(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Finsk tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och politik"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Tämä on kauan vain kirj aston hyllyssä olleen kirjan digitaalinen kappale, jonka Google on huolellisesti skannannut, osana tavoitettaan 
tehdä maailman kirjatsaataville Internet issä. 

Kirjan tekijänoikeussuoja on jo rauennut ja kirjasta on tullut vapaasti jaeltava. Vapaasti jaeltavalla teoksella ei joko koskaan ole ollut 
tekijänoikeussuojaa tai suoja on rauennut. Se, onko teos vapaasti jaeltava, riippuu kunkin maan lainsäädännöstä. Vapaasti jaeltavat 
teokset avaavat meille paluun menneisyyteen, menneisiin kulttuureihin sekä tietoon, joka muuten olisi vaikeasti löydettävissä. 

Reunahuomautukset sekä muut lukijoitten lisäämät merkinnät on jätetty näkyviin kertomaan teoksen matkast a kustantajalta kirj aston 
kautta Internet iin. 

Käyttöohjeet 

Google on ylpeä saadessaan digitoida materiaalia yhteistyössä kirjastojen kanssa, ja tuodessaan vapaasti jaeltavaa materiaalia yleiseen 
tietoon. Vapaasti jaeltavat teokset kuuluvat yleisölle, ja Google toimii ainoastaan asianhoitajana. Koska työ tulee kalliiksi. Google on 
kuitenkin ryhtynyt toimenpiteisiin kaupallisen väärinkäytön estämiseksi, esimerkiksi rajoittamalla automaattisten kyselyjen suoritta- 
mista. 

Käyttäjältä odotetaan: 

• Rajoittumista vain yksityiskäyttöön 

Googlen teoshaku on tarkoitettu yksityishenkilöille, ja teosten kaupallinen hy ödynt aminen on kiellettyä. 

• Pidättäytymistä hakujen automatisoinnista 

Googlen hakujärjestelmien automatisoitu käyttö on kiellettyä. Jos hakujen tarkoituksena on saada materiaalia koneellisen kie- 
lenkääntämisen, optisen tekstintunnistuksen tai muun suuria määriä tekstiä vaativan sovelluksen kehittämiseen, ota yhteyttä 
Googleen. Google on edelläkävijä julkisesti jaeltavan materiaalin hyödyntämisessä ja voi ehkä auttaa. 

• Lähdetietojen säilyttämistä 

Jokaiseen tiedostoon sisällytetty Googlen leima toimii muistutuksena projektista, ja auttaa etsimään lisämateriaalia Googlen 
teoshaun kautta. Älä poista merkintää. 

• Varmistavan käytön laillisuuden 

Käytitpä teosta mihin tahansa, on muistettava, etta käyttäjän on itse varmistettava käytön esteettömyys voimassa olevien 
säädösten kannalta. Ei pidä olett aa, etta kirj a on vapaasti jaeltavissa kaikkialla, jos se on sitä Yhdysvalloissa. Se, onko teos 
tekijänoikeussuojan alainen, riippuu maittain, eikä ole olemassa kattavaa ohjetta siitä, miten yksittäistä teosta voi missäkin 
tapauksessa käyttää. Ei pidä olettaa, etta teoksen oleminen Googlen teoshaussa tarkoittaisi, etta sitä voi käsitellä miten tahansa 
missa tahansa. Tekijänoikeussuojan rikkomukset voivat käydä kalliiksi. 

Tietoja Googlen teoshausta 

Googlen pyrkimyksenä on maailman tietojen järjestäminen ja niiden tuominen avoimesti kaikkien saataville. Googlen teoshaku tuo 
maailman kirjat lukijoitten ulottuville samalla kun se auttaa kirjailijoita ja kustantajia löytämään uutta yleisöä. Hakuja tämän teoksen 



täydestä tekstistä voi tehdä osoitteessa http : //books . google . com/ 



WtPL RESEARCH LIBflARIES 



3 3433 06734525 O 



^^ 



■^, .- '4 



v 



FIMSK TIDSKRIFT 



POR 



VITTERHET, YETEHSKÄP. KONST OCH POLITIK 



under medverkan af 



C. G. E8TLANDER, 

J. AHBBNBBEG, W. CHYDBNIUS, F. ELFVING. I. A. HBIKBL, 

8. LBMSTEÖM, A. EAM8AY, M. W. af SOHULTEN, E. SOHYBBEGSON, 

E. TIGEESTEDT, J. J. TIKKANBN, R. P. v. WILLEBEAND 

utgifven af 



F. GUSTAFSSON och M. G. SCHYBERGSON. 



Senare halfåret, 1887. 
Tom XXIII. 



• «» » 






HELSINGFORS. 

J. SiMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1887. 



THE NEW YORK 
PUBLIC LIBRARY 

ASTOR, LENOX A>'D 
TILDEN FO'.:NDAi i j.^ 



Den statistiska metoden, dess vetenskapliga 
uppgift och betydelse. 

Statistiska tippgifter och statistisk bevisföring spela 
i det moderna samhället en så betydande rol, att den 
väl ej kunnat undgå någons uppmärksamhet. Men lik- 
väl synes hos mången ringa klarhet finnas om statisti- 
kens väsen och vetenskapliga betydelse. Statistiken bevisar 
allt, höres man säga; och dermed menar man tilläfventjnrs 
ej att vi ur dess siffror kunna draga otaliga lärdomar, ej 
heller att dess forskningsmetod kan användas öfverallt, 
hvilket hvartdera innebure ett ganska riktigt erkännande 
af dess betydelse, utan man misstror sjelfva metodens bas 
och dess bevisningsförmåga. Statistiken bevisar allt, det 
ena lika bra som det andra, en sak lika väl som dess mot- 
sats. Siffrorna äro falska varelser, de säga allt hvad man 
vill; eller rättare, siflfroma säga ingenting alls; de äro 
stumma och låta sig tolkas: de träda fram efter behag, 
hvar man söker dem, och foga sig lydigt i en ordning, som 
lämpar sig efter hvars och ens syftemål. 

Det vore obetänksamt att utan vidare förneka dessa 
och likartade yttranden hvarje vigt, så mycket de än 
skjuta öfver målet. Deras betydelse belyses tyvärr ofta 
nog af det sätt, hvarpå en statistisk bevisföring i verklig- 
heten föres, och de svårigheter, med hvilka hvarje statistisk 
undersökning har att kämpa, svårigheter som till en del 
bero på den speciela beskaffenheten af de objekt den be- 
handlar, men äfven hafva sin grund i undersökningens 
egen natur. I hvarje fall är det af vigt att lära känna de 
orsaker, som bragt den statistiska metoden i sådant vanrykte. 
Men först och främst, hvilken är öfver hufvud den metod 
vi kalla statistisk, hvari har denna undersökningsform sitt 
ursprung och berättigande, på hvilken sfer sin tillämpning; 
hvilka äro slutligen garantierna för dess rätta bruk, hvilka 
dess resultat och arten af den insigt metoden skänker? ^) 



^) För stndium af den statistiska metoden rekommenderas bland 
nyare literatur handböcker sädana som Block, Traité théorique et 



DEN STATISTISKA METODEN, 



I. 

Verkligheten visar sig för oss som en oöfverskådlig 
mångfald af vexlande företeelser. Der dess fenomen sins- 
emellan förete likheter, ordna vi dem i grupper, betrakta 
dem såsom representanter för en art och sammanföra dem 
under ett och samma begrepp. Så vidt sålunda det en- 
skilda kan betraktas såsom uttryck för det allmänna och 
arten karakteriserande, kunna vi genom att iakttaga det 
förra erhålla kunskap om den senare utan direkt observa- 
tion af hvarje särskildt föremål. Vi sluta här induktivt, 
och blott en enda väl konstaterad iakttagelse kan ofta 
leda oss till insigt i en allmän regel, ur hvilken vi å an- 
dra sidan genom deduktion kunna draga slutsatser om en- 
skilda fall. 

Men då menniskoanden i induktion och deduktion 
funnit ett medel att vinna kunskap om verklighetens rela- 
tivt typiska fenomen, lemnade den oberördt ett oöfverskåd- 
ligt fält af mångfaldigt vexlande företeelser. Ty det ty- 
piska är blott en abstraktion. Såsom sådant existerar det 
ej i verkligheten, icke ens i naturen, än mindre i men- 
niskoverlden. Icke två ting äro hvarandra fullt lika, ett 
hvart har sina vexlande bestämningar. Till det enhetliga 
och öfverensstämmande hänföra sig induktion och deduk- 
tion; om det variabla och mångfaldiga, som ligger der 
bortom, som icke är gemensamt, som icke inneslutes i art- 
begreppet, hafva vi här intet medel till kunskap. De re- 
lativt typiska fenomenen i deras vexlande bestämningar 
förblifva oss okända, lika så väl som massan af väsent- 
ligen variabla företeelser, hvilka blott till en ringa grad 
låta sig .sammanfattas till en art under gemensamma be- 
stämningar. 



pratique de statistique (2 uppl. 1886) ; Haushofer, Lehr- und Handbuch 
der Statistik (2 uppl. 1882),* samt dessutom Mayr, Gesetzmässigkeit 
im Gesellschaftsleben ; W agners artikel „ Statistik^ i Bluiitschli>Braters 
Staatswörterbuch; Rtimelin i „Keden und Aufsätze" och i Schönbergs 
Handbuch der politischen Oekonomie; Meitzen, Geschichte, Theorie 
und Technik der Statistik (1886). Bland Logiker har J. Stuart Mill (Sy- 
stem of Logic) fortfarande betydelse för ämnet; bland senare författare 
Sigwart (Logik 1873, 1878). 



DE SS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 5 

För att beherska detta den skiftande mångfaldens 
fält måste vi söka oss ett annat hjelpmedel. Men hvilket 
är detta, och huru beskaflfad kan en sådan undersöknings- 
form vara? Ty hvarken kunna vi här ur det vexlande en- 
skilda sluta till något allmänt; ej heller är det praktiskt 
möjligt eller ens ändamålsenligt att utforska det variabla 
i hvart och ett af det oändliga antalet förekommande fall. 
Vi kunna ej upprätta en „katalog" öfver alla ting i deras 
vexlande tillstånd och beskaffenhet, än mindre genom ex- 
periment lära känna ett hvart i anseende till betingelserna 
för de vexlande bestämningar det i sig innesluter, än min-* 
dre sålunda vinna en öfverblick, en verklig kunskap öfver 
variabilitetens verld. En på kunskapen om det indivi- 
duela riktad undersökningsform finna vi hos historien, 
men deima inskränker sig äfven derför blott till de mest 
pregnanta enskilda fakta, hvilka den så att säga betrak- 
tar som typiska, såsom folk och tidsålder karakteriserande 
(Btimelin). 

Statistikern vill deremot vinna kunskap om det hos 
fenomenen variabla utan att inskränka sin forskningssfer; 
han betraktar dem derför ej i hvarje enskildt fall, utan 
så vidt möjligt i totaliteten af deras uppträdande, i deras 
förekomst såsom massa. Men massan kunna vi ej ome- 
delbart öfverskåda. Vi kunna väl derom hafva någon idé 
genom den kännedom erfarenheten gifvit oss om några en- 
skilda fall. Men vid detta begrepp om fenomenet dyker 
en föreställning om dess variabla bestämningar upp blott 
oredigt och tillfälligtvis. Dermed är oss intet medel gifvet 
att vinna en sann öfverblick af mångfalden i dess fullhet 
och verkliga gestalt; för att fattas måste denna efter be- 
stämda synpunkter systematiskt genomforskas och till det 
variablas olika förekomst mätas. Den statistiska metoden 
kallas derför äfven numerisk, ty statistikern räknar, blott 
derigenom beherskar han mångfalden. Han uppsöker i 
denna bestämda enheter, fastställer deras antal, jemför de- 
ras förekomst med hvarandra uti analoga massor och upp- 
täcker sålunda de kausala förknippningama. I det vari- 
abla söker han det relativt likartade och konstanta, i det 
vexlande en ordning. Han gör detta, ty han ledes af en 
förutsättning — ett conditio sine qua non för hvarje sta- 



tistisk undersökning — att nämligen det tillfälliga blott 
är ett sken, att till grund för all vexling ligger en regel. 
Det enskilda framstår för honom såsom en produkt af ett 
flertal orsaker; mer konstanta ocli mer individuela verka 
jemsides allt efter sin styrka, och de senare kunna undan- 
skymma de förra; derför synes der regellöshet råda. Ju 
större antal fall han deremot iakttager, dess mer framträ- 
der den orsak, som är konstant, och de individuelt före- 
kommande faktorerna upphäfva hvarandra i sin verkan. 
Den statistiska metoden afser sålunda att genom systema- 
tisk mass-iakttagelse utforska de regler, som beherska fe- 
nomenen i deras vexlande bestämningar. Dess objekt är 
det variabla, men ej i dess enskilda förekomst, utan i dess 
förekomst som massa. 

Historiskt som logiskt utvecklas den statistiska me- 
toden senare än induktion och deduktion. Dessas fram- 
gångsrika användande spåra vi under årtusenden, om ock 
reglerna för den senares stränga tillämpning först sent 
blifvit faststälda. Som ometodisk och osäker mass-iaktta- 
gelse, hvilande på tillfällig erfarenhet, kan väl äfven sta- 
tistiken hafva urgamla anor; såsom medveten och syste- 
matisk undersökningsform, ledande till säkra och veten- 
skapligt betydande resultat, sträcker den sig knapt längre 
än till det föregående seklet, på sin höjd till det sjuttonde 
århundradet. Den statistiska metoden framträder långt 
senare än induktionen; ty induktivt och statistiskt betrak- 
telsesätt, äfven der de utgå från samma verklighet, skåda 
den till olika delar, olika förhållanden. Vid induktionen 
träder tinget fram till mig såsom det i mångfalden enhet- 
liga, det är typiskt och representerar arten; en i ett en- 
staka fall gjord iakttagelse bekräftar sig mer eller mindre 
öfverallt. Den yttre verlden går oss här så att säga till 
mötes på halfva vägen och begär att blifva förklarad. Det 
likformiga påtränger sig oss och ger en anledning att for- 
ska djupare, vidare; lagbundenheten väcker derför tidigt 
vår uppmärksamhet. För statistikern är nu förhållandet 
helt annat. Tinget framstår för honom såsom inneslutand9 
en oöfverskådlig variabel mångfald bestämningar. Den för- 
bindelse han iakttager i ett fall, inträffar icke i hvarje 
annat; i vexlingen döljer lagbundenheten sig för hans blick, 



DESS VETENSKAPLiaA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 7 

och intet manar till dess uppsökande. Derför finna vi allt 
ännu Afrikas infödingar söka med besvärjelse frammana 
regn och solsken, derför se vi allt ännu, all meteorologi 
till trots, äfven hos mera civiliserade folk dessa fenomen 
betraktas såsom föremal för en försynens specialstyrelse. 

För att lagbundenheten skall framträda, måste vi be- 
trakta fenomenen i massa. Men företagandet af en sådan 
systematisk mass-iakttagelse fordrar både en medveten af- 
sigt och, för att vara betydande, mångas medverkan, den 
förutsätter en organiserad verksamhet och en hög kultur. 
Hos folk på de lägsta stadier felas härför de primära grund- 
betingelserna. De sakna de yttre vilkoren för att öfver- 
skåda mångfalden, ty de hafva derför intet mått; deras 
talsystem är outveckladt och inskränker sig till de allra 
lägsta storheterna. Men äfven på vida högre kulturstadier 
förblef i variabilitetens mångfald regelbundenheten länge 
dold eller väckte blott en dunkel aning eller högst en 
sväfvande insigt, sådan man omedvetet bildar sig i det 
dagliga lifvet på grund af en mer eller mindre inskränkt 
erfarenhet. För att framdraga den i ljuset fordrades en 
yttre impuls eller en af aning ledd insigt. 

Så se vi på befolkningsstatistikens område dess första 
resultat upptäckas så att säga slumpvis, och sjelfva den 
uppdagade regelbundenheten väcka förvåning. I praktiskt 
intresse hade väl rörande befolkningen statistiska uppgif- 
ter insamlats sedan urminnes tider, om ock i allmänhet föga 
noggranna. Uppdagandet af ordning i det menskliga lifvet 
var således, säger Stissmilch, likaså möjligt som upptäck- 
ten af Amerika, men det saknades en Kolumbus. Då der- 
för i slutet af sjuttonde århundradet (1662) John Qraunt, 
på grund af studium af Londons kyrkoböcker, uppvisade 
dessa enkla, men då okända fakta, att de båda könen be- 
finna sig i nåUstan numerisk jemvigt, att vid födelsen gos- 
sames antal öfverstiger flickornas med en viss bestämd pro- 
portion, att i dödligheten efter ålder en bestämd ordning 
herskar och så vidare — var han sjelf medveten om att 
hafva framstält något väsentligen nytt, uppdagat att fast 
ordning herskade på ett område, der denna härtills knapt 
varit anad; men han väckte ock hos sin samtid stor öfver- 
raskning, och den vetenskapliga verlden var slagen af häp- 



DEN STATISTISKA METODEN, 



uad. Inemot ett sekel senare finna vi Stlssmilch, som 
dock redan hade en vida djupare inblick uti befolknings- 
statistiken, ännu uppfyld af förundran öfver denna regel* 
bundenhet, hvilken han betraktar såsom en af Gud sär- 
skildt inrattad ordning. När slutligen i detta århundrade 
Quetelet drog de med moralen i sammanhang stående 
menskliga handlingarna under statistikens forskningssfer 
och uppvisade regelbundenhet på ett område, der man va- 
rit böjd att tro oberäkneligt godtycke herska, då väckte 
han i den bildade verlden den största uppmärksamhet, 
jemte det han gaf anledning till de ifrigaste diskussioner 
öfver viljans pretenderade frihet. 

Numera, då det en gång blifvit konstateradt att reg- 
ler herska äfven i de variabla fenomenens mångfald, lika 
så väl som i den relativt typiska verldens företeelser, ut- 
sträckes den statistiska metoden åt alla håll och visar öf- 
verallt sin betydelse. Men hvilken är nu dess inre be- 
skaffenhet och logiska gång? Blott genom att undersöka 
denna kunna vi sedan bedöma metodens värde och bety- 
delsen af dess resultat. Härvid skall jag fatta mig så kort 
som möjligt, i det jag inskränker mig till det, som är nöd- 
vändigt för att framhålla att i det statistiska förfarings- 
sättet intet godtycke herskar, samt till att utröna vidden 
af de svårigheter, hvilka härflyta ur sjelfva denna tmder- 
söknings egen natur. 

Verkligheten upprullar för oss en massa företeelser; 
vi ordna dem under begrepp, men dermed uttömma vi på 
långt när ej hela deras innehåll. Hvarje dylik företeelse- 
art uppträder vexlande till f&rekomst och former. Vi vilja 
nu vinna kunskap om denna vexling. En enskild iaktta* 
gelse gagnar oss dervid fiJga, vore den äfven alltid utför- 
bar. Vi måste höja oss Öfver det enskilda, vi måste öfver- 
blicka hela den skiftande mångfalden och i massan upp- 
daga reglerna for det variablas uppträdande. En fullstän- 
dig kännedom om fenomenet förutsatte en totalöfverblick, 
en iakttagelse af dess förekomst i alla enskilda fall; prak- 
tiskt är detta ofta ogörligt. Vi måste i så fall nöja oss 
med att undersöka ett så stort antal fall i ett så stort an- 
tal grupper som möjligt. I hvarje fall utgå vi från iakt- 
tagandet af en bestämd inskränkt mångfald och fixera 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 9 

denna genom att till rum och tid afgränsa en bas för vår 
undersökning. Ofta presenterar sig denna bas för oss fär- 
dig gifven genom jrttre förhållanden, och af praktiska skäl 
rycker den ofta fram till medelpunkten för vårt intresse, 
men teoretiskt betraktadt hänför sig den statistiska under- 
sökningen icke blott till denna fixerade bas såsom sitt ob- 
jekt, icke blott till den massa olikartade företeelser, den 
koUektivitet denna bas uppbär, utan den sträfvar ytterst 
till kunskap om den bestämda variabla^företeelse, hvilken 
vi närmast betrakta inom dessa gränser. 

På detta vårt determinerade forskningsfält framträder 
företeelsen skiftande i ett otaligt antal afseenden. Vi 
måste på förhand inskränka oss till att fästa vår upp- 
märksamhet på fenomenet blott under några synpunkter, 
under hvilka vi anse det vigtigast att utforska det. Här- 
vid åtskilja vi ej heller alla nyanser af företeelsens varia- 
tioner i sagda afseende, utan vi klassificera dem mer eller 
mindre, och för hvarje dylik företeelseart fastställa vi noga 
dess åtskiljande kännetecken. På den bestämda basen upp- 
söka vi härpå företeelsen öfverallt i dess förekomst samt 
till alla de olikartade enheter, hvilka vi hos företeelsen 
särskiljt. Vi räkna huru många gånger dessa enhvar der 
förekomma eller inom viss tid dersammastädes in- och ut- 
träda. Der de konstaterade enhetemas särskilda arter blott 
angifva olika gradationer af samma mätbara egenskap hos 
företeelsen i fråga, kunna vi äfven omedelbart beräkna 
egenskapens medelförekomst på fenomenet. I hvarje fall 
gifva oss de tal vi fannit å ena sidan en öfverbHck af 
den bestämda mångfald vi iakttagit, å andra sidan karak- 
terisera de den fixerade basen i anseende till företeelsens 
förekomst på densamma. 

Denna beskrifuing kan praktiskt vara af stort intresse; 
i teoretiskt afseende vinner den betydelse blott i den mån 
vi utsträcka vår undersökning och ernå en omfattande öf- 
verblick af mångfalden samt ett mått på intensiteten af 
de olika enhetemas förekomst i denna här undersökta 
massa. Detta mått vinna vi genom jemfbrelse med samma 
enheters förekomst beräknad på lika storhet i analoga mas- 
sor, det är uti massor till tid eller rum skilda från den 
föregående, men med i öfrigt väsentligen lika egenska- 



10 DEN STATISTISKA METODEN, 

per. I det vi för en och samma enhet anställa denna un- 
dersökning i ett flertal dylika massor, erhålla vi sålunda 
ett motsvarande antal proportionstal, hvilka osoillera kring 
ett för enhetens förekomst i samtliga massor beräknadt 
medeltal och, ordnade från maximum till nfiiniTmiTn i en 
serie, låta oss bedöma intensiteten af ifrågavarande enhets 
förekomst i en hvar af dessa massor. Utsträckes iaktta- 
gelsen samtidigt till flere särskilda enheter, erhålla vi ett 
flertal dylika serier, hvilka sinsemellan kunna förete paral- 
lelismer. 

Vi stanna ej härvid. Att hafva konstaterat vexlande 
kvantitetsiörhållanden i förekomsten af samma enhet, ord- 
nat dem, jemfört dem med hvarandra och beräknat medel- 
tal är oss ej nog. Vi spörja ofrivilligt efter orsaken till 
de funna proportionstalens öfverensstämmelse och differens, 
till enhetens varierande uppträdande i olika massor. Denna 
kunna vi söka blott i storleken af andra kvantitetsförhål- 
landen, ty något annat har vår undersökning härtills ej 
bragt i dagen. Nu se vi förekomsten af en enhet direkt 
eller indirekt vexla med förekomsten af en annan enhet. 
Men blotta konstaterandet af denna parallelism berättigar 
ej till antagande af ett orsaksförhållande, än mindre tillå- 
ter det ett fastställande af dettas beskaffenhet. Öfverens- 
stämmelsen kan vara blott en yttre och tillfällig eller ett 
resultat af en gemensam tredje orsak, den kan vara en 
lika så väl direkt som indirekt produkt af hvardera af de 
båda faktorerna. För att uppsöka orsakerna och bedöma 
parallelismen mellan gifna kvantitetsförhållanden behöfva 
vi en ledtråd. Denna finna vi mer eller mindre i vår in- 
duktivt och deduktivt vunna kunskap om förhållandet i 
ett enskildt fall. Med denna ledning undersöka vi sålunda 
turvis inverkan af alla förmodade orsaker och bedöma en 
hvars reela betydelse för fenomenet i fråga efber storleken 
och detaljeringen i motsvarande kvantitetsförhållandens 
parallelism. De störande omständighetemas inverkan söka 
vi eliminera genom urval af analoga massor. 

Nu kunna vi väl i verkligheten aldrig vare sig finna 
eller åvägabringa tvenne massor, dem vi kunde betrakta 
såsom fullt analoga, hvilka öfverensstämde både som tota- 
litet och till hela sin mångfald. I massan förblifver stan- 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 11 

digt ett oöfverskådligt antal orsaker verksamt; att elimi- 
nera dem alla, derpå kunna vi ej ens tänka. Men i den mån 
dessa öfriga faktorer framstå såsom tillfälliga, kunna vi 
frånse från deras störande inverkan; ty då så att säga upp- 
häfva de hvarandra genom motsatsen i sin egen mångfald 
— den så kallade stora talens lag — , och den konstanta fak- 
torn vi iakttagit beherskar det hela. All statistisk bevis- 
föring hvilar på ett sannolikhetsslut. På samma sätt som vid 
ett lotteri, oaktadt den skenbara tillfälligheten i utfallan- 
det af hvarje enskild dragning, likväl den bestämda pro- 
portionen mellan vinnande och tomma lotter gifver sig ut- 
tryck i förhållandet hos dem vi uttagit, dess mera ju större 
dessas antal är, så uttrycker för statistikern resultatet den 
konstanta orsakens inverkan med dess större noggrannhet, 
ju större antal fall han iakttager. Han kommer härvid 
det verkliga förhållandet allt närmare, utan att likväl, då 
antalet möjliga fall här är obegränsadt, någonsin kunna 
vara förvissad om en fullt exakt motsvarighet. 

Yi hafva konstaterat ett orsaksförhållande. Nu inne- 
bär begreppet om kausalitet att under för öfrigt lika för- 
hållanden samma orsak alltid skall visa sig åtföljd af 
samma verkan. Vi förvänta derför i mångfalden en re- 
gelbundenhet, i den mån de i massan verkande fakto- 
rerna konstant upprepa sig. Denna regelbundenhet är 
mer eller mindre approximativ och hypotetisk, den tillåter 
afvikningar, hvilkas storlek beror af de störande omstän- 
dighetemas betydelse. Förblifva de bestämmande orsa- 
kerna i sin helhet väsentligen de samma och kan resulta- 
tet i det enskilda variera blott inom bestämda gränser, så 
kunna vi göra regelbundenheten till föremål för en sanno- 
likhetskalkyl, så att icke blott på grund af ett observeradt 
medel-kvantitetsförhållande i förut undersökta massor slu- 
tes tiU motsvarande proportion i en förhanden varande med 
dem analog massa, utan äfven afvikningen underkastas 
beräkning. 

n. 

Trots enkelheten i sina principer innebär den stati- 
stiska metoden stora svårigheter för sitt praktiska använ- 
dande och rätta bruk. Att uppräkna dem alla, att redo- 



12 DEN STATISTISKA METODEN, 

göra för alla de felslut, för Lvilka en statistiker bör taga 
sig i akt, faller utom ramen för denna uppsats. Jag talar 
derför här hvarken om dem, som för hvarje art af under- 
sökning äro gemensamma, ej heller om dem, hvilka bero 
på en särskild och för den statistiska metoden såsom sådan 
främmande beskaffenhet af dess olika forskningsobjekt. 
Men sjelfva detta, att iakttaga i massa, att härför fixera 
räknebara objekt, att klart öfverblicka mångfalden och 
bestämma hvarje faktors rätta plats och betydelse i de 
vexlande företeelsemas invecklade kausalsammanhang — 
sjelfva detta statistiska förfaringssätt förutsätter praktiska 
hjelpmedel såsom ingenstädes annars och hos forskaren 
den mångsidigaste vetenskapliga insigt. 

Innan statistikern tagit sina första steg, stöter han 
på en stor svårighet, som noga sammanhänger med hans 
undersöknings karakter. Den statistiska metoden hvilar 
på mass-iakttagelse. Men att verkställa en sådan öfver- 
stiger i regeln den enskilde forskarens krafter. Blott i 
ringa mån kan han sjelf samla det material han behöfver, 
han är hänvisad till resultatet af andras iakttagelser, han 
är bunden. Utan dessas medverkan uträttar han intet, men 
bärtill förutsattes en gemensam plan, ett allmänt och klart 
insedt syfte och ett så vidt möjligt nära liggande praktiskt 
måL Vi se, som exempel, på meteorologins område ett 
stort antal personer förena sig för att på skilda orter en- 
ligt gemensam plan iakttaga väderlekens vexlingar. Eller 
ock öfvertager staten eller annan myndighet, såsom vid be- 
folkningsstatistiken, iakttagelsemas anställande och använ- 
der dertill både stora kostnadiBr och en betydande perso- 
nal. Men dessa iakttagelser företagas här i senare fallet i 
rent praktiskt intresse, och vetenskapens syftemål komma 
först i andra rummet. 

Den statistiska undersökningens tvenne akter, iakt- 
tagelsemas anställande och samlande samt materialets be- 
arbetande, falla i regeln åtminstone till största delen på 
skilda personer. Vetenskapsmannens första göromål är der- 
för att pröfva uppgiftemas tillförlitlighet. Ty derförutan är 
hvarje statistisk undersökning värdelös. Der basen är orik- 
tig, är allt oriktigt. 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 13 

Mången torde nu äfven vara af den mening, att alla 
statistiska undersökningar och bevis sväfva i luften af det 
enkla skäl, att ingen lit kan sättas till sjelfva materialets 
noggrannhet. Hvar och en kan med förnöjelse berätta nå- 
gon historie om huru siffiromas anskaffande faller till föga 
besvär, der en gång kolumnerna äro gifna. Jag vågar 
dock fästa blott ringa afseende vid denna bekväma metod 
att göra statistik. Ty detta slags sifferfabrikation torde 
vara en industri, som håller på att utdö. En strängare 
kontroll, en bättre teknik, ett ökadt intresse utestänga i 
den moderna statistiken allt mer sjelfva möjligheten härtilL 
Många statistiska data utgöra deremot blott resultatet af 
en beräkning och hafva endast approximativ giltighet. Vid 
deras användande är stor försigtighet af nöden; desto mer 
om, såsom stundom sker, de framföras under skenet af full 
exakthet. Statistiska uppgifter utan källanvisning vinna i 
våra dagar ingen tillit. 

Åfven der de statistiska iakttagelserna grunda sig på 
direkt iakttagelse, är resultatet ofta långt ifrån exakt, och 
vid dess bedömande måste vi taga i betraktande alla de 
svårigheter, som hindra enhetens rätta konstatering. Dock 
har statistiken här gått ofantligt framåt. De statistiska 
byråerna, dessa „sociala observatorier", hålla allt strängare 
vakt efber städse förbättrade iakttagelsemetoder, och fel- 
möjligheten underkastas beräkning. Specielt på vissa gre- 
nar af befolkningsstatistikens område har man i de flesta 
civiliserade länder bragt resultaten till hög grad af säker- 
het. Det samma är förhållandet på andra områden; så äro 
t. ex. de meteorologiska fenomenen föremål för noggrann 
iakttagelse. 

På en absolut noggrannhet kunna de statistiska upp- 
gifterna dock icke göra anspråk, ej heller är denna ens 
af nöden. Sjelfva verklighetens natur låter hvarken för 
iakttagelsen skarpt afgränsa en bas till rum och tid, ej 
heller koncist och på ett för det praktiska räknandet otve- 
tydigt sätt fixera begreppet af de enheter, hvilkas före- 
komst i massan skall utredas. Den statistiska fackman- 
nen står här framför en oändlig räcka af svårigheter. 
Men några enskilda oriktigheter i mass-iakttagelsen förmå 
lika så litet beröfva den statistiska undersökningen dess 



14 DEN STATISTISKA METODBN, 

värde, som omöjligheten att absolut noggrant fastställa 
ett föremåls längd frånkänner mätningens resultat all 
betydelse. 

För öMgt, om statistikern opererar med tal, är han 
dock ingen matematiker; lika så väl ktuide vi kalla äfven 
^en kassör, eller en bokförare, eller en handtverkare, som 
förfärdigar elliptiska bord, cylinderformiga ugnar eller bil- 
jardkulor, för matematiker". För matematikern angifver 
talet en bestämd mängd identiska enheter utan innehåll; 
statistikern utgår från verkligheten, der intet är identiskt. 
Sjelfva talet förlorar för honom sin fulla precision, det ut- 
trycker en summa blott likartade konkreta ting. Matema- 
tikern analyserar dessa sina abstraktioner, och hans satser 
hafva derför full visshet; statistikern utgår från den fulla 
verkligheten, uppsöker der reela förbindelser; hans slut- 
satser medföra blott empirisk visshet. 

Det förde mig alldeles för långt, om jag här ville påpeka 
alla de mångfaldiga sätt, på hvilka man kan missbruka det 
statistiskt faststälda materialet till att oriktigt beräkna me- 
deltal, till att anställa oriktiga jemförelser och deraf draga 
falska slutsatser. Den statistiska metoden kan icke göras 
ansvarig för allt ofog, som bedrifves under dess namn, för 
praktikens alla snedsprång, som ske i trots af dess regler. 
Statistikern sträfvar efter en öfverblick af mångfalden. 
Men denna vinner han blott genom att utgå från bestämda 
inskränkta synpunkter och derunder sammanföra enheter, 
hvilka i öfrigt kunna vara från hvarandra vidt skilda. Han 
begår derför fel, så ofta han vare sig med hvarandra i alla 
afseenden likställer ting, dem han iakttagit blott i ett 
enda, eller vid bedömande för ett visst ändamål af en 
enhets kvantitativa törekomst i en massa, jemför den 
med förekomsten uti en annan massa, som med den förra 
är analog i ett afseende, men ej för detta speciela fall. 
Såsom belysande detta senare anföres ofta det sedvanliga 
bedömandet af brottsligheten och den oäkta fruktsamheten 
i städer och på landsbygden genom att jemföra brottens 
och de oäkta föddes antal med hela befolkningens nume- 
rär, hvarvid man lemnar ur sigte den senares helt olika 
sammansättning i afseende å ålder, kön, civilstånd med flere 
omständigheter; under det att man genom ifrågavarande 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 15 

fenomens hänförande till de grupper af befolkningen, ur 
hvilka de faktiskt härflyta,. erhåller helt andra resultat. 

Statistikern skall analysera de variabla företeelsernas 
invecklade kausalsammanhang; han skall uppdaga de mång- 
faldiga orsakerna; han skall bestämma för en hvar måttet 
af dess inverkan. Men, invänder man, är ej den statistiska 
metoden alltför rå, alltför ytlig, alltför föga inträngande, 
alltför primitiv för ett så svårt värf ? Statistikern betraktar 
tingen likasom på den yttre sidan, på afstånd, så att säga 
i klump; han för tillsammans efter yttre kännetecken både 
likt och olikt, han räknar och summerar och jemför sum- 
morna med hvarandra. Men förmår han väl på detta sätt 
utreda det inre kausalsammanhanget, förmår han ens alltid 
iakttaga sjelfva de orsaker han prestmierar, finna enheter, 
hvilka han kan underkasta en statistisk räkning? Undan- 
drager sig icke hela det menskliga själslifvet redan derför 
hvarje statistisk iakttagelse och kalkyl? 

Blott sjelfständiga ting eller sådana, hvilka i verklig- 
heten kunna från hvarandra afgränsas, kunna nämligen 
räknas och till sin förekomst numeriskt fastställas. Tin- 
gens egenskaper utgöra aldrig ett direkt objekt för den 
statistiska undersökningen. Blott för så vidt de hos tin- 
gen kunna mätas och genom noggranna bestämningar 
åtskiljas, determinera de för den statistiska iakttagel- 
sen nya arter af objekt. Men ett dylikt preciserande af 
tingens egenskaper är ofta omöjligt och sålunda äfven 
hvarje fixerande och särskiljande af för den statistiska 
iakttagelsen erforderliga enheter. Denna ofta förekom- 
mande oförmåga af tingens direkta iakttagelse söker sta- 
tistikern om möjligt ersätta genom iakttagande af andra 
enheter, hvilka han betraktar såsom symptom, utvisande 
de förras kvantitativa förekomst i massan. Men så vidt 
en dylik öfverensstämmelse blott är mer eller mindre ap- 
proximativ, är det klart att äfven en derpå grundad bevis- 
föring skall förlora i stränghet. Ett exempel skall förtyd- 
liga det sagda. Antagom att det gäller att afgöra i hvilken 
mån den ekonomiska förtänksamheten inverkar bestämmande 
på ett i massa uppträdande variabelt fenomen. Såsom egen- 
skap kan denna förtänksamhet klarligen icke i sig göras 
till föremål för någon statistisk iakttagelse, hvars resultat 



16 DEN STATISTISKA METODEN, 



kunde tiUskrifvas massan. Förtänksamheten förekommer 
blott hos individerna, och så^vidt nu dessa i afseende 
å dess gradatloner kunde underkastas ett mått och be- 
stämdt från hvarandra åtskiljas, erhölle vi en mängd 
särskilda och i öfverensstämmelse härmed klassificerade 
statistiska iakttagelseobjekt. Genom att beräkna medel- 
talet af egenskapens kvantitativa förekomst hos samtliga 
personer skulle vi sålunda hafva karakteriserat massans 
förtänksamhet. Nu kunna vi deremot icke åtskilja men- 
niskoma i förtänksamma och oförtänksamma, än mindre 
finna ett mått på förtänksamhetens gradstorlek; vi sakna 
sålunda enheter, som kunde statistiskt iakttagas. Men in- 
direkt tro vi oss kunna erhålla någon inblick uti förhål- 
landet i massan, i det vi anse att antalet relativt förtänk- 
samma personer i någon mån står i öfverensstämmelse t. ex. 
med antalet förekommande sparbanksböcker, eller att an- 
talet personer, som gjort flere eller färre sparinsättningar, 
svarar mot antalet förtänksamma af olika grader; och vi 
mäta det senare förhållandet genom det förra. Men nu 
kan sparinsättningarnas antal utom af de sparsamma per- 
sonemas mängd bero äfven af många andra faktorer. Des- 
sas inflytande måste vi söka eliminera och om möjligt 
kontrollera resultatet genom uppsökande af andra symp- 
tom för samma förhållande. 

Hvilka orsaker bestämma det variablas mass-uppträ- 
dande, här i ett större, der i ett mindre antal? Se der en 
fråga, som synes malplacerad. Ty är ej massan samman- 
satt af en mängd enheter, hvilka betingas af de mest olika 
faktorer? Helt visst. Statistikern måste på förhand af stå 
från att söka utforska dem alla. Blott de förnämsta, de 
väsentliga kan han utreda, dem hvilkas inverkan skönj- 
bart afspeglar sig i massan. Ensidighet är här vår största 
fara. Intet är i sjelfva verket vanligare än att vi fästa 
oss vid en enda omständighet och tillskrifva denna det 
förhållande, hvilket i sjelfva verket härflyter ur en mängd 
faktorers inverkan. Af statistikern fordras en rik erfaren- 
het, en mångsidig blick, hvilken intet undgår, en opartisk 
sträfvan efter kunskap. 

Men är det öfver hufvud möjligt att med någon säker- 
het statistiskt iakttaga orsakssammanhanget, att ur mång- 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGEPT OCH BETYDELSE. 17 

falden i massan verkande faktorer turvis isolera en enda 
och sålunda fastställa deras relativa styrka? 

För att utröna en orsaks invei^an på en företeelse 
måste de störande omständigheternas inflytande elimineras. 
På induktionens forskningsfält vinna vi denna isolering 
antingen genom omedelbar iakttagelse eller ock genom 
experiment. Antingen förefinna vi i sjelfva naturen för 
observation gynsamma fall, eller kunna vi åvägabringa de 
omständigheter, under hvilka en orsaks inverkan isolerad 
kan iakttagas. Åfven statistikern kan nu väl förhålla sig 
antingen aktivt eller passivt till sitt objekt Men ofta är 
anställande af experiment redan derför ogörKgt, att objek- 
tet, såsom på de sociala fenomenens område, i egenskap af 
att vara sjelfändamål eller beröra väsen, hvilka såsom så- 
dana uppfattas, undandrager sig godtyckligt ingripande. 
Likaså är det ej sällan, såsom på meteorologins gebit, be- 
roende af orsaker, hvilka alls icke eller blott i ringa grad 
af oss kunna framkallas. Och äfven der, hvarest vi i nå- 
gon mån kunna anordna omständigheterna för orsakers 
iakttagande, såsom t. ex. vid studierna af de icke-typiska 
fenomenen i växt- och djurverlden, kan en i egentlig be- 
märkelse isolerad iakttaigelse af en orsaks inverkan ej 
komma i fråga. 

Vi söka eliminera störande inflytelser genom fram- 
ställande af analoga massor. Detta urval, vanligen i vårt 
redan statistiskt faststälda material, svarar i någon mån 
mot anställandet af experiment i den typiska verklighetens 
verld, men fullständigt kan det ej ersätta det samma. Ty 
vi hafva här att göra med en mass-iakttagelse i varia- 
bilitetens verld, och i massan förblifver ständigt en tal- 
lös mängd orsaker verksam. Framställa analoga massor 
kunna vi blott i den mån vi till vårt förfogande hafva en 
rik samling mass-iakttagelser, dem vi efter behag kunna 
gruppera och underindela. I nödfall, men ofta nog, måste 
vi inskränka oss till att eliminera de störande faktorerna 
turvis, men dermed kan den orsaks inverkan vi studera ej 
rätt framträda. I hvarje fall kunna vi blott utesluta några 
faktorer. Alltid kvarstår frågan, om alla orsaker af någon 
betydelse kunna anses eliminerade genom detta urval, om 
alla öfriga kvarstående kunna betraktas såsom rent till- 

Finsk tidskrift, 1887, IL 2 



18 DEN STATISTISKA METODEN, 

falHga och sålunda motr^äga hvarandra. Det spöijes alltid, 
i hvad mån resultatet kan tillskrifvas den orsak vi studera. 
Fullkomligt torde detta aldrig kunna ske. I verklig- 
heten kvarstå alltid derjemte orsaker, hvilka icke hafva en 
accidentel karakter, och detta dess mera, ju större massa 
vi taga. Och så länge i de jemförda massorna flere bety- 
dande olikartade orsaker verka tillsammans, kunna vi ej 
med anspråk på visshet utröna ett speoielt orsaksförhål- 
lande. Statistikens resultat bära derför alltid prägeln af 
approximitet, och i bestämmandet af massomas såväl stor- 
lek, som homogenitet kvarstår alltid ett subjektivt moment. 
I denna mening kan man väl säga att det „törhända uti 
ingen vetenskap är lättare för en dilettant och svårare för 
en fackman att draga slutsatser, på hvilka man sjelf kan 
förlita sig, än i statistiken" (Westergaard). 

in. 

Huru beskaffad är nu denna kunskap, som den sta- 
tistiska metoden gifver oss om verkligheten? Ty under 
tvenne olika synpunkter kunna vi utforska den samma, och 
utgående från dessa vinna vi två skilda arter af kunskap. ^) 
Antingen söka vi nämligen fatta fenomenen i deras kon- 
kreta verklighet, till deras individuela väsen och indivi- 
duela sammanhang ; eller ock söka vi i dem något allmänt, 
betrakta dem i deras mer eller mindre typiska former, be- 
stämma deras generela väsen och generela sammanhang. 
Leder nu den statistiska metoden till insigt uti det indi- 
viduela eller det generela, till kunskap om ett konkret 
objekt, ett enskildt sakförhållande, eller sträfvar den der- 
utöfver, uppställer den regler, och hvilken är i så fall de- 
ras giltighet? Ty en regel i verklighetens verld innesluter 
ej nödvändigt allmängiltighet. 

Om det individuela såsom enhet, totalitet, gifver nu 
väl statistikern omedelbart ingen kunskap; det singulära 
såsom sådant hör ej till statistikerns domän, utan for så 
vidt det kan betraktas såsom i sig innehållande en mång- 



^) Se Menger, Untersuchungen liber die Methode der Social- 
wissenschaften und der politischen Oekonomie insbesondere, Leip- 
zig 1883. 



DESS VETENSKAPLIÖA UPPGIFT OCH BETrOELSE. 19 

fald. Statistikern skådar verkligheten i stort och blottar 
derigenom des$ allmänna struktur. Icke så att han skulle 
nöja sig med en blott ytlig öfverblick, utan han tränger 
småningom allt djupare in i sitt objekt, aUt mera detalje- 
rad blir hans kunskap, allt mera noggrann hans insigt. 
Sedan han orienterat sig medelst en allmän öfverblick, sär- 
skiljer och ordnar han sitt objekt efter allt noggrannare 
bestämningar, ryckande det enskilda så nära som möjligt. 
Men ständigt stannar han dock på afstånd, ty ständigt be- 
traktar han föremålen i massa. 

Otvifvelaktigt gifver oss likväl den statistiska meto- 
den en kunskap om det individuela, om den konkreta mas- 
san nämligen, från hvilken vi närmast utgingo. Ty hvil- 
ken var väl denna forsknings allmänna gång? Vi bestämde 
en bas för vår undersökning, och i den sålunda faststälda 
massan uppsökte vi vissa enheter. Vi beskrefvo den så- 
lunda till dess mångfaldiga innehåll oph faststälde dettas 
inre kausalsammanhang. Vi konstaterade visserligen äfven 
derstädes vissa faktiska regelbundenheter. Men alltid voro 
vi medvetna om vår inskränkta undersökningssfer, om att 
vi funnit denna bestämda, i tal uttryckta regelbundenhet 
blott här, i denna mångfald. Om den var allmängiltig, om 
den återfans under andra förhållanden, detta visste vi icke 
och dertill kunde vi ej omedelbart sluta. 

Skola vi således anse den statistiska metoden leda 
blott till en individuel kunskap, och dess resultat sakna 
hvarje generel prägel? Är öfverhufvud, såsom så ofta blif- 
vit påstådt, ^) kunskapen om en bestämd konkret massa 
den statistiska metodens uteslutande vetenskapliga upp- 
gift, eller är den ens dess hufvudmål? Har statistikern att 
utforska en gifven mångfald tiU dess innehåll, eller be- 
stämda variabla fenomen genom att iakttaga dem i de 
massor, der de ingå? Tvisten må förefalla som en ord- 
strid, i verkligheten är det likväl ej så. Ty vi anvisa der- 
igenom åt statistikern en helt olika uppgift, i förra fallet 
en historisk (i vidsträcktare bemärkelse), i det senare en 
allmän, teoretisk. 



^) Nyligen af MHtzen i hans förträffliga Geschichte, Theorie 
ond Technik der Statistik, Berlin 1886. 



20 DEN STATISTISKA METODEN, 

På för vetenskapen främmande grunder riktar stati- 
stikern ofta, med förkärlek eller nödtvånget, sin undersök- 
ning blott på en bestämd gifven mångfald, och af praktiskt 
intresse är kunskapen om en viss nära stående massa bju- 
den och fattas som ändamål. Nöja vi oss deremot ej härmed, 
utan sträfva till verklig vetenskaplig insigt, så kan en be- 
stämd undersökningssfer ej på förhand fixeras, redan i följd 
af denna massas tillfälliga och olikartade beskaffenhet; ty 
hvarken framträda sålunda de variabla enheterna i natur- 
lig gruppering, ej heller låta de kausalsammanhanget tyd- 
ligt skönjas. Vi kunna härvid ej utgå från en färdigt af- 
gränsad mångfald, hvilken som helst, utan vi bestämma 
massan efter den variabla enhet vi i den samma vilja stu- 
dera. Ty i sjelfva verket, hvad är denna gifna massa? En 
tillfällig, godtycklig storhet, till tiden momentan, ty hvarje 
ögonblick medför en förändring, en ny mångfald; eller ock 
en matematiskt bestämd bas, utan hvarje bestämdt innehåll. 
Men hvilket vetenskapligt intresse bjuder oss att utforska 
denna? 

Icke mångfalden således i dess tillfälliga, konkreta 
gestalt utgör statistikerns egentliga utgångspunkt, icke 
kunskapen om denna hans mål, utan han sträfvar att lära 
käima tingen till deras variabla bestämningar. Men han 
fattar dem ej i deras singulära förekomst, utan i massa. 
Hvarför? Emedan han vill lära känna dem, så vidt som 
möjligt, i fullheten af deras existens, i deras verkliga be- 
ska^enhet, emedan lagbundenheten undandrager sig hans 
blick i det enskilda, emedan äfven han sträfvar till det 
allmängiltiga, i det variabla söker en viss konstans och 
i oregelbundenheten en relativ regel. Skola vi säga att 
denna sträfvan innebär en motsägelse, eller är den ej fast- 
mer blott ett uttryck för relativiteten i hvarje försök att 
fatta verkligheten genom dess underordnande under stränga 
regler? Ty ingenstädes stelnar den i fasta typer, dess re- 
gelbundenhet är aldrig den åtskilnadslösa uniformitetens, 
utan en ordning i mångfalden. Från relativ konstans till 
allt rikare variabilitet skifta dess former i otaliga grada- 
tioner. Ingenstädes råder der väl absolut likformighet, 
men också ingenstädes saknas dertill hvarje ansats. På 
verklighetens förra pol finner den induktiva forskningen 



DESS VETENSKAPLI&A UPPGIFT OCH BETYDELSE. 21 

sin tilläinpning, den statistiska metoden på den senare; 
men hvardera aträfva de mot samma mål, att i mångfal- 
den uppdaga en regel. Znduktionen hinner längre, dess 
resultat hafva strängare giltighet, ty den fäster sig vid 
det relativt typiska.. Statistikern upptager deremot 4© 
problem, som induktionen finner olösbara, hans resultat 
äro mindre allmängiltiga, mera approximativa, föme^^ 
vi väl induktionens kunskap en generel karakter, derför 
att den nHrmast inskränker sig blott till de sakförhållanden 
vi undersökt, men i verkligheten icke absolut likformighet 
råder? Lika litet böra vi derför frånsäga den statistiska 
metoden meddelandet af en ökad insigt om de under be- 
greppet sammanfattade variabla fenomenen. 

Och likasom vi på induktionens fält genom abstrak- 
tion till företeelsernOiS enkla element vinna en insigt i 
verklighetens inre kausalsammanhang och en strängt all- 
mängiltig kunskap, så kan äfven statistiken — väl icke 
upptäcka, men — tjena som ledtråd för uppspårande af 
verklighetens lagar. Må vara att vi förgäfves fråga efter 
dess säkert faststälda resultat, efter de verkliga lagar näm- 
ligen den redan kommit på spåren. Lagar upptäckas ej i 
en handvändning, de äro ofta firukter af seklers mödo- 
samma forskningar, och statistiken står ännu i sin barn- 
dom. Det är i sjelfva verket nog, om den redan nu kan 
bidraga dertUl genom att uppdaga en faktisk ordning i 
verkligheten och formulera problem till en framtida lös- 
ning. Ja, vi måste till och med på vissa undersöknings- 
fält och på vetenskapens nuvarande ståndpunkt anse detta 
konstaterande af den fulla verklighetens ordning för vår 
hufvuduppgift och kunskapen om dess primära lagar af 
mindre betydelse. 

Ty hvad är väl en lag, och hvilken vigt har för obs 
kunskapen om den? Härvid af se vi nu icke en lag för det^ 
som bör ske, utan en lag för det, som sker. Hvad förstå vi 
med en sådan lag^ och hvilken insigt gifver den oss om 
verkligheten? Ty blott i denna egenskap har dess känne- 
dom för oss en betydelse. Allt som sker fatta vi under 
kausalitetens form och betrakta hvarje fenomen såsom en 
oföränderlig fbljd af gi&a föregåenden. Verklighetens ord- 
ning må nu ytterst härflyta ur en enda princip, utgöra en 



22 

enhet: för oss framstår den icke i denna form, vi kunna 
ej upptäcka en sådan lag i högsta bemärkelse, vi utgå från 
mångfalden och finna blott en komplex eller väfiaad af en- 
skilda likformigheter. Dessa regelbundenheter benämna vi 
nu lagar, så vidt vi i dem se ett kausalförhållande hänfördt 
till sitt enklaste uttryck, eller med införande af det ^gåt- 
fulla begreppet^ kraft, så vidt de äro ett uttryck för kraf- 
ters elementära, konstanta verkningssätt (Btlmelin). 

Klart är att sjelfva begreppet lag så fattadt innebär 
en abstraktion, ty ur verklighetens mångfald tankes en 
sida isolerad, hvilken såsom isolerad aldrig förefinnes. En 
lag är derför väl aldrig i fullt ostörd verksamhet, utan 
jemte den existera andra lagar, af hvilkas samverkan fe- 
nomenen resultera. Sjelfva kännedomen af den samma 
gifver oss sålunda i och för sig intet skäl att i verklig- 
heten förvänta iakttagandet af ett undantagslöst faktiskt 
skeende. Nu är målet för all vår kunskap dock ytterst 
att beherska verklighetens verld genom att vinna en in- 
blick i dess fulla gestalt och faktiska sammansättning. 
Kännedomen om ett enda enkelt kausalförhållande är oss 
för detta ändamål nog blott der, hvarest andra krafters 
störande inverkan är af ringa betydelse; kännedomen om 
flere enkla lagar blott der de äro i full mening exakta, det 
är, der vi för bedömande af deras samverkan hafva ett mått 
på en hvars styrka. 

Men vi hafva här framför oss variabilitetens verld, 
der, ju längre vi framskrida, i mångfalden af verkande fak- 
torer ingen dominerande orsak herskar, der fixerandet af ett 
mått för fenomenens lagar stöter på allt större svårigheter, 
ju mer denna verklighet är komplicerad, der slutligen på 
höjdpunkten af dess utveckling, i menniskoandens verk- 
samhetssfer, till och med sjelfva möjligheten af ett exakt 
mått är ifrågasatt. All vår kunskap om enskilda kausal- 
förhållanden till trots, anade vi derför knapt här, imenni- 
skolifvets mångfald, en ordning, då vi redan lärt oss att 
mäta himlakroppamas banor. På kännedomen om några 
enkla lagar baserade astronomin en hel vetenskap; andra 
vetenskaper hade i det typiskas sfer föregått densamma 
eller följde den i spåren. Men ju mer de öfver en omärklig 
gränslinie kommo in på det individuelas område, dess min- 



DESS VETENSKAPLIGA UPPaiFT OCH BETYDELSE. 23 

dre gaf kunskapen om dessa lagar dem en inblick i verk- 
lighetens skiftande företeelser, dess mindre förmådde de 
«påra faktoremas verkan i det enskilda fallet, dess mer 
förlorade denna kunskap för dem sin betydelse. Vi för- 
neka nu ej för alla dessa vetenskaper möjligheten att en 
g&ng blifva exakta och ur insigten i enkla lagar deducera 
verkligheten. Sjelfva astronomin var en gång en empirisk 
vetenskap; nu står den i deduktiv kunskap på en fordom 
oanad höjd. Men på vårt vetandes nuvarande ståndpunkt, 
på de menskligt-sociala företeelsernas område kanske för 
alltid, måste vi för att vinna kunskap i variabilitetens verld 
inslå en annan väg. Det gäller ej här så mycket att upp- 
isöka nya lagar, som att i den konkreta verkligheten fast- 
ställa deras förekomst och ett medelmått för deras verkan; 
ej så mycket att uppdaga enkla kausalförhållanden, som att 
uppvisa deras koUokation i verkligheten för att i denna 
röja en faktisk ordniog. Häri består den statistiska me- 
todens uppgift, häri dess stora vetenskapliga betydelse. 

Hvilken är nu denna ordning statistikern upptäcker 
i det variablas verld, under hvilka regler förmår han bringa 
dess vexlande krafters verkan? På induktionens undersök- 
ningsfält vinna vi denna ordning ur det enskilda, vi söka 
i detta en typ och en typisk relation; statistikern deremot 
sträfvar att ur massan af variabla företeelser abstrahera det 
relativt konstanta och gemensamma, han gifver det ut- 
tryck i ett medeltal och deducerar ur mångfalden en re- 
gel. Uppdagar således äfven statistikern typer? Ja väl, på 
sätt och vis, så vidt vi nämligen fasthålla att i verklighe- 
ten strängt taget hvarje företeelse är individuel, hvarje typ 
således relativ, men att å andra sidan de variabla fenome- 
nen äro produkter äfven af jemförelsevis konstanta fakto- 
rer; blott i denna mening tala vi om en typ för väsendtli- 
gen variabla företeelser. Den induktiva typen må kaUas 
typ i egentlig bemärkelse^ den är mera reel, dock aldrig 
fullständigt, den gör auspråk på att vara universel; den 
statistiska i oegentlig bemärkelse, den är abstrakt, dess gil- 
tighet bär en mera lokal prägel; men äfven här vexlar ab- 
straktionen likasom begränsningen i otaliga grader. 

Den statistiska kollektivtypen uttryckes af ett medel- 
tal, men vi säga ej derför att hvarje medeltal uttrycker en 



24 DEN STATISTISKA METOBEN, 

typ, ty det afspeglar verkligheten mer eller mindre troget, 
i den mån det är beräknadt för likartade enheter. Ju mera 
de enskilda fallen variera och bero af komplicerade orsa- 
ker, ju större medelafvikningen, ju aflägsnare TnaximTiTn 
och minimum, dess mindre insigt gifver det oss i verklig- 
heten; ju mer identiska de enskilda fakta, ju mer deras 
afvikningar framstå blott såsom oscillationer kring ett ge- 
mensamt centrum, likasom resultatet af enskilda mätningar 
på ett föremål oscillera kring dettas faktiska storlek, dess 
större betydelse medför oss dess kunskap. En typ i or- 
dets fulla bemärkelse återfinnes noga i hvarje enskildt &11, 
den är sträng och den är allmän. En kollektivtyp kan 
svårligen på en gång vara hvartdera, ty hvad den vinner 
i det ena afseendet^ det förlorar den i det andra. För att 
vara strängt måste ett medeltal vara inskränkt, omfatta en 
bestämd grupp, en begränsad tid och ett begränsadt rum^ 
ty ju större massan är, dess mer innehåller den olika ele- 
ment. För att vara allmänt måste det åter utsträckas öf- 
ver, så vidt möjligt, alla likartade enheter. Medeltalet 
förenar hvardera betingelsen blott i den mån konstanta 
orsaker äro verksamma i det enskilda. Men i hvarje fall 
representerar det verkligheten blott genom en abstrak- 
tion; i det enskilda återfinnes det blott tillfälligtvis. Det 
är ej verkligt, men det lär oss känna verkligheten, ty det 
låter oss med en blick öiverskåda den skiftande mångfal- 
den; i det variabla fenomenet gifver det oss en riktigare 
insigt. I det enskilda verka individuela orsaker jemte 
konstanta, medeltalet deremot framstår såsom de senare» 
produkt, representerar det i vexlingen gemensamma, vä- 
sendtliga. Det kommer derför sanningen närmare än det 
enskilda, detta framstår i sin karakter af tillfällighet, det 
tillfälliga åter fattas i sin rätta betydelse såsom något se- 
kundärt. Medeltalet är sålunda ett medel för kunskap om 
massan, en bas för bedömandet af det enskildas relativa 
storlek. Sitt egentliga värde har det icke i sig, utan ået 
tjenar till jemförelser, men jemförelsens mål är att upp- 
täcka lagbundenhet i verklighetens vexling. 

Den statistiska undersökningen ledde till konstate- 
rande af ett antal kvantitetsförhållanden i deras inbördes 
relationer. Den uppdagade äfven en viss regelbundenhet 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 25 

i fenomenens vexling. Denna regelbundenhet hade en lo.- 
kal bas. Den gälde närmast blott för denna tid, &r detta 
land, denna ort. Vi upptäckte den ej i det enskilda, 
utan blott i massan. För det individuela såsom sådant 
var den en fantom; men drogo vi oss tillbaka, läto vi den 
enskilde försvinna och tc^o på afstånd en öfverbliok af 
massan, uppdykte ur de enskilda fallens kaos en bestämd 
ordning. Om i den enskilda familjen födas gossar eller 
flickor finna vi obestämdt; iakttaga vi deremot några tu- 
sende familjer under en längre tid, träder mellan deras an- 
tal en bestämd proportion i dagen. Orsaken kunde vi ej 
alltid upptäcka, utan sjelfva regeln gaf oss stundom en 
gåta att lösa. Så känna vi t. ex. här väl regelbundenheten 
i afseende å kön hos de nyssfödde, men till dess förkla- 
rande har vetenskapen härtills blott uppstält hypoteser, af 
hvilka ingen kunnat besannas. Hvarför har man likväl 
kallat dessa regelbundenheter lagar? Innebär icke en lag 
ett allmänt, till sitt väsen undantagslöst kausalförhållande? 
Helt visst Det gifves ingen lag i denna egentliga mening, 
som skulle gälla för massan, men ej för hvarje individ, för 
2/3 eller ^/^, men ej för alla fall (Eiimelin), ty tvärtom är 
massans ordning en produkt af lagbundenheten i det en- 
skilda. Den så kallade stora talens lag är blott en norm 
för vår kunskap, den angifver blott att denna lagbundenhet, 
som i det individuela undandrager sig konstatering, i mäng- 
den af fall träder klart i dagen. Vi kunna således ej här 
tala om lagar i egentlig bemärkelse^ utan om faktiskt iakt- 
tagna regelbundenheter, mer eller mindre allmängiltiga, 
om likformigheten i fenomenens sammanvaro och följd, 
härflytande mer af en kombination af enkla orsaker, än af 
ett enda enkelt kausalförhållande. Men benämningen em- 
piriska lagar synes ej olämplig, ty de vinnas ur verklig- 
heten och ersätta kunskapen om de exakta lagar, hvaraf 
de ytterst härflyta. 

Hvarje kunskap sträfvar att ur det kända sluta till 
det okända, ur det närvarande till det framtida. Den sta- 
tistiskt uppdagade regelbundenheten har betydelse, blott 
så vidt den tillåter en dylik förväntan. Denna eger ka* 
rakteren af större eller mindre sannolikhet. Den förutsät- 
ter en åtminstone allmän kännedom om de orsaker, som 



bestämma fenomenens mass-uppträdande. Der dessa vä- 
sendtligen äro konstanta, kunna vi ur medeltalet för en 
gifven tidsrymd (eller ort) approximativt beräkna sagda 
fenomens uppträdande i en annan samt fastställa storle- 
ken af dess möjliga afvikning från detta medeltal. Detta 
gäller icke blott vid de fysiska mass-fenomenen; äfven 
på de menskligt-sociala företeelsernas område, der de ver- 
kande faktorerna äro underkastade utveckling och under 
tidemas lopp förändras i styrka, kunna vi i viss mån för- 
utsäga det kommande. Ty äfven här förändrar sig chance» 
systemet blott långsamt: de sociala, ekonomiska, kulturför- 
hållandena förblifva inom kortare tid väsendtligen konstanta, 
och af lika betingelser härflyter äfven för verkningarna en 
relativ stabilitet. 

„Det gifves en budget^, utropar Quetelet deklamato- 
riskt, „som man betalar med en fasaväckande regelbunden- . 
het, det är fängelsemas, galeremas och schavottemas . . . 
Sorgliga tillstånd hos menniskoslägtet! Vi kunna uppräkna 
på förhand huru många individer skola söla sina händer 
i sina likars blod, huru många skola vara falskmyntare, 
huru många förgiftare, ungefär såsom man på förhand kan 
uppräkna de födelser och dödsfall, hvilka skola tima.^ Här- 
till kunde ytterligare anföras andra dylika regelbundenhe- 
ter äfven i menniskans skenbart alldeles tillfälliga och lik- 
giltiga handlingar. Jag vill blott erinra om den stora re- 
gelbundenhet man iakttagit i olika slag af försändningar 
på posten, i antalet frankerade, rekommenderade, ja oadres- 
serade och oriktigt adresserade bref m. m., hvilka tal år 
för år upprepa sig temligen lika. Denna regelbundenhet i 
de sociala fenomenen framträder dock vanligen ej utan vi- 
dare så stor, att afvikningama kunde hänföras till rent 
tillfälliga orsaker och enligt sannolikhetsteorin beräknas. 
För detta ändamål måste materialet underindelas, så att 
hvarje hufvudorsak skildt framträder. Så t. ex. kan sjelf- 
mordens antal årligen vexla i hög grad, under det att dock 
proportionen mellan de båda könens delaktighet deri för- 
blir förvånansvärdt konstant, likasom äfven proportionen 
mellan de olika sätten för sjelfmords begående och deras 
fördelning på månader (Westergaard). 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 27 

Denna regelbundenhet gäller nu icke blott for en so- 
cial gmpp, fbr ett flertal olika individers foretaganden^ vi 
återfinna den äfven i mångfalden af den enskilde indivi- 
dens likartade, skenbart godtyckliga handlingar. Drobisch 
har härpå uppvisat ett intressant exempel. Q-enom en mi- 
nutiös undersökning af versmåttet hos Homeros, Vergilius 
och Horatius fann han att hos dem uti daktylers och 
spondeers förekomst, oaktadt all vexling i det enskilda, lik- 
väl ständigt, då man tager ett stort antal verser, en be- 
stämd konstans råder, en lagbundenhet, hvilken afspeglade 
en hvars individuela skaplynne, utan att skalden sjeif der- 
om var medveten. 

I verklighetens vexling ma de menskliga mass-feno- 
menen alltid undandraga sig en noggran förutsägelse. En 
approximativ insigt tillmäta vi oss i många fall redan nu; 
vi beräkna i någon mån åtgärders inverkan på förhand. 
Och ingen känner huru långt den statistiska metoden i 
framtiden skall gå/ Men äfven för en längre period och 
en fjerran framtid kunna vi, der de verkande faktoremas 
styrka småningom är underkastad en fortfarande förändring, 
med statistikens tillhjelp stundom vinna en allmän, åtmin- 
stone mer eller mindre hypotetisk insigt i de sociala feno- 
menens utvecklingstendens. 

Stå de vetenskaper, som betjena sig af den statistiska 
metoden, i afseende å resultatens visshet i skalan lägst, så 
stå de i ett annat afseende högst. Ty der man förut nöjde 
sig med att abstrahera en enkel typ, der söka de fatta 
verkligheten sådan den är, så vidt möjligt, i fullheten af 
dess skiftande mångfald och tallösa företeelseformer. De 
bringa den äfven i dess högsta och mest individuela ut- 
vecklingspotens under sin mass-iakttagelse och finna lag- 
bundenhet i det som ansetts oberäkneligt. 

Må logiken tvista om hvar de skola hänvisa denna 
nya forskningsmetod i det gamla systemet dess plats, så- 
som en hjelpmetod för induktionen, eller fastmer såsom 
en sjelf ständig undersökningsform. Visst är att den har 
fört vetenskapen ofantligt framåt, ty den låter menni- 
skoanden triumfera öfver variabilitetens verld, der lagar 
fordom ej anats. Men dess segrar höra ej blott till histo- 



28 DEN STATISTISKA METODEN, 

rien, de tillhöra framtiden än mer. Vi som ännu lefva i 
dess ungdom, vi kunna glädjas åt dess lofvande anlag ock 
redan fullbordade verk, men vi kunna blott ana dess kom- 
mande storhet. 

IV. 

Bedan nu sträcker sig den statistiska metoden utöf* 
ver en stor sfer. Statistiken bevisar allt, höres man säga. 
Ja väl, öfverallt finner den användning, öfverallt der under 
ett begrepp olikartade ting sammanfattas, öfverallt der i 
variabilitetens verld lika enheter kunna numeriskt fastst^-^ 
las. Men hvar i verkligheten herskar ej föränderlighet^ 
hvar uppträder allt i typisk form och i typiska förhållan- 
den? Der det i något af seende befinnes nödigt, kunna vi 
lika så väl till antal fastställa sandkornen ordnade efter 
storlek och gestalt (Etimelin) för att deri söka en bas för 
vidare slutledningar, som vi genom iakttagande af de olika 
brottens antal söka en regel i menniskans skenbart tillfäl- 
liga handlingar. Orätt är derför att betrakta den statistiska 
metoden såsom inskränkt blott till menniskoverldens sfer. 
Verkligheten sönderfaller ej i ett individualitetens rike och 
ett, der allt sammanpressats i fasta typer. Från relativt 
konstanta former komma vi utan språng till allt rikare, allt 
mer individuelt utpräglade. Men deremot, ju mer det en- 
skilda är typiskt, dess mer har för vår kunskap derom den 
statistiska metoden en blott sekundär betydelse; i den mån 
verklighetens allt rikare utveckling trotsar att låta sig tvin- 
gas under bestämda former, blir den vårt enda medel till 
kunskap. 

I verldsrymdens sfer hafva astronomerna gjort himla- 
kropparna och deras vexlande företeelser till föremål för 
noggrann statistisk undersökning, de hafva iakttagit stjer- 
nomas förekomst till storlek och antal och derpå bygt 
slutsatser. Öfver hela den civiliserade verlden är spändt 
ett nät af observatorier, der väderlekens vexlingar oav- 
brutet iakttagas, lufttryck, temperatur, vindriktning och. 
styrka m. m. konstateras. Meteorologin hvilar fullständigt 
på statistisk bas; i sitt ständigt vexlande objekt söker den 
det konstanta och likformiga och sträfvar att beräkoja det 
kommande. I afseende å iakttagelsernas ooh slutledningar- 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 29 

nas tillförlitligliet har den gått längre än någon annan sta- 
tistisk undersökningsgren. 

I botaniken och än mera i zoologin spelar statistiken 
en ej obetydande rol för kännedomen om växtemas och 
djurens förekomst och utbredning, deras fortplantning och 
död, egenskapemas ärftlighet m. m. Jag behöfver blott 
erinra om den darwinska teorin, som ju stödjer sig på dy- 
lik statistisk forskning, för att påpeka vigten af den samma. 

För alla antropologiska studier, för kännedom om men- 
niskans fysiska natur i dess normala tillstånd, så väl som 
i dess sjukliga förändringar, för fysiologi, patologi och te- 
rapi är den statistiska undersökningsmetoden oumbärlig. 
Jag nämner här som exempel de kraniologiska forsknin- 
garna, de iakttagelser man i några länder föranstaltat öfver 
ögonens, hårens, hudens färg m. m. I utforskandet af men- 
niskans allmänna typ fann Quetelet upphof till en särskild 
vetenskap, antropometrin eller teorin om de menskliga 
kroppsförhållandena, gående ut på att genom mass-iaktta- 
gelse förklara det skenbart tillfälliga i menniskokroppens 
gestaltning, i menniskans hela fysiska utveckling, hennes 
kroppsstorlek, vigt, styrka, snabbhet, pulsslag m. m. Uti 
iakttagelser, hvilka syntes utvisa att de olika mennisko- 
rasema till sin kroppslängd bilda en oafbrutet fortlöpande 
kedja och sjrmmetriskt afvika likasom från en gemensam 
typ, hvarvid differenserna framstå såsom beroende af rela- 
tivt tillfälliga orsaker — i detta faktum ansåg Quetelet sig 
•hafva funnit det ovederläggligaste bevis på menniskosläg- 
tets enhetliga ursprung. Förgätom ej medicinalstatistiken, 
som redan till sitt förfogande har både ett betydande ma- 
terial och en stor literatur. Här studeras sjukligheten till 
dess uppträdande under olika förhållanden och betingelser: 
ålder, kön, yrke, förmögenhet, klimat m. m., de enskilda 
sjukdomarna undersökas till förekomst, natur, orsaker och 
vilkoren för deras botande, läkemetoder och sanitära åt- 
gärder pröfvas. 

Vi träda här öfver tiU den verld, på bestämmande af 
tvärs vexlande företeelser psykiska faktorer utöfva sin ver- 
kan. Psykologen och än mer historikern veta uppskatta 
statistiken och af denna draga sin fördel. Äfven filologen 
söker dess tjenst för studium utaf förekomsten af ord och 



30 DEN STATISTISKA METODEN, 

ordbildningar i språket och iakttagande af deras förändrin- 
gar. Ja, till och med estetik och statistik stå ej fullkom- 
ligt afvärjande mot hvarandra. För konstnären är ett sta- 
tistiskt fastställande af det hos individerna karakteristiska^ 
typiska af intresse. 

Främst är det dock sooialvetenskapema, för hvilka 
den statistiska metoden är af afgörande betydelse. Här, i 
de sociala företeelsemas verld, befinna vi oss i statistikens 
egentliga hemland. Här tillämpades densamma först; från 
kunskapen om „statsmärkvärdighetema'', betraktad såsom 
en särskild vetenskap, lånade denna metod sitt nanm. Få 
detta iakttagelsefält, så rikt på skiftande fenomen, finner 
den statistiska metoden en mångfald objekt att utforska, 
och i enlighet dermed talas om en mängd olika arter af 
statistik. Deras antal är legio. Vi kunna särskilja en sta- 
tistik ur social och en ur politisk synpunkt. *) Den förra 
sönderfaller i en befolknings-, en ekonomisk och en kultur- 
statistik och alla deras underarter. Man talar sålunda t. 
ex. om en nationalitetsstatistik, en åldersstatistik, en fö- 
delse-, giftermåls-; dödfallsstatistik; om en agrar-, yrkes-, 
handels-, jernvägs-, pris-, förmögenhets-, löne-, konsum- 
tionsstatistik; om en bildnings-, skol-, moral-, religionssta- 
tistik m. m. I senare afseendet exempelvis om judiciel,. 
kriminal-, förvaltnings-, militär-, finans-, tullstatistik. Men 
jag slutar. Att uppräkna dem alla skulle föra mig för 
långt, vore det äfven faktiskt möjligt. Vi hafva kort om 
godt en statistik för allt upptänkligt, och ständigt dragas, 
nya områden under dess forskning. 

Jag har här talat om statistiken såsom en metod; 
man plär dermed äfven beteckna en vetenskap. Om sta- 
tistiken såsom sådan hafva herskat och herska fortfarande 
de mest olika åsigter. Uttrycket statistik var ursprungli- 
gen synonymt med beskrifvande statskunskap. Vid sidan 
af denna uppstod den statistiska metoden sjelfständigt och 
var för den förra egentligen något främmande och ovä- 
sendtligt. Dessa båda riktningar förenade sig. Men om 
den nya vetenskapens karakter kunde man ej bUfva ense. 
För några var objektet hufvudsak, men ett objekt tillåter 



^) Indelningen enligt Btimelin, 



DESS VETENSKAPLIGA UPPGIFT OCH BETYDELSE. 31 

flere undersökningssätt; och hvilket detta objekt är och 
hnru det skulle begränsas, derom fortfor man att tvista. 
För andra var den statistiska metoden det allt bestäm- 
mande. Men då den på de sociala företeelsernas område 
fann ett så rikt och betydande undersökningsfält och en 
så tacksam uppgift, afsöndrade man detta dess objekt så- 
som föremål för en särskild disciplin. På en metod kan 
likväl en vetenskap ej baseras. Den vore oformlig, mon- 
strös. Den statistiska metoden är universel. Andra slut- 
ligen betrakta sjelfva det statistiska förfaringssättet med 
dess utvecklade teknik såsom ett särskildt kunskapsobjekt 
och tala om statistiken såsom en metodologisk vetenskap. 
För ett kvart sekel tillbaka räknade Etimelin öfver be- 
greppet statistik 62 definitioner, sjelf gäf han den 63:dje; 
nyligen har man konstaterat 180. Men har man väl der- 
med uttömt dem alla? 

J. V. Tallqvist. 



Pariserpressens gruppering i politiskt 
afseende. 

Ett vigtigt bidrag till våra dagars kulturhistoria gif- 
ver en historik öfver tiduingspressen. Troget som en 
ögonblicksfotografi återger pressen samhållslifvet i alla dess 
vexlande former. Öfverblickar man en något längre tids- 
period, så kan man i pressen iakttaga såväl tidsskiftets 
hufvudströmningar, som de flyktiga vattenbubblor ström- 
men under sin väg kastat omkring sig. Särdeles öfver- 
sigtligt framträder utvecklingen af dessa grupperingar i 
dagens stora frågor under en brytningsperiod. En grupp, 
hvilken i början tycktes lifskraftig och mäktig, förlorar 
småningom terräng; af de tidningar, hvilka tillhört den, 
försvinner en del; andra byta om egare och dermed åsig- 
ter; de hvilka kunnat bibehålla sig, se sig slutligen be- 
röfvade sina läsare och dermed sitt inflytande. Nya sträf- 
vanden se dagen; de företrädas till en början måhända 
blott af något obetydligt pressorgan, men allt flere uppstå, 
den stora majoriteten, som aldrig har någon bestämd åsigt, 
begynner att luta åt den nya riktningen, och för en tid är 
denna fraktion den herskande, för att, sedan den fylt sin 
rol, lemna plats för en ny. 

För tio år sedan innehöll Finsk tidskrift tvenne ar- 
tiklar af E. Castrén om pariserpressen. Detta decennium 
har medfört en fullständig omdaning af Frankrikes poli- 
tiska förhållanden. Tillfälle bjuder sig osökt till jemförel- 
ser beträffande pressens gruppering då och nu. I följd af 
monarkisternes splittring och oklokhet hade republiken 
ändtligen 1875 blifvit definitivt erkänd och erhåUit konsti- 
tution. Men dess väg syntes dock rikligt tömbeströdd. 
Nationalförsamlingen, i hvilken högern haft en absolut ma- 
joritet, hade visserligen upplöst sig, och de den 20 februari 
1876 verkstälda valen till deputeradekammaren hade gifvit 
en republikansk majoritet. Men valen till senaten utföllo 



PARISERPRESSENS GBUPPERiNG I POLITISKT AFSEENDE 33 

ej lika lyckligt, och dennas reaktionära majoritet dolde icke 
sina antirepublikanska tänkesätt, så att flere gånger häf- 
tiga konflikter hotade att bryta ut mellan de bägge kamrama. 
Det var endast en af fi^rsigtighet och moderation ledd po- 
litik, som kunde rädda statsformen. Bepublikaneme, hvilka 
måste glömma sina inbördes tvister, kunde icke undvara de 
moderates bistånd, utan voro tvungne att söka allianser, 
tiU och med inom den moderata högern. De centrala frak- 
tionerna uppstege dermed till makten. Det var nästan ute- 
slutande venstra centern, som rekryterade de första repu- 
blikanska kabinetten, men äfven medlenmiar af den så 
kallade liberala högern, hvars chef var hertigen af Decazes, 
ingingo i dem. 

Tio år derefter, 1886, möter oss ett stort republikanskt 
parti, splittradt i flere fraktioner, hvilka häftigt bekriga 
hvarandra, de centrala partierna äro nästan totalt för- 
svunna, högern spelar en rol blott i följd af de radikales 
styrka. 



Om vi som utgångspunkt välja högerpressen, faller 
genast en föziändnng i ögonen: det nästan fullständiga för- 
svinnandet af det legitimistiska partiet. Efter grefvens af 
Ohambord död skedde som bekant fusionen mellan de 
bägge grenarna af huset Bourbon; hufvudmassan af legi- 
tixnisteme slöt sig till huset Orleans. En handfull folk 
fins dock kvar af de tre liljornas trognaste anhängare. De 
bestrida grefven af Paris arfvet efter „Henrik V" och för- 
klara att, enligt de franska konungames gamla successions- 
ordning, den legitima monarkin kan återupprättas endast 
genom en Bourbon af Anjou; de uppställa som kandidat 
don Juan af Spanien, fader till pretendenten don Carlos. 
„De hvite" ega äfven en egen tidning Journal de Paris, 
tidigare orleanistisk, inköpt 1882 af deras ledare vicomte 
d^Andicjué. Tidningen, som för öfrigt är nästan utan pu- 
blik, väckte för ett ögon^ck uppmärksamhet fjol våras, 
genom att i ytterst skarpa ordalag angripa de orlean- 
ske prinsame samma dag de blefvo fördrl&ia. 

Det orleanistiska partiet var ursprungligen liberalt, 
men fusionen har gifvit det ett starkt tillskott af hög kon- 

Finsk tidskrift, 1887, U. 3 



34 PARI8BBPEE88BNB GRUPPERING 



servatisxn, och partiet i sin helhet har gjort en betydlig 
omsvängning till höger. Ytterst på detta håll stå de 
ultramontana bladen, nu som 1876 till antalet tre. I stäl- 
let för rUnion har trädt la Défense, grundlagd 1876 på 
initiativ Af biskop Dupanloup; de båda andra, le Monde 
och VVnivers, kvarstodo fortfarande, den senare med be- 
tydligt minskadt anseende, sedan den förlorat sin talangs 
fulle redaktör Louis Veuillot. Alla tre räkna sin publik 
till största delen bland prester och munkar; deras infly- 
tande är derutöfver ytterst ringa. Ett gammalt legitimi- 
stiskt blad, som äfven det numera hyllar Orleans, är Gazétte 
de France, Frankrikes äldsta tidning, grundlagd 1630. De 
orleanistiska blad, hvilka stå partiets ledande kretsar nära 
och mottaga inspirationer derifrån, äro le Soleil, som för- 
träffligt redigeras af den bepröfvade tidningsmannen och 
politikern Edouard Hervé, prinsames gamle rådgifvare och 
nyligen invald ledatnot i Franska akademin, och le Gaulois, 
hvars direktör är den kände Arthur Meyer. Le Q-anlois 
har en stor spridning, är ett af de mest lästa boulevard- 
bladen och täflar i detta afseende liksom i många andra 
med Figaro. De konservatives relativt stora framgång vid 
de senaste valen tillskrifves till stor del le ö-aulois' ener- 
giska fälttåg. Andra orleanistiska blad äro fe Frangais, 
hertigens af Broglie organ, hvilket 1877 hade sin glans- 
period, och le Moniteur Universel, hvilken sjelf rubricerar 
sin ståndpunkt som „centre droit liberal". Bägge hafva 
numera mycket liten spridning och mycket litet inflytande. 
„Utom all kategori" står den i hela verlden kända 
le FigarOj hvars hufvudredaktör efter grundläggarens, Ville- 
messanfs död är Francis Magnard. Sina konservativa ten- 
denser underordnar Figaro alltid under spekulationen och 
skandalen. Hvarje rad på den första sidan likaväl som på 
den sista står att köpa. Den är utmärkt redigerad; flere 
af Paris bästa förmågor lemna bidrag till Figaro. Albert 
Wolff, Albert Delpit, Philippe Öille, Albert Millaud, Emile 
Blovet signera dess krönikor. Auguste Vitu handhar den 
dramatiska kritiken, Alphonse Daudet, Q-. Ohnet, André 
Theuriet, Jules Claretie m. fl. skrifva dess följetong. Också 
är dess upplaga mycket stor, den uppgår i medeltal till 
80,000 exemplar för dag. 



J POLITISKT AFSEENDE. 35 

En märklig förändring sedan 1876 är det starka till- 
bakagåendet hos den bonapartistiska pressen. I stället för 
sju stora pressorgan, som då förde partiets talan, finnas nu 
ej mera än tre. Och alla dessa representera dessutom olika 
meningar, så att en ytterst häftig polemik dem emellan 
icke är något ovanligt. Paul de Cassagnac har ifrigt ar- 
betat för en förening af alla rojalistiska och imperialistiska 
element; dervid har han icke kunnat undgå att glida 
mot orleanismen. Han blef derför senaste vinter afsatt 
från redaktörskapet i le Pays, hvilken han länge redigerat, 
och grundlade då en ny tidning VÄutorité. Le Pays, hvil- 
ken försvarar prins Victors intressen, redigeras nu af Eo- 
bert Mitchell; la Patrie inspireras af prits Napoleon. 

En lämplig öfvergång till den republikanska pressen 
bildar tidningen le Matin. Denna, hvilken uteslutande är 
en affärsspekulation och lär egas af New York Heralds 
utgifvare G-ordon Bennett, innehåller nämligen ledande ar- 
tiklar af politici från alla de olika lägren. I dess första 
nummer ingingo „leaders" af E. Aréne, Paul de Cassagnac, 
Comély och Jules Vallés, representerande opportunismen, 
imperialismen, rojalismen och den revolutionära radikalis- 
men. Sedan Jules Vallés aflidit hafva flere andra publi- 
cister lemnat bidrag till le Matin. Frankrikes för närva- 
rande måhända störste stilist, Jules Simon, skrifver der 
engång i veckan sina dräpande filippiker mot den nutida 
republiken, Aurélien SchoU sina makalöst kvicka krönikor, 
Hane förfäktar det gamla Gambettistiska partiets åsigter 
o. s. v. I motsats till större delen af pariserpressen egnar 
le Matin en mycket stor uppmärksamhet åt utlandets för- 
hållanden. Ehuru blott tre år gammalt, har bladet också 
redan erhållit en stor spridning. 

Inom det republikanska partiet särskilde E. Castrén 
fyra hufvudgrupper, företrädda af egna pressorgan; den 
vänstra centern med Journal des Déhats och le Temjps, den 
republikanska venstern, hvars ledare var Jules Simon och 
hvars organ voro le Siécle och le XIX Siécle, den egentliga 
venstern med Gambetta som chef och la Bépublique Frän- 
^aise som förnämsta tidning, samt den radikala flygeln med 
le Happel. Stora omgestaltningar hafva inträffat äfven på 
detta håll. En af grupperna, den republikanska venstern. 



36 PABISEBPBESSENS OBUPPEBINa 

är totalt försvunnen; Jules Simon är vorden högerman. 
Då Mac Mahon den 16 maj 1877. på ett nästan brutalt sätt 
afskedade ministerpresidenten Jules Simon och företog sitt 
försök till statskupp, stod hela det republikanska partiet 
som en man bakom Jules Simon; 1886 var han en af de 
uppvaktande — och den icke minst uppmärksammade — 
på den stora mottagning hos grefven af Paris, hvilken gaf 
anledning till prinsarnes landsförvisning. Le Siécle, som 
sjunkit ned till ett blad af andra ordningen, tillhör numera 
opportunismen; le XIX Siécle, som efter Abouts död lika- 
ledes förlorat nästan allt inflytande, var moderat-republi- 
kanskt, tills det senaste vår inköptes af Portalis, som 
gjort det till ett ^rgan för den yttersta venstern. 

Den venstra centern fins visserligen kvar som en po- 
litisk fraktion, men den eger representanter blott i sena- 
ten, sedan vid de senaste valen till deputeradekammaren så- 
väl ledaren, den glänsande talaren Ribot, som öfrige kan- 
didater föUo igenom. Den räknar sina flesta anhängare 
inom den högre bankverlden och administrationen. Grrup- 
pen har, ju mer utvecklingen gått åt venster, antagit en 
allt mera monarkisk pregel; i de flesta frågor rösta dess 
medlemmar med högern. Dess organ är fortfarande Jour- 
nal des Débats, en af de mest innehållsrika tidningar som 
öfverhufvud finnas. Dess hufvudredaktör är som bekant 
John Lemoinne och bland dess medarbetare finnas män 
sådana som Leon Say, Ernest Renan, H. Taine, J. J. Weiss. 
1 Paris är Journal des Débats ganska litet läst, men åtnju- 
ter deremot i utlandet ett så mycket större anseende. Le 
Temps, hvilken för tio år sedan ansågs tillhöra venstra cen- 
tern, kan icke numera räknas dit. Den hyllar visserligen 
fortfarande moderata åsigter, men står närmare opportu- 
nismens högra flygel. I likhet med ^Débats" är Temps en 
af pariserpressens prydnader, i motsats till denna är den 
mycket läst äfven i Paris. I frågor rörande utrikespolitiken 
anses denna tidning ofta mottaga meddelanden från de 
ledande kretsarna. Dess redaktör en chef är senatorn 
Adrien Hébrard. Dess teaterkritiker skrifvas af Sarcey. 
Senaste år inköpte Leon Say en liten tidning med stor 
spridning „la petite Républiq^ue fran9aise", hvilken dittills 
redigerats i opportunistisk anda. Venstra centern tyckes 



1 POLITISKT APSEENDE. 37 

sålunda vilja försöka göra propaganda för sina åsigter i 
vidare kretsar. 

Den gamla venstérns främsta språkrör är fortfarande 
la BépvMique Frangaise, G-ambettas förra tidning. Dess 
hufvudredaktör är Joseph Eeinach, Q-ambettas f. d. sekre- 
terare; till dess politiska medarbetare höra ledarene för 
det nuvarande opportunistiska partiet. I samma riktning 
gå vidare tre tidningar: Paris, Mot d'Ordre och Echo de 
Paris. Här kunna vi upptaga några republikanska tidnin- 
gar af moderat hållning, hvilka icke kunna sägas omfatta 
någon af de nu existerande parlamentariska gruppemas 
program. Vi nämna främst U Petit Journal, antagligen 
jordens mest spridda tidning. Den utgick 1876 i 350,000 
exemplar, nu stiger upplagan till '925,000. Orsakerna till 
dess exempellösa framgång böra väl sökas i dess prisbillig- 
het, men derjemte såväl i dess storartade annonsering, som 
i dess spännande romaner; den innehåller nämligen alltid 
två oerhördt långa romaner, så afpassade, att den ena 
städse kommer till den mest spännande situationen, då den 
andra hunnit till upplösningen. Bland andra moderata tid- 
ningar anteckna vi la Liberté, som i tiden hade inflytande 
så länge Isaao Pereire inspirerade den, la Paix, Elyséepa- 
latsets organ, le Soir, Figaros rival Gil Blås, till hvilken 
Gruy de Maupassant, Catullö' Mendés, L. Ulbach, Armand 
Silvestre och andra lemna bidrag. Mellan opportunisteme 
och de radikale står la France, grundlagd af Emile de Gi- 
rardin. La France anses närmast inspirerad af före detta kon- 
seljpresidenten Freycinet. Den är för öfrigt de franske 
chauvinistemes organ par préference och plägar tid efter 
annan öfverraska verlden med do vildaste sensationshistorier. 

Det enda allvarliga radikala organet år 1876 var le Bap- 
pel, medan VÉvenément då som nu var radikalismens Figaro; 
nu eger den yttersta venstern flere stora blad. Främst i 
betydelse står la Justice, Detta blad grundades 1880 af 
Clémenceau, yttersta venstems ledare, och dirigeras fort- 
farande af hononi. Dess hufvudredaktör är deputeraden 
Camille Pelletan, den bekante rapportören i Tonkinfrågan. 
>Ied den täflar i betydelse le Sådical, liksom dess ena re- 
daktör, Sigismond Lacroix, en polsk emigrart, är Clémen- 
ceans rival. Ett annat organ för yttersta venstern är la 



38 PARISERPRESSENS GHUPPEEINa 



Nation, som dirigeras af den unge deputeraden Camille 
Dreyfus. Le Bappel, hvars redaktör en chef fortfarande är 
A. Vacquerie, är något mera sjelf ständig; sålunda skilde 
den sig i frågan om prinsarnes utvisning från den öfriga 
radikala pressen. Dess åsigter motsvara ungefärligen den 
radikala vensfcems, hvilken står mellan opportunisterne och 
den yttersta venstern. Le itappels glänsande stil och spi- 
rituela framställning, liksom dess varma deltagande för 
alla stora frågor, göra den fortfarande till en prydnad för 
den franska pressen. Senaste år vann yttersta venstern en 
ny förstärkning i le Voltaire, som tidigare redigerats i 
opportunistisk anda af Ranc och Paul Bert, och le XIX 
Siecle.. Den bland de radikala, tidningarna i litet format, 
som har den största spridningen, är la Lanterne, hvars 
framgång daterar sig från en serie artiklar af den kände 
nationalekonomen Yves Guyot. 

Men, såsom Rochefort sjelf engång skref : man kan 
tillhöra „la gauche extreme'* och . likväl ej vara „extrénie 
gauche". Den yttersta venstern är längesedan öfverflyglad. 
Henri Rochefort uppsatte efter sin återkomst från Nya 
Kaledonien V Intransigeant, hvilken en tid tycktes vackla 
mellan den Clémenceauska gruppen och de revolutionära, 
me)i numera med hull och hår Öfvergått till de senare, ocli 
delar med Cri du Feuple, redigerad a,f ett fruntimmer, Mirne 
Séverine, äran af att i pressen föra frondmännens talan. 
Årsbarn med Cri du Peuple (1882) och af samma anda äro 
la France lihre och la Bastille, af hvilka dock ingendera 
har någon större spridning. 

R. Castrén slutade sin artikelserie med en. hänvisning 
till den sansadt republikanska pressens gtora öfverlägsen- 
het både i kvantitativt och kvalitativt, afeeende framom 
representanterne för alla öfriga meningsgrupper inom den 
parisiska tidningsverlden. Sedan dess . har den radikala 
pressen tagit fart så, som man då icke -.kunde ana. Decen- 
niet 1876 — 1886 kan karakteriseras som en oafbruten rörelse 
mot venster. Det politiska inflytandet^ tyngdpunkt, som 
1876 befann sig öfver Débats och Temps, sväfvar nu mel- 
lan République Franpaise och Justice. Djet var för Frank- 
rikes hela politiska utveckling en oersättlig förlust att 
Q-ambetta i förtid rycktes undan; republiken hade väl haft 



I POLITISKT APSEENDE. 39 

behof af hans kraftiga arm. Af epigoneme har blott Ferry 
lyckats gifva någon stabilitet åt regeringen, och med den 
nuvarande deputeradekammaren är hans ledning omöjlig. 
De radikale, ehuru utgörande en absolut minoritet af hela 
det republikanska partiet, äro dock starka nog att i för- 
bund med högern störta alla. ministerer, som med kraft 
ville vända sig mot de intransigente v-are sig i konservativ 
eller radikal riktning. Endast én upplösning af kammaren 
tyckes kunna bringa någon klarhet i ställningen. Det 
sista skedet i den tredje republikens^iiiatoria är tydligen 
icke äimu kommet^ Skall det lyckas republiken att bliiva 
beståndande, eller skall radikalismen med sina hotande vå- 
gor bryta alla fördämningar och genom sina öfverdrifter 
trammana en monarkiak restauration? 

Edv. Ohmljerg. 



Brokiga bilder från östra Finland. 

VII. 

Vid gränsen. 

En septemberdag, då solvärmen- förgäfves bjöd till att 
öfvertyga mig om att hösten änuu ej var inne, dref jag 
längst borta i Östra Finland. Solen gjorde sitt bästa, göt 
öf\rer tallarnas krpnor ett varmt, gult sken och lät barken 
pi de raka stammarna lysa i tegelrödt, men förgäfves. Ky- 
lan hade redan bitit sig fast i jotden. Den låg på luröf- 
verallt, dit solens strålar ej direkt trängde in, än i skyddet 
af ett Täldigt rullstensblock, än i skuggan ^f en ravin; och 
det behöfdes blott ett moln, som för några flyktiga minuter 
dolde solskifvaa, dämpande dess lyskraft^ och se, lömskt kröp 
kylan fram ur sina gömslen o<$h lät känna att sommarens 
saga snart var slut. Jag tog ut stegen för att hinna undan 
aftonkylan. Min väg förde mig ned mot en bäck; öfver 
bäcken var slagen en bro, hvars halfva lock var iförfallet, 
medan den andra hälften var i godt stånd, halfva räcket 
var ruttet, resten prydligt målad i rödfärg. Landsvägen, 



40 BBOKIGA BILDER 



som norr om bron var h&rd som en chanssé, var söder om 
den gropig, utan diken ocli djupt inskuren af rännilar. 
Jag stod Md gränsen af mitt fädernesland: ett steg till, 
och jag var i Byssland. Jag följde den imaginära linie åt,. 
som öfver bäckens böljor oob mellan furomas stammar de- 
lade den djupa tysta skogen mellan tvenne folk, och visst 
tyckte jag. att näckrosen var hvitare, att ormbunken var 
m§ra praktfull, att solen sken varmare öfver tallamas krö- 
nen norr om denna osynliga linie, än der borta i det främ- 
ma^ide landet. Eom hit du, som förkättrar den urgamla, 
vesterländska bildningen i vårt land, du som predikar om 
ljuset från österländen: se denna nejd^ är det icke samma 
sandmassa, samma skog, samma magra svedar norr ock 
söder om detta geometriska begrepp, denna osynliga linie,^ 
som ringlar fram genom ljungen, ännu mer, det är samma 
folk, som bor på hvar sin sida om gränsen, samma språk 
der talas, samma tro, som besjälar det, och dock, hvem 
helst som kommer hit, icke behöfver han se den svart-hvit- 
gula tullbommen för att veta att han söder om den är i ett 
annat land. 



Då i den första finska by jag påträffade ej fans något 
gästgifveri, gick jag, efter att ha parlamenterat med en rysk 
tulltjensteman, öfver gränsen till närmaste hartschewna, det 
är härberge, rättare krog. Tvenne smutsiga rum innanför 
hvarandra utgjorde hela lägenheten, och i båda herskade 
en gemen lukt af tobak, smorläder och sprit. Längst borta 
i skänkrummet tronade en gudabild öfver en hylla fall med 
såpgröna finkelfiaskon Krogen hölls af en finsk finne, en 
plussig) fet karelare. De stränga lagarna mot bränvinet^ 
som på senare tiden tillämpats i vårt land, ha vid gränsen 
framkallat egendomliga förhållanden. Ett stenkast derifrån 
flöda nämUgen bränvins-strömmama utaxL hejd. Hit vall- 
färdar folk från hela omnejden. Det bränvin msm icke vå- 
gar lurendreja in, det dricker man upp. Från orter 40 å 
50 verst från gränsen kommer folk hit .med både häst och 
kärra och stappla ofta hem till fots, sedan både ök och åk- 
don drunknat i bränvinsfloden. När klockan slagit tio, föstes 
gästerna ut, rummet vädrades^ halm breddes på tvenne 



FRÅN ÖSTRA FINLAND. 41 

bord, en fell apterades till dyna; det var min sofplats, ty 
jag knndei ej förmå mig att intaga värdens fållbänk. Jag 
bjöd min värd godnatt, men knnde ioke underlåta att i förbi- 
gående säga åt honom: Huru kan ni, en gammal välbergad 
man, idka en kandtering, som störtar hundrade af edra egna 
landsmän i f(k*derfvet? ' 

— Hm, hm, sade Israel Wanhala, så hette han, derom 
vore mycket att säga. Har ni hört om Luostasaari dona- 
tionsgods, om dess forne herrar, den Scheumanska slägten? 
Nej! Vill ni höra om den saken, herre, i^å får ni svar på 
frågan, huru jag bléf krögare. 

Och utan att invänta mitt medgifvande, satte sig den 
gamle ned på en bräcklig stol och började sin berättelse. 
Det enda talgljuset i rummet belyste hans fårade, kloka, 
men hårda anlete, som omslöts af ett kort krusigt skägg; 
till fond hade ham ett stycke af den trasiga, rökblå tapeten 
och ett förskräckligt porträtt af Hajis Majestät. Der han satt 
i sin långa mörka rock, skuren efter landsens sed, med 
de feta fingrarna tummande om sin pipa, var sextioåringen 
en fullt t3rpisk bild af sin omnejds befolkning. Jag kan 
icke lägga mina oi'd så vältaligt, så enkelt och naturligt 
som en karelsk bonde; jag måste derför på mitt sätt be- 
rätta huru gamle Israel blef krögare. 



Han hette Scheuman, var egentligen tysk från Estland, 
af låg börd, en arbetsam grofhuggare, men hård och grym. 
Om den sandblandade jordmånen å det donationsgods, som 
himmeln vete på hvilka vägar kommit i hans händer, icke 
gaf någon synnerlig lön för hans möda och arbetsamhet, 
lemnade deremot dönationsböndemas belägenhet ett osökt 
tillvälla att utbilda h^uis tvenne andra här ofvan nämda 
egenskaper. I synnerhet förbittrades hans sinn/B, sedan hans 
hustru, af en finsk tjenstemannaslägt, bäddats ned i den 
sista hvilan och hans tvänne söner, utan att ha slutat sin 
kursy ^ändts hem från en rysk junkarskola. Otaliga voro 
slitningarna mellan honom och hans underhafvande, rätte* 
gångar, ja till och med slagsmål förekommo understundom. 
Bönderna egde sin jord sedan urminnes tider som fädemearf, 
och med otrolig seghet underkastade de sig alla möjliga 



42 BROKIGA BILDBB 



lidanden, hellre än de, såsom Soheuman det önskade, upp* 
gjorde arrendekontrakt med donatipnsherreu. Denne var 
vilUg att dela den gemensamma jorden i olika lotter, 
och för en billig afgift arrendera bort den åt familje- 
fäderna i byn, men bönderna nekade ensttodigt. De re- 
sonnerade som så : vi vilja ej arrendera hvad som obestrid- 
ligen, tillhör oss. Ett arrendekont^^akt; kan brytas, och upp- 
sägas, och då gäller det att gå från gård och gnmd. 

Det var egentligen Israel Wanhala, i sin ungdom en 
rask, envis karelare, utrustad med en stor portion af hvad 
man kallar bondförstånd, som bildade kärnan i motståndet. 
Han styrkte de vacklande, förde byns talan och tog med 
bred rygg och lugn själ emot både ovett och smicker af 
feodalherren och hans söner, räfungame, som de benämdes 
för sitt långa röda hår. Den dolska striden mellan öfver- 
och underklass fördes på Uf och död. Om elden en stor- 
mig höstnatt kom lös i färfälla^ och brände vinterfodret 
och den ulliga hjorden, nog visste Scheuman och hans räf- 
ungar att det icke var ett olycksfall, utan att elden anlagts. 
Om räfungame en månljus höstnatt i smyg fälde en elg- 
oxe, som betade i videdungen, alltid fick länsmannen veta 
det, och alltid fans någon af godsets und^rhafvande, som 
kunde vittna i målet. Å andra sidan, om Israel Wanhalas 
råg hvitnade till skörd eller om vårsolen ljummat upp jor- 
den så att den just var lämplig att taga emot komsåd- 
den — just då behöfde godsherren hans hästar och hans 
armar; och fOr donationsbonden gälde lagen: först herren, 
sedan du sjelf. 

Der fans emellertid en mäktig medhjelpare på feodal- 
herrens sida, som till slut i den ojemna striden skulle ha 
totalt krossa bondepartiet, och det var bränvinspannan. 
Man lefde ännu i husbehofsbränningens gyllene tider, men 
just då kampen var som, bittrast, kom hjelpen; d^t var den 
nya bränvinsförfattningen. Scheuman måste fömagla sina 
pannor, bränvinet blef konixaband, och den ström, som 
bragt donationsherren guld och ^Israels'* folk elände,, blef 
dämd. Striden, som redan såg ut att bUfva en seger för 
feodalväldet, blef nu oafgjord. Den hade måhända stått och 
vägt äimu en mansålder^ om icke en fullkomligt opåräknad 
omständighet kommit emellan och länkat striden, in på 



FRÅN ÖSTRA JFINLAND. 43 

andra banor. Det var naturligtvis en vacker flicka, "Wan- 
halas dotter Lena. 

En het sommardag voro räfangame ute på myren 
for att jaga beckasiner. På mtyren vandrade Lena och plok- 
kade hjortron. Hon-, hade skörtat upp. kjortel och lintyg, 
så att de hvita vådorna lyste mellan rosmarinens bruna 
stjelkar» halsdu^:en hade glidit ned på axlama och blottade 
en rund hals och en hvit nacke. Ifrån den dagen lemnade 
räfangame beckasiner och elgar i fred: de spände efter 
fader Israels gyllene höna* 

Nu tog Israels tålamod, slut, desto hellre som han 
tyckte sig märka att hans vackra höna icke fann räfungarnes 
besök oangenäma» Han uppgaf strideii och sålde till sina 
likars harm och be^röfvelse sitt gods* Han tog sitt enda 
bam, sin Lena, med sig, flyttade öfver gränsen, hyrde en 
stuga närmast tullbommen och satte upp en enrisbuske 
vid dörren: det var skylten för en krog. 

Israel hade varit bister och dyster hela denna tid, och 
man hade icke sett honom förnöjd förr än en vacker höst- 
dag, då räfungame kommo ridande i galopp till krogen. 
Ett elakt löje lyste öfver hans. sluga anlete; det såg ut 
som om han väntat på. dem. När räfungame kommo in i 
den lilla, smutsiga krogsalen och med sina ridspön . slogo 
dammet från de blanka högskaftade stöflama, stod Lena i 
sin skönaste färing bakom disken mot en fond af gröna 
finkelöaskor och eldröda papyrossbundtar* Öl, rom och 
bränvin togs fram; glädjen blef allt mer och mer högljudd. 
Bäfungam0s breda anleten lyste i kannosin och deras 
tjocka läppar apandes ut af skrattet. Lena tycktes de båda 
unga männen aUt skönare, men fader Wanhala, så sorglös 
han än förefpU, höll skarp utkik, och när räfungame blefvo 
alltför närgångna, $kickade han sin gyllene höna till grannas. 
Från denna da^ blef der ett lif. i krogen. Käfun^me 
drogo med sig alla odugliga lanxitjunkare, alla nejdens 
Taugenichts, och afton efter afton kom gamle Scheuman 
förbittrad till krogen för att söka sina söner, som han 
städse fann mer eller mindre druckna. När den gamle feo- 
dalherrn och bonden möttes, vexlade de hotfulla blickar och 
hotfulla åtbörder, men nu log segern mot Wanhala. Brän- 
vinet, som han köpt i rubel och kopek, som han blandat upp 



44 BROKIGA BILDER 



med vatten, sålde han för mark och penni. Redan der- 
igenom hade hans kassakista blifvit betydligt tung. Jn 
strängare bftnvinsförordningama tillämpades i Finland, dess 
större blef pilgrimsskaran i Israels krog. 

Det var en kall vinterafton. Itäfungame sutto med 
kort och rom i det inre krogrummet. De hade vari€ ovan- 
ligt nyktra och betänksamma i afton, ja till och med lugna. 
Då det led mot natten, kom gamle Schenman för att, som 
så ofta förut, föra dem hem. Insvept i sin vargskinnspels, 
var han bister att skåda. Israel Wanhala mötte honom i 
den trånga förstugan; de bytte knappast ett ord, det var 
som om eld och krut kommit tillsammans. Många års hat 
brast plötsligt ut i ljusan låga. Den tyska vargen högg 
ett tag i den finske björnen, och der kämpades i den mörka 
förstugan en kort, men het strid. Vargen rullade ned från 
trappan och lomade af hem. Men medan striden kämpades 
ut mellan björn och varg, hade den ena räf ungen brutit 
sig in i fader Wanhalas hönsbur, och nu var hans lilla 
gyllne fogel borta. Brodern satt tyst med hakan lutad 
mot handen och blickade dystert framför sig. Han såg 
huru röken ringlade upp ur pipan. Han tyckte sig ge- 
nom de fantastiska blåaktiga rökmolnen se ett vinterligt 
landskap: stjemhimmeln gnistrade, norrskenet flammade, 
snön knarrade, blåbleka skuggor föllo öfvér skogsstigen, 
och mellan de snöhöljda granamas stammar ilade i vild 
flykt en räfunge, som stulit en liten hvit höna. Nu tog 
skogen slut; der bakom vcur en vid horisont Ofver frusen 
sjö, och der längst borta i köld och snö, i vintemattens 
mörker försvann den sista skymten af den röda räfven 
och hans byte. Nordanvinden svepte kaU öfver sjön, och 
den kvarbMna räfungen frös ända till hjertroten; den 
hade försvunnit, hans korta dröm om kärlekslycka. Han 
drog en tung suck, skakade askan ur pipan och steg upp 
för att gå. I det samma kom Wanhala in. Han såg sig 
omkring efter sin jänta; hon var borta. Ursinnig af vrede 
och smärta högg han ett tag öfver räfungens nacke, och i 
nästa mimit låg denne sprattlande i snödrifvan. Men Israel 
gick in i krogen, slog dörren igen, sjönk ned öfver disken 
der så mången fyllbult kroknat, och tårar, bittra som mal- 
örtsbränvin, runno ur hans rödsprängda ögon. 



FRÅN ÖSTRA FINLAND. 45 

Men räfdugen steg upp, skakade snön ifrån sig och 
började långsamt att vandra mot hemmet. Yid tullbommen 
snafvade han öfver något tungt och mörkt, som låg på vä- 
gen. Det var en menniska. Folk skyndade till från alla 
håll. En kvinna kom sp^iftgfi^id^ öfver gården med en flam- 
mande perta. Hon lyste öfver det bleka ansigtet; det var 
den gamle tyske vargen; der låg han rakt under tullbom- 
men; en blodström från munnen hade färgat snön under 
honom röd. Han var död. Det blef icke ens rättslig un- 
dersökning om dödsorsaken. Den finske häradshöfdingen 
resolverade att godsägaren Karl Scheuman blifivit funnen 
död inom kejsardömet Ryssland ; den ryske starosten i gräns- 
byn svor vid alla. sina helgon att finska infödingen, väl- 
borne Karl Karlovitsch legat stendöd inom storfurstendö- 
met Finland. 

Så slutades den bittra striden mellan herren till Luosta- 
saari donationsgods och håna underhafvande. Scheumans 
räfangar voro ruinerade, och egendomen köptes af finska 
statsverket. Bönderna voro ruinerade äfven de, de flesta 
bland dem hade fastn^it i det stora spindelnätet, St. Peters- 
burg; de förde der en eländig tillvara som formän och 
istvoschikar. Israel Waahala,. som under andra förhållanden 
blifvit en prydnad för sitt stånd, satt der framför mig, gam- 
mal och öfvergifven, bruten, .röd och plussig. Och jorden, 
denna dyra. finska fosterjord, den låg torr, vanvårdad och 
utsugen. Mer än en ny generation skall komma och gå, 
innan den åter hemtat kraft- till nya skördar. 



Värden hade . slutat sin berättelse. Talgljuset hade 
brunnit ut och flämtade i ljusstaken. Han stoppade sin breda 
tiunme i Ijustakspipen och strök af den mot stöfvelskaftet. 
God natt ! sade han, och innan kort låg han i sin fållbänk 
och snarkade. 

Jao. Ahren'berff. 



Talismanen *) 

af A. Si Fu«obkiBv 

från ryskan 

af 

G. Ä. 



jer, hvar evigt hafvets vatten 
tyst mot öde klippor slår, 
hvarest mån' i dunkla natten 
varmare på himmeln går, 
och i Harems Ijufva gömma 
dagen glömiöer masulman, — 
der en fé med blickar ömma 
skänkte mig en talisman. 

Och hon kyste mig och sade: 
^G-öm min talisnian och mins: 
kärlek i din hand den lade, 
hemlig kraft i guldet fins: 
Ej från sjukdom, ej från döden, 
ej i storm, i vild orkan, 
ej i striden, ej i nöden 
rädda kan min talisman. 

Österns guld och rikedomar 
den ej skänka skall åt dig, 
till Profetens helgedomar 
den ej leda kan din stig; 
ej till vänner, ej till bröder 
ifrån sorglig ocean, 
ej till älskad Nord från Söder 
flyttar dig min talisman. 



*) Häntyder på en ring, som af grefvinnan E. K. Vorontsoff 
skänktes åt Puschkin och hvilken han tillskref kraften af en talisman. 
Denna ring tog Schukofisky från den döde poetens finger; denitill- 
hörde sedermera Turgeniefi' 



POESIEK. 47 



Men om falska ögon glöda, 
lockande din själ till sig, 
om i natten läppar röda 
utan kärlek kyssa dig, 
då, min vän, för känslor lömska, 
mot förräderi och glömska 
och för hjertesår den kan 
skydda dig, min talisman". 



Flyktingen 

af Leriiiontoff. 
Kaukasisk legend, 

från ryskan 

af 

G, A. 

larun sprang fortare än hinden, 
så rädd som haren flydde han 
från striden, snabbare än vinden, 
der det tscherkess'ka blodet rann. 
Hans fader och två bröder falla 
för frihet gladt, med svärd i hand, 
och deras hnfvu^n ligga kalla 
vid oväns fot på fältets sand. 
Om hämnd det röda blodet beder; 
Q-arun har glömt sin pligt, så dyr, 
förlorat har han mod och heder, 
gevär och sabel . . . och han flyr. 

Men dagen skymmer, hvita bälten 

af nattens dimmor täcka fälten, 

och hotfull, svart står bergens grupp; 

från öster öfver nattlig öken 

en iskall flägt käns ila lätt, 

och öfver Islams öde slätt 

bak höjderna ur moln och töcken 

lugnt stiger gyllne månen upp. 



48 FOESJEB. 



Af ångest trött, af törst han brinner, 
Lan torkar svett och blod från hyn; 
vid månens sken till slut han finner 
bland klippor grå den kära byn. 
Han smyger sig bland murar kända, 
allt hvilar lugnt i nattens frid; 
af bygdens män är han den enda, 
som kommit hem från dagens strid. 

Och till en hydda hän han hastar, 
der svagt sitt sken på gatan kastar 
en eld, som vänligt innebär 
att gamle värden hemma är. 
Med hjertat tungt af dämpad tår 
Garun skygg öfver tröskeln går. 

Selim var förr hans gode frände; 
den gamle strax ej honom kände, 
ty tärd af sjukdom, matt och slö, 
höll gubben på att ensam dö. 
„Stor är Allah! Hans englar bära 
dig skyddande, — till seger för 
han dig, att lefva till vår ära . . . 
Hvad nytt?" den gamle sakta spor'. 
Och han slog upp sin blick med möda, 
men hoppets eld i den sågs glöda. 
Han reste sig, hans kämpablod 
i dödens stund gaf kraft och mod. 
— „Två dar i dalens djup vi stridde. 
Min fader dog med ära höljd; 
jag ensam bort till öknen flydde, 
som djuret hetsad och förföljd. 
Med fötter blödande och brända 
af hvassa stenar, gräs och snår, 
jag följde stigar icke kända 
i vildsvins och i vargars spår. 
Man öfverallt ser trupper strömma, 
vårt folk förgås! Förskjut ej mig! 
Och vid Profeten svär jag dig 
att till min graf din tjenst ej glömma". 



POESIEB» 49 

Då gaf den döende till svar: 

„Q-å bort! . . Jag vill ej skammen skydda; 

för fege män uti min hydda 

ej tak, ej hägn, ej bröd jag har!" 

Med själen fyld af skammens smärta 
han hörde gubbens ord till slut 
och steg igen med brustet hjerta 
ur ogästvänlig koja ut. 
Han till en annan stuga länder — 
och forna dagars flydda dröm 
till trötta själen plötsligt sänder 
en glödhet kyss så Ijuf, så öm; 
en stråle utaf kärleks hopp 
i slitna hjertat vaknar opp. 
Han tycker sig i natten skåda 
två ögon, som blott glädje båda, 
en blick så öm, så huld, så kär . . . 
„Här", säger han, y,jag älskad är, 
hon natt och dag på mig blott tänker; 
en fristad lugn mig engeln skänker'^. 

Han vill gå in, ty natten lider; 
då hörs en sång från forna tider 
i kojan ljuda, skön och vek — 
då blef G-arun som snö så blek. 

„Lugnt skrider månen 

på himmelen blå, 

och krigaresonen 

till striden skall gå. 

Han laddar sitt blanka gevär, 

och jungfrun hon sjunger så här: 

— Min älskling, var modig, 

åt ödet förtro dig; 

bed böner mot öster, 

hör samvetets röster; 

var trogen vår lära, 

och glöm ej din ära. 

Ty den som af Eder 

de sina förråder 
Finsk tidskrift, 1887, U. 4 



50 POESIER. 

skall dö utan heder, 

hans sår skall ej sköljas af höstregnets skur, 

hans ben ej begrafvas af vildmarkens djur, 

och hans skändliga namn 

skall i bergen ej dö, 

honom bort från sin famn 

jagar dalamas mö". 

Med hjessan böjd och tankar tunga 
Garun i hast Mn stället går, 
och då och då på bröstet unga 
från ögat faller tyst en tår. 
Men der af storm och ålder lutad, 
han ser sin faders hydda stå, 
sin dystra vandring ser han slutad, 
han vill gå in, han bultar på. 
Der säkert höjas varma böner 
för honom, hemmets kära skatt. 
En gammal moder sina söner 
från striden väntar hem i natt. 
„Aok, moder, öppna! Ömt dig beder 
din yngste son. Från blodigt slag 
jag oskadd genom ryska leder 
har kommit hem*^. 

„Blott du?« 

„Blott jag«. 

— „Hvar är din far och dina bröder?" 

— „De stupat, moder, sörj dem ej, 
de bo hos englama i söder". 

— „Du hämnats dem?" 

„Nej, moder, nej! 
Men jag sprang bort till bergen höga, 
jag flög till dig med kvällens vind, 
att smeka ditt förgråtna öga 
och torka tåren från din kind". 

„Tyst, kättare! kom mig ej nära, 
har du ej kunnat dö med ära, 
lef ensam då. Bort härifrån! 



POESIER. 51 



Jag med din skam på åldrig panna 
ej vill min lefnads kväll förbanna, 
du slaf, du usling, ... ej min son!" 

De tystnade, de hemska orden, 
fömekelsen för synd och skam; 
Q-arun sjönk kraftlös ned till jorden 
vid hemmets dörr, på vägens dam. 
Allt sof i nejden, intet rördes 
i stilla nattomsluten dal. 
Men under fenstret länge hördes 
båd' eder, böner, gråt och kval, 
till dess af egna dolken slagen 
• den armes skam ett dödshugg fick. 
Och modem såg det andra dagen, 
men vände kallt blott bort sin blick. 
Och liket af den gudsförskjutne 
ej någon bar till grafvars lund, 
men tjutande man gårdens hund 
såg blodet slicka från den brutne. 
Och att det kalla stoftet smäda 
från hemmen barnen sprungit ut. 
Och frihetsstridens sägner häda 
den usle och hans hemska slut. 

Och bort ifrån Profetens ögt^ 
hans själ flög darrande och matt, 
och än bland bergens klippor höga 
han irrar kring i dyster natt. 
Och ofta än vid samma timma 
han bultar hårdt på stugans dörr, 
men Körans vers skall han förnimma 
och fly igen bak moln och dimma, 
som undan svärd han flydde förr. 



Mete. 







m hvarandra i det blå 
draga skyar fjäderlätta, 
vågor skvalpa och berätta, 
kvicka, lekande och små. 
Solen, bländande, sin hetta 
öfver vattnet gjuter . . . 
Oh, hur pojken njuter, 
när han ställer allt till rätta! 
Skulle kanske han ej veta 
hvar det lönar sig att meta? 
Bakom udden är det grundt, 
här invid stå rysjepålar, 
och på afstånd vassen prålar, 
gul och ymnig, viken rundt- 
Båten svängt sig bra för resten 
tobak har han gömd i västen. 

I en hög och lummig rönn 
föra kråkorna ett väsen, 
som hörs ända ut på sjön. 
Mellan bottenslam och grus 
frodas algerna i sanden, 
och de vattendränkta banden, 
bildade af abborrgräsen, 
vagga glittrande i ljus. 

Med en sista blick på läget 
slår sig pojken makligt ned. 
Efter att ha ordnat träget, 
flyttat brädet hälft på sned, 
känt om knifven är i skidan, 
sett om hvarje don är med 
och lagt årorna åt sidan, 
sitter han i stum förbidan. 



POESIER. 53 



Mössan retar honom smått, 
lågt i pannan har han skärmen, 
och så tryckande är värmen. 
Nej, nn finner han för godt 
ta en papyross ur fickan; 
eld får han med första stickan, 
gömmer derpå åter asken, 
öppnar rocken, drar en rök, 
lyfter lätt och på försök 
närmsta spö och jemkar masken, 
nyper af den vandt och händigt, 
men ger akt likväl beständigt. . 
Hade han en mört till bete, 
blefve här ett lyckligt mete. 

Nn gå tankarna på fläng, 

medan aftonen sig närmar 

och en vilsen broms, som svärmar, 

envist gnolar sin refräng. 

Månne hemma man på hällen 

steker svamp som bäst till kvällen? 

Vore ypperligt ändå, 

om en stackars gädda egde 

nog förstånd att bita på, 

och om fisken sedan vägde 

tio skålpund eller så. 

Det tycks annars lugna snart, 
vågorna bli utan fart, 
slakna sömniga och tunga, 
så att båten slutat gunga. 
Ej ett enda napp en gång! 
Bedan minsta abborrpinne 
kunde lifva upp ens sinne; 
eljes väntan blir för lång. 
Se, hur solen, röd och mogen, 
kryper skyndsamt bakom skogen! 
Molnen växlat färg och form, 
och det förefaller som det 
nästa morgon blefve storm. 



54 PO£SIEK. 



Hvilka strimmor kors och tvärs! — 
Men jag brydde mig ej om det, 
blott jag finge helst en gers. 

Än ett bleknadt skimmer lyser 
en sekund vid strandens bryn; 
derpå mörknar hastigt skyn. 
Pojken märker att han fryser, 
och hans synkrets blir allt trängre. 

Här ska tusan sitta längre! 

Mikael L7l}eolL. 



Midsommarsvaka. 

|lfkungen i kväll har gästabud, 
Och många äro hans gäster, 
och alla klädt sig i helgdagsskrud; 
de kommit från öster och vester 
och söder och nord, 
och rikt står hans bord 
och dignar af tusende rätter. 

Och hög är salen, der festen står, 

och rymlig är han tillika, 

så ingen trängsel vid bordet rår, 

men alla bespisas lika; 

och duken är sydd 

af grönt och är prydd 

med smycken af guld och rubiner. 

Och högstämdt kväde blir sjunget der 
af luftens sångare alla, 
och hvarje stämma är ren och skär, 
ej några missljud der skälla; 



POESIER. 55 

och aldrig en kör 

du hört eller hör 

så fullstämmig sjungas härnere. 

Men dagen sjunker vid vestems rand, 

och vågen begynt att glimma, 

och af de rosor, som kvällen band, 

snart återstår blott en strimma; 

dock, mörkt det ej blir, 

af silfver ett skir 

allenast breds ut öfver ängen. 

Och elfvor, lätta som vindens flägt, 

i dimman nu dansen tråda, 

Qch skogen och dalens hela slägt 

stå tysta och derpå skåda; 

men nere vid strand 

tar näcken i hand 

sin harpa och börjar att spela. 

Och rik är strängen och tonen öm, 

och mycket den innehåller, 

så öm som oskuldens rosendröm, 

som bäckens barnsliga joller; 

och stora och små 

det språket förstå, 

de redan ha länge förstått det. 

Men elfkungen sitter och jnyser nöjd 

och ser på sin vana maka 

samt hviskar, till hennes öra bjöjd: 

^så härlig midsommarsvaka 

på hela Guds jord 

blott bjuds af vår nord; 

i södern får man dem försaka". 

Sigge Sparre. 



I bolsJiandeln. 

Ä Q. Porthans href till M. Calmius. B. 1, åren 1791— 
1796, B. 2, åren 1797—1800; 605 + LXVm och CVI 8:o. 
Helsingfors 1886 (Skrifter utgiva af Svenska Literatursallskapet i 
Finland, I, V.) 

Värt Svenska literatursällskap, hvars främsta uppgift är att 
värda sig om de skriftliga minnesmärkena af v&ra förfäders andliga 
lif, skulle knapt kunnat börja sin verksamhet bättre än med före- 
liggande publikation af de talrika bref, i hvilka Porthan meddelade 
sin i Stockholm, såsom medlem af högsta domstolen bosatte vän 
Calonius underrättelser om förhållanden, tilldragelser och person- 
ligheter hemma i Finland. Icke afsedda att läsas i en större kreta, 
utan endast för att genomögnas och derefter förstöras, äro dessa 
bref skrifna i hast, utan literärt syfte eller stilistisk möda. Men 
just derigenom vinna de ett intresse, som brefsamlingar, i hvilka 
skriftställarens anspråk äro mera märkbara, ofta sakna. De gift^a 
oss nämligen en så godt som ^llständig bild af brefskrifvaren i 
hans hvardagslif. Vi se huru Porthan hade sitt hem ordnadt, huru 
han tillbragte sin dag, huru han arbetade och med hvilka personer 
han umgicks. Mellan dessa små bilder ur hvardagslifvet framskymta 
dessutom här och der drag, som belysa Porthans ställning i literära, 
fosterländska *och politiska frågor. Porthan h*amträder här, sådan 
han var bland våra förföder, vördad och aktad, varm för alla frå- 
gor af betydenhet, men äfven med uppmärksamt Öga iakttagande 
de små sidorna i dagens äflan. En brist, som icke kunnat fyllas, 
är att Calonii bref till Porthan saknas, hvariör många hänsyftnin- 
gar förefalla oklara och den rätta afsigten med månget yttrande 
undgår läsaren. I företalet till andra bandet meddelar samlingens 
förtjenstfulle redaktör, statsrådet V. Lagus, att han ^nnit en de- 
taljerad förteckning öfver den ännu förseglade Porthan-Tengströmska 
depositionen i universitetsbiblioteket, hvari bland annat upptages 
„1 bundt från en anonyme under loppet af åren 1793 — 1800^^ 
Med fullt skäl anser hr Lagus att den anonyme korrespondenten 
är Calonius, hvaraf han sluter att denne lika litet som Porthan 
ftiUgjort Öfverenskommelsen att förstöra brefv^en, hvilka således, då 
den nämda depositionen år 1900 öppnas, torde komma i dagen. 
Att dessa bref, såsom naturligt är med åseende å brefskrif^arens 
ställning i hu^dstaden, innehålla rikare upplysningar af allmänt 
historiskt värde än Porthans motsvarande, finner man af Calonii i 
bilaga till andra bandet införda bref af 12, 15, 17 och 18 oktober 
1796, hvilka publicerats enligt koncept funna bland Calonii, å uni- 
versitetsbiblioteket förvarade papper. Med den pietet, som man kan 



I BOKHANDELN. 57 



vänta sig al en man, för hvilken det porthanska tidehvarfvets lite- 
rära förhållanden redan länge varit ett kärt forskmngsomr&de, har 
utg. återgifvit brefvens originaltext och besegrat de svårigheter, 
som Porthans ofta svårläsliga handstil bered t honom. Men der- 
jemte har han i betydlig mån Ökat publikationens värde genom att 
till den foga ett namn- och sakregister, som med rätta af 
honom benämnes en fortlöpande kommentar till texten. Allmän- 
heten torde hafva svårt att föreställa sig, hvilken uppoffrande möda 
fordrats för att samla och granska alla de biografiska upplysningar 
och personalnotiser, som der ingå. Slå vi upp ett namn, huru 
obetydligt det än må vara, som vid läsningen af brefven påträffats, 
finna vi oftast personens hufvudsakliga lefnadsdata fullständigt an- 
gifna. Hvar och en, som från biografisk synpunkt behandlar vår 
historia under slutet af förra århundradet, skall i detta register finna 
en pålitlig och oumbärlig ledtråd. Huru omsorgsfullt utg. gått till 
väga framgår bland annat af att han, sedan törsta bandet med dess 
reg^ter redan utkommit, började omarbeta det sistnämnda i sam- 
band med registret till andra bandet. Vi hafva anmärkt derom för 
att göra läsaren uppmärksam på att registret till första bandet nu- 
mera är värdelöst och icke bör begagnas, emedan de upplysningar, 
som der ingå, återfinnas kontrollerade och tillökta i registret till 
andra bandet. 

Bland Porthans biografer har ingen så riktigt och träffande 
karakteriserat honom som J. J. Tengström i Chronologiska förteck- 
ningar och anteckningar om finska universitetet. Hans skildring 
har äfven legat till grund för de flesta senare biografier. De före- 
liggande brefven bekräfta i hufvudsak hans uppfattning och bestyrka 
den genom en mängd detaljer, af hvilka några här må fram- 
håUas. 

Det herskande draget i Porthans lif var intresset för den fin- 
ska högskolan, som för honom var ett hem, en stor familj, åt hvil- 
ken han egnade sina bästa krafter. Också finnes knapt något af 
brefven, der icke universitetets angelägenheter beröras. Ån talar 
brefskrifvaren om sin verksamhet såsom lärare, hvilken isynnerhet 
mot slutet af vårterminerna, dä de flesta disputationer utarbetades 
och granskades, var betungande; än uttalar han sig om tjenstekam- 
ratema, af hvilka en del t. ex. Tengström berömmes för nit och 
intresse, medan andra t. ex. filosofen Schalberg strängt klandras för 
likgiltighet och försumlighet. Har en docent eller e. o. adjunkt 
visat sig håglös, yrkar Porthan på hans uteslutande ur lektionska- 
talogen, ett slags skam straff, hvars betydelse af honom ej litet upp- 
skattades. Jemte det han meddelar Calonius notiser f]hån univer- 
sitetet, ger han honom äfven en mängd uppdrag, som afse univer- 
sitetets bästa. Gäller det en tvistig befordringsfråga, uppmanar han 
ej BäUan sin inflytelserike vän att hos höga vederbörande verka för 
den af aspiranteme, som han anser vara den dugligaste. Någon 
gång misstager han sig dervid; så t. ex. uppskattar han icke till- 
räckligt kemisten Gadolin och fysikern Hällström, hvilka dock snart 



58 I BOKHANDELN. 



räknades bland akademins mest lysande stjemor; men i allmänhet 
äro hans omdömen riktiga och alltid förestafvade af verkligt intresse 
iÖT studierna och det vetenskapliga lifvet. I ännu högre grad än i 
sädana fall litar Porthan till Calonius i frågor, som röra universi- 
tetets ekonomi. Porthan egnade oförtrutet tid och möda åt hög- 
skolans, på denna tid mer an i våra dagar utgrenade ekonomiska 
angelägenheter. Gång efter annan reser han kring landet for att 
inspektera akademins talrika hemman; en misslyckad grufanläggning 
å Haveri akademie-hemman i Eyro socken gifver honom ständiga 
anledningar till bekymmer; storskiftena synas honom leda tiU kränk- 
ning af akademins rätt; processer angående akademins hemman 
uppkomma, i hvilka Calonii juridiska insigter tagas i anspråk. Un- 
der de sista åren ger den nya universitetsbyggnaden oftast anled- 
ning till meddelanden. Brefven innehålla talrika upplysningar om 
huru en fond för detta ändamål samlades genom enskilda bidrag, 
genom inkomst från lediga pastorat m. m. Detta nitiska sysslande 
med universitetets ekonomi var för öfrigt af betydelse for Porthan 
äfven såsom forskare. Derigenom lade han grunden till sin 'om- 
fattande kännedom om vårt lands alla förhållanden, och särskildt 
voro hans inspektionsresor af vigt för insamlandet af geografiska 
notiser. — Porthan var en ifrig bokvän. Äfven sedan han afstått 
från sin plats såsom universitetsbibliotekarie, skötte han gång efter 
annan akademins bibliotek såsom vikarie och följde alltid med det 
spändaste intresse dess utveckling. Ej mindre uppmärksamhet eg- 
nade han åt sitt enskilda bibliotek, hvilket sedermera genom testa- 
mente införlifvades med den allmänna samlingen. Detta gifver i bref- 
ven anledning till åtskilHga bokrekvisitioner, i hvilka Porthans stånd- 
punkt såsom polyhistor på egendomligt sätt framträder. Det finnes 
knapt något i bokväg, som icke intresserar honom. Särskildt är 
han mån om att erhålla de nyaste potitiska broskyrerna och annan 
tillfällighetsliteratur, så att rekvisitionerna oftast upptaga lärda verk 
i brokig blandning med dagsländeliteratur. 

Om Porthan såsom vetenskapsman innehålla brefven jemforel- 
sevis Utet. Sina historiska forskningar omnämner han endast i för- 
bigående, isynnerhet då han tillsänder Calonius något nytt häfte af 
Chronicon episcoporum. Ett både träffande och vackert yttrande 
om detta arbete ingår i bref af den 7 mars 1797: ,jag skyndar att 
få detta opus till slut, och är, såsom Bror ser, redan tämmeligen 
långt avancerad; sedan skall registret, (som fordrar mycken möda, 
men hvarförutan arbetet ej stort kan nyttjas) bifogas. Sluteligen 
tilläggas några härtills utelemnade documenter. Jag tror mig då 
genom detta Magazin gjort dem en tjenst, som framdeles vilja arbeta 
i Finska Historien^^ Medan de fosterländska forskningarna lugnt 
och jemnt fortgingo, följde Porthan med en oro, som icke var fri 
från retlighet, rörelserna inom utlandets filosoåska literatur. Sjelf 
var han anhängare af en eklektisk popularfilosofi, som uteslutande 
stödde sig på erfarenhetens vittnesbörd och harmonierade med hans 
i allmänhet nyktra, sunda och föga fantasirika åskådningssätt. Ut- 



I BOKHANDELN. ^ 59 



gående från denna ståndpunkt kunde han icke försona sig med den 
nya, tyska, af Elant grundlagda filosofin, som redan genom sitt 
dimldare uttryckssätt syntes honom frånstötande. Han har ej nog 
ord att uttrycka sin missbelåtenhet med kantianernes dunkla jargon, 
deras underliga fanatism m. m. och uttalar till och med sin Öfver- 
tygelse att kantska filosofin ,,omkullkastar ej allenast ortodoxin, utan 
ock all uppenbarad religion". Ehuru han knapt alls uppträdde 
såsom filosofisk skriftställare i egentlig mening, lyckades han genom 
sin lärareverksamhet, hvilken ofta gick öfver pä filosofins omräde, 
för läng tid utestänga den tyska filosofin frän Åbo akademi. 

Mer än en gäng har man vid genomläsandet af brefven an- 
lednmg att fråga sig: af hvilken art var Porthans fosterlandskärlek 
och huru fattade han Finlands ställning i politiskt och nationelt 
hänseende? J. V. Snellman har i Litteraturbladet för 1861 på denna 
fråga svarat att Porthan var fennoman. Dock medgifver han att 
fennomanin ännu hos Porthan var omedveten, hvarjemte han er- 
känner sin okunnighet om hvad Porthan tänkte och talade om Fin- 
lands firamlid. 1 den föreliggande samlingen finnas emellertid flere 
uttalanden, hvilka jäfva Snellmans mening. Det är tydligt att Por- 
than i föreningen med Sverige såg det väsentligaste lifsvilkoret för 
Finland. Märkligast i detta afseende äro hans bref från våren 1796, 
hvilka äfven kasta ett intressant ljus öfver stämningen i landet un- 
der denna tid, då ett krig med Ryssland tycktes förestå. Med 
den spändaste uppmärksamhet följer Porthan krigsrustningarna, 
idandrar befalhafvarenes efterlätenhet och prisar folkets ifver att gå 
fienden till mötes. Äfven annars framträder samma varma kärlek 
till det svenska riket. Porthan älskar Sveriges samhällsskick med 
dess folkfrihet och starka konungamakt och ser deri det starkaste 
värnet mot grannen i öster. Han bedömer med den största sträng- 
het hvar och en, vare sig den „ryska** Sprengtporten, G. M. Arm- 
felt eller andra, som brutit mot sin trohetspligt mot riket. Och 
han tänker sig aldrig ett Finland för sig, oberoende af Sverige. 
Det fans ingen motsägelse mellan denna hans kärlek till Sverige 
och hans finska patriotism. Hans hängifvenhet för Finland var 
nämligen af väsentligen provinciel natur och ingick såsom ett mo- 
ment i hans trohet mot riket i dess helhet. Finland var föremålet 
för hans forskningar, hans verksamhet såsom universitetslärare och 
deltagande i flere allmännyttiga foretag afsåg Finlands bästa; detta 
var hans glädje, utan att han tänkte sig en motsats mellan det finska 
och det svenska. De bästa bland hans samtida stodo på samma 
ståndpunkt, medan deremot nationalitetssträfvandenas tid ännu icke 
var kommen. 

De sista brefven i samlingen beröra en tvist, som oformodadt 
utbröt mellan de hvarandra annars varmt tillgifne korrespondenteme. 
En beställsam vän hade låtit Calonius förstå att Porthan skingrat 
dennes, i hans vård lemnade boksamling, hvaraf bittra ord och 
skarpa förebråelser framkallades. Utg. har delvis förkortat de bref, 
3om röra denna tvist, hvilken ju icke heller är af allmännare intresse. 

U. &. S. 



CO I BOKHANDELN. 



Elna, Tenow (Guido): Brokigt, noveller och skizzer; 209 
s. 8:0. Sthlm 1887, Albert Bonniers förlag j 1 kr. 75 öre. 

Man hör ofta nedlåtande omdömen uttalas om våra dagars 
tendensiösa fruntimmersliteratur och man ser ett medlidsamt små- 
leende vid tal om de inlägg i kvinnofrågan, som i roman- eller novell- 
form nedskrifvas af damer. Få äro emellertid de, som göra sig 
mödan att utleta grundorsaken till att denna literatur i så öfver- 
vägande grad skattar åt tendensdiktningen. Man förstår icke att 
fulländade konstverk ej skapas i det läger, der man kämpar för 
lifvet eller för det, som ger lifvet dess förnämsta innehåll och 
värde ; man inser ej att de kvinnor, soöi arbeta på höjande och 
förädlande af sitt kön, i de flesta fall så intensivt beherskas af 
denna idé, att personligheterna, hvilka i deras vittra arbeten skola 
uppbära denna, ej förmå svinga sig upp till fri, lefvande konst- 
närlighet. 

Förf. till ofvannämnda novellsamling — hennes första sjelf- 
ständiga arbete i bokform — synes äfsren djupt berörd af kvinno- 
frågan, och hennes alster bära spår häraf. Det är specielt kvin- 
nans ställning inom äktenskapet, hennes underordnande i detta 
lifstidsförhållande såsom en följd af hennes brist på andlig mog- 
nad, hvilket utgör ämnet för ^Kamp" och „Frihet", de mest be- 
tydande berättelserna i samlingen. „ Förutsättningar" är ett psyko- 
logiskt underlag för „Kamp" och kunde lika gema varit förenad 
med denna inom en och samma ram. Allena för sig saknar den 
senare berättelsen sjelfständig grund; tillsammans bilda de der- 
emot en ung kvinnas själshistoria och erbjuda rätt mycket af in- 
tresse. Utvecklingen är konsekvent, motiveringen klar och enkel; 
af verkligt värde äro några strödda reflexioner, gripna djupt ur 
menniskonaturens innersta och genialiskt framstälda. — Den in- 
tressantaste novellen är utan tvifsrel »Frihet", egentligen en teo- 
retisk äktenskapsstudie, enär gestalterna deri äro helt och hållet 
konstruerade för att tjena forf:s afsigter. De kunna derför icke 
verka genom omedelbar lifaktighet, men den princip de utveckla 
är så sund, så riktig, af en sådan sedlig storhet och så varmt 
genomförd, att berättelsen i etiskt afseende kan ställas bredvid 
det allra förnämsta detta slags vitterhet har att uppvisa. Verk- 
lig frihet uppnås endast genom redligt, oaflåtligt, sjelfständigt ar- 
bete — det är denna text förf. här på ett ljust och vackert sätt 
illustrerat. »Arbetare" är en interiör ur fabriksfolkets lif — i 
sjelfva verket ett diskussionsbidrag till arbetarefrågan — utan 
synnerlig originalitet, fastän reelt och krafbigt tecknad. I „En 
drinkares hem" äro förgema så tjockt påbredda och så skrikande, 
att skizzen, trots all naturtrohet och sanning i liniema, endast 
uppnår en trivial totalverkan. »En julbild" är blott en anspråks- 
lös liten beskrifiiing på sedvänjorna vid denna högtid ; likväl har 
förf. här lyckats gripa den halfb glädtiga, hälft vedomsfulla, alltid 
varma och vänliga julstämningen och återgifva den i frisk ur- 
sprunglighet. 



I BOKHANDELN. 61 



Det rent estetiska värdet hos denna novellsamling ville vi 
icke anslå S3rnnerligen högt, dertill är dess innehåll alltför 
mycket i saknad af verkligt organiskt lif. Hvad vi deremot här 
mota är en krafifdll och redbar vilja, som med värme och inner- 
lighet förfäktar sina åsigter, en god observationsförmåga, en in- 
telligent uppfattning, en liöig stil, någon gång sjunken till det 
banala — såsom i ^Kamp*^, der kompositionen ej är tillräckligt 
koncentrerad och stilen i följd häraf icke alltid kunnat hålla sig 
uppe — , men i det hela sund och koncis: med ett ord en begåf- 
väd och i sedligt afseende högt stående författarepersonlighet. 
Det är derför ej allenast nöje man erfar vid läsningen af denna 
lilla bok, den skall tillika i hvarje redligt sinne väcka en känsla 



af djup sympati. 



L L-d. 



Anna Wahlenherg: Hos grannas; 212 s. liten 8:0. Sthlm 
1887; A. Bonnier; 1:75 kr. 

De sexton små skisser, som här sammanföras, äro icke iör- 
£attarinnaiis förstlingsarbete; hon utgaf i fjor en hvardagshistoria 
under titeln „Små själar^ ^; den friska lifsuppfattning, hon deri ut- 
vecklade, återfinner man äfven i denna hennes senaste samling. 

Det vore ett verkligt nöje ior både gammal och ung att läsa 
Anna Wahlenbergs pigga små berättelser med deras lätta språk 
och skarpa iakttagelser, om hon blott icke så ofta lade in mer elände, 
än som är nödigt. Huru gripande är icke t. ex. skildringen af 
Sigrid dä hon fått del af läkarens dödsdom öftrer den älskade och 
bekämpande sina tårar försöker le emot honom, för att icke för- 
bittra hans sista stunder; hon vet dock att hennes „ljufva dröm 
om kärlek och lycka glider ifrån henne obeyekligt som solen, då 
den sänker sig mot aftonskymningen i vester'^ Tänker man emel- 
lertid pä anledningen till denna sorgliga utgång, så kan man icke 
undgå att känna sig oangenämt berörd af motiveringen. Fästman- 
nen har nämligen af fåfänga låtit operera sina skelande ögon, och 
i sammanhang med denna operation ställer förf. det lidande, som 
icke ger honom många dagar kvar. 

Denna benägenhet att finna motiveringen bland l\jertats sämre 
sidor gör att mer än en berättelse förefaller något sökt. Som un- 
dantag mä nämnas „Hemkomsten'S hvari skildras modems och dot- 
terns olika känslor för den efler en oärlig konkurs hemkommande 
fadern, samt „01ika dagrar'' och ,,En rar Uten unge^'. Till förf» bä- 
bta, ja kanske intressantaste alster hör „Modellen'', ehuru den icke utgör 
något undantag i afseende å nämda svaghet. Denna drabbar, mär- 
keligt nog, i synnerhet de manliga personnagema, medan de kvinliga 
karakterema behandlas med vida större sympati och derför äfven 
skildras sannare. Sigrid i den omtalade berättelsen „Då solen går 
ned'' och G-ertrud i „Olika dagrar" äro förträflFligt framstalda, täck 
är ock Olga vid de rön hon gör genom sitt möte med „Den hemiöse'^ 



62 I BOKHANDELN. 



Men också i framstSllnixigen af sitt eget kön faller förf. nägongäng 
i öfverdrifter. Låter hon provisom i berättelsen ,,Stora kläder" 
trampa och bryta sönder sin fästmös porträtt, emedan han ej erhål- 
lit den befordran han just för hennes skuld så ifrigt längtat efter, 
så är hustrun i „En rar liten unge^^ icke mindre vådlig. Det 
kan ju vara riktigt nog att låta henne brusa upp och säga häftiga 
ord till sin man, då han för andra gängen spekulerat och förlorat; 
men att hon, som med sina sparpengar kunnat hjelpa honom, väg- 
rar att göra detta och ber honom sköta sig sjelf, är helt säkert en 
felteckning, då hon ju i sjelfva verket älskar honom. Upplösningen 
af missförhållandet är täck och lilla Jenny, titelpersonen, allt ige- 
nom förtjusande. 

Öfverdriftema bero kanske derpå, att förf. inom skissens knappa 
utrymme vill framställa haltfulla, stundom djupt ur lifvet gripna 
förhållanden. I alla fall går berättelsen raskt undan, och hvad som 
kanske mest utmärker förf. är att det i hvart stycke finnes en kärna, 
äfven om den icke alltid tydligt betecknas med titeln. Äfven småploc- 
ket, som ingår mellan de allvarligare skisserna, låter läsa sig med 
nöje; en del, t. ex. „Bettys promenad" för att hemta sin fröken 
eller assessor Lundboms aftonläsning i „Ett lik som tittar^ kunde 
förefalla nog simpla, derest ej en fiägt af humor i förening med en 
viss nobless i känslan adlade framställningen. 

E. S. 

Wilma Lindhé: Mödrar, skådespel i tre akter; 74 s. 8:0. 
Göteborg 1887; 1 kr. 25, 

Detta nutidsdrama borde på vår finländska scen kunna väcka 
lika stort bifall som i Göteborg, och då det derför måhända 
framdeles granskas i Tidskriften, vilja vi nu egna det intressanta 
stycket blott några ord. En flärdfull flicka och en allvarlig man, 
se der grundmotivet, ett omvändt „dockhem", om man så vill, 
säkert med lika verklig bakgrund som Ibsens, ehuru förf. på 
goda skäl alls icke visar oss det unga paret i deras eget hem. 
Temat är icke njrtt ens för vår publik; redan F. Hedbergs, hos 
oss uppförda „Blommor i drifbélnk" — för att taga ett numera 
urmodigt exempel — gisslade den vanliga flickuppfostran i sko- , 
lan. Här se vi dess resultat i lifvet. Den bortskämda, ^rysligt , 
feterade'' Fanny Borg tjusar Olof Dahl, en ingeniör hängifven 
sitt arbete, som har den märkvärdiga åsigten „att en kvinna al- ' 
drig kan ha ledsamt eller inte något att ta sig för i sitt eget I 
hem^S ^^^ ^0°^ ^^^ glömma sin torna hustru för „fi:amåtskridan- 1 
det, menniskoslägtets förädling odi allt sådant der'^ De tu före- 
nas och skiljas och återförenas, sådan är den enkla hufvudhand- 
lingen. 

Den ena af mödrarna, grosshandlar Borgs firu, är en oförbät- 
terlig, nästan omensklig blandning af elegans, ytlighet, högmod, 
hjertlöshet, utan några andra intressen än nöjen och ståt. Sin 



I BOKHANDELN. 



man har hon så -kujonerat, att det nästan behöfdes någon, som upp- 
muntrande ryckte honom i rockskörtet, då han slntligen genom 
förhållandenas makt börjar stå på sig. Sonen Harald roffar märk- 
värdigt nog upp sig, sliter sig lös från aitt öfsrerdådiga, af kära 
mamma nppmnntrade ungkarlslif för att bli en duktig karl i Olofe 
tjenst och nu på allvar göra sin kur för Cecilia Björk. Hon, en 
lindrigt emanciperad dam, älskar Olof, men tillbakavisar hans 
kärlek efter skilsmessan med jPanny och slutar med ett hälft 
medgif\rande åt den förre löjtnanten-kurtisören. PuUt motive- 
rade synas i det hela de likväl ej obetydliga vexlingama i Olofs 
och Fannys görande och låtande; man förvånas blott öfver den 
Ma andel pligten har i Olofs känslor, men kan dock tro på Fan- 
nys framtid i den andra moderns skola. Olofs mor är en lika 
vacker som sann gestalt. Det stränga arbetet för sonens väl har 
icke förhärdat henne; det har blott stärkt hennes grundsatser, 
som icke böjas ens af ömheten för den enda, kära sonen. Hennes 
milda styrka låter styckets yngre personer framstå svaga som 
ro för vinden. Och då sonen emot henne upprepar att det är 
olyckat icke synd^ om Fanny, ehuru hans lagliga maka, under 
skiljsmessan börjar förälska sig i en annan, förefaller hans doce- 
rande nog ömkeligt, nästan löjligt, — för öfrigt är detta nästan det 
enda af denna evolutionsmoralistiska art i detta, likväl så moder- 
na stycke. Reflexioner saknas der likväl ej. Fru Borg får t. ex. 
af sin son höra : „om ni kvinnor inte voro (sic) så ytliga, så flärd- 
folla och småsinta, skulle det inte behöfvra klagas så mycket öfver 
att männema föra ett utsväfv^ande lif ; ju mindre äktenskapsdröm- 
men kan realiseras, dess mer ökas de lösa förbindelserna" — 
tänkvärda ord. 

W-r. 



Fm Hoch: Nye LcRgemidkrf Supplement til Pharmacologisk 
Compendium; 123 s. 8:0. Kristiania 1887, Cammenneyer (ikommiss.) 

Förfts afsigt med utgifvandet af denna bok har, såsom han 
säger i förordet, varit, dels att lemna en kortfattad öfversigt öfver 
de med läkarevetenskapens materia medica under de senare åren 
införlifvade många nya och värdefulla läkemedlen, dels äfven 
att förAillständiga behandlingen af äldre, i hans för åtta 
år sedan utgiftia Pharmacologisk Compendium upptagna läke- 
medel, der nya åsigter i afseende å deras användning och 
verkan yppats. Och förfts bok måste med skäl anses fylla ett 
verkligt behof. Han angifver läkemedlens ursprung, fysikaliska 
och kemiska karakterer, sättet och indikationerna för medlens 
användning samt nödiga receptformler; med ett ord allt, som är 
af vetenskapligt eller praktiskt intresse för läkaren och farmako- 
logen i allmänhet. Eedan de allmänt begagnade namnen på 
enkla chemka äro i behof af en förklaring, emedan de äro i hög 
grad godtyckliga och emedan de kemiska benämningarna, som 



64 I BOKHANDELN. 



vanligen genast angifva ämnets kemiska karakter, ofta blifvit 
ersatta af högeligen vilseledande benämningar. Sådana äro exem- 
vis jodol (eg. tetrajodpyrrol), salol (salicylsyrefenylester), hypnon 
(fenylmetylketon), hvilka väl äro något bekvämare, men icke 
lemna någon upplysning ' om ämnenas natur och ursprung. 

Bland den mängd nya läkemedel, som tillkommit under de 
senare åren, hafva en stor del erhållit sin spridning på reklamens 
väg och vanligen då fått efter den första vetenskapliga kritiken 
försvinna. Men äfven bland dem, som kunnat bestå inför denna, 
hafva många visat sig fullkomligt öfverflödiga, eller mindre verk- 
samma, än de hittills använda, och derför snart råkat i glömska. 
De af förf. behandlade läkemedlen äro ett urval af sådana, 
som i ett eller annat afseende visat sig ega egenskaper af mera 
framstående vigt; i detta urval har förf. varit rätt lycklig. 

Ursprungligen hafva de flesta, särskildt de äldsta af våra 
läkemedel upptagits ur folkmedicinen, och egendomligt nog upp- 
tagas ännu den dag som är ständigt nya läkemedel ur denna. 
I synnerhet är det växtdroger, som sålunda tillkomma, hufvudsak- 
ligen amerikanska. I ett stort antal har man funnit kraftigt ver- 
kande, i rent tillstånd framställbara ämnen, hvarigenom den stora 
fördelen af en säker dosering vtmnits. Annars användas af de 
amerikanska läkarena gema de af drogerna beredda flytande ex- 
traktema (fluidextracts), hvilka genom förmedling af europeiska 
drogerihus numera stå att erhålla öfverallt i Europa. Andra 
slag af läkemedel hafva tillkommit efter direkt anstälda för- 
sök. En hel serie hypnotica hafva sålunda uppträdt som med- 
täflare till kloralhydratet ; paraldehyden, uretanet och dylikt, 
ovisst för huru lång tid. På samma sätt hafva de som 
antiseptica rekommenderade ämnena, särskildt karbolsyran, hvars 
bakteriedödande verkan är befunnen nog ringa, fått lemna plats för 
andra, hufvudsakligen hörande till de så kallade aromatiska ämnena. 
Tymol, salicylsyra, benzoésyra, m. fl., ja äfven kvicksilf- 
verklorid användas för vissa ändamål, exempelvis i kirurgin, nu- 
mera med större fördel än karbolsyran. Kvicksilfverkloridens lös- 
ning verkar exempelvis såsom bakteriedödande 100 och tymolen 10 
gånger starkare än karbolsyran. — Af skildt intresse äro de konst- 
gjorda kinolin-derivatema, såväl till struktur som verkan besläg- 
tade med kininet, hvilket enligt ett under sista året spridt rykte 
skulle hafva blifvit genom sjmtes framstäldt i England. 

Dessa antydningar om ursprunget till en del af de nya lä- 
kemedlen må här vara nog. Pörfis framställning utmärker sig 
genom objektivitet i omdömet samt en klar och kritisk gransk- 
ning af de gjorda vetenskapliga iakttagelserna och experimenten. 
Bokens värde är så mycket högre, som. äfven våra vigtiga- 
ste äldre läkemedel athandlas i den mån vetenskapen upptäckt 
några nya indikationer, eller i allmänhet nya åsigter i a&eende å 
dessa gjort sig gällande. Vi rekommendera derför hr Hochs 
^,Nye Laegemidler'* åt såväl medici som farmaceuter. 



I BOKHANDELN. 65 



För dem^om önska en noggrannare kännedom om de nya 
amerikanska lätemedlen, hänvisa vi till The Newer Materia Me- 
dica, designed and issned to the Medical Profession by Parke, 
Dawis & C:o, Detroit, Mich. TJ. 8. A., hvaraf Vol. I utkom 1883; 
vidare Gehe & C:is i Dresden ärligen synliga handelsberättelser. 
Det förra arbetet behandlar redan 17, för det mesta växtdroger 
och deraf framstälda koncentrerade läkemedels former. 

E. E. S-k. 

Johannes Sundblad: Bland kräklor och mitrovj en svensk 
knlturstudie från slutet af förra och början af detta århundrade; 
250 8. 8:o. Sthlm 1886, Pahlcrantz & C:i. 

Något särdeles värde eger icke denna ,,kulturstud]e^, som 
för det mesta är hemtad från framlidne Linköpingsbiskopen, se- 
dermera erkebiskop Lindbloms brefsamling, hvilken, 25 volymer 
stark, förvaras i Linköpings stiftsbibliotek. Utg., som går i hr 
Ahnfelts fotspår och kanske är något djupsinnigare än denne, men 
saknar hans literära beläsenhet, vill framför allt vara pikant, så- 
som redan titeln och kapitelrubrikema visa. Att många, för ti- 
den och personerna betecknande drag följt med bör villigt er- 
kännas, men någon ny belysning eller väsentligen förändrad upp- 
fattning af dem vinnes icke. Lindblom sjelf framstår som den 
frisinnade, humane, något rationalistiska öfverherden, hvars för- 
tjenst om nya psalmbokens, handbokens och katekesens åväga- 
bringande består mera i mäklande mellan åsigterna, än i någon 
djupare ledande öfvertygelse. Äfven Wallqvist, Ödman, WaUin, 
Tingstadins och en mängd, mindre notabla personligheter karakte- 
riseras genom utdrag ur deras bref. Utom Lindbloms val till 
biskop, hvilket upptar en god del af studien, och hans verksam- 
het som utgif^are af Journal för präster och andra skrifter till 
befrämjande af upplysningen, äro komitéarbetena under hans erke- 
biskopstid en episod, om hvilken brefsrexlingen lemnar åtskillig 
upplysning. 

U%:8 tillgörande är härvid ovanligt anspråkslöst. Upp- 
tagen af att plocka ut hvad som kan förefalla kuriöst, ger han 
sig icke mödan att anskaffa de nödigaste notiser. Medan Lind- 
bloms val till Linköping behandlas med stor utförlighet, egnas 
icke en rad åt hans öfvergång till erkebiskopsstolen. Utg. upp- 
tar ett bref af P. H. Ling, som önskar bli gymnastiklärare i Up- 
salsj men hvad Lindblom gjorde vid saken eller om Ling blef det 
&r man icke veta. Särdeles niot slutet blir studien ett plock- 
gods af heterogena saker, som kunde möjligen egt något värde 
för kunskapen om denna tid, ifall boken hafr register. 

Men man har väl ändock värre anmärkningar emot utg. 
Hans åsigter om religion och kyrka äro allvarliga och goda, och 
beträffande Linköpings stifts historia och gamla Upsala-förhål- 
landen 83mes han ega tillfredsställande kännedom, men derutöfver 

Finsk tidskrift, 1887, II. 6 



66 I BOKHANDELN. 



vet man icke hvad man skall täcka om de bes^^erligheter man 
får se. Sid. 90 i ett tyskt bref, som Lindblom skref till Spal- 
ding i Berlin ang&ende en af dennes skrifter, hvilken Lindblom 
låtit öfversätta och för dess rationalistiska tendens skuld trycka i 
Danmark, läser man: „Weil aber die Lage des Census in unserem 
Lande die Ausgabe derselben nicht ganz begtinstige^ etc Är det 
nu Lindblom eller utg. som tar miste på Census och Censur? Man 
tror nästan det senare, då man ser konsistorialrådet Spalding af utg. 
förvandlas till Spaldling, Straxt derpå blir fråga om ett franskt 
bref, som Lindblom skref till en abbé i S. Dizier, om hvilken ort 
han upplyser att den låg i departementet la haute Mame; utg. 
läser la haute Manne, Det kan vara nog på en sida. Som ett 
exempel bland många på utg:s skarpsinnighet i att dechiffirera 
brefven må anföras följande mening ur ett bref från Lindblom 
sid. 21 : ^Dagen derpå uppvaktade vi H. K. H. Kronprinsen, som 
äf^en, om Han icke vore så hög person, vore (?) det älskvär- 
daste barn man kan se^. Utgzs frågetecken och det komma, han 
placerar efber „äfven^, i stället för efter „som^, visar att han icke 
förstått den lika enkelt som riktigt konstruerade meningen. I sin 
benägenhet att mästra Lindbloms språk, gör han i en not sid. 19 
följande skolmästarkmx. Lindblom skrifver: „Eungen känner 
honom, som nämt honom till bibeltolkare efter Prof. AurivilliuB^, 
och utg. skrifver i en not: ^Observera här den felaktiga sats- 
byggnaden. Det menas naturligtvis: Kungen, som nämt honom 
till bibeltolkare efter A — s, känner honom^^ 

Dessa anmärkningar äro obetydande, om man tar hänsyn 
till att utg. icke afsett annat än att exploatera Lindbloms bref- 
samling för att åstadkomma en pikant läsning, som kan få god 
afsättning. Kantänka om boken vimlar af felaktigheter, då den 
ändock är bestämd att gå samma förgängelsens väg, som all an- 
nan för&tröelseliteratur. Derutöfver kan man likväl tillerkänna 
honom äfven den varaktigare verkan, att hafva fast kompetente 
kulturskildrares uppmärksamhet på urkunden och hos läsarene 
väckt ett lifligare intresse för den förgångna tiden. 

C. a. E. 

Franz Otto: Bilder och berättelser ur lifvet i Syd-Afrika ; 
öfvers. efter fjerde tyska upplagan af J. B. SpiUuzmmar; med 127 
illustrationer; 478 s. stor 8:o. Sthlm, P. A. Norstedt & Söner. 

Tyska rikets poKdska storhet har bland annat alstrat en 
mäktig kolonialrörelse, hvars mål är att åt Tyskland förvärfva 
nya områden utom Europas gränser, der tysk företagsamhet kan 
£nna ett lönande verkningsfält och der tyskar kunna slå sig ned 
utan att uppgå i andra folk och förlora sin nationalitet. Denna 
rörelse har i sin tur gifvit en kraftig väckelse åt den geografiska 
forskningen, hvilken af tyskame under de senaste åren blifvit 
omhuldad och utvecklad så som aldrig förr af något annat folk. 



I BOKHANDELN, 67 



En mängd geografiska sällskap hafva bildats, man har grundlagt 
geografiska tidskrifber med de mest olika syften, inrättat geogra- 
fiska professioner vid universiteten, utsändt forskningsexpeditioner, 
och som resultat af allt detta har en omfattande geografisk lite- 
ratur uppstått. 

Afven den moderna tyska barn- och ungdomsliteraturen har 
blifvit påverkad af denna, rörelse, hvarpå Franz Ottos „Bilder 
och berättelser från lifvet i Syd- Afrika" är ett exempel. Bokens 
största del upptages af en romantiserad berättelse om en holländsk 
boerfamiljs lif och äfventyr i Syd- Afrika; denna berättelse är ge- 
Domfiätad med en mängd skildringar af naturen, i S3mnerhet djur- 
lif^et, och af jagtäfventyr från detta jägames paradis. I detta 
afseende påminner arbetet mycket om Mayne Beids kända berät- 
telser från Amerika. Denna del är utan tvifvel mycket tillta- 
lande och lärorik for ungdomen. Deremot kan åt-skilligt anmär- 
kas om den inledande framställningen af Afrikaforskningens ut- 
veckling. Här har en ensidigt tysk uppfattning gjort sig gäl- 
lande, som gifver en vrångbild af verkliga förhållandet. Ett barn, 
som här för första gången läser de afrikanska upptäckternas hi- 
storia, måste ovilkorligen få den foreställningen, att tyskame hafva 
den största förtjensten om det inre Afrikas utforskande och att 
allt, hvad andra nationer härtill bidragit, är af underordnad be- 
tydelse. Sålunda aöardas t. ex. Livingstone på 5 rader, och om 
Stanleys arbeten, hvilka visserligen erhålla ett ampelt loford, 
namnes icke heller mycket mera. Deremot utbreder sig förf. 
öfver tysken Mauchs resor på mer än en sida. Stickord om främ- 
mande nationer, om ^fransmännens afrmdsjuka" eller „den franska 
snålheten" och nedsättande uttryck om ett af de vackraste och 
ädlaste dragen i mensklighetens historia, slafveriets undertryckande, 
verka också obehagligt. Om sistnämda rörelse t. ex. säges 
(sid. 15): „Då kom öfver folken i vårt århundrade ett anfall af 
mensklighet. Just den nation, som så länge hade befordrat men- 
niskohandeln, påtog sig en min, som om den gjorde slafbandelns 
nndertryckande till sin första och förnämsta uppgift. Slafhandeln 
fortfar emellertid ännu i dag; år 1884 har den i Sudan åter 
medgifvits till och med af det engelska sändebudet Gordon." Ett 
par faktiska oriktigheter hade kunnat undvikas, t. ex. uppgiften 
att konungen af Belgien lät bygga „en kanal längs efter nedre 
Kongos katarakter till Stanleypool" (sid. 13) — i sjelfva verket 
var det endast en landsväg. 

Boken slutar med en skildring af Transvaalrepublikens grund- 
läggning och frihetskamp mot engelsmännen åren 1880 — 1881. 

Osc. Nordqvlit. 

G, v. Bohden: Den sedligt-religiösa uppfostran, öfvers. efter 
ett tyskt föredrag; 45 s. Hifors 1887, G. W. Edlund; 50 p. 

Lucina Hagman: Om samuppfostran, föredrag i Åbo på ini- 
tiativ af Finsk kvinnoförening; 29 s. Hifors 1887, G.W.Edlund. 



Hd I BOKHANDELN. 



Lucina Hagman: Yhteiskasvatuksestay esitelmä Suomen 
naisyhdistyksen toimesta Tampereella ; 29 s. H:for8 1887, G. 
W. Edlund. 

—r—n: I latinfrågan; 82 s. 8:o. Erfors 1877, G. W. Ed- 
lund; 75 p. 

Pastorn dr G. v. Rohden, som förnämligast för hufvudsta- 
dens tyska société hållit flere populär-filosofiska föredrag, betonar 
i det här i svensk öfversättning föreliggande betydelsen af upp- 
fostran, särskildt med afseende ä samhälls&ägoma. Hans ideal 
går utöfver den ensidigt nationala synpunkten, likasom öfver blotta 
hänsynen till föräldrarnas nytta och nöje; det är den sedliga ka- 
raktersbildningen. Till dennas form hör sannfärdigheten, till dess 
innehåll pieteten, aktningen för medmenniskoma, sammanhörigheten 
med det andra könet och hvarderas lika rätt. För uppfostrans 
metod bör barnets psykologi studeras ; vid dess genomförande bör 
mer än hittills karaktersbildningen afses. — Ämnet är alltför om- 
fångsrikt för att medgifva förf. en detaljerad behandling; hans 
framställning är dock bygd på verklighetens grundval, i många 
hänseenden öfvertygande, alltid klar och enkel. 

Medan hr v. Rohden på ett undvikande sätt yttrar sig om 
samuppfostran, finner denna ett varmt försvar i frk. Hagmans 
föredrag. Hon går raskt, men tillika klokt de konventionela 
förhållandena in på lifvet ; hon angifver i en anslående, ehuru nå- 
got sammanträngd form de många synpunkterna för och emot i 
frågan och ådagalägger dervid en rik erfarenhet inom lifvets och 
skolans områden. Att i allmänhet samskolan icke kan ersätta, 
utan blott i högre grad än separatskolan understöda uppfostran i 
hemmet och i samhället hade måhända bort framhållas. Det lilla 
häftet skall säkert verka mycket godt för en sund och sedlig 
uppfostrans teori och ptaxis. 

I latinfrågan har ref. så ofta yttrat sig i Tidskriften, att han 
nu blott behöfver i hufvudsak förena sig med hr — r — n i hans oppo- 
sition mot latinpedagogiska öfverdrifter och särskildt latinläsning 
på lyceemas lägre stadier. Å andra sidan kunde ett och annat 
anmärkas mot förf. De latinska ordens betydelser t. ex. torde i 
allmänhet icke vara flere och svårare härledda ur grundbetydel- 
sen än nyare språks, snarare tvärtom. Sid. 22 tyckes förf. i sin 
polemik naot sign. C. S. förblanda literaturläsning och literatur- 
historia. Öfver hufvud borde man på en klassisk linie äfven med 
mindre timmar, men med förnuftig inskränkning af literaturartema, 
kunna bibringa eleverna förmåga att väl reda sig i lättare prosa 
och gifva dem ett sjelfständigt begrepp om den romerska histo- 
rien ur sjelfva källorna. p^ q^ 

Meddelanden frän Industristyrelsen i Finland, tredje häftet; 
88 s. 8:o. Helsingfors 1887; 1 mk 25 p. 

Detta häfte af vår industristyrelses meddelanden är oumbär- 
ligt för en och hvar, som vill lära känna de nya industriskoloma 



I BOKHANPRLN. 69 



i yärt land. Det innehåller nämligen ett fullständigt program for 
dessa skolor, uppgjordt af hr W. V. Forsman och godkändt af 
iidustristyrelsen, samt en nog kort, men i det hela upplysande 
resumé öfver den tekniska undervisningens utveckling i Finland 
jämte motiven till ifrågavarande skolors inrättande. I närmaste 
sammanhang härmed stå de i häftet intagna reseberättelserna af 
hr Porsman och hr J. Beuter, hvilka i Mlständighet icke kunna 
mäta sig med den äldre skrift i ämnet af hr S. P. Dahlbeck, som 
vår tekniskt-pedagogiska literatur eger, men dock synas vara for 
ändamålet tillräckliga, likasom de på ett lämpligt sätt komplettera 
hvarandra. 

Igs. 

Fornnordiska sagor i svensk bearbetning af ^. Ul Bååth, 
illnstrerade af Jenny Nyström; 196 s. stor 8:0. Sthlm 1886, O. 
L. Lamm; 8: 50 kr. 

Dessa „ sagor" förtälja händelser, som snart tusenåriga dock 
i det mesta bära en starkare prägel af verklighet än många af 
den nyaste tidens så omständligt utförda novellämnen. Framställ- 
ningen gör intryck af sannfärdighet; den är konstlös, men saknar 
ingalunda spännande detaljer. Forntiden aftecknar sig här utan 
någon lärd apparat och utan någon idealistisk förgyllning i stora 
drag som en värdig bakgrund för lifliga taflor af blodiga fejder 
och rättegångstvister, af ädla och vilda lidelser om hvarandra. — 
Bearbetningen är förträfflig, sådan man kunnat vänta sig af nam- 
net Bååth. Dock är referentens åsigt den, att den ålderdomliga 
stilen, som oftast intet annat är än styf het, icke sant återger forn- 
tidens lifsstyrka och att derför i en bearbetning, som ju icke är 
en öftrersättning, den dock så vanliga högtidligheten icke bör ef- 
tersträfvas, t. ex. i uttryck sådana som ^hvi är du så bittida på 
benen, son** (sid. 62). Mot valet hafva vi ingen annan anmärk- 
ning än den, att möjligen början af Gisles saga, som är något 
äammanträngd, bort blott inledningsvis framställas med de drag, 
som för den följande skildringen äro absolut nödiga. — Vi hop- 
pas att den rikt utstyrda boken skall iinna en väg till dem, som 
midt i vår tids literära öfverproduktion ännu veta skilja agnar 
och hvete. 

P. &. 

Frans Hedberg: StockholmsUf och skärgårdsluft; 488 s. 8:0. 
Sthlm 1887, O. L. Lamm; 5 häften å 75 öre. 

Frans Hedbergs berättelser äro kanske naturligare än hans 
många dramer. Visserligen finnas äfvren här omotiverade effekter, 
såsom t. ex. Holmers hängning i „Bampen och kulisserna". 
Ingredienserna äro något enahanda: lustigt lif och egendomliga 
enslingar, räddad oskuld och lättsinne, lefnadsfriskhet och senti- 
mentalitet m. m. Men förf. har större iakttagelseförmåga och helt 



70 I BOKHANDELN. 



säkert större talang än många nutida novellister, som göra i 
„psykologi^ och göra det tråkigt. Håller Hedberg sig oftast till 
3rtan, så är det kanske derför att hos det stora flertalet „karak- 
terer^ i sjelfva verket icke annat än ytan kan eller förtjenar skil- 
dras. Berör han åter icke de stora samhällsfrågorna^ så är det 
derför att sådana på hans tid icke existerade — likasom de ännu 
icke existera — i en stor del menniskors medvetande. 

W-r. 

K. Helander: De fysiska naturlagarna och deras användning; 
160 s. med 141 illustr. Sthlm, Fahlcrantz & C:o; pris 1 kr. 50. 

Denna lilla bok utgör en populärt och ledigt skrifven fram- 
ställning af fysikens grunder. Inga matematiska formler före- 
komma, illustrationer deremot flere. Många exempel för belysande 
af den ena eller andra naturlagen äro tagna från området af det 
dagliga h*fvets företeelser. Fördelningen af ämnet är deremot 
högst egendomlig, i det att mekaniken upptager 80 sidor, elektri- 
citeten 40, ljudet 20, medan värmet och ljuset aflfördas på till- 
samman 20 sidor. 

T. H. 

Esseide: Meddelanden I, 15 s. 8:o. Sthlm 1887, Samson 
& Wallin; pris 25 öre. 

Den kända utgifv^arinnan af dessa meddelanden refererar 1 
foreliggande första häfte under titel „Det moderna sedlighetskraf- 
vet i kamp emot reaktion och radikalism^ de protester, som i 
Helsingfoi-s höjdes mot hr G-. af G-eijerstams uttalanden i sedlig- 
hetsfrågan, och tillägger för egen del ett och annat i samma rikt- 
ning. Så vidt vi minnes sakens förlopp, har den kronologiska 
följden icke strängt iakttagits; afvikelsen har dock ingen bet}- 
delse. — Ämnet skulle utan tvifvel mer vinna på att afhandlas af 
läkare och pedagoger än af unga literatörer och deras vedersa- 
kare. Särskildt kan uppfostraren här verka måhända mer än nå- 
gon, och i detta afseende synes oss den bekanta sign. TJffe hafva 
tillsvidare sagt det klokaste ordet i Verdandi (1887 s. 106). Hon 
fordrar en bättre anda hos föräldrar och lärare; som hjelpmedlen 
for sedlig uppfostran förordas först och främst samuppfostran, vi- 
dare större utveckling af kroppsarbetet och sporten, färre läs- 
timmar, mindre klasser och en undervisning, som ger någonting 
att tänka ''öfver. 

p. a. 



ÖfVepslgt 



Literaturbref frän Danmark (forts.). På öfvergången mel- 
lan skönliterära och vetenskapliga arbeten står ett verk, som 
den i egenskap af novellist välkända författaren Ingvor Bondesen 
hl ntgifirit nnder titeln yfÄeventyret i Dyreverden". Pörfattaren 
har hopsamlat allmogens vidskepliga föreställningar om åtskilliga 
djurarter, hvarhelst han påträffat sådana, dels ur sånger, sagor 
ock folkvisor, dels genom muntliga berättelser. Boken, som är 
vackert utstyrd med en mängd teckningar af O. A. Hermansen, 
skall helt säkert mottagas med uppmärksamhet öfeerallt i norden 
och betraktas som ett nytt tillägg till de folksagor, som nu för 
tiden i så riklig mängd ntgifvas. 

Bland de populärt vetenskapliga arbeten, som under senaste 
året vunnit sin aMutning, intager Nids Backes stora illustrerade 
,,Nordens historia'' en framstående plats. Pörfiittam förklarar 
sjelf att arbetet icke grundar sig på utförliga studier af källorna; 
det innehåller litet eller intet nytt och är så godt som helt och 
MUet hygåt på tryckta källor. Det är ämnadt för den stora 
publiken, och denna skall knappast kunna finna en pålitligare 
eller mera underhållande vägledare genom nordens historia ända 
från de äldsta tider till våra dagar, än hr Bache. Hela fram« 
ställningen utvecklar sig med märkvärdig klarhet odi öfverskåd- 
ligfaet; stilen är b'ka jemn och klar, som lifiig och gripande. — 
Den åldrige historikem Fredrik Barfod har i två ansenliga band 
behandlat Danmarks historia frän 1319 till 1536. Också han är 
i hnfrudsak en historieskrifvare i andra hand, men likasom han 
är en talangfull och fängslande författare, med en egen förmåga 
att åskådligt framställa personer och förhållanden, så förtjenar 
också den flit, hvarmed han samlat och ordnat sitt material, fullt 
ericannande. I sitt omdöme öfver de framstälda historiska per* 
sonlighetema feamstår Barföd kanske icke alltid som en objektiv 
granskare; då och då låter han sig onekligen i alltför hög grad 
beherskas af personliga antipatier och sympatier, såsom t. ex. vid 
skildringen af Kristian II, hvilken han betraktar med alltför 
nilda ögon. Men öfver hufeud bemödar han sig dock om att 
falla sina omdömen opartiskt; hans resultat torde derför i all- 
iQäohet vara riktiga. Framför allt har det lyckats honom att 
åatadkomma ett verk, som genom sin rikedom på stoff och fram- 
ståUningens lif förtjenar läsas af alla, som utan att vara fackmän, 
<iock hysa käriek för nordens häfder. 

Ett monumentalt arbete är P. Hansens illustrerade danska 
literaturhistora. De flesta för&ttare, som under senaste tid hafva 



72 OFVERSIGT. 



i sammanliaiig behandlat detta ämne, stöda sig på N. M. Peter- 
sens, med rätta högt ansedda ,,B^^^^g ^^ ^^^ danske Literaturs^ 
Historie^^ Några hafva till och med nöjt sig med att temligen 
kritiklöst göra utdrag ur detta verk. Så är icke fallet med profes- 
sor P. Hansen. Hans bok är verkligt sjelistäiMlig ; hvad det biogra- 
fiska och det bibliografiska beta*ä£Par, har han så godt som öfver- 
allt sjelf granskat källorna, hans kritik af de literära alstren är 
alltigenom lika sjelfständig, som sond och trfiffimde. Töt en 
ntländing som noga vill sätta sig in i dBn danska Hteraturhisto- 
rien, utan att likväl göra den till föremål för ett uttömmande 
studium, är P. Hansens verk utan jemförelse det som bör rekom* 
menderas. Det är icke blott ovanligt grundligt och ig^ ordnadt^ 
det är tillika så kvickt och själfullt skrifvet, att de^läses med 
oblandadt nöje. Illustrationema, som finnas i stort antal, äro 
vackert utförda och valda med mycken takt; mest finner man 
der, som sig bör, porträtt, handskrifber och blad af gamla böcker. 
— Af nyare literaturhistoriska monografier må här nämnas tvenne, 
som behandla B. S. Ingemanns lif och diktning. Den ena af dessa, 
som utgifvits af J. Nörregård, märkvärdigt nog af Köpenhamns 
universitet godkänd som disputation för doktorsgrad, är ett myc* 
ket svagt, i ordets fullaste bemärkelse oventenskapligt arbete^ 
med ytliga omdömen och en föga tilltalande, svassande form, som 
påminner om tarfliga högskoleföredrag. Den andra af Hermann 
Sekwanenflugel är någonting verkeligen betydande ; den svåra upp- 
giften att gifva en fullt opartisk skildring af en diktare, hvars 
öde hittills vs^t att vexelvis förgudas af idealisterna och hånas 
af de „moderna^S har han löst med lika mycken dugtighet som 
kärlek och sympati. Han har framstält Ingemanns skaldeskap 
som en produkt dels af den tyska romantiken, dels af tillfälliga 
påverkningar, han har påvisat de fsllt, der Ingemann utöfvat ett 
stort infl3rtande på det danska sjäislifVet i detta århundrade; åt- 
skilliga af diktarens verk äro med mycken smak jemförda, och som 
afslutning har författaren gjort ett utdrag ur de af hans dikter, som 
karakterisera Ingemanns hela diktarpersonlighet och utveckling. — 
„To Digter^^ af Otto Borchsenius behandlar med sakrik och varm 
fi-amställning tvenne literära personligheter, af hvilka den ena, 
lyrikern H. V. Kaalund, helt säkert har vänner också bland finska 
och svenska läsare, medan den andre Chr. H. Bredahl (f 1860) 
knappast är känd utom Danmark. , Och dock är den geniaUske 
författaren till „Dramatiske Scener'* en skald, hvars bekant» 
skåp det nog lönar mödan att göra. I mångt och mycket är 
hans diktning vild och formlös, men hans fantasi är storartad 
och hans känsla sann ^^ ett naturgeni, ofta påminnande om 
Shakespeare på ett sätt, -som icke låter sig förklaras som en blott 
och bar påverkan. Ett innehållsrikt och intressant arbete är dr 
jP. Bönnings „Rationalismens tidsålder^', hvars nyligen utkomna 
första del behandlar de vigtigaste Adoma af Danmarks and- 
liga utveckling under senare hälften af det 18:de århundradet. 



OFVEBSIGT. 73 

Författaren står på en afgjordt kristlig ståndpunkt, och detta be- 
stämmer i väsentlig mån hans omdöme öfver tidens företeelser; 
dock är han lyckligtvis fri från den ianatism^ som tilkluter ögo* 
nen for det verkligen berättigade och firnktbringande, som kan 
göra sig gällande till och med hos dem, hvilkas ståndpunkt han 
ogillar. 

Af dansk konsthistorisk literatur har på senare tid utkom^ 
mit endast obetydligt. Dock bör här nämnas docenten Julius 
Langes tvenne kataloger öfver konstakademins gipssamling (forn- 
tid och renässans) samt N. Böghs lefveniesbesknfaing öfver fru 
Jerichau-Baumann. Hvad de förstnämda små häftena angår, skola 
de helt säkert bUfva en öfvaraskning för läsaren. Af konstka- 
taloger väntar man sig ju i allmänhet föga mer än ett tort 
uppräknande af konstalstren. Men hvarje blad af Langes „histo- 
riske Fortegnelser,, vittaiar om författarens eminenta kunskaper, 
hans skarpa blick, hans uppfostrade smak och utomordentliga 
stilistaska förmåga^ hvilket ovilkorligen gör dem både lärorika 
och nyttiga for hvaije konstälskare. Böghs arbete om fini Je- 
richau ger oss en mycket vacker och fängslande bild af den ge- 
niala konstnärinnan. 

Sigurd ICftUer. 



De finska folkdikterna i svensk och tysk drägt. Man måste 
beteckna den £nska folkdiktningen såsom ren naturpoesi. Af- 
skilda från andra folk, utan att i nämnvärd grad taga intryck af 
den påträngande civilisationen från vester eller af de härjande 
inÄlleo från öster, hafva finname redan tidigt hängifi^it sig åt 
poetiskt betraktande af naturen och af menniskans lif i naturens 
sköte. Resultatet häraf har blifvit en rik folkdiktning, som icke 
i likhet med andra folks motsvarande alster behandlar strider 
och kämpalekar, icke härcads* eller handelståg till Mmmande 
länder, men som p& ett lika folkeligt som storartadt sätt skil- 
drar ljusets och mörkrets strider så i naturen som i menniskans 
inre. 

Öfverflyttandet af dessa skapelser till andra språk i en fullt 
värdig form måste alltid vara af stor betydelse för fosterlandet och 
den allmänt menskliga odlingen* Huru mycket dedsutom andra 
länders forskare kunna bidraga till kännedomen af Finlands gamla 
kultur se vi t. ex. af svensken G. B.etzii arkeologiska arbeten. 
Men mycket åfcerstår ännu att göra i detta afseende. Det är ej 
mer än tolf år sedan den som skrifver detta hörde en tysk 
professor, hvilken obestridt stod på höjden af samtidens 
forBkmng, vid behandlandet af frågan om de homeriska sångemas 
uppkomst blott i förbigående anmärka att en liknande enhet som 
i de nämda folksångerna „8kall äfven förefinnas^^ i vårt finska folk- 
epos; att ur historien for dess uppkomst hemta de många och 
starka bevis, som kunna fås för ådagaläggande af att grekemes 



74 ÖFVEBSIÖT. 



folkepos genomgått en liknande utveckling, det hade han ej varit 
i stånd till. — Att göra den finska folkdiktningen tillgänglig för 
vetenskapen bör således vara en af de vigtigaste uppgifterna för 
dess öfversättare, och till följd häraf bör såsom ett väsentligt 
vilkor för en god öfversättning i detta afseende uppställas ett troget 
bevarande af så väl innehållet och andan i originalet, som ock 
så vidt möjligt af dess form. Men då det är af lika stor vigt 
att kännedomen af dessa dikter sprides till så vidsträckta lager 
som möjligt bland alla bildade, böra dessa öf^ersättningar äfven 
hafva en tilldragande poetisk form, så att de icke trötta och 
stöta läsaren ifrån sig. 

Det är emellertid redan de finska folksångemas egendom- 
liga form, versens byggnad och prydnader, hvilka uppställa be- 
tydliga svårigheter för åstadkommandet af en god öfversättning till 
andra språk, hvilka till natur och byggnad äro så väsentligen 
olika finskan. Den på fyra trokeer bygda finska runometem^ 
som förefaller så naturlig för finskans tvåstafviga ordrötter, 
kan i andra språk lätt ljuda onaturlig och enformig, om den 
ej behandlas af en skicklig poetisk förmåga. Vi skola snart 
se att dessa svårigheter kunna förleda äfven en framstående 
öfversättare att afvika från originalets form. 

Vidare forefaller den i finskan så naturliga alliterationen, 
ljudlikheten i början af orden, i svenskan och tyskan onekligen 
tillkrånglad och sökt. Visserligen finnes alliterationen i de ger- 
manisk-skandinaviska folkens urgamla folkpoesi, der denna egenhet 
af några anses vara lånad. Men i dessa folkdiktningar 83mes 
dock alliterationen vara af ganska olika natur. I den germa- 
niska poesin är detta bokstafs- eller stafrim fördeladt på två 
versrader, som deraf förbindas och som tillsammans innehålla en 
tanke, medan det i de finska folksångerna är inneslutet inom 
en och samma vers, utan att sammanhålla denna med den föl- 
jande parallelversen, som har sin egen alliteration. Vare här- 
med huru som helst, så är denna poetiska prydnad hos de 
germaniska folken antikverad och begagnas knapt mera i 
nyare språk, hvarför dess användande i en nutida svensk eller 
tysk skrift misslyckas. En öfversättare måste derför se sig om 
efter andra prydnader, som uti hans språk motsvara dessa, men 
ej alltför mycket afvika från originalets. Härvid kommer natur- 
ligtvis i främsta rummet slutrimmet i fråga. 

Slutligen sätter äfven de finska folksångemas andra yttre 
prydnad svårigheter för öfversättaren. Parallelismen eller det 
så kallade tankerimmet, hvarigenom tanken i en vers upprepas med 
andra ord i fbljande vers, öfverensstämmer väl med det ord- och 
formrika finska språket och förlänar dess poesi en fyllighet och ett 
lugn, som väl passar till de episka berättelsema och äfven till 
dess vidlyftdgt skildrande lyrik. Men återgifvandet häraf ställer 
stora fordringar på öfversättarens förmåga: han måste kunna le- 
digt använda sitt språks alla ressurser fbr att i alla dess nyan- 



ÖFVERSIGT. 75 



seringar återgifVa originalets parallelismer, utan att likväl trötta 
en modem läsare. 

I sin öfversättning af Kanteletar^) har Herman Patil så nog- 
grant som möjligt hållit sig till originalets form. Han har bibe- 
håJlit det trokaiska versmåttet oförändradt och ersatt det bort- 
fallna bokstafsrimmet med slutrim i hvarannan vers. Att han 
häri handlat rätt och med klar blick för diktens kraf, derom 
kan svårligen mer än en mening råda, helst som slutrim äfven 
begynt användas i den nyare finska folkpoesin. Annars hade ej 
heller den likformiga metern tillräckligt kunnat bära upp den 
poetiska formen, med originalets så vidt möjligt bevarade paral- 
lelismer. Man då Herman Paul med skicklighet löst dessa for- 
mela svårigheter, måste detta betraktas såsom ett glänsande be- 
vis på den hädangångnes förmåga att använda alla sitt modersmåls 
ressnrser; detta beröm är så mycket större, som han öfversatt en 
betydlig del af den stora mängd lyriska och smärre episka dik- 
ter, hvilka finnas sammanförda i Kanteletar. 

Bedan tidigt visade sig hr Hertzberg såsom skicklig öf- 
versättare af finska lyriska folkdikter ; den fullständigaste af hans 
samlingar „Finska toner^^ utkom redan 1871 och vann många 
vänner åt den finska folklyriken. En stor del af denna literära 
framgång bör tillskrifv^as hr Hertzbergs lätta och naturliga, ja fol- 
keliga sätt att behandla versen. Ofta bibehåller han originalets 
trokaiska meter och använder ofba, likasom hans tyska medtäfiare, 
slutrim. Men icke alltid har hans lyriskt anlagda sångmö nöjt sig 
inom så trånga gränser, utan valt moderna versformer, jambiska och 
daktyliska; rimmet har återkommit oftare och dikten har afdelat 
dg i likformiga strofer. Om man nogare betraktar de olika sån- 
gerna, så måste man medgifvra att allt detta oaktadt likväl den 
natm^liga, folkeliga tonen och klangen väl bevarats äfven här 
samt att versmåttet alltid svarar emot tonen i dikten. 

Vi öfvergå till öfversättningama af Kalevala. Här se vi 
€j utan en viss förvåning att Paul, 2) som öfversatt lyriska 
sånger på originalets meter med stor framgång, nu funnit samma 
versform i de episka dikterna tung och enformig. Han motive- 
rar sjelf sitt tillvägagående och säger sig först efber lång tvekan 
och flerfaldiga försök hafva afvikit irån den traditionela trokaiska 
metern. „De rena trokeema", säger han, „hvilka förträffligt egna 
sig för dikter af mindre omfång, äro dock såsom mina egna för- 
sök och två svenska öfversättningar visa, alltför enformiga för ett 
^os, som omfattar nära 23,000 verser; betänker man ännu der- 
till, att till och med den åttastafviga originalversen sällan består 
af rena trokeer, så är det klart hvarför jag slutligen öfvergaf det 
versmått, som visserligen öfverensstämmer med originalet i staf- 
velsemas antal, men ingalunda fullständigt med afseende å me- 



*) Kanteletar, die Volkslyrik der Finnen, Hrfors 1882. 

') Kalevala, das Volk seposder Finnen, H:for8 1885, 1886. 



76 0FVBR8IÖT. 



tern, och hvarför jag vågade, enligt Ahlqvists föredöme i han» 
öfversättning af Knllervoepisoden, inskjuta en daktyl, i några fall 
två, utan att likvisst helt och hållet undvika rent trokaiska ver- 
ser. Den enda frihet jag tagit mig ligger i det konsekventa om- 
vexlandet af kvinligt och manligt slut på versen, hvilket Ahlqvist 
likaså först användt i sin öfversättnmg; men om man engångöf- 
vertygat sig derom, att ett absolut noggrant efterbildande af ori* 
ginalmetern är likaså omöjligt, som af åeaa. den förekommande 
alliterationen, så skall man svårligen lägga öfversättaren till last 
att han försökt efter förmåga på annat aätt ersätta det, som 
dock en gång skall gå förloradt.'^ 

Dessa den aktade öfversättarens ord hafva hos oss väckt 
flere betänkligheter, oaktadt den stora auktoritet han åberopar 
sig på. Att han låtit alliterationen falla kunna vi naturligtvis 
hafva intet att invända emot. Om han skulle ersatt denna vers- 
prydnad med slutrim, så skulle den ännu mindre saknats. Att 
han användt omvexlande kvinliga och manliga versslut kan ej 
heller klandras, då detta icke väsentligen förändrar versens 
natur. Men derigenom att uti nästan hvarje vers någon 
troké företrädes af en daktyl, får versen i vårt tycke något 
ostadigt, konstladt och stapplande, hvilket lika litet förefinnes 
i den finska versen, som det passar till den lugna episka 
dikten. Att ett noggrannare följande af originalets versmått 
är tungt, ja omöjligt ha vi svårt att tro, då hans egen Kan- 
teletaröfversättning gifver oss ett tämligen slående bevis på 
motsatsen. Der förekomma ju flere längre stycken och flere med 
episkt innehåU, t. ex. de så kallade balladerna; i alla har originalets 
versmått bibehåUitis, utan att egentligen något af dess enkelhet, 
ledighet och naturlighet gått förloradt. Ja, Paul har på båda 
sätten öfversatt flere längre stycken, och ur en jemförelse mel- 
lan dessa framgår tydligt hvilketdera sättet klingar naturligare. 
I slutet af sin ELanteletaröfversättning har han nämligen bland 
andra trollsånger återgifvit äfven sångerna om eldens och björ- 
nens ursprung äfvensom slutrunan i Kalevala, hvilka alla äfven 
finnas upptagna i hans öfversättning af Kalevala. Vi bedja den 
intresserade läsaren sjelf genom jemförelse bilda sig ett omdöme 
om de olika öfversättningamas företräden; vi föredraga för vår 
del obetingadt den mer finska framför den moderniserade, som 
i vårt öra ljuder orolig och abrupt. 

Hr Hertzberg har ock ganska fritt behandlat formen i sin 
öfversättning af Kalevala (Hifors 1884), till och med friare än i de 
flesta af hans öf^ersättningar från Kanteletar; men han har gjort 
detta i enlighet med originalets natur. Den trokaiska metern 
är bibehållen, versparen bindas i hvarannan vers eller ofbare af 
rim, som ersätter alliterationen och parallelismen i originalet. 
Då öfversättaren gjort allt detta med mycken ledighet och poe- 
tisk takt, förefaller hans återgifvande på intet vis tröttande eller 
enformigt; han har också återgifvit blott hufvudinnehållet af ori- 
ginalet. 



OFVEESIGT. 77 



Gå vi nu öfver till att med några ord beröra äfven inne- 
hållet i dessa öfversättningar af de finska folkdikterna, så se vi 
först att de lyriska dikterna i Kanteletar erbjudit mindre svårig- 
heter. Det gålde för öf^ersättaren blott att noga känna det 
diktande folkets {oreställningssätt samt sätta sig in i den stäm- 
ning, hvarunder hvarje skild sång diktats och för hvilken den 
utgör ett uttryck. 8å vidt vi kunna bedöma har detta lyckats 
så väl den tyska öfversättaren som den svenska. Den folkeliga, 
idylliska grundtonen återljuder oftast från öfversättningama lika 
klangfull som från originalet. Att några råare, mera natui-växta 
uttryck blifvit ersatta med mildare, mera civiliserade ligger i 
sakens natur. 

Herman Paul har sträfvat efber större fuUständighet : visserli- 
gen har han bland originalets 652 sånger ej upptagit mer än något 
öfver 300, men denna reduktion har skett utan nämnvärd förlust 
för läsaren. Att icke alla de dikter, hvilka till och med hr 
Hertzberg återgifvit, upptagits af Paul, beror på återgifvarens skap- 
lynne, smak och så vidare; att en reduktion i alla fall måste ske 
är klart. Lönnrot upptog i sin Xanteletar-«amling ej blott alla 
lyriska sånger på runometer, som han anträffade, utan också fab- 
ler, bampjoUer och sånger som innehålla besvärjelser och ur- 
spnmgsord samt (i sista delen) sådana smärre episka folkdikter, 
som behandla fommytiska eller historiska händelser, men hvilka 
ieke fått plats i Kalevala. Den ordning, i hvilken hr Paul stält 
sina sånger, är åtminstone lika berättigad som den som följts i 
originalet. Bland de episka dikterna hade kanske några flere 
förtjenat upptagas, t. ex. den tragiska sången om „Elins död'^; 
men de besvärjelse- och ursprungsrunor, som i slutet tillagts ur 
Loitsurunoja, tyckas vara tillräckliga för att gifva främmande 
läsare en någorlunda klar föreställning om naturen hos dessa 
egendomligheter, hvarpå den finska folkdiktningen så öfverfiödar, 
men som ej hafva större allmänt intresse. 

Hr Hertzberg har ej ännu till svenskan öfverfl3rttat många 
af de blomster, som spirat upp på den finska lyriska poesins gif- 
vande mark, men det han här presterat visar att han är rätta 
mannen till att fullständigare utföra denna omplantering. Stäm- 
ningens fina rötter hafva med öm och skicklig hand bevarats, 
enkelheten och naturligheten likaså, hvarför ock de späda natur- 
barnen på svensk mark sprida nästan en lika fin och skär doft 
som på finsk botten. Detta är orsaken, hvarför dessa „finska 
toner'^ så mycket anslagit svenska läsare. Men detta borde 
också uppmana hr Hertzberg att, sedan han nu slutfört sin „fria 
öfversättning" af Kalevala, fortgå på den beträdda vägen. 

Hvad angår öfversättningajna af Kalevala, skola vi först 
betrakta några enskildheter. 

Vill man till germaniskt språk öfverfl3rtta finsk vers, skall 
man lätt finna att finskan har längre ord och former än hvad 
fallet är i de nämda språken, hvarför man ofta, om man vill 



78 OPVEB8IGT. 

bibehålla versemas form och antal oförändrade, ser sig tvungen 
att tillägga ett och annat ord, emellanåt ett helt nytt motiv. Det 
gäller då att tillföra endast sådant, som hör till samma förestäU- 
ningssfcbr, som den hvilken förefimnits hos folket på den tid då 
sången uppkommit, så att intet tillkommer, som står i strid med 
innehållet och andan i dikten. För att nämna ett par exempel 
ur Ainosångema, se vi huru Ainos moder (Kal. IV 145 f.) helt 
enkelt berättar att hon närmat sig månens och solens jungfrur 
der de väft i skogen. 

Mina luoksi luontelime, 

Lähelle lähentelime; 
Detta är hos Paul återgifvet med: 

Zögemden Schrittes trät ich näher, 

Wagte still zur Seite mich hin. 
Mot dessa och dylika tillsatser är väl intet att invända, då 
de synas gå i originalets anda. Deremot förefalla t. ex. Ainos 
och hennes moders tilltal „einzige Mutter^, ^einziges Kind" ganska 
tillgjorda, sarskildt det sistnämda på ett ställe (IV 120), der 
det nyss förut berättats om Ainos samtal med såväl sin syster 
som broder. Dock dylika missgrepp äro obetydliga. 

Värre är att betydelsen af ord och satser emellanåt är orätt 
uppfattad^ hvilket minst borde ske i en öfversättning, der hvarje 
vers af originalet återgifvits. Många betänkligheter i detta af- 
seende har t. ex. öfversättningen af andra runans början väckt 
hos oss. Afven allmännare fel förekomma, t ex. att bestämd 
artikel nyttjas, då det i originalet tydligen talas om föremålet i 
allmänhet. De stående epiteten och uttryckssätten återgifvas på 
olika ställen på olika sätt, bland hvilka endast ett är det lämp- 
liga och riktiga. Blott ett exempel skola vi anföra såsom bevis 
på huru vilseledande ett inkonsekvent och mindre noggrant åter- 
gif^ande af ett vanligt uttryck kan blifva. TJkkos stående epitet 
ylijumala, som ej betyder något annat än den der uppe, det vill 
säga i höjden, i luften befintliga guden, har Paul på de många 
ställen der det förekommer återgifdt olika och ofbast orätt; 
mången gång har denna rent hedniska gud f&tt sig tillagda ad- 
jektiv med starkt kristen bibetydelse. Vi skola nämna några 
de oriktigaste: ewiger Väter (1,169, o. a); allmächtiger Va- 
ter (12,279); allgewaltiger Väter (33,264); höchster Gott 
(42,358); hoch erhabene Gottheit (45,15); allgutiger (!) Oott 
(45,245). Dessa och dylika missgrepp kunna lätt bibringa lä- 
saren orätta foreställningar och leda utländska forskare på af- 
vägar. Herman Pauls största förtjenst ligger i att han sökt 
återgifva allt som finnes i originalet utan någon förkortning, 
och det måste medgifvas att han härvid ådagalagt stor skick- 
lighet och fyndighet, hvarfor också hans öfversättning sarskildt 
i ledighet och poetisk uppfattning står betydligt framom Anton 
Schiefners äldre tyska öfversättning och träder nära vid sidan 
af Collans svenska. 



OFVEBSIGT. 79 



Det är naturligt att hr Hertzberg icke kunnat öfVerträffa 
Collan i hans Kalevala-öfversättning. Hr Hertzberg har velat i en 
mera tilldragande form återgifva allt det vigtigaste, som den finska 
hjeltedikten kunde i poetiskt afseende erbjuda af intresse. Han har 
derur uteslutit flere till och med större stycken, der sången liksom 
öfverflödat, eller rättare der Lönnrot upptagit alltför mycket, 
om man afser den estetiska njutningen. Derigenom hai^a de 
olika delarna a&undats till särskilda cykler, utan att dock deras 
sammanhang blifvit lösare. 

Att vid en sådan sammanfattning af originalets innehåll 
erfordrats god smak och säkert omdöme samt noggrann känne- 
dom af de finska folksångemas väsen är naturligt. Om vi ock 
anse att hr Hertzberg öfsrerhufvrudtaget förfarit med takt och 
sakkännedom, kunna vi likväl ej underlåta att framhålla det 
iimehållet någon gång fått sitta emellan för den poetiska for- 
men, och att valet af sånger icke alltid S3mes tillfredsställande. 

För rimmets skull ha emellanåt misslyckade uttryck valts. 
Så se vi uti sången om jordens besående med gräs och örter 
öft^ersättaren, för att få rim på „mosse^', ge åt Pellervoinen den 
komiska benämningen ^åkerjordens lilla gosse/' I och för en 
lämplig afslutning tilläggas emellanåt par rader, hvilket icke i 
och för sig är klandervärdt, blott det sker i originalets anda. 
6å tillägges Wäinämöinen en önskan att solen, som befriats från 
Pohjolas kopparberg, bland annat skulle gifva folket „säd i våra 
logar. ^ Detta motiv finnes hvarken i originalet eller i det mot- 
svarande stället af trollsångerna (Loits. p. 163), tydligen derför 
att blott de i sången antydda sysselsättningarna jagt och fiske 
voro finnames hufsnidnäringar under den tid sången uppkom, 
medan åkerbruket då ännu var ganska litet utbredt. Likaså är 
i slutet af bjömsången tillagd en önskan, att enhvar måtte 
— när nöd och fara hota, 
strida, blöda^ dö med ära; 
bvilket tillägg är alldeles modernt och derför ej passar i Wäi- 
nämöinens mun. 

filand de delar af Kalevala, som af hr Hertzberg uteslutits 
nr hans „fiia öfversättning", märka vi först dem, der besvärjelse- 
och trollrunor förekomna. Om man närmare jemför de magiska 
elementen i Kalevala, skall man finna att de af Lönnrot dit 
npptagits i sammandragen form och att flere skilda sånger 
förenats, allt för att gifva läsaren en så att säga pragmatisk skil- 
drmg af för&randet vid besvärjelser. Men så betecknande dessa 
än äro för«. fomfinnames religiösa åskådningssätt, har hr Hertzberg 
dock i vårt tycke handlat rätt, då han uteslutit flere ställen, ja 
tela sånger, der hufvudbeståndsdelen utgjorts af magiska element, 
som t. ex. de parallela sångerna om Wäinämöinens besök i un- 
derjorden och hos Antero Wipunen för att hemta de tre ord, som 
hm saknade då han skulle slöjda sig en båt. Att sången om 
elden utlemnats kunna vi dock ej obetingadt gilla, då den inne- 



80 ÖFVEÄSICFT. 



h&ller så lifliga beskrifningar och dessutom har sin motsvarig- 
het och kanske sitt ursprung i skandinaviska sånger. Någon 
gång har det förekommit oss såsom skulle besvärjelserna åter- 
gifvits alltför korta, så att t. ex. bönerna till Ukko och andra 
gudomligheter mistat hela sitt magiska sken. På dessa och andra 
dylika ställen får skildringen en viss likhet med den ^förkortade 
upplagans som Lönnrot i tiden föranstaltade af Kalevala på ori- 
ginalspråket for skolbehof, men hvars korta, kraftlösa uttryck 
minst bland alla tilltalade ungdomens sinnen. Vidare £nna vi 
uteslutna några längre episoder, i hvilka folkskaldemas fantasi 
likasom öf^erflödat. Så har bortlemnats t. ex. den sista sången 
om Aino, der det berättas om Wäinämöinens misslyckade för- 
sök att meta upp sin i hafvret sjunkna brud, likasom ock den runa, 
der Ilmarinen söker smida sig en brud af guld och silfver i stäl- 
let för den maka han genom Kullervo förlorat. Härvid hade också 
den följande sången kunnat göra sällskap, der Ilmarinen från 
Pohjola bortröfvar sin förra hustrus syster och, när hon ej vill 
bli hans hustru, i vredesmod sjunger henne till en fiskmås. Den- 
na sång är ej på något sätt vigtig för sammanhanget. Bland 
mindre omfattande motiv sakna vi i synneriiet det vackra slutet 
af fjerde runan (gökens klagan öfver Ainos död), som Collan 
och Paul så väl återgifvit; likaså har berättelsen i vårt tycke 
mycket förlorat genom uteslutningarna i Kullervo-cykeln; vår 
åsigt om denna så strängt dramatiska dikt är i korthet den, att 
dess delar till den grad sammanhänga och bero den ena af den 
andra, att ytterst få motiv här kunna utelemnas utan skada för 
det hela. 

I alla fall anse vi att de härligaste blommorna i den finska 
folkhjeltedikten af hr Hertzberg upptagits och återgifvits på ett 
sätt, hvarigenom så väl deras naturliga friskhet som ock deras 
skära, fina doft väl bevarats. Sålunda framstår i denna „fria 
öfversättning^ af Kalevala originalets poetiska skönhet lätt till- 
gänglig; detta skall mycket bidraga till att sprida kännedomen 
om finnames fomsånger till vida kretsar inom nordens alla folk. 
Att hr Hertzberg likasom Herman Paul genom sina öfversätt- 
ningar af det finska folkepos förenat detta verk med andra 
för oss så vigtiga länders literatur är derför en förtjenst ai 
icke ringa fosterländsk betydelse. 

0. G. 



Finlands utrikes handel och tullinkomster. 

Sedan statistiska byrån den 1 december 1865 proviso- 
riskt trädde i verksamKet, har den genom publikationer, 
uppgående till ett antal af några och trettio häften i stort 
kvartformat, förutom åtta årgångar af statistisk årsbok, sökt 
motsvara de förhoppningar man stälde på ett sådant em- 
betsverk. Det delvis ganska omfattande statistiska mate- 
rial, som sålunda blifvit ordnadt och bearbetadt, har dock 
i ringa mån bidragit till en allmännare kunskap om hit- 
hörande förhållanden, och detta af den naturliga orsak, att 
dessa detaljerade publikationer med sina många tabeller 
och otaliga sifierdata icke äro beräknade för en större lä- 
sarekrets. Då emellertid den belysning våra sociala och 
samhällsförhållanden genom det samlade statistiska mate- 
rialet vunnit är egnad att i ej ringa grad fasta ett allmän- 
nare intresse vid sig, torde kortare öfversigter med ledning 
förnämligast af nämda publikationer icke vara omotive- 
rade. Till en början hafva här vårt lands utrikes handel 
och tullinkomster blifvit valda, då, såsom kändt, tullinkom- 
sterna utgöra en betydlig del af landets inkomstbudget och 
statistiska byrån egnat utrikes handeln sju häften, om till- 
sammans 654 sidor, af sina publikationer. 

I. 

De statsekonomiska läror, som utbildade sig i vestra 
Europa i slutet af 16:de och i början af 17:de seklet, vunno 
småningom insteg jemväl i Sverige och Finland. Merkan- 
tilsystemet och läran om handelsbalansen utöfvade på tull- 
lagstiftningen sitt inflytande dels i prohibitiv, dels i skyd- 
dande riktning, och såsom ett uttryck deraf framstår tull- 
ordningen af den 15 december 1667 med Sveriges första full- 
ständiga tulltaxa, hvilken ock blef grundvalen för alla 
derpå följande. En friare anda vann visserligen för en 
kortare tid insteg, då det gälde att eft^r Karl XIIis för- 
ödande krig höja landets välstånd, men de åsigter, som i 

Finek tidskrift, 1887, II. 6 



82 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

tulltaxan af den 1 juli 1719 sökte befria den utländska 
handeln från hänunande bestämningar, upphäfva införsel- 
förbuden samt nedsätta tullsatsema, skulle icke för längre 
tid göra sig gällande. Ehuru välståndet begynte höja sig 
med den lifliga handeln, förskräcktes dock samtiden, vilse- 
ledd af teorin om handelsbalansen, af en för år 1722 af 
Emanuel Svedenborg uppgjord beräkning, som utvisade 
att importen med 3,2 6 miljoner holländska gyllen öfversteg 
exporten. Ständerna yrkade på en årlig grundlig rela- 
tion öfver export och import, för att handelsbalansen der- 
af skulle kunna bestämmas; den 10 november 1724 utfär- 
dades produktplakatet, som förbjöd hvarje främmande na- 
tion att till riket införa andra produkter än dess eget lands 
eller dess koloniers, och så följde vidare inskränkningar i 
afsigt att skydda de inhemska näringarna, hvilketblef den 
bestämmande principen i alla f&ljande tullförfattningar, 
till och med den senaste under svenska tiden faststälda 
tulltaxan af år 1799. 

Under kriget 1808 hade den ryske befillhafvaren grefve 
Buxhövden i en kungörelse af den 24 mars förklarat att 
såväl tullarna vid den forna riksgränsen emot Byssland 
som landttuUama inom Finland för framtiden vore afskaf- 
fade. Genom kungörelsen den 24 november 1809 stäldes 
sjötullkamrama tillsvidare under landshöfdingames inseen- 
de; men snart derefter inrättades genom förordningen den 
18 februari 1812 en egen tullstyrelse för landet. I regle- 
mentet för densamma^ hvari påbudet om de redan upphäfda 
landttullamas afskaflfande för alltid förnyades, ålades tull- 
styrelsen att årligen afgifva berättelse öfver det föregående 
årets tulluppbörd och utgifter, handel och sjöfart, uppgöra 
sammandrag af de persedelextrakter och förteckningar, som 
hvarje tullkammare egde att insända, samt upprätta för- 
slag öfver landets handelsbalans. Sedan tillkomsten af 
nämda styrelse har sålunda samlats ett ganska rikhaltigt 
material af statistiska data om landets handel. Detta ma- 
terial har af statistiska byrån blifvit ordnadt och delvis 
bearbetadt, dock först från år 1856, och är man derför för 
det tidigare skedet hänvisad till arkiven. De ur dessa hem- 
tade uppgifterna gifva likväl endast en bristfällig bild af 
handeln, ty utom den osäkerhet och ofullständighet, som 



OCH TULLINKOMSTEE. 83 

vidlåda dem, hänföra sig dessa data, så vidt de gälla 
Byssland, endast till handeln öfver saltsjön. 

Nästan samtidigt med inrättandet af tullstyrelsen ut- 
färdades den 20 mars (1 april) förordningen angående Fin- 
lands handel och den 28 mars 1812 den företa tulltaxan 
efter skilsmessan från Sverige. Genom den förstnämda 
förordningen utstakades gränserna för den tillåtna in- och 
utförseln, återupplifvades produktplakatet, seglationsordnin- 
gen af år 1774 och förordningen emot lurendrejeri af år 
1799, dock med vissa tillägg, samt faststäldes de afgifter, hvil- 
ka förutom tullen borde för sjöfart erläggas, såsom lots- och 
båkpenningar, tolag, hamnpenningar med mera. TuUtaxan 
kringgärdade de inhemska näringarna med de mest prohi- 
bitiva stadganden. Endast de i taxan på tio sidor, under 
omkring ett hundra rubriker upptagna varuartiklama kunde 
till landet införas; alla andra, i taxan icke nämda, voro 
till införsel förbjudna. Bland de tillåtna beätod närmare 
halfva antalet af tullfria artiklar, såsom salt, en mängd 
råmaterialer och redskap för fabrik och handtverkerier 
samt böcker, men endast obundna; exporten var äfven be- 
lagd med betydliga tullafgifter. För att befordra den in- 
hemska sjöfarten förhöjdes tuUen för de varor, som med 
utländska fartyg in- och utfördes, med resp. 40 7o och 50 Vo- 
Åkerbruket skuUe jemväl befrämjas genom införselförbud, 
och i sjelfva verket förbjöds redan den 27 mars tillsvidare 
all införsel af spanmål såväl från utlandet som Eyssland, 
med undantag dock af hvete och hvetemjöl. Denna om 
symierUg sjelftillit vittnande prohibitiva åtgärd måste dock 
snart betydligt modifieras. Skördeutsigtema under som- 
maren sjönko derhän, att missväxt måste befaras, och re- 
dan den 5 augusti blef införsel af spanmål från Ryssland 
tillåten. 

Under det att landets ekonomiska utveckling sålunda 
genom spärrning mot utlandet skulle främjas, ansåg man 
sig dock icke kunna ignorera de förhållanden, som sekler 
grundlagt med afseende å handeln med Sverige, ej heller 
dem, i hvilka landet genom sin nya förening inträdt. På 
grund af XVn artikeln i fredstraktaten i Fredrikshamn 
hade handeln emellan Finland och Sverige bibehållits på 
en friare bas i följd af de ^nästan oupplösliga" handelsför- 



84 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

bindelser, hvarmed begge landen varit förenade. Ocli i 
enlighet med förklaringen af den 18 maj 1810 utsträcktes 
tillåtelsen att från Sverige till Finland införa åtskilliga 
varor till all bevisligen svensk produkt, vare sig råämne 
eller deraf manufakturerad vara, utan annan afgift än den, 
som före kriget varit vanlig. I handelsrelationema med 
Byssland saknades redan från början full reciprocitet. Me- 
dan ryska varor utan all inskränkning kunde till Finland 
införas, faststäldes genom kungörelsen och förordningen 
den 17 november 1811 tvenne förteckningar öfver de finska 
varor och produkter, hvilka tillätos tullfritt införas från 
Finland till Ryssland. Den ena förteckningen upptog un- 
der tolf rubriker glas, jem och stål samt fabrikater deraf, 
fabrikskläden, bomullstyger, band, handtverksarbeten, be- 
redda hudar, björn- och utterskinn, ost, socker, sirap, tobak; 
dessa varor fi^go införas fprsedda med certifikater, dock 
endast genom Viborgs tullkammare, medan alla öfriga vä- 
gar ansågos förbjudna. Den andra förteckningen upptog un- 
der trettiotvå rubriker de varor, som utan bevis kunde införas 
och omfattade hvarjehanda skogsprodukter, jordbruks- och 
ladugårdsprodukter, sten, kreatur och fisk, hudar, väfnader 
pelsverk och bondhandarbeten. All utländsk vara förbjöds 
derjemte att från Finland till Ryssland införas; för att för- 
hindra detta skulle en provisionel bevakningskedja. emellan 
Viborg och Kexholm upprättas. 

Särdeles betecknande för då rådande förhållanden och 
åsigter är generaltulldirektionens den 29 april 1813 afgifna 
berättelse om tuUtägten föregående år jemte förslag till 
lurendrejeriets hämmande. I berättelsen redogöres först 
för tullinkomsterna, hvilka från maj månad till 1812 års 
utgång uppgingo till endast 34,366 rubel silfver, under det att 
utgifterna för tulltjenstemännens aflöning under tre kvartal, 
indragna landttullstatens lön för hela året, pensioner och öf- 
riga omkostnader stego till 27,121 rubel silfver; behållningen 
af tullintradema utgjorde sålunda det obetydliga beloppet 
af 7,245 rubel silfver. I saknad af tuUkamramas räkenskaper 
för föregående år, säger direktionen sig icke vara i tillfälle 
att anställa jemförelser emellan det senaste och tidigare års 
inkomster. Hon förmodar dock att tulltägten år 1812 va- 
rit vida mindre än förut med stöd såväl af tullkamrarnas 



OCH TULLINKOMSTER» 85 

berättelser som deraf att stora sjötullen i alla tider an- 
setts ganska inbringande. Angående orsakerna till denna 
minskning utbreder sig direktionen ganska vidlyftigt. 
Främst anser hon att „en s& stor uppoffring å E. K. Maj:ts 
sida", som den medgifna tullfriheten för inkommande salt, 
„hvaraf antagligen endast de handlande, men icke landets 
invånare i allmänhet, draga fördel, har ej kunnat annat än 
verka en betydlig minskning" i tullinkomsterna; för de un- 
der året inkomna 71,998 tunnor och det å nederlag från före- 
gående åren befintliga saltet, uppgående till 21,637 tunnor, 
skulle tullafgiften enligt 1799 års sjötulltaxa, efter 63 kopek 
silfver per tunna, utgjort 58,990 rubel silfver. Dessutom fram- 
hålles såsom bidragande orsaker till den ringa inkomsten, 
att flere finska fartyg under år 1811 af engelsmännen upp- 
bragts såsom goda priser och att rederierna uti städerna 
vid Finska viken, hvilka regeringen lemnat tillfälle till för- 
månlig befraktning, utsändt ganska få fartyg utom Östersjön. 
En dylik minskning i utrikes handeln och tullinkomstenia 
måste äfven framdeles inträffa under de år, då landets eg- 
na fartyg icke kunna besöka utlandet, så länge produktpla- 
katet af den 10 november 1724 och den högre tullafgiften för 
varor, som med främmande nationers fartyg in- och utföras, 
torsvåra den passiva handeln. Men på samma gång direk- 
tionen sålunda synes plädera för friare handel med utlan- 
det, framhåller hon all den skada, som de friare handelsförhål- 
landena till Sverige medföra. Derigenom vållas nämligen icke 
blott förluster i tulltägten, utan föranledas äfven missbruk, 
i det att finska fartyg, förpassade till Sverige, obehindradt 
kunna anlöpa andra utrikes orter och från Sverige med 
oriktiga certifikater medföra utländska varor; äfvenså beto- 
nas att ingen tullinkomst influtit för den stora mängd från 
Byssiand hemtade varor. Slutligen anför direktionen att 
tullförsnillningen tilltagit, sedan tulltariffen böjts å de flesta 
inkommande varor, hvarutom en otillräcklig tullbevakning 
samt landttuUamas afskaffande underlätta lurendrejeriet 
och spridandet af de insmuglade varorna kring landet. För att 
motverka dessa olägenheter föreslås åtskilliga åtgärder: för- 
stärkning af tullbevakningen; införandet af förpassning vid 
allmogefarkosters utgående till och återkomst från Sverige; 
inrättandet af bevakning vid städemas portar för uppsigt 



86 FINLANDS UTEIKB8 HANDEL 



öfver resande och ankommande varutransporter; förpassning, 
vid konfiskationsansvar, af utländska varor, som transpor- 
teras landvägen emellan städerna, samt förbud mot olofliga 
varors nyttjande vid lika ansvar som för deras inpraktise- 
ring med mera. Man finner häraf att tulltägtens förökande 
var hufvudsaken samt att den prohibitiva tullpolitiken an- 
sågs påkalla de yttersta åtgärder i restriktiv riktning. 
Visserligen lyssnade regeringen icke till alla dessa förslag, 
men de framhållna fakta rörande salttullen voro dock så 
förledande, att redan följande år tull å salt med en rubel 
bank ass. per tunna infördes. 

Vi finna af det föregående att Finlands tullväsende 
vid början af landets förening med Ryssland organiserades 
enligt de från Sverige ärfda principer och författningar; 
men det dröjde icke länge innan inflytelser af Rysslands 
tullpolitik begynte göra sig gällande. 

Med hänsyn till den återvunna freden och återstälda 
politiska och kommersiela förhållanden emellan de euro- 
peiska makterna utfärdades redan den 19 juni 1816 en ny 
tulltaxa för inkommande varor. I förordningen härom 
säges det uttryckligen att den vore en tillämpning af 
den några månader tidigare i Ryssland utfärdade tulltaxan 
på storfurstendömets handel, dock med fästadt afseende å 
detta lands bekräftade författningar och privilegier. I denna 
taxa, som utgör ett steg framåt i frisinnad riktning, ned- 
sättas tuUafgiftema betydligt; dessa äro angifna i silfver- 
rubel, beräknad till 4 rubel banko assignationer. Under de 
på 19 sidor upptagna 160 rubrikerna påträffas en mängd nya 
till införsel tillåtna artiklar; också har det ansetts nödigt 
att i stället för 1812 års generela förbud mot införsel af 
alla i taxan icke nämda varor intaga en skild förteckning, 
som på tio sidor uppräknar till införsel förbjudna artiklar. 
Åf denna förteckning finner man dock att fortfarande det 
minutiösaste skydd lemnades den inhemska industrin och 
handtverkeriema. Äfven för utgående varor förändrades 
tulltaxan genom förordningen den 9 maj 1817 och kungö- 
relsen den 27 mars 1819. Den sistnämda hade till ända- 
mål att befordra landtkulturen och näringarna dels genom 
nedsättning i afgifterna för landets förnämsta produkter 
äfvensom genom upphäfvande af åtskilliga utforselforbud. 



OCH TULLINKOMSTER. 87 

Något senare upphäfdes, medelst kungörelsen den 27 juli 
1821, 1812 års, tidtals suspenderade förbud mot införsel af 
spamnål. I stället faststäldes dryga spanmålstuUar mot 
utlandet; såsom exempel må nämnas att tullen för hvete 
bestämdes till 5 rubel 50 kopek; för råg till 4 rubel 15 kopek 
per tunna. 

Vid denna tid undergår Rysslands tuUpoUtik en vä- 
sentlig förändring i motsatt riktning till den senaste ti- 
dens mera fiisinnade åsigter, och anledningen dertill upp- 
gifver utrikesministern grefve Nesselrode i ett cirkulär 
vara, att Byssland ser sig af omständighetemas kraf tvun- 
get att antaga ett oafbängigt handelssystem, emedan rikets 
produkter icke finna afsättning i utlandet, fabrikerna äro 
ruinerade eller på väg att blifva det, allt metalliskt mynt 
strömmar till utlandet och de mest solida handelshus äro 
nära att bankruttera. Den i kejsardömet med anledning 
häraf utfärdade tulltariffen inverkade äfven på vår lagstift- 
ning, i det att några månader senare medelst kungörelsen 
den 27 juli 1822 en ny tulltaxa utfärdades för till Finland 
inkonmiande varor. Deri säges den nya tulltaxan vara 
framkallad af omständighetemas förändrade skick, de i andra 
stater införda handelsförfattningama äfvensom de fördelar, 
som enhet uti denna del af den ekonomiska lagstiftningen 
inom tvenne samma spira underlydande land erbjuder. Tull- 
taxan är mera fullständig och systematisk än den förra; 
på 63 sidor upptagas 475 med tull belagda och 82 tullfria 
artiklar. Visserligen har rättigheten att till landet införa 
utländsk vara blifvit något utvidgad; dock kvarstå 311 in- 
förselförbud; tuUsatsema äro i allmänhet ganska lika den 
förra taxans; sockerbruken befrämjas så väl genom en be- 
tydligt nedsatt tull på råsocker som bestämningen, att hälf- 
ten af denna tuUafgift återfås af bruksegarene för af dem 
införd och förädlad v^ira. 

Emellertid förblef denna taxa icke länge i oförändradt 
skick gällande, ty vexlingar i den ryska tullagstiftningen 
framkallade från 1824 ständigt nya stadgan den. Än sökte man 
såsom i kungörelsema den 26 maj 1824 och 25 januari 
1826 genom förhöjd införseltull å särskilda öfverflödsar- 
tiklar och sådana utländska tillverkningar, hvilkas konkur- 
rens befunnits menlig för den inhemska fabriksrörelsen, 



88 FINLANDS UTBIKE8 HANDEL 

befordra denna och näringsfliten, än att såsom i kungö- 
relserna den 10 maj 1837 och. 9 oktober 1838 ersätta med 
höga tullar tidigare förbud mot införsel af åtskilliga varor. 
Anmärkningsvärdt är äfven att genom kungörelsen den 15 
maj 1835 tullen å en så allmän fömödenhetsartikel som 
saltet förhöjdes från och med det följande året till 40 kopek 
silf ver tunnan. Äfven om exporttullarna emanerade åtskilliga 
förordningar, afsedda att befrämja utförseln. Den 5 april 
1826 nedsattes exporttullen för spanmål betydligt; för la- 
dugårdsprodukter upphäfdes år 1834 exporttullen först till 
Sverige på tre år, men året derpå afskaffades den för all 
export af dessa produkter. Ja man finner till och med nö- 
digt anslå för åtskilliga sådana produkter exportpremier, 
till olika belopp, beroende deraf om dessa produkter utskep- 
pas till närmare eller aflägsnare orter inom och utom Öster- 
sjön. Redan tidigare hade medelst kungörelsen den 21 
februari 1831 förbudet mot utförsel af guld-, silfver- och pla- 
tinamynt blifvit upphäfdt. Q-enom förordningarna den 14 
augusti 1830 och 6 maj 1835 beviljades och utvidgades rät- 
tigheten för ståndspersoner och allmoge å landet att idka | 
exporthandel inom Östersjön; tillika utvidgades nederlags- 
friheten och beviljades helfrihet under fem år för alla finska 
fartyg utan afseende å byggnadssätt och storlek. 

På förslag af en komité, som blifvit nedsatt för att 
utarbeta förordningar, som afsåge att sammandraga och ef- 
ter förhållandena lämpa alla tullverket i Finland rörande 
stadganden, utfärdades den 28 maj 1839 en mängd för handeln 
och sjöfarten vigtiga nya författningar, nämligen: seglations- 
ordning för storfurstendömet Finland; forordning till förekom- 
mande af lurendrejeri och tullförsnillning med mera; förord- 
ning angående rättegången i mål rörande förbrytelser emot 
nämda författningar; reglemente för tjenstemän och be- 
tjente vid tuUkamrama och tullbevakningen samt ny in- 
struktion för tullstyrelsen i storfurstendömet. 

Bedan länge hade de höga tuUsatsema befunnits allt- 
för tryckande; ständiga framställningar härom påträffas i 
tullstyrelsens berättelser, som äfven framhålla huru „det 
varaktigaste, det redligaste sättet" att utan förlust i tull- 
inkomsten alböja trafikerandes håg för lurendrejeri och 
tullförsnillning dock består deri, att tullumgäldema ned- 



OCH TULLINKOMSTER. 89 



sättas i behörigt förhållande till varornas värde. Sedan 
tulldirektionen med anledning häraf blifvit anbefald att in- 
komma med uppgift på de artiklar, som ansågos vara be- 
lastade med för dryga tullumgälder, och föreslå en ned- 
sättning af dessa, utfärdades kungörelsen den 27 juli 1839, 
deri införseltullen för en mängd varor nedsattes „på försök 
uti fem års tid*'. Genom kungörelsen den 23 oktober samma 
år nedsattes äfven tullen för utgående varor, förnämligast 
trävaror. 

För handelsrelationerna emellan Finland och dess 
grannstater i vester och öster gälde fortfarande skilda från 
de allmänna författningarna afvikande bestämmelser. 

Med Sverige och Norge upprätthöllos i allmänhet de 
tidigare omnämda förhållandena ända till dess genom addi- 
tionela akten till fredstraktaten i Fredrikshamn, som i 
Finland offentliggjordes den 23 december 1817, handelsre- 
lationema emellan dessa länder och Finland ordnades på 
ett varaktigare sätt. Tullafgiftema för nämda länders va- 
ror nedsattes till hälften mot de eljest faststälda tullsatser- 
na ; dock kunde med afseende å särskilda artiklar undantag 
göras från denna allmänna bestämmelse. Den 26 februari 
1828 afslutades en ny handelskonvention, som på grund af 
förut gällande stadganden och med reciprocitet emellan 
ryska och finska samt svenska och norska fartyg var afsedd 
att fortfarande underlätta varuutbytet emellan dessa länder. 
Konventionen åtföljdes af särskilda tulltariffer och förteck- 
ningar öfver de produkter, hvilka utan certifikater skulle 
tå införas till nämda länder. Medelst nya konventioner 
åren 1834 och 1838 reglerades derefter yttermera dessa han- 
delsrelationer. 

Den 9 maj 1817 förordnades att utländsk vara, som 
från Ryssland infördes till Finland, skulle underkastas för- 
tullning i likhet med från utlandet inhemtad; en följd 
häraf blef inrättandet af en tullbevakning å gränsen af 
Wiborgs län emot kejsardömet, som dock snart nog år 
1819 åter upphäfdes såsom icke svarande emot sitt ända- 
mål Samtidigt med utfärdandet af 1822 års tulltaxa för- 
iollständigades 1811 års förteckningar öfver finska varor, 
som fingo till Byssland tullfritt införas; dock blef härige- 
nom denna rättighet till någon del inskränkt. Slutligen 



90 FiyLANDS UTRIKES HANDEL 

utfärdades den 17 juli 1835 förordningen angående handels- 
relationerna emellan Eyssland och Finland, som i hufvud- 
saklig öfyerensstämmelse med förut gällande stadganden 
noga faststälde sättet och vilkoren för införsel af rysk och 
utländsk vara från Eyssland till Finland samt tvärtom, 
ryska fartyg tillkommande rättigheter med mera. 

Medan tullagstiftningen under perioden före 1840 sålun- 
da vexlade, vann handeln under ständig vexling en något ökad 
liflighet, hvarvid tullinkomsterna småningom, om ock lång- 
samt ökades. Generaltulldirektionen» årliga berättelser lem- 
na häröfver upplysningar. Det vore dock fåfängt att uti de 
högst otillförlitliga data öfver import och export under dessa 
decennier söka någon utredning om det inflytande ofvan an- 
tydda, ofta hvarandra motsatta åtgärder utöfvat på landets 
handel. Deremot framstår ovedersägligt och framhåUes äfven 
upprepade gånger af tulldirektionen huru de höga tullafgif- 
tema „uppdrifva priset å en stor del utländska alster till föga 
säljbarhet i ett fattigt land" äfvensom huru „tullförsnillare, 
deraf föranledde, otvifvelaktigt använda de mest äfventyr- 
liga utvägar att egennyttigt gäcka författningamas före- 
skrifter". Ständigt påpekas derjemte omöjligheten att med 
en högst ofullkomlig bevakningsinrättning kunna behörigen 
betäcka en kuststräcka af nära 200 mils längd, uppfyld af 
skär och hamnar, äfvensom nödvändigheten att förstärka 
tullbevakningen och införa kontroll jemväl öfver lands- 
transporter af varor emellan sjöstäderna. Till hvilken grad 
de höga tullsatsema, särdeles de af år 1822 och senare år, 
uppdrifvit lurendrejeriet framgår af bilagda förteckningar. 
Tullinkomsterna hade från sistnämda år varit i ständigt 
aftagande intill närmare slutet af 20-talet, och antalet af 
tullverket verkstälda konfiskationer hade från 1812 till och 
med 1827 uppgått till 441, motsvarandeett värde af 397,431 
rubel banko assignationer samt under de följande tre åren 
1828—1830 till icke mindre än 229, med ett sammanlagd! 
värde af 312 tusen rubel samma mynt. 

Tullkamramas uppgifter öfver inkomna och utgångna 
varor, som således ingalunda kunna anses angifva en s när- 
melsevis landets verkliga import och export, förlora yttermera 
betydelse för uppskattningen af handeln derigenom att, såsom 
nämdt, varuutbytet med Byssland upptogs endast så vidt det 



OCH TULLINKOMSTER. 



91 



gick öfver saltsjön. Beräkningen af importens och exportens 
värdebelopp grundades dessutom på priser, hvilka från år 
till år voro underkastade stora variationer, och ledde så- 
lunda till ojemfbrbara resultat. Här anfbres derfor värdet 
på importen och exporten endast for några år, för att visa 
till hvilket ringa belopp den vid tullkamrarna uppgifna 
varuomsättningen under denna period uppgick. 



Landete enligt 

tallspecialerna 

beräkande 


Åren 


1813 


1817 


1822 


1825 


1836*) 


värdet 


i miljoner rubel banko assign. 


imp ort 
export 


6,66 
5,84. 


6,69 
8,08 


4,64 
4,56 


5.44 
6,12 


7,38 
6,90 



I tulluppbörden iakttages till 1822 en icke oväsent- 
lig stegring, som hufvudsakUgast betingas af den stigande 
tullinkomsten för inkommande varor. Denna tilltager stän- 
digt med undantag endast för år 1817, då ett starkt ned- 
gående egde rum, och stiger från 64 tusen rubel silfver för 
år 1813 till ett belopp af nära 139 tusen rubel samma mynt 
för år 1822. Samtidigt med den nya, betydligt förhöjda 
tulltaxans tillämpning nedgå dock dessa inkomster följande 
år med mer än 22 tusen rubel, för att derefter årligen aftaga 
ända till år 1827, då tullen för inkommande varor utgjorde 
icke fulla 95 tusen rubel. Vi hafva sett huru tulldirek- 
tionen framhållit denna minskning såsom ett talande bevis 
på lurendrejeriets tilltagande. Tullen för utgående varor, 
som år 1813 utgjorde endast 9,443 rubel silfver, steg året 
derpå till 22 tusen samt derefter yttermera. Den uppgick 
år 1818 till ett undantagsvis högt maximi belopp af 75 
tusen rubel, för att derefter nedgå och under 14 år variera 
omkring ett medeltal af 50 tusen rubel. Sedermera öka- 
des den och steg år 1840 från 69 tusen till 108 tusen 



*) D& vid statsarkivet^förslagen öfver handelsbalansen och per- 
sedelextrakterna for trettiotalet alldeles saknas, hafva här uppgifterna 
för &r 1836 tagits ur statistisk teckning af sto rf. Finland af Gabr. Rein. 
Rub. silf. har förvandlats till rub. banko assign. enligt den då vid 
toUverket antagna kursen af 1 rub. silf. » 3 rub. banko assign. 



92 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

rubel, det största belopp tullen för utgående varor uppnått 
före orientaliska kriget. . - 

Dessa vexlingar jemte de olika belopp, hvartill kon- 
fiskationsmedlen och böter uppgå, göra sig märkbara i to- 
talbeloppen af hela tulluppbörden. Från 81 tusen rubel 
för år 1813 stiger detta belopp under vexlingar till ett maxi- 
mum af 192 tusen rubel silfver för år 1822 för att följande 
år nedgå med 25 tusen rubel och derefter, oaktadt ett min- 
dre stigande år 1824, nå ett minimum af 162 tusen rubel 
år 1827. Härefter stiger totalbeloppet, håller sig till en 
början omkring 200 tusen rubel och uppnår år 1835 ett 
maximum af 336 tusen, men sjunker derefter åter betydligt 
för att år 1889 uppgå till nära 380 tusen rubel. År 1840 
stiger totaluppbörden yttermera till 419 tusen och året 
derpå plötsligt till 650 tusen rubel silfver, hvaraf nära 520 
tusen rubel utgöra tullen för inkommande varor emot 285 
tusen det föregående året. Konfiskationsmedlen jemte bö- 
ter variera under denna tid betydligt; de utgöra något år 
endast par tusen rubel, medan år 1817 beloppet uppgick 
till 70 tusen rubel silfver eller 38 7o ^^ ^^^^ uppbörden. 

Utöfver ofvannämda inkomster uppburos af tullkam- 
rama lots- och båkinrättnings medel, hvilka för det mesta 
höUo sig omkring 8 tusen rubel silfver för året, men under 
enskilda år uppgingo till ett betydligt större belopp, ända 
till närmare 11 tusen rubel. 

Utgifterna vid tullverket, som mycket variera tillföljd 
af det olika belopp, hvartill årligen beslagareandelar och 
restituerade medel uppgå, stiga under denna period för det 
mesta till omkring 60 å 70 tusen rubel silfver för året ; men 
uppgå något år till betydligt högre belopp, såsom åren 
1817 och 1831, då de utgjorde resp. 93 tusen och 80tusen rubel. 

Nettobehållningen, som oberäknadt lots- och båk- 
medlen utgjorde för år 1812 endast 7,245 rubel silfver och 
det följande året 38,700 rubel, håller sig i början under 
100 tusen rubel samt på tjugutalet och början af trettiotalet 
något öfver detta belopp, men stiger derefter hastigt och 
uppgår 1839 till 313 tusen, 1840 till 352 tusen samt 1841 till 
mer än 572 tusen rubel silfver. 

Den ofantliga stegring i tulluppbörden, särdeles i 
tullen för inkommande varor, som sålunda egde rum under 



OCH TULLINKOMSTER. 93 

sistnämda år, kan enligt ttQldirektionens åsigt icke för- 
klaras genom en motsvarande lifligare import, då det icke 
vore möjligt att konsumtionen af utländska varor, såsom 
socker, kaffe, rum, viner, frukt med mera, skulle på ett år 
mer än fördubblats och begagnandet af utländska väfnader 
mångfaldigats, utan måste förklaringen dertill sökas förnäm^ 
ligast i ett fullständigare uppgifvande af importerade varor. 
Utan tvifvel hade härtill bidragit de stadganden, som år 
1839 utkommo, och de åtgärder, hvilka derefter vidtogos 
för en strängare kontroll; dock måste äfven medverkat — 
och detta måhända i än högre grad — den nedsättning i 
tullen, som 1839 vidtogs just med de varor, hvilkas import 
nnder den närmast följande tiden i synnerhet stegrades. 

Uppgifterna på varuomsättningen från och med bör- 
jan af fyratiotalet kunna tillföljd af detta fullständigare 
uppgifvande af varor tillskrifvas en större tillförlitlighet, 
hvarför år 1840 utgör en lämplig öfvergång till en ny 
period. Den föregående närmare tre decennier omfattande 
perioden kunna vi karakterisera såsom ett tidskede, hvilket 
inledts med de strängaste prohibitiva åtgärder, åtföljda 
å ena sidan af ett i hög grad uppdrifvet och demoralise- 
rande lurendrejeri, å den andra af obetydliga tullinkomster ; 
men som derefter kännetecknas af en småningom skeende 
öfvergång till ett skyddssystem, hvars i början höga import- 
tullar efter mångfaldiga vexlingar dock slutligen nedsättas, 
medan exporttullarna från synnerligen höga delvis nedgå, 
aflyftas och för ladugårdsprodukter till sist ersättas af 
exportpremier. Under denna förändring i systemet stiga 
tullinkomsterna, hvilka till följd af förhöjda tullsatser under 
en rad af år nedgått, till en början visserligen endast lång- 
samt, men slutligen så hastigt, att de inom några år uppnå 
ett mångfaldigadt belopp mot föregående års tulltägt. 
Denna hastiga tillväxt finner sin förklaring uti det förenade 
inflytandet af en skärpt kontroll, nedsatta tullsatser, ökadt 
varuutbyte och en aftagande tullförsnillning. 

n. 

Under den period vi nu gå att närmare betrakta, eller 
tiden före och under det orientaliska kriget, fortsattes den 
mot slutet af förra tidskedet inslagna vägen. A ena sidan 



94 FINLANDS UTBIKE8 HANDEL 

vidtagas åtgärder för en skärpt tullbevakning och fördelas 
denna längs kusten genom kungörelsen den 19 maj 1841 
i tvenne distrikter med bvar sin chef; å den andra beredes 
varuutbytet åtskilliga lättnader. 

Sålunda medgifver kungörelsen den 28 augusti 1844 
i afsigt att främja landets sjöfart och handel på utrikes 
ort vissa förmåner vid förtullningen af importerad vara, 
såsom kortare eller längre kredit för förtullning vid 
nederlag eller 15 7o nedsättning af tullen för de ifrån 
transatlantisk produktionsort med finska skepp införda 
varor. Medelst olika kungörelser förändras eller minskas 
tuUsatsema för enskilda varor, och den 26 mars 1845 ned- 
sättas för tre år tuUafgifbema för åtskilliga exporterade 
varor, i synnerhet trävaror. Q-enom förnyade kungörelser 
förlängas derefber såväl denna tid som tiden för utdelande af 
tidigare omnämda exportpremier för ladugårdsprodukter. 
Deremot förhöj es tillföljd deraf, att liknande åtgärder vidta- 
gits utomlands med ryska fartyg, tuUeu med 50 7o för alla 
varor, befordrade med utländska fartyg, hvilka dessutom 
åläggas att erlägga lästafgift med 1 rubel silfver för hvarjeläst. 

Härifrån undantagas dock fartyg, som tillhöra sär- 
skildt gynnade nationer, hvilka erbjuda reciprocitet för 
våra fartyg, och genom afslutade traktater ökas antalet 
af dessa nationer småningom allt mer och mer. Under 
1830-talet hade Danmark och Förenta staterna förklarats 
såsom gynnade, och under 40-talet afslötos i samma afsigt 
traktater med Storbritannien, Preussen, Begge Siciliema, 
Sardinien, Joniska öame, Österrike, Turkiet, Nederländerna, 
Frankrike och Toskana samt under de första åren af 50- 
talet med Belgien, Q-rekland, Portugal, Spanien och Kyrko- 
staterna. Q-enom anslutning till de vesterländska han- 
delstraktatemas system frigjordes sålunda sjöfarten och 
handeln med de flesta länder från produkt-plakatets bestäm- 
ningar, utan att detta dock upphäfdes. 

Med afseende å tulltariffen för inkommande varor 
anbefalles att denna åter skall bringas i öfverensstämmelse 
med den allmänna för Eyssland gällande, och utfärdas till- 
följd häraf den 7 april 1852 en ny tulltaxa att gälla från 
den 13 september. Denna taxa upptager 55 sidor, de flesta 
förbud mot införsel hafva bortfallit och endast under 17 



OCH TULLINKOMSTER. 95 

rubriker äro' sådana förbud bibehållna; tullsatsema äro å 
flere artiklar nedsatta, men å en del äfven höjda. 

Uti tullstyrelsens årliga berättelser vidtogs från redo- 
görelseåret 1841 den förändring, att sammandragen af 
utförsel och införsel gjordes särskildt för handeln på Ryss- 
land, skildt för den på Sverige och Norge samt skildt för all 
öfrig utrikes handel. Upprepade gånger framhålles det vansk- 
liga i att på grund af en handelsbalans, uppgjord efter i eget 
land gällande medelvärden af de exporterade och importerade 
varorna, vilja draga någon slutsats om landets handelsvinst 
eUer dess förlust. Det är nämligen sjelff allet att den exporte- 
rade varan i utlandet säljes för ett pris, som innefattar, förutom 
uppköpspriset i eget land, exporttull, fraktkostnader, import- 
ttdl å afsättningsorten samt någon handelsvinst. Skulle 
hela det för varan erhållna penningebeloppet, utan något 
tillskott, användas till uppköp af varor, hvilka med fördel 
egnade sig för import, skulle dessa vid försäljningen i eget 
land nödvändigtvis betinga sig ett pris, tillräckligt stort att 
betäcka icke blott det vid uppköpet använda kapitalet, utan 
derjemte beloppet för exporttullen i utländsk hamn, frakt- 
kostnaden, importtullen i eget land, jemte handelsvinsten. 
Det är sålunda tydligt att priset på de importerade varorna, 
som erhållits i utbyte mot de utförda, äfven utan något 
kapitaltillskott, måste betydligt öfverstiga de senare varor- 
nas värde, om man vid jemförelsen tager i betraktande de 
ä utskeppningsorten i eget land gängse prisen, hvarför man 
af detta förhållande ingalunda kan sluta till någon han- 
delsförlust för landet. 

Med hänsyn till det vilseledande i en handelsbalans, 
sådan tullstyrelsen tidigare beräknat den, vidtogs den 
förändring, att i beräkningen af landets handelsvinst eller 
törlust infördes såväl landets tullinkomster som en handels- 
och fraktvinst, som för handeln på Sverige och Norge samt 
Ryssland beräknades till 15 7o ^^ varupriset, men för 
all öfrig utrikes handel till 25 7o för exporterad och 20 % 
tör importerad vara. Att man dock vid så godtyckligt 
antagna beräkningsgrunder icke kunde erhålla tillfreds- 
^^täUande resultat är tydligt. Å ena sidan måste nämligen 
den handels- och fraktvinst, som varuutbytet medför, under 
olika handels- och fraktkonjunkturer gestalta sig ganska 
ulika; å en annan sida åter kommer denna vinst i olika 



96 FINLANDS UT&IKE8 HANDEL 

grad eget land till godo, allt efter det varuutbytet i större 
eller mindre mån förmedlas af inhemska eller främmande 
handelshus och rederier. Den nytta landet eger af varu- 
utbytet beror dessutom såväl deraf, om och i hvilken grad 
den införda varan tjenar att öka landets produktiva förmåga 
som ock af den för konsumtionen beräknade varans egen- 
skap att tillfredsställa den fullt berättigade sträfvan efter 
förbättrade lefnadsförhållanden eller begäret efter en onyttig 
och improduktiv lyx. Specielt hvad vårt land beträffar, 
bör man dessutom icke lemna ur ögonsigte att tidtals en 
liflig, inbringande frakt emellan utländska hamnar till- 
skyndade finska rederier en betydande fraktvinst, som 
delvis i form af varor, som ökade importvärdet, inkom 
till landet. Slutligen egde en betydande införsel rum af 
spanmål och förnödenheter för ryska militärens behof, 
som, bestridd på ryska statsverkets bekostnad, kunnat i 
frakter lemna landets transportanstalter och rederier en 
vinst utan att taga landets tillgångar i anspråk. På grund 
af allt detta kan en handelsbalans, sådan denna af tull- 
styrelsen beräknats såväl före år 1841 som efter detta år, 
icke gifva en ledning för bedömandet af den vinst och 
fördel landet i sjelfva verket haft af handeln och sjöfarten; 
vi lemna den derför här utan allt beaktande. Der- 
emot kan en under längre tid pågående utveckling af landets 
export och import i allmänhet antagas såsom ett säkert 
kännetecken på landets materiela förkofran, utvecklingen 
af dess produktiva krafter och stegringen af dess allmänna 
välstånd. Då under den period vi nu betrakta uppgifterna 
öfver landets export och import tillföljd af det fullständi- 
gare uppgifvandet kunna anses mera tillförlitliga, skola 
vi gå att taga dessa i ett närmare skärskådande. 

För att eliminera mindre vexlingar fördela vi de toll 
åren 1841 — 52, som föregå det orientaliska kriget, i fyra 
triennier. Jemföras medeltalen för dessa, skall man finna 
att, medan landets export^endast obetydligt vexlar omkring 
ett årligt medeltal af 2,45 miljoner rubel silfver samt för 
det sista trienniet 1850—52 erbjöd ett något större medel- 
tal än för de föregående, var importen stadd i ett jemt 
stigande och uppgick i årligt medelvärde: 
under första trienniet 1841 — 43 till 4,48 milj. rubel silfv. 



OCH TULIilNKOMSTEE. 97 

under andra trienniet 1844—46 till 5, o 2 milj. rubel. silf. 

„ tredje trienniet 1847 — 49 „ 5,79 „ „ „ 
samt „ fjerde trienniet 1850 — 52 „ 6,7 o „ „ „ 

Härigenom var äfven hela varuutbytet stadt i ständig 
tillväxt från ett årligt medeltal af 6,9 5 miljoner rubel 
under det första trienniet till 9,21 miljoner rubel silfver 
för det sista. Denna tillväxt af 2,2 6 miljoner rubel hade 
främst framkallats af en ökad varuomsättning med utrikes 
orter utom Sverige och Norge, hvilken tillökning uppgick 
till 1,68 miljoner, under det att varuutbytet med Eyssland 
ökats med 0,88 miljoner och handeln på Sverige och Norge 
nedgått med 0,30 miljoner rubel. 

Tillväxten i handeln på utrikes ort utom Sverige-Norge 
gjorde sig i synnerhet märkbar i en stegrad import, som 
i årligt medeltal för hvart triennium utgjorde 2,65, 2,9 1, 
3,94 och 4,18 miljoner rubel silfver, medan exporten, som 
äfven i början steg och för de första trienniema utgjorde 
i årligt medeltal resp. 1,47, 1,56 samt 1,75 miljoner, något 
föll under det fjerde trienniet till i årligt medeltal 1,62 
miljoner rubel silfver. 

Ett motsatt förhållande observeras med afseende å 
handeln på Sverige-Norge. Denna, såväl import som export, 
aftog i medeltal för de tre första triennierna oafbrutet, 
men steg något under det fjerde, utan att dock uppnå det 
första trienniets belopp ; importen nedgick sålunda från ett 
årUgt medeltal af 0,6 6 till 0,58 miljoner, exporten från 0,49 
till 0,27 miljoner rubel silfver. Orsaken till detta ned- 
gående måste sökas i den samtidiga sträfvan i Sverige att 
främja de egna norra provinsemas handel på Stockholm och 
de i Finland vidtagna åtgärderna i syfte att, i stället för den 
sålunda hotade marknaden, bereda våra varor nya afsätt- 
ningsorter utomlands såväl inom som utom Östersjön, fl vad 
handeln på Eyssland beträffar vore såväl import som ex- 
port i stigande, dock sålunda att medelbeloppen för det 
tredje trienniet 1847 — 49, då exporten till utlandet var 
störst, aftogo. Importen hade härigenom i årligt medel- 
tal stigit från nära 1,I7 miljoner för det första trienniet 
till 1,94 miljoner for det fjerde, exporten från 0,51 till 
U,e2 miljoner rubel silfver för samma perioder. För att 
lenma möjlighet till någon uppskattning af den totala varu- 

FinOc tidskrift, 1887, IL 7 



98 



FINLANDS UTSIKES HANDEL 



omsättningen med Byssland, kannäonnas att det icke 1 tull- 
uppgifterna observerade varuutbytet öfver Ladoga och land- 
gränsen tillsammans under sextiotalet, då jemvägen till St 
Petersburg -äDnu ej fans, utgjorde omkring 40 7o af totalom- 
sättningen; skulle ungefär samma förhållande egt rum under 
denna tid, hade medeltotalomsättningen med Byssland upp- 
gått endast tUl omkring Va ^ varuutbytet med utlandet 
utom Sverige och Norge. Under alla dessa tolf år hade 
varuomsättningen med Byssland öfver saltsjön utgjort 24,26 
miljoner eller årligen 2,02 miljoner rubel; totalomsättningen 
enligt nyssnämda beräkning 40,43 milj. eller årligen 3,37 
milj. rubel; varuomsättningenmed Sverige-Norge 10,81 milj. 
eller årligen 0,90 miljoner rubel; varuomsättningen med öf- 
riga utrikes orter 60,2 6 milj. eller årligen 5,02 miljoner rubel. 

Varuutbytet med våra grannar i öster och väster 
skulle sålunda tillsammantaget utgjort 85 ®/o af utbytet 
med öfriga utrikes orter. 

Bland dessa sistnämda stod Tyskland främst med 
46 ^/o, demäst England med 21 7o> så Brasilien med mer 
än 7 Vo och Spanien något under detta tal, vidare Hol- 
land med 6 7o sanit Danmark och Frankrike, hvardera 
med 4^/2 procent af varuutbytet med utrikes orter utom 
Byssland, Sverige och Norge. Exporten var öfvervägande 
störst på England och uppgick till samma belopp som den 
sammanlagda exporten till de tre demäst främsta, nämUgen 
Tyskland, Danmark och Spanien, så följde Frankrike, till 
hvilket land utförseln var endast något mindre än till 
Spanien. Importen var störst från Tyskland och öfversteg 
betydligt importen från alla öfriga länder, bland hvilka 
i ordning följde England, Brasilien, Holland och Spanien. 

Vid slutet af denna period, år 1852, egde följande 
städer en varuomsättning om öfver en half miljon rubel. 



Åbo; 

Helsingfors • 

Viborg 

Kristinestad 
Uleåborg • • • 
Björneborg • 



Varaomsätt- 
ning 


Export 


i tusen rubei. 


1,838 


331 


1,547 


148 


1,307 


452 


691 


188 


630 


208 


539 


198 



OCH TULLINKOMSTEE. 



Med afseende å importen gälde'samma ordning som i fråga 
om hela varuomsättningen; med afseende å exporten stod, 
såsom vi finna, Viborg främst ocli Helsingfors sist. 

En approximativ beräkning, grundad på uppgifter, 
dock endast för 8 å 10 år, kan till någon del tjena att 
belysa, i hvilket förhållande de väsentligaste artiklarna 
bidragit till landets export* och importvärden. 

Exporten bestod hufvudsakligast af skogsprodukter, 
hvilkas sammanlagda värde i medeltal kan uppskattas till 
04% ellör närmare Va ^^ ^^^^ medelexportvärdet. Bland 
dessa produkter bidrogo trävaror och ved med omkring 
45"/o af hela exporten. Utförseln af dessa varor var i 
stigande, medan utförseln af tjära och beck uppgående till 
18^0 aftog. Ladugårdsprodukter intogo derefter med 
omkring 10 % d®^ följande rummet. Smöret, som i början 
af perioden hufvudsakligast gick till Sverige, vann, antag- 
ligen till följd af de nämda exportpremierna, under åren 
1847—49 en stegrad utförsel till öfriga utrikes länder, för 
att dock derefter under den återstående delen af perioden 
Tända sig nästan uteslutande till Byssland. Der afsattes 
äfven vårt utförda jem, som uppgick till omkring 8 7o ^.f 
totala exportvärdet. Spanmål, som hufvudsakligast afsattes 
på Sverige, exporterades under olika år till mycket olika 
belopp. Fisk till omkring 3 7o samt väfnader till 2 Vo af 
exportvärdet gingo till Sverige och Byssland. 

Importens hufvudartikel var spanmål och gryner till 
betydligt varierande belopp; i medeltal torde denna artikels 
värde kunna uppskattas till omkring 18 % af införseln. 
Derefter följde väfnader med 12 7(h hufvudsakligast från 
utlandet, samtkaflfe och socker hvardera med 10 VoJ införseln 
af dessa trenne artiklar var i ständigt stigande. Ytterligare må 
nämnas salt med nära 8 7o ^^^ j®"^ ^ö<i 6 7o> sistnämda 
artikel hufvudsakligast från Sverige, i hvars export den inta- 
ger främsta rummet, vidare garn med närmare 5 Voi färger 
med 37o, tobak, utländskt bränvin (konjak, rum med mera) 
och viner, enhvar med ungefär samma procenttal, frukter och 
krydder sammanräknade samt bomull, hvardera med nära 
2 Vq af totalbeloppet. Införseln af de sistnämda tre 
varorna, viner, frukter och bomull, var dock i betydligt 
stigande. 



3.27881 A 



100 FINLANDS UTBIKES HAKBEL 

TuUuppbörden, i hvilken från år 1841 lots- och båk- 
medlen äro inbegripna, ökas under dessa tolf år, under 
mindre vexlingar, från 659 tusen för 1841 till 1216 tusen 
rubel silfver för år 1852; de årliga medeltalen för hvarje tri- 
ennium äro 735, 833, 994 och 1138 tusen rubel silfver. 
Tillväxten betingas af den tilltagande tullinkomsten för in- 
kommande varor, medan tullen för de utgående från 106 
tusen rubel visar ett ständigt aftagande och nedgår till 
38,7 tusen rubel för år 1848, hvarefter beloppet åter något 
stiger. Lots- och båkmedlen variera omkring ett medeltal 
af 8,690 rubel silfver, hvilket obetydligt skiljer sig från 
medelbeloppet för den föregående perioden: för utgående 
fartyg är uppbörden något större än för inkommande. 

Utgifterna vid tullverket vexla betydligt från år till 
år. Den årliga medelutgiften för hela perioden utgör 
94,683 rubel silfver; under åren 1846—49 uppgår den till 108 
tusen, men håller sig derförinnan under 88 tusen rubel. 
Netto behållningen varierar omkring ett årligt medelbelopp 
af 830 tusen rubel silfver, det lägsta beloppet för år 1841 
utgör 582 tusen, det högsta för 1852 1119 tusen rubel. 



Året 1853 ingick under politiska förvecklingar i Ori- 
enten. Byska sändebudet och legationen lemnade £oii- 
stantinopel i maj, och den 2 juli öfverskredo ryska trupper 
Pruth. Fiendtlighetema begynte dock först i oktober, hvar- 
för dessa förvecklingar under nämda år ännu icke utöf- 
vade något märkbart infljrtande på Finlands handel. Vis- 
serligen minskcwles importen från Sverige och det öfriga 
utlandet något mot föregående år, hvilket äfven nedsatte 
importtullinkomstema med mer än 100 tusen rubel. Men 
å andra sidan blef exporten till dessa land äfvensom 
varuutbytet med Eyssland något lifligare, hvarigenom be- 
loppet af hela omsättningen med öfver ^2 niiljon rubel 
öfversteg motsvarande belopp för år 1852. De två följande 
åren deremot blefvo särdeles ödesdigra för vår handel och 
itjöfart. 

Den 4 februari 1854 lemnade de ryska sändebuden 
Paris och London, och en månad senare afreste de engelska 
ochjjfranska från St. Petersburg, hvarpå vestmaktemas 



OCH TULLINK0M8TEB. 101 

krigsförklaring följde den 28 mars. En vecka tidigare 
hade senaten på generaltnlldirektionens förslag hemstält om 
åtskilliga temporära lättnader för sjöfarten och handeln, i 
afsigt att under de befarade politiska förvecklingarna be- 
fordra varuutbytet med utlandet. Främst gälde det att 
utvidga rättigheten att inom Östersjön begagna landtmanna- 
fartyg, underlätta befraktandet af neutrala nationers fartyg 
samt tillsvidare suspendera dé bestämningar i produkt- 
plakatet och seglationsordningen af 1839, hvilka härför 
lade hinder. Alla dessa föreslagna åtgärder beviljades, och 
tillika medgåfvos genom särskilda skrifvelser på hösten 
flera andra lättnader. För återstående delen af året upp- 
häfdes alla exporttull-afgifter för skogsprodukter och några 
andra artiklar, ett tidigare medgifvande .för handlande att 
emot hypotek af varor erhålla lån från Finlands bank för- 
längdes, och tullen för en del importerade varor, såsom kaffe, 
socker, bomull, frukter, tobak, viner med mera, nedsattes 
med 10 Vo, om dessa varor infördes sjöledes, men med 25 7o> 
derest införseln skedde . landvägen öfver Tomeå. Äfven 
lenmades kaptener och skeppare å finska fartyg möjlighet 
att, utan omgångar och med bibehållande af sina rättig- 
heter såsom finska undersåtar, i Hamburg antaga med- 
borgareskap. Eedan tidigare hade Ryssland med Förenta 
staterna den 10 juli ingått en konvention angående neutra- 
litet till sjös, hvarigenom antogs att flaggan skyddar lasten 
med undantag af krigskontraband ; äfven förbundo sig 
kontrahenterna att tillämpa dessa grundsatser å alla sådana 
staters skeppsfart och handel, hvilka å sin sida antogo 
dessa grundsatser såsom gällande. 

Emellertid hade redan i april månad engelska flottan 
inlupit i Finska viken för att blokera våra kuster, bringa 
förderf öfver den finska handelsflottan och bränna våra 
varf och upplag. De förluster handeln och sjöfarten ledo 
under krigsåoren 1854 — 55 voro enorma. Sjöfarten var af- 
skuren och kunde endast till någon del idkas med svenska 
kusten under senhösten och följande vår. Sålunda äfven- 
som landvägen öfver Tomeå importerades det mesta af 
trämmande alster; exporten till utlandet utom Sverige skedde 
uteslutande med neutrala nationers fartyg. Under sådana 
törhållanden nedgick denna export under år 1854 till 78 



/ 



102 FINLANDS UTRIKES fiANDEL OCH TULLINKOMSTER. 

tusen rubel samt under 1855 till endast 7,788 rubel eller 
icke fullt 5 ^/o af det årliga medelvärdet under den nyss 
skildrade 12-års perioden; importen från utlandet utom 
Sverige var under hvardera året nästan lika eller något 
under 1 miljon rubel silfver samt utgjorde omkring 28 7o ^-f 
det årliga medelvärdet för importen under nämda period. 
Varuutbytet med Sverige stegrades genom dessa forhål- 
landen deremot betydligt. Exporten för 1854 utgjorde 
omkring 720 tusen rubel, för år 1855 1391 tusen rubel; 
importen resp. 1119 tusen och 1757 tusen rubel. Sålunda 
hade exporten till och importen från Sverige under det 
första året stigit till det dubbla, men under det senare till 
resp. 4 och 3 gånger det årliga medelvärdet för perioden 
1841 — 52. Tullinkomsterna nedgingo under 1855 till nästan 
^/a af sitt förr vanliga belopp. Men äfven handelsflottan 
drabbades af svåra förluster. År 1852 uppgick antalet af 
städemas fartyg till 507 om tillsammans 54,380 läster med en 
besättning af öfver 6,200 man, under år 1853 ökades antalet 
till 532 fartyg om 55,064 läster, medan denna flotta år 1855 
beräknades till 341 fartyg om 22,228 läster med 4,664 mans 
besättning. I detta antal ingå icke uppgifter från Viborg 
och Fredrikshamn, der dock fartygens antal det följande 
året upptogs tillsammans- till endast 11 stycken om 587 
läster med 113 mans besättning. Sålunda hade städemas 
handelsflotta blifvdt till antalet fartyg reducerad med när- 
mare en tredjedel och bragt till ungefär samma storlek, 
som i början af 1830-talet. 

Vi skola i följande afdelning finna huru dessa af 
kriget framkallade förluster snart åter ersattes genom en 
på alla områden förr sällspord, lifvad verksamhet. 

Fzith. Neovins. 



Vereschagin. 

Det äx från år 1880 Vasili Vereschagins egentliga rykte 
i det vestra Europa daterar sig. I januari nämda år an- 
ordnade han i Paris en utstäUninig af en serie taflor med 
ämnen från rysk-turkiska kriget jemte en del orientaliska 
motiv. Det var en utställning, som väckte stort uppseende, 
men äfven framkallade motsägelser och förebråelser för 
effektsökerii med ett ord gjorde målaren till. en ryktbarhet, 
på samma gång han fick höra att han ej var konstnär, en- 
dast en skicklig arrangör. 

Utställningen flyttade året derpå till Wien och seder- 
mera till aadra tyska städer, väckte öfverallt sensation — 
och vida mindre invändningar emot hvad fallet varit i 
Paris. Under de år som sedan förflutit ha Vereschagins 
arbeten ständigt varit på resa Europa rundt; mer och 
mindre fullständiga och kännetecknande prof på de olika 
arterna af hans konstnärskap ha blifvit visade för sam- 
tiden; tendensmål6u:en har fått sagdt hvad han har att säga 
för en så stor publik, som han behöfver. 

Vereschagins utveckling som konstnär ligger helt och 
hållet före 1880. Han var född 1842 i Tscherepovets i 
guvemementet Novgorod, var officer vid ryska flottan, då 
han började studera konst vid akademin i Petersburg, fick 
medalj för en tafla med antikt ämne „Odysseus låter mörda 
Penelopes friare^, gjorde en resa till Kaukasus, blef der- 
eäer elev af Geröme i Paris och tecknade^ samtidigt under 
ledning af Alexandre Bida. Efter fleråriga resor samt del- 
tagande i ryska expeditioner och sedan i rysk-turkiska 
kriget, som i honom fick sin skarpaste kritiker, återkom 
Vereschagin till Paris, der han bygde sig en väldig atelier 
i Maison-Lafitte och började utföra sina studier och samla 
sina minnen. 

Bedan som Gerömes elev hade han exponerat på sa- 
longen (1866), men hans tafla, en skildring afen rysk sekt 



104 VEBESGHAOIN. 



„Donkhobortzys^, blef föga uppmärksammad och hade fått 
en så dålig plats, att han sedermera aldrig sände dit något. 
I andra allmänna utställningar har han deremot flere gån- 
ger tagit del. Efter general Kaufmanns tåg mot Turke- 
stan 1867 — 70 utstälde han i Petersburg sina der gjorda 
studier^ hvilka nu utgöra en betydande del af Tredjakoffs 
galleri i Moskva. I London hade han visat sina arbeten 
redan 1873 i Kristallpalatset och 1879 i South-Kensington, 
hvarefter han såg tiden kommen att uppträda i den mo- 
derna konstens högkvarter Paris. 



Det första intryck Vereschagins konst gifver, är in- 
trycket af sanning. Han berättar lugnt, objektivt. Några 
af hans granskare ha förebrått honom hans köld, sagt att 
det klappar intet hjerta bakom hans skildringar af män- 
niskan. Andra ha påpekat den lidelsefulla harm och glöd, 
som enligt deras åsigt döljer sig under det skenbart objek- 
tiva framställningssättet. 

„Han skildrar utan känsla" — det är en förebråelse, 
som ofta blifvdt riktad emot moderna målare såväl som 
moderna skriftställare. Men man kan skildra känsligt på 
många vis — med penna och med pensel. Vereschagin hör 
till de nyktre berättarene. Han lägger aldrig in i en mål- 
ning annat än hvad han sjelf sett i motivet: han refererar 
kort och enkelt, låter händelsen tala för sig och åskådaren 
draga slutsatser utan att för egen del gifva minsta upp- 
lysning om hvad han tänker och tror. Men detta kom- 
mer ändå fram med all önskvärd tydlighet. Vereschagin 
är fotograf, låt vara. Men han väljer sådana motiv, som 
sjelfva tala, och han har sjelf valt denna kärfva form så- 
som lämplig för det han velat säga, och det har han också 
förstått säga med en skärpa, som tvungit äfven den mot- 
spänstige att lyssna till hans ord.' 

Låt vara att det fins eflfektsökeri — och ganska mycket 
— i hans konst. Men de skarpa, skärande motsättningar han 
framhållit äro sådana, som mött honom sjelf på hans van- 
dringar under fred och krig i det moderna samhället. I 
några af sina taflor är han onekligen mera författare, be- 
skrifvare än målare; men hvad han än må framställa, är 



VERESCHAGIN. l05 



det verkligheten, sådan hans nyktra öga och hans origi- 
nela skaplynne uppfattat den och behållit den i minne. 

Ej heller behöfver man söka med ljus och lykta för 
att komma hans egen ståndpunkt på spåren. Trots den 
ofta påpekade kölden och nykterheten i framställningen, 
visar han tydligt nog hvar man har honom. Hans krigs- 
taflor äro så tydliga som något kan vara, och fastän han 
sjelf vid mer än ett tillfölle protesterat mot att bli upp- 
fattad som endast tendensmålare — han vill naturligt nog 
betraktas som endast och allenast målarej färgkonstnär — 
så är det ju tydligt att hans enda och stora tendens är att 
ingifva oss alla afsky och hat för kriget, mensklighetens 
största plåga. Fanfarerna, segerjublet lemnar han i sitt 
värde. Och då han för en gång målar segraren Skobeleflf, 
som spränger fram utefter fronten och helsas af jubelropen 
från trupperna, så fyller han hela förgrunden med de fallne, 
med högar af lik, vänner och fiender, liggande i polar af 
blod, som utgjorde hela taflan en fråga, om uppfinnin- 
garna voro värda, hvad de kostat. 

Då Vereschagin målar fältlasarettet med dess tusen 
lemlästade, som vänta på det första förbandet och som dö 
i massor, medan de vänta; eller vägen, der hären dragit 
fram — den segrande hären eller den besegrade, det kom- 
mer för honom på ett ut — och som är gamerad med 
fallne, med dem, som stupat af trötthet eller af sjukdom; 
när han framställer presten, som läser sista messan öfver 
slagfältet, der de in på bara kroppen utplundrade liken 
hvila, en del ännu ofvan jord, de. som ej fått rum i de 
gemensamma grafvama; eller sjuktransportens dystra 
tåg fram på den dammiga vägen genom det solbrända, ut- 
torkade landskapet med dess rötmånads-kvalm: är då ej i 
dylika taflor konstnärens personliga mening uttalad lika 
tydligt och — låt mig säga det — lika lidelsefullt, somnar han 
målar sin asiatiska krigstrofé, ^segrarens apoteos", pyramiden 
af menniskoskallar, hvilka allesamman ropa till himmeln, 
anklagande, kräfvande räkenskap för den oförrätt man till- 
fogat dem alla och som aldrig skall kunna godtgöras? 

Mot kriget har han sagt sitt ord; krigaren, den en- 
skilde, anklagar han ej. Det väcker förvåning att han 
vågat framställa härföraren utom skotthåll, i en bekväm 



106 VEAESGHAGIK. 

fältstol ooh omgifven af sin lysande stab, på afstånd åskå- 
dande slagtningen borta bakom krutröken. Men Verescha- 
gin har gjort det, han har för en gång glömt sin försig- 
tighet, då han fann att detta motiv felades i serien, som 
skulle belysa kriget från alla de sidor han förmått iakttaga. 

Till hans krigsskildringar få vi väl ock räkna sådana 
arbeten som nihilistafrättningen ooh undertryckningen af 
Sepoyupproret, der motsättningen mellan de framför kanon- 
mynningarna bundna hinduerna och de korrekta engelska 
artilleristema, hvar och en på sin plats, stela som dockor, 
hvilket de ju ock äro, gör ett gripande intryck. Hit hör 
äfven den skildring från de uthungrade London-arbetames 
uppror i fjor, som konstnären lär ha under arbete för närva- 
rande. Dessa bilder åskådliggöra århundradets hätska strid 
mellan olika samhällsklasser, olika kulturskeden och grund- 
satser. Man har kallat Yereschagin ^nihilismens målare'^, 
men detta ej som skulle hans skildring af de lifdömdes 
sista stund vara särskildt sympatisk för dem — i den taflan 
är han så objektiv som någon kan vara, och den stora 
duken har fått alla de egenskaper, som utmärka en duktig 
och korrekt tidningsillustration till en händelse för dagen. 
Det är den grund han står på, det är hans sätt att se 
lifvets företeelser, hans märkliga frihet från alla förutsätt- 
ningar, all tanke på tradition, på att gå vidare &am på 
en väg, som föregångare röjt och trampat upp, det är 
denna äkta ryska frihet i tanke och blick som föranledt 
vesterländingan att kalla Vereschagin nihilist. 

Jag nämde den stora, så olika bedömda afrättnings- 
taflau. Hvad som gör den till annat och mera än en illu- 
stration är, ej uppsättningen af motivet, utan motsätt- 
ningen mellan hvad som försiggår och naturens storartade 
lugn rundt omkring. Konstnären har ej funnit på detta 
jemna, stilla snöfall, som breder likduken öfver landskap 
och menniskor; han har sett. scenen och målat den sådan 
den var. Men det må ha varit en slump, att naturen just 
på den dagen hade denna pregel af storartad stillhet, 
säkert är att en finare stämning kunde svårligen väljas 
för den tröstlösa, för all tanke nedslående tilldragelsen, 
och att just denna stämning låter skildringen, trots dess 
innehåll, gifva ett konstnärligt befriande intryck. 



VEBESCHAGIN. 107 

Veresohagin har sett allt hvad lian målat, direkt flyttat 
otver det från verkligheten till duken, men hvad han sett 
och målat är ofta af den art, att tafloma utgöra historiska 
aktstycken. ♦) 

Den skarpa verklighetspregeln var det första, som 
slog oss i Vereschagins konst. Derefter kom det personliga 
eller snarare det specifikt ryska draget deri. Detta är så 
ofta påpekadt af målarens kommentatorer och kritici, att 
jag har intet att tillägga till hvad förut är sagdt i den 
vägen. De moderna ryssame ha gjort sig kända genom 
den oförskräckta logiken i sin tankegång. De frukta aldrig • 
att dra slutledningar ur de uppstälda premisserna; skulle 
än vigtiga föreställningar ramla, bekommer det dem icke; 
har man börjat undersöka en sak, skall man utföra sitt 
uppsåt. Hos ryska filosofer och naturforskare, liksom hos 
deras skönliterära skriftställare, har man ofta sett prof på 
denna ibland brutala konsekvens, denna ofbrstälda ärlighet. 

Äfven i sjelfva sättet att måla har man velat spåra 
Vereschagins ryska skaplynne. Hans färg blef, ju mera 
han sjelf växte ifrån lärjungens ståndpunkt och blef sin 
egen mästare, i allt högre grad oppositionel, fri från allt 
hvad traditioner hette. I sitt hela konstnärskap blef Ve- 
reschagin en independente i detta ords fulla bemärkelse. 
Hans beundrare ha yttrat att han ger oss naturen oförfalskad 
— ett uttryck hvars öfverdrift är tydlig, när det gäller 
ej en enstaka målning af hans otroligt fruktbara pensel, 
utan hela serien af hans arbeten, i konstnärligt hänseende 
mer och mindre lyckade. I sina bättre alster har Vere- 
schagin ofta nog visat en betydande förmåga i det rent 
måleriska; hans solverkan på frusen snö i „Vägen till 
Schipka", hans stora gassande solsken i „Sepoyupproret", 
hans på ett ytterst intressant och ursprungligt sätt målade 
glittrande vatten i den stora utsigten öfver Kreml, hans 
friska behandling af dessa arkitektoniska motiv, hvari han ut- 
vecklat en stor virtuositet, vittna tydligt nog om hans talang 



*) Uttryck af Jules Claretie efter Vereschagins första utställning 
i Paris: „Tout a été vu, pris sur nature, et ces toiles ont la valeur de 
documents historiques**. 



108 VEBESCHAGIK. 

inom koloritens område. Detta förklarar tillräckligt må- 
larens harm öfver att de ledande bland allmänheten fäste 
sig vid och ordade så mycket om motiven för hans taflor, 
men förbisågo sjelfva målningens karakter såsom sådan. 

I fargvalet framstår också det ryska lynnet, i hans 
lust for granna färger, för bjerta sammanställningar samt 
särskildt i den hos Vereschagin ofta framträdande förkär- 
leken för den hvita färgen. I de orientaliska arkitektur- 
motiven kan man se huru böjelsen för prakt fått frossa ohej- 
dadt t. ex. i interiörer som den från en röd perlmoské med 
hvitklädda staffage-figurer, på hvilka de genom gallerfön- 
stren inträngande solstrålama afsätta de djerfvaste re- 
flexer, de skarpaste och piggaste motsättningar. En så- 
dan färglek efter naturen som en liten studie, framstäl- 
lande en ljusgrön papegoja, som gungar i en rosenfärgad 
ring sedd mot den mest intensiva sydländskt blåa himmel, 
är äfven karakteristisk. Och böjelsen för det hvita har 
fått lysande uttryck i flere palats- och moské-interiörer, 
framför allt i den alltigenom mästerligt .målade „Moskéns 
port", en tafla med en teknik af verkligt klassisk enkel- 
het. På den hvita marmorväggen bränner solen med sitt 
allra starkaste ljus. Utanför på en väggfast marmorbänk 
sitta några mörkhyade, skäggiga män, klädda i hvita tur- 
baner och hvita drägter. Öfver öfre hälften af väggen 
faller skugga från ett utskjutande tak, men denna mar- 
moms färg i skuggan är knappast mörkare än den hvita 
färgen på murens solbelysta del — och det hela, på samma 
gång färgen är i en rent af otrolig grad uppdrifven i ljus- 
styrka, är måladt med så osökt enkelhet, att det kinkiga 
experimentet förefaller som den enklaste uppgift inom 
måleriets verld. 

I ett och annat af sina små landskapsskizzer — mi- 
niatyrformat, ett par tum i kvadrat — har målaren också 
förstått att med den enklaste färgskala gifva en fint ut- 
tryckt stämning, sådan som ovilkorligen talar till vår 
känsla och vinner oss allt mera, ju mera vi tränga in deri. 

Men Vereschagin vill imponera genom massverkan; 
han sänder ju hundratal af sina arbeten från den ena 
marknaden till den andra; hvem undrar då på om ett och 
annat medelmåttigt och åtskilligt rent af underhaltigt kram 



VERESCHAGIN. 109 

fSlr fylla upp det behöfliga antalet? För det etnografiska 
och kulturhistoriska elementet har han alltid en skarp blick 
— utan tvifvel skärpt genom inflytandet af Gerome, med 
hvilken han äfven har det korrekta, men kyliga framställ- 
ningssättet gemensamt, medan åtskilliga porträttlandskap 
och folk- eller racetyper ha foga eller intet intresse såsom 
målningar, kunna till och med ibland vara ganska dilet- 
tantmässigt tillyxade. Några af de beryktade krigstafloma, 
Eom förekomma på den ambulatoriska Vereschagin-utställ- 
ningen, hvilken då detta skrifves befinner sig i Sverige, 
äro också reproduktioner af tidigare målningar och äro 
sålunda ej fullt tillfyllestgörande för den som vill studera 
sig in i målarens tekniska förfaringssätt. Ty det är väl 
sällan en reproduktion får samma friskhet och ome- 
delbarhet som sitt original. Den blir ej heller alltid lika 
noggrant utarbetad; den blir gerna mera handtverksmässig, 
mindre lifiullt gjord, den får något spår af att vara en 
kopia, äfven om den göres af originalets upphofsman sjelf. 
Vereschagin är realist, han är ryss, han är också tu- 
rist. Hvad han sett, har han sett med turistens ögon. 
Han har gästat alla de från de bibliska berättelserna be- 
kanta orterna i det heliga landet, han har sett soluppgån- 
gar på Himalaya och aftonstämningar öfver indiska träd- 
gårdar i tropisk prakt och med moskeens hvita marmor 
som bakgrund. Han har sett kriget på närmast möjliga 
håll, han var i Moskva under kejsarkröningen och han 
kom i London att bli ögonvittne till gatuorolighetema i 
fjor. När han målar, är det turistminnen han framställer, 
minnen från Petersburg, London, Lidien, Palestina, Oen- 
tral-Asien. Med skarp uppfattning af det karakteristiska 
fäster han olika folktypers drag på duken eller på skizz- 
bokens blad — de många teckningarna till hans hustrus re- 
seskizzer från Indien och Himalaya äro mycket beteck- 
nande i det fallet. Psykologiskt djup få vi deremot ej 
söka i Vereschagins framställningar, hvarken i hans små 
skizzer eller i de stora kulturmålningarna. Han kan — * 
såsom i „Spionen", den dödsdömde, som kommer ned för 
trappan från ståndrättens sal och ser soldatema stå färdiga 
att skjuta honom — i få drag gifva sina figurer en för- 
träfflig karakteristik, gifva en mästerlig antydning till 



110 VEBBSCHAGIN. 

själsmålning. Men något annat ger han aldrig i detta 
afseende. 

Modem &r Verescbagin, modem i sitt målningssätt 
liksom i sitt effektsökeri, sitt anlitande af reklamen, mo- 
dem både som konstnär och som affä^rs^ian. Han vill g& 
ut ocb tala för all verlden, derför att ban bar ett eget 
ord att säga sin samtid — ban vill också göra så mycket 
uppseende som möjligt ocb förtjena så mycket pengar, som 
ske kan. Han tillbör vår samtids mest ryktbara ocb mest 
ursprungliga konstnärer, är ocb förblir en karakteristisk 
tidstyp, äfven om framtiden ej kommer att gifva bonom 
plats bland de verkligt store. 

(h02^ Nordenivan. 



En lifsgerning. 

Pennteckning af 
Aina. 

Det var i „den gamla goda tiden^, när man ännu icke 
talade så mycket om kvinnomas uppfostran, som i våra 
dagar. 

Kamrer Bäckvall både dessutom sina egna idéer an- 
gående bvad flickor borde lära ocb icke lära, ocb bans 
stillsamma saktmodiga bustru tyckte att „bvad far gör är 
alltid det bästa ^^ Sålunda kom det sig att lilla Emelie 
— enda dottern — sattes i moster Fina Birks småbarns- 
skola, der barnen fingo lära sig katekes, biblisk bistoria 
ocb i aritmetik quatuor species; de lärdes äfven att skrifva 
en viss egendomlig gammaldags stil, efter mosters egen- 
bändiga föreskrift, ocb flickorna inöfvades dessutom bvarje 
onsdags eftermiddag i konsten att bandtera synålar och 
strumpstickor. 

Lilla Emelie kunde visst aldrig förgäta sin barnsliga 
stoltbet, då bon kom bem med den första ordentligt fållade 
köksbandduken, ocb när bon på julaftonen kunde presen- 



EN LIFSOKBNING. Hl 



tera ett par mönstergilla strumpor, slog hennes hjerta af 
en sådan fröjd, att hon ej fick sömn om kvällen. 

Vid tolf år kunde hon längesedan allt som stod på 
moster Birks undervisningsprogram. „Det var godt och 
väl", menade kamrern, ,,nu kan Emelie börja hålla mig 
med strumpor och hjelpa till att sy hvad som behöfves i 
huset**. Det var hennes framtidsutsigter. Kamrern kunde 
nu engång icke tänka sig att en kvinna dugde till något 
mer, åtminstone icke fruntimren i hans familj. Han höll 
nog af dottern på sitt sätt, men hennes födelse hade i ti- 
den varit för honom en stor missräkning, han hade så sä- 
kert väntat en son. 

Modem klappade sin lilla lydiga flicka på kind och 
sade ömt: ,,Du kommer ännu att få mycket och kärt ar- 
bete, mitt snälla barn". Den goda frun visste hvad ingen 
af de andra då hade en aning om: till julen fingo de alla 
veta det, och en stor nyhet var det minsann — en dugtig 
gosse, som efter tolf års väntan kom med glädje åt faders- 
hjertat! 

Lille Edgar! Fans väl på denna Guds gröna jord det 
barnets like! Kamrem trodde det ej. Han kunde aldrig 
förstå att icke alla menniskor skulle dela hans öfverty- 
gelse att den gossen var ett underbarn, så vacker, så för- 
ståndig, så snäll! 

Modem försökte också tycka det samma, ehuru gos- 
sen höU henne vaken hvarenda natt. Men hennes trötthet 
kom nog bara af ovana vid små barn; det var så länge- 
sedan Emelie var liten och — „far hade alltid rätt". 

Om af någon, blef den lille beundrad af system. För 
benne var han också idealbamet; allt från första dagen, 
<lå modem lade honom i hennes armar och sade att hon 
visste att de skulle blifva goda syskon, var hon fästad vid 
lille Edgar med oupplösliga band. 

Ehuru gossen icke en dag tidigare än det vanligaste 
barn lärde sig gå och tala, ansågs det i hemmet som ett 
under att se honom vanka omkring hjulbent och lallande 
-pappa", „mamma", „Ili", med en stämma, som för dem alla 
var full af det rikaste välljud. Så älskad och omhuldad 
lefde gossen sin lyckliga barndom; „Edgar vill" var hela 



112 EN lilFSGEBKIKG. 



husets lag och kamrern hastade, kanske snarare än någon 
annan, att uppfylla hans minsta önskan. 

Gossen var ju för sin far framtiden och lifvet — det 
lif som för honom sjönk ned i ålderns natt. Allt hvad han 
sjelf tänkt bäst och ädlast, i ungdomsdrömmarnas tid, det 
skulle Edgar förverkliga; han kunde dö nöjd, när han lem- 
nade etter sig en ung son, som skulle blifva hvad han ej 
varit och göra hans fäders gamla namn äradt i verlden. 
I den blonde lille ostyringen, som ref honom i skägget, 
ostädade skrifbordet och alltid önskade något, såg fadern 
redan med förtjusning den gryende, viljestarke och lifs- 
kraftige mannen. Också ålderdomen har sina drönmiar; 
stör dem icke, man har så kort tid att njuta dem. 

Då kamrem låg på dödsbädden och för sista gången 
hade smekt Edgars krusiga lockar, grep han hårdt Emelies 
hand och såg henne fast i ögonen med sin stelnande blick: 
„Hjelp honom, flicka", stammade han, „blif honom ett stöd, 
så godt du kan; inför Gud vill jag engång kräfva af dig 
räkenskap för honom''. 

Den unga flickan — hon hade nyss fylt sexton år — 
darrade i hela sin späda kropp; hon kyste faderns hand, 
men ingen tår fuktade hennes öga. „Jag lofvar göra mitt 
bästa, pappa'^, sade hon stadigt. Det var ett löfte, lika- 
godt som den dyraste ed. 



Lifvet gestaltade sig nu något annorlunda för enkan 
och barnen; kamrern lemnade icke så mycket efter sig som 
man förmodat, men fattigdom var det väl icke heller. Mor 
och dotter voro mycket sparsamma, och trotjenarinnan, 
gamla Staiva, skötte hushållet med troget nit; Edgar hade 
allt fullt upp som förut. Så gingo åren. 

Modem, som aldrig gjort något väsen af sig, som 
alltid gått sin väg framåt i stillhet, slocknade en natt så 
lugnt som lampan, när oljan är utbrunnen. Edgar sof ett 
friskt barns djupa ostörda sömn, men Emelie satt vid mo- 
dems säng, mottog hennes sista ord och tillslöt hennes 
ögon till den långa hvilan. Den döende hade blott en oro 
— gossen. „Tag vård om honom, Ili", bad äfven hon, „tag 
vård om den stackars gossen, som ännu har ett långt lifs 



EN LIFSGERNING. 113 



kamp framfor sig, öfvergif honom aldrig!" „Nej mamma, 
aldrig", rösten var kväfd och bruten, hon böjde sig ned 
öfver bädden och kände försmaken af den bittra sorg, som 
nttryokes med det enda ordet „moderlös". 



Emelie var tjuguett år, en lång smärt flicka, med 
djupa bruna ögon och ett blekt ansigte, som icke kunde 
kallas vackert; blidt och vänligt var det alltid, men efter 
modems död såg hon kanske äldre ut än hon var. Åtmin- 
stone tyckte Edgar att hon var förändrad, den der morgo- 
nen när hon kom till hans säng, berättade hvad som händt 
och hviskade: „Käre Edgar, hädanefter skall jag vara din 
egen mamma, du skall alltid komma till mig med dina små 
bekymmer, och jag skall göra allt hvad jag kan för dig". 
Gossen slog sina armar omkring henne: „Ja du är min 
egen Hi", sade han. 

„Det är jag", svarade hon och tryckte honom fast in- 
till sig; han var ju hennes allt på jorden. 

Emelie skulle nu tänka för dem båda; hon hade också 
hnfvud att göra det, menade gamla Stafva, det var märk- 
värdigt hvad den flickan alltid haft klara tankar och ljust 
förstånd. Länge tvekade Emelie icke. 

Stadens gosskola var knappast mer än en småbarns- 
skola, Edgar måste ju få lära något, och som brodern var 
den medelpunkt, kring hvilken alla hennes planer slöto 
sig, bestämde hon sig för att skingra det gamla hemmet 
och flytta till en ort, der gossen kunde begynna en or- 
dentlig skolgång. Det kostade ej så litet på att fatta ett 
sådant beslut, och ännu svårare blef det att se det kära 
gamla husgerådet skingras hit och dit, men då man skall 
dytta en lång väg, kan man blott föra med sig det nöd- 
vändigaste; dessutom ville Emelie äfven förvandla allt hvad 
ton kunde i penningar, för att hafva ett litet kapital att 
taga till. 

Hon var visst oerfaren i många stycken, men så myc- 
ket förstod hon, att en gosses uppfostran kostar mycket; 
det hade fadern också ofta yttrat, så att hon lagt orden 
på minnet; då hon var „blott en flicka", hade hon icke be- 
höft mycket i verlden, det var ju helt naturligt. 

B^insk tidskrift, 1887, ZT. 8 



114 SN UESGEBNIKG. 



Gamla Stafva skulle följa med dem: „Jag kan icke 
annat^'; sade hon; „de här barnen äro som mina egna, jag 
håller af gossen som min ögonsten, skulle jag lemna ho- 
nom och låta en slarfvig pigflicka hushålla med deras; nej, 
tänk aldrig på det^. 

Edgar skrattade dagen lång; han var som alla barn 
förtjust att få byta om vistelseort och konmia till något 
nytt. Emelie sväljde sina tårar och försökte le med ho- 
nom; han kunde ju icke förstå hvad hon kände vid skils- 
messan från födelsebygd, hem och vänner, som känt henne 
från barndomen och hade vänskap för barnen, för föräl- 
drames skull. * Här hade hon drömt sina första flickdröm- 
mar, svärmat som alla andra i vårknoppningen och gladt 
sig åt lifvet, som nu med ens föreföll henne tongt och mörkt. 

Sista kvällen gick hon till kyrkogården, för att taga 
afsked af sina grafvar och ännu en gång smycka dem med 
blommor. Länge dröjde hon der; när hon reste sig för att 
gå, stod hennes barndoms lekkamrat, unge Wallman, fram- 
för henne. Han såg litet brydd ut och tunmiade på halm- 
hatten, som han höll kvar i handen, sedan han helsat på 
henne; men som han var den öppenhjertigaste, mest okonst- 
lade unge man, kom han snart fram med hvad han hade 
att säga. 

Han hade alltid hållit af henne, det visste hon ju; 
nu hade han egen bod och ett litet rörelsekapital, Ville 
hon inte bli hans hustru? De skulle få det så „småroligt" 
tillsammans, och han kunde rakt inte lida att hon skulle 
lemna staden och dem alla. 

Emelie mötte vänligt de trohjertade ögonen; hon 
visste att Kalle Wallman var „god som guld" och sjelfva 
redbarheten. Hon tyckte mycket om honom, och när hon 
tänkte sig framtiden vid hans sida, var det med en behag- 
lig känsla af frid och ro. Ingen stormande passionerad 
lycka, men en lugn sällhet; det stod klart för henne. Men 
likväl! Blott ett ögonblick betänkte hon sig. Hade hon 
väl rättighet att stå och drömma om sig och sin lycka, hon 
som hade Edgar att tänka på, Edgar, som nu först kunde 
sägas gå in i lifvet och behöfde henne vid hvarje steg? 

Nej, o nej, hon hade icke glömt sina löften till de 
döda, hon påminte sig dem mycket väl! Vänligt räckte 



EN LIFSGERNTjNG. 115 



hon derför handen åt den .forne lekkamraten och sade att 
de alltid skulle förblifva goda vänner, men — intet mer. 

Han aflägsnade sig med långsamma steg och bedröf- 
vadt sinne, och Emelie såg tyst efter honom; det gjorde 
henne ondt att hafva sårat en vän, men hon kände den 
hederlige Kalle Wallman alltför väl, att tro det hennes af- 
slag skulle göra honom förtviflad. Han älskade henne, 
derom var intet tvifvel — men Emelie kunde godt förutse 
att sorgen icke länge skulle rå med hans sunda och enkla 
natur och han snart nog finna lyckan vid en annan flic- 
kas sida. 

Så slutade hennes första lilla roman. 



Flyttningen till det långt bort belägna Å. var mödo- 
sam, och det räckte länge innan de kommo sig i ordning 
i ett nytt, ytterst anspråkslöst litet hem, längre dock, innan 
Emelie kunde finna sig på den främmande orten, der hon 
ej egde en enda vän. Men tanken på brodern tröstade 
henne, hon var ju der för hans skull, icke för sin egen. 

Gossen hade nu börjat gå i skola, men utan någon 
särdeles håg för läsning; det fordrades en jemn uppmun- 
tran, for att få honom till att läsa lexoma och icke för- 
summa timmarna. Systems kärlek till honom var icke 
heUer mer så blind; hon såg hvad fadern säkert aldrig 
skulle upptäckt, att Edgar alls icke var något lysande huf- 
vud, utan en högst vanlig gosse med medelmåttigt god 
uppfattningsförmåga och temmeligen lättjefull. Det for- 
drades en stadig drifkraft att få honom fram på den gamla 
nötta „lärda banan", genom lyceets klasser, men Emelie 
tans alltid till hands uppmuntrande, bannande och förma- 
nande, med samma vänliga lugn, samma outtröttliga tålamod. 

Hon visste hvad skolgången med alla tillbehör af böc- 
ker och annat kostade; den var för dyrbar att försummas. 
Sjelf gaf hon ut hvarje slant med största hushållning, ehuru 
Edgar icke visste det; han hade ännu aldrig saknat något. 

Emelie tänkte också på framtiden, och då hon såg 
huru hvarje år blef kostsammare, allt som Edgar växte 
och behöfde mer, räknade hon noga ut att deras inkom- 
5>ter icke skulle förslå, och kapitalet fick ännu ej röras. 



116 EN LIFSaE&NINa. 



Hon måste således försöka förtjäna något, och nu togos 
moster Birks lärdomar till godo. Lektioner kunde hon väl 
ioke ge, ej heller skrifva rent, men sy kunde hon, och 
som hon var punktlig och ordentlig, saknade hon icke ar- 
betsförtjenst. Hvarje stund togs vara på, ofta satt hon 
äfven uppe om nättema, för att fullända något arbete, som 
hon försummat för broderns skull, ty han borde ju aldrig 
försummas. Han måste hafvra någon, som pratade med ho- 
nom, då han var hemma, som hade lust att höra på hans 
skolhistorier och tid att hjelpa honom med hans lexor, och 
allt detta kunde Emelie. Utan någon som helst under- 
byggnad tog hon uti med att läsa latinsk grammatik, ma- 
tematik, tyska och annat som Edgar hade att gå igenom, 
och som hon hade godt hufvud och dessutom var äldre, 
lärde hon mycket fortare och bättre än han. 

Hon hade ej hittills förstått att törsta efter kunskap, 
men nu föreföll den henne som en lifsluft, som hon 
dock blott med sparsamhet vågade andas; det var ju andra 
pligter lifvet stälde på henne! 

De första åren gick det, tack vare Emelies oförtrutna 
omsorg, temmeligen bra för Edgar, men på de högre klas- 
serna började han skolka. Det var en tung stund för sy- 
stem, när han en vår efter examen kom hem med dåligt 
betyg och vilkor för att slippa upp. Hon hade så drömt 
sig par månaders ferier ute på landet, i någon liten 
fiskarstuga, och nu, nu måste ju Edgar, kosta hvad det 
ville, hafva en lärare, som kunde förhjelpa honom upp 
till nästa klass. 

Edgar grät. Det hade varit tusen gånger trefligare, 
tyckte han, att slå alla studier på båten och fara ut till 
landet att meta och simma, ligga i gröngräset och gassa 
sig i solskenet; men Emelie var bestämd. „Min älskade 
Edgar ^, sade hon, ^du fbrstår icke ditt eget bästa; hvad 
blir det af en gosse, som slutar skolan af — låtom oss vara 
ärliga — af lättja? Nej, nej! Du kan ej minnas hvad pappa 
hyste för vackra förhoppningar om dig, men jag har ej 
glömt det, och min skuld skall det ej bli, om de. icke gå 
i uppfyllelse." 

Edgar brydde sig ej ett dugg om gamla minnen, han 
gick omkring helt surmulen och klarnade blott upp, då 



EN LIF8GEBNING. 117 



system lofvade att ofta promenera med honom ut åt lan- 
det Hvad läsningen vidkom, bekymrade den honom icke 
stort; det var icke han, som behöfde tänka på att anskaffa 
en lärare. 

Emelie hade få bekanta, men hon gjorde sina förfråg- 
ningar och lyckades slutligen få reda på att i gården bred- 
vid bodde en ung magister — fattig, visste ryktet berätta 
och som lefde af att gifva lektioner, både privata och i 
skolorna. Nu, när det var ferier, skulle han säkert vara 
tacksam att få en elev, menade hans värdinna, som Emelie 
rådförde sig med. Slutet på allt blef att magister Holm 
ombads att stiga in på några minuter i värdinnans rum, 
och der uppgjordes öfverenskommelsen till alla parternas 
belåtenhet. 

Det blef en lycklig sommar, trots Emelies dystra för- 
väntningar. Holm hade ett så märkvärdigt sätt att få bugt 
med lata pojkar, utan att de derför fattade agg till honom. 
Han lärde mycket väl. Emelie, som satt i rummet bred- 
vid, kunde följa med alltsammans och gjorde det med nöje. 
Stundom bjöd hon, då lektionen var slut, magistern in på 
en kopp kaffe. Han tycktes belåten dervid och stannade 
ofta och sprakade flere timmar, utan att någon af dem gaf 
akt på tidens flykt, så underhållande voro hans på engång 
djapsinniga och skämtsamma samtal. De voro sålunda rätt 
ofta tillsammans. Det hände äfven att Holm föreslog sin 
elev någon botanisk utflykt; då öfvertalade Edgar vanligen 
system att följa med och, hvad som i hans tycke var nä- 
stan ännu bättre, gamla Stafva med sin blanka kaffepanna. 

Vanligen slogo de då läger, som Holm kallade det, i 
någon vacker skogsbacke, sedan ströfvade de unga vida 
omkring och samlades slutligen kring kaffebordet, som im- 
proviserats på en serviett i det gröna. Då alla ätit och 
druckit, tog Emelie fram sitt arbete, Holm kastade sig i 
gräset med en papyross i munnen, oph här, med den blå 
himmeln till tak och omsväfvade af skogens friska fläktar, 
kunde de dröja i timtal, han pratande och filosoferande på 
i^itt lekande sätt, medan hon stilla lyssnade och tyckte att 
litvet åter var lätt och lyckligt. 

Holm var en älskvärd natur, men en af dem, som, så 
att säga, stå sig sjelfva i vägen. Föräldralös äfven han 



118 EN LIF8GEBNING. 



och fattig, hade han genom välvilliga slägtingars hjelp ock 
trägen flit — enligt hans eget uttryck — ^krupit fram" på 
den lärda banan; nu hade han längesedan tagit graden, 
men dervid stannade det också. Han påstod sjelf att han 
icke hade anlag för något särskildt, han hade skrifvit li- 
tet, studerat juridik en tid, sedan åter naturvetenskap ; för 
tillfället var han medarbetare i en tidning och timlärare 
för resten. 

EmeHe fick klart nog blicka in i denna af verlden 
ännu så oberörda, renhjertade karakter; han var så öppen 
som dagen mot henne, sedan de blifvit bekanta, ehuru han 
dolde sig för verlden under en hälft filosofisk, hälft humo- 
ristisk mask, som aldrig tillät någon främmande att läsa i 
hans ytterst finkänsliga själ. 

Emelie var en praktisk, företagsam kvinna och hade 
sällan haft tid att låta fantasin få fria tyglar, men derute 
i den härliga naturen, i skogens drömmande skugga, lät 
hon sig föras med på svärmeriets leende vågor. Hon tänkte 
ej på framtiden, hon lefde i det flyktande ögonblicket och 

— var lycklig. 

Hvem gömmer icke på minnet från en tid, då dagen 
tycktes klarare, himmeln mer blå och jorden skönare än 
förr ! Må drömmen räcka, man vaknar dock alltid för tidigt 

— eller för sent, men minnet håller man kärt för lifvet. 



När hösten kom, gick Edgar väl igenom sin examen; 
Emelie tackade Holm med tårar i ögonen. Läraren tog 
icke heller senare sin hand från honom, utan kom ofta och 
såg efter gossens lexor. Sällan försummade han då att 
prata bort en stund med systern, och på vintern började 
han på eget förslag att läsa med henne åtskilliga ämnen, 
något som gaf ett rikt intresse åt hennes enformiga lif 

Den följande sommaren tillbragte Holm inåt landet; 
han såg klen ut och påstod att han hade en envis lönn- 
frossa, som inlandsluften skulle bota. 

Emelie förverkligade sin gamla dröm och flyttade det 
lilla hushållet till en tarflig, trång stuga ute i skärgården; 
men ehuru der fans fullt upp med frisk luft och vackert 
väder, blef den dock ej så glad som hon tänkt sig den, och 



EN LIFSGEENINa. 119 



i minnet lefde hon om mången lycklig stund från den för- 
flutna sommam. 

Så rann tiden bort, sommam blef höst och hösten 
vinter; åter bodde de alla i staden och lefde sitt gamla 
lif, men en viss solglans spred sitt skimmer äfven öfver 
den mulnaste dag, tänkte Emelie i sitt stilla sinne. 



Det var i mars, vårregnet stänkte redan sin första 
skur öfver den frusna jorden, man talade gladt om att 
vinterns välde nu var brutet och började uppgöra leende 
sommarplaner. Holm hade gått igenom ett krångligt tema 
med Edgar, nu satt han på sin vanliga plats midt emot 
Emelie och läste högt för henne, men af bröt sig ofta för 
att se på hennes flinka fingrar, ja än mer på hennes lugna 
fridfulla ansigte. Sedan grep han åter till boken, men 
stamiade plötsligt. 

„Det tjenar till ingenting", sade han med sin låga 
välljudande röst," jag kan icke läsa i dag, min blick för- 
irrar sig alltjemt till ert fridfulla ansigte, Ili — han kal- 
lade henne ofta så, alldeles som Edgar — det är en hvila 
att se på er, då man sjelf är trött. Säg mig, hvarifrån ta- 
ger ni denna ro? Lär mig er hemlighet!" 

„Vi ha blott en frid, som är varaktig, den med Gud 
genom vår Frälsare", svarade hon lugnt och såg upp till 
tonom med sina djupa bruna ögon. 

Holm suckade: „Ja ni kvinnor, ni lären er det der så 
lätt, ni känner så föga till denna brännande törstens eg- 
gande oro. Jag har stundom dvalts i afgrunder, hvilkas 
kval jag ej skall kunna nämna." 

Han reste sig och gick fram och åter, drifven af en 
inre oro. 

„Gud ske lof", sade Emelie enkelt, „för allt hvad jag 
i lifvet eljest fått umbära, har jag en sak: den källa, som 
en god Herde ledt mig till och som släcker med säkerhet 
både törst och brand; utom den, hvarifrån skulle jag väl 
hemtat styrka?" 

„Ili!" Holm stannade plötsligt framför henne blek och 
med skälfvande läppar: „Led mig till samma källa! Jag vet 



120 EN LIFSGEBNING. 



ej, men det förefaller mig som om äfven jag skulle kunna 
nå dess rogifvande vatten, om ni ville blifva min hustru?" 

Emelie såg på honom ett ögonblick och bleknade, se- 
dan gömde hon hufvudet i sina händer och brast i tårar. 
Hon grät länge. Holm satte sig bredvid henne och väntade 
tåligt på ett svar. Slutligen hade hon lugnat sig så att 
hon kunde tala, ehuru hennes röst darrade af rörelse. 

„Käre vän", sade hon långsamt, „jag får ju kalla er 
så, för all den vänskap ni visat oss under dessa lyckliga 
år. Ja, ni kan kanske aldrig förstå huru mycket ni varit 
för mig, huru många ljusa stunder ni skänkt min sträf- 
samma arbetsdag, men — men det var ledsamt att vår 
vänskap skulle leda till detta, jag kan blott vara för er en 
väninna, men — aldrig er hustru.** 

„Och hvarfbr icke?" Holm såg forskande in i hennes 
anlete, „hvarför vill ni icke bli min ledstjema?" 

Hon smålog svagt: „Förlita er icke på någon mensk- 
1ig ledning; sök vägen sjelf, det är mitt råd". 

Holm suckade. „ Jag undrar hvarför ni icke vill bli 
min", sade han grubblande. 

„Jag gifter mig aldrig", svarade Emelie sakta, „jag 
har ju Edgar att sörja för. Efter några år skall han till 
universitetet; hvem skulle taga vara på honom?" 

„ Ja, det är icke heller någon lysande framtid jag 
kunde bjuda er, Hi", sade Holm vemodigt, „blott ett ar- 
betslif, sådant ni nu har det. Kanske har ni funnit det 
rätta, då ni säger nej ; vår vänskap har varit så skön, kan- 
ske någonting mer icke skulle blifvit af allt hvad jag hop- 
pades. Jag har icke frågat om ni någonsin älskat mig; 
måhända är min kärlek till er alltför svärmisk, att passa 
för detta lif. Allt hos mig är så oklart, — men ett är 
visst, så lycklig som jag känt mig i ert sällskap, har jag 
aldrig varit förr. Haf tack derför!" 

Han tog hennes hand och förde den till sina läppar: 
„Allt skall ju vara som förr mellan oss**, tillade han, „en- 
dast döden kan bryta vår vänskap". 

Hon nickade och försökte småle, men läpparna voro 
så besynnerligt stela, och ännu länge efter det han gått 
satt hon orörlig kvar och stirrade uttryckslöst framför sig. 
På kvällen grät hon sin kudde våt och sömnen flydde. 



EN HFSÖEBNINÖ. 121 



Hennes hjerta värkte och bittra tankar kämpade inom 
henne. Ack, nu var det mer än en ungdomsdröm, det var 
en lefiiadslyoka hon offrat för sina löften till de döda. 



Holm kom som förr, han pratade och läste. Antin- 
gen ville han att Emelie icke skulle käima sig illa till 
mods eller tro att hon sårat honom; å andra sidan hade 
han ett så egendomligt lynne, att det som andra skulle 
ansett outförbart, för honom var naturligt. 

TiU sonamaren skulle han åter resa inåt landet och 
ktirera frossan, som icke ville gifva med sig. 

„Jag tror icke på er frossa", hade Emelie sagt, „det 
är bestämdt bröstet, som inte är bra". 

„Ja hela min familj har dött i lungsot", svarade Holm 
trankilt. 

„Ni skrämmer mig, gå genast till doktorn!" 

„Kan någon bota ärftlig lungsot? Jag tror ej på det", 
sade han likgiltigt. 

„Och ni har gått här och talat om er eviga lönnfrossa", 
sade EmeUe med ovanlig häftighet; hon ville begynna med 
en allvarsam moralkaka, men Holm, som alltid varit sin 
egen fiende, rymde leende sin kos. Några dagar senare 
reste han, glad och obekymrad, som det syntes. „Jag är 
som foglarna", sade han vid afskedet till Emelie, „blott de 
ha en kvist att sitta på, så sjunga de; nu h^r jag min 
bondgård deruppe i Tavastland och min hederliga Trikå 
mor, som kan bada bort alla krämpor i verlden, och allt 
detta sammanlagdt gör mig förnöjd. Lefväl, Ili — jag ön- 
skar er och Edgar en treflig sonmiar." 

Hvad han var underlig! Hon stod länge och såg efter 
honom, der han gick gatan utför med lätta steg, nästan 
som en skolgosse, som har ferier. Löje och skämt på ytan, 
djup melankoli i botten — sådan var han; hjertegod, älsk- 
värd, obekymrad — ja hvad mer, just sådan han gick der, 
älskade hon honom så djupt, så trofast, som blott en sådan 
stilla kvinna kan älska! Hon grät ej, hon suckade ej, men 
hon tryckte handen hårdt mot sitt svidande hjerta, innan 
hon vände åter till hvardagslifvets mångahanda bestyr. 



122 EN LIFSGEENING. 



År förgingo. Det hade icke gått särdeles fort med 
Edgars studier, men hvarje steg vidare var dock ett fram- 
steg, och omsider kom belöningen för systems mödor och 
vakor; hennes gosse bar den hvita mössan med sin blanka 
lyra, och försakande som alltid, stod Emelie åter beredd 
att flytta sitt tält och följa brodern till hufvudstaden. Till 
deras gamla tjenarinna sade hon: „Det kan bli tröttsamt 
för Stafva att nu åter byta om hem; vill du, så vänd till- 
baka till hemorten och slå dig i ro. Underhåll skall du 
ej sakna, så länge jag lefver." 

„Åh", sade Stafva, „efter jag orkat hit med er, kan 
jag väl orka längre ock; ingen kan dessutom passa gossen 
såsom jag, vi äro vana vid hvarandra." 

Dervid blef det. Edgar var och förblef den medel- 
punkt, kring hvilken allt rörde sig. 

Holm hade icke mer återvändt till Å.; det blef ett 
långt farväl. Han flck plats som skollärare österut och 
skref till Emelie att han hoppades bli nöjd derborta. 

Med berömvärdt nit satte Emelie sig in i de nya, 
för henne så helt ovana förhållandena i hufvudstaden. 
Hon skaffade sig äfven här arbete och gjorde det lilla nya 
hemmet trefligt och inbjudande för brodern. Nu, om nå- 
gonsin, gälde det ju att hålla honom uppe, att draga ho- 
nom från dessa tusende frestelser, som möta den unge man- 
nen vid hans inträde i verlden. 

Och Edgar fann sig uti att blifva omhuldad och äl- 
skad, att alltid få de bästa bitarna och icke behöfva hysa 
någon omsorg för morgondagen. Kanske var systems upp- 
fostran skuld till denna omedvetna egoism, kanske var han 
sådan af naturen, ingen grubblade derpå, men Emelies fina 
silkesbojor omslöto honom städse tyst och troget på hans 
farliga väg vid ungdomsdårskapemas branter. Hon älskade 
honom, och kärleken är uppfinningsrik; han var ju också 
hennes allt i verlden; skulle hon icke vara rädd att för- 
lora honom? 

Egentligen hade Edgar icke några onda anlag, han 
var „som folket är mest", hade ett fogligt lynne och var 
litet maklig af sig. Med studierna gick det smått. Emelie 
bad, uppmuntrade och förmanade som förr, men försigti- 
gare; han kunde ju annars bli förtretad och ledas vid hem- 



EN LIFSGERNINÖ. 123 



met, om han jemt möttes af moralpredikningar. Lyckligt- 
vis fick han en trägen kamrat, som dref på honom; det 
var en stor hjölp för system. 



Året efter deras flyttning till hufvudstaden fick Eme- 
lie ett bref, det var från Holm. Början var besynnerlig: 
^Då ni läser dessa rader, är jag död", stod der. Hon stir- 
rade förskräckt på brefvet och tog ånyo upp kuvertet, men 
när hon vände om det, föll ett litet papper derur, det vao* 
en nrklipt tidningsnotis, som tillkännagaf att „kollegan 
vid lyceum härstädes, filosofie magistern Berndt Frecbik 
Holm aflidit i en bröstsjukdom, vid trettiofyra års ålder". 
Emelies kinder voro hvita som snö, men hon grep brefvet 
och läste det med feberaktig ifver. 

Det var mycket långt: „Min beskedliga madam skall 
skicka er denna sista underrättelse från mig", stod der 
bland annat, „helt visst skall den bedröfva ert goda hjerta; 
tack för det, Ili, hvad allt har ni icke gjort för mig! Men 
att ni icke blef min hustru var en vis skickelse, det vet 
jag nu. Ser ni, den der frossan, som redan länge plågat 
mig, var ju verkligen en ganska långt framskriden lung- 
sjukdom, och ni skulle blott blifvit en sjukvårdarinna — 
säkert den bästa på jorden! Jag har ej lidit mycket, mest 
af mattighet och sömnlösa nätter, men vet ni, Hi, hvad 
som uppfriskat mig i mina trötta stunder, jo minnena 
från fordom, dessa rena sköna minnen af våra landtliga 
utflykter, då jag fick ligga i gräset vid edra fötter och 
bikta alla mina dårskaper. Ljufva, Ijufva dagar! Jag 
läste engång en liten fransk bok „A coté du bonheur**, 
den har ofta legat för mig nu på sista tiden; den var 
en bild af mitt eget lif på sidan om lyckan. Kanske 
har jag orätt, och det var blott jag sjelf som stält mig 
i skuggan, då jag var för trög att gå ut och kämpa mig 
till solljus och lyoka. Om jag gjort min pUgt i yngre år 
och skaflFat mig en god lönande plats, som tusende andra, 
skulle jag icke nöjt mig med ert afslag, Ili, jag skulle 
vunnit er och hjelpt er att vara ett stöd för Edgar; nu 
först stod jag litet närmare detta mål, det liusnade sista 
iret för mig, men — för sent. Låtom oss tänka att allt 



124 EN LITSGEBNING. 



är godt som sker! Na ligger ju äfven småningom både fröjd 
och smärta bakom mig och jag står vid den mörka grän- 
sen till det okända och spanar med all en sökande andes 
djupa trängtan bortom förlåten. Jag vet huru er allvar- 
liga blick skulle velat forska i min själ, der jag nu står. 
Hi, jag är fullt öppen mot er, jag har tänkt på edra ord, 
jag har följt ert råd, och jag tror att jag vågar hoppas på 
själens dyrbaraste arf — frihet — frid — salighet. Stoixd- 
om tyckes mig att en liten flik af det kommande upplåtas, 
och i aningsfull längtan sträcker jag mig undan den 
mörka nattskymningen mot morgonrodnaden; i dess glans 
skola vi engång återse hvarandra." 



Emelie kyste brefvet och grät. Till de andra sade 
hon endast att hon fått underrättelse om Holms död, men 
från den dagen såg hon lifvet såsom från andra sidan af 
en höjd, som man längesedan passerat, och ett och annat 
silfverstrå började glindra i hennes mörka hår. 



Åren gingo emellertid sin gång genom mörka och 
ljusa dagar, ej utan sorg, under arbete, uppoflöringar och 
bön. Edgar blef ej idealmannen, blott en svag dödlig, som 
stundom dukade under i frestelsemas kamp, han som tu- 
sende andra; Emelie var nöjd att felstegen voro jemförelse- 
vis få. Han blef heller aldrig hvad hans far hade drömt, 
stor i gerning, framstående och ärad. Emelie väntade det 
ej, hon kände honom bättre; men då han efter år af vän- 
tan erhöll plats som rådman i den lilla staden X., kände 
hon sig så stolt öfver sin gosse, som om han vunnit ett 
kungarike. 

Naturligtvis följde både hon och Stafva med till Ed- 
gars hem — så sällsamt de orden Ijödo! — för att ställa 
allt i ordning och göra det trefligt åt honom. 

Emelie kände för första gången som om hon hunnit en 
hamn, hon hade ju också arbetat så länge för detta mål, att 
hon blifvit gammal dervid. Edgar var mycket belåten; han 
erfor all en ung embetsmans stolthet, då han känner sig 
stå likasom på egen botten, och talade med en viss vär- 
dighet om »mitt embete" och »min lön". 



EN LIFSGBRNINÖ. 125 



Hvad det lilla hemmet var trefligt, fint och dock- 
skåpslikt — det var riktigt Emelies fåfänga, påstod Edgar. 
Också fortfor hon att arbeta och spara, blott för nöjet att 
få köpa någon prydnad till rummen eller något nytt till 
linneskåpet. Hon erfor en känsla af stiUa lycka och hade 
gema velat hängifva sig deråt, men en tanke störde henne, 
den kom åter och åter tillbaka. Hvad gör väl en ung lef- 
nadsfrisk man, när han fått sig ett eget hem? Jo, för att 
vara fuUt lycklig, måste han gifta sig. Det var denna 
tanke, som oroade system. Det fordrades ännu något mer 
tor Edgars lycka, men uppfyllelsen utgjorde för henne en 
smärta, som hon fåfängt försökte bekämpa. I grund och 
botten var hon ju dock redo att offra allt för honom, men 
det kostade på. Det var nog väl att hon vande sig vid 
den bittra tanken, ty den blef verklighet, tidigare än hon 
kunnat ana; Ufvet är sådant, det vexlar beständigt. 

Edgar blef förälskad i första vackra flicka han såg, 
pom dertill råkade vara borgmästarns egen unga dotter, 
och det blef förlofning „flux flax", som gamla Stafva sade. 
Det går ibland så tiU äfven för de mest maklige, som icke 
heller de kunna undgå vexlingen i detta skiftesrika lif. 

Emelie kväfde alla bittra känslor, hon kyste sin unga 
svägerska och försökte tycka att hon var just det bästa 
val Edgar kunde hafva gjort; men när hon för sista gån- 
gen ordnade och stälde i det lilla hemmet för broderns 
hustru, när hon skulle lemna aUt hvad hon med så kär- 
leksfull omsorg samlat, åt en annan, en annan, som kanske 
skulle småle åt hennes anordningar och kalla dem „gam- 
malpig-ideer", då gled mången tår ned mellan duktygen 
i det prydliga linneskåpet, ej mindre bitter, derför att in- 
gen såg den. 

Edgar såg för öfrigt på den tiden just ingenting an- 
nat, än det som rörde hans unga brud, men icke hade han 
heller tänkt en tanke på att system nu skulle blifva öfver- 
flödig i hemmet; han tänkte öfverhufvudtaget ej alls på 
henne nu, och om han blef något förbluffad öfver hennes 
plan att genast efter bröllopet flytta bort till deras födelse- 
ort, var han i grunden alltför upptagen af sina egna ange- 
lägenheter, för att med ifver motsäga henne. 



126 EN LIFSaEBNIXa. 



;,Stafva och jag, vi skola slå oss tillhopa der hemma^, 
sade Emelie och försökte småle helt förhoppningsfullt. 

„ Jag", sade Stafva och rätade på sig, „skalle jag flytta 
härifrån och lemna gossen, nej inte förr än döden kom- 
mer. Om jag inte duger till annat, så kan jag åtminstone 
vagga barn. Ja, skratta inte, herr Edgar, Vår Herre skall 
nog i sinom tid gifva små barn åt er, och ingen skall sköta 
dem trognare än jag, det lofvar gamla Stafva." 

Kanske skulle Emelie i detta ögonblick yttrat: „ Också 
du, min Brutus!" ifall hon tyckt att de beryktade orden 
passat fbr hennes anspråkslösa läge. Hon vände sig bort 
och gick in i sitt eget rum, for att kämpa igenom en af 
dessa mörka stunder, som en nådig Gud icke sänder ofta 
i ett menniskolif, emedan deras skugga vill bli kvar länge 
efteråt. 



Edgar var lyckligt och väl gift, han hade det allt väl 
sörjdt för sig så vidt menniskor kunde se — det var dock 
en tröst, tänkte system, der hon satt i sitt ensamma lilla 
hem i den gamla staden. Huru trångt och smått det nu 
föreföll henne här — hon hade blifvit van vid annat. De 
gamla vännerna mindes henne knapt mer, många voro 
också döda och borta, men grafvama på kyrkogården ftin- 
nos kvar, och när Emelie under de stilla sommarkvällarna 
satt derute, tyckte hon att suset i björkarna, som skuggade 
dem, tillhviskade henne ett tack från de döda, ett tack för 
att hon varit sina löften trogen. 



Emelie var en allt igenom sund natur; pröfningarna 
utförde deriör hos henne det som alltid med dem åsyftats: 
hon blef ej bitter utan förädlad, deras skuggor försvunne 
ur hennes själ och en ljus fridfullhet lade sig deröfver allt 
som åren gingo, förljufvande hennes ensamma lif. 

När brodern åter hann tänka på henne, var hon lika 
vänlig och kärleksfull som förr, och då Stafvas profetia 
gick i fullbordan, slöt hon Edgars barn med innerlig öm- 
het till sitt trofasta hjerta. Besöken hos brodern blefvo 
hädanefter de gladaste dagarna på året. Eljes var dock 



EN LIFSGERNING. 127 

hennes lif hvarkeö overksamt eller gagnlöst. Sedan länge 
hade det blifVit en vana för stadsboama att kalla henne 
till hem, der sorg och sjukdom gästade; och snart fans det 
ingen i hela staden, så eftersökt, så efterlängtad som hon. 
Ingens hand var så lätt vid sjukvården, ingen röst så låg 
och inga steg så lätta. De sjuka och döende blefvo hennes 
kära barn och — hennes inkomstkälla på samma gång; af 
det lilla kapitalet fans nämligen intet kvar, det hade ju 
räckt länge nog och till och med hjelpt att sätta upp Ed- 
gars hem. Mycket viUe hon dock alårig ha för sinhjelp; 
den liknade alltid mest en kärlekstjenst; men hon hade 
också från ungdomen stält sina anspråk på lifvet lågt. 

Edgar var lycklig! Denna visshet fylde henne år ef- 
ter år med fröjd; han hade fått en bra hustru, och vackra 
barn växte upp kring dem. Hvarje sommar kom någon 
från syskonringen att helsa på „faster Ili", helst Margy, 
den äldsta, som var Emelies ögonsten. Det hade alltid fun- 
nits ett märkvärdigt band af sympati mellan dem, och Margy 
kade äfven mycken, likhet med sin faster; der var samma 
djupa bruna ögon, samma lugna väsende och redbara san- 
ningskärlek hos den unga flickan som hos hennes faster, 
och stundom tycktes det som om Margy instinktmässigt 
anat hvad Emelie varit för hennes fader, ty hon kunde 
slå sina armar omkring hennes hals och utropa: „0m det 
vore möjligt, så vet jag att jag skulle älska dig mer än 
pappa och mamma, som det nu är, älskar jag er alla lika". 
Detta var sant, Margy sade aldrig annat än hon tänkte, 
Dien hennes tankar voro också, till fasterns stora glädje, 
klara som solen och skydde aldrig ljuset. 



Vintern efter det Margy fylt sexton år, föll hon i en 
^vår tyfusfeber, den angrep äfven modem, och i sin nöd 
sbef Edgar till system. Han glömde att hon ej mer var 
^ng, han visste blott att han behöfde henne, och hon 
sknlle gått genom eld och vatten för att komma och hjelpa 
honom. 

I tre långa månader kämpade Emelie outtröttlig, tå- 
lig och oföränderligt lugn med döden om dessa lif, så dyr- 

för Edgar, men äfven för henne sjelf. Det fans stun- 



128 EN LIPSaBENING. 



der, då modet svek henne, stunder, då hon satt allena i 
nattens dunkel och hörde blott sin lilla Margys klagan, 
och då kände hon att den sista solstrålen af jordisk fröjd 
skulle slockna för henne, om hon såg flickans ögon brista 
i döden; men det skulle ej så ske. 

Vid grafvens rand fingo de sina älskade åter, såsom 
ett segerbyte från striden. Under sjukdomen hade Edgar 
böjt sig som ett brutet rö, och öfverväldigad af lyckan, 
prisade han nu för första gången ur djupet af sitt hjerfca 
Gruds nåd och barmhertighet. 

„Rätt så, broder, rätt så!" hviskade Emelie och tryckte 
hans hand. „Grenom sorgen vill Vår Herre ofta klappa på 
hjertats dörr; nu slår Han hårdt på ditt, se till att du öpp- 
nar det — på allvar". Hennes själ var uppfyld af jubel 
— hon hade ju så mycket bedt för brodern just om detta, 
och nu kom Vår Herre kanske med den fulla bönhörelsen; 
sedan kunde hon gema dö, hennes lifsgeming var full- 
bordad. 

Då alla åter voro friska och huset hade återtagit sitt 
vanliga utseende, ville Emelie bjuda farväl, men ingen 
hörde på henne. „Den som har delat sorgen med oss och 
kanske burit tyngsta bördan, må väl ock stanna för att 
njuta af glädjen", sade hennes bleka svägerska hjertligt. 
Edgar räckte henne handen, men kanske Margys stumma 
öfvertalning verkade mest — allt nog, hon stannade kvar. 
En treflig ljus kammare blef hennes, hon fick åter engång 
slå sig till ro — och nu för alla de lefnadsdagar, som stodo 
henne åter. 

Huru verksamma voro icke ännu dessa trägna händer 
att stoppa, sy och sticka, hennes rum blef en tillflyktsort 
för allas, både storas och smås bekymmer, och i den frid, 
som rådde derinne, smälte de bort, såsom snön i vårsolen. 
Huru hade man någonsin kunnat undvara faster Ili! 

Edgar var allt ännu sig lik, blott att ett drag af all- 
var numera stod tecknadt i hans friska ansigte, och detta 
drag var Emelies stilla lycka. Han hade ännu icke en 
fåra på sin panna, ej ett grått hårstrå, och systems huf- 
vud böjde sig redan såsom tyngst af årens snö — man 
kunde se att hon burit dagens tunga och hetta. 



EN LLFSGERNING. 129 



Och brodern, — förstod han detta, uppskattade han 
hennes värde? Ja, år efter år blef det honom tydligare; 
än ett, än ett annat litet drag från fordom dök upp för 
hans minne då och då, och så blef, som en omedveten följd 
deraf, hans morgonhelsning för hvarje dag ömmare, och 
den blick, som mötte systems, allt innerligare. 

Hon hade aldrig tänkt på lön, aldrig försakat för att 
hli berömd, men när hon såg broderns tysta ömhet, när 
hon kände Margys mjuka arm kring sin hals eller hörde 
henne säga: „Älskade faster, berätta om den tiden, när du 
var pappas lilla mamma!" då log Emelie genom tårar och 
suckade ohörbart: „Herre, du har välsignat mig rikligen, 
öfver allt hvad jag kunnat bedja och hoppas". 



Först då ett timglas runnit ut och ett lif slocknat, 
förmår man fullt uppskatta det; så skall kanske också 
Edgar först vid en graf förstå allt hvad hans syster varit 
för honom, skall känna huru full af brister hans tacksam- 
het varit och sluta med en bön att Gud, som mätt ut hen- 
nes arbete, äfven måtte i nåd mäta ut en himmelsk belö- 
ning åt henne, som härnere sökt att i ödmjukhet vara trogen. 



Finsk tidskrift, 1887, U, 



I bokhandeln. 

A, G, Weissman v, Weissensteins Dagbok från finska kriget 
1808, med belysningar af J. Oskar I. Rancken; 67 s. 8:0. Wasa 
1887; pris 1 mk. 

Med utgifvandet af denna dagbok har dr Rancken på ett 
värdefdUt sätt ökat sin stora förtjenst om sista finska krigets hi- 
storia och de deri deltagandes slägthistoria. Adam Gustaf Weiss- 
man v. Weissenstein följde kriget som löjtnant vid Åbo läns rost- 
hållsbataljon, Masku kompani, från truppens uppbrottsställe i S:t 
Mårtens d. 9 februari till valplatsen vid Juntas, der antecknandet 
af okänd anledning upphör d. 13 september. Dag för dag an- 
tecknar han sina „ marscher, språng och strider", kort om godt. 
utan vidare reflexioner. Med full rätt tillerkänner utg. dessa no- 
tiser all trovärdighet, och han säger med allt skäl att de vittna 
om en välbetrodd, redbar och varmhjertad personlighet samt en 
god bildningsgrad. Endast tvenne gånger ger han ett ymnigare 
uttryck åt sina känslor: då Åbo läns regementes chef, baron Her- 
man rieming dör i Brahestad af sina vid Wirret erhållna bles- 
syrer, och då hufvudarmén, efter veckotal af blodigt köpta fi-am- 
gångar, måste från Ruona bro begynna ett hastigt återtåg. Vid 
det senare tillfället, i känslan af att försakelserna och det spilda 
blodet varit fåfänga och vid åsynen af de sköflade fälten, brända 
byarna och bland arméns tross flyktande gubbar, kvinnor och barn^ 
skrifver han: „Af fienden ödelagda sädesåkrar och ängar, upp- 
brända byar och hemman, utplundrade och nu jemte armén flyk- 
tande invånare voro ej mer syner, som med en krigares vanliga 
hjerta kunde lätt betraktas. Sjelf var han ett rof för de vidri- 
gaste öden, och med stora steg vandrade han dem nu till mötes. 
Det härtill hysta hopp att kunna frälsa en kär fosterbygd från 
slafveri under oket af en lika så orättvis inkräktare som ar£(iende, 
började försvinna, och med hvarje dag aflägsnades de bygder, der 
ungdomstiden förflutit under fredens lugn i nöjets sköte och der 
en loflig omtanke beredt ens boning och fliten den jord, hvaraf 
han hemtade sitt dagliga bröd till sin och de sinas nödtorft. En- 
dast minnet af lyckliga tider och saknaden af egendom, hustra. 
barn, föräldrar, syskon, slägt, vänner och bekanta var oss öfrigt: 
egandet af dem var ej mer för den tappra finska armén. En 
härjande fiende har förstört och uppslukat allt, och med denna 
dag [uppbrottsdagen vid Ruona d. 3 september] taga vi afsked 
af vår fosterbygd Einland och aljt det goda, som det hyser i sitt 
sköte. Vi gå att öfvergifsra allt hvad oss i verlden var kärast 
och dyrbarast, och kasta oss in i nya faror, der tapperheten skall 



I BOKHANDELN. 131 



Msa sig lika stor, som då den for oss banade segrar , genom 
hvilka vi hoppades återvinna den fristad, himlen gifvit oss för 
den tid, då vi trötta af mödor uti vår ålders höst hade hvilan och 
lugnet af nöden.** 

Vi hafva afekrifvit detta känsloutbrott icke för vältalighe- 
tens skull, som är något gammalmodig och styf, utan som ett 
uttryck af det medvetna i försakelsen och sjelfappoffringen hos 
dessa trupper. Större är vältaligheten i dagboksanteckningamas 
torra enkla data. Knappast ha väl någonsin trupper ansträngts 
mera obarmhertigt för att uppnå segrar och byten, än hvad denna 
^dbara armé ansträngdes under den nesligaste flykt. I ilmar- 
ächer genom sprängkalla vintern samlades man vid Kymmene, 
och sedan man på alla punkter visat sig fienden väl vuxen, kom- 
menderades man baklänges. En mindre känd episod är 3:dje bri- 
gadens tåg under öfverstame v. Numers och Gripenberg från Tam- 
merfors till Hvittis och Björneborg, känd från annat håll berät- 
telsen om den deserterande ryska husaren, som föranledde hög- 
kvarteret att hals öfver hufvud uppbryta från Wasa. Vi vilja 
icke gå läsaren i förväg med citater, då säkert hvarje vän af 
•våra sorgers, våra segrars och vår äras gyllne tid" skyndar att 
tillegna sig skriften. Endast följande anteckning om den veckas 
hvila, armén unnades vid Ypperi och Wirret under den bråd- 
sjiande flykten norrut, må här få plats: „rienden var uti Kala- 
joki, dit han ankommit strax efter oss, och nu redan yttrat leds- 
nad öfver vår långvariga rastning. Öfverste Kulnieff, som äfven 
nnder tiden parlamenterat par gånger, hade mycket beklagat sig 
öfver svält å sin station, önskade för den skull att komma fort." 

Utg. har försett denna urkund, liksom sina tidigare publika- 
tioner, med en riklig mängd notiser om de i Dagboken nämda 
personerna. Beträffande antecknarens senaste lefi:iadsöden och 
dödsår skulle man dock önskat flere upplysningar, då läsaren fat- 
ttt för honom ett verkligt intresse. Som en felskrifiiing bör väl 
anmärkas att utg. i Inledningens början skrifver „ 1800-talet" ; bör 
väi vara „ 1700-talet". 

G. a. E. 

Ä. A. Borenius: Luojan virsij Suomen keskiaikaisesta 
nmoudesta I; 27 s. 8:0; Borgå 1886. 

Inom den finska runopoesin finnas en mängd sånger, hvilka 
behandla bibliska ämnen, men äro affattade på Kalevalas och 
Kanteletars meter och ä^en i öfrigt förete en genuint finsk och 
bednisk anstrykning. Men det egendomliga i dessa sånger är 
att. ehuru kristendomen i Finland först predikades från rysk sida, 
^le dock innehålla endast romersk-katolska reminiscenser. Detta 
bevisar å ena sidan att dessa sånger, som uppsamlats mestadels 
&^ ryska Karelen, der nu den grekisk-katolska läran atbredts, 
om ock jrtterst ytligt, i likhet med de hedniska folksån- 



132 I BOKHANDELN. 



gema dit införts från vestra Finland ; å andra sidan tyder denna 
romersk-katolska färg på ämnets import från vestra Europa. 
Hr Borenius har i föreliggande lilla skrift angående ,, sången om 
skaparen^^, som behandlar Frälsarens födelse och död, velat upp- 
visa att den i hvarje minsta detalj erhållit sitt umeMU 
från de vesteuropeiska folkvisorna, hvilka uti fri, folkelig ton 
behandla bibliska ämnen enligt Nikodemi evangelium och andra 
apokryfiska sammanställningar af berättelserna om Frälsarens lii, 
medan de motsvarande ryska legenderna framvisa en helt annan 
pregel. Oenom en mängd &kta, hopsamlade från olika håll, sö- 
ker förf. ådagalägga att sången fått sin finska drägt i medlet af 
Finlands katolska tid. Skriften har tillkommit i akademiskt än- 
damål och har äfven en strängt akademisk form. 

0. a. 

Aug, Strindberg: Giftas, aderton äktenskapshistorier, med 
förord; andra delen. Sthlm 1886; 250 s. 8:o; 3:75 kr. 

I Tidskriftens decemberhäfte förlidet år omnämdes en ^sk 
öfversättning af Thorilds lilla kvicka skrift „0m kvinnokönets 
naturliga höghet". Andra delen af „Giftas" handlar, kan man 
säga, om dess naturliga dålighet. Det är egendomligt att se liurn 
jemförelsen mellan de bägge könen utMler olika hos rabnUstema 
från hvar sitt sekel. Mannen, heter det i hr Strindbergs förord. 
har odlat jorden, förädlat råämnena, organiserat arbetsmarknad 
handel och industri, utrotat villfarelserna, gjort alla upptäckter, 
försvarat hus och land med sitt lif o. s. v. „Hinimelens Gud", 
utbrister deremot Thorild med tanken på karlames regemente „i 
dessa mörka och blodiga 6,000 år, på hvilka de haft jordens välde"; 
de ha „styrt sig öjelfva och allt med en så ryslig och galen för- 
virring, att om ae tagit alla sina rådslag ur ett lotteri, enkom 
anstäldt af ' Lucifer, så hade dock aldrig något kunnat nt£iinaä 
med mindre vett, eller verkställas med mera grymhet, eller ät- 
följas af mer ynkeligt närraktig pomp och ståt, än deras kela 
fåniga regering". 

Och kvinnan, hvad har hon under denna tid uträttat? J0| 
säger hr Strindberg — på ny rad: hon har latat sig. Hon 
har icke deltagit i mannens arbete för utvecklingen, och när hon 
säger att hon varit upptagen med barnen och hushållet, så Ijnger 
hon. Hon har kastat sitt arbete på amman, på skolmamsellQ 
köksan och husan (som lagat mannens skjortor och sytt de be 
römda knapparna i byxoma). I 6,000 år har hon med konster och knep 
bibehållit sin bekväma stäUiiing, hvarunder hennes kropp försvagats, 
hennes förstånd blifvit efter och hennes tunga ovan vid sanningen. — 
Thorild åter från sin ståndpunkt finner det obeskrifligt löjligt ati 
karlame „i sin sextusenåriga oskicklighet försöka tänka^S mes 
försäkrar heligt att de „i ett så högt ämne hafva alltför litei 
förstånd att kunna mena något ondt'^ „Hvar och en upplyst, sä 



1 BOKHANDELN. 133 



ger haii; känner de ömma och höga dygder, som kvinnorna med 
en nästan gudomlig sinnesstyrka, likaså dagligen som tacklöst, 
iollgöra i det enskilda lifvet; förståndet, dygden och skönheten, 
som innebo i kvinnonaturen, har hon, under det långa och för- 
skräckliga karlaregementet, sökt vidm^thålla, ehuru med så mär- 
keligt ringa framgång beträffande karlarna^ ^ 

Strindberg, som hjelpte oss från vår öfverskattning af kultur- 
arbetet, har visserligen också för sin del genomskådat humbugen 
med det sextusenåriga karlaväldet; men numera har han derjemte 
i kvinnan upptäckt den hemliga orsaken till alla dess missrikt- 
cingar. „Hon har lagstiftat, regerat, propagerat religioner, stält 
till krig, arrangerat reiigionsförföljelser, men helst bakom den 
ätackars mannens rygg". „Genom att göra låtsadt motstånd har 
bon nämhgen uppdrifvit mannens passion till vansinne, som yttrat 
sig i kvinnodyrkan och erotisk poesi, hvarigenom mannen ända 
till y&ra dagar lefvat i ett saligt sjelfbedrägeri rörande sin för- 
nedring och kvinnans verkliga väsen och öfverlägsna ställning^ ^ 
1 det enskilda lifvet, särskildt i äktenskapet, har den duperade 
mannen likaså låtit exploatera sig, tack vare denna dyrkan af 
kvinnan: makan-modem-dottem-system-bruden, som förf. härleder 
äada äin medeltidens madonnakult och som han nu vill med 
sn kvickhet nederslå och förinta. I dessa dagar har sålunda 
btäUningen begynt blifva afslöjad och männen visat tecken till 
einancipationsbegär, och nu upphäfva damerna det rysliga rop, 
som de kalla till Kvinnosaken. För att betrygga sin öfvermakt 
tränga de in på männens arbetsmarknad och stifta Gift Kvinnas 
Eganderätt, på det att deras inkomster ej må gå till familjens 
iinderbåU. Dessa varelser, som knapt uppvaknat ur sin sextusen- 
äriga sömn, ha den oförsyntheten att pocka på samma betalning 
som mannen, och han, den beskedliga karlen, låter sig utan invänd- 
DiDg af lagen förpligtas att underhålla familjen, allt medan 
au ban icke blott får en svårare konkurrens, utan äfven går miste om 
Imnms arbete inomhus. Hvar blir nu den sköna likställigheten ? El- 
frbvarfbr ropar ingen att hustrun bör bestrida hälften af familjens 
underhåll och „gift mans eganderätt" säkerställas likaså väl som 
gift kvinnas? Låt oss taxera hustruns arbete hemma (posito att 
ton verkligen gör arbetet). Varfchefen Blackwood i „Hans piga 
^iler Debet och kredit" gör upp en hastig kalkyl och får dervid, 
Roligt högsta beräkning, hustruns arbete taxeradt till 1,000 dol- 
lars; men då hela hushållet kostar några och 4,000 dollars, så 
^<^ljer häraf, vid repartissering, att hustrun blir skyldig honom 1,000 
'lollars om året. „Kvinnan föder barnet, säger man ursäktande. 
•la det är sant, men mannen föder både hustru och barn." 

Detta är Strindbergs åsigt i kvinnofrågan, eller rättare var 
'iet, då han skref „Giftas II". I enskilda iakttagelser ligger myc- 
^^ sanning, som den fördomsfrie läsaren torde märkt redan af 
^let ofvanstående. Men som förfis maner tyckes bli mer och mer 



134 I BOKHANDELN. 



blagörmässigt, så är han icke S3amerligen nogräknad vid sina slut- 
ledningar och framkastar sina tankar haller om buller med otaliga 
upprepningar, hvarför det vill vara fallet att denna sanning mest 
bär motsägelsens och inkonsekvensens skepnad. Slutligen har hr 
Strindberg här lika så litet som annorstädes en fast utgångspunkt: 
än ställer han sig på likställighetsprincipen, frän hvilken han 
argast hugger in på könet, än på den gamla ståndpunkten, som 
också ger sina anledningar till in- och utfall. Och så går han på, 
mestadels oförsynt, o^ rått, någon gång rent af motbjudande, 
men alltid kvickt. 

Hvad beträffar sjelfva de aderton äktenskapshistorierna, äro 
de till sitt innehåll af den mest olikartade beskaffenhet, likasom i 
första delen af „Giffcas", och det är hufvudsakligast förordet som 
anger bokens ton. I estetiskt värde stå de betydligt under „Gifta8 
I'' ; flere af dem äro endast löst utkastade uppslag på en eller hall- 
annan sida, andra tomma ramarna till en ordentlig berättelse, blott 
en och par, som t. ex. „Höst", med någorlunda omsorg utarbetad. 
Förf. antyder ofta sjelf att han icke orkar föra ämnet vidare, ehuru 
det kunde ge anledning till „ vidlyftiga konstruktionsnoveller", 
ja „hela ryska psykologiska romaner". Här och der påträffas 
situationsbilder, summariskt tecknade som allt annat, men med 
en säkerhet och påtaglighet, som äro makalösa. Men öfverhufyud- 
taget lider boken af samma slarfvighet som Strindbergs andra ar- 
beten på senare tid, blott att den här tyckes kulminera. 

Några af dessa äktenskapshistorier kännetecknas af en viss 
ynklighet. som man förnimmer med så mycket större ledsnad, då 
man påminner sig den naturfriska käckhet, hvarmed kärleken i 
en del af berättelserna i „Giftas I*' var uppfattad och framstäJd. 
Med stor ynklighet dukar här den ena karlen efter den andra 
under för kvinnomas maktlystnad eller sjelfviska håglöshet. Så 
t. ex. handlar den sista berättelsen „ramiljeförsörjam** om en för- 
fattare, hvars hustru försummar barn och hem för sina väninnor 
och sin konjak, medan mannen arbetar ut sig för familjens under- 1 
håll. Slutet blir att mannen kastar sig ut genom fönstret och 
tar lifvet af sig, och medan hustrun svimmar i väninnans armar | 
och mottar damemas ömma omsorger, får den tillstädeskomna, 
läkaren tillfälle att komma fram med klänmien i novelletten som i 
hela boken: „Vet hut, kvinnor, och respekt för familjeförsörjarn!" 

Tidskriften har till anmälning fått emottaga de tre första 
delarna af Strindbergs sjelfbiografi *). Men då denne förf. varit 
nog ofta behandlad i Finsk tidskrift, och dessutom den första de- 
len recenserats af märket Robinson i en artikel om skandi* 



*) IZyewsfegtnnnan» son, en själs utvecklingshistoria (1849 — 1867 j: Jc 
ningstidm (1867— 1872); I Röda rummet (1872^1875); 261, 282, 168 s. 8; 
Sthlm 1886, 1887, Alb. Bonnier; pris tillsammans 9: 25 kr. 



^ 



I BOKHANDELN. 135 



naviaka uppfostrmgsromaner, så har man tyckt sig kunna med 
anmälniDgen vänta på de återstående delarna af sjelfbiografin, om 
förf. numera hinner med dem for de vidlyftiga skildringar af 
,,Fr&ii8ka bönder^ ^ hvarmed han för närvarande synes vara upptagen. 

B. Estlander. 



Fer Weiland: Oöingen, Bygdemål från sydöstra delen af 
Testra Göinge härad; med 7 silhouetter af Ernst Ljungh. 118 s. 
liten 8:o. Sthhn 1887, Alb. Bonnier; 1,75 kr. 

Den som intresserar sig för svenskt skämtlynne och folkspråk 
med dess naiva friskhet har med denna lilla sanding fatt en godbit, 
«om skall skänka rätt mycket nöje. Hr Weiland bjuder läsaren till 
först på Qorton stycken trefliga visor, såsom „Mesömmarsveisa", 
flGoa rå te snälla grebbor", „Pratistatinnen" (presttiondet), „Ain rejäl 
veisa^' med flere, alla på ett mästerligt sätt imiterande den nuvarande 
äyenska folkvisans tonart. Sedan följa nio rätt dråpliga historietter 
på prosa om ,,Jens Tynndal^^, han som spelade i kapp med necken; 
om „Jjrens vannring^S ^^^ kända, skrattretande folksagan ; om „Dän 
skånske frioragröden" med flere. Några af berättelserna äro illustrerade 
med silhouetter af den „klippske^^ Ernst Ljungh, som rätt lyckligt fått 
^ stamningen, det vigtigaste for illustrationer af denna art. 

Hr Weilajids visstumpar och historier, af hvilka en del äro 
skrifna af honom, andra endast upptecknade, äro i samlingen åter- 
gifna p& det något svårbegripliga målet frän Göinge härad i Skåne, 
en omständighet som emellertid endast förhöjer samlingens värde 
för dialektforskningen. För att underlätta läsningen äro de ovan- 
ligaste orden förklarade under texten, hvarjemte en fullständig ord- 
lista finnes i slutet af häftet. Både förklaringarna och sjelf^a upp- 
teckningen gifva intrycket af tillförlitlighet, likasom man otvifvelak- 
% måste anse att hr Weiland lyckats i sin straffan att lemna en 
-m och åskådlig bild ai folklynnet, sådant det delvis ännu ter sig 
i bygderna. 

Ernst LagTU. 

Gustaf af Geijerstam: Tills vidare, berättelser; 236 s. 
^:c. Sthhn 1887, Alb. Bonnier; 2: 25 kr. 

Hr af Geijerstam har samlat ihop ett tiotal smärre berättelser 
^ch skisser från åren 1883 — 86, af hvilka åtminstone ett par 
varit tidigare publicerade i svenska julkalendrar, samt kallat sin 
fcamling „Tills vidare". Kanske f&r man tyda detta så, att förf. 
fflart ämar framkomma med ett mera betydande arbete och att 
li&D betraktar detta endast som ett småplock tills vidare. Sam- 
livens fortjenst ligger nämligen hufvudsakligast i förfis gemyt- 
V och rättframma sätt att berätta sina historier, hvaremot han 
J^t icke pejlar djupt under ytan, och sanningen att säga också 



136 1 BOKHANDELN. 



lyckas allt mindre, ju djupare han vill gå. Berättelserna sakna 
det högre intresse, som knyter sig vid en verklig karaktersteckning 
och en konstnärligt utvecklad handling. Men lemnar man förf. i 
fred för dylika ledsamma estetiska teorier, så är han helt treflig. 
Han har omåttligt roligt åt Bärta och Märta, som letade efter 
lindebarn åt sig i dammen under de stora albuskama, dit storken 
brukade hemta deras små syskon för mammas räkning; han skrat- 
tar åt skäribomas storartade hjeltemod vid den ännu mera stor- 
artade hvalfångsten i svenska skärgården; han gör skämtsamma 
iakttagelser på Truls, älsklingshunden i artistkolonin Otréz i Frank- 
rike ; han dricker likörer med „En smålänning"^ en sorglös konst- 
närsnatur: skådespelare öfverallt, literatör i Stockholm, vagabond 
i Paris och sist och slutligen fet och frodig krogvärd i Kök, 
der förf. på en genomresa gjorde hans bekantskap och blef bja- 
den på middag. Under tiden skrattar han visserligen onödigt myc- 
ket och onödigt omotiveradt, skämtet är någongång grofkomigt 
och ofta alltför anspråkslöst, men det flyter ur ett godmodigt och 
vänligt lynne, en viss naturlig rörlighet i fantasin, som särskildt 
kan verka uppfriskande i sommarvärmen. När hr Geijerstams tidi- 
gare novellsamling „rattigt folk" anmäldes i Tidskriften, fram- 
hölls särskildt den täcka skissen „För att lära sig något'^ Un 
så nätt berättelse fins icke i denna samling. Anmärkas kunde 
också angående flere detaljskildringar, särskildt naturskildringarna^ 
att de bra litet ha att göra med sjelfva berättelsen. En förf., 
som ger ut sitt fjerde arbete, borde icke få låta ekarna och vide- 
buskarna i Stockholms Djurgård leka den gamla och den nya 
tiden på Björnsons maner, helst när det egentligen är fråga om 
en skojare till skäribo, som i form af blind positivspelare miss- 
brukar menniskors barmhertighet. 

Flertalet motiv äro hemtade från folklifvet i svenska skär- 
gården, der förf. tyckes ha vistats åtskilliga somrar och der kan 
ännu fbrliden sommar på en segeltur till utskären skakade af sig 
åtskilligt med klenmodighet och lifsleda, som alltid faller öfver 
honom vid tanken på intigheten „i hela vårt kulturlif*. När 
fbrf. någonstädes beskrifver en kandidat, „tjugufem år gammal^ 
gladlynt, fetlagd och smittad af moderna idéer", så passar detta 
skämtsamma sjel^orträtt rätt väl in äfven på boken, ehuru de 
moderna idéerna blott undantagsvis komma till tals. Berättelsen 
„Ett lefnadslopp" innehåller en praktisk illustration till den mo- 
derna idé, som heter „att bli hängd i hemlighet". I „UpsaJa- 
nihilism" berättas om en stackars äldre student, en sociaUstisk 
svärmare före sin tid, och i den eljes ganska nätt funna skissen 
„När barnen sjunga marseljäsen" röja sig tydliga inflytelser frftn 
Strindberg. Alldeles illa ta sig de moderna idéerna ut i samlin- 
gens första berättelse „Bort*', också den med motiv från folklifeet 
i skären. Knut Bloom har kommit tillbaka från Amerika, der 
han skaflFat sig pengar och bildning, och ger till lifs åt sina 
landsmän amerikanames åsigter om tidiga giftermål, civiläkten- 



I BOKHANDELN. 137 



skap, Ogift kvinnas sjelfforsörjning, samskoleuppfostran och dylikt, 
som passar bättre för hr Geijerstam inför åhörare från öfverklas- 
sen, än för en svensk allmogemän på kyrkbacken. 

„Bort^' är tydligen samlingens hufvudberättelse. Den handlar 
om en flicka som slår upp med sin fastman (Knut) när hon till- 
fälligtvis fått höra att han tidigare haft en förbindelse med en 
kringstrykande flicka och med henne fått ett barn. Något senare 
gifter hon sig med en rik bonde, men märker att hon derigenom 
gjort sig skyldig till ett icke mindre felsteg än det hon ej kun- 
nat förlåta hos Knut, och flyr till Amerika.* Vid genomläsningen 
förefaller denna berättelse högst osannolik. Men nu meddelar 
torf. i en anmärkning att den grundar sig på en sann händelse, 
ett försvar som man någongång sett äfven hos andra verklighets- 
författare, och vid sådant förhållande har man naturligtvis ingen- 
ting att invända. Emellertid förblir berättelsen osannolik, medan 
det alldeles ej faller en in att betvifla händelsens sanning, vare 
sig den är fingerad eller verklig, blott framställningen varit konst- 
närlig och motiveringen säker och genomtänkt. 

B. E. 

• 

Paul Bo ur get: André Cormlis; 216 s. 8:0. Sthlm 1887, 
Oscar L. Lamm; 1 kr. 50 öre. 

: En grym gåta; 128 s. 8:0. Sthlm 1887, Oscar L. 

Lamm; 1 kr. 

Paul Bourget, hittills uppskattad mera för sina kritiker, än 
för sina berättelser, har med André Comélis trädt fram som en 
af de främste bland det moderna Frankrikes yngre berättande 
skriftställare, och man har äfven skyndat att kläda honom i svensk 
drägt. Som kritiker har han sin styrka i den psykologiska ana- 
lysen; det är den som låtit honom hastigt intaga en ledande ställ- 
ning vid sidan af P. Brunetiére. Som novelldiktare är det på 
samma håll han har sina fonder, och dessa äro verkligen ovan- 
% rika. Han har iakttagit själslifvets rörelser med skärpa, han 
länkar ihop orsak och verkan, så att man tror på rörelsens nöd- 
vändighet, och han framställer den i lifliga, detaljrika bilder, som 
ofrivilligt fängsla läsaren. Han har utan tvifvel en akta diktar- 
f^Qtasi, men en mycket ensidigt anlagd. Närmast kommer man 
att tänka på de ryska novellisteme, till exempel Dostojevskis 
Raskolnikov, som möter André Comélis på mer än en punkt; 
nien en så naturkraftig skildring, en så rik tillgång på yttre ka- 
rakteristiska drag, en så stor förmåga att genom händelser och 
handlingar låta själslifvet framträda och karaktersutvecklingen för- 
^l^gä eger icke Bourget. I stället kan man då säga att inbil 1- 
^gskraften icke skenar af med honom; tilldragelsen är hos ho- 
nom bättre genomtänkt. Den är enkel, nästan torftig i förhål- 
lande till det rika psykologiska materialet, men lyckligt funnen 
fe de själsmåbiingar förf. vill gifva. 



138 I BOKHANBEIiK. 



Bourgets framBtällning är mer beskrif^ande än dramatiskt 
berättande^ men han förstår att skickligt dölja enformigheten af 
sin metod, på samma gång han håller sig inom området för sin 
talang. I första kapitlet af ^En grym gåta^^ gör han expositionen 
genom att låta en gammal vän till de båda enkoma, mor och 
dotter, i tankarna genomgå deras öden och betrakta det tillstånd^ 
i hvilket han nyss lemnat dem. I ett följande kapitel är det so- 
nen och dottersonen, resande till sitt första älskogsmöte, som i 
minnet erinrar sig huru han blef bekant med den kvinna — en 
annans hustru naturligtvis — som skall förstöra hos honom den 
oskuld, de båda mödrarna med nervös ängslighet sökt bevara midt i 
det förderfvade säUskapslif^et. André Comélis är en af hjelten 
sjelf efteråt nedskrifven sjelfbiografi, och äfv^en denna form är 
förträffligt egnad att låta det psykologiska elementet göra sig 
gällande. 

André Comélis' leäiadssaga är af sorgligaste slag. Hans 
far har blifvit mördad, då André ännu blott var ett barn; hans 
mor gifter om sig någon tid derefter med sin mans bäste vän, 
utan att ana att det är han, som låtit undanrödja mannen, drif- 
ven dertill af en lidelsefull kärlek tiU sin väns maka, en kärlek 
som han visste att skulle besvaras, såsnart mannen vore död, men 
icke förr. André har alltid hatat sin styffiar, och som äldre miss- 
tänker han honom för mordet; genom några gamla bref, dem han 
vid sin fasters frånfälle finner bland hennes kvarlåtenskap, blir | 
han förvissad om sin styffars brottslighet och hämnas genom att 
i sin tur döda honom. 

Med gripande åskådlighet skildrar han sin fars mord cM^h 
modems förtviflan. Denna kvinna, hvilken tvenne män älska med 
lidelsefull styrka och som afgudas af sin son, förblir trots sina 
stora sorger hela sitt lif igenom ett bortskämdt, älskligt barn, som 
ingenting får veta och som i sorglös bamsHghet icke ens anar nå- 
gonting af det hemska drama, som utspelas omkring henne. Om I 
det är tydligt att för£ enkom hållit henne så ytlig, för att kmma 
låta henne förbli i ovetenhet, så måste man dock medge att han 
förträffligt förstått att genomföra hennes karakter eller rättare 
individualitet, sådan han engång tänkt sig den; hon är ett af 
dessa fina, skära väsen, som männen äLska att bära på händerna, 
och är desto mera egnad att med all sin skuldlöshet bereda tre 
mäns undergång. 

Skildringen af Andres skoltid, då han af sin stySBr blifvit 
satt i ett pensionat — och hvilken styffar skickar icke sm styfson 
bort hemifrån? — hans svartsjuka mot styfPadem, som röfvat mo- 
dems kärlek eller åtminstone delat den med honom, hans funde- | 
ringar som växande gosse, allt detta kan nog vara psykologiskt rik- | 
tigt, men är ingenting nytt och skulle derför äfven förefedla trå- 
kigt, om det icke vore ett för Andres karaktersutveckling behöf- 
ligt moment. I högre grad spännes deremot intresset, då An- 
dres misstankar emot st3r£fadem börja vakna, då de småningom 



I BOKHANDELN. 139 



taga gestalt och yttra sig i ett oupphörligt bevakande af den an- 
dres rörelser. 

Härvid blir äfven förf. i tillfälle att något karakterisera 
Jaqaes Termonde, styffadern, och låta läsaren ana att bakom den 
fme, genom sin sjelfbeherskning oåtkomlige verldsmannen döljer 
sig en af lidelser beherskad ande. Det är genom att låta hans 
lidelse, som först gör honom till mördare, sedan yttra sig som en 
ståndaktig, öm och hängifven kärlek till sin hustru, som förf. 
söker höja Termonde i läsarens ögon. Afven den hemliga oro, 
som nndergräfver hans helsa, skall utgöra ett försonande element. 
Pörf. skulle kanske bättre hafva lyckats i att intressera oss för 
iionom, om han låtit detta element röja sig i handling, icke blott 
i ord. Tennondes sista ädelmodiga bragd, då han, genom att ge 
det mord André föröfvar på honom utseende af sjelfinord, räddar 
den älskade frka att få veta hela den fasansfulla sanningen, skulle 
då äfven blifva troUgare, och läsaren skuUe befrias från tviflet, 
Luravida det icke var blott och bart för att sjelf stå obefläckad 
inför sin hustru, som han gör det. Att han med knifven i hjertat 
bar nog sinnesnärvara att sknfva ned de räddande orden, kan 
endast förklaras genom den otroHga sjelfbeherskning han lärt sig 
imder sitt skiftesrika lif, en sjelfbeherskning som gör sig 
gälande till och med gent emot den älskade, men som, tack 
vare hennes karakter, icke tyckes störa det goda förhållandet 
dem emellan. 

Alla de själskval André kämpar sig igenom, hans orättvisa 
naisstankar mot modem, hans tvekan om han har rätt eller ej 
att hämnas, upptaga största delen af boken. Ehuru Termonde är 
diplomat, ser man knapt att han, så litet som någon af de öfrige, 
sknlle syssla med annat än förf:s tema. Att emellertid dessa själs- 
rörelser endast ställvis förefalla upprepade eller långtrådiga, beror 
föret och främst på den verkligen fina och genomtänkta själsana- 
lysen, men ock på den konstnärlighet, med hvilken förf. fördelar 
ritt sparsamma dramatiska stoff, så att ej blott karaktersutveck- 
%en utan ock tilldragelsen fortgår med ständigt ökadt intresse. 
^ man blott lägga märke till huru skickligt förf. finner sin upp- 
^^g, utan att läsaren på förhand kan ana på hvilket sätt An- 
(Iné skall nå den visshet om att styffadem är mördaren, som skall 
wtta dolken i hans hand. 

Ehuru „André Comélis** på långt när ej kan jemföras med 
»fiaskolnikov** såsom skildring af samhällslif eller hvad Ufsfrå- 
gornas betydenhet och omfattning vidkommer, så äro dessa i stället 
oeiiandlade med mera enhet och fasthet än i den ryska romanen. 
Denna fastare botten, på hvilken den franska förf. står, bör icke 
uteslutande tillskriftras de mera ordnade samhällsförhållanden, i 
'^'ilka han lefver, utan äfven den omständighet, att Bourget grun- 
dat sin berättehse på en verklig händeLse, en kriminalhistoria, som 
^^r några år sen tilldrog sig i Belgien och väckte uppmärksam- 
het i den europeiska pressen. En advokat från Antverpen mör- 



140 I BOKHANDELN. 



dades på ett gåtfullt sätt i Bryssel, och ehuru ransakningen ledde 
till några misstankar, förblef brottet ouppdagadt. Bourget, som 
förändrar tilldragelsen, i det han forlägger den till Paris och 
längre bort i tiden, låter en son af den mördade uppväxa och 
påtaga sig som en helig pligt att utkräfva den hämd, domstolen 
icke förmått taga. André Comélis är således en helt och hållet 
diktad personlighet, och på den kan man äfven bäst iakttaga förf:s 
onekliga diktarförmåga. Han ger honom i arf faderns inbundna 
lynne, i hvilket den uppskakande tilldragelsen vid dennes från- 
fälle framkallar ett grubblande, som får näring genom förhållan- 
dena i hemmet och utvecklar sig till en lidelsefull hämdtörst. 
Förgäfves manar honom den fromma fastern att lemna hämden 
åt Gud. Huru skall han kunna det, då han, följande tidens ström- 
ning, icke mera tror på en Gud? Men då förf. låter honom, se- 
dan han släckt sin törst efter hämd i styffadems blod, långtiMa 
att vinna frid för sin jägtande ande, känna sig blott dubbelt 
olycklig, visar förf. att den gamla fastern hade rätt, då hon isade 
att hämden tillkom Gud. Det är på denna ståndpunkt äfven fbrf. 
ställer sig, och denna lifsåskådning kan med rätta kallas upphöjd 
i jemförelse med de vanliga dekadensförfattames. 

Äfven i sina andra noveller öfverraskar Bourget på. mer 
än ett sätt med en bättre och ädlare syn på lifvet: de sysslolösa 
klassemas frivola lefveme kallar han ett lögnlif , och han inser 
att ynglingens uppfostran är förfelad, då den icke leder till nå- 
gon verksamhet, några sedliga intressen och deraf följande plig- 
ter. Huru måste man då icke förvånas öfver att han emellertid 
slösar sin talang just på att analysera de sedeslöses själsHf, nar 
samhället ju skulle erbjuda honom riklig tillgång till karakterer^ 
hos hvilka sedliga intressen äro bestämmande. I ^Andre Got- 
nélis^', hvars lidelse, genom utkräfvandet af hämden, dock har 
ett slags pligtuppfyllelse till mål, vinner hela berättelsen därige- 
nom ock ett djupare intresse; känslorna fk en större och allvar- 
ligare halt, som ställer denna betydligt öfver fbrf:s andra noveller. 
Den kan trygt rekommenderas, medan den svenska literatoren 
gema kunnat undvara „Offrad", en af förf:s förstlingsnoveller, 
som ock „En grym gåta^^, hvilken nu senast blifvit öfversatt 
Här är det kärleken, det vill säga de lösa förbindelser utan pligt- 
känsla och utan sedligt mål, med hvilka dagdrifvame sysselsätta 
sig^ som utgör temat. I den senare af dessa romaner söker den 
filosoferande förf. ändock att utgrunda, hvarför kärleken skall 
vara förknippad med begäret, och detta så lätt öfvemuupla den 
på bättringsvägen stadda; han skyr derunder icke att aMöja ett 
fbrderfvadt lefvemes hemligheter, äfven om han icke gör det så 
gentilt som Maupassant eller så gement som Zola. 



I BOKHANDELN. 141 



.71; Berättelser; bemyndig. öfvers. från danskan; tredje upp- 
lagan; del. I, H; 471 + 491 s. 8:0; Sthlm 1886, Alb. Bonnier. 

I denna billiga och ganska prydliga svenska upplaga af 
signaturen J:s samlade berättelser återfinner man idel gamla be- 
kanta. „ Anna", „ElisabetIi", ^Professorns hem** med flere hafva se- 
dan åratal tillbaka ansetts såsom skildfc passlig lektyr for unga 
flickor. Att detta äfven i många afseenden är fallet vill väl in- 
gen bestrida. Den lifsåskådning, som här sökt sig uttryck, är 
både ren och upphöjd, och den unga flickan skall säkert igen- 
finna många af sina egna tankar och känslor tecknade och upp- 
fattade med sympati både riktigt och fint. Men å andra sidan 
kan heller icke nekas att J:s berättelser förlorat den friskhet, 
som var en stor förtjenst i „En img flickas historie". Förf. 
har småningom kommit att se handlingar och personer 
från en ensidigt moraliserande ståndpunkt; säkert har tanken på 
det publikum, for hvilket hon skrifvit, haft sin andel häri. När 
man läser igenom hela räckan af hennes noveller, kommer man 
lifligt att tänka på en känd tysk kritikers kvicka råd till den 
författare, som låter dylik hänsyn blifva bestämmande: „må han 
spärra in sin pegasus i stallet och taga plats såsom omnibuskusk". 
Det är derför ingalunda min mening att det låga och lumpna i 
lifret skall dragas fram, det är ju konstnärens oförytterliga rätt 
att fritt välja sitt ämne. Men må de skildringar, som gifvas 
ungdomen, vara sanna. Sådana skola i långt högre grad odla 
smaken och känslan, än de bilder af t. ex. en idealiserad fattig- 
dom, eller af ofelbara unga flickor, som engelska författare för ung- 
dom och ofta äfven J. i sina senare berättelser bjuda på. Genom 
att J. lik omnibuskusken kört om och om igen i de gamla hjul- 
spåren, hafva småningom hennes personer både till karakteren 
och till och med hvad den yttre gestaltningen beträffar, bUfvit 
typer, som gå igen i åtskilliga af berättelserna. 

Det som emellertid oberoende häraf kan göra J:s noveller 
tilltalande äfven for en mognare läsare, är framställningen af de 
många dragen ur hemmets verld och familjelifvet. Skenbart små 
och obetydliga, blifva de den verkliga berättelsen i berättelserna 
och visa oss anslående bilder från det danska hemmet. 

H-a. 

NaMonaUtet och hildning, uppsatser af A. H. Ghydenius, 
C. G. Estlander, A. Meurman och E. G. Palmen; 96 s. 8. Hel- 
singörs 1887, G. W. Edlund. 

De några ord professor C. G. Estlander på Runebergs fö- 
delsedag i en mindre krets uttalade om våra språkfbrhållanden 
gåfvo hr A. Meurman anledning att i tidningen „Finland'' publice- 
ra två artiklar med titel „Huru klyftan fås vid". Dessa, som 
irämst ingå i det nu utgifna häftet, vilja visa att friherre v. Bom 
i sin äfven i Tidskriften refererade politiska broskyr står „främ- 



142 I BOKHANDELN. 



mande för alla vår tids idéer och sträfvanden'^, men att professor 
Estlander representerar ett vikingaparti, sä pass avanceradt, att 
„icke „Nya Pressen" och knappast v. Bom kan räknas dit." Pro- 
fessor Estlander fann emellertid uppsatsens ton värdigare än de 
vanliga utfallen mot honom och tog sig häraf anledning att i 
Finsk tidskrifts aprilhäfte utlägga sin ställning i språkfrågan. 

Närmast i anledning af denna uppsats egnades dess förfat- 
tare af ett stort antal medborgare och medborgarixmor i olika 
delar af landet en vacker hyllning, som af professor Estlander 
besvarades med det fosterländska uttalande, hvilket innehar tredje 
platsen i samlingen och föregås af nämda artikel. ^Helsingfors 
Dagblad" åter och olika fennomanska organ utsände samtidigt åt- 
skilliga polemiska artiklar i frågan; de af hrr E. G. Palmen och 
A. H. Chydenius ingå i hr Edlunds publikation. 

. Grundtanken i professor Estlanders uttalanden gälde den 
fara, som ligger i aifallet från det svenska modersmålet och i det 
brådstörtade finskhetssträfvandet. Han anser den finska kultur- 
formen tillsvidare icke vara jemnbördig med den svenska, men 
tror på den finska nationaliteten och dess egen kraft att nr sig 
sjelf, ehuru småningom, alstra en genuin bildning, som icke hel- 
ler skulle gentemot den svenska förhålla sig så fiendtligt som 
apostatemas lära om finska språkets förtryck o. s. v. Han miss- 
tänker hos en och annan slug demagog åtrå efter makten ock 
farliga allianser; men han hoppas med tillförsigt på en framtida 
endrägt, en tid „då det skall varda dubbelt hedrande och dub- 
belt Ijuft att dö för fäderneslandet, emedan det är enigt." 

Man kunde väl förstå att dessa uttalanden, så opersonligt 
de än voro hållna, skulle träffa en eller annan; man kunde likaså 
väl ana att de inom partilägret skulle trumpetas ut som idel 
,,smädelser" och „förtärande bitterhet", ja äfven som „en oför- 
sonlighet bortom grafven". Men äfven om man vet huru lätt 
partivillan förblandar sig och sitt med fosterlandets väl och ve, 
måste det väcka häpnad att se dessa professor Estlanders åsigter 
utpekade som „f ärliga för hela våW; lands utveckling" (Valvoja 
s. 235), som „ultra-svenska" (hr E. G. P.), som „en besinnings- 
löst utkastad ny brandfackla" (dens.). 

Mer än kraftuttrycken och personliga detaljer intresserar 
det Finsk tidskrift att lära känna hufsrudmomenten i angreppet. 
Största effekten har väl åsyftats med det för alla angripare ge- 
mensamma ropet om nationens tudelning: en „med berådt mod 
och med öppna ögon påyrkad tudelning af vårt folk uti tvenne 
för hvarandra i alla kultursträfvanden främmande grupper", såsom 
hr A. H. G. förmenar. Häremot måste genast invändas att be- 
tydande delar, för vår tid särskildt högst vigtiga delar af den 
fosterländska kulturen förblifva oberörda af hela frågan ; vi nämna 
blott handel och industri, folkundervisning, konst, religion och 
vetenskap, rätt fattade. Hvad skolan och den literära odlingen 
angår, så hafva vi här nödvändigtvis en tvåfaldighet. Till och 



I BOKHANDELN. 143 



med hr E. G. P. ber Gud förbjuda en kränkning af sveBska språ- 
kets rätt i Suomis bygder och anser dess betydelse i vårt land 
vara ,fSå ofantlig, att dess åsidosättande vore en stor förlust, sä 
för individerna som för nationen**. Äfven hr A. H. C. anser det 
icke vara nödvändigt att svenskan försvinner från landet; men 
huru den skall bestå, då de mest hätska angrepp och omstör- 
tande åtgärder icke fåafvärjas, lemnas osagdt, eller hänvisas man 
till den befängda teorin om två modersmål. En verklig „tudel- 
niDg" hade enligt professor Estlanders så starkt förkättrade åsigt 
icke uppstått genom en ur de äkta finska lederna utgången och der 
lingsamt, men säkert fortledd rörelse för det egna, verkliga mo- 
fleremålets förkofran. Men väl har, till skada för såväl finskhe- 
\m sunda utveckling som den svenska bildningen i landet, »klyf- 
tan" vidgats genom fennomanin eller aifallet — ty de sammangå 
i det närmaste. Denna apostasi behöfver derför icke vara ett 
Mfbrråderi'*, men den är en förvillelse, en onaturlighet, som for- 
cerat ykr språkfråga, gifvit den en skef ställning och fostrat åt- 
skilliga missbildningar. Här torde icke hjelpa jemförelser med 
Luther — som reformerade, men icke lemnade sin tro och sitt 
tyska språk — eller med äldre tiders uppgifvande af ett alls icke 
^pparbetadt modersmål. Apostasins erkännande af en större publik 
wi fbrfinskningens nuvarande öfvertag på vissa håll äro klena 
hem for dess sanning, hvilka må gälla för dagspolitiken och de- 
magogin, men ej för statsvisheten och den sanna patriotismen. — 
Hvad åter angår det för våra förhållanden brådstörtade inrättan- 
det ocb i vår tid så egendomliga frekventerandet af en mängd 
finska latmskolor, torde man icke utom en klerikal läsarekrets 
konuna särdeles långt med att jemföra 1600-talets lärda bildning 
eller förgångna tiders prestastånd som „saf-ringen vid ståndsper- 
äfonsklassens tillväxt". Finskans kulturståndpunkt bevisas ej hel- 
ler genom den finska bokstatistiken i Valvoja eller slarffelen i 
i^enska tidningar. Lefva vi nu ock i ångmaskinemas tidehvarf, 
^'ch vore nu ock en ångmaskin för bildning och kulturspråk re- 
<ian nppfunnen och genom vissa språkförordningar vederbörligen 
{■atenterad, kan då åtminstone sägas att patenten icke pläga an- 
f^ara för maskinens duglighet. 

Men vi böra komma till ett annat angrepp — för att icke 
«åga grepp. Professor Estlander skall representera „en från fol- 
^^ö massa afsöndrad ståndpersonsklass-ståndpunkt" (hr A. H. 
H M^Q klass- för att icke säga kastidé, närmare öfverensstäm* 
^'««de med den bekanta brahmanska själavandringsläran än med 
'^erige-Finlands sedan hedenhös demokratiska och frisinnade ut- 
^ckling** (hr E. G. P.) Är detta riktigt? Nej; frågan gäller tyd- 
fe'&n icke demokrati eller aristokrati, icke den literära odlingens 
Torre eller mindre folklighet. Ty den, som nu redan är färdig 
" skrifva eller åtminstone utgifva hvad som helst på finska, be- 
Jtver alls icke vara demokrat eller folkelig i sitt uttryckssätt. 
1'ärtom kan den, som anser finska språket ännu icke uppbära 



144 I BOKHANDELN. 



en högre kultur, i literaturen likaså väl som på andra områden, 
befordra en demokratisk riktning. I sjelfva verket rättfärdiga 
professor Estlanders egna uttalanden icke beskyllningen för aristo- 
kratism. „ Ville man nödvändigtvis, säger han, ställa horoskopet 
för de båda, så var det antagligt att den svenska bildningen, som 
den längre hunna och i besittning af sjelfva ursprungsordet till 
hela vårt samhäUsskick, länge nog skulle ha ledningen och till 
följd .af sin direktare beröring njed den skandinaviska kanske 
alltid behölle försteget, men å andra sidan skulle den finska bild- 
ningen, som på detta sätt blefve genuin, eftersom den hade vuxit 
ur £nska hem, ha sin ungdomliga friskhet och sin öfsrervägande 
betydelse som det stora flertalets.^' Båda skulle ,4 ädel tääan 
bära sina bästa frukter på det gemensamma fosterlandets altare." 

Ännu mer direkt vederlägger professor Estlander ett 
annat angrepp med det angripna sjelft. Hr A. H. C. k 
upptäckt ett „ vikingaprogram", „en manifestation", „ett upprop 
till Finlands bildade klass att £^sluta sig inom sig sjelf, med ett 
skildt språk och en egen skild kultur för egen räkning, lemnande 
massan af folket att sköta sig bäst den kan". Tvärtom, den 
svenska allmänheten bör, i främsta rummet visserligen bevaraade 
sin egen bildningsform, „söka upplysa den finska befolkningen om 
hvarderas särskilda och bådas gemensamma, det vill säga foster- 
landets, välförstådda intressen, för att sålunda motverka hvad ha- 
tet har åstadkommit, för att upprycka och tillintetgöra splitets 
följder." För detta måls förverkligande behöfves väl icke aposta- 
temas mystiska förening af de båda språken eller hr A. H. C:8 
tro på möjligheten af två modersmål — en teori, hvars tillämp- 
ning det vore helt trefligt att se ett visst dagblad försöka p& med. 

Det tillhör icke den stund som är och dess jägtare, fastän de 
kalla sig „ vänner af en lugnare diskussion och ett osöndradt fo- 
sterland", att bedöma det under förfinskningens tryck pågående 
kulturarbetet ; men vid ett framtida bedömande skall väl professor 
Estlanders uppfattning icke aifärdas så, som man nu försökt. Be 
senaste årens tilldragelser ha också visat att förfinskning 
yttre lockelser för tillfället blott stärkt, icke försvagat de svensb 
bildningssträfvandena och det fosterländska arbetet just i denna 
riktning. 

P. G. 

B. St ylen: Norske dehenavne med deres hetydnivg og opn^' 
delse; XV + 111 s. 8:o. Kristiania 1887. 

Det är icke något nytt uppslag i den norska namnforsknin 
gen förf. af denna lilla broskyr har för afsikt att därmed lämna 
Stödjande sig på de grundläggande värk den norska literaturei 
på detta område äger i Ivar Aasens „NorskeNavnebog'' ochF. A 
Munchs athandling „0m betydningen af vore nationale navne" od 
utan anspråk på fullständighet eller vetenskaplig noggrannhet, vO 



I BOKHANDELN. 145 



förf. lämna sina landsmän en bok, hvari de med lätthet kunna 
finna alla dopnamn, både norska och fränmiande, och därjämte de 
förklaringar öfver namnens betydelse, som senare tiders språkve- 
tenskap erbjuder. För detta ändamåls vinnande har han äfven 
tagit kännedom om namnforskningen i andra länder, särskildt Tysk- 
land, men därvid, eget nog, alldeles förbisett den svenska litera- 
toren i ämnet, t. ex. Lundgrens intressanta undersökningar. 

Vid sidan af sjrftet att göra namnens betydelse känd för 
deras ägare samt sålunda tillmötesgå ett berättigadt och förklar- 
ligt kunskapsbegär har förf. äfven ett annat af mera praktisk 
art, nämligen att genom sin skrift motvärka bruket af förvrängda 
dl meningslösa nanm samt förmå folk att nytja sådana, som både 
äro formriktiga och gifva en god och begriplig mening. Aro värk- 
iigenallade underligt hopkomna och fullkomligt» meningslösa namn, 
som förf. uppräknar i ett antal af öfver tvahundray något så när 
allmänt brukade i Norge, så synes för visso en lättfattlig utlägg- 
ning (till föräldrars och prästerskapets tjänst) af dopnamnens be- 
tydelse vara högeligen af behofvet påkallad i detta land. 

A. 0. F. 

M, Zaengerle: Kemian alkeet; Saksan kielestä mukailemalla 
SDomennettu, 426 s. 8:o. Borgå 1884—86, V. Söderström; 10 mk. 

Föreliggande arbete är försedt med ett förord af professor 
£• Hjelt, hvari bland annat meddelas att öfversättningen under 
hans inseende utförts af hrr F. J. Pätiälä, K. A. L. Lindelöf och 
K. A. 0. Relander samt att företaget af senaten understödts med 
1500 mark. I samma förord motiveras nödvändigheten af en ny 
kemisk lärobok på finska, efterträdande den redan utsålda öfver- 
sättningen af Stöckhardts kemiskola, dermed att erfarenheten visat 
behofvet af en finsk lärobok för den första undervisningen i kemi 
^id universitetet och att en sådan varder behöflig vid vissa läro- 
verk, som framdeles skola inrättas, — „om nämligen undervisning 
i kemi införes vid dem*' — ; heter det försigtigtvis. Den 
omständigheten, att en dylik bok så trängande behöfves vid uni- 
versitetet, utgör ett bevis på huru föga fruktbärande undervisnin- 
gen i tyska och särskildt i svenska är vid lyceema, ett faktum 
wm här blott i förbigående kan påpekas till vederbörandes be- 
a^de. 

Innan vi efterse huru öfverss. löst sin icke lätta uppgift, 
^vari bland annat måste ingå skapandet af en finsk kemisk ter- 
^ologi, kan det vara skäl att öf verväga originalets halt och 
J^raf beroende lämplighet för ändamålet. Zängerles lärobok, som 
inom tio år upplefvat sin tredje upplaga, är utarbetad med kl ar- 
^t och godt urval af fakta samt röjer pedagogisk blick hos ttjr- 
^ren. Då dessutom kemins tekniska tillämpningar behandlaa 
fl^got utförligare än vanligen sker i liknande arbeten, måste vaJet 
^Dses för väl träffadt. 

Finsk tidsknft, 1887, II. 10 



146 I BOKHANDELN. 



Öf^ersättningen vill gälla såsom ett slagg bearbetning, utförd 
af prof. Hjelt, och man finner i sjelf^a verket att ett och hvarje 
nteslutits eller rättats, der så behöfts. Dock kvarstå ännu många 
oriktiga och oegentliga delar, hvilka lätt kunnat rättas vid bearbet- 
ningen. Kristallazlamas definition på s. 12 är inkorrekt. 8. 18, 
der det angifvits att gaserna förena sig i enkla volymförhållanden 
och att de sålunda uppkomna föreningamas volymer i gasformigt 
tillstånd äro antingen lika med summan af komponentemas voly- 
mer eller ock förete en kondensation, fåx man likväl senare läsa 
att alla ämnen, som bilda flyktiga föreningar, göra det under 
volymförminskning. Teorin för kontaktverkningar (s. 26) kan ej 
sägas motsvara vetenskapens nyaste åsigter, dem Zängerle säger 
sig följa, och här hade rättelse kunnat vinnas helt enkelt genom 
att inskjuta ordet ^skenbart'', der det säges att de genom sm 
närvara verksamma ämnena icke undergå någon förändring. 
Utläggningen af orsaken till saltlösningars sura eller alkaliska 
reaktion (s. 42.) samt den å s. 85 befintliga j&asen om salpeter- 
syrans styrka vittna om en föråldrad åskådning, som än ej tagit 
intryck af den fysikaliska kemins resultater; samma reflexion på- 
tvingas oss äfven genom den omständigheten, att begreppet 
dissociation totalt saknas. Och dock hade det behöfbs, bland 
annat för att antyda orimligheten i den å s. 121 upptagna be- 
räkningen af temperaturen vid kolets förbränning i rent syre. 
En oriktighet ligger ock i den å s. 72 förekommande ekvationen I 
för beredning af klorväte, hvilken reaktion under vanliga förhål» 
landen stannar vid bildningen af kaliumhydrosulfat. Salpeter- 
och ammoniakbildningens beroende af mikroorganismer hade äiVen 
varit en tidsenlig rättelse. Motiveringen af namnen halfannat och 
trefaldt surt fosfat är högst misslyckad med sina tre likheter a, 
b, c å SS. 42 — 43. De i öfsrersättmngen förekommande atom^g- 
tema äro mest ändrade efter nyare bestämningar, men t. ex. vid 
antimon och platina är denna korrektion tyvärr uraktlåten. 

Bec. anser sig ej kompetent att bedöma öfversättningeii 
ur språklig synpunkt, men den synes i allmänhet troget återi 
gifva originalet, på sina ställen till och med dess tryckfel. Ev 
fel förekommer dock å s. 26, der icke-flyktiga ämnen me( 
svag affinitet sägas afgifv^a („erottavat itsestään'') flyktiga ämnei 
i st. f. utdrifva sådana. De af Zängerle uppfunna termerna ,^an^ 
mansatta elementradikaler", „haloidsyror** m. fl. hade gemi 
kunnat uteslutas. 

Med erkännande må antecknas att öfsrerss. ej skytt al) 
främmande ord, men denna fördomsfrihet hade ej bordt hind^ 
dessa intemationela termers upptagande i mindre vanstäld forn 
Sålunda hade man undgått att såsom genuint finska acceptei 
uttryck härrörande af obildade personers felaktiga uttal, sådai| 
som tislaus (= destillation), kummi (= gummi), m. fl. Fora 
förändringen vållas genom en fonetisk ortografi, som inför i 
massa onödiga vokal- och konsonantfördubblingar, af hvilka mån^ 



I BOKHANDELN. 147 



dock mera grunda sig på det svenska uttalet än på t. ex. voka- 
lens längd i originalspråket (latin eller grekiska). Exempelvis 
nämnas: sulfaatti, sulfiitti, halogeeni, oksiidi, oksaaiihappo o. s. v. 
i Missprydande är den ofta återkommande användningen af ensamma 
namn i alla möjliga kasusformer såsom rubriker, i synnerhet då 
man ur en mening utbrutit dem på en särskild rad. Bruket 
af partitivformer såsom predikatsfyUnad efter verbet „on" (är) 
förefaller ref. onödigt och tungt; öfverss. hafvra ej heller genomfört 
ett fdllt konsekvent bruk af denna konstruktion (se s. 73 slu- 
tet). Af ofvan anförd orsak vågar rec. icke yttra sig om termi- 
nologins lämplighet, hvarom blott erfarenheten vid användandet 
kan gifva ett säkert' utslag. En del termer synas dock mindre 
väl valda, t. ex. „korvaus" för substitution (egentligen betyder 
ordet: vederlag, skadeersättning). Framför termen „rakkulahöyry" 
1= Bläschendampf, Zängerle) har dock „korvaus*' fördelen af en 
större korthet. 

Be ofvan uttalade anmärkningarna, hvilkas antal lätt skulle 
kunna ökas, träffa såsom synes mest originalet och hade kunnat 
nndgås genom en mera kritisk bearbetning. Att de sålunda an- 
märkta felen ej väsentligt inkräkta på bokens * användbarhet torde 
likaledes framstå för den sakkunnige läsaren. 

Arthur Sindell. 

TJiur djupen^ ord till de bedröfvade, ur Charles Kingsleys 
skrifter, öfvers. från engelskan af Anna v, Feilitzen; 119 s. 8: o. 
Stiihn 1887. Z. Haeggström; 1 kr. 25. 

Zingsley stod i så nära beröring å ena sidan med forskningen, 
å andra sidan med folket, dess lif och dess nöd, att hans predik- 
ningar icke kunde lida af dogmatismens torrhet eller ortodoxins 
trivialiteter. I dem råder visserligen ingen naturalism, såsom 
iioB många andra predikanter med stort namn; men det är själslif- 
vet, från hvilket ämnena tagas, och ur känslans djup sändas trö- 
stens ord till de lidande. — Öfversättningen är god, och bokens 
yttre fullt värdigt det upphöjda innehållet. 

Ar vi Jannes: Svensk-finsk ordbok (Ruotsalais-suomalai-. 
nen sanakirja); 338 s. 2-spalt. 8:o. Borgå 1887, W. Söderström. 

Denna ordbok, utarbetad af en känd forskare och jframstå- 
ende pedagog, skall utan tvifvel för skolungdomen vara till det stör- 
fcxa gagn. Efter en delvis ny metod har utg. på ett praktiskt 
sätt uppstålt orden och dess former ; han har uteslutit allt sådant, som 
elevens egen eftertanke bör finna, och likaså flere ord, som sällan eller 
ai Wg höras inom skolans väggar. — Angående en eller annan de- 
taij kunna naturligtvis olika meningar hysas. Man saknar, i syn- 
; tferhet med afseende å en större allmänhets behof, som utg. äfven 
velat a&e, sådana ord som absolutist, absurd, acklamation, afdunsta ; 
Öland de finska orden vill man hellre finna t. ex. apulainen för 



148 l BOKHANDELN. 



„adjunkt'' än de fem olikaöfversättningamaaf y,absolut'^; af hvilka 
dock ingen återger ordets ursprungliga betydelse. I de svenska 
ordens stafiiing följes hufvudsakligen professor Freudenthals 
ortografi, något som blott förökar ordbokens värde. 

K. O, Leinberg: Odert Henrik Crripenherg, en Pestalozzis 
lärjunge, minnesteckning; 41 s. 8:0. Särtryck från Pedagogiska 
föreningens tidskrift 1887. 

Gripenbergs pedagogiska sträfsranden utmärkte sig genom 
en äkta pestalozzianism, som särskildt visade sig i hans prak- 
tiska metoder och den vigt han lade på skolans uppfostrande verk- 
samhet. Utom som lärare, verkade han som skriftställare och ar- 
betade, den förste hos oss, med allvar på kvinnobildningens hö- 
jande ; han försvarade detta arbete i betraktelser, som kunde vara 
skrifna den dag som är. Detta och huru ekonomiska svårig- 
heter nedtryckte den ädla mannens vexlande företag, framställes på 
ett, som det tyckes, uttömmande sätt i hr Leinbergs broskp. 
Det varma intresse Alexander I visade Gripenberg såsom peda- 
gog kan måhända delvis förklaras genom kejsarens egen bekant- 
skap med Pestalozzi 

p. a. 

G, H. A, Kröhnke: Handbok för utstdkning af kurvor till| 
jemvägs- och landsvägslinier; öfsrersättning och bearbetning af 
Hj. Bichert; Sthlm 1887, Oskar L. Lamm; 2 kr. 

Detta häfte utgör en sammanställning och delvis omarbet- 
ning af tabeller, som till största delen redan äro kända och vär- 
derade af den praktiske ingeniören. Svårigheten att öfverkomma 
en del af dem, samt den omständigheten, att de olika tabellerna 
finnas i olika upplagor af Kröhnkes „Abstecken von Curven", gör 
föreliggande häfte välkommet for mången. Införandet af metern 
som längdmått i stället för den kortare foten har gjort tätare vär- 
den på kurvomas radier samt motsvarande abscissor och ordina- 
tor till ett önskningsmål, hvilket bearbetaren insett och afhjelpt.| 
Boken torde äfven i öfriga afseenden blifva en praktisk följe- 
slagare för jemvägsingeniören. 

A. C. 

Felix Franke: Fhrases de tous les jours jemte öfvei 
sättningar, noter och ljudlära; bearbetning af Mauritz Boheman^ 
I, H; 70 + 71 s. 8:0. Sthlm 1887, O. L. Lamm; 1 kr. 20. 

Tidskriften får måhända en annan gång tillfälle att utförii' 
gare jrttra sig om de nya sträftrandena inom språkundervisnia 
gens område och särskildt dem, som stödja sig på Sweets epok 
görande engelska elementarlärobok med dess transskriberade tex 
ter. Men hvad man än tänker om dylika texters användning a 
unga nybörjare, säkert är att lärare och äldre elever af detti 



I BOKHANDELN. 149 

slags arbeten ha stort gagn och att man derför måste sätta sig 
öfver det egendomliga utseendet af de uppochnedvända och bak- 
vända, genombrutna och understrukna bokstäfvema i denna Ijud- 
enliga text, hvarpå följande exempel är ett af de i typografiskt 
hänseende helt vanliga: repete miia s — vä.r, z — vu pri, d. ä. 
répétez-moi ce vers, je vous prie, eller: sa m...ät egal, d. ä. cela 
m'e8t egal. — Hvad åter angår innehållet i Frankes Phrases, näm- 
ligen hvardagliga uttryck, dels i artigare, dels i familjär form, rörande 
väder och vind, mat och dryck, kan man ifrågasätta om dylika „fra- 
Ber'^, fastän de ha realitet och ett visst sammanhang, äro som läs text 
tor de små mycket lämpligare än * ordglomeraten i vanliga ele- 
mentarböcker; för sjelfstudium äro de deremot så mycket bättre. — 
Den korta ljudläran i andra häftet är för ändamålet fullt tillräck- 
lig, om man undantager satsfonetiken, som hos Sweet med rätta 
intager en framstående plats, men här affärdas på några rader. 
Vi sluta vår korta anmälan med att anmärka bristande nog- 
grannhet i korrekturläsningen, men uttala i öfrigt vår tacksamhet 
tor bearbetaren, som redan tidigare inlagt en stor förtjenst i ut- 
giiVandet af Jespersens förträffliga engelska grammatik. 

P. G. 



Öfv^ersigt. 

Zola som dramatiker. Paris' teatersäsong begynte senaste 
höst med „Hamlets" högtidliga uppförande på Théätre rran9ais, 
öch den aMutades i april — ty under maj för den endast ett 
skenlif — med uppförandet af Wagners „Lohengrin** på Eden. 
Nyheter hafv^a regelbundet aflöst hvarandra, med endast få da- 
gars mellanrum. Men de hafva kommit och gått utan att lemna 
»Tår efter sig. Man behöfver blott fästa sig vid „rrancillon", 
ffien den är också den enda. Visserligen har det i massan af 
den öfriga repertoaren funnits olika sorter. Palais-Royal farsen 
-Bnsan et Dusand" är roligare än „Noce de Nini", „Numa Rou- 
megtan" mindre banal än den lyckligtvis ändteligen begrafiaa 
l-Grefvinnan Sarah". Men någon väsentligare skilnad är det 
icke. Hela härligheten hör till det slag, som växer i dag och i 
morgon kastas i elden, för att aldrig mera uppstiga ur askan 
som fogeln Fenix. 

Det intressantaste under säsongen är i sjelfva verket dess 
Körsta fiasko. När en kommande historiker talar om detta teaterår, 
iall han beteckna det som det, hvarunder „Renée" spelades. Uppfö- 
Ändet af Zolas drama har åtminstone gifvit upphof till en diskus- 
Åon, som kan blifva fruktbringande. Låt vara att den uppstått å 



160 OFVERSIGT. 



propod, utan att ega egentlig grund vare sig i styckets fel eller 
förtjenster; men likagodt huru det konunit till, det diskuteras, 
och' diskussionen rör sig kring den moderna teaterns li&fråga. 
Föreställningen fåx derigenom, utom det större eller mindre antal 
aftnar den förmått locka publik, en större bärvidd än någon an- 
nan under säsongens lopp. 

Zola har icke uttryckligen gjort anspråk på att i „Eenée'' hafva 
gifvit mönster för det nya naturalistiska dramat, hvilket enligt 
hans mening skall blifva den dramatiska diktningens pånyttfö- 
delse. I detta hänseende är han ytterst försigtig. Alla notisjä- 
gare, som vid detta tiUfalle öf^ersvämmat honom, har han sva- 
rat att det är en sak att hafva en teori, och en helt annan att 
kunna genomfdra den i praktiken. Han kan dessutom undskylla 
sig med att „Eenée'' skrefs för en god tid sedan, innan han kan- 
hända ännu var fullt på det klara med denna teori. Stycket 
blef skrifvet på uppmaning af Sarah Bernhard. Hon var sjelf 
nyligen kommen till Théätre Fran9ais och hade uppträdt i „ErOnie 
vaincue^S ^ hvilken tragedi hon, som man torde minnas — det 
är nu en tio år sedan — firade en af sina tidigaste och stöi^ta 
triumfer. Parodi, författaren, som i anledning af „Rome vaincue** blif- 
vit bekant med Zola, hade skaffat denne en biljett till premieren, 
men Perrin, som icke kände honom, hade strukit ut hans namn, 
hvarpå Zola skref en ytterst rasande kritik öfver stycket och 
Sarah. Året derefter utkom „rA8Sommoir" och bragte den så 
godt som okände Zolas namn i allas mun, så att äfsren Sarah 
önskade göra den uppgående stjemans bekantskap. Parodi förde 
honom en dag till hotellet i Avenue de Villiers. Sarah var som 
vanligt icke frisk. Hon mottog dem sängliggande, men samtalet 
blef snart animeradt, då hon ledde det in på ,,la Curée'', som 
hon just hade läst och blifvit förtjust öfver. Hon fann den oför- 
likneligt dramatisk, en modem Phaedra, en rol just för henne. 
Hon öfvertalade Zola så ifrigt och så länge att skrifva detta stycke, 
att han började tänka på saken. Någon tid derefter bragte hon ho- 
nom i beröring med Perrin, som å sin sida också öfvertalade ho- 
nom att skrifva för teatern. Zola var för ögonblicket upptagen af ea 
annan sysselsättning. Det gälde att hålla sig kvar i brechen som 
TAssommoir hade brutit, och Zolas stora romancykel måste fort- 
sättas med nya mästerverk, innan glansen af hans succés fick 
tid att förblekna. Och samtidigt måste, genom ett hårdnackadt 
polemiskt fälttåg, munnen tilltäppas på motståndames tjutande 
koppel. Men då „Nana'' utkommit, återvände Zola till den idé som 
Sarah gifsrit honom, och i början af år 1881 öfverlemnade han 
till Perrin sin „Renée", den moderna Phaedra, som hon inspirerat 
honom att skrifva. 

Stycket är såled*es icke blott af äldre datum, utan derjemte 
skrifvet på en aimans uppmaning, åtminstone till en del, för att 
gifva en bestämd skådespelerska en god rol, och samtidigt, om 
icke just på vanligt vis dramatiserad efter, så åtminstone bygd 



ÖFVERSIGT. 151 



på en redan existerande roman, alltsammans hinder för att stycket 
skulle kanna uppställas som skolmönster eller banbrytare för en ny 
riktning i den dramatiska literaturen. — Zola har icke underlåtit 
att fästa uppmärksamheten härvid. Att „Renée" icke desto mindre 
betraktats som prof på hans teoris pånyttfödande förmåga är han 
till en del sjelf skulden till. Under de sex år, som gått sedan 
„Renée" skrefs, tyckes detta drama hafva vuxit allt djupare in i 
hans hjerta, på samma sätt som det stundom går med barn, hvilka 
lyckan icke är blid. Här har den varit ogynsammare än man är 
benägen att tro, då man tar i betraktande Zolas nanm och ställ- 
ning. Ingen teater har velat uppföra „Renée**. Perrin blef så 
förskräckt, då han läste dramat, att han bad Zola att icke ens under- 
kasta den granskningskomiténs dom. Då Sarah kort derpå bröt 
med Théåtre Fran9ais och fick sig öfverlåtet manuskriptet, för att 
annorstädes utverka dess uppförande, intogs också hon af tusen 
betänkligheter, som till* sist förorsakade dess återsändande. Sedan 
blef det inlemnadt till Odéon, der det blef liggande tvenne år, 
derpå till Gymnase, hvars direktör Koning tackade för äran, 
men sade att ,-,Maitre de forges" och de öfriga redan förut an- 
tagna komedierna af Ohnet i en oöfverskådlig framtid skulle helt 
och hållet lägga beslag på hans repertoar. Öfver allt der Zola 
klappade på, uppfunno direktörerna de märkvärdigaste undanflyk- 
ter, för att blifva af med hans drama. Han sade aldrig till sig 
5jelf att detta möjligen skedde emedan stycket var dåligt, med 
tvarje nytt afslag växte hans tro på att det blott var det nya 
deri, som afskräckte. „Renée" slutade med att enligt hans öfverty- 
gelse blifva ett evangelium, som han måste läsa in i sin skri^ul- 
pet, emedan ingen egde mod att höra det. I anledning af Bus- 
nachs dramatisering af hans „Ventre de Paris", som för ett par 
månader sedan uppfördes på Théåtre des Nations, kom Zola i 
polemik med Sarcey. Likasom många gånger förut förebrådde 
man honom ånyo att han alltid kröp bakom en medarbetares 
Wpa, så att det blef hans samtid omöjligt att bedöma hvad han 
sjelf kunde skrifva för scenen. Det blir lätt att pröfva, svarade 
^, jag har „Renée" liggande i min pulpet, låt uppföra den, 
<>ch i skolen ändtligen en gång kunna döma om hvad jag förmår. 
Han blef tagen på orden. Henri de Lapommeray, en känd pa- 
nserkritiker, lenmade stycket åt direktörerna för Vaudeville. De 
resonnerade att, såsom sakerna nu stodo, efter alla debatter om 
det naturalistiska dramat, skulle uppförandet af det Zola^ska arbetet 
under alla omständigheter åtminstone blifva en nyfikenhetssuccés, 
som åtminstone skulle betala sig. För ögonblicket hade de intet 
ÄQDat att spela, det antogs oläst och sattes genast under inöfiaing, 
niedan debatten ännu var varm. „Renée" blef uppförd och publi- 
ken kunde döma. 

Domen utföll ogynsamt. Under premieren följdes de första 
akterna med någorlunda intresse, men ^ång på gång irriterades 
Dian af den nästan komiska trögheten och alldeles onödiga platt- 



å 



152 0PVEB8IGT. 



heter i dialogen. Man begynte protestera; naturalismens blinde 
beundrare försökte visserligen att åstadkomma en forcerad applåd, 
men styckets svagheter voro för påtagliga för att entusiasmen hade 
kunnat hållas vid lif. Då ridån gick ned efter femte akten, applåide- 
rades utan öfvertygelse, men med desto större hvisslades det — 
hvilket i Paris är mycket sällsynt. Den skådespelare, som enligt 
det traditionela bruket kom fram på scenen för att meddela af 
hvem stycket var, hann icke längre än till orden: ,,Det stycke 

vi i afton haft den äran att uppföra " förrän han af- 

bröts af hyssjningar, som nedtystade namnet. 

Under de följande gångerna stod huset nästan tomt. Mot 
all förväntan hade icke ens nyfikenheten förmått locka folk, och de 
sparsamma åskådare, som infunnit sig, hafva varit ännu oartigare än 
premiére-publiken. De visste ur tidningarna hvad stycket gick 
för och underströko samvetsgrant alla oskickliga eller vågade 
repliker med utrop och skrattsalfvor, hvilket gjorde förestaUningCB 
till en formlig skandal. 

Zola polemiserar i Pigaro med vanlig slagfärdighet och 
skärpa mot detta „tunga fall", som Sarcey har kallat det, och vill i 
styckets förolyckande se resultatet af en sammansvärjning mellan 
„le Temps" kritiker och direktörerna, som tidigare hade förkastat 
stycket. Den första aftonen hade han hört endast några få hvis- 
selpipor, och han förklarar att de kritiker, som talat om „en storm af 
hvisslingar", begått en låg, lumpen, upprörande handling, som 
fyller honom med vämjelse, att de i stället för literär diskussion 
burit falskt vittnesbörd, med öfverläggning mördat ett konstverk 
och en teater. Han uppdrar samtidigt en parallel med „rAssom- 
moir". Då detta arbete utkom, visste hans motståndare icke huru 
många smutsiga beskyllningar de skulle kasta på det, men jnst 
denna våldsamma opposition gjorde romanen och honom sjelf större. 
Han spår att det kan gå „B.enée" på samma sätt. I kunnen 
skrika och ljuga så mycket i viljen, säger han till kritikerna, och 
sätta dramat lägre än den tarfligaste vaudeville. Men tagen er i 
akt, I aren helt enkelt i fart med att göra mig till en stor dra- 
matisk diktare, likasom I tidigare gjort mig till en stor romanför- 
fattare. — Hvad nu angår hvisslingama, så beror det som örat 
uppfattat af den som hör, och erfarenheten lär att uthviss- 
lade författare aldrig ha känsliga trumhinnor. Men hvad beträfBär 
jemförelsen med „rAssommoir", far Zola uppenbarligen vilse: 
„rAssommoir" möttes från första stunden med en likaså oblandad 
beundran från ena hållet som sträng kritik från det andra; i „Benée^^ 
har deremot ingen varit förtjust. , Jj'Assommoir" fick vänner eller 
motståndare på grund af det nya, som alla sågo; med „B.enée'* 
deremot är saken den, att ingen kan se det verkligt nya derL 
Om detta är hela det evangelium, hvaraf det naturalistiska dra- 
mat är i besittning, tyckes det icke vara någon anledning att 
besvära sig; ty såsom d^t här är representeradt, kan man icke 
deraf vänta någon pånyttfödelse för den dramatiska konsten. Och 



ÖFVERSIGT. 153 



det kan icke nekas att man icke ens med de öppnaste och blidaste 
ögon i verlden kan fälla någon annan dom. 

Stycket börjar i arbetsrummet hos en gammal, hederlig öf- 
verketsperson, hr de Chalel. Han har hela natten suttit vaken 
vid sitt skrifbord, ty han .tynges af en stor sorg, hans enda dotter 
liar låtit förföra sig. Hon har sjelf sagt honom det, och derjemte 
meddelat honom att "förförarn är villig gifva henne upprättelse 
och äkta henne. Detta är blott en ringa tröst för hr de Chalel. 
Han säger åt dottern, med hvilken han före äktenskapet har ett 
sista samtal, hvad han förutser, nämligen att hennes första fall 
snart skall följas af andra. Det är ärfblighetens obevekliga lag, 
som beherskar henne. Hennes moder har öfvergifvit sitt hem tillsam- 
mans med en älskare och steg för steg gått ned för forderfvets slut- 
tande plan, och på samma sätt skall det gå dottern. Hon får icke 
ens förklara huru allting försiggått, eller försöka att försvara sig, 
han vill ingenting höra. Häri gör han dock orätt; ty hade han 
irågat och undersökt, så hade han erfarit att der fans många för- 
mildrande omständigheter. Renée har i sjelfva verket icke blif- 
vit förförd, tftan våldtagen. I stället för att anklaga förbrytaren, 
hade hon låtit honom undkomma, och ehuru brottet icke efter- 
följdes af omständigheter, hvilka tvungit henne att så fort som 
möjHgt gifta sig, hade hon sökt få en annan person att gifva 
henne sitt namn. Hennes sällskapsdam, fröken Chuin, som är in- 
vigd i hemligheten, har nppspårat en stackars djefvul, Aristide 
Saccard, hvilken står i begrepp att begå sjelfmord af fattigdom 
och otillfredsstäld ärelystnad. Han har, då hr de Chalel är myc- 
ket rik, gått in på att spela förförarens rol och gifta sig med 
Eenée. Hela denna märkvärdiga romanhistoria kunde hr de Chalel 
mycket snart ha kommit på det klara med, men han hvarken frå- 
gar eller undersöker, och sålunda gå händelserna sin gång. Renée 
har en half miljon i hemgift, och hennes fader förärar Saccard en 
lika stor summa, emedan han ej vill att hans dotter skall gifta 
sig med en man, som är fattigare än hon sjelf Åktaparet för- 
klara sig för hvarandra. Det är lätt att förstå att giftermålet en- 
dast är en affärssak; hvardera parten behåller sin frihet. Saccard, 
som fann Renée vacker och intagande, söker öfvertyga henne om 
att de mycket väl kunde lefva tillsammans som man och hustru, 
men hon tillbakavisar honom med förakt, och det blir vid det 
öfverenskomna ; han tröstar sig med pengarna, och akten slutar 
med en apostrof till Paris, som genom fönstret framskymtar i 
fonden och som i en framtid skall tillhöra honom. 

Emellan denna prolog och åez egentliga stycket ligger en 
tidrymd af tio år. Saccard har uppnått målet för sin äregirig- 
het, han har blifvit en af Paris' största affärsmän; till och med 
finansministern väntar i hans mottagningsrum. Renée deremot 
har tråkigt. Aftalet har blifvit hållet, hon är fortfarande en 
främling for sin man, och hennes hjerta har hitintills ej heller 
klappat fortare för någon annan. Hon har inskränkt sig till att 



154 ÖFVKR8IGT. 



tömma nöjets bägare i botten, hvarigenom hon slösat bort sina 
penningar, så att hon har en betydlig skuld. Hon reser £rån det 
ena sällskapsnöjet till det andra, åtföljd af sin sty&on^ Maxime, 
Saccards barn af första giftet, en tjuguårig skön, men andefattig 
och i grund och botten fbrderf\rad yngling. Maxime har tillsvi- 
dare ingen annan nytta gjort i verlden, än att sålunda vara sin 
ungdomliga moders uppvaktande kavaljer.' Men nu vill också 
hans fader draga nytta af honom. Han vill gifta honom med 
fröken Ellen Mar, en ung svenska som är egarinna till silfver- 
grufvor, ur hvilka hr Saccard hoppas kunna vinna miljoner. 
Detta får man veta af andra akten. 

I tredje akten har det varit middagsbjudning hos Saccards. 
Scenen föreställer vinterträdgården, i hvilken Eenée just uppvaknar 
efter en svimning. Hon har icke hållit ut med att se Maxime 
vid bordet göra ftöken Ellen sin kur. Man kommer under ftmd 
med att det försiggår en förändring inom henne, och hon märker 
det också sjelf, hvarför hon sänder efter fadern, för att han skall 
inge henne motståndskraft i den kamp som förestår. Hon låter 
honom blicka in i hennes lif under de senaste åren, huru hon af en 
oemotståndlig makt drifs emot förbrytelsen, men icke vill låta 
sig besegras. Han skall styrka henne, och han gör det. Utan 
att egentligen, som hon, förstå hvad som är på färde, talar han så 
varmt för dygdens sak, att hon vid afskedet heligt lofvar honom 
att förblifva dygdig såsom hitintills. Hon söker också genast att 
aflägsna hvarje möjlighet att vackla, genom att framkalla en för- 
klaring mellan Maxime och ftöken Ellen, hvilken slutas så, att 
hon förenar deras händer. Men denna scen har öfverstigit hennes 
krafker, hon svimmar ånyo. Då hon vaknar, under det Maxime, 
som funnit henne på soffan der hon sjunkit ned, söker återkalla 
henne till medvetande, slår hon armarna kring hans hals ock till- 
står sin kärlek. 

Besten af dramat är snart berättadt. Benée är skrämd för 
förbrytelsen, sedan den väl är begången, och hon tänker redan på 
att sända bort Maxime och så godt sig göra låter återgå till 
dygdens väg. Men då inträder hennes man för att afgöra en 
affär med henne. Hon har önskat sälja några henne tillhöriga 
byggnadstomter. Man bjuder henne endast en tredjedel af det de 
äro värda, men hon är tvungen att sälja dem för att betala en 
skuld. Saccard hemtar de nödiga pappren. Men om hon 
icke skulle sälja dem, föreslår han, utan låta honom betala 
skulden? Han kunde ju mycket väl göra det, om de vore man 
och hustru icke blott till namnet, och så kommer då fram hvad 
han fastare och fastare föresatt sig under dessa tio år, nämligen 
att han skall ega henne, kosta hvad det vill. På sina knän 
tigger han om hennes kärlek. Hon står emot, förskräckt öfver 
det förhållande, som då i sjelfsra verket skulle uppstå. Hon 
vet hvarken ut eller in. Men i nästa scen får hon genom 
Maxime upplysning om att, i samma Ögonblick Saccard bad om 



ÖPVEBSIGT. 155 



kärlek, vax han betänkt på att bestjäla henne. Det 
var nämligen han som skickat ut en bulvan for att köpa tom- 
terna, hvilka han väl visste att vid en nära förestående upptag- 
ning af en ny gata skulle stiga oerhördt i pris, och för hvilka 
han bjuder henne 150,000 francs, då de äro värda en miljon. 
Tpprörd och gripen af a£9ky, kastar hon sig afgjordt i Maximes 
armar. I den sista akten har hon gjort alla förberedelser till en 
%kt med honom. Deraf blir dock ingenting, Maxime har ledsnat 
vid henne och har redan låtit lysa för sig och fröken Ellen. 
Under tiden har Mrelle Chuin, hvars tystlåtenhet Renée icke har 
betalat högt nog, underrättat Saccard om att hans hustru har en 
älskare. Denne störtar in i hennes rum med revolvern i handen. 
Basande fordrar han att hon skall öppna dörren till sin sängkam- 
mare, der Maxime är dold. Eenée ställer sig i vägen, först skall 
han gå öfver hennes lik. Men då kommer han att på ett högst 
underbart sätt berätta om att Maxime står i beråd att gifta sig. 
Hon öppnar då sjelfmant dörren. Du vill veta hvem min älskare 
är, säger hon, „var så god"! Och fader och son stå inför hvar- 
andra. Hon förbannar dem hvardera och säger dem huru usla de 
äro. Derpå skjuter hon sig sjelf med sin mans revolver, och ri- 
dån går ned. 

Från början till slut är snart sagdt hvarje scen i detta 
stycke sammansatt af de mest konventionela teaterfigurer. Zolas 
^m är, såsom han sjelf säger, att blifsra den man „som fejar 
rena teaterns orena tiljor, som sönderrifv^er de listiga spindelnäten och 
höjer scenen till åskådames ståndpunkt, så att kulissemas målade 
trän Ä lif och den friska, fria luften från det verkliga lifvet trän- 
ger in genom fonddekorationen**. Men hvad har han uppnått med 
«itt stycke ända ifrån den omtalade prologen till slutscenen med 
sin påpassliga revolver? Man kan icke tänka sig en vanligare 
teaterfantasi än uppränningen till hans stycke. En våldförd flicka, 
som helt enkelt kunde tiga, då hon ej vill säga sanningen — ty 
dramats Benée blef icke moder — gifter sig hellre med en usling 
som hon föraktar och utger honom för sin förförare, än hon an- 
ger den rätte, ehura hon väl vet att fadem långt bättre skall 
bära en olycka än ett felsteg. Denna fader, som sjelf fått del af 
saken, går in på allting utan undersökning, utan frågor. Aldrig 
hitintills har man begärt af ett teaterpublikum att det skall sluka 
sådana osannolikheter. Det kunde dock gå för sig, Sarcey på- 
står att man på teatern antager hvarje utgångspunkt, blott det 
sig derur utvecklande dramat är sannolikt, och kanske har han 
rätt. Men sjelfva karakterema äro ännu obegripligare och orim- 
ligare. I romanen personifierar Eenée en hel slägts och en hel tids 
förfall. Hon har insupit lasten med modersmjölken. Tio år gam- 
mal finner hon nöje i att titta på nakna män som bada, vid ader- 
ton år blir hon skändad, och har, då hon kände följderna, gift 
sig for att få vara fri. Först tillhörde hon den man, åt hvilken 
hon sålde sig, men har sedan bedragit honom och haft flere 



156 OFVERSIGT. 



älskare, till sist har hon fallit i blodskam, för att tillfredsställa 
sitt begär efker nya retelser. Hennes depravation förklaras, man 
blir vittne till huru den är ett resultat af naturliga dispositioner 
och omgifiiingens makt. På teatern deremot blir hon en vanlig 
melodramhjeltinna. som framträder oskyldig till sitt första fall, så 
lefver kysk i tio år och derpå sjunker, utan att detta på ett 
öfvertygande sätt motiveras. Hennes förbrytelse är dessutom på 
visst sätt en fiktion, då hennes äktenskap med Saccard aldrig 
varit annat än formelt. Det talas ofta både om ärftlighet och 
om den fbrderf\rade verld, i hvilken hon lefver, men scenen fordrar 
handling och icke blott ord; der tror man endast hvad man ser. 
Hvari det nya dramatiska program består, som Zola och hans 
lärjungar så mycket tala om, har han aldrig i klara ord sagt. 
Han har endast antydt att dramat måste undergå samma för- 
ändring, som den wagnerska musiken åstadkommit beträffande 
operan. Under den gamla italienska formen var operan en följd 
af lösryckta numror, under hvilka hvarje enskild artist vexelvis 
uppträdde och lät sig applåderas. Genom den wagnerska har 
den symfoniska musiken eröfrat scenen, i stället för att beherska 
ackompagnemanget och lägga beslag på uppmärksambeten för 
egen del, blir sångaren endast en del af det hela, hvilket skapar 
det symfoniska ensemblet. Något liknande skulle ske med dramat. 
Omgi&ingen skulle upphöjas till det dominerande, nya metoder 
grundade på psykologiska studier, infattade i en fuUt verklig ram, 
skulle ersätta de utslitna formerna och gamla bruken. Detta kan 
klinga mycket modernt, men den stora frågan är, om icke dramat i 
och med sin natur gör det omöjligt för omgifhingen att sålunda blifra 
det bestämmande. I alla fall är icke Eenée något bevis för 
teorins praktiska utförbarhet. Teaterns olycka påstår Zola be- 
stämdt vara den sympatiska personen, hvilken i operan upptrader 
som tenoren. Denna har han nog lyckats förvisa ur sitt stycke^ 
men endast för att ersätta honom med ett helt kompani med kol- 
svarta skurkfysionomier. Det måste tillåtas oss att bétvifla, hu- 
ruvida dramat derigenom har vunnit det minsta! Det är möjligt 
att teatern verkeligen är en konst som dör, att de kraf på rea- 
lism vår tid ställer på poesin icke kan dra i ett med scenens 
oundgängliga fordringar, och att diktarna derför i en framtid blifva 
hänvisade till andra mera moderna former. Men om dramat ännu 
har lifskrafb, om dess uppgift är en annan än att uteslutande 
bjuda ett underhållande ^idsfördrif, så ligger dess lifekraft i de 
goda impulser det är i stånd att gifva. Det naturalistiska dramat, 
såsom det representeras af ,3enée", inger endast vämjelse för verlden 
och menniskoma. Albert Wolf, som i en artikel i Figaro söker 
öfverbevisa Zola om att styckets fall icke är frukten af en kabal, 
sätter pricken på i'et genom att ådagalägga att när man hvisslade, 
skedde det emedan man vämjdes vid denna hysteriska dotter, 
denna samvetslösa spekulant, denna gamla kopplerska och mask- 
stungna yngling, vid alla dessa genomruttna slynglar, hvilkas mot- 



ÖFVERSIGT. 157 



svårigheter man måste söka efter i alla Paris^ fängelser och som, i 
fall de verkligen skulle utgöra den moderna familjen, skulle be- 
teckna verldens ände. Han tror, säger han, att publiken begynt 
llifva trött på denna uselhet, som de dramatiske författarne an- 
stränga sig med att införa på scenen, under förevändning af att 
kämpa mot det konventionela, som för hvarje pris vill att dygden 
skall segra. Nu har man faststält en annan regel, nämligen att 
utveckla alla laster. Under förevändning att skildra det moderna 
samhället har man i stället för missbruket af det dygdiga satt 
missbruket af det usla. Men osanningen blir lika stor, antingen en 
dramatisk period förvillar sig i optimismen, då alla ruinerade 
markiser stämma piano för några kronor, eller då den fördjupar 
sig i pessimismen, då alla, både man, hustru och barn äro lika 
frånstötande och afskyväckande. 

Till och med om uppförandet af „Renée" och den diskussion 
det väckt icke medförde något annat resultat än att fastslå denna 
sanning i det allmänna medvetandet, och först och främst i de 
dramatiska diktarenes, skulle ett sådant resultat vara stort nog. 
Men det är icke omöjligt att profvet med det Zola^ska arbetet 
också kunde bära en annan frukt. Uppretad af. sin olycka har 
Zola påmint om att han är en arbetshäst och en styfsint sådan 
och att det bästa medlet att få honom att med hela sin förmåga 
egna sig åt scenen var att försäkra honom att han ej med 
framgång kunde skrifva för teatern. Han har hotat med att, i fall 
man ref ned ett af hans stycken, eller två, eller tre, så skulle 
han skrifva ett fjerde och triumfera. Det skulle icke skada om 
han gjorde allvar af sin hotelse. Det finnes också annat i Renée än 
endast ohyggligheter. Följer man föreställningen med sympati, så 
sitter man hela tiden med en känsla af att man har att göra 
med en ofantligt vild och omogen författare, inom hvilken det i 
alla Ml fans någonting, åt hvilket han endast icke kunnat gifva, 
fönn. Här och der fijmas små glimtar, som märkvärdigt lysa 
opp situationen, realistiska drag, som t. ex. i Björnsons „De 
nygifta*', då Laura vid sin vaknande misstanke läser in por- 
trättet i sin skrifbordslåda och så i en stum scen så godt som 
återger hela stycket. Man känner att Zola har denna realismens 
instinkt, denna konsisa sammanträngdhet, som bringar de sceniska 
personerna att handla, icke tala. När han har lärt att säkert 
l^eherska denna instinkt, när erfarenheten samtidigt lärt honom 
att de konventionela formerna äro teaterns lifsprinciper, och att det 
endast, som Sarcey så träffande sagt, gäller att begagna sig af 
de af publiken hyllade bruken för att bättre kunna gifva en 
bild af sanningen, när han med andra ord har lärt yrket, 
som i den dramatiska konsten är a och o, så att ett lämpligt 
konstgrepp kan förtrolla hela salen, då är det ingalunda omöjligt 
att engång hans drama, till och med om det icke blefve na- 
turalistiskt, kan vara med om att skapa framtidens drama. Och 



158 ÖFVEBSIGT. 



till och med sådana förstudier dertill som ^B^enée^^ äro då icke utan 
sin betydenhet, och diskussionen derom har icke varit få&ig. 

Sichard Eaufinaxm. 

VolapUk. För öfver ett åx sedan (mars 1886) hafva Tidskrif- 
tens läsare varit i tillfälle att göra bekantskap med det nya verld- 
språket; här återstår blott att kasta en blick på vplaptik-sakeiis 
utveckling sedan dess. — Om också ver Idspråksidén aldrig skalle 
kunna nå sitt förverkligande, har dock den rörelse, åt hvilken 
den gifvit upphof, alltid sin icke ringa betydelse såsom ytterli- 
gare en mer eller mindre medveten protest mot det öfverdrifiia 
framhållandet af nationaliteten. Denna rörelse skall i sin mån bidraga 
att i den allmänna meningen rycka fotfästet undan för den vilse- 
gångna och samvetslösa patriotism, hvilken som en utmattande 
mara rider vår verldsdel och når sin spets i den ödesdigra an- 
tagonismen mellan Frankrike och Tyskland. 

Såsom det märkligaste steget framåt möter oss under pol- 
aret ovedersägligen bildandet af V Association frangaise pour la 
propagation du Yolapuk med hufvudsäte i Paris. I dess första 
„comité central" ingå flere personer, kända äfven utom Frankri- 
kes gränser. Såsom komiténs kanske verksammaste medlem 
framstår dess sekreterare Aug. Kerckhoffs, professor vid" „École 
des hautes études commerciales". Det var egentligen genom ho- 
nom volapdk först blef allmännare känd i Frankrike, och han har 
äfven i betydlig mån medverkat till dess spridning, närmast genom 
utgifvandet af grammatiken*) och ordboken på franska. I juni 1886 
utsände associationen i 13^000 exx. n:o 1 af sitt organ, Le Volapukj 
hvilken tidskrift utkommer månadtligen under hr Kerckhoflfe' ledning. 
Genom öppnandet af talrika afgifbsfria kurser i Paris, genom 
föredrag och ifrig propaganda i pressen har associationen arbetat 
för sin sak. Under första hälfben af 1886 höUos i Paris 13 sådana 
kurser, af hvilka några skola varit besökta af ända till 300 åhö- 
rare. I januari d. å. öppnades derstädes några nya kurser. En 
af de första anhängarena inom Paris' affärsverld vann det np 
språket i det bekanta Magasin du Printemps, för hvars personal 
en särskild, af c. 200 elever bivistad kurs anordnades. I Bordeaux 
har en filial af associationen bildats, och äfven i flere andra städer 
finnas volaptik-klubber. 

Oaktadt derouléde^ismens i synnerhet i början framträdande 
sträfvan att göra nyheten misstänkt såsom en „pastiche tudesque^S 
tyckes således volaptik dock tagit rätt god fart i Frankrike, och 
öfver Frankrike tyckes dess tillträde till den öfriga verlden 
blifvit lättare än direkte från centralbjrrån i Konstanz. Det 



*) En god fransk vp-grammatik utgafs dock redan tidigare af vp- 
lärarinnan M. J. Yerbrugh, ehuru den torde, hvad spridningen angär. 
öfverflyglats af hr Kerckhoflfs'. 



OFVERSIGT. 159 



torde vara på denna väg, eller åtminstone med tillhjelp af de 
éunska upplagorna af grammatiken och ordboken, volapuk 
tommit till större spridning t. ex. i Spanien, Italien och Ryss- 
land. Till stor del bör detta tillskrifvas det förhållande, att 
fransmännen här som vanligt förstått att popularisera, framför allt 
haft öga för sakens praktiska betydeke. Det är ett intemationelt 
språk för den intemationela samfärdseln, särskildt handeln, det 
franska sällskapet framför allt ser i volapuk ; en sådan begränsning 
af uppgiften skall säkerligen verka gynsamt på sakens framgång 
och språkets spridning. Har volapuk engång lyckats vinna bur- 
skap på detta vidsträckta område, skall det nog sedan, om be- 
Iiofret deraf gör sig gällande och om det visar sig motsvara for- 
dringarna, derijfrån breda ut sig vidare. 

Vi hafva jemförelsevis länge uppehållit oss vid framstegen 
i Frankrike, emedan „rrankrikes eröfnng*' säkerligen för volapuk 
ntgör det förflutna årets märkligaste och för dess framtid bety- 
delsefullaste företeelse; hvad deremot beträffar spridningens stor- 
lek och antalet anhängare, torde dock Tyskland ännu böra näm- 
nas främst. Under året hafva derstädes hållits ett fyratiotal kur- 
ser, hvilkas åhörareantal stundom öfverskridit 100, och ett tio- 
tal nya föreningar hafva der uppstått. I Wien skola mer än 
2000 personer i sju kurser undervisats i volapuk. För öfrigt har 
det nya språket sökt sig väg till de flesta europeiska och äfven till 
utomeuropeiska länder. Utom i Tyskland och Frankrike hafva 
under året nya föreningar uppstått i Österrike, Ungern, Italien, 
Spanien, Portugal, HoUand, Belgien, Schweitz, Ryssland, Norra 
Amerika, Central Amerika, Algier och Tunis. Kurser lära hafva 
Tarit anordnade till och med i Saloniki och Konstantinopel. — 
En viss bild af spridningen gifver antalet af de af centralbyrån i 
Konstanz utfärdade lärarediplomen. Detta antal har nu stigit 
till 411; bland de sedan ingången af 1886 tillkomna 183 lära- 
rene voro 18 fruntimmer. Af dessa 183 komma på Tyskland 69^ 
Holland och Belgien 23, Österrike-Ungern 21, Ryssland 16, 
Frankrike 12, Schweitz 9, Spanien och Portugal 8, Amerika 7, 
Itahen 6, Danmark 5, England 3, Finland 2, Sverige 1, Norge 1. 
Frankrike står här skenbart lågt på skalan, emedan de lärare- 
diplom den franska associationen börjat utdela ej ingå i ofvan- 
stående antal. 

Utom centralbyråns och hr Schleyers organ Weltsprache- 
hlatt-Tolapiikdbled och de förut i Tidskriften nämda Volapuka- 
klubs i Breslau samt det holländska organet Volapiikäbled i Rot- 
terdam, har verldspråkspressen unden året fått flere tillökningar. 
Främst bland dessa står den redan nämda Le VolapUk i Paris, 
hvartill komma: föreningens i Madrid organ El Volapiik, Il VolapUk, 
organo dei volaptikisti italiani, den i Puerto-Rico utkommande 
Timabled VolapUkik samt Volapukagased i Wien och illustrerade 
skämttidningen Cogäbled volapUkelas i Munchen, hvilka två sist- 
nämda skulle börja regelbundet utkomma först från ingången af 



160 



ÖFVERSIGT. 



1887. Slutligen har i Aalborg i Danmark sistlidna januari fram- 
trädt Volapukdbledj fällesorgan for danske volapukister, och heli 
nyligen har i Sverige tillstånd gifvits att utgifva en tidskrift 
benämd Volapukisten. 

I allmänhet synes Danmark blifva det första land här uppe 
i vår nord, der verldspråksaken tagit en viss fart. Under slutet 
af 1886 hafva der uppstått tre föreningar, i Terndrup (Jylland), 
Köpenhamn och Aalborg, af hvilka den andra enUgt senaste upp- 
gifter redan skall räkna 97 medlemmar. I Norge har i år en för- 
ening bildats i Trondhjem, och äfven i Sverige torde ett sådant 
företag vara i görningen, nämligen i Gefle. I början af inneva- 
rande år har i Stockholm utkommit en af en svensk volapiikist 
verkstäld öfversättning af Ang. Kerckhoffs^ Premiers elements de 
volapuk; denna lilla handledning är också redan tillgänglig hos 
våra bokhandlare. 

Vi meddela till sist ett språkprof. *) 



Evobon ziliko i in ped plo pak 
seva dö optik volamelakik. Li- 
sed biira zenodik gasedas e ti- 
mapenädas, kels elalttigoms gö- 
niko tefii volapuk, älovestepom 
ämulo niimis lultum ziilselul — 
Timapenäd nelijik The English 
Mechanic (Namunel nelijik) äs 
id Etincelle électrigue (Spag lek- 
tinik) puböl in Paris emanifoms 
penedabogis omså nunes e säkes 
volapiikik, kelis i redaks gevo- 
laptikoms. 

(49 ord och 272 bokstäfver utom 
de kursiverade, medan det mot- 
svarande svenska innehåller 63 
ord och 431 bokstäfver utom de 
kursiverade.) 



Man har arbetat ifrigt äfven i 
pressen för utbredandet af kän- 
nedomen om verldssamiardselns 
framtida språk. Centralbyråns 
förteckning öfver tidningar och 
tidskrifter, hvilka innehållit gyn- 
samma artiklar beträffande vo- 
lapuk, öfversteg sistförflutna må- 
nad femhundra nittiofem nummer. 
Den engelska tidskriften The 
English Mechanic (den engelska 
handtverkaren) liksom ock den 
i Paris utkommande Etincelle 
électrique (Elektriska gnistan) 
hafva öppnat sina breflådor för 
meddelanden och frågor på vo-l 
laptik, hvilka äfven redaktio-i 
nema på volapuk besvara. | 

Fenol) Nenemo. 



*) Rörande uttalet kan här anmärkas att bokstäfverna alla läsac 
såsom motsvarande svenska, med undantag af: c hvilket uttalas tsch. / 
alltid som i „far", g alltid som i „grund", ^ =» sk i „skön", o == å, w — 
tyska u, nästan ==» o i „krona", y = j i Jag", ii = vårt y. Tonvigteti h vi- 
lar alltid på sista stafvelsen. 



f 



Finlands utrikes handel och tullinkomster. 

III. 

Ett år efter sitt uppstigande på tronen och en vecka 
förr än freden i Paris undertecknades, besökte kejsar 
Alexander II Finlands hufvudstad. Han tog dervid den 
24 mars 1856 presidium i senaten, hvarvid han till proto- 
kollet aflemnade en på franska aiiattad not, genom hvilken 
senaten ålades att uppgöra förslag till handelns och sjöfar- 
tens upphjelpande, främjandet af landets industri, höjandet 
af folkbildningen, förbättrandet af kommunikationerna ge- 
nom kanaler och jemvägar med mera. Detta program gaf 
impuls till det lifvade och rastlösa arbete på alla områden, 
som fördelaktigt kännetecknar tidskedet näst efter det 
orientaliska kriget. Q-enom samverkan af regeringen, före- 
ningar, komitéer och enskilde framkallades en utveckling 
åt alla håll, som redan före ständemas sammanträde gjorde 
sig märkbar, men vann nytt lif, sedan representationen 
kallats att taga den del som på henne ankom i det länge 
uppskjutna, men nu med ökad ifver upptagna kulturarbetet. 

Denna nyvaknade verksamhet kom på mångfaldigt 
sätt vårt lands handel till godo, dock kan här icke blifva 
fråga om att beröra alla de omständigheter, hvilka medel- 
bart betingade dess utveckling; vi vilja endast uppehålla 
oss vid de åtgärder, som närmast afsågo att främja han- 
deln och sjöfarten. 

Flere förordningar vittnade om en frisinnad uppfatt- 
ning af handelns kraf. Den 27 maj 1856 beviljades tull- 
frihet under fem år för införsel af ång- och segelfartyg, 
till dem hörande tacklage och öfriga inventarier; tiden för 
tullfri import af nödiga materialier och effekter för skepps- 
byggeri förlängdes, och denna förmån utsträcktes till ång- 
maskiner for fartyg och delar af sådana; tullfrihet för ex- 
port af trävirke och andra varor medgafs för åren 1856 
— 57; rättigheten att begagna landtmannafartyg i Öster- 
sjön utsträcktes till Nordsjön mera mera. 

Finsk tidshnft, 1887, L 11 



162 FINLANDS UTBIKES HANDEL 

Vidare beviljades fördelaktiga lån till understöd för 
skeppsbyggeriet; vestfinska sjöassnransföreningen reorgani- 
serades, och en annan grundades under namn af andra 
sjöassnransföreningen i Finland. Saima kanal uppläts till 
allmänt begagnande den 7 september 1856. Sjöfarten å de 
inre vattendragen tryggades genom sjömätningsarbeten 
samt utprickande och rensning af farleder. Itedan tidi- 
gare existerade ångbåtsfart på Saima; nu begynte ångbåts- 
trafik äfven på Päijäne och Näsijärvi. Kuopio och Joen- 
suu erhöUo stapelstadsrätt. Jemvägsanläggningama be- 
gynte år 1858, och f3n:a år senare öppnades vår första jem- 
väg emellan Helsingfors och Tavastehus. Slutligen utfär- 
dades den 31 januari 1859 den intill senaste tider gällande 
förordningen angående handelsrelationema emellan Ryss- 
land och Finland äfvensom den 30 april sanuna år kun- 
görelsen angående förnyad tulltaxa för inkommande och 
utgående varor. 

G-enom den förra af dessa förordningar infördes en 
utvidgad reciprocitet uti handelsförhållandena emellan 
Ryssland och Finland. Alla ryska varor och tillverknin- 
gar fingo till Finland tullfritt införas med undantag af 
bränvin, som förblef till införsel förbjudet, samt alla rusgif- 
vande drycker och åtskilliga andra artiklar, hvilka belades 
med tull, såsom sardeller och sill, frukt, kolonialvaror, 
kaflfe, socker, sirap, oliv och bomolja, risgryn, sago, té, 
salt, rå bomull, silke, färger och färgämnen samt några 
andra; senare tillkom tobak i blader. Deremot skulle tull- 
fritt från Finland till Byssland få införas å särskilda för- 
teckningar uppräknade varor, dels utan ursprungsbevis, 
dels försedda med intyg om finskt ursprung. Dervid gälde 
den princip, att tullfri införsel af finska råvaror, jordbruks- 
och ladugårdsalster, jagtens och fiskets afkastning, produk- 
ter af allmogens hemslöjd och af handtverkeriema var oin- 
skränkt, då deremot införseln af fabriks- och manufaktur- 
varor tilläts tullfritt endast till sådana kvantiteter, som 
ansågos icke kunna blifva menliga för den ryska industrin 

Tulltaxan af år 1859, som blifvit uppgjord af en sär 
skildt tillsatt komité, införde i erdighet med den föränd] 
ring, som genom en 1857 gifven ukas skett i ryska tullag' 
stiftningen, ett lindrigare skyddstullsystem i stället för dei 



OCH TULLINKOMSTER. 163 

sedan 1822 följda. Den upptog på nio sidor under 58 rub- 
riker till införsel tullfria varor, nedsatte tullen för en 
mängd artiklar både vid import och export samt bibehöll 
endast åtta förbud emot införsel, om man frånser från sådana 
i den särskildt för apoteksartiklar utfärdade taxan. 

Deremot hade genom förordningen af den 22 januari 
1859 stadgats att för alla till Finland inkommande varor, 
utom faststäld tull, en tullförhöjning med tre procent skulle 
erläggas under benämning „sjöfarts-afgift" för att dermed 
betäcka de fyra hundra tusen rubel, hvilka blifvit Finland 
påförda såsom ersättning åt Danmark för den af skaffade 
tullen i Öresund. 

Af intresse är den utredning, som vid denna tid vans 
angående landets finansiela ställning genom en till början 
af år 1859 sammankallad komité, sammansatt af handlande, 
biTiksidkare, egendomsegare och några af bankens tjenste- 
män. Komitén skulle i närvara af ett antal senatorer 
öfverlägga och yttra sig om de åtgärder, som kunde bi- 
draga till afhjelpande af en mängd finansiela olägenheter 
och främst det menliga förhållandet, att exporten blott till 
en mindre del kunnat betäcka importen från Ryssland och 
udandet. Den borde söka vinna en säkrare öfversigt af lan- 
dets handelsbalans och approximativt uppge de sannolika ut- 
digtema för denna under år 1859 ; gifva utlåtande öfver det 
inflytande en fem å tio års fri spanmålsexport kunde utöfva; 
nppgifva ungefärliga beloppet af de kapitaler, hvilka sedan 
kriget blifvit nedlagda i fartygsbyggnader och bruksan- 
läggningar; samt uttala sig om invexlingen af bankens 
sedlar i S:t Petersburg och utsigten för den tilltänkta hy- 
poteksföreningen att finna kapitaler inom landet. I sitt 
betänkande finner komitén förklaringen till den stora skil- 
naden mellan importen och exporten under de sista åren 
uti de förluster och kostnader, hvilka genom kriget drab- 
bat Finlands handel, äfvensom uti den ofantliga importen 
trån Byssland, förorsakad dels af den inträffade missväx- 
ten, dels af den protektion ryska varor och fabrikater åt- 
njutit. Äfven den under dessa år betydliga importen af 
materialer för skeppsbyggnader, fabriker och andra in- 
dustriela företag framhålles. 

Beloppet af de kapitaler, som under åren 1856 — 58 



164 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

blifvit använda till produktiva företag, beräknades uppgå 
för segel- och ångfartyg till 5,08 miljoner rubel, för fabri- 
ker ochi manufakturer till mer än 2,2 9 miljoner rubel. Då 
härtill lägges värdet af åren 1856 och 1857 importerad 
spanmål med nära 6,37 miljoner rubel, erhålles det resul- 
tat, att Finlands disponibla kapitaler sedan kriget skalle 
hafva minskats med nära 13,74 miljoner rubel, af hvilka 
mer än 9,59 miljoner beräknades hafva ur landet utgått. 
Det oaktadt ansåg komitén att landets finansiela ställning 
icke kunde anses synnerligen brydsam, då dess handel och 
industri, ehuru för några år sedan i utlandet till någon 
del skuldsatta, numera der hade inga eller få skulder, och 
då de nu på industriela och jordbruksföretag, kommunika 
tioner med mera använda kostnaderna i en framtid måste 
blifva vinstgifvande. Intet vore att frukta, om de påbe- 
gynta företagen obehindradt och naturligt finge utveckla 
sig och möjligen blefve underlättade. Man hoppades 
äfven mycket af den utlofvade reciprociteten i han- 
delsförhållandena till Byssland samt föreslog, i afsigt att 
minska införselbehofvet af spanmål, inskränkning af brän- 
vinsbränningen och upphjelpande af landets jordbruk; dock 
tillstyrkte komitén fullkomligt fri spanmålshandel så till 
export som import. Bankens lånerörelse ansågs för han- 
deln alldeles oumbärlig. Till förekommande af rubbning 
i bankens förtroende föreslog komitén att staten måtte öt- 
vertaga såväl redan upptagna lån som de, hvilka framde- 
les komme att uppnegocieras, äfven som att en särskild 
fond till dessa låns amortissering under bankens för\'alt- 
ning måtte inrättas. 

Också underkastades banken under år 1859 en reor- 
ganisation, hvilken jemte myntreformen 1860 — 1865 gafj 
penningeväsendet nödig stadga. Grundläggandet af hypo- 
teksföreningen och föreningsbanken, hvilka begynte sin 
verksamhet 1862, bidrog derjemte att tillgodose det kända 
behofvet af större rörelsekapitaler såväl för jordbruket soml 
industrin och handeln. Kungörelsen den 4 februari 1863 in- 
förde i tulltaxan några ändringar: tullen på dryckesvaror 
och en del artiklar höjdes, men nedsattes deremot på flerei 
andra för att minska skyddet, som åtnjutits af socker- ocl^ 
tobaksfabriker, pappers- och jembruk; äfven upphäfdes 



OCH TULLINKOMSTER. 165 

den år 1835 påbjudna tullförhöjningen af 50 Vo for salt^ 
som från annan än produktionsorten infördes. 

Grenom kriget hade de handelstraktater, hvilka tidi- 
gare blifvit afslutade med de krigförande nationerna, blif- 
vit upphäfda; dessa förnyades åter i fredstraktaten i Paris. 
Senare afslötos nya traktater med Frankrike år 1857 samt 
nnder 1860-talet med Österrike, Italien och Havaija. 

Det lifvande inflytande, som dessa åtgärder utöfvade 
på sjöfarten och handeln, gjorde sig i synnerhet märkbart 
Tinder de första åren af sextiotalet. Men snart derpå in- 
trädde, tillföljd af felslagna skördar, ett svårt betryck, som 
nådde sin höjd genom 1867 års totala missväxt och fram- 
kallade nya lindringar i tullen. Kungörelsen den 27 feb- 
ruari 1867 afskaffade för fem år all exporttull utom för 
lump och kreatursben, hvarjemte exportförbud, bland annat 
mot utförsel af huggna och bilade bräder och plankor, 
bark och kol, upphäfdes. Dock bibehölls fortfarande den 
sågningsafgift, som genom kungörelsen den 9 april 1861 
införts för alla land- eller sjövägen utförda för sågade trävaror 
i stäUet för sågskatten. Genom en ny tulltaxa af den 29 
juli 1869 blefvo ofvannämda provisionela lindringar för fram- 
tiden bestående, tillika infördes en mängd betydande 
nedsättningar i tulltariffen för importerade varor. Genom 
förordningen angående handel och näringar af den 24 feb- 
ruari 1868, som sedermera erhöll ändringar och tillägg i 
frisinnad riktning den 20 augusti 1873, blef finska med- 
borgares rätt att drifva handel, reda i skepp och till ut- 
landet utföra eller derifrån införskrifva varor, i betydlig 
mån utvidgad. Den förlamning, hvaraf handel och närin- 
gar lidit under senare delen af sextiotalet, efterträddes vid 
öfvergången till sjuttiotalet af en särdeles liflig verksam- 
het, Irämjad af de förbättrade kommunikationerna, af goda 
skördar och förmånliga handelskonjunkturer i utlandet. 
En 'så hastig utveckling af våra handelsförhållanden, en 
ii stor stegring af såväl export som import, hade icke 
tomt hos oss förekommit. Denna utveckling och jemvä- 
garnas inflytande derpå skall blifva föremål för den föl- 
jande afdelningen af denna uppsats ; vi öfvergå nu till ett 
aännare betraktande af de statistiska data, som hänföra 
sig till nu skildrade period. 



166 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

Uppgifterna om import- och exportvärdena under de 
första åren af perioden 1856--69 lida af stora brister, då 
berättelserna om handeln på Ryssland hänföra sig, såsom 
äfven tidigare, endast till handeln öfver saltsjön. Först 
sedan tillföljd af 1859 års förordning angående handelsre- 
lationema med Ryssland en finsk tullexpedition i S:t Pe- 
tersburg och ett nytt tuUdistrikt, det östra, jemte nya tull- 
bevakningsstationer vid Finska viken, Ladoga och land- 
gränsen emot Ryssland tillkommit, vunno uppgifterna om 
från kejsardömet till Finland importerade varor större 
pålitlighet. Dock saknades äfven derefter säker kunskap 
om landvägen till Ryssland utförda varor, emedan deu 
finska gränsbevakningen, tillföljd af otillräckliga arbets- 
krafter, icke var ålagd att lemna anteckningar deröfver. 
För att fylla denna brist sökte generaltulldirektionen af 
ryska tullstyrelsen förskaffa, sig dessa uppgifter ; de upptaga 
dock varuvärdet efter i Ryssland gällande priser och kunna 
derför icke anses fullt jemförbara med det öfriga export 
värdet. Uppgifterna om totala varuutbytet med Eyss- 
land från och med år 1861 till år 1870 äro här så- 
dana de af statistiska byrån blifvit upptagna i det andra 
häftet af dess publikationer; för tiden före 1861 har det 
totala varuutbytet med Ryssland erhållits på samma sätt 
som för föregående perioder; handeln öfver Ladoga och 
landgränsen har nämligen beräknats, enligt ett medeltal for 
åren 1861 — 69, utgöra omkring 40 7o ^^ ^^^^ varuutbytet 
med kejsardömet. Från öppnandet af jemvägen Riihimäki 
— S:t Petersburg den 11 september 1870 till den 1 juli 1873 
innehålla hvarken tuUspecialierna eller statistiska byråns 
publikationer några uppgifter om det af jemvägen förmed- 
lade varuutbytet emellan Finland och Ryssland; emeller- 
tid skulle sifferdata angående varuutbytet med kejsardö- 
met blifva i hög grad vilseledande, om man icke toge i 
betraktande denna ingalunda obetydliga jemvägstrfefik. 
För att till någon del, om ock endast approximativt fylla 
denna lucka har jag för nämda år beräknat årliga värde- 
beloppen af det af jemvägen förmedlade varuutbytet emel- 
lan Finland och Ryssland under den förutsättning, att 
under dessa år importen och exporten per jemväg icke 
synnerligt ändrat sin beskaffenhet, hvarför deras värdebe- 



OCH TULLINKOMSTER. 



167 



lopp kunna antagas proportionela mot den godsmängd, som 
med jemvägen under samma tid befordrats från och till 
Eyssland*). De erhållna resultaten sammanställas i föl- 
jande tabell. 



Värdet af 


Under åren. 


1870 1871 1 1872 ] 1873 


Miljoner mark. 


importen till Finland 

exporten från Finland 


8,3 
5,8 

14,1 


20,7 

14,4 

35,1 


22,6 
22,9 
45,5 


21,7 

19,3 

41 





För jämförelse må här nämnas att det af jemvägen 
förmedlade varuutbytet med Eyssland under år 1874 enligt 
tullspecialiema utgjorde 53,02 miljoner mark, hvilket utvisar 
att ofvan beräknade värden af totala varuutbytet icke torde 
vara för högt anslagna. 

Huru osäker denna beräkning än må vara, kan den 
dock ådagalägga att den minskning i landets totala varu- 
utbyte och utbyte med Eyssland, som enligt statistiska 
byråns publikationer skulle hafva egt rum åren 1870 — 72, 
i sjelfva verket endast är skenbar och beroende på de bri- 
stande uppgifterna om jer n vägstrafiken. Läggas de ofvan 
erhållna värdena till de i nämda publikationer upptagna 
beloppen af varuutbytet med Eyssland under dessa år, 
erhållas följande 

totalvärden: för år 1870 — 56,8 miljoner mark. 
„ 1871 — 71,4 
„ 1872 — 84,8 
„ 1873 — 80,1 

Dessa värden visa en fortgående utveckling af han- 
deln med Eyssland under trienniet 1870 — 72 samt lemna 
för denna period ett medeltal ^f 71 miljoner mark. 



*) Uppgifter om denna godsmängd stå att vinnas ur jernvägs- 
8t\Tel8ens oerättelser endast för åren 1871 — 73, hvarför beräkningen 
icke kunnat grundas på andra omedelbara anteckningar öfver import- 
och exportvärdet än de under senare hälften af 1873 gjorda. För 
^etta års första hälft hafva dessa värden på grund af hela godstra- 
Hkens fordelning på de olika månaderna antänts utgöra 48,6 7q &f 
resp. Tärden for hela året; för år 1870, under hvilket före det officiela 
öppnandet af jemvägen en provisionel trafik var anordnad, har vär- 
det för importen och exporten per j em väg antagits uppgå till minst 
beloppen under månaderna september — december år 1871. 



168 



FINLANDS UTRIKES HANDEL 



Efter dessa för bedömandet af en del här använda 
statistiska data nödiga förklaringar skola vi öfvergå till 
ett närmare betraktande af dessa data för perioden 1856 
— 69. Vi finna då främst att handeln straxt efter fredens 
afslutande var synnerligt liflig, så att varuutbytet under 
år 1856 uppgick till 53,62 miljoner mark emot 39,18 miljoner 
för år 1853, hvarvid för Eyssland endast varuutbytet öfver 
saltsjön är inberäknadt. Följande år tilltog beloppet yt- 
termera, i synnerhet tillföljd af en mycket stegrad import, 
och uppgick till 63,31 miljoner mark för att derefter be- 
tydligt nedgå. 

För att gifva en lättare öfverblick af sifieruppgiftema, 
sammanställas här i en tabell några hithörande data, hvar- 
vid för de tidigare perioderna silfverrubeln beräknats till 
fyra mark. 





fl 

U 


C- 


^ ua eo 
CO N « 

2«5 


«o «o Hl 

00 «o Hl 


r- »^ f 

o Hl^ Oö^ «0^ 
C^ ^ S S 


• 




ei| u» d 

«D 0» r-l 


Ht o eo 
Hl « 0>^ 

cnTco* cd" 


(D «D Hl »Q 
C4 © lO O 


U 

08 

s 




eo O O 

o» » eo 


C« 00 00 
00 IM c* 


00 U» 00 t> 
t^ »o Hl o» 

CO oT t*" ^ 
•^ CM ^ 


a 




O » liS 

eo r- f 


Hl « O» 

U3 00 r< 

CO CiflO 


Hl Hl O» Hl 

09 00 KS lO 


S 




»> «-( o» 
c» ea o 


t- © N 

O»^ HJ^ »^ 

csT csf ö" 


Ht »^ «H 
O» CD 04 




00 00 


o r- <rH 
H« « M 

r-l C^ 


Hl o lO 

(tTco o" 


Hl (<• CD 
© 04 09 


U 
»8 

> 


2s" 


•* Ht eo 
r^ eo f 


© f 00 
M» © Ht 


3 3 S 

5 s""sr 


9 

'O 

S 

08 
60 

U 




U 

1» 

I 
1 


DQO 


1 

1 
1 


»'TI 

m ® c 

o ?3 

1" 


: g : S Ö 

• 8 : !z; "S 

"S^E: : 1 ä 










fl 

P 





OCH TULLINKOMSTER. 169 

Ur denna tabell finna vi att den betydliga tillväxt i 
varuutbytet, som gör sig märkbar under de två första åren 
efter kriget, hsu: sin förnämsta orsak i en högt stegrad 
liflighet i handeln med Ryssland och Sverige, hvilken dock 
under trienniet 1858 — 60 betydligt aftager, så att varuut- 
bytet i värde åter närmar sig beloppet före kriget. Med 
det öfriga utlandet bibehåller det stegrade varuutbytet sig, 
så till ut- som införsel, temmeligen konstant under perio- 
derna 1856—57 och 1858—60. 

Den genom freden upphäfda två års långa afspärr- 
ningen från utlandet förklarar denna handelns synnerliga 
liflighet de närmq^ste åren efter kriget. Att varuutbytet 
med Sverige, särdeles under det första året, till stor del 
4)ibehöll sin under kriget vunna stegring har delvis sin 
förklaring deri, att en mängd i Sverige under krigsåren 
upplagdt transitogods året 1856 infördes till Finland. Hvad 
åter den lifvade handeln med Ryssland vidkommer, förkla- 
ras denna af den stora import af säd, om missväxten 1856 
påkallade. Denna missväxt öfvergick de tre nordliga länen, 
medan endast en knapp skörd erhölls i Viborgs och St 
ilichels län ; beloppet importerad spanmål och gryner steg- 
rades derför under 1857 med mer än 6 miljoner lispund, 
motsvarande ett värde af omkring 10 miljoner mark. Med år 
1858 synas handelsförhållandena i det afseende återgått 
till sitt läge före kriget, att totalvaruutbytet med Ryss- 
land, som under de senaste åren uppgått till omkring "^/g 
af utbytet med utrikes orter utom Sverige och Norge, nu 
i det närmaste återgick till sitt förra förhållande af in- 
emot 2/g deraf. De tidigare framhållna åtgärderna från 
slutet af femtiotalet för befrämjandet af landets materiela 
utveckling i förening med goda skördar, särdeles under 
åren 1859, 1860 och 1861, förfelade icke att utöfva ett vä- 
sentligt inflytande på handeln; derjemte synes den större 
reciprocitet, som 1859 års förordning fästs tält uti handels- 
relationerna med Ryssland, på ett synnerligen kraftigt sätt 
inverkat. Trienniet 1861 — 63 utvisar för det totala v£mi- 
utbytet med Ryssland en stegring med omkring 120 7o 
mot föregående triennium, och i samma förhållande hade 
äfven exporten till Ryssland öfver saltsjön stigit, medan 
utbytet med Sverige och Norge öiats med endast något 



170 FINLANDS UTEIKES HANDEL 

öfver 50 7o sa^at utbytet med det öfriga utlandet med icke 
fullt detta belopp; exporten hade dervid tillväxt något 
mera än importen. 

Importen från Ryssland stiger oupphörligt under sex- 
tiotalet, från 15,32 miljoner mark under år 1860 till ett 
årligt medeltal af resp. 18,30, 20,9 3 och 25,62 miljoner mark 
för trienniema 1861—63, 1864—66 och 1867—69. Förkla- 
ringen deraf ligger i de svåra missväxter, hvilka under 
denna tid drabbade landet. År 1862 hade missväxt åter 
öfvergått de tre nordliga länen; skörden var knapp i Vi- 
borgs och St Michels län. År 1865 drabbade missväxt de 
sistnämda tvenne och Kuopio län, under det att skörden 
utföll knapp i Tavastehus, Vasa och Uleåborgs län. Slut- 
ligen öfvergick den svåra missväxten 1867 hela landet,» 
med undantag endast af Tavastehus och St Michels 
län, der skörden, ehuru något bättre, dock var mycket 
knapp. Det behof af spanmål, som tillföljd häraf uppstod, 
påkallade under åren 1862 - 68 en import af närmare 64 
miljoner lispund eller 9,1 miljon lispund i medeltal årli- 
gen, med omkring 11 miljoner såsom maximum för hvar- 
dera året 1862 och 1865 samt något öfver 7 miljoner för 
år 1864 såsom minimum, medan under föregående triennimn 
den antecknade importen i årligt medeltal uppgått till en- 
dast 2,6 miljoner lispund. År 1869 gestaltade sig i detta 
hänseende visserligen något bättre än de närmast före- 
gående åren, i det att införseln af spanmål då uppgick till 
6,2 miljoner lispund. Tager man i betraktande att under 
dessa åtta år närmare 5 miljoner lispund spanmål blifvit 
utförda, hade i landet stannat mer än 65 miljoner lispund 
spanmål, som tagit i anspråk ett högst betydligt kapital 
Följderna af dessa missväxter gjorde sig märkbara redan 
under år 1866, då äfven talrika fallissementer inom köp- 
mannaståndet ökade det betryckta läget. Vi finna derför 
att varuutbytet med utlandet utom Eyssland nedgår för 
denna tid; tydligare än i medeltalen framträder detta i 
talen för de skilda åren. Så nedgick varuutbytet med ut- 
landet utom Byssland, som år 1863 utgjorde 57,24 miljoner 
mark och för 1865 uppgick till 61,14 miljoner: 
år 1864 till 49,04 miljoner 



OCH TULLINKOMSTER. 171 

år 1866 till 48,16 miljoner 
„ 1867 — .43,16 „ 

hvarefter det åter begynte stiga. Till detta nedgående 
bidrog äfven i sin mån de i Europa då pågående krigen. 
Varuomsättningen med Danmark hade under krigsåret 1864 
nedgått från 1,8 miljoner mark till endast 0,7 miljoner 
och under det preussisk-österrikiska kriget 1866 nedgick 
varuutbytet med Tyskland från ett medeltal af 18,7 miljo- 
ner mark för de närmast föregående åren till 12,2 miljoner 
mark for år 1866. 

Under sådana förhållanden hade varuutbytet med 
Byssland småningom till belopp öfverträffat allt det öfriga 
utbytet, men nedgick åter från år 1869 tillföljd af den 
hastiga utveckling handeln med vestra Europa från denna 
tid erhöll. 

Betrakta vi varuutbytet med de olika länderna, finna 
vi att varuutbytet med Sverige — Norge de första åren ef- 
ter kriget betydligt stigit och uppgår under åren 1856 — 
59 till närmare 19 7o af hela handeln med utlandet utom 
Ryssland; äfven med England är utbytet i betydligt till- 
tagande och utgör för dessa år 22 "/o, medan utbytet med 
Tyskland, Spanien och Portugal, Nederländerna och Bel- 
gien samt Frankrike relativt betydligt aftager. 

Under 1860-talet intager bland utrikes länder Tysk- 
land med afseende å totala varuutbytet allt fortfarande 
första rummet, ehuru dess relativa betydelse yttermera 
nedgått och representeras af endast 31 7o ^^t 40 Vo före 
orientaliska kriget. Dernäst följa England med 26 %, Sve- 
rige — Norge med 15 ®/o, Amerika med 12 7o» Spanien och 
Portugal med 4 7o. Nederländerna och Belgien med ett 
något mindre belopp, Frankrike med 3 7o? Danniark, Ita- 
lien och öfriga länder med tillsammans 5 7o ^^ utbytet 
med utlandet, Ryssland oberäknadt. Sålunda hade, jem- 
förd med perioden före kriget, handeln med Tyskland, 
Spanien och Portugal, Nederländerna och Belgien förlorat 
i relativ betydelse, då deremot handeln med England och 
Amerika relativt gått uppåt. 

Importen var störst från Tyskland och utgjorde 41 ®/o 
af hela importen från utlandet utom Ryssland, dernäst 
kom den från Amerika med 19 %» England med 16 7o 



172 



FINLANDS UTBIKES HANDEL 



samt Sverige — Norge med 14 %• Exporten var störst till 
England och uppgick till mer än 43 •/o af hela exporten 
till utlandet; demäst följde utförseln till Sverige— Norge 
med 17 ^/o, Tyskland med 14 7o, Frankrike med 7 7a, Spa- 
nien med 6 Vo» Nederländerna och Belgien med tillsam- 
mans 5 Vo- 

Vid slutet af denna period eller år 1869 hade följande 
städer ett varuutbyte, som öfversteg två miljoner mark. 



Totala 
varuut- 
bytet. 


Export. 


I tusental mark. 


30073 


5605 


24493 


11223 


12136 


3112 


4159 


2184 


3813 


1446 


3487 


1397 


3199 


881 


2744 


1419 


2568 


1174 



Helsingfors 

Viborg 

Åbo 

Uleåborg 

Vasa 

Björneborg 

Borgå 

Fredrikshamn (jemte Kotka)- 
Kuopio 



Helsingfors hade sålunda nått första rummet; dess 
varuomsättning hade sedan år 1852 nästan femfaldigats, 
medan Viborgs tilltagit mer än 4 ^/^ gång, Abo och Uleå- 
borgs med 65 7o» Björneborgs med 61 ^/„; Kristinestads 
hade från 2764 tusen mark nedgått till 1846 tusen. Med 
afseende å exporten intog Viborg fortfarande första rum- 
met; dess utförsel hade mer än sexfaldigats. Helsingfors 
hade från det sjette rummet höjt sig till det andra, i det 
att dess export ökats 9V2 %^^' 

Under tioårsperioden 1860 — 69 utgjordes exporten 
likasom äfven tidigare i främsta rummet af skogsproduk- 
ter, hvilkas värde kan uppskattas till 46,7 •/o af hela export- 
värdet; af detta procenttal belöpte sig på trävirke och ved 
37,3 %, på beck och tjära närmare 8,4 % samt på aska 
och bark 1 "/q. Demäst följa ladugårdsprodukter med ett 
sammanlagdt värde af 16,9 '^/q, hvaraf för smöret ensamt 
13 Vo. Jern- och stålexporten uppgår till 11,1 ®/„, väfoa- 



OCH TULLINKOMSTER. 173 

der och gaan utföras till ett sammanlagdt värde af 8 7o> 
öfriga manufakturvaror till något mer än 4 7o» tvaraf 
på exporteradt papper och tapeter under senare hälften af 
perioden belöpa sig 2,1 %; den exporterade spanmålens 
värde utgjorde 3,2 7o^ fiskens omkring 3,1 7o- Dessa tal 
angifv^a det årliga medelvärdet under nämda period. För 
enskilda år vexlar beloppet ganska betydligt; så utgjorde 
exempelvis för trävirke och ved den högsta procenten 50,9 7o 
år 1866, medan den minsta uppgick till endast 28, i % '^^' 
der år 1867; smörexporten varierade emellan 18,3 7o för år 
1868 och 9,5 7o "»inder 1866; jernutförseln emellan 14,2 7o 
år 1867 och 7,6 7o *r 1862; exporten af väfuader och garn 
emellan 14,3 % år 1867 och 3,8 7o under 1861. 

Importens hufvudartikel utgjordes af spanmålen, h vil- 
ken tillföljd af de många missväxter, som öfvergingo lan- 
det, uppgick till ett medelvärde af 27,2 ^/^ af hela in- 
förseln samt varierade emellan 11,5 7o ^^ ärr 1860 samt 
39,5 7o för år 1867. Derefter följde kaffe och socker med 
importvärden af resp. 8,3 7o samt 8 7o) väfnader med 7,9 7o> 
jem och stål samt arbeten deraf med 6,6 7o7 ^^ bomull 
med 4,8 7o, tobak med 3,4 7o) salt med nära 3 7o, brän- 
vin, konjak med mera med 2,3 7oi "^iiier med 1,6 7o> frak- 
ter och krydder med 1,1 7o samt böcker med endast 0,2 7o- 

En jemförelse med talen för 12-årsperioden 1841 — 
52 utvisar att af exportartiklarna ladugårdsproduktema, 
jemet, väfnader och andra manufakturalster beaktansvärdt 
vunnit i betydelse, medan skogsprodukterna och i synner- 
het tjäran förlorat något af sin visserligen allt ännu öfver- 
vägande vigt. 

Af importartiklama hafva spanmål, bomull, jern och 
tobak vunnit i relativ betydelse samt nedtryckt procent- 
talet af de flesta andra artiklars importvärde. 

Öfvergå vi nu till tullinkomsterna, finna vi att den 
stora liflighet i handeln, som utmärkte det första året efter 
kriget, uppbragte totalbeloppet af dessa inkomster under 
år 1856 till 6,13 miljoner mark emot 4,86 miljoner för år 
1852, hvilket utgjorde det högsta beloppet före kriget. Vis- 
serligen nedgingo tullinkomsterna något under de två föl- 
jande åren, särdeles det senare, och utgjorde 1858 omkring 



174 FINLANDS UTRIK ES HANDEL 

5,2 miljoner*), men började derefter stiga tillföljd af den 
stegrade och lifvade verksamheten på alla områden, som 
utmärkte de första åren på 1860-talet. År 1861 uppgick 
totalbeloppet, då sjöfarts-, sågnings- och båkafgiftema in- 
beräknas, redan till 7 miljoner mark, emot föregående 
årets 5,7 miljoner, samt steg yttermera till närmare 8,3 mil- 
joner under år 1863. Derefter inträffade åter ett nedgående, 
som år för år fortgick och uppnådde sitt minimum med 
närmare 5,6 miljoner år 1867. Från detta år stego tullin- 
komsterna, så att totalbeloppet år 1869 uppgick till nära 
6,94 miljoner mark. Alla dessa vexlingar betingades huf- 
vudsakligast af ett motsvarande stigande och fallande af 
tullen för inkonunande varor, hvilken varierade emellan 
7,28 miljoner år 1863 och 4,8 miljoner år 1858. Tullen för 
utgående varor, som år 1856 utgjorde närmare 205 tusen 
mark, vexlade derefter oupphörligt emellan 302 tusen för 
år 1865 och 183 tusen år 1860 till dess den, såsom redan 
ofvan nämdes, nästan helt och hållet aflyftades. Tillföljd 
häraf utgjorde exporttullen för åren 1867 — 69 endast resp. 
1,545, 1,676 och 5,907 mark. 

Den från år 1859 påbjudna sjöfartsafgiften vexlade, 
såsom utgående med vissa procent af importtullen, med 
denna och utgjorde i medeltal för dessa elfva år 173 tusen 
mark med ett maximum af nära 228 tusen för 1863 och ett 
minimum af närmare 149 tusen för år 1867. Dei^ uppburna 
afgiften hade sålunda icke allenast tillfyllest betäckt den 
dermed afsedda afbetalningen till Ryssland af Finlands 
anpart i ersättningen för den afskaffade Sundska tullen, 
utan synes derutöfver hafva lemnat statsverket en icke 
obetydlig behållning af omkring ^/g miljon mark. Såg- 
ningsafgiften, som vidtog år 1861 och då uppgick till sitt 
minsta belopp af nära 213 tusen mark, nådde sitt maximuni 
för denna nioårsperiod med 418 tusen år 1865 samt vexlade 
för öfrigt beständigt omkring ett medeltal af 314 tusen 
mark. Lots- och båkinrättnings medlen utgjorde år 1856 



*) Här upptagas toialtuUinkoms terna endast till hundratusenta- 
len, emedan statistiska byråns uppgifter skilja sig från tulldirektio- 
nens berättelser, i det att inkomsten för försålda tullverket tillhöriga 
gamla inventarier m. m. icke ingå i de förra. 



OCH TULLINKOMSTER. 175 

48,8 tusen mark, stego derefter oafbrutet med endast 
tvenne fall af nedgående åren 1864 och 1866 samt upp- 
nådde år 1869 ett belopp af 229 tusen mark. Under det 
att årliga medelbeloppet för de sju första åren utgjorde 
77,65 tusen mark, uppgick det för de sju följande till det 
dubbla, eller 155,2 5 tusen mark årligen. 

De årliga totalutgifterna vexlade emellan 504 tusen 
för år 1856 och 933 tusen för år 1869; olika belopp af 
exportpremier, som uppgått ända till 90 tusen mark, af 
restituerade medel och beslagareandelar betingade till 
någon del den olika utgiften. Medel-årliga utgiften ut- 
gjorde, under de första sju åren från 1856 — 62, 638 tusen; 
under de senare åren 1863 — 69 åter 759 tusen mark. Netto- 
behållningen, då sjöfarts- och sågningsafgiftema samt båk- 
medlen inberäknas, vexlade emellan 4,7 miljoner mark för 
år 1858 och 7,5 miljoner för år 1863 med ett årligt medel- 
belopp af 5,5 miljoner för de första sju åren och 5,9 mil- 
joner för den följande sjuårsperioden. 

Jemföra vi tidskiftet efter det orientaliska kriget 
med det föregående, finna vi att, oaktadt de enorma för- 
luster vårt land lidit under kriget, oaktadt de fyra svåra 
missväxtår, som öfvergått landet, af hvilka hungersåret 
1867—68 var ett af de svåraste, som någonsin drabbat 
det, handeln dock vunnit en rik utveckling. Varu- 
utbytet hade till värdet mer än fördubblats; exporten al- 
lena uppgick till samma belopp som hela landets varuut- 
byte före kriget, då j em väl handeln med Ryssland öfver 
Ladoga och landgränsen tages i betraktande, och nettobe- 
hållningen af tullinkomsterna hade i medeltal ökats med 
mer än två miljoner mark. Äfven hade städernas handels- 
flotta oaktadt dess fxirluster under kriget betydligt förkof- 
rats och antalet fartyg stigit till 641 om 88,128 läster. Vi 
finna derjemte att under de svåraste tider, under kriget och 
hungersåiet 1867, frigifvandet af exporten jemte nedsättan- 
det af importtullen anlitades såsom verksamma medel, att 
hindra betrycket samt befrämja varuutbytet och den mate- 
riela förkofran. 

Frith. Neovius. 



Gustaf lll:s första regeringsår. 

c. J. Odhner: Sveriges politiska historia under Gustaf 111:3 rege- 
ring; första delen; Sthlm. P. A. Nordstedt et S., 1885. 607 sid- 8:o; 
pris 8 kr. 

Enskilda sidor af Gustaf III:s skiftesrika regering 
hafva redan förut varit föremål för allvarlig undersökning 
i förtjenstfulla monografier af El. Tegnér, N. Tengberg, 
Tham, K. K. Tigerstedt, Waern med flere, men alla arbeten, 
som behandlat epoken i dess helhet, t. ex. Schinkel-Berg- 
mans och v. Beskows, äro kännetecknade antingen af den 
hätska bitterhet mot konungen, som genomgår de i de 
aristokratiska familjernas arkiv förvarade pamfletterna, eUer 
af en smickrande beundran, som söker utplåna hvarje fläck 
från hans minne. Professor Odhner är den förste, som åt- 
minstone i hufvudsak lyckats höja sig öfver dessa ensidig- 
heter. Redan denna första del af hans betydande verk 
ådagalägger att han, med all sympati för Gustaf Ulrs 
glänsande' begåfning och hängifna patriotism, icke är blind 
för flärden och ytligheten, som åtföljde äfven hans vackra- 
ste företag. Framställningen är i hög grad objektiv. För- 
fattaren drager sig sjelf tillbaka, låter händelserna tala och 
undviker att gifva uttryck åt sina egna känslor. Icke heller 
söker han fängsla genom glänsande framställningssätt och 
konstnärlig gruppering af tilldragelserna. Men läsaren vin- 
ner genom den lugna och klara utredningen en säker in- 
blick i en mängd betydelsefulla sakförhållanden, hvilka 
hittills varit tvist underkastade eller outredda. 

Till någon del har författaren begagnat tryckta memoa- 
rer och dagboksanteckningar, men hufvudsakligen är dock 
hans material hemtadt ur enskilda och offentliga arkiv, i 
hvilka han funnit talrika bref, anteckningar och officiela 
aktstycken, som hittills varit mer eller mindre okända. 
De officiela papperen erbjuda för denna tid betydande 
svårigheter. Gustaf IIIis styrelsesätt har från början en 
godtycklig, från lagliga och regelbundna former afvikande 
pregel, hvarför stor oordning råder bland de handlingar, 



aUSTAF in:S första RBaBRINGSÅR. ^ 177 

som inför effcerverlden vittna om regeringens öfverläggnin- 
gar och beslut. Ofta fördes alls icke något protokoll, och 
ännu oftare åtnöjde man sig med ett kortfattadt koncept- 
protokoll, som förvarades än på ett, än på ett annat håll. 
Hr Odhner har med ospard möda samlat, ordnat och kom- 
pletterat dessa aktstycken och sålunda vunnit en i de 
flesta punkter tillfredsställande kännedom om regeringens 
h&llning och handlingssätt. 

Frihetstidens sista år och 1772 års revolution äro ut- 
tbrligt skildrade af O. Gr. Malmström i frihetstidens historia 
och i N. Tengbergs monografi öfver 1771 — 72 års riksdag. 
Författaren har upptagit resultaten af desses forskningar 
hvarvid endast en eller annan detalj vunnit ny belysning; så 
meddelas med stöd af ryska och engelska sändebudens, Öster- 
mans och Godrickes, depescher intressanta upplysningar 
om beloppet af de korruptionsmedel, som användes till att 
besolda mösspartiets ledare och medlemmar. Författaren är 
ense med Tengberg och Malmström om att det politiska upp- 
lösningstillstånd, till hvilket frihetstidens riksdagslif slut- 
ligen ledde, och den öfverhängande fara, som genom grann- 
makternas afund hotade Sveriges sjelfständighet, gjorde 
revolutionen nödvändig. A. Fryxells försök att förfäkta 
ett motsatt uppfattningssätt har han icke ens uppmärk- 
sammat. 

Oaktadt hr Odhner benämner sitt arbete „Sveriges 
politiska historia^, ger han plats i sin framställning åt en 
god del af hvad man vanligen kallar ^kulturhistoria** eller 
,.inre historia". Förvaltningens utbildning är ett hufvud- 
föremål för hans uppmärksamhet, och åt det literära samt 
konstnärliga lifvet egnas ett skildt kapitel. Läsaren har 
all anledning att vara honom tacksam derför, men här 
bafva fbregångarene, som uteslutande hållit sig till den 
egentliga politiken, icke gifvit någon utgångspunkt, och 
framställningen hade derför vunnit, om författaren genom 
sjelfständigt studium trängt in i vissa sidor af frihetstidens 
administrativa lif och kulturförhållanden. Hr Odhner slu- 
ter af det politiska förfallet till ett likartadt förfall äfven 
på andra områden och godkänner derför utan tvekan de 
tårda omdömen, som G-ustaf III fälde öfver den epok han 
bragt till grafven. Men dervid framstår ej sällan Q-ustaf 

FinOc tidskrift, 1887, n. 12 



178 . gUSTAF m:8 föbsta be&ebingsåb. 

III:s handlingssätt i orättvist ljus gentemot den mörka 
skugga, söm faller på frihetstiden. Ä,nnu under frihetsti- 
dens sista år fortgick jemte partilifvet och dess allt dju- 
pare förnedring ett allvarligt arbete för samhällets utveck- 
ling så i ekonomiskt som intellektuelt afseende. Man hade 
icke numera tid eller tillfälle att bringa synnerligen många 
genomgripande reformer i verkställighet, men man affat- 
tade förslag, som ej sällan vittnade om allvar och sak- 
kunskap. Detta frihetstidens arbete emottog Q-ustaf UI i 
arf och förstod att ofta lyckligt begagna sig deraf. För- 
fattaren skulle i frihetstidens riksdagshandlingar kunnat 
finna roten till många organisationsåtgärder från Gustaf 
III:s tidigare år. 

Det är väl knapt riktigt, då författaren (sid. 307) skju- 
ter skulden för de bondeoroligheter, som under åren närmast 
efter revolationen yppade sig i flere landsändar, på „den 
godtyckliga behandling, för hvilken allmogen ofta var ut- 
satt", och „den sjelfrådighet, som tagit öfverhand bland 
godsegare och embetsmän under frihetstiden". Åtminstone 
i Finland voro de missförhållanden, som gåfvo anledning 
till orolighetema, lemningar af en äldre tids sociala miss- 
bruk nämligen af sjuttonde seklets adelsvälde. Redan 1685 
utbröto på familjen Wredes gods i Elimä oroligheter, hvilka 
till art och förlopp voro fullkomligt likartade med de af 
hr Odhner skildrade händelserna af 1773. Bägge gångerna 
klagade bönderna öfver att de med orätt blifvit beröfvade 
sin börds- och skatterätt, och nu likasom då åtog sig det 
segrande konungadömet, inkonsekvent nog, det adliga hus- 
bondeväldets sak. Det samma gäller om orolighetema å de 
duncanska frälsegodsen i Karelen samt å Jokk is gods, och 
vi förmoda att förhållandet var i det närmaste det samma 
å de orter i Skåne och Halland, der en likartad oro under 
intryck af revolutionen och konungens oförsigtiga, ord om 
frihet och aristokratiskt ok kom till utbrott. 

. Den stränga räfst, som 1773 öppnades mot en del af 
embetsmannakåren, var kanske nyttig, men vid genom- 
läsandet af hr Odhners efter aktstyckena afiattade redo- 
görelse derför kan man dock icke värja sig för intrycket 
att konungen, ledd af begäret att lysa såsom en oförsfaräckt 
rättvisans upprätthållare, vida mera än tillbörligt inverkade 



GUSTAF ni:S FÖBSTA BEaEBINaSÅB. 179 

på nndersökniiigeiis gång. Man emottog med begärlighet 
alk klagoskrifter, som iinder konungens eriksgata inlem- 
nades. Jtistitiekanslem Lilliestråle, om hvars nit man var 
öfvertygad, sändes kring bygderna för att insamla bevis 
mot de felaktiga embetsmännen. Den stränge granskaren 
måste emellertid erkänna att såväl landshöfdingama som 
deras underlydande mångenstädes med utmärkt nit fullgjort 
sina åligganden. Så var fallet i Göteborgs län, Westman- 
land, Jönköpings län och Södermanland. I andra län var 
ordningen mindre god, men såväl i hofrätten som justitie- 
revisionen fann man anledning till betydliga afprutningar 
på justitiekanslems ansvarspåståenden, hvarvid märkligt 
nog konungen i de flesta fall anslöt sig till den minoritet, 
som yrkade på de strängaste straffbestämmelserna. En ännu 
mera framstående rol .spelade konungen personligen i den 
ryktbara rättegången mot Göta ho&ätt. Det strafftal han 
under eriksgatan den 1 oktober 1773 höll till hofrättens 
församlade ledamöter kan knapt anses annat än såsom en 
öfverUad och onödig åtgärd, då ju ännu ingen undersök- 
ning förelåg, utan konungen stödde sig eödast på lösa 
lykten. Sedan fortgick räfsten med oblidkelig stränghet 
och under konungens oaflåtliga påverkan. Hvad han när- 
mast åsyftade framgår ur det tal, hvarmed han för öppna 
dörrar och i närvaro af en talrik åhörareskara inledde för- 
farandet i justitierevisionen, bland annat yttrande den ön- 
skan att ^denna rättegång blefve antecknad i våra tide- 
böcker såsom élt märkeligt bevis af ett tidehvarf, fömed- 
radt igenom sjelfsvåld och korruption, der allt var möjligt 
och der man tordes kunna misstänka och beskylla allt^. 
Slntet af processen blef att fem hofrättsråd blefvo afsatta, 
medan andra dömdes till suspension eller att mista lönen 
för längre eller kortare tid. Den sista akten i raden af 
räfster bildar rättegången mot den gamla mössan, öfverste 
Gryllensvan, der konungens partiskhet ännu mera otvety- 
digt trädde i dagen. Saken var i sig sjelf föga betydande 
— det gälde några rekryter, som blifvit tagna i tjenst, 
förr än legotiden hos deras husbönder utlupit — men för 
personens skull gaf sig konungen ingen ro, innan den an- 
klagade mist sin tjenst och en betydlig del af sin förmö- 
genhet. De lagliga formerna kränktes på det mest klan- 



180 GUSTAF IIi:8 FÖBSTA BEaEBINaSÅB. 

dervärda sätt, och konungen skydde icke ens att erkänna 
att hans handlingssätt bestämts af politisk hänsyn. „Denna 
sak**, skref han till Greutz, „är den enda, hvari det gamla 
mösspartiet synes åtempplefva; men den ifver, hvanned 
jag i rådet förfäktade min sak, och den stränghet, hvar- 
med jag ej blott bekräftade domen, utan äfven tillkännagaf 
vissa rådsherrar min förtrytelse, har skrämt dem alla och 
framkallat en tystnad, djupare än sedan första året efter revo- 
lutionen". Hr Odhner åtnöjer sig med att säga att detta 
yttrande förklarar konungens handlingssätt. En strängare 
dom hade väl varit på sin plats. Det är föga uppbyggligt 
att se den man, som ständigt ville gälla såsom rättvisans 
främjare, sålunda med berådt mod begagna sin ställning 
såsom domare tiU politisk förföljelse. Också faller det i 
ögonen att konungen, då han 1775 företog sin eriksgata i 
Finland, icke der fann anledning till räfster af denna art. 
Finland var dock sedan gammalt embetsmannagodtyckets 
fbrlofvade land, och i enskildt bref yttrade konungen att 
der funnos fogdar mäktigare och vida mer despotiska än 
konungar. Men likväl var Gustaf III här idel sol och ljus. 
Åbo hofrätt berömdes för drift och oväldighet i rättsskip- 
ningen; landshöfding Rappe i Åbo fick likaså erkännande 
för nitisk embetsförvaltning, och Sveaborgs samt Svartholms 
fästningsverk, denna tids största oflfentliga företag i vårt 
land, befunnes utförda efter de faststälda planerna. Or- 
saken till att embetsmännen i Finland undgingo svårare 
efterräkningar låg utan tvifvel deri, att konungen numera 
ansåg lämpligt att vinna genom godhet och mildhet, lika- 
som han förut sökt imponera genom stränghet. 

Vi tro således att Gustaf IIIis räfst på intet sätt kan 
läggas till grund för ett allmänt omdöme om frihetstidens 
administrativa förhållanden. Om äfven embetsmannainfly- 
tandet var stort, så skärptes dock under denna tid i vä- 
sentlig mån kontrollen öfver förvaltningen. Landshöfdin- 
games rapporter och riksdagsberättelser vittna derom. 
Eiksdagsarbetet gick till väsentlig del ut på att granska 
embetsmännens förvaltning. Och frågar man sig om fri- 
hetstiden var egnad att uppfostra insigtsfuUa embetsmäD, 
så behöfva vi endast nämna de främsta bland Gustaf III:s 
egna rådgifvare: bröderna Scheffer och Johan Liljencrantz. 



GUSTAF IIi:S PÖESTA BBGEBINÖSÅE. " 181 

Desse och deras samtida hade utbildat sig vid frihetstidens 
riksdagar och voro mångfaldigt pröfvade män, då Gustaf 
nr skänkte dem sitt förtroende. De administratörer, som 
sedermera utgingo ur Gustaf IIIis skola, kuima näppeligen 
likställas med dem. 

Författaren framlägger i sista kapitlet en åsigt om den 
svenska vetenskapliga utvecklingen, som äfven den är mindre 
rättvis mot frihetstiden. Han anmärker med rätta att den 
utveckling, det svenska undervisningsväsendet under stor- 
hetstiden erhöll, i förening med denna tids kraftfulla patrio- 
tism välgörande och 'höjande inverkade på det vetenskap- 
liga forskningsarbetet. Men han skjuter öfver målet, då 
han förmenar att den vetenskapliga Ufaktighet, som under 
frihetstidens första årtionden var rådande, egentligen en- 
dast var en reminiscens från storhetstiden; hvarutom arfvet 
förvaltades så illa, att under frihetstidens senare skeden en 
svaghet i det vetenskapliga lifvet blef märkbar, hvaraf den 
afmattning, hvaröfver under Gustaf III:s regering klagades, 
endast var en fortsättning. Han anser äfven att den ve- 
tenskapliga undervisningen vid skolan och universitetet 
mot slutet af frihetstiden sjunkit, i det att den slapphet 
och brist på tillsyn, som märktes i hela förvaltningen, 
äfven sträckte sig till läroanistalterna. Det må numedgif- 
vas att storhetstiden i antikvarisk och historisk forskning 
stod framom frihetstiden. Det ärorika deltagandet i Eu- 
ropas allmänna lif inverkade här omedelbart höjande och 
frambragte sådana verk som Hadorphs och Peringskölds 
samlingar, med h vilka de följande forskarenas icke kunna 
jemföras. Dock har frihetstiden på detta fält betydande 
namn t. ex. Lagerbrings att uppvisa. Men det kan icke 
gema ifrågasättas att icke frihetstiden på andra vetenskapliga 
områden var Sveriges mest lysande tid. Linné gick i spet- 
sen bland naturforskarena, och honom följde en mängd 
banbrytande andar. And. Celsius, A. F. Cronstedt, T. 
Bergman, Scheele, Wargentin och Melanderhjelm voro bland 
de främsta. Allmänheten följde desses och deras samtidas 
arbeten med stigande intresse, icke blott för den praktiska 
nyttas skull, som väntades, utan äfven af ren vettgirighet. 
Att mot slutet af frihetstiden ett bakslag skulle inträflfat 
torde knapt kunna ådaggaläggas. Tvärtom var det mot 



182 * GUSTAF m:S EÖESTA BEaEBlKGSÅB. 

slutet af epoken, som samhällsYetenskapenias förut nästan 
obearbetade områden med nytänd ifsrer beträddes. Den 
svenska riksstatistiken grundlades, och bland tänkare i eko- 
nomiska frågor behöf va vi endast nämna Anders Chydenius. 
Hr Odhner medger att den lifaktighet, som rådde inom 
denna literaturgren, efter revolutionen blef förkväfd genom 
styrelsens maktspråk. Men äfven i öfrigt torde den lik- 
giltighet för all egentlig forskning, som numera herskade 
i de ledande kretsarna, hafva bidragit till att det veten- 
skapliga intresset afmattades. Inom undervisningsväsendet 
upprätthölls under frihetstiden den organisation, som un- 
der storhetstiden blifvit grundlagd, men tillika var man 
oaflåtligt sysselsatt med förslag till genomgripande för- 
bättringar inom såväl elementar- som folkundervisningen. 
Författaren omnämner huru dessa planer under Gustaf HIis 
tid föUo för A. J. v. Höpkens dräpande kritik, ett drag som 
äfven det vittnar om en likgiltighet, som bjert sticker af 
mot frihetstidens reformifver. 

Regeringens verksamhet på samhällslifvets olika om- 
råden inskränkte sig emellertid icke till granskning af hvad 
den föregående tiden lemnat i arf. Derjemte försiggick en 
nyskapande verksamhet, hvilken af författaren med stöd af' 
rikt material belyses. Många af de personligheter, som stodo 
vid Grustaf III-.s sida, få dervid för första gången sin rätta 
plats. Ulrik Scheflfer, en man med sund tankekraft, mång- 
sidig erfarenhet och fast karakter, ledde såsom kanslipre- 
sident jemte konungen utrikes angelägenheterna, men hade 
äfven inflytande på den militära och civila administratio- 
nen. Hans broder, Karl Fredrik Scheffer var en mindre 
djup personlighet, men fängslade konungen genom sitt lif- 
liga snille och sin varma hängitvenhet för den franska 
filosofins läror. En egendomlig rol spelade A. J. v. Höp- 
ken. Missnöjd och bitter var han ständigt redo att ned- 
rifva hvad andra uppbygt, hvarför hans öfverlägsna för- 
måga i allt mindre grad togs i anspråk. Såsom tidskif- 
tets mest betydande statsman framstår dock Johan Liljen- 
crhuts, som stod sin samtida Turgot nära genom sin sunda 
och klara uppfattning af de finansiela och ekonomiska frå- 
gorna. Det stöd Q-ustaf DI gaf denne man mot hans mot- 
ståndare är ett bland de vackra dragen i hans historia. 



aUSTAF IIi:S FÖRSTA REaERINGSÅR. ' 183 

Författaren redogör sakrikt för den myntrealisation 
Liljenorants, som 1773 blifvit utnämd till statssekreterare i 
handels- och finansexpeditionen, genomförde. Han afstod 
från att söka återbringa de utlöpande bankosedlama till de- 
ras ursprungliga värde, hvilket redan under frihetstiden visat 
sig omöjligt, men föreslog att sedlarna skulle inlösas efter 
en viss lägre kurs, omkring hälften af det nominela be- 
loppet. Detta var i sjelfva verket en statsbankrutt med 
ackord, hvarvid många enskilda personer måste blifva li- 
dande, men han ansåg att desses rätt under de rådande 
förhållandena måste gifva vika för det allmänna bästas 
kraf. Medel till realisationen skulle vinnas genom anlitande 
af alla bankens tillgängliga valutor, hvarjemte kronan skulle 
tillskjuta fem miljoner rdr. sp., hvaremot all kronans skuld 
till banken skulle afskrifvas. Tillika skulle statsverket gifva 
banken en försäkran, att det framdeles icke skulle anlita 
banken om hjelp på annat sätt än genom de vanliga kre- 
ditiven, ett löfte som kunde afgifvas under förutsättning 
af framtida klok hushållning med statens medel. Planen 
stötte på motstånd hos rådet, der A. J. v. Höpken var den 
främste af Liljenorants' motståndare, och hos bankofull- 
mäktige, som bland annat framhöUo att kronan alltför 
lätt komme att blifva kvitt sina skulder till banken. Men 
de gensträfviga rådsherrame bragtes till tystnad och 
bankofullmäktige tvingades, oaktadt de lagligen bordt hafva 
en afgörande röst, att vika för konungens maktspråk. Se- 
dan ett utländskt lån blifvit upptaget, genomfördes mynt- 
reahsationen 1777 och kröntes med framgång. Banken 
återvann fullt förtroende och affärsverksamheten erhöll ge- 
nom de nya specieriksdalerna en länge okänd trygghet. 

I förbindelse med myntrealisationen begynte Liljen- 
crants arbeta på statshushållningens ordnande till full jem- 
vigt mellan inkomster och utgifter. Han ådagalade äfven 
dervid en klar 9oh förutseende statsmannablick, men olyck- 
ligtvis strandade hans goda afsigter mot konungens slöseri 
och det lättsinne, hvarmed denne, sedan de första svårig- 
heterna voro öfvervunna, började behandla de finansiela 
frågorna. Liljenorants ville komma derhän, att icke blott 
statsbristen skulle afhjelpas utan äfven ett öfverskott an- 
j^kaffas, så att konungen vid behof skulle kunna förfoga 



184 GUSTAF IIi:S FÖE8TA RBGERINGSÅE. 

öfver en miljon rdr. sp. utan att rubba statshushåUningens 
regelbundna gång. Målet skulle nås genom sparsamhet, 
genom att befordra industrin ocli handelns utveckling och 
genom att öppna nya källor för ökande af statens inkom- 
ster. Spanmålshandeln befriades från de bojor, som tryckt 
den, början gjordes till införande af en friare brott- 
målslagstiftning, och genom skickligt begagnande af kon- 
junkturerna vann statsverket en fast kredit på de utländska 
marknaderna. Men detta hjelpte icke, ty utgifterna ökades 
oaflåtligt, då ju konungens benägenhet för lyx och kost- 
samma företag icke lät hejda sig. Man tog sin tillflykt 
till lån, försträckningar och anticipationer på följande års 
inkomster för att sålunda vinna en skenbar jemvigt i bud- 
geten. Riksgäldskontoret inrättades mot slutet af 1777 för 
fortgående afbetalning å riksskulden, men måste, då icke 
nödiga medel stäldes till dess förfogande, inskränka sig 
till att omsätta statslånen. För år 1778, då ständerna skulle 
sammanträda, uppgjordes en statsreglering med en mängd 
illusoriska såväl inkomst- som utgiftsposter, ett; såsom hr 
Odhner uttrycker sig, ^konststycke i den högre finansen", 
som lyckades, då ju ingen närmare granskning kom i fråga. 
Bland de utvägar, genom hvilka Liljencrants ville 
öka kronans tillgångar, var bränvinsregalet en af de vigti- 
gaste, men hans ursprungligen riktiga plan blef korsad 
genom det inflytande kronobränneriemas upphofsman G. 
G. Wrangel lyckades vinna. Hr Odhners berättelse om 
denna sak blottar en af de svagaste sidorna i Gustaf in:s 
styrelse. Enligt Liljencrants' förslag skulle kronan utarren- 
dera bränningsrätten till förpaktare, hvilka under loppet 
af vissa år skulle hafva rätt att afbränna ett bestämdt 
kvantum säd årligen. Endast undantagsvis finge af kro- 
nan sjelf för eget behof anlagda brännerier förekonuna. 
I stället skulle bränvinsbevillningen upphöra. I enlighet 
med denna plan skred man till verket, ]jaen då icke för- 
paktare i tillräcklig mängd anmälde sig, greps man af miss- 
tröstan och beslöt att låta bränningen verkställas af kro- 
nan sjelf för egen räkning. Liljencrants berättar i sina 
efterlemnade anteckningar att han afstyrkt detta, men kan* 
ske skedde det icke med tillbörlig kraft. Den 2 maj 1776 
utskänktes den „första kronosupen" i hufvudstaden, och 



GUSTAF in:S FÖRSTA ÉEGEBINGSÅR. 185 

sedan gick bränvinsfloden öfver landet. Om dess för- 
derfliga moraliska verkningar finnas många intyg. „De 
många inviter**, skref någon tid senare landshöfdingen i 
Nylands län A. de Bruce, „som voro uppresta nästan vid 
hvar knut, och den alltför öfverflödiga och lätta tillgången 
af den förtjusande bränvinsdrycken har mycket bidragit 
till allmogens liderlighet och de många existerande brott- 
mål". Hr Odhner har utredt att företaget, som varit afsedt 
att blifva en guldgrufva, till följd af felaktiga anordningar 
(let första året gick med stor förlust; senare blef det icke 
stort bättre. Slutligen, men för sent öppnades äfven ko- 
nungens blickar för saken. „Det enda fel", skref han en- 
ligt de gustavianska papperen år 1778 till Creutz, „som 
jag begått, eller rättare, som man kommit mig att begå, 
är afl^en med bränvinet". 

Åt Finlands förhållanden under Qustaf IIIis första 
regeringsår har hr Odhner egnat en omsorgsfull uppmärk- 
samhet; också meddelar han synnerligen värderika upp- 
lysningar derom. Mera än någon annan af våra konungar 
vinnlade sig Q-ustaf JU om Finlands bästa, likasom i öfrigt 
ingen af dem så ofta som han besökte vårt land och i så 
varma ordalag uttalade sitt intresse för detsamma. Be- 
vekelsegrundema dertill voro flerfaldiga: Finlands hotade 
läge invid gränsen, som gaf anledning till ständiga om- 
sorger, dess växande • andliga och materiela ressurser samt 
det understöd konungen under revolutionen från finskt 
håll erhållit. Gustaf in:s förkärlek för Finland visade sig 
icke blott i ord, utan äfven i ett stort antal betydande 
reformer, hvilkas utgångspunkt var den finska eriksgatan 
i maj och juni 1775 och de rådplägningar, som derunder 
höllos i närvaro af riksråden Ulrik Scheffer och Hans Hen- 
rik Liewen. Främst voro blickarna riktade på storskiftet. 
Det hade förtjent omnämnas att denna fråga redan under 
trihetstiden, sedan decennier, varit under debatt och att 
storskiftet i Österbotten delvis var genomfördt redan vid 
<jrustaf in:s tronbestigning, hvarför förtjensten af reformen 
icke helt och hållet bör tillräknas Gustaf Hl och hans 
män. Emellertid inledde Gustaf IIIis i Åbo den 27 juni 
1775 utfärdade förordning om storskiftet i Finland en ny, 
Åtgörande epok i det finska storskiftets historia. Det var 



186 GUSTAF IIi:S PÖBSTA BEGÉEINGSÅR. 

i främsta rummet en tvistefråga af genomgripaiide vigt, 
som genom denna förordning löstes, i det att det faststäl- 
des att hvarje hemman efter dess storlek och behof skulle 
få ett visst antal tunnland af skogsmarken sig tilldeladt. 
men att det öfriga skulle afskiljas eller »afvittras" och för 
framtiden ställas under statens uteslutande förfogande. 
Rättsligt stödde sig detta förfarande på den sedan sekler 
inom lagstiftningen gällande uppfattningen om kronans 
rätt till skogsmarkerna, och dess nytta från ekonomisk syn- 
punkt var obestridlig. Men å andra sidan torde vid at- 
vittringama många ingrepp skett i häfdvunnen äganderätt, 
hvarför de besvär, som vid riksdagarna och andra tillfällen 
inlemnades till regeringen, väl icke voro allderles oberätti- 
gade. Detta gäller i synnerhet om de sydliga landskapen, 
der jorden längesedan var skiftad och skattlagd. Författaren 
går icke in på dessa det finska storskiftets detaljer, hvilkas 
utredande skulle fordrat en långvarig och speciel kameral 
undersökning; ty de af K. V. Gyldén utgifna landtmäteri- 
f örordningarna gifva ingalunda tillräckligt material. Han» 
slutomdöme, att storskiftet lände Finland till gagn och 
välsignelse, torde ingen jäfva. 

Likasom storskiftet hade flere andra reformer: en nj 
länereglering, inrättandet af en ny hofrätt, anläggandet ai 
nya städer i det inre landet och öppnandet af nya segel- 
leder redan länge varit under öfverläggning. För allt detta 
lågo gamla, under frihetstiden uppgjorda projekt mera eller 
mindre till grund, men den drift och framgång, hvarmed 
åtgärderna genomfördes, bör i alla fall räknas konungen 
till förtjenst. 

Härtill anslöto sig åtgärder för förbättrande af Fin- 
lands förs vars väsende, hvilket särskildt måste ligga rege- 
ringen om hjertat. Vigtigast var regeringens ombildning 
till stående truppstjrrka, hvarmed öfverstens å Sveaborg. 
H. af Trolles, namn är förbundet. Det var nämligen denne, 
som föreslog att rotama skulle åläggas att två om två 
förena sig om upprätthållandet af en vargeringskarl ocL 
att de nya, stående vargeringskompaniema regelbundet 
skulle öfvas under ledning af en för ändamålet tillräcklig 
officerskår. Märkvärdigt nog gjordes ingenstädes svårig- 
heter vid den nya inrättningens genomförande, oaktadt den 



GUSTAF in:S FÖJftSTA EEGEEINGSÅE. 187 

innebar en ny, ganska tryckande börda. Också anmärkte 
Göran Sprengtporten att „en synnerlig patriotism alltid 
visar sig hos denna nation, så snart det gäller försvarets 
förkofran", ett yttrande som vackert karakteriserar den 
ofiervillighet, som känslan af hotande faror hade framkallat. 
I ett annat fall, då det gälde den så kallade passevolansafgif- 
tens införande för ökande af truppernas rörlighet, ansåg man 
6ig deremot icke kunna undgå att begära rust- och rote- 
hållarenes bifall, hvarför öfverste de Bruce fick i uppdrag 
att under somaren 1776 besöka de skilda länen i Finland 
för att utverka deras samtycke. En lämpligare person hade 
knapt kunnat väljas för ett så grannlaga värf. „Vid all 
afliandling med en allmoge", skref han i sin slutberättelse, 
rfinner man gemenligen deras tycke för en gammal vana 
och plägsed så inrotadt, att de svårligen kunna förmås gå 
derifrån, huru tungt och besvärligt det ock vara må. — 
Det fordras derför mycket tålamod och många explika- 
tioner att bemöta deras inkast, häfva deras tvifvelsmål och 
göra dem afsigten och nyttan begripliga". Ett så humant 
regeringsombud hade man väl sällan sett i våra bygder. 
Också aflopp hans sändning så väl till regeringens som 
allmänhetens belåtenhet. 

I den öfver hufvud ljusa taflan af Finlands ställning 
under denna tid framskymtar dock en mörk punkt : Göran 
Magnus Sprengtportens allt bittrare missnöje. Författaren 
anmärker med rätta att Gustaf Hl visade prof på mennisko- 
kännedom, då han anvisade denne rikt begåfvade, men 
ijvårhandterlige man en* afskild verkningskrets i Savolaks, 
der han kunde göra sin stora förmåga gällande, utan att 
råka i delo med sina embetsbröder. För hans förträffliga 
^.rganisation af Savolaks' brigaden, upprättandet af Haapa- 
iiiemi krigsskola med mera redogör författarn enligt förut be- 
kanta källor. Derjemte meddelas ur Göran Sprengtportens i 
svenska riksarkivet förvarade korrespondens med Ulrik 
Scheffer några nya drag om orsakerna till brytningen mellan 
tonom och konungen, hvarvid hr Odhners grunduppfattning 
i det närmaste öfverensstämmer med K. K. Tigerstedts i 
denna Tidskrift införda skildringar. Den misstänksamme 
och orolige mannen fann snart sin ställning i Savolaks 
alltför anspråkslös. Han anhöll i mera eller mindre för- 



188 GUSTAF Ui:8 FÖB6TA BEOEBINGSÅR. 

täckta ordalag att öfverbefälet i Finland skulle anförtros 
åt honom, ett anspråk som icke gerna kunde tillmötesgas, 
då han hörde till arméns yngre officerare. Han kände sig 
dessutom sårad öfver det mottagande flere af hans förslag 
rönte inom den nyupprättade så kallade försvarberedningen, 
hvars ledande man, Earl Sparre, han ansåg såsom en per- 
sonlig fiende. Då äfven hans ekonomiska förhåUanden 
till följd af slösande vanor blifvit brydsamma, fann 
han slutligen vistelsen i hemlandet olidlig. Han be- 
gärde konungens tillstånd att få företaga en utrikes resa, 
hvartill Gustaf Hl biföll, jemte det han beviljade honom 
ett reseanslag. Gustat III såg icke ogerna att den nyck- 
fulle mannen lemnade riket, i synnerhet som riksdag före- 
stod, men Sprengtporten hade snart ångrat sig och emot- 
tog med bittert missnöje konungens respass. Det bref at 
den 2 oktober 1778 han med anledning deraf skref till 
Ulrik Scheffer är betecknande. „ Jag är utom mig af glädje", 
hette det deri, „att få resa med så goda skäl, att kunna 
lemna långt bakom mig, jag vill ej säga mitt fädernesland, 
ty det finnes ej något fädernesland för den, som tillintet- 
gjort dess frihet, utan hemmets härd, der jag stundom haft 
det ganska hett. — Det återstår för mig endast att ga 
bort och låta döda mig, ty säkerligen ger man mig ej så 
mycket, att jag kan lefva," Då han afreste i mars 1779, 
var brytningen fullbordad. I allt hans missnöje spela 
penningefrågor en stor rol. Så var det äfven, såsom af 
ambassadören grefve Creutz' i svenska riksarkivet förvarade 
korrespondens framgår, sviket hopp om underhållspennin- 
gar af franska staten, som 1781 föranledde honom att afstå 
från sin plan att från Paris öfvergå till Amerika för att 
deltaga i amerikanska frihetskriget. 

De utländska makternas ställning till Sverige efter 
revolutionen har förut med ledning af franska och engelska 
källor blifvit tecknad i El. Tegnérs uppsats Om Sveriges 
yttre politik efter statshvälfningen 1872 (Hist. bibi. 1879}. 
Hr Odhner har för denna fråga hemtat nytt material huf- 
vudsakligen ur ryska källor och derigenom vunnit en mera 
omfattande, ehuru med Tegnérs framställning öfverens- 
stämmande öfversigt af ämnet. Ytterligare har en finsk for- 
skare hr Aug. Hjelt nyligen i en akademisk Bihandling uppta- 



GtrsTAi' ni:s första regeringsår. i89 

git samma ämne till behandling och i allt väsentligt an- 
slutit sig till föregångarene. ^) Ur denna mångsidiga 
granskning har framgått att de faror, som efter revolutio- 
nen utifrån hotade Sverige, långt ifrån voro obetydande. 
Eyssland, Preussen och Danmark täflade i att söka tillintet- 
göra resultaten af revolutionen. Under början af 1773 var 
krigsfaran så stor, att regeringen i Stockholm ansåg sig 
med ifver böra påskynda krigsrustningarna, i synnerhet i 
Finland. Derunder upprätthöllo Gustaf III och kansli- 
presidenten Ulrik Scheffer en lika fast som värdig ton i 
den diplomatiska brefvexlingen, en ståndaktighet som ver- 
kade så mycket mera imponerande, som fullständigt lugn 
rådde i Sverige. Den sluge Fredrik II i Preussen under- 
rättades om att .den nya svenska författningen var en rent 
inre angelägenhet, om hvilken ej kunde underhandlas med 
främmande makter, sedan svenska nationen förklarat sig 
nöjd dermed. Katarina II af Ryssland hindrades genom 
kriget med Turkiet och oron i Polen att gripa till vapen. 
Och Danmark var för svagt att ensamt företaga något. 
6å vans en diplomatisk seger, som tillika var en seger 
öfver lemningama af möss-partiet, ty förgäfves sökte Ryss- 
lands sändebud i Stockholm, Österman, numera samla sina 
spridda vänner. Patriotismen hade fått ny kraft, och den 
nesliga vanan att sälja sig åt utländingar hade upphört. 
Mindre lycklig var deremot Gustaf III sedermera i sina 
bemödanden att fullt återställa det goda förhållandet 
till Katarina II, som icke fäste något synnerligt af- 
seende vid hans. oroliga jägtande efter hennes gunst eller 
till och med roade sig med att drjlfva gäck med grannen 
i vester. Äfven besöket i St Petersburg 1777, vid hvilket 
Gustaf m fäst stora förhoppningar, hade knapt annan 
betydelse än att allmänheten i och utom Sverige begynte 
tro på ett godt förhållande mellan de bägge hofven, hvil- 
ket dock i sjelfva verket icke förefans. Det för Gustaf 
ni okända förbund, som den ^7i augusti i St Petersburg 
afslutits mellan Danmark och Ryssland mot Sverige, var 
ett Damoklessvärd, som ständigt hotade Sveriges trygghet, 



^) Sveriges ställning till utlandet närmast efter 1772 års revolution, 
4f Aug. J. Hjelt; Helsingfors 1887. 



190 GUSTAF IIi:S PÖBSTA BEGEBINGSÅB. 

och redan nu kunde de invigda märka att svårigheterna 
ökades genom svagheterna i Gustaf 111:8 karakter och det 
dubbla, spel han gema sökte inslå. 

Mera än genom dessa ännu aflägsna faror oroades 
Q-ustaf in vid den tid, till hvilken författarens framställning 
sträcker sig, genom den tilltagande missämjan inom den 
kungliga familjen. Med rätta skjuter han hufvudsakliga 
skulden derför på enkedrottningen, Lovisa Ulrika, hvar- 
jemte han såsom idel förtal tillbakavisar de nesliga ryk- 
tena om kronprinsens födelse, till hvilka Schinkel-Bergman 
besynnerligt nog med förtroende lyssnat. I öfrigt var den 
politiska horisonten i Sverige åtminstone skenbart klar, 
då 1778 — 79 års ständer sammanträdde. Såsom bekant var 
denna riksdag snarare en hyllnings- och tacksägelsefest än 
en tilldragelse af politisk betydenhet, hvarför den icke 
intar ett stort rum i framställningen. Missnöjet var 
ännu doldt och frambröt endast då och då i enstaka ytt- 
ringar. Huru detta missnöje småningom utvecklade sig 
till en storm, som skakade Q-ustaf lUis tron och förberedde 
hans tragiska slut, skall blifva ett hufvudtema i den föl- 
jande delen af professor Odhners arbete. 

II. a. SohybergBon. 



En rysk reformator. 

^ Nutidsbild af S— e. 

I en rysk folksaga berättas om bonden Ilja från Mu- 
rom, att kan under åratal ansetts för lam och sotat orörlig 
sammankrupen vid spisen. Men en dag kommo några pil- 
grimer till hans stuga och bådo honom om en skål vatten. 
Utan att tänka på sin lamhet, steg han upp och gick utan 
svårighet efter vattnet. Och sedan han sjelf druckit deraf, 
kände han sig så jettestark, att han var tvungen att genom 
en ny dryck taga bort hälften af sin styrka, emedan han 
annars rubbat jorden ur dess bana. 

Är ej det ryska folket en slik Ilja? Måhända finnes 
hos denne ännu i orörlighet hvilande jette krafter, de der, 
en gång bragta till medvetande, skola omgestalta verldens 
öden! Han växer dag för dag. Redan har han bredt ut sig 
ofver Finland och Östersjöprovinserna. Han har uppjalukat 
mer än halfva Polen, öfver hälften af Turkiet, och sträcker 
ut sma jettearmar öfver större delen af Asien ända från 
Ishafvet till Elinas och Afghanistans gränser. När denne 
koloss vaknar till medvetande om, att en lefvande själ fin- 
nes hos honom, att han kan röra sig fritt och obehindradt 
braka sina vapen och verktyg — hvar finnes då väl den 
kraft, som kan stå honom mot? 

Och detta ej blott i af seende på yttre, politisk makt. 
Kanske slumrar hos detta naiva naturbarn ock andliga 
krafter, som en gång skola ^försätta berg". — Det häp- 
nande Europa har måst ana sådana slumrande ryska kul- 
tnrmakter, då i dessa dagar de ryska nutidsromanerna 
blifvit allt mer bekanta inom verldsliteraturen. Hvem hade 
Väl — jag behöfver icke säga för tjugu eller tio år sedan 
— nej blott för ett par år sedan ute i Europa anat att i 
fiyssland, der man ännu trodde ett moskovitiskt barbari råda, 
Att der inom den slaviska bokverlden, redan för länge sedan 
realismen nått en utveckling, hvartill än i dag de förnämsta 
kulturfolkens literära konst ej kan uppvisa något mot- 
stycke? Ja, man kände väl och beundrade Turgenjevs 



192 EN ETSK EEFORMATOB. 



mästerskap ; men han var ju nästan lika mycket kosmopo- 
lit som ryss; och så länge man trodde honom stå ensam, 
kunde man ju skrifva hans konst på hans vesterländska 
bildnings räkning. — Men nu veta ju alla bildade i Eu- 
ropa att Ivan Sergievitch alls icke stod ensam, utan hade 
omkring sig en hel skara af nationelt ryska författare, som 
långt innan man ännu i Frankrike ens uppfunnit den mo- 
derna konststilens slagord, redan i dess maner skapat odöd- 
liga mästerverk, — allt ifrån hans föregångare Puschkin 
och öogol till hans samtida medtäflare Pisemsky, Q-ontcha- 
rof, Dostojevski och Tolstoi. 

När man läser dessa ryska naturalisters mästerliga 
skildringar af Rysslands samhällslif, deras djupsumiga och 
skarpsynta psykologiska karaktersanalyser, och framför allt, 
då man liksom känner det stora, varma ryska hjertat 
klappa sig till mötes från alla deras arbeten, — då måste 
man förr eller senare göra sig den frågan: hvad månde 
blifva häraf, när de vända samma klarsynta blick till 
verklighetens verld; när deras menniskokärlek går „from 
sounds to things"; när af samhällskritikern och satiristen 
blir en samhällsreformator? 

En af dem har redan genom sina senaste skrifter och 
genom sitt nuvarande lif svarat på den frågan. Leo Tolstoi 
har genomgått denna utveckling från diktens till verklig- 
hetens område. 

Hans literära utveckling har oafbrutet gått i den 
riktningen, allt från sin början, till dess att den nu fört 
honom utöfver det literära området, till de praktiska sam- 
häUsreformemas. För hans vittra utvecklings olika sta- 
dier är det särskildt tvenne arbeten, som äro typiska. Sitt 
författarerykte vann han egentligen först med ^Kosackerna 
Der är han ännu romantiker, dväljes inom natursvärmeriets 
drömverld. Med sitt storverk ^^rig och fred" öfvergick 
han derefter till prosans område och verklighetens. Men 
der höll han sig dock ännu på sätt och vis på afstånd 
från lifvet, derigenom nämligen att det ej var nuti- 
den, som han gjorde till föremål för sin skildring, utan 
det förflutna. Äfven historiens romantik sköt han emel 
lertid tillbaka i nutidsskildringen „ Anna Karenina**. Der stod 
han mitt uppe i det honom omgifvande hvardagliga lifret. 



EN RYSK REFORMATOR. 193 

Der var han verklighetsdiktare fullt ut. — Hvad skulle 
väl nästa steg blifva? Skulle det föra honom än närmare 
lifvet och verkligheten, eller skulle han nu ej komma längre, 
utan måhända vända om? Det sistnämda önskade otaUga 
beundrare af hans mästerskap inom den historiska roma- 
nen. Och deras önskan tycktes ock skola gå i fullbordan. 
I en rysk tidning införde han nämligen början till en ny 
stor historisk skildring, en sorts fortsättning på ^Krig och 
fred", innehållande en liknande teckning af decembrister- 
nas intressanta epok i Rysslands historia. Trenne kapitel 
utkommo .... men så bröt författaren plötsligt af och 
lemnade aldrig någon fortsättning. 

Han skulle ej vända åter från sin verklighetsstråt, utan 
tvärtom: anledningen, hvarför berättelsen aldrig fullborda- 
des, var den, att dess författare nu till fullo öfvergick från 
dikten till verkligheten, — icke blott från romantiken tiU 
verklighetsdikten, utan ock från denna till verkligheten 
sjelf, till det praktiska lifvet. Af skalden vardt nu en so- 
cial och religiös reformator. Förutom några små folkböcker 
med afgjordt tendenssyfte har han sedan 1877 endast ut- 
gifvit trenne arbeten. Men det är icke romaner eller dik- 
ter, utan dialektiska skrifter med praktiskt syfte; de äro 
hans sociala reformprogram — skrifter af så afgjordt prak- 
tisk art, att de sajntliga blifvit förbjudna af den ryska 
censuren, och derför endast cirkulera i talrika af skrifter 
man och man emellan. Inom bokverlden ha de först in- 
förts genom under de sista två åren utkomna tyska öf- 
versättningar, af hvilka den ena under titeln: „Hvadäratt 
gltra? — Bekärmelser. Af Leo Tolstoy" — ock nyligen in- 
törlifvats med vårt språk. Den andra, som bär titeln „ Wo- 
rin hesteht mein Olaube?^^ finnes ännu endast i den nämda 
tyska öfversättningen. 

I. 

Bedan i ett af hans första ungdomsalster, den lilla 
turistskizzen ^Luzern", framträder hos Tolstoi med ovan- 
lig innerlighet och värme den filantropi, som sedan allt mer 
och mer blifvit det bestämmande grunddraget i hans ka- 
rakter och numera ock omgestaltat hela hans lif och verk- 
samhet. . 

Finsk tidsknft, 1887, U. 13 



194 EN BYSK KEFOBMATOB. 

Motivet till denna berättelse hemtade han från föl- 
jande anteckning i sin resedagbok: 

„Den 7 juli år 1857 uppträdde i Luzem framför ho- 
tellet „Schweizerhof^, hvarest mer än hundra rika turister 
logerade, en stackars vandrande sångare och sjöng en half 
timmes tid sina visor med ackompagnement på guitarr. 
Öfver etthundra personer åhörde hpnom. Tre gånger bad 
sångaren sina åhörare om en liten gåfva. Ick6 en af dem 
gaf honom ett öre, och många skrattade åt honom.^ 

Denna Jivardagliga händelse skulle helt visst på fler- 
talet af oss gjort föga intryck, men den unge ryske gref- 
ven upprörde den ända i hans innersta. Efter skildringen 
af huru han sjelf, för att gifva den stackars sångaren upp- 
rättelse, broderligen tog honom under armen, förde in ho- 
nom i det eleganta kafieet och länge vid en flaska vin satt 
och sprakade med honom och till sist äfven delade sin 
börs med honom, slutade han sin berättelse med följande 
passionerade utbrott mot de andres hjertlöshet: 

„Detta är en händelse, som vår tids historieskrifvare 
med outplånlig eldskrift borde införa i sina annaler. Denna 
tilldragelse är af större, allvarligare betydelse, mycket 
djupare innebörd än de händelser, som vanligen förtäljas 
i tidningarna och historien. Att engelsmännen åter dödat 
tusen kineser, derför att dessa icke lemna dem något för 
deras pengar, — att fransmännen åter mördat tusen kaby- 
ler, emedan komet växer så bra i Afrika och emedan oaf- 
brutna krig äro mycket nyttiga för utbildandet af solda- 
tema, — att turkiska sändebudet i Neapel icke längre får 
vara jude, — att kejsar Napoleon går till fots i Plombiéres 
och ger sitt folk den försäkran, att han endast „med Guds 
nåde" herskar öfver dem, — allt detta är blott ord, med 
den enda skilnaden, att de till en del äro obekanta, till 
en del för länge sedan bekanta. Men den händelse, som 
tilldrog sig i Luzem den 7 juli, synes mig alldeles ny och 
ovanlig, och den hänför sig till en bekant episod i det 
menskliga samhällets utveckling. Den är icke ett faktum 
för de menskliga bragdemas historia, men för historien 
om mensklighetens utveckling och civilisation. — Detta 
menskliga faktum, som vore omöjligt i en större landtby 
i Tyskland, Frankrike eller Italien, hvarför kaA, det just 



EN RYSK REFOBMATQB. 195 

inträffa här i Schweitz, hvarest civilisationen, friheten och 
jämlikheten äro drifna till sin höjd, hvarest de mest civi- 
liserade nationers mest civiliserade medlemmar mötas på 

sina resor? Hvarför hafva 'dessa menniskor, 

hvilka i sina palats på sina möten och i sina salon- 
ger entusiasmeras för de stackars kinesemas öden långt 
borta i Asien eller intressera sig för kristendomens utbred- 
ning och den europeiska kulturens införande bland Afrikas 
vildar, — hvarför finnes hos dem intet af den naturliga 
medkänsla med nästan, som gör sig gällande hos hvarje 
oförderfvad varelse? Finnes då ingen sådan känsla mer, 
har den utträngts af äregirigheten, fåfängan och egennyt- 
tan? . . . Har hederskänslans stärkande, bildningens spri- 
dande, förståndets öfiiing, samhällsformernas utveckling, — 
med ett ord, har det, som vi kalla civilisation, kväft be- 
hofvet hos oss att tillfredsställa våra innersta hjerte- 
böjelser? . . ." 

Och Tolstoi slutar sina betraktelser öfver tyrolarens 
motgång • med tvifvel på kulturens förmåner, ja med en 
uppskakande skepticism, med förtviflan om möjligheten att 
törsta lifvet och menniskoma. — Allt detta för att en 
stackars gatsångare blef utan recett! 

Några år.derefter blef han i Paris vittne till en af- 
rättning. Det var en brottsling, som i närvara af flere 
tusen åskådare guilliotinerades. 

,» Jag visste" — skref Tolstoi trettio år senare härom — 
vjag visste att mannen var en afskyvärd missdådare, och 
jag kände till alla de fömuftsgrunder, hvarmed man se- 
dan så många århundraden tillbaka sökt urskulda och för- 
klara handlingar af detta slag. Jag visste att det skedde 
med full afsigt och öfverläggning, med vett och vilja, men 
det oaktadt, när hufvudet skildes från kroppen, skrek jag 
tUl i bestörtning. — Jag förstod, hvarken med hufvudet 
eller hjertat, men med hela min varelse, att alla de sofls- 
mer jag hört till dödsstraffets försvar, icke voro annat än 
grynmia, elaka dumheter. Hur många menniskor man än 
må samla ihop, och hvad namn man än må ge åt sin oger- 
ning, så är ett mord dock alltid ett mord, det vill säga den 
största synd man kan begå här i verlden, och jag förstod 



196 EN BYSK BEFQBMATOa. 

att hvad som nyss egt rum inför mina ögon, just var ett 
sådant brott." 

„Ocli" — tillägger han med den för honom egendom- 
liga skonslösa, nästan obarmhertiga sjelfkritiken — Jag 
sjelf, som varit närvarande och icke sökt hindra det, jag 
hade gillat detta brott. Jag hade tagit del i det!" 

Samma lättrörda, nervösa, ofta nästan sjukligt upp- 
jagade med känsla med de svage och förtryckte har sedan 
följt honom hela lifvet igenom och bildat den varma un- 
derström, som genomgår alla hans stora poetiska arbeten. 
Men större delen af sitt lif tillbragte han ute på landet 
och såg ej fattigdomen i annan form, än den, som mildra- 
des af landtbons förnöjsamhet och enkla fordringar på lif- 
vet och af hans egna bönders jemförelsevis välbergade 
ställning. Först när han 1881 flyttade in till Moskva, 
trängde sig fattigdomen, det menskliga eländet, in på ho- 
nom med all sin afskyvärdhet. Här, i en stad med nästan 
20-tusen hungrande och frysande, kunde han ej gå ett steg 
utan att möta armodet, utan att nöden stirrade på honom 
med sina tårtomma, glanslösa, förebrående ögon. 

Det är om det intryck, som detta storstadselände 
gjorde på honom, och om de försök i filantropisk riktning, 
hvartill detta uppkallade honom, som han skrifvit sin af 
rörande menniskokärlek, af oblidkelig sjelfkritik och en- 
tusiastisk pligtmaning liksom skälfvande och glödande 
flygskrift med titeln från folkets spörsmål till den botpre- 
dikande Johannes: „Hvad skola vi då göra,?" (Luc. ev. 

ni: 10). 

* * 

* 

I Moskva hade Tolstoi nästan dagligen tillfälle att 
se liknande scener som den i Luzem, och det till på kö- 
pet ofta i en af staten legaliserad form, som gjorde dem 
för hans hjerta så mycket mera upprörande. 

Så såg han en dag en polisbetjent, som knuffade en 
trasig, vattusigtig bonde upp i en droska. Tolstoi frågade 
polisbetjenten hvad bonden gjort för ondt, och denne 
svarade att han gått omkring och tigt. 

„Är det då förbjudet att tigga?" utbrast grefven. 

„Måtte väl det", svarade polisbetjenten, och droskan 
for af med den arresterade. 



EN RYSK REFORMATOR. 197 

Men härmed gaf sig Tolstoi ej till freds. Han upp- 
sökte polisbetjentens förmän och stälde till dem samma 



„Är det sant att man förbjuder tiggaren att begära 
allmosor för Kjisti skull ?^* 

Han fick derpå endast det svaret, att det vore så på- 
bjudet af myndigheterna, och „då är det väl också nöd- 
vändigt." 

När han talade med sina bekanta om allt det elände, 
som han så blifvit vittne till, svarade de honom alltid, 
att hvad han berättade var ett intet mot det, som han 
knnde få se, om han ginge till natthärbergena vid Chi- 
trovchtorget. Och för öfrigt talade Moskva-borna härom 
med en sorts tillfredsställelse, såsom han ock iakttagit att 
man gjorde i London om eländet der, liksom vore de stolta 
öfver att utvecklingen gått så långt hos dem. En inre 
röst sade honom att det tjenade intet till att gå och se 
på lidanden , som han ändå icke kunde afhjelpa. Men en 
kall, blåsig decemberafton 1882 begaf han sig till det nämda 
a<ylet för husvilla. Och de syner han der blef vittne till 
gingo sedan aldrig ur hans minne. 

Bedan på vägen dit mötte honom öfver allt armodets 
offer. Framkommen till gratis-härberget, fann han sig om- 
gifven af en hel skara af dessa gatans innevånare — landt- 
bor, som kommit in till staden för att söka sitt uppehälle, 
men blifvit utan arbete, och som nu blott hoppades att 
säsom fc)r svarslös a bli Jirresterade och hemforslade; en blek 
^ng man med långt hår, endast klädd i en trasig skjorta 
och erbarmligt skälfvande af köld; en lång gubbe med 
j^etsigt skägg, klädd i en öfverrock, som var tillknuten 
om lifvet med en repstump, samt med bastskor på fötterna 
och okänslig endast tack vare ett duktigt rus; en van- 
"^kaplig krympling i trasor; en som såg ut som en före detta 
otQcer; en annan, som måtte ha varit något prestaktigt, 
och en, som icke hade någon näsa. — Alla dessa trängdes 
omkring honom, hungriga, frusna, utmattade. En gammal 
soldat stod i gathörnet och sålde varm honingsdricka. 
Tolstoi bjöd en af uslingarna på ett glas, som denne be- 
gärligt grep an med båda händerna, för att på samma gång 
lå värma dessa. Snart belägrades han af otaliga lika frusna 



298 £N BYSK BEFOBMATOK. 

ocli jemmerliga, som han också måste bjuda. Till sist hade 
de gjort slut på hela lagret, och så bad en af dem om en 
slant. Tolstoi gaf honom litet. Men nu blef det en sådan 
trängsel af tiggare, att portvakten måste gripa in för att 
återställa ordningen. Alla stirrade de på främlingen och 
bådo och tigde, och det lidande, ångestfulla, ödmjuka ut- 
trycket i alla dessa ansigten skar honom i hjertat. Han 
gaf dem allt, hvad han hade på sig, och följde sedan med 
in i asylet. I hela denna väldiga byggnad såg han endast 
nya sidor af armodets hemska bilderbok, I ett af dessa 
eländiga krypin kände han igen en af dem, som han nyss 
gifvit pengar. Och djupt skamsen öfver den halfva hjelpen 
lemnade han asylet och gick hem. 

,, Jag steg upp för den mattlagda trappan i mitt hus" — 
tillägger han — „och trädde in i tamburen, der golfvet 
likaledes täcktes af en matta. Sedan man tagit af mig 
pelsen, gick jag till bords och åt min middag, bestående 
af fem rätter, uppassad af två lakejer i svarta frackar och 
med hvita halsdukar och handskar." 

Denna skriande kontrast lemnade sedan hans samvete 
ingen ro. Motsatsen mellan de der andres elände och hans 
eget öfverflöd upprörde honom med samma känsla af ett 
begånget socialt brott, som han erfor vid åsynen af afrätt- 
ningen i Paris. Hvad än alla verldens vise må säga om en 
sådan verldsordning, hvarunder den ene frossar, den andre 
svälter, någre frysa ihjäl, andre kläda sina hästar i dyr- 
bara täcken och belägga sina golf med svällande mattor, 
— så såg Leo Tolstoi deri ett upprörande brott, hvari han 
sjelf med sin lyx gjorde sig medskyldig. 

Hur mycket han än sökte finna ursäkter för sitt och 
sina likars lefnadssätt, så kunde han icke utan en känsla 
af mordisk motvilja se sin egen eller andras salong, slå 
sig ned vid ett präktigt dukadt bord eller i ett ekipage. 
Och butikerna, teatrarna, kafféema ingåfvo honom samma 
känsla af obehag. Vid sidan af allt detta tyckte han sig 
ständigt se de utsvultna, frusna, förnedrade nattgästerna i 
Ljäpinska asylet. 

Så mognade hos honom beslutet att göra något för 
att afvältra sig denna samvetsbörda. Han ville sätta ett 
stort välgörenhetsverk i gång. En allmän folkräkning 



EN RYSK liEFOBMATOB. 299 

skulle just vid denna tid försiggå i Moskva, och detta 
vore ju ett ypperligt tillfåUe att taga reda på de fattige, 
låra känna deras förhållanden och sedan genom samverk- 
samhet emellan behjertade personer ur de förmögna klas- 
serna råda bot för eländet. Ja, han närde rent af förhopp- 
ningar om att på detta sätt kunna utrota åtminstone de 
gröfre formerna af fattigdomen och nöden från Moskva. 

I början tycktes planen också ej möta några hinder. 
Myndigheterna voro villiga att vid folkräkningen göra ho- 
nom de begärda tjensterna, och äfven de förmögne bland 
hans bekanta, till hvUka han vände sig med anhållan om 
penningebidrag, gingo in på hans fordringar. Men den 
gamle skicklige psykologen kunde dock ej undgå att märka 
huru egendomUgt det sätt var, hvarpå de gillade hans plan. 

Alla åhörde honom uppmärksamt, men så fort de fingo 
klart för sig hvad frågan gälde, blefvö de generade och 
liksom skamsna. De undveko att se honom i ögonen, lik- 
som man är besvärad för att se på en snäll och hygglig 
menniska, som pratar dumheter. Alla sade de sig dock 
gilla sjelfva idén och hade till och med förr sjelfva tänkt 
på något i samma riktning. Men den vore näppeligen 
praktiskt utförbar, ehuru hvar och en af dem »ansåg 
sig moraliskt förpligtad" att vara med om försöket. Och 
så slutade de nästan alla med att klandra menniskomas och 
t^ärskildt det omgifvande samhällets liknöjdhet och köld — 
hvarvid de dock naturligen gjorde ett tyst undantag för 
sig sjelfva. 

Så deltog grefve Tolstoi i folkräkningen i ett af fat- 
tigkvarteren och blef der i tillfälle att på nära håll stu- 
dera det lägre folkets lif. Men förhållandena bland dem 
voro alls icke de han väntat. 

I nattasylet hade han befunnit sig i samma belägen- 
het^ som en person, som får se ett stort gapande sår. Han 
tycker synd om den sjuke och beklagar att han icke förr 
vetat af hans olycka och kunnat komma till hjelp; men 
han hoppas att god vård och skötsel åter skall bringa 
sjnklingen på benen. 

Men här liknade han en läkare, som kommer med 
sina medikamenter, undersöker åkomman och nödgas till- 



200 EN EYSK KEFOBMATOB. 

stå för sig sjelf att allt hvad han kan göra är gagnlösij 
cell att lians medikamenter härvidlag icke duga till någotj 

Först och främst lärde han sig inse att bland de 
fattiga funnes många, som ingen hjelp behöfde, — flitiga 
arbetare och handtvérkare, som sjöngp vid sitt arbete ocli 
sofvo godt på sina hårda bäddar, och i det hela hade mera 
„lifsglädje^ än han sjelf. De verkligt olyckliga kunde han 
deremot icke hjelpa. Endast mycket undantagsvis mötte 
han någon, som kunde gagnas med en tillfällig allmosa. 
De verkligt för tillfället nödlidande voro hulpne af siaä 
fattiga grannar, innan den rike nått fram till dem. Ochl 
det stora flertalets olycka bestod icke i bristen på något, 
som kunde gifvas som en allmosa, utan i deras eget inre 
tillstånd, deras karakterer. De voro icke vana vid arbete 
och ett ordnadt lif, de hade förlorat lusten derför — deri 
de flestes olycka. ^ I 

Hvad hade han sjelf med sina lättjefulla, yppiga va- 
nor att lära dessa? Han kunde ge dem smulor af sitt öt- 
verflöd; men kunde han lära dem arbetets lycka — han, 
som sjelf icke kände den! Han sjelf hade ju precis samma 
åskådningssätt, samma slappa njutningslystnad, som innerst 
just utgjorde dessas olycka. 

Han förekom sig sjelf såsom en person, som vill draga 
upp en annan ur ett träsk, men sjelf sitter fast i gyttjan. 
För hvarje ansträngning kände han allt tydligare huru 
osäker mark han stod på. Han kände att han sjelf sjönk 
ned i träsket. 

Det var slut med hans illusioner. Han insåg att de 
fattige ej kunde hjelpas med allmosor. Han uppgaf sin 
stora välgörenhetsplan och utdelade på måfå det lilla sam- 
lade kapitalet bland de fattige han träffade på, utan 
hopp att dermed kunna uträtta något annat, än möjligen 
med sjelfbelåtenhet bedraga sitt eget samvete — och äf- 
ven detta blott för en kort stund. 



Hur skulle då eländet kunna bekämpas? Fans det 
väl något annat stridssätt emot det, eller skulle vi åter 
försjunka i likgiltighetens apati, med förtviflans resig- 
nation? 



EN KYSK REFOEMATOE. 201 

Svaret på detta oroliga spörsmål fick Tolstoi först, då 
tan sammanträffade med den man, som mer än någon an- 
tan utöfvat inflytande på hans lif. Det var en simpel, 
ibildad rysk bonde, en fattig »musohik", som skulle gifva 
len lärde öfverförfinade grefven svaret på de frågor, hvar- 
ill han förgäfves i århundradets hela bildning letat efter 
ösningen. 

Denna bonde var den egendomlige ryske bondaposteln 
äjutajef, den ryktbare upphofsmannen till en alltmer om- 
kring sig gripande religiös rörelse bland det inre Ryss- 
lands gigantiska folkmassor. 

De träffades hos en syster till Tolstoi. Dennes filan- 
tropiska planer kommo der på tal. Och, som det plägar 
ske, när man icke sjelf riktigt tror på sin sak, talade Tol- 
stoi med stor ifver och värme om hvad han gjort och hvad 
han tänkte göra för lindrandet af eländet i Moskva. Han 
valde särskildt sina ord så, att Sjutajef skulle förstå honom. 
Men denne satt orörlig på sin stol, insvept i sin får- 
skinnspels, som han på de ryska böndemas sätt behöll på 
åtven inne i rummen. Han tycktes icke höra det samtal, 
som fördes omkring honom. Hans små ögon blixtrade icke, 
utan blicken tycktes liksom inåtvänd. 

Då Tolstoi rättfram frågade honom hvad han tänkte 
om saken, svarade han blott buttert: 
„Allt det der är bara dumheter?" 
„Hvarför dumheter?" frågade Tolstoi. „Är det dumt 
ätt bistå tusentals, eller låt oss bara säga hundratals olyck- 
lige? Är det icke befaldt i evangeliet att vi skola kläda 
den nakne och bespisa den hungrige?" 

„Jo, det är så — men det är ej det du gör. Du går 
ut och spatserar, och så kommer en tiggare i din väg, 
äom ber om en slant, och så ger du honom tjugu kopek. 
Ar det att öfva barmhertighet? Hvad han tränger till är 
andUg hjelp, — du skulle lära och undervisa honom. Och 
så kastar du i stället till honom en allmosa, för att få vara 
i fred för honom. Se, det är hvad du gör!" 

Tolstoi iarodde att det var obekantskap med de fatti- 
ges mängd, som föranledde Sjutajef att taga saken på det 
sättet och att tro det man kunde göra mera för de nödli- 
dande, än som ingick i hans uppgjorda plan. 



202 EN BY8K BEFOBMATOB. 



„Du skall veta", sade han derför, „att bara i Moskva 
finnes det nära tjugutusen s&dana stackare!" 

Bonden smålog. 

„Tjugu tusen? Och hur många bondgårdar ha vi väl 
i Ryssland? Tror du icke de gå upp till en miljon?'' 

Det ville Tolstoi ej förneka, men hvad hade väl det 
med saken att göra? 

„Hvad det har härmed att göra?** upprepade Sjutajef, 
och hans ögon glänste till. „Jo, låt oss dela dem ibland 
oss! Jag är icke rik, men ändå kan jag nog taga emot 
två. Vore de också tio gånger talrikare, så kunde vi ändå 
ge dem hem hos oss bönder. Och så skulle vi gå tillsam- 
mans, de och vi, till arbetet. — Jag skulle visa dem huru 
jag arbetar, och de skulle lära sig huru man skall lefva. 
På kvällen sätta vi oss med dem vid samma bord, och der 
få de endast höra goda ord af oss. Se det är att öfva barm- 
hertighet, allt det andra är bara dumheter." 

Dessa enkla ord slogo grefven. Han insåg nu felet 
i sin filantropiska plan. Vi skulle taga de fattige till oss, 
lefva tillsammans med dem; skänka dem icke af våra pen- 
ningar, men af vårt lif ! 

Men när han, som aldrig ville stanna blott vid teo- 
rin^ utan alltid, när han trodde sig insett det rätta eller 
det bättre, deraf ville göra allvar, nu ville sätta äfven detta 
i praktik, insåg han att det för honom och hans likar be- 
tydde helt enkelt det sanmia som en omgestaltning från bör- 
jan och till slut af alla deras vanor, hela deras lefnadssätt. 

Låt den grymmaste menniska försöka att sätta i sig 
en måltid på fem rätter midt bland ett folk, som ej har 
det nödtorftiga till att stilla sin hunger med. Matlusten 
måste gå förlorad för honom, när han ser de hungriga 
blickarna omkring sig. Följaktligen är det också det första 
vilkoret för att man skall kunna frossa med aptit midt 
bland skaror af svältande, att man gömmer sig för deras 
ögon, reser upp en mur mellan dem och sig. — Och det 
är också det vi ha gjort. Derefter ha vi gestaltat hela 
vårt lefnadssätt. Och sedan klaga vi öfver att vi ha så 
svårt att närma oss de fattige, att verkligen lära känna 
deras förhållanden! Vi ha ju afsigtligt stält så till. 

Hvarför ha vi våra stora våningar med tamburer och 



EN BYSK BEFQBMATOB. 203 

förstugor och väntrum, om icke för att de fattige ej skola 
kunna komma fram till oss? Hvarför flyttar man från hus- 
folkets gemensamma matbord, så snart man fått en förmö- 
genhet, om ej för att göra sjelfva måltiden till en skilje- 
mur mellan de hungrige och oss? Och våra kläder? Vi 
styra ut dem och lämpa dem till olika ändamål, hvilka ej 
ha någon motsvarighet i de fattiges lif, så att stackaren ej 
ens kan ha något gagn af det aflagda plagg vi äro villiga 
att skänka honom, fracken, ridbyxorna, de lackerade bal- 
skorna eller cylinderhatten, och hvad de allt heta, dessa 
lyxartiklar. Till och med snyggheten göra vi till en skil- 
jemur mellan oss och dem, drifvande den till en ytterlig- 
het, hvars fordringar endast den „hvita handen" kan uppfylla, 
som aldrig arbetar. Och den så kallade bildningen utgör 
blott en sammanfattning af alla yttre former och kunska- 
per, som göra att de fattige och vi ej kunna förstå hvar- 
andra, ej kunna lefva tillsammans. 

För att kunna följa Sjutajefis råd — att taga de fat- 
tiga till oss — måste vi derför först förändra oss sjelfva. Vi 
måste sjelfva först lära oss Sjutajefs lif. Vi måste sjelfva 
— blifva bönder! Så lydde Tolstois slutsats. 

Han hade iakttagit att massan af fattige i städerna 
uppkommit framför allt derigenom, att alla, som ha svårt 
att taga sig fram på landet, samla sig till städerna för att 
der söka sitt uppehälle. Men hvad vill detta säga, spör- 
jer Tolstoi, „söka sitt uppehälle i staden?" Hur är det 
möjligt att man från landet, det vill säga från de ställen, der 
det finnes åkrar och ängar, säd och boskap, med ett ord 
just allt det, hvaraf menniskan hemtar-sin näring, ger sig 
till staden för att söka sin utkomst, till staden, der det 
hvarken finnes säd eller hö, der marken är idel stenar 
och dam? 

Städerna bestå, enligt Tolstois åsigt, af idel lättingar, 
de der för ringa eller intet eget arbete söka finna utvägar 
att lefva på landtbomas arbete. 

Nej ut till landsbygden! Ut dit, der torfvan sjelf fö- 
der sin arbetare. Om alla menniskor lydde det rådet; om 
de sjelfva ville så och skörda den säd, de behöfva; sjelfva 
baka sitt bröd, sjelfva sköta den mjölkgifvande kon och 
lytta den plöjande hästen, — då skulle fattigdomen kunna 



204 EN BYSK BEFQBMATOB. 

förjagas från verlden, eller rättare sagdt^ den skulle med 
den sista stadsbon försvinna af sig sjelft. Först om vi 
lyda det rådet, kunna vi äta vår rikliga måltid, utan att 
beröfvas matlusten genom hungerskrien omkring oss. Först 
då kunna vi helsosamt trötta efter dagens mödor lugnt 
sofva på vår bädd, ostörda af medvetandet om dem, som 
frysa ihjäl utan tak öfver hufvudet. Ty då — men ock 
endast då kunna vi följa Sjutajefs råd^ att „taga de fattige 
till oss." 



Tolstoi går ännu ett steg lägre: denna ^förenkling'^ 
af vårt lif böra vi ej blott göra för de fattiges skull eller 
£6y att tysta vårt samvete gentemot dem; den innebär 
ock det enda sättet att skaflFa oss sjelfva lycka här på 
jorden. 

Den jordiska lyckan består enligt hans åsigt förnäm- 
ligast i följande förmåner: 

1) ett naturligt lif i samband med naturen, under fri 
himmel, i solljus och i frisk luft, tillsammans med jorden, 
blommorna och djuren; 

2) arbete, som skänker kroppen rörelse och helsa^ 
ger aptit och lugn sömn; 

3) familjelif tillsammans med maka och barn, under 
inbördes kärlek och förtroende; 

4) fritt umgänge med en vidsträckt krets af olikartade 
menniskor, hvilka genom sina olikheter komplettera oss 
sjelfva och bringa omvexling i vårt lif, vidga våra vyer 
och våra lifsuppgifter; — och slutligen 

5) helsa och till sist en lugn och stilla död. 

Tolstoi granskar nu stadsbons och landtbons, verlds- 
mannens och bondens lif ur dessa fem olika synpunkter 
och kommer till det resultat, att i alla dessa hänseenden 
den i staden boende rike och förnäme är den vanlottade, 
deremot den tarflige landtmannen den lycklige. 

Verldsmannen lefver icke i Guds fria natur. Ju högre 
han kommit på den sociala skalan, desto mindre ser han 
af solens ljus, af ängarna och skogen, af blommor och djur. 
Han lefver som i ett fUngelse, och till och med när han 
gör sina resor är han som en fånge, instängd i sin hel- 



EN RYSK REFORMATOR. 205 

täckta vagn eller den kvafva jemvägskupén. — Och hvad 
vet han af sundt, kroppsligt arbete? Han öfveranstränger 
sin hjerna med äflan eller onaturliga nöjen ända till van- 
vett; men hans kropp förtvinar bort och blir blott ett 
experimentalfält för kvacksalfvare — med diplom, förstås. 
- Och ju högre han klättrat på samhällsstegen, desto 
trängi-e blir den krets af medmenniskor, med hvilka någon 
gemenskap är honom möjlig. Har han kommit upp på en 
troÄ, så finnes i hela riket ej en enda varelse, med hvilken 
han kan lefva ett verkligt och naturligt samlif. Ej ens 
med sin hustru och sina barn har han någon verklig ge- 
menskap. Hon och han ha ofta sina skilda våningar; och 
barnen lemnas, när de äro små, i tjenarenes vård; när de 
bli större, skickas de till skolor och universitet; och 
så snart de blifvit myndiga, söka de bilda eget hem, oftast 
långt bort från föräldrarna. — Bedan när den förnäme 
tömmer hit till lifvet, har han ärffc följderna af sina förfä- 
ders väUefnad under formen af otaliga lyten, dem sedan 
hans lefnadssätt blott vidare utveckla. Och hans döds- 
kamp kan nästan sägas börja vid den tid, då bonden står 
på höjden af mannakraft, börja redan hos 40- eller 50- 
åringen med ålderdomskrämpor, dödsfruktan och lifsleda. 
Och huru dö de till sist? Huru många af dem begå sjelf- 
mord eller täras bort af skamliga sjukdomar? Huru många 
bli alkoholismens offer, eller morfinets? 

Verldsmannen lefver som en fånge, utestängd från 
ljus och sol, förbjuden att arbeta, hindrad att umgås med 
sina likar, skild från sina anförvandter, och till sist mar- 
terad till döds. — Vore det då, frågar Tolstoi, en uppoff- 
ring att lemna detta onaturliga fängelselif och byta ut det 
mot bondens enkla, friska lif, ute bland tegar och skylar, 
bland växter och husdjur, omgifven af idel enkla menni- 
skor, med hvilka han känner sig som en broder? Vore det 
då en uppoffring att välja bondens naturliga lefnadssätt, 
som gör 088 friska och starka, modiga och glada, och som 
till sist låter döden komma såsom en välkommen hvilo- 
bjudare till den uttröttade? 

Tolstoi har sjelf ej tvekat om svaret på den frågan, 
och han har stält sitt lif derefter. 



206 EN BYSK BEFOBMATOB. 



£n resande, som för en tid sedan händelsevis befann 
sig i den trakt i närheten af Tula, der grefve Tolstois 
gamla fädernegods är beläget, ville göra den ryktbare för- 
fattaren ett besök. Han kom till godset och frågade efter 
grefven. Denne var ej hemma, men man visade den be- 
sökande till det ställe, der han troligen var att söka. 

Främlingen begaf sig dit och fann sig vid ett tarf- 
ligt, halflförfallet torp. Det måtte vara något misstag; ej 
var det väl här, som han skulle träffa den verldsberömde, 
förnäme grefven. Emellertid frågade han efter honom, och 
man svarade att han var derinne. 

Inkommen fick han se Leo Tolstoi i en nedsölad ar- 
betsdrägt, svettig och varm, stående framme vid spisen, 
som han med egna händer höll på att laga. Det var en 
gammal torparenka, som bodde i den gamla stugan; hen- 
nes spis hade varit nära att ramla. Och då hade Tolstoi 
tagit med sig stenar och murbruk och höll nu på att re- 
parera skadan. 

— Så har Tolstoi satt Sjutajefs råd i praktik. Han 
har skänkt bort nästan hela sin förmögenhet, flyttat ut på 
landet och lefver nu bland bönderna såsom en af dem. 
Och deri anser han sig hafva funnit den enda sanna jor- 
diska lyckan. 



Brokiga bilder från Östra Finland. 
VIII. 

En jagt i Suojärvi. 

Det var en vacker majdag och middagstiden var redan 
förbi, då jag körde in på den stenbundna, starkt sluttande 
gård, der Mihail Konins stuga stod. Stugan var krupen 
npp på den branta backen, så att huset åt gårdssidan var 
två våningar högt, men mot ödemarken, som tog vid ge- 
nast bakom bostaden, endast en. Något alldeles särskildt 
måste hafva passerat, ty Mihails gård var full af folk och 
fänad, som öfverbjödo hvarandra i försök att göra sig hörda. 
Mihail Konin stod högst uppe på den stora trappan, som 
från gården ledde direkt upp till husets öfre våning. Han 
hvisslade efter sina hundar och kommenderade med det 
öfverlägsna lugn, som en mångårig vana att veta sig vara 
den förste förlänar menniskan. När den skramlande kär- 
ran körde in på gården, afstannade samtalen — endast 
hundarna fortsatte sin argumentering med envis ilska. Mi- 
hail skuggade ögonen med handen och blickade ned mot 
oss. Två år hade förgått, sedan vi senast råkades, men med 
ödemarksbons skarpa syn kände han genast igen mig — 
det var som om vi sett hvarandra i går. Med värdighet 
uttalade han sin glädje öfver återseendet. 

Jag skakade hand med Mihail, hans hustru, söner och 
döttrar, svärsöner och svärdöttrar; återseendets glädje var 
lika uppriktig som allmän. 

Man diskuterade med mycken liflighet om ett hämd- 
och härnadståg mot en björn, som slagit ned en af Ko- 
nins kor. 

— Men, sade Mihail, sen du kom, går jag icke på 
jagt, jag stannar hemma. Björnen må gå sina egna 
vägar, mitt lod skall han icke möta i natt. 
^ — Nej, Mihail, har du någon förrättning i afton, så 
bör du gå. Jag skall icke hincira dig. 



208 BJftOKiaA BILDER 



Men Mihail ville icke bryta gästfrihetens lagar; han 
skulle ovilkorligen stannat hemma, om jag icke lofvat att 
följa med på jagten. Nu blef min hederliga värd hjertans 
glad och belåtenheten bland de församlade allmän; ty gick 
Mihail på jagt, så var allt godt och väl; man kunde sofva 
trygt och anse björnen skjuten. 

Jag betalte skjutsbonden, som noga vände den säll- 
synta markslanten och lät den gå från hand till. hand för 
att bekikas; mina reseffékter buros in, och med en lod- 
bössa öfver axeln bar det af så godt som med det samma. 

Vi vandrade raskt framåt — bara en liten bit öfver 
backen längs träsket och så in i skogen, hade man sagt 
mig. Nog visste jag att dessa ödemarksbor, som räkna 
par mil till närmaste granne, icke taga det så noga med 
uttrycket en liten bit. Också hade jag gjort mig beredd på 
tre å fyra verst. Men fem till sex verst, som vägen visade sig 
vara, kändes icke såsom en liten bit efter den långa, be- 
svärliga resan. Det var dock för sent att vända om. 

Med orsaken till jagten förhöll det sig sålunda. Ko- 
nins och de öfriga böndemas kor hade varit ute ungefär 
en vecka efter att ha svältfödts under vårvintern, då eii 
vacker dag hela hjorden, så när som på en, kom ramande 
hem i fullt galopp. Skogens konung hade omorgnad och 
hungrig efter vinterns umbäranden tagit sig före att jaga 
och dödat en af Konins bästa kor. Det blef en allmän 
uppståndelse i hela byn, ty den björn, som en gång sma- 
kat nötkött, måste ovilkorligen fällas; eljes stod böndernas 
redbaraste egendom i ständig fara. Mått och steg vidta- 
gas i sådana faU genast för att hämnas nederlaget. När 
björnen slagit sitt byte och ätit sig mätt, lemnar han resten 
af rofvet på platsen för att om två eller tre dagar, någon 
timme efter solnedgången åter uppsöka det. Nu gäller det 
för jägaren att i närheten af bytet välja en undanskymd 
plats helst uppe i ett träd, samt tyst och ljudlös invänta 
illgerningsmannen. Det minsta buller jagar björnen ovil- 
korligen på flykten. 

När vi närmat oss platsen för björnens mandat, bör- 
jade Mihail att med största varsamhet, under ständigt 
iakttagande af vindens riktning, lovera fram emot en grupp 
af uråldriga och skyhöga granar, som emellan sina slokande, 



FRJy ÖSTBA FINLAyP. 209 

mossbelupna grenar erbjödo ett utmärkt gömsle för jägaren. 
Vi klättrade upp i en af granarna, Mihaila son i en annan, 
bida vid pass 60 fot från den plats, der bytet låg. Tysta 
som gransångare, när köken kretsar öfrer dem, iiade vi 
suttit der några minuter^ då jag hörde Mihail frammumla 
något, som först föreföll mig såsom en aftonbön. Men då 
jag hörde en hel hop märkliga ord om »villahäntä*' och 
«shebelikagla^9 de der icke gema kunde adresseras till Vår 
Herre, frågade jag hviskande hvad det gälde. Han såg an- 
däktig ut, gjorde en åtbörd, som anbefalde tystnad, och i 
Bästa minut hördes endast vindens andetag i natten. 

Med armen om granens stam och hufvadet lutadt mot 
barken tycktes mig, som om jäg legat vid naturens bröst 
och hört huru lifvet jäste, huru det i starka pulsslag 
dref dolda safter fram för att under nordens korta sommar 
hinna till blomning och frön. 

Solen hade sjunkit; skuggorna, som om dagen lägrat 
sig vid trädens stammar, stego långsamt och smygande upp 
bogre och Jiögre. Kungsfogelns siisande hade slutat, till 
och med rödhakens elegiska aftonsång hade förklingat. 
Mild, härlig och ljus föll majnatten öfver oss. Nattvin- 
den bar underbara dotter, som väckte till lif, dofter som 
ömsom rusade, ömsom mattade, än lät hjertat slå högt af 
handlingskraft och mod, än förde själen bort i veka känslo- 
stämningar på. aningamas och drömmamas vågor. I det 
hemlighetsfulla mörkret lyste då och då några blixtar i 
fjärran och tecknade för en flyktig sekund granarnas spets- 
mönster mot den blånande fonden. Då hördes några starka 
melodiska ljud i den tysta natten. Först enstaka, sedan 
fiere och flere, bildade de en melodi af innerlig Ijufhet. 
Med ens blir det tyst, så tyst i ödemarkens natt; men 
iter höjes sången och allt fulltonigare, allt mäktigare 
stiger sångarens eldiga röst, tills den i segerjublande slag 
flammar upp i kärlekens höga visa för att nästa ögonblick 
låta tonerna dö bort i melodiska suckar. Under denna 
bröUoppssång somnade jag in som fogeln på gren; till 
hälften redan i drömmamas verld hörde jag näktergalens 
kårlekskväden. 

Pang, ett skott och ett ilsket rytande, ännu ett skott, 
och yrvaken gnuggade jag mina ögon. Huru länge jag 

Finsk tidskrift, 1887, IL 14 



210 BROKIGA BILDE& 



sofvit vet jag ej, och i första ögonblicket kunde jag icke 
få klart för mig hvarför jag satt uppe i ett träd i dju- 
paste skogen. ' 

Småningom återkom minnet. Jag blickade ned. Det 
var omöjligt att vid de slocknande stjemomas sken se nå- 
got, och ännu i dag kan jag icke förstå huru Mibail 
kunde se i detta mörker. Jag började långsamt stiga ned 
från granen, då jag tydligt hörde Mihail frammnmli 
följande ord. 

Haf tack du skogens konnng, 

skogens gyllne kontmg, 

skogens vänliga värdinna, 

skogens sköna j'nngfi*a, 

skogens lycka, skogens gnnstling, 

skogens hvita, vackra kalf, 

skogens hela herskarslägt. 
Jag var snart nere. Der stodo Mihail och hans son. 
De lyckönskade mig och hvarandra till den lyckosamizifl 
jagten, hvari jag tyvärr dock icke hade någon deL Björnea 
hade enligt Ivans, den yngre Eonins, utsaga trängt sig 
igenom den grandunge, der vi voro i bakhålL Antingen 
den vädrat kristet blod, som det heter i sagan, eller anat 
en olycka, alltnog, den hade plötsligt rusat rakt fram, lik- 
som för att undfly en fara, då Mihails kula sårat den. Vid 
skenet af gevärselden hade äfven unge Konin fått kom 
på den och sträckt den till marken. 

Dagen hade vaknat. Gula flammor jagade öfver österns 
skyar och släckte de matt blinkande himlaljusen. Af d^ 
tvenne skotten hade skogens orkester väckts till lif. Ja^ 
kunde godt känna igen löfsångarens lilla enkla visa, gran* 
sångarens melankoliska toner och de lystringssignaler, eom 
rödstjerten med förvånande styrka pressar fram ur sitt 
bröst. Med dessa toner blandade sig rödhakens Ijufea, ele 
giska kvitter, som väcker dagen till lif och åter kallar den til 
hvila. Många år ha förgått, sedan den lilla episod jag hfl 
förtäljer tilldrog sig, men vid minnet af denna morgon dr* 
ger ännu en fläkt af vårens friskhet och ödemarkens oänd 
liga Ijufhet genom min själ. 

Få återvägen ledde jag samtalet oförmärkt på Mihail 
tacksägelsebön. Jag frågade hvad det var han frammnd 



FRÅN Ö8TBA FINIiANJD. 211 

ade i går afloiiy medan vi sutto uppe i granen. Mihail 
rille på intet vis säga det. Han menade att mäktiga ord 
eke böra användas, då de icke behöfvas. Jag hoppades 
mapt mera att £å höra hans runa, då han om aftonen vid 
len glädjefest, som tillstäldes fÖr att fira björnens död, 
)ombedd och litet skamsen läste upp förra delen af den 
runa, byars slutstrofer jag redan ofvan anfört. Jag teck- 
lade upp den och återgifver den här i svensk drägt. Det 
behöf^er knapt nämnas att denna bön med innerlighet och 
Jlvar uppläses af flere hundrade af våra landsmän, upp- 
fostrade i skötet af den kristna kyrkan. 

Gick i sällskap ut till skogs, 
gick att jaga skogens åbo, 
följd af tremie kvicka hundar, 
trenne hundar ullsvansprydda, 
med sin hvita ring kring halsen. 
Öfver farukuUar drog jag, 
dröjde uti kärr och mossar; 
hör då mina hundar skälla, 
skogens bruna björn det gäller. 

Tapio, skogens store konung, 
konung du med gyllne krona, 
bringa bytet i min väg, 
ifrån Lapplands fjärran nejder, 
från den vida, blåa skogen; 
hemta det till mina hundar, 
mina ullsvansprydda valpar. 

Jao. Ahren1»6rg. 



Poesier- 
Bulgariska folkdikter.') 

öfversatta af Exnil v. Qvanten. 

I. 

Jana och Solen. 

|ödd den sköna Jana blef om påskda^n, 
på den stora festda^n född till verlden, 
dopet undfick hon Sankt Q-eorgsdagen, 
talte första ordet vid Salvator 
och begynte gå vid Peterstiden. 
Detta allt besinnar Janas gudmor 
och till flickan talar så och säger: 

„Hör mitt ord och märk det väl, min Jana! 
Hjertligt dig jag ber och dig förmanar: 
Q-å om da'n ej utan duk på hufv'et, 
utan bloss ej heller ut om natten; 
annars solens moder ser dig, Jana, 
och åt soPn, sin son, dig tar till hustru." 

Badet lyder ej den sköna Jana, 
går om dagen utan duk på hufv'et, 
utan bloss beger sig ut om natten. 
Henne solens moder rarseblifver, 
varseblifver och på stunden bortför 
och åt soFn, sin son, till hustru tager. 



*) Den bulgariska folkdikten tyckes i mycket hkna den serbiska» 
genom Runeberg välbekant för Finland. Ofvanst&ende prof äro åter- 
gifna efter Q. Rosens tyska öfversättning. De innebära gamla n^^' 
myter. Den sköna Jana, som h&Uer torrvedsfacklan, är morgonrodna- 
den. Marko och Vilan förekomma ocksä i den serbiska folkdikten. 



POEBIEB. 213 



Derpå gör ett tysthetslöfte Jana 
att p& hela trenne år ej tala. 

Säger solens moder så till souqu: 
»Hör migi klara sol, min gyllne älskling. 
Stum ju blifvit har den sköna Jana! 
Derför lemne du den sköna Jana 
och förmäle dig med morgonstjeman, 
morgonstjemans fé, som är så talför." 

Solen lyssnar tiU sin moders rådslag 
och förmäler sig med morgonstjeman, 
morgonstjemans fé, som är så talför. 
Kvar likväl i huset stannar Jana, 
stum och nattlig, förbisedd af alla. 
Stum hon drifver ankorna till betet, 
nattlig vallar hon de hvita gässen. 

Arla ur sin bädd står morgonstjeman, 
måste bröd åt solens husfolk baka; 
torrvedsfaoklan håller sköna Jana. 
Ned ur facklan droppar hvita kådan, 
bränner Jana på det fina fingret, 
smälter hennes gyllne fingerringar. 

Talar så tiU Jana morgonstjeman: 
„8e dock upp, softuta! Vakna ändtligt! 
Har på engång blind och stum du blifvit? 
Du förbränner ju ditt fina finger!" 

Svarar henne då den sköna Jana: 

„0, du alltför käcka morgonstjema, 

icke är jag blind och stum ej heller! 

Teg jag, var det för ett löftes skull blott. 

Höll mitt löfte hela första året 

för min far, att honom dermed hedra, 

andra året för min hulda moder 

och det tredje för den klara solen. 

Straffe gud min svärmor, att hon icke 

lät i ro mitt löfte mig ftillborda, 

men i otid bragte dig i huset!" 



214 POESIER. 



Svarar. Solens moder lyss helt nära, 
hör de ord den sköna Jana säger. 
Ångerköpt på stund blir solens moder, 
morgonstjeman drifver hon ur huset, 
morgonstjemans fé, som är så talför. 



n. 

Marko och Dimnagora. 

arko, hjelten, red i gröna skogen. 
Trenne dar och trenne nätter red han, 
men förmådde dock ej vatten finna, 
ej till dryck och ej till tvagning heller, 
åt sig sjelf ej, åt sin häst ej heller. 

Talte harmfuU Marko, kungasonen: 
„Ve dig, gröna skog, du Dimnagora, 
ej en enda droppe vatten har du, 
ej till dryck och ej till tvagning heller, 
åt mig sjelf ej, åt min häst ej heller! 
Måtte vinden dina träd förtorka, 
måtte solen dem till aska bränna !^^ 

Honom svarar då den gröna skogen: 
„Icke så dock, Marko, tappre hjelte! 
Dimnagoras skog du ej fördöme, 
men fördöm den gamla stygga Vilan! 
Mina sjutton källor hon har tagit 
och till bergets topp dem burit alla, 
säljer nu ett vattenkrus der uppe, 
minsta krus för tvenne svarta ögon." 

Talar till sin häst den tappre Marko: 
„Säg, min egen häst, kan mig du bära, 
upp till bergets höga topp mig bära, 
att jag må den gamla Vilan döda 
och befria skogens sjutton källor?" 



POSSIKB. 215 



Honom ger till svar den trogne hästen: 
„0m med gördlar tolf du mig omgjordar, 
kunna nog vi två den saken fresta." 

Gtö.rdlar tolf åt hästen gifver Marko, 
bärs m.ed kraft till bergets topp af honom, 
dödar der den gamla, stygga Vilan 
och befriar skogens sjutton källor. 



I bokhandeln. 

Skrifter utgifna af Svenska Uteratursällskapet i Finland, II 
fe VI: Förhandlingar och Uppsatser, 1, 2; LXTT+112 oohXLm 
i- 265 8. 8:o. H:fors 1886, 1887. 

Vårt Svenska UteratursäUskap har under sin tvååriga till- 
rara utgifvit ej färre än fem större publikationer samt tvenne 
rolymer förhandlingar och uppsatser, delvis af största intresse för 
r&rt lands kultur- och politiska historia. Innehållet i de hittills 
itkomna två delarna „PörhandHngar och Uppsatser'' erbjuder 
ganska stort intresse äfven för den stora allmänheten. Protokol- 
len öfirer sällskapets sammanträden och förhandlingar äro anmärk- 
ningsvärda icke blott derigenom, att de gifva oss en redogörelse 
för dess stifÉ;ande, organisation och publikationer, utan äfven eme- 
dan man genom dem lätt kommer till insigt om det stora och 
allmäima intresse, hvarmed Svenska Hteratursällskapet, dess idéer 
och sträfvanden ända från dess stiftelse omfattades öfver hela 
landet. Främst bland uppsatserna äro att märka tvenne afhand- 
Jingar af sällskapets ordförande, prof C. 6. Estlander, om Eune- 
^rg, på hvars födelsedag sällskapets årsmöten hållas. I sin un- 
dersöhiing om J. L. Runebergs religiösa verldsdskådning visar prof. 
Estlander huru Runeberg, som öfver allt i naturen och lifvet såg 
spår och skymtar af det inneboende gudomliga, sammansmälte 
bistendomens kärleksfolla deltagande för det skapade med anti- 
^ns glädje öfver tillvarelsen till den harmoniska åskådning af 
naturen och den tro på dess sköna lagbundenhet, som bildar 
gninden till hans upphöjda humanitet och klara, frisinnade lifs- 
glädje. Med denna verldsåskådning stod Eunebergs uppfattning 
af det sköna och konsten i den innerligaste öfverensstämmelse, 
s^om prof. Estlander i den gedigna och djuptänkta af handlingen 



216 I BOKHANDELN. 



om J. L. Runebergs estetiska dsigier visar. Runeberg ^If defi- 
nierar poesin som ett ,,samstämmigt och på naturens sätt troget 
förhärligande af det högsta väsendet^'. Den blir ett förhärligande, 
emedan den har att återge samklangen mellan det gudomliga och 
jordiska hos företeelsen, att framställa det gudomliga i lifvets 
mångfaldiga företeelser; detta förhärligande skall ske på natnrens 
sätt, röja samma fria, organiska utveckling till högre foUkomning, 
sanmia bestämmelse, som röjes i naturen, huru ofta de enskilda 
företeelserna än te sig förvirrade och AiUa af motstridigheter. 
Detta förhärligande på naturens sätt sker icke genom att konst- 
nären förädlar eller förbättrar företeelsen, utan genom att han 
förklarar den. Denna förklaring beståLr å ena sidan deri, att före- 
teelsen befrias från det icke till dess väsen hörande, „det icke 
nödvändiga", medan dess egendomlighet respekteras och bevaras; 
å andra sidan visas företeelsen i sitt sammanhang med lifvets 
eviga lagar — såsom resultat af dess krafter, hvarigenom den 
féx sin motivering och försoning. Denna förklaring blir en ide- 
alisering, emedan idén, den företeelseDff delar organiserande och 
ordnande grundtanken, genom den kommer till klarare och åskåd- 
ligare uttryck än bland det verkliga lifvets tusentals hvarandra 
korsande fcyreteelserp I denna organiserande kraft hos idén ligga 
äfven betingelseiHa för konstverkets begränsning: „så långt enhe- 
ten sträcker sin organiserande verkan, så långt finner man partier 
i verket; hvad utanföir ligger hör det icke tiir^ Deraf Iseror 
äfven rätta förhållandet meUan det hela och delame: man må 
„icke ge en underordnad del ett gran mer int^isitet, än den jemt 
behöver för att organiskt ingrediera och fylla sin pkUa i det hela". 
Denna organiserande enhet får dock icke fattas som bildande nå- 
got abstrakt typiskt; konstnärsfantasin måste på naturens sätt 
skapa individer, icke typer; hans skapelser måste, ega ,,en bak- 
grund af individualitet, ur hvilken de framstiga och ur hvilken 
de få saft och lif ^ Liksom konstverkets delar genom den orga- 
niserande och sammanhållande idén erhålla sin förklaring, begräns- 
ning och olika betoning, erhålla de sin natursanning och sanno- 
likhet „genom öfverensstämmelse med de af lifvet och naturen 
för denna idés förverkligande gi&a förutsättningarna^^ Huru 
Euneberg förstått tillämpa sina åsigter, derom bära hans verk 
vittne, hvilka äro lika igärran från förgångna tiders vare sig för- 
ståndiga reflexionspoesi, banala ideiJiserande eller fantastiska, 
oklara romantik som frän moderna författares abstrakt tendentiösa 
arbeten, kvasi-vetenAapliga psykologiska analyser, intetsägande 
naturalism och äarMgt skizzerade literära hugskott. 

Flertalet af de öfriga i de två vol3anema ingående upp- 
satserna och meddelandena äro af historiskt innehåll. Af specielt 
Hteraturhistoriskt intresse är statsrådet W. Lagus' varmt hållna 
och sakrika uppsats Om F. M. Franzéns hortfhy^ttning från IManå, 
af hvilken framgår att Franzéns öf\rerä3rttning till Sverige föga 
förorsakades af politiska skäl, såsom man ofta sett framhåUet. 



I BOKHANDELN. 217 



atan fomämligaat af rent. personliga bevekelsegrunder och faxnilje- 
faänayn. Af sanune författare ingår under rubriken Två franska 
ewdffranter i Finland en undersökning om hertigens af Orleans, 
sedermera konung Ludvig Pilips, och vicomte Montjoye'fl, hans 
ledsagares, vistelse i Einland 1795 under deras flykt undan de 
franska revolimionsniännenB skrädcvälde. 

Af professor M. G. Schybergson finna vi en uppsats Anteck- 
ningar om försvarskriget i Savolax och Karelen under åren 1741 — éJ^, 
hvilka belysas genom särskildt meddelade bilagor. Här redogö- 
res för de energiska åtgärder, hvilka landshöfdingen öfver Kym- 
menegåxds och Nyslotts län, C. J. Stjemstedt, under det olycks- 
digra kriget 1741 — 4=3 vidtog till östra Finlands försvar. Under 
i alla hänseenden svåra och nedslående förhållanden lyckades han 
åstadkomma en folkbeväpning i stor skala af särskildt Karelens 
allmoge. I flere sammandrabbningar lyckades denna bondehär 
hämma och tillbakaslå de fiendtliga, ryska trupperna. Alla an> 
Pträngningar blefvo dock betydelselösa i fbljd af hufvudarméns 
kända, nesliga reträtt. 

I Ett bidrag till stora ofredens historia, äfven det försedt 
med lapplysande bilagor, ger mgr P. Nordmann en redogörelse 
lör de åtgärder, som vidtogos for att hjelpa de talrikt till Sverige 
onder denna olyckliga tid flyktande finnanie. — Åf mgr E. Lager- 
blad ingår en framställning af Ett hm^gmästarval i Helsingfors för 
omkring 200 år sedan, visande att äfven under dessa skäligen 
patriarkaliska tider intriger ej voro främmande för det kommimala 
lifvet i våra städer. — Professor G. Frosterus har publicerat Anno^ 
iatianer, gjorda under 1808 och föléande år af B. H. Aminoff. Dessa 
annotationer, hvilka tillfiQligtvis för par år sedan påträflades, med- 
dela visserligen jemforelsevis blott ett mindre antal faktiska detaljer, 
men ega dock sitt intresse såsom belysande opinioner och känslor 
onder ifrågavarande period. Annotationema innehålla nämligen 
på ett något känslosamt språk författarens reflexioner, intryck 
och känslor i fbljd af kriget och den derpå följande freden samt 
bära derjemte vittne om hans for fosterjorden varma sinne. — 
Vigtigare än dessa annotationer äro såsom historiska dokument 
de af statsrådet W. Lagus publicerade politiska brefven till Calo- 
nius 1792^ belysande hufvudsakligast den Reuterholmska regimen 
i dess begynnelse, men derjemte lemnande intressanta upplysnin- 
gar om åtskilliga andra förhållanden och personer. — Professor K. 
K. Tigerstedt har meddelat ett bref från biskop J". Terserus till 
l%r Brahe jemte en bilaga af intresse for kännedomen om skol- 
undervisningen i våra småstäder under medlet af 1600-talet. — 
Då vi vidare omnämna Abrdfuxm ArgiUanders sjelfUografi samt ett 
Bidrag tiU slägten Fordells historia, den förra meddelad af doktor 
B. A. Benvall, det senare af amanuensen Th. Westrin i Stockholm, 
baf^ vi uppräknat samtliga artiklar af historiskt innehåll. 

Inom området for svensk språk- och dialektforskning hafva, 
om man tmdantager professor A. O. Freudenthals undersökning 



218 I BOKHANDELN. 



Om två ordspråkj samteliga bidrag lemnats af docenten H. Ven- 
del]. Dessa omfatta dels lingvistiska, dels etymologiska under- 
sökningar, hvilka erbjuda intresse förnämligast för språkforskaren 
ex professo; dock torde utredningen af allmogens ofta högst 
kuriösa och stundom humoristiska ordbildningar i Bidrag till svensk 
folketymologi kunna påräkna läsare äfven i icke filologiska kretsar. 

A. Ltt. 

ArneGarhorg: Kytåkertomi^ksia, suomentanut Minna Canth; 
YL + 190 s. 8:0. H:fors G. W. Edlund; 1 m. 76 p. 

De tre bland ö-arborgs ,,Forteljingar og Sagur", hvilka fru 
Canth under ofvananförda titel öfversatt till finskan, äro, det 
måste hvar och en medgifva, mästerligt återgifua. JPå ett par 
ställen märker ett vaksamt öga något syntaktiskt misstag, som 
dock ej förtar intrycket af att man har ett finskt original fram- 
för sig. Berättelserna äro med framstående talang utförda skil- 
dringar ur det norska folkets lif under den brytningstid, i hvH- 
ken det nu befinner sig. Mången finsk läsare torde dock hafva 
något svårt att uppfatta den stränga klassåtskilnad, som ännu 
förefinnes i Norge, med oböjligt högmod på hvardera hållet, och 
vid sidan häraf dessa lifliga, häftiga, ofta vilda naturer, i hvilka 
ingen lugn besinning, men väl till och med en långt drifven vid- 
skeplighet förefinnes. En sådan fantasiprodukt, som t. ex. den 
sista novellen, „Paholaiselle myöty", torde väl i vår tid knappast 
kunna fostras annorstädes än i Norge. Vi få se att en son kan 
af sin moder redan före födseln säljas åt den onde, att den sålde 
endast med de kraftigaste medel kan räddas från hans våld och att 
denna räddning måste utföras i kyrkan af ortens mest framstå- 
ende prest, som tyckes vara lika fången i denna vidskepelse som 
alla andra. Men med allt detta äro scenerna framstälda så, att 
hvilken läsare som helst måste tillerkänna sin högsta beundran åt 
den vackra försoning och det rent af tragiska patos, som ut- 
vecklas i slutet af denna by-berättelse. 

0. a. 



A. Paltnberg: Verlden sedd från hygienisk synpunkt: 17 + 
95 s. 8:0. Viborg 1887. 

Organisation et Ugislation sanitaires de la Finlande; 

19 s. 8:0. Paris 1887. 

(^uelques notices sur Vhygiéne de Venfance ä Viborg; 

32 s. 8;o. Viborg 1887. 

Den förstnämda af dessa broskyrer utgör en berättelse öfver 
en i medicinskt-hygieniskt syfte företagen resa till Sverige, Stor- 
Britannien, Belgien, Frankrike och Tyskland. I en mängd korta 
kapitel lemnar förf en delvis ganska lättläst skildring af resans 



I BOKHANDELN. 219 



och studiernas gång samt anordningarna för den allmänna helso- 
vården på olika orter. Med en viss utförlighet och synnerlig för- 
fbrkärlek skildras förhållandena i England och Skottland — Lon- 
don och Edinburg. Förf. låter oss göra bekantskap med engelska 
seder, såsom söndagamas helighållande, bostädemas anordnande 
och luftvexling m. m.; han ledsagar oss till sjukhus, arbetarekvar- 
ter, salahallar med flere offentliga inrättningar; han gör oss be- 
kanta med helsovårdsbyråerna och deras arbetsplaner samt pre- 
senterar for oss flere af målsmännen för den allmänna helso vården. 
Så intressant och lärorikt detta också är, hade man dock önskat 
iinna skildringar äfven från mindre städer. Dem far likväl förf. 
stolt förbi, och dock skulle de helt visst erbjudit mycket af in- 
tresse för oss. Afven i de öfriga länderna besöktes blott hufsrud- 
orter: Stockholm, Bruxelles och Paris samt i Tyskland Leipzig. 
Afven &ån dem har förf. att omtala många beaktansvärdå iakt- 
tagelser. 

För att i sin mån bidraga till att göra vårt land och dess 
banitära förhållanden kända af de stora nationerna har förf. i den 
öianska tidskrifben Journal d'hygiéne publicerat en kort samman* 
ställning af Einlands helsovårdsstadga, kompletterad med några 
notiser om vårt medicinalväsende. Den andra ofvan upptagna 
broskyren utgör ett affcryck häraf. — Syftemålet med förf:s tredje 
broskyr är att vid den under juli månad detta år i Paris föran- 
staltade „Exposition d^hygiéne de Tenfance" meddela imderrättel- 
ser om åtgärderna för vården af yngre barn i staden Viborg. 
Den innehåller derför, utom en tabell öfver baraadödligheten i 
Finland åren 1878 — 85 och en förteckning öfver de statistiska 
och andra publikationer samt kartor, som blifvit sända till nämda 
exposition, en mängd notiser om vaccination, bad och viborgska 
skolor samt stadgarna för barnasylerna i Viborg och å Nygård. 

V. S-ff. 

Svenska akademiens handlingar ifrån år 1796 , 62:dra delen; 
328 p. 8:o. Sthlm 1886, Norstedt & söner; 4 kr. 

Svenska akademiens handlingar ifrån år 1886, l:a delen; 306 
p. 8:0. Sthlm 1887, Norstedt & söner ; 4 kr. 

Dessa tvenne delar ega en särskild betydelse i den vackra 
»^en af svenska akademiens handlingar: den förra afslutar^ den 
renare börjar en följd. Quod faustum et felix siti 

Med sina förteckningar öfver författare och deras artiklar, öfver 
pristagare, minnespenningar och ledamöter afslutar dess sextioude- 
andra volym ett sekels arbete på vitterhetens falt. Det sista partiet i 
^ista delen är redogörelsen för hundra-års festen i rikssalen den 5 
april i Qor, mera högtidlig och korrekt, än eldande. Liksom for 
femtio år sen Wallin höll festtalet, så äfven nu Sveriges erkebiskop^ 
och festsången, som då strömmade från Tegnérs vigda läppar ttJl 
den gustavianska tidsålderns pris, uppstämdes nu omsorgsfullt j ^ak- 



/ 1 



220 I BOKHANDELN. 



rik och Yälljudande af WirséiL I festtalet fixmer man mycket som 
är väl tänkt och sagdt med natnrligt behag, och man kan förestalla 
sig att det vid tillfallet, framfördt af en imposant personlighet och 
den mäktigaste stämma, måtte hafva gjort ett stort intryck: hvad 
talaren säger oro naturalismen kan man jn ock underskrifira som 
alldeles riktigt — åtminstone göra vi det för vår del; men nå- 
gon utsigt för framtiden öppnar sig icke i festtalar^is ord, som 
röja ingenting af siaren, Öfver hufvud ingenting att lef^a för. Med 
många snillrika drag karakteriseras i festsången stormännen från 
romantiken och den tegnérska tidsåldern, och vi kunde citera mån- 
gen stanz, som visserligen icke låtit sig finna utan inspiration, men 
den hänförelse för en hel lifsåskådning, som ger enhet åt den teg- 
nérska festsängen och pulserar i hvarje af dess drag, finna vi icke 
här, i stället fångslas man af denna beundransvärda teknik, som 
finner ett träfiande ord för hvarje notabel ledamot under detta tid- 
skifte. Pör att höja intresset af högtidsdagen hade C. Snoilsky in- 
sändt en af sina svenska bilder, „En afton hos fru Lenngren^', en 
pastell i två afdelningar, den förra framställande allmänhetens mer 
eller mindre medvetna känsla fÖr den gustavianska skaldekonsten^ 
hvars skaldinna har dess främste män samlade i sitt varma hem, 
dit diktens andra afdelning låter oss kasta en blick, — en tidamål- 
ning af förtjusande finhet och sanning, som tål vid att betraktas i 
sina minsta dirag och kanske derför, såsom man lätt ^ kan förstå af 
Snoilskys oretoriska skaplynne, mindre egnad att göra verkan som 
deklamationsstycke vid ett högtidligt tillfalla. 

Vid sina receptioner fasthåller Akademien den gamla plägse- 
den att den intagne meddelar en formlig biografi ofi^er sin företrä- 
dare. Bruket i Franska akademien är ett något annat och, som det 
tyckes, dem lämpligare. Dels egnar sig en biografi med alla lefi[iad8data, 
minnestecknaren, för fnllständighetens skuld och eftersom han nu en- 
gång har dem samlade, ogema gallrar ut, och med en mängd par- 
tier, som ofta nog kunna vara af föga intresse för ett literärt säll- 
skap, mindre väl att föredragas i dess krets, hvarför han väl ock vanli- 
gen med fingren mellan bladen öfverhoppar det mesta, dels är det 
nog tidigt att öfver en nyss afliden författare, minnesteckningen som 
har formen af någonting definitivt. Fransmannen deremot gör Öfver 
den bortgångne discourer, deri han upptar blott huf^udpunktema af 
personens lifsgeming och säger sin mening om dem mer eller min- 
dre oförbehållsamt, utan anspråk på kronologisk ordning eller iull- 
ständighet. Det . som så lifiigt intresserar åhöraren vid ett sådant 
receptionstillfå^lle är det personliga i föredraget, der den ena notabla 
personlighetrai bedömer den andres riktning och betydelse. 'Vid 
professor C. Th. Odhners intagning, den sista under den nir förflutna 
hundraårsperioden, saknas emellertid icke detta intresse. Den eminente 
historikern hade nämligen att ge en uppskattning ai riksmtikvarien 
B. E. Hildebrands fierfaldiga förtjenst om fosterlandets historia, så- 
som ordnare af riksarkivet, numismatiker, arkeolog och sekreterare i 
Vitterhetsakademien: en skildring af den bortgångnes verksamhet i 



I BOKHANDELN. 221 



alla dessa hänBeenden var för miimesteckiiaren en mera personlig 
uppgift än vanligt; han skulle gema åtagit sig den, äfven omvalet 
rarit fritt. Om det är som han säger, att ^^den första stammen af 
T&r tids historiska skola har uppvuxit i Geijers lärosalar och Järtas 
arkivnim'% sä är det sin egen vetenskapliga härkomst han dermed 
tecknat, och hvilken upphöjd uppfattning af historien denna skola 
^er såväl i afiseende å innehållets sannfärdighet, som formens konst- 
närlighet, finner man af de ord, med hvilka minnesteckningen inledes. 
En annan frukt af samma skola är C. G. Malmströms bio- 
grafi af Mh. J. A. v. Lantingshausen, som fyller större delen af 
ifrågavarande tom. Ehuru detta lefhadslopp går genom de mest 
omvexlande lägen -^ v. Lantingshausens mor var en liffländska, 
som fiyktat undan ryssame, sedan hans far stupat i Polen, han gick 
som yngling in i Karl XII:s sista uppbåd, tog tjenst vid ett franskt 
regemente i EUsass, deltog som kapten, öfverste och generalmajor i 
österrikiska successionskriget, hade derfbrinnan i fyra år varit gu- 
Temör for de unga prinsame af Zweibriicken och själen i under- 
handungarna om den äldres af desse val till Sveriges tronföljare, 
Återflyttade till hemlandet 1746, der han genom sin slägtskap med 
Fergame, sin rédbarhet och er£a.renhet snart intog en framstående 
plats bland hattame, djupt inne i riksdagsförhandlingarna 1751 och 
56, men isynnerhet verksam vid krigsförvaltningen blef han i så- 
dant afseende sänd till Pommern kort före pommerska krigets ut- 
brott, derunder general-kvartermästare och i sin tur ett år öfverbe- 
falhafrare, slutligen öfsrerståthållare i Stockholm — tyckes det löpa helt 
lugnt och nästan vanligt, vare sig för den sans och måtta v. Lan- 
thighausen ådagalade i alla lifrets skiften,- eller emedan biografen 
ser förbi accidenser och anekdoter. 

Helt annat är framställningssättet i L. De Geers biografi af 
fialtzar Bogislav v. Plåten, hvilken fyller första tomen i den nya 
följden. Förf» styl har mycket fönrändrat sig sedan L. D. G. skref 
S. H. T., ett behagfullt kåseri, som är med det bästa i sitt slag. 
Sedan dess har förf. skrifdt Sveriges representationsförfattning och 
varit statsman, men en egenskap är kvar ännu i hans styl, den på 
sak gående flärdlösheten. Han tar sitt rika material sådant det är, 
med anekdoter, episoder, utvikningar till de mest olikartade områ- 
den, utan någon märkbar möda med sammansättningen och utan att 
mycket fråga efter det principiela i saken. Det fans väl knapt nå- 
gon af 1809«års män, som i nödens stund ingrep så djupt så 
mångsidigt och beslutsamt som v. Plåten. Allt under det han hän- 
synslöst arbetade på Göta-kanals utförande och Motala-verkstads 
anläggande, utkastade han planen till en nationalbeväring, till ett nytt 
försvarssystem, centralförsvaret, och samtidigt bedref han Sveriges och 
Norges förening, hvars förnämsta upphofsman han är. Från kanal- 
arbetets öfvervakande i minsta detaljer skyndar han till statsrådets 
öfrerläggningar, underhandlar med Karl August om tronföljden, 
med prins Kristian om afsägelsen, med sir Johnstone om föreningen, 
fö€r i enskilda angelägenheter till Tyskland och blir på ett ryck af 



222 X BOKHANDELN. 



Karl Johan utnsmd till krigsguvemör i HolBtein, försvarar soxd e: 
lejon sitt storverk vid riksdagarna, der han aftvang nationen, ntoc 
de ursprungligen utlofvade förmänema, ända till 10 miljoner di 
rekta bidrag för ett företag, som vid sin början beraknals till IJ^P 
tusen, och mellan dessa omsorger, som varit nog äfVen för d^r: 
mest energiske, finner man honom på sin stfttfaållarpost i Norge 
der han, föreningsmannen med det demokratiska sinnelaget, omäde; 
dukar under i förpostfäktningarna mot den norska demokratin. Tu 
alla dessa &ser i en utomordentlig lifsgeming följer honom bic^r» 
fen, skildrande de betydelseföllaste förh&llanden och berörande tiden; 
mest vidtutseende frågor med en lätthet och ledighet, hvilken mai 
knapt kunde finna hos någon annan än en stataman, hvars tank^] 
af gammalt äro förtrogna med dylikt. Och derunder framMår med 
stor klarhet bilden af den skildrade, den viljestarka, redbara, förtro- 
ende väckande, men icke just sympatiske och skäligen grofkomige 
mannen, som, med kännedom af sitt obändiga lynne, i sin goda 
hustrus vård anförtrodde den käpp, med hvilken han agade sina 
underhaivande. 

För resten innehåller denna första del en samling sånger ai 
v. häradshöfding Hugo TigerschiÖld, hvilken belönats med stora pri- 
set och helt säkert med tiden skall göra skäl derfÖr, när till de re- 
na och fulltoniga naturstämningarna hinner komma ett mera ben^- 
dande tankeinnehåll. 

C. a. E. 

Georg Nordenavan: Lek, novelletter; 203 s. 8:o. Sthlc 
1887, Alb. Bonnier; 2 kr. i 

Hr Nordensvans nya novellsamling, som utkom mot slutet 
af sommam, och hr Geijerstams, som utkom i dess böijan, likna 
hvarandra i det mesta. Den ena heter „Tills vidare^', den andra 
„Lek^S o<^^ tillsammans tyckas bägge vara att förstås som endas; 
lek tillsvidare. Eörff. förfoga hvardera öfver en munter och van 
penna, och de korta och lättlästa skildringarna knnna blifra ett 
angenämt tidsfördrif på lediga ständer. När man kommit sam- 
lingen till slut, kan vid an eller annan af berättelserna vara glömd, 
men det medför blott den fördelen, att boken kan läsas en gång 
till. Derjemte framkomma äfVen, hos den ena som dan andra, 
allvarsamma tankar, att låggas på minnet. Bägge -tillhöra för* 
postkeden i den nya svenska literaturen och måste, som den sanns 
postkarlen egnar och anstår, bevaka hvad dem blifVit anförtrodt, 
detta må nu vara en bit skog, såsom på den militära posten, eller 
moderna idéer som för förff. i fråga. Hos hr Geijerstam är det 
Sjöstedt, som blir „hängd i hemlighet'^ på en tidningsbyrå i en 
småstad, hos hr Nordensvan råkar Petterson ut f^ samma öde 
i familjebek3rmmer och ekonomiskt betryck. Lika gema som hr 
Nordensvan hade den andre kunnat skrifva berättelsen ^Två*", 
om den reaktionärt sinnade teologiestndenten, hvars andliga tröste- 



I BOKHANDELN. 223 



gränder kommo så illa till korta inför det iörsta fall af elände, 
som mötte honom i lifvet, eller „Skyinning", der kappsömmerskans 
son, som arbetat sig j&am till student, ligger för döden i en 
Iimgsjnkdom. Samma sak med ,^n roman", från den lägre sam- 
hällsklassens horisont. IB^igge, den sorglösa och lefhadslustiga 
konstnärstypen, som lånat sitt namn åt det af hr Nordensvans 
novellistidka arbeten, som allmänt anses för hans bästa, figurerar 
äf^en här i en par roliga historier, fulla af vitzer och skämt på 
modet; men äivea hos hr Geijerstam dyker samma typ upp, vis- 
serligen under något olika yttre förhållanden, i berättelsen „£n 
sméJänding^^ Sissi och Mattis och Titti heta hr Nordensvans 
småflickor, som äro rysligt förälskade i tre gymnasister under 
sommarvistelsen på prostgården, medan de i „Tills vidare" heta 
Bärta och Märta och tro på storken. — Lägges härtill „Pappa 
och Mamma", en berättelse från konstnärsverlden ; „Krusens un- 
gar'*, en längre lefvemesbeskrifning öfs^er två originela systrar, 
ngnla, med grå hy, små uppåtpekande näsor och grisögon, som 
helt och hållet forsvunno då de skrattade, och illa växta, sneda, 
vinda och små** ; samt „Prosa", en småstadshistoria med par för- 
loiiungar, så äro alla hr Nordensvans berättelser med det samma 
Qppräknade, utom den sista, hvarom mera nedan. 

Ett drag, som bägge förflf. ha gemensamt sins emellan, men 
också med nutidens literatur i öfrigt, äro de många och långa 
beskrifain garna. När man läser en del af de novelletter, hvilkas 
gemensamma titel är a&krifven här ofvan, t. ex, „Krusens ungar^S 
sitter man hela tiden och väntar på att komma till saken, man 
vänder det ena bladet efter det andra, och till sist har af de bägge 
flickorna blifvit två gamla gummor, berättelsen har tagit slut, och 
likaMlt har det ingen handling blifvit af. Till en del kan detta 
bero på teoretiska åsigter, men hufvudsakligen ligger väl bristen 
hos den diktande fantasin, som hos ingendera arbetar sjmnerligen 
djupt, vare sig hos förf. till „Lek" eller „Tills vidare". 

Hvad som i alla fall skiljer dem åt är sättet att berätta. 
Hr Geijerstam har en vidlyftigt relaterande penna, och hans arbeten 
göra intryck af att vara lätt och fort ihopkonma, medan hr Nor- 
densvan med mera vana och takt tyckes förena äfven större om- 
tanke om sina alster. Han är gema kvick och skarp, der hr 
Geijerstam är godmodig, men hans skämt öfvergår sällan till 
grofkomighet eller faller i det betydelselösa. Tonen i förevarande 
novellsamling &r också alltigenom nätt och oskyldig, något som 
Barmar den till Ernst Lundqvists par gånger i Tidskriften 
anmälda samlingar och som äfven torde förskaffa boken sin 
läsarekrets. 

Den sista berättelsen, „Lek", hvars titel bäres af samlingen 
i dess helhet och som äfven varit synlig i dramatisk form, handlar 
om en ung flicka, dotter till en förmögen handtverkare af gamla 
stammen. Ännu ett muntert och oforståndigt barn, har hon blif- 
vit förlofvad med grosshandlar Muller, en vän i huset, den hon 



224 I BOKHANBFXK. 



förr på skämt brakat kalla för farbror. Sjelf vet hon ej riktigt 
bunt det g&tt till, men emellertid är det glada lynnet sin kos, 
och det som andra flickor braka vara sä glada &t, är för henne 
endast en hälft omedveten källa till föratätmiTng. En julafton 
har ostmannen råkat ut för tågförhinder och ursäktar sin från- 
vara i ett telegram. Utan att märka orsaken, har na Aimée 
återfått sitt forna humör, och glädjen står som bäst i tak, då det 
ringer i tamburen och MilUer infinner sig. I det saimna är äfven 
Aimée på det klara med sitt förhållande till litdler: till allmän 
häpnad bryter hon förlo&ingen. Modem blir ond, en äldre syster, 
som på bekostnad af sin lycka gift sig upp i ett högre samhälis- 
lager, är djupt upprörd, medan den gamla fadern, i all stillhet och 
tafatthet, tar sig an och tröstar sin stackars flicka. — * En nätt 
berättelse, som synes, och utarbetad med en smula mera omsorg 
än hvad för navelletter i allmänhet är brukligt, 

B. S. 

Verdandi, strödda blad. V; 74 s. 8:0. Hifors 1887; 1 mk öOp. 

Denna publikation af föremngea Verdandi, som vill utgöra 
en, „om ock anspråkslös, föreningslänk mellan Finlands svenskt 
sinnade ungdom'S hör icke till de bästa af denna flitiga literåra 
krets, men vittnar likväl om lif och vaket intresse. Denna gk[i% 
tager sign. Credo &rst till ordet; i ett upprop, som åtminstone 
icke kan kallas ljumt, söker han utstaka vägar for ett positivt, 
svenskt kulturarbete. Med rätta försäkrar hem att „enhvar, som 
arbetar för den svenska bildningen i vårt land, arbetar för foster- 
landet och, hvad mera är, äfven för humanismen** (humaniteten). — 
En instruktiv uppsats om „den svenska rättstavningsrefikrmen*^ 
lemnar sign. Dargar, dervid begagnande det nya stafningssättet 
Biktigt anmärker han att vår finländska skola har ännu större 
behof af en förenklad rättskrifiiing än den i Sverige. Men om 
den nya ortografin i det hela är en förenkling kan betviflas; vi 
tänka närmast på det myckna användandet af ioå bokstäfver for 
ett långt konsonantljud, t. ex. karan, ijänn (igen), kvifmUg, firjiZftiad 
o. s. v. Det är icke vetenskapligt, föga mer Ijudenligt än det 
vanliga, i nästan alla fall onödigt och i hvarfe fall opraktiskt, re- 
dan derför icke en enkel och antaglig beteckningsmetod. Det har 
i skrift visats att fullständig konsonantförenb^g icke verkar 
otydlighet; genomgående förenkling, utom emellan två vokaler, 
skulle vara mindre opraktisk än fortgående fördubbling, icke hel- 
ler mer stöta menighetens ögon. 

En lyrisk skiss, „Middag i sorgehuset**, rörande i all sin 
litenhet och enkelhet, gifver oss J. E. Den refrainartade upp- 
repning, hvarmed förf. efter sin vana slutar, kunde kanske i denna 
prosadikt undvaras. „I sknfbskola** af — s är en liflig, men föga 
sannolik skfldring af elfva — säger elfva — skriftskolepiltars 
ramlade illusioner; märkvärdigt är att den religiösa frågan icke 



I BOKHANDELN. 225 



lenmat något annat spår efter sig i detta Verdandi-häfte. Ett 
bidrag till den sociala å-ågan, om man så vill, ha vi deremot i 
„Nilssons sista arbete", en skildring af E. V — ^t, sann i idén, men 
„lagad" och stel i flere detaljer, särskildt slutkatastrofen. Af 
samme förf. ingå i häftet några anslående poem — sid. 18 ville vi 
amnärka den omöjliga daktylen „lifvet sprang" i första strofens 
slutvers; öfriga motsvarande verser äro nog mycket variabla. 
Poesins öfriga tribut till samlingen utgöras af ett diktförsök af 
M. L. i den historiska genre, som Gånge Eolf bragt till heders 
hos oss, vidare en god öfversättning af J. 8. och „orimmad" 
(ställvis äfven ometrisk) „kärleksvärs" •'af K. med en originalitet, 
som åtminstone kunde tåla 0tt nytt prof. Dikterna af Otto Munck 
(t 1885) utmärka sig för ^n enkel och vacker form; i några 
stycken höjer sig dikten från en viss vekhet och blekhet till klara 
bilder med lif och färg, dock utan synnerlig ursprunglighet. 

P. G. 

A. S. C. Wallis: Furstegunst, historisk roman från Erik 
XIVis tid; 482 s. 8:o. Sthlm 1887, C. E. Fritze. 

Med anmärkningsvärd skicklighet har den holländska för- 
fattarinnan förstått att sätta sig in i de svenska förhållandena 
och i „Furstegunst'^ ge oss en liflig och i hufvudsak sann tafla 
af det i Sveriges historia på så många vexland^ tilldragelser och 
karakterer rika tidskiftet mellan åren 1554 och 1568. Också ger 
ämnet ett så ymnigt material åt förf., att de romantiska episoder- 
na erhålla en underordnad betydelse, medan de historiska händel- 
serna, åtminstone i den något förkortade form romanen i svensk 
öfversättning erhållit, fornJigen störta på hvarandra. Att det 
historiska elementet, för hvilket förf:s begåfning hufvudsakligen 
tyckes ligga, får öfvertaget, är ju äfven helt naturligt i en ro- 
man, der hjelten är en for all romantik så oåtkomlig person som 
Erik XiV:s gunstling, den sorgligt ryktbare Göran Persson. Det 
är emellertid det sätt, på hvilket förf. söker framställa denna 
karakter, som ger boken dess största intresse. I stället for den 
lågtänkta, föraktliga rådgifvarn åt en svag konung visar hon oss 
en för idéer och idealer kämpande ande. Det är samma varm- 
bjertade, ärelystna yngling, som vi lära känna bland Melanchtons 
lärjungar i Wittenbergs hörsal, hvilken vi senare återfinna vid 
konimg Eriks sida, en i lifvets skola hårdnad, energisk, arbetsam, 
oböjlig män, som för att nå sitt mål: rättvisa och frihet åt folket 
genom adelsmaktens krossande och konungamaktens befästande i 
ett enigt Sverige, är beredd att trampa under fötterna både sin 
egen och andras lycka. I Erik XIV dyrkar han sitt ideal, den 
konung, som skaU förverkliga hans idéer; och ehuru han nödgas 
se detta ideal släpas i stoftet, svigtar han ej i sin trohet, utan 
oflfetf sig för honom, i det han vältrar skulden för Sturemorden 
från konungen på sig. Vid denna teckning af sin hjelte har förf. 

Finsk tidskrift, 1887, IL 15 



226 I BOKHANDELN. 



säkert stödt sig på ett modernare åskådningssätt, som sökt mil- 
dra historiens kanske alltför stränga dom öfver Göran Persson. 
Om hon icke lyckas öfvertyga oss om att det är en historisk 
personlighet hon framställer, har hon dock lyckats teckna en ka- 
rakter, som intresserar. 

8— T. 

Charles Dickens: Lysande utsigter, roman i tvenne delar; 
öfvers. af M. B— é; 272 + 265 s. 8:o. Sthlm 1885, Z. Haegg- 
ström; 4 kr. • 

Det är en vinst för vår literatur att de store engelske roman- 
författarenes arbeten, som en längre tid varit utgångna i bokhan- 
deln, åter framträda i nya öfsrersättningar ; sålunda hafva åtskilliga 
af Thackerays arbeten redan utkommit, och „Lysande utsigter" 
bildar en länk i den upplaga af Dickens romaner, som ombesörjas 
af Hseggströms förlagsexpedition. Mot öfversättningen kunde väl 
ett och annat vara att anmärka, t. ex. oriktigheter sådana som: 
„föra mig an" i stället för föra mig ut i verlden, „taga omkostna- 
derna i min börs" o. s. v., men i allmänhet torde denna öfversätt- 
ning dock få anses stå vida öfver tidigare, ofta högst bristfålliga 
öfversättningar af de engelska romanförfattarenes verk. 

„Lysande utsigter" är egentligen historien om ett bara. Det 
är kändt med hvilken förkärlek de engelska diktarene skildra 
bamågurer och hvilken räcka af sådana originelt tecknade och 
känsligt uppfattade bamgestalter den engelska literaturen framter. 
Dickens har framstält en massa sådana, vi behöfsra endast tänka 
på Olivier Twist, Little Dorrit eller den odödlige Copperfield. 
Pip Pirrip är en köttslig bror till David Copperfield, han är af 
samma nervöst känsliga och drömmande temperament med något 
af en konstnär i sig och något af fbrf:s eget sätt att se saker 
och ting. Men Pip är icke tecknad med samma energi, som den 
äldre brodern, och det behöfs derför hans märkvärdiga lefiiads- 
öden för att han i och för sig skall väcka vårt intresse. Upp- 
vuxen i en smedja hos sin stränga syster Mrs Gargery och den 
oöfverträflfligt hederlige grofsmeden Joe, gynnas han af en gam- 
mal rik och originel dam, som i ett gammalt ödelagdt hus lefver 
helt och hållet afstängd från den yttre verlden, endast upptagen 
af sorg öfver sin grusade ungdomskärlek. I detta egendomliga 
hem, dit han går en gång i veckan att leka för den gainla damen, 
lär han känna hennes sköna fosterdotter Estella, som blir det 
ständiga målet för gossens och ynglingens drömmar och planer. 
När Pip oförmodadt blir arfvinge till en stor förmögenhet, hvars 
mystiska ursprung han ej får söka utgrunda, tyckes lyckan sjelf- 
mant föra honom mot det drömda målet. Af den forne smed- 
pojken blir en gentleman, som tror sig predestinerad åt EsteUa 
med Miss Havishams .förmögenhet såsom hemgifb. Alla dessa 
lysande förhoppningar ramla emellertid, när den verklige väl- 



I BOKHANDELN. 227 

göraren uppträder i skepnaden af en före detta lifstidsfånge, som 
Pip engång i sin tidigaste barndom påträffat hälft ihjälfrusen och 
ihjälhungrad på den sumpiga myren nära smedjan. När den 
lörrymde fången i Nya verlden lyckats skapa sig en förmögen- 
het, bestämmer han den åt gossen, som gaf uslingen några 
matbitar och en fil samt troget bevarade hemligheten. Den för- 
rymde fången igenkännes emellertid och arresteras i London, 
medan egendomen konfiskeras. Eomanen slutar med att Pip efter 
många års träget arbete i utlandet återkommer hem och återfinner 
Estella, äfven hon luttrad af motgångar och sorger. 

Dickens styrka ligger ju i allmänhet icke i att steg för steg 
utveckla for oss en karakter eller en passion. Sålunda står Pip 
i ^Lysande ntsigter" icke särdeles tydlig för läsaren, som har 
svårt att af honom få en totalbild. Huru han t. ex. slutligen 
blir en god och äfven en lycklig menniska se vi icke ; förf. 
nämner om det i slutet af boken, och som Dickens är en moralist, 
ligger det minst sagdt lika mycket i hans eget intresse att Pip 
3kall blifva det. Dickens är den passionerade berättaren, som 
aldrig är och aldrig låtsar vara oberörd af det han skildrar. Der- 
tbr tänker han vid sin framställning icke främst på skönheten, 
icke ens på att det han ger, skall vara alldeles exakt, han råkar 
i exstas, hans väldiga inbillningskraft sättes i rörelse, han inför 
i berättelsen massor af personer, af saker och ting, och sålunda 
för han den förtryckta naturens talan, den fattiges, den ringes 
och bortglömdes. Detta hufvuddrag hos Dickens framträder bäst 
vid jemförelse med de franske författarenes sätt att gå till väga. 
Vid deras bilder af nöd och elände tages vår uppmärksamhet 
samtidigt i anspråk af säkerheten i bildens konstruktion; genom 
sin analys föra de oss öfver på vetandets område, och sålunda 
lugnas den smärtsamma sympati, som nöden och eländet i och för 
^ måste väcka. Hos Dickens existerar ingen sådan objektivitet. 

I närmaste samband med denna stora känslighet hos Dickens 
står hans satir, ty det är en satir, som är nära beslägtad med 
sorgen. Samtidigt är förf. dock kanske den mest skämtsamma 
inom hela den engelska literaturen och underlåter aldrig att 
genom de mest bizzarra motsättningar åstadkomma de löjligaste 
karrikatyrer. Mr Pocket i ^Lysande utsigter" är den mest oprak- 
tiska menniska i verlden, hans hus är i ständig oordning, hans 
tam „ tumla upp", tyranniserade af tjenstefolket ; emellertid är 
^Ir Pocket en utomordentligt angenäm föreläsare öfver den husliga 
ekonomin, och hans skrifter öfver sättet att behandla barn och 
tjenstefolk anses för de bästa böcker i dessa ämnen. — När 
emellertid Dickens med sin skarpa satir kringskär de personer, han 
gör till föremål för sitt åtlöje, riktar han udden ytterst mot det 
^samhälle som förtrycker. „Lysande utsigter" hör väl ej till de 
af förf:8 arbeten, der de sociala förhållandena särskildt gisslas, men 
också här är det samhället, som bär största ansvaret t. ex. för 
den förrymde fångens förfelade lif. 



I BOKHANDELN. 



Jag skulle önska att ytterligare få lägga fram för läsaren 
några af bokens vackraste partier: det oändligt fint ocli känsligt 
framstälda stora naturbarnet Joe, som oaktadt sin Herkules- 
gestalt är mild och vek som en kvinna, eller den trofasta Biddv, 
eUer föra honom till den flacka myren eller tiU den gamla smedjan, 
som är målad med en sådan noggrann omsorg, ett sådant kärleks- 
fullt aktgifsrande, att den nästan blir till ett lefvande väsen, som 
tager del i innevånarenes sorg och glädje; men jag häjivisar 
till boken. Der må man studera det, som är det intressantaste 
af allt: den store förf. sjelf, hans sätt att dikta, hans varma hjerta 
och hans vältaliga försvar för de förtryckta. Detta skall lemna 
bra mycket större vinst än dagens efemära alster. 

H-a. 

W:m M. Thackeray: Snohbarnes bok, Öfvers. af A. G. 
Engberg; 259 s. 8:0. Sthlm 1886, P. A. Nordstedt; kr. 2: 50. 

Det är inte första gången denna verldsberömda .,eskissbok'* 
framträder inför den svenska läsande allmänheten. I sig sjelf en 
sammanställning af en serie artiklar i Ihmch, der de publicerats 
1847 med ypperliga teckningar af förf. sjelf, blef den året derpå 
utgifven i bokform. Men ej förr än 1861 utkom den första 
svenska öfversättningen i Göteborg, verkstäld af L. Bergström; 
året derpå utkom en annan i Upsala, af Viktor Pfeiff, som år 1 
1875 upplefde sin tredje upplaga. Om nu en fjerde, som tillika är 1 
den tredje öfversättningen till svenskan, ansetts vara behöflig^ 
bevisar det bäst att boken har en gifven läsarekrets ibland bil- 
dade nordbor. Otvifvelaktigt tillhör den antalet af de arbeten, 
dem man bör ha läst. En och annan, som nu först gör sig be- 
kant dermed, torde måhända erfara en liten besvikning, i det han 
finner boken något „tam^' i förhållande till hvad han möjligen 
väntat sig af den satiri^a kraft, som gemenligen tiUskrifves den 
ryktbare förf. Och det eger nog sin riktighet, att den 
mångskiftande, om ock i grunden menlösa lumpenhet, som at 
honom blifvit benämd snöbheri, sedan han till allraförst gjort den 1 
till föremål för sina imdersökningar, sedermera blifvit gisslad 
med vida mer skärpa och skoningslöshet än hvad här i allmänhet 
är fallet. Lika riktigt är att en mängd dithörande ömkligheter, 
särskildt hvad k3rrkans och pennans målsmän beträffar, af förf. 
blifvit behandlade med en försigtighet, som nära nog sjelf kunde 
vitsordas såsom en smula „snobbig'^ Men man bör besinna attj 
Thackeray i sitt forehafvande var så godt som banbrytande, ock 
den ryktbarhet han vunnit genom sin bok gälde den talang ocli 
det mod, hvarmed han i alla fall inför löjets domstol stämde ea 
mängd egenheter och olater hos sina landsmän, hvilka deruti 
varit skyddade genom ett slags häfdens helgd. Men om ock 
förf. inskränkt sin snillrika framställning endast till sitt eget 
lands snobberi, äro dock de af honom förevigade dragen af en 



I BOKHANDELN. 229 



iä alimänt mensklig realitet och utbredning, att den egentliga 
tjusningen vid denna lektyr består uti de ständiga paralleler, dem 
man ur egen er£arenliet ofrivilligt uppdrager under läsningen. 
Och det är härigenom Thackerays Snobbok behåller en evärdelig 
betydelse: när man slutat den, känner man sig liksom manad att 
förse den med några tiUäggskapitel. 

Öfveorsättningen läses ganska ledigt, och skulle göra det än 
mera, om ej öfversättaren gjort sig det onödiga besväret att i 
alltjemt återkommande noter lemna un öfversättning på de namn,. 
förf. begagnar för sina figurer. Framställningen blir derigenom 
ingalunda roligare, ty dessa ständiga afbrott verka rentaf störande. 
Lika litet hade han behöft öfversätta de små franska och latinska 
gioaoma, som på sina ställen ordagrant återgifvits efter origi- 
nalet. Deremot hade det varit -vida vigtigare att gifva upp- 
lysningar om åtskilliga i texten omtalade lokaler och om vissa 
anspelningar på tidsförhållanden; utan kännedom häri har man 
emellanåt svårt att rätt fatta förf:s mening. Slutligen hade det 
icke varit ur vägen om boken blifvit försedd med en innehållsför- 
leckning öfver de deri behandlade klasser och species af snobb- 
älägtet, den man ju också blott behöft öfversätta efter originalet. 

1— m-n. 

Valfr id Y asenius: Lärobok i Sveriges och Finlands lite- 
raturhistoria; Vm + 156 s. 8:o. H:fors 1886, G. W. Edlund; 2 mk. 

I företalet till sitt arbete säger förf. sin afsigt vara att 
gifva „en verklig historisk framställning, genom hvilken olika 
riktningar i poesin förklaras till sin uppkomst och framställas så- 
som naturliga hvar och en for sin tid"; derjemte vill han visa 
„hnru skalderna äro uttryck för de skilda tidemas nationalmed- 
vetande". Deremot borde omdömen af abstrakt estetisk natur, hvil- 
ka enligt fbrf:s åsigt nog rikligt förekomma i hittiUs använda läroböc- 
ker, undvikas, alldenstund de oftast ligga utom lärjungens fattnings- 
gåfva, och endast omdömen, som röra formela egenskaper eller 
utgöra en karakteristik af tonarten, i läroboken intagas. Till 
omdömen af mer abstrakt estetisk art S3mes förf. förnämligast 
räkna sådana generela omdömen, som beröra diktkonstens all- 
manna väsen, dess arter samt dessas inbördes förhållande och 
värde. Estetiska begrepp kunna dock ej helt och hållet undvaras 
nd literaturhistoriska studier på högre skolklasser, så t. ex. måste 
nödvändigtvis begreppen episk, lyrisk och dramatisk dikt definie- 
ras och liksom andra i läroboken förekommande termer förklaras. 
Bet synes oss som en brist att förf. ej, såsom i dylika läroböcker 
vanligen är fallet, i inledningen systematiskt uppstält och i korthet 
förklarat dylika estetiska termer, utan lemnat denna förklaring åt 
läraren. I stället har förf., antagligen med anslutning till sin nationelt> 
historiska synpunkt, i inledningen förklarat begreppen facklitera- 
tnr och nation alliteratur, samt folkdiktning och konstdiktning, hvil- 



230 I BOKHANDELN. 



ket också kan vara brA, men ej är så pedagogiskt nödvändigt, 
som en förklaring af den i läroboken använda terminologin. 

Förf. har i sin lärobok intagit en öfversigt af literaturen på 
finska språket. Detta förefaller oss mindre motiveradt. Törst 
och främst meddelas kännedomen om literaturen på finska språket 
lämpligast och naturligast i sammanhang med undervisningen i 
finska, vidare kan under de svenska lektionerna ingen literatur- 
läsning på finska komma i fråga; och en sådan literaturläsniog 
anser ju förf. sjelf och med rätta såsom fullkomligt nödvändig, 
på det att arbetenas titlar icke må blifva en blott utanlexa. Förfis 
åtgärd att inom hvarje period skilja mellan Sveriges och Pinlands 
författare på svenska språket synes oss ej vara något lyckhgt 
grepp) så sjeliklar förf. än anser en sådan gruppering vara ur 
sin synpunkt. Organiskt sammanhänger ju den svenskspråkiga 
poesin i Finland med den i . Sverige under hela den tid dessa 
länder voro förenade, och den har utvecklat sig under inflytande 
af och i jembredd med denna. Något aimat skäl hvarfor t. ex, 
Creutz räknas till Finlands literatur, än att han är född i Fin- 
land, har fbrf. ej heller kamnat ge. Att dock födelseorten ensam 
ej kan verka afgörande huruvida en författare skall föras till det 
ena eller andra landet har förf. tydligen sjelf insett, då han räk- 
nat Fredrika Bremer och G-. H. Mellin, som äro födda i Finland, 
till Sveriges literatur, medan t. ex. Torsten Eudeen och J. Chro- 
nander, ehuru svenskar till börden, behandlas i sammanhang med 
Finlands författare. Mera sakenligt sjtxqq oss Bremer hafva för- 
farit i sin literaturhistoriska lärobok, då han egnar skild upp- 
märksamhet åt Finland först från den porthanska tiden: först 
då kan man börja tala om några nämnbara sträfvanden föregen, 
svensk vitterhet i vårt land. 

De omständigheter, som här ofvan påpekats, försvåra i viss 
mån arbetets användning som lärobok, hvartill den eljes väl läm- 
par sig. Periodindelningen har förf. i likhet med Warburg 
och Sundén i deras literaturhistoriska läroböcker stält i öfverens- 
stämmelse med den politiska historien, och detta på goda pedagogiska 
grunder. Af det rikhaltiga materialet har urvalet af det, som i 
en lärobok bör ingå, i allmänhet gjorts med god urskilning. Tid 
karakteristiken af frihetstiden och gustavianska tidehvarfvet hade 
dock den för dessa tiders vitterhet så egendomliga fabeldiktnin- 
gen bort påpekas ; åtminstone hade den bort omnänmas i samman- 
hang med Gyllenborg. Afven förefaller det oss som ett öfver- 
flödigt stort antal namn på författare af lägre ordning anförts, 
särskildt fi:ån Finland. De karakteristiker förf. ger af de skilda 
perioderna och författarena äro i allmänhet gjorda med stor åskåd- 
lighet och egnade att väcka intresse hos eleven. De uppgifter 
förf. meddelat äro, så vidt vi kunnat finna, pålitliga. Så mycket 
mer öfverraskande är hans uppgift (sid. 7) att ordet Edda betyder 
skaldelära ; enligt de äldre och nyare auktoriteter vi varit i tillfälle 
att rådfråga betyder ordet stammoder, urmoder. Uppgiften att Frän- 



I BOKHANDELN. 231 



zén blef magister 1798 i -stället för 1789 beror väl på ett tryckfel. 
Språket utmärker sig genom värme och ledighet ; dock hade större 
omsorg kunnat egnas deråt, så att icke sådana fel och oegentligheter 
fatt förekomma, som t. ex. i följande meningar : ^följden häraf blef 
att mycket lättsinnigt förkastades" (sid. 41), i hvilken mening 
ordet lättsinnigt kan fattas antingen som subjekt eller adverbial; 
^det som man ansåg orätt, klandrades ej blott såsom fördom, utan 
aDfiågs vara tillkommet etc.'' (sid. 41), i stället för „ej blott klan- 
drades o. 8. v."; „i Sagan om hästen skildrade han under bilden 
af en häst och dess ryttare svenska folkets öden" (sid. 44), „Siaclair 
träffar efter döden Sveriges hjeltar, i synnerhet Karl XTT" (sid. 
46), m. fl. likartade oegentligheter. Åfven är interpunktionen 
vårdslösad och inkonsekvent. An ser man fiillständiga, samord- 
nade satser åtskilda genom komma, än icke; stundom särskiljas 
genom komma de relativa bisatserna från sina hufvudsatser, stund- 
om icke eller markeras blott bisatsemas början eller slut, med mera 
dylikt. Vi hafva ansett oss böra anmärka dessa obetydligheter, eme- 
dan man i språkligt hänseende ej kan ställa nog stränga fordrin- 
gar på en lärobok, fordringar dem man här i landet visserligen 
alltför sällan vårdat sig om att uppfylla. 

A. Lljk. 



Nordisk Betsencyklopaedi samlet og udgivet af T. H. Asche- 
h(mg, K. J. Berg og A. F. Krieger, hft 6 & 7. Kjobenhavn 
1885 & 1887. Gyldendalske Boghandel. 

De föreliggande delarna af detta utmärkta sammelverk äro 
egnade åt den offentliga rätten. I sjette häftet har prof. Asche- 
bong behandlat den nordiska statsrätten och i det sjunde docen- 
ten H. Blomberg den nordiska förvaltningsrätten. 

Prof. Aschehougs arbete, en volym på omkr. 500 sidor, 
kan naturligtvis icke gifva en uttömmande teoretisk framställning 
af tre skilda folks olika konstitutioner; dertill skulle, redan för 
Sverige, erfordrats långt vidlyftigare historiska utläggningar än 
de, som rymmas inom ramen af en rättsencyklopedi. Förf. 
bar nöjt sig med att på den statsrättsliga systematikens hyllor 
iniada rättssatsema sådana de giftas af grundlag och oomtvistad 
bäfd. Då en stridig fråga förekommit, har han i de flesta fall 
blott redogjort för de skiljaktiga meningarna och afhållit sig från 
att döma dem emellan. Der han uttalat en egen åsigt, har han 
^""^g^ii gjort det under reservation och utan att ingå i någon 
omständligare bevisföring. Arbetets hufvudförtjenst består deri, 
att det lenmar en med största lärdom och samvetsgrannhet 
gjord ofsrersigt af lagbud och omdömen, hvilka läsaren förr nöd- 
gats hopleta ur olika rättskällor och skilda rättslärares skrifter. 
Särdeles lycklig är ämnets disposition så till vida, att de tre 
konstitutionerna icke behandlats hvar för sig, utan punkt för punkt 



232 1 BOKHANDELN. 



jemfbrts; likheter och olikheter stiga sålunda tydligt fram, och 
boken gifver hvad dess titel lofvar, en totalbild af nordens statsrätt. 

Én sammanställning sådan som denna är helt säkert synner- 
ligen välkommen, ej blott för dem, som tagit lagfarenheten till 
studium, utan ock, särskildt i dessa tider, för den stora all- 
mänheten, som dagligen ställes i valet mellan stridiga politiska 
doktriner, hvilkas m&lsmän hvar p& sitt h&ll trygga sig till gnind> 
IdLg. I Finland, der politiken mellan landtdagama blott undan- 
tagsvis vaknar ur sin dvala, följ^ man för att söka lärdom och 
erfarenhet noga det offentliga lifsrets utveckling i de skandina- 
viska landen; säkert har mer än en känt behof af ett arbete, 
s&dant som prof. Aschehougs, för att kunna få klart för sig, hvar- 
för Danmark och Norge så ofba hemsökas af konstitntionela kon- 
flikter, som leda till kris, under det partistriden i Sverige icke 
alstrar dylika olycksbringande meningsskiljaktigheter om grund- 
lagens rätta förstånd. 

Sveriges statsförfattning, sålunda stäld jemsides med Dan- 
marks och Norges, ter sig teoretiskt ofullkomligare, mindre kor- 
rekt, mera naiv. Biksförsamlingen i Eidsvold, som år 1814 skulle 
gifva Norge en grundlag, hade ingen inhemsk erfarenhet att stöda 
sig på; den tog hvad den fann bäst utomlands, i England, i 
Pranknke, i Amerika, i Holland. Konstitutionen blef ett uttryck 
för den doktrin, som trodde sig hafva fdnnit lösningen af stats- 
lifvets frågor i formeln: maktens tredelning. Danmarks grund- 
lag, som tillkom 1849, är till väsentliga delar hemtad från Bel- 
gien, och upprepar samma grundtanke: „Den lovgivende Magt er 
hos Kongen og Bigsdagen i Förening ; den udovende Magt er 
hos Kongen; den d0mmende Magt er hos Domstolene" (D. Grl. 
§ 2). Systemet är vackert, men det är bygdt på abstraktioner, 
hvilka vid tillämpningen lemna de rättslärda hand&llne och dem 
menige man har svårt att fatta, i synnerhet när partilidelser villa 
blicken. 

Åren 1872, 1874, 1877 och 1880 fattade norska storthinget 
beslut, af hvilka de tre sista voro likalydande och som gå^o 
statsrådets medlemmar rätt att deltaga i dess förhandlingar, dock 
utan befogenhet att rösta med. Detta vägrade kontmgen att god- 
känna; storthinget förklarade att dess tre gånger å rad fattade j 
beslut var grundlag, anklagade de kungliga rådgifvare, som 
icke satt det i verkställighet, fick dem dömda och förmådde 
konungen att sanktionera sin resolution. Men dermed uppgaf 
denne ej sin rätt till veto i grundlagsfrågor, och man har efteråt | 
lika svårt som förut att utreda om konstitutionen gifver honom i 
en sådan rätt eller ej. Spörjsmålet är undanskjutet, men ej löst 

Danska grundlagen gifver bestämda och, som det kunde 
synas, tillräckliga föreskrifter om budgeten. Finanslagen skaU 
innehålla ett öfverslag af statens inkomster och utgifter under 
budgetperioden, säger dess § 48. Men för det fall, att ingen 
finanslag kan fås till stånd innan den nya budgetperioden ingår. 



I BOKHANDELN . 233 

Stadgar grundlagen intet. Konungen och riksdagen hafva emel- 
lertid ansett sig oförhindrade att i samråd utfärda provisorisk 
bevillningslag, som visserligen icke kan innehålla något sådant 
öfVerslag af inkomster och utgifter som grundlagen stadgar, men 
som bemjmdigar regeringen att fiJr en bestämd tid framåt uppbära 
de bestående skatterna och bestrida de nödvändiga löpande utgif- 
terna. Om nu konungen och riksdagen icke kunna enas om att 
atiarda en sådan provisorisk lag, har konungen då rätt att på 
egen hand göra det? Grundlagens § 25 säger: „I saerdeles paa- 
traengende Tilfaelde kan Kongen, naar Rigsdagen ikke er sam- 
let, ndstede foreloebige Love, der dog ikke maa stride mod 
Gnmdloven, og altid boer forelaegges den foelgende Rigsdag". 
Regeringen här ansett att denna bestämning gör dess provisorier 
gnmdlagsenliga, folkethinget har förklarat dem grundlagsvidriga. 
Regeringen har genomdrifvit sin åsigt med tillhjelp af gendarmeriet. 

„I Sverige, säger professor Aschehoug, er den lovgivende 
Magt ordnet paa en ejendommelig Maade*^ Han påpekar den 
svenska författningens afsteg från grundprinciperna i de moderna 
konstitutioner, som i Danmark och Norge tjenat till förebild. 
Sveriges författning saknar den moderna statsrättens teoretiskt 
vigtigaste indelning, åtskilnaden mellan lagstiftande och utöfvande 
makt: å ena sidan utöfva riksdagens fullmäktige den del af för- 
valtningsarbetet, som hänför sig till statsskulden och riksbanken; 
ä den andra finnes ej tydlig gräns dragen mellan den befogenhet, 
som tillkommer konungen i egenskap af lagstiftare, och den befo- 
genhet, som tillkommer honom såsom utöfvare af den verkstäl- 
lande makten. Sveriges författning saknar den moderna statsrät- 
tess praktiskt vigtigaste bestämning, den, som angifver gränsen 
mellan regeringens och folkrepresentationens kompetens : regerings- 
formen definierar ej konungens ekonomiska lagstiftningsrätt; den 
lemnar oafgjordt om regenten ensam eller regent och riksdag i 
samråd ega lagstifta om hela den mängd angelägenheter, hvilka 
icke af grundlagen uttryckligen blifvit förda till det ena eller det 
andra kompetensområdet. Och trots denna skenbara begreppsför- 
bistring förekomma ej konstitutionela konflikter! Professor Asche- 
hong finner det „maerkeligt nok". 

Förklaringen lärer väl vara att söka deri, att den svenska 
statsförfattningen vuxit upp på inhemsk grund och är urgammal. 
De liufVudsakliga rättssatsema hafva fonnits djupt inpreglade i 
folkmedvetandet långt innan de uttryckts i sknft. 1809 års 
gnmdlagsstift^me gjorde lika litet som deras föregångare anspråk 
på att bygga upp en ny, teoretiskt korrekt byggnad ; de ha nöjt 
8ig med att hålla vid makt och reparera den gamla, i hvilken 
konong och folk efter århundradens kif småningom lärt sig säm- 
jas och finna rum. Mycket af det, som i Sveriges regeringsform 
forefaller den vetenskaplige granskaren dunkelt, är i sjelfva ver- 
ket tolkadt genom häfd. Sveriges statsmän hafva af erfarenheten 
lärt sig att grundlag ej bör utsättas för hårdragen tolkning så- 



234 I BOKHANDELN. 



som civillag och att det ej lönar mödan att i hvarje ögonblick 
söka domstol för att få faststäld gränslinien mellan »tatsiuakter- 
nas rätt. Helt enkelt derför, att det ej finnes någon annan do- 
mare öfver regent och riksdag än den råa styrkan, och derför^ 
att man hellre än att lita till den råa styrkan litar till den kon- 
stitutionela traditionen, sådan den lefver inom folket. Och skulle 
traditionen ej gifva utslag, går man hvarandra halfvägs till möte 
för att slippa öda tid på fruktlösa ordstrider. Representationen 
är för klok för att pockande framställa anspråk, hvilka ej otve- 
tydigt finna stöd i grundlag ; den föredrager att småningom öfver- 
iyga regeringen att det är politiskt klokast att afstå den ena 
eller den andra rättigheten. Och regeringen är klok nog att 
låta sig öfvertygas. Så kommer det sig, att allt flere och flere 
lagar stiftas under riksdagens medverkan och att genom praxis 
den sats vunnit stadga, att i allmänhet en lag, vid hvars stif- 
tande riksdagen medverkat, ej kan i annan ordning upphäfvas 
eller förändras. Folkrepresentationens befogenhet titvidgas små- 
ningom men säkert, och den tryggas af en häfd, som är vida 
vägnar bättre än alla teoretiska grundlagstolkningar. Samma 
system hafva engelsmännen följt och de finna sig väl deraf. 

Utrymmets knapphet förbjuder en utförligare anmälan at 
hr Blombergs framställning af den nordiska förvaltningsrätten, 
som väl ansluter sig till professor Aschehougs arbete, med hvil- 
ket den har många beröringspunkter. Det är endast förvaltnings- 
rättens allmänna del, som inrymts i encyklopedins här förelig- 
gande sjunde häfte; den utförliga redogörelsen för de skilda för- 
valtningsorganens verksamhet skall erhålla ett häfte för sig. Grenom 
denna anordning vinner arbetet utan tvifvel i öfverskådlighet, 
men förf. skall måhända för fullständighetens skull blifva tvungen 
till omsägningar, hvilka kunnat undvikas, derest allt, som är att 
sägas om ett embetsverk eller en myndighet, sammanförts på ett 
ställe. 

£n slutanmärkning torde kunna anses befogad Den finske 
läsaren saknar, ej utan en känsla af bitterhet, hvarje omnämnande 
af den sjelfständiga utveckling, som det gamla svenska stats- 
skicket under detta århundrade erhållit på östra sidan Botten- 
hafvet. Icke som skulle encyklopedins ärade utgifvare kunna 
klandras för denna brist. Det är den finska rättsliteraturens 
fattigdom, hvilken återigen här gör sig påmint. 

Wilhelm Chydenius. 

jB. b. Andersson: Nordisk myfhologi. Oversaettelse efter • 
originalens fjerde oplag ved dr. Tr. Winkel Horn; Éwste hefte; 
80 s. 8:0; Kristiania 1886, A. Cammermeyer. 

Förf. som är Förenta statemas ministerresident i Kö- 
penhamn och där haft tillfälle till nordiska språkstudier, synes 
hafva för afsikt med detta sitt arbete att göra den engelsk-ameri- 



I BOKHANDELN. 235 



kanska allmänheten bekant med den nordiska mytologin icke blott 
såsom ett föremål för religionshistoriskt intresse af allmännare 
art, utan ock emedan hon för denna allmänhet har en nationel 
betydelse. Han påminner om huru starkt det anglosaxiska blodet 
år uppblandadt med skandinaviskt, i synnerhet i Englands kust- 
trakter och landets norra del, hyarest från Humber norrut öfver 
hela Skottland allmogens språk ännu är i hög grad färgadt af 
nordiska element. „Nordboame äro både i andligt och lekam- 
ligt a&eende våra förfader," citerar han efter Thomas Carlyle, 
och efter Max Muller: „den engelska nationalkaraktären har mera 
fått sin prägel af Gånge Eolfs ättlingar än af Hengists och Horsas 
män." 

I arbetets plan ligger att jämte redogörelseli för de gamla 
gudasägnema meddela öfversättningar från poetiska Eddan, hvilka 
enligt en känd forskares (V. Eydbergs) uttalande öfver det engelska 
originalet, som vi icke haft tillfälle att se, „visa på betydande 
skaldegåfvor.^ I det häfte af den dansk-norska öfversättningen, 
som hittils blifsrit oss tillsändt, företages dock icke det egentliga 
änmet till framställning. Eörf. redogör inledningsvis för sina 
åsikter om mytologins och särskildt den nordiska gudalärans vä- 
sende, ändamål och betydelse, hvilken han sätter ganska högt, ty 
han finner i den en afspegling af de gamles religiösa, moraliska, 
intellektuela och sociala utveckling i dess tidigaste skede. Vidare 
företager han en jämförelse mellan grekemas m3rtologi och den 
nordiska samt vill ådagalägga att denna senare, långt ifrån att 
draga det kortare strået, tvärtom snarare kan sägas vinna seger- 
priset i täflingen. Den romerska mytologien aktar han knapt 
värd att nämnas, „fordi der i grunden slet ikke existerer noget, 
som med rette kan kaldes saaledes," en tanke hvars motivering 
och utläggning ger honom anledning till en längre digression om 
språkundervisningen och den otillbörliga vikt man därvid tillagt 
det latinska språket. Slutligen, i föreliggande häftes sista (femte) 
kapitel, upptager han till skärskådande de olika sätten att för- 
klara de nordiska myterna. Efter att hafva förkastat deras mening, 
som i dem vilja återfinna reminiscenser ur bibeln, äfv^ensom afvisat 
den historiska tolkningen, som i sjuttonde och adertonde århun- 
dradena och ännu i början af det innevarande seklet var den van- 
liga, framställer han det etiska åskådningssättet, enligt hvilket 
myterna uppfattas som lärodikter och gudame såsom poetiska 
personifikationer af mänskliga dygder och laster, samt det fysiska, 
som väljer till sin utgångspunkt naturen och i gudomlighetema ser 
representanter för naturkrafterna och naturfenomenen: „gudame 
äro naturens ordnande makter, iklädda personlighet.^ För sin 
förklaring af mjrtema och sina betraktelser öfver dem i föl- 
jande häften af arbetet säger sig förf. ämna använda som grund- 
val de båda sistnämda tolkningarna i förening; deri gör han utan 
tvifvel rätt, ehuruväl det dock icke synes oss kunna förnekas att 
äfven minnet af en eller annan historisk tilldragelse öfvergått till 



236 I BOKHANDELN. 



eftervärlden i form af myt. Likaså hoppas vi att i arbetets fort^ 
sättning den märkeliga öfverensstämmelse mellan jadipk-knstna 
berättelser och vissa nordiska m3rter, hvilken redan i äldre tider 
ådragit sig uppmärksamhet och i våra dagar med så mycken lär- 
dom och skarpsinnighet utlagts, skall af förf. aktas värd att med 
större gmndlighet och allvar undersökas, än antydningarna i detta 
häfte innebära. 

A. 0. F. 

G, J, J. Sauerwein: Frie Viso ifraa Vigguin, sungje i 
Nerdre-Gudbrandsdalsk Delamaal. XVI -{- 159 s. 8:o. Kristiania, 
A. Cammermeyet 1885. 

Dr Sauerweins dikter äro ibland de originelaste man kan iå 
tag i både till innehåll och form. Om detta är så uteslutande till 
favör för samlingen är dock en annan sak. 

Såsom af titeln framgår, äro dessa dikter sknfna på ett byg- 
demål från Norra Gudbrandsdalen — åtminstone för främlingen ett 
bland de mest svårbegripliga i hela Norge. Och liksom det icke 
är enhvar med svenska till modersmål gifvet att förstå "Vörå- eller 
Nerpesmålet hos oss, likaledes torde språket i denna diktsamling 
bringa myror i hufvudet på till och med norska läsare. Förf. har 
visserligen på h varje sida en förteckning Öfver sina många for hög- 
språket Mmmande ord ; men just härigenom påminner läsningen af 
denna poesi nog starkt om svettbadet på skokm vid genombråkandet 
af Findarum quisquis! Vore dock dr Sauerweins poesier skriåia „på 
latinos ^* ^' s* ^^^ latinsk stil, så kunde man något försona sig med 
dem; men, o ve, de äro tryckta med frakturstil med oskäligen blandade 
typer af olika höjd, tjocklek och så vidare. Det borde visst 
vara en lätt sak att läsa hans språk, då förf. i ett ,^orklarende Ind- 
ledningsord'' har en lärd utläggning af de „fire slags 1 og to (egent- 
lig tre) Slags r'' samt en hel hop andra egendomligheter i detta 
lustiga mål. Men man glömmer så lätt hvilket 1 är det „bl0de^^ 
hvilket det „palatale" som „maa laeres ved ovelse", man förargar sig 
öfirer de ofta förekommande lillepyttsbokstäf^ema och än mer öfrer 
de fast oräkneliga apostroferna. Deras antal i denna samling må 
ingen dödlig försöka uträkna. Emellertid bör det tilläggas att förf. 
har mycket lätt att finna rim, aUitererande ord och dylikt och 
att hans „maaP' är så otroligt vokalrikt, att han t. ex. kan få ihop 
följande versrad: „E' sb au i ei Aa' e''. 

Samlingen är indelad i följande åtta afdelningar: Norge; Jag är 
ock i en å, jag; Uppi Dalom aa ne' i Fjorom; Leik aa Spek; Smaae 
Stev aa Stubbe ifraa Studulom; Fjell-Spelmainn aa Dromen has; Littau- 
en; Oversaettelser, Fraa Guds Or. Temat i den första afdelningen är att 
Norge är det bästa land på jorden — (såsom förf. säger: „E helst vild' i 
Nore' mi Skroeppe bera*^ Der finnas för resten många vackra tan- 
kar och stämningar. I den andra afdelningen bjuder förf. några hur- 
tiga Säter- och Qällkantvisor „ifraa Vigguin" (fjällmarken vid skogs- 



I BOKHANDELN. 237 



gränsen). De tvä följande afdelningama ixmehålla en mängd rätt 
iriska humoristiska småbitar, mången kulminerande i någon rätt pi- 
kant ordlek och Timlande af alliterationer samt öfverraskande rim. 
Skada blott att så mycket går förloradt genom det svårbegripliga 
språket! Af de återstående visorna omnämna vi endast dem i afdel- 
ningen ,,Littauen'^ Här finnas några delvis mycket anslående littauiska 
folkvisor (Son, som draag i Krigen ; Afsked ; SlsBgte aat Soln m. fi.)^ 
dels några inspirerade sånger om och till det skogrika landet kring 
Niemens stränder (Ja, littaur vil os alti' vera; Mitt Littau'n, me' 
eaa kjsert! m. fi.); det tyckes af dem framgå att författarn till ,,Frie 
Yiso" är bördig från Littauen, hvars sak han äfven förföktar i åt- 
skilliga noter under texten. 

Dr Sauerwein är en poetisk, frisk och frihetsälskande natur 
med många betingelser att bli en omtyckt skald, men ett offer för 
en olycksalig ^maalstrasven", som gör att hans „Frie Viso" helt 
visst komma att bli nog litet lästa. 

Ernst Lagtts. 

TT,: Fall och Vppståndelse, dunkla gåtor tecknade och för- 
klarade genom samtal; 32 s. liten 8:0. Sthlm 1887, Albert 
Bonnier; 50 öre. 

Den korta lärodikten är försedd med ett företal af Viktor 
Rydberg, hvari man underrättas om att diktens författare är en 
kroppsarbetare. Under form af en dialog mellan en lärare och 
hans lärjungar framställes huru den menskliga viljan, af tron 
miderstodd, besegrar drifbema, huru det onda i verlden ofta måste 
tjena det goda, men huru detta onda ej är något ursprungligt, 
utan framgått ur andeverldens fall, hvilket i sina följder sträckt sig 
öfver hela skapelsen. Men en ny verld skall uppstå; der skall 
högsta rätt bli skipad; småningom föras alla framåt till himlars 
rike. Förfrs verldsåskådning är i grunden den kristliga, ehuru 
intet spår af dogmer finnes. En mystisk stämning beherskar det 
hela och ger sig uttryck i ett hopande af liknelser, som gifva 
mera färg och glans än klarhet. 

I beskrifningen af den första engelns fall har dikten sitt 
centrum och sin poetiska höjdpunkt, ej utan en viss storhet. Att 
på åtskilliga ställen den språkliga formen och sammanbnngandet 
af rimmen gjort förf. hufvudbry må man ej förvåna sig öfver; 
hellre må man beundra den fantasi och det tänkande allvar, hvar- 
med en författare, som i sin dagliga sysselsättning är bunden 
vid stoftet, söker lösa lifvets dunkla gåtor. 

I. A. H. 

VaUkoima Suomalaista kansanrunoutta, nuorison luettavaksi 
poiminut K. B, (Suomen nuorison kirjahyllyllä n:o 2); 76 s. 8:0. 
Borgå 1887, W. Söderström; 50 p. 

Det tål att öfverväga om icke lämpliga urval i smärre 
häften af folkpoesin samt de förnämsta konstskaldema och histori- 



238 I BOKHANDELN. 



kerna för skolans mellanklasser och högre stadier samt som folk- 
literattir blir fördelaktigare än de digra läseböckerna med sitt 
brokiga hvarjehanda och sitt snart utslitna yttre. Vi hafva ju 
också redan ett antal visserligen nog anspråkslösa skolnpplagor 
af Eunebergs förnämsta verk och af Topelii lyrik — det sednare 
urvalet dock föga lyckadt. I alla fall bör man med glädje helsa 
detta lilla häfte på hr Söderströms förlag; det bjuder vår ung- 
dom och folket en ganska vacker samling af finsk folklyrik 
och 44:de sången i Kalevala. — Bredvid denna sistnämda för- 
svara de många dikterna om sången i allmänhet icke rätt väl sin 
plats i samlingen, i synnerhet icke de i början intagna, som ära 
något sväfvande och utan konkret underlag. Öfver hufvud borde 
större sparsamhet iakttagas med sånger, som behandla ett och 
samma ämne. — Att äfven det erotiska elementet är representeradt 
kxmna vi icke klandra, då vi tro att dess absoluta afstängandd 
från den lofliga ungdomslektyren i sin mån bidragit till smaken 
för den krassa erotiken. — Detta häfte bör kunna användas så- 
väl i svenska som finska skolor; i en ny upplaga vore för detta j 
ändamål numrering af sånger och versrader samt i hvarje fall | 
några flere ordförklaringar önskliga. Häftets utstyrsel är mått- | 
lig, men priset likaså. ' 

P. G. 



Torsti Ranta: Käytännöllinen neuvonantaja kirjanpidossa, 
kauppaUikkeessä ja lakiasioissa, sisältävä myöskin tietoja posti- 
ja sananlennätinsäännöistä, metrijärjestelmästä y. m.; 109 s. 8:0. 
Borgå 1887, V. Söderström; 1 m. 50 p. 

En praktisk rådgifvare i det allmänna afTärslifvet på finska 
är påtagligen af behofvet påkallad. Hr T. R. har i sitt lilla 
arbete, såsom oss synes på ett mycket förtjenstfuUt sätt, samman- 
fört en mängd hithörande saker, som äro af vigt icke blott för 
affärsmän, utan äfven för andra medborgare. Han har tillika 
sträfvat efter korthet, hvilket gör att han emellanåt nästan blir 
knapphändig. I allmänhet äro hans anvisningar mycket upply- 
sande och riktiga. Endast ett gröfre fel hafva vi vid ett flyk- 
tigt genomgående observerat: sid. 5 sammanblandar förf, på ett 
alldeles vilseledande sätt upp- och afskrifningsräkning (pano- ja 
otto-tili), kassakreditiv och löpande räkning. Sid. 27 och 29 äro 
deremot dessa begrepp riktigt förklarade. — Till det, som vi 
mest saknat i arbetet, hör en utläggning om brandförsäkring, dess 
nödvändighet och de många formerna för denna inrättning, hvars 
gagn tyvärr ännu i hela kommuner är så godt som okändt. Ett 
register, eller kanske hellre en alfabetisk förteckning öfver alla i 
aifärsverlden förekommande och i boken berörda ord hade i be- 
tydlig grad ökat bokens användbarhet. 

0. G. 



I BOKHANDELN. 239 



W. Heimhurg: Hjerteqval, novell; öf^^ers. af C. K. Sthlm 
1885, O. L. Lamm; 2 kronor. 

Det är tvenne kvinnor som utgöra hufvudpersonema i denna 
digra novell. De äro forna lekkamrater, och råkas nu ånyo un- 
der en resa. Lucie kommer till Hortense i det ögonblick denna 
med kloroform vill förkorta sitt glädjetomma lif, som dock all- 
deles icke är innehållslöst, eftersom hon redan hunnit med ett 
äktenskap och är på väg att ingå ett nytt. Hennes fästmanslår 
dock upp förlofiiingen, emedan hennes fader vanhedrat namnet. 
Ehuru hon icke älskar sin tillkommande och uppskjutit bröllopet 
dag efter dag, är detta nu yttersta anledningen till hennes för- 
tviflan. Genom Lucies mellankomst befrias hon på ett plötsligt 
och oförklarligt sätt från sin lifsleda. Förf. säger om denna Lucie 
att hon är en klok flicka, och vi måste väl tro det, ehuru det 
icke särdeles tydligt framgår ur hennes handlingar, allra minst 
då hon slår upp med sin fästman, den präktigaste man som kan 
tänkas, blott och bart emedan den afgudade och i sådana saker 
erfarna Hortense förklarar hennes kärlek för osann. Öfv^er Hor- 
tenses karakter lönar det icke mödan att grubbla, hon är typen 
för en af dessa nyckfulla oberäkneliga romanhjeltinnor, om hvilka 
det kan skrifvas oändligt långa böcker. Lucie skall naturligtvis 
få sin fastman åter, och Hortense älska den man hon till sist 
af en underbar stolthet gift sig med. Det senare går lätt för sig, 
det förra ej så lätt som läsaren skulle tro. Katastrofen inträffar 
först när ha7i som läkare infinner sig vid en sjukbädd, der hon 
är sjuksköterska. Hon har af trötthet svimmat vid bädden, då 
han infinner sig, och förf. tager tillfället i akt för att afsluta de- 
ras grymma kval. 

Boken är oskyldig och sensmoralen lofvärd, men att perso- 
nernas öden på något sätt skulle påverkas af deras handlingar 
och karakterer, skall man ej vänta sig. Läser man då och då 
en sida ånyo, torde detta uteslutande kunna räknas öfversättaren 
till förtjenst, som genom sin vårdslöshet kommer en att begrunda 
åtskilliga påståenden mera än förf:s mening egentligen varit. 

E. E. 

O. L. Löfgr en : Tysk elementarhokf andra omarb. uppl. 
192 s. 8:0. Göteborg 1887, förfrs förlag; kart. 1 kr. 50; ord- 
förteckningen till de sammanhängande styckena kostar 20 öre. 

Denna andra, verkligen förbättrade upplaga af hr Löfgrens 
förut i Tidskriften omnämda elementarbok är indelad i tre kur- 
ser och tillökt med en mängd sammanhängande stycken, hvilka 
i hög grad öka bokens användbarhet. Här och der kvarstår ett 
mindre vanligt ord, äfven en och annan regel hade kunnat bort- 
lenmas eller åtminstone senare införas. Så borde t. ex. Pfau m. 
fl. (s. 26) stå närmare Friede, Funke o. s. v. (s. 84); deremot 
Sie (s. 88) närmare öfriga pronomina. — Då boken i svenska 



240 I BOKHANDELN. 



elementarläroverk skall grundlägga den allmänna språkundervis- 
ningen, borde vissa allmänna syntaktiska förhållanden närmare 
belysas genom sammanställning af lämpliga exempel, t. ex. skil- 
nåden mellan adverb och adjektiv i neutrum, en anmärkning som 
emellertid träffar icke ensamt denna elementarbok. 

P. O. 

K. E. Palmgren: Praktiska arbetsskolan för barn och ung- 
dom, redogörelse för åren 1886—1887. Sthlm; 50 s. 8:o. 

Rektor Palmgrens samskola i Stockholm är numera ett M- 
ständigt högre realläroverk och har redan med framgång utdi- 
mitterat elever till universitetet. I detta program utvecklar förf. 
sina på egen, elfvaårig erfarenhet grundade åsigter om samupp- 
fostran och valfrihet mellan läroämnen; dessa åsigter äro delvis 
bekanta hos oss genom hr Palmgrens föredrag i Helsingfors och 
Åbo. Utförligare yttrar han sig om skolslöjden, särskildt emot 
den s. k. formela, hvars förnämsta representant är skolan på Nääs 
Vi åtnöja oss med att hänvisa läsaren till förf:s intressanta ut- 
läggningar, som säkert icke ens hans motståndare kunna förbise. 

Hugo Beyer: Iakttagelser rörande sångmidervisningen så- 
väl i de offentliga skolorna som hos enskilda lärare i Paris ocli 
London år 1886; 62 s. 8:o. Sthlm 1887; 75 öre. 

Efter att hafva förutskickat en uppsats med syfte att från 
deltagande i skolsången under den kritiska perioden förhindra 
såväl flickor (13—16 år) som gossar (14 — 18 år) och att åstadkom- 
ma ett bättre arbetssätt för röstens utbildande i Sverige, medde- 
lar förf. på ett sakenligt och träffande sätt sina iakttagelser om 
sångundervisningen, specielt Masset, Bax, Delle Sedie, konserva- 
toriema i London, skolsången i Paris och England (Danhauser, 
M:c Naught, solfasystemet). 



ÖfNrepslgt. 

studentexamen. Inträdet till vår högskola har börjat till- 
draga sig en allt större och allmännare uppmärksamhet. Det har 
visat sig alls icke vara så sjelffallet att öppna akademins port 
för hederliga ynglingar, som hafva sitt dimissionsbetyg på fickan 
och icke hysa några onda afeigter, kanske inga synnerHga afsigter 
alls; om hederliga kvinnor vilja vi nu icke ens tala. Att åhöra 
eller — icke åhöra föreläsningar, att gillas eller „kuggas" i privat 
förhör för en examen, sådant borde ju kunna gå för sig utan en 
dubbel pedagogico-legal besigtning. En student, som studerar, 



OFVERSIGT. 241 



)ör ju sjelf märka eller kunna få reda på hvad honom brister. 
En akademiker, som undervisar, icke blott föreläser, bör ju lätt 
ranna säga en underhaltig lärjunge i hvad han måste förkofra 
dg. En examinator kan åtminstone snart komma under fiind med 
len pröfvades elementära brister. Det låter ju vackert, att uni- 
versitetets lärare i och med studentexamen hafva en garanti för 
dna åhörares kunskaper. Men utom det att olika bildningslinier 
rwlan finnas i våra lyceer och en stor skilnad består mellan 
rtudenten med 13 och den med 39 röster, kunna tydligen endast 
le (k universitetslärare, som examinera studentkandidaterna, bedöma 
ttna åhörares uppfattningsförmåga och deras verkliga mogenhet 
fur det, som de verkligen studera. Studentexamen, sådan den nu 
ir, ger icke skäl for sig från den vetenskapliga undervisningens 
synpunkt. Vill man åter af sociala skäl decimera studentkandi- 
latemas antal, så kan det frågas, om det icke är för sent eller 
^minstone kan göras med större rättvisa under den akademiska stu- 
•li^tiden än genom ett kort förhör i allehanda ämnen före de all- 
•leles nya och af studentkandidaten ännu icke försökta universitets- 
studiemas början. 

Men utom det officiela ändamålet, att utröna „mogenhet i 
ymdömet" och „insigter" för universitetsstudier — i största all- 
mänhet — , har studentexamen påtagligen en annan uppgift, som 
piiikst skenbart sammanfaller med den nämda: att kontrollera 
lyceema, att sporra lärare och elever till att fullgöra sin skyl- 
%het. Snorren ges nu visserligen på ett nog egendomligt sätt: 
i^ke af den egentliga ryttaren och icke under fUrden, utan i sista 
minuten eller rättare efter dess oåterkalleliga förlopp. Likväl hem- 
tas hade från lefvande och döda vittnesbörd för den mening, att 
skolorna skulle sjunka, om icke studentexamen vore. Med sko- 
lorna menas . egentligen de högsta klasserna; om statens elementar- 
skolor eller flickskolor sjunka, behöfves icke eller finnes icke nå- 
^f'n hjelp. Om kollegan levererar underhaltiga elever åt lektorn, 
hnnes ingen opartisk examinator, som hämmar deras uppflyttning 
till lektorns klass. Och likväl måste lektorn dagligen och stund- 
ligen erfara bristen i de omognas insigter. 

Den kontroll, som nu närmast drabbar lyceemas abiturienter, 
W i synnerhet en svår sida. De unga uppflyttas af statens tjenste- 
män från skolans lägre klasser till den högsta och slutligen ut ifrån 
im ; då kuggas de af andra statsembetsmän och utestängas från „det 
Hyita huset", till hvilket de emellertid blifvit i vederbörlig ordning 
'Hmitterade. De kunna ju hafva luntläsning och annat på sitt sam- 
^'^te, de kunna hafva sagt eller till och med skrifvit att Napolen 
tågade mot Ryssland 1218, i stället för 1812, och mera dylikt; 
m<ni mången, som återvändt från studentexamen utan lyra, skall 
^'»Tgåfves hos sin lärare söka förklaring på repulsen eller, hvad 
^^m ofta kännes lika tungt, nedsänkningen af vitsordet. — Det 
"<Jr nämHgen till denna pröfning af ,, omdöme och insigter" eller 
kättare denna skolverkskontroll, att de kontrollerades, lärames och 

FinA Hdskrift, 1887, IL 16 



242 OFV^RBSIGT. 



elevernas, prestationer af universitetets kontrollörer bedömas precis 
på sif&an, ja att hela läroverks och hela läroverkskomplexers di- 
missionsduglighet kan angifvas med helt tal (eller O) och två 
decimaler. — Den nyssberörda svårigheten att låta eleverna lida 
för skollärames slapphet eller studentexamensutskottets stränghet 
har i vår lagstiftning undergått en egendomlig omkastning. Nu ocb 
efter 1874 ogillas abiturienterna i de skriftliga profven pä. ett år, i 
det muntliga förhöret på minst en månad. Före 1874, enligt ISoi^ 
års statuter, gälde interdiktet högst en månad; men hos vederbö- 
rande skolstyrelse borde i h varje fall, och vid oftare upprepnin/r 
hos senatens ekonomiedepartement, anmälan göras om repulsen. I 
Norge hafs^a under åren 1809 — 1857 till och med böter eller shit- 
ligen förlust af embetet varit stadgade för direktorer, som dimit- 
terat underhaltiga lärjungar till universitetet. 

Behöfves nu denna kontroll öfver skolan, dess lärare och ele- 
ver? I alla kulturländer — efter dem måste vi ju i stort och smått 
rätta oss — finnes en maturitetsexamen i en eller annan form 
som dock alltid numera direkt hänför sig till skolan, icke, såsoni 
hos oss, till universitetet. Till skolorna utsändas af skolmyndi^^- 
hetema, icke af universiteten, examinatorer, censorer, kommissarier 
inspektörer eller hvad de må heta. Bedan 1788 befriades de inre. 
de facto 1812, de preussiska universiteten från skyldigheten att 
pröf^a den till dem ankommande ungdomen. I Frankrikes och 
Belgiens skolor anstäUas stränga årsexamina och dessutom under 
de sju eller nio skolåren tre särskilda dimissionsexaminå på olika 
stadier ; i Italien har man två dylika, licensa ginnasiale och licensa 
liceale, i Danmark en deremot svarande anordning med 4:ilr 
klasses Hovedexamen och Afgangsexamen for Studereiide — alltsit 
en kontroll icke blott öfsrer högsta skolklassen, utan äfven lägre 
stadier. Tyskland och Skandinavien åtnöja sig med. en enda di- 
missionsprö^ing, skriftlig och muntlig. 

Emellertid är i synnerhet det muntliga förhöret föremål fur 
mänga dubier. I Norge förflyttades examen artium först efter 
många debatter år 1883 till skolorna och öfvervakas på ett något 
inveckladt sätt af en undervisningsinspektion, som för fem år utses 
af konungen. I Sverige förekomma ambulatoriska censorer, utsedda 
af regeringen bland de båda universitetens ordinarie och extraonli- 
narie professorer, adjunkter och docenter samt domprostar o. a 
Deras verksamhet torde nog te sig imposant i många fall, meu 
af realistiskt anlagda personer hör man det påståendet, att den 
„gemuthliga'' sidan vid censorernas närvara är hufvudsaken, men 
sjelfva examen en odräglig formalitet. En af Sveriges tongifvaudc 
pedagoger, rektor Tömebladh, försäkrar (I skolfrågan 1887, s. IK 
21), att om en lärjunge utan anmärkning genomgått sina skrifprot 
hans framgång i den muntliga examen är så godt som gifven ; cen- 
sorerna göra sällan bruk af sin rätt att examinera; betygen be- 
stämmas ej så mycket efter tillftdlighetema i den muntliga exa- 
men, utan på mogenhetsexamens utgång hafva de fyra sista ter- 



OFVEBSIGT. 243 



minernas vitsord ett afgjordt infljrtande. Vid Österrikes gym- 
naäier öfvervakas dimissionen af en skolinspektör, skolans rektor 
f>ch högsta klassens lärare, hvilka, alla hela tiden närvarande (!), 
'ixaminera i medeltal 8 ynglingar under lika många timmar 
hvarje dag samt likaså alla ega rätt att rösta angående vitsordet 
1 hvarje ämne. I Preussen öfvervakas maturitetspröfningen af en 
regeringskommissarie eller i dennes ställe helt enkelt af skolans 
föreståndare ; pröfningen kan ske med ända till tio (!) på en gång ; 
ngillas någon af kommissarien emot lärarens åsigt, afgör provin- 
jjens skolstyrelse. Emellertid betraktas detta jemförelsevis kraftlösa 
förhör som mycket betimgande för både examinatorer ocb exa- 
minander. £n af Preussens förnämsta gymnasialdirektorer, O. 
•läger i Köln, behandlar i sitt kända och erkända arbete ,,A.us der 
Praxis", (2 uppl. s. 64 f.) mogenhetspröfningen med mycken ironi. 
Till de moderna kulturformemas barbari, säger han, höra examina 
fHih särskildt den svåraste af alla, abiturientexamen. Svår i 
äin början, har den blifsrit aUt svårare, ju mer undervisningens 
teknik utbildat sig och ju större anspråk å ena sidan dilettantis- 
men, å andra sidan skrålärdomen hos fackmän i enskilda brancher 
upphäit: den som underhandlar med encyklopedismens demon, han 
gör den erfarenheten att, om man bjuder honom ett finger, tager 
han hela handen. Skolinspektörerna fullgöra med mogenhetspröf- 
ningen i alla möjliga ämnen sin skyldighet, hvartill annars icke tid 
tinnes — och det är det som gör pröfningen så svår. Lärarena 
iära för examen. Eleverna frukta den; deraf deras raffinerade be- 
irägerier, som inga försigtighetsmått kunna fullständigt under- 
trycka. Och för sitt sista svåra skolår håller sig sedan ungdomen 
skadeslös vid universitetet; dess lättja och oförmåga skylies på 
^kollä^ame, men vid universitetsundervisningens brister rör ingen. 
Den erfame preussiska skolmannen, hvars åsigter vi här i 
korthet anfört, framhåller flere behjertansvärda omständigheter: 
le mänga skolämnenas tyngd och minneskunskapens börda trycker 
skolan ännu mer genom en skärskild examen, skolinspektionen 
inskränker sig till denna, universitetet litar på den vitsordade mo- 
ij^enheten och lemnar icke ungdomen tillräcklig handledning. Vi 
ifo att dessa påminnelser kunna vara goda äfven för oss. Det 
ar för det närvarande en omöjlighet att tänka på vår student- 
examens fullständiga afskaflPande. Hos oss tro ännu alltför många 
i>a dess makt att uppehålla våra skolor såsom verkliga bildnings- 
anstalter. Alltför få inse att bildningens och vetenskapens in- 
gressen hellre förlora än vinna genom den mekanisering ett minu- 
tiöst kontrollsystem alltid medför. Lika litet betänker man att 
'letta system hittills icke förmått afhålla en mängd oförmågor och 
►dågorfi^ån högskolan. — Men det bör åtminstone finnas en möjlighet 
'itt fä bestämda olägenheter häfda. Till dessa hör främst den, 
att ökolöfverstyrelsen icke verkställer, icke ens deltager i kon- 
trollen. SkolstyreLsen bör dock af saken hafva ett större intresse 
an universitetet och större erfarenhet om hvad skolan kan prestera. 



244 OPVBBBIGT. 



De vanliga trakasserierna med profuppgi^rna skulle betydligt 
andvikas genom skolstyrelsens medverkan. Vid senaste rektors- 
möte rådde endast en mening angående nödvändigheten af en så- 
dan medverkan; flere påyrkade att skolstyrelsen ensam skulle 
öfvervaka den skriftliga, likasom den muntliga pröfningen. Det 
måste ju ock betraktas som en administrativ oformiighet att en 
främmande m3nidighet, universitetet, afgör om en dimission, som icke 
ens alltid leder till universitetet, och om skriftliga prof, som an- 
ställas inom skolans väggar. 'En lämplig öfvergångsform blir väl 
den, att skolöfverstyrelsen deltager i universitets-utskottets be- 
stämmande af de skrijftliga profven, såsom också rektorsmötet före- 
slagit, men äfven i bedömandet, såsom af t. f. pedagogieprofessoin 
vid mötet riktigt framhållits; åtminstone bör detta ega rum vid 
fråga om ogillande. De erfarenheter skolstyrelsen härvid gör 
skola utan tvif vel framkalla talrikare inspektioner af skolorna och 
dermed en verklig väckelse för skolundervisningen. 

Hvad för öfrigt angår de skriftliga profven, ingick tyvärr 
rektorsmötet med sin knappa diskussionstid icke på några detaljer. 
En deltagare, rektor Strömberg, påpekade likväl den säkert all- 
mänt erkända nödvändigheten af deras anställande två gånger om 
året, hvarigenom mindre anledning till oro hos eleverna och mindre 
frestelse till underslef och andra oordningar skulle förefinnas. Alla 
torde äfven vara ense om olämpligheten af de specialbestämningar, 
som nu gälla angående skrifprofven, särskildt „behandlingen^' af 
„minst tre*^ matematiska uppgifter. Likaså sjeÖallet är ett legalt 
medgifvande af en viss kompensation vid profvens bedömande. 
En nyttig anordning vore vidare den, att profven i matematik och 
främmande språk skulle afläggas åtminstone ett år tidigare än de 
andra och sålunda i viss mån åstadkomma en förnuftigare fördelning 
af kontrollen samt förminska det skadliga examensjägtandet under 
det sista skolåret. Dylika tidigare prof böra naturligtvis lämpas efter 
det tidigare skolstadiet. — Slutligen måste man ifrågasätta gagnet 
af en skriftlig öfversättning till latin af den beskajffenhet de högre 
klassemas latinkurser förutsätta. Såväl i Norge — allt sedan 
år 1857 —■ som i Danmark fordras för studentexaifien på latin - 
linien oaktadt dess stora latinkurser endast en öfversättning frän 
latin till modersmålet, icke tvärtom, likaså (sedan 1880) för den 
franska baccalauréat és lettres (klassiska linien). Vid Preasäen> 
realgynmasier med 54 latintimmar öfversättes från latin till tyska : 
i Österrikes g3annasier fordras en öfversättning såväl till som frän 
latin. Skriföfiiingar i öfversättning från latin till modersmålet 
motsvara synbarligen de mål, hvilka man bör och kan ställa för 
latinstudiet i våra språktyngda skolor, i långt högre grad än den 
vanliga latinskrifiiingen, som blott befordrar den ofruktbara, gram- 
matiserande riktningen i latinundervisningen. Yrkande af likadan 
art hafva i senare tider framstälts af flere skolmyndigheter och 
pedagoger äfven i Sverige. Så tvekar ej en författare i Ny svensk 
tidskrift (1886 s. 581) att beteckna det latinska temats bortta- 



OFVEESIGT. 245 



;ande från afgångsexamen som „den enklaste, nyttigaste och tack- 
sammaste skolreformen ^^ Han finner latinskrifningsdressyren, som 
inder de sista skolåren lägger sin tunga hand på latinlektionema 
)ch på lediga stunder, gå ut på förmågan att ur en arsenal af 
yelpredor söka upp latinska glosor och vanligen tanklöst hop- 
sätta dem till ett slags normaUatin, medan muntliga öfningar 
Iro lämpligare for inlärandet af latingrammatiken, samt matematik, 
andra språk och läroämnen förslå för tankens öfning i allmänhet. 
Om de skriftliga prof ven för studentexamen, i synnerhet med 
antydda, lätt vidtagna modifikationer, kunna intimare förenas med 
skolarbetet och sålunda icke antaga karakteren af ett ski*äckmedel 
tor abiturienterna, så tyckes det muntliga förhöret i sludentexamen 
lä svårt att hålla i sig hos oss. Allmänheten och tidningspressen 
tåfla om att göra sig sorglustiga på dess bekostnad. Man frågar 
hvartill dessa kostnader for flere hundra långväga 3mglingar tjena, 
då endast en och annan ogillas till höstterminens början; eller 
hvilket vederlag staten skulle hafva för att anslå en nätt årlig 
äumma åt ambolatoriska censorer. De kraftprof universitetets exa- 
minatorer aflägga hvarje vår, då de på en månad skola blifva 
iardiga med par hundra studentkandidater, ända till femton om 
dagen, „från ^än*an östern eller högan nord", och de sorger det 
förorsakar de kuggade att ej strax £k anlägga den redan köpta 
studentmössan, allt detta synes icke motsvara universitetets och ve- 
tenskapens gagn af de få repulserades nödtvungna och minimala som- 
marstadier. En betydlig del har ju ock redan genom förolyckandet i 
skrifprofven för en längre tid utestängts från dimission. Den ko- 
mité, som af rektorsmötet tillsattes i studentexamensfrågan, — 
hrr Synnerberg, Arrhenius, Bonsdorff, Böök, Geitlin, Kihlman och 
Hellberg — var som bekant enhällig i att förorda det muntliga 
lorhöretö totala* bortfallande, „så mycket hellre som den slutpröf- 
aing, hvilken äfven hittills vid läroverken anstalts med högsta 
klassens elever vid läseårets slut, bör fortfara" och ,, denna pröf- 
uing äfven delvis kan så anordnas, att, när skolöfverstyrelsen 
6nner det vara nödigt, någon medlem af öfverstyrelsen dervid äi* 
närvarande". Utan omröstning biträdde rektorsmötet detta förslag. 
Endast en talare, rektor Strömberg, yttrade sig för muntligt förhör 
antiogen vid universitetet eller i skolan inför universitetslärare. 
Kringresande censorer hade äfven t. f. pedagogieprofessom tänkt 
äig, men af praktiska skäl frångått yrkande i denna riktning. 
Alldeles otänkbai-t förefaller det att universitetet skulle in i skolan 
Kinda sina emissaiier. Svårt torde det ock bli för regeringen att 
noder den brådaste arbetstiden i akademiska och pedagogiska 
Kretear hopleta ett tiUräckligt antal ambulatoriska censorer, då 
toinst två behöfvas vid hvarje läroverk och dessa två böra besitta 
li"gre vetenskaplig insigt och pedagogisk erfarenhet, för att vara 
honat än något slags examinations-turister. Tätare inspektioner 
ai ökolstyrelsens medlemmar och möjligen särskildt adjungerade 
Itnwner göra otvifvelaktigt bättre verkan och innebära större ga- 



246 OFVBESIGT. 



rantier för en enhetlig och pedagogisk pröfning på olika stadier 
af ett läroverk. Det är klart att det anförda gäller icke blott 
statslyceer, utan äfven privatläroverk, hvilka hafva dimissionsrätt 
och i afseende å undervisningen alldeles på samma sätt som stats- 
skolorna äro underkastade skolöfverstyrelsens inspektion, förutom 
allmänhetens vaksamhet. 

Af skolans officiela och i sjelfva verket erfarna represen- 
tanter har nu ganska tydligt och bestämdt den åsigt uttalats, att 
något muntligt maturitetsförhör under universitetets auspicier icke 
är nödigt eller till och med kan vara skadligt, såsom föranledande 
,, mekanisk lexläsning och inpluggande af blotta minueskunskaper^^ 
Våra skolmans erfarenhet leder till det samma som ofvan anfördes 
af Jäger. Men huru skola universitetets målsmän förhålla sig till 
frågan ? Skola de nöja sig med de skriftliga profven och dimissions- 
tentamina vid läroverken ? Vid alla fakulteter, utom den filosofiska, 
undergå numera de studerande preliminära förberedelser och för- 
hör i öere ämnen; den filosofiska har i proexercitioskrifiiingeD 
åtminstone en pröfvosten. Skulle i regeln föreläsame i de änmen, 
hvilka redan vid skolan förberedas, börja eller då och då afbryta 
sina kurser med en pröfning af åhörames insigter *), och skulle 
partiela tentamina för examensvitsorden anordnas under de första 
studentåren, vore dermed mycket vunnet. De akademiska lärame 
kunde vid sådana tillfällen påpeka brister, som lärjungame med 
nödvändighet Äiåste reparera för de blifvande studierna. Detta 
skulle säkerligen medföra ett långt större gagn än att i student- 
examen för sommaren ogiQa en blifVande teologiestuderande i ma- 
tematik eller en jurist i grekiska, hvilket senare undertecknad en 
gång nödgats göra. 

Vill emellertid universitetet icke med ens afsäga sig rätten 
till muntlig pröfning och sitt förm3aiderskap öfver de visserligen 
många omyndiga studentemas första studieår, kunde en drägligare 
form för dess utöfvande upptänkas än det nu gällande massfbr- 
horet, utan att sambandet mellan högskolan och lyceema helt och 
hållet uppgifves. Här och der har man sett förslag om förhöi 
vid inträde i de särskilda fakulteterna och med afseende å de blif- 
vande specialstudierna. Ämnena, förslagsvis tre, dels obligatoriska 
dels vajbara, kunde af konsistorium bestämmas helst för tre ai- 
framåt, likaså fordringarna, som icke borde afse minnes- 
kunskap. I språk t. ex. vore fordran på förmåga att förstå, öfver- 
sätta och analysera en obekant text tillräcklig ; hvartill i vissa fall 



*) I sammauhaug med föreläsniugarna öfver romersk literatur och la- 
tinsk grammatik har ref. i sex år anstalt repetitioner; deri har frivilligt 
mer än hälften af åhörarne deltagit (under olika läseterminer följande an- 
tal : 24 af 43 anmälda åhörare, lö ai 32, 25 af 04, 19 af 42, 24 af 45, 20 at 
33, 35 af 57, 24 af 45, 34 af 02, 14 af 20, 15 af 28, 29 af 47), deribhuid 
icke få med vitsordad god framgång. De seminarieartade öfningama i ämutt 
kunna icke tagas med i beräkning, då de varit obligatorisKa för liögR* 
vitsord i filosonekandidatexamen. 



OFVEESIGT. 247 



kiinde läggas öfiiing i att återgifya lättare text på det främmande 
språket. Ett ogiDande skulle icke hindra åhörandet af föreläs- 
ningar, men i svårare och upprepade fall förorsaka förlust af den 
\)ä grund af gillade skrifprof och dimission från läroverket för- 
länade stadenti*ättigheten. Det enda för alla fakulteter gemensamma, 
obligatoriska ämnet borde utgöras af ett modernt språk, ty utan 
knnskap i ett sådant kan ett akademiskt studium ej länge fort- 
sättas. För olika fakulteter kunde tillkomma t. ex. teologi och 
Irakiska, historia och det andra inhemska språket (for jurister), 
latin och historia, matematik och naturkunnighet. Likartade åt- 
^^kilnader emellan rättigheter till olika fakultetstudier förekomma i 
lierc länder, särskildt i Danmark. Hos oss behöfde de icke, såsom 
i åettSL land, åtföljas af en motsvarande skolorganisation. Men i 
viss mån skulle dylika fakultetsförhör kunna inverka på skolarbetet : 
lärame finge tillfälle att å de högsta klasserna till en viss grad 
atke individuela anlag, utan att derför nödgas blottställa den all- 
männa bildningen, då det ju låge i lärarnes hand att vid uppen- 
bart försummande af något läroämne förhindra dimission. I den 
preussiska mogenhetspröfoingen, som dock hänför sig uteslutande 
till skolan, böra abiturienterna uppgifva sitt blifvande yrke eller 
nudium. De nu föreslagna fakultetsförhören skulle direkt hänföra 
hig till de akademiska studierna, men åtminstone befria ungdomen 
*'ån ytterligare prof i ämnen, hvilka de af brist på anlag eller 
Ingliga lärare vid skolan törhända icke kunnat lära sig och 
vid universitetet icke vidare behöfva. Öfverhufvudtaget vore dy- 
lika förhör universitetet värdigare samt nyttigare och lättare att 
ordentligt genomföra än det nuvarande systemet. Pröfningen 
Uefve omsorgsfullare och kunde förenas med välbehöfliga råd och 
upplysningar åt de studerande, för hvilkas fackstudier examina- 
torema skulle hysa ett helt annat intresse än för det att på siffran 
kontrollera skolvitsorden i allehanda änmen. Det förstås att det 
ff>r8ta studentåret genom dessa prof finge ett annat innehåll än 
det tyvärr ofta vanliga. 

Tillgången vid maturitetsexamen föreställa vi oss på följande 
sätt. Eleverna på läroverkens näst högsta klasser aflägga i mars 
månad skriftligt prof i matematik och en öfversättning antingen 
^'**ån latin till modersmålet eller från modersmålet till ett modernt 
språk. Dessa prof bestämmas af universitetets maturitetsexamens- 
utskott och två medlemmar af skolöfverstyrelsen. De sistnämda 
tå del af de i vanlig ordning insända profven, sedan universite- 
tets granskare å dem antecknat gillande eller ogillande vits- 
ord; i senare fallet böra skolstyrelsemedlemmama äfven deltaga i 
bedömandet. Endast de sålunda gillade uppflyttas till högsta klas- 
sen *) och kunna följande år i mars eller oktober månad aflägga 
skrifprof i modersmålet och det andra inhemska språket, hvilka 



*) Dä för de ogillade två år blcfve nödiga för dimission, kan man 
hoppas att fiere af dem i rattan tid skulle lemna läroverket. 



248 OPVBBSIGT. 



bestämmas och bedömas på oiVan angiftia sätt. De elever, som 
äfven i dessa prof godkänts, undergå vid läroverken stadgade di- 
missionsförhör, hvilka skolöfverstyrelsen eger i förekommande fall 
särskildt anordna och öfvervaka. Den vederbörligen dimitterade 
eger rätt att vid universitetet och viss studentafdelning inskrifvas. 
Men för rättighet att i någon fakultet aflägga tentamina, bör 
studerande undergå fakultetsförhör i tre af de läroämnen, i hvilka 
han vid dimissionen från läroverket erhållit vitsord. Dessa ämnen 
bestämmas för en tid af tre år af konsistorium för olika fakul- 
teter, hvarom årligen i landets officiela tidningar och universite- 
tets program tillkännagifves. Konsistorium förordnar tillika nö- 
digt antal examinatorer, förutom dem som deltagit i bedömandet 
af de skriftliga profven. I början af hvardera läseterminen och i 
slutet af vårterminen anordnas fakultetsförhör, Hvarje examinator 
inför i den examinerades studiebok godkännande eller underkän- 
nande vitsord samt delgifver maturitetsexamensutskottets ord- 
förande de examinerades namn och läroverk äfvensom de detalj- 
anmärkningar, till hvilka förhören med abiturienter från olika läro- 
verk gifva anledning. Ordföranden för anteckning öfver förhören 
och underrättar universitetets rektor om deras resultat; han sam- 
manställer tillika gjorda anmärkningar och insänder dem efter 
examensutskottets hörande till konsistorium, som meddelar dem 
skolöfverstyrelsen. Först då studerande i stadgade trenne äm- 
nen godkänts, anmäler han sig för vederbörande dekanus. Öfver- 
går han till annan fakultet, bör han undergå nödiga komplette- 
ringsförhör. Har studerande, som under ett år varit vid uni- 
versitetet inskrifven, icke godkänts i fakultetsförhören, kan rektor 
efter anmälan af maturitetsexamensutskottets ordförande inskrida, 
hvarvid förfares såsom i universitetets statuter om försumlighet i 
studier är stadgadt. 

Vi hafva i början af denna uppsats antydt, huru litet gagn 
enligt vår mening studentexamen medför; men då mången och 
kanske flertalet utan den icke anser skolan och universitetet och 
samhället vara tryggade, hafva vi i „maturitetsexamen" sökt en 
anordning, som ger skolan hvad skolan tillhör, och universitetet 
hvad det tillhör, en anordning som vill bevara sambandet mellan 
dem båda, icke den enas obehöriga ingripande på den andras 
område. Den naturliga rättigheten, att efter förmåga åtnjuta den 
akademiska undervisningen och undergå kunskapsprof för statens 
derför aflönade embetsmän, har icke kringskurits genom andra 
fordringar än sådana i allmänhet hvar och en synes böra fylla med 
afseende å de särskilda studier, åt hvilka han egnar sig vid uni- 
versitetet. 

F. Ghistafflson. 



Finlands utrikes handel och tullinkomster. 

IV. 

Den förut omnämda tulltaxan af den 29 juli 1869, 
som införde betydande nedsättningar i tulltariffen, upp- 
tog bland 284 nummer inkommande varor sjuttio såsom 
tullfria och tio såsom till införsel förbjudna; endast ben 
ocli lumpor voro med utförseltull belagda. Tillika bevil- 
jades tillsvidare tullfrihet för en del råämnen och arbets- 
redskap, hvilka voro behöfliga för landets mekaniska verk- 
städer och jemverk. Men å andra sidan föranledde statens 
behof af ökade inkomster ett fortfarande bibehållande af 
sågningsafgiften och införandet af nya finanstullar. Så 
påbjöds genom kungörelse den 12 augusti 1874 erläggande 
af tullafgift vid utförsel af oförsågadt eller med såg blott 
afskuret virke, som till beskattning ungefär likstäldes med 
det fbrsågade virket; senare uppgick denna afgift i den 
genom kungörelsen den 11 december 1878 påbjudna ex- 
porttullen för skogsprodukter. Sjöfartsafgiften upphörde 
visserligen från och med den 1 juli 1872, men genom en 
kungörelse af den 24 februari 1873 faststäldes enligt stän- 
demas beslut att för inkommande, tullbelagda varor en så 
kallad sjöfartsbevillning skulle utgå under fem års tid med 3% 
af tullafgiften, och 1876 påbjöds derefter en ny sjöfartsafgift 
till först stadgadt belopp att användas företrädesvis till 
nya fyranstalter. Slutligen må nämnas att senare inför- 
seln af öl, porter och maltdrycker från Ryssland bela- 
des med tull och att 1882 års ständer antogo en to- 
baksbevillning. 

Dessa hinder för det fria varuutbytet motvägdes dock 
genom de förbättrade kommunikationerna. Den 11 septem- 
ber 1870 öppnades jernvägen till St Petersburg, hvarefter 
i snabb följd nya banor upplätos för trafiken: Hangöba- 
nan den 8 oktober 1873, Borgåbanan 1875 samt Åbo~Ta- 
vastehus — Tammerfors-banan 22 juni 1876. Derjemte öpp- 
nade kanaliseringsarbeten nya farleder i det inre af landet, 
såsom till St Michel och 1879, genom Pielis kanal, till de 
förr så afskilda bygderna i nordost. För handeln förmån- 

Finsk tidskrift, 1887, II, 16 



250 FINLANDS UTBIKES HANDEL 

liga voro ock flere stadganden om utvidgad nederlagsrätt 
och transitoupplagsrätt samt om lättnad för importören i 
afseende å tullbehandling af varor äfvensom inrättandet 
af flere nya tullkamrar. Näringslagen den 31 mars 1879 
utvidgade väsentligt rättigheten att drifva handel ocli 
reda i skepp. Genom lagen af den 9 augusti 1877 infördes, 
med anledning af silfrets hastigt sjunkande värde, ett fast 
på guld grundadt myntsystem. 

Betydligt bidrogo äfven de fördelaktiga konjunkturerna 
på verldsmarknaden tiU att gifva vårt lands handel den 
ofantliga stegring och hastiga utveckling, som så fördelaktigt 
karakterisera detta tidskede och i synnerhet början af 1870- 
talet. Vi skola nu redogöra för huru denna utveckling åter- 
speglas och belyses af det samlade statistiska materialet. 

Öfverblickar man de af statistiska byrån för perioden 
1870 — 82 publicerade uppgifter öfver värdet af varuutbytet 
med införande, af de korrektioner för åren 1870 — 73, hvilka 
förut framhållits såsom i det närmaste uttryckande det af 
jemvägen förmedlade utbytet, finner man att totala varu- 
utbytet för år 1870 endast obetydligt skiljer sig från mot- 
svarande belopp för det föregående året. Visserligen min- 
skade det tysk-franska kriget under år 1870 exporten till 
Tyskland och Frankrike, som med närmare 1,7 miljoner 
understeg den för 1869, men i öfrigt synes detta krig icke 
utöfvat ett menligare inflytande på handeln med utlandet. 
Sedan freden blifvit återstäld, erbjöds den finska frakthan- 
deln gynsamma konjunkturer, och nu följde en synnerligen 
hastig och varaktig stegring af varuutbytet med nästan 
alla de land, med hvilka Finland stod i handelsrelationer. 
Det steg ifrån närmare 125 miljoner mark för år 1870 tiU 
243 miljoner för år 1875, hvarvid importen från 75 miljo- 
ner uppgick till nära 158 miljoner mark, medan exporten 
från 50 miljoner steg till mer än 93 miljoner mark för år 
1874, hvarefter den dock under det följande året nedgick 
till 85,4 miljoner. Det är i synnerhet en stegrad export af 
trävaror, som härvid gör sig gällande. Medan exporten af 
plankor, bräden och hattens endast undantagsvis år 1865 
uppgått till 20 miljoner kubikfot och derefter varierat 
kring ett medeltal af omkring 17 miljoner, uppgår beloppet 
år 1872 till 23 miljoner kubikfot, stiger derefter yttermera 



OCH TULLINKOMSTER. 251 

oci utgör år 1874 32,2 miljoner. Visserligen nedgingo 
prisen betydligt under år 1875, men dock jförblef expor- 
ten af dessa varor öfver 30 miljoner kubikfot och utgjor- 
de åren 1876 och 1877 resp. 39 och 46,8 miljoner kubikfot. 
Då äfven exporten af öfriga trävaror betydligt steg- 
rades, uppgick värdet af dessa jemte ved till omkring 5(fi/o 
af hela exporten för åren 1872 och 1876 samt till nära 
56,3% for år 1877. Under åren 1870—77 växte äfven smör- 
exporten betydligt och utgjorde i medeltal för året, då den 
af jemvägen åren 1870—72 förmedlade exporten till Ryss- 
land icke tages i betraktande, omkring 565 tusen lispund 
emot 298 tusen lispund i medeltal för åren 1860 — 69. Äfven 
tilltog särdeles från år 1873 exporten af väfnader, papper 
och glasvaror. 

Den ökade penningetillgången stegrade i hög grad 
importen. Bland de artiklar, som genom sitt höjda import- 
belopp för denna period utvisa ett stigande välstånd, intaga 
väfoader det främsta rummet. Medan årliga medelimport- 
värdet af denna artikel för perioden 1860 — 69 utgjorde 
nännare 4,9 miljoner mark med ett maximum af 7,3 miljo- 
ner, steg värdet år 1873 till 11,5 miljoner samt det föl- 
jande året till 23,6 miljoner mark med ett medeltal af 13,7 
nuljoner för hela perioden 1870 — 79. Värdet af importe- 
radt jem och stål samt arbeten deraf uppgick från ett år- 
ligt medeltal af 4,1 miljon mark för den förra perioden 
till 8,6 miljoner mark för den senare; dock bör härvid mär- 
kas att under åren 1872 — 75 infördes jernvägsskenor allena 
för närmare 4,2 miljoner mark eller 0,8 miljoner årligen. 
Betydligt steg jemväl importen af kaffe, socker, tobak, vi- 
ner och bomull äfvensom införseln af spanmål, ehuru skör- 
darna voro goda. 

Emellertid nedgick till följd af silfrets hastigt sjun- 
kande värde Finlands på nämda metall baserade mynt. 
Efter att kursen på Hamburg i början af år 1876 noterats 
130 och på London 26,50, steg den i juli samma år till 
resp. 150 och 30,75. Visserligen föll den åter mot slutet 
af året till 133,40 och 27,35, men hade dock utöfvat ett 
märkbart inflytande, hvilket i handeln med utlandet gaf 
sig till känna i en betydligt stegrad export och minskad 
import; sålunda steg exporten till utlandet utom Ryssland 



252 FINLANDS UTBIKES HANDEL 

under år 1876 med 18 miljoner och det följande året ytter- 
mera med 8 miljoner, medan införseln under samma tid 
minskades med resp. 14 och 3 miljoner mark. 1877 års 
myntlag återgaf stadga åt vårt mynt; men politiska för- 
vecklingar trädde i stället. Det i april började kriget 
emellan Turkiet och Ryssland medförde ett plötsligt fal- 
lande af den ryska kursen, hvilket måste utöfva ett väsent- 
ligt inflytande på handelsförhållandena med detta land; 
importen från Byssland ökades och nådde detta år, då jem- 
väl spanmålsinförseln var mycket betydlig, det högsta be- 
lopp den någonsin egt, eller 76,5 miljoner mark, hvilket 
med närmare 4 miljoner öfversteg hela importen från det öf- 
riga utlandet; exporten till Eyssland nedgick deremot till 
ett minimum för perioden 1872 — 82 och utgjorde 34,5 miljo- 
ner eller mindre än hälften af den samtida utförseln till öf- 
riga land. Denna uppgick nämligen till 70 miljoner mark. 

Handelsförhållandena med kejsardömet och utlandet 
motvägde sålunda till någon del hvarandra, hvarvid det totala 
varuutbytet, som år 1876 nedgått med något öfver 4 mil- 
joner mark, år 1877 uppgick, till följd afen stegring i både 
in- och utförsel, till det största derförinnan nådda beloppet 
af 253,8 miljoner mark. 

Den 3 mars 1878 fann visserligen det turkiskt-ryska 
kriget sin afslutning genom freden i San Stefano; dock 
antog under den närmaste tiden förhållandet mellan Eng- 
land och Hyssland en så hotande form, att ett krig kunde 
anses högst sannolikt. Detta utöfvade i förening med el- 
jest tryckta konjunkturer en förlamande inverkan på han- 
deln med utlandet. Varuutbytet, så export som import, 
med utlandet utom Eyssland nedgick under åren 1878 — 79 
med tillsammans 41 miljoner mark. Under samma tid min- 
skades importen från Eyssland med 20 miljoner, medan 
utförseln till Eyssland stegrades med 16 miljoner. Det 
totala varuutbytet nedgick sålunda under dessa tvenne år 
till 208,7 miljoner eller med 45 miljoner mark. 

Emellertid förbättrades med år 1880 något de allt 
sedan 1877 tryckta konjunkturerna, prisen å trävaror 
stego och framkallade en betydlig export, som uppgick i 
plankor, bräden och hattens till 50,7 miljoner kubikfot och 
motsvarade ett värde af mer än 53 miljoner mark. Äfven 



OCH TULLINKOMSTER. 



253 



steg den totala exportens värde till 123 miljoner, hvaraf 
72 miljoner belöpte sig på utförseln till utlandet utom 
Ryssland, det största belopp till hvilket exporten uppgått 
under hela den tid, som omfattas af statistiska byråns de- 
taljerade publikationer. Samtidigt steg införseln. Totalbe- 
loppet för varuutbytet uppgick sålunda åren 1880 — 81 till 
omkring 262 miljoner mark och nådde år 1882, det sista näm- 
da publikationer belysa, det högsta beloppet af 286,9 miljo- 
ner mark med den jemväl högsta till 167 miljoner mark 
uppgående importen och en export af 119,9 miljoner mark, 
som öfv^erträffats endast af 1880 års exportbelopp. 

För att lemna en åskådlig bild af handelns utveckling 
under nu skildrade period, oberoende af de mindre temporära 
förändringarna, sammanställas här de årliga medelvärden 
af varuutbytet för fem årsgrupper jemte motsvarande tal 
för det första och sista året af perioden. 

Årliga medelvärdet i miljoner mark. 



A 



e n 



1870 



1870 
—72 



1873 
—75 



1876 

—77 



1878 
—79 



1880 



1882 



Import 

deraf frän Ryssland- 
från ofriga land 



74,9 
30,3 
44,6 



88,5 
39,0 
49,5 



139,17 
58,70 

80,47 



144,60 

70,53 

74,07 



121,49 
61,98 

59,51 



153,55 
65,88 
87,67 



167,05 

71,74 

95,31 



Export 

deraf till Kyssland • 
till ofriga land 



50,0 
26,5 
23,5 



61,1 
32,0 
29,1 



87,47 
37,99 
49,48 



101,64 

35,40 

66,24 



91,23 
45,63 

45,60 



116,74 
51,77 
64,97 



119,87 
54,47 

65,40 



Totala yaniutbytet 

deraf med Kyssland 

med ofriga land 

deraf med Sverige-Norge 



124,9 
56,8 
68,1 
13,1 



149,6 
71,0 

78,6 

12,9 



226,64 

96,69 
129,95 

19,10 



246,24 

105,93 

140,31 

18,63 



212,72 

107,61 
105,11 

12,76 



270,29 

117,65 

152,64 

19,94 



286,92 
126,21 
160,71 

21,55 



Jemföra vi hela varuutbytet emellan Finland och 
Ryssland med totala utbytet emellan vårt land och det 
ofriga utlandet, finna vi att, medan detta utbyte med Byss- 
land åren 1869 och 1870 utgjorde något öfver 80 7o af ut- 
bytet med det ofriga utlandet, varierade förhållandet se- 
dermera till år 1878 emellan 70 och 80 procent. Sistnämda 
år äro beloppen nästan lika, hvarefter under år 1879 utby- 
tet med Eyssland med nära 6 miljoner mark öfversteg ut- 
bytet med ofriga land, för att under de derpå följande åren 
1880—82 åter nedgå till ett medeltal af 77 Vo deraf. 



254 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

Uti varuutbytet med utlandet utom Eyssland varsnar 
man under perioden 1870 — 79 vissa förändringar i de olika 
landens relativa betydelse för vår handel. Totala varuut- 
bytet med Tyskland bibehåller nära nog sin förra betydelse. 
Dock har utbytet med England höjt sig nästan till samma 
belopp, eller jför hvardera något öfver 30 Vo af hels, utby- 
tet. Demäst följer Sverige-Norge, hvars relativa betydelse 
något nedgått, i det att varuutbytet med detta land under 
nämda period utgör 14 7o ^^ d®* totala utbytet med ut- 
landet. Betydligt mera har handeln med Amerika förlorat 
i relativ betydelse och representeras numera af endast 7' ^ 
emot 12 7o för föregående decennium. Så följa Nederlän- 
derna och Belgien med tillsammans 5,47o samt Frankrike 
med 4,7%, hvilka sålunda icke så litet vunnit, medan Spa- 
nien och Portugal äfvensom Italien något förlorat ai sin 
ft^rra betydelse. Danmark med 2,3^0 ^Sbr bibehållit sitt 
förra procenttal. 

Importen var fortfarande störst &ån Tyskland, som till 
och med något vunnit, i det att importen från detta land un- 
der nämda period utgör öfver42% af hela importen från utlan- 
det, Eyssland oberäknadt. Införseln från England har betyd- 
ligt stigit och representeras numera af 237o emot 167o för de- 
cenniet 1860 — 69; i samma mån har importen från Amerika 
sjunkit och nedgått tillll,57o« Sverige-Norge med 14Vo 1^^^ 
bibehållit sitt förra procenttal, medan af öfriga land Ne- 
derländerna med Belgien, Spanien och Portugal samt Dan- 
mark förlorat något i betydelse. 

Exporten var såsom förr störst till England, ehuru 
dess relativa betydelse till hela utförseln till utlandet utom 
Eyssland något nedgått, och uttryckes under ifrågava- 
rande period med 40%. Derefter följer exporten till Sve- 
rige-Norge och Tyskland, hvardera med omkring 14%, som 
utvisar ett icke ringa aftagande i utförseln till vårt vestra 
grannland. Till Nederländerna och Belgien äfvensom till 
Frankrike har utförseln betydligt stegrats och representeras 
af resp. 11 och 10 procent. Till Spanien och Portugal samt 
Danmark förblef exporten af samma relativa betydelse som 
under förra decenniet; till Italien hade den deremot ned- 
gått betydligt. 

Under åren 1880 — 82 aftog handeln relativt något med 



OCH TULLINKOMSTER. 



255 



England och Sverige-Norge, äfvenså exporten till Tyskland 
och Nederländerna såsom ock införseln från Amerika; der- 
emot tilltog utförseln till Frankrike och Spanien betydligt 
och utgjorde resp. 15,67o ©Hör näpnare 9 7o af hela expor- 
ten till utlandet. Synnerligen anmärkningsvärd är den 
hastiga stegringen af exporten till Frankrike ; denna höll 
sig under 2 miljoner mark ända till år 1872, steg vid slu- 
tet af 1870-talet till ett medeltal af 7 miljoner, uppgick 
1880 till öfver 11 miljoner mark samt intog sålunda näst 
exporten till England det främsta rummet. 

Ar 1882 voro de städer, hvilkas varuomsättning enligt 
tullkamrarnas uppgifter öfversteg 2 miljoner mark, följan- 
de aderton. 





Värdet af 


Totala varu- 
utbytet 


exporten 


i tusental mark | 


T/iVirkTOf ............ 


64554 

50963 

35050 

25042 

12437 

11453 

10846 

10387 

8836 

4462 

4220 

4132 

2988 

2488 

2431 

2408 

2081 

2035 


28258 

10897 

13076 

13123 

2824 

6263 

2938 

9578 

6453 

1743 

2330 

793 

537 

634 

610 

1439 

1142 

1066 


v lUKJl.^ ............ 

Helsinprfors 

Äho 


Tammerfors 

TTnnorft 




UlooiUUl^ 

TIToaQ 


VY Sbocb •........••.•• 

TTrtflrn. 


"RiftimAVinTor ......... 


JJJyJlllxiUKJL^ ......... 


x\.u.uuiu •• 

"RrkTwS . 


JjUk^Oi •• 


tlUCyUollU. .....••••». 


xavasTiönuD 

Gamla Karleby 


Xir^<ailt70uttU •••••••••• 


XvtaUUlv ••• 

TföTYll ■■■■■■••••■••■ 


Ejistinestad 



Viborg hade sålunda vunnit främsta rummet; genom 
dess tullkammare gick närmare 23^/o af landets hela varu- 
utbyte och något mer än 23 % ^^ ^®1^ utförseln. 

Städemas handelsflotta utgjordes den 31 december 
1882 af 711 fartyg om tillsammans 142,164 tons drägtighet, 



256 FINLANDS UTBIKES HANDEL 

deraf 535 segelfartyg och 176 ångfartyg om en samman- 
lagd drägtighet af 10,886 tons. 

Betrakta vi närmare omsättningen af de förnämsta 
varuartiklarna under den^ senaste perioden, finna vi att ex- 
porten af skogsprodukter, såsom redan blifvit nämdt, be- 
tydligt tilltagit. Under tioårsperioden 1870 — 79 kan denna 
export uppskattas till etjj sammanräknadt belopp af 49,2 7o 
af hela utförseln; exporten af trävirke och ved hade sti- 
git till 43,8%, medan utförseln af beck och tjära nedgått 
till 4,30/0. 

Utförseln af ladugårdsprodukter har under 70-talet 
relativt ungefär samma betydelse som under föregående 
decennium och uppgår i värde till 16,6% af hela exporten, 
hvaraf på smöret belöpa sig 13 7o* Härvid bör dock an- 
märkas att, då statistiska byråns publikationer icke om- 
fatta det af jernvägen förmedlade varuutbytet under åren 
1870—72 och förra hälften af 1873, måste de tal, som hän- 
föra sig till artiklar, afsatta i större mängd på Eyssland, 
anses för små. Det är sålunda att antaga det exporten af 
smör under 70-talet dock vunnit i relativ betydelse och 
stigit hastigare än den totala exporten under nämda tid. 

Jem- och stålexporten har betydligt nedgått och utgör 
i värde 7,2®/^ af hela utförseln. Af manufakturalster hafva 
garn och ljus något nedgått, medan väfnader, tapeter och 
i synnerhet papper (3V47o) vunnit; sistnämda}fem artiklar 
utgöra tillsammans i värde till 12,87o af bela utförseln. 
Spanmål exporterades till ett högre belopp än förr; dess 
värde uppgick till 4,3% af totalexporten. 

Importens hufvudartikel utgjorde under denna period, 
såsom äfven förr, spanmål; dock uppgår införseln häraf i 
medeltal till endast 16,67o af htöla importvärdet med ett 
minimum för 1870 af 11,67^ samt ett maximum för 1879 af 
nära 207o- Anmärkningsvärdt är att införseln af spannxål, 
som efter nödåren betydligt nedgått, åter börjar stiga och 
detta oaktadt skördarna voro goda. Sålunda utgjorde inf ör- 
seln under åren 1870 — 71 i årligt medeltal närmare 4 miljo- 
ner lispund, under 1872—73 omkring 6,7 miljoner,*) år 

*) Då statistiska byråns publikationer icke omfatta den af jernvägen 
förmedlade införseln under åren 1870—72 och förra hälften af 1873, så äro 
dessa tal för små. 



OCH TULLINKOMSTER. 257 

1874 9,7 miljoner, samt vexlar dereffcer under åren 1875 — 79 
emellan 12,4 miljoner lispund år 1876 och 10,5 miljonerår 
1879. Visserligen exporterades från landet det sista året 
omkring 4 miljoner lispund samt de tre föregående åren 
omkring 2 miljoner lispund årligen, men likväl uppgår 
öfverskottet af införd spanmål öfver utförd, under åren 
1875 — 78, i årligt medeltal till ett högre belopp, än den 
årliga importen af spanmål under hungersåren 1867 — 68; 
detta öfverskott utgjorde under år 1875 11,7 miljoner lis- 
pund och öfversteg sålunda det högsta årsbelopp der- 
förinnan införd säd, som utgjorde 11 miljoner lispund år 
1862. Om man frånser från den i tullspecialema icke upp- 
tagna spanmålen, som med jernvägen blifvit införd under 
åren 1870 — 73, och hvilket belopp torde kunna approxima- 
tivt uppskattas till omkring 5 miljoner lispund, hade så- 
lunda under tio års perioden 1870 — 79 införts 15 miljoner 
lispund spanmål mer än under den af täta missväxter ut- 
märkta perioden 1860—69. 

En så stark införsel af spanmål under 70-talet kan, 
heter det i statistiska byråns publikation, icke förklaras 
amiorlunda, än genom antagandet, att konsumtionen stigit 
i högre grad, än den inhemska produktionen, och detta till 
följd deraf att det allmänna välståndet stigit och att de 
stora allmänna arbetena, såsom jernvägsarbeten, skogsaf- 
verkning och flötning, ryckt en betydlig mängd arbetare 
från jordbruket och hämmat dess utveckling, hvilken så- 
lunda icke hållit jemna.steg med den ovanligt snabba folk- 
tillväxten under denna period. 

Om ock dessa orsaker kunna anses hafva medverkat 
till en större spanmålsinförsel, torde de dock ingalun- 
da hafva ensamt eller ens företrädesvis betingat den. De 
täta missväxterna under 1860-talet hade nämligen gif- 
vit impuls till ett väsentligt förändradt system i landthus- 
hållningen, i det att ladugårdsskötseln begynte omhuldas 
med ett större intresse, hvilket snart ledde till en ökad 
vinstgifvande export af dess produkter. Ä andra sidan 
påkallade den större efterfrågan i utlandet af finsk utsa- 
desspanmål en ökad export af denna artikel. Det var der- 
för naturligt att det genom folkökningen stegrade behofvet 
af spanmål till ick ringa del skulle fyllas genom från 



258 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

Ryssland införd spanmål och detta så mycket mera, som 
den samtidigt öppnade jemvägsförbindelsen med kejsardö- 
met möjliggjorde en import af detta lands billiga spanmål, 
med hvilken den inhemska jordbrukaren knapt kunde kon- 
kurrera. Man torde derför i denna ökade sädesimport in- 
galunda hafva att se en följd af hämmad utveckling af det 
inhemska jordbruket, utan fastmer en af förhållandena på- 
kallad, fördelaktig förändring af systemet för vår landthus- 
hållning. 

Ett nästan ensamt stående förhållande med afseende 
å spanmålsimporten företer år 1880. Efter den särdeles 
starka importen de föregående åren och en tilltagande ex- 
port, eger under detta år, som utmärkes genom en god 
skörd i Finland och felslagna skördar i flere ryska guver- 
nement, en mindre export af säd rum från vårt land till 
kejsardömet. Visserligen öfverstiger hela beloppet till Fin- 
land införd säd jemte gryner med något mer än 910 tusen 
lispund det exporterade beloppet; men undantages hvete- 
mjöl, manna, ris och perlgryn, finner man att exporten af 
säd från Finland med 335 tusen lispund öfversteg impor- 
ten. Ett i någon mån liknande förhållande förete åren 
1861 och 1871, då öfverskottet af införd spanmål öfver den 
exporterade uppgår till endast resp. 989 tusen och 632 tu- 
sen lispund. 

Näst spanmål utgöra under den ifrågavarande pe- 
rioden väfnader den till värdet förnämsta importarti- 
keln. Medelvärdet af den årliga importen af denna arti- 
kel har stigit till ll,47o af hela införseln; år 1874 upp- 
går den till 16 7o och öfverstiger då i värde den under 
samma år importerade spanmålen. Kaffe- och socker-in- 
förseln har stigit i ungefär samma förhållande som hela 
införseln och uppgår sålunda till nästan samma procenttal 
som under den förra tioårsperioden eller till resp. 8,2 "/« 
samt 7,4% af l^öla införseln. Importen af jern, bomull och 
viner har ökats i högre grad och utgör under 70-talet i 
medeltal 7,67oj 5>3Vo och 2,i7o af införseln. 

För att åskådliggöra varuutbytets, tulluppbördens och 
folkmängdens vexlingar under åren 1856 — 1882 eller de år, 
hvilka omfattas af statistiska centralbyråns publikationer, 
bifogas tvenne plancher med grafiska framställningar, å 



OCH TULLINKOMSTER. 



hvilka resp. brutna linier genom sitt stigande eller falland e 
tydligt angifva nämda vexlingar. Afläses å dessa plancher 
längs någon årslinie antalet millimeter, som belöper sig 
på afståndet från linien, å hvilken åratalen äro utsatta till 
någoii af de brutna liniema, erhålles det af denna linie 
angi&a årsbeloppet, då man tager i betraktande att å pl. 
I en millimeter motsvarar för folkmängden 10 tusen inne- 
vånare, for tulluppbörden 100 tusen mark, för totala varu- 
utbytet, importen och exporten 2 miljoner mark samt för 
alla å pl. n åskådliggjorda värden 200 tusen mark. Vi 
finna sålunda exempelvis att under år 1875 folkmängden 
utgjorde 1,92 miljoner innevånare, tulluppbörden för inkom- 
mande varor 11,25 miljoner mark, importen 158 miljoner 
mark. Å pl. I angifvas med punkterade linier de korrek- 
tioner i totala varuutbytet, importen och exporten för åren 
1856—59 och 1870—73, hvilka i afdelning III omnämts på 
SS. 166 och 167. 

Det inflytande jemvägama haft på handelns utveck- 
ling under 70-talet har tidigare framhållits. Detta infly- 
tande framstår tydligast, då man betraktar varuutbytet med 
Eyssland och jemför med hvarandra omsättningen före och 
efter öppnandet af jemvägen till St Petersburg. Häx 
sammanställas några hithörande data för tioårsperio- 
derna 1860—69 och 1870—79. Då den förstnämda till 
följd af de många missväxtår den omfattar kan anses 
lemna icke fullt jemförliga medelvärden, bifogas yttermera 
medeltalen för tvåårsperiodema 1869—70 och 1879—80. 



Varuutbytet med 
Ryssland. 


Årliga medelbeloppet i miljoner mark 1 
under perioden 


1860—69 


1870—79 


1869—70 


1879-80 


öfver saltsjön 

„ Ladoga 

n landgränsen • 
med jemvägen 


28,99 

6,32 

13,10 


29,2 5 
7,40 

7,17 
56,79* 

(52,17) 


30,51 

6,3 6 

12,93 


29,27 
7,84 
8,72 

62,01 



♦) Detta tal är medeltalet för de 57, år, för hvilka uppgifter öfver 
jernTägstransporten finnas i statistiska byråns publikationer; det inom paren- 
teser slutna talet är deremot medeltalet för åren 1871—79, då för åren 
1871-73 och 1875 tagas de approximativt beräknade värdena för varuut- 
bytet längs jemvägen. 



260 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

Man finner af talen i de tvenne första kolumnerna, 
att, medan varuutbytet öfver saltsjön och Ladoga förblifvit 
nära nog lika för de af ett decennium skilda perioderna 
eller vunnit en mindre förkofran, har jemvägen under 
den senare perioden förmedlat ett varuutbyte, som icke 
endast ersatt den till 6 miljoner mark uppgående förminsk- 
ningen af det årliga utbytet öfver landgränsen, utan derut- 
öfver ökat det totala årliga varuutbytet med omkring 50 
miljoner mark, eller med mer än beloppet af hela det ö&iga 
utbytet. 

Öfvergå vi till tulluppbörden, finna vi att dess totala 
belopp, då sjöfarts- och sågningsafgifter äfvensom lots- 
och båkinrättningsmedlen inbegripas för år 1870 utgör 
6,32 miljoner mark och sålunda med öfver 600 tusen mark 
understiger beloppet för 1869. Derefter äro tullinkom- 
sterna under den hastiga utvecklingen handeln erhöll i 
starkt stigande. De första tre åren stiga de med en mil- 
jon årligen; år 1874 uppgå de till 12 miljoner; stiga ytter- 
mera år 1875 för att derefter i likhet med varuutbytet 
falla något det följande året samt uppnå ett maximum af 
nära 13,33 miljoner mark år 1877. De följande två åren 
nedgå tullinkomsterna till 10,15 miljoner men stiga åter 
under åren 1880 — 82 från 12,98 till nära 15,32 miljoner mark 
Den årliga medelinkomsten utgjorde för tioårsperioden 
1870 — 79 — 10,32 miljoner mark emot 6,70 miljoner for 
perioden 1860—69; för åren 1870—73 utgjorde årliga me- 
delinkomsten 7,9 3 miljoner emot 11,92 miljoner for åren 
1874—79 och nära 13,97 miljoner mark för perioden 
1880 — 1882. Vexlingama i totaluppbörden motsvara väx- 
lingarna i tullen för inkomna varor, hvilken såsom förr 
utgör den vida öfvervägande delen af alla tullinkomster 
och för perioden 1870 — 79 uppgår till ett årligt medeltal af 
8,9 6 miljoner mark med ett minimum af 5,52 miljoner för 
1870 och ett maximum af 11,28 miljoner för år 1877. Tullen 
för utgående varor varierade under de fem första åren mel- 
lan endast 2038 mark för år 1874 och 5665 mark för 1871, 
men steg från år 1875 betydligt och utgjorde i medeltal 
för de fem senare åren 161 tusen samt för åren 1880—82 
394 tusen mark för året. Sågningsafgiften uppgick i xne- 
deltftl årligen till nära 602 tusen mark för perioden 



OCH TULLINKO MSTEE. 261 

1870—79 med ett maximum af 950 tusen för år 1877 
dess belopp var i stigande, hvilket framgår ur de till 470J 
och 733 tusen mark uppgående årsmedeltalen för hvardera 
femårsperioden; för perioden 1880 — 82 utgjorde medel- 
talet 937 tusen mark med ett maximum af öfver 1,03 mil- 
joner mark för år 1880, som tillika utgör det största belopp 
demia afgift någonsin nått. 

Sjöfartsafgiften upphörde, som ofvan blifvit nämdt 
den 1 juli 1872, sedan den under 1870 — 72 inbragt nära 
452 tusen mark. Sjöfartsbevillningen och den nya sjö- 
fartsafgiften, som trädde i dess ställe, utgjorde under åren 
1873—82 i medeltal 332 tusen mark med ett minimum af 
226 tusen mark det första året och ett maximum af nära 
388 tusen mark det sista. 

Lots- och båkinrättningsmedlen vexlade under perio- 
den 1870 — 79 emeUan 218 tusen och 523 tusen mark för 
åren 1870 och 1877 samt omkring ett års medeltal af 358 
tusen mark; under 1880 — 82 uppgingo dessa medel till 
ett årligt medeltal af 514 tusen mark med ett maximum 
af nära 600 tusen mark för det sista året. 

Utgifterna vexlade emellan ett minimum af närmare 
720 tusen mark för år 1871 och ett maximum af 1,2 2 mil- 
joner för år 1878 samt utvisa ett fortfarande stigande; den 
årliga medelutgiften utgör för de -fem första åren nära 
800 tusen mark, för de fem följande äfvensom för åren 
1880—82 något öfver en miljon*). 

Den årliga nettobehållningen slutligen, då sjöfarts- och 
sågningsafgiftema samt båk- och lotsmedlen inberäknas, 
vexlade emellan 5,55 miljoner mark för år 1870 och 14,33 
niiljoner för år 1882 samt utgjorde i medeltal 8 miljoner 

*) Här äro, såsom äfven tidigare i uppsatsen, endast utgifterna vid 
tullverket upptagna. Derutöfver har lots-, båk- och fyrinrättningen påkal- 
lat anslag, hvilka betydligt öfverstigit de uppburna lots- och båkafgifterna 
och från närmare 2 tusen rubel silfver år 1811 varit i ständigt stigande. Under 
det första decenniet utgjorde de i årligt medeltal något öfver 6 tusen rubel, 
under det andra och tredje 10 tusen, under perioden 1841 — 52 öfver 20 
tusen samt nådde sistnämda år ett belopp af nära 46 tusen rubel silfver. 
Inder perioden 1856—69 uppgick årsmedel talet till 240 tusen mark, steg 
<ietefter betydligt och utgjorde under de första fem åren af 70-talet 320 
tusen, under de följande fem åren 455 tusen samt under åren 1880—82 
öfver 759 tusen mark. 



262 FINLANDS UTRIKES HANDEL 

för de första fem åren, 10,9 miljoner för de följande fem 
åren och nära 13 miljoner för åren 1880 — 82. 

Ehuru statistiska byråns publikationer afslutas med 
år 1882, må för jemförelse här nämnas att medeltalet for 
de årliga totalinkomsterna under åren 1883 — 86 utgjorde 
14,90 miljoner mark, medan utgifterna uppgingo i medel- 
tal till 1,2 3 miljoner för året, och var den årliga nettobe- 
hållningen sålunda i medeltal 13,67 miljoner mark. Ned- 
sättningen af sågafgiften med hälften hade till följd att 
denna post för år 1886 nedgick till 560 tusen, hvilket jemte 
en minskning af de flesta öfriga inkomster förorsakade ett 
nedgående af sistnämda års totalinkomster med mer än en 
miljon emot senast anförda medeltal. 

Under perioden 1870—82 uppgingo de olika slagen 
af uppbörd till följande procenttal af den totala uppbör- 
den, hvilken under dessa 13 år utgjorde sammanlagdt 
närmare 145,16 miljoner mark: 

tullen för inkommande varor 86,0 7o 

sågningsafgiften 6,1 7« 

lots- och båkinrättningsmedlen 3,5 7o 

sjöfartsafgiften och bevillningen 2,6 7o 

tullen för utgående varor 1,4 "/• 

konfiskationsmedel och öfriga inkomster 0,4 % 
Anmärkas bör att tullen för inkommande varor mer 
och mer aftagit i förhållande till de importerade varomas 
värde; i medeltal utgjorde denna tullinkomst af hela im- 
portvärdet. 

under åren 1856—59 — 14 % 
, 1860-64 - 11 7o 
„ 1865—69 — 8 7o 
, 1870-74- 8,6 Vo*) (7,3 7J 
„ 1875-79- 7,3 0/, 
„ „ 1880—82 — 7,6% 

Tagas sjöfartsafgiften samt lots- och båkinrättnings- 
medlen för inkommande varor i betraktande, ökas tungan 



*) 8,6 7o är medeltalet, då värdet af jernvägsimporten åren 1870— 73 
icke tages i betraktande; införes åter detta enligt tidigare beräkningar, 
erhålles procenttalet 7,3. På samma sätt torde för åren 1856 — 59 procent- 
talet reduceras till omkr. 12 7o> om importen från Ryssland öfrer Ladoga 
och landgränsen införes i beräkningen. 



OCH TULLINKOMSTER. 263 

för importen yttermera med omkring 5 ®/o af oiVan an- 
gifna procenttal. I medeltal har sålunda importen åren 
1870 — 82 betungats med nära 8 7o af hela sitt värde för tull- 
och öMga staten tillfallande afgifter. Men då den för- 
nämsta importartikeln, spanmål, äfvensom en mängd andra, 
deribland för det mesta från Ryssland importerade, icke äro 
tuU underkastade, finner man att den tullbelagda införseln 
i medeltal betungas af afgifter, hvilka uppgå till vida be- 
tydligare procenttal af varomas värde, t. ex. för raffine- 
radt socker till omkring 50 7o- 

Då i statistiska byråns publikationer tullinkomsterna 
för de vigtigaste införselartiklar finnas angifna endast för 
åren 1870 och 1876 — 79, kan man blott för dessa år be- 
stämma det belopp, med hvilket de olika artiklarna bidra- 
git till tullinkomsten för inkommande varor. Men de 
erhållna medeltalen för dessa fem år torde dock ganska 
nära uttrycka förhållandet för hela perioden, då bland 
nämda år några utmärka sig genom ett synnerligen lifligt 
varuutbyte, andra åter genom jemförelsevis tryckta kon- 
junkturer. 

Enligt dessa uppgifter skulle till hela tullinkomsten 
för inkommande varor 
konsumtionsartiklar i inskränkt mening bidragit 

med nära 76 % 

väfnader, beklädnads och toalettartiklar 11 ®/o 

jem och stål samt arbeten deraf 6 Vo 

oljor af alla slag, deraf petroleum med något mera 

än hälften 3 7o 

öfriga varor 4 7o 

Bland konsumtionsartiklar har 

socker inbragt 27,2 ^/^ 

kaffe med surrogater 14,6 % 

bränvin, konjak, viner m. m. 15,5 7o 

tobak 8,7 7o 

salt 5,4 7o 

öfriga artiklar af d etta slag 4,6 % 

tillsammans 76 7o »f *^11- 
inkomsten för inkommande varor. 

Vi finna att de tidigare framhållna statistiska data för 
perioden 1870—82 utvisa en synnerlig utveckling af handeln. 



264 FINLANDS ITTBIKES HANDEL 

Totala varuutbytet steg derander i värde med omkring 130 
<^/o, medan importen ökades med mer än 120 Vo> exporten 
med omkring 140 7o 5 också hade den totala tullnppbörden 
stigit med mer än 140 7o ^U^r med omkring 9 miljoner 
mark. Visserligen visar den föregående perioden 1856 — 69 
äfven en stegring i varuutbytet, som kan uppskattas till 
mera än hundra procent, men den utgör dock uttryckbj 
i mark icke ens hälften af den till 160 miljoner uppgående 
tillväxten under senast skildrade period. I hvilken grad 
denna tillväxt varit beroende af den betydliga prisstegring, 
som å verldsmarknaden under första hälften af 70-talet 
nära nog för alla varor egde rum, vore en fråga af intresse 
för bedömandet af vår utrikes handels verkliga utveckling 
under nämda tidskifte, men bristande utrymme tillåter 
icke att underkasta den en mera ingående granskning. 
Här bör dock nämnas att bland de utländska författare, 
som egnat denna prisstegring en närmare undersökning, 
dansken Falbe-Hansen funnit att ett oafbrutet, hastigt 
stigande af prisen under början af 1870-talet ökat dessa 
för år 1874 i medeltal med 22 7o öfver medelprisen för 
åren 1867 — 70 samt att derefter ett fortgående prisfall 
inträdde, hvilket i synnerhet gjorde sig märkbart år 1878 
och nedbringade prisen år 1879 något under deras belopp vid 
slutet af 60-talet. Derefter stego de åter något och återför- 
des år 1882 i det närmaste till sistnämda belopp. Om man 
derför ock måste tillskrifva vexlingama i prisen å verlds- 
marknaden under perioden en icke ringa del i det hastiga 
uppgåendet af värdet för vårt lands varuutbyte under åren 
1870—74 och dess neJgående åren 1878—79*), bör dock en 
jemförelse emellan åren 1870 och 1882 tillföljd af likheten 
i prisen dessa år lemna en af dessa vexlingar i det när- 
maste oberörd bild af handelns utveckling under detta tid- 
skifte. Vi hafva derför ock att söka de förnämsta orsa- 
kerna till denna för våra förhållanden enorma utveckling 
på annat håll, dels i de förändrade handelskonjunkturema, 
dels äfven i de ofvan framhållna åtgärder, som åsyftat 
underlättandet af varuutbytet och samfärdseln, bland h vilka 



*) Se planch I. 



OCH TULLINKOMSTER, 



265 



trämst öppnandet af nya jemvägar och ett betydligt ned- 
sättande af transportkostnaderna på längre afstånd, hvar- 
igenom exportområdet i väsentlig mån utvidgades. 



Kasta vi nu en blick tillbaka på den skildrade utveck- 
lingen af vårt lands handel under detta sekel, finna vi att, 
medan man i början varsnar endast en långsam stegring i 
varuutbytet, tilltager denna med stor hastighet efter det 
orientaliska kriget och särdeles beaktansvärdt i början af 
1870- och 80-talen. I allmänna drag kan följande samman- 
ställning af data öfver landets folkmängd, varuutbyte och 
tullinkomster för år, åtskilda af ett decennium, tjena att 
åskådliggöra denna utveckling, hvilken i det föregående 
periodvis närmare betraktats*). 



År. 


Folk- 
mängden 
uttryckt i 
miljoner 
innevå- 
nare. 


Värdet i miljoner mark 


af varuutby- 
tets värde 
belöpa sigpå 
hvarie inne- 
vånare 


tullen för 
inkomman- 
de varor 






impor- 
ten. 


expor- 
ten. 


totala 
varuutby- 
tet. 


im^. 




mark. 


miljoner mark. 


mark. 


1813 
1822 
1832 
1842 
1852 
1862 
1872 
1882 


1,06 
1,21 
1,38 
1,48 
1,67 
1,79 
1,85 

2,11 


6,7 

4,6 

16,4 

26,8 

69,6 

104,1 

167,0 


5,8 
4,5 

10,6 
10,1 

33,3 
73,4 

119,9 


12,5 

9,2 

27.0 

37,0 

102,9 

177,5 

286,9 


12 

8 

18 
22 
57 
96 
136 


1 

0,26 
0,56 

2^ 

6,9 

7,5 

12,9 


0,32 
0,77 
0,86 

.2,9 

4,9 

7,7 
8,4 

15,3 


0,3 
0,6 
0,6 

2 

2,9 
4.3 
4,3 
7,2 



Tillika har tullagstiftningen från i början strängt pro- 
liibitiva grundsatser småningom öfvergått till ett skydds- 
tullsystem, som tillföljd af omständigheternas kraf utveck- 
lats i en mer och mer frisinnad riktning. Svårigheten, för 
att icke säga omöjligheten, att underhålla en verksam 
tullbevakning längs en med goda hamnar och en vidlyf- 

*) Vid förvandlingen till mark har af seende icke blifvit fäst vid 
korsforhåUandena, utan har för åren före 1862 silfverrubeln antagits lika 
ned 4 mark, äfvenså har vid reduktion af varuutbytets värde för åren- 
Ij^IS och 1822 rubeln banko assignationer antagits till fjerdedelen af silf- 
verrubeln eller till en mark. Sålunda äfvensom i anseende till bristfäl- 
lii?heteii i de tidigare uppgifterna om varuutbytet med Ryssland äro talen, 
J-om uttrycka värdet för varuutbytet före 1862, egentligen jemförbara en- 
dast sinsemellan, men icke med de för senare år anförda. 

Finsk HdskHft, 1887, IL 17 



266 FINLANDS UTEWCES HANDEL 

tig skärgård försedd kuststräcka af omkring 200 mil, sålänge 
höga tullsatser och förbud sporrade vinningslystnaden till 
lurendrejeri och tullförsnillning; svåra missväxter och ett 
handel och förvärf ruinerande krig utgjorde de naturliga 
och tillika de kraftigaste betingelserna till utvecklingen i 
en sådan riktning. Temporära lindringar, som dessa sist- 
nämda oafvisligt och utan uppskof påkallade i frihandels- 
vänlig riktning, befunnes fördelaktiga och blefvo för det 
mesta för framtiden bestående. Ej heller kunde de eröf- 
ringar den nya ekonomiska vetenskapen gjorde inom de 
större kulturländerna förblifva utan inflytande på vår lag- 
stiftning. Så föll bland mängden af konstgjorda hinder 
för det fria varuutbytet med utlandet det ena efter det 
andra. Samtidigt hafva handelsrelationema med utlandet 
äfvensom tullinkomsterna varit stadda i en fortsatt utveck- 
ling, hvilken i hög grad befrämjats genom nya, förbättrade 
kommunikationer och underlättadt varuutbyte äfvensom ge- 
nom åtgärder, hvilka gifvit landets mynt en för de inter- 
nationela förbindelserna nödig stadga. 

Emellan Eyssland och Finland grundades handels- 
förhållandena redan från början på en friare, dock 
icke rättvis bas, i det att frihandel för importen till våit 
land blef den gällande regeln, medan Eyssland emot en 
mängd af våra industrialster skyddade sig antingen medelst 
skyddstullar eller genom att endast till visst belopp tillåta 
tullfri införsel af dessa alster. Ehuru en rättvisare reci- 
procitet städse af vårt land eftersträfvats i dess handels- 
relationer med kejsardömet, har en sådan härintills icke 
fullständigt kunnat ernås. Men detta oaktadt hafva han- 
delsförbindelserna med Eyssland varit stadda i en ständig 
utveckling, som till och med ofta öfverträffat den stegring 
handeln med det öfriga utlandet nått. 

Obestridligt har det skydd, som kommit vår industri 
genom den följda tullpolitiken till del, i ej oväsentlig mån 
bidragit till uppkomsten af manufakturer, som måhända eljest 
icke kommit till stånd; men otvifvelaktigt är äfven, att 
sålunda en delvis konstgjord industri uppammats, hvilken 
endast genom det skydd den njutit kunnat bestå och äfven 
framdeles för sitt bestånd gör anspråk på fortfarande un- 
derstöd i form af skyddstullar och andra prerogativ. Detta 



OCH TULLINKOMSTER. 267 



understöd hafva konsumenterna och bland dessa jordbru- 
karen i förhöjda priser för motsvarande industrialster fått 
erlägga till industriidkaren, och detta ehuru på jorden hvi- 
lat de tyngsta skatter och jordbrukaren utan att yrka på 
skydd för sädesodlingen haft att konkurrera med den fritt 
till landet från kejsardömet importerade spanmålen. Vis- 
serligen har han i kampen mot en karg natur haft det 
medvetande, att den svåra konkurrensen, som ofta hotat 
blifva honom öfvermäktig, gagnat hans land; att den fria 
spanmålshandeln kommit genom ett billigt bröd hans lands- 
män, och i synnerhet de fattigaste, till godo ; dock synes un- 
der sådana förhållanden fullt naturligt om han i likhet med 
öfiige konsumenter genom skyddstullarnas upphäfvande 
skulle för sig och sitt land fordra nedsatta priser å de för 
lifvet och hans näring oundgängliga industrialstren. 

Sjelffallet kan här ej blifva fråga om en fullständig 
motivering af nödvändigheten att i vår tullpolitik från 
skyddstullar öfvergå, om ock småningom, till ett rent finans- 
system. Ett opartiskt betraktande af hvad erfarenheten 
inom eget land ådagalägger, hvilket i allmänna drag i det 
föregående framhållits, bör dock leda till den slutsats, att 
n ej i en återgång till högre skyddstullar och ett af erfa- 
renheten utdömdt system hafva att söka en förbättring af 
lör ögonblicket betryckta ekonomiska förhållanden och en 
utgång ur de svårigheter, som våra grannländers tullpolitik 
senast beredt vår industri och ladugårdsskötsel, utan att 
tvärtom nu som härforinnan undanrödjandet af återstående 
hinder för varuutbytet jemte ett yttermera underlättande 
af samfärdseln och utvidgning af landets exportområde 
genom förbättrade kommunikationer och så långt möjligt 
nedsatta fraktkostnader i förening med ett rationelare' 
bedrifvande af landets naturliga näringar samt uppsökan- 
det af nya fördelaktiga marknader för afsättning måste 
utgöra de verksamma medel, hvarigenom landets ekonomiska 
förkofran står att vinnas. 

Att en revision af vår nu gällande tulltaxa dervicl ftr 
i hög grad af behofvet påkalladt framgår, bortsed från 
dess öfiiga brister, redan deraf, att 1869 års taxa föx infö-. 
randet af metersystemet vid tulluppbörden underkastades 
en omarbetning, som inskränkt till en reduktion af måtten 



268 F INLANDS UTBIKES HANDEL OCH TULLINKOMSTER. 

gjorde den till ett vidunder i hänseende till praktisk till- 
lämpning. Tager man i betraktande tuUbeskattningens stora, 
ja öfvervägande betydelse för landets finanser, dess infly- 
tande på näringamas utveckling och landets allmänna eko- 
nomi, dess såväl som den öfriga tullagstiftningens nära, 
oskiljaktiga samband med den p& ständerna ankommande 
lagstiftningen och beskattningen äfvensom det, att tullförfatt- 
ningarna på flerfaldigt sätt beröra medborgarens personliga 
fri- och rättigheter, måste man på det högsta önska att vid 
en sådan revision, ej mindre än vid framtida tullagstift- 
ning, ständemas medverkan blefve anlitad. För att dock 
möjliggöra en på erfarenheten fullt grundad omarbetning 
af gällande tulltaxa och lemna såväl styrelsen som repre- 
sentationen tillfälle att på statistiska data grunda sina åt- 
göranden i frågan, är den härintills utförda bearbetningen 
af det samlade materialet icke tillfyllestgörande. En spe- 
ciel statistisk enquéte i förening med en mera för ändamålet 
afpassad bearbetning är tvärtom högst nödvändig, ifall en 
mera rationel tullbeskattning än härintills skall kunna genom- 
föras. Vi afsluta derför denna uppsats med att uttala den sä- 
kert ganska allmänt hysta önskan, att de sist framhållna syn- 
punkterna måtte vinna beaktande och leda till ett snart 
vädjande till ständemas deltagande i den af omständighe- 
terna utan uppskof fordrade lösningen af ett för vårt lands 
ekonomiska förkofran så vigtigt spörsmål, som den nu äfven 
hos oss på dagordningen stående tullfrågan. 

Frith. Neovixu. 



Om exakta metoder i psykologin. 

1/ 

Man har nyligen skiljt mellan tvenne slag af psyko- 
logi: den som börjar och den som på sin höjd slutar med 
en teori om själens väsen. Det är närmast denna senare, 
som Albert Lange, materialismens historieskrifvare, åsyftar, 
då han talar om „eine Psychologie ohne Seele" och dermed 
betecknar den nutida psykologiska forskningens egentliga 
uppgift; nämligen en psykologi, som väl bibehåller det 
gamla slägtnamnet på en viss grupp af företeelser — de 
psykiska — , men som till föremål för sin undersökning 
väljer just dessa företeelser sjelfva, icke den metafysiska 
substans, som tilläfventyrs ligger förborgad bort om dem. 

En sådan empirisk psykologi är nu i princip ingen- 
ting nytt eller radikalt. Den är så långt ifrån att vara det, 
att man tvärtom bland psykologiska arbeten från de sista 
decennierna knapt träffar ett, som icke skulle göra anspråk 
på att vara ^empiriskt", „grundadt på erfarenhet". Emel- 
lertid är det häller icke sällsynt att möta yttranden, 
tulla af tvifvel och betänkligheter mot sjelfva möjlig- 
heten af en empirisk psykologi, och dessa tvifvel äro 
icke starkast hos sakens motståndare af parti-pris ; myndi- 
gast ljuda de, när de komma från den empiriska forsknin- 
gens eget läger. Man har svårt att förstå haru själslifvets 
tlyktiga företeelser, alla ärliga afsigter till trots, någonsin 
jikulle tillåta en exakt undersökning i samma mening som 
den yttre naturens; medan forskaren här har fast mark 
under fötterna, kommer han på gungande grund, såsnart 
han beträder det rent psykiska gebitet; han står utanför 
naturfenomenen, han kan iakttaga dem hur länge och hur 
ofta han behagar, utan att derigenom störa deras förlopp, 
medan deremot en omedelbar iakttagelse af psykiska feno- 
men stöter på svårigheter, som göra den så godt som 
omöjlig. Här är det sig sjelf iakttagaren måste observera, 
och enhvar, som lagt märke till huru våra själsakter skygga 
tillbaka för dylika spioner i eget hus, måste medge att 



270 OM EXAKTA METODEB I PSYKOLOGIN. 

det hela är en temligen lönlös förrättning och att det är 
på ganska goda grunder man förliknat en menniska, i färd 
med att på fullt allvar iakttaga sig sjelf, vid Mtinchausen, 
som vid hårpiskan drager sig sjelf ur kärret. Vi ha visser- 
ligen den utvägen kvar att lemna det psykiska fenomen 
vi vilja iakttaga i fred, så länge det pågår och först efteråt 
påminna oss dess förlopp, och det är otvifvelaktigt på denna 
omväg den psykiska sjelfiakttagelsen kommit till de resul- 
tat, som nu finnas samlade. Vi ha vidare en annan utväg, 
nämligen att observera andras själslif ; och denna metod 
har då också funnit en ännu flitigare användning än den 
förra. Men det är icke dess mindre sjelfklart att hela 
denna psykologiska observationsmetod, så goda praktiska 
resultat den också lemnat och fortfarande lemnar i den 
deskriptiva psykologins och i menniskokännedomens tjenst, 
likväl saknar alla betingelser för att mäta sig med natur- 
forskningens strängt exakta observationsmetoder. Det är 
insigten om det oförbätterligt dilettantmässiga i den så kallade 
inre iakttagelsen som ledt Äuguste Comte till påståendet 
att psykologin skall bli vetenskap först den dag, då alla 
psykiska frågor blifvit besvarade af fysiologin. Men redan 
före honom stälde Kant psykologins horoskop lika ogyn- 
samt, då han förklarade henne ^oförmögen att någonsin 
vinna en plats bland de exakta naturvetenskaperna". Denna 
mörka spådom stödde Kant på tvenne skäl. Det ena är: 
att de inre företeelserna förlöpa endast i tidens form, icke 
såsom de yttre äfven i rummets, och att de således ha en- 
dast en dimension, medan de för att kunna mätas borde 
ha minst tvenne. Kant slöt häraf att matematiken aldrig 
skulle kunna tillämpas på psykologin. 

Kants andra skäl är ungefär det samma som Comtes 
mot den inre iakttagelsen : att vi icke ha samma makt öf- 
ver de inre företeelserna som öfver de yttre, att vi icke kunna 
godtyckligt ingripa i deras förlopp och att vi följaktligen 
heller aldrig skola bli i stånd att anställa psykologiska ex- 
periment. 

Det är nu klart att Kant träfiat just den brännande 
punkten och i sina tvenne argument formulerat betingei- 
serna för att en empirisk vetenskap skall kunna bli exakt, 
det vill säga verklig vetenskap. Först när fysikern satt sig 



OM EXAKTA METODER 1 PSYKOLOGIN. 271 

i stånd att mäta en rörelses styrka, kan det bli tal om att 
utröna dess lagar; först när han på experimentel väg lyckats 
framkalla de verkningar han förut induktivt tillskrifvit 
vissa orsaker, har han ett säkert medel att verificera sin 
hypotes. 

Det kan således heller icke nekas att, om Kant verk- 
ligen hade rätt i sina tvenne påståenden, saken dermed 
vore afgjord till psykologins oföränderliga nackdel. Hon 
kunde fortfara att fjärma sig mera och mera från sina rent 
spekulativa ungdomsår, hon kunde vinna allt större garan- 
tier mot ett njrtt återfall i orkeslös dialektik af det slag, 
8om vållades af den allrådande hegelianismen under första 
tredjedelen af detta sekel; hon kunde dock icke bli annat 
än en rent beskrifvande vetenskap; hon kunde aldrig finna 
de verkliga lagarna för själslifvet i samma nening som fy- 
siken finner lagarna för det mekaniska skeendet och fysio- 
login är på god väg att finna lagarna för organismens lif. 
Ty hon skulle just sakna de båda vapen, som den yttre 
naturforskningen har att tacka för flertalet af sina segrar, 
dm kvantitativa bestämningen och experimentet 

Den omständigheten, att såväl Kants ofvan anförda 
påståenden som skälen derför upprepas så ofta ännu i dag, 
vittnar otvifvelaktigt om att psykologin fortfarande står 
långt tillbaka för naturvetenskaperna i egentlig mening. 
Men mycket har redan vunnits, om det lyckats en senare 
tids forskning att kullkasta Kants domslut åtminstone i 
princip och visa att en exakt psykologi är både tänkbar 
och praktiskt möjlig. 

Herbart, Kants egen lärling, var den första, som åtog 
&ig att lösa denna både stora och vanskliga uppgift. Medan 
Herbart, strängt metafysisk i sin uppfattning af föreställ- 
ningamas ursprung, med Kant var ense derom att lagarna 
iör själslifvet måste sökas inom det psykiska skeendets 
eget gebit och medan han följaktligen äfven i likhet med 
Kant ansåg en experimentel psykologi för omöjlig, så 
bestred han desto mera energiskt Kants andra sats: att 
matematiken icke skulle kunna tillämpas på psykologin. 
Kant hade förbisett att våra själsakter icke blott följa på 
tvarandra i tiden, icke heller blott skilja sig från hvar- 
andra genom kvalitativa differenser, utan derjemte ega 



272 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

olika grader af styrka. Såväl förnimmelser som känslor, 
drifter, viljoakter, psykiska företeelser öfver hufvud, kunna 
vara än starka, än svaga, kunncu från en lägre intensitets- 
grad bringas att öfvergå till en högre och tvärtom. Gtenom 
att uppmärksamma denna rent kvantitativa sida af själs- 
lifvet var den andra dimensionen funnen, och Herbart hade^ 
såsom han trodde, betingelserna för en matematisk psyko- 
logi gifna. 

Det är emellertid så mycket mindre skäl att i detta 
sammanhang följa Herbarts matematiska psykologi i dess 
enskildheter, som det egentliga plus han lagt till sträfvan- 
det efter en exakt psykologi icke består i dessa enskild- 
heter, utan fastmera i sjelfva den princip, hvarpå företaget 
hvilade, med andra ord idén att ur det inbördes förhållandet 
mellan psykiska intensiteter finna grundvalen för ett blif- 
vande system af exakta psykiska lagar. Af så mycket 
större, om också närmast negativt, intresse är det deremot 
att lägga märke till den väg Herbart inslår för att nå 
sitt mål. 

Jag antydde redan att Herbarts ståndpunkt ursprung- 
ligen var rent metafysisk. I förnimmelsen såg han mindre 
ett kombineradt psyko-fysiskt förlopp, som tagit sitt upp- 
hof i ett fysikaliskt irritament, som derpå fortplantats från 
sinnesorganet till centralorganet genom en rent fysiologisk 
process, och som slutligen der utlöst en akt af medvetande. 
Det väsentliga för Herbart var denna sista instans. Sitt 
uttryck fann hans uppfattning i den metafysiska läran, att 
föreställningarna är o själsatomens akter af sjelfuppehål- 
lelse mot omverldens angrepp. Nu gälde det att finna la- 
garna för dessa akters vexelverkan och att, som sagdt, 
finna dem ur de förändringar, som dervid framkallades i 
de konkurrerande föreställningamas styrka. Det var der- 
vid, såsom vi sett, icke Herbarts mening att stanna vid en 
ungefärlig bestämning eller att påvisa endast tendenser 
till lagar; han sökte affatta sina lagar i strängt matema- 
tisk form. För att här tillämpa matematik, skulle det na- 
turligtvis egentligen ha fordrats bestämbara storheter och 
bestämbara förhållanden mellan storheter. Men det är lätt 
att inse att det för Herbart skulle bli lika svårt att finna 
det ena som det andra. Våra psykiska akter såsom sådana 



03fl EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 273 

äro icke mätbara. Vi kunna visserligen utan synnerlig 
svårighet jemföra ett antal t. ex. föreställningar med hvar- 
andra ; vi kunna, ofta med stor bestämdhet, konstatera att 
den ena är starkare än den andra, men det som vi icke 
kunna, det är att fastställa huru mycket föreställningen A 
är starkare än föreställningen B, De psykiska förändrin- 
gar, som Herbart hade att med matematisk noggrannhet 
fixera, voro alltså fullkomligt obestämda storheter. 

Det återstod då för Herbart att hjelpa sig fram med 
hypoteser. Han antog till först att likartade föreställnin- 
gar „hämma" hvarandra, olikartade deremot icke, ett anta- 
gande som, redan det, icke visat sig hålla stånd för en 
noggrannare psykologisk analys. Han uppstälde dernäst 
en rad af hypoteser om det förhållande, hvari denna ömse- 
sidiga hämning står till föreställningarnas respektive intensi- 
tets- och motsättningsgrader. För att åvägabringa ett 
uttryck för det tillstånd i medvetandet, som resulterade 
ur samtliga dessa hämningsprocesser, uppstälde han slut- 
ligen generalhypotesen: att det totala hämningskvantum 
öfver hufvud är så ringa som möjligt; så att icke livar je 
föreställning med nödvändighet förlorar något af sin ur- 
sprungliga styrka, utan om t. ex. till två föreställningar, 
mellan hvilka råder stark motsats, stöter en tredje mindre 
motsatt föreställning, de båda föregående upphöra att 
hämma hvarandra och i stället med förenade krafter hämma 
den svagare nykomlingen. Det är i synnerhet i den sist 
anförda punkten lätt, såväl att märka hur Herbart stakat 
sig fram till sina Mmningslagar, som att påvisa det ohåll- 
bara i dem. Ty skall någon analogi råda mellan den sjä- 
lens mekanik, Herbart åsyftade att uppställa, och de all- 
männa lagarna för rörelsen, så fins det naturligtvis ingen 
grund hvarför icke den svagare föreställningen C i sin 
mon skulle modifiera — hämma — de båda starkare A och 
Bf och dessas inbördes modifikation dervid fortfara, oin 
också på ett mera kompliceradt sätt än tillförene. 

Men för Herbart kom det i grunden också mindre an 
på denna stränga analogi med den yttre mekanikens lagar; 
det gälde framför allt att i (skenbart) fasta formler fånga 
den inre iakttagelsens resultat. Och det som föresväfvade 
honom vid uppställandet af den nyss omtalade lagen var 



274 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

synbarligen detta: att om vår uppmärksamhet är delad 
mellan föreställningar i liflig konflikt, alla svagare motsat- 
ser stanna i skuggan och liksom allena få plikta för au 
de djerfts blanda sig i de starkares strid. Men donna flyk- 
tiga likhet piellan ett skenbart psykiskt fenomen och en 
godtycklig matematisk formel är naturligtvis ingen tillräck- 
lig garanti för att den senare verkligen exakt uttrycker 
det förra. Wtindt har derför på goda grunder kunnat faUa 
den dom öfver Herbarts matematiska psykologi, att der 
öfver allt råder ett tycke af likhet mellan skiftningarna i 
vårt medvetande och de formler han valt, men att därun- 
der ingenting borgar för att just dessa formler äro de 
riktiga. 

Vi sågo redan att detta ligger i sakens natur. Vi ega 
absolut ingen metod att mäta psykiska storheter, sålänge 
vi, liksom Herbart, nöja oss med vår inre iakttagelses rön- 
Vilja vi icke gå utanför denna, är det likaså godt att låta 
hela matematiken fara; ty hela systemet blir en rad at 
okontrollerbara hypoteser, och det är icke fast underlag 
nog för matematiska kalkyler. 

Deremot öppna sig helt andra utsigter, om vi icke 
stanna vid förnimmelsens psykiska slutled, utan taga hela 
den psyko-fysiska processen i betraktande. Gled hvarje 
möjlighet till en exakt kvantitativ bestämning oss ur hän- 
derna, så länge vi hade med blotta själsakter att göra, så 
kunna vi nu räkna med åtminstone delvis samma faktorer 
som den yttre naturforskningen. Såsom närmaste orsak 
till förnimmelsen sätta vi en nervrörelse och såsom närmast 
föregående orsak det periferiska organets retning. Eetnin- 
gens styrka beror nu i sin tur af det fysikaliska irrita- 
mentets styrka; här blir således åtminstone i den ena polen 
en rent fysikalisk mätning möjlig. 



När det nu gäller att mäta förnimmelserna genom de 
retningar, som betinga dem, skulle det antagande natur- 
ligtvis ligga närmast, att bådas intensiteter äro direkt pro- 
portionela, så att mot en viss retningsintensitet svarar en 
viss förnimmelsesintensitet, som växer, när intryckets styrka 
växer. Vi skulle då ha det enkla förhållande, att en dub- 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 275 

belt så staxk retning framkallar en dubbelt så stark förnim- 
melse och så vidare. Denna åsigt har också, med det enklas 
förstfödslorätt, tidigare varit allmänt gällande; den är bland 
annat betraktad som sjelfklar af Herbart. Men hvar dags er- 
farenhet lär oss att saken i sjelfva verket är långt mera 
komplicerad. En dubbelkvartett sjunger icke dubbelt star- 
kare än en enkel; etthundra bleokinstrument verka på 
långt när icke så döfvande starkt som man skulle vänta, 
når man har hört femtio. Stjemoma, nattens ljus, släckas 
endast af poeterna om dagen ; men medan de tindra klart 
och skarpt tills morgonen gryr, lyckas deras ljusstyrka, 
som fortfarande objektivt taget är precis den samma, alls 
icke göra sig bemärkt, när den adderas till solljuset. Och 
om månen säger almanacken att „de ljusa nätterna förtaga 
dess sken". Så länge tåget står vid stationen, kunna vi 
tora ett samtal med dämpad röst; men när tåget sätter sig 
i rörelse, när hjulens rasslande begynner, blir vår stämma 
hörbar först sedan vi mångdubblat våra ansträngningar. 
Håller man ett lods vigt i handen och lägger ett lod till, 
råmärkes skilnaden tydligt; men har man förut ett lis- 
ptmd och lägger nu ett lods vigt till, så märkes ingen 
skilnad. Med andra ord: en och samma retning utlöser 
icke aUtid samma förnimmelse; det beror på styrkan af 
redan förut befintliga förnimmelser, om en tillstötande ret- 
ning öfver hufvud lyckas göra sig bemärkt och i hvilken 
grad detta sker. Eller allmänt uttryckt: förnimmelsens 
^'^yyh växer långsammare än retningens. 

Så långt den alldagliga erfarenheten. Men nu reser 
sig den exakta vetenskapens fråga: hur mj^cket långsammare 
växa de centrala intensitetema än de; periferiska? Och 
derom säger den dagliga erfarenheten begripligtvis ingen- 
ting. För att komma den lag på spåren, som skymtar fram 
^ nj^ssnämda praktiska rön, blir en exakt mätning af nö- 
den; och här har det nu för första gången ådagalagts att 
icke blott den kvantitativa bestämningen, utan också ex- 
mmentet är möjligt i psykologin. 

Det är ett allmänt faktum att det icke är fackpsyko- 
logerna — alias filosoferna — , utan naturvetenskapsmän 
pi olika gebit, som, och det ofta genom rent tillfälliga 
omständigheter, kommit att samla det första virket till 



276 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

framtidsbyggnaden exakt psykologi. Så också i föreva 
rande fall. De tidigaste hithörande observationer anträifa 
i verk af män som Euler, Bemoulli, Laplaoe, Arago, Mas 
son och andra. Men framför alla andra har fysiologen .Erru 
Heinrich Weber fäst sitt namn vid den psykofysiska lagen 
uppkomst. Weber anstälde sjelf tvenne slag af försöt 
Han observerade linier af olika dimensioner och fanxi att 
hvilken längd en linie A än hade, en annan linie S, fö 
att märkas större än A, alltid måste öfverskjuta A mec 
Vso af dennas längd. Vidare jemförde han olika grader a 
tryck och iakttog bland annat att, med hvilken vigt den em 
handen än är belastad, den andras last alltid måste var£ 
ungefär ^/j större för att en skilnad skall märkas. Ur dessa 
iakttagelser tycktes det framgå att det tillskott af retning, 
som betingade en jemt och nätt märkbar ökning af för- 
nimmelsen, alltid stodo i ett bestämdt förhållande till den 
förut befintliga retningsintensiteten. Weber uttryckte detta 
faktum genom följande sats: for att våra föminamelsei 
skola växa med konstanta differenser, måste retningarna 
växa med konstanta förhållanden. Eller med andra ordj 
retningens styrka måste tilltaga i geometrisk progressio7i, för 
att förnimmelsens styrka skall tilltaga i aritmetisk progression. 
Det är denna lag, som Fechner, psykofysikens syste^ 
matiker och utbildare, har kallat den Weberska eller psyko- 
fysiska lagen. Fechner sjelf har, för att möjliggöra en di- 
rekt mätning af förnimmelsen genom retningen, sökt ettj 
nytt uttryck för samma lag. Genom att först faststä,lla de 
minsta möjliga retningar, för hvilka de särskilda sinnena 
äro känsliga, och sålunda finna de enheter, hvarifrån be- 
räkningen kunde utgå; genom att dernäst antaga att daj 
jemt och nätt märkbara skilnadema i förnimmelsen äro 
exakt lika stora, oberoende af på hvilken grad af retnings-i 
skalan denna skilnad noteras, och genom att slutligen stöda] 
sig på förutsättningar af rent matematisk natur, har Fech- 
ner funnit sin ryktbara „psykofy8iska måttformel", som, i 
uttryckt i ord, lyder så: 

Förnimmelsen växer som logaritmen af retningen. 
Diskussionen om denna genialiskt enkla formel är 
ännu icke afslutad, men af allt att döma, skall en psyke- 
logisk lag i så strängt abstrakt affattning icke kunna rätt 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 277 

färdigas såsom uttryck för den ytterst sammansatta process, 
hvars resultant är en af våra förnimmelser. Af större in- 
tresse än denna rent matematiska diskussion är det emel- 
lertid för en hastig öfverblick af psykofysikens ställning 
i närvarande stund att se efter i hvilken grad den We- 
berska lagen i sin tidigare, mindre abstrakta och mera för- 
utsättningsfria form har visat sig giltig för våra sinnens 
verksamhet. 



Samtliga experimentela metoder, som användas för 
att undersöka förhållandet mellan retning och förnimmelse, 
måste naturligtvis fylla ett grundvilkor. Medan den för- 
ras tillväxt är tillgänglig för en rent fysikalisk mätning, 
måste också i den centrala polen en bestämd jemförelse 
kunna ega rum. Med andra ord: det gäller vid hvarje 
psykofysiskt experiment att anbringa ett mått, icke blott 
på retningens, utan äfven på förnimmelsens styrka. Visser- 
ligen har det nu synnerligen ofta påståtts att man i grun- 
den alldeles icke kan skilja åt en psykisk företeelses styrka 
och dess kvalitet, utan att om en förnimmelse göres star- 
kare, den på samma gång förändrar sin kvalitet, och att 
på denna grund en uteslutande kvantitativ jemförelse vore 
omöjlig. Det är sannolikt att denna invändning h vilar på 
en riktig iakttagelse af vår förnimmelses skiftningar. Men 
de, som rikta den mot psykofysiken, förbise en sak. Här 
kommer det nämligen icke an på att jemföra de olika 
starka förnimmelserna sjelfva, utan deras skilnader; vi in- 
rätta oss så, att vi å ena sidan kunna mäta retningens till- 
växt, alltså dess successiva differenser, och å andra sidan 
förnimmelsens tillväxt, alltså dess successiva differenser. 

Detta synes möjligt att uppnå på två olika vägar. 
Antingen utgår man från en viss gifven förnimmelse A 
och låter derpå den motsvarande retningen långsamt växa, 
tills en ny förnimmelse B uppstår, som jemt och nätt skil- 
jer sig från A. Framkalla vi derpå, utgående från en tredje 
tbrnimmelse C, den retning D, som i sin tur jemt och nätt 
skiljer sig från C, så ha vi alltså här två minimala och 
följaktligen lika stora differenser. Eller också kan man 



278 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

Välja större, eller som det på psykofysikens konstspråk 
heter, öfvermärkliga differenser. Men då är det klart att 
en enda differens icke omedelbart utgör en bestämd stor- 
het, såsom fallet var med de jemt och nätt märkbara; här 
äro vi till en början blott i stånd att beteckna en intensi- 
tet såsom mycket större eller litet större än en annan, in- 
genting vidare. Betrakta vi deremot samtidigt två diffe- 
renser, så böra vi kunna afgöra om dessa äro lika eller 
olika stora. Det har också verkligen visat sig att detta 
låter sig göra med fullständig noggrannhet. Den belgiske 
fysikern Plateau leddes nämligen vid sina undersöknin- 
gar af vissa för synsinnet egendomliga subjektiva företeel- 
ser till att anställa följande experiment. Han tog ett rent 
hvitt papper och ett annat, som han målat djupsvart, och 
uppfordrade flere personer, som sysslat med målning, att 
blanda till den gråa nyans, som föreföll dem att ligga midt 
emellan det hvita och det svarta: de inlemnade profven 
öfverensstämde nästan fullständigt med hvarandra. Natur- 
ligtvis kunde delningen förnyas innanför de båda funna 
differenserna, och så åter och åter. 

Tillämpas nu ettdera förfarandet i tillräckligt många 
fall och längs en vidsträckt skala af intensiteter, så är det 
klart att en successiv jemförelse mellan retningar och för- 
nimmelser derigenom blir möjlig. Klart är det emellertid 
också att ofvanstående endast är en antydning af experi- 
menteringens grunddrag, icke en beskrifning af dess defi- 
nitiva förlopp. För att uppnå tillförlitliga resultat äro 
flerfaldiga kombinationer af nöden, och sålunda hafva fyra 
särskilda metoder utbildats. De minimala skilnademas me- 
tod är en utveckling af det förstbeskrifna, medelgradatio- 
nernas metod en utveckling af det sistbeskrifna förfaran- 
det. Genom variation af den förra har man ytterligare 
konstruerat tvenne: medelfelens och de riktiga och falska 
fallens metod. För korthetens skull kunna vi emellertid 
här utelemna den detaljerade redogörelsen för deras förlopp 
och vilja nu i stället kasta en blick på psykofysiken stadd 
i verksamhet. 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 279 

Fechner, som först sammanstälde det spridda materia- 
let till en psykofysisk lag och som ökade dessa undersök- 
uiiigar med talrika egna, trodde sig också verkligen i stånd 
att konstatera den "Weberska lagens giltighet för våra 
flesta sinnen. Han fortsatte Webers vigtförsök enligt de 
minimala skilnademas metod och fann samma konstanta 
förhållande för den retningstillväxt, som betingade en jemt 
och nätt märkbar ökning af förnimmelsen, nämligen Va- 
Alltså: utgick han från en vigt af ett lod, så behöfdes ett 
tillskott af 1/3 lod, förrän någon skilnad blef märkbar; till 
ett skålpund behöfdes Va skålpund, till två. Va och så vidare. 
Dessa försök anstäldes så, att försöksindividen först 
lade sin hand på ett fast underlag och derpå lät belasta 
den. Gälde det deremot att lyfta vigter, så är det klart 
att försöksbetingelserna komplicerades betydligt. Ty nu 
var trycket på handen icke längre det enda verkande irri- 
tamentet; ansträngningen af armens och handens muskler 
utlöste nya förnimmelser. En ökad känslighet för retnings- 
lifferenser måste bli följden häraf. Också för muskelsin- 
net fann Fechner emellertid den Weberska lagen verksam. 
Begynte han med att lyfta en vigt på 100 gram, så var 6 
gram det jemt och nätt märkbara tillskottet; började han 
med en kilogram, var det 60 gram. Den konstanta till- 
växten var alltså O, o 6 eller Vi7- 

Samma experiment upprepades med temperaturför- 
uimmelsema. Genom att samtidigt doppa två fingrar af 
iamma hand i olika vattenskålar, fann man att de båda 
jemförda temperaturerna alltid måste ega samma relativa 
lifferens, om en skilnad i förnimmelsen skulle varsnas. 
Detta konstanta bråk faststäldes af Fechner till Va- 
Vid mätning af ljudstyrkan ega vi den enkla utvägen 
att låta en kula af bestämd vigt falla från olika höjder; 
styrkan af ljudet, som frambringas af kulans stöt mot un- 
»lerlaget, är direkt proportionel med fallhöjden. Vid sär- 
skilda experiment, anstälda af Volkmann, Eenz och Wolf, 
lusade det sig att de fallhöjder, som svarade mot två nätt 
^ch jemt urskiljbara förnimmelser, ständigt förhöllo sig 
såsom 4:3. Den konstanta retningstillväxten var alltså här Va- 
Följer så det sinne, hvars verksamhet flitigast tages 
• anspråk och hvars känslighet derför äfven kan vänta s 



280 OM EXAKTA METODER I PSYKGLOaiN. 



vara mest uppöfvad : synsinnet. Sätten äro många att här 
bestämma den minsta förnimbara retningsskilnaden, eller 
såsom denna med den tyska psykofysikens tämligen vidt 
gångna licentia poética blifvit kallad: „die Unterschieds- 
schwelle", det är uttydt: ^retningarnas skilnadströskel". 
Jag skall i korthet beskrifva ett af de vanligaste, om också 
icke tillförlitligaste sätten. I ett mörkt rum uppställes en 
hvit skärm och framför denna en fristående pappremsa. 
Skärmen belyses af ett ljus L på t. ex. en fots afstånd, 
och på det ställe af skärmen, som remsan skymmer, 
ses en tydlig skugga. Tänder man nu ett annat ljus 
Li och håller det tillräckligt långt borta, så upp- 
står till en början ingen ny skugga. Detta bevisar att 
det aflägsnare ljuset L^ ännu är för svagt att märkbart 
öka skärmens klarhetsgrad; ty medan det ställe af skärmen, 
som ligger i riktningslinien mellan pappremsan och ljuset 
Lj, mottager ljus endast af L, så belyses hela den öfriga 
skärmen af både L och L^. Men flyttar man nu Lj lång- 
samt i riktning mot skärmen, så inträffar det ögonblick 
förr eller senare, då man upptäcker den första svaga antyd- 
ningen till en skugga numro två. Nu har alltså den totala 
Ijusfömimmelsen ökats med ett jemt och nätt märkbart 
tillskott. Från fysiken veta vi emellertid att ljusets styrka 
aftager som kvadraten på afståndet. Vi behöfva alltså blott 
kvadrera distanserna från skärmen till L och L^ i det 
ögonblick, då det senares skugga blef jemt och nätt märk- 
bar, för att lära känna det matematiska förhållandet mel- 
lan de jemt och nätt urskiljbara retningsintensiteterna, el- 
ler med andra ord skilnadströskeln för ljusintryck. Vari- 
erar man det fasta ljuset L:s läge, så får man naturligtvis 
för hvarje gång nya afstånd äfven för L^ och på detta sätt 
funno Fechner och Volkman att den relativa känsligheten 
också för ljusintryck är konstant, i det att hvarje ljusret- 
ning, svag eller stark, alltid måste ökas med en hundradedel, 
innan tillväxten blef förnimbar. Samma eller liknande re- 
sultat funno på andra vägar Bouguer, Masson, Arago, 
Steinheil med flere. 

Återstå ännu våra rent kemiska sinnen, lukt och smak. 
Rörande smaken ha visserligen försök anstalts — af Fr. 
Keppler — , men på grund af svårigheten att lokalt be- 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN 281 

gränsa retningen och i följd af dess långvariga efterverk- 
ningar, möta oss här fysiologiska hinder, som tillsvidare 
gjort det omöjligt att afgöra om Webers lag gäller eller 
icke. Med luktsinnet har man, så vidt jag vet, icke ens 
försökt att anställa psykofysiska experiment. 

(Forts.) 

^]almar Neigliok. 



En rysk reformator. 

Nutidsbild af S— e. 

n. 

För en så allvarlig natur som Leo Tolstoi måste förr 
efler senare ock det religiösa spörsmålet framträda. Och 
iQfid hans egendomliga ärlighet, som aldrig vet af några 
ioB^romisser eUer eftergifter och som icke känner någon 
Äad mellan teori och praktik, var det att vänta att 
i^n religiösa krisen, då den en gång kom, skulle blifva 
för honom af genomgripande betydelse. Så har ock skett. 

Det är kännetecknande för hans enkla praktiska sinne, 
*tt frågan på detta område för honom tog den formen, 
ätt han sporde: hvarför äro vi till, hvad tjenar vårt lif 
ffl? Det var icke något särskildt förkrossande syndmed- 
^etande, än mindre yttre olyckor, som drifvit honom till 
iorsets fot. Det var helt enkelt hela lifvets meningslöshet 
i saknad af en högre tolkning, som förde honom dit. 

Det är i skriften »Bekännelser" som han skildrat sin 
tmvändelsehistoria. Denna inträffade, då han var femtio 
^^ gammal. 

Han hade i religiöst hänseende ungefär samma ut* 
^ecHing bakom sig, som flertalet bildade menniskor i vår 
^id. Han hade visserligen uppfostrats i ett gudfiniktigt 
^em och fick hos sig redan tidigt den ortodoxa kristendo- 
mens lärosatser inplantade. Men samtidigt med att han in- 
^emtade vid skolan och universitetet den verkliga bildnin- 
i^^ blef hans barndomstro honom allt mera främmande. 
Dess dogmer syntes honom konstiga och onaturliga, och 

Finsk tidskrift, 1887, U. 18 



EN BYSK BEFOBMATOB. 



hela läran hängde enligt hans uppfattning så föga tillsam- 
man med det verkliga, hvardagliga lifvet. Denna sorts 
kristendom kunde derför ej bestå profvet, när det någoi: 
gång skulle blifva allvar af. Den bestod till större delec 
i ett yttre formväsen, hvars kärna man töTBt märkte för- 
svunnit, när man behöfde trygga sig vid den. 

Så berättar Tolstoi att det gått hans gamla faster, 
hos hvilken hans bröder uppfostrades i Easan. Hon hade 
hela sitt lif varit mycket from och på sitt sätt gudfruktig. 
Men då hon vid nära åttio års ålder låg på dödsbädden, 
ville hon icke taga nattvarden. Hon var rädd för att dö, 
grälade på alla, för att hon skulle ligga der och piaas^ 
och först då tycktes hon inse att allt, hvad hon gjort 
i lifvet, varit värdelöst och till ingen nytta. 

Sedan i sitt sextonde år hade Tolstoi börjat studera 
filosofi, och på förståndets väg blef han öålunda tidigt 
en otrogen. Dock bibehöll han ännu länge en viss 
kärlek till det goda och en sträfvan efter moralisk 
förbättring och andlig utveckling, låt vara mest efter världs- 
liga förebilder ur den antika eller moderna literaturen. Han 
skref då dagböcker fulla af franklinska tabeller och regler 
för att uppnå fullkomligheten. Men under de tio år, då 
dessa sträfvanden upptogo hans förnämsta intresse, gjorde 
han den erfarenheten, att hans omgifning lemnade honom' 
alldeles ensam och utan stöd i dessa strider mot frestel- 
serna och passionerna; under det att han tvärtom mottogs 
öfver allt med öppna armar, då han hängaf sig åt lasterna 
och sköt idealen åt sidan. Åt det goda, som han försökte i 
göra, skrattade man föraktligt; men när han drack upp, 
spelade bort eller på annat sätt förstörde, hvad hans bön- 
der mödosamt arbetat ihop, då blef han prisad och vann 
vänner. 

Sålunda förkväfdes det goda allt mer inom honom. 
Så kom han ut i kriget och lärde sig och att mörda sina 
medmenniskor. Ungefär samtidigt började han uppträda 
såsom författare och blef efter krigets slut upptagen i de 
literära kretsarna i Petersburg. Han började tro på sin 
konstnärskallelse och såg nu, såsom den krets af förfat- 
tare och konstnärer, bland hvilka han lefde, sin lifsuppgift i 
att undervisa menniskorna och uppträda såsom deras andliga 



EN BYSK BEFORMATOB. 263 

brmyndare. Men hvart han skulle leda dem, det fick han al- 
Irigftillt klaxt för sig. Derför började så småningom tviflen 
rafaia hos honom på hans verldsliga evangelium. Och 
iiiartförekommo hans artistiska vänner honom såsom innevå- 
larae på ett dårhus, hvilka, utan en aning om hvad de 
)kola lära, tro sig vara store lärare och mästare. Men 
bmn tillämpade han ej detta på sig sjelf. Han gifte sig, 
)ch familjelifvet gaf honom nya intressen, som skänkte 
honom lugn och ro. Men så märkte han att, hur mycket 
tel än tyckte sig hafva att lära den stora publiken, så visste 
kan icke hvad han skulle lära sina egna barn. Det kom 
emellanåt öfver honom verkliga anfall af förtviflan, då han 
q förmådde skilja mellan godt och ondt och ej visste hvad 
lan skulle fullfölja för mål här i lifvet. Och samtidigt med 
att han skref „Anna Karenina" steg denna förtviflan till 
sidan höjd, att han icke kunde göra annat än bara tänka 
och tänka på det förfärliga läge, hvari han befann sig. 

Det gick så långt, att han tyckte lifvet rent out- 
ii^ffigt. Omöjligheten att finna något svar på frågan 
"01 liftrets mål gjorde honom förtviflad. En dunkel, obe- 
!^tä^lba^ makt liksom dref honom att på ett eller annat 
»^tt göra slut på sitt lif. Han kände sig dragen till sjelf- 
^lordet, men dag för dag gick, utan att han dock verkligen 
kar hand på sig. Han fortfor mekaniskt att lefva, ehuru 
W med hvaije timme tyckte sig allt mer och mer närma 
^ en gapande afgrund. 

Men kanske är det något, som jag förbisett, något som 
>? icke f&rstått — så sade han sig upprepade gån- 
rr^' Det lefver ju en hel verld omkring oss. Det är icke 
^^jligt att alla dessa varelser kunna lefva utan mål, att 
^eras lif kan vara utan allt värde. 

Och så genomforskade han de olika svar, som tän 
aarne gifvit på mensklighetens oroliga frågor efter lif- 
vetsmil och [mening. Ges det i mitt lif någon mening, 
^'^ni icke upphäfves af den mig oundvikligt förestående 
^<->den? — . pä, (Jen frågan sökte han med jäktande ängslan 
^^ i det menskliga vetandet. 

Naturvetenskaperna hade visserligen en del klara och 
|ydliga svar att gifva, men intet på den frågan. Filosofin 
Qeremot, som just behandlade lifsspörsmålet, rörde sig i 



284 EN RYSK REFOBMATOB. 

gagnlösa cirklar eller med dunkla, intetsägande termer, 
och slutade ju ytterst i den schopenhauerska pessimis- 
mens förtviflan. 

Då vetandet icke gaf honom något svar, började han 
söka bland menniskorna och ute i lifvet. Men alla 
de utvägar, som hans likar brukade tillgripa, syntes ho- 
nom lika dåraktiga och oriktiga. Det var fyra olika vägar 
han såg dem välja. — Den första utvägen är att icke veta 
och icke förstå att lifvet är meningslöst. Den utvägen 
var honom afskuren i och med det att frågan på allvar 
trängt sig på honom. Den andra utvägen är att taga 
lifvet som det är, utan att tänka på framtiden. Men ej 
heller det förmådde han göra. Liksom Sakja-Muni kunde 
han icke fara ut på en lustfärd, då han visste att det 
fans ålderdom, lidande och död i verlden. Härför var 
han ej nog lättsinnig. Den tredje utvägen är att, då 
man inser lifvet vara ett ondt eller en dumhet, göra slut 
derpå och ge sig sjelf döden. Men faktiskt felades honom 
ock härför något; han kunde icke göra det, utan stannade 
kvar i lifvet. Den fjerde utvägen slutligen är att lefva som 
Salamo och Schopenhauer: veta att lifvet är ett ondt, men 
ändå nöja sig med det. Någon femte väg såg han icke. 
Det var på den fjerde han med eller mot sin vilja van 
drade, — huru outhärdlig, dåraktig, föraktlig den än fö- 
reföll honom. 

Men det var ett stort, oförnekligt faktum, som stör- 
tade ikuU alla hans resonnemanger och slutsatser: det fal- 
tum, att den stora massan menniskor, folket, millionerna 
omkring oss lefva och röra sig lyckliga och nöjda. De fa/la 
icke in under någon af de nämda fyra kategorierna. De 
äro icke tanklösa, utan ha sin uppgift och sitt mål myc- 
ket klara för sig. De veta hvad lifvet är godt för, och 
lefva derefber. De lefva sålunda utan motsägelse med sig 
sjelfva. 

Det var Tolstois medfödda kärlek till det enkla fol- 
ket, som dref honom att bland dem söka svaret på den frä 
ga, som lärdomen och de bildade ej kunde besvara. Hat 
hade frågat desse: „Hvad tjenar mitt lif till?" — och bloti 
fått till svar: ;,Till ingenting!" Folkets enkle son deremc» 
kunde gifva ett positivt svar. 



EN RYSK REFORMATOR. 285 

Du frågar, hvad ditt lif har för mening och mål, och 
nn dessa äro af det slag, att de icke göras om intet af 
loden? Hör då: Det finnes ett oändligt väsen. Gud, Denne 
iar skapat aUt, hela menskligheten och äfven dig och din 
gäl. Denna härstammar sålunda från den oändlige Guden 
)ch är derfbr sjelf oändlig. Hur skall du sålunda lefva? 
äfter Gruds lag. Och resultatet? Ju bättre du lefvat, 
lesto bättre skaU det gå dig, ej blott i denna verlden, utan 
ack i evigheten. 

Detta svar syntes Tolstoi så enkelt, så plausibelt, att 
han blott förvånades att han ej förr kommit på dessa 
tankar. För öfrigt, om han ock kunnat tvifla på det, ville 
lian det icke. Han behöfde detta svar för att icke för- 
tvifla. 

S& hakade han sig då med hela sin varelse fast 
iervid. Det var sin barndoms tro, som han sålunda sökte 
att iter väcka till lif hos sig. Väl funnos de gamla skä- 
len till hans tvifvel ännu kvar. Läran om en Gud, som 
ändå år tre ; om hela menniskoslägtet, som fallit genom ens 
ö^Tid, och så sedan återupprättats genom en annans lidande ; 
och om tron som saliggör, icke gerningama, — allt detta 
var honom fortfarande lika motsägande och obegripligt. 
len ban bemödade sig att icke tänka derpå. Tron på en 
6nd ock på det lyckliga i att följa dennes bud var honom 
^og; resten var utanverk, som han bemödade sig att ej 
feta sig vid. 

Han fullgjorde kyrkans alla yttre föreskrifter. Gick 

gen i messan, fastade och biktade sig, såsom det är 
^'Jreakrifvet. Och genom att sålunda lefva i gemensamhet 
^«<i folkets stora massa hoppades han att blifva delaktig 
^J deras enkla lycka, deras framtidsvisshet och stundliga 
förnöjsamhet. 

En tid kände han sig ock lycklig och nöjd häri. 
Han sköt alla dogmatiska spörsmål till sidan och grubblade 
ickeöfver det, som han icke kunde omfatta med sitt förstånd, 
"^ilen i längden gick detta icke. Det han ej trodde på, det 
tan sökte glömma eller förbise, förkunnades just såsom 
^^dsaken, såsom det allena vigtiga, och detta just vid 
^® religiösa handlingar, i hvilkas punktliga fullgörande 
^an sökte sin själs frälsning. 



286 EN BYSK REJOBMATOB» 

Efter trenne års lugn i förlitande på kyrkans aukto- 
ritet, störtades han derför åter in i ovissheten och tviflet. 
Det var en motsägelse mellan hans praktiska lifstro och 
kyrkans dogmer, som han icke kunde försona. Han kände 
sig allt mer utstött ur denna kyrka, som betecknade hans 
innersta, personliga öfvertygelser såsom kätteri. Den kri- 
stendomsundervisning, som presten gaf hans barn, tycktes 
honom bestå i tomma meningslösheter, som stodo i strid 
mot hans egen tro. Kyrkans olika partier, de gammaltro- 
ende och sekterna, bekämpade och fördömde hvarandra på 
ett sätt, som måste rubba bådaderas auktoritet. Och så 
till sist blef han vittne till huru dessa samma rättrogna 
kristna drogo ut i kriget för att mörda, lemlästa och plun- 
dra sina bröder; och det bads i kyrkorna för deras fram- 
gång i dessa gräsligheter. 

Nu kände och trodde han att han hade rätten på 
sin sida gentemot kyrkan, och nu tog han sig oförskräckt 
före att granska dess troslära. 

Han studerade de teologiska författare na, plöjde ige- 
nom hela luntor af bibelkommentarer, dogmatiska skrifter 
och lärda skrifttolkningar. Han gick tillbaka till bibeln 
på grundspåket. Q-ranskade, kriticerade, pröfvade — för- 
kastade allt som tycktes vara blott menniskopåfund och be- 
höll hvad som syntes honom evigt och gudomligt. 

Så skilde han sig från kyrkans dogmer och gjorde 
upp sin egen troslära. Det är denna han utvecklat i skrit- 
ten: „Hvari består min tro?" 



Nyckeln till kristendomens innersta mening och vä- 
sen trodde sigTolstoi upptäcka i bergspredikans föreskrift: 
„J skolen icke stå det onda emot; utan är det så, att någon 
slår dig på det högra kindbenet, så vänd honom ock det 
andra till." 

Deri att menniskorna icke följde detta bud ligger, 
enligt Tolstois mening, anledningen, till det ondas välde 
på jorden. Vi löna ondt med ondt och söka så stå det onda 
emot, derför ökas oupphörligt det onda bland oss. Der- 
emot skulle det minskas, om vi ej stodo det onda eniot, 
utan läte detta obehindradt hafva sin gång, men dermed 



ÉN EYSK BEFORMATOR. 287 

ock sin öfvergång. Med vänlighet, kärlek och godhet skola 
t1 möta äfven missdådaren. Endast så skall till sist god- 
heten besegra ondskan, och en fridens och endrägtens 
ande utbredsiS bland människorna, så att det onda och 
olyckorna förlora sin makt bland oss. — I bergspredikan 
och i alla evangelierna, från alla sidor såg han bekräftel- 
sen på denna lära: „8tån ej det onda emot!" Öfverallt 
säger Jesus att ingen kan vara hans lärjunge, deoi der ej 
tager sitt kors uppå, den der icke försakar allt. Jesus sä- 
ger till sina lärjungar: våren fattiga, våren beredda att så- 
som följd af, att I icke stan det onda emot, lida förföl- 
jelser, pina och död. Och sjelf följde han samma lära, 
underkastade sig utan motstånd sjelfva döden och hindrade 
lärjimgama att stå hans fiender emot. 

Men huru har den kyrka, som kallar sig hans, fast- 
hållit detta bud? Huru härden så kallade kristna staten åt- 
lydt denna lära? Hela vårt samhällslif, staten, kyrkan 
iemmet, grunda sig ju hos oss tvärtom på sträfvandet att 
med våld och makt „stå det onda emot**. 

Kyrkan har alltigenom förbisett sjelfva hjertpunkten 
i bistendonaen, så blef Tolstois öfvertygelse. Och de krist- 
nes lif har från grunden bygts upp i uppenbar strid mot 
Kristi lära. 

Kristus var kommen för att reformera judendomen; 
men vi ha fattat hans lära såsom väsentligen den samma 
som judarnas. — Skilnaden mellan judarnas åsigt och Kri- 
sti samt pä samma gång hufvudsumman af kristendomen 
iw Tolstoi framstält under tolkning af bergspredikan. I 
denna finner han fem särskilda mot den gamla judendo- 
men stridande föreskrifter, som han kallar för Jem fem 

Det första af dessa lyder: 

^J hafven hört att de gamle sagdt är: du skall icke 
<lräpa; men hvilken som dräper, hanj skall vara skyldig 
^nder domen. Men jag säger eder, att hvilken som för- 
^niaa på sin broder, han skall vara skyldig under domen; 
men hvilken, som säger till sin broder: Baka, han är skyl- 
^^8 Tmder rådet; men hvilken som säger: Du dåre, 
han är skyldig till helvetets eld. Derför, om du offrar 
^ gåfva på altaret, och kommer der ihåg att din broder 



288 BN RYSK REFORMATOR. 

hafver något emot dig; så lägg din gåfva ned för altaret 
och gå först bort och förlik dig med din broder; och 
kom sedan och ofira din gåfva. Du skall. med din träto- 
broder vara snar till vänskap, medan da ännu är med ho- 
nom på vägen, att icke din trätobroder antvardar dig åt do- 
maren och denne åt rättstjenaren och du kastas så i fängelse. 
Sannerligen säger jag dig, du varder der icke utkommande^ 
förrän du hafver betalat den sista skärfven." (Math. Ev. 
V 21—26.) 

Utgående från sin betoning af, att man icke skall 
stå det onda emot, vill Tolstoi göra fullt allvar af detta 
Jesu bud. Man får ej dräpa sin nästa; ja man får aldrig 
ens vredgas på honom, icke kalla honom en värdelös 
(„raka^') och icke behandla honom såsom en otillräkne- 
1ig („dåre**). Så bjuder Kristus fred och frid bland menni- 
skorna. — Men den kristna staten dräper missdådaren och 
för krig mot sina grannar! 

Äfven i det andra budet framställes Kristi lära i 
motsats mot judendomens: 

, J hafven hört att det var sagdt de gamla : du skall 
icke göra hor. Men jag säger eder: hvilken som ser på 
en kvinna till att begära henne, han har redan gjort hor 
med henne i sitt hjerta. — Det är ock sagdt: hvilken som 
öfvergifver sin hustru, han skall gifva henne ett skiljobref. 
Men jag säger eder: hvilken som helst som skiljer sin från 
sin husturu, utom för hors skull, han kommer henne till att 
göra hor; och den som gifter sig med en frånskild, han gör 
hor." (S. st. 27—32.) 

Liksom teologerna konmienterat det första budet, som 
som förbjuder allt dräpande, med undersökningar om de 
fall, då man har rättighet att dräpa (utöfva dödsstraff och 
föra kirg), så ha de ock enligt Tolstois förmenande ge- 
nom sina tolkningar förvridit detta andra bud. I stället 
för att fasthålla att allt äktenskaps brytande är förbjudet, 
uppställa de regler rörande rättigheten att under vissa för- 
hållanden bryta äktenskapet. Der vid stödja de sig på of- 
van använda öfversättning, enligt hvilken man aldrig får 
öfvergifva sin hustru „utom för hors skull". Men denna 
förklarar Tolstoi för en felaktig öfversättning; ordagrant 
bör det heta: Hvilken som öfvergifver sin hustru, han 



EN BYSK BEFORMATOB. 289 

tommer henne — utom att han ejelf gör sig skyldig till 
Iktenskapsbrott — att göra äktenskapsbrott. 

Enligt Tolstois åsigt såg Kristus en af mensklighetens 
figtigaste olyokskällor i de ostyrda sexuela drifterna. Der- 
ir uppstälde han detta sitt andra bud: hvarje man skall 
;aga blott en kvinna till hustru och sedan lefva obrotts- 
igt tillsammans med henne, ej ens se med begär på an- 
ka kvinnor och ej under några förhållanden öfvergifva 
len, som en gång blifvit hans maka. Om hon bryter, 
»kall han förlåta, och ej med ett nytt ondt „stå det onda 
emot". 

Så följer det tredje budet: 

„Åter hafven T hört att det var sagdt de gamle: du 
^kall icke svärja falskt, utan du skall hålla Herran din ed. 
Men jag säger eder att I skolen alls intet svärja, hvarken 
vid hinamelen, ty han är Gruds stol; eller vid jorden, ty 
iian är hans fotapall; ej heller vid Jerusalem, ty det är 
«n mäktig konungs stad. £j heller skall du svärja vid 
4itt hufvud, ty du förmår icke göra ett hår hvitt eller 
svart. Utan edert tal skall vara: Ja, ja; nej, nej — hvad 
deröfrer är, det är af ondo." (S. st. 33—37.) 

Äfven detta bud hafva de kyrliga teologerna vetat 
betÄga dess kraft. Äfven härvid har hufvudfrågan för 
dem blifvit ej ens budets rätta och stränga efterlefaad, utan 
om — de berättigade undantagen. Kristus har förbjudit 
*lla eder ; men teologerna spörja : hvilka eder äro trots 
^tta dock tillåtna? Och dermed har män fått denna 
°^sa lagliga och påbudna eder — enligt Tolstois åsigt 
Uppenbar strid mot Jesu förbud mot all edgång. 

Det är icke missbruket af Guds namn, som Tolstoi 
^r vara det orätta vid edgången; ej heller försvärjan- 
<iet af vår eviga salighet, hvilken för intet borde äfven- 
^yras. Utan det är eden sjelf, det högtidliga löftet såsom 
sådant, som Tolstoi anser att Kristus ogillat. Och detta 
därför, att det just är dylika bindande löften, som trygga 
ocli stärka det ondas makt på jorden. Tack vare deras 
förbindande kraft hållas staternas våldsvälden samman. 
dierna är det, som förmå massan att underkasta sig ty- 
rannernas vilja. Utan dem skulle soldaten ej kunna kom- 
^^deras i elden; utan dem skulle ej domaren ha hjerta 



290 EN BYBK BEFOBMATOB. 

att döma brottslingar till lifslångt elände. Derför är det 
just de eder, soiii nu anses tillåtna och. riktiga, som Kri- 
tus ville skaifa från verlden, — just de eder, som teologerna 
tagit under sitt hägn. Och så låter man den kristne svärja 
vid evangeliet sjelft eller vid det kors, å hvilket Jesus 
för oss lidit! 

Det fjerde budet är sedan just det, kvarpå Tolstoi stödt 
sin läras grundmurar, — upphäfvandet af vedergällnings- 
lärans öga för öga och. tand för tand och i stället p&budefc 
att .man „ej skall stå det onda emot". (S. st. 38 — 42.) 

Samma bud tillämpas sedan i ett särskildt fall ge- 
nom det sista så lydande påbudet: 

„I hafven hört att det är sagdt : du skall älska din 
nästa och hata din fiende. Men jag säger eder: Älsken om 
edra ovänner; välsigner dem som eder banna, och. görer 
väl mot dem, som eder hata; beder för dem, som göra eder 
skada och eder förfölja; på det I skolen vara eder Faders 
barn, som är i himmeln; ty han låter sin sol uppgå öfver 
onda och goda och låter regna öfver rättfärdiga och orätt- 
färdiga. Förty, om I älsken dem, som eder älska, hvad 
fån I för lön? Göra icke också publikanema det samma.^ 
Om I aren vänliga mot edra bröder allenast, hvad besyn- 
nerligt gören I? Göra icke också publikanema så? Varer 
för den skull fullkomliga, såsom eder himmelske Fader 
är fullkomlig." (S. st. 43—48.) 

Ätven detta menniskokärlekens bud anser Tolstoi att 
kyrkan har förvridit. Man har tolkat „o vänner", såsom om 
dermed menats våra enskilda personliga ovänner, hvarigenom 
man kommit till den omeningen, att „man skall älska dem 
som man betraktar med ovänligt sinne" — en uppenbar 
motsägelse. Nej, Tolstoi anser att uttycket betyder fiender, 
det vill enligt judiskt föreställningssätt säga — alla främ- 
mande nationer. Och hvad Jesus här vänder sig emot, det 
är judarnas ensidiga patriotism, som lärde, att man skulle 
gagna sin egen nation, men deremot söka skada alla andra. 
Det är sålunda läran om alla menniskors brödraskap, som 
framför allt innehåUes i detta bud, enligt Tolstois tolkning. 
Det är förbudet mot nationalhatet och mot krigen, som 
han framför allt läste häri. 

Om de föregående buden i sin tillämpning skola med- 



EN BYSK BEFOKMATOB. 391 

fora de med våldsmakt organiserade och upprätthållna 
statemas upplösning, så går, enligt Tolstois åsigt, sålunda 
detta sista bud ut på att liksom utsopa de sista spåren af 
iessa samhällen. Den individualistiska nationalkänslan skall 
sålunda ock utplånas. Icke blott statsorganisationen skall 
bort, utan ock hela känslan af det ena folkets skilnad från 
det andra. 



Hvad står då åter efter detta gudomliga upphäfvande 

af all nu gällande mensklig ordning? Det skall ej längre 

finnas någon öfverhet, den der „ej bär svärdet förgäfves"; 

inga lagar, som hota med straff; inga domstolar och inga 

fängelser; inga genom heliga löften åtagna förbindelser och 

inga krigshärar, som skydda mot fiender. — Återstår blott 

den enskilda menniskan, som lefver ute på landsbygden, 

odlar sin jord och tåligt tager dagen som den kommer. 

Faller fienden in på egorna, får han taga hvad han vill, 

ock endast dermed söker man afväpna honom, att man 

ej gör något motstånd. Äfven tjufven får taga hvad ho- 

Dom lyster, om han ej skämmes att plundra den vänliga 

värden. 

Alltså, det är samma slutmål, som här från religiös 
synpunkt uppställes, som det hvartill Tolstoi förut fördes 
i sina filantropiska teorier: ut på landet från de förderfliga 
städerna! Blif bonde, odla din jord, sök tillfredsställelsen 
i det kroppsliga arbetet under bar himmel och i den sunda 
tvilan ^eretter ! Allt annat är fåf änglighet. 

Man kan förvånas öfver att finna kristendomens slut- 
suiama så verldsligt formulerad. Hvad är här evighets- 
läran blif ven af, hvar den kristna tron på odödligheten och 
på lifvret efter detta? 

Det är Tolstois fulla allvar att ej lemna dem någon 
plats i sin troslära. Han tror ej på ett lif efter detta, och 
anser att Kristus intet lärt om ett sådant. En individuel 
odödlighet finnes enligt Tolstoi icke. Han är i detta hän- 
seende utpreglad panteist. Den enskilda menniskosjälen 
iörgår såsom sådan, enligt hans åsigt, på samma gång som 
kroppen. Blott det goda, som fått lif inom oss, dör icke; 
iöt uppgår i det eviga alltet, i den eviga „menniskans 



292 EN BYSK BEFOEMATOB. 



son". Detta är det derför, som vi genom menniskokärleke 
och dygden skola vårda inom oss. Ej för v4r egen kon 
mande salighet skola vi göra det rätta här på jorden, uta 
för det rätta och goda sjelft, som vi skola hålla vid Ii 
inom oss. Så varda vi lyckliga här på jorden, och så vi lemn 
vår skärf till det eviga lifvet. 

Detta är, enligt Tolstoi, den sanna kristendomen 
troslära. Han kan endast förvånas öiver att det skull 
blifva honom förbehållet att två årtusenden efter kristei 
domens första förkunnande åter framställa den i sin rätti 
betydelse. Hvarför har den under mellantiden si 
groft blifvit missförstådd? Kyrkan anser han så full- 
ständigt hafva förvrängt Kristi enkla lära, att han vore 
frestad hålla för att det nästan varit menskligheten bättre 
om Kristus aldrig kommit. Man skulle då troligen af för- 
ståndets och hjertats eget ljus förts till en naturligare ock 
i sjellva verket mera kristen tro, än den som nu predikas; 
eller åtminstone skulle man ej kunna omgifva irrlärorna 
med det sken af religiös auktoritet, som nu skyddar dem 
gentemot den berättigade kritiken. 

Åt denna läras praktiserande och utbredande har nu 
Tolstoi helt och hållet egnat sitt lif. Han lefver som en 
simpel muschik ; plöjer sjelf sina tegar, sår och skördar ; 
lagar sjelf sin mat och tillverkar med egna händer sina 
tarfliga kläder. Blotta talet om hans vittra arbeten är nära 
att förleda honom till vrede. Nu skifver han blott folk- 
böcker, som äro ämnade att göra propaganda för hans tro. 
Och kring sig har han redan samlat en hel skara af lika- 
tänkande, som lefva de förste kristnes enkla tillbakadragna 
lif. Hvarje dag mottager han bref från okända ; det är 
nyomvände embetsmän, som sända honom sina oärligt för- 
värfvade pengar; det är ynglingar, som begära hans råd 
i och för sin framtid, och brottsliga kvinnor, som bönfalla 
om hans ledning. 

Hans religiösa och sociala skrifter få som sagdt ej 
tryckas; men i otaliga afskrifter flyga de öfver helaEyss- 
land. Till och med bönderna afskrifva med sina stela 
fingrar dessa digra band för att sjelfva komma i besittning 
af den ovärderliga skatten. 



EN BYSK BEFOBMATOB. 293 

I stillhet och utan verldsligt buller verkar så denna 
reformator i hjertat af Ryssland. Midt inne i det rike, 
livars väldiga krigsmakt står som en hotande nemesis öf- 
ver hela Europa, predikar han det allmänna broderskapets 
milda frids-evangelium. 



Det är ej min mening att inlåta mig på en kritik af 
de sociala och religiösa ideal, för hvilka denna ryska re- 
töimator stärfvar. Jag har icke framstält dem till ett 
lärorikt föredöme, utan fastmer såsom en egendomlig kul* 
tnrbild, ett intressant bidrag till kännedomen om vår tid 
och dess kulturrörelser. 

Den kan på sitt sätt vara naturlig, denna egendom- 
liga tolstoiska lära, såsom en historisk exponent. Ytterlig- 
heterna tvinga fram hvarandra. Misströstan till den verlds- 
liga maktens förmåga att något utträtta till tsarrikets 
sanna båtnad kan drifva entusiasten till förtviflan om hela 
denna yttre makts berättigande. Och den ryska kyrkans 
i döda former stelnade dogmtro kan förklara en kristen 
radikaHsm af Tolstois art. — Men att förklara är ej 
det samma som att berättiga. Vi kunna förstå honom, 
utan att gilla honom. 

flelt visst har hans filantropi slagit in på oriktig väg. 
Det är icke i en återgång till naturlifvet, som menni- 
skoma ha att söka räddningen undan nutidens sociala 
dände. Det gifves till mensklighetens lyckliggörande 
JDga slika universalkurer, i ett slag skulle föra oss till 
idealtillståndet. Utan det är blott af den historiska ut- 
vecklingen, som vi ha att vänta förhållandenas gradvisa 
förbättrande. För att kunna „taga de fattige till oss", ha 
^ icke att nedstiga till deras ståndpunkt, utan tvärtom att 
steg för steg höja dem till vår. I den riktningen har ut- 
vecklingen gått; århundrade efter århundrade har den 
ena samhällsklassen efter den andra tagits upp inom de 
socialt lyckliggjordas krets. Till sist skola alla blifva 
),öfverklass", då maskinerna utföra „underklassens** arbete. 
Eudast så kan armodets problem lösas. 

Tolstoi har glömt att ett återvändande i yttre måtto 
^iU naturlifvet också snart skulle medföra ett återvändande 



294 EN RYSK BEFORMATOE. 



dertill i inre hänseende. Afstå från vår ekonomiska knl 
tur, från industrin, handeln, statslifvet; och vi måste ocl 
afstå från den andliga kulturen. Sjelfva den allmänni 
bildning, hvars frukt Tolstois milda lära är, skulle snar 
dö ut, om denna lära sattes i allmän praktik, och dermec 
skall den upphäfva sig sjelf och blott leda till ett allmän 
barbari. 

Lika ohållbar är väl ock Tolstois religiösa teori, — 
visserligen mindre i hvad den jakar, än i hvad den nekar. 
Den menniskokärlek, som för Tolstoi är kristendomens 
kärna, är för visso något äkta kristet. Men vi betvifla 
att Jesus hyllade de samhällsfiendtliga teorier, hviLka se- 
dan härmed af Tolstoi förbindas. Hade Jesus fordrat stats- 
maktens upphäfvande, skulle han ej nöjt sig med rådet 
att „gifva kejsaren hvad kejsaren tillhör"; och hade han 
lagt sådant vigt vid krigens upphörande, hade han otvif- 
velaktigt tydligare uttalat sig derom. Och kristendom utan 
evighetstro är väl en alltför djerf konstruktion ! 

Det är hos Tolstoi förtviflade ytterligheter, som mö- 
ta oss. De ega ingen allmäntmensklig betydelse, men de 
bilda en egendomlig illustration till den nutida ryska histo- 
rien, fbrfullständiga den egendomliga bilden af detta ytter- 
lighetemas land, der ingen förmedling finnes mellan ari- 
stokratens lyxlif och vagabondens nöd, ingen mellan den 
öfverförfinade hufvudstadskosmopolitens skepticism och den 
råe påpens vidskepelse. Der är Tolstois förtviflade „an- 
tingen — eller" naturligt. 

Och att han dervid så afgjordt ställer sig på menni- 
skokärlekens, på försakelsens och medlidandets sida, gör 
hans egendomliga bild för oss så personligt tilltalande. 
Hans enkla, vanna hjerta klappar oss tiU mötes från hvarje 
blad i hans skrifter. Det är ett ädelt sinne, hvars bikt 
vi der läsa — en bikt, så ärlig, så anspråkslös, så rörande 
mensklig, att man måste älska dess iörfattare. 

Han irrar, Tolstoi, men det är så rena uppsåt, så 
ädel entusiasm, som för honom vilse, att man vore frestad 
finna det skönare, att med honom fara vill, än med andra 
nutidsledare gå på riktigare vägar, — blott man kunde 
göra det med hans egen barnsligt oskuldsfulla, hjerte- 
vinnande naivitet. 



I månsken. 

Skizz af Bafaöl Hertzberg. 

På spisen i torpstugan brunno några vedträn med en 
klar låga, som framkallade underligt fladdrande och hop- 
pande dagrar och skuggor på stugans golf, väggar och tak. 
De tvenne små fönstren voro betäckta med tjock rimfrost 
och bildade fyrkantiga, hvita fläckar på de svartnade väg- 
garna. En sned och vind väggklocka med smutsig tafla 
och rostig jempendel knäpte långsamt och sömnigt; den 
visade på fem. I den kolsvarta spiselvrån pepo syrsorna 
och blandade sitt enformiga läte med det ännu enformi- 
gare surrandet af spinnrocken, som i jemn takt trampades 
af torparhustrun, der hon satt nära intill spisen, klart be- 
lyst af skenet från brasan. 

På sängen, i hvilken gammal halm stack fram genom 
det svartnade bolstrets grofva lärftsväfnad, satt en mager 
och tärd, ännu ej tjuguårig kvinna och vyssade ett spädt 
barn, som sakta kvidande låg i hennes famn. Hon hörde 
ej tm torpet, utan hade fått stanna kvar, då hon en dag 
dödstrött släpat sig dit in från landsvägen. Der hade hon 
sedan efter några timmar födt sitt barn, hvilket så när 
hade kostat henne lifvet. 

Folket i torpet hade, då de läto henne stanna, hvar- 
ken frågat hvarifrån hon kom eller hvem hon var. Tor- 
parhustrun hjelpte henne under sjukdomen, så godt hon 
förstod, och mat fick hon äfven, det lilla hon kunde förtära. 
Barnets kvidande, som för en stund afbrutit tystna- 
den i stugan, stillade sig åter, och man hörde under en 
halftimme endast spinnrockens surr, väggklockans knäpp- 
ningar och syrsomas pip. 

— Det är bäst att jag går nu, sade den unga kvin- 
nan. Jag har varit här länge nog till besvär. 

— Hvart ämnar du dig? frågade torparhustrun utan 
att se upp från sitt arbete. 

— Jag skall gå hem till min mor. 



I MÅNSKEN. 



— Är det långt härifrån? 

— Nej, det är här strax i grannsocknen. 

— Du har då inte bott hos henne senast? 

— Nej; jag var i tjenst, men sedan körde de bort 
mig. Jag tänkte gå till mor, men orkade inte längre än 
hit. Nu känner jag mig raskare igen. 

— Bli nu här ändå öfver natten. Det är kallt ute, 
och du har lång väg att gå. 

Men hon lät ej öfvertala sig. Torparhustrun satte 
fram en half kaka bröd och ett par salta strömmingar, och 
sedan den främmande ätit några munsbitar, tackade hon 
och begaf sig i väg. 

Torparhustrun öppnade dörren, fÖr att den bortgående 
skulle se att gå ned för de ojemna, af den tilltrampade 
snön hala trappstegen. 

Väl nere på gården, vände kvinnan med barnet sig 
om och gjorde en kort, otymplig nigning fijr värdinnan, 
som stod i eldskenet i den öppnade dörren, omgifven af 
ett moln af imma. Sedan stängdes dörren. Ljusskenet 
försvann och torpet, hvilket åt denna sida ej hade något 
fönster, låg der som en liflös, mörk mässa i skuggan ai 
träden. 

Det var klart månsken. Snön knarrade under föt- 
terna. Gärdsgårdsstörama glittrade af rimfrost. HvarjeJ 
föremål, hvarje den minsta upphöjning på marken kastade 
en skarpt begränsad skugga, som mot den hvita snön er- 
höll en blåaktig skiftning. 

Enrisbuskama och trädens grenar voro nedtyngda d 
stora lager af snö. Från gårdar och torp glimmade har 
och der ett eldsken, och rökpelare stego rätt upp från skor-i 
stenarna. 

Hon hade gått en half timme, då barnet, som var in- 
lindadt i en trasig ylleshawl, började kvida. Hon trodde 
att det frös, tog af sig sin yttertröja, svepte den om bar- 
net och påskyndade sina steg för att hålla sig varm. 

Tre timmar hade hon att gå för att hinna fram. Om 
hon ändå finge åka ett stycke med någon, som hade samma 
väg, tänkte hon och stannade tid efter annan och lyssnade. 
Ingen hade ännu kört om henne. Det var lördagsafton, 
och menniskoma voro ej i rörelse. Detta var helt natur* 



I MÅNSKEN. 297 



igt, tyckte hon. De sutto i sina stugor och fägnade sig 
It vännen och ljusskenet, som såg så lockande ut, till och 
Ded då det föll på den hvita drifvan utanför stugfonstret. 
det värmde redan bara att se på det. 

Hon gick och gick. Det började bli sent och hon 
n&ste skynda. 

I en gård strax vid vägen såg hon genom de stora, 
dara fönstren folket sitta vid sin kvällsvard. På det hvit- 
»kurade furubordet stod en petroleumlampa, tvenne ry- 
tande stenfat, tvenne skålar med mjölk och en rågad bröd- 
corg. Träskedar doppades ömsom i grötfaten och injölk- 
skMama. Vid bordets ena ända satt en ung kvinna med 
ett litet barn på armen. 

Hon gick och gick. Barnet tyngde på hennes arm. 
Torp och gårdar kommo och försvunne, än tätt vid vägen, 
än långt borta, så att blott ett svagt eldsken syntes i fjär- 
ran. Så in i en skog — mörkt på alla håll, mörkt och 
tyst. Endast en svag, dof susning.drog genom trädkro- 
norna. Backe upp och backe ned — dystert, ödsligt och 
tröttsamt. Ibland glesnade skogen, och månljuset trängde 
i långa smala strimmor in mellan träden. Men i nästa 
ögonblick slöt den sig åter som en hög mur omkring henne. 

Hon hörde hästtraf på afstånd. Det kom från samma 
iåll, derifrån hon kommit. Kanske skulle hon få följa med 
den åkande och hvila sig en smula. Denna förhoppning 
gaf henne lif. Hon hade börjat känna sig trött och frusen. 

Trampet af hästfötterna ljöd nu helt nära. Det var 
i en uppförsbaoke. De skulle låta hästen gå fot för fot, 
och kon skulle då begära . . . 

Hon steg bort från vägen i snön. Den var djup och 
gick öfver kängskaftet. Det kändes vått och kallt kring ^ 
analbenen, och en rysning genomilade henne från hufvu- 
det tall tåspetsarna. Armarna orkade knapt hålla barnet, 
^^^ ryggen värkte. Ron skulle velat sätta sig, men ingen 
«en eller stubbe fans i närheten. 

Nu hunno de upp henne. De körde oaktadt backen i 
friskt traf. I släden sutto en fru och en herre, väl ombo- 
nade med pelsverk. En gosse i fårskinnspels satt på kusk- 
bocken och körde. Han gaf hästen en klatsch, och i nästa 

Finsk tidsknft, 1887, U. 19 



298 I MÅNSKEN. 



Ögonblick voro de förbi och försvunno likt en öfver mar- 
ken ilande skugga. 

Hon klef ned på vägen och började igen gå framit. 
Stegen kändes tunga, andedrägten var kort. Hon blåste i 
fingrarna, som voro nästan stelfrusna, och stampade i mar- 
ken för att hålla fötterna varma. 

Barnet började klaga. Hon knäpte upp klädningen 
och lifstyoket, gjorde barnets hufvud fritt från byltet och 
lade det mot sitt bröst, för att värma den lilla, hvarefter 
hon åter omsorgsfullt höljde om honom. Nu klagade bar- 
net ej mer, och hon fortsatte sin väg — backe upp, backe 
ned. När hon var lyckligt och väl hos mor, skulle hon 
nog få hvila sedan. 

Men hvad skulle modern säga, den åldriga modern^ 
som lefde i sin backstuga af menniskors barmhertighet? 
Kanske skulle hon göra som husbondfolket och köra henne 
på dörren. Kanske skulle hon slå henne, liksom då hon 
var barn och fick hugg och slag, utan att hon ens visste 
hvarför. 

Eller kanske modem inte var hemma. Om hon var 
ute i socknen och hjelpte till med julstöket i någon gård, 
och stugan var stängd och kall? Ingen eld i spisen under 
den stora, sotiga grytan med sina tre höga fötter och sitt 
långa skafb, ingen brinnande pertsticka i klykan och ingen 
varm säng — den fyrkantiga sängen med sitt stora hahn- 
bolster, der det var så mjukt och skönt att ligga i värmen 
bredvid modern och der om sommarmorgnama solen alltid 
sken henne midt i ansigtet, så att hon vaknade! 

Hon kom ut på en slätt. Det hade börjat blåsa, och 
vinden dref yrsnö mot hennes ansigte. De kalla fläktarna 
trängde in genom den uppknäpta klädningen, och det stack 
som med nålar i huden. 

Hon kände sig mer och mer frusen. Till och mecl 
barnets ansigte var nu isande kallt. Och ingenstädes syn- 
tes någon gård. Snöfältet låg i det klara månskenet fjer- 
dingsbredt på ömse sidor om vägen, och endast långt borta 
i skogsbrynet sågs, liksom en tätt vid marken tindrande 
klar stjema, ljuset från någon ensam menniskoboning. 

Kanske sktdle hon alls ej hinna fram till mor, tänkte 
hon, kanske var det bestämdt att hon skulle dö här xned 



I läiNSKEN. 



ti barn. Hon slintade ooh föll på knä i drifvaiä. Den 
Alla snön trängde under kjolaina in på benen. Hon blef 
i stånd i samma ställning, för att ej väcka barnet, 8om 
«f tyst och orörligt. Slutligen reste hon sig upp, lörsig- 
gt och mödosamt. Der var något bakom gä^sg&rden. 
xm ryckte till« Det var blott hennes skugga, som rörde 
g. Allt var så hemskt och underligt i det bländande 
osa månskenet. Det liksom lefde och rörde sig bakom 
varje buske. Då var det ändå bättre i skogen, der allt 
ig i skugga. 

Vägen gick nu öfver en bro, under hvilken vattnet 
i var fruset, emedan här var stark ström, Ett stycke 
t$gre upp bildade ån en fors, der några kvarnar voro 
3ygda och från hvilken bruset och dånet bredde sig långt 
ist öfver den tysta nejden. 

Trött och ängslig satte hon sig på en sten vid broäxi- 
iftn och lade barnet i sitt knä, för att få hvila armarna, 
\raiB, kändes som om de varit afslagna. 

Barnet var tyst och rörde sig ej. Hon vek undan 
shawlen för att betrakta dess ansigte. Det var alldeles 
irit^ kvitt som snön i månljuset. Hon kände på det -^ 
det var kallt som is. Hon tog i barnets händer. De voro 
rtyfva. Det var ett lik hon hade gått och burit på. Hon 
itirrade på det med ångest och fasa. Allt var så hemskt 
oct gåtfullt. 

Dödt — hvad var det att vara död? Ledo de döda 
'xfeå? Månne de någon gång vaknade i sina grafvar och 
fe'8o och voro hungriga? Hon hade hört att de stego upp 
om julnatten och höUo gudstjenst i kyrkan. Det måtte 
^^ fasansfullt Hu! Hon var rädd för liket, som hon 
»^lli sitt knä, med den öppna, svartblå munnen, den orör- 
^ blicken och de böjda styfva fingrarna. 
' Hennes hals snördes i hop; hon brast i gråt. 

Skälfvande af köld kom hon slutligen åter till sig 
Hon svepte shawlen tätt om det döda barnet och 

J8 ^pp för att gå, under det hon kastade spökrädda 

^ctar omkring. Midt på bron stannade hon förskräckt. 

^ens återspegling i det forsande vattnet skrämde henne. 
Hon såg ned öfver broräcket. Den svarta, ilande 

^^en bröt sig i vågor mot iskanterna. Den hade en 



300 I MÅNSKEN. 



sådan hast. Den liksom gled dit ned för att komma xuidan, 
gömma sig. Och i det glänsande, svarta vattnet gungade 
och dansade månbilden som en underligt fladdrande Ii 

En tanke vaknade i hennes hjema. Oförberedt, lii 
en blixt kom den. Hon höll byltet ut öfver räokverket ocl 
fålde det i vattnet, der det med ett plumsande ljud i sam- 
ma ögonblick försvann. Sedan stod hon en stund och 
ned i ån. En irossr^sning skakade hennes lemmar, hon 
andades djupt och gick vidare öfver bron, hvars frusna 
bräder knarrade och gnisslade under hennes steg. 

När hon hade bron bakom sig, började hon springa. 

Der kom någon körande. Hon gömde sig hastigt i 
skuggan bland några täta granar. När de kört förbi, vå- 
gade hon sig fram och började åter springa. 

Långt hade hon ej mer hem. Om hon sprang dug 
tigt, kunde hon nog om en half timme vara hos mor. Oé 
hon skulle springa hela vägen, ja det skulle hon. 

Backe upp och backe ned — förbi torp och gårdar. 
Hennes kinder brände, men ändå frös hon. 

Hvem var det, som sprang efter henne och ibland 
kom helt nära? Hon vände skrämd på hufvudet. Det var 
bara hennes skugga, som rörde armarna och benen i språng- 
takt på den månljusa drifvan. 

Hon vände hufvudet åt annat håll — ville ej se . 
ej tänka . . . 



Carl Snoilsky. 



JÖ^å din Delfiport „Förbjudeii 
ingång^' länge nog man läste, 
och ett: „Eör ej, stör ej guden! 
Tyst blott, lyss blott till oraklet", 
der en hemlig Python hväste. 

Se, då skimrar det i dalen, 
elyseiska toner klinga, 
Eros sigtar mot portalen, 
och vid genljud i Parnassen 
riglar efter riglar springa. 

Som Apollo Musagetes 
står din ande Ijusomsvallad 
för vår blick, liksom ur Lethes 
djupa, dunkelhöljda flöden 
plötsligt bland oss återkallad. 

Luftigt mantelns vågor bölja, 
näsans fina vingar flämta, 
plektem blixtrar. Med dig följa 
Klio, Erato, Euterpe; 
och omkring dig gratier skämta. 

Hör, hvad sus i lummig lager; 
se, hvad blickar ifrigt vändas 
mot det håll, der fram du drager 
med ditt följe, som när vårens 
skära förstlingsstrålar tändas. 



302 P0E8I. 



I hvar bild, hvar tanke glöden 
röjes af ditt skaldehjerta. 
Du har färg fÖr alla öden, 
toner för hvart festligt jubel, 
för hvar snyftning, för hvar smärta. 

Om än lifvets dissonanser 
ej hos dig titaniskt kämpa, 
sjuda de i dina stanzer, 
konstnär, icke mindre mäktigt, 
derför, att du vet dem dämpa. 

Ofta midt i lif^ets öken 
älskar du i sköna stunder 
trolla fram bland lätta töcken 
strimman af din längtans stränder, 
dina hesperiders lunder. 

Örat ber hvarfe genljud stanna, 
hjertat klappar Ijuft betaget, 
sjelf du suckar dock. Din panna 
bär ett moln bland rosenskimret, 
det besjungna „vemodsdraget". 

Nya kratrars lavaströmmar 
ser du upp ur djupen bryta, 
men ditt spann med gyllne tömmar, 
som vid vindars gny Poseidon, 
kör du trygt, hur än de ryta. 

Se, hur knutna händer skakas! 
Hör den vilda upprorssången I 
Plats för dig då plötsligt makas, 
du skall lugna, du skall leda . 
den ur bojan löste f&ngen. 

Så i de betryckta hjertan 
ljus och glädje upp du tänder; 
så, der brottet följs af smärtan, 
hvarest knapt en stjema lyser, 
trösteljud din lyra sänder. 



POES I. 303 

O, hvar lärde du med nöden 
så for hennes oflfer känna? 
Ej ur Aganippes flöden, 
de berusande, de rika, 
välde förr en lust som denna. 

Dock hvi spörja, dock hvi fråga? 
Dold som lifvets egen åder 
är ock hvarje själs förmåga. 
Hon sitt ursprung, hon sin källa 
i sin verkan blott förråder. 

Väl, så låt din plekter spela, 
lät din lyras guldvåg svalla. 
Skuggorna du skall fördela, 
och ditt namn bland deras skimra, 
som vi ljusets kämpar kalla. 

Sjung som vårens första lärka, 
sjung om sol, fastän det fryser. 
Snart dock, snart skall solen verka, 
bryta isen, drifvan smälta. — 
Snart på blomsterfält hon lyser. 

Lotttn von Zradmer. 



I bokhandeln. 

Borgareståndets protokoll vid Borgd hndtdag år 1809: 411 
B. 8:0. Helsingfors 1886. (Skrifter utgifna af Svenska literatur- 
sällskapet i Finland, IV). 

Denna del af Svenska literatursäUskapets i Finland publi- 
kationer innehåller borgareståndets vid Borgå landtdag protokoll, 
dess besvär och petitioner samt utskottens betålnkanden med åt- 
följande bilagor. Huruvida det varit skäl att intaga utskotts- 
handlingarna kan synas tvifvelaktigt, då de till största delen förut 
blifvit publicerade i ridderskapets ooh adelns af B. de la Cha- 
pelle 1862 utgifna protokoll. Det vidlyftiga specialförslaget till 
räntepersedelomsättning är visserligen nytt, men dess betydelse 
från kameral eller historisk synpunkt kan icke skattas högt, d& 
det, oaktadt all civil- och ekonomie-utskottets flit, genom förhål- 
landenas natur blef ett hastverk, som sedermera lemnades obe- 
aktadt. 

Af stort intresse äro deremot ståndets debatter, ehuru i all- 
mänhet icke någon öfverlägsen parlamentarisk begåfning i dem 
framträder. Endast en af ståndets medlemmar, representanten för 
Kaskö, superkargören Peter Johan Bladh var en betydande tala- 
re. Från första sammanträdet till det sista var denne under kri- 
get hårdt pröfvade man ståndets ledare, inflytelserik såväl genom 
begåfning och kunskaper som genom den erfarenhet han vid flera 
svenska riksdagar vunnit. Han ryckte ståndet med sig, då den 
vigtiga frågan om myntväsendets ordnande behandlades. Förut- 
seende de mångfaldiga svårigheter, som genom det ryska myntets 
antagande tiU hufvudmynt skulle framkallas, yrkade han beslut- 
samt att det svenska bankomyntet skulle förblifva Finlands huf- 
vudmynt „till den lyckliga stund, då Finland en gång får egen 
bank och eget mynt*'. Olyckligtvis anslöto sig de öfriga stånden 
icke i denna fråga till borgareståndet. Märkeligt är äfven Bladbs 
varma afskedstal till ståndets medlemmar. Påpekande de svårig- 
heter af mångfaldig art, som stått att öfvervinna, uttalade han 
det hopp, att en ef^erverld snarare skulle „förundra sig öfver der 
vi kunnat åstadkomma, än att det icke blifvit fullkomligare. Men 
sämja ger styrka: många händer göra arbetet lätt: och gemen- 
samt väl uti svåra belägenheter sammanjämkar sinnena.** Att 
ståndets öfriga medlemmar mindre framträdde berodde delvis p& 
att man i alla vigtiga fall på förhand enskildt sammanträdde un- 
der talmannens ledning för att, såsom Bladh i det sistnämda ta- 
let anmärkte, vinna enighet och undvika vidlyftighet ooh onö- 
digt gräl vid de offentliga sammanträdena. Var en fråga sålunda 



I BOKHANDELN. 305 



redan på förhand afgjord, kunde man icke känna sig lockad att 
vidare nttala sig. Men äf^en tyckas de flesta af de nitton represen- 
tanterna haf^a saknat den politiska bildning, som det pariamen* 
tariska lif^et kräfver. De handlade med takt och moderation i 
de allmänna frågorna, men voro ej mindre ifriga, då ståndsintres- 
sen voro på dagordningen, såsom då det gälde förbud mot landt- 
handel och bondeseglation eller skydd mot intrång i städemas 
handel och yrken. Denna ståndsegoism, som är betecknande för 
en tid, då stånden ännu voro vida fastare korporationer än i våra 
dagar, framträder icke blott i debatterna, utan äfven i ståndets 
besvär och petitioner, som derför äro af ej ringa kulturhistoriskt 
iatresse. — Vid arbetets tryckning har en af expeditionssekrete- 
men A. Gripenberg till Svenska literatursällskapet öfsrerlemnad af- 
ärift blifvit följd, dock så, att korrekturläsningen skett med led- 
zQDg af den i kejserliga senatens ekonomiedepartements arkiv for- 
made ursprungliga handskriften. Den bifogade person- och sak- 
listan är uppgjord af mgr E. Lagerblad. 

Sven^a literatursällskapet beslöt under hösten 1885 att 
inlkandigt utgifva bondeståndets protokoll vid Borgå landtdag, 
hvars publikation redan 1862 påbörjades af K. K. Tigerstedt, men 
genom tillfälliga omständigheter blef afbruten. Om äfven preste- 
ståndets memorialprotokoll blefve tryckt genom sällskapets åtgärd, 
sldle handlingarna från det ständermöte, som lade grunden till 
vårt nuvarande statsskick, så vidt de nu äro kända, vara full- 
ständigt tillgängliga för allmänheten. 

HL. a. S. 

Heinrich Heine: Bunoelmiaf . anomentanut Oskar UotUa; 
^7 s. Erfors 1887, Ot. W. Edlund. 

I Heines „Buch der Lieder** förklinga den romantiska sko- 
laiia sista, smältande toner måhända Ijufvare än någonsin förut, 
medan på samma gång smattrar den signal, som bådar en ny 
^^- Heine är i en sällsam, en tjusande förening sitt lands stör- 
sta lyriker och en af verldsHteraturens mest betydande satiriker. 
Att öfversätta Heine är och blir i alla tider en af de svåraste 
°PPgifii:er. Att gripa den fina, mångskiftande stämningen, att 
återgifvra dessa innerliga, nyckfulla, Ijufva, trotsiga och hånande 
stanser, i hvilka han, den mest subjektiva af alla lyriker, blottar 
ött smärtfolla lif, sina fröjder och sin ruelse, är en uppgift, desto 
svirare som Heine i sitt eget modersmål frmnit en före honom 
obegagnad skattkammare för att gifva form och lif åt sina stro- 
fer. Ty Heine rör sig icke på kotumen, då han diktar ; det är hvar- 
<%88pråket, folkvisans naiva bildverld, som är hans poetiska ut- 
f^stning. I följd af den stora frihet, hvarmed Heine behandlar 
sitt språk, måste till och med vid öfversättning till ett så nära be- 
s^ägtadt språk som svenskan dikterna förlora en stor del af sin 
Ägring; vi tänka härvid främst på de i flere afseenden förtjenst- 



306 I BOKHANDELN. 



Mia öfversättningaxna af K. Collan, K. Benvall och H. Bin^ 
Att plantera dessa blommor i den finska jordmånen har varit et 
svårt arbete, och vi kunna icke annat än förvåna oss öfver at 
hr Uotila lyckats så pass som han det gjort. För att visa hvilk 
svårigheter hr Uotila haft att kämpa med, vilja vi här neck 
aftrycka exempelvis den allbekanta sången ^Du bist wie ein 
Blume". 

Sa ölet niinkuin kukka, Du bist wie eine Blume, 

Niin kuulas kauneinen: So hold und schön und rein: 

Kun katson kasvois, murhe Ich schau' dich an, und Wehmuth 

Mun hiipii mieleheu. Schleicht mir iu'8 Herz hinein. 

Ma taivaaU anon, etta Mir ist als ob ich die Hände 

Sois kaikkivaltias Aufs EEaupt dir legen 8ollt\ 

Sun saaatumatta olla, Beteud, dass Gott dich erhaite 

Noin kaunis kuulakas. So rein und schön und hold. 

Ordet kuulas, som användes i andra raden, betyder genom- 
skinlig och återger således mindre lyckligt originalets „hold nnd 
rein" ; för öfrigt är ordformen icke riktig, utan bör den heta kun- 
lakas (jfr sista ordet i sången) eller kuulea. „ Wehmuth", ett ord 
och ett begrepp som är så genomgående hos Heine, återfinnes 
icke i finska språket, „ murhe" likasom suru betyder bekymmer, 
sorg. I de rent berättande dikterna, i romansenia, exempelvis 
Don Ramiro, Belsazar, Die Botschaft — men icke Sota-urhot 
som är svagare — kommer originalet, som naturligt är, bättre 
till sin rätt. Då det deremot gäller att finna och behålla den 
rätta stämningen, sker detta ofta på bekostnad af en riktig tolk- 
ning. Bland de bäst öfversatta dikterna är den undersköna „Diel 
Widlfahrt naoh Kewlaar", hvars af innerlig värme och naiv tro 
genomandade stämning, bättre än de kärleksdmckna, de satiriska 
och epigrammatiska stanserna, ligga för språket och antagligen 
äfven för författaren. — Att, som öfversättaren tillåtit sig, lokali- 
sera Heines dikter är absolut förkastligt. Hvad tycker läsaren 
exempelvis om följande verser i den lustiga allbekanta »Mir träumt, 
ich bin der liebe Gott", verser som dessutom eljes i sin byggnad 
äro misslyckade? 

Hänt' &lä etsi luennoilt', Such ihu nicht im Koliegiuniv 

Yaan viini-bodegasta(!); Such ihn beim Glas Tokaier; i 

Äl' etsi emåkirkoista, Such ihn nicht in der Hedwigskirch.' 

Vaan kappelista vasta.(!) Such ihn bei Mamsell Meyer. 

Pääkaupunki nyt riemuitsee Wie freuen die Berliner skh, 

Ja syömingeihin rientää; Sie ffehen schon ans Fressen, 

Senatinherrat ränneistä Die Herren von dem Landgericht, 

Jo lakkii viinilientä. Die saufen aus den Gossen. 

Vårt slutomdöme blir dock, i betraktande af de svårigheten 
en öfversättning af Heine medför, att öfversättaren lyckats öf^el 
förväntan. Hans språk är böjligt och klangfullt, han känner sia 
finska, har öra för dess finaste skiftningar, och måhända liaff 



I BOKHANDBLK. 307 

denna omständighet gjort att han användt alltför rikligt af 
denna moderna, nybildade ordskatt, som ännu icke vunnit full 
barskap inom sprfiket och som derf ör understundom verkar tyngande 
)ch hämmande på den naiva och folkeliga enkelheten, sä nödvändig 
i kvarje öfversättning af Heine. 

J. A. 

Cloes Lundin: Alina Frank. — Bland Bränningar — Röda 
ban; 248 s. 8:0. StUm 1887, H. Geber. 

I dessa trenne berättelser dokumenterar sig den kvicke kröni- 
kören som en novellist af rang. Den första berättelsen rör sig 
bing ^t kärleksförhållande mellan den högtbegåf\rade skådespeler- 
skan Alina Frank och teaterrecensenten Elof Bäck. Med intresse 
%r man tråden i berättelsen, hvilken dessutom lemnar förf. till- 
be till några af dessa realistiska Stockholmsbilder, som städse ut- 
gjort Claes Lundins styrka. Der finnas hos den kameleontskiftande 
onga damen så mänga lefvande små drag, som tyda på att Alina 
IWk icke är en fantasiskapelse, utan en karakter i sina väsentli- 
|Mte delar studerad efter modell. Dessa subtila och plötsliga om- 
^astoingar mellan varma, rika, erotiska känslor och kärleken till 
boosten, ofta grumlad af konstnärsfåfanga och afund, äro åter- 
pfiöi med både verve och finhet. Förf. är icke alltid fullt objektiv, 
iaD skymtar fram då och då i en och annan hälft skämtsam, hälft 
satirisk släng. 

Den andra af berättelserna „Bland bränningar*' är ett skär- 
girtoVentyr, framstäldt i den gammalmodiga formen af bref 
ffleDan Alrik och Yngve, den senare hjelten i berättelsen, samt 
ftmdborg och Yngves moitié Agda. Vi kunna icke underlåta att 
fora den generela anmärkningen att mannen hos flere af de mest 
^tående moderna svenska författare och författarinnor spelar i 
]«nibredd med kvinnan en öfverhufvudtaget slät rol. Elof Bäck 
icen föregående berättelsen är temligen „grön" vid sidan af den 
'öoluta Alina. Herr Yngve, som skrifver så långa bref (i våra da- 
^)i år icke utan en stor portion af naivité. Han längtar efter 
jj^ieles oförfalskad, gen.omärlig natur, ger sig af till bohuslänska 
"^^ och lefver som en eremit ute i skärgården. Det oaktadt 
?^ han på den viljestarka, naturliga, genompräktiga Agda, som 
J^nar honom med en bildad societet och med nutidslefvemet. 
^ det gör hon rätt i, ty sådan Yngve fi:«m8tår i hvad man lä- 
■^ i bana bref och främst i hvad man der läser mellan raderna, 
** han utan tvifvel innan kort drifvits tillbaka till en 
^<^eni aocietet af annat slag och med annat lefveme. Han är 
^ älskvärd, varmhjertad, spirituel ung man, men icke af samma 
^ som skälgårdsfolket, och det är väl just derför han beundrar 
^^^ Bland „bränningama'^ finnas förtjusande skärgårdsbilder, 
^^ måhiingar med brännande solljus, skvalpande vågor och 
^ stänk af skum. Lägg dertill personer, som i botten känna 



308 I BOKHANDELN. 



den i våra dagar halffc förgätxia konsten att skrij^a bref, icke sä- 
dana der moderna memorandnm-lappar utan riktiga, spiiituela 
bref med innehall och afalutade perioder, sädana man skref i bör- 
jan af seklet, och man måste medge att den Ulla bei:ättelsen, som 
egentligen ligger utom fbrf:s milieu, är i hög grad underhållande. 
Den sista berättelsen „Ilöda fanan^' är ett gripande minne 
från striden mellan pariserkommunen och „les versaillais". 



J. A. 



Eu sehius Licht: Sören Bast et comp. Öfvers, af B. f. c; 
211 s. Tammerfors 1887, Emil Hagelberg. 

Under den gemensamma benämningen „Jemvägs bibliote- 
ket" har förläggaren för afsigt att utgifva en serie lättlästa no- 
eller. Vi måste medge att förläggaren knappast kunnat hitta på 
en bättre början för ett jemvägsbibliotek. Sören Bast, en ung 
bokhållare, träffar under en fjorton dagars rekreationsresa på ett par 
reskamrater, farmaceuten Flack, kallad lakritsrådet, och dennes 
kusin „den lilla guds engeln" Tina Flack. Med dessa upplefver 
han flere de mest befängda äfventyr, i synnerhet sedan de anslutit 
sig till ett resande teatersällskap och i komikern, buktalaren 
Madsen funnit en öfverdådig och glad gammal-imgkarl. Med en 
bred, godmodig humor, kännetecknande för mer än en af de 
danska skriftställarene, äfven derutinnan att den understundom 
slår öfver i sentimentalitet, hopar förf. löjliga karakterer och ko- 
miska situationer i sådan mängd, att det skulle räcka till för en 
fem akters fars med diverse tablåer. Då karaktererna emellertid 
icke äro öfverdrifna till karrikatyr och situationerna fella si^ 
temligen osökta, verkar det hela piggt och muntrande. Som tids- 
fördrif försvarar sig boken lika väl som Die Familie Buchhok 
och dess desoendenter. Om öfversättningen är just intet att an- 
märka; frånsedt några danicismer löper den skäligen ledigt. 

J. A. 



Kr is tian Glöers en: Mindre FortoeHinger: 184 s. 8:o. 
Kjöbenhavn 1887, C. A. Reitget. 

De sex små berättelser, som innehållas i ofvannämda sam- 
ling, vittna hvarken om någon originalitet eller någon större be- 
gå&ing hos förf. Man har ju otaliga gånger förut läst om den 
duglige arbetarn, som mister sin tjenst derför, att hans förmän 
äro nog inskräkta att ej tillstädja honom en personlig öfver- 
tygelse i politiska och sociala frågor, som kommer hem med den 
sorgliga nyheten som julgåfva åt hustru och barn, som småningom 
sjuder ned i fattigdom och elände af brist på arbetsförtjenst och 
som slutar med att frysa ihjäl en kall julnatt. Eller hvem känner 
icke historien om den unga lotsen, kungen bland lotsarna, som 



I BOKHANDELN. 309 



omiommer i stormen på. hafvet och lemnar sin nnga hustru i för- 
tviflan. Eller om den präktiga doktorn, som icke vågar bedja den 
flicka han älskar att lemna sitt glada, bekväma hem för att med 
honom dela hans mödosamma lif, tills slutligen ett samtal dem 
emellan, just innan han reser, ger saken en lyckligare vändning? 
Men om de ämnen förf. behandlar således ingalunda äro nya, 
förstår han dock att genom ett ledigt framställningssätt och ge- 
nom, enskilda pigga ställen göra sina berättelser till ett angenämt 
tidsfördrif for den, som har godt om tid. Emellanåt kommer han 
äiven fram med satiriska anspelningar mot prestema, t. ex. då han 
låter stiftsprostens kristliga kärlek, tack vara det stora honora- 
ret, skyla öfver öfverstelöjtnants Donners privata lif i det liktal 
han håller öfver honom, då han under ftdl musik föres till graf- 
ven, en liten skiss i hvilken förf. synbarligen är påverkad af 
Dillings sätt att berätta. Han ger ock en släng åt de ifriga folk- 
ledarena, som ofta stjelpa i stället för att hjelpa o. s. v. Den 
kanske bästa af dessa berättelser är en liten bit verklighet, som 
M ger oss ur lifvet i en norsk småstad 1870; med spändaste 
intresse följer man der med det tysk-franska kriget, och till for- 
mån för de sårade fransmännen uppföres ett litet originalstycke, i 
hiilket en norrman i ballong kommer från Paris till småstaden. 
Idén med det lilla stycket föreföll dubbelt lyckad, då någon tid derpå 
en Terklig ballong med två firanska luftseglare sänkte sig ned på 
Li-fjeld i Thelemarken, och man fick säga att detta blott var 
plagiat. Hade alla fbrfrs berättelser varit lika mycket* tagna ur 
verkligheten som denna, hade ingenting annat än godt varit att 
säga om dem, då ju den ton, som genomgår dem alla, är god 
och vänlig. 

g~p. 

Robert Tiger stedt: Fysiologiska principer för kroppens 
Daring; 216 s. 8:o. Sthlm 1887, O. L. Lamm; 3 kr. 

I detta arbete, som utgör den första af de på Oskar Lamms 
förlag utkommande medicinska handböcker, ger oss förf. uti tio 
föreläsningar en öfversigtlig framställning af näringsfysiologin på 
Jess nuvarande ståndpukt. Boken, som redan genom det behand- 
lade ämnets stora praktiska betydelse är af mycket intresse, 
rinner ännu mer derigenom att der finnas sammanförda de 
»igtigaste resultaten af senaste årens undersökningar på detta 
j^ebit, hvilka, spridda som de äro i en mängd olika broskyrer 
»ch tidskrifter, ofta nog undgå att uppmärksammas af andra än 
ysiologer ex professo. Då dertill ännu kommer att förf. i sina 
öreläsningar på ett öfverhufvudtaget enkelt och klart sätt i en 
latnrlig ordningsföljd framställer de fysiologiska principema för 
toppens näring, så kan man ej annat än med synnerlig tillfreds- 
täUelse helsa arbetet såsom en välbehöflig tillökning i den me- 
dicinska handboksliteraturen på svenska. Ehuru vi här icke när- 



310 I BOKHANDELN. 

mftre ingå på bokens innehåll, må dock framhållas den rikliga 
mängd tabeller och grafiaka teckningar, medelst hvilka förf. på 
ett åskådligt och öfvertygande sätt framhåller vigtiga, fysiologi- 
ska sanningar. Särskildt värda uppmärksamhet äro de af förf. 
anförda, på en mängd nyare midersökningar baserade beräknin- 
garna af den mängd spännkraft (potentiel energi) — uttryckt i vär- 
meenheter — , som vid olika kostsatser tillföres organismen. Med 
stöd af de dervid frmna värdena, som äro fullt jemförbara med hvar- 
andra, kan med största lätthet afigöras huruvida ifrågavarande 
näring frdlt motsvarar individens b^of eller ej. 

Om ock arbetet hufTudsakligen är a&edt för låkare och 
medicinestuderande och bland dem helt säkert kommer att vinna 
en ganska stor spridning, så förtjenar det dock äf^en att blif^a 
kändt af hvar och en, som hyser intresse för den menskliga orga- 
nismens lifsförrättningar, samt i all synnerhet af alla dem, å hvilka 
det ankommer att bestämma och anordna kosten för större grap- 
per af menniskor, såsom vid fängelser, fattigförsörjningsanstalter o. d. 

V. 8-ff. 

Carl Yogt og Friedrich Specht: PaUedyrene beskrevne 
og illustrerede; oversat af W. M. Scheyen; med omtrent 300 il- 
lustrationer, hvoraf 40 helside billeder; XXTT+424 s. 4:o. Kri- 
stiania 1886, Ålb. Cammermeyer. 

Sällan har ett populärt arbete utkommit af så högt både konst- 
närligt och vetenskapligt värde som Vogts och Spechts praktfulla 
planchverk „Die Säugethiere'^ Det som vid verkets första betrak- 
tande tilldrager sig uppmärksamheten är de särdeles naturtroget och 
fint utförda bilderna, af hvilka i synnerhet helsidstafloma såväl i af- 
seende å teckning som tryck höra till det bästa man någonsin 
får se. Äfven texten, skrifven af den snillrike naturforskaren Car\ 
Vogt i Geneve, som är känd för sin förmåga att på ett klart och fäng- 
slande sätt behandla vetenskapliga ämnen, sluter sig på ett vär- 
digt sätt till afbildningama. Särskildt intressant är inledningen, 
der förf. gifver en allmän framställning af däggdjurens organisa- 
tion, utbredning och härstamning, samt hans öfversigter i slutet 
af beskrifhingen på hvarje ordning af dithörande djurs geografi- 
ska utbredning och härstamning. I allmänhet måste om texten 
sägas att förf. mindre lagt an på att berätta anekdoter ur dägg- 
djurens lif än att gifva en bild af hvad den moderna vetenska- 
pen lärt beträffande denna djurgrupp. Till att på ett klart, kor* 
rekt och underhållande sätt utföra denna uppgift kan man i £o- 
ropa för närvarande knappast finna någon lämpligare person äri 
just Carl Vogt. 

Det ligger nära till hands att göra en jemförelse mellan 
ifrågavarande arbete och första delen af Brehms hos oss allmäiir 
spridda ,J)jurens lif*^ Hvad bildemas naturtrohet och konstoär- 
liga utförande beträffar, måste Spechts arbetei ställas betydlii: 



I BOKHANDELN. 311 



högre än Brehms. I afseende ä stilen äro både Carl Vogt och 
Brehm mästare. Medan intresset vid läsningen af Brehms arbete 
kalles spändt hnfvudsakligen till följd af föif s skarpa uppfattning 
tf djorens lefnadsvanor ooh hans lätta, behagliga sätt att berätta 
m mängd drag och anekdoter, som belysa dessa, intresserar Vogt 
genom sitt vidsträckta och mångsidiga vetande, sin djerfva kom- 



Det är derför vi våga hoppas att det såväl till inre halt 
wm yttre prydlighet ovanligt värdefiilla arbetet genom denna 
norska öfversättning kommer att vjzma en vidsträckt spridning 
Ue allenast i Norge utan äfven i de öfriga skandinaviska länderna. 

OflO. Nflt. 

Allan Aschan: Lärobok i oorganisk kemi, afsedd fomämli- 
i^st för den £ärmaceatiska undervisningen, för tekniska skolor 
»mt för sjelfstudiuin; 200 s. 8:0. Borgå 1887, Werner Söder- 
ström; 3 mk 75 p. 

Demia lärobok är enligt förf:s inledande förord närmast af- 
Mdd för dem som ^aldrig nå akademisk medborgarevärdighet, 
^ redan från skolbänken träda ut i lifvet som 3rrkesidkare'^ 
& klar och korrekt framställning samt ett lämpligt urval af fakta 
^^ något som fordras af hvarje lärobok, icke minst i en så- 
^ som denna. Då den svenska literaturen redan eger sä goda 
^oböcker, som t. ex. den af professor Cleve, blir det ingalunda 
%n lätt uppgift att producera ett arbete, som bättre skulle mot- 
sva de nyss antydda fordringarna. Under sådana förhållanden 
v det äfven lätt förklarligt att ett förstlings försök, sådant- som 
^ ^AJians bok, ej kunnat utfalla tillfredsställande. Den af förf. 
^ofvade populära framställningen skiljer sig från den man är van 
«t finna i öfriga läroböcker: dels genom ett naivt uttryckssätt, 
*^ vid framställningen af begreppet „egentlig vigt*', dels ge- 
Dom flere inkorrekta uttryck och uppgifter. Pör att motivera en 
^ sträng dom vill rec. här upptaga några belysande exempel. 
•Semin är en vetenskap, som visax oss, hvad alla föremål egent- 
h^ äro" — och mänga liknande definitioner finnas. „Organi- 
m äro de föreningar, som förekomma uti lefvande organismer, 
^er efter hand genom omsättning kunna bildas af sådana** — denna 
defiidtion gör äfven växtaskan till en organisk förening! En mät- 
^lösning angifves ä sid. 26 vara detsamma som en koncentre- 
^ losamg. Å sid. 6 läses: „£medan värme utvidgar kroppar 
^tätheten hos deras massa sålunda är mindre i hetta än i köld, 
j^^^faias den egentliga vigten alltid vid (!) vanlig temperatur el- 
ler 4-150." Det synes alltså vara förf. obekant att den egentliga 
^gten hanföres till vigten af -^4° varmt vatten såsom enhet. 
. Den svagaste delen i läroboken utgör dock den alltför tidigt 
^ framställningen af den vigtiga läran om radikaler, efyror, 
^ och salter. Här råder nämligen en sådan oordning och 



312 I BOKHANDELN. 



brist på bestämdhet, att detta grundläggande kapitel blir rent af 
oanvändbart. Ehuru förf. skarpt skiljer mellan s3rror och anhydri- 
der, identifieras baserna med de så kallade basiska oxiderna. Be- 
greppen valens och basicitet forvezlas allt som oftast. Såsom prof 
på framställningen i öfrigt taga vi det ställe (s. 32), der fbrf. sä- 
ger att svafvelsyreanhydriden „såsom kemiskt verksamt svafvelsyre- 
hydrat binder en molekyl vatten", hvarmed menas att svafvelsyre- 
anhydriden icke vore kemiskt verksam, men genom upptagande 
af vatten skulle förvandlas till kemiskt verksam svafvrelsyra. 

Urvalet af fakta är bättre lyckadt, ehuru förf. här trott sig 
möta den största svårigheten. Likväl kunde äfven här göras an- 
märkningar, dem vi dock vilja bespara läsaren. 

Arthur Blndell. 

F. W.: Vähäsen Amenkasta eli kertoelmia matkoilta; 144 s. 
8:o. Hifors 1887, G. W. Edlund; 1 mk 50 p. 

Förf. söker i denna broskyr gifva sin läsarekrets en inblick 
i amerikanska förhållanden och särskildt i sådana, med hvilka en 
emigrant till det fjerran landet får göra bekantskap. En stun- 
dom i minsta detalj gående beskri&ing om förf:s resa och 
derunder timade äfventyr utgör den inledande delen. Bilder nr 
reselifvet framställas med liflighet. Emigrantångarens matordning 
för passagerame å fördäck utgör särskildt föremål för en klan- 
drande uppmärksamhet och delvis nog krassa uttryck. Skildrin- 
gen af det lif och den rörlighet, som utvecklas vid emigrantemas 
landstigning, är trogen. Äfvenså torde beskriihingen om alla 
förf:s erfarenheter och öden efter det han begifvit sig ut på 
arbetsförtjenst i Amerika vara riktig. Alltför ensidigt afgifvas 
dock på grund af enstaka erfarenhetsrön allmänna omdömes, 
hvilka icke äro fullt tillämpliga. Sålunda beskylles den ameri- 
kanska nationen för bedräglighet. Förf. har synbarligen ända 
från början råkat ut för folk, som på hans bekostnad sökt rikta 
sig. Härtill kom hans okunnighet i engelska språket, hvilken 
erkännes såsom en bland orsakerna till hans ständiga missöden. 
Det svåraste bland dem drabbar honom, då han vill rädda en 
herres cylinderhatt, hvilken vinden drifvit under ett i gång va- 
rande bantåg. Han råkar nämligen mellan tvenne vagnar, hvilka 
skada honom betänkligt. Qenom en landsmans mellankomst blir 
han inlogerad på ett sjukhus, der han åtnjuter kostnadsfri läkare- 
behandling och vård en längre tid. Här förefaller honom allt i 
sin ordning, utan att dock något erkännande gifves den ameri- 
kanska offervilligheten, hvilken så vackert framträder i de mång- 
faldiga barmhertighetsanstaltema öfverallt i Amerika. Om också 
mot sjukhuset ingen klandrande anmärkning göres, så blir ortens 
fattighus, dit berättaren efrer en längre tids vistelse å sjukhuset 
hamnar, föremål för tadlande beskrifiiing* Föreståndaren skildras 
som en grym, samvetslös herre, hvilken gör sig goda dagar på 



I BOKHANDELN. 313 



de intagnes bekostnad. Uselheten här öfsrerträifar om naöjligt 
deB bland fordäckspassagerarene under färden rådande. Man får 
dock slutligen veta att denna uselhet ej ingår i programnaet. 
Vid upptäckten af det bedrägliga förfarande, hvarigenom förestån- 
daren tillskansat sig 17,000 dollars, blir han afsatt Vår förf. 
afbryter tvärt sin berättelse med beskriftiingen om vistelsen på 
fattighuset, hvilket han lemnar i följd af iråkad tvist med före- 
ståndaren. Hvart han begaf sig och hvilka äfventyr åter mötte 
honom torde måhända en ny del af arbetet upplysa om.. 

Såsom en oMlständighet i uppgifter må nämnas att längd- 
mått och temperaturgrader anföras utan bestämning af deras art. 
Eent af fabulösa måste vägafstånd, köld- och värmegrader före- 
falla de troligen många läsare, som icke tänka på att här är 
fråga om engelska mil och Fahrenheits grader. I det hela må 
sägas att arbetet for finska läsare kan erbjuda mycket af intresse, 
men att förf; ej lyckats frigöra sig från medförda fördomar, efter 
hvilka han betraktar och bedömer de förhållanden han skildrar. 
— Mot framställningssättet och språket vilja vi endast anmärka 
några tunga meningar, några ovanliga ord och uttryck samt det 
fria, ehuru konsekventa användandet af ,,täytyy" såsom personligt. 

K. T. B. 

Z J*. Cleve: jS[öw%'ewÄa^ateoj?j?i, peruspiirteiltäänesitetty; 
snomensi J. O. Sonck. 416 s. 82. H:fors 1886, G. V. Edlund. 

Angående detta lä^ge väntade arbetes svenska original har 
redan förut i Tidskriften ett omdöme uttalats (Tom. XIX s. 466). Det 
teaktansvärda arbetets imlehåll behöfver ref. så mycket mindre 
teröra, som han i hufvudsak är ense med rec. så väl angående 
hökens stora förtjeneter som ock beträffande de punkter, der han 
är af olika åsigt med förf. Det är således hufvudsakligen om 
arbetets finska omklädnad vi hafv^a att här uttala oss. Origina- 
let är affattadt i mycket noga afvägda ordalag, stilen är så ut- 
preglad. ofta så strängt filosofisk, att läsaren blott efter långva- 
rigt begrundian^e af de olika meningarna får klart för sig deras 
innehåll och inbördes sammanhang, I följd häraf, tro vi, kan arbetet 
ej, såsom förf. menat, vara en lämplig lärobok för folkskolelärare- 
seminariema,. helst som folkskolaai äfven e]jes är i detta afseende 
Dog mycket förbisedd. Men äfven för en finsk öfversättare uppstå ur 
Btt sådant sknfsätt många svårigheter. Finskans uttryckssätt och 
den finska terminologin äro ännu icke fullt stadgade på detta om- 
'åde; Hkväl niåste (översättaren sträfva efter ett ledigt språk och 
illika så ordagrant som möjligt återgifva originalets utpreglade 
ittryck. I detta svåra arbete har emellertid hr Sonck enligt vår 
isigt lyckats. Haas finska löper otvunget och är lätt förstådd, 
ifven då det gäller vetenskapliga ting. Originalet har han noga 
itergifvit, någon gång nästan for ordagrant, hvarigenom i hans 
'fversättniBg insmugit sig en och annan styfhet, som dock sällan 

Finsk tidskrift; 1887, U, 20 



314 IBOKHANDKLN. 

kan stämplas såsom ofinsk sveticism. — En egenhet har öfvers. 
i sin ortografi: han skrifver t. ex. iarkotaSf kifjotusharjotus, eme- 
dan det för menige man vore omöjligt att åtskilja hvilka bland 
dylika ord böra skrifvas med i och hvilka utan. Vi tro dock 
att det ej bör falla sig alltför svårt att i folkskolan lära den olika 
härledningen af dessa ord. Och dessutom, om vi en gång beträda 
denna bana, få vi t. ex. ej iakttaga åtskilnaden emellan kun och kum, 
som nästan uteslutande tillhör skriftspråket. Också skrifver hr 
S. sittenkun, ennenkun o. dyl., ehuru dessa relativa och komparfl- 
tiva uttryck för tid, „efter det 5om*', „tidigare öw", böra skrif- 
vas med kuin och dessutom helst fördelas på tvenne ord. Vi hafva 
här upptagit denna obetydlighet för att söka hindra den finska rätt- 
skrifningen från att råka på afvägar, då till och med en så van öf- 
versättare som Aatto S. icke ännu tyckes hafva kommit till en 
bestämd öfvertygelse i frågan. 

0. a. 



Dokt. M, Luthers Lilla katekes med bibliska exempel od 
bibelspråk försedd; förslag uppgjordt af A. W. Lyra. 

Behofvet af en tidsenlig lärobok för den första katekesun- 
dervisningen har länge varit kändt i vår statskyrka af alla dem, 
som icke godkänna det tanklösa utantill -läsandet af den s. k. 
långkatekesen. Intet nytt katekesförslag har emellertid hittills 
vunnit allmänt erkännande. Måhända har detta berott på bri- 
stande enhet i åsigtema om den form, erotematisk eller akroama- 
tisk, i hvilken läroboken borde afiattas, måhända ock på don 
vanliga förkärleken för det gamla. Den akroamatiska framBtäll- 
ningen, som i allmänhet bör föredragas vid sjelfva undervisnin- 
gen, har vid uppgörandet af förslag till lärobok beftmnits oaii 
vändbar, emedan den fordrar för stor vidlyftighet och en efter- 
tanke vid läsningen, hvilken icke kan förutsättas hos de flesta 
barn eller rätt mången moder; denna form skulle derför helt sä- 
kert framkalla ett ännu värre öfverlastande af minnet på tanken-^ 
bekostnad än katekesen i frågor och svar. Härtill kommer at^ 
barn i allmänhet, men i synnerhet allmogebam hafva synnerlippi- 
svårt för att uttrycka sig, och att lärobokens framställning i frfti:- 
form underlättar svaren för dem; dessutom kan, enligt vår m(- 
ning, nödvändigheten af en fond minneskunskap, såsom grundval 
för undervisningen och konstantare behållning deraf för län^r» 
tider, icke bortresonneras. Derför måste det anses lyckligt fr 
frågans slutliga och snabba lösning, att den af kyrkomötet utse<l<l 
katekeskomitén beslutit sig för den erotematiska metoden. 

Hr A. W. Lyras förslag synes oss äfven mycket gcwV 
Luthers lilla katekes är lagd som grund, Frågorna äro på sim 
ställen förtydligade. Bibelspråken äro på sak gående, förklarat' 
och, liksom hänvisningarna till bibliska historien, mycket väl vahh 
såsom man ock af förf. kunnat vänta. Vi för vår del skulK 



I BOKHANDELN. 315 



önskat endast följande tillägg: vid andra bönen bland bibelsprå- 
ken Mth. 3: 36, vid femte bönen hänvisning till Mth. 18: 24—35 
samt i femte hufvudstycket under momentet 2 hänvisning till 
Joh. 6 : 40 — 63 eller åtminstone sistnämda vers. 

E. 7. H. 

Simon Nordström: Kort öfversigi öfver det svenska folk- 
skoleväsendets utveckling Ull år 1842; 26 s. 8:o. Sthlm 1887, 
P. A. Norstedt & söner; 40 öre. 

Denna broskyr innehåller en så sakrik och redigt hållen 
framställning af hufvuddragen i den svenska folkundervisningens 
historia, som man gema kan begära af en publikation om 26 
sidor. Begreppet folkskola användes här i den vidsträckta be- 
märkelsen af anstalt för den s. k. primära undervisningen. 
Först vid början af sjuttonde århundradet uppstodo i Sverige skolor, 
som i någon mån motsvara vår tids folkskolor; de buro det ge- 
mensamma namnet „bamskolor" och uppgingo mot slutet af 
Dämda århundrade till ett antal af 40 — 50. Likväl var redan 
under dess förra hälft läskunnigheten någorlunda spridd äfven 
bland allmogen, för hvilket mesta förtjensten tillkommer prester- 
skapet. Under adertonde århundradet var folkundervisningen ofta 
föremål för både ständemas öfverläggningar och regeringens 
åtgöranden. Men såvidt man känner, räknade det egentliga 
Sverige vid seklets slut endast omkring 150 fasta folkskolor, och 
äfven dessa voro till flertalet inrättade på enskildes bekostnad. 
Det var i synnerhet några föreningar, som kraftigt arbetade på 
en förbättrad folkundervisning, nämligen „Samftmdet pro fide et 
christianismo", „Sällskapet for allmänna medborgerliga kunskaper" 
samt två „Sällskap för vexelundervisningens befrämjande". Men 
småningom randades den tidpunkt, som bildade epok i Sveriges 
folkskoleväsende. År 1842, den 18 juni, utfärdades „Stadga an- 
gående folkundervisningen i riket", hvars hufvudprinciper igen- 
finnas i vårt eget lands nu gällande folkskoleförordning, med 
nndantag likvisst af de vigtiga grundsatserna om obligatorisk 
skolgång och skyldigheten för församlingarna att sjelfva bestrida 
lärarepersonalens aflöning (endast medellösa församlingar subven- 
tioneras af staten). 

Den förtjenstfuUa, på källstudier grundade afhandlingen upp- 
tager vid slutet en intressant tablå — den första officiela i Sve- 
rige — belysande folkskoleväsendet sådant det var år 1839, så- 
ledes just före dess reorganisation. Enligt denna funnos då i 
Sveriges 2,308 församlingar 1,009 fasta skolor med 43,277 elever 
— hela rikets folkmängd for året uppskattades till något öfver 
tre miljoner. Undervisningen handhades af 1,030 lärare med fast 
anställning ; på hvarje lärare kommo i medeltal 42 barn. Under- 
hållskostnader och löner utgingo för 98 skolor af statsmedel och 
för 729 af församlingamas bidrag; ett betydande antal skolor 



316 I BOKHANDELN. 



hade ihågkommits med enskilda gäfVobref och testamentariska 
donationer. — Samtidigt voro i verksamhet ambulatoriska skolor 
i 377 församlingar med 507 lärare; 1,211 församlingar hade 
hyarken fast eller ambulatorisk folkskola. Af samtliga barn i 
skolåldern kan år 1839 i Sverige hvart sjunde anses ha åtnjutit 
folkskoleundervisning. 

Meddelanden från Indusiristyrelsen i Finland; femte häftet; 
99 s. 8;o. H:fors 1886. 

Industrist3n^elsen har i ett cirkulär uppmanat landets yrkes- 
föreningar att uttala sig öfver en serie af „frågor", ej färre än 
31. Denna uppmaning har efterkommits af 27 föreningar i olika 
delar af landet. Svaren äro i detta häfte sammanstälda af Indu- 
stristyrelsens intendent. De flesta frågor hänföra sig till våra nä- 
rings- och arbetareförhållanden: lärlingames utbildning och skol- 
gång, yrkesprofs afläggande, maskinemas inflytande på handarbets- 
skickligheten, våra tullförhållanden och konkurrensen med den ut- 
ländska marknaden, den nya näringslagens verkningar och så vidare. 
Märkelig är den konservatism och det sega fasthållande vid skrå- 
tidens idéer, som allt ännu tyckes vidlåda en stor del af våra 
handtverkare, särdeles i landsortsstäderna; dock forekonmia äf^en 
mera frisinnade uttalanden. Fyra ,,bilagor^^ i tabellform åtfölja 
häfbet. De två första tabellerna utvisa i huru hög grad a£äg- 
gandet af yrkesprof aftagit efter näringsfrihetens införande hos 
oss genom förordningen af 1879; under det antalet utfärdade ge- 
säll- och mästarebref under femårsperioden 1875 — 79 uppgick till 
resp. 879 och 197, äro motsvarande siffror för åren 1880-^ 
endast 637 och 26. Tabell III, delvis ofullständig, uppger an- 
talet utländske handtverkare i Finland år 1885 till 136. Med 
hänsyn till nationaliteten äro ryssame talrikast eller 49 (deraf en- 
samt i Wiborg 43), demäst komma svenskar (36) och tyskar (35). 
Den fjerde tabellen, som innefattar en förteckning öfver de yrken, 
hvilka angifvits lida mest genom den utländska konkurrensen, är 
alltför brokig för att man deraf skulle kunna draga några säkra 
slutsatser. 

P. T. Wright. 

Ghrékisk och latinsk ordlista, upptagande de i tekniska ter- 
mer eller eljest mest förekommande grekiska och latinska ord äf- 
vensom brukliga latinska talesätt och förkortningar samt citater 
ur klassiska författare m. m., till tjenst för personer som icke 
studerat de gamla språken; 120 s. 8:o. Sthlm 1887, P. A. Nor- 
stedt & söner; 2: 25 kr. 

Den utförliga titeln redogör för bokens syfbe, äfven för dess 
innehåll, om vi tillägga några småsaker, nämligen grekiska alfa- 



I BOKHANDELN. 317 



betet, 8om underlättar de grekiska ordens £nnande, och några 

bitar ur latinska formläran. Denna anspråkslösa kjelpreda är dock 

fj taUräcklig för facktermer, hyad man ju af dess omfång icke 

heller kan begära. Några exempel på sättet för de upptagna 

ordens härledning samt på moderna uttrycks bildning af latinska 

och i synnerhet grekiska ord hade ökat bokens användbarhet. 

Förntom några sm&re oriktigheter och tryckfel vill ref. anmärka 

att de latinska accenterna äro placerade på ett mindre praktiskt 

sitt, t. ex. indulg'eo i st. f. indiilgeo, och att de många metriska 

Gtaten utan angif^ande af ictus alls icke Åtimstå såsom sådana 

fUer till och med förändrats, t. ex. finem respke, som i omvänd 

ndnmg bildar slutet till en känd hexameter, eller (s. 90) aegpiam 

pnvi, som låter mycket bättre hos Horatius (carm. II 3). Be- 

ijiserlig är öfversättningen „på godt sätt lefyat okänd^^ af det 

öUa hene latuit; på konfosion beror troligen (s. 100) omsväng- 

ngen af Senecas (epist. 6, 5) sats hngum iter est per praecepta, 

hrei;t ä effkax per exempla, förklarligare är en annan omsväng- 

mg nämligen a£ Senecas satiriska nan vitae, sed scholae cUscmus. 

I satsen simplex sigillum veri (s. 108) bör det första ordet fattas 

lom predikat, ej som attribut. — Öfver hufvud tro vi att bokens 

todamål vore värdt ett något bättre utförande i en ny fiillstän- 

%re upplaga. 

F. a. 

/. Bäckman: Geoffrafiska bilder för hemmet och skolan; I, 
Sverige; 64 s. half folio. Sthhn 1887, A. Bonnier; pris 1 kr. 

Häftets mer än 300 träsnitt, som illustrera Sveriges geografi 
«ilerliellre topografi och delvis dess historia, äro visserligen alla 
Pmia bekanta, men försvara dock väl ett nytt utgifvande i denna 
Äöiling, som i förhällande till priset bjuder ganska mycket åt 
ligdom och äfven äldre vänner af Sveriges vackra hufvudstad 
^ dess andra märkligare trakter. Texten ansluter sig noga till 
^i^a; den är hållen i resehandboksstil, icke bättre och icke 



ÖfVerslgt. 

Bref från Sverige. Sedan jag sände min senaste rapport från 
'^^tockholms synkrets till Finsk tidskrifts läsare, ha vi haft en död 
^g, som till och med varit ännu „dödare" än hvad somrarna 
P% vara. Kanske var det majriksdagen och indianvärmen, som 
Qorie oss likgiltiga för aUt annat än vår sommarro, vårt väl- 
Jjefimumde. Vi upphörde att tala om tullskydd eUer svälttullar, 
om kvinnofrågan och Verdandimålet ; vi läste med liknöjd- 



318 0PVEB81GT. 



het om invigningen af nniversitetshuset i TJpsala och försvarade 
alls ej vär åsigt att denna byggnad borde ha blifvit förlagd till 
Stockholm och fatt inskriften ,,Stockholms högskola' ' i stället för 
de latinska ord, som nu blänka der i guld. Vi hade ingen me- 
ning om rättegången mot Verdandistema i Upsala, hvilka vägat 
tala i tidens frågor i stället för att som förståndiga och om sin 
karrier måne unge män anstår dricka punsch och utbyta ungkarlä- 
anekdoter. Hvad som skrefs och trycktes gåfvo vi naturligtvis 
katten i sommarvärmen — utom när det var något riktigt raff- 
ande. Lektor Personnes broskyr om osedligheten och det unga 
Sverige gick ut i två svenska upplagor och en dansk. Hr af 
Geijerstams svar på tilltal teg man ihjäl — jag vet dock ej om 
det lyckades — , och en för ej längesedan, utkommen liten skrift 
„Tankar med anledning af herr Knut Wicksells föreläsningar om 
prostitutionen och äktenskapet af moster Stina" har ej heller blif- 
vit vidare omtalad. Den bjuder på ingenting nytt, den lilla bro- 
skyren, men den är sund och värd att läsas — dock med lätt 
kritik. Moster Stina är i alla fall en kvinna, som vågar uttala 
sin åsigt, och hon är så anspråkslös och så omodem, att hon k- 
ser aktning äfv^en för andra åsigter än sina egna och inser att 
något godt ligger äfven i motpartiets uttalanden. Hon söker gen- 
drifva hvad hon ej kan gilla, men hon hvarken hånar eller nyttjar 
det simpla ovettet som vapen. Och derför har moster vår odelade 
aktning, hvilken en och annan sedlighetsifi^re måste lefva utan. 
Att numera tala om den skönliterära vårskörden vore att tala 
om fjorgammal snö. Tidskriftens literaturafdelning har redan tagit 
böckerna om hand. Endast om en af dem vill jag yttra ett litet ord. 
Det är Hilma Strandbergs novellsamling „Vesterut" — eller „Yä- 
sterut", som den nystafvande författarinnan skrifver. En raJ 
situationsbilder och typer från Bohuslän, skizzer som med all sia 
tyngd och sin ungdomliga omogenhet visa en sådan energi, ea 
så skarp blick och en så glödande harm öfver det förvända i lif- 
vets ställningar och förhållanden, att boken måste väcka uppmärk- 
samhet och att författarinnan — en brorsdotter till Talis Qualis — 
måste beaktas såsom en af våra duktigare yngre krafter. — Hvad 
som väckte förargelse, var särskildt de skildringar af bohuslänska 
prester, som i boken förekommo. Alla kritici, äfven underteck- 
nad, uttalade som sin åsigt att det var öfverdrift i skildringen, 
att åtminstone dessa skildrade individer omöjligt kunde betraktas 
såsom typer på Sveriges presterskap i den tid som är. — Förfat- 
tarinnan teg och tog emot, men hon har svarat mig enskildt, ocli 
jag tror mig ej gå grannlagenheten för nära, då jag utan att citera 
hennes ord återger hennes påstående, att det i Bohuslän till följd 
af Schartauismen passerar saker, som vore omöjliga i det öfriga riket 
och som förefalla rent af otroliga. Man har sagt att det är ett 
påfvevälde hon skildrar, och hon upprepar sjelf att det är påfve- 
välde, att alla på stället erkänna det. Fröken Strandberg har föga 
fantasi, hon hör till de författare, som måste ha modeller och 



ÖFVEBSIGT. 319 



fakta för allt hon skildrar, ända in i minsta detaljer. Och åtskil- 
ligt i hennes bok, som förefaller groteskt, som ett groft skämt, 
är sak för sak upptaget ur lifvet. Bohuslänningar, som ogillat 
boken, ha utan opposition fannit allt naturtroget. Som en indig- 
nationsbok, en verklighetsmålning från en aflägsen bygd af Sverige 
får „ Västerut" emellertid ett intresse af allt annat än vanligt slag. 
Sjelf bosatt midt ibland det folk hon skildrar, har författarinnan 
tagit sig an dess sak, och kan hon blott arbeta sig upp i det rent 
konstnärliga, så får vår literatur i henne ett namn af betydenhet. 
Under sommaren har intet kommit ut. Men nu skola bok- 
handelsdiskarna öfversållas af nya häften i hela massor, godt och 
dåligt antagligen, inhemskt och utländskt, men naturligtvis främst 
utländsk vara. I>en serveras billigare och är också mera eftersökt än 
det som svenskt är. Vi ha fått ett och annat förträffligt från utlan- 
det, Tolstoys smärre skrifter, Gontscharovs mästerverk „Oblomov", 
men vi ha också fått nya Heimburg^are, Ohnet^are, Melly Bown^are 
och Gregor Samarov'are m. m., m. m. i oändlighet, arbeten hö- 
rande tiU la literature basse, som försämrar läsarens smak och gör 
honom otillgänglig for den literatur, som söker att verkligen skil- 
dra lifvet och dyka ned i menniskohiertat. 

Af svenska arbeten väntas nu, hvad jag vet, intet annat än 
A. U. Bååths diktcykel „Marit vallkulla**, som på förhand blifvit 
omtalad såsom något epokgörande, en ny del af Carl Snoilskys 
dikter samt två romaner, „Pastor Hallin" af G. af Geijerstam och 
),Lifsuppgifter" af G. Nordensvan. Tre af våra författarinnor ha 
stora dramatiska arbeten färdiga eller i det närmaste färdiga. Antag- 
ligen komma de att se dagens ljus under denna säsong. Fru Agrell 
har derjemte en ny samling af noveller „!Från land och stad" fär- 
dig till tryckning, och fru Kerfstedt är sysselsatt med en längre 
herättelse. Ernst Lundqvist har i veckotidningen Svea offentlig- 
Ö^rt en ganska omfattande berättelse, kallad „Smink", historien 
öDi ett giftermål mellan en allvarsam småstadslektor och en teater- 
^am, en förening mellan olja och vatten. Den förtjenstfulla och 
Diättfiilla historien kommer antagligen i sinom tid ut i bokform. 
frans Hedberg är sysselsatt med en samling teatemoveller, deri 
bekanta Stockholmsartister spela hufvudrolema, och hans son Tor 
Hedberg har „Tolf noveller'*, förut synliga här och hvar i tidnin- 
e^r, färdiga att lemnas ut till bokhandeln. Ett större arbete af 
Claes Lundin, „Stockholm och Stockholmslif på åttiotalet", hvilket 
äfven förberedes nu, tyckes vara anlagdt efter mönster af Richard 
Kaofinans bekanta pariserskizzer. 



Säsongen har börjat, och teatrarna Öppna sina portar. Pä 
scenerna har arbetet med insättandet af jemridåer och 
J^mtrappor „till förekommande af all säkerhet" vid eldsvådor be- 
^rifVits med all flit ; Nya teatern deremot, som för öfrigt var den 
utan all jemförelse bäst skyddade af stadens skådespelhus, hade 



320 ÖFVEBSiaT. 

inga peogar att bygga med, ooh derför tyckes den komma att 
forblifya st&ngd och obegagnad tills vidare. I dess ställe arbetar 
Vasateatem energiskt pä att tilldraga sig det glada Stockholms 
sympatier, nägot som antagligen ej kommer att blifva svart. Den 
är i vinter ingen annan medtäflare än Södra teatern i att spela 
farser och operetter. Den 2 oktober börjar Vasateatem sitt spelar. 

Operan f&r lefva fram sitt sista n&där utan nägon tenor eller 
med en allt annat fin tiUfredsstiOlande sädan, sedan hr Ödman, 
alla Stockholmsflickors förtjusning, öfvergaf den. Nu tyckes det 
bli damerna, de sjungande nämligen, som skola uppehålla reper* 
toarMir På manssidan har operan ej mycket att bnljera med — 
hr Eorstén saknas äfven bland årets personal; men damerna, fru 
Östberg, fröken Eiego och den unga, lofvande men alls ej fiill- 
fjädrade fröken Klemming, bli de, som skola draga folk så godt 
det går. 

Dramatiska teatern, som uraktlåtit att engagera hr Fredrik- 
son, en af denna scens stödjepelare under långa tider, och som 
äfven förlorat fru FåhrsBus, född Björkegren, har i hennes ställe 
vunnit både fru Louise Fahlman, Messalinas talangfulla represen- 
tant och förträfflig som pariserdam, vare sig i den allvarliga eller 
den lättare genren, och fröken Lina Sandell, den yngrB svenska 
skå4espelarskolans med all säkerhet bästa förmåga. Fröken 
Sandeils. uppfattning af de roler, hon utfört på nya teatern (i fru 
Canths „ Arbetarens hustru" — Hopptossan — i ,,Ett val", i 
„Bamet") ha alla visat en öfverraskande intelligens, en själihliliet 
och en energi af ovanligt slag. Blir hon endast använd p& kung- 
liga scenen, så torde hon der ej stanna bland de obemärkta. 

Det var ett ledsamt slut på spelåret i våras. Det ena nya 
programmet var tråkigare än det andra. £n svensk dålig dra- 
matisering — „För pengar" hette den — af en medelgod fransk 
roman söfde den lilla publik, som godtroget infunnit sig pä^ 
de tre eller fyra föreställningar, under hvilka stycket höll 
sig uppe. Och säsongens slutkläm, den ytterst banala tyska ko- 
medin „ Guldfiskar", var pinsam att skåda för en hvar med nå- 
gon ansats till smak utrustad åskådare. Men det stycket blei 
ganska omtyckt, fast man öfver allt hörde att „det var skräp — 
men rätt roligt**. Fru Hartman spelade för ombytes skull grande 
dame — till mångas förtjusning och andras undran. Herrame 
voro preussiska officerare, kvicka enligt egen och författarens åsigt, 
damerna skrattande och giftaslystna damer af verld, pjesen ett 
mischmasch, sådant vår publik vill ha. — „Francillon" kom inte 
på vårsidan, men skall nu gå af stapeln. Så ock „Hexan*' al 
Arthur Fitger. Huru spelåret för öfrigt skall gestalta sig torde 
vara ovisst, — den nuvarande direktionen börjar i allt högre grac 
anstränga sig att gifva sina belackare rätt. 

I konstväg var sista halfåret magert. Få nya arbeten a 
någon betydenhet ha förekommit, och under sommaren har Stock 
holms utställningar erbjudit ovanligt litet. Konstföreningen hai 



OFVERSiaT. 321 



varit stängd, allt sedau Veresckagin reste sin kos. Awasovéki" 
utstållningen i Blanclis salong var af föga intresse. Det väckte 
endast förvåning att en europeiskt känd konstnär kunde prestera 
B& medelmåttiga saker och vilja sända ut dem kring verlden. 
Svagheterna få likväl kanske skrifvas på hans ålders räkning. 

På parisersalongen voro svenskame i år fåtaliga. Tre af 
dem fingo emellertid hedersomnämnande, skulptören Ousten Lind- 
berg, helt och hållet fransman i sin konst och här hemma foga 
oppmäi^sammad, målarinnan Emma Ohadvick, född Löwstädt, se- 
dan flere år tillbaka bosatt i Frankrike, och målaren Allan Öster- 
lind, hvars taåa „Ett sterbhus^' inköptes af franska staten. 

jyea. 1 september öppnades i Stockholm konstakademiens och 
i Göteborg konstnärsförbundets utställmng. Akademien, som hyrt 
Blanchs loked, har samlat sina krafter och, tack vare i synnerhet 
grefre Rosens och Kronbergs medverkan, fått i stånd en vida 
bättre konstsamling än då den senast gjorde exposition. Visser- 
ligen är det nu som då en mycket blandad samling och nog gör den 
ett Htet tråkigt intryck — raka motsatsen till den glada, friska 
stämning man fött af konstnärsförbundets, pariserskolans utställ- 
ningar. Men det vore orättvist att neka till att det fins gedigna 
koBstverk här. Främsta uppmärksamheten tilldrager sig Rosens 
stora bild „N o r d en sk i ö 1 d". Han har framstält upptäcktsresan- 
den i dennes rätta milieu, i ett arktiskt vinterlandskap. I bak- 
grunden ligger Vega infrusen, snötäckta isfält sträcka sig så långt 
ögat når, en tung grå himmel öfver. Der står Nordenskiöld en- 
sam, klädd i pekmossa, pelsverk, stora vantar och dito stöflar. 
Han håller en kikare i handen, stödjer sig på en pik och spanar 
^tåt snöfälten med ett på samma gång lugnt och oböjligt som 
litet nervöst uttryck i det bleka ansigtet. — Angående porträtt- 
Hkiieten ha flere meningar blifvit uttalade. Alla äro ense om att 
iiiannen här ej är aUdeles den samme Nordenskiöld, som vi se här 
^ gatorna, på fester och i riksdagen. Men många påstå — och 
jag tror de ha rätt — att detta är på pricken Nordenskiöld, sådan 
tan ser ut i handlingens och farans ögonblick. Att det kunde 
%ga mera karakter i sjelfva figuren torde dock vara otvifvelaktigt. 
^^en är väl elegant, som spelade han Nordenskiöld i en tablå, 
i stället för att på fullt allvar befinna sig innestängd af is vid 
Agiens nordkust. Man får heller icke något rätt slående intryck 
af ensKgheten och majestätet i det arktiska landskapet. Allt som 
^t är Rosens tafia likväl ett monumentalt konstverk, som dess 
^pphofsman har heder af. Det är mycket och godt studium ned- 
lagdt derpå. Det eges af baron Oskar Dickson, konstnärens svå- 
ger och Nordenskiölds Mecenas. 

„Romeo och Julia" har Kronberg skildrat i två stora taflor, 
^rda på beställning af en privatman i Stockholm. Den ena, de 
^^da älskandes afsked till hvarandra på balkongen, är hållen i 
D^t violett ton, och gruppen är, ehuru vacker, till ytterlighet 
kongdad. Den andra, Romeos död i grifthvalfvet framfor Julias 



322 OFVERSIGT. 



bår, är verkligt storartad, särskildt genom färgefiekten, som äd 
briljant. Belysningen i det nattsvarta rummet kommer från fack- 
lan, som Romeo kastat ifrån sig, och hvars fladdrande sken irrar 
upp till figurerna, bildande utsökt fina färgskiftningar. Det är 
dock något kallt i behandlingen af båda motiven, och till Julius 
Kronbergs allra mest framstående verk komma hans Bomeo och 
Julia ej att räknas. 

Bland öfriga deltagare i utställningen märkes särskildt Oskar 
Björk, som skildrar en svensk smedja, duktigt och flärdlöst, samt 
John Börjeson, hvars porträttgrupp, två barn i moderna kosty- 
mer, är ett särdeles intressant konstverk. Om öfriga konstverk, 
som här förekomma, är föga att säga. De äro obetydligheter, an- 
tingen de bära berömda eller okända namn. Undantag bildar en 
liten rolig och bra målad munkgenre af Hellqvist. Alfrid Wahl- 
bergs bidrag är ej anländt ännu. 

Det är karakteristiskt att på akademiens utställning fins en- 
dast en tafia, som har parisersalongens nummer. Tör att se den 
moderna svenska konst, som gått i fi*ansk skola, få vi besöka 
konstnärsförbundets utställning. Icke som vore der allt franskf. 
Såväl Bengt Nordenberg och Henrik Nordenberg som Aug. Jern- 
berg och Pagerlin höra till „ opponenterna". Men den öfvervä- 
gande delen utgöres af parisare. På deras nya exposition i Va- 
lands lokal i Göteborg — det är fråga om att sedan flytta hela ut- 
ställningen till Stockholm — utgöras de mest uppmärksammade 
numren af Hagbergs „To^ett på stranden", Zorns tre akvareller, 
tvenne med motiver från Dalarö, Salmsons genre „Bråk", fru 
Chadvicks mention-tafla med den parisiska portvaktarstugan och 
Lindbergs „Dimma", ett porträtt af fru Thorell, byster af Has- 
selberg och Fallstedt, Paulis poetiska aftonrodd och Richard Berghs 
hypnotiska seance. Den sistnämda är en tafla som, hvart den 
kommer, måste ådraga sig uppmärMamhet, både for det egendom- 
liga ämnets skull och för det intensiva lif, den raffinerade styrka 
i karakteristiken, hvarmed det är skildradt. Något så lifFiillt och 
så individuelt som denna tafla ha årets utställningar här hemma 
ej haft att bjuda på. 

&— g N. 

Teater. Höstsäsongen har, trots den tredubbla konkurren- 
sen af tvenne cirker och de i begynnelsen varma och vackra 
kvällarna i det fria, gått in med goda hus för svenska teatern. 
Det har sin enkla förklaring i det goda spel den bjudit publiken 
på, hvilket det är ett särskildt nöje att konstatera. 

Teaterns bestyrelse har haft den förutseende klokheten att 
for en serie gåstroler locka Stockholmspublikens gamla, rutinerade 
gunstling Knut Almlöf öfver till Helsingfors, och vi ha visat oss 
kunna bära upp ett dylikt tillmötesgående. En så liflig början 
af ett spelar och ett så vaket teaterintresse som i år ligga 



OFVEESIGT. 323 



långt tillbaka i hufVudstadens estetiska annaler. Och om än 
Ålmlöfs gästspel kan taga lejonparten af äran, återstår en icke 
så liten del for vår egen stabila skädespelaretrupps medlemmar 
att fordela Big emellan. 

Ett literatarbistoriskt kuriosum öppnade föreställningarna, 
innan Almlöf ännu anländt. Det äldsta svenska dramatiska ori- 
ginal som finnes, .Carl Gryllenborgs hundrafemtio år gamla skåde- 
spel Svenska Sprätthökerij gick öfver scenen i sin uråldriga drägt, 
visserligen en liten smula upputsad af teaterintendenten hr Mo- 
lander, men dock enligt utsago bärande den prasgustavianska 
doften i veck och plisseer. Det enda rec. sett af stycket är 
ääischen, och om utförandet aldrig så litet närmade sig dennas 
typografiska sanning, borde det varit ett stycke kulturhistoria af 
specielt värde för estetiska läckergommar. Möjligen blir det till- 
fille att återkomma till stycket med anledning af det hundra- 
femtio-års minne, som i oktober infaller för den svenska scenen. 

Så kom Knut Älmlöf, och med honom begynte raden af 
roliga teaterkvällar. Det är tjugusju år sedan han som ung, 
ehom redan då renommerad skådespelare, gästade Helsingfors. 
Beo nya generationen kände honom endast till namnet eller från 
li^ot besök i Stockholm, men hans rykte föregick honom, och 
Där ridån drogs upp för hans första gästuppträdande som Poirier 
i »Klädeshandlaren och hans måg", togs han emot med applåder 
Äten välbesatt salong, der förutom de vanliga teaterhabitueerna, 
månget grått hufvud nickade bifall till den bekanta komikern från 
^ ungdom. 

Och Almlöf är en de gamlas skådespelare. Han förstår 
Uttro än någon annan att sätta lif i äfven de omöjligaste, tok- 
roliga gubb typer, som den dramatiska produktionen under förra 
liälilen af nittonde seklet älskade att föra fram på scenen. Jag 
^liöfrer bara nämna honom som Fromont i „Fregattkaptenen" 
'^r att förklara mitt påstående. Med sin högt uppbringade komiska 
teknik ger han den otroliga rolen en så öfversvallande lustighet 
oå beskedlig oförarglighet, att den blir njutbara fven för nutiden 
^fi^dess „8anningskraf *, hvilket han kommer åskådaren att glömma. 

Ett mera rutineradt och lifligt spel, ett större förråd på 
^"^ka effekter och plastisk komik förfoga få skådespelare öfver. 
^611 det är också deri hans hufvudsakliga styrka består. Ty om 
^an än högt beundrar hans karakteriserande talang i allvarsam- 
me roler såsom Poirier i „Klädeshandlaren*^ och Knifving i 
»Mvokaten Knifving**, vet man dock att han gjort sitt största 
^ykte igenom sin allt öfverändastörtande lustighet som Gaspard 
^ »»Debutanten och hennes far", och i titelrolen af „Fregattkap- 
^nen", pjeser som stå närmare farsen än det egentliga skådespelet. 
^% som ofta sagdt och skrifvet är, han lyfter genom sin fint 
"^^DFkliga och älskvärda uppfattning farsens figurer till rang af 
verkliga konstskapelser — en ära hvilken uteslutande tillkommer*- 
^^^om, utan någon fingerräckning från författames sida. 



;H24 0PVEB8IGT. 



För att gå i kronologisk ordniBg, beundrade vi Almlöf 
fbrst som Poirier i Klädeshandlaren och hans måg. Han har i 
Augiers och Sandeau's vältecknade uppkomling funnit en typ^ som 
han återgaf så exakt, så utan en komisk öfverdrifb, att man måste 
förvånas öfver hans finkänsliga skådespeiarsamvete. Heui hade 
fullkomligt afklädt sig farsfiguremas laissez-aller, for att med nästan 
en tänkares allvar framhålla uppkomlingens penningeslughet, små- 
sinthet och hersklystnad. Almlöf sekunderades mycket väl af 
hr Eydgren som magen Gaston, markisen, och äkta mannen för 
pengar. Vår teater har gjort en verklig ackvisition for finare 
karaktersroler i hr Rydgren, till hvilken jag snart återkommer 
på tal om hans största rol i höst, nämligen kammarherre 
Brattsberg i „De ungas förbund". Hr Vilhelmsson som Hector, 
löjtnanten-hertigen och vännen, lyckades icke afvinna sin rol 
något intresse, ja, hans skratt öfver vännens bekymmer i andra 
akten vill jag minnas, lät väl alldagligt fbr att ha kommit 
öf^rer läpparna på en fransk hertig. Hr Agardh, som det nödvän- 
diga goda och hederliga elementet i den gamla vännen Verdelets 
rol, och fru Bruno i den äkta fransyska unga frurolen Antoine^, 
gjorde af sina uppgifter allt hvad man kunde begära. Samspelet 
jemt som för det mesta på vår svenska scen. Ja, — ännu åter- 
står hr Malmströms förolämpade kock att nämnas. I och for sig 
en obetydlig birol, gjordes den af hr Malmström med en aplomb 
och en verv, så att den håller sig kvar i minnet hos mången 
som en ypperlig liten studie. 

När Stockholmspubliken kommer ihåg Almlöf, kläder sig 
dess minne af honom gema i G-aspards nattrock och stora, bra- 
skande gester. Som Ghispard i Debutanten och hennes far fin- 
nes han af bildad i senaste årgång af ,,Svea'-, och onekligen är 
den rolen ytterst karakteristisk for honom. Vill man våga en 
liknelse, är han deri närmast att jemfora med en skottspole, som 
slungad af en osynlig hand väfver in godt lynne med en otrolig 
energi i pjesens långdragna ränning. Hela stycket har blott en 
egentlig rol: Gaspards. De öfriga äro bara till fbr att motsätta 
sig hans energi, sporra den till ytterlighet och öfvervinnas. Det 
är som om hemligheten af Almlöfs spänstiga spel låge hos hans 
franska börd, han är fransman ut och in, sydländsk, Mig och 
superb. Det hela gör intrycket af en raket, som tagit orätt kosa. 
trasslat sig in i trädkronorna och fräsande arbetar sig fram mel- 
lan grenarna, fastnar här, fastnar der och slutligen gör färden 
ut i det vida utan att krutsatsen ännu hunnit brinna till slut. Af 
bipersonerna utförde fru Bruno dottern-debutanten med sådan 
rutin, att hennes gamla far verkligen borde hafb den glädje 
af henne, som meningen var. De öfriga bipersonerna falla en ur 
minnet, karakter slösa och skizzerade som de voro efter den mått- 
stock intrigen bestämde. 

Som Damoiseau i De båda döfva, också en con amore-rol 
for Almlöf, skördade han skrattsalvor för så godt som hyarje 



OPVEBSIGT. 325 



Jag vill icke påstå att pjesen är ett mästerverk och det 
iräl ingen annan heller, men Almlöfs döfhetsmimik räddade 
^xa som alltid förut, och publiken lät sig nöja med den lika 
som anspråkslösa dramatiska mjölkmaten. 
Hr Ahnlöfs berömda bonhomie firade kanske sin största 
i den lilla efterpjesen SparlakansUxor, Så innerligt och 
ägande framträdde Mörks genomhederHga gubbhjerta i de 
scenerna under Almlöfs spel, att man åter kände sig 
lansigte mot ansigte med en mer än vanlig scenisk skapelse. 
\ Ahman, med sin kända talang att återgifva gamla damroler, 
en förträfflig fru åt sin förträffliga man. Hennes åter- 
ide försonliga lynne kom väl hastigt på henne, men det är 
att förundra sig öfver, då en sådan hedersgubbe som Mörk 
de henne till skratt i den naturtrogna kittlingsscenen. Hr 
ren i Berndts rol dolde sin frus avoghet, braskande som 
borde,') men hr Eiego kunde ha braskat en smula mindre 
^issh tyranniske Hilders rol for att hålla den inom gran- 
pBa för det smakliga. 

\ Midt i räckan af skådespel, hvilkas hela intresse grupperat 
■I kring teaterns gäst Almlöf, kom De ungas förbund upp. Den 
pr senaste vårsä3ongs stora seger på svenska teatern, och publi- 
Pi Tar van att se den väl spelad. Hr Almlöf som Daniel Hejre 
^lÉUe något i bakgrunden fbr de öfriga medspelande, och man 
kl väl räkna det hans anspråkslöshet till förtjenst att han alls 
oppridde i den rolen. Ty huru mycket än Ibsen sjelf må stå 
Wwffl Hejres giftiga, tankedigra repliker, det fina i stycket större 
^ aera lefvande personer än den gamla ironikem och ungdomsvän- 
Äfilill kammarherre Brattsberg. Just kammarherren sjelf, först 
^ femst Hr Rydgren gjorde af honom hela den nobla, måttfulla 
^, som engång kom venstem i Existiania att hvissla ut stycket 
^ dess första uppförande. Om Stensgård och de öfriga rac^kala 
\ lifsrde sitt till att stycket då uthvisslades, måste väl kammarherre 
»»tsbergs äkta aristokratiska nobless och ädla uppträdande 
^t venstermännen in i själen, då han stäldes i bredd med 
!^kame af det andra partiet. Emedan stycket så nyligen 
^ öfver vår scen och väckt kritikens stora gillande, är det 
^ öf^erflödigt att ånyo orda om det. Må jag blott omnämna 
^ ir Biego bytt ut sin förra glansrol som Daniel Hejre mot 
^ svällande öfvermodiga „champagne-Månsens", och att han 
I^^Wligt pointerade drygheten och bondhögfärden, utom att 
°^ kde maskerat sig rent mästerligt och lagt sig till äkta 
J^oner, De som påminna sig fröken Gfrönbergs madam 
holmen, skola väl finna fini Salzenstein underlägsen i denna 
^men för en som icke sett bättre, återgaf hon den fylliga 
^'»fahusvärdinnan realistiskt och sanningsenligt nog. Uppsätt- 
^^ led af en liten brist på folk för att det blifvit riktigt tro- 
^§t att hela brukspersonalen var ute i det gröna på festen i för- 
sta akten. 



326 OFVERSIOT. 



Också i några andra stycken har folkmassan sett väl 
tunn ut, — men kanhända statisterna vålla for mycket bråk, sär- 
deles om de skola deltaga i stormningen af ett sjöröf^arskepp 
såsom i Fregattkaptenen. Der var det dock verkligt tragiskt 
att se Almlöf så godt som ensam i sin rädsla störta sig ned pä 
fiendens däck, och man fick stor aktning för fransmännens tap- 
perhet, då de fyra eller fem man högt togo sjöröfvarfartyget med 
storm och det i ett ögonblick, ty minuten derpå bära de ju in 
på scenen sin stackars, ihjälskrämda kapten. 

Den gamla, välkända och omtyckta Advokaten Krdfving 
samlade igen publiken till flere välbesatta hus. Den typiska 
titelrolen, som är så allmängiltig och kosmopolitiskt humoristisk, 
utförde hr Almlöf lätt som ett lekverk. Rutinen är nu engång 
resultatet af långa förarbeten, och derför har hr Almlöf en ensam 
stående rättighet och lätthet i att återgifv^a sina roler så att säga 
utantill. Han kan hvart tonfall, hvarje blick, hvarje rörelse, men 
han ger dem icke igen som en utanlexa. Hans fantasi är alltid 
med och han finner aldrig sin uppgift enformig. Den fattiga 
advokatens förtviflade praktiskhet efter långa år af omutlig, k- 
derlig, men föga lönande rättskänsla, fick ett förträffligt uttryck 
i Almlöfs hvassa satir och nödtvungna oförskämdhet. Godmo- 
digheten låg på lur bakom hvarje hans replik, och af Daniel 
Hejres hån fans icke ett spår hos den företagsamma Enifniig, 
fastän rolens karakter så ytterst lätt lockar en mindre älskvärd 
skådespelare till oförsonlighet. — De medspelande voro AJmJöf 
värdiga. Hr Agardh som tullförvaltar G^yllenk^ans har aldrig 
gifvit den embetsmanliga precisionen och sjelftillfredsställelBen 
ett klarare uttryck, och fru Åhman gjorde af hans Caroliiu 
den mest korrekta borgerliga hustru, som ännu bragt eman- 
cipationsiframa till förtviflan. Deras son Edvard fann en myc- 
ket välklädd återgifvare i hr Ljungberg, och hr Vilhelmsson 
som postmäetaren föreföll verkligen lättsinnig och galant nog, 
för att bli misstänkt af sitt huskors Amalia. Fröken Wessler 
ser ut att vara förtjust när hon spelar en rol som fira Ama- 
lias, och hon gör öfverdriftema i den med en öfvertygelse, som 
återverkar utmärkt på åskådarna. Hela hennes uppträdande och 
maskering var ett litet iulländadt prof på konstförfarenhet 
Hoppar man öfver hr Malmströms och fröken Strömbergs färg- 
lösa roler, har man i hr Riegos Jämmerling en typ igen. Det 
är ju karrikerad i yttersta grad, och hvad plastik och kosty- 
mering vidkommer, lemnade hr Riego intet öfrigt att önska; mei 
jag tror det ynkliga ej ligger fullt så mycket inom gränserna al 
hans förmåga som det burleska. Hr Salzenstein pratade som bar- 
beraren Kopp sin rotvälska natursant likt en polsk jude. 

Hr Bsrnchons resa koncentrerade åter helt och h&llet in- 
tresset kring Almlöfs hufsnidperson. Utom denna och de tvi 
rivalerna Desroches och Savary, återgifiaa af hrr Rydgren och 
Berlin, fins det ej en karakter i hela pjesen och behöf^es det ej 



0PVBR8IOT. 327 



beller för handlingen; hr Malmströms duell-lystna dussinmajar är 
endast ett oljetryck. Det godmodiga stycket blef godmodigt 
emottaget, men man hade redan sett Almlöfs talang breda ut sig 
i större roler. 

Hr Almlöf fick hvila en kväll, och teatern gaf en premier: 
in Edgrens skådespel Elfvan, 

Det är ett af författarinnans äldre arbeten, och man kan 
hyssL olika tankar om dess dramatiska värde. När ridån gått 
upp, kände man sig ofrivilligt hemma bland småstadsborna i för- 
sta akten, och deras förträffliga samspel gjorde att intresset steg- 
rades akten i ända. Endast den unga frn borgmästarinnans vild- 
fcgelkarakter skar förfärligt skarpt af mot de tama hönsen om- 
trag henne. Icke heller blef intrycket jemnare genom den olyck- 
liga och osympatiska grefvinnans ytterst maliciösa och bornerade 
uppträdande i hönshuset. Hennes bror baronen och målaren gjorde 
g^nom sin måttfiillhet allt för att rädda det sken af adel, som följde 
med deras anor. Den gamla prostinnan och borgmästaren, hennes 
soo. voro måhända sannast af hela sällskapet i första akten. 

Den andra spelar hos baronen och hans syster grefvinnan 
på deras stamgods nära småstaden. Borgmästarinnan ligger mo- 
■M för baronen, och det blir naturligtvis „flirtation" af. Borg- 
ffiinaren kommer för att hemta sin unga fru, men hon visar in- 
?^ lust att följa med honom, innan hon hör att det är gamla 
prostinnans, hennes svärmors, födelse- eller namnsdag. Men då 
lioQ nn vill skynda hem, ber mannen henne kallt och hånfullt att 
Kanna och far bort ensam. I yrvädret kuskar borgmästarinnan 
-i"*.! honom med högadlig häst, som emellertid icke orkar fram 
H% drifvoma, utan måste vända om. Då blir det en dialog 
meilai baronen och borgmästarinnan, som slutar med en kärleks- 
^rUaring från hans sida och ett fömyadt utstörtande i natt och 
yrväder från hennes. 

Tredje akten är en enda lång försoning i borgmästarens 
^^. Grefvinnan ensam får icke riktigt del af dess Ijuf het, hon 
äribrlorad för lyckan. Icke som vore styckets personer osanna 
'J^ar för sig, det är endast sammanstäUningen, som bär spår af 
-^ berömda författarinnans teoretiserande torrhet, hvilken ofta 
'^ler sannolikheten åt sidan. 

Fröken Wessler gjorde åter en lefvande företeelse af den 
Na, darrande pastorskan, Vårdadt och öfvertänkt i minsta 
'^, led hennes spel bara af den lilla långtrådighet, som ligger 
' j^lfva rolen. Hr Malmström hade en svår uppgift i borg- 
enärens rol. En regelrätt och dugtig borgmästare, som sam- 
Xi måste böja sig för ideala äktenskapsteorier, kommer svår- 
"^^ ifrån saken utan att förlora sin typiska karakter. Hr 
^aiström bemödade sig säkert att förlora den så omärkligt 
^^a möjligt, men styckets röda tråd sken dock igenom i och 
^^ adelmodet och känslosamheten i hans sista repliker. Fru 
Bnmo var en förtjusande liten vildfogel till borgmästarinna. 



d 



328 OFVRESIÖT. 



En rol som denna ligger väl för henne. Hon fick mi 
det och sympatin med sig i första akten och höll fati 
ännu när hon försonades med sin man i den sista, 
hvita toalett i första akten gjorde ocksä att man möjU^et 
förstå borgmästarens svaghet i den sista. Ghrefvinnan ha^^ 
Bränder en tolkarinna con amore. Hon har en rad 
lidelsefulla roler bakom sig, hvilka alla hon bränt in i 
terpubliks minne. Baronen spelades af hr Berlin blasex ^^^^ 
ledigt; — - han håller för rest^i på att bilda sig en e^ei ^ 
af den moderna blasertheten. Alla bipersonerna gjorde i 
utmärkt, både de som talade med ord och de som. tali^ 
maskering. Det enda var att det såg ut som hade 
karen delat sitt puder nästan för jemt mellan de gamla '. 
— det fans ingen nyans mellan deras grå hår. — Ba 
hela kunde man öfverallt spåra intendentens detaljerade 
fnllhet och sceniska smak, likasåväl som i hela teatert 
öf^erhuf^udtaget. , 

Ånnu några ord om ,^regattkaptenen'^ Almlöf haq 
sin glansrol Fromont till sist, och han fylde huset kii* 
kväll från golf till tak genom sin öfverdådiga komik. !Q 
pade lika lätt öfver alla små otroligheter i pjesen so 
relingen på fregatten, när det gälde att äntra sjöröfvai 
Sist tog han afsked af Helsingfors' publik i ett solo-l 
tre akter, på något slags jamber eller trokéer. Och att 
kostade på publiken kan han vara öfi^ertygad om. 
med en verklig saknad den hörde honom uttala sitt 
farväl, när ridån gått upp för sista gången för hans 
gestalt och uttrycksfulla ansigte. Hr Agardh bar fram 
spelamas vägnar en stor krans till honom, och publiken 
salen långsamt, som om den velat uppfånga ännu en 
skådespelargästen, söm roat den så utmärkt. 

Vi ha endast att önska det hr Almlöf än engång gj 
stad nöjet af sitt besök, ty vi kunna hoppas att åldi 
länge sparar hans oförminskade spänstighet för hans s 
tacksamma publik. 

-Btsl 



t 




)eten 
och 
^ och 
nder 
eko- 
ande 
"daxe 
r be- 
kan 
■mma 
laget 



I 



Lagskydd for arbetet. 

I sitt svar på propositionen angående ny förordning om 
näringarna anhöllo ständerna vid 1877 — 1878 års landtdag 
att styrelsen måtte genom sakkunnige låta utarbeta full- 
ständigt lagförslag rörande barns och minderåriges anta- 
gande och användande vid fabriker, handtverk och andra 
handteringar. Vid 1882 års landtdag väcktes af hr Felix 
Heikel inom borgareståndet förslag om förnyande af denna 
anhållan, hvarmed skulle förelias begäran om noggrann 
undersökning af de sanitära förhållandena vid landets fa- 
briker och verkstäder samt pröfning af frågan om arbets- 
gifvares skyldighet att ansvara för skada till lif och lem, 
hvilken under arbetets utöfning tillskyndas arbetare utan 
hans eget förvållande; och skulle dervid uttalas den önskan, 
att lagförslag om dessa ämnen, grundadt på sakkunniges 
utlåtande, måtte föreläggas ständerna vid följande landt- 
dag. Detta förslag godkändes, och ständerpetitionen för- 
anledde nedsättandet af en komité bestående af hrr E. 
Hjalmar Furuhjelm, J. I. Björksten, Viktor Öhberg, Ferd. 
Jusélius och E. Humble; dess sekreterare var hr T. J. 
Boisman. Komitén utarbetade under senare delen af år 
1883 och förra hälften af år 1884 lagförslag om ofvan- 
nåmda af ständerna uppgifna ämnen. Någon proposition 
framlades dock ej för 1885 års landtdag. 

Emellertid har genom dessa förslag och förarbeten 
väckts en för vårt land ny fråga, som kanske snart och 
Mt visst för lång tid skall kräfva lagstiftarens arbete och 
allmänhetens uppmärksamhet, likasom den redan under 
årtionden intagit ett af de främsta rummen i utlandets eko- 
liomiska och politiska debatt. Det är från främmande 
rätt komitén hemtat sina satser, och det är tillsvidare 
främmande erfarenhet, som främst måste rådfrågas för be- 
dömandet af hvad som i allmänhet bör fordras och kan 
Väntas af en lagstiftning till kroppsarbetarenas fromma 
Och närmast af det i komiténs betänkande gifna uppslaget 
till reform. 

^insk tidsknft, 1887, U. 21 



LAGSKYDD VOR ARBETET. 



Det är lätt att i allmänna ordalag tala om kapital 
och arbete, förtryckare och förtryckta, men det är icke 
lika lätt att i rättsspråk angifva hvad det är man menar 
med arbetare, ty benämningen kan omfatta de mest olika 
slag af samhällsmedlemmar, regeringsledamoten och pro- 
fessoren lika väl som vaktmästaren, redaktören lika väl 
som tidningsgossen, bankdirektören och bruksdisponenten 
lika väl som dagkarlen och skomakarlärlingen. Ur denna 
mångfald har arbetarlagstiftningen, som framkallats af de 
upprörande sanitära missförhållandena i storslöjdens verk- 
städer och hvars hufvudsakliga syfte varit att afbjelpa 
dem, genom att upptaga begreppet fabrik och verkstad 
sökt afsöndra en grupp, hvilken det galt att först genom 
definition begränsa och sedan genom lag skydda. 

Den engelska rätten, som blifvit mönstret för de kon- 
tinentala statemas, har tidigare innehållit olika stad- 
ganden för verkstäder och fabriker; med den senare be- 
nämningen förstodos blott sådana industriela inrättningar, 
der minst femtio personer sysselsattes. Denna skilnad har 
försvunnit genom The Faotory and W orkshop Act af den 
27 maj 1878, hvilken upphäfver sexton tidigare statut och 
kodifierar deras innehåll. Bestämningarna i denna för- 
fattning gälla, såvida icke undantag uttryckligen gjorts, 
aflönadt kroppsarbete (manual labour) i hvarje vare sig 
täckt eller otäckt lokal (premise), der sådant utföres i 
och för tillverkning, reparation, försköning eller förfuU- 
komnande af någon vara (artide). Och de undantag, som 
göras, bero ej af antalet af de i en industriel inrättning 
sysselsatta arbetarene , utan betingas af dess särskilda natur. 
Som man ser inrymmer denna definition nästan alla dem, 
som i dagligt tal kallas kroppsarbetare; uteslutna ärohuf- 
vudsakligen blott tjenstehjon och jordbruksarbetare. 

På det vidsträckta fält, som sålunda blifvit någor- 
lunda tydligt utstakadt, föreligger för lagstiftaren en dub- 
bel uppgift. Han skall å ena sidan förekomma de sjuk- 
domar och olycksfall, som förorsakas af arbetet. Han skall 
å den andra bereda godtgörelse åt arbetets invalider. 

Det förra af dessa mål har man sökt nå genom o*- 



LAGSKYDD FÖR ARBETET. 331 

fentlig-rättsliga bestämningar, hvilka den finska komitén 
sammanfört i ett „förslag till förordning angående åtgär- 
der till skydd för arbetare i fabrik, handtverk eller annan 
handtering samt om minderåriges arbete i sådana yrken.** 
Här stadgas först, i närmaste anslutning till ofvan anförda 
engelska lag, att arbetsrum bör erbjuda tillräkligt utrymme 
och nödig luftvexling, vara snygt och, så vidt möjligt är, 
fritt för skadliga dunster och stoftpartiklar samt att ma- 
skiner böra hafva godt utrymme; och om de äro farliga, 
infredas. Som af författningens titel framgår, är tillämp- 
ligheten af denna bestämning genom uttrycket „eller annan 
handtering" afsedd att utsträckas öfver ett lika vidsträckt 
område som den engelska lagens* 

Komitén har nöjt sig med dessa allmänna bestämnin- 
gar och icke upptagit några sådana särskilda föreskrifter, 
om hvitrappning af väggar med mera, som ingå i utländska 
lagar. Den har lemnat paragrafemas sväfvande uttryck 
att tolkas genom tillämpning. De kunna betyda mycket ; 
de skola kanske för en mängd af Finlands industriidkare 
betyda en kostsam förändring af gammal praxis. Men de 
hnna kanske å andra sidan betyda ingenting, tolkas så, 
att allt får fortgå såsom det gått. Reformens genomfö- 
rande eller underlåtande är helt och hållet öfverlemnadt 
åt dem, som skola vaka öfver lagens efterlefnad. Komi- 
tén har skjutit från sig en uppgift, som i sjelfva verket 
ingen lagstiftare kan lösa, den att angifva hurudan en 
ordentlig verkstad bör vara. 

I stället har man med ledning af erfarenheten i samt- 
liga främmande länder, som visat att förefintliga myndighe- 
ter icke mäktat sätta i verkställighet bestämningar, sådana 
som de ifrågavarande, föreslagit tillsättandet af så kallade 
yrkesinspektörer, hvilka, biträdda af helso vårds- och kom- 
munalnämdema samt skolmyndigheterna, egde utöfva till- 
syn öfver efterlefnaden af förordningens föreskrifter. Tills- 
vidare skulle de dock ej vara pligtiga att öfvervaka andra 
inrättningar än bergverk, bruk, fabriker och fabriksmäs- 
sigt bedrifna handteringar. Det vill säga, lagens tillämp- 
ning skulle i sjelfva verket begränsas till dessa industrier. 
Ekonomiedepartementet egde bestämma när den borde 
utsträckas äfven till andra. Instruktionen för dessa in- 



LAGSKYDD FOB ARBETET. 



spektorer, deras antal, aflöning och tjenstgöringsområden 
borde bestämmas af styrelsen utan ständernas medverkan. 
På grund af deras framställning borde, der s& befannes 
nödigt, i framtiden särskilda administrativa föreskrifter 
utfärdas för särskilda industrier. 

Om! denna del af komiténs förslag torde på förhand 
hvarken ett gillande eller ogillande kunna med bestämdhet 
uttalas. Den går ut på ett experiment, hvars framgång 
helt och hållet skall bero af valet af de första inspektö- 
rerna, af den praxis de grundlägga. De skola anklaga 
brott, som i sjelfva verket aldrig definierats och aldrig 
kunna definieras. Domaren måste sjelfiallet lita pa dem, 
då en öfverträdelse blifvit beifrad. Industriidkaren kan 
endast af dem få veta huru han skall handla för att nnd- 
gå tilltal. Inspektoms ord skall sålunda i hvarje nu varda 
en lex in casu. Är icke denna befogenhet alltför vidsträckt? 
Är det ej å ena sidan fara att den skall missbrukas och 
å den andra fara att fruktan för misstag skall förlama 
dessa embetsmäns handlingslust? Skall en sådan myndig- 
het, fördelad på flere händer, kunna utöfvas lika för alla och 
rättskipningen blifva jemn? Se der svåra betänkligheter. 

Fabriksinspektörerna skola emellertid hafva tvemie 
andra, tacksammare uppgifter, den att samla statistik om 
landets industriela förhållanden och den att öfvervab 
efterlefnaden af de af komitén föreslagna bestämningarna 
om minderåriges arbete. 

Näringslagen stadgar att barn under tolf år ej ikr 
antagas till arbete i fabrik eller handtverk, der ej dess 
målsman med läkarebevis styrker att sådant kan ske ntan 
men för dess helsa, att barn under femton år icke lär 
hållas till yrkesarbete längre än åtta timmar dagligen med 
lämpliga mellanskof, samt att den, som ej fylt aderton 
år, icke får användas till arbete mellan klockan 9 om al- 
tonen och klockan 5 om morgonen utan målsmans till- 
stånd och läkareintyg, att sådant kan ske utan skada lOr 
helsan; sådan arbetare bör i detta afseende minst en gång 
om året underkastas ny läkarebesigtning. 

Dessa bestämningar, som af 1877 års lagstiftare be- 
tecknats såsom blott provisoriska, hafva hittills i följd ai 
bristande kontroll varit en död bokstaf. Komitén före- 



LAGSKYDD FOR ARBETET. 333 

slår att de må återupplifvas och. förbuden göras ovil- 
korliga. 

Det är säkerligeD ej nödigt att med många ord utlägga 
samhällets rätt och pligt att gentemot föräldrarna uppstäl- 
la den dubbla fördran, att hvarken den minderåriges 
kroppsliga eller hans andliga utveckling må skadas och 
hämmas genom förtidigt arbete. På grund af sitt öfver- 
förmyndarskap öfver omyndige eger staten bevaka deras 
rättigheter, som ej sjelfve förmå göra dem gällande. Detta 
beträffande barnet lika väl som dåren, och barnet, hvars 
föräldrar lefva, lika väl som det föräldralösa. I föräldra- 
makten ligger intet, som skulle göra lagstiftarens ingri- 
paDde i den omyndiges vård till någon ny eUer oerhörd 
åtgärd. Det är blott en vidsträcktare tillämpning af en 
allmän rättsprincip, som ingen bestrider. Barnet är ju 
icke faderns egendom, ty ingen menniska kan ega en 
annan. 

Från principiel synpunkt är saken klar. Svårighe- 
ten börjar med tillämpningen. I England, der man sedan 
mgången af detta århundrade sysslat med denna fråga, 
uträttade förbuden mot minderåriges arbete under lång 
tid intet. Man ansåg detta bero af brist på kontroll och 
tillsatte fabriksinspektörer. Enligt deras råd och under 
deras tillsyn utsträcktes bestämningarna småningom till 
allt flere och flere industrigrenar och inom dessa från 
de större och färre till de mindre och talrikare verkstä- 
derna. Den legala minimiåldern framsköts, arbetstidens 
legala maximum minskades, skilnad gjordes meUan barn 
(J0-.14 år) och unga personer (15—18 år). Kvinnor lik- 
stäldes med barn mellan 15 och 18 års ålder. 

Den första erfarenhet fabriksinspektörerna gjorde, och 
den åsigt de fortfarande i sina senaste berättelser uttalat, 
är emellertid att lag i detta ämne bör stiftas med stor 
varsamhet och tillämpas med än större. Att minderårige 
tållas till arbete vid så tidig ålder och så länge dagligen, 
att deras helsa deraf tager skada, bevisar i allmänhet icke 
att föräldrarna af hjertlöst vinstbegär velat prisgifva dem. 
Det 'bevisar att för föräldrarna icke finnes något annat 
val än att antingen svälta eller låta sina barn gå till fa- 
briken. Lagstiftaren, som vill skydda barnet, riskerar att 



334 LAGSKYDD FOE ARBETET. 

kasta föräldrarna på fattigvården. Gentemot ett sådant 
elände är han maktlös. Åter och åter klaga de engelska 
arbetame att de icke kunna underkasta sig lagen; åter 
och åter bekräfta inspektörerna deras klagomål. Samma 
erfarenhet har, under liknande lagar, vunnits så väl i 
Schweitz som i Tyskland. 

Detta visar att man bör taga hänsyn ej blott till det 
önskliga, utan främst till det bestående, att man bör under- 
söka ej blott vid hvilken ålder barns arbete utan fara för 
helsan kan vidtaga och huru många timmar dagligen de 
kunna arbeta, utan ock när det i sjelfva verket vidtager, 
och huru många timmar de i sjelfva verket arbeta. Ef- 
ter dessa fakta bör lagen hufvudsakligen lämpas, men 
dervid kan den, synes det, i någon mon, om ock försig- 
tigt, söka att förändra seden till det bättre, så vidt näm- 
ligen föräldrarnas förmögenhetsomständigheter pröfvas kun- 
na sådant tillåta. 

Man har ej än hos oss hunnit hopsamla alla de fak- 
tiska uppgifter, som denna lagstiftning rätteligen kräfde. 
Komitén har hemtat data från 413 fabriker och verkstä- 
der, som vid tiden för dess verksamhet sysselsatte 15590 
arbetare. Dessa data belysa endast minderåriges använ- 
dande i industrin, men icke, hvad som vore af lika vigt, 
föräldrarnas lefnadsvilkor. Och då vidare namnes att. 
enligt låg uppskattning, i Finland finnes åtminstone 10(X> 
större verkstäder, äfven om de ej alla kunna nämnas fa- 
briker, så framgår bristfälligheten af detta statistiska ma- 
terial. Dessutom bör tilläggas att blotta siffror ej i detta 
fall äro tillfylles. Det vore ej nog att veta huru mycket 
en minderårigs föräldrar hafva i lön, man måste ock veta 
hvad deras lif kostar och huru mycket de, som känna 
dem väl, anse att deras inkomster kunna af kortas innan 
de falla det allmänna till last. 

Emellertid innehåller komiténs statistik mycket af 
intresse. Man finner att af 15590 arbetare blott 75 eller 
0,5 7o varit under 12 år. Denna omständighet jemford 
med fackmäns uttalanden angifver 12 år som lämplig mi- 
nimiålder för intagande i fabrik pch verkstad. En sådan 
bestämning öfverensstämmer med dem, som gälla i alla öf- 
riga länder utom Danmark, Storbritannien, Spanien ocL 



LAGSKYDD FOR ARBETET. 335 

Österrike, der gränsen är 10 år. Den skall sannolikt drabba 
blott ett fåtal arbetarefamiljer, som redan haft barn under 
tolf år i arbete, och den skall i alla händelser drabba dem 
blott för något år framåt, till dess barnet når den lagliga 
åldern. 

Angående öfriga omyndigas antal och tiden för de- 
ras användande, visar komiténs undersökning att af ofvan- 
nåmda 15590 arbetare 1220 eller 7,8 Vo ^^^^ mellan 12 
ock 15 år och 1768 eller 11,3 ^/q mellan 15 och 18 år; samt att 
att minderåriga, såväl yngre som äldre, i allmänhet hållas i 
arbete Hka länge som fullvuxna, det vill säga från 10 till 
12 timmar dagligen. 

Här är synbarligen ett missförhållande, som kräfver 
förbättring. Barnen mellan 12 och 15 år arbeta för länge ; 
det är den tid, då kropps- och själsutvecklingen fordrar 
mesta skonsamhet. Komitén, som härvid går längre än 
näringslagen, föreslår för denna åldersgrupp en maximi 
arbetstid af sex timmar, en half timmes obligatorisk rast 
oräknad. För att få sätta ett barn af denna ålder i fa- 
brik skola föräldrarna hafva meddelat det färdighet i 
innanläsning, skrifning och de fyra enkla räknesätten i 
tela tal äfvensom religionskunskapens grunder. 

Dessa bestämningar äro välmenande, men kanske för 
stränga och säkert svårtillämpliga. Principen om obliga- 
torisk skolgång är icke ännu införd hos oss; en kommun 
kan underlåta att inrätta folkskolor, en förmögen hem- 
mansegare är icke tvungen att gifva sina barn mer ve- 
tande än att de slippa fram till nattvarden, och med den 
saken kan skjutas upp huru länge som helst. Den fat- 
tige arbetaren, som nödgas låta sitt barn bidraga till fa- 
miljens uppehälle, är således den första, på hvilken denna 
princip tillämpas. Hvarför skall industriarbetarnas grupp 
före alla andra åhvälfvas denna pligt? Och hvarför skall 
detta ske samtidigt . med det dess inkomster afskäras ge- 
nom inskränkning af barnens arbetstid? — Det är väl att 
komitén, dervid följande utländskt och särskildt engelskt 
exempel, förbehållit regeringen rätt att fritaga enskilda 
näringar och enskilda fabriker från dessa bestämningar. 
Måtte blott, om förslaget varder lag, denna rätt icke i 
stor utsträckning behöfva användas! 



336 LAGSKYDD FOR ARBETET. 

För arbetare mellan 15 och 18 är föreslås maximiar- 
betstiden till 12 timmar, det vill säga komitén anser att 
gällande sed m& bestå och vill blott förebygga nndan- 
tagsafvikningar derifrån. För samtliga arbetare nnder 
18 år skall emellertid nattarbete vara ovilkorligen för- 
bjudet, en förbättring som torde kunna verkställas utan 
alltför känbara uppoffringar. 

Då komitén sålunda underlåtit att vidare reglera barns 
arbete, så vida de kommit öfver 15 år, är det förklarligt 
att den helt och hållet afhållit sig från att lagstifta om 
fullvuxna kvinnors, hvilka af de utländska lagar, den 
engelska, franska och schweitziska, som derom stiftats, 
likställas med denna åldersgrupp. 

Denna sida af kvinnofrågan har utomlands varit före- 
mål för lika ändlösa som fruktlösa utläggningar, hvilka, 
synes det, pläga utmynna i tvenne yrkanden. Man påpe- 
kar först — och det med rätta — att det är de tidiga äk- 
tenskapen och de många barnen, som vålla arbetarens 
elände, och man fordrar till och med att lagstiftaren skall 
hindra honom att grunda familj så länge han ej har me- 
del att föda den. Man säger vidare — med kanske mindre 
skäl, men ej mindre säkerhet — att äktenskapet är kvin- 
nans bestämmelse och att lagstiftaren bör kvarhålla henne 
i hemmet. Men om nu männen ej böra ingå och ej böra 
få ingå äktenskap, med hvem skola kvinnorna då gift;a 
sig? Och huru skola de li&ära sig ogifta? 

Svårigheten är i sjelfva verket här den samma som 
vid frågan om barns arbete. Det är ett stort ondt att 
kvinnor öfveranstränga sig i fabriker. Men det är ett 
större ondt att de svälta af brist på arbete. Härtill kommer 
att myndig kvinna är fri och att hon måste anses sjelf 
bäst kunna bestämma sitt handlingssätt. Blott i de fall, 
då hon genom frivilligt aftal uppenbart utsätter sig för 
svår skada, är det som lagstiftaren kan anses tvungen att 
inskrida. Komitén har i sitt betänkande påpekat ett så- 
dant: hafvandeskapets sista veckor och början af digif- 
ningstiden. Och här föreligger väl den mest önmiande an- 
ledning till statsskydd; två menniskors lif och helsa stå 
på spel, och af dem är den ena ett ofödt eller nyfödt 
barn. Komitén har dock icke velat föreslå en lag, som 



LAGSKYDD FOR ARBETET. 337 

skulle förbjuda kvinnor i denna belägenhet att taga an- 
ställning i fabrik eller verkstad ; den har funnit det bättre 
att tiQåta en barnaföderska att arbeta än att tvinga henne 
att svälta. Schweitziska lagen, som innehåller ett sådant 
förbud, har i denna punkt blifvit en död bokstaf. 

Långt starkare skäl tala mot legal begränsning af 
fullvuxna mäns arbete, en reform som påyrkats, icke hos oss, 
men utomlands, och som genomförts blott i Schweitz, der 
den legala arbetsdagen är 11 timmar. Om en man gör 
ett, som det synes, alltför hårdt dagsverke, så är det antin- 
gen derför, att han ej kan lefva annars, och då måste 
man tillåta honom det, eller ock arbetar han så af begär 
att förtjena, och då visar detta att han ej öfveransträn- 
ger sig. Det är på en gång farligare och mer omotiveradt 
att röra vid mannens dagspenning än vid hustruns, lika- 
som det är farligare och mer omotiveradt att röra vid 
hustruns än att röra vid barnets. Det är farligare, derför 
att mannens förtjenst är en väsentligare del af familjens 
underhåll än kvinnans och kvinnans en väsentligare del 
än barnets. Det är mera omotiveradt, emedan mannens 
sjelfbestämningsrätt, pligt och förmåga är större än kvin- 
nans och kvinnans större än barnets. 

Hvad senast är sagdt kan sammanfattas i ett gam- 
malt ordspråk : nöden har ingen lag. Der eländet är så 
stort, att arbetaren för att vinna sin bergning måste riskera 
siu eller sitt barns helsa, kan han ej förbjudas att göra 
det. Är eller blir eländet mindre, så är det säkert att 
tau sjelf tager vara på sin egen helsa, och då tillhör det 
staten att tillgodose den omyndiges väl. 

TJtom den stora, snart sagdt oöfvervinneliga svårig- 
heten, arbetames fattigdom, har den utländska lagstift- 
ningen om omyndiges arbete mött en annan, arbetsgifvar- 
fles intresse. Den har öfverallt motats af yrkandet att 
man icke borde taga den billiga arbetskraften från indu- 
strin. Från principiel synpunkt har en sådan invändning 
ingenting att betyda; industriidkarene kunna naturligtvis 
icke åberopa skymten af en rätt att få i sina verkstäder 
förlama det växande slägtets andliga och kroppsliga 
kraft. Men ur praktisk synpunkt kunde den blifva vig- 
tig, ifall de gittade bevisa att den föreslagna lagen 



338 LAGSKYDD FÖtt ARBETET. 

skulle vålla stark ökning af produktionskostnaderna i 
vissa industrier och följaktligen hota dessas tillvara. Ko- 
mitén har, tydligen utan att ega tillräckliga sifferuppgifter, 
men troligen på grund af personlig kännedom af förhål- 
landena, ansett sig kunna lemna denna sida af frågan 
derhän. I hvarje fall kan det vara skäl att uppmärk- 
samma den erfarenhet, som gjorts i England, der barn- 
arbetet är en synnerligen vigtig produktionsfaktor, ooli 
som otvetydigt visar att den legala minskningen af dess 
kvantitet mer än väl motsvarats af dess ökade kvalitet. 
Englands industriidkare synas småningom hafva kommit 
till den öfvertygelsen, att det är förmonligare att betala 
en högre dagspenning för ett bättre arbete än en lägre för 
ett sämre. 

Verkningarna af den lag, som komitén föreslagit i 
syfte att förekomma de olyckor, som följa arbetet, skola 
sannolikt icke blifva och äro ej afsedda att blifva stor- 
artade. Lagen är ett anspråkslöst försök, ett första tvek- 
samt steg mot ett aflägset mål, som aldrig skall nås på 
den sålunda inslagna vägen. Det är och skall alltid blifva 
omöjligt att genom allmänna reglementen af skaffa alla 
missförhållanden i alla verkstäder. Lagstiftaren måste 
känna sig manad att i sjelfva verket inskränka sina be- 
stämningar till de större fabriker, som kunna öfvervakas 
af särskilda inspektörer, och att låta dem för den stora 
mängden af industriidkare blifva blott en vänlig varning 
lik dem, på hvilka näringslagen redan öfverflödar. Men 
det är och skall alltid för honom vara en hederssak att 
söka rätta ett missbruk, när han kan nå det, och att så- 
lunda visa de orepresenterade att lagen vill göra för dem 
hvad den förmår. 

Wilhelm ChydeniuB. 



Om exakta metoder i psykologin. 

n. 

Då Fechner år 1860 utgaf sitt epokgörande verk 
„Elemente der Psychophysik", lielsades den nya vetenska- 
pen med lifiigt erkännande. Det var, som den belgiske 
psykologen Delbouef säger, det första systematiska försök 
att bringa problemet om kroppens och själens vexelverkan 
ut ur det metafysiska dunkel, der det dittills varit doldt, 
och att i stället göra det till föremål för en exakt veten- 
skaplig behandling. Emellertid har också Fechner fått 
sanna det ordet att det bara är nya kvastar, som sopa väl. 
Nu, sedan ett kvartsekel gått, är den psykofysiska lagen 
ingen ny kvast mera, och huru medfaren den hunnit bli 
synes bäst deraf att till och med röster höjts, som redan 
JTka på att den skall helt och hållet kasseras. 

Mot lagen i dess helhet har först och främst den an- 
märkning riktats, att dess giltighet är ytterst begränsad, 
att den gäller endast för retningar af måttlig styrka, me- 
dan någorlunda starka och någorlunda svaga retningar all- 
deles undandraga sig dess välde. Detta hade nu visserli- 
gen redan Fechner sjelf lagt märke till, och han egnade 
till och med mycket vidlyftiga undersökningar åt frågan : 
huru stark en sinnesretning måste vara, innan den blef i 
stånd att öfver hufvud utlösa den allra svagaste förnimmel- 
sen, eller hvad han efter Herbarts föredöme kallade „die 
Reizschwelle", retningströskeln. Likaså sökte han fastställa 
;,die Reizhöhe" eller den maximalpunkt, vid hvilken ret- 
ningen var så stark, att inga tillskott mera blefvo märk- 
bara, vore de än så stora. Dessa den Weberska lagens 
gränslinier ha emellertid af senare forskare dragits betyd- 
ligt trängre än af Fechner sjelf. För ljussinnet har till 
exempel Hélmholtz och framför allt Breslauer fysiologen 
Axibert påvisat att vår känslighet kan undergå stora förän- 
dringar redan långt innan vi nått fram till vare sig retnin- 



J 



340 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

gens tröskel eller dess höjdpunkt. I stället för det konstanta 
bråk, som den Weberska lagen fordrar, fann Aubert för 
mycket svaga retningar V*» för temligen starka ^/m, medan 
vid en ytterligare skärpning af retningsstyrkan känslig- 
heten åter minskades. Till liknande resultat leddes Yc^- 
mann genom förnyade försök, då deremot Delboeuf genom 
att använda medelgradationemas metod trodde sig kunna 
tillmäta lagen ett temligen bredt gUtighetsgebit. För tryck- 
och muskelsinnet har Hering, Fechners radikaleiste motstån- 
dare, helt och hållet bestridt lagens giltighet, medan den 
åter af andra iakttagare blilvit konstaterad för muskelsin- 
net. Rörande temperatursinnet, der hudens varierande 
egenvärme i betänklig grad komplicerar försöksbetingel- 
sema, möta vi hvarandra motsägande påståenden, bland 
andra sådana, som förneka den Weberska lagen. Lyck- 
ligast har det gått med hörselsinnet, der flerfaldiga iaktta- 
gare äfven af allra nyaste datum konstaterat lagens gil- 
tighet. Också kan det förtjena nämnas att, medan Vierardt 
trodde sig komma till detta resultat först sedan han be- 
räknat ljudstyrkan proportionel icke med fallhöjden, utan 
med kvadratroten af fallhöjden, felen i dessa försök helt 
nyligen påvisats af dr Fatd Starke genom förnyade under- 
sökningar i Wundts laboratorium i Leipzig. 

Alla dessa nyare experiment ha nu begripligtvis gif- 
vit anledning till lifliga och långa debatter, och det var 
ett ord i sinom tid, då Lotzes efterträdare i Göttingen, 
O. E. Muller, för några år sedan gjorde ett öfverslag af 
ställningen i sitt digra kritiska verk „Zur Grundlegung 
der Psychophysik". Enligt Mullers mening var psykofysi- 
kens stat, då han utgaf sitt arbete, sådan, att på kredit- 
sidan stodo synsinnet, muskelsinnet och kanske hörselsin- 
net, på debetsidan deremot icke blott samtliga öfriga sin- 
nen, utan dessutom ännu en mängd hypotek i de nyss upp- 
räknade magra aktiva. Ty också der visade sig lagen 
gälla endast för en viss mellanzon af måttliga retningar 
och till och med innanför dessa gränser blott med större 
eller mindre approximation. Muller anser derför också att 
man strängt taget ej har rätt att tala om undantag och 
regel, då de fall, der lagen gäller, icke synas höra mera 
till saken än de, der den icke gäller. Med andra ord: 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 341 

nyare och noggrannare forskningar skulle ha ådagalagt att 
en bestämdt formulerad psykofysisk lag slutligen alls icke 
är möjlig, ens i den ursprungliga Weberska meningen af 
en fortlöpande lagbunden relation mellan retning och för- 
nimmelse. 

Hvad än framtidens svar månde bli på denna intres- 
santa firåga, så mycket kan anses stå fast, att saken är 
långt mindre enkel än psykofysikens grundläggare förmo- 
dat. Det fins en omständighet, som kunde se ut som en 
ren tillfällighet, men som i grunden kanske ändå icke är 
det, nämligen att numera professor emeritus Fechner i sin 
tid docerat dels i filosofi — inclusive psykologi — , dels i 
fysik. Det börjar i alla fall bli tydligt att Fechners grund- 
nppfattning af psykofysiken lider af det felet att just vara 
alltför mycket psyko-fysisk. Den Weberska lagen är för 
honom uttrycket för den specifika vexelverkan mellan det 
extensiva och det intensiva, mellan det fysiska och det 
psykiska skeendet; han är derför absolut emot hvarje för- 
sök att förklara den kraftreduktion, som framträder i för- 
nimmelsens disproportionela förhållande till retningen, ge- 
nom en tilläfventyrs rent fysiologisk process, alltså genom 
en energiomsättning, som egt rum under intryckets fort- 
plantning till och i sensoriet. Fechner har riktat sin upp- 
märksamhet så uteslutande på de båda yttersta polerna, 
att endast de fått en plats i hans lagstiftning, medan hela 
mellanledet, den fysiologiska processen, blifvit honom en mer 
eller mindre rättslös allmänning. Det som gör att bland * 
iiyare psykofysiker ingen enda är en alldeles trogen an- 
hängare af mästaren, det är derför just meningsskiljaktig- 
heten i denna punkt. Det som man nu framför allt söker 
il fiatt på, det är de komplicerande faktorer, som, vare sig 
de slutligen kunna eller icke kunna elimineras, i alla fall 
måste tagas med i räkningen för att göra det verkliga 
psykofysiska förloppet full rättvisa. 

För att förklara den Weberska lagens giltighet för en 
del sinnen, dess ogiltighet för andra, fäster sålunda Wundt 
uppmärksamheten på de högst olikartade fysiologiska vil- 
kor, under hvilka den psykofysiska processen har att ar- 
beta på de olika sinnesgebiten. Medan hörselsinnet är di- 
rektast lämpadt efter det fysiologiska irritamentets beskaf- 



342 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOaiN. 

fenhet, medan retningens fysiologiska transformation och 
efterverkningar här spela en alldeles obetydlig . rol, så är 
det också samtidigt ljudförnimmelserna som i vidsträcktaste 
omfång visat sig följa Webers lag. Å andra sidan skulle 
den fotokemiska processen i ögat, de subjektiva ljusföre- 
teelserna och näthinnans afpassningsförmåga (adaptation) 
lemna tillräckliga skäl för den brist på konstans, som käns- 
ligheten för retningsdifferenser här visat sig ega. På ana- 
logt vis fortsätter Wundt betraktelsen af öfriga sinnen. 

Ett annat försök att rädda den Weberska lagen ge- 
nom inskjutning af fysiologiska faktorer göres af Delboeuf . 
Han klandrar Fechner för att ha likstält den apparat, som 
förmedlar våra förnimmelsers uppkomst, med ett instru- 
ment, medan den stora skilnaden emellertid är den, att dec 
förra icke förblir oförändrad under den tid den fungerar. 
Låta vi ett sinne mottaga en serie intryck, kunna vi sna- 
rare säga att det för hvarje ny retning inträder i ett nytt 
tillstånd. Det resultat, som i hvarje fall utlöses, är sålunda 
en summa af den yttre retningen plus dessa subjektiva 
faktorer. Deribland framhåller Delboeuf särskildt det va- 
riabla kvantum känslighet, som organet i hvarje moment 
besitter; ty detta kvantum uttömmes mera och. mera och 
i olika grad af olika starka retningar. I stället för Pech- 
ners ena „Maassformel" uppställer Delboeuf derför tvenne, 
som böra användas samtidigt, en ^formule de la sensation'' 
och en „formule de répuisement", alltså ett mått på orga- 
nets tröUhetsgrad. 

Det återstår att se hvilken positiv vinst psykofysiken 
skall skörda af dessa och liknande försök till en beräkning 
af de biologiska betingelserna för sinnesverksamheten. Tills 
vidare har i praktiken icke mycket vunnits på denna väg. 
Delboeuf har t. ex. trott sig komma till en ganska vid- 
sträckt stadfästelse af Webers lag genom att beräkna re- 
sultaten af sina optiska experiment enligt sina nya formler; 
men vid en nyligen af dansken Lehmann företagen pröf- 
ning af Delboeufs försöksmetod har det visat sig att man 
också, utgående från Delboeufs resultat, kunde komma till 
helt andra slutsatser än en stadfästelse af hans teori. 

I hvarje fall torde det stå fast att en exakt undersök- 
ning också af det psykofysiska förloppets rent fysiologiska 



OM EX AKTA METODER I PSYKOLOGIN. 343 

sida måste vara gjord, innan vetenskapen får räkna dessa 
företeelser till sin fasta besittning. Men det kan hända att 
uppgiften kompliceras ännu från en annan sida. Det har 
visat sig vara svårt att finna en konstant formel för för- 
hållandet mellan retning och förnimmelse; jemt och stän- 
digt visar verkligheten afvikelser från formlerna. Man 
kunde nu äfven tänka sig att dessa afvikelser ha sin grund 
deri, att en förnimmelse aldrig helt allena kommer till vårt 
medvetande, att den aldrig får vara i fred, att den måste 
kämpa om platsen med en mängd andra förnimmelser. Det 
äi en allmän erfarenhet, att vi icke blott öfver hufvud äro 
nr stånd att lösgöra en förnimmelse från dess sammanhang 
med andra af samma slag, som samtidigt eller straxt efter 
hvarandra uppträda i vårt medvetande, men att vidare just 
för den skull en och samma förnimmelse kan antaga alldeles 
olika former allt efter det sällskap, hvari den för tillfället 
befinner sig. En menniska af medelstorlek förefaller tem- 
ligen lång, om hon står omgifven af idel småväxt folk, 
men krymper ihop till en pygmé vid sidan af en jette. 
Vatten af ackurat samma temperatur förefaller än kallt, än 
varmt allt efter som den hand man doppar i det är het eller 
afkyld. Man kunde lätt öka antalet exempel med andra, 
hemtade från alla sinnesgebit. Denna relativitet sträcker sig 
emellertid längre, den omfattar hela vårt själslif, våra käns- 
lor t. ex. precis lika väl som förnimmelserna. Med ett ord : 
ingenting står fritt och absolut i vårt medvetande, vi se 
allt hvad vi se mot skiftande bakgrunder. Det är detta 
allmänna psykologiska fenomen, som fått namn af kontrast, 
ock som den nu hundraåriga franska kemisten Chevreiil 
mer än någon annan bidragit att ställa i sin rätta belys- 
ning. Tills vidare är synsinnet det enda, som tillåtit en 
vetenskaplig utredning af kontrastens förlopp. Lägger man 
ett stycke grått papper på ett rödt underlag och täcker 
det hela med silkespapper, så antager den gråa lappen en 
tydlig grönaktig skiftning. Genom detta och liknande, 
mera sammansatta experiment har man konstaterat att alla 
färgerna ega en tendens att förvandla omgifningen i sina 
resp. komplementfärgers riktning, och såsom de skarpaste 
iärgmotsatser eller kontraster har man sålunda faststält just 
de komplementära färgparen. För färglösa ljusintryck, 



344 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

alltså hvitt med dess variationer genom olika grader af 
grått tiU svart, har dr Lehmann helt nyss upptäckt en me- 
tod att kvantitativt bestämma den grad af kontrast, som 
olika nyanser utöfva på hvarandra. Det har bland annat 
lyckats Lehmann att konstatera att det alldeles icke är den 
största möjliga skilnad i klarhetsgrad, som betingar den 
största möjliga kontrast, således att till exempel svart och 
hvitt icke utgöra maximalkontraster, utan att den maxi- 
mala kontrastverkningen inträffar vid en viss, ganska mått- 
lig ljusdifferens. 

Visserligen äro kontrastföreteelsernas lagar ännu så 
godt som^ okända. Man har hittills varit alltför upptagen 
af att tvista om deras ursprung, och spörsmålet, om kon- 
trasten är ett fysiologiskt eller ett psykologiskt fenomen, har 
till och med blifvit ett af de vanligaste stridsäpplena mellan 
de olika skolor, hvilkas förnämsta representanter i denna 
stund äro, å ena sidan Helmholtz i Berlin, å den andra Pra- 
ger fysiologen Hering. Kanske är stridshettan i denna prin- 
cipiela punkt orsaken till att man alldeles försunomat en så 
närliggande angelägenhet som undersökningen af det in- 
flytande kontrasten kunde hafva på det psykofysiska för- 
loppet. Emellertid är det sannolikt att en omfattande ob- 
servation på denna punkt skall föra till rätt märkliga re- 
sultat. Jag har gjort ett försök till en sådan kombinerad 
undersökning på Ijusfömimmelsemas område och dervid i 
hufvudsak iakttagit följande vigtiga beröringspunkter mel- 
lan kontrasten och Webers lag^). 

Jag begynte med att enligt medelgradationemas me- 
tod undersöka vår känslighet för ljusretningar och lade 
snart märke till det egendomliga faktum, att det experi- 
mentela resultatet i vissa, periodiskt återkommande fall 
noggrant öfverensstämde med den Weberska lagen, medan 
de mellanliggande fallen i större eller mindre grad afveko 
derifrån. Vid en uprepning i stor skala af samma expe- 
riment på de mest olika grader af retningsskalan återkom- 
mo ständigt sq,mma periodiska fenomen. Jag antog då att 
vi här hade med kontrastföreteelser att skaffa, och detta 
antagande har till alla delar besannat sig. Vid en efter 

O Jfr j^Zur Bsychophysik des Lichtsinm'^, Leipzig 1887, Fhiloso- 
phische Sttidten af W. Wundt, tom. IV, hft 1 och Eeviie Philoaophiquej 
augusti 1887. 



OM EXAKTA METODER I PS YKOLOGIN. 345 

Lehmanns metod företagen mätning af de använda Ijus- 
retningamas ömsesidiga kontrast-styrka visade det sig näm- 
ligen att det ljusintryck J/> som vi subjektivt taxera så- 
som midten eller medelgradationen mellan ett mörkare D 
och ett ljusare H, alltid tillika bildar jemnstarka kontraster 
))ied D och jff. Att den "Weberska lagen, såsom vi tidigare 
konstaterat, stundom gäller, stundom icke, beror nu derpå 
att de fysikaliska Ijusintensiteter, som bilda jemnstarka kon- 
traster, uttryckta i tal, i vissa, alldeles bestämda fall ligga 
i en geometrisk serie, under det att i alla mellanliggande 
fall deviationer uppstå, så att intensiteten M än är något 
mindre, än åter något större än medelproportionalen till 
D och H. Det framgår häraf att det är kontrasten som 
afgör i hvarje fall om den Weberska lagen skall gälla 
eller ej. 

Det återstår nu att utsträcka undersökningen dels till 
retningar af färgadt ljus, dels till helt andra sinnesgebit, 
och att afgöra om tilläfventyrs också här afvikelserna från 
Webers lag bero på förskjutningar, som förnimmelserna i 
följd af kontrastlagen utöfva på hvarandra. Det är natur- 
ligtvis omöjligt att förutsäga någonting om dessa under- 
sökningars resultat; då synsinnet just är det, som i ojem- 
turligt högre grad än något annat sinne bjuder på talrika 
samtidiga förnimmelser, hvilka icke smälta ihop med hvar- 
andra, synes det visserligen icke omöjligt att kontrastfeno- 
menen här ha ett större spelrum än annorstädes. Också 
måste de antagas uppträda olika på olika sinnesgebit; då 
samtidiga ljudförnimmelser smälta tillsamman, måste t. ex, 
ijudkontrasten kunna ega rum endast mellan förnimmelser, 
som följa efter hvarandra. Någonting liknande har man i 
sjelfva verket redan iakttagit. 

Visar sig kontrasten sålunda vara en väsentlig faktor 
vid beräkningen af den psykofysiska processen, så är det 
& andra sidan icke omöjligt att äfven stridsfrågan om den 
Weberska lagens ursprung på denna väg föres närmare sin 
lösning. Jag har tidigare nämnt om Fechners isolerade 
ståndpunkt i denna fråga; medan lagen för honom är det 
s|>ecifika uttrycket för fysiska rörelsers offergång till psy- 
Idska akter, hafva samtliga senare forskare uppstält andra 
f^drklaringar, och bland dessa är i närvarande stund den så 
FifUk tidaknft, 1887, U, 22 



346 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

kallade fysiologiska teorin allmännast gängse. För några 
år sedan såg det redan ut som riktigheten af denna teori 
varit med full evidens bevisad. Två skottska fysiologer, 
Dewar och Mac Kendrick, hade nämligen anstalt experiment 
med grodans synnerv och dervid trott sig finna att de ne- 
gativa strömvariationer, som uppträdde, om näthinnan ut- 
sattes för ljusretningar, och som läto afläsa sig förmedels 
en galvanometer, stodo i ett logaritmiskt förhållande till 
retningens styrka. Genom att sätta nervrörelsens styrka di- 
rekt proportionel med de negativa ström variationerna, drogo 
Dewar ochjMac Kendrick härur den slutledningen, att nerv- 
rörelsens förhållande till retningen följde en lag, som nog- 
grant öfverensstämde med den af Fechner formulerade psy- 
kofysiska lagen. Mot detta experiments beviskraft ha nu 
visserligen allvarsamma invändningar gjorts äfven af for- 
skare, som sjelfva hylla en afgjordt fysiologisk uppfattning 
af Webers lag, och Dewars och Mac Kendricks en gång 
namnkunniga groda har fått göra den bittra erfarenheten 
att all jordisk berönnnelse är ett förgängligt ting. Men 
fortfarande vinner icke dess mindre den åsigten ökad ut- 
bredning, att disproportionaliten mellan retningens och för- 
nimmelsens tillväxt måste förklaras på rent fysiologisk väg. 
Man har särskildt fäst uppmärksamheten derpå att i hjer- 
nans gråa substans svagare retningar bli latenta och att 
följaktligen det ursprungliga irritamentets kraftförlust just 
torde inträffa här, i den gråa substansen. Nu är det dess- 
utom att märka att den fysiologiska psykologin dagligen 
ökar antalet af erfarenheter, som tyda på ett direkt vexel- 
förhållande mellan psykiska och fysiologiska akter ; det kan 
icke nekas att dessa erfarenheter tala för den fysiologiska 
teorins sannolikhet. Ur denna synpunkt förefaller det näm- 
ligen mest begripligt att själsakten — förnimmelsen — är 
proportionel med det fysiologiska förloppets sista instans* 
alltså hjemrörelsen, och att följaktligen orsakerna till för- 
nimmelsens disproportionalitet med den yttre retningen 
måste sökas innanför nervprocessens egna gränser. 

Wundt invänder häremot att vi, för att kunna tala 
om föminunelser identiska med hjemrörelser, borde vara i 
stånd att granska våra förnimmelser hvar för sig. Och det 
äro vi icke. Icke förnunmelserna, sådana de tilläfventjrs 



OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 347 

äro, då de utlösas af retningsprocesseu, komina till vårt 
medvetande ; vi lära känna dem först sedan de fångat vår 
uppmärksamhet, liksom vi forma den verkliga bUden af de 
yttre, utsträckta föremålen, icke då de öfver hufvud ham- 
nat inom gränserna för vårt hela blickfält, utan först sedan 
de träffat den så kallade blickpunkten. Med andra ord, 
förnimmelserna i det ögonblick de väckas i medvetandet 
äro ännu i ett rent potentielt stadium; verkliga, faktiska 
förnimmelser, såsom vi ega dem, bli de först genom en ny 
aktiv syntes. Wundt kallar denna akt den aperceptiva jem- 
förelsen i motsats till den blotta perceptionen, som svarar 
mot den isolerade retningens första utslag i medvetandet. 

Wundts hela psykologi beherskas af denna teori om 
aperceptionen; också hans ståndpunkt i den psykofysiska 
debatten bestämmes deraf. Wundts åsigt, i korthet ut- 
tryckt, är nu den, att Webers lag måste tänkas ha sitt ur- 
sprung just i vår aperceptiva verksamhet, och, då denna 
verksamhet å andra sidan är orsaken till den allmänna 
ömsesidighet, relativitet, som beherskar hela vårt medve- 
tande, blir Webers lag i Wundts ögon slutligen endast för- 
nimmelsernas part i relativitetens allmänna psykologi- 
ska lag. 

Att hela vårt själslif är underkastadt relativitet, der om 
kan knappast något tvifvel råda. En annan fråga blir det, 
om detta fenomen räcker till att förklara Webers lag. 
Eelativiteten har i sjelfva verket redan varit på tal i vår 
betraktelse; vi sågo att den fått sitt uttryck i kontrastens 
likaså allmänna företeelser. Kontrast uppstår, såsom vi 
sågo, just då förnimmelser sammanträffa, det vill säga då vi 
jemföra dem, apercipera dem, såsom Wundt kallar det. Vi ha 
vidare sett att de ömsesidiga förändringar, som då uppstå, 
åtminstone hvad Ijusfömimmelsema beträffar, låta mäta sig, 
och att de i sjelfva verket blott undantagsvis öfverens- 
stämma med den Weberska lagens fordringar. Det vill så- 
ledes synas som om aperceptionens inflytande på fömim-. 
melserna skulle ge sig till känna väl i kontrastfenomenen, 
men icke i Webers lag. 

Hvar är då den Weberska lagen hemma? Naturligt- 
vis är detta en fråga, som endast på experimentel väg skall 
kunna definitivt besvaras, — om den kommer att besvaras. 



348 OM EXAKTA METODER I PSYKOLOGIN. 

Tills vidare få vi nöja oss med sannolikheter. Hvad na 
våra egna, nyss omtalade försök beträffar, så tala de snarare 
för än emot en fysiologisk förklaring af Webers lag. Öf- 
ver allt visade lagen en märkbar tendens att gälla; afvikel- 

serna från det teoretiska förhållandet mellan, retning och 
förnimmelse voro aldrig stora; men det var icke dess min- 
dre öfver allt kontrasten, som i sista instans afgjorde om 
lagen skulle gälla eller ej, och de fall, der detta inträfiEat^ 
visade sig i granden lika väl kunna betraktas såsom rena 
kontrastföreteelser som alla de öfriga. Det läte således 

änka sig att den Weberska lagen på sätt och vis är en rent 
ideel lag, till hvars öde det hör att aldrig helt och hållet 
komma till väldet. Ty är den lagen om den enskilda ret- 
ningens fortplantning till det centrala organet och desy 
omsättning till enshild förnimmelse, så återstår här ännu 
en ytterligare process, innan förnimmelsen blir vår, vår 
medvetna förnimmelse — det är jemförelsens, uppmärksam- 
hetens, aperceptionens, kontrastens process, hur man vill 
kalla det. 

Kontrasten skulle då bli namnet på den innersta af 
de ringmurar, som skilja menniskan från den omgifvande 
verlden. Det är redan en gammal sanning att vi ingen- 
ting veta om „tingens natur", att vi blott känna dem i den 
gestalt de antagit i våra förnimmelser, och dessa förnim- 
melser äro ingalunda adekvata uttryck för tingen; John 
Locke, Berkeley, David Hume och Kant hafva uppstält den 
filosofiska läran om föreställningamas rent subjektiva ur- 
sprung med afseende på deras kvalitet, och den moderna 
sinnesfysiologin har besannat läran till alla delar. Vårt 
kvantitativa mått på omverlden är fullt ut lika subjektivt 
Den Weber-Fechnerska lagen visar att ingen ekvivalens 
råder mellan retningens och förnimmelsens styrka; här lik- 
som i &åga om tingens egenskaper äro våra förnimmelser 
ingen trogen afbild. De äro strålar, brutna genom ett pris- 
ma. Men äfven våra egna förnimmelser känna vi slutligen 
lika litet som de oåtkomliga yttre tingen. De äro att likna 
vid husets egna tjenare, som på sitt tungomål framföra bud- 
skap från omverldens främmande riken. Men vid den inner- 
sta dörren till medvetandets gemak måste depescherna ännu 
engång öfversättas — till kontrastens hufvudstadsdiolekt. 



OM EXAKTA METODE R I PSYKOLOGIN. 349 

Kapitlet om exakta metoders användning i psykologin 
är icke slut härmed. Närmast skulle det åligga oss att 
tala om de experiment, som anstalts för att utröna de psy- 
kiska akternas tidsförhållanden och som ledt till en mängd 
intressanta resultat. Dessa försök, de psykometriska, bilda 
ett slags annex till den egentliga psykofysiken och syssel- 
sätta i regeln jemte henne experimental-psykologens labo- 
ratorium. 

Men den experimentela psykologins verksamhetsfält 
sträcker sig utanför laboratoriet. Då i vidsträckt mening 
^experimentera^' vill säga att iakttaga ett fenomen under till- 
räcklig variation af beledsagande omständigheter, så är det 
klart att vi kunna tala. om psykologiska experiment öfver- 
Allt, der vi äro i stån^d att iakttaga en själsakt i en till- 
räcklig mängd olikartade fall ^). På individualpsykologins 
område erbjuda sålunda de abnorma tillstånden en möjlig- 
het att studera själslifvets lagar ur deras undantag; icke 
blott den psykiska patologin i egentlig mening, utan också 
de märkliga exceptionela fall, som under namn af hypno- 
tisk sömn på de senare åren allt mera begynt underkastas 
vetenskaplig undersökning, hafva öppnat nya vägar för den 
exakta psykologiska forskningen. Det sanmia är fallet med 
anomalierna på sinnesverksamhetens olika områden ; för att 
nämna ett enda exempel, hafva de experiment, som anstalts 
med opererade blindfOdda, lemnat värdefulla bidrag till den 
svåra frågan om våra rumföreställningars uppkomst. Li- 
kaså förtjenar den komparativa, barn- och djurpsykologin 
att kallas en experimentei vetenskap. Yi gå vidare och 
finna i de sociala grupperna, i de psykiska fenomenens ut- 
vecklingshistoria, såsom den ger sig till känna i språk och 
seder, i religiösa och etiska föreställningar under olika ti- 
der och olika förhållanden, en bokstafligt taladt oöfver- 
skådlig rikedom af dokument, som kunna göras fruktbrin* 
gande i den experimentela psykologins tjenst. 

Yi hoppas bli i tillfälle att framdeles taga åtminstone 
några af dessa frågor till tals i Finsk tidskrift. 
BJalmar Noigliok. 

') I den nyare franska psykologin t ex. fattas „la méthode ezj>éri- 
mentale'' allmSnt i denna mening. 



Vid Åbo akademi 1640—1664. 

ConaistoHi Academici Aboensia äldre protokoller; utgifna af Finska 
historiska samfundet. I & II. 635+569 s. 8:0. Helsingfors 1883—67. (Tryckt 
med anslag nr Längmanska donationsfonden). 

Klar och ljus randades den 15 juli 1640 öfver Åbo, 
och klar och ljus står denna dag för efterverlden såsom 
en af de märkeligaste i Finlands häfder, ty det var då 
det finska universitetet högtidligen invegs. Når i hög- 
sommarmorgonens solljus Pehr Brahe jemte biskop Eotiio- 
vius, de nyutnämde professorerna och andra höga herrar 
för förlig vind seglade uppför Aurajoki från Åbo slott på 
den flaggprydda furstliga galejan, når sedan den stora 
processionen tågade upp till akademin och när invignings- 
akten försiggick, så var det icke blott den skådeljstna 
hopen, som fägnade sig; hvarje fosterlandsvän tänkte det 
samma som biskop Eothovius denna dag yttrade i sin pre- 
dikan i domkyrkan, att Herren Q-ud bevisat denne vår 
stad Åbo och hela den finska nationen en sådan välgär- 
ning som aldrig tillförene. 

Men ringa och oansenlig var början till denna aka- 
demi, som sedan så rikt utvecklat sig, fattiga och ogyn- 
samma de förhållanden, under hvilka den arbetade. 

Studiemas art och omfång kunna vi se af den första 
föreläsningskatalogen. 

Eektor, teologie-professom och domprosten Eskil 
PetrsBus — sedermera biskop och akademins prokansler — 
tolkar första Mosebok. 

Teologie-professom Sveno Vigelius utlägger Pauli 
bref till romarna. 

Teologie-professom Johannes Elai senior — mer känd 
som biskop Terserus — förklarar augustinska bekännelsen 
samt föreläser hebreisk grammatik. 

Juris professorn Johannes Olai Dalkarlus — den rätts- 
lärde Stjemhök, som inom kort lemnade akademin, — läser 
om svears och göters rätt. 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 16 64. 351 

Politices och historie professorn Micliaél Wexionius 
— senare adlad med namnet Gyldenstolpe — föredrager 
Aristoteles' etik enligt Grotius samt allmän historie enligt 
Sleidanus. 

Professorn i den heliga skrifts grundspråk, Martin 
Stodius — likasom professor Petraeus medlem af kommissio- 
nen, som öfversatte bibeln till finska — föreläser grekisk 
grammatik samt anställer öfningar. 

Matheseos professorn Simon Kexlerus föreläser arit- 
metik och astronomi. 

Physices professorn Georgius Alanus utläger Magiri 
fysik. 

Logioes et poéseos professorn Nicolaus Nicopensis 
löreläser logik samt redogör för de poetiska regleme en- 
ligt Horatius. 

Eloq-wentisB professorn Johannes Elai junior — bro- 
der till teologie-professorn — handleder latinskribenter, 
tolkar Ciceros tal pro Archia och anställer deklamations- 
öfningar. 

Sedermera tillkom äfven en medicine-professor, Da- 
uiel Achrelius. Dessutom funnos inom filosofiska fakulteten 
en, sedermera två adjunkter, hvilka biträdde professoreme. 
Föreläsningarna höUos måndagar, tisdagar, torsdagar och 
tredagar. Akademin hölls öppen kl. 7 — 10 f. m. och kl. 1 — 4 
e. m. Onsdagen var Consistorii dag. 

Som synes intog teologin, i öfverensstämmelse med 
tidehvarfvets hela anda, den förnämsta platsen vid aka- 
demin. Dess representanter voro mest ansedda och bäst 
aflönade, och mot teologie-professurer styrde lärarna i de 
öfriga fakulteterna kurs. Att Martin Stodius hamnade i 
teologiska fakulteten synes icke underligt, men att phy- 
sices professorn slutade som teolog och domprost i Åbo 
och att matheseos professorn var nära att gå samma väg, 
det väcker förvåning i våra dagar. Men icke så på tret- 
tio-åriga krigets tid. Åbo akademi stod omgärdad af 
domkyrkans ringmur^ och ortodoxins försvar ansågs vara 
det vigtigaste, hvarpå mensklig vishet kunde användas. 
Alla studier finge derför en ensidig riktning samt skatta- 
des blott i den mon de ansågos användbara i de teolo- 
giska striderna, som fördes med otrolig spetsfundighet och 



352 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

dialektik, men. ringa omdöme. — Ett bevis på de teolo- 
^ska studiemas herravälde vid akademin var bestämnin- 
gen att professorerna i logik och i fysik skulle inställa 
isina foreläsningar de dagar teologiska disputationer höllos. 
och en viss teologisk fläkt vädrar man också i Con- 
sistorii uttalande att professorerne i sina föreläsningar icke 
må klandra gamla författares goda meningar samt envist 
försvara sina egna eller andras nya. 

Särdeles strängt åtskilda höllos icke de olika veten- 
skaperna. Bedan 1645 beslöt Consistorium att professo- 
rerna i vältalighet och i språken skulle vid sina disputa- 
tioner få behandla ämnen från filosofins alla områden, 
emedan de ledo brist på lämpliga ämnen inom sina egna 
discipliner. Historie-professom Wexionius föreläste en 
tid praktisk filosofi, historia och juridik. Andreas Thnro- 
nius, enligt Tengström en af vårt universitets märkligaste 
män, som, ehuru blott 33 år gammal vid sin död, hunnit 
utgifva arbeten i logik och i metafysik, hvilka under ett 
hälft sekel voro bestämmande för studierna, skötte utom 
sin egen logiska professur äfven den fysiska samt före- 
läste en termin botanik och metafysik. 

Akademin invegs som sagdt i juli, men först i no- 
vember kommo föreläsningarna riktigt i gång. Den van- 
liga ordningen var sedan den, att man begynte i början 
af oktober och läste ett stycke in i december, tog sig 
så julferie till början af februari och läste sedan till med- 
let af juni; Pehr Brahe yrkade visst att sommarferien ej 
skulle räcka längre än till rötmånadens slut, men hans 
ord hade ingen verkan, som det tyckes, emedan studen- 
terna icke så tidigt infunno sig vid akademin. I maj an- 
stäldes examina, och efter deras slut skedde ombyte af 
rektor, hvilket egde rum hvarje år och var åtföljdt af ett 
högtidligt gästabud. 

För detta ofiiciela kalas uppgjordes 1642 ett bestämdt 
program, som noga tyckes hafva blifvit följdt. Der skulle 
bjudas sex rätter mat, bröd, smör och skinka icke räknade. 
Efter måltiden icke konfekt, utan endast ost. Af dryckes- 
varor serveras godt finskt öl och något franskt vin; be8tå> 
det rostocker öl, så är vin onödigt; förnämligare skålar 
kunna dock drickas „måtteligen'' i spanskt eller annat 



VID ÅBO AKADEMI 1640—1664, 353 

vin. Inbjudas skola dit högtidligen genom kursorer med 
spiror hofrättens president, resande notabiliteter, prokansler, 
alla professorer, landshöfdingen, förste borgmästaren, sko- 
lans rektor, akademins skattmästare, adjunkter och nota- 
rie. Enskildt kan rektor dessutom bjuda slägtingar och 
en eller två synnerligen goda vänner samt akademi-bok- 
tryckaren, bokbindaren och bokföraren (=handlanden), om 
han s& för godt finner; af studenter endast de som passa 
upp vid gästabudet samt „musikanterna'^ Inga fruntim- 
mer få bjudas. Och under inga vilkor får kalaset utsträc- 
kas till följande dag. 

Den nya akademin med sina stipendier, 960 daler 
silfvermynt, lockade till sig en stor mängd studenter. 
Första terminen inskrefvos 249, och snart steg antalet till 
300. De fleste voro hemma från Sverige, såsom man af 
ibrteckningama öfver stipendiaterna kan se liksom också 
af den omständigheten att, då studenterna 1643 indelades 
i nationer, endast tre sådana bildades för de infödde, me- 
dan svenskame fördelades på sex nationer. Förhållandet 
mellan ungdomen från de begge länderna tyckes hafva 
varit godt; åtminstone har jag i protokollen ej funnit mer 
än en enda konflikt, der man kan antaga att nationalitets • 
känslan spelat med. Det var då Johannes Monaeus sökte 
gräl med Petrus Arenius ropande : „tules tänne sina ruot- 
zin hundzfått*'. Monaeus bestred detta, men sade att 
tvenne svenska studenter året förut basat upp honom. 

De första tiderna spordes ofta klagan att studenteme 
voro lata. Professor Stodius och professor Kexlerus be- 
klagade sig öfver sina åhörares försumlighet, och allt 
emellanåt var det i Consistorium tal om någon skild lät- 
ting. Upprepade gånger fann rektor sig föranlåten att 
vare sig muntligen eller genom intimation förmana stu- 
denterna i gemen och stipendiaterna i synnerhet att vara 
flitiga och väl nyttja sin ungdoms tid. 

Och var det väl underligt, om den från bygderna 
komna ungdomen icke alltid fann behag i det stillasit- 
tande lifvet vid boken .^ Äfven professorerna sjelfva skol- 
kade någon gång. Tid efter annan anmärkte prokansler 
eller rektor att professorerna voro försumliga och förehöU 
dem att göra sin pligt; likaså uppmanade Pehr Brahe till 



354 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 



flit. Consistorium beslöt att pedellema skulle anteckna 
de gånger professorerna försummade sina föreläsningar 
och deröfver hvarje vecka inberätta till rektor, hvilken 
två gånger om året bkulle förmana de försumliga. Man 
faststälde också plikt för den, som försummade Consi- 
storium. Men bestämmelserna råkade i glömska. Efter 
en tid upplifvades de, ja, rektor bemyndigades tiU ock 
med att låta sitt husfolk passa på professorerna. De för- 
sumlige hotades till och med af prokansler med sänkning 
af deras lön. Värst deran var man med medicine-profes- 
sorn Achrelius, en slarf som högst oregelbundet besökte 
Consistorium, föreläsningssalen och kyrkan — på sex- 
ton år hade man icke sett honom i professoremas kyrk- 
bänk — och derför flere gånger personligen varnades. 
Men om också en oich annan någon gång låtit komma sig 
försumlighet till last, så har man dock allt skäl att antaga 
att biskop Kothovius talade sant, då han vid ett Pekr 
Brahes besök i Consistorium yttrade att professorerna gjort 
sin pligt. 

Akademins hela inrättning var af anspråkslösaste slag. 
Föreläsningarna höllos i det gamla gymnasiets hus med 
dess två hörsalar. Men huset var bristfälligt. Taket höll 
icke tätt, och fuktigt var der äfven i följd af vattnet, som 
rann ner från kyrkbacken. Den eldsvåda, som 1656 kär- 
jade största delen af staden, skonade icke heller akademin, 
och stora svårigheter hade man att få allt nödtorftehgen 
iståndsatt. Anslaget till biblioteket och akademins alla 
stipendier för par år användes till reparationen, den så 
kallade djekne-hjelpen från landsförsamlingarna likaså; 
men det förslog icke, oaktadt man på allt sätt sökte eko- 
nomisera. Professor Bergius, som ledde arbetet med stort 
nit, reste sjelf till Loimijoki för att köpa bräder, profes- 
sor Achrelius till Kakskerta och Pargas för att skaffa tegel 
och kalk. Man använde gannnalt material såsom tegel och 
fönster, hvilka man sökte få till skänks. Men man blef 
tvungen upptaga lån af enskild person. En ständig kla- 
gan förspordes öfver att arbetet gick så långsamt i följd 
af penningebrist. 

Men äfven under lugnare tider hördes samma kla- 
gan. En handlande, som lemnat sju och en half aln grönt 



VID ÅBO AKADEMI 16 40 — 1664. 355 

kläde till Consistorium efter Pehr Brahes förordnande, 
hade stora svårigheter att få betaldt, och upprepade gån- 
ger klagar qvaestor att inga pengar finnas i fiscus. 

Det var ej heller den lättaste sak att från fattiga 
hemman i aflägsna landsdelar drifva in det som akademin 
tillkom. Än gingo uppbördsmännen icke ärligt till väga, 
än hade presterskapet nappat åt sig de fetaste bitarna, 
än voro bönderna, synnerligen „der uppe i Tavastland", 
nppstndsiga och ville icke betala, än hade hemmanen rå- 
kat i lägersmål, så der ingenting fans att få. Ofta reste 
qvaestor sjelf till ort och ställe, och i särdeles kvistiga fall 
sändes till och med någon professor för att taga noga reda 
på förhållandena. 

Huru allt vid akademin var i sin början och huru 
litet man får bedöma denna inrättnings verksamhet efter 
nntida fordringar kan man se redan deraf, att det under 
nära två år var omöjligt att vid akademin få tryckt en 
rad. I Åbo, ja i hela Finland fans ju intet tryckeri. De 
akademiska disputationema skrefvos rent i 20 — 30 exem- 
plar af akademins notarie, „hvilket blef besvärligt". När 
sedan en boktryckare flyttat öfver från Stockholm, kunde 
han den första tiden ej trycka mer än ett hälft ark i gån- 
gen med samma stil, och ännu senare ursäktar sig pro- 
fessor Stodius med bristen på grekisk stil för att han icke 
anstalt disputationer. — Biblioteket var också af anspråks- 
lösaste slag, en direkt fortsättning af gymnasiets biblio- 
tek. Det fick visst genom Torsten Stålhandskes enka en 
betydande tillökning, men under branden led det mycket, 
stod en tid med söndrigt tak och var sedan illa skött. 

I långt högre grad än nu för tiden utgjorde akade- 
min då en stat i staten med ganska vidsträckta privile- 
gier, och denna stat omfattade icke blott den egentliga 
universitetspersonalen, professorer, andra tjenstemän och 
studenter, utan äfven dessas familjer och husfolk samt 
en stor skara handtverkare. Helsingfors universitet har 
ännu i dag sin egen boktryckare och sin egen apotekare, 
men Åbo akademi på 1600-talet hade sin egen boktryckare 
och bokbindare, sin fogde, sin humlegårsdsmästare, fiskare, 
glasm&stare, murare, snickare, skomakare och smed, hvilka 
alla voro befriade från utgifter till staden och jemte sina fa- 



.^56 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 16 64. 

: — t '■ 

miljer och tjesare stodo under akademins och blott under 
akademins domsrätt. 

Noggrant höll man på sina privilegier, och de bor- 
gerliga myndigheterna fingo minsann ofta röna obehag 
för att de ingripit i akademins rättigheter. Då en stu- 
dent, som fört oväsen på gatan, blifvit fängslad af stads- 
vakten och förd till rådhuset, medan han egentligen bort 
öfverantvardas åt akademi-tjenarena, blef det stort tumult 
bland studenterna, och borgmästaren ursäktade sig hos 
Gonsistorium fDr misstaget samt lofvade att den alltför 
nitiske stadstjenaren skulle sättas i tjufkällaren. Och då 
en annan gång stadstjenarena ungefär samtidigt f^mgslat 
professor Bergii dreng och slagit akademi-snickarens enka 
samt fängslat akademi-skräddarens dräng, hvilken dessutom 
blifvit sakfäld för att han tagit sig otillåtna friheter i 
umgänget med fruntimmer, så ansågs „att en skarp actiou 
skulle anställas mot borgmästare och råd uti hofrätten; 
dock till att undfly allt missförstånd blef beslutet att de- 
ras stora excesser skulle borgmästaren så förehållas, att 
derest icke bot skaffades, skulle dem intet längre hållas 
till godo*'. 

Borgerskapet var heller icke sent att anmärka när 
man gjort intrång i dess rättigheter. Vid akademin fun- 
nos några gifta studenter, och dessa, hvilka tydligen hade 
jsll möda att skaffa sig sin utkomst, hade drifvit något 
litet handel; åtminstone hade hustrun till en af dem rest 
till Stockholm och sålt lärft. DerfÖr klagade borgmästare 
och råd med den påföljd, att de gifta studenterna förma- 
nades att icke drifva handel, utan flitigt höra föreläsnin- 
gar. — Bedan tidigare hade de vållat sina lärare hufvud- 
bry. Det var emot seden vid andra akademier att stu- 
denter gifte sig, men å andra sidan „huru kan det vara 
akademin nesligt, som i sig sjelf är ärligt". Man åtnöjde sig 
derför med att förmana dem till stor flit och till att i tid 
se sig före huru de sig föda måtte. 

Mellan professorerna och de borgerliga myndighe- 
terna rådde en viss jalousi. Professorerna hade rang fram- 
för borgmästare och råd, och dessa, som naturligtvis erin- 
rade sig den tid, då flere af de andra voro simpla gymna- 
siilektorer, kände sig kränkta. För att göra borgmästarene 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 357 

akademin väl bevågna beslöts derför också att professo- 
rerna vid förnämligare gästabud, begrafiiingar och andra 
högtidligheter skalle gifva dem rum ibland sig; af samma 
anledning bjöds äfven nägon gång andra borgmästaren till 
rektorskalaset. Men om de någon gång obedda intogo 
högre platser än dem tillkom, så anmärktes det genast, 
Bangordningen mellan professorerna och hofrättens leda- 
möter var omtvistad. Pehr Brahe tillfrågades derom en 
gång då han infunnit sig i Consistorium, men han sade 
sig icke kunna väl afgöra det, och mig är obekant huru 
frågan löstes. — Mycket noga bestämd var rangordningen 
i kyrkan, der alla hade sina bestämda bänkrum. Men äfven 
der yppades svårigheter. Än trängde sig akademiadjunktens 
fru jfr^nför en professors fru, hvaröfver hennes man natur- 
ligtvis beklagade sig i Consistorium, än yrkade bibliote- 
karien att få stå framför en yngre professor, än tvekade 
man om boktryckaren kunde få begagna samma bänk som. 
notarien eller om detta var förklenande för notarien. 

Och allt skulle Consistorium afgöra. 

Det fans intet område af akademi-personalens offent- 
liga eUer enskilda lif, der icke Consistorium med faderlig 
myndighet ingrep. Då akademi-skomakaren slagit sin lär- 
pojke, så var det hos Consistorium dennes moder besvä- 
rade sig och fick rättvisa. Då Thuronius blifvit nämd 
professor, beslöts det i Consistorium att han privatim „skulle 
admoneras om allfvarsamhet uti klädema'^ Då profes- 
sorskan Terserus illa behandlats af sin man, så var det till 
Consistorium hon vände sig. — Historien om professor Ter- 
serus den yngre och hans fru förtjenar att meddelas som 
ett karakteristiskt blad ur tidens skandalkrönika. 

En dag omtalades det i Consistorium att professor 
Terserus änmade gifta sig^med salig Jakob Skräddares dot- 
ter, Anna vid Gropen. Man tyckte att partiet var något 
„olikt", men hvad kunde man väl göra dertill. Det går 
väl bra, om det är Guds vilja, sade man. Några månader 
senare hette det att vår professor för en tid sedan dragit 
sig tillbaka, emedan fästmöns rykte ej var det bästa, men 
att han nu igen börjat sin kurtis. Consistorium tyckte ej 
om affärens gång och uppmanade genom professor Pe- 
traeus Terserus att se sig väl före i denna sak, så han ej 



358 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

komme i någon vidlyfbighet, sig sjelf till stor skada och 
akademin till vanära. Men efber ytterligare några måna- 
der var det stor skandal. Professorn höll sig undan och 
ville icke veta af något äktenskap. Inom Gonsistorium 
öfverlade man redan om Lvem som skulle blifva hans ef- 
terträdare, „om han sig sjelf således kasserade^'. Men 
professorn bad och bönfölL Biskop Bothovius var sträng 
och obeveklig, men slutligen fick dock vår professor för- 
låtelse mot att han, då nu saken en gång gått så långt 
som den gjort, skulle gifta sig med föremålet eller på an- 
nat sätt ställa henne tillfreds; dessutom borde han ihåg- 
komma akademin med en ansenlig föräring för all den för- 
argelse han åstadkommit. Så blefvo de ett par, men 
med husfriden i det nya hemmet stod det icke väl tilL 
Efter några år beklagar sig professorskan inför Consisto- 
rium öfver sin mans lif och lefverne. Han dricker, han 
öfveröser henne med de värsta skällsord, han kör ut 
henne. Nu senast hade han för en obetydlighet okvädat 
henne, dragit henne i håret och trampat henne under föt- 
terna. „Och emedan sådant lefverne är ledsamt, deraf hon 
intet annat vinna kan än förlamad kropp", beder hon 
Gonsistorium om hjelp och råd. Professorn förklarade att 
han kanske i hastigheten gifvit henne några fula tillmå- 
len, då hon, såsom ofta händt, kallat honom vindögd djefvol, 
spetelsk hund, Åbo magister, som köpt sig dertill, och mera 
dylikt, men att han aldrig slagit henne förr än nu senast 
litet, då hon först burit sig dumt åt och sedan slagit ho- 
nom blodsår i pannan med sin nyckelknippa; sedan hade 
hon stängt in honom jemte några vänner, så att han sjelf 
nödgats krypa ut genom fönstret. 

Gonsistorium öfverlade och beslöt efter flere voterin- 
gar att söka åstadkomma förlikning, ehurväl saken var 
svår och professorskan med rätta kunde sakfällas. Hon 
inkallades. Man förehöU henne hennes trotsighet, man 
sade henne att hon borde straffas, men att hon denna 
gång skulle slippa, om hon ångrade sig och ville vara sin 
man lydig. Men professorskan var icke böjd för eftergift. 
Ändtligen „med stor möda och långt öfvertalande" lycka- 
des man få henne att lofva försoning och] bättring. Så 
afträdde hon och mannen inkallades. Han förmanade:^ 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 359 

att föra ett nyktert lif och oftare än hittills besöka Guds 
hus ; derpå rådde man honom till förlikning. Han tackade 
sina kolleger för deras omak och lofvade bättring. Så 
trädde de begge samtidigt inför Consistorium, räckte hvar- 
andra handen^ lofvade glömma det förflutna och aldrig 
göra så mer. — Huru det sedan gick dem förmäler icke 
protokollen. Långvarigt blef deras samlif icke, ty Ter- 
sems afled något mer än ett år efter denna episod. 

Ett dylikt lefverne hörde lyckligtvis till undantagen, 
men man må icke tro att „förfädrens rena seder' ' oblan- 
dade stodo att träffa hos dåtidens ungdom. Alltför ofta 
vittna protokollen om ett ruskigt lif, som skulle tilltala 
moderna författare. 

På bildande och förädlande nöjen var det stor brist 
i det gamla Åbo. Studenterna uppförde visst då och då, 
under ledning af en professor, någon teaterpjes, men så 
omtyckta dessa nöjen än voro, så ofta — alltför ofta en- 
ligt Consistorii åsigt — de än höUos, så återkommo de 
dock aUt för sällan för att fylla luckorna i hvardagslif- 
vet eller för att ersätta våra dagars offentliga nöjen. Böc- 
ker voro dyra, hågen för läsning icke synnerligen uppod- 
lad, hvad under då att man sökte roa sig på annat sätt. 
Bröllop och gästabud voro omtyckta förlustelser, och dit 
gick man objuden. Ofta hände det vid dylika tillfällen 
att auditorierna stodo tomma, ofta hände det att de objudna 
gästerna stälde till något spektakel, så att Consistorium 
slutligen nödgades förbjuda dessa sjelftagna nöjen. 

Oaktadt studenterna upprepade gånger varnades för 
lättja, svalg och dryckenskap samt förmanades att hålla 
sig från krogar och källare, tyckas de i högre grad än 
egentligen tillåtet hafva egnat Bacchus och öambrinus 
sin dyrkan. Att såsom två österbottningar, Simon Danie- 
lis och Andreas Jacobi, dricka sju kannor öl på två man 
hand hörde visst till undantagen; men öfver hufvud voro 
dåtidens studenter ett törstigt slägte, som läto det hem- 
brygda ölet sig väl smaka både hos de fashionabla krö- 
garena, Michel Ityttares enka, Palikka och andra, som 
ock hos vanliga, simpla borgare, hvilka höllo till salu af 
sin brygd. Hade man icke att betala kontant, så tog man 
på kredit, och hade man icke kredit, så lemnade man pant. 



360 VIP ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

Borgerskapet varnades visst redan under akademins andra 
år för att leinna studenterna öl och vin mot pant af böc- 
ker eller kläder, men borgarena måtte hafva funnit pant- 
systemet fördelaktigt, hvarför Consistorium, med tanke 
på ungdomens bästa, några år senare anhöll hos borgmä- 
stare och råd att en liknande uppmaning till borgerska- 
pet måtte å rådstugan offentliggöras. 

Men detta hade oförutsedda följder. Magistraten lät 
ofientligen uppläsa Consistorii skrifvelse, hvilket icke var 
meningen; stadsfogden uttydde den på finska och tillade 
ett och hvarje ur egen fatabur. Studenterna förgrymma- 
des, i synnerhet de vid akademin studerande svenskame. 
De samlades och öfverlade, troligen utanför Tavasttull, 
såsom brukligt var i liknande fall. De skockade sig utan- 
för rektors port nattetid, och det är knappast troligt att 
de dervid förhöUo sig alldeles stilla. De infunno sig icke 
på föreläsningar; de sände bud till rektor med anhållan 
att få se Consistorii skrifvelse till magistraten. Eektor 
hänvisade dem till Consistorium, och derutanför samlade 
de sig slutligen. Den ifrågavarande skrifvelsen fingo de 
höra, hvarpå det förklarades dem hurusom den studerande 
ungdomen borde betrakta sina böcker och sina kläder 
såsom militären betraktar sina vapen, taga noga vara på 
dem och ej sätta dem i pant för öl. Å studentemas väg- 
nar framsteg Petrus Beftelius och tackade professorerna 
för deras omsorg om studenternas bästa. Det var dock, 
sade han, mycket förödmjukande för studenterna att så- 
som drinkare framställas för borgerskapet, hvilket hädan- 
efter väl aldrig skulle låna dem något. — Det var inga- 
lunda meningen, svarade professorerna; liksom det från 
predikstolen talas om drinkare utan att hela församlingen 
dermed åsyftas, så ock här; och om några af borgareska- 
pet uppfattade saken på ett så befängdt sätt som ungdo- 
men fruktade, så kunde denna helt säkert undvara dem. 
För resten vore det bäst att studenterna aktade sig för 
alla hemliga sammankomster, som pläga intet godt af sig 
föda, gåfve sig till freds och flitigt besökte akademin. — 
Orolighetema upprepades emellertid följande natt, och 
dagen derpå inlemnade de missnöjda till Consistorium en 
anhållan att den beryktade skrifvelsen måtte på rådhuset 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 361 

förklaras. Detta deras uppträdande, tillade de, var inga- 
lunda förestafvadt af uppstudsighet eller olydnad ; hellre 
ville de aUa afgå från universitetet än vara utsatta för 
dylik misstanke. Prokansler, biskop Eothovius, höll emel- 
lertid ett förmaningstal till ungdomen, och så blef allt 
lugnt och bra igen* 

Ett slags gästabud inom studentverlden, hvilka i syn- 
nerhet den första tiden voro mycket omtyckta, fastän de 
voro strängt förbjudna, voro de så kallade absolutionsölen 
eller komut, novitie-kalasen skulle vi säga. Det sätt, på 
livilket de äldre studenterna behandlade sina yngre kam- 
rater, var ej det mildaste, och om ungdomarna försumma- 
de att skaffa sig de äldres bevågenhet genom att bjuda 
dem på ölkalas, så blefvo de formligen misshandlade. Vid 
dessa absolutionsöl tyckes man hafva låtit novitiema en gång 
för alla undergå vissa förödmjukelser, för hvilka de sedan 
voro förskonade. I protokollen säges det ofta att vid 
dylika tillfällen vissa ceremonier voro i bruk, och dessa 
voro i all synnerhet förbjudna. 

Om dessa ceremonier liknade dem, som Henricus 
Ibaci och Qustavus Gustavi Vöroensis voro utsatta för, 
så kan man ej undra om professorerna ville undertrycka 
dem. Henricus Isaci berättade huru han vid besök hos 
några äldre nationskamrater tvungits att spendera för sig, 
huru man satt honom ett vedträ under armen och en perta 
i handen och så tvungit honom att sjelf skänka i, huru 
han fått öfver tolf örfilar, huru han varit nödsakad ligga 
på knä och huru han slutligen blif vit körd upp i skor- 
stenen — man hade naturligtvis öppna spisar. Sedan hade 
Dian ännu tagit en sten ur muren, tvungit honom att 
ställa sig på den, men plötsligt slagit undan den, så att han 
fallit öfver ända. Och hela kvällen kallade man honom 
kofot och penal. — Den anklagade ledaren vid denna ro- 
lighet försäkrade att han sjelf i tiden undergått samma 
behandling ! 

En annan ungdom beklagade sig öfver att åtskilliga 
äldre kamrater en afton sändt bud efter honom och tvun- 
git honom bestå öl, den kvällen tjugo kannor, följande dag 
tio till tolf kannor; i förtroende hade han fått höra att 
de beslutit gifva honom par tre örfilar hvar, om han ej 
Finsk tidskrift, 1887, U. 23 



362 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

trakterade dem. Vid detta gille tvangs han äfven tända 
eld på de andras pipor, hvarjemte värden på stället roade 
sig att kasta af sig skorna och låta gulnäbben krypa un- 
der bordet för att draga dem på igen. 

Öfver hufvud tyckas dessa ceremonier och misshand- 
lingar hafva aftagit med tiden, men ännu 1664 visade 
en student i Oonsistorium en hårtapp, som blifvit honom 
frånryckt vid ett absolutionsöl. 

Slagsmål och „grassat gång" hörde till ordningen för 
dagen eller rättare natten. De voro helt säkert i de 
flesta fall icke uttryck för onda afsigter utan för ungdo- 
mens naturliga handlingslust, hvilken icke fann annat fält 
att visa sig på. Protokollen öfverflöda af berättelser härom. 

Ett af de första åren af akademins verksamhet be- 
klagade sig studenterna att de icke kunde gå säkra fi 
gatorna för främmande och inländska köpsvenner och 
andra sådana, hvilka esomoftast gjorde tumult i staden, 
sökande efter studenter och andra, dem att skada göra. 
Senare tyckas rolema hafva blifvit ombytta och studen- 
terna gått anfallsvis till väga. Otaliga fredliga borgare 
gick det som Eskil Matson Skomakare, hvilken i Oonsisto- 
rium berättade att studenterna klockan tio på kvällen 
kommit till hans hus, anfallit det med stenar, ropat „skälm" 
och bråkat sönder fönsterluckan, sedan kommit tillbaka 
klockan tre på morgonen, ropat „hundsfott" och „skähn'^ 
huggit skråmor i porten med sina värjor och slagit ut fönst- 
ren. Otaliga gånger öfverföllos borgare på gatan med 
skällsord; „madzhund*' var synnerligen användt och an- 
sågs särdeles missfirmande. Otaliga gånger kommo de strids- 
lystna sällama, när de, beväpnade med värjor, klubbor och 
störar, drogo genom stadens trånga gator, i kollision med 
stadsvakten eller med sina likar. Ofta flöt blod vid dessa 
nattliga uppträden, men ofta voro de af mera harmlös 
natur, såsom då man beröfvade stadstrumslagaren hans 
värja eller tvang obekanta personer att helsa på sig. 

När sedan våldsverkame eller orostiftame skidle stäl- 
las till ansvar, och öfver hufvud hvarje gång man hade sak 
med professorer, studenter eller någon tiU akademistaten 
hörande, var det till Oonsistorium man vände sig. Till 
Oonsistorium kommo de förorättade borgarena personligen. 



TID ÅBO AKADEMI 1640—1664. 363 

dit medförde de sina vittnen, män, kvinnor och barn, dör 
mnnliöggos partema, der uppmanades de till förlikning, 
der afkunnades domen öfver den akademiska medborgaren. 
Hvilken skilnad emellan detta Consistorium på 16(X)-talet, 
dit ^Brita Jakobsdotter kom för ätt af en student kräfva 
godtgörelse för det hon under tjugo veckor skött och födt 
hans brorbam och dit hon hade med sig sex hustrur, 
hyilka vittnade att hon gjort sin sak väl, hvilken skilnad 
mellan detta Consistorium, der professorskan Terserus upp- 
trädde och anklagade sin man, och våra dagars Consisto- 
rium academicum, der professoreme i högtidlig ring kring 
det stora gröna bordet sitta på sina sammetsstolar och 
endast hafva porträtt af de tre kejsarena till sällskap. 

Skilnad var det också mellan straffen då och nu. 
Svårare förseelser af den akademiska ungdomen straffades 
liksom nu med relegation på kortare och längre tid, men 
eljest voro böter och karcerstraff de mest använda korrek- 
tiven. Böter, ett välbehöfligt tillskott till universitetets 
kassa, ådömdes till exempel för slagsmål. För mindre 
sammanstötningar och större skrål på gatorna fick man be- 
tala 3 mark silfvermynt, för fönsterinkastning 12 mark, för 
blodvite lika mycket; örfilar taxerades till 6 mark stycket; 
öfverfall af en akademins tjensteman straffades en gång 
med 240 dalers plikt och dessutom karcer. 

Karcer eller prubban, som denna inrättning då för 
tiden kallades, ja, den hade vexlande öden och hade kun- 
nat berätta mycket. Först inreddes en liten kalkbod in- 
vid kyrkan till prubba, och der måtte icke hafva varit 
särdeles trefligt. Åtminstone hände det sig en gång, då 
kursor supit sig full och icke kallat professorerna till Con- 
sistorium, att han, utom att han förmanades att bättra sig, 
af Consistorium ålades som straff att sitta i prubban några 
timmar eller göra prubban ren. Men han bad ödmjukeli- 
gen att ^senaten" måtte honom denna gången för prubban 
torskona, och han förskonades. Några år senare klagade 
studenterna att samma kursor använde prubban till stall. 
Kursor togs i förhör och bekände att han haft sin häst 
der en natt eller två, och för det taget fick han sjelf gå 
dit. — Efter branden 1656 kunde den gamla prubban icke 
användas, ty en spetälsk käring hade under villervallan 



364 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

efter eldsvådan slagit sig ner der, och man betjenade sig 
derför tillsvidare af skolprubban, hvilken intet annat var 
än ett djupt hål, i hvilket djekname släptes in genom en 
trång glugg. Sedermera fick emellertid professor Bergins 
en ny prubba färdig, och den tyckes hafva varit särdeles 
rymlig. Åtminstone sutto der en gång samtidigt sjutton 
studenter, som råkat i krakel med stadsvakten. De hade 
egentligen blifvit dömda till böter, men kunde få byta ut 
böterna mot karcerstraff för en natt. De gingo alla i prub- 
ban och gjorde sig der en riktigt glad natt med öl och 
sång samt förde ett sådant oväsen, att de dömdes till myc- 
ket strängare böter, hvilka den gången icke fingo bytas 
ut mot karcer. 

Detta straff ådömdes i allmänhet för lindriga förseel- 
ser, oljud på gatorna, okvädinsord, näsvishet mot profes- 
sorer, ohörsamhet mot kursor, försumlighet att betala bö- 
ter. De som alls icke kunde betala sina böter — och att 
öfvermåttan fattiga studenter funnos kan man se deraf, 
att en student en gång för Oonsistorium beklagade sig öf- 
ver att han inga skor hade — fingo aisitta sitt straff i 
prubban, hvarvid en natt vintertid beräknades till tre mark, 
sommartid blott till tre öre. Dessutom användes prubban 
till ransakningsfängelse. Så ofba studenter voro anklagade 
för någon större förseelse, skulle de ställa borgen för sig 
för att få vara fria, eller också hette det „gå i prubban". 
Inrättningen betraktades, som lätt kan förstås, med allt 
annat än blida ögon af studenterna, och under sina natt- 
liga ströftåg uppsökte de med förkärlek detta pinorum, 
dels för att genom oljud utanför betyga sina instängda 
bröder deltagande och störa professoremas i trakten nattro, 
dels för att med stenar och värjor bearbeta porten och 
visa hela inrättningen sitt misshag; en illa beryktad slags- 
bult Gabriel Tuderus företog sig till och med att bryta 
lös karcerdörren och bära bort den. 

Eåa voro ungdomens seder, men äfven hos professo- 
rerna och andra honoratiores stack det vilda, okufvade lyn- 
net ofta fram. 

Det hände sig en dag, då teologie-professoren Sveno 
Wigelius satt i sitt arbetsrum vid sina böcker, att en 
borgare i staden kom in till honom för att begära för- 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 16 64. 



klaring öfver några nedsättande yttranden, som man upp- 
gifvit att professorn fält om honom. God morgon, Ers 
ärevördighet, sade borgaren. Gud välsigne Er, svarade 
professoren. Men när så borgaren framförde sitt ärende, 
steg professorn upp från bordet, tog till eldgaffeln, grep 
borgaren med venstra handen i håret och slog honom mot 
munnen så han föll otnkull, satte eldgaffeln på han hals 
och frågade: vill du klaga på mig. Nej ingalunda, skona 
mitt lif, bönföU den andra. Så berättade borgaren. Pro- 
fessorn sade åter att han „med en kindpust tvungit bor- 
garen att salutera". Säkert är att borgaren kom blödande 
ut. Troligen kom förlikning i denna sak till stånd. 

En annan gång, det var en afton hos fiskal Schäper, 
blef rektor, professor Thuronius, af hofrättsledamotenörasse 
öfverfallen och vid håret dragen ned från stolen på golf- 
vet, och det derför att han tagit en af sina närvarande 
kollegers parti och råkat säga att dennes motståndare 
icke talade sant. Detta var naturligtvis en vådlig skymf 
mot universitetet, och saken togs allvarligt, men bilades 
sannolikt i all tysthet. 

Åfven läsa vi huru physices professorn Thauvonius 
på ett bröllop råkade i slagsmål med advokatfiskalen Vas- 
senius, och der brukades skällsord, refvos kläder och ka- 
stades taUrickar. Ett långvarigt trassel följde häraf, men 
tyst förlikning ingicks väl omsider, och som ett slags upp- 
rättelse åt Yassenius får det kanske betraktas att han 
vid följande ombyte af rektor genom kursor „med spiror" 
inbjöds till den akademiska akten. 

Utan att skryta kunna vi säga att våra seder äro mil- 
dare än våra förfäders på 1600-talet. Och hvad mera är, 
vi kunna äfven säga att vidskepelse och lättrogenhet icke 
mer florera i samma grad som då. Att massan af folket, 
föga upplyst som den var, var uppfyld af skrock och vid- 
skepelse, är lätt begripligt; men nästan otroligt förefaller 
det att män sådana som professorerna vid akademin, hvilka 
helt säkert hörde till de mest belästa och äfven till de 
mest upplysta i norden, voro så vidskepliga och skrock- 
fulla, som de gamla protokollen visa oss. Men det är sant, 
texeriprocessemas tid i norden var ännu senare. Ännu 
sväfvade medeltidens demoner öfverallt i luften, ännu hade 



TID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 



man mngänge med de onda andarna, ännu funno de otro- 
ligaste fabler tillit, ännu hade den firia forskningen icke 
skingrat det mörker, i Lvilket medeltidens teologer och 
skolaster lemnat menskligheten. Undantagsvis fuimos 
klarsynte män, hvilka stodo framför sin tid, och bland dem 
var Pehr Brahe en. Men få voro de. Universitetets an- 
naler innehålla flere episoder, som vittna om tidens vid- 
skepelse. 

Strax i början af akademins tillvaro förekom en dy- 
lik afi^, som till på köpet gälde en af lärarena, profes- 
sor Martin Stodius. Universitetets prokansler, biskop Eo- 
thovius, anmälde att föräldrarna till en sinnessvag stu- 
dent från Kyrkslätt utpekat professor Stodius som vål- 
lande till sonens sjukdom. På denna grund yrkade han 
på sträng undersökning, så mycket mer som man ren länge 
misstänkt bemälde professor att befatta sig med magiska 
saker och att hafva en husande (spiritus famUiaris), hvar- 
utom han sades understundom vistas i bergen och genom 
tre betar hafva ingifvit denna student någon galenskap. 
Anklagelsen, hvilken på den tiden icke var något att 
skämta med, grep vår professor. Han tackade Consisto- 
rium för att saken tagits upp till ordentlig undersökning ; 
han hoppades dervid med Guds hjelp kunna fria sig från 
dessa hemska beskyllningar. Han hade af ifrågavarande 
students fader till skänks erhållit en häst och derför tagit 
sig sonen an samt lärt honom ett och hvarje. Hvad hade 
han lärt honom? Jo, att skrifva med alunvatten på pap- 
per, hvarvid skriften framträder först då papperet brännes; 
vidare att taga eld från himmelen med solglas, två kon- 
ster, som i och för sig icke äro skadliga, men dock kunna 
missbrukas. Derför hade han också af studenten begärt 
en försäkran att denna icke skulle lära andra dessa kon* 
ster och denna försäkran hade Ericus MichaeHs också gii- 
vit, men affattat den på ett besynnerligt sätt, som visade 
att han tagit intryck af tidens kabbalistiska literatur. 
Professor Stodius aflade ed på att han icke uppsatt denna 
högst misstänkliga skrifvelse, hvilket man också af skrif- 
ten sjelf kunde se, och att han icke hade sig något bekant 
om orsaken till studentens sjukdom. Derför och då alla 
hans kolleger intygade att de under dagligt umgänge fan- 



VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 367 

nit honom hvarken nykter eller drucken gifva anledning 
till slika misstankar, om han också var godtrogen och 
gema pratade om saker, som icke äro så högnödiga, utan 
eljest lustiga eller till tidsfördrif tjenliga — så frikände 
den akademiska senaten honom fullständigt från beskyll- 
ningen. Och var biskopen dermed fullt tillfreds. 

Men tolf år senare dök samma historie upp igen. Man 
hade Gud vet hvar på nytt fått tag i denna förbindelse 
af Ericus Michaelis Kyrckieslettensis och stälde Stodius 
ånyo till svars för den. Dessutom, och det var hufvudan- 
klagelsen, drog man fram att han åt en magister lånat en 
kabbalistisk bok. Consistorium öfverlade och beslöt en- 
liälligt att på grund af det anförda och då professor Sto- 
dius bragt . akademin i elakt rykte, han skulle suspenderas 
från Consistorium, från akademiska exercitier, examina och 
högtidligheter, så ock från sin professorsbänk i kyrkan — 
hvilket allt dock understäldes Pehr Brahe till slutligt afgö- 
rande. Pehr Brahes svar lät icke länge vänta på sig, och 
det är helt uppfriskande att se den klarsynthet och för- 
domsfrihet, som deri uppenbarar sig och som genom motsat- 
sen tni Åbo-professorernas enhälliga vota än tydligare fram- 
träder. Professor Stodius är en gammal man, skrifver han. 
flan har alltid fört ett gudfruktigt, stilla och enfaldigt 
lefveme och vftl skött sin tjenst. Det är på intet sätt be- 
visadt att han missbrukat nekromantiska böcker. Att 
han haft en sådan betyder ingenting, ty knapt finnes 
något större bibliotek, der icke dylika förekomma. Han har 
lånat ut den åt en annan, men dervid är alls icke sagdt 
att han uppmanat den andra att följa dess föreskrifter. 
Och hvad det beträffar, att akademin skulle råka i elakt 
rykte för nekromantiska böcker, så blir det ingalunda 
bättre af att en teologie-professor suspenderas, utan sna- 
rare tvärtom. Derför är det bäst att saken tystas ned och 
uttydes till det bästa, och professor Stodius blir vid sina 
gamla rättigheter. 

En annan gång förmälde en student inför Consisto- 
rium följande hemska tilldragelse som han upplefvet. Han 
satt vid sin frukost, tog sin knif ur slidan och skar der- 
med bröd, under det han tanklöst tittade upp mot taket. 
När han så blickade ner, varseblef han fyra droppar 



868 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

blod på sin tumme; han trodde att han skurit sig, men 
det var icke fallet, och när han närmare betraktade knif- 
ven, så såg han att det på denna var tjock blod. ,,Ty 
syntes rådligt sådant af predikstolen omröra och åtvarna 
ungdomen.** 

Sitt mest betecknande uttryck vid universitetet fick 
tidens vidskepelse och fruktan för de onda andarna i rät- 
tegången med studenten Henrik Eolenius år 1661. Saken 
förhöll sig i korthet påföljande sätt.*) En af Eolenii kam- 
rater Johannes Caroli var under krigsåret 1656 sinnad att 
taga värfning, men Eolenius afrådde honom och lofvade 
lära honom artes magicas, om han stannade hemma. Kam- 
raten frestades af anbudet och slog krigaretankama ur hå- 
gen, men några magiska konster lärde Eolenius honom icke, 
ej heller något annat. Löftet sade Eolenius sig hafva gif- 
vit blott för att afhålla den andra från kriget utan allvar- 
lig mening, hvilken han så mycket mindre kunnat hafva, 
som han med sig sjelf visste att han inga magiska konster 
kunde. Johannes påminte honom flere gånger, och slutli- 
gen skref Eolenius af några stycken ifrån en kabbalistisk 
bok, Clavis Sahmonis, visade honom dem och sade : den som 
vill lära sig den konsten, han måste gifva sig fånen till 
lif och själ, och somliga blifva deraf svaga i hufvudet. 
Detta sade han enligt egen uppgift, blott för att afskräckä 
den andra och blifva honom kvitt, och han sade sig hatVa 
tillagt: Gud bevarar oss båda. Men Johannes förskräck- 
tes, gick hem och skref till honom ett bref, i hvilket han 
uppsade allt umgänge med honom. Detta bref var liksom 
ett föregående skrifvet på god latin, fastän Johannes icke 
var särdeles slängd i romarspråket. — Undersökningen 
räckte öfver tre månader, men knapt något annat i sak 
uppdagades dervid än det anförda, oaktadt den husvisita- 
tion man anstÉide hos Eolenius och oaktadt de förhör ocli 
korsförhör, för hvilka han var utsatt och hvilka slutad' 
med att han återsändes till karcer, 5,till dess han bekänU"?] 
sanningen rundt ut i denna sak"; ja, en gång hotades har 
till och med med tortyr. Vid den slutliga omröstningen 



•) Närmare i R. Tigeratedts uppsats En troUdomsprocecs vid 
finska universitetet 1661 i Finsk tidskrift tom. X. 



VED ÅBO AKADEMI 1640 — 16 64. 369 

röstade fem af professorerne på lifstidsrelegation, emedan 
han kommit förargelse åstad vid akademin, medan tre andra, 
bland dem rektor Svenonius, och dessutom prokansler, bi- 
skop Terserus, dömde honom att jemlikt 3 Moseb. 20: 27 
mista lifvet. 

Biskop Terseri motivering förtjenar att såsom den 
mest utförliga anföras. Då Eolenius kom till rektors klass 
i skolan, yttrade biskopen, kunde han så godt som ingen- 
ting, men på kort tid förkofrade han sig märkvärdigt, så att 
han öfverträffade sina kamrater och sedan sina lärare både 
i latin och orientaliska språk, och det oaktadt han ganska 
oregelbundet följde med undervisningen. Han har af ung- 
domen haft lust till artes magicas (detta påstående stödde 
sig troligen på att han under skoltiden gerna satt ensam 
hemma). Hebreiska och syriska begynte han på egen hand 
studera en torsdags kväll (dessa kvällar voro skildt eg- 
nade för umgänge med de onda andarne) och det med sådan 
framgång, att han genast kunde skrifva syriska så väl som 
om det varit tryckt. Sjelf hade han sagt sig vara förtro- 
gen med artes magicas och lofvat lära en annan dem, men 
sagt att denne skulle gifva sig den onde i våld. Och denne 
andre, som hvarken förr eller senare kunnat just något la- 
tin, skref strax två felfria latinska bref. (Den gode bisko- 
pen fäster intet af seende vid Johannes Caroli egen förmo- 
dan att han i dessa bref användt fraser från Eolenii bref 
till sig). Derför är det säkert att han brukat artes magicas 
och ingått pactum med den onde. — Och denne samme bi- 
skop Terserus var på sin tid en liberal man! Han blef 
icke många år senare af de ortodoxe teologeme med Sve- 
nonius i spetsen undanpetad från biskopsstolen. 

Efter den röstberäkning, som då för tiden måtte hafva 
varit gällande inom Consistorium, blef den slutliga domen 
att Eolenius skulle mista lifvet. Tveksam var man dock, 
ty man dröjde länge med domens afkunnande och rådförde 
sig med hofrätten. Den förut omnämde professor Thu- 
ronius begärde före domens afkunnande att få aflägsna 
sig, emedan han icke med godt samvete kunde sitta öfver 
den domen, men då detta icke tilläts, antecknades till pro- 
tokollet hans energiska protest. Så afkunnades domen, 
och Eolenius levererades åt slottsvaktmästaren. 



370 VID ÅBO AKADEMI 1640 — 1664. 

Den upplyste Per Brahe gjorde allt hvad i hans för- 
måga stod för att rädda Eolenius och lyckades mildra do- 
men, men icke ens hans mäktiga ord kunde hindra att den 
olycklige studenten blef underkastad offentlig kyrkoplikt. 

* 

Den bild här lemnats af förhållendena vid Åbo aka- 
demi är ofullständig. Den vetenskapliga och literära verk- 
samheten vid universitetet har alls icke berörts. Men där- 
om innehålla protokollen så godt som ingenting. Hufvud- 
saken är sålunda borta. Kanske dock att denna skildring 
i spridda drag af kulturförhållandena i flydda tider skall 
derom gifva en föreställning åt den, som ej genom histo- 
riska studier känner dem och som ej har tillfälle eller lust 
att sätta sig in i de vidlyftiga protokollen. 

Fredr. ElMag. 



Ett omslag i vår fattigvårdsfråga. 

Ända till senaste tider har lagstiftaren ej mindre än 
den praktiske kommunalmannen sett sig nödsakad att på 
fattigvårdens område i brist på säkra hållpunkter åtnöja 
sig med ett temligen tröstlöst experimenterande. Frågans 
komplicerade natur, all den både ekonomiska och humani- 
tetshänsyn, som härvid måste komma i betraktande, lägger 
svåra hinder i vägen för en tillfredsställande reform. Ett 
studium af äldre tiders fattigvårdsförhållanden erbjuder 
mångt och mycket af intresse och vore särdeles egnadt att 
belysa dessa svårigheter. Ämnet har också bearbetats bland 
annat i J. J. Nordströms Bidrag till den svenska samhälls- 
författningens historia samt i J. W. Rosenborgs afhand- 
ling om fattigdomen och allmänna fattigvården i Finland, 
till hvilka hänvisningar vi inskränka oss. 

Af de kungörelser och förordningar, som efter år 1809 
utfärdats i Finland, såsom kungörelserna angående tigge- 
riets hämmande 1817 och 1822 samt fattigvårdsförordnin- 
gama af 1852 och 1879, är den sistnämda gällande lag och 
tillika den första på detta lagstiftningsområde, som tillkom- 



ETT OMSLAG I VÅR FATTiaVÅRDSFElaA. 371 

init med ständernas medverkan. Begeringens proposition i 
ämnet till 1877 — 78 års ständer och ekonomiutskottets der- 
öfver afgifiia betänkande med åtföljande reservationer re- 
dogöra för de mångahanda ölägenheterna af bestämningarna 
i 1852 års förordning. 

Nämda proposition konstaterar att de bidrag fattig- 
vården af kommunen kraft år ifrån år på ett betänkligt 
sätt ökats. Och ehuru orsakerna härtill hufvudsakligen 
vore att söka i förhållanden, som ej stode i omedelbart sam- 
band med då gällande fattigvårdslagstiftning, så hade sam- 
ma lagstiftning likväl ansetts innehålla bestämningar, hvilka 
dels ej tillbörligen afsågo samhällets rätt att hos en hvar 
af dess medlemmar påräkna nödig omtanke för framtida 
bergning, dels beträffande fördelningen af fattigvårdstungan 
följde grundsatser, som stundom icke öfverensstämde med 
rättvisa och billighet. Äfven utskottsbetänkandet framhål- 
ler nödvändigheten af att underkasta ifrågavarande lag- 
stiftning, såsom lidande af väsentliga brister, en omfattande 
revision, ehuru visserligen meningarna syntes vara de- 
lade om hvad som borde sättas i stället. De missför- 
hållanden, hvilka man velat lägga då gällande lagstiftning 
for fattigvården till last — ökade fattigutskylder, tillta- 
jande böjelse hos den så kallade lösa befolkningen för ett 
kringstrykande sysslolöst lefveme och obenägenhet att 
tänka för sig sjelf samt genom arbete och sparsamhet be- 
^gga sin ställning — berodde af flere orsaker, än att de 
Jknlle kunna blott genom förändrad fattigvårdslagstiftning 
'flijelpas. Under all den oklarhet, som ännu syntes råda 
'fver frågorna på detta område, framstodo likväl några 
anningar, som allt mera tillvunnit sig ett allmännare er- 
kännande och på hvilka utskottet derför ansåg lagstift- 
ingen kunna bygga. Främst den af fattigdomens historia 
ekräftade erfarenheten, att säker utsigt att vid behof er- 
iUa bergning vid fattigvård är i hög grad egnad att un- 
Brhålla, ja till och med öka armodet. Der understöd af 
Ina&n fattigvård kan med säkerhet påräknas och i nöd- 
kU med lagens tillhjelp utkräfvas, der saknas, säger ut- 
rottet, en mäktig och för slappa naturer väl behöflig drif- 
ter till sparsamhet; der förslösar mången, gifvande efter 
r stundens lockelse, äfven den del af sin arbetsförtjenst, 



372 ETT OMSLAG I VÅB FATTIGVÅBD8FEÅGA. 

som kunde besparas för kommande dagars behof, och der 
alstras lätt den moraliska förnedring, som icke drar i be- 
tänkande att hellre tigga sitt bröd eller lita på fattigvård 
än underkasta sig ihärdigt arbete och de umbäranden, som 
ofta nog äro vilkor för en betryggad ställning i framtideii. 
— I rent ekonomiskt hänseende åter hafva fattigunderstö- 
den, i samma mån de antaga karakteren af att supplera 
arbetslönerna, till påföljd att tvärtom trycka ned dem, hvil- 
ket naturligtvis ytterligare bidrar till ökandet af de fat- 
tigas antal. 

Den betänkligaste bristfäUigheten i 1852 års förord- 
ning låg just deri, att den ej tagit tillbörlig hånsyn tUl 
ofvannämda omständigheter, ehuru troligen äfven en dess 
syftemål icke motsvarande tolkning och tillämpning samt 
i öfrigt bristfölligt handhafvande af fattigvården gjort siu 
till för att öka de öfverklagade missförhållandena. Derior 
ville man äfven vid det nya lagförslagets uppgörande främst 
i möjligaste mån inskränka samhällets skyldighet att it 
nödstälda lemna hjelp, Cöt att äfven härigenom söka mana 
den enskilde till arbetsamhet och omtanke. Och då det upj>- 
växande slägtets sedliga uppfostran är af största vigt for 
samhället, hade i förslaget uppofiringar från fattigvårds- 
samhällets sida företrädesvis påkallats för sådana barn un- 
der femton år, hvilka saknade annan omvårdnad. Demäst 
voro vansinniga, vanföra och af långvarigare sjukdom eller 
ålderdomssvaghet lidande upptagna bland dem hvilka sam- 
hället egde förhjelpa till vård och nödtorftigt underhåll. 
Alla andra nödstälda hade deremot ej obetingad rätt till 
hjelp af samhället, utan var åt detta öfverlemnadt att ge-, 
nom sin fattigvårdsstyrelse efter pröfning och i enlighet 
med de grunder hvarje särskildt samhälle för sig i sådant 
afseende antagit, tilldela understöd åt dylika nödstäldftf 
hvilka dock ej, ifall sådan hjelp vägrades dem, egde kla^ 
deröfver å annan ort än inför sjelfva fattigvårdssamhälles 
och ej, såsom förut, hos guvernören i länet. I samklang 
med de öfriga inskränkningarna i fattigvårdssamhäUeml 
skyldigheter mot sina fattiga står äfven den afvikeb^i 
från 1852 års förordning, att fattigvårdsstyrelsen befriadai 
från skyldigheten att vid större och allmännare nöd söh 
anskaffa arbetsförtjenst åt nödstälda arbetsföra personer 



ETT OMSLAG I VÅR FATTIGVÅBDSFEÅGA. 373 

Utan egde den i sådana fall endast hemställa till sam- 
hället om vidtagande af de åtgärder, hvilka af nöden 
kunde föranledas. I stället upphäfdes nu omsider de i 
1817 och 1822 års tiggarförfattningar stadgade och i 1852 
års förordning bibehållna inskränkningarna beträflEande ar- 
betsföra personers rätt att utom sin hemort söka tillfälle 
till förvärf och uppehälle. 

Det lifligaste meningsutbytet i frågan föranleddes af 
den artikel i regeringens proposition, enligt hvilken bri- 
stande belopp för fattigvårdens bestridande skulle tillskjutas 
af samhällets medlemmar antingen in natura eller i pennin- 
gar efter de grunder, som för kommunala utskylders erläg- 
gande voro stadgade. Sålunda skulle alla de många, hvilka 
icke hade den inkomst att några kommunala skattören kunde 
påföras dem, hafva undgått hvarje af gift till fattigvården. 
Vid frågans behandling yrkade flere att en personel fattig- 
a%ift borde fastställas, hvarvid såsom skäl för ett sådant 
stadgande anfördes, att det vore af vigt att hvarje medlem 
af kommunen, om ock blott med ett obetydligt belopp, 
konmie att kontribuera till fattigvården. Härigenom skulle 
äfven medlemmarna af de samhällsklasser, från hvilka fat- 
tighjonen företrädesvis utgå, medan de äro arbetsföra kom- 
ma att i någon mån lemna bidrag till fattigvården. An- 
dra deremot ansågo just sistnämda omständighet egnad att 
bidraga till uppkomsten af den föreställningen hos den 
obemedlade klassen, att fattigvården är ett slags lifränte- 
anstalt och deras förut erlagda fattigafgifter insatser, dem 
de äro berättigade att åter utfå i form af fattigförsörjning. 
Förordningen af 1879 kom till stånd genom en samman- 
jemkning af dessa stridiga åsigter; der stadgades om bidrag 
till fattigvården, att det bristande beloppet skulle tillskju- 
tas såväl efter de grunder, som för kommunala utskylders 
erläggande äro stadgade, som äfven genom en af fattig- 
vårdssamhället bestämd personel afgift, hvilken erlägges 
ii samhällets samtliga arbetsföra medlemmar, som fylt 
femton år. 

Tillika — dermed komma vi de sista åtgärderna i 
frågan närmare — lemnade förordningen de särskilda kom- 
munerna temligen fria händer att ordna sin fattigvård ef- 
ter ortens sed och förhållanden genom ett fattigvårdsregle- 



374 ETT OMSLAG I VÅB PATTICfVlBDSFBÅGA. 

mente, som hvarje fattigvårdssamhälle egde att för sig upp- 
göra och underställa guvernörens i länet faststäUelse. Med 
stöd af den kommunerna sålunda lemnade friheten att in- 
om lagliga skrankor anordna fattigvården såsom de finna 
det lämpligast och för sig fördelaktigast, har denna ange- 
lägenhet numera inledts på en åtminstone hos oss härin- 
tiils nästan okänd bana genom ingeniören G-. A. Helsin- 
gius, i hvilken saken funnit en lika varmhjertad som ni- 
tisk sakförare. Sin verksamhet på detta område begynte 
hr Helsingius redan för några år tillbaka, då han under 
signaturen Göran Smed i ^Nya Pressen" publicerade en 
artikelserie, hvari han på ett vältaligt sätt fäste aUmän- 
hetens uppmärksamhet på de många missförhållanden, som 
vidlåda vår fattigvård och delvis äro af den svårartade be- 
skaffenhet, att de måste betraktas såsom en skamfläck för 
ett civiliseradt samhälle. Detta upprop väckte allmän gen- 
klang i landet och föll i god jordmån. Genom ett ganska 
rundligt anslag af statsmedel bereddes hr Helsingius till- 
fälle att under en omfattande studieresa såväl inom hem- 
landet som utrikes taga närmare reda på hithörande för- 
hållanden, och resultatet af dessa forskningar har han 
sedermera sammanfattat dels i talrika uppsatser i tidningar- 
nas spalter, dels i en till senten inlemnad reseberättelse. 
Åtskilliga af landets kommuner ha jemväl med sällspord 
liflighet vidtagit en tidsenlig omorganisation af fattigvårds- 
väsendet, och hr Helsingius har af regeringen satts i stånd 
att fortfarande odeladt egna sig åt detta fruktbringande 
arbetsfält. 

Tyngdpunkten i hans system kan angifvas med ett 
enda ord: fattiggårdar. Det är hufvudsakligen den under 
det senaste decenniet i Skandinavien vunna lyckliga erfa- 
renheten af fattiggårdars införande, ^såsom varande det bä- 
sta af alla härtills kända och bepröfvade försörjningssätt^, 
som föranledt honom att söka genomföra detta system äl- 
ven i eget land. 

Fattiggårdarna få ej förvexlas med de härtills hos 
oss förekommande försörjningsanstalterna: fattighus, arbets- 
stugor och dylikt. Fattiggårdar äro sådana fattigvårdsan- 
stalter, hvilka äro förenade med jordbruk. Jordbrak å 
egen, tiU fattiggården hörande mark är det, som hufvnd- 



ETT OMSLAG I VÅB FATTIGVÅBD8Fb1GA. 375 

sakligast skiljer det nya systemet från de äldre. Att för- 
skaffa fattighjonen lämpligt arbete har hittills erbjudit de 
största svårigheter, enär flertalet hjon vanligen äro okun- 
niga i de olika arterna af handsöljd, den enda sysselsätt- 
ning man härtills kunnat erbjuda dem. I fattiggårdarna 
deremot kunna hjonen, särdeles under den varmare års- 
tiden, efter enhvars krafter och förmåga sysselsättas med 
lättare jordbruk, odling af rotfrukter, trädgårdsskötsel med 
flere slag af utarbeten, hvilket naturligtvis för dessa sam- 
hällets olycksbarn erbjuder en välgörande omvexling för 
själ och kropp efter de långa vintermånademas stillasit- 
tande Uf inomhus. Såsom inarbete rekommenderas för de 
kvinliga hjonen : strumpstickning, kardning, enklare sömnad, 
dunspritning och dylikt; för de manliga åter drefspritning, 
liopUistring af tändsticksaskar, enklare träslöjd samt sär- 
skilda handtverk, såsom skomakeri, skrädderi och så vidare. 

Samtliga i en dylik anstalt inhysta personer måste 
vänjas vid regelbunden sysselsättning, äfven de svagare åt- 
minstone under kortare stunder af dagen. Oafsedt det ofta 
nog icke oväsentliga bidrag till bestridandet af anstaltens 
utgifter, som härigenom vinnes, är arbetet en nödvän- 
dig betingelse för upprätthållandet af ordning och disci- 
plin bland den hop af personer, som här sammanförts un- 
der samma tak. Många af hjonen äro vid sitt inträde vana 
vid arbetslöshet, osnygghet och ett lättjefullt lif, åtskilliga 
dessutom i moraliskt hänseende ganska lågt sjunkna. En 
anstalt, som befriade dem från hvarje arbete, eller rättare 
dömde dem till sysslolöshet, kunde derför ej blifva för dem 
annat än i högsta grad förderfbringande. 

Så allmänt nödvändigheten än erkännes, att med fat- 
tigvårdsanstaltema förena en större eller mindre jordlott, 
liar man likväl icke kommit till någon bestämd åsigt 
om storleken af det erforderliga jordstycket. Dock sy- 
nes den uppfattningen på de senaste åren blifvit allt mer 
allmän, att man för detta ändamål icke bör inköpa för stora 
jordlägenheter. Det torde nämligen i utlandet ej visat sig 
ekonomiskt förmånligt att under fattiggårdens bruk hafva 
större jord än hvad fattighjonen sjelfva med lejd hjelp 
kunna medhinna att bebruka. Ett eller par tiotal tunn- 
land äro i de flesta fall tillräckliga för' behofvet. Förutom 



376 ETT OMSLAG 1 VÅE FATTIGVÅRD SFEÅGA. 

prisskilnaden talar härför äfven den omständiglieten, att 
man lätt finner ett mindre jordområde till salu å lämpligt 
ställe. Det är nämligen af flere anledningar ingalunda lik- 
giltigt huru en fattiggård placeras. Väljer man en afläg- 
sen trakt af socknen, blir uppsigten öfver förvaltningen 
försvårad och oftast otillräcklig. Bäst torde det vara att så 
vidt möjligt förlägga anstalten till socknens centrum, invid 
kyrkobyn eller der kommunalstämmorna i allmänhet hällas. 

Bland de invändningar, som blifvit gjorda mot fattig- 
gårdarnas införande i vårt land, är den förnämsta den, att 
fattigvården härigenom skulle fördyras och sålunda blifva 
öfver höfvan betungande för kommunerna. Detta påstående 
torde väl dock få betecknas såsom lindrigast sagdt obevi- 
sadt, enär man ju hos oss saknar nästan hvarje erfarenhet 
i detta hänseende. Visserligen kräfver sjelfva öfvergången 
till det nya systemet ett visst kapital för inköp af jordlott, 
betäckande af anläggningskostnaderna med mera. Men dels 
kan en sådan anläggning, om blott nödig sparsamhet iakt- 
tages, i de flesta fall fås vida billigare än man allmänt 
tyckes föreställa sig, dels blir bördan häraf mindre känn- 
bar genom statslån, hvilka gerna utgifvas och hvilkas af- 
betalning är fördelad på en längre följd af år. För fatti- 
gare och mindre kommuner står dessutom enligt 1879 års 
förordning den utvägen öppen att, derest de ej ensamma 
mäkta uppställa en fattiggård, förena sig med en eller 
flere grannkommuner om anläggandet af en gemensam sådan. 

Om man till och med vill antaga att genom fattig- 
gårdssystemet kostnaderna för hvarje enskildt fattighjon 
komme att ställa sig något dyrare än härtills, så kommer 
å andra sidan med all säkerhet denna omständighet att mer 
än väl uppvägas derigenom, att understödstagames antal 
minskas. Ty, såsom fattigvårdsförvaltningen för närva- 
rande för det mesta är ordnad, måste frestelsen vara stor 
för allehanda arbetsfört folk att söka komma sig till ett 
oberättigadt understöd af fattigvården, medan den regel- 
bundna ordningen och det ständiga arbetet å en fattig- 
gård verkar för alla lättjefulla och oordentliga personer 
långt mera afskräckande än den tarfligaste kost och de 
uslaste bostäder. Dertill kommer att fattiggårdarna be- 
röfva dem deras frihet. Det har sålunda konstaterats att 



ETT OMSLAG I VÅB FATTiaVÅEDSFBÅGA, 377 

de fattigas antal, öfverallt der fattiggårdar kommit till 
stind, varit i hastigt nedåtgående. 

A andra sidan åter beredes genom dessa anstalter åt 
alla verkligt behöfvande — sjuka, ålderdomssvaga, dårar 
och andra, hvilkas kringsändande „på rota" af flere orsa- 
ker är i grand förkastligt — en bättre vård än den som 
hittills kommit dem till del. En vigtig förutsättning här- 
för är dock att de personer, som antagas att förestå en 
fattiggård, äro såväl å hjertats som förståndets vägnar sär- 
skildt lämpade för en sådan verksamhet. Att med allvar 
och bestämdhet kunna öfvervaka ordningen bland en hop 
meiiniskor med så olika föregående lefnadsbanor, att méd 
välvilja och ömhet vårda sjuka och ålderdomssvaga, med 
förstånd och urskilning leda dylika bräckligas sysslor och 
dervid skilja mellan verklig oförmögenhet till arbete och 
låtsad sådan eller lättja, samt att slutligen öfver det hela 
kunna upprätthålla ordning, sedesamhet och renlighet : allt 
detta erfordrar en särskildt intresserad persons odelade ar- 
bete och uppofirande hängifvenhet. Dertill måste förestån- 
daren hafva någon förmåga att handhafva en landtgårds 
ekonomi. Dessa egenskaper hos en föreståndare ställer hr 
Helsingius obetingadt framför blotta insigter i jordbruk 
och handslöjd samt förmåga att undervisa, ifall allt det 
goda ej kan anträffas hos en person. 

I alla dessa yrkanden ligger icke en fordran på en 
så radikal omgestaltning af vår fattigvård, att den hä- 
danefter helt och hållet skulle förläggas till fattiggår- 
darna. Tvärtom är det lämpligast att derjemte delvis 
bibehålla utackorderingssystemet och undantagsvis äfven, 
ehuru med betydande inskränkningar, utdelandet af till- 
fälliga bidrag åt understödstagare i deras hem. Enligt 
regeln borde likväl samtliga fullvuxna fattighjon hänvisas 
till fattiggården. I vissa fall kunna dock äldre fattighjon 
med fördel såväl för fattiggårdens ekonomi som för hjonens 
trefiiad underhållas genom utackordering. Man finner näm- 
ligen ofta att en arbetslös, vanför gubbe eller gumma i 
sin hemtrakt vårdas af någon anförvandt eller gammal vän, 
hvilken då af fattigvården åtnjuter skälig ersättning derför. 
Likaså böra i allmänhet fattiga barn utackorderas i privata 
familjer, då den kasemartade uppfostran i fattiggården för 
Finsk tidaknft, 1887, IL 24 



378 ETT OMSLAg I VÅB FATTiaVÅBDSFBA&A. 

det uppväxande slägtet erbjuder många vådor ooh barnen 
genom denna uppfostran icke danas till lämpliga tjenare 
och tjenarinnor. Lifvet i fattiggården måste sjeffallet hlifva, 
helt annorlunda än det på bondhemmen. Den tarfliga 
bondstugan, der de sedan erhålla sin första tjenst, förefal- 
ler dem främmande, kanske motbjudande; vid lefnadssåfr- 
tet, arbetet och sysslorna der äro de ovana. Vidare kunna 
dessa fabtiggårdsbam aldrig skapa sig ett begrepp om ett 
verkligt hem; de få aldrig en aning om föräldrakärlek och 
om syskontillgifvenhet. På deras lott har endast fallit en 
ringa bråkdel af en aflönad vårdares eller vårdarinnas ma- 
skinmässiga eftersyn, fördelad som den varit på flere tiotal 
gelikar. Dertill kommer att den omedelbara öfverg&ngen 
från det strängt bevakade lifvet i uppfostringsanstalten till 
friheten derutanför är förenad med stora faror. Under 
språnget från barnkammaren ut i lifvet gå tusende indi- 
vider förlorade för hela sin framtid. Slutligen har man 
anmärkt att barnhemmen ofta under långa tider af året 
blifva formliga sjukhus. Barnsjukdomarna, messling, vatt- 
koppor och annat, göra sitt inträde i anstalten och angripa 
då större delen af barnen, äfven om särskild sjukhusbygg- 
nad finnes, hvilket då i hvarje händelse blir nödvändigt. 

TJtackorderingen af barn har härtills bedrifvits på flere 
olika sätt. Sålunda har man på en del orter träfiat aftal 
med fosterföräldrarna för endast ett år i sender, å andra 
åter funnit det förmånligare att med ens utackordera bar- 
nen tills de nå den i lag stadgade åldern 15 år, då de icke 
längre äro understödsberättigade, utan måste hjelpa sig 
fram på egen hand. Det förra sättet har det goda med 
sig, att nämden eller fattigvårdsstyrelsen, i händelse den 
ej är belåten med barnets vård å ett ställe, utan några om- 
gångar eller svårigheter kan borttaga det och öfverlemna 
det i andra händer. Deremot medför en sådan utackorde- 
ring på kort tid den olägenheten, att förhållandet mellan 
fosterföräldrarna och fosterbarnet i de flesta fall ej blir Hka 
intimt som då båda parterna från början veta att de for 
en längre tid få behålla hvarandra. Äfven har man hört 
anföras att föräldrar icke anse det löna mödan att inöfra 
barnen i något arbete, slöjd eller handtverk, då det år 
ovisst om de sjelfva få draga nytta deraf. Af denna orsak 



ETT OMSLAG I VÅR FATTIGVIbDSFBIGA. 37^ 

finner man äfven att handtverkare icke gema välja sig 
lärgossar bland „fattigbamen", för hvilkas uppehälle de 
dock finge ersättning; de äro osäkra om att få behålla dem. 
Dessa olägenheter försvinna då man med ens utackor- 
derar barnet till nådda femton års ålder. Enligt det gamla 
systemet har ett. sådant förfarande likväl det emot sig, att 
ifall barnet af. fosterföräldrarna vårdslösas, något som sjelf- 
fallet ofta är svårt att leda i bevis, fattigvårdsstyrelsen i 
flere fall endast genom många och långa omgångar kan 
bryta kontraktet och få barnet flyttadt till ett annat hem. 
Hr Helsingius föreslår derför följande medelväg : man ut- 
ackorderar barnet för ett år i sender, men stadgar tillika i 
kontraktet att barnet för följande år icke må fråntagas fo- 
sterföräldrarna, om dessa kunna bevisa att barnet erhållit 
tillbörlig vård, undervisning och uppfostran, och såvida 
deras ersättningsanspråk icke obilligt stegras. 

Enligt nu gällande fattigvårdsförordning upphör kom- 
munens skyldighet att försörja sina minderåriga fattiga, när 
dessa fylt femton år. Man tyckes dock temligen allmänt vara 
af den åsigten, att samhället derefter fortfarande borde taga 
hand om barnen, tills de uppnått en mera mognad ålder. 
Ty just nnder de åldersår, som följa närmast efter det fem- 
tonde, äro ofta nog såväl gossar som flickor i behof af den 
bästa eftersyn. Få barnen t. ex. ända till fylda aderton år 
förblifva hos samma fosterföräldrar, kan deras arbete un- 
der de senaste åren utgöra en icke ringa ersättning för 
den under de spädare åldersåren dem lemnade vården. 

Det är klart att framgången af utackorderingssyste- 
mets allmänna genomförande med afseende å barnen i främ- 
sta rummet beror derpå, att deras vård och uppfostran i 
fosterhemmen underkastas en regelbunden och noggrann 
kontroll. Nu gällande fattigvårdsförordning har fritagit 
presterskapet från det dem sedan äldsta tider anförtrodda 
handhafvandet af fattigvården och särskildt dess ekonomi- 
ska del. Likväl lemnas kyrkoherdarne rätt att fortfarande 
deltaga i fattigvårdsstyrelsens förhandlingar och beslut, 
hvarjemte presterskapet ålägges att skaffa sig upplysning 
om nödlidande inom kommunen och särskildt om barn, som 
i hemmen icke erhålla behörig vård, samt att i anledning 
deraf vidtaga de åtgärder, hvartill omständigheterna för- 



380 ETT OMSLAa I VÅB FATTIGVÅBDSFBÅaA. 

anleda. Emellertid synas presteme numera endast undan- 
tagsvis befatta sig med fattigvården. Hr Helsingius anser 
det för sin del bäst att ingen särskild fattigvårdsstyrelse 
utses, utan att fattigvårdens skötsel öfverallt uppdrages 
åt kommunalnämden. Vid detta ansvarsfulla uppdrags 
handhafvande bör nämden till biträden erhålla ett nödigt 
antal förtroendemän. Enligt förordningen bör hvarje fat- 
tigvårdssamhälle indelas i ett antal områden, hvilka hvart 
för sig stå under uppsigt af en tillsyningsman. För att 
komplettera tillsyningsmännens verksamhet föreslår hr Hel- 
singius införandet efter utländskt mönster af särskilda „in- 
spektörer", med åliggande att ett visst antal gånger årli- 
gen på oregelbundna tider besöka utackorderade barn i 
deras hém, der göra sig förvissade om deras vård samt 
derjemte genom anstäldt förhör undersöka deras kunskaper 
och framsteg, hvarom anteckningar göras i en enkom der- 
för af sedd journal. Till inspektörer ha framför andra folk- 
skolelärare visat sig vällämpade. Dessa företaga på lediga 
stunder och söndagar äfvensom under ferierna sina inspek- 
tionsfärder. På de flesta orter i utlandet torde de härför 
ej åtnjuta annat arvode än billig ersättning för skjuts och 
kanske äfven någon gång ett mindre dagtraktamente. Ar 
kommunen icke alltför vidsträckt, blir denna kostnad i alla 
fall ringa i jemförelse med de fördelar, som genom en så- 
dan anordning vinnas. Ty der sådana inspektörer varit i 
verksamhet, har vården af barnet undergått en genom- 
gående förändring. Man tar icke mera barn till sig fÖr att 
bedrifva deras uppfödande som en affär. Dylika spekulan- 
ter, som till och med varit oförmögna att meddela barnen 
någon undervisning, anmäla sig icke vidare ; i stället få bar- 
nen ett hem hos personer, som verkligen intressera sig for 
deras väl och vilja gifva dem en god uppfostran. 

r. 7. Wright 



Lilli skall på bal. 



röken Lilli skall på balen, 
o hvad lion är glad deråt! 
Nyss hon speglat uti salen 
i trymån sin hela ståt. 

Men det ringde i tamburen, 
Gud hon har ej skorna än — 
Blixtsnabt in i jungfiniburen 
lilla elfvan for igen. 

Han som ringde i det samma, 
det var hennes kavaljer. 
Honom underhåller mamma 
nog en stund — och Lilli ler. 

— Kom då Stina, är du färdig 
snart med skorna, ha de band? 
Lilli sticker fram helt värdig 
foten utom fållens rand. 

När hon så helt makligt sitter, 
låter sätta skorna på, 
skor med spännen, band och glitter 
blir hon plötsligt tankfull då. 

Stina, flickan, ung tiU åren, 
fager i sitt gula hår, 
är för henne ungdomsvåren 
idel möda år från år? 

Hvarför får hon aldrig njuta 
nöjets tjusning, glädtigt varm? — 
Lillis bara armar luta 
sig mot stolens sidenkarm. 



382 POESIER. 



Hennes blickar, nyss s& ljusa, 
skimra nu i annan glans, 
och för stunden kan ej tjusa 
väntad bal och väntad dans. 

— Fröken, nu är allt till rätta, 
ljuder plötsligt Stinas röst 
frisk, så nästan den kan lätta 
tyngden ifrån Lillis bröst. 

Lilli trycker Stinas händer. 

— Tack, hon säger, nästan ömt. 
Än ett hvarf hon kring sig vänder, 
Stina säger „intet glömdt". 

Upp slås dörm, och Lilli träder 
dubbelt skön i salen in. 
Mamma sig i sinnet gläder 
öfver kavaljerens min. 

Och hon önskar mycket nöje 
både dam och kavaljer; 
ingen ser ett tårfyldt löje, 
som i Lillis anlet ler. 



Jonatan Benter. 



Vadstenanunnan. 

(1498) 

andäktigt nyss hördes aftonsången 
ur kloöterbyggnadens bönkapell. 
Nu tystnad inträdt i nattens följe 
och sökt sig skydd i dess svarta hölje, 
det växer skuggor i alla gångar 
och råder mörker i hvarje cell. 



POESIER. 383 

Om dessa murar förmådde tala, 



*? 



hvad sktdle framgå ur deras bikt? 
Der köttet dödats och sorger gråtit 
och ånger klagat och Gud förlåtit, 
der djerfdes älska en gång en kvinna, 
som egde ord för sitt hjertas dikt. 

I helgad jord som förtegna vittnen 
stå träna frusna i snöig drägt; 
de stundom varsnat i stilla nätter, 
der ett af tornen åt gården vetter, 
hur bakom gallret för isigt fönster 
försvunnit ljus först i morgonväkt. 

Säg, glömmer riddaren Axel Nilsson, 
att Ingrid Persdotters tro han fick? — 
Ett bref hon präntar med trägen möda, 
och handen darrar och kinder glöda, 
det bor en ömhet förutan like 
i hennes tårade, sänkta blick: 

„Du allra Ijufvaste hjertans glädje, 
min lefnads sommar och sol du är. 
Jag mins så väl hur du sist i lunden 
på harpan lekte i aftonstunden, 
när tyst jag satt på ditt knä och tänkte 
att mer än allt du mig blifvit kär. 

Ack, mången verldslig och vågad tanke 

förstulet faller mig ofta in. 

Här år så kvaft i S:t Brittas kloster, 

jag läser illa mitt Pater noster, 

i sjelfva messan du kommer för mig 

så stark och täckelig, vännen min. 

Jag aldrig vore i detta fängsel, 

om ej föräldrarna velat så, 

ändock jag dig hörer till med rätta. — 

Nu får du hemligt från mig en hätta, 

som sjelf jag virkat i ängslans stunder 

af fina guldband och gyllentrå. 



384 POESIER. 



Så sant mig Q-ud och vår kärlek hjelper, 
vill din jag vara i ve och väl. 
Om du dör förr af oss båda, åter 
och åter troget jag dig begråter, 
men går jag förr utur denna verlden, 
då bedje du för min arma själ." 

Vik trolska, syndiga känsla hädan! 
(Hon blir förunderligt sorgset stämd, 
men snart igen i dess armar fången.) 
Tyst! . . gå ej smygande steg i gången 
och hördes icke en nyckel famla? 
(Hon släcker ljuset och lyssnar skrämd.) 

Nej, allt är lugnt inom dessa murar, 
här vakar ingen i klostret mer. 
Der ute kölden förgått omsider, 
och blåsten yrande flingor sprider — 
en ordlös bön, och hon lutar sakta 
i flyktig slummer sitt hufvud ner. 

Den unga nunnan så rikt fann uttryck 
för all sin längtan, att ögat gret. 
När derför länge hon sjelf i griflen 
haft ro, så lefver och älskar skriften, 
hvars blyga, hjertliga tankar föddes 
i sena timmar och ensamhet. 

Xlkael LylMok. 



I bokhandeln. 

K. G. Leinberg: Finlands territoriala församlingars ålder, 
utbildning och utgrening. Hrfors 1886. (Skrifter utgifna af Sven- 
ska Literatursällskapet i Pinland HE.) 

Prof. Leinberg har under de senaste åren gjort sig känd som 
en i sanning rastlös utgifvare af handlingar och smärre uppsatser 
belysande det finska skolväsendets öden under framfarna dagar. 
Med den nu utgifna publikationen har han upptagit en annan 
gren af häfdaforskningen, teckningen af den kristna odlingens 
småningom timade utveckling i vårt land och af de förändringar 
den ecklesiastika indelningen under tidemas lopp genomgått. 
Det är ett drygt arbete som nedlagts inom ramen af dessa 159 
siåor^ frukten af omfattande källstudier och noggranna detaljunder- 
sökningar. 

Arbetet är afeedt att vara en lätt användbar uppslagsbok 
för den som önskar taga notis om våra församlingars ,, ålder, ut- 
bildning och utgrening". Pörf. angifver endast de vigtigaste 
data och ger härigenom boken en möjligast sammanträngd form; 
ban använder en genealogisk uppställning med olika stilsorter med 
mera och åskådliggör sålunda på ett redigt och i ögonen fallande 
sätt förhållandet mellan församlingar af äldre och nyare datum 
samt urförsamlingars förgrening i flere eller ferre filialförsamlin- 
gar. jFörf. söker, såvidt tillgängliga källor det medgifvit, utreda 
tidpunkten för de särskilda församlingamas uppkomst och upphö- 
rande, när de första gången omnämnas vare sig såsom moder- 
kyrko- och kapellgäll med egen kyrka och prest eller blott som 
byar och gårdar. Der något kloster, predikohus, bönehus eller 
annan kyrklig inrättning stått att anträffas, har förf. upptagit dem 
samt om dem angifvit de nödigaste data. I slutet af boken fin- 
nes bifogad ett slags genealogisk stamtafla, hvarur bland annat 
framgår att inalles 130 församlingar uppkommit redan under me- 
deltiden samt att i ett fall moderförsamlingens filiation gått så 
iångt, att ett nuvarande pastorat (Keitele) härstammar i femte 
led från sin urförsamling. Som bilaga har förf. publicerat ett 
.^Register oppå de sochnar, som liggia under Åbo biskops stift", 
ett dokument hvilket, ehuru kändt af äldre historieskrifvare, ännu 
icke förekommit i tryck och hvars tillkomst utg. förlägger till 
tiden 1600—1640. 

De källor, på hvilka förf. grundat sitt arbete, utgöras af 
Abo domkyrkas under tryckning varande svartbok, Porthans, 
Tengströms, Strandbergs och Lagus' kardinalarbeten i ecklesia- 
stikvåsendets historia, vidare af tryckta handlingar, disputationer, 



386 I BOKHANDELN. 



monografier med mera. Huruvida förf. på något sätt sökt kontrollera 
riktigheten af de uppgifter han hemtat ur sitt ymniga material 
kunna vi ej säga. Till gagn för arbetet hade det otvifvelaktigt 
ländt, om förf. jemte sina tryckta källor äfven anlitat hjelpmedel 
ur arkiven, ty om ock arbetet i sin helhet icke hade undergått 
någon förändring härigenom, så hade säkerligen ett antal notiser 
blifvit modifierade och kanske mera pålitliga. Så vilja vi t. ex. 
nämna att Säresniemi by, hvarur Säresniemi pastorat utgått och 
hviken förf. (sid. 110) anträffat i tryckta källor redan år 1579, 
i kronans räkenskaper förekommer, så vidt vi vid ett flyktigt 
genomgående af dessa kunnat finna, åtminstone i början af 1570- 
talet. Degerby omnämner förf. (sid. 69) som upptagen redan i 
Jesper Mattsson Krus' förteckning af år 1613; den namnes re- 
dan i skatteboken af år 1540. Det nya fattighuset i Åbo, som 
förf. anträffat år 1654 (sid. 11), omnämnes i stadens domböcker 
inemot 10 år tidigare. Dessa och andra småsaker inverka vis- 
serligen icke på arbetet i dess helhet, men de visa att förf. ökat 
värdet af sitt verk, om han jemte användandet af sin tryckta 
literatur också varit i tillfälle till arkivstudier. Vi medgift^a dock 
till fullo de svårigheter förf:s öfriga verksamhet lagt i vägen för 
anlitande af arkiven, der han utan tvifvel mötts af ett arbete, 
som tagit icke så ringa tid i anspråk. 

Då „Finlands territoriala församlingar' ' är afsedd att tjena 
som ett kompendium och stöder sig på andra författares arbeten, 
beror bokens värde hufvudsakligast af den noggrannhet och för- 
sigtighet, hvarmed förf. användt sina auktorer. Det har ännu 
icke varit oss möjligt att ens närmelsevis fullständigt kontrollera 
detta förhållande; men, såvidt vi kunnat finna, har förf. utfört 
sitt arbete med synnerlig samvetsgrannhet samt vid begagnandet 
af den literatur, som kunnat komma i fråga for ämnet, med kon- 
sekvens och urskiljning samlat sina fakta. Detta om arbetet i 
dess helhet. Blott i några punkter ha vi funnit skäl till an- 
märkningar dels emot förf:s tillvägagående i allmänhet, dels emot 
några enskilda uppgifter. 

Att förf. vid sin uppställning iakttagit landskapsindelningen 
anse vi fullkomligt berättigadt. Om man såsom förf. sjelf befa- 
rat, kunde göra anmärkningar mot de gränser för landskapen han 
följt, så må dessa stå för förf:s räkning såsom stödjande sig på 
Pordians auktoritet. Onödigt har det dock varit att dela Egent- 
liga Finland i afdekiingama Norrfinland och Söderfinland, då 
denna gamla indelning numera torde vara tämligen ringa bekant. 
En olägenhet bland andra, som den vid bokens begagnande med- 
för, är att man nödgas söka Åbo stad på tvenne ställen sid. B— 
5 och 10 — 12. På det förra stället redogör förf. för domkyrko- 
församlingen och de på södra sidan om Aura å befintliga kyrk- 
liga inrättningarna, på det senare stället för slottsförsamlingen 
samt de på norra sidan befintliga hospitalen och kyrkonia. Det 
kan naturligtvis icke annat än lända till omak för läsaren att 



I BOKHANDELN. 387 



sälnnda möta uppgifter om samma stad samlade på mera än ett 
håll. Dessutom kan anmäi^kas att, då det norr om ån bejBntliga 
forna Aningaiskvarteret inbegripits i domkyrkoförsamlingen, de 
deri belägna kyrkliga inrättningarna äfven kunnat följa med och 
icke behandlas i sammanhang med slottsförsamlingen. 

Såsom högst oegentligt måste vi beteckna förf:s tillväga- 
gående att åtminstone vid angifvandet af året för de senare pa- 
storatens uppkomst upptaga endast det år, då i regeringen beslut 
fattats om de resp. församlingamas ombildande till pastorat. Det 
är bekant att om icke i alla, så dock i de flesta fall verkställig- 
heten af den medgi&a förändringen inträdt först sedan innehaf- 
varen af kyrkoherdeembetet i moderförsamlingen afgått, andra 
föratsättningar att förtiga. 'Så kan det hända att ett kapell de 
facto blir pastorat först några decennier efter det regeringen med- 
delat sitt bifall dertill. Då förf. i hvarje fall angifvit endast 
året for resolutionen, har han väl icke gjort sig skyldig till fak- 
tiska oriktigheter, men han har gifvit anledning till missförstånd 
åt den läsare, som icke anar till förf:s sätt att datera uppkom- 
sten af ett pastorat. Vi vilja med några exempel belysa detta 
förhållande. Förf. nämner sid. 102 för Maaninka pastorat året 

1871. Detta år bifölls (d. 30 januari) af regeringen Maaninka- 
boames anhållan att bilda eget pastorat, sedan kyrkoherden i 
Kuopio pastorat och kapellanen i Maaninka afgått från sina be- 
fattningar. När dessa betingelser blifvit uppfylda (år 1883), för- 
rättades i april 1884 vederbörligt val och på sensommaren 1884 
meddelades utnämningen för det nybildade pastoratets förste kyr- 
koherde, som den 1 maj 1886 tillträdde sin befattning. Enligt 
förf:s framställning kunde man antaga att t. ex. Tammerfors är 
pastorat sedan år 1870, Teisko sedan år 1860, Kuru- sedan år 

1872, Ekenäs sedan år 1865. Verkliga förhållandet är emeller- 
tid, att ännu den dag som är Tammerfors och Teisko äro kapell un- 
der Messuby, Kuru under Ruovesi och Ekenäs förenadt med Pojo 
till ett pastorat. En mängd andra liknande exempel kunde upp- 
räknas. 

I fråga om detaljer ännu några anmärkningar. Sid. 12 
förmodar förf. att Helgeandshuset i Abo egt utanför Aningais- 
tuU på „Yrjänä'< hemman ett spetelskehus. Dr Pagerlund har i 
sitt arbete om „Finlands leprosorier", som dock möjligen utkom 
först efter det prof. Leinberg påbegynt tryckningen af sin publi- 
kation, uttalat den sannolikare meningen, att nämda ^Yrjänä'^ 
eller St Jörans hemman låg under St Jörans hospital. Här må 
liU de uppgifter om Helgeandshuset, som förf. meddelar, tilläggas 
itt dess innevånare öfverfördes till Sjählö samtidigt med flyttnin- 
gen af St Jörans hospital. — Sid. 31 nämner förf. att fransi- 
ikanerkollegiet i Baumo inrättades omkring år 1449. Då man 
fråga om medeltida förhållanden icke kan vara nog försigtig i 
uttryckssätten, hade det varit koncisare att endast säga detfran- 
nskanerklostret namnes första gången år 1449 (i Henrik Classon 



388 I BOKHANDELN. 



Djekns och hans hustrus testamenten). — Sid. 58 säges attNy- 
karleby blef pastorat &r 1608. Rätta årtalet är 1607, hvilket 
också Strandberg uppgifver. 

En anmärkning, som måhända ännu kunde göras, är ätten 
och annan notis väl kunnat utelemnas, under det att på andra 
ställen ett tillägg varit på sin plats. Så hade t. ex. förf., då 
han anfört en mängd varianter på socknars och städers namn, 
kunnat angående Nykarleby stad tillägga att den efter gre&ka- 
pets inrättande äfven nämdes „Carleborghs stad*' eller endast 
„Carleborgh'^ Sådana tillägg och uteslutningar skulle dock icke 
ega någon synnerlig betydelse, då de mer komme att bero på 
den individuela smaken och förf., såsom vi redan yttrat, med 
temlig konsekvens upptagit de nödigaste punkterna. Ett önsk- 
ningsmål, som synes oss mera berättigadt, är att, då förf. en- 
gång och det till verkligt gagn för läsaren lagt an på att i tal- 
rika noter åberopa sina auktorer, han gjort detta ännu fnUstän- 
digare; vid flere uppgifter hade man med samma skal väntat 
sig källan uppgifven, som vid en mängd af de notiser, dem 
förf. ansett sig böra förse med noter. 

C. v. S. 

L, Lindelöf: Trajectoire d/un corps assujetti å se mouvoir 
sur la surface de la terre sous Tinfluence de la rotation terrestre; 
60 s. 4:o. Helsingfors 1887 (Acta Soc. Scient. Fenn. tom. XVIj. 

Eörf. anställer i denna af handling en ingående undersökning 
af den inverkan, som jordens rotation utöfvar på en kropp, hvil- 
ken rör sig utefter dess yta. I följd af rotationen blifver rörelsen 
icke rätHnig eller, noggrannare uttryckt, den sker icke längs en 
storcirkel, utan kroppen kommer i hvarje ögonblick att ä^en i 
horizontel riktning afvika ifrån banans tangent. Ett exempel härpå 
är det kända fenomen, att ifrån söder kommande vindars riktning 
blifver mer och mer ostlig, ju mera de närma sig polen. Det 
vanliga sättet att förklara detta fenomen är dock, enligt hvad 
förf. visar, långt ifrån exakt. 

Undersökningen är delad i fyra delar. I första delen upp- 
ställas rörelsens differentialekvationer, med hvilkas tillhjelp förf. 
ådagalägger att en i rörelse varande kropps horizontela afvikning 
från banans tangent städse sker åt höger i norra halfklotet och 
åt venster i det södra, samt att den är proportionel emot sinas 
för latituden och inverse proportionel emot kroppens hastig- 
het. Denna lag är oberoende af jordytans form och det motstånd, 
som kroppen erfar under sin rörelse. 1 andra delen undersöker 
rörelsen under förutsättning, att intet rörelsemotstånd eger ruin 
Jorden antages vara en konvex, i afseende å ekvatorn symmetrisk 
rotationssolid med ett tangentplan i hvarje punkt af ytan. V: 
måste afstå ifrån en redogörelse af de högst olika former, sos 
banan under särskilda omständigheter kan erhålla och hyilkafori. 



I BOKHANDELN. 389 



åskådliggjort medels teckningar. Sedan förf. i tredje delen, under 
förutsättning att jordytan är sferisk, integrerat rörelsens differen- 
tialekvationer med tillhjelp af elliptiska funktioner, gifver han 
slutligen i fjerde dfelen en intressant tillämpning af den föregå- 
ende teorin, i det han undersöker den atmosferiska vågrörelse, 
hvilken 1883 efter den stora eruptionen af vulkanen Krakatoa 
kunde iakttagas i Berlin, i det närmaste tio timmar efter kata- 
strofen. Förf:s beräkningar leda också just till detta resultat. 
Hade vågrörelsen fortplantat sig på kortaste väg, det vill säga 
längs en storcirkel, så hade den gjort sig märkbar i Berlin en 
timme tidigare än hvad fallet verkligen blef. 

M— n. 

Tor Hedberg: Skizzer och berättelser] 179 s. 8:0. Sthlm 
1887; pris 1:75 kr. 

Den känslomystik, som tryckt pregeln på hr Hedbergs „ Judas*' 
från senaste jul, tyckes hålla honom fången äfven uti dessa min- 
dre betydande skizzer och berättelser. Framställningen är visser- 
ligen vårdad och genomtänkt, och i högre mått än öfriga förfat- 
tare af det unga Sverige tyckes förf. ega fantasi och känsla. 
Men hvad dessa senare beträffar, ser det ut som skulle förf. 
stänga in sig med dem på sin kammare och utan att bry sig om 
ytterverlden och dess former, bilda menniskor och ge dem känslor 
och tankar, som föga öf verensstämma med verkligheten och ej 
heller röra sig i nog klara och bestämda former, for att kunna 
bestå utan denna Öfverensstämmelse. 

Flertalet uppträdande personer lefva under inflytande af någon 
fix idé, någon sjuklig och instängd känsla. Den gamla skolmästam 
och klockarn i berättelsen „Långfredag" har till och med upptagit 
förf:s teori om Judas och grubblat sig förryckt på den. — Föga 
bättre forefaller den berömda historieprofessorn, som i sin ung- 
doms „Lyckliga dagar" älskat och varit älskad tillbaka; engång 
vid ett ömt tillj^lle, då hon £rågat om han älskar henne öfver 
allt på jorden, svarar han först ja och sedan nej, menande att 
han dock högre älskade sin uppgift i lifvet. Icke att han skulle me- 
nat allvar, han endast lekte med ord, eller att hon hade sårats 
äf hvad haji sade, men blott af att han kunde säga det i ett ögon- 
blick som detta. Hela tiden är han uppfyld af en gränslös för- 
tviflan öfver att förstöra sin egen lycka, men han går på emel- 
lertid. Hon lemnar honom utan ett ord till afsked, och så är det 
filut; nu hämnas han och blir en berömd professor. — Fantastisk eller 
hellre vidskeplig är också Henrik i „En kamp mot döden", och i „En 
kyss" beter sig den puckelryggige högst besynnerligt för att vara skä- 
ribo. — Den fixa idén hos inlandsflickan i „Besegrad" har då en 
mera praktisk bakgrund. Hon är förlofvad med en sjöman och 
djupt svartsjuk på hafvet, som fästmannen med sådan förtjusning 
omtalar. Med kraft upptager hon kampen mot den okända rivalen. 



3^0 I BOKHANDELN. 



tills de gifta sig, han blir landtbrokare ocli hela saken Mler i 
glömska. Men efter ett &r ,, kände hon huru något smög sig in 
i deras lif, som l&ngsamt, tyst och omärkligt undergräfde det'. 
Nu börjar kampen på nytt. Emellertid får han veta att haan 
mor ligger for döden nere vid kusten; hans hustra följer honom 
dit, och vid åsynen af hafvet försvinner hennes trots och hat och 
hon fogar sig undergifvet i det lif , som nu förestår henne, en sjö- 
manshustrus lif. 

Efter dylika underliga menniskors sällskap är det en verk- 
lig hvila att träffa på en ordentlig dåre, såsom i ^^Elfidngen'': 
en ung flicka har drabbats af en svår sorg, som förvirrat hemes 
sinnen, hon säger sig ha öfverträdt elfringen och derunder af elf- 
voma lärt sig förstå hvad foglama sjunga, höra huru trades och 
blommorna tala med hvarandra; lycklig på sitt sätt lef^er hon i 
stilla frid på broderns landtegendom. — Återstår ^En seglata" 
och „Mot söder", af hvilka den förra är ganska frisk och nätt, 
samt „En gammal tok" och „Godt hjerta", der innehafirame af 
titelrolen bägge äro lyckligt karakteriserade, ehuru mera friskhet 
och lif äfven här hade ländt berättelserna till fromma. 

B. £. 

Amalia Fahlstedt: Ax och Halm; 21b 8.8:0. Sthlml887, 
Albert Bonnier; 1 kr. 75 öre. 

Då denna samling berättelser redan är den andra af fr. Fahl- 
stedt under en tid af fyra år, skulle man väl tycka att hennes lite- 
rära horoskop nu borde kunna ställas med temlig säkerhet. Vansk- 
ligt vore emellertid att af dessa i många afseenden halfiärdiga och 
ojemt skrifha skizzer döma om framtida möjligheter för en talang, 
som röjer så mycken friskhet, en sådan kärleksfull uppfattning och 
som här och hvar arbetat sig fram till ett verkligt konstnärligt åter- 
gifvande. Dessa nya berättelser stå helt visst, hvad arbetets reela 
värde och handlingens förnuftiga utveckling beträffiur, betydligt 
högre än förf:s tidigare novellsamling „I flykten", der det mesta 
utgöres af oklara, öfverspända fantasier, alltför omogna for att 
framläggas for allmänheten. Men bland dessa gifves ett glän- 
sande undantag, en skildring af intensiv, poesirik själfullhet, med 
hvilken intet i „Ax och halm'^ är jemforligt. I „Några minnes- 
blad" flnna vi ett obeskrifligt godt lynne, med bamdomsminnCTai 
vemodigt klara dager. Det kan ej nekas att äfven här förekom- 
ma triviala longörer, att hufmdepisoden förefaller , ogjord", mec 
for en enda flgur öfverser man med bristema: Mamsell Grelioi 
kunde utgöra en stolthet for hvilken konstnär som helst. Eört 
nämner henne med rätta „en figur i haut-relief", hon framstår i 
plastisk klarhet med något af antikens lugna behag, dock rör hor 
sig med modernt, måleriskt lif, och ur hennes ord ljuder den gk- 
da rytmen i hennes väsen — en förening sådan blott literatn- 
ren i sin mest förfinade form kan erbjuda. Mamsell Gre- 



I BOKHANDELN. 391 



lius är tydligen icke något inbillningsfoster; vid första flyktiga 
blick märker man att det är en lefvande känsla, ett djupt per- 
sonligt intryck som inspirerat detta charmanta porträtt. Men icke 
blott stoffet är ypperligt, äfven utförandet står högt öfver förfrs 
vanliga teknik : konturerna äro dragna med en styrka och sanning 
så raskt och tillika mjukt, att man frågar sig om ej förf. på detta 
gebit skulle hafva flere segrar att vinna. Denna gestalt gör att 
man vid Amalia Fahlstedt fäst förhoppningar, hvilka endast till 
en ringa grad i ,.Ax och halm" bHfvit uppfylda. Det vore skada 
om hon skurit af denna Ijo-iskt klingande sträng, den mest full- 
toniga på hennes instrument. 

Lik de flesta kvinliga författare på skönliterärt område, håller 
Amalia Fahlstedt sin fana högt, hon förkunnar Ijudeligt sina åsig- 
ter i samhällsfrågoma. Derom är intet ondt att säga. Men den 
noveUistiska formen, det konstnärliga återgifvandet håller ej jem- 
na steg med hennes varma, frisinnade idéer. Öfver hennes 
framställningssätt ligger i allmänhet något alldagligt, det saknar 
ntpreglad individualitet. Med undantag af „Pörsta steget", hvil- 
ken vi i anseende till den känslosamhet och sväfvande mystik, 
som deri utgöra grundtonen, ville inrangera bland de första för- 
söken, visa novellerna i ,,Ax och halm" dock prof på en ganska 
klar och liflig berättarekonst, på en sund och reel uppfattning. 
Stilen saknar mera framstående egenskaper, men är rask och 
tilltalande, då och då till och med preglad af en viss käckhet. 
Särskildt de tre första berättelserna läser man med nöje, emedan 
de äro komponerade med större säkerhet än de öfriga. ,,Utsig- 
ter" och „Ett lefnadsmål" lida ännu delvis af det oklara, något 
sjukliga svärmeri och den brist på koncentration, som tynga förfrs 
tidigare noveller, men visa dock en tydlig tendens att förjaga 
detta ur hennes diktning. Man kan derför hoppas att det skall 
lyckas förf. att fullständigt arbeta bort detta fel och gifva sin stil 
något mera ans ; dermed mena vi visserligen icke att den okonst- 
lade hvardagstonen må utbytas mot någon annan, då det just är 
livardagslifvet som utgör förfrs egentliga område, utan endast att 
vårdslösheten måtte aflägsnas samt en jemnare mognad upp- 
nås. Då skola också hennes alster helt säkert intaga en bland 
de bättre platserna inom den „lättare" novelliteraturen. 

I. L-d. 

Leo Tolstoy: Bilder ur ryska samhallsUfvet ; 265 s. 8ro. 
Sthlm, Albert Bonnier; 2 kr. 

Med dessa berättelsers öfverflyttande till svenska språket 
har en vidsträckt läsarekrets blifvit satt i tillfälle att lära känna 
fyra nya, förträffliga bilder ur det ryska samhällslifvet, denna 
gång af helt annan art än i de förut af oss refererade samlingarna 
,,Lif och död" samt „På spaning efter lyckan.** Medan i den 
fbrra af dessa båda samlingar förf, lät sin fantasi leka inom om- 



392 I BOKHANDELN. 



rådet för dödens mysterium och i den. senare klädde en högadel 
lefnadsålosofi i sagans drägt^ ger han oss i dessa berättelser lif- 
vet i hela dess fullhet, så rikt på njutningar och fröjder för nå- 
gra få, på sorg och smärta för många flere. 

I den första berättelsen ,Två generationer" skildrar Tolstoy 
med beundransvärd åskådlighet den generation, som gick i år- 
hundradets början, och den som nu är. Det är en okonstlad tid, 
den då grefve Turbin den äldre uppträder i den lilla staden K., 
der han som vanligt ger sitt lättsinne och sin ohejdade uppslap- 
penhet fritt lopp och som han sedan lenmar för alltid, utan en 
tanke på hvad som der tilldragit sig. Och mot denna vildhjerna 
till husarofficer, denna af alla afgudade, besinningslösa och dock 
så ädelmodiga ungdom. ställer förf. typen för den generation, som 
följde, grefve Turbin den yngre. „Hos honom fans icke en skymt 
af den förra tidsålderns häftighet, lidelsefullhet och — rent ut 
sagdt — liderlighet. Han hade ärft sin fars goda hufvud, hans 
bildning och snabba uppfattningsförmåga, men han hyste en varm 
kärlek till konvenansen och allt hvad som gör lifvet angenämt, 
hade mycken verlds- och menniskokännedom, var klok och för- 
sigtig." Men under denna förfinade yta dolde sig en portion 
lättsinne, som var icke mindre stor, derför att den var mera raf- 
finerad, men mindre förlåtlig, emedan den var mera beräknande 
och småsinnad. Medan man skakar på hufvudet och ler åt Tur- 
bin — fadern, förargar man sig åt hans egenkära, småaktiga son, 
som skäms för faderns vilda upptåg, men icke ryggar tillbaka 
för att söka förföra dottern till sin gästfria värdinna, den fordom 
vackra enkan, som älskat hans far, men nu är gammal vorden och en 
landsmatrona. Den unge ädlingen visar sitt öfvermod och små- 
sinne vid kortspelet, der han förargar sin bortkomna värdinna 
med att vinna af henne pengar, trots alla underlöjtnant Polozows 
förstulna vinkar. Utgjorde icke denna hederliga yngling en mot- 
vigt mot sin grefliga kamrat, och trädde icke bilden af den ar- 
betsamma, glada unga flickan, hvars oskuld och rätta värde Po- 
lozow inser, försonande oss till mötes, skulle man knapt tro att 
denna senare generation betecknar ett framåtskridande, blott nå- 
got mera afslipadt och — utnött. Tolstoys förträffliga sedeskil- 
dring gör på oss samma intryck som en fint utförd pastellmål- 
ning: å ena sidan den öfverdådige husarofficeren klädd i tunna 
ridbyxor och fina stöflar med sporrar, och den vackra, lätt vunna 
enkan i sitt korta, urringade lif med kolossala ärmar; å andra 
sidan den stela, förnäma grefven, som med monokeln i ögat be- 
traktar den landtliga skönheten och lystet slukar hennes rena. 
friska drag och okonstlade hållning. 

Deima „bild'' med sin djupt tänkta bakgrund är den för- 
nämsta i samlingen, men äfven de andra äro af stort intresse. 
I „Polikaj" är det den hjertegoda, men svaga och moraliskt out- 
vecklade karakteren, som är temat. Han super, han har ljugit och 
stulit, men är dock i grund och botten ett oskyldigt, oförderi- 



I BOKHANDELN. 393 



vadt barn, en äkta rysse, som i förskräckelsen öfver att ha tap- 
pat barinjans pengar, hvilka anförtrotts just åt honom, den för- 
aktade, gåx och hänger sig i det snöre han tagit från sitt barns 
vagga. I berättelsen inflätas en liflig skildring af ett rekryt val, 
som försiggår bland bönderna i byn. Med utomordentlig åskåd- 
lighet framställer förf. denna hop af villrådiga bönder, som ta- 
lande i mun på hvarandra söka komma till något resultat an- 
gående valet, sedan nådig frun, ett motstycke till den gamla en- 
kan i „Två generationer", en hjertans beskedlig, men svag och 
tanklös kvinna, icke vill finna någon utväg att befria sina bön- 
der från deras brydsamma belägenhet, ehuru dertill blott fordrats 
trehundra rubel. Skildringen af desse till militärtjenst dömde 
ger oss en lefvande bild af den ryske bondens ställning, liksom 
berättelsen i sin helhet förträffligt återger lifvet på ett ryskt 
landtgods. 

Med spändt intresse följer man ock med „ Fångens i Kauka- 
sus" öden; man finner sig helt plötsligt försatt in i en tätarby 
och i det egendomliga, främmande lif, som lefves der. Eller 
också färdas man med barinen öfver de ändlösa snöfälten i den 
häftiga „Snöstormen" och hör bjellrornas ständiga, enformiga klin- 
gande och tycker sig känna ögat tröttas af snöns bländande hvit- 
het, medan tankarna följa den i pelsen insvepte resanden genom 
drömmamas rike. 

Och när man slutligen lägger bort boken, är det med sak- 
nad man lemnar de fängslande taflor skalden upprullat för ens 
blickar. 

g-r. 

J, A, Gontscharow: Oblomow, sedeskildring från Ryssland; 
öfversättning af Ernst Lundqvist Sthlm 1887, Albert Bonnier; 
443 s. 8:0. 

Gontscharow, en Turgenjews och Dostojeffskis like, skildrar 
karaktärer med ett djup och en sanning, som rycker hvarje lä- 
sare naed sig. Man måste beundra den psykologiska finhet, med 
hvilken han återgifver sin hjeltes vexlande sinnesstämning. Oblo- 
mow växer upp i en maklighet, som underhålles af hans lifegna 
tjenare och småningom blir hans natur. Den gifver vika, när 
han genom Stolz's bemedling gör bekantskap med en älsklig ungmö, 
i hvilken han förälskar sig, men hans obeslutsamhet återkommer 
med förökad makt, när han ej mer dagligen kan vara i hennes 
sällskap, tills han slutligen ej förmår kämpa emot, utan förfaller 
i en slöhet, som slutar med hans förtidiga död. Den utmärkta 
skildringen af hjeltens föräldrahem, hans eget hem, kärlekens 
makt, dess besvär, den nya hushållerskans omvårdnad och hans 
lif med henne, är beundransvärd och väl värd att läsas af en och 
hvar; sens-moralen är i synnerhet riktad mot ett dådlöst ung- 
karlsUf. I Ryssland, der mången i flere än en skildring kände 

Finsk tidskrift, 1887, IL 25 



394 I BOKHANDELN. 



igen sig sjelf, gjorde boken utomordentlig effekt och har säkert 
i sin mån mycket bidragit till att den gamla slentrianen vid 
uppfostran fått vika för nyare åsigter. 

Öfversättningen till vårt språk är ledig och i hufvudsak 
lyckad, men man måste beklaga att den ej blifvit gjord direkte 
från originalet, utan troligen från någon tysk upplaga. Derige- 
nom har den fina doften af Gontscharows stil delvis gått förlorad, 
och flere smärre oriktigheter hafva insmugit sig. Dessutom har 
öfversättaren bortlemnat fbrf:s indelning af romanen i fyra 
delar och tillåtit sig flere förkortningar, hvilka kanske här och 
der varit på sin plats, men på andra ställen åter betagit den 
svenska läsaren tillfälle att beundra det lif och den naturtrogen- 
het, hvarmed förf. framställer äfven bipersonerna och träffar den 
rätta stämningen i de minsta detaljer. Dessa kunna åtminstone 
hos oss i Pinland påräkna ett större intresse i följd af den när- 
mare beröringen med Ryssland. Så har t. ex. ett helt kapitel 
utelerflnats, hvilket lifligt skildrar Sachars förhållande till gårdens 
tjenstefolk. S. 27 heter det: „Padren är verkligt statsråd. Han 
ger henne 10,000 i hemgift. Och hälften af hans våning få vi 
begagna, tolf rum". I originalet får man veta att fadern har den 
stora våningen af staten. 8. 148 förstår man ej huru sista styc- 
ket sammanhänger med de föregående, oin ej deremellan inflikas 
den i originalet förekommande skildringeo; s. 218 talas endast 
om Stolz's uppfostrande planer, men hurudana de voro är ej an- 
förd t, såsom i originalet; s. 227 är historien om vaglama ute- 
lemnad ; s. 262 äro Oblomows goda egenskaper mindre väl be- 
handlade än i originalet; lika ogrundade uteslutningar finna vi 
på SS. 263, 265, 266, 304, 331 (Oblomov^s göromål under det 
han väntar på att isen skall blifva farbar, hvilka dock förträfiligt 
karakterisera hans omedvetna förändring), ss. 335, 344, 359 (Ol- 
gas gripande beskrifning huru det skulle gå, om de båda gifte 
sig), 369, 377 o. s. v. Bland de måoga öfversättningsfelon på- 
peka vi endast några svårare, såsom s. 12 „Jag har icke brutit 
sönder soffkarmen, det har ni sjelf gjort" i stället for „den har 
brustit af sig sjelf"; s. 39 „svart lack" i st. för „mörkbrunt*' eller 
groft; s. 38 „hvarför har du icke hittat brefvet", naturligtvis 
,,sökt upp"; s. 64 "om det var fråga om en inlaga, bjöd han en 
till middagen", alldeles orätt, det talas om byråchefens förbind- 
lighet „antingen det gälde en inlaga, en middagsbjudning hem 
till honom eller en arrestering"; s. 70 „minnet af resan var inga- 
lunda angenämt", bör vara ,, denna resa ansåg han som normen 
för resor i allmänhet"; s. 141 „tog sin herre i axeln", nej blott 
i „rockskörtet"! s. 199 „för Oblomow hade kvinnan alltid fram- 
stått som hustru, aldrig som älskarinna", i originalet „någong&ng 
som älskarinna". Originalets „syren" förvandlar öfvers. boken 
igenom till ,, fläder", vinbärsbladen till smultronblad. De ryska 
namnen äro ganska styfmoderligt behandlade; vi läsa Gorgunow, 
Olgenka, Vannä för Gorjunow, Olinka, Vanja o. s. v. 



I BOKHANDELN. 395 



Oaktadt alla brister i öfv^ersättningen får dock läsaren af 
boken en god uppfattning af det ryska lifvet vid tiden omedel- 
bart före lifegenskapens upphäfvande, ehuru han väl ej lär sig 
att fullkomligt uppskatta detta Gontscharows förnämsta verk. Det 
blir derför i alla fall en särdeles intressant lektyr äfv^en i sin 
nuvarande svenska dr ägt. 

P. 

J, Mankell: Fälttåget i Norge år 1814; kritisk belysning 
med karta öfver krigsskådeplatsen; VII -\- 162 s. 8. Sthlm 1887, 
Carl Suneson; 2 kr. 25 öre. 

Att förhållandet brödrafolken emellan på den Skandinaviska 
halfön i senare tider ofba nog ej varit så fullt broderligt som mån- 
gen unionsvän kunde önska, är en sak hvarom de båda ländemas 
tidningspress nogsamt burit vittne. Huru det än är, kan man då 
och då hos svenskame spåra, låt vara blott en antydan på att 
Norge dock är det mindre landet, den svagare parten — ja kan- 
ske blott den yngre brodern, som väl är den äldres fullkomliga 
jemlike, men som likväl borde hafva någon, om ock endast en 
broderlig, respekt för den äldre. Att Norge kommit i personal- 
union med Sverige genom ett krig, i hvilket svenskarna ansett 
sig som den segrande parten, att å andra sidan norrmännen, innan 
vapenlyckan på något sätt varit svenskarna mera bevågen än dem 
sjelfva, frivilligt genom konventionen i Mors och derpå följande 
fördrag förenat sina politiska öden med grannlandets, torde väl i 
allmänhet vara de åsigter, som hysas på hvar sin sida om Kölen. 

Frågan om norrmännen år 1814 verkligen kunde försvara 
sig mot svenskarna har sålunda sitt stora intresse, och den har 
äfven på senare tider ofta blifv^it framstäld och på olika sätt be- 
svarad. I sitt förord säger också hr Mankell „att denna fråga 
har icke allenast en historisk betydelse, utan också i viss mån en 
politisk; ty om den besvaras med nej, då måste konventionen i 
Mors och det derefter följande unionsfördraget anses såsom en 
gåfva af svenska folket, som åtminstone förbunde det norska till 
tacksamhet och eftergifvenhet. Men besvaras den med ja, då 
måste erkännas att fördraget var grundadt på likställighet och 
utgjorde en kompromiss, som var en följd af klart insedda ge- 
mensamma intressen." Vi ha med ett ord framför oss ett krigs- 
historiskt arbete med politiskt syfte. 

Den uppstälda frågan besvaras af förf. i slutet af boken 
jakande, ehuru, som han säger, det dröjde länge innan norr- 
männen till fullo kunde fatta alla de politiska fördelar de 
vimnit genom konventionen i Mors och föreningen, samt ännu 
längre innan svenskarna kunde fatta att de icke eröfrat Norge 
utan att detta land var fullkomligt likstäldt med deras eget. Mån- 
ga fonnos och finnas ännu, som hade fördel af att underhålla 
dessa villfarelser. Genom föreningen bereddes de båda länderna 



396 I BOKHANDELN. 



betydande fördelar i afseende på försvaret af deras sjelfetändighet, 
mot öster erhöll Sverige en vida större trygghet, säger förf., än om 
det återfått Finland. Det är derför, slutar förf., som de sträfv^anden 
måste betecknas såsom både sjelfmördande och brodermördande, 
hvilka göras att slita unionsbandet, i stället för att förstärka det. 

Sedt ur rent krigshistorisk synpunkt, innehåller det klart 
och, så vidt vi kunna döma, med oväld skrifna arbetet många 
lärdomar — mest dock af negativ art. Ty ynkligare hade kriget 
knapt nog på någondera sidan, och enkannerligen på den norska, 
kunnat föras. Enskilda episoder undantagna, förargar man sig 
hela tiden öfver de gjorda strategiska och taktiska missgreppen 
och vore stundom verkligen frestad att tro det kriget af ingen- 
dera parten fördes med allvar, utan ,,att den ena parten förde det 
på skrymt och den andra afsåg blott en militärisk promenad för 
att ge norrmännen tillfälle att på ett hederligt sätt komma Mn 
saken.** Men gema vill man dock ej tro att blod och egodelar 
från någondera sidan skulle så lättsinnigt blifvit satta på spel. 

Arbetet bör vara af intresse för historikern, såsom belysande 
en dunkel fråga, för militären till följd af de lärdomar man derur 
hemtar, och för en vidsträcktare läsarekrets, som ett inlägg i en 
af dagens brännande frågor. 

L. Utmck. 

J. Uschakoff: De franska konsonanterna, ett kapitel ur den 
moderna högfranskans ljudlära; 15 s. 8:0. (Nya svenska lärover- 
kets i Helsingfors program för läseåret 1886 — 1887). 

Denna lilla afhandling visar att studiet af de moderna språ- 
ken, vår skolas och vårt universitets svaga sida, redan begynner 
bedrifvas med allvar och djup. Om allt flere af de lefv^ande språ- 
kens målsmän i våra skolor, i motsats till hvad som varit tradi- 
tion och utöfver hvad som af dem fordras, vinnlägga sig om grund- 
ligare, vetenskapliga insigter i sitt änme, blir detta en kraftig 
maning för vederbörande att taga vård om detta styfbam, som 
hittills fått stappla fram på egen hand, och att gifv^a det tukt 
och hederlig uppfostran, så att det kan bli något deraf. 

Hr Uschakoff, som utomlands idkat studier i fonetik och 
särskildt i fransk uttalslära, har i sin uppsats gifvit en fram- 
ställning af alla Ijudegendomligheter hos den moderna franskans 
konsonanter. Hans framställning är klar och i hufvudsak riktig. 
Den visar att han står på vetenskaplig grund och att han har ett 
mycket fint öra för Ijudskiftningama. Denna sistnämda egen- 
skap gör att han kan uppträda rätt sjelfständigt, genom sin er- 
farenhet konstatera riktigheten af hvad som sagts förut och å 
andra sidan af visa hvad han efter noggrannare observationer fin- 
ner icke hälla streck. 

Jag skall tiUåta mig att göra några smärre anmärkningar. 
Arbetet är närmast afsedt för lärare och derigenom förklaras att 



I BOKHANDELN. 397 



talapparatens anatomi allt igenom förutsattes som bekant. Läraren 
borde dock uppmanas att for eleven åskådliggöra alla olika ställnin- 
gar, som dess delar vid de särskilda ljuden komma att hafva, genom 
en planch eller helst en apparat af papier maché. Sid. 6 säger förf. 
att det mouillerade Mjudet i italienskan tecknas gh Det tecknas så 
endast framför i, t. ex. negli; i alla öfriga fall tecknas det gli, t. ex. 
moglia o. s. v. — Det är icke ensamt „skådespelare och sångare 
i den högre genren" (t. ex. å Theatre rran9ais) som eftersträfva 
ett tungspets -r; moderna .uttalslärare, som Rkquierj anbefalla det 
absolut och föreskrifva medel för dess ernående. Sid. 8 säger 
förf. att det franska mouillerade n snarare liknar sv. ng (i äng) 
än n (i än). I stället för n borde väl ha stått nj, ty med detta 
ljud identifieras ju det franska gn mycket ofta, men deremot tro- 
ligen högst sällan med n. Detta anmärkes ock senare på samma 
sida. För öfrigt är förf:s medel för ernående af detta ljud att 
rekommendera. S. 10 säges att t anger s-ljd; det hade, redan i 
det föregående vid tal om de konsonanter hvilkas uttal är afvi- 
kande från det svenska, bordt påpekas när t blir sibilant. Om 
denna vigtiga företeelse saknas hvarje antydning. — Sid. 11 hade 
förf. vid tal om bindningen med h kunnat nämna att från latinet 
kommande ord bindas, germaniska ord deremot ej. Den ngalunda 
o vigtiga frågan om bindningen har förf. för öfrigt lemnat å sido. 
Den hade dock haft rätt många beröringspunkter med hans egent- 
liga ämne, hvarför denna underlåtenhet kan betecknas som en 
brist. — Det kan knappast blifva tal om dubbelstafvig konso- 
nant i sådana ord som netteté, exirémement, préférerai (s. 14), 
ty i de allra flesta fall, icke endast stundom, som förf. säger, 
höres der ett eu emellan. Åtskilliga af de å s. 15 anförda 
exemplen låta något osannolika, men jag kan icke jäfva dem, då 
jag ej egnat särskild uppmärksamhet åt fallen. Dock synes mig 
ett försvagande af Ä-ljudet till q i chaquejour icke böra förekomma, 
såsom stridande mot harmonin med det första starka hväsljudet. 
Genom att ett dämpadt eu höres, förmedlas öfvergången till det 
veka j utan svårighet. — Till vokaltabellen s. 15 vill jag an- 
märka att det öppna e-ljudet i pére och mais ingalunda är det samma, 
lika litet som o-ljudet i rohe och port eller ew-ljudet i leur och 
premier eller ou-ljudet i loup och loi, Hvad det sistnämda be- 
träffar, så vet jag väl att förf:s påstående stöder sig på ett par 
framstående fonetiker; men gentemot dem ha andra, såsom mig 
S3irnes med rätta, gjort gällande att vokal-ljudet i loup är ett slu- 
tet {m-tjud, men det i loi ett mycket slutet o-ljud. 

Ht Uschakoffs föga omfångsrika, men om trägna iakttagelser 
och god metodisk insigt vittnande uppsats skall säkert blifva till 
god hjelp för mången af våra franska språklärare. Det dröjer 
helt visst icke länge, innan förf. framlägger ytterligare produk- 
ter af sina lingvistiska studier. Och måhända skall hans exem- 
pel verka uppmuntrande äfven på andra. 

W.lSöderhJelm. 



398 I BOKHANDELN. 



Claes Elis Johansson: Den heliga skrift ock den negativa 
kritiken, ett apologetiskt bidrag; 241 sid. 8:0. Upsala 1886, Aka- 
demiska bokhandeln; pr 3 kr. 

J. Ä. Ekman: Den naturalistiska hedendomenf eUer ået Ib^- 
sta stadiet af humanitetsidéns utveckling, förra häftet; 180 sid. 8:0. 
Upsala, W. Schultz; pr. 1,75 kr. 

Ingen, som förstår att uppskatta den närvarande kulturens 
värde och inser dess nära sammanhang med kristendomen, torde 
vilja förneka dennas höga företräde framför andra religionsformer. 
Men att kristendomen skulle vara något mer än resultatet af en 
allmän religiös utveckling på rent naturlig väg, att den skulle 
innehålla något, som, om än förberedt genom många historiska 
företeelser, likväl såsom sin tillräckliga förklaringsgrund förat- 
sätter ett särskildt närmande till menniskoanden från G-uds sida, 
det blifver i våra dagar med all kraffc af mången satt i fråga. De 
vägar, på hvilka man sökt inrangera denna religionsform inoin 
området för den historiska kausaliteten, hafva i allmänhet varit 
tvenne. Man har antingen sökt bortförklara det underbara i kri- 
stendomen genom att påvisa förmenta motsägelser och fantasipro- 
dukter i dess urkund, eller ock sökt göra gällande tillvaran af 
fortgående naturlig religiös utveckling till allt högre och högre 
fullkomning. Teologins målsmän å sin sida hafva i allmänket 
varit ledda af den åsigten, att kristendomens etiska och religiösa 
sanningsmoment hänga på det närmaste samman med kristendomen 
såsom historisk företeelse och derför ansett sig böra bemöta detta 
dubbla angrepp. På detta sätt hafva apologetik och religions- 
historia kommit att intaga framstående rum inom den nyare 
teologin. 

De bidrag, som ofvranstående arbeten lemna till dessa veten- 
skaper, äro af den beskaffenhet, att de kunna påräkna en större 
läsarekrets än den, för hvilken de närmast äro skrifiia. Såväl ge- 
nom de behandlade frågomas allmänt religiösa natur som genom 
den populära framställningen ega de rätt till ett allmännare in- 
tresse. Förf. till det förstnämda arbetet har gjort till sin uppgift 
att granska den negativa kritikens hufvudargument mot kristen- 
domens urkund. Likasom dessa argument sjelfvra dels utgått fr&n 
en allmän li&åskådning, dels utgjorts af enstaka angrepp på den 
historiska trovärdigheten, så fördelar sig äfven försvaret mellan 
en granskning af nämda kritiks förutsättningar och ett bemötande 
af de historiska inkasten. I förra hänseendet kriticerar förf. d^ismen 
och den i ateism konsekvent utmynnande panteismen. För icke- 
fackmän erbjuder onekligen förf:s försvar i senare hänseendet det 
största intresset. Hvad förf. här fiumställer visar, att han ej är 
blind för den gamla bibeltrons brister, om han än måste afnsa 
påståendet att urkunden till sina grundläggande delar är en dikt. 
I hög grad intressant är den granskning, som egnas åt den af 
Viktor Rydberg i ^Bibelns lära om Kristus" gjorda framställ- 



I BOKHANDELN. 399 



ningen af Messiasidéns gestaltning före och vid Jesu uppträdan- 
de. Så många gensagor denne på andra områden berömde skrift- 
ställare fått röna dels från filosofiskt håll genom prof. Nyblaeus i 
Lund, dels från teologiskt genom biskop Beckman i Skara, prof. 
Myrberg i Upsala, lektor Personne i Stockholm med flere, har dock 
ingen svensk upptagit hans åsigter till bemötande i detta afseende ; 
och dock intager hans framställning af Messiasidén första platsen 
i hans bok och vill tydligen vara grundläggande för det hela. 
Viktor Rydberg vill obestridligen förklara det högre inom kristen- 
domen ur den historiska kausaliteten. Kan det bevisas att den 
judiska Messiasidén vid Jesu uppträdande var af samma innehåll 
som Nya testamentet deri inlägger, vore onekligen ett bevis här- 
med gifvet, ehuru det alltid sedan återstode att bevisa att denna 
Messiasidé sjelf ingenting annat är än en naturlig religiös pro- 
dukt. Förfrs kritik af Viktor Rydberg vill visa att denne vid 
sin framställning låtit sådana judiska åskådningar, hvilka delvis 
åtminstone tillhöra tiden efter Kristus och först då framträdt, 
utgöra bevis för hvad som skulle vara till före hans uppträdande. 
Så är förhållandet med den af Viktor Rydberg åberopade Henochs 
hok, hvilken af flere berömde forskare numera förlägges till tiden 
efter kristendomens framträdande, och hvad angår enskilda uttrycks- 
sätt, som af Viktor Rydberg mycket åberopas, allmänt erkännes 
ha rönt kristligt inflytande. Man erinre sig att denna urkund nu 
är tillgänglig endast i etiopisk öfversättning, hvilken i sin tur är 
gjord från en grekisk version af det ursprungliga hebreiska 
eller armeniska originalet. Ännu mer gäller detta om andra 
af Viktor Rydberg åberopade källor, som förläggas till nionde 
eller trettonde århundradet, samt om den kabbalistiska skriften Jal- 
kul Rubeni, hvars förf. — för att begagna Delitzsch^s ord — 
„Ruben Höschke, ligger begrafven på den gamla begrafiiings- 
platsen i Prag, hvarest man ännu på hans grafv^ård kan läsa det 
i förhållande till den apostoliska tidsåldern något sena årtalet 
1673". Nu må det väl ej förnekas, såsom äfven doc. Johansson 
erkänner, att man ur dessa skrifter kan hemta åtskilliga bevis för 
ämnet; någon säker källa för Messiasidéns gestaltning vid Jesu 
uppträdande erbjuda de icke. Den säkraste i detta afseende för- 
blir alltid Nya testamentets skrifter, och der visar det sig oför- 
tydbart att judarnas åsigter gingo snörrätt emot hvad Jesus lärde 
om sig sielf. Rätt egendomligt vore väl ock, om han skulle ha 
varit ett troget uttryck af hvad hans folk väntade och ändå af 
samma folk blifvit behandlad såsom en missdådare. 

De fakta som doc. Johansson framdragit äro af den beskaf- 
fenhet, att det för frågans allsidiga behandling vore högeligen 
önskvärdt, om hans ärade motståndare ville inlåta sig i ett sva- 
romål. Hvar och en som vill bilda sig ett opartiskt omdöme om 
den möjligen blifvande striden, skall icke kunna förbigå det arbete, 
på hvilket vi här velat fästa läsarens uppmärksamhet. 

Hr Ekmans arbete rör sig på det religionshistoriska området 



400 I BOKHANDELN. 



och har till uppgift att redogöra för humanitetsidéns historiska 
utveckling inom de särskilda religionsåskådningarna. — Humani- 
tet är ett ganska vidsträckt begrepp. Betecknar det inbegreppet 
af de „ egenskaper, hvilka tillkännagifva att de menskliga själs- 
krafterna erhållit en harmonisk och menniskans väsen motsvarande 
utbildning", är det enligt förf:s mening liktydigt med hvad vi 
kalla bildning. Fäster man sig mera vid bildningens formela sida, 
kan man äfven kalla den kultur, under det humanitet mera afser 
bildningens reela motsvarighet mot menniskans väsen. I huma- 
nitetsbegreppet ingår en rätt uppfattning af menniskans väsen och 
förverkligandet af hvad som hör till menniskans väsen, men äfven 
en rätt uppfattning af monniskan i alla hennes gifna förhål- 
landen; hennes uppfattning i de historiskt gifna religionsfonneraa 
är den historiska utveckligen af humanitetsidén. 

Beträffande tillståndet hos menniskan, då humanitetsmed- 
vetandet började vakna till lif, framträda två väsentligen mot- 
satta åsigter. Den ena leder humanitetsidéns ursprung tillbaka 
till ett ursprungligt råhets- och vildhetstillstånd, i hvilket blott 
någon svag skymt af menniskans medvetande om sig sjelf och 
blott några svaga strålar af ett mennisko värdigt föreställnings- 
sätt och handlande kunnat spåras. Menniskans uppvaknande till 
medvetande om sig sjelf har enligt denna åsigt ursprungligen 
skett i minsta möjliga mån, hon har förnummit blott någon liten 
strimma af ljus. — Enligt den andra åsigten har medvetandet 
om menniskans väsen och ändamål redan hos de första menni- 
skoma blifvit uppväckt med tillräcklig styrka och klarhet, för att 
de medvetet skulle kunna intaga en rätt ställning till Gud och 
verlden och normalt utvecklas i riktning mot sitt mål. Deras 
personliga lifs begynnelse har varit som en morgon af jemfbrelse- 
vis rik glans. Förf. ställer sig odeladt på den sistnämda stånd- 
punkten och stöder sig dervid hufvudsakligen på syndens faktum 
och dess natur. En riktig uppfattning af synden bjuder oss näm- 
ligen enligt förf., att antaga „att menniskornas allra första till- 
stånd måste ha utmärkt sig genom en ren och icke alltför inne- 
hållstom uppfattning af Gud och af deras eget väsen och mål". 
Uppfattningen af synden såsom icke tillhörande menniskans natur, 
utan såsom uppkommen i tiden genom en M handling å menni- 
skans sida förutsätter nödvändigt ett tillstånd af renhet och oskuld, 
hvarunder menniskan måste ha känt Guds vilja och äfven haft en 
oförfalskad uppfattning af hans väsen. Angående de från språk- 
forskningen och historien hemtade vittnesbörden för mensklighe- 
tens urreligion anmärker förf. att de blott föra till sannolikhet. 
Helt visst hade dock hans arbete icke förlorat på en utredning 
af de bevis, som kunna hemtas äfven från detta håll; materia- 
let för sådana bevis är ju med den närvarande religionsveten- 
skapens utveckling icke svårtillgängligt. Vi tänka särskildt på 
hvad den nyare egypti ologin uppvisat, eller hvad en Viktor von 
Strauss und Torney i afseende på Kinas religion ådagalagt, för atl 



I BOKHANDELN. 401 



ej nämna Max Muller, som sökt ådagalägga en ursprungligt mo- 
noteistisk gudsåskådning. 

Humanitetsidéns historia delas af förf. i fyra hufvudskiften. 
I det här föreliggande häftet behandlar förf. först de ociviliserade 
och halfciviliserade folkens samt derefter vedaläran och den derur 
tramgångna bramaismen. Till en fortsättning, som skall utkomma 
i början af detta år, sparar förf. behandlingen af buddaismen, 
egypternas, de vest-ariska, kamitisk-semitiska folkens och perser- 
nas religion. — Den skildring, som förf. lemnar af de olika reli- 
gionsåskådningarna, är intressant och målande. Att hans mot- 
sättning af naturalism å ena sidan och antropomorfism å den andra 
icke får fattas som absolut och genomgående synes oss framgå 
oförtydbart; och det kunde då sättas i fråga, om denna indel- 
ning är den bästa. Förf. har sjelf på flere ställen ådagalagt 
att menniskan äfven på naturalismens ståndpunkt kan bringa flere 
fonnela sidor af humanitetsidén till medvetande och i vissa mo- 
ment fatta sitt eget väsen; det kan med allt skäl sättas i fråga, 
om den antropomorfism som t. ex. utmärkte grekemas religions- 
åskådning hinner längre än till en formel uppfattning af menni- 
skans väsen och dermed äfven af humanitetsidén. Väl förmäler 
sagan att sfinxens (naturens) gåta löstes på Hellas' jord och att 
lösningsordet var: menniskan. Men bevisade icke hela Hellas' 
följande historia att sfinxen ännu lefde och slukade de bästa af 
dess söner? Ja, måste icke hela Hellas' folk trots sin harmoniskt 
ordnade intelligens, trots sin ädla frihetssträfvan, lemna sig helt 
i det grymma ödets (natursfinxens) våld; och skulle icke samma 
naturmakt än i dag ha fortfarit att suga mensklighetens ädlaste 
blod, om ej gåtan lösts af „menniskosonen", Jesus af Nazaret? — 
Härmed må dock ej förnekas att en betydelsefull skilnad mellan 
österländsk och vesterländsk åskådning förefinnes; vi ha endast 
velat påpeka att den, så uttryckt som här, ej får allt för mycket 
orgeras. — Enhvar, som intresserar sig för den moderna religions- 
vetenskapens resultat, skall med glädje helsa detta arbete, som så 
vidt vi känna är det nyaste och hittills bästa i sitt slag på 
svenska. 

E. S. 

Tycho Tullberg: Djurriket ; framställning af djurens bygg- 
nad och förnämsta former; med 211 illustrationer, 3*28 s. 8:o. 
Sthlm 1885, Fahlcrantz & C:o; 2: kr. 50. 

För den svenska allmänheten måste detta arbete vara myc- 
ket välkommet. Vi hafva nämligen hittills på vårt språk saknat 
en kort, allmänt fattlig framställning af den zoologiska vetenska- 
pens nuvarande ståndpunkt. Liksom de äfven vid vårt universi- 
tet använda tyska handböckerna af Claus och Brass, är detta 
arbete indeladt i tvenne afdelningar, en allmän öfversigt af djur- 
kroppens byggnad, förrättningar och utveckling samt af djurens 



403 I BOKHANDELN. 



själsförmögenlieter (tillsammans 70 sidor) och en speciel fram- 
ställning af djurrikets hufvudgrupper (236 sidor). Förf. redogör 
endast för sådant, som vunnit en säker och betryggad stäUning i 
vetenskapen. Detta jemte det klara och enkla framställningssät- 
tet gör boken särdeles lämplig för den mognare skolungdomen 
och för de äldre personer, som vilja inhemta något mer än de 
vanliga skolböckerna innehålla. 

Mot uppställningen af arbetets andra afdelning kunde an- 
märka^s att förf. bort bryta med det hos oss traditionela sättet 
att börja med de högst stående djuren och i stället efter de flesta 
nyare handböckers föredöme börja med de enklaste och minst ut- 
vecklade organismerna. Också hafva de lägre djuren blifvit allt 
för styfmoderligt behandlade. — Träsnitten synas väl valda, men 
delvis något grofva, hvilken senare omständighet dock torde böra 
tillskrifvas förläggarens önskan att göra arbetet så billigt som 
möjligt. 

Osc. Nst. 

F. O. Kiaer: Norges Laeger i det nittende Aarhundrede, 
1 — 3. Christiania 1887, Alb. Cammermeyerf å 1 kr. 

I detta arbete, hvars andra upplaga nu föreligger, vill ut- 
gifvaren, understödd af det norska medicinska sällskapet i Chii 
stiania, gifva i alfabetisk ordning mer eller mindre fullständiga 
biografier af de mer än 1200 läkare, som sedan början af detta 
århundrade praktiserat i Norge. Utom de vanliga biografiska 
upplysningarna ingå äfven uppgifter om de sjukdomar, för hvilka 
läkame sjelfve, deras hustrur bam och familjer, varit utsatta 
samt de, ej sällan lifsf ärliga, olyckshändelser, hvilka drabbat dem 
under deras resor till lands och vatten. — Redan i de tre för- 
sta häftena finnas delvis ganska intressanta lefnadsteckningar öf- 
ver flere bland Norges mest framstående och äfven utom sitt lands 
gränser kända läkare, af hvilka blott må nämnas de äfven till 
hedersledamöter af finska läkaresällskapet valda: prof. Carl Wil- 
helm Boeck och öfverläkaren Edvard Isak Bull. — Arbetet, som 
är afsedt afct omfatta circa 70 ark samt utkomma i häften om 4 
ark, synes vara omsorgsfullt utarbetadt och är förtjent af allt er- 
kännande. 

V. S-ff. 

Arvid Mnfelt: Två krönta rivaler^ h. 1 — 3. Sthlm 1887, 
5 häften å 1 kr. 75. 

De båda rivalerna äro kejsarena Alexander I och Napoleon 
I, hvilkas förhållande till hvarandra förf. med stöd bland annat 
af ryske ambassadörens i Stockholm J. P. van Suohtelens origi- 
nalhandskrifter vill skildra. Arbetet framträder med större an- 
språk än förf:s föregående publikationer, men är icke bättre. De* 



I BOKHANDELN. 403 



utgöres af här och der plockade bitar och utdrag, hvilka samman- 
fogas till ett slags tidsbild, som yiU vara pikant, men alls icke 
är rolig och ännu mindre pålitlig. 

M. a. S. 



Henri Taine: Napoleon Bonaparte, öfvers. från franskan; 
110 8. 8:o. Sthlm 1887, Alb. Bonnier; 1 kr. 25. 

Med fullt skäl har man i denna goda öfversättning gjort 
den svenska allmänheten bekant med Taines skarpa, nästan obarm- 
hertiga analys af Napoleon. Taine härleder, som man kan vänta 
af hans filosofiska åskådning, Napoleons karakter och handlingar 
från dennes egendomliga lifsvilkor: hans korsikanska blod och 
förhållandena på hans fäderneö få förklara otroligt mycket af det 
goda och onda hos honom. Napoleons kraft var enligt Taine icke 
riktad på något högre mål. Napoleons politiska storverk är ett 
verk af egoismen, betjenad af "snillet; den allén aherskande egois- 
men har i detta verk vållat ett konstruktionsfel, ödesdigert för 
dess upphofsman och ännu olycksbringande i sina följder. Taines 
klara stil och fängslande framställning skola säkerligen förskaffa 
boken en stor läsarekrets. 



Ä. W. Bodensfedt: Svenskt-tyskt parlörleocikon, och G. G. 
Morén: Svenskt-engelskt parlörlexikon; bearb. efter Meyers Sprach- 
fiihrer; Sthlm 1887, C. E. Fritze; å 3 kr. 

Dessa lexika (^Tritzes parlörlexika*' II; IH) skilja sig 
från de hos oss vanliga genom sitt fickformat och den anord- 
ning, att större uppmärksamhet egnats åt hvardagslifvets för- 
hållanden samt att särskildt de för resande nödigaste uttryc- 
ken sammanförts under olika ord, såsom bagage, jemväg, rum, 
matsedel o. a., hvarjemte några, dock alltför sparsamma, noter 
om tyska och engelska inrättningar och seder tillkommit. Med 
erkännande af den praktiska och äfven från didaktisk synpunkt 
beaktansvärda idén och af det lyckliga utförandet, göra vi några 
strödda anmärkningar mot det svenskt-tyska lexikonet. Vi sakna 
der „fastman", „käresta*',, ,iltåg" (s. 195); vid „intyg" och „bevis" 
saknas Schein; vid „kaffe" och „grädde'* uttrycket weiss] vid ,,vin** 
heuriges; vid „öl" Exporthier; s. 293 „god middag!" I noterna 
vore flere underrättelser t. ex. om polisen nyttigare än de om 
domstolarna; s. 356 saknas den upplysning, att staten befordrar 
bref och kort inom städerna. „Empfehle mich" (s. 2) är ej ett 
»högtidligt", utan ett artigt talesätt. 

r. G. 



404 I BOKHANDELN. 



( 

Au g, Kerckhoffs: Fullständig lärokurs i Volapiik; öfvers. 
från franskan, granskad af G. Liedbeck: Volapuk-svensk och svensk- 
volapuk ordbok ; utarbetad efter prof. Kerckhoffs franska öfversätt- 
ning af Schleyers ordbok; 180 + 127 s. 8. Sthlm 1887, Alb. 
Bonnier; å 2 kr. 

Vi veta icke huru många idkare det internationela handels- 
språket, såsom volapuk efter fransmännens föredöme allmänt kal- 
las, möjligen redan hunnit förvärfva sig här hos oss; men säkert 
är att utgifvandet af de ofvan angifna öfversättningama varit det 
oundgängligen nödvändiga förspelet för en allmännare spridning 
af språket här i norden. Såsom särdeles välbetänkt måste beteck- 
nas att till grund for de svenska bearbetningarna valts hr Kerck- 
hoffs* franska; ty som tidigare framhållits i Tidskriften, utmärka 
sig dessa framför de tyska urkällorna genom större redighet, en 
mera praktisk uppfattning och en ganska anmärkningsvärd för- 
måga att frigöra sig från nationela egenheter och sirater, öfver- 
flödiga for ett praktiskt språk, som enligt sakens natur bör vara 
i nationelt hänseende färglöst. 

Fördelaktigt utmärker sig föreliggande ordbok genom sitt 
yttre, i hvilket hänseende den lyckligtvis brutit med det allmän- 
na ordboksofoget: fina, tätt packade, ögonförderfvande stilar. — 
På grund af allt det sagda kan man i hr Liedbecks öfversättnin- 
gar se välkomna hjelpredor för hvar och en, som för praktiskt 
bruk vill inleda en närmare bekantskap med volapuk. 

A. N. 



B. T,: Kvindens Ansvar i Scedlighedssagen; 38 s. 8. Chri- 
stiania 1887, Alb. Cammermeyer; 50 öre. 

Förf. vill ,, aldrig" vara med om arbetet för kvinnans poli- 
tiska jemlikhet med mannen, men väl med all makt verka för 
hennes sedliga höjande. Som det ondas orsak ställes först litera- 
turen, så damemas koketteri och lyx, behandlingen af tienstekvin- 
nor och andra löntagarinnor, en mindre allvarlig religiös och 
barnauppfostran. Björnsons „En handske" anser förf. vara blott 
„en Faegtning i Luften", och kvinnans blygsamhet bör hindra 
henne att med mannen inlåta sig på renhetsfrågan. Skulle ej 
tvärtom i vår tid kvinnans sociala jemlikhet höja hennes sedliga 
kraft och öka hennes inflytande i sedligt hänseende? Och skulle 
ej en förnuftig diskussion i dylika ämnen hellre stärka än för- 
slappa den oförderfvade ungdomen ? Huru nu härmed än förhål- 
ler sig, tyckes en återgång till förtegenhet knappast vara tänk- 
bar. Nyligen ha ju i flera af Sveriges städer offentliga föredrag 
hållits för damer och herrar i allsköns välmening, med syfte att 
framhålla ett slags tidiga „äktenskap utan gemensam bosättning** 
och utan — barn såsom något „naturligare" än kyskhet. 

F. a. 



I BOKHANDELN. 405 



Kristofer Randers: Norsk Natur j stemninger og skil- 
driDger; 80 s. 8:0. Kristiania 1887, J. W. Cappelen. 

Kj. Randers, förut bekant genom sina dikthäften „Frie Ord**, 
„Unge Sange" m. fl., har denna gång strängat sin lyra till sitt 
„stolte, herlige fedelands lof". . Dels bes jiinger han enskilda natur- 
sköna ställen, såsom Romsdalen, Geiranger, Sondmere, Hjerund- 
fjord med dess hemska saga och annat; dels ger han luft åt sin 
hängifiia passion för en fotvandring öfver fjäll och ur; dels bju- 
der han på en stämningsbild från en säter, ett „höjfjeld''' eller en 
nattlig ångbåtsfärd längs någon fjordarm, medan „naturens herlig- 
ste tryllesyii" visar sig i form af en praktfull alpglöd på de 
snötäckta bergstopparna. Han älskar naturen obeskrifligt. När 
han i „ tvivlens og skuffelsens dage" vänder sig till dess kärleks- 
fulla moderfamn och lyss på dess gamla sång, finner han alltid 
något nytt att lära. Menniskoma ute i bygderna blifva äfven, 
under sin ständiga beröring med en storslagen natur, kraftiga- 
re och sundare än de, som lefva i civilisationens och öfverbild- 
ningens „lartnen og vrimlen". Och från den friska fjälluften kan 
det hända att 

Vi hemter engang 

Den kraft, som foryngrer 

Vört sygnende blod, — 

For udbraendte hjemer og lapser paa tolv 

En ungdom med struttende kinder! 

Sådan är grundtonen i Kr. Randers' dityrambiska hyllning 
till naturen i hans sköna fosterland. Helt visst skall ingen ångra 
bekantskapen med dessa vackra, friska dikter, skrifna på rätt 
klingande vers, och den som på ort och ställe beundrat de vyer 
och stänmingsbilder han upprullar skall med dubbelt nöje läsa de 
fjorton sångerna, diktade under inflytande af tjuskraften i den 
norska naturen. 

Ernst Lagus. 

O. Äsperheim: Darviwi^me» eller Evolution og evolutions- 
theorier; 99 s. 8. Christiania 1887, Alb. Cammermeyer. 

Förf., „sogneprest", behandlar under nanmet darvinism äfven 
Vogts, Häckels, Huxley, Tyndalls och Spencers åsigter, delvis 
ganska strängt. Han menar att mången naturforskare är dristi- 
gare i att fantisera än den mest subjektiva teolog; han beklagar 
att darvinisterna „ledt många bort från gud och hvarje religiöst 
förhållande**, medan en nyktrare uppfattning af evolutionen, repre- 
senterad af flere engelska och amerikanska naturforskare med en 
viss from vetenskaplighet, icke skulle „det minsta röra vid de 
tre stora fakta, som fått sitt pregnanta uttryck i de tre apostoliska 
trosartiklarna". 



Öfv^epsigt. 



Finsk novellistik. Senaste kr har att uppvisa flere alster af Bnska 
novellförfattare, några af ganska stort intresse. De redan kända 
Juhani Aho och Juho Reijonen haf^a under året utgifvit hvar sitt 
arbete; Kauppis-Heikki har publicerat ännu ett häfte skildringar 
från norra Savolaks. Också firu Minna Canth har försökt sig på 
novellens område med två arbeten, hvarförutom tvenne nya för- 
fattare framträdt med beaktansvärda arbeten. Endast veteranen 
på den prosaiska iblkdiktens område, Päivärinta, har hvilat på 
sina lagrar, som vi hoppas blott for att snart gifva oss ett så myc- 
ket bättre och mognare arbete. 

Juhani Ahos tvä senaste i ett häfte förenade noveller äro nog 
skrifna med mycken talang, men kunna ej räknas till det bästa 
denne författare producerat. „Hellmannin Herra" (af hr Hertzberg 
öfversatt med titehi „Patron Hellman'*) utgör en i bred stil skrifven 
tidsbild från „de goda tiderna** på början af 1870-talet. då mången 
under de förmånliga trävarukonjunkturema lätt kom sig till en 
betydande förmögenhet, utan att kunna värdigt uppbära den. Så 
är det ock med patron Hellman: vid ett taxeringssammanträde 
förolämpar han i sitt öfvermod rätt eftertryckligt socknens hono- 
ratiores, men tvingas af den grofhuggaren till länsman att, hur 
starkt det än svider i hans snikna hjerta, bjuda på ett storartad: 
försoningskalas. Den andra berättelsen är en med Ahos förmåga 
hoppsatt bagatell : en ung prestman, som slutit sig till nykterhets- 
rörelsen, har helt plötsligt och oöfverlagdt beslutit att „fbr exemplet^ 
skull" lägga af också tobaksrökning. Snart finner han sig dock 
vid dåligt humör; ingenting vill lyckas, han trifves icke ens bland 
sina goda, men tobaksrökande vänner vid nykterhetssamkvämet. 
Under återftlrden derifrån frestar den vänliga cigarrfrökens butik 
honom för starkt ; innan vår hjelte kommer hem, befinner han sig 
i tobaksmoln, mycket starkare än före sitt obetänksamma beslut, 
men då är ock sinnet lugnt och morgondagens predikan inom ez 
timme färdigskrifven. Sammanhanget är icke på alla ställen lika 
strängt fasthållet som i flere tidigare stycken; men den lilla stäm- 
ningsbilden fängslar i synnerhet genom en skickligt inväfd kontrast. 
En på starka drycker begifven arbetskarl lyckas medels nykterhets- 
löfte af den unge pastorn tillnarra sig några mark, men icke desto 
mindre använder han dessa till att öfverlasta sig ; i detta tillstäno 
anträftas han af den hemvändande tobaksrökande pastorn, som 
icke utan ett visst fariseiskt högmod ser ned på denne slaf for 
sina lidelser. — I båda dessa noveller af Juhani Aho finc- 
vi den honom egna präktiga humorn ; han ler ett bredt löje öfrer 



OFVEBSIGT. 407 



sina hjeltars små svagheter, utan att detta dock på något vis ned- 
sätter dem i läsarens ögon. Författarens stora förmåga att på en gång 
teckna naturligt och följdriktigt återfinna vi äfven här. Man kan 
d erfor hoppas att han framdeles skall kunna gifva oss mer bety- 
dande, med hans första större arbete jemförliga alster. 

Hr Heijonen, den så framstående miniatyrmålaren inom den 
finska novelUteraturen, har denna gång framträdt med ett större 
arbete. Detta har han kallat „Vaihdokas*', bortbytingen, ett barn, 
som enligt folkets tro någon ond ande strax efter födseln bytt bort 
och ersatt med ett missfoster. Den sällsamt spunna tråden fort- 
sättes genom en hel hop egendomliga situationer, tills vår bort- 
byting slutligen såsom samtidens mest framstående violinist „Echo*' 
når lyckans höjder och då äfven vid sitt återvändande till hem- 
trakten vinner sin barndomsväns hand. „Ende gut, Allés gut" 
heter det; men visst fortlöper det mesta af denna berättelse i 
ganska tillkrånglade situationer ; vågadt är i synnerhet slutet. Lik- 
väl finna vi allt emellanåt små episodiska skildringar af stor skön- 
het och effekt. Teckningen af de vidskepliga kvinnorna efter 
bortbytingens födelse och af lifvet bland vallhjonen i ödemarken 
är gjord med stor sanning, medan t. ex. skildringen af den upp- 
skrämda vallflickan, som trodde sig hafva blifvit biten af en 
orm, är en humoristisk bit af god verkan. Såsom vi sett i 
Reijonens föregående små „berättelser**, är det just åt detta håll 
hans hufvudsakliga begåfning ligger; i den romantiska berättel- 
sens onaturliga irrgångar har han äfven förut misslyckats. Dem 
borde han derför lemna och i stället rikta den finska literaturen 
med ännu flere täcka bilder ur folklifvet i Savolaks, som han så 
väl känner. „Kaaperis frieri", ,,Ett minne från Savolaks", „Un- 
der dåliga tider" skola alltid bibehålla sitt värde. 

Till de författare, som skildra folklifvet i Savolaks, hör äf- 
ven Kauppis-Heikki, För ett år sedan väckte han genom sina 
„Berättelser" ganska stort uppseende för den lediga stil, hvarmed 
han berättade äfven ganska innehållslösa saker. Den nu publice- 
rade större folklifs-skildringen „Mäkijärveläiset" har likväl icke 
ökat hans författareanseende. Det är dock så, att det minsta man 
kan fordra af en som uppträder inför allmänheten, är samman- 
hang och innehåll. Språket hos vår förf. är rent folkeligt, såsom 
det bör vara, ehuru ofta plumpt och rått, berättelsens tråd löper 
lätt och ledigt, men är ej alls spänd, ofta alldeles af bruten. Dock 
med dessa brister kan man öfverse hos en autodidakt, hvars för- 
sta lärospån i den ädla skrifkonsten utfördes på stugans yägg- 
bjelkar och i sanden på hemsjöns strand. Men den nästan totala 
bristen på intresseväckande innehåll gör att läsaren icke vill följa 
med; flere långa episoder äro alldeles omotiverade och onödiga 
t. ex. sid. 58 — 63). Man gör den finska literaturen och bildnin- 
gen ingen tjenst genom att bringa i dagen arbeten utan innehåll 
och inre värde. Endast genom ett grundligt studium af bättre 



408 OF VRESIGT. 



föregångare inom den finska vitterheten kan det lyckas förf. att 
tillkämpa sig andra förtjenster än rent språkliga. 

Ett förstlingsverk, ett häfte på 26 sidor, är „Mäkelän vel- 
jekset" af N. Niemelä. Denne 24-årige man ur folkets leder har 
på egen hand lärt sig skrifva, såsom han uttrycker sig, „ genom 
att fråga: hvad är det der för en bokstaf?" Något slags skolunder- 
visning säger han sig aldrig fått: „Min skolsal har varit de su- 
sande skogarna, och min lärare den finska literaturen". Nieme- 
läs berättelse är egentligen en nykterhetsskrift. Likväl framträ- 
der icke skildringens tendens så uppenbart, att den förefölle eu- 
sidig. Törf. förstår låta händelserna sjelfva tala, utan att infoga 
några nykterhetspredikningar. Stilen är dessutom lätt; framställ- 
ningen är enkel och koncentrerad till endast de händelser, som 
höra till sjelfva saken. Päivärinta har ju ock i ett par berättel- 
ser behandlat samma ämne; i all sin enkelhet tala dessa skild- 
ringar, hvilka ställa sjelfva saken likasom alldeles påtaglig inför 
läsarens ögon, mer för nykterheten än månget nykterhetstal. På 
samma linie med dessa kan Niemeläs lilla berättelse naturligtvis 
icke ställas i konstnärligt afseende ; men den har dock förtjenster 
så med hänseende till innehåll som form, hvilka berättiga oss till 
den förhoppning, att förf. med lika omsorg fortgår på den bana, 
som han så lyckligt och anspråkslöst beträdt. 

Niemeläs lilla novell företräder inom årets novelliteratur Ta- 
vastland. Päivärintas fosterbygd Österbotten är på ett förtjenst 
fullt sätt representerad af signaturen KyösU, äfven han, så vidt vi 
känna, en nybörjare. Han har behandlat ett svårt ämne, men 
löst sin uppgift lyckligt. Det är de religiösa striderna bland 
Österbottens härför mottagliga befolkning, som äro föremålet för 
skildringen. Religionspolemik och dogmatiska utläggningar har 
förf. undgått genom att framföra verkliga händelser och låta dem 
tala. När det blir fråga om trossaker, sker det i form af samtal 
mellan de handlande personerna, hvarigenom äfven dessa firågor 
behandlas så, att de icke slappa intresset, men ändå upplysa. Här 
är fråga om den så kallade hihhulitismen, hvilken onekligen upp- 
väckte det domnade religiösa lifvet i bygderna och i flere afeeenden 
renade sederna, men som genom sina ensidigheter lätt uppväckte 
motstånd bland kyrkans anhängare. Dessa sträfvanden efter en 
djupare religiös insigt och ett renare lif skildras af Kyösti all- 
deles objektivt: hvardera lärans brister och förtjenster komma i 
dagen, och det framhålles hurusom det menskligt ofollkomliga för- 
går, medan det gudomliga fortlefver. Härtill kommer en natur- 
lighet och åskådlighet, som grundar sig på förfis egen erfarenhet 
— det är den religiösa utvecklingen inom sin egen familj som 
han beskrifver, och hufvudpersonen är hans äldsta bror, som bland 
bröderna fått namnet „Kölliskö", hvaraf bokens mindre vackra 
titel. För läsarens blickar träder här en stark, naturfrisk andei» 
utveckling. Man får se Kölliskös strider för frigörelsen från de 
onda böjelserna inom honom sjelf, hans af hihhulitismen föranledda 



OFVERSiaT. 409 



sträft^an att komma till allt högre religiös upplysning och mora- 
lisk renhet. Vår tro är att detta arbete, hvars ämne redan i och 
för sig är tilltalande för folket, skall blifva en verklig folkbok, 
läst och värderad af hvar och en, i hvars händer den kommer. 
Vi tillönska förf. flere sådana folkliga ämnen, som ligga inom 
hans synkrets och förmåga, och hoppas att han egnar dem samma 
goda behandling som i detta förstlingsarbete. 

Mest framstår bland årets finska novellister i flere afseenden 
en kvinna. Fru Minna Canth tyckes hafva känt den dramatiska 
dialogen allför trång för utläggningen af de idéer, för hvilka hon 
kämpar, hon har derför öfvergått till novellens friare form. Till 
förliden jul utkommo på finska och i en — dock i formelt hän- 
seende icke fullt tillfredsställande — svensk öfversättning tvenne 
noveller. Den ena, benämd Hanna, framträder under epitetet 
„skildring" (kuvaus) och är vidlyftigare (172 s.), medan den andra, 
på titelbladet benämd „Fattigt folk, en skildring ur arbetsklas- 
sens lif*', är af mindre omfång (89 s. liten 8: o). I hvardera be- 
handlas kvinnofrågan, ett ämne åt hvilket förf. hufvudsakligen 
egnat sina krafter. I den förstnämda är det företrädesvis den 
kvinliga uppfostran inom medelklassen, som skildras i bjerta fär- 
ger. Hanna, dotter till en lägre tjensteman i Kuopio, genomgår 
med heder ett kvinligt läroverk på orten ; men redan under denna 
tid och ännu mera derefter får hon i sitt hem lida den ena ned- 
tr}'ckande, ja förkrossande erfarenheten efter den andra, dessa 
föranledda af en rå, liderlig far, en slapp mor, en otrogen älskare, 
och så vidare. Slutet blir det tröstlösa, att Hanna vid 21 års ålder, 
bruten till kropp och sjal, arbetar och trälar i hemmet utan helsa, 
utan glädje, utan hopp om något bättre eller frigörelse genom 
döden. Den andra berättelsen behandlar den gifta kvinnans be- 
lägenhet i en af brist på allting hemsökt familj. Holpainen, en 
arbetskarl i Kuopio, är under de tryckta tiderna utan arbete; 
oföretagsam som han är, finner han ej på något medel till för- 
värf, utan han och hans familj nödgas lefva af det, som det äldsta 
barnet hoptigger. Mari, hustrun, som har att giPv^a näring åt ett 
litet barn, anstränger S'g likväl under allt detta till det yttersta 
för att upprätthålla snyggheten i stugan, bevara barnen vid rena 
seder och att hos hela familjen hålla lifvet uppe. Under upp- 
repade ansträngningar och långvarigt nattvak vid det kvidande 
barnets läger, unnar hon sig sjelf otillräcklig föda. Af de ona- 
turligt låga arbetslönerna vid det kommande jernvägsarbetet sluter 

•n till att „herrame" vilja pina de fattiga till döds, och blir 

tligen så utmattad och förvirrad, att hon vid sitt yngsta barns 
öd förlorar förståndet och måste föras till stadens fattighus ; hen- 
vilda, hemska skrän höras från den vidriga omgifningen ut 

I jernvägsarbetet i närheten, der hennes man arbetar i trasiga 

äder för 80 penni om dagen. 

Det är, såsom vi se, upprörande händelser, som förf. ger 

a läsare till lifs, och dessa måste göra så mycket djupare in- 

Finak tidsknft, 1887, iZ 25* 



410 ÖFVEBSIÖT. 



tryck, som framstäUnmgen på sina ställen är utmärkt. Språket 
är i båda arbetena oklanderligt, ja ofta mönstergilt i det rent 
folkeliga uttryckssättet. Ej heller förekomma i denna folkeliga 
framställning några låga, plumpa uttryck, såsom i förfts tidigare 
dramatiska arbeten. Hvad vidare beträffar sammanhanget och 
behandlingen af sjefva ämnet, inlägger förf. också i dem mycken 
förtjenst. I „Hanna" förekomma dock några brister: flere vigtiga 
motiv blifva i den följande berättelsen obeaktade, flere erfaren- 
heter, i synnerhet sådana som bort verka godt på Hannas utvecb 
ling, blifva utan inflytande, medan åter de dystra tilldragelserna, 
hvilka skildras i all sin vidrighet och hvilka tyckas likasom kon 
centrera sig kring den stackars Hanna, alla bidraga till att ned 
trycka henne och betaga henne all glädje, all lefiiadslust. Så t. 
ex., verkar den i så ljusa, präktiga förger skildrade episoden om 
Hannas och hennes tvenne kamraters sommarsejour på landet hos 
henne ingen kärlek till naturen, i hvars sköte hon sedan skulle 
kunnat få så mycken vederkvickelse. Hvarken modems ömma, 
om ock svaga kärlek, eller den omfångsrika religionsundervisnin- 
gen i skolan utbilda Hannas religiösa känslor, hon beröfvas äfiren 
dessa stöd i lifvet. — Den mindre berättelsen, om det fattiga 
folkets dystra lif, är mer konsekvent genomförd. 

Men det, som man egentligen har att anmärka emot dessa 
noveller, — likasom öfver hufvud mot det mesta, som fru Canth 
producerat — , är att hon i sin ifver går för långt och derigenom 
icke blott väcker ett motstånd, som skadar hennes goda sak, utan 
äfven ådrager förf. ett svårt ansvar. Ty först framhållas skefhe- 
tema af de bestående förhållandena ända tiU ytterlighet. De man- 
liga personerna framställas i den förra novellen såsom uteslutande 
sjelfviska, råa, begifiia på starka drycker och liderliga ; intet godt 
drag finnes hos dem. I den andra novellen är Holpainen alldeles 
ohjelpligt oföretagsam: han ser nöden i dess mest hårresande 
gestalt visa sig i hans hem, han ser barnen sakna bröd och 
hustrun digna af kraftlöshet, men gör dock intet för att hjelpa 
sin hustru i hemmet eller för att helst ligga ihop någon förstärkning 
i födan. Detta allt väcker ett berättigadt ogillande mot förf. från 
deras sida, som tro på det godas makt i menniskolifvet. Lika 
ensidigt äro de kvinliga gestalterna tecknade. I „Hanna" äro de 
efbergifvande, slappa, saknande all sjelfständighet och företagsam- 
het; de blott lida utan motstånd eller ens undergifvenhet de oför- 
rätter, som tillfogas dem af männen, hvilka tyckas vara tiU blott 
för att plåga sina kvinliga medmenniskor. Detta allt är på sin 
höjd möjUgt under mycket skefv^a samhällsförhållanden, hvilka 
i vanliga fall äro omöjliga, äfven på förf:s ort. Skall det vara 
verklighetsdiktning att betrakta allt från så ensidiga synpunkter? 
Och dessutom, 'att framhålla samhällets missförhållanden, och 
icke tillika gifv^a läsaren någon antydning om. huru de böra af- 
hjelpas, är detta ens fullt moraliskt rätt? Vi åtminstone kunca 
icke gilla att fru Canth deri följer den öfverdrifvet realistiska rik:- 



OFYERSiaT. 411 

ningen inom den moderna literatnren. Af en författarinna, som 
förstår att så skarpt uppfatta och så väl framställa mennisko- 
i lifvet, bör man väl kunna fordra att hon skall åtminstone 
I afgifva den riktning, i hvilken sträfvandena till förbättring böra 
gå. Häri har fru Canth ännu mycket att lära af sådana bland 
våra inhemska författare som Päivärinta, Kyösti och andra. Hennes 
flesta läsare draga den slutsatsen, att förbättring icke kan er- 
nås på annat sätt än genom våldsam omstörtning, hvilken åter 
kan bli en lika stor orättvisa, som de bestående förhållandena äro 
det. Häri ligger det skadliga och farliga; det medför ett stort 
ansvar att utså bitterhet och sådana tankar, som upplösa samhäl • 
lets grundpelare, familjen och staten. Dessa tankar vandra från 
den ena menniskosjälen till den andra, gro i tysthet, verka små- 
ningom förslappande på känslan af förpligtelser mot medmen- 
niskan .... Det som vi mest sakna hos fru Canth är, att hon 
icke synes tro på att religionen har någon inverkan på samtidens 
utveckling. För den skull kunna väl hennes arbeten åtminstone icke 
ännu slå an på den stora allmänheten i vårt land. Afven i vår 
allt förnekande tid är och förblir den verkliga kärnan af så 
framåtsträfvande folk, som de nordiska, religiös i ordets bästa 
mening. Folket tror på det menskliga lifvets utveckling och på 
det rättas slutliga seger. 

Om någon i den novellistiska framställningens konst förmår 
täfla med de i det föregående nämda, är det Kasimir Leino, 
Denne författare har i ett häfte sammanfört en hop lyriska dikter 
och novellen Enunalan Elli. Poesierna äro klädda i en presen- 
tabel form så till språk som meter. Bland dem finnas några 
historiska ballader; i andra behandlar förf. nutidsfrägor, utan att 
man dock får alldeles klart för sig hvad han egentligen vill. 
Långt mera klar och utarbetad förefaller deremot hans novell. 
Språket är det renaste, folkeligaste man kan läsa, och äfven stilen 
kan i många afseenden jemföras med den i Björnsons tidigare folk- 
liisbilder. Hr Leino har icke i något afiseende skattat åt knutpatrio- 
tismen, såsom fiere af våra novellförfattare göra, i det de använda 
i sitt språk flere dialektegenheter, som stöta läsare från andra 
orter och alla bildade, hvilka hålla på ett gemensamt skriftspråk. 
Hr Leinos språk framstår sålnnda såsom det natnrfriska folkspråket 
i dess forådlaåe form. — Sjelfva berättelsen åter är lika intresfte- 
väckande, som den är dyster. Det är en stackars oakta, i vfirl- 
den ensam lemnad flickas sorgliga hiÄt/>ria, i sanna, åi^kå/lljga, 
ja gripande drag. Yid tio års ålder blir Elli uUu^konbiräA »om 
rotfattig pä Mamla, der hon får lida en uvår behandling, dÅ yi 
afven pastorn sagt att man med stränghet V>r Los h^udana barn 
utrota hvarje skymt af svek och forriUelse. .Så^/^ia iVAv^ix^. fJkr 
Elli, hvart hon kommer, höra {omk^fnlla. ord ctL kji tvetydiga 
i>örd och blir härigenom atlediiii.g till ett hl^Al^ri -:/*ptr^ie lU-A- 
lan tvenne ooge måm^ Tiii iol;i hsuTid beblu.t*?r h'.'^ ^ig ior att 
^ till staden odi der på eg€& hsåi^i VjTofjr;^ td^ M.e& Lar g4r 



J 



412 ÖPVEESIGT. 



det henne ej alls bättre. Eör sin ^skenhelighets*' skull afiskydd 
af de andra arbeterskoma i fabriken och med oerfarenhetens trots 
tillbakavisande de varningar hon får, blir Elli ett lätt byte for 
patronens son och sedan lemnad åt sitt öde. Med det uti henne 
tidigt utbildade trotsiga lynnet försöker hon sätta sig öfver sin 
olycka och menniskomas förakt, men förfaller dervid allt mera, 
hvarvid starka drycker gifva henne, om icke tröst, så åtminstone 
lättnad. Medan den unge patronen £b:ar sitt ståtliga förlo&ings- 
kalas med en fin, blek dam från hufvudstaden, sitter Elli med 
sitt nyssfödda barn i tvättstugan vid ån utanför. Då det börjar 
kvida, trycker den förtviflade modem den lilla stackarn till sig 
alltför hårdt, så att den svaga lifsgnistan slocknar. Den olyckliga 
Elli kastar slutligen barnets lik i forsen; hennes eget lidande ut- 
mynnar i ftdlständigt vansinne. — Det hela är synnerligen liåigt 
slaldradt och utgör ett mäktigt gripande „ve" öfver flere af sam- 
hällets lyten, särskildt öfver städemas lättsinniga manliga ungdom. 
Denna välskrifiia novell skulle gifva anledning till fiere intres- 
santa jemförelser bland andra med fm Canths „Hanna"; vi kunna 
endast framhålla en omständighet. Det förekommer oss nämligen 
såsom om den naturliga, strängt bindande framställningen af Ellis 
djupt sorgliga öde icke skulle kunna väcka någon anstöt från deu 
rättänkande läsarens sida, utan den synes oss endast tvinga honom 
att undersöka huru det verkligen står till med denna sjuka sida 
i samhället och att eftertänka huru detta elände bör aflägsnas. 
Den väcker icke bitterhet hos läsaren, men dock ,, tankar många- 
handa", hvilka — vi skola hoppas det — utmynna i handling. 

Slutligen återstår att med några ord beröra K, Saamis 
inia häfte med två berättelser. Den ena, „Fekka Sallinen" be- 
handlar icke så mycket titelpersonen, som den beryktade parti- 
gängaren Olli Tiainens bedrifter i Karelen. Den senare novellen 
är en fantasi från „Hertig Johans hof" på Åbo slott, hvilken tid 
redan mången gång fömt satt romantiska författares fantasi i rörelse. 
Båda berättelserna sakna sammanhang och konsekvens; handel - 
serna äro föga motiverade, och ofta går det så fbrvirradt till, att 
läsaren alls icke får klart för sig de ledande motiven. Förfi.s 
stil är dessutom tung, och flere fel mot logikens och grammati- 
kens lagar stöta läsaren ifrka hela berättelsen. 

0. &. 



KonstfSreningens exposition. Konstföreningens utställning har 
för första gången försiggått i egen lokal, i mm enkom uppförda 
för utställning af konstnäremas alster. Hvilket framåtskridande 
för vår unga konst detta faktum innebär vilja vi denna gån- 
endast konstatera; vi anteckna blott att belysningen är förträfflig' 
att inga befogade anmärkningar i detta afseende kunna framstäUa.- 

Det är ljusproblemet som allt ännu sysselsätter våra fi^m>t: 
konstnärer, solljuset i alla dess skiftningar, sådant det branLtr 



OFVERSIGT. 413 



hett på promenadens sand, sådant det en glödande sommardag 
dallrar öfver hafsytan och spelar in meUan löfven i skogsdungen, 
sådant det silar sig igenom opalfårgade • moln och breder sig uti 
mild jemndager. Solljuset är det som Ä. Edelfelt fixerat i sin 
stora tafla från Luxembourg-trädgården. I prismats aUa skiftnin- 
gar finna vi det der varmt, rikt, vårligt. Det har ljummat upp 
vårvindama, väckt till lifs dolda krafter i parkens träd och loc- 
kat en blomstrande barnskara ut till ystra lekar och språng. 
Huru oerhördt svårt detta arbete är kan den som icke sjelf syss- 
lat med fårg och pensel knappast göra sig en föreställning om. 
Att i en färgskala, mellan hvars mörkaste och ljusaste nyanser 
finnas endast obetydliga skiftningar, observera de olika planen, att 
icke låta det ena rycka fram på bekostnad af det andra, att i 
denna ljusa ton hålla de olika kulörerna, exempelvis det röda som 
i och för sig är en i ögonen skarpt framträdande färg, på sin 
rätta plats, och att låta en mattare, i sig sjelf mindre märkbar 
färg, der så behöfs, intaga sin plats framom den förra bjertare, 
och att dertill få en hel och sann ton öfvrer det hela, i hvilken 
hvarje plan, hvarje föremål har sin rätta plats och färg, se der 
problem som hr Edelfelt löst. Och om han icke gjort det 
på ett sätt, som vi kunde kalla lysande, så har han dock i be- 
traktande af svårigheterna tillfredsstält äfven höga fordringar. 
SoUjuset blir ofta i dessa problem-taflor kritigt, de olika planen 
vilja icke rätt skilja sig från hvarandra. Och dock har hr Edelfelt 
undgått de flesta af dessa svårigheter och stötestenar; vi hänvisa 
till det hvita i skuggan och det hvita i ljuset, huru olika dessa 
tvenne färger verka, huru säkert och duktigt de äro målade. 
Lägga vi dertill det lyckliga motivet, de vackra och tjusande grup- 
perna af nätta småttingar, unga mödrar och ystra barn, så måste 
taflan anses som ett vigtigt inlägg i vår moderna konst. Utom 
detta betydande konstverk ha vi att anteckna hr Edelfelts senast må- 
lade tafla ,, Kvinnor på kyrkbacken". Motivet är för vår pu- 
blik mindre tilltalande, den vill se vackra ansigten och om möj- 
ligt en dramatisk situation; under sådana förhållanden föredrager 
den naturligtvis den föregående taflan. Men om man vill döma 
rättvist och taga till utgångspunkt det som konstnären sjelf ve- 
lat med sitt arbete, så är denna senare tafla ovilkorligen att 
föredraga. 

Det är åter ljus- eller luftproblemet som i främsta rummet 
intresserat konstnären ; sedd ur denna synpunkt hör taflan till det 
mest helgjutna hr Edelfelt frambragt. Den fi-iska fina luft, den silf- 
verfargade gråa ton och detta ljus, som strömmar öfver taflan 
icke från ett enda håll, utan som omhvärfver föremålen likasom i 
naturen, ha vi, så vidt vi minnas, icke sett bättre återgifvet. Ett 
tillskott till denna taflas förtjenst är det pittoreska och det typi- 
ska. Det pittoreska har åtminstone för den som känner trakten 
ingen smak af mannekin: kvinnornas drägt på kyrkobacken 
bäres i verkligheten ännu den dag som är, i dessa trakter 



414 OEVBBSIGT. 



T3rperna äro icke blott tillfålligt, utan äfven generelt sanna; 
detta gäller då främst kvinnan med den runda näsan mest 
till venster och den behagliga kvinnofiguren, den tredje från ven- 
ster; men äfven de andra äro uppfattade och återgiftia med en 
sympati och värme, som icke skall förfela att återverka på åskå- 
daren. Samma försök att framställa solljus och lufb är det som 
besjälar alla hr Edelfelts öfriga taflor, motivet må vara sjö eller 
land, vinter eller sommar, odi hans konst i detta afseende kul- 
minerar i den lilla vinterbilden från Paris. 

Ljusproblemet, en naken kvinnofigur ute i det fria, är det 
som F, Ahlstedt äfven främst uppstält i sin så mycket förkättrade 
och omtalade tafla „Sommar vid en vik af Lumpam". Vi kunna 
för vår del icke annat anse än att hr Ahlstedt blifvit för strängt 
bedömd. Ty om vi i minnet återkalla en räcka af denna konst- 
närs mest betydande arbeten, porträtten oberäknade, måste vi 
medge att denna senaste tafla är måhända den bästa. Den är så- 
ledes ett framsteg. Att den i vissa afseenden verkar otillfredsstäl- 
lande härleder sig efter vårt förmenande deraf, att landskap och 
figur äro måhända målade på olika ställen och under olika tider; 
visst är åtminstone att de äro målade på ett himmelsvidt olika 
sätt, så att redan derigenom det inre sambandet mellan dem är 
brutet, riguren är nitid, ja till och med elegant, färgen är för 
denna konstnär ovanligt klar och frisk. Af den ulliga faktur — 
se linnet — , som är så karakteristisk för hr Ahlstedt, ses i figu- 
ren knappast ett spår, medan allt det andra, så när som på några 
partier närmast kring figuren, äro hr Ahlstedt ut och in; till och 
med de sedvanliga rosorna saknas icke. Om landskapet varit, 
som i fransmannen J. J. Henners taflor, endast antydt i några 
stora plan eller enkla förtoningar, tydligt utvisande att figarenär 
allt, att landskapet står der endast som motsättning, men är i sig 
sjelf intet, då hade det varit en annan sak, då hade den olika 
fakturen i det ena och andra intet gjort. Nu deremot lefver och 
rör sig figuren i just detta landskap. Kvinnan spejar öf ver och mel- 
lan vissa grenar mot en sjö och mot en båt som nalkas. Der måste 
derför finnas öfverensstämmelse mellan staffaget och dess millieu. 
Disproportionen, omnämd af en del kritiker mellan figuren och 
landskapet, kunna vi för vår del icke upptäcka. 

B. Lindholm, som engång förde spiran bland våra land- 
skapsmålare, har antingen slutat att söka och finna, det är stelnat 
i teknik, eller ock gått tillbaka. Detta säga vi icke derfor att 
det skärgårdsstycke han nu utställer vore skralt; tvärtom är det just 
i framställningen af dessa hällar och klippor, dessa barrträd, knotiga 
och bestämda, der teckningen betyder så ofantligt, som han excellerar. 
Men under en längre tid ha vi sett arbeten af honom, tunga, duskiga 
och oklara, hans andes styf barn. V. Westerlund experimenterar i 
sin vinterbild från Åland; ful är den, det är nog sant, och icke 
är den expositionsmässig heller, men om konstnären lärt sig nå- 



ÖFVERSIGKT. 41 5 



got på den, så har den gjort sin nytta. Hans „Våris" är täck 
och delvis mycket sann. 

Ehuru det icke hör till samma moderna riktning som de 
föregående, är det dock luft, sol och ljus i H. Munsterhjelms 
stora strandparti „En morgon i skärgården". Ungefar från mid- 
ten af hafsviken uppåt är taflan af en kolossal ljus- och lufteffek ; 
den är ett perspektiv, som går i det oändliga. Stor, mäktig, 
glänsande, påminner den oss om Byrons odödliga vers: 

Tid i din azur aldrig plöjt ett drag; 
Som i begynnelsen du svallar än i dag. 

Men der nedanför är kraften bruten, icke kompositionen, 
bvilken är nobel som alltid — märk de vackra kurvorna, grup- 
perna och liniema i stort taget — , men både färg och teckning 
i dessa figurer äro icke värdiga mästerskapet i den öfriga delen 
af taflan. Förgrunden är konventionelt Munsterhjelmsk, något 
som man måhända äfven kan säga om den omotiveradt mörka 
udden, som skjuter in ungefär midt på taflan i det blanka vattnet. 
Månskensstycket är briljant; om det är sant kunna vi icke be- 
döma. För vår del äro vi nästan böjda för att anse all mån- 
skensmålning konventionel, osann, omöjlig. De små dukarna före- 
falla vid sidan af de moderna luft- och ljusexperimenten hårda 
och luftlösa. 

Det begränsade utrymmet tvingar oss att endast .i korthet 
nämna några af de mera framstående konstverken på utställ- 
ningen. O. Kldnéhs marin är ett godt arbete, ehuru vi vid- 
hålla hvad vi tidigare yttrat, att hafsidyllen tillsvidare är hans 
rätta område. W, Topelius har frigjort sig från sin mästare. 
När den sjelfständiga kraften är fullt utvecklad, brista de häm- 
mande bandep, heter det. Hr Topelius är på god väg, den fin- 
ska konsten kan i honom vinna en god ackvisition. Den stora 
marinen har ännu varit ett för svårt grepp, men det gamla skepps- 
skrofvet och partiet från Honfleur äro förträffliga studier. Fröken M, 
Wnks „Vid lampan" är ett godt arbete, som utan tvifvel kostat 
konstnärinnan mycket arbete och möda. För hr Ä, v. Beckers 
tafla har redogjorts i ett föregående häfte af Tidskriften. 

Skulpturen är ytterst fåtalig, men hvad som saknas i kvan- 
titet, ersattes af kvaliteten. Ville Wallgrens „Echo" är enligt vårt 
förmenande det förnämligaste af de utstälda arbetena. Det är en 
vek, Ijuf, måttfull, och dock liffull skapelse. B. Stigells bågskytt, 
full af kraft och i häftig rörelse, kan dock icke uppvisa 
det spelande lif, som pulserar i Echo-figuren. Hvardera skulp- 
törerna haf^a i sina skapelser i grund och botten fixerat samma 
sak, i hvardera är situationen gripen i flykten. I nästa minut 
far pilen hvinande från skyttens båge; muskler, anletsuttryck, 
allt återgår då till det för menniskan naturliga och vanliga. I 
nästa minut har ynglingen, som nu lyssnar med spänd uppmärk- 
samhet, hört ljudet; ekot har förklingat, och de spända nerverna, 



416 OFVER8IOT. 



de orörliga lemmarna återtaga sin vanliga ställning af ro