Skip to main content

Full text of "Finsk tidskrift för vitterhet, vetenskap, konst och politik"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


Tämä  on  kauan  vain  kirj aston  hyllyssä  olleen  kirjan  digitaalinen  kappale,  jonka  Google  on  huolellisesti  skannannut,  osana  tavoitettaan 
tehdä  maailman  kirjatsaataville  Internet issä. 

Kirjan  tekijänoikeussuoja  on  jo  rauennut  ja  kirjasta  on  tullut  vapaasti  jaeltava.  Vapaasti  jaeltavalla  teoksella  ei  joko  koskaan  ole  ollut 
tekijänoikeussuojaa  tai  suoja  on  rauennut.  Se,  onko  teos  vapaasti  jaeltava,  riippuu  kunkin  maan  lainsäädännöstä.  Vapaasti  jaeltavat 
teokset  avaavat  meille  paluun  menneisyyteen,  menneisiin  kulttuureihin  sekä  tietoon,  joka  muuten  olisi  vaikeasti  löydettävissä. 

Reunahuomautukset  sekä  muut  lukijoitten  lisäämät  merkinnät  on  jätetty  näkyviin  kertomaan  teoksen  matkast  a  kustantajalta  kirj  aston 
kautta  Internet iin. 

Käyttöohjeet 

Google  on  ylpeä  saadessaan  digitoida  materiaalia  yhteistyössä  kirjastojen  kanssa,  ja  tuodessaan  vapaasti  jaeltavaa  materiaalia  yleiseen 
tietoon.  Vapaasti  jaeltavat  teokset  kuuluvat  yleisölle,  ja  Google  toimii  ainoastaan  asianhoitajana.  Koska  työ  tulee  kalliiksi.  Google  on 
kuitenkin  ryhtynyt  toimenpiteisiin  kaupallisen  väärinkäytön  estämiseksi,  esimerkiksi  rajoittamalla  automaattisten  kyselyjen  suoritta- 
mista. 

Käyttäjältä  odotetaan: 

•  Rajoittumista  vain  yksityiskäyttöön 

Googlen  teoshaku  on  tarkoitettu  yksityishenkilöille,  ja  teosten  kaupallinen  hy ödynt aminen  on  kiellettyä. 

•  Pidättäytymistä  hakujen  automatisoinnista 

Googlen  hakujärjestelmien  automatisoitu  käyttö  on  kiellettyä.  Jos  hakujen  tarkoituksena  on  saada  materiaalia  koneellisen  kie- 
lenkääntämisen,  optisen  tekstintunnistuksen  tai  muun  suuria  määriä  tekstiä  vaativan  sovelluksen  kehittämiseen,  ota  yhteyttä 
Googleen.  Google  on  edelläkävijä  julkisesti  jaeltavan  materiaalin  hyödyntämisessä  ja  voi  ehkä  auttaa. 

•  Lähdetietojen  säilyttämistä 

Jokaiseen  tiedostoon  sisällytetty  Googlen  leima  toimii  muistutuksena  projektista,  ja  auttaa  etsimään  lisämateriaalia  Googlen 
teoshaun  kautta.  Älä  poista  merkintää. 

•  Varmistavan  käytön  laillisuuden 

Käytitpä  teosta  mihin  tahansa,  on  muistettava,  etta  käyttäjän  on  itse  varmistettava  käytön  esteettömyys  voimassa  olevien 
säädösten  kannalta.  Ei  pidä  olett  aa,  etta  kirj  a  on  vapaasti  jaeltavissa  kaikkialla,  jos  se  on  sitä  Yhdysvalloissa.  Se,  onko  teos 
tekijänoikeussuojan  alainen,  riippuu  maittain,  eikä  ole  olemassa  kattavaa  ohjetta  siitä,  miten  yksittäistä  teosta  voi  missäkin 
tapauksessa  käyttää.  Ei  pidä  olettaa,  etta  teoksen  oleminen  Googlen  teoshaussa  tarkoittaisi,  etta  sitä  voi  käsitellä  miten  tahansa 
missa  tahansa.  Tekijänoikeussuojan  rikkomukset  voivat  käydä  kalliiksi. 

Tietoja  Googlen  teoshausta 

Googlen  pyrkimyksenä  on  maailman  tietojen  järjestäminen  ja  niiden  tuominen  avoimesti  kaikkien  saataville.  Googlen  teoshaku  tuo 
maailman  kirjat  lukijoitten  ulottuville  samalla  kun  se  auttaa  kirjailijoita  ja  kustantajia  löytämään  uutta  yleisöä.  Hakuja  tämän  teoksen 


täydestä  tekstistä  voi  tehdä  osoitteessa  http :  //books .  google  .  com/ 


WtPL  RESEARCH  LIBflARIES 


3  3433  06734525  O 


^^ 


■^,  .-  '4 


v 


FIMSK  TIDSKRIFT 


POR 


VITTERHET,  YETEHSKÄP.  KONST  OCH  POLITIK 


under  medverkan  af 


C.    G.    E8TLANDER, 

J.    AHBBNBBEG,  W.   CHYDBNIUS,   F.   ELFVING.   I.    A.  HBIKBL, 

8.    LBMSTEÖM,   A.   EAM8AY,   M.  W.  af  SOHULTEN,  E.    SOHYBBEGSON, 

E.  TIGEESTEDT,   J.   J.   TIKKANBN,   R.    P.    v.   WILLEBEAND 

utgifven  af 


F.  GUSTAFSSON  och  M.  G.  SCHYBERGSON. 


Senare  halfåret,  1887. 
Tom  XXIII. 


•  «»  » 


HELSINGFORS. 

J.   SiMELII    ARFVINGARS  BOKTRYCKERI   AKTIEBOLAG,    1887. 


THE  NEW  YORK 
PUBLIC  LIBRARY 

ASTOR,   LENOX   A>'D 
TILDEN    FO'.:NDAi  i  j.^ 


Den  statistiska  metoden,  dess  vetenskapliga 
uppgift  och  betydelse. 

Statistiska  tippgifter  och  statistisk  bevisföring  spela 
i  det  moderna  samhället  en  så  betydande  rol,  att  den 
väl  ej  kunnat  undgå  någons  uppmärksamhet.  Men  lik- 
väl synes  hos  mången  ringa  klarhet  finnas  om  statisti- 
kens väsen  och  vetenskapliga  betydelse.  Statistiken  bevisar 
allt,  höres  man  säga;  och  dermed  menar  man  tilläfventjnrs 
ej  att  vi  ur  dess  siffror  kunna  draga  otaliga  lärdomar,  ej 
heller  att  dess  forskningsmetod  kan  användas  öfverallt, 
hvilket  hvartdera  innebure  ett  ganska  riktigt  erkännande 
af  dess  betydelse,  utan  man  misstror  sjelfva  metodens  bas 
och  dess  bevisningsförmåga.  Statistiken  bevisar  allt,  det 
ena  lika  bra  som  det  andra,  en  sak  lika  väl  som  dess  mot- 
sats. Siffrorna  äro  falska  varelser,  de  säga  allt  hvad  man 
vill;  eller  rättare,  siflfroma  säga  ingenting  alls;  de  äro 
stumma  och  låta  sig  tolkas:  de  träda  fram  efter  behag, 
hvar  man  söker  dem,  och  foga  sig  lydigt  i  en  ordning,  som 
lämpar  sig  efter  hvars  och  ens  syftemål. 

Det  vore  obetänksamt  att  utan  vidare  förneka  dessa 
och  likartade  yttranden  hvarje  vigt,  så  mycket  de  än 
skjuta  öfver  målet.  Deras  betydelse  belyses  tyvärr  ofta 
nog  af  det  sätt,  hvarpå  en  statistisk  bevisföring  i  verklig- 
heten föres,  och  de  svårigheter,  med  hvilka  hvarje  statistisk 
undersökning  har  att  kämpa,  svårigheter  som  till  en  del 
bero  på  den  speciela  beskaffenheten  af  de  objekt  den  be- 
handlar, men  äfven  hafva  sin  grund  i  undersökningens 
egen  natur.  I  hvarje  fall  är  det  af  vigt  att  lära  känna  de 
orsaker,  som  bragt  den  statistiska  metoden  i  sådant  vanrykte. 
Men  först  och  främst,  hvilken  är  öfver  hufvud  den  metod 
vi  kalla  statistisk,  hvari  har  denna  undersökningsform  sitt 
ursprung  och  berättigande,  på  hvilken  sfer  sin  tillämpning; 
hvilka  äro  slutligen  garantierna  för  dess  rätta  bruk,  hvilka 
dess   resultat   och  arten  af  den  insigt  metoden  skänker?  ^) 


^)    För  stndium  af  den  statistiska  metoden  rekommenderas  bland 
nyare  literatur  handböcker  sädana  som  Block,  Traité  théorique  et 


DEN   STATISTISKA   METODEN, 


I. 

Verkligheten  visar  sig  för  oss  som  en  oöfverskådlig 
mångfald  af  vexlande  företeelser.  Der  dess  fenomen  sins- 
emellan förete  likheter,  ordna  vi  dem  i  grupper,  betrakta 
dem  såsom  representanter  för  en  art  och  sammanföra  dem 
under  ett  och  samma  begrepp.  Så  vidt  sålunda  det  en- 
skilda kan  betraktas  såsom  uttryck  för  det  allmänna  och 
arten  karakteriserande,  kunna  vi  genom  att  iakttaga  det 
förra  erhålla  kunskap  om  den  senare  utan  direkt  observa- 
tion af  hvarje  särskildt  föremål.  Vi  sluta  här  induktivt, 
och  blott  en  enda  väl  konstaterad  iakttagelse  kan  ofta 
leda  oss  till  insigt  i  en  allmän  regel,  ur  hvilken  vi  å  an- 
dra sidan  genom  deduktion  kunna  draga  slutsatser  om  en- 
skilda fall. 

Men  då  menniskoanden  i  induktion  och  deduktion 
funnit  ett  medel  att  vinna  kunskap  om  verklighetens  rela- 
tivt typiska  fenomen,  lemnade  den  oberördt  ett  oöfverskåd- 
ligt  fält  af  mångfaldigt  vexlande  företeelser.  Ty  det  ty- 
piska är  blott  en  abstraktion.  Såsom  sådant  existerar  det 
ej  i  verkligheten,  icke  ens  i  naturen,  än  mindre  i  men- 
niskoverlden.  Icke  två  ting  äro  hvarandra  fullt  lika,  ett 
hvart  har  sina  vexlande  bestämningar.  Till  det  enhetliga 
och  öfverensstämmande  hänföra  sig  induktion  och  deduk- 
tion; om  det  variabla  och  mångfaldiga,  som  ligger  der 
bortom,  som  icke  är  gemensamt,  som  icke  inneslutes  i  art- 
begreppet, hafva  vi  här  intet  medel  till  kunskap.  De  re- 
lativt typiska  fenomenen  i  deras  vexlande  bestämningar 
förblifva  oss  okända,  lika  så  väl  som  massan  af  väsent- 
ligen variabla  företeelser,  hvilka  blott  till  en  ringa  grad 
låta  sig  .sammanfattas  till  en  art  under  gemensamma  be- 
stämningar. 


pratique  de  statistique  (2  uppl.  1886) ;  Haushofer,  Lehr-  und  Handbuch 
der  Statistik  (2  uppl.  1882),*  samt  dessutom  Mayr,  Gesetzmässigkeit 
im  Gesellschaftsleben ;  W agners  artikel  „ Statistik^  i  Bluiitschli>Braters 
Staatswörterbuch;  Rtimelin  i  „Keden  und  Aufsätze"  och  i  Schönbergs 
Handbuch  der  politischen  Oekonomie;  Meitzen,  Geschichte,  Theorie 
und  Technik  der  Statistik  (1886).  Bland  Logiker  har  J.  Stuart  Mill  (Sy- 
stem of  Logic)  fortfarande  betydelse  för  ämnet;  bland  senare  författare 
Sigwart  (Logik  1873,  1878). 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE. 5 

För  att  beherska  detta  den  skiftande  mångfaldens 
fält  måste  vi  söka  oss  ett  annat  hjelpmedel.  Men  hvilket 
är  detta,  och  huru  beskaflfad  kan  en  sådan  undersöknings- 
form vara?  Ty  hvarken  kunna  vi  här  ur  det  vexlande  en- 
skilda sluta  till  något  allmänt;  ej  heller  är  det  praktiskt 
möjligt  eller  ens  ändamålsenligt  att  utforska  det  variabla 
i  hvart  och  ett  af  det  oändliga  antalet  förekommande  fall. 
Vi  kunna  ej  upprätta  en  „katalog"  öfver  alla  ting  i  deras 
vexlande  tillstånd  och  beskaffenhet,  än  mindre  genom  ex- 
periment lära  känna  ett  hvart  i  anseende  till  betingelserna 
för  de  vexlande  bestämningar  det  i  sig  innesluter,  än  min-* 
dre  sålunda  vinna  en  öfverblick,  en  verklig  kunskap  öfver 
variabilitetens  verld.  En  på  kunskapen  om  det  indivi- 
duela  riktad  undersökningsform  finna  vi  hos  historien, 
men  deima  inskränker  sig  äfven  derför  blott  till  de  mest 
pregnanta  enskilda  fakta,  hvilka  den  så  att  säga  betrak- 
tar som  typiska,  såsom  folk  och  tidsålder  karakteriserande 
(Btimelin). 

Statistikern  vill  deremot  vinna  kunskap  om  det  hos 
fenomenen  variabla  utan  att  inskränka  sin  forskningssfer; 
han  betraktar  dem  derför  ej  i  hvarje  enskildt  fall,  utan 
så  vidt  möjligt  i  totaliteten  af  deras  uppträdande,  i  deras 
förekomst  såsom  massa.  Men  massan  kunna  vi  ej  ome- 
delbart öfverskåda.  Vi  kunna  väl  derom  hafva  någon  idé 
genom  den  kännedom  erfarenheten  gifvit  oss  om  några  en- 
skilda fall.  Men  vid  detta  begrepp  om  fenomenet  dyker 
en  föreställning  om  dess  variabla  bestämningar  upp  blott 
oredigt  och  tillfälligtvis.  Dermed  är  oss  intet  medel  gifvet 
att  vinna  en  sann  öfverblick  af  mångfalden  i  dess  fullhet 
och  verkliga  gestalt;  för  att  fattas  måste  denna  efter  be- 
stämda synpunkter  systematiskt  genomforskas  och  till  det 
variablas  olika  förekomst  mätas.  Den  statistiska  metoden 
kallas  derför  äfven  numerisk,  ty  statistikern  räknar,  blott 
derigenom  beherskar  han  mångfalden.  Han  uppsöker  i 
denna  bestämda  enheter,  fastställer  deras  antal,  jemför  de- 
ras förekomst  med  hvarandra  uti  analoga  massor  och  upp- 
täcker sålunda  de  kausala  förknippningama.  I  det  vari- 
abla söker  han  det  relativt  likartade  och  konstanta,  i  det 
vexlande  en  ordning.  Han  gör  detta,  ty  han  ledes  af  en 
förutsättning  —  ett  conditio  sine  qua  non  för  hvarje  sta- 


tistisk  undersökning  —  att  nämligen  det  tillfälliga  blott 
är  ett  sken,  att  till  grund  för  all  vexling  ligger  en  regel. 
Det  enskilda  framstår  för  honom  såsom  en  produkt  af  ett 
flertal  orsaker;  mer  konstanta  ocli  mer  individuela  verka 
jemsides  allt  efter  sin  styrka,  och  de  senare  kunna  undan- 
skymma de  förra;  derför  synes  der  regellöshet  råda.  Ju 
större  antal  fall  han  deremot  iakttager,  dess  mer  framträ- 
der den  orsak,  som  är  konstant,  och  de  individuelt  före- 
kommande faktorerna  upphäfva  hvarandra  i  sin  verkan. 
Den  statistiska  metoden  afser  sålunda  att  genom  systema- 
tisk mass-iakttagelse  utforska  de  regler,  som  beherska  fe- 
nomenen i  deras  vexlande  bestämningar.  Dess  objekt  är 
det  variabla,  men  ej  i  dess  enskilda  förekomst,  utan  i  dess 
förekomst  som  massa. 

Historiskt  som  logiskt  utvecklas  den  statistiska  me- 
toden senare  än  induktion  och  deduktion.  Dessas  fram- 
gångsrika användande  spåra  vi  under  årtusenden,  om  ock 
reglerna  för  den  senares  stränga  tillämpning  först  sent 
blifvit  faststälda.  Som  ometodisk  och  osäker  mass-iaktta- 
gelse, hvilande  på  tillfällig  erfarenhet,  kan  väl  äfven  sta- 
tistiken hafva  urgamla  anor;  såsom  medveten  och  syste- 
matisk undersökningsform,  ledande  till  säkra  och  veten- 
skapligt betydande  resultat,  sträcker  den  sig  knapt  längre 
än  till  det  föregående  seklet,  på  sin  höjd  till  det  sjuttonde 
århundradet.  Den  statistiska  metoden  framträder  långt 
senare  än  induktionen;  ty  induktivt  och  statistiskt  betrak- 
telsesätt, äfven  der  de  utgå  från  samma  verklighet,  skåda 
den  till  olika  delar,  olika  förhållanden.  Vid  induktionen 
träder  tinget  fram  till  mig  såsom  det  i  mångfalden  enhet- 
liga, det  är  typiskt  och  representerar  arten;  en  i  ett  en- 
staka fall  gjord  iakttagelse  bekräftar  sig  mer  eller  mindre 
öfverallt.  Den  yttre  verlden  går  oss  här  så  att  säga  till 
mötes  på  halfva  vägen  och  begär  att  blifva  förklarad.  Det 
likformiga  påtränger  sig  oss  och  ger  en  anledning  att  for- 
ska djupare,  vidare;  lagbundenheten  väcker  derför  tidigt 
vår  uppmärksamhet.  För  statistikern  är  nu  förhållandet 
helt  annat.  Tinget  framstår  för  honom  såsom  inneslutand9 
en  oöfverskådlig  variabel  mångfald  bestämningar.  Den  för- 
bindelse han  iakttager  i  ett  fall,  inträffar  icke  i  hvarje 
annat;  i  vexlingen  döljer  lagbundenheten  sig  för  hans  blick, 


DESS  VETENSKAPLiaA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.        7 

och  intet  manar  till  dess  uppsökande.  Derför  finna  vi  allt 
ännu  Afrikas  infödingar  söka  med  besvärjelse  frammana 
regn  och  solsken,  derför  se  vi  allt  ännu,  all  meteorologi 
till  trots,  äfven  hos  mera  civiliserade  folk  dessa  fenomen 
betraktas  såsom  föremal  för  en  försynens  specialstyrelse. 

För  att  lagbundenheten  skall  framträda,  måste  vi  be- 
trakta fenomenen  i  massa.  Men  företagandet  af  en  sådan 
systematisk  mass-iakttagelse  fordrar  både  en  medveten  af- 
sigt  och,  för  att  vara  betydande,  mångas  medverkan,  den 
förutsätter  en  organiserad  verksamhet  och  en  hög  kultur. 
Hos  folk  på  de  lägsta  stadier  felas  härför  de  primära  grund- 
betingelserna. De  sakna  de  yttre  vilkoren  för  att  öfver- 
skåda  mångfalden,  ty  de  hafva  derför  intet  mått;  deras 
talsystem  är  outveckladt  och  inskränker  sig  till  de  allra 
lägsta  storheterna.  Men  äfven  på  vida  högre  kulturstadier 
förblef  i  variabilitetens  mångfald  regelbundenheten  länge 
dold  eller  väckte  blott  en  dunkel  aning  eller  högst  en 
sväfvande  insigt,  sådan  man  omedvetet  bildar  sig  i  det 
dagliga  lifvet  på  grund  af  en  mer  eller  mindre  inskränkt 
erfarenhet.  För  att  framdraga  den  i  ljuset  fordrades  en 
yttre  impuls  eller  en  af  aning  ledd  insigt. 

Så  se  vi  på  befolkningsstatistikens  område  dess  första 
resultat  upptäckas  så  att  säga  slumpvis,  och  sjelfva  den 
uppdagade  regelbundenheten  väcka  förvåning.  I  praktiskt 
intresse  hade  väl  rörande  befolkningen  statistiska  uppgif- 
ter insamlats  sedan  urminnes  tider,  om  ock  i  allmänhet  föga 
noggranna.  Uppdagandet  af  ordning  i  det  menskliga  lifvet 
var  således,  säger  Stissmilch,  likaså  möjligt  som  upptäck- 
ten af  Amerika,  men  det  saknades  en  Kolumbus.  Då  der- 
för i  slutet  af  sjuttonde  århundradet  (1662)  John  Qraunt, 
på  grund  af  studium  af  Londons  kyrkoböcker,  uppvisade 
dessa  enkla,  men  då  okända  fakta,  att  de  båda  könen  be- 
finna sig  i  nåUstan  numerisk  jemvigt,  att  vid  födelsen  gos- 
sames  antal  öfverstiger  flickornas  med  en  viss  bestämd  pro- 
portion, att  i  dödligheten  efter  ålder  en  bestämd  ordning 
herskar  och  så  vidare  —  var  han  sjelf  medveten  om  att 
hafva  framstält  något  väsentligen  nytt,  uppdagat  att  fast 
ordning  herskade  på  ett  område,  der  denna  härtills  knapt 
varit  anad;  men  han  väckte  ock  hos  sin  samtid  stor  öfver- 
raskning,  och  den  vetenskapliga  verlden  var  slagen  af  häp- 


DEN    STATISTISKA   METODEN, 


uad.  Inemot  ett  sekel  senare  finna  vi  Stlssmilch,  som 
dock  redan  hade  en  vida  djupare  inblick  uti  befolknings- 
statistiken, ännu  uppfyld  af  förundran  öfver  denna  regel* 
bundenhet,  hvilken  han  betraktar  såsom  en  af  Gud  sär- 
skildt  inrattad  ordning.  När  slutligen  i  detta  århundrade 
Quetelet  drog  de  med  moralen  i  sammanhang  stående 
menskliga  handlingarna  under  statistikens  forskningssfer 
och  uppvisade  regelbundenhet  på  ett  område,  der  man  va- 
rit böjd  att  tro  oberäkneligt  godtycke  herska,  då  väckte 
han  i  den  bildade  verlden  den  största  uppmärksamhet, 
jemte  det  han  gaf  anledning  till  de  ifrigaste  diskussioner 
öfver  viljans  pretenderade  frihet. 

Numera,  då  det  en  gång  blifvit  konstateradt  att  reg- 
ler herska  äfven  i  de  variabla  fenomenens  mångfald,  lika 
så  väl  som  i  den  relativt  typiska  verldens  företeelser,  ut- 
sträckes  den  statistiska  metoden  åt  alla  håll  och  visar  öf- 
verallt  sin  betydelse.  Men  hvilken  är  nu  dess  inre  be- 
skaffenhet och  logiska  gång?  Blott  genom  att  undersöka 
denna  kunna  vi  sedan  bedöma  metodens  värde  och  bety- 
delsen af  dess  resultat.  Härvid  skall  jag  fatta  mig  så  kort 
som  möjligt,  i  det  jag  inskränker  mig  till  det,  som  är  nöd- 
vändigt för  att  framhålla  att  i  det  statistiska  förfarings- 
sättet intet  godtycke  herskar,  samt  till  att  utröna  vidden 
af  de  svårigheter,  hvilka  härflyta  ur  sjelfva  denna  tmder- 
söknings  egen  natur. 

Verkligheten  upprullar  för  oss  en  massa  företeelser; 
vi  ordna  dem  under  begrepp,  men  dermed  uttömma  vi  på 
långt  när  ej  hela  deras  innehåll.  Hvarje  dylik  företeelse- 
art uppträder  vexlande  till  f&rekomst  och  former.  Vi  vilja 
nu  vinna  kunskap  om  denna  vexling.  En  enskild  iaktta* 
gelse  gagnar  oss  dervid  fiJga,  vore  den  äfven  alltid  utför- 
bar.  Vi  måste  höja  oss  Öfver  det  enskilda,  vi  måste  öfver- 
blicka  hela  den  skiftande  mångfalden  och  i  massan  upp- 
daga reglerna  for  det  variablas  uppträdande.  En  fullstän- 
dig kännedom  om  fenomenet  förutsatte  en  totalöfverblick, 
en  iakttagelse  af  dess  förekomst  i  alla  enskilda  fall;  prak- 
tiskt är  detta  ofta  ogörligt.  Vi  måste  i  så  fall  nöja  oss 
med  att  undersöka  ett  så  stort  antal  fall  i  ett  så  stort  an- 
tal grupper  som  möjligt.  I  hvarje  fall  utgå  vi  från  iakt- 
tagandet  af  en   bestämd    inskränkt   mångfald   och  fixera 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.        9 

denna  genom  att  till  rum  och  tid  afgränsa  en  bas  för  vår 
undersökning.  Ofta  presenterar  sig  denna  bas  för  oss  fär- 
dig gifven  genom  jrttre  förhållanden,  och  af  praktiska  skäl 
rycker  den  ofta  fram  till  medelpunkten  för  vårt  intresse, 
men  teoretiskt  betraktadt  hänför  sig  den  statistiska  under- 
sökningen icke  blott  till  denna  fixerade  bas  såsom  sitt  ob- 
jekt, icke  blott  till  den  massa  olikartade  företeelser,  den 
koUektivitet  denna  bas  uppbär,  utan  den  sträfvar  ytterst 
till  kunskap  om  den  bestämda  variabla^företeelse,  hvilken 
vi  närmast  betrakta  inom  dessa  gränser. 

På  detta  vårt  determinerade  forskningsfält  framträder 
företeelsen  skiftande  i  ett  otaligt  antal  afseenden.  Vi 
måste  på  förhand  inskränka  oss  till  att  fästa  vår  upp- 
märksamhet på  fenomenet  blott  under  några  synpunkter, 
under  hvilka  vi  anse  det  vigtigast  att  utforska  det.  Här- 
vid åtskilja  vi  ej  heller  alla  nyanser  af  företeelsens  varia- 
tioner i  sagda  afseende,  utan  vi  klassificera  dem  mer  eller 
mindre,  och  för  hvarje  dylik  företeelseart  fastställa  vi  noga 
dess  åtskiljande  kännetecken.  På  den  bestämda  basen  upp- 
söka vi  härpå  företeelsen  öfverallt  i  dess  förekomst  samt 
till  alla  de  olikartade  enheter,  hvilka  vi  hos  företeelsen 
särskiljt.  Vi  räkna  huru  många  gånger  dessa  enhvar  der 
förekomma  eller  inom  viss  tid  dersammastädes  in-  och  ut- 
träda. Der  de  konstaterade  enhetemas  särskilda  arter  blott 
angifva  olika  gradationer  af  samma  mätbara  egenskap  hos 
företeelsen  i  fråga,  kunna  vi  äfven  omedelbart  beräkna 
egenskapens  medelförekomst  på  fenomenet.  I  hvarje  fall 
gifva  oss  de  tal  vi  fannit  å  ena  sidan  en  öfverbHck  af 
den  bestämda  mångfald  vi  iakttagit,  å  andra  sidan  karak- 
terisera de  den  fixerade  basen  i  anseende  till  företeelsens 
förekomst  på  densamma. 

Denna  beskrifuing  kan  praktiskt  vara  af  stort  intresse; 
i  teoretiskt  afseende  vinner  den  betydelse  blott  i  den  mån 
vi  utsträcka  vår  undersökning  och  ernå  en  omfattande  öf- 
verblick  af  mångfalden  samt  ett  mått  på  intensiteten  af 
de  olika  enhetemas  förekomst  i  denna  här  undersökta 
massa.  Detta  mått  vinna  vi  genom  jemfbrelse  med  samma 
enheters  förekomst  beräknad  på  lika  storhet  i  analoga  mas- 
sor, det  är  uti  massor  till  tid  eller  rum  skilda  från  den 
föregående,  men  med   i   öfrigt   väsentligen   lika  egenska- 


10  DEN    STATISTISKA  METODEN, 

per.  I  det  vi  för  en  och  samma  enhet  anställa  denna  un- 
dersökning i  ett  flertal  dylika  massor,  erhålla  vi  sålunda 
ett  motsvarande  antal  proportionstal,  hvilka  osoillera  kring 
ett  för  enhetens  förekomst  i  samtliga  massor  beräknadt 
medeltal  och,  ordnade  från  maximum  till  nfiiniTmiTn  i  en 
serie,  låta  oss  bedöma  intensiteten  af  ifrågavarande  enhets 
förekomst  i  en  hvar  af  dessa  massor.  Utsträckes  iaktta- 
gelsen samtidigt  till  flere  särskilda  enheter,  erhålla  vi  ett 
flertal  dylika  serier,  hvilka  sinsemellan  kunna  förete  paral- 
lelismer. 

Vi  stanna  ej  härvid.  Att  hafva  konstaterat  vexlande 
kvantitetsiörhållanden  i  förekomsten  af  samma  enhet,  ord- 
nat dem,  jemfört  dem  med  hvarandra  och  beräknat  medel- 
tal är  oss  ej  nog.  Vi  spörja  ofrivilligt  efter  orsaken  till 
de  funna  proportionstalens  öfverensstämmelse  och  differens, 
till  enhetens  varierande  uppträdande  i  olika  massor.  Denna 
kunna  vi  söka  blott  i  storleken  af  andra  kvantitetsförhål- 
landen, ty  något  annat  har  vår  undersökning  härtills  ej 
bragt  i  dagen.  Nu  se  vi  förekomsten  af  en  enhet  direkt 
eller  indirekt  vexla  med  förekomsten  af  en  annan  enhet. 
Men  blotta  konstaterandet  af  denna  parallelism  berättigar 
ej  till  antagande  af  ett  orsaksförhållande,  än  mindre  tillå- 
ter det  ett  fastställande  af  dettas  beskaffenhet.  Öfverens- 
stämmelsen  kan  vara  blott  en  yttre  och  tillfällig  eller  ett 
resultat  af  en  gemensam  tredje  orsak,  den  kan  vara  en 
lika  så  väl  direkt  som  indirekt  produkt  af  hvardera  af  de 
båda  faktorerna.  För  att  uppsöka  orsakerna  och  bedöma 
parallelismen  mellan  gifna  kvantitetsförhållanden  behöfva 
vi  en  ledtråd.  Denna  finna  vi  mer  eller  mindre  i  vår  in- 
duktivt  och  deduktivt  vunna  kunskap  om  förhållandet  i 
ett  enskildt  fall.  Med  denna  ledning  undersöka  vi  sålunda 
turvis  inverkan  af  alla  förmodade  orsaker  och  bedöma  en 
hvars  reela  betydelse  för  fenomenet  i  fråga  efber  storleken 
och  detaljeringen  i  motsvarande  kvantitetsförhållandens 
parallelism.  De  störande  omständighetemas  inverkan  söka 
vi  eliminera  genom  urval  af  analoga  massor. 

Nu  kunna  vi  väl  i  verkligheten  aldrig  vare  sig  finna 
eller  åvägabringa  tvenne  massor,  dem  vi  kunde  betrakta 
såsom  fullt  analoga,  hvilka  öfverensstämde  både  som  tota- 
litet  och  till  hela  sin  mångfald.    I  massan  förblifver  stan- 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.       11 

digt  ett  oöfverskådligt  antal  orsaker  verksamt;  att  elimi- 
nera dem  alla,  derpå  kunna  vi  ej  ens  tänka.  Men  i  den  mån 
dessa  öfriga  faktorer  framstå  såsom  tillfälliga,  kunna  vi 
frånse  från  deras  störande  inverkan;  ty  då  så  att  säga  upp- 
häfva  de  hvarandra  genom  motsatsen  i  sin  egen  mångfald 
—  den  så  kallade  stora  talens  lag  — ,  och  den  konstanta  fak- 
torn vi  iakttagit  beherskar  det  hela.  All  statistisk  bevis- 
föring hvilar  på  ett  sannolikhetsslut.  På  samma  sätt  som  vid 
ett  lotteri,  oaktadt  den  skenbara  tillfälligheten  i  utfallan- 
det af  hvarje  enskild  dragning,  likväl  den  bestämda  pro- 
portionen mellan  vinnande  och  tomma  lotter  gifver  sig  ut- 
tryck i  förhållandet  hos  dem  vi  uttagit,  dess  mera  ju  större 
dessas  antal  är,  så  uttrycker  för  statistikern  resultatet  den 
konstanta  orsakens  inverkan  med  dess  större  noggrannhet, 
ju  större  antal  fall  han  iakttager.  Han  kommer  härvid 
det  verkliga  förhållandet  allt  närmare,  utan  att  likväl,  då 
antalet  möjliga  fall  här  är  obegränsadt,  någonsin  kunna 
vara  förvissad  om  en  fullt  exakt  motsvarighet. 

Yi  hafva  konstaterat  ett  orsaksförhållande.  Nu  inne- 
bär begreppet  om  kausalitet  att  under  för  öfrigt  lika  för- 
hållanden samma  orsak  alltid  skall  visa  sig  åtföljd  af 
samma  verkan.  Vi  förvänta  derför  i  mångfalden  en  re- 
gelbundenhet, i  den  mån  de  i  massan  verkande  fakto- 
rerna konstant  upprepa  sig.  Denna  regelbundenhet  är 
mer  eller  mindre  approximativ  och  hypotetisk,  den  tillåter 
afvikningar,  hvilkas  storlek  beror  af  de  störande  omstän- 
dighetemas betydelse.  Förblifva  de  bestämmande  orsa- 
kerna i  sin  helhet  väsentligen  de  samma  och  kan  resulta- 
tet i  det  enskilda  variera  blott  inom  bestämda  gränser,  så 
kunna  vi  göra  regelbundenheten  till  föremål  för  en  sanno- 
likhetskalkyl, så  att  icke  blott  på  grund  af  ett  observeradt 
medel-kvantitetsförhållande  i  förut  undersökta  massor  slu- 
tes  tiU  motsvarande  proportion  i  en  förhanden  varande  med 
dem  analog  massa,  utan  äfven  afvikningen  underkastas 
beräkning. 

n. 

Trots  enkelheten  i  sina  principer  innebär  den  stati- 
stiska metoden  stora  svårigheter  för  sitt  praktiska  använ- 
dande  och  rätta   bruk.     Att  uppräkna  dem  alla,  att  redo- 


12 DEN   STATISTISKA  METODEN, 

göra  för  alla  de  felslut,  för  Lvilka  en  statistiker  bör  taga 
sig  i  akt,  faller  utom  ramen  för  denna  uppsats.  Jag  talar 
derför  här  hvarken  om  dem,  som  för  hvarje  art  af  under- 
sökning äro  gemensamma,  ej  heller  om  dem,  hvilka  bero 
på  en  särskild  och  för  den  statistiska  metoden  såsom  sådan 
främmande  beskaffenhet  af  dess  olika  forskningsobjekt. 
Men  sjelfva  detta,  att  iakttaga  i  massa,  att  härför  fixera 
räknebara  objekt,  att  klart  öfverblicka  mångfalden  och 
bestämma  hvarje  faktors  rätta  plats  och  betydelse  i  de 
vexlande  företeelsemas  invecklade  kausalsammanhang  — 
sjelfva  detta  statistiska  förfaringssätt  förutsätter  praktiska 
hjelpmedel  såsom  ingenstädes  annars  och  hos  forskaren 
den  mångsidigaste  vetenskapliga  insigt. 

Innan  statistikern  tagit  sina  första  steg,  stöter  han 
på  en  stor  svårighet,  som  noga  sammanhänger  med  hans 
undersöknings  karakter.  Den  statistiska  metoden  hvilar 
på  mass-iakttagelse.  Men  att  verkställa  en  sådan  öfver- 
stiger  i  regeln  den  enskilde  forskarens  krafter.  Blott  i 
ringa  mån  kan  han  sjelf  samla  det  material  han  behöfver, 
han  är  hänvisad  till  resultatet  af  andras  iakttagelser,  han 
är  bunden.  Utan  dessas  medverkan  uträttar  han  intet,  men 
bärtill  förutsattes  en  gemensam  plan,  ett  allmänt  och  klart 
insedt  syfte  och  ett  så  vidt  möjligt  nära  liggande  praktiskt 
måL  Vi  se,  som  exempel,  på  meteorologins  område  ett 
stort  antal  personer  förena  sig  för  att  på  skilda  orter  en- 
ligt gemensam  plan  iakttaga  väderlekens  vexlingar.  Eller 
ock  öfvertager  staten  eller  annan  myndighet,  såsom  vid  be- 
folkningsstatistiken, iakttagelsemas  anställande  och  använ- 
der dertill  både  stora  kostnadiBr  och  en  betydande  perso- 
nal. Men  dessa  iakttagelser  företagas  här  i  senare  fallet  i 
rent  praktiskt  intresse,  och  vetenskapens  syftemål  komma 
först  i  andra  rummet. 

Den  statistiska  undersökningens  tvenne  akter,  iakt- 
tagelsemas anställande  och  samlande  samt  materialets  be- 
arbetande, falla  i  regeln  åtminstone  till  största  delen  på 
skilda  personer.  Vetenskapsmannens  första  göromål  är  der- 
för att  pröfva  uppgiftemas  tillförlitlighet.  Ty  derförutan  är 
hvarje  statistisk  undersökning  värdelös.  Der  basen  är  orik- 
tig, är  allt  oriktigt. 


DESS  VETENSKAPLIGA    UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.  13 

Mången  torde  nu  äfven  vara  af  den  mening,  att  alla 
statistiska  undersökningar  och  bevis  sväfva  i  luften  af  det 
enkla  skäl,  att  ingen  lit  kan  sättas  till  sjelfva  materialets 
noggrannhet.  Hvar  och  en  kan  med  förnöjelse  berätta  nå- 
gon historie  om  huru  siffiromas  anskaffande  faller  till  föga 
besvär,  der  en  gång  kolumnerna  äro  gifna.  Jag  vågar 
dock  fästa  blott  ringa  afseende  vid  denna  bekväma  metod 
att  göra  statistik.  Ty  detta  slags  sifferfabrikation  torde 
vara  en  industri,  som  håller  på  att  utdö.  En  strängare 
kontroll,  en  bättre  teknik,  ett  ökadt  intresse  utestänga  i 
den  moderna  statistiken  allt  mer  sjelfva  möjligheten  härtilL 
Många  statistiska  data  utgöra  deremot  blott  resultatet  af 
en  beräkning  och  hafva  endast  approximativ  giltighet.  Vid 
deras  användande  är  stor  försigtighet  af  nöden;  desto  mer 
om,  såsom  stundom  sker,  de  framföras  under  skenet  af  full 
exakthet.  Statistiska  uppgifter  utan  källanvisning  vinna  i 
våra  dagar  ingen  tillit. 

Åfven  der  de  statistiska  iakttagelserna  grunda  sig  på 
direkt  iakttagelse,  är  resultatet  ofta  långt  ifrån  exakt,  och 
vid  dess  bedömande  måste  vi  taga  i  betraktande  alla  de 
svårigheter,  som  hindra  enhetens  rätta  konstatering.  Dock 
har  statistiken  här  gått  ofantligt  framåt.  De  statistiska 
byråerna,  dessa  „sociala  observatorier",  hålla  allt  strängare 
vakt  efber  städse  förbättrade  iakttagelsemetoder,  och  fel- 
möjligheten underkastas  beräkning.  Specielt  på  vissa  gre- 
nar af  befolkningsstatistikens  område  har  man  i  de  flesta 
civiliserade  länder  bragt  resultaten  till  hög  grad  af  säker- 
het. Det  samma  är  förhållandet  på  andra  områden;  så  äro 
t.  ex.  de  meteorologiska  fenomenen  föremål  för  noggrann 
iakttagelse. 

På  en  absolut  noggrannhet  kunna  de  statistiska  upp- 
gifterna dock  icke  göra  anspråk,  ej  heller  är  denna  ens 
af  nöden.  Sjelfva  verklighetens  natur  låter  hvarken  för 
iakttagelsen  skarpt  afgränsa  en  bas  till  rum  och  tid,  ej 
heller  koncist  och  på  ett  för  det  praktiska  räknandet  otve- 
tydigt sätt  fixera  begreppet  af  de  enheter,  hvilkas  före- 
komst i  massan  skall  utredas.  Den  statistiska  fackman- 
nen står  här  framför  en  oändlig  räcka  af  svårigheter. 
Men  några  enskilda  oriktigheter  i  mass-iakttagelsen  förmå 
lika  så   litet  beröfva  den  statistiska  undersökningen  dess 


14  DEN   STATISTISKA   METODBN, 

värde,  som  omöjligheten  att  absolut  noggrant  fastställa 
ett  föremåls  längd  frånkänner  mätningens  resultat  all 
betydelse. 

För  öMgt,  om  statistikern  opererar  med  tal,  är  han 
dock  ingen  matematiker;  lika  så  väl  ktuide  vi  kalla  äfven 
^en  kassör,  eller  en  bokförare,  eller  en  handtverkare,  som 
förfärdigar  elliptiska  bord,  cylinderformiga  ugnar  eller  bil- 
jardkulor, för  matematiker".  För  matematikern  angifver 
talet  en  bestämd  mängd  identiska  enheter  utan  innehåll; 
statistikern  utgår  från  verkligheten,  der  intet  är  identiskt. 
Sjelfva  talet  förlorar  för  honom  sin  fulla  precision,  det  ut- 
trycker en  summa  blott  likartade  konkreta  ting.  Matema- 
tikern analyserar  dessa  sina  abstraktioner,  och  hans  satser 
hafva  derför  full  visshet;  statistikern  utgår  från  den  fulla 
verkligheten,  uppsöker  der  reela  förbindelser;  hans  slut- 
satser medföra  blott  empirisk  visshet. 

Det  förde  mig  alldeles  för  långt,  om  jag  här  ville  påpeka 
alla  de  mångfaldiga  sätt,  på  hvilka  man  kan  missbruka  det 
statistiskt  faststälda  materialet  till  att  oriktigt  beräkna  me- 
deltal, till  att  anställa  oriktiga  jemförelser  och  deraf  draga 
falska  slutsatser.  Den  statistiska  metoden  kan  icke  göras 
ansvarig  för  allt  ofog,  som  bedrifves  under  dess  namn,  för 
praktikens  alla  snedsprång,  som  ske  i  trots  af  dess  regler. 
Statistikern  sträfvar  efter  en  öfverblick  af  mångfalden. 
Men  denna  vinner  han  blott  genom  att  utgå  från  bestämda 
inskränkta  synpunkter  och  derunder  sammanföra  enheter, 
hvilka  i  öfrigt  kunna  vara  från  hvarandra  vidt  skilda.  Han 
begår  derför  fel,  så  ofta  han  vare  sig  med  hvarandra  i  alla 
afseenden  likställer  ting,  dem  han  iakttagit  blott  i  ett 
enda,  eller  vid  bedömande  för  ett  visst  ändamål  af  en 
enhets  kvantitativa  törekomst  i  en  massa,  jemför  den 
med  förekomsten  uti  en  annan  massa,  som  med  den  förra 
är  analog  i  ett  afseende,  men  ej  för  detta  speciela  fall. 
Såsom  belysande  detta  senare  anföres  ofta  det  sedvanliga 
bedömandet  af  brottsligheten  och  den  oäkta  fruktsamheten 
i  städer  och  på  landsbygden  genom  att  jemföra  brottens 
och  de  oäkta  föddes  antal  med  hela  befolkningens  nume- 
rär, hvarvid  man  lemnar  ur  sigte  den  senares  helt  olika 
sammansättning  i  afseende  å  ålder,  kön,  civilstånd  med  flere 
omständigheter;   under   det  att  man  genom  ifrågavarande 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.       15 

fenomens  hänförande  till  de  grupper  af  befolkningen,  ur 
hvilka  de  faktiskt  härflyta,.  erhåller  helt  andra  resultat. 

Statistikern  skall  analysera  de  variabla  företeelsernas 
invecklade  kausalsammanhang;  han  skall  uppdaga  de  mång- 
faldiga orsakerna;  han  skall  bestämma  för  en  hvar  måttet 
af  dess  inverkan.  Men,  invänder  man,  är  ej  den  statistiska 
metoden  alltför  rå,  alltför  ytlig,  alltför  föga  inträngande, 
alltför  primitiv  för  ett  så  svårt  värf  ?  Statistikern  betraktar 
tingen  likasom  på  den  yttre  sidan,  på  afstånd,  så  att  säga 
i  klump;  han  för  tillsammans  efter  yttre  kännetecken  både 
likt  och  olikt,  han  räknar  och  summerar  och  jemför  sum- 
morna med  hvarandra.  Men  förmår  han  väl  på  detta  sätt 
utreda  det  inre  kausalsammanhanget,  förmår  han  ens  alltid 
iakttaga  sjelfva  de  orsaker  han  prestmierar,  finna  enheter, 
hvilka  han  kan  underkasta  en  statistisk  räkning?  Undan- 
drager sig  icke  hela  det  menskliga  själslifvet  redan  derför 
hvarje  statistisk  iakttagelse  och  kalkyl? 

Blott  sjelfständiga  ting  eller  sådana,  hvilka  i  verklig- 
heten kunna  från  hvarandra  afgränsas,  kunna  nämligen 
räknas  och  till  sin  förekomst  numeriskt  fastställas.  Tin- 
gens egenskaper  utgöra  aldrig  ett  direkt  objekt  för  den 
statistiska  undersökningen.  Blott  för  så  vidt  de  hos  tin- 
gen kunna  mätas  och  genom  noggranna  bestämningar 
åtskiljas,  determinera  de  för  den  statistiska  iakttagel- 
sen nya  arter  af  objekt.  Men  ett  dylikt  preciserande  af 
tingens  egenskaper  är  ofta  omöjligt  och  sålunda  äfven 
hvarje  fixerande  och  särskiljande  af  för  den  statistiska 
iakttagelsen  erforderliga  enheter.  Denna  ofta  förekom- 
mande oförmåga  af  tingens  direkta  iakttagelse  söker  sta- 
tistikern om  möjligt  ersätta  genom  iakttagande  af  andra 
enheter,  hvilka  han  betraktar  såsom  symptom,  utvisande 
de  förras  kvantitativa  förekomst  i  massan.  Men  så  vidt 
en  dylik  öfverensstämmelse  blott  är  mer  eller  mindre  ap- 
proximativ, är  det  klart  att  äfven  en  derpå  grundad  bevis- 
föring skall  förlora  i  stränghet.  Ett  exempel  skall  förtyd- 
liga det  sagda.  Antagom  att  det  gäller  att  afgöra  i  hvilken 
mån  den  ekonomiska  förtänksamheten  inverkar  bestämmande 
på  ett  i  massa  uppträdande  variabelt  fenomen.  Såsom  egen- 
skap kan  denna  förtänksamhet  klarligen  icke  i  sig  göras 
till  föremål  för  någon  statistisk  iakttagelse,  hvars  resultat 


16  DEN   STATISTISKA   METODEN, 


kunde  tiUskrifvas  massan.  Förtänksamheten  förekommer 
blott  hos  individerna,  och  så^vidt  nu  dessa  i  afseende 
å  dess  gradatloner  kunde  underkastas  ett  mått  och  be- 
stämdt  från  hvarandra  åtskiljas,  erhölle  vi  en  mängd 
särskilda  och  i  öfverensstämmelse  härmed  klassificerade 
statistiska  iakttagelseobjekt.  Genom  att  beräkna  medel- 
talet af  egenskapens  kvantitativa  förekomst  hos  samtliga 
personer  skulle  vi  sålunda  hafva  karakteriserat  massans 
förtänksamhet.  Nu  kunna  vi  deremot  icke  åtskilja  men- 
niskoma  i  förtänksamma  och  oförtänksamma,  än  mindre 
finna  ett  mått  på  förtänksamhetens  gradstorlek;  vi  sakna 
sålunda  enheter,  som  kunde  statistiskt  iakttagas.  Men  in- 
direkt tro  vi  oss  kunna  erhålla  någon  inblick  uti  förhål- 
landet i  massan,  i  det  vi  anse  att  antalet  relativt  förtänk- 
samma personer  i  någon  mån  står  i  öfverensstämmelse  t.  ex. 
med  antalet  förekommande  sparbanksböcker,  eller  att  an- 
talet personer,  som  gjort  flere  eller  färre  sparinsättningar, 
svarar  mot  antalet  förtänksamma  af  olika  grader;  och  vi 
mäta  det  senare  förhållandet  genom  det  förra.  Men  nu 
kan  sparinsättningarnas  antal  utom  af  de  sparsamma  per- 
sonemas mängd  bero  äfven  af  många  andra  faktorer.  Des- 
sas inflytande  måste  vi  söka  eliminera  och  om  möjligt 
kontrollera  resultatet  genom  uppsökande  af  andra  symp- 
tom för  samma  förhållande. 

Hvilka  orsaker  bestämma  det  variablas  mass-uppträ- 
dande,  här  i  ett  större,  der  i  ett  mindre  antal?  Se  der  en 
fråga,  som  synes  malplacerad.  Ty  är  ej  massan  samman- 
satt af  en  mängd  enheter,  hvilka  betingas  af  de  mest  olika 
faktorer?  Helt  visst.  Statistikern  måste  på  förhand  af  stå 
från  att  söka  utforska  dem  alla.  Blott  de  förnämsta,  de 
väsentliga  kan  han  utreda,  dem  hvilkas  inverkan  skönj- 
bart afspeglar  sig  i  massan.  Ensidighet  är  här  vår  största 
fara.  Intet  är  i  sjelfva  verket  vanligare  än  att  vi  fästa 
oss  vid  en  enda  omständighet  och  tillskrifva  denna  det 
förhållande,  hvilket  i  sjelfva  verket  härflyter  ur  en  mängd 
faktorers  inverkan.  Af  statistikern  fordras  en  rik  erfaren- 
het, en  mångsidig  blick,  hvilken  intet  undgår,  en  opartisk 
sträfvan  efter  kunskap. 

Men  är  det  öfver  hufvud  möjligt  att  med  någon  säker- 
het statistiskt  iakttaga  orsakssammanhanget,  att  ur  mång- 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGEPT  OCH  BETYDELSE.       17 

falden  i  massan  verkande  faktorer  turvis  isolera  en  enda 
och  sålunda  fastställa  deras  relativa  styrka? 

För  att  utröna  en  orsaks  invei^an  på  en  företeelse 
måste  de  störande  omständigheternas  inflytande  elimineras. 
På  induktionens  forskningsfält  vinna  vi  denna  isolering 
antingen  genom  omedelbar  iakttagelse  eller  ock  genom 
experiment.  Antingen  förefinna  vi  i  sjelfva  naturen  för 
observation  gynsamma  fall,  eller  kunna  vi  åvägabringa  de 
omständigheter,  under  hvilka  en  orsaks  inverkan  isolerad 
kan  iakttagas.  Åfven  statistikern  kan  nu  väl  förhålla  sig 
antingen  aktivt  eller  passivt  till  sitt  objekt  Men  ofta  är 
anställande  af  experiment  redan  derför  ogörKgt,  att  objek- 
tet, såsom  på  de  sociala  fenomenens  område,  i  egenskap  af 
att  vara  sjelfändamål  eller  beröra  väsen,  hvilka  såsom  så- 
dana uppfattas,  undandrager  sig  godtyckligt  ingripande. 
Likaså  är  det  ej  sällan,  såsom  på  meteorologins  gebit,  be- 
roende af  orsaker,  hvilka  alls  icke  eller  blott  i  ringa  grad 
af  oss  kunna  framkallas.  Och  äfven  der,  hvarest  vi  i  nå- 
gon mån  kunna  anordna  omständigheterna  för  orsakers 
iakttagande,  såsom  t.  ex.  vid  studierna  af  de  icke-typiska 
fenomenen  i  växt-  och  djurverlden,  kan  en  i  egentlig  be- 
märkelse isolerad  iakttaigelse  af  en  orsaks  inverkan  ej 
komma  i  fråga. 

Vi  söka  eliminera  störande  inflytelser  genom  fram- 
ställande af  analoga  massor.  Detta  urval,  vanligen  i  vårt 
redan  statistiskt  faststälda  material,  svarar  i  någon  mån 
mot  anställandet  af  experiment  i  den  typiska  verklighetens 
verld,  men  fullständigt  kan  det  ej  ersätta  det  samma.  Ty 
vi  hafva  här  att  göra  med  en  mass-iakttagelse  i  varia- 
bilitetens verld,  och  i  massan  förblifver  ständigt  en  tal- 
lös mängd  orsaker  verksam.  Framställa  analoga  massor 
kunna  vi  blott  i  den  mån  vi  till  vårt  förfogande  hafva  en 
rik  samling  mass-iakttagelser,  dem  vi  efter  behag  kunna 
gruppera  och  underindela.  I  nödfall,  men  ofta  nog,  måste 
vi  inskränka  oss  till  att  eliminera  de  störande  faktorerna 
turvis,  men  dermed  kan  den  orsaks  inverkan  vi  studera  ej 
rätt  framträda.  I  hvarje  fall  kunna  vi  blott  utesluta  några 
faktorer.  Alltid  kvarstår  frågan,  om  alla  orsaker  af  någon 
betydelse  kunna  anses  eliminerade  genom  detta  urval,  om 
alla   öfriga   kvarstående   kunna   betraktas  såsom  rent  till- 

Finsk  tidskrift,  1887,  IL  2 


18  DEN  STATISTISKA  METODEN, 

falHga  och  sålunda  motr^äga  hvarandra.  Det  spöijes  alltid, 
i  hvad  mån  resultatet  kan  tillskrifvas  den  orsak  vi  studera. 
Fullkomligt  torde  detta  aldrig  kunna  ske.  I  verklig- 
heten kvarstå  alltid  derjemte  orsaker,  hvilka  icke  hafva  en 
accidentel  karakter,  och  detta  dess  mera,  ju  större  massa 
vi  taga.  Och  så  länge  i  de  jemförda  massorna  flere  bety- 
dande olikartade  orsaker  verka  tillsammans,  kunna  vi  ej 
med  anspråk  på  visshet  utröna  ett  speoielt  orsaksförhål- 
lande. Statistikens  resultat  bära  derför  alltid  prägeln  af 
approximitet,  och  i  bestämmandet  af  massomas  såväl  stor- 
lek, som  homogenitet  kvarstår  alltid  ett  subjektivt  moment. 
I  denna  mening  kan  man  väl  säga  att  det  „törhända  uti 
ingen  vetenskap  är  lättare  för  en  dilettant  och  svårare  för 
en  fackman  att  draga  slutsatser,  på  hvilka  man  sjelf  kan 
förlita  sig,  än  i  statistiken"  (Westergaard). 

in. 

Huru  beskaffad  är  nu  denna  kunskap,  som  den  sta- 
tistiska metoden  gifver  oss  om  verkligheten?  Ty  under 
tvenne  olika  synpunkter  kunna  vi  utforska  den  samma,  och 
utgående  från  dessa  vinna  vi  två  skilda  arter  af  kunskap.  ^) 
Antingen  söka  vi  nämligen  fatta  fenomenen  i  deras  kon- 
kreta verklighet,  till  deras  individuela  väsen  och  indivi- 
duela  sammanhang ;  eller  ock  söka  vi  i  dem  något  allmänt, 
betrakta  dem  i  deras  mer  eller  mindre  typiska  former,  be- 
stämma deras  generela  väsen  och  generela  sammanhang. 
Leder  nu  den  statistiska  metoden  till  insigt  uti  det  indi- 
viduela eller  det  generela,  till  kunskap  om  ett  konkret 
objekt,  ett  enskildt  sakförhållande,  eller  sträfvar  den  der- 
utöfver,  uppställer  den  regler,  och  hvilken  är  i  så  fall  de- 
ras giltighet?  Ty  en  regel  i  verklighetens  verld  innesluter 
ej  nödvändigt  allmängiltighet. 

Om  det  individuela  såsom  enhet,  totalitet,  gifver  nu 
väl  statistikern  omedelbart  ingen  kunskap;  det  singulära 
såsom  sådant  hör  ej  till  statistikerns  domän,  utan  for  så 
vidt  det  kan  betraktas  såsom  i  sig  innehållande  en  mång- 


^)  Se  Menger,  Untersuchungen  liber  die  Methode  der  Social- 
wissenschaften  und  der  politischen  Oekonomie  insbesondere,  Leip- 
zig 1883. 


DESS  VETENSKAPLIÖA   UPPGIFT  OCH  BETrOELSE.  19 

fald.  Statistikern  skådar  verkligheten  i  stort  och  blottar 
derigenom  des$  allmänna  struktur.  Icke  så  att  han  skulle 
nöja  sig  med  en  blott  ytlig  öfverblick,  utan  han  tränger 
småningom  allt  djupare  in  i  sitt  objekt,  aUt  mera  detalje- 
rad blir  hans  kunskap,  allt  mera  noggrann  hans  insigt. 
Sedan  han  orienterat  sig  medelst  en  allmän  öfverblick,  sär- 
skiljer och  ordnar  han  sitt  objekt  efter  allt  noggrannare 
bestämningar,  ryckande  det  enskilda  så  nära  som  möjligt. 
Men  ständigt  stannar  han  dock  på  afstånd,  ty  ständigt  be- 
traktar han  föremålen  i  massa. 

Otvifvelaktigt  gifver  oss  likväl  den  statistiska  meto- 
den en  kunskap  om  det  individuela,  om  den  konkreta  mas- 
san nämligen,  från  hvilken  vi  närmast  utgingo.  Ty  hvil- 
ken  var  väl  denna  forsknings  allmänna  gång?  Vi  bestämde 
en  bas  för  vår  undersökning,  och  i  den  sålunda  faststälda 
massan  uppsökte  vi  vissa  enheter.  Vi  beskrefvo  den  så- 
lunda till  dess  mångfaldiga  innehåll  oph  faststälde  dettas 
inre  kausalsammanhang.  Vi  konstaterade  visserligen  äfven 
derstädes  vissa  faktiska  regelbundenheter.  Men  alltid  voro 
vi  medvetna  om  vår  inskränkta  undersökningssfer,  om  att 
vi  funnit  denna  bestämda,  i  tal  uttryckta  regelbundenhet 
blott  här,  i  denna  mångfald.  Om  den  var  allmängiltig,  om 
den  återfans  under  andra  förhållanden,  detta  visste  vi  icke 
och  dertill  kunde  vi  ej  omedelbart  sluta. 

Skola  vi  således  anse  den  statistiska  metoden  leda 
blott  till  en  individuel  kunskap,  och  dess  resultat  sakna 
hvarje  generel  prägel?  Är  öfverhufvud,  såsom  så  ofta  blif- 
vit  påstådt,  ^)  kunskapen  om  en  bestämd  konkret  massa 
den  statistiska  metodens  uteslutande  vetenskapliga  upp- 
gift, eller  är  den  ens  dess  hufvudmål?  Har  statistikern  att 
utforska  en  gifven  mångfald  tiU  dess  innehåll,  eller  be- 
stämda variabla  fenomen  genom  att  iakttaga  dem  i  de 
massor,  der  de  ingå?  Tvisten  må  förefalla  som  en  ord- 
strid, i  verkligheten  är  det  likväl  ej  så.  Ty  vi  anvisa  der- 
igenom åt  statistikern  en  helt  olika  uppgift,  i  förra  fallet 
en  historisk  (i  vidsträcktare  bemärkelse),  i  det  senare  en 
allmän,  teoretisk. 


^)    Nyligen  af  MHtzen  i  hans  förträffliga  Geschichte,  Theorie 
ond  Technik  der  Statistik,  Berlin  1886. 


20  DEN   STATISTISKA   METODEN, 

På  för  vetenskapen  främmande  grunder  riktar  stati- 
stikern ofta,  med  förkärlek  eller  nödtvånget,  sin  undersök- 
ning blott  på  en  bestämd  gifven  mångfald,  och  af  praktiskt 
intresse  är  kunskapen  om  en  viss  nära  stående  massa  bju- 
den och  fattas  som  ändamål.  Nöja  vi  oss  deremot  ej  härmed, 
utan  sträfva  till  verklig  vetenskaplig  insigt,  så  kan  en  be- 
stämd undersökningssfer  ej  på  förhand  fixeras,  redan  i  följd 
af  denna  massas  tillfälliga  och  olikartade  beskaffenhet;  ty 
hvarken  framträda  sålunda  de  variabla  enheterna  i  natur- 
lig gruppering,  ej  heller  låta  de  kausalsammanhanget  tyd- 
ligt skönjas.  Vi  kunna  härvid  ej  utgå  från  en  färdigt  af- 
gränsad  mångfald,  hvilken  som  helst,  utan  vi  bestämma 
massan  efter  den  variabla  enhet  vi  i  den  samma  vilja  stu- 
dera. Ty  i  sjelfva  verket,  hvad  är  denna  gifna  massa?  En 
tillfällig,  godtycklig  storhet,  till  tiden  momentan,  ty  hvarje 
ögonblick  medför  en  förändring,  en  ny  mångfald;  eller  ock 
en  matematiskt  bestämd  bas,  utan  hvarje  bestämdt  innehåll. 
Men  hvilket  vetenskapligt  intresse  bjuder  oss  att  utforska 
denna? 

Icke  mångfalden  således  i  dess  tillfälliga,  konkreta 
gestalt  utgör  statistikerns  egentliga  utgångspunkt,  icke 
kunskapen  om  denna  hans  mål,  utan  han  sträfvar  att  lära 
käima  tingen  till  deras  variabla  bestämningar.  Men  han 
fattar  dem  ej  i  deras  singulära  förekomst,  utan  i  massa. 
Hvarför?  Emedan  han  vill  lära  känna  dem,  så  vidt  som 
möjligt,  i  fullheten  af  deras  existens,  i  deras  verkliga  be- 
ska^enhet,  emedan  lagbundenheten  undandrager  sig  hans 
blick  i  det  enskilda,  emedan  äfven  han  sträfvar  till  det 
allmängiltiga,  i  det  variabla  söker  en  viss  konstans  och 
i  oregelbundenheten  en  relativ  regel.  Skola  vi  säga  att 
denna  sträfvan  innebär  en  motsägelse,  eller  är  den  ej  fast- 
mer blott  ett  uttryck  för  relativiteten  i  hvarje  försök  att 
fatta  verkligheten  genom  dess  underordnande  under  stränga 
regler?  Ty  ingenstädes  stelnar  den  i  fasta  typer,  dess  re- 
gelbundenhet är  aldrig  den  åtskilnadslösa  uniformitetens, 
utan  en  ordning  i  mångfalden.  Från  relativ  konstans  till 
allt  rikare  variabilitet  skifta  dess  former  i  otaliga  grada- 
tioner.  Ingenstädes  råder  der  väl  absolut  likformighet, 
men  också  ingenstädes  saknas  dertill  hvarje  ansats.  På 
verklighetens   förra   pol  finner  den  induktiva  forskningen 


DESS  VETENSKAPLI&A  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE. 21 

sin  tilläinpning,  den  statistiska  metoden  på  den  senare; 
men  hvardera  aträfva  de  mot  samma  mål,  att  i  mångfal- 
den uppdaga  en  regel.  Znduktionen  hinner  längre,  dess 
resultat  hafva  strängare  giltighet,  ty  den  fäster  sig  vid 
det  relativt  typiska..  Statistikern  upptager  deremot  4© 
problem,  som  induktionen  finner  olösbara,  hans  resultat 
äro  mindre  allmängiltiga,  mera  approximativa,  föme^^ 
vi  väl  induktionens  kunskap  en  generel  karakter,  derför 
att  den  nHrmast  inskränker  sig  blott  till  de  sakförhållanden 
vi  undersökt,  men  i  verkligheten  icke  absolut  likformighet 
råder?  Lika  litet  böra  vi  derför  frånsäga  den  statistiska 
metoden  meddelandet  af  en  ökad  insigt  om  de  under  be- 
greppet sammanfattade  variabla  fenomenen. 

Och  likasom  vi  på  induktionens  fält  genom  abstrak- 
tion till  företeelsernOiS  enkla  element  vinna  en  insigt  i 
verklighetens  inre  kausalsammanhang  och  en  strängt  all- 
mängiltig kunskap,  så  kan  äfven  statistiken  —  väl  icke 
upptäcka,  men  —  tjena  som  ledtråd  för  uppspårande  af 
verklighetens  lagar.  Må  vara  att  vi  förgäfves  fråga  efter 
dess  säkert  faststälda  resultat,  efter  de  verkliga  lagar  näm- 
ligen den  redan  kommit  på  spåren.  Lagar  upptäckas  ej  i 
en  handvändning,  de  äro  ofta  firukter  af  seklers  mödo- 
samma forskningar,  och  statistiken  står  ännu  i  sin  barn- 
dom. Det  är  i  sjelfva  verket  nog,  om  den  redan  nu  kan 
bidraga  dertUl  genom  att  uppdaga  en  faktisk  ordning  i 
verkligheten  och  formulera  problem  till  en  framtida  lös- 
ning. Ja,  vi  måste  till  och  med  på  vissa  undersöknings- 
fält och  på  vetenskapens  nuvarande  ståndpunkt  anse  detta 
konstaterande  af  den  fulla  verklighetens  ordning  för  vår 
hufvuduppgift  och  kunskapen  om  dess  primära  lagar  af 
mindre  betydelse. 

Ty  hvad  är  väl  en  lag,  och  hvilken  vigt  har  för  obs 
kunskapen  om  den?  Härvid  af  se  vi  nu  icke  en  lag  för  det^ 
som  bör  ske,  utan  en  lag  för  det,  som  sker.  Hvad  förstå  vi 
med  en  sådan  lag^  och  hvilken  insigt  gifver  den  oss  om 
verkligheten?  Ty  blott  i  denna  egenskap  har  dess  känne- 
dom för  oss  en  betydelse.  Allt  som  sker  fatta  vi  under 
kausalitetens  form  och  betrakta  hvarje  fenomen  såsom  en 
oföränderlig  fbljd  af  gi&a  föregåenden.  Verklighetens  ord- 
ning må  nu  ytterst  härflyta  ur  en  enda  princip,  utgöra  en 


22 

enhet:  för  oss  framstår  den  icke  i  denna  form,  vi  kunna 
ej  upptäcka  en  sådan  lag  i  högsta  bemärkelse,  vi  utgå  från 
mångfalden  och  finna  blott  en  komplex  eller  väfiaad  af  en- 
skilda likformigheter.  Dessa  regelbundenheter  benämna  vi 
nu  lagar,  så  vidt  vi  i  dem  se  ett  kausalförhållande  hänfördt 
till  sitt  enklaste  uttryck,  eller  med  införande  af  det  ^gåt- 
fulla begreppet^  kraft,  så  vidt  de  äro  ett  uttryck  för  kraf- 
ters elementära,  konstanta  verkningssätt  (Btlmelin). 

Klart  är  att  sjelfva  begreppet  lag  så  fattadt  innebär 
en  abstraktion,  ty  ur  verklighetens  mångfald  tankes  en 
sida  isolerad,  hvilken  såsom  isolerad  aldrig  förefinnes.  En 
lag  är  derför  väl  aldrig  i  fullt  ostörd  verksamhet,  utan 
jemte  den  existera  andra  lagar,  af  hvilkas  samverkan  fe- 
nomenen resultera.  Sjelfva  kännedomen  af  den  samma 
gifver  oss  sålunda  i  och  för  sig  intet  skäl  att  i  verklig- 
heten förvänta  iakttagandet  af  ett  undantagslöst  faktiskt 
skeende.  Nu  är  målet  för  all  vår  kunskap  dock  ytterst 
att  beherska  verklighetens  verld  genom  att  vinna  en  in- 
blick i  dess  fulla  gestalt  och  faktiska  sammansättning. 
Kännedomen  om  ett  enda  enkelt  kausalförhållande  är  oss 
för  detta  ändamål  nog  blott  der,  hvarest  andra  krafters 
störande  inverkan  är  af  ringa  betydelse;  kännedomen  om 
flere  enkla  lagar  blott  der  de  äro  i  full  mening  exakta,  det 
är,  der  vi  för  bedömande  af  deras  samverkan  hafva  ett  mått 
på  en  hvars  styrka. 

Men  vi  hafva  här  framför  oss  variabilitetens  verld, 
der,  ju  längre  vi  framskrida,  i  mångfalden  af  verkande  fak- 
torer ingen  dominerande  orsak  herskar,  der  fixerandet  af  ett 
mått  för  fenomenens  lagar  stöter  på  allt  större  svårigheter, 
ju  mer  denna  verklighet  är  komplicerad,  der  slutligen  på 
höjdpunkten  af  dess  utveckling,  i  menniskoandens  verk- 
samhetssfer,  till  och  med  sjelfva  möjligheten  af  ett  exakt 
mått  är  ifrågasatt.  All  vår  kunskap  om  enskilda  kausal- 
förhållanden  till  trots,  anade  vi  derför  knapt  här,  imenni- 
skolifvets  mångfald,  en  ordning,  då  vi  redan  lärt  oss  att 
mäta  himlakroppamas  banor.  På  kännedomen  om  några 
enkla  lagar  baserade  astronomin  en  hel  vetenskap;  andra 
vetenskaper  hade  i  det  typiskas  sfer  föregått  densamma 
eller  följde  den  i  spåren.  Men  ju  mer  de  öfver  en  omärklig 
gränslinie  kommo  in  på  det  individuelas  område,  dess  min- 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPaiFT  OCH  BETYDELSE.       23 

dre  gaf  kunskapen  om  dessa  lagar  dem  en  inblick  i  verk- 
lighetens skiftande  företeelser,  dess  mindre  förmådde  de 
«påra  faktoremas  verkan  i  det  enskilda  fallet,  dess  mer 
förlorade  denna  kunskap  för  dem  sin  betydelse.  Vi  för- 
neka nu  ej  för  alla  dessa  vetenskaper  möjligheten  att  en 
g&ng  blifva  exakta  och  ur  insigten  i  enkla  lagar  deducera 
verkligheten.  Sjelfva  astronomin  var  en  gång  en  empirisk 
vetenskap;  nu  står  den  i  deduktiv  kunskap  på  en  fordom 
oanad  höjd.  Men  på  vårt  vetandes  nuvarande  ståndpunkt, 
på  de  menskligt-sociala  företeelsernas  område  kanske  för 
alltid,  måste  vi  för  att  vinna  kunskap  i  variabilitetens  verld 
inslå  en  annan  väg.  Det  gäller  ej  här  så  mycket  att  upp- 
isöka  nya  lagar,  som  att  i  den  konkreta  verkligheten  fast- 
ställa deras  förekomst  och  ett  medelmått  för  deras  verkan; 
ej  så  mycket  att  uppdaga  enkla  kausalförhållanden,  som  att 
uppvisa  deras  koUokation  i  verkligheten  för  att  i  denna 
röja  en  faktisk  ordniog.  Häri  består  den  statistiska  me- 
todens uppgift,  häri  dess  stora  vetenskapliga  betydelse. 

Hvilken  är  nu  denna  ordning  statistikern  upptäcker 
i  det  variablas  verld,  under  hvilka  regler  förmår  han  bringa 
dess  vexlande  krafters  verkan?  På  induktionens  undersök- 
ningsfält vinna  vi  denna  ordning  ur  det  enskilda,  vi  söka 
i  detta  en  typ  och  en  typisk  relation;  statistikern  deremot 
sträfvar  att  ur  massan  af  variabla  företeelser  abstrahera  det 
relativt  konstanta  och  gemensamma,  han  gifver  det  ut- 
tryck i  ett  medeltal  och  deducerar  ur  mångfalden  en  re- 
gel. Uppdagar  således  äfven  statistikern  typer?  Ja  väl,  på 
sätt  och  vis,  så  vidt  vi  nämligen  fasthålla  att  i  verklighe- 
ten strängt  taget  hvarje  företeelse  är  individuel,  hvarje  typ 
således  relativ,  men  att  å  andra  sidan  de  variabla  fenome- 
nen äro  produkter  äfven  af  jemförelsevis  konstanta  fakto- 
rer; blott  i  denna  mening  tala  vi  om  en  typ  för  väsendtli- 
gen  variabla  företeelser.  Den  induktiva  typen  må  kaUas 
typ  i  egentlig  bemärkelse^  den  är  mera  reel,  dock  aldrig 
fullständigt,  den  gör  auspråk  på  att  vara  universel;  den 
statistiska  i  oegentlig  bemärkelse,  den  är  abstrakt,  dess  gil- 
tighet bär  en  mera  lokal  prägel;  men  äfven  här  vexlar  ab- 
straktionen likasom  begränsningen  i  otaliga  grader. 

Den  statistiska  kollektivtypen  uttryckes  af  ett  medel- 
tal, men  vi  säga  ej  derför  att  hvarje  medeltal  uttrycker  en 


24  DEN   STATISTISKA  METOBEN, 

typ,  ty  det  afspeglar  verkligheten  mer  eller  mindre  troget, 
i  den  mån  det  är  beräknadt  för  likartade  enheter.  Ju  mera 
de  enskilda  fallen  variera  och  bero  af  komplicerade  orsa- 
ker, ju  större  medelafvikningen,  ju  aflägsnare  TnaximTiTn 
och  minimum,  dess  mindre  insigt  gifver  det  oss  i  verklig- 
heten; ju  mer  identiska  de  enskilda  fakta,  ju  mer  deras 
afvikningar  framstå  blott  såsom  oscillationer  kring  ett  ge- 
mensamt centrum,  likasom  resultatet  af  enskilda  mätningar 
på  ett  föremål  oscillera  kring  dettas  faktiska  storlek,  dess 
större  betydelse  medför  oss  dess  kunskap.  En  typ  i  or- 
dets fulla  bemärkelse  återfinnes  noga  i  hvarje  enskildt  &11, 
den  är  sträng  och  den  är  allmän.  En  kollektivtyp  kan 
svårligen  på  en  gång  vara  hvartdera,  ty  hvad  den  vinner 
i  det  ena  afseendet^  det  förlorar  den  i  det  andra.  För  att 
vara  strängt  måste  ett  medeltal  vara  inskränkt,  omfatta  en 
bestämd  grupp,  en  begränsad  tid  och  ett  begränsadt  rum^ 
ty  ju  större  massan  är,  dess  mer  innehåller  den  olika  ele- 
ment. För  att  vara  allmänt  måste  det  åter  utsträckas  öf- 
ver,  så  vidt  möjligt,  alla  likartade  enheter.  Medeltalet 
förenar  hvardera  betingelsen  blott  i  den  mån  konstanta 
orsaker  äro  verksamma  i  det  enskilda.  Men  i  hvarje  fall 
representerar  det  verkligheten  blott  genom  en  abstrak- 
tion; i  det  enskilda  återfinnes  det  blott  tillfälligtvis.  Det 
är  ej  verkligt,  men  det  lär  oss  känna  verkligheten,  ty  det 
låter  oss  med  en  blick  öiverskåda  den  skiftande  mångfal- 
den; i  det  variabla  fenomenet  gifver  det  oss  en  riktigare 
insigt.  I  det  enskilda  verka  individuela  orsaker  jemte 
konstanta,  medeltalet  deremot  framstår  såsom  de  senare» 
produkt,  representerar  det  i  vexlingen  gemensamma,  vä- 
sendtliga.  Det  kommer  derför  sanningen  närmare  än  det 
enskilda,  detta  framstår  i  sin  karakter  af  tillfällighet,  det 
tillfälliga  åter  fattas  i  sin  rätta  betydelse  såsom  något  se- 
kundärt. Medeltalet  är  sålunda  ett  medel  för  kunskap  om 
massan,  en  bas  för  bedömandet  af  det  enskildas  relativa 
storlek.  Sitt  egentliga  värde  har  det  icke  i  sig,  utan  ået 
tjenar  till  jemförelser,  men  jemförelsens  mål  är  att  upp- 
täcka lagbundenhet  i  verklighetens  vexling. 

Den  statistiska  undersökningen  ledde  till  konstate- 
rande af  ett  antal  kvantitetsförhållanden  i  deras  inbördes 
relationer.    Den   uppdagade   äfven  en  viss  regelbundenhet 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.       25 

i  fenomenens  vexling.  Denna  regelbundenhet  hade  en  lo.- 
kal  bas.  Den  gälde  närmast  blott  för  denna  tid,  &r  detta 
land,  denna  ort.  Vi  upptäckte  den  ej  i  det  enskilda, 
utan  blott  i  massan.  För  det  individuela  såsom  sådant 
var  den  en  fantom;  men  drogo  vi  oss  tillbaka,  läto  vi  den 
enskilde  försvinna  och  tc^o  på  afstånd  en  öfverbliok  af 
massan,  uppdykte  ur  de  enskilda  fallens  kaos  en  bestämd 
ordning.  Om  i  den  enskilda  familjen  födas  gossar  eller 
flickor  finna  vi  obestämdt;  iakttaga  vi  deremot  några  tu- 
sende familjer  under  en  längre  tid,  träder  mellan  deras  an- 
tal en  bestämd  proportion  i  dagen.  Orsaken  kunde  vi  ej 
alltid  upptäcka,  utan  sjelfva  regeln  gaf  oss  stundom  en 
gåta  att  lösa.  Så  känna  vi  t.  ex.  här  väl  regelbundenheten 
i  afseende  å  kön  hos  de  nyssfödde,  men  till  dess  förkla- 
rande har  vetenskapen  härtills  blott  uppstält  hypoteser,  af 
hvilka  ingen  kunnat  besannas.  Hvarför  har  man  likväl 
kallat  dessa  regelbundenheter  lagar?  Innebär  icke  en  lag 
ett  allmänt,  till  sitt  väsen  undantagslöst  kausalförhållande? 
Helt  visst  Det  gifves  ingen  lag  i  denna  egentliga  mening, 
som  skulle  gälla  för  massan,  men  ej  för  hvarje  individ,  för 
2/3  eller  ^/^,  men  ej  för  alla  fall  (Eiimelin),  ty  tvärtom  är 
massans  ordning  en  produkt  af  lagbundenheten  i  det  en- 
skilda. Den  så  kallade  stora  talens  lag  är  blott  en  norm 
för  vår  kunskap,  den  angifver  blott  att  denna  lagbundenhet, 
som  i  det  individuela  undandrager  sig  konstatering,  i  mäng- 
den af  fall  träder  klart  i  dagen.  Vi  kunna  således  ej  här 
tala  om  lagar  i  egentlig  bemärkelse^  utan  om  faktiskt  iakt- 
tagna regelbundenheter,  mer  eller  mindre  allmängiltiga, 
om  likformigheten  i  fenomenens  sammanvaro  och  följd, 
härflytande  mer  af  en  kombination  af  enkla  orsaker,  än  af 
ett  enda  enkelt  kausalförhållande.  Men  benämningen  em- 
piriska lagar  synes  ej  olämplig,  ty  de  vinnas  ur  verklig- 
heten och  ersätta  kunskapen  om  de  exakta  lagar,  hvaraf 
de  ytterst  härflyta. 

Hvarje  kunskap  sträfvar  att  ur  det  kända  sluta  till 
det  okända,  ur  det  närvarande  till  det  framtida.  Den  sta- 
tistiskt uppdagade  regelbundenheten  har  betydelse,  blott 
så  vidt  den  tillåter  en  dylik  förväntan.  Denna  eger  ka* 
rakteren  af  större  eller  mindre  sannolikhet.  Den  förutsät- 
ter en  åtminstone   allmän  kännedom   om  de  orsaker,  som 


bestämma  fenomenens  mass-uppträdande.  Der  dessa  vä- 
sendtligen  äro  konstanta,  kunna  vi  ur  medeltalet  för  en 
gifven  tidsrymd  (eller  ort)  approximativt  beräkna  sagda 
fenomens  uppträdande  i  en  annan  samt  fastställa  storle- 
ken af  dess  möjliga  afvikning  från  detta  medeltal.  Detta 
gäller  icke  blott  vid  de  fysiska  mass-fenomenen;  äfven 
på  de  menskligt-sociala  företeelsernas  område,  der  de  ver- 
kande faktorerna  äro  underkastade  utveckling  och  under 
tidemas  lopp  förändras  i  styrka,  kunna  vi  i  viss  mån  för- 
utsäga det  kommande.  Ty  äfven  här  förändrar  sig  chance» 
systemet  blott  långsamt:  de  sociala,  ekonomiska,  kulturför- 
hållandena förblifva  inom  kortare  tid  väsendtligen  konstanta, 
och  af  lika  betingelser  härflyter  äfven  för  verkningarna  en 
relativ  stabilitet. 

„Det  gifves  en  budget^,  utropar  Quetelet  deklamato- 
riskt, „som  man  betalar  med  en  fasaväckande  regelbunden-  . 
het,  det  är  fängelsemas,  galeremas  och  schavottemas  .  .  . 
Sorgliga  tillstånd  hos  menniskoslägtet!  Vi  kunna  uppräkna 
på  förhand  huru  många  individer  skola  söla  sina  händer 
i  sina  likars  blod,  huru  många  skola  vara  falskmyntare, 
huru  många  förgiftare,  ungefär  såsom  man  på  förhand  kan 
uppräkna  de  födelser  och  dödsfall,  hvilka  skola  tima.^  Här- 
till kunde  ytterligare  anföras  andra  dylika  regelbundenhe- 
ter äfven  i  menniskans  skenbart  alldeles  tillfälliga  och  lik- 
giltiga handlingar.  Jag  vill  blott  erinra  om  den  stora  re- 
gelbundenhet man  iakttagit  i  olika  slag  af  försändningar 
på  posten,  i  antalet  frankerade,  rekommenderade,  ja  oadres- 
serade och  oriktigt  adresserade  bref  m.  m.,  hvilka  tal  år 
för  år  upprepa  sig  temligen  lika.  Denna  regelbundenhet  i 
de  sociala  fenomenen  framträder  dock  vanligen  ej  utan  vi- 
dare så  stor,  att  afvikningama  kunde  hänföras  till  rent 
tillfälliga  orsaker  och  enligt  sannolikhetsteorin  beräknas. 
För  detta  ändamål  måste  materialet  underindelas,  så  att 
hvarje  hufvudorsak  skildt  framträder.  Så  t.  ex.  kan  sjelf- 
mordens  antal  årligen  vexla  i  hög  grad,  under  det  att  dock 
proportionen  mellan  de  båda  könens  delaktighet  deri  för- 
blir förvånansvärdt  konstant,  likasom  äfven  proportionen 
mellan  de  olika  sätten  för  sjelfmords  begående  och  deras 
fördelning  på  månader  (Westergaard). 


DESS  VETENSKAPLIGA  UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.       27 

Denna  regelbundenhet  gäller  nu  icke  blott  for  en  so- 
cial gmpp,  fbr  ett  flertal  olika  individers  foretaganden^  vi 
återfinna  den  äfven  i  mångfalden  af  den  enskilde  indivi- 
dens likartade,  skenbart  godtyckliga  handlingar.  Drobisch 
har  härpå  uppvisat  ett  intressant  exempel.  Q-enom  en  mi- 
nutiös undersökning  af  versmåttet  hos  Homeros,  Vergilius 
och  Horatius  fann  han  att  hos  dem  uti  daktylers  och 
spondeers  förekomst,  oaktadt  all  vexling  i  det  enskilda,  lik- 
väl ständigt,  då  man  tager  ett  stort  antal  verser,  en  be- 
stämd konstans  råder,  en  lagbundenhet,  hvilken  afspeglade 
en  hvars  individuela  skaplynne,  utan  att  skalden  sjeif  der- 
om  var  medveten. 

I  verklighetens  vexling  ma  de  menskliga  mass-feno- 
menen  alltid  undandraga  sig  en  noggran  förutsägelse.  En 
approximativ  insigt  tillmäta  vi  oss  i  många  fall  redan  nu; 
vi  beräkna  i  någon  mån  åtgärders  inverkan  på  förhand. 
Och  ingen  känner  huru  långt  den  statistiska  metoden  i 
framtiden  skall  gå/  Men  äfven  för  en  längre  period  och 
en  fjerran  framtid  kunna  vi,  der  de  verkande  faktoremas 
styrka  småningom  är  underkastad  en  fortfarande  förändring, 
med  statistikens  tillhjelp  stundom  vinna  en  allmän,  åtmin- 
stone mer  eller  mindre  hypotetisk  insigt  i  de  sociala  feno- 
menens utvecklingstendens. 

Stå  de  vetenskaper,  som  betjena  sig  af  den  statistiska 
metoden,  i  afseende  å  resultatens  visshet  i  skalan  lägst,  så 
stå  de  i  ett  annat  afseende  högst.  Ty  der  man  förut  nöjde 
sig  med  att  abstrahera  en  enkel  typ,  der  söka  de  fatta 
verkligheten  sådan  den  är,  så  vidt  möjligt,  i  fullheten  af 
dess  skiftande  mångfald  och  tallösa  företeelseformer.  De 
bringa  den  äfven  i  dess  högsta  och  mest  individuela  ut- 
vecklingspotens  under  sin  mass-iakttagelse  och  finna  lag- 
bundenhet i  det  som  ansetts  oberäkneligt. 

Må  logiken  tvista  om  hvar  de  skola  hänvisa  denna 
nya  forskningsmetod  i  det  gamla  systemet  dess  plats,  så- 
som en  hjelpmetod  för  induktionen,  eller  fastmer  såsom 
en  sjelf ständig  undersökningsform.  Visst  är  att  den  har 
fört  vetenskapen  ofantligt  framåt,  ty  den  låter  menni- 
skoanden  triumfera  öfver  variabilitetens  verld,  der  lagar 
fordom  ej  anats.    Men  dess  segrar  höra  ej  blott  till  histo- 


28  DEN   STATISTISKA  METODEN, 

rien,  de  tillhöra  framtiden  än  mer.  Vi  som  ännu  lefva  i 
dess  ungdom,  vi  kunna  glädjas  åt  dess  lofvande  anlag  ock 
redan  fullbordade  verk,  men  vi  kunna  blott  ana  dess  kom- 
mande storhet. 

IV. 

Bedan  nu  sträcker  sig  den  statistiska  metoden  utöf* 
ver  en  stor  sfer.  Statistiken  bevisar  allt,  höres  man  säga. 
Ja  väl,  öfverallt  finner  den  användning,  öfverallt  der  under 
ett  begrepp  olikartade  ting  sammanfattas,  öfverallt  der  i 
variabilitetens  verld  lika  enheter  kunna  numeriskt  fastst^-^ 
las.  Men  hvar  i  verkligheten  herskar  ej  föränderlighet^ 
hvar  uppträder  allt  i  typisk  form  och  i  typiska  förhållan- 
den? Der  det  i  något  af  seende  befinnes  nödigt,  kunna  vi 
lika  så  väl  till  antal  fastställa  sandkornen  ordnade  efter 
storlek  och  gestalt  (Etimelin)  för  att  deri  söka  en  bas  för 
vidare  slutledningar,  som  vi  genom  iakttagande  af  de  olika 
brottens  antal  söka  en  regel  i  menniskans  skenbart  tillfäl- 
liga handlingar.  Orätt  är  derför  att  betrakta  den  statistiska 
metoden  såsom  inskränkt  blott  till  menniskoverldens  sfer. 
Verkligheten  sönderfaller  ej  i  ett  individualitetens  rike  och 
ett,  der  allt  sammanpressats  i  fasta  typer.  Från  relativt 
konstanta  former  komma  vi  utan  språng  till  allt  rikare,  allt 
mer  individuelt  utpräglade.  Men  deremot,  ju  mer  det  en- 
skilda är  typiskt,  dess  mer  har  för  vår  kunskap  derom  den 
statistiska  metoden  en  blott  sekundär  betydelse;  i  den  mån 
verklighetens  allt  rikare  utveckling  trotsar  att  låta  sig  tvin- 
gas under  bestämda  former,  blir  den  vårt  enda  medel  till 
kunskap. 

I  verldsrymdens  sfer  hafva  astronomerna  gjort  himla- 
kropparna och  deras  vexlande  företeelser  till  föremål  för 
noggrann  statistisk  undersökning,  de  hafva  iakttagit  stjer- 
nomas  förekomst  till  storlek  och  antal  och  derpå  bygt 
slutsatser.  Öfver  hela  den  civiliserade  verlden  är  spändt 
ett  nät  af  observatorier,  der  väderlekens  vexlingar  oav- 
brutet iakttagas,  lufttryck,  temperatur,  vindriktning  och. 
styrka  m.  m.  konstateras.  Meteorologin  hvilar  fullständigt 
på  statistisk  bas;  i  sitt  ständigt  vexlande  objekt  söker  den 
det  konstanta  och  likformiga  och  sträfvar  att  beräkoja  det 
kommande.    I  afseende  å  iakttagelsernas  ooh  slutledningar- 


DESS  VETENSKAPLIGA   UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.  29 

nas  tillförlitligliet  har  den  gått  längre  än  någon  annan  sta- 
tistisk undersökningsgren. 

I  botaniken  och  än  mera  i  zoologin  spelar  statistiken 
en  ej  obetydande  rol  för  kännedomen  om  växtemas  och 
djurens  förekomst  och  utbredning,  deras  fortplantning  och 
död,  egenskapemas  ärftlighet  m.  m.  Jag  behöfver  blott 
erinra  om  den  darwinska  teorin,  som  ju  stödjer  sig  på  dy- 
lik statistisk  forskning,  för  att  påpeka  vigten  af  den  samma. 

För  alla  antropologiska  studier,  för  kännedom  om  men- 
niskans  fysiska  natur  i  dess  normala  tillstånd,  så  väl  som 
i  dess  sjukliga  förändringar,  för  fysiologi,  patologi  och  te- 
rapi är  den  statistiska  undersökningsmetoden  oumbärlig. 
Jag  nämner  här  som  exempel  de  kraniologiska  forsknin- 
garna, de  iakttagelser  man  i  några  länder  föranstaltat  öfver 
ögonens,  hårens,  hudens  färg  m.  m.  I  utforskandet  af  men- 
niskans  allmänna  typ  fann  Quetelet  upphof  till  en  särskild 
vetenskap,  antropometrin  eller  teorin  om  de  menskliga 
kroppsförhållandena,  gående  ut  på  att  genom  mass-iaktta- 
gelse  förklara  det  skenbart  tillfälliga  i  menniskokroppens 
gestaltning,  i  menniskans  hela  fysiska  utveckling,  hennes 
kroppsstorlek,  vigt,  styrka,  snabbhet,  pulsslag  m.  m.  Uti 
iakttagelser,  hvilka  syntes  utvisa  att  de  olika  mennisko- 
rasema  till  sin  kroppslängd  bilda  en  oafbrutet  fortlöpande 
kedja  och  sjrmmetriskt  afvika  likasom  från  en  gemensam 
typ,  hvarvid  differenserna  framstå  såsom  beroende  af  rela- 
tivt tillfälliga  orsaker  —  i  detta  faktum  ansåg  Quetelet  sig 
•hafva  funnit  det  ovederläggligaste  bevis  på  menniskosläg- 
tets  enhetliga  ursprung.  Förgätom  ej  medicinalstatistiken, 
som  redan  till  sitt  förfogande  har  både  ett  betydande  ma- 
terial och  en  stor  literatur.  Här  studeras  sjukligheten  till 
dess  uppträdande  under  olika  förhållanden  och  betingelser: 
ålder,  kön,  yrke,  förmögenhet,  klimat  m.  m.,  de  enskilda 
sjukdomarna  undersökas  till  förekomst,  natur,  orsaker  och 
vilkoren  för  deras  botande,  läkemetoder  och  sanitära  åt- 
gärder pröfvas. 

Vi  träda  här  öfver  tiU  den  verld,  på  bestämmande  af 
tvärs  vexlande  företeelser  psykiska  faktorer  utöfva  sin  ver- 
kan. Psykologen  och  än  mer  historikern  veta  uppskatta 
statistiken  och  af  denna  draga  sin  fördel.  Äfven  filologen 
söker  dess  tjenst  för  studium  utaf  förekomsten  af  ord  och 


30 DEN   STATISTISKA   METODEN, 

ordbildningar  i  språket  och  iakttagande  af  deras  förändrin- 
gar. Ja,  till  och  med  estetik  och  statistik  stå  ej  fullkom- 
ligt afvärjande  mot  hvarandra.  För  konstnären  är  ett  sta- 
tistiskt fastställande  af  det  hos  individerna  karakteristiska^ 
typiska  af  intresse. 

Främst  är  det  dock  sooialvetenskapema,  för  hvilka 
den  statistiska  metoden  är  af  afgörande  betydelse.  Här,  i 
de  sociala  företeelsemas  verld,  befinna  vi  oss  i  statistikens 
egentliga  hemland.  Här  tillämpades  densamma  först;  från 
kunskapen  om  „statsmärkvärdighetema'',  betraktad  såsom 
en  särskild  vetenskap,  lånade  denna  metod  sitt  nanm.  Få 
detta  iakttagelsefält,  så  rikt  på  skiftande  fenomen,  finner 
den  statistiska  metoden  en  mångfald  objekt  att  utforska, 
och  i  enlighet  dermed  talas  om  en  mängd  olika  arter  af 
statistik.  Deras  antal  är  legio.  Vi  kunna  särskilja  en  sta- 
tistik ur  social  och  en  ur  politisk  synpunkt.  *)  Den  förra 
sönderfaller  i  en  befolknings-,  en  ekonomisk  och  en  kultur- 
statistik och  alla  deras  underarter.  Man  talar  sålunda  t. 
ex.  om  en  nationalitetsstatistik,  en  åldersstatistik,  en  fö- 
delse-, giftermåls-;  dödfallsstatistik;  om  en  agrar-,  yrkes-, 
handels-,  jernvägs-,  pris-,  förmögenhets-,  löne-,  konsum- 
tionsstatistik; om  en  bildnings-,  skol-,  moral-,  religionssta- 
tistik m.  m.  I  senare  afseendet  exempelvis  om  judiciel,. 
kriminal-,  förvaltnings-,  militär-,  finans-,  tullstatistik.  Men 
jag  slutar.  Att  uppräkna  dem  alla  skulle  föra  mig  för 
långt,  vore  det  äfven  faktiskt  möjligt.  Vi  hafva  kort  om 
godt  en  statistik  för  allt  upptänkligt,  och  ständigt  dragas, 
nya  områden  under  dess  forskning. 

Jag  har  här  talat  om  statistiken  såsom  en  metod; 
man  plär  dermed  äfven  beteckna  en  vetenskap.  Om  sta- 
tistiken såsom  sådan  hafva  herskat  och  herska  fortfarande 
de  mest  olika  åsigter.  Uttrycket  statistik  var  ursprungli- 
gen synonymt  med  beskrifvande  statskunskap.  Vid  sidan 
af  denna  uppstod  den  statistiska  metoden  sjelfständigt  och 
var  för  den  förra  egentligen  något  främmande  och  ovä- 
sendtligt.  Dessa  båda  riktningar  förenade  sig.  Men  om 
den  nya  vetenskapens  karakter  kunde  man  ej  bUfva  ense. 
För  några  var  objektet  hufvudsak,  men  ett  objekt  tillåter 


^)    Indelningen  enligt  Btimelin, 


DESS    VETENSKAPLIGA   UPPGIFT  OCH  BETYDELSE.  31 

flere  undersökningssätt;  och  hvilket  detta  objekt  är  och 
hnru  det  skulle  begränsas,  derom  fortfor  man  att  tvista. 
För  andra  var  den  statistiska  metoden  det  allt  bestäm- 
mande. Men  då  den  på  de  sociala  företeelsernas  område 
fann  ett  så  rikt  och  betydande  undersökningsfält  och  en 
så  tacksam  uppgift,  afsöndrade  man  detta  dess  objekt  så- 
som föremål  för  en  särskild  disciplin.  På  en  metod  kan 
likväl  en  vetenskap  ej  baseras.  Den  vore  oformlig,  mon- 
strös.  Den  statistiska  metoden  är  universel.  Andra  slut- 
ligen betrakta  sjelfva  det  statistiska  förfaringssättet  med 
dess  utvecklade  teknik  såsom  ett  särskildt  kunskapsobjekt 
och  tala  om  statistiken  såsom  en  metodologisk  vetenskap. 
För  ett  kvart  sekel  tillbaka  räknade  Etimelin  öfver  be- 
greppet statistik  62  definitioner,  sjelf  gäf  han  den  63:dje; 
nyligen  har  man  konstaterat  180.  Men  har  man  väl  der- 
med  uttömt  dem  alla? 

J.  V.  Tallqvist. 


Pariserpressens  gruppering  i  politiskt 
afseende. 

Ett  vigtigt  bidrag  till  våra  dagars  kulturhistoria  gif- 
ver  en  historik  öfver  tiduingspressen.  Troget  som  en 
ögonblicksfotografi  återger  pressen  samhållslifvet  i  alla  dess 
vexlande  former.  Öfverblickar  man  en  något  längre  tids- 
period, så  kan  man  i  pressen  iakttaga  såväl  tidsskiftets 
hufvudströmningar,  som  de  flyktiga  vattenbubblor  ström- 
men under  sin  väg  kastat  omkring  sig.  Särdeles  öfver- 
sigtligt  framträder  utvecklingen  af  dessa  grupperingar  i 
dagens  stora  frågor  under  en  brytningsperiod.  En  grupp, 
hvilken  i  början  tycktes  lifskraftig  och  mäktig,  förlorar 
småningom  terräng;  af  de  tidningar,  hvilka  tillhört  den, 
försvinner  en  del;  andra  byta  om  egare  och  dermed  åsig- 
ter;  de  hvilka  kunnat  bibehålla  sig,  se  sig  slutligen  be- 
röfvade  sina  läsare  och  dermed  sitt  inflytande.  Nya  sträf- 
vanden  se  dagen;  de  företrädas  till  en  början  måhända 
blott  af  något  obetydligt  pressorgan,  men  allt  flere  uppstå, 
den  stora  majoriteten,  som  aldrig  har  någon  bestämd  åsigt, 
begynner  att  luta  åt  den  nya  riktningen,  och  för  en  tid  är 
denna  fraktion  den  herskande,  för  att,  sedan  den  fylt  sin 
rol,  lemna  plats  för  en  ny. 

För  tio  år  sedan  innehöll  Finsk  tidskrift  tvenne  ar- 
tiklar af  E.  Castrén  om  pariserpressen.  Detta  decennium 
har  medfört  en  fullständig  omdaning  af  Frankrikes  poli- 
tiska förhållanden.  Tillfälle  bjuder  sig  osökt  till  jemförel- 
ser  beträffande  pressens  gruppering  då  och  nu.  I  följd  af 
monarkisternes  splittring  och  oklokhet  hade  republiken 
ändtligen  1875  blifvit  definitivt  erkänd  och  erhåUit  konsti- 
tution. Men  dess  väg  syntes  dock  rikligt  tömbeströdd. 
Nationalförsamlingen,  i  hvilken  högern  haft  en  absolut  ma- 
joritet, hade  visserligen  upplöst  sig,  och  de  den  20  februari 
1876  verkstälda  valen  till  deputeradekammaren  hade  gifvit 
en  republikansk  majoritet.    Men  valen  till  senaten  utföllo 


PARISERPRESSENS   GBUPPERiNG  I  POLITISKT   AFSEENDE  33 

ej  lika  lyckligt,  och  dennas  reaktionära  majoritet  dolde  icke 
sina  antirepublikanska  tänkesätt,  så  att  flere  gånger  häf- 
tiga konflikter  hotade  att  bryta  ut  mellan  de  bägge  kamrama. 
Det  var  endast  en  af  fi^rsigtighet  och  moderation  ledd  po- 
litik, som  kunde  rädda  statsformen.  Bepublikaneme,  hvilka 
måste  glömma  sina  inbördes  tvister,  kunde  icke  undvara  de 
moderates  bistånd,  utan  voro  tvungne  att  söka  allianser, 
tiU  och  med  inom  den  moderata  högern.  De  centrala  frak- 
tionerna uppstege  dermed  till  makten.  Det  var  nästan  ute- 
slutande venstra  centern,  som  rekryterade  de  första  repu- 
blikanska kabinetten,  men  äfven  medlenmiar  af  den  så 
kallade  liberala  högern,  hvars  chef  var  hertigen  af  Decazes, 
ingingo  i  dem. 

Tio  år  derefter,  1886,  möter  oss  ett  stort  republikanskt 
parti,  splittradt  i  flere  fraktioner,  hvilka  häftigt  bekriga 
hvarandra,  de  centrala  partierna  äro  nästan  totalt  för- 
svunna, högern  spelar  en  rol  blott  i  följd  af  de  radikales 
styrka. 


Om  vi  som  utgångspunkt  välja  högerpressen,  faller 
genast  en  föziändnng  i  ögonen:  det  nästan  fullständiga  för- 
svinnandet af  det  legitimistiska  partiet.  Efter  grefvens  af 
Ohambord  död  skedde  som  bekant  fusionen  mellan  de 
bägge  grenarna  af  huset  Bourbon;  hufvudmassan  af  legi- 
tixnisteme  slöt  sig  till  huset  Orleans.  En  handfull  folk 
fins  dock  kvar  af  de  tre  liljornas  trognaste  anhängare.  De 
bestrida  grefven  af  Paris  arfvet  efter  „Henrik  V"  och  för- 
klara att,  enligt  de  franska  konungames  gamla  successions- 
ordning, den  legitima  monarkin  kan  återupprättas  endast 
genom  en  Bourbon  af  Anjou;  de  uppställa  som  kandidat 
don  Juan  af  Spanien,  fader  till  pretendenten  don  Carlos. 
„De  hvite"  ega  äfven  en  egen  tidning  Journal  de  Paris, 
tidigare  orleanistisk,  inköpt  1882  af  deras  ledare  vicomte 
d^Andicjué.  Tidningen,  som  för  öfrigt  är  nästan  utan  pu- 
blik, väckte  för  ett  ögon^ck  uppmärksamhet  fjol  våras, 
genom  att  i  ytterst  skarpa  ordalag  angripa  de  orlean- 
ske  prinsame  samma  dag  de  blefvo  fördrl&ia. 

Det  orleanistiska  partiet  var  ursprungligen  liberalt, 
men  fusionen  har  gifvit  det  ett  starkt  tillskott  af  hög  kon- 

Finsk  tidskrift,  1887,  U.  3 


34  PARI8BBPEE88BNB   GRUPPERING 


servatisxn,  och  partiet  i  sin  helhet  har  gjort  en  betydlig 
omsvängning  till  höger.  Ytterst  på  detta  håll  stå  de 
ultramontana  bladen,  nu  som  1876  till  antalet  tre.  I  stäl- 
let för  rUnion  har  trädt  la  Défense,  grundlagd  1876  på 
initiativ  Af  biskop  Dupanloup;  de  båda  andra,  le  Monde 
och  VVnivers,  kvarstodo  fortfarande,  den  senare  med  be- 
tydligt minskadt  anseende,  sedan  den  förlorat  sin  talangs 
fulle  redaktör  Louis  Veuillot.  Alla  tre  räkna  sin  publik 
till  största  delen  bland  prester  och  munkar;  deras  infly- 
tande är  derutöfver  ytterst  ringa.  Ett  gammalt  legitimi- 
stiskt  blad,  som  äfven  det  numera  hyllar  Orleans,  är  Gazétte 
de  France,  Frankrikes  äldsta  tidning,  grundlagd  1630.  De 
orleanistiska  blad,  hvilka  stå  partiets  ledande  kretsar  nära 
och  mottaga  inspirationer  derifrån,  äro  le  Soleil,  som  för- 
träffligt redigeras  af  den  bepröfvade  tidningsmannen  och 
politikern  Edouard  Hervé,  prinsames  gamle  rådgifvare  och 
nyligen  invald  ledatnot  i  Franska  akademin,  och  le  Gaulois, 
hvars  direktör  är  den  kände  Arthur  Meyer.  Le  Q-anlois 
har  en  stor  spridning,  är  ett  af  de  mest  lästa  boulevard- 
bladen och  täflar  i  detta  afseende  liksom  i  många  andra 
med  Figaro.  De  konservatives  relativt  stora  framgång  vid 
de  senaste  valen  tillskrifves  till  stor  del  le  ö-aulois'  ener- 
giska fälttåg.  Andra  orleanistiska  blad  äro  fe  Frangais, 
hertigens  af  Broglie  organ,  hvilket  1877  hade  sin  glans- 
period, och  le  Moniteur  Universel,  hvilken  sjelf  rubricerar 
sin  ståndpunkt  som  „centre  droit  liberal".  Bägge  hafva 
numera  mycket  liten  spridning  och  mycket  litet  inflytande. 
„Utom  all  kategori"  står  den  i  hela  verlden  kända 
le  FigarOj  hvars  hufvudredaktör  efter  grundläggarens,  Ville- 
messanfs  död  är  Francis  Magnard.  Sina  konservativa  ten- 
denser underordnar  Figaro  alltid  under  spekulationen  och 
skandalen.  Hvarje  rad  på  den  första  sidan  likaväl  som  på 
den  sista  står  att  köpa.  Den  är  utmärkt  redigerad;  flere 
af  Paris  bästa  förmågor  lemna  bidrag  till  Figaro.  Albert 
Wolff,  Albert  Delpit,  Philippe  Öille,  Albert  Millaud,  Emile 
Blovet  signera  dess  krönikor.  Auguste  Vitu  handhar  den 
dramatiska  kritiken,  Alphonse  Daudet,  Q-.  Ohnet,  André 
Theuriet,  Jules  Claretie  m.  fl.  skrifva  dess  följetong.  Också 
är  dess  upplaga  mycket  stor,  den  uppgår  i  medeltal  till 
80,000  exemplar  för  dag. 


J  POLITISKT  AFSEENDE. 35 

En  märklig  förändring  sedan  1876  är  det  starka  till- 
bakagåendet hos  den  bonapartistiska  pressen.  I  stället  för 
sju  stora  pressorgan,  som  då  förde  partiets  talan,  finnas  nu 
ej  mera  än  tre.  Och  alla  dessa  representera  dessutom  olika 
meningar,  så  att  en  ytterst  häftig  polemik  dem  emellan 
icke  är  något  ovanligt.  Paul  de  Cassagnac  har  ifrigt  ar- 
betat för  en  förening  af  alla  rojalistiska  och  imperialistiska 
element;  dervid  har  han  icke  kunnat  undgå  att  glida 
mot  orleanismen.  Han  blef  derför  senaste  vinter  afsatt 
från  redaktörskapet  i  le  Pays,  hvilken  han  länge  redigerat, 
och  grundlade  då  en  ny  tidning  VÄutorité.  Le  Pays,  hvil- 
ken försvarar  prins  Victors  intressen,  redigeras  nu  af  Eo- 
bert  Mitchell;  la  Patrie  inspireras  af  prits  Napoleon. 

En  lämplig  öfvergång  till  den  republikanska  pressen 
bildar  tidningen  le  Matin.  Denna,  hvilken  uteslutande  är 
en  affärsspekulation  och  lär  egas  af  New  York  Heralds 
utgifvare  G-ordon  Bennett,  innehåller  nämligen  ledande  ar- 
tiklar af  politici  från  alla  de  olika  lägren.  I  dess  första 
nummer  ingingo  „leaders"  af  E.  Aréne,  Paul  de  Cassagnac, 
Comély  och  Jules  Vallés,  representerande  opportunismen, 
imperialismen,  rojalismen  och  den  revolutionära  radikalis- 
men. Sedan  Jules  Vallés  aflidit  hafva  flere  andra  publi- 
cister lemnat  bidrag  till  le  Matin.  Frankrikes  för  närva- 
rande måhända  störste  stilist,  Jules  Simon,  skrifver  der 
engång  i  veckan  sina  dräpande  filippiker  mot  den  nutida 
republiken,  Aurélien  SchoU  sina  makalöst  kvicka  krönikor, 
Hane  förfäktar  det  gamla  Gambettistiska  partiets  åsigter 
o.  s.  v.  I  motsats  till  större  delen  af  pariserpressen  egnar 
le  Matin  en  mycket  stor  uppmärksamhet  åt  utlandets  för- 
hållanden. Ehuru  blott  tre  år  gammalt,  har  bladet  också 
redan  erhållit  en  stor  spridning. 

Inom  det  republikanska  partiet  särskilde  E.  Castrén 
fyra  hufvudgrupper,  företrädda  af  egna  pressorgan;  den 
vänstra  centern  med  Journal  des  Déhats  och  le  Temjps,  den 
republikanska  venstern,  hvars  ledare  var  Jules  Simon  och 
hvars  organ  voro  le  Siécle  och  le  XIX  Siécle,  den  egentliga 
venstern  med  Gambetta  som  chef  och  la  Bépublique  Frän- 
^aise  som  förnämsta  tidning,  samt  den  radikala  flygeln  med 
le  Happel.  Stora  omgestaltningar  hafva  inträffat  äfven  på 
detta  håll.    En  af  grupperna,  den  republikanska  venstern. 


36  PABISEBPBESSENS    OBUPPEBINa  

är  totalt  försvunnen;  Jules  Simon  är  vorden  högerman. 
Då  Mac  Mahon  den  16  maj  1877.  på  ett  nästan  brutalt  sätt 
afskedade  ministerpresidenten  Jules  Simon  och  företog  sitt 
försök  till  statskupp,  stod  hela  det  republikanska  partiet 
som  en  man  bakom  Jules  Simon;  1886  var  han  en  af  de 
uppvaktande  —  och  den  icke  minst  uppmärksammade  — 
på  den  stora  mottagning  hos  grefven  af  Paris,  hvilken  gaf 
anledning  till  prinsarnes  landsförvisning.  Le  Siécle,  som 
sjunkit  ned  till  ett  blad  af  andra  ordningen,  tillhör  numera 
opportunismen;  le  XIX  Siécle,  som  efter  Abouts  död  lika- 
ledes förlorat  nästan  allt  inflytande,  var  moderat-republi- 
kanskt,  tills  det  senaste  vår  inköptes  af  Portalis,  som 
gjort  det  till  ett  ^rgan  för  den  yttersta  venstern. 

Den  venstra  centern  fins  visserligen  kvar  som  en  po- 
litisk fraktion,  men  den  eger  representanter  blott  i  sena- 
ten, sedan  vid  de  senaste  valen  till  deputeradekammaren  så- 
väl ledaren,  den  glänsande  talaren  Ribot,  som  öfrige  kan- 
didater föUo  igenom.  Den  räknar  sina  flesta  anhängare 
inom  den  högre  bankverlden  och  administrationen.  Grrup- 
pen  har,  ju  mer  utvecklingen  gått  åt  venster,  antagit  en 
allt  mera  monarkisk  pregel;  i  de  flesta  frågor  rösta  dess 
medlemmar  med  högern.  Dess  organ  är  fortfarande  Jour- 
nal des  Débats,  en  af  de  mest  innehållsrika  tidningar  som 
öfverhufvud  finnas.  Dess  hufvudredaktör  är  som  bekant 
John  Lemoinne  och  bland  dess  medarbetare  finnas  män 
sådana  som  Leon  Say,  Ernest  Renan,  H.  Taine,  J.  J.  Weiss. 
1  Paris  är  Journal  des  Débats  ganska  litet  läst,  men  åtnju- 
ter deremot  i  utlandet  ett  så  mycket  större  anseende.  Le 
Temps,  hvilken  för  tio  år  sedan  ansågs  tillhöra  venstra  cen- 
tern, kan  icke  numera  räknas  dit.  Den  hyllar  visserligen 
fortfarande  moderata  åsigter,  men  står  närmare  opportu- 
nismens högra  flygel.  I  likhet  med  ^Débats"  är  Temps  en 
af  pariserpressens  prydnader,  i  motsats  till  denna  är  den 
mycket  läst  äfven  i  Paris.  I  frågor  rörande  utrikespolitiken 
anses  denna  tidning  ofta  mottaga  meddelanden  från  de 
ledande  kretsarna.  Dess  redaktör  en  chef  är  senatorn 
Adrien  Hébrard.  Dess  teaterkritiker  skrifvas  af  Sarcey. 
Senaste  år  inköpte  Leon  Say  en  liten  tidning  med  stor 
spridning  „la  petite  Républiq^ue  fran9aise",  hvilken  dittills 
redigerats    i    opportunistisk  anda.     Venstra  centern  tyckes 


1   POLITISKT   APSEENDE.  37 

sålunda  vilja  försöka  göra  propaganda  för  sina  åsigter  i 
vidare  kretsar. 

Den  gamla  venstérns  främsta  språkrör  är  fortfarande 
la  BépvMique  Frangaise,  G-ambettas  förra  tidning.  Dess 
hufvudredaktör  är  Joseph  Eeinach,  Q-ambettas  f.  d.  sekre- 
terare; till  dess  politiska  medarbetare  höra  ledarene  för 
det  nuvarande  opportunistiska  partiet.  I  samma  riktning 
gå  vidare  tre  tidningar:  Paris,  Mot  d'Ordre  och  Echo  de 
Paris.  Här  kunna  vi  upptaga  några  republikanska  tidnin- 
gar af  moderat  hållning,  hvilka  icke  kunna  sägas  omfatta 
någon  af  de  nu  existerande  parlamentariska  gruppemas 
program.  Vi  nämna  främst  U  Petit  Journal,  antagligen 
jordens  mest  spridda  tidning.  Den  utgick  1876  i  350,000 
exemplar,  nu  stiger  upplagan  till  '925,000.  Orsakerna  till 
dess  exempellösa  framgång  böra  väl  sökas  i  dess  prisbillig- 
het, men  derjemte  såväl  i  dess  storartade  annonsering,  som 
i  dess  spännande  romaner;  den  innehåller  nämligen  alltid 
två  oerhördt  långa  romaner,  så  afpassade,  att  den  ena 
städse  kommer  till  den  mest  spännande  situationen,  då  den 
andra  hunnit  till  upplösningen.  Bland  andra  moderata  tid- 
ningar anteckna  vi  la  Liberté,  som  i  tiden  hade  inflytande 
så  länge  Isaao  Pereire  inspirerade  den,  la  Paix,  Elyséepa- 
latsets  organ,  le  Soir,  Figaros  rival  Gil  Blås,  till  hvilken 
Gruy  de  Maupassant,  Catullö'  Mendés,  L.  Ulbach,  Armand 
Silvestre  och  andra  lemna  bidrag.  Mellan  opportunisteme 
och  de  radikale  står  la  France,  grundlagd  af  Emile  de  Gi- 
rardin.  La  France  anses  närmast  inspirerad  af  före  detta  kon- 
seljpresidenten Freycinet.  Den  är  för  öfrigt  de  franske 
chauvinistemes  organ  par  préference  och  plägar  tid  efter 
annan  öfverraska  verlden  med  do  vildaste  sensationshistorier. 

Det  enda  allvarliga  radikala  organet  år  1876  var  le  Bap- 
pel,  medan  VÉvenément  då  som  nu  var  radikalismens  Figaro; 
nu  eger  den  yttersta  venstern  flere  stora  blad.  Främst  i 
betydelse  står  la  Justice,  Detta  blad  grundades  1880  af 
Clémenceau,  yttersta  venstems  ledare,  och  dirigeras  fort- 
farande af  hononi.  Dess  hufvudredaktör  är  deputeraden 
Camille  Pelletan,  den  bekante  rapportören  i  Tonkinfrågan. 
>Ied  den  täflar  i  betydelse  le  Sådical,  liksom  dess  ena  re- 
daktör, Sigismond  Lacroix,  en  polsk  emigrart,  är  Clémen- 
ceans   rival.    Ett   annat   organ  för  yttersta  venstern  är  la 


38  PARISERPRESSENS    GHUPPEEINa 


Nation,  som  dirigeras  af  den  unge  deputeraden  Camille 
Dreyfus.  Le  Bappel,  hvars  redaktör  en  chef  fortfarande  är 
A.  Vacquerie,  är  något  mera  sjelf ständig;  sålunda  skilde 
den  sig  i  frågan  om  prinsarnes  utvisning  från  den  öfriga 
radikala  pressen.  Dess  åsigter  motsvara  ungefärligen  den 
radikala  vensfcems,  hvilken  står  mellan  opportunisterne  och 
den  yttersta  venstern.  Le  itappels  glänsande  stil  och  spi- 
rituela  framställning,  liksom  dess  varma  deltagande  för 
alla  stora  frågor,  göra  den  fortfarande  till  en  prydnad  för 
den  franska  pressen.  Senaste  år  vann  yttersta  venstern  en 
ny  förstärkning  i  le  Voltaire,  som  tidigare  redigerats  i 
opportunistisk  anda  af  Ranc  och  Paul  Bert,  och  le  XIX 
Siecle..  Den  bland  de  radikala,  tidningarna  i  litet  format, 
som  har  den  största  spridningen,  är  la  Lanterne,  hvars 
framgång  daterar  sig  från  en  serie  artiklar  af  den  kände 
nationalekonomen  Yves  Guyot. 

Men,  såsom  Rochefort  sjelf  engång  skref :  man  kan 
tillhöra  „la  gauche  extreme'*  och .  likväl  ej  vara  „extrénie 
gauche".  Den  yttersta  venstern  är  längesedan  öfverflyglad. 
Henri  Rochefort  uppsatte  efter  sin  återkomst  från  Nya 
Kaledonien  V Intransigeant,  hvilken  en  tid  tycktes  vackla 
mellan  den  Clémenceauska  gruppen  och  de  revolutionära, 
me)i  numera  med  hull  och  hår  Öfvergått  till  de  senare,  ocli 
delar  med  Cri  du  Feuple,  redigerad  a,f  ett  fruntimmer,  Mirne 
Séverine,  äran  af  att  i  pressen  föra  frondmännens  talan. 
Årsbarn  med  Cri  du  Peuple  (1882)  och  af  samma  anda  äro 
la  France  lihre  och  la  Bastille,  af  hvilka  dock  ingendera 
har  någon  större  spridning. 

R.  Castrén  slutade  sin  artikelserie  med  en. hänvisning 
till  den  sansadt  republikanska  pressens  gtora  öfverlägsen- 
het  både  i  kvantitativt  och  kvalitativt,  afeeende  framom 
representanterne  för  alla  öfriga  meningsgrupper  inom  den 
parisiska  tidningsverlden.  Sedan  dess .  har  den  radikala 
pressen  tagit  fart  så,  som  man  då  icke -.kunde  ana.  Decen- 
niet 1876 — 1886  kan  karakteriseras  som  en  oafbruten  rörelse 
mot  venster.  Det  politiska  inflytandet^  tyngdpunkt,  som 
1876  befann  sig  öfver  Débats  och  Temps,  sväfvar  nu  mel- 
lan République  Franpaise  och  Justice.  Djet  var  för  Frank- 
rikes hela  politiska  utveckling  en  oersättlig  förlust  att 
Q-ambetta  i  förtid  rycktes  undan;  republiken  hade  väl  haft 


I  POLITISKT  APSEENDE. 39 

behof  af  hans  kraftiga  arm.  Af  epigoneme  har  blott  Ferry 
lyckats  gifva  någon  stabilitet  åt  regeringen,  och  med  den 
nuvarande  deputeradekammaren  är  hans  ledning  omöjlig. 
De  radikale,  ehuru  utgörande  en  absolut  minoritet  af  hela 
det  republikanska  partiet,  äro  dock  starka  nog  att  i  för- 
bund med  högern  störta  alla.  ministerer,  som  med  kraft 
ville  vända  sig  mot  de  intransigente  v-are  sig  i  konservativ 
eller  radikal  riktning.  Endast  én  upplösning  af  kammaren 
tyckes  kunna  bringa  någon  klarhet  i  ställningen.  Det 
sista  skedet  i  den  tredje  republikens^iiiatoria  är  tydligen 
icke  äimu  kommet^  Skall  det  lyckas  republiken  att  bliiva 
beståndande,  eller  skall  radikalismen  med  sina  hotande  vå- 
gor bryta  alla  fördämningar  och  genom  sina  öfverdrifter 
trammana  en  monarkiak  restauration? 

Edv.  Ohmljerg. 


Brokiga  bilder  från  östra  Finland. 

VII. 

Vid  gränsen. 

En  septemberdag,  då  solvärmen-  förgäfves  bjöd  till  att 
öfvertyga  mig  om  att  hösten  änuu  ej  var  inne,  dref  jag 
längst  borta  i  Östra  Finland.  Solen  gjorde  sitt  bästa,  göt 
öf\rer  tallarnas  krpnor  ett  varmt,  gult  sken  och  lät  barken 
pi  de  raka  stammarna  lysa  i  tegelrödt,  men  förgäfves.  Ky- 
lan hade  redan  bitit  sig  fast  i  jotden.  Den  låg  på  luröf- 
verallt,  dit  solens  strålar  ej  direkt  trängde  in,  än  i  skyddet 
af  ett  Täldigt  rullstensblock,  än  i  skuggan  ^f  en  ravin;  och 
det  behöfdes  blott  ett  moln,  som  för  några  flyktiga  minuter 
dolde  solskifvaa,  dämpande  dess  lyskraft^  och  se,  lömskt  kröp 
kylan  fram  ur  sina  gömslen  o<$h  lät  känna  att  sommarens 
saga  snart  var  slut.  Jag  tog  ut  stegen  för  att  hinna  undan 
aftonkylan.  Min  väg  förde  mig  ned  mot  en  bäck;  öfver 
bäcken  var  slagen  en  bro,  hvars  halfva  lock  var  iförfallet, 
medan  den  andra  hälften  var  i  godt  stånd,  halfva  räcket 
var  ruttet,  resten  prydligt  målad  i  rödfärg.    Landsvägen, 


40  BBOKIGA   BILDER 


som  norr  om  bron  var  h&rd  som  en  chanssé,  var  söder  om 
den  gropig,  utan  diken  ocli  djupt  inskuren  af  rännilar. 
Jag  stod  Md  gränsen  af  mitt  fädernesland:  ett  steg  till, 
och  jag  var  i  Byssland.  Jag  följde  den  imaginära  linie  åt,. 
som  öfver  bäckens  böljor  oob  mellan  furomas  stammar  de- 
lade den  djupa  tysta  skogen  mellan  tvenne  folk,  och  visst 
tyckte  jag.  att  näckrosen  var  hvitare,  att  ormbunken  var 
m§ra  praktfull,  att  solen  sken  varmare  öfver  tallamas  krö- 
nen norr  om  denna  osynliga  linie,  än  der  borta  i  det  främ- 
ma^ide  landet.  Eom  hit  du,  som  förkättrar  den  urgamla, 
vesterländska  bildningen  i  vårt  land,  du  som  predikar  om 
ljuset  från  österländen:  se  denna  nejd^  är  det  icke  samma 
sandmassa,  samma  skog,  samma  magra  svedar  norr  ock 
söder  om  detta  geometriska  begrepp,  denna  osynliga  linie,^ 
som  ringlar  fram  genom  ljungen,  ännu  mer,  det  är  samma 
folk,  som  bor  på  hvar  sin  sida  om  gränsen,  samma  språk 
der  talas,  samma  tro,  som  besjälar  det,  och  dock,  hvem 
helst  som  kommer  hit,  icke  behöfver  han  se  den  svart-hvit- 
gula  tullbommen  för  att  veta  att  han  söder  om  den  är  i  ett 
annat  land. 


Då  i  den  första  finska  by  jag  påträffade  ej  fans  något 
gästgifveri,  gick  jag,  efter  att  ha  parlamenterat  med  en  rysk 
tulltjensteman,  öfver  gränsen  till  närmaste  hartschewna,  det 
är  härberge,  rättare  krog.  Tvenne  smutsiga  rum  innanför 
hvarandra  utgjorde  hela  lägenheten,  och  i  båda  herskade 
en  gemen  lukt  af  tobak,  smorläder  och  sprit.  Längst  borta 
i  skänkrummet  tronade  en  gudabild  öfver  en  hylla  fall  med 
såpgröna  finkelfiaskon  Krogen  hölls  af  en  finsk  finne,  en 
plussig)  fet  karelare.  De  stränga  lagarna  mot  bränvinet^ 
som  på  senare  tiden  tillämpats  i  vårt  land,  ha  vid  gränsen 
framkallat  egendomliga  förhållanden.  Ett  stenkast  derifrån 
flöda  nämUgen  bränvins-strömmama  utaxL  hejd.  Hit  vall- 
färdar  folk  från  hela  omnejden.  Det  bränvin  msm  icke  vå- 
gar lurendreja  in,  det  dricker  man  upp.  Från  orter  40  å 
50  verst  från  gränsen  kommer  folk  hit  .med  både  häst  och 
kärra  och  stappla  ofta  hem  till  fots,  sedan  både  ök  och  åk- 
don drunknat  i  bränvinsfloden.  När  klockan  slagit  tio,  föstes 
gästerna   ut,   rummet   vädrades^   halm  breddes    på  tvenne 


FRÅN  ÖSTRA   FINLAND. 41 

bord,  en  fell  apterades  till  dyna;  det  var  min  sofplats,  ty 
jag  knndei  ej  förmå  mig  att  intaga  värdens  fållbänk.  Jag 
bjöd  min  värd  godnatt,  men  knnde  ioke  underlåta  att  i  förbi- 
gående säga  åt  honom:  Huru  kan  ni,  en  gammal  välbergad 
man,  idka  en  kandtering,  som  störtar  hundrade  af  edra  egna 
landsmän  i  f(k*derfvet?  ' 

—  Hm,  hm,  sade  Israel  Wanhala,  så  hette  han,  derom 
vore  mycket  att  säga.  Har  ni  hört  om  Luostasaari  dona- 
tionsgods,  om  dess  forne  herrar,  den  Scheumanska  slägten? 
Nej!  Vill  ni  höra  om  den  saken,  herre,  i^å  får  ni  svar  på 
frågan,  huru  jag  bléf  krögare. 

Och  utan  att  invänta  mitt  medgifvande,  satte  sig  den 
gamle  ned  på  en  bräcklig  stol  och  började  sin  berättelse. 
Det  enda  talgljuset  i  rummet  belyste  hans  fårade,  kloka, 
men  hårda  anlete,  som  omslöts  af  ett  kort  krusigt  skägg; 
till  fond  hade  ham  ett  stycke  af  den  trasiga,  rökblå  tapeten 
och  ett  förskräckligt  porträtt  af  Hajis  Majestät.  Der  han  satt 
i  sin  långa  mörka  rock,  skuren  efter  landsens  sed,  med 
de  feta  fingrarna  tummande  om  sin  pipa,  var  sextioåringen 
en  fullt  t3rpisk  bild  af  sin  omnejds  befolkning.  Jag  kan 
icke  lägga  mina  oi'd  så  vältaligt,  så  enkelt  och  naturligt 
som  en  karelsk  bonde;  jag  måste  derför  på  mitt  sätt  be- 
rätta huru  gamle  Israel  blef  krögare. 


Han  hette  Scheuman,  var  egentligen  tysk  från  Estland, 
af  låg  börd,  en  arbetsam  grofhuggare,  men  hård  och  grym. 
Om  den  sandblandade  jordmånen  å  det  donationsgods,  som 
himmeln  vete  på  hvilka  vägar  kommit  i  hans  händer,  icke 
gaf  någon  synnerlig  lön  för  hans  möda  och  arbetsamhet, 
lemnade  deremot  dönationsböndemas  belägenhet  ett  osökt 
tillvälla  att  utbilda  h^uis  tvenne  andra  här  ofvan  nämda 
egenskaper.  I  synnerhet  förbittrades  hans  sinn/B,  sedan  hans 
hustru,  af  en  finsk  tjenstemannaslägt,  bäddats  ned  i  den 
sista  hvilan  och  hans  tvänne  söner,  utan  att  ha  slutat  sin 
kursy  ^ändts  hem  från  en  rysk  junkarskola.  Otaliga  voro 
slitningarna  mellan  honom  och  hans  underhafvande,  rätte* 
gångar,  ja  till  och  med  slagsmål  förekommo  understundom. 
Bönderna  egde  sin  jord  sedan  urminnes  tider  som  fädemearf, 
och  med   otrolig  seghet  underkastade  de  sig  alla  möjliga 


42  BROKIGA  BILDBB 


lidanden,  hellre  än  de,  såsom  Soheuman  det  önskade,  upp* 
gjorde  arrendekontrakt  med  donatipnsherreu.  Denne  var 
vilUg  att  dela  den  gemensamma  jorden  i  olika  lotter, 
och  för  en  billig  afgift  arrendera  bort  den  åt  familje- 
fäderna i  byn,  men  bönderna  nekade  ensttodigt.  De  re- 
sonnerade  som  så :  vi  vilja  ej  arrendera  hvad  som  obestrid- 
ligen, tillhör  oss.  Ett  arrendekont^^akt;  kan  brytas,  och  upp- 
sägas, och  då  gäller  det  att  gå  från  gård  och  gnmd. 

Det  var  egentligen  Israel  Wanhala,  i  sin  ungdom  en 
rask,  envis  karelare,  utrustad  med  en  stor  portion  af  hvad 
man  kallar  bondförstånd,  som  bildade  kärnan  i  motståndet. 
Han  styrkte  de  vacklande,  förde  byns  talan  och  tog  med 
bred  rygg  och  lugn  själ  emot  både  ovett  och  smicker  af 
feodalherren  och  hans  söner,  räfungame,  som  de  benämdes 
för  sitt  långa  röda  hår.  Den  dolska  striden  mellan  öfver- 
och  underklass  fördes  på  Uf  och  död.  Om  elden  en  stor- 
mig höstnatt  kom  lös  i  färfälla^  och  brände  vinterfodret 
och  den  ulliga  hjorden,  nog  visste  Scheuman  och  hans  räf- 
ungar  att  det  icke  var  ett  olycksfall,  utan  att  elden  anlagts. 
Om  räfungame  en  månljus  höstnatt  i  smyg  fälde  en  elg- 
oxe,  som  betade  i  videdungen,  alltid  fick  länsmannen  veta 
det,  och  alltid  fans  någon  af  godsets  und^rhafvande,  som 
kunde  vittna  i  målet.  Å  andra  sidan,  om  Israel  Wanhalas 
råg  hvitnade  till  skörd  eller  om  vårsolen  ljummat  upp  jor- 
den så  att  den  just  var  lämplig  att  taga  emot  komsåd- 
den  —  just  då  behöfde  godsherren  hans  hästar  och  hans 
armar;  och  fOr  donationsbonden  gälde  lagen:  först  herren, 
sedan  du  sjelf. 

Der  fans  emellertid  en  mäktig  medhjelpare  på  feodal- 
herrens sida,  som  till  slut  i  den  ojemna  striden  skulle  ha 
totalt  krossa  bondepartiet,  och  det  var  bränvinspannan. 
Man  lefde  ännu  i  husbehofsbränningens  gyllene  tider,  men 
just  då  kampen  var  som,  bittrast,  kom  hjelpen;  d^t  var  den 
nya  bränvinsförfattningen.  Scheuman  måste  fömagla  sina 
pannor,  bränvinet  blef  konixaband,  och  den  ström,  som 
bragt  donationsherren  guld  och  ^Israels'*  folk  elände,,  blef 
dämd.  Striden,  som  redan  såg  ut  att  bUfva  en  seger  för 
feodalväldet,  blef  nu  oafgjord.  Den  hade  måhända  stått  och 
vägt  äimu  en  mansålder^  om  icke  en  fullkomligt  opåräknad 
omständighet   kommit   emellan    och   länkat  striden,  in  på 


FRÅN  ÖSTRA  JFINLAND. 43 

andra  banor.    Det  var  naturligtvis  en  vacker  flicka,  "Wan- 
halas  dotter  Lena. 

En  het  sommardag  voro  räfangame  ute  på  myren 
for  att  jaga  beckasiner.  På  mtyren  vandrade  Lena  och  plok- 
kade  hjortron.  Hon-,  hade  skörtat  upp. kjortel  och  lintyg, 
så  att  de  hvita  vådorna  lyste  mellan  rosmarinens  bruna 
stjelkar»  halsdu^:en  hade  glidit  ned  på  axlama  och  blottade 
en  rund  hals  och  en  hvit  nacke.  Ifrån  den  dagen  lemnade 
räfangame  beckasiner  och  elgar  i  fred:  de  spände  efter 
fader  Israels  gyllene  höna* 

Nu  tog  Israels  tålamod,  slut,  desto  hellre  som  han 
tyckte  sig  märka  att  hans  vackra  höna  icke  fann  räfungarnes 
besök  oangenäma»  Han  uppgaf  strideii  och  sålde  till  sina 
likars  harm  och  be^röfvelse  sitt  gods*  Han  tog  sitt  enda 
bam,  sin  Lena,  med  sig,  flyttade  öfver  gränsen,  hyrde  en 
stuga  närmast  tullbommen  och  satte  upp  en  enrisbuske 
vid  dörren:  det  var  skylten  för  en  krog. 

Israel  hade  varit  bister  och  dyster  hela  denna  tid,  och 
man  hade  icke  sett  honom  förnöjd  förr  än  en  vacker  höst- 
dag, då  räfungame  kommo  ridande  i  galopp  till  krogen. 
Ett  elakt  löje  lyste  öfver  hans.  sluga  anlete;  det  såg  ut 
som  om  han  väntat  på.  dem.  När  räfungame  kommo  in  i 
den  lilla,  smutsiga  krogsalen  och  med  sina  ridspön .  slogo 
dammet  från  de  blanka  högskaftade  stöflama,  stod  Lena  i 
sin  skönaste  färing  bakom  disken  mot  en  fond  af  gröna 
finkelöaskor  och  eldröda  papyrossbundtar*  Öl,  rom  och 
bränvin  togs  fram;  glädjen  blef  allt  mer  och  mer  högljudd. 
Bäfungam0s  breda  anleten  lyste  i  kannosin  och  deras 
tjocka  läppar  apandes  ut  af  skrattet.  Lena  tycktes  de  båda 
unga  männen  aUt  skönare,  men  fader  Wanhala,  så  sorglös 
han  än  förefpU,  höll  skarp  utkik,  och  när  räfungame  blefvo 
alltför  närgångna,  $kickade  han  sin  gyllene  höna  till  grannas. 
Från  denna  da^  blef  der  ett  lif.  i  krogen.  Käfun^me 
drogo  med  sig  alla  odugliga  lanxitjunkare,  alla  nejdens 
Taugenichts,  och  afton  efter  afton  kom  gamle  Scheuman 
förbittrad  till  krogen  för  att  söka  sina  söner,  som  han 
städse  fann  mer  eller  mindre  druckna.  När  den  gamle  feo- 
dalherrn  och  bonden  möttes,  vexlade  de  hotfulla  blickar  och 
hotfulla  åtbörder,  men  nu  log  segern  mot  Wanhala.  Brän- 
vinet,  som  han  köpt  i  rubel  och  kopek,  som  han  blandat  upp 


44  BROKIGA   BILDER 


med  vatten,  sålde  han  för  mark  och  penni.  Redan  der- 
igenom  hade  hans  kassakista  blifvit  betydligt  tung.  Jn 
strängare  bftnvinsförordningama  tillämpades  i  Finland,  dess 
större  blef  pilgrimsskaran  i  Israels  krog. 

Det  var  en  kall  vinterafton.  Itäfungame  sutto  med 
kort  och  rom  i  det  inre  krogrummet.  De  hade  vari€  ovan- 
ligt nyktra  och  betänksamma  i  afton,  ja  till  och  med  lugna. 
Då  det  led  mot  natten,  kom  gamle  Schenman  för  att,  som 
så  ofta  förut,  föra  dem  hem.  Insvept  i  sin  vargskinnspels, 
var  han  bister  att  skåda.  Israel  Wanhala  mötte  honom  i 
den  trånga  förstugan;  de  bytte  knappast  ett  ord,  det  var 
som  om  eld  och  krut  kommit  tillsammans.  Många  års  hat 
brast  plötsligt  ut  i  ljusan  låga.  Den  tyska  vargen  högg 
ett  tag  i  den  finske  björnen,  och  der  kämpades  i  den  mörka 
förstugan  en  kort,  men  het  strid.  Vargen  rullade  ned  från 
trappan  och  lomade  af  hem.  Men  medan  striden  kämpades 
ut  mellan  björn  och  varg,  hade  den  ena  räf ungen  brutit 
sig  in  i  fader  Wanhalas  hönsbur,  och  nu  var  hans  lilla 
gyllne  fogel  borta.  Brodern  satt  tyst  med  hakan  lutad 
mot  handen  och  blickade  dystert  framför  sig.  Han  såg 
huru  röken  ringlade  upp  ur  pipan.  Han  tyckte  sig  ge- 
nom de  fantastiska  blåaktiga  rökmolnen  se  ett  vinterligt 
landskap:  stjemhimmeln  gnistrade,  norrskenet  flammade, 
snön  knarrade,  blåbleka  skuggor  föllo  öfvér  skogsstigen, 
och  mellan  de  snöhöljda  granamas  stammar  ilade  i  vild 
flykt  en  räfunge,  som  stulit  en  liten  hvit  höna.  Nu  tog 
skogen  slut;  der  bakom  vcur  en  vid  horisont  Ofver  frusen 
sjö,  och  der  längst  borta  i  köld  och  snö,  i  vintemattens 
mörker  försvann  den  sista  skymten  af  den  röda  räfven 
och  hans  byte.  Nordanvinden  svepte  kaU  öfver  sjön,  och 
den  kvarbMna  räfungen  frös  ända  till  hjertroten;  den 
hade  försvunnit,  hans  korta  dröm  om  kärlekslycka.  Han 
drog  en  tung  suck,  skakade  askan  ur  pipan  och  steg  upp 
för  att  gå.  I  det  samma  kom  Wanhala  in.  Han  såg  sig 
omkring  efter  sin  jänta;  hon  var  borta.  Ursinnig  af  vrede 
och  smärta  högg  han  ett  tag  öfver  räfungens  nacke,  och  i 
nästa  mimit  låg  denne  sprattlande  i  snödrifvan.  Men  Israel 
gick  in  i  krogen,  slog  dörren  igen,  sjönk  ned  öfver  disken 
der  så  mången  fyllbult  kroknat,  och  tårar,  bittra  som  mal- 
örtsbränvin,  runno  ur  hans  rödsprängda  ögon. 


FRÅN  ÖSTRA  FINLAND.  45 

Men  räfdugen  steg  upp,  skakade  snön  ifrån  sig  och 
började  långsamt  att  vandra  mot  hemmet.  Yid  tullbommen 
snafvade  han  öfver  något  tungt  och  mörkt,  som  låg  på  vä- 
gen. Det  var  en  menniska.  Folk  skyndade  till  från  alla 
håll.  En  kvinna  kom  sp^iftgfi^id^  öfver  gården  med  en  flam- 
mande perta.  Hon  lyste  öfver  det  bleka  ansigtet;  det  var 
den  gamle  tyske  vargen;  der  låg  han  rakt  under  tullbom- 
men; en  blodström  från  munnen  hade  färgat  snön  under 
honom  röd.  Han  var  död.  Det  blef  icke  ens  rättslig  un- 
dersökning om  dödsorsaken.  Den  finske  häradshöfdingen 
resolverade  att  godsägaren  Karl  Scheuman  blifivit  funnen 
död  inom  kejsardömet  Ryssland ;  den  ryske  starosten  i  gräns- 
byn svor  vid  alla.  sina  helgon  att  finska  infödingen,  väl- 
borne Karl  Karlovitsch  legat  stendöd  inom  storfurstendö- 
met  Finland. 

Så  slutades  den  bittra  striden  mellan  herren  till  Luosta- 
saari  donationsgods  och  håna  underhafvande.  Scheumans 
räfangar  voro  ruinerade,  och  egendomen  köptes  af  finska 
statsverket.  Bönderna  voro  ruinerade  äfven  de,  de  flesta 
bland  dem  hade  fastn^it  i  det  stora  spindelnätet,  St.  Peters- 
burg; de  förde  der  en  eländig  tillvara  som  formän  och 
istvoschikar.  Israel  Waahala,.  som  under  andra  förhållanden 
blifvit  en  prydnad  för  sitt  stånd,  satt  der  framför  mig,  gam- 
mal och  öfvergifven,  bruten,  .röd  och  plussig.  Och  jorden, 
denna  dyra.  finska  fosterjord,  den  låg  torr,  vanvårdad  och 
utsugen.  Mer  än  en  ny  generation  skall  komma  och  gå, 
innan  den  åter  hemtat  kraft- till  nya  skördar. 


Värden  hade .  slutat  sin  berättelse.  Talgljuset  hade 
brunnit  ut  och  flämtade  i  ljusstaken.  Han  stoppade  sin  breda 
tiunme  i  Ijustakspipen  och  strök  af  den  mot  stöfvelskaftet. 
God  natt !  sade  han,  och  innan  kort  låg  han  i  sin  fållbänk 
och  snarkade. 

Jao.  Ahren'berff. 


Talismanen  *) 

af  A.  Si  Fu«obkiBv 

från  ryskan 

af 

G.  Ä. 


jer,  hvar  evigt  hafvets  vatten 
tyst  mot  öde  klippor  slår, 
hvarest  mån'  i  dunkla  natten 
varmare  på  himmeln  går, 
och  i  Harems  Ijufva  gömma 
dagen  glömiöer  masulman,  — 
der  en  fé  med  blickar  ömma 
skänkte  mig  en  talisman. 

Och  hon  kyste  mig  och  sade: 
^G-öm  min  talisnian  och  mins: 
kärlek  i  din  hand  den  lade, 
hemlig  kraft  i  guldet  fins: 
Ej  från  sjukdom,  ej  från  döden, 
ej  i  storm,  i  vild  orkan, 
ej  i  striden,  ej  i  nöden 
rädda  kan  min  talisman. 

Österns  guld  och  rikedomar 
den  ej  skänka  skall  åt  dig, 
till  Profetens  helgedomar 
den  ej  leda  kan  din  stig; 
ej  till  vänner,  ej  till  bröder 
ifrån  sorglig  ocean, 
ej  till  älskad  Nord  från  Söder 
flyttar  dig  min  talisman. 


*)  Häntyder  på  en  ring,  som  af  grefvinnan  E.  K.  Vorontsoff 
skänktes  åt  Puschkin  och  hvilken  han  tillskref  kraften  af  en  talisman. 
Denna  ring  tog  Schukofisky  från  den  döde  poetens  finger;  denitill- 
hörde  sedermera  Turgeniefi' 


POESIEK.  47 


Men  om  falska  ögon  glöda, 
lockande  din  själ  till  sig, 
om  i  natten  läppar  röda 
utan  kärlek  kyssa  dig, 
då,  min  vän,  för  känslor  lömska, 
mot  förräderi  och  glömska 
och  för  hjertesår  den  kan 
skydda  dig,  min  talisman". 


Flyktingen 

af  Leriiiontoff. 
Kaukasisk  legend, 

från  ryskan 

af 

G,  A. 

larun  sprang  fortare  än  hinden, 
så  rädd  som  haren  flydde  han 
från  striden,  snabbare  än  vinden, 
der  det  tscherkess'ka  blodet  rann. 
Hans  fader  och  två  bröder  falla 
för  frihet  gladt,  med  svärd  i  hand, 
och  deras  hnfvu^n  ligga  kalla 
vid  oväns  fot  på  fältets  sand. 
Om  hämnd  det  röda  blodet  beder; 
Q-arun  har  glömt  sin  pligt,  så  dyr, 
förlorat  har  han  mod  och  heder, 
gevär  och  sabel  .  .  .  och  han  flyr. 

Men  dagen  skymmer,  hvita  bälten 

af  nattens  dimmor  täcka  fälten, 

och  hotfull,  svart  står  bergens  grupp; 

från  öster  öfver  nattlig  öken 

en  iskall  flägt  käns  ila  lätt, 

och  öfver  Islams  öde  slätt 

bak  höjderna  ur  moln  och  töcken 

lugnt  stiger  gyllne  månen  upp. 


48  FOESJEB. 


Af  ångest  trött,  af  törst  han  brinner, 
Lan  torkar  svett  och  blod  från  hyn; 
vid  månens  sken  till  slut  han  finner 
bland  klippor  grå  den  kära  byn. 
Han  smyger  sig  bland  murar  kända, 
allt  hvilar  lugnt  i  nattens  frid; 
af  bygdens  män  är  han  den  enda, 
som  kommit  hem  från  dagens  strid. 

Och  till  en  hydda  hän  han  hastar, 
der  svagt  sitt  sken  på  gatan  kastar 
en  eld,  som  vänligt  innebär 
att  gamle  värden  hemma  är. 
Med  hjertat  tungt  af  dämpad  tår 
Garun  skygg  öfver  tröskeln  går. 

Selim  var  förr  hans  gode  frände; 
den  gamle  strax  ej  honom  kände, 
ty  tärd  af  sjukdom,  matt  och  slö, 
höll  gubben  på  att  ensam  dö. 
„Stor  är  Allah!  Hans  englar  bära 
dig  skyddande,  —  till  seger  för 
han  dig,  att  lefva  till  vår  ära  .  .  . 
Hvad  nytt?"  den  gamle  sakta  spor'. 
Och  han  slog  upp  sin  blick  med  möda, 
men  hoppets  eld  i  den  sågs  glöda. 
Han  reste  sig,  hans  kämpablod 
i  dödens  stund  gaf  kraft  och  mod. 
—  „Två  dar  i  dalens  djup  vi  stridde. 
Min  fader  dog  med  ära  höljd; 
jag  ensam  bort  till  öknen  flydde, 
som  djuret  hetsad  och  förföljd. 
Med  fötter  blödande  och  brända 
af  hvassa  stenar,  gräs  och  snår, 
jag  följde  stigar  icke  kända 
i  vildsvins  och  i  vargars  spår. 
Man  öfverallt  ser  trupper  strömma, 
vårt  folk  förgås!  Förskjut  ej  mig! 
Och  vid  Profeten  svär  jag  dig 
att  till  min  graf  din  tjenst  ej  glömma". 


POESIEB» 49 

Då  gaf  den  döende  till  svar: 

„Q-å  bort! . .  Jag  vill  ej  skammen  skydda; 

för  fege  män  uti  min  hydda 

ej  tak,  ej  hägn,  ej  bröd  jag  har!" 

Med  själen  fyld  af  skammens  smärta 
han  hörde  gubbens  ord  till  slut 
och  steg  igen  med  brustet  hjerta 
ur  ogästvänlig  koja  ut. 
Han  till  en  annan  stuga  länder  — 
och  forna  dagars  flydda  dröm 
till  trötta  själen  plötsligt  sänder 
en  glödhet  kyss  så  Ijuf,  så  öm; 
en  stråle  utaf  kärleks  hopp 
i  slitna  hjertat  vaknar  opp. 
Han  tycker  sig  i  natten  skåda 
två  ögon,  som  blott  glädje  båda, 
en  blick  så  öm,  så  huld,  så  kär  .  .  . 
„Här",  säger  han,  y,jag  älskad  är, 
hon  natt  och  dag  på  mig  blott  tänker; 
en  fristad  lugn  mig  engeln  skänker'^. 

Han  vill  gå  in,  ty  natten  lider; 
då  hörs  en  sång  från  forna  tider 
i  kojan  ljuda,  skön  och  vek  — 
då  blef  G-arun  som  snö  så  blek. 

„Lugnt  skrider  månen 

på  himmelen  blå, 

och  krigaresonen 

till  striden  skall  gå. 

Han  laddar  sitt  blanka  gevär, 

och  jungfrun  hon  sjunger  så  här: 

—  Min  älskling,  var  modig, 

åt  ödet  förtro  dig; 

bed  böner  mot  öster, 

hör  samvetets  röster; 

var  trogen  vår  lära, 

och  glöm  ej  din  ära. 

Ty  den  som  af  Eder 

de  sina  förråder 
Finsk  tidskrift,  1887,  U.  4 


50  POESIER. 

skall  dö  utan  heder, 

hans  sår  skall  ej  sköljas  af  höstregnets  skur, 

hans  ben  ej  begrafvas  af  vildmarkens  djur, 

och  hans  skändliga  namn 

skall  i  bergen  ej  dö, 

honom  bort  från  sin  famn 

jagar  dalamas  mö". 

Med  hjessan  böjd  och  tankar  tunga 
Garun  i  hast  Mn  stället  går, 
och  då  och  då  på  bröstet  unga 
från  ögat  faller  tyst  en  tår. 
Men  der  af  storm  och  ålder  lutad, 
han  ser  sin  faders  hydda  stå, 
sin  dystra  vandring  ser  han  slutad, 
han  vill  gå  in,  han  bultar  på. 
Der  säkert  höjas  varma  böner 
för  honom,  hemmets  kära  skatt. 
En  gammal  moder  sina  söner 
från  striden  väntar  hem  i  natt. 
„Aok,  moder,  öppna!  Ömt  dig  beder 
din  yngste  son.    Från  blodigt  slag 
jag  oskadd  genom  ryska  leder 
har  kommit  hem*^. 

„Blott  du?« 

„Blott  jag«. 

—  „Hvar  är  din  far  och  dina  bröder?" 

—  „De  stupat,  moder,  sörj  dem  ej, 
de  bo  hos  englama  i  söder". 

—  „Du  hämnats  dem?" 

„Nej,  moder,  nej! 
Men  jag  sprang  bort  till  bergen  höga, 
jag  flög  till  dig  med  kvällens  vind, 
att  smeka  ditt  förgråtna  öga 
och  torka  tåren  från  din  kind". 

„Tyst,  kättare!  kom  mig  ej  nära, 
har  du  ej  kunnat  dö  med  ära, 
lef  ensam  då.    Bort  härifrån! 


POESIER.  51 


Jag  med  din  skam  på  åldrig  panna 
ej  vill  min  lefnads  kväll  förbanna, 
du  slaf,  du  usling,  ...  ej  min  son!" 

De  tystnade,  de  hemska  orden, 
fömekelsen  för  synd  och  skam; 
Q-arun  sjönk  kraftlös  ned  till  jorden 
vid  hemmets  dörr,  på  vägens  dam. 
Allt  sof  i  nejden,  intet  rördes 
i  stilla  nattomsluten  dal. 
Men  under  fenstret  länge  hördes 
båd'  eder,  böner,  gråt  och  kval, 
till  dess  af  egna  dolken  slagen 
•  den  armes  skam  ett  dödshugg  fick. 
Och  modem  såg  det  andra  dagen, 
men  vände  kallt  blott  bort  sin  blick. 
Och  liket  af  den  gudsförskjutne 
ej  någon  bar  till  grafvars  lund, 
men  tjutande  man  gårdens  hund 
såg  blodet  slicka  från  den  brutne. 
Och  att  det  kalla  stoftet  smäda 
från  hemmen  barnen  sprungit  ut. 
Och  frihetsstridens  sägner  häda 
den  usle  och  hans  hemska  slut. 

Och  bort  ifrån  Profetens  ögt^ 
hans  själ  flög  darrande  och  matt, 
och  än  bland  bergens  klippor  höga 
han  irrar  kring  i  dyster  natt. 
Och  ofta  än  vid  samma  timma 
han  bultar  hårdt  på  stugans  dörr, 
men  Körans  vers  skall  han  förnimma 
och  fly  igen  bak  moln  och  dimma, 
som  undan  svärd  han  flydde  förr. 


Mete. 


0 


m  hvarandra  i  det  blå 
draga  skyar  fjäderlätta, 
vågor  skvalpa  och  berätta, 
kvicka,  lekande  och  små. 
Solen,  bländande,  sin  hetta 
öfver  vattnet  gjuter  .  .  . 
Oh,  hur  pojken  njuter, 
när  han  ställer  allt  till  rätta! 
Skulle  kanske  han  ej  veta 
hvar  det  lönar  sig  att  meta? 
Bakom  udden  är  det  grundt, 
här  invid  stå  rysjepålar, 
och  på  afstånd  vassen  prålar, 
gul  och  ymnig,  viken  rundt- 
Båten  svängt  sig  bra  för  resten 
tobak  har  han  gömd  i  västen. 

I  en  hög  och  lummig  rönn 
föra  kråkorna  ett  väsen, 
som  hörs  ända  ut  på  sjön. 
Mellan  bottenslam  och  grus 
frodas  algerna  i  sanden, 
och  de  vattendränkta  banden, 
bildade  af  abborrgräsen, 
vagga  glittrande  i  ljus. 

Med  en  sista  blick  på  läget 
slår  sig  pojken  makligt  ned. 
Efter  att  ha  ordnat  träget, 
flyttat  brädet  hälft  på  sned, 
känt  om  knifven  är  i  skidan, 
sett  om  hvarje  don  är  med 
och  lagt  årorna  åt  sidan, 
sitter  han  i  stum  förbidan. 


POESIER.  53 


Mössan  retar  honom  smått, 
lågt  i  pannan  har  han  skärmen, 
och  så  tryckande  är  värmen. 
Nej,  nn  finner  han  för  godt 
ta  en  papyross  ur  fickan; 
eld  får  han  med  första  stickan, 
gömmer  derpå  åter  asken, 
öppnar  rocken,  drar  en  rök, 
lyfter  lätt  och  på  försök 
närmsta  spö  och  jemkar  masken, 
nyper  af  den  vandt  och  händigt, 
men  ger  akt  likväl  beständigt.    . 
Hade  han  en  mört  till  bete, 
blefve  här  ett  lyckligt  mete. 

Nn  gå  tankarna  på  fläng, 

medan  aftonen  sig  närmar 

och  en  vilsen  broms,  som  svärmar, 

envist  gnolar  sin  refräng. 

Månne  hemma  man  på  hällen 

steker  svamp  som  bäst  till  kvällen? 

Vore  ypperligt  ändå, 

om  en  stackars  gädda  egde 

nog  förstånd  att  bita  på, 

och  om  fisken  sedan  vägde 

tio  skålpund  eller  så. 

Det  tycks  annars  lugna  snart, 
vågorna  bli  utan  fart, 
slakna  sömniga  och  tunga, 
så  att  båten  slutat  gunga. 
Ej  ett  enda  napp  en  gång! 
Bedan  minsta  abborrpinne 
kunde  lifva  upp  ens  sinne; 
eljes  väntan  blir  för  lång. 
Se,  hur  solen,  röd  och  mogen, 
kryper  skyndsamt  bakom  skogen! 
Molnen  växlat  färg  och  form, 
och  det  förefaller  som  det 
nästa  morgon  blefve  storm. 


54  PO£SIEK. 


Hvilka  strimmor  kors  och  tvärs!  — 
Men  jag  brydde  mig  ej  om  det, 
blott  jag  finge  helst  en  gers. 

Än  ett  bleknadt  skimmer  lyser 
en  sekund  vid  strandens  bryn; 
derpå  mörknar  hastigt  skyn. 
Pojken  märker  att  han  fryser, 
och  hans  synkrets  blir  allt  trängre. 

Här  ska  tusan  sitta  längre! 

Mikael  L7l}eolL. 


Midsommarsvaka. 

|lfkungen  i  kväll  har  gästabud, 
Och  många  äro  hans  gäster, 
och  alla  klädt  sig  i  helgdagsskrud; 
de  kommit  från  öster  och  vester 
och  söder  och  nord, 
och  rikt  står  hans  bord 
och  dignar  af  tusende  rätter. 

Och  hög  är  salen,  der  festen  står, 

och  rymlig  är  han  tillika, 

så  ingen  trängsel  vid  bordet  rår, 

men  alla  bespisas  lika; 

och  duken  är  sydd 

af  grönt  och  är  prydd 

med  smycken  af  guld  och  rubiner. 

Och  högstämdt  kväde  blir  sjunget  der 
af  luftens  sångare  alla, 
och  hvarje  stämma  är  ren  och  skär, 
ej  några  missljud  der  skälla; 


POESIER. 55 

och  aldrig  en  kör 

du  hört  eller  hör 

så  fullstämmig  sjungas  härnere. 

Men  dagen  sjunker  vid  vestems  rand, 

och  vågen  begynt  att  glimma, 

och  af  de  rosor,  som  kvällen  band, 

snart  återstår  blott  en  strimma; 

dock,  mörkt  det  ej  blir, 

af  silfver  ett  skir 

allenast  breds  ut  öfver  ängen. 

Och  elfvor,  lätta  som  vindens  flägt, 

i  dimman  nu  dansen  tråda, 

Qch  skogen  och  dalens  hela  slägt 

stå  tysta  och  derpå  skåda; 

men  nere  vid  strand 

tar  näcken  i  hand 

sin  harpa  och  börjar  att  spela. 

Och  rik  är  strängen  och  tonen  öm, 

och  mycket  den  innehåller, 

så  öm  som  oskuldens  rosendröm, 

som  bäckens  barnsliga  joller; 

och  stora  och  små 

det  språket  förstå, 

de  redan  ha  länge  förstått  det. 

Men  elfkungen  sitter  och  jnyser  nöjd 

och  ser  på  sin  vana  maka 

samt  hviskar,  till  hennes  öra  bjöjd: 

^så  härlig  midsommarsvaka 

på  hela  Guds  jord 

blott  bjuds  af  vår  nord; 

i  södern  får  man  dem  försaka". 

Sigge  Sparre. 


I  bolsJiandeln. 

Ä  Q.  Porthans  href  till  M.  Calmius.  B.  1,  åren  1791— 
1796,  B.  2,  åren  1797—1800;  605  +  LXVm  och  CVI  8:o. 
Helsingfors  1886  (Skrifter  utgiva  af  Svenska  Literatursallskapet  i 
Finland,  I,  V.) 

Värt  Svenska  literatursällskap,  hvars  främsta  uppgift  är  att 
värda  sig  om  de  skriftliga  minnesmärkena  af  v&ra  förfäders  andliga 
lif,  skulle  knapt  kunnat  börja  sin  verksamhet  bättre  än  med  före- 
liggande publikation  af  de  talrika  bref,  i  hvilka  Porthan  meddelade 
sin  i  Stockholm,  såsom  medlem  af  högsta  domstolen  bosatte  vän 
Calonius  underrättelser  om  förhållanden,  tilldragelser  och  person- 
ligheter hemma  i  Finland.  Icke  afsedda  att  läsas  i  en  större  kreta, 
utan  endast  för  att  genomögnas  och  derefter  förstöras,  äro  dessa 
bref  skrifna  i  hast,  utan  literärt  syfte  eller  stilistisk  möda.  Men 
just  derigenom  vinna  de  ett  intresse,  som  brefsamlingar,  i  hvilka 
skriftställarens  anspråk  äro  mera  märkbara,  ofta  sakna.  De  gift^a 
oss  nämligen  en  så  godt  som  ^llständig  bild  af  brefskrifvaren  i 
hans  hvardagslif.  Vi  se  huru  Porthan  hade  sitt  hem  ordnadt,  huru 
han  tillbragte  sin  dag,  huru  han  arbetade  och  med  hvilka  personer 
han  umgicks.  Mellan  dessa  små  bilder  ur  hvardagslifvet  framskymta 
dessutom  här  och  der  drag,  som  belysa  Porthans  ställning  i  literära, 
fosterländska  *och  politiska  frågor.  Porthan  h*amträder  här,  sådan 
han  var  bland  våra  förföder,  vördad  och  aktad,  varm  för  alla  frå- 
gor af  betydenhet,  men  äfven  med  uppmärksamt  Öga  iakttagande 
de  små  sidorna  i  dagens  äflan.  En  brist,  som  icke  kunnat  fyllas, 
är  att  Calonii  bref  till  Porthan  saknas,  hvariör  många  hänsyftnin- 
gar förefalla  oklara  och  den  rätta  afsigten  med  månget  yttrande 
undgår  läsaren.  I  företalet  till  andra  bandet  meddelar  samlingens 
förtjenstfulle  redaktör,  statsrådet  V.  Lagus,  att  han  ^nnit  en  de- 
taljerad förteckning  öfver  den  ännu  förseglade  Porthan-Tengströmska 
depositionen  i  universitetsbiblioteket,  hvari  bland  annat  upptages 
„1  bundt  från  en  anonyme  under  loppet  af  åren  1793 — 1800^^ 
Med  fullt  skäl  anser  hr  Lagus  att  den  anonyme  korrespondenten 
är  Calonius,  hvaraf  han  sluter  att  denne  lika  litet  som  Porthan 
ftiUgjort  Öfverenskommelsen  att  förstöra  brefv^en,  hvilka  således,  då 
den  nämda  depositionen  år  1900  öppnas,  torde  komma  i  dagen. 
Att  dessa  bref,  såsom  naturligt  är  med  åseende  å  brefskrif^arens 
ställning  i  hu^dstaden,  innehålla  rikare  upplysningar  af  allmänt 
historiskt  värde  än  Porthans  motsvarande,  finner  man  af  Calonii  i 
bilaga  till  andra  bandet  införda  bref  af  12,  15,  17  och  18  oktober 
1796,  hvilka  publicerats  enligt  koncept  funna  bland  Calonii,  å  uni- 
versitetsbiblioteket förvarade  papper.    Med  den  pietet,  som  man  kan 


I  BOKHANDELN.  57 


vänta  sig  al  en  man,  för  hvilken  det  porthanska  tidehvarfvets  lite- 
rära förhållanden  redan  länge  varit  ett  kärt  forskmngsomr&de,  har 
utg.  återgifvit  brefvens  originaltext  och  besegrat  de  svårigheter, 
som  Porthans  ofta  svårläsliga  handstil  bered  t  honom.  Men  der- 
jemte  har  han  i  betydlig  mån  Ökat  publikationens  värde  genom  att 
till  den  foga  ett  namn-  och  sakregister,  som  med  rätta  af 
honom  benämnes  en  fortlöpande  kommentar  till  texten.  Allmän- 
heten torde  hafva  svårt  att  föreställa  sig,  hvilken  uppoffrande  möda 
fordrats  för  att  samla  och  granska  alla  de  biografiska  upplysningar 
och  personalnotiser,  som  der  ingå.  Slå  vi  upp  ett  namn,  huru 
obetydligt  det  än  må  vara,  som  vid  läsningen  af  brefven  påträffats, 
finna  vi  oftast  personens  hufvudsakliga  lefnadsdata  fullständigt  an- 
gifna.  Hvar  och  en,  som  från  biografisk  synpunkt  behandlar  vår 
historia  under  slutet  af  förra  århundradet,  skall  i  detta  register  finna 
en  pålitlig  och  oumbärlig  ledtråd.  Huru  omsorgsfullt  utg.  gått  till 
väga  framgår  bland  annat  af  att  han,  sedan  törsta  bandet  med  dess 
reg^ter  redan  utkommit,  började  omarbeta  det  sistnämnda  i  sam- 
band med  registret  till  andra  bandet.  Vi  hafva  anmärkt  derom  för 
att  göra  läsaren  uppmärksam  på  att  registret  till  första  bandet  nu- 
mera är  värdelöst  och  icke  bör  begagnas,  emedan  de  upplysningar, 
som  der  ingå,  återfinnas  kontrollerade  och  tillökta  i  registret  till 
andra  bandet. 

Bland  Porthans  biografer  har  ingen  så  riktigt  och  träffande 
karakteriserat  honom  som  J.  J.  Tengström  i  Chronologiska  förteck- 
ningar och  anteckningar  om  finska  universitetet.  Hans  skildring 
har  äfven  legat  till  grund  för  de  flesta  senare  biografier.  De  före- 
liggande brefven  bekräfta  i  hufvudsak  hans  uppfattning  och  bestyrka 
den  genom  en  mängd  detaljer,  af  hvilka  några  här  må  fram- 
håUas. 

Det  herskande  draget  i  Porthans  lif  var  intresset  för  den  fin- 
ska högskolan,  som  för  honom  var  ett  hem,  en  stor  familj,  åt  hvil- 
ken han  egnade  sina  bästa  krafter.  Också  finnes  knapt  något  af 
brefven,  der  icke  universitetets  angelägenheter  beröras.  Ån  talar 
brefskrifvaren  om  sin  verksamhet  såsom  lärare,  hvilken  isynnerhet 
mot  slutet  af  vårterminerna,  dä  de  flesta  disputationer  utarbetades 
och  granskades,  var  betungande;  än  uttalar  han  sig  om  tjenstekam- 
ratema,  af  hvilka  en  del  t.  ex.  Tengström  berömmes  för  nit  och 
intresse,  medan  andra  t.  ex.  filosofen  Schalberg  strängt  klandras  för 
likgiltighet  och  försumlighet.  Har  en  docent  eller  e.  o.  adjunkt 
visat  sig  håglös,  yrkar  Porthan  på  hans  uteslutande  ur  lektionska- 
talogen, ett  slags  skam  straff,  hvars  betydelse  af  honom  ej  litet  upp- 
skattades. Jemte  det  han  meddelar  Calonius  notiser  f]hån  univer- 
sitetet, ger  han  honom  äfven  en  mängd  uppdrag,  som  afse  univer- 
sitetets bästa.  Gäller  det  en  tvistig  befordringsfråga,  uppmanar  han 
ej  BäUan  sin  inflytelserike  vän  att  hos  höga  vederbörande  verka  för 
den  af  aspiranteme,  som  han  anser  vara  den  dugligaste.  Någon 
gång  misstager  han  sig  dervid;  så  t.  ex.  uppskattar  han  icke  till- 
räckligt kemisten  Gadolin  och  fysikern  Hällström,  hvilka  dock  snart 


58  I  BOKHANDELN. 


räknades  bland  akademins  mest  lysande  stjemor;  men  i  allmänhet 
äro  hans  omdömen  riktiga  och  alltid  förestafvade  af  verkligt  intresse 
iÖT  studierna  och  det  vetenskapliga  lifvet.  I  ännu  högre  grad  än  i 
sädana  fall  litar  Porthan  till  Calonius  i  frågor,  som  röra  universi- 
tetets ekonomi.  Porthan  egnade  oförtrutet  tid  och  möda  åt  hög- 
skolans, på  denna  tid  mer  an  i  våra  dagar  utgrenade  ekonomiska 
angelägenheter.  Gång  efter  annan  reser  han  kring  landet  for  att 
inspektera  akademins  talrika  hemman;  en  misslyckad  grufanläggning 
å  Haveri  akademie-hemman  i  Eyro  socken  gifver  honom  ständiga 
anledningar  till  bekymmer;  storskiftena  synas  honom  leda  tiU  kränk- 
ning af  akademins  rätt;  processer  angående  akademins  hemman 
uppkomma,  i  hvilka  Calonii  juridiska  insigter  tagas  i  anspråk.  Un- 
der de  sista  åren  ger  den  nya  universitetsbyggnaden  oftast  anled- 
ning till  meddelanden.  Brefven  innehålla  talrika  upplysningar  om 
huru  en  fond  för  detta  ändamål  samlades  genom  enskilda  bidrag, 
genom  inkomst  från  lediga  pastorat  m.  m.  Detta  nitiska  sysslande 
med  universitetets  ekonomi  var  för  öfrigt  af  betydelse  for  Porthan 
äfven  såsom  forskare.  Derigenom  lade  han  grunden  till  sin  'om- 
fattande kännedom  om  vårt  lands  alla  förhållanden,  och  särskildt 
voro  hans  inspektionsresor  af  vigt  för  insamlandet  af  geografiska 
notiser.  —  Porthan  var  en  ifrig  bokvän.  Äfven  sedan  han  afstått 
från  sin  plats  såsom  universitetsbibliotekarie,  skötte  han  gång  efter 
annan  akademins  bibliotek  såsom  vikarie  och  följde  alltid  med  det 
spändaste  intresse  dess  utveckling.  Ej  mindre  uppmärksamhet  eg- 
nade han  åt  sitt  enskilda  bibliotek,  hvilket  sedermera  genom  testa- 
mente införlifvades  med  den  allmänna  samlingen.  Detta  gifver  i  bref- 
ven anledning  till  åtskilHga  bokrekvisitioner,  i  hvilka  Porthans  stånd- 
punkt såsom  polyhistor  på  egendomligt  sätt  framträder.  Det  finnes 
knapt  något  i  bokväg,  som  icke  intresserar  honom.  Särskildt  är 
han  mån  om  att  erhålla  de  nyaste  potitiska  broskyrerna  och  annan 
tillfällighetsliteratur,  så  att  rekvisitionerna  oftast  upptaga  lärda  verk 
i  brokig  blandning  med  dagsländeliteratur. 

Om  Porthan  såsom  vetenskapsman  innehålla  brefven  jemforel- 
sevis  Utet.  Sina  historiska  forskningar  omnämner  han  endast  i  för- 
bigående, isynnerhet  då  han  tillsänder  Calonius  något  nytt  häfte  af 
Chronicon  episcoporum.  Ett  både  träffande  och  vackert  yttrande 
om  detta  arbete  ingår  i  bref  af  den  7  mars  1797:  ,jag  skyndar  att 
få  detta  opus  till  slut,  och  är,  såsom  Bror  ser,  redan  tämmeligen 
långt  avancerad;  sedan  skall  registret,  (som  fordrar  mycken  möda, 
men  hvarförutan  arbetet  ej  stort  kan  nyttjas)  bifogas.  Sluteligen 
tilläggas  några  härtills  utelemnade  documenter.  Jag  tror  mig  då 
genom  detta  Magazin  gjort  dem  en  tjenst,  som  framdeles  vilja  arbeta 
i  Finska  Historien^^  Medan  de  fosterländska  forskningarna  lugnt 
och  jemnt  fortgingo,  följde  Porthan  med  en  oro,  som  icke  var  fri 
från  retlighet,  rörelserna  inom  utlandets  filosoåska  literatur.  Sjelf 
var  han  anhängare  af  en  eklektisk  popularfilosofi,  som  uteslutande 
stödde  sig  på  erfarenhetens  vittnesbörd  och  harmonierade  med  hans 
i  allmänhet  nyktra,  sunda  och  föga  fantasirika  åskådningssätt.      Ut- 


I  BOKHANDELN.  ^  59 


gående  från  denna  ståndpunkt  kunde  han  icke  försona  sig  med  den 
nya,  tyska,  af  Elant  grundlagda  filosofin,  som  redan  genom  sitt 
dimldare  uttryckssätt  syntes  honom  frånstötande.  Han  har  ej  nog 
ord  att  uttrycka  sin  missbelåtenhet  med  kantianernes  dunkla  jargon, 
deras  underliga  fanatism  m.  m.  och  uttalar  till  och  med  sin  Öfver- 
tygelse  att  kantska  filosofin  ,,omkullkastar  ej  allenast  ortodoxin,  utan 
ock  all  uppenbarad  religion".  Ehuru  han  knapt  alls  uppträdde 
såsom  filosofisk  skriftställare  i  egentlig  mening,  lyckades  han  genom 
sin  lärareverksamhet,  hvilken  ofta  gick  öfver  pä  filosofins  omräde, 
för  läng  tid  utestänga  den  tyska  filosofin  frän  Åbo  akademi. 

Mer  än  en  gäng  har  man  vid  genomläsandet  af  brefven  an- 
lednmg  att  fråga  sig:  af  hvilken  art  var  Porthans  fosterlandskärlek 
och  huru  fattade  han  Finlands  ställning  i  politiskt  och  nationelt 
hänseende?  J.  V.  Snellman  har  i  Litteraturbladet  för  1861  på  denna 
fråga  svarat  att  Porthan  var  fennoman.  Dock  medgifver  han  att 
fennomanin  ännu  hos  Porthan  var  omedveten,  hvarjemte  han  er- 
känner sin  okunnighet  om  hvad  Porthan  tänkte  och  talade  om  Fin- 
lands firamlid.  1  den  föreliggande  samlingen  finnas  emellertid  flere 
uttalanden,  hvilka  jäfva  Snellmans  mening.  Det  är  tydligt  att  Por- 
than i  föreningen  med  Sverige  såg  det  väsentligaste  lifsvilkoret  för 
Finland.  Märkligast  i  detta  afseende  äro  hans  bref  från  våren  1796, 
hvilka  äfven  kasta  ett  intressant  ljus  öfver  stämningen  i  landet  un- 
der denna  tid,  då  ett  krig  med  Ryssland  tycktes  förestå.  Med 
den  spändaste  uppmärksamhet  följer  Porthan  krigsrustningarna, 
idandrar  befalhafvarenes  efterlätenhet  och  prisar  folkets  ifver  att  gå 
fienden  till  mötes.  Äfven  annars  framträder  samma  varma  kärlek 
till  det  svenska  riket.  Porthan  älskar  Sveriges  samhällsskick  med 
dess  folkfrihet  och  starka  konungamakt  och  ser  deri  det  starkaste 
värnet  mot  grannen  i  öster.  Han  bedömer  med  den  största  sträng- 
het hvar  och  en,  vare  sig  den  „ryska**  Sprengtporten,  G.  M.  Arm- 
felt  eller  andra,  som  brutit  mot  sin  trohetspligt  mot  riket.  Och 
han  tänker  sig  aldrig  ett  Finland  för  sig,  oberoende  af  Sverige. 
Det  fans  ingen  motsägelse  mellan  denna  hans  kärlek  till  Sverige 
och  hans  finska  patriotism.  Hans  hängifvenhet  för  Finland  var 
nämligen  af  väsentligen  provinciel  natur  och  ingick  såsom  ett  mo- 
ment i  hans  trohet  mot  riket  i  dess  helhet.  Finland  var  föremålet 
för  hans  forskningar,  hans  verksamhet  såsom  universitetslärare  och 
deltagande  i  flere  allmännyttiga  foretag  afsåg  Finlands  bästa;  detta 
var  hans  glädje,  utan  att  han  tänkte  sig  en  motsats  mellan  det  finska 
och  det  svenska.  De  bästa  bland  hans  samtida  stodo  på  samma 
ståndpunkt,  medan  deremot  nationalitetssträfvandenas  tid  ännu  icke 
var  kommen. 

De  sista  brefven  i  samlingen  beröra  en  tvist,  som  oformodadt 
utbröt  mellan  de  hvarandra  annars  varmt  tillgifne  korrespondenteme. 
En  beställsam  vän  hade  låtit  Calonius  förstå  att  Porthan  skingrat 
dennes,  i  hans  vård  lemnade  boksamling,  hvaraf  bittra  ord  och 
skarpa  förebråelser  framkallades.  Utg.  har  delvis  förkortat  de  bref, 
3om  röra  denna  tvist,  hvilken  ju  icke  heller  är  af  allmännare  intresse. 

U.  &.  S. 


CO  I  BOKHANDELN. 


Elna,  Tenow  (Guido):  Brokigt,  noveller  och  skizzer;  209 
s.  8:0.     Sthlm  1887,  Albert  Bonniers  förlag  j  1  kr.  75  öre. 

Man  hör  ofta  nedlåtande  omdömen  uttalas  om  våra  dagars 
tendensiösa  fruntimmersliteratur  och  man  ser  ett  medlidsamt  små- 
leende vid  tal  om  de  inlägg  i  kvinnofrågan,  som  i  roman-  eller  novell- 
form nedskrifvas  af  damer.  Få  äro  emellertid  de,  som  göra  sig 
mödan  att  utleta  grundorsaken  till  att  denna  literatur  i  så  öfver- 
vägande  grad  skattar  åt  tendensdiktningen.  Man  förstår  icke  att 
fulländade  konstverk  ej  skapas  i  det  läger,  der  man  kämpar  för 
lifvet  eller  för  det,  som  ger  lifvet  dess  förnämsta  innehåll  och 
värde ;  man  inser  ej  att  de  kvinnor,  soöi  arbeta  på  höjande  och 
förädlande  af  sitt  kön,  i  de  flesta  fall  så  intensivt  beherskas  af 
denna  idé,  att  personligheterna,  hvilka  i  deras  vittra  arbeten  skola 
uppbära  denna,  ej  förmå  svinga  sig  upp  till  fri,  lefvande  konst- 
närlighet. 

Förf.  till  ofvannämnda  novellsamling  —  hennes  första  sjelf- 
ständiga  arbete  i  bokform  —  synes  äfsren  djupt  berörd  af  kvinno- 
frågan, och  hennes  alster  bära  spår  häraf.  Det  är  specielt  kvin- 
nans ställning  inom  äktenskapet,  hennes  underordnande  i  detta 
lifstidsförhållande  såsom  en  följd  af  hennes  brist  på  andlig  mog- 
nad, hvilket  utgör  ämnet  för  ^Kamp"  och  „Frihet",  de  mest  be- 
tydande berättelserna  i  samlingen.  „ Förutsättningar"  är  ett  psyko- 
logiskt underlag  för  „Kamp"  och  kunde  lika  gema  varit  förenad 
med  denna  inom  en  och  samma  ram.  Allena  för  sig  saknar  den 
senare  berättelsen  sjelfständig  grund;  tillsammans  bilda  de  der- 
emot  en  ung  kvinnas  själshistoria  och  erbjuda  rätt  mycket  af  in- 
tresse. Utvecklingen  är  konsekvent,  motiveringen  klar  och  enkel; 
af  verkligt  värde  äro  några  strödda  reflexioner,  gripna  djupt  ur 
menniskonaturens  innersta  och  genialiskt  framstälda.  —  Den  in- 
tressantaste novellen  är  utan  tvifsrel  »Frihet",  egentligen  en  teo- 
retisk äktenskapsstudie,  enär  gestalterna  deri  äro  helt  och  hållet 
konstruerade  för  att  tjena  forf:s  afsigter.  De  kunna  derför  icke 
verka  genom  omedelbar  lifaktighet,  men  den  princip  de  utveckla 
är  så  sund,  så  riktig,  af  en  sådan  sedlig  storhet  och  så  varmt 
genomförd,  att  berättelsen  i  etiskt  afseende  kan  ställas  bredvid 
det  allra  förnämsta  detta  slags  vitterhet  har  att  uppvisa.  Verk- 
lig frihet  uppnås  endast  genom  redligt,  oaflåtligt,  sjelfständigt  ar- 
bete —  det  är  denna  text  förf.  här  på  ett  ljust  och  vackert  sätt 
illustrerat.  »Arbetare"  är  en  interiör  ur  fabriksfolkets  lif  —  i 
sjelfva  verket  ett  diskussionsbidrag  till  arbetarefrågan  —  utan 
synnerlig  originalitet,  fastän  reelt  och  krafbigt  tecknad.  I  „En 
drinkares  hem"  äro  förgema  så  tjockt  påbredda  och  så  skrikande, 
att  skizzen,  trots  all  naturtrohet  och  sanning  i  liniema,  endast 
uppnår  en  trivial  totalverkan.  »En  julbild"  är  blott  en  anspråks- 
lös liten  beskrifiiing  på  sedvänjorna  vid  denna  högtid ;  likväl  har 
förf.  här  lyckats  gripa  den  halfb  glädtiga,  hälft  vedomsfulla,  alltid 
varma  och  vänliga  julstämningen  och  återgifva  den  i  frisk  ur- 
sprunglighet. 


I  BOKHANDELN.  61 


Det  rent  estetiska  värdet  hos  denna  novellsamling  ville  vi 
icke  anslå  S3rnnerligen  högt,  dertill  är  dess  innehåll  alltför 
mycket  i  saknad  af  verkligt  organiskt  lif.  Hvad  vi  deremot  här 
mota  är  en  krafifdll  och  redbar  vilja,  som  med  värme  och  inner- 
lighet förfäktar  sina  åsigter,  en  god  observationsförmåga,  en  in- 
telligent uppfattning,  en  liöig  stil,  någon  gång  sjunken  till  det 
banala  —  såsom  i  ^Kamp*^,  der  kompositionen  ej  är  tillräckligt 
koncentrerad  och  stilen  i  följd  häraf  icke  alltid  kunnat  hålla  sig 
uppe  — ,  men  i  det  hela  sund  och  koncis:  med  ett  ord  en  begåf- 
väd  och  i  sedligt  afseende  högt  stående  författarepersonlighet. 
Det  är  derför  ej  allenast  nöje  man  erfar  vid  läsningen  af  denna 
lilla  bok,  den  skall  tillika  i  hvarje  redligt  sinne  väcka  en  känsla 


af  djup  sympati. 


L  L-d. 


Anna  Wahlenherg:  Hos  grannas;  212  s.  liten  8:0.  Sthlm 
1887;  A.  Bonnier;  1:75  kr. 

De  sexton  små  skisser,  som  här  sammanföras,  äro  icke  iör- 
£attarinnaiis  förstlingsarbete;  hon  utgaf  i  fjor  en  hvardagshistoria 
under  titeln  „Små  själar^  ^;  den  friska  lifsuppfattning,  hon  deri  ut- 
vecklade, återfinner  man  äfven  i  denna  hennes  senaste  samling. 

Det  vore  ett  verkligt  nöje  ior  både  gammal  och  ung  att  läsa 
Anna  Wahlenbergs  pigga  små  berättelser  med  deras  lätta  språk 
och  skarpa  iakttagelser,  om  hon  blott  icke  så  ofta  lade  in  mer  elände, 
än  som  är  nödigt.  Huru  gripande  är  icke  t.  ex.  skildringen  af 
Sigrid  dä  hon  fått  del  af  läkarens  dödsdom  öftrer  den  älskade  och 
bekämpande  sina  tårar  försöker  le  emot  honom,  för  att  icke  för- 
bittra hans  sista  stunder;  hon  vet  dock  att  hennes  „ljufva  dröm 
om  kärlek  och  lycka  glider  ifrån  henne  obeyekligt  som  solen,  då 
den  sänker  sig  mot  aftonskymningen  i  vester'^  Tänker  man  emel- 
lertid pä  anledningen  till  denna  sorgliga  utgång,  så  kan  man  icke 
undgå  att  känna  sig  oangenämt  berörd  af  motiveringen.  Fästman- 
nen har  nämligen  af  fåfänga  låtit  operera  sina  skelande  ögon,  och 
i  sammanhang  med  denna  operation  ställer  förf.  det  lidande,  som 
icke  ger  honom  många  dagar  kvar. 

Denna  benägenhet  att  finna  motiveringen  bland  l\jertats  sämre 
sidor  gör  att  mer  än  en  berättelse  förefaller  något  sökt.  Som  un- 
dantag mä  nämnas  „Hemkomsten'S  hvari  skildras  modems  och  dot- 
terns olika  känslor  för  den  efler  en  oärlig  konkurs  hemkommande 
fadern,  samt  „01ika  dagrar''  och  ,,En  rar  Uten  unge^'.  Till  förf»  bä- 
bta,  ja  kanske  intressantaste  alster  hör  „Modellen'',  ehuru  den  icke  utgör 
något  undantag  i  afseende  å  nämda  svaghet.  Denna  drabbar,  mär- 
keligt  nog,  i  synnerhet  de  manliga  personnagema,  medan  de  kvinliga 
karakterema  behandlas  med  vida  större  sympati  och  derför  äfven 
skildras  sannare.  Sigrid  i  den  omtalade  berättelsen  „Då  solen  går 
ned''  och  G-ertrud  i  „Olika  dagrar"  äro  förträflFligt  framstalda,  täck 
är  ock  Olga  vid  de  rön  hon  gör  genom  sitt  möte  med  „Den  hemiöse'^ 


62  I  BOKHANDELN. 


Men  också  i  framstSllnixigen  af  sitt  eget  kön  faller  förf.  nägongäng 
i  öfverdrifter.  Låter  hon  provisom  i  berättelsen  ,,Stora  kläder" 
trampa  och  bryta  sönder  sin  fästmös  porträtt,  emedan  han  ej  erhål- 
lit den  befordran  han  just  för  hennes  skuld  så  ifrigt  längtat  efter, 
så  är  hustrun  i  „En  rar  liten  unge^^  icke  mindre  vådlig.  Det 
kan  ju  vara  riktigt  nog  att  låta  henne  brusa  upp  och  säga  häftiga 
ord  till  sin  man,  då  han  för  andra  gängen  spekulerat  och  förlorat; 
men  att  hon,  som  med  sina  sparpengar  kunnat  hjelpa  honom,  väg- 
rar att  göra  detta  och  ber  honom  sköta  sig  sjelf,  är  helt  säkert  en 
felteckning,  då  hon  ju  i  sjelfva  verket  älskar  honom.  Upplösningen 
af  missförhållandet  är  täck  och  lilla  Jenny,  titelpersonen,  allt  ige- 
nom förtjusande. 

Öfverdriftema  bero  kanske  derpå,  att  förf.  inom  skissens  knappa 
utrymme  vill  framställa  haltfulla,  stundom  djupt  ur  lifvet  gripna 
förhållanden.  I  alla  fall  går  berättelsen  raskt  undan,  och  hvad  som 
kanske  mest  utmärker  förf.  är  att  det  i  hvart  stycke  finnes  en  kärna, 
äfven  om  den  icke  alltid  tydligt  betecknas  med  titeln.  Äfven  småploc- 
ket,  som  ingår  mellan  de  allvarligare  skisserna,  låter  läsa  sig  med 
nöje;  en  del,  t.  ex.  „Bettys  promenad"  för  att  hemta  sin  fröken 
eller  assessor  Lundboms  aftonläsning  i  „Ett  lik  som  tittar^  kunde 
förefalla  nog  simpla,  derest  ej  en  fiägt  af  humor  i  förening  med  en 
viss  nobless  i  känslan  adlade  framställningen. 

E.  S. 

Wilma  Lindhé:  Mödrar,  skådespel  i  tre  akter;  74  s.  8:0. 
Göteborg  1887;  1  kr.  25, 

Detta  nutidsdrama  borde  på  vår  finländska  scen  kunna  väcka 
lika   stort    bifall    som    i   Göteborg,    och    då  det  derför  måhända 
framdeles  granskas  i  Tidskriften,  vilja  vi  nu  egna  det  intressanta 
stycket  blott  några  ord.     En  flärdfull  flicka  och  en  allvarlig  man, 
se    der    grundmotivet,    ett  omvändt  „dockhem",  om  man  så  vill, 
säkert   med    lika   verklig   bakgrund    som  Ibsens,  ehuru  förf.  på 
goda   skäl   alls   icke  visar  oss  det  unga  paret  i  deras  eget  hem. 
Temat  är  icke   njrtt  ens  för  vår  publik;  redan  F.  Hedbergs,  hos 
oss    uppförda    „Blommor  i  drifbélnk"  —  för  att  taga  ett  numera 
urmodigt  exempel  —  gisslade  den  vanliga  flickuppfostran  i  sko-  , 
lan.     Här  se  vi  dess  resultat  i  lifvet.     Den  bortskämda,  ^rysligt , 
feterade''    Fanny   Borg   tjusar    Olof  Dahl,  en  ingeniör  hängifven 
sitt  arbete,  som  har  den  märkvärdiga  åsigten  „att  en  kvinna  al- ' 
drig  kan   ha   ledsamt  eller  inte   något  att  ta  sig  för  i  sitt  eget  I 
hem^S  ^^^  ^0°^  ^^^  glömma  sin  torna  hustru  för  „fi:amåtskridan- 1 
det,  menniskoslägtets  förädling  odi  allt  sådant  der'^    De  tu  före- 
nas   och  skiljas  och  återförenas,  sådan  är  den  enkla  hufvudhand- 
lingen. 

Den  ena  af  mödrarna,  grosshandlar  Borgs  firu,  är  en  oförbät- 
terlig,  nästan  omensklig  blandning  af  elegans,  ytlighet,  högmod, 
hjertlöshet,    utan    några    andra  intressen  än  nöjen  och  ståt.     Sin 


I  BOKHANDELN. 


man  har  hon  så  -kujonerat,  att  det  nästan  behöfdes  någon,  som  upp- 
muntrande ryckte  honom  i  rockskörtet,  då  han  slntligen  genom 
förhållandenas  makt  börjar  stå  på  sig.  Sonen  Harald  roffar  märk- 
värdigt nog  upp  sig,  sliter  sig  lös  från  aitt  öfsrerdådiga,  af  kära 
mamma  nppmnntrade  ungkarlslif  för  att  bli  en  duktig  karl  i  Olofe 
tjenst  och  nu  på  allvar  göra  sin  kur  för  Cecilia  Björk.  Hon,  en 
lindrigt  emanciperad  dam,  älskar  Olof,  men  tillbakavisar  hans 
kärlek  efter  skilsmessan  med  jPanny  och  slutar  med  ett  hälft 
medgif\rande  åt  den  förre  löjtnanten-kurtisören.  PuUt  motive- 
rade synas  i  det  hela  de  likväl  ej  obetydliga  vexlingama  i  Olofs 
och  Fannys  görande  och  låtande;  man  förvånas  blott  öfver  den 
Ma  andel  pligten  har  i  Olofs  känslor,  men  kan  dock  tro  på  Fan- 
nys  framtid  i  den  andra  moderns  skola.  Olofs  mor  är  en  lika 
vacker  som  sann  gestalt.  Det  stränga  arbetet  för  sonens  väl  har 
icke  förhärdat  henne;  det  har  blott  stärkt  hennes  grundsatser, 
som  icke  böjas  ens  af  ömheten  för  den  enda,  kära  sonen.  Hennes 
milda  styrka  låter  styckets  yngre  personer  framstå  svaga  som 
ro  för  vinden.  Och  då  sonen  emot  henne  upprepar  att  det  är 
olyckat  icke  synd^  om  Fanny,  ehuru  hans  lagliga  maka,  under 
skiljsmessan  börjar  förälska  sig  i  en  annan,  förefaller  hans  doce- 
rande  nog  ömkeligt,  nästan  löjligt,  —  för  öfrigt  är  detta  nästan  det 
enda  af  denna  evolutionsmoralistiska  art  i  detta,  likväl  så  moder- 
na stycke.  Reflexioner  saknas  der  likväl  ej.  Fru  Borg  får  t.  ex. 
af  sin  son  höra :  „om  ni  kvinnor  inte  voro  (sic)  så  ytliga,  så  flärd- 
folla  och  småsinta,  skulle  det  inte  behöfvra  klagas  så  mycket  öfver 
att  männema  föra  ett  utsväfv^ande  lif ;  ju  mindre  äktenskapsdröm- 
men kan  realiseras,  dess  mer  ökas  de  lösa  förbindelserna"  — 
tänkvärda  ord. 

W-r. 


Fm  Hoch:  Nye  LcRgemidkrf  Supplement  til  Pharmacologisk 
Compendium;  123  s.  8:0.  Kristiania  1887,  Cammenneyer  (ikommiss.) 

Förfts  afsigt  med  utgifvandet  af  denna  bok  har,  såsom  han 
säger  i  förordet,  varit,  dels  att  lemna  en  kortfattad  öfversigt  öfver 
de  med  läkarevetenskapens  materia  medica  under  de  senare  åren 
införlifvade  många  nya  och  värdefulla  läkemedlen,  dels  äfven 
att  förAillständiga  behandlingen  af  äldre,  i  hans  för  åtta 
år  sedan  utgiftia  Pharmacologisk  Compendium  upptagna  läke- 
medel, der  nya  åsigter  i  afseende  å  deras  användning  och 
verkan  yppats.  Och  förfts  bok  måste  med  skäl  anses  fylla  ett 
verkligt  behof.  Han  angifver  läkemedlens  ursprung,  fysikaliska 
och  kemiska  karakterer,  sättet  och  indikationerna  för  medlens 
användning  samt  nödiga  receptformler;  med  ett  ord  allt,  som  är 
af  vetenskapligt  eller  praktiskt  intresse  för  läkaren  och  farmako- 
logen  i  allmänhet.  Eedan  de  allmänt  begagnade  namnen  på 
enkla  chemka  äro  i  behof  af  en  förklaring,  emedan  de  äro  i  hög 
grad    godtyckliga  och   emedan  de    kemiska  benämningarna,  som 


64  I  BOKHANDELN. 


vanligen  genast  angifva  ämnets  kemiska  karakter,  ofta  blifvit 
ersatta  af  högeligen  vilseledande  benämningar.  Sådana  äro  exem- 
vis  jodol  (eg.  tetrajodpyrrol),  salol  (salicylsyrefenylester),  hypnon 
(fenylmetylketon),  hvilka  väl  äro  något  bekvämare,  men  icke 
lemna  någon  upplysning '  om  ämnenas  natur  och  ursprung. 

Bland  den  mängd  nya  läkemedel,  som  tillkommit  under  de 
senare  åren,  hafva  en  stor  del  erhållit  sin  spridning  på  reklamens 
väg  och  vanligen  då  fått  efter  den  första  vetenskapliga  kritiken 
försvinna.  Men  äfven  bland  dem,  som  kunnat  bestå  inför  denna, 
hafva  många  visat  sig  fullkomligt  öfverflödiga,  eller  mindre  verk- 
samma, än  de  hittills  använda,  och  derför  snart  råkat  i  glömska. 
De  af  förf.  behandlade  läkemedlen  äro  ett  urval  af  sådana, 
som  i  ett  eller  annat  afseende  visat  sig  ega  egenskaper  af  mera 
framstående  vigt;  i  detta  urval  har  förf.  varit  rätt  lycklig. 

Ursprungligen  hafva  de  flesta,  särskildt  de  äldsta  af  våra 
läkemedel  upptagits  ur  folkmedicinen,  och  egendomligt  nog  upp- 
tagas ännu  den  dag  som  är  ständigt  nya  läkemedel  ur  denna. 
I  synnerhet  är  det  växtdroger,  som  sålunda  tillkomma,  hufvudsak- 
ligen  amerikanska.  I  ett  stort  antal  har  man  funnit  kraftigt  ver- 
kande, i  rent  tillstånd  framställbara  ämnen,  hvarigenom  den  stora 
fördelen  af  en  säker  dosering  vtmnits.  Annars  användas  af  de 
amerikanska  läkarena  gema  de  af  drogerna  beredda  flytande  ex- 
traktema  (fluidextracts),  hvilka  genom  förmedling  af  europeiska 
drogerihus  numera  stå  att  erhålla  öfverallt  i  Europa.  Andra 
slag  af  läkemedel  hafva  tillkommit  efter  direkt  anstälda  för- 
sök. En  hel  serie  hypnotica  hafva  sålunda  uppträdt  som  med- 
täflare  till  kloralhydratet ;  paraldehyden,  uretanet  och  dylikt, 
ovisst  för  huru  lång  tid.  På  samma  sätt  hafva  de  som 
antiseptica  rekommenderade  ämnena,  särskildt  karbolsyran,  hvars 
bakteriedödande  verkan  är  befunnen  nog  ringa,  fått  lemna  plats  för 
andra,  hufvudsakligen  hörande  till  de  så  kallade  aromatiska  ämnena. 
Tymol,  salicylsyra,  benzoésyra,  m.  fl.,  ja  äfven  kvicksilf- 
verklorid  användas  för  vissa  ändamål,  exempelvis  i  kirurgin,  nu- 
mera med  större  fördel  än  karbolsyran.  Kvicksilfverkloridens  lös- 
ning  verkar  exempelvis  såsom  bakteriedödande  100  och  tymolen  10 
gånger  starkare  än  karbolsyran.  —  Af  skildt  intresse  äro  de  konst- 
gjorda kinolin-derivatema,  såväl  till  struktur  som  verkan  besläg- 
tade  med  kininet,  hvilket  enligt  ett  under  sista  året  spridt  rykte 
skulle  hafva  blifvit  genom  sjmtes  framstäldt  i  England. 

Dessa  antydningar  om  ursprunget  till  en  del  af  de  nya  lä- 
kemedlen må  här  vara  nog.  Pörfis  framställning  utmärker  sig 
genom  objektivitet  i  omdömet  samt  en  klar  och  kritisk  gransk- 
ning af  de  gjorda  vetenskapliga  iakttagelserna  och  experimenten. 
Bokens  värde  är  så  mycket  högre,  som.  äfven  våra  vigtiga- 
ste  äldre  läkemedel  athandlas  i  den  mån  vetenskapen  upptäckt 
några  nya  indikationer,  eller  i  allmänhet  nya  åsigter  i  a&eende  å 
dessa  gjort  sig  gällande.  Vi  rekommendera  derför  hr  Hochs 
^,Nye  Laegemidler'*  åt  såväl  medici  som  farmaceuter. 


I  BOKHANDELN.  65 


För  dem^om  önska  en  noggrannare  kännedom  om  de  nya 
amerikanska  lätemedlen,  hänvisa  vi  till  The  Newer  Materia  Me- 
dica,  designed  and  issned  to  the  Medical  Profession  by  Parke, 
Dawis  &  C:o,  Detroit,  Mich.  TJ.  8.  A.,  hvaraf  Vol.  I  utkom  1883; 
vidare  Gehe  &  C:is  i  Dresden  ärligen  synliga  handelsberättelser. 
Det  förra  arbetet  behandlar  redan  17,  för  det  mesta  växtdroger 
och  deraf  framstälda  koncentrerade  läkemedels  former. 

E.  E.  S-k. 

Johannes  Sundblad:  Bland  kräklor  och  mitrovj  en  svensk 
knlturstudie  från  slutet  af  förra  och  början  af  detta  århundrade; 
250  8.  8:o.     Sthlm  1886,  Pahlcrantz  &  C:i. 

Något  särdeles  värde  eger  icke  denna  ,,kulturstud]e^,  som 
för  det  mesta  är  hemtad  från  framlidne  Linköpingsbiskopen,  se- 
dermera erkebiskop  Lindbloms  brefsamling,  hvilken,  25  volymer 
stark,  förvaras  i  Linköpings  stiftsbibliotek.  Utg.,  som  går  i  hr 
Ahnfelts  fotspår  och  kanske  är  något  djupsinnigare  än  denne,  men 
saknar  hans  literära  beläsenhet,  vill  framför  allt  vara  pikant,  så- 
som redan  titeln  och  kapitelrubrikema  visa.  Att  många,  för  ti- 
den och  personerna  betecknande  drag  följt  med  bör  villigt  er- 
kännas, men  någon  ny  belysning  eller  väsentligen  förändrad  upp- 
fattning af  dem  vinnes  icke.  Lindblom  sjelf  framstår  som  den 
frisinnade,  humane,  något  rationalistiska  öfverherden,  hvars  för- 
tjenst  om  nya  psalmbokens,  handbokens  och  katekesens  åväga- 
bringande består  mera  i  mäklande  mellan  åsigterna,  än  i  någon 
djupare  ledande  öfvertygelse.  Äfven  Wallqvist,  Ödman,  WaUin, 
Tingstadins  och  en  mängd,  mindre  notabla  personligheter  karakte- 
riseras genom  utdrag  ur  deras  bref.  Utom  Lindbloms  val  till 
biskop,  hvilket  upptar  en  god  del  af  studien,  och  hans  verksam- 
het som  utgif^are  af  Journal  för  präster  och  andra  skrifter  till 
befrämjande  af  upplysningen,  äro  komitéarbetena  under  hans  erke- 
biskopstid  en  episod,  om  hvilken  brefsrexlingen  lemnar  åtskillig 
upplysning. 

U%:8  tillgörande  är  härvid  ovanligt  anspråkslöst.  Upp- 
tagen af  att  plocka  ut  hvad  som  kan  förefalla  kuriöst,  ger  han 
sig  icke  mödan  att  anskaffa  de  nödigaste  notiser.  Medan  Lind- 
bloms val  till  Linköping  behandlas  med  stor  utförlighet,  egnas 
icke  en  rad  åt  hans  öfvergång  till  erkebiskopsstolen.  Utg.  upp- 
tar ett  bref  af  P.  H.  Ling,  som  önskar  bli  gymnastiklärare  i  Up- 
salsj  men  hvad  Lindblom  gjorde  vid  saken  eller  om  Ling  blef  det 
&r  man  icke  veta.  Särdeles  niot  slutet  blir  studien  ett  plock- 
gods af  heterogena  saker,  som  kunde  möjligen  egt  något  värde 
för  kunskapen  om  denna  tid,  ifall  boken  hafr  register. 

Men  man  har  väl  ändock  värre  anmärkningar  emot  utg. 
Hans  åsigter  om  religion  och  kyrka  äro  allvarliga  och  goda,  och 
beträffande  Linköpings  stifts  historia  och  gamla  Upsala-förhål- 
landen  83mes  han  ega  tillfredsställande  kännedom,  men  derutöfver 

Finsk  tidskrift,  1887,  II.  6 


66  I  BOKHANDELN. 


vet  man  icke  hvad  man  skall  täcka  om  de  bes^^erligheter  man 
får  se.  Sid.  90  i  ett  tyskt  bref,  som  Lindblom  skref  till  Spal- 
ding  i  Berlin  ang&ende  en  af  dennes  skrifter,  hvilken  Lindblom 
låtit  öfversätta  och  för  dess  rationalistiska  tendens  skuld  trycka  i 
Danmark,  läser  man:  „Weil  aber  die  Lage  des  Census  in  unserem 
Lande  die  Ausgabe  derselben  nicht  ganz  begtinstige^  etc  Är  det 
nu  Lindblom  eller  utg.  som  tar  miste  på  Census  och  Censur?  Man 
tror  nästan  det  senare,  då  man  ser  konsistorialrådet  Spalding  af  utg. 
förvandlas  till  Spaldling,  Straxt  derpå  blir  fråga  om  ett  franskt 
bref,  som  Lindblom  skref  till  en  abbé  i  S.  Dizier,  om  hvilken  ort 
han  upplyser  att  den  låg  i  departementet  la  haute  Mame;  utg. 
läser  la  haute  Manne,  Det  kan  vara  nog  på  en  sida.  Som  ett 
exempel  bland  många  på  utg:s  skarpsinnighet  i  att  dechiffirera 
brefven  må  anföras  följande  mening  ur  ett  bref  från  Lindblom 
sid.  21 :  ^Dagen  derpå  uppvaktade  vi  H.  K.  H.  Kronprinsen,  som 
äf^en,  om  Han  icke  vore  så  hög  person,  vore  (?)  det  älskvär- 
daste barn  man  kan  se^.  Utgzs  frågetecken  och  det  komma,  han 
placerar  efber  „äfven^,  i  stället  för  efter  „som^,  visar  att  han  icke 
förstått  den  lika  enkelt  som  riktigt  konstruerade  meningen.  I  sin 
benägenhet  att  mästra  Lindbloms  språk,  gör  han  i  en  not  sid.  19 
följande  skolmästarkmx.  Lindblom  skrifver:  „Eungen  känner 
honom,  som  nämt  honom  till  bibeltolkare  efter  Prof.  AurivilliuB^, 
och  utg.  skrifver  i  en  not:  ^Observera  här  den  felaktiga  sats- 
byggnaden. Det  menas  naturligtvis:  Kungen,  som  nämt  honom 
till  bibeltolkare  efter  A — s,  känner  honom^^ 

Dessa  anmärkningar  äro  obetydande,  om  man  tar  hänsyn 
till  att  utg.  icke  afsett  annat  än  att  exploatera  Lindbloms  bref- 
samling  för  att  åstadkomma  en  pikant  läsning,  som  kan  få  god 
afsättning.  Kantänka  om  boken  vimlar  af  felaktigheter,  då  den 
ändock  är  bestämd  att  gå  samma  förgängelsens  väg,  som  all  an- 
nan för&tröelseliteratur.  Derutöfver  kan  man  likväl  tillerkänna 
honom  äfven  den  varaktigare  verkan,  att  hafva  fast  kompetente 
kulturskildrares  uppmärksamhet  på  urkunden  och  hos  läsarene 
väckt  ett  lifligare  intresse  för  den  förgångna  tiden. 

C.  a.  E. 

Franz  Otto:  Bilder  och  berättelser  ur  lifvet  i  Syd-Afrika  ; 
öfvers.  efter  fjerde  tyska  upplagan  af  J.  B.  SpiUuzmmar;  med  127 
illustrationer;    478    s.  stor  8:o.     Sthlm,  P.  A.  Norstedt  &  Söner. 

Tyska  rikets  poKdska  storhet  har  bland  annat  alstrat  en 
mäktig  kolonialrörelse,  hvars  mål  är  att  åt  Tyskland  förvärfva 
nya  områden  utom  Europas  gränser,  der  tysk  företagsamhet  kan 
£nna  ett  lönande  verkningsfält  och  der  tyskar  kunna  slå  sig  ned 
utan  att  uppgå  i  andra  folk  och  förlora  sin  nationalitet.  Denna 
rörelse  har  i  sin  tur  gifvit  en  kraftig  väckelse  åt  den  geografiska 
forskningen,  hvilken  af  tyskame  under  de  senaste  åren  blifvit 
omhuldad  och  utvecklad  så  som  aldrig  förr  af  något  annat  folk. 


I  BOKHANDELN,  67 


En  mängd  geografiska  sällskap  hafva  bildats,  man  har  grundlagt 
geografiska  tidskrifber  med  de  mest  olika  syften,  inrättat  geogra- 
fiska professioner  vid  universiteten,  utsändt  forskningsexpeditioner, 
och  som  resultat  af  allt  detta  har  en  omfattande  geografisk  lite- 
ratur uppstått. 

Afven  den  moderna  tyska  barn-  och  ungdomsliteraturen  har 
blifvit  påverkad  af  denna,  rörelse,  hvarpå  Franz  Ottos  „Bilder 
och  berättelser  från  lifvet  i  Syd- Afrika"  är  ett  exempel.  Bokens 
största  del  upptages  af  en  romantiserad  berättelse  om  en  holländsk 
boerfamiljs  lif  och  äfventyr  i  Syd- Afrika;  denna  berättelse  är  ge- 
Domfiätad  med  en  mängd  skildringar  af  naturen,  i  S3mnerhet  djur- 
lif^et,  och  af  jagtäfventyr  från  detta  jägames  paradis.  I  detta 
afseende  påminner  arbetet  mycket  om  Mayne  Beids  kända  berät- 
telser från  Amerika.  Denna  del  är  utan  tvifvel  mycket  tillta- 
lande och  lärorik  for  ungdomen.  Deremot  kan  åt-skilligt  anmär- 
kas om  den  inledande  framställningen  af  Afrikaforskningens  ut- 
veckling. Här  har  en  ensidigt  tysk  uppfattning  gjort  sig  gäl- 
lande, som  gifver  en  vrångbild  af  verkliga  förhållandet.  Ett  barn, 
som  här  för  första  gången  läser  de  afrikanska  upptäckternas  hi- 
storia, måste  ovilkorligen  få  den  foreställningen,  att  tyskame  hafva 
den  största  förtjensten  om  det  inre  Afrikas  utforskande  och  att 
allt,  hvad  andra  nationer  härtill  bidragit,  är  af  underordnad  be- 
tydelse. Sålunda  aöardas  t.  ex.  Livingstone  på  5  rader,  och  om 
Stanleys  arbeten,  hvilka  visserligen  erhålla  ett  ampelt  loford, 
namnes  icke  heller  mycket  mera.  Deremot  utbreder  sig  förf. 
öfver  tysken  Mauchs  resor  på  mer  än  en  sida.  Stickord  om  främ- 
mande nationer,  om  ^fransmännens  afrmdsjuka"  eller  „den  franska 
snålheten"  och  nedsättande  uttryck  om  ett  af  de  vackraste  och 
ädlaste  dragen  i  mensklighetens  historia,  slafveriets  undertryckande, 
verka  också  obehagligt.  Om  sistnämda  rörelse  t.  ex.  säges 
(sid.  15):  „Då  kom  öfver  folken  i  vårt  århundrade  ett  anfall  af 
mensklighet.  Just  den  nation,  som  så  länge  hade  befordrat  men- 
niskohandeln,  påtog  sig  en  min,  som  om  den  gjorde  slafbandelns 
nndertryckande  till  sin  första  och  förnämsta  uppgift.  Slafhandeln 
fortfar  emellertid  ännu  i  dag;  år  1884  har  den  i  Sudan  åter 
medgifvits  till  och  med  af  det  engelska  sändebudet  Gordon."  Ett 
par  faktiska  oriktigheter  hade  kunnat  undvikas,  t.  ex.  uppgiften 
att  konungen  af  Belgien  lät  bygga  „en  kanal  längs  efter  nedre 
Kongos  katarakter  till  Stanleypool"  (sid.  13)  —  i  sjelfva  verket 
var  det  endast  en  landsväg. 

Boken  slutar  med  en  skildring  af  Transvaalrepublikens  grund- 
läggning och  frihetskamp  mot  engelsmännen  åren  1880 — 1881. 

Osc.  Nordqvlit. 

G,  v.  Bohden:  Den  sedligt-religiösa  uppfostran,  öfvers.  efter 
ett  tyskt  föredrag;  45  s.     Hifors  1887,  G.  W.  Edlund;  50  p. 

Lucina  Hagman:  Om  samuppfostran,  föredrag  i  Åbo  på  ini- 
tiativ af  Finsk  kvinnoförening;  29  s.    Hifors  1887,  G.W.Edlund. 


Hd  I   BOKHANDELN. 


Lucina  Hagman:  Yhteiskasvatuksestay  esitelmä  Suomen 
naisyhdistyksen  toimesta  Tampereella ;  29  s.  H:for8  1887,  G. 
W.  Edlund. 

—r—n:  I  latinfrågan;  82  s.  8:o.  Erfors  1877,  G.  W.  Ed- 
lund; 75  p. 

Pastorn  dr  G.  v.  Rohden,  som  förnämligast  för  hufvudsta- 
dens  tyska  société  hållit  flere  populär-filosofiska  föredrag,  betonar 
i  det  här  i  svensk  öfversättning  föreliggande  betydelsen  af  upp- 
fostran, särskildt  med  afseende  ä  samhälls&ägoma.  Hans  ideal 
går  utöfver  den  ensidigt  nationala  synpunkten,  likasom  öfver  blotta 
hänsynen  till  föräldrarnas  nytta  och  nöje;  det  är  den  sedliga  ka- 
raktersbildningen.  Till  dennas  form  hör  sannfärdigheten,  till  dess 
innehåll  pieteten,  aktningen  för  medmenniskoma,  sammanhörigheten 
med  det  andra  könet  och  hvarderas  lika  rätt.  För  uppfostrans 
metod  bör  barnets  psykologi  studeras ;  vid  dess  genomförande  bör 
mer  än  hittills  karaktersbildningen  afses.  —  Ämnet  är  alltför  om- 
fångsrikt för  att  medgifva  förf.  en  detaljerad  behandling;  hans 
framställning  är  dock  bygd  på  verklighetens  grundval,  i  många 
hänseenden  öfvertygande,  alltid  klar  och  enkel. 

Medan  hr  v.  Rohden  på  ett  undvikande  sätt  yttrar  sig  om 
samuppfostran,  finner  denna  ett  varmt  försvar  i  frk.  Hagmans 
föredrag.  Hon  går  raskt,  men  tillika  klokt  de  konventionela 
förhållandena  in  på  lifvet ;  hon  angifver  i  en  anslående,  ehuru  nå- 
got sammanträngd  form  de  många  synpunkterna  för  och  emot  i 
frågan  och  ådagalägger  dervid  en  rik  erfarenhet  inom  lifvets  och 
skolans  områden.  Att  i  allmänhet  samskolan  icke  kan  ersätta, 
utan  blott  i  högre  grad  än  separatskolan  understöda  uppfostran  i 
hemmet  och  i  samhället  hade  måhända  bort  framhållas.  Det  lilla 
häftet  skall  säkert  verka  mycket  godt  för  en  sund  och  sedlig 
uppfostrans  teori  och  ptaxis. 

I  latinfrågan  har  ref.  så  ofta  yttrat  sig  i  Tidskriften,  att  han 
nu  blott  behöfver  i  hufvudsak  förena  sig  med  hr  — r — n  i  hans  oppo- 
sition mot  latinpedagogiska  öfverdrifter  och  särskildt  latinläsning 
på  lyceemas  lägre  stadier.  Å  andra  sidan  kunde  ett  och  annat 
anmärkas  mot  förf.  De  latinska  ordens  betydelser  t.  ex.  torde  i 
allmänhet  icke  vara  flere  och  svårare  härledda  ur  grundbetydel- 
sen än  nyare  språks,  snarare  tvärtom.  Sid.  22  tyckes  förf.  i  sin 
polemik  naot  sign.  C.  S.  förblanda  literaturläsning  och  literatur- 
historia.  Öfver  hufvud  borde  man  på  en  klassisk  linie  äfven  med 
mindre  timmar,  men  med  förnuftig  inskränkning  af  literaturartema, 
kunna  bibringa  eleverna  förmåga  att  väl  reda  sig  i  lättare  prosa 
och  gifva  dem  ett  sjelfständigt  begrepp  om  den  romerska  histo- 
rien ur  sjelfva  källorna.  p^  q^ 

Meddelanden  frän  Industristyrelsen  i  Finland,  tredje  häftet; 
88  s.  8:o.     Helsingfors  1887;  1  mk  25  p. 

Detta  häfte  af  vår  industristyrelses  meddelanden  är  oumbär- 
ligt för  en  och  hvar,  som  vill  lära  känna  de  nya  industriskoloma 


I  BOKHANPRLN.  69 


i  yärt  land.  Det  innehåller  nämligen  ett  fullständigt  program  for 
dessa  skolor,  uppgjordt  af  hr  W.  V.  Forsman  och  godkändt  af 
iidustristyrelsen,  samt  en  nog  kort,  men  i  det  hela  upplysande 
resumé  öfver  den  tekniska  undervisningens  utveckling  i  Finland 
jämte  motiven  till  ifrågavarande  skolors  inrättande.  I  närmaste 
sammanhang  härmed  stå  de  i  häftet  intagna  reseberättelserna  af 
hr  Porsman  och  hr  J.  Beuter,  hvilka  i  Mlständighet  icke  kunna 
mäta  sig  med  den  äldre  skrift  i  ämnet  af  hr  S.  P.  Dahlbeck,  som 
vår  tekniskt-pedagogiska  literatur  eger,  men  dock  synas  vara  for 
ändamålet  tillräckliga,  likasom  de  på  ett  lämpligt  sätt  komplettera 
hvarandra. 

Igs. 

Fornnordiska  sagor  i  svensk  bearbetning  af  ^.  Ul  Bååth, 
illnstrerade  af  Jenny  Nyström;  196  s.  stor  8:0.  Sthlm  1886,  O. 
L.  Lamm;  8:  50  kr. 

Dessa  „  sagor"  förtälja  händelser,  som  snart  tusenåriga  dock 
i  det  mesta  bära  en  starkare  prägel  af  verklighet  än  många  af 
den  nyaste  tidens  så  omständligt  utförda  novellämnen.  Framställ- 
ningen  gör  intryck  af  sannfärdighet;  den  är  konstlös,  men  saknar 
ingalunda  spännande  detaljer.  Forntiden  aftecknar  sig  här  utan 
någon  lärd  apparat  och  utan  någon  idealistisk  förgyllning  i  stora 
drag  som  en  värdig  bakgrund  för  lifliga  taflor  af  blodiga  fejder 
och  rättegångstvister,  af  ädla  och  vilda  lidelser  om  hvarandra.  — 
Bearbetningen  är  förträfflig,  sådan  man  kunnat  vänta  sig  af  nam- 
net Bååth.  Dock  är  referentens  åsigt  den,  att  den  ålderdomliga 
stilen,  som  oftast  intet  annat  är  än  styf  het,  icke  sant  återger  forn- 
tidens lifsstyrka  och  att  derför  i  en  bearbetning,  som  ju  icke  är 
en  öftrersättning,  den  dock  så  vanliga  högtidligheten  icke  bör  ef- 
tersträfvas,  t.  ex.  i  uttryck  sådana  som  ^hvi  är  du  så  bittida  på 
benen,  son**  (sid.  62).  Mot  valet  hafva  vi  ingen  annan  anmärk- 
ning än  den,  att  möjligen  början  af  Gisles  saga,  som  är  något 
äammanträngd,  bort  blott  inledningsvis  framställas  med  de  drag, 
som  för  den  följande  skildringen  äro  absolut  nödiga.  —  Vi  hop- 
pas att  den  rikt  utstyrda  boken  skall  iinna  en  väg  till  dem,  som 
midt  i  vår  tids  literära  öfverproduktion  ännu  veta  skilja  agnar 
och  hvete. 

P.  &. 

Frans  Hedberg:  StockholmsUf  och  skärgårdsluft;  488  s.  8:0. 
Sthlm  1887,  O.  L.  Lamm;  5  häften  å  75  öre. 

Frans  Hedbergs  berättelser  äro  kanske  naturligare  än  hans 
många  dramer.  Visserligen  finnas  äfvren  här  omotiverade  effekter, 
såsom  t.  ex.  Holmers  hängning  i  „Bampen  och  kulisserna". 
Ingredienserna  äro  något  enahanda:  lustigt  lif  och  egendomliga 
enslingar,  räddad  oskuld  och  lättsinne,  lefnadsfriskhet  och  senti- 
mentalitet m.  m.     Men  förf.  har  större  iakttagelseförmåga  och  helt 


70  I  BOKHANDELN. 


säkert  större  talang  än  många  nutida  novellister,  som  göra  i 
„psykologi^  och  göra  det  tråkigt.  Håller  Hedberg  sig  oftast  till 
3rtan,  så  är  det  kanske  derför  att  hos  det  stora  flertalet  „karak- 
terer^  i  sjelfva  verket  icke  annat  än  ytan  kan  eller  förtjenar  skil- 
dras. Berör  han  åter  icke  de  stora  samhällsfrågorna^  så  är  det 
derför  att  sådana  på  hans  tid  icke  existerade  —  likasom  de  ännu 
icke  existera  —  i  en  stor  del  menniskors  medvetande. 

W-r. 

K.  Helander:  De  fysiska  naturlagarna  och  deras  användning; 
160  s.  med  141  illustr.     Sthlm,  Fahlcrantz  &  C:o;  pris  1  kr.  50. 

Denna  lilla  bok  utgör  en  populärt  och  ledigt  skrifven  fram- 
ställning af  fysikens  grunder.  Inga  matematiska  formler  före- 
komma, illustrationer  deremot  flere.  Många  exempel  för  belysande 
af  den  ena  eller  andra  naturlagen  äro  tagna  från  området  af  det 
dagliga  h*fvets  företeelser.  Fördelningen  af  ämnet  är  deremot 
högst  egendomlig,  i  det  att  mekaniken  upptager  80  sidor,  elektri- 
citeten 40,  ljudet  20,  medan  värmet  och  ljuset  aflfördas  på  till- 
samman 20  sidor. 

T.  H. 

Esseide:  Meddelanden  I,  15  s.  8:o.  Sthlm  1887,  Samson 
&  Wallin;  pris  25  öre. 

Den  kända  utgifv^arinnan  af  dessa  meddelanden  refererar  1 
foreliggande  första  häfte  under  titel  „Det  moderna  sedlighetskraf- 
vet  i  kamp  emot  reaktion  och  radikalism^  de  protester,  som  i 
Helsingfoi-s  höjdes  mot  hr  G-.  af  G-eijerstams  uttalanden  i  sedlig- 
hetsfrågan, och  tillägger  för  egen  del  ett  och  annat  i  samma  rikt- 
ning. Så  vidt  vi  minnes  sakens  förlopp,  har  den  kronologiska 
följden  icke  strängt  iakttagits;  afvikelsen  har  dock  ingen  bet}- 
delse.  —  Ämnet  skulle  utan  tvifvel  mer  vinna  på  att  afhandlas  af 
läkare  och  pedagoger  än  af  unga  literatörer  och  deras  vedersa- 
kare. Särskildt  kan  uppfostraren  här  verka  måhända  mer  än  nå- 
gon, och  i  detta  afseende  synes  oss  den  bekanta  sign.  TJffe  hafva 
tillsvidare  sagt  det  klokaste  ordet  i  Verdandi  (1887  s.  106).  Hon 
fordrar  en  bättre  anda  hos  föräldrar  och  lärare;  som  hjelpmedlen 
for  sedlig  uppfostran  förordas  först  och  främst  samuppfostran,  vi- 
dare större  utveckling  af  kroppsarbetet  och  sporten,  färre  läs- 
timmar, mindre  klasser  och  en  undervisning,  som  ger  någonting 
att  tänka ''öfver. 

p.  a. 


ÖfVepslgt 


Literaturbref  frän  Danmark  (forts.).  På  öfvergången  mel- 
lan skönliterära  och  vetenskapliga  arbeten  står  ett  verk,  som 
den  i  egenskap  af  novellist  välkända  författaren  Ingvor  Bondesen 
hl  ntgifirit  nnder  titeln  yfÄeventyret  i  Dyreverden".  Pörfattaren 
har  hopsamlat  allmogens  vidskepliga  föreställningar  om  åtskilliga 
djurarter,  hvarhelst  han  påträffat  sådana,  dels  ur  sånger,  sagor 
ock  folkvisor,  dels  genom  muntliga  berättelser.  Boken,  som  är 
vackert  utstyrd  med  en  mängd  teckningar  af  O.  A.  Hermansen, 
skall  helt  säkert  mottagas  med  uppmärksamhet  öfeerallt  i  norden 
och  betraktas  som  ett  nytt  tillägg  till  de  folksagor,  som  nu  för 
tiden  i  så  riklig  mängd  ntgifvas. 

Bland  de  populärt  vetenskapliga  arbeten,  som  under  senaste 
året  vunnit  sin  aMutning,  intager  Nids  Backes  stora  illustrerade 
,,Nordens  historia''  en  framstående  plats.  Pörfiittam  förklarar 
sjelf  att  arbetet  icke  grundar  sig  på  utförliga  studier  af  källorna; 
det  innehåller  litet  eller  intet  nytt  och  är  så  godt  som  helt  och 
MUet  hygåt  på  tryckta  källor.  Det  är  ämnadt  för  den  stora 
publiken,  och  denna  skall  knappast  kunna  finna  en  pålitligare 
eller  mera  underhållande  vägledare  genom  nordens  historia  ända 
från  de  äldsta  tider  till  våra  dagar,  än  hr  Bache.  Hela  fram« 
ställningen  utvecklar  sig  med  märkvärdig  klarhet  odi  öfverskåd- 
ligfaet;  stilen  är  b'ka  jemn  och  klar,  som  lifiig  och  gripande.  — 
Den  åldrige  historikem  Fredrik  Barfod  har  i  två  ansenliga  band 
behandlat  Danmarks  historia  frän  1319  till  1536.  Också  han  är 
i  hnfrudsak  en  historieskrifvare  i  andra  hand,  men  likasom  han 
är  en  talangfull  och  fängslande  författare,  med  en  egen  förmåga 
att  åskådligt  framställa  personer  och  förhållanden,  så  förtjenar 
också  den  flit,  hvarmed  han  samlat  och  ordnat  sitt  material,  fullt 
ericannande.  I  sitt  omdöme  öfver  de  framstälda  historiska  per* 
sonlighetema  feamstår  Barföd  kanske  icke  alltid  som  en  objektiv 
granskare;  då  och  då  låter  han  sig  onekligen  i  alltför  hög  grad 
beherskas  af  personliga  antipatier  och  sympatier,  såsom  t.  ex.  vid 
skildringen  af  Kristian  II,  hvilken  han  betraktar  med  alltför 
nilda  ögon.  Men  öfver  hufeud  bemödar  han  sig  dock  om  att 
falla  sina  omdömen  opartiskt;  hans  resultat  torde  derför  i  all- 
iQäohet  vara  riktiga.  Framför  allt  har  det  lyckats  honom  att 
åatadkomma  ett  verk,  som  genom  sin  rikedom  på  stoff  och  fram- 
ståUningens  lif  förtjenar  läsas  af  alla,  som  utan  att  vara  fackmän, 
<iock  hysa  käriek  för  nordens  häfder. 

Ett  monumentalt  arbete  är  P.  Hansens  illustrerade  danska 
literaturhistora.    De  flesta  för&ttare,  som  under  senaste  tid  hafva 


72  OFVERSIGT. 


i  sammanliaiig  behandlat  detta  ämne,  stöda  sig  på  N.  M.  Peter- 
sens,  med  rätta  högt  ansedda  ,,B^^^^g  ^^  ^^^  danske  Literaturs^ 
Historie^^  Några  hafva  till  och  med  nöjt  sig  med  att  temligen 
kritiklöst  göra  utdrag  ur  detta  verk.  Så  är  icke  fallet  med  profes- 
sor P.  Hansen.  Hans  bok  är  verkligt  sjelistäiMlig ;  hvad  det  biogra- 
fiska och  det  bibliografiska  beta*ä£Par,  har  han  så  godt  som  öfver- 
allt  sjelf  granskat  källorna,  hans  kritik  af  de  literära  alstren  är 
alltigenom  lika  sjelfständig,  som  sond  och  trfiffimde.  Töt  en 
ntländing  som  noga  vill  sätta  sig  in  i  dBn  danska  Hteraturhisto- 
rien,  utan  att  likväl  göra  den  till  föremål  för  ett  uttömmande 
studium,  är  P.  Hansens  verk  utan  jemförelse  det  som  bör  rekom* 
menderas.  Det  är  icke  blott  ovanligt  grundligt  och  ig^  ordnadt^ 
det  är  tillika  så  kvickt  och  själfullt  skrifvet,  att  de^läses  med 
oblandadt  nöje.  Illustrationema,  som  finnas  i  stort  antal,  äro 
vackert  utförda  och  valda  med  mycken  takt;  mest  finner  man 
der,  som  sig  bör,  porträtt,  handskrifber  och  blad  af  gamla  böcker. 
—  Af  nyare  literaturhistoriska  monografier  må  här  nämnas  tvenne, 
som  behandla  B.  S.  Ingemanns  lif  och  diktning.  Den  ena  af  dessa, 
som  utgifvits  af  J.  Nörregård,  märkvärdigt  nog  af  Köpenhamns 
universitet  godkänd  som  disputation  för  doktorsgrad,  är  ett  myc* 
ket  svagt,  i  ordets  fullaste  bemärkelse  oventenskapligt  arbete^ 
med  ytliga  omdömen  och  en  föga  tilltalande,  svassande  form,  som 
påminner  om  tarfliga  högskoleföredrag.  Den  andra  af  Hermann 
Sekwanenflugel  är  någonting  verkeligen  betydande ;  den  svåra  upp- 
giften att  gifva  en  fullt  opartisk  skildring  af  en  diktare,  hvars 
öde  hittills  vs^t  att  vexelvis  förgudas  af  idealisterna  och  hånas 
af  de  „moderna^S  har  han  löst  med  lika  mycken  dugtighet  som 
kärlek  och  sympati.  Han  har  framstält  Ingemanns  skaldeskap 
som  en  produkt  dels  af  den  tyska  romantiken,  dels  af  tillfälliga 
påverkningar,  han  har  påvisat  de  fsllt,  der  Ingemann  utöfvat  ett 
stort  infl3rtande  på  det  danska  sjäislifVet  i  detta  århundrade;  åt- 
skilliga af  diktarens  verk  äro  med  mycken  smak  jemförda,  och  som 
afslutning  har  författaren  gjort  ett  utdrag  ur  de  af  hans  dikter,  som 
karakterisera  Ingemanns  hela  diktarpersonlighet  och  utveckling.  — 
„To  Digter^^  af  Otto  Borchsenius  behandlar  med  sakrik  och  varm 
fi-amställning  tvenne  literära  personligheter,  af  hvilka  den  ena, 
lyrikern  H.  V.  Kaalund,  helt  säkert  har  vänner  också  bland  finska 
och  svenska  läsare,  medan  den  andre  Chr.  H.  Bredahl  (f  1860) 
knappast  är  känd  utom  Danmark.  ,  Och  dock  är  den  geniaUske 
författaren  till  „Dramatiske  Scener'*  en  skald,  hvars  bekant» 
skåp  det  nog  lönar  mödan  att  göra.  I  mångt  och  mycket  är 
hans  diktning  vild  och  formlös,  men  hans  fantasi  är  storartad 
och  hans  känsla  sann  ^^  ett  naturgeni,  ofta  påminnande  om 
Shakespeare  på  ett  sätt, -som  icke  låter  sig  förklaras  som  en  blott 
och  bar  påverkan.  Ett  innehållsrikt  och  intressant  arbete  är  dr 
jP.  Bönnings  „Rationalismens  tidsålder^',  hvars  nyligen  utkomna 
första  del  behandlar  de  vigtigaste  Adoma  af  Danmarks  and- 
liga  utveckling   under    senare  hälften  af  det  18:de  århundradet. 


OFVEBSIGT.  73 

Författaren  står  på  en  afgjordt  kristlig  ståndpunkt,  och  detta  be- 
stämmer i  väsentlig  mån  hans  omdöme  öfver  tidens  företeelser; 
dock  är  han  lyckligtvis  fri  från  den  ianatism^  som  tilkluter  ögo* 
nen  for  det  verkligen  berättigade  och  firnktbringande,  som  kan 
göra  sig  gällande  till  och  med  hos  dem,  hvilkas  ståndpunkt  han 
ogillar. 

Af  dansk  konsthistorisk  literatur  har  på  senare  tid  utkom^ 
mit  endast  obetydligt.  Dock  bör  här  nämnas  docenten  Julius 
Langes  tvenne  kataloger  öfver  konstakademins  gipssamling  (forn- 
tid och  renässans)  samt  N.  Böghs  lefveniesbesknfaing  öfver  fru 
Jerichau-Baumann.  Hvad  de  förstnämda  små  häftena  angår,  skola 
de  helt  säkert  bUfva  en  öfvaraskning  för  läsaren.  Af  konstka- 
taloger väntar  man  sig  ju  i  allmänhet  föga  mer  än  ett  tort 
uppräknande  af  konstalstren.  Men  hvarje  blad  af  Langes  „histo- 
riske  Fortegnelser,,  vittaiar  om  författarens  eminenta  kunskaper, 
hans  skarpa  blick,  hans  uppfostrade  smak  och  utomordentliga 
stilistaska  förmåga^  hvilket  ovilkorligen  gör  dem  både  lärorika 
och  nyttiga  for  hvaije  konstälskare.  Böghs  arbete  om  fini  Je- 
richau  ger  oss  en  mycket  vacker  och  fängslande  bild  af  den  ge- 
niala konstnärinnan. 

Sigurd  ICftUer. 


De  finska  folkdikterna  i  svensk  och  tysk  drägt.  Man  måste 
beteckna  den  £nska  folkdiktningen  såsom  ren  naturpoesi.  Af- 
skilda  från  andra  folk,  utan  att  i  nämnvärd  grad  taga  intryck  af 
den  påträngande  civilisationen  från  vester  eller  af  de  härjande 
inÄlleo  från  öster,  hafva  finname  redan  tidigt  hängifi^it  sig  åt 
poetiskt  betraktande  af  naturen  och  af  menniskans  lif  i  naturens 
sköte.  Resultatet  häraf  har  blifvit  en  rik  folkdiktning,  som  icke 
i  likhet  med  andra  folks  motsvarande  alster  behandlar  strider 
och  kämpalekar,  icke  härcads*  eller  handelståg  till  Mmmande 
länder,  men  som  p&  ett  lika  folkeligt  som  storartadt  sätt  skil- 
drar ljusets  och  mörkrets  strider  så  i  naturen  som  i  menniskans 
inre. 

Öfverflyttandet  af  dessa  skapelser  till  andra  språk  i  en  fullt 
värdig  form  måste  alltid  vara  af  stor  betydelse  för  fosterlandet  och 
den  allmänt  menskliga  odlingen*  Huru  mycket  dedsutom  andra 
länders  forskare  kunna  bidraga  till  kännedomen  af  Finlands  gamla 
kultur  se  vi  t.  ex.  af  svensken  G.  B.etzii  arkeologiska  arbeten. 
Men  mycket  åfcerstår  ännu  att  göra  i  detta  afseende.  Det  är  ej 
mer  än  tolf  år  sedan  den  som  skrifver  detta  hörde  en  tysk 
professor,  hvilken  obestridt  stod  på  höjden  af  samtidens 
forBkmng,  vid  behandlandet  af  frågan  om  de  homeriska  sångemas 
uppkomst  blott  i  förbigående  anmärka  att  en  liknande  enhet  som 
i  de  nämda  folksångerna  „8kall  äfven  förefinnas^^  i  vårt  finska  folk- 
epos; att  ur  historien  for  dess  uppkomst  hemta  de  många  och 
starka    bevis,  som  kunna  fås  för  ådagaläggande  af  att  grekemes 


74  ÖFVEBSIÖT. 


folkepos  genomgått  en  liknande  utveckling,  det  hade  han  ej  varit 
i  stånd  till.  —  Att  göra  den  finska  folkdiktningen  tillgänglig  för 
vetenskapen  bör  således  vara  en  af  de  vigtigaste  uppgifterna  för 
dess  öfversättare,  och  till  följd  häraf  bör  såsom  ett  väsentligt 
vilkor  för  en  god  öfversättning  i  detta  afseende  uppställas  ett  troget 
bevarande  af  så  väl  innehållet  och  andan  i  originalet,  som  ock 
så  vidt  möjligt  af  dess  form.  Men  då  det  är  af  lika  stor  vigt 
att  kännedomen  af  dessa  dikter  sprides  till  så  vidsträckta  lager 
som  möjligt  bland  alla  bildade,  böra  dessa  öf^ersättningar  äfven 
hafva  en  tilldragande  poetisk  form,  så  att  de  icke  trötta  och 
stöta  läsaren  ifrån  sig. 

Det  är  emellertid  redan  de  finska  folksångemas  egendom- 
liga form,  versens  byggnad  och  prydnader,  hvilka  uppställa  be- 
tydliga svårigheter  för  åstadkommandet  af  en  god  öfversättning  till 
andra  språk,  hvilka  till  natur  och  byggnad  äro  så  väsentligen 
olika  finskan.  Den  på  fyra  trokeer  bygda  finska  runometem^ 
som  förefaller  så  naturlig  för  finskans  tvåstafviga  ordrötter, 
kan  i  andra  språk  lätt  ljuda  onaturlig  och  enformig,  om  den 
ej  behandlas  af  en  skicklig  poetisk  förmåga.  Vi  skola  snart 
se  att  dessa  svårigheter  kunna  förleda  äfven  en  framstående 
öfversättare  att  afvika  från  originalets  form. 

Vidare  forefaller  den  i  finskan  så  naturliga  alliterationen, 
ljudlikheten  i  början  af  orden,  i  svenskan  och  tyskan  onekligen 
tillkrånglad  och  sökt.  Visserligen  finnes  alliterationen  i  de  ger- 
manisk-skandinaviska  folkens  urgamla  folkpoesi,  der  denna  egenhet 
af  några  anses  vara  lånad.  Men  i  dessa  folkdiktningar  83mes 
dock  alliterationen  vara  af  ganska  olika  natur.  I  den  germa- 
niska  poesin  är  detta  bokstafs-  eller  stafrim  fördeladt  på  två 
versrader,  som  deraf  förbindas  och  som  tillsammans  innehålla  en 
tanke,  medan  det  i  de  finska  folksångerna  är  inneslutet  inom 
en  och  samma  vers,  utan  att  sammanhålla  denna  med  den  föl- 
jande parallelversen,  som  har  sin  egen  alliteration.  Vare  här- 
med huru  som  helst,  så  är  denna  poetiska  prydnad  hos  de 
germaniska  folken  antikverad  och  begagnas  knapt  mera  i 
nyare  språk,  hvarför  dess  användande  i  en  nutida  svensk  eller 
tysk  skrift  misslyckas.  En  öfversättare  måste  derför  se  sig  om 
efter  andra  prydnader,  som  uti  hans  språk  motsvara  dessa,  men 
ej  alltför  mycket  afvika  från  originalets.  Härvid  kommer  natur- 
ligtvis i  främsta  rummet  slutrimmet  i  fråga. 

Slutligen  sätter  äfven  de  finska  folksångemas  andra  yttre 
prydnad  svårigheter  för  öfversättaren.  Parallelismen  eller  det 
så  kallade  tankerimmet,  hvarigenom  tanken  i  en  vers  upprepas  med 
andra  ord  i  fbljande  vers,  öfverensstämmer  väl  med  det  ord-  och 
formrika  finska  språket  och  förlänar  dess  poesi  en  fyllighet  och  ett 
lugn,  som  väl  passar  till  de  episka  berättelsema  och  äfven  till 
dess  vidlyftdgt  skildrande  lyrik.  Men  återgifvandet  häraf  ställer 
stora  fordringar  på  öfversättarens  förmåga:  han  måste  kunna  le- 
digt   använda    sitt  språks  alla  ressurser  fbr  att  i  alla  dess  nyan- 


ÖFVERSIGT.  75 


seringar  återgifVa  originalets  parallelismer,  utan  att  likväl  trötta 
en  modem  läsare. 

I  sin  öfversättning  af  Kanteletar^)  har  Herman  Patil  så  nog- 
grant som  möjligt  hållit  sig  till  originalets  form.  Han  har  bibe- 
håJlit  det  trokaiska  versmåttet  oförändradt  och  ersatt  det  bort- 
fallna bokstafsrimmet  med  slutrim  i  hvarannan  vers.  Att  han 
häri  handlat  rätt  och  med  klar  blick  för  diktens  kraf,  derom 
kan  svårligen  mer  än  en  mening  råda,  helst  som  slutrim  äfven 
begynt  användas  i  den  nyare  finska  folkpoesin.  Annars  hade  ej 
heller  den  likformiga  metern  tillräckligt  kunnat  bära  upp  den 
poetiska  formen,  med  originalets  så  vidt  möjligt  bevarade  paral- 
lelismer.  Man  då  Herman  Paul  med  skicklighet  löst  dessa  for- 
mela  svårigheter,  måste  detta  betraktas  såsom  ett  glänsande  be- 
vis på  den  hädangångnes  förmåga  att  använda  alla  sitt  modersmåls 
ressnrser;  detta  beröm  är  så  mycket  större,  som  han  öfversatt  en 
betydlig  del  af  den  stora  mängd  lyriska  och  smärre  episka  dik- 
ter, hvilka  finnas  sammanförda  i  Kanteletar. 

Bedan  tidigt  visade  sig  hr  Hertzberg  såsom  skicklig  öf- 
versättare  af  finska  lyriska  folkdikter ;  den  fullständigaste  af  hans 
samlingar  „Finska  toner^^  utkom  redan  1871  och  vann  många 
vänner  åt  den  finska  folklyriken.  En  stor  del  af  denna  literära 
framgång  bör  tillskrifv^as  hr  Hertzbergs  lätta  och  naturliga,  ja  fol- 
keliga sätt  att  behandla  versen.  Ofta  bibehåller  han  originalets 
trokaiska  meter  och  använder  ofba,  likasom  hans  tyska  medtäfiare, 
slutrim.  Men  icke  alltid  har  hans  lyriskt  anlagda  sångmö  nöjt  sig 
inom  så  trånga  gränser,  utan  valt  moderna  versformer,  jambiska  och 
daktyliska;  rimmet  har  återkommit  oftare  och  dikten  har  afdelat 
dg  i  likformiga  strofer.  Om  man  nogare  betraktar  de  olika  sån- 
gerna, så  måste  man  medgifvra  att  allt  detta  oaktadt  likväl  den 
natm^liga,  folkeliga  tonen  och  klangen  väl  bevarats  äfven  här 
samt  att  versmåttet  alltid  svarar  emot  tonen  i  dikten. 

Vi  öfvergå  till  öfversättningama  af  Kalevala.  Här  se  vi 
€j  utan  en  viss  förvåning  att  Paul,  2)  som  öfversatt  lyriska 
sånger  på  originalets  meter  med  stor  framgång,  nu  funnit  samma 
versform  i  de  episka  dikterna  tung  och  enformig.  Han  motive- 
rar sjelf  sitt  tillvägagående  och  säger  sig  först  efber  lång  tvekan 
och  flerfaldiga  försök  hafva  afvikit  irån  den  traditionela  trokaiska 
metern.  „De  rena  trokeema",  säger  han,  „hvilka  förträffligt  egna 
sig  för  dikter  af  mindre  omfång,  äro  dock  såsom  mina  egna  för- 
sök och  två  svenska  öfversättningar  visa,  alltför  enformiga  för  ett 
^os,  som  omfattar  nära  23,000  verser;  betänker  man  ännu  der- 
till,  att  till  och  med  den  åttastafviga  originalversen  sällan  består 
af  rena  trokeer,  så  är  det  klart  hvarför  jag  slutligen  öfvergaf  det 
versmått,  som  visserligen  öfverensstämmer  med  originalet  i  staf- 
velsemas  antal,    men   ingalunda  fullständigt  med  afseende  å  me- 


*)    Kanteletar,  die  Volkslyrik  der  Finnen,  Hrfors  1882. 

')    Kalevala,  das  Volk  seposder  Finnen,  H:for8  1885,  1886. 


76  0FVBR8IÖT. 


tern,  och  hvarför  jag  vågade,  enligt  Ahlqvists  föredöme  i  han» 
öfversättning  af  Knllervoepisoden,  inskjuta  en  daktyl,  i  några  fall 
två,  utan  att  likvisst  helt  och  hållet  undvika  rent  trokaiska  ver- 
ser. Den  enda  frihet  jag  tagit  mig  ligger  i  det  konsekventa  om- 
vexlandet  af  kvinligt  och  manligt  slut  på  versen,  hvilket  Ahlqvist 
likaså  först  användt  i  sin  öfversättnmg;  men  om  man  engångöf- 
vertygat  sig  derom,  att  ett  absolut  noggrant  efterbildande  af  ori* 
ginalmetern  är  likaså  omöjligt,  som  af  åeaa.  den  förekommande 
alliterationen,  så  skall  man  svårligen  lägga  öfversättaren  till  last 
att  han  försökt  efter  förmåga  på  annat  aätt  ersätta  det,  som 
dock  en  gång  skall  gå  förloradt.'^ 

Dessa  den  aktade  öfversättarens  ord  hafva  hos  oss  väckt 
flere  betänkligheter,  oaktadt  den  stora  auktoritet  han  åberopar 
sig  på.  Att  han  låtit  alliterationen  falla  kunna  vi  naturligtvis 
hafva  intet  att  invända  emot.  Om  han  skulle  ersatt  denna  vers- 
prydnad med  slutrim,  så  skulle  den  ännu  mindre  saknats.  Att 
han  användt  omvexlande  kvinliga  och  manliga  versslut  kan  ej 
heller  klandras,  då  detta  icke  väsentligen  förändrar  versens 
natur.  Men  derigenom  att  uti  nästan  hvarje  vers  någon 
troké  företrädes  af  en  daktyl,  får  versen  i  vårt  tycke  något 
ostadigt,  konstladt  och  stapplande,  hvilket  lika  litet  förefinnes 
i  den  finska  versen,  som  det  passar  till  den  lugna  episka 
dikten.  Att  ett  noggrannare  följande  af  originalets  versmått 
är  tungt,  ja  omöjligt  ha  vi  svårt  att  tro,  då  hans  egen  Kan- 
teletaröfversättning  gifver  oss  ett  tämligen  slående  bevis  på 
motsatsen.  Der  förekomma  ju  flere  längre  stycken  och  flere  med 
episkt  innehåU,  t.  ex.  de  så  kallade  balladerna;  i  alla  har  originalets 
versmått  bibehåUitis,  utan  att  egentligen  något  af  dess  enkelhet, 
ledighet  och  naturlighet  gått  förloradt.  Ja,  Paul  har  på  båda 
sätten  öfversatt  flere  längre  stycken,  och  ur  en  jemförelse  mel- 
lan dessa  framgår  tydligt  hvilketdera  sättet  klingar  naturligare. 
I  slutet  af  sin  ELanteletaröfversättning  har  han  nämligen  bland 
andra  trollsånger  återgifvit  äfven  sångerna  om  eldens  och  björ- 
nens  ursprung  äfvensom  slutrunan  i  Kalevala,  hvilka  alla  äfven 
finnas  upptagna  i  hans  öfversättning  af  Kalevala.  Vi  bedja  den 
intresserade  läsaren  sjelf  genom  jemförelse  bilda  sig  ett  omdöme 
om  de  olika  öfversättningamas  företräden;  vi  föredraga  för  vår 
del  obetingadt  den  mer  finska  framför  den  moderniserade,  som 
i  vårt    öra    ljuder    orolig    och  abrupt. 

Hr  Hertzberg  har  ock  ganska  fritt  behandlat  formen  i  sin 
öfversättning  af  Kalevala  (Hifors  1884),  till  och  med  friare  än  i  de 
flesta  af  hans  öf^ersättningar  från  Kanteletar;  men  han  har  gjort 
detta  i  enlighet  med  originalets  natur.  Den  trokaiska  metern 
är  bibehållen,  versparen  bindas  i  hvarannan  vers  eller  ofbare  af 
rim,  som  ersätter  alliterationen  och  parallelismen  i  originalet. 
Då  öfversättaren  gjort  allt  detta  med  mycken  ledighet  och  poe- 
tisk takt,  förefaller  hans  återgifvande  på  intet  vis  tröttande  eller 
enformigt;  han  har  också  återgifvit  blott  hufvudinnehållet  af  ori- 
ginalet. 


OFVEESIGT.  77 


Gå  vi  nu  öfver  till  att  med  några  ord  beröra  äfven  inne- 
hållet i  dessa  öfversättningar  af  de  finska  folkdikterna,  så  se  vi 
först  att  de  lyriska  dikterna  i  Kanteletar  erbjudit  mindre  svårig- 
heter. Det  gålde  för  öf^ersättaren  blott  att  noga  känna  det 
diktande  folkets  {oreställningssätt  samt  sätta  sig  in  i  den  stäm- 
ning, hvarunder  hvarje  skild  sång  diktats  och  för  hvilken  den 
utgör  ett  uttryck.  8å  vidt  vi  kunna  bedöma  har  detta  lyckats 
så  väl  den  tyska  öfversättaren  som  den  svenska.  Den  folkeliga, 
idylliska  grundtonen  återljuder  oftast  från  öfversättningama  lika 
klangfull  som  från  originalet.  Att  några  råare,  mera  natui-växta 
uttryck  blifvit  ersatta  med  mildare,  mera  civiliserade  ligger  i 
sakens  natur. 

Herman  Paul  har  sträfvat  efber  större  fuUständighet :  visserli- 
gen har  han  bland  originalets  652  sånger  ej  upptagit  mer  än  något 
öfver  300,  men  denna  reduktion  har  skett  utan  nämnvärd  förlust 
för  läsaren.  Att  icke  alla  de  dikter,  hvilka  till  och  med  hr 
Hertzberg  återgifvit,  upptagits  af  Paul,  beror  på  återgifvarens  skap- 
lynne,  smak  och  så  vidare;  att  en  reduktion  i  alla  fall  måste  ske 
är  klart.  Lönnrot  upptog  i  sin  Xanteletar-«amling  ej  blott  alla 
lyriska  sånger  på  runometer,  som  han  anträffade,  utan  också  fab- 
ler, bampjoUer  och  sånger  som  innehålla  besvärjelser  och  ur- 
spnmgsord  samt  (i  sista  delen)  sådana  smärre  episka  folkdikter, 
som  behandla  fommytiska  eller  historiska  händelser,  men  hvilka 
ieke  fått  plats  i  Kalevala.  Den  ordning,  i  hvilken  hr  Paul  stält 
sina  sånger,  är  åtminstone  lika  berättigad  som  den  som  följts  i 
originalet.  Bland  de  episka  dikterna  hade  kanske  några  flere 
förtjenat  upptagas,  t.  ex.  den  tragiska  sången  om  „Elins  död'^; 
men  de  besvärjelse-  och  ursprungsrunor,  som  i  slutet  tillagts  ur 
Loitsurunoja,  tyckas  vara  tillräckliga  för  att  gifva  främmande 
läsare  en  någorlunda  klar  föreställning  om  naturen  hos  dessa 
egendomligheter,  hvarpå  den  finska  folkdiktningen  så  öfverfiödar, 
men  som  ej  hafva  större  allmänt  intresse. 

Hr  Hertzberg  har  ej  ännu  till  svenskan  öfverfl3rttat  många 
af  de  blomster,  som  spirat  upp  på  den  finska  lyriska  poesins  gif- 
vande  mark,  men  det  han  här  presterat  visar  att  han  är  rätta 
mannen  till  att  fullständigare  utföra  denna  omplantering.  Stäm- 
ningens fina  rötter  hafva  med  öm  och  skicklig  hand  bevarats, 
enkelheten  och  naturligheten  likaså,  hvarför  ock  de  späda  natur- 
barnen på  svensk  mark  sprida  nästan  en  lika  fin  och  skär  doft 
som  på  finsk  botten.  Detta  är  orsaken,  hvarför  dessa  „finska 
toner'^  så  mycket  anslagit  svenska  läsare.  Men  detta  borde 
också  uppmana  hr  Hertzberg  att,  sedan  han  nu  slutfört  sin  „fria 
öfversättning"  af  Kalevala,  fortgå  på  den  beträdda  vägen. 

Hvad  angår  öfversättningajna  af  Kalevala,  skola  vi  först 
betrakta  några  enskildheter. 

Vill  man  till  germaniskt  språk  öfverfl3rtta  finsk  vers,  skall 
man  lätt  finna  att  finskan  har  längre  ord  och  former  än  hvad 
fallet  är  i  de    nämda    språken,    hvarför    man    ofta,    om  man  vill 


78 OPVEB8IGT. 

bibehålla  versemas  form  och  antal  oförändrade,  ser  sig  tvungen 
att  tillägga  ett  och  annat  ord,  emellanåt  ett  helt  nytt  motiv.  Det 
gäller  då  att  tillföra  endast  sådant,  som  hör  till  samma  förestäU- 
ningssfcbr,  som  den  hvilken  förefimnits  hos  folket  på  den  tid  då 
sången  uppkommit,  så  att  intet  tillkommer,  som  står  i  strid  med 
innehållet  och  andan  i  dikten.  För  att  nämna  ett  par  exempel 
ur  Ainosångema,  se  vi  huru  Ainos  moder  (Kal.  IV  145  f.)  helt 
enkelt  berättar  att  hon  närmat  sig  månens  och  solens  jungfrur 
der  de  väft  i  skogen. 

Mina  luoksi  luontelime, 

Lähelle  lähentelime; 
Detta  är  hos  Paul  återgifvet  med: 

Zögemden  Schrittes  trät  ich  näher, 

Wagte  still  zur  Seite  mich  hin. 
Mot  dessa  och  dylika  tillsatser  är  väl  intet  att  invända,  då 
de  synas  gå  i  originalets  anda.  Deremot  förefalla  t.  ex.  Ainos 
och  hennes  moders  tilltal  „einzige  Mutter^,  ^einziges  Kind"  ganska 
tillgjorda,  sarskildt  det  sistnämda  på  ett  ställe  (IV  120),  der 
det  nyss  förut  berättats  om  Ainos  samtal  med  såväl  sin  syster 
som  broder.     Dock  dylika  missgrepp  äro  obetydliga. 

Värre  är  att  betydelsen  af  ord  och  satser  emellanåt  är  orätt 
uppfattad^  hvilket  minst  borde  ske  i  en  öfversättning,  der  hvarje 
vers  af  originalet  återgifvits.  Många  betänkligheter  i  detta  af- 
seende  har  t.  ex.  öfversättningen  af  andra  runans  början  väckt 
hos  oss.  Afven  allmännare  fel  förekomma,  t  ex.  att  bestämd 
artikel  nyttjas,  då  det  i  originalet  tydligen  talas  om  föremålet  i 
allmänhet.  De  stående  epiteten  och  uttryckssätten  återgifvas  på 
olika  ställen  på  olika  sätt,  bland  hvilka  endast  ett  är  det  lämp- 
liga och  riktiga.  Blott  ett  exempel  skola  vi  anföra  såsom  bevis 
på  huru  vilseledande  ett  inkonsekvent  och  mindre  noggrant  åter- 
gif^ande  af  ett  vanligt  uttryck  kan  blifva.  TJkkos  stående  epitet 
ylijumala,  som  ej  betyder  något  annat  än  den  der  uppe,  det  vill 
säga  i  höjden,  i  luften  befintliga  guden,  har  Paul  på  de  många 
ställen  der  det  förekommer  återgifdt  olika  och  ofbast  orätt; 
mången  gång  har  denna  rent  hedniska  gud  f&tt  sig  tillagda  ad- 
jektiv med  starkt  kristen  bibetydelse.  Vi  skola  nämna  några 
de  oriktigaste:  ewiger  Väter  (1,169,  o.  a);  allmächtiger  Va- 
ter  (12,279);  allgewaltiger  Väter  (33,264);  höchster  Gott 
(42,358);  hoch  erhabene  Gottheit  (45,15);  allgutiger  (!)  Oott 
(45,245).  Dessa  och  dylika  missgrepp  kunna  lätt  bibringa  lä- 
saren orätta  foreställningar  och  leda  utländska  forskare  på  af- 
vägar.  Herman  Pauls  största  förtjenst  ligger  i  att  han  sökt 
återgifva  allt  som  finnes  i  originalet  utan  någon  förkortning, 
och  det  måste  medgifvas  att  han  härvid  ådagalagt  stor  skick- 
lighet och  fyndighet,  hvarfor  också  hans  öfversättning  sarskildt 
i  ledighet  och  poetisk  uppfattning  står  betydligt  framom  Anton 
Schiefners  äldre  tyska  öfversättning  och  träder  nära  vid  sidan 
af  Collans  svenska. 


OFVEBSIGT.  79 


Det  är  naturligt  att  hr  Hertzberg  icke  kunnat  öfVerträffa 
Collan  i  hans  Kalevala-öfversättning.  Hr  Hertzberg  har  velat  i  en 
mera  tilldragande  form  återgifva  allt  det  vigtigaste,  som  den  finska 
hjeltedikten  kunde  i  poetiskt  afseende  erbjuda  af  intresse.  Han  har 
derur  uteslutit  flere  till  och  med  större  stycken,  der  sången  liksom 
öfverflödat,  eller  rättare  der  Lönnrot  upptagit  alltför  mycket, 
om  man  afser  den  estetiska  njutningen.  Derigenom  hai^a  de 
olika  delarna  a&undats  till  särskilda  cykler,  utan  att  dock  deras 
sammanhang  blifvit  lösare. 

Att  vid  en  sådan  sammanfattning  af  originalets  innehåll 
erfordrats  god  smak  och  säkert  omdöme  samt  noggrann  känne- 
dom af  de  finska  folksångemas  väsen  är  naturligt.  Om  vi  ock 
anse  att  hr  Hertzberg  öfsrerhufvrudtaget  förfarit  med  takt  och 
sakkännedom,  kunna  vi  likväl  ej  underlåta  att  framhålla  det 
iimehållet  någon  gång  fått  sitta  emellan  för  den  poetiska  for- 
men,  och    att  valet  af  sånger  icke  alltid  S3mes  tillfredsställande. 

För  rimmets  skull  ha  emellanåt  misslyckade  uttryck  valts. 
Så  se  vi  uti  sången  om  jordens  besående  med  gräs  och  örter 
öft^ersättaren,  för  att  få  rim  på  „mosse^',  ge  åt  Pellervoinen  den 
komiska  benämningen  ^åkerjordens  lilla  gosse/'  I  och  för  en 
lämplig  afslutning  tilläggas  emellanåt  par  rader,  hvilket  icke  i 
och  för  sig  är  klandervärdt,  blott  det  sker  i  originalets  anda. 
6å  tillägges  Wäinämöinen  en  önskan  att  solen,  som  befriats  från 
Pohjolas  kopparberg,  bland  annat  skulle  gifva  folket  „säd  i  våra 
logar.  ^  Detta  motiv  finnes  hvarken  i  originalet  eller  i  det  mot- 
svarande stället  af  trollsångerna  (Loits.  p.  163),  tydligen  derför 
att  blott  de  i  sången  antydda  sysselsättningarna  jagt  och  fiske 
voro  finnames  hufsnidnäringar  under  den  tid  sången  uppkom, 
medan  åkerbruket  då  ännu  var  ganska  litet  utbredt.  Likaså  är 
i  slutet  af  bjömsången  tillagd  en  önskan,  att  enhvar  måtte 
—  när  nöd  och  fara  hota, 
strida,  blöda^  dö  med  ära; 
bvilket  tillägg  är  alldeles  modernt  och  derför  ej  passar  i  Wäi- 
nämöinens  mun. 

filand  de  delar  af  Kalevala,  som  af  hr  Hertzberg  uteslutits 
nr  hans  „fiia  öfversättning",  märka  vi  först  dem,  der  besvärjelse- 
och  trollrunor  förekomna.  Om  man  närmare  jemför  de  magiska 
elementen  i  Kalevala,  skall  man  finna  att  de  af  Lönnrot  dit 
npptagits  i  sammandragen  form  och  att  flere  skilda  sånger 
förenats,  allt  för  att  gifva  läsaren  en  så  att  säga  pragmatisk  skil- 
drmg  af  för&randet  vid  besvärjelser.  Men  så  betecknande  dessa 
än  äro  för«.  fomfinnames  religiösa  åskådningssätt,  har  hr  Hertzberg 
dock  i  vårt  tycke  handlat  rätt,  då  han  uteslutit  flere  ställen,  ja 
tela  sånger,  der  hufvudbeståndsdelen  utgjorts  af  magiska  element, 
som  t.  ex.  de  parallela  sångerna  om  Wäinämöinens  besök  i  un- 
derjorden och  hos  Antero  Wipunen  för  att  hemta  de  tre  ord,  som 
hm  saknade  då  han  skulle  slöjda  sig  en  båt.  Att  sången  om 
elden  utlemnats  kunna  vi  dock  ej  obetingadt  gilla,    då  den  inne- 


80  ÖFVEÄSICFT. 


h&ller  så  lifliga  beskrifningar  och  dessutom  har  sin  motsvarig- 
het och  kanske  sitt  ursprung  i  skandinaviska  sånger.  Någon 
gång  har  det  förekommit  oss  såsom  skulle  besvärjelserna  åter- 
gifvits  alltför  korta,  så  att  t.  ex.  bönerna  till  Ukko  och  andra 
gudomligheter  mistat  hela  sitt  magiska  sken.  På  dessa  och  andra 
dylika  ställen  får  skildringen  en  viss  likhet  med  den  ^förkortade 
upplagans  som  Lönnrot  i  tiden  föranstaltade  af  Kalevala  på  ori- 
ginalspråket for  skolbehof,  men  hvars  korta,  kraftlösa  uttryck 
minst  bland  alla  tilltalade  ungdomens  sinnen.  Vidare  £nna  vi 
uteslutna  några  längre  episoder,  i  hvilka  folkskaldemas  fantasi 
likasom  öf^erflödat.  Så  har  bortlemnats  t.  ex.  den  sista  sången 
om  Aino,  der  det  berättas  om  Wäinämöinens  misslyckade  för- 
sök att  meta  upp  sin  i  hafvret  sjunkna  brud,  likasom  ock  den  runa, 
der  Ilmarinen  söker  smida  sig  en  brud  af  guld  och  silfver  i  stäl- 
let för  den  maka  han  genom  Kullervo  förlorat.  Härvid  hade  också 
den  följande  sången  kunnat  göra  sällskap,  der  Ilmarinen  från 
Pohjola  bortröfvar  sin  förra  hustrus  syster  och,  när  hon  ej  vill 
bli  hans  hustru,  i  vredesmod  sjunger  henne  till  en  fiskmås.  Den- 
na sång  är  ej  på  något  sätt  vigtig  för  sammanhanget.  Bland 
mindre  omfattande  motiv  sakna  vi  i  synneriiet  det  vackra  slutet 
af  fjerde  runan  (gökens  klagan  öfver  Ainos  död),  som  Collan 
och  Paul  så  väl  återgifvit;  likaså  har  berättelsen  i  vårt  tycke 
mycket  förlorat  genom  uteslutningarna  i  Kullervo-cykeln;  vår 
åsigt  om  denna  så  strängt  dramatiska  dikt  är  i  korthet  den,  att 
dess  delar  till  den  grad  sammanhänga  och  bero  den  ena  af  den 
andra,  att  ytterst  få  motiv  här  kunna  utelemnas  utan  skada  för 
det  hela. 

I  alla  fall  anse  vi  att  de  härligaste  blommorna  i  den  finska 
folkhjeltedikten  af  hr  Hertzberg  upptagits  och  återgifvits  på  ett 
sätt,  hvarigenom  så  väl  deras  naturliga  friskhet  som  ock  deras 
skära,  fina  doft  väl  bevarats.  Sålunda  framstår  i  denna  „fria 
öfversättning^  af  Kalevala  originalets  poetiska  skönhet  lätt  till- 
gänglig; detta  skall  mycket  bidraga  till  att  sprida  kännedomen 
om  finnames  fomsånger  till  vida  kretsar  inom  nordens  alla  folk. 
Att  hr  Hertzberg  likasom  Herman  Paul  genom  sina  öfversätt- 
ningar  af  det  finska  folkepos  förenat  detta  verk  med  andra 
för  oss  så  vigtiga  länders  literatur  är  derför  en  förtjenst  ai 
icke  ringa  fosterländsk  betydelse. 

0.  G. 


Finlands   utrikes  handel  och  tullinkomster. 

Sedan  statistiska  byrån  den  1  december  1865  proviso- 
riskt trädde  i  verksamKet,  har  den  genom  publikationer, 
uppgående  till  ett  antal  af  några  och  trettio  häften  i  stort 
kvartformat,  förutom  åtta  årgångar  af  statistisk  årsbok,  sökt 
motsvara  de  förhoppningar  man  stälde  på  ett  sådant  em- 
betsverk.  Det  delvis  ganska  omfattande  statistiska  mate- 
rial, som  sålunda  blifvit  ordnadt  och  bearbetadt,  har  dock 
i  ringa  mån  bidragit  till  en  allmännare  kunskap  om  hit- 
hörande förhållanden,  och  detta  af  den  naturliga  orsak,  att 
dessa  detaljerade  publikationer  med  sina  många  tabeller 
och  otaliga  sifierdata  icke  äro  beräknade  för  en  större  lä- 
sarekrets. Då  emellertid  den  belysning  våra  sociala  och 
samhällsförhållanden  genom  det  samlade  statistiska  mate- 
rialet vunnit  är  egnad  att  i  ej  ringa  grad  fasta  ett  allmän- 
nare intresse  vid  sig,  torde  kortare  öfversigter  med  ledning 
förnämligast  af  nämda  publikationer  icke  vara  omotive- 
rade. Till  en  början  hafva  här  vårt  lands  utrikes  handel 
och  tullinkomster  blifvit  valda,  då,  såsom  kändt,  tullinkom- 
sterna utgöra  en  betydlig  del  af  landets  inkomstbudget  och 
statistiska  byrån  egnat  utrikes  handeln  sju  häften,  om  till- 
sammans 654  sidor,  af  sina  publikationer. 

I. 

De  statsekonomiska  läror,  som  utbildade  sig  i  vestra 
Europa  i  slutet  af  16:de  och  i  början  af  17:de  seklet,  vunno 
småningom  insteg  jemväl  i  Sverige  och  Finland.  Merkan- 
tilsystemet och  läran  om  handelsbalansen  utöfvade  på  tull- 
lagstiftningen sitt  inflytande  dels  i  prohibitiv,  dels  i  skyd- 
dande riktning,  och  såsom  ett  uttryck  deraf  framstår  tull- 
ordningen af  den  15  december  1667  med  Sveriges  första  full- 
ständiga tulltaxa,  hvilken  ock  blef  grundvalen  för  alla 
derpå  följande.  En  friare  anda  vann  visserligen  för  en 
kortare  tid  insteg,  då  det  gälde  att  eft^r  Karl  XIIis  för- 
ödande  krig   höja  landets  välstånd,  men  de  åsigter,  som  i 

Finek  tidskrift,  1887,  II.  6 


82 FINLANDS  UTRIKES  HANDEL 

tulltaxan  af  den  1  juli  1719  sökte  befria  den  utländska 
handeln  från  hänunande  bestämningar,  upphäfva  införsel- 
förbuden samt  nedsätta  tullsatsema,  skulle  icke  för  längre 
tid  göra  sig  gällande.  Ehuru  välståndet  begynte  höja  sig 
med  den  lifliga  handeln,  förskräcktes  dock  samtiden,  vilse- 
ledd af  teorin  om  handelsbalansen,  af  en  för  år  1722  af 
Emanuel  Svedenborg  uppgjord  beräkning,  som  utvisade 
att  importen  med  3,2  6  miljoner  holländska  gyllen  öfversteg 
exporten.  Ständerna  yrkade  på  en  årlig  grundlig  rela- 
tion öfver  export  och  import,  för  att  handelsbalansen  der- 
af  skulle  kunna  bestämmas;  den  10  november  1724  utfär- 
dades produktplakatet,  som  förbjöd  hvarje  främmande  na- 
tion att  till  riket  införa  andra  produkter  än  dess  eget  lands 
eller  dess  koloniers,  och  så  följde  vidare  inskränkningar  i 
afsigt  att  skydda  de  inhemska  näringarna,  hvilketblef  den 
bestämmande  principen  i  alla  f&ljande  tullförfattningar, 
till  och  med  den  senaste  under  svenska  tiden  faststälda 
tulltaxan  af  år  1799. 

Under  kriget  1808  hade  den  ryske  befillhafvaren  grefve 
Buxhövden  i  en  kungörelse  af  den  24  mars  förklarat  att 
såväl  tullarna  vid  den  forna  riksgränsen  emot  Byssland 
som  landttuUama  inom  Finland  för  framtiden  vore  afskaf- 
fade.  Genom  kungörelsen  den  24  november  1809  stäldes 
sjötullkamrama  tillsvidare  under  landshöfdingames  inseen- 
de; men  snart  derefter  inrättades  genom  förordningen  den 
18  februari  1812  en  egen  tullstyrelse  för  landet.  I  regle- 
mentet för  densamma^  hvari  påbudet  om  de  redan  upphäfda 
landttullamas  afskaflfande  för  alltid  förnyades,  ålades  tull- 
styrelsen att  årligen  afgifva  berättelse  öfver  det  föregående 
årets  tulluppbörd  och  utgifter,  handel  och  sjöfart,  uppgöra 
sammandrag  af  de  persedelextrakter  och  förteckningar,  som 
hvarje  tullkammare  egde  att  insända,  samt  upprätta  för- 
slag öfver  landets  handelsbalans.  Sedan  tillkomsten  af 
nämda  styrelse  har  sålunda  samlats  ett  ganska  rikhaltigt 
material  af  statistiska  data  om  landets  handel.  Detta  ma- 
terial har  af  statistiska  byrån  blifvit  ordnadt  och  delvis 
bearbetadt,  dock  först  från  år  1856,  och  är  man  derför  för 
det  tidigare  skedet  hänvisad  till  arkiven.  De  ur  dessa  hem- 
tade  uppgifterna  gifva  likväl  endast  en  bristfällig  bild  af 
handeln,    ty   utom  den  osäkerhet  och  ofullständighet,  som 


OCH  TULLINKOMSTEE.  83 

vidlåda  dem,  hänföra  sig  dessa  data,  så  vidt  de  gälla 
Byssland,  endast  till  handeln  öfver  saltsjön. 

Nästan  samtidigt  med  inrättandet  af  tullstyrelsen  ut- 
färdades den  20  mars  (1  april)  förordningen  angående  Fin- 
lands handel  och  den  28  mars  1812  den  företa  tulltaxan 
efter  skilsmessan  från  Sverige.  Genom  den  förstnämda 
förordningen  utstakades  gränserna  för  den  tillåtna  in-  och 
utförseln,  återupplifvades  produktplakatet,  seglationsordnin- 
gen  af  år  1774  och  förordningen  emot  lurendrejeri  af  år 
1799,  dock  med  vissa  tillägg,  samt  faststäldes  de  afgifter,  hvil- 
ka  förutom  tullen  borde  för  sjöfart  erläggas,  såsom  lots-  och 
båkpenningar,  tolag,  hamnpenningar  med  mera.  TuUtaxan 
kringgärdade  de  inhemska  näringarna  med  de  mest  prohi- 
bitiva  stadganden.  Endast  de  i  taxan  på  tio  sidor,  under 
omkring  ett  hundra  rubriker  upptagna  varuartiklama  kunde 
till  landet  införas;  alla  andra,  i  taxan  icke  nämda,  voro 
till  införsel  förbjudna.  Bland  de  tillåtna  beätod  närmare 
halfva  antalet  af  tullfria  artiklar,  såsom  salt,  en  mängd 
råmaterialer  och  redskap  för  fabrik  och  handtverkerier 
samt  böcker,  men  endast  obundna;  exporten  var  äfven  be- 
lagd med  betydliga  tullafgifter.  För  att  befordra  den  in- 
hemska sjöfarten  förhöjdes  tuUen  för  de  varor,  som  med 
utländska  fartyg  in-  och  utfördes,  med  resp.  40  7o  och  50  Vo- 
Åkerbruket  skuUe  jemväl  befrämjas  genom  införselförbud, 
och  i  sjelfva  verket  förbjöds  redan  den  27  mars  tillsvidare 
all  införsel  af  spanmål  såväl  från  utlandet  som  Eyssland, 
med  undantag  dock  af  hvete  och  hvetemjöl.  Denna  om 
symierUg  sjelftillit  vittnande  prohibitiva  åtgärd  måste  dock 
snart  betydligt  modifieras.  Skördeutsigtema  under  som- 
maren sjönko  derhän,  att  missväxt  måste  befaras,  och  re- 
dan den  5  augusti  blef  införsel  af  spanmål  från  Ryssland 
tillåten. 

Under  det  att  landets  ekonomiska  utveckling  sålunda 
genom  spärrning  mot  utlandet  skulle  främjas,  ansåg  man 
sig  dock  icke  kunna  ignorera  de  förhållanden,  som  sekler 
grundlagt  med  afseende  å  handeln  med  Sverige,  ej  heller 
dem,  i  hvilka  landet  genom  sin  nya  förening  inträdt.  På 
grund  af  XVn  artikeln  i  fredstraktaten  i  Fredrikshamn 
hade  handeln  emellan  Finland  och  Sverige  bibehållits  på 
en  friare  bas  i  följd  af  de  ^nästan  oupplösliga"  handelsför- 


84  FINLANDS  UTRIKES   HANDEL 

bindelser,  hvarmed  begge  landen  varit  förenade.  Ocli  i 
enlighet  med  förklaringen  af  den  18  maj  1810  utsträcktes 
tillåtelsen  att  från  Sverige  till  Finland  införa  åtskilliga 
varor  till  all  bevisligen  svensk  produkt,  vare  sig  råämne 
eller  deraf  manufakturerad  vara,  utan  annan  afgift  än  den, 
som  före  kriget  varit  vanlig.  I  handelsrelationema  med 
Byssland  saknades  redan  från  början  full  reciprocitet.  Me- 
dan ryska  varor  utan  all  inskränkning  kunde  till  Finland 
införas,  faststäldes  genom  kungörelsen  och  förordningen 
den  17  november  1811  tvenne  förteckningar  öfver  de  finska 
varor  och  produkter,  hvilka  tillätos  tullfritt  införas  från 
Finland  till  Ryssland.  Den  ena  förteckningen  upptog  un- 
der tolf  rubriker  glas,  jem  och  stål  samt  fabrikater  deraf, 
fabrikskläden,  bomullstyger,  band,  handtverksarbeten,  be- 
redda hudar,  björn-  och  utterskinn,  ost,  socker,  sirap,  tobak; 
dessa  varor  fi^go  införas  fprsedda  med  certifikater,  dock 
endast  genom  Viborgs  tullkammare,  medan  alla  öfriga  vä- 
gar ansågos  förbjudna.  Den  andra  förteckningen  upptog  un- 
der trettiotvå  rubriker  de  varor,  som  utan  bevis  kunde  införas 
och  omfattade  hvarjehanda  skogsprodukter,  jordbruks-  och 
ladugårdsprodukter,  sten,  kreatur  och  fisk,  hudar,  väfnader 
pelsverk  och  bondhandarbeten.  All  utländsk  vara  förbjöds 
derjemte  att  från  Finland  till  Ryssland  införas;  för  att  för- 
hindra detta  skulle  en  provisionel  bevakningskedja. emellan 
Viborg  och  Kexholm  upprättas. 

Särdeles  betecknande  för  då  rådande  förhållanden  och 
åsigter  är  generaltulldirektionens  den  29  april  1813  afgifna 
berättelse  om  tuUtägten  föregående  år  jemte  förslag  till 
lurendrejeriets  hämmande.  I  berättelsen  redogöres  först 
för  tullinkomsterna,  hvilka  från  maj  månad  till  1812  års 
utgång  uppgingo  till  endast  34,366  rubel  silfver,  under  det  att 
utgifterna  för  tulltjenstemännens  aflöning  under  tre  kvartal, 
indragna  landttullstatens  lön  för  hela  året,  pensioner  och  öf- 
riga omkostnader  stego  till  27,121  rubel  silfver;  behållningen 
af  tullintradema  utgjorde  sålunda  det  obetydliga  beloppet 
af  7,245  rubel  silfver.  I  saknad  af  tuUkamramas  räkenskaper 
för  föregående  år,  säger  direktionen  sig  icke  vara  i  tillfälle 
att  anställa  jemförelser  emellan  det  senaste  och  tidigare  års 
inkomster.  Hon  förmodar  dock  att  tulltägten  år  1812  va- 
rit  vida  mindre  än  förut  med  stöd  såväl  af  tullkamrarnas 


OCH   TULLINKOMSTER» 85 

berättelser  som  deraf  att  stora  sjötullen  i  alla  tider  an- 
setts ganska  inbringande.  Angående  orsakerna  till  denna 
minskning  utbreder  sig  direktionen  ganska  vidlyftigt. 
Främst  anser  hon  att  „en  s&  stor  uppoffring  å  E.  K.  Maj:ts 
sida",  som  den  medgifna  tullfriheten  för  inkommande  salt, 
„hvaraf  antagligen  endast  de  handlande,  men  icke  landets 
invånare  i  allmänhet,  draga  fördel,  har  ej  kunnat  annat  än 
verka  en  betydlig  minskning"  i  tullinkomsterna;  för  de  un- 
der året  inkomna  71,998  tunnor  och  det  å  nederlag  från  före- 
gående åren  befintliga  saltet,  uppgående  till  21,637  tunnor, 
skulle  tullafgiften  enligt  1799  års  sjötulltaxa,  efter  63  kopek 
silfver  per  tunna,  utgjort  58,990  rubel  silfver.  Dessutom  fram- 
hålles  såsom  bidragande  orsaker  till  den  ringa  inkomsten, 
att  flere  finska  fartyg  under  år  1811  af  engelsmännen  upp- 
bragts  såsom  goda  priser  och  att  rederierna  uti  städerna 
vid  Finska  viken,  hvilka  regeringen  lemnat  tillfälle  till  för- 
månlig befraktning,  utsändt  ganska  få  fartyg  utom  Östersjön. 
En  dylik  minskning  i  utrikes  handeln  och  tullinkomstenia 
måste  äfven  framdeles  inträffa  under  de  år,  då  landets  eg- 
na fartyg  icke  kunna  besöka  utlandet,  så  länge  produktpla- 
katet af  den  10  november  1724  och  den  högre  tullafgiften  för 
varor,  som  med  främmande  nationers  fartyg  in-  och  utföras, 
torsvåra  den  passiva  handeln.  Men  på  samma  gång  direk- 
tionen sålunda  synes  plädera  för  friare  handel  med  utlan- 
det, framhåller  hon  all  den  skada,  som  de  friare  handelsförhål- 
landena till  Sverige  medföra.  Derigenom  vållas  nämligen  icke 
blott  förluster  i  tulltägten,  utan  föranledas  äfven  missbruk, 
i  det  att  finska  fartyg,  förpassade  till  Sverige,  obehindradt 
kunna  anlöpa  andra  utrikes  orter  och  från  Sverige  med 
oriktiga  certifikater  medföra  utländska  varor;  äfvenså  beto- 
nas att  ingen  tullinkomst  influtit  för  den  stora  mängd  från 
Byssiand  hemtade  varor.  Slutligen  anför  direktionen  att 
tullförsnillningen  tilltagit,  sedan  tulltariffen  böjts  å  de  flesta 
inkommande  varor,  hvarutom  en  otillräcklig  tullbevakning 
samt  landttuUamas  afskaffande  underlätta  lurendrejeriet 
och  spridandet  af  de  insmuglade  varorna  kring  landet.  För  att 
motverka  dessa  olägenheter  föreslås  åtskilliga  åtgärder:  för- 
stärkning af  tullbevakningen;  införandet  af  förpassning  vid 
allmogefarkosters  utgående  till  och  återkomst  från  Sverige; 
inrättandet    af  bevakning  vid  städemas  portar  för  uppsigt 


86  FINLANDS   UTEIKB8  HANDEL 


öfver  resande  och  ankommande  varutransporter;  förpassning, 
vid  konfiskationsansvar,  af  utländska  varor,  som  transpor- 
teras landvägen  emellan  städerna,  samt  förbud  mot  olofliga 
varors  nyttjande  vid  lika  ansvar  som  för  deras  inpraktise- 
ring  med  mera.  Man  finner  häraf  att  tulltägtens  förökande 
var  hufvudsaken  samt  att  den  prohibitiva  tullpolitiken  an- 
sågs påkalla  de  yttersta  åtgärder  i  restriktiv  riktning. 
Visserligen  lyssnade  regeringen  icke  till  alla  dessa  förslag, 
men  de  framhållna  fakta  rörande  salttullen  voro  dock  så 
förledande,  att  redan  följande  år  tull  å  salt  med  en  rubel 
bank  ass.  per  tunna  infördes. 

Vi  finna  af  det  föregående  att  Finlands  tullväsende 
vid  början  af  landets  förening  med  Ryssland  organiserades 
enligt  de  från  Sverige  ärfda  principer  och  författningar; 
men  det  dröjde  icke  länge  innan  inflytelser  af  Rysslands 
tullpolitik  begynte  göra  sig  gällande. 

Med  hänsyn  till  den  återvunna  freden  och  återstälda 
politiska  och  kommersiela  förhållanden  emellan  de  euro- 
peiska makterna  utfärdades  redan  den  19  juni  1816  en  ny 
tulltaxa  för  inkommande  varor.  I  förordningen  härom 
säges  det  uttryckligen  att  den  vore  en  tillämpning  af 
den  några  månader  tidigare  i  Ryssland  utfärdade  tulltaxan 
på  storfurstendömets  handel,  dock  med  fästadt  afseende  å 
detta  lands  bekräftade  författningar  och  privilegier.  I  denna 
taxa,  som  utgör  ett  steg  framåt  i  frisinnad  riktning,  ned- 
sättas tuUafgiftema  betydligt;  dessa  äro  angifna  i  silfver- 
rubel,  beräknad  till  4  rubel  banko  assignationer.  Under  de 
på  19  sidor  upptagna  160  rubrikerna  påträffas  en  mängd  nya 
till  införsel  tillåtna  artiklar;  också  har  det  ansetts  nödigt 
att  i  stället  för  1812  års  generela  förbud  mot  införsel  af 
alla  i  taxan  icke  nämda  varor  intaga  en  skild  förteckning, 
som  på  tio  sidor  uppräknar  till  införsel  förbjudna  artiklar. 
Åf  denna  förteckning  finner  man  dock  att  fortfarande  det 
minutiösaste  skydd  lemnades  den  inhemska  industrin  och 
handtverkeriema.  Äfven  för  utgående  varor  förändrades 
tulltaxan  genom  förordningen  den  9  maj  1817  och  kungö- 
relsen den  27  mars  1819.  Den  sistnämda  hade  till  ända- 
mål att  befordra  landtkulturen  och  näringarna  dels  genom 
nedsättning  i  afgifterna  för  landets  förnämsta  produkter 
äfvensom   genom  upphäfvande  af  åtskilliga  utforselforbud. 


OCH  TULLINKOMSTER. 87 

Något  senare  upphäfdes,  medelst  kungörelsen  den  27  juli 
1821,  1812  års,  tidtals  suspenderade  förbud  mot  införsel  af 
spamnål.  I  stället  faststäldes  dryga  spanmålstuUar  mot 
utlandet;  såsom  exempel  må  nämnas  att  tullen  för  hvete 
bestämdes  till  5  rubel  50  kopek;  för  råg  till  4  rubel  15  kopek 
per  tunna. 

Vid  denna  tid  undergår  Rysslands  tuUpoUtik  en  vä- 
sentlig förändring  i  motsatt  riktning  till  den  senaste  ti- 
dens mera  fiisinnade  åsigter,  och  anledningen  dertill  upp- 
gifver  utrikesministern  grefve  Nesselrode  i  ett  cirkulär 
vara,  att  Byssland  ser  sig  af  omständighetemas  kraf  tvun- 
get att  antaga  ett  oafbängigt  handelssystem,  emedan  rikets 
produkter  icke  finna  afsättning  i  utlandet,  fabrikerna  äro 
ruinerade  eller  på  väg  att  blifva  det,  allt  metalliskt  mynt 
strömmar  till  utlandet  och  de  mest  solida  handelshus  äro 
nära  att  bankruttera.  Den  i  kejsardömet  med  anledning 
häraf  utfärdade  tulltariffen  inverkade  äfven  på  vår  lagstift- 
ning, i  det  att  några  månader  senare  medelst  kungörelsen 
den  27  juli  1822  en  ny  tulltaxa  utfärdades  för  till  Finland 
inkonmiande  varor.  Deri  säges  den  nya  tulltaxan  vara 
framkallad  af  omständighetemas  förändrade  skick,  de  i  andra 
stater  införda  handelsförfattningama  äfvensom  de  fördelar, 
som  enhet  uti  denna  del  af  den  ekonomiska  lagstiftningen 
inom  tvenne  samma  spira  underlydande  land  erbjuder.  Tull- 
taxan är  mera  fullständig  och  systematisk  än  den  förra; 
på  63  sidor  upptagas  475  med  tull  belagda  och  82  tullfria 
artiklar.  Visserligen  har  rättigheten  att  till  landet  införa 
utländsk  vara  blifvit  något  utvidgad;  dock  kvarstå  311  in- 
förselförbud; tuUsatsema  äro  i  allmänhet  ganska  lika  den 
förra  taxans;  sockerbruken  befrämjas  så  väl  genom  en  be- 
tydligt nedsatt  tull  på  råsocker  som  bestämningen,  att  hälf- 
ten af  denna  tuUafgift  återfås  af  bruksegarene  för  af  dem 
införd  och  förädlad  v^ira. 

Emellertid  förblef  denna  taxa  icke  länge  i  oförändradt 
skick  gällande,  ty  vexlingar  i  den  ryska  tullagstiftningen 
framkallade  från  1824  ständigt  nya  stadgan  den.  Än  sökte  man 
såsom  i  kungörelsema  den  26  maj  1824  och  25  januari 
1826  genom  förhöjd  införseltull  å  särskilda  öfverflödsar- 
tiklar  och  sådana  utländska  tillverkningar,  hvilkas  konkur- 
rens befunnits   menlig   för   den  inhemska  fabriksrörelsen, 


88  FINLANDS   UTBIKE8   HANDEL 

befordra  denna  och  näringsfliten,  än  att  såsom  i  kungö- 
relserna den  10  maj  1837  och.  9  oktober  1838  ersätta  med 
höga  tullar  tidigare  förbud  mot  införsel  af  åtskilliga  varor. 
Anmärkningsvärdt  är  äfven  att  genom  kungörelsen  den  15 
maj  1835  tullen  å  en  så  allmän  fömödenhetsartikel  som 
saltet  förhöjdes  från  och  med  det  följande  året  till  40  kopek 
silf  ver  tunnan.  Äfven  om  exporttullarna  emanerade  åtskilliga 
förordningar,  afsedda  att  befrämja  utförseln.  Den  5  april 
1826  nedsattes  exporttullen  för  spanmål  betydligt;  för  la- 
dugårdsprodukter upphäfdes  år  1834  exporttullen  först  till 
Sverige  på  tre  år,  men  året  derpå  afskaffades  den  för  all 
export  af  dessa  produkter.  Ja  man  finner  till  och  med  nö- 
digt anslå  för  åtskilliga  sådana  produkter  exportpremier, 
till  olika  belopp,  beroende  deraf  om  dessa  produkter  utskep- 
pas till  närmare  eller  aflägsnare  orter  inom  och  utom  Öster- 
sjön. Redan  tidigare  hade  medelst  kungörelsen  den  21 
februari  1831  förbudet  mot  utförsel  af  guld-,  silfver- och  pla- 
tinamynt blifvit  upphäfdt.  Q-enom  förordningarna  den  14 
augusti  1830  och  6  maj  1835  beviljades  och  utvidgades  rät- 
tigheten för  ståndspersoner  och  allmoge  å  landet  att  idka  | 
exporthandel  inom  Östersjön;  tillika  utvidgades  nederlags- 
friheten och  beviljades  helfrihet  under  fem  år  för  alla  finska 
fartyg  utan  afseende  å  byggnadssätt  och  storlek. 

På  förslag  af  en  komité,  som  blifvit  nedsatt  för  att 
utarbeta  förordningar,  som  afsåge  att  sammandraga  och  ef- 
ter förhållandena  lämpa  alla  tullverket  i  Finland  rörande 
stadganden,  utfärdades  den  28  maj  1839  en  mängd  för  handeln 
och  sjöfarten  vigtiga  nya  författningar,  nämligen:  seglations- 
ordning  för  storfurstendömet  Finland;  forordning  till  förekom- 
mande af  lurendrejeri  och  tullförsnillning  med  mera;  förord- 
ning angående  rättegången  i  mål  rörande  förbrytelser  emot 
nämda  författningar;  reglemente  för  tjenstemän  och  be- 
tjente  vid  tuUkamrama  och  tullbevakningen  samt  ny  in- 
struktion för  tullstyrelsen  i  storfurstendömet. 

Bedan  länge  hade  de  höga  tuUsatsema  befunnits  allt- 
för tryckande;  ständiga  framställningar  härom  påträffas  i 
tullstyrelsens  berättelser,  som  äfven  framhålla  huru  „det 
varaktigaste,  det  redligaste  sättet"  att  utan  förlust  i  tull- 
inkomsten alböja  trafikerandes  håg  för  lurendrejeri  och 
tullförsnillning   dock    består  deri,  att  tullumgäldema  ned- 


OCH   TULLINKOMSTER.  89 


sättas  i  behörigt  förhållande  till  varornas  värde.  Sedan 
tulldirektionen  med  anledning  häraf  blifvit  anbefald  att  in- 
komma med  uppgift  på  de  artiklar,  som  ansågos  vara  be- 
lastade med  för  dryga  tullumgälder,  och  föreslå  en  ned- 
sättning af  dessa,  utfärdades  kungörelsen  den  27  juli  1839, 
deri  införseltullen  för  en  mängd  varor  nedsattes  „på  försök 
uti  fem  års  tid*'.  Genom  kungörelsen  den  23  oktober  samma 
år  nedsattes  äfven  tullen  för  utgående  varor,  förnämligast 
trävaror. 

För  handelsrelationerna  emellan  Finland  och  dess 
grannstater  i  vester  och  öster  gälde  fortfarande  skilda  från 
de  allmänna  författningarna  afvikande  bestämmelser. 

Med  Sverige  och  Norge  upprätthöllos  i  allmänhet  de 
tidigare  omnämda  förhållandena  ända  till  dess  genom  addi- 
tionela  akten  till  fredstraktaten  i  Fredrikshamn,  som  i 
Finland  offentliggjordes  den  23  december  1817,  handelsre- 
lationema  emellan  dessa  länder  och  Finland  ordnades  på 
ett  varaktigare  sätt.  Tullafgiftema  för  nämda  länders  va- 
ror nedsattes  till  hälften  mot  de  eljest  faststälda  tullsatser- 
na ;  dock  kunde  med  afseende  å  särskilda  artiklar  undantag 
göras  från  denna  allmänna  bestämmelse.  Den  26  februari 
1828  afslutades  en  ny  handelskonvention,  som  på  grund  af 
förut  gällande  stadganden  och  med  reciprocitet  emellan 
ryska  och  finska  samt  svenska  och  norska  fartyg  var  afsedd 
att  fortfarande  underlätta  varuutbytet  emellan  dessa  länder. 
Konventionen  åtföljdes  af  särskilda  tulltariffer  och  förteck- 
ningar öfver  de  produkter,  hvilka  utan  certifikater  skulle 
tå  införas  till  nämda  länder.  Medelst  nya  konventioner 
åren  1834  och  1838  reglerades  derefter  yttermera  dessa  han- 
delsrelationer. 

Den  9  maj  1817  förordnades  att  utländsk  vara,  som 
från  Ryssland  infördes  till  Finland,  skulle  underkastas  för- 
tullning  i  likhet  med  från  utlandet  inhemtad;  en  följd 
häraf  blef  inrättandet  af  en  tullbevakning  å  gränsen  af 
Wiborgs  län  emot  kejsardömet,  som  dock  snart  nog  år 
1819  åter  upphäfdes  såsom  icke  svarande  emot  sitt  ända- 
mål Samtidigt  med  utfärdandet  af  1822  års  tulltaxa  för- 
iollständigades  1811  års  förteckningar  öfver  finska  varor, 
som  fingo  till  Byssland  tullfritt  införas;  dock  blef  härige- 
nom  denna   rättighet   till  någon  del  inskränkt.     Slutligen 


90 FiyLANDS   UTRIKES   HANDEL 

utfärdades  den  17  juli  1835  förordningen  angående  handels- 
relationerna  emellan  Eyssland  och  Finland,  som  i  hufvud- 
saklig  öfyerensstämmelse  med  förut  gällande  stadganden 
noga  faststälde  sättet  och  vilkoren  för  införsel  af  rysk  och 
utländsk  vara  från  Eyssland  till  Finland  samt  tvärtom, 
ryska  fartyg  tillkommande  rättigheter  med  mera. 

Medan  tullagstiftningen  under  perioden  före  1840  sålun- 
da vexlade,  vann  handeln  under  ständig  vexling  en  något  ökad 
liflighet,  hvarvid  tullinkomsterna  småningom,  om  ock  lång- 
samt ökades.  Generaltulldirektionen»  årliga  berättelser  lem- 
na  häröfver  upplysningar.  Det  vore  dock  fåfängt  att  uti  de 
högst  otillförlitliga  data  öfver  import  och  export  under  dessa 
decennier  söka  någon  utredning  om  det  inflytande  ofvan  an- 
tydda, ofta  hvarandra  motsatta  åtgärder  utöfvat  på  landets 
handel.  Deremot  framstår  ovedersägligt  och  framhåUes  äfven 
upprepade  gånger  af  tulldirektionen  huru  de  höga  tullafgif- 
tema  „uppdrifva  priset  å  en  stor  del  utländska  alster  till  föga 
säljbarhet  i  ett  fattigt  land"  äfvensom  huru  „tullförsnillare, 
deraf  föranledde,  otvifvelaktigt  använda  de  mest  äfventyr- 
liga  utvägar  att  egennyttigt  gäcka  författningamas  före- 
skrifter". Ständigt  påpekas  derjemte  omöjligheten  att  med 
en  högst  ofullkomlig  bevakningsinrättning  kunna  behörigen 
betäcka  en  kuststräcka  af  nära  200  mils  längd,  uppfyld  af 
skär  och  hamnar,  äfvensom  nödvändigheten  att  förstärka 
tullbevakningen  och  införa  kontroll  jemväl  öfver  lands- 
transporter af  varor  emellan  sjöstäderna.  Till  hvilken  grad 
de  höga  tullsatsema,  särdeles  de  af  år  1822  och  senare  år, 
uppdrifvit  lurendrejeriet  framgår  af  bilagda  förteckningar. 
Tullinkomsterna  hade  från  sistnämda  år  varit  i  ständigt 
aftagande  intill  närmare  slutet  af  20-talet,  och  antalet  af 
tullverket  verkstälda  konfiskationer  hade  från  1812  till  och 
med  1827  uppgått  till  441,  motsvarandeett  värde  af  397,431 
rubel  banko  assignationer  samt  under  de  följande  tre  åren 
1828—1830  till  icke  mindre  än  229,  med  ett  sammanlagd! 
värde  af  312  tusen  rubel  samma  mynt. 

Tullkamramas  uppgifter  öfver  inkomna  och  utgångna 
varor,  som  således  ingalunda  kunna  anses  angifva  en  s  när- 
melsevis  landets  verkliga  import  och  export,  förlora  yttermera 
betydelse  för  uppskattningen  af  handeln  derigenom  att,  såsom 
nämdt,  varuutbytet  med  Byssland  upptogs  endast  så  vidt  det 


OCH   TULLINKOMSTER. 


91 


gick  öfver  saltsjön.  Beräkningen  af  importens  och  exportens 
värdebelopp  grundades  dessutom  på  priser,  hvilka  från  år 
till  år  voro  underkastade  stora  variationer,  och  ledde  så- 
lunda till  ojemfbrbara  resultat.  Här  anfbres  derfor  värdet 
på  importen  och  exporten  endast  for  några  år,  för  att  visa 
till  hvilket  ringa  belopp  den  vid  tullkamrarna  uppgifna 
varuomsättningen  under  denna  period  uppgick. 


Landete  enligt 

tallspecialerna 

beräkande 

Åren 

1813 

1817 

1822 

1825 

1836*) 

värdet 

i  miljoner  rubel  banko  assign. 

imp  ort 
export 

6,66 
5,84. 

6,69 
8,08 

4,64 
4,56 

5.44 
6,12 

7,38 
6,90 

I  tulluppbörden  iakttages  till  1822  en  icke  oväsent- 
lig stegring,  som  hufvudsakUgast  betingas  af  den  stigande 
tullinkomsten  för  inkommande  varor.  Denna  tilltager  stän- 
digt med  undantag  endast  för  år  1817,  då  ett  starkt  ned- 
gående egde  rum,  och  stiger  från  64  tusen  rubel  silfver  för 
år  1813  till  ett  belopp  af  nära  139  tusen  rubel  samma  mynt 
för  år  1822.  Samtidigt  med  den  nya,  betydligt  förhöjda 
tulltaxans  tillämpning  nedgå  dock  dessa  inkomster  följande 
år  med  mer  än  22  tusen  rubel,  för  att  derefter  årligen  aftaga 
ända  till  år  1827,  då  tullen  för  inkommande  varor  utgjorde 
icke  fulla  95  tusen  rubel.  Vi  hafva  sett  huru  tulldirek- 
tionen framhållit  denna  minskning  såsom  ett  talande  bevis 
på  lurendrejeriets  tilltagande.  Tullen  för  utgående  varor, 
som  år  1813  utgjorde  endast  9,443  rubel  silfver,  steg  året 
derpå  till  22  tusen  samt  derefter  yttermera.  Den  uppgick 
år  1818  till  ett  undantagsvis  högt  maximi  belopp  af  75 
tusen  rubel,  för  att  derefter  nedgå  och  under  14  år  variera 
omkring  ett  medeltal  af  50  tusen  rubel.  Sedermera  öka- 
des den    och   steg   år  1840   från   69  tusen   till   108  tusen 


*)  D&  vid  statsarkivet^förslagen  öfver  handelsbalansen  och  per- 
sedelextrakterna  for  trettiotalet  alldeles  saknas,  hafva  här  uppgifterna 
för  &r  1836  tagits  ur  statistisk  teckning  af  sto  rf.  Finland  af  Gabr.  Rein. 
Rub.  silf.  har  förvandlats  till  rub.  banko  assign.  enligt  den  då  vid 
toUverket  antagna  kursen  af  1  rub.  silf.  »  3  rub.  banko  assign. 


92  FINLANDS    UTRIKES  HANDEL 

rubel,  det  största  belopp  tullen  för  utgående  varor  uppnått 
före  orientaliska  kriget.  .   - 

Dessa  vexlingar  jemte  de  olika  belopp,  hvartill  kon- 
fiskationsmedlen och  böter  uppgå,  göra  sig  märkbara  i  to- 
talbeloppen af  hela  tulluppbörden.  Från  81  tusen  rubel 
för  år  1813  stiger  detta  belopp  under  vexlingar  till  ett  maxi- 
mum af  192  tusen  rubel  silfver  för  år  1822  för  att  följande 
år  nedgå  med  25  tusen  rubel  och  derefter,  oaktadt  ett  min- 
dre stigande  år  1824,  nå  ett  minimum  af  162  tusen  rubel 
år  1827.  Härefter  stiger  totalbeloppet,  håller  sig  till  en 
början  omkring  200  tusen  rubel  och  uppnår  år  1835  ett 
maximum  af  336  tusen,  men  sjunker  derefter  åter  betydligt 
för  att  år  1889  uppgå  till  nära  380  tusen  rubel.  År  1840 
stiger  totaluppbörden  yttermera  till  419  tusen  och  året 
derpå  plötsligt  till  650  tusen  rubel  silfver,  hvaraf  nära  520 
tusen  rubel  utgöra  tullen  för  inkommande  varor  emot  285 
tusen  det  föregående  året.  Konfiskationsmedlen  jemte  bö- 
ter variera  under  denna  tid  betydligt;  de  utgöra  något  år 
endast  par  tusen  rubel,  medan  år  1817  beloppet  uppgick 
till    70   tusen   rubel  silfver  eller  38  7o  ^^  ^^^^  uppbörden. 

Utöfver  ofvannämda  inkomster  uppburos  af  tullkam- 
rama  lots-  och  båkinrättnings  medel,  hvilka  för  det  mesta 
höUo  sig  omkring  8  tusen  rubel  silfver  för  året,  men  under 
enskilda  år  uppgingo  till  ett  betydligt  större  belopp,  ända 
till  närmare  11  tusen  rubel. 

Utgifterna  vid  tullverket,  som  mycket  variera  tillföljd 
af  det  olika  belopp,  hvartill  årligen  beslagareandelar  och 
restituerade  medel  uppgå,  stiga  under  denna  period  för  det 
mesta  till  omkring  60  å  70  tusen  rubel  silfver  för  året ;  men 
uppgå  något  år  till  betydligt  högre  belopp,  såsom  åren 
1817  och  1831,  då  de  utgjorde  resp.  93  tusen  och  80tusen  rubel. 

Nettobehållningen,  som  oberäknadt  lots-  och  båk- 
medlen  utgjorde  för  år  1812  endast  7,245  rubel  silfver  och 
det  följande  året  38,700  rubel,  håller  sig  i  början  under 
100  tusen  rubel  samt  på  tjugutalet  och  början  af  trettiotalet 
något  öfver  detta  belopp,  men  stiger  derefter  hastigt  och 
uppgår  1839  till  313  tusen,  1840  till  352  tusen  samt  1841  till 
mer  än  572  tusen  rubel  silfver. 

Den  ofantliga  stegring  i  tulluppbörden,  särdeles  i 
tullen  för  inkommande  varor,  som  sålunda  egde  rum  under 


OCH  TULLINKOMSTER.  93 

sistnämda  år,  kan  enligt  ttQldirektionens  åsigt  icke  för- 
klaras genom  en  motsvarande  lifligare  import,  då  det  icke 
vore  möjligt  att  konsumtionen  af  utländska  varor,  såsom 
socker,  kaffe,  rum,  viner,  frukt  med  mera,  skulle  på  ett  år 
mer  än  fördubblats  och  begagnandet  af  utländska  väfnader 
mångfaldigats,  utan  måste  förklaringen  dertill  sökas  förnäm^ 
ligast  i  ett  fullständigare  uppgifvande  af  importerade  varor. 
Utan  tvifvel  hade  härtill  bidragit  de  stadganden,  som  år 
1839  utkommo,  och  de  åtgärder,  hvilka  derefter  vidtogos 
för  en  strängare  kontroll;  dock  måste  äfven  medverkat  — 
och  detta  måhända  i  än  högre  grad  —  den  nedsättning  i 
tullen,  som  1839  vidtogs  just  med  de  varor,  hvilkas  import 
nnder  den  närmast  följande  tiden  i  synnerhet  stegrades. 

Uppgifterna  på  varuomsättningen  från  och  med  bör- 
jan af  fyratiotalet  kunna  tillföljd  af  detta  fullständigare 
uppgifvande  af  varor  tillskrifvas  en  större  tillförlitlighet, 
hvarför  år  1840  utgör  en  lämplig  öfvergång  till  en  ny 
period.  Den  föregående  närmare  tre  decennier  omfattande 
perioden  kunna  vi  karakterisera  såsom  ett  tidskede,  hvilket 
inledts  med  de  strängaste  prohibitiva  åtgärder,  åtföljda 
å  ena  sidan  af  ett  i  hög  grad  uppdrifvet  och  demoralise- 
rande lurendrejeri,  å  den  andra  af  obetydliga  tullinkomster ; 
men  som  derefter  kännetecknas  af  en  småningom  skeende 
öfvergång  till  ett  skyddssystem,  hvars  i  början  höga  import- 
tullar efter  mångfaldiga  vexlingar  dock  slutligen  nedsättas, 
medan  exporttullarna  från  synnerligen  höga  delvis  nedgå, 
aflyftas  och  för  ladugårdsprodukter  till  sist  ersättas  af 
exportpremier.  Under  denna  förändring  i  systemet  stiga 
tullinkomsterna,  hvilka  till  följd  af  förhöjda  tullsatser  under 
en  rad  af  år  nedgått,  till  en  början  visserligen  endast  lång- 
samt, men  slutligen  så  hastigt,  att  de  inom  några  år  uppnå 
ett  mångfaldigadt  belopp  mot  föregående  års  tulltägt. 
Denna  hastiga  tillväxt  finner  sin  förklaring  uti  det  förenade 
inflytandet  af  en  skärpt  kontroll,  nedsatta  tullsatser,  ökadt 
varuutbyte  och  en  aftagande  tullförsnillning. 

n. 

Under  den  period  vi  nu  gå  att  närmare  betrakta,  eller 
tiden  före  och  under  det  orientaliska  kriget,  fortsattes  den 
mot  slutet  af  förra  tidskedet  inslagna  vägen.    A  ena  sidan 


94 FINLANDS   UTBIKE8   HANDEL 

vidtagas  åtgärder  för  en  skärpt  tullbevakning  och  fördelas 
denna  längs  kusten  genom  kungörelsen  den  19  maj  1841 
i  tvenne  distrikter  med  bvar  sin  chef;  å  den  andra  beredes 
varuutbytet  åtskilliga  lättnader. 

Sålunda  medgifver  kungörelsen  den  28  augusti  1844 
i  afsigt  att  främja  landets  sjöfart  och  handel  på  utrikes 
ort  vissa  förmåner  vid  förtullningen  af  importerad  vara, 
såsom  kortare  eller  längre  kredit  för  förtullning  vid 
nederlag  eller  15  7o  nedsättning  af  tullen  för  de  ifrån 
transatlantisk  produktionsort  med  finska  skepp  införda 
varor.  Medelst  olika  kungörelser  förändras  eller  minskas 
tuUsatsema  för  enskilda  varor,  och  den  26  mars  1845  ned- 
sättas för  tre  år  tuUafgifbema  för  åtskilliga  exporterade 
varor,  i  synnerhet  trävaror.  Q-enom  förnyade  kungörelser 
förlängas  derefber  såväl  denna  tid  som  tiden  för  utdelande  af 
tidigare  omnämda  exportpremier  för  ladugårdsprodukter. 
Deremot  förhöj es  tillföljd  deraf,  att  liknande  åtgärder  vidta- 
gits utomlands  med  ryska  fartyg,  tuUeu  med  50  7o  för  alla 
varor,  befordrade  med  utländska  fartyg,  hvilka  dessutom 
åläggas  att  erlägga  lästafgift  med  1  rubel  silfver  för  hvarjeläst. 

Härifrån  undantagas  dock  fartyg,  som  tillhöra  sär- 
skildt  gynnade  nationer,  hvilka  erbjuda  reciprocitet  för 
våra  fartyg,  och  genom  afslutade  traktater  ökas  antalet 
af  dessa  nationer  småningom  allt  mer  och  mer.  Under 
1830-talet  hade  Danmark  och  Förenta  staterna  förklarats 
såsom  gynnade,  och  under  40-talet  afslötos  i  samma  afsigt 
traktater  med  Storbritannien,  Preussen,  Begge  Siciliema, 
Sardinien,  Joniska  öame,  Österrike,  Turkiet,  Nederländerna, 
Frankrike  och  Toskana  samt  under  de  första  åren  af  50- 
talet  med  Belgien,  Q-rekland,  Portugal,  Spanien  och  Kyrko- 
staterna. Q-enom  anslutning  till  de  vesterländska  han- 
delstraktatemas  system  frigjordes  sålunda  sjöfarten  och 
handeln  med  de  flesta  länder  från  produkt-plakatets  bestäm- 
ningar, utan  att  detta  dock  upphäfdes. 

Med  afseende  å  tulltariffen  för  inkommande  varor 
anbefalles  att  denna  åter  skall  bringas  i  öfverensstämmelse 
med  den  allmänna  för  Eyssland  gällande,  och  utfärdas  till- 
följd häraf  den  7  april  1852  en  ny  tulltaxa  att  gälla  från 
den  13  september.  Denna  taxa  upptager  55  sidor,  de  flesta 
förbud   mot   införsel  hafva  bortfallit  och  endast  under  17 


OCH  TULLINKOMSTER.  95 

rubriker  äro'  sådana  förbud  bibehållna;  tullsatsema  äro  å 
flere  artiklar  nedsatta,  men  å  en  del  äfven  höjda. 

Uti  tullstyrelsens  årliga  berättelser  vidtogs  från  redo- 
görelseåret 1841  den  förändring,  att  sammandragen  af 
utförsel  och  införsel  gjordes  särskildt  för  handeln  på  Ryss- 
land, skildt  för  den  på  Sverige  och  Norge  samt  skildt  för  all 
öfrig  utrikes  handel.  Upprepade  gånger  framhålles  det  vansk- 
liga i  att  på  grund  af  en  handelsbalans,  uppgjord  efter  i  eget 
land  gällande  medelvärden  af  de  exporterade  och  importerade 
varorna,  vilja  draga  någon  slutsats  om  landets  handelsvinst 
eUer  dess  förlust.  Det  är  nämligen  sjelff allet  att  den  exporte- 
rade varan  i  utlandet  säljes  för  ett  pris,  som  innefattar,  förutom 
uppköpspriset  i  eget  land,  exporttull,  fraktkostnader,  import- 
ttdl  å  afsättningsorten  samt  någon  handelsvinst.  Skulle 
hela  det  för  varan  erhållna  penningebeloppet,  utan  något 
tillskott,  användas  till  uppköp  af  varor,  hvilka  med  fördel 
egnade  sig  för  import,  skulle  dessa  vid  försäljningen  i  eget 
land  nödvändigtvis  betinga  sig  ett  pris,  tillräckligt  stort  att 
betäcka  icke  blott  det  vid  uppköpet  använda  kapitalet,  utan 
derjemte  beloppet  för  exporttullen  i  utländsk  hamn,  frakt- 
kostnaden, importtullen  i  eget  land,  jemte  handelsvinsten. 
Det  är  sålunda  tydligt  att  priset  på  de  importerade  varorna, 
som  erhållits  i  utbyte  mot  de  utförda,  äfven  utan  något 
kapitaltillskott,  måste  betydligt  öfverstiga  de  senare  varor- 
nas värde,  om  man  vid  jemförelsen  tager  i  betraktande  de 
ä  utskeppningsorten  i  eget  land  gängse  prisen,  hvarför  man 
af  detta  förhållande  ingalunda  kan  sluta  till  någon  han- 
delsförlust för  landet. 

Med  hänsyn  till  det  vilseledande  i  en  handelsbalans, 
sådan  tullstyrelsen  tidigare  beräknat  den,  vidtogs  den 
förändring,  att  i  beräkningen  af  landets  handelsvinst  eller 
törlust  infördes  såväl  landets  tullinkomster  som  en  handels- 
och  fraktvinst,  som  för  handeln  på  Sverige  och  Norge  samt 
Ryssland  beräknades  till  15  7o  ^^  varupriset,  men  för 
all  öfrig  utrikes  handel  till  25  7o  för  exporterad  och  20  % 
tör  importerad  vara.  Att  man  dock  vid  så  godtyckligt 
antagna  beräkningsgrunder  icke  kunde  erhålla  tillfreds- 
^^täUande  resultat  är  tydligt.  Å  ena  sidan  måste  nämligen 
den  handels-  och  fraktvinst,  som  varuutbytet  medför,  under 
olika  handels-  och  fraktkonjunkturer  gestalta  sig  ganska 
ulika;    å   en    annan  sida  åter  kommer  denna  vinst  i  olika 


96  FINLANDS  UT&IKE8   HANDEL 

grad  eget  land  till  godo,  allt  efter  det  varuutbytet  i  större 
eller  mindre  mån  förmedlas  af  inhemska  eller  främmande 
handelshus  och  rederier.  Den  nytta  landet  eger  af  varu- 
utbytet beror  dessutom  såväl  deraf,  om  och  i  hvilken  grad 
den  införda  varan  tjenar  att  öka  landets  produktiva  förmåga 
som  ock  af  den  för  konsumtionen  beräknade  varans  egen- 
skap att  tillfredsställa  den  fullt  berättigade  sträfvan  efter 
förbättrade  lefnadsförhållanden  eller  begäret  efter  en  onyttig 
och  improduktiv  lyx.  Specielt  hvad  vårt  land  beträffar, 
bör  man  dessutom  icke  lemna  ur  ögonsigte  att  tidtals  en 
liflig,  inbringande  frakt  emellan  utländska  hamnar  till- 
skyndade finska  rederier  en  betydande  fraktvinst,  som 
delvis  i  form  af  varor,  som  ökade  importvärdet,  inkom 
till  landet.  Slutligen  egde  en  betydande  införsel  rum  af 
spanmål  och  förnödenheter  för  ryska  militärens  behof, 
som,  bestridd  på  ryska  statsverkets  bekostnad,  kunnat  i 
frakter  lemna  landets  transportanstalter  och  rederier  en 
vinst  utan  att  taga  landets  tillgångar  i  anspråk.  På  grund 
af  allt  detta  kan  en  handelsbalans,  sådan  denna  af  tull- 
styrelsen beräknats  såväl  före  år  1841  som  efter  detta  år, 
icke  gifva  en  ledning  för  bedömandet  af  den  vinst  och 
fördel  landet  i  sjelfva  verket  haft  af  handeln  och  sjöfarten; 
vi  lemna  den  derför  här  utan  allt  beaktande.  Der- 
emot  kan  en  under  längre  tid  pågående  utveckling  af  landets 
export  och  import  i  allmänhet  antagas  såsom  ett  säkert 
kännetecken  på  landets  materiela  förkofran,  utvecklingen 
af  dess  produktiva  krafter  och  stegringen  af  dess  allmänna 
välstånd.  Då  under  den  period  vi  nu  betrakta  uppgifterna 
öfver  landets  export  och  import  tillföljd  af  det  fullständi- 
gare uppgifvandet  kunna  anses  mera  tillförlitliga,  skola 
vi  gå  att  taga  dessa  i  ett  närmare  skärskådande. 

För  att  eliminera  mindre  vexlingar  fördela  vi  de  toll 
åren  1841 — 52,  som  föregå  det  orientaliska  kriget,  i  fyra 
triennier.  Jemföras  medeltalen  för  dessa,  skall  man  finna 
att,  medan  landets  export^endast  obetydligt  vexlar  omkring 
ett  årligt  medeltal  af  2,45  miljoner  rubel  silfver  samt  för 
det  sista  trienniet  1850—52  erbjöd  ett  något  större  medel- 
tal än  för  de  föregående,  var  importen  stadd  i  ett  jemt 
stigande  och  uppgick  i  årligt  medelvärde: 
under  första  trienniet  1841 — 43  till  4,48  milj.  rubel  silfv. 


OCH  TULIilNKOMSTEE.  97 

under  andra  trienniet  1844—46  till  5,  o 2  milj.  rubel.  silf. 

„      tredje  trienniet  1847 — 49     „     5,79     „         „         „ 
samt  „     fjerde  trienniet  1850 — 52    „    6,7  o     „         „        „ 

Härigenom  var  äfven  hela  varuutbytet  stadt  i  ständig 
tillväxt  från  ett  årligt  medeltal  af  6,9  5  miljoner  rubel 
under  det  första  trienniet  till  9,21  miljoner  rubel  silfver 
för  det  sista.  Denna  tillväxt  af  2,2  6  miljoner  rubel  hade 
främst  framkallats  af  en  ökad  varuomsättning  med  utrikes 
orter  utom  Sverige  och  Norge,  hvilken  tillökning  uppgick 
till  1,68  miljoner,  under  det  att  varuutbytet  med  Eyssland 
ökats  med  0,88  miljoner  och  handeln  på  Sverige  och  Norge 
nedgått  med  0,30  miljoner  rubel. 

Tillväxten  i  handeln  på  utrikes  ort  utom  Sverige-Norge 
gjorde  sig  i  synnerhet  märkbar  i  en  stegrad  import,  som 
i  årligt  medeltal  för  hvart  triennium  utgjorde  2,65,  2,9 1, 
3,94  och  4,18  miljoner  rubel  silfver,  medan  exporten,  som 
äfven  i  början  steg  och  för  de  första  trienniema  utgjorde 
i  årligt  medeltal  resp.  1,47,  1,56  samt  1,75  miljoner,  något 
föll  under  det  fjerde  trienniet  till  i  årligt  medeltal  1,62 
miljoner  rubel  silfver. 

Ett  motsatt  förhållande  observeras  med  afseende  å 
handeln  på  Sverige-Norge.  Denna,  såväl  import  som  export, 
aftog  i  medeltal  för  de  tre  första  triennierna  oafbrutet, 
men  steg  något  under  det  fjerde,  utan  att  dock  uppnå  det 
första  trienniets  belopp ;  importen  nedgick  sålunda  från  ett 
årUgt  medeltal  af  0,6  6  till  0,58  miljoner,  exporten  från  0,49 
till  0,27  miljoner  rubel  silfver.  Orsaken  till  detta  ned- 
gående måste  sökas  i  den  samtidiga  sträfvan  i  Sverige  att 
främja  de  egna  norra  provinsemas  handel  på  Stockholm  och 
de  i  Finland  vidtagna  åtgärderna  i  syfte  att,  i  stället  för  den 
sålunda  hotade  marknaden,  bereda  våra  varor  nya  afsätt- 
ningsorter  utomlands  såväl  inom  som  utom  Östersjön,  fl  vad 
handeln  på  Eyssland  beträffar  vore  såväl  import  som  ex- 
port i  stigande,  dock  sålunda  att  medelbeloppen  för  det 
tredje  trienniet  1847 — 49,  då  exporten  till  utlandet  var 
störst,  aftogo.  Importen  hade  härigenom  i  årligt  medel- 
tal stigit  från  nära  1,I7  miljoner  för  det  första  trienniet 
till  1,94  miljoner  for  det  fjerde,  exporten  från  0,51  till 
U,e2  miljoner  rubel  silfver  för  samma  perioder.  För  att 
lenma  möjlighet  till  någon  uppskattning  af  den  totala  varu- 

FinOc  tidskrift,  1887,  IL  7 


98 


FINLANDS  UTSIKES  HANDEL 


omsättningen  med  Byssland,  kannäonnas  att  det  icke  1  tull- 
uppgifterna  observerade  varuutbytet  öfver  Ladoga  och  land- 
gränsen tillsammans  under  sextiotalet,  då  jemvägen  till  St 
Petersburg  -äDnu  ej  fans,  utgjorde  omkring  40  7o  af  totalom- 
sättningen;  skulle  ungefär  samma  förhållande  egt  rum  under 
denna  tid,  hade  medeltotalomsättningen  med  Byssland  upp- 
gått endast  tUl  omkring  Va  ^  varuutbytet  med  utlandet 
utom  Sverige  och  Norge.  Under  alla  dessa  tolf  år  hade 
varuomsättningen  med  Byssland  öfver  saltsjön  utgjort  24,26 
miljoner  eller  årligen  2,02  miljoner  rubel;  totalomsättningen 
enligt  nyssnämda  beräkning  40,43  milj.  eller  årligen  3,37 
milj.  rubel;  varuomsättningenmed  Sverige-Norge  10,81  milj. 
eller  årligen  0,90  miljoner  rubel;  varuomsättningen  med  öf- 
riga  utrikes  orter  60,2  6  milj.  eller  årligen  5,02  miljoner  rubel. 

Varuutbytet  med  våra  grannar  i  öster  och  väster 
skulle  sålunda  tillsammantaget  utgjort  85  ®/o  af  utbytet 
med  öfriga  utrikes  orter. 

Bland  dessa  sistnämda  stod  Tyskland  främst  med 
46  ^/o,  demäst  England  med  21  7o>  så  Brasilien  med  mer 
än  7  Vo  och  Spanien  något  under  detta  tal,  vidare  Hol- 
land med  6  7o  sanit  Danmark  och  Frankrike,  hvardera 
med  4^/2  procent  af  varuutbytet  med  utrikes  orter  utom 
Byssland,  Sverige  och  Norge.  Exporten  var  öfvervägande 
störst  på  England  och  uppgick  till  samma  belopp  som  den 
sammanlagda  exporten  till  de  tre  demäst  främsta,  nämUgen 
Tyskland,  Danmark  och  Spanien,  så  följde  Frankrike,  till 
hvilket  land  utförseln  var  endast  något  mindre  än  till 
Spanien.  Importen  var  störst  från  Tyskland  och  öfversteg 
betydligt  importen  från  alla  öfriga  länder,  bland  hvilka 
i  ordning  följde  England,  Brasilien,  Holland  och  Spanien. 

Vid  slutet  af  denna  period,  år  1852,  egde  följande 
städer  en  varuomsättning  om  öfver  en  half  miljon  rubel. 


Åbo; 

Helsingfors  • 

Viborg 

Kristinestad 
Uleåborg  •  •  • 
Björneborg  • 


Varaomsätt- 
ning 

Export 

i  tusen  rubei. 

1,838 

331 

1,547 

148 

1,307 

452 

691 

188 

630 

208 

539 

198 

OCH   TULLINKOMSTEE. 


Med  afseende  å  importen  gälde'samma  ordning  som  i  fråga 
om  hela  varuomsättningen;  med  afseende  å  exporten  stod, 
såsom  vi  finna,  Viborg  främst  ocli  Helsingfors  sist. 

En  approximativ  beräkning,  grundad  på  uppgifter, 
dock  endast  för  8  å  10  år,  kan  till  någon  del  tjena  att 
belysa,  i  hvilket  förhållande  de  väsentligaste  artiklarna 
bidragit  till  landets  export*  och  importvärden. 

Exporten  bestod  hufvudsakligast  af  skogsprodukter, 
hvilkas  sammanlagda  värde  i  medeltal  kan  uppskattas  till 
04%  ellör  närmare  Va  ^^  ^^^^  medelexportvärdet.  Bland 
dessa  produkter  bidrogo  trävaror  och  ved  med  omkring 
45"/o  af  hela  exporten.  Utförseln  af  dessa  varor  var  i 
stigande,  medan  utförseln  af  tjära  och  beck  uppgående  till 
18^0  aftog.  Ladugårdsprodukter  intogo  derefter  med 
omkring  10  %  d®^  följande  rummet.  Smöret,  som  i  början 
af  perioden  hufvudsakligast  gick  till  Sverige,  vann,  antag- 
ligen till  följd  af  de  nämda  exportpremierna,  under  åren 
1847—49  en  stegrad  utförsel  till  öfriga  utrikes  länder,  för 
att  dock  derefter  under  den  återstående  delen  af  perioden 
Tända  sig  nästan  uteslutande  till  Byssland.  Der  afsattes 
äfven  vårt  utförda  jem,  som  uppgick  till  omkring  8  7o  ^.f 
totala  exportvärdet.  Spanmål,  som  hufvudsakligast  afsattes 
på  Sverige,  exporterades  under  olika  år  till  mycket  olika 
belopp.  Fisk  till  omkring  3  7o  samt  väfnader  till  2  Vo  af 
exportvärdet  gingo  till  Sverige  och  Byssland. 

Importens  hufvudartikel  var  spanmål  och  gryner  till 
betydligt  varierande  belopp;  i  medeltal  torde  denna  artikels 
värde  kunna  uppskattas  till  omkring  18  %  af  införseln. 
Derefter  följde  väfnader  med  12  7(h  hufvudsakligast  från 
utlandet,  samtkaflfe  och  socker  hvardera  med  10  VoJ  införseln 
af  dessa  trenne  artiklar  var  i  ständigt  stigande.  Ytterligare  må 
nämnas  salt  med  nära  8  7o  ^^^  j®"^  ^ö<i  6  7o>  sistnämda 
artikel  hufvudsakligast  från  Sverige,  i  hvars  export  den  inta- 
ger främsta  rummet,  vidare  garn  med  närmare  5  Voi  färger 
med  37o,  tobak,  utländskt  bränvin  (konjak,  rum  med  mera) 
och  viner,  enhvar  med  ungefär  samma  procenttal,  frukter  och 
krydder  sammanräknade  samt  bomull,  hvardera  med  nära 
2  Vq  af  totalbeloppet.  Införseln  af  de  sistnämda  tre 
varorna,  viner,  frukter  och  bomull,  var  dock  i  betydligt 
stigande. 


3.27881  A 


100  FINLANDS   UTBIKES  HAKBEL 

TuUuppbörden,  i  hvilken  från  år  1841  lots-  och  båk- 
medlen  äro  inbegripna,  ökas  under  dessa  tolf  år,  under 
mindre  vexlingar,  från  659  tusen  för  1841  till  1216  tusen 
rubel  silfver  för  år  1852;  de  årliga  medeltalen  för  hvarje  tri- 
ennium  äro  735,  833,  994  och  1138  tusen  rubel  silfver. 
Tillväxten  betingas  af  den  tilltagande  tullinkomsten  för  in- 
kommande varor,  medan  tullen  för  de  utgående  från  106 
tusen  rubel  visar  ett  ständigt  aftagande  och  nedgår  till 
38,7  tusen  rubel  för  år  1848,  hvarefter  beloppet  åter  något 
stiger.  Lots-  och  båkmedlen  variera  omkring  ett  medeltal 
af  8,690  rubel  silfver,  hvilket  obetydligt  skiljer  sig  från 
medelbeloppet  för  den  föregående  perioden:  för  utgående 
fartyg  är  uppbörden  något  större  än  för  inkommande. 

Utgifterna  vid  tullverket  vexla  betydligt  från  år  till 
år.  Den  årliga  medelutgiften  för  hela  perioden  utgör 
94,683  rubel  silfver;  under  åren  1846—49  uppgår  den  till  108 
tusen,  men  håller  sig  derförinnan  under  88  tusen  rubel. 
Netto  behållningen  varierar  omkring  ett  årligt  medelbelopp 
af  830  tusen  rubel  silfver,  det  lägsta  beloppet  för  år  1841 
utgör  582  tusen,  det  högsta  för  1852  1119  tusen  rubel. 


Året  1853  ingick  under  politiska  förvecklingar  i  Ori- 
enten. Byska  sändebudet  och  legationen  lemnade  £oii- 
stantinopel  i  maj,  och  den  2  juli  öfverskredo  ryska  trupper 
Pruth.  Fiendtlighetema  begynte  dock  först  i  oktober,  hvar- 
för  dessa  förvecklingar  under  nämda  år  ännu  icke  utöf- 
vade  något  märkbart  infljrtande  på  Finlands  handel.  Vis- 
serligen minskcwles  importen  från  Sverige  och  det  öfriga 
utlandet  något  mot  föregående  år,  hvilket  äfven  nedsatte 
importtullinkomstema  med  mer  än  100  tusen  rubel.  Men 
å  andra  sidan  blef  exporten  till  dessa  land  äfvensom 
varuutbytet  med  Eyssland  något  lifligare,  hvarigenom  be- 
loppet af  hela  omsättningen  med  öfver  ^2  niiljon  rubel 
öfversteg  motsvarande  belopp  för  år  1852.  De  två  följande 
åren  deremot  blefvo  särdeles  ödesdigra  för  vår  handel  och 
itjöfart. 

Den  4  februari  1854  lemnade  de  ryska  sändebuden 
Paris  och  London,  och  en  månad  senare  afreste  de  engelska 
ochjjfranska    från   St.    Petersburg,    hvarpå  vestmaktemas 


OCH  TULLINK0M8TEB.  101 

krigsförklaring  följde  den  28  mars.  En  vecka  tidigare 
hade  senaten  på  generaltnlldirektionens  förslag  hemstält  om 
åtskilliga  temporära  lättnader  för  sjöfarten  och  handeln,  i 
afsigt  att  under  de  befarade  politiska  förvecklingarna  be- 
fordra varuutbytet  med  utlandet.  Främst  gälde  det  att 
utvidga  rättigheten  att  inom  Östersjön  begagna  landtmanna- 
fartyg,  underlätta  befraktandet  af  neutrala  nationers  fartyg 
samt  tillsvidare  suspendera  dé  bestämningar  i  produkt- 
plakatet och  seglationsordningen  af  1839,  hvilka  härför 
lade  hinder.  Alla  dessa  föreslagna  åtgärder  beviljades,  och 
tillika  medgåfvos  genom  särskilda  skrifvelser  på  hösten 
flera  andra  lättnader.  För  återstående  delen  af  året  upp- 
häfdes  alla  exporttull-afgifter  för  skogsprodukter  och  några 
andra  artiklar,  ett  tidigare  medgifvande  .för  handlande  att 
emot  hypotek  af  varor  erhålla  lån  från  Finlands  bank  för- 
längdes, och  tullen  för  en  del  importerade  varor,  såsom  kaffe, 
socker,  bomull,  frukter,  tobak,  viner  med  mera,  nedsattes 
med  10  Vo,  om  dessa  varor  infördes  sjöledes,  men  med  25  7o> 
derest  införseln  skedde .  landvägen  öfver  Tomeå.  Äfven 
lenmades  kaptener  och  skeppare  å  finska  fartyg  möjlighet 
att,  utan  omgångar  och  med  bibehållande  af  sina  rättig- 
heter såsom  finska  undersåtar,  i  Hamburg  antaga  med- 
borgareskap.  Eedan  tidigare  hade  Ryssland  med  Förenta 
staterna  den  10  juli  ingått  en  konvention  angående  neutra- 
litet till  sjös,  hvarigenom  antogs  att  flaggan  skyddar  lasten 
med  undantag  af  krigskontraband ;  äfven  förbundo  sig 
kontrahenterna  att  tillämpa  dessa  grundsatser  å  alla  sådana 
staters  skeppsfart  och  handel,  hvilka  å  sin  sida  antogo 
dessa  grundsatser  såsom  gällande. 

Emellertid  hade  redan  i  april  månad  engelska  flottan 
inlupit  i  Finska  viken  för  att  blokera  våra  kuster,  bringa 
förderf  öfver  den  finska  handelsflottan  och  bränna  våra 
varf  och  upplag.  De  förluster  handeln  och  sjöfarten  ledo 
under  krigsåoren  1854 — 55  voro  enorma.  Sjöfarten  var  af- 
skuren  och  kunde  endast  till  någon  del  idkas  med  svenska 
kusten  under  senhösten  och  följande  vår.  Sålunda  äfven- 
som  landvägen  öfver  Tomeå  importerades  det  mesta  af 
trämmande  alster;  exporten  till  utlandet  utom  Sverige  skedde 
uteslutande  med  neutrala  nationers  fartyg.  Under  sådana 
törhållanden  nedgick   denna  export  under  år  1854  till  78 


/ 


102  FINLANDS  UTRIKES  fiANDEL  OCH  TULLINKOMSTER. 

tusen  rubel  samt  under  1855  till  endast  7,788  rubel  eller 
icke  fullt  5  ^/o  af  det  årliga  medelvärdet  under  den  nyss 
skildrade  12-års  perioden;  importen  från  utlandet  utom 
Sverige  var  under  hvardera  året  nästan  lika  eller  något 
under  1  miljon  rubel  silfver  samt  utgjorde  omkring  28  7o  ^-f 
det  årliga  medelvärdet  för  importen  under  nämda  period. 
Varuutbytet  med  Sverige  stegrades  genom  dessa  forhål- 
landen deremot  betydligt.  Exporten  för  1854  utgjorde 
omkring  720  tusen  rubel,  för  år  1855  1391  tusen  rubel; 
importen  resp.  1119  tusen  och  1757  tusen  rubel.  Sålunda 
hade  exporten  till  och  importen  från  Sverige  under  det 
första  året  stigit  till  det  dubbla,  men  under  det  senare  till 
resp.  4  och  3  gånger  det  årliga  medelvärdet  för  perioden 
1841 — 52.  Tullinkomsterna  nedgingo  under  1855  till  nästan 
^/a  af  sitt  förr  vanliga  belopp.  Men  äfven  handelsflottan 
drabbades  af  svåra  förluster.  År  1852  uppgick  antalet  af 
städemas  fartyg  till  507  om  tillsammans  54,380  läster  med  en 
besättning  af  öfver  6,200  man,  under  år  1853  ökades  antalet 
till  532  fartyg  om  55,064  läster,  medan  denna  flotta  år  1855 
beräknades  till  341  fartyg  om  22,228  läster  med  4,664  mans 
besättning.  I  detta  antal  ingå  icke  uppgifter  från  Viborg 
och  Fredrikshamn,  der  dock  fartygens  antal  det  följande 
året  upptogs  tillsammans-  till  endast  11  stycken  om  587 
läster  med  113  mans  besättning.  Sålunda  hade  städemas 
handelsflotta  blifvdt  till  antalet  fartyg  reducerad  med  när- 
mare en  tredjedel  och  bragt  till  ungefär  samma  storlek, 
som  i  början  af  1830-talet. 

Vi  skola  i  följande  afdelning  finna  huru  dessa  af 
kriget  framkallade  förluster  snart  åter  ersattes  genom  en 
på  alla  områden  förr  sällspord,  lifvad  verksamhet. 

Fzith.  Neovins. 


Vereschagin. 

Det  äx  från  år  1880  Vasili  Vereschagins  egentliga  rykte 
i  det  vestra  Europa  daterar  sig.  I  januari  nämda  år  an- 
ordnade han  i  Paris  en  utstäUninig  af  en  serie  taflor  med 
ämnen  från  rysk-turkiska  kriget  jemte  en  del  orientaliska 
motiv.  Det  var  en  utställning,  som  väckte  stort  uppseende, 
men  äfven  framkallade  motsägelser  och  förebråelser  för 
effektsökerii  med  ett  ord  gjorde  målaren  till.  en  ryktbarhet, 
på  samma  gång  han  fick  höra  att  han  ej  var  konstnär,  en- 
dast en  skicklig  arrangör. 

Utställningen  flyttade  året  derpå  till  Wien  och  seder- 
mera till  aadra  tyska  städer,  väckte  öfverallt  sensation  — 
och  vida  mindre  invändningar  emot  hvad  fallet  varit  i 
Paris.  Under  de  år  som  sedan  förflutit  ha  Vereschagins 
arbeten  ständigt  varit  på  resa  Europa  rundt;  mer  och 
mindre  fullständiga  och  kännetecknande  prof  på  de  olika 
arterna  af  hans  konstnärskap  ha  blifvit  visade  för  sam- 
tiden; tendensmål6u:en  har  fått  sagdt  hvad  han  har  att  säga 
för  en  så  stor  publik,  som  han  behöfver. 

Vereschagins  utveckling  som  konstnär  ligger  helt  och 
hållet  före  1880.  Han  var  född  1842  i  Tscherepovets  i 
guvemementet  Novgorod,  var  officer  vid  ryska  flottan,  då 
han  började  studera  konst  vid  akademin  i  Petersburg,  fick 
medalj  för  en  tafla  med  antikt  ämne  „Odysseus  låter  mörda 
Penelopes  friare^,  gjorde  en  resa  till  Kaukasus,  blef  der- 
eäer  elev  af  Geröme  i  Paris  och  tecknade^  samtidigt  under 
ledning  af  Alexandre  Bida.  Efter  fleråriga  resor  samt  del- 
tagande i  ryska  expeditioner  och  sedan  i  rysk-turkiska 
kriget,  som  i  honom  fick  sin  skarpaste  kritiker,  återkom 
Vereschagin  till  Paris,  der  han  bygde  sig  en  väldig  atelier 
i  Maison-Lafitte  och  började  utföra  sina  studier  och  samla 
sina  minnen. 

Bedan  som  Gerömes  elev  hade  han  exponerat  på  sa- 
longen (1866),  men  hans  tafla,  en  skildring  afen  rysk  sekt 


104  VEBESGHAOIN. 


„Donkhobortzys^,  blef  föga  uppmärksammad  och  hade  fått 
en  så  dålig  plats,  att  han  sedermera  aldrig  sände  dit  något. 
I  andra  allmänna  utställningar  har  han  deremot  flere  gån- 
ger tagit  del.  Efter  general  Kaufmanns  tåg  mot  Turke- 
stan 1867 — 70  utstälde  han  i  Petersburg  sina  der  gjorda 
studier^  hvilka  nu  utgöra  en  betydande  del  af  Tredjakoffs 
galleri  i  Moskva.  I  London  hade  han  visat  sina  arbeten 
redan  1873  i  Kristallpalatset  och  1879  i  South-Kensington, 
hvarefter  han  såg  tiden  kommen  att  uppträda  i  den  mo- 
derna konstens  högkvarter  Paris. 


Det  första  intryck  Vereschagins  konst  gifver,  är  in- 
trycket af  sanning.  Han  berättar  lugnt,  objektivt.  Några 
af  hans  granskare  ha  förebrått  honom  hans  köld,  sagt  att 
det  klappar  intet  hjerta  bakom  hans  skildringar  af  män- 
niskan. Andra  ha  påpekat  den  lidelsefulla  harm  och  glöd, 
som  enligt  deras  åsigt  döljer  sig  under  det  skenbart  objek- 
tiva framställningssättet. 

„Han  skildrar  utan  känsla"  —  det  är  en  förebråelse, 
som  ofta  blifvdt  riktad  emot  moderna  målare  såväl  som 
moderna  skriftställare.  Men  man  kan  skildra  känsligt  på 
många  vis  —  med  penna  och  med  pensel.  Vereschagin  hör 
till  de  nyktre  berättarene.  Han  lägger  aldrig  in  i  en  mål- 
ning annat  än  hvad  han  sjelf  sett  i  motivet:  han  refererar 
kort  och  enkelt,  låter  händelsen  tala  för  sig  och  åskådaren 
draga  slutsatser  utan  att  för  egen  del  gifva  minsta  upp- 
lysning om  hvad  han  tänker  och  tror.  Men  detta  kom- 
mer ändå  fram  med  all  önskvärd  tydlighet.  Vereschagin 
är  fotograf,  låt  vara.  Men  han  väljer  sådana  motiv,  som 
sjelfva  tala,  och  han  har  sjelf  valt  denna  kärfva  form  så- 
som lämplig  för  det  han  velat  säga,  och  det  har  han  också 
förstått  säga  med  en  skärpa,  som  tvungit  äfven  den  mot- 
spänstige att  lyssna  till  hans  ord.' 

Låt  vara  att  det  fins  eflfektsökeri  —  och  ganska  mycket 
—  i  hans  konst.  Men  de  skarpa,  skärande  motsättningar  han 
framhållit  äro  sådana,  som  mött  honom  sjelf  på  hans  van- 
dringar under  fred  och  krig  i  det  moderna  samhället.  I 
några  af  sina  taflor  är  han  onekligen  mera  författare,  be- 
skrifvare   än   målare;    men  hvad  han  än  må  framställa,  är 


VERESCHAGIN.  l05 


det  verkligheten,  sådan  hans  nyktra  öga  och  hans  origi- 
nela   skaplynne   uppfattat   den  och   behållit  den  i  minne. 

Ej  heller  behöfver  man  söka  med  ljus  och  lykta  för 
att  komma  hans  egen  ståndpunkt  på  spåren.  Trots  den 
ofta  påpekade  kölden  och  nykterheten  i  framställningen, 
visar  han  tydligt  nog  hvar  man  har  honom.  Hans  krigs- 
taflor  äro  så  tydliga  som  något  kan  vara,  och  fastän  han 
sjelf  vid  mer  än  ett  tillfölle  protesterat  mot  att  bli  upp- 
fattad som  endast  tendensmålare  —  han  vill  naturligt  nog 
betraktas  som  endast  och  allenast  målarej  färgkonstnär  — 
så  är  det  ju  tydligt  att  hans  enda  och  stora  tendens  är  att 
ingifva  oss  alla  afsky  och  hat  för  kriget,  mensklighetens 
största  plåga.  Fanfarerna,  segerjublet  lemnar  han  i  sitt 
värde.  Och  då  han  för  en  gång  målar  segraren  Skobeleflf, 
som  spränger  fram  utefter  fronten  och  helsas  af  jubelropen 
från  trupperna,  så  fyller  han  hela  förgrunden  med  de  fallne, 
med  högar  af  lik,  vänner  och  fiender,  liggande  i  polar  af 
blod,  som  utgjorde  hela  taflan  en  fråga,  om  uppfinnin- 
garna voro  värda,  hvad  de  kostat. 

Då  Vereschagin  målar  fältlasarettet  med  dess  tusen 
lemlästade,  som  vänta  på  det  första  förbandet  och  som  dö 
i  massor,  medan  de  vänta;  eller  vägen,  der  hären  dragit 
fram  —  den  segrande  hären  eller  den  besegrade,  det  kom- 
mer för  honom  på  ett  ut  —  och  som  är  gamerad  med 
fallne,  med  dem,  som  stupat  af  trötthet  eller  af  sjukdom; 
när  han  framställer  presten,  som  läser  sista  messan  öfver 
slagfältet,  der  de  in  på  bara  kroppen  utplundrade  liken 
hvila,  en  del  ännu  ofvan  jord,  de. som  ej  fått  rum  i  de 
gemensamma  grafvama;  eller  sjuktransportens  dystra 
tåg  fram  på  den  dammiga  vägen  genom  det  solbrända,  ut- 
torkade landskapet  med  dess  rötmånads-kvalm:  är  då  ej  i 
dylika  taflor  konstnärens  personliga  mening  uttalad  lika 
tydligt  och  —  låt  mig  säga  det  —  lika  lidelsefullt,  somnar  han 
målar  sin  asiatiska  krigstrofé,  ^segrarens  apoteos",  pyramiden 
af  menniskoskallar,  hvilka  allesamman  ropa  till  himmeln, 
anklagande,  kräfvande  räkenskap  för  den  oförrätt  man  till- 
fogat dem  alla  och  som  aldrig  skall  kunna  godtgöras? 

Mot  kriget  har  han  sagt  sitt  ord;  krigaren,  den  en- 
skilde, anklagar  han  ej.  Det  väcker  förvåning  att  han 
vågat  framställa  härföraren  utom  skotthåll,    i   en  bekväm 


106  VEAESGHAGIK. 

fältstol  ooh  omgifven  af  sin  lysande  stab,  på  afstånd  åskå- 
dande slagtningen  borta  bakom  krutröken.  Men  Verescha- 
gin  har  gjort  det,  han  har  för  en  gång  glömt  sin  försig- 
tighet,  då  han  fann  att  detta  motiv  felades  i  serien,  som 
skulle  belysa  kriget  från  alla  de  sidor  han  förmått  iakttaga. 

Till  hans  krigsskildringar  få  vi  väl  ock  räkna  sådana 
arbeten  som  nihilistafrättningen  ooh  undertryckningen  af 
Sepoyupproret,  der  motsättningen  mellan  de  framför  kanon- 
mynningarna bundna  hinduerna  och  de  korrekta  engelska 
artilleristema,  hvar  och  en  på  sin  plats,  stela  som  dockor, 
hvilket  de  ju  ock  äro,  gör  ett  gripande  intryck.  Hit  hör 
äfven  den  skildring  från  de  uthungrade  London-arbetames 
uppror  i  fjor,  som  konstnären  lär  ha  under  arbete  för  närva- 
rande. Dessa  bilder  åskådliggöra  århundradets  hätska  strid 
mellan  olika  samhällsklasser,  olika  kulturskeden  och  grund- 
satser. Man  har  kallat  Yereschagin  ^nihilismens  målare'^, 
men  detta  ej  som  skulle  hans  skildring  af  de  lifdömdes 
sista  stund  vara  särskildt  sympatisk  för  dem  —  i  den  taflan 
är  han  så  objektiv  som  någon  kan  vara,  och  den  stora 
duken  har  fått  alla  de  egenskaper,  som  utmärka  en  duktig 
och  korrekt  tidningsillustration  till  en  händelse  för  dagen. 
Det  är  den  grund  han  står  på,  det  är  hans  sätt  att  se 
lifvets  företeelser,  hans  märkliga  frihet  från  alla  förutsätt- 
ningar, all  tanke  på  tradition,  på  att  gå  vidare  &am  på 
en  väg,  som  föregångare  röjt  och  trampat  upp,  det  är 
denna  äkta  ryska  frihet  i  tanke  och  blick  som  föranledt 
vesterländingan  att  kalla  Vereschagin  nihilist. 

Jag  nämde  den  stora,  så  olika  bedömda  afrättnings- 
taflau.  Hvad  som  gör  den  till  annat  och  mera  än  en  illu- 
stration är,  ej  uppsättningen  af  motivet,  utan  motsätt- 
ningen mellan  hvad  som  försiggår  och  naturens  storartade 
lugn  rundt  omkring.  Konstnären  har  ej  funnit  på  detta 
jemna,  stilla  snöfall,  som  breder  likduken  öfver  landskap 
och  menniskor;  han  har  sett.  scenen  och  målat  den  sådan 
den  var.  Men  det  må  ha  varit  en  slump,  att  naturen  just 
på  den  dagen  hade  denna  pregel  af  storartad  stillhet, 
säkert  är  att  en  finare  stämning  kunde  svårligen  väljas 
för  den  tröstlösa,  för  all  tanke  nedslående  tilldragelsen, 
och  att  just  denna  stämning  låter  skildringen,  trots  dess 
innehåll,  gifva  ett  konstnärligt  befriande  intryck. 


VEBESCHAGIN.  107 

Veresohagin  har  sett  allt  hvad  lian  målat,  direkt  flyttat 
otver  det  från  verkligheten  till  duken,  men  hvad  han  sett 
och  målat  är  ofta  af  den  art,  att  tafloma  utgöra  historiska 
aktstycken.  ♦) 

Den  skarpa  verklighetspregeln  var  det  första,  som 
slog  oss  i  Vereschagins  konst.  Derefter  kom  det  personliga 
eller  snarare  det  specifikt  ryska  draget  deri.  Detta  är  så 
ofta  påpekadt  af  målarens  kommentatorer  och  kritici,  att 
jag  har  intet  att  tillägga  till  hvad  förut  är  sagdt  i  den 
vägen.  De  moderna  ryssame  ha  gjort  sig  kända  genom 
den  oförskräckta  logiken  i  sin  tankegång.  De  frukta  aldrig  • 
att  dra  slutledningar  ur  de  uppstälda  premisserna;  skulle 
än  vigtiga  föreställningar  ramla,  bekommer  det  dem  icke; 
har  man  börjat  undersöka  en  sak,  skall  man  utföra  sitt 
uppsåt.  Hos  ryska  filosofer  och  naturforskare,  liksom  hos 
deras  skönliterära  skriftställare,  har  man  ofta  sett  prof  på 
denna  ibland  brutala  konsekvens,  denna  ofbrstälda  ärlighet. 

Äfven  i  sjelfva  sättet  att  måla  har  man  velat  spåra 
Vereschagins  ryska  skaplynne.  Hans  färg  blef,  ju  mera 
han  sjelf  växte  ifrån  lärjungens  ståndpunkt  och  blef  sin 
egen  mästare,  i  allt  högre  grad  oppositionel,  fri  från  allt 
hvad  traditioner  hette.  I  sitt  hela  konstnärskap  blef  Ve- 
reschagin  en  independente  i  detta  ords  fulla  bemärkelse. 
Hans  beundrare  ha  yttrat  att  han  ger  oss  naturen  oförfalskad 
—  ett  uttryck  hvars  öfverdrift  är  tydlig,  när  det  gäller 
ej  en  enstaka  målning  af  hans  otroligt  fruktbara  pensel, 
utan  hela  serien  af  hans  arbeten,  i  konstnärligt  hänseende 
mer  och  mindre  lyckade.  I  sina  bättre  alster  har  Vere- 
schagin  ofta  nog  visat  en  betydande  förmåga  i  det  rent 
måleriska;  hans  solverkan  på  frusen  snö  i  „Vägen  till 
Schipka",  hans  stora  gassande  solsken  i  „Sepoyupproret", 
hans  på  ett  ytterst  intressant  och  ursprungligt  sätt  målade 
glittrande  vatten  i  den  stora  utsigten  öfver  Kreml,  hans 
friska  behandling  af  dessa  arkitektoniska  motiv,  hvari  han  ut- 
vecklat en  stor  virtuositet,  vittna  tydligt  nog  om  hans  talang 


*)  Uttryck  af  Jules  Claretie  efter  Vereschagins  första  utställning 
i  Paris:  „Tout  a  été  vu,  pris  sur  nature,  et  ces  toiles  ont  la  valeur  de 
documents  historiques**. 


108  VEBESCHAGIK. 

inom  koloritens  område.  Detta  förklarar  tillräckligt  må- 
larens harm  öfver  att  de  ledande  bland  allmänheten  fäste 
sig  vid  och  ordade  så  mycket  om  motiven  för  hans  taflor, 
men    förbisågo    sjelfva   målningens  karakter  såsom  sådan. 

I  fargvalet  framstår  också  det  ryska  lynnet,  i  hans 
lust  for  granna  färger,  för  bjerta  sammanställningar  samt 
särskildt  i  den  hos  Vereschagin  ofta  framträdande  förkär- 
leken för  den  hvita  färgen.  I  de  orientaliska  arkitektur- 
motiven  kan  man  se  huru  böjelsen  för  prakt  fått  frossa  ohej- 
dadt  t.  ex.  i  interiörer  som  den  från  en  röd  perlmoské  med 
hvitklädda  staffage-figurer,  på  hvilka  de  genom  gallerfön- 
stren inträngande  solstrålama  afsätta  de  djerfvaste  re- 
flexer, de  skarpaste  och  piggaste  motsättningar.  En  så- 
dan färglek  efter  naturen  som  en  liten  studie,  framstäl- 
lande en  ljusgrön  papegoja,  som  gungar  i  en  rosenfärgad 
ring  sedd  mot  den  mest  intensiva  sydländskt  blåa  himmel, 
är  äfven  karakteristisk.  Och  böjelsen  för  det  hvita  har 
fått  lysande  uttryck  i  flere  palats-  och  moské-interiörer, 
framför  allt  i  den  alltigenom  mästerligt  .målade  „Moskéns 
port",  en  tafla  med  en  teknik  af  verkligt  klassisk  enkel- 
het. På  den  hvita  marmorväggen  bränner  solen  med  sitt 
allra  starkaste  ljus.  Utanför  på  en  väggfast  marmorbänk 
sitta  några  mörkhyade,  skäggiga  män,  klädda  i  hvita  tur- 
baner och  hvita  drägter.  Öfver  öfre  hälften  af  väggen 
faller  skugga  från  ett  utskjutande  tak,  men  denna  mar- 
moms  färg  i  skuggan  är  knappast  mörkare  än  den  hvita 
färgen  på  murens  solbelysta  del  —  och  det  hela,  på  samma 
gång  färgen  är  i  en  rent  af  otrolig  grad  uppdrifven  i  ljus- 
styrka, är  måladt  med  så  osökt  enkelhet,  att  det  kinkiga 
experimentet  förefaller  som  den  enklaste  uppgift  inom 
måleriets  verld. 

I  ett  och  annat  af  sina  små  landskapsskizzer  —  mi- 
niatyrformat, ett  par  tum  i  kvadrat  —  har  målaren  också 
förstått  att  med  den  enklaste  färgskala  gifva  en  fint  ut- 
tryckt stämning,  sådan  som  ovilkorligen  talar  till  vår 
känsla  och  vinner  oss  allt  mera,  ju  mera  vi  tränga  in  deri. 

Men  Vereschagin  vill  imponera  genom  massverkan; 
han  sänder  ju  hundratal  af  sina  arbeten  från  den  ena 
marknaden  till  den  andra;  hvem  undrar  då  på  om  ett  och 
annat  medelmåttigt  och  åtskilligt  rent  af  underhaltigt  kram 


VERESCHAGIN.  109 

fSlr  fylla  upp  det  behöfliga  antalet?  För  det  etnografiska 
och  kulturhistoriska  elementet  har  han  alltid  en  skarp  blick 
—  utan  tvifvel  skärpt  genom  inflytandet  af  Gerome,  med 
hvilken  han  äfven  har  det  korrekta,  men  kyliga  framställ- 
ningssättet gemensamt,  medan  åtskilliga  porträttlandskap 
och  folk-  eller  racetyper  ha  foga  eller  intet  intresse  såsom 
målningar,  kunna  till  och  med  ibland  vara  ganska  dilet- 
tantmässigt  tillyxade.  Några  af  de  beryktade  krigstafloma, 
Eom  förekomma  på  den  ambulatoriska  Vereschagin-utställ- 
ningen,  hvilken  då  detta  skrifves  befinner  sig  i  Sverige, 
äro  också  reproduktioner  af  tidigare  målningar  och  äro 
sålunda  ej  fullt  tillfyllestgörande  för  den  som  vill  studera 
sig  in  i  målarens  tekniska  förfaringssätt.  Ty  det  är  väl 
sällan  en  reproduktion  får  samma  friskhet  och  ome- 
delbarhet som  sitt  original.  Den  blir  ej  heller  alltid  lika 
noggrant  utarbetad;  den  blir  gerna  mera  handtverksmässig, 
mindre  lifiullt  gjord,  den  får  något  spår  af  att  vara  en 
kopia,  äfven  om  den  göres  af  originalets  upphofsman  sjelf. 
Vereschagin  är  realist,  han  är  ryss,  han  är  också  tu- 
rist. Hvad  han  sett,  har  han  sett  med  turistens  ögon. 
Han  har  gästat  alla  de  från  de  bibliska  berättelserna  be- 
kanta orterna  i  det  heliga  landet,  han  har  sett  soluppgån- 
gar på  Himalaya  och  aftonstämningar  öfver  indiska  träd- 
gårdar i  tropisk  prakt  och  med  moskeens  hvita  marmor 
som  bakgrund.  Han  har  sett  kriget  på  närmast  möjliga 
håll,  han  var  i  Moskva  under  kejsarkröningen  och  han 
kom  i  London  att  bli  ögonvittne  till  gatuorolighetema  i 
fjor.  När  han  målar,  är  det  turistminnen  han  framställer, 
minnen  från  Petersburg,  London,  Lidien,  Palestina,  Oen- 
tral-Asien.  Med  skarp  uppfattning  af  det  karakteristiska 
fäster  han  olika  folktypers  drag  på  duken  eller  på  skizz- 
bokens  blad  —  de  många  teckningarna  till  hans  hustrus  re- 
seskizzer  från  Indien  och  Himalaya  äro  mycket  beteck- 
nande i  det  fallet.  Psykologiskt  djup  få  vi  deremot  ej 
söka  i  Vereschagins  framställningar,  hvarken  i  hans  små 
skizzer  eller  i  de  stora  kulturmålningarna.  Han  kan  — * 
såsom  i  „Spionen",  den  dödsdömde,  som  kommer  ned  för 
trappan  från  ståndrättens  sal  och  ser  soldatema  stå  färdiga 
att  skjuta  honom  —  i  få  drag  gifva  sina  figurer  en  för- 
träfflig   karakteristik,    gifva  en   mästerlig   antydning    till 


110  VEBBSCHAGIN. 

själsmålning.     Men   något   annat   ger  han   aldrig  i  detta 
afseende. 

Modem  &r  Verescbagin,  modem  i  sitt  målningssätt 
liksom  i  sitt  effektsökeri,  sitt  anlitande  af  reklamen,  mo- 
dem både  som  konstnär  och  som  affä^rs^ian.  Han  vill  g& 
ut  ocb  tala  för  all  verlden,  derför  att  ban  bar  ett  eget 
ord  att  säga  sin  samtid  —  ban  vill  också  göra  så  mycket 
uppseende  som  möjligt  ocb  förtjena  så  mycket  pengar,  som 
ske  kan.  Han  tillbör  vår  samtids  mest  ryktbara  ocb  mest 
ursprungliga  konstnärer,  är  ocb  förblir  en  karakteristisk 
tidstyp,  äfven  om  framtiden  ej  kommer  att  gifva  bonom 
plats  bland  de  verkligt  store. 

(h02^  Nordenivan. 


En  lifsgerning. 

Pennteckning  af 
Aina. 

Det  var  i  „den  gamla  goda  tiden^,  när  man  ännu  icke 
talade  så  mycket  om  kvinnomas  uppfostran,  som  i  våra 
dagar. 

Kamrer  Bäckvall  både  dessutom  sina  egna  idéer  an- 
gående bvad  flickor  borde  lära  ocb  icke  lära,  ocb  bans 
stillsamma  saktmodiga  bustru  tyckte  att  „bvad  far  gör  är 
alltid  det  bästa ^^  Sålunda  kom  det  sig  att  lilla  Emelie 
—  enda  dottern  —  sattes  i  moster  Fina  Birks  småbarns- 
skola, der  barnen  fingo  lära  sig  katekes,  biblisk  bistoria 
ocb  i  aritmetik  quatuor  species;  de  lärdes  äfven  att  skrifva 
en  viss  egendomlig  gammaldags  stil,  efter  mosters  egen- 
bändiga  föreskrift,  ocb  flickorna  inöfvades  dessutom  bvarje 
onsdags  eftermiddag  i  konsten  att  bandtera  synålar  och 
strumpstickor. 

Lilla  Emelie  kunde  visst  aldrig  förgäta  sin  barnsliga 
stoltbet,  då  bon  kom  bem  med  den  första  ordentligt  fållade 
köksbandduken,  ocb  när  bon  på  julaftonen  kunde  presen- 


EN  LIFSOKBNING.  Hl 


tera  ett  par  mönstergilla  strumpor,  slog  hennes  hjerta  af 
en  sådan  fröjd,  att  hon  ej  fick  sömn  om  kvällen. 

Vid  tolf  år  kunde  hon  längesedan  allt  som  stod  på 
moster  Birks  undervisningsprogram.  „Det  var  godt  och 
väl",  menade  kamrern,  ,,nu  kan  Emelie  börja  hålla  mig 
med  strumpor  och  hjelpa  till  att  sy  hvad  som  behöfves  i 
huset**.  Det  var  hennes  framtidsutsigter.  Kamrern  kunde 
nu  engång  icke  tänka  sig  att  en  kvinna  dugde  till  något 
mer,  åtminstone  icke  fruntimren  i  hans  familj.  Han  höll 
nog  af  dottern  på  sitt  sätt,  men  hennes  födelse  hade  i  ti- 
den varit  för  honom  en  stor  missräkning,  han  hade  så  sä- 
kert väntat  en  son. 

Modem  klappade  sin  lilla  lydiga  flicka  på  kind  och 
sade  ömt:  ,,Du  kommer  ännu  att  få  mycket  och  kärt  ar- 
bete, mitt  snälla  barn".  Den  goda  frun  visste  hvad  ingen 
af  de  andra  då  hade  en  aning  om:  till  julen  fingo  de  alla 
veta  det,  och  en  stor  nyhet  var  det  minsann  —  en  dugtig 
gosse,  som  efter  tolf  års  väntan  kom  med  glädje  åt  faders- 
hjertat! 

Lille  Edgar!  Fans  väl  på  denna  Guds  gröna  jord  det 
barnets  like!  Kamrem  trodde  det  ej.  Han  kunde  aldrig 
förstå  att  icke  alla  menniskor  skulle  dela  hans  öfverty- 
gelse  att  den  gossen  var  ett  underbarn,  så  vacker,  så  för- 
ståndig, så  snäll! 

Modem  försökte  också  tycka  det  samma,  ehuru  gos- 
sen höU  henne  vaken  hvarenda  natt.  Men  hennes  trötthet 
kom  nog  bara  af  ovana  vid  små  barn;  det  var  så  länge- 
sedan Emelie  var  liten  och  —  „far  hade  alltid  rätt". 

Om  af  någon,  blef  den  lille  beundrad  af  system.  För 
benne  var  han  också  idealbamet;  allt  från  första  dagen, 
<lå  modem  lade  honom  i  hennes  armar  och  sade  att  hon 
visste  att  de  skulle  blifva  goda  syskon,  var  hon  fästad  vid 
lille  Edgar  med  oupplösliga  band. 

Ehuru  gossen  icke  en  dag  tidigare  än  det  vanligaste 
barn  lärde  sig  gå  och  tala,  ansågs  det  i  hemmet  som  ett 
under  att  se  honom  vanka  omkring  hjulbent  och  lallande 
-pappa",  „mamma",  „Ili",  med  en  stämma,  som  för  dem  alla 
var  full  af  det  rikaste  välljud.  Så  älskad  och  omhuldad 
lefde  gossen  sin  lyckliga  barndom;    „Edgar  vill"  var  hela 


112  EN  lilFSGEBKIKG. 


husets  lag  och  kamrern  hastade,  kanske  snarare  än  någon 
annan,  att  uppfylla  hans  minsta  önskan. 

Gossen  var  ju  för  sin  far  framtiden  och  lifvet  —  det 
lif  som  för  honom  sjönk  ned  i  ålderns  natt.  Allt  hvad  han 
sjelf  tänkt  bäst  och  ädlast,  i  ungdomsdrömmarnas  tid,  det 
skulle  Edgar  förverkliga;  han  kunde  dö  nöjd,  när  han  lem- 
nade  etter  sig  en  ung  son,  som  skulle  blifva  hvad  han  ej 
varit  och  göra  hans  fäders  gamla  namn  äradt  i  verlden. 
I  den  blonde  lille  ostyringen,  som  ref  honom  i  skägget, 
ostädade  skrifbordet  och  alltid  önskade  något,  såg  fadern 
redan  med  förtjusning  den  gryende,  viljestarke  och  lifs- 
kraftige  mannen.  Också  ålderdomen  har  sina  drönmiar; 
stör  dem  icke,  man  har  så  kort  tid  att  njuta  dem. 

Då  kamrem  låg  på  dödsbädden  och  för  sista  gången 
hade  smekt  Edgars  krusiga  lockar,  grep  han  hårdt  Emelies 
hand  och  såg  henne  fast  i  ögonen  med  sin  stelnande  blick: 
„Hjelp  honom,  flicka",  stammade  han,  „blif  honom  ett  stöd, 
så  godt  du  kan;  inför  Gud  vill  jag  engång  kräfva  af  dig 
räkenskap  för  honom''. 

Den  unga  flickan  —  hon  hade  nyss  fylt  sexton  år  — 
darrade  i  hela  sin  späda  kropp;  hon  kyste  faderns  hand, 
men  ingen  tår  fuktade  hennes  öga.  „Jag  lofvar  göra  mitt 
bästa,  pappa'^,  sade  hon  stadigt.  Det  var  ett  löfte,  lika- 
godt  som  den  dyraste  ed. 


Lifvet  gestaltade  sig  nu  något  annorlunda  för  enkan 
och  barnen;  kamrern  lemnade  icke  så  mycket  efter  sig  som 
man  förmodat,  men  fattigdom  var  det  väl  icke  heller.  Mor 
och  dotter  voro  mycket  sparsamma,  och  trotjenarinnan, 
gamla  Staiva,  skötte  hushållet  med  troget  nit;  Edgar  hade 
allt  fullt  upp  som  förut.    Så  gingo  åren. 

Modem,  som  aldrig  gjort  något  väsen  af  sig,  som 
alltid  gått  sin  väg  framåt  i  stillhet,  slocknade  en  natt  så 
lugnt  som  lampan,  när  oljan  är  utbrunnen.  Edgar  sof  ett 
friskt  barns  djupa  ostörda  sömn,  men  Emelie  satt  vid  mo- 
dems säng,  mottog  hennes  sista  ord  och  tillslöt  hennes 
ögon  till  den  långa  hvilan.  Den  döende  hade  blott  en  oro 
—  gossen.  „Tag  vård  om  honom,  Ili",  bad  äfven  hon,  „tag 
vård  om  den  stackars  gossen,  som  ännu  har  ett  långt  lifs 


EN  LIFSGERNING.  113 


kamp  framfor  sig,  öfvergif  honom  aldrig!"  „Nej  mamma, 
aldrig",  rösten  var  kväfd  och  bruten,  hon  böjde  sig  ned 
öfver  bädden  och  kände  försmaken  af  den  bittra  sorg,  som 
nttryokes  med  det  enda  ordet  „moderlös". 


Emelie  var  tjuguett  år,  en  lång  smärt  flicka,  med 
djupa  bruna  ögon  och  ett  blekt  ansigte,  som  icke  kunde 
kallas  vackert;  blidt  och  vänligt  var  det  alltid,  men  efter 
modems  död  såg  hon  kanske  äldre  ut  än  hon  var.  Åtmin- 
stone tyckte  Edgar  att  hon  var  förändrad,  den  der  morgo- 
nen när  hon  kom  till  hans  säng,  berättade  hvad  som  händt 
och  hviskade:  „Käre  Edgar,  hädanefter  skall  jag  vara  din 
egen  mamma,  du  skall  alltid  komma  till  mig  med  dina  små 
bekymmer,  och  jag  skall  göra  allt  hvad  jag  kan  för  dig". 
Gossen  slog  sina  armar  omkring  henne:  „Ja  du  är  min 
egen  Hi",  sade  han. 

„Det  är  jag",  svarade  hon  och  tryckte  honom  fast  in- 
till sig;  han  var  ju  hennes  allt  på  jorden. 

Emelie  skulle  nu  tänka  för  dem  båda;  hon  hade  också 
hnfvud  att  göra  det,  menade  gamla  Stafva,  det  var  märk- 
värdigt hvad  den  flickan  alltid  haft  klara  tankar  och  ljust 
förstånd.    Länge  tvekade  Emelie  icke. 

Stadens  gosskola  var  knappast  mer  än  en  småbarns- 
skola, Edgar  måste  ju  få  lära  något,  och  som  brodern  var 
den  medelpunkt,  kring  hvilken  alla  hennes  planer  slöto 
sig,  bestämde  hon  sig  för  att  skingra  det  gamla  hemmet 
och  flytta  till  en  ort,  der  gossen  kunde  begynna  en  or- 
dentlig skolgång.  Det  kostade  ej  så  litet  på  att  fatta  ett 
sådant  beslut,  och  ännu  svårare  blef  det  att  se  det  kära 
gamla  husgerådet  skingras  hit  och  dit,  men  då  man  skall 
dytta  en  lång  väg,  kan  man  blott  föra  med  sig  det  nöd- 
vändigaste; dessutom  ville  Emelie  äfven  förvandla  allt  hvad 
ton  kunde  i  penningar,  för  att  hafva  ett  litet  kapital  att 
taga  till. 

Hon  var  visst  oerfaren  i  många  stycken,  men  så  myc- 
ket förstod  hon,  att  en  gosses  uppfostran  kostar  mycket; 
det  hade  fadern  också  ofta  yttrat,  så  att  hon  lagt  orden 
på  minnet;  då  hon  var  „blott  en  flicka",  hade  hon  icke  be- 
höft  mycket  i  verlden,  det  var  ju  helt  naturligt. 

B^insk  tidskrift,  1887,  ZT.  8 


114  SN  UESGEBNIKG. 


Gamla  Stafva  skulle  följa  med  dem:  „Jag  kan  icke 
annat^';  sade  hon;  „de  här  barnen  äro  som  mina  egna,  jag 
håller  af  gossen  som  min  ögonsten,  skulle  jag  lemna  ho- 
nom och  låta  en  slarfvig  pigflicka  hushålla  med  deras;  nej, 
tänk  aldrig  på  det^. 

Edgar  skrattade  dagen  lång;  han  var  som  alla  barn 
förtjust  att  få  byta  om  vistelseort  och  konmia  till  något 
nytt.  Emelie  sväljde  sina  tårar  och  försökte  le  med  ho- 
nom; han  kunde  ju  icke  förstå  hvad  hon  kände  vid  skils- 
messan  från  födelsebygd,  hem  och  vänner,  som  känt  henne 
från  barndomen  och  hade  vänskap  för  barnen,  för  föräl- 
drames  skull.  *  Här  hade  hon  drömt  sina  första  flickdröm- 
mar,  svärmat  som  alla  andra  i  vårknoppningen  och  gladt 
sig  åt  lifvet,  som  nu  med  ens  föreföll  henne  tongt  och  mörkt. 

Sista  kvällen  gick  hon  till  kyrkogården,  för  att  taga 
afsked  af  sina  grafvar  och  ännu  en  gång  smycka  dem  med 
blommor.  Länge  dröjde  hon  der;  när  hon  reste  sig  för  att 
gå,  stod  hennes  barndoms  lekkamrat,  unge  Wallman,  fram- 
för henne.  Han  såg  litet  brydd  ut  och  tunmiade  på  halm- 
hatten, som  han  höll  kvar  i  handen,  sedan  han  helsat  på 
henne;  men  som  han  var  den  öppenhjertigaste,  mest  okonst- 
lade unge  man,  kom  han  snart  fram  med  hvad  han  hade 
att  säga. 

Han  hade  alltid  hållit  af  henne,  det  visste  hon  ju; 
nu  hade  han  egen  bod  och  ett  litet  rörelsekapital,  Ville 
hon  inte  bli  hans  hustru?  De  skulle  få  det  så  „småroligt" 
tillsammans,  och  han  kunde  rakt  inte  lida  att  hon  skulle 
lemna  staden  och  dem  alla. 

Emelie  mötte  vänligt  de  trohjertade  ögonen;  hon 
visste  att  Kalle  Wallman  var  „god  som  guld"  och  sjelfva 
redbarheten.  Hon  tyckte  mycket  om  honom,  och  när  hon 
tänkte  sig  framtiden  vid  hans  sida,  var  det  med  en  behag- 
lig känsla  af  frid  och  ro.  Ingen  stormande  passionerad 
lycka,  men  en  lugn  sällhet;  det  stod  klart  för  henne.  Men 
likväl!  Blott  ett  ögonblick  betänkte  hon  sig.  Hade  hon 
väl  rättighet  att  stå  och  drömma  om  sig  och  sin  lycka,  hon 
som  hade  Edgar  att  tänka  på,  Edgar,  som  nu  först  kunde 
sägas  gå  in  i  lifvet  och  behöfde  henne  vid  hvarje  steg? 

Nej,  o  nej,  hon  hade  icke  glömt  sina  löften  till  de 
döda,  hon   påminte   sig  dem   mycket   väl!   Vänligt  räckte 


EN  LIFSGERNTjNG.  115 


hon  derför  handen  åt  den  .forne  lekkamraten  och  sade  att 
de  alltid   skulle   förblifva  goda  vänner,  men  —  intet  mer. 

Han  aflägsnade  sig  med  långsamma  steg  och  bedröf- 
vadt  sinne,  och  Emelie  såg  tyst  efter  honom;  det  gjorde 
henne  ondt  att  hafva  sårat  en  vän,  men  hon  kände  den 
hederlige  Kalle  Wallman  alltför  väl,  att  tro  det  hennes  af- 
slag  skulle  göra  honom  förtviflad.  Han  älskade  henne, 
derom  var  intet  tvifvel  —  men  Emelie  kunde  godt  förutse 
att  sorgen  icke  länge  skulle  rå  med  hans  sunda  och  enkla 
natur  och  han  snart  nog  finna  lyckan  vid  en  annan  flic- 
kas sida. 

Så  slutade  hennes  första  lilla  roman. 


Flyttningen  till  det  långt  bort  belägna  Å.  var  mödo- 
sam, och  det  räckte  länge  innan  de  kommo  sig  i  ordning 
i  ett  nytt,  ytterst  anspråkslöst  litet  hem,  längre  dock,  innan 
Emelie  kunde  finna  sig  på  den  främmande  orten,  der  hon 
ej  egde  en  enda  vän.  Men  tanken  på  brodern  tröstade 
henne,  hon   var  ju  der  för  hans  skull,  icke  för  sin  egen. 

Gossen  hade  nu  börjat  gå  i  skola,  men  utan  någon 
särdeles  håg  för  läsning;  det  fordrades  en  jemn  uppmun- 
tran, for  att  få  honom  till  att  läsa  lexoma  och  icke  för- 
summa timmarna.  Systems  kärlek  till  honom  var  icke 
heUer  mer  så  blind;  hon  såg  hvad  fadern  säkert  aldrig 
skulle  upptäckt,  att  Edgar  alls  icke  var  något  lysande  huf- 
vud,  utan  en  högst  vanlig  gosse  med  medelmåttigt  god 
uppfattningsförmåga  och  temmeligen  lättjefull.  Det  for- 
drades en  stadig  drifkraft  att  få  honom  fram  på  den  gamla 
nötta  „lärda  banan",  genom  lyceets  klasser,  men  Emelie 
tans  alltid  till  hands  uppmuntrande,  bannande  och  förma- 
nande, med  samma  vänliga  lugn,  samma  outtröttliga  tålamod. 

Hon  visste  hvad  skolgången  med  alla  tillbehör  af  böc- 
ker och  annat  kostade;  den  var  för  dyrbar  att  försummas. 
Sjelf  gaf  hon  ut  hvarje  slant  med  största  hushållning,  ehuru 
Edgar  icke  visste  det;  han  hade  ännu  aldrig  saknat  något. 

Emelie  tänkte  också  på  framtiden,  och  då  hon  såg 
huru  hvarje  år  blef  kostsammare,  allt  som  Edgar  växte 
och  behöfde  mer,  räknade  hon  noga  ut  att  deras  inkom- 
5>ter  icke    skulle   förslå,  och   kapitalet  fick  ännu  ej  röras. 


116  EN  LIFSaE&NINa. 


Hon  måste  således  försöka  förtjäna  något,  och  nu  togos 
moster  Birks  lärdomar  till  godo.  Lektioner  kunde  hon  väl 
ioke  ge,  ej  heller  skrifva  rent,  men  sy  kunde  hon,  och 
som  hon  var  punktlig  och  ordentlig,  saknade  hon  icke  ar- 
betsförtjenst.  Hvarje  stund  togs  vara  på,  ofta  satt  hon 
äfven  uppe  om  nättema,  för  att  fullända  något  arbete,  som 
hon  försummat  för  broderns  skull,  ty  han  borde  ju  aldrig 
försummas.  Han  måste  hafvra  någon,  som  pratade  med  ho- 
nom, då  han  var  hemma,  som  hade  lust  att  höra  på  hans 
skolhistorier  och  tid  att  hjelpa  honom  med  hans  lexor,  och 
allt  detta  kunde  Emelie.  Utan  någon  som  helst  under- 
byggnad tog  hon  uti  med  att  läsa  latinsk  grammatik,  ma- 
tematik, tyska  och  annat  som  Edgar  hade  att  gå  igenom, 
och  som  hon  hade  godt  hufvud  och  dessutom  var  äldre, 
lärde  hon  mycket  fortare  och  bättre  än  han. 

Hon  hade  ej  hittills  förstått  att  törsta  efter  kunskap, 
men  nu  föreföll  den  henne  som  en  lifsluft,  som  hon 
dock  blott  med  sparsamhet  vågade  andas;  det  var  ju  andra 
pligter  lifvet  stälde  på  henne! 

De  första  åren  gick  det,  tack  vare  Emelies  oförtrutna 
omsorg,  temmeligen  bra  för  Edgar,  men  på  de  högre  klas- 
serna började  han  skolka.  Det  var  en  tung  stund  för  sy- 
stem, när  han  en  vår  efter  examen  kom  hem  med  dåligt 
betyg  och  vilkor  för  att  slippa  upp.  Hon  hade  så  drömt 
sig  par  månaders  ferier  ute  på  landet,  i  någon  liten 
fiskarstuga,  och  nu,  nu  måste  ju  Edgar,  kosta  hvad  det 
ville,  hafva  en  lärare,  som  kunde  förhjelpa  honom  upp 
till  nästa  klass. 

Edgar  grät.  Det  hade  varit  tusen  gånger  trefligare, 
tyckte  han,  att  slå  alla  studier  på  båten  och  fara  ut  till 
landet  att  meta  och  simma,  ligga  i  gröngräset  och  gassa 
sig  i  solskenet;  men  Emelie  var  bestämd.  „Min  älskade 
Edgar ^,  sade  hon,  ^du  fbrstår  icke  ditt  eget  bästa;  hvad 
blir  det  af  en  gosse,  som  slutar  skolan  af  —  låtom  oss  vara 
ärliga  —  af  lättja?  Nej,  nej!  Du  kan  ej  minnas  hvad  pappa 
hyste  för  vackra  förhoppningar  om  dig,  men  jag  har  ej 
glömt  det,  och  min  skuld  skall  det  ej  bli,  om  de.  icke  gå 
i  uppfyllelse." 

Edgar  brydde  sig  ej  ett  dugg  om  gamla  minnen,  han 
gick   omkring   helt   surmulen   och  klarnade  blott  upp,  då 


EN  LIF8GEBNING.  117 


system  lofvade  att  ofta  promenera  med  honom  ut  åt  lan- 
det Hvad  läsningen  vidkom,  bekymrade  den  honom  icke 
stort;  det  var  icke  han,  som  behöfde  tänka  på  att  anskaffa 
en  lärare. 

Emelie  hade  få  bekanta,  men  hon  gjorde  sina  förfråg- 
ningar och  lyckades  slutligen  få  reda  på  att  i  gården  bred- 
vid bodde  en  ung  magister  —  fattig,  visste  ryktet  berätta 
och  som  lefde  af  att  gifva  lektioner,  både  privata  och  i 
skolorna.  Nu,  när  det  var  ferier,  skulle  han  säkert  vara 
tacksam  att  få  en  elev,  menade  hans  värdinna,  som  Emelie 
rådförde  sig  med.  Slutet  på  allt  blef  att  magister  Holm 
ombads  att  stiga  in  på  några  minuter  i  värdinnans  rum, 
och  der  uppgjordes  öfverenskommelsen  till  alla  parternas 
belåtenhet. 

Det  blef  en  lycklig  sommar,  trots  Emelies  dystra  för- 
väntningar. Holm  hade  ett  så  märkvärdigt  sätt  att  få  bugt 
med  lata  pojkar,  utan  att  de  derför  fattade  agg  till  honom. 
Han  lärde  mycket  väl.  Emelie,  som  satt  i  rummet  bred- 
vid, kunde  följa  med  alltsammans  och  gjorde  det  med  nöje. 
Stundom  bjöd  hon,  då  lektionen  var  slut,  magistern  in  på 
en  kopp  kaffe.  Han  tycktes  belåten  dervid  och  stannade 
ofta  och  sprakade  flere  timmar,  utan  att  någon  af  dem  gaf 
akt  på  tidens  flykt,  så  underhållande  voro  hans  på  engång 
djapsinniga  och  skämtsamma  samtal.  De  voro  sålunda  rätt 
ofta  tillsammans.  Det  hände  äfven  att  Holm  föreslog  sin 
elev  någon  botanisk  utflykt;  då  öfvertalade  Edgar  vanligen 
system  att  följa  med  och,  hvad  som  i  hans  tycke  var  nä- 
stan ännu  bättre,  gamla  Stafva  med  sin  blanka  kaffepanna. 

Vanligen  slogo  de  då  läger,  som  Holm  kallade  det,  i 
någon  vacker  skogsbacke,  sedan  ströfvade  de  unga  vida 
omkring  och  samlades  slutligen  kring  kaffebordet,  som  im- 
proviserats på  en  serviett  i  det  gröna.  Då  alla  ätit  och 
druckit,  tog  Emelie  fram  sitt  arbete,  Holm  kastade  sig  i 
gräset  med  en  papyross  i  munnen,  oph  här,  med  den  blå 
himmeln  till  tak  och  omsväfvade  af  skogens  friska  fläktar, 
kunde  de  dröja  i  timtal,  han  pratande  och  filosoferande  på 
i^itt  lekande  sätt,  medan  hon  stilla  lyssnade  och  tyckte  att 
litvet  åter  var  lätt  och  lyckligt. 

Holm  var  en  älskvärd  natur,  men  en  af  dem,  som,  så 
att  säga,  stå   sig   sjelfva  i  vägen.     Föräldralös  äfven  han 


118  EN   LIF8GEBNING. 


och  fattig,  hade  han  genom  välvilliga  slägtingars  hjelp  ock 
trägen  flit  —  enligt  hans  eget  uttryck  —  ^krupit  fram"  på 
den  lärda  banan;  nu  hade  han  längesedan  tagit  graden, 
men  dervid  stannade  det  också.  Han  påstod  sjelf  att  han 
icke  hade  anlag  för  något  särskildt,  han  hade  skrifvit  li- 
tet, studerat  juridik  en  tid,  sedan  åter  naturvetenskap ;  för 
tillfället  var  han  medarbetare  i  en  tidning  och  timlärare 
för  resten. 

EmeHe  fick  klart  nog  blicka  in  i  denna  af  verlden 
ännu  så  oberörda,  renhjertade  karakter;  han  var  så  öppen 
som  dagen  mot  henne,  sedan  de  blifvit  bekanta,  ehuru  han 
dolde  sig  för  verlden  under  en  hälft  filosofisk,  hälft  humo- 
ristisk mask,  som  aldrig  tillät  någon  främmande  att  läsa  i 
hans  ytterst  finkänsliga  själ. 

Emelie  var  en  praktisk,  företagsam  kvinna  och  hade 
sällan  haft  tid  att  låta  fantasin  få  fria  tyglar,  men  derute 
i  den  härliga  naturen,  i  skogens  drömmande  skugga,  lät 
hon  sig  föras  med  på  svärmeriets  leende  vågor.  Hon  tänkte 
ej  på  framtiden,  hon  lefde  i  det  flyktande  ögonblicket  och 

—  var  lycklig. 

Hvem  gömmer  icke  på  minnet  från  en  tid,  då  dagen 
tycktes  klarare,  himmeln  mer  blå  och  jorden  skönare  än 
förr !  Må  drömmen  räcka,  man  vaknar  dock  alltid  för  tidigt 

—  eller  för  sent,  men   minnet   håller  man  kärt  för  lifvet. 


När  hösten  kom,  gick  Edgar  väl  igenom  sin  examen; 
Emelie  tackade  Holm  med  tårar  i  ögonen.  Läraren  tog 
icke  heller  senare  sin  hand  från  honom,  utan  kom  ofta  och 
såg  efter  gossens  lexor.  Sällan  försummade  han  då  att 
prata  bort  en  stund  med  systern,  och  på  vintern  började 
han  på  eget  förslag  att  läsa  med  henne  åtskilliga  ämnen, 
något  som  gaf  ett  rikt  intresse  åt  hennes  enformiga  lif 

Den  följande  sommaren  tillbragte  Holm  inåt  landet; 
han  såg  klen  ut  och  påstod  att  han  hade  en  envis  lönn- 
frossa,  som  inlandsluften  skulle  bota. 

Emelie  förverkligade  sin  gamla  dröm  och  flyttade  det 
lilla  hushållet  till  en  tarflig,  trång  stuga  ute  i  skärgården; 
men  ehuru  der  fans  fullt  upp  med  frisk  luft  och  vackert 
väder,  blef  den  dock  ej  så  glad  som  hon  tänkt  sig  den,  och 


EN   LIFSGEENINa.  119 


i  minnet  lefde  hon  om  mången  lycklig  stund  från  den  för- 
flutna sommam. 

Så  rann  tiden  bort,  sommam  blef  höst  och  hösten 
vinter;  åter  bodde  de  alla  i  staden  och  lefde  sitt  gamla 
lif,  men  en  viss  solglans  spred  sitt  skimmer  äfven  öfver 
den  mulnaste  dag,  tänkte  Emelie  i  sitt  stilla  sinne. 


Det  var  i  mars,  vårregnet  stänkte  redan  sin  första 
skur  öfver  den  frusna  jorden,  man  talade  gladt  om  att 
vinterns  välde  nu  var  brutet  och  började  uppgöra  leende 
sommarplaner.  Holm  hade  gått  igenom  ett  krångligt  tema 
med  Edgar,  nu  satt  han  på  sin  vanliga  plats  midt  emot 
Emelie  och  läste  högt  för  henne,  men  af  bröt  sig  ofta  för 
att  se  på  hennes  flinka  fingrar,  ja  än  mer  på  hennes  lugna 
fridfulla  ansigte.  Sedan  grep  han  åter  till  boken,  men 
stamiade  plötsligt. 

„Det  tjenar  till  ingenting",  sade  han  med  sin  låga 
välljudande  röst,"  jag  kan  icke  läsa  i  dag,  min  blick  för- 
irrar sig  alltjemt  till  ert  fridfulla  ansigte,  Ili  —  han  kal- 
lade henne  ofta  så,  alldeles  som  Edgar  —  det  är  en  hvila 
att  se  på  er,  då  man  sjelf  är  trött.  Säg  mig,  hvarifrån  ta- 
ger ni  denna  ro?  Lär  mig  er  hemlighet!" 

„Vi  ha  blott  en  frid,  som  är  varaktig,  den  med  Gud 
genom  vår  Frälsare",  svarade  hon  lugnt  och  såg  upp  till 
tonom  med  sina  djupa  bruna  ögon. 

Holm  suckade:  „Ja  ni  kvinnor,  ni  lären  er  det  der  så 
lätt,  ni  känner  så  föga  till  denna  brännande  törstens  eg- 
gande oro.  Jag  har  stundom  dvalts  i  afgrunder,  hvilkas 
kval  jag  ej  skall  kunna  nämna." 

Han  reste  sig  och  gick  fram  och  åter,  drifven  af  en 
inre  oro. 

„Gud  ske  lof",  sade  Emelie  enkelt,  „för  allt  hvad  jag 
i  lifvet  eljest  fått  umbära,  har  jag  en  sak:  den  källa,  som 
en  god  Herde  ledt  mig  till  och  som  släcker  med  säkerhet 
både  törst  och  brand;  utom  den,  hvarifrån  skulle  jag  väl 
hemtat  styrka?" 

„Ili!"  Holm  stannade  plötsligt  framför  henne  blek  och 
med  skälfvande  läppar:  „Led  mig  till  samma  källa!  Jag  vet 


120  EN  LIFSGEBNING. 


ej,  men  det  förefaller  mig  som  om  äfven  jag  skulle  kunna 
nå  dess  rogifvande  vatten,  om  ni  ville  blifva  min  hustru?" 

Emelie  såg  på  honom  ett  ögonblick  och  bleknade,  se- 
dan gömde  hon  hufvudet  i  sina  händer  och  brast  i  tårar. 
Hon  grät  länge.  Holm  satte  sig  bredvid  henne  och  väntade 
tåligt  på  ett  svar.  Slutligen  hade  hon  lugnat  sig  så  att 
hon  kunde  tala,  ehuru  hennes  röst  darrade  af  rörelse. 

„Käre  vän",  sade  hon  långsamt,  „jag  får  ju  kalla  er 
så,  för  all  den  vänskap  ni  visat  oss  under  dessa  lyckliga 
år.  Ja,  ni  kan  kanske  aldrig  förstå  huru  mycket  ni  varit 
för  mig,  huru  många  ljusa  stunder  ni  skänkt  min  sträf- 
samma  arbetsdag,  men  —  men  det  var  ledsamt  att  vår 
vänskap  skulle  leda  till  detta,  jag  kan  blott  vara  för  er  en 
väninna,  men  —  aldrig  er  hustru.** 

„Och  hvarfbr  icke?"  Holm  såg  forskande  in  i  hennes 
anlete,  „hvarför  vill  ni  icke  bli  min  ledstjema?" 

Hon  smålog  svagt:  „Förlita  er  icke  på  någon  mensk- 
1ig  ledning;  sök  vägen  sjelf,  det  är  mitt  råd". 

Holm  suckade.  „ Jag  undrar  hvarför  ni  icke  vill  bli 
min",  sade  han  grubblande. 

„Jag  gifter  mig  aldrig",  svarade  Emelie  sakta,  „jag 
har  ju  Edgar  att  sörja  för.  Efter  några  år  skall  han  till 
universitetet;  hvem  skulle  taga  vara  på  honom?" 

„  Ja,  det  är  icke  heller  någon  lysande  framtid  jag 
kunde  bjuda  er,  Hi",  sade  Holm  vemodigt,  „blott  ett  ar- 
betslif,  sådant  ni  nu  har  det.  Kanske  har  ni  funnit  det 
rätta,  då  ni  säger  nej ;  vår  vänskap  har  varit  så  skön,  kan- 
ske någonting  mer  icke  skulle  blifvit  af  allt  hvad  jag  hop- 
pades. Jag  har  icke  frågat  om  ni  någonsin  älskat  mig; 
måhända  är  min  kärlek  till  er  alltför  svärmisk,  att  passa 
för  detta  lif.  Allt  hos  mig  är  så  oklart,  —  men  ett  är 
visst,  så  lycklig  som  jag  känt  mig  i  ert  sällskap,  har  jag 
aldrig  varit  förr.    Haf  tack  derför!" 

Han  tog  hennes  hand  och  förde  den  till  sina  läppar: 
„Allt  skall  ju  vara  som  förr  mellan  oss**,  tillade  han,  „en- 
dast  döden  kan  bryta  vår  vänskap". 

Hon  nickade  och  försökte  småle,  men  läpparna  voro 
så  besynnerligt  stela,  och  ännu  länge  efter  det  han  gått 
satt  hon  orörlig  kvar  och  stirrade  uttryckslöst  framför  sig. 
På  kvällen   grät   hon   sin   kudde   våt   och  sömnen  flydde. 


EN  HFSÖEBNINÖ.  121 


Hennes  hjerta  värkte  och  bittra  tankar  kämpade  inom 
henne.  Ack,  nu  var  det  mer  än  en  ungdomsdröm,  det  var 
en  lefiiadslyoka  hon  offrat  för  sina  löften  till  de  döda. 


Holm  kom  som  förr,  han  pratade  och  läste.  Antin- 
gen ville  han  att  Emelie  icke  skulle  käima  sig  illa  till 
mods  eller  tro  att  hon  sårat  honom;  å  andra  sidan  hade 
han  ett  så  egendomligt  lynne,  att  det  som  andra  skulle 
ansett  outförbart,  för  honom  var  naturligt. 

TiU  sonamaren  skulle  han  åter  resa  inåt  landet  och 
ktirera  frossan,  som  icke  ville  gifva  med  sig. 

„Jag  tror  icke  på  er  frossa",  hade  Emelie  sagt,  „det 
är  bestämdt  bröstet,  som  inte  är  bra". 

„Ja  hela  min  familj  har  dött  i  lungsot",  svarade  Holm 
trankilt. 

„Ni  skrämmer  mig,  gå  genast  till  doktorn!" 

„Kan  någon  bota  ärftlig  lungsot?  Jag  tror  ej  på  det", 
sade  han  likgiltigt. 

„Och  ni  har  gått  här  och  talat  om  er  eviga  lönnfrossa", 
sade  EmeUe  med  ovanlig  häftighet;  hon  ville  begynna  med 
en  allvarsam  moralkaka,  men  Holm,  som  alltid  varit  sin 
egen  fiende,  rymde  leende  sin  kos.  Några  dagar  senare 
reste  han,  glad  och  obekymrad,  som  det  syntes.  „Jag  är 
som  foglarna",  sade  han  vid  afskedet  till  Emelie,  „blott  de 
ha  en  kvist  att  sitta  på,  så  sjunga  de;  nu  h^r  jag  min 
bondgård  deruppe  i  Tavastland  och  min  hederliga  Trikå 
mor,  som  kan  bada  bort  alla  krämpor  i  verlden,  och  allt 
detta  sammanlagdt  gör  mig  förnöjd.  Lefväl,  Ili  —  jag  ön- 
skar er  och  Edgar  en  treflig  sonmiar." 

Hvad  han  var  underlig!  Hon  stod  länge  och  såg  efter 
honom,  der  han  gick  gatan  utför  med  lätta  steg,  nästan 
som  en  skolgosse,  som  har  ferier.  Löje  och  skämt  på  ytan, 
djup  melankoli  i  botten  —  sådan  var  han;  hjertegod,  älsk- 
värd, obekymrad  —  ja  hvad  mer,  just  sådan  han  gick  der, 
älskade  hon  honom  så  djupt,  så  trofast,  som  blott  en  sådan 
stilla  kvinna  kan  älska!  Hon  grät  ej,  hon  suckade  ej,  men 
hon  tryckte  handen  hårdt  mot  sitt  svidande  hjerta,  innan 
hon  vände  åter  till  hvardagslifvets  mångahanda  bestyr. 


122  EN  LIFSGEENING. 


År  förgingo.  Det  hade  icke  gått  särdeles  fort  med 
Edgars  studier,  men  hvarje  steg  vidare  var  dock  ett  fram- 
steg, och  omsider  kom  belöningen  för  systems  mödor  och 
vakor;  hennes  gosse  bar  den  hvita  mössan  med  sin  blanka 
lyra,  och  försakande  som  alltid,  stod  Emelie  åter  beredd 
att  flytta  sitt  tält  och  följa  brodern  till  hufvudstaden.  Till 
deras  gamla  tjenarinna  sade  hon:  „Det  kan  bli  tröttsamt 
för  Stafva  att  nu  åter  byta  om  hem;  vill  du,  så  vänd  till- 
baka till  hemorten  och  slå  dig  i  ro.  Underhåll  skall  du 
ej  sakna,  så  länge  jag  lefver." 

„Åh",  sade  Stafva,  „efter  jag  orkat  hit  med  er,  kan 
jag  väl  orka  längre  ock;  ingen  kan  dessutom  passa  gossen 
såsom  jag,  vi  äro  vana  vid  hvarandra." 

Dervid  blef  det.  Edgar  var  och  förblef  den  medel- 
punkt, kring  hvilken  allt  rörde  sig. 

Holm  hade  icke  mer  återvändt  till  Å.;  det  blef  ett 
långt  farväl.  Han  flck  plats  som  skollärare  österut  och 
skref  till  Emelie  att  han  hoppades  bli  nöjd  derborta. 

Med  berömvärdt  nit  satte  Emelie  sig  in  i  de  nya, 
för  henne  så  helt  ovana  förhållandena  i  hufvudstaden. 
Hon  skaffade  sig  äfven  här  arbete  och  gjorde  det  lilla  nya 
hemmet  trefligt  och  inbjudande  för  brodern.  Nu,  om  nå- 
gonsin, gälde  det  ju  att  hålla  honom  uppe,  att  draga  ho- 
nom från  dessa  tusende  frestelser,  som  möta  den  unge  man- 
nen vid  hans  inträde  i  verlden. 

Och  Edgar  fann  sig  uti  att  blifva  omhuldad  och  äl- 
skad, att  alltid  få  de  bästa  bitarna  och  icke  behöfva  hysa 
någon  omsorg  för  morgondagen.  Kanske  var  systems  upp- 
fostran skuld  till  denna  omedvetna  egoism,  kanske  var  han 
sådan  af  naturen,  ingen  grubblade  derpå,  men  Emelies  fina 
silkesbojor  omslöto  honom  städse  tyst  och  troget  på  hans 
farliga  väg  vid  ungdomsdårskapemas  branter.  Hon  älskade 
honom,  och  kärleken  är  uppfinningsrik;  han  var  ju  också 
hennes  allt  i  verlden;  skulle  hon  icke  vara  rädd  att  för- 
lora honom? 

Egentligen  hade  Edgar  icke  några  onda  anlag,  han 
var  „som  folket  är  mest",  hade  ett  fogligt  lynne  och  var 
litet  maklig  af  sig.  Med  studierna  gick  det  smått.  Emelie 
bad,  uppmuntrade  och  förmanade  som  förr,  men  försigti- 
gare;  han  kunde  ju  annars  bli  förtretad  och  ledas  vid  hem- 


EN  LIFSGERNINÖ.  123 


met,  om  han  jemt  möttes  af  moralpredikningar.  Lyckligt- 
vis fick  han  en  trägen  kamrat,  som  dref  på  honom;  det 
var  en  stor  hjölp  för  system. 


Året  efter  deras  flyttning  till  hufvudstaden  fick  Eme- 
lie ett  bref,  det  var  från  Holm.  Början  var  besynnerlig: 
^Då  ni  läser  dessa  rader,  är  jag  död",  stod  der.  Hon  stir- 
rade förskräckt  på  brefvet  och  tog  ånyo  upp  kuvertet,  men 
när  hon  vände  om  det,  föll  ett  litet  papper  derur,  det  vao* 
en  nrklipt  tidningsnotis,  som  tillkännagaf  att  „kollegan 
vid  lyceum  härstädes,  filosofie  magistern  Berndt  Frecbik 
Holm  aflidit  i  en  bröstsjukdom,  vid  trettiofyra  års  ålder". 
Emelies  kinder  voro  hvita  som  snö,  men  hon  grep  brefvet 
och  läste  det  med  feberaktig  ifver. 

Det  var  mycket  långt:  „Min  beskedliga  madam  skall 
skicka  er  denna  sista  underrättelse  från  mig",  stod  der 
bland  annat,  „helt  visst  skall  den  bedröfva  ert  goda  hjerta; 
tack  för  det,  Ili,  hvad  allt  har  ni  icke  gjort  för  mig!  Men 
att  ni  icke  blef  min  hustru  var  en  vis  skickelse,  det  vet 
jag  nu.  Ser  ni,  den  der  frossan,  som  redan  länge  plågat 
mig,  var  ju  verkligen  en  ganska  långt  framskriden  lung- 
sjukdom, och  ni  skulle  blott  blifvit  en  sjukvårdarinna  — 
säkert  den  bästa  på  jorden!  Jag  har  ej  lidit  mycket,  mest 
af  mattighet  och  sömnlösa  nätter,  men  vet  ni,  Hi,  hvad 
som  uppfriskat  mig  i  mina  trötta  stunder,  jo  minnena 
från  fordom,  dessa  rena  sköna  minnen  af  våra  landtliga 
utflykter,  då  jag  fick  ligga  i  gräset  vid  edra  fötter  och 
bikta  alla  mina  dårskaper.  Ljufva,  Ijufva  dagar!  Jag 
läste  engång  en  liten  fransk  bok  „A  coté  du  bonheur**, 
den  har  ofta  legat  för  mig  nu  på  sista  tiden;  den  var 
en  bild  af  mitt  eget  lif  på  sidan  om  lyckan.  Kanske 
har  jag  orätt,  och  det  var  blott  jag  sjelf  som  stält  mig 
i  skuggan,  då  jag  var  för  trög  att  gå  ut  och  kämpa  mig 
till  solljus  och  lyoka.  Om  jag  gjort  min  pUgt  i  yngre  år 
och  skaflFat  mig  en  god  lönande  plats,  som  tusende  andra, 
skulle  jag  icke  nöjt  mig  med  ert  afslag,  Ili,  jag  skulle 
vunnit  er  och  hjelpt  er  att  vara  ett  stöd  för  Edgar;  nu 
först  stod  jag  litet  närmare  detta  mål,  det  liusnade  sista 
iret  för  mig,  men  —  för   sent.    Låtom  oss  tänka  att  allt 


124  EN  LITSGEBNING. 


är  godt  som  sker!  Na  ligger  ju  äfven  småningom  både  fröjd 
och  smärta  bakom  mig  och  jag  står  vid  den  mörka  grän- 
sen till  det  okända  och  spanar  med  all  en  sökande  andes 
djupa  trängtan  bortom  förlåten.  Jag  vet  huru  er  allvar- 
liga blick  skulle  velat  forska  i  min  själ,  der  jag  nu  står. 
Hi,  jag  är  fullt  öppen  mot  er,  jag  har  tänkt  på  edra  ord, 
jag  har  följt  ert  råd,  och  jag  tror  att  jag  vågar  hoppas  på 
själens  dyrbaraste  arf  —  frihet  —  frid  —  salighet.  Stoixd- 
om  tyckes  mig  att  en  liten  flik  af  det  kommande  upplåtas, 
och  i  aningsfull  längtan  sträcker  jag  mig  undan  den 
mörka  nattskymningen  mot  morgonrodnaden;  i  dess  glans 
skola  vi  engång  återse  hvarandra." 


Emelie  kyste  brefvet  och  grät.  Till  de  andra  sade 
hon  endast  att  hon  fått  underrättelse  om  Holms  död,  men 
från  den  dagen  såg  hon  lifvet  såsom  från  andra  sidan  af 
en  höjd,  som  man  längesedan  passerat,  och  ett  och  annat 
silfverstrå  började  glindra  i  hennes  mörka  hår. 


Åren  gingo  emellertid  sin  gång  genom  mörka  och 
ljusa  dagar,  ej  utan  sorg,  under  arbete,  uppoflöringar  och 
bön.  Edgar  blef  ej  idealmannen,  blott  en  svag  dödlig,  som 
stundom  dukade  under  i  frestelsemas  kamp,  han  som  tu- 
sende andra;  Emelie  var  nöjd  att  felstegen  voro  jemförelse- 
vis  få.  Han  blef  heller  aldrig  hvad  hans  far  hade  drömt, 
stor  i  gerning,  framstående  och  ärad.  Emelie  väntade  det 
ej,  hon  kände  honom  bättre;  men  då  han  efter  år  af  vän- 
tan erhöll  plats  som  rådman  i  den  lilla  staden  X.,  kände 
hon  sig  så  stolt  öfver  sin  gosse,  som  om  han  vunnit  ett 
kungarike. 

Naturligtvis  följde  både  hon  och  Stafva  med  till  Ed- 
gars  hem  —  så  sällsamt  de  orden  Ijödo!  —  för  att  ställa 
allt  i  ordning  och  göra  det  trefligt  åt  honom. 

Emelie  kände  för  första  gången  som  om  hon  hunnit  en 
hamn,  hon  hade  ju  också  arbetat  så  länge  för  detta  mål,  att 
hon  blifvit  gammal  dervid.  Edgar  var  mycket  belåten;  han 
erfor  all  en  ung  embetsmans  stolthet,  då  han  känner  sig 
stå  likasom  på  egen  botten,  och  talade  med  en  viss  vär- 
dighet om  »mitt  embete"  och  »min  lön". 


EN  LIFSGBRNINÖ.  125 


Hvad  det  lilla  hemmet  var  trefligt,  fint  och  dock- 
skåpslikt  —  det  var  riktigt  Emelies  fåfänga,  påstod  Edgar. 
Också  fortfor  hon  att  arbeta  och  spara,  blott  för  nöjet  att 
få  köpa  någon  prydnad  till  rummen  eller  något  nytt  till 
linneskåpet.  Hon  erfor  en  känsla  af  stiUa  lycka  och  hade 
gema  velat  hängifva  sig  deråt,  men  en  tanke  störde  henne, 
den  kom  åter  och  åter  tillbaka.  Hvad  gör  väl  en  ung  lef- 
nadsfrisk  man,  när  han  fått  sig  ett  eget  hem?  Jo,  för  att 
vara  fuUt  lycklig,  måste  han  gifta  sig.  Det  var  denna 
tanke,  som  oroade  system.  Det  fordrades  ännu  något  mer 
tor  Edgars  lycka,  men  uppfyllelsen  utgjorde  för  henne  en 
smärta,  som  hon  fåfängt  försökte  bekämpa.  I  grund  och 
botten  var  hon  ju  dock  redo  att  offra  allt  för  honom,  men 
det  kostade  på.  Det  var  nog  väl  att  hon  vande  sig  vid 
den  bittra  tanken,  ty  den  blef  verklighet,  tidigare  än  hon 
kunnat  ana;  Ufvet  är  sådant,  det  vexlar  beständigt. 

Edgar  blef  förälskad  i  första  vackra  flicka  han  såg, 
pom  dertill  råkade  vara  borgmästarns  egen  unga  dotter, 
och  det  blef  förlofning  „flux  flax",  som  gamla  Stafva  sade. 
Det  går  ibland  så  tiU  äfven  för  de  mest  maklige,  som  icke 
heller  de  kunna  undgå  vexlingen  i  detta  skiftesrika  lif. 

Emelie  kväfde  alla  bittra  känslor,  hon  kyste  sin  unga 
svägerska  och  försökte  tycka  att  hon  var  just  det  bästa 
val  Edgar  kunde  hafva  gjort;  men  när  hon  för  sista  gån- 
gen ordnade  och  stälde  i  det  lilla  hemmet  för  broderns 
hustru,  när  hon  skulle  lemna  aUt  hvad  hon  med  så  kär- 
leksfull omsorg  samlat,  åt  en  annan,  en  annan,  som  kanske 
skulle  småle  åt  hennes  anordningar  och  kalla  dem  „gam- 
malpig-ideer",  då  gled  mången  tår  ned  mellan  duktygen 
i  det  prydliga  linneskåpet,  ej  mindre  bitter,  derför  att  in- 
gen såg  den. 

Edgar  såg  för  öfrigt  på  den  tiden  just  ingenting  an- 
nat, än  det  som  rörde  hans  unga  brud,  men  icke  hade  han 
heller  tänkt  en  tanke  på  att  system  nu  skulle  blifva  öfver- 
flödig  i  hemmet;  han  tänkte  öfverhufvudtaget  ej  alls  på 
henne  nu,  och  om  han  blef  något  förbluffad  öfver  hennes 
plan  att  genast  efter  bröllopet  flytta  bort  till  deras  födelse- 
ort, var  han  i  grunden  alltför  upptagen  af  sina  egna  ange- 
lägenheter, för  att  med  ifver  motsäga  henne. 


126  EN  LIFSaEBNIXa. 


;,Stafva  och  jag,  vi  skola  slå  oss  tillhopa  der  hemma^, 
sade  Emelie  och  försökte  småle  helt  förhoppningsfullt. 

„  Jag",  sade  Stafva  och  rätade  på  sig,  „skalle  jag  flytta 
härifrån  och  lemna  gossen,  nej  inte  förr  än  döden  kom- 
mer. Om  jag  inte  duger  till  annat,  så  kan  jag  åtminstone 
vagga  barn.  Ja,  skratta  inte,  herr  Edgar,  Vår  Herre  skall 
nog  i  sinom  tid  gifva  små  barn  åt  er,  och  ingen  skall  sköta 
dem  trognare  än  jag,  det  lofvar  gamla  Stafva." 

Kanske  skulle  Emelie  i  detta  ögonblick  yttrat:  „ Också 
du,  min  Brutus!"  ifall  hon  tyckt  att  de  beryktade  orden 
passat  fbr  hennes  anspråkslösa  läge.  Hon  vände  sig  bort 
och  gick  in  i  sitt  eget  rum,  for  att  kämpa  igenom  en  af 
dessa  mörka  stunder,  som  en  nådig  Gud  icke  sänder  ofta 
i  ett  menniskolif,  emedan  deras  skugga  vill  bli  kvar  länge 
efteråt. 


Edgar  var  lyckligt  och  väl  gift,  han  hade  det  allt  väl 
sörjdt  för  sig  så  vidt  menniskor  kunde  se  —  det  var  dock 
en  tröst,  tänkte  system,  der  hon  satt  i  sitt  ensamma  lilla 
hem  i  den  gamla  staden.  Huru  trångt  och  smått  det  nu 
föreföll  henne  här  —  hon  hade  blifvit  van  vid  annat.  De 
gamla  vännerna  mindes  henne  knapt  mer,  många  voro 
också  döda  och  borta,  men  grafvama  på  kyrkogården  ftin- 
nos  kvar,  och  när  Emelie  under  de  stilla  sommarkvällarna 
satt  derute,  tyckte  hon  att  suset  i  björkarna,  som  skuggade 
dem,  tillhviskade  henne  ett  tack  från  de  döda,  ett  tack  för 
att  hon  varit  sina  löften  trogen. 


Emelie  var  en  allt  igenom  sund  natur;  pröfningarna 
utförde  deriör  hos  henne  det  som  alltid  med  dem  åsyftats: 
hon  blef  ej  bitter  utan  förädlad,  deras  skuggor  försvunne 
ur  hennes  själ  och  en  ljus  fridfullhet  lade  sig  deröfver  allt 
som  åren  gingo,  förljufvande  hennes  ensamma  lif. 

När  brodern  åter  hann  tänka  på  henne,  var  hon  lika 
vänlig  och  kärleksfull  som  förr,  och  då  Stafvas  profetia 
gick  i  fullbordan,  slöt  hon  Edgars  barn  med  innerlig  öm- 
het till  sitt  trofasta  hjerta.  Besöken  hos  brodern  blefvo 
hädanefter   de   gladaste   dagarna  på  året.    Eljes  var  dock 


EN  LIFSGERNING.  127 

hennes  lif  hvarkeö  overksamt  eller  gagnlöst.  Sedan  länge 
hade  det  blifVit  en  vana  för  stadsboama  att  kalla  henne 
till  hem,  der  sorg  och  sjukdom  gästade;  och  snart  fans  det 
ingen  i  hela  staden,  så  eftersökt,  så  efterlängtad  som  hon. 
Ingens  hand  var  så  lätt  vid  sjukvården,  ingen  röst  så  låg 
och  inga  steg  så  lätta.  De  sjuka  och  döende  blefvo  hennes 
kära  barn  och  —  hennes  inkomstkälla  på  samma  gång;  af 
det  lilla  kapitalet  fans  nämligen  intet  kvar,  det  hade  ju 
räckt  länge  nog  och  till  och  med  hjelpt  att  sätta  upp  Ed- 
gars  hem.  Mycket  viUe  hon  dock  alårig  ha  för  sinhjelp; 
den  liknade  alltid  mest  en  kärlekstjenst;  men  hon  hade 
också  från  ungdomen  stält  sina  anspråk  på  lifvet  lågt. 

Edgar  var  lycklig!  Denna  visshet  fylde  henne  år  ef- 
ter år  med  fröjd;  han  hade  fått  en  bra  hustru,  och  vackra 
barn  växte  upp  kring  dem.  Hvarje  sommar  kom  någon 
från  syskonringen  att  helsa  på  „faster  Ili",  helst  Margy, 
den  äldsta,  som  var  Emelies  ögonsten.  Det  hade  alltid  fun- 
nits ett  märkvärdigt  band  af  sympati  mellan  dem,  och  Margy 
kade  äfven  mycken,  likhet  med  sin  faster;  der  var  samma 
djupa  bruna  ögon,  samma  lugna  väsende  och  redbara  san- 
ningskärlek hos  den  unga  flickan  som  hos  hennes  faster, 
och  stundom  tycktes  det  som  om  Margy  instinktmässigt 
anat  hvad  Emelie  varit  för  hennes  fader,  ty  hon  kunde 
slå  sina  armar  omkring  hennes  hals  och  utropa:  „0m  det 
vore  möjligt,  så  vet  jag  att  jag  skulle  älska  dig  mer  än 
pappa  och  mamma,  som  det  nu  är,  älskar  jag  er  alla  lika". 
Detta  var  sant,  Margy  sade  aldrig  annat  än  hon  tänkte, 
Dien  hennes  tankar  voro  också,  till  fasterns  stora  glädje, 
klara  som  solen  och  skydde  aldrig  ljuset. 


Vintern  efter  det  Margy  fylt  sexton  år,  föll  hon  i  en 
^vår  tyfusfeber,  den  angrep  äfven  modem,  och  i  sin  nöd 
sbef  Edgar  till  system.  Han  glömde  att  hon  ej  mer  var 
^ng,  han  visste  blott  att  han  behöfde  henne,  och  hon 
sknlle  gått  genom  eld  och  vatten  för  att  komma  och  hjelpa 
honom. 

I  tre  långa  månader  kämpade  Emelie  outtröttlig,  tå- 
lig och  oföränderligt  lugn  med  döden  om  dessa  lif,  så  dyr- 

för  Edgar,  men  äfven  för  henne  sjelf.    Det  fans  stun- 


128  EN  LIPSaBENING. 


der,  då  modet  svek  henne,  stunder,  då  hon  satt  allena  i 
nattens  dunkel  och  hörde  blott  sin  lilla  Margys  klagan, 
och  då  kände  hon  att  den  sista  solstrålen  af  jordisk  fröjd 
skulle  slockna  för  henne,  om  hon  såg  flickans  ögon  brista 
i  döden;  men  det  skulle  ej  så  ske. 

Vid  grafvens  rand  fingo  de  sina  älskade  åter,  såsom 
ett  segerbyte  från  striden.  Under  sjukdomen  hade  Edgar 
böjt  sig  som  ett  brutet  rö,  och  öfverväldigad  af  lyckan, 
prisade  han  nu  för  första  gången  ur  djupet  af  sitt  hjerfca 
Gruds  nåd  och  barmhertighet. 

„Rätt  så,  broder,  rätt  så!"  hviskade  Emelie  och  tryckte 
hans  hand.  „Grenom  sorgen  vill  Vår  Herre  ofta  klappa  på 
hjertats  dörr;  nu  slår  Han  hårdt  på  ditt,  se  till  att  du  öpp- 
nar det  —  på  allvar".  Hennes  själ  var  uppfyld  af  jubel 
—  hon  hade  ju  så  mycket  bedt  för  brodern  just  om  detta, 
och  nu  kom  Vår  Herre  kanske  med  den  fulla  bönhörelsen; 
sedan  kunde  hon  gema  dö,  hennes  lifsgeming  var  full- 
bordad. 

Då  alla  åter  voro  friska  och  huset  hade  återtagit  sitt 
vanliga  utseende,  ville  Emelie  bjuda  farväl,  men  ingen 
hörde  på  henne.  „Den  som  har  delat  sorgen  med  oss  och 
kanske  burit  tyngsta  bördan,  må  väl  ock  stanna  för  att 
njuta  af  glädjen",  sade  hennes  bleka  svägerska  hjertligt. 
Edgar  räckte  henne  handen,  men  kanske  Margys  stumma 
öfvertalning  verkade  mest  —  allt  nog,  hon  stannade  kvar. 
En  treflig  ljus  kammare  blef  hennes,  hon  fick  åter  engång 
slå  sig  till  ro  —  och  nu  för  alla  de  lefnadsdagar,  som  stodo 
henne  åter. 

Huru  verksamma  voro  icke  ännu  dessa  trägna  händer 
att  stoppa,  sy  och  sticka,  hennes  rum  blef  en  tillflyktsort 
för  allas,  både  storas  och  smås  bekymmer,  och  i  den  frid, 
som  rådde  derinne,  smälte  de  bort,  såsom  snön  i  vårsolen. 
Huru  hade  man  någonsin  kunnat  undvara  faster  Ili! 

Edgar  var  allt  ännu  sig  lik,  blott  att  ett  drag  af  all- 
var numera  stod  tecknadt  i  hans  friska  ansigte,  och  detta 
drag  var  Emelies  stilla  lycka.  Han  hade  ännu  icke  en 
fåra  på  sin  panna,  ej  ett  grått  hårstrå,  och  systems  huf- 
vud  böjde  sig  redan  såsom  tyngst  af  årens  snö  —  man 
kunde  se  att  hon  burit  dagens  tunga  och  hetta. 


EN   LLFSGERNING.  129 


Och  brodern,  —  förstod  han  detta,  uppskattade  han 
hennes  värde?  Ja,  år  efter  år  blef  det  honom  tydligare; 
än  ett,  än  ett  annat  litet  drag  från  fordom  dök  upp  för 
hans  minne  då  och  då,  och  så  blef,  som  en  omedveten  följd 
deraf,  hans  morgonhelsning  för  hvarje  dag  ömmare,  och 
den  blick,  som  mötte  systems,  allt  innerligare. 

Hon  hade  aldrig  tänkt  på  lön,  aldrig  försakat  för  att 
hli  berömd,  men  när  hon  såg  broderns  tysta  ömhet,  när 
hon  kände  Margys  mjuka  arm  kring  sin  hals  eller  hörde 
henne  säga:  „Älskade  faster,  berätta  om  den  tiden,  när  du 
var  pappas  lilla  mamma!"  då  log  Emelie  genom  tårar  och 
suckade  ohörbart:  „Herre,  du  har  välsignat  mig  rikligen, 
öfver  allt  hvad  jag  kunnat  bedja  och  hoppas". 


Först  då  ett  timglas  runnit  ut  och  ett  lif  slocknat, 
förmår  man  fullt  uppskatta  det;  så  skall  kanske  också 
Edgar  först  vid  en  graf  förstå  allt  hvad  hans  syster  varit 
för  honom,  skall  känna  huru  full  af  brister  hans  tacksam- 
het varit  och  sluta  med  en  bön  att  Gud,  som  mätt  ut  hen- 
nes arbete,  äfven  måtte  i  nåd  mäta  ut  en  himmelsk  belö- 
ning åt  henne,  som  härnere  sökt  att  i  ödmjukhet  vara  trogen. 


Finsk  tidskrift,  1887,  U, 


I  bokhandeln. 

A,  G,  Weissman  v,  Weissensteins  Dagbok  från  finska  kriget 
1808,  med  belysningar  af  J.  Oskar  I.  Rancken;  67  s.  8:0.  Wasa 
1887;  pris  1  mk. 

Med  utgifvandet  af  denna  dagbok  har  dr  Rancken  på  ett 
värdefdUt  sätt  ökat  sin  stora  förtjenst  om  sista  finska  krigets  hi- 
storia och  de  deri  deltagandes  slägthistoria.  Adam  Gustaf  Weiss- 
man v.  Weissenstein  följde  kriget  som  löjtnant  vid  Åbo  läns  rost- 
hållsbataljon,  Masku  kompani,  från  truppens  uppbrottsställe  i  S:t 
Mårtens  d.  9  februari  till  valplatsen  vid  Juntas,  der  antecknandet 
af  okänd  anledning  upphör  d.  13  september.  Dag  för  dag  an- 
tecknar han  sina  „ marscher,  språng  och  strider",  kort  om  godt. 
utan  vidare  reflexioner.  Med  full  rätt  tillerkänner  utg.  dessa  no- 
tiser all  trovärdighet,  och  han  säger  med  allt  skäl  att  de  vittna 
om  en  välbetrodd,  redbar  och  varmhjertad  personlighet  samt  en 
god  bildningsgrad.  Endast  tvenne  gånger  ger  han  ett  ymnigare 
uttryck  åt  sina  känslor:  då  Åbo  läns  regementes  chef,  baron  Her- 
man rieming  dör  i  Brahestad  af  sina  vid  Wirret  erhållna  bles- 
syrer,  och  då  hufvudarmén,  efter  veckotal  af  blodigt  köpta  fi-am- 
gångar,  måste  från  Ruona  bro  begynna  ett  hastigt  återtåg.  Vid 
det  senare  tillfället,  i  känslan  af  att  försakelserna  och  det  spilda 
blodet  varit  fåfänga  och  vid  åsynen  af  de  sköflade  fälten,  brända 
byarna  och  bland  arméns  tross  flyktande  gubbar,  kvinnor  och  barn^ 
skrifver  han:  „Af  fienden  ödelagda  sädesåkrar  och  ängar,  upp- 
brända byar  och  hemman,  utplundrade  och  nu  jemte  armén  flyk- 
tande invånare  voro  ej  mer  syner,  som  med  en  krigares  vanliga 
hjerta  kunde  lätt  betraktas.  Sjelf  var  han  ett  rof  för  de  vidri- 
gaste öden,  och  med  stora  steg  vandrade  han  dem  nu  till  mötes. 
Det  härtill  hysta  hopp  att  kunna  frälsa  en  kär  fosterbygd  från 
slafveri  under  oket  af  en  lika  så  orättvis  inkräktare  som  ar£(iende, 
började  försvinna,  och  med  hvarje  dag  aflägsnades  de  bygder,  der 
ungdomstiden  förflutit  under  fredens  lugn  i  nöjets  sköte  och  der 
en  loflig  omtanke  beredt  ens  boning  och  fliten  den  jord,  hvaraf 
han  hemtade  sitt  dagliga  bröd  till  sin  och  de  sinas  nödtorft.  En- 
dast minnet  af  lyckliga  tider  och  saknaden  af  egendom,  hustra. 
barn,  föräldrar,  syskon,  slägt,  vänner  och  bekanta  var  oss  öfrigt: 
egandet  af  dem  var  ej  mer  för  den  tappra  finska  armén.  En 
härjande  fiende  har  förstört  och  uppslukat  allt,  och  med  denna 
dag  [uppbrottsdagen  vid  Ruona  d.  3  september]  taga  vi  afsked 
af  vår  fosterbygd  Einland  och  aljt  det  goda,  som  det  hyser  i  sitt 
sköte.  Vi  gå  att  öfvergifsra  allt  hvad  oss  i  verlden  var  kärast 
och  dyrbarast,  och  kasta  oss  in  i  nya  faror,  der  tapperheten  skall 


I  BOKHANDELN.  131 


Msa  sig  lika  stor,  som  då  den  for  oss  banade  segrar ,  genom 
hvilka  vi  hoppades  återvinna  den  fristad,  himlen  gifvit  oss  för 
den  tid,  då  vi  trötta  af  mödor  uti  vår  ålders  höst  hade  hvilan  och 
lugnet  af  nöden.** 

Vi  hafva  afekrifvit  detta  känsloutbrott  icke  för  vältalighe- 
tens skull,  som  är  något  gammalmodig  och  styf,  utan  som  ett 
uttryck  af  det  medvetna  i  försakelsen  och  sjelfappoffringen  hos 
dessa  trupper.  Större  är  vältaligheten  i  dagboksanteckningamas 
torra  enkla  data.  Knappast  ha  väl  någonsin  trupper  ansträngts 
mera  obarmhertigt  för  att  uppnå  segrar  och  byten,  än  hvad  denna 
^dbara  armé  ansträngdes  under  den  nesligaste  flykt.  I  ilmar- 
ächer  genom  sprängkalla  vintern  samlades  man  vid  Kymmene, 
och  sedan  man  på  alla  punkter  visat  sig  fienden  väl  vuxen,  kom- 
menderades man  baklänges.  En  mindre  känd  episod  är  3:dje  bri- 
gadens tåg  under  öfverstame  v.  Numers  och  Gripenberg  från  Tam- 
merfors till  Hvittis  och  Björneborg,  känd  från  annat  håll  berät- 
telsen om  den  deserterande  ryska  husaren,  som  föranledde  hög- 
kvarteret att  hals  öfver  hufvud  uppbryta  från  Wasa.  Vi  vilja 
icke  gå  läsaren  i  förväg  med  citater,  då  säkert  hvarje  vän  af 
•våra  sorgers,  våra  segrars  och  vår  äras  gyllne  tid"  skyndar  att 
tillegna  sig  skriften.  Endast  följande  anteckning  om  den  veckas 
hvila,  armén  unnades  vid  Ypperi  och  Wirret  under  den  bråd- 
sjiande  flykten  norrut,  må  här  få  plats:  „rienden  var  uti  Kala- 
joki,  dit  han  ankommit  strax  efter  oss,  och  nu  redan  yttrat  leds- 
nad öfver  vår  långvariga  rastning.  Öfverste  Kulnieff,  som  äfven 
nnder  tiden  parlamenterat  par  gånger,  hade  mycket  beklagat  sig 
öfver  svält  å  sin  station,  önskade  för  den  skull  att  komma  fort." 

Utg.  har  försett  denna  urkund,  liksom  sina  tidigare  publika- 
tioner, med  en  riklig  mängd  notiser  om  de  i  Dagboken  nämda 
personerna.  Beträffande  antecknarens  senaste  lefi:iadsöden  och 
dödsår  skulle  man  dock  önskat  flere  upplysningar,  då  läsaren  fat- 
ttt  för  honom  ett  verkligt  intresse.  Som  en  felskrifiiing  bör  väl 
anmärkas  att  utg.  i  Inledningens  början  skrifver  „  1800-talet"  ;  bör 
väi  vara  „  1700-talet". 

G.  a.  E. 

Ä.  A.  Borenius:  Luojan  virsij  Suomen  keskiaikaisesta 
nmoudesta  I;  27  s.  8:0;  Borgå  1886. 

Inom  den  finska  runopoesin  finnas  en  mängd  sånger,  hvilka 
behandla  bibliska  ämnen,  men  äro  affattade  på  Kalevalas  och 
Kanteletars  meter  och  ä^en  i  öfrigt  förete  en  genuint  finsk  och 
bednisk  anstrykning.  Men  det  egendomliga  i  dessa  sånger  är 
att.  ehuru  kristendomen  i  Finland  först  predikades  från  rysk  sida, 
^le  dock  innehålla  endast  romersk-katolska  reminiscenser.  Detta 
bevisar  å  ena  sidan  att  dessa  sånger,  som  uppsamlats  mestadels 
&^  ryska  Karelen,  der  nu  den  grekisk-katolska  läran  atbredts, 
om     ock     jrtterst     ytligt,    i    likhet    med    de    hedniska    folksån- 


132  I  BOKHANDELN. 


gema  dit  införts  från  vestra  Finland ;  å  andra  sidan  tyder  denna 
romersk-katolska  färg  på  ämnets  import  från  vestra  Europa. 
Hr  Borenius  har  i  föreliggande  lilla  skrift  angående  ,, sången  om 
skaparen^^,  som  behandlar  Frälsarens  födelse  och  död,  velat  upp- 
visa att  den  i  hvarje  minsta  detalj  erhållit  sitt  umeMU 
från  de  vesteuropeiska  folkvisorna,  hvilka  uti  fri,  folkelig  ton 
behandla  bibliska  ämnen  enligt  Nikodemi  evangelium  och  andra 
apokryfiska  sammanställningar  af  berättelserna  om  Frälsarens  lii, 
medan  de  motsvarande  ryska  legenderna  framvisa  en  helt  annan 
pregel.  Oenom  en  mängd  &kta,  hopsamlade  från  olika  håll,  sö- 
ker förf.  ådagalägga  att  sången  fått  sin  finska  drägt  i  medlet  af 
Finlands  katolska  tid.  Skriften  har  tillkommit  i  akademiskt  än- 
damål och  har  äfven  en  strängt  akademisk  form. 

0.  a. 

Aug,  Strindberg:  Giftas,  aderton  äktenskapshistorier, med 
förord;  andra  delen.     Sthlm  1886;  250  s.  8:o;  3:75  kr. 

I  Tidskriftens  decemberhäfte  förlidet  år  omnämdes  en  ^sk 
öfversättning  af  Thorilds  lilla  kvicka  skrift  „0m  kvinnokönets 
naturliga  höghet".  Andra  delen  af  „Giftas"  handlar,  kan  man 
säga,  om  dess  naturliga  dålighet.  Det  är  egendomligt  att  se  liurn 
jemförelsen  mellan  de  bägge  könen  utMler  olika  hos  rabnUstema 
från  hvar  sitt  sekel.  Mannen,  heter  det  i  hr  Strindbergs  förord. 
har  odlat  jorden,  förädlat  råämnena,  organiserat  arbetsmarknad 
handel  och  industri,  utrotat  villfarelserna,  gjort  alla  upptäckter, 
försvarat  hus  och  land  med  sitt  lif  o.  s.  v.  „Hinimelens  Gud", 
utbrister  deremot  Thorild  med  tanken  på  karlames  regemente  „i 
dessa  mörka  och  blodiga  6,000  år,  på  hvilka  de  haft  jordens  välde"; 
de  ha  „styrt  sig  öjelfva  och  allt  med  en  så  ryslig  och  galen  för- 
virring, att  om  ae  tagit  alla  sina  rådslag  ur  ett  lotteri,  enkom 
anstäldt  af '  Lucifer,  så  hade  dock  aldrig  något  kunnat  nt£iinaä 
med  mindre  vett,  eller  verkställas  med  mera  grymhet,  eller  ät- 
följas  af  mer  ynkeligt  närraktig  pomp  och  ståt,  än  deras  kela 
fåniga  regering". 

Och  kvinnan,  hvad  har  hon  under  denna  tid  uträttat?  J0| 
säger  hr  Strindberg  —  på  ny  rad:  hon  har  latat  sig.  Hon 
har  icke  deltagit  i  mannens  arbete  för  utvecklingen,  och  när  hon 
säger  att  hon  varit  upptagen  med  barnen  och  hushållet,  så  Ijnger 
hon.  Hon  har  kastat  sitt  arbete  på  amman,  på  skolmamsellQ 
köksan  och  husan  (som  lagat  mannens  skjortor  och  sytt  de  be 
römda  knapparna  i  byxoma).  I  6,000  år  har  hon  med  konster  och  knep 
bibehållit  sin  bekväma  stäUiiing,  hvarunder  hennes  kropp  försvagats, 
hennes  förstånd  blifvit  efter  och  hennes  tunga  ovan  vid  sanningen.  — 
Thorild  åter  från  sin  ståndpunkt  finner  det  obeskrifligt  löjligt  ati 
karlame  „i  sin  sextusenåriga  oskicklighet  försöka  tänka^S  mes 
försäkrar  heligt  att  de  „i  ett  så  högt  ämne  hafva  alltför  litei 
förstånd  att  kunna  mena  något  ondt'^  „Hvar  och  en  upplyst,  sä 


1   BOKHANDELN.  133 


ger  haii;  känner  de  ömma  och  höga  dygder,  som  kvinnorna  med 
en  nästan  gudomlig  sinnesstyrka,  likaså  dagligen  som  tacklöst, 
iollgöra  i  det  enskilda  lifvet;  förståndet,  dygden  och  skönheten, 
som  innebo  i  kvinnonaturen,  har  hon,  under  det  långa  och  för- 
skräckliga karlaregementet,  sökt  vidm^thålla,  ehuru  med  så  mär- 
keligt  ringa  framgång  beträffande  karlarna^  ^ 

Strindberg,  som  hjelpte  oss  från  vår  öfverskattning  af  kultur- 
arbetet, har  visserligen  också  för  sin  del  genomskådat  humbugen 
med  det  sextusenåriga  karlaväldet;  men  numera  har  han  derjemte 
i  kvinnan  upptäckt  den  hemliga  orsaken  till  alla  dess  missrikt- 
cingar.  „Hon  har  lagstiftat,  regerat,  propagerat  religioner,  stält 
till  krig,  arrangerat  reiigionsförföljelser,  men  helst  bakom  den 
ätackars  mannens  rygg".  „Genom  att  göra  låtsadt  motstånd  har 
bon  nämhgen  uppdrifvit  mannens  passion  till  vansinne,  som  yttrat 
sig  i  kvinnodyrkan  och  erotisk  poesi,  hvarigenom  mannen  ända 
till  y&ra  dagar  lefvat  i  ett  saligt  sjelfbedrägeri  rörande  sin  för- 
nedring och  kvinnans  verkliga  väsen  och  öfverlägsna  ställning^ ^ 
1  det  enskilda  lifvet,  särskildt  i  äktenskapet,  har  den  duperade 
mannen  likaså  låtit  exploatera  sig,  tack  vare  denna  dyrkan  af 
kvinnan:  makan-modem-dottem-system-bruden,  som  förf.  härleder 
äada  äin  medeltidens  madonnakult  och  som  han  nu  vill  med 
sn  kvickhet  nederslå  och  förinta.  I  dessa  dagar  har  sålunda 
btäUningen  begynt  blifva  afslöjad  och  männen  visat  tecken  till 
einancipationsbegär,  och  nu  upphäfva  damerna  det  rysliga  rop, 
som  de  kalla  till  Kvinnosaken.  För  att  betrygga  sin  öfvermakt 
tränga  de  in  på  männens  arbetsmarknad  och  stifta  Gift  Kvinnas 
Eganderätt,  på  det  att  deras  inkomster  ej  må  gå  till  familjens 
iinderbåU.  Dessa  varelser,  som  knapt  uppvaknat  ur  sin  sextusen- 
äriga  sömn,  ha  den  oförsyntheten  att  pocka  på  samma  betalning 
som  mannen,  och  han,  den  beskedliga  karlen,  låter  sig  utan  invänd- 
DiDg  af  lagen  förpligtas  att  underhålla  familjen,  allt  medan 
au  ban  icke  blott  får  en  svårare  konkurrens,  utan  äfven  går  miste  om 
Imnms  arbete  inomhus.  Hvar  blir  nu  den  sköna  likställigheten  ?  El- 
frbvarfbr  ropar  ingen  att  hustrun  bör  bestrida  hälften  af  familjens 
underhåll  och  „gift  mans  eganderätt"  säkerställas  likaså  väl  som 
gift  kvinnas?  Låt  oss  taxera  hustruns  arbete  hemma  (posito  att 
ton  verkligen  gör  arbetet).  Varfchefen  Blackwood  i  „Hans  piga 
^iler  Debet  och  kredit"  gör  upp  en  hastig  kalkyl  och  får  dervid, 
Roligt  högsta  beräkning,  hustruns  arbete  taxeradt  till  1,000  dol- 
lars; men  då  hela  hushållet  kostar  några  och  4,000  dollars,  så 
^<^ljer  häraf,  vid  repartissering,  att  hustrun  blir  skyldig  honom  1,000 
'lollars  om  året.  „Kvinnan  föder  barnet,  säger  man  ursäktande. 
•la  det  är  sant,  men  mannen  föder  både  hustru  och  barn." 

Detta  är  Strindbergs  åsigt  i  kvinnofrågan,  eller  rättare  var 
'iet,  då  han  skref  „Giftas  II".  I  enskilda  iakttagelser  ligger  myc- 
^^  sanning,  som  den  fördomsfrie  läsaren  torde  märkt  redan  af 
^let  ofvanstående.    Men  som  förfis  maner  tyckes  bli  mer  och  mer 


134  I  BOKHANDELN. 


blagörmässigt,  så  är  han  icke  S3amerligen  nogräknad  vid  sina  slut- 
ledningar och  framkastar  sina  tankar  haller  om  buller  med  otaliga 
upprepningar,  hvarför  det  vill  vara  fallet  att  denna  sanning  mest 
bär  motsägelsens  och  inkonsekvensens  skepnad.  Slutligen  har  hr 
Strindberg  här  lika  så  litet  som  annorstädes  en  fast  utgångspunkt: 
än  ställer  han  sig  på  likställighetsprincipen,  frän  hvilken  han 
argast  hugger  in  på  könet,  än  på  den  gamla  ståndpunkten,  som 
också  ger  sina  anledningar  till  in-  och  utfall.  Och  så  går  han  på, 
mestadels  oförsynt,  o^  rått,  någon  gång  rent  af  motbjudande, 
men  alltid  kvickt. 

Hvad  beträffar  sjelfva  de  aderton  äktenskapshistorierna,  äro 
de  till  sitt  innehåll  af  den  mest  olikartade  beskaffenhet,  likasom  i 
första  delen  af  „Giffcas",  och  det  är  hufvudsakligast  förordet  som 
anger  bokens  ton.  I  estetiskt  värde  stå  de  betydligt  under  „Gifta8 
I'' ;  flere  af  dem  äro  endast  löst  utkastade  uppslag  på  en  eller  hall- 
annan  sida,  andra  tomma  ramarna  till  en  ordentlig  berättelse,  blott 
en  och  par,  som  t.  ex.  „Höst",  med  någorlunda  omsorg  utarbetad. 
Förf.  antyder  ofta  sjelf  att  han  icke  orkar  föra  ämnet  vidare,  ehuru 
det  kunde  ge  anledning  till  „ vidlyftiga  konstruktionsnoveller", 
ja  „hela  ryska  psykologiska  romaner".  Här  och  der  påträffas 
situationsbilder,  summariskt  tecknade  som  allt  annat,  men  med 
en  säkerhet  och  påtaglighet,  som  äro  makalösa.  Men  öfverhufyud- 
taget  lider  boken  af  samma  slarfvighet  som  Strindbergs  andra  ar- 
beten på  senare  tid,  blott  att  den  här  tyckes  kulminera. 

Några  af  dessa  äktenskapshistorier  kännetecknas  af  en  viss 
ynklighet.  som  man  förnimmer  med  så  mycket  större  ledsnad,  då 
man  påminner    sig    den  naturfriska  käckhet,  hvarmed  kärleken  i 
en  del  af  berättelserna  i  „Giftas  I*'  var  uppfattad  och  framstäJd. 
Med    stor   ynklighet   dukar   här  den   ena  karlen  efter  den  andra 
under   för    kvinnomas  maktlystnad  eller  sjelfviska  håglöshet.    Så 
t.  ex.  handlar  den  sista  berättelsen  „ramiljeförsörjam**  om  en  för- 
fattare,   hvars  hustru  försummar  barn  och  hem  för  sina  väninnor 
och  sin  konjak,  medan  mannen  arbetar  ut  sig  för  familjens  under- 1 
håll.     Slutet    blir    att    mannen    kastar  sig  ut  genom  fönstret  och 
tar  lifvet  af  sig,  och  medan  hustrun  svimmar  i  väninnans  armar  | 
och    mottar    damemas    ömma    omsorger,    får  den  tillstädeskomna, 
läkaren  tillfälle  att  komma  fram  med  klänmien  i  novelletten  som  i 
hela  boken:  „Vet  hut,  kvinnor,  och  respekt  för  familjeförsörjarn!" 

Tidskriften  har  till  anmälning  fått  emottaga  de  tre  första 
delarna  af  Strindbergs  sjelfbiografi  *).  Men  då  denne  förf.  varit 
nog  ofta  behandlad  i  Finsk  tidskrift,  och  dessutom  den  första  de- 
len   recenserats    af   märket    Robinson    i    en    artikel    om    skandi* 


*)  IZyewsfegtnnnan»  son,  en  själs  utvecklingshistoria  (1849 — 1867  j:  Jc 
ningstidm  (1867— 1872);  I  Röda  rummet  (1872^1875);  261,  282,  168  s.  8; 
Sthlm  1886,  1887,  Alb.  Bonnier;  pris  tillsammans  9:  25  kr. 


^ 


I  BOKHANDELN.  135 


naviaka  uppfostrmgsromaner,  så  har  man  tyckt  sig  kunna  med 
anmälniDgen  vänta  på  de  återstående  delarna  af  sjelfbiografin,  om 
förf.  numera  hinner  med  dem  for  de  vidlyftiga  skildringar  af 
,,Fr&ii8ka  bönder^  ^  hvarmed  han  för  närvarande  synes  vara  upptagen. 

B.  Estlander. 


Fer  Weiland:  Oöingen,  Bygdemål  från  sydöstra  delen  af 
Testra  Göinge  härad;  med  7  silhouetter  af  Ernst  Ljungh.  118  s. 
liten  8:o.    Sthhn  1887,  Alb.  Bonnier;  1,75  kr. 

Den  som  intresserar  sig  för  svenskt  skämtlynne  och  folkspråk 
med  dess  naiva  friskhet  har  med  denna  lilla  sanding  fatt  en  godbit, 
«om  skall  skänka  rätt  mycket  nöje.  Hr  Weiland  bjuder  läsaren  till 
först  på  Qorton  stycken  trefliga  visor,  såsom  „Mesömmarsveisa", 
flGoa  rå  te  snälla  grebbor",  „Pratistatinnen"  (presttiondet),  „Ain  rejäl 
veisa^'  med  flere,  alla  på  ett  mästerligt  sätt  imiterande  den  nuvarande 
äyenska  folkvisans  tonart.  Sedan  följa  nio  rätt  dråpliga  historietter 
på  prosa  om  ,,Jens  Tynndal^^,  han  som  spelade  i  kapp  med  necken; 
om  „Jjrens  vannring^S  ^^^  kända,  skrattretande  folksagan ;  om  „Dän 
skånske  frioragröden"  med  flere.  Några  af  berättelserna  äro  illustrerade 
med  silhouetter  af  den  „klippske^^  Ernst  Ljungh,  som  rätt  lyckligt  fått 
^  stamningen,  det  vigtigaste  for  illustrationer  af  denna  art. 

Hr  Weilajids  visstumpar  och  historier,  af  hvilka  en  del  äro 
skrifna  af  honom,  andra  endast  upptecknade,  äro  i  samlingen  åter- 
gifna  p&  det  något  svårbegripliga  målet  frän  Göinge  härad  i  Skåne, 
en  omständighet  som  emellertid  endast  förhöjer  samlingens  värde 
för  dialektforskningen.  För  att  underlätta  läsningen  äro  de  ovan- 
ligaste orden  förklarade  under  texten,  hvarjemte  en  fullständig  ord- 
lista finnes  i  slutet  af  häftet.  Både  förklaringarna  och  sjelf^a  upp- 
teckningen gifva  intrycket  af  tillförlitlighet,  likasom  man  otvifvelak- 
%  måste  anse  att  hr  Weiland  lyckats  i  sin  straffan  att  lemna  en 
-m  och  åskådlig  bild  ai  folklynnet,  sådant  det  delvis  ännu  ter  sig 
i  bygderna. 

Ernst  LagTU. 

Gustaf  af  Geijerstam:  Tills  vidare,  berättelser;  236  s. 
^:c.   Sthhn  1887,  Alb.  Bonnier;  2:  25  kr. 

Hr  af  Geijerstam  har  samlat  ihop  ett  tiotal  smärre  berättelser 
^ch  skisser  från  åren  1883 — 86,  af  hvilka  åtminstone  ett  par 
varit  tidigare  publicerade  i  svenska  julkalendrar,  samt  kallat  sin 
fcamling  „Tills  vidare".  Kanske  f&r  man  tyda  detta  så,  att  förf. 
fflart  ämar  framkomma  med  ett  mera  betydande  arbete  och  att 
li&D  betraktar  detta  endast  som  ett  småplock  tills  vidare.  Sam- 
livens fortjenst  ligger  nämligen  hufvudsakligast  i  förfis  gemyt- 
V  och  rättframma  sätt  att  berätta  sina  historier,  hvaremot  han 
J^t  icke  pejlar  djupt  under  ytan,  och  sanningen  att  säga  också 


136  1   BOKHANDELN. 


lyckas  allt  mindre,  ju  djupare  han  vill  gå.  Berättelserna  sakna 
det  högre  intresse,  som  knyter  sig  vid  en  verklig  karaktersteckning 
och  en  konstnärligt  utvecklad  handling.  Men  lemnar  man  förf.  i 
fred  för  dylika  ledsamma  estetiska  teorier,  så  är  han  helt  treflig. 
Han  har  omåttligt  roligt  åt  Bärta  och  Märta,  som  letade  efter 
lindebarn  åt  sig  i  dammen  under  de  stora  albuskama,  dit  storken 
brukade  hemta  deras  små  syskon  för  mammas  räkning;  han  skrat- 
tar åt  skäribomas  storartade  hjeltemod  vid  den  ännu  mera  stor- 
artade hvalfångsten  i  svenska  skärgården;  han  gör  skämtsamma 
iakttagelser  på  Truls,  älsklingshunden  i  artistkolonin  Otréz  i  Frank- 
rike ;  han  dricker  likörer  med  „En  smålänning"^  en  sorglös  konst- 
närsnatur: skådespelare  öfverallt,  literatör  i  Stockholm,  vagabond 
i  Paris  och  sist  och  slutligen  fet  och  frodig  krogvärd  i  Kök, 
der  förf.  på  en  genomresa  gjorde  hans  bekantskap  och  blef  bja- 
den  på  middag.  Under  tiden  skrattar  han  visserligen  onödigt  myc- 
ket och  onödigt  omotiveradt,  skämtet  är  någongång  grofkomigt 
och  ofta  alltför  anspråkslöst,  men  det  flyter  ur  ett  godmodigt  och 
vänligt  lynne,  en  viss  naturlig  rörlighet  i  fantasin,  som  särskildt 
kan  verka  uppfriskande  i  sommarvärmen.  När  hr  Geijerstams  tidi- 
gare novellsamling  „rattigt  folk"  anmäldes  i  Tidskriften,  fram- 
hölls särskildt  den  täcka  skissen  „För  att  lära  sig  något'^  Un 
så  nätt  berättelse  fins  icke  i  denna  samling.  Anmärkas  kunde 
också  angående  flere  detaljskildringar,  särskildt  naturskildringarna^ 
att  de  bra  litet  ha  att  göra  med  sjelfva  berättelsen.  En  förf., 
som  ger  ut  sitt  fjerde  arbete,  borde  icke  få  låta  ekarna  och  vide- 
buskarna i  Stockholms  Djurgård  leka  den  gamla  och  den  nya 
tiden  på  Björnsons  maner,  helst  när  det  egentligen  är  fråga  om 
en  skojare  till  skäribo,  som  i  form  af  blind  positivspelare  miss- 
brukar menniskors  barmhertighet. 

Flertalet  motiv  äro  hemtade  från  folklifvet  i  svenska  skär- 
gården, der  förf.  tyckes  ha  vistats  åtskilliga  somrar  och  der  kan 
ännu  fbrliden  sommar  på  en  segeltur  till  utskären  skakade  af  sig 
åtskilligt  med  klenmodighet  och  lifsleda,  som  alltid  faller  öfver 
honom  vid  tanken  på  intigheten  „i  hela  vårt  kulturlif*.  När 
fbrf.  någonstädes  beskrifver  en  kandidat,  „tjugufem  år  gammal^ 
gladlynt,  fetlagd  och  smittad  af  moderna  idéer",  så  passar  detta 
skämtsamma  sjel^orträtt  rätt  väl  in  äfven  på  boken,  ehuru  de 
moderna  idéerna  blott  undantagsvis  komma  till  tals.  Berättelsen 
„Ett  lefnadslopp"  innehåller  en  praktisk  illustration  till  den  mo- 
derna idé,  som  heter  „att  bli  hängd  i  hemlighet".  I  „UpsaJa- 
nihilism"  berättas  om  en  stackars  äldre  student,  en  sociaUstisk 
svärmare  före  sin  tid,  och  i  den  eljes  ganska  nätt  funna  skissen 
„När  barnen  sjunga  marseljäsen"  röja  sig  tydliga  inflytelser  frftn 
Strindberg.  Alldeles  illa  ta  sig  de  moderna  idéerna  ut  i  samlin- 
gens första  berättelse  „Bort*',  också  den  med  motiv  från  folklifeet 
i  skären.  Knut  Bloom  har  kommit  tillbaka  från  Amerika,  der 
han  skaflFat  sig  pengar  och  bildning,  och  ger  till  lifs  åt  sina 
landsmän    amerikanames   åsigter  om  tidiga  giftermål,  civiläkten- 


I   BOKHANDELN.  137 


skap,  Ogift  kvinnas  sjelfforsörjning,  samskoleuppfostran  och  dylikt, 
som  passar  bättre  för  hr  Geijerstam  inför  åhörare  från  öfverklas- 
sen,  än  för  en  svensk  allmogemän  på  kyrkbacken. 

„Bort^'  är  tydligen  samlingens  hufvudberättelse.  Den  handlar 
om  en  flicka  som  slår  upp  med  sin  fastman  (Knut)  när  hon  till- 
fälligtvis fått  höra  att  han  tidigare  haft  en  förbindelse  med  en 
kringstrykande  flicka  och  med  henne  fått  ett  barn.  Något  senare 
gifter  hon  sig  med  en  rik  bonde,  men  märker  att  hon  derigenom 
gjort  sig  skyldig  till  ett  icke  mindre  felsteg  än  det  hon  ej  kun- 
nat förlåta  hos  Knut,  och  flyr  till  Amerika.*  Vid  genomläsningen 
förefaller  denna  berättelse  högst  osannolik.  Men  nu  meddelar 
torf.  i  en  anmärkning  att  den  grundar  sig  på  en  sann  händelse, 
ett  försvar  som  man  någongång  sett  äfven  hos  andra  verklighets- 
författare,  och  vid  sådant  förhållande  har  man  naturligtvis  ingen- 
ting att  invända.  Emellertid  förblir  berättelsen  osannolik,  medan 
det  alldeles  ej  faller  en  in  att  betvifla  händelsens  sanning,  vare 
sig  den  är  fingerad  eller  verklig,  blott  framställningen  varit  konst- 
närlig och  motiveringen  säker  och  genomtänkt. 

B.  E. 

• 

Paul  Bo  ur  get:  André  Cormlis;  216  s.  8:0.  Sthlm  1887, 
Oscar  L.  Lamm;  1  kr.  50  öre. 

:  En  grym  gåta;  128  s.   8:0.     Sthlm   1887,  Oscar  L. 

Lamm;  1  kr. 

Paul  Bourget,  hittills  uppskattad  mera  för  sina  kritiker,  än 
för  sina  berättelser,  har  med  André  Comélis  trädt  fram  som  en 
af  de  främste  bland  det  moderna  Frankrikes  yngre  berättande 
skriftställare,  och  man  har  äfven  skyndat  att  kläda  honom  i  svensk 
drägt.  Som  kritiker  har  han  sin  styrka  i  den  psykologiska  ana- 
lysen; det  är  den  som  låtit  honom  hastigt  intaga  en  ledande  ställ- 
ning vid  sidan  af  P.  Brunetiére.  Som  novelldiktare  är  det  på 
samma  håll  han  har  sina  fonder,  och  dessa  äro  verkligen  ovan- 
%  rika.  Han  har  iakttagit  själslifvets  rörelser  med  skärpa,  han 
länkar  ihop  orsak  och  verkan,  så  att  man  tror  på  rörelsens  nöd- 
vändighet, och  han  framställer  den  i  lifliga,  detaljrika  bilder,  som 
ofrivilligt  fängsla  läsaren.  Han  har  utan  tvifvel  en  akta  diktar- 
f^Qtasi,  men  en  mycket  ensidigt  anlagd.  Närmast  kommer  man 
att  tänka  på  de  ryska  novellisteme,  till  exempel  Dostojevskis 
Raskolnikov,  som  möter  André  Comélis  på  mer  än  en  punkt; 
nien  en  så  naturkraftig  skildring,  en  så  rik  tillgång  på  yttre  ka- 
rakteristiska drag,  en  så  stor  förmåga  att  genom  händelser  och 
handlingar  låta  själslifvet  framträda  och  karaktersutvecklingen  för- 
^l^gä  eger  icke  Bourget.  I  stället  kan  man  då  säga  att  inbil  1- 
^gskraften  icke  skenar  af  med  honom;  tilldragelsen  är  hos  ho- 
nom bättre  genomtänkt.  Den  är  enkel,  nästan  torftig  i  förhål- 
lande till  det  rika  psykologiska  materialet,  men  lyckligt  funnen 
fe  de  själsmåbiingar  förf.  vill  gifva. 


138  I  BOKHANBEIiK. 


Bourgets  framBtällning  är  mer  beskrif^ande  än  dramatiskt 
berättande^  men  han  förstår  att  skickligt  dölja  enformigheten  af 
sin  metod,  på  samma  gång  han  håller  sig  inom  området  för  sin 
talang.  I  första  kapitlet  af  ^En  grym  gåta^^  gör  han  expositionen 
genom  att  låta  en  gammal  vän  till  de  båda  enkoma,  mor  och 
dotter,  i  tankarna  genomgå  deras  öden  och  betrakta  det  tillstånd^ 
i  hvilket  han  nyss  lemnat  dem.  I  ett  följande  kapitel  är  det  so- 
nen och  dottersonen,  resande  till  sitt  första  älskogsmöte,  som  i 
minnet  erinrar  sig  huru  han  blef  bekant  med  den  kvinna  —  en 
annans  hustru  naturligtvis  —  som  skall  förstöra  hos  honom  den 
oskuld,  de  båda  mödrarna  med  nervös  ängslighet  sökt  bevara  midt  i 
det  förderfvade  säUskapslif^et.  André  Comélis  är  en  af  hjelten 
sjelf  efteråt  nedskrifven  sjelfbiografi,  och  äfv^en  denna  form  är 
förträffligt  egnad  att  låta  det  psykologiska  elementet  göra  sig 
gällande. 

André  Comélis'  leäiadssaga  är  af  sorgligaste  slag.  Hans 
far  har  blifvit  mördad,  då  André  ännu  blott  var  ett  barn;  hans 
mor  gifter  om  sig  någon  tid  derefter  med  sin  mans  bäste  vän, 
utan  att  ana  att  det  är  han,  som  låtit  undanrödja  mannen,  drif- 
ven  dertill  af  en  lidelsefull  kärlek  tiU  sin  väns  maka,  en  kärlek 
som  han  visste  att  skulle  besvaras,  såsnart  mannen  vore  död,  men 
icke  förr.  André  har  alltid  hatat  sin  styffiar,  och  som  äldre  miss- 
tänker han  honom  för  mordet;  genom  några  gamla  bref,  dem  han 
vid  sin  fasters  frånfälle  finner  bland  hennes  kvarlåtenskap,  blir  | 
han  förvissad  om  sin  styffars  brottslighet  och  hämnas  genom  att 
i  sin  tur  döda  honom. 

Med  gripande  åskådlighet  skildrar  han  sin  fars  mord  cM^h 
modems  förtviflan.  Denna  kvinna,  hvilken  tvenne  män  älska  med 
lidelsefull  styrka  och  som  afgudas  af  sin  son,  förblir  trots  sina 
stora  sorger  hela  sitt  lif  igenom  ett  bortskämdt,  älskligt  barn,  som 
ingenting  får  veta  och  som  i  sorglös  bamsHghet  icke  ens  anar  nå- 
gonting af  det  hemska  drama,  som  utspelas  omkring  henne.  Om  I 
det  är  tydligt  att  för£  enkom  hållit  henne  så  ytlig,  för  att  kmma 
låta  henne  förbli  i  ovetenhet,  så  måste  man  dock  medge  att  han 
förträffligt  förstått  att  genomföra  hennes  karakter  eller  rättare 
individualitet,  sådan  han  engång  tänkt  sig  den;  hon  är  ett  af 
dessa  fina,  skära  väsen,  som  männen  äLska  att  bära  på  händerna, 
och  är  desto  mera  egnad  att  med  all  sin  skuldlöshet  bereda  tre 
mäns  undergång. 

Skildringen  af  Andres  skoltid,  då  han  af  sin  stySBr  blifvit 
satt  i  ett  pensionat  —  och  hvilken  styffar  skickar  icke  sm  styfson 
bort  hemifrån?  —  hans  svartsjuka  mot  styfPadem,  som  röfvat  mo- 
dems kärlek  eller  åtminstone  delat  den  med  honom,  hans  funde-  | 
ringar  som  växande  gosse,  allt  detta  kan  nog  vara  psykologiskt  rik-  | 
tigt,  men  är  ingenting  nytt  och  skulle  derför  äfven  förefedla  trå- 
kigt, om  det  icke  vore  ett  för  Andres  karaktersutveckling  behöf- 
ligt  moment.  I  högre  grad  spännes  deremot  intresset,  då  An- 
dres  misstankar  emot   st3r£fadem   börja  vakna,  då  de  småningom 


I  BOKHANDELN.  139 


taga  gestalt  och  yttra  sig  i  ett  oupphörligt  bevakande  af  den  an- 
dres rörelser. 

Härvid  blir  äfven  förf.  i  tillfälle  att  något  karakterisera 
Jaqaes  Termonde,  styffadern,  och  låta  läsaren  ana  att  bakom  den 
fme,  genom  sin  sjelfbeherskning  oåtkomlige  verldsmannen  döljer 
sig  en  af  lidelser  beherskad  ande.  Det  är  genom  att  låta  hans 
lidelse,  som  först  gör  honom  till  mördare,  sedan  yttra  sig  som  en 
ståndaktig,  öm  och  hängifven  kärlek  till  sin  hustru,  som  förf. 
söker  höja  Termonde  i  läsarens  ögon.  Afven  den  hemliga  oro, 
som  nndergräfver  hans  helsa,  skall  utgöra  ett  försonande  element. 
Pörf.  skulle  kanske  bättre  hafva  lyckats  i  att  intressera  oss  för 
iionom,  om  han  låtit  detta  element  röja  sig  i  handling,  icke  blott 
i  ord.  Tennondes  sista  ädelmodiga  bragd,  då  han,  genom  att  ge 
det  mord  André  föröfvar  på  honom  utseende  af  sjelfinord,  räddar 
den  älskade  frka  att  få  veta  hela  den  fasansfulla  sanningen,  skulle 
då  äfven  blifva  troUgare,  och  läsaren  skuUe  befrias  från  tviflet, 
Luravida  det  icke  var  blott  och  bart  för  att  sjelf  stå  obefläckad 
inför  sin  hustru,  som  han  gör  det.  Att  han  med  knifven  i  hjertat 
bar  nog  sinnesnärvara  att  sknfva  ned  de  räddande  orden,  kan 
endast  förklaras  genom  den  otroHga  sjelfbeherskning  han  lärt  sig 
imder  sitt  skiftesrika  lif,  en  sjelfbeherskning  som  gör  sig 
gälande  till  och  med  gent  emot  den  älskade,  men  som,  tack 
vare  hennes  karakter,  icke  tyckes  störa  det  goda  förhållandet 
dem  emellan. 

Alla  de  själskval  André  kämpar  sig  igenom,  hans  orättvisa 
naisstankar  mot  modem,  hans  tvekan  om  han  har  rätt  eller  ej 
att  hämnas,  upptaga  största  delen  af  boken.  Ehuru  Termonde  är 
diplomat,  ser  man  knapt  att  han,  så  litet  som  någon  af  de  öfrige, 
sknlle  syssla  med  annat  än  förf:s  tema.  Att  emellertid  dessa  själs- 
rörelser endast  ställvis  förefalla  upprepade  eller  långtrådiga,  beror 
föret  och  främst  på  den  verkligen  fina  och  genomtänkta  själsana- 
lysen, men  ock  på  den  konstnärlighet,  med  hvilken  förf.  fördelar 
ritt  sparsamma  dramatiska  stoff,  så  att  ej  blott  karaktersutveck- 
%en  utan  ock  tilldragelsen  fortgår  med  ständigt  ökadt  intresse. 
^  man  blott  lägga  märke  till  huru  skickligt  förf.  finner  sin  upp- 
^^g,  utan  att  läsaren  på  förhand  kan  ana  på  hvilket  sätt  An- 
(Iné  skall  nå  den  visshet  om  att  styffadem  är  mördaren,  som  skall 
wtta  dolken  i  hans  hand. 

Ehuru  „André  Comélis**  på  långt  när  ej  kan  jemföras  med 
»fiaskolnikov**  såsom  skildring  af  samhällslif  eller  hvad  Ufsfrå- 
gornas  betydenhet  och  omfattning  vidkommer,  så  äro  dessa  i  stället 
oeiiandlade  med  mera  enhet  och  fasthet  än  i  den  ryska  romanen. 
Denna  fastare  botten,  på  hvilken  den  franska  förf.  står,  bör  icke 
uteslutande  tillskriftras  de  mera  ordnade  samhällsförhållanden,  i 
'^'ilka  han  lefver,  utan  äfven  den  omständighet,  att  Bourget  grun- 
dat sin  berättehse  på  en  verklig  händeLse,  en  kriminalhistoria,  som 
^^r  några  år  sen  tilldrog  sig  i  Belgien  och  väckte  uppmärksam- 
het i  den  europeiska  pressen.     En  advokat  från  Antverpen  mör- 


140  I  BOKHANDELN. 


dades  på  ett  gåtfullt  sätt  i  Bryssel,  och  ehuru  ransakningen  ledde 
till  några  misstankar,  förblef  brottet  ouppdagadt.  Bourget,  som 
förändrar  tilldragelsen,  i  det  han  forlägger  den  till  Paris  och 
längre  bort  i  tiden,  låter  en  son  af  den  mördade  uppväxa  och 
påtaga  sig  som  en  helig  pligt  att  utkräfva  den  hämd,  domstolen 
icke  förmått  taga.  André  Comélis  är  således  en  helt  och  hållet 
diktad  personlighet,  och  på  den  kan  man  äfven  bäst  iakttaga  förf:s 
onekliga  diktarförmåga.  Han  ger  honom  i  arf  faderns  inbundna 
lynne,  i  hvilket  den  uppskakande  tilldragelsen  vid  dennes  från- 
fälle  framkallar  ett  grubblande,  som  får  näring  genom  förhållan- 
dena i  hemmet  och  utvecklar  sig  till  en  lidelsefull  hämdtörst. 
Förgäfves  manar  honom  den  fromma  fastern  att  lemna  hämden 
åt  Gud.  Huru  skall  han  kunna  det,  då  han,  följande  tidens  ström- 
ning, icke  mera  tror  på  en  Gud?  Men  då  förf.  låter  honom,  se- 
dan han  släckt  sin  törst  efter  hämd  i  styffadems  blod,  långtiMa 
att  vinna  frid  för  sin  jägtande  ande,  känna  sig  blott  dubbelt 
olycklig,  visar  förf.  att  den  gamla  fastern  hade  rätt,  då  hon  isade 
att  hämden  tillkom  Gud.  Det  är  på  denna  ståndpunkt  äfven  fbrf. 
ställer  sig,  och  denna  lifsåskådning  kan  med  rätta  kallas  upphöjd 
i  jemförelse  med  de  vanliga  dekadensförfattames. 

Äfven  i  sina  andra  noveller  öfverraskar  Bourget  på.  mer 
än  ett  sätt  med  en  bättre  och  ädlare  syn  på  lifvet:  de  sysslolösa 
klassemas  frivola  lefveme  kallar  han  ett  lögnlif ,  och  han  inser 
att  ynglingens  uppfostran  är  förfelad,  då  den  icke  leder  till  nå- 
gon verksamhet,  några  sedliga  intressen  och  deraf  följande  plig- 
ter.  Huru  måste  man  då  icke  förvånas  öfver  att  han  emellertid 
slösar  sin  talang  just  på  att  analysera  de  sedeslöses  själsHf,  nar 
samhället  ju  skulle  erbjuda  honom  riklig  tillgång  till  karakterer^ 
hos  hvilka  sedliga  intressen  äro  bestämmande.  I  ^Andre  Got- 
nélis^',  hvars  lidelse,  genom  utkräfvandet  af  hämden,  dock  har 
ett  slags  pligtuppfyllelse  till  mål,  vinner  hela  berättelsen  därige- 
nom ock  ett  djupare  intresse;  känslorna  fk  en  större  och  allvar- 
ligare halt,  som  ställer  denna  betydligt  öfver  fbrf:s  andra  noveller. 
Den  kan  trygt  rekommenderas,  medan  den  svenska  literatoren 
gema  kunnat  undvara  „Offrad",  en  af  förf:s  förstlingsnoveller, 
som  ock  „En  grym  gåta^^,  hvilken  nu  senast  blifvit  öfversatt 
Här  är  det  kärleken,  det  vill  säga  de  lösa  förbindelser  utan  pligt- 
känsla  och  utan  sedligt  mål,  med  hvilka  dagdrifvame  sysselsätta 
sig^  som  utgör  temat.  I  den  senare  af  dessa  romaner  söker  den 
filosoferande  förf.  ändock  att  utgrunda,  hvarför  kärleken  skall 
vara  förknippad  med  begäret,  och  detta  så  lätt  öfvemuupla  den 
på  bättringsvägen  stadda;  han  skyr  derunder  icke  att  aMöja  ett 
fbrderfvadt  lefvemes  hemligheter,  äfven  om  han  icke  gör  det  så 
gentilt  som  Maupassant  eller  så  gement  som  Zola. 


I  BOKHANDELN.  141 


.71;  Berättelser;  bemyndig.  öfvers.  från  danskan;  tredje  upp- 
lagan; del.  I,  H;  471  +  491  s.  8:0;   Sthlm  1886,  Alb.  Bonnier. 

I  denna  billiga  och  ganska  prydliga  svenska  upplaga  af 
signaturen  J:s  samlade  berättelser  återfinner  man  idel  gamla  be- 
kanta. „ Anna",  „ElisabetIi",  ^Professorns  hem**  med  flere  hafva  se- 
dan åratal  tillbaka  ansetts  såsom  skildfc  passlig  lektyr  for  unga 
flickor.  Att  detta  äfven  i  många  afseenden  är  fallet  vill  väl  in- 
gen bestrida.  Den  lifsåskådning,  som  här  sökt  sig  uttryck,  är 
både  ren  och  upphöjd,  och  den  unga  flickan  skall  säkert  igen- 
finna många  af  sina  egna  tankar  och  känslor  tecknade  och  upp- 
fattade med  sympati  både  riktigt  och  fint.  Men  å  andra  sidan 
kan  heller  icke  nekas  att  J:s  berättelser  förlorat  den  friskhet, 
som  var  en  stor  förtjenst  i  „En  img  flickas  historie".  Förf. 
har  småningom  kommit  att  se  handlingar  och  personer 
från  en  ensidigt  moraliserande  ståndpunkt;  säkert  har  tanken  på 
det  publikum,  for  hvilket  hon  skrifvit,  haft  sin  andel  häri.  När 
man  läser  igenom  hela  räckan  af  hennes  noveller,  kommer  man 
lifligt  att  tänka  på  en  känd  tysk  kritikers  kvicka  råd  till  den 
författare,  som  låter  dylik  hänsyn  blifva  bestämmande:  „må  han 
spärra  in  sin  pegasus  i  stallet  och  taga  plats  såsom  omnibuskusk". 
Det  är  derför  ingalunda  min  mening  att  det  låga  och  lumpna  i 
lifret  skall  dragas  fram,  det  är  ju  konstnärens  oförytterliga  rätt 
att  fritt  välja  sitt  ämne.  Men  må  de  skildringar,  som  gifvas 
ungdomen,  vara  sanna.  Sådana  skola  i  långt  högre  grad  odla 
smaken  och  känslan,  än  de  bilder  af  t.  ex.  en  idealiserad  fattig- 
dom, eller  af  ofelbara  unga  flickor,  som  engelska  författare  för  ung- 
dom och  ofta  äfven  J.  i  sina  senare  berättelser  bjuda  på.  Genom 
att  J.  lik  omnibuskusken  kört  om  och  om  igen  i  de  gamla  hjul- 
spåren, hafva  småningom  hennes  personer  både  till  karakteren 
och  till  och  med  hvad  den  yttre  gestaltningen  beträffar,  bUfvit 
typer,  som  gå  igen  i  åtskilliga  af  berättelserna. 

Det  som  emellertid  oberoende  häraf  kan  göra  J:s  noveller 
tilltalande  äfven  for  en  mognare  läsare,  är  framställningen  af  de 
många  dragen  ur  hemmets  verld  och  familjelifvet.  Skenbart  små 
och  obetydliga,  blifva  de  den  verkliga  berättelsen  i  berättelserna 
och  visa  oss  anslående  bilder  från  det  danska  hemmet. 

H-a. 

NaMonaUtet  och  hildning,  uppsatser  af  A.  H.  Ghydenius, 
C.  G.  Estlander,  A.  Meurman  och  E.  G.  Palmen;  96  s.  8.  Hel- 
singörs 1887,  G.  W.  Edlund. 

De  några  ord  professor  C.  G.  Estlander  på  Runebergs  fö- 
delsedag i  en  mindre  krets  uttalade  om  våra  språkfbrhållanden 
gåfvo  hr  A.  Meurman  anledning  att  i  tidningen  „Finland''  publice- 
ra två  artiklar  med  titel  „Huru  klyftan  fås  vid".  Dessa,  som 
irämst  ingå  i  det  nu  utgifna  häftet,  vilja  visa  att  friherre  v.  Bom 
i  sin  äfven  i  Tidskriften  refererade  politiska  broskyr  står  „främ- 


142  I  BOKHANDELN. 


mande  för  alla  vår  tids  idéer  och  sträfvanden'^,  men  att  professor 
Estlander  representerar  ett  vikingaparti,  sä  pass  avanceradt,  att 
„icke  „Nya  Pressen"  och  knappast  v.  Bom  kan  räknas  dit."  Pro- 
fessor Estlander  fann  emellertid  uppsatsens  ton  värdigare  än  de 
vanliga  utfallen  mot  honom  och  tog  sig  häraf  anledning  att  i 
Finsk  tidskrifts  aprilhäfte  utlägga  sin  ställning  i  språkfrågan. 

Närmast  i  anledning  af  denna  uppsats  egnades  dess  förfat- 
tare af  ett  stort  antal  medborgare  och  medborgarixmor  i  olika 
delar  af  landet  en  vacker  hyllning,  som  af  professor  Estlander 
besvarades  med  det  fosterländska  uttalande,  hvilket  innehar  tredje 
platsen  i  samlingen  och  föregås  af  nämda  artikel.  ^Helsingfors 
Dagblad"  åter  och  olika  fennomanska  organ  utsände  samtidigt  åt- 
skilliga polemiska  artiklar  i  frågan;  de  af  hrr  E.  G.  Palmen  och 
A.  H.  Chydenius  ingå  i  hr  Edlunds  publikation. 

.  Grundtanken  i  professor  Estlanders  uttalanden  gälde  den 
fara,  som  ligger  i  aifallet  från  det  svenska  modersmålet  och  i  det 
brådstörtade  finskhetssträfvandet.  Han  anser  den  finska  kultur- 
formen tillsvidare  icke  vara  jemnbördig  med  den  svenska,  men 
tror  på  den  finska  nationaliteten  och  dess  egen  kraft  att  nr  sig 
sjelf,  ehuru  småningom,  alstra  en  genuin  bildning,  som  icke  hel- 
ler skulle  gentemot  den  svenska  förhålla  sig  så  fiendtligt  som 
apostatemas  lära  om  finska  språkets  förtryck  o.  s.  v.  Han  miss- 
tänker hos  en  och  annan  slug  demagog  åtrå  efter  makten  ock 
farliga  allianser;  men  han  hoppas  med  tillförsigt  på  en  framtida 
endrägt,  en  tid  „då  det  skall  varda  dubbelt  hedrande  och  dub- 
belt Ijuft  att  dö  för  fäderneslandet,  emedan  det  är  enigt." 

Man  kunde  väl  förstå  att  dessa  uttalanden,  så  opersonligt 
de  än  voro  hållna,  skulle  träffa  en  eller  annan;  man  kunde  likaså 
väl  ana  att  de  inom  partilägret  skulle  trumpetas  ut  som  idel 
,,smädelser"  och  „förtärande  bitterhet",  ja  äfven  som  „en  oför- 
sonlighet bortom  grafven".  Men  äfven  om  man  vet  huru  lätt 
partivillan  förblandar  sig  och  sitt  med  fosterlandets  väl  och  ve, 
måste  det  väcka  häpnad  att  se  dessa  professor  Estlanders  åsigter 
utpekade  som  „f ärliga  för  hela  våW;  lands  utveckling"  (Valvoja 
s.  235),  som  „ultra-svenska"  (hr  E.  G.  P.),  som  „en  besinnings- 
löst  utkastad  ny  brandfackla"  (dens.). 

Mer  än  kraftuttrycken  och  personliga  detaljer  intresserar 
det  Finsk  tidskrift  att  lära  känna  hufsrudmomenten  i  angreppet. 
Största  effekten  har  väl  åsyftats  med  det  för  alla  angripare  ge- 
mensamma ropet  om  nationens  tudelning:  en  „med  berådt  mod 
och  med  öppna  ögon  påyrkad  tudelning  af  vårt  folk  uti  tvenne 
för  hvarandra  i  alla  kultursträfvanden  främmande  grupper",  såsom 
hr  A.  H.  G.  förmenar.  Häremot  måste  genast  invändas  att  be- 
tydande delar,  för  vår  tid  särskildt  högst  vigtiga  delar  af  den 
fosterländska  kulturen  förblifva  oberörda  af  hela  frågan ;  vi  nämna 
blott  handel  och  industri,  folkundervisning,  konst,  religion  och 
vetenskap,  rätt  fattade.  Hvad  skolan  och  den  literära  odlingen 
angår,    så   hafva    vi   här  nödvändigtvis  en  tvåfaldighet.   Till  och 


I  BOKHANDELN.  143 


med  hr  E.  G.  P.  ber  Gud  förbjuda  en  kränkning  af  sveBska  språ- 
kets rätt   i  Suomis  bygder  och  anser  dess  betydelse  i  vårt  land 
vara   ,fSå  ofantlig,  att  dess  åsidosättande  vore  en  stor  förlust,  sä 
för  individerna  som  för  nationen**.     Äfven  hr  A.  H.  C.  anser  det 
icke  vara   nödvändigt    att    svenskan    försvinner  från  landet;  men 
huru  den   skall    bestå,    då    de    mest  hätska  angrepp  och  omstör- 
tande åtgärder  icke  fåafvärjas,  lemnas  osagdt,  eller  hänvisas  man 
till  den  befängda  teorin  om  två  modersmål.     En  verklig  „tudel- 
niDg"  hade  enligt  professor  Estlanders  så  starkt  förkättrade  åsigt 
icke  uppstått  genom  en  ur  de  äkta  finska  lederna  utgången  och  der 
lingsamt,  men  säkert  fortledd  rörelse  för  det  egna,  verkliga  mo- 
fleremålets   förkofran.     Men  väl  har,  till  skada  för  såväl  finskhe- 
\m  sunda  utveckling  som  den  svenska  bildningen  i  landet,  »klyf- 
tan" vidgats  genom  fennomanin  eller  aifallet  —    ty  de  sammangå 
i  det  närmaste.     Denna    apostasi    behöfver    derför  icke  vara  ett 
Mfbrråderi'*,    men  den  är  en  förvillelse,  en  onaturlighet,  som  for- 
cerat ykr  språkfråga,  gifvit  den  en  skef  ställning  och  fostrat  åt- 
skilliga missbildningar.     Här    torde    icke  hjelpa  jemförelser  med 
Luther  —   som    reformerade,  men  icke  lemnade  sin  tro  och  sitt 
tyska  språk  —   eller  med  äldre  tiders  uppgifvande  af  ett  alls  icke 
^pparbetadt  modersmål.    Apostasins  erkännande  af  en  större  publik 
wi  fbrfinskningens    nuvarande    öfvertag  på  vissa  håll  äro  klena 
hem  for  dess  sanning,  hvilka  må  gälla  för  dagspolitiken  och  de- 
magogin, men  ej  för  statsvisheten  och  den  sanna  patriotismen.  — 
Hvad  åter  angår  det  för  våra  förhållanden  brådstörtade  inrättan- 
det ocb  i    vår  tid  så  egendomliga  frekventerandet  af  en  mängd 
finska  latmskolor,    torde    man    icke  utom  en  klerikal  läsarekrets 
konuna  särdeles  långt  med  att  jemföra  1600-talets  lärda  bildning 
eller  förgångna  tiders  prestastånd  som  „saf-ringen  vid  ståndsper- 
äfonsklassens  tillväxt".     Finskans  kulturståndpunkt  bevisas  ej  hel- 
ler genom    den    finska   bokstatistiken  i  Valvoja  eller  slarffelen  i 
i^enska  tidningar.     Lefva  vi  nu  ock  i  ångmaskinemas  tidehvarf, 
^'ch  vore   nu  ock  en  ångmaskin  för  bildning  och  kulturspråk  re- 
<ian  nppfunnen  och  genom  vissa  språkförordningar  vederbörligen 
{■atenterad,    kan  då  åtminstone  sägas  att  patenten  icke  pläga  an- 
f^ara  för  maskinens  duglighet. 

Men  vi  böra  komma  till  ett  annat  angrepp  —  för  att  icke 
«åga  grepp.  Professor  Estlander  skall  representera  „en  från  fol- 
^^ö  massa  afsöndrad  ståndpersonsklass-ståndpunkt"  (hr  A.  H. 
H  M^Q  klass-  för  att  icke  säga  kastidé,  närmare  öfverensstäm* 
^'««de  med  den  bekanta  brahmanska  själavandringsläran  än  med 
'^erige-Finlands  sedan  hedenhös  demokratiska  och  frisinnade  ut- 
^ckling**  (hr  E.  G.  P.)  Är  detta  riktigt?  Nej;  frågan  gäller  tyd- 
fe'&n  icke  demokrati  eller  aristokrati,  icke  den  literära  odlingens 
Torre  eller  mindre  folklighet.  Ty  den,  som  nu  redan  är  färdig 
"  skrifva  eller  åtminstone  utgifva  hvad  som  helst  på  finska,  be- 
Jtver  alls  icke  vara  demokrat  eller  folkelig  i  sitt  uttryckssätt. 
1'ärtom  kan    den,    som  anser  finska  språket  ännu  icke  uppbära 


144  I  BOKHANDELN. 


en  högre  kultur,  i  literaturen  likaså  väl  som  på  andra  områden, 
befordra  en  demokratisk  riktning.  I  sjelfva  verket  rättfärdiga 
professor  Estlanders  egna  uttalanden  icke  beskyllningen  för  aristo- 
kratism.  „ Ville  man  nödvändigtvis,  säger  han,  ställa  horoskopet 
för  de  båda,  så  var  det  antagligt  att  den  svenska  bildningen,  som 
den  längre  hunna  och  i  besittning  af  sjelfva  ursprungsordet  till 
hela  vårt  samhäUsskick,  länge  nog  skulle  ha  ledningen  och  till 
följd  .af  sin  direktare  beröring  njed  den  skandinaviska  kanske 
alltid  behölle  försteget,  men  å  andra  sidan  skulle  den  finska  bild- 
ningen, som  på  detta  sätt  blefve  genuin,  eftersom  den  hade  vuxit 
ur  £nska  hem,  ha  sin  ungdomliga  friskhet  och  sin  öfsrervägande 
betydelse  som  det  stora  flertalets.^'  Båda  skulle  ,4  ädel  tääan 
bära  sina  bästa  frukter  på  det  gemensamma  fosterlandets  altare." 

Ännu  mer  direkt  vederlägger  professor  Estlander  ett 
annat  angrepp  med  det  angripna  sjelft.  Hr  A.  H.  C.  k 
upptäckt  ett  „ vikingaprogram",  „en  manifestation",  „ett  upprop 
till  Finlands  bildade  klass  att  £^sluta  sig  inom  sig  sjelf,  med  ett 
skildt  språk  och  en  egen  skild  kultur  för  egen  räkning,  lemnande 
massan  af  folket  att  sköta  sig  bäst  den  kan".  Tvärtom,  den 
svenska  allmänheten  bör,  i  främsta  rummet  visserligen  bevaraade 
sin  egen  bildningsform,  „söka  upplysa  den  finska  befolkningen  om 
hvarderas  särskilda  och  bådas  gemensamma,  det  vill  säga  foster- 
landets, välförstådda  intressen,  för  att  sålunda  motverka  hvad  ha- 
tet har  åstadkommit,  för  att  upprycka  och  tillintetgöra  splitets 
följder."  För  detta  måls  förverkligande  behöfves  väl  icke  aposta- 
temas  mystiska  förening  af  de  båda  språken  eller  hr  A.  H.  C:8 
tro  på  möjligheten  af  två  modersmål  —  en  teori,  hvars  tillämp- 
ning det  vore  helt  trefligt  att  se  ett  visst  dagblad  försöka  p&  med. 

Det  tillhör  icke  den  stund  som  är  och  dess  jägtare,  fastän  de 
kalla  sig  „ vänner  af  en  lugnare  diskussion  och  ett  osöndradt  fo- 
sterland", att  bedöma  det  under  förfinskningens  tryck  pågående 
kulturarbetet ;  men  vid  ett  framtida  bedömande  skall  väl  professor 
Estlanders  uppfattning  icke  aifärdas  så,  som  man  nu  försökt.  Be 
senaste  årens  tilldragelser  ha  också  visat  att  förfinskning 
yttre  lockelser  för  tillfället  blott  stärkt,  icke  försvagat  de  svensb 
bildningssträfvandena  och  det  fosterländska  arbetet  just  i  denna 
riktning. 

P.  G. 

B.  St 0 ylen:  Norske  dehenavne  med  deres  hetydnivg  og  opn^' 
delse;  XV  +  111  s.  8:o.     Kristiania  1887. 

Det  är  icke  något  nytt  uppslag  i  den  norska  namnforsknin 
gen  förf.  af  denna  lilla  broskyr  har  för  afsikt  att  därmed  lämna 
Stödjande  sig  på  de  grundläggande  värk  den  norska  literaturei 
på  detta  område  äger  i  Ivar  Aasens  „NorskeNavnebog'' ochF.  A 
Munchs  athandling  „0m  betydningen  af  vore  nationale  navne"  od 
utan  anspråk  på  fullständighet  eller  vetenskaplig  noggrannhet,  vO 


I  BOKHANDELN.  145 


förf.  lämna  sina  landsmän  en  bok,  hvari  de  med  lätthet  kunna 
finna  alla  dopnamn,  både  norska  och  fränmiande,  och  därjämte  de 
förklaringar  öfver  namnens  betydelse,  som  senare  tiders  språkve- 
tenskap erbjuder.  För  detta  ändamåls  vinnande  har  han  äfven 
tagit  kännedom  om  namnforskningen  i  andra  länder,  särskildt  Tysk- 
land, men  därvid,  eget  nog,  alldeles  förbisett  den  svenska  litera- 
toren  i  ämnet,  t.  ex.  Lundgrens  intressanta  undersökningar. 

Vid  sidan  af  sjrftet  att  göra  namnens  betydelse  känd  för 
deras  ägare  samt  sålunda  tillmötesgå  ett  berättigadt  och  förklar- 
ligt kunskapsbegär  har  förf.  äfven  ett  annat  af  mera  praktisk 
art,  nämligen  att  genom  sin  skrift  motvärka  bruket  af  förvrängda 
dl  meningslösa  nanm  samt  förmå  folk  att  nytja  sådana,  som  både 
äro  formriktiga  och  gifva  en  god  och  begriplig  mening.  Aro  värk- 
iigenallade  underligt  hopkomna  och  fullkomligt»  meningslösa  namn, 
som  förf.  uppräknar  i  ett  antal  af  öfver  tvahundray  något  så  när 
allmänt  brukade  i  Norge,  så  synes  för  visso  en  lättfattlig  utlägg- 
ning (till  föräldrars  och  prästerskapets  tjänst)  af  dopnamnens  be- 
tydelse vara  högeligen  af  behofvet  påkallad  i  detta  land. 

A.  0.  F. 

M,  Zaengerle:  Kemian  alkeet;  Saksan  kielestä  mukailemalla 
SDomennettu,  426  s.  8:o.     Borgå  1884—86,  V.  Söderström;  10  mk. 

Föreliggande  arbete  är  försedt  med  ett  förord  af  professor 
£•  Hjelt,  hvari  bland  annat  meddelas  att  öfversättningen  under 
hans  inseende  utförts  af  hrr  F.  J.  Pätiälä,  K.  A.  L.  Lindelöf  och 
K.  A.  0.  Relander  samt  att  företaget  af  senaten  understödts  med 
1500  mark.  I  samma  förord  motiveras  nödvändigheten  af  en  ny 
kemisk  lärobok  på  finska,  efterträdande  den  redan  utsålda  öfver- 
sättningen af  Stöckhardts  kemiskola,  dermed  att  erfarenheten  visat 
behofvet  af  en  finsk  lärobok  för  den  första  undervisningen  i  kemi 
^id  universitetet  och  att  en  sådan  varder  behöflig  vid  vissa  läro- 
verk, som  framdeles  skola  inrättas,  —  „om  nämligen  undervisning 
i  kemi  införes  vid  dem*'  — ;  heter  det  försigtigtvis.  Den 
omständigheten,  att  en  dylik  bok  så  trängande  behöfves  vid  uni- 
versitetet, utgör  ett  bevis  på  huru  föga  fruktbärande  undervisnin- 
gen i  tyska  och  särskildt  i  svenska  är  vid  lyceema,  ett  faktum 
wm  här  blott  i  förbigående  kan  påpekas  till  vederbörandes  be- 
a^de. 

Innan  vi  efterse  huru  öfverss.  löst  sin  icke  lätta  uppgift, 
^vari  bland  annat  måste  ingå  skapandet  af  en  finsk  kemisk  ter- 
^ologi,  kan  det  vara  skäl  att  öf verväga  originalets  halt  och 
J^raf  beroende  lämplighet  för  ändamålet.  Zängerles  lärobok,  som 
inom  tio  år  upplefvat  sin  tredje  upplaga,  är  utarbetad  med  kl  ar- 
^t  och  godt  urval  af  fakta  samt  röjer  pedagogisk  blick  hos  ttjr- 
^ren.  Då  dessutom  kemins  tekniska  tillämpningar  behandlaa 
fl^got  utförligare  än  vanligen  sker  i  liknande  arbeten,  måste  vaJet 
^Dses  för  väl  träffadt. 

Finsk  tidsknft,  1887,  II.  10 


146  I  BOKHANDELN. 


Öf^ersättningen  vill  gälla  såsom  ett  slagg  bearbetning,  utförd 
af  prof.  Hjelt,  och  man  finner  i  sjelf^a  verket  att  ett  och  hvarje 
nteslutits  eller  rättats,  der  så  behöfts.  Dock  kvarstå  ännu  många 
oriktiga  och  oegentliga  delar,  hvilka  lätt  kunnat  rättas  vid  bearbet- 
ningen. Kristallazlamas  definition  på  s.  12  är  inkorrekt.  8.  18, 
der  det  angifvits  att  gaserna  förena  sig  i  enkla  volymförhållanden 
och  att  de  sålunda  uppkomna  föreningamas  volymer  i  gasformigt 
tillstånd  äro  antingen  lika  med  summan  af  komponentemas  voly- 
mer eller  ock  förete  en  kondensation,  fåx  man  likväl  senare  läsa 
att  alla  ämnen,  som  bilda  flyktiga  föreningar,  göra  det  under 
volymförminskning.  Teorin  för  kontaktverkningar  (s.  26)  kan  ej 
sägas  motsvara  vetenskapens  nyaste  åsigter,  dem  Zängerle  säger 
sig  följa,  och  här  hade  rättelse  kunnat  vinnas  helt  enkelt  genom 
att  inskjuta  ordet  ^skenbart'',  der  det  säges  att  de  genom  sm 
närvara  verksamma  ämnena  icke  undergå  någon  förändring. 
Utläggningen  af  orsaken  till  saltlösningars  sura  eller  alkaliska 
reaktion  (s.  42.)  samt  den  å  s.  85  befintliga  j&asen  om  salpeter- 
syrans styrka  vittna  om  en  föråldrad  åskådning,  som  än  ej  tagit 
intryck  af  den  fysikaliska  kemins  resultater;  samma  reflexion  på- 
tvingas oss  äfven  genom  den  omständigheten,  att  begreppet 
dissociation  totalt  saknas.  Och  dock  hade  det  behöfbs,  bland 
annat  för  att  antyda  orimligheten  i  den  å  s.  121  upptagna  be- 
räkningen af  temperaturen  vid  kolets  förbränning  i  rent  syre. 
En  oriktighet  ligger  ock  i  den  å  s.  72  förekommande  ekvationen  I 
för  beredning  af  klorväte,  hvilken  reaktion  under  vanliga  förhål» 
landen  stannar  vid  bildningen  af  kaliumhydrosulfat.  Salpeter- 
och  ammoniakbildningens  beroende  af  mikroorganismer  hade  äiVen 
varit  en  tidsenlig  rättelse.  Motiveringen  af  namnen  halfannat  och 
trefaldt  surt  fosfat  är  högst  misslyckad  med  sina  tre  likheter  a, 
b,  c  å  SS.  42 — 43.  De  i  öfsrersättmngen  förekommande  atom^g- 
tema  äro  mest  ändrade  efter  nyare  bestämningar,  men  t.  ex.  vid 
antimon  och  platina  är  denna  korrektion  tyvärr  uraktlåten. 

Bec.  anser  sig  ej  kompetent  att  bedöma  öfversättningeii 
ur  språklig  synpunkt,  men  den  synes  i  allmänhet  troget  återi 
gifva  originalet,  på  sina  ställen  till  och  med  dess  tryckfel.  Ev 
fel  förekommer  dock  å  s.  26,  der  icke-flyktiga  ämnen  me( 
svag  affinitet  sägas  afgifv^a  („erottavat  itsestään'')  flyktiga  ämnei 
i  st.  f.  utdrifva  sådana.  De  af  Zängerle  uppfunna  termerna  ,^an^ 
mansatta  elementradikaler",  „haloidsyror**  m.  fl.  hade  gemi 
kunnat  uteslutas. 

Med  erkännande  må  antecknas  att  öfsrerss.  ej  skytt  al) 
främmande  ord,  men  denna  fördomsfrihet  hade  ej  bordt  hind^ 
dessa  intemationela  termers  upptagande  i  mindre  vanstäld  forn 
Sålunda  hade  man  undgått  att  såsom  genuint  finska  acceptei 
uttryck  härrörande  af  obildade  personers  felaktiga  uttal,  sådai| 
som  tislaus  (=  destillation),  kummi  (=  gummi),  m.  fl.  Fora 
förändringen  vållas  genom  en  fonetisk  ortografi,  som  inför  i 
massa  onödiga  vokal-  och  konsonantfördubblingar,  af  hvilka  mån^ 


I   BOKHANDELN.  147 


dock  mera  grunda  sig  på  det  svenska  uttalet  än  på  t.  ex.  voka- 
lens längd  i  originalspråket  (latin  eller  grekiska).  Exempelvis 
nämnas:  sulfaatti,  sulfiitti,  halogeeni,  oksiidi,  oksaaiihappo  o.  s.  v. 
i  Missprydande  är  den  ofta  återkommande  användningen  af  ensamma 
namn  i  alla  möjliga  kasusformer  såsom  rubriker,  i  synnerhet  då 
man  ur  en  mening  utbrutit  dem  på  en  särskild  rad.  Bruket 
af  partitivformer  såsom  predikatsfyUnad  efter  verbet  „on"  (är) 
förefaller  ref.  onödigt  och  tungt;  öfverss.  hafvra  ej  heller  genomfört 
ett  fdllt  konsekvent  bruk  af  denna  konstruktion  (se  s.  73  slu- 
tet). Af  ofvan  anförd  orsak  vågar  rec.  icke  yttra  sig  om  termi- 
nologins lämplighet,  hvarom  blott  erfarenheten  vid  användandet 
kan  gifva  ett  säkert' utslag.  En  del  termer  synas  dock  mindre 
väl  valda,  t.  ex.  „korvaus"  för  substitution  (egentligen  betyder 
ordet:  vederlag,  skadeersättning).  Framför  termen  „rakkulahöyry" 
1=  Bläschendampf,  Zängerle)  har  dock  „korvaus*'  fördelen  af  en 
större  korthet. 

Be  ofvan  uttalade  anmärkningarna,  hvilkas  antal  lätt  skulle 
kunna  ökas,  träffa  såsom  synes  mest  originalet  och  hade  kunnat 
nndgås  genom  en  mera  kritisk  bearbetning.  Att  de  sålunda  an- 
märkta felen  ej  väsentligt  inkräkta  på  bokens  *  användbarhet  torde 
likaledes  framstå  för  den  sakkunnige  läsaren. 

Arthur  Sindell. 

TJiur  djupen^  ord  till  de  bedröfvade,  ur  Charles  Kingsleys 
skrifter,  öfvers.  från  engelskan  af  Anna  v,  Feilitzen;  119  s.  8: o. 
Stiihn  1887.     Z.  Haeggström;  1  kr.  25. 

Zingsley  stod  i  så  nära  beröring  å  ena  sidan  med  forskningen, 
å  andra  sidan  med  folket,  dess  lif  och  dess  nöd,  att  hans  predik- 
ningar icke  kunde  lida  af  dogmatismens  torrhet  eller  ortodoxins 
trivialiteter.  I  dem  råder  visserligen  ingen  naturalism,  såsom 
iioB  många  andra  predikanter  med  stort  namn;  men  det  är  själslif- 
vet,  från  hvilket  ämnena  tagas,  och  ur  känslans  djup  sändas  trö- 
stens ord  till  de  lidande.  —  Öfversättningen  är  god,  och  bokens 
yttre  fullt  värdigt  det  upphöjda  innehållet. 

Ar  vi  Jannes:  Svensk-finsk  ordbok  (Ruotsalais-suomalai-. 
nen  sanakirja);  338  s.  2-spalt.  8:o.     Borgå  1887,  W.  Söderström. 

Denna  ordbok,  utarbetad  af  en  känd  forskare  och  jframstå- 
ende  pedagog,  skall  utan  tvifvel  för  skolungdomen  vara  till  det  stör- 
fcxa  gagn.  Efter  en  delvis  ny  metod  har  utg.  på  ett  praktiskt 
sätt  uppstålt  orden  och  dess  former ;  han  har  uteslutit  allt  sådant,  som 
elevens  egen  eftertanke  bör  finna,  och  likaså  flere  ord,  som  sällan  eller 
ai Wg  höras  inom  skolans  väggar.  —  Angående  en  eller  annan  de- 
taij  kunna  naturligtvis  olika  meningar  hysas.  Man  saknar,  i  syn- 
;  tferhet  med  afseende  å  en  större  allmänhets  behof,  som  utg.  äfven 
velat  a&e,  sådana  ord  som  absolutist,  absurd,  acklamation,  afdunsta ; 
Öland    de    finska  orden  vill  man    hellre  finna  t.  ex.  apulainen  för 


148  l    BOKHANDELN. 


„adjunkt''  än  de  fem  olikaöfversättningamaaf  y,absolut'^;  af  hvilka 
dock  ingen  återger  ordets  ursprungliga  betydelse.  I  de  svenska 
ordens  stafiiing  följes  hufvudsakligen  professor  Freudenthals 
ortografi,    något  som  blott  förökar  ordbokens  värde. 

K.  O,  Leinberg:  Odert  Henrik  Crripenherg,  en  Pestalozzis 
lärjunge,  minnesteckning;  41  s.  8:0.  Särtryck  från  Pedagogiska 
föreningens  tidskrift  1887. 

Gripenbergs  pedagogiska  sträfsranden  utmärkte  sig  genom 
en  äkta  pestalozzianism,  som  särskildt  visade  sig  i  hans  prak- 
tiska metoder  och  den  vigt  han  lade  på  skolans  uppfostrande  verk- 
samhet. Utom  som  lärare,  verkade  han  som  skriftställare  och  ar- 
betade, den  förste  hos  oss,  med  allvar  på  kvinnobildningens  hö- 
jande ;  han  försvarade  detta  arbete  i  betraktelser,  som  kunde  vara 
skrifna  den  dag  som  är.  Detta  och  huru  ekonomiska  svårig- 
heter nedtryckte  den  ädla  mannens  vexlande  företag,  framställes  på 
ett,  som  det  tyckes,  uttömmande  sätt  i  hr  Leinbergs  broskp. 
Det  varma  intresse  Alexander  I  visade  Gripenberg  såsom  peda- 
gog kan  måhända  delvis  förklaras  genom  kejsarens  egen  bekant- 
skap med  Pestalozzi 

p.  a. 

G,  H.  A,  Kröhnke:  Handbok  för  utstdkning  af  kurvor  till| 
jemvägs-  och  landsvägslinier;  öfsrersättning  och  bearbetning  af 
Hj.  Bichert;  Sthlm  1887,  Oskar  L.  Lamm;  2  kr. 

Detta  häfte  utgör  en  sammanställning  och  delvis  omarbet- 
ning af  tabeller,  som  till  största  delen  redan  äro  kända  och  vär- 
derade af  den  praktiske  ingeniören.  Svårigheten  att  öfverkomma 
en  del  af  dem,  samt  den  omständigheten,  att  de  olika  tabellerna 
finnas  i  olika  upplagor  af  Kröhnkes  „Abstecken  von  Curven",  gör 
föreliggande  häfte  välkommet  for  mången.  Införandet  af  metern 
som  längdmått  i  stället  för  den  kortare  foten  har  gjort  tätare  vär- 
den på  kurvomas  radier  samt  motsvarande  abscissor  och  ordina- 
tor  till  ett  önskningsmål,  hvilket  bearbetaren  insett  och  afhjelpt.| 
Boken  torde  äfven  i  öfriga  afseenden  blifva  en  praktisk  följe- 
slagare för  jemvägsingeniören. 

A.  C. 

Felix  Franke:  Fhrases  de  tous  les  jours  jemte  öfvei 
sättningar,  noter  och  ljudlära;  bearbetning  af  Mauritz  Boheman^ 
I,  H;  70  +  71  s.  8:0.     Sthlm  1887,  O.  L.  Lamm;  1  kr.  20. 

Tidskriften  får  måhända  en  annan  gång  tillfälle  att  utförii' 
gare  jrttra  sig  om  de  nya  sträftrandena  inom  språkundervisnia 
gens  område  och  särskildt  dem,  som  stödja  sig  på  Sweets  epok 
görande  engelska  elementarlärobok  med  dess  transskriberade  tex 
ter.  Men  hvad  man  än  tänker  om  dylika  texters  användning  a 
unga   nybörjare,    säkert    är    att   lärare  och  äldre  elever  af  detti 


I   BOKHANDELN.  149 

slags  arbeten  ha  stort  gagn  och  att  man  derför  måste  sätta  sig 
öfver  det  egendomliga  utseendet  af  de  uppochnedvända  och  bak- 
vända, genombrutna  och  understrukna  bokstäfvema  i  denna  Ijud- 
enliga  text,  hvarpå  följande  exempel  är  ett  af  de  i  typografiskt 
hänseende  helt  vanliga:  repete  miia  s — vä.r,  z — vu  pri,  d.  ä. 
répétez-moi  ce  vers,  je  vous  prie,  eller:  sa  m...ät  egal,  d.  ä.  cela 
m'e8t  egal.  —  Hvad  åter  angår  innehållet  i  Frankes  Phrases,  näm- 
ligen hvardagliga  uttryck,  dels  i  artigare,  dels  i  familjär  form,  rörande 
väder  och  vind,  mat  och  dryck,  kan  man  ifrågasätta  om  dylika  „fra- 
Ber'^,  fastän  de  ha  realitet  och  ett  visst  sammanhang,  äro  som  läs  text 
tor  de  små  mycket  lämpligare  än  *  ordglomeraten  i  vanliga  ele- 
mentarböcker;  för  sjelfstudium  äro  de  deremot  så  mycket  bättre.  — 
Den  korta  ljudläran  i  andra  häftet  är  för  ändamålet  fullt  tillräck- 
lig, om  man  undantager  satsfonetiken,  som  hos  Sweet  med  rätta 
intager  en  framstående  plats,  men  här  affärdas  på  några  rader. 
Vi  sluta  vår  korta  anmälan  med  att  anmärka  bristande  nog- 
grannhet i  korrekturläsningen,  men  uttala  i  öfrigt  vår  tacksamhet 
tor  bearbetaren,  som  redan  tidigare  inlagt  en  stor  förtjenst  i  ut- 
giiVandet  af  Jespersens  förträffliga  engelska  grammatik. 

P.  G. 


Öfv^ersigt. 

Zola  som  dramatiker.  Paris'  teatersäsong  begynte  senaste 
höst  med  „Hamlets"  högtidliga  uppförande  på  Théätre  rran9ais, 
öch  den  aMutades  i  april  —  ty  under  maj  för  den  endast  ett 
skenlif  —  med  uppförandet  af  Wagners  „Lohengrin**  på  Eden. 
Nyheter  hafv^a  regelbundet  aflöst  hvarandra,  med  endast  få  da- 
gars mellanrum.  Men  de  hafva  kommit  och  gått  utan  att  lemna 
»Tår  efter  sig.  Man  behöfver  blott  fästa  sig  vid  „rrancillon", 
ffien  den  är  också  den  enda.  Visserligen  har  det  i  massan  af 
den  öfriga  repertoaren  funnits  olika  sorter.  Palais-Royal  farsen 
-Bnsan  et  Dusand"  är  roligare  än  „Noce  de  Nini",  „Numa  Rou- 
megtan"  mindre  banal  än  den  lyckligtvis  ändteligen  begrafiaa 
l-Grefvinnan  Sarah".  Men  någon  väsentligare  skilnad  är  det 
icke.  Hela  härligheten  hör  till  det  slag,  som  växer  i  dag  och  i 
morgon  kastas  i  elden,  för  att  aldrig  mera  uppstiga  ur  askan 
som  fogeln  Fenix. 

Det  intressantaste  under  säsongen  är  i  sjelfva  verket  dess 
Körsta  fiasko.  När  en  kommande  historiker  talar  om  detta  teaterår, 
iall  han  beteckna  det  som  det,  hvarunder  „Renée"  spelades.  Uppfö- 
Ändet  af  Zolas  drama  har  åtminstone  gifvit  upphof  till  en  diskus- 
Åon,  som  kan  blifva  fruktbringande.     Låt  vara  att  den  uppstått  å 


160  OFVERSIGT. 


propod,  utan  att  ega  egentlig  grund  vare  sig  i  styckets  fel  eller 
förtjenster;  men  likagodt  huru  det  konunit  till,  det  diskuteras, 
och'  diskussionen  rör  sig  kring  den  moderna  teaterns  li&fråga. 
Föreställningen  fåx  derigenom,  utom  det  större  eller  mindre  antal 
aftnar  den  förmått  locka  publik,  en  större  bärvidd  än  någon  an- 
nan under  säsongens  lopp. 

Zola  har  icke  uttryckligen  gjort  anspråk  på  att  i  „Eenée''  hafva 
gifvit  mönster  för  det  nya  naturalistiska  dramat,  hvilket  enligt 
hans  mening  skall  blifva  den  dramatiska  diktningens  pånyttfö- 
delse. I  detta  hänseende  är  han  ytterst  försigtig.  Alla  notisjä- 
gare, som  vid  detta  tiUfalle  öf^ersvämmat  honom,  har  han  sva- 
rat att  det  är  en  sak  att  hafva  en  teori,  och  en  helt  annan  att 
kunna  genomfdra  den  i  praktiken.  Han  kan  dessutom  undskylla 
sig  med  att  „Eenée''  skrefs  för  en  god  tid  sedan,  innan  han  kan- 
hända ännu  var  fullt  på  det  klara  med  denna  teori.  Stycket 
blef  skrifvet  på  uppmaning  af  Sarah  Bernhard.  Hon  var  sjelf 
nyligen  kommen  till  Théätre  Fran9ais  och  hade  uppträdt  i  „ErOnie 
vaincue^S  ^  hvilken  tragedi  hon,  som  man  torde  minnas  —  det 
är  nu  en  tio  år  sedan  —  firade  en  af  sina  tidigaste  och  stöi^ta 
triumfer.  Parodi,  författaren,  som  i  anledning  af  „Rome  vaincue**  blif- 
vit  bekant  med  Zola,  hade  skaffat  denne  en  biljett  till  premieren, 
men  Perrin,  som  icke  kände  honom,  hade  strukit  ut  hans  namn, 
hvarpå  Zola  skref  en  ytterst  rasande  kritik  öfver  stycket  och 
Sarah.  Året  derefter  utkom  „rA8Sommoir"  och  bragte  den  så 
godt  som  okände  Zolas  namn  i  allas  mun,  så  att  äfsren  Sarah 
önskade  göra  den  uppgående  stjemans  bekantskap.  Parodi  förde 
honom  en  dag  till  hotellet  i  Avenue  de  Villiers.  Sarah  var  som 
vanligt  icke  frisk.  Hon  mottog  dem  sängliggande,  men  samtalet 
blef  snart  animeradt,  då  hon  ledde  det  in  på  ,,la  Curée'',  som 
hon  just  hade  läst  och  blifvit  förtjust  öfver.  Hon  fann  den  oför- 
likneligt dramatisk,  en  modem  Phaedra,  en  rol  just  för  henne. 
Hon  öfvertalade  Zola  så  ifrigt  och  så  länge  att  skrifva  detta  stycke, 
att  han  började  tänka  på  saken.  Någon  tid  derefter  bragte  hon  ho- 
nom i  beröring  med  Perrin,  som  å  sin  sida  också  öfvertalade  ho- 
nom att  skrifva  för  teatern.  Zola  var  för  ögonblicket  upptagen  af  ea 
annan  sysselsättning.  Det  gälde  att  hålla  sig  kvar  i  brechen  som 
TAssommoir  hade  brutit,  och  Zolas  stora  romancykel  måste  fort- 
sättas med  nya  mästerverk,  innan  glansen  af  hans  succés  fick 
tid  att  förblekna.  Och  samtidigt  måste,  genom  ett  hårdnackadt 
polemiskt  fälttåg,  munnen  tilltäppas  på  motståndames  tjutande 
koppel.  Men  då  „Nana''  utkommit,  återvände  Zola  till  den  idé  som 
Sarah  gifsrit  honom,  och  i  början  af  år  1881  öfverlemnade  han 
till  Perrin  sin  „Renée",  den  moderna  Phaedra,  som  hon  inspirerat 
honom  att  skrifva. 

Stycket  är  såled*es  icke  blott  af  äldre  datum,  utan  derjemte 
skrifvet  på  en  aimans  uppmaning,  åtminstone  till  en  del,  för  att 
gifva  en  bestämd  skådespelerska  en  god  rol,  och  samtidigt,  om 
icke   just  på  vanligt  vis  dramatiserad  efter,    så  åtminstone  bygd 


ÖFVERSIGT.  151 


på  en  redan  existerande  roman,  alltsammans  hinder  för  att  stycket 
skulle  kanna  uppställas  som  skolmönster  eller  banbrytare  för  en  ny 
riktning  i  den  dramatiska  literaturen.  —  Zola  har  icke  underlåtit 
att  fästa  uppmärksamheten  härvid.  Att  „Renée"  icke  desto  mindre 
betraktats  som  prof  på  hans  teoris  pånyttfödande  förmåga  är  han 
till  en  del  sjelf  skulden  till.  Under  de  sex  år,  som  gått  sedan 
„Renée"  skrefs,  tyckes  detta  drama  hafva  vuxit  allt  djupare  in  i 
hans  hjerta,  på  samma  sätt  som  det  stundom  går  med  barn,  hvilka 
lyckan  icke  är  blid.  Här  har  den  varit  ogynsammare  än  man  är 
benägen  att  tro,  då  man  tar  i  betraktande  Zolas  nanm  och  ställ- 
ning. Ingen  teater  har  velat  uppföra  „Renée**.  Perrin  blef  så 
förskräckt,  då  han  läste  dramat,  att  han  bad  Zola  att  icke  ens  under- 
kasta den  granskningskomiténs  dom.  Då  Sarah  kort  derpå  bröt 
med  Théåtre  Fran9ais  och  fick  sig  öfverlåtet  manuskriptet,  för  att 
annorstädes  utverka  dess  uppförande,  intogs  också  hon  af  tusen 
betänkligheter,  som  till*  sist  förorsakade  dess  återsändande.  Sedan 
blef  det  inlemnadt  till  Odéon,  der  det  blef  liggande  tvenne  år, 
derpå  till  Gymnase,  hvars  direktör  Koning  tackade  för  äran, 
men  sade  att  ,-,Maitre  de  forges"  och  de  öfriga  redan  förut  an- 
tagna komedierna  af  Ohnet  i  en  oöfverskådlig  framtid  skulle  helt 
och  hållet  lägga  beslag  på  hans  repertoar.  Öfver  allt  der  Zola 
klappade  på,  uppfunno  direktörerna  de  märkvärdigaste  undanflyk- 
ter, för  att  blifva  af  med  hans  drama.  Han  sade  aldrig  till  sig 
5jelf  att  detta  möjligen  skedde  emedan  stycket  var  dåligt,  med 
tvarje  nytt  afslag  växte  hans  tro  på  att  det  blott  var  det  nya 
deri,  som  afskräckte.  „Renée"  slutade  med  att  enligt  hans  öfverty- 
gelse  blifva  ett  evangelium,  som  han  måste  läsa  in  i  sin  skri^ul- 
pet,  emedan  ingen  egde  mod  att  höra  det.  I  anledning  af  Bus- 
nachs  dramatisering  af  hans  „Ventre  de  Paris",  som  för  ett  par 
månader  sedan  uppfördes  på  Théåtre  des  Nations,  kom  Zola  i 
polemik  med  Sarcey.  Likasom  många  gånger  förut  förebrådde 
man  honom  ånyo  att  han  alltid  kröp  bakom  en  medarbetares 
Wpa,  så  att  det  blef  hans  samtid  omöjligt  att  bedöma  hvad  han 
sjelf  kunde  skrifva  för  scenen.  Det  blir  lätt  att  pröfva,  svarade 
^,  jag  har  „Renée"  liggande  i  min  pulpet,  låt  uppföra  den, 
<>ch  i  skolen  ändtligen  en  gång  kunna  döma  om  hvad  jag  förmår. 
Han  blef  tagen  på  orden.  Henri  de  Lapommeray,  en  känd  pa- 
nserkritiker,  lenmade  stycket  åt  direktörerna  för  Vaudeville.  De 
resonnerade  att,  såsom  sakerna  nu  stodo,  efter  alla  debatter  om 
det  naturalistiska  dramat,  skulle  uppförandet  af  det  Zola^ska  arbetet 
under  alla  omständigheter  åtminstone  blifva  en  nyfikenhetssuccés, 
som  åtminstone  skulle  betala  sig.  För  ögonblicket  hade  de  intet 
ÄQDat  att  spela,  det  antogs  oläst  och  sattes  genast  under  inöfiaing, 
niedan  debatten  ännu  var  varm.  „Renée"  blef  uppförd  och  publi- 
ken kunde  döma. 

Domen  utföll  ogynsamt.  Under  premieren  följdes  de  första 
akterna  med  någorlunda  intresse,  men  ^ång  på  gång  irriterades 
Dian  af  den  nästan  komiska  trögheten  och  alldeles  onödiga  platt- 


å 


152  0PVEB8IGT. 


heter  i  dialogen.  Man  begynte  protestera;  naturalismens  blinde 
beundrare  försökte  visserligen  att  åstadkomma  en  forcerad  applåd, 
men  styckets  svagheter  voro  för  påtagliga  för  att  entusiasmen  hade 
kunnat  hållas  vid  lif.  Då  ridån  gick  ned  efter  femte  akten,  applåide- 
rades  utan  öfvertygelse,  men  med  desto  större  hvisslades  det  — 
hvilket  i  Paris  är  mycket  sällsynt.  Den  skådespelare,  som  enligt 
det  traditionela  bruket  kom  fram  på  scenen  för  att  meddela  af 
hvem    stycket  var,  hann  icke  längre  än  till  orden:     ,,Det  stycke 

vi  i  afton   haft  den   äran  att  uppföra "  förrän  han  af- 

bröts  af  hyssjningar,  som  nedtystade  namnet. 

Under  de  följande  gångerna  stod  huset  nästan  tomt.  Mot 
all  förväntan  hade  icke  ens  nyfikenheten  förmått  locka  folk,  och  de 
sparsamma  åskådare,  som  infunnit  sig,  hafva  varit  ännu  oartigare  än 
premiére-publiken.  De  visste  ur  tidningarna  hvad  stycket  gick 
för  och  underströko  samvetsgrant  alla  oskickliga  eller  vågade 
repliker  med  utrop  och  skrattsalfvor,  hvilket  gjorde  förestaUningCB 
till  en  formlig  skandal. 

Zola   polemiserar  i  Pigaro    med    vanlig   slagfärdighet   och 
skärpa  mot  detta  „tunga  fall",  som  Sarcey  har  kallat  det,  och  vill  i 
styckets  förolyckande  se  resultatet  af  en  sammansvärjning  mellan 
„le  Temps"  kritiker  och  direktörerna,  som  tidigare  hade  förkastat 
stycket.     Den  första  aftonen  hade  han  hört  endast  några  få  hvis- 
selpipor,  och  han  förklarar  att  de  kritiker,  som  talat  om  „en  storm  af 
hvisslingar",    begått    en    låg,    lumpen,   upprörande  handling,  som 
fyller  honom  med  vämjelse,  att  de  i  stället  för  literär  diskussion 
burit    falskt  vittnesbörd,  med  öfverläggning  mördat  ett  konstverk 
och  en  teater.     Han  uppdrar  samtidigt  en  parallel  med  „rAssom- 
moir".     Då  detta  arbete  utkom,  visste  hans  motståndare  icke  huru 
många    smutsiga    beskyllningar  de  skulle  kasta  på  det,  men  jnst 
denna  våldsamma  opposition  gjorde  romanen  och  honom  sjelf  större. 
Han    spår    att    det    kan    gå  „B.enée"  på  samma  sätt.     I  kunnen 
skrika  och  ljuga  så  mycket  i  viljen,  säger  han  till  kritikerna,  och 
sätta  dramat  lägre  än  den  tarfligaste  vaudeville.     Men  tagen  er  i 
akt,  I  aren  helt  enkelt  i  fart  med  att  göra  mig  till  en  stor  dra- 
matisk  diktare,  likasom  I  tidigare  gjort  mig  till  en  stor  romanför- 
fattare.   —  Hvad   nu    angår  hvisslingama,  så  beror  det  som  örat 
uppfattat     af    den    som    hör,    och    erfarenheten   lär    att    uthviss- 
lade  författare  aldrig  ha  känsliga  trumhinnor.     Men  hvad  beträfBär 
jemförelsen    med    „rAssommoir",    far    Zola  uppenbarligen   vilse: 
„rAssommoir"  möttes  från  första  stunden  med  en  likaså  oblandad 
beundran  från  ena  hållet  som  sträng  kritik  från  det  andra;  i  „Benée^^ 
har  deremot  ingen  varit  förtjust.    ,  Jj'Assommoir"  fick  vänner  eller 
motståndare    på    grund  af  det  nya,  som  alla  sågo;  med  „B.enée'* 
deremot   är   saken    den,  att   ingen    kan  se  det  verkligt  nya  derL 
Om    detta    är  hela  det  evangelium,  hvaraf  det  naturalistiska  dra- 
mat   är   i  besittning,   tyckes   det  icke    vara  någon  anledning  att 
besvära    sig;    ty  såsom  d^t  här  är  representeradt,  kan  man    icke 
deraf  vänta  någon  pånyttfödelse  för  den  dramatiska  konsten.      Och 


ÖFVERSIGT.  153 


det  kan  icke  nekas  att  man  icke  ens  med  de  öppnaste  och  blidaste 
ögon  i  verlden  kan  fälla  någon  annan  dom. 

Stycket  börjar  i  arbetsrummet  hos  en  gammal,  hederlig  öf- 
verketsperson,    hr   de    Chalel.     Han  har  hela  natten  suttit  vaken 
vid  sitt  skrifbord,  ty  han  .tynges  af  en  stor  sorg,  hans  enda  dotter 
liar  låtit  förföra  sig.     Hon  har  sjelf  sagt  honom  det,  och  derjemte 
meddelat    honom    att  "förförarn    är  villig  gifva  henne  upprättelse 
och  äkta  henne.     Detta  är  blott  en  ringa  tröst  för  hr  de  Chalel. 
Han  säger  åt  dottern,  med  hvilken  han  före  äktenskapet  har  ett 
sista   samtal,    hvad   han  förutser,  nämligen  att  hennes  första  fall 
snart  skall   följas  af  andra.     Det  är  ärfblighetens  obevekliga  lag, 
som  beherskar  henne.    Hennes  moder  har  öfvergifvit  sitt  hem  tillsam- 
mans med  en  älskare  och  steg  för  steg  gått  ned  för  forderfvets  slut- 
tande plan,  och  på  samma  sätt  skall  det  gå  dottern.     Hon  får  icke 
ens  förklara  huru  allting  försiggått,  eller  försöka  att  försvara  sig, 
han  vill  ingenting  höra.     Häri  gör  han  dock  orätt;  ty  hade  han 
irågat  och  undersökt,  så  hade  han  erfarit  att  der  fans  många  för- 
mildrande omständigheter.     Renée  har  i  sjelfva  verket  icke  blif- 
vit  förförd,  tftan  våldtagen.     I  stället  för  att  anklaga  förbrytaren, 
hade    hon    låtit    honom   undkomma,  och  ehuru  brottet  icke  efter- 
följdes   af   omständigheter,    hvilka  tvungit  henne  att  så  fort  som 
möjHgt    gifta   sig,    hade    hon    sökt   få  en  annan  person  att  gifva 
henne  sitt  namn.     Hennes  sällskapsdam,  fröken  Chuin,  som  är  in- 
vigd i  hemligheten,  har    nppspårat  en   stackars  djefvul,  Aristide 
Saccard,    hvilken    står  i  begrepp  att  begå  sjelfmord  af  fattigdom 
och  otillfredsstäld  ärelystnad.     Han  har,  då  hr  de  Chalel  är  myc- 
ket  rik,    gått    in    på  att  spela  förförarens  rol  och  gifta  sig  med 
Eenée.     Hela  denna  märkvärdiga  romanhistoria  kunde  hr  de  Chalel 
mycket  snart  ha  kommit  på  det  klara  med,  men  han  hvarken  frå- 
gar eller  undersöker,  och  sålunda  gå  händelserna  sin  gång.    Renée 
har  en  half  miljon  i  hemgift,  och  hennes  fader  förärar  Saccard  en 
lika    stor    summa,  emedan  han  ej  vill  att  hans  dotter  skall  gifta 
sig  med    en  man,  som  är  fattigare  än  hon  sjelf     Åktaparet  för- 
klara sig  för  hvarandra.     Det  är  lätt  att  förstå  att  giftermålet  en- 
dast är  en  affärssak;  hvardera  parten  behåller  sin  frihet.    Saccard, 
som  fann  Renée  vacker  och  intagande,  söker  öfvertyga  henne  om 
att  de  mycket  väl  kunde  lefva  tillsammans  som  man  och  hustru, 
men    hon    tillbakavisar   honom    med   förakt,  och  det  blir  vid  det 
öfverenskomna ;    han   tröstar  sig   med  pengarna,  och  akten  slutar 
med    en    apostrof  till    Paris,  som    genom  fönstret  framskymtar  i 
fonden  och  som  i  en  framtid  skall  tillhöra  honom. 

Emellan  denna  prolog  och  åez  egentliga  stycket  ligger  en 
tidrymd  af  tio  år.  Saccard  har  uppnått  målet  för  sin  äregirig- 
het, han  har  blifvit  en  af  Paris'  största  affärsmän;  till  och  med 
finansministern  väntar  i  hans  mottagningsrum.  Renée  deremot 
har  tråkigt.  Aftalet  har  blifvit  hållet,  hon  är  fortfarande  en 
främling  for  sin  man,  och  hennes  hjerta  har  hitintills  ej  heller 
klappat    fortare  för  någon  annan.     Hon  har  inskränkt  sig  till  att 


154  ÖFVKR8IGT. 


tömma  nöjets  bägare  i  botten,  hvarigenom  hon  slösat  bort  sina 
penningar,  så  att  hon  har  en  betydlig  skuld.  Hon  reser  £rån  det 
ena  sällskapsnöjet  till  det  andra,  åtföljd  af  sin  sty&on^  Maxime, 
Saccards  barn  af  första  giftet,  en  tjuguårig  skön,  men  andefattig 
och  i  grund  och  botten  fbrderf\rad  yngling.  Maxime  har  tillsvi- 
dare ingen  annan  nytta  gjort  i  verlden,  än  att  sålunda  vara  sin 
ungdomliga  moders  uppvaktande  kavaljer.'  Men  nu  vill  också 
hans  fader  draga  nytta  af  honom.  Han  vill  gifta  honom  med 
fröken  Ellen  Mar,  en  ung  svenska  som  är  egarinna  till  silfver- 
grufvor,  ur  hvilka  hr  Saccard  hoppas  kunna  vinna  miljoner. 
Detta  får  man  veta  af  andra  akten. 

I  tredje  akten  har  det  varit  middagsbjudning  hos  Saccards. 
Scenen  föreställer  vinterträdgården,  i  hvilken  Eenée  just  uppvaknar 
efter  en  svimning.  Hon  har  icke  hållit  ut  med  att  se  Maxime 
vid  bordet  göra  ftöken  Ellen  sin  kur.  Man  kommer  under  ftmd 
med  att  det  försiggår  en  förändring  inom  henne,  och  hon  märker 
det  också  sjelf,  hvarför  hon  sänder  efter  fadern,  för  att  han  skall 
inge  henne  motståndskraft  i  den  kamp  som  förestår.  Hon  låter 
honom  blicka  in  i  hennes  lif  under  de  senaste  åren,  huru  hon  af  en 
oemotståndlig  makt  drifs  emot  förbrytelsen,  men  icke  vill  låta 
sig  besegras.  Han  skall  styrka  henne,  och  han  gör  det.  Utan 
att  egentligen,  som  hon,  förstå  hvad  som  är  på  färde,  talar  han  så 
varmt  för  dygdens  sak,  att  hon  vid  afskedet  heligt  lofvar  honom 
att  förblifva  dygdig  såsom  hitintills.  Hon  söker  också  genast  att 
aflägsna  hvarje  möjlighet  att  vackla,  genom  att  framkalla  en  för- 
klaring mellan  Maxime  och  ftöken  Ellen,  hvilken  slutas  så,  att 
hon  förenar  deras  händer.  Men  denna  scen  har  öfverstigit  hennes 
krafker,  hon  svimmar  ånyo.  Då  hon  vaknar,  under  det  Maxime, 
som  funnit  henne  på  soffan  der  hon  sjunkit  ned,  söker  återkalla 
henne  till  medvetande,  slår  hon  armarna  kring  hans  hals  ock  till- 
står sin  kärlek. 

Besten  af  dramat  är  snart  berättadt.  Benée  är  skrämd  för 
förbrytelsen,  sedan  den  väl  är  begången,  och  hon  tänker  redan  på 
att  sända  bort  Maxime  och  så  godt  sig  göra  låter  återgå  till 
dygdens  väg.  Men  då  inträder  hennes  man  för  att  afgöra  en 
affär  med  henne.  Hon  har  önskat  sälja  några  henne  tillhöriga 
byggnadstomter.  Man  bjuder  henne  endast  en  tredjedel  af  det  de 
äro  värda,  men  hon  är  tvungen  att  sälja  dem  för  att  betala  en 
skuld.  Saccard  hemtar  de  nödiga  pappren.  Men  om  hon 
icke  skulle  sälja  dem,  föreslår  han,  utan  låta  honom  betala 
skulden?  Han  kunde  ju  mycket  väl  göra  det,  om  de  vore  man 
och  hustru  icke  blott  till  namnet,  och  så  kommer  då  fram  hvad 
han  fastare  och  fastare  föresatt  sig  under  dessa  tio  år,  nämligen 
att  han  skall  ega  henne,  kosta  hvad  det  vill.  På  sina  knän 
tigger  han  om  hennes  kärlek.  Hon  står  emot,  förskräckt  öfver 
det  förhållande,  som  då  i  sjelfsra  verket  skulle  uppstå.  Hon 
vet  hvarken  ut  eller  in.  Men  i  nästa  scen  får  hon  genom 
Maxime   upplysning    om  att,  i  samma  Ögonblick  Saccard  bad  om 


ÖPVEBSIGT.  155 


kärlek,  vax  han  betänkt  på  att  bestjäla  henne.  Det 
var  nämligen  han  som  skickat  ut  en  bulvan  for  att  köpa  tom- 
terna, hvilka  han  väl  visste  att  vid  en  nära  förestående  upptag- 
ning af  en  ny  gata  skulle  stiga  oerhördt  i  pris,  och  för  hvilka 
han  bjuder  henne  150,000  francs,  då  de  äro  värda  en  miljon. 
Tpprörd  och  gripen  af  a£9ky,  kastar  hon  sig  afgjordt  i  Maximes 
armar.  I  den  sista  akten  har  hon  gjort  alla  förberedelser  till  en 
%kt  med  honom.  Deraf  blir  dock  ingenting,  Maxime  har  ledsnat 
vid  henne  och  har  redan  låtit  lysa  för  sig  och  fröken  Ellen. 
Under  tiden  har  Mrelle  Chuin,  hvars  tystlåtenhet  Renée  icke  har 
betalat  högt  nog,  underrättat  Saccard  om  att  hans  hustru  har  en 
älskare.  Denne  störtar  in  i  hennes  rum  med  revolvern  i  handen. 
Basande  fordrar  han  att  hon  skall  öppna  dörren  till  sin  sängkam- 
mare, der  Maxime  är  dold.  Eenée  ställer  sig  i  vägen,  först  skall 
han  gå  öfver  hennes  lik.  Men  då  kommer  han  att  på  ett  högst 
underbart  sätt  berätta  om  att  Maxime  står  i  beråd  att  gifta  sig. 
Hon  öppnar  då  sjelfmant  dörren.  Du  vill  veta  hvem  min  älskare 
är,  säger  hon,  „var  så  god"!  Och  fader  och  son  stå  inför  hvar- 
andra.  Hon  förbannar  dem  hvardera  och  säger  dem  huru  usla  de 
äro.  Derpå  skjuter  hon  sig  sjelf  med  sin  mans  revolver,  och  ri- 
dån går  ned. 

Från  början  till  slut  är  snart  sagdt  hvarje  scen  i  detta 
stycke  sammansatt  af  de  mest  konventionela  teaterfigurer.  Zolas 
^m  är,  såsom  han  sjelf  säger,  att  blifsra  den  man  „som  fejar 
rena  teaterns  orena  tiljor,  som  sönderrifv^er  de  listiga  spindelnäten  och 
höjer  scenen  till  åskådames  ståndpunkt,  så  att  kulissemas  målade 
trän  Ä  lif  och  den  friska,  fria  luften  från  det  verkliga  lifvet  trän- 
ger in  genom  fonddekorationen**.  Men  hvad  har  han  uppnått  med 
«itt  stycke  ända  ifrån  den  omtalade  prologen  till  slutscenen  med 
sin  påpassliga  revolver?  Man  kan  icke  tänka  sig  en  vanligare 
teaterfantasi  än  uppränningen  till  hans  stycke.  En  våldförd  flicka, 
som  helt  enkelt  kunde  tiga,  då  hon  ej  vill  säga  sanningen  —  ty 
dramats  Benée  blef  icke  moder  —  gifter  sig  hellre  med  en  usling 
som  hon  föraktar  och  utger  honom  för  sin  förförare,  än  hon  an- 
ger den  rätte,  ehura  hon  väl  vet  att  fadem  långt  bättre  skall 
bära  en  olycka  än  ett  felsteg.  Denna  fader,  som  sjelf  fått  del  af 
saken,  går  in  på  allting  utan  undersökning,  utan  frågor.  Aldrig 
hitintills  har  man  begärt  af  ett  teaterpublikum  att  det  skall  sluka 
sådana  osannolikheter.  Det  kunde  dock  gå  för  sig,  Sarcey  på- 
står att  man  på  teatern  antager  hvarje  utgångspunkt,  blott  det 
sig  derur  utvecklande  dramat  är  sannolikt,  och  kanske  har  han 
rätt.  Men  sjelfva  karakterema  äro  ännu  obegripligare  och  orim- 
ligare. I  romanen  personifierar  Eenée  en  hel  slägts  och  en  hel  tids 
förfall.  Hon  har  insupit  lasten  med  modersmjölken.  Tio  år  gam- 
mal finner  hon  nöje  i  att  titta  på  nakna  män  som  bada,  vid  ader- 
ton  år  blir  hon  skändad,  och  har,  då  hon  kände  följderna,  gift 
sig  for  att  få  vara  fri.  Först  tillhörde  hon  den  man,  åt  hvilken 
hon  sålde  sig,    men    har    sedan    bedragit   honom    och    haft   flere 


156  OFVERSIGT. 


älskare,  till  sist  har  hon  fallit  i  blodskam,  för  att  tillfredsställa 
sitt  begär  efker  nya  retelser.  Hennes  depravation  förklaras,  man 
blir  vittne  till  huru  den  är  ett  resultat  af  naturliga  dispositioner 
och  omgifiiingens  makt.  På  teatern  deremot  blir  hon  en  vanlig 
melodramhjeltinna.  som  framträder  oskyldig  till  sitt  första  fall,  så 
lefver  kysk  i  tio  år  och  derpå  sjunker,  utan  att  detta  på  ett 
öfvertygande  sätt  motiveras.  Hennes  förbrytelse  är  dessutom  på 
visst  sätt  en  fiktion,  då  hennes  äktenskap  med  Saccard  aldrig 
varit  annat  än  formelt.  Det  talas  ofta  både  om  ärftlighet  och 
om  den  fbrderf\rade  verld,  i  hvilken  hon  lefver,  men  scenen  fordrar 
handling  och  icke  blott  ord;  der  tror  man  endast  hvad  man  ser. 
Hvari  det  nya  dramatiska  program  består,  som  Zola  och  hans 
lärjungar  så  mycket  tala  om,  har  han  aldrig  i  klara  ord  sagt. 
Han  har  endast  antydt  att  dramat  måste  undergå  samma  för- 
ändring, som  den  wagnerska  musiken  åstadkommit  beträffande 
operan.  Under  den  gamla  italienska  formen  var  operan  en  följd 
af  lösryckta  numror,  under  hvilka  hvarje  enskild  artist  vexelvis 
uppträdde  och  lät  sig  applåderas.  Genom  den  wagnerska  har 
den  symfoniska  musiken  eröfrat  scenen,  i  stället  för  att  beherska 
ackompagnemanget  och  lägga  beslag  på  uppmärksambeten  för 
egen  del,  blir  sångaren  endast  en  del  af  det  hela,  hvilket  skapar 
det  symfoniska  ensemblet.  Något  liknande  skulle  ske  med  dramat. 
Omgi&ingen  skulle  upphöjas  till  det  dominerande,  nya  metoder 
grundade  på  psykologiska  studier,  infattade  i  en  fuUt  verklig  ram, 
skulle  ersätta  de  utslitna  formerna  och  gamla  bruken.  Detta  kan 
klinga  mycket  modernt,  men  den  stora  frågan  är,  om  icke  dramat  i 
och  med  sin  natur  gör  det  omöjligt  för  omgifhingen  att  sålunda  blifra 
det  bestämmande.  I  alla  fall  är  icke  Eenée  något  bevis  för 
teorins  praktiska  utförbarhet.  Teaterns  olycka  påstår  Zola  be- 
stämdt  vara  den  sympatiska  personen,  hvilken  i  operan  upptrader 
som  tenoren.  Denna  har  han  nog  lyckats  förvisa  ur  sitt  stycke^ 
men  endast  för  att  ersätta  honom  med  ett  helt  kompani  med  kol- 
svarta skurkfysionomier.  Det  måste  tillåtas  oss  att  bétvifla,  hu- 
ruvida dramat  derigenom  har  vunnit  det  minsta!  Det  är  möjligt 
att  teatern  verkeligen  är  en  konst  som  dör,  att  de  kraf  på  rea- 
lism vår  tid  ställer  på  poesin  icke  kan  dra  i  ett  med  scenens 
oundgängliga  fordringar,  och  att  diktarna  derför  i  en  framtid  blifva 
hänvisade  till  andra  mera  moderna  former.  Men  om  dramat  ännu 
har  lifskrafb,  om  dess  uppgift  är  en  annan  än  att  uteslutande 
bjuda  ett  underhållande  ^idsfördrif,  så  ligger  dess  lifekraft  i  de 
goda  impulser  det  är  i  stånd  att  gifva.  Det  naturalistiska  dramat, 
såsom  det  representeras  af  ,3enée",  inger  endast  vämjelse  för  verlden 
och  menniskoma.  Albert  Wolf,  som  i  en  artikel  i  Figaro  söker 
öfverbevisa  Zola  om  att  styckets  fall  icke  är  frukten  af  en  kabal, 
sätter  pricken  på  i'et  genom  att  ådagalägga  att  när  man  hvisslade, 
skedde  det  emedan  man  vämjdes  vid  denna  hysteriska  dotter, 
denna  samvetslösa  spekulant,  denna  gamla  kopplerska  och  mask- 
stungna yngling,  vid  alla  dessa  genomruttna  slynglar,  hvilkas  mot- 


ÖFVERSIGT.  157 


svårigheter  man  måste  söka  efter  i  alla  Paris^  fängelser  och  som,  i 
fall  de  verkligen  skulle  utgöra  den  moderna  familjen,  skulle  be- 
teckna verldens  ände.  Han  tror,  säger  han,  att  publiken  begynt 
llifva  trött  på  denna  uselhet,  som  de  dramatiske  författarne  an- 
stränga sig  med  att  införa  på  scenen,  under  förevändning  af  att 
kämpa  mot  det  konventionela,  som  för  hvarje  pris  vill  att  dygden 
skall  segra.  Nu  har  man  faststält  en  annan  regel,  nämligen  att 
utveckla  alla  laster.  Under  förevändning  att  skildra  det  moderna 
samhället  har  man  i  stället  för  missbruket  af  det  dygdiga  satt 
missbruket  af  det  usla.  Men  osanningen  blir  lika  stor,  antingen  en 
dramatisk  period  förvillar  sig  i  optimismen,  då  alla  ruinerade 
markiser  stämma  piano  för  några  kronor,  eller  då  den  fördjupar 
sig  i  pessimismen,  då  alla,  både  man,  hustru  och  barn  äro  lika 
frånstötande  och  afskyväckande. 

Till  och  med  om  uppförandet  af  „Renée"  och  den  diskussion 
det  väckt  icke  medförde  något  annat  resultat  än  att  fastslå  denna 
sanning  i  det    allmänna    medvetandet,    och  först  och  främst  i  de 
dramatiska    diktarenes,    skulle  ett  sådant  resultat  vara  stort  nog. 
Men  det    är    icke    omöjligt  att  profvet  med  det  Zola^ska  arbetet 
också   kunde    bära  en  annan  frukt.     Uppretad  af.  sin  olycka  har 
Zola   påmint    om  att  han  är  en  arbetshäst  och  en  styfsint  sådan 
och  att  det  bästa  medlet  att  få  honom  att  med  hela  sin  förmåga 
egna   sig    åt    scenen    var    att    försäkra    honom    att   han   ej    med 
framgång  kunde  skrifva  för  teatern.     Han  har  hotat  med  att,  i  fall 
man  ref   ned    ett  af  hans  stycken,  eller  två,  eller  tre,  så  skulle 
han  skrifva   ett  fjerde  och  triumfera.     Det  skulle  icke  skada  om 
han  gjorde  allvar  af  sin  hotelse.     Det  finnes  också  annat  i  Renée  än 
endast  ohyggligheter.     Följer  man  föreställningen  med  sympati,  så 
sitter   man    hela    tiden    med    en   känsla  af  att  man  har  att  göra 
med  en  ofantligt  vild  och  omogen  författare,  inom  hvilken  det  i 
alla  Ml  fans  någonting,  åt  hvilket  han  endast  icke  kunnat  gifva, 
fönn.    Här    och    der    fijmas    små  glimtar,  som  märkvärdigt  lysa 
opp  situationen,    realistiska    drag,    som    t.    ex.  i  Björnsons  „De 
nygifta*',    då    Laura    vid    sin    vaknande    misstanke  läser  in  por- 
trättet i  sin    skrifbordslåda    och  så  i  en    stum  scen  så  godt  som 
återger  hela  stycket.     Man  känner  att  Zola  har  denna  realismens 
instinkt,  denna  konsisa  sammanträngdhet,  som  bringar  de  sceniska 
personerna    att    handla,    icke   tala.     När    han   har  lärt  att  säkert 
l^eherska   denna    instinkt,    när   erfarenheten  samtidigt  lärt  honom 
att  de  konventionela  formerna  äro  teaterns  lifsprinciper,  och  att  det 
endast,  som  Sarcey  så  träffande  sagt,  gäller   att  begagna  sig  af 
de   af  publiken    hyllade    bruken    för    att    bättre  kunna  gifva  en 
bild    af    sanningen,    när    han    med    andra    ord    har    lärt    yrket, 
som   i  den    dramatiska    konsten    är  a  och  o,  så  att  ett  lämpligt 
konstgrepp  kan  förtrolla  hela  salen,  då  är  det  ingalunda  omöjligt 
att    engång  hans   drama,    till    och    med    om    det   icke  blefve  na- 
turalistiskt, kan  vara  med  om  att  skapa  framtidens  drama.     Och 


158  ÖFVEBSIGT. 


till  och  med  sådana  förstudier  dertill  som  ^B^enée^^  äro  då  icke  utan 
sin  betydenhet,  och  diskussionen  derom  har  icke  varit  få&ig. 

Sichard  Eaufinaxm. 

VolapUk.  För  öfver  ett  åx  sedan  (mars  1886)  hafva  Tidskrif- 
tens läsare  varit  i  tillfälle  att  göra  bekantskap  med  det  nya  verld- 
språket;  här  återstår  blott  att  kasta  en  blick  på  vplaptik-sakeiis 
utveckling  sedan  dess.  —  Om  också  ver Idspråksidén  aldrig  skalle 
kunna  nå  sitt  förverkligande,  har  dock  den  rörelse,  åt  hvilken 
den  gifvit  upphof,  alltid  sin  icke  ringa  betydelse  såsom  ytterli- 
gare en  mer  eller  mindre  medveten  protest  mot  det  öfverdrifiia 
framhållandet  af  nationaliteten.  Denna  rörelse  skall  i  sin  mån  bidraga 
att  i  den  allmänna  meningen  rycka  fotfästet  undan  för  den  vilse- 
gångna och  samvetslösa  patriotism,  hvilken  som  en  utmattande 
mara  rider  vår  verldsdel  och  når  sin  spets  i  den  ödesdigra  an- 
tagonismen mellan  Frankrike  och  Tyskland. 

Såsom  det  märkligaste  steget  framåt  möter  oss  under  pol- 
aret ovedersägligen  bildandet  af  V  Association  frangaise  pour  la 
propagation  du  Yolapuk  med  hufvudsäte  i  Paris.  I  dess  första 
„comité  central"  ingå  flere  personer,  kända  äfven  utom  Frankri- 
kes gränser.  Såsom  komiténs  kanske  verksammaste  medlem 
framstår  dess  sekreterare  Aug.  Kerckhoffs,  professor  vid"  „École 
des  hautes  études  commerciales".  Det  var  egentligen  genom  ho- 
nom volapdk  först  blef  allmännare  känd  i  Frankrike,  och  han  har 
äfven  i  betydlig  mån  medverkat  till  dess  spridning,  närmast  genom 
utgifvandet  af  grammatiken*)  och  ordboken  på  franska.  I  juni  1886 
utsände  associationen  i  13^000  exx.  n:o  1  af  sitt  organ,  Le  Volapukj 
hvilken  tidskrift  utkommer  månadtligen  under  hr  Kerckhoflfe'  ledning. 
Genom  öppnandet  af  talrika  afgifbsfria  kurser  i  Paris,  genom 
föredrag  och  ifrig  propaganda  i  pressen  har  associationen  arbetat 
för  sin  sak.  Under  första  hälfben  af  1886  höUos  i  Paris  13  sådana 
kurser,  af  hvilka  några  skola  varit  besökta  af  ända  till  300  åhö- 
rare. I  januari  d.  å.  öppnades  derstädes  några  nya  kurser.  En 
af  de  första  anhängarena  inom  Paris'  affärsverld  vann  det  np 
språket  i  det  bekanta  Magasin  du  Printemps,  för  hvars  personal 
en  särskild,  af  c.  200  elever  bivistad  kurs  anordnades.  I  Bordeaux 
har  en  filial  af  associationen  bildats,  och  äfven  i  flere  andra  städer 
finnas  volaptik-klubber. 

Oaktadt  derouléde^ismens  i  synnerhet  i  början  framträdande 
sträfvan  att  göra  nyheten  misstänkt  såsom  en  „pastiche  tudesque^S 
tyckes  således  volaptik  dock  tagit  rätt  god  fart  i  Frankrike,  och 
öfver  Frankrike  tyckes  dess  tillträde  till  den  öfriga  verlden 
blifvit    lättare    än    direkte    från    centralbjrrån    i  Konstanz.     Det 


*)  En  god  fransk  vp-grammatik  utgafs  dock  redan  tidigare  af  vp- 
lärarinnan  M.  J.  Yerbrugh,  ehuru  den  torde,  hvad  spridningen  angär. 
öfverflyglats  af  hr  Kerckhoflfs'. 


OFVERSIGT.  159 


torde  vara  på  denna  väg,  eller  åtminstone  med  tillhjelp  af  de 
éunska  upplagorna  af  grammatiken  och  ordboken,  volapuk 
tommit  till  större  spridning  t.  ex.  i  Spanien,  Italien  och  Ryss- 
land.  Till  stor  del  bör  detta  tillskrifvas  det  förhållande,  att 
fransmännen  här  som  vanligt  förstått  att  popularisera,  framför  allt 
haft  öga  för  sakens  praktiska  betydeke.  Det  är  ett  intemationelt 
språk  för  den  intemationela  samfärdseln,  särskildt  handeln,  det 
franska  sällskapet  framför  allt  ser  i  volapuk ;  en  sådan  begränsning 
af  uppgiften  skall  säkerligen  verka  gynsamt  på  sakens  framgång 
och  språkets  spridning.  Har  volapuk  engång  lyckats  vinna  bur- 
skap  på  detta  vidsträckta  område,  skall  det  nog  sedan,  om  be- 
Iiofret  deraf  gör  sig  gällande  och  om  det  visar  sig  motsvara  for- 
dringarna, derijfrån  breda  ut  sig  vidare. 

Vi  hafva  jemförelsevis  länge  uppehållit  oss  vid  framstegen 
i  Frankrike,  emedan  „rrankrikes  eröfnng*'  säkerligen  för  volapuk 
ntgör  det  förflutna  årets  märkligaste  och  för  dess  framtid  bety- 
delsefullaste företeelse;  hvad  deremot  beträffar  spridningens  stor- 
lek och  antalet  anhängare,  torde  dock  Tyskland  ännu  böra  näm- 
nas främst.  Under  året  hafva  derstädes  hållits  ett  fyratiotal  kur- 
ser, hvilkas  åhörareantal  stundom  öfverskridit  100,  och  ett  tio- 
tal nya  föreningar  hafva  der  uppstått.  I  Wien  skola  mer  än 
2000  personer  i  sju  kurser  undervisats  i  volapuk.  För  öfrigt  har 
det  nya  språket  sökt  sig  väg  till  de  flesta  europeiska  och  äfven  till 
utomeuropeiska  länder.  Utom  i  Tyskland  och  Frankrike  hafva 
under  året  nya  föreningar  uppstått  i  Österrike,  Ungern,  Italien, 
Spanien,  Portugal,  HoUand,  Belgien,  Schweitz,  Ryssland,  Norra 
Amerika,  Central  Amerika,  Algier  och  Tunis.  Kurser  lära  hafva 
Tarit  anordnade  till  och  med  i  Saloniki  och  Konstantinopel.  — 
En  viss  bild  af  spridningen  gifver  antalet  af  de  af  centralbyrån  i 
Konstanz  utfärdade  lärarediplomen.  Detta  antal  har  nu  stigit 
till  411;  bland  de  sedan  ingången  af  1886  tillkomna  183  lära- 
rene voro  18  fruntimmer.  Af  dessa  183  komma  på  Tyskland  69^ 
Holland  och  Belgien  23,  Österrike-Ungern  21,  Ryssland  16, 
Frankrike  12,  Schweitz  9,  Spanien  och  Portugal  8,  Amerika  7, 
Itahen  6,  Danmark  5,  England  3,  Finland  2,  Sverige  1,  Norge  1. 
Frankrike  står  här  skenbart  lågt  på  skalan,  emedan  de  lärare- 
diplom den  franska  associationen  börjat  utdela  ej  ingå  i  ofvan- 
stående  antal. 

Utom  centralbyråns  och  hr  Schleyers  organ  Weltsprache- 
hlatt-Tolapiikdbled  och  de  förut  i  Tidskriften  nämda  Volapuka- 
klubs  i  Breslau  samt  det  holländska  organet  Volapiikäbled  i  Rot- 
terdam, har  verldspråkspressen  unden  året  fått  flere  tillökningar. 
Främst  bland  dessa  står  den  redan  nämda  Le  VolapUk  i  Paris, 
hvartill  komma:  föreningens  i  Madrid  organ  El  Volapiik,  Il  VolapUk, 
organo  dei  volaptikisti  italiani,  den  i  Puerto-Rico  utkommande 
Timabled  VolapUkik  samt  Volapukagased  i  Wien  och  illustrerade 
skämttidningen  Cogäbled  volapUkelas  i  Munchen,  hvilka  två  sist- 
nämda  skulle  börja  regelbundet  utkomma  först  från  ingången  af 


160 


ÖFVERSIGT. 


1887.  Slutligen  har  i  Aalborg  i  Danmark  sistlidna  januari  fram- 
trädt  Volapukdbledj  fällesorgan  for  danske  volapukister,  och  heli 
nyligen  har  i  Sverige  tillstånd  gifvits  att  utgifva  en  tidskrift 
benämd  Volapukisten. 

I  allmänhet  synes  Danmark  blifva  det  första  land  här  uppe 
i  vår  nord,  der  verldspråksaken  tagit  en  viss  fart.  Under  slutet 
af  1886  hafva  der  uppstått  tre  föreningar,  i  Terndrup  (Jylland), 
Köpenhamn  och  Aalborg,  af  hvilka  den  andra  enUgt  senaste  upp- 
gifter redan  skall  räkna  97  medlemmar.  I  Norge  har  i  år  en  för- 
ening bildats  i  Trondhjem,  och  äfven  i  Sverige  torde  ett  sådant 
företag  vara  i  görningen,  nämligen  i  Gefle.  I  början  af  inneva- 
rande år  har  i  Stockholm  utkommit  en  af  en  svensk  volapiikist 
verkstäld  öfversättning  af  Ang.  Kerckhoffs^  Premiers  elements  de 
volapuk;  denna  lilla  handledning  är  också  redan  tillgänglig  hos 
våra  bokhandlare. 

Vi  meddela  till  sist  ett  språkprof.  *) 


Evobon  ziliko  i  in  ped  plo  pak 
seva  dö  optik  volamelakik.  Li- 
sed  biira  zenodik  gasedas  e  ti- 
mapenädas,  kels  elalttigoms  gö- 
niko  tefii  volapuk,  älovestepom 
ämulo  niimis  lultum  ziilselul  — 
Timapenäd  nelijik  The  English 
Mechanic  (Namunel  nelijik)  äs 
id  Etincelle  électrigue  (Spag  lek- 
tinik)  puböl  in  Paris  emanifoms 
penedabogis  omså  nunes  e  säkes 
volapiikik,  kelis  i  redaks  gevo- 
laptikoms. 

(49  ord  och  272  bokstäfver  utom 
de  kursiverade,  medan  det  mot- 
svarande svenska  innehåller  63 
ord  och  431  bokstäfver  utom  de 
kursiverade.) 


Man  har  arbetat  ifrigt  äfven  i 
pressen  för  utbredandet  af  kän- 
nedomen om  verldssamiardselns 
framtida  språk.  Centralbyråns 
förteckning  öfver  tidningar  och 
tidskrifter,  hvilka  innehållit  gyn- 
samma  artiklar  beträffande  vo- 
lapuk, öfversteg  sistförflutna  må- 
nad femhundra  nittiofem  nummer. 
Den  engelska  tidskriften  The 
English  Mechanic  (den  engelska 
handtverkaren)  liksom  ock  den 
i  Paris  utkommande  Etincelle 
électrique  (Elektriska  gnistan) 
hafva  öppnat  sina  breflådor  för 
meddelanden  och  frågor  på  vo-l 
laptik,  hvilka  äfven  redaktio-i 
nema  på  volapuk  besvara.         | 

Fenol)  Nenemo. 


*)  Rörande  uttalet  kan  här  anmärkas  att  bokstäfverna  alla  läsac 
såsom  motsvarande  svenska,  med  undantag  af:  c  hvilket  uttalas  tsch.  / 
alltid  som  i  „far",  g  alltid  som  i  „grund",  ^  =»  sk  i  „skön",  o  ==  å,  w  — 
tyska  u,  nästan  ==»  o  i  „krona",  y  =  j  i  Jag",  ii  =  vårt  y.  Tonvigteti  h vi- 
lar alltid  på  sista  stafvelsen. 


f 


Finlands  utrikes  handel  och  tullinkomster. 

III. 

Ett  år  efter  sitt  uppstigande  på  tronen  och  en  vecka 
förr  än  freden  i  Paris  undertecknades,  besökte  kejsar 
Alexander  II  Finlands  hufvudstad.  Han  tog  dervid  den 
24  mars  1856  presidium  i  senaten,  hvarvid  han  till  proto- 
kollet aflemnade  en  på  franska  aiiattad  not,  genom  hvilken 
senaten  ålades  att  uppgöra  förslag  till  handelns  och  sjöfar- 
tens upphjelpande,  främjandet  af  landets  industri,  höjandet 
af  folkbildningen,  förbättrandet  af  kommunikationerna  ge- 
nom kanaler  och  jemvägar  med  mera.  Detta  program  gaf 
impuls  till  det  lifvade  och  rastlösa  arbete  på  alla  områden, 
som  fördelaktigt  kännetecknar  tidskedet  näst  efter  det 
orientaliska  kriget.  Q-enom  samverkan  af  regeringen,  före- 
ningar, komitéer  och  enskilde  framkallades  en  utveckling 
åt  alla  håll,  som  redan  före  ständemas  sammanträde  gjorde 
sig  märkbar,  men  vann  nytt  lif,  sedan  representationen 
kallats  att  taga  den  del  som  på  henne  ankom  i  det  länge 
uppskjutna,  men  nu  med  ökad  ifver  upptagna  kulturarbetet. 

Denna  nyvaknade  verksamhet  kom  på  mångfaldigt 
sätt  vårt  lands  handel  till  godo,  dock  kan  här  icke  blifva 
fråga  om  att  beröra  alla  de  omständigheter,  hvilka  medel- 
bart betingade  dess  utveckling;  vi  vilja  endast  uppehålla 
oss  vid  de  åtgärder,  som  närmast  afsågo  att  främja  han- 
deln och  sjöfarten. 

Flere  förordningar  vittnade  om  en  frisinnad  uppfatt- 
ning af  handelns  kraf.  Den  27  maj  1856  beviljades  tull- 
frihet under  fem  år  för  införsel  af  ång-  och  segelfartyg, 
till  dem  hörande  tacklage  och  öfriga  inventarier;  tiden  för 
tullfri  import  af  nödiga  materialier  och  effekter  för  skepps- 
byggeri  förlängdes,  och  denna  förmån  utsträcktes  till  ång- 
maskiner for  fartyg  och  delar  af  sådana;  tullfrihet  för  ex- 
port af  trävirke  och  andra  varor  medgafs  för  åren  1856 
— 57;  rättigheten  att  begagna  landtmannafartyg  i  Öster- 
sjön utsträcktes  till  Nordsjön  mera  mera. 

Finsk  tidshnft,  1887,  L  11 


162  FINLANDS  UTBIKES  HANDEL 

Vidare  beviljades  fördelaktiga  lån  till  understöd  för 
skeppsbyggeriet;  vestfinska  sjöassnransföreningen  reorgani- 
serades, och  en  annan  grundades  under  namn  af  andra 
sjöassnransföreningen  i  Finland.  Saima  kanal  uppläts  till 
allmänt  begagnande  den  7  september  1856.  Sjöfarten  å  de 
inre  vattendragen  tryggades  genom  sjömätningsarbeten 
samt  utprickande  och  rensning  af  farleder.  Itedan  tidi- 
gare existerade  ångbåtsfart  på  Saima;  nu  begynte  ångbåts- 
trafik äfven  på  Päijäne  och  Näsijärvi.  Kuopio  och  Joen- 
suu  erhöUo  stapelstadsrätt.  Jemvägsanläggningama  be- 
gynte  år  1858,  och  f3n:a  år  senare  öppnades  vår  första  jem- 
väg  emellan  Helsingfors  och  Tavastehus.  Slutligen  utfär- 
dades den  31  januari  1859  den  intill  senaste  tider  gällande 
förordningen  angående  handelsrelationema  emellan  Ryss- 
land och  Finland  äfvensom  den  30  april  sanuna  år  kun- 
görelsen angående  förnyad  tulltaxa  för  inkommande  och 
utgående  varor. 

G-enom  den  förra  af  dessa  förordningar  infördes  en 
utvidgad  reciprocitet  uti  handelsförhållandena  emellan 
Ryssland  och  Finland.  Alla  ryska  varor  och  tillverknin- 
gar fingo  till  Finland  tullfritt  införas  med  undantag  af 
bränvin,  som  förblef  till  införsel  förbjudet,  samt  alla  rusgif- 
vande  drycker  och  åtskilliga  andra  artiklar,  hvilka  belades 
med  tull,  såsom  sardeller  och  sill,  frukt,  kolonialvaror, 
kaflfe,  socker,  sirap,  oliv  och  bomolja,  risgryn,  sago,  té, 
salt,  rå  bomull,  silke,  färger  och  färgämnen  samt  några 
andra;  senare  tillkom  tobak  i  blader.  Deremot  skulle  tull- 
fritt från  Finland  till  Byssland  få  införas  å  särskilda  för- 
teckningar uppräknade  varor,  dels  utan  ursprungsbevis, 
dels  försedda  med  intyg  om  finskt  ursprung.  Dervid  gälde 
den  princip,  att  tullfri  införsel  af  finska  råvaror,  jordbruks- 
och  ladugårdsalster,  jagtens  och  fiskets  afkastning,  produk- 
ter af  allmogens  hemslöjd  och  af  handtverkeriema  var  oin- 
skränkt, då  deremot  införseln  af  fabriks-  och  manufaktur- 
varor tilläts  tullfritt  endast  till  sådana  kvantiteter,  som 
ansågos  icke  kunna  blifva  menliga  för  den  ryska  industrin 

Tulltaxan  af  år  1859,  som  blifvit  uppgjord  af  en  sär 
skildt  tillsatt  komité,  införde  i  erdighet  med  den  föränd] 
ring,  som  genom  en  1857  gifven  ukas  skett  i  ryska  tullag' 
stiftningen,  ett  lindrigare  skyddstullsystem  i  stället  för  dei 


OCH  TULLINKOMSTER.  163 

sedan  1822  följda.  Den  upptog  på  nio  sidor  under  58  rub- 
riker till  införsel  tullfria  varor,  nedsatte  tullen  för  en 
mängd  artiklar  både  vid  import  och  export  samt  bibehöll 
endast  åtta  förbud  emot  införsel,  om  man  frånser  från  sådana 
i  den  särskildt  för  apoteksartiklar  utfärdade  taxan. 

Deremot  hade  genom  förordningen  af  den  22  januari 
1859  stadgats  att  för  alla  till  Finland  inkommande  varor, 
utom  faststäld  tull,  en  tullförhöjning  med  tre  procent  skulle 
erläggas  under  benämning  „sjöfarts-afgift"  för  att  dermed 
betäcka  de  fyra  hundra  tusen  rubel,  hvilka  blifvit  Finland 
påförda  såsom  ersättning  åt  Danmark  för  den  af  skaffade 
tullen  i  Öresund. 

Af  intresse  är  den  utredning,  som  vid  denna  tid  vans 
angående  landets  finansiela  ställning  genom  en  till  början 
af  år  1859  sammankallad  komité,  sammansatt  af  handlande, 
biTiksidkare,  egendomsegare  och  några  af  bankens  tjenste- 
män.  Komitén  skulle  i  närvara  af  ett  antal  senatorer 
öfverlägga  och  yttra  sig  om  de  åtgärder,  som  kunde  bi- 
draga till  afhjelpande  af  en  mängd  finansiela  olägenheter 
och  främst  det  menliga  förhållandet,  att  exporten  blott  till 
en  mindre  del  kunnat  betäcka  importen  från  Ryssland  och 
udandet.  Den  borde  söka  vinna  en  säkrare  öfversigt  af  lan- 
dets handelsbalans  och  approximativt  uppge  de  sannolika  ut- 
digtema  för  denna  under  år  1859 ;  gifva  utlåtande  öfver  det 
inflytande  en  fem  å  tio  års  fri  spanmålsexport  kunde  utöfva; 
nppgifva  ungefärliga  beloppet  af  de  kapitaler,  hvilka  sedan 
kriget  blifvit  nedlagda  i  fartygsbyggnader  och  bruksan- 
läggningar; samt  uttala  sig  om  invexlingen  af  bankens 
sedlar  i  S:t  Petersburg  och  utsigten  för  den  tilltänkta  hy- 
poteksföreningen  att  finna  kapitaler  inom  landet.  I  sitt 
betänkande  finner  komitén  förklaringen  till  den  stora  skil- 
naden  mellan  importen  och  exporten  under  de  sista  åren 
uti  de  förluster  och  kostnader,  hvilka  genom  kriget  drab- 
bat Finlands  handel,  äfvensom  uti  den  ofantliga  importen 
trån  Byssland,  förorsakad  dels  af  den  inträffade  missväx- 
ten, dels  af  den  protektion  ryska  varor  och  fabrikater  åt- 
njutit. Äfven  den  under  dessa  år  betydliga  importen  af 
materialer  för  skeppsbyggnader,  fabriker  och  andra  in- 
dustriela  företag  framhålles. 

Beloppet   af  de   kapitaler,  som   under  åren  1856 — 58 


164  FINLANDS   UTRIKES   HANDEL 

blifvit  använda  till  produktiva  företag,  beräknades  uppgå 
för  segel- och  ångfartyg  till  5,08  miljoner  rubel,  för  fabri- 
ker ochi  manufakturer  till  mer  än  2,2  9  miljoner  rubel.  Då 
härtill  lägges  värdet  af  åren  1856  och  1857  importerad 
spanmål  med  nära  6,37  miljoner  rubel,  erhålles  det  resul- 
tat, att  Finlands  disponibla  kapitaler  sedan  kriget  skalle 
hafva  minskats  med  nära  13,74  miljoner  rubel,  af  hvilka 
mer  än  9,59  miljoner  beräknades  hafva  ur  landet  utgått. 
Det  oaktadt  ansåg  komitén  att  landets  finansiela  ställning 
icke  kunde  anses  synnerligen  brydsam,  då  dess  handel  och 
industri,  ehuru  för  några  år  sedan  i  utlandet  till  någon 
del  skuldsatta,  numera  der  hade  inga  eller  få  skulder,  och 
då  de  nu  på  industriela  och  jordbruksföretag,  kommunika 
tioner  med  mera  använda  kostnaderna  i  en  framtid  måste 
blifva  vinstgifvande.  Intet  vore  att  frukta,  om  de  påbe- 
gynta  företagen  obehindradt  och  naturligt  finge  utveckla 
sig  och  möjligen  blefve  underlättade.  Man  hoppades 
äfven  mycket  af  den  utlofvade  reciprociteten  i  han- 
delsförhållandena till  Byssland  samt  föreslog,  i  afsigt  att 
minska  införselbehofvet  af  spanmål,  inskränkning  af  brän- 
vinsbränningen  och  upphjelpande  af  landets  jordbruk;  dock 
tillstyrkte  komitén  fullkomligt  fri  spanmålshandel  så  till 
export  som  import.  Bankens  lånerörelse  ansågs  för  han- 
deln alldeles  oumbärlig.  Till  förekommande  af  rubbning 
i  bankens  förtroende  föreslog  komitén  att  staten  måtte  öt- 
vertaga  såväl  redan  upptagna  lån  som  de,  hvilka  framde- 
les komme  att  uppnegocieras,  äfven  som  att  en  särskild 
fond  till  dessa  låns  amortissering  under  bankens  för\'alt- 
ning  måtte  inrättas. 

Också  underkastades  banken  under  år  1859  en  reor- 
ganisation,  hvilken  jemte  myntreformen  1860 — 1865  gafj 
penningeväsendet  nödig  stadga.  Grundläggandet  af  hypo- 
teksföreningen  och  föreningsbanken,  hvilka  begynte  sin 
verksamhet  1862,  bidrog  derjemte  att  tillgodose  det  kända 
behofvet  af  större  rörelsekapitaler  såväl  för  jordbruket  soml 
industrin  och  handeln.  Kungörelsen  den  4  februari  1863  in- 
förde i  tulltaxan  några  ändringar:  tullen  på  dryckesvaror 
och  en  del  artiklar  höjdes,  men  nedsattes  deremot  på  flerei 
andra  för  att  minska  skyddet,  som  åtnjutits  af  socker-  ocl^ 
tobaksfabriker,    pappers-   och   jembruk;   äfven   upphäfdes 


OCH   TULLINKOMSTER.  165 

den  år  1835  påbjudna  tullförhöjningen  af  50  Vo  for  salt^ 
som  från  annan  än  produktionsorten  infördes. 

Grenom  kriget  hade  de  handelstraktater,  hvilka  tidi- 
gare blifvit  afslutade  med  de  krigförande  nationerna,  blif- 
vit  upphäfda;  dessa  förnyades  åter  i  fredstraktaten  i  Paris. 
Senare  afslötos  nya  traktater  med  Frankrike  år  1857  samt 
nnder  1860-talet  med  Österrike,  Italien  och  Havaija. 

Det  lifvande  inflytande,  som  dessa  åtgärder  utöfvade 
på  sjöfarten  och  handeln,  gjorde  sig  i  synnerhet  märkbart 
Tinder  de  första  åren  af  sextiotalet.  Men  snart  derpå  in- 
trädde, tillföljd  af  felslagna  skördar,  ett  svårt  betryck,  som 
nådde  sin  höjd  genom  1867  års  totala  missväxt  och  fram- 
kallade nya  lindringar  i  tullen.  Kungörelsen  den  27  feb- 
ruari 1867  afskaffade  för  fem  år  all  exporttull  utom  för 
lump  och  kreatursben,  hvarjemte  exportförbud,  bland  annat 
mot  utförsel  af  huggna  och  bilade  bräder  och  plankor, 
bark  och  kol,  upphäfdes.  Dock  bibehölls  fortfarande  den 
sågningsafgift,  som  genom  kungörelsen  den  9  april  1861 
införts  för  alla  land-  eller  sjövägen  utförda  för  sågade  trävaror 
i  stäUet  för  sågskatten.  Genom  en  ny  tulltaxa  af  den  29 
juli  1869  blefvo  ofvannämda  provisionela  lindringar  för  fram- 
tiden bestående,  tillika  infördes  en  mängd  betydande 
nedsättningar  i  tulltariffen  för  importerade  varor.  Genom 
förordningen  angående  handel  och  näringar  af  den  24  feb- 
ruari 1868,  som  sedermera  erhöll  ändringar  och  tillägg  i 
frisinnad  riktning  den  20  augusti  1873,  blef  finska  med- 
borgares rätt  att  drifva  handel,  reda  i  skepp  och  till  ut- 
landet utföra  eller  derifrån  införskrifva  varor,  i  betydlig 
mån  utvidgad.  Den  förlamning,  hvaraf  handel  och  närin- 
gar lidit  under  senare  delen  af  sextiotalet,  efterträddes  vid 
öfvergången  till  sjuttiotalet  af  en  särdeles  liflig  verksam- 
het, Irämjad  af  de  förbättrade  kommunikationerna,  af  goda 
skördar  och  förmånliga  handelskonjunkturer  i  utlandet. 
En  'så  hastig  utveckling  af  våra  handelsförhållanden,  en 
ii  stor  stegring  af  såväl  export  som  import,  hade  icke 
tomt  hos  oss  förekommit.  Denna  utveckling  och  jemvä- 
garnas  inflytande  derpå  skall  blifva  föremål  för  den  föl- 
jande afdelningen  af  denna  uppsats ;  vi  öfvergå  nu  till  ett 
aännare  betraktande  af  de  statistiska  data,  som  hänföra 
sig  till  nu  skildrade  period. 


166  FINLANDS   UTRIKES  HANDEL 

Uppgifterna  om  import-  och  exportvärdena  under  de 
första  åren  af  perioden  1856--69  lida  af  stora  brister,  då 
berättelserna  om  handeln  på  Ryssland  hänföra  sig,  såsom 
äfven  tidigare,  endast  till  handeln  öfver  saltsjön.  Först 
sedan  tillföljd  af  1859  års  förordning  angående  handelsre- 
lationema  med  Ryssland  en  finsk  tullexpedition  i  S:t  Pe- 
tersburg och  ett  nytt  tuUdistrikt,  det  östra,  jemte  nya  tull- 
bevakningsstationer  vid  Finska  viken,  Ladoga  och  land- 
gränsen emot  Ryssland  tillkommit,  vunno  uppgifterna  om 
från  kejsardömet  till  Finland  importerade  varor  större 
pålitlighet.  Dock  saknades  äfven  derefter  säker  kunskap 
om  landvägen  till  Ryssland  utförda  varor,  emedan  deu 
finska  gränsbevakningen,  tillföljd  af  otillräckliga  arbets- 
krafter, icke  var  ålagd  att  lemna  anteckningar  deröfver. 
För  att  fylla  denna  brist  sökte  generaltulldirektionen  af 
ryska  tullstyrelsen  förskaffa,  sig  dessa  uppgifter ;  de  upptaga 
dock  varuvärdet  efter  i  Ryssland  gällande  priser  och  kunna 
derför  icke  anses  fullt  jemförbara  med  det  öfriga  export 
värdet.  Uppgifterna  om  totala  varuutbytet  med  Eyss- 
land  från  och  med  år  1861  till  år  1870  äro  här  så- 
dana de  af  statistiska  byrån  blifvit  upptagna  i  det  andra 
häftet  af  dess  publikationer;  för  tiden  före  1861  har  det 
totala  varuutbytet  med  Ryssland  erhållits  på  samma  sätt 
som  för  föregående  perioder;  handeln  öfver  Ladoga  och 
landgränsen  har  nämligen  beräknats,  enligt  ett  medeltal  for 
åren  1861 — 69,  utgöra  omkring  40  7o  ^^  ^^^^  varuutbytet 
med  kejsardömet.  Från  öppnandet  af  jemvägen  Riihimäki 
— S:t  Petersburg  den  11  september  1870  till  den  1  juli  1873 
innehålla  hvarken  tuUspecialierna  eller  statistiska  byråns 
publikationer  några  uppgifter  om  det  af  jemvägen  förmed- 
lade varuutbytet  emellan  Finland  och  Ryssland;  emeller- 
tid skulle  sifferdata  angående  varuutbytet  med  kejsardö- 
met blifva  i  hög  grad  vilseledande,  om  man  icke  toge  i 
betraktande  denna  ingalunda  obetydliga  jemvägstrfefik. 
För  att  till  någon  del,  om  ock  endast  approximativt  fylla 
denna  lucka  har  jag  för  nämda  år  beräknat  årliga  värde- 
beloppen af  det  af  jemvägen  förmedlade  varuutbytet  emel- 
lan Finland  och  Ryssland  under  den  förutsättning,  att 
under  dessa  år  importen  och  exporten  per  jemväg  icke 
synnerligt  ändrat  sin  beskaffenhet,  hvarför  deras  värdebe- 


OCH  TULLINKOMSTER. 


167 


lopp  kunna  antagas  proportionela  mot  den  godsmängd,  som 
med  jemvägen  under  samma  tid  befordrats  från  och  till 
Eyssland*).  De  erhållna  resultaten  sammanställas  i  föl- 
jande tabell. 


Värdet    af 

Under  åren. 

1870     1871  1  1872  ]  1873 

Miljoner   mark. 

importen  till  Finland 

exporten  från  Finland 

8,3 
5,8 

14,1 

20,7 

14,4 

35,1 

22,6 
22,9 
45,5 

21,7 

19,3 

41 

För  jämförelse  må  här  nämnas  att  det  af  jemvägen 
förmedlade  varuutbytet  med  Eyssland  under  år  1874  enligt 
tullspecialiema  utgjorde  53,02  miljoner  mark,  hvilket  utvisar 
att  ofvan  beräknade  värden  af  totala  varuutbytet  icke  torde 
vara  för  högt  anslagna. 

Huru  osäker  denna  beräkning  än  må  vara,  kan  den 
dock  ådagalägga  att  den  minskning  i  landets  totala  varu- 
utbyte och  utbyte  med  Eyssland,  som  enligt  statistiska 
byråns  publikationer  skulle  hafva  egt  rum  åren  1870 — 72, 
i  sjelfva  verket  endast  är  skenbar  och  beroende  på  de  bri- 
stande uppgifterna  om  jer n vägstrafiken.  Läggas  de  ofvan 
erhållna  värdena  till  de  i  nämda  publikationer  upptagna 
beloppen  af  varuutbytet  med  Eyssland  under  dessa  år, 
erhållas  följande 

totalvärden:  för  år  1870  —  56,8  miljoner  mark. 
„       1871  —  71,4 
„       1872  —  84,8 
„       1873  —  80,1 

Dessa  värden  visa  en  fortgående  utveckling  af  han- 
deln med  Eyssland  under  trienniet  1870 — 72  samt  lemna 
för  denna  period  ett  medeltal  ^f  71  miljoner  mark. 


*)  Uppgifter  om  denna  godsmängd  stå  att  vinnas  ur  jernvägs- 
8t\Tel8ens  oerättelser  endast  för  åren  1871 — 73,  hvarför  beräkningen 
icke  kunnat  grundas  på  andra  omedelbara  anteckningar  öfver  import- 
och  exportvärdet  än  de  under  senare  hälften  af  1873  gjorda.  För 
^etta  års  första  hälft  hafva  dessa  värden  på  grund  af  hela  godstra- 
Hkens  fordelning  på  de  olika  månaderna  antänts  utgöra  48,6  7q  &f 
resp.  Tärden  for  hela  året;  för  år  1870, under  hvilket  före  det  officiela 
öppnandet  af  jemvägen  en  provisionel  trafik  var  anordnad,  har  vär- 
det för  importen  och  exporten  per  j  em  väg  antagits  uppgå  till  minst 
beloppen  under  månaderna  september  —  december  år  1871. 


168 


FINLANDS   UTRIKES   HANDEL 


Efter  dessa  för  bedömandet  af  en  del  här  använda 
statistiska  data  nödiga  förklaringar  skola  vi  öfvergå  till 
ett  närmare  betraktande  af  dessa  data  för  perioden  1856 
— 69.  Vi  finna  då  främst  att  handeln  straxt  efter  fredens 
afslutande  var  synnerligt  liflig,  så  att  varuutbytet  under 
år  1856  uppgick  till  53,62  miljoner  mark  emot  39,18  miljoner 
för  år  1853,  hvarvid  för  Eyssland  endast  varuutbytet  öfver 
saltsjön  är  inberäknadt.  Följande  år  tilltog  beloppet  yt- 
termera, i  synnerhet  tillföljd  af  en  mycket  stegrad  import, 
och  uppgick  till  63,31  miljoner  mark  för  att  derefter  be- 
tydligt nedgå. 

För  att  gifva  en  lättare  öfverblick  af  sifieruppgiftema, 
sammanställas  här  i  en  tabell  några  hithörande  data,  hvar- 
vid för  de  tidigare  perioderna  silfverrubeln  beräknats  till 
fyra  mark. 


fl 

U 

C- 

^     ua     eo 
CO     N     « 

2«5 

«o     «o     Hl 

00      «o      Hl 

r-    »^    f 

o              Hl^    Oö^    «0^ 
C^             ^    S    S 

• 

ei|    u»    d 

«D      0»      r-l 

Ht     o     eo 
Hl      «      0>^ 

cnTco*  cd" 

(D               «D     Hl     »Q 
C4                ©      lO      O 

U 

08 

s 

eo    O    O 

o»     »     eo 

C«     00     00 
00    IM    c* 

00                U»      00      t> 
t^             »o     Hl      o» 

CO         oT  t*"  ^ 
•^           CM           ^ 

a 

O     »      liS 

eo    r-    f 

Hl     «     O» 

U3    00    r< 

CO   CiflO 

Hl             Hl     O»     Hl 

09                 00       KS       lO 

S 

»>    «-(    o» 
c»    ea    o 

t-     ©     N 

O»^    HJ^    »^ 

csT  csf  ö" 

Ht      »^      «H 
O»      CD      04 

00  00 

o      r-      <rH 
H«     «     M 

r-l           C^ 

Hl     o      lO 

(tTco  o" 

Hl      (<•      CD 
©      04      09 

U 
»8 

> 

2s" 

•*    Ht     eo 
r^  eo    f 

©      f      00 
M»      ©      Ht 

3  3  S 

5   s""sr 

9 

'O 

S 

08 
60 

U 

U 

1» 

I 
1 

DQO 

1 

1 
1 

»'TI 

m     ®     c 

o  ?3 

1" 

:  g  :  S  Ö 

•  8  :  !z;  "S 

"S^E:  :   1  ä 

fl 

P 

OCH   TULLINKOMSTER.  169 

Ur  denna  tabell  finna  vi  att  den  betydliga  tillväxt  i 
varuutbytet,  som  gör  sig  märkbar  under  de  två  första  åren 
efter  kriget,  hsu:  sin  förnämsta  orsak  i  en  högt  stegrad 
liflighet  i  handeln  med  Ryssland  och  Sverige,  hvilken  dock 
under  trienniet  1858 — 60  betydligt  aftager,  så  att  varuut- 
bytet i  värde  åter  närmar  sig  beloppet  före  kriget.  Med 
det  öfriga  utlandet  bibehåller  det  stegrade  varuutbytet  sig, 
så  till  ut-  som  införsel,  temmeligen  konstant  under  perio- 
derna 1856—57  och  1858—60. 

Den   genom   freden   upphäfda   två  års  långa  afspärr- 
ningen  från  utlandet  förklarar  denna  handelns  synnerliga 
liflighet   de   närmq^ste    åren  efter  kriget.    Att  varuutbytet 
med   Sverige,  särdeles   under   det  första  året,  till  stor  del 
4)ibehöll   sin   under   kriget   vunna    stegring  har  delvis  sin 
förklaring    deri,  att   en   mängd  i  Sverige  under  krigsåren 
upplagdt  transitogods  året  1856  infördes  till  Finland.  Hvad 
åter  den  lifvade  handeln  med  Ryssland  vidkommer,  förkla- 
ras denna  af  den  stora  import  af  säd,  om  missväxten  1856 
påkallade.     Denna  missväxt  öfvergick  de  tre  nordliga  länen, 
medan   endast   en   knapp    skörd    erhölls  i  Viborgs  och  St 
ilichels  län ;  beloppet  importerad  spanmål  och  gryner  steg- 
rades   derför   under  1857  med  mer  än  6  miljoner  lispund, 
motsvarande  ett  värde  af  omkring  10  miljoner  mark.    Med  år 
1858   synas    handelsförhållandena    i  det   afseende   återgått 
till  sitt   läge  före   kriget,  att   totalvaruutbytet  med  Ryss- 
land, som   under  de  senaste  åren  uppgått  till  omkring  "^/g 
af  utbytet  med  utrikes  orter  utom  Sverige  och  Norge,  nu 
i  det   närmaste    återgick   till    sitt  förra  förhållande  af  in- 
emot  2/g  deraf.    De   tidigare   framhållna   åtgärderna   från 
slutet   af  femtiotalet  för  befrämjandet  af  landets  materiela 
utveckling   i   förening   med   goda    skördar,  särdeles  under 
åren  1859,  1860  och  1861,  förfelade  icke  att  utöfva  ett  vä- 
sentligt inflytande  på  handeln;  derjemte  synes  den  större 
reciprocitet,  som  1859  års  förordning  fästs  tält  uti  handels- 
relationerna  med  Ryssland,  på  ett  synnerligen  kraftigt  sätt 
inverkat.     Trienniet   1861 — 63  utvisar  för  det  totala  v£mi- 
utbytet    med   Ryssland    en    stegring  med  omkring  120  7o 
mot   föregående   triennium,  och  i  samma  förhållande  hade 
äfven    exporten   till  Ryssland  öfver  saltsjön  stigit,  medan 
utbytet    med   Sverige    och  Norge  öiats  med  endast  något 


170  FINLANDS   UTEIKES  HANDEL 

öfver  50  7o  sa^at  utbytet  med  det  öfriga  utlandet  med  icke 
fullt  detta  belopp;  exporten  hade  dervid  tillväxt  något 
mera  än  importen. 

Importen  från  Ryssland  stiger  oupphörligt  under  sex- 
tiotalet, från  15,32  miljoner  mark  under  år  1860  till  ett 
årligt  medeltal  af  resp.  18,30,  20,9  3  och  25,62  miljoner  mark 
för  trienniema  1861—63,  1864—66  och  1867—69.  Förkla- 
ringen deraf  ligger  i  de  svåra  missväxter,  hvilka  under 
denna  tid  drabbade  landet.  År  1862  hade  missväxt  åter 
öfvergått  de  tre  nordliga  länen;  skörden  var  knapp  i  Vi- 
borgs  och  St  Michels  län.  År  1865  drabbade  missväxt  de 
sistnämda  tvenne  och  Kuopio  län,  under  det  att  skörden 
utföll  knapp  i  Tavastehus,  Vasa  och  Uleåborgs  län.  Slut- 
ligen öfvergick  den  svåra  missväxten  1867  hela  landet,» 
med  undantag  endast  af  Tavastehus  och  St  Michels 
län,  der  skörden,  ehuru  något  bättre,  dock  var  mycket 
knapp.  Det  behof  af  spanmål,  som  tillföljd  häraf  uppstod, 
påkallade  under  åren  1862  -  68  en  import  af  närmare  64 
miljoner  lispund  eller  9,1  miljon  lispund  i  medeltal  årli- 
gen, med  omkring  11  miljoner  såsom  maximum  för  hvar- 
dera  året  1862  och  1865  samt  något  öfver  7  miljoner  för 
år  1864  såsom  minimum,  medan  under  föregående  triennimn 
den  antecknade  importen  i  årligt  medeltal  uppgått  till  en- 
dast 2,6  miljoner  lispund.  År  1869  gestaltade  sig  i  detta 
hänseende  visserligen  något  bättre  än  de  närmast  före- 
gående åren,  i  det  att  införseln  af  spanmål  då  uppgick  till 
6,2  miljoner  lispund.  Tager  man  i  betraktande  att  under 
dessa  åtta  år  närmare  5  miljoner  lispund  spanmål  blifvit 
utförda,  hade  i  landet  stannat  mer  än  65  miljoner  lispund 
spanmål,  som  tagit  i  anspråk  ett  högst  betydligt  kapital 
Följderna  af  dessa  missväxter  gjorde  sig  märkbara  redan 
under  år  1866,  då  äfven  talrika  fallissementer  inom  köp- 
mannaståndet ökade  det  betryckta  läget.  Vi  finna  derför 
att  varuutbytet  med  utlandet  utom  Eyssland  nedgår  för 
denna  tid;  tydligare  än  i  medeltalen  framträder  detta  i 
talen  för  de  skilda  åren.  Så  nedgick  varuutbytet  med  ut- 
landet utom  Byssland,  som  år  1863  utgjorde  57,24  miljoner 
mark  och  för  1865  uppgick  till  61,14  miljoner: 
år  1864  till  49,04  miljoner 


OCH  TULLINKOMSTER.  171 

år  1866  till  48,16  miljoner 
„   1867  —   .43,16  „ 

hvarefter  det  åter  begynte  stiga.  Till  detta  nedgående 
bidrog  äfven  i  sin  mån  de  i  Europa  då  pågående  krigen. 
Varuomsättningen  med  Danmark  hade  under  krigsåret  1864 
nedgått  från  1,8  miljoner  mark  till  endast  0,7  miljoner 
och  under  det  preussisk-österrikiska  kriget  1866  nedgick 
varuutbytet  med  Tyskland  från  ett  medeltal  af  18,7  miljo- 
ner mark  för  de  närmast  föregående  åren  till  12,2  miljoner 
mark  for  år  1866. 

Under  sådana  förhållanden  hade  varuutbytet  med 
Byssland  småningom  till  belopp  öfverträffat  allt  det  öfriga 
utbytet,  men  nedgick  åter  från  år  1869  tillföljd  af  den 
hastiga  utveckling  handeln  med  vestra  Europa  från  denna 
tid  erhöll. 

Betrakta  vi  varuutbytet  med  de  olika  länderna,  finna 
vi  att  varuutbytet  med  Sverige — Norge  de  första  åren  ef- 
ter kriget  betydligt  stigit  och  uppgår  under  åren  1856 — 
59  till  närmare  19  7o  af  hela  handeln  med  utlandet  utom 
Ryssland;  äfven  med  England  är  utbytet  i  betydligt  till- 
tagande och  utgör  för  dessa  år  22  "/o,  medan  utbytet  med 
Tyskland,  Spanien  och  Portugal,  Nederländerna  och  Bel- 
gien samt  Frankrike  relativt  betydligt  aftager. 

Under  1860-talet  intager  bland  utrikes  länder  Tysk- 
land med  afseende  å  totala  varuutbytet  allt  fortfarande 
första  rummet,  ehuru  dess  relativa  betydelse  yttermera 
nedgått  och  representeras  af  endast  31  7o  ^^t  40  Vo  före 
orientaliska  kriget.  Dernäst  följa  England  med  26  %,  Sve- 
rige— Norge  med  15  ®/o,  Amerika  med  12  7o»  Spanien  och 
Portugal  med  4  7o.  Nederländerna  och  Belgien  med  ett 
något  mindre  belopp,  Frankrike  med  3  7o?  Danniark,  Ita- 
lien och  öfriga  länder  med  tillsammans  5  7o  ^^  utbytet 
med  utlandet,  Ryssland  oberäknadt.  Sålunda  hade,  jem- 
förd  med  perioden  före  kriget,  handeln  med  Tyskland, 
Spanien  och  Portugal,  Nederländerna  och  Belgien  förlorat 
i  relativ  betydelse,  då  deremot  handeln  med  England  och 
Amerika  relativt  gått  uppåt. 

Importen  var  störst  från  Tyskland  och  utgjorde  41  ®/o 
af  hela  importen  från  utlandet  utom  Ryssland,  dernäst 
kom   den   från   Amerika   med    19  %»  England   med  16  7o 


172 


FINLANDS  UTBIKES  HANDEL 


samt  Sverige  — Norge  med  14  %•  Exporten  var  störst  till 
England  och  uppgick  till  mer  än  43  •/o  af  hela  exporten 
till  utlandet;  demäst  följde  utförseln  till  Sverige— Norge 
med  17  ^/o,  Tyskland  med  14  7o,  Frankrike  med  7  7a,  Spa- 
nien med  6  Vo»  Nederländerna  och  Belgien  med  tillsam- 
mans 5  Vo- 

Vid  slutet  af  denna  period  eller  år  1869  hade  följande 
städer  ett  varuutbyte,  som  öfversteg  två  miljoner  mark. 


Totala 
varuut- 
bytet. 

Export. 

I  tusental  mark. 

30073 

5605 

24493 

11223 

12136 

3112 

4159 

2184 

3813 

1446 

3487 

1397 

3199 

881 

2744 

1419 

2568 

1174 

Helsingfors 

Viborg   

Åbo 

Uleåborg 

Vasa   

Björneborg 

Borgå 

Fredrikshamn  (jemte  Kotka)- 
Kuopio 


Helsingfors  hade  sålunda  nått  första  rummet;  dess 
varuomsättning  hade  sedan  år  1852  nästan  femfaldigats, 
medan  Viborgs  tilltagit  mer  än  4  ^/^  gång,  Abo  och  Uleå- 
borgs  med  65  7o»  Björneborgs  med  61  ^/„;  Kristinestads 
hade  från  2764  tusen  mark  nedgått  till  1846  tusen.  Med 
afseende  å  exporten  intog  Viborg  fortfarande  första  rum- 
met; dess  utförsel  hade  mer  än  sexfaldigats.  Helsingfors 
hade  från  det  sjette  rummet  höjt  sig  till  det  andra,  i  det 
att  dess  export  ökats  9V2  %^^' 

Under  tioårsperioden  1860 — 69  utgjordes  exporten 
likasom  äfven  tidigare  i  främsta  rummet  af  skogsproduk- 
ter, hvilkas  värde  kan  uppskattas  till  46,7  •/o  af  hela  export- 
värdet; af  detta  procenttal  belöpte  sig  på  trävirke  och  ved 
37,3  %,  på  beck  och  tjära  närmare  8,4  %  samt  på  aska 
och  bark  1  "/q.  Demäst  följa  ladugårdsprodukter  med  ett 
sammanlagdt  värde  af  16,9  '^/q,  hvaraf  för  smöret  ensamt 
13  Vo.    Jern-  och   stålexporten  uppgår  till  11,1  ®/„,  väfoa- 


OCH  TULLINKOMSTER.  173 

der  och  gaan  utföras  till  ett  sammanlagdt  värde  af  8  7o> 
öfriga  manufakturvaror  till  något  mer  än  4  7o»  tvaraf 
på  exporteradt  papper  och  tapeter  under  senare  hälften  af 
perioden  belöpa  sig  2,1  %;  den  exporterade  spanmålens 
värde  utgjorde  3,2  7o^  fiskens  omkring  3,1  7o-  Dessa  tal 
angifv^a  det  årliga  medelvärdet  under  nämda  period.  För 
enskilda  år  vexlar  beloppet  ganska  betydligt;  så  utgjorde 
exempelvis  för  trävirke  och  ved  den  högsta  procenten  50,9  7o 
år  1866,  medan  den  minsta  uppgick  till  endast  28, i  %  '^^' 
der  år  1867;  smörexporten  varierade  emellan  18,3  7o  för  år 
1868  och  9,5  7o  "»inder  1866;  jernutförseln  emellan  14,2  7o 
år  1867  och  7,6  7o  *r  1862;  exporten  af  väfuader  och  garn 
emellan  14,3  %  år  1867  och  3,8  7o  under  1861. 

Importens  hufvudartikel  utgjordes  af  spanmålen,  h vil- 
ken tillföljd  af  de  många  missväxter,  som  öfvergingo  lan- 
det, uppgick  till  ett  medelvärde  af  27,2  ^/^  af  hela  in- 
förseln samt  varierade  emellan  11,5  7o  ^^  ärr  1860  samt 
39,5  7o  för  år  1867.  Derefter  följde  kaffe  och  socker  med 
importvärden  af  resp.  8,3  7o  samt  8  7o)  väfnader  med  7,9  7o> 
jem  och  stål  samt  arbeten  deraf  med  6,6  7o7  ^^  bomull 
med  4,8  7o,  tobak  med  3,4  7o)  salt  med  nära  3  7o,  brän- 
vin,  konjak  med  mera  med  2,3  7oi  "^iiier  med  1,6  7o>  frak- 
ter och  krydder  med  1,1  7o  samt  böcker  med  endast  0,2  7o- 

En  jemförelse  med  talen  för  12-årsperioden  1841 — 
52  utvisar  att  af  exportartiklarna  ladugårdsproduktema, 
jemet,  väfnader  och  andra  manufakturalster  beaktansvärdt 
vunnit  i  betydelse,  medan  skogsprodukterna  och  i  synner- 
het tjäran  förlorat  något  af  sin  visserligen  allt  ännu  öfver- 
vägande  vigt. 

Af  importartiklama  hafva  spanmål,  bomull,  jern  och 
tobak  vunnit  i  relativ  betydelse  samt  nedtryckt  procent- 
talet af  de  flesta  andra  artiklars  importvärde. 

Öfvergå  vi  nu  till  tullinkomsterna,  finna  vi  att  den 
stora  liflighet  i  handeln,  som  utmärkte  det  första  året  efter 
kriget,  uppbragte  totalbeloppet  af  dessa  inkomster  under 
år  1856  till  6,13  miljoner  mark  emot  4,86  miljoner  för  år 
1852,  hvilket  utgjorde  det  högsta  beloppet  före  kriget.  Vis- 
serligen nedgingo  tullinkomsterna  något  under  de  två  föl- 
jande åren,  särdeles  det  senare,  och  utgjorde  1858  omkring 


174 FINLANDS  UTRIKES  HANDEL 

5,2  miljoner*),  men  började  derefter  stiga  tillföljd  af  den 
stegrade  och  lifvade  verksamheten  på  alla  områden,  som 
utmärkte  de  första  åren  på  1860-talet.  År  1861  uppgick 
totalbeloppet,  då  sjöfarts-,  sågnings-  och  båkafgiftema  in- 
beräknas,  redan  till  7  miljoner  mark,  emot  föregående 
årets  5,7  miljoner,  samt  steg  yttermera  till  närmare  8,3  mil- 
joner under  år  1863.  Derefter  inträffade  åter  ett  nedgående, 
som  år  för  år  fortgick  och  uppnådde  sitt  minimum  med 
närmare  5,6  miljoner  år  1867.  Från  detta  år  stego  tullin- 
komsterna, så  att  totalbeloppet  år  1869  uppgick  till  nära 
6,94  miljoner  mark.  Alla  dessa  vexlingar  betingades  huf- 
vudsakligast  af  ett  motsvarande  stigande  och  fallande  af 
tullen  för  inkonunande  varor,  hvilken  varierade  emellan 
7,28  miljoner  år  1863  och  4,8  miljoner  år  1858.  Tullen  för 
utgående  varor,  som  år  1856  utgjorde  närmare  205  tusen 
mark,  vexlade  derefter  oupphörligt  emellan  302  tusen  för 
år  1865  och  183  tusen  år  1860  till  dess  den,  såsom  redan 
ofvan  nämdes,  nästan  helt  och  hållet  aflyftades.  Tillföljd 
häraf  utgjorde  exporttullen  för  åren  1867 — 69  endast  resp. 
1,545,  1,676  och  5,907  mark. 

Den  från  år  1859  påbjudna  sjöfartsafgiften  vexlade, 
såsom  utgående  med  vissa  procent  af  importtullen,  med 
denna  och  utgjorde  i  medeltal  för  dessa  elfva  år  173  tusen 
mark  med  ett  maximum  af  nära  228  tusen  för  1863  och  ett 
minimum  af  närmare  149  tusen  för  år  1867.  Dei^  uppburna 
afgiften  hade  sålunda  icke  allenast  tillfyllest  betäckt  den 
dermed  afsedda  afbetalningen  till  Ryssland  af  Finlands 
anpart  i  ersättningen  för  den  afskaffade  Sundska  tullen, 
utan  synes  derutöfver  hafva  lemnat  statsverket  en  icke 
obetydlig  behållning  af  omkring  ^/g  miljon  mark.  Såg- 
ningsafgiften,  som  vidtog  år  1861  och  då  uppgick  till  sitt 
minsta  belopp  af  nära  213  tusen  mark,  nådde  sitt  maximuni 
för  denna  nioårsperiod  med  418  tusen  år  1865  samt  vexlade 
för  öfrigt  beständigt  omkring  ett  medeltal  af  314  tusen 
mark.    Lots-  och   båkinrättnings  medlen  utgjorde  år  1856 


*)  Här  upptagas  toialtuUinkoms terna  endast  till  hundratusenta- 
len, emedan  statistiska  byråns  uppgifter  skilja  sig  från  tulldirektio- 
nens berättelser,  i  det  att  inkomsten  för  försålda  tullverket  tillhöriga 
gamla  inventarier  m.  m.  icke  ingå  i  de  förra. 


OCH  TULLINKOMSTER.  175 

48,8  tusen  mark,  stego  derefter  oafbrutet  med  endast 
tvenne  fall  af  nedgående  åren  1864  och  1866  samt  upp- 
nådde år  1869  ett  belopp  af  229  tusen  mark.  Under  det 
att  årliga  medelbeloppet  för  de  sju  första  åren  utgjorde 
77,65  tusen  mark,  uppgick  det  för  de  sju  följande  till  det 
dubbla,  eller  155,2  5  tusen  mark  årligen. 

De  årliga  totalutgifterna  vexlade  emellan  504  tusen 
för  år  1856  och  933  tusen  för  år  1869;  olika  belopp  af 
exportpremier,  som  uppgått  ända  till  90  tusen  mark,  af 
restituerade  medel  och  beslagareandelar  betingade  till 
någon  del  den  olika  utgiften.  Medel-årliga  utgiften  ut- 
gjorde, under  de  första  sju  åren  från  1856 — 62,  638  tusen; 
under  de  senare  åren  1863 — 69  åter  759  tusen  mark.  Netto- 
behållningen, då  sjöfarts-  och  sågningsafgiftema  samt  båk- 
medlen  inberäknas,  vexlade  emellan  4,7  miljoner  mark  för 
år  1858  och  7,5  miljoner  för  år  1863  med  ett  årligt  medel- 
belopp af  5,5  miljoner  för  de  första  sju  åren  och  5,9  mil- 
joner för  den  följande  sjuårsperioden. 

Jemföra  vi  tidskiftet  efter  det  orientaliska  kriget 
med  det  föregående,  finna  vi  att,  oaktadt  de  enorma  för- 
luster vårt  land  lidit  under  kriget,  oaktadt  de  fyra  svåra 
missväxtår,  som  öfvergått  landet,  af  hvilka  hungersåret 
1867—68  var  ett  af  de  svåraste,  som  någonsin  drabbat 
det,  handeln  dock  vunnit  en  rik  utveckling.  Varu- 
utbytet hade  till  värdet  mer  än  fördubblats;  exporten  al- 
lena uppgick  till  samma  belopp  som  hela  landets  varuut- 
byte före  kriget,  då  j  em  väl  handeln  med  Ryssland  öfver 
Ladoga  och  landgränsen  tages  i  betraktande,  och  nettobe- 
hållningen af  tullinkomsterna  hade  i  medeltal  ökats  med 
mer  än  två  miljoner  mark.  Äfven  hade  städernas  handels- 
flotta oaktadt  dess  fxirluster  under  kriget  betydligt  förkof- 
rats  och  antalet  fartyg  stigit  till  641  om  88,128  läster.  Vi 
finna  derjemte  att  under  de  svåraste  tider,  under  kriget  och 
hungersåiet  1867,  frigifvandet  af  exporten  jemte  nedsättan- 
det af  importtullen  anlitades  såsom  verksamma  medel,  att 
hindra  betrycket  samt  befrämja  varuutbytet  och  den  mate- 
riela  förkofran. 

Frith.  Neovius. 


Gustaf  lll:s  första  regeringsår. 

c.  J.  Odhner:  Sveriges  politiska  historia  under  Gustaf  111:3  rege- 
ring; första  delen;  Sthlm.  P.  A.  Nordstedt  et  S.,  1885.  607  sid-  8:o; 
pris  8  kr. 

Enskilda  sidor  af  Gustaf  III:s  skiftesrika  regering 
hafva  redan  förut  varit  föremål  för  allvarlig  undersökning 
i  förtjenstfulla  monografier  af  El.  Tegnér,  N.  Tengberg, 
Tham,  K.  K.  Tigerstedt,  Waern  med  flere,  men  alla  arbeten, 
som  behandlat  epoken  i  dess  helhet,  t.  ex.  Schinkel-Berg- 
mans  och  v.  Beskows,  äro  kännetecknade  antingen  af  den 
hätska  bitterhet  mot  konungen,  som  genomgår  de  i  de 
aristokratiska  familjernas  arkiv  förvarade  pamfletterna,  eUer 
af  en  smickrande  beundran,  som  söker  utplåna  hvarje  fläck 
från  hans  minne.  Professor  Odhner  är  den  förste,  som  åt- 
minstone i  hufvudsak  lyckats  höja  sig  öfver  dessa  ensidig- 
heter. Redan  denna  första  del  af  hans  betydande  verk 
ådagalägger  att  han,  med  all  sympati  för  Gustaf  Ulrs 
glänsande'  begåfning  och  hängifna  patriotism,  icke  är  blind 
för  flärden  och  ytligheten,  som  åtföljde  äfven  hans  vackra- 
ste företag.  Framställningen  är  i  hög  grad  objektiv.  För- 
fattaren drager  sig  sjelf  tillbaka,  låter  händelserna  tala  och 
undviker  att  gifva  uttryck  åt  sina  egna  känslor.  Icke  heller 
söker  han  fängsla  genom  glänsande  framställningssätt  och 
konstnärlig  gruppering  af  tilldragelserna.  Men  läsaren  vin- 
ner genom  den  lugna  och  klara  utredningen  en  säker  in- 
blick i  en  mängd  betydelsefulla  sakförhållanden,  hvilka 
hittills  varit  tvist  underkastade  eller  outredda. 

Till  någon  del  har  författaren  begagnat  tryckta  memoa- 
rer och  dagboksanteckningar,  men  hufvudsakligen  är  dock 
hans  material  hemtadt  ur  enskilda  och  offentliga  arkiv,  i 
hvilka  han  funnit  talrika  bref,  anteckningar  och  officiela 
aktstycken,  som  hittills  varit  mer  eller  mindre  okända. 
De  officiela  papperen  erbjuda  för  denna  tid  betydande 
svårigheter.  Gustaf  IIIis  styrelsesätt  har  från  början  en 
godtycklig,  från  lagliga  och  regelbundna  former  afvikande 
pregel,   hvarför   stor   oordning  råder  bland  de  handlingar, 


aUSTAF   in:S  första  RBaBRINGSÅR.   ^  177 

som  inför  effcerverlden  vittna  om  regeringens  öfverläggnin- 
gar  och  beslut.  Ofta  fördes  alls  icke  något  protokoll,  och 
ännu  oftare  åtnöjde  man  sig  med  ett  kortfattadt  koncept- 
protokoll, som  förvarades  än  på  ett,  än  på  ett  annat  håll. 
Hr  Odhner  har  med  ospard  möda  samlat,  ordnat  och  kom- 
pletterat dessa  aktstycken  och  sålunda  vunnit  en  i  de 
flesta  punkter  tillfredsställande  kännedom  om  regeringens 
h&llning  och  handlingssätt. 

Frihetstidens  sista  år  och  1772  års  revolution  äro  ut- 
tbrligt  skildrade  af  O.  Gr.  Malmström  i  frihetstidens  historia 
och  i  N.  Tengbergs  monografi  öfver  1771 — 72  års  riksdag. 
Författaren  har  upptagit  resultaten  af  desses  forskningar 
hvarvid  endast  en  eller  annan  detalj  vunnit  ny  belysning;  så 
meddelas  med  stöd  af  ryska  och  engelska  sändebudens,  Öster- 
mans och  Godrickes,  depescher  intressanta  upplysningar 
om  beloppet  af  de  korruptionsmedel,  som  användes  till  att 
besolda  mösspartiets  ledare  och  medlemmar.  Författaren  är 
ense  med  Tengberg  och  Malmström  om  att  det  politiska  upp- 
lösningstillstånd, till  hvilket  frihetstidens  riksdagslif  slut- 
ligen ledde,  och  den  öfverhängande  fara,  som  genom  grann- 
makternas  afund  hotade  Sveriges  sjelfständighet,  gjorde 
revolutionen  nödvändig.  A.  Fryxells  försök  att  förfäkta 
ett  motsatt  uppfattningssätt  har  han  icke  ens  uppmärk- 
sammat. 

Oaktadt  hr  Odhner  benämner  sitt  arbete  „Sveriges 
politiska  historia^,  ger  han  plats  i  sin  framställning  åt  en 
god  del  af  hvad  man  vanligen  kallar  ^kulturhistoria**  eller 
,.inre  historia".  Förvaltningens  utbildning  är  ett  hufvud- 
föremål  för  hans  uppmärksamhet,  och  åt  det  literära  samt 
konstnärliga  lifvet  egnas  ett  skildt  kapitel.  Läsaren  har 
all  anledning  att  vara  honom  tacksam  derför,  men  här 
bafva  fbregångarene,  som  uteslutande  hållit  sig  till  den 
egentliga  politiken,  icke  gifvit  någon  utgångspunkt,  och 
framställningen  hade  derför  vunnit,  om  författaren  genom 
sjelfständigt  studium  trängt  in  i  vissa  sidor  af  frihetstidens 
administrativa  lif  och  kulturförhållanden.  Hr  Odhner  slu- 
ter af  det  politiska  förfallet  till  ett  likartadt  förfall  äfven 
på  andra  områden  och  godkänner  derför  utan  tvekan  de 
tårda  omdömen,  som  G-ustaf  III  fälde  öfver  den  epok  han 
bragt  till   grafven.    Men  dervid  framstår  ej  sällan  Q-ustaf 

FinOc  tidskrift,  1887,  n.  12 


178 .  gUSTAF  m:8  föbsta  be&ebingsåb. 

III:s  handlingssätt  i  orättvist  ljus  gentemot  den  mörka 
skugga,  söm  faller  på  frihetstiden.  Ä,nnu  under  frihetsti- 
dens sista  år  fortgick  jemte  partilifvet  och  dess  allt  dju- 
pare förnedring  ett  allvarligt  arbete  för  samhällets  utveck- 
ling så  i  ekonomiskt  som  intellektuelt  afseende.  Man  hade 
icke  numera  tid  eller  tillfälle  att  bringa  synnerligen  många 
genomgripande  reformer  i  verkställighet,  men  man  affat- 
tade  förslag,  som  ej  sällan  vittnade  om  allvar  och  sak- 
kunskap. Detta  frihetstidens  arbete  emottog  Q-ustaf  UI  i 
arf  och  förstod  att  ofta  lyckligt  begagna  sig  deraf.  För- 
fattaren skulle  i  frihetstidens  riksdagshandlingar  kunnat 
finna  roten  till  många  organisationsåtgärder  från  Gustaf 
III:s  tidigare  år. 

Det  är  väl  knapt  riktigt,  då  författaren  (sid.  307)  skju- 
ter skulden  för  de  bondeoroligheter,  som  under  åren  närmast 
efter  revolationen  yppade  sig  i  flere  landsändar,  på  „den 
godtyckliga  behandling,  för  hvilken  allmogen  ofta  var  ut- 
satt", och  „den  sjelfrådighet,  som  tagit  öfverhand  bland 
godsegare  och  embetsmän  under  frihetstiden".  Åtminstone 
i  Finland  voro  de  missförhållanden,  som  gåfvo  anledning 
till  orolighetema,  lemningar  af  en  äldre  tids  sociala  miss- 
bruk nämligen  af  sjuttonde  seklets  adelsvälde.  Redan  1685 
utbröto  på  familjen  Wredes  gods  i  Elimä  oroligheter,  hvilka 
till  art  och  förlopp  voro  fullkomligt  likartade  med  de  af 
hr  Odhner  skildrade  händelserna  af  1773.  Bägge  gångerna 
klagade  bönderna  öfver  att  de  med  orätt  blifvit  beröfvade 
sin  börds-  och  skatterätt,  och  nu  likasom  då  åtog  sig  det 
segrande  konungadömet,  inkonsekvent  nog,  det  adliga  hus- 
bondeväldets sak.  Det  samma  gäller  om  orolighetema  å  de 
duncanska  frälsegodsen  i  Karelen  samt  å  Jokk  is  gods,  och 
vi  förmoda  att  förhållandet  var  i  det  närmaste  det  samma 
å  de  orter  i  Skåne  och  Halland,  der  en  likartad  oro  under 
intryck  af  revolutionen  och  konungens  oförsigtiga,  ord  om 
frihet  och  aristokratiskt  ok  kom  till  utbrott. 

.  Den  stränga  räfst,  som  1773  öppnades  mot  en  del  af 
embetsmannakåren,  var  kanske  nyttig,  men  vid  genom- 
läsandet af  hr  Odhners  efter  aktstyckena  afiattade  redo- 
görelse derför  kan  man  dock  icke  värja  sig  för  intrycket 
att  konungen,  ledd  af  begäret  att  lysa  såsom  en  oförsfaräckt 
rättvisans  upprätthållare,  vida  mera  än  tillbörligt  inverkade 


GUSTAF  ni:S  FÖBSTA  BEaEBINaSÅB.  179 

på  nndersökniiigeiis  gång.  Man  emottog  med  begärlighet 
alk  klagoskrifter,  som  iinder  konungens  eriksgata  inlem- 
nades.  Jtistitiekanslem  Lilliestråle,  om  hvars  nit  man  var 
öfvertygad,  sändes  kring  bygderna  för  att  insamla  bevis 
mot  de  felaktiga  embetsmännen.  Den  stränge  granskaren 
måste  emellertid  erkänna  att  såväl  landshöfdingama  som 
deras  underlydande  mångenstädes  med  utmärkt  nit  fullgjort 
sina  åligganden.  Så  var  fallet  i  Göteborgs  län,  Westman- 
land,  Jönköpings  län  och  Södermanland.  I  andra  län  var 
ordningen  mindre  god,  men  såväl  i  hofrätten  som  justitie- 
revisionen  fann  man  anledning  till  betydliga  afprutningar 
på  justitiekanslems  ansvarspåståenden,  hvarvid  märkligt 
nog  konungen  i  de  flesta  fall  anslöt  sig  till  den  minoritet, 
som  yrkade  på  de  strängaste  straffbestämmelserna.  En  ännu 
mera  framstående  rol  .spelade  konungen  personligen  i  den 
ryktbara  rättegången  mot  Göta  ho&ätt.  Det  strafftal  han 
under  eriksgatan  den  1  oktober  1773  höll  till  hofrättens 
församlade  ledamöter  kan  knapt  anses  annat  än  såsom  en 
öfverUad  och  onödig  åtgärd,  då  ju  ännu  ingen  undersök- 
ning förelåg,  utan  konungen  stödde  sig  eödast  på  lösa 
lykten.  Sedan  fortgick  räfsten  med  oblidkelig  stränghet 
och  under  konungens  oaflåtliga  påverkan.  Hvad  han  när- 
mast åsyftade  framgår  ur  det  tal,  hvarmed  han  för  öppna 
dörrar  och  i  närvaro  af  en  talrik  åhörareskara  inledde  för- 
farandet i  justitierevisionen,  bland  annat  yttrande  den  ön- 
skan att  ^denna  rättegång  blefve  antecknad  i  våra  tide- 
böcker såsom  élt  märkeligt  bevis  af  ett  tidehvarf,  fömed- 
radt  igenom  sjelfsvåld  och  korruption,  der  allt  var  möjligt 
och  der  man  tordes  kunna  misstänka  och  beskylla  allt^. 
Slntet  af  processen  blef  att  fem  hofrättsråd  blefvo  afsatta, 
medan  andra  dömdes  till  suspension  eller  att  mista  lönen 
för  längre  eller  kortare  tid.  Den  sista  akten  i  raden  af 
räfster  bildar  rättegången  mot  den  gamla  mössan,  öfverste 
Gryllensvan,  der  konungens  partiskhet  ännu  mera  otvety- 
digt trädde  i  dagen.  Saken  var  i  sig  sjelf  föga  betydande 
—  det  gälde  några  rekryter,  som  blifvit  tagna  i  tjenst, 
förr  än  legotiden  hos  deras  husbönder  utlupit  —  men  för 
personens  skull  gaf  sig  konungen  ingen  ro,  innan  den  an- 
klagade mist  sin  tjenst  och  en  betydlig  del  af  sin  förmö- 
genhet.    De   lagliga  formerna  kränktes  på  det  mest  klan- 


180  GUSTAF  IIi:8  FÖBSTA  BEaEBINaSÅB. 

dervärda  sätt,  och  konungen  skydde  icke  ens  att  erkänna 
att  hans  handlingssätt  bestämts  af  politisk  hänsyn.  „Denna 
sak**,  skref  han  till  Greutz,  „är  den  enda,  hvari  det  gamla 
mösspartiet  synes  åtempplefva;  men  den  ifver,  hvanned 
jag  i  rådet  förfäktade  min  sak,  och  den  stränghet,  hvar- 
med  jag  ej  blott  bekräftade  domen,  utan  äfven  tillkännagaf 
vissa  rådsherrar  min  förtrytelse,  har  skrämt  dem  alla  och 
framkallat  en  tystnad,  djupare  än  sedan  första  året  efter  revo- 
lutionen". Hr  Odhner  åtnöjer  sig  med  att  säga  att  detta 
yttrande  förklarar  konungens  handlingssätt.  En  strängare 
dom  hade  väl  varit  på  sin  plats.  Det  är  föga  uppbyggligt 
att  se  den  man,  som  ständigt  ville  gälla  såsom  rättvisans 
främjare,  sålunda  med  berådt  mod  begagna  sin  ställning 
såsom  domare  tiU  politisk  förföljelse.  Också  faller  det  i 
ögonen  att  konungen,  då  han  1775  företog  sin  eriksgata  i 
Finland,  icke  der  fann  anledning  till  räfster  af  denna  art. 
Finland  var  dock  sedan  gammalt  embetsmannagodtyckets 
fbrlofvade  land,  och  i  enskildt  bref  yttrade  konungen  att 
der  funnos  fogdar  mäktigare  och  vida  mer  despotiska  än 
konungar.  Men  likväl  var  Gustaf  III  här  idel  sol  och  ljus. 
Åbo  hofrätt  berömdes  för  drift  och  oväldighet  i  rättsskip- 
ningen; landshöfding  Rappe  i  Åbo  fick  likaså  erkännande 
för  nitisk  embetsförvaltning,  och  Sveaborgs  samt  Svartholms 
fästningsverk,  denna  tids  största  oflfentliga  företag  i  vårt 
land,  befunnes  utförda  efter  de  faststälda  planerna.  Or- 
saken till  att  embetsmännen  i  Finland  undgingo  svårare 
efterräkningar  låg  utan  tvifvel  deri,  att  konungen  numera 
ansåg  lämpligt  att  vinna  genom  godhet  och  mildhet,  lika- 
som han  förut  sökt  imponera  genom  stränghet. 

Vi  tro  således  att  Gustaf  IIIis  räfst  på  intet  sätt  kan 
läggas  till  grund  för  ett  allmänt  omdöme  om  frihetstidens 
administrativa  förhållanden.  Om  äfven  embetsmannainfly- 
tandet  var  stort,  så  skärptes  dock  under  denna  tid  i  vä- 
sentlig mån  kontrollen  öfver  förvaltningen.  Landshöfdin- 
games  rapporter  och  riksdagsberättelser  vittna  derom. 
Eiksdagsarbetet  gick  till  väsentlig  del  ut  på  att  granska 
embetsmännens  förvaltning.  Och  frågar  man  sig  om  fri- 
hetstiden var  egnad  att  uppfostra  insigtsfuUa  embetsmäD, 
så  behöfva  vi  endast  nämna  de  främsta  bland  Gustaf  III:s 
egna  rådgifvare:  bröderna  Scheffer  och  Johan  Liljencrantz. 


GUSTAF   IIi:S  PÖESTA  BBGEBINÖSÅE.  "  181 

Desse  och  deras  samtida  hade  utbildat  sig  vid  frihetstidens 
riksdagar  och  voro  mångfaldigt  pröfvade  män,  då  Gustaf 
nr  skänkte  dem  sitt  förtroende.  De  administratörer,  som 
sedermera  utgingo  ur  Gustaf  IIIis  skola,  kuima  näppeligen 
likställas  med  dem. 

Författaren  framlägger  i  sista  kapitlet  en  åsigt  om  den 
svenska  vetenskapliga  utvecklingen,  som  äfven  den  är  mindre 
rättvis  mot  frihetstiden.  Han  anmärker  med  rätta  att  den 
utveckling,  det  svenska  undervisningsväsendet  under  stor- 
hetstiden erhöll,  i  förening  med  denna  tids  kraftfulla  patrio- 
tism välgörande  och 'höjande  inverkade  på  det  vetenskap- 
liga forskningsarbetet.  Men  han  skjuter  öfver  målet,  då 
han  förmenar  att  den  vetenskapliga  Ufaktighet,  som  under 
frihetstidens  första  årtionden  var  rådande,  egentligen  en- 
dast var  en  reminiscens  från  storhetstiden;  hvarutom  arfvet 
förvaltades  så  illa,  att  under  frihetstidens  senare  skeden  en 
svaghet  i  det  vetenskapliga  lifvet  blef  märkbar,  hvaraf  den 
afmattning,  hvaröfver  under  Gustaf  III:s  regering  klagades, 
endast  var  en  fortsättning.  Han  anser  äfven  att  den  ve- 
tenskapliga undervisningen  vid  skolan  och  universitetet 
mot  slutet  af  frihetstiden  sjunkit,  i  det  att  den  slapphet 
och  brist  på  tillsyn,  som  märktes  i  hela  förvaltningen, 
äfven  sträckte  sig  till  läroanistalterna.  Det  må  numedgif- 
vas  att  storhetstiden  i  antikvarisk  och  historisk  forskning 
stod  framom  frihetstiden.  Det  ärorika  deltagandet  i  Eu- 
ropas allmänna  lif  inverkade  här  omedelbart  höjande  och 
frambragte  sådana  verk  som  Hadorphs  och  Peringskölds 
samlingar,  med  h vilka  de  följande  forskarenas  icke  kunna 
jemföras.  Dock  har  frihetstiden  på  detta  fält  betydande 
namn  t.  ex.  Lagerbrings  att  uppvisa.  Men  det  kan  icke 
gema  ifrågasättas  att  icke  frihetstiden  på  andra  vetenskapliga 
områden  var  Sveriges  mest  lysande  tid.  Linné  gick  i  spet- 
sen bland  naturforskarena,  och  honom  följde  en  mängd 
banbrytande  andar.  And.  Celsius,  A.  F.  Cronstedt,  T. 
Bergman,  Scheele,  Wargentin  och  Melanderhjelm  voro  bland 
de  främsta.  Allmänheten  följde  desses  och  deras  samtidas 
arbeten  med  stigande  intresse,  icke  blott  för  den  praktiska 
nyttas  skull,  som  väntades,  utan  äfven  af  ren  vettgirighet. 
Att  mot  slutet  af  frihetstiden  ett  bakslag  skulle  inträflfat 
torde    knapt    kunna    ådaggaläggas.     Tvärtom   var  det  mot 


182  *  GUSTAF   m:S   EÖESTA  BEaEBlKGSÅB. 

slutet  af  epoken,  som  samhällsYetenskapenias  förut  nästan 
obearbetade  områden  med  nytänd  ifsrer  beträddes.  Den 
svenska  riksstatistiken  grundlades,  och  bland  tänkare  i  eko- 
nomiska frågor  behöf va  vi  endast  nämna  Anders  Chydenius. 
Hr  Odhner  medger  att  den  lifaktighet,  som  rådde  inom 
denna  literaturgren,  efter  revolutionen  blef  förkväfd  genom 
styrelsens  maktspråk.  Men  äfven  i  öfrigt  torde  den  lik- 
giltighet för  all  egentlig  forskning,  som  numera  herskade 
i  de  ledande  kretsarna,  hafva  bidragit  till  att  det  veten- 
skapliga intresset  afmattades.  Inom  undervisningsväsendet 
upprätthölls  under  frihetstiden  den  organisation,  som  un- 
der storhetstiden  blifvit  grundlagd,  men  tillika  var  man 
oaflåtligt  sysselsatt  med  förslag  till  genomgripande  för- 
bättringar inom  såväl  elementar-  som  folkundervisningen. 
Författaren  omnämner  huru  dessa  planer  under  Gustaf  HIis 
tid  föUo  för  A.  J.  v.  Höpkens  dräpande  kritik,  ett  drag  som 
äfven  det  vittnar  om  en  likgiltighet,  som  bjert  sticker  af 
mot  frihetstidens  reformifver. 

Regeringens  verksamhet  på  samhällslifvets  olika  om- 
råden inskränkte  sig  emellertid  icke  till  granskning  af  hvad 
den  föregående  tiden  lemnat  i  arf.  Derjemte  försiggick  en 
nyskapande  verksamhet,  hvilken  af  författaren  med  stöd  af' 
rikt  material  belyses.  Många  af  de  personligheter,  som  stodo 
vid  Grustaf  III-.s  sida,  få  dervid  för  första  gången  sin  rätta 
plats.  Ulrik  Scheflfer,  en  man  med  sund  tankekraft,  mång- 
sidig erfarenhet  och  fast  karakter,  ledde  såsom  kanslipre- 
sident jemte  konungen  utrikes  angelägenheterna,  men  hade 
äfven  inflytande  på  den  militära  och  civila  administratio- 
nen. Hans  broder,  Karl  Fredrik  Scheffer  var  en  mindre 
djup  personlighet,  men  fängslade  konungen  genom  sitt  lif- 
liga  snille  och  sin  varma  hängitvenhet  för  den  franska 
filosofins  läror.  En  egendomlig  rol  spelade  A.  J.  v.  Höp- 
ken.  Missnöjd  och  bitter  var  han  ständigt  redo  att  ned- 
rifva  hvad  andra  uppbygt,  hvarför  hans  öfverlägsna  för- 
måga i  allt  mindre  grad  togs  i  anspråk.  Såsom  tidskif- 
tets mest  betydande  statsman  framstår  dock  Johan  Liljen- 
crhuts,  som  stod  sin  samtida  Turgot  nära  genom  sin  sunda 
och  klara  uppfattning  af  de  finansiela  och  ekonomiska  frå- 
gorna. Det  stöd  Q-ustaf  DI  gaf  denne  man  mot  hans  mot- 
ståndare är  ett  bland  de  vackra  dragen  i  hans  historia. 


aUSTAF  IIi:S   FÖRSTA   REaERINGSÅR.        '  183 

Författaren  redogör  sakrikt  för  den  myntrealisation 
Liljenorants,  som  1773  blifvit  utnämd  till  statssekreterare  i 
handels-  och  finansexpeditionen,  genomförde.  Han  afstod 
från  att  söka  återbringa  de  utlöpande  bankosedlama  till  de- 
ras ursprungliga  värde,  hvilket  redan  under  frihetstiden  visat 
sig  omöjligt,  men  föreslog  att  sedlarna  skulle  inlösas  efter 
en  viss  lägre  kurs,  omkring  hälften  af  det  nominela  be- 
loppet. Detta  var  i  sjelfva  verket  en  statsbankrutt  med 
ackord,  hvarvid  många  enskilda  personer  måste  blifva  li- 
dande, men  han  ansåg  att  desses  rätt  under  de  rådande 
förhållandena  måste  gifva  vika  för  det  allmänna  bästas 
kraf.  Medel  till  realisationen  skulle  vinnas  genom  anlitande 
af  alla  bankens  tillgängliga  valutor,  hvarjemte  kronan  skulle 
tillskjuta  fem  miljoner  rdr.  sp.,  hvaremot  all  kronans  skuld 
till  banken  skulle  afskrifvas.  Tillika  skulle  statsverket  gifva 
banken  en  försäkran,  att  det  framdeles  icke  skulle  anlita 
banken  om  hjelp  på  annat  sätt  än  genom  de  vanliga  kre- 
ditiven,  ett  löfte  som  kunde  afgifvas  under  förutsättning 
af  framtida  klok  hushållning  med  statens  medel.  Planen 
stötte  på  motstånd  hos  rådet,  der  A.  J.  v.  Höpken  var  den 
främste  af  Liljenorants'  motståndare,  och  hos  bankofull- 
mäktige, som  bland  annat  framhöUo  att  kronan  alltför 
lätt  komme  att  blifva  kvitt  sina  skulder  till  banken.  Men 
de  gensträfviga  rådsherrame  bragtes  till  tystnad  och 
bankofullmäktige  tvingades,  oaktadt  de  lagligen  bordt  hafva 
en  afgörande  röst,  att  vika  för  konungens  maktspråk.  Se- 
dan ett  utländskt  lån  blifvit  upptaget,  genomfördes  mynt- 
reahsationen  1777  och  kröntes  med  framgång.  Banken 
återvann  fullt  förtroende  och  affärsverksamheten  erhöll  ge- 
nom de  nya  specieriksdalerna  en  länge  okänd  trygghet. 

I  förbindelse  med  myntrealisationen  begynte  Liljen- 
crants  arbeta  på  statshushållningens  ordnande  till  full  jem- 
vigt  mellan  inkomster  och  utgifter.  Han  ådagalade  äfven 
dervid  en  klar  9oh  förutseende  statsmannablick,  men  olyck- 
ligtvis strandade  hans  goda  afsigter  mot  konungens  slöseri 
och  det  lättsinne,  hvarmed  denne,  sedan  de  första  svårig- 
heterna voro  öfvervunna,  började  behandla  de  finansiela 
frågorna.  Liljenorants  ville  komma  derhän,  att  icke  blott 
statsbristen  skulle  afhjelpas  utan  äfven  ett  öfverskott  an- 
j^kaffas,    så   att   konungen  vid  behof  skulle  kunna  förfoga 


184  GUSTAF   IIi:S   FÖE8TA   RBGERINGSÅE. 

öfver  en  miljon  rdr.  sp.  utan  att  rubba  statshushåUningens 
regelbundna   gång.     Målet   skulle   nås  genom  sparsamhet, 
genom  att  befordra  industrin  ocli  handelns  utveckling  och 
genom  att  öppna  nya  källor  för  ökande  af  statens  inkom- 
ster.    Spanmålshandeln  befriades  från  de  bojor,  som  tryckt 
den,    början    gjordes    till    införande    af    en    friare    brott- 
målslagstiftning, och  genom  skickligt  begagnande  af  kon- 
junkturerna vann  statsverket  en  fast  kredit  på  de  utländska 
marknaderna.     Men  detta  hjelpte  icke,  ty  utgifterna  ökades 
oaflåtligt,   då  ju  konungens  benägenhet  för  lyx  och  kost- 
samma  företag   icke   lät   hejda  sig.     Man  tog  sin  tillflykt 
till  lån,  försträckningar  och  anticipationer  på  följande  års 
inkomster  för  att  sålunda  vinna  en  skenbar  jemvigt  i  bud- 
geten.   Riksgäldskontoret  inrättades  mot  slutet  af  1777  för 
fortgående    afbetalning   å  riksskulden,  men  måste,  då  icke 
nödiga   medel    stäldes   till   dess  förfogande,  inskränka  sig 
till  att  omsätta  statslånen.    För  år  1778,  då  ständerna  skulle 
sammanträda,  uppgjordes  en  statsreglering  med  en  mängd 
illusoriska  såväl  inkomst-  som  utgiftsposter,  ett;  såsom  hr 
Odhner  uttrycker  sig,  ^konststycke  i  den  högre  finansen", 
som  lyckades,  då  ju  ingen  närmare  granskning  kom  i  fråga. 
Bland   de   utvägar,    genom   hvilka   Liljencrants  ville 
öka  kronans  tillgångar,  var  bränvinsregalet  en  af  de  vigti- 
gaste,   men    hans   ursprungligen   riktiga   plan  blef  korsad 
genom    det   inflytande  kronobränneriemas  upphofsman  G. 
G.    Wrangel   lyckades  vinna.     Hr   Odhners  berättelse  om 
denna  sak  blottar  en  af  de  svagaste  sidorna  i  Gustaf  in:s 
styrelse.    Enligt  Liljencrants'  förslag  skulle  kronan  utarren- 
dera  bränningsrätten   till  förpaktare,  hvilka  under  loppet 
af  vissa   år   skulle   hafva   rätt   att  afbränna  ett  bestämdt 
kvantum   säd   årligen.    Endast  undantagsvis  finge  af  kro- 
nan  sjelf  för   eget   behof  anlagda  brännerier  förekonuna. 
I   stället  skulle  bränvinsbevillningen  upphöra.    I  enlighet 
med   denna   plan   skred  man  till  verket,  ]jaen  då  icke  för- 
paktare i  tillräcklig  mängd  anmälde  sig,  greps  man  af  miss- 
tröstan   och  beslöt  att  låta  bränningen  verkställas  af  kro- 
nan  sjelf  för   egen    räkning.    Liljencrants  berättar  i  sina 
efterlemnade  anteckningar  att  han  afstyrkt  detta,  men  kan* 
ske  skedde  det  icke  med  tillbörlig  kraft.    Den  2  maj  1776 
utskänktes    den    „första   kronosupen"    i  hufvudstaden,  och 


GUSTAF  in:S   FÖRSTA   ÉEGEBINGSÅR.  185 

sedan  gick  bränvinsfloden  öfver  landet.  Om  dess  för- 
derfliga  moraliska  verkningar  finnas  många  intyg.  „De 
många  inviter**,  skref  någon  tid  senare  landshöfdingen  i 
Nylands  län  A.  de  Bruce,  „som  voro  uppresta  nästan  vid 
hvar  knut,  och  den  alltför  öfverflödiga  och  lätta  tillgången 
af  den  förtjusande  bränvinsdrycken  har  mycket  bidragit 
till  allmogens  liderlighet  och  de  många  existerande  brott- 
mål". Hr  Odhner  har  utredt  att  företaget,  som  varit  afsedt 
att  blifva  en  guldgrufva,  till  följd  af  felaktiga  anordningar 
(let  första  året  gick  med  stor  förlust;  senare  blef  det  icke 
stort  bättre.  Slutligen,  men  för  sent  öppnades  äfven  ko- 
nungens blickar  för  saken.  „Det  enda  fel",  skref  han  en- 
ligt de  gustavianska  papperen  år  1778  till  Creutz,  „som 
jag  begått,  eller  rättare,  som  man  kommit  mig  att  begå, 
är  afl^en  med  bränvinet". 

Åt  Finlands  förhållanden  under  Qustaf  IIIis  första 
regeringsår  har  hr  Odhner  egnat  en  omsorgsfull  uppmärk- 
samhet; också  meddelar  han  synnerligen  värderika  upp- 
lysningar derom.  Mera  än  någon  annan  af  våra  konungar 
vinnlade  sig  Q-ustaf  JU  om  Finlands  bästa,  likasom  i  öfrigt 
ingen  af  dem  så  ofta  som  han  besökte  vårt  land  och  i  så 
varma  ordalag  uttalade  sitt  intresse  för  detsamma.  Be- 
vekelsegrundema  dertill  voro  flerfaldiga:  Finlands  hotade 
läge  invid  gränsen,  som  gaf  anledning  till  ständiga  om- 
sorger, dess  växande  •  andliga  och  materiela  ressurser  samt 
det  understöd  konungen  under  revolutionen  från  finskt 
håll  erhållit.  Gustaf  in:s  förkärlek  för  Finland  visade  sig 
icke  blott  i  ord,  utan  äfven  i  ett  stort  antal  betydande 
reformer,  hvilkas  utgångspunkt  var  den  finska  eriksgatan 
i  maj  och  juni  1775  och  de  rådplägningar,  som  derunder 
höllos  i  närvaro  af  riksråden  Ulrik  Scheffer  och  Hans  Hen- 
rik Liewen.  Främst  voro  blickarna  riktade  på  storskiftet. 
Det  hade  förtjent  omnämnas  att  denna  fråga  redan  under 
trihetstiden,  sedan  decennier,  varit  under  debatt  och  att 
storskiftet  i  Österbotten  delvis  var  genomfördt  redan  vid 
<jrustaf  in:s  tronbestigning,  hvarför  förtjensten  af  reformen 
icke  helt  och  hållet  bör  tillräknas  Gustaf  Hl  och  hans 
män.  Emellertid  inledde  Gustaf  IIIis  i  Åbo  den  27  juni 
1775  utfärdade  förordning  om  storskiftet  i  Finland  en  ny, 
Åtgörande    epok  i  det  finska  storskiftets  historia.     Det  var 


186  GUSTAF   IIi:S  PÖBSTA  BEGÉEINGSÅR.  

i  främsta  rummet  en  tvistefråga  af  genomgripaiide  vigt, 
som  genom  denna  förordning  löstes,  i  det  att  det  faststäl- 
des  att  hvarje  hemman  efter  dess  storlek  och  behof  skulle 
få  ett  visst  antal  tunnland  af  skogsmarken  sig  tilldeladt. 
men  att  det  öfriga  skulle  afskiljas  eller  »afvittras"  och  för 
framtiden  ställas  under  statens  uteslutande  förfogande. 
Rättsligt  stödde  sig  detta  förfarande  på  den  sedan  sekler 
inom  lagstiftningen  gällande  uppfattningen  om  kronans 
rätt  till  skogsmarkerna,  och  dess  nytta  från  ekonomisk  syn- 
punkt var  obestridlig.  Men  å  andra  sidan  torde  vid  at- 
vittringama  många  ingrepp  skett  i  häfdvunnen  äganderätt, 
hvarför  de  besvär,  som  vid  riksdagarna  och  andra  tillfällen 
inlemnades  till  regeringen,  väl  icke  voro  allderles  oberätti- 
gade. Detta  gäller  i  synnerhet  om  de  sydliga  landskapen, 
der  jorden  längesedan  var  skiftad  och  skattlagd.  Författaren 
går  icke  in  på  dessa  det  finska  storskiftets  detaljer,  hvilkas 
utredande  skulle  fordrat  en  långvarig  och  speciel  kameral 
undersökning;  ty  de  af  K.  V.  Gyldén  utgifna  landtmäteri- 
f  örordningarna  gifva  ingalunda  tillräckligt  material.  Han» 
slutomdöme,  att  storskiftet  lände  Finland  till  gagn  och 
välsignelse,  torde  ingen  jäfva. 

Likasom  storskiftet  hade  flere  andra  reformer:  en  nj 
länereglering,  inrättandet  af  en  ny  hofrätt,  anläggandet  ai 
nya  städer  i  det  inre  landet  och  öppnandet  af  nya  segel- 
leder redan  länge  varit  under  öfverläggning.  För  allt  detta 
lågo  gamla,  under  frihetstiden  uppgjorda  projekt  mera  eller 
mindre  till  grund,  men  den  drift  och  framgång,  hvarmed 
åtgärderna  genomfördes,  bör  i  alla  fall  räknas  konungen 
till  förtjenst. 

Härtill  anslöto  sig  åtgärder  för  förbättrande  af  Fin- 
lands förs  vars  väsende,  hvilket  särskildt  måste  ligga  rege- 
ringen om  hjertat.  Vigtigast  var  regeringens  ombildning 
till  stående  truppstjrrka,  hvarmed  öfverstens  å  Sveaborg. 
H.  af  Trolles,  namn  är  förbundet.  Det  var  nämligen  denne, 
som  föreslog  att  rotama  skulle  åläggas  att  två  om  två 
förena  sig  om  upprätthållandet  af  en  vargeringskarl  ocL 
att  de  nya,  stående  vargeringskompaniema  regelbundet 
skulle  öfvas  under  ledning  af  en  för  ändamålet  tillräcklig 
officerskår.  Märkvärdigt  nog  gjordes  ingenstädes  svårig- 
heter vid  den  nya  inrättningens  genomförande,  oaktadt  den 


GUSTAF   in:S   FÖJftSTA   EEGEEINGSÅE.  187 

innebar  en  ny,  ganska  tryckande  börda.  Också  anmärkte 
Göran  Sprengtporten  att  „en  synnerlig  patriotism  alltid 
visar  sig  hos  denna  nation,  så  snart  det  gäller  försvarets 
förkofran",  ett  yttrande  som  vackert  karakteriserar  den 
ofiervillighet,  som  känslan  af  hotande  faror  hade  framkallat. 
I  ett  annat  fall,  då  det  gälde  den  så  kallade  passevolansafgif- 
tens  införande  för  ökande  af  truppernas  rörlighet,  ansåg  man 
6ig  deremot  icke  kunna  undgå  att  begära  rust-  och  rote- 
hållarenes  bifall,  hvarför  öfverste  de  Bruce  fick  i  uppdrag 
att  under  somaren  1776  besöka  de  skilda  länen  i  Finland 
för  att  utverka  deras  samtycke.  En  lämpligare  person  hade 
knapt  kunnat  väljas  för  ett  så  grannlaga  värf.  „Vid  all 
afliandling  med  en  allmoge",  skref  han  i  sin  slutberättelse, 
rfinner  man  gemenligen  deras  tycke  för  en  gammal  vana 
och  plägsed  så  inrotadt,  att  de  svårligen  kunna  förmås  gå 
derifrån,  huru  tungt  och  besvärligt  det  ock  vara  må.  — 
Det  fordras  derför  mycket  tålamod  och  många  explika- 
tioner  att  bemöta  deras  inkast,  häfva  deras  tvifvelsmål  och 
göra  dem  afsigten  och  nyttan  begripliga".  Ett  så  humant 
regeringsombud  hade  man  väl  sällan  sett  i  våra  bygder. 
Också  aflopp  hans  sändning  så  väl  till  regeringens  som 
allmänhetens  belåtenhet. 

I  den  öfver  hufvud  ljusa  taflan  af  Finlands  ställning 
under  denna  tid  framskymtar  dock  en  mörk  punkt :  Göran 
Magnus  Sprengtportens  allt  bittrare  missnöje.  Författaren 
anmärker  med  rätta  att  Gustaf  Hl  visade  prof  på  mennisko- 
kännedom,  då  han  anvisade  denne  rikt  begåfvade,  men 
ijvårhandterlige  man  en*  afskild  verkningskrets  i  Savolaks, 
der  han  kunde  göra  sin  stora  förmåga  gällande,  utan  att 
råka  i  delo  med  sina  embetsbröder.  För  hans  förträffliga 
^.rganisation  af  Savolaks'  brigaden,  upprättandet  af  Haapa- 
iiiemi  krigsskola  med  mera  redogör  författarn  enligt  förut  be- 
kanta källor.  Derjemte  meddelas  ur  Göran  Sprengtportens  i 
svenska  riksarkivet  förvarade  korrespondens  med  Ulrik 
Scheffer  några  nya  drag  om  orsakerna  till  brytningen  mellan 
tonom  och  konungen,  hvarvid  hr  Odhners  grunduppfattning 
i  det  närmaste  öfverensstämmer  med  K.  K.  Tigerstedts  i 
denna  Tidskrift  införda  skildringar.  Den  misstänksamme 
och  orolige  mannen  fann  snart  sin  ställning  i  Savolaks 
alltför  anspråkslös.     Han    anhöll  i  mera  eller  mindre  för- 


188  GUSTAF   Ui:8  FÖB6TA  BEOEBINGSÅR. 

täckta  ordalag  att  öfverbefälet  i  Finland  skulle  anförtros 
åt  honom,  ett  anspråk  som  icke  gerna  kunde  tillmötesgas, 
då  han  hörde  till  arméns  yngre  officerare.  Han  kände  sig 
dessutom  sårad  öfver  det  mottagande  flere  af  hans  förslag 
rönte  inom  den  nyupprättade  så  kallade  försvarberedningen, 
hvars  ledande  man,  Earl  Sparre,  han  ansåg  såsom  en  per- 
sonlig fiende.  Då  äfven  hans  ekonomiska  förhåUanden 
till  följd  af  slösande  vanor  blifvit  brydsamma,  fann 
han  slutligen  vistelsen  i  hemlandet  olidlig.  Han  be- 
gärde konungens  tillstånd  att  få  företaga  en  utrikes  resa, 
hvartill  Gustaf  Hl  biföll,  jemte  det  han  beviljade  honom 
ett  reseanslag.  Gustat  III  såg  icke  ogerna  att  den  nyck- 
fulle mannen  lemnade  riket,  i  synnerhet  som  riksdag  före- 
stod, men  Sprengtporten  hade  snart  ångrat  sig  och  emot- 
tog  med  bittert  missnöje  konungens  respass.  Det  bref  at 
den  2  oktober  1778  han  med  anledning  deraf  skref  till 
Ulrik  Scheffer  är  betecknande.  „  Jag  är  utom  mig  af  glädje", 
hette  det  deri,  „att  få  resa  med  så  goda  skäl,  att  kunna 
lemna  långt  bakom  mig,  jag  vill  ej  säga  mitt  fädernesland, 
ty  det  finnes  ej  något  fädernesland  för  den,  som  tillintet- 
gjort dess  frihet,  utan  hemmets  härd,  der  jag  stundom  haft 
det  ganska  hett.  —  Det  återstår  för  mig  endast  att  ga 
bort  och  låta  döda  mig,  ty  säkerligen  ger  man  mig  ej  så 
mycket,  att  jag  kan  lefva,"  Då  han  afreste  i  mars  1779, 
var  brytningen  fullbordad.  I  allt  hans  missnöje  spela 
penningefrågor  en  stor  rol.  Så  var  det  äfven,  såsom  af 
ambassadören  grefve  Creutz'  i  svenska  riksarkivet  förvarade 
korrespondens  framgår,  sviket  hopp  om  underhållspennin- 
gar af  franska  staten,  som  1781  föranledde  honom  att  afstå 
från  sin  plan  att  från  Paris  öfvergå  till  Amerika  för  att 
deltaga  i  amerikanska  frihetskriget. 

De  utländska  makternas  ställning  till  Sverige  efter 
revolutionen  har  förut  med  ledning  af  franska  och  engelska 
källor  blifvit  tecknad  i  El.  Tegnérs  uppsats  Om  Sveriges 
yttre  politik  efter  statshvälfningen  1872  (Hist.  bibi.  1879}. 
Hr  Odhner  har  för  denna  fråga  hemtat  nytt  material  huf- 
vudsakligen  ur  ryska  källor  och  derigenom  vunnit  en  mera 
omfattande,  ehuru  med  Tegnérs  framställning  öfverens- 
stämmande  öfversigt  af  ämnet.  Ytterligare  har  en  finsk  for- 
skare hr  Aug.  Hjelt  nyligen  i  en  akademisk  Bihandling  uppta- 


GtrsTAi'  ni:s  första  regeringsår.  i89 

git  samma  ämne  till  behandling  och  i  allt  väsentligt  an- 
slutit   sig    till    föregångarene.  ^)      Ur   denna   mångsidiga 
granskning  har  framgått  att  de  faror,  som  efter  revolutio- 
nen utifrån   hotade  Sverige,  långt  ifrån  voro  obetydande. 
Eyssland,  Preussen  och  Danmark  täflade  i  att  söka  tillintet- 
göra resultaten  af  revolutionen.    Under  början  af  1773  var 
krigsfaran  så   stor,    att  regeringen  i  Stockholm  ansåg  sig 
med  ifver  böra  påskynda  krigsrustningarna,  i  synnerhet  i 
Finland.    Derunder   upprätthöllo    Gustaf  III   och   kansli- 
presidenten  Ulrik   Scheffer   en  lika  fast  som  värdig  ton  i 
den  diplomatiska  brefvexlingen,  en  ståndaktighet  som  ver- 
kade så  mycket  mera  imponerande,  som  fullständigt  lugn 
rådde  i  Sverige.     Den  sluge  Fredrik  II  i  Preussen  under- 
rättades om  att  .den  nya  svenska  författningen  var  en  rent 
inre  angelägenhet,  om  hvilken  ej  kunde  underhandlas  med 
främmande   makter,    sedan   svenska  nationen  förklarat  sig 
nöjd  dermed.     Katarina   II  af  Ryssland  hindrades  genom 
kriget  med  Turkiet  och  oron  i  Polen  att  gripa  till  vapen. 
Och  Danmark   var   för   svagt    att  ensamt  företaga  något. 
6å  vans   en    diplomatisk   seger,    som  tillika  var  en  seger 
öfver  lemningama  af  möss-partiet,  ty  förgäfves  sökte  Ryss- 
lands sändebud  i  Stockholm,  Österman,  numera  samla  sina 
spridda  vänner.    Patriotismen  hade  fått  ny  kraft,  och  den 
nesliga   vanan    att   sälja  sig  åt  utländingar  hade  upphört. 
Mindre   lycklig   var   deremot   Gustaf  III  sedermera  i  sina 
bemödanden    att    fullt    återställa    det    goda    förhållandet 
till   Katarina    II,    som    icke    fäste    något    synnerligt    af- 
seende   vid  hans. oroliga  jägtande  efter  hennes  gunst  eller 
till  och    med  roade  sig  med  att  drjlfva  gäck  med  grannen 
i  vester.     Äfven  besöket  i  St  Petersburg  1777,  vid  hvilket 
Gustaf  m   fäst    stora   förhoppningar,    hade    knapt  annan 
betydelse  än  att  allmänheten  i  och  utom  Sverige  begynte 
tro  på  ett  godt  förhållande  mellan  de  bägge  hofven,  hvil- 
ket dock    i    sjelfva   verket  icke  förefans.     Det  för  Gustaf 
ni  okända  förbund,    som  den  ^7i  augusti  i  St  Petersburg 
afslutits    mellan   Danmark  och  Ryssland  mot  Sverige,  var 
ett  Damoklessvärd,  som  ständigt  hotade   Sveriges  trygghet, 


^)  Sveriges  ställning  till  utlandet  närmast  efter  1772  års  revolution, 
4f  Aug.  J.  Hjelt;    Helsingfors  1887. 


190  GUSTAF   IIi:S   PÖBSTA  BEGEBINGSÅB. 

och  redan  nu  kunde  de  invigda  märka  att  svårigheterna 
ökades  genom  svagheterna  i  Gustaf  111:8  karakter  och  det 
dubbla,  spel  han  gema  sökte  inslå. 

Mera  än  genom  dessa  ännu  aflägsna  faror  oroades 
Q-ustaf  in  vid  den  tid,  till  hvilken  författarens  framställning 
sträcker  sig,  genom  den  tilltagande  missämjan  inom  den 
kungliga  familjen.  Med  rätta  skjuter  han  hufvudsakliga 
skulden  derför  på  enkedrottningen,  Lovisa  Ulrika,  hvar- 
jemte  han  såsom  idel  förtal  tillbakavisar  de  nesliga  ryk- 
tena om  kronprinsens  födelse,  till  hvilka  Schinkel-Bergman 
besynnerligt  nog  med  förtroende  lyssnat.  I  öfrigt  var  den 
politiska  horisonten  i  Sverige  åtminstone  skenbart  klar, 
då  1778 — 79  års  ständer  sammanträdde.  Såsom  bekant  var 
denna  riksdag  snarare  en  hyllnings-  och  tacksägelsefest  än 
en  tilldragelse  af  politisk  betydenhet,  hvarför  den  icke 
intar  ett  stort  rum  i  framställningen.  Missnöjet  var 
ännu  doldt  och  frambröt  endast  då  och  då  i  enstaka  ytt- 
ringar. Huru  detta  missnöje  småningom  utvecklade  sig 
till  en  storm,  som  skakade  Q-ustaf  lUis  tron  och  förberedde 
hans  tragiska  slut,  skall  blifva  ett  hufvudtema  i  den  föl- 
jande delen  af  professor  Odhners  arbete. 

II.  a.  SohybergBon. 


En  rysk  reformator. 

^  Nutidsbild  af  S— e. 

I  en  rysk  folksaga  berättas  om  bonden  Ilja  från  Mu- 
rom,  att  kan  under  åratal  ansetts  för  lam  och  sotat  orörlig 
sammankrupen  vid  spisen.  Men  en  dag  kommo  några  pil- 
grimer till  hans  stuga  och  bådo  honom  om  en  skål  vatten. 
Utan  att  tänka  på  sin  lamhet,  steg  han  upp  och  gick  utan 
svårighet  efter  vattnet.  Och  sedan  han  sjelf  druckit  deraf, 
kände  han  sig  så  jettestark,  att  han  var  tvungen  att  genom 
en  ny  dryck  taga  bort  hälften  af  sin  styrka,  emedan  han 
annars  rubbat  jorden  ur  dess  bana. 

Är  ej  det  ryska  folket  en  slik  Ilja?  Måhända  finnes 
hos  denne  ännu  i  orörlighet  hvilande  jette  krafter,  de  der, 
en  gång  bragta  till  medvetande,  skola  omgestalta  verldens 
öden!  Han  växer  dag  för  dag.  Redan  har  han  bredt  ut  sig 
ofver  Finland  och  Östersjöprovinserna.  Han  har  uppjalukat 
mer  än  halfva  Polen,  öfver  hälften  af  Turkiet,  och  sträcker 
ut  sma  jettearmar  öfver  större  delen  af  Asien  ända  från 
Ishafvet  till  Elinas  och  Afghanistans  gränser.  När  denne 
koloss  vaknar  till  medvetande  om,  att  en  lefvande  själ  fin- 
nes hos  honom,  att  han  kan  röra  sig  fritt  och  obehindradt 
braka  sina  vapen  och  verktyg  —  hvar  finnes  då  väl  den 
kraft,  som  kan  stå  honom  mot? 

Och  detta  ej  blott  i  af  seende  på  yttre,  politisk  makt. 
Kanske  slumrar  hos  detta  naiva  naturbarn  ock  andliga 
krafter,  som  en  gång  skola  ^försätta  berg".  —  Det  häp- 
nande Europa  har  måst  ana  sådana  slumrande  ryska  kul- 
tnrmakter,  då  i  dessa  dagar  de  ryska  nutidsromanerna 
blifvit  allt  mer  bekanta  inom  verldsliteraturen.  Hvem  hade 
Väl  —  jag  behöfver  icke  säga  för  tjugu  eller  tio  år  sedan 
—  nej  blott  för  ett  par  år  sedan  ute  i  Europa  anat  att  i 
fiyssland,  der  man  ännu  trodde  ett  moskovitiskt  barbari  råda, 
Att  der  inom  den  slaviska  bokverlden,  redan  för  länge  sedan 
realismen  nått  en  utveckling,  hvartill  än  i  dag  de  förnämsta 
kulturfolkens  literära  konst  ej  kan  uppvisa  något  mot- 
stycke?   Ja,    man   kände   väl    och   beundrade   Turgenjevs 


192  EN  ETSK   EEFORMATOB. 


mästerskap ;  men  han  var  ju  nästan  lika  mycket  kosmopo- 
lit  som  ryss;  och  så  länge  man  trodde  honom  stå  ensam, 
kunde  man  ju  skrifva  hans  konst  på  hans  vesterländska 
bildnings  räkning.  —  Men  nu  veta  ju  alla  bildade  i  Eu- 
ropa att  Ivan  Sergievitch  alls  icke  stod  ensam,  utan  hade 
omkring  sig  en  hel  skara  af  nationelt  ryska  författare,  som 
långt  innan  man  ännu  i  Frankrike  ens  uppfunnit  den  mo- 
derna konststilens  slagord,  redan  i  dess  maner  skapat  odöd- 
liga mästerverk,  —  allt  ifrån  hans  föregångare  Puschkin 
och  öogol  till  hans  samtida  medtäflare  Pisemsky,  Q-ontcha- 
rof,  Dostojevski  och  Tolstoi. 

När  man  läser  dessa  ryska  naturalisters  mästerliga 
skildringar  af  Rysslands  samhällslif,  deras  djupsumiga  och 
skarpsynta  psykologiska  karaktersanalyser,  och  framför  allt, 
då  man  liksom  känner  det  stora,  varma  ryska  hjertat 
klappa  sig  till  mötes  från  alla  deras  arbeten,  —  då  måste 
man  förr  eller  senare  göra  sig  den  frågan:  hvad  månde 
blifva  häraf,  när  de  vända  samma  klarsynta  blick  till 
verklighetens  verld;  när  deras  menniskokärlek  går  „from 
sounds  to  things";  när  af  samhällskritikern  och  satiristen 
blir  en  samhällsreformator? 

En  af  dem  har  redan  genom  sina  senaste  skrifter  och 
genom  sitt  nuvarande  lif  svarat  på  den  frågan.  Leo  Tolstoi 
har  genomgått  denna  utveckling  från  diktens  till  verklig- 
hetens område. 

Hans  literära  utveckling  har  oafbrutet  gått  i  den 
riktningen,  allt  från  sin  början,  till  dess  att  den  nu  fört 
honom  utöfver  det  literära  området,  till  de  praktiska  sam- 
häUsreformemas.  För  hans  vittra  utvecklings  olika  sta- 
dier är  det  särskildt  tvenne  arbeten,  som  äro  typiska.  Sitt 
författarerykte  vann  han  egentligen  först  med  ^Kosackerna 
Der  är  han  ännu  romantiker,  dväljes  inom  natursvärmeriets 
drömverld.  Med  sitt  storverk  ^^rig  och  fred"  öfvergick 
han  derefter  till  prosans  område  och  verklighetens.  Men 
der  höll  han  sig  dock  ännu  på  sätt  och  vis  på  afstånd 
från  lifvet,  derigenom  nämligen  att  det  ej  var  nuti- 
den, som  han  gjorde  till  föremål  för  sin  skildring,  utan 
det  förflutna.  Äfven  historiens  romantik  sköt  han  emel 
lertid  tillbaka  i  nutidsskildringen  „  Anna  Karenina**.  Der  stod 
han  mitt  uppe  i  det  honom  omgifvande  hvardagliga  lifret. 


EN   RYSK  REFORMATOR.  193 

Der  var  han  verklighetsdiktare  fullt  ut.  —  Hvad  skulle 
väl  nästa  steg  blifva?  Skulle  det  föra  honom  än  närmare 
lifvet  och  verkligheten,  eller  skulle  han  nu  ej  komma  längre, 
utan  måhända  vända  om?  Det  sistnämda  önskade  otaUga 
beundrare  af  hans  mästerskap  inom  den  historiska  roma- 
nen. Och  deras  önskan  tycktes  ock  skola  gå  i  fullbordan. 
I  en  rysk  tidning  införde  han  nämligen  början  till  en  ny 
stor  historisk  skildring,  en  sorts  fortsättning  på  ^Krig  och 
fred",  innehållande  en  liknande  teckning  af  decembrister- 
nas  intressanta  epok  i  Rysslands  historia.  Trenne  kapitel 
utkommo  ....  men  så  bröt  författaren  plötsligt  af  och 
lemnade  aldrig  någon  fortsättning. 

Han  skulle  ej  vända  åter  från  sin  verklighetsstråt,  utan 
tvärtom:  anledningen,  hvarför  berättelsen  aldrig  fullborda- 
des, var  den,  att  dess  författare  nu  till  fullo  öfvergick  från 
dikten  till  verkligheten,  —  icke  blott  från  romantiken  tiU 
verklighetsdikten,  utan  ock  från  denna  till  verkligheten 
sjelf,  till  det  praktiska  lifvet.  Af  skalden  vardt  nu  en  so- 
cial och  religiös  reformator.  Förutom  några  små  folkböcker 
med  afgjordt  tendenssyfte  har  han  sedan  1877  endast  ut- 
gifvit  trenne  arbeten.  Men  det  är  icke  romaner  eller  dik- 
ter, utan  dialektiska  skrifter  med  praktiskt  syfte;  de  äro 
hans  sociala  reformprogram  —  skrifter  af  så  afgjordt  prak- 
tisk art,  att  de  sajntliga  blifvit  förbjudna  af  den  ryska 
censuren,  och  derför  endast  cirkulera  i  talrika  af  skrifter 
man  och  man  emellan.  Inom  bokverlden  ha  de  först  in- 
förts genom  under  de  sista  två  åren  utkomna  tyska  öf- 
versättningar,  af  hvilka  den  ena  under  titeln:  „Hvadäratt 
gltra?  —  Bekärmelser.  Af  Leo  Tolstoy"  —  ock  nyligen  in- 
törlifvats  med  vårt  språk.  Den  andra,  som  bär  titeln  „  Wo- 
rin  hesteht  mein  Olaube?^^  finnes  ännu  endast  i  den  nämda 
tyska  öfversättningen. 

I. 

Bedan  i  ett  af  hans  första  ungdomsalster,  den  lilla 
turistskizzen  ^Luzern",  framträder  hos  Tolstoi  med  ovan- 
lig innerlighet  och  värme  den  filantropi,  som  sedan  allt  mer 
och  mer  blifvit  det  bestämmande  grunddraget  i  hans  ka- 
rakter och  numera  ock  omgestaltat  hela  hans  lif  och  verk- 
samhet. . 

Finsk  tidsknft,  1887,  U.  13 


194  EN  BYSK  KEFOBMATOB. 

Motivet  till  denna  berättelse  hemtade  han  från  föl- 
jande anteckning  i  sin  resedagbok: 

„Den  7  juli  år  1857  uppträdde  i  Luzem  framför  ho- 
tellet „Schweizerhof^,  hvarest  mer  än  hundra  rika  turister 
logerade,  en  stackars  vandrande  sångare  och  sjöng  en  half 
timmes  tid  sina  visor  med  ackompagnement  på  guitarr. 
Öfver  etthundra  personer  åhörde  hpnom.  Tre  gånger  bad 
sångaren  sina  åhörare  om  en  liten  gåfva.  Ick6  en  af  dem 
gaf  honom  ett  öre,  och  många  skrattade  åt  honom.^ 

Denna  Jivardagliga  händelse  skulle  helt  visst  på  fler- 
talet af  oss  gjort  föga  intryck,  men  den  unge  ryske  gref- 
ven  upprörde  den  ända  i  hans  innersta.  Efter  skildringen 
af  huru  han  sjelf,  för  att  gifva  den  stackars  sångaren  upp- 
rättelse, broderligen  tog  honom  under  armen,  förde  in  ho- 
nom i  det  eleganta  kafieet  och  länge  vid  en  flaska  vin  satt 
och  sprakade  med  honom  och  till  sist  äfven  delade  sin 
börs  med  honom,  slutade  han  sin  berättelse  med  följande 
passionerade  utbrott  mot  de  andres  hjertlöshet: 

„Detta  är  en  händelse,  som  vår  tids  historieskrifvare 
med  outplånlig  eldskrift  borde  införa  i  sina  annaler.  Denna 
tilldragelse  är  af  större,  allvarligare  betydelse,  mycket 
djupare  innebörd  än  de  händelser,  som  vanligen  förtäljas 
i  tidningarna  och  historien.  Att  engelsmännen  åter  dödat 
tusen  kineser,  derför  att  dessa  icke  lemna  dem  något  för 
deras  pengar,  —  att  fransmännen  åter  mördat  tusen  kaby- 
ler,  emedan  komet  växer  så  bra  i  Afrika  och  emedan  oaf- 
brutna  krig  äro  mycket  nyttiga  för  utbildandet  af  solda- 
tema, —  att  turkiska  sändebudet  i  Neapel  icke  längre  får 
vara  jude,  —  att  kejsar  Napoleon  går  till  fots  i  Plombiéres 
och  ger  sitt  folk  den  försäkran,  att  han  endast  „med  Guds 
nåde"  herskar  öfver  dem,  —  allt  detta  är  blott  ord,  med 
den  enda  skilnaden,  att  de  till  en  del  äro  obekanta,  till 
en  del  för  länge  sedan  bekanta.  Men  den  händelse,  som 
tilldrog  sig  i  Luzem  den  7  juli,  synes  mig  alldeles  ny  och 
ovanlig,  och  den  hänför  sig  till  en  bekant  episod  i  det 
menskliga  samhällets  utveckling.  Den  är  icke  ett  faktum 
för  de  menskliga  bragdemas  historia,  men  för  historien 
om  mensklighetens  utveckling  och  civilisation.  —  Detta 
menskliga  faktum,  som  vore  omöjligt  i  en  större  landtby 
i  Tyskland,  Frankrike   eller   Italien,   hvarför  kaA,  det  just 


EN  RYSK   REFOBMATQB. 195 

inträffa  här  i  Schweitz,  hvarest  civilisationen,  friheten  och 
jämlikheten  äro  drifna  till  sin  höjd,  hvarest  de  mest  civi- 
liserade  nationers  mest   civiliserade  medlemmar  mötas  på 

sina    resor? Hvarför    hafva  'dessa   menniskor, 

hvilka  i  sina  palats  på  sina  möten  och  i  sina  salon- 
ger entusiasmeras  för  de  stackars  kinesemas  öden  långt 
borta  i  Asien  eller  intressera  sig  för  kristendomens  utbred- 
ning och  den  europeiska  kulturens  införande  bland  Afrikas 
vildar,  —  hvarför  finnes  hos  dem  intet  af  den  naturliga 
medkänsla  med  nästan,  som  gör  sig  gällande  hos  hvarje 
oförderfvad  varelse?  Finnes  då  ingen  sådan  känsla  mer, 
har  den  utträngts  af  äregirigheten,  fåfängan  och  egennyt- 
tan?  .  .  .  Har  hederskänslans  stärkande,  bildningens  spri- 
dande, förståndets  öfiiing,  samhällsformernas  utveckling,  — 
med  ett  ord,  har  det,  som  vi  kalla  civilisation,  kväft  be- 
hofvet  hos  oss  att  tillfredsställa  våra  innersta  hjerte- 
böjelser?  .  .  ." 

Och  Tolstoi  slutar  sina  betraktelser  öfver  tyrolarens 
motgång  •  med  tvifvel  på  kulturens  förmåner,  ja  med  en 
uppskakande  skepticism,  med  förtviflan  om  möjligheten  att 
törsta  lifvet  och  menniskoma.  —  Allt  detta  för  att  en 
stackars  gatsångare  blef  utan  recett! 

Några  år.derefter  blef  han  i  Paris  vittne  till  en  af- 
rättning.  Det  var  en  brottsling,  som  i  närvara  af  flere 
tusen  åskådare  guilliotinerades. 

,» Jag  visste"  —  skref  Tolstoi  trettio  år  senare  härom  — 
vjag  visste  att  mannen  var  en  afskyvärd  missdådare,  och 
jag  kände  till  alla  de  fömuftsgrunder,  hvarmed  man  se- 
dan så  många  århundraden  tillbaka  sökt  urskulda  och  för- 
klara handlingar  af  detta  slag.  Jag  visste  att  det  skedde 
med  full  afsigt  och  öfverläggning,  med  vett  och  vilja,  men 
det  oaktadt,  när  hufvudet  skildes  från  kroppen,  skrek  jag 
tUl  i  bestörtning.  —  Jag  förstod,  hvarken  med  hufvudet 
eller  hjertat,  men  med  hela  min  varelse,  att  alla  de  sofls- 
mer  jag  hört  till  dödsstraffets  försvar,  icke  voro  annat  än 
grynmia,  elaka  dumheter.  Hur  många  menniskor  man  än 
må  samla  ihop,  och  hvad  namn  man  än  må  ge  åt  sin  oger- 
ning,  så  är  ett  mord  dock  alltid  ett  mord,  det  vill  säga  den 
största    synd  man  kan  begå  här  i  verlden,  och  jag  förstod 


196 EN  BYSK  BEFQBMATOa. 

att  hvad  som  nyss  egt  rum  inför  mina  ögon,  just  var  ett 
sådant  brott." 

„Ocli"  —  tillägger  han  med  den  för  honom  egendom- 
liga skonslösa,  nästan  obarmhertiga  sjelfkritiken  —  Jag 
sjelf,  som  varit  närvarande  och  icke  sökt  hindra  det,  jag 
hade  gillat  detta  brott.    Jag  hade  tagit  del  i  det!" 

Samma  lättrörda,  nervösa,  ofta  nästan  sjukligt  upp- 
jagade med  känsla  med  de  svage  och  förtryckte  har  sedan 
följt  honom  hela  lifvet  igenom  och  bildat  den  varma  un- 
derström, som  genomgår  alla  hans  stora  poetiska  arbeten. 
Men  större  delen  af  sitt  lif  tillbragte  han  ute  på  landet 
och  såg  ej  fattigdomen  i  annan  form,  än  den,  som  mildra- 
des af  landtbons  förnöjsamhet  och  enkla  fordringar  på  lif- 
vet och  af  hans  egna  bönders  jemförelsevis  välbergade 
ställning.  Först  när  han  1881  flyttade  in  till  Moskva, 
trängde  sig  fattigdomen,  det  menskliga  eländet,  in  på  ho- 
nom med  all  sin  afskyvärdhet.  Här,  i  en  stad  med  nästan 
20-tusen  hungrande  och  frysande,  kunde  han  ej  gå  ett  steg 
utan  att  möta  armodet,  utan  att  nöden  stirrade  på  honom 
med  sina  tårtomma,  glanslösa,  förebrående  ögon. 

Det  är  om  det  intryck,  som  detta  storstadselände 
gjorde  på  honom,  och  om  de  försök  i  filantropisk  riktning, 
hvartill  detta  uppkallade  honom,  som  han  skrifvit  sin  af 
rörande  menniskokärlek,  af  oblidkelig  sjelfkritik  och  en- 
tusiastisk pligtmaning  liksom  skälfvande  och  glödande 
flygskrift  med  titeln  från  folkets  spörsmål  till  den  botpre- 
dikande   Johannes:    „Hvad   skola   vi    då    göra,?"  (Luc.  ev. 

ni:  10). 

*  * 

* 

I  Moskva  hade  Tolstoi  nästan  dagligen  tillfälle  att 
se  liknande  scener  som  den  i  Luzem,  och  det  till  på  kö- 
pet ofta  i  en  af  staten  legaliserad  form,  som  gjorde  dem 
för   hans    hjerta   så  mycket  mera  upprörande. 

Så  såg  han  en  dag  en  polisbetjent,  som  knuffade  en 
trasig,  vattusigtig  bonde  upp  i  en  droska.  Tolstoi  frågade 
polisbetjenten  hvad  bonden  gjort  för  ondt,  och  denne 
svarade  att  han  gått  omkring  och  tigt. 

„Är  det  då  förbjudet  att  tigga?"  utbrast  grefven. 

„Måtte  väl  det",  svarade  polisbetjenten,  och  droskan 
for  af  med  den  arresterade. 


EN   RYSK   REFORMATOR. 197 

Men   härmed   gaf  sig  Tolstoi  ej  till  freds.     Han  upp- 
sökte polisbetjentens    förmän  och  stälde  till  dem  samma 


„Är  det  sant  att  man  förbjuder  tiggaren  att  begära 
allmosor  för  Kjisti  skull  ?^* 

Han  fick  derpå  endast  det  svaret,  att  det  vore  så  på- 
bjudet af  myndigheterna,  och  „då  är  det  väl  också  nöd- 
vändigt." 

När  han  talade  med  sina  bekanta  om  allt  det  elände, 
som  han  så  blifvit  vittne  till,  svarade  de  honom  alltid, 
att  hvad  han  berättade  var  ett  intet  mot  det,  som  han 
knnde  få  se,  om  han  ginge  till  natthärbergena  vid  Chi- 
trovchtorget.  Och  för  öfrigt  talade  Moskva-borna  härom 
med  en  sorts  tillfredsställelse,  såsom  han  ock  iakttagit  att 
man  gjorde  i  London  om  eländet  der,  liksom  vore  de  stolta 
öfver  att  utvecklingen  gått  så  långt  hos  dem.  En  inre 
röst  sade  honom  att  det  tjenade  intet  till  att  gå  och  se 
på  lidanden ,  som  han  ändå  icke  kunde  afhjelpa.  Men  en 
kall,  blåsig  decemberafton  1882  begaf  han  sig  till  det  nämda 
a<ylet  för  husvilla.  Och  de  syner  han  der  blef  vittne  till 
gingo  sedan  aldrig  ur  hans  minne. 

Bedan  på  vägen  dit  mötte  honom  öfver  allt  armodets 
offer.  Framkommen  till  gratis-härberget,  fann  han  sig  om- 
gifven  af  en  hel  skara  af  dessa  gatans  innevånare  —  landt- 
bor,  som  kommit  in  till  staden  för  att  söka  sitt  uppehälle, 
men  blifvit  utan  arbete,  och  som  nu  blott  hoppades  att 
säsom  fc)r  svarslös  a  bli  Jirresterade  och  hemforslade;  en  blek 
^ng  man  med  långt  hår,  endast  klädd  i  en  trasig  skjorta 
och  erbarmligt  skälfvande  af  köld;  en  lång  gubbe  med 
j^etsigt  skägg,  klädd  i  en  öfverrock,  som  var  tillknuten 
om  lifvet  med  en  repstump,  samt  med  bastskor  på  fötterna 
och  okänslig  endast  tack  vare  ett  duktigt  rus;  en  van- 
"^kaplig  krympling  i  trasor;  en  som  såg  ut  som  en  före  detta 
otQcer;  en  annan,  som  måtte  ha  varit  något  prestaktigt, 
och  en,  som  icke  hade  någon  näsa.  —  Alla  dessa  trängdes 
omkring  honom,  hungriga,  frusna,  utmattade.  En  gammal 
soldat  stod  i  gathörnet  och  sålde  varm  honingsdricka. 
Tolstoi  bjöd  en  af  uslingarna  på  ett  glas,  som  denne  be- 
gärligt grep  an  med  båda  händerna,  för  att  på  samma  gång 
lå  värma  dessa.    Snart  belägrades  han  af  otaliga  lika  frusna 


298  £N  BYSK   BEFOBMATOK. 

ocli  jemmerliga,  som  han  också  måste  bjuda.  Till  sist  hade 
de  gjort  slut  på  hela  lagret,  och  så  bad  en  af  dem  om  en 
slant.  Tolstoi  gaf  honom  litet.  Men  nu  blef  det  en  sådan 
trängsel  af  tiggare,  att  portvakten  måste  gripa  in  för  att 
återställa  ordningen.  Alla  stirrade  de  på  främlingen  och 
bådo  och  tigde,  och  det  lidande,  ångestfulla,  ödmjuka  ut- 
trycket i  alla  dessa  ansigten  skar  honom  i  hjertat.  Han 
gaf  dem  allt,  hvad  han  hade  på  sig,  och  följde  sedan  med 
in  i  asylet.  I  hela  denna  väldiga  byggnad  såg  han  endast 
nya  sidor  af  armodets  hemska  bilderbok,  I  ett  af  dessa 
eländiga  krypin  kände  han  igen  en  af  dem,  som  han  nyss 
gifvit  pengar.  Och  djupt  skamsen  öfver  den  halfva  hjelpen 
lemnade  han  asylet  och  gick  hem. 

,,  Jag  steg  upp  för  den  mattlagda  trappan  i  mitt  hus"  — 
tillägger  han  —  „och  trädde  in  i  tamburen,  der  golfvet 
likaledes  täcktes  af  en  matta.  Sedan  man  tagit  af  mig 
pelsen,  gick  jag  till  bords  och  åt  min  middag,  bestående 
af  fem  rätter,  uppassad  af  två  lakejer  i  svarta  frackar  och 
med  hvita  halsdukar  och  handskar." 

Denna  skriande  kontrast  lemnade  sedan  hans  samvete 
ingen  ro.  Motsatsen  mellan  de  der  andres  elände  och  hans 
eget  öfverflöd  upprörde  honom  med  samma  känsla  af  ett 
begånget  socialt  brott,  som  han  erfor  vid  åsynen  af  afrätt- 
ningen  i  Paris.  Hvad  än  alla  verldens  vise  må  säga  om  en 
sådan  verldsordning,  hvarunder  den  ene  frossar,  den  andre 
svälter,  någre  frysa  ihjäl,  andre  kläda  sina  hästar  i  dyr- 
bara täcken  och  belägga  sina  golf  med  svällande  mattor, 
—  så  såg  Leo  Tolstoi  deri  ett  upprörande  brott,  hvari  han 
sjelf  med  sin  lyx  gjorde  sig  medskyldig. 

Hur  mycket  han  än  sökte  finna  ursäkter  för  sitt  och 
sina  likars  lefnadssätt,  så  kunde  han  icke  utan  en  känsla 
af  mordisk  motvilja  se  sin  egen  eller  andras  salong,  slå 
sig  ned  vid  ett  präktigt  dukadt  bord  eller  i  ett  ekipage. 
Och  butikerna,  teatrarna,  kafféema  ingåfvo  honom  samma 
känsla  af  obehag.  Vid  sidan  af  allt  detta  tyckte  han  sig 
ständigt  se  de  utsvultna,  frusna,  förnedrade  nattgästerna  i 
Ljäpinska  asylet. 

Så  mognade  hos  honom  beslutet  att  göra  något  för 
att  afvältra  sig  denna  samvetsbörda.  Han  ville  sätta  ett 
stort    välgörenhetsverk   i   gång.     En    allmän    folkräkning 


EN  RYSK   liEFOBMATOB.  299 

skulle  just  vid  denna  tid  försiggå  i  Moskva,  och  detta 
vore  ju  ett  ypperligt  tillfåUe  att  taga  reda  på  de  fattige, 
låra  känna  deras  förhållanden  och  sedan  genom  samverk- 
samhet  emellan  behjertade  personer  ur  de  förmögna  klas- 
serna råda  bot  för  eländet.  Ja,  han  närde  rent  af  förhopp- 
ningar om  att  på  detta  sätt  kunna  utrota  åtminstone  de 
gröfre  formerna  af  fattigdomen  och  nöden  från  Moskva. 

I  början  tycktes  planen  också  ej  möta  några  hinder. 
Myndigheterna  voro  villiga  att  vid  folkräkningen  göra  ho- 
nom de  begärda  tjensterna,  och  äfven  de  förmögne  bland 
hans  bekanta,  till  hvUka  han  vände  sig  med  anhållan  om 
penningebidrag,  gingo  in  på  hans  fordringar.  Men  den 
gamle  skicklige  psykologen  kunde  dock  ej  undgå  att  märka 
huru  egendomUgt  det  sätt  var,  hvarpå  de  gillade  hans  plan. 

Alla  åhörde  honom  uppmärksamt,  men  så  fort  de  fingo 
klart  för  sig  hvad  frågan  gälde,  blefvö  de  generade  och 
liksom  skamsna.  De  undveko  att  se  honom  i  ögonen,  lik- 
som man  är  besvärad  för  att  se  på  en  snäll  och  hygglig 
menniska,  som  pratar  dumheter.  Alla  sade  de  sig  dock 
gilla  sjelfva  idén  och  hade  till  och  med  förr  sjelfva  tänkt 
på  något  i  samma  riktning.  Men  den  vore  näppeligen 
praktiskt  utförbar,  ehuru  hvar  och  en  af  dem  »ansåg 
sig  moraliskt  förpligtad"  att  vara  med  om  försöket.  Och 
så  slutade  de  nästan  alla  med  att  klandra  menniskomas  och 
t^ärskildt  det  omgifvande  samhällets  liknöjdhet  och  köld  — 
hvarvid  de  dock  naturligen  gjorde  ett  tyst  undantag  för 
sig  sjelfva. 

Så  deltog  grefve  Tolstoi  i  folkräkningen  i  ett  af  fat- 
tigkvarteren och  blef  der  i  tillfälle  att  på  nära  håll  stu- 
dera det  lägre  folkets  lif.  Men  förhållandena  bland  dem 
voro  alls  icke  de  han  väntat. 

I  nattasylet  hade  han  befunnit  sig  i  samma  belägen- 
het^ som  en  person,  som  får  se  ett  stort  gapande  sår.  Han 
tycker  synd  om  den  sjuke  och  beklagar  att  han  icke  förr 
vetat  af  hans  olycka  och  kunnat  komma  till  hjelp;  men 
han  hoppas  att  god  vård  och  skötsel  åter  skall  bringa 
sjnklingen  på  benen. 

Men  här  liknade  han  en  läkare,  som  kommer  med 
sina  medikamenter,  undersöker  åkomman  och  nödgas  till- 


200  EN   EYSK   KEFOBMATOB. 

stå  för  sig  sjelf  att  allt  hvad  han  kan  göra  är  gagnlösij 
cell  att  lians  medikamenter  härvidlag  icke  duga  till  någotj 

Först  och  främst  lärde  han  sig  inse  att  bland  de 
fattiga  funnes  många,  som  ingen  hjelp  behöfde,  —  flitiga 
arbetare  och  handtvérkare,  som  sjöngp  vid  sitt  arbete  ocli 
sofvo  godt  på  sina  hårda  bäddar,  och  i  det  hela  hade  mera 
„lifsglädje^  än  han  sjelf.  De  verkligt  olyckliga  kunde  han 
deremot  icke  hjelpa.  Endast  mycket  undantagsvis  mötte 
han  någon,  som  kunde  gagnas  med  en  tillfällig  allmosa. 
De  verkligt  för  tillfället  nödlidande  voro  hulpne  af  siaä 
fattiga  grannar,  innan  den  rike  nått  fram  till  dem.  Ochl 
det  stora  flertalets  olycka  bestod  icke  i  bristen  på  något, 
som  kunde  gifvas  som  en  allmosa,  utan  i  deras  eget  inre 
tillstånd,  deras  karakterer.  De  voro  icke  vana  vid  arbete 
och  ett  ordnadt  lif,  de  hade  förlorat  lusten  derför  —  deri 
de  flestes  olycka.   ^  I 

Hvad  hade  han  sjelf  med  sina  lättjefulla,  yppiga  va- 
nor att  lära  dessa?  Han  kunde  ge  dem  smulor  af  sitt  öt- 
verflöd;  men  kunde  han  lära  dem  arbetets  lycka  —  han, 
som  sjelf  icke  kände  den!  Han  sjelf  hade  ju  precis  samma 
åskådningssätt,  samma  slappa  njutningslystnad,  som  innerst 
just  utgjorde  dessas  olycka. 

Han  förekom  sig  sjelf  såsom  en  person,  som  vill  draga 
upp  en  annan  ur  ett  träsk,  men  sjelf  sitter  fast  i  gyttjan. 
För  hvarje  ansträngning  kände  han  allt  tydligare  huru 
osäker  mark  han  stod  på.  Han  kände  att  han  sjelf  sjönk 
ned  i  träsket. 

Det  var  slut  med  hans  illusioner.  Han  insåg  att  de 
fattige  ej  kunde  hjelpas  med  allmosor.  Han  uppgaf  sin 
stora  välgörenhetsplan  och  utdelade  på  måfå  det  lilla  sam- 
lade kapitalet  bland  de  fattige  han  träffade  på,  utan 
hopp  att  dermed  kunna  uträtta  något  annat,  än  möjligen 
med  sjelfbelåtenhet  bedraga  sitt  eget  samvete  —  och  äf- 
ven  detta  blott  för  en  kort  stund. 


Hur  skulle  då  eländet  kunna  bekämpas?  Fans  det 
väl  något  annat  stridssätt  emot  det,  eller  skulle  vi  åter 
försjunka  i  likgiltighetens  apati,  med  förtviflans  resig- 
nation? 


EN   KYSK  REFOEMATOE.  201 

Svaret  på  detta  oroliga  spörsmål  fick  Tolstoi  först,  då 
tan  sammanträffade  med  den  man,  som  mer  än  någon  an- 
tan  utöfvat  inflytande  på  hans  lif.  Det  var  en  simpel, 
ibildad  rysk  bonde,  en  fattig  »musohik",  som  skulle  gifva 
len  lärde  öfverförfinade  grefven  svaret  på  de  frågor,  hvar- 
ill  han  förgäfves  i  århundradets  hela  bildning  letat  efter 
ösningen. 

Denna  bonde  var  den  egendomlige  ryske  bondaposteln 
äjutajef,  den  ryktbare  upphofsmannen  till  en  alltmer  om- 
kring sig  gripande  religiös  rörelse  bland  det  inre  Ryss- 
lands gigantiska  folkmassor. 

De  träffades  hos  en  syster  till  Tolstoi.  Dennes  filan- 
tropiska planer  kommo  der  på  tal.  Och,  som  det  plägar 
ske,  när  man  icke  sjelf  riktigt  tror  på  sin  sak,  talade  Tol- 
stoi med  stor  ifver  och  värme  om  hvad  han  gjort  och  hvad 
han  tänkte  göra  för  lindrandet  af  eländet  i  Moskva.  Han 
valde  särskildt  sina  ord  så,  att  Sjutajef  skulle  förstå  honom. 
Men  denne  satt  orörlig  på  sin  stol,  insvept  i  sin  får- 
skinnspels,  som  han  på  de  ryska  böndemas  sätt  behöll  på 
åtven  inne  i  rummen.  Han  tycktes  icke  höra  det  samtal, 
som  fördes  omkring  honom.  Hans  små  ögon  blixtrade  icke, 
utan  blicken  tycktes  liksom  inåtvänd. 

Då  Tolstoi  rättfram  frågade  honom  hvad  han  tänkte 
om  saken,  svarade  han  blott  buttert: 
„Allt  det  der  är  bara  dumheter?" 
„Hvarför  dumheter?"  frågade  Tolstoi.  „Är  det  dumt 
ätt  bistå  tusentals,  eller  låt  oss  bara  säga  hundratals  olyck- 
lige? Är  det  icke  befaldt  i  evangeliet  att  vi  skola  kläda 
den  nakne  och  bespisa  den  hungrige?" 

„Jo,  det  är  så  — men  det  är  ej  det  du  gör.  Du  går 
ut  och  spatserar,  och  så  kommer  en  tiggare  i  din  väg, 
äom  ber  om  en  slant,  och  så  ger  du  honom  tjugu  kopek. 
Ar  det  att  öfva  barmhertighet?  Hvad  han  tränger  till  är 
andUg  hjelp,  —  du  skulle  lära  och  undervisa  honom.  Och 
så  kastar  du  i  stället  till  honom  en  allmosa,  för  att  få  vara 
i  fred  för  honom.    Se,  det  är  hvad  du  gör!" 

Tolstoi  iarodde  att  det  var  obekantskap  med  de  fatti- 
ges mängd,  som  föranledde  Sjutajef  att  taga  saken  på  det 
sättet  och  att  tro  det  man  kunde  göra  mera  för  de  nödli- 
dande, än  som  ingick  i  hans  uppgjorda  plan. 


202  EN   BY8K   BEFOBMATOB. 


„Du  skall  veta",  sade  han  derför,  „att  bara  i  Moskva 
finnes  det  nära  tjugutusen  s&dana  stackare!" 

Bonden  smålog. 

„Tjugu  tusen?  Och  hur  många  bondgårdar  ha  vi  väl 
i  Ryssland?    Tror  du  icke  de  gå  upp  till  en  miljon?'' 

Det  ville  Tolstoi  ej  förneka,  men  hvad  hade  väl  det 
med  saken  att  göra? 

„Hvad  det  har  härmed  att  göra?**  upprepade  Sjutajef, 
och  hans  ögon  glänste  till.  „Jo,  låt  oss  dela  dem  ibland 
oss!  Jag  är  icke  rik,  men  ändå  kan  jag  nog  taga  emot 
två.  Vore  de  också  tio  gånger  talrikare,  så  kunde  vi  ändå 
ge  dem  hem  hos  oss  bönder.  Och  så  skulle  vi  gå  tillsam- 
mans, de  och  vi,  till  arbetet.  —  Jag  skulle  visa  dem  huru 
jag  arbetar,  och  de  skulle  lära  sig  huru  man  skall  lefva. 
På  kvällen  sätta  vi  oss  med  dem  vid  samma  bord,  och  der 
få  de  endast  höra  goda  ord  af  oss.  Se  det  är  att  öfva  barm- 
hertighet,  allt  det  andra  är  bara  dumheter." 

Dessa  enkla  ord  slogo  grefven.  Han  insåg  nu  felet 
i  sin  filantropiska  plan.  Vi  skulle  taga  de  fattige  till  oss, 
lefva  tillsammans  med  dem;  skänka  dem  icke  af  våra  pen- 
ningar, men  af  vårt  lif ! 

Men  när  han,  som  aldrig  ville  stanna  blott  vid  teo- 
rin^ utan  alltid,  när  han  trodde  sig  insett  det  rätta  eller 
det  bättre,  deraf  ville  göra  allvar,  nu  ville  sätta  äfven  detta 
i  praktik,  insåg  han  att  det  för  honom  och  hans  likar  be- 
tydde helt  enkelt  det  sanmia  som  en  omgestaltning  från  bör- 
jan och  till  slut  af  alla  deras  vanor,  hela  deras  lefnadssätt. 

Låt  den  grymmaste  menniska  försöka  att  sätta  i  sig 
en  måltid  på  fem  rätter  midt  bland  ett  folk,  som  ej  har 
det  nödtorftiga  till  att  stilla  sin  hunger  med.  Matlusten 
måste  gå  förlorad  för  honom,  när  han  ser  de  hungriga 
blickarna  omkring  sig.  Följaktligen  är  det  också  det  första 
vilkoret  för  att  man  skall  kunna  frossa  med  aptit  midt 
bland  skaror  af  svältande,  att  man  gömmer  sig  för  deras 
ögon,  reser  upp  en  mur  mellan  dem  och  sig.  —  Och  det 
är  också  det  vi  ha  gjort.  Derefter  ha  vi  gestaltat  hela 
vårt  lefnadssätt.  Och  sedan  klaga  vi  öfver  att  vi  ha  så 
svårt  att  närma  oss  de  fattige,  att  verkligen  lära  känna 
deras  förhållanden!    Vi  ha  ju  afsigtligt  stält  så  till. 

Hvarför  ha  vi  våra  stora  våningar  med  tamburer  och 


EN  BYSK  BEFQBMATOB. 203 

förstugor  och  väntrum,  om  icke  för  att  de  fattige  ej  skola 
kunna  komma  fram  till  oss?  Hvarför  flyttar  man  från  hus- 
folkets gemensamma  matbord,  så  snart  man  fått  en  förmö- 
genhet, om  ej  för  att  göra  sjelfva  måltiden  till  en  skilje- 
mur mellan  de  hungrige  och  oss?  Och  våra  kläder?  Vi 
styra  ut  dem  och  lämpa  dem  till  olika  ändamål,  hvilka  ej 
ha  någon  motsvarighet  i  de  fattiges  lif,  så  att  stackaren  ej 
ens  kan  ha  något  gagn  af  det  aflagda  plagg  vi  äro  villiga 
att  skänka  honom,  fracken,  ridbyxorna,  de  lackerade  bal- 
skorna eller  cylinderhatten,  och  hvad  de  allt  heta,  dessa 
lyxartiklar.  Till  och  med  snyggheten  göra  vi  till  en  skil- 
jemur mellan  oss  och  dem,  drifvande  den  till  en  ytterlig- 
het, hvars  fordringar  endast  den  „hvita  handen"  kan  uppfylla, 
som  aldrig  arbetar.  Och  den  så  kallade  bildningen  utgör 
blott  en  sammanfattning  af  alla  yttre  former  och  kunska- 
per, som  göra  att  de  fattige  och  vi  ej  kunna  förstå  hvar- 
andra,  ej  kunna  lefva  tillsammans. 

För  att  kunna  följa  Sjutajefis  råd  —  att  taga  de  fat- 
tiga till  oss  —  måste  vi  derför  först  förändra  oss  sjelfva.  Vi 
måste  sjelfva  först  lära  oss  Sjutajefs  lif.  Vi  måste  sjelfva 
—  blifva  bönder!    Så  lydde  Tolstois  slutsats. 

Han  hade  iakttagit  att  massan  af  fattige  i  städerna 
uppkommit  framför  allt  derigenom,  att  alla,  som  ha  svårt 
att  taga  sig  fram  på  landet,  samla  sig  till  städerna  för  att 
der  söka  sitt  uppehälle.  Men  hvad  vill  detta  säga,  spör- 
jer Tolstoi,  „söka  sitt  uppehälle  i  staden?"  Hur  är  det 
möjligt  att  man  från  landet,  det  vill  säga  från  de  ställen,  der 
det  finnes  åkrar  och  ängar,  säd  och  boskap,  med  ett  ord 
just  allt  det,  hvaraf  menniskan  hemtar-sin  näring,  ger  sig 
till  staden  för  att  söka  sin  utkomst,  till  staden,  der  det 
hvarken  finnes  säd  eller  hö,  der  marken  är  idel  stenar 
och  dam? 

Städerna  bestå,  enligt  Tolstois  åsigt,  af  idel  lättingar, 
de  der  för  ringa  eller  intet  eget  arbete  söka  finna  utvägar 
att  lefva  på  landtbomas  arbete. 

Nej  ut  till  landsbygden!  Ut  dit,  der  torfvan  sjelf  fö- 
der sin  arbetare.  Om  alla  menniskor  lydde  det  rådet;  om 
de  sjelfva  ville  så  och  skörda  den  säd,  de  behöfva;  sjelfva 
baka  sitt  bröd,  sjelfva  sköta  den  mjölkgifvande  kon  och 
lytta  den  plöjande  hästen,  —  då  skulle  fattigdomen  kunna 


204  EN  BYSK  BEFQBMATOB. 

förjagas  från  verlden,  eller  rättare  sagdt^  den  skulle  med 
den  sista  stadsbon  försvinna  af  sig  sjelft.  Först  om  vi 
lyda  det  rådet,  kunna  vi  äta  vår  rikliga  måltid,  utan  att 
beröfvas  matlusten  genom  hungerskrien  omkring  oss.  Först 
då  kunna  vi  helsosamt  trötta  efter  dagens  mödor  lugnt 
sofva  på  vår  bädd,  ostörda  af  medvetandet  om  dem,  som 
frysa  ihjäl  utan  tak  öfver  hufvudet.  Ty  då  —  men  ock 
endast  då  kunna  vi  följa  Sjutajefs  råd^  att  „taga  de  fattige 
till  oss." 


Tolstoi  går  ännu  ett  steg  lägre:  denna  ^förenkling'^ 
af  vårt  lif  böra  vi  ej  blott  göra  för  de  fattiges  skull  eller 
£6y  att  tysta  vårt  samvete  gentemot  dem;  den  innebär 
ock  det  enda  sättet  att  skaflFa  oss  sjelfva  lycka  här  på 
jorden. 

Den  jordiska  lyckan  består  enligt  hans  åsigt  förnäm- 
ligast i  följande  förmåner: 

1)  ett  naturligt  lif  i  samband  med  naturen,  under  fri 
himmel,  i  solljus  och  i  frisk  luft,  tillsammans  med  jorden, 
blommorna  och  djuren; 

2)  arbete,  som  skänker  kroppen  rörelse  och  helsa^ 
ger  aptit  och  lugn  sömn; 

3)  familjelif  tillsammans  med  maka  och  barn,  under 
inbördes  kärlek  och  förtroende; 

4)  fritt  umgänge  med  en  vidsträckt  krets  af  olikartade 
menniskor,  hvilka  genom  sina  olikheter  komplettera  oss 
sjelfva  och  bringa  omvexling  i  vårt  lif,  vidga  våra  vyer 
och  våra  lifsuppgifter;  —  och  slutligen 

5)  helsa  och  till  sist  en  lugn  och  stilla  död. 

Tolstoi  granskar  nu  stadsbons  och  landtbons,  verlds- 
mannens  och  bondens  lif  ur  dessa  fem  olika  synpunkter 
och  kommer  till  det  resultat,  att  i  alla  dessa  hänseenden 
den  i  staden  boende  rike  och  förnäme  är  den  vanlottade, 
deremot  den  tarflige  landtmannen  den  lycklige. 

Verldsmannen  lefver  icke  i  Guds  fria  natur.  Ju  högre 
han  kommit  på  den  sociala  skalan,  desto  mindre  ser  han 
af  solens  ljus,  af  ängarna  och  skogen,  af  blommor  och  djur. 
Han  lefver  som  i  ett  fUngelse,  och  till  och  med  när  han 
gör   sina  resor  är  han  som  en  fånge,  instängd   i  sin  hel- 


EN   RYSK   REFORMATOR. 205 

täckta  vagn  eller  den  kvafva  jemvägskupén.  —  Och  hvad 
vet  han  af  sundt,  kroppsligt  arbete?  Han  öfveranstränger 
sin  hjerna  med  äflan  eller  onaturliga  nöjen  ända  till  van- 
vett; men  hans  kropp  förtvinar  bort  och  blir  blott  ett 
experimentalfält  för  kvacksalfvare  —  med  diplom,  förstås. 
-  Och  ju  högre  han  klättrat  på  samhällsstegen,  desto 
trängi-e  blir  den  krets  af  medmenniskor,  med  hvilka  någon 
gemenskap  är  honom  möjlig.  Har  han  kommit  upp  på  en 
troÄ,  så  finnes  i  hela  riket  ej  en  enda  varelse,  med  hvilken 
han  kan  lefva  ett  verkligt  och  naturligt  samlif.  Ej  ens 
med  sin  hustru  och  sina  barn  har  han  någon  verklig  ge- 
menskap. Hon  och  han  ha  ofta  sina  skilda  våningar;  och 
barnen  lemnas,  när  de  äro  små,  i  tjenarenes  vård;  när  de 
bli  större,  skickas  de  till  skolor  och  universitet;  och 
så  snart  de  blifvit  myndiga,  söka  de  bilda  eget  hem,  oftast 
långt  bort  från  föräldrarna.  —  Bedan  när  den  förnäme 
tömmer  hit  till  lifvet,  har  han  ärffc  följderna  af  sina  förfä- 
ders väUefnad  under  formen  af  otaliga  lyten,  dem  sedan 
hans  lefnadssätt  blott  vidare  utveckla.  Och  hans  döds- 
kamp kan  nästan  sägas  börja  vid  den  tid,  då  bonden  står 
på  höjden  af  mannakraft,  börja  redan  hos  40-  eller  50- 
åringen  med  ålderdomskrämpor,  dödsfruktan  och  lifsleda. 
Och  huru  dö  de  till  sist?  Huru  många  af  dem  begå  sjelf- 
mord  eller  täras  bort  af  skamliga  sjukdomar?  Huru  många 
bli  alkoholismens  offer,  eller  morfinets? 

Verldsmannen  lefver  som  en  fånge,  utestängd  från 
ljus  och  sol,  förbjuden  att  arbeta,  hindrad  att  umgås  med 
sina  likar,  skild  från  sina  anförvandter,  och  till  sist  mar- 
terad  till  döds.  —  Vore  det  då,  frågar  Tolstoi,  en  uppoff- 
ring att  lemna  detta  onaturliga  fängelselif  och  byta  ut  det 
mot  bondens  enkla,  friska  lif,  ute  bland  tegar  och  skylar, 
bland  växter  och  husdjur,  omgifven  af  idel  enkla  menni- 
skor,  med  hvilka  han  känner  sig  som  en  broder?  Vore  det 
då  en  uppoffring  att  välja  bondens  naturliga  lefnadssätt, 
som  gör  088  friska  och  starka,  modiga  och  glada,  och  som 
till  sist  låter  döden  komma  såsom  en  välkommen  hvilo- 
bjudare  till  den  uttröttade? 

Tolstoi  har  sjelf  ej  tvekat  om  svaret  på  den  frågan, 
och  han  har  stält  sitt  lif  derefter. 


206  EN  BYSK  BEFOBMATOB. 


£n  resande,  som  för  en  tid  sedan  händelsevis  befann 
sig  i  den  trakt  i  närheten  af  Tula,  der  grefve  Tolstois 
gamla  fädernegods  är  beläget,  ville  göra  den  ryktbare  för- 
fattaren ett  besök.  Han  kom  till  godset  och  frågade  efter 
grefven.  Denne  var  ej  hemma,  men  man  visade  den  be- 
sökande till  det  ställe,  der  han  troligen  var  att  söka. 

Främlingen  begaf  sig  dit  och  fann  sig  vid  ett  tarf- 
ligt,  halflförfallet  torp.  Det  måtte  vara  något  misstag;  ej 
var  det  väl  här,  som  han  skulle  träffa  den  verldsberömde, 
förnäme  grefven.  Emellertid  frågade  han  efter  honom,  och 
man  svarade  att  han  var  derinne. 

Inkommen  fick  han  se  Leo  Tolstoi  i  en  nedsölad  ar- 
betsdrägt,  svettig  och  varm,  stående  framme  vid  spisen, 
som  han  med  egna  händer  höll  på  att  laga.  Det  var  en 
gammal  torparenka,  som  bodde  i  den  gamla  stugan;  hen- 
nes spis  hade  varit  nära  att  ramla.  Och  då  hade  Tolstoi 
tagit  med  sig  stenar  och  murbruk  och  höll  nu  på  att  re- 
parera skadan. 

—  Så  har  Tolstoi  satt  Sjutajefs  råd  i  praktik.  Han 
har  skänkt  bort  nästan  hela  sin  förmögenhet,  flyttat  ut  på 
landet  och  lefver  nu  bland  bönderna  såsom  en  af  dem. 
Och  deri  anser  han  sig  hafva  funnit  den  enda  sanna  jor- 
diska lyckan. 


Brokiga  bilder  från  Östra  Finland. 
VIII. 

En  jagt  i  Suojärvi. 

Det  var  en  vacker  majdag  och  middagstiden  var  redan 
förbi,  då  jag  körde  in  på  den  stenbundna,  starkt  sluttande 
gård,  der  Mihail  Konins  stuga  stod.  Stugan  var  krupen 
npp  på  den  branta  backen,  så  att  huset  åt  gårdssidan  var 
två  våningar  högt,  men  mot  ödemarken,  som  tog  vid  ge- 
nast bakom  bostaden,  endast  en.  Något  alldeles  särskildt 
måste  hafva  passerat,  ty  Mihails  gård  var  full  af  folk  och 
fänad,  som  öfverbjödo  hvarandra  i  försök  att  göra  sig  hörda. 
Mihail  Konin  stod  högst  uppe  på  den  stora  trappan,  som 
från  gården  ledde  direkt  upp  till  husets  öfre  våning.  Han 
hvisslade  efter  sina  hundar  och  kommenderade  med  det 
öfverlägsna  lugn,  som  en  mångårig  vana  att  veta  sig  vara 
den  förste  förlänar  menniskan.  När  den  skramlande  kär- 
ran körde  in  på  gården,  afstannade  samtalen  —  endast 
hundarna  fortsatte  sin  argumentering  med  envis  ilska.  Mi- 
hail skuggade  ögonen  med  handen  och  blickade  ned  mot 
oss.  Två  år  hade  förgått,  sedan  vi  senast  råkades,  men  med 
ödemarksbons  skarpa  syn  kände  han  genast  igen  mig  — 
det  var  som  om  vi  sett  hvarandra  i  går.  Med  värdighet 
uttalade  han  sin  glädje  öfver  återseendet. 

Jag  skakade  hand  med  Mihail,  hans  hustru,  söner  och 
döttrar,  svärsöner  och  svärdöttrar;  återseendets  glädje  var 
lika  uppriktig  som  allmän. 

Man  diskuterade  med  mycken  liflighet  om  ett  hämd- 
och  härnadståg  mot  en  björn,  som  slagit  ned  en  af  Ko- 
nins  kor. 

—  Men,   sade  Mihail,    sen  du  kom,   går  jag  icke  på 
jagt,  jag    stannar    hemma.     Björnen    må    gå   sina    egna 
vägar,  mitt  lod  skall  han  icke  möta  i  natt. 
^       —  Nej,  Mihail,  har  du  någon  förrättning  i  afton,  så 
bör  du  gå.     Jag  skall  icke  hincira  dig. 


208  BJftOKiaA   BILDER 


Men  Mihail  ville  icke  bryta  gästfrihetens  lagar;  han 
skulle  ovilkorligen  stannat  hemma,  om  jag  icke  lofvat  att 
följa  med  på  jagten.  Nu  blef  min  hederliga  värd  hjertans 
glad  och  belåtenheten  bland  de  församlade  allmän;  ty  gick 
Mihail  på  jagt,  så  var  allt  godt  och  väl;  man  kunde  sofva 
trygt  och  anse  björnen  skjuten. 

Jag  betalte  skjutsbonden,  som  noga  vände  den  säll- 
synta markslanten  och  lät  den  gå  från  hand  till.  hand  för 
att  bekikas;  mina  reseffékter  buros  in,  och  med  en  lod- 
bössa öfver  axeln  bar  det  af  så  godt  som  med  det  samma. 

Vi  vandrade  raskt  framåt  —  bara  en  liten  bit  öfver 
backen  längs  träsket  och  så  in  i  skogen,  hade  man  sagt 
mig.  Nog  visste  jag  att  dessa  ödemarksbor,  som  räkna 
par  mil  till  närmaste  granne,  icke  taga  det  så  noga  med 
uttrycket  en  liten  bit.  Också  hade  jag  gjort  mig  beredd  på 
tre  å  fyra  verst.  Men  fem  till  sex  verst,  som  vägen  visade  sig 
vara,  kändes  icke  såsom  en  liten  bit  efter  den  långa,  be- 
svärliga resan.    Det  var  dock  för  sent  att  vända  om. 

Med  orsaken  till  jagten  förhöll  det  sig  sålunda.  Ko- 
nins  och  de  öfriga  böndemas  kor  hade  varit  ute  ungefär 
en  vecka  efter  att  ha  svältfödts  under  vårvintern,  då  eii 
vacker  dag  hela  hjorden,  så  när  som  på  en,  kom  ramande 
hem  i  fullt  galopp.  Skogens  konung  hade  omorgnad  och 
hungrig  efter  vinterns  umbäranden  tagit  sig  före  att  jaga 
och  dödat  en  af  Konins  bästa  kor.  Det  blef  en  allmän 
uppståndelse  i  hela  byn,  ty  den  björn,  som  en  gång  sma- 
kat nötkött,  måste  ovilkorligen  fällas;  eljes  stod  böndernas 
redbaraste  egendom  i  ständig  fara.  Mått  och  steg  vidta- 
gas i  sådana  faU  genast  för  att  hämnas  nederlaget.  När 
björnen  slagit  sitt  byte  och  ätit  sig  mätt,  lemnar  han  resten 
af  rofvet  på  platsen  för  att  om  två  eller  tre  dagar,  någon 
timme  efter  solnedgången  åter  uppsöka  det.  Nu  gäller  det 
för  jägaren  att  i  närheten  af  bytet  välja  en  undanskymd 
plats  helst  uppe  i  ett  träd,  samt  tyst  och  ljudlös  invänta 
illgerningsmannen.  Det  minsta  buller  jagar  björnen  ovil- 
korligen på  flykten. 

När  vi  närmat  oss  platsen  för  björnens  mandat,  bör- 
jade Mihail  att  med  största  varsamhet,  under  ständigt 
iakttagande  af  vindens  riktning,  lovera  fram  emot  en  grupp 
af  uråldriga  och  skyhöga  granar,  som  emellan  sina  slokande, 


FRJy  ÖSTBA  FINLAyP. 209 

mossbelupna  grenar  erbjödo  ett  utmärkt  gömsle  för  jägaren. 
Vi  klättrade  upp  i  en  af  granarna,  Mihaila  son  i  en  annan, 
bida  vid  pass  60  fot  från  den  plats,  der  bytet  låg.  Tysta 
som  gransångare,  när  köken  kretsar  öfrer  dem,  iiade  vi 
suttit  der  några  minuter^  då  jag  hörde  Mihail  frammumla 
något,  som  först  föreföll  mig  såsom  en  aftonbön.  Men  då 
jag  hörde  en  hel  hop  märkliga  ord  om  »villahäntä*'  och 
«shebelikagla^9  de  der  icke  gema  kunde  adresseras  till  Vår 
Herre,  frågade  jag  hviskande  hvad  det  gälde.  Han  såg  an- 
däktig ut,  gjorde  en  åtbörd,  som  anbefalde  tystnad,  och  i 
Bästa  minut  hördes  endast  vindens  andetag  i  natten. 

Med  armen  om  granens  stam  och  hufvadet  lutadt  mot 
barken  tycktes  mig,  som  om  jäg  legat  vid  naturens  bröst 
och  hört  huru  lifvet  jäste,  huru  det  i  starka  pulsslag 
dref  dolda  safter  fram  för  att  under  nordens  korta  sommar 
hinna  till  blomning  och  frön. 

Solen  hade  sjunkit;  skuggorna,  som  om  dagen  lägrat 
sig  vid  trädens  stammar,  stego  långsamt  och  smygande  upp 
bogre  och  Jiögre.  Kungsfogelns  siisande  hade  slutat,  till 
och  med  rödhakens  elegiska  aftonsång  hade  förklingat. 
Mild,  härlig  och  ljus  föll  majnatten  öfver  oss.  Nattvin- 
den bar  underbara  dotter,  som  väckte  till  lif,  dofter  som 
ömsom  rusade,  ömsom  mattade,  än  lät  hjertat  slå  högt  af 
handlingskraft  och  mod,  än  förde  själen  bort  i  veka  känslo- 
stämningar på.  aningamas  och  drömmamas  vågor.  I  det 
hemlighetsfulla  mörkret  lyste  då  och  då  några  blixtar  i 
fjärran  och  tecknade  för  en  flyktig  sekund  granarnas  spets- 
mönster mot  den  blånande  fonden.  Då  hördes  några  starka 
melodiska  ljud  i  den  tysta  natten.  Först  enstaka,  sedan 
fiere  och  flere,  bildade  de  en  melodi  af  innerlig  Ijufhet. 
Med  ens  blir  det  tyst,  så  tyst  i  ödemarkens  natt;  men 
iter  höjes  sången  och  allt  fulltonigare,  allt  mäktigare 
stiger  sångarens  eldiga  röst,  tills  den  i  segerjublande  slag 
flammar  upp  i  kärlekens  höga  visa  för  att  nästa  ögonblick 
låta  tonerna  dö  bort  i  melodiska  suckar.  Under  denna 
bröUoppssång  somnade  jag  in  som  fogeln  på  gren;  till 
hälften  redan  i  drömmamas  verld  hörde  jag  näktergalens 
kårlekskväden. 

Pang,  ett  skott  och  ett  ilsket  rytande,  ännu  ett  skott, 
och  yrvaken  gnuggade  jag  mina  ögon.    Huru  länge  jag 

Finsk  tidskrift,  1887,  IL  14 


210  BROKIGA  BILDE& 


sofvit  vet  jag  ej,  och  i  första  ögonblicket  kunde  jag  icke 
få  klart  för  mig  hvarför  jag  satt  uppe  i  ett  träd  i  dju- 
paste skogen.  ' 

Småningom  återkom  minnet.  Jag  blickade  ned.  Det 
var  omöjligt  att  vid  de  slocknande  stjemomas  sken  se  nå- 
got, och  ännu  i  dag  kan  jag  icke  förstå  huru  Mibail 
kunde  se  i  detta  mörker.  Jag  började  långsamt  stiga  ned 
från  granen,  då  jag  tydligt  hörde  Mihail  frammnmli 
följande  ord. 

Haf  tack  du  skogens  konnng, 

skogens  gyllne  kontmg, 

skogens  vänliga  värdinna, 

skogens  sköna  j'nngfi*a, 

skogens  lycka,  skogens  gnnstling, 

skogens  hvita,  vackra  kalf, 

skogens  hela  herskarslägt. 
Jag  var  snart  nere.  Der  stodo  Mihail  och  hans  son. 
De  lyckönskade  mig  och  hvarandra  till  den  lyckosamizifl 
jagten,  hvari  jag  tyvärr  dock  icke  hade  någon  deL  Björnea 
hade  enligt  Ivans,  den  yngre  Eonins,  utsaga  trängt  sig 
igenom  den  grandunge,  der  vi  voro  i  bakhålL  Antingen 
den  vädrat  kristet  blod,  som  det  heter  i  sagan,  eller  anat 
en  olycka,  alltnog,  den  hade  plötsligt  rusat  rakt  fram,  lik- 
som för  att  undfly  en  fara,  då  Mihails  kula  sårat  den.  Vid 
skenet  af  gevärselden  hade  äfven  unge  Konin  fått  kom 
på  den  och  sträckt  den  till  marken. 

Dagen  hade  vaknat.  Gula  flammor  jagade  öfver  österns 
skyar  och  släckte  de  matt  blinkande  himlaljusen.  Af  d^ 
tvenne  skotten  hade  skogens  orkester  väckts  till  lif.  Ja^ 
kunde  godt  känna  igen  löfsångarens  lilla  enkla  visa,  gran* 
sångarens  melankoliska  toner  och  de  lystringssignaler,  eom 
rödstjerten  med  förvånande  styrka  pressar  fram  ur  sitt 
bröst.  Med  dessa  toner  blandade  sig  rödhakens  Ijufea,  ele 
giska  kvitter,  som  väcker  dagen  till  lif  och  åter  kallar  den  til 
hvila.  Många  år  ha  förgått,  sedan  den  lilla  episod  jag  hfl 
förtäljer  tilldrog  sig,  men  vid  minnet  af  denna  morgon  dr* 
ger  ännu  en  fläkt  af  vårens  friskhet  och  ödemarkens  oänd 
liga  Ijufhet  genom  min  själ. 

Få  återvägen  ledde  jag  samtalet  oförmärkt  på  Mihail 
tacksägelsebön.    Jag  frågade  hvad  det  var  han  frammnd 


FRÅN  Ö8TBA  FINIiANJD. 211 

ade  i  går  afloiiy  medan  vi  sutto  uppe  i  granen.  Mihail 
rille  på  intet  vis  säga  det.  Han  menade  att  mäktiga  ord 
eke  böra  användas,  då  de  icke  behöfvas.  Jag  hoppades 
mapt  mera  att  £å  höra  hans  runa,  då  han  om  aftonen  vid 
len  glädjefest,  som  tillstäldes  fÖr  att  fira  björnens  död, 
)ombedd  och  litet  skamsen  läste  upp  förra  delen  af  den 
runa,  byars  slutstrofer  jag  redan  ofvan  anfört.  Jag  teck- 
lade  upp  den  och  återgifver  den  här  i  svensk  drägt.  Det 
behöf^er  knapt  nämnas  att  denna  bön  med  innerlighet  och 
Jlvar  uppläses  af  flere  hundrade  af  våra  landsmän,  upp- 
fostrade i  skötet  af  den  kristna  kyrkan. 

Gick  i  sällskap  ut  till  skogs, 
gick  att  jaga  skogens  åbo, 
följd  af  tremie  kvicka  hundar, 
trenne  hundar  ullsvansprydda, 
med  sin  hvita  ring  kring  halsen. 
Öfver  farukuUar  drog  jag, 
dröjde  uti  kärr  och  mossar; 
hör  då  mina  hundar  skälla, 
skogens  bruna  björn  det  gäller. 

Tapio,  skogens  store  konung, 
konung  du  med  gyllne  krona, 
bringa  bytet  i  min  väg, 
ifrån  Lapplands  fjärran  nejder, 
från  den  vida,  blåa  skogen; 
hemta  det  till  mina  hundar, 
mina  ullsvansprydda  valpar. 

Jao.  Ahren1»6rg. 


Poesier- 
Bulgariska  folkdikter.') 

öfversatta  af  Exnil  v.  Qvanten. 

I. 

Jana  och  Solen. 

|ödd  den  sköna  Jana  blef  om  påskda^n, 
på  den  stora  festda^n  född  till  verlden, 
dopet  undfick  hon  Sankt  Q-eorgsdagen, 
talte  första  ordet  vid  Salvator 
och  begynte  gå  vid  Peterstiden. 
Detta  allt  besinnar  Janas  gudmor 
och  till  flickan  talar  så  och  säger: 

„Hör  mitt  ord  och  märk  det  väl,  min  Jana! 
Hjertligt  dig  jag  ber  och  dig  förmanar: 
Q-å  om  da'n  ej  utan  duk  på  hufv'et, 
utan  bloss  ej  heller  ut  om  natten; 
annars  solens  moder  ser  dig,  Jana, 
och  åt  soPn,  sin  son,  dig  tar  till  hustru." 

Badet  lyder  ej  den  sköna  Jana, 
går  om  dagen  utan  duk  på  hufv'et, 
utan  bloss  beger  sig  ut  om  natten. 
Henne  solens  moder  rarseblifver, 
varseblifver  och  på  stunden  bortför 
och  åt  soFn,  sin  son,  till  hustru  tager. 


*)  Den  bulgariska  folkdikten  tyckes  i  mycket  hkna  den  serbiska» 
genom  Runeberg  välbekant  för  Finland.  Ofvanst&ende  prof  äro  åter- 
gifna  efter  Q.  Rosens  tyska  öfversättning.  De  innebära  gamla  n^^' 
myter.  Den  sköna  Jana,  som  h&Uer  torrvedsfacklan,  är  morgonrodna- 
den.    Marko  och  Vilan  förekomma  ocksä  i  den  serbiska  folkdikten. 


POEBIEB.  213 


Derpå  gör  ett  tysthetslöfte  Jana 
att  p&  hela  trenne  år  ej  tala. 

Säger  solens  moder  så  till  souqu: 
»Hör  migi  klara  sol,  min  gyllne  älskling. 
Stum  ju  blifvit  har  den  sköna  Jana! 
Derför  lemne  du  den  sköna  Jana 
och  förmäle  dig  med  morgonstjeman, 
morgonstjemans  fé,  som  är  så  talför." 

Solen  lyssnar  tiU  sin  moders  rådslag 
och  förmäler  sig  med  morgonstjeman, 
morgonstjemans  fé,  som  är  så  talför. 
Kvar  likväl  i  huset  stannar  Jana, 
stum  och  nattlig,  förbisedd  af  alla. 
Stum  hon  drifver  ankorna  till  betet, 
nattlig  vallar  hon  de  hvita  gässen. 

Arla  ur  sin  bädd  står  morgonstjeman, 
måste  bröd  åt  solens  husfolk  baka; 
torrvedsfaoklan  håller  sköna  Jana. 
Ned  ur  facklan  droppar  hvita  kådan, 
bränner  Jana  på  det  fina  fingret, 
smälter  hennes  gyllne  fingerringar. 

Talar  så  tiU  Jana  morgonstjeman: 
„8e  dock  upp,  softuta!  Vakna  ändtligt! 
Har  på  engång  blind  och  stum  du  blifvit? 
Du  förbränner  ju  ditt  fina  finger!" 

Svarar  henne  då  den  sköna  Jana: 

„0,  du  alltför  käcka  morgonstjema, 

icke  är  jag  blind  och  stum  ej  heller! 

Teg  jag,  var  det  för  ett  löftes  skull  blott. 

Höll  mitt  löfte  hela  första  året 

för  min  far,  att  honom  dermed  hedra, 

andra  året  för  min  hulda  moder 

och  det  tredje  för  den  klara  solen. 

Straffe  gud  min  svärmor,  att  hon  icke 

lät  i  ro  mitt  löfte  mig  ftillborda, 

men  i  otid  bragte  dig  i  huset!" 


214  POESIER. 


Svarar.     Solens  moder  lyss  helt  nära, 
hör  de  ord  den  sköna  Jana  säger. 
Ångerköpt  på  stund  blir  solens  moder, 
morgonstjeman  drifver  hon  ur  huset, 
morgonstjemans  fé,  som  är  så  talför. 


n. 

Marko  och  Dimnagora. 

arko,  hjelten,  red  i  gröna  skogen. 
Trenne  dar  och  trenne  nätter  red  han, 
men  förmådde  dock  ej  vatten  finna, 
ej  till  dryck  och  ej  till  tvagning  heller, 
åt  sig  sjelf  ej,  åt  sin  häst  ej  heller. 

Talte  harmfuU  Marko,  kungasonen: 
„Ve  dig,  gröna  skog,  du  Dimnagora, 
ej  en  enda  droppe  vatten  har  du, 
ej  till  dryck  och  ej  till  tvagning  heller, 
åt  mig  sjelf  ej,  åt  min  häst  ej  heller! 
Måtte  vinden  dina  träd  förtorka, 
måtte  solen  dem  till  aska  bränna  !^^ 

Honom  svarar  då  den  gröna  skogen: 
„Icke  så  dock,  Marko,  tappre  hjelte! 
Dimnagoras  skog  du  ej  fördöme, 
men  fördöm  den  gamla  stygga  Vilan! 
Mina  sjutton  källor  hon  har  tagit 
och  till  bergets  topp  dem  burit  alla, 
säljer  nu  ett  vattenkrus  der  uppe, 
minsta  krus  för  tvenne  svarta  ögon." 

Talar  till  sin  häst  den  tappre  Marko: 
„Säg,  min  egen  häst,  kan  mig  du  bära, 
upp  till  bergets  höga  topp  mig  bära, 
att  jag  må  den  gamla  Vilan  döda 
och  befria  skogens  sjutton  källor?" 


POSSIKB.  215 


Honom  ger  till  svar  den  trogne  hästen: 
„0m  med  gördlar  tolf  du  mig  omgjordar, 
kunna  nog  vi  två  den  saken  fresta." 

Gtö.rdlar  tolf  åt  hästen  gifver  Marko, 
bärs  m.ed  kraft  till  bergets  topp  af  honom, 
dödar  der  den  gamla,  stygga  Vilan 
och  befriar  skogens  sjutton  källor. 


I  bokhandeln. 

Skrifter  utgifna  af  Svenska  Uteratursällskapet  i  Finland,  II 
fe  VI:  Förhandlingar  och  Uppsatser,  1,  2;  LXTT+112  oohXLm 
i- 265  8.  8:o.     H:fors  1886,  1887. 

Vårt  Svenska  UteratursäUskap  har  under  sin  tvååriga  till- 
rara utgifvit  ej  färre  än  fem  större  publikationer  samt  tvenne 
rolymer  förhandlingar  och  uppsatser,  delvis  af  största  intresse  för 
r&rt  lands  kultur-  och  politiska  historia.  Innehållet  i  de  hittills 
itkomna  två  delarna  „PörhandHngar  och  Uppsatser''  erbjuder 
ganska  stort  intresse  äfven  för  den  stora  allmänheten.  Protokol- 
len öfirer  sällskapets  sammanträden  och  förhandlingar  äro  anmärk- 
ningsvärda icke  blott  derigenom,  att  de  gifva  oss  en  redogörelse 
för  dess  stifÉ;ande,  organisation  och  publikationer,  utan  äfven  eme- 
dan man  genom  dem  lätt  kommer  till  insigt  om  det  stora  och 
allmäima  intresse,  hvarmed  Svenska  Hteratursällskapet,  dess  idéer 
och  sträfvanden  ända  från  dess  stiftelse  omfattades  öfver  hela 
landet.  Främst  bland  uppsatserna  äro  att  märka  tvenne  afhand- 
Jingar  af  sällskapets  ordförande,  prof  C.  6.  Estlander,  om  Eune- 
^rg,  på  hvars  födelsedag  sällskapets  årsmöten  hållas.  I  sin  un- 
dersöhiing  om  J.  L.  Runebergs  religiösa  verldsdskådning  visar  prof. 
Estlander  huru  Runeberg,  som  öfver  allt  i  naturen  och  lifvet  såg 
spår  och  skymtar  af  det  inneboende  gudomliga,  sammansmälte 
bistendomens  kärleksfolla  deltagande  för  det  skapade  med  anti- 
^ns  glädje  öfver  tillvarelsen  till  den  harmoniska  åskådning  af 
naturen  och  den  tro  på  dess  sköna  lagbundenhet,  som  bildar 
gninden  till  hans  upphöjda  humanitet  och  klara,  frisinnade  lifs- 
glädje.  Med  denna  verldsåskådning  stod  Eunebergs  uppfattning 
af  det  sköna  och  konsten  i  den  innerligaste  öfverensstämmelse, 
s^om  prof.  Estlander  i  den  gedigna  och  djuptänkta  af  handlingen 


216  I  BOKHANDELN. 


om  J.  L.  Runebergs  estetiska  dsigier  visar.  Runeberg  ^If  defi- 
nierar poesin  som  ett  ,,samstämmigt  och  på  naturens  sätt  troget 
förhärligande  af  det  högsta  väsendet^'.  Den  blir  ett  förhärligande, 
emedan  den  har  att  återge  samklangen  mellan  det  gudomliga  och 
jordiska  hos  företeelsen,  att  framställa  det  gudomliga  i  lifvets 
mångfaldiga  företeelser;  detta  förhärligande  skall  ske  på  natnrens 
sätt,  röja  samma  fria,  organiska  utveckling  till  högre  foUkomning, 
sanmia  bestämmelse,  som  röjes  i  naturen,  huru  ofta  de  enskilda 
företeelserna  än  te  sig  förvirrade  och  AiUa  af  motstridigheter. 
Detta  förhärligande  på  naturens  sätt  sker  icke  genom  att  konst- 
nären förädlar  eller  förbättrar  företeelsen,  utan  genom  att  han 
förklarar  den.  Denna  förklaring  beståLr  å  ena  sidan  deri,  att  före- 
teelsen befrias  från  det  icke  till  dess  väsen  hörande,  „det  icke 
nödvändiga",  medan  dess  egendomlighet  respekteras  och  bevaras; 
å  andra  sidan  visas  företeelsen  i  sitt  sammanhang  med  lifvets 
eviga  lagar  —  såsom  resultat  af  dess  krafter,  hvarigenom  den 
féx  sin  motivering  och  försoning.  Denna  förklaring  blir  en  ide- 
alisering, emedan  idén,  den  företeelseDff  delar  organiserande  och 
ordnande  grundtanken,  genom  den  kommer  till  klarare  och  åskåd- 
ligare uttryck  än  bland  det  verkliga  lifvets  tusentals  hvarandra 
korsande  fcyreteelserp  I  denna  organiserande  kraft  hos  idén  ligga 
äfven  betingelseiHa  för  konstverkets  begränsning:  „så  långt  enhe- 
ten sträcker  sin  organiserande  verkan,  så  långt  finner  man  partier 
i  verket;  hvad  utanföir  ligger  hör  det  icke  tiir^  Deraf  Iseror 
äfven  rätta  förhållandet  meUan  det  hela  och  delame:  man  må 
„icke  ge  en  underordnad  del  ett  gran  mer  int^isitet,  än  den  jemt 
behöver  för  att  organiskt  ingrediera  och  fylla  sin  pkUa  i  det  hela". 
Denna  organiserande  enhet  får  dock  icke  fattas  som  bildande  nå- 
got abstrakt  typiskt;  konstnärsfantasin  måste  på  naturens  sätt 
skapa  individer,  icke  typer;  hans  skapelser  måste,  ega  ,,en  bak- 
grund af  individualitet,  ur  hvilken  de  framstiga  och  ur  hvilken 
de  få  saft  och  lif  ^  Liksom  konstverkets  delar  genom  den  orga- 
niserande och  sammanhållande  idén  erhålla  sin  förklaring,  begräns- 
ning och  olika  betoning,  erhålla  de  sin  natursanning  och  sanno- 
likhet „genom  öfverensstämmelse  med  de  af  lifvet  och  naturen 
för  denna  idés  förverkligande  gi&a  förutsättningarna^^  Huru 
Euneberg  förstått  tillämpa  sina  åsigter,  derom  bära  hans  verk 
vittne,  hvilka  äro  lika  igärran  från  förgångna  tiders  vare  sig  för- 
ståndiga reflexionspoesi,  banala  ideiJiserande  eller  fantastiska, 
oklara  romantik  som  frän  moderna  författares  abstrakt  tendentiösa 
arbeten,  kvasi-vetenAapliga  psykologiska  analyser,  intetsägande 
naturalism  och  äarMgt  skizzerade  literära  hugskott. 

Flertalet  af  de  öfriga  i  de  två  vol3anema  ingående  upp- 
satserna och  meddelandena  äro  af  historiskt  innehåll.  Af  specielt 
Hteraturhistoriskt  intresse  är  statsrådet  W.  Lagus'  varmt  hållna 
och  sakrika  uppsats  Om  F.  M.  Franzéns  hortfhy^ttning  från  IManå, 
af  hvilken  framgår  att  Franzéns  öf\rerä3rttning  till  Sverige  föga 
förorsakades    af  politiska   skäl,  såsom   man    ofta  sett  framhåUet. 


I  BOKHANDELN.  217 


atan  fomämligaat  af  rent.  personliga  bevekelsegrunder  och  faxnilje- 
faänayn.  Af  sanune  författare  ingår  under  rubriken  Två  franska 
ewdffranter  i  Finland  en  undersökning  om  hertigens  af  Orleans, 
sedermera  konung  Ludvig  Pilips,  och  vicomte  Montjoye'fl,  hans 
ledsagares,  vistelse  i  Einland  1795  under  deras  flykt  undan  de 
franska  revolimionsniännenB  skrädcvälde. 

Af  professor  M.  G.  Schybergson  finna  vi  en  uppsats  Anteck- 
ningar om  försvarskriget  i  Savolax  och  Karelen  under  åren  1741 — éJ^, 
hvilka  belysas  genom  särskildt  meddelade  bilagor.  Här  redogö- 
res  för  de  energiska  åtgärder,  hvilka  landshöfdingen  öfver  Kym- 
menegåxds  och  Nyslotts  län,  C.  J.  Stjemstedt,  under  det  olycks- 
digra kriget  1741 — 4=3  vidtog  till  östra  Finlands  försvar.  Under 
i  alla  hänseenden  svåra  och  nedslående  förhållanden  lyckades  han 
åstadkomma  en  folkbeväpning  i  stor  skala  af  särskildt  Karelens 
allmoge.  I  flere  sammandrabbningar  lyckades  denna  bondehär 
hämma  och  tillbakaslå  de  fiendtliga,  ryska  trupperna.  Alla  an> 
Pträngningar  blefvo  dock  betydelselösa  i  fbljd  af  hufvudarméns 
kända,  nesliga  reträtt. 

I  Ett  bidrag  till  stora  ofredens  historia,  äfven  det  försedt 
med  lapplysande  bilagor,  ger  mgr  P.  Nordmann  en  redogörelse 
lör  de  åtgärder,  som  vidtogos  for  att  hjelpa  de  talrikt  till  Sverige 
onder  denna  olyckliga  tid  flyktande  finnanie.  —  Åf  mgr  E.  Lager- 
blad ingår  en  framställning  af  Ett  hm^gmästarval  i  Helsingfors  för 
omkring  200  år  sedan,  visande  att  äfven  under  dessa  skäligen 
patriarkaliska  tider  intriger  ej  voro  främmande  för  det  kommimala 
lifvet  i  våra  städer. —  Professor  G.  Frosterus  har  publicerat  Anno^ 
iatianer,  gjorda  under  1808  och  föléande  år  af  B.  H.  Aminoff.  Dessa 
annotationer,  hvilka  tillfiQligtvis  för  par  år  sedan  påträflades,  med- 
dela visserligen  jemforelsevis  blott  ett  mindre  antal  faktiska  detaljer, 
men  ega  dock  sitt  intresse  såsom  belysande  opinioner  och  känslor 
onder  ifrågavarande  period.  Annotationema  innehålla  nämligen 
på  ett  något  känslosamt  språk  författarens  reflexioner,  intryck 
och  känslor  i  fbljd  af  kriget  och  den  derpå  följande  freden  samt 
bära  derjemte  vittne  om  hans  for  fosterjorden  varma  sinne.  — 
Vigtigare  än  dessa  annotationer  äro  såsom  historiska  dokument 
de  af  statsrådet  W.  Lagus  publicerade  politiska  brefven  till  Calo- 
nius  1792^  belysande  hufvudsakligast  den  Reuterholmska  regimen 
i  dess  begynnelse,  men  derjemte  lemnande  intressanta  upplysnin- 
gar om  åtskilliga  andra  förhållanden  och  personer.  —  Professor  K. 
K.  Tigerstedt  har  meddelat  ett  bref  från  biskop  J".  Terserus  till 
l%r  Brahe  jemte  en  bilaga  af  intresse  for  kännedomen  om  skol- 
undervisningen i  våra  småstäder  under  medlet  af  1600-talet.  — 
Då  vi  vidare  omnämna  Abrdfuxm  ArgiUanders  sjelfUografi  samt  ett 
Bidrag  tiU  slägten  Fordells  historia,  den  förra  meddelad  af  doktor 
B.  A.  Benvall,  det  senare  af  amanuensen  Th.  Westrin  i  Stockholm, 
baf^  vi  uppräknat  samtliga  artiklar  af  historiskt  innehåll. 

Inom  området  for  svensk  språk-  och  dialektforskning  hafva, 
om  man    tmdantager   professor  A.  O.  Freudenthals  undersökning 


218  I  BOKHANDELN. 


Om  två  ordspråkj  samteliga  bidrag  lemnats  af  docenten  H.  Ven- 
del]. Dessa  omfatta  dels  lingvistiska,  dels  etymologiska  under- 
sökningar, hvilka  erbjuda  intresse  förnämligast  för  språkforskaren 
ex  professo;  dock  torde  utredningen  af  allmogens  ofta  högst 
kuriösa  och  stundom  humoristiska  ordbildningar  i  Bidrag  till  svensk 
folketymologi  kunna  påräkna  läsare  äfven  i  icke  filologiska  kretsar. 

A.  Ltt. 

ArneGarhorg:  Kytåkertomi^ksia,  suomentanut  Minna  Canth; 
YL  +  190  s.  8:0.     H:fors  G.  W.  Edlund;  1  m.  76  p. 

De  tre  bland  ö-arborgs  ,,Forteljingar  og  Sagur",  hvilka  fru 
Canth  under  ofvananförda  titel  öfversatt  till  finskan,  äro,  det 
måste  hvar  och  en  medgifva,  mästerligt  återgifua.  JPå  ett  par 
ställen  märker  ett  vaksamt  öga  något  syntaktiskt  misstag,  som 
dock  ej  förtar  intrycket  af  att  man  har  ett  finskt  original  fram- 
för sig.  Berättelserna  äro  med  framstående  talang  utförda  skil- 
dringar ur  det  norska  folkets  lif  under  den  brytningstid,  i  hvH- 
ken  det  nu  befinner  sig.  Mången  finsk  läsare  torde  dock  hafva 
något  svårt  att  uppfatta  den  stränga  klassåtskilnad,  som  ännu 
förefinnes  i  Norge,  med  oböjligt  högmod  på  hvardera  hållet,  och 
vid  sidan  häraf  dessa  lifliga,  häftiga,  ofta  vilda  naturer,  i  hvilka 
ingen  lugn  besinning,  men  väl  till  och  med  en  långt  drifven  vid- 
skeplighet förefinnes.  En  sådan  fantasiprodukt,  som  t.  ex.  den 
sista  novellen,  „Paholaiselle  myöty",  torde  väl  i  vår  tid  knappast 
kunna  fostras  annorstädes  än  i  Norge.  Vi  få  se  att  en  son  kan 
af  sin  moder  redan  före  födseln  säljas  åt  den  onde,  att  den  sålde 
endast  med  de  kraftigaste  medel  kan  räddas  från  hans  våld  och  att 
denna  räddning  måste  utföras  i  kyrkan  af  ortens  mest  framstå- 
ende prest,  som  tyckes  vara  lika  fången  i  denna  vidskepelse  som 
alla  andra.  Men  med  allt  detta  äro  scenerna  framstälda  så,  att 
hvilken  läsare  som  helst  måste  tillerkänna  sin  högsta  beundran  åt 
den  vackra  försoning  och  det  rent  af  tragiska  patos,  som  ut- 
vecklas i  slutet  af  denna  by-berättelse. 

0.  a. 


A.  Paltnberg:  Verlden  sedd  från  hygienisk  synpunkt:  17  + 
95  s.  8:0.     Viborg  1887. 

Organisation    et    Ugislation    sanitaires  de  la  Finlande; 

19  s.  8:0.     Paris  1887. 

(^uelques  notices    sur  Vhygiéne  de  Venfance  ä  Viborg; 

32  s.  8;o.     Viborg  1887. 

Den  förstnämda  af  dessa  broskyrer  utgör  en  berättelse  öfver 
en  i  medicinskt-hygieniskt  syfte  företagen  resa  till  Sverige,  Stor- 
Britannien,  Belgien,  Frankrike  och  Tyskland.  I  en  mängd  korta 
kapitel  lemnar  förf  en  delvis  ganska  lättläst    skildring  af  resans 


I  BOKHANDELN.  219 


och  studiernas  gång  samt  anordningarna  för  den  allmänna  helso- 
vården på  olika  orter.  Med  en  viss  utförlighet  och  synnerlig  för- 
fbrkärlek  skildras  förhållandena  i  England  och  Skottland  —  Lon- 
don och  Edinburg.  Förf.  låter  oss  göra  bekantskap  med  engelska 
seder,  såsom  söndagamas  helighållande,  bostädemas  anordnande 
och  luftvexling  m.  m.;  han  ledsagar  oss  till  sjukhus,  arbetarekvar- 
ter,  salahallar  med  flere  offentliga  inrättningar;  han  gör  oss  be- 
kanta med  helsovårdsbyråerna  och  deras  arbetsplaner  samt  pre- 
senterar for  oss  flere  af  målsmännen  för  den  allmänna  helso vården. 
Så  intressant  och  lärorikt  detta  också  är,  hade  man  dock  önskat 
iinna  skildringar  äfven  från  mindre  städer.  Dem  far  likväl  förf. 
stolt  förbi,  och  dock  skulle  de  helt  visst  erbjudit  mycket  af  in- 
tresse för  oss.  Afven  i  de  öfriga  länderna  besöktes  blott  hufsrud- 
orter:  Stockholm,  Bruxelles  och  Paris  samt  i  Tyskland  Leipzig. 
Afven  &ån  dem  har  förf.  att  omtala  många  beaktansvärdå  iakt- 
tagelser. 

För  att  i  sin  mån  bidraga  till  att  göra  vårt  land  och  dess 
banitära  förhållanden  kända  af  de  stora  nationerna  har  förf.  i  den 
öianska  tidskrifben  Journal  d'hygiéne  publicerat  en  kort  samman* 
ställning  af  Einlands  helsovårdsstadga,  kompletterad  med  några 
notiser  om  vårt  medicinalväsende.  Den  andra  ofvan  upptagna 
broskyren  utgör  ett  affcryck  häraf.  —  Syftemålet  med  förf:s  tredje 
broskyr  är  att  vid  den  under  juli  månad  detta  år  i  Paris  föran- 
staltade „Exposition  d^hygiéne  de  Tenfance"  meddela  imderrättel- 
ser  om  åtgärderna  för  vården  af  yngre  barn  i  staden  Viborg. 
Den  innehåller  derför,  utom  en  tabell  öfver  baraadödligheten  i 
Finland  åren  1878 — 85  och  en  förteckning  öfver  de  statistiska 
och  andra  publikationer  samt  kartor,  som  blifvit  sända  till  nämda 
exposition,  en  mängd  notiser  om  vaccination,  bad  och  viborgska 
skolor  samt  stadgarna  för  barnasylerna  i  Viborg  och  å  Nygård. 

V.  S-ff. 

Svenska  akademiens  handlingar  ifrån  år  1796 ,  62:dra  delen; 
328  p.  8:o.     Sthlm  1886,  Norstedt  &  söner;  4  kr. 

Svenska  akademiens  handlingar  ifrån  år  1886,  l:a  delen;  306 
p.  8:0.     Sthlm   1887,  Norstedt  &  söner ;  4  kr. 

Dessa  tvenne  delar  ega  en  särskild  betydelse  i  den  vackra 
»^en  af  svenska  akademiens  handlingar:  den  förra  afslutar^  den 
renare  börjar  en  följd.     Quod  faustum  et  felix  siti 

Med  sina  förteckningar  öfver  författare  och  deras  artiklar,  öfver 
pristagare,  minnespenningar  och  ledamöter  afslutar  dess  sextioude- 
andra  volym  ett  sekels  arbete  på  vitterhetens  falt.  Det  sista  partiet  i 
^ista  delen  är  redogörelsen  för  hundra-års  festen  i  rikssalen  den  5 
april  i  Qor,  mera  högtidlig  och  korrekt,  än  eldande.  Liksom  for 
femtio  år  sen  Wallin  höll  festtalet,  så  äfven  nu  Sveriges  erkebiskop^ 
och  festsången,  som  då  strömmade  från  Tegnérs  vigda  läppar  ttJl 
den  gustavianska  tidsålderns  pris,  uppstämdes  nu  omsorgsfullt j  ^ak- 


/    1 


220  I  BOKHANDELN. 


rik  och  Yälljudande  af  WirséiL  I  festtalet  fixmer  man  mycket  som 
är  väl  tänkt  och  sagdt  med  natnrligt  behag,  och  man  kan  förestalla 
sig  att  det  vid  tillfallet,  framfördt  af  en  imposant  personlighet  och 
den  mäktigaste  stämma,  måtte  hafva  gjort  ett  stort  intryck:  hvad 
talaren  säger  oro  naturalismen  kan  man  jn  ock  underskrifira  som 
alldeles  riktigt  —  åtminstone  göra  vi  det  för  vår  del;  men  nå- 
gon utsigt  för  framtiden  öppnar  sig  icke  i  festtalar^is  ord,  som 
röja  ingenting  af  siaren,  Öfver  hufvud  ingenting  att  lef^a  för.  Med 
många  snillrika  drag  karakteriseras  i  festsången  stormännen  från 
romantiken  och  den  tegnérska  tidsåldern,  och  vi  kunde  citera  mån- 
gen stanz,  som  visserligen  icke  låtit  sig  finna  utan  inspiration,  men 
den  hänförelse  för  en  hel  lifsåskådning,  som  ger  enhet  åt  den  teg- 
nérska festsängen  och  pulserar  i  hvarje  af  dess  drag,  finna  vi  icke 
här,  i  stället  fångslas  man  af  denna  beundransvärda  teknik,  som 
finner  ett  träfiande  ord  för  hvarje  notabel  ledamot  under  detta  tid- 
skifte. Pör  att  höja  intresset  af  högtidsdagen  hade  C.  Snoilsky  in- 
sändt  en  af  sina  svenska  bilder,  „En  afton  hos  fru  Lenngren^',  en 
pastell  i  två  afdelningar,  den  förra  framställande  allmänhetens  mer 
eller  mindre  medvetna  känsla  fÖr  den  gustavianska  skaldekonsten^ 
hvars  skaldinna  har  dess  främste  män  samlade  i  sitt  varma  hem, 
dit  diktens  andra  afdelning  låter  oss  kasta  en  blick,  —  en  tidamål- 
ning af  förtjusande  finhet  och  sanning,  som  tål  vid  att  betraktas  i 
sina  minsta  dirag  och  kanske  derför,  såsom  man  lätt  ^  kan  förstå  af 
Snoilskys  oretoriska  skaplynne,  mindre  egnad  att  göra  verkan  som 
deklamationsstycke  vid  ett  högtidligt  tillfalla. 

Vid  sina  receptioner  fasthåller  Akademien  den  gamla  plägse- 
den  att  den  intagne  meddelar  en  formlig  biografi  ofi^er  sin  företrä- 
dare. Bruket  i  Franska  akademien  är  ett  något  annat  och,  som  det 
tyckes,  dem  lämpligare.  Dels  egnar  sig  en  biografi  med  alla  lefi[iad8data, 
minnestecknaren,  för  fnllständighetens  skuld  och  eftersom  han  nu  en- 
gång  har  dem  samlade,  ogema  gallrar  ut,  och  med  en  mängd  par- 
tier, som  ofta  nog  kunna  vara  af  föga  intresse  för  ett  literärt  säll- 
skap, mindre  väl  att  föredragas  i  dess  krets,  hvarför  han  väl  ock  vanli- 
gen med  fingren  mellan  bladen  öfverhoppar  det  mesta,  dels  är  det 
nog  tidigt  att  öfver  en  nyss  afliden  författare,  minnesteckningen  som 
har  formen  af  någonting  definitivt.  Fransmannen  deremot  gör  Öfver 
den  bortgångne  discourer,  deri  han  upptar  blott  huf^udpunktema  af 
personens  lifsgeming  och  säger  sin  mening  om  dem  mer  eller  min- 
dre oförbehållsamt,  utan  anspråk  på  kronologisk  ordning  eller  iull- 
ständighet.  Det .  som  så  lifiigt  intresserar  åhöraren  vid  ett  sådant 
receptionstillfå^lle  är  det  personliga  i  föredraget,  der  den  ena  notabla 
personlighetrai  bedömer  den  andres  riktning  och  betydelse.  'Vid 
professor  C.  Th.  Odhners  intagning,  den  sista  under  den  nir  förflutna 
hundraårsperioden,  saknas  emellertid  icke  detta  intresse.  Den  eminente 
historikern  hade  nämligen  att  ge  en  uppskattning  ai  riksmtikvarien 
B.  E.  Hildebrands  fierfaldiga  förtjenst  om  fosterlandets  historia,  så- 
som ordnare  af  riksarkivet,  numismatiker,  arkeolog  och  sekreterare  i 
Vitterhetsakademien:  en  skildring  af  den  bortgångnes  verksamhet  i 


I  BOKHANDELN.  221 


alla  dessa  hänBeenden  var  för  miimesteckiiaren  en  mera  personlig 
uppgift  än  vanligt;  han  skulle  gema  åtagit  sig  den,  äfven  omvalet 
rarit  fritt.  Om  det  är  som  han  säger,  att  ^^den  första  stammen  af 
T&r  tids  historiska  skola  har  uppvuxit  i  Geijers  lärosalar  och  Järtas 
arkivnim'%  sä  är  det  sin  egen  vetenskapliga  härkomst  han  dermed 
tecknat,  och  hvilken  upphöjd  uppfattning  af  historien  denna  skola 
^er  såväl  i  afiseende  å  innehållets  sannfärdighet,  som  formens  konst- 
närlighet, finner  man  af  de  ord,  med  hvilka  minnesteckningen  inledes. 
En  annan  frukt  af  samma  skola  är  C.  G.  Malmströms  bio- 
grafi af  Mh.  J.  A.  v.  Lantingshausen,  som  fyller  större  delen  af 
ifrågavarande  tom.  Ehuru  detta  lefhadslopp  går  genom  de  mest 
omvexlande  lägen  -^  v.  Lantingshausens  mor  var  en  liffländska, 
som  fiyktat  undan  ryssame,  sedan  hans  far  stupat  i  Polen,  han  gick 
som  yngling  in  i  Karl  XII:s  sista  uppbåd,  tog  tjenst  vid  ett  franskt 
regemente  i  EUsass,  deltog  som  kapten,  öfverste  och  generalmajor  i 
österrikiska  successionskriget,  hade  derfbrinnan  i  fyra  år  varit  gu- 
Temör  for  de  unga  prinsame  af  Zweibriicken  och  själen  i  under- 
handungarna  om  den  äldres  af  desse  val  till  Sveriges  tronföljare, 
Återflyttade  till  hemlandet  1746,  der  han  genom  sin  slägtskap  med 
Fergame,  sin  rédbarhet  och  er£a.renhet  snart  intog  en  framstående 
plats  bland  hattame,  djupt  inne  i  riksdagsförhandlingarna  1751  och 
56,  men  isynnerhet  verksam  vid  krigsförvaltningen  blef  han  i  så- 
dant afseende  sänd  till  Pommern  kort  före  pommerska  krigets  ut- 
brott, derunder  general-kvartermästare  och  i  sin  tur  ett  år  öfverbe- 
falhafrare,  slutligen  öfsrerståthållare  i  Stockholm  —  tyckes  det  löpa  helt 
lugnt  och  nästan  vanligt,  vare  sig  för  den  sans  och  måtta  v.  Lan- 
thighausen  ådagalade  i  alla  lifrets  skiften,-  eller  emedan  biografen 
ser  förbi  accidenser  och  anekdoter. 

Helt  annat  är  framställningssättet  i  L.  De  Geers  biografi  af 
fialtzar  Bogislav  v.  Plåten,  hvilken  fyller  första  tomen  i  den  nya 
följden.  Förf»  styl  har  mycket  fönrändrat  sig  sedan  L.  D.  G.  skref 
S.  H.  T.,  ett  behagfullt  kåseri,  som  är  med  det  bästa  i  sitt  slag. 
Sedan  dess  har  förf.  skrifdt  Sveriges  representationsförfattning  och 
varit  statsman,  men  en  egenskap  är  kvar  ännu  i  hans  styl,  den  på 
sak  gående  flärdlösheten.  Han  tar  sitt  rika  material  sådant  det  är, 
med  anekdoter,  episoder,  utvikningar  till  de  mest  olikartade  områ- 
den, utan  någon  märkbar  möda  med  sammansättningen  och  utan  att 
mycket  fråga  efter  det  principiela  i  saken.  Det  fans  väl  knapt  nå- 
gon af  1809«års  män,  som  i  nödens  stund  ingrep  så  djupt  så 
mångsidigt  och  beslutsamt  som  v.  Plåten.  Allt  under  det  han  hän- 
synslöst arbetade  på  Göta-kanals  utförande  och  Motala-verkstads 
anläggande,  utkastade  han  planen  till  en  nationalbeväring,  till  ett  nytt 
försvarssystem,  centralförsvaret,  och  samtidigt  bedref  han  Sveriges  och 
Norges  förening,  hvars  förnämsta  upphofsman  han  är.  Från  kanal- 
arbetets öfvervakande  i  minsta  detaljer  skyndar  han  till  statsrådets 
öfrerläggningar,  underhandlar  med  Karl  August  om  tronföljden, 
med  prins  Kristian  om  afsägelsen,  med  sir  Johnstone  om  föreningen, 
fö€r  i  enskilda  angelägenheter  till  Tyskland  och  blir  på  ett  ryck  af 


222  X    BOKHANDELN. 


Karl  Johan  utnsmd  till  krigsguvemör  i  HolBtein,  försvarar  soxd  e: 
lejon  sitt  storverk  vid  riksdagarna,  der  han  aftvang  nationen,  ntoc 
de  ursprungligen  utlofvade  förmänema,  ända  till  10  miljoner  di 
rekta  bidrag  för  ett  företag,  som  vid  sin  början  beraknals  till  IJ^P 
tusen,  och  mellan  dessa  omsorger,  som  varit  nog  äfVen  för  d^r: 
mest  energiske,  finner  man  honom  på  sin  stfttfaållarpost  i  Norge 
der  han,  föreningsmannen  med  det  demokratiska  sinnelaget,  omäde; 
dukar  under  i  förpostfäktningarna  mot  den  norska  demokratin.  Tu 
alla  dessa  &ser  i  en  utomordentlig  lifsgeming  följer  honom  bic^r» 
fen,  skildrande  de  betydelseföllaste  förh&llanden  och  berörande  tiden; 
mest  vidtutseende  frågor  med  en  lätthet  och  ledighet,  hvilken  mai 
knapt  kunde  finna  hos  någon  annan  än  en  stataman,  hvars  tank^] 
af  gammalt  äro  förtrogna  med  dylikt.  Och  derunder  framMår  med 
stor  klarhet  bilden  af  den  skildrade,  den  viljestarka,  redbara,  förtro- 
ende väckande,  men  icke  just  sympatiske  och  skäligen  grofkomige 
mannen,  som,  med  kännedom  af  sitt  obändiga  lynne,  i  sin  goda 
hustrus  vård  anförtrodde  den  käpp,  med  hvilken  han  agade  sina 
underhaivande. 

För  resten  innehåller  denna  första  del  en  samling  sånger  ai 
v.  häradshöfding  Hugo  TigerschiÖld,  hvilken  belönats  med  stora  pri- 
set och  helt  säkert  med  tiden  skall  göra  skäl  derfÖr,  när  till  de  re- 
na och  fulltoniga  naturstämningarna  hinner  komma  ett  mera  ben^- 
dande  tankeinnehåll. 

C.  a.  E. 

Georg  Nordenavan:  Lek,  novelletter;  203  s.  8:o.  Sthlc 
1887,  Alb.  Bonnier;  2  kr.  i 

Hr  Nordensvans  nya  novellsamling,  som  utkom  mot  slutet 
af  sommam,  och  hr  Geijerstams,  som  utkom  i  dess  böijan,  likna 
hvarandra  i  det  mesta.  Den  ena  heter  „Tills  vidare^',  den  andra 
„Lek^S  o<^^  tillsammans  tyckas  bägge  vara  att  förstås  som  endas; 
lek  tillsvidare.  Eörff.  förfoga  hvardera  öfver  en  munter  och  van 
penna,  och  de  korta  och  lättlästa  skildringarna  knnna  blifra  ett 
angenämt  tidsfördrif  på  lediga  ständer.  När  man  kommit  sam- 
lingen till  slut,  kan  vid  an  eller  annan  af  berättelserna  vara  glömd, 
men  det  medför  blott  den  fördelen,  att  boken  kan  läsas  en  gång 
till.  Derjemte  framkomma  äfVen,  hos  den  ena  som  dan  andra, 
allvarsamma  tankar,  att  låggas  på  minnet.  Bägge -tillhöra  för* 
postkeden  i  den  nya  svenska  literaturen  och  måste,  som  den  sanns 
postkarlen  egnar  och  anstår,  bevaka  hvad  dem  blifVit  anförtrodt, 
detta  må  nu  vara  en  bit  skog,  såsom  på  den  militära  posten,  eller 
moderna  idéer  som  för  förff.  i  fråga.  Hos  hr  Geijerstam  är  det 
Sjöstedt,  som  blir  „hängd  i  hemlighet'^  på  en  tidningsbyrå  i  en 
småstad,  hos  hr  Nordensvan  råkar  Petterson  ut  f^  samma  öde 
i  familjebek3rmmer  och  ekonomiskt  betryck.  Lika  gema  som  hr 
Nordensvan  hade  den  andre  kunnat  skrifva  berättelsen  ^Två*", 
om  den  reaktionärt  sinnade  teologiestndenten,  hvars  andliga  tröste- 


I  BOKHANDELN.  223 


gränder  kommo  så  illa  till  korta  inför  det  iörsta  fall  af  elände, 
som  mötte  honom  i  lifvet,  eller  „Skyinning",  der  kappsömmerskans 
son,  som  arbetat  sig  j&am  till  student,  ligger  för  döden  i  en 
Iimgsjnkdom.  Samma  sak  med  ,^n  roman",  från  den  lägre  sam- 
hällsklassens horisont.  IB^igge,  den  sorglösa  och  lefhadslustiga 
konstnärstypen,  som  lånat  sitt  namn  åt  det  af  hr  Nordensvans 
novellistidka  arbeten,  som  allmänt  anses  för  hans  bästa,  figurerar 
äf^en  här  i  en  par  roliga  historier,  fulla  af  vitzer  och  skämt  på 
modet;  men  äivea  hos  hr  Geijerstam  dyker  samma  typ  upp,  vis- 
serligen under  något  olika  yttre  förhållanden,  i  berättelsen  „£n 
sméJänding^^  Sissi  och  Mattis  och  Titti  heta  hr  Nordensvans 
småflickor,  som  äro  rysligt  förälskade  i  tre  gymnasister  under 
sommarvistelsen  på  prostgården,  medan  de  i  „Tills  vidare"  heta 
Bärta  och  Märta  och  tro  på  storken.  —  Lägges  härtill  „Pappa 
och  Mamma",  en  berättelse  från  konstnärsverlden ;  „Krusens  un- 
gar'*, en  längre  lefvemesbeskrifning  öfs^er  två  originela  systrar, 
ngnla,  med  grå  hy,  små  uppåtpekande  näsor  och  grisögon,  som 
helt  och  hållet  forsvunno  då  de  skrattade,  och  illa  växta,  sneda, 
vinda  och  små** ;  samt  „Prosa",  en  småstadshistoria  med  par  för- 
loiiungar,  så  äro  alla  hr  Nordensvans  berättelser  med  det  samma 
Qppräknade,  utom  den  sista,  hvarom  mera  nedan. 

Ett  drag,  som  bägge  förflf.  ha  gemensamt  sins  emellan,  men 
också  med  nutidens  literatur  i  öfrigt,  äro  de  många  och  långa 
beskrifain garna.  När  man  läser  en  del  af  de  novelletter,  hvilkas 
gemensamma  titel  är  a&krifven  här  ofvan,  t.  ex,  „Krusens  ungar^S 
sitter  man  hela  tiden  och  väntar  på  att  komma  till  saken,  man 
vänder  det  ena  bladet  efter  det  andra,  och  till  sist  har  af  de  bägge 
flickorna  blifvit  två  gamla  gummor,  berättelsen  har  tagit  slut,  och 
likaMlt  har  det  ingen  handling  blifvit  af.  Till  en  del  kan  detta 
bero  på  teoretiska  åsigter,  men  hufvudsakligen  ligger  väl  bristen 
hos  den  diktande  fantasin,  som  hos  ingendera  arbetar  sjmnerligen 
djupt,  vare  sig  hos  förf.  till  „Lek"  eller  „Tills  vidare". 

Hvad  som  i  alla  fall  skiljer  dem  åt  är  sättet  att  berätta. 
Hr  Geijerstam  har  en  vidlyftigt  relaterande  penna,  och  hans  arbeten 
göra  intryck  af  att  vara  lätt  och  fort  ihopkonma,  medan  hr  Nor- 
densvan  med  mera  vana  och  takt  tyckes  förena  äfven  större  om- 
tanke om  sina  alster.  Han  är  gema  kvick  och  skarp,  der  hr 
Geijerstam  är  godmodig,  men  hans  skämt  öfvergår  sällan  till 
grofkomighet  eller  faller  i  det  betydelselösa.  Tonen  i  förevarande 
novellsamling  &r  också  alltigenom  nätt  och  oskyldig,  något  som 
Barmar  den  till  Ernst  Lundqvists  par  gånger  i  Tidskriften 
anmälda  samlingar  och  som  äfven  torde  förskaffa  boken  sin 
läsarekrets. 

Den  sista  berättelsen,  „Lek",  hvars  titel  bäres  af  samlingen 
i  dess  helhet  och  som  äfven  varit  synlig  i  dramatisk  form,  handlar 
om  en  ung  flicka,  dotter  till  en  förmögen  handtverkare  af  gamla 
stammen.  Ännu  ett  muntert  och  oforståndigt  barn,  har  hon  blif- 
vit  förlofvad  med   grosshandlar  Muller,  en  vän  i  huset,  den  hon 


224  I  BOKHANBFXK. 


förr  på  skämt  brakat  kalla  för  farbror.  Sjelf  vet  hon  ej  riktigt 
bunt  det  g&tt  till,  men  emellertid  är  det  glada  lynnet  sin  kos, 
och  det  som  andra  flickor  braka  vara  sä  glada  &t,  är  för  henne 
endast  en  hälft  omedveten  källa  till  föratätmiTng.  En  julafton 
har  ostmannen  råkat  ut  för  tågförhinder  och  ursäktar  sin  från- 
vara  i  ett  telegram.  Utan  att  märka  orsaken,  har  na  Aimée 
återfått  sitt  forna  humör,  och  glädjen  står  som  bäst  i  tak,  då  det 
ringer  i  tamburen  och  MilUer  infinner  sig.  I  det  saimna  är  äfven 
Aimée  på  det  klara  med  sitt  förhållande  till  litdler:  till  allmän 
häpnad  bryter  hon  förlo&ingen.  Modem  blir  ond,  en  äldre  syster, 
som  på  bekostnad  af  sin  lycka  gift  sig  upp  i  ett  högre  samhälis- 
lager,  är  djupt  upprörd,  medan  den  gamla  fadern,  i  all  stillhet  och 
tafatthet,  tar  sig  an  och  tröstar  sin  stackars  flicka.  — *  En  nätt 
berättelse,  som  synes,  och  utarbetad  med  en  smula  mera  omsorg 
än  hvad  för  navelletter  i  allmänhet  är  brukligt, 

B.  S. 

Verdandi,  strödda  blad.  V;  74  s.  8:0.   Hifors  1887;  1  mk  öOp. 

Denna  publikation  af  föremngea  Verdandi,  som  vill  utgöra 
en,  „om  ock  anspråkslös,  föreningslänk  mellan  Finlands  svenskt 
sinnade  ungdom'S  hör  icke  till  de  bästa  af  denna  flitiga  literåra 
krets,  men  vittnar  likväl  om  lif  och  vaket  intresse.  Denna  gk[i% 
tager  sign.  Credo  &rst  till  ordet;  i  ett  upprop,  som  åtminstone 
icke  kan  kallas  ljumt,  söker  han  utstaka  vägar  for  ett  positivt, 
svenskt  kulturarbete.  Med  rätta  försäkrar  hem  att  „enhvar,  som 
arbetar  för  den  svenska  bildningen  i  vårt  land,  arbetar  för  foster- 
landet och,  hvad  mera  är,  äfven  för  humanismen**  (humaniteten).  — 
En  instruktiv  uppsats  om  „den  svenska  rättstavningsrefikrmen*^ 
lemnar  sign.  Dargar,  dervid  begagnande  det  nya  stafningssättet 
Biktigt  anmärker  han  att  vår  finländska  skola  har  ännu  större 
behof  af  en  förenklad  rättskrifiiing  än  den  i  Sverige.  Men  om 
den  nya  ortografin  i  det  hela  är  en  förenkling  kan  betviflas;  vi 
tänka  närmast  på  det  myckna  användandet  af  ioå  bokstäfver  for 
ett  långt  konsonantljud,  t.  ex.  karan,  ijänn  (igen),  kvifmUg,  firjiZftiad 
o.  s.  v.  Det  är  icke  vetenskapligt,  föga  mer  Ijudenligt  än  det 
vanliga,  i  nästan  alla  fall  onödigt  och  i  hvarfe  fall  opraktiskt,  re- 
dan derför  icke  en  enkel  och  antaglig  beteckningsmetod.  Det  har 
i  skrift  visats  att  fullständig  konsonantförenb^g  icke  verkar 
otydlighet;  genomgående  förenkling,  utom  emellan  två  vokaler, 
skulle  vara  mindre  opraktisk  än  fortgående  fördubbling,  icke  hel- 
ler mer  stöta  menighetens  ögon. 

En  lyrisk  skiss,  „Middag  i  sorgehuset**,  rörande  i  all  sin 
litenhet  och  enkelhet,  gifver  oss  J.  E.  Den  refrainartade  upp- 
repning, hvarmed  förf.  efter  sin  vana  slutar,  kunde  kanske  i  denna 
prosadikt  undvaras.  „I  sknfbskola**  af  — s  är  en  liflig,  men  föga 
sannolik  skfldring  af  elfva  —  säger  elfva  —  skriftskolepiltars 
ramlade   illusioner;   märkvärdigt  är  att  den  religiösa  frågan  icke 


I  BOKHANDELN.  225 


lenmat  något  annat  spår  efter  sig  i  detta  Verdandi-häfte.  Ett 
bidrag  till  den  sociala  å-ågan,  om  man  så  vill,  ha  vi  deremot  i 
„Nilssons  sista  arbete",  en  skildring  af  E.  V — ^t,  sann  i  idén,  men 
„lagad"  och  stel  i  flere  detaljer,  särskildt  slutkatastrofen.  Af 
samme  förf.  ingå  i  häftet  några  anslående  poem  —  sid.  18  ville  vi 
amnärka  den  omöjliga  daktylen  „lifvet  sprang"  i  första  strofens 
slutvers;  öfriga  motsvarande  verser  äro  nog  mycket  variabla. 
Poesins  öfriga  tribut  till  samlingen  utgöras  af  ett  diktförsök  af 
M.  L.  i  den  historiska  genre,  som  Gånge  Eolf  bragt  till  heders 
hos  oss,  vidare  en  god  öfversättning  af  J.  8.  och  „orimmad" 
(ställvis  äfven  ometrisk)  „kärleksvärs"  •'af  K.  med  en  originalitet, 
som  åtminstone  kunde  tåla  0tt  nytt  prof.  Dikterna  af  Otto  Munck 
(t  1885)  utmärka  sig  för  ^n  enkel  och  vacker  form;  i  några 
stycken  höjer  sig  dikten  från  en  viss  vekhet  och  blekhet  till  klara 
bilder  med  lif  och  färg,  dock  utan  synnerlig  ursprunglighet. 

P.  G. 

A.   S.   C.    Wallis:    Furstegunst,    historisk  roman  från  Erik 
XIVis  tid;  482  s.  8:o.     Sthlm  1887,  C.  E.  Fritze. 

Med  anmärkningsvärd  skicklighet  har  den  holländska  för- 
fattarinnan förstått  att  sätta  sig  in  i  de  svenska  förhållandena 
och  i  „Furstegunst'^  ge  oss  en  liflig  och  i  hufvudsak  sann  tafla 
af  det  i  Sveriges  historia  på  så  många  vexland^  tilldragelser  och 
karakterer  rika  tidskiftet  mellan  åren  1554  och  1568.  Också  ger 
ämnet  ett  så  ymnigt  material  åt  förf.,  att  de  romantiska  episoder- 
na erhålla  en  underordnad  betydelse,  medan  de  historiska  händel- 
serna, åtminstone  i  den  något  förkortade  form  romanen  i  svensk 
öfversättning  erhållit,  fornJigen  störta  på  hvarandra.  Att  det 
historiska  elementet,  för  hvilket  förf:s  begåfning  hufvudsakligen 
tyckes  ligga,  får  öfvertaget,  är  ju  äfven  helt  naturligt  i  en  ro- 
man, der  hjelten  är  en  for  all  romantik  så  oåtkomlig  person  som 
Erik  XiV:s  gunstling,  den  sorgligt  ryktbare  Göran  Persson.  Det 
är  emellertid  det  sätt,  på  hvilket  förf.  söker  framställa  denna 
karakter,  som  ger  boken  dess  största  intresse.  I  stället  for  den 
lågtänkta,  föraktliga  rådgifvarn  åt  en  svag  konung  visar  hon  oss 
en  för  idéer  och  idealer  kämpande  ande.  Det  är  samma  varm- 
bjertade,  ärelystna  yngling,  som  vi  lära  känna  bland  Melanchtons 
lärjungar  i  Wittenbergs  hörsal,  hvilken  vi  senare  återfinna  vid 
konimg  Eriks  sida,  en  i  lifvets  skola  hårdnad,  energisk,  arbetsam, 
oböjlig  män,  som  för  att  nå  sitt  mål:  rättvisa  och  frihet  åt  folket 
genom  adelsmaktens  krossande  och  konungamaktens  befästande  i 
ett  enigt  Sverige,  är  beredd  att  trampa  under  fötterna  både  sin 
egen  och  andras  lycka.  I  Erik  XIV  dyrkar  han  sitt  ideal,  den 
konung,  som  skaU  förverkliga  hans  idéer;  och  ehuru  han  nödgas 
se  detta  ideal  släpas  i  stoftet,  svigtar  han  ej  i  sin  trohet,  utan 
oflfetf  sig  för  honom,  i  det  han  vältrar  skulden  för  Sturemorden 
från  konungen  på  sig.     Vid  denna  teckning  af  sin  hjelte  har  förf. 

Finsk  tidskrift,  1887,  IL  15 


226  I    BOKHANDELN. 


säkert  stödt  sig  på  ett  modernare  åskådningssätt,  som  sökt  mil- 
dra historiens  kanske  alltför  stränga  dom  öfver  Göran  Persson. 
Om  hon  icke  lyckas  öfvertyga  oss  om  att  det  är  en  historisk 
personlighet  hon  framställer,  har  hon  dock  lyckats  teckna  en  ka- 
rakter, som  intresserar. 

8— T. 

Charles  Dickens:  Lysande  utsigter,  roman  i  tvenne  delar; 
öfvers.  af  M.  B— é;  272  +  265  s.  8:o.  Sthlm  1885,  Z.  Haegg- 
ström;  4  kr.  • 

Det  är  en  vinst  för  vår  literatur  att  de  store  engelske  roman- 
författarenes  arbeten,  som  en  längre  tid  varit  utgångna  i  bokhan- 
deln, åter  framträda  i  nya  öfsrersättningar ;  sålunda  hafva  åtskilliga 
af  Thackerays  arbeten  redan  utkommit,  och  „Lysande  utsigter" 
bildar  en  länk  i  den  upplaga  af  Dickens  romaner,  som  ombesörjas 
af  Hseggströms  förlagsexpedition.  Mot  öfversättningen  kunde  väl 
ett  och  annat  vara  att  anmärka,  t.  ex.  oriktigheter  sådana  som: 
„föra  mig  an"  i  stället  för  föra  mig  ut  i  verlden,  „taga  omkostna- 
derna i  min  börs"  o.  s.  v.,  men  i  allmänhet  torde  denna  öfversätt- 
ning  dock  få  anses  stå  vida  öfver  tidigare,  ofta  högst  bristfålliga 
öfversättningar  af  de  engelska  romanförfattarenes  verk. 

„Lysande  utsigter"  är  egentligen  historien  om  ett  bara.  Det 
är  kändt  med  hvilken  förkärlek  de  engelska  diktarene  skildra 
bamågurer  och  hvilken  räcka  af  sådana  originelt  tecknade  och 
känsligt  uppfattade  bamgestalter  den  engelska  literaturen  framter. 
Dickens  har  framstält  en  massa  sådana,  vi  behöfsra  endast  tänka 
på  Olivier  Twist,  Little  Dorrit  eller  den  odödlige  Copperfield. 
Pip  Pirrip  är  en  köttslig  bror  till  David  Copperfield,  han  är  af 
samma  nervöst  känsliga  och  drömmande  temperament  med  något 
af  en  konstnär  i  sig  och  något  af  fbrf:s  eget  sätt  att  se  saker 
och  ting.  Men  Pip  är  icke  tecknad  med  samma  energi,  som  den 
äldre  brodern,  och  det  behöfs  derför  hans  märkvärdiga  lefiiads- 
öden  för  att  han  i  och  för  sig  skall  väcka  vårt  intresse.  Upp- 
vuxen i  en  smedja  hos  sin  stränga  syster  Mrs  Gargery  och  den 
oöfverträflfligt  hederlige  grofsmeden  Joe,  gynnas  han  af  en  gam- 
mal rik  och  originel  dam,  som  i  ett  gammalt  ödelagdt  hus  lefver 
helt  och  hållet  afstängd  från  den  yttre  verlden,  endast  upptagen 
af  sorg  öfver  sin  grusade  ungdomskärlek.  I  detta  egendomliga 
hem,  dit  han  går  en  gång  i  veckan  att  leka  för  den  gainla  damen, 
lär  han  känna  hennes  sköna  fosterdotter  Estella,  som  blir  det 
ständiga  målet  för  gossens  och  ynglingens  drömmar  och  planer. 
När  Pip  oförmodadt  blir  arfvinge  till  en  stor  förmögenhet,  hvars 
mystiska  ursprung  han  ej  får  söka  utgrunda,  tyckes  lyckan  sjelf- 
mant  föra  honom  mot  det  drömda  målet.  Af  den  forne  smed- 
pojken blir  en  gentleman,  som  tror  sig  predestinerad  åt  EsteUa 
med  Miss  Havishams  .förmögenhet  såsom  hemgifb.  Alla  dessa 
lysande    förhoppningar    ramla    emellertid,    när   den  verklige  väl- 


I   BOKHANDELN.  227 

göraren  uppträder  i  skepnaden  af  en  före  detta  lifstidsfånge,  som 
Pip  engång  i  sin  tidigaste  barndom  påträffat  hälft  ihjälfrusen  och 
ihjälhungrad  på  den  sumpiga  myren  nära  smedjan.  När  den 
lörrymde  fången  i  Nya  verlden  lyckats  skapa  sig  en  förmögen- 
het, bestämmer  han  den  åt  gossen,  som  gaf  uslingen  några 
matbitar  och  en  fil  samt  troget  bevarade  hemligheten.  Den  för- 
rymde fången  igenkännes  emellertid  och  arresteras  i  London, 
medan  egendomen  konfiskeras.  Eomanen  slutar  med  att  Pip  efter 
många  års  träget  arbete  i  utlandet  återkommer  hem  och  återfinner 
Estella,  äfven  hon  luttrad  af  motgångar  och  sorger. 

Dickens  styrka  ligger  ju  i  allmänhet  icke  i  att  steg  för  steg 
utveckla  for  oss  en  karakter  eller  en  passion.  Sålunda  står  Pip 
i  ^Lysande  ntsigter"  icke  särdeles  tydlig  för  läsaren,  som  har 
svårt  att  af  honom  få  en  totalbild.  Huru  han  t.  ex.  slutligen 
blir  en  god  och  äfven  en  lycklig  menniska  se  vi  icke ;  förf. 
nämner  om  det  i  slutet  af  boken,  och  som  Dickens  är  en  moralist, 
ligger  det  minst  sagdt  lika  mycket  i  hans  eget  intresse  att  Pip 
3kall  blifva  det.  Dickens  är  den  passionerade  berättaren,  som 
aldrig  är  och  aldrig  låtsar  vara  oberörd  af  det  han  skildrar.  Der- 
tbr  tänker  han  vid  sin  framställning  icke  främst  på  skönheten, 
icke  ens  på  att  det  han  ger,  skall  vara  alldeles  exakt,  han  råkar 
i  exstas,  hans  väldiga  inbillningskraft  sättes  i  rörelse,  han  inför 
i  berättelsen  massor  af  personer,  af  saker  och  ting,  och  sålunda 
för  han  den  förtryckta  naturens  talan,  den  fattiges,  den  ringes 
och  bortglömdes.  Detta  hufvuddrag  hos  Dickens  framträder  bäst 
vid  jemförelse  med  de  franske  författarenes  sätt  att  gå  till  väga. 
Vid  deras  bilder  af  nöd  och  elände  tages  vår  uppmärksamhet 
samtidigt  i  anspråk  af  säkerheten  i  bildens  konstruktion;  genom 
sin  analys  föra  de  oss  öfver  på  vetandets  område,  och  sålunda 
lugnas  den  smärtsamma  sympati,  som  nöden  och  eländet  i  och  för 
^  måste  väcka.     Hos  Dickens  existerar  ingen  sådan  objektivitet. 

I  närmaste  samband  med  denna  stora  känslighet  hos  Dickens 
står  hans  satir,  ty  det  är  en  satir,  som  är  nära  beslägtad  med 
sorgen.  Samtidigt  är  förf.  dock  kanske  den  mest  skämtsamma 
inom  hela  den  engelska  literaturen  och  underlåter  aldrig  att 
genom  de  mest  bizzarra  motsättningar  åstadkomma  de  löjligaste 
karrikatyrer.  Mr  Pocket  i  ^Lysande  utsigter"  är  den  mest  oprak- 
tiska menniska  i  verlden,  hans  hus  är  i  ständig  oordning,  hans 
tam  „ tumla  upp",  tyranniserade  af  tjenstefolket ;  emellertid  är 
^Ir  Pocket  en  utomordentligt  angenäm  föreläsare  öfver  den  husliga 
ekonomin,  och  hans  skrifter  öfver  sättet  att  behandla  barn  och 
tjenstefolk  anses  för  de  bästa  böcker  i  dessa  ämnen.  —  När 
emellertid  Dickens  med  sin  skarpa  satir  kringskär  de  personer,  han 
gör  till  föremål  för  sitt  åtlöje,  riktar  han  udden  ytterst  mot  det 
^samhälle  som  förtrycker.  „Lysande  utsigter"  hör  väl  ej  till  de 
af  förf:8  arbeten,  der  de  sociala  förhållandena  särskildt  gisslas,  men 
också  här  är  det  samhället,  som  bär  största  ansvaret  t.  ex.  för 
den  förrymde  fångens  förfelade  lif. 


I  BOKHANDELN. 


Jag  skulle  önska  att  ytterligare  få  lägga  fram  för  läsaren 
några  af  bokens  vackraste  partier:  det  oändligt  fint  ocli  känsligt 
framstälda  stora  naturbarnet  Joe,  som  oaktadt  sin  Herkules- 
gestalt  är  mild  och  vek  som  en  kvinna,  eller  den  trofasta  Biddv, 
eUer  föra  honom  till  den  flacka  myren  eller  tiU  den  gamla  smedjan, 
som  är  målad  med  en  sådan  noggrann  omsorg,  ett  sådant  kärleks- 
fullt aktgifsrande,  att  den  nästan  blir  till  ett  lefvande  väsen,  som 
tager  del  i  innevånarenes  sorg  och  glädje;  men  jag  häjivisar 
till  boken.  Der  må  man  studera  det,  som  är  det  intressantaste 
af  allt:  den  store  förf.  sjelf,  hans  sätt  att  dikta,  hans  varma  hjerta 
och  hans  vältaliga  försvar  för  de  förtryckta.  Detta  skall  lemna 
bra  mycket  större  vinst  än  dagens  efemära  alster. 

H-a. 

W:m  M.  Thackeray:  Snohbarnes  bok,  Öfvers.  af  A.  G. 
Engberg;    259  s.  8:0.     Sthlm  1886,  P.  A.  Nordstedt;  kr.  2:  50. 

Det  är  inte  första  gången  denna  verldsberömda  .,eskissbok'* 
framträder  inför  den  svenska  läsande  allmänheten.     I  sig  sjelf  en 
sammanställning  af  en   serie  artiklar  i  Ihmch,  der  de  publicerats 
1847  med  ypperliga  teckningar  af  förf.  sjelf,  blef  den  året  derpå 
utgifven    i    bokform.     Men    ej    förr    än    1861   utkom   den  första 
svenska  öfversättningen  i  Göteborg,  verkstäld   af  L.  Bergström; 
året    derpå  utkom   en  annan  i  Upsala,  af  Viktor  Pfeiff,  som  år  1 
1875  upplefde  sin  tredje  upplaga.     Om  nu  en  fjerde,  som  tillika  är  1 
den    tredje    öfversättningen    till    svenskan,  ansetts   vara  behöflig^ 
bevisar  det   bäst   att  boken  har  en  gifven  läsarekrets  ibland  bil- 
dade   nordbor.     Otvifvelaktigt    tillhör    den   antalet  af  de  arbeten, 
dem  man  bör  ha  läst.     En  och  annan,  som  nu  först  gör  sig  be- 
kant dermed,  torde  måhända  erfara  en  liten  besvikning,  i  det  han 
finner    boken    något  „tam^'  i   förhållande  till  hvad  han   möjligen 
väntat  sig  af  den  satiri^a  kraft,  som  gemenligen  tiUskrifves  den 
ryktbare     förf.      Och     det     eger     nog     sin     riktighet,     att     den 
mångskiftande,  om    ock    i    grunden    menlösa   lumpenhet,   som   at 
honom  blifvit  benämd  snöbheri,  sedan  han  till  allraförst  gjort  den  1 
till    föremål    för   sina    imdersökningar,   sedermera    blifvit    gisslad 
med  vida  mer  skärpa  och  skoningslöshet  än  hvad  här  i  allmänhet 
är    fallet.     Lika  riktigt  är  att  en  mängd  dithörande  ömkligheter, 
särskildt  hvad   k3rrkans    och  pennans  målsmän  beträffar,  af  förf. 
blifvit  behandlade  med  en  försigtighet,  som  nära  nog  sjelf  kunde 
vitsordas    såsom   en  smula  „snobbig'^     Men  man  bör  besinna  attj 
Thackeray  i  sitt  forehafvande  var  så  godt  som  banbrytande,  ock 
den  ryktbarhet    han  vunnit  genom  sin  bok  gälde  den  talang  ocli 
det  mod,  hvarmed  han  i  alla  fall  inför  löjets  domstol  stämde  ea 
mängd    egenheter   och    olater   hos    sina    landsmän,  hvilka  deruti 
varit    skyddade    genom   ett    slags    häfdens    helgd.     Men  om  ock 
förf.  inskränkt    sin   snillrika    framställning    endast    till    sitt    eget 
lands    snobberi,  äro    dock  de  af  honom  förevigade  dragen  af  en 


I  BOKHANDELN.  229 


iä  alimänt  mensklig  realitet  och  utbredning,  att  den  egentliga 
tjusningen  vid  denna  lektyr  består  uti  de  ständiga  paralleler,  dem 
man  ur  egen  er£arenliet  ofrivilligt  uppdrager  under  läsningen. 
Och  det  är  härigenom  Thackerays  Snobbok  behåller  en  evärdelig 
betydelse:  när  man  slutat  den,  känner  man  sig  liksom  manad  att 
förse  den  med  några  tiUäggskapitel. 

Öfveorsättningen  läses  ganska  ledigt,  och  skulle  göra  det  än 
mera,  om  ej  öfversättaren  gjort  sig  det  onödiga  besväret  att  i 
alltjemt  återkommande  noter  lemna  un  öfversättning  på  de  namn,. 
förf.  begagnar  för  sina  figurer.  Framställningen  blir  derigenom 
ingalunda  roligare,  ty  dessa  ständiga  afbrott  verka  rentaf  störande. 
Lika  litet  hade  han  behöft  öfversätta  de  små  franska  och  latinska 
gioaoma,  som  på  sina  ställen  ordagrant  återgifvits  efter  origi- 
nalet. Deremot  hade  det  varit  -vida  vigtigare  att  gifva  upp- 
lysningar om  åtskilliga  i  texten  omtalade  lokaler  och  om  vissa 
anspelningar  på  tidsförhållanden;  utan  kännedom  häri  har  man 
emellanåt  svårt  att  rätt  fatta  förf:s  mening.  Slutligen  hade  det 
icke  varit  ur  vägen  om  boken  blifvit  försedd  med  en  innehållsför- 
leckning  öfver  de  deri  behandlade  klasser  och  species  af  snobb- 
älägtet,  den  man  ju  också  blott  behöft  öfversätta  efter  originalet. 

1— m-n. 

Valfrid  Yasenius:  Lärobok  i  Sveriges  och  Finlands  lite- 
raturhistoria;  Vm  +  156  s.  8:o.    H:fors  1886,  G.  W.  Edlund;  2  mk. 

I  företalet  till  sitt  arbete  säger  förf.  sin  afsigt  vara  att 
gifva  „en  verklig  historisk  framställning,  genom  hvilken  olika 
riktningar  i  poesin  förklaras  till  sin  uppkomst  och  framställas  så- 
som naturliga  hvar  och  en  for  sin  tid";  derjemte  vill  han  visa 
„hnru  skalderna  äro  uttryck  för  de  skilda  tidemas  nationalmed- 
vetande".  Deremot  borde  omdömen  af  abstrakt  estetisk  natur,  hvil- 
ka  enligt  fbrf:s  åsigt  nog  rikligt  förekomma  i  hittiUs  använda  läroböc- 
ker, undvikas,  alldenstund  de  oftast  ligga  utom  lärjungens  fattnings- 
gåfva,  och  endast  omdömen,  som  röra  formela  egenskaper  eller 
utgöra  en  karakteristik  af  tonarten,  i  läroboken  intagas.  Till 
omdömen  af  mer  abstrakt  estetisk  art  S3mes  förf.  förnämligast 
räkna  sådana  generela  omdömen,  som  beröra  diktkonstens  all- 
manna väsen,  dess  arter  samt  dessas  inbördes  förhållande  och 
värde.  Estetiska  begrepp  kunna  dock  ej  helt  och  hållet  undvaras 
nd  literaturhistoriska  studier  på  högre  skolklasser,  så  t.  ex.  måste 
nödvändigtvis  begreppen  episk,  lyrisk  och  dramatisk  dikt  definie- 
ras och  liksom  andra  i  läroboken  förekommande  termer  förklaras. 
Bet  synes  oss  som  en  brist  att  förf.  ej,  såsom  i  dylika  läroböcker 
vanligen  är  fallet,  i  inledningen  systematiskt  uppstält  och  i  korthet 
förklarat  dylika  estetiska  termer,  utan  lemnat  denna  förklaring  åt 
läraren.  I  stället  har  förf.,  antagligen  med  anslutning  till  sin  nationelt> 
historiska  synpunkt,  i  inledningen  förklarat  begreppen  facklitera- 
tnr  och  nation alliteratur,  samt  folkdiktning  och  konstdiktning,  hvil- 


230  I  BOKHANDELN. 


ket  också  kan  vara  brA,  men  ej  är  så  pedagogiskt  nödvändigt, 
som  en  förklaring  af  den  i  läroboken  använda  terminologin. 

Förf.  har  i  sin  lärobok  intagit  en  öfversigt  af  literaturen  på 
finska  språket.  Detta  förefaller  oss  mindre  motiveradt.  Törst 
och  främst  meddelas  kännedomen  om  literaturen  på  finska  språket 
lämpligast  och  naturligast  i  sammanhang  med  undervisningen  i 
finska,  vidare  kan  under  de  svenska  lektionerna  ingen  literatur- 
läsning  på  finska  komma  i  fråga;  och  en  sådan  literaturläsniog 
anser  ju  förf.  sjelf  och  med  rätta  såsom  fullkomligt  nödvändig, 
på  det  att  arbetenas  titlar  icke  må  blifva  en  blott  utanlexa.  Förfis 
åtgärd  att  inom  hvarje  period  skilja  mellan  Sveriges  och  Pinlands 
författare  på  svenska  språket  synes  oss  ej  vara  något  lyckhgt 
grepp)  så  sjeliklar  förf.  än  anser  en  sådan  gruppering  vara  ur 
sin  synpunkt.  Organiskt  sammanhänger  ju  den  svenskspråkiga 
poesin  i  Finland  med  den  i  .  Sverige  under  hela  den  tid  dessa 
länder  voro  förenade,  och  den  har  utvecklat  sig  under  inflytande 
af  och  i  jembredd  med  denna.  Något  aimat  skäl  hvarfor  t.  ex, 
Creutz  räknas  till  Finlands  literatur,  än  att  han  är  född  i  Fin- 
land, har  fbrf.  ej  heller  kamnat  ge.  Att  dock  födelseorten  ensam 
ej  kan  verka  afgörande  huruvida  en  författare  skall  föras  till  det 
ena  eller  andra  landet  har  förf.  tydligen  sjelf  insett,  då  han  räk- 
nat Fredrika  Bremer  och  G-.  H.  Mellin,  som  äro  födda  i  Finland, 
till  Sveriges  literatur,  medan  t.  ex.  Torsten  Eudeen  och  J.  Chro- 
nander,  ehuru  svenskar  till  börden,  behandlas  i  sammanhang  med 
Finlands  författare.  Mera  sakenligt  sjtxqq  oss  Bremer  hafva  för- 
farit i  sin  literaturhistoriska  lärobok,  då  han  egnar  skild  upp- 
märksamhet åt  Finland  först  från  den  porthanska  tiden:  först 
då  kan  man  börja  tala  om  några  nämnbara  sträfvanden  föregen, 
svensk  vitterhet  i  vårt  land. 

De  omständigheter,  som  här  ofvan  påpekats,  försvåra  i  viss 
mån  arbetets  användning  som  lärobok,  hvartill  den  eljes  väl  läm- 
par sig.  Periodindelningen  har  förf.  i  likhet  med  Warburg 
och  Sundén  i  deras  literaturhistoriska  läroböcker  stält  i  öfverens- 
stämmelse  med  den  politiska  historien,  och  detta  på  goda  pedagogiska 
grunder.  Af  det  rikhaltiga  materialet  har  urvalet  af  det,  som  i 
en  lärobok  bör  ingå,  i  allmänhet  gjorts  med  god  urskilning.  Tid 
karakteristiken  af  frihetstiden  och  gustavianska  tidehvarfvet  hade 
dock  den  för  dessa  tiders  vitterhet  så  egendomliga  fabeldiktnin- 
gen bort  påpekas ;  åtminstone  hade  den  bort  omnänmas  i  samman- 
hang med  Gyllenborg.  Afven  förefaller  det  oss  som  ett  öfver- 
flödigt  stort  antal  namn  på  författare  af  lägre  ordning  anförts, 
särskildt  fi:ån  Finland.  De  karakteristiker  förf.  ger  af  de  skilda 
perioderna  och  författarena  äro  i  allmänhet  gjorda  med  stor  åskåd- 
lighet och  egnade  att  väcka  intresse  hos  eleven.  De  uppgifter 
förf.  meddelat  äro,  så  vidt  vi  kunnat  finna,  pålitliga.  Så  mycket 
mer  öfverraskande  är  hans  uppgift  (sid.  7)  att  ordet  Edda  betyder 
skaldelära ;  enligt  de  äldre  och  nyare  auktoriteter  vi  varit  i  tillfälle 
att  rådfråga  betyder  ordet  stammoder,  urmoder.    Uppgiften  att  Frän- 


I  BOKHANDELN.  231 


zén  blef  magister  1798  i -stället  för  1789  beror  väl  på  ett  tryckfel. 
Språket  utmärker  sig  genom  värme  och  ledighet ;  dock  hade  större 
omsorg  kunnat  egnas  deråt,  så  att  icke  sådana  fel  och  oegentligheter 
fatt  förekomma,  som  t.  ex.  i  följande  meningar :  ^följden  häraf  blef 
att  mycket  lättsinnigt  förkastades"  (sid.  41),  i  hvilken  mening 
ordet  lättsinnigt  kan  fattas  antingen  som  subjekt  eller  adverbial; 
^det  som  man  ansåg  orätt,  klandrades  ej  blott  såsom  fördom,  utan 
aDfiågs  vara  tillkommet  etc.''  (sid.  41),  i  stället  för  „ej  blott  klan- 
drades o.  8.  v.";  „i  Sagan  om  hästen  skildrade  han  under  bilden 
af  en  häst  och  dess  ryttare  svenska  folkets  öden"  (sid.  44),  „Siaclair 
träffar  efter  döden  Sveriges  hjeltar,  i  synnerhet  Karl  XTT"  (sid. 
46),  m.  fl.  likartade  oegentligheter.  Åfven  är  interpunktionen 
vårdslösad  och  inkonsekvent.  An  ser  man  fiillständiga,  samord- 
nade satser  åtskilda  genom  komma,  än  icke;  stundom  särskiljas 
genom  komma  de  relativa  bisatserna  från  sina  hufvudsatser,  stund- 
om icke  eller  markeras  blott  bisatsemas  början  eller  slut,  med  mera 
dylikt.  Vi  hafva  ansett  oss  böra  anmärka  dessa  obetydligheter,  eme- 
dan man  i  språkligt  hänseende  ej  kan  ställa  nog  stränga  fordrin- 
gar på  en  lärobok,  fordringar  dem  man  här  i  landet  visserligen 
alltför  sällan  vårdat  sig  om  att  uppfylla. 

A.  Lljk. 


Nordisk  Betsencyklopaedi  samlet  og  udgivet  af  T.  H.  Asche- 
h(mg,  K.  J.  Berg  og  A.  F.  Krieger,  hft  6  &  7.  Kjobenhavn 
1885  &  1887.     Gyldendalske  Boghandel. 

De  föreliggande  delarna  af  detta  utmärkta  sammelverk  äro 
egnade  åt  den  offentliga  rätten.  I  sjette  häftet  har  prof.  Asche- 
bong  behandlat  den  nordiska  statsrätten  och  i  det  sjunde  docen- 
ten H.  Blomberg  den  nordiska  förvaltningsrätten. 

Prof.  Aschehougs  arbete,  en  volym  på  omkr.  500  sidor, 
kan  naturligtvis  icke  gifva  en  uttömmande  teoretisk  framställning 
af  tre  skilda  folks  olika  konstitutioner;  dertill  skulle,  redan  för 
Sverige,  erfordrats  långt  vidlyftigare  historiska  utläggningar  än 
de,  som  rymmas  inom  ramen  af  en  rättsencyklopedi.  Förf. 
bar  nöjt  sig  med  att  på  den  statsrättsliga  systematikens  hyllor 
iniada  rättssatsema  sådana  de  giftas  af  grundlag  och  oomtvistad 
bäfd.  Då  en  stridig  fråga  förekommit,  har  han  i  de  flesta  fall 
blott  redogjort  för  de  skiljaktiga  meningarna  och  afhållit  sig  från 
att  döma  dem  emellan.  Der  han  uttalat  en  egen  åsigt,  har  han 
^""^g^ii  gjort  det  under  reservation  och  utan  att  ingå  i  någon 
omständligare  bevisföring.  Arbetets  hufvudförtjenst  består  deri, 
att  det  lenmar  en  med  största  lärdom  och  samvetsgrannhet 
gjord  ofsrersigt  af  lagbud  och  omdömen,  hvilka  läsaren  förr  nöd- 
gats hopleta  ur  olika  rättskällor  och  skilda  rättslärares  skrifter. 
Särdeles  lycklig  är  ämnets  disposition  så  till  vida,  att  de  tre 
konstitutionerna  icke  behandlats  hvar  för  sig,  utan  punkt  för  punkt 


232  1    BOKHANDELN. 


jemfbrts;    likheter   och  olikheter  stiga   sålunda  tydligt  fram,  och 
boken  gifver  hvad  dess  titel  lofvar,  en  totalbild  af  nordens  statsrätt. 

Én  sammanställning  sådan  som  denna  är  helt  säkert  synner- 
ligen  välkommen,  ej  blott  för  dem,  som  tagit  lagfarenheten  till 
studium,  utan  ock,  särskildt  i  dessa  tider,  för  den  stora  all- 
mänheten, som  dagligen  ställes  i  valet  mellan  stridiga  politiska 
doktriner,  hvilkas  m&lsmän  hvar  p&  sitt  h&ll  trygga  sig  till  gnind> 
IdLg.  I  Finland,  der  politiken  mellan  landtdagama  blott  undan- 
tagsvis vaknar  ur  sin  dvala,  följ^  man  för  att  söka  lärdom  och 
erfarenhet  noga  det  offentliga  lifsrets  utveckling  i  de  skandina- 
viska landen;  säkert  har  mer  än  en  känt  behof  af  ett  arbete, 
s&dant  som  prof.  Aschehougs,  för  att  kunna  få  klart  för  sig,  hvar- 
för  Danmark  och  Norge  så  ofba  hemsökas  af  konstitntionela  kon- 
flikter, som  leda  till  kris,  under  det  partistriden  i  Sverige  icke 
alstrar  dylika  olycksbringande  meningsskiljaktigheter  om  grund- 
lagens rätta  förstånd. 

Sveriges  statsförfattning,  sålunda  stäld  jemsides  med  Dan- 
marks och  Norges,  ter  sig  teoretiskt  ofullkomligare,  mindre  kor- 
rekt, mera  naiv.  Biksförsamlingen  i  Eidsvold,  som  år  1814  skulle 
gifva  Norge  en  grundlag,  hade  ingen  inhemsk  erfarenhet  att  stöda 
sig  på;  den  tog  hvad  den  fann  bäst  utomlands,  i  England,  i 
Pranknke,  i  Amerika,  i  Holland.  Konstitutionen  blef  ett  uttryck 
för  den  doktrin,  som  trodde  sig  hafva  fdnnit  lösningen  af  stats- 
lifvets  frågor  i  formeln:  maktens  tredelning.  Danmarks  grund- 
lag, som  tillkom  1849,  är  till  väsentliga  delar  hemtad  från  Bel- 
gien, och  upprepar  samma  grundtanke:  „Den  lovgivende  Magt  er 
hos  Kongen  og  Bigsdagen  i  Förening ;  den  udovende  Magt  er 
hos  Kongen;  den  d0mmende  Magt  er  hos  Domstolene"  (D.  Grl. 
§  2).  Systemet  är  vackert,  men  det  är  bygdt  på  abstraktioner, 
hvilka  vid  tillämpningen  lemna  de  rättslärda  hand&llne  och  dem 
menige  man  har  svårt  att  fatta,  i  synnerhet  när  partilidelser  villa 
blicken. 

Åren  1872,  1874,  1877  och  1880  fattade  norska  storthinget 
beslut,  af  hvilka  de  tre  sista  voro  likalydande  och  som  gå^o 
statsrådets  medlemmar  rätt  att  deltaga  i  dess  förhandlingar,  dock 
utan  befogenhet  att  rösta  med.  Detta  vägrade  kontmgen  att  god- 
känna; storthinget  förklarade  att  dess  tre  gånger  å  rad  fattade  j 
beslut  var  grundlag,  anklagade  de  kungliga  rådgifvare,  som 
icke  satt  det  i  verkställighet,  fick  dem  dömda  och  förmådde 
konungen  att  sanktionera  sin  resolution.  Men  dermed  uppgaf 
denne  ej  sin  rätt  till  veto  i  grundlagsfrågor,  och  man  har  efteråt  | 
lika  svårt  som  förut  att  utreda  om  konstitutionen  gifver  honom  i 
en  sådan  rätt  eller  ej.     Spörjsmålet  är  undanskjutet,  men  ej  löst 

Danska  grundlagen  gifver  bestämda  och,  som  det  kunde 
synas,  tillräckliga  föreskrifter  om  budgeten.  Finanslagen  skaU 
innehålla  ett  öfverslag  af  statens  inkomster  och  utgifter  under 
budgetperioden,  säger  dess  §  48.  Men  för  det  fall,  att  ingen 
finanslag   kan  fås  till  stånd  innan  den  nya  budgetperioden  ingår. 


I  BOKHANDELN . 233 

Stadgar  grundlagen  intet.  Konungen  och  riksdagen  hafva  emel- 
lertid ansett  sig  oförhindrade  att  i  samråd  utfärda  provisorisk 
bevillningslag,  som  visserligen  icke  kan  innehålla  något  sådant 
öfVerslag  af  inkomster  och  utgifter  som  grundlagen  stadgar,  men 
som  bemjmdigar  regeringen  att  fiJr  en  bestämd  tid  framåt  uppbära 
de  bestående  skatterna  och  bestrida  de  nödvändiga  löpande  utgif- 
terna. Om  nu  konungen  och  riksdagen  icke  kunna  enas  om  att 
atiarda  en  sådan  provisorisk  lag,  har  konungen  då  rätt  att  på 
egen  hand  göra  det?  Grundlagens  §  25  säger:  „I  saerdeles  paa- 
traengende  Tilfaelde  kan  Kongen,  naar  Rigsdagen  ikke  er  sam- 
let,  ndstede  foreloebige  Love,  der  dog  ikke  maa  stride  mod 
Gnmdloven,  og  altid  boer  forelaegges  den  foelgende  Rigsdag". 
Regeringen  här  ansett  att  denna  bestämning  gör  dess  provisorier 
gnmdlagsenliga,  folkethinget  har  förklarat  dem  grundlagsvidriga. 
Regeringen  har  genomdrifvit  sin  åsigt  med  tillhjelp  af  gendarmeriet. 

„I  Sverige,  säger  professor  Aschehoug,  er  den  lovgivende 
Magt  ordnet  paa  en  ejendommelig  Maade*^  Han  påpekar  den 
svenska  författningens  afsteg  från  grundprinciperna  i  de  moderna 
konstitutioner,  som  i  Danmark  och  Norge  tjenat  till  förebild. 
Sveriges  författning  saknar  den  moderna  statsrättens  teoretiskt 
vigtigaste  indelning,  åtskilnaden  mellan  lagstiftande  och  utöfvande 
makt:  å  ena  sidan  utöfva  riksdagens  fullmäktige  den  del  af  för- 
valtningsarbetet, som  hänför  sig  till  statsskulden  och  riksbanken; 
ä  den  andra  finnes  ej  tydlig  gräns  dragen  mellan  den  befogenhet, 
som  tillkommer  konungen  i  egenskap  af  lagstiftare,  och  den  befo- 
genhet, som  tillkommer  honom  såsom  utöfvare  af  den  verkstäl- 
lande makten.  Sveriges  författning  saknar  den  moderna  statsrät- 
tess praktiskt  vigtigaste  bestämning,  den,  som  angifver  gränsen 
mellan  regeringens  och  folkrepresentationens  kompetens :  regerings- 
formen definierar  ej  konungens  ekonomiska  lagstiftningsrätt;  den 
lemnar  oafgjordt  om  regenten  ensam  eller  regent  och  riksdag  i 
samråd  ega  lagstifta  om  hela  den  mängd  angelägenheter,  hvilka 
icke  af  grundlagen  uttryckligen  blifvit  förda  till  det  ena  eller  det 
andra  kompetensområdet.  Och  trots  denna  skenbara  begreppsför- 
bistring  förekomma  ej  konstitutionela  konflikter!  Professor  Asche- 
hong  finner  det  „maerkeligt  nok". 

Förklaringen  lärer  väl  vara  att  söka  deri,  att  den  svenska 
statsförfattningen  vuxit  upp  på  inhemsk  grund  och  är  urgammal. 
De  liufVudsakliga  rättssatsema  hafva  fonnits  djupt  inpreglade  i 
folkmedvetandet  långt  innan  de  uttryckts  i  sknft.  1809  års 
gnmdlagsstift^me  gjorde  lika  litet  som  deras  föregångare  anspråk 
på  att  bygga  upp  en  ny,  teoretiskt  korrekt  byggnad ;  de  ha  nöjt 
8ig  med  att  hålla  vid  makt  och  reparera  den  gamla,  i  hvilken 
konong  och  folk  efter  århundradens  kif  småningom  lärt  sig  säm- 
jas och  finna  rum.  Mycket  af  det,  som  i  Sveriges  regeringsform 
forefaller  den  vetenskaplige  granskaren  dunkelt,  är  i  sjelfva  ver- 
ket tolkadt  genom  häfd.  Sveriges  statsmän  hafva  af  erfarenheten 
lärt  sig   att    grundlag  ej  bör  utsättas  för  hårdragen  tolkning  så- 


234  I   BOKHANDELN. 


som  civillag  och  att  det  ej  lönar  mödan  att  i  hvarje  ögonblick 
söka  domstol  för  att  få  faststäld  gränslinien  mellan  »tatsiuakter- 
nas  rätt.  Helt  enkelt  derför,  att  det  ej  finnes  någon  annan  do- 
mare öfver  regent  och  riksdag  än  den  råa  styrkan,  och  derför^ 
att  man  hellre  än  att  lita  till  den  råa  styrkan  litar  till  den  kon- 
stitutionela  traditionen,  sådan  den  lefver  inom  folket.  Och  skulle 
traditionen  ej  gifva  utslag,  går  man  hvarandra  halfvägs  till  möte 
för  att  slippa  öda  tid  på  fruktlösa  ordstrider.  Representationen 
är  för  klok  för  att  pockande  framställa  anspråk,  hvilka  ej  otve- 
tydigt finna  stöd  i  grundlag ;  den  föredrager  att  småningom  öfver- 
iyga  regeringen  att  det  är  politiskt  klokast  att  afstå  den  ena 
eller  den  andra  rättigheten.  Och  regeringen  är  klok  nog  att 
låta  sig  öfvertygas.  Så  kommer  det  sig,  att  allt  flere  och  flere 
lagar  stiftas  under  riksdagens  medverkan  och  att  genom  praxis 
den  sats  vunnit  stadga,  att  i  allmänhet  en  lag,  vid  hvars  stif- 
tande riksdagen  medverkat,  ej  kan  i  annan  ordning  upphäfvas 
eller  förändras.  Folkrepresentationens  befogenhet  titvidgas  små- 
ningom men  säkert,  och  den  tryggas  af  en  häfd,  som  är  vida 
vägnar  bättre  än  alla  teoretiska  grundlagstolkningar.  Samma 
system  hafva  engelsmännen  följt  och  de  finna  sig  väl  deraf. 

Utrymmets  knapphet  förbjuder  en  utförligare  anmälan  at 
hr  Blombergs  framställning  af  den  nordiska  förvaltningsrätten, 
som  väl  ansluter  sig  till  professor  Aschehougs  arbete,  med  hvil- 
ket  den  har  många  beröringspunkter.  Det  är  endast  förvaltnings- 
rättens allmänna  del,  som  inrymts  i  encyklopedins  här  förelig- 
gande sjunde  häfte;  den  utförliga  redogörelsen  för  de  skilda  för- 
valtningsorganens verksamhet  skall  erhålla  ett  häfte  för  sig.  Grenom 
denna  anordning  vinner  arbetet  utan  tvifvel  i  öfverskådlighet, 
men  förf.  skall  måhända  för  fullständighetens  skull  blifva  tvungen 
till  omsägningar,  hvilka  kunnat  undvikas,  derest  allt,  som  är  att 
sägas  om  ett  embetsverk  eller  en  myndighet,  sammanförts  på  ett 
ställe. 

£n  slutanmärkning  torde  kunna  anses  befogad  Den  finske 
läsaren  saknar,  ej  utan  en  känsla  af  bitterhet,  hvarje  omnämnande 
af  den  sjelfständiga  utveckling,  som  det  gamla  svenska  stats- 
skicket under  detta  århundrade  erhållit  på  östra  sidan  Botten- 
hafvet.  Icke  som  skulle  encyklopedins  ärade  utgifvare  kunna 
klandras  för  denna  brist.  Det  är  den  finska  rättsliteraturens 
fattigdom,  hvilken  återigen  här  gör  sig  påmint. 

Wilhelm  Chydenius. 

jB.    b.    Andersson:  Nordisk  myfhologi.     Oversaettelse    efter  • 
originalens    fjerde  oplag  ved   dr.  Tr.  Winkel  Horn;  Éwste  hefte; 
80  s.  8:0;  Kristiania  1886,  A.  Cammermeyer. 

Förf.  som  är  Förenta  statemas  ministerresident  i  Kö- 
penhamn och  där  haft  tillfälle  till  nordiska  språkstudier,  synes 
hafva  för  afsikt  med  detta  sitt  arbete  att  göra  den  engelsk-ameri- 


I  BOKHANDELN.  235 


kanska  allmänheten  bekant  med  den  nordiska  mytologin  icke  blott 
såsom  ett  föremål  för  religionshistoriskt  intresse  af  allmännare 
art,  utan  ock  emedan  hon  för  denna  allmänhet  har  en  nationel 
betydelse.  Han  påminner  om  huru  starkt  det  anglosaxiska  blodet 
år  uppblandadt  med  skandinaviskt,  i  synnerhet  i  Englands  kust- 
trakter och  landets  norra  del,  hyarest  från  Humber  norrut  öfver 
hela  Skottland  allmogens  språk  ännu  är  i  hög  grad  färgadt  af 
nordiska  element.  „Nordboame  äro  både  i  andligt  och  lekam- 
ligt a&eende  våra  förfader,"  citerar  han  efter  Thomas  Carlyle, 
och  efter  Max  Muller:  „den  engelska  nationalkaraktären  har  mera 
fått  sin  prägel  af  Gånge  Eolfs  ättlingar  än  af  Hengists  och  Horsas 
män." 

I  arbetets  plan  ligger  att  jämte  redogörelseli  för  de  gamla 
gudasägnema  meddela  öfversättningar  från  poetiska  Eddan,  hvilka 
enligt  en  känd  forskares  (V.  Eydbergs)  uttalande  öfver  det  engelska 
originalet,  som  vi  icke  haft  tillfälle  att  se,  „visa  på  betydande 
skaldegåfvor.^  I  det  häfte  af  den  dansk-norska  öfversättningen, 
som  hittils  blifsrit  oss  tillsändt,  företages  dock  icke  det  egentliga 
änmet  till  framställning.  Eörf.  redogör  inledningsvis  för  sina 
åsikter  om  mytologins  och  särskildt  den  nordiska  gudalärans  vä- 
sende, ändamål  och  betydelse,  hvilken  han  sätter  ganska  högt,  ty 
han  finner  i  den  en  afspegling  af  de  gamles  religiösa,  moraliska, 
intellektuela  och  sociala  utveckling  i  dess  tidigaste  skede.  Vidare 
företager  han  en  jämförelse  mellan  grekemas  m3rtologi  och  den 
nordiska  samt  vill  ådagalägga  att  denna  senare,  långt  ifrån  att 
draga  det  kortare  strået,  tvärtom  snarare  kan  sägas  vinna  seger- 
priset i  täflingen.  Den  romerska  mytologien  aktar  han  knapt 
värd  att  nämnas,  „fordi  der  i  grunden  slet  ikke  existerer  noget, 
som  med  rette  kan  kaldes  saaledes,"  en  tanke  hvars  motivering 
och  utläggning  ger  honom  anledning  till  en  längre  digression  om 
språkundervisningen  och  den  otillbörliga  vikt  man  därvid  tillagt 
det  latinska  språket.  Slutligen,  i  föreliggande  häftes  sista  (femte) 
kapitel,  upptager  han  till  skärskådande  de  olika  sätten  att  för- 
klara de  nordiska  myterna.  Efter  att  hafva  förkastat  deras  mening, 
som  i  dem  vilja  återfinna  reminiscenser  ur  bibeln,  äfv^ensom  afvisat 
den  historiska  tolkningen,  som  i  sjuttonde  och  adertonde  århun- 
dradena och  ännu  i  början  af  det  innevarande  seklet  var  den  van- 
liga, framställer  han  det  etiska  åskådningssättet,  enligt  hvilket 
myterna  uppfattas  som  lärodikter  och  gudame  såsom  poetiska 
personifikationer  af  mänskliga  dygder  och  laster,  samt  det  fysiska, 
som  väljer  till  sin  utgångspunkt  naturen  och  i  gudomlighetema  ser 
representanter  för  naturkrafterna  och  naturfenomenen:  „gudame 
äro  naturens  ordnande  makter,  iklädda  personlighet.^  För  sin 
förklaring  af  mjrtema  och  sina  betraktelser  öfver  dem  i  föl- 
jande häften  af  arbetet  säger  sig  förf.  ämna  använda  som  grund- 
val de  båda  sistnämda  tolkningarna  i  förening;  deri  gör  han  utan 
tvifvel  rätt,  ehuruväl  det  dock  icke  synes  oss  kunna  förnekas  att 
äfven  minnet  af  en  eller  annan  historisk  tilldragelse  öfvergått  till 


236  I   BOKHANDELN. 


eftervärlden  i  form  af  myt.  Likaså  hoppas  vi  att  i  arbetets  fort^ 
sättning  den  märkeliga  öfverensstämmelse  mellan  jadipk-knstna 
berättelser  och  vissa  nordiska  m3rter,  hvilken  redan  i  äldre  tider 
ådragit  sig  uppmärksamhet  och  i  våra  dagar  med  så  mycken  lär- 
dom och  skarpsinnighet  utlagts,  skall  af  förf.  aktas  värd  att  med 
större  gmndlighet  och  allvar  undersökas,  än  antydningarna  i  detta 
häfte  innebära. 

A.  0.  F. 

G,  J,  J.  Sauerwein:  Frie  Viso  ifraa  Vigguin,  sungje  i 
Nerdre-Gudbrandsdalsk  Delamaal.  XVI  -{-  159  s.  8:o.  Kristiania, 
A.  Cammermeyet  1885. 

Dr  Sauerweins  dikter  äro  ibland  de  originelaste  man  kan  iå 
tag  i  både  till  innehåll  och  form.  Om  detta  är  så  uteslutande  till 
favör  för  samlingen  är  dock  en  annan  sak. 

Såsom  af  titeln  framgår,  äro  dessa  dikter  sknfna  på  ett  byg- 
demål från  Norra  Gudbrandsdalen  — åtminstone  för  främlingen  ett 
bland  de  mest  svårbegripliga  i  hela  Norge.  Och  liksom  det  icke 
är  enhvar  med  svenska  till  modersmål  gifvet  att  förstå  "Vörå-  eller 
Nerpesmålet  hos  oss,  likaledes  torde  språket  i  denna  diktsamling 
bringa  myror  i  hufvudet  på  till  och  med  norska  läsare.  Förf.  har 
visserligen  på  h varje  sida  en  förteckning  Öfver  sina  många  for  hög- 
språket Mmmande  ord ;  men  just  härigenom  påminner  läsningen  af 
denna  poesi  nog  starkt  om  svettbadet  på  skokm  vid  genombråkandet 
af  Findarum  quisquis!  Vore  dock  dr  Sauerweins  poesier  skriåia  „på 
latinos  ^*  ^'  s*  ^^^  latinsk  stil,  så  kunde  man  något  försona  sig  med 
dem;  men,  o  ve,  de  äro  tryckta  med  frakturstil  med  oskäligen  blandade 
typer  af  olika  höjd,  tjocklek  och  så  vidare.  Det  borde  visst 
vara  en  lätt  sak  att  läsa  hans  språk,  då  förf.  i  ett  ,^orklarende  Ind- 
ledningsord''  har  en  lärd  utläggning  af  de  „fire  slags  1  og  to  (egent- 
lig tre)  Slags  r''  samt  en  hel  hop  andra  egendomligheter  i  detta 
lustiga  mål.  Men  man  glömmer  så  lätt  hvilket  1  är  det  „bl0de^^ 
hvilket  det  „palatale"  som  „maa  laeres  ved  ovelse",  man  förargar  sig 
öfirer  de  ofta  förekommande  lillepyttsbokstäf^ema  och  än  mer  öfrer 
de  fast  oräkneliga  apostroferna.  Deras  antal  i  denna  samling  må 
ingen  dödlig  försöka  uträkna.  Emellertid  bör  det  tilläggas  att  förf. 
har  mycket  lätt  att  finna  rim,  aUitererande  ord  och  dylikt  och 
att  hans  „maaP'  är  så  otroligt  vokalrikt,  att  han  t.  ex.  kan  få  ihop 
följande  versrad:  „E'  sb  au  i  ei  Aa'  e''. 

Samlingen  är  indelad  i  följande  åtta  afdelningar:  Norge;  Jag  är 
ock  i  en  å,  jag;  Uppi  Dalom  aa  ne'  i  Fjorom;  Leik  aa  Spek;  Smaae 
Stev  aa  Stubbe  ifraa  Studulom;  Fjell-Spelmainn  aa  Dromen  has;  Littau- 
en;  Oversaettelser,  Fraa  Guds  Or.  Temat  i  den  första  afdelningen  är  att 
Norge  är  det  bästa  land  på  jorden  —  (såsom  förf.  säger:  „E  helst  vild'  i 
Nore'  mi  Skroeppe  bera*^  Der  finnas  för  resten  många  vackra  tan- 
kar och  stämningar.  I  den  andra  afdelningen  bjuder  förf.  några  hur- 
tiga Säter-  och  Qällkantvisor  „ifraa  Vigguin"  (fjällmarken  vid  skogs- 


I  BOKHANDELN.  237 


gränsen).  De  tvä  följande  afdelningama  ixmehålla  en  mängd  rätt 
iriska  humoristiska  småbitar,  mången  kulminerande  i  någon  rätt  pi- 
kant ordlek  och  Timlande  af  alliterationer  samt  öfverraskande  rim. 
Skada  blott  att  så  mycket  går  förloradt  genom  det  svårbegripliga 
språket!  Af  de  återstående  visorna  omnämna  vi  endast  dem  i  afdel- 
ningen  ,,Littauen'^  Här  finnas  några  delvis  mycket  anslående  littauiska 
folkvisor  (Son,  som  draag  i  Krigen ;  Afsked ;  SlsBgte  aat  Soln  m.  fi.)^ 
dels  några  inspirerade  sånger  om  och  till  det  skogrika  landet  kring 
Niemens  stränder  (Ja,  littaur  vil  os  alti'  vera;  Mitt  Littau'n,  me' 
eaa  kjsert!  m.  fi.);  det  tyckes  af  dem  framgå  att  författarn  till  ,,Frie 
Yiso"  är  bördig  från  Littauen,  hvars  sak  han  äfven  förföktar  i  åt- 
skilliga noter  under  texten. 

Dr  Sauerwein  är  en  poetisk,  frisk  och  frihetsälskande  natur 
med  många  betingelser  att  bli  en  omtyckt  skald,  men  ett  offer  för 
en  olycksalig  ^maalstrasven",  som  gör  att  hans  „Frie  Viso"  helt 
visst  komma  att  bli  nog  litet  lästa. 

Ernst  Lagtts. 

TT,:  Fall  och  Vppståndelse,  dunkla  gåtor  tecknade  och  för- 
klarade genom  samtal;  32  s.  liten  8:0.  Sthlm  1887,  Albert 
Bonnier;  50  öre. 

Den  korta  lärodikten  är  försedd  med  ett  företal  af  Viktor 
Rydberg,  hvari  man  underrättas  om  att  diktens  författare  är  en 
kroppsarbetare.  Under  form  af  en  dialog  mellan  en  lärare  och 
hans  lärjungar  framställes  huru  den  menskliga  viljan,  af  tron 
miderstodd,  besegrar  drifbema,  huru  det  onda  i  verlden  ofta  måste 
tjena  det  goda,  men  huru  detta  onda  ej  är  något  ursprungligt, 
utan  framgått  ur  andeverldens  fall,  hvilket  i  sina  följder  sträckt  sig 
öfver  hela  skapelsen.  Men  en  ny  verld  skall  uppstå;  der  skall 
högsta  rätt  bli  skipad;  småningom  föras  alla  framåt  till  himlars 
rike.  Förfrs  verldsåskådning  är  i  grunden  den  kristliga,  ehuru 
intet  spår  af  dogmer  finnes.  En  mystisk  stämning  beherskar  det 
hela  och  ger  sig  uttryck  i  ett  hopande  af  liknelser,  som  gifva 
mera  färg  och  glans  än  klarhet. 

I  beskrifningen  af  den  första  engelns  fall  har  dikten  sitt 
centrum  och  sin  poetiska  höjdpunkt,  ej  utan  en  viss  storhet.  Att 
på  åtskilliga  ställen  den  språkliga  formen  och  sammanbnngandet 
af  rimmen  gjort  förf.  hufvudbry  må  man  ej  förvåna  sig  öfver; 
hellre  må  man  beundra  den  fantasi  och  det  tänkande  allvar,  hvar- 
med  en  författare,  som  i  sin  dagliga  sysselsättning  är  bunden 
vid  stoftet,  söker  lösa  lifvets  dunkla  gåtor. 

I.  A.  H. 

VaUkoima  Suomalaista  kansanrunoutta,  nuorison  luettavaksi 
poiminut  K.  B,  (Suomen  nuorison  kirjahyllyllä  n:o  2);  76  s.  8:0. 
Borgå  1887,  W.  Söderström;  50  p. 

Det  tål  att  öfverväga  om  icke  lämpliga  urval  i  smärre 
häften  af  folkpoesin  samt  de  förnämsta  konstskaldema  och  histori- 


238  I  BOKHANDELN. 


kerna  för  skolans  mellanklasser  och  högre  stadier  samt  som  folk- 
literattir    blir   fördelaktigare    än   de    digra  läseböckerna  med  sitt 
brokiga   hvarjehanda    och  sitt    snart    utslitna  yttre.     Vi  hafva  ju 
också    redan    ett  antal  visserligen  nog  anspråkslösa  skolnpplagor 
af  Eunebergs  förnämsta  verk  och  af  Topelii  lyrik  —  det  sednare 
urvalet  dock  föga  lyckadt.     I  alla  fall  bör  man  med  glädje  helsa 
detta  lilla  häfte  på  hr  Söderströms    förlag;    det    bjuder  vår  ung- 
dom   och    folket    en    ganska   vacker    samling    af   finsk    folklyrik 
och  44:de  sången  i  Kalevala.  —  Bredvid   denna    sistnämda  för- 
svara de  många  dikterna  om  sången  i  allmänhet  icke  rätt  väl  sin 
plats  i  samlingen,  i  synnerhet  icke  de  i  början  intagna,  som  ära 
något  sväfvande  och  utan  konkret  underlag.     Öfver  hufvud  borde 
större    sparsamhet    iakttagas    med   sånger,    som  behandla  ett  och 
samma  ämne.  —  Att  äfven  det  erotiska  elementet  är  representeradt 
kxmna    vi    icke    klandra,  då  vi  tro  att  dess  absoluta  afstängandd 
från  den  lofliga   ungdomslektyren  i  sin  mån  bidragit  till   smaken 
för  den  krassa  erotiken.  —  Detta    häfte  bör  kunna  användas  så- 
väl i  svenska    som  finska  skolor;  i  en  ny  upplaga  vore  för  detta  j 
ändamål    numrering   af  sånger    och    versrader  samt  i  hvarje  fall  | 
några   flere    ordförklaringar  önskliga.     Häftets  utstyrsel  är  mått-  | 
lig,  men  priset  likaså.  ' 

P.  G. 


Torsti  Ranta:  Käytännöllinen  neuvonantaja  kirjanpidossa, 
kauppaUikkeessä  ja  lakiasioissa,  sisältävä  myöskin  tietoja  posti- 
ja  sananlennätinsäännöistä,  metrijärjestelmästä  y.  m.;  109  s.  8:0. 
Borgå  1887,  V.  Söderström;  1  m.  50  p. 

En  praktisk  rådgifvare  i  det  allmänna  afTärslifvet  på  finska 
är  påtagligen  af  behofvet  påkallad.  Hr  T.  R.  har  i  sitt  lilla 
arbete,  såsom  oss  synes  på  ett  mycket  förtjenstfuUt  sätt,  samman- 
fört en  mängd  hithörande  saker,  som  äro  af  vigt  icke  blott  för 
affärsmän,  utan  äfven  för  andra  medborgare.  Han  har  tillika 
sträfvat  efter  korthet,  hvilket  gör  att  han  emellanåt  nästan  blir 
knapphändig.  I  allmänhet  äro  hans  anvisningar  mycket  upply- 
sande och  riktiga.  Endast  ett  gröfre  fel  hafva  vi  vid  ett  flyk- 
tigt genomgående  observerat:  sid.  5  sammanblandar  förf,  på  ett 
alldeles  vilseledande  sätt  upp-  och  afskrifningsräkning  (pano-  ja 
otto-tili),  kassakreditiv  och  löpande  räkning.  Sid.  27  och  29  äro 
deremot  dessa  begrepp  riktigt  förklarade.  —  Till  det,  som  vi 
mest  saknat  i  arbetet,  hör  en  utläggning  om  brandförsäkring,  dess 
nödvändighet  och  de  många  formerna  för  denna  inrättning,  hvars 
gagn  tyvärr  ännu  i  hela  kommuner  är  så  godt  som  okändt.  Ett 
register,  eller  kanske  hellre  en  alfabetisk  förteckning  öfver  alla  i 
aifärsverlden  förekommande  och  i  boken  berörda  ord  hade  i  be- 
tydlig grad  ökat  bokens  användbarhet. 

0.  G. 


I   BOKHANDELN.  239 


W.  Heimhurg:  Hjerteqval,  novell;  öf^^ers.  af  C.  K.  Sthlm 
1885,  O.  L.  Lamm;  2  kronor. 

Det  är  tvenne  kvinnor  som  utgöra  hufvudpersonema  i  denna 
digra  novell.  De  äro  forna  lekkamrater,  och  råkas  nu  ånyo  un- 
der en  resa.  Lucie  kommer  till  Hortense  i  det  ögonblick  denna 
med  kloroform  vill  förkorta  sitt  glädjetomma  lif,  som  dock  all- 
deles icke  är  innehållslöst,  eftersom  hon  redan  hunnit  med  ett 
äktenskap  och  är  på  väg  att  ingå  ett  nytt.  Hennes  fästmanslår 
dock  upp  förlofiiingen,  emedan  hennes  fader  vanhedrat  namnet. 
Ehuru  hon  icke  älskar  sin  tillkommande  och  uppskjutit  bröllopet 
dag  efter  dag,  är  detta  nu  yttersta  anledningen  till  hennes  för- 
tviflan.  Genom  Lucies  mellankomst  befrias  hon  på  ett  plötsligt 
och  oförklarligt  sätt  från  sin  lifsleda.  Förf.  säger  om  denna  Lucie 
att  hon  är  en  klok  flicka,  och  vi  måste  väl  tro  det,  ehuru  det 
icke  särdeles  tydligt  framgår  ur  hennes  handlingar,  allra  minst 
då  hon  slår  upp  med  sin  fästman,  den  präktigaste  man  som  kan 
tänkas,  blott  och  bart  emedan  den  afgudade  och  i  sådana  saker 
erfarna  Hortense  förklarar  hennes  kärlek  för  osann.  Öfv^er  Hor- 
tenses  karakter  lönar  det  icke  mödan  att  grubbla,  hon  är  typen 
för  en  af  dessa  nyckfulla  oberäkneliga  romanhjeltinnor,  om  hvilka 
det  kan  skrifvas  oändligt  långa  böcker.  Lucie  skall  naturligtvis 
få  sin  fastman  åter,  och  Hortense  älska  den  man  hon  till  sist 
af  en  underbar  stolthet  gift  sig  med.  Det  senare  går  lätt  för  sig, 
det  förra  ej  så  lätt  som  läsaren  skulle  tro.  Katastrofen  inträffar 
först  när  ha7i  som  läkare  infinner  sig  vid  en  sjukbädd,  der  hon 
är  sjuksköterska.  Hon  har  af  trötthet  svimmat  vid  bädden,  då 
han  infinner  sig,  och  förf.  tager  tillfället  i  akt  för  att  afsluta  de- 
ras grymma  kval. 

Boken  är  oskyldig  och  sensmoralen  lofvärd,  men  att  perso- 
nernas öden  på  något  sätt  skulle  påverkas  af  deras  handlingar 
och  karakterer,  skall  man  ej  vänta  sig.  Läser  man  då  och  då 
en  sida  ånyo,  torde  detta  uteslutande  kunna  räknas  öfversättaren 
till  förtjenst,  som  genom  sin  vårdslöshet  kommer  en  att  begrunda 
åtskilliga  påståenden  mera  än  förf:s  mening  egentligen  varit. 

E.  E. 

O.  L.  Löfgr  en :  Tysk  elementarhokf  andra  omarb.  uppl. 
192  s.  8:0.  Göteborg  1887,  förfrs  förlag;  kart.  1  kr.  50;  ord- 
förteckningen till  de  sammanhängande  styckena  kostar  20  öre. 

Denna  andra,  verkligen  förbättrade  upplaga  af  hr  Löfgrens 
förut  i  Tidskriften  omnämda  elementarbok  är  indelad  i  tre  kur- 
ser och  tillökt  med  en  mängd  sammanhängande  stycken,  hvilka 
i  hög  grad  öka  bokens  användbarhet.  Här  och  der  kvarstår  ett 
mindre  vanligt  ord,  äfven  en  och  annan  regel  hade  kunnat  bort- 
lenmas  eller  åtminstone  senare  införas.  Så  borde  t.  ex.  Pfau  m. 
fl.  (s.  26)  stå  närmare  Friede,  Funke  o.  s.  v.  (s.  84);  deremot 
Sie   (s.    88)  närmare    öfriga    pronomina.  —  Då  boken  i  svenska 


240  I  BOKHANDELN. 


elementarläroverk  skall  grundlägga  den  allmänna  språkundervis- 
ningen, borde  vissa  allmänna  syntaktiska  förhållanden  närmare 
belysas  genom  sammanställning  af  lämpliga  exempel,  t.  ex.  skil- 
nåden  mellan  adverb  och  adjektiv  i  neutrum,  en  anmärkning  som 
emellertid  träffar  icke  ensamt  denna  elementarbok. 

P.  O. 

K.  E.  Palmgren:  Praktiska  arbetsskolan  för  barn  och  ung- 
dom, redogörelse  för  åren  1886—1887.     Sthlm;  50  s.  8:o. 

Rektor  Palmgrens  samskola  i  Stockholm  är  numera  ett  M- 
ständigt  högre  realläroverk  och  har  redan  med  framgång  utdi- 
mitterat  elever  till  universitetet.  I  detta  program  utvecklar  förf. 
sina  på  egen,  elfvaårig  erfarenhet  grundade  åsigter  om  samupp- 
fostran och  valfrihet  mellan  läroämnen;  dessa  åsigter  äro  delvis 
bekanta  hos  oss  genom  hr  Palmgrens  föredrag  i  Helsingfors  och 
Åbo.  Utförligare  yttrar  han  sig  om  skolslöjden,  särskildt  emot 
den  s.  k.  formela,  hvars  förnämsta  representant  är  skolan  på  Nääs 
Vi  åtnöja  oss  med  att  hänvisa  läsaren  till  förf:s  intressanta  ut- 
läggningar, som  säkert  icke  ens  hans  motståndare  kunna   förbise. 

Hugo  Beyer:  Iakttagelser  rörande  sångmidervisningen  så- 
väl i  de  offentliga  skolorna  som  hos  enskilda  lärare  i  Paris  ocli 
London  år  1886;  62  s.  8:o.     Sthlm  1887;  75  öre. 

Efter  att  hafva  förutskickat  en  uppsats  med  syfte  att  från 
deltagande  i  skolsången  under  den  kritiska  perioden  förhindra 
såväl  flickor  (13—16  år)  som  gossar  (14 — 18  år)  och  att  åstadkom- 
ma ett  bättre  arbetssätt  för  röstens  utbildande  i  Sverige,  medde- 
lar förf.  på  ett  sakenligt  och  träffande  sätt  sina  iakttagelser  om 
sångundervisningen,  specielt  Masset,  Bax,  Delle  Sedie,  konserva- 
toriema  i  London,  skolsången  i  Paris  och  England  (Danhauser, 
M:c  Naught,  solfasystemet). 


ÖfNrepslgt. 

studentexamen.  Inträdet  till  vår  högskola  har  börjat  till- 
draga sig  en  allt  större  och  allmännare  uppmärksamhet.  Det  har 
visat  sig  alls  icke  vara  så  sjelffallet  att  öppna  akademins  port 
för  hederliga  ynglingar,  som  hafva  sitt  dimissionsbetyg  på  fickan 
och  icke  hysa  några  onda  afeigter,  kanske  inga  synnerHga  afsigter 
alls;  om  hederliga  kvinnor  vilja  vi  nu  icke  ens  tala.  Att  åhöra 
eller  —  icke  åhöra  föreläsningar,  att  gillas  eller  „kuggas"  i  privat 
förhör  för  en  examen,  sådant  borde  ju  kunna  gå  för  sig  utan  en 
dubbel    pedagogico-legal    besigtning.     En  student,  som  studerar, 


OFVERSIGT.  241 


)ör  ju  sjelf  märka  eller  kunna  få  reda  på  hvad  honom  brister. 
En  akademiker,  som  undervisar,  icke  blott  föreläser,  bör  ju  lätt 
ranna  säga  en  underhaltig  lärjunge  i  hvad  han  måste  förkofra 
dg.  En  examinator  kan  åtminstone  snart  komma  under  fiind  med 
len  pröfvades  elementära  brister.  Det  låter  ju  vackert,  att  uni- 
versitetets lärare  i  och  med  studentexamen  hafva  en  garanti  för 
dna  åhörares  kunskaper.  Men  utom  det  att  olika  bildningslinier 
rwlan  finnas  i  våra  lyceer  och  en  stor  skilnad  består  mellan 
rtudenten  med  13  och  den  med  39  röster,  kunna  tydligen  endast 
le  (k  universitetslärare,  som  examinera  studentkandidaterna,  bedöma 
ttna  åhörares  uppfattningsförmåga  och  deras  verkliga  mogenhet 
fur  det,  som  de  verkligen  studera.  Studentexamen,  sådan  den  nu 
ir,  ger  icke  skäl  for  sig  från  den  vetenskapliga  undervisningens 
synpunkt.  Vill  man  åter  af  sociala  skäl  decimera  studentkandi- 
latemas  antal,  så  kan  det  frågas,  om  det  icke  är  för  sent  eller 
^minstone  kan  göras  med  större  rättvisa  under  den  akademiska  stu- 
•li^tiden  än  genom  ett  kort  förhör  i  allehanda  ämnen  före  de  all- 
•leles  nya  och  af  studentkandidaten  ännu  icke  försökta  universitets- 
studiemas början. 

Men  utom  det  officiela  ändamålet,  att  utröna  „mogenhet  i 
ymdömet"  och  „insigter"  för  universitetsstudier  —  i  största  all- 
mänhet — ,  har  studentexamen  påtagligen  en  annan  uppgift,  som 
piiikst  skenbart  sammanfaller  med  den  nämda:  att  kontrollera 
lyceema,  att  sporra  lärare  och  elever  till  att  fullgöra  sin  skyl- 
%het.  Snorren  ges  nu  visserligen  på  ett  nog  egendomligt  sätt: 
i^ke  af  den  egentliga  ryttaren  och  icke  under  fUrden,  utan  i  sista 
minuten  eller  rättare  efter  dess  oåterkalleliga  förlopp.  Likväl  hem- 
tas  hade  från  lefvande  och  döda  vittnesbörd  för  den  mening,  att 
skolorna  skulle  sjunka,  om  icke  studentexamen  vore.  Med  sko- 
lorna menas . egentligen  de  högsta  klasserna;  om  statens  elementar- 
skolor eller  flickskolor  sjunka,  behöfves  icke  eller  finnes  icke  nå- 
^f'n  hjelp.  Om  kollegan  levererar  underhaltiga  elever  åt  lektorn, 
hnnes  ingen  opartisk  examinator,  som  hämmar  deras  uppflyttning 
till  lektorns  klass.  Och  likväl  måste  lektorn  dagligen  och  stund- 
ligen erfara  bristen  i  de  omognas  insigter. 

Den  kontroll,  som  nu  närmast  drabbar  lyceemas  abiturienter, 
W  i  synnerhet  en  svår  sida.  De  unga  uppflyttas  af  statens  tjenste- 
män  från  skolans  lägre  klasser  till  den  högsta  och  slutligen  ut  ifrån 
im ;  då  kuggas  de  af  andra  statsembetsmän  och  utestängas  från  „det 
Hyita  huset",  till  hvilket  de  emellertid  blifvit  i  vederbörlig  ordning 
'Hmitterade.  De  kunna  ju  hafva  luntläsning  och  annat  på  sitt  sam- 
^'^te,  de  kunna  hafva  sagt  eller  till  och  med  skrifvit  att  Napolen 
tågade  mot  Ryssland  1218,  i  stället  för  1812,  och  mera  dylikt; 
m<ni  mången,  som  återvändt  från  studentexamen  utan  lyra,  skall 
^'»Tgåfves  hos  sin  lärare  söka  förklaring  på  repulsen  eller,  hvad 
^^m  ofta  kännes  lika  tungt,  nedsänkningen  af  vitsordet.  —  Det 
"<Jr  nämHgen  till  denna  pröfning  af  ,, omdöme  och  insigter"  eller 
kättare  denna  skolverkskontroll,  att  de  kontrollerades,  lärames  och 

FinA  Hdskrift,  1887,  IL  16 


242  OFV^RBSIGT. 


elevernas,  prestationer  af  universitetets  kontrollörer  bedömas  precis 
på  sif&an,  ja  att  hela  läroverks  och  hela  läroverkskomplexers  di- 
missionsduglighet  kan  angifvas  med  helt  tal  (eller  O)  och  två 
decimaler.  —  Den  nyssberörda  svårigheten  att  låta  eleverna  lida 
för  skollärames  slapphet  eller  studentexamensutskottets  stränghet 
har  i  vår  lagstiftning  undergått  en  egendomlig  omkastning.  Nu  ocb 
efter  1874  ogillas  abiturienterna  i  de  skriftliga  profven  pä.  ett  år,  i 
det  muntliga  förhöret  på  minst  en  månad.  Före  1874,  enligt  ISoi^ 
års  statuter,  gälde  interdiktet  högst  en  månad;  men  hos  vederbö- 
rande skolstyrelse  borde  i  h varje  fall,  och  vid  oftare  upprepnin/r 
hos  senatens  ekonomiedepartement,  anmälan  göras  om  repulsen.  I 
Norge  hafs^a  under  åren  1809 — 1857  till  och  med  böter  eller  shit- 
ligen  förlust  af  embetet  varit  stadgade  för  direktorer,  som  dimit- 
terat  underhaltiga  lärjungar  till  universitetet. 

Behöfves  nu  denna  kontroll  öfver  skolan,  dess  lärare  och  ele- 
ver? I  alla  kulturländer  —  efter  dem  måste  vi  ju  i  stort  och  smått 
rätta  oss  —  finnes  en  maturitetsexamen  i  en  eller  annan  form 
som  dock  alltid  numera  direkt  hänför  sig  till  skolan,  icke,  såsoni 
hos  oss,  till  universitetet.  Till  skolorna  utsändas  af  skolmyndi^^- 
hetema,  icke  af  universiteten,  examinatorer,  censorer,  kommissarier 
inspektörer  eller  hvad  de  må  heta.  Bedan  1788  befriades  de  inre. 
de  facto  1812,  de  preussiska  universiteten  från  skyldigheten  att 
pröf^a  den  till  dem  ankommande  ungdomen.  I  Frankrikes  och 
Belgiens  skolor  anstäUas  stränga  årsexamina  och  dessutom  under 
de  sju  eller  nio  skolåren  tre  särskilda  dimissionsexaminå  på  olika 
stadier ;  i  Italien  har  man  två  dylika,  licensa  ginnasiale  och  licensa 
liceale,  i  Danmark  en  deremot  svarande  anordning  med  4:ilr 
klasses  Hovedexamen  och  Afgangsexamen  for  Studereiide  —  alltsit 
en  kontroll  icke  blott  öfsrer  högsta  skolklassen,  utan  äfven  lägre 
stadier.  Tyskland  och  Skandinavien  åtnöja  sig  med.  en  enda  di- 
missionsprö^ing,  skriftlig  och  muntlig. 

Emellertid  är  i  synnerhet  det  muntliga  förhöret  föremål  fur 
mänga  dubier.  I  Norge  förflyttades  examen  artium  först  efter 
många  debatter  år  1883  till  skolorna  och  öfvervakas  på  ett  något 
inveckladt  sätt  af  en  undervisningsinspektion,  som  för  fem  år  utses 
af  konungen.  I  Sverige  förekomma  ambulatoriska  censorer,  utsedda 
af  regeringen  bland  de  båda  universitetens  ordinarie  och  extraonli- 
narie  professorer,  adjunkter  och  docenter  samt  domprostar  o.  a 
Deras  verksamhet  torde  nog  te  sig  imposant  i  många  fall,  meu 
af  realistiskt  anlagda  personer  hör  man  det  påståendet,  att  den 
„gemuthliga''  sidan  vid  censorernas  närvara  är  hufvudsaken,  men 
sjelfva  examen  en  odräglig  formalitet.  En  af  Sveriges  tongifvaudc 
pedagoger,  rektor  Tömebladh,  försäkrar  (I  skolfrågan  1887,  s.  IK 
21),  att  om  en  lärjunge  utan  anmärkning  genomgått  sina  skrifprot 
hans  framgång  i  den  muntliga  examen  är  så  godt  som  gifven ;  cen- 
sorerna göra  sällan  bruk  af  sin  rätt  att  examinera;  betygen  be- 
stämmas ej  så  mycket  efter  tillftdlighetema  i  den  muntliga  exa- 
men, utan  på  mogenhetsexamens  utgång  hafva  de  fyra  sista  ter- 


OFVEBSIGT.  243 


minernas    vitsord    ett  afgjordt   infljrtande.      Vid   Österrikes  gym- 
naäier  öfvervakas  dimissionen  af  en  skolinspektör,  skolans  rektor 
f>ch  högsta  klassens  lärare,  hvilka,  alla  hela  tiden  närvarande  (!), 
'ixaminera   i    medeltal    8    ynglingar    under    lika    många   timmar 
hvarje  dag  samt  likaså  alla  ega  rätt  att  rösta  angående  vitsordet 
1  hvarje  ämne.     I  Preussen  öfvervakas  maturitetspröfningen  af  en 
regeringskommissarie   eller  i  dennes    ställe  helt  enkelt  af  skolans 
föreståndare ;  pröfningen  kan  ske  med  ända  till  tio  (!)  på  en  gång ; 
ngillas  någon  af  kommissarien  emot  lärarens  åsigt,  afgör  provin- 
jjens  skolstyrelse.    Emellertid  betraktas  detta  jemförelsevis  kraftlösa 
förhör   som    mycket   betimgande   för   både    examinatorer  ocb  exa- 
minander.    £n    af   Preussens    förnämsta    gymnasialdirektorer,  O. 
•läger  i  Köln,  behandlar  i  sitt  kända  och  erkända  arbete  ,,A.us  der 
Praxis",  (2  uppl.  s.  64  f.)  mogenhetspröfningen  med  mycken  ironi. 
Till  de  moderna  kulturformemas  barbari,  säger  han,  höra  examina 
fHih  särskildt    den    svåraste    af   alla,    abiturientexamen.     Svår    i 
äin  början,    har   den    blifsrit  aUt   svårare,  ju  mer  undervisningens 
teknik  utbildat  sig  och  ju  större  anspråk  å  ena  sidan  dilettantis- 
men, å  andra  sidan  skrålärdomen  hos  fackmän  i  enskilda  brancher 
upphäit:  den  som  underhandlar  med  encyklopedismens  demon,  han 
gör  den  erfarenheten  att,  om  man  bjuder  honom  ett  finger,  tager 
han  hela  handen.     Skolinspektörerna  fullgöra  med  mogenhetspröf- 
ningen i  alla   möjliga  ämnen  sin  skyldighet,  hvartill  annars  icke  tid 
tinnes  —  och  det  är  det  som  gör  pröfningen  så  svår.     Lärarena 
iära  för  examen.   Eleverna  frukta  den;  deraf  deras  raffinerade  be- 
irägerier,    som   inga   försigtighetsmått   kunna   fullständigt  under- 
trycka.    Och  för  sitt  sista  svåra  skolår  håller  sig  sedan  ungdomen 
skadeslös  vid  universitetet;   dess   lättja  och   oförmåga  skylies  på 
^kollä^ame,  men  vid  universitetsundervisningens  brister  rör  ingen. 
Den   erfame   preussiska   skolmannen,  hvars  åsigter  vi  här  i 
korthet    anfört,    framhåller   flere   behjertansvärda  omständigheter: 
le  mänga  skolämnenas  tyngd  och  minneskunskapens  börda  trycker 
skolan   ännu   mer   genom   en   skärskild  examen,    skolinspektionen 
inskränker  sig  till  denna,  universitetet  litar  på  den  vitsordade  mo- 
ij^enheten   och   lemnar  icke  ungdomen  tillräcklig  handledning.     Vi 
ifo  att  dessa  påminnelser   kunna  vara  goda  äfven  för  oss.     Det 
ar  för  det   närvarande    en   omöjlighet   att  tänka  på  vår  student- 
examens fullständiga  afskaflPande.   Hos  oss  tro  ännu  alltför  många 
i>a  dess  makt  att  uppehålla  våra  skolor  såsom  verkliga  bildnings- 
anstalter.    Alltför    få   inse    att   bildningens   och  vetenskapens   in- 
gressen hellre  förlora  än  vinna  genom  den  mekanisering  ett  minu- 
tiöst kontrollsystem   alltid   medför.     Lika  litet    betänker  man  att 
'letta  system  hittills  icke  förmått  afhålla  en  mängd  oförmågor  och 
►dågorfi^ån  högskolan.  —  Men  det  bör  åtminstone  finnas  en  möjlighet 
'itt  fä  bestämda   olägenheter   häfda.     Till  dessa  hör  främst  den, 
att  ökolöfverstyrelsen   icke  verkställer,    icke   ens   deltager  i  kon- 
trollen.   SkolstyreLsen  bör  dock  af  saken  hafva  ett  större  intresse 
an  universitetet  och  större  erfarenhet  om  hvad  skolan  kan  prestera. 


244  OPVBBBIGT. 


De  vanliga  trakasserierna  med  profuppgi^rna  skulle  betydligt 
andvikas  genom  skolstyrelsens  medverkan.  Vid  senaste  rektors- 
möte rådde  endast  en  mening  angående  nödvändigheten  af  en  så- 
dan medverkan;  flere  påyrkade  att  skolstyrelsen  ensam  skulle 
öfvervaka  den  skriftliga,  likasom  den  muntliga  pröfningen.  Det 
måste  ju  ock  betraktas  som  en  administrativ  oformiighet  att  en 
främmande  m3nidighet,  universitetet,  afgör  om  en  dimission,  som  icke 
ens  alltid  leder  till  universitetet,  och  om  skriftliga  prof,  som  an- 
ställas inom  skolans  väggar.  'En  lämplig  öfvergångsform  blir  väl 
den,  att  skolöfverstyrelsen  deltager  i  universitets-utskottets  be- 
stämmande af  de  skrijftliga  profven,  såsom  också  rektorsmötet  före- 
slagit, men  äfven  i  bedömandet,  såsom  af  t.  f.  pedagogieprofessoin 
vid  mötet  riktigt  framhållits;  åtminstone  bör  detta  ega  rum  vid 
fråga  om  ogillande.  De  erfarenheter  skolstyrelsen  härvid  gör 
skola  utan  tvif vel  framkalla  talrikare  inspektioner  af  skolorna  och 
dermed  en  verklig  väckelse  för  skolundervisningen. 

Hvad  för  öfrigt  angår  de  skriftliga  profven,  ingick  tyvärr 
rektorsmötet  med  sin  knappa  diskussionstid  icke  på  några  detaljer. 
En  deltagare,  rektor  Strömberg,  påpekade  likväl  den  säkert  all- 
mänt erkända  nödvändigheten  af  deras  anställande  två  gånger  om 
året,  hvarigenom  mindre  anledning  till  oro  hos  eleverna  och  mindre 
frestelse  till  underslef  och  andra  oordningar  skulle  förefinnas.  Alla 
torde  äfven  vara  ense  om  olämpligheten  af  de  specialbestämningar, 
som  nu  gälla  angående  skrifprofven,  särskildt  „behandlingen^'  af 
„minst  tre*^  matematiska  uppgifter.  Likaså  sjeÖallet  är  ett  legalt 
medgifvande  af  en  viss  kompensation  vid  profvens  bedömande. 
En  nyttig  anordning  vore  vidare  den,  att  profven  i  matematik  och 
främmande  språk  skulle  afläggas  åtminstone  ett  år  tidigare  än  de 
andra  och  sålunda  i  viss  mån  åstadkomma  en  förnuftigare  fördelning 
af  kontrollen  samt  förminska  det  skadliga  examensjägtandet  under 
det  sista  skolåret.  Dylika  tidigare  prof  böra  naturligtvis  lämpas  efter 
det  tidigare  skolstadiet.  —  Slutligen  måste  man  ifrågasätta  gagnet 
af  en  skriftlig  öfversättning  till  latin  af  den  beskajffenhet  de  högre 
klassemas  latinkurser  förutsätta.  Såväl  i  Norge  —  allt  sedan 
år  1857  —■  som  i  Danmark  fordras  för  studentexaifien  på  latin - 
linien  oaktadt  dess  stora  latinkurser  endast  en  öfversättning  frän 
latin  till  modersmålet,  icke  tvärtom,  likaså  (sedan  1880)  för  den 
franska  baccalauréat  és  lettres  (klassiska  linien).  Vid  Preasäen> 
realgynmasier  med  54  latintimmar  öfversättes  från  latin  till  tyska : 
i  Österrikes  g3annasier  fordras  en  öfversättning  såväl  till  som  frän 
latin.  Skriföfiiingar  i  öfversättning  från  latin  till  modersmålet 
motsvara  synbarligen  de  mål,  hvilka  man  bör  och  kan  ställa  för 
latinstudiet  i  våra  språktyngda  skolor,  i  långt  högre  grad  än  den 
vanliga  latinskrifiiingen,  som  blott  befordrar  den  ofruktbara,  gram- 
matiserande  riktningen  i  latinundervisningen.  Yrkande  af  likadan 
art  hafva  i  senare  tider  framstälts  af  flere  skolmyndigheter  och 
pedagoger  äfven  i  Sverige.  Så  tvekar  ej  en  författare  i  Ny  svensk 
tidskrift  (1886   s.   581)    att   beteckna  det  latinska  temats  bortta- 


OFVEESIGT.  245 


;ande  från  afgångsexamen  som  „den  enklaste,  nyttigaste  och  tack- 
sammaste skolreformen ^^    Han  finner  latinskrifningsdressyren,  som 
inder  de  sista  skolåren  lägger  sin  tunga  hand  på  latinlektionema 
)ch   på   lediga   stunder,    gå   ut  på  förmågan  att  ur  en  arsenal  af 
yelpredor    söka   upp   latinska  glosor  och   vanligen  tanklöst  hop- 
sätta  dem    till   ett  slags   normaUatin,    medan  muntliga    öfningar 
Iro  lämpligare  for  inlärandet  af  latingrammatiken,  samt  matematik, 
andra  språk  och  läroämnen  förslå  för  tankens  öfning  i  allmänhet. 
Om  de  skriftliga  prof  ven  för  studentexamen,  i  synnerhet  med 
antydda,  lätt  vidtagna  modifikationer,  kunna  intimare  förenas  med 
skolarbetet  och  sålunda  icke  antaga  karakteren  af  ett  ski*äckmedel 
tor  abiturienterna,  så  tyckes  det  muntliga  förhöret  i  sludentexamen 
lä  svårt  att  hålla  i  sig  hos  oss.    Allmänheten  och  tidningspressen 
tåfla  om  att  göra  sig  sorglustiga  på  dess  bekostnad.     Man  frågar 
hvartill  dessa  kostnader  for  flere  hundra  långväga  3mglingar  tjena, 
då  endast    en   och   annan   ogillas  till  höstterminens  början;    eller 
hvilket    vederlag   staten  skulle  hafva  för   att  anslå  en  nätt  årlig 
äumma  åt  ambolatoriska  censorer.    De  kraftprof  universitetets  exa- 
minatorer    aflägga    hvarje   vår,    då  de  på  en  månad  skola  blifva 
iardiga   med   par   hundra   studentkandidater,    ända  till  femton  om 
dagen,    „från  ^än*an  östern  eller  högan  nord",  och  de  sorger  det 
förorsakar   de  kuggade  att  ej   strax   £k  anlägga  den  redan  köpta 
studentmössan,  allt  detta  synes  icke  motsvara  universitetets  och  ve- 
tenskapens gagn  af  de  få  repulserades  nödtvungna  och  minimala  som- 
marstadier. En  betydlig  del  har  ju  ock  redan  genom  förolyckandet  i 
skrifprofven  för  en  längre  tid  utestängts  från  dimission.    Den  ko- 
mité,   som    af  rektorsmötet   tillsattes  i   studentexamensfrågan,    — 
hrr  Synnerberg,  Arrhenius,  Bonsdorff,  Böök,  Geitlin,  Kihlman  och 
Hellberg  —  var   som  bekant  enhällig  i  att  förorda  det  muntliga 
lorhöretö  totala*  bortfallande,  „så  mycket  hellre  som  den  slutpröf- 
aing,   hvilken    äfven  hittills   vid   läroverken    anstalts  med  högsta 
klassens  elever  vid  läseårets  slut,  bör  fortfara"    och  ,, denna  pröf- 
uing  äfven    delvis   kan    så   anordnas,    att,    när   skolöfverstyrelsen 
6nner  det  vara  nödigt,  någon  medlem  af  öfverstyrelsen  dervid  äi* 
närvarande".    Utan  omröstning  biträdde  rektorsmötet  detta  förslag. 
Endast  en  talare,  rektor  Strömberg,  yttrade  sig  för  muntligt  förhör 
antiogen    vid    universitetet   eller  i  skolan  inför  universitetslärare. 
Kringresande  censorer  hade  äfven  t.  f.  pedagogieprofessom  tänkt 
äig,  men    af  praktiska   skäl  frångått   yrkande  i  denna   riktning. 
Alldeles  otänkbai-t  förefaller  det  att  universitetet  skulle  in  i  skolan 
Kinda  sina  emissaiier.     Svårt  torde  det  ock  bli  för  regeringen  att 
noder  den    brådaste    arbetstiden  i    akademiska    och   pedagogiska 
Kretear  hopleta    ett   tiUräckligt   antal  ambulatoriska  censorer,    då 
toinst  två  behöfvas  vid  hvarje  läroverk  och  dessa  två  böra  besitta 
li"gre  vetenskaplig  insigt  och  pedagogisk  erfarenhet,  för  att  vara 
honat  än  något   slags   examinations-turister.     Tätare  inspektioner 
ai  ökolstyrelsens   medlemmar   och   möjligen  särskildt  adjungerade 
Itnwner  göra  otvifvelaktigt  bättre  verkan  och  innebära  större  ga- 


246  OFVBESIGT. 


rantier  för  en  enhetlig  och  pedagogisk  pröfning  på  olika  stadier 
af  ett  läroverk.  Det  är  klart  att  det  anförda  gäller  icke  blott 
statslyceer,  utan  äfven  privatläroverk,  hvilka  hafva  dimissionsrätt 
och  i  afseende  å  undervisningen  alldeles  på  samma  sätt  som  stats- 
skolorna  äro  underkastade  skolöfverstyrelsens  inspektion,  förutom 
allmänhetens  vaksamhet. 

Af  skolans  officiela  och  i  sjelfva  verket  erfarna  represen- 
tanter har  nu  ganska  tydligt  och  bestämdt  den  åsigt  uttalats,  att 
något  muntligt  maturitetsförhör  under  universitetets  auspicier  icke 
är  nödigt  eller  till  och  med  kan  vara  skadligt,  såsom  föranledande 
,, mekanisk  lexläsning  och  inpluggande  af  blotta  minueskunskaper^^ 
Våra  skolmans  erfarenhet  leder  till  det  samma  som  ofvan  anfördes 
af  Jäger.  Men  huru  skola  universitetets  målsmän  förhålla  sig  till 
frågan  ?  Skola  de  nöja  sig  med  de  skriftliga  profven  och  dimissions- 
tentamina  vid  läroverken  ?  Vid  alla  fakulteter,  utom  den  filosofiska, 
undergå  numera  de  studerande  preliminära  förberedelser  och  för- 
hör i  öere  ämnen;  den  filosofiska  har  i  proexercitioskrifiiingeD 
åtminstone  en  pröfvosten.  Skulle  i  regeln  föreläsame  i  de  änmen, 
hvilka  redan  vid  skolan  förberedas,  börja  eller  då  och  då  afbryta 
sina  kurser  med  en  pröfning  af  åhörames  insigter  *),  och  skulle 
partiela  tentamina  för  examensvitsorden  anordnas  under  de  första 
studentåren,  vore  dermed  mycket  vunnet.  De  akademiska  lärame 
kunde  vid  sådana  tillfällen  påpeka  brister,  som  lärjungame  med 
nödvändighet  Äiåste  reparera  för  de  blifvande  studierna.  Detta 
skulle  säkerligen  medföra  ett  långt  större  gagn  än  att  i  student- 
examen för  sommaren  ogiQa  en  blifVande  teologiestuderande  i  ma- 
tematik eller  en  jurist  i  grekiska,  hvilket  senare  undertecknad  en 
gång   nödgats  göra. 

Vill  emellertid  universitetet  icke  med  ens  afsäga  sig  rätten 
till  muntlig  pröfning  och  sitt  förm3aiderskap  öfver  de  visserligen 
många  omyndiga  studentemas  första  studieår,  kunde  en  drägligare 
form  för  dess  utöfvande  upptänkas  än  det  nu  gällande  massfbr- 
horet,  utan  att  sambandet  mellan  högskolan  och  lyceema  helt  och 
hållet  uppgifves.  Här  och  der  har  man  sett  förslag  om  förhöi 
vid  inträde  i  de  särskilda  fakulteterna  och  med  afseende  å  de  blif- 
vande specialstudierna.  Ämnena,  förslagsvis  tre,  dels  obligatoriska 
dels  vajbara,  kunde  af  konsistorium  bestämmas  helst  för  tre  ai- 
framåt,  likaså  fordringarna,  som  icke  borde  afse  minnes- 
kunskap. I  språk  t.  ex.  vore  fordran  på  förmåga  att  förstå,  öfver- 
sätta  och  analysera  en  obekant  text  tillräcklig ;  hvartill  i  vissa  fall 


*)  I  sammauhaug  med  föreläsniugarna  öfver  romersk  literatur  och  la- 
tinsk grammatik  har  ref.  i  sex  år  anstalt  repetitioner;  deri  har  frivilligt 
mer  än  hälften  af  åhörarne  deltagit  (under  olika  läseterminer  följande  an- 
tal :  24  af  43  anmälda  åhörare,  lö  ai  32,  25  af  04,  19  af  42,  24  af  45,  20  at 
33,  35  af  57,  24  af  45,  34  af  02,  14  af  20,  15  af  28,  29  af  47),  deribhuid 
icke  få  med  vitsordad  god  framgång.  De  seminarieartade  öfningama  i  ämutt 
kunna  icke  tagas  med  i  beräkning,  då  de  varit  obligatorisKa  för  liögR* 
vitsord  i  filosonekandidatexamen. 


OFVEESIGT.  247 


kiinde  läggas  öfiiing  i  att  återgifya  lättare  text  på  det  främmande 
språket.  Ett  ogiDande  skulle  icke  hindra  åhörandet  af  föreläs- 
ningar, men  i  svårare  och  upprepade  fall  förorsaka  förlust  af  den 
\)ä  grund  af  gillade  skrifprof  och  dimission  från  läroverket  för- 
länade stadenti*ättigheten.  Det  enda  för  alla  fakulteter  gemensamma, 
obligatoriska  ämnet  borde  utgöras  af  ett  modernt  språk,  ty  utan 
knnskap  i  ett  sådant  kan  ett  akademiskt  studium  ej  länge  fort- 
sättas. För  olika  fakulteter  kunde  tillkomma  t.  ex.  teologi  och 
Irakiska,  historia  och  det  andra  inhemska  språket  (for  jurister), 
latin  och  historia,  matematik  och  naturkunnighet.  Likartade  åt- 
^^kilnader  emellan  rättigheter  till  olika  fakultetstudier  förekomma  i 
lierc  länder,  särskildt  i  Danmark.  Hos  oss  behöfde  de  icke,  såsom 
i  åettSL  land,  åtföljas  af  en  motsvarande  skolorganisation.  Men  i 
viss  mån  skulle  dylika  fakultetsförhör  kunna  inverka  på  skolarbetet : 
lärame  finge  tillfälle  att  å  de  högsta  klasserna  till  en  viss  grad 
atke  individuela  anlag,  utan  att  derför  nödgas  blottställa  den  all- 
männa bildningen,  då  det  ju  låge  i  lärarnes  hand  att  vid  uppen- 
bart försummande  af  något  läroämne  förhindra  dimission.  I  den 
preussiska  mogenhetspröfoingen,  som  dock  hänför  sig  uteslutande 
till  skolan,  böra  abiturienterna  uppgifva  sitt  blifvande  yrke  eller 
nudium.  De  nu  föreslagna  fakultetsförhören  skulle  direkt  hänföra 
hig  till  de  akademiska  studierna,  men  åtminstone  befria  ungdomen 
*'ån  ytterligare  prof  i  ämnen,  hvilka  de  af  brist  på  anlag  eller 
Ingliga  lärare  vid  skolan  törhända  icke  kunnat  lära  sig  och 
vid  universitetet  icke  vidare  behöfva.  Öfverhufvudtaget  vore  dy- 
lika förhör  universitetet  värdigare  samt  nyttigare  och  lättare  att 
ordentligt  genomföra  än  det  nuvarande  systemet.  Pröfningen 
Uefve  omsorgsfullare  och  kunde  förenas  med  välbehöfliga  råd  och 
upplysningar  åt  de  studerande,  för  hvilkas  fackstudier  examina- 
torema  skulle  hysa  ett  helt  annat  intresse  än  för  det  att  på  siffran 
kontrollera  skolvitsorden  i  allehanda  änmen.  Det  förstås  att  det 
ff>r8ta  studentåret  genom  dessa  prof  finge  ett  annat  innehåll  än 
det  tyvärr  ofta  vanliga. 

Tillgången  vid  maturitetsexamen  föreställa  vi  oss  på  följande 
sätt.  Eleverna  på  läroverkens  näst  högsta  klasser  aflägga  i  mars 
månad  skriftligt  prof  i  matematik  och  en  öfversättning  antingen 
^'**ån  latin  till  modersmålet  eller  från  modersmålet  till  ett  modernt 
språk.  Dessa  prof  bestämmas  af  universitetets  maturitetsexamens- 
utskott  och  två  medlemmar  af  skolöfverstyrelsen.  De  sistnämda 
tå  del  af  de  i  vanlig  ordning  insända  profven,  sedan  universite- 
tets granskare  å  dem  antecknat  gillande  eller  ogillande  vits- 
ord; i  senare  fallet  böra  skolstyrelsemedlemmama  äfven  deltaga  i 
bedömandet.  Endast  de  sålunda  gillade  uppflyttas  till  högsta  klas- 
sen *)  och  kunna  följande  år  i  mars  eller  oktober  månad  aflägga 
skrifprof  i  modersmålet   och  det   andra   inhemska  språket,  hvilka 


*)  Dä  för  de  ogillade  två  år  blcfve  nödiga  för  dimission,  kan  man 
hoppas  att  fiere  af  dem  i  rattan  tid  skulle  lemna  läroverket. 


248  OPVBBSIGT. 


bestämmas  och  bedömas  på  oiVan  angiftia  sätt.  De  elever,  som 
äfven  i  dessa  prof  godkänts,  undergå  vid  läroverken  stadgade  di- 
missionsförhör,  hvilka  skolöfverstyrelsen  eger  i  förekommande  fall 
särskildt  anordna  och  öfvervaka.  Den  vederbörligen  dimitterade 
eger  rätt  att  vid  universitetet  och  viss  studentafdelning  inskrifvas. 
Men  för  rättighet  att  i  någon  fakultet  aflägga  tentamina,  bör 
studerande  undergå  fakultetsförhör  i  tre  af  de  läroämnen,  i  hvilka 
han  vid  dimissionen  från  läroverket  erhållit  vitsord.  Dessa  ämnen 
bestämmas  för  en  tid  af  tre  år  af  konsistorium  för  olika  fakul- 
teter, hvarom  årligen  i  landets  officiela  tidningar  och  universite- 
tets program  tillkännagifves.  Konsistorium  förordnar  tillika  nö- 
digt antal  examinatorer,  förutom  dem  som  deltagit  i  bedömandet 
af  de  skriftliga  profven.  I  början  af  hvardera  läseterminen  och  i 
slutet  af  vårterminen  anordnas  fakultetsförhör,  Hvarje  examinator 
inför  i  den  examinerades  studiebok  godkännande  eller  underkän- 
nande vitsord  samt  delgifver  maturitetsexamensutskottets  ord- 
förande de  examinerades  namn  och  läroverk  äfvensom  de  detalj- 
anmärkningar, till  hvilka  förhören  med  abiturienter  från  olika  läro- 
verk gifva  anledning.  Ordföranden  för  anteckning  öfver  förhören 
och  underrättar  universitetets  rektor  om  deras  resultat;  han  sam- 
manställer tillika  gjorda  anmärkningar  och  insänder  dem  efter 
examensutskottets  hörande  till  konsistorium,  som  meddelar  dem 
skolöfverstyrelsen.  Först  då  studerande  i  stadgade  trenne  äm- 
nen godkänts,  anmäler  han  sig  för  vederbörande  dekanus.  Öfver- 
går  han  till  annan  fakultet,  bör  han  undergå  nödiga  komplette- 
ringsförhör. Har  studerande,  som  under  ett  år  varit  vid  uni- 
versitetet inskrifven,  icke  godkänts  i  fakultetsförhören,  kan  rektor 
efter  anmälan  af  maturitetsexamensutskottets  ordförande  inskrida, 
hvarvid  förfares  såsom  i  universitetets  statuter  om  försumlighet  i 
studier  är  stadgadt. 

Vi  hafva  i  början  af  denna  uppsats  antydt,  huru  litet  gagn 
enligt  vår  mening  studentexamen  medför;  men  då  mången  och 
kanske  flertalet  utan  den  icke  anser  skolan  och  universitetet  och 
samhället  vara  tryggade,  hafva  vi  i  „maturitetsexamen"  sökt  en 
anordning,  som  ger  skolan  hvad  skolan  tillhör,  och  universitetet 
hvad  det  tillhör,  en  anordning  som  vill  bevara  sambandet  mellan 
dem  båda,  icke  den  enas  obehöriga  ingripande  på  den  andras 
område.  Den  naturliga  rättigheten,  att  efter  förmåga  åtnjuta  den 
akademiska  undervisningen  och  undergå  kunskapsprof  för  statens 
derför  aflönade  embetsmän,  har  icke  kringskurits  genom  andra 
fordringar  än  sådana  i  allmänhet  hvar  och  en  synes  böra  fylla  med 
afseende  å  de  särskilda  studier,  åt  hvilka  han  egnar  sig  vid  uni- 
versitetet. 

F.  Ghistafflson. 


Finlands  utrikes  handel  och  tullinkomster. 

IV. 

Den  förut  omnämda  tulltaxan  af  den  29  juli  1869, 
som  införde  betydande  nedsättningar  i  tulltariffen,  upp- 
tog bland  284  nummer  inkommande  varor  sjuttio  såsom 
tullfria  och  tio  såsom  till  införsel  förbjudna;  endast  ben 
ocli  lumpor  voro  med  utförseltull  belagda.  Tillika  bevil- 
jades tillsvidare  tullfrihet  för  en  del  råämnen  och  arbets- 
redskap, hvilka  voro  behöfliga  för  landets  mekaniska  verk- 
städer och  jemverk.  Men  å  andra  sidan  föranledde  statens 
behof  af  ökade  inkomster  ett  fortfarande  bibehållande  af 
sågningsafgiften  och  införandet  af  nya  finanstullar.  Så 
påbjöds  genom  kungörelse  den  12  augusti  1874  erläggande 
af  tullafgift  vid  utförsel  af  oförsågadt  eller  med  såg  blott 
afskuret  virke,  som  till  beskattning  ungefär  likstäldes  med 
det  fbrsågade  virket;  senare  uppgick  denna  afgift  i  den 
genom  kungörelsen  den  11  december  1878  påbjudna  ex- 
porttullen för  skogsprodukter.  Sjöfartsafgiften  upphörde 
visserligen  från  och  med  den  1  juli  1872,  men  genom  en 
kungörelse  af  den  24  februari  1873  faststäldes  enligt  stän- 
demas beslut  att  för  inkommande,  tullbelagda  varor  en  så 
kallad  sjöfartsbevillning  skulle  utgå  under  fem  års  tid  med  3% 
af  tullafgiften,  och  1876  påbjöds  derefter  en  ny  sjöfartsafgift 
till  först  stadgadt  belopp  att  användas  företrädesvis  till 
nya  fyranstalter.  Slutligen  må  nämnas  att  senare  inför- 
seln af  öl,  porter  och  maltdrycker  från  Ryssland  bela- 
des med  tull  och  att  1882  års  ständer  antogo  en  to- 
baksbevillning. 

Dessa  hinder  för  det  fria  varuutbytet  motvägdes  dock 
genom  de  förbättrade  kommunikationerna.  Den  11  septem- 
ber 1870  öppnades  jernvägen  till  St  Petersburg,  hvarefter 
i  snabb  följd  nya  banor  upplätos  för  trafiken:  Hangöba- 
nan  den  8  oktober  1873,  Borgåbanan  1875  samt  Åbo~Ta- 
vastehus — Tammerfors-banan  22  juni  1876.  Derjemte  öpp- 
nade kanaliseringsarbeten  nya  farleder  i  det  inre  af  landet, 
såsom  till  St  Michel  och  1879,  genom  Pielis  kanal,  till  de 
förr  så  afskilda  bygderna  i  nordost.     För  handeln  förmån- 

Finsk  tidskrift,  1887,  II,  16 


250  FINLANDS   UTBIKES  HANDEL 

liga  voro  ock  flere  stadganden  om  utvidgad  nederlagsrätt 
och  transitoupplagsrätt  samt  om  lättnad  för  importören  i 
afseende  å  tullbehandling  af  varor  äfvensom  inrättandet 
af  flere  nya  tullkamrar.  Näringslagen  den  31  mars  1879 
utvidgade  väsentligt  rättigheten  att  drifva  handel  ocli 
reda  i  skepp.  Genom  lagen  af  den  9  augusti  1877  infördes, 
med  anledning  af  silfrets  hastigt  sjunkande  värde,  ett  fast 
på  guld  grundadt  myntsystem. 

Betydligt  bidrogo  äfven  de  fördelaktiga  konjunkturerna 
på  verldsmarknaden  tiU  att  gifva  vårt  lands  handel  den 
ofantliga  stegring  och  hastiga  utveckling,  som  så  fördelaktigt 
karakterisera  detta  tidskede  och  i  synnerhet  början  af  1870- 
talet.  Vi  skola  nu  redogöra  för  huru  denna  utveckling  åter- 
speglas och  belyses  af  det  samlade  statistiska  materialet. 

Öfverblickar  man  de  af  statistiska  byrån  för  perioden 
1870 — 82  publicerade  uppgifter  öfver  värdet  af  varuutbytet 
med  införande,  af  de  korrektioner  för  åren  1870 — 73,  hvilka 
förut  framhållits  såsom  i  det  närmaste  uttryckande  det  af 
jemvägen  förmedlade  utbytet,  finner  man  att  totala  varu- 
utbytet för  år  1870  endast  obetydligt  skiljer  sig  från  mot- 
svarande belopp  för  det  föregående  året.  Visserligen  min- 
skade det  tysk-franska  kriget  under  år  1870  exporten  till 
Tyskland  och  Frankrike,  som  med  närmare  1,7  miljoner 
understeg  den  för  1869,  men  i  öfrigt  synes  detta  krig  icke 
utöfvat  ett  menligare  inflytande  på  handeln  med  utlandet. 
Sedan  freden  blifvit  återstäld,  erbjöds  den  finska  frakthan- 
deln gynsamma  konjunkturer,  och  nu  följde  en  synnerligen 
hastig  och  varaktig  stegring  af  varuutbytet  med  nästan 
alla  de  land,  med  hvilka  Finland  stod  i  handelsrelationer. 
Det  steg  ifrån  närmare  125  miljoner  mark  för  år  1870  tiU 
243  miljoner  för  år  1875,  hvarvid  importen  från  75  miljo- 
ner uppgick  till  nära  158  miljoner  mark,  medan  exporten 
från  50  miljoner  steg  till  mer  än  93  miljoner  mark  för  år 
1874,  hvarefter  den  dock  under  det  följande  året  nedgick 
till  85,4  miljoner.  Det  är  i  synnerhet  en  stegrad  export  af 
trävaror,  som  härvid  gör  sig  gällande.  Medan  exporten  af 
plankor,  bräden  och  hattens  endast  undantagsvis  år  1865 
uppgått  till  20  miljoner  kubikfot  och  derefter  varierat 
kring  ett  medeltal  af  omkring  17  miljoner,  uppgår  beloppet 
år  1872  till  23  miljoner  kubikfot,  stiger  derefter  yttermera 


OCH  TULLINKOMSTER.  251 

oci  utgör  år  1874  32,2  miljoner.  Visserligen  nedgingo 
prisen  betydligt  under  år  1875,  men  dock  jförblef  expor- 
ten af  dessa  varor  öfver  30  miljoner  kubikfot  och  utgjor- 
de åren  1876  och  1877  resp.  39  och  46,8  miljoner  kubikfot. 
Då  äfven  exporten  af  öfriga  trävaror  betydligt  steg- 
rades, uppgick  värdet  af  dessa  jemte  ved  till  omkring  5(fi/o 
af  hela  exporten  för  åren  1872  och  1876  samt  till  nära 
56,3%  for  år  1877.  Under  åren  1870—77  växte  äfven  smör- 
exporten  betydligt  och  utgjorde  i  medeltal  för  året,  då  den 
af  jemvägen  åren  1870—72  förmedlade  exporten  till  Ryss- 
land icke  tages  i  betraktande,  omkring  565  tusen  lispund 
emot  298  tusen  lispund  i  medeltal  för  åren  1860 — 69.  Äfven 
tilltog  särdeles  från  år  1873  exporten  af  väfnader,  papper 
och  glasvaror. 

Den  ökade  penningetillgången  stegrade  i  hög  grad 
importen.  Bland  de  artiklar,  som  genom  sitt  höjda  import- 
belopp för  denna  period  utvisa  ett  stigande  välstånd,  intaga 
väfoader  det  främsta  rummet.  Medan  årliga  medelimport- 
värdet  af  denna  artikel  för  perioden  1860 — 69  utgjorde 
nännare  4,9  miljoner  mark  med  ett  maximum  af  7,3  miljo- 
ner, steg  värdet  år  1873  till  11,5  miljoner  samt  det  föl- 
jande året  till  23,6  miljoner  mark  med  ett  medeltal  af  13,7 
nuljoner  för  hela  perioden  1870 — 79.  Värdet  af  importe- 
radt  jem  och  stål  samt  arbeten  deraf  uppgick  från  ett  år- 
ligt medeltal  af  4,1  miljon  mark  för  den  förra  perioden 
till  8,6  miljoner  mark  för  den  senare;  dock  bör  härvid  mär- 
kas att  under  åren  1872 — 75  infördes  jernvägsskenor  allena 
för  närmare  4,2  miljoner  mark  eller  0,8  miljoner  årligen. 
Betydligt  steg  jemväl  importen  af  kaffe,  socker,  tobak,  vi- 
ner och  bomull  äfvensom  införseln  af  spanmål,  ehuru  skör- 
darna voro  goda. 

Emellertid  nedgick  till  följd  af  silfrets  hastigt  sjun- 
kande värde  Finlands  på  nämda  metall  baserade  mynt. 
Efter  att  kursen  på  Hamburg  i  början  af  år  1876  noterats 
130  och  på  London  26,50,  steg  den  i  juli  samma  år  till 
resp.  150  och  30,75.  Visserligen  föll  den  åter  mot  slutet 
af  året  till  133,40  och  27,35,  men  hade  dock  utöfvat  ett 
märkbart  inflytande,  hvilket  i  handeln  med  utlandet  gaf 
sig  till  känna  i  en  betydligt  stegrad  export  och  minskad 
import;  sålunda  steg  exporten  till  utlandet  utom  Ryssland 


252  FINLANDS  UTBIKES  HANDEL 

under  år  1876  med  18  miljoner  och  det  följande  året  ytter- 
mera med  8  miljoner,  medan  införseln  under  samma  tid 
minskades  med  resp.  14  och  3  miljoner  mark.  1877  års 
myntlag  återgaf  stadga  åt  vårt  mynt;  men  politiska  för- 
vecklingar trädde  i  stället.  Det  i  april  började  kriget 
emellan  Turkiet  och  Ryssland  medförde  ett  plötsligt  fal- 
lande af  den  ryska  kursen,  hvilket  måste  utöfva  ett  väsent- 
ligt inflytande  på  handelsförhållandena  med  detta  land; 
importen  från  Byssland  ökades  och  nådde  detta  år,  då  jem- 
väl  spanmålsinförseln  var  mycket  betydlig,  det  högsta  be- 
lopp den  någonsin  egt,  eller  76,5  miljoner  mark,  hvilket 
med  närmare  4  miljoner  öfversteg  hela  importen  från  det  öf- 
riga  utlandet;  exporten  till  Eyssland  nedgick  deremot  till 
ett  minimum  för  perioden  1872 — 82  och  utgjorde  34,5  miljo- 
ner eller  mindre  än  hälften  af  den  samtida  utförseln  till  öf- 
riga  land.    Denna  uppgick  nämligen  till  70  miljoner  mark. 

Handelsförhållandena  med  kejsardömet  och  utlandet 
motvägde  sålunda  till  någon  del  hvarandra,  hvarvid  det  totala 
varuutbytet,  som  år  1876  nedgått  med  något  öfver  4  mil- 
joner mark,  år  1877  uppgick,  till  följd  afen  stegring  i  både 
in-  och  utförsel,  till  det  största  derförinnan  nådda  beloppet 
af  253,8  miljoner  mark. 

Den  3  mars  1878  fann  visserligen  det  turkiskt-ryska 
kriget  sin  afslutning  genom  freden  i  San  Stefano;  dock 
antog  under  den  närmaste  tiden  förhållandet  mellan  Eng- 
land och  Hyssland  en  så  hotande  form,  att  ett  krig  kunde 
anses  högst  sannolikt.  Detta  utöfvade  i  förening  med  el- 
jest tryckta  konjunkturer  en  förlamande  inverkan  på  han- 
deln med  utlandet.  Varuutbytet,  så  export  som  import, 
med  utlandet  utom  Eyssland  nedgick  under  åren  1878 — 79 
med  tillsammans  41  miljoner  mark.  Under  samma  tid  min- 
skades importen  från  Eyssland  med  20  miljoner,  medan 
utförseln  till  Eyssland  stegrades  med  16  miljoner.  Det 
totala  varuutbytet  nedgick  sålunda  under  dessa  tvenne  år 
till  208,7  miljoner  eller  med  45  miljoner  mark. 

Emellertid  förbättrades  med  år  1880  något  de  allt 
sedan  1877  tryckta  konjunkturerna,  prisen  å  trävaror 
stego  och  framkallade  en  betydlig  export,  som  uppgick  i 
plankor,  bräden  och  hattens  till  50,7  miljoner  kubikfot  och 
motsvarade  ett  värde  af  mer  än  53  miljoner  mark.    Äfven 


OCH   TULLINKOMSTER. 


253 


steg  den  totala  exportens  värde  till  123  miljoner,  hvaraf 
72  miljoner  belöpte  sig  på  utförseln  till  utlandet  utom 
Ryssland,  det  största  belopp  till  hvilket  exporten  uppgått 
under  hela  den  tid,  som  omfattas  af  statistiska  byråns  de- 
taljerade publikationer.  Samtidigt  steg  införseln.  Totalbe- 
loppet för  varuutbytet  uppgick  sålunda  åren  1880 — 81  till 
omkring  262  miljoner  mark  och  nådde  år  1882,  det  sista  näm- 
da  publikationer  belysa,  det  högsta  beloppet  af  286,9  miljo- 
ner mark  med  den  jemväl  högsta  till  167  miljoner  mark 
uppgående  importen  och  en  export  af  119,9  miljoner  mark, 
som  öfv^erträffats  endast  af  1880  års  exportbelopp. 

För  att  lemna  en  åskådlig  bild  af  handelns  utveckling 
under  nu  skildrade  period,  oberoende  af  de  mindre  temporära 
förändringarna,  sammanställas  här  de  årliga  medelvärden 
af  varuutbytet  för  fem  årsgrupper  jemte  motsvarande  tal 
för   det   första   och   sista  året  af  perioden. 

Årliga  medelvärdet  i  miljoner  mark. 


A 


e    n 


1870 


1870 
—72 


1873 
—75 


1876 

—77 


1878 
—79 


1880 


1882 


Import 

deraf  frän  Ryssland- 
från  ofriga  land 


74,9 
30,3 
44,6 


88,5 
39,0 
49,5 


139,17 
58,70 

80,47 


144,60 

70,53 

74,07 


121,49 
61,98 

59,51 


153,55 
65,88 
87,67 


167,05 

71,74 

95,31 


Export 

deraf  till  Kyssland  • 
till  ofriga  land 


50,0 
26,5 
23,5 


61,1 
32,0 
29,1 


87,47 
37,99 
49,48 


101,64 

35,40 

66,24 


91,23 
45,63 

45,60 


116,74 
51,77 
64,97 


119,87 
54,47 

65,40 


Totala  yaniutbytet 

deraf  med  Kyssland 

med  ofriga  land 

deraf  med  Sverige-Norge 


124,9 
56,8 
68,1 
13,1 


149,6 
71,0 

78,6 

12,9 


226,64 

96,69 
129,95 

19,10 


246,24 

105,93 

140,31 

18,63 


212,72 

107,61 
105,11 

12,76 


270,29 

117,65 

152,64 

19,94 


286,92 
126,21 
160,71 

21,55 


Jemföra  vi  hela  varuutbytet  emellan  Finland  och 
Ryssland  med  totala  utbytet  emellan  vårt  land  och  det 
ofriga  utlandet,  finna  vi  att,  medan  detta  utbyte  med  Byss- 
land åren  1869  och  1870  utgjorde  något  öfver  80  7o  af  ut- 
bytet med  det  ofriga  utlandet,  varierade  förhållandet  se- 
dermera till  år  1878  emellan  70  och  80  procent.  Sistnämda 
år  äro  beloppen  nästan  lika,  hvarefter  under  år  1879  utby- 
tet med  Eyssland  med  nära  6  miljoner  mark  öfversteg  ut- 
bytet med  ofriga  land,  för  att  under  de  derpå  följande  åren 
1880—82  åter  nedgå  till  ett  medeltal  af  77  Vo  deraf. 


254 FINLANDS  UTRIKES   HANDEL 

Uti  varuutbytet  med  utlandet  utom  Eyssland  varsnar 
man  under  perioden  1870 — 79  vissa  förändringar  i  de  olika 
landens  relativa  betydelse  för  vår  handel.  Totala  varuut- 
bytet med  Tyskland  bibehåller  nära  nog  sin  förra  betydelse. 
Dock  har  utbytet  med  England  höjt  sig  nästan  till  samma 
belopp,  eller  jför  hvardera  något  öfver  30  Vo  af  hels,  utby- 
tet. Demäst  följer  Sverige-Norge,  hvars  relativa  betydelse 
något  nedgått,  i  det  att  varuutbytet  med  detta  land  under 
nämda  period  utgör  14  7o  ^^  d®*  totala  utbytet  med  ut- 
landet. Betydligt  mera  har  handeln  med  Amerika  förlorat 
i  relativ  betydelse  och  representeras  numera  af  endast  7'  ^ 
emot  12  7o  för  föregående  decennium.  Så  följa  Nederlän- 
derna och  Belgien  med  tillsammans  5,47o  samt  Frankrike 
med  4,7%,  hvilka  sålunda  icke  så  litet  vunnit,  medan  Spa- 
nien och  Portugal  äfvensom  Italien  något  förlorat  ai  sin 
ft^rra  betydelse.  Danmark  med  2,3^0  ^Sbr  bibehållit  sitt 
förra  procenttal. 

Importen  var  fortfarande  störst  &ån  Tyskland,  som  till 
och  med  något  vunnit,  i  det  att  importen  från  detta  land  un- 
der nämda  period  utgör  öfver42%  af  hela  importen  från  utlan- 
det, Eyssland  oberäknadt.  Införseln  från  England  har  betyd- 
ligt stigit  och  representeras  numera  af  237o  emot  167o  för  de- 
cenniet 1860 — 69;  i  samma  mån  har  importen  från  Amerika 
sjunkit  och  nedgått  tillll,57o«  Sverige-Norge  med  14Vo  1^^^ 
bibehållit  sitt  förra  procenttal,  medan  af  öfriga  land  Ne- 
derländerna med  Belgien,  Spanien  och  Portugal  samt  Dan- 
mark förlorat  något  i  betydelse. 

Exporten  var  såsom  förr  störst  till  England,  ehuru 
dess  relativa  betydelse  till  hela  utförseln  till  utlandet  utom 
Eyssland  något  nedgått,  och  uttryckes  under  ifrågava- 
rande period  med  40%.  Derefter  följer  exporten  till  Sve- 
rige-Norge och  Tyskland,  hvardera  med  omkring  14%,  som 
utvisar  ett  icke  ringa  aftagande  i  utförseln  till  vårt  vestra 
grannland.  Till  Nederländerna  och  Belgien  äfvensom  till 
Frankrike  har  utförseln  betydligt  stegrats  och  representeras 
af  resp.  11  och  10  procent.  Till  Spanien  och  Portugal  samt 
Danmark  förblef  exporten  af  samma  relativa  betydelse  som 
under  förra  decenniet;  till  Italien  hade  den  deremot  ned- 
gått betydligt. 

Under  åren  1880 — 82  aftog  handeln  relativt  något  med 


OCH   TULLINKOMSTER. 


255 


England  och  Sverige-Norge,  äfvenså  exporten  till  Tyskland 
och  Nederländerna  såsom  ock  införseln  från  Amerika;  der- 
emot  tilltog  utförseln  till  Frankrike  och  Spanien  betydligt 
och  utgjorde  resp.  15,67o  ©Hör  näpnare  9  7o  af  hela  expor- 
ten till  utlandet.  Synnerligen  anmärkningsvärd  är  den 
hastiga  stegringen  af  exporten  till  Frankrike ;  denna  höll 
sig  under  2  miljoner  mark  ända  till  år  1872,  steg  vid  slu- 
tet af  1870-talet  till  ett  medeltal  af  7  miljoner,  uppgick 
1880  till  öfver  11  miljoner  mark  samt  intog  sålunda  näst 
exporten  till  England  det  främsta  rummet. 

Ar  1882  voro  de  städer,  hvilkas  varuomsättning  enligt 
tullkamrarnas  uppgifter  öfversteg  2  miljoner  mark,  följan- 
de aderton. 


Värdet  af 

Totala  varu- 
utbytet 

exporten 

i  tusental  mark        | 

T/iVirkTOf  ............ 

64554 

50963 

35050 

25042 

12437 

11453 

10846 

10387 

8836 

4462 

4220 

4132 

2988 

2488 

2431 

2408 

2081 

2035 

28258 

10897 

13076 

13123 

2824 

6263 

2938 

9578 

6453 

1743 

2330 

793 

537 

634 

610 

1439 

1142 

1066 

v  lUKJl.^    ............ 

Helsinprfors 

Äho 

Tammerfors 

TTnnorft 

UlooiUUl^ 

TIToaQ 

VY  Sbocb  •........••.•• 

TTrtflrn. 

"RiftimAVinTor ......... 

JJJyJlllxiUKJL^  ......... 

x\.u.uuiu •• 

"RrkTwS     . 

JjUk^Oi     •• 

tlUCyUollU.     .....••••». 

xavasTiönuD 

Gamla  Karleby 

Xir^<ailt70uttU  •••••••••• 

XvtaUUlv      ••• 

TföTYll      ■■■■■■••••■••■ 

Ejistinestad 

Viborg  hade  sålunda  vunnit  främsta  rummet;  genom 
dess  tullkammare  gick  närmare  23^/o  af  landets  hela  varu- 
utbyte och  något  mer  än  23  %  ^^  ^®1^  utförseln. 

Städemas  handelsflotta  utgjordes  den  31  december 
1882  af  711  fartyg  om  tillsammans  142,164  tons  drägtighet, 


256  FINLANDS   UTBIKES   HANDEL 

deraf  535   segelfartyg   och  176  ångfartyg  om  en  samman- 
lagd drägtighet  af  10,886  tons. 

Betrakta  vi  närmare  omsättningen  af  de  förnämsta 
varuartiklarna  under  den^  senaste  perioden,  finna  vi  att  ex- 
porten af  skogsprodukter,  såsom  redan  blifvit  nämdt,  be- 
tydligt tilltagit.  Under  tioårsperioden  1870 — 79  kan  denna 
export  uppskattas  till  etjj  sammanräknadt  belopp  af  49,2  7o 
af  hela  utförseln;  exporten  af  trävirke  och  ved  hade  sti- 
git till  43,8%,  medan  utförseln  af  beck  och  tjära  nedgått 
till  4,30/0. 

Utförseln  af  ladugårdsprodukter  har  under  70-talet 
relativt  ungefär  samma  betydelse  som  under  föregående 
decennium  och  uppgår  i  värde  till  16,6%  af  hela  exporten, 
hvaraf  på  smöret  belöpa  sig  13  7o*  Härvid  bör  dock  an- 
märkas att,  då  statistiska  byråns  publikationer  icke  om- 
fatta det  af  jernvägen  förmedlade  varuutbytet  under  åren 
1870—72  och  förra  hälften  af  1873,  måste  de  tal,  som  hän- 
föra sig  till  artiklar,  afsatta  i  större  mängd  på  Eyssland, 
anses  för  små.  Det  är  sålunda  att  antaga  det  exporten  af 
smör  under  70-talet  dock  vunnit  i  relativ  betydelse  och 
stigit  hastigare  än  den  totala  exporten  under  nämda  tid. 

Jem-  och  stålexporten  har  betydligt  nedgått  och  utgör 
i  värde  7,2®/^  af  hela  utförseln.  Af  manufakturalster  hafva 
garn  och  ljus  något  nedgått,  medan  väfnader,  tapeter  och 
i  synnerhet  papper  (3V47o)  vunnit;  sistnämda}fem  artiklar 
utgöra  tillsammans  i  värde  till  12,87o  af  bela  utförseln. 
Spanmål  exporterades  till  ett  högre  belopp  än  förr;  dess 
värde  uppgick  till  4,3%  af  totalexporten. 

Importens  hufvudartikel  utgjorde  under  denna  period, 
såsom  äfven  förr,  spanmål;  dock  uppgår  införseln  häraf  i 
medeltal  till  endast  16,67o  af  htöla  importvärdet  med  ett 
minimum  för  1870  af  11,67^  samt  ett  maximum  för  1879  af 
nära  207o-  Anmärkningsvärdt  är  att  införseln  af  spannxål, 
som  efter  nödåren  betydligt  nedgått,  åter  börjar  stiga  och 
detta  oaktadt  skördarna  voro  goda.  Sålunda  utgjorde  inf  ör- 
seln  under  åren  1870 — 71  i  årligt  medeltal  närmare  4  miljo- 
ner  lispund,   under    1872—73    omkring   6,7  miljoner,*)  år 

*)  Då  statistiska  byråns  publikationer  icke  omfatta  den  af  jernvägen 
förmedlade  införseln  under  åren  1870—72  och  förra  hälften  af  1873,  så  äro 
dessa  tal  för  små. 


OCH   TULLINKOMSTER.  257 

1874  9,7  miljoner,  samt  vexlar  dereffcer  under  åren  1875 — 79 
emellan  12,4  miljoner  lispund  år  1876  och  10,5  miljonerår 
1879.  Visserligen  exporterades  från  landet  det  sista  året 
omkring  4  miljoner  lispund  samt  de  tre  föregående  åren 
omkring  2  miljoner  lispund  årligen,  men  likväl  uppgår 
öfverskottet  af  införd  spanmål  öfver  utförd,  under  åren 
1875 — 78,  i  årligt  medeltal  till  ett  högre  belopp,  än  den 
årliga  importen  af  spanmål  under  hungersåren  1867 — 68; 
detta  öfverskott  utgjorde  under  år  1875  11,7  miljoner  lis- 
pund och  öfversteg  sålunda  det  högsta  årsbelopp  der- 
förinnan  införd  säd,  som  utgjorde  11  miljoner  lispund  år 
1862.  Om  man  frånser  från  den  i  tullspecialema  icke  upp- 
tagna spanmålen,  som  med  jernvägen  blifvit  införd  under 
åren  1870 — 73,  och  hvilket  belopp  torde  kunna  approxima- 
tivt uppskattas  till  omkring  5  miljoner  lispund,  hade  så- 
lunda under  tio  års  perioden  1870 — 79  införts  15  miljoner 
lispund  spanmål  mer  än  under  den  af  täta  missväxter  ut- 
märkta perioden  1860—69. 

En  så  stark  införsel  af  spanmål  under  70-talet  kan, 
heter  det  i  statistiska  byråns  publikation,  icke  förklaras 
amiorlunda,  än  genom  antagandet,  att  konsumtionen  stigit 
i  högre  grad,  än  den  inhemska  produktionen,  och  detta  till 
följd  deraf  att  det  allmänna  välståndet  stigit  och  att  de 
stora  allmänna  arbetena,  såsom  jernvägsarbeten,  skogsaf- 
verkning  och  flötning,  ryckt  en  betydlig  mängd  arbetare 
från  jordbruket  och  hämmat  dess  utveckling,  hvilken  så- 
lunda icke  hållit  jemna.steg  med  den  ovanligt  snabba  folk- 
tillväxten  under  denna  period. 

Om  ock  dessa  orsaker  kunna  anses  hafva  medverkat 
till  en  större  spanmålsinförsel,  torde  de  dock  ingalun- 
da hafva  ensamt  eller  ens  företrädesvis  betingat  den.  De 
täta  missväxterna  under  1860-talet  hade  nämligen  gif- 
vit  impuls  till  ett  väsentligt  förändradt  system  i  landthus- 
hållningen,  i  det  att  ladugårdsskötseln  begynte  omhuldas 
med  ett  större  intresse,  hvilket  snart  ledde  till  en  ökad 
vinstgifvande  export  af  dess  produkter.  Ä  andra  sidan 
påkallade  den  större  efterfrågan  i  utlandet  af  finsk  utsa- 
desspanmål  en  ökad  export  af  denna  artikel.  Det  var  der- 
för  naturligt  att  det  genom  folkökningen  stegrade  behofvet 
af  spanmål   till   ick   ringa   del  skulle   fyllas    genom   från 


258  FINLANDS   UTRIKES   HANDEL 

Ryssland  införd  spanmål  och  detta  så  mycket  mera,  som 
den  samtidigt  öppnade  jemvägsförbindelsen  med  kejsardö- 
met möjliggjorde  en  import  af  detta  lands  billiga  spanmål, 
med  hvilken  den  inhemska  jordbrukaren  knapt  kunde  kon- 
kurrera. Man  torde  derför  i  denna  ökade  sädesimport  in- 
galunda hafva  att  se  en  följd  af  hämmad  utveckling  af  det 
inhemska  jordbruket,  utan  fastmer  en  af  förhållandena  på- 
kallad, fördelaktig  förändring  af  systemet  för  vår  landthus- 
hållning. 

Ett  nästan  ensamt  stående  förhållande  med  afseende 
å  spanmålsimporten  företer  år  1880.  Efter  den  särdeles 
starka  importen  de  föregående  åren  och  en  tilltagande  ex- 
port, eger  under  detta  år,  som  utmärkes  genom  en  god 
skörd  i  Finland  och  felslagna  skördar  i  flere  ryska  guver- 
nement,  en  mindre  export  af  säd  rum  från  vårt  land  till 
kejsardömet.  Visserligen  öfverstiger  hela  beloppet  till  Fin- 
land införd  säd  jemte  gryner  med  något  mer  än  910  tusen 
lispund  det  exporterade  beloppet;  men  undantages  hvete- 
mjöl,  manna,  ris  och  perlgryn,  finner  man  att  exporten  af 
säd  från  Finland  med  335  tusen  lispund  öfversteg  impor- 
ten. Ett  i  någon  mån  liknande  förhållande  förete  åren 
1861  och  1871,  då  öfverskottet  af  införd  spanmål  öfver  den 
exporterade  uppgår  till  endast  resp.  989  tusen  och  632  tu- 
sen lispund. 

Näst  spanmål  utgöra  under  den  ifrågavarande  pe- 
rioden väfnader  den  till  värdet  förnämsta  importarti- 
keln. Medelvärdet  af  den  årliga  importen  af  denna  arti- 
kel har  stigit  till  ll,47o  af  hela  införseln;  år  1874  upp- 
går den  till  16  7o  och  öfverstiger  då  i  värde  den  under 
samma  år  importerade  spanmålen.  Kaffe-  och  socker-in- 
förseln har  stigit  i  ungefär  samma  förhållande  som  hela 
införseln  och  uppgår  sålunda  till  nästan  samma  procenttal 
som  under  den  förra  tioårsperioden  eller  till  resp.  8,2 "/« 
samt  7,4%  af  l^öla  införseln.  Importen  af  jern,  bomull  och 
viner  har  ökats  i  högre  grad  och  utgör  under  70-talet  i 
medeltal  7,67oj  5>3Vo  och  2,i7o  af  införseln. 

För  att  åskådliggöra  varuutbytets,  tulluppbördens  och 
folkmängdens  vexlingar  under  åren  1856 — 1882  eller  de  år, 
hvilka  omfattas  af  statistiska  centralbyråns  publikationer, 
bifogas    tvenne   plancher   med   grafiska  framställningar,  å 


OCH  TULLINKOMSTER. 


hvilka  resp.  brutna  linier  genom  sitt  stigande  eller  falland  e 
tydligt  angifva  nämda  vexlingar.  Afläses  å  dessa  plancher 
längs  någon  årslinie  antalet  millimeter,  som  belöper  sig 
på  afståndet  från  linien,  å  hvilken  åratalen  äro  utsatta  till 
någoii  af  de  brutna  liniema,  erhålles  det  af  denna  linie 
angi&a  årsbeloppet,  då  man  tager  i  betraktande  att  å  pl. 
I  en  millimeter  motsvarar  för  folkmängden  10  tusen  inne- 
vånare, for  tulluppbörden  100  tusen  mark,  för  totala  varu- 
utbytet, importen  och  exporten  2  miljoner  mark  samt  för 
alla  å  pl.  n  åskådliggjorda  värden  200  tusen  mark.  Vi 
finna  sålunda  exempelvis  att  under  år  1875  folkmängden 
utgjorde  1,92  miljoner  innevånare,  tulluppbörden  för  inkom- 
mande varor  11,25  miljoner  mark,  importen  158  miljoner 
mark.  Å  pl.  I  angifvas  med  punkterade  linier  de  korrek- 
tioner i  totala  varuutbytet,  importen  och  exporten  för  åren 
1856—59  och  1870—73,  hvilka  i  afdelning  III  omnämts  på 
SS.  166  och  167. 

Det  inflytande  jemvägama  haft  på  handelns  utveck- 
ling under  70-talet  har  tidigare  framhållits.  Detta  infly- 
tande framstår  tydligast,  då  man  betraktar  varuutbytet  med 
Eyssland  och  jemför  med  hvarandra  omsättningen  före  och 
efter  öppnandet  af  jemvägen  till  St  Petersburg.  Häx 
sammanställas  några  hithörande  data  för  tioårsperio- 
derna 1860—69  och  1870—79.  Då  den  förstnämda  till 
följd  af  de  många  missväxtår  den  omfattar  kan  anses 
lemna  icke  fullt  jemförliga  medelvärden,  bifogas  yttermera 
medeltalen  för  tvåårsperiodema  1869—70  och  1879—80. 


Varuutbytet  med 
Ryssland. 

Årliga  medelbeloppet  i  miljoner  mark  1 
under  perioden 

1860—69 

1870—79 

1869—70 

1879-80 

öfver  saltsjön 

„      Ladoga 

n      landgränsen  • 
med  jemvägen 

28,99 

6,32 

13,10 

29,2  5 
7,40 

7,17 
56,79* 

(52,17) 

30,51 

6,3  6 

12,93 

29,27 
7,84 
8,72 

62,01 

♦)  Detta  tal  är  medeltalet  för  de  57,  år,  för  hvilka  uppgifter  öfver 
jernTägstransporten  finnas  i  statistiska  byråns  publikationer;  det  inom  paren- 
teser slutna  talet  är  deremot  medeltalet  för  åren  1871—79,  då  för  åren 
1871-73  och  1875  tagas  de  approximativt  beräknade  värdena  för  varuut- 
bytet längs  jemvägen. 


260  FINLANDS   UTRIKES  HANDEL 

Man  finner  af  talen  i  de  tvenne  första  kolumnerna, 
att,  medan  varuutbytet  öfver  saltsjön  och  Ladoga  förblifvit 
nära  nog  lika  för  de  af  ett  decennium  skilda  perioderna 
eller  vunnit  en  mindre  förkofran,  har  jemvägen  under 
den  senare  perioden  förmedlat  ett  varuutbyte,  som  icke 
endast  ersatt  den  till  6  miljoner  mark  uppgående  förminsk- 
ningen af  det  årliga  utbytet  öfver  landgränsen,  utan  derut- 
öfver  ökat  det  totala  årliga  varuutbytet  med  omkring  50 
miljoner  mark,  eller  med  mer  än  beloppet  af  hela  det  ö&iga 
utbytet. 

Öfvergå  vi  till  tulluppbörden,  finna  vi  att  dess  totala 
belopp,  då  sjöfarts-  och  sågningsafgifter  äfvensom  lots- 
och  båkinrättningsmedlen  inbegripas  för  år  1870  utgör 
6,32  miljoner  mark  och  sålunda  med  öfver  600  tusen  mark 
understiger  beloppet  för  1869.  Derefter  äro  tullinkom- 
sterna under  den  hastiga  utvecklingen  handeln  erhöll  i 
starkt  stigande.  De  första  tre  åren  stiga  de  med  en  mil- 
jon årligen;  år  1874  uppgå  de  till  12  miljoner;  stiga  ytter- 
mera år  1875  för  att  derefter  i  likhet  med  varuutbytet 
falla  något  det  följande  året  samt  uppnå  ett  maximum  af 
nära  13,33  miljoner  mark  år  1877.  De  följande  två  åren 
nedgå  tullinkomsterna  till  10,15  miljoner  men  stiga  åter 
under  åren  1880 — 82  från  12,98  till  nära  15,32  miljoner  mark 
Den  årliga  medelinkomsten  utgjorde  för  tioårsperioden 
1870 — 79  —  10,32  miljoner  mark  emot  6,70  miljoner  for 
perioden  1860—69;  för  åren  1870—73  utgjorde  årliga  me- 
delinkomsten 7,9  3  miljoner  emot  11,92  miljoner  for  åren 
1874—79  och  nära  13,97  miljoner  mark  för  perioden 
1880 — 1882.  Vexlingama  i  totaluppbörden  motsvara  väx- 
lingarna i  tullen  för  inkomna  varor,  hvilken  såsom  förr 
utgör  den  vida  öfvervägande  delen  af  alla  tullinkomster 
och  för  perioden  1870 — 79  uppgår  till  ett  årligt  medeltal  af 
8,9  6  miljoner  mark  med  ett  minimum  af  5,52  miljoner  för 
1870  och  ett  maximum  af  11,28  miljoner  för  år  1877.  Tullen 
för  utgående  varor  varierade  under  de  fem  första  åren  mel- 
lan endast  2038  mark  för  år  1874  och  5665  mark  för  1871, 
men  steg  från  år  1875  betydligt  och  utgjorde  i  medeltal 
för  de  fem  senare  åren  161  tusen  samt  för  åren  1880—82 
394  tusen  mark  för  året.  Sågningsafgiften  uppgick  i  xne- 
deltftl    årligen    till    nära    602   tusen   mark  för     perioden 


OCH   TULLINKO  MSTEE.  261 

1870—79  med  ett  maximum  af  950  tusen  för  år  1877 
dess  belopp  var  i  stigande,  hvilket  framgår  ur  de  till  470J 
och  733  tusen  mark  uppgående  årsmedeltalen  för  hvardera 
femårsperioden;  för  perioden  1880 — 82  utgjorde  medel- 
talet 937  tusen  mark  med  ett  maximum  af  öfver  1,03  mil- 
joner mark  för  år  1880,  som  tillika  utgör  det  största  belopp 
demia  afgift  någonsin  nått. 

Sjöfartsafgiften  upphörde,  som  ofvan  blifvit  nämdt 
den  1  juli  1872,  sedan  den  under  1870 — 72  inbragt  nära 
452  tusen  mark.  Sjöfartsbevillningen  och  den  nya  sjö- 
fartsafgiften, som  trädde  i  dess  ställe,  utgjorde  under  åren 
1873—82  i  medeltal  332  tusen  mark  med  ett  minimum  af 
226  tusen  mark  det  första  året  och  ett  maximum  af  nära 
388  tusen  mark  det  sista. 

Lots-  och  båkinrättningsmedlen  vexlade  under  perio- 
den 1870 — 79  emeUan  218  tusen  och  523  tusen  mark  för 
åren  1870  och  1877  samt  omkring  ett  års  medeltal  af  358 
tusen  mark;  under  1880 — 82  uppgingo  dessa  medel  till 
ett  årligt  medeltal  af  514  tusen  mark  med  ett  maximum 
af  nära  600  tusen  mark  för  det  sista  året. 

Utgifterna  vexlade  emellan  ett  minimum  af  närmare 
720  tusen  mark  för  år  1871  och  ett  maximum  af  1,2  2  mil- 
joner för  år  1878  samt  utvisa  ett  fortfarande  stigande;  den 
årliga  medelutgiften  utgör  för  de  -fem  första  åren  nära 
800  tusen  mark,  för  de  fem  följande  äfvensom  för  åren 
1880—82  något  öfver  en  miljon*). 

Den  årliga  nettobehållningen  slutligen,  då  sjöfarts-  och 
sågningsafgiftema  samt  båk-  och  lotsmedlen  inberäknas, 
vexlade  emellan  5,55  miljoner  mark  för  år  1870  och  14,33 
niiljoner  för   år   1882  samt  utgjorde  i  medeltal  8  miljoner 

*)  Här  äro,  såsom  äfven  tidigare  i  uppsatsen,  endast  utgifterna  vid 
tullverket  upptagna.  Derutöfver  har  lots-,  båk-  och  fyrinrättningen  påkal- 
lat anslag,  hvilka  betydligt  öfverstigit  de  uppburna  lots-  och  båkafgifterna 
och  från  närmare  2  tusen  rubel  silfver  år  1811  varit  i  ständigt  stigande.  Under 
det  första  decenniet  utgjorde  de  i  årligt  medeltal  något  öfver  6  tusen  rubel, 
under  det  andra  och  tredje  10  tusen,  under  perioden  1841 — 52  öfver  20 
tusen  samt  nådde  sistnämda  år  ett  belopp  af  nära  46  tusen  rubel  silfver. 
Inder  perioden  1856—69  uppgick  årsmedel talet  till  240  tusen  mark,  steg 
<ietefter  betydligt  och  utgjorde  under  de  första  fem  åren  af  70-talet  320 
tusen,  under  de  följande  fem  åren  455  tusen  samt  under  åren  1880—82 
öfver  759  tusen  mark. 


262  FINLANDS  UTRIKES  HANDEL 

för   de   första  fem  åren,  10,9  miljoner  för  de  följande  fem 
åren  och  nära  13  miljoner  för  åren  1880 — 82. 

Ehuru  statistiska  byråns  publikationer  afslutas  med 
år  1882,  må  för  jemförelse  här  nämnas  att  medeltalet  for 
de  årliga  totalinkomsterna  under  åren  1883 — 86  utgjorde 
14,90  miljoner  mark,  medan  utgifterna  uppgingo  i  medel- 
tal till  1,2  3  miljoner  för  året,  och  var  den  årliga  nettobe- 
hållningen sålunda  i  medeltal  13,67  miljoner  mark.  Ned- 
sättningen  af  sågafgiften  med  hälften  hade  till  följd  att 
denna  post  för  år  1886  nedgick  till  560  tusen,  hvilket  jemte 
en  minskning  af  de  flesta  öfriga  inkomster  förorsakade  ett 
nedgående  af  sistnämda  års  totalinkomster  med  mer  än  en 
miljon  emot  senast  anförda  medeltal. 

Under  perioden  1870—82  uppgingo  de  olika  slagen 
af  uppbörd  till  följande  procenttal  af  den  totala  uppbör- 
den, hvilken  under  dessa  13  år  utgjorde  sammanlagdt 
närmare  145,16  miljoner  mark: 

tullen  för  inkommande  varor 86,0  7o 

sågningsafgiften 6,1  7« 

lots-  och  båkinrättningsmedlen 3,5  7o 

sjöfartsafgiften  och  bevillningen 2,6  7o 

tullen  för  utgående  varor 1,4  "/• 

konfiskationsmedel  och  öfriga  inkomster    0,4  % 
Anmärkas  bör  att  tullen  för  inkommande  varor  mer 
och  mer  aftagit  i  förhållande  till  de  importerade  varomas 
värde;  i  medeltal   utgjorde  denna  tullinkomst  af  hela  im- 
portvärdet. 

under  åren  1856—59  —  14  % 
,  1860-64  -  11  7o 
„  1865—69  —  8  7o 
,  1870-74-  8,6  Vo*)  (7,3  7J 
„  1875-79-  7,3  0/, 
„  „      1880—82  —    7,6% 

Tagas  sjöfartsafgiften    samt  lots-  och  båkinrättnings- 
medlen för  inkommande  varor  i  betraktande,  ökas  tungan 


*)  8,6  7o  är  medeltalet,  då  värdet  af  jernvägsimporten  åren  1870— 73 
icke  tages  i  betraktande;  införes  åter  detta  enligt  tidigare  beräkningar, 
erhålles  procenttalet  7,3.  På  samma  sätt  torde  för  åren  1856 — 59  procent- 
talet reduceras  till  omkr.  12  7o>  om  importen  från  Ryssland  öfrer  Ladoga 
och  landgränsen  införes  i  beräkningen. 


OCH   TULLINKOMSTER.  263 

för  importen  yttermera  med  omkring  5  ®/o  af  oiVan  an- 
gifna  procenttal.  I  medeltal  har  sålunda  importen  åren 
1870 — 82  betungats  med  nära  8  7o  af  hela  sitt  värde  för  tull- 
och  öMga  staten  tillfallande  afgifter.  Men  då  den  för- 
nämsta importartikeln,  spanmål,  äfvensom  en  mängd  andra, 
deribland  för  det  mesta  från  Ryssland  importerade,  icke  äro 
tuU  underkastade,  finner  man  att  den  tullbelagda  införseln 
i  medeltal  betungas  af  afgifter,  hvilka  uppgå  till  vida  be- 
tydligare procenttal  af  varomas  värde,  t.  ex.  för  raffine- 
radt  socker  till  omkring  50  7o- 

Då  i  statistiska  byråns  publikationer  tullinkomsterna 
för  de  vigtigaste  införselartiklar  finnas  angifna  endast  för 
åren  1870  och  1876 — 79,  kan  man  blott  för  dessa  år  be- 
stämma det  belopp,  med  hvilket  de  olika  artiklarna  bidra- 
git till  tullinkomsten  för  inkommande  varor.  Men  de 
erhållna  medeltalen  för  dessa  fem  år  torde  dock  ganska 
nära  uttrycka  förhållandet  för  hela  perioden,  då  bland 
nämda  år  några  utmärka  sig  genom  ett  synnerligen  lifligt 
varuutbyte,  andra  åter  genom  jemförelsevis  tryckta  kon- 
junkturer. 

Enligt   dessa   uppgifter  skulle  till  hela  tullinkomsten 
för  inkommande  varor 
konsumtionsartiklar  i  inskränkt   mening  bidragit 

med  nära 76  % 

väfnader,  beklädnads  och  toalettartiklar 11  ®/o 

jem  och  stål  samt  arbeten  deraf 6  Vo 

oljor  af  alla  slag,  deraf  petroleum  med  något  mera 

än  hälften 3  7o 

öfriga  varor 4  7o 

Bland  konsumtionsartiklar  har 

socker  inbragt 27,2  ^/^ 

kaffe  med  surrogater 14,6  % 

bränvin,  konjak,  viner  m.  m. 15,5  7o 

tobak 8,7  7o 

salt 5,4  7o 

öfriga  artiklar  af  detta  slag 4,6  % 

tillsammans  76     7o    »f  *^11- 
inkomsten  för  inkommande  varor. 

Vi  finna  att  de  tidigare  framhållna  statistiska  data  för 
perioden  1870—82  utvisa  en  synnerlig  utveckling  af  handeln. 


264 FINLANDS   ITTBIKES  HANDEL 

Totala  varuutbytet  steg  derander  i  värde  med  omkring  130 
<^/o,  medan  importen  ökades  med  mer  än  120  Vo>  exporten 
med  omkring  140  7o  5  också  hade  den  totala  tullnppbörden 
stigit  med  mer  än  140  7o  ^U^r  med  omkring  9  miljoner 
mark.  Visserligen  visar  den  föregående  perioden  1856 — 69 
äfven  en  stegring  i  varuutbytet,  som  kan  uppskattas  till 
mera  än  hundra  procent,  men  den  utgör  dock  uttryckbj 
i  mark  icke  ens  hälften  af  den  till  160  miljoner  uppgående 
tillväxten  under  senast  skildrade  period.  I  hvilken  grad 
denna  tillväxt  varit  beroende  af  den  betydliga  prisstegring, 
som  å  verldsmarknaden  under  första  hälften  af  70-talet 
nära  nog  för  alla  varor  egde  rum,  vore  en  fråga  af  intresse 
för  bedömandet  af  vår  utrikes  handels  verkliga  utveckling 
under  nämda  tidskifte,  men  bristande  utrymme  tillåter 
icke  att  underkasta  den  en  mera  ingående  granskning. 
Här  bör  dock  nämnas  att  bland  de  utländska  författare, 
som  egnat  denna  prisstegring  en  närmare  undersökning, 
dansken  Falbe-Hansen  funnit  att  ett  oafbrutet,  hastigt 
stigande  af  prisen  under  början  af  1870-talet  ökat  dessa 
för  år  1874  i  medeltal  med  22  7o  öfver  medelprisen  för 
åren  1867 — 70  samt  att  derefter  ett  fortgående  prisfall 
inträdde,  hvilket  i  synnerhet  gjorde  sig  märkbart  år  1878 
och  nedbringade  prisen  år  1879  något  under  deras  belopp  vid 
slutet  af  60-talet.  Derefter  stego  de  åter  något  och  återför- 
des år  1882  i  det  närmaste  till  sistnämda  belopp.  Om  man 
derför  ock  måste  tillskrifva  vexlingama  i  prisen  å  verlds- 
marknaden under  perioden  en  icke  ringa  del  i  det  hastiga 
uppgåendet  af  värdet  för  vårt  lands  varuutbyte  under  åren 
1870—74  och  dess  neJgående  åren  1878—79*),  bör  dock  en 
jemförelse  emellan  åren  1870  och  1882  tillföljd  af  likheten 
i  prisen  dessa  år  lemna  en  af  dessa  vexlingar  i  det  när- 
maste oberörd  bild  af  handelns  utveckling  under  detta  tid- 
skifte. Vi  hafva  derför  ock  att  söka  de  förnämsta  orsa- 
kerna till  denna  för  våra  förhållanden  enorma  utveckling 
på  annat  håll,  dels  i  de  förändrade  handelskonjunkturema, 
dels  äfven  i  de  ofvan  framhållna  åtgärder,  som  åsyftat 
underlättandet  af  varuutbytet  och  samfärdseln,  bland  h vilka 


*)  Se  planch  I. 


OCH   TULLINKOMSTER, 


265 


trämst  öppnandet  af  nya  jemvägar  och  ett  betydligt  ned- 
sättande af  transportkostnaderna  på  längre  afstånd,  hvar- 
igenom  exportområdet  i  väsentlig  mån  utvidgades. 


Kasta  vi  nu  en  blick  tillbaka  på  den  skildrade  utveck- 
lingen af  vårt  lands  handel  under  detta  sekel,  finna  vi  att, 
medan  man  i  början  varsnar  endast  en  långsam  stegring  i 
varuutbytet,  tilltager  denna  med  stor  hastighet  efter  det 
orientaliska  kriget  och  särdeles  beaktansvärdt  i  början  af 
1870-  och  80-talen.  I  allmänna  drag  kan  följande  samman- 
ställning af  data  öfver  landets  folkmängd,  varuutbyte  och 
tullinkomster  för  år,  åtskilda  af  ett  decennium,  tjena  att 
åskådliggöra  denna  utveckling,  hvilken  i  det  föregående 
periodvis  närmare  betraktats*). 


År. 

Folk- 
mängden 
uttryckt  i 
miljoner 
innevå- 
nare. 

Värdet  i  miljoner  mark 

af  varuutby- 
tets värde 
belöpa  sigpå 
hvarie  inne- 
vånare 

tullen  för 
inkomman- 
de varor 

impor- 
ten. 

expor- 
ten. 

totala 
varuutby- 
tet. 

im^. 

mark. 

miljoner  mark. 

mark. 

1813 
1822 
1832 
1842 
1852 
1862 
1872 
1882 

1,06 
1,21 
1,38 
1,48 
1,67 
1,79 
1,85 

2,11 

6,7 

4,6 

16,4 

26,8 

69,6 

104,1 

167,0 

5,8 
4,5 

10,6 
10,1 

33,3 
73,4 

119,9 

12,5 

9,2 

27.0 

37,0 

102,9 

177,5 

286,9 

12 

8 

18 
22 
57 
96 
136 

1 

0,26 
0,56 

2^ 

6,9 

7,5 

12,9 

0,32 
0,77 
0,86 

.2,9 

4,9 

7,7 
8,4 

15,3 

0,3 
0,6 
0,6 

2 

2,9 
4.3 
4,3 
7,2 

Tillika  har  tullagstiftningen  från  i  början  strängt  pro- 
liibitiva  grundsatser  småningom  öfvergått  till  ett  skydds- 
tullsystem, som  tillföljd  af  omständigheternas  kraf  utveck- 
lats i  en  mer  och  mer  frisinnad  riktning.  Svårigheten,  för 
att  icke  säga  omöjligheten,  att  underhålla  en  verksam 
tullbevakning   längs   en   med  goda  hamnar  och  en  vidlyf- 

*)  Vid  förvandlingen  till  mark  har  af  seende  icke  blifvit  fäst  vid 
korsforhåUandena,  utan  har  för  åren  före  1862  silfverrubeln  antagits  lika 
ned  4  mark,  äfvenså  har  vid  reduktion  af  varuutbytets  värde  för  åren- 
Ij^IS  och  1822  rubeln  banko  assignationer  antagits  till  fjerdedelen  af  silf- 
verrubeln eller  till  en  mark.  Sålunda  äfvensom  i  anseende  till  bristfäl- 
lii?heteii  i  de  tidigare  uppgifterna  om  varuutbytet  med  Ryssland  äro  talen, 
J-om  uttrycka  värdet  för  varuutbytet  före  1862,  egentligen  jemförbara  en- 
dast sinsemellan,  men  icke  med  de  för  senare  år  anförda. 

Finsk  HdskHft,  1887,  IL  17 


266  FINLANDS   UTEWCES   HANDEL 

tig  skärgård  försedd  kuststräcka  af  omkring  200  mil,  sålänge 
höga  tullsatser  och  förbud  sporrade  vinningslystnaden  till 
lurendrejeri  och  tullförsnillning;  svåra  missväxter  och  ett 
handel  och  förvärf  ruinerande  krig  utgjorde  de  naturliga 
och  tillika  de  kraftigaste  betingelserna  till  utvecklingen  i 
en  sådan  riktning.  Temporära  lindringar,  som  dessa  sist- 
nämda  oafvisligt  och  utan  uppskof  påkallade  i  frihandels- 
vänlig  riktning,  befunnes  fördelaktiga  och  blefvo  för  det 
mesta  för  framtiden  bestående.  Ej  heller  kunde  de  eröf- 
ringar  den  nya  ekonomiska  vetenskapen  gjorde  inom  de 
större  kulturländerna  förblifva  utan  inflytande  på  vår  lag- 
stiftning. Så  föll  bland  mängden  af  konstgjorda  hinder 
för  det  fria  varuutbytet  med  utlandet  det  ena  efter  det 
andra.  Samtidigt  hafva  handelsrelationema  med  utlandet 
äfvensom  tullinkomsterna  varit  stadda  i  en  fortsatt  utveck- 
ling, hvilken  i  hög  grad  befrämjats  genom  nya,  förbättrade 
kommunikationer  och  underlättadt  varuutbyte  äfvensom  ge- 
nom åtgärder,  hvilka  gifvit  landets  mynt  en  för  de  inter- 
nationela  förbindelserna  nödig  stadga. 

Emellan  Eyssland  och  Finland  grundades  handels- 
förhållandena redan  från  början  på  en  friare,  dock 
icke  rättvis  bas,  i  det  att  frihandel  för  importen  till  våit 
land  blef  den  gällande  regeln,  medan  Eyssland  emot  en 
mängd  af  våra  industrialster  skyddade  sig  antingen  medelst 
skyddstullar  eller  genom  att  endast  till  visst  belopp  tillåta 
tullfri  införsel  af  dessa  alster.  Ehuru  en  rättvisare  reci- 
procitet  städse  af  vårt  land  eftersträfvats  i  dess  handels- 
relationer  med  kejsardömet,  har  en  sådan  härintills  icke 
fullständigt  kunnat  ernås.  Men  detta  oaktadt  hafva  han- 
delsförbindelserna med  Eyssland  varit  stadda  i  en  ständig 
utveckling,  som  till  och  med  ofta  öfverträffat  den  stegring 
handeln  med  det  öfriga  utlandet  nått. 

Obestridligt  har  det  skydd,  som  kommit  vår  industri 
genom  den  följda  tullpolitiken  till  del,  i  ej  oväsentlig  mån 
bidragit  till  uppkomsten  af  manufakturer,  som  måhända  eljest 
icke  kommit  till  stånd;  men  otvifvelaktigt  är  äfven,  att 
sålunda  en  delvis  konstgjord  industri  uppammats,  hvilken 
endast  genom  det  skydd  den  njutit  kunnat  bestå  och  äfven 
framdeles  för  sitt  bestånd  gör  anspråk  på  fortfarande  un- 
derstöd i  form  af  skyddstullar  och  andra  prerogativ.  Detta 


OCH   TULLINKOMSTER.  267 


understöd  hafva  konsumenterna  och  bland  dessa  jordbru- 
karen i  förhöjda  priser  för  motsvarande  industrialster  fått 
erlägga  till  industriidkaren,  och  detta  ehuru  på  jorden  hvi- 
lat  de  tyngsta  skatter  och  jordbrukaren  utan  att  yrka  på 
skydd  för  sädesodlingen  haft  att  konkurrera  med  den  fritt 
till  landet  från  kejsardömet  importerade  spanmålen.  Vis- 
serligen har  han  i  kampen  mot  en  karg  natur  haft  det 
medvetande,  att  den  svåra  konkurrensen,  som  ofta  hotat 
blifva  honom  öfvermäktig,  gagnat  hans  land;  att  den  fria 
spanmålshandeln  kommit  genom  ett  billigt  bröd  hans  lands- 
män, och  i  synnerhet  de  fattigaste,  till  godo ;  dock  synes  un- 
der sådana  förhållanden  fullt  naturligt  om  han  i  likhet  med 
öfiige  konsumenter  genom  skyddstullarnas  upphäfvande 
skulle  för  sig  och  sitt  land  fordra  nedsatta  priser  å  de  för 
lifvet  och  hans  näring  oundgängliga  industrialstren. 

Sjelffallet  kan  här  ej  blifva  fråga  om  en  fullständig 
motivering  af  nödvändigheten  att  i  vår  tullpolitik  från 
skyddstullar  öfvergå,  om  ock  småningom,  till  ett  rent  finans- 
system. Ett  opartiskt  betraktande  af  hvad  erfarenheten 
inom  eget  land  ådagalägger,  hvilket  i  allmänna  drag  i  det 
föregående  framhållits,  bör  dock  leda  till  den  slutsats,  att 
n  ej  i  en  återgång  till  högre  skyddstullar  och  ett  af  erfa- 
renheten utdömdt  system  hafva  att  söka  en  förbättring  af 
lör  ögonblicket  betryckta  ekonomiska  förhållanden  och  en 
utgång  ur  de  svårigheter,  som  våra  grannländers  tullpolitik 
senast  beredt  vår  industri  och  ladugårdsskötsel,  utan  att 
tvärtom  nu  som  härforinnan  undanrödjandet  af  återstående 
hinder  för  varuutbytet  jemte  ett  yttermera  underlättande 
af  samfärdseln  och  utvidgning  af  landets  exportområde 
genom  förbättrade  kommunikationer  och  så  långt  möjligt 
nedsatta  fraktkostnader  i  förening  med  ett  rationelare' 
bedrifvande  af  landets  naturliga  näringar  samt  uppsökan- 
det af  nya  fördelaktiga  marknader  för  afsättning  måste 
utgöra  de  verksamma  medel,  hvarigenom  landets  ekonomiska 
förkofran  står  att  vinnas. 

Att  en  revision  af  vår  nu  gällande  tulltaxa  dervicl  ftr 
i  hög  grad  af  behofvet  påkalladt  framgår,  bortsed  från 
dess  öfiiga  brister,  redan  deraf,  att  1869  års  taxa  föx  infö-. 
randet  af  metersystemet  vid  tulluppbörden  underkastades 
en  omarbetning,  som  inskränkt  till  en  reduktion  af  måtten 


268  FINLANDS   UTBIKES   HANDEL   OCH  TULLINKOMSTER. 

gjorde  den  till  ett  vidunder  i  hänseende  till  praktisk  till- 
lämpning.  Tager  man  i  betraktande  tuUbeskattningens  stora, 
ja  öfvervägande  betydelse  för  landets  finanser,  dess  infly- 
tande på  näringamas  utveckling  och  landets  allmänna  eko- 
nomi, dess  såväl  som  den  öfriga  tullagstiftningens  nära, 
oskiljaktiga  samband  med  den  p&  ständerna  ankommande 
lagstiftningen  och  beskattningen  äfvensom  det,  att  tullförfatt- 
ningarna på  flerfaldigt  sätt  beröra  medborgarens  personliga 
fri-  och  rättigheter,  måste  man  på  det  högsta  önska  att  vid 
en  sådan  revision,  ej  mindre  än  vid  framtida  tullagstift- 
ning, ständemas  medverkan  blefve  anlitad.  För  att  dock 
möjliggöra  en  på  erfarenheten  fullt  grundad  omarbetning 
af  gällande  tulltaxa  och  lemna  såväl  styrelsen  som  repre- 
sentationen tillfälle  att  på  statistiska  data  grunda  sina  åt- 
göranden i  frågan,  är  den  härintills  utförda  bearbetningen 
af  det  samlade  materialet  icke  tillfyllestgörande.  En  spe- 
ciel  statistisk  enquéte  i  förening  med  en  mera  för  ändamålet 
afpassad  bearbetning  är  tvärtom  högst  nödvändig,  ifall  en 
mera  rationel  tullbeskattning  än  härintills  skall  kunna  genom- 
föras. Vi  afsluta  derför  denna  uppsats  med  att  uttala  den  sä- 
kert ganska  allmänt  hysta  önskan,  att  de  sist  framhållna  syn- 
punkterna måtte  vinna  beaktande  och  leda  till  ett  snart 
vädjande  till  ständemas  deltagande  i  den  af  omständighe- 
terna utan  uppskof  fordrade  lösningen  af  ett  för  vårt  lands 
ekonomiska  förkofran  så  vigtigt  spörsmål,  som  den  nu  äfven 
hos  oss  på  dagordningen  stående  tullfrågan. 

Frith.  Neovixu. 


Om  exakta  metoder  i  psykologin. 

1/ 

Man  har  nyligen  skiljt  mellan  tvenne  slag  af  psyko- 
logi: den  som  börjar  och  den  som  på  sin  höjd  slutar  med 
en  teori  om  själens  väsen.  Det  är  närmast  denna  senare, 
som  Albert  Lange,  materialismens  historieskrifvare,  åsyftar, 
då  han  talar  om  „eine  Psychologie  ohne  Seele"  och  dermed 
betecknar  den  nutida  psykologiska  forskningens  egentliga 
uppgift;  nämligen  en  psykologi,  som  väl  bibehåller  det 
gamla  slägtnamnet  på  en  viss  grupp  af  företeelser  —  de 
psykiska  — ,  men  som  till  föremål  för  sin  undersökning 
väljer  just  dessa  företeelser  sjelfva,  icke  den  metafysiska 
substans,  som  tilläfventyrs  ligger  förborgad  bort  om    dem. 

En  sådan  empirisk  psykologi  är  nu  i  princip  ingen- 
ting nytt  eller  radikalt.  Den  är  så  långt  ifrån  att  vara  det, 
att  man  tvärtom  bland  psykologiska  arbeten  från  de  sista 
decennierna  knapt  träffar  ett,  som  icke  skulle  göra  anspråk 
på  att  vara  ^empiriskt",  „grundadt  på  erfarenhet".  Emel- 
lertid är  det  häller  icke  sällsynt  att  möta  yttranden, 
tulla  af  tvifvel  och  betänkligheter  mot  sjelfva  möjlig- 
heten af  en  empirisk  psykologi,  och  dessa  tvifvel  äro 
icke  starkast  hos  sakens  motståndare  af  parti-pris ;  myndi- 
gast ljuda  de,  när  de  komma  från  den  empiriska  forsknin- 
gens eget  läger.  Man  har  svårt  att  förstå  haru  själslifvets 
tlyktiga  företeelser,  alla  ärliga  afsigter  till  trots,  någonsin 
jikulle  tillåta  en  exakt  undersökning  i  samma  mening  som 
den  yttre  naturens;  medan  forskaren  här  har  fast  mark 
under  fötterna,  kommer  han  på  gungande  grund,  såsnart 
han  beträder  det  rent  psykiska  gebitet;  han  står  utanför 
naturfenomenen,  han  kan  iakttaga  dem  hur  länge  och  hur 
ofta  han  behagar,  utan  att  derigenom  störa  deras  förlopp, 
medan  deremot  en  omedelbar  iakttagelse  af  psykiska  feno- 
men stöter  på  svårigheter,  som  göra  den  så  godt  som 
omöjlig.  Här  är  det  sig  sjelf  iakttagaren  måste  observera, 
och  enhvar,  som  lagt  märke  till  huru  våra  själsakter  skygga 
tillbaka  för  dylika    spioner  i  eget  hus,  måste   medge  att 


270 OM   EXAKTA  METODEB  I  PSYKOLOGIN. 

det  hela  är    en  temligen  lönlös  förrättning  och  att  det  är 
på  ganska  goda  grunder  man  förliknat  en  menniska,  i  färd 
med  att  på  fullt  allvar  iakttaga  sig  sjelf,  vid  Mtinchausen, 
som  vid  hårpiskan  drager  sig  sjelf  ur  kärret.  Vi  ha  visser- 
ligen den   utvägen  kvar  att    lemna  det  psykiska  fenomen 
vi  vilja  iakttaga  i  fred,  så  länge  det  pågår  och  först  efteråt 
påminna  oss  dess  förlopp,  och  det  är  otvifvelaktigt  på  denna 
omväg  den  psykiska  sjelfiakttagelsen  kommit  till  de  resul- 
tat, som  nu  finnas  samlade.    Vi  ha  vidare  en  annan  utväg, 
nämligen  att   observera  andras  själslif ;    och  denna  metod 
har  då  också  funnit  en  ännu  flitigare  användning  än  den 
förra.     Men    det   är   icke   dess  mindre  sjelfklart  att  hela 
denna  psykologiska  observationsmetod,  så  goda  praktiska 
resultat   den   också   lemnat  och  fortfarande   lemnar  i  den 
deskriptiva  psykologins  och  i  menniskokännedomens  tjenst, 
likväl  saknar  alla  betingelser  för  att  mäta  sig  med  natur- 
forskningens strängt  exakta  observationsmetoder.     Det  är 
insigten  om  det  oförbätterligt  dilettantmässiga  i  den  så  kallade 
inre  iakttagelsen  som  ledt  Äuguste   Comte  till   påståendet 
att  psykologin  skall  bli  vetenskap  först  den  dag,  då  alla 
psykiska  frågor  blifvit  besvarade  af  fysiologin.  Men  redan 
före  honom   stälde  Kant  psykologins  horoskop  lika  ogyn- 
samt,    då   han  förklarade   henne  ^oförmögen  att  någonsin 
vinna  en  plats  bland  de  exakta  naturvetenskaperna".  Denna 
mörka    spådom    stödde  Kant  på  tvenne  skäl.    Det  ena  är: 
att  de  inre  företeelserna  förlöpa  endast  i  tidens  form,  icke 
såsom  de  yttre  äfven  i  rummets,  och  att  de  således  ha  en- 
dast  en    dimension,   medan  de  för  att  kunna  mätas  borde 
ha  minst  tvenne.    Kant  slöt  häraf  att  matematiken  aldrig 
skulle  kunna  tillämpas  på  psykologin. 

Kants  andra  skäl  är  ungefär  det  samma  som  Comtes 
mot  den  inre  iakttagelsen :  att  vi  icke  ha  samma  makt  öf- 
ver  de  inre  företeelserna  som  öfver  de  yttre,  att  vi  icke  kunna 
godtyckligt  ingripa  i  deras  förlopp  och  att  vi  följaktligen 
heller  aldrig  skola  bli  i  stånd  att  anställa  psykologiska  ex- 
periment. 

Det  är  nu  klart  att  Kant  träfiat  just  den  brännande 
punkten  och  i  sina  tvenne  argument  formulerat  betingei- 
serna  för  att  en  empirisk  vetenskap  skall  kunna  bli  exakt, 
det  vill  säga  verklig  vetenskap.    Först  när  fysikern  satt  sig 


OM   EXAKTA   METODER    1   PSYKOLOGIN.  271 

i  stånd  att  mäta  en  rörelses  styrka,  kan  det  bli  tal  om  att 
utröna  dess  lagar;  först  när  han  på  experimentel  väg  lyckats 
framkalla  de  verkningar  han  förut  induktivt  tillskrifvit 
vissa  orsaker,  har  han  ett  säkert  medel  att  verificera  sin 
hypotes. 

Det  kan  således  heller  icke  nekas  att,  om  Kant  verk- 
ligen hade  rätt  i  sina  tvenne  påståenden,  saken  dermed 
vore  afgjord  till  psykologins  oföränderliga  nackdel.  Hon 
kunde  fortfara  att  fjärma  sig  mera  och  mera  från  sina  rent 
spekulativa  ungdomsår,  hon  kunde  vinna  allt  större  garan- 
tier mot  ett  njrtt  återfall  i  orkeslös  dialektik  af  det  slag, 
8om  vållades  af  den  allrådande  hegelianismen  under  första 
tredjedelen  af  detta  sekel;  hon  kunde  dock  icke  bli  annat 
än  en  rent  beskrifvande  vetenskap;  hon  kunde  aldrig  finna 
de  verkliga  lagarna  för  själslifvet  i  samma  nening  som  fy- 
siken finner  lagarna  för  det  mekaniska  skeendet  och  fysio- 
login är  på  god  väg  att  finna  lagarna  för  organismens  lif. 
Ty  hon  skulle  just  sakna  de  båda  vapen,  som  den  yttre 
naturforskningen  har  att  tacka  för  flertalet  af  sina  segrar, 
dm  kvantitativa  bestämningen  och  experimentet 

Den  omständigheten,  att  såväl  Kants  ofvan  anförda 
påståenden  som  skälen  derför  upprepas  så  ofta  ännu  i  dag, 
vittnar  otvifvelaktigt  om  att  psykologin  fortfarande  står 
långt  tillbaka  för  naturvetenskaperna  i  egentlig  mening. 
Men  mycket  har  redan  vunnits,  om  det  lyckats  en  senare 
tids  forskning  att  kullkasta  Kants  domslut  åtminstone  i 
princip  och  visa  att  en  exakt  psykologi  är  både  tänkbar 
och  praktiskt  möjlig. 

Herbart,  Kants  egen  lärling,  var  den  första,  som  åtog 
&ig  att  lösa  denna  både  stora  och  vanskliga  uppgift.  Medan 
Herbart,  strängt  metafysisk  i  sin  uppfattning  af  föreställ- 
ningamas ursprung,  med  Kant  var  ense  derom  att  lagarna 
iör  själslifvet  måste  sökas  inom  det  psykiska  skeendets 
eget  gebit  och  medan  han  följaktligen  äfven  i  likhet  med 
Kant  ansåg  en  experimentel  psykologi  för  omöjlig,  så 
bestred  han  desto  mera  energiskt  Kants  andra  sats:  att 
matematiken  icke  skulle  kunna  tillämpas  på  psykologin. 
Kant  hade  förbisett  att  våra  själsakter  icke  blott  följa  på 
tvarandra  i  tiden,  icke  heller  blott  skilja  sig  från  hvar- 
andra  genom   kvalitativa   differenser,    utan    derjemte    ega 


272  OM  EXAKTA   METODER  I  PSYKOLOGIN. 

olika  grader  af  styrka.  Såväl  förnimmelser  som  känslor, 
drifter,  viljoakter,  psykiska  företeelser  öfver  hufvud,  kunna 
vara  än  starka,  än  svaga,  kunncu  från  en  lägre  intensitets- 
grad bringas  att  öfvergå  till  en  högre  och  tvärtom.  Gtenom 
att  uppmärksamma  denna  rent  kvantitativa  sida  af  själs- 
lifvet  var  den  andra  dimensionen  funnen,  och  Herbart  hade^ 
såsom  han  trodde,  betingelserna  för  en  matematisk  psyko- 
logi gifna. 

Det  är  emellertid  så  mycket  mindre  skäl  att  i  detta 
sammanhang  följa  Herbarts  matematiska  psykologi  i  dess 
enskildheter,  som  det  egentliga  plus  han  lagt  till  sträfvan- 
det  efter  en  exakt  psykologi  icke  består  i  dessa  enskild- 
heter, utan  fastmera  i  sjelfva  den  princip,  hvarpå  företaget 
hvilade,  med  andra  ord  idén  att  ur  det  inbördes  förhållandet 
mellan  psykiska  intensiteter  finna  grundvalen  för  ett  blif- 
vande  system  af  exakta  psykiska  lagar.  Af  så  mycket 
större,  om  också  närmast  negativt,  intresse  är  det  deremot 
att  lägga  märke  till  den  väg  Herbart  inslår  för  att  nå 
sitt  mål. 

Jag  antydde  redan  att  Herbarts  ståndpunkt  ursprung- 
ligen var  rent  metafysisk.  I  förnimmelsen  såg  han  mindre 
ett  kombineradt  psyko-fysiskt  förlopp,  som  tagit  sitt  upp- 
hof  i  ett  fysikaliskt  irritament,  som  derpå  fortplantats  från 
sinnesorganet  till  centralorganet  genom  en  rent  fysiologisk 
process,  och  som  slutligen  der  utlöst  en  akt  af  medvetande. 
Det  väsentliga  för  Herbart  var  denna  sista  instans.  Sitt 
uttryck  fann  hans  uppfattning  i  den  metafysiska  läran,  att 
föreställningarna  är  o  själsatomens  akter  af  sjelfuppehål- 
lelse  mot  omverldens  angrepp.  Nu  gälde  det  att  finna  la- 
garna för  dessa  akters  vexelverkan  och  att,  som  sagdt, 
finna  dem  ur  de  förändringar,  som  dervid  framkallades  i 
de  konkurrerande  föreställningamas  styrka.  Det  var  der- 
vid, såsom  vi  sett,  icke  Herbarts  mening  att  stanna  vid  en 
ungefärlig  bestämning  eller  att  påvisa  endast  tendenser 
till  lagar;  han  sökte  affatta  sina  lagar  i  strängt  matema- 
tisk form.  För  att  här  tillämpa  matematik,  skulle  det  na- 
turligtvis egentligen  ha  fordrats  bestämbara  storheter  och 
bestämbara  förhållanden  mellan  storheter.  Men  det  är  lätt 
att  inse  att  det  för  Herbart  skulle  bli  lika  svårt  att  finna 
det  ena  som  det  andra.   Våra  psykiska  akter  såsom  sådana 


03fl    EXAKTA   METODER  I   PSYKOLOGIN.  273 

äro  icke  mätbara.  Vi  kunna  visserligen  utan  synnerlig 
svårighet  jemföra  ett  antal  t.  ex.  föreställningar  med  hvar- 
andra ;  vi  kunna,  ofta  med  stor  bestämdhet,  konstatera  att 
den  ena  är  starkare  än  den  andra,  men  det  som  vi  icke 
kunna,  det  är  att  fastställa  huru  mycket  föreställningen  A 
är  starkare  än  föreställningen  B,  De  psykiska  förändrin- 
gar, som  Herbart  hade  att  med  matematisk  noggrannhet 
fixera,  voro  alltså  fullkomligt  obestämda  storheter. 

Det  återstod  då  för  Herbart  att  hjelpa  sig  fram  med 
hypoteser.  Han  antog  till  först  att  likartade  föreställnin- 
gar „hämma"  hvarandra,  olikartade  deremot  icke,  ett  anta- 
gande som,  redan  det,  icke  visat  sig  hålla  stånd  för  en 
noggrannare  psykologisk  analys.  Han  uppstälde  dernäst 
en  rad  af  hypoteser  om  det  förhållande,  hvari  denna  ömse- 
sidiga hämning  står  till  föreställningarnas  respektive  intensi- 
tets- och  motsättningsgrader.  För  att  åvägabringa  ett 
uttryck  för  det  tillstånd  i  medvetandet,  som  resulterade 
ur  samtliga  dessa  hämningsprocesser,  uppstälde  han  slut- 
ligen generalhypotesen:  att  det  totala  hämningskvantum 
öfver  hufvud  är  så  ringa  som  möjligt;  så  att  icke  livar je 
föreställning  med  nödvändighet  förlorar  något  af  sin  ur- 
sprungliga styrka,  utan  om  t.  ex.  till  två  föreställningar, 
mellan  hvilka  råder  stark  motsats,  stöter  en  tredje  mindre 
motsatt  föreställning,  de  båda  föregående  upphöra  att 
hämma  hvarandra  och  i  stället  med  förenade  krafter  hämma 
den  svagare  nykomlingen.  Det  är  i  synnerhet  i  den  sist 
anförda  punkten  lätt,  såväl  att  märka  hur  Herbart  stakat 
sig  fram  till  sina  Mmningslagar,  som  att  påvisa  det  ohåll- 
bara i  dem.  Ty  skall  någon  analogi  råda  mellan  den  sjä- 
lens mekanik,  Herbart  åsyftade  att  uppställa,  och  de  all- 
männa lagarna  för  rörelsen,  så  fins  det  naturligtvis  ingen 
grund  hvarför  icke  den  svagare  föreställningen  C  i  sin 
mon  skulle  modifiera  —  hämma  —  de  båda  starkare  A  och 
Bf  och  dessas  inbördes  modifikation  dervid  fortfara,  oin 
också  på  ett  mera  kompliceradt  sätt  än  tillförene. 

Men  för  Herbart  kom  det  i  grunden  också  mindre  an 
på  denna  stränga  analogi  med  den  yttre  mekanikens  lagar; 
det  gälde  framför  allt  att  i  (skenbart)  fasta  formler  fånga 
den  inre  iakttagelsens  resultat.  Och  det  som  föresväfvade 
honom  vid  uppställandet  af  den  nyss  omtalade  lagen  var 


274  OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 

synbarligen  detta:  att  om  vår  uppmärksamhet  är  delad 
mellan  föreställningar  i  liflig  konflikt,  alla  svagare  motsat- 
ser stanna  i  skuggan  och  liksom  allena  få  plikta  för  au 
de  djerfts  blanda  sig  i  de  starkares  strid.  Men  donna  flyk- 
tiga likhet  piellan  ett  skenbart  psykiskt  fenomen  och  en 
godtycklig  matematisk  formel  är  naturligtvis  ingen  tillräck- 
lig garanti  för  att  den  senare  verkligen  exakt  uttrycker 
det  förra.  Wtindt  har  derför  på  goda  grunder  kunnat  faUa 
den  dom  öfver  Herbarts  matematiska  psykologi,  att  der 
öfver  allt  råder  ett  tycke  af  likhet  mellan  skiftningarna  i 
vårt  medvetande  och  de  formler  han  valt,  men  att  därun- 
der ingenting  borgar  för  att  just  dessa  formler  äro  de 
riktiga. 

Vi  sågo  redan  att  detta  ligger  i  sakens  natur.  Vi  ega 
absolut  ingen  metod  att  mäta  psykiska  storheter,  sålänge 
vi,  liksom  Herbart,  nöja  oss  med  vår  inre  iakttagelses  rön- 
Vilja  vi  icke  gå  utanför  denna,  är  det  likaså  godt  att  låta 
hela  matematiken  fara;  ty  hela  systemet  blir  en  rad  at 
okontrollerbara  hypoteser,  och  det  är  icke  fast  underlag 
nog  för  matematiska  kalkyler. 

Deremot  öppna  sig  helt  andra  utsigter,  om  vi  icke 
stanna  vid  förnimmelsens  psykiska  slutled,  utan  taga  hela 
den  psyko-fysiska  processen  i  betraktande.  Gled  hvarje 
möjlighet  till  en  exakt  kvantitativ  bestämning  oss  ur  hän- 
derna, så  länge  vi  hade  med  blotta  själsakter  att  göra,  så 
kunna  vi  nu  räkna  med  åtminstone  delvis  samma  faktorer 
som  den  yttre  naturforskningen.  Såsom  närmaste  orsak 
till  förnimmelsen  sätta  vi  en  nervrörelse  och  såsom  närmast 
föregående  orsak  det  periferiska  organets  retning.  Eetnin- 
gens  styrka  beror  nu  i  sin  tur  af  det  fysikaliska  irrita- 
mentets  styrka;  här  blir  således  åtminstone  i  den  ena  polen 
en  rent  fysikalisk  mätning  möjlig. 


När  det  nu  gäller  att  mäta  förnimmelserna  genom  de 
retningar,  som  betinga  dem,  skulle  det  antagande  natur- 
ligtvis ligga  närmast,  att  bådas  intensiteter  äro  direkt  pro- 
portionela,  så  att  mot  en  viss  retningsintensitet  svarar  en 
viss  förnimmelsesintensitet,  som  växer,  när  intryckets  styrka 
växer.    Vi  skulle  då  ha  det  enkla  förhållande,  att  en  dub- 


OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN.  275 

belt  så  staxk  retning  framkallar  en  dubbelt  så  stark  förnim- 
melse och  så  vidare.  Denna  åsigt  har  också,  med  det  enklas 
förstfödslorätt,  tidigare  varit  allmänt  gällande;  den  är  bland 
annat  betraktad  som  sjelfklar  af  Herbart.  Men  hvar  dags  er- 
farenhet lär  oss  att  saken  i  sjelfva  verket  är  långt  mera 
komplicerad.  En  dubbelkvartett  sjunger  icke  dubbelt  star- 
kare än  en  enkel;  etthundra  bleokinstrument  verka  på 
långt  när  icke  så  döfvande  starkt  som  man  skulle  vänta, 
når  man  har  hört  femtio.  Stjemoma,  nattens  ljus,  släckas 
endast  af  poeterna  om  dagen ;  men  medan  de  tindra  klart 
och  skarpt  tills  morgonen  gryr,  lyckas  deras  ljusstyrka, 
som  fortfarande  objektivt  taget  är  precis  den  samma,  alls 
icke  göra  sig  bemärkt,  när  den  adderas  till  solljuset.  Och 
om  månen  säger  almanacken  att  „de  ljusa  nätterna  förtaga 
dess  sken".  Så  länge  tåget  står  vid  stationen,  kunna  vi 
tora  ett  samtal  med  dämpad  röst;  men  när  tåget  sätter  sig 
i  rörelse,  när  hjulens  rasslande  begynner,  blir  vår  stämma 
hörbar  först  sedan  vi  mångdubblat  våra  ansträngningar. 
Håller  man  ett  lods  vigt  i  handen  och  lägger  ett  lod  till, 
råmärkes  skilnaden  tydligt;  men  har  man  förut  ett  lis- 
ptmd  och  lägger  nu  ett  lods  vigt  till,  så  märkes  ingen 
skilnad.  Med  andra  ord:  en  och  samma  retning  utlöser 
icke  aUtid  samma  förnimmelse;  det  beror  på  styrkan  af 
redan  förut  befintliga  förnimmelser,  om  en  tillstötande  ret- 
ning öfver  hufvud  lyckas  göra  sig  bemärkt  och  i  hvilken 
grad  detta  sker.  Eller  allmänt  uttryckt:  förnimmelsens 
^'^yyh  växer  långsammare  än  retningens. 

Så  långt  den  alldagliga  erfarenheten.  Men  nu  reser 
sig  den  exakta  vetenskapens  fråga:  hur  mj^cket  långsammare 
växa  de  centrala  intensitetema  än  de;  periferiska?  Och 
derom  säger  den  dagliga  erfarenheten  begripligtvis  ingen- 
ting. För  att  komma  den  lag  på  spåren,  som  skymtar  fram 
^  nj^ssnämda  praktiska  rön,  blir  en  exakt  mätning  af  nö- 
den;  och  här  har  det  nu  för  första  gången  ådagalagts  att 
icke  blott  den  kvantitativa  bestämningen,  utan  också  ex- 
mmentet  är  möjligt  i  psykologin. 

Det  är  ett  allmänt  faktum  att  det  icke  är  fackpsyko- 
logerna  —  alias  filosoferna  — ,  utan  naturvetenskapsmän 
pi  olika  gebit,  som,  och  det  ofta  genom  rent  tillfälliga 
omständigheter,   kommit   att   samla    det   första  virket  till 


276  OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 

framtidsbyggnaden  exakt  psykologi.  Så  också  i  föreva 
rande  fall.  De  tidigaste  hithörande  observationer  anträifa 
i  verk  af  män  som  Euler,  Bemoulli,  Laplaoe,  Arago,  Mas 
son  och  andra.  Men  framför  alla  andra  har  fysiologen  .Erru 
Heinrich  Weber  fäst  sitt  namn  vid  den  psykofysiska  lagen 
uppkomst.  Weber  anstälde  sjelf  tvenne  slag  af  försöt 
Han  observerade  linier  af  olika  dimensioner  och  fanxi  att 
hvilken  längd  en  linie  A  än  hade,  en  annan  linie  S,  fö 
att  märkas  större  än  A,  alltid  måste  öfverskjuta  A  mec 
Vso  af  dennas  längd.  Vidare  jemförde  han  olika  grader  a 
tryck  och  iakttog  bland  annat  att,  med  hvilken  vigt  den  em 
handen  än  är  belastad,  den  andras  last  alltid  måste  var£ 
ungefär  ^/j  större  för  att  en  skilnad  skall  märkas.  Ur  dessa 
iakttagelser  tycktes  det  framgå  att  det  tillskott  af  retning, 
som  betingade  en  jemt  och  nätt  märkbar  ökning  af  för- 
nimmelsen, alltid  stodo  i  ett  bestämdt  förhållande  till  den 
förut  befintliga  retningsintensiteten.  Weber  uttryckte  detta 
faktum  genom  följande  sats:  for  att  våra  föminamelsei 
skola  växa  med  konstanta  differenser,  måste  retningarna 
växa  med  konstanta  förhållanden.  Eller  med  andra  ordj 
retningens  styrka  måste  tilltaga  i  geometrisk  progressio7i,  för 
att  förnimmelsens  styrka  skall  tilltaga  i  aritmetisk  progression. 
Det  är  denna  lag,  som  Fechner,  psykofysikens  syste^ 
matiker  och  utbildare,  har  kallat  den  Weberska  eller  psyko- 
fysiska lagen.  Fechner  sjelf  har,  för  att  möjliggöra  en  di- 
rekt mätning  af  förnimmelsen  genom  retningen,  sökt  ettj 
nytt  uttryck  för  samma  lag.  Genom  att  först  faststä,lla  de 
minsta  möjliga  retningar,  för  hvilka  de  särskilda  sinnena 
äro  känsliga,  och  sålunda  finna  de  enheter,  hvarifrån  be- 
räkningen kunde  utgå;  genom  att  dernäst  antaga  att  daj 
jemt  och  nätt  märkbara  skilnadema  i  förnimmelsen  äro 
exakt  lika  stora,  oberoende  af  på  hvilken  grad  af  retnings-i 
skalan  denna  skilnad  noteras,  och  genom  att  slutligen  stöda] 
sig  på  förutsättningar  af  rent  matematisk  natur,  har  Fech- 
ner funnit  sin  ryktbara  „psykofy8iska  måttformel",  som,  i 
uttryckt  i  ord,  lyder  så: 

Förnimmelsen  växer  som  logaritmen  af  retningen. 
Diskussionen  om    denna   genialiskt    enkla   formel   är 
ännu  icke  afslutad,  men   af  allt  att  döma,  skall  en  psyke- 
logisk  lag  i  så  strängt  abstrakt  affattning  icke  kunna  rätt 


OM  EXAKTA   METODER  I  PSYKOLOGIN.  277 

färdigas  såsom  uttryck  för  den  ytterst  sammansatta  process, 
hvars  resultant  är  en  af  våra  förnimmelser.  Af  större  in- 
tresse än  denna  rent  matematiska  diskussion  är  det  emel- 
lertid för  en  hastig  öfverblick  af  psykofysikens  ställning 
i  närvarande  stund  att  se  efter  i  hvilken  grad  den  We- 
berska  lagen  i  sin  tidigare,  mindre  abstrakta  och  mera  för- 
utsättningsfria  form  har  visat  sig  giltig  för  våra  sinnens 
verksamhet. 


Samtliga  experimentela  metoder,  som  användas  för 
att  undersöka  förhållandet  mellan  retning  och  förnimmelse, 
måste  naturligtvis  fylla  ett  grundvilkor.  Medan  den  för- 
ras tillväxt  är  tillgänglig  för  en  rent  fysikalisk  mätning, 
måste  också  i  den  centrala  polen  en  bestämd  jemförelse 
kunna  ega  rum.  Med  andra  ord:  det  gäller  vid  hvarje 
psykofysiskt  experiment  att  anbringa  ett  mått,  icke  blott 
på  retningens,  utan  äfven  på  förnimmelsens  styrka.  Visser- 
ligen har  det  nu  synnerligen  ofta  påståtts  att  man  i  grun- 
den alldeles  icke  kan  skilja  åt  en  psykisk  företeelses  styrka 
och  dess  kvalitet,  utan  att  om  en  förnimmelse  göres  star- 
kare, den  på  samma  gång  förändrar  sin  kvalitet,  och  att 
på  denna  grund  en  uteslutande  kvantitativ  jemförelse  vore 
omöjlig.  Det  är  sannolikt  att  denna  invändning  h vilar  på 
en  riktig  iakttagelse  af  vår  förnimmelses  skiftningar.  Men 
de,  som  rikta  den  mot  psykofysiken,  förbise  en  sak.  Här 
kommer  det  nämligen  icke  an  på  att  jemföra  de  olika 
starka  förnimmelserna  sjelfva,  utan  deras  skilnader;  vi  in- 
rätta oss  så,  att  vi  å  ena  sidan  kunna  mäta  retningens  till- 
växt, alltså  dess  successiva  differenser,  och  å  andra  sidan 
förnimmelsens  tillväxt,  alltså  dess  successiva  differenser. 

Detta  synes  möjligt  att  uppnå  på  två  olika  vägar. 
Antingen  utgår  man  från  en  viss  gifven  förnimmelse  A 
och  låter  derpå  den  motsvarande  retningen  långsamt  växa, 
tills  en  ny  förnimmelse  B  uppstår,  som  jemt  och  nätt  skil- 
jer sig  från  A.  Framkalla  vi  derpå,  utgående  från  en  tredje 
tbrnimmelse  C,  den  retning  D,  som  i  sin  tur  jemt  och  nätt 
skiljer  sig  från  C,  så  ha  vi  alltså  här  två  minimala  och 
följaktligen  lika  stora   differenser.    Eller   också   kan  man 


278  OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 

Välja  större,  eller  som  det  på  psykofysikens  konstspråk 
heter,  öfvermärkliga  differenser.  Men  då  är  det  klart  att 
en  enda  differens  icke  omedelbart  utgör  en  bestämd  stor- 
het, såsom  fallet  var  med  de  jemt  och  nätt  märkbara;  här 
äro  vi  till  en  början  blott  i  stånd  att  beteckna  en  intensi- 
tet såsom  mycket  större  eller  litet  större  än  en  annan,  in- 
genting vidare.  Betrakta  vi  deremot  samtidigt  två  diffe- 
renser, så  böra  vi  kunna  afgöra  om  dessa  äro  lika  eller 
olika  stora.  Det  har  också  verkligen  visat  sig  att  detta 
låter  sig  göra  med  fullständig  noggrannhet.  Den  belgiske 
fysikern  Plateau  leddes  nämligen  vid  sina  undersöknin- 
gar af  vissa  för  synsinnet  egendomliga  subjektiva  företeel- 
ser till  att  anställa  följande  experiment.  Han  tog  ett  rent 
hvitt  papper  och  ett  annat,  som  han  målat  djupsvart,  och 
uppfordrade  flere  personer,  som  sysslat  med  målning,  att 
blanda  till  den  gråa  nyans,  som  föreföll  dem  att  ligga  midt 
emellan  det  hvita  och  det  svarta:  de  inlemnade  profven 
öfverensstämde  nästan  fullständigt  med  hvarandra.  Natur- 
ligtvis kunde  delningen  förnyas  innanför  de  båda  funna 
differenserna,  och  så  åter  och  åter. 

Tillämpas  nu  ettdera  förfarandet  i  tillräckligt  många 
fall  och  längs  en  vidsträckt  skala  af  intensiteter,  så  är  det 
klart  att  en  successiv  jemförelse  mellan  retningar  och  för- 
nimmelser derigenom  blir  möjlig.  Klart  är  det  emellertid 
också  att  ofvanstående  endast  är  en  antydning  af  experi- 
menteringens grunddrag,  icke  en  beskrifning  af  dess  defi- 
nitiva förlopp.  För  att  uppnå  tillförlitliga  resultat  äro 
flerfaldiga  kombinationer  af  nöden,  och  sålunda  hafva  fyra 
särskilda  metoder  utbildats.  De  minimala  skilnademas  me- 
tod är  en  utveckling  af  det  förstbeskrifna,  medelgradatio- 
nernas  metod  en  utveckling  af  det  sistbeskrifna  förfaran- 
det. Genom  variation  af  den  förra  har  man  ytterligare 
konstruerat  tvenne:  medelfelens  och  de  riktiga  och  falska 
fallens  metod.  För  korthetens  skull  kunna  vi  emellertid 
här  utelemna  den  detaljerade  redogörelsen  för  deras  förlopp 
och  vilja  nu  i  stället  kasta  en  blick  på  psykofysiken  stadd 
i  verksamhet. 


OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN.  279 

Fechner,  som  först  sammanstälde  det  spridda  materia- 
let till  en  psykofysisk  lag  och  som  ökade  dessa  undersök- 
uiiigar  med  talrika  egna,  trodde  sig  också  verkligen  i  stånd 
att  konstatera   den    "Weberska   lagens   giltighet   för   våra 
flesta  sinnen.    Han  fortsatte  Webers  vigtförsök  enligt  de 
minimala  skilnademas  metod  och  fann  samma  konstanta 
förhållande  för  den  retningstillväxt,  som  betingade  en  jemt 
och  nätt   märkbar   ökning  af  förnimmelsen,  nämligen  Va- 
Alltså:  utgick  han  från  en  vigt  af  ett  lod,  så  behöfdes  ett 
tillskott  af  1/3  lod,  förrän  någon  skilnad  blef  märkbar;  till 
ett  skålpund  behöfdes  Va  skålpund,  till  två.  Va  och  så  vidare. 
Dessa  försök  anstäldes  så,   att  försöksindividen  först 
lade  sin  hand   på  ett  fast  underlag  och  derpå  lät  belasta 
den.    Gälde   det  deremot  att  lyfta  vigter,  så  är  det  klart 
att  försöksbetingelserna    komplicerades   betydligt.     Ty  nu 
var  trycket  på  handen  icke  längre  det  enda  verkande  irri- 
tamentet;   ansträngningen  af  armens  och  handens  muskler 
utlöste  nya  förnimmelser.  En  ökad  känslighet  för  retnings- 
lifferenser  måste  bli  följden  häraf.     Också  för  muskelsin- 
net fann  Fechner  emellertid  den  Weberska  lagen  verksam. 
Begynte  han  med  att  lyfta  en  vigt  på  100  gram,  så  var  6 
gram  det  jemt   och  nätt  märkbara  tillskottet;  började  han 
med  en  kilogram,  var  det  60  gram.     Den  konstanta  till- 
växten var  alltså  O, o  6  eller  Vi7- 

Samma  experiment  upprepades  med  temperaturför- 
uimmelsema.  Genom  att  samtidigt  doppa  två  fingrar  af 
iamma  hand  i  olika  vattenskålar,  fann  man  att  de  båda 
jemförda  temperaturerna  alltid  måste  ega  samma  relativa 
lifferens,  om  en  skilnad  i  förnimmelsen  skulle  varsnas. 
Detta  konstanta  bråk  faststäldes  af  Fechner  till  Va- 
Vid  mätning  af  ljudstyrkan  ega  vi  den  enkla  utvägen 
att  låta  en  kula  af  bestämd  vigt  falla  från  olika  höjder; 
styrkan  af  ljudet,  som  frambringas  af  kulans  stöt  mot  un- 
»lerlaget,  är  direkt  proportionel  med  fallhöjden.  Vid  sär- 
skilda  experiment,  anstälda  af  Volkmann,  Eenz  och  Wolf, 
lusade  det  sig  att  de  fallhöjder,  som  svarade  mot  två  nätt 
^ch  jemt  urskiljbara  förnimmelser,  ständigt  förhöllo  sig 
såsom  4:3.  Den  konstanta  retningstillväxten  var  alltså  här  Va- 
Följer  så  det  sinne,  hvars  verksamhet  flitigast  tages 
•  anspråk   och   hvars   känslighet  derför  äfven  kan  vänta  s 


280  OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKGLOaiN. 


vara  mest  uppöfvad :  synsinnet.    Sätten  äro  många  att  här 
bestämma  den   minsta  förnimbara  retningsskilnaden,  eller 
såsom  denna  med  den  tyska  psykofysikens  tämligen  vidt 
gångna  licentia  poética  blifvit  kallad:    „die  Unterschieds- 
schwelle",    det   är  uttydt:    ^retningarnas    skilnadströskel". 
Jag  skall  i  korthet  beskrifva  ett  af  de  vanligaste,  om  också 
icke  tillförlitligaste  sätten.    I  ett  mörkt  rum  uppställes  en 
hvit  skärm  och  framför  denna    en  fristående   pappremsa. 
Skärmen  belyses  af  ett  ljus  L   på  t.  ex.  en  fots  afstånd, 
och    på    det    ställe    af   skärmen,    som    remsan    skymmer, 
ses   en   tydlig   skugga.      Tänder    man    nu  ett    annat    ljus 
Li    och    håller    det    tillräckligt    långt     borta,     så    upp- 
står  till   en   början   ingen   ny   skugga.    Detta  bevisar  att 
det   aflägsnare   ljuset  L^  ännu   är  för  svagt  att  märkbart 
öka  skärmens  klarhetsgrad;  ty  medan  det  ställe  af  skärmen, 
som  ligger  i  riktningslinien  mellan  pappremsan  och  ljuset 
Lj,  mottager  ljus  endast  af  L,  så  belyses  hela  den  öfriga 
skärmen  af  både  L  och  L^.    Men  flyttar  man  nu  Lj  lång- 
samt i  riktning  mot   skärmen,  så  inträffar  det   ögonblick 
förr  eller  senare,  då  man  upptäcker  den  första  svaga  antyd- 
ningen till  en  skugga  numro  två.  Nu  har  alltså  den  totala 
Ijusfömimmelsen  ökats  med   ett  jemt   och  nätt  märkbart 
tillskott.  Från  fysiken  veta  vi  emellertid  att  ljusets  styrka 
aftager  som  kvadraten  på  afståndet.  Vi  behöfva  alltså  blott 
kvadrera   distanserna    från    skärmen  till  L    och  L^   i   det 
ögonblick,  då  det  senares  skugga  blef  jemt  och  nätt  märk- 
bar, för  att  lära  känna  det  matematiska  förhållandet  mel- 
lan de  jemt  och  nätt  urskiljbara  retningsintensiteterna,  el- 
ler med  andra  ord  skilnadströskeln  för  ljusintryck.    Vari- 
erar man  det  fasta  ljuset  L:s  läge,  så  får  man  naturligtvis 
för  hvarje  gång  nya  afstånd  äfven  för  L^  och  på  detta  sätt 
funno  Fechner  och  Volkman  att  den  relativa  känsligheten 
också  för  ljusintryck  är  konstant,  i  det  att  hvarje  ljusret- 
ning, svag  eller  stark,  alltid  måste  ökas  med  en  hundradedel, 
innan  tillväxten  blef  förnimbar.    Samma  eller  liknande  re- 
sultat  funno   på   andra   vägar   Bouguer,    Masson,    Arago, 
Steinheil  med  flere. 

Återstå  ännu  våra  rent  kemiska  sinnen,  lukt  och  smak. 
Rörande  smaken  ha  visserligen  försök  anstalts  —  af  Fr. 
Keppler   — ,   men  på  grund  af  svårigheten  att  lokalt  be- 


OM  EXAKTA   METODER  I  PSYKOLOGIN 281 

gränsa  retningen  och  i  följd  af  dess  långvariga  efterverk- 
ningar, möta  oss  här  fysiologiska  hinder,  som  tillsvidare 
gjort  det  omöjligt  att  afgöra  om  Webers  lag  gäller  eller 
icke.  Med  luktsinnet  har  man,  så  vidt  jag  vet,  icke  ens 
försökt  att  anställa  psykofysiska  experiment. 

(Forts.) 

^]almar  Neigliok. 


En  rysk  reformator. 

Nutidsbild  af  S— e. 

n. 

För  en  så  allvarlig  natur  som  Leo  Tolstoi  måste  förr 
efler  senare  ock  det  religiösa  spörsmålet  framträda.  Och 
iQfid  hans  egendomliga  ärlighet,  som  aldrig  vet  af  några 
ioB^romisser  eUer  eftergifter  och  som  icke  känner  någon 
Äad  mellan  teori  och  praktik,  var  det  att  vänta  att 
i^n  religiösa  krisen,  då  den  en  gång  kom,  skulle  blifva 
för  honom  af  genomgripande  betydelse.     Så  har  ock  skett. 

Det  är  kännetecknande  för  hans  enkla  praktiska  sinne, 
*tt  frågan  på  detta  område  för  honom  tog  den  formen, 
ätt  han  sporde:  hvarför  äro  vi  till,  hvad  tjenar  vårt  lif 
ffl?  Det  var  icke  något  särskildt  förkrossande  syndmed- 
^etande,  än  mindre  yttre  olyckor,  som  drifvit  honom  till 
iorsets  fot.  Det  var  helt  enkelt  hela  lifvets  meningslöshet 
i  saknad  af  en  högre  tolkning,  som  förde  honom  dit. 

Det  är  i  skriften  »Bekännelser"  som  han  skildrat  sin 
tmvändelsehistoria.  Denna  inträffade,  då  han  var  femtio 
^^  gammal. 

Han  hade  i  religiöst  hänseende  ungefär  samma  ut* 
^ecHing  bakom  sig,  som  flertalet  bildade  menniskor  i  vår 
^id.  Han  hade  visserligen  uppfostrats  i  ett  gudfiniktigt 
^em  och  fick  hos  sig  redan  tidigt  den  ortodoxa  kristendo- 
mens lärosatser  inplantade.  Men  samtidigt  med  att  han  in- 
^emtade  vid  skolan  och  universitetet  den  verkliga  bildnin- 
i^^  blef  hans  barndomstro  honom  allt  mera  främmande. 
Dess  dogmer  syntes  honom  konstiga   och   onaturliga,   och 

Finsk  tidskrift,  1887,  U.  18 


EN  BYSK  BEFOBMATOB. 


hela  läran  hängde  enligt  hans  uppfattning  så  föga  tillsam- 
man  med  det  verkliga,  hvardagliga  lifvet.  Denna  sorts 
kristendom  kunde  derför  ej  bestå  profvet,  när  det  någoi: 
gång  skulle  blifva  allvar  af.  Den  bestod  till  större  delec 
i  ett  yttre  formväsen,  hvars  kärna  man  töTBt  märkte  för- 
svunnit, när  man  behöfde  trygga  sig  vid  den. 

Så  berättar  Tolstoi  att  det  gått  hans  gamla  faster, 
hos  hvilken  hans  bröder  uppfostrades  i  Easan.  Hon  hade 
hela  sitt  lif  varit  mycket  from  och  på  sitt  sätt  gudfruktig. 
Men  då  hon  vid  nära  åttio  års  ålder  låg  på  dödsbädden, 
ville  hon  icke  taga  nattvarden.  Hon  var  rädd  för  att  dö, 
grälade  på  alla,  för  att  hon  skulle  ligga  der  och  piaas^ 
och  först  då  tycktes  hon  inse  att  allt,  hvad  hon  gjort 
i  lifvet,  varit  värdelöst  och  till  ingen  nytta. 

Sedan  i  sitt  sextonde  år  hade  Tolstoi  börjat  studera 
filosofi,  och  på  förståndets  väg  blef  han  öålunda  tidigt 
en  otrogen.  Dock  bibehöll  han  ännu  länge  en  viss 
kärlek  till  det  goda  och  en  sträfvan  efter  moralisk 
förbättring  och  andlig  utveckling,  låt  vara  mest  efter  världs- 
liga förebilder  ur  den  antika  eller  moderna  literaturen.  Han 
skref  då  dagböcker  fulla  af  franklinska  tabeller  och  regler 
för  att  uppnå  fullkomligheten.  Men  under  de  tio  år,  då 
dessa  sträfvanden  upptogo  hans  förnämsta  intresse,  gjorde 
han  den  erfarenheten,  att  hans  omgifning  lemnade  honom' 
alldeles  ensam  och  utan  stöd  i  dessa  strider  mot  frestel- 
serna och  passionerna;  under  det  att  han  tvärtom  mottogs 
öfver  allt  med  öppna  armar,  då  han  hängaf  sig  åt  lasterna 
och  sköt  idealen  åt  sidan.  Åt  det  goda,  som  han  försökte  i 
göra,  skrattade  man  föraktligt;  men  när  han  drack  upp, 
spelade  bort  eller  på  annat  sätt  förstörde,  hvad  hans  bön- 
der mödosamt  arbetat  ihop,  då  blef  han  prisad  och  vann 
vänner. 

Sålunda  förkväfdes  det  goda  allt  mer  inom  honom. 
Så  kom  han  ut  i  kriget  och  lärde  sig  och  att  mörda  sina 
medmenniskor.  Ungefär  samtidigt  började  han  uppträda 
såsom  författare  och  blef  efter  krigets  slut  upptagen  i  de 
literära  kretsarna  i  Petersburg.  Han  började  tro  på  sin 
konstnärskallelse  och  såg  nu,  såsom  den  krets  af  förfat- 
tare och  konstnärer,  bland  hvilka  han  lefde,  sin  lifsuppgift  i 
att  undervisa  menniskorna  och  uppträda  såsom  deras  andliga 


EN  BYSK  BEFORMATOB. 263 

brmyndare.  Men  hvart  han  skulle  leda  dem,  det  fick  han  al- 
Irigftillt  klaxt  för  sig.  Derför  började  så  småningom  tviflen 
rafaia  hos  honom  på  hans  verldsliga  evangelium.  Och 
iiiartförekommo  hans  artistiska  vänner  honom  såsom  innevå- 
larae  på  ett  dårhus,  hvilka,  utan  en  aning  om  hvad  de 
)kola  lära,  tro  sig  vara  store  lärare  och  mästare.  Men 
bmn  tillämpade  han  ej  detta  på  sig  sjelf.  Han  gifte  sig, 
)ch  familjelifvet  gaf  honom  nya  intressen,  som  skänkte 
honom  lugn  och  ro.  Men  så  märkte  han  att,  hur  mycket 
tel  än  tyckte  sig  hafva  att  lära  den  stora  publiken,  så  visste 
kan  icke  hvad  han  skulle  lära  sina  egna  barn.  Det  kom 
emellanåt  öfver  honom  verkliga  anfall  af  förtviflan,  då  han 
q  förmådde  skilja  mellan  godt  och  ondt  och  ej  visste  hvad 
lan  skulle  fullfölja  för  mål  här  i  lifvet.  Och  samtidigt  med 
att  han  skref  „Anna  Karenina"  steg  denna  förtviflan  till 
sidan  höjd,  att  han  icke  kunde  göra  annat  än  bara  tänka 
och  tänka  på  det  förfärliga  läge,  hvari  han  befann  sig. 

Det  gick  så  långt,  att  han  tyckte  lifvet  rent  out- 
ii^ffigt.  Omöjligheten  att  finna  något  svar  på  frågan 
"01  liftrets  mål  gjorde  honom  förtviflad.  En  dunkel,  obe- 
!^tä^lba^  makt  liksom  dref  honom  att  på  ett  eller  annat 
»^tt  göra  slut  på  sitt  lif.  Han  kände  sig  dragen  till  sjelf- 
^lordet,  men  dag  för  dag  gick,  utan  att  han  dock  verkligen 
kar  hand  på  sig.  Han  fortfor  mekaniskt  att  lefva,  ehuru 
W  med  hvaije  timme  tyckte  sig  allt  mer  och  mer  närma 
^  en  gapande  afgrund. 

Men  kanske  är  det  något,  som  jag  förbisett,  något  som 
>?  icke  f&rstått  —  så  sade  han  sig  upprepade  gån- 
rr^'  Det  lefver  ju  en  hel  verld  omkring  oss.  Det  är  icke 
^^jligt  att  alla  dessa  varelser  kunna  lefva  utan  mål,  att 
^eras  lif  kan  vara  utan  allt  värde. 

Och  så  genomforskade  han  de  olika  svar,  som  tän 
aarne  gifvit  på  mensklighetens  oroliga  frågor  efter  lif- 
vetsmil  och  [mening.  Ges  det  i  mitt  lif  någon  mening, 
^'^ni  icke  upphäfves  af  den  mig  oundvikligt  förestående 
^<->den?  — .  pä,  (Jen  frågan  sökte  han  med  jäktande  ängslan 
^^  i  det  menskliga  vetandet. 

Naturvetenskaperna  hade  visserligen  en  del  klara  och 
|ydliga  svar  att  gifva,  men  intet  på  den  frågan.  Filosofin 
Qeremot,  som  just   behandlade   lifsspörsmålet,  rörde  sig  i 


284  EN  RYSK  REFOBMATOB. 

gagnlösa  cirklar  eller  med  dunkla,  intetsägande  termer, 
och  slutade  ju  ytterst  i  den  schopenhauerska  pessimis- 
mens förtviflan. 

Då  vetandet  icke  gaf  honom  något  svar,  började  han 
söka  bland  menniskorna  och  ute  i  lifvet.  Men  alla 
de  utvägar,  som  hans  likar  brukade  tillgripa,  syntes  ho- 
nom lika  dåraktiga  och  oriktiga.  Det  var  fyra  olika  vägar 
han  såg  dem  välja.  —  Den  första  utvägen  är  att  icke  veta 
och  icke  förstå  att  lifvet  är  meningslöst.  Den  utvägen 
var  honom  afskuren  i  och  med  det  att  frågan  på  allvar 
trängt  sig  på  honom.  Den  andra  utvägen  är  att  taga 
lifvet  som  det  är,  utan  att  tänka  på  framtiden.  Men  ej 
heller  det  förmådde  han  göra.  Liksom  Sakja-Muni  kunde 
han  icke  fara  ut  på  en  lustfärd,  då  han  visste  att  det 
fans  ålderdom,  lidande  och  död  i  verlden.  Härför  var 
han  ej  nog  lättsinnig.  Den  tredje  utvägen  är  att,  då 
man  inser  lifvet  vara  ett  ondt  eller  en  dumhet,  göra  slut 
derpå  och  ge  sig  sjelf  döden.  Men  faktiskt  felades  honom 
ock  härför  något;  han  kunde  icke  göra  det,  utan  stannade 
kvar  i  lifvet.  Den  fjerde  utvägen  slutligen  är  att  lefva  som 
Salamo  och  Schopenhauer:  veta  att  lifvet  är  ett  ondt,  men 
ändå  nöja  sig  med  det.  Någon  femte  väg  såg  han  icke. 
Det  var  på  den  fjerde  han  med  eller  mot  sin  vilja  van 
drade,  —  huru  outhärdlig,  dåraktig,  föraktlig  den  än  fö- 
reföll honom. 

Men  det  var  ett  stort,  oförnekligt  faktum,  som  stör- 
tade ikuU  alla  hans  resonnemanger  och  slutsatser:  det  fal- 
tum, att  den  stora  massan  menniskor,  folket,  millionerna 
omkring  oss  lefva  och  röra  sig  lyckliga  och  nöjda.  De  fa/la 
icke  in  under  någon  af  de  nämda  fyra  kategorierna.  De 
äro  icke  tanklösa,  utan  ha  sin  uppgift  och  sitt  mål  myc- 
ket klara  för  sig.  De  veta  hvad  lifvet  är  godt  för,  och 
lefva  derefber.  De  lefva  sålunda  utan  motsägelse  med  sig 
sjelfva. 

Det  var  Tolstois  medfödda  kärlek  till  det  enkla  fol- 
ket, som  dref  honom  att  bland  dem  söka  svaret  på  den  frä 
ga,  som  lärdomen  och  de  bildade  ej  kunde  besvara.  Hat 
hade  frågat  desse:  „Hvad  tjenar  mitt  lif  till?"  —  och  bloti 
fått  till  svar:  ;,Till  ingenting!"  Folkets  enkle  son  deremc» 
kunde  gifva  ett  positivt  svar. 


EN  RYSK  REFORMATOR.  285 

Du  frågar,  hvad  ditt  lif  har  för  mening  och  mål,  och 
nn  dessa  äro  af  det  slag,  att  de  icke  göras  om  intet  af 
loden?  Hör  då:  Det  finnes  ett  oändligt  väsen.  Gud,  Denne 
iar  skapat  aUt,  hela  menskligheten  och  äfven  dig  och  din 
gäl.  Denna  härstammar  sålunda  från  den  oändlige  Guden 
)ch  är  derfbr  sjelf  oändlig.  Hur  skall  du  sålunda  lefva? 
äfter  Gruds  lag.  Och  resultatet?  Ju  bättre  du  lefvat, 
lesto  bättre  skaU  det  gå  dig,  ej  blott  i  denna  verlden,  utan 
ack  i  evigheten. 

Detta  svar  syntes  Tolstoi  så  enkelt,  så  plausibelt,  att 
han  blott  förvånades  att  han  ej  förr  kommit  på  dessa 
tankar.  För  öfrigt,  om  han  ock  kunnat  tvifla  på  det,  ville 
lian  det  icke.  Han  behöfde  detta  svar  för  att  icke  för- 
tvifla. 

S&  hakade  han  sig  då  med  hela  sin  varelse  fast 
iervid.  Det  var  sin  barndoms  tro,  som  han  sålunda  sökte 
att  iter  väcka  till  lif  hos  sig.  Väl  funnos  de  gamla  skä- 
len till  hans  tvifvel  ännu  kvar.  Läran  om  en  Gud,  som 
ändå  år  tre ;  om  hela  menniskoslägtet,  som  fallit  genom  ens 
ö^Tid,  och  så  sedan  återupprättats  genom  en  annans  lidande ; 
och  om  tron  som  saliggör,  icke  gerningama,  —  allt  detta 
var  honom  fortfarande  lika  motsägande  och  obegripligt. 
len  ban  bemödade  sig  att  icke  tänka  derpå.  Tron  på  en 
6nd  ock  på  det  lyckliga  i  att  följa  dennes  bud  var  honom 
^og;  resten  var  utanverk,  som  han  bemödade  sig  att  ej 
feta  sig  vid. 

Han  fullgjorde  kyrkans  alla  yttre  föreskrifter.    Gick 

gen  i  messan,  fastade  och  biktade  sig,  såsom  det  är 
^'Jreakrifvet.  Och  genom  att  sålunda  lefva  i  gemensamhet 
^«<i  folkets  stora  massa  hoppades  han  att  blifva  delaktig 
^J  deras  enkla  lycka,  deras  framtidsvisshet  och  stundliga 
förnöjsamhet. 

En  tid  kände  han  sig  ock  lycklig  och  nöjd  häri. 
Han  sköt  alla  dogmatiska  spörsmål  till  sidan  och  grubblade 
ickeöfver  det,  som  han  icke  kunde  omfatta  med  sitt  förstånd, 
"^ilen  i  längden  gick  detta  icke.  Det  han  ej  trodde  på,  det 
tan  sökte  glömma  eller  förbise,  förkunnades  just  såsom 
^^dsaken,  såsom  det  allena  vigtiga,  och  detta  just  vid 
^®  religiösa  handlingar,  i  hvilkas  punktliga  fullgörande 
^an  sökte  sin  själs  frälsning. 


286 EN  BYSK  REJOBMATOB» 

Efter  trenne  års  lugn  i  förlitande  på  kyrkans  aukto- 
ritet, störtades  han  derför  åter  in  i  ovissheten  och  tviflet. 
Det  var  en  motsägelse  mellan  hans  praktiska  lifstro  och 
kyrkans  dogmer,  som  han  icke  kunde  försona.  Han  kände 
sig  allt  mer  utstött  ur  denna  kyrka,  som  betecknade  hans 
innersta,  personliga  öfvertygelser  såsom  kätteri.  Den  kri- 
stendomsundervisning,  som  presten  gaf  hans  barn,  tycktes 
honom  bestå  i  tomma  meningslösheter,  som  stodo  i  strid 
mot  hans  egen  tro.  Kyrkans  olika  partier,  de  gammaltro- 
ende och  sekterna,  bekämpade  och  fördömde  hvarandra  på 
ett  sätt,  som  måste  rubba  bådaderas  auktoritet.  Och  så 
till  sist  blef  han  vittne  till  huru  dessa  samma  rättrogna 
kristna  drogo  ut  i  kriget  för  att  mörda,  lemlästa  och  plun- 
dra sina  bröder;  och  det  bads  i  kyrkorna  för  deras  fram- 
gång i  dessa  gräsligheter. 

Nu  kände  och  trodde  han  att  han  hade  rätten  på 
sin  sida  gentemot  kyrkan,  och  nu  tog  han  sig  oförskräckt 
före  att  granska  dess  troslära. 

Han  studerade  de  teologiska  författare  na,  plöjde  ige- 
nom hela  luntor  af  bibelkommentarer,  dogmatiska  skrifter 
och  lärda  skrifttolkningar.  Han  gick  tillbaka  till  bibeln 
på  grundspåket.  Q-ranskade,  kriticerade,  pröfvade  —  för- 
kastade allt  som  tycktes  vara  blott  menniskopåfund  och  be- 
höll hvad  som  syntes  honom  evigt  och  gudomligt. 

Så  skilde  han  sig  från  kyrkans  dogmer  och  gjorde 
upp  sin  egen  troslära.  Det  är  denna  han  utvecklat  i  skrit- 
ten:    „Hvari  består  min  tro?" 


Nyckeln  till  kristendomens  innersta  mening  och  vä- 
sen trodde  sigTolstoi  upptäcka  i  bergspredikans  föreskrift: 
„J  skolen  icke  stå  det  onda  emot;  utan  är  det  så,  att  någon 
slår  dig  på  det  högra  kindbenet,  så  vänd  honom  ock  det 
andra  till." 

Deri  att  menniskorna  icke  följde  detta  bud  ligger, 
enligt  Tolstois  mening,  anledningen,  till  det  ondas  välde 
på  jorden.  Vi  löna  ondt  med  ondt  och  söka  så  stå  det  onda 
emot,  derför  ökas  oupphörligt  det  onda  bland  oss.  Der- 
emot  skulle  det  minskas,  om  vi  ej  stodo  det  onda  eniot, 
utan   läte    detta  obehindradt  hafva  sin  gång,  men  dermed 


ÉN  EYSK  BEFORMATOR.  287 

ock  sin  öfvergång.  Med  vänlighet,  kärlek  och  godhet  skola 
t1  möta  äfven  missdådaren.  Endast  så  skall  till  sist  god- 
heten besegra  ondskan,  och  en  fridens  och  endrägtens 
ande  utbredsiS  bland  människorna,  så  att  det  onda  och 
olyckorna  förlora  sin  makt  bland  oss.  —  I  bergspredikan 
och  i  alla  evangelierna,  från  alla  sidor  såg  han  bekräftel- 
sen på  denna  lära:  „8tån  ej  det  onda  emot!"  Öfverallt 
säger  Jesus  att  ingen  kan  vara  hans  lärjunge,  deoi  der  ej 
tager  sitt  kors  uppå,  den  der  icke  försakar  allt.  Jesus  sä- 
ger till  sina  lärjungar:  våren  fattiga,  våren  beredda  att  så- 
som följd  af,  att  I  icke  stan  det  onda  emot,  lida  förföl- 
jelser, pina  och  död.  Och  sjelf  följde  han  samma  lära, 
underkastade  sig  utan  motstånd  sjelfva  döden  och  hindrade 
lärjimgama  att  stå  hans  fiender  emot. 

Men  huru  har  den  kyrka,  som  kallar  sig  hans,  fast- 
hållit  detta  bud?  Huru  härden  så  kallade  kristna  staten  åt- 
lydt  denna  lära?  Hela  vårt  samhällslif,  staten,  kyrkan 
iemmet,  grunda  sig  ju  hos  oss  tvärtom  på  sträfvandet  att 
med  våld  och  makt  „stå  det  onda  emot**. 

Kyrkan  har  alltigenom  förbisett  sjelfva  hjertpunkten 
i  bistendonaen,  så  blef  Tolstois  öfvertygelse.  Och  de  krist- 
nes lif  har  från  grunden  bygts  upp  i  uppenbar  strid  mot 
Kristi  lära. 

Kristus  var  kommen  för  att  reformera  judendomen; 
men  vi  ha  fattat  hans  lära  såsom  väsentligen  den  samma 
som  judarnas.  —  Skilnaden  mellan  judarnas  åsigt  och  Kri- 
sti samt  pä  samma  gång  hufvudsumman  af  kristendomen 
iw  Tolstoi  framstält  under  tolkning  af  bergspredikan.  I 
denna  finner  han  fem  särskilda  mot  den  gamla  judendo- 
men stridande  föreskrifter,   som   han   kallar  för   Jem  fem 

Det  första  af  dessa  lyder: 

^J  hafven  hört  att  de  gamle  sagdt  är:  du  skall  icke 
<lräpa;  men  hvilken  som  dräper,  hanj  skall  vara  skyldig 
^nder  domen.  Men  jag  säger  eder,  att  hvilken  som  för- 
^niaa  på  sin  broder,  han  skall  vara  skyldig  under  domen; 
men  hvilken,  som  säger  till  sin  broder:  Baka,  han  är  skyl- 
^^8  Tmder  rådet;  men  hvilken  som  säger:  Du  dåre, 
han  är  skyldig  till  helvetets  eld.  Derför,  om  du  offrar 
^  gåfva  på  altaret,  och  kommer  der  ihåg  att  din  broder 


288 BN   RYSK  REFORMATOR. 

hafver  något  emot  dig;  så  lägg  din  gåfva  ned  för  altaret 
och  gå  först  bort  och  förlik  dig  med  din  broder;  och 
kom  sedan  och  ofira  din  gåfva.  Du  skall. med  din  träto- 
broder vara  snar  till  vänskap,  medan  da  ännu  är  med  ho- 
nom på  vägen,  att  icke  din  trätobroder  antvardar  dig  åt  do- 
maren och  denne  åt  rättstjenaren  och  du  kastas  så  i  fängelse. 
Sannerligen  säger  jag  dig,  du  varder  der  icke  utkommande^ 
förrän  du  hafver  betalat  den  sista  skärfven."  (Math.  Ev. 
V  21—26.) 

Utgående  från  sin  betoning  af,  att  man  icke  skall 
stå  det  onda  emot,  vill  Tolstoi  göra  fullt  allvar  af  detta 
Jesu  bud.  Man  får  ej  dräpa  sin  nästa;  ja  man  får  aldrig 
ens  vredgas  på  honom,  icke  kalla  honom  en  värdelös 
(„raka^')  och  icke  behandla  honom  såsom  en  otillräkne- 
1ig  („dåre**).  Så  bjuder  Kristus  fred  och  frid  bland  menni- 
skorna.  —  Men  den  kristna  staten  dräper  missdådaren  och 
för  krig  mot  sina  grannar! 

Äfven  i  det  andra  budet  framställes  Kristi  lära  i 
motsats  mot  judendomens: 

,  J  hafven  hört  att  det  var  sagdt  de  gamla :  du  skall 
icke  göra  hor.  Men  jag  säger  eder:  hvilken  som  ser  på 
en  kvinna  till  att  begära  henne,  han  har  redan  gjort  hor 
med  henne  i  sitt  hjerta.  —  Det  är  ock  sagdt:  hvilken  som 
öfvergifver  sin  hustru,  han  skall  gifva  henne  ett  skiljobref. 
Men  jag  säger  eder:  hvilken  som  helst  som  skiljer  sin  från 
sin  husturu,  utom  för  hors  skull,  han  kommer  henne  till  att 
göra  hor;  och  den  som  gifter  sig  med  en  frånskild,  han  gör 
hor."  (S.  st.  27—32.) 

Liksom  teologerna  konmienterat  det  första  budet,  som 
som  förbjuder  allt  dräpande,  med  undersökningar  om  de 
fall,  då  man  har  rättighet  att  dräpa  (utöfva  dödsstraff  och 
föra  kirg),  så  ha  de  ock  enligt  Tolstois  förmenande  ge- 
nom sina  tolkningar  förvridit  detta  andra  bud.  I  stället 
för  att  fasthålla  att  allt  äktenskaps  brytande  är  förbjudet, 
uppställa  de  regler  rörande  rättigheten  att  under  vissa  för- 
hållanden bryta  äktenskapet.  Der  vid  stödja  de  sig  på  of- 
van  använda  öfversättning,  enligt  hvilken  man  aldrig  får 
öfvergifva  sin  hustru  „utom  för  hors  skull".  Men  denna 
förklarar  Tolstoi  för  en  felaktig  öfversättning;  ordagrant 
bör    det  heta:    Hvilken    som  öfvergifver    sin  hustru,  han 


EN  BYSK  BEFORMATOB. 289 

tommer  henne    —  utom  att  han  ejelf  gör  sig  skyldig  till 
Iktenskapsbrott  —  att  göra  äktenskapsbrott. 

Enligt  Tolstois  åsigt  såg  Kristus  en  af  mensklighetens 
figtigaste  olyokskällor  i  de  ostyrda  sexuela  drifterna.  Der- 
ir  uppstälde  han  detta  sitt  andra  bud:  hvarje  man  skall 
;aga  blott  en  kvinna  till  hustru  och  sedan  lefva  obrotts- 
igt  tillsammans  med  henne,  ej  ens  se  med  begär  på  an- 
ka kvinnor  och  ej  under  några  förhållanden  öfvergifva 
len,  som  en  gång  blifvit  hans  maka.  Om  hon  bryter, 
»kall  han  förlåta,  och  ej  med  ett  nytt  ondt  „stå  det  onda 
emot". 

Så  följer  det  tredje  budet: 

„Åter  hafven  T  hört  att  det  var  sagdt  de  gamle:  du 
^kall  icke  svärja  falskt,  utan  du  skall  hålla  Herran  din  ed. 
Men  jag  säger  eder  att  I  skolen  alls  intet  svärja,  hvarken 
vid  hinamelen,  ty  han  är  Gruds  stol;  eller  vid  jorden,  ty 
iian  är  hans  fotapall;  ej  heller  vid  Jerusalem,  ty  det  är 
«n  mäktig  konungs  stad.  £j  heller  skall  du  svärja  vid 
4itt  hufvud,  ty  du  förmår  icke  göra  ett  hår  hvitt  eller 
svart.  Utan  edert  tal  skall  vara:  Ja,  ja;  nej,  nej  —  hvad 
deröfrer  är,  det  är  af  ondo."    (S.  st.  33—37.) 

Äfven  detta  bud  hafva  de  kyrliga  teologerna  vetat 
betÄga  dess  kraft.  Äfven  härvid  har  hufvudfrågan  för 
dem  blifvit  ej  ens  budets  rätta  och  stränga  efterlefaad,  utan 
om  —  de  berättigade  undantagen.  Kristus  har  förbjudit 
*lla  eder ;  men  teologerna  spörja :  hvilka  eder  äro  trots 
^tta  dock  tillåtna?  Och  dermed  har  män  fått  denna 
°^sa  lagliga  och  påbudna  eder  —  enligt  Tolstois  åsigt 
Uppenbar  strid  mot  Jesu  förbud  mot  all  edgång. 

Det  är  icke  missbruket  af  Guds  namn,  som  Tolstoi 
^r  vara  det  orätta  vid  edgången;  ej  heller  försvärjan- 
<iet  af  vår  eviga  salighet,  hvilken  för  intet  borde  äfven- 
^yras.  Utan  det  är  eden  sjelf,  det  högtidliga  löftet  såsom 
sådant,  som  Tolstoi  anser  att  Kristus  ogillat.  Och  detta 
därför,  att  det  just  är  dylika  bindande  löften,  som  trygga 
ocli  stärka  det  ondas  makt  på  jorden.  Tack  vare  deras 
förbindande  kraft  hållas  staternas  våldsvälden  samman. 
dierna  är  det,  som  förmå  massan  att  underkasta  sig  ty- 
rannernas vilja.  Utan  dem  skulle  soldaten  ej  kunna  kom- 
^^deras  i  elden;   utan   dem   skulle  ej  domaren  ha  hjerta 


290  EN  BYBK  BEFOBMATOB. 

att  döma  brottslingar  till  lifslångt  elände.  Derför  är  det 
just  de  eder,  soiii  nu  anses  tillåtna  och.  riktiga,  som  Kri- 
tus  ville  skaifa  från  verlden,  —  just  de  eder,  som  teologerna 
tagit  under  sitt  hägn.  Och  så  låter  man  den  kristne  svärja 
vid  evangeliet  sjelft  eller  vid  det  kors,  å  hvilket  Jesus 
för  oss  lidit! 

Det  fjerde  budet  är  sedan  just  det,  kvarpå  Tolstoi  stödt 
sin  läras  grundmurar,  —  upphäfvandet  af  vedergällnings- 
lärans  öga  för  öga  och.  tand  för  tand  och  i  stället  p&budefc 
att  .man  „ej  skall  stå  det  onda  emot".  (S.  st.  38 — 42.) 

Samma  bud  tillämpas  sedan  i  ett  särskildt  fall  ge- 
nom det  sista  så  lydande  påbudet: 

„I  hafven  hört  att  det  är  sagdt :  du  skall  älska  din 
nästa  och  hata  din  fiende.  Men  jag  säger  eder:  Älsken  om 
edra  ovänner;  välsigner  dem  som  eder  banna,  och.  görer 
väl  mot  dem,  som  eder  hata;  beder  för  dem,  som  göra  eder 
skada  och  eder  förfölja;  på  det  I  skolen  vara  eder  Faders 
barn,  som  är  i  himmeln;  ty  han  låter  sin  sol  uppgå  öfver 
onda  och  goda  och  låter  regna  öfver  rättfärdiga  och  orätt- 
färdiga. Förty,  om  I  älsken  dem,  som  eder  älska,  hvad 
fån  I  för  lön?  Göra  icke  också  publikanema  det  samma.^ 
Om  I  aren  vänliga  mot  edra  bröder  allenast,  hvad  besyn- 
nerligt gören  I?  Göra  icke  också  publikanema  så?  Varer 
för  den  skull  fullkomliga,  såsom  eder  himmelske  Fader 
är  fullkomlig."    (S.  st.  43—48.) 

Ätven  detta  menniskokärlekens  bud  anser  Tolstoi  att 
kyrkan  har  förvridit.  Man  har  tolkat  „o vänner",  såsom  om 
dermed  menats  våra  enskilda  personliga  ovänner,  hvarigenom 
man  kommit  till  den  omeningen,  att  „man  skall  älska  dem 
som  man  betraktar  med  ovänligt  sinne"  —  en  uppenbar 
motsägelse.  Nej,  Tolstoi  anser  att  uttycket  betyder  fiender, 
det  vill  enligt  judiskt  föreställningssätt  säga  —  alla  främ- 
mande nationer.  Och  hvad  Jesus  här  vänder  sig  emot,  det 
är  judarnas  ensidiga  patriotism,  som  lärde,  att  man  skulle 
gagna  sin  egen  nation,  men  deremot  söka  skada  alla  andra. 
Det  är  sålunda  läran  om  alla  menniskors  brödraskap,  som 
framför  allt  innehåUes  i  detta  bud,  enligt  Tolstois  tolkning. 
Det  är  förbudet  mot  nationalhatet  och  mot  krigen,  som 
han  framför  allt  läste  häri. 

Om  de  föregående  buden  i  sin  tillämpning  skola  med- 


EN  BYSK  BEFOKMATOB. 391 

fora  de  med  våldsmakt  organiserade  och  upprätthållna 
statemas  upplösning,  så  går,  enligt  Tolstois  åsigt,  sålunda 
detta  sista  bud  ut  på  att  liksom  utsopa  de  sista  spåren  af 
iessa  samhällen.  Den  individualistiska  nationalkänslan  skall 
sålunda  ock  utplånas.  Icke  blott  statsorganisationen  skall 
bort,  utan  ock  hela  känslan  af  det  ena  folkets  skilnad  från 
det  andra. 


Hvad  står  då  åter  efter  detta  gudomliga  upphäfvande 

af  all  nu  gällande  mensklig  ordning?    Det  skall  ej  längre 

finnas  någon  öfverhet,  den  der  „ej    bär  svärdet  förgäfves"; 

inga  lagar,   som  hota  med  straff;  inga  domstolar  och  inga 

fängelser;  inga  genom  heliga  löften  åtagna  förbindelser  och 

inga  krigshärar,  som  skydda  mot  fiender.  —  Återstår  blott 

den  enskilda   menniskan,   som   lefver  ute  på  landsbygden, 

odlar  sin   jord    och   tåligt   tager  dagen  som  den  kommer. 

Faller  fienden  in  på  egorna,    får  han  taga  hvad  han  vill, 

ock  endast    dermed    söker   man    afväpna   honom,  att  man 

ej  gör  något  motstånd.    Äfven   tjufven  får  taga  hvad  ho- 

Dom  lyster,    om   han  ej  skämmes  att  plundra  den  vänliga 

värden. 

Alltså,  det  är  samma  slutmål,  som  här  från  religiös 
synpunkt  uppställes,  som  det  hvartill  Tolstoi  förut  fördes 
i  sina  filantropiska  teorier:  ut  på  landet  från  de  förderfliga 
städerna!  Blif  bonde,  odla  din  jord,  sök  tillfredsställelsen 
i  det  kroppsliga  arbetet  under  bar  himmel  och  i  den  sunda 
tvilan  ^eretter !    Allt  annat  är  fåf änglighet. 

Man  kan  förvånas  öfver  att  finna  kristendomens  slut- 
suiama  så  verldsligt  formulerad.  Hvad  är  här  evighets- 
läran  blif  ven  af,  hvar  den  kristna  tron  på  odödligheten  och 
på  lifvret  efter  detta? 

Det  är  Tolstois  fulla  allvar  att  ej  lemna  dem  någon 
plats  i  sin  troslära.  Han  tror  ej  på  ett  lif  efter  detta,  och 
anser  att  Kristus  intet  lärt  om  ett  sådant.  En  individuel 
odödlighet  finnes  enligt  Tolstoi  icke.  Han  är  i  detta  hän- 
seende utpreglad  panteist.  Den  enskilda  menniskosjälen 
iörgår  såsom  sådan,  enligt  hans  åsigt,  på  samma  gång  som 
kroppen.  Blott  det  goda,  som  fått  lif  inom  oss,  dör  icke; 
iöt  uppgår   i   det   eviga    alltet,  i  den  eviga  „menniskans 


292  EN  BYSK  BEFOEMATOB. 


son".  Detta  är  det  derför,  som  vi  genom  menniskokärleke 
och  dygden  skola  vårda  inom  oss.  Ej  för  v4r  egen  kon 
mande  salighet  skola  vi  göra  det  rätta  här  på  jorden,  uta 
för  det  rätta  och  goda  sjelft,  som  vi  skola  hålla  vid  Ii 
inom  oss.  Så  varda  vi  lyckliga  här  på  jorden,  och  så  vi  lemn 
vår  skärf  till  det  eviga  lifvet. 

Detta  är,  enligt  Tolstoi,  den  sanna  kristendomen 
troslära.  Han  kan  endast  förvånas  öiver  att  det  skull 
blifva  honom  förbehållet  att  två  årtusenden  efter  kristei 
domens  första  förkunnande  åter  framställa  den  i  sin  rätti 
betydelse.  Hvarför  har  den  under  mellantiden  si 
groft  blifvit  missförstådd?  Kyrkan  anser  han  så  full- 
ständigt hafva  förvrängt  Kristi  enkla  lära,  att  han  vore 
frestad  hålla  för  att  det  nästan  varit  menskligheten  bättre 
om  Kristus  aldrig  kommit.  Man  skulle  då  troligen  af  för- 
ståndets och  hjertats  eget  ljus  förts  till  en  naturligare  ock 
i  sjellva  verket  mera  kristen  tro,  än  den  som  nu  predikas; 
eller  åtminstone  skulle  man  ej  kunna  omgifva  irrlärorna 
med  det  sken  af  religiös  auktoritet,  som  nu  skyddar  dem 
gentemot  den  berättigade  kritiken. 

Åt  denna  läras  praktiserande  och  utbredande  har  nu 
Tolstoi  helt  och  hållet  egnat  sitt  lif.  Han  lefver  som  en 
simpel  muschik ;  plöjer  sjelf  sina  tegar,  sår  och  skördar ; 
lagar  sjelf  sin  mat  och  tillverkar  med  egna  händer  sina 
tarfliga  kläder.  Blotta  talet  om  hans  vittra  arbeten  är  nära 
att  förleda  honom  till  vrede.  Nu  skifver  han  blott  folk- 
böcker, som  äro  ämnade  att  göra  propaganda  för  hans  tro. 
Och  kring  sig  har  han  redan  samlat  en  hel  skara  af  lika- 
tänkande,  som  lefva  de  förste  kristnes  enkla  tillbakadragna 
lif.  Hvarje  dag  mottager  han  bref  från  okända ;  det  är 
nyomvände  embetsmän,  som  sända  honom  sina  oärligt  för- 
värfvade  pengar;  det  är  ynglingar,  som  begära  hans  råd 
i  och  för  sin  framtid,  och  brottsliga  kvinnor,  som  bönfalla 
om  hans  ledning. 

Hans  religiösa  och  sociala  skrifter  få  som  sagdt  ej 
tryckas;  men  i  otaliga  afskrifter  flyga  de  öfver  helaEyss- 
land.  Till  och  med  bönderna  afskrifva  med  sina  stela 
fingrar  dessa  digra  band  för  att  sjelfva  komma  i  besittning 
af  den  ovärderliga  skatten. 


EN  BYSK  BEFOBMATOB. 293 

I  stillhet  och  utan  verldsligt  buller  verkar  så  denna 
reformator  i  hjertat  af  Ryssland.  Midt  inne  i  det  rike, 
livars  väldiga  krigsmakt  står  som  en  hotande  nemesis  öf- 
ver  hela  Europa,  predikar  han  det  allmänna  broderskapets 
milda  frids-evangelium. 


Det  är  ej  min  mening  att  inlåta  mig  på  en  kritik  af 
de  sociala  och  religiösa  ideal,  för  hvilka  denna  ryska  re- 
töimator  stärfvar.  Jag  har  icke  framstält  dem  till  ett 
lärorikt  föredöme,  utan  fastmer  såsom  en  egendomlig  kul* 
tnrbild,  ett  intressant  bidrag  till  kännedomen  om  vår  tid 
och  dess  kulturrörelser. 

Den  kan  på  sitt  sätt  vara  naturlig,  denna  egendom- 
liga tolstoiska  lära,  såsom  en  historisk  exponent.  Ytterlig- 
heterna tvinga  fram  hvarandra.  Misströstan  till  den  verlds- 
liga  maktens  förmåga  att  något  utträtta  till  tsarrikets 
sanna  båtnad  kan  drifva  entusiasten  till  förtviflan  om  hela 
denna  yttre  makts  berättigande.  Och  den  ryska  kyrkans 
i  döda  former  stelnade  dogmtro  kan  förklara  en  kristen 
radikaHsm  af  Tolstois  art.  —  Men  att  förklara  är  ej 
det  samma  som  att  berättiga.  Vi  kunna  förstå  honom, 
utan  att  gilla  honom. 

flelt  visst  har  hans  filantropi  slagit  in  på  oriktig  väg. 
Det  är  icke  i  en  återgång  till  naturlifvet,  som  menni- 
skoma  ha  att  söka  räddningen  undan  nutidens  sociala 
dände.  Det  gifves  till  mensklighetens  lyckliggörande 
JDga  slika  universalkurer,  i  ett  slag  skulle  föra  oss  till 
idealtillståndet.  Utan  det  är  blott  af  den  historiska  ut- 
vecklingen, som  vi  ha  att  vänta  förhållandenas  gradvisa 
förbättrande.  För  att  kunna  „taga  de  fattige  till  oss",  ha 
^  icke  att  nedstiga  till  deras  ståndpunkt,  utan  tvärtom  att 
steg  för  steg  höja  dem  till  vår.  I  den  riktningen  har  ut- 
vecklingen gått;  århundrade  efter  århundrade  har  den 
ena  samhällsklassen  efter  den  andra  tagits  upp  inom  de 
socialt  lyckliggjordas  krets.  Till  sist  skola  alla  blifva 
),öfverklass",  då  maskinerna  utföra  „underklassens**  arbete. 
Eudast  så  kan  armodets  problem  lösas. 

Tolstoi   har  glömt  att  ett  återvändande  i  yttre  måtto 
^iU  naturlifvet  också  snart  skulle  medföra  ett  återvändande 


294  EN  RYSK  BEFORMATOE. 


dertill  i  inre  hänseende.  Afstå  från  vår  ekonomiska  knl 
tur,  från  industrin,  handeln,  statslifvet;  och  vi  måste  ocl 
afstå  från  den  andliga  kulturen.  Sjelfva  den  allmänni 
bildning,  hvars  frukt  Tolstois  milda  lära  är,  skulle  snar 
dö  ut,  om  denna  lära  sattes  i  allmän  praktik,  och  dermec 
skall  den  upphäfva  sig  sjelf  och  blott  leda  till  ett  allmän 
barbari. 

Lika  ohållbar  är  väl  ock  Tolstois  religiösa  teori,  — 
visserligen  mindre  i  hvad  den  jakar,  än  i  hvad  den  nekar. 
Den  menniskokärlek,  som  för  Tolstoi  är  kristendomens 
kärna,  är  för  visso  något  äkta  kristet.  Men  vi  betvifla 
att  Jesus  hyllade  de  samhällsfiendtliga  teorier,  hviLka  se- 
dan härmed  af  Tolstoi  förbindas.  Hade  Jesus  fordrat  stats- 
maktens upphäfvande,  skulle  han  ej  nöjt  sig  med  rådet 
att  „gifva  kejsaren  hvad  kejsaren  tillhör";  och  hade  han 
lagt  sådant  vigt  vid  krigens  upphörande,  hade  han  otvif- 
velaktigt  tydligare  uttalat  sig  derom.  Och  kristendom  utan 
evighetstro  är  väl  en  alltför  djerf  konstruktion ! 

Det  är  hos  Tolstoi  förtviflade  ytterligheter,  som  mö- 
ta oss.  De  ega  ingen  allmäntmensklig  betydelse,  men  de 
bilda  en  egendomlig  illustration  till  den  nutida  ryska  histo- 
rien, fbrfullständiga  den  egendomliga  bilden  af  detta  ytter- 
lighetemas land,  der  ingen  förmedling  finnes  mellan  ari- 
stokratens lyxlif  och  vagabondens  nöd,  ingen  mellan  den 
öfverförfinade  hufvudstadskosmopolitens  skepticism  och  den 
råe  påpens  vidskepelse.  Der  är  Tolstois  förtviflade  „an- 
tingen  —  eller"  naturligt. 

Och  att  han  dervid  så  afgjordt  ställer  sig  på  menni- 
skokärlekens,  på  försakelsens  och  medlidandets  sida,  gör 
hans  egendomliga  bild  för  oss  så  personligt  tilltalande. 
Hans  enkla,  vanna  hjerta  klappar  oss  tiU  mötes  från  hvarje 
blad  i  hans  skrifter.  Det  är  ett  ädelt  sinne,  hvars  bikt 
vi  der  läsa  —  en  bikt,  så  ärlig,  så  anspråkslös,  så  rörande 
mensklig,  att  man  måste  älska  dess  iörfattare. 

Han  irrar,  Tolstoi,  men  det  är  så  rena  uppsåt,  så 
ädel  entusiasm,  som  för  honom  vilse,  att  man  vore  frestad 
finna  det  skönare,  att  med  honom  fara  vill,  än  med  andra 
nutidsledare  gå  på  riktigare  vägar,  —  blott  man  kunde 
göra  det  med  hans  egen  barnsligt  oskuldsfulla,  hjerte- 
vinnande  naivitet. 


I  månsken. 

Skizz  af  Bafaöl  Hertzberg. 

På  spisen  i  torpstugan  brunno  några  vedträn  med  en 
klar  låga,  som  framkallade  underligt  fladdrande  och  hop- 
pande dagrar  och  skuggor  på  stugans  golf,  väggar  och  tak. 
De  tvenne  små  fönstren  voro  betäckta  med  tjock  rimfrost 
och  bildade  fyrkantiga,  hvita  fläckar  på  de  svartnade  väg- 
garna. En  sned  och  vind  väggklocka  med  smutsig  tafla 
och  rostig  jempendel  knäpte  långsamt  och  sömnigt;  den 
visade  på  fem.  I  den  kolsvarta  spiselvrån  pepo  syrsorna 
och  blandade  sitt  enformiga  läte  med  det  ännu  enformi- 
gare surrandet  af  spinnrocken,  som  i  jemn  takt  trampades 
af  torparhustrun,  der  hon  satt  nära  intill  spisen,  klart  be- 
lyst af  skenet  från  brasan. 

På  sängen,  i  hvilken  gammal  halm  stack  fram  genom 
det  svartnade  bolstrets  grofva  lärftsväfnad,  satt  en  mager 
och  tärd,  ännu  ej  tjuguårig  kvinna  och  vyssade  ett  spädt 
barn,  som  sakta  kvidande  låg  i  hennes  famn.  Hon  hörde 
ej  tm  torpet,  utan  hade  fått  stanna  kvar,  då  hon  en  dag 
dödstrött  släpat  sig  dit  in  från  landsvägen.  Der  hade  hon 
sedan  efter  några  timmar  födt  sitt  barn,  hvilket  så  när 
hade  kostat  henne  lifvet. 

Folket  i  torpet  hade,  då  de  läto  henne  stanna,  hvar- 
ken  frågat  hvarifrån  hon  kom  eller  hvem  hon  var.  Tor- 
parhustrun hjelpte  henne  under  sjukdomen,  så  godt  hon 
förstod,  och  mat  fick  hon  äfven,  det  lilla  hon  kunde  förtära. 
Barnets  kvidande,  som  för  en  stund  afbrutit  tystna- 
den i  stugan,  stillade  sig  åter,  och  man  hörde  under  en 
halftimme  endast  spinnrockens  surr,  väggklockans  knäpp- 
ningar och  syrsomas  pip. 

—  Det   är   bäst  att  jag  går  nu,  sade  den  unga  kvin- 
nan.   Jag  har  varit  här  länge  nog  till  besvär. 

—  Hvart  ämnar  du  dig?   frågade  torparhustrun  utan 
att  se  upp  från  sitt  arbete. 

—  Jag  skall  gå  hem  till  min  mor. 


I    MÅNSKEN. 


—  Är  det  långt  härifrån? 

—  Nej,  det  är  här  strax  i  grannsocknen. 

—  Du  har  då  inte  bott  hos  henne  senast? 

—  Nej;  jag  var  i  tjenst,  men  sedan  körde  de  bort 
mig.  Jag  tänkte  gå  till  mor,  men  orkade  inte  längre  än 
hit.    Nu  känner  jag  mig  raskare  igen. 

—  Bli  nu  här  ändå  öfver  natten.  Det  är  kallt  ute, 
och  du  har  lång  väg  att  gå. 

Men  hon  lät  ej  öfvertala  sig.  Torparhustrun  satte 
fram  en  half  kaka  bröd  och  ett  par  salta  strömmingar,  och 
sedan  den  främmande  ätit  några  munsbitar,  tackade  hon 
och  begaf  sig  i  väg. 

Torparhustrun  öppnade  dörren,  fÖr  att  den  bortgående 
skulle  se  att  gå  ned  för  de  ojemna,  af  den  tilltrampade 
snön  hala  trappstegen. 

Väl  nere  på  gården,  vände  kvinnan  med  barnet  sig 
om  och  gjorde  en  kort,  otymplig  nigning  fijr  värdinnan, 
som  stod  i  eldskenet  i  den  öppnade  dörren,  omgifven  af 
ett  moln  af  imma.  Sedan  stängdes  dörren.  Ljusskenet 
försvann  och  torpet,  hvilket  åt  denna  sida  ej  hade  något 
fönster,  låg  der  som  en  liflös,  mörk  mässa  i  skuggan  ai 
träden. 

Det  var  klart  månsken.  Snön  knarrade  under  föt- 
terna. Gärdsgårdsstörama  glittrade  af  rimfrost.  HvarjeJ 
föremål,  hvarje  den  minsta  upphöjning  på  marken  kastade 
en  skarpt  begränsad  skugga,  som  mot  den  hvita  snön  er- 
höll en  blåaktig  skiftning. 

Enrisbuskama  och  trädens  grenar  voro  nedtyngda  d 
stora  lager  af  snö.  Från  gårdar  och  torp  glimmade  har 
och  der  ett  eldsken,  och  rökpelare  stego  rätt  upp  från  skor-i 
stenarna. 

Hon  hade  gått  en  half  timme,  då  barnet,  som  var  in- 
lindadt  i  en  trasig  ylleshawl,  började  kvida.  Hon  trodde 
att  det  frös,  tog  af  sig  sin  yttertröja,  svepte  den  om  bar- 
net och  påskyndade  sina  steg  för  att  hålla  sig  varm. 

Tre  timmar  hade  hon  att  gå  för  att  hinna  fram.  Om 
hon  ändå  finge  åka  ett  stycke  med  någon,  som  hade  samma 
väg,  tänkte  hon  och  stannade  tid  efter  annan  och  lyssnade. 
Ingen  hade  ännu  kört  om  henne.  Det  var  lördagsafton, 
och    menniskoma  voro  ej  i  rörelse.    Detta  var  helt  natur* 


I   MÅNSKEN.  297 


igt,  tyckte  hon.  De  sutto  i  sina  stugor  och  fägnade  sig 
It  vännen  och  ljusskenet,  som  såg  så  lockande  ut,  till  och 
Ded  då  det  föll  på  den  hvita  drifvan  utanför  stugfonstret. 
det  värmde  redan  bara  att  se  på  det. 

Hon  gick  och  gick.  Det  började  bli  sent  och  hon 
n&ste  skynda. 

I  en  gård  strax  vid  vägen  såg  hon  genom  de  stora, 
dara  fönstren  folket  sitta  vid  sin  kvällsvard.  På  det  hvit- 
»kurade  furubordet  stod  en  petroleumlampa,  tvenne  ry- 
tande stenfat,  tvenne  skålar  med  mjölk  och  en  rågad  bröd- 
corg.  Träskedar  doppades  ömsom  i  grötfaten  och  injölk- 
skMama.  Vid  bordets  ena  ända  satt  en  ung  kvinna  med 
ett  litet  barn  på  armen. 

Hon  gick  och  gick.  Barnet  tyngde  på  hennes  arm. 
Torp  och  gårdar  kommo  och  försvunne,  än  tätt  vid  vägen, 
än  långt  borta,  så  att  blott  ett  svagt  eldsken  syntes  i  fjär- 
ran. Så  in  i  en  skog  —  mörkt  på  alla  håll,  mörkt  och 
tyst.  Endast  en  svag,  dof  susning.drog  genom  trädkro- 
norna. Backe  upp  och  backe  ned  —  dystert,  ödsligt  och 
tröttsamt.  Ibland  glesnade  skogen,  och  månljuset  trängde 
i  långa  smala  strimmor  in  mellan  träden.  Men  i  nästa 
ögonblick  slöt  den  sig  åter  som  en  hög  mur  omkring  henne. 

Hon  hörde  hästtraf  på  afstånd.  Det  kom  från  samma 
iåll,  derifrån  hon  kommit.  Kanske  skulle  hon  få  följa  med 
den  åkande  och  hvila  sig  en  smula.  Denna  förhoppning 
gaf  henne  lif.    Hon  hade  börjat  känna  sig  trött  och  frusen. 

Trampet  af  hästfötterna  ljöd  nu  helt  nära.  Det  var 
i  en  uppförsbaoke.  De  skulle  låta  hästen  gå  fot  för  fot, 
och  kon  skulle  då  begära  .  .  . 

Hon  steg  bort  från  vägen  i  snön.  Den  var  djup  och 
gick  öfver  kängskaftet.  Det  kändes  vått  och  kallt  kring  ^ 
analbenen,  och  en  rysning  genomilade  henne  från  hufvu- 
det  tall  tåspetsarna.  Armarna  orkade  knapt  hålla  barnet, 
^^^  ryggen  värkte.  Ron  skulle  velat  sätta  sig,  men  ingen 
«en  eller  stubbe  fans  i  närheten. 

Nu  hunno  de  upp  henne.  De  körde  oaktadt  backen  i 
friskt  traf.  I  släden  sutto  en  fru  och  en  herre,  väl  ombo- 
nade med  pelsverk.  En  gosse  i  fårskinnspels  satt  på  kusk- 
bocken och  körde.    Han  gaf  hästen  en  klatsch,  och  i  nästa 

Finsk  tidsknft,  1887,  U.  19 


298  I   MÅNSKEN. 


Ögonblick  voro  de  förbi  och  försvunno  likt  en  öfver  mar- 
ken ilande  skugga. 

Hon  klef  ned  på  vägen  och  började  igen  gå  framit. 
Stegen  kändes  tunga,  andedrägten  var  kort.  Hon  blåste  i 
fingrarna,  som  voro  nästan  stelfrusna,  och  stampade  i  mar- 
ken för  att  hålla  fötterna  varma. 

Barnet  började  klaga.  Hon  knäpte  upp  klädningen 
och  lifstyoket,  gjorde  barnets  hufvud  fritt  från  byltet  och 
lade  det  mot  sitt  bröst,  för  att  värma  den  lilla,  hvarefter 
hon  åter  omsorgsfullt  höljde  om  honom.  Nu  klagade  bar- 
net ej  mer,  och  hon  fortsatte  sin  väg  —  backe  upp,  backe 
ned.  När  hon  var  lyckligt  och  väl  hos  mor,  skulle  hon 
nog  få  hvila  sedan. 

Men  hvad  skulle  modern  säga,  den  åldriga  modern^ 
som  lefde  i  sin  backstuga  af  menniskors  barmhertighet? 
Kanske  skulle  hon  göra  som  husbondfolket  och  köra  henne 
på  dörren.  Kanske  skulle  hon  slå  henne,  liksom  då  hon 
var  barn  och  fick  hugg  och  slag,  utan  att  hon  ens  visste 
hvarför. 

Eller  kanske  modem  inte  var  hemma.  Om  hon  var 
ute  i  socknen  och  hjelpte  till  med  julstöket  i  någon  gård, 
och  stugan  var  stängd  och  kall?  Ingen  eld  i  spisen  under 
den  stora,  sotiga  grytan  med  sina  tre  höga  fötter  och  sitt 
långa  skafb,  ingen  brinnande  pertsticka  i  klykan  och  ingen 
varm  säng  —  den  fyrkantiga  sängen  med  sitt  stora  hahn- 
bolster,  der  det  var  så  mjukt  och  skönt  att  ligga  i  värmen 
bredvid  modern  och  der  om  sommarmorgnama  solen  alltid 
sken  henne  midt  i  ansigtet,  så  att  hon  vaknade! 

Hon  kom  ut  på  en  slätt.  Det  hade  börjat  blåsa,  och 
vinden  dref  yrsnö  mot  hennes  ansigte.  De  kalla  fläktarna 
trängde  in  genom  den  uppknäpta  klädningen,  och  det  stack 
som  med  nålar  i  huden. 

Hon  kände  sig  mer  och  mer  frusen.  Till  och  mecl 
barnets  ansigte  var  nu  isande  kallt.  Och  ingenstädes  syn- 
tes någon  gård.  Snöfältet  låg  i  det  klara  månskenet  fjer- 
dingsbredt  på  ömse  sidor  om  vägen,  och  endast  långt  borta 
i  skogsbrynet  sågs,  liksom  en  tätt  vid  marken  tindrande 
klar  stjema,  ljuset  från  någon  ensam  menniskoboning. 

Kanske  sktdle  hon  alls  ej  hinna  fram  till  mor,  tänkte 
hon,  kanske   var   det  bestämdt  att  hon  skulle  dö  här  xned 


I    läiNSKEN. 


ti  barn.  Hon  slintade  ooh  föll  på  knä  i  drifvaiä.  Den 
Alla  snön  trängde  under  kjolaina  in  på  benen.  Hon  blef 
i  stånd  i  samma  ställning,  för  att  ej  väcka  barnet,  8om 
«f  tyst  och  orörligt.  Slutligen  reste  hon  sig  upp,  lörsig- 
gt  och  mödosamt.  Der  var  något  bakom  gä^sg&rden. 
xm  ryckte  till«  Det  var  blott  hennes  skugga,  som  rörde 
g.  Allt  var  så  hemskt  och  underligt  i  det  bländande 
osa  månskenet.  Det  liksom  lefde  och  rörde  sig  bakom 
varje  buske.  Då  var  det  ändå  bättre  i  skogen,  der  allt 
ig  i  skugga. 

Vägen  gick  nu  öfver  en  bro,  under  hvilken  vattnet 
i  var  fruset,  emedan  här  var  stark  ström,  Ett  stycke 
t$gre  upp  bildade  ån  en  fors,  der  några  kvarnar  voro 
3ygda  och  från  hvilken  bruset  och  dånet  bredde  sig  långt 
ist  öfver  den  tysta  nejden. 

Trött  och  ängslig  satte  hon  sig  på  en  sten  vid  broäxi- 
iftn  och  lade  barnet  i  sitt  knä,  för  att  få  hvila  armarna, 
\raiB,  kändes  som  om  de  varit  afslagna. 

Barnet  var  tyst  och  rörde  sig  ej.  Hon  vek  undan 
shawlen  för  att  betrakta  dess  ansigte.  Det  var  alldeles 
irit^  kvitt  som  snön  i  månljuset.  Hon  kände  på  det  -^ 
det  var  kallt  som  is.  Hon  tog  i  barnets  händer.  De  voro 
rtyfva.  Det  var  ett  lik  hon  hade  gått  och  burit  på.  Hon 
itirrade  på  det  med  ångest  och  fasa.  Allt  var  så  hemskt 
oct  gåtfullt. 

Dödt  —  hvad  var  det  att  vara  död?  Ledo  de  döda 
'xfeå?  Månne  de  någon  gång  vaknade  i  sina  grafvar  och 
fe'8o  och  voro  hungriga?  Hon  hade  hört  att  de  stego  upp 
om  julnatten  och  höUo  gudstjenst  i  kyrkan.  Det  måtte 
^^  fasansfullt  Hu!  Hon  var  rädd  för  liket,  som  hon 
»^lli  sitt  knä,  med  den  öppna,  svartblå  munnen,  den  orör- 
^  blicken  och  de  böjda  styfva  fingrarna. 
'     Hennes  hals  snördes  i  hop;  hon  brast  i  gråt. 

Skälfvande  af  köld   kom   hon   slutligen   åter   till  sig 
Hon  svepte   shawlen  tätt   om  det  döda  barnet  och 

J8  ^pp  för   att   gå,  under   det   hon   kastade  spökrädda 

^ctar  omkring.    Midt  på  bron  stannade  hon  förskräckt. 

^ens  återspegling  i  det  forsande  vattnet  skrämde  henne. 
Hon  såg   ned   öfver  broräcket.     Den   svarta,  ilande 

^^en  bröt  sig  i  vågor  mot   iskanterna.    Den  hade  en 


300  I    MÅNSKEN. 


sådan  hast.  Den  liksom  gled  dit  ned  för  att  komma  xuidan, 
gömma  sig.  Och  i  det  glänsande,  svarta  vattnet  gungade 
och  dansade  månbilden  som  en  underligt  fladdrande  Ii 

En  tanke  vaknade  i  hennes  hjema.  Oförberedt,  lii 
en  blixt  kom  den.  Hon  höll  byltet  ut  öfver  räokverket  ocl 
fålde  det  i  vattnet,  der  det  med  ett  plumsande  ljud  i  sam- 
ma ögonblick  försvann.  Sedan  stod  hon  en  stund  och 
ned  i  ån.  En  irossr^sning  skakade  hennes  lemmar,  hon 
andades  djupt  och  gick  vidare  öfver  bron,  hvars  frusna 
bräder  knarrade  och  gnisslade  under  hennes  steg. 

När   hon  hade  bron  bakom  sig,  började  hon  springa. 

Der  kom  någon  körande.  Hon  gömde  sig  hastigt  i 
skuggan  bland  några  täta  granar.  När  de  kört  förbi,  vå- 
gade hon  sig  fram  och  började  åter  springa. 

Långt  hade  hon  ej  mer  hem.  Om  hon  sprang  dug 
tigt,  kunde  hon  nog  om  en  half  timme  vara  hos  mor.  Oé 
hon  skulle  springa  hela  vägen,  ja  det  skulle  hon. 

Backe  upp  och  backe  ned  —  förbi  torp  och  gårdar. 
Hennes  kinder  brände,  men  ändå  frös  hon. 

Hvem  var  det,  som  sprang  efter  henne  och  ibland 
kom  helt  nära?  Hon  vände  skrämd  på  hufvudet.  Det  var 
bara  hennes  skugga,  som  rörde  armarna  och  benen  i  språng- 
takt  på  den  månljusa  drifvan. 

Hon  vände  hufvudet  åt  annat  håll  —  ville  ej  se  . 
ej  tänka  .  .  . 


Carl  Snoilsky. 


JÖ^å  din  Delfiport  „Förbjudeii 
ingång^'  länge  nog  man  läste, 
och  ett:  „Eör  ej,  stör  ej  guden! 
Tyst  blott,  lyss  blott  till  oraklet", 
der  en  hemlig  Python  hväste. 

Se,  då  skimrar  det  i  dalen, 
elyseiska  toner  klinga, 
Eros  sigtar  mot  portalen, 
och  vid  genljud  i  Parnassen 
riglar  efter  riglar  springa. 

Som  Apollo  Musagetes 
står  din  ande  Ijusomsvallad 
för  vår  blick,  liksom  ur  Lethes 
djupa,  dunkelhöljda  flöden 
plötsligt  bland  oss  återkallad. 

Luftigt  mantelns  vågor  bölja, 
näsans  fina  vingar  flämta, 
plektem  blixtrar.    Med  dig  följa 
Klio,  Erato,  Euterpe; 
och  omkring  dig  gratier  skämta. 

Hör,  hvad  sus  i  lummig  lager; 
se,  hvad  blickar  ifrigt  vändas 
mot  det  håll,  der  fram  du  drager 
med  ditt  följe,  som  när  vårens 
skära  förstlingsstrålar  tändas. 


302  P0E8I. 


I  hvar  bild,  hvar  tanke  glöden 
röjes  af  ditt  skaldehjerta. 
Du  har  färg  fÖr  alla  öden, 
toner  för  hvart  festligt  jubel, 
för  hvar  snyftning,  för  hvar  smärta. 

Om  än  lifvets  dissonanser 
ej  hos  dig  titaniskt  kämpa, 
sjuda  de  i  dina  stanzer, 
konstnär,  icke  mindre  mäktigt, 
derför,  att  du  vet  dem  dämpa. 

Ofta  midt  i  lif^ets  öken 
älskar  du  i  sköna  stunder 
trolla  fram  bland  lätta  töcken 
strimman  af  din  längtans  stränder, 
dina  hesperiders  lunder. 

Örat  ber  hvarfe  genljud  stanna, 
hjertat  klappar  Ijuft  betaget, 
sjelf  du  suckar  dock.    Din  panna 
bär  ett  moln  bland  rosenskimret, 
det  besjungna  „vemodsdraget". 

Nya  kratrars  lavaströmmar 
ser  du  upp  ur  djupen  bryta, 
men  ditt  spann  med  gyllne  tömmar, 
som  vid  vindars  gny  Poseidon, 
kör  du  trygt,  hur  än  de  ryta. 

Se,  hur  knutna  händer  skakas! 
Hör  den  vilda  upprorssången  I 
Plats  för  dig  då  plötsligt  makas, 
du  skall  lugna,  du  skall  leda  . 
den  ur  bojan  löste  f&ngen. 

Så  i  de  betryckta  hjertan 
ljus  och  glädje  upp  du  tänder; 
så,  der  brottet  följs  af  smärtan, 
hvarest  knapt  en  stjema  lyser, 
trösteljud  din  lyra  sänder. 


POESI. 303 

O,  hvar  lärde  du  med  nöden 
så  for  hennes  oflfer  känna? 
Ej  ur  Aganippes  flöden, 
de  berusande,  de  rika, 
välde  förr  en  lust  som  denna. 

Dock  hvi  spörja,  dock  hvi  fråga? 
Dold  som  lifvets  egen  åder 
är  ock  hvarje  själs  förmåga. 
Hon  sitt  ursprung,  hon  sin  källa 
i  sin  verkan  blott  förråder. 

Väl,  så  låt  din  plekter  spela, 
lät  din  lyras  guldvåg  svalla. 
Skuggorna  du  skall  fördela, 
och  ditt  namn  bland  deras  skimra, 
som  vi  ljusets  kämpar  kalla. 

Sjung  som  vårens  första  lärka, 
sjung  om  sol,  fastän  det  fryser. 
Snart  dock,  snart  skall  solen  verka, 
bryta  isen,  drifvan  smälta.  — 
Snart  på  blomsterfält  hon  lyser. 

Lotttn  von  Zradmer. 


I  bokhandeln. 

Borgareståndets  protokoll  vid  Borgd  hndtdag  år  1809:  411 
B.  8:0.  Helsingfors  1886.  (Skrifter  utgifna  af  Svenska  literatur- 
sällskapet  i  Finland,  IV). 

Denna  del  af  Svenska  literatursäUskapets  i  Finland  publi- 
kationer innehåller  borgareståndets  vid  Borgå  landtdag  protokoll, 
dess  besvär  och  petitioner  samt  utskottens  betålnkanden  med  åt- 
följande bilagor.  Huruvida  det  varit  skäl  att  intaga  utskotts- 
handlingarna  kan  synas  tvifvelaktigt,  då  de  till  största  delen  förut 
blifvit  publicerade  i  ridderskapets  ooh  adelns  af  B.  de  la  Cha- 
pelle  1862  utgifna  protokoll.  Det  vidlyftiga  specialförslaget  till 
räntepersedelomsättning  är  visserligen  nytt,  men  dess  betydelse 
från  kameral  eller  historisk  synpunkt  kan  icke  skattas  högt,  d& 
det,  oaktadt  all  civil-  och  ekonomie-utskottets  flit,  genom  förhål- 
landenas natur  blef  ett  hastverk,  som  sedermera  lemnades  obe- 
aktadt. 

Af  stort  intresse  äro  deremot  ståndets  debatter,  ehuru  i  all- 
mänhet  icke   någon  öfverlägsen  parlamentarisk  begåfning  i  dem 
framträder.    Endast  en  af  ståndets  medlemmar,  representanten  för 
Kaskö,  superkargören  Peter  Johan  Bladh  var  en  betydande  tala- 
re.    Från  första  sammanträdet  till  det  sista  var  denne  under  kri- 
get hårdt  pröfvade  man  ståndets  ledare,  inflytelserik  såväl  genom 
begåfning  och  kunskaper  som  genom  den  erfarenhet  han  vid  flera 
svenska  riksdagar  vunnit.    Han  ryckte  ståndet  med  sig,  då  den 
vigtiga   frågan    om  myntväsendets  ordnande  behandlades.    Förut- 
seende de  mångfaldiga  svårigheter,  som  genom  det  ryska  myntets 
antagande   tiU    hufvudmynt  skulle  framkallas,  yrkade  han  beslut- 
samt  att  det  svenska  bankomyntet  skulle  förblifva  Finlands  huf- 
vudmynt  „till    den  lyckliga  stund,  då  Finland  en  gång  får  egen 
bank  och  eget  mynt*'.   Olyckligtvis  anslöto  sig  de  öfriga  stånden 
icke  i  denna  fråga  till  borgareståndet.    Märkeligt  är  äfven  Bladbs 
varma  afskedstal  till  ståndets  medlemmar.    Påpekande  de  svårig- 
heter  af  mångfaldig  art,   som  stått  att  öfvervinna,  uttalade  han 
det  hopp,  att  en  ef^erverld  snarare  skulle  „förundra  sig  öfver  der 
vi  kunnat  åstadkomma,  än  att  det  icke  blifvit  fullkomligare.   Men 
sämja   ger   styrka:  många  händer  göra  arbetet  lätt:  och  gemen- 
samt  väl   uti   svåra   belägenheter   sammanjämkar  sinnena.**    Att 
ståndets   öfriga  medlemmar  mindre  framträdde  berodde  delvis  p& 
att  man  i  alla  vigtiga  fall  på  förhand  enskildt  sammanträdde  un- 
der talmannens  ledning  för  att,  såsom  Bladh  i  det  sistnämda  ta- 
let  anmärkte,  vinna   enighet   och   undvika  vidlyftighet  ooh  onö- 
digt gräl  vid  de  offentliga  sammanträdena.    Var  en  fråga  sålunda 


I  BOKHANDELN.  305 


redan  på  förhand  afgjord,  kunde  man  icke  känna  sig  lockad  att 
vidare  nttala  sig.  Men  äf^en  tyckas  de  flesta  af  de  nitton  represen- 
tanterna haf^a  saknat  den  politiska  bildning,  som  det  pariamen* 
tariska  lif^et  kräfver.  De  handlade  med  takt  och  moderation  i 
de  allmänna  frågorna,  men  voro  ej  mindre  ifriga,  då  ståndsintres- 
sen voro  på  dagordningen,  såsom  då  det  gälde  förbud  mot  landt- 
handel  och  bondeseglation  eller  skydd  mot  intrång  i  städemas 
handel  och  yrken.  Denna  ståndsegoism,  som  är  betecknande  för 
en  tid,  då  stånden  ännu  voro  vida  fastare  korporationer  än  i  våra 
dagar,  framträder  icke  blott  i  debatterna,  utan  äfven  i  ståndets 
besvär  och  petitioner,  som  derför  äro  af  ej  ringa  kulturhistoriskt 
iatresse.  —  Vid  arbetets  tryckning  har  en  af  expeditionssekrete- 
men  A.  Gripenberg  till  Svenska  literatursällskapet  öfsrerlemnad  af- 
ärift  blifvit  följd,  dock  så,  att  korrekturläsningen  skett  med  led- 
zQDg  af  den  i  kejserliga  senatens  ekonomiedepartements  arkiv  for- 
made ursprungliga  handskriften.  Den  bifogade  person-  och  sak- 
listan är  uppgjord  af  mgr  E.  Lagerblad. 

Sven^a  literatursällskapet  beslöt  under  hösten  1885  att 
inlkandigt  utgifva  bondeståndets  protokoll  vid  Borgå  landtdag, 
hvars  publikation  redan  1862  påbörjades  af  K.  K.  Tigerstedt,  men 
genom  tillfälliga  omständigheter  blef  afbruten.  Om  äfven  preste- 
ståndets  memorialprotokoll  blefve  tryckt  genom  sällskapets  åtgärd, 
sldle  handlingarna  från  det  ständermöte,  som  lade  grunden  till 
vårt  nuvarande  statsskick,  så  vidt  de  nu  äro  kända,  vara  full- 
ständigt tillgängliga  för  allmänheten. 

HL.  a.  S. 

Heinrich  Heine:  Bunoelmiaf . anomentanut  Oskar  UotUa; 
^7  s.    Erfors  1887,  Ot.  W.  Edlund. 

I  Heines  „Buch  der  Lieder**  förklinga  den  romantiska  sko- 
laiia  sista,  smältande  toner  måhända  Ijufvare  än  någonsin  förut, 
medan  på  samma  gång  smattrar  den  signal,  som  bådar  en  ny 
^^-  Heine  är  i  en  sällsam,  en  tjusande  förening  sitt  lands  stör- 
sta lyriker  och  en  af  verldsHteraturens  mest  betydande  satiriker. 
Att  öfversätta  Heine  är  och  blir  i  alla  tider  en  af  de  svåraste 
°PPgifii:er.  Att  gripa  den  fina,  mångskiftande  stämningen,  att 
återgifvra  dessa  innerliga,  nyckfulla,  Ijufva,  trotsiga  och  hånande 
stanser,  i  hvilka  han,  den  mest  subjektiva  af  alla  lyriker,  blottar 
ött  smärtfolla  lif,  sina  fröjder  och  sin  ruelse,  är  en  uppgift,  desto 
svirare  som  Heine  i  sitt  eget  modersmål  frmnit  en  före  honom 
obegagnad  skattkammare  för  att  gifva  form  och  lif  åt  sina  stro- 
fer. Ty  Heine  rör  sig  icke  på  kotumen,  då  han  diktar ;  det  är  hvar- 
<%88pråket,  folkvisans  naiva  bildverld,  som  är  hans  poetiska  ut- 
f^stning.  I  följd  af  den  stora  frihet,  hvarmed  Heine  behandlar 
sitt  språk,  måste  till  och  med  vid  öfversättning  till  ett  så  nära  be- 
s^ägtadt  språk  som  svenskan  dikterna  förlora  en  stor  del  af  sin 
Ägring;  vi  tänka  härvid  främst  på  de  i  flere  afseenden  förtjenst- 


306  I  BOKHANDELN. 


Mia  öfversättningaxna  af  K.  Collan,  K.  Benvall  och  H.  Bin^ 
Att  plantera  dessa  blommor  i  den  finska  jordmånen  har  varit  et 
svårt  arbete,  och  vi  kunna  icke  annat  än  förvåna  oss  öfver  at 
hr  Uotila  lyckats  så  pass  som  han  det  gjort.  För  att  visa  hvilk 
svårigheter  hr  Uotila  haft  att  kämpa  med,  vilja  vi  här  neck 
aftrycka  exempelvis  den  allbekanta  sången  ^Du  bist  wie  ein 
Blume". 

Sa  ölet  niinkuin  kukka,  Du  bist  wie  eine  Blume, 

Niin  kuulas  kauneinen:  So  hold  und  schön  und  rein: 

Kun  katson  kasvois,  murhe  Ich  schau'  dich  an,  und  Wehmuth 

Mun  hiipii  mieleheu.  Schleicht  mir  iu'8  Herz  hinein. 

Ma  taivaaU  anon,  etta  Mir  ist  als  ob  ich  die  Hände 

Sois  kaikkivaltias  Aufs  EEaupt  dir  legen  8ollt\ 

Sun  saaatumatta  olla,  Beteud,  dass  Gott  dich  erhaite 

Noin  kaunis  kuulakas.  So  rein  und  schön  und  hold. 

Ordet  kuulas,  som  användes  i  andra  raden,  betyder  genom- 
skinlig och  återger  således  mindre  lyckligt  originalets  „hold  nnd 
rein" ;  för  öfrigt  är  ordformen  icke  riktig,  utan  bör  den  heta  kun- 
lakas  (jfr  sista  ordet  i  sången)  eller  kuulea.  „ Wehmuth",  ett  ord 
och  ett  begrepp  som  är  så  genomgående  hos  Heine,  återfinnes 
icke  i  finska  språket,  „ murhe"  likasom  suru  betyder  bekymmer, 
sorg.  I  de  rent  berättande  dikterna,  i  romansenia,  exempelvis 
Don  Ramiro,  Belsazar,  Die  Botschaft  —  men  icke  Sota-urhot 
som  är  svagare  —  kommer  originalet,  som  naturligt  är,  bättre 
till  sin  rätt.  Då  det  deremot  gäller  att  finna  och  behålla  den 
rätta  stämningen,  sker  detta  ofta  på  bekostnad  af  en  riktig  tolk- 
ning. Bland  de  bäst  öfversatta  dikterna  är  den  undersköna  „Diel 
Widlfahrt  naoh  Kewlaar",  hvars  af  innerlig  värme  och  naiv  tro 
genomandade  stämning,  bättre  än  de  kärleksdmckna,  de  satiriska 
och  epigrammatiska  stanserna,  ligga  för  språket  och  antagligen 
äfven  för  författaren.  —  Att,  som  öfversättaren  tillåtit  sig,  lokali- 
sera Heines  dikter  är  absolut  förkastligt.  Hvad  tycker  läsaren 
exempelvis  om  följande  verser  i  den  lustiga  allbekanta  »Mir  träumt, 
ich  bin  der  liebe  Gott",  verser  som  dessutom  eljes  i  sin  byggnad 
äro  misslyckade? 

Hänt'  &lä  etsi  luennoilt',  Such  ihu  nicht  im  Koliegiuniv 

Yaan  viini-bodegasta(!);  Such  ihn  beim  Glas  Tokaier;         i 

Äl'  etsi  emåkirkoista,  Such  ihn  nicht  in  der  Hedwigskirch.' 

Vaan  kappelista  vasta.(!)  Such  ihn  bei  Mamsell  Meyer. 

Pääkaupunki  nyt  riemuitsee  Wie  freuen  die  Berliner  skh, 

Ja  syömingeihin  rientää;  Sie  ffehen  schon  ans  Fressen, 

Senatinherrat  ränneistä  Die  Herren  von  dem  Landgericht, 

Jo  lakkii  viinilientä.  Die  saufen  aus  den  Gossen. 

Vårt  slutomdöme  blir  dock,  i  betraktande  af  de  svårigheten 
en  öfversättning  af  Heine  medför,  att  öfversättaren  lyckats  öf^el 
förväntan.  Hans  språk  är  böjligt  och  klangfullt,  han  känner  sia 
finska,  har    öra   för    dess    finaste    skiftningar,   och  måhända  liaff 


I  BOKHANDBLK. 307 

denna  omständighet  gjort  att  han  användt  alltför  rikligt  af 
denna  moderna,  nybildade  ordskatt,  som  ännu  icke  vunnit  full 
barskap  inom  sprfiket  och  som  derf ör  understundom  verkar  tyngande 
)ch  hämmande  på  den  naiva  och  folkeliga  enkelheten,  sä  nödvändig 
i  kvarje  öfversättning  af  Heine. 

J.  A. 

Cloes  Lundin:  Alina  Frank.  —  Bland  Bränningar  —  Röda 
ban;  248  s.  8:0.     StUm  1887,  H.  Geber. 

I  dessa  trenne  berättelser  dokumenterar  sig  den  kvicke  kröni- 
kören som  en  novellist  af  rang.  Den  första  berättelsen  rör  sig 
bing  ^t  kärleksförhållande  mellan  den  högtbegåf\rade  skådespeler- 
skan Alina  Frank  och  teaterrecensenten  Elof  Bäck.  Med  intresse 
%r  man  tråden  i  berättelsen,  hvilken  dessutom  lemnar  förf.  till- 
be till  några  af  dessa  realistiska  Stockholmsbilder,  som  städse  ut- 
gjort Claes  Lundins  styrka.  Der  finnas  hos  den  kameleontskiftande 
onga  damen  så  mänga  lefvande  små  drag,  som  tyda  på  att  Alina 
IWk  icke  är  en  fantasiskapelse,  utan  en  karakter  i  sina  väsentli- 
|Mte  delar  studerad  efter  modell.  Dessa  subtila  och  plötsliga  om- 
^astoingar  mellan  varma,  rika,  erotiska  känslor  och  kärleken  till 
boosten,  ofta  grumlad  af  konstnärsfåfanga  och  afund,  äro  åter- 
pfiöi  med  både  verve  och  finhet.  Förf.  är  icke  alltid  fullt  objektiv, 
iaD  skymtar  fram  då  och  då  i  en  och  annan  hälft  skämtsam,  hälft 
satirisk  släng. 

Den  andra  af  berättelserna  „Bland  bränningar*'  är  ett  skär- 
girtoVentyr,  framstäldt  i  den  gammalmodiga  formen  af  bref 
ffleDan  Alrik  och  Yngve,  den  senare  hjelten  i  berättelsen,  samt 
ftmdborg  och  Yngves  moitié  Agda.  Vi  kunna  icke  underlåta  att 
fora  den  generela  anmärkningen  att  mannen  hos  flere  af  de  mest 
^tående  moderna  svenska  författare  och  författarinnor  spelar  i 
]«nibredd  med  kvinnan  en  öfverhufvudtaget  slät  rol.  Elof  Bäck 
icen  föregående  berättelsen  är  temligen  „grön"  vid  sidan  af  den 
'öoluta  Alina.  Herr  Yngve,  som  skrifver  så  långa  bref  (i  våra  da- 
^)i  år  icke  utan  en  stor  portion  af  naivité.  Han  längtar  efter 
jj^ieles  oförfalskad,  gen.omärlig  natur,  ger  sig  af  till  bohuslänska 
"^^  och  lefver  som  en  eremit  ute  i  skärgården.  Det  oaktadt 
?^  han  på  den  viljestarka,  naturliga,  genompräktiga  Agda,  som 
J^nar  honom  med  en  bildad  societet  och  med  nutidslefvemet. 
^  det  gör  hon  rätt  i,  ty  sådan  Yngve  fi:«m8tår  i  hvad  man  lä- 
■^  i  bana  bref  och  främst  i  hvad  man  der  läser  mellan  raderna, 
**  han  utan  tvifvel  innan  kort  drifvits  tillbaka  till  en 
^<^eni  aocietet  af  annat  slag  och  med  annat  lefveme.  Han  är 
^  älskvärd,  varmhjertad,  spirituel  ung  man,  men  icke  af  samma 
^  som  skälgårdsfolket,  och  det  är  väl  just  derför  han  beundrar 
^^^  Bland  „bränningama'^  finnas  förtjusande  skärgårdsbilder, 
^^  måhiingar  med  brännande  solljus,  skvalpande  vågor  och 
^  stänk  af  skum.     Lägg  dertill  personer,   som  i  botten  känna 


308  I  BOKHANDELN. 


den  i  våra  dagar  halffc  förgätxia  konsten  att  skrij^a  bref,  icke  sä- 
dana der  moderna  memorandnm-lappar  utan  riktiga,  spiiituela 
bref  med  innehall  och  afalutade  perioder,  sädana  man  skref  i  bör- 
jan af  seklet,  och  man  måste  medge  att  den  Ulla  bei:ättelsen,  som 
egentligen  ligger  utom  fbrf:s  milieu,  är  i  hög  grad  underhållande. 
Den  sista  berättelsen  „Ilöda  fanan^'  är  ett  gripande  minne 
från  striden  mellan  pariserkommunen  och  „les  versaillais". 


J.  A. 


Eu  sehius  Licht:  Sören  Bast  et  comp.    Öfvers,  af  B.  f.  c; 
211  s.     Tammerfors  1887,  Emil  Hagelberg. 

Under  den  gemensamma  benämningen  „Jemvägs  bibliote- 
ket" har  förläggaren  för  afsigt  att  utgifva  en  serie  lättlästa  no- 
eller.  Vi  måste  medge  att  förläggaren  knappast  kunnat  hitta  på 
en  bättre  början  för  ett  jemvägsbibliotek.  Sören  Bast,  en  ung 
bokhållare,  träffar  under  en  fjorton  dagars  rekreationsresa  på  ett  par 
reskamrater,  farmaceuten  Flack,  kallad  lakritsrådet,  och  dennes 
kusin  „den  lilla  guds  engeln"  Tina  Flack.  Med  dessa  upplefver 
han  flere  de  mest  befängda  äfventyr,  i  synnerhet  sedan  de  anslutit 
sig  till  ett  resande  teatersällskap  och  i  komikern,  buktalaren 
Madsen  funnit  en  öfverdådig  och  glad  gammal-imgkarl.  Med  en 
bred,  godmodig  humor,  kännetecknande  för  mer  än  en  af  de 
danska  skriftställarene,  äfven  derutinnan  att  den  understundom 
slår  öfver  i  sentimentalitet,  hopar  förf.  löjliga  karakterer  och  ko- 
miska situationer  i  sådan  mängd,  att  det  skulle  räcka  till  för  en 
fem  akters  fars  med  diverse  tablåer.  Då  karaktererna  emellertid 
icke  äro  öfverdrifna  till  karrikatyr  och  situationerna  fella  si^ 
temligen  osökta,  verkar  det  hela  piggt  och  muntrande.  Som  tids- 
fördrif  försvarar  sig  boken  lika  väl  som  Die  Familie  Buchhok 
och  dess  desoendenter.  Om  öfversättningen  är  just  intet  att  an- 
märka; frånsedt  några  danicismer  löper  den  skäligen  ledigt. 

J.  A. 


Kr  is  tian  Glöers  en:  Mindre  FortoeHinger:  184  s.  8:o. 
Kjöbenhavn  1887,  C.  A.  Reitget. 

De  sex  små  berättelser,  som  innehållas  i  ofvannämda  sam- 
ling, vittna  hvarken  om  någon  originalitet  eller  någon  större  be- 
gå&ing  hos  förf.  Man  har  ju  otaliga  gånger  förut  läst  om  den 
duglige  arbetarn,  som  mister  sin  tjenst  derför,  att  hans  förmän 
äro  nog  inskräkta  att  ej  tillstädja  honom  en  personlig  öfver- 
tygelse  i  politiska  och  sociala  frågor,  som  kommer  hem  med  den 
sorgliga  nyheten  som  julgåfva  åt  hustru  och  barn,  som  småningom 
sjuder  ned  i  fattigdom  och  elände  af  brist  på  arbetsförtjenst  och 
som  slutar  med  att  frysa  ihjäl  en  kall  julnatt.  Eller  hvem  känner 
icke    historien    om    den  unga  lotsen,  kungen  bland  lotsarna,   som 


I  BOKHANDELN.  309 


omiommer  i  stormen  på.  hafvet  och  lemnar  sin  nnga  hustru  i  för- 
tviflan.  Eller  om  den  präktiga  doktorn,  som  icke  vågar  bedja  den 
flicka  han  älskar  att  lemna  sitt  glada,  bekväma  hem  för  att  med 
honom  dela  hans  mödosamma  lif,  tills  slutligen  ett  samtal  dem 
emellan,  just  innan  han  reser,  ger  saken  en  lyckligare  vändning? 
Men  om  de  ämnen  förf.  behandlar  således  ingalunda  äro  nya, 
förstår  han  dock  att  genom  ett  ledigt  framställningssätt  och  ge- 
nom, enskilda  pigga  ställen  göra  sina  berättelser  till  ett  angenämt 
tidsfördrif  for  den,  som  har  godt  om  tid.  Emellanåt  kommer  han 
äiven  fram  med  satiriska  anspelningar  mot  prestema,  t.  ex.  då  han 
låter  stiftsprostens  kristliga  kärlek,  tack  vara  det  stora  honora- 
ret, skyla  öfver  öfverstelöjtnants  Donners  privata  lif  i  det  liktal 
han  håller  öfver  honom,  då  han  under  ftdl  musik  föres  till  graf- 
ven,  en  liten  skiss  i  hvilken  förf.  synbarligen  är  påverkad  af 
Dillings  sätt  att  berätta.  Han  ger  ock  en  släng  åt  de  ifriga  folk- 
ledarena,  som  ofta  stjelpa  i  stället  för  att  hjelpa  o.  s.  v.  Den 
kanske  bästa  af  dessa  berättelser  är  en  liten  bit  verklighet,  som 
M  ger  oss  ur  lifvet  i  en  norsk  småstad  1870;  med  spändaste 
intresse  följer  man  der  med  det  tysk-franska  kriget,  och  till  for- 
mån  för  de  sårade  fransmännen  uppföres  ett  litet  originalstycke,  i 
hiilket  en  norrman  i  ballong  kommer  från  Paris  till  småstaden. 
Idén  med  det  lilla  stycket  föreföll  dubbelt  lyckad,  då  någon  tid  derpå 
en  Terklig  ballong  med  två  firanska  luftseglare  sänkte  sig  ned  på 
Li-fjeld  i  Thelemarken,  och  man  fick  säga  att  detta  blott  var 
plagiat.  Hade  alla  fbrfrs  berättelser  varit  lika  mycket*  tagna  ur 
verkligheten  som  denna,  hade  ingenting  annat  än  godt  varit  att 
säga  om  dem,  då  ju  den  ton,  som  genomgår  dem  alla,  är  god 
och  vänlig. 

g~p. 

Robert  Tiger stedt:  Fysiologiska  principer  för  kroppens 
Daring;  216  s.  8:o.     Sthlm  1887,  O.  L.  Lamm;  3  kr. 

I  detta  arbete,  som  utgör  den  första  af  de  på  Oskar  Lamms 
förlag  utkommande  medicinska  handböcker,  ger  oss  förf.  uti  tio 
föreläsningar  en  öfversigtlig  framställning  af  näringsfysiologin  på 
Jess  nuvarande  ståndpukt.  Boken,  som  redan  genom  det  behand- 
lade ämnets  stora  praktiska  betydelse  är  af  mycket  intresse, 
rinner  ännu  mer  derigenom  att  der  finnas  sammanförda  de 
»igtigaste  resultaten  af  senaste  årens  undersökningar  på  detta 
j^ebit,  hvilka,  spridda  som  de  äro  i  en  mängd  olika  broskyrer 
»ch  tidskrifter,  ofta  nog  undgå  att  uppmärksammas  af  andra  än 
ysiologer  ex  professo.  Då  dertill  ännu  kommer  att  förf.  i  sina 
öreläsningar  på  ett  öfverhufvudtaget  enkelt  och  klart  sätt  i  en 
latnrlig  ordningsföljd  framställer  de  fysiologiska  principema  för 
toppens  näring,  så  kan  man  ej  annat  än  med  synnerlig  tillfreds- 
täUelse  helsa  arbetet  såsom  en  välbehöflig  tillökning  i  den  me- 
dicinska handboksliteraturen  på  svenska.     Ehuru  vi  här  icke  när- 


310 I  BOKHANDELN. 

mftre  ingå  på  bokens  innehåll,  må  dock  framhållas  den  rikliga 
mängd  tabeller  och  grafiaka  teckningar,  medelst  hvilka  förf.  på 
ett  åskådligt  och  öfvertygande  sätt  framhåller  vigtiga,  fysiologi- 
ska sanningar.  Särskildt  värda  uppmärksamhet  äro  de  af  förf. 
anförda,  på  en  mängd  nyare  midersökningar  baserade  beräknin- 
garna af  den  mängd  spännkraft  (potentiel  energi)  —  uttryckt  i  vär- 
meenheter — ,  som  vid  olika  kostsatser  tillföres  organismen.  Med 
stöd  af  de  dervid  frmna  värdena,  som  äro  fullt  jemförbara  med  hvar- 
andra,  kan  med  största  lätthet  afigöras  huruvida  ifrågavarande 
näring  frdlt  motsvarar  individens  b^of  eller  ej. 

Om  ock  arbetet  hufTudsakligen  är  a&edt  för  låkare  och 
medicinestuderande  och  bland  dem  helt  säkert  kommer  att  vinna 
en  ganska  stor  spridning,  så  förtjenar  det  dock  äf^en  att  blif^a 
kändt  af  hvar  och  en,  som  hyser  intresse  för  den  menskliga  orga- 
nismens lifsförrättningar,  samt  i  all  synnerhet  af  alla  dem,  å  hvilka 
det  ankommer  att  bestämma  och  anordna  kosten  för  större  grap- 
per  af  menniskor,  såsom  vid  fängelser,  fattigförsörjningsanstalter  o.  d. 

V.  8-ff. 

Carl  Yogt  og  Friedrich  Specht:  PaUedyrene  beskrevne 
og  illustrerede;  oversat  af  W.  M.  Scheyen;  med  omtrent  300  il- 
lustrationer, hvoraf  40  helside  billeder;  XXTT+424  s.  4:o.  Kri- 
stiania 1886,  Ålb.  Cammermeyer. 

Sällan  har  ett  populärt  arbete  utkommit  af  så  högt  både  konst- 
närligt och  vetenskapligt  värde  som  Vogts  och  Spechts  praktfulla 
planchverk  „Die  Säugethiere'^    Det  som  vid  verkets  första  betrak- 
tande tilldrager  sig  uppmärksamheten  är  de  särdeles  naturtroget  och 
fint  utförda  bilderna,  af  hvilka  i  synnerhet  helsidstafloma  såväl  i  af- 
seende   å  teckning  som   tryck  höra  till  det  bästa  man  någonsin 
får  se.     Äfven  texten,  skrifven  af  den  snillrike  naturforskaren  Car\ 
Vogt  i  Geneve,  som  är  känd  för  sin  förmåga  att  på  ett  klart  och  fäng- 
slande  sätt  behandla  vetenskapliga  ämnen,  sluter  sig  på  ett  vär- 
digt sätt  till  afbildningama.     Särskildt  intressant  är  inledningen, 
der  förf.  gifver  en  allmän  framställning  af  däggdjurens  organisa- 
tion,  utbredning  och  härstamning,  samt  hans  öfversigter  i  slutet 
af  beskrifhingen  på  hvarje  ordning  af  dithörande  djurs  geografi- 
ska utbredning  och  härstamning.    I  allmänhet  måste  om  texten 
sägas  att  förf.  mindre  lagt  an  på  att  berätta  anekdoter  ur  dägg- 
djurens lif  än  att  gifva  en  bild  af  hvad  den  moderna  vetenska- 
pen lärt  beträffande  denna  djurgrupp.    Till  att  på  ett  klart,  kor* 
rekt  och  underhållande  sätt  utföra  denna  uppgift  kan  man  i  £o- 
ropa  för  närvarande  knappast  finna  någon  lämpligare  person  äri 
just  Carl  Vogt. 

Det  ligger  nära  till  hands  att  göra  en  jemförelse  mellan 
ifrågavarande  arbete  och  första  delen  af  Brehms  hos  oss  allmäiir 
spridda  ,J)jurens  lif*^  Hvad  bildemas  naturtrohet  och  konstoär- 
liga   utförande   beträffar,  måste    Spechts    arbetei  ställas   betydlii: 


I  BOKHANDELN.  311 


högre  än  Brehms.  I  afseende  ä  stilen  äro  både  Carl  Vogt  och 
Brehm  mästare.  Medan  intresset  vid  läsningen  af  Brehms  arbete 
kalles  spändt  hnfvudsakligen  till  följd  af  föif  s  skarpa  uppfattning 
tf  djorens  lefnadsvanor  ooh  hans  lätta,  behagliga  sätt  att  berätta 
m  mängd  drag  och  anekdoter,  som  belysa  dessa,  intresserar  Vogt 
genom  sitt  vidsträckta  och  mångsidiga  vetande,  sin  djerfva  kom- 


Det  är  derför  vi  våga  hoppas  att  det  såväl  till  inre  halt 
wm  yttre  prydlighet  ovanligt  värdefiilla  arbetet  genom  denna 
norska  öfversättning  kommer  att  vjzma  en  vidsträckt  spridning 
Ue  allenast  i  Norge  utan  äfven  i  de  öfriga  skandinaviska  länderna. 

OflO.  Nflt. 

Allan  Aschan:  Lärobok  i  oorganisk  kemi,  afsedd  fomämli- 
i^st  för  den  £ärmaceatiska  undervisningen,  för  tekniska  skolor 
»mt  för  sjelfstudiuin;  200  s.  8:0.  Borgå  1887,  Werner  Söder- 
ström; 3  mk  75  p. 

Demia  lärobok  är  enligt  förf:s  inledande  förord  närmast  af- 
Mdd  för  dem  som  ^aldrig  nå  akademisk  medborgarevärdighet, 
^  redan  från  skolbänken  träda  ut  i  lifvet  som  3rrkesidkare'^ 
&  klar  och  korrekt  framställning  samt  ett  lämpligt  urval  af  fakta 
^^  något  som  fordras  af  hvarje  lärobok,  icke  minst  i  en  så- 
^  som  denna.  Då  den  svenska  literaturen  redan  eger  sä  goda 
^oböcker,  som  t.  ex.  den  af  professor  Cleve,  blir  det  ingalunda 
%n  lätt  uppgift  att  producera  ett  arbete,  som  bättre  skulle  mot- 
sva de  nyss  antydda  fordringarna.  Under  sådana  förhållanden 
v  det  äfven  lätt  förklarligt  att  ett  förstlings  försök,  sådant-  som 
^  ^AJians  bok,  ej  kunnat  utfalla  tillfredsställande.  Den  af  förf. 
^ofvade  populära  framställningen  skiljer  sig  från  den  man  är  van 
«t  finna  i  öfriga  läroböcker:  dels  genom  ett  naivt  uttryckssätt, 
*^  vid  framställningen  af  begreppet  „egentlig  vigt*',  dels  ge- 
Dom  flere  inkorrekta  uttryck  och  uppgifter.  Pör  att  motivera  en 
^  sträng  dom  vill  rec.  här  upptaga  några  belysande  exempel. 
•Semin  är  en  vetenskap,  som  visax  oss,  hvad  alla  föremål  egent- 
h^  äro"  —  och  mänga  liknande  definitioner  finnas.  „Organi- 
m  äro  de  föreningar,  som  förekomma  uti  lefvande  organismer, 
^er  efter  hand  genom  omsättning  kunna  bildas  af  sådana**  —  denna 
defiidtion  gör  äfven  växtaskan  till  en  organisk  förening!  En  mät- 
^lösning  angifves  ä  sid.  26  vara  detsamma  som  en  koncentre- 
^  losamg.  Å  sid.  6  läses:  „£medan  värme  utvidgar  kroppar 
^tätheten  hos  deras  massa  sålunda  är  mindre  i  hetta  än  i  köld, 
j^^^faias  den  egentliga  vigten  alltid  vid  (!)  vanlig  temperatur  el- 
ler 4-150."  Det  synes  alltså  vara  förf.  obekant  att  den  egentliga 
^gten  hanföres  till  vigten  af  -^4°  varmt  vatten  såsom  enhet. 
.  Den  svagaste  delen  i  läroboken  utgör  dock  den  alltför  tidigt 
^  framställningen  af  den  vigtiga  läran  om  radikaler,  efyror, 
^  och   salter.     Här  råder  nämligen  en  sådan   oordning  och 


312  I  BOKHANDELN. 


brist  på  bestämdhet,  att  detta  grundläggande  kapitel  blir  rent  af 
oanvändbart.  Ehuru  förf.  skarpt  skiljer  mellan  s3rror  och  anhydri- 
der,  identifieras  baserna  med  de  så  kallade  basiska  oxiderna.  Be- 
greppen valens  och  basicitet  forvezlas  allt  som  oftast.  Såsom  prof 
på  framställningen  i  öfrigt  taga  vi  det  ställe  (s.  32),  der  fbrf.  sä- 
ger att  svafvelsyreanhydriden  „såsom  kemiskt  verksamt  svafvelsyre- 
hydrat  binder  en  molekyl  vatten",  hvarmed  menas  att  svafvelsyre- 
anhydriden icke  vore  kemiskt  verksam,  men  genom  upptagande 
af  vatten  skulle  förvandlas  till  kemiskt  verksam  svafvrelsyra. 

Urvalet  af  fakta  är  bättre  lyckadt,  ehuru  förf.  här  trott  sig 
möta  den  största  svårigheten.  Likväl  kunde  äfven  här  göras  an- 
märkningar, dem  vi  dock  vilja  bespara  läsaren. 

Arthur  Blndell. 

F.  W.:  Vähäsen  Amenkasta  eli  kertoelmia  matkoilta;  144  s. 
8:o.     Hifors  1887,  G.  W.  Edlund;  1  mk  50  p. 

Förf.  söker  i  denna  broskyr  gifva  sin  läsarekrets  en  inblick 
i  amerikanska  förhållanden  och  särskildt  i  sådana,  med  hvilka  en 
emigrant  till  det  fjerran  landet  får  göra  bekantskap.  En  stun- 
dom i  minsta  detalj  gående  beskri&ing  om  förf:s  resa  och 
derunder  timade  äfventyr  utgör  den  inledande  delen.  Bilder  nr 
reselifvet  framställas  med  liflighet.  Emigrantångarens  matordning 
för  passagerame  å  fördäck  utgör  särskildt  föremål  för  en  klan- 
drande uppmärksamhet  och  delvis  nog  krassa  uttryck.  Skildrin- 
gen af  det  lif  och  den  rörlighet,  som  utvecklas  vid  emigrantemas 
landstigning,  är  trogen.  Äfvenså  torde  beskriihingen  om  alla 
förf:s  erfarenheter  och  öden  efter  det  han  begifvit  sig  ut  på 
arbetsförtjenst  i  Amerika  vara  riktig.  Alltför  ensidigt  afgifvas 
dock  på  grund  af  enstaka  erfarenhetsrön  allmänna  omdömes, 
hvilka  icke  äro  fullt  tillämpliga.  Sålunda  beskylles  den  ameri- 
kanska nationen  för  bedräglighet.  Förf.  har  synbarligen  ända 
från  början  råkat  ut  för  folk,  som  på  hans  bekostnad  sökt  rikta 
sig.  Härtill  kom  hans  okunnighet  i  engelska  språket,  hvilken 
erkännes  såsom  en  bland  orsakerna  till  hans  ständiga  missöden. 
Det  svåraste  bland  dem  drabbar  honom,  då  han  vill  rädda  en 
herres  cylinderhatt,  hvilken  vinden  drifvit  under  ett  i  gång  va- 
rande bantåg.  Han  råkar  nämligen  mellan  tvenne  vagnar,  hvilka 
skada  honom  betänkligt.  Qenom  en  landsmans  mellankomst  blir 
han  inlogerad  på  ett  sjukhus,  der  han  åtnjuter  kostnadsfri  läkare- 
behandling och  vård  en  längre  tid.  Här  förefaller  honom  allt  i 
sin  ordning,  utan  att  dock  något  erkännande  gifves  den  ameri- 
kanska offervilligheten,  hvilken  så  vackert  framträder  i  de  mång- 
faldiga barmhertighetsanstaltema  öfverallt  i  Amerika.  Om  också 
mot  sjukhuset  ingen  klandrande  anmärkning  göres,  så  blir  ortens 
fattighus,  dit  berättaren  efrer  en  längre  tids  vistelse  å  sjukhuset 
hamnar,  föremål  för  tadlande  beskrifiiing*  Föreståndaren  skildras 
som    en    grym,  samvetslös  herre,  hvilken  gör  sig  goda  dagar  på 


I  BOKHANDELN.  313 


de  intagnes  bekostnad.  Uselheten  här  öfsrerträifar  om  naöjligt 
deB  bland  fordäckspassagerarene  under  färden  rådande.  Man  får 
dock  slutligen  veta  att  denna  uselhet  ej  ingår  i  programnaet. 
Vid  upptäckten  af  det  bedrägliga  förfarande,  hvarigenom  förestån- 
daren tillskansat  sig  17,000  dollars,  blir  han  afsatt  Vår  förf. 
afbryter  tvärt  sin  berättelse  med  beskriftiingen  om  vistelsen  på 
fattighuset,  hvilket  han  lemnar  i  följd  af  iråkad  tvist  med  före- 
ståndaren. Hvart  han  begaf  sig  och  hvilka  äfventyr  åter  mötte 
honom  torde  måhända  en  ny  del  af  arbetet  upplysa  om.. 

Såsom  en  oMlständighet  i  uppgifter  må  nämnas  att  längd- 
mått och  temperaturgrader  anföras  utan  bestämning  af  deras  art. 
Eent  af  fabulösa  måste  vägafstånd,  köld-  och  värmegrader  före- 
falla de  troligen  många  läsare,  som  icke  tänka  på  att  här  är 
fråga  om  engelska  mil  och  Fahrenheits  grader.  I  det  hela  må 
sägas  att  arbetet  for  finska  läsare  kan  erbjuda  mycket  af  intresse, 
men  att  förf;  ej  lyckats  frigöra  sig  från  medförda  fördomar,  efter 
hvilka  han  betraktar  och  bedömer  de  förhållanden  han  skildrar. 
—  Mot  framställningssättet  och  språket  vilja  vi  endast  anmärka 
några  tunga  meningar,  några  ovanliga  ord  och  uttryck  samt  det 
fria,  ehuru  konsekventa  användandet  af  ,,täytyy"  såsom  personligt. 

K.  T.  B. 

Z  J*.  Cleve:  jS[öw%'ewÄa^ateoj?j?i,  peruspiirteiltäänesitetty; 
snomensi  J.  O.  Sonck.     416  s.  82.     H:fors  1886,   G.  V.  Edlund. 

Angående  detta  lä^ge  väntade  arbetes  svenska  original  har 
redan  förut  i  Tidskriften  ett  omdöme  uttalats  (Tom.  XIX  s.  466).  Det 
teaktansvärda  arbetets  imlehåll  behöfver  ref.  så  mycket  mindre 
teröra,  som  han  i  hufvudsak  är  ense  med  rec.  så  väl  angående 
hökens  stora  förtjeneter  som  ock  beträffande  de  punkter,  der  han 
är  af  olika  åsigt  med  förf.  Det  är  således  hufvudsakligen  om 
arbetets  finska  omklädnad  vi  hafv^a  att  här  uttala  oss.  Origina- 
let är  affattadt  i  mycket  noga  afvägda  ordalag,  stilen  är  så  ut- 
preglad.  ofta  så  strängt  filosofisk,  att  läsaren  blott  efter  långva- 
rigt begrundian^e  af  de  olika  meningarna  får  klart  för  sig  deras 
innehåll  och  inbördes  sammanhang,  I  följd  häraf,  tro  vi,  kan  arbetet 
ej,  såsom  förf.  menat,  vara  en  lämplig  lärobok  för  folkskolelärare- 
seminariema,.  helst  som  folkskolaai  äfven  e]jes  är  i  detta  afseende 
Dog  mycket  förbisedd.  Men  äfven  för  en  finsk  öfversättare  uppstå  ur 
Btt  sådant  sknfsätt  många  svårigheter.  Finskans  uttryckssätt  och 
den  finska  terminologin  äro  ännu  icke  fullt  stadgade  på  detta  om- 
'åde;  Hkväl  niåste  (översättaren  sträfva  efter  ett  ledigt  språk  och 
illika  så  ordagrant  som  möjligt  återgifva  originalets  utpreglade 
ittryck.  I  detta  svåra  arbete  har  emellertid  hr  Sonck  enligt  vår 
isigt  lyckats.  Haas  finska  löper  otvunget  och  är  lätt  förstådd, 
ifven  då  det  gäller  vetenskapliga  ting.  Originalet  har  han  noga 
itergifvit,  någon  gång  nästan  for  ordagrant,  hvarigenom  i  hans 
'fversättniBg  insmugit  sig  en  och  annan  styfhet,  som  dock  sällan 

Finsk  tidskrift;  1887,  U,  20 


314 IBOKHANDKLN.  

kan  stämplas  såsom  ofinsk  sveticism.  —  En  egenhet  har  öfvers. 
i  sin  ortografi:  han  skrifver  t.  ex.  iarkotaSf  kifjotusharjotus,  eme- 
dan det  för  menige  man  vore  omöjligt  att  åtskilja  hvilka  bland 
dylika  ord  böra  skrifvas  med  i  och  hvilka  utan.  Vi  tro  dock 
att  det  ej  bör  falla  sig  alltför  svårt  att  i  folkskolan  lära  den  olika 
härledningen  af  dessa  ord.  Och  dessutom,  om  vi  en  gång  beträda 
denna  bana,  få  vi  t.  ex.  ej  iakttaga  åtskilnaden  emellan  kun  och  kum, 
som  nästan  uteslutande  tillhör  skriftspråket.  Också  skrifver  hr 
S.  sittenkun,  ennenkun  o.  dyl.,  ehuru  dessa  relativa  och  komparfl- 
tiva  uttryck  för  tid,  „efter  det  5om*',  „tidigare  öw",  böra  skrif- 
vas  med  kuin  och  dessutom  helst  fördelas  på  tvenne  ord.  Vi  hafva 
här  upptagit  denna  obetydlighet  för  att  söka  hindra  den  finska  rätt- 
skrifningen  från  att  råka  på  afvägar,  då  till  och  med  en  så  van  öf- 
versättare  som  Aatto  S.  icke  ännu  tyckes  hafva  kommit  till  en 
bestämd  öfvertygelse  i  frågan. 

0.  a. 


Dokt.  M,  Luthers  Lilla  katekes   med   bibliska    exempel  od 
bibelspråk  försedd;  förslag  uppgjordt  af  A.  W.  Lyra. 

Behofvet  af  en  tidsenlig  lärobok  för  den  första  katekesun- 
dervisningen har  länge  varit  kändt  i  vår  statskyrka  af  alla  dem, 
som  icke  godkänna  det  tanklösa  utantill -läsandet  af  den  s.  k. 
långkatekesen.  Intet  nytt  katekesförslag  har  emellertid  hittills 
vunnit  allmänt  erkännande.  Måhända  har  detta  berott  på  bri- 
stande enhet  i  åsigtema  om  den  form,  erotematisk  eller  akroama- 
tisk,  i  hvilken  läroboken  borde  afiattas,  måhända  ock  på  don 
vanliga  förkärleken  för  det  gamla.  Den  akroamatiska  framBtäll- 
ningen,  som  i  allmänhet  bör  föredragas  vid  sjelfva  undervisnin- 
gen, har  vid  uppgörandet  af  förslag  till  lärobok  beftmnits  oaii 
vändbar,  emedan  den  fordrar  för  stor  vidlyftighet  och  en  efter- 
tanke vid  läsningen,  hvilken  icke  kan  förutsättas  hos  de  flesta 
barn  eller  rätt  mången  moder;  denna  form  skulle  derför  helt  sä- 
kert framkalla  ett  ännu  värre  öfverlastande  af  minnet  på  tanken-^ 
bekostnad  än  katekesen  i  frågor  och  svar.  Härtill  kommer  at^ 
barn  i  allmänhet,  men  i  synnerhet  allmogebam  hafva  synnerlippi- 
svårt  för  att  uttrycka  sig,  och  att  lärobokens  framställning  i  frfti:- 
form  underlättar  svaren  för  dem;  dessutom  kan,  enligt  vår  m(- 
ning,  nödvändigheten  af  en  fond  minneskunskap,  såsom  grundval 
för  undervisningen  och  konstantare  behållning  deraf  för  län^r» 
tider,  icke  bortresonneras.  Derför  måste  det  anses  lyckligt  fr 
frågans  slutliga  och  snabba  lösning,  att  den  af  kyrkomötet  utse<l<l 
katekeskomitén  beslutit  sig  för  den  erotematiska  metoden. 

Hr  A.  W.  Lyras    förslag    synes    oss    äfven    mycket    gcwV 
Luthers    lilla  katekes  är  lagd  som  grund,     Frågorna  äro  på  sim 
ställen  förtydligade.     Bibelspråken  äro  på  sak  gående,  förklarat' 
och,  liksom  hänvisningarna  till  bibliska  historien,  mycket  väl  vahh 
såsom    man    ock    af   förf.  kunnat    vänta.     Vi   för  vår  del  skulK 


I  BOKHANDELN.  315 


önskat  endast  följande  tillägg:  vid  andra  bönen  bland  bibelsprå- 
ken Mth.  3:  36,  vid  femte  bönen  hänvisning  till  Mth.  18:  24—35 
samt  i  femte  hufvudstycket  under  momentet  2  hänvisning  till 
Joh.  6 :  40 — 63  eller  åtminstone  sistnämda  vers. 

E.  7.  H. 

Simon  Nordström:  Kort  öfversigi  öfver  det  svenska  folk- 
skoleväsendets utveckling  Ull  år  1842;  26  s.  8:o.  Sthlm  1887, 
P.  A.  Norstedt  &  söner;  40  öre. 

Denna  broskyr  innehåller  en  så  sakrik  och  redigt  hållen 
framställning  af  hufvuddragen  i  den  svenska  folkundervisningens 
historia,  som  man  gema  kan  begära  af  en  publikation  om  26 
sidor.  Begreppet  folkskola  användes  här  i  den  vidsträckta  be- 
märkelsen af  anstalt  för  den  s.  k.  primära  undervisningen. 
Först  vid  början  af  sjuttonde  århundradet  uppstodo  i  Sverige  skolor, 
som  i  någon  mån  motsvara  vår  tids  folkskolor;  de  buro  det  ge- 
mensamma namnet  „bamskolor"  och  uppgingo  mot  slutet  af 
Dämda  århundrade  till  ett  antal  af  40 — 50.  Likväl  var  redan 
under  dess  förra  hälft  läskunnigheten  någorlunda  spridd  äfven 
bland  allmogen,  för  hvilket  mesta  förtjensten  tillkommer  prester- 
skapet.  Under  adertonde  århundradet  var  folkundervisningen  ofta 
föremål  för  både  ständemas  öfverläggningar  och  regeringens 
åtgöranden.  Men  såvidt  man  känner,  räknade  det  egentliga 
Sverige  vid  seklets  slut  endast  omkring  150  fasta  folkskolor,  och 
äfven  dessa  voro  till  flertalet  inrättade  på  enskildes  bekostnad. 
Det  var  i  synnerhet  några  föreningar,  som  kraftigt  arbetade  på 
en  förbättrad  folkundervisning,  nämligen  „Samftmdet  pro  fide  et 
christianismo",  „Sällskapet  for  allmänna  medborgerliga  kunskaper" 
samt  två  „Sällskap  för  vexelundervisningens  befrämjande".  Men 
småningom  randades  den  tidpunkt,  som  bildade  epok  i  Sveriges 
folkskoleväsende.  År  1842,  den  18  juni,  utfärdades  „Stadga  an- 
gående folkundervisningen  i  riket",  hvars  hufvudprinciper  igen- 
finnas i  vårt  eget  lands  nu  gällande  folkskoleförordning,  med 
nndantag  likvisst  af  de  vigtiga  grundsatserna  om  obligatorisk 
skolgång  och  skyldigheten  för  församlingarna  att  sjelfva  bestrida 
lärarepersonalens  aflöning  (endast  medellösa  församlingar  subven- 
tioneras af  staten). 

Den  förtjenstfuUa,  på  källstudier  grundade  afhandlingen  upp- 
tager vid  slutet  en  intressant  tablå  —  den  första  officiela  i  Sve- 
rige —  belysande  folkskoleväsendet  sådant  det  var  år  1839,  så- 
ledes just  före  dess  reorganisation.  Enligt  denna  funnos  då  i 
Sveriges  2,308  församlingar  1,009  fasta  skolor  med  43,277  elever 
—  hela  rikets  folkmängd  for  året  uppskattades  till  något  öfver 
tre  miljoner.  Undervisningen  handhades  af  1,030  lärare  med  fast 
anställning ;  på  hvarje  lärare  kommo  i  medeltal  42  barn.  Under- 
hållskostnader och  löner  utgingo  för  98  skolor  af  statsmedel  och 
för  729    af  församlingamas    bidrag;    ett  betydande  antal  skolor 


316  I   BOKHANDELN. 


hade  ihågkommits  med  enskilda  gäfVobref  och  testamentariska 
donationer.  —  Samtidigt  voro  i  verksamhet  ambulatoriska  skolor 
i  377  församlingar  med  507  lärare;  1,211  församlingar  hade 
hyarken  fast  eller  ambulatorisk  folkskola.  Af  samtliga  barn  i 
skolåldern  kan  år  1839  i  Sverige  hvart  sjunde  anses  ha  åtnjutit 
folkskoleundervisning. 

Meddelanden   från  Indusiristyrelsen  i  Finland;  femte  häftet; 
99  s.  8;o.     H:fors  1886. 

Industrist3n^elsen  har  i  ett  cirkulär  uppmanat  landets  yrkes- 
föreningar  att  uttala  sig  öfver  en  serie  af  „frågor",  ej  färre  än 
31.  Denna  uppmaning  har  efterkommits  af  27  föreningar  i  olika 
delar  af  landet.  Svaren  äro  i  detta  häfte  sammanstälda  af  Indu- 
stristyrelsens intendent.  De  flesta  frågor  hänföra  sig  till  våra  nä- 
rings- och  arbetareförhållanden:  lärlingames  utbildning  och  skol- 
gång, yrkesprofs  afläggande,  maskinemas  inflytande  på  handarbets- 
skickligheten, våra  tullförhållanden  och  konkurrensen  med  den  ut- 
ländska marknaden,  den  nya  näringslagens  verkningar  och  så  vidare. 
Märkelig  är  den  konservatism  och  det  sega  fasthållande  vid  skrå- 
tidens idéer,  som  allt  ännu  tyckes  vidlåda  en  stor  del  af  våra 
handtverkare,  särdeles  i  landsortsstäderna;  dock  forekonmia  äf^en 
mera  frisinnade  uttalanden.  Fyra  ,,bilagor^^  i  tabellform  åtfölja 
häfbet.  De  två  första  tabellerna  utvisa  i  huru  hög  grad  a£äg- 
gandet  af  yrkesprof  aftagit  efter  näringsfrihetens  införande  hos 
oss  genom  förordningen  af  1879;  under  det  antalet  utfärdade  ge- 
säll- och  mästarebref  under  femårsperioden  1875 — 79  uppgick  till 
resp.  879  och  197,  äro  motsvarande  siffror  för  åren  1880-^ 
endast  637  och  26.  Tabell  III,  delvis  ofullständig,  uppger  an- 
talet utländske  handtverkare  i  Finland  år  1885  till  136.  Med 
hänsyn  till  nationaliteten  äro  ryssame  talrikast  eller  49  (deraf  en- 
samt i  Wiborg  43),  demäst  komma  svenskar  (36)  och  tyskar  (35). 
Den  fjerde  tabellen,  som  innefattar  en  förteckning  öfver  de  yrken, 
hvilka  angifvits  lida  mest  genom  den  utländska  konkurrensen,  är 
alltför  brokig  för  att  man  deraf  skulle  kunna  draga  några  säkra 
slutsatser. 

P.  T.  Wright. 

Ghrékisk  och  latinsk  ordlista,  upptagande  de  i  tekniska  ter- 
mer eller  eljest  mest  förekommande  grekiska  och  latinska  ord  äf- 
vensom  brukliga  latinska  talesätt  och  förkortningar  samt  citater 
ur  klassiska  författare  m.  m.,  till  tjenst  för  personer  som  icke 
studerat  de  gamla  språken;  120  s.  8:o.  Sthlm  1887,  P.  A.  Nor- 
stedt &  söner;  2:  25  kr. 

Den  utförliga  titeln  redogör  för  bokens  syfbe,  äfven  för  dess 
innehåll,   om  vi  tillägga  några  småsaker,  nämligen  grekiska  alfa- 


I  BOKHANDELN.  317 


betet,  8om  underlättar   de  grekiska   ordens   £nnande,    och   några 

bitar  ur  latinska  formläran.    Denna  anspråkslösa  kjelpreda  är  dock 

fj  taUräcklig  för  facktermer,  hyad  man  ju  af  dess  omfång  icke 

heller  kan   begära.     Några   exempel   på    sättet   för    de  upptagna 

ordens  härledning  samt  på  moderna  uttrycks  bildning  af  latinska 

och  i  synnerhet   grekiska    ord  hade  ökat  bokens    användbarhet. 

Förntom  några  sm&re  oriktigheter  och  tryckfel  vill  ref.  anmärka 

att  de  latinska  accenterna  äro  placerade  på  ett  mindre  praktiskt 

sitt,  t.  ex.  indulg'eo  i  st.  f.  indiilgeo,  och  att  de  många  metriska 

Gtaten  utan   angif^ande   af  ictus   alls   icke  Åtimstå  såsom  sådana 

fUer  till  och  med  förändrats,  t.   ex.  finem  respke,  som  i  omvänd 

ndnmg  bildar  slutet  till  en  känd  hexameter,  eller  (s.  90)  aegpiam 

pnvi,  som  låter  mycket  bättre  hos  Horatius  (carm.  II  3).     Be- 

ijiserlig   är  öfversättningen  „på  godt  sätt  lefyat  okänd^^  af  det 

öUa  hene  latuit;  på  konfosion   beror  troligen  (s.  100)  omsväng- 

ngen  af  Senecas  (epist.  6,  5)  sats   hngum  iter  est  per  praecepta, 

hrei;t  ä  effkax  per   exempla,  förklarligare  är  en  annan  omsväng- 

mg  nämligen  a£  Senecas  satiriska  nan  vitae,  sed  scholae  cUscmus. 

I  satsen  simplex  sigillum  veri  (s.  108)  bör  det  första  ordet  fattas 

lom  predikat,  ej  som  attribut.  —  Öfver  hufvud  tro  vi  att  bokens 

todamål  vore   värdt  ett  något  bättre  utförande  i  en  ny  fiillstän- 

%re  upplaga. 

F.  a. 

/.  Bäckman:  Geoffrafiska  bilder  för  hemmet  och  skolan;  I, 
Sverige;  64  s.  half  folio.     Sthhn  1887,  A.  Bonnier;  pris  1  kr. 

Häftets  mer  än  300  träsnitt,  som  illustrera  Sveriges  geografi 
«ilerliellre  topografi  och  delvis  dess  historia,  äro  visserligen  alla 
Pmia  bekanta,  men  försvara  dock  väl  ett  nytt  utgifvande  i  denna 
Äöiling,  som  i  förhällande  till  priset  bjuder  ganska  mycket  åt 
ligdom  och  äfven  äldre  vänner  af  Sveriges  vackra  hufvudstad 
^  dess  andra  märkligare  trakter.  Texten  ansluter  sig  noga  till 
^i^a;  den  är  hållen   i  resehandboksstil,  icke  bättre  och   icke 


ÖfVerslgt. 

Bref  från  Sverige.  Sedan  jag  sände  min  senaste  rapport  från 
'^^tockholms  synkrets  till  Finsk  tidskrifts  läsare,  ha  vi  haft  en  död 
^g,  som  till  och  med  varit  ännu  „dödare"  än  hvad  somrarna 
P%  vara.  Kanske  var  det  majriksdagen  och  indianvärmen,  som 
Qorie  oss  likgiltiga  för  aUt  annat  än  vår  sommarro,  vårt  väl- 
Jjefimumde.  Vi  upphörde  att  tala  om  tullskydd  eUer  svälttullar, 
om  kvinnofrågan  och  Verdandimålet ;  vi  läste  med  liknöjd- 


318  0PVEB81GT. 


het  om  invigningen  af  nniversitetshuset  i  TJpsala  och  försvarade 
alls  ej  vär  åsigt  att  denna  byggnad  borde  ha  blifvit  förlagd  till 
Stockholm  och  fatt  inskriften  ,,Stockholms  högskola' '  i  stället  för 
de  latinska  ord,  som  nu  blänka  der  i  guld.  Vi  hade  ingen  me- 
ning om  rättegången  mot  Verdandistema  i  Upsala,  hvilka  vägat 
tala  i  tidens  frågor  i  stället  för  att  som  förståndiga  och  om  sin 
karrier  måne  unge  män  anstår  dricka  punsch  och  utbyta  ungkarlä- 
anekdoter.  Hvad  som  skrefs  och  trycktes  gåfvo  vi  naturligtvis 
katten  i  sommarvärmen  —  utom  när  det  var  något  riktigt  raff- 
ande.  Lektor  Personnes  broskyr  om  osedligheten  och  det  unga 
Sverige  gick  ut  i  två  svenska  upplagor  och  en  dansk.  Hr  af 
Geijerstams  svar  på  tilltal  teg  man  ihjäl  —  jag  vet  dock  ej  om 
det  lyckades  — ,  och  en  för  ej  längesedan,  utkommen  liten  skrift 
„Tankar  med  anledning  af  herr  Knut  Wicksells  föreläsningar  om 
prostitutionen  och  äktenskapet  af  moster  Stina"  har  ej  heller  blif- 
vit vidare  omtalad.  Den  bjuder  på  ingenting  nytt,  den  lilla  bro- 
skyren,  men  den  är  sund  och  värd  att  läsas  —  dock  med  lätt 
kritik.  Moster  Stina  är  i  alla  fall  en  kvinna,  som  vågar  uttala 
sin  åsigt,  och  hon  är  så  anspråkslös  och  så  omodem,  att  hon  k- 
ser  aktning  äfv^en  för  andra  åsigter  än  sina  egna  och  inser  att 
något  godt  ligger  äfven  i  motpartiets  uttalanden.  Hon  söker  gen- 
drifva  hvad  hon  ej  kan  gilla,  men  hon  hvarken  hånar  eller  nyttjar 
det  simpla  ovettet  som  vapen.  Och  derför  har  moster  vår  odelade 
aktning,  hvilken  en  och  annan  sedlighetsifi^re  måste  lefva  utan. 
Att  numera  tala  om  den  skönliterära  vårskörden  vore  att  tala 
om  fjorgammal  snö.  Tidskriftens  literaturafdelning  har  redan  tagit 
böckerna  om  hand.  Endast  om  en  af  dem  vill  jag  yttra  ett  litet  ord. 
Det  är  Hilma  Strandbergs  novellsamling  „Vesterut"  —  eller  „Yä- 
sterut",  som  den  nystafvande  författarinnan  skrifver.  En  raJ 
situationsbilder  och  typer  från  Bohuslän,  skizzer  som  med  all  sia 
tyngd  och  sin  ungdomliga  omogenhet  visa  en  sådan  energi,  ea 
så  skarp  blick  och  en  så  glödande  harm  öfver  det  förvända  i  lif- 
vets  ställningar  och  förhållanden,  att  boken  måste  väcka  uppmärk- 
samhet och  att  författarinnan  —  en  brorsdotter  till  Talis  Qualis  — 
måste  beaktas  såsom  en  af  våra  duktigare  yngre  krafter.  —  Hvad 
som  väckte  förargelse,  var  särskildt  de  skildringar  af  bohuslänska 
prester,  som  i  boken  förekommo.  Alla  kritici,  äfven  underteck- 
nad, uttalade  som  sin  åsigt  att  det  var  öfverdrift  i  skildringen, 
att  åtminstone  dessa  skildrade  individer  omöjligt  kunde  betraktas 
såsom  typer  på  Sveriges  presterskap  i  den  tid  som  är.  —  Förfat- 
tarinnan teg  och  tog  emot,  men  hon  har  svarat  mig  enskildt,  ocli 
jag  tror  mig  ej  gå  grannlagenheten  för  nära,  då  jag  utan  att  citera 
hennes  ord  återger  hennes  påstående,  att  det  i  Bohuslän  till  följd 
af  Schartauismen  passerar  saker,  som  vore  omöjliga  i  det  öfriga  riket 
och  som  förefalla  rent  af  otroliga.  Man  har  sagt  att  det  är  ett 
påfvevälde  hon  skildrar,  och  hon  upprepar  sjelf  att  det  är  påfve- 
välde,  att  alla  på  stället  erkänna  det.  Fröken  Strandberg  har  föga 
fantasi,   hon    hör    till    de   författare,    som  måste  ha  modeller  och 


ÖFVEBSIGT.  319 


fakta  för  allt  hon  skildrar,  ända  in  i  minsta  detaljer.  Och  åtskil- 
ligt i  hennes  bok,  som  förefaller  groteskt,  som  ett  groft  skämt, 
är  sak  för  sak  upptaget  ur  lifvet.  Bohuslänningar,  som  ogillat 
boken,  ha  utan  opposition  fannit  allt  naturtroget.  Som  en  indig- 
nationsbok, en  verklighetsmålning  från  en  aflägsen  bygd  af  Sverige 
får  „ Västerut"  emellertid  ett  intresse  af  allt  annat  än  vanligt  slag. 
Sjelf  bosatt  midt  ibland  det  folk  hon  skildrar,  har  författarinnan 
tagit  sig  an  dess  sak,  och  kan  hon  blott  arbeta  sig  upp  i  det  rent 
konstnärliga,  så  får  vår  literatur  i  henne  ett  namn  af  betydenhet. 
Under  sommaren  har  intet  kommit  ut.  Men  nu  skola  bok- 
handelsdiskarna öfversållas  af  nya  häften  i  hela  massor,  godt  och 
dåligt  antagligen,  inhemskt  och  utländskt,  men  naturligtvis  främst 
utländsk  vara.  I>en  serveras  billigare  och  är  också  mera  eftersökt  än 
det  som  svenskt  är.  Vi  ha  fått  ett  och  annat  förträffligt  från  utlan- 
det, Tolstoys  smärre  skrifter,  Gontscharovs  mästerverk  „Oblomov", 
men  vi  ha  också  fått  nya  Heimburg^are,  Ohnet^are,  Melly  Bown^are 
och  Gregor  Samarov'are  m.  m.,  m.  m.  i  oändlighet,  arbeten  hö- 
rande tiU  la  literature  basse,  som  försämrar  läsarens  smak  och  gör 
honom  otillgänglig  for  den  literatur,  som  söker  att  verkligen  skil- 
dra lifvet  och  dyka  ned  i  menniskohiertat. 

Af  svenska  arbeten  väntas  nu,  hvad  jag  vet,  intet  annat  än 
A.  U.  Bååths  diktcykel  „Marit  vallkulla**,  som  på  förhand  blifvit 
omtalad  såsom  något  epokgörande,  en  ny  del  af  Carl  Snoilskys 
dikter  samt  två  romaner,  „Pastor  Hallin"  af  G.  af  Geijerstam  och 
),Lifsuppgifter"  af  G.  Nordensvan.  Tre  af  våra  författarinnor  ha 
stora  dramatiska  arbeten  färdiga  eller  i  det  närmaste  färdiga.  Antag- 
ligen komma  de  att  se  dagens  ljus  under  denna  säsong.  Fru  Agrell 
har  derjemte  en  ny  samling  af  noveller  „!Från  land  och  stad"  fär- 
dig till  tryckning,  och  fru  Kerfstedt  är  sysselsatt  med  en  längre 
herättelse.  Ernst  Lundqvist  har  i  veckotidningen  Svea  offentlig- 
Ö^rt  en  ganska  omfattande  berättelse,  kallad  „Smink",  historien 
öDi  ett  giftermål  mellan  en  allvarsam  småstadslektor  och  en  teater- 
^am,  en  förening  mellan  olja  och  vatten.  Den  förtjenstfulla  och 
Diättfiilla  historien  kommer  antagligen  i  sinom  tid  ut  i  bokform. 
frans  Hedberg  är  sysselsatt  med  en  samling  teatemoveller,  deri 
bekanta  Stockholmsartister  spela  hufvudrolema,  och  hans  son  Tor 
Hedberg  har  „Tolf  noveller'*,  förut  synliga  här  och  hvar  i  tidnin- 
e^r,  färdiga  att  lemnas  ut  till  bokhandeln.  Ett  större  arbete  af 
Claes  Lundin,  „Stockholm  och  Stockholmslif  på  åttiotalet",  hvilket 
äfven  förberedes  nu,  tyckes  vara  anlagdt  efter  mönster  af  Richard 
Kaofinans  bekanta  pariserskizzer. 


Säsongen  har  börjat,  och  teatrarna  Öppna  sina  portar.  Pä 
scenerna  har  arbetet  med  insättandet  af  jemridåer  och 
J^mtrappor  „till  förekommande  af  all  säkerhet"  vid  eldsvådor  be- 
^rifVits  med  all  flit ;  Nya  teatern  deremot,  som  för  öfrigt  var  den 
utan  all  jemförelse    bäst    skyddade  af  stadens    skådespelhus,  hade 


320 ÖFVEBSiaT. 

inga  peogar  att  bygga  med,  ooh  derför  tyckes  den  komma  att 
forblifya  st&ngd  och  obegagnad  tills  vidare.  I  dess  ställe  arbetar 
Vasateatem  energiskt  pä  att  tilldraga  sig  det  glada  Stockholms 
sympatier,  nägot  som  antagligen  ej  kommer  att  blifva  svart.  Den 
är  i  vinter  ingen  annan  medtäflare  än  Södra  teatern  i  att  spela 
farser  och  operetter.     Den  2  oktober  börjar  Vasateatem  sitt  spelar. 

Operan  f&r  lefva  fram  sitt  sista  n&där  utan  nägon  tenor  eller 
med  en  allt  annat  fin  tiUfredsstiOlande  sädan,  sedan  hr  Ödman, 
alla  Stockholmsflickors  förtjusning,  öfvergaf  den.  Nu  tyckes  det 
bli  damerna,  de  sjungande  nämligen,  som  skola  uppehålla  reper* 
toarMir  På  manssidan  har  operan  ej  mycket  att  bnljera  med  — 
hr  Eorstén  saknas  äfven  bland  årets  personal;  men  damerna,  fru 
Östberg,  fröken  Eiego  och  den  unga,  lofvande  men  alls  ej  fiill- 
fjädrade  fröken  Klemming,  bli  de,  som  skola  draga  folk  så  godt 
det  går. 

Dramatiska  teatern,  som  uraktlåtit  att  engagera  hr  Fredrik- 
son, en  af  denna  scens  stödjepelare  under  långa  tider,  och  som 
äfven  förlorat  fru  FåhrsBus,  född  Björkegren,  har  i  hennes  ställe 
vunnit  både  fru  Louise  Fahlman,  Messalinas  talangfulla  represen- 
tant och  förträfflig  som  pariserdam,  vare  sig  i  den  allvarliga  eller 
den  lättare  genren,  och  fröken  Lina  Sandell,  den  yngrB  svenska 
skå4espelarskolans  med  all  säkerhet  bästa  förmåga.  Fröken 
Sandeils.  uppfattning  af  de  roler,  hon  utfört  på  nya  teatern  (i  fru 
Canths  „ Arbetarens  hustru"  —  Hopptossan  —  i  ,,Ett  val",  i 
„Bamet")  ha  alla  visat  en  öfverraskande  intelligens,  en  själihliliet 
och  en  energi  af  ovanligt  slag.  Blir  hon  endast  använd  p&  kung- 
liga scenen,  så  torde  hon  der  ej  stanna  bland  de  obemärkta. 

Det  var  ett  ledsamt  slut  på  spelåret  i  våras.     Det  ena  nya 
programmet   var    tråkigare  än  det  andra.     £n    svensk  dålig  dra- 
matisering —  „För  pengar"  hette  den  —  af  en  medelgod  fransk 
roman    söfde    den    lilla    publik,    som    godtroget    infunnit    sig  pä^ 
de    tre    eller    fyra     föreställningar,     under    hvilka    stycket    höll 
sig  uppe.     Och   säsongens  slutkläm,  den  ytterst  banala  tyska  ko- 
medin „  Guldfiskar",  var  pinsam  att   skåda    för  en  hvar  med  nå- 
gon   ansats    till   smak    utrustad   åskådare.     Men  det  stycket  blei 
ganska  omtyckt,  fast  man  öfver  allt  hörde  att  „det  var  skräp  — 
men  rätt  roligt**.     Fru  Hartman  spelade  för  ombytes  skull  grande 
dame  —  till    mångas    förtjusning    och    andras  undran.     Herrame 
voro  preussiska  officerare,  kvicka  enligt  egen  och  författarens  åsigt, 
damerna    skrattande    och    giftaslystna    damer  af  verld,  pjesen  ett 
mischmasch,  sådant  vår  publik  vill  ha.  —  „Francillon"  kom  inte 
på    vårsidan,    men    skall  nu   gå  af  stapeln.     Så  ock  „Hexan*'  al 
Arthur  Fitger.     Huru    spelåret    för  öfrigt  skall  gestalta  sig  torde 
vara  ovisst,  —  den  nuvarande  direktionen  börjar  i  allt  högre  grac 
anstränga  sig  att  gifva  sina  belackare  rätt. 

I  konstväg  var  sista  halfåret  magert.  Få  nya  arbeten  a 
någon  betydenhet  ha  förekommit,  och  under  sommaren  har  Stock 
holms   utställningar    erbjudit   ovanligt  litet.     Konstföreningen  hai 


OFVERSiaT.  321 


varit  stängd,  allt  sedau  Veresckagin  reste  sin  kos.  Awasovéki" 
utstållningen  i  Blanclis  salong  var  af  föga  intresse.  Det  väckte 
endast  förvåning  att  en  europeiskt  känd  konstnär  kunde  prestera 
B&  medelmåttiga  saker  och  vilja  sända  ut  dem  kring  verlden. 
Svagheterna  få  likväl  kanske  skrifvas  på  hans  ålders  räkning. 

På  parisersalongen  voro  svenskame  i  år  fåtaliga.  Tre  af 
dem  fingo  emellertid  hedersomnämnande,  skulptören  Ousten  Lind- 
berg, helt  och  hållet  fransman  i  sin  konst  och  här  hemma  foga 
oppmäi^sammad,  målarinnan  Emma  Ohadvick,  född  Löwstädt,  se- 
dan flere  år  tillbaka  bosatt  i  Frankrike,  och  målaren  Allan  Öster- 
lind,  hvars  taåa  „Ett  sterbhus^'  inköptes  af  franska  staten. 

jyea.  1  september  öppnades  i  Stockholm  konstakademiens  och 
i  Göteborg  konstnärsförbundets  utställmng.  Akademien,  som  hyrt 
Blanchs  loked,  har  samlat  sina  krafter  och,  tack  vare  i  synnerhet 
grefre  Rosens  och  Kronbergs  medverkan,  fått  i  stånd  en  vida 
bättre  konstsamling  än  då  den  senast  gjorde  exposition.  Visser- 
ligen är  det  nu  som  då  en  mycket  blandad  samling  och  nog  gör  den 
ett  Htet  tråkigt  intryck  —  raka  motsatsen  till  den  glada,  friska 
stämning  man  fött  af  konstnärsförbundets,  pariserskolans  utställ- 
ningar. Men  det  vore  orättvist  att  neka  till  att  det  fins  gedigna 
koBstverk  här.  Främsta  uppmärksamheten  tilldrager  sig  Rosens 
stora  bild  „N  o  r  d  en  sk  i  ö  1  d".  Han  har  framstält  upptäcktsresan- 
den i  dennes  rätta  milieu,  i  ett  arktiskt  vinterlandskap.  I  bak- 
grunden ligger  Vega  infrusen,  snötäckta  isfält  sträcka  sig  så  långt 
ögat  når,  en  tung  grå  himmel  öfver.  Der  står  Nordenskiöld  en- 
sam, klädd  i  pekmossa,  pelsverk,  stora  vantar  och  dito  stöflar. 
Han  håller  en  kikare  i  handen,  stödjer  sig  på  en  pik  och  spanar 
^tåt  snöfälten  med  ett  på  samma  gång  lugnt  och  oböjligt  som 
litet  nervöst  uttryck  i  det  bleka  ansigtet.  —  Angående  porträtt- 
Hkiieten  ha  flere  meningar  blifvit  uttalade.  Alla  äro  ense  om  att 
iiiannen  här  ej  är  aUdeles  den  samme  Nordenskiöld,  som  vi  se  här 
^  gatorna,  på  fester  och  i  riksdagen.  Men  många  påstå  —  och 
jag  tror  de  ha  rätt  —  att  detta  är  på  pricken  Nordenskiöld,  sådan 
tan  ser  ut  i  handlingens  och  farans  ögonblick.  Att  det  kunde 
%ga  mera  karakter  i  sjelfva  figuren  torde  dock  vara  otvifvelaktigt. 
^^en  är  väl  elegant,  som  spelade  han  Nordenskiöld  i  en  tablå, 
i  stället  för  att  på  fullt  allvar  befinna  sig  innestängd  af  is  vid 
Agiens  nordkust.  Man  får  heller  icke  något  rätt  slående  intryck 
af  ensKgheten  och  majestätet  i  det  arktiska  landskapet.  Allt  som 
^t  är  Rosens  tafia  likväl  ett  monumentalt  konstverk,  som  dess 
^pphofsman  har  heder  af.  Det  är  mycket  och  godt  studium  ned- 
lagdt  derpå.  Det  eges  af  baron  Oskar  Dickson,  konstnärens  svå- 
ger och  Nordenskiölds  Mecenas. 

„Romeo  och  Julia"  har  Kronberg  skildrat  i  två  stora  taflor, 
^rda  på  beställning  af  en  privatman  i  Stockholm.  Den  ena,  de 
^^da  älskandes  afsked  till  hvarandra  på  balkongen,  är  hållen  i 
D^t  violett  ton,  och  gruppen  är,  ehuru  vacker,  till  ytterlighet 
kongdad.     Den   andra,  Romeos  död  i  grifthvalfvet  framfor  Julias 


322  OFVERSIGT. 


bår,  är  verkligt  storartad,  särskildt  genom  färgefiekten,  som  äd 
briljant.  Belysningen  i  det  nattsvarta  rummet  kommer  från  fack- 
lan, som  Romeo  kastat  ifrån  sig,  och  hvars  fladdrande  sken  irrar 
upp  till  figurerna,  bildande  utsökt  fina  färgskiftningar.  Det  är 
dock  något  kallt  i  behandlingen  af  båda  motiven,  och  till  Julius 
Kronbergs  allra  mest  framstående  verk  komma  hans  Bomeo  och 
Julia  ej  att  räknas. 

Bland  öfriga  deltagare  i  utställningen  märkes  särskildt  Oskar 
Björk,  som  skildrar  en  svensk  smedja,  duktigt  och  flärdlöst,  samt 
John  Börjeson,  hvars  porträttgrupp,  två  barn  i  moderna  kosty- 
mer, är  ett  särdeles  intressant  konstverk.  Om  öfriga  konstverk, 
som  här  förekomma,  är  föga  att  säga.  De  äro  obetydligheter,  an- 
tingen de  bära  berömda  eller  okända  namn.  Undantag  bildar  en 
liten  rolig  och  bra  målad  munkgenre  af  Hellqvist.  Alfrid  Wahl- 
bergs bidrag  är  ej  anländt  ännu. 

Det  är  karakteristiskt  att  på  akademiens  utställning  fins  en- 
dast en  tafia,  som  har  parisersalongens  nummer.  Tör  att  se  den 
moderna  svenska  konst,  som  gått  i  fi*ansk  skola,  få  vi  besöka 
konstnärsförbundets  utställning.  Icke  som  vore  der  allt  franskf. 
Såväl  Bengt  Nordenberg  och  Henrik  Nordenberg  som  Aug.  Jern- 
berg och  Pagerlin  höra  till  „ opponenterna".  Men  den  öfvervä- 
gande  delen  utgöres  af  parisare.  På  deras  nya  exposition  i  Va- 
lands lokal  i  Göteborg  —  det  är  fråga  om  att  sedan  flytta  hela  ut- 
ställningen till  Stockholm  —  utgöras  de  mest  uppmärksammade 
numren  af  Hagbergs  „To^ett  på  stranden",  Zorns  tre  akvareller, 
tvenne  med  motiver  från  Dalarö,  Salmsons  genre  „Bråk",  fru 
Chadvicks  mention-tafla  med  den  parisiska  portvaktarstugan  och 
Lindbergs  „Dimma",  ett  porträtt  af  fru  Thorell,  byster  af  Has- 
selberg och  Fallstedt,  Paulis  poetiska  aftonrodd  och  Richard  Berghs 
hypnotiska  seance.  Den  sistnämda  är  en  tafla  som,  hvart  den 
kommer,  måste  ådraga  sig  uppmärMamhet,  både  for  det  egendom- 
liga ämnets  skull  och  för  det  intensiva  lif,  den  raffinerade  styrka 
i  karakteristiken,  hvarmed  det  är  skildradt.  Något  så  lifFiillt  och 
så  individuelt  som  denna  tafla  ha  årets  utställningar  här  hemma 
ej  haft  att  bjuda  på. 

&— g  N. 

Teater.  Höstsäsongen  har,  trots  den  tredubbla  konkurren- 
sen af  tvenne  cirker  och  de  i  begynnelsen  varma  och  vackra 
kvällarna  i  det  fria,  gått  in  med  goda  hus  för  svenska  teatern. 
Det  har  sin  enkla  förklaring  i  det  goda  spel  den  bjudit  publiken 
på,  hvilket  det  är  ett  särskildt  nöje  att  konstatera. 

Teaterns  bestyrelse  har  haft  den  förutseende  klokheten  att 
for  en  serie  gåstroler  locka  Stockholmspublikens  gamla,  rutinerade 
gunstling  Knut  Almlöf  öfver  till  Helsingfors,  och  vi  ha  visat  oss 
kunna  bära  upp  ett  dylikt  tillmötesgående.  En  så  liflig  början 
af   ett    spelar    och    ett   så   vaket    teaterintresse    som    i  år   ligga 


OFVEESIGT.  323 


långt  tillbaka  i  hufVudstadens  estetiska  annaler.  Och  om  än 
Ålmlöfs  gästspel  kan  taga  lejonparten  af  äran,  återstår  en  icke 
så  liten  del  for  vår  egen  stabila  skädespelaretrupps  medlemmar 
att  fordela  Big  emellan. 

Ett  literatarbistoriskt  kuriosum  öppnade  föreställningarna, 
innan  Almlöf  ännu  anländt.  Det  äldsta  svenska  dramatiska  ori- 
ginal som  finnes,  .Carl  Gryllenborgs  hundrafemtio  år  gamla  skåde- 
spel Svenska  Sprätthökerij  gick  öfver  scenen  i  sin  uråldriga  drägt, 
visserligen  en  liten  smula  upputsad  af  teaterintendenten  hr  Mo- 
lander, men  dock  enligt  utsago  bärande  den  prasgustavianska 
doften  i  veck  och  plisseer.  Det  enda  rec.  sett  af  stycket  är 
ääischen,  och  om  utförandet  aldrig  så  litet  närmade  sig  dennas 
typografiska  sanning,  borde  det  varit  ett  stycke  kulturhistoria  af 
specielt  värde  för  estetiska  läckergommar.  Möjligen  blir  det  till- 
fille  att  återkomma  till  stycket  med  anledning  af  det  hundra- 
femtio-års minne,  som   i  oktober  infaller  för  den  svenska  scenen. 

Så  kom  Knut  Älmlöf,  och  med  honom  begynte  raden  af 
roliga  teaterkvällar.  Det  är  tjugusju  år  sedan  han  som  ung, 
ehom  redan  då  renommerad  skådespelare,  gästade  Helsingfors. 
Beo  nya  generationen  kände  honom  endast  till  namnet  eller  från 
li^ot  besök  i  Stockholm,  men  hans  rykte  föregick  honom,  och 
Där  ridån  drogs  upp  för  hans  första  gästuppträdande  som  Poirier 
i  »Klädeshandlaren  och  hans  måg",  togs  han  emot  med  applåder 
Äten  välbesatt  salong,  der  förutom  de  vanliga  teaterhabitueerna, 
månget  grått  hufvud  nickade  bifall  till  den  bekanta  komikern  från 
^  ungdom. 

Och  Almlöf  är  en  de  gamlas  skådespelare.  Han  förstår 
Uttro  än  någon  annan  att  sätta  lif  i  äfven  de  omöjligaste,  tok- 
roliga  gubb typer,  som  den  dramatiska  produktionen  under  förra 
liälilen  af  nittonde  seklet  älskade  att  föra  fram  på  scenen.  Jag 
^liöfrer  bara  nämna  honom  som  Fromont  i  „Fregattkaptenen" 
'^r  att  förklara  mitt  påstående.  Med  sin  högt  uppbringade  komiska 
teknik  ger  han  den  otroliga  rolen  en  så  öfversvallande  lustighet 
oå  beskedlig  oförarglighet,  att  den  blir  njutbara  fven  för  nutiden 
^fi^dess  „8anningskraf  *,  hvilket  han  kommer  åskådaren  att  glömma. 

Ett  mera  rutineradt  och  lifligt  spel,  ett  större  förråd  på 
^"^ka  effekter  och  plastisk  komik  förfoga  få  skådespelare  öfver. 
^611  det  är  också  deri  hans  hufvudsakliga  styrka  består.  Ty  om 
^an  än  högt  beundrar  hans  karakteriserande  talang  i  allvarsam- 
me roler  såsom  Poirier  i  „Klädeshandlaren*^  och  Knifving  i 
»Mvokaten  Knifving**,  vet  man  dock  att  han  gjort  sitt  största 
^ykte  igenom  sin  allt  öfverändastörtande  lustighet  som  Gaspard 
^  »»Debutanten  och  hennes  far",  och  i  titelrolen  af  „Fregattkap- 
^nen",  pjeser  som  stå  närmare  farsen  än  det  egentliga  skådespelet. 
^%  som  ofta  sagdt  och  skrifvet  är,  han  lyfter  genom  sin  fint 
"^^DFkliga  och  älskvärda  uppfattning  farsens  figurer  till  rang  af 
verkliga  konstskapelser  —  en  ära  hvilken  uteslutande  tillkommer*- 
^^^om,  utan  någon  fingerräckning  från  författames  sida. 


;H24  0PVEB8IGT. 


För  att  gå  i  kronologisk  ordniBg,  beundrade  vi  Almlöf 
fbrst  som  Poirier  i  Klädeshandlaren  och  hans  måg.  Han  har  i 
Augiers  och  Sandeau's  vältecknade  uppkomling  funnit  en  typ^  som 
han  återgaf  så  exakt,  så  utan  en  komisk  öfverdrifb,  att  man  måste 
förvånas  öfver  hans  finkänsliga  skådespeiarsamvete.  Heui  hade 
fullkomligt  afklädt  sig  farsfiguremas  laissez-aller,  for  att  med  nästan 
en  tänkares  allvar  framhålla  uppkomlingens  penningeslughet,  små- 
sinthet och  hersklystnad.  Almlöf  sekunderades  mycket  väl  af 
hr  Eydgren  som  magen  Gaston,  markisen,  och  äkta  mannen  för 
pengar.  Vår  teater  har  gjort  en  verklig  ackvisition  for  finare 
karaktersroler  i  hr  Rydgren,  till  hvilken  jag  snart  återkommer 
på  tal  om  hans  största  rol  i  höst,  nämligen  kammarherre 
Brattsberg  i  „De  ungas  förbund".  Hr  Vilhelmsson  som  Hector, 
löjtnanten-hertigen  och  vännen,  lyckades  icke  afvinna  sin  rol 
något  intresse,  ja,  hans  skratt  öfver  vännens  bekymmer  i  andra 
akten  vill  jag  minnas,  lät  väl  alldagligt  fbr  att  ha  kommit 
öf^rer  läpparna  på  en  fransk  hertig.  Hr  Agardh,  som  det  nödvän- 
diga goda  och  hederliga  elementet  i  den  gamla  vännen  Verdelets 
rol,  och  fru  Bruno  i  den  äkta  fransyska  unga  frurolen  Antoine^, 
gjorde  af  sina  uppgifter  allt  hvad  man  kunde  begära.  Samspelet 
jemt  som  för  det  mesta  på  vår  svenska  scen.  Ja,  —  ännu  åter- 
står hr  Malmströms  förolämpade  kock  att  nämnas.  I  och  for  sig 
en  obetydlig  birol,  gjordes  den  af  hr  Malmström  med  en  aplomb 
och  en  verv,  så  att  den  håller  sig  kvar  i  minnet  hos  mången 
som  en  ypperlig  liten  studie. 

När  Stockholmspubliken  kommer  ihåg  Almlöf,  kläder  sig 
dess  minne  af  honom  gema  i  G-aspards  nattrock  och  stora,  bra- 
skande  gester.  Som  Ghispard  i  Debutanten  och  hennes  far  fin- 
nes han  af  bildad  i  senaste  årgång  af  ,,Svea'-,  och  onekligen  är 
den  rolen  ytterst  karakteristisk  for  honom.  Vill  man  våga  en 
liknelse,  är  han  deri  närmast  att  jemfora  med  en  skottspole,  som 
slungad  af  en  osynlig  hand  väfver  in  godt  lynne  med  en  otrolig 
energi  i  pjesens  långdragna  ränning.  Hela  stycket  har  blott  en 
egentlig  rol:  Gaspards.  De  öfriga  äro  bara  till  fbr  att  motsätta 
sig  hans  energi,  sporra  den  till  ytterlighet  och  öfvervinnas.  Det 
är  som  om  hemligheten  af  Almlöfs  spänstiga  spel  låge  hos  hans 
franska  börd,  han  är  fransman  ut  och  in,  sydländsk,  Mig  och 
superb.  Det  hela  gör  intrycket  af  en  raket,  som  tagit  orätt  kosa. 
trasslat  sig  in  i  trädkronorna  och  fräsande  arbetar  sig  fram  mel- 
lan grenarna,  fastnar  här,  fastnar  der  och  slutligen  gör  färden 
ut  i  det  vida  utan  att  krutsatsen  ännu  hunnit  brinna  till  slut.  Af 
bipersonerna  utförde  fru  Bruno  dottern-debutanten  med  sådan 
rutin,  att  hennes  gamla  far  verkligen  borde  hafb  den  glädje 
af  henne,  som  meningen  var.  De  öfriga  bipersonerna  falla  en  ur 
minnet,  karakter  slösa  och  skizzerade  som  de  voro  efter  den  mått- 
stock intrigen  bestämde. 

Som  Damoiseau  i  De  båda  döfva,  också  en  con  amore-rol 
for    Almlöf,  skördade    han    skrattsalvor    för    så   godt  som  hyarje 


OPVEBSIGT.  325 


Jag  vill  icke  påstå  att  pjesen  är  ett  mästerverk  och  det 
iräl  ingen  annan  heller,  men  Almlöfs  döfhetsmimik  räddade 
^xa  som  alltid  förut,  och  publiken  lät  sig  nöja  med  den  lika 
som  anspråkslösa  dramatiska  mjölkmaten. 
Hr  Ahnlöfs  berömda  bonhomie  firade  kanske  sin  största 
i  den  lilla  efterpjesen  SparlakansUxor,  Så  innerligt  och 
ägande  framträdde  Mörks  genomhederHga  gubbhjerta  i  de 
scenerna  under  Almlöfs  spel,  att  man  åter  kände  sig 
lansigte  mot  ansigte  med  en  mer  än  vanlig  scenisk  skapelse. 
\  Ahman,  med  sin  kända  talang  att  återgifva  gamla  damroler, 
en  förträfflig  fru  åt  sin  förträffliga  man.  Hennes  åter- 
ide  försonliga  lynne  kom  väl  hastigt  på  henne,  men  det  är 
att  förundra  sig  öfver,  då  en  sådan  hedersgubbe  som  Mörk 
de  henne  till  skratt  i  den  naturtrogna  kittlingsscenen.  Hr 
ren  i  Berndts  rol  dolde  sin  frus  avoghet,  braskande  som 
borde,')  men  hr  Eiego  kunde  ha  braskat  en  smula  mindre 
^issh  tyranniske  Hilders  rol  for  att  hålla  den  inom  gran- 
pBa  för  det  smakliga. 

\      Midt  i  räckan  af  skådespel,  hvilkas  hela  intresse  grupperat 
■I  kring  teaterns  gäst  Almlöf,  kom  De  ungas  förbund  upp.    Den 
pr  senaste  vårsä3ongs  stora  seger  på  svenska  teatern,  och  publi- 
Pi  Tar  van  att  se  den  väl  spelad.     Hr  Almlöf  som  Daniel  Hejre 
^lÉUe  något    i  bakgrunden  fbr  de  öfriga  medspelande,  och  man 
kl  väl    räkna  det  hans  anspråkslöshet  till  förtjenst  att  han  alls 
oppridde    i    den    rolen.     Ty  huru  mycket  än  Ibsen  sjelf  må  stå 
Wwffl  Hejres  giftiga,  tankedigra  repliker,  det  fina  i  stycket  större 
^  aera  lefvande  personer  än  den  gamla  ironikem  och  ungdomsvän- 
Äfilill  kammarherre  Brattsberg.     Just  kammarherren  sjelf,  först 
^  femst     Hr  Rydgren  gjorde  af  honom  hela  den  nobla,  måttfulla 
^,  som  engång  kom  venstem  i  Existiania  att  hvissla  ut  stycket 
^  dess  första  uppförande.     Om  Stensgård  och  de  öfriga  rac^kala 
\  lifsrde  sitt  till  att  stycket  då  uthvisslades,  måste  väl  kammarherre 
»»tsbergs    äkta    aristokratiska    nobless    och   ädla   uppträdande 
^t  venstermännen    in    i    själen,  då    han  stäldes  i  bredd  med 
!^kame    af   det    andra    partiet.     Emedan    stycket   så  nyligen 
^  öfver    vår    scen    och   väckt  kritikens  stora  gillande,  är  det 
^  öf^erflödigt   att    ånyo  orda  om  det.     Må  jag  blott  omnämna 
^  ir   Biego    bytt  ut    sin  förra  glansrol  som  Daniel  Hejre  mot 
^  svällande    öfvermodiga    „champagne-Månsens",  och    att    han 
I^^Wligt    pointerade    drygheten    och   bondhögfärden,    utom    att 
°^  kde    maskerat    sig   rent    mästerligt    och    lagt   sig  till  äkta 
J^oner,     De    som    påminna    sig    fröken    Gfrönbergs    madam 
holmen,  skola  väl  finna  fini  Salzenstein  underlägsen  i  denna 
^men    för    en    som    icke   sett  bättre,  återgaf   hon  den  fylliga 
^'»fahusvärdinnan    realistiskt    och    sanningsenligt  nog.     Uppsätt- 
^^  led  af  en  liten  brist  på  folk  för  att  det  blifvit  riktigt  tro- 
^§t  att  hela  brukspersonalen  var  ute  i  det  gröna  på  festen  i  för- 
sta akten. 


326  OFVERSIOT. 


Också  i  några  andra  stycken  har  folkmassan  sett  väl 
tunn  ut,  —  men  kanhända  statisterna  vålla  for  mycket  bråk,  sär- 
deles om  de  skola  deltaga  i  stormningen  af  ett  sjöröf^arskepp 
såsom  i  Fregattkaptenen.  Der  var  det  dock  verkligt  tragiskt 
att  se  Almlöf  så  godt  som  ensam  i  sin  rädsla  störta  sig  ned  pä 
fiendens  däck,  och  man  fick  stor  aktning  för  fransmännens  tap- 
perhet,  då  de  fyra  eller  fem  man  högt  togo  sjöröfvarfartyget  med 
storm  och  det  i  ett  ögonblick,  ty  minuten  derpå  bära  de  ju  in 
på  scenen  sin  stackars,  ihjälskrämda  kapten. 

Den  gamla,  välkända  och  omtyckta  Advokaten  Krdfving 
samlade  igen  publiken  till  flere  välbesatta  hus.  Den  typiska 
titelrolen,  som  är  så  allmängiltig  och  kosmopolitiskt  humoristisk, 
utförde  hr  Almlöf  lätt  som  ett  lekverk.  Rutinen  är  nu  engång 
resultatet  af  långa  förarbeten,  och  derför  har  hr  Almlöf  en  ensam 
stående  rättighet  och  lätthet  i  att  återgifv^a  sina  roler  så  att  säga 
utantill.  Han  kan  hvart  tonfall,  hvarje  blick,  hvarje  rörelse,  men 
han  ger  dem  icke  igen  som  en  utanlexa.  Hans  fantasi  är  alltid 
med  och  han  finner  aldrig  sin  uppgift  enformig.  Den  fattiga 
advokatens  förtviflade  praktiskhet  efter  långa  år  af  omutlig,  k- 
derlig,  men  föga  lönande  rättskänsla,  fick  ett  förträffligt  uttryck 
i  Almlöfs  hvassa  satir  och  nödtvungna  oförskämdhet.  Godmo- 
digheten  låg  på  lur  bakom  hvarje  hans  replik,  och  af  Daniel 
Hejres  hån  fans  icke  ett  spår  hos  den  företagsamma  Enifniig, 
fastän  rolens  karakter  så  ytterst  lätt  lockar  en  mindre  älskvärd 
skådespelare  till  oförsonlighet.  —  De  medspelande  voro  AJmJöf 
värdiga.  Hr  Agardh  som  tullförvaltar  G^yllenk^ans  har  aldrig 
gifvit  den  embetsmanliga  precisionen  och  sjelftillfredsställelBen 
ett  klarare  uttryck,  och  fru  Åhman  gjorde  af  hans  Caroliiu 
den  mest  korrekta  borgerliga  hustru,  som  ännu  bragt  eman- 
cipationsiframa  till  förtviflan.  Deras  son  Edvard  fann  en  myc- 
ket  välklädd  återgifvare  i  hr  Ljungberg,  och  hr  Vilhelmsson 
som  postmäetaren  föreföll  verkligen  lättsinnig  och  galant  nog, 
för  att  bli  misstänkt  af  sitt  huskors  Amalia.  Fröken  Wessler 
ser  ut  att  vara  förtjust  när  hon  spelar  en  rol  som  fira  Ama- 
lias,  och  hon  gör  öfverdriftema  i  den  med  en  öfvertygelse,  som 
återverkar  utmärkt  på  åskådarna.  Hela  hennes  uppträdande  och 
maskering  var  ett  litet  iulländadt  prof  på  konstförfarenhet 
Hoppar  man  öfver  hr  Malmströms  och  fröken  Strömbergs  färg- 
lösa roler,  har  man  i  hr  Riegos  Jämmerling  en  typ  igen.  Det 
är  ju  karrikerad  i  yttersta  grad,  och  hvad  plastik  och  kosty- 
mering vidkommer,  lemnade  hr  Riego  intet  öfrigt  att  önska;  mei 
jag  tror  det  ynkliga  ej  ligger  fullt  så  mycket  inom  gränserna  al 
hans  förmåga  som  det  burleska.  Hr  Salzenstein  pratade  som  bar- 
beraren  Kopp  sin  rotvälska  natursant  likt  en  polsk  jude. 

Hr  Bsrnchons  resa  koncentrerade  åter  helt  och  h&llet  in- 
tresset kring  Almlöfs  hufsnidperson.  Utom  denna  och  de  tvi 
rivalerna  Desroches  och  Savary,  återgifiaa  af  hrr  Rydgren  och 
Berlin,  fins   det  ej  en  karakter  i  hela  pjesen  och  behöf^es  det  ej 


0PVBR8IOT.  327 


beller  för  handlingen;  hr  Malmströms  duell-lystna  dussinmajar  är 
endast  ett  oljetryck.  Det  godmodiga  stycket  blef  godmodigt 
emottaget,  men  man  hade  redan  sett  Almlöfs  talang  breda  ut  sig 
i  större  roler. 

Hr  Almlöf  fick  hvila  en  kväll,  och  teatern  gaf  en  premier: 
in  Edgrens  skådespel  Elfvan, 

Det  är  ett  af  författarinnans  äldre  arbeten,  och  man  kan 
hyssL  olika  tankar  om  dess  dramatiska  värde.  När  ridån  gått 
upp,  kände  man  sig  ofrivilligt  hemma  bland  småstadsborna  i  för- 
sta akten,  och  deras  förträffliga  samspel  gjorde  att  intresset  steg- 
rades akten  i  ända.  Endast  den  unga  frn  borgmästarinnans  vild- 
fcgelkarakter  skar  förfärligt  skarpt  af  mot  de  tama  hönsen  om- 
trag  henne.  Icke  heller  blef  intrycket  jemnare  genom  den  olyck- 
liga och  osympatiska  grefvinnans  ytterst  maliciösa  och  bornerade 
uppträdande  i  hönshuset.  Hennes  bror  baronen  och  målaren  gjorde 
g^nom  sin  måttfiillhet  allt  för  att  rädda  det  sken  af  adel,  som  följde 
med  deras  anor.  Den  gamla  prostinnan  och  borgmästaren,  hennes 
soo.  voro  måhända  sannast  af  hela  sällskapet  i  första  akten. 

Den  andra  spelar  hos  baronen  och  hans  syster  grefvinnan 
på  deras  stamgods  nära  småstaden.  Borgmästarinnan  ligger  mo- 
■M  för  baronen,  och  det  blir  naturligtvis  „flirtation"  af.  Borg- 
ffiinaren  kommer  för  att  hemta  sin  unga  fru,  men  hon  visar  in- 
?^  lust  att  följa  med  honom,  innan  hon  hör  att  det  är  gamla 
prostinnans,  hennes  svärmors,  födelse-  eller  namnsdag.  Men  då 
lioQ  nn  vill  skynda  hem,  ber  mannen  henne  kallt  och  hånfullt  att 
Kanna  och  far  bort  ensam.  I  yrvädret  kuskar  borgmästarinnan 
-i"*.!  honom  med  högadlig  häst,  som  emellertid  icke  orkar  fram 
H%  drifvoma,  utan  måste  vända  om.  Då  blir  det  en  dialog 
meilai  baronen  och  borgmästarinnan,  som  slutar  med  en  kärleks- 
^rUaring  från  hans  sida  och  ett  fömyadt  utstörtande  i  natt  och 
yrväder  från  hennes. 

Tredje  akten  är  en  enda  lång  försoning  i  borgmästarens 
^^.  Grefvinnan  ensam  får  icke  riktigt  del  af  dess  Ijuf het,  hon 
äribrlorad  för  lyckan.  Icke  som  vore  styckets  personer  osanna 
'J^ar  för  sig,  det  är  endast  sammanstäUningen,  som  bär  spår  af 
-^  berömda  författarinnans  teoretiserande  torrhet,  hvilken  ofta 
'^ler  sannolikheten  åt  sidan. 

Fröken  Wessler  gjorde  åter  en  lefvande  företeelse  af  den 
Na,  darrande  pastorskan,  Vårdadt  och  öfvertänkt  i  minsta 
'^,  led  hennes  spel  bara  af  den  lilla  långtrådighet,  som  ligger 
'  j^lfva  rolen.  Hr  Malmström  hade  en  svår  uppgift  i  borg- 
enärens rol.  En  regelrätt  och  dugtig  borgmästare,  som  sam- 
Xi  måste  böja  sig  för  ideala  äktenskapsteorier,  kommer  svår- 
"^^  ifrån  saken  utan  att  förlora  sin  typiska  karakter.  Hr 
^aiström  bemödade  sig  säkert  att  förlora  den  så  omärkligt 
^^a  möjligt,  men  styckets  röda  tråd  sken  dock  igenom  i  och 
^^  adelmodet  och  känslosamheten  i  hans  sista  repliker.  Fru 
Bnmo   var    en    förtjusande    liten    vildfogel    till    borgmästarinna. 


d 


328  OFVRESIÖT. 


En    rol   som    denna   ligger   väl    för  henne.     Hon  fick  mi 
det    och    sympatin    med    sig    i    första   akten  och  höll  fati 
ännu    när   hon    försonades    med    sin   man    i    den  sista, 
hvita  toalett  i  första  akten  gjorde  ocksä  att  man  möjU^et 
förstå  borgmästarens  svaghet  i  den  sista.     Ghrefvinnan  ha^^ 
Bränder    en   tolkarinna    con    amore.     Hon   har   en    rad 
lidelsefulla    roler    bakom  sig,  hvilka  alla  hon  bränt  in  i 
terpubliks    minne.     Baronen    spelades    af  hr  Berlin  blasex  ^^^^ 
ledigt;    — -    han  håller  för  rest^i  på  att  bilda  sig  en  e^ei  ^ 
af   den    moderna   blasertheten.     Alla  bipersonerna  gjorde  i 
utmärkt,  både   de    som    talade    med  ord    och  de  som.  tali^ 
maskering.     Det    enda   var  att   det   såg   ut    som  hade 
karen  delat  sitt  puder  nästan  för  jemt  mellan  de  gamla  '. 
—    det   fans   ingen    nyans  mellan  deras  grå  hår.  —  Ba 
hela  kunde  man  öfverallt  spåra  intendentens  detaljerade 
fnllhet    och    sceniska   smak,  likasåväl   som    i   hela  teatert 
öf^erhuf^udtaget.  , 

Ånnu  några  ord  om  ,^regattkaptenen'^     Almlöf  haq 
sin    glansrol   Fromont   till   sist,  och    han    fylde  huset  kii* 
kväll  från  golf  till  tak  genom  sin  öfverdådiga  komik.     !Q 
pade   lika   lätt   öfver    alla   små   otroligheter   i    pjesen  so 
relingen   på   fregatten,  när    det  gälde  att  äntra  sjöröfvai 
Sist   tog    han    afsked    af  Helsingfors'  publik   i  ett  solo-l 
tre  akter,  på  något  slags  jamber  eller  trokéer.     Och  att 
kostade    på    publiken    kan   han    vara   öfi^ertygad    om. 
med    en    verklig   saknad    den   hörde  honom  uttala  sitt 
farväl,  när   ridån    gått   upp    för   sista   gången   för  hans 
gestalt  och  uttrycksfulla  ansigte.     Hr  Agardh  bar  fram 
spelamas  vägnar  en  stor  krans  till  honom,  och  publiken 
salen   långsamt,  som    om    den    velat  uppfånga  ännu  en 
skådespelargästen,  söm  roat  den  så  utmärkt. 

Vi  ha  endast  att  önska  det  hr  Almlöf  än  engång  gj 
stad  nöjet  af  sitt  besök,  ty  vi  kunna  hoppas  att  åldi 
länge  sparar  hans  oförminskade  spänstighet  för  hans  s 
tacksamma  publik. 

-Btsl 


t 


)eten 
och 
^  och 
nder 
eko- 
ande 
"daxe 
r  be- 
kan 
■mma 
laget 


I 


Lagskydd  for  arbetet. 

I  sitt  svar  på  propositionen  angående  ny  förordning  om 
näringarna  anhöllo  ständerna  vid  1877 — 1878  års  landtdag 
att  styrelsen  måtte  genom  sakkunnige  låta  utarbeta  full- 
ständigt lagförslag  rörande  barns  och  minderåriges  anta- 
gande och  användande  vid  fabriker,  handtverk  och  andra 
handteringar.  Vid  1882  års  landtdag  väcktes  af  hr  Felix 
Heikel  inom  borgareståndet  förslag  om  förnyande  af  denna 
anhållan,  hvarmed  skulle  förelias  begäran  om  noggrann 
undersökning  af  de  sanitära  förhållandena  vid  landets  fa- 
briker och  verkstäder  samt  pröfning  af  frågan  om  arbets- 
gifvares  skyldighet  att  ansvara  för  skada  till  lif  och  lem, 
hvilken  under  arbetets  utöfning  tillskyndas  arbetare  utan 
hans  eget  förvållande;  och  skulle  dervid  uttalas  den  önskan, 
att  lagförslag  om  dessa  ämnen,  grundadt  på  sakkunniges 
utlåtande,  måtte  föreläggas  ständerna  vid  följande  landt- 
dag. Detta  förslag  godkändes,  och  ständerpetitionen  för- 
anledde nedsättandet  af  en  komité  bestående  af  hrr  E. 
Hjalmar  Furuhjelm,  J.  I.  Björksten,  Viktor  Öhberg,  Ferd. 
Jusélius  och  E.  Humble;  dess  sekreterare  var  hr  T.  J. 
Boisman.  Komitén  utarbetade  under  senare  delen  af  år 
1883  och  förra  hälften  af  år  1884  lagförslag  om  ofvan- 
nåmda  af  ständerna  uppgifna  ämnen.  Någon  proposition 
framlades  dock  ej  för  1885  års  landtdag. 

Emellertid  har  genom  dessa  förslag  och  förarbeten 
väckts  en  för  vårt  land  ny  fråga,  som  kanske  snart  och 
Mt  visst  för  lång  tid  skall  kräfva  lagstiftarens  arbete  och 
allmänhetens  uppmärksamhet,  likasom  den  redan  under 
årtionden  intagit  ett  af  de  främsta  rummen  i  utlandets  eko- 
liomiska  och  politiska  debatt.  Det  är  från  främmande 
rätt  komitén  hemtat  sina  satser,  och  det  är  tillsvidare 
främmande  erfarenhet,  som  främst  måste  rådfrågas  för  be- 
dömandet af  hvad  som  i  allmänhet  bör  fordras  och  kan 
Väntas  af  en  lagstiftning  till  kroppsarbetarenas  fromma 
Och  närmast  af  det  i  komiténs  betänkande  gifna  uppslaget 
till  reform. 

^insk  tidsknft,  1887,  U.  21 


LAGSKYDD   VOR  ARBETET. 


Det  är  lätt  att  i  allmänna  ordalag  tala  om  kapital 
och  arbete,  förtryckare  och  förtryckta,  men  det  är  icke 
lika  lätt  att  i  rättsspråk  angifva  hvad  det  är  man  menar 
med  arbetare,  ty  benämningen  kan  omfatta  de  mest  olika 
slag  af  samhällsmedlemmar,  regeringsledamoten  och  pro- 
fessoren  lika  väl  som  vaktmästaren,  redaktören  lika  väl 
som  tidningsgossen,  bankdirektören  och  bruksdisponenten 
lika  väl  som  dagkarlen  och  skomakarlärlingen.  Ur  denna 
mångfald  har  arbetarlagstiftningen,  som  framkallats  af  de 
upprörande  sanitära  missförhållandena  i  storslöjdens  verk- 
städer och  hvars  hufvudsakliga  syfte  varit  att  afbjelpa 
dem,  genom  att  upptaga  begreppet  fabrik  och  verkstad 
sökt  afsöndra  en  grupp,  hvilken  det  galt  att  först  genom 
definition  begränsa  och  sedan  genom  lag  skydda. 

Den  engelska  rätten,  som  blifvit  mönstret  för  de  kon- 
tinentala statemas,  har  tidigare  innehållit  olika  stad- 
ganden  för  verkstäder  och  fabriker;  med  den  senare  be- 
nämningen förstodos  blott  sådana  industriela  inrättningar, 
der  minst  femtio  personer  sysselsattes.  Denna  skilnad  har 
försvunnit  genom  The  Faotory  and  W  orkshop  Act  af  den 
27  maj  1878,  hvilken  upphäfver  sexton  tidigare  statut  och 
kodifierar  deras  innehåll.  Bestämningarna  i  denna  för- 
fattning gälla,  såvida  icke  undantag  uttryckligen  gjorts, 
aflönadt  kroppsarbete  (manual  labour)  i  hvarje  vare  sig 
täckt  eller  otäckt  lokal  (premise),  der  sådant  utföres  i 
och  för  tillverkning,  reparation,  försköning  eller  förfuU- 
komnande  af  någon  vara  (artide).  Och  de  undantag,  som 
göras,  bero  ej  af  antalet  af  de  i  en  industriel  inrättning 
sysselsatta  arbetarene ,  utan  betingas  af  dess  särskilda  natur. 
Som  man  ser  inrymmer  denna  definition  nästan  alla  dem, 
som  i  dagligt  tal  kallas  kroppsarbetare;  uteslutna  ärohuf- 
vudsakligen  blott  tjenstehjon  och  jordbruksarbetare. 

På  det  vidsträckta  fält,  som  sålunda  blifvit  någor- 
lunda tydligt  utstakadt,  föreligger  för  lagstiftaren  en  dub- 
bel uppgift.  Han  skall  å  ena  sidan  förekomma  de  sjuk- 
domar och  olycksfall,  som  förorsakas  af  arbetet.  Han  skall 
å  den  andra  bereda  godtgörelse  åt  arbetets  invalider. 

Det   förra    af  dessa  mål  har  man  sökt  nå  genom  o*- 


LAGSKYDD  FÖR  ARBETET.  331 

fentlig-rättsliga  bestämningar,  hvilka  den  finska  komitén 
sammanfört  i  ett  „förslag  till  förordning  angående  åtgär- 
der till  skydd  för  arbetare  i  fabrik,  handtverk  eller  annan 
handtering  samt  om  minderåriges  arbete  i  sådana  yrken.** 
Här  stadgas  först,  i  närmaste  anslutning  till  ofvan  anförda 
engelska  lag,  att  arbetsrum  bör  erbjuda  tillräkligt  utrymme 
och  nödig  luftvexling,  vara  snygt  och,  så  vidt  möjligt  är, 
fritt  för  skadliga  dunster  och  stoftpartiklar  samt  att  ma- 
skiner böra  hafva  godt  utrymme;  och  om  de  äro  farliga, 
infredas.  Som  af  författningens  titel  framgår,  är  tillämp- 
ligheten af  denna  bestämning  genom  uttrycket  „eller  annan 
handtering"  afsedd  att  utsträckas  öfver  ett  lika  vidsträckt 
område  som  den  engelska  lagens* 

Komitén  har  nöjt  sig  med  dessa  allmänna  bestämnin- 
gar och  icke  upptagit  några  sådana  särskilda  föreskrifter, 
om  hvitrappning  af  väggar  med  mera,  som  ingå  i  utländska 
lagar.  Den  har  lemnat  paragrafemas  sväfvande  uttryck 
att  tolkas  genom  tillämpning.  De  kunna  betyda  mycket ; 
de  skola  kanske  för  en  mängd  af  Finlands  industriidkare 
betyda  en  kostsam  förändring  af  gammal  praxis.  Men  de 
hnna  kanske  å  andra  sidan  betyda  ingenting,  tolkas  så, 
att  allt  får  fortgå  såsom  det  gått.  Reformens  genomfö- 
rande eller  underlåtande  är  helt  och  hållet  öfverlemnadt 
åt  dem,  som  skola  vaka  öfver  lagens  efterlefnad.  Komi- 
tén har  skjutit  från  sig  en  uppgift,  som  i  sjelfva  verket 
ingen  lagstiftare  kan  lösa,  den  att  angifva  hurudan  en 
ordentlig  verkstad  bör  vara. 

I  stället  har  man  med  ledning  af  erfarenheten  i  samt- 
liga främmande  länder,  som  visat  att  förefintliga  myndighe- 
ter icke  mäktat  sätta  i  verkställighet  bestämningar,  sådana 
som  de  ifrågavarande,  föreslagit  tillsättandet  af  så  kallade 
yrkesinspektörer,  hvilka,  biträdda  af  helso vårds-  och  kom- 
munalnämdema  samt  skolmyndigheterna,  egde  utöfva  till- 
syn öfver  efterlefnaden  af  förordningens  föreskrifter.  Tills- 
vidare skulle  de  dock  ej  vara  pligtiga  att  öfvervaka  andra 
inrättningar  än  bergverk,  bruk,  fabriker  och  fabriksmäs- 
sigt  bedrifna  handteringar.  Det  vill  säga,  lagens  tillämp- 
ning skulle  i  sjelfva  verket  begränsas  till  dessa  industrier. 
Ekonomiedepartementet  egde  bestämma  när  den  borde 
utsträckas    äfven   till   andra.    Instruktionen   för  dessa  in- 


LAGSKYDD  FOB   ARBETET. 


spektorer,  deras  antal,  aflöning  och  tjenstgöringsområden 
borde  bestämmas  af  styrelsen  utan  ständernas  medverkan. 
På  grund  af  deras  framställning  borde,  der  s&  befannes 
nödigt,  i  framtiden  särskilda  administrativa  föreskrifter 
utfärdas  för  särskilda  industrier. 

Om!  denna  del  af  komiténs  förslag  torde  på  förhand 
hvarken  ett  gillande  eller  ogillande  kunna  med  bestämdhet 
uttalas.  Den  går  ut  på  ett  experiment,  hvars  framgång 
helt  och  hållet  skall  bero  af  valet  af  de  första  inspektö- 
rerna, af  den  praxis  de  grundlägga.  De  skola  anklaga 
brott,  som  i  sjelfva  verket  aldrig  definierats  och  aldrig 
kunna  definieras.  Domaren  måste  sjelfiallet  lita  pa  dem, 
då  en  öfverträdelse  blifvit  beifrad.  Industriidkaren  kan 
endast  af  dem  få  veta  huru  han  skall  handla  för  att  nnd- 
gå  tilltal.  Inspektoms  ord  skall  sålunda  i  hvarje  nu  varda 
en  lex  in  casu.  Är  icke  denna  befogenhet  alltför  vidsträckt? 
Är  det  ej  å  ena  sidan  fara  att  den  skall  missbrukas  och 
å  den  andra  fara  att  fruktan  för  misstag  skall  förlama 
dessa  embetsmäns  handlingslust?  Skall  en  sådan  myndig- 
het, fördelad  på  flere  händer,  kunna  utöfvas  lika  för  alla  och 
rättskipningen   blifva  jemn?    Se  der  svåra  betänkligheter. 

Fabriksinspektörerna  skola  emellertid  hafva  tvemie 
andra,  tacksammare  uppgifter,  den  att  samla  statistik  om 
landets  industriela  förhållanden  och  den  att  öfvervab 
efterlefnaden  af  de  af  komitén  föreslagna  bestämningarna 
om  minderåriges  arbete. 

Näringslagen  stadgar  att  barn  under  tolf  år  ej  ikr 
antagas  till  arbete  i  fabrik  eller  handtverk,  der  ej  dess 
målsman  med  läkarebevis  styrker  att  sådant  kan  ske  ntan 
men  för  dess  helsa,  att  barn  under  femton  år  icke  lär 
hållas  till  yrkesarbete  längre  än  åtta  timmar  dagligen  med 
lämpliga  mellanskof,  samt  att  den,  som  ej  fylt  aderton 
år,  icke  får  användas  till  arbete  mellan  klockan  9  om  al- 
tonen  och  klockan  5  om  morgonen  utan  målsmans  till- 
stånd och  läkareintyg,  att  sådant  kan  ske  utan  skada  lOr 
helsan;  sådan  arbetare  bör  i  detta  afseende  minst  en  gång 
om  året  underkastas  ny  läkarebesigtning. 

Dessa  bestämningar,  som  af  1877  års  lagstiftare  be- 
tecknats såsom  blott  provisoriska,  hafva  hittills  i  följd  ai 
bristande   kontroll   varit  en  död   bokstaf.    Komitén   före- 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.   333 

slår  att  de   må   återupplifvas    och.   förbuden   göras    ovil- 
korliga. 

Det  är  säkerligeD  ej  nödigt  att  med  många  ord  utlägga 
samhällets  rätt  och  pligt  att  gentemot  föräldrarna  uppstäl- 
la den  dubbla  fördran,  att  hvarken  den  minderåriges 
kroppsliga  eller  hans  andliga  utveckling  må  skadas  och 
hämmas  genom  förtidigt  arbete.  På  grund  af  sitt  öfver- 
förmyndarskap  öfver  omyndige  eger  staten  bevaka  deras 
rättigheter,  som  ej  sjelfve  förmå  göra  dem  gällande.  Detta 
beträffande  barnet  lika  väl  som  dåren,  och  barnet,  hvars 
föräldrar  lefva,  lika  väl  som  det  föräldralösa.  I  föräldra- 
makten ligger  intet,  som  skulle  göra  lagstiftarens  ingri- 
paDde  i  den  omyndiges  vård  till  någon  ny  eUer  oerhörd 
åtgärd.  Det  är  blott  en  vidsträcktare  tillämpning  af  en 
allmän  rättsprincip,  som  ingen  bestrider.  Barnet  är  ju 
icke  faderns  egendom,  ty  ingen  menniska  kan  ega  en 
annan. 

Från  principiel  synpunkt  är  saken  klar.  Svårighe- 
ten börjar  med  tillämpningen.  I  England,  der  man  sedan 
mgången  af  detta  århundrade  sysslat  med  denna  fråga, 
uträttade  förbuden  mot  minderåriges  arbete  under  lång 
tid  intet.  Man  ansåg  detta  bero  af  brist  på  kontroll  och 
tillsatte  fabriksinspektörer.  Enligt  deras  råd  och  under 
deras  tillsyn  utsträcktes  bestämningarna  småningom  till 
allt  flere  och  flere  industrigrenar  och  inom  dessa  från 
de  större  och  färre  till  de  mindre  och  talrikare  verkstä- 
derna. Den  legala  minimiåldern  framsköts,  arbetstidens 
legala  maximum  minskades,  skilnad  gjordes  meUan  barn 
(J0-.14  år)  och  unga  personer  (15—18  år).  Kvinnor  lik- 
stäldes  med  barn  mellan  15  och  18  års  ålder. 

Den  första  erfarenhet  fabriksinspektörerna  gjorde,  och 
den  åsigt  de  fortfarande  i  sina  senaste  berättelser  uttalat, 
är  emellertid  att  lag  i  detta  ämne  bör  stiftas  med  stor 
varsamhet  och  tillämpas  med  än  större.  Att  minderårige 
tållas  till  arbete  vid  så  tidig  ålder  och  så  länge  dagligen, 
att  deras  helsa  deraf  tager  skada,  bevisar  i  allmänhet  icke 
att  föräldrarna  af  hjertlöst  vinstbegär  velat  prisgifva  dem. 
Det  'bevisar  att  för  föräldrarna  icke  finnes  något  annat 
val  än  att  antingen  svälta  eller  låta  sina  barn  gå  till  fa- 
briken.   Lagstiftaren,  som  vill  skydda  barnet,  riskerar  att 


334  LAGSKYDD  FOE  ARBETET. 

kasta  föräldrarna  på  fattigvården.  Gentemot  ett  sådant 
elände  är  han  maktlös.  Åter  och  åter  klaga  de  engelska 
arbetame  att  de  icke  kunna  underkasta  sig  lagen;  åter 
och  åter  bekräfta  inspektörerna  deras  klagomål.  Samma 
erfarenhet  har,  under  liknande  lagar,  vunnits  så  väl  i 
Schweitz  som  i  Tyskland. 

Detta  visar  att  man  bör  taga  hänsyn  ej  blott  till  det 
önskliga,  utan  främst  till  det  bestående,  att  man  bör  under- 
söka ej  blott  vid  hvilken  ålder  barns  arbete  utan  fara  för 
helsan  kan  vidtaga  och  huru  många  timmar  dagligen  de 
kunna  arbeta,  utan  ock  när  det  i  sjelfva  verket  vidtager, 
och  huru  många  timmar  de  i  sjelfva  verket  arbeta.  Ef- 
ter dessa  fakta  bör  lagen  hufvudsakligen  lämpas,  men 
dervid  kan  den,  synes  det,  i  någon  mon,  om  ock  försig- 
tigt,  söka  att  förändra  seden  till  det  bättre,  så  vidt  näm- 
ligen föräldrarnas  förmögenhetsomständigheter  pröfvas  kun- 
na sådant  tillåta. 

Man  har  ej  än  hos  oss  hunnit  hopsamla  alla  de  fak- 
tiska uppgifter,  som  denna  lagstiftning  rätteligen  kräfde. 
Komitén  har  hemtat  data  från  413  fabriker  och  verkstä- 
der, som  vid  tiden  för  dess  verksamhet  sysselsatte  15590 
arbetare.  Dessa  data  belysa  endast  minderåriges  använ- 
dande i  industrin,  men  icke,  hvad  som  vore  af  lika  vigt, 
föräldrarnas  lefnadsvilkor.  Och  då  vidare  namnes  att. 
enligt  låg  uppskattning,  i  Finland  finnes  åtminstone  10(X> 
större  verkstäder,  äfven  om  de  ej  alla  kunna  nämnas  fa- 
briker, så  framgår  bristfälligheten  af  detta  statistiska  ma- 
terial. Dessutom  bör  tilläggas  att  blotta  siffror  ej  i  detta 
fall  äro  tillfylles.  Det  vore  ej  nog  att  veta  huru  mycket 
en  minderårigs  föräldrar  hafva  i  lön,  man  måste  ock  veta 
hvad  deras  lif  kostar  och  huru  mycket  de,  som  känna 
dem  väl,  anse  att  deras  inkomster  kunna  af  kortas  innan 
de  falla  det  allmänna  till  last. 

Emellertid  innehåller  komiténs  statistik  mycket  af 
intresse.  Man  finner  att  af  15590  arbetare  blott  75  eller 
0,5  7o  varit  under  12  år.  Denna  omständighet  jemford 
med  fackmäns  uttalanden  angifver  12  år  som  lämplig  mi- 
nimiålder för  intagande  i  fabrik  pch  verkstad.  En  sådan 
bestämning  öfverensstämmer  med  dem,  som  gälla  i  alla  öf- 
riga  länder   utom   Danmark,    Storbritannien,  Spanien    ocL 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.  335 

Österrike,  der  gränsen  är  10  år.  Den  skall  sannolikt  drabba 
blott  ett  fåtal  arbetarefamiljer,  som  redan  haft  barn  under 
tolf  år  i  arbete,  och  den  skall  i  alla  händelser  drabba  dem 
blott  för  något  år  framåt,  till  dess  barnet  når  den  lagliga 
åldern. 

Angående  öfriga  omyndigas  antal  och  tiden  för  de- 
ras användande,  visar  komiténs  undersökning  att  af  ofvan- 
nåmda  15590  arbetare  1220  eller  7,8  Vo  ^^^^  mellan  12 
ock  15  år  och  1768  eller  11,3  ^/q  mellan  15  och  18  år;  samt  att 
att  minderåriga,  såväl  yngre  som  äldre,  i  allmänhet  hållas  i 
arbete  Hka  länge  som  fullvuxna,  det  vill  säga  från  10  till 
12  timmar  dagligen. 

Här  är  synbarligen  ett  missförhållande,  som  kräfver 
förbättring.  Barnen  mellan  12  och  15  år  arbeta  för  länge ; 
det  är  den  tid,  då  kropps-  och  själsutvecklingen  fordrar 
mesta  skonsamhet.  Komitén,  som  härvid  går  längre  än 
näringslagen,  föreslår  för  denna  åldersgrupp  en  maximi 
arbetstid  af  sex  timmar,  en  half  timmes  obligatorisk  rast 
oräknad.  För  att  få  sätta  ett  barn  af  denna  ålder  i  fa- 
brik skola  föräldrarna  hafva  meddelat  det  färdighet  i 
innanläsning,  skrifning  och  de  fyra  enkla  räknesätten  i 
tela  tal  äfvensom  religionskunskapens  grunder. 

Dessa  bestämningar  äro  välmenande,  men  kanske  för 
stränga  och  säkert  svårtillämpliga.  Principen  om  obliga- 
torisk skolgång  är  icke  ännu  införd  hos  oss;  en  kommun 
kan  underlåta  att  inrätta  folkskolor,  en  förmögen  hem- 
mansegare  är  icke  tvungen  att  gifva  sina  barn  mer  ve- 
tande än  att  de  slippa  fram  till  nattvarden,  och  med  den 
saken  kan  skjutas  upp  huru  länge  som  helst.  Den  fat- 
tige arbetaren,  som  nödgas  låta  sitt  barn  bidraga  till  fa- 
miljens uppehälle,  är  således  den  första,  på  hvilken  denna 
princip  tillämpas.  Hvarför  skall  industriarbetarnas  grupp 
före  alla  andra  åhvälfvas  denna  pligt?  Och  hvarför  skall 
detta  ske  samtidigt .  med  det  dess  inkomster  afskäras  ge- 
nom inskränkning  af  barnens  arbetstid?  —  Det  är  väl  att 
komitén,  dervid  följande  utländskt  och  särskildt  engelskt 
exempel,  förbehållit  regeringen  rätt  att  fritaga  enskilda 
näringar  och  enskilda  fabriker  från  dessa  bestämningar. 
Måtte  blott,  om  förslaget  varder  lag,  denna  rätt  icke  i 
stor  utsträckning  behöfva  användas! 


336  LAGSKYDD  FOR  ARBETET. 

För  arbetare  mellan  15  och  18  är  föreslås  maximiar- 
betstiden  till  12  timmar,  det  vill  säga  komitén  anser  att 
gällande  sed  m&  bestå  och  vill  blott  förebygga  nndan- 
tagsafvikningar  derifrån.  För  samtliga  arbetare  nnder 
18  år  skall  emellertid  nattarbete  vara  ovilkorligen  för- 
bjudet, en  förbättring  som  torde  kunna  verkställas  utan 
alltför  känbara  uppoffringar. 

Då  komitén  sålunda  underlåtit  att  vidare  reglera  barns 
arbete,  så  vida  de  kommit  öfver  15  år,  är  det  förklarligt 
att  den  helt  och  hållet  afhållit  sig  från  att  lagstifta  om 
fullvuxna  kvinnors,  hvilka  af  de  utländska  lagar,  den 
engelska,  franska  och  schweitziska,  som  derom  stiftats, 
likställas  med  denna  åldersgrupp. 

Denna  sida  af  kvinnofrågan  har  utomlands  varit  före- 
mål för  lika  ändlösa  som  fruktlösa  utläggningar,  hvilka, 
synes  det,  pläga  utmynna  i  tvenne  yrkanden.  Man  påpe- 
kar först  —  och  det  med  rätta  —  att  det  är  de  tidiga  äk- 
tenskapen och  de  många  barnen,  som  vålla  arbetarens 
elände,  och  man  fordrar  till  och  med  att  lagstiftaren  skall 
hindra  honom  att  grunda  familj  så  länge  han  ej  har  me- 
del att  föda  den.  Man  säger  vidare  —  med  kanske  mindre 
skäl,  men  ej  mindre  säkerhet  —  att  äktenskapet  är  kvin- 
nans bestämmelse  och  att  lagstiftaren  bör  kvarhålla  henne 
i  hemmet.  Men  om  nu  männen  ej  böra  ingå  och  ej  böra 
få  ingå  äktenskap,  med  hvem  skola  kvinnorna  då  gift;a 
sig?    Och  huru  skola  de  li&ära  sig  ogifta? 

Svårigheten  är  i  sjelfva  verket  här  den  samma  som 
vid  frågan  om  barns  arbete.  Det  är  ett  stort  ondt  att 
kvinnor  öfveranstränga  sig  i  fabriker.  Men  det  är  ett 
större  ondt  att  de  svälta  af  brist  på  arbete.  Härtill  kommer 
att  myndig  kvinna  är  fri  och  att  hon  måste  anses  sjelf 
bäst  kunna  bestämma  sitt  handlingssätt.  Blott  i  de  fall, 
då  hon  genom  frivilligt  aftal  uppenbart  utsätter  sig  för 
svår  skada,  är  det  som  lagstiftaren  kan  anses  tvungen  att 
inskrida.  Komitén  har  i  sitt  betänkande  påpekat  ett  så- 
dant: hafvandeskapets  sista  veckor  och  början  af  digif- 
ningstiden.  Och  här  föreligger  väl  den  mest  önmiande  an- 
ledning till  statsskydd;  två  menniskors  lif  och  helsa  stå 
på  spel,  och  af  dem  är  den  ena  ett  ofödt  eller  nyfödt 
barn.    Komitén   har   dock   icke    velat  föreslå  en  lag,  som 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.  337 

skulle  förbjuda  kvinnor  i  denna  belägenhet  att  taga  an- 
ställning i  fabrik  eller  verkstad ;  den  har  funnit  det  bättre 
att  tiQåta  en  barnaföderska  att  arbeta  än  att  tvinga  henne 
att  svälta.  Schweitziska  lagen,  som  innehåller  ett  sådant 
förbud,  har  i  denna  punkt  blifvit  en  död  bokstaf. 

Långt  starkare  skäl  tala  mot  legal  begränsning  af 
fullvuxna  mäns  arbete,  en  reform  som  påyrkats,  icke  hos  oss, 
men  utomlands,  och  som  genomförts  blott  i  Schweitz,  der 
den  legala  arbetsdagen  är  11  timmar.  Om  en  man  gör 
ett,  som  det  synes,  alltför  hårdt  dagsverke,  så  är  det  antin- 
gen derför,  att  han  ej  kan  lefva  annars,  och  då  måste 
man  tillåta  honom  det,  eller  ock  arbetar  han  så  af  begär 
att  förtjena,  och  då  visar  detta  att  han  ej  öfveransträn- 
ger  sig.  Det  är  på  en  gång  farligare  och  mer  omotiveradt 
att  röra  vid  mannens  dagspenning  än  vid  hustruns,  lika- 
som det  är  farligare  och  mer  omotiveradt  att  röra  vid 
hustruns  än  att  röra  vid  barnets.  Det  är  farligare,  derför 
att  mannens  förtjenst  är  en  väsentligare  del  af  familjens 
underhåll  än  kvinnans  och  kvinnans  en  väsentligare  del 
än  barnets.  Det  är  mera  omotiveradt,  emedan  mannens 
sjelfbestämningsrätt,  pligt  och  förmåga  är  större  än  kvin- 
nans och  kvinnans  större  än  barnets. 

Hvad  senast  är  sagdt  kan  sammanfattas  i  ett  gam- 
malt ordspråk :  nöden  har  ingen  lag.  Der  eländet  är  så 
stort,  att  arbetaren  för  att  vinna  sin  bergning  måste  riskera 
siu  eller  sitt  barns  helsa,  kan  han  ej  förbjudas  att  göra 
det.  Är  eller  blir  eländet  mindre,  så  är  det  säkert  att 
tau  sjelf  tager  vara  på  sin  egen  helsa,  och  då  tillhör  det 
staten  att  tillgodose  den  omyndiges  väl. 

TJtom  den  stora,  snart  sagdt  oöfvervinneliga  svårig- 
heten, arbetames  fattigdom,  har  den  utländska  lagstift- 
ningen om  omyndiges  arbete  mött  en  annan,  arbetsgifvar- 
fles  intresse.  Den  har  öfverallt  motats  af  yrkandet  att 
man  icke  borde  taga  den  billiga  arbetskraften  från  indu- 
strin. Från  principiel  synpunkt  har  en  sådan  invändning 
ingenting  att  betyda;  industriidkarene  kunna  naturligtvis 
icke  åberopa  skymten  af  en  rätt  att  få  i  sina  verkstäder 
förlama  det  växande  slägtets  andliga  och  kroppsliga 
kraft.  Men  ur  praktisk  synpunkt  kunde  den  blifva  vig- 
tig,   ifall    de    gittade    bevisa    att    den   föreslagna    lagen 


338  LAGSKYDD   FÖtt   ARBETET. 

skulle  vålla  stark  ökning  af  produktionskostnaderna  i 
vissa  industrier  och  följaktligen  hota  dessas  tillvara.  Ko- 
mitén  har,  tydligen  utan  att  ega  tillräckliga  sifferuppgifter, 
men  troligen  på  grund  af  personlig  kännedom  af  förhål- 
landena, ansett  sig  kunna  lemna  denna  sida  af  frågan 
derhän.  I  hvarje  fall  kan  det  vara  skäl  att  uppmärk- 
samma den  erfarenhet,  som  gjorts  i  England,  der  barn- 
arbetet är  en  synnerligen  vigtig  produktionsfaktor,  ooli 
som  otvetydigt  visar  att  den  legala  minskningen  af  dess 
kvantitet  mer  än  väl  motsvarats  af  dess  ökade  kvalitet. 
Englands  industriidkare  synas  småningom  hafva  kommit 
till  den  öfvertygelsen,  att  det  är  förmonligare  att  betala 
en  högre  dagspenning  för  ett  bättre  arbete  än  en  lägre  för 
ett  sämre. 

Verkningarna  af  den  lag,  som  komitén  föreslagit  i 
syfte  att  förekomma  de  olyckor,  som  följa  arbetet,  skola 
sannolikt  icke  blifva  och  äro  ej  afsedda  att  blifva  stor- 
artade. Lagen  är  ett  anspråkslöst  försök,  ett  första  tvek- 
samt steg  mot  ett  aflägset  mål,  som  aldrig  skall  nås  på 
den  sålunda  inslagna  vägen.  Det  är  och  skall  alltid  blifva 
omöjligt  att  genom  allmänna  reglementen  af  skaffa  alla 
missförhållanden  i  alla  verkstäder.  Lagstiftaren  måste 
känna  sig  manad  att  i  sjelfva  verket  inskränka  sina  be- 
stämningar till  de  större  fabriker,  som  kunna  öfvervakas 
af  särskilda  inspektörer,  och  att  låta  dem  för  den  stora 
mängden  af  industriidkare  blifva  blott  en  vänlig  varning 
lik  dem,  på  hvilka  näringslagen  redan  öfverflödar.  Men 
det  är  och  skall  alltid  för  honom  vara  en  hederssak  att 
söka  rätta  ett  missbruk,  när  han  kan  nå  det,  och  att  så- 
lunda visa  de  orepresenterade  att  lagen  vill  göra  för  dem 
hvad  den  förmår. 

Wilhelm  ChydeniuB. 


Om  exakta  metoder  i  psykologin. 

n. 

Då  Fechner  år  1860  utgaf  sitt  epokgörande  verk 
„Elemente  der  Psychophysik",  lielsades  den  nya  vetenska- 
pen med  lifiigt  erkännande.  Det  var,  som  den  belgiske 
psykologen  Delbouef  säger,  det  första  systematiska  försök 
att  bringa  problemet  om  kroppens  och  själens  vexelverkan 
ut  ur  det  metafysiska  dunkel,  der  det  dittills  varit  doldt, 
och  att  i  stället  göra  det  till  föremål  för  en  exakt  veten- 
skaplig behandling.  Emellertid  har  också  Fechner  fått 
sanna  det  ordet  att  det  bara  är  nya  kvastar,  som  sopa  väl. 
Nu,  sedan  ett  kvartsekel  gått,  är  den  psykofysiska  lagen 
ingen  ny  kvast  mera,  och  huru  medfaren  den  hunnit  bli 
synes  bäst  deraf  att  till  och  med  röster  höjts,  som  redan 
JTka  på  att  den  skall  helt  och  hållet  kasseras. 

Mot  lagen  i  dess  helhet  har  först  och  främst  den  an- 
märkning riktats,  att  dess  giltighet  är  ytterst  begränsad, 
att  den  gäller  endast  för  retningar  af  måttlig  styrka,  me- 
dan någorlunda  starka  och  någorlunda  svaga  retningar  all- 
deles undandraga  sig  dess  välde.  Detta  hade  nu  visserli- 
gen redan  Fechner  sjelf  lagt  märke  till,  och  han  egnade 
till  och  med  mycket  vidlyftiga  undersökningar  åt  frågan : 
huru  stark  en  sinnesretning  måste  vara,  innan  den  blef  i 
stånd  att  öfver  hufvud  utlösa  den  allra  svagaste  förnimmel- 
sen, eller  hvad  han  efter  Herbarts  föredöme  kallade  „die 
Reizschwelle",  retningströskeln.  Likaså  sökte  han  fastställa 
;,die  Reizhöhe"  eller  den  maximalpunkt,  vid  hvilken  ret- 
ningen var  så  stark,  att  inga  tillskott  mera  blefvo  märk- 
bara, vore  de  än  så  stora.  Dessa  den  Weberska  lagens 
gränslinier  ha  emellertid  af  senare  forskare  dragits  betyd- 
ligt trängre  än  af  Fechner  sjelf.  För  ljussinnet  har  till 
exempel  Hélmholtz  och  framför  allt  Breslauer  fysiologen 
Axibert  påvisat  att  vår  känslighet  kan  undergå  stora  förän- 
dringar redan  långt  innan  vi  nått  fram  till  vare  sig  retnin- 


J 


340  OM   EXAKTA    METODER    I   PSYKOLOGIN. 

gens  tröskel  eller  dess  höjdpunkt.  I  stället  för  det  konstanta 
bråk,  som  den  Weberska  lagen  fordrar,  fann  Aubert  för 
mycket  svaga  retningar  V*»  för  temligen  starka  ^/m,  medan 
vid  en  ytterligare  skärpning  af  retningsstyrkan  känslig- 
heten åter  minskades.  Till  liknande  resultat  leddes  Yc^- 
mann  genom  förnyade  försök,  då  deremot  Delboeuf  genom 
att  använda  medelgradationemas  metod  trodde  sig  kunna 
tillmäta  lagen  ett  temligen  bredt  gUtighetsgebit.  För  tryck- 
och  muskelsinnet  har  Hering,  Fechners  radikaleiste  motstån- 
dare, helt  och  hållet  bestridt  lagens  giltighet,  medan  den 
åter  af  andra  iakttagare  blilvit  konstaterad  för  muskelsin- 
net.  Rörande  temperatursinnet,  der  hudens  varierande 
egenvärme  i  betänklig  grad  komplicerar  försöksbetingel- 
sema,  möta  vi  hvarandra  motsägande  påståenden,  bland 
andra  sådana,  som  förneka  den  Weberska  lagen.  Lyck- 
ligast har  det  gått  med  hörselsinnet,  der  flerfaldiga  iaktta- 
gare äfven  af  allra  nyaste  datum  konstaterat  lagens  gil- 
tighet. Också  kan  det  förtjena  nämnas  att,  medan  Vierardt 
trodde  sig  komma  till  detta  resultat  först  sedan  han  be- 
räknat ljudstyrkan  proportionel  icke  med  fallhöjden,  utan 
med  kvadratroten  af  fallhöjden,  felen  i  dessa  försök  helt 
nyligen  påvisats  af  dr  Fatd  Starke  genom  förnyade  under- 
sökningar i  Wundts  laboratorium  i  Leipzig. 

Alla  dessa  nyare  experiment  ha  nu  begripligtvis  gif- 
vit  anledning  till  lifliga  och  långa  debatter,  och  det  var 
ett  ord  i  sinom  tid,  då  Lotzes  efterträdare  i  Göttingen, 
O.  E.  Muller,  för  några  år  sedan  gjorde  ett  öfverslag  af 
ställningen  i  sitt  digra  kritiska  verk  „Zur  Grundlegung 
der  Psychophysik".  Enligt  Mullers  mening  var  psykofysi- 
kens  stat,  då  han  utgaf  sitt  arbete,  sådan,  att  på  kredit- 
sidan stodo  synsinnet,  muskelsinnet  och  kanske  hörselsin- 
net,  på  debetsidan  deremot  icke  blott  samtliga  öfriga  sin- 
nen, utan  dessutom  ännu  en  mängd  hypotek  i  de  nyss  upp- 
räknade magra  aktiva.  Ty  också  der  visade  sig  lagen 
gälla  endast  för  en  viss  mellanzon  af  måttliga  retningar 
och  till  och  med  innanför  dessa  gränser  blott  med  större 
eller  mindre  approximation.  Muller  anser  derför  också  att 
man  strängt  taget  ej  har  rätt  att  tala  om  undantag  och 
regel,  då  de  fall,  der  lagen  gäller,  icke  synas  höra  mera 
till   saken   än   de,    der   den   icke  gäller.    Med  andra  ord: 


OM  EXAKTA    METODER  I  PSYKOLOGIN.  341 

nyare  och  noggrannare  forskningar  skulle  ha  ådagalagt  att 
en  bestämdt  formulerad  psykofysisk  lag  slutligen  alls  icke 
är  möjlig,  ens  i  den  ursprungliga  Weberska  meningen  af 
en  fortlöpande  lagbunden  relation  mellan  retning  och  för- 
nimmelse. 

Hvad  än  framtidens  svar  månde  bli  på  denna  intres- 
santa firåga,  så  mycket   kan   anses    stå  fast,  att  saken  är 
långt  mindre  enkel  än  psykofysikens  grundläggare  förmo- 
dat.  Det  fins  en  omständighet,    som   kunde  se  ut  som  en 
ren  tillfällighet,  men  som  i  grunden  kanske  ändå  icke  är 
det,  nämligen  att  numera  professor  emeritus  Fechner  i  sin 
tid  docerat  dels  i  filosofi  —  inclusive  psykologi  — ,  dels  i 
fysik.   Det  börjar  i  alla  fall  bli  tydligt  att  Fechners  grund- 
nppfattning  af  psykofysiken  lider  af  det  felet  att  just  vara 
alltför  mycket  psyko-fysisk.    Den  Weberska  lagen  är  för 
honom  uttrycket  för  den  specifika  vexelverkan  mellan  det 
extensiva  och    det   intensiva,   mellan  det  fysiska  och  det 
psykiska  skeendet;  han  är  derför  absolut  emot  hvarje  för- 
sök att  förklara  den  kraftreduktion,  som  framträder  i  för- 
nimmelsens disproportionela  förhållande  till  retningen,  ge- 
nom en  tilläfventyrs  rent  fysiologisk  process,  alltså  genom 
en  energiomsättning,    som  egt  rum  under  intryckets  fort- 
plantning till  och  i  sensoriet.    Fechner  har  riktat  sin  upp- 
märksamhet  så   uteslutande   på  de  båda  yttersta  polerna, 
att  endast  de  fått  en  plats  i  hans  lagstiftning,  medan  hela 
mellanledet,  den  fysiologiska  processen,  blifvit  honom  en  mer 
eller  mindre  rättslös  allmänning.    Det  som  gör  att  bland  * 
iiyare  psykofysiker   ingen   enda  är  en  alldeles  trogen  an- 
hängare af  mästaren,  det  är  derför  just  meningsskiljaktig- 
heten i  denna  punkt.    Det  som  man  nu  framför  allt  söker 
il  fiatt  på,  det  är  de  komplicerande  faktorer,  som,  vare  sig 
de  slutligen  kunna  eller  icke  kunna  elimineras,  i  alla  fall 
måste   tagas   med   i   räkningen   för   att  göra  det  verkliga 
psykofysiska  förloppet  full  rättvisa. 

För  att  förklara  den  Weberska  lagens  giltighet  för  en 
del  sinnen,  dess  ogiltighet  för  andra,  fäster  sålunda  Wundt 
uppmärksamheten  på  de  högst  olikartade  fysiologiska  vil- 
kor,  under  hvilka  den  psykofysiska  processen  har  att  ar- 
beta på  de  olika  sinnesgebiten.  Medan  hörselsinnet  är  di- 
rektast lämpadt  efter  det  fysiologiska  irritamentets  beskaf- 


342  OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOaiN. 

fenhet,  medan  retningens  fysiologiska  transformation  och 
efterverkningar  här  spela  en  alldeles  obetydlig .  rol,  så  är 
det  också  samtidigt  ljudförnimmelserna  som  i  vidsträcktaste 
omfång  visat  sig  följa  Webers  lag.  Å  andra  sidan  skulle 
den  fotokemiska  processen  i  ögat,  de  subjektiva  ljusföre- 
teelserna och  näthinnans  afpassningsförmåga  (adaptation) 
lemna  tillräckliga  skäl  för  den  brist  på  konstans,  som  käns- 
ligheten för  retningsdifferenser  här  visat  sig  ega.  På  ana- 
logt vis  fortsätter  Wundt  betraktelsen  af  öfriga  sinnen. 

Ett  annat  försök  att  rädda  den  Weberska  lagen  ge- 
nom inskjutning  af  fysiologiska  faktorer  göres  af  Delboeuf . 
Han  klandrar  Fechner  för  att  ha  likstält  den  apparat,  som 
förmedlar  våra  förnimmelsers  uppkomst,  med  ett  instru- 
ment, medan  den  stora  skilnaden  emellertid  är  den,  att  dec 
förra  icke  förblir  oförändrad  under  den  tid  den  fungerar. 
Låta  vi  ett  sinne  mottaga  en  serie  intryck,  kunna  vi  sna- 
rare säga  att  det  för  hvarje  ny  retning  inträder  i  ett  nytt 
tillstånd.  Det  resultat,  som  i  hvarje  fall  utlöses,  är  sålunda 
en  summa  af  den  yttre  retningen  plus  dessa  subjektiva 
faktorer.  Deribland  framhåller  Delboeuf  särskildt  det  va- 
riabla kvantum  känslighet,  som  organet  i  hvarje  moment 
besitter;  ty  detta  kvantum  uttömmes  mera  och.  mera  och 
i  olika  grad  af  olika  starka  retningar.  I  stället  för  Pech- 
ners  ena  „Maassformel"  uppställer  Delboeuf  derför  tvenne, 
som  böra  användas  samtidigt,  en  ^formule  de  la  sensation'' 
och  en  „formule  de  répuisement",  alltså  ett  mått  på  orga- 
nets tröUhetsgrad. 

Det  återstår  att  se  hvilken  positiv  vinst  psykofysiken 
skall  skörda  af  dessa  och  liknande  försök  till  en  beräkning 
af  de  biologiska  betingelserna  för  sinnesverksamheten.  Tills 
vidare  har  i  praktiken  icke  mycket  vunnits  på  denna  väg. 
Delboeuf  har  t.  ex.  trott  sig  komma  till  en  ganska  vid- 
sträckt stadfästelse  af  Webers  lag  genom  att  beräkna  re- 
sultaten af  sina  optiska  experiment  enligt  sina  nya  formler; 
men  vid  en  nyligen  af  dansken  Lehmann  företagen  pröf- 
ning  af  Delboeufs  försöksmetod  har  det  visat  sig  att  man 
också,  utgående  från  Delboeufs  resultat,  kunde  komma  till 
helt  andra  slutsatser  än  en  stadfästelse  af  hans  teori. 

I  hvarje  fall  torde  det  stå  fast  att  en  exakt  undersök- 
ning också  af  det  psykofysiska  förloppets  rent  fysiologiska 


OM  EXAKTA   METODER   I   PSYKOLOGIN. 343 

sida  måste  vara  gjord,  innan  vetenskapen  får  räkna  dessa 
företeelser  till  sin  fasta  besittning.    Men  det  kan  hända  att 
uppgiften  kompliceras  ännu  från  en  annan  sida.    Det  har 
visat  sig   vara  svårt  att  finna  en  konstant  formel  för  för- 
hållandet mellan  retning  och  förnimmelse;  jemt  och  stän- 
digt visar  verkligheten    afvikelser   från   formlerna.    Man 
kunde  nu  äfven  tänka  sig  att  dessa  afvikelser  ha  sin  grund 
deri,  att  en  förnimmelse  aldrig  helt  allena  kommer  till  vårt 
medvetande,  att  den  aldrig  får  vara  i  fred,  att  den  måste 
kämpa  om  platsen  med  en  mängd  andra  förnimmelser.    Det 
äi  en  allmän  erfarenhet,  att  vi  icke  blott  öfver  hufvud  äro 
nr  stånd  att  lösgöra  en  förnimmelse  från  dess  sammanhang 
med  andra  af  samma  slag,  som  samtidigt  eller  straxt  efter 
hvarandra  uppträda  i  vårt  medvetande,  men  att  vidare  just 
för  den  skull  en  och  samma  förnimmelse  kan  antaga  alldeles 
olika  former  allt  efter  det  sällskap,  hvari  den  för  tillfället 
befinner  sig.    En  menniska  af  medelstorlek  förefaller  tem- 
ligen  lång,    om   hon   står   omgifven  af  idel  småväxt  folk, 
men  krymper  ihop   till   en  pygmé  vid  sidan  af  en  jette. 
Vatten  af  ackurat  samma  temperatur  förefaller  än  kallt,  än 
varmt  allt  efter  som  den  hand  man  doppar  i  det  är  het  eller 
afkyld.    Man   kunde   lätt  öka  antalet  exempel  med  andra, 
hemtade  från  alla  sinnesgebit.   Denna  relativitet  sträcker  sig 
emellertid  längre,  den  omfattar  hela  vårt  själslif,  våra  käns- 
lor t.  ex.  precis  lika  väl  som  förnimmelserna.    Med  ett  ord : 
ingenting   står   fritt  och  absolut  i  vårt  medvetande,  vi  se 
allt  hvad  vi  se  mot   skiftande  bakgrunder.    Det  är  detta 
allmänna  psykologiska  fenomen,  som  fått  namn  af  kontrast, 
ock  som    den   nu   hundraåriga   franska  kemisten  Chevreiil 
mer  än  någon   annan  bidragit  att  ställa  i  sin  rätta  belys- 
ning.   Tills   vidare   är  synsinnet  det  enda,  som  tillåtit  en 
vetenskaplig  utredning  af  kontrastens  förlopp.   Lägger  man 
ett   stycke  grått  papper   på  ett  rödt  underlag  och  täcker 
det  hela  med  silkespapper,  så  antager  den  gråa  lappen  en 
tydlig   grönaktig   skiftning.    Genom    detta   och  liknande, 
mera  sammansatta  experiment  har  man  konstaterat  att  alla 
färgerna  ega  en  tendens  att  förvandla  omgifningen  i  sina 
resp.  komplementfärgers  riktning,  och  såsom  de  skarpaste 
iärgmotsatser  eller  kontraster  har  man  sålunda  faststält  just 
de    komplementära    färgparen.    För    färglösa    ljusintryck, 


344  OM  EXAKTA    METODER  I  PSYKOLOGIN. 

alltså  hvitt  med  dess  variationer  genom  olika  grader  af 
grått  tiU  svart,  har  dr  Lehmann  helt  nyss  upptäckt  en  me- 
tod att  kvantitativt  bestämma  den  grad  af  kontrast,  som 
olika  nyanser  utöfva  på  hvarandra.  Det  har  bland  annat 
lyckats  Lehmann  att  konstatera  att  det  alldeles  icke  är  den 
största  möjliga  skilnad  i  klarhetsgrad,  som  betingar  den 
största  möjliga  kontrast,  således  att  till  exempel  svart  och 
hvitt  icke  utgöra  maximalkontraster,  utan  att  den  maxi- 
mala kontrastverkningen  inträffar  vid  en  viss,  ganska  mått- 
lig ljusdifferens. 

Visserligen  äro  kontrastföreteelsernas  lagar  ännu  så 
godt  som^  okända.  Man  har  hittills  varit  alltför  upptagen 
af  att  tvista  om  deras  ursprung,  och  spörsmålet,  om  kon- 
trasten är  ett  fysiologiskt  eller  ett  psykologiskt  fenomen,  har 
till  och  med  blifvit  ett  af  de  vanligaste  stridsäpplena  mellan 
de  olika  skolor,  hvilkas  förnämsta  representanter  i  denna 
stund  äro,  å  ena  sidan  Helmholtz  i  Berlin,  å  den  andra  Pra- 
ger  fysiologen  Hering.  Kanske  är  stridshettan  i  denna  prin- 
cipiela  punkt  orsaken  till  att  man  alldeles  försunomat  en  så 
närliggande  angelägenhet  som  undersökningen  af  det  in- 
flytande kontrasten  kunde  hafva  på  det  psykofysiska  för- 
loppet. Emellertid  är  det  sannolikt  att  en  omfattande  ob- 
servation på  denna  punkt  skall  föra  till  rätt  märkliga  re- 
sultat. Jag  har  gjort  ett  försök  till  en  sådan  kombinerad 
undersökning  på  Ijusfömimmelsemas  område  och  dervid  i 
hufvudsak  iakttagit  följande  vigtiga  beröringspunkter  mel- 
lan kontrasten  och  Webers  lag^). 

Jag  begynte  med  att  enligt  medelgradationemas  me- 
tod undersöka  vår  känslighet  för  ljusretningar  och  lade 
snart  märke  till  det  egendomliga  faktum,  att  det  experi- 
mentela  resultatet  i  vissa,  periodiskt  återkommande  fall 
noggrant  öfverensstämde  med  den  Weberska  lagen,  medan 
de  mellanliggande  fallen  i  större  eller  mindre  grad  afveko 
derifrån.  Vid  en  uprepning  i  stor  skala  af  samma  expe- 
riment på  de  mest  olika  grader  af  retningsskalan  återkom- 
mo  ständigt  sq,mma  periodiska  fenomen.  Jag  antog  då  att 
vi  här  hade  med  kontrastföreteelser  att  skaffa,  och  detta 
antagande  har  till  alla   delar  besannat   sig.    Vid  en  efter 

O  Jfr  j^Zur  Bsychophysik  des  Lichtsinm'^,  Leipzig  1887,  Fhiloso- 
phische  Sttidten  af  W.  Wundt,  tom.  IV,  hft  1  och  Eeviie  Philoaophiquej 
augusti  1887. 


OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 345 

Lehmanns  metod  företagen  mätning  af  de  använda  Ijus- 
retningamas  ömsesidiga  kontrast-styrka  visade  det  sig  näm- 
ligen att  det  ljusintryck  J/>  som  vi  subjektivt  taxera  så- 
som midten  eller  medelgradationen  mellan  ett  mörkare  D 
och  ett  ljusare  H,  alltid  tillika  bildar  jemnstarka  kontraster 
))ied  D  och  jff.  Att  den  "Weberska  lagen,  såsom  vi  tidigare 
konstaterat,  stundom  gäller,  stundom  icke,  beror  nu  derpå 
att  de  fysikaliska  Ijusintensiteter,  som  bilda  jemnstarka  kon- 
traster, uttryckta  i  tal,  i  vissa,  alldeles  bestämda  fall  ligga 
i  en  geometrisk  serie,  under  det  att  i  alla  mellanliggande 
fall  deviationer  uppstå,  så  att  intensiteten  M  än  är  något 
mindre,  än  åter  något  större  än  medelproportionalen  till 
D  och  H.  Det  framgår  häraf  att  det  är  kontrasten  som 
afgör  i  hvarje  fall  om  den  Weberska  lagen  skall  gälla 
eller  ej. 

Det  återstår  nu  att  utsträcka  undersökningen  dels  till 
retningar  af  färgadt  ljus,  dels  till  helt  andra  sinnesgebit, 
och  att  afgöra  om  tilläfventyrs  också  här  afvikelserna  från 
Webers  lag  bero  på  förskjutningar,  som  förnimmelserna  i 
följd  af  kontrastlagen  utöfva  på  hvarandra.  Det  är  natur- 
ligtvis omöjligt  att  förutsäga  någonting  om  dessa  under- 
sökningars resultat;  då  synsinnet  just  är  det,  som  i  ojem- 
turligt  högre  grad  än  något  annat  sinne  bjuder  på  talrika 
samtidiga  förnimmelser,  hvilka  icke  smälta  ihop  med  hvar- 
andra, synes  det  visserligen  icke  omöjligt  att  kontrastfeno- 
menen här  ha  ett  större  spelrum  än  annorstädes.  Också 
måste  de  antagas  uppträda  olika  på  olika  sinnesgebit;  då 
samtidiga  ljudförnimmelser  smälta  tillsamman,  måste  t.  ex, 
ijudkontrasten  kunna  ega  rum  endast  mellan  förnimmelser, 
som  följa  efter  hvarandra.  Någonting  liknande  har  man  i 
sjelfva  verket  redan  iakttagit. 

Visar  sig  kontrasten  sålunda  vara  en  väsentlig  faktor 
vid  beräkningen  af  den  psykofysiska  processen,  så  är  det 
&  andra  sidan  icke  omöjligt  att  äfven  stridsfrågan  om  den 
Weberska  lagens  ursprung  på  denna  väg  föres  närmare  sin 
lösning.  Jag  har  tidigare  nämnt  om  Fechners  isolerade 
ståndpunkt  i  denna  fråga;  medan  lagen  för  honom  är  det 
s|>ecifika  uttrycket  för  fysiska  rörelsers  offergång  till  psy- 
Idska  akter,  hafva  samtliga  senare  forskare  uppstält  andra 
f^drklaringar,  och  bland  dessa  är  i  närvarande  stund  den  så 
FifUk  tidaknft,  1887,  U,  22 


346 OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 

kallade  fysiologiska  teorin  allmännast  gängse.  För  några 
år  sedan  såg  det  redan  ut  som  riktigheten  af  denna  teori 
varit  med  full  evidens  bevisad.  Två  skottska  fysiologer, 
Dewar  och  Mac  Kendrick,  hade  nämligen  anstalt  experiment 
med  grodans  synnerv  och  dervid  trott  sig  finna  att  de  ne- 
gativa strömvariationer,  som  uppträdde,  om  näthinnan  ut- 
sattes för  ljusretningar,  och  som  läto  afläsa  sig  förmedels 
en  galvanometer,  stodo  i  ett  logaritmiskt  förhållande  till 
retningens  styrka.  Genom  att  sätta  nervrörelsens  styrka  di- 
rekt proportionel  med  de  negativa  ström  variationerna,  drogo 
Dewar  ochjMac  Kendrick  härur  den  slutledningen,  att  nerv- 
rörelsens förhållande  till  retningen  följde  en  lag,  som  nog- 
grant öfverensstämde  med  den  af  Fechner  formulerade  psy- 
kofysiska  lagen.  Mot  detta  experiments  beviskraft  ha  nu 
visserligen  allvarsamma  invändningar  gjorts  äfven  af  for- 
skare, som  sjelfva  hylla  en  afgjordt  fysiologisk  uppfattning 
af  Webers  lag,  och  Dewars  och  Mac  Kendricks  en  gång 
namnkunniga  groda  har  fått  göra  den  bittra  erfarenheten 
att  all  jordisk  berönnnelse  är  ett  förgängligt  ting.  Men 
fortfarande  vinner  icke  dess  mindre  den  åsigten  ökad  ut- 
bredning, att  disproportionaliten  mellan  retningens  och  för- 
nimmelsens tillväxt  måste  förklaras  på  rent  fysiologisk  väg. 
Man  har  särskildt  fäst  uppmärksamheten  derpå  att  i  hjer- 
nans  gråa  substans  svagare  retningar  bli  latenta  och  att 
följaktligen  det  ursprungliga  irritamentets  kraftförlust  just 
torde  inträffa  här,  i  den  gråa  substansen.  Nu  är  det  dess- 
utom att  märka  att  den  fysiologiska  psykologin  dagligen 
ökar  antalet  af  erfarenheter,  som  tyda  på  ett  direkt  vexel- 
förhållande  mellan  psykiska  och  fysiologiska  akter ;  det  kan 
icke  nekas  att  dessa  erfarenheter  tala  för  den  fysiologiska 
teorins  sannolikhet.  Ur  denna  synpunkt  förefaller  det  näm- 
ligen mest  begripligt  att  själsakten  —  förnimmelsen  —  är 
proportionel  med  det  fysiologiska  förloppets  sista  instans* 
alltså  hjemrörelsen,  och  att  följaktligen  orsakerna  till  för- 
nimmelsens disproportionalitet  med  den  yttre  retningen 
måste  sökas  innanför  nervprocessens  egna  gränser. 

Wundt  invänder  häremot  att  vi,  för  att  kunna  tala 
om  föminunelser  identiska  med  hjemrörelser,  borde  vara  i 
stånd  att  granska  våra  förnimmelser  hvar  för  sig.  Och  det 
äro  vi  icke.    Icke   förnunmelserna,  sådana  de  tilläfventjrs 


OM  EXAKTA  METODER  I  PSYKOLOGIN. 347 

äro,  då  de  utlösas  af  retningsprocesseu,  komina  till  vårt 
medvetande ;  vi  lära  känna  dem  först  sedan  de  fångat  vår 
uppmärksamhet,  liksom  vi  forma  den  verkliga  bUden  af  de 
yttre,  utsträckta  föremålen,  icke  då  de  öfver  hufvud  ham- 
nat inom  gränserna  för  vårt  hela  blickfält,  utan  först  sedan 
de  träffat  den  så  kallade  blickpunkten.  Med  andra  ord, 
förnimmelserna  i  det  ögonblick  de  väckas  i  medvetandet 
äro  ännu  i  ett  rent  potentielt  stadium;  verkliga,  faktiska 
förnimmelser,  såsom  vi  ega  dem,  bli  de  först  genom  en  ny 
aktiv  syntes.  Wundt  kallar  denna  akt  den  aperceptiva  jem- 
förelsen  i  motsats  till  den  blotta  perceptionen,  som  svarar 
mot  den  isolerade  retningens  första  utslag  i  medvetandet. 

Wundts  hela  psykologi  beherskas  af  denna  teori  om 
aperceptionen;  också  hans  ståndpunkt  i  den  psykofysiska 
debatten  bestämmes  deraf.  Wundts  åsigt,  i  korthet  ut- 
tryckt, är  nu  den,  att  Webers  lag  måste  tänkas  ha  sitt  ur- 
sprung just  i  vår  aperceptiva  verksamhet,  och,  då  denna 
verksamhet  å  andra  sidan  är  orsaken  till  den  allmänna 
ömsesidighet,  relativitet,  som  beherskar  hela  vårt  medve- 
tande, blir  Webers  lag  i  Wundts  ögon  slutligen  endast  för- 
nimmelsernas part  i  relativitetens  allmänna  psykologi- 
ska lag. 

Att  hela  vårt  själslif  är  underkastadt  relativitet,  der  om 
kan  knappast  något  tvifvel  råda.  En  annan  fråga  blir  det, 
om  detta  fenomen  räcker  till  att  förklara  Webers  lag. 
Eelativiteten  har  i  sjelfva  verket  redan  varit  på  tal  i  vår 
betraktelse;  vi  sågo  att  den  fått  sitt  uttryck  i  kontrastens 
likaså  allmänna  företeelser.  Kontrast  uppstår,  såsom  vi 
sågo,  just  då  förnimmelser  sammanträffa,  det  vill  säga  då  vi 
jemföra  dem,  apercipera  dem,  såsom  Wundt  kallar  det.  Vi  ha 
vidare  sett  att  de  ömsesidiga  förändringar,  som  då  uppstå, 
åtminstone  hvad  Ijusfömimmelsema  beträffar,  låta  mäta  sig, 
och  att  de  i  sjelfva  verket  blott  undantagsvis  öfverens- 
stämma  med  den  Weberska  lagens  fordringar.  Det  vill  så- 
ledes synas  som  om  aperceptionens  inflytande  på  fömim-. 
melserna  skulle  ge  sig  till  känna  väl  i  kontrastfenomenen, 
men  icke  i  Webers  lag. 

Hvar  är  då  den  Weberska  lagen  hemma?  Naturligt- 
vis är  detta  en  fråga,  som  endast  på  experimentel  väg  skall 
kunna  definitivt  besvaras,  —  om  den  kommer  att  besvaras. 


348 OM  EXAKTA  METODER   I   PSYKOLOGIN. 

Tills  vidare  få  vi  nöja  oss  med  sannolikheter.  Hvad  na 
våra  egna,  nyss  omtalade  försök  beträffar,  så  tala  de  snarare 
för  än  emot  en  fysiologisk  förklaring  af  Webers  lag.  Öf- 
ver  allt  visade  lagen  en  märkbar  tendens  att  gälla;  afvikel- 

serna  från  det  teoretiska  förhållandet  mellan,  retning  och 
förnimmelse  voro  aldrig  stora;  men  det  var  icke  dess  min- 
dre öfver  allt  kontrasten,  som  i  sista  instans  afgjorde  om 
lagen  skulle  gälla  eller  ej,  och  de  fall,  der  detta  inträfiEat^ 
visade  sig  i  granden  lika  väl  kunna  betraktas  såsom  rena 
kontrastföreteelser   som   alla  de   öfriga.     Det   läte   således 

änka  sig  att  den  Weberska  lagen  på  sätt  och  vis  är  en  rent 
ideel  lag,  till  hvars  öde  det  hör  att  aldrig  helt  och  hållet 
komma  till  väldet.  Ty  är  den  lagen  om  den  enskilda  ret- 
ningens fortplantning  till  det  centrala  organet  och  desy 
omsättning  till  enshild  förnimmelse,  så  återstår  här  ännu 
en  ytterligare  process,  innan  förnimmelsen  blir  vår,  vår 
medvetna  förnimmelse  —  det  är  jemförelsens,  uppmärksam- 
hetens, aperceptionens,  kontrastens  process,  hur  man  vill 
kalla  det. 

Kontrasten  skulle  då  bli  namnet  på  den  innersta  af 
de  ringmurar,  som  skilja  menniskan  från  den  omgifvande 
verlden.  Det  är  redan  en  gammal  sanning  att  vi  ingen- 
ting veta  om  „tingens  natur",  att  vi  blott  känna  dem  i  den 
gestalt  de  antagit  i  våra  förnimmelser,  och  dessa  förnim- 
melser äro  ingalunda  adekvata  uttryck  för  tingen;  John 
Locke,  Berkeley,  David  Hume  och  Kant  hafva  uppstält  den 
filosofiska  läran  om  föreställningamas  rent  subjektiva  ur- 
sprung med  afseende  på  deras  kvalitet,  och  den  moderna 
sinnesfysiologin  har  besannat  läran  till  alla  delar.  Vårt 
kvantitativa  mått  på  omverlden  är  fullt  ut  lika  subjektivt 
Den  Weber-Fechnerska  lagen  visar  att  ingen  ekvivalens 
råder  mellan  retningens  och  förnimmelsens  styrka;  här  lik- 
som i  &åga  om  tingens  egenskaper  äro  våra  förnimmelser 
ingen  trogen  afbild.  De  äro  strålar,  brutna  genom  ett  pris- 
ma. Men  äfven  våra  egna  förnimmelser  känna  vi  slutligen 
lika  litet  som  de  oåtkomliga  yttre  tingen.  De  äro  att  likna 
vid  husets  egna  tjenare,  som  på  sitt  tungomål  framföra  bud- 
skap från  omverldens  främmande  riken.  Men  vid  den  inner- 
sta dörren  till  medvetandets  gemak  måste  depescherna  ännu 
engång   öfversättas  —  till  kontrastens  hufvudstadsdiolekt. 


OM  EXAKTA   METODER  I  PSYKOLOGIN.  349 

Kapitlet  om  exakta  metoders  användning  i  psykologin 
är  icke  slut  härmed.  Närmast  skulle  det  åligga  oss  att 
tala  om  de  experiment,  som  anstalts  för  att  utröna  de  psy- 
kiska akternas  tidsförhållanden  och  som  ledt  till  en  mängd 
intressanta  resultat.  Dessa  försök,  de  psykometriska,  bilda 
ett  slags  annex  till  den  egentliga  psykofysiken  och  syssel- 
sätta i  regeln  jemte  henne  experimental-psykologens  labo- 
ratorium. 

Men  den  experimentela  psykologins  verksamhetsfält 
sträcker  sig  utanför  laboratoriet.  Då  i  vidsträckt  mening 
^experimentera^'  vill  säga  att  iakttaga  ett  fenomen  under  till- 
räcklig variation  af  beledsagande  omständigheter,  så  är  det 
klart  att  vi  kunna  tala.  om  psykologiska  experiment  öfver- 
Allt,  der  vi  äro  i  stån^d  att  iakttaga  en  själsakt  i  en  till- 
räcklig mängd  olikartade  fall  ^).  På  individualpsykologins 
område  erbjuda  sålunda  de  abnorma  tillstånden  en  möjlig- 
het att  studera  själslifvets  lagar  ur  deras  undantag;  icke 
blott  den  psykiska  patologin  i  egentlig  mening,  utan  också 
de  märkliga  exceptionela  fall,  som  under  namn  af  hypno- 
tisk  sömn  på  de  senare  åren  allt  mera  begynt  underkastas 
vetenskaplig  undersökning,  hafva  öppnat  nya  vägar  för  den 
exakta  psykologiska  forskningen.  Det  sanmia  är  fallet  med 
anomalierna  på  sinnesverksamhetens  olika  områden ;  för  att 
nämna  ett  enda  exempel,  hafva  de  experiment,  som  anstalts 
med  opererade  blindfOdda,  lemnat  värdefulla  bidrag  till  den 
svåra  frågan  om  våra  rumföreställningars  uppkomst.  Li- 
kaså förtjenar  den  komparativa,  barn-  och  djurpsykologin 
att  kallas  en  experimentei  vetenskap.  Yi  gå  vidare  och 
finna  i  de  sociala  grupperna,  i  de  psykiska  fenomenens  ut- 
vecklingshistoria, såsom  den  ger  sig  till  känna  i  språk  och 
seder,  i  religiösa  och  etiska  föreställningar  under  olika  ti- 
der och  olika  förhållanden,  en  bokstafligt  taladt  oöfver- 
skådlig  rikedom  af  dokument,  som  kunna  göras  fruktbrin* 
gande  i  den  experimentela  psykologins  tjenst. 

Yi  hoppas  bli  i  tillfälle  att  framdeles  taga  åtminstone 
några  af  dessa  frågor  till  tals  i  Finsk  tidskrift. 
BJalmar  Noigliok. 

')  I  den   nyare  franska  psykologin   t  ex.  fattas  „la  méthode  ezj>éri- 
mentale''  allmSnt  i  denna  mening. 


Vid  Åbo  akademi  1640—1664. 

ConaistoHi  Academici  Aboensia  äldre  protokoller;  utgifna  af  Finska 
historiska  samfundet.  I  &  II.  635+569  s.  8:0.  Helsingfors  1883—67.  (Tryckt 
med  anslag  nr  Längmanska  donationsfonden). 

Klar  och  ljus  randades  den  15  juli  1640  öfver  Åbo, 
och  klar  och  ljus  står  denna  dag  för  efterverlden  såsom 
en  af  de  märkeligaste  i  Finlands  häfder,  ty  det  var  då 
det  finska  universitetet  högtidligen  invegs.  Når  i  hög- 
sommarmorgonens  solljus  Pehr  Brahe  jemte  biskop  Eotiio- 
vius,  de  nyutnämde  professorerna  och  andra  höga  herrar 
för  förlig  vind  seglade  uppför  Aurajoki  från  Åbo  slott  på 
den  flaggprydda  furstliga  galejan,  når  sedan  den  stora 
processionen  tågade  upp  till  akademin  och  när  invignings- 
akten  försiggick,  så  var  det  icke  blott  den  skådeljstna 
hopen,  som  fägnade  sig;  hvarje  fosterlandsvän  tänkte  det 
samma  som  biskop  Eothovius  denna  dag  yttrade  i  sin  pre- 
dikan i  domkyrkan,  att  Herren  Q-ud  bevisat  denne  vår 
stad  Åbo  och  hela  den  finska  nationen  en  sådan  välgär- 
ning som  aldrig  tillförene. 

Men  ringa  och  oansenlig  var  början  till  denna  aka- 
demi, som  sedan  så  rikt  utvecklat  sig,  fattiga  och  ogyn- 
samma  de  förhållanden,  under  hvilka  den  arbetade. 

Studiemas  art  och  omfång  kunna  vi  se  af  den  första 
föreläsningskatalogen. 

Eektor,  teologie-professom  och  domprosten  Eskil 
PetrsBus  —  sedermera  biskop  och  akademins  prokansler  — 
tolkar  första  Mosebok. 

Teologie-professom  Sveno  Vigelius  utlägger  Pauli 
bref  till  romarna. 

Teologie-professom  Johannes  Elai  senior  —  mer  känd 
som  biskop  Terserus  —  förklarar  augustinska  bekännelsen 
samt  föreläser  hebreisk  grammatik. 

Juris  professorn  Johannes  Olai  Dalkarlus  —  den  rätts- 
lärde  Stjemhök,  som  inom  kort  lemnade  akademin,  —  läser 
om  svears  och  göters  rätt. 


VID  ÅBO   AKADEMI    1640  — 16  64.  351 

Politices  och  historie  professorn  Micliaél  Wexionius 
—  senare  adlad  med  namnet  Gyldenstolpe  —  föredrager 
Aristoteles'  etik  enligt  Grotius  samt  allmän  historie  enligt 
Sleidanus. 

Professorn  i  den  heliga  skrifts  grundspråk,  Martin 
Stodius  —  likasom  professor  Petraeus  medlem  af  kommissio- 
nen, som  öfversatte  bibeln  till  finska  —  föreläser  grekisk 
grammatik  samt  anställer  öfningar. 

Matheseos  professorn  Simon  Kexlerus  föreläser  arit- 
metik och  astronomi. 

Physices  professorn  Georgius  Alanus  utläger  Magiri 
fysik. 

Logioes  et  poéseos  professorn  Nicolaus  Nicopensis 
löreläser  logik  samt  redogör  för  de  poetiska  regleme  en- 
ligt Horatius. 

Eloq-wentisB  professorn  Johannes  Elai  junior  —  bro- 
der till  teologie-professorn  —  handleder  latinskribenter, 
tolkar  Ciceros  tal  pro  Archia  och  anställer  deklamations- 
öfningar. 

Sedermera  tillkom  äfven  en  medicine-professor,  Da- 
uiel  Achrelius.  Dessutom  funnos  inom  filosofiska  fakulteten 
en,  sedermera  två  adjunkter,  hvilka  biträdde  professoreme. 
Föreläsningarna  höUos  måndagar,  tisdagar,  torsdagar  och 
tredagar.  Akademin  hölls  öppen  kl.  7 — 10  f.  m.  och  kl.  1 — 4 
e.  m.  Onsdagen  var  Consistorii  dag. 

Som  synes  intog  teologin,  i  öfverensstämmelse  med 
tidehvarfvets  hela  anda,  den  förnämsta  platsen  vid  aka- 
demin. Dess  representanter  voro  mest  ansedda  och  bäst 
aflönade,  och  mot  teologie-professurer  styrde  lärarna  i  de 
öfriga  fakulteterna  kurs.  Att  Martin  Stodius  hamnade  i 
teologiska  fakulteten  synes  icke  underligt,  men  att  phy- 
sices professorn  slutade  som  teolog  och  domprost  i  Åbo 
och  att  matheseos  professorn  var  nära  att  gå  samma  väg, 
det  väcker  förvåning  i  våra  dagar.  Men  icke  så  på  tret- 
tio-åriga  krigets  tid.  Åbo  akademi  stod  omgärdad  af 
domkyrkans  ringmur^  och  ortodoxins  försvar  ansågs  vara 
det  vigtigaste,  hvarpå  mensklig  vishet  kunde  användas. 
Alla  studier  finge  derför  en  ensidig  riktning  samt  skatta- 
des blott  i  den  mon  de  ansågos  användbara  i  de  teolo- 
giska striderna,  som  fördes  med  otrolig  spetsfundighet  och 


352 VID    ÅBO  AKADEMI    1640 — 1664. 

dialektik,  men.  ringa  omdöme.  —  Ett  bevis  på  de  teolo- 
^ska  studiemas  herravälde  vid  akademin  var  bestämnin- 
gen att  professorerna  i  logik  och  i  fysik  skulle  inställa 
isina  foreläsningar  de  dagar  teologiska  disputationer  höllos. 
och  en  viss  teologisk  fläkt  vädrar  man  också  i  Con- 
sistorii  uttalande  att  professorerne  i  sina  föreläsningar  icke 
må  klandra  gamla  författares  goda  meningar  samt  envist 
försvara  sina  egna  eller  andras  nya. 

Särdeles  strängt  åtskilda  höllos  icke  de  olika  veten- 
skaperna. Bedan  1645  beslöt  Consistorium  att  professo- 
rerna i  vältalighet  och  i  språken  skulle  vid  sina  disputa- 
tioner få  behandla  ämnen  från  filosofins  alla  områden, 
emedan  de  ledo  brist  på  lämpliga  ämnen  inom  sina  egna 
discipliner.  Historie-professom  Wexionius  föreläste  en 
tid  praktisk  filosofi,  historia  och  juridik.  Andreas  Thnro- 
nius,  enligt  Tengström  en  af  vårt  universitets  märkligaste 
män,  som,  ehuru  blott  33  år  gammal  vid  sin  död,  hunnit 
utgifva  arbeten  i  logik  och  i  metafysik,  hvilka  under  ett 
hälft  sekel  voro  bestämmande  för  studierna,  skötte  utom 
sin  egen  logiska  professur  äfven  den  fysiska  samt  före- 
läste en  termin  botanik  och  metafysik. 

Akademin  invegs  som  sagdt  i  juli,  men  först  i  no- 
vember kommo  föreläsningarna  riktigt  i  gång.  Den  van- 
liga ordningen  var  sedan  den,  att  man  begynte  i  början 
af  oktober  och  läste  ett  stycke  in  i  december,  tog  sig 
så  julferie  till  början  af  februari  och  läste  sedan  till  med- 
let af  juni;  Pehr  Brahe  yrkade  visst  att  sommarferien  ej 
skulle  räcka  längre  än  till  rötmånadens  slut,  men  hans 
ord  hade  ingen  verkan,  som  det  tyckes,  emedan  studen- 
terna icke  så  tidigt  infunno  sig  vid  akademin.  I  maj  an- 
stäldes  examina,  och  efter  deras  slut  skedde  ombyte  af 
rektor,  hvilket  egde  rum  hvarje  år  och  var  åtföljdt  af  ett 
högtidligt  gästabud. 

För  detta  ofiiciela  kalas  uppgjordes  1642  ett  bestämdt 
program,  som  noga  tyckes  hafva  blifvit  följdt.  Der  skulle 
bjudas  sex  rätter  mat,  bröd,  smör  och  skinka  icke  räknade. 
Efter  måltiden  icke  konfekt,  utan  endast  ost.  Af  dryckes- 
varor serveras  godt  finskt  öl  och  något  franskt  vin;  be8tå> 
det  rostocker  öl,  så  är  vin  onödigt;  förnämligare  skålar 
kunna   dock  drickas   „måtteligen''  i  spanskt   eller   annat 


VID  ÅBO  AKADEMI   1640—1664, 353 

vin.  Inbjudas  skola  dit  högtidligen  genom  kursorer  med 
spiror  hofrättens  president,  resande  notabiliteter,  prokansler, 
alla  professorer,  landshöfdingen,  förste  borgmästaren,  sko- 
lans rektor,  akademins  skattmästare,  adjunkter  och  nota- 
rie. Enskildt  kan  rektor  dessutom  bjuda  slägtingar  och 
en  eller  två  synnerligen  goda  vänner  samt  akademi-bok- 
tryckaren, bokbindaren  och  bokföraren  (=handlanden),  om 
han  s&  för  godt  finner;  af  studenter  endast  de  som  passa 
upp  vid  gästabudet  samt  „musikanterna'^  Inga  fruntim- 
mer få  bjudas.  Och  under  inga  vilkor  får  kalaset  utsträc- 
kas till  följande  dag. 

Den  nya  akademin  med  sina  stipendier,  960  daler 
silfvermynt,  lockade  till  sig  en  stor  mängd  studenter. 
Första  terminen  inskrefvos  249,  och  snart  steg  antalet  till 
300.  De  fleste  voro  hemma  från  Sverige,  såsom  man  af 
ibrteckningama  öfver  stipendiaterna  kan  se  liksom  också 
af  den  omständigheten  att,  då  studenterna  1643  indelades 
i  nationer,  endast  tre  sådana  bildades  för  de  infödde,  me- 
dan svenskame  fördelades  på  sex  nationer.  Förhållandet 
mellan  ungdomen  från  de  begge  länderna  tyckes  hafva 
varit  godt;  åtminstone  har  jag  i  protokollen  ej  funnit  mer 
än  en  enda  konflikt,  der  man  kan  antaga  att  nationalitets  • 
känslan  spelat  med.  Det  var  då  Johannes  Monaeus  sökte 
gräl  med  Petrus  Arenius  ropande :  „tules  tänne  sina  ruot- 
zin  hundzfått*'.  Monaeus  bestred  detta,  men  sade  att 
tvenne  svenska  studenter  året  förut  basat  upp  honom. 

De  första  tiderna  spordes  ofta  klagan  att  studenteme 
voro  lata.  Professor  Stodius  och  professor  Kexlerus  be- 
klagade sig  öfver  sina  åhörares  försumlighet,  och  allt 
emellanåt  var  det  i  Consistorium  tal  om  någon  skild  lät- 
ting. Upprepade  gånger  fann  rektor  sig  föranlåten  att 
vare  sig  muntligen  eller  genom  intimation  förmana  stu- 
denterna i  gemen  och  stipendiaterna  i  synnerhet  att  vara 
flitiga  och  väl  nyttja  sin  ungdoms  tid. 

Och  var  det  väl  underligt,  om  den  från  bygderna 
komna  ungdomen  icke  alltid  fann  behag  i  det  stillasit- 
tande lifvet  vid  boken  .^  Äfven  professorerna  sjelfva  skol- 
kade någon  gång.  Tid  efter  annan  anmärkte  prokansler 
eller  rektor  att  professorerna  voro  försumliga  och  förehöU 
dem  att  göra  sin  pligt;  likaså  uppmanade  Pehr  Brahe  till 


354  VID  ÅBO  AKADEMI  1640  —  1664. 


flit.  Consistorium  beslöt  att  pedellema  skulle  anteckna 
de  gånger  professorerna  försummade  sina  föreläsningar 
och  deröfver  hvarje  vecka  inberätta  till  rektor,  hvilken 
två  gånger  om  året  bkulle  förmana  de  försumliga.  Man 
faststälde  också  plikt  för  den,  som  försummade  Consi- 
storium. Men  bestämmelserna  råkade  i  glömska.  Efter 
en  tid  upplifvades  de,  ja,  rektor  bemyndigades  tiU  ock 
med  att  låta  sitt  husfolk  passa  på  professorerna.  De  för- 
sumlige hotades  till  och  med  af  prokansler  med  sänkning 
af  deras  lön.  Värst  deran  var  man  med  medicine-profes- 
sorn  Achrelius,  en  slarf  som  högst  oregelbundet  besökte 
Consistorium,  föreläsningssalen  och  kyrkan  —  på  sex- 
ton år  hade  man  icke  sett  honom  i  professoremas  kyrk- 
bänk —  och  derför  flere  gånger  personligen  varnades. 
Men  om  också  en  oich  annan  någon  gång  låtit  komma  sig 
försumlighet  till  last,  så  har  man  dock  allt  skäl  att  antaga 
att  biskop  Kothovius  talade  sant,  då  han  vid  ett  Pekr 
Brahes  besök  i  Consistorium  yttrade  att  professorerna  gjort 
sin  pligt. 

Akademins  hela  inrättning  var  af  anspråkslösaste  slag. 
Föreläsningarna  höllos  i  det  gamla  gymnasiets  hus  med 
dess  två  hörsalar.  Men  huset  var  bristfälligt.  Taket  höll 
icke  tätt,  och  fuktigt  var  der  äfven  i  följd  af  vattnet,  som 
rann  ner  från  kyrkbacken.  Den  eldsvåda,  som  1656  kär- 
jade  största  delen  af  staden,  skonade  icke  heller  akademin, 
och  stora  svårigheter  hade  man  att  få  allt  nödtorftehgen 
iståndsatt.  Anslaget  till  biblioteket  och  akademins  alla 
stipendier  för  par  år  användes  till  reparationen,  den  så 
kallade  djekne-hjelpen  från  landsförsamlingarna  likaså; 
men  det  förslog  icke,  oaktadt  man  på  allt  sätt  sökte  eko- 
nomisera. Professor  Bergius,  som  ledde  arbetet  med  stort 
nit,  reste  sjelf  till  Loimijoki  för  att  köpa  bräder,  profes- 
sor Achrelius  till  Kakskerta  och  Pargas  för  att  skaffa  tegel 
och  kalk.  Man  använde  gannnalt  material  såsom  tegel  och 
fönster,  hvilka  man  sökte  få  till  skänks.  Men  man  blef 
tvungen  upptaga  lån  af  enskild  person.  En  ständig  kla- 
gan förspordes  öfver  att  arbetet  gick  så  långsamt  i  följd 
af  penningebrist. 

Men  äfven  under  lugnare  tider  hördes  samma  kla- 
gan.   En  handlande,  som  lemnat  sju  och  en  half  aln  grönt 


VID   ÅBO   AKADEMI   16  40 — 1664. 355 

kläde  till  Consistorium  efter  Pehr  Brahes  förordnande, 
hade  stora  svårigheter  att  få  betaldt,  och  upprepade  gån- 
ger klagar  qvaestor  att  inga  pengar  finnas  i  fiscus. 

Det  var  ej  heller  den  lättaste  sak  att  från  fattiga 
hemman  i  aflägsna  landsdelar  drifva  in  det  som  akademin 
tillkom.  Än  gingo  uppbördsmännen  icke  ärligt  till  väga, 
än  hade  presterskapet  nappat  åt  sig  de  fetaste  bitarna, 
än  voro  bönderna,  synnerligen  „der  uppe  i  Tavastland", 
nppstndsiga  och  ville  icke  betala,  än  hade  hemmanen  rå- 
kat i  lägersmål,  så  der  ingenting  fans  att  få.  Ofta  reste 
qvaestor  sjelf  till  ort  och  ställe,  och  i  särdeles  kvistiga  fall 
sändes  till  och  med  någon  professor  för  att  taga  noga  reda 
på  förhållandena. 

Huru  allt  vid  akademin  var  i  sin  början  och  huru 
litet  man  får  bedöma  denna  inrättnings  verksamhet  efter 
nntida  fordringar  kan  man  se  redan  deraf,  att  det  under 
nära  två  år  var  omöjligt  att  vid  akademin  få  tryckt  en 
rad.  I  Åbo,  ja  i  hela  Finland  fans  ju  intet  tryckeri.  De 
akademiska  disputationema  skrefvos  rent  i  20 — 30  exem- 
plar af  akademins  notarie,  „hvilket  blef  besvärligt".  När 
sedan  en  boktryckare  flyttat  öfver  från  Stockholm,  kunde 
han  den  första  tiden  ej  trycka  mer  än  ett  hälft  ark  i  gån- 
gen med  samma  stil,  och  ännu  senare  ursäktar  sig  pro- 
fessor Stodius  med  bristen  på  grekisk  stil  för  att  han  icke 
anstalt  disputationer.  —  Biblioteket  var  också  af  anspråks- 
lösaste slag,  en  direkt  fortsättning  af  gymnasiets  biblio- 
tek. Det  fick  visst  genom  Torsten  Stålhandskes  enka  en 
betydande  tillökning,  men  under  branden  led  det  mycket, 
stod  en  tid  med  söndrigt  tak  och  var  sedan  illa  skött. 

I  långt  högre  grad  än  nu  för  tiden  utgjorde  akade- 
min då  en  stat  i  staten  med  ganska  vidsträckta  privile- 
gier, och  denna  stat  omfattade  icke  blott  den  egentliga 
universitetspersonalen,  professorer,  andra  tjenstemän  och 
studenter,  utan  äfven  dessas  familjer  och  husfolk  samt 
en  stor  skara  handtverkare.  Helsingfors  universitet  har 
ännu  i  dag  sin  egen  boktryckare  och  sin  egen  apotekare, 
men  Åbo  akademi  på  1600-talet  hade  sin  egen  boktryckare 
och  bokbindare,  sin  fogde,  sin  humlegårsdsmästare,  fiskare, 
glasm&stare,  murare,  snickare,  skomakare  och  smed,  hvilka 
alla  voro  befriade  från  utgifter  till  staden  och  jemte  sina  fa- 


.^56  VID   ÅBO   AKADEMI   1640 — 16  64. 

: — t '■ 

miljer  och  tjesare  stodo  under  akademins  och  blott  under 
akademins  domsrätt. 

Noggrant  höll  man  på  sina  privilegier,  och  de  bor- 
gerliga myndigheterna  fingo  minsann  ofta  röna  obehag 
för  att  de  ingripit  i  akademins  rättigheter.  Då  en  stu- 
dent, som  fört  oväsen  på  gatan,  blifvit  fängslad  af  stads- 
vakten och  förd  till  rådhuset,  medan  han  egentligen  bort 
öfverantvardas  åt  akademi-tjenarena,  blef  det  stort  tumult 
bland  studenterna,  och  borgmästaren  ursäktade  sig  hos 
Gonsistorium  fDr  misstaget  samt  lofvade  att  den  alltför 
nitiske  stadstjenaren  skulle  sättas  i  tjufkällaren.  Och  då 
en  annan  gång  stadstjenarena  ungefär  samtidigt  f^mgslat 
professor  Bergii  dreng  och  slagit  akademi-snickarens  enka 
samt  fängslat  akademi-skräddarens  dräng,  hvilken  dessutom 
blifvit  sakfäld  för  att  han  tagit  sig  otillåtna  friheter  i 
umgänget  med  fruntimmer,  så  ansågs  „att  en  skarp  actiou 
skulle  anställas  mot  borgmästare  och  råd  uti  hofrätten; 
dock  till  att  undfly  allt  missförstånd  blef  beslutet  att  de- 
ras stora  excesser  skulle  borgmästaren  så  förehållas,  att 
derest  icke  bot  skaffades,  skulle  dem  intet  längre  hållas 
till  godo*'. 

Borgerskapet  var  heller  icke  sent  att  anmärka  när 
man  gjort  intrång  i  dess  rättigheter.  Vid  akademin  fun- 
nos  några  gifta  studenter,  och  dessa,  hvilka  tydligen  hade 
jsll  möda  att  skaffa  sig  sin  utkomst,  hade  drifvit  något 
litet  handel;  åtminstone  hade  hustrun  till  en  af  dem  rest 
till  Stockholm  och  sålt  lärft.  DerfÖr  klagade  borgmästare 
och  råd  med  den  påföljd,  att  de  gifta  studenterna  förma- 
nades att  icke  drifva  handel,  utan  flitigt  höra  föreläsnin- 
gar. —  Bedan  tidigare  hade  de  vållat  sina  lärare  hufvud- 
bry.  Det  var  emot  seden  vid  andra  akademier  att  stu- 
denter gifte  sig,  men  å  andra  sidan  „huru  kan  det  vara 
akademin  nesligt,  som  i  sig  sjelf  är  ärligt".  Man  åtnöjde  sig 
derför  med  att  förmana  dem  till  stor  flit  och  till  att  i  tid 
se  sig  före  huru  de  sig  föda  måtte. 

Mellan  professorerna  och  de  borgerliga  myndighe- 
terna rådde  en  viss  jalousi.  Professorerna  hade  rang  fram- 
för borgmästare  och  råd,  och  dessa,  som  naturligtvis  erin- 
rade sig  den  tid,  då  flere  af  de  andra  voro  simpla  gymna- 
siilektorer,  kände  sig  kränkta.    För  att  göra  borgmästarene 


VID  ÅBO  AKADEMI    1640 — 1664.  357 

akademin  väl  bevågna  beslöts  derför  också  att  professo- 
rerna vid  förnämligare  gästabud,  begrafiiingar  och  andra 
högtidligheter  skalle  gifva  dem  rum  ibland  sig;  af  samma 
anledning  bjöds  äfven  nägon  gång  andra  borgmästaren  till 
rektorskalaset.  Men  om  de  någon  gång  obedda  intogo 
högre  platser  än  dem  tillkom,  så  anmärktes  det  genast, 
Bangordningen  mellan  professorerna  och  hofrättens  leda- 
möter var  omtvistad.  Pehr  Brahe  tillfrågades  derom  en 
gång  då  han  infunnit  sig  i  Consistorium,  men  han  sade 
sig  icke  kunna  väl  afgöra  det,  och  mig  är  obekant  huru 
frågan  löstes.  —  Mycket  noga  bestämd  var  rangordningen 
i  kyrkan,  der  alla  hade  sina  bestämda  bänkrum.  Men  äfven 
der  yppades  svårigheter.  Än  trängde  sig  akademiadjunktens 
fru  jfr^nför  en  professors  fru,  hvaröfver  hennes  man  natur- 
ligtvis beklagade  sig  i  Consistorium,  än  yrkade  bibliote- 
karien att  få  stå  framför  en  yngre  professor,  än  tvekade 
man  om  boktryckaren  kunde  få  begagna  samma  bänk  som. 
notarien  eller  om  detta  var  förklenande  för  notarien. 

Och  allt  skulle  Consistorium  afgöra. 

Det  fans  intet  område  af  akademi-personalens  offent- 
liga eUer  enskilda  lif,  der  icke  Consistorium  med  faderlig 
myndighet  ingrep.  Då  akademi-skomakaren  slagit  sin  lär- 
pojke, så  var  det  hos  Consistorium  dennes  moder  besvä- 
rade sig  och  fick  rättvisa.  Då  Thuronius  blifvit  nämd 
professor,  beslöts  det  i  Consistorium  att  han  privatim  „skulle 
admoneras  om  allfvarsamhet  uti  klädema'^  Då  profes- 
sorskan Terserus  illa  behandlats  af  sin  man,  så  var  det  till 
Consistorium  hon  vände  sig.  —  Historien  om  professor  Ter- 
serus den  yngre  och  hans  fru  förtjenar  att  meddelas  som 
ett  karakteristiskt  blad  ur  tidens  skandalkrönika. 

En  dag  omtalades  det  i  Consistorium  att  professor 
Terserus  änmade  gifta  sig^med  salig  Jakob  Skräddares  dot- 
ter, Anna  vid  Gropen.  Man  tyckte  att  partiet  var  något 
„olikt",  men  hvad  kunde  man  väl  göra  dertill.  Det  går 
väl  bra,  om  det  är  Guds  vilja,  sade  man.  Några  månader 
senare  hette  det  att  vår  professor  för  en  tid  sedan  dragit 
sig  tillbaka,  emedan  fästmöns  rykte  ej  var  det  bästa,  men 
att  han  nu  igen  börjat  sin  kurtis.  Consistorium  tyckte  ej 
om  affärens  gång  och  uppmanade  genom  professor  Pe- 
traeus  Terserus  att  se  sig  väl  före  i  denna  sak,  så  han  ej 


358  VID  ÅBO  AKADEMI    1640 — 1664. 

komme  i  någon  vidlyfbighet,  sig  sjelf  till  stor  skada  och 
akademin  till  vanära.  Men  efber  ytterligare  några  måna- 
der var  det  stor  skandal.  Professorn  höll  sig  undan  och 
ville  icke  veta  af  något  äktenskap.  Inom  Gonsistorium 
öfverlade  man  redan  om  Lvem  som  skulle  blifva  hans  ef- 
terträdare, „om  han  sig  sjelf  således  kasserade^'.  Men 
professorn  bad  och  bönfölL  Biskop  Bothovius  var  sträng 
och  obeveklig,  men  slutligen  fick  dock  vår  professor  för- 
låtelse mot  att  han,  då  nu  saken  en  gång  gått  så  långt 
som  den  gjort,  skulle  gifta  sig  med  föremålet  eller  på  an- 
nat sätt  ställa  henne  tillfreds;  dessutom  borde  han  ihåg- 
komma  akademin  med  en  ansenlig  föräring  för  all  den  för- 
argelse han  åstadkommit.  Så  blefvo  de  ett  par,  men 
med  husfriden  i  det  nya  hemmet  stod  det  icke  väl  tilL 
Efter  några  år  beklagar  sig  professorskan  inför  Consisto- 
rium  öfver  sin  mans  lif  och  lefverne.  Han  dricker,  han 
öfveröser  henne  med  de  värsta  skällsord,  han  kör  ut 
henne.  Nu  senast  hade  han  för  en  obetydlighet  okvädat 
henne,  dragit  henne  i  håret  och  trampat  henne  under  föt- 
terna. „Och  emedan  sådant  lefverne  är  ledsamt,  deraf  hon 
intet  annat  vinna  kan  än  förlamad  kropp",  beder  hon 
Gonsistorium  om  hjelp  och  råd.  Professorn  förklarade  att 
han  kanske  i  hastigheten  gifvit  henne  några  fula  tillmå- 
len, då  hon,  såsom  ofta  händt,  kallat  honom  vindögd  djefvol, 
spetelsk  hund,  Åbo  magister,  som  köpt  sig  dertill,  och  mera 
dylikt,  men  att  han  aldrig  slagit  henne  förr  än  nu  senast 
litet,  då  hon  först  burit  sig  dumt  åt  och  sedan  slagit  ho- 
nom blodsår  i  pannan  med  sin  nyckelknippa;  sedan  hade 
hon  stängt  in  honom  jemte  några  vänner,  så  att  han  sjelf 
nödgats  krypa  ut  genom  fönstret. 

Gonsistorium  öfverlade  och  beslöt  efter  flere  voterin- 
gar att  söka  åstadkomma  förlikning,  ehurväl  saken  var 
svår  och  professorskan  med  rätta  kunde  sakfällas.  Hon 
inkallades.  Man  förehöU  henne  hennes  trotsighet,  man 
sade  henne  att  hon  borde  straffas,  men  att  hon  denna 
gång  skulle  slippa,  om  hon  ångrade  sig  och  ville  vara  sin 
man  lydig.  Men  professorskan  var  icke  böjd  för  eftergift. 
Ändtligen  „med  stor  möda  och  långt  öfvertalande"  lycka- 
des man  få  henne  att  lofva  försoning  och]  bättring.  Så 
afträdde   hon   och   mannen    inkallades.     Han   förmanade:^ 


VID  ÅBO  AKADEMI   1640 — 1664.  359 

att  föra  ett  nyktert  lif  och  oftare  än  hittills  besöka  Guds 
hus ;  derpå  rådde  man  honom  till  förlikning.  Han  tackade 
sina  kolleger  för  deras  omak  och  lofvade  bättring.  Så 
trädde  de  begge  samtidigt  inför  Consistorium,  räckte  hvar- 
andra  handen^  lofvade  glömma  det  förflutna  och  aldrig 
göra  så  mer.  —  Huru  det  sedan  gick  dem  förmäler  icke 
protokollen.  Långvarigt  blef  deras  samlif  icke,  ty  Ter- 
sems  afled  något  mer  än  ett  år  efter  denna  episod. 

Ett  dylikt  lefverne  hörde  lyckligtvis  till  undantagen, 
men  man  må  icke  tro  att  „förfädrens  rena  seder' '  oblan- 
dade stodo  att  träffa  hos  dåtidens  ungdom.  Alltför  ofta 
vittna  protokollen  om  ett  ruskigt  lif,  som  skulle  tilltala 
moderna  författare. 

På  bildande  och  förädlande  nöjen  var  det  stor  brist 
i  det  gamla  Åbo.  Studenterna  uppförde  visst  då  och  då, 
under  ledning  af  en  professor,  någon  teaterpjes,  men  så 
omtyckta  dessa  nöjen  än  voro,  så  ofta  —  alltför  ofta  en- 
ligt Consistorii  åsigt  —  de  än  höUos,  så  återkommo  de 
dock  aUt  för  sällan  för  att  fylla  luckorna  i  hvardagslif- 
vet  eller  för  att  ersätta  våra  dagars  offentliga  nöjen.  Böc- 
ker voro  dyra,  hågen  för  läsning  icke  synnerligen  uppod- 
lad, hvad  under  då  att  man  sökte  roa  sig  på  annat  sätt. 
Bröllop  och  gästabud  voro  omtyckta  förlustelser,  och  dit 
gick  man  objuden.  Ofta  hände  det  vid  dylika  tillfällen 
att  auditorierna  stodo  tomma,  ofta  hände  det  att  de  objudna 
gästerna  stälde  till  något  spektakel,  så  att  Consistorium 
slutligen  nödgades  förbjuda  dessa  sjelftagna  nöjen. 

Oaktadt  studenterna  upprepade  gånger  varnades  för 
lättja,  svalg  och  dryckenskap  samt  förmanades  att  hålla 
sig  från  krogar  och  källare,  tyckas  de  i  högre  grad  än 
egentligen  tillåtet  hafva  egnat  Bacchus  och  öambrinus 
sin  dyrkan.  Att  såsom  två  österbottningar,  Simon  Danie- 
lis  och  Andreas  Jacobi,  dricka  sju  kannor  öl  på  två  man 
hand  hörde  visst  till  undantagen;  men  öfver  hufvud  voro 
dåtidens  studenter  ett  törstigt  slägte,  som  läto  det  hem- 
brygda  ölet  sig  väl  smaka  både  hos  de  fashionabla  krö- 
garena,  Michel  Ityttares  enka,  Palikka  och  andra,  som 
ock  hos  vanliga,  simpla  borgare,  hvilka  höllo  till  salu  af 
sin  brygd.  Hade  man  icke  att  betala  kontant,  så  tog  man 
på  kredit,  och  hade  man  icke  kredit,  så  lemnade  man  pant. 


360 VIP  ÅBO   AKADEMI    1640 — 1664. 

Borgerskapet  varnades  visst  redan  under  akademins  andra 
år  för  att  leinna  studenterna  öl  och  vin  mot  pant  af  böc- 
ker eller  kläder,  men  borgarena  måtte  hafva  funnit  pant- 
systemet fördelaktigt,  hvarför  Consistorium,  med  tanke 
på  ungdomens  bästa,  några  år  senare  anhöll  hos  borgmä- 
stare och  råd  att  en  liknande  uppmaning  till  borgerska- 
pet måtte  å  rådstugan  offentliggöras. 

Men  detta  hade  oförutsedda  följder.  Magistraten  lät 
ofientligen  uppläsa  Consistorii  skrifvelse,  hvilket  icke  var 
meningen;  stadsfogden  uttydde  den  på  finska  och  tillade 
ett  och  hvarje  ur  egen  fatabur.  Studenterna  förgrymma- 
des, i  synnerhet  de  vid  akademin  studerande  svenskame. 
De  samlades  och  öfverlade,  troligen  utanför  Tavasttull, 
såsom  brukligt  var  i  liknande  fall.  De  skockade  sig  utan- 
för rektors  port  nattetid,  och  det  är  knappast  troligt  att 
de  dervid  förhöUo  sig  alldeles  stilla.  De  infunno  sig  icke 
på  föreläsningar;  de  sände  bud  till  rektor  med  anhållan 
att  få  se  Consistorii  skrifvelse  till  magistraten.  Eektor 
hänvisade  dem  till  Consistorium,  och  derutanför  samlade 
de  sig  slutligen.  Den  ifrågavarande  skrifvelsen  fingo  de 
höra,  hvarpå  det  förklarades  dem  hurusom  den  studerande 
ungdomen  borde  betrakta  sina  böcker  och  sina  kläder 
såsom  militären  betraktar  sina  vapen,  taga  noga  vara  på 
dem  och  ej  sätta  dem  i  pant  för  öl.  Å  studentemas  väg- 
nar framsteg  Petrus  Beftelius  och  tackade  professorerna 
för  deras  omsorg  om  studenternas  bästa.  Det  var  dock, 
sade  han,  mycket  förödmjukande  för  studenterna  att  så- 
som drinkare  framställas  för  borgerskapet,  hvilket  hädan- 
efter väl  aldrig  skulle  låna  dem  något.  —  Det  var  inga- 
lunda meningen,  svarade  professorerna;  liksom  det  från 
predikstolen  talas  om  drinkare  utan  att  hela  församlingen 
dermed  åsyftas,  så  ock  här;  och  om  några  af  borgareska- 
pet  uppfattade  saken  på  ett  så  befängdt  sätt  som  ungdo- 
men fruktade,  så  kunde  denna  helt  säkert  undvara  dem. 
För  resten  vore  det  bäst  att  studenterna  aktade  sig  för 
alla  hemliga  sammankomster,  som  pläga  intet  godt  af  sig 
föda,  gåfve  sig  till  freds  och  flitigt  besökte  akademin.  — 
Orolighetema  upprepades  emellertid  följande  natt,  och 
dagen  derpå  inlemnade  de  missnöjda  till  Consistorium  en 
anhållan   att  den  beryktade  skrifvelsen  måtte  på  rådhuset 


VID  ÅBO  AKADEMI   1640 — 1664.  361 

förklaras.  Detta  deras  uppträdande,  tillade  de,  var  inga- 
lunda förestafvadt  af  uppstudsighet  eller  olydnad ;  hellre 
ville  de  aUa  afgå  från  universitetet  än  vara  utsatta  för 
dylik  misstanke.  Prokansler,  biskop  Eothovius,  höll  emel- 
lertid ett  förmaningstal  till  ungdomen,  och  så  blef  allt 
lugnt  och  bra  igen* 

Ett  slags  gästabud  inom  studentverlden,  hvilka  i  syn- 
nerhet den  första  tiden  voro  mycket  omtyckta,  fastän  de 
voro  strängt  förbjudna,  voro  de  så  kallade  absolutionsölen 
eller  komut,  novitie-kalasen  skulle  vi  säga.  Det  sätt,  på 
livilket  de  äldre  studenterna  behandlade  sina  yngre  kam- 
rater, var  ej  det  mildaste,  och  om  ungdomarna  försumma- 
de att  skaffa  sig  de  äldres  bevågenhet  genom  att  bjuda 
dem  på  ölkalas,  så  blefvo  de  formligen  misshandlade.  Vid 
dessa  absolutionsöl  tyckes  man  hafva  låtit  novitiema  en  gång 
för  alla  undergå  vissa  förödmjukelser,  för  hvilka  de  sedan 
voro  förskonade.  I  protokollen  säges  det  ofta  att  vid 
dylika  tillfällen  vissa  ceremonier  voro  i  bruk,  och  dessa 
voro  i  all  synnerhet  förbjudna. 

Om  dessa  ceremonier  liknade  dem,  som  Henricus 
Ibaci  och  Qustavus  Gustavi  Vöroensis  voro  utsatta  för, 
så  kan  man  ej  undra  om  professorerna  ville  undertrycka 
dem.  Henricus  Isaci  berättade  huru  han  vid  besök  hos 
några  äldre  nationskamrater  tvungits  att  spendera  för  sig, 
huru  man  satt  honom  ett  vedträ  under  armen  och  en  perta 
i  handen  och  så  tvungit  honom  att  sjelf  skänka  i,  huru 
han  fått  öfver  tolf  örfilar,  huru  han  varit  nödsakad  ligga 
på  knä  och  huru  han  slutligen  blif  vit  körd  upp  i  skor- 
stenen —  man  hade  naturligtvis  öppna  spisar.  Sedan  hade 
Dian  ännu  tagit  en  sten  ur  muren,  tvungit  honom  att 
ställa  sig  på  den,  men  plötsligt  slagit  undan  den,  så  att  han 
fallit  öfver  ända.  Och  hela  kvällen  kallade  man  honom 
kofot  och  penal.  —  Den  anklagade  ledaren  vid  denna  ro- 
lighet försäkrade  att  han  sjelf  i  tiden  undergått  samma 
behandling ! 

En  annan  ungdom  beklagade  sig  öfver  att  åtskilliga 
äldre  kamrater  en  afton  sändt  bud  efter  honom  och  tvun- 
git honom  bestå  öl,  den  kvällen  tjugo  kannor,  följande  dag 
tio  till  tolf  kannor;  i  förtroende  hade  han  fått  höra  att 
de  beslutit  gifva  honom  par  tre  örfilar  hvar,  om  han  ej 
Finsk  tidskrift,  1887,  U.  23 


362  VID   ÅBO  AKADEMI   1640 — 1664. 

trakterade  dem.  Vid  detta  gille  tvangs  han  äfven  tända 
eld  på  de  andras  pipor,  hvarjemte  värden  på  stället  roade 
sig  att  kasta  af  sig  skorna  och  låta  gulnäbben  krypa  un- 
der bordet  för  att  draga  dem  på  igen. 

Öfver  hufvud  tyckas  dessa  ceremonier  och  misshand- 
lingar hafva  aftagit  med  tiden,  men  ännu  1664  visade 
en  student  i  Oonsistorium  en  hårtapp,  som  blifvit  honom 
frånryckt  vid  ett  absolutionsöl. 

Slagsmål  och  „grassat  gång"  hörde  till  ordningen  för 
dagen  eller  rättare  natten.  De  voro  helt  säkert  i  de 
flesta  fall  icke  uttryck  för  onda  afsigter  utan  för  ungdo- 
mens naturliga  handlingslust,  hvilken  icke  fann  annat  fält 
att  visa  sig  på.   Protokollen  öfverflöda  af  berättelser  härom. 

Ett  af  de  första  åren  af  akademins  verksamhet  be- 
klagade sig  studenterna  att  de  icke  kunde  gå  säkra  fi 
gatorna  för  främmande  och  inländska  köpsvenner  och 
andra  sådana,  hvilka  esomoftast  gjorde  tumult  i  staden, 
sökande  efter  studenter  och  andra,  dem  att  skada  göra. 
Senare  tyckas  rolema  hafva  blifvit  ombytta  och  studen- 
terna gått  anfallsvis  till  väga.  Otaliga  fredliga  borgare 
gick  det  som  Eskil  Matson  Skomakare,  hvilken  i  Oonsisto- 
rium berättade  att  studenterna  klockan  tio  på  kvällen 
kommit  till  hans  hus,  anfallit  det  med  stenar,  ropat  „skälm" 
och  bråkat  sönder  fönsterluckan,  sedan  kommit  tillbaka 
klockan  tre  på  morgonen,  ropat  „hundsfott"  och  „skähn'^ 
huggit  skråmor  i  porten  med  sina  värjor  och  slagit  ut  fönst- 
ren. Otaliga  gånger  öfverföllos  borgare  på  gatan  med 
skällsord;  „madzhund*'  var  synnerligen  användt  och  an- 
sågs särdeles  missfirmande.  Otaliga  gånger  kommo  de  strids- 
lystna sällama,  när  de,  beväpnade  med  värjor,  klubbor  och 
störar,  drogo  genom  stadens  trånga  gator,  i  kollision  med 
stadsvakten  eller  med  sina  likar.  Ofta  flöt  blod  vid  dessa 
nattliga  uppträden,  men  ofta  voro  de  af  mera  harmlös 
natur,  såsom  då  man  beröfvade  stadstrumslagaren  hans 
värja  eller  tvang  obekanta  personer  att  helsa  på  sig. 

När  sedan  våldsverkame  eller  orostiftame  skidle  stäl- 
las till  ansvar,  och  öfver  hufvud  hvarje  gång  man  hade  sak 
med  professorer,  studenter  eller  någon  tiU  akademistaten 
hörande,  var  det  till  Oonsistorium  man  vände  sig.  Till 
Oonsistorium  kommo  de  förorättade  borgarena  personligen. 


TID  ÅBO  AKADEMI   1640—1664. 363 

dit  medförde  de  sina  vittnen,  män,  kvinnor  och  barn,  dör 
mnnliöggos  partema,  der  uppmanades  de  till  förlikning, 
der  afkunnades  domen  öfver  den  akademiska  medborgaren. 
Hvilken  skilnad  emellan  detta  Consistorium  på  16(X)-talet, 
dit  ^Brita  Jakobsdotter  kom  för  ätt  af  en  student  kräfva 
godtgörelse  för  det  hon  under  tjugo  veckor  skött  och  födt 
hans  brorbam  och  dit  hon  hade  med  sig  sex  hustrur, 
hyilka  vittnade  att  hon  gjort  sin  sak  väl,  hvilken  skilnad 
mellan  detta  Consistorium,  der  professorskan  Terserus  upp- 
trädde och  anklagade  sin  man,  och  våra  dagars  Consisto- 
rium academicum,  der  professoreme  i  högtidlig  ring  kring 
det  stora  gröna  bordet  sitta  på  sina  sammetsstolar  och 
endast  hafva  porträtt  af  de  tre  kejsarena  till  sällskap. 

Skilnad  var  det  också  mellan  straffen  då  och  nu. 
Svårare  förseelser  af  den  akademiska  ungdomen  straffades 
liksom  nu  med  relegation  på  kortare  och  längre  tid,  men 
eljest  voro  böter  och  karcerstraff  de  mest  använda  korrek- 
tiven. Böter,  ett  välbehöfligt  tillskott  till  universitetets 
kassa,  ådömdes  till  exempel  för  slagsmål.  För  mindre 
sammanstötningar  och  större  skrål  på  gatorna  fick  man  be- 
tala 3  mark  silfvermynt,  för  fönsterinkastning  12  mark,  för 
blodvite  lika  mycket;  örfilar  taxerades  till  6  mark  stycket; 
öfverfall  af  en  akademins  tjensteman  straffades  en  gång 
med  240  dalers  plikt  och  dessutom  karcer. 

Karcer  eller  prubban,  som  denna  inrättning  då  för 
tiden  kallades,  ja,  den  hade  vexlande  öden  och  hade  kun- 
nat berätta  mycket.  Först  inreddes  en  liten  kalkbod  in- 
vid kyrkan  till  prubba,  och  der  måtte  icke  hafva  varit 
särdeles  trefligt.  Åtminstone  hände  det  sig  en  gång,  då 
kursor  supit  sig  full  och  icke  kallat  professorerna  till  Con- 
sistorium, att  han,  utom  att  han  förmanades  att  bättra  sig, 
af  Consistorium  ålades  som  straff  att  sitta  i  prubban  några 
timmar  eller  göra  prubban  ren.  Men  han  bad  ödmjukeli- 
gen  att  ^senaten"  måtte  honom  denna  gången  för  prubban 
torskona,  och  han  förskonades.  Några  år  senare  klagade 
studenterna  att  samma  kursor  använde  prubban  till  stall. 
Kursor  togs  i  förhör  och  bekände  att  han  haft  sin  häst 
der  en  natt  eller  två,  och  för  det  taget  fick  han  sjelf  gå 
dit.  —  Efter  branden  1656  kunde  den  gamla  prubban  icke 
användas,  ty  en  spetälsk   käring   hade   under   villervallan 


364  VID   ÅBO  AKADEMI    1640 — 1664. 

efter  eldsvådan  slagit  sig  ner  der,  och  man  betjenade  sig 
derför  tillsvidare  af  skolprubban,  hvilken  intet  annat  var 
än  ett  djupt  hål,  i  hvilket  djekname  släptes  in  genom  en 
trång  glugg.  Sedermera  fick  emellertid  professor  Bergins 
en  ny  prubba  färdig,  och  den  tyckes  hafva  varit  särdeles 
rymlig.  Åtminstone  sutto  der  en  gång  samtidigt  sjutton 
studenter,  som  råkat  i  krakel  med  stadsvakten.  De  hade 
egentligen  blifvit  dömda  till  böter,  men  kunde  få  byta  ut 
böterna  mot  karcerstraff  för  en  natt.  De  gingo  alla  i  prub- 
ban  och  gjorde  sig  der  en  riktigt  glad  natt  med  öl  och 
sång  samt  förde  ett  sådant  oväsen,  att  de  dömdes  till  myc- 
ket strängare  böter,  hvilka  den  gången  icke  fingo  bytas 
ut  mot  karcer. 

Detta  straff  ådömdes  i  allmänhet  för  lindriga  förseel- 
ser, oljud  på  gatorna,  okvädinsord,  näsvishet  mot  profes- 
sorer, ohörsamhet  mot  kursor,  försumlighet  att  betala  bö- 
ter. De  som  alls  icke  kunde  betala  sina  böter  —  och  att 
öfvermåttan  fattiga  studenter  funnos  kan  man  se  deraf, 
att  en  student  en  gång  för  Oonsistorium  beklagade  sig  öf- 
ver  att  han  inga  skor  hade  —  fingo  aisitta  sitt  straff  i 
prubban,  hvarvid  en  natt  vintertid  beräknades  till  tre  mark, 
sommartid  blott  till  tre  öre.  Dessutom  användes  prubban 
till  ransakningsfängelse.  Så  ofba  studenter  voro  anklagade 
för  någon  större  förseelse,  skulle  de  ställa  borgen  för  sig 
för  att  få  vara  fria,  eller  också  hette  det  „gå  i  prubban". 
Inrättningen  betraktades,  som  lätt  kan  förstås,  med  allt 
annat  än  blida  ögon  af  studenterna,  och  under  sina  natt- 
liga ströftåg  uppsökte  de  med  förkärlek  detta  pinorum, 
dels  för  att  genom  oljud  utanför  betyga  sina  instängda 
bröder  deltagande  och  störa  professoremas  i  trakten  nattro, 
dels  för  att  med  stenar  och  värjor  bearbeta  porten  och 
visa  hela  inrättningen  sitt  misshag;  en  illa  beryktad  slags- 
bult  Gabriel  Tuderus  företog  sig  till  och  med  att  bryta 
lös  karcerdörren  och  bära  bort  den. 

Eåa  voro  ungdomens  seder,  men  äfven  hos  professo- 
rerna och  andra  honoratiores  stack  det  vilda,  okufvade  lyn- 
net ofta  fram. 

Det  hände  sig  en  dag,  då  teologie-professoren  Sveno 
Wigelius  satt  i  sitt  arbetsrum  vid  sina  böcker,  att  en 
borgare  i  staden   kom   in   till   honom   för  att  begära  för- 


VID   ÅBO   AKADEMI    1640 — 16  64. 


klaring  öfver  några  nedsättande  yttranden,  som  man  upp- 
gifvit  att  professorn  fält  om  honom.  God  morgon,  Ers 
ärevördighet,  sade  borgaren.  Gud  välsigne  Er,  svarade 
professoren.  Men  när  så  borgaren  framförde  sitt  ärende, 
steg  professorn  upp  från  bordet,  tog  till  eldgaffeln,  grep 
borgaren  med  venstra  handen  i  håret  och  slog  honom  mot 
munnen  så  han  föll  otnkull,  satte  eldgaffeln  på  han  hals 
och  frågade:  vill  du  klaga  på  mig.  Nej  ingalunda,  skona 
mitt  lif,  bönföU  den  andra.  Så  berättade  borgaren.  Pro- 
fessorn sade  åter  att  han  „med  en  kindpust  tvungit  bor- 
garen att  salutera".  Säkert  är  att  borgaren  kom  blödande 
ut.    Troligen  kom  förlikning  i  denna  sak  till  stånd. 

En  annan  gång,  det  var  en  afton  hos  fiskal  Schäper, 
blef  rektor,  professor  Thuronius,  af  hofrättsledamotenörasse 
öfverfallen  och  vid  håret  dragen  ned  från  stolen  på  golf- 
vet,  och  det  derför  att  han  tagit  en  af  sina  närvarande 
kollegers  parti  och  råkat  säga  att  dennes  motståndare 
icke  talade  sant.  Detta  var  naturligtvis  en  vådlig  skymf 
mot  universitetet,  och  saken  togs  allvarligt,  men  bilades 
sannolikt  i  all  tysthet. 

Åfven  läsa  vi  huru  physices  professorn  Thauvonius 
på  ett  bröllop  råkade  i  slagsmål  med  advokatfiskalen  Vas- 
senius,  och  der  brukades  skällsord,  refvos  kläder  och  ka- 
stades taUrickar.  Ett  långvarigt  trassel  följde  häraf,  men 
tyst  förlikning  ingicks  väl  omsider,  och  som  ett  slags  upp- 
rättelse åt  Yassenius  får  det  kanske  betraktas  att  han 
vid  följande  ombyte  af  rektor  genom  kursor  „med  spiror" 
inbjöds  till  den  akademiska  akten. 

Utan  att  skryta  kunna  vi  säga  att  våra  seder  äro  mil- 
dare än  våra  förfäders  på  1600-talet.  Och  hvad  mera  är, 
vi  kunna  äfven  säga  att  vidskepelse  och  lättrogenhet  icke 
mer  florera  i  samma  grad  som  då.  Att  massan  af  folket, 
föga  upplyst  som  den  var,  var  uppfyld  af  skrock  och  vid- 
skepelse, är  lätt  begripligt;  men  nästan  otroligt  förefaller 
det  att  män  sådana  som  professorerna  vid  akademin,  hvilka 
helt  säkert  hörde  till  de  mest  belästa  och  äfven  till  de 
mest  upplysta  i  norden,  voro  så  vidskepliga  och  skrock- 
fulla, som  de  gamla  protokollen  visa  oss.  Men  det  är  sant, 
texeriprocessemas  tid  i  norden  var  ännu  senare.  Ännu 
sväfvade  medeltidens  demoner  öfverallt  i  luften,  ännu  hade 


TID  ÅBO  AKADEMI   1640 — 1664. 


man  mngänge  med  de  onda  andarna,  ännu  funno  de  otro- 
ligaste fabler  tillit,  ännu  hade  den  firia  forskningen  icke 
skingrat  det  mörker,  i  Lvilket  medeltidens  teologer  och 
skolaster  lemnat  menskligheten.  Undantagsvis  fuimos 
klarsynte  män,  hvilka  stodo  framför  sin  tid,  och  bland  dem 
var  Pehr  Brahe  en.  Men  få  voro  de.  Universitetets  an- 
naler innehålla  flere  episoder,  som  vittna  om  tidens  vid- 
skepelse. 

Strax  i  början  af  akademins   tillvaro  förekom  en  dy- 
lik  afi^,   som   till  på  köpet  gälde  en  af  lärarena,  profes- 
sor Martin  Stodius.    Universitetets  prokansler,  biskop  Eo- 
thovius,   anmälde    att  föräldrarna  till   en   sinnessvag  stu- 
dent  från   Kyrkslätt  utpekat  professor   Stodius  som  vål- 
lande  till   sonens   sjukdom.    På  denna  grund  yrkade  han 
på  sträng  undersökning,  så  mycket  mer  som  man  ren  länge 
misstänkt   bemälde   professor  att  befatta  sig  med  magiska 
saker  och   att  hafva  en  husande  (spiritus  famUiaris),  hvar- 
utom   han  sades  understundom  vistas  i  bergen  och  genom 
tre  betar   hafva  ingifvit   denna  student  någon  galenskap. 
Anklagelsen,   hvilken   på   den  tiden   icke   var     något  att 
skämta   med,   grep  vår   professor.    Han  tackade  Consisto- 
rium  för  att  saken  tagits  upp  till  ordentlig  undersökning ; 
han  hoppades  dervid  med  Guds  hjelp  kunna  fria  sig  från 
dessa   hemska   beskyllningar.    Han  hade  af  ifrågavarande 
students  fader  till  skänks  erhållit  en  häst  och  derför  tagit 
sig  sonen  an  samt  lärt  honom  ett  och  hvarje.    Hvad  hade 
han  lärt  honom?    Jo,    att  skrifva  med  alunvatten  på  pap- 
per, hvarvid  skriften  framträder  först  då  papperet  brännes; 
vidare   att   taga   eld  från  himmelen  med  solglas,  två  kon- 
ster, som  i  och  för  sig  icke  äro  skadliga,  men  dock  kunna 
missbrukas.    Derför   hade   han    också  af  studenten  begärt 
en  försäkran   att   denna  icke  skulle  lära  andra  dessa  kon* 
ster   och  denna  försäkran  hade  Ericus  MichaeHs  också  gii- 
vit,  men   affattat  den  på  ett  besynnerligt  sätt,  som  visade 
att   han    tagit    intryck   af  tidens    kabbalistiska    literatur. 
Professor  Stodius  aflade  ed  på  att  han  icke  uppsatt  denna 
högst   misstänkliga  skrifvelse,  hvilket  man  också  af  skrif- 
ten sjelf  kunde  se,  och  att  han  icke  hade  sig  något  bekant 
om   orsaken   till   studentens  sjukdom.    Derför  och  då  alla 
hans  kolleger  intygade  att  de  under  dagligt  umgänge  fan- 


VID  ÅBO  AKADEMI   1640 — 1664.  367 

nit  honom  hvarken  nykter  eller  drucken  gifva  anledning 
till  slika  misstankar,  om  han  också  var  godtrogen  och 
gema  pratade  om  saker,  som  icke  äro  så  högnödiga,  utan 
eljest  lustiga  eller  till  tidsfördrif  tjenliga  —  så  frikände 
den  akademiska  senaten  honom  fullständigt  från  beskyll- 
ningen.   Och  var  biskopen  dermed  fullt  tillfreds. 

Men  tolf  år  senare  dök  samma  historie  upp  igen.   Man 
hade  Gud   vet    hvar  på  nytt  fått  tag  i  denna  förbindelse 
af  Ericus    Michaelis   Kyrckieslettensis    och  stälde  Stodius 
ånyo  till  svars  för  den.    Dessutom,  och  det  var  hufvudan- 
klagelsen,  drog  man  fram  att  han  åt  en  magister  lånat  en 
kabbalistisk    bok.     Consistorium    öfverlade  och   beslöt  en- 
liälligt  att  på  grund  af  det  anförda  och  då  professor  Sto- 
dius bragt .  akademin  i  elakt  rykte,  han  skulle  suspenderas 
från  Consistorium,  från  akademiska  exercitier,  examina  och 
högtidligheter,  så  ock  från  sin  professorsbänk  i  kyrkan  — 
hvilket  allt  dock  understäldes  Pehr  Brahe  till  slutligt  afgö- 
rande.    Pehr   Brahes  svar  lät  icke  länge  vänta  på  sig,  och 
det  är  helt  uppfriskande    att   se    den   klarsynthet  och  för- 
domsfrihet, som  deri  uppenbarar  sig  och  som  genom  motsat- 
sen tni  Åbo-professorernas  enhälliga  vota  än  tydligare  fram- 
träder. Professor  Stodius  är  en  gammal  man,  skrifver  han. 
flan  har   alltid   fört   ett  gudfruktigt,  stilla  och    enfaldigt 
lefveme  och  vftl  skött  sin  tjenst.    Det  är  på  intet  sätt  be- 
visadt  att    han    missbrukat    nekromantiska   böcker.      Att 
han  haft   en   sådan    betyder   ingenting,    ty   knapt   finnes 
något  större  bibliotek,  der  icke  dylika  förekomma.    Han  har 
lånat  ut  den  åt  en  annan,   men  dervid  är  alls  icke  sagdt 
att  han   uppmanat   den   andra   att  följa  dess  föreskrifter. 
Och  hvad    det  beträffar,  att  akademin  skulle  råka  i  elakt 
rykte  för    nekromantiska   böcker,   så   blir   det    ingalunda 
bättre   af  att  en  teologie-professor   suspenderas,  utan  sna- 
rare tvärtom.    Derför  är  det  bäst  att  saken  tystas  ned  och 
uttydes   till  det  bästa,  och  professor  Stodius  blir  vid  sina 
gamla  rättigheter. 

En  annan  gång  förmälde  en  student  inför  Consisto- 
rium följande  hemska  tilldragelse  som  han  upplefvet.  Han 
satt  vid  sin  frukost,  tog  sin  knif  ur  slidan  och  skar  der- 
med bröd,  under  det  han  tanklöst  tittade  upp  mot  taket. 
När  han   så  blickade     ner,    varseblef  han   fyra   droppar 


868  VID   ÅBO   AKADEMI    1640 — 1664. 

blod  på  sin  tumme;  han  trodde  att  han  skurit  sig,  men 
det  var  icke  fallet,  och  när  han  närmare  betraktade  knif- 
ven,  så  såg  han  att  det  på  denna  var  tjock  blod.  ,,Ty 
syntes  rådligt  sådant  af  predikstolen  omröra  och  åtvarna 
ungdomen.** 

Sitt  mest  betecknande  uttryck  vid  universitetet  fick 
tidens  vidskepelse  och  fruktan  för  de  onda  andarna  i  rät- 
tegången med  studenten  Henrik  Eolenius  år  1661.  Saken 
förhöll  sig  i  korthet  påföljande  sätt.*)  En  af  Eolenii kam- 
rater Johannes  Caroli  var  under  krigsåret  1656  sinnad  att 
taga  värfning,  men  Eolenius  afrådde  honom  och  lofvade 
lära  honom  artes  magicas,  om  han  stannade  hemma.  Kam- 
raten frestades  af  anbudet  och  slog  krigaretankama  ur  hå- 
gen, men  några  magiska  konster  lärde  Eolenius  honom  icke, 
ej  heller  något  annat.  Löftet  sade  Eolenius  sig  hafva  gif- 
vit  blott  för  att  afhålla  den  andra  från  kriget  utan  allvar- 
lig mening,  hvilken  han  så  mycket  mindre  kunnat  hafva, 
som  han  med  sig  sjelf  visste  att  han  inga  magiska  konster 
kunde.  Johannes  påminte  honom  flere  gånger,  och  slutli- 
gen skref  Eolenius  af  några  stycken  ifrån  en  kabbalistisk 
bok,  Clavis  Sahmonis,  visade  honom  dem  och  sade :  den  som 
vill  lära  sig  den  konsten,  han  måste  gifva  sig  fånen  till 
lif  och  själ,  och  somliga  blifva  deraf  svaga  i  hufvudet. 
Detta  sade  han  enligt  egen  uppgift,  blott  för  att  afskräckä 
den  andra  och  blifva  honom  kvitt,  och  han  sade  sig  hatVa 
tillagt:  Gud  bevarar  oss  båda.  Men  Johannes  förskräck- 
tes, gick  hem  och  skref  till  honom  ett  bref,  i  hvilket  han 
uppsade  allt  umgänge  med  honom.  Detta  bref  var  liksom 
ett  föregående  skrifvet  på  god  latin,  fastän  Johannes  icke 
var  särdeles  slängd  i  romarspråket.  —  Undersökningen 
räckte  öfver  tre  månader,  men  knapt  något  annat  i  sak 
uppdagades  dervid  än  det  anförda,  oaktadt  den  husvisita- 
tion  man  anstÉide  hos  Eolenius  och  oaktadt  de  förhör  ocli 
korsförhör,  för  hvilka  han  var  utsatt  och  hvilka  slutad' 
med  att  han  återsändes  till  karcer,  5,till  dess  han  bekänU"?] 
sanningen  rundt  ut  i  denna  sak";  ja,  en  gång  hotades  har 
till  och  med  med  tortyr.     Vid  den   slutliga   omröstningen 


•)    Närmare  i  R.   Tigeratedts   uppsats   En   troUdomsprocecs  vid 
finska  universitetet  1661  i  Finsk  tidskrift  tom.  X. 


VED  ÅBO   AKADEMI    1640 — 16  64.  369 

röstade  fem  af  professorerne  på  lifstidsrelegation,  emedan 
han  kommit  förargelse  åstad  vid  akademin,  medan  tre  andra, 
bland  dem  rektor  Svenonius,  och  dessutom  prokansler,  bi- 
skop Terserus,  dömde  honom  att  jemlikt  3  Moseb.  20:  27 
mista  lifvet. 

Biskop   Terseri   motivering    förtjenar   att   såsom  den 
mest  utförliga  anföras.    Då  Eolenius  kom  till  rektors  klass 
i  skolan,  yttrade  biskopen,  kunde  han  så  godt  som  ingen- 
ting, men  på  kort  tid  förkofrade  han  sig  märkvärdigt,  så  att 
han  öfverträffade  sina  kamrater  och  sedan  sina  lärare  både 
i  latin  och  orientaliska  språk,  och  det  oaktadt  han  ganska 
oregelbundet  följde  med  undervisningen.     Han  har  af  ung- 
domen haft   lust  till  artes  magicas  (detta  påstående  stödde 
sig  troligen  på  att  han  under    skoltiden  gerna  satt  ensam 
hemma).     Hebreiska  och  syriska  begynte  han  på  egen  hand 
studera    en    torsdags   kväll  (dessa  kvällar  voro  skildt  eg- 
nade  för  umgänge  med  de  onda  andarne)  och  det  med  sådan 
framgång,  att  han  genast  kunde  skrifva  syriska  så  väl  som 
om  det  varit  tryckt.    Sjelf  hade  han  sagt  sig  vara  förtro- 
gen med  artes  magicas  och  lofvat  lära  en  annan  dem,  men 
sagt  att  denne  skulle  gifva  sig  den  onde  i  våld.    Och  denne 
andre,  som  hvarken  förr  eller  senare  kunnat  just  något  la- 
tin, skref  strax  två  felfria  latinska  bref.    (Den  gode  bisko- 
pen fäster  intet  af  seende  vid  Johannes  Caroli  egen  förmo- 
dan att  han  i  dessa  bref  användt   fraser  från  Eolenii  bref 
till  sig).    Derför  är  det  säkert  att  han  brukat  artes  magicas 
och  ingått  pactum  med  den  onde.  —  Och  denne  samme  bi- 
skop Terserus   var    på   sin   tid  en  liberal  man!    Han  blef 
icke  många  år  senare  af  de  ortodoxe  teologeme  med  Sve- 
nonius i  spetsen  undanpetad  från  biskopsstolen. 

Efter  den  röstberäkning,  som  då  för  tiden  måtte  hafva 
varit  gällande  inom  Consistorium,  blef  den  slutliga  domen 
att  Eolenius  skulle  mista  lifvet.  Tveksam  var  man  dock, 
ty  man  dröjde  länge  med  domens  afkunnande  och  rådförde 
sig  med  hofrätten.  Den  förut  omnämde  professor  Thu- 
ronius  begärde  före  domens  afkunnande  att  få  aflägsna 
sig,  emedan  han  icke  med  godt  samvete  kunde  sitta  öfver 
den  domen,  men  då  detta  icke  tilläts,  antecknades  till  pro- 
tokollet hans  energiska  protest.  Så  afkunnades  domen, 
och  Eolenius  levererades  åt  slottsvaktmästaren. 


370 VID  ÅBO  AKADEMI   1640  —  1664. 

Den  upplyste  Per  Brahe  gjorde  allt  hvad  i  hans  för- 
måga stod  för  att  rädda  Eolenius  och  lyckades  mildra  do- 
men, men  icke  ens  hans  mäktiga  ord  kunde  hindra  att  den 
olycklige    studenten  blef  underkastad  offentlig  kyrkoplikt. 

* 

Den  bild  här  lemnats  af  förhållendena  vid  Åbo  aka- 
demi är  ofullständig.  Den  vetenskapliga  och  literära  verk- 
samheten vid  universitetet  har  alls  icke  berörts.  Men  där- 
om innehålla  protokollen  så  godt  som  ingenting.  Hufvud- 
saken  är  sålunda  borta.  Kanske  dock  att  denna  skildring 
i  spridda  drag  af  kulturförhållandena  i  flydda  tider  skall 
derom  gifva  en  föreställning  åt  den,  som  ej  genom  histo- 
riska studier  känner  dem  och  som  ej  har  tillfälle  eller  lust 
att  sätta  sig  in  i  de  vidlyftiga  protokollen. 

Fredr.  ElMag. 


Ett  omslag  i  vår  fattigvårdsfråga. 

Ända  till  senaste  tider  har  lagstiftaren  ej  mindre  än 
den  praktiske  kommunalmannen  sett  sig  nödsakad  att  på 
fattigvårdens  område  i  brist  på  säkra  hållpunkter  åtnöja 
sig  med  ett  temligen  tröstlöst  experimenterande.  Frågans 
komplicerade  natur,  all  den  både  ekonomiska  och  humani- 
tetshänsyn,  som  härvid  måste  komma  i  betraktande,  lägger 
svåra  hinder  i  vägen  för  en  tillfredsställande  reform.  Ett 
studium  af  äldre  tiders  fattigvårdsförhållanden  erbjuder 
mångt  och  mycket  af  intresse  och  vore  särdeles  egnadt  att 
belysa  dessa  svårigheter.  Ämnet  har  också  bearbetats  bland 
annat  i  J.  J.  Nordströms  Bidrag  till  den  svenska  samhälls- 
författningens historia  samt  i  J.  W.  Rosenborgs  afhand- 
ling  om  fattigdomen  och  allmänna  fattigvården  i  Finland, 
till  hvilka  hänvisningar  vi  inskränka  oss. 

Af  de  kungörelser  och  förordningar,  som  efter  år  1809 
utfärdats  i  Finland,  såsom  kungörelserna  angående  tigge- 
riets hämmande  1817  och  1822  samt  fattigvårdsförordnin- 
gama  af  1852  och  1879,  är  den  sistnämda  gällande  lag  och 
tillika  den  första  på  detta  lagstiftningsområde,  som  tillkom- 


ETT   OMSLAG  I  VÅR  FATTiaVÅRDSFElaA.  371 

init  med  ständernas  medverkan.  Begeringens  proposition  i 
ämnet  till  1877 — 78  års  ständer  och  ekonomiutskottets  der- 
öfver  afgifiia  betänkande  med  åtföljande  reservationer  re- 
dogöra för  de  mångahanda  ölägenheterna  af  bestämningarna 
i  1852  års  förordning. 

Nämda  proposition  konstaterar  att  de  bidrag  fattig- 
vården af  kommunen  kraft  år  ifrån  år  på  ett  betänkligt 
sätt  ökats.  Och  ehuru  orsakerna  härtill  hufvudsakligen 
vore  att  söka  i  förhållanden,  som  ej  stode  i  omedelbart  sam- 
band med  då  gällande  fattigvårdslagstiftning,  så  hade  sam- 
ma lagstiftning  likväl  ansetts  innehålla  bestämningar,  hvilka 
dels  ej  tillbörligen  afsågo  samhällets  rätt  att  hos  en  hvar 
af  dess  medlemmar  påräkna  nödig  omtanke  för  framtida 
bergning,  dels  beträffande  fördelningen  af  fattigvårdstungan 
följde  grundsatser,  som  stundom  icke  öfverensstämde  med 
rättvisa  och  billighet.  Äfven  utskottsbetänkandet  framhål- 
ler nödvändigheten  af  att  underkasta  ifrågavarande  lag- 
stiftning, såsom  lidande  af  väsentliga  brister,  en  omfattande 
revision,  ehuru  visserligen  meningarna  syntes  vara  de- 
lade om  hvad  som  borde  sättas  i  stället.  De  missför- 
hållanden, hvilka  man  velat  lägga  då  gällande  lagstiftning 
for  fattigvården  till  last  —  ökade  fattigutskylder,  tillta- 
jande  böjelse  hos  den  så  kallade  lösa  befolkningen  för  ett 
kringstrykande  sysslolöst  lefveme  och  obenägenhet  att 
tänka  för  sig  sjelf  samt  genom  arbete  och  sparsamhet  be- 
^gga  sin  ställning  —  berodde  af  flere  orsaker,  än  att  de 
Jknlle  kunna  blott  genom  förändrad  fattigvårdslagstiftning 
'flijelpas.  Under  all  den  oklarhet,  som  ännu  syntes  råda 
'fver  frågorna  på  detta  område,  framstodo  likväl  några 
anningar,  som  allt  mera  tillvunnit  sig  ett  allmännare  er- 
kännande och  på  hvilka  utskottet  derför  ansåg  lagstift- 
ingen  kunna  bygga.  Främst  den  af  fattigdomens  historia 
ekräftade  erfarenheten,  att  säker  utsigt  att  vid  behof  er- 
iUa  bergning  vid  fattigvård  är  i  hög  grad  egnad  att  un- 
Brhålla,  ja  till  och  med  öka  armodet.  Der  understöd  af 
Ina&n  fattigvård  kan  med  säkerhet  påräknas  och  i  nöd- 
kU  med  lagens  tillhjelp  utkräfvas,  der  saknas,  säger  ut- 
rottet,  en  mäktig  och  för  slappa  naturer  väl  behöflig  drif- 
ter till  sparsamhet;  der  förslösar  mången,  gifvande  efter 
r  stundens  lockelse,  äfven  den  del  af  sin  arbetsförtjenst, 


372  ETT  OMSLAG  I  VÅB  FATTIGVÅBD8FEÅGA. 

som  kunde  besparas  för  kommande  dagars  behof,  och  der 
alstras  lätt  den  moraliska  förnedring,  som  icke  drar  i  be- 
tänkande  att  hellre  tigga  sitt  bröd  eller  lita  på  fattigvård 
än  underkasta  sig  ihärdigt  arbete  och  de  umbäranden,  som 
ofta  nog  äro  vilkor  för  en  betryggad  ställning  i  framtideii. 
—  I  rent  ekonomiskt  hänseende  åter  hafva  fattigunderstö- 
den, i  samma  mån  de  antaga  karakteren  af  att  supplera 
arbetslönerna,  till  påföljd  att  tvärtom  trycka  ned  dem,  hvil- 
ket  naturligtvis  ytterligare  bidrar  till  ökandet  af  de  fat- 
tigas antal. 

Den  betänkligaste  bristfäUigheten  i  1852  års  förord- 
ning låg  just  deri,  att  den  ej  tagit  tillbörlig  hånsyn  tUl 
ofvannämda  omständigheter,  ehuru  troligen  äfven  en  dess 
syftemål  icke  motsvarande  tolkning  och  tillämpning  samt 
i  öfrigt  bristfölligt  handhafvande  af  fattigvården  gjort  siu 
till  för  att  öka  de  öfverklagade  missförhållandena.  Derior 
ville  man  äfven  vid  det  nya  lagförslagets  uppgörande  främst 
i  möjligaste  mån  inskränka  samhällets  skyldighet  att  it 
nödstälda  lemna  hjelp,  Cöt  att  äfven  härigenom  söka  mana 
den  enskilde  till  arbetsamhet  och  omtanke.  Och  då  det  upj>- 
växande  slägtets  sedliga  uppfostran  är  af  största  vigt  for 
samhället,  hade  i  förslaget  uppofiringar  från  fattigvårds- 
samhällets  sida  företrädesvis  påkallats  för  sådana  barn  un- 
der femton  år,  hvilka  saknade  annan  omvårdnad.  Demäst 
voro  vansinniga,  vanföra  och  af  långvarigare  sjukdom  eller 
ålderdomssvaghet  lidande  upptagna  bland  dem  hvilka  sam- 
hället egde  förhjelpa  till  vård  och  nödtorftigt  underhåll. 
Alla  andra  nödstälda  hade  deremot  ej  obetingad  rätt  till 
hjelp  af  samhället,  utan  var  åt  detta  öfverlemnadt  att  ge-, 
nom  sin  fattigvårdsstyrelse  efter  pröfning  och  i  enlighet 
med  de  grunder  hvarje  särskildt  samhälle  för  sig  i  sådant 
afseende  antagit,  tilldela  understöd  åt  dylika  nödstäldftf 
hvilka  dock  ej,  ifall  sådan  hjelp  vägrades  dem,  egde  kla^ 
deröfver  å  annan  ort  än  inför  sjelfva  fattigvårdssamhälles 
och  ej,  såsom  förut,  hos  guvernören  i  länet.  I  samklang 
med  de  öfriga  inskränkningarna  i  fattigvårdssamhäUeml 
skyldigheter  mot  sina  fattiga  står  äfven  den  afvikeb^i 
från  1852  års  förordning,  att  fattigvårdsstyrelsen  befriadai 
från  skyldigheten  att  vid  större  och  allmännare  nöd  söh 
anskaffa   arbetsförtjenst  åt  nödstälda   arbetsföra    personer 


ETT   OMSLAG  I    VÅR  FATTIGVÅBDSFEÅGA.  373 

Utan  egde  den  i  sådana  fall  endast  hemställa  till  sam- 
hället om  vidtagande  af  de  åtgärder,  hvilka  af  nöden 
kunde  föranledas.  I  stället  upphäfdes  nu  omsider  de  i 
1817  och  1822  års  tiggarförfattningar  stadgade  och  i  1852 
års  förordning  bibehållna  inskränkningarna  beträflEande  ar- 
betsföra personers  rätt  att  utom  sin  hemort  söka  tillfälle 
till  förvärf  och  uppehälle. 

Det  lifligaste  meningsutbytet  i  frågan  föranleddes  af 
den  artikel  i  regeringens  proposition,  enligt  hvilken  bri- 
stande belopp  för  fattigvårdens  bestridande  skulle  tillskjutas 
af  samhällets  medlemmar  antingen  in  natura  eller  i  pennin- 
gar efter  de  grunder,  som  för  kommunala  utskylders  erläg- 
gande  voro  stadgade.  Sålunda  skulle  alla  de  många,  hvilka 
icke  hade  den  inkomst  att  några  kommunala  skattören  kunde 
påföras  dem,  hafva  undgått  hvarje  af  gift  till  fattigvården. 
Vid  frågans  behandling  yrkade  flere  att  en  personel  fattig- 
a%ift  borde  fastställas,  hvarvid  såsom  skäl  för  ett  sådant 
stadgande  anfördes,  att  det  vore  af  vigt  att  hvarje  medlem 
af  kommunen,  om  ock  blott  med  ett  obetydligt  belopp, 
konmie  att  kontribuera  till  fattigvården.  Härigenom  skulle 
äfven  medlemmarna  af  de  samhällsklasser,  från  hvilka  fat- 
tighjonen företrädesvis  utgå,  medan  de  äro  arbetsföra  kom- 
ma att  i  någon  mån  lemna  bidrag  till  fattigvården.  An- 
dra deremot  ansågo  just  sistnämda  omständighet  egnad  att 
bidraga  till  uppkomsten  af  den  föreställningen  hos  den 
obemedlade  klassen,  att  fattigvården  är  ett  slags  lifränte- 
anstalt  och  deras  förut  erlagda  fattigafgifter  insatser,  dem 
de  äro  berättigade  att  åter  utfå  i  form  af  fattigförsörjning. 
Förordningen  af  1879  kom  till  stånd  genom  en  samman- 
jemkning  af  dessa  stridiga  åsigter;  der  stadgades  om  bidrag 
till  fattigvården,  att  det  bristande  beloppet  skulle  tillskju- 
tas såväl  efter  de  grunder,  som  för  kommunala  utskylders 
erläggande  äro  stadgade,  som  äfven  genom  en  af  fattig- 
vårdssamhället bestämd  personel  afgift,  hvilken  erlägges 
ii  samhällets  samtliga  arbetsföra  medlemmar,  som  fylt 
femton  år. 

Tillika  —  dermed  komma  vi  de  sista  åtgärderna  i 
frågan  närmare  —  lemnade  förordningen  de  särskilda  kom- 
munerna temligen  fria  händer  att  ordna  sin  fattigvård  ef- 
ter ortens  sed  och  förhållanden  genom  ett  fattigvårdsregle- 


374  ETT  OMSLAG  I   VÅB  PATTICfVlBDSFBÅGA. 

mente,  som  hvarje  fattigvårdssamhälle  egde  att  för  sig  upp- 
göra och  underställa  guvernörens  i  länet  faststäUelse.  Med 
stöd  af  den  kommunerna  sålunda  lemnade  friheten  att  in- 
om lagliga  skrankor  anordna  fattigvården  såsom  de  finna 
det  lämpligast  och  för  sig  fördelaktigast,  har  denna  ange- 
lägenhet numera  inledts  på  en  åtminstone  hos  oss  härin- 
tiils  nästan  okänd  bana  genom  ingeniören  G-.  A.  Helsin- 
gius,  i  hvilken  saken  funnit  en  lika  varmhjertad  som  ni- 
tisk sakförare.  Sin  verksamhet  på  detta  område  begynte 
hr  Helsingius  redan  för  några  år  tillbaka,  då  han  under 
signaturen  Göran  Smed  i  ^Nya  Pressen"  publicerade  en 
artikelserie,  hvari  han  på  ett  vältaligt  sätt  fäste  aUmän- 
hetens  uppmärksamhet  på  de  många  missförhållanden,  som 
vidlåda  vår  fattigvård  och  delvis  äro  af  den  svårartade  be- 
skaffenhet, att  de  måste  betraktas  såsom  en  skamfläck  för 
ett  civiliseradt  samhälle.  Detta  upprop  väckte  allmän  gen- 
klang i  landet  och  föll  i  god  jordmån.  Genom  ett  ganska 
rundligt  anslag  af  statsmedel  bereddes  hr  Helsingius  till- 
fälle att  under  en  omfattande  studieresa  såväl  inom  hem- 
landet som  utrikes  taga  närmare  reda  på  hithörande  för- 
hållanden, och  resultatet  af  dessa  forskningar  har  han 
sedermera  sammanfattat  dels  i  talrika  uppsatser  i  tidningar- 
nas spalter,  dels  i  en  till  senten  inlemnad  reseberättelse. 
Åtskilliga  af  landets  kommuner  ha  jemväl  med  sällspord 
liflighet  vidtagit  en  tidsenlig  omorganisation  af  fattigvårds- 
väsendet, och  hr  Helsingius  har  af  regeringen  satts  i  stånd 
att  fortfarande  odeladt  egna  sig  åt  detta  fruktbringande 
arbetsfält. 

Tyngdpunkten  i  hans  system  kan  angifvas  med  ett 
enda  ord:  fattiggårdar.  Det  är  hufvudsakligen  den  under 
det  senaste  decenniet  i  Skandinavien  vunna  lyckliga  erfa- 
renheten af  fattiggårdars  införande,  ^såsom  varande  det  bä- 
sta af  alla  härtills  kända  och  bepröfvade  försörjningssätt^, 
som  föranledt  honom  att  söka  genomföra  detta  system  äl- 
ven i  eget  land. 

Fattiggårdarna  få  ej  förvexlas  med  de  härtills  hos 
oss  förekommande  försörjningsanstalterna:  fattighus,  arbets- 
stugor och  dylikt.  Fattiggårdar  äro  sådana  fattigvårdsan- 
stalter, hvilka  äro  förenade  med  jordbruk.  Jordbrak  å 
egen,    tiU  fattiggården  hörande  mark  är  det,  som  hufvnd- 


ETT   OMSLAG  I   VÅB  FATTIGVÅBD8Fb1GA.  375 

sakligast  skiljer  det  nya  systemet  från  de  äldre.  Att  för- 
skaffa fattighjonen  lämpligt  arbete  har  hittills  erbjudit  de 
största  svårigheter,  enär  flertalet  hjon  vanligen  äro  okun- 
niga i  de  olika  arterna  af  handsöljd,  den  enda  sysselsätt- 
ning man  härtills  kunnat  erbjuda  dem.  I  fattiggårdarna 
deremot  kunna  hjonen,  särdeles  under  den  varmare  års- 
tiden, efter  enhvars  krafter  och  förmåga  sysselsättas  med 
lättare  jordbruk,  odling  af  rotfrukter,  trädgårdsskötsel  med 
flere  slag  af  utarbeten,  hvilket  naturligtvis  för  dessa  sam- 
hällets olycksbarn  erbjuder  en  välgörande  omvexling  för 
själ  och  kropp  efter  de  långa  vintermånademas  stillasit- 
tande Uf  inomhus.  Såsom  inarbete  rekommenderas  för  de 
kvinliga  hjonen :  strumpstickning,  kardning,  enklare  sömnad, 
dunspritning  och  dylikt;  för  de  manliga  åter  drefspritning, 
liopUistring  af  tändsticksaskar,  enklare  träslöjd  samt  sär- 
skilda handtverk,  såsom  skomakeri,  skrädderi  och  så  vidare. 

Samtliga  i  en  dylik  anstalt  inhysta  personer  måste 
vänjas  vid  regelbunden  sysselsättning,  äfven  de  svagare  åt- 
minstone under  kortare  stunder  af  dagen.  Oafsedt  det  ofta 
nog  icke  oväsentliga  bidrag  till  bestridandet  af  anstaltens 
utgifter,  som  härigenom  vinnes,  är  arbetet  en  nödvän- 
dig betingelse  för  upprätthållandet  af  ordning  och  disci- 
plin bland  den  hop  af  personer,  som  här  sammanförts  un- 
der samma  tak.  Många  af  hjonen  äro  vid  sitt  inträde  vana 
vid  arbetslöshet,  osnygghet  och  ett  lättjefullt  lif,  åtskilliga 
dessutom  i  moraliskt  hänseende  ganska  lågt  sjunkna.  En 
anstalt,  som  befriade  dem  från  hvarje  arbete,  eller  rättare 
dömde  dem  till  sysslolöshet,  kunde  derför  ej  blifva  för  dem 
annat  än  i  högsta  grad  förderfbringande. 

Så  allmänt  nödvändigheten  än  erkännes,  att  med  fat- 
tigvårdsanstaltema  förena  en  större  eller  mindre  jordlott, 
liar  man  likväl  icke  kommit  till  någon  bestämd  åsigt 
om  storleken  af  det  erforderliga  jordstycket.  Dock  sy- 
nes den  uppfattningen  på  de  senaste  åren  blifvit  allt  mer 
allmän,  att  man  för  detta  ändamål  icke  bör  inköpa  för  stora 
jordlägenheter.  Det  torde  nämligen  i  utlandet  ej  visat  sig 
ekonomiskt  förmånligt  att  under  fattiggårdens  bruk  hafva 
större  jord  än  hvad  fattighjonen  sjelfva  med  lejd  hjelp 
kunna  medhinna  att  bebruka.  Ett  eller  par  tiotal  tunn- 
land äro  i  de  flesta  fall  tillräckliga  för' behofvet.    Förutom 


376  ETT   OMSLAG   1   VÅE  FATTIGVÅRD SFEÅGA. 

prisskilnaden  talar  härför  äfven  den  omständiglieten,  att 
man  lätt  finner  ett  mindre  jordområde  till  salu  å  lämpligt 
ställe.  Det  är  nämligen  af  flere  anledningar  ingalunda  lik- 
giltigt huru  en  fattiggård  placeras.  Väljer  man  en  afläg- 
sen  trakt  af  socknen,  blir  uppsigten  öfver  förvaltningen 
försvårad  och  oftast  otillräcklig.  Bäst  torde  det  vara  att  så 
vidt  möjligt  förlägga  anstalten  till  socknens  centrum,  invid 
kyrkobyn  eller  der  kommunalstämmorna  i  allmänhet  hällas. 

Bland  de  invändningar,  som  blifvit  gjorda  mot  fattig- 
gårdarnas införande  i  vårt  land,  är  den  förnämsta  den,  att 
fattigvården  härigenom  skulle  fördyras  och  sålunda  blifva 
öfver  höfvan  betungande  för  kommunerna.  Detta  påstående 
torde  väl  dock  få  betecknas  såsom  lindrigast  sagdt  obevi- 
sadt,  enär  man  ju  hos  oss  saknar  nästan  hvarje  erfarenhet 
i  detta  hänseende.  Visserligen  kräfver  sjelfva  öfvergången 
till  det  nya  systemet  ett  visst  kapital  för  inköp  af  jordlott, 
betäckande  af  anläggningskostnaderna  med  mera.  Men  dels 
kan  en  sådan  anläggning,  om  blott  nödig  sparsamhet  iakt- 
tages,  i  de  flesta  fall  fås  vida  billigare  än  man  allmänt 
tyckes  föreställa  sig,  dels  blir  bördan  häraf  mindre  känn- 
bar genom  statslån,  hvilka  gerna  utgifvas  och  hvilkas  af- 
betalning  är  fördelad  på  en  längre  följd  af  år.  För  fatti- 
gare och  mindre  kommuner  står  dessutom  enligt  1879  års 
förordning  den  utvägen  öppen  att,  derest  de  ej  ensamma 
mäkta  uppställa  en  fattiggård,  förena  sig  med  en  eller 
flere  grannkommuner  om  anläggandet  af  en  gemensam  sådan. 

Om  man  till  och  med  vill  antaga  att  genom  fattig- 
gårdssystemet kostnaderna  för  hvarje  enskildt  fattighjon 
komme  att  ställa  sig  något  dyrare  än  härtills,  så  kommer 
å  andra  sidan  med  all  säkerhet  denna  omständighet  att  mer 
än  väl  uppvägas  derigenom,  att  understödstagames  antal 
minskas.  Ty,  såsom  fattigvårdsförvaltningen  för  närva- 
rande för  det  mesta  är  ordnad,  måste  frestelsen  vara  stor 
för  allehanda  arbetsfört  folk  att  söka  komma  sig  till  ett 
oberättigadt  understöd  af  fattigvården,  medan  den  regel- 
bundna ordningen  och  det  ständiga  arbetet  å  en  fattig- 
gård verkar  för  alla  lättjefulla  och  oordentliga  personer 
långt  mera  afskräckande  än  den  tarfligaste  kost  och  de 
uslaste  bostäder.  Dertill  kommer  att  fattiggårdarna  be- 
röfva  dem  deras  frihet.     Det  har  sålunda  konstaterats  att 


ETT  OMSLAG  I  VÅB  FATTiaVÅEDSFBÅGA,  377 

de  fattigas  antal,    öfverallt  der   fattiggårdar   kommit  till 
stind,  varit  i  hastigt  nedåtgående. 

A  andra  sidan  åter  beredes  genom  dessa  anstalter  åt 
alla  verkligt  behöfvande  —  sjuka,  ålderdomssvaga,  dårar 
och  andra,  hvilkas  kringsändande  „på  rota"  af  flere  orsa- 
ker är  i  grand  förkastligt  —  en  bättre  vård  än  den  som 
hittills  kommit  dem  till  del.  En  vigtig  förutsättning  här- 
för är  dock  att  de  personer,  som  antagas  att  förestå  en 
fattiggård,  äro  såväl  å  hjertats  som  förståndets  vägnar  sär- 
skildt  lämpade  för  en  sådan  verksamhet.  Att  med  allvar 
och  bestämdhet  kunna  öfvervaka  ordningen  bland  en  hop 
meiiniskor  med  så  olika  föregående  lefnadsbanor,  att  méd 
välvilja  och  ömhet  vårda  sjuka  och  ålderdomssvaga,  med 
förstånd  och  urskilning  leda  dylika  bräckligas  sysslor  och 
dervid  skilja  mellan  verklig  oförmögenhet  till  arbete  och 
låtsad  sådan  eller  lättja,  samt  att  slutligen  öfver  det  hela 
kunna  upprätthålla  ordning,  sedesamhet  och  renlighet :  allt 
detta  erfordrar  en  särskildt  intresserad  persons  odelade  ar- 
bete och  uppofirande  hängifvenhet.  Dertill  måste  förestån- 
daren hafva  någon  förmåga  att  handhafva  en  landtgårds 
ekonomi.  Dessa  egenskaper  hos  en  föreståndare  ställer  hr 
Helsingius  obetingadt  framför  blotta  insigter  i  jordbruk 
och  handslöjd  samt  förmåga  att  undervisa,  ifall  allt  det 
goda  ej  kan  anträffas  hos  en  person. 

I  alla  dessa  yrkanden  ligger  icke  en  fordran  på  en 
så  radikal  omgestaltning  af  vår  fattigvård,  att  den  hä- 
danefter helt  och  hållet  skulle  förläggas  till  fattiggår- 
darna. Tvärtom  är  det  lämpligast  att  derjemte  delvis 
bibehålla  utackorderingssystemet  och  undantagsvis  äfven, 
ehuru  med  betydande  inskränkningar,  utdelandet  af  till- 
fälliga bidrag  åt  understödstagare  i  deras  hem.  Enligt 
regeln  borde  likväl  samtliga  fullvuxna  fattighjon  hänvisas 
till  fattiggården.  I  vissa  fall  kunna  dock  äldre  fattighjon 
med  fördel  såväl  för  fattiggårdens  ekonomi  som  för  hjonens 
trefiiad  underhållas  genom  utackordering.  Man  finner  näm- 
ligen ofta  att  en  arbetslös,  vanför  gubbe  eller  gumma  i 
sin  hemtrakt  vårdas  af  någon  anförvandt  eller  gammal  vän, 
hvilken  då  af  fattigvården  åtnjuter  skälig  ersättning  derför. 
Likaså  böra  i  allmänhet  fattiga  barn  utackorderas  i  privata 
familjer,  då  den  kasemartade  uppfostran  i  fattiggården  för 
Finsk  tidaknft,  1887,     IL  24 


378 ETT  OMSLAg  I   VÅB  FATTiaVÅBDSFBA&A. 

det  uppväxande  slägtet  erbjuder  många  vådor  ooh  barnen 
genom  denna  uppfostran  icke  danas  till  lämpliga  tjenare 
och  tjenarinnor.  Lifvet  i  fattiggården  måste  sjeffallet  hlifva, 
helt  annorlunda  än  det  på  bondhemmen.  Den  tarfliga 
bondstugan,  der  de  sedan  erhålla  sin  första  tjenst,  förefal- 
ler dem  främmande,  kanske  motbjudande;  vid  lefnadssåfr- 
tet,  arbetet  och  sysslorna  der  äro  de  ovana.  Vidare  kunna 
dessa  fabtiggårdsbam  aldrig  skapa  sig  ett  begrepp  om  ett 
verkligt  hem;  de  få  aldrig  en  aning  om  föräldrakärlek  och 
om  syskontillgifvenhet.  På  deras  lott  har  endast  fallit  en 
ringa  bråkdel  af  en  aflönad  vårdares  eller  vårdarinnas  ma- 
skinmässiga eftersyn,  fördelad  som  den  varit  på  flere  tiotal 
gelikar.  Dertill  kommer  att  den  omedelbara  öfverg&ngen 
från  det  strängt  bevakade  lifvet  i  uppfostringsanstalten  till 
friheten  derutanför  är  förenad  med  stora  faror.  Under 
språnget  från  barnkammaren  ut  i  lifvet  gå  tusende  indi- 
vider förlorade  för  hela  sin  framtid.  Slutligen  har  man 
anmärkt  att  barnhemmen  ofta  under  långa  tider  af  året 
blifva  formliga  sjukhus.  Barnsjukdomarna,  messling,  vatt- 
koppor  och  annat,  göra  sitt  inträde  i  anstalten  och  angripa 
då  större  delen  af  barnen,  äfven  om  särskild  sjukhusbygg- 
nad finnes,  hvilket  då  i  hvarje  händelse  blir  nödvändigt. 

TJtackorderingen  af  barn  har  härtills  bedrifvits  på  flere 
olika  sätt.  Sålunda  har  man  på  en  del  orter  träfiat  aftal 
med  fosterföräldrarna  för  endast  ett  år  i  sender,  å  andra 
åter  funnit  det  förmånligare  att  med  ens  utackordera  bar- 
nen tills  de  nå  den  i  lag  stadgade  åldern  15  år,  då  de  icke 
längre  äro  understödsberättigade,  utan  måste  hjelpa  sig 
fram  på  egen  hand.  Det  förra  sättet  har  det  goda  med 
sig,  att  nämden  eller  fattigvårdsstyrelsen,  i  händelse  den 
ej  är  belåten  med  barnets  vård  å  ett  ställe,  utan  några  om- 
gångar eller  svårigheter  kan  borttaga  det  och  öfverlemna 
det  i  andra  händer.  Deremot  medför  en  sådan  utackorde- 
ring  på  kort  tid  den  olägenheten,  att  förhållandet  mellan 
fosterföräldrarna  och  fosterbarnet  i  de  flesta  fall  ej  blir  Hka 
intimt  som  då  båda  parterna  från  början  veta  att  de  for 
en  längre  tid  få  behålla  hvarandra.  Äfven  har  man  hört 
anföras  att  föräldrar  icke  anse  det  löna  mödan  att  inöfra 
barnen  i  något  arbete,  slöjd  eller  handtverk,  då  det  år 
ovisst  om  de  sjelfva  få  draga  nytta  deraf.    Af  denna  orsak 


ETT  OMSLAG  I   VÅR  FATTIGVIbDSFBIGA. 37^ 

finner  man  äfven  att  handtverkare  icke  gema  välja  sig 
lärgossar  bland  „fattigbamen",  för  hvilkas  uppehälle  de 
dock  finge  ersättning;  de  äro  osäkra  om  att  få  behålla  dem. 
Dessa  olägenheter  försvinna  då  man  med  ens  utackor- 
derar barnet  till  nådda  femton  års  ålder.  Enligt  det  gamla 
systemet  har  ett. sådant  förfarande  likväl  det  emot  sig,  att 
ifall  barnet  af.  fosterföräldrarna  vårdslösas,  något  som  sjelf- 
fallet  ofta  är  svårt  att  leda  i  bevis,  fattigvårdsstyrelsen  i 
flere  fall  endast  genom  många  och  långa  omgångar  kan 
bryta  kontraktet  och  få  barnet  flyttadt  till  ett  annat  hem. 
Hr  Helsingius  föreslår  derför  följande  medelväg :  man  ut- 
ackorderar barnet  för  ett  år  i  sender,  men  stadgar  tillika  i 
kontraktet  att  barnet  för  följande  år  icke  må  fråntagas  fo- 
sterföräldrarna, om  dessa  kunna  bevisa  att  barnet  erhållit 
tillbörlig  vård,  undervisning  och  uppfostran,  och  såvida 
deras  ersättningsanspråk  icke  obilligt  stegras. 

Enligt  nu  gällande  fattigvårdsförordning  upphör  kom- 
munens skyldighet  att  försörja  sina  minderåriga  fattiga,  när 
dessa  fylt  femton  år.  Man  tyckes  dock  temligen  allmänt  vara 
af  den  åsigten,  att  samhället  derefter  fortfarande  borde  taga 
hand  om  barnen,  tills  de  uppnått  en  mera  mognad  ålder. 
Ty  just  nnder  de  åldersår,  som  följa  närmast  efter  det  fem- 
tonde, äro  ofta  nog  såväl  gossar  som  flickor  i  behof  af  den 
bästa  eftersyn.  Få  barnen  t.  ex.  ända  till  fylda  aderton  år 
förblifva  hos  samma  fosterföräldrar,  kan  deras  arbete  un- 
der de  senaste  åren  utgöra  en  icke  ringa  ersättning  för 
den  under  de  spädare  åldersåren  dem  lemnade  vården. 

Det  är  klart  att  framgången  af  utackorderingssyste- 
mets  allmänna  genomförande  med  afseende  å  barnen  i  främ- 
sta rummet  beror  derpå,  att  deras  vård  och  uppfostran  i 
fosterhemmen  underkastas  en  regelbunden  och  noggrann 
kontroll.  Nu  gällande  fattigvårdsförordning  har  fritagit 
presterskapet  från  det  dem  sedan  äldsta  tider  anförtrodda 
handhafvandet  af  fattigvården  och  särskildt  dess  ekonomi- 
ska del.  Likväl  lemnas  kyrkoherdarne  rätt  att  fortfarande 
deltaga  i  fattigvårdsstyrelsens  förhandlingar  och  beslut, 
hvarjemte  presterskapet  ålägges  att  skaffa  sig  upplysning 
om  nödlidande  inom  kommunen  och  särskildt  om  barn,  som 
i  hemmen  icke  erhålla  behörig  vård,  samt  att  i  anledning 
deraf   vidtaga   de  åtgärder,  hvartill  omständigheterna  för- 


380 ETT   OMSLAa  I  VÅB  FATTIGVÅBDSFBÅaA. 

anleda.    Emellertid  synas  presteme  numera  endast  undan- 
tagsvis befatta  sig  med  fattigvården.    Hr  Helsingius  anser 
det  för  sin  del  bäst  att  ingen   särskild   fattigvårdsstyrelse 
utses,  utan   att   fattigvårdens   skötsel    öfverallt  uppdrages 
åt    kommunalnämden.    Vid    detta    ansvarsfulla    uppdrags 
handhafvande  bör  nämden  till  biträden  erhålla  ett  nödigt 
antal  förtroendemän.    Enligt   förordningen  bör  hvarje  fat- 
tigvårdssamhälle indelas  i  ett  antal  områden,  hvilka  hvart 
för   sig  stå   under   uppsigt  af  en  tillsyningsman.    För  att 
komplettera  tillsyningsmännens  verksamhet  föreslår  hr  Hel- 
singius införandet  efter  utländskt  mönster  af  särskilda  „in- 
spektörer",   med  åliggande  att  ett  visst  antal  gånger  årli- 
gen på  oregelbundna   tider   besöka   utackorderade  barn  i 
deras   hém,    der   göra   sig   förvissade  om  deras  vård  samt 
derjemte  genom  anstäldt  förhör  undersöka  deras  kunskaper 
och  framsteg,  hvarom  anteckningar  göras  i  en  enkom  der- 
för  af  sedd  journal.    Till  inspektörer  ha  framför  andra  folk- 
skolelärare visat  sig  vällämpade.    Dessa  företaga  på  lediga 
stunder  och  söndagar  äfvensom  under  ferierna  sina  inspek- 
tionsfärder.   På  de  flesta    orter  i  utlandet  torde  de  härför 
ej  åtnjuta  annat  arvode  än  billig  ersättning  för  skjuts  och 
kanske  äfven  någon  gång  ett  mindre  dagtraktamente.    Ar 
kommunen  icke  alltför  vidsträckt,  blir  denna  kostnad  i  alla 
fall  ringa  i  jemförelse   med  de  fördelar,  som  genom  en  så- 
dan anordning  vinnas.     Ty  der  sådana  inspektörer  varit  i 
verksamhet,   har   vården   af  barnet   undergått  en  genom- 
gående förändring.    Man  tar  icke  mera  barn  till  sig  fÖr  att 
bedrifva  deras  uppfödande  som  en  affär.    Dylika  spekulan- 
ter, som  till  och  med  varit  oförmögna  att  meddela  barnen 
någon  undervisning,  anmäla  sig  icke  vidare ;  i  stället  få  bar- 
nen ett  hem  hos  personer,  som  verkligen  intressera  sig  for 
deras  väl  och  vilja  gifva  dem  en  god  uppfostran. 

r.  7.  Wright 


Lilli  skall  på  bal. 


röken  Lilli  skall  på  balen, 
o  hvad  lion  är  glad  deråt! 
Nyss  hon  speglat  uti  salen 
i  trymån  sin  hela  ståt. 

Men  det  ringde  i  tamburen, 
Gud  hon  har  ej  skorna  än  — 
Blixtsnabt  in  i  jungfiniburen 
lilla  elfvan  for  igen. 

Han  som  ringde  i  det  samma, 
det  var  hennes  kavaljer. 
Honom  underhåller  mamma 
nog  en  stund  —  och  Lilli  ler. 

—  Kom  då  Stina,  är  du  färdig 
snart  med  skorna,  ha  de  band? 
Lilli  sticker  fram  helt  värdig 
foten  utom  fållens  rand. 

När  hon  så  helt  makligt  sitter, 
låter  sätta  skorna  på, 
skor  med  spännen,  band  och  glitter 
blir  hon  plötsligt  tankfull  då. 

Stina,  flickan,  ung  tiU  åren, 
fager  i  sitt  gula  hår, 
är  för  henne  ungdomsvåren 
idel  möda  år  från  år? 

Hvarför  får  hon  aldrig  njuta 
nöjets  tjusning,  glädtigt  varm?  — 
Lillis  bara  armar  luta 
sig  mot  stolens  sidenkarm. 


382  POESIER. 


Hennes  blickar,  nyss  s&  ljusa, 
skimra  nu  i  annan  glans, 
och  för  stunden  kan  ej  tjusa 
väntad  bal  och  väntad  dans. 

—  Fröken,  nu  är  allt  till  rätta, 
ljuder  plötsligt  Stinas  röst 
frisk,  så  nästan  den  kan  lätta 
tyngden  ifrån  Lillis  bröst. 

Lilli  trycker  Stinas  händer. 

—  Tack,  hon  säger,  nästan  ömt. 
Än  ett  hvarf  hon  kring  sig  vänder, 
Stina  säger  „intet  glömdt". 

Upp  slås  dörm,  och  Lilli  träder 
dubbelt  skön  i  salen  in. 
Mamma  sig  i  sinnet  gläder 
öfver  kavaljerens  min. 

Och  hon  önskar  mycket  nöje 
både  dam  och  kavaljer; 
ingen  ser  ett  tårfyldt  löje, 
som  i  Lillis  anlet  ler. 


Jonatan  Benter. 


Vadstenanunnan. 

(1498) 

andäktigt  nyss  hördes  aftonsången 
ur  kloöterbyggnadens  bönkapell. 
Nu  tystnad  inträdt  i  nattens  följe 
och  sökt  sig  skydd  i  dess  svarta  hölje, 
det  växer  skuggor  i  alla  gångar 
och  råder  mörker  i  hvarje  cell. 


POESIER.  383 

Om  dessa  murar  förmådde  tala, 


*? 


hvad  sktdle  framgå  ur  deras  bikt? 
Der  köttet  dödats  och  sorger  gråtit 
och  ånger  klagat  och  Gud  förlåtit, 
der  djerfdes  älska  en  gång  en  kvinna, 
som  egde  ord  för  sitt  hjertas  dikt. 

I  helgad  jord  som  förtegna  vittnen 
stå  träna  frusna  i  snöig  drägt; 
de  stundom  varsnat  i  stilla  nätter, 
der  ett  af  tornen  åt  gården  vetter, 
hur  bakom  gallret  för  isigt  fönster 
försvunnit  ljus  först  i  morgonväkt. 

Säg,  glömmer  riddaren  Axel  Nilsson, 
att  Ingrid  Persdotters  tro  han  fick?  — 
Ett  bref  hon  präntar  med  trägen  möda, 
och  handen  darrar  och  kinder  glöda, 
det  bor  en  ömhet  förutan  like 
i  hennes  tårade,  sänkta  blick: 

„Du  allra  Ijufvaste  hjertans  glädje, 
min  lefnads  sommar  och  sol  du  är. 
Jag  mins  så  väl  hur  du  sist  i  lunden 
på  harpan  lekte  i  aftonstunden, 
när  tyst  jag  satt  på  ditt  knä  och  tänkte 
att  mer  än  allt  du  mig  blifvit  kär. 

Ack,  mången  verldslig  och  vågad  tanke 

förstulet  faller  mig  ofta  in. 

Här  år  så  kvaft  i  S:t  Brittas  kloster, 

jag  läser  illa  mitt  Pater  noster, 

i  sjelfva  messan  du  kommer  för  mig 

så  stark  och  täckelig,  vännen  min. 

Jag  aldrig  vore  i  detta  fängsel, 

om  ej  föräldrarna  velat  så, 

ändock  jag  dig  hörer  till  med  rätta.  — 

Nu  får  du  hemligt  från  mig  en  hätta, 

som  sjelf  jag  virkat  i  ängslans  stunder 

af  fina  guldband  och  gyllentrå. 


384  POESIER. 


Så  sant  mig  Q-ud  och  vår  kärlek  hjelper, 
vill  din  jag  vara  i  ve  och  väl. 
Om  du  dör  förr  af  oss  båda,  åter 
och  åter  troget  jag  dig  begråter, 
men  går  jag  förr  utur  denna  verlden, 
då  bedje  du  för  min  arma  själ." 

Vik  trolska,  syndiga  känsla  hädan! 
(Hon  blir  förunderligt  sorgset  stämd, 
men  snart  igen  i  dess  armar  fången.) 
Tyst! .  .  gå  ej  smygande  steg  i  gången 
och  hördes  icke  en  nyckel  famla? 
(Hon  släcker  ljuset  och  lyssnar  skrämd.) 

Nej,  allt  är  lugnt  inom  dessa  murar, 
här  vakar  ingen  i  klostret  mer. 
Der  ute  kölden  förgått  omsider, 
och  blåsten  yrande  flingor  sprider  — 
en  ordlös  bön,  och  hon  lutar  sakta 
i  flyktig  slummer  sitt  hufvud  ner. 

Den  unga  nunnan  så  rikt  fann  uttryck 
för  all  sin  längtan,  att  ögat  gret. 
När  derför  länge  hon  sjelf  i  griflen 
haft  ro,  så  lefver  och  älskar  skriften, 
hvars  blyga,  hjertliga  tankar  föddes 
i  sena  timmar  och  ensamhet. 

Xlkael  LylMok. 


I  bokhandeln. 

K.  G.  Leinberg:  Finlands  territoriala  församlingars  ålder, 
utbildning  och  utgrening.  Hrfors  1886.  (Skrifter  utgifna  af  Sven- 
ska Literatursällskapet  i  Pinland  HE.) 

Prof.  Leinberg  har  under  de  senaste  åren  gjort  sig  känd  som 
en  i  sanning  rastlös  utgifvare  af  handlingar  och  smärre  uppsatser 
belysande  det  finska  skolväsendets  öden  under  framfarna  dagar. 
Med  den  nu  utgifna  publikationen  har  han  upptagit  en  annan 
gren  af  häfdaforskningen,  teckningen  af  den  kristna  odlingens 
småningom  timade  utveckling  i  vårt  land  och  af  de  förändringar 
den  ecklesiastika  indelningen  under  tidemas  lopp  genomgått. 
Det  är  ett  drygt  arbete  som  nedlagts  inom  ramen  af  dessa  159 
siåor^  frukten  af  omfattande  källstudier  och  noggranna  detaljunder- 
sökningar. 

Arbetet  är  afeedt  att  vara  en  lätt  användbar  uppslagsbok 
för  den  som  önskar  taga  notis  om  våra  församlingars  ,, ålder,  ut- 
bildning och  utgrening".  Pörf.  angifver  endast  de  vigtigaste 
data  och  ger  härigenom  boken  en  möjligast  sammanträngd  form; 
ban  använder  en  genealogisk  uppställning  med  olika  stilsorter  med 
mera  och  åskådliggör  sålunda  på  ett  redigt  och  i  ögonen  fallande 
sätt  förhållandet  mellan  församlingar  af  äldre  och  nyare  datum 
samt  urförsamlingars  förgrening  i  flere  eller  ferre  filialförsamlin- 
gar. jFörf.  söker,  såvidt  tillgängliga  källor  det  medgifvit,  utreda 
tidpunkten  för  de  särskilda  församlingamas  uppkomst  och  upphö- 
rande, när  de  första  gången  omnämnas  vare  sig  såsom  moder- 
kyrko-  och  kapellgäll  med  egen  kyrka  och  prest  eller  blott  som 
byar  och  gårdar.  Der  något  kloster,  predikohus,  bönehus  eller 
annan  kyrklig  inrättning  stått  att  anträffas,  har  förf.  upptagit  dem 
samt  om  dem  angifvit  de  nödigaste  data.  I  slutet  af  boken  fin- 
nes bifogad  ett  slags  genealogisk  stamtafla,  hvarur  bland  annat 
framgår  att  inalles  130  församlingar  uppkommit  redan  under  me- 
deltiden samt  att  i  ett  fall  moderförsamlingens  filiation  gått  så 
iångt,  att  ett  nuvarande  pastorat  (Keitele)  härstammar  i  femte 
led  från  sin  urförsamling.  Som  bilaga  har  förf.  publicerat  ett 
.^Register  oppå  de  sochnar,  som  liggia  under  Åbo  biskops  stift", 
ett  dokument  hvilket,  ehuru  kändt  af  äldre  historieskrifvare,  ännu 
icke  förekommit  i  tryck  och  hvars  tillkomst  utg.  förlägger  till 
tiden  1600—1640. 

De  källor,  på  hvilka  förf.  grundat  sitt  arbete,  utgöras  af 
Abo  domkyrkas  under  tryckning  varande  svartbok,  Porthans, 
Tengströms,  Strandbergs  och  Lagus'  kardinalarbeten  i  ecklesia- 
stikvåsendets  historia,  vidare  af  tryckta  handlingar,  disputationer, 


386  I    BOKHANDELN. 


monografier  med  mera.  Huruvida  förf.  på  något  sätt  sökt  kontrollera 
riktigheten  af  de  uppgifter  han  hemtat  ur  sitt  ymniga  material 
kunna  vi  ej  säga.  Till  gagn  för  arbetet  hade  det  otvifvelaktigt 
ländt,  om  förf.  jemte  sina  tryckta  källor  äfven  anlitat  hjelpmedel 
ur  arkiven,  ty  om  ock  arbetet  i  sin  helhet  icke  hade  undergått 
någon  förändring  härigenom,  så  hade  säkerligen  ett  antal  notiser 
blifvit  modifierade  och  kanske  mera  pålitliga.  Så  vilja  vi  t.  ex. 
nämna  att  Säresniemi  by,  hvarur  Säresniemi  pastorat  utgått  och 
hviken  förf.  (sid.  110)  anträffat  i  tryckta  källor  redan  år  1579, 
i  kronans  räkenskaper  förekommer,  så  vidt  vi  vid  ett  flyktigt 
genomgående  af  dessa  kunnat  finna,  åtminstone  i  början  af  1570- 
talet.  Degerby  omnämner  förf.  (sid.  69)  som  upptagen  redan  i 
Jesper  Mattsson  Krus'  förteckning  af  år  1613;  den  namnes  re- 
dan i  skatteboken  af  år  1540.  Det  nya  fattighuset  i  Åbo,  som 
förf.  anträffat  år  1654  (sid.  11),  omnämnes  i  stadens  domböcker 
inemot  10  år  tidigare.  Dessa  och  andra  småsaker  inverka  vis- 
serligen icke  på  arbetet  i  dess  helhet,  men  de  visa  att  förf.  ökat 
värdet  af  sitt  verk,  om  han  jemte  användandet  af  sin  tryckta 
literatur  också  varit  i  tillfälle  till  arkivstudier.  Vi  medgift^a  dock 
till  fullo  de  svårigheter  förf:s  öfriga  verksamhet  lagt  i  vägen  för 
anlitande  af  arkiven,  der  han  utan  tvifvel  mötts  af  ett  arbete, 
som  tagit  icke  så  ringa  tid  i  anspråk. 

Då  „Finlands  territoriala  församlingar' '  är  afsedd  att  tjena 
som  ett  kompendium  och  stöder  sig  på  andra  författares  arbeten, 
beror  bokens  värde  hufvudsakligast  af  den  noggrannhet  och  för- 
sigtighet,  hvarmed  förf.  användt  sina  auktorer.  Det  har  ännu 
icke  varit  oss  möjligt  att  ens  närmelsevis  fullständigt  kontrollera 
detta  förhållande;  men,  såvidt  vi  kunnat  finna,  har  förf.  utfört 
sitt  arbete  med  synnerlig  samvetsgrannhet  samt  vid  begagnandet 
af  den  literatur,  som  kunnat  komma  i  fråga  for  ämnet,  med  kon- 
sekvens och  urskiljning  samlat  sina  fakta.  Detta  om  arbetet  i 
dess  helhet.  Blott  i  några  punkter  ha  vi  funnit  skäl  till  an- 
märkningar dels  emot  förf:s  tillvägagående  i  allmänhet,  dels  emot 
några  enskilda  uppgifter. 

Att  förf.  vid  sin  uppställning  iakttagit  landskapsindelningen 
anse  vi  fullkomligt  berättigadt.  Om  man  såsom  förf.  sjelf  befa- 
rat, kunde  göra  anmärkningar  mot  de  gränser  för  landskapen  han 
följt,  så  må  dessa  stå  för  förf:s  räkning  såsom  stödjande  sig  på 
Pordians  auktoritet.  Onödigt  har  det  dock  varit  att  dela  Egent- 
liga Finland  i  afdekiingama  Norrfinland  och  Söderfinland,  då 
denna  gamla  indelning  numera  torde  vara  tämligen  ringa  bekant. 
En  olägenhet  bland  andra,  som  den  vid  bokens  begagnande  med- 
för, är  att  man  nödgas  söka  Åbo  stad  på  tvenne  ställen  sid.  B— 
5  och  10 — 12.  På  det  förra  stället  redogör  förf.  för  domkyrko- 
församlingen och  de  på  södra  sidan  om  Aura  å  befintliga  kyrk- 
liga inrättningarna,  på  det  senare  stället  för  slottsförsamlingen 
samt  de  på  norra  sidan  befintliga  hospitalen  och  kyrkonia.  Det 
kan    naturligtvis    icke    annat    än    lända  till  omak  för  läsaren  att 


I  BOKHANDELN.  387 


sälnnda  möta  uppgifter  om  samma  stad  samlade  på  mera  än  ett 
håll.  Dessutom  kan  anmäi^kas  att,  då  det  norr  om  ån  bejBntliga 
forna  Aningaiskvarteret  inbegripits  i  domkyrkoförsamlingen,  de 
deri  belägna  kyrkliga  inrättningarna  äfven  kunnat  följa  med  och 
icke  behandlas  i  sammanhang  med  slottsförsamlingen. 

Såsom  högst  oegentligt  måste  vi  beteckna  förf:s  tillväga- 
gående  att  åtminstone  vid  angifvandet  af  året  för  de  senare  pa- 
storatens uppkomst  upptaga  endast  det  år,  då  i  regeringen  beslut 
fattats  om  de  resp.  församlingamas  ombildande  till  pastorat.  Det 
är  bekant  att  om  icke  i  alla,  så  dock  i  de  flesta  fall  verkställig- 
heten  af  den  medgi&a  förändringen  inträdt  först  sedan  innehaf- 
varen  af  kyrkoherdeembetet  i  moderförsamlingen  afgått,  andra 
föratsättningar  att  förtiga.  'Så  kan  det  hända  att  ett  kapell  de 
facto  blir  pastorat  först  några  decennier  efter  det  regeringen  med- 
delat sitt  bifall  dertill.  Då  förf.  i  hvarje  fall  angifvit  endast 
året  for  resolutionen,  har  han  väl  icke  gjort  sig  skyldig  till  fak- 
tiska oriktigheter,  men  han  har  gifvit  anledning  till  missförstånd 
åt  den  läsare,  som  icke  anar  till  förf:s  sätt  att  datera  uppkom- 
sten af  ett  pastorat.  Vi  vilja  med  några  exempel  belysa  detta 
förhållande.     Förf.    nämner    sid.    102  för  Maaninka  pastorat  året 

1871.  Detta  år  bifölls  (d.  30  januari)  af  regeringen  Maaninka- 
boames  anhållan  att  bilda  eget  pastorat,  sedan  kyrkoherden  i 
Kuopio  pastorat  och  kapellanen  i  Maaninka  afgått  från  sina  be- 
fattningar. När  dessa  betingelser  blifvit  uppfylda  (år  1883),  för- 
rättades i  april  1884  vederbörligt  val  och  på  sensommaren  1884 
meddelades  utnämningen  för  det  nybildade  pastoratets  förste  kyr- 
koherde, som  den  1  maj  1886  tillträdde  sin  befattning.  Enligt 
förf:s  framställning  kunde  man  antaga  att  t.  ex.  Tammerfors  är 
pastorat    sedan    år    1870,    Teisko  sedan  år  1860,  Kuru- sedan  år 

1872,  Ekenäs  sedan  år  1865.  Verkliga  förhållandet  är  emeller- 
tid, att  ännu  den  dag  som  är  Tammerfors  och  Teisko  äro  kapell  un- 
der Messuby,  Kuru  under  Ruovesi  och  Ekenäs  förenadt  med  Pojo 
till  ett  pastorat.  En  mängd  andra  liknande  exempel  kunde  upp- 
räknas. 

I  fråga  om  detaljer  ännu  några  anmärkningar.  Sid.  12 
förmodar  förf.  att  Helgeandshuset  i  Abo  egt  utanför  Aningais- 
tuU  på  „Yrjänä'<  hemman  ett  spetelskehus.  Dr  Pagerlund  har  i 
sitt  arbete  om  „Finlands  leprosorier",  som  dock  möjligen  utkom 
först  efter  det  prof.  Leinberg  påbegynt  tryckningen  af  sin  publi- 
kation, uttalat  den  sannolikare  meningen,  att  nämda  ^Yrjänä'^ 
eller  St  Jörans  hemman  låg  under  St  Jörans  hospital.  Här  må 
liU  de  uppgifter  om  Helgeandshuset,  som  förf.  meddelar,  tilläggas 
itt  dess  innevånare  öfverfördes  till  Sjählö  samtidigt  med  flyttnin- 
gen af  St  Jörans  hospital.  —  Sid.  31  nämner  förf.  att  fransi- 
ikanerkollegiet  i  Baumo  inrättades  omkring  år  1449.  Då  man 
fråga  om  medeltida  förhållanden  icke  kan  vara  nog  försigtig  i 
uttryckssätten,  hade  det  varit  koncisare  att  endast  säga  detfran- 
nskanerklostret  namnes  första  gången  år  1449  (i  Henrik  Classon 


388  I   BOKHANDELN. 


Djekns  och  hans  hustrus  testamenten).  —  Sid.  58  säges  attNy- 
karleby  blef  pastorat  &r  1608.  Rätta  årtalet  är  1607,  hvilket 
också  Strandberg  uppgifver. 

En  anmärkning,  som  måhända  ännu  kunde  göras,  är  ätten 
och  annan  notis  väl  kunnat  utelemnas,  under  det  att  på  andra 
ställen  ett  tillägg  varit  på  sin  plats.  Så  hade  t.  ex.  förf.,  då 
han  anfört  en  mängd  varianter  på  socknars  och  städers  namn, 
kunnat  angående  Nykarleby  stad  tillägga  att  den  efter  gre&ka- 
pets  inrättande  äfven  nämdes  „Carleborghs  stad*'  eller  endast 
„Carleborgh'^  Sådana  tillägg  och  uteslutningar  skulle  dock  icke 
ega  någon  synnerlig  betydelse,  då  de  mer  komme  att  bero  på 
den  individuela  smaken  och  förf.,  såsom  vi  redan  yttrat,  med 
temlig  konsekvens  upptagit  de  nödigaste  punkterna.  Ett  önsk- 
ningsmål, som  synes  oss  mera  berättigadt,  är  att,  då  förf.  en- 
gång  och  det  till  verkligt  gagn  för  läsaren  lagt  an  på  att  i  tal- 
rika noter  åberopa  sina  auktorer,  han  gjort  detta  ännu  fnUstän- 
digare;  vid  flere  uppgifter  hade  man  med  samma  skal  väntat 
sig  källan  uppgifven,  som  vid  en  mängd  af  de  notiser,  dem 
förf.  ansett  sig  böra  förse  med  noter. 

C.  v.  S. 

L,  Lindelöf:  Trajectoire  d/un  corps  assujetti  å  se  mouvoir 
sur  la  surface  de  la  terre  sous  Tinfluence  de  la  rotation  terrestre; 
60  s.  4:o.  Helsingfors  1887  (Acta  Soc.  Scient.  Fenn.  tom.  XVIj. 

Eörf.  anställer  i  denna  af  handling  en  ingående  undersökning 
af  den  inverkan,  som  jordens  rotation  utöfvar  på  en  kropp,  hvil- 
ken  rör  sig  utefter  dess  yta.  I  följd  af  rotationen  blifver  rörelsen 
icke  rätHnig  eller,  noggrannare  uttryckt,  den  sker  icke  längs  en 
storcirkel,  utan  kroppen  kommer  i  hvarje  ögonblick  att  ä^en  i 
horizontel  riktning  afvika  ifrån  banans  tangent.  Ett  exempel  härpå 
är  det  kända  fenomen,  att  ifrån  söder  kommande  vindars  riktning 
blifver  mer  och  mer  ostlig,  ju  mera  de  närma  sig  polen.  Det 
vanliga  sättet  att  förklara  detta  fenomen  är  dock,  enligt  hvad 
förf.  visar,  långt  ifrån  exakt. 

Undersökningen  är  delad  i  fyra  delar.  I  första  delen  upp- 
ställas rörelsens  differentialekvationer,  med  hvilkas  tillhjelp  förf. 
ådagalägger  att  en  i  rörelse  varande  kropps  horizontela  afvikning 
från  banans  tangent  städse  sker  åt  höger  i  norra  halfklotet  och 
åt  venster  i  det  södra,  samt  att  den  är  proportionel  emot  sinas 
för  latituden  och  inverse  proportionel  emot  kroppens  hastig- 
het. Denna  lag  är  oberoende  af  jordytans  form  och  det  motstånd, 
som  kroppen  erfar  under  sin  rörelse.  1  andra  delen  undersöker 
rörelsen  under  förutsättning,  att  intet  rörelsemotstånd  eger  ruin 
Jorden  antages  vara  en  konvex,  i  afseende  å  ekvatorn  symmetrisk 
rotationssolid  med  ett  tangentplan  i  hvarje  punkt  af  ytan.  V: 
måste  afstå  ifrån  en  redogörelse  af  de  högst  olika  former,  sos 
banan  under  särskilda  omständigheter  kan  erhålla  och  hyilkafori. 


I   BOKHANDELN.  389 


åskådliggjort  medels  teckningar.  Sedan  förf.  i  tredje  delen,  under 
förutsättning  att  jordytan  är  sferisk,  integrerat  rörelsens  differen- 
tialekvationer med  tillhjelp  af  elliptiska  funktioner,  gifver  han 
slutligen  i  fjerde  dfelen  en  intressant  tillämpning  af  den  föregå- 
ende teorin,  i  det  han  undersöker  den  atmosferiska  vågrörelse, 
hvilken  1883  efter  den  stora  eruptionen  af  vulkanen  Krakatoa 
kunde  iakttagas  i  Berlin,  i  det  närmaste  tio  timmar  efter  kata- 
strofen. Förf:s  beräkningar  leda  också  just  till  detta  resultat. 
Hade  vågrörelsen  fortplantat  sig  på  kortaste  väg,  det  vill  säga 
längs  en  storcirkel,  så  hade  den  gjort  sig  märkbar  i  Berlin  en 
timme  tidigare  än  hvad  fallet  verkligen  blef. 

M— n. 

Tor  Hedberg:  Skizzer  och  berättelser]  179  s.  8:0.  Sthlm 
1887;  pris   1:75  kr. 

Den  känslomystik,  som  tryckt  pregeln  på  hr  Hedbergs  „  Judas*' 
från  senaste  jul,  tyckes  hålla  honom  fången  äfven  uti  dessa  min- 
dre betydande  skizzer  och  berättelser.  Framställningen  är  visser- 
ligen vårdad  och  genomtänkt,  och  i  högre  mått  än  öfriga  förfat- 
tare af  det  unga  Sverige  tyckes  förf.  ega  fantasi  och  känsla. 
Men  hvad  dessa  senare  beträffar,  ser  det  ut  som  skulle  förf. 
stänga  in  sig  med  dem  på  sin  kammare  och  utan  att  bry  sig  om 
ytterverlden  och  dess  former,  bilda  menniskor  och  ge  dem  känslor 
och  tankar,  som  föga  öf verensstämma  med  verkligheten  och  ej 
heller  röra  sig  i  nog  klara  och  bestämda  former,  for  att  kunna 
bestå  utan  denna  Öfverensstämmelse. 

Flertalet  uppträdande  personer  lefva  under  inflytande  af  någon 
fix  idé,  någon  sjuklig  och  instängd  känsla.  Den  gamla  skolmästam 
och  klockarn  i  berättelsen  „Långfredag"  har  till  och  med  upptagit 
förf:s  teori  om  Judas  och  grubblat  sig  förryckt  på  den.  —  Föga 
bättre  forefaller  den  berömda  historieprofessorn,  som  i  sin  ung- 
doms „Lyckliga  dagar"  älskat  och  varit  älskad  tillbaka;  engång 
vid  ett  ömt  tillj^lle,  då  hon  £rågat  om  han  älskar  henne  öfver 
allt  på  jorden,  svarar  han  först  ja  och  sedan  nej,  menande  att 
han  dock  högre  älskade  sin  uppgift  i  lifvet.  Icke  att  han  skulle  me- 
nat allvar,  han  endast  lekte  med  ord,  eller  att  hon  hade  sårats 
äf  hvad  haji  sade,  men  blott  af  att  han  kunde  säga  det  i  ett  ögon- 
blick som  detta.  Hela  tiden  är  han  uppfyld  af  en  gränslös  för- 
tviflan  öfver  att  förstöra  sin  egen  lycka,  men  han  går  på  emel- 
lertid. Hon  lemnar  honom  utan  ett  ord  till  afsked,  och  så  är  det 
filut;  nu  hämnas  han  och  blir  en  berömd  professor.  —  Fantastisk  eller 
hellre  vidskeplig  är  också  Henrik  i  „En  kamp  mot  döden",  och  i  „En 
kyss"  beter  sig  den  puckelryggige  högst  besynnerligt  för  att  vara  skä- 
ribo.  —  Den  fixa  idén  hos  inlandsflickan  i  „Besegrad"  har  då  en 
mera  praktisk  bakgrund.  Hon  är  förlofvad  med  en  sjöman  och 
djupt  svartsjuk  på  hafvet,  som  fästmannen  med  sådan  förtjusning 
omtalar.     Med  kraft  upptager  hon  kampen  mot  den  okända  rivalen. 


3^0  I  BOKHANDELN. 


tills  de  gifta  sig,  han  blir  landtbrokare  ocli  hela  saken  Mler  i 
glömska.  Men  efter  ett  &r  ,, kände  hon  huru  något  smög  sig  in 
i  deras  lif,  som  l&ngsamt,  tyst  och  omärkligt  undergräfde  det'. 
Nu  börjar  kampen  på  nytt.  Emellertid  får  han  veta  att  haan 
mor  ligger  for  döden  nere  vid  kusten;  hans  hustra  följer  honom 
dit,  och  vid  åsynen  af  hafvet  försvinner  hennes  trots  och  hat  och 
hon  fogar  sig  undergifvet  i  det  lif ,  som  nu  förestår  henne,  en  sjö- 
manshustrus lif. 

Efter  dylika  underliga  menniskors  sällskap  är  det  en  verk- 
lig hvila  att  träffa  på  en  ordentlig  dåre,  såsom  i  ^^Elfidngen'': 
en  ung  flicka  har  drabbats  af  en  svår  sorg,  som  förvirrat  hemes 
sinnen,  hon  säger  sig  ha  öfverträdt  elfringen  och  derunder  af  elf- 
voma  lärt  sig  förstå  hvad  foglama  sjunga,  höra  huru  trades  och 
blommorna  tala  med  hvarandra;  lycklig  på  sitt  sätt  lef^er  hon  i 
stilla  frid  på  broderns  landtegendom.  —  Återstår  ^En  seglata" 
och  „Mot  söder",  af  hvilka  den  förra  är  ganska  frisk  och  nätt, 
samt  „En  gammal  tok"  och  „Godt  hjerta",  der  innehafirame  af 
titelrolen  bägge  äro  lyckligt  karakteriserade,  ehuru  mera  friskhet 
och  lif  äfven  här  hade  ländt  berättelserna  till  fromma. 

B.  £. 

Amalia  Fahlstedt:  Ax  och  Halm;  21b  8.8:0.  Sthlml887, 
Albert  Bonnier;  1  kr.  75  öre. 

Då  denna  samling  berättelser  redan  är  den  andra  af  fr.  Fahl- 
stedt under  en  tid  af  fyra  år,  skulle  man  väl  tycka  att  hennes  lite- 
rära horoskop  nu  borde  kunna  ställas  med  temlig  säkerhet.  Vansk- 
ligt vore  emellertid  att  af  dessa  i  många  afseenden  halfiärdiga  och 
ojemt  skrifha  skizzer  döma  om  framtida  möjligheter  för  en  talang, 
som  röjer  så  mycken  friskhet,  en  sådan  kärleksfull  uppfattning  och 
som  här  och  hvar  arbetat  sig  fram  till  ett  verkligt  konstnärligt  åter- 
gifvande.  Dessa  nya  berättelser  stå  helt  visst,  hvad  arbetets  reela 
värde  och  handlingens  förnuftiga  utveckling  beträffiur,  betydligt 
högre  än  förf:s  tidigare  novellsamling  „I  flykten",  der  det  mesta 
utgöres  af  oklara,  öfverspända  fantasier,  alltför  omogna  for  att 
framläggas  for  allmänheten.  Men  bland  dessa  gifves  ett  glän- 
sande undantag,  en  skildring  af  intensiv,  poesirik  själfullhet,  med 
hvilken  intet  i  „Ax  och  halm'^  är  jemforligt.  I  „Några  minnes- 
blad" flnna  vi  ett  obeskrifligt  godt  lynne,  med  bamdomsminnCTai 
vemodigt  klara  dager.  Det  kan  ej  nekas  att  äfven  här  förekom- 
ma triviala  longörer,  att  hufmdepisoden  förefaller  , ogjord",  mec 
for  en  enda  flgur  öfverser  man  med  bristema:  Mamsell  Grelioi 
kunde  utgöra  en  stolthet  for  hvilken  konstnär  som  helst.  Eört 
nämner  henne  med  rätta  „en  figur  i  haut-relief",  hon  framstår  i 
plastisk  klarhet  med  något  af  antikens  lugna  behag,  dock  rör  hor 
sig  med  modernt,  måleriskt  lif,  och  ur  hennes  ord  ljuder  den  gk- 
da  rytmen  i  hennes  väsen  —  en  förening  sådan  blott  literatn- 
ren    i    sin    mest    förfinade    form   kan    erbjuda.      Mamsell    Gre- 


I  BOKHANDELN.  391 


lius  är  tydligen  icke  något  inbillningsfoster;  vid  första  flyktiga 
blick  märker  man  att  det  är  en  lefvande  känsla,  ett  djupt  per- 
sonligt intryck  som  inspirerat  detta  charmanta  porträtt.  Men  icke 
blott  stoffet  är  ypperligt,  äfven  utförandet  står  högt  öfver  förfrs 
vanliga  teknik :  konturerna  äro  dragna  med  en  styrka  och  sanning 
så  raskt  och  tillika  mjukt,  att  man  frågar  sig  om  ej  förf.  på  detta 
gebit  skulle  hafva  flere  segrar  att  vinna.  Denna  gestalt  gör  att 
man  vid  Amalia  Fahlstedt  fäst  förhoppningar,  hvilka  endast  till 
en  ringa  grad  i  ,.Ax  och  halm"  bHfvit  uppfylda.  Det  vore  skada 
om  hon  skurit  af  denna  Ijo-iskt  klingande  sträng,  den  mest  full- 
toniga på  hennes  instrument. 

Lik  de  flesta  kvinliga  författare  på  skönliterärt  område,  håller 
Amalia  Fahlstedt  sin  fana  högt,  hon  förkunnar  Ijudeligt  sina  åsig- 
ter  i  samhällsfrågoma.  Derom  är  intet  ondt  att  säga.  Men  den 
noveUistiska  formen,  det  konstnärliga  återgifvandet  håller  ej  jem- 
na  steg  med  hennes  varma,  frisinnade  idéer.  Öfver  hennes 
framställningssätt  ligger  i  allmänhet  något  alldagligt,  det  saknar 
ntpreglad  individualitet.  Med  undantag  af  „Pörsta  steget",  hvil- 
ken  vi  i  anseende  till  den  känslosamhet  och  sväfvande  mystik, 
som  deri  utgöra  grundtonen,  ville  inrangera  bland  de  första  för- 
söken, visa  novellerna  i  ,,Ax  och  halm"  dock  prof  på  en  ganska 
klar  och  liflig  berättarekonst,  på  en  sund  och  reel  uppfattning. 
Stilen  saknar  mera  framstående  egenskaper,  men  är  rask  och 
tilltalande,  då  och  då  till  och  med  preglad  af  en  viss  käckhet. 
Särskildt  de  tre  första  berättelserna  läser  man  med  nöje,  emedan 
de  äro  komponerade  med  större  säkerhet  än  de  öfriga.  ,,Utsig- 
ter"  och  „Ett  lefnadsmål"  lida  ännu  delvis  af  det  oklara,  något 
sjukliga  svärmeri  och  den  brist  på  koncentration,  som  tynga  förfrs 
tidigare  noveller,  men  visa  dock  en  tydlig  tendens  att  förjaga 
detta  ur  hennes  diktning.  Man  kan  derför  hoppas  att  det  skall 
lyckas  förf.  att  fullständigt  arbeta  bort  detta  fel  och  gifva  sin  stil 
något  mera  ans ;  dermed  mena  vi  visserligen  icke  att  den  okonst- 
lade hvardagstonen  må  utbytas  mot  någon  annan,  då  det  just  är 
livardagslifvet  som  utgör  förfrs  egentliga  område,  utan  endast  att 
vårdslösheten  måtte  aflägsnas  samt  en  jemnare  mognad  upp- 
nås. Då  skola  också  hennes  alster  helt  säkert  intaga  en  bland 
de  bättre  platserna  inom  den  „lättare"  novelliteraturen. 

I.  L-d. 

Leo  Tolstoy:  Bilder  ur  ryska  samhallsUfvet ;  265  s.  8ro. 
Sthlm,  Albert  Bonnier;  2  kr. 

Med  dessa  berättelsers  öfverflyttande  till  svenska  språket 
har  en  vidsträckt  läsarekrets  blifvit  satt  i  tillfälle  att  lära  känna 
fyra  nya,  förträffliga  bilder  ur  det  ryska  samhällslifvet,  denna 
gång  af  helt  annan  art  än  i  de  förut  af  oss  refererade  samlingarna 
,,Lif  och  död"  samt  „På  spaning  efter  lyckan.**  Medan  i  den 
fbrra  af  dessa  båda  samlingar  förf,  lät  sin  fantasi  leka  inom  om- 


392  I  BOKHANDELN. 


rådet  för  dödens  mysterium  och  i  den. senare  klädde  en  högadel 
lefnadsålosofi  i  sagans  drägt^  ger  han  oss  i  dessa  berättelser  lif- 
vet  i  hela  dess  fullhet,  så  rikt  på  njutningar  och  fröjder  för  nå- 
gra få,  på  sorg  och  smärta  för  många  flere. 

I  den  första  berättelsen  ,Två  generationer"  skildrar  Tolstoy 
med    beundransvärd    åskådlighet    den  generation,  som  gick  i  år- 
hundradets början,  och  den  som  nu  är.     Det  är  en  okonstlad  tid, 
den  då  grefve  Turbin  den   äldre  uppträder  i  den  lilla  staden  K., 
der  han  som  vanligt  ger  sitt  lättsinne  och  sin  ohejdade  uppslap- 
penhet    fritt   lopp    och  som  han  sedan  lenmar  för  alltid,  utan  en 
tanke  på  hvad  som  der  tilldragit  sig.    Och  mot  denna  vildhjerna 
till  husarofficer,  denna  af  alla  afgudade,  besinningslösa  och  dock 
så  ädelmodiga  ungdom. ställer  förf.  typen  för  den  generation,  som 
följde,  grefve  Turbin  den  yngre.    „Hos  honom  fans  icke  en  skymt 
af   den    förra   tidsålderns  häftighet,  lidelsefullhet  och  —  rent  ut 
sagdt  —  liderlighet.     Han  hade  ärft  sin  fars  goda  hufvud,  hans 
bildning  och  snabba  uppfattningsförmåga,  men  han  hyste  en  varm 
kärlek    till   konvenansen   och  allt  hvad  som  gör  lifvet  angenämt, 
hade    mycken    verlds-   och  menniskokännedom,  var  klok  och  för- 
sigtig."     Men    under    denna   förfinade    yta    dolde   sig  en  portion 
lättsinne,  som  var  icke  mindre  stor,  derför  att  den  var  mera  raf- 
finerad, men  mindre  förlåtlig,   emedan  den  var  mera  beräknande 
och  småsinnad.     Medan  man  skakar  på  hufvudet  och  ler  åt  Tur- 
bin —  fadern,  förargar  man   sig  åt  hans  egenkära,  småaktiga  son, 
som    skäms    för    faderns    vilda  upptåg,  men  icke  ryggar  tillbaka 
för  att  söka  förföra  dottern  till  sin  gästfria  värdinna,  den  fordom 
vackra  enkan,  som  älskat  hans  far,  men  nu  är  gammal  vorden  och  en 
landsmatrona.     Den    unge  ädlingen  visar  sitt  öfvermod  och  små- 
sinne   vid    kortspelet,    der   han   förargar  sin  bortkomna  värdinna 
med  att  vinna  af  henne  pengar,  trots  alla  underlöjtnant  Polozows 
förstulna  vinkar.    Utgjorde  icke  denna  hederliga  yngling  en  mot- 
vigt  mot  sin  grefliga  kamrat,  och  trädde  icke  bilden  af  den  ar- 
betsamma, glada  unga  flickan,   hvars  oskuld  och  rätta  värde  Po- 
lozow    inser,   försonande   oss  till  mötes,  skulle  man  knapt  tro  att 
denna   senare  generation  betecknar  ett  framåtskridande,  blott  nå- 
got  mera  afslipadt  och  —  utnött.     Tolstoys  förträffliga  sedeskil- 
dring   gör   på    oss  samma  intryck  som  en  fint  utförd  pastellmål- 
ning:   å    ena   sidan  den  öfverdådige  husarofficeren  klädd  i  tunna 
ridbyxor  och  fina  stöflar  med  sporrar,  och  den  vackra,  lätt  vunna 
enkan    i    sitt    korta,  urringade  lif  med  kolossala  ärmar;  å  andra 
sidan  den   stela,  förnäma  grefven,  som  med  monokeln  i  ögat  be- 
traktar   den    landtliga    skönheten    och    lystet  slukar  hennes  rena. 
friska  drag  och  okonstlade  hållning. 

Deima  „bild''  med  sin  djupt  tänkta  bakgrund  är  den  för- 
nämsta i  samlingen,  men  äfven  de  andra  äro  af  stort  intresse. 
I  „Polikaj"  är  det  den  hjertegoda,  men  svaga  och  moraliskt  out- 
vecklade karakteren,  som  är  temat.  Han  super,  han  har  ljugit  och 
stulit,    men    är    dock   i  grund  och  botten  ett  oskyldigt,  oförderi- 


I  BOKHANDELN.  393 


vadt  barn,  en  äkta  rysse,  som  i  förskräckelsen  öfver  att  ha  tap- 
pat barinjans  pengar,  hvilka  anförtrotts  just  åt  honom,  den  för- 
aktade, gåx  och  hänger  sig  i  det  snöre  han  tagit  från  sitt  barns 
vagga.  I  berättelsen  inflätas  en  liflig  skildring  af  ett  rekryt  val, 
som  försiggår  bland  bönderna  i  byn.  Med  utomordentlig  åskåd- 
lighet framställer  förf.  denna  hop  af  villrådiga  bönder,  som  ta- 
lande i  mun  på  hvarandra  söka  komma  till  något  resultat  an- 
gående valet,  sedan  nådig  frun,  ett  motstycke  till  den  gamla  en- 
kan  i  „Två  generationer",  en  hjertans  beskedlig,  men  svag  och 
tanklös  kvinna,  icke  vill  finna  någon  utväg  att  befria  sina  bön- 
der från  deras  brydsamma  belägenhet,  ehuru  dertill  blott  fordrats 
trehundra  rubel.  Skildringen  af  desse  till  militärtjenst  dömde 
ger  oss  en  lefvande  bild  af  den  ryske  bondens  ställning,  liksom 
berättelsen  i  sin  helhet  förträffligt  återger  lifvet  på  ett  ryskt 
landtgods. 

Med  spändt  intresse  följer  man  ock  med  „  Fångens  i  Kauka- 
sus" öden;  man  finner  sig  helt  plötsligt  försatt  in  i  en  tätarby 
och  i  det  egendomliga,  främmande  lif,  som  lefves  der.  Eller 
också  färdas  man  med  barinen  öfver  de  ändlösa  snöfälten  i  den 
häftiga  „Snöstormen"  och  hör  bjellrornas  ständiga,  enformiga  klin- 
gande och  tycker  sig  känna  ögat  tröttas  af  snöns  bländande  hvit- 
het,  medan  tankarna  följa  den  i  pelsen  insvepte  resanden  genom 
drömmamas  rike. 

Och  när  man  slutligen  lägger  bort  boken,  är  det  med  sak- 
nad man  lemnar  de  fängslande  taflor  skalden  upprullat  för  ens 
blickar. 

g-r. 

J,  A,  Gontscharow:  Oblomow,  sedeskildring  från  Ryssland; 
öfversättning  af  Ernst  Lundqvist  Sthlm  1887,  Albert  Bonnier; 
443  s.  8:0. 

Gontscharow,  en  Turgenjews  och  Dostojeffskis  like,  skildrar 
karaktärer  med  ett  djup  och  en  sanning,  som  rycker  hvarje  lä- 
sare naed  sig.  Man  måste  beundra  den  psykologiska  finhet,  med 
hvilken  han  återgifver  sin  hjeltes  vexlande  sinnesstämning.  Oblo- 
mow växer  upp  i  en  maklighet,  som  underhålles  af  hans  lifegna 
tjenare  och  småningom  blir  hans  natur.  Den  gifver  vika,  när 
han  genom  Stolz's  bemedling  gör  bekantskap  med  en  älsklig  ungmö, 
i  hvilken  han  förälskar  sig,  men  hans  obeslutsamhet  återkommer 
med  förökad  makt,  när  han  ej  mer  dagligen  kan  vara  i  hennes 
sällskap,  tills  han  slutligen  ej  förmår  kämpa  emot,  utan  förfaller 
i  en  slöhet,  som  slutar  med  hans  förtidiga  död.  Den  utmärkta 
skildringen  af  hjeltens  föräldrahem,  hans  eget  hem,  kärlekens 
makt,  dess  besvär,  den  nya  hushållerskans  omvårdnad  och  hans 
lif  med  henne,  är  beundransvärd  och  väl  värd  att  läsas  af  en  och 
hvar;  sens-moralen  är  i  synnerhet  riktad  mot  ett  dådlöst  ung- 
karlsUf.     I   Ryssland,    der  mången  i  flere  än  en  skildring  kände 

Finsk  tidskrift,  1887,  IL  25 


394  I  BOKHANDELN. 


igen  sig  sjelf,  gjorde  boken  utomordentlig  effekt  och  har  säkert 
i  sin  mån  mycket  bidragit  till  att  den  gamla  slentrianen  vid 
uppfostran  fått  vika  för  nyare  åsigter. 

Öfversättningen  till  vårt  språk  är  ledig  och  i  hufvudsak 
lyckad,  men  man  måste  beklaga  att  den  ej  blifvit  gjord  direkte 
från  originalet,  utan  troligen  från  någon  tysk  upplaga.  Derige- 
nom  har  den  fina  doften  af  Gontscharows  stil  delvis  gått  förlorad, 
och  flere  smärre  oriktigheter  hafva  insmugit  sig.  Dessutom  har 
öfversättaren  bortlemnat  fbrf:s  indelning  af  romanen  i  fyra 
delar  och  tillåtit  sig  flere  förkortningar,  hvilka  kanske  här  och 
der  varit  på  sin  plats,  men  på  andra  ställen  åter  betagit  den 
svenska  läsaren  tillfälle  att  beundra  det  lif  och  den  naturtrogen- 
het,  hvarmed  förf.  framställer  äfven  bipersonerna  och  träffar  den 
rätta  stämningen  i  de  minsta  detaljer.  Dessa  kunna  åtminstone 
hos  oss  i  Pinland  påräkna  ett  större  intresse  i  följd  af  den  när- 
mare beröringen  med  Ryssland.  Så  har  t.  ex.  ett  helt  kapitel 
utelerflnats,  hvilket  lifligt  skildrar  Sachars  förhållande  till  gårdens 
tjenstefolk.  S.  27  heter  det:  „Padren  är  verkligt  statsråd.  Han 
ger  henne  10,000  i  hemgift.  Och  hälften  af  hans  våning  få  vi 
begagna,  tolf  rum".  I  originalet  får  man  veta  att  fadern  har  den 
stora  våningen  af  staten.  8.  148  förstår  man  ej  huru  sista  styc- 
ket sammanhänger  med  de  föregående,  oin  ej  deremellan  inflikas 
den  i  originalet  förekommande  skildringeo;  s.  218  talas  endast 
om  Stolz's  uppfostrande  planer,  men  hurudana  de  voro  är  ej  an- 
förd t,  såsom  i  originalet;  s.  227  är  historien  om  vaglama  ute- 
lemnad ;  s.  262  äro  Oblomows  goda  egenskaper  mindre  väl  be- 
handlade än  i  originalet;  lika  ogrundade  uteslutningar  finna  vi 
på  SS.  263,  265,  266,  304,  331  (Oblomov^s  göromål  under  det 
han  väntar  på  att  isen  skall  blifva  farbar,  hvilka  dock  förträfiligt 
karakterisera  hans  omedvetna  förändring),  ss.  335,  344,  359  (Ol- 
gas gripande  beskrifning  huru  det  skulle  gå,  om  de  båda  gifte 
sig),  369,  377  o.  s.  v.  Bland  de  måoga  öfversättningsfelon  på- 
peka vi  endast  några  svårare,  såsom  s.  12  „Jag  har  icke  brutit 
sönder  soffkarmen,  det  har  ni  sjelf  gjort"  i  stället  for  „den  har 
brustit  af  sig  sjelf";  s.  39  „svart  lack"  i  st.  för  „mörkbrunt*'  eller 
groft;  s.  38  „hvarför  har  du  icke  hittat  brefvet",  naturligtvis 
,,sökt  upp";  s.  64  "om  det  var  fråga  om  en  inlaga,  bjöd  han  en 
till  middagen",  alldeles  orätt,  det  talas  om  byråchefens  förbind- 
lighet „antingen  det  gälde  en  inlaga,  en  middagsbjudning  hem 
till  honom  eller  en  arrestering";  s.  70  „minnet  af  resan  var  inga- 
lunda angenämt",  bör  vara  ,, denna  resa  ansåg  han  som  normen 
för  resor  i  allmänhet";  s.  141  „tog  sin  herre  i  axeln",  nej  blott 
i  „rockskörtet"!  s.  199  „för  Oblomow  hade  kvinnan  alltid  fram- 
stått som  hustru,  aldrig  som  älskarinna",  i  originalet  „någong&ng 
som  älskarinna".  Originalets  „syren"  förvandlar  öfvers.  boken 
igenom  till  ,, fläder",  vinbärsbladen  till  smultronblad.  De  ryska 
namnen  äro  ganska  styfmoderligt  behandlade;  vi  läsa  Gorgunow, 
Olgenka,  Vannä  för  Gorjunow,  Olinka,  Vanja  o.  s.  v. 


I  BOKHANDELN.  395 


Oaktadt  alla  brister  i  öfv^ersättningen  får  dock  läsaren  af 
boken  en  god  uppfattning  af  det  ryska  lifvet  vid  tiden  omedel- 
bart före  lifegenskapens  upphäfvande,  ehuru  han  väl  ej  lär  sig 
att  fullkomligt  uppskatta  detta  Gontscharows  förnämsta  verk.  Det 
blir  derför  i  alla  fall  en  särdeles  intressant  lektyr  äfv^en  i  sin 
nuvarande  svenska  dr  ägt. 

P. 

J,  Mankell:  Fälttåget  i  Norge  år  1814;  kritisk  belysning 
med  karta  öfver  krigsskådeplatsen;  VII  -\-  162  s.  8.  Sthlm  1887, 
Carl  Suneson;  2  kr.  25  öre. 

Att  förhållandet  brödrafolken  emellan  på  den  Skandinaviska 
halfön  i  senare  tider  ofba  nog  ej  varit  så  fullt  broderligt  som  mån- 
gen unionsvän  kunde  önska,  är  en  sak  hvarom  de  båda  ländemas 
tidningspress  nogsamt  burit  vittne.  Huru  det  än  är,  kan  man  då 
och  då  hos  svenskame  spåra,  låt  vara  blott  en  antydan  på  att 
Norge  dock  är  det  mindre  landet,  den  svagare  parten  —  ja  kan- 
ske blott  den  yngre  brodern,  som  väl  är  den  äldres  fullkomliga 
jemlike,  men  som  likväl  borde  hafva  någon,  om  ock  endast  en 
broderlig,  respekt  för  den  äldre.  Att  Norge  kommit  i  personal- 
union med  Sverige  genom  ett  krig,  i  hvilket  svenskarna  ansett 
sig  som  den  segrande  parten,  att  å  andra  sidan  norrmännen,  innan 
vapenlyckan  på  något  sätt  varit  svenskarna  mera  bevågen  än  dem 
sjelfva,  frivilligt  genom  konventionen  i  Mors  och  derpå  följande 
fördrag  förenat  sina  politiska  öden  med  grannlandets,  torde  väl  i 
allmänhet  vara  de  åsigter,  som  hysas  på  hvar  sin  sida  om  Kölen. 

Frågan  om  norrmännen  år  1814  verkligen  kunde  försvara 
sig  mot  svenskarna  har  sålunda  sitt  stora  intresse,  och  den  har 
äfven  på  senare  tider  ofta  blifv^it  framstäld  och  på  olika  sätt  be- 
svarad. I  sitt  förord  säger  också  hr  Mankell  „att  denna  fråga 
har  icke  allenast  en  historisk  betydelse,  utan  också  i  viss  mån  en 
politisk;  ty  om  den  besvaras  med  nej,  då  måste  konventionen  i 
Mors  och  det  derefter  följande  unionsfördraget  anses  såsom  en 
gåfva  af  svenska  folket,  som  åtminstone  förbunde  det  norska  till 
tacksamhet  och  eftergifvenhet.  Men  besvaras  den  med  ja,  då 
måste  erkännas  att  fördraget  var  grundadt  på  likställighet  och 
utgjorde  en  kompromiss,  som  var  en  följd  af  klart  insedda  ge- 
mensamma intressen."  Vi  ha  med  ett  ord  framför  oss  ett  krigs- 
historiskt arbete  med  politiskt  syfte. 

Den  uppstälda  frågan  besvaras  af  förf.  i  slutet  af  boken 
jakande,  ehuru,  som  han  säger,  det  dröjde  länge  innan  norr- 
männen till  fullo  kunde  fatta  alla  de  politiska  fördelar  de 
vimnit  genom  konventionen  i  Mors  och  föreningen,  samt  ännu 
längre  innan  svenskarna  kunde  fatta  att  de  icke  eröfrat  Norge 
utan  att  detta  land  var  fullkomligt  likstäldt  med  deras  eget.  Mån- 
ga fonnos  och  finnas  ännu,  som  hade  fördel  af  att  underhålla 
dessa    villfarelser.     Genom  föreningen  bereddes  de  båda  länderna 


396  I   BOKHANDELN. 


betydande  fördelar  i  afseende  på  försvaret  af  deras  sjelfetändighet, 
mot  öster  erhöll  Sverige  en  vida  större  trygghet,  säger  förf.,  än  om 
det  återfått  Finland.  Det  är  derför,  slutar  förf.,  som  de  sträfv^anden 
måste  betecknas  såsom  både  sjelfmördande  och  brodermördande, 
hvilka  göras  att  slita  unionsbandet,  i  stället  för  att  förstärka  det. 

Sedt  ur  rent  krigshistorisk  synpunkt,  innehåller  det  klart 
och,  så  vidt  vi  kunna  döma,  med  oväld  skrifna  arbetet  många 
lärdomar  —  mest  dock  af  negativ  art.  Ty  ynkligare  hade  kriget 
knapt  nog  på  någondera  sidan,  och  enkannerligen  på  den  norska, 
kunnat  föras.  Enskilda  episoder  undantagna,  förargar  man  sig 
hela  tiden  öfver  de  gjorda  strategiska  och  taktiska  missgreppen 
och  vore  stundom  verkligen  frestad  att  tro  det  kriget  af  ingen- 
dera parten  fördes  med  allvar,  utan  ,,att  den  ena  parten  förde  det 
på  skrymt  och  den  andra  afsåg  blott  en  militärisk  promenad  för 
att  ge  norrmännen  tillfälle  att  på  ett  hederligt  sätt  komma  Mn 
saken.**  Men  gema  vill  man  dock  ej  tro  att  blod  och  egodelar 
från  någondera  sidan  skulle  så  lättsinnigt  blifvit  satta  på  spel. 

Arbetet  bör  vara  af  intresse  för  historikern,  såsom  belysande 
en  dunkel  fråga,  för  militären  till  följd  af  de  lärdomar  man  derur 
hemtar,  och  för  en  vidsträcktare  läsarekrets,  som  ett  inlägg  i  en 
af  dagens  brännande  frågor. 

L.  Utmck. 

J.  Uschakoff:  De  franska  konsonanterna,  ett  kapitel  ur  den 
moderna  högfranskans  ljudlära;  15  s.  8:0.  (Nya  svenska  lärover- 
kets i  Helsingfors  program  för  läseåret  1886 — 1887). 

Denna  lilla  afhandling  visar  att  studiet  af  de  moderna  språ- 
ken, vår  skolas  och  vårt  universitets  svaga  sida,  redan  begynner 
bedrifvas  med  allvar  och  djup.  Om  allt  flere  af  de  lefv^ande  språ- 
kens målsmän  i  våra  skolor,  i  motsats  till  hvad  som  varit  tradi- 
tion och  utöfver  hvad  som  af  dem  fordras,  vinnlägga  sig  om  grund- 
ligare, vetenskapliga  insigter  i  sitt  änme,  blir  detta  en  kraftig 
maning  för  vederbörande  att  taga  vård  om  detta  styfbam,  som 
hittills  fått  stappla  fram  på  egen  hand,  och  att  gifv^a  det  tukt 
och  hederlig  uppfostran,  så  att  det  kan  bli   något  deraf. 

Hr  Uschakoff,  som  utomlands  idkat  studier  i  fonetik  och 
särskildt  i  fransk  uttalslära,  har  i  sin  uppsats  gifvit  en  fram- 
ställning af  alla  Ijudegendomligheter  hos  den  moderna  franskans 
konsonanter.  Hans  framställning  är  klar  och  i  hufvudsak  riktig. 
Den  visar  att  han  står  på  vetenskaplig  grund  och  att  han  har  ett 
mycket  fint  öra  för  Ijudskiftningama.  Denna  sistnämda  egen- 
skap gör  att  han  kan  uppträda  rätt  sjelfständigt,  genom  sin  er- 
farenhet konstatera  riktigheten  af  hvad  som  sagts  förut  och  å 
andra  sidan  af  visa  hvad  han  efter  noggrannare  observationer  fin- 
ner icke  hälla  streck. 

Jag  skall  tiUåta  mig  att  göra  några  smärre  anmärkningar. 
Arbetet  är  närmast  afsedt  för   lärare  och  derigenom  förklaras  att 


I   BOKHANDELN.  397 


talapparatens  anatomi  allt  igenom  förutsattes  som  bekant.    Läraren 
borde  dock  uppmanas  att  for  eleven  åskådliggöra  alla  olika  ställnin- 
gar, som  dess  delar  vid  de  särskilda  ljuden  komma  att  hafva,  genom 
en  planch  eller  helst  en  apparat  af  papier  maché.  Sid.  6  säger  förf. 
att  det  mouillerade  Mjudet  i  italienskan  tecknas  gh    Det  tecknas  så 
endast  framför  i,  t.  ex.  negli;  i  alla  öfriga  fall  tecknas  det  gli,  t.  ex. 
moglia  o.  s.  v.  —  Det  är  icke  ensamt  „skådespelare  och  sångare 
i  den  högre  genren"  (t.  ex.  å  Theatre  rran9ais)  som  eftersträfva 
ett  tungspets  -r;  moderna  .uttalslärare,  som  Rkquierj  anbefalla  det 
absolut   och  föreskrifva  medel   för   dess   ernående.     Sid.    8  säger 
förf.  att   det  franska  mouillerade  n  snarare  liknar  sv.  ng  (i  äng) 
än  n  (i  än).     I  stället  för  n  borde  väl  ha  stått  nj,  ty  med  detta 
ljud  identifieras  ju  det  franska  gn  mycket  ofta,  men  deremot  tro- 
ligen högst  sällan  med  n.     Detta  anmärkes  ock  senare  på  samma 
sida.    För  öfrigt  är   förf:s   medel   för  ernående  af  detta  ljud  att 
rekommendera.     S.  10  säges  att  t  anger  s-ljd;  det  hade,  redan  i 
det  föregående   vid  tal  om  de  konsonanter  hvilkas  uttal  är  afvi- 
kande  från  det   svenska,  bordt   påpekas  när  t  blir  sibilant.     Om 
denna  vigtiga  företeelse  saknas  hvarje  antydning.  —  Sid.  11  hade 
förf.  vid  tal  om  bindningen  med  h  kunnat  nämna  att  från  latinet 
kommande  ord  bindas,  germaniska  ord  deremot  ej.     Den  ngalunda 
o  vigtiga  frågan  om  bindningen  har  förf.  för  öfrigt  lemnat  å  sido. 
Den  hade  dock  haft  rätt  många  beröringspunkter  med  hans  egent- 
liga   ämne,  hvarför    denna    underlåtenhet   kan   betecknas   som  en 
brist.    —    Det    kan    knappast  blifva  tal  om  dubbelstafvig  konso- 
nant  i    sådana    ord    som  netteté,   exirémement,  préférerai  (s.  14), 
ty  i  de   allra   flesta  fall,   icke   endast   stundom,  som   förf.  säger, 
höres    der    ett    eu    emellan.     Åtskilliga    af   de    å    s.    15   anförda 
exemplen  låta  något  osannolika,  men  jag  kan  icke  jäfva  dem,  då 
jag  ej  egnat  särskild  uppmärksamhet  åt  fallen.     Dock  synes  mig 
ett  försvagande  af  Ä-ljudet  till  q  i  chaquejour  icke  böra  förekomma, 
såsom  stridande   mot  harmonin  med  det  första  starka  hväsljudet. 
Genom  att  ett  dämpadt  eu  höres,  förmedlas  öfvergången  till  det 
veka  j  utan   svårighet.    —   Till  vokaltabellen  s.   15  vill  jag  an- 
märka att  det  öppna  e-ljudet  i  pére  och  mais  ingalunda  är  det  samma, 
lika   litet  som    o-ljudet  i   rohe  och  port  eller  ew-ljudet  i  leur  och 
premier    eller    ou-ljudet  i  loup  och  loi,     Hvad   det  sistnämda  be- 
träffar,   så   vet  jag  väl  att  förf:s  påstående  stöder  sig  på  ett  par 
framstående    fonetiker;   men    gentemot  dem  ha  andra,  såsom  mig 
S3irnes  med  rätta,  gjort  gällande  att  vokal-ljudet  i  loup  är  ett  slu- 
tet {m-tjud,  men  det  i  loi  ett  mycket  slutet  o-ljud. 

Ht  Uschakoffs  föga  omfångsrika,  men  om  trägna  iakttagelser 
och  god  metodisk  insigt  vittnande  uppsats  skall  säkert  blifva  till 
god  hjelp  för  mången  af  våra  franska  språklärare.  Det  dröjer 
helt  visst  icke  länge,  innan  förf.  framlägger  ytterligare  produk- 
ter af  sina  lingvistiska  studier.  Och  måhända  skall  hans  exem- 
pel verka  uppmuntrande  äfven  på  andra. 

W.lSöderhJelm. 


398  I  BOKHANDELN. 


Claes  Elis  Johansson:  Den  heliga  skrift  ock  den  negativa 
kritiken,  ett  apologetiskt  bidrag;  241  sid.  8:0.  Upsala  1886,  Aka- 
demiska bokhandeln;  pr  3  kr. 

J.  Ä.  Ekman:  Den  naturalistiska  hedendomenf  eUer  ået  Ib^- 
sta  stadiet  af  humanitetsidéns  utveckling,  förra  häftet;  180  sid.  8:0. 
Upsala,  W.  Schultz;  pr.  1,75  kr. 

Ingen,  som  förstår  att  uppskatta  den  närvarande  kulturens 
värde  och  inser  dess  nära  sammanhang  med  kristendomen,  torde 
vilja  förneka  dennas  höga  företräde  framför  andra  religionsformer. 
Men  att  kristendomen  skulle  vara  något  mer  än  resultatet  af  en 
allmän  religiös  utveckling  på  rent  naturlig  väg,  att  den  skulle 
innehålla  något,  som,  om  än  förberedt  genom  många  historiska 
företeelser,  likväl  såsom  sin  tillräckliga  förklaringsgrund  förat- 
sätter  ett  särskildt  närmande  till  menniskoanden  från  G-uds  sida, 
det  blifver  i  våra  dagar  med  all  kraffc  af  mången  satt  i  fråga.  De 
vägar,  på  hvilka  man  sökt  inrangera  denna  religionsform  inoin 
området  för  den  historiska  kausaliteten,  hafva  i  allmänhet  varit 
tvenne.  Man  har  antingen  sökt  bortförklara  det  underbara  i  kri- 
stendomen genom  att  påvisa  förmenta  motsägelser  och  fantasipro- 
dukter i  dess  urkund,  eller  ock  sökt  göra  gällande  tillvaran  af 
fortgående  naturlig  religiös  utveckling  till  allt  högre  och  högre 
fullkomning.  Teologins  målsmän  å  sin  sida  hafva  i  allmänket 
varit  ledda  af  den  åsigten,  att  kristendomens  etiska  och  religiösa 
sanningsmoment  hänga  på  det  närmaste  samman  med  kristendomen 
såsom  historisk  företeelse  och  derför  ansett  sig  böra  bemöta  detta 
dubbla  angrepp.  På  detta  sätt  hafva  apologetik  och  religions- 
historia kommit  att  intaga  framstående  rum  inom  den  nyare 
teologin. 

De  bidrag,  som  ofvranstående  arbeten  lemna  till  dessa  veten- 
skaper, äro  af  den  beskaffenhet,  att  de  kunna  påräkna  en  större 
läsarekrets  än  den,  för  hvilken  de  närmast  äro  skrifiia.  Såväl  ge- 
nom de  behandlade  frågomas  allmänt  religiösa  natur  som  genom 
den  populära  framställningen  ega  de  rätt  till  ett  allmännare  in- 
tresse. Förf.  till  det  förstnämda  arbetet  har  gjort  till  sin  uppgift 
att  granska  den  negativa  kritikens  hufvudargument  mot  kristen- 
domens urkund.  Likasom  dessa  argument  sjelfvra  dels  utgått  fr&n 
en  allmän  li&åskådning,  dels  utgjorts  af  enstaka  angrepp  på  den 
historiska  trovärdigheten,  så  fördelar  sig  äfven  försvaret  mellan 
en  granskning  af  nämda  kritiks  förutsättningar  och  ett  bemötande 
af  de  historiska  inkasten.  I  förra  hänseendet  kriticerar  förf.  d^ismen 
och  den  i  ateism  konsekvent  utmynnande  panteismen.  För  icke- 
fackmän erbjuder  onekligen  förf:s  försvar  i  senare  hänseendet  det 
största  intresset.  Hvad  förf.  här  fiumställer  visar,  att  han  ej  är 
blind  för  den  gamla  bibeltrons  brister,  om  han  än  måste  afnsa 
påståendet  att  urkunden  till  sina  grundläggande  delar  är  en  dikt. 
I  hög  grad  intressant  är  den  granskning,  som  egnas  åt  den  af 
Viktor    Rydberg    i    ^Bibelns    lära  om  Kristus"  gjorda  framställ- 


I  BOKHANDELN.  399 


ningen  af  Messiasidéns  gestaltning  före  och  vid  Jesu  uppträdan- 
de. Så  många  gensagor  denne  på  andra  områden  berömde  skrift- 
ställare fått  röna  dels  från  filosofiskt  håll  genom  prof.  Nyblaeus  i 
Lund,  dels  från  teologiskt  genom  biskop  Beckman  i  Skara,  prof. 
Myrberg  i  Upsala,  lektor  Personne  i  Stockholm  med  flere,  har  dock 
ingen  svensk  upptagit  hans  åsigter  till  bemötande  i  detta  afseende ; 
och  dock  intager  hans  framställning  af  Messiasidén  första  platsen 
i  hans  bok  och  vill  tydligen  vara  grundläggande  för  det  hela. 
Viktor  Rydberg  vill  obestridligen  förklara  det  högre  inom  kristen- 
domen ur  den  historiska  kausaliteten.  Kan  det  bevisas  att  den 
judiska  Messiasidén  vid  Jesu  uppträdande  var  af  samma  innehåll 
som  Nya  testamentet  deri  inlägger,  vore  onekligen  ett  bevis  här- 
med gifvet,  ehuru  det  alltid  sedan  återstode  att  bevisa  att  denna 
Messiasidé  sjelf  ingenting  annat  är  än  en  naturlig  religiös  pro- 
dukt. Förfrs  kritik  af  Viktor  Rydberg  vill  visa  att  denne  vid 
sin  framställning  låtit  sådana  judiska  åskådningar,  hvilka  delvis 
åtminstone  tillhöra  tiden  efter  Kristus  och  först  då  framträdt, 
utgöra  bevis  för  hvad  som  skulle  vara  till  före  hans  uppträdande. 
Så  är  förhållandet  med  den  af  Viktor  Rydberg  åberopade  Henochs 
hok,  hvilken  af  flere  berömde  forskare  numera  förlägges  till  tiden 
efter  kristendomens  framträdande,  och  hvad  angår  enskilda  uttrycks- 
sätt, som  af  Viktor  Rydberg  mycket  åberopas,  allmänt  erkännes 
ha  rönt  kristligt  inflytande.  Man  erinre  sig  att  denna  urkund  nu 
är  tillgänglig  endast  i  etiopisk  öfversättning,  hvilken  i  sin  tur  är 
gjord  från  en  grekisk  version  af  det  ursprungliga  hebreiska 
eller  armeniska  originalet.  Ännu  mer  gäller  detta  om  andra 
af  Viktor  Rydberg  åberopade  källor,  som  förläggas  till  nionde 
eller  trettonde  århundradet,  samt  om  den  kabbalistiska  skriften  Jal- 
kul  Rubeni,  hvars  förf.  —  för  att  begagna  Delitzsch^s  ord  — 
„Ruben  Höschke,  ligger  begrafven  på  den  gamla  begrafiiings- 
platsen  i  Prag,  hvarest  man  ännu  på  hans  grafv^ård  kan  läsa  det 
i  förhållande  till  den  apostoliska  tidsåldern  något  sena  årtalet 
1673".  Nu  må  det  väl  ej  förnekas,  såsom  äfven  doc.  Johansson 
erkänner,  att  man  ur  dessa  skrifter  kan  hemta  åtskilliga  bevis  för 
ämnet;  någon  säker  källa  för  Messiasidéns  gestaltning  vid  Jesu 
uppträdande  erbjuda  de  icke.  Den  säkraste  i  detta  afseende  för- 
blir alltid  Nya  testamentets  skrifter,  och  der  visar  det  sig  oför- 
tydbart  att  judarnas  åsigter  gingo  snörrätt  emot  hvad  Jesus  lärde 
om  sig  sielf.  Rätt  egendomligt  vore  väl  ock,  om  han  skulle  ha 
varit  ett  troget  uttryck  af  hvad  hans  folk  väntade  och  ändå  af 
samma  folk  blifvit  behandlad  såsom  en  missdådare. 

De  fakta  som  doc.  Johansson  framdragit  äro  af  den  beskaf- 
fenhet, att  det  för  frågans  allsidiga  behandling  vore  högeligen 
önskvärdt,  om  hans  ärade  motståndare  ville  inlåta  sig  i  ett  sva- 
romål. Hvar  och  en  som  vill  bilda  sig  ett  opartiskt  omdöme  om 
den  möjligen  blifvande  striden,  skall  icke  kunna  förbigå  det  arbete, 
på  hvilket  vi  här  velat  fästa  läsarens  uppmärksamhet. 

Hr  Ekmans  arbete  rör  sig  på  det  religionshistoriska  området 


400  I    BOKHANDELN. 


och  har  till  uppgift  att  redogöra  för  humanitetsidéns  historiska 
utveckling  inom  de  särskilda  religionsåskådningarna.  —  Humani- 
tet är  ett  ganska  vidsträckt  begrepp.  Betecknar  det  inbegreppet 
af  de  „  egenskaper,  hvilka  tillkännagifva  att  de  menskliga  själs- 
krafterna erhållit  en  harmonisk  och  menniskans  väsen  motsvarande 
utbildning",  är  det  enligt  förf:s  mening  liktydigt  med  hvad  vi 
kalla  bildning.  Fäster  man  sig  mera  vid  bildningens  formela  sida, 
kan  man  äfven  kalla  den  kultur,  under  det  humanitet  mera  afser 
bildningens  reela  motsvarighet  mot  menniskans  väsen.  I  huma- 
nitetsbegreppet ingår  en  rätt  uppfattning  af  menniskans  väsen  och 
förverkligandet  af  hvad  som  hör  till  menniskans  väsen,  men  äfven 
en  rätt  uppfattning  af  monniskan  i  alla  hennes  gifna  förhål- 
landen; hennes  uppfattning  i  de  historiskt  gifna  religionsfonneraa 
är  den  historiska  utveckligen  af  humanitetsidén. 

Beträffande  tillståndet  hos  menniskan,  då  humanitetsmed- 
vetandet började  vakna  till  lif,  framträda  två  väsentligen  mot- 
satta åsigter.  Den  ena  leder  humanitetsidéns  ursprung  tillbaka 
till  ett  ursprungligt  råhets-  och  vildhetstillstånd,  i  hvilket  blott 
någon  svag  skymt  af  menniskans  medvetande  om  sig  sjelf  och 
blott  några  svaga  strålar  af  ett  mennisko värdigt  föreställnings- 
sätt och  handlande  kunnat  spåras.  Menniskans  uppvaknande  till 
medvetande  om  sig  sjelf  har  enligt  denna  åsigt  ursprungligen 
skett  i  minsta  möjliga  mån,  hon  har  förnummit  blott  någon  liten 
strimma  af  ljus.  —  Enligt  den  andra  åsigten  har  medvetandet 
om  menniskans  väsen  och  ändamål  redan  hos  de  första  menni- 
skoma  blifvit  uppväckt  med  tillräcklig  styrka  och  klarhet,  för  att 
de  medvetet  skulle  kunna  intaga  en  rätt  ställning  till  Gud  och 
verlden  och  normalt  utvecklas  i  riktning  mot  sitt  mål.  Deras 
personliga  lifs  begynnelse  har  varit  som  en  morgon  af  jemfbrelse- 
vis  rik  glans.  Förf.  ställer  sig  odeladt  på  den  sistnämda  stånd- 
punkten och  stöder  sig  dervid  hufvudsakligen  på  syndens  faktum 
och  dess  natur.  En  riktig  uppfattning  af  synden  bjuder  oss  näm- 
ligen enligt  förf.,  att  antaga  „att  menniskornas  allra  första  till- 
stånd måste  ha  utmärkt  sig  genom  en  ren  och  icke  alltför  inne- 
hållstom uppfattning  af  Gud  och  af  deras  eget  väsen  och  mål". 
Uppfattningen  af  synden  såsom  icke  tillhörande  menniskans  natur, 
utan  såsom  uppkommen  i  tiden  genom  en  M  handling  å  menni- 
skans sida  förutsätter  nödvändigt  ett  tillstånd  af  renhet  och  oskuld, 
hvarunder  menniskan  måste  ha  känt  Guds  vilja  och  äfven  haft  en 
oförfalskad  uppfattning  af  hans  väsen.  Angående  de  från  språk- 
forskningen och  historien  hemtade  vittnesbörden  för  mensklighe- 
tens  urreligion  anmärker  förf.  att  de  blott  föra  till  sannolikhet. 
Helt  visst  hade  dock  hans  arbete  icke  förlorat  på  en  utredning 
af  de  bevis,  som  kunna  hemtas  äfven  från  detta  håll;  materia- 
let för  sådana  bevis  är  ju  med  den  närvarande  religionsveten- 
skapens utveckling  icke  svårtillgängligt.  Vi  tänka  särskildt  på 
hvad  den  nyare  egypti ologin  uppvisat,  eller  hvad  en  Viktor  von 
Strauss  und  Torney  i  afseende  på  Kinas  religion  ådagalagt,  för  atl 


I  BOKHANDELN.  401 


ej  nämna  Max  Muller,  som  sökt  ådagalägga  en  ursprungligt  mo- 
noteistisk  gudsåskådning. 

Humanitetsidéns  historia  delas  af  förf.  i  fyra  hufvudskiften. 
I  det  här  föreliggande  häftet  behandlar  förf.  först  de  ociviliserade 
och  halfciviliserade  folkens  samt  derefter  vedaläran  och  den  derur 
tramgångna  bramaismen.  Till  en  fortsättning,  som  skall  utkomma 
i  början  af  detta  år,  sparar  förf.  behandlingen  af  buddaismen, 
egypternas,  de  vest-ariska,  kamitisk-semitiska  folkens  och  perser- 
nas religion.  —  Den  skildring,  som  förf.  lemnar  af  de  olika  reli- 
gionsåskådningarna, är  intressant  och  målande.  Att  hans  mot- 
sättning af  naturalism  å  ena  sidan  och  antropomorfism  å  den  andra 
icke  får  fattas  som  absolut  och  genomgående  synes  oss  framgå 
oförtydbart;  och  det  kunde  då  sättas  i  fråga,  om  denna  indel- 
ning är  den  bästa.  Förf.  har  sjelf  på  flere  ställen  ådagalagt 
att  menniskan  äfven  på  naturalismens  ståndpunkt  kan  bringa  flere 
fonnela  sidor  af  humanitetsidén  till  medvetande  och  i  vissa  mo- 
ment fatta  sitt  eget  väsen;  det  kan  med  allt  skäl  sättas  i  fråga, 
om  den  antropomorfism  som  t.  ex.  utmärkte  grekemas  religions- 
åskådning hinner  längre  än  till  en  formel  uppfattning  af  menni- 
skans  väsen  och  dermed  äfven  af  humanitetsidén.  Väl  förmäler 
sagan  att  sfinxens  (naturens)  gåta  löstes  på  Hellas'  jord  och  att 
lösningsordet  var:  menniskan.  Men  bevisade  icke  hela  Hellas' 
följande  historia  att  sfinxen  ännu  lefde  och  slukade  de  bästa  af 
dess  söner?  Ja,  måste  icke  hela  Hellas'  folk  trots  sin  harmoniskt 
ordnade  intelligens,  trots  sin  ädla  frihetssträfvan,  lemna  sig  helt 
i  det  grymma  ödets  (natursfinxens)  våld;  och  skulle  icke  samma 
naturmakt  än  i  dag  ha  fortfarit  att  suga  mensklighetens  ädlaste 
blod,  om  ej  gåtan  lösts  af  „menniskosonen",  Jesus  af  Nazaret?  — 
Härmed  må  dock  ej  förnekas  att  en  betydelsefull  skilnad  mellan 
österländsk  och  vesterländsk  åskådning  förefinnes;  vi  ha  endast 
velat  påpeka  att  den,  så  uttryckt  som  här,  ej  får  allt  för  mycket 
orgeras.  —  Enhvar,  som  intresserar  sig  för  den  moderna  religions- 
vetenskapens resultat,  skall  med  glädje  helsa  detta  arbete,  som  så 
vidt  vi  känna  är  det  nyaste  och  hittills  bästa  i  sitt  slag  på 
svenska. 

E.  S. 

Tycho  Tullberg:  Djurriket ;  framställning  af  djurens  bygg- 
nad och  förnämsta  former;  med  211  illustrationer,  3*28  s.  8:o. 
Sthlm  1885,  Fahlcrantz  &  C:o;  2:  kr.  50. 

För  den  svenska  allmänheten  måste  detta  arbete  vara  myc- 
ket välkommet.  Vi  hafva  nämligen  hittills  på  vårt  språk  saknat 
en  kort,  allmänt  fattlig  framställning  af  den  zoologiska  vetenska- 
pens nuvarande  ståndpunkt.  Liksom  de  äfven  vid  vårt  universi- 
tet använda  tyska  handböckerna  af  Claus  och  Brass,  är  detta 
arbete  indeladt  i  tvenne  afdelningar,  en  allmän  öfversigt  af  djur- 
kroppens byggnad,    förrättningar   och  utveckling  samt  af  djurens 


403  I   BOKHANDELN. 


själsförmögenlieter  (tillsammans  70  sidor)  och  en  speciel  fram- 
ställning af  djurrikets  hufvudgrupper  (236  sidor).  Förf.  redogör 
endast  för  sådant,  som  vunnit  en  säker  och  betryggad  stäUning  i 
vetenskapen.  Detta  jemte  det  klara  och  enkla  framställningssät- 
tet gör  boken  särdeles  lämplig  för  den  mognare  skolungdomen 
och  för  de  äldre  personer,  som  vilja  inhemta  något  mer  än  de 
vanliga  skolböckerna  innehålla. 

Mot  uppställningen  af  arbetets  andra  afdelning  kunde  an- 
märka^s  att  förf.  bort  bryta  med  det  hos  oss  traditionela  sättet 
att  börja  med  de  högst  stående  djuren  och  i  stället  efter  de  flesta 
nyare  handböckers  föredöme  börja  med  de  enklaste  och  minst  ut- 
vecklade organismerna.  Också  hafva  de  lägre  djuren  blifvit  allt 
för  styfmoderligt  behandlade.  —  Träsnitten  synas  väl  valda,  men 
delvis  något  grofva,  hvilken  senare  omständighet  dock  torde  böra 
tillskrifvas  förläggarens  önskan  att  göra  arbetet  så  billigt  som 
möjligt. 

Osc.  Nst. 

F.  O.  Kiaer:  Norges  Laeger  i  det  nittende  Aarhundrede, 
1 — 3.     Christiania   1887,   Alb.   Cammermeyerf  å  1    kr. 

I  detta  arbete,  hvars  andra  upplaga  nu  föreligger,  vill  ut- 
gifvaren,  understödd  af  det  norska  medicinska  sällskapet  i  Chii 
stiania,  gifva  i  alfabetisk  ordning  mer  eller  mindre  fullständiga 
biografier  af  de  mer  än  1200  läkare,  som  sedan  början  af  detta 
århundrade  praktiserat  i  Norge.  Utom  de  vanliga  biografiska 
upplysningarna  ingå  äfven  uppgifter  om  de  sjukdomar,  för  hvilka 
läkame  sjelfve,  deras  hustrur  bam  och  familjer,  varit  utsatta 
samt  de,  ej  sällan  lifsf ärliga,  olyckshändelser,  hvilka  drabbat  dem 
under  deras  resor  till  lands  och  vatten.  —  Redan  i  de  tre  för- 
sta häftena  finnas  delvis  ganska  intressanta  lefnadsteckningar  öf- 
ver  flere  bland  Norges  mest  framstående  och  äfven  utom  sitt  lands 
gränser  kända  läkare,  af  hvilka  blott  må  nämnas  de  äfven  till 
hedersledamöter  af  finska  läkaresällskapet  valda:  prof.  Carl  Wil- 
helm Boeck  och  öfverläkaren  Edvard  Isak  Bull.  —  Arbetet,  som 
är  afsedt  afct  omfatta  circa  70  ark  samt  utkomma  i  häften  om  4 
ark,  synes  vara  omsorgsfullt  utarbetadt  och  är  förtjent  af  allt  er- 
kännande. 

V.  S-ff. 

Arvid  Mnfelt:  Två  krönta  rivaler^  h.  1 — 3.  Sthlm  1887, 
5  häften  å  1  kr.  75. 

De  båda  rivalerna  äro  kejsarena  Alexander  I  och  Napoleon 
I,  hvilkas  förhållande  till  hvarandra  förf.  med  stöd  bland  annat 
af  ryske  ambassadörens  i  Stockholm  J.  P.  van  Suohtelens  origi- 
nalhandskrifter vill  skildra.  Arbetet  framträder  med  större  an- 
språk än  förf:s  föregående  publikationer,  men  är  icke  bättre.   De* 


I   BOKHANDELN.  403 


utgöres  af  här  och  der  plockade  bitar  och  utdrag,  hvilka  samman- 
fogas till  ett  slags  tidsbild,  som  yiU  vara  pikant,  men  alls  icke 
är  rolig  och  ännu  mindre  pålitlig. 

M.  a.  S. 


Henri  Taine:  Napoleon  Bonaparte,  öfvers.  från  franskan; 
110  8.  8:o.     Sthlm  1887,  Alb.  Bonnier;  1  kr.  25. 

Med  fullt  skäl  har  man  i  denna  goda  öfversättning  gjort 
den  svenska  allmänheten  bekant  med  Taines  skarpa,  nästan  obarm- 
hertiga  analys  af  Napoleon.  Taine  härleder,  som  man  kan  vänta 
af  hans  filosofiska  åskådning,  Napoleons  karakter  och  handlingar 
från  dennes  egendomliga  lifsvilkor:  hans  korsikanska  blod  och 
förhållandena  på  hans  fäderneö  få  förklara  otroligt  mycket  af  det 
goda  och  onda  hos  honom.  Napoleons  kraft  var  enligt  Taine  icke 
riktad  på  något  högre  mål.  Napoleons  politiska  storverk  är  ett 
verk  af  egoismen,  betjenad  af  "snillet;  den  allén  aherskande  egois- 
men har  i  detta  verk  vållat  ett  konstruktionsfel,  ödesdigert  för 
dess  upphofsman  och  ännu  olycksbringande  i  sina  följder.  Taines 
klara  stil  och  fängslande  framställning  skola  säkerligen  förskaffa 
boken  en  stor  läsarekrets. 


Ä.  W.  Bodensfedt:  Svenskt-tyskt  parlörleocikon,  och  G.  G. 
Morén:  Svenskt-engelskt  parlörlexikon;  bearb.  efter  Meyers  Sprach- 
fiihrer;  Sthlm  1887,  C.  E.  Fritze;  å  3  kr. 

Dessa  lexika  (^Tritzes  parlörlexika*'  II;  IH)  skilja  sig 
från  de  hos  oss  vanliga  genom  sitt  fickformat  och  den  anord- 
ning, att  större  uppmärksamhet  egnats  åt  hvardagslifvets  för- 
hållanden samt  att  särskildt  de  för  resande  nödigaste  uttryc- 
ken sammanförts  under  olika  ord,  såsom  bagage,  jemväg,  rum, 
matsedel  o.  a.,  hvarjemte  några,  dock  alltför  sparsamma,  noter 
om  tyska  och  engelska  inrättningar  och  seder  tillkommit.  Med 
erkännande  af  den  praktiska  och  äfven  från  didaktisk  synpunkt 
beaktansvärda  idén  och  af  det  lyckliga  utförandet,  göra  vi  några 
strödda  anmärkningar  mot  det  svenskt-tyska  lexikonet.  Vi  sakna 
der  „fastman",  „käresta*',,  ,iltåg"  (s.  195);  vid  „intyg"  och  „bevis" 
saknas  Schein;  vid  „kaffe"  och  „grädde'*  uttrycket  weiss]  vid  ,,vin** 
heuriges;  vid  „öl"  Exporthier;  s.  293  „god  middag!"  I  noterna 
vore  flere  underrättelser  t.  ex.  om  polisen  nyttigare  än  de  om 
domstolarna;  s.  356  saknas  den  upplysning,  att  staten  befordrar 
bref  och  kort  inom  städerna.  „Empfehle  mich"  (s.  2)  är  ej  ett 
»högtidligt",  utan  ett  artigt  talesätt. 

r.  G. 


404  I  BOKHANDELN. 


( 

Au  g,  Kerckhoffs:  Fullständig  lärokurs  i  Volapiik;  öfvers. 
från  franskan,  granskad  af  G.  Liedbeck:  Volapuk-svensk  och  svensk- 
volapuk  ordbok ;  utarbetad  efter  prof.  Kerckhoffs  franska  öfversätt- 
ning  af  Schleyers  ordbok;  180  +  127  s.  8.  Sthlm  1887,  Alb. 
Bonnier;  å  2  kr. 

Vi  veta  icke  huru  många  idkare  det  internationela  handels- 
språket, såsom  volapuk  efter  fransmännens  föredöme  allmänt  kal- 
las, möjligen  redan  hunnit  förvärfva  sig  här  hos  oss;  men  säkert 
är  att  utgifvandet  af  de  ofvan  angifna  öfversättningama  varit  det 
oundgängligen  nödvändiga  förspelet  för  en  allmännare  spridning 
af  språket  här  i  norden.  Såsom  särdeles  välbetänkt  måste  beteck- 
nas att  till  grund  for  de  svenska  bearbetningarna  valts  hr  Kerck- 
hoffs* franska;  ty  som  tidigare  framhållits  i  Tidskriften,  utmärka 
sig  dessa  framför  de  tyska  urkällorna  genom  större  redighet,  en 
mera  praktisk  uppfattning  och  en  ganska  anmärkningsvärd  för- 
måga att  frigöra  sig  från  nationela  egenheter  och  sirater,  öfver- 
flödiga  for  ett  praktiskt  språk,  som  enligt  sakens  natur  bör  vara 
i  nationelt  hänseende  färglöst. 

Fördelaktigt  utmärker  sig  föreliggande  ordbok  genom  sitt 
yttre,  i  hvilket  hänseende  den  lyckligtvis  brutit  med  det  allmän- 
na ordboksofoget:  fina,  tätt  packade,  ögonförderfvande  stilar.  — 
På  grund  af  allt  det  sagda  kan  man  i  hr  Liedbecks  öfversättnin- 
gar  se  välkomna  hjelpredor  för  hvar  och  en,  som  för  praktiskt 
bruk  vill  inleda  en  närmare  bekantskap  med  volapuk. 

A.  N. 


B.  T,:  Kvindens  Ansvar  i  Scedlighedssagen;  38  s.  8.  Chri- 
stiania  1887,  Alb.  Cammermeyer;  50  öre. 

Förf.  vill  ,, aldrig"  vara  med  om  arbetet  för  kvinnans  poli- 
tiska jemlikhet  med  mannen,  men  väl  med  all  makt  verka  för 
hennes  sedliga  höjande.  Som  det  ondas  orsak  ställes  först  litera- 
turen, så  damemas  koketteri  och  lyx,  behandlingen  af  tienstekvin- 
nor  och  andra  löntagarinnor,  en  mindre  allvarlig  religiös  och 
barnauppfostran.  Björnsons  „En  handske"  anser  förf.  vara  blott 
„en  Faegtning  i  Luften",  och  kvinnans  blygsamhet  bör  hindra 
henne  att  med  mannen  inlåta  sig  på  renhetsfrågan.  Skulle  ej 
tvärtom  i  vår  tid  kvinnans  sociala  jemlikhet  höja  hennes  sedliga 
kraft  och  öka  hennes  inflytande  i  sedligt  hänseende?  Och  skulle 
ej  en  förnuftig  diskussion  i  dylika  ämnen  hellre  stärka  än  för- 
slappa den  oförderfvade  ungdomen  ?  Huru  nu  härmed  än  förhål- 
ler sig,  tyckes  en  återgång  till  förtegenhet  knappast  vara  tänk- 
bar. Nyligen  ha  ju  i  flera  af  Sveriges  städer  offentliga  föredrag 
hållits  för  damer  och  herrar  i  allsköns  välmening,  med  syfte  att 
framhålla  ett  slags  tidiga  „äktenskap  utan  gemensam  bosättning** 
och  utan  —  barn  såsom  något  „naturligare"  än  kyskhet. 

F.  a. 


I  BOKHANDELN.  405 


Kristofer  Randers:  Norsk  Natur j  stemninger  og  skil- 
driDger;  80  s.  8:0.     Kristiania  1887,  J.  W.  Cappelen. 

Kj.  Randers,  förut  bekant  genom  sina  dikthäften  „Frie  Ord**, 
„Unge  Sange"  m.  fl.,  har  denna  gång  strängat  sin  lyra  till  sitt 
„stolte,  herlige  fedelands  lof".  .  Dels  bes  jiinger  han  enskilda  natur- 
sköna ställen,  såsom  Romsdalen,  Geiranger,  Sondmere,  Hjerund- 
fjord  med  dess  hemska  saga  och  annat;  dels  ger  han  luft  åt  sin 
hängifiia  passion  för  en  fotvandring  öfver  fjäll  och  ur;  dels  bju- 
der han  på  en  stämningsbild  från  en  säter,  ett  „höjfjeld'''  eller  en 
nattlig  ångbåtsfärd  längs  någon  fjordarm,  medan  „naturens  herlig- 
ste  tryllesyii"  visar  sig  i  form  af  en  praktfull  alpglöd  på  de 
snötäckta  bergstopparna.  Han  älskar  naturen  obeskrifligt.  När 
han  i  „ tvivlens  og  skuffelsens  dage"  vänder  sig  till  dess  kärleks- 
fulla moderfamn  och  lyss  på  dess  gamla  sång,  finner  han  alltid 
något  nytt  att  lära.  Menniskoma  ute  i  bygderna  blifva  äfven, 
under  sin  ständiga  beröring  med  en  storslagen  natur,  kraftiga- 
re och  sundare  än  de,  som  lefva  i  civilisationens  och  öfverbild- 
ningens  „lartnen  og  vrimlen".  Och  från  den  friska  fjälluften  kan 
det  hända  att 

Vi  hemter  engang 

Den  kraft,  som  foryngrer 

Vört  sygnende  blod,  — 

For  udbraendte  hjemer  og  lapser  paa  tolv 

En  ungdom  med  struttende  kinder! 

Sådan  är  grundtonen  i  Kr.  Randers'  dityrambiska  hyllning 
till  naturen  i  hans  sköna  fosterland.  Helt  visst  skall  ingen  ångra 
bekantskapen  med  dessa  vackra,  friska  dikter,  skrifna  på  rätt 
klingande  vers,  och  den  som  på  ort  och  ställe  beundrat  de  vyer 
och  stänmingsbilder  han  upprullar  skall  med  dubbelt  nöje  läsa  de 
fjorton  sångerna,  diktade  under  inflytande  af  tjuskraften  i  den 
norska  naturen. 

Ernst  Lagus. 

O.  Äsperheim:  Darviwi^me»  eller  Evolution  og  evolutions- 
theorier;  99  s.  8.     Christiania  1887,  Alb.  Cammermeyer. 

Förf.,  „sogneprest",  behandlar  under  nanmet  darvinism  äfven 
Vogts,  Häckels,  Huxley,  Tyndalls  och  Spencers  åsigter,  delvis 
ganska  strängt.  Han  menar  att  mången  naturforskare  är  dristi- 
gare i  att  fantisera  än  den  mest  subjektiva  teolog;  han  beklagar 
att  darvinisterna  „ledt  många  bort  från  gud  och  hvarje  religiöst 
förhållande**,  medan  en  nyktrare  uppfattning  af  evolutionen,  repre- 
senterad af  flere  engelska  och  amerikanska  naturforskare  med  en 
viss  from  vetenskaplighet,  icke  skulle  „det  minsta  röra  vid  de 
tre  stora  fakta,  som  fått  sitt  pregnanta  uttryck  i  de  tre  apostoliska 
trosartiklarna". 


Öfv^epsigt. 


Finsk  novellistik.  Senaste  kr  har  att  uppvisa  flere  alster  af  Bnska 
novellförfattare,  några  af  ganska  stort  intresse.  De  redan  kända 
Juhani  Aho  och  Juho  Reijonen  haf^a  under  året  utgifvit  hvar  sitt 
arbete;  Kauppis-Heikki  har  publicerat  ännu  ett  häfte  skildringar 
från  norra  Savolaks.  Också  firu  Minna  Canth  har  försökt  sig  på 
novellens  område  med  två  arbeten,  hvarförutom  tvenne  nya  för- 
fattare framträdt  med  beaktansvärda  arbeten.  Endast  veteranen 
på  den  prosaiska  iblkdiktens  område,  Päivärinta,  har  hvilat  på 
sina  lagrar,  som  vi  hoppas  blott  for  att  snart  gifva  oss  ett  så  myc- 
ket bättre  och  mognare  arbete. 

Juhani  Ahos  tvä  senaste  i  ett  häfte  förenade  noveller  äro  nog 
skrifna    med    mycken  talang,    men  kunna  ej  räknas  till  det  bästa 
denne  författare  producerat.  „Hellmannin  Herra"  (af  hr  Hertzberg 
öfversatt  med  titehi  „Patron  Hellman'*)  utgör  en  i  bred  stil  skrifven 
tidsbild  från  „de  goda  tiderna**  på  början  af  1870-talet.  då  mången 
under    de    förmånliga    trävarukonjunkturema  lätt  kom  sig  till  en 
betydande  förmögenhet,  utan  att  kunna  värdigt  uppbära  den.    Så 
är    det    ock    med   patron  Hellman:    vid  ett  taxeringssammanträde 
förolämpar    han  i  sitt  öfvermod  rätt  eftertryckligt  socknens  hono- 
ratiores,    men    tvingas    af  den  grofhuggaren    till  länsman  att,  hur 
starkt  det  än  svider  i  hans  snikna  hjerta,  bjuda  på  ett  storartad: 
försoningskalas.     Den   andra  berättelsen  är  en  med  Ahos  förmåga 
hoppsatt  bagatell :  en  ung  prestman,  som  slutit  sig  till  nykterhets- 
rörelsen, har  helt  plötsligt  och  oöfverlagdt  beslutit  att  „fbr  exemplet^ 
skull"  lägga  af  också  tobaksrökning.     Snart  finner  han   sig   dock 
vid  dåligt  humör;  ingenting  vill  lyckas,  han  trifves  icke  ens  bland 
sina    goda,    men  tobaksrökande   vänner  vid  nykterhetssamkvämet. 
Under  återftlrden    derifrån  frestar  den  vänliga  cigarrfrökens  butik 
honom  för  starkt ;  innan  vår  hjelte  kommer  hem,  befinner  han  sig 
i  tobaksmoln,  mycket  starkare  än  före  sitt  obetänksamma   beslut, 
men  då  är  ock  sinnet  lugnt  och  morgondagens  predikan  inom  ez 
timme  färdigskrifven.    Sammanhanget  är  icke  på  alla  ställen  lika 
strängt  fasthållet  som  i  flere  tidigare  stycken;  men  den  lilla  stäm- 
ningsbilden fängslar  i  synnerhet  genom  en  skickligt  inväfd  kontrast. 
En  på  starka  drycker  begifven  arbetskarl  lyckas  medels  nykterhets- 
löfte af  den  unge  pastorn  tillnarra  sig  några  mark,  men  icke  desto 
mindre  använder  han  dessa  till  att  öfverlasta  sig ;  i  detta  tillstäno 
anträftas    han    af   den  hemvändande    tobaksrökande  pastorn,  som 
icke    utan   ett  visst   fariseiskt  högmod  ser  ned  på  denne  slaf  for 
sina    lidelser.    —    I    båda    dessa    noveller    af   Juhani    Aho  finc- 
vi  den  honom  egna  präktiga  humorn ;  han  ler  ett  bredt  löje  öfrer 


OFVEBSIGT.  407 


sina  hjeltars  små  svagheter,  utan  att  detta  dock  på  något  vis  ned- 
sätter dem  i  läsarens  ögon.  Författarens  stora  förmåga  att  på  en  gång 
teckna  naturligt  och  följdriktigt  återfinna  vi  äfven  här.  Man  kan 
d erfor  hoppas  att  han  framdeles  skall  kunna  gifva  oss  mer  bety- 
dande, med  hans  första  större  arbete  jemförliga  alster. 

Hr  Heijonen,  den  så  framstående  miniatyrmålaren  inom  den 
finska  novelUteraturen,  har  denna  gång  framträdt  med  ett  större 
arbete.  Detta  har  han  kallat  „Vaihdokas*',  bortbytingen,  ett  barn, 
som  enligt  folkets  tro  någon  ond  ande  strax  efter  födseln  bytt  bort 
och  ersatt  med  ett  missfoster.  Den  sällsamt  spunna  tråden  fort- 
sättes  genom  en  hel  hop  egendomliga  situationer,  tills  vår  bort- 
byting  slutligen  såsom  samtidens  mest  framstående  violinist  „Echo*' 
når  lyckans  höjder  och  då  äfven  vid  sitt  återvändande  till  hem- 
trakten vinner  sin  barndomsväns  hand.  „Ende  gut,  Allés  gut" 
heter  det;  men  visst  fortlöper  det  mesta  af  denna  berättelse  i 
ganska  tillkrånglade  situationer ;  vågadt  är  i  synnerhet  slutet.  Lik- 
väl finna  vi  allt  emellanåt  små  episodiska  skildringar  af  stor  skön- 
het och  effekt.  Teckningen  af  de  vidskepliga  kvinnorna  efter 
bortbytingens  födelse  och  af  lifvet  bland  vallhjonen  i  ödemarken 
är  gjord  med  stor  sanning,  medan  t.  ex.  skildringen  af  den  upp- 
skrämda vallflickan,  som  trodde  sig  hafva  blifvit  biten  af  en 
orm,  är  en  humoristisk  bit  af  god  verkan.  Såsom  vi  sett  i 
Reijonens  föregående  små  „berättelser**,  är  det  just  åt  detta  håll 
hans  hufvudsakliga  begåfning  ligger;  i  den  romantiska  berättel- 
sens onaturliga  irrgångar  har  han  äfven  förut  misslyckats.  Dem 
borde  han  derför  lemna  och  i  stället  rikta  den  finska  literaturen 
med  ännu  flere  täcka  bilder  ur  folklifvet  i  Savolaks,  som  han  så 
väl  känner.  „Kaaperis  frieri",  ,,Ett  minne  från  Savolaks",  „Un- 
der  dåliga  tider"  skola  alltid  bibehålla  sitt  värde. 

Till  de  författare,  som  skildra  folklifvet  i  Savolaks,  hör  äf- 
ven Kauppis-Heikki,  För  ett  år  sedan  väckte  han  genom  sina 
„Berättelser"  ganska  stort  uppseende  för  den  lediga  stil,  hvarmed 
han  berättade  äfven  ganska  innehållslösa  saker.  Den  nu  publice- 
rade större  folklifs-skildringen  „Mäkijärveläiset"  har  likväl  icke 
ökat  hans  författareanseende.  Det  är  dock  så,  att  det  minsta  man 
kan  fordra  af  en  som  uppträder  inför  allmänheten,  är  samman- 
hang och  innehåll.  Språket  hos  vår  förf.  är  rent  folkeligt,  såsom 
det  bör  vara,  ehuru  ofta  plumpt  och  rått,  berättelsens  tråd  löper 
lätt  och  ledigt,  men  är  ej  alls  spänd,  ofta  alldeles  af  bruten.  Dock 
med  dessa  brister  kan  man  öfverse  hos  en  autodidakt,  hvars  för- 
sta lärospån  i  den  ädla  skrifkonsten  utfördes  på  stugans  yägg- 
bjelkar  och  i  sanden  på  hemsjöns  strand.  Men  den  nästan  totala 
bristen  på  intresseväckande  innehåll  gör  att  läsaren  icke  vill  följa 
med;  flere  långa  episoder  äro  alldeles  omotiverade  och  onödiga 
t.  ex.  sid.  58 — 63).  Man  gör  den  finska  literaturen  och  bildnin- 
gen ingen  tjenst  genom  att  bringa  i  dagen  arbeten  utan  innehåll 
och    inre    värde.     Endast    genom  ett  grundligt  studium  af  bättre 


408  OF  VRESIGT. 


föregångare  inom  den  finska  vitterheten  kan  det  lyckas  förf.  att 
tillkämpa  sig  andra  förtjenster  än  rent  språkliga. 

Ett  förstlingsverk,  ett  häfte  på  26  sidor,  är  „Mäkelän  vel- 
jekset"  af  N.  Niemelä.  Denne  24-årige  man  ur  folkets  leder  har 
på  egen  hand  lärt  sig  skrifva,  såsom  han  uttrycker  sig,  „ genom 
att  fråga:  hvad  är  det  der  för  en  bokstaf?"  Något  slags  skolunder- 
visning säger  han  sig  aldrig  fått:  „Min  skolsal  har  varit  de  su- 
sande skogarna,  och  min  lärare  den  finska  literaturen".  Nieme- 
läs  berättelse  är  egentligen  en  nykterhetsskrift.  Likväl  framträ- 
der icke  skildringens  tendens  så  uppenbart,  att  den  förefölle  eu- 
sidig.  Törf.  förstår  låta  händelserna  sjelfva  tala,  utan  att  infoga 
några  nykterhetspredikningar.  Stilen  är  dessutom  lätt;  framställ- 
ningen är  enkel  och  koncentrerad  till  endast  de  händelser,  som 
höra  till  sjelfva  saken.  Päivärinta  har  ju  ock  i  ett  par  berättel- 
ser behandlat  samma  ämne;  i  all  sin  enkelhet  tala  dessa  skild- 
ringar, hvilka  ställa  sjelfva  saken  likasom  alldeles  påtaglig  inför 
läsarens  ögon,  mer  för  nykterheten  än  månget  nykterhetstal.  På 
samma  linie  med  dessa  kan  Niemeläs  lilla  berättelse  naturligtvis 
icke  ställas  i  konstnärligt  afseende ;  men  den  har  dock  förtjenster 
så  med  hänseende  till  innehåll  som  form,  hvilka  berättiga  oss  till 
den  förhoppning,  att  förf.  med  lika  omsorg  fortgår  på  den  bana, 
som  han  så  lyckligt  och  anspråkslöst  beträdt. 

Niemeläs  lilla  novell  företräder  inom  årets  novelliteratur  Ta- 
vastland.  Päivärintas  fosterbygd  Österbotten  är  på  ett  förtjenst 
fullt  sätt  representerad  af  signaturen  KyösU,  äfven  han,  så  vidt  vi 
känna,  en  nybörjare.  Han  har  behandlat  ett  svårt  ämne,  men 
löst  sin  uppgift  lyckligt.  Det  är  de  religiösa  striderna  bland 
Österbottens  härför  mottagliga  befolkning,  som  äro  föremålet  för 
skildringen.  Religionspolemik  och  dogmatiska  utläggningar  har 
förf.  undgått  genom  att  framföra  verkliga  händelser  och  låta  dem 
tala.  När  det  blir  fråga  om  trossaker,  sker  det  i  form  af  samtal 
mellan  de  handlande  personerna,  hvarigenom  äfven  dessa  firågor 
behandlas  så,  att  de  icke  slappa  intresset,  men  ändå  upplysa.  Här 
är  fråga  om  den  så  kallade  hihhulitismen,  hvilken  onekligen  upp- 
väckte det  domnade  religiösa  lifvet  i  bygderna  och  i  flere  afeeenden 
renade  sederna,  men  som  genom  sina  ensidigheter  lätt  uppväckte 
motstånd  bland  kyrkans  anhängare.  Dessa  sträfvanden  efter  en 
djupare  religiös  insigt  och  ett  renare  lif  skildras  af  Kyösti  all- 
deles objektivt:  hvardera  lärans  brister  och  förtjenster  komma  i 
dagen,  och  det  framhålles  hurusom  det  menskligt  ofollkomliga  för- 
går, medan  det  gudomliga  fortlefver.  Härtill  kommer  en  natur- 
lighet och  åskådlighet,  som  grundar  sig  på  förfis  egen  erfarenhet 
—  det  är  den  religiösa  utvecklingen  inom  sin  egen  familj  som 
han  beskrifver,  och  hufvudpersonen  är  hans  äldsta  bror,  som  bland 
bröderna  fått  namnet  „Kölliskö",  hvaraf  bokens  mindre  vackra 
titel.  För  läsarens  blickar  träder  här  en  stark,  naturfrisk  andei» 
utveckling.  Man  får  se  Kölliskös  strider  för  frigörelsen  från  de 
onda  böjelserna  inom  honom  sjelf,  hans  af  hihhulitismen  föranledda 


OFVERSiaT.  409 


sträft^an  att  komma  till  allt  högre  religiös  upplysning  och  mora- 
lisk renhet.  Vår  tro  är  att  detta  arbete,  hvars  ämne  redan  i  och 
för  sig  är  tilltalande  för  folket,  skall  blifva  en  verklig  folkbok, 
läst  och  värderad  af  hvar  och  en,  i  hvars  händer  den  kommer. 
Vi  tillönska  förf.  flere  sådana  folkliga  ämnen,  som  ligga  inom 
hans  synkrets  och  förmåga,  och  hoppas  att  han  egnar  dem  samma 
goda  behandling  som  i  detta  förstlingsarbete. 

Mest  framstår  bland  årets  finska  novellister  i  flere  afseenden 
en  kvinna.  Fru  Minna  Canth  tyckes  hafva  känt  den  dramatiska 
dialogen  allför  trång  för  utläggningen  af  de  idéer,  för  hvilka  hon 
kämpar,  hon  har  derför  öfvergått  till  novellens  friare  form.  Till 
förliden  jul  utkommo  på  finska  och  i  en  —  dock  i  formelt  hän- 
seende icke  fullt  tillfredsställande  —  svensk  öfversättning  tvenne 
noveller.  Den  ena,  benämd  Hanna,  framträder  under  epitetet 
„skildring"  (kuvaus)  och  är  vidlyftigare  (172  s.),  medan  den  andra, 
på  titelbladet  benämd  „Fattigt  folk,  en  skildring  ur  arbetsklas- 
sens lif*',  är  af  mindre  omfång  (89  s.  liten  8: o).  I  hvardera  be- 
handlas kvinnofrågan,  ett  ämne  åt  hvilket  förf.  hufvudsakligen 
egnat  sina  krafter.  I  den  förstnämda  är  det  företrädesvis  den 
kvinliga  uppfostran  inom  medelklassen,  som  skildras  i  bjerta  fär- 
ger. Hanna,  dotter  till  en  lägre  tjensteman  i  Kuopio,  genomgår 
med  heder  ett  kvinligt  läroverk  på  orten ;  men  redan  under  denna 
tid  och  ännu  mera  derefter  får  hon  i  sitt  hem  lida  den  ena  ned- 
tr}'ckande,  ja  förkrossande  erfarenheten  efter  den  andra,  dessa 
föranledda  af  en  rå,  liderlig  far,  en  slapp  mor,  en  otrogen  älskare, 
och  så  vidare.  Slutet  blir  det  tröstlösa,  att  Hanna  vid  21  års  ålder, 
bruten  till  kropp  och  sjal,  arbetar  och  trälar  i  hemmet  utan  helsa, 
utan  glädje,  utan  hopp  om  något  bättre  eller  frigörelse  genom 
döden.  Den  andra  berättelsen  behandlar  den  gifta  kvinnans  be- 
lägenhet i  en  af  brist  på  allting  hemsökt  familj.  Holpainen,  en 
arbetskarl  i  Kuopio,  är  under  de  tryckta  tiderna  utan  arbete; 
oföretagsam  som  han  är,  finner  han  ej  på  något  medel  till  för- 
värf,  utan  han  och  hans  familj  nödgas  lefva  af  det,  som  det  äldsta 
barnet  hoptigger.  Mari,  hustrun,  som  har  att  giPv^a  näring  åt  ett 
litet  barn,  anstränger  S'g  likväl  under  allt  detta  till  det  yttersta 
för  att  upprätthålla  snyggheten  i  stugan,  bevara  barnen  vid  rena 
seder  och  att  hos  hela  familjen  hålla  lifvet  uppe.  Under  upp- 
repade ansträngningar  och  långvarigt  nattvak  vid  det  kvidande 
barnets  läger,  unnar  hon  sig  sjelf  otillräcklig  föda.  Af  de  ona- 
turligt låga  arbetslönerna  vid  det  kommande  jernvägsarbetet  sluter 

•n    till    att    „herrame"    vilja   pina  de  fattiga  till  döds,  och  blir 

tligen  så  utmattad  och  förvirrad,  att  hon  vid  sitt  yngsta  barns 
öd  förlorar  förståndet  och  måste  föras  till  stadens  fattighus ;  hen- 
vilda,    hemska   skrän  höras  från  den  vidriga  omgifningen  ut 

I  jernvägsarbetet  i  närheten,   der  hennes  man  arbetar  i  trasiga 

äder  för  80  penni  om  dagen. 

Det   är,    såsom   vi   se,    upprörande  händelser,  som  förf.  ger 

a  läsare  till  lifs,    och  dessa  måste  göra  så  mycket  djupare  in- 

Finak  tidsknft,  1887,  iZ  25* 


410  ÖFVEBSIÖT. 


tryck,  som  framstäUnmgen  på  sina  ställen  är  utmärkt.  Språket 
är  i  båda  arbetena  oklanderligt,  ja  ofta  mönstergilt  i  det  rent 
folkeliga  uttryckssättet.  Ej  heller  förekomma  i  denna  folkeliga 
framställning  några  låga,  plumpa  uttryck,  såsom  i  förfts  tidigare 
dramatiska  arbeten.  Hvad  vidare  beträffar  sammanhanget  och 
behandlingen  af  sjefva  ämnet,  inlägger  förf.  också  i  dem  mycken 
förtjenst.  I  „Hanna"  förekomma  dock  några  brister:  flere  vigtiga 
motiv  blifva  i  den  följande  berättelsen  obeaktade,  flere  erfaren- 
heter, i  synnerhet  sådana  som  bort  verka  godt  på  Hannas  utvecb 
ling,  blifva  utan  inflytande,  medan  åter  de  dystra  tilldragelserna, 
hvilka  skildras  i  all  sin  vidrighet  och  hvilka  tyckas  likasom  kon 
centrera  sig  kring  den  stackars  Hanna,  alla  bidraga  till  att  ned 
trycka  henne  och  betaga  henne  all  glädje,  all  lefiiadslust.  Så  t. 
ex.,  verkar  den  i  så  ljusa,  präktiga  förger  skildrade  episoden  om 
Hannas  och  hennes  tvenne  kamraters  sommarsejour  på  landet  hos 
henne  ingen  kärlek  till  naturen,  i  hvars  sköte  hon  sedan  skulle 
kunnat  få  så  mycken  vederkvickelse.  Hvarken  modems  ömma, 
om  ock  svaga  kärlek,  eller  den  omfångsrika  religionsundervisnin- 
gen i  skolan  utbilda  Hannas  religiösa  känslor,  hon  beröfvas  äfiren 
dessa  stöd  i  lifvet.  —  Den  mindre  berättelsen,  om  det  fattiga 
folkets  dystra  lif,  är  mer  konsekvent  genomförd. 

Men  det,  som  man  egentligen  har  att  anmärka  emot  dessa 
noveller,  —  likasom  öfver  hufvud  mot  det  mesta,  som  fru  Canth 
producerat  — ,  är  att  hon  i  sin  ifver  går  för  långt  och  derigenom 
icke  blott  väcker  ett  motstånd,  som  skadar  hennes  goda  sak,  utan 
äfven  ådrager  förf.  ett  svårt  ansvar.  Ty  först  framhållas  skefhe- 
tema  af  de  bestående  förhållandena  ända  tiU  ytterlighet.  De  man- 
liga personerna  framställas  i  den  förra  novellen  såsom  uteslutande 
sjelfviska,  råa,  begifiia  på  starka  drycker  och  liderliga ;  intet  godt 
drag  finnes  hos  dem.  I  den  andra  novellen  är  Holpainen  alldeles 
ohjelpligt  oföretagsam:  han  ser  nöden  i  dess  mest  hårresande 
gestalt  visa  sig  i  hans  hem,  han  ser  barnen  sakna  bröd  och 
hustrun  digna  af  kraftlöshet,  men  gör  dock  intet  för  att  hjelpa 
sin  hustru  i  hemmet  eller  för  att  helst  ligga  ihop  någon  förstärkning 
i  födan.  Detta  allt  väcker  ett  berättigadt  ogillande  mot  förf.  från 
deras  sida,  som  tro  på  det  godas  makt  i  menniskolifvet.  Lika 
ensidigt  äro  de  kvinliga  gestalterna  tecknade.  I  „Hanna"  äro  de 
efbergifvande,  slappa,  saknande  all  sjelfständighet  och  företagsam- 
het; de  blott  lida  utan  motstånd  eller  ens  undergifvenhet  de  oför- 
rätter, som  tillfogas  dem  af  männen,  hvilka  tyckas  vara  tiU  blott 
för  att  plåga  sina  kvinliga  medmenniskor.  Detta  allt  är  på  sin 
höjd  möjUgt  under  mycket  skefv^a  samhällsförhållanden,  hvilka 
i  vanliga  fall  äro  omöjliga,  äfven  på  förf:s  ort.  Skall  det  vara 
verklighetsdiktning  att  betrakta  allt  från  så  ensidiga  synpunkter? 
Och  dessutom,  'att  framhålla  samhällets  missförhållanden,  och 
icke  tillika  gifv^a  läsaren  någon  antydning  om. huru  de  böra  af- 
hjelpas,  är  detta  ens  fullt  moraliskt  rätt?  Vi  åtminstone  kunca 
icke  gilla  att  fru  Canth  deri  följer  den  öfverdrifvet  realistiska  rik:- 


OFYERSiaT.  411 

ningen  inom   den  moderna  literatnren.     Af  en  författarinna,  som 
förstår  att  så  skarpt   uppfatta   och   så   väl  framställa  mennisko- 
i  lifvet,   bör  man    väl    kunna    fordra    att    hon    skall    åtminstone 
I  afgifva   den  riktning,  i  hvilken  sträfvandena  till  förbättring  böra 
gå.    Häri   har   fru    Canth  ännu  mycket  att  lära  af  sådana  bland 
våra  inhemska  författare  som  Päivärinta,  Kyösti  och  andra.   Hennes 
flesta  läsare    draga    den    slutsatsen,    att  förbättring  icke  kan  er- 
nås på   annat    sätt  än  genom  våldsam  omstörtning,  hvilken  åter 
kan  bli  en  lika  stor  orättvisa,  som  de  bestående  förhållandena  äro 
det.    Häri    ligger  det  skadliga  och  farliga;    det  medför  ett  stort 
ansvar  att  utså  bitterhet  och  sådana  tankar,  som  upplösa  samhäl  • 
lets  grundpelare,  familjen  och  staten.     Dessa  tankar  vandra  från 
den  ena  menniskosjälen  till  den  andra,  gro  i  tysthet,  verka  små- 
ningom  förslappande   på    känslan    af  förpligtelser  mot  medmen- 
niskan  ....    Det  som  vi  mest  sakna  hos  fru  Canth  är,  att  hon 
icke  synes  tro  på  att  religionen  har  någon  inverkan  på  samtidens 
utveckling.  För  den  skull  kunna  väl  hennes  arbeten  åtminstone  icke 
ännu  slå   an  på  den  stora  allmänheten  i  vårt  land.     Afven  i  vår 
allt  förnekande    tid    är    och    förblir    den    verkliga  kärnan  af  så 
framåtsträfvande    folk,   som  de  nordiska,   religiös  i  ordets  bästa 
mening.    Folket  tror  på  det  menskliga  lifvets  utveckling  och  på 
det  rättas  slutliga  seger. 

Om  någon  i  den  novellistiska  framställningens  konst  förmår 
täfla  med   de   i  det  föregående  nämda,   är   det    Kasimir    Leino, 
Denne  författare  har  i  ett  häfte  sammanfört  en  hop  lyriska  dikter 
och  novellen    Enunalan  Elli.     Poesierna  äro  klädda  i  en  presen- 
tabel form    så    till    språk    som    meter.     Bland  dem  finnas  några 
historiska  ballader;   i  andra  behandlar  förf.  nutidsfrägor,  utan  att 
man   dock    får   alldeles    klart    för   sig   hvad  han  egentligen  vill. 
Långt   mera    klar   och    utarbetad   förefaller  deremot  hans  novell. 
Språket  är  det  renaste,  folkeligaste  man  kan  läsa,  och  äfven  stilen 
kan  i  många  afseenden  jemföras  med  den  i  Björnsons  tidigare  folk- 
liisbilder.  Hr  Leino  har  icke  i  något  afiseende  skattat  åt  knutpatrio- 
tismen,  såsom  fiere  af  våra  novellförfattare  göra,  i  det  de  använda 
i  sitt   språk    flere    dialektegenheter,   som  stöta  läsare  från  andra 
orter  och  alla  bildade,  hvilka  hålla  på  ett  gemensamt  skriftspråk. 
Hr  Leinos  språk  framstår  sålnnda  såsom  det  natnrfriska  folkspråket 
i  dess  forådlaåe  form.  —  Sjelfva  berättelsen  åter  är  lika  intresfte- 
väckande,  som  den  är  dyster.     Det  är  en  stackars  oakta,  i  vfirl- 
den  ensam  lemnad    flickas  sorgliga    hiÄt/>ria,    i  sanna,    åi^kå/lljga, 
ja  gripande    drag.     Yid  tio  års  ålder  blir  Elli  uUu^konbiräA  »om 
rotfattig    pä  Mamla,    der  hon  får  lida  en  uvår  behandling,  dÅ  yi 
afven    pastorn  sagt    att  man  med  stränghet  V>r  Los  h^udana  barn 
utrota  hvarje  skymt  af  svek  och  forriUelse.     .Så^/^ia  iVAv^ix^.  fJkr 
Elli,  hvart    hon    kommer,  höra    {omk^fnlla.  ord    ctL  kji  tvetydiga 
i>örd  och  blir  härigenom  atlediiii.g  till  ett  hl^Al^ri  -:/*ptr^ie  lU-A- 
lan   tvenne    ooge  måm^     Tiii  iol;i  hsuTid  beblu.t*?r  h'.'^  ^ig  ior  att 
^  till  staden  odi  der  på  eg€&  hsåi^i  VjTofjr;^  td^     M.e&  Lar  g4r 


J 


412  ÖPVEESIGT. 


det  henne  ej  alls  bättre.     Eör   sin   ^skenhelighets*'  skull  afiskydd 
af  de  andra  arbeterskoma  i  fabriken  och  med  oerfarenhetens  trots 
tillbakavisande  de  varningar    hon    får,    blir  Elli  ett  lätt  byte  for 
patronens  son  och  sedan  lemnad  åt  sitt  öde.     Med  det  uti  henne 
tidigt    utbildade    trotsiga    lynnet  försöker  hon  sätta  sig  öfver  sin 
olycka    och  menniskomas  förakt,    men  förfaller  dervid  allt  mera, 
hvarvid  starka  drycker  gifva  henne,  om  icke  tröst,  så  åtminstone 
lättnad.     Medan  den  unge  patronen  £b:ar  sitt  ståtliga  förlo&ings- 
kalas    med    en   fin,    blek  dam  från  hufvudstaden,  sitter  Elli  med 
sitt  nyssfödda  barn  i  tvättstugan  vid  ån  utanför.     Då  det  börjar 
kvida,    trycker  den    förtviflade  modem  den  lilla  stackarn  till  sig 
alltför  hårdt,  så  att  den  svaga  lifsgnistan  slocknar.  Den  olyckliga 
Elli  kastar  slutligen  barnets  lik  i  forsen;  hennes  eget  lidande  ut- 
mynnar i  ftdlständigt  vansinne.  —  Det  hela  är  synnerligen  liåigt 
slaldradt  och  utgör  ett  mäktigt  gripande  „ve"  öfver  flere  af  sam- 
hällets lyten,  särskildt  öfver  städemas  lättsinniga  manliga  ungdom. 
Denna    välskrifiia   novell    skulle  gifva  anledning  till  fiere  intres- 
santa jemförelser  bland  andra  med  fm  Canths  „Hanna";  vi  kunna 
endast  framhålla  en  omständighet.    Det  förekommer  oss  nämligen 
såsom  om  den  naturliga,  strängt  bindande  framställningen  af  Ellis 
djupt  sorgliga  öde  icke  skulle  kunna  väcka  någon  anstöt  från  deu 
rättänkande  läsarens  sida,  utan  den  synes  oss  endast  tvinga  honom 
att    undersöka  huru  det  verkligen  står  till  med  denna  sjuka  sida 
i  samhället    och    att    eftertänka    huru   detta  elände  bör  aflägsnas. 
Den  väcker  icke  bitterhet  hos  läsaren,  men  dock  ,, tankar  många- 
handa", hvilka  —  vi  skola  hoppas  det  —  utmynna  i  handling. 

Slutligen  återstår  att  med  några  ord  beröra  K,  Saamis 
inia  häfte  med  två  berättelser.  Den  ena,  „Fekka  Sallinen"  be- 
handlar icke  så  mycket  titelpersonen,  som  den  beryktade  parti- 
gängaren  Olli  Tiainens  bedrifter  i  Karelen.  Den  senare  novellen 
är  en  fantasi  från  „Hertig  Johans  hof"  på  Åbo  slott,  hvilken  tid 
redan  mången  gång  fömt  satt  romantiska  författares  fantasi  i  rörelse. 
Båda  berättelserna  sakna  sammanhang  och  konsekvens;  handel - 
serna  äro  föga  motiverade,  och  ofta  går  det  så  fbrvirradt  till,  att 
läsaren  alls  icke  får  klart  för  sig  de  ledande  motiven.  Förfi.s 
stil  är  dessutom  tung,  och  flere  fel  mot  logikens  och  grammati- 
kens lagar  stöta  läsaren  ifrka  hela  berättelsen. 

0.  &. 


KonstfSreningens  exposition.  Konstföreningens  utställning  har 
för  första  gången  försiggått  i  egen  lokal,  i  mm  enkom  uppförda 
för  utställning  af  konstnäremas  alster.  Hvilket  framåtskridande 
för  vår  unga  konst  detta  faktum  innebär  vilja  vi  denna  gån- 
endast  konstatera;  vi  anteckna  blott  att  belysningen  är  förträfflig' 
att  inga  befogade  anmärkningar  i  detta  afseende  kunna  framstäUa.- 

Det  är  ljusproblemet  som  allt  ännu  sysselsätter  våra  fi^m>t: 
konstnärer,    solljuset    i    alla    dess  skiftningar,  sådant  det  branLtr 


OFVERSIGT.  413 


hett  på  promenadens  sand,  sådant  det  en  glödande  sommardag 
dallrar  öfver  hafsytan  och  spelar  in  meUan  löfven  i  skogsdungen, 
sådant  det  silar  sig  igenom  opalfårgade  •  moln  och  breder  sig  uti 
mild  jemndager.  Solljuset  är  det  som  Ä.  Edelfelt  fixerat  i  sin 
stora  tafla  från  Luxembourg-trädgården.  I  prismats  aUa  skiftnin- 
gar finna  vi  det  der  varmt,  rikt,  vårligt.  Det  har  ljummat  upp 
vårvindama,  väckt  till  lifs  dolda  krafter  i  parkens  träd  och  loc- 
kat en  blomstrande  barnskara  ut  till  ystra  lekar  och  språng. 
Huru  oerhördt  svårt  detta  arbete  är  kan  den  som  icke  sjelf  syss- 
lat med  fårg  och  pensel  knappast  göra  sig  en  föreställning  om. 
Att  i  en  färgskala,  mellan  hvars  mörkaste  och  ljusaste  nyanser 
finnas  endast  obetydliga  skiftningar,  observera  de  olika  planen,  att 
icke  låta  det  ena  rycka  fram  på  bekostnad  af  det  andra,  att  i 
denna  ljusa  ton  hålla  de  olika  kulörerna,  exempelvis  det  röda  som 
i  och  för  sig  är  en  i  ögonen  skarpt  framträdande  färg,  på  sin 
rätta  plats,  och  att  låta  en  mattare,  i  sig  sjelf  mindre  märkbar 
färg,  der  så  behöfs,  intaga  sin  plats  framom  den  förra  bjertare, 
och  att  dertill  få  en  hel  och  sann  ton  öfvrer  det  hela,  i  hvilken 
hvarje  plan,  hvarje  föremål  har  sin  rätta  plats  och  färg,  se  der 
problem  som  hr  Edelfelt  löst.  Och  om  han  icke  gjort  det 
på  ett  sätt,  som  vi  kunde  kalla  lysande,  så  har  han  dock  i  be- 
traktande af  svårigheterna  tillfredsstält  äfven  höga  fordringar. 
SoUjuset  blir  ofta  i  dessa  problem-taflor  kritigt,  de  olika  planen 
vilja  icke  rätt  skilja  sig  från  hvarandra.  Och  dock  har  hr  Edelfelt 
undgått  de  flesta  af  dessa  svårigheter  och  stötestenar;  vi  hänvisa 
till  det  hvita  i  skuggan  och  det  hvita  i  ljuset,  huru  olika  dessa 
tvenne  färger  verka,  huru  säkert  och  duktigt  de  äro  målade. 
Lägga  vi  dertill  det  lyckliga  motivet,  de  vackra  och  tjusande  grup- 
perna af  nätta  småttingar,  unga  mödrar  och  ystra  barn,  så  måste 
taflan  anses  som  ett  vigtigt  inlägg  i  vår  moderna  konst.  Utom 
detta  betydande  konstverk  ha  vi  att  anteckna  hr  Edelfelts  senast  må- 
lade tafla  ,, Kvinnor  på  kyrkbacken".  Motivet  är  för  vår  pu- 
blik mindre  tilltalande,  den  vill  se  vackra  ansigten  och  om  möj- 
ligt en  dramatisk  situation;  under  sådana  förhållanden  föredrager 
den  naturligtvis  den  föregående  taflan.  Men  om  man  vill  döma 
rättvist  och  taga  till  utgångspunkt  det  som  konstnären  sjelf  ve- 
lat med  sitt  arbete,  så  är  denna  senare  tafla  ovilkorligen  att 
föredraga. 

Det  är  åter  ljus-  eller  luftproblemet  som  i  främsta  rummet 
intresserat  konstnären ;  sedd  ur  denna  synpunkt  hör  taflan  till  det 
mest  helgjutna  hr  Edelfelt  frambragt.  Den  fi-iska  fina  luft,  den  silf- 
verfargade  gråa  ton  och  detta  ljus,  som  strömmar  öfver  taflan 
icke  från  ett  enda  håll,  utan  som  omhvärfver  föremålen  likasom  i 
naturen,  ha  vi,  så  vidt  vi  minnas,  icke  sett  bättre  återgifvet.  Ett 
tillskott  till  denna  taflas  förtjenst  är  det  pittoreska  och  det  typi- 
ska. Det  pittoreska  har  åtminstone  för  den  som  känner  trakten 
ingen  smak  af  mannekin:  kvinnornas  drägt  på  kyrkobacken 
bäres    i    verkligheten    ännu    den    dag    som    är,    i    dessa   trakter 


414  OEVBBSIGT. 


T3rperna  äro  icke  blott  tillfålligt,  utan  äfven  generelt  sanna; 
detta  gäller  då  främst  kvinnan  med  den  runda  näsan  mest 
till  venster  och  den  behagliga  kvinnofiguren,  den  tredje  från  ven- 
ster;  men  äfven  de  andra  äro  uppfattade  och  återgiftia  med  en 
sympati  och  värme,  som  icke  skall  förfela  att  återverka  på  åskå- 
daren. Samma  försök  att  framställa  solljus  och  lufb  är  det  som 
besjälar  alla  hr  Edelfelts  öfriga  taflor,  motivet  må  vara  sjö  eller 
land,  vinter  eller  sommar,  odi  hans  konst  i  detta  afseende  kul- 
minerar i  den  lilla  vinterbilden  från  Paris. 

Ljusproblemet,  en  naken  kvinnofigur  ute  i  det  fria,  är  det 
som  F,  Ahlstedt  äfven  främst  uppstält  i  sin  så  mycket  förkättrade 
och  omtalade  tafla  „Sommar  vid  en  vik  af  Lumpam".  Vi  kunna 
för  vår  del  icke  annat  anse  än  att  hr  Ahlstedt  blifvit  för  strängt 
bedömd.  Ty  om  vi  i  minnet  återkalla  en  räcka  af  denna  konst- 
närs mest  betydande  arbeten,  porträtten  oberäknade,  måste  vi 
medge  att  denna  senaste  tafla  är  måhända  den  bästa.  Den  är  så- 
ledes ett  framsteg.  Att  den  i  vissa  afseenden  verkar  otillfredsstäl- 
lande härleder  sig  efter  vårt  förmenande  deraf,  att  landskap  och 
figur  äro  måhända  målade  på  olika  ställen  och  under  olika  tider; 
visst  är  åtminstone  att  de  äro  målade  på  ett  himmelsvidt  olika 
sätt,  så  att  redan  derigenom  det  inre  sambandet  mellan  dem  är 
brutet,  riguren  är  nitid,  ja  till  och  med  elegant,  färgen  är  för 
denna  konstnär  ovanligt  klar  och  frisk.  Af  den  ulliga  faktur  — 
se  linnet  — ,  som  är  så  karakteristisk  för  hr  Ahlstedt,  ses  i  figu- 
ren knappast  ett  spår,  medan  allt  det  andra,  så  när  som  på  några 
partier  närmast  kring  figuren,  äro  hr  Ahlstedt  ut  och  in;  till  och 
med  de  sedvanliga  rosorna  saknas  icke.  Om  landskapet  varit, 
som  i  fransmannen  J.  J.  Henners  taflor,  endast  antydt  i  några 
stora  plan  eller  enkla  förtoningar,  tydligt  utvisande  att  figarenär 
allt,  att  landskapet  står  der  endast  som  motsättning,  men  är  i  sig 
sjelf  intet,  då  hade  det  varit  en  annan  sak,  då  hade  den  olika 
fakturen  i  det  ena  och  andra  intet  gjort.  Nu  deremot  lefver  och 
rör  sig  figuren  i  just  detta  landskap.  Kvinnan  spejar  öf ver  och  mel- 
lan vissa  grenar  mot  en  sjö  och  mot  en  båt  som  nalkas.  Der  måste 
derför  finnas  öfverensstämmelse  mellan  staffaget  och  dess  millieu. 
Disproportionen,  omnämd  af  en  del  kritiker  mellan  figuren  och 
landskapet,  kunna  vi  för  vår  del  icke  upptäcka. 

B.  Lindholm,  som  engång  förde  spiran  bland  våra  land- 
skapsmålare, har  antingen  slutat  att  söka  och  finna,  det  är  stelnat 
i  teknik,  eller  ock  gått  tillbaka.  Detta  säga  vi  icke  derfor  att 
det  skärgårdsstycke  han  nu  utställer  vore  skralt;  tvärtom  är  det  just 
i  framställningen  af  dessa  hällar  och  klippor,  dessa  barrträd,  knotiga 
och  bestämda,  der  teckningen  betyder  så  ofantligt,  som  han  excellerar. 
Men  under  en  längre  tid  ha  vi  sett  arbeten  af  honom,  tunga,  duskiga 
och  oklara,  hans  andes  styf  barn.  V.  Westerlund  experimenterar  i 
sin  vinterbild  från  Åland;  ful  är  den,  det  är  nog  sant,  och  icke 
är  den  expositionsmässig  heller,  men  om  konstnären  lärt  sig  nå- 


ÖFVERSIGKT.  41 5 


got  på  den,  så  har  den  gjort  sin  nytta.  Hans  „Våris"  är  täck 
och  delvis  mycket  sann. 

Ehuru  det  icke  hör  till  samma  moderna  riktning  som  de 
föregående,  är  det  dock  luft,  sol  och  ljus  i  H.  Munsterhjelms 
stora  strandparti  „En  morgon  i  skärgården".  Ungefar  från  mid- 
ten  af  hafsviken  uppåt  är  taflan  af  en  kolossal  ljus-  och  lufteffek  ; 
den  är  ett  perspektiv,  som  går  i  det  oändliga.  Stor,  mäktig, 
glänsande,  påminner  den  oss  om  Byrons  odödliga  vers: 

Tid  i  din  azur  aldrig  plöjt  ett  drag; 
Som  i  begynnelsen  du  svallar  än  i  dag. 

Men  der  nedanför  är  kraften  bruten,  icke  kompositionen, 
bvilken  är  nobel  som  alltid  —  märk  de  vackra  kurvorna,  grup- 
perna och  liniema  i  stort  taget  — ,  men  både  färg  och  teckning 
i  dessa  figurer  äro  icke  värdiga  mästerskapet  i  den  öfriga  delen 
af  taflan.  Förgrunden  är  konventionelt  Munsterhjelmsk,  något 
som  man  måhända  äfven  kan  säga  om  den  omotiveradt  mörka 
udden,  som  skjuter  in  ungefär  midt  på  taflan  i  det  blanka  vattnet. 
Månskensstycket  är  briljant;  om  det  är  sant  kunna  vi  icke  be- 
döma. För  vår  del  äro  vi  nästan  böjda  för  att  anse  all  mån- 
skensmålning konventionel,  osann,  omöjlig.  De  små  dukarna  före- 
falla vid  sidan  af  de  moderna  luft-  och  ljusexperimenten  hårda 
och  luftlösa. 

Det  begränsade  utrymmet  tvingar  oss  att  endast  .i  korthet 
nämna  några  af  de  mera  framstående  konstverken  på  utställ- 
ningen. O.  Kldnéhs  marin  är  ett  godt  arbete,  ehuru  vi  vid- 
hålla hvad  vi  tidigare  yttrat,  att  hafsidyllen  tillsvidare  är  hans 
rätta  område.  W,  Topelius  har  frigjort  sig  från  sin  mästare. 
När  den  sjelfständiga  kraften  är  fullt  utvecklad,  brista  de  häm- 
mande bandep,  heter  det.  Hr  Topelius  är  på  god  väg,  den  fin- 
ska konsten  kan  i  honom  vinna  en  god  ackvisition.  Den  stora 
marinen  har  ännu  varit  ett  för  svårt  grepp,  men  det  gamla  skepps- 
skrofvet  och  partiet  från  Honfleur  äro  förträffliga  studier.  Fröken  M, 
Wnks  „Vid  lampan"  är  ett  godt  arbete,  som  utan  tvifvel  kostat 
konstnärinnan  mycket  arbete  och  möda.  För  hr  Ä,  v.  Beckers 
tafla  har  redogjorts  i  ett  föregående  häfte  af  Tidskriften. 

Skulpturen  är  ytterst  fåtalig,  men  hvad  som  saknas  i  kvan- 
titet, ersattes  af  kvaliteten.  Ville  Wallgrens  „Echo"  är  enligt  vårt 
förmenande  det  förnämligaste  af  de  utstälda  arbetena.  Det  är  en 
vek,  Ijuf,  måttfull,  och  dock  liffull  skapelse.  B.  Stigells  bågskytt, 
full  af  kraft  och  i  häftig  rörelse,  kan  dock  icke  uppvisa 
det  spelande  lif,  som  pulserar  i  Echo-figuren.  Hvardera  skulp- 
törerna haf^a  i  sina  skapelser  i  grund  och  botten  fixerat  samma 
sak,  i  hvardera  är  situationen  gripen  i  flykten.  I  nästa  minut 
far  pilen  hvinande  från  skyttens  båge;  muskler,  anletsuttryck, 
allt  återgår  då  till  det  för  menniskan  naturliga  och  vanliga.  I 
nästa  minut  har  ynglingen,  som  nu  lyssnar  med  spänd  uppmärk- 
samhet, hört  ljudet;  ekot  har  förklingat,  och  de  spända  nerverna, 


416  OFVER8IOT. 


de  orörliga  lemmarna  återtaga  sin  vanliga  ställning  af  ro  och 
lugn.  Men  huru  mycket  finare,  noblare  —  och  dock  lika  säkert 
—  är  icke  detta  nervösa  lif  återgifvet  i  Echo  än  i  bågskytten. 
Hr  Stigells  uppgift  är  lättare.  Momentet  är  drastiskt,  spändt  till 
ytterlighet  i  en  ung  mans  fullt  utvecklade,  bestämda  och  säkra 
former.  Hr  Wallgren  åter  behandlar  de  outbildade,  fina,  veka 
muskelpartiema  hos  en  outvecklad  yngling.  Lifsret,  kraften  hos 
den  ena  är  påtaglig,  det  är  en  brusande  ström  som  bryt^  sig 
fram ;  hos  den  andra  en  sorlande  bäck,  som  flyter  dold  i  blommor 
och  grönska.  Hvardera  har  lyckats  öfver  förväntan  väl,  men  svå- 
righeterna ha  varit  större  för  den  ena  än  för  den  andra.  Vi 
frånse  icke  att  i  Wallgrens  figur  förekommer  ett  parti,  bröstkor- 
gen, som  möjligen  kunde  ha  vunnit,  om  det  öfverarbetats  ännu  en 
gång,  om  muskulationen  accentuerats  bättre;  men  vi  säga  endast 
„möjligen",  ty  det  kunde  hända  att  om  vi  finge  se  modellen,  vi 
skulle  nödgas  ge  skulptören  rätt.  Hr  Stigells  bågskytt  är  haas 
bästa  arbete;  ännu  mera,  det  är  ett  godt  arbete  och  synnerligen 
karakteristiskt  för  honom.  För  en  beundrare  af  Bemini^  som  han, 
är  det  af  ovilkorlig  vigt  att  hans  figurer  äro  stadda  i  häftig 
rörelse;  om  han  någon  gång  försöker  sig  på  motsatsen,  förfaller 
han  i  det  platta.  Vi  påminna  om  hans  Wellamo  och  hans  nn 
utstälda  så  kallade  engel!  I  enlighet  med  denna  uppfattning  har 
han  framstält  Mikael  Agricola;  en  präktig,  säker  stående,  ung 
figur,  en.  folktribun,  en  svärmare  å  la  Petrus  af  Amiens,  nästan 
en  folktalare  och  demagog,  duktigt  och  kraftigt  modellerad;  men 
enligt  vårt  förmenande  är  denna  uppfattning  icke  den  riktiga,  i 
fall  man  dervidlag  kan  tala  om  hvad  som  är  riktigt.  Mikael 
Agricola  borde  väl  återgifvas  som  den  djupa  sanningssökaren, 
forskaren,  tänkaren,  mannen  som  redan  hunnit  öfver  de  brusande 
ungdomsåren,  som  åt  sitt  folk  skänker  sitt  lifs  erfarenheter,  sitt 
vetandes  skatt  och  sitt  arbetes  möda. 

Innan  vi  afsluta  vår  korta  resumé,  vilja  vi  framhålla  dei 
glädjande  faktum,  att  icke  så  få  utländska  konstnärer  hedrat  vår 
utställning  med  att  hitsända  sina  arbeten.  Det  skall  utan  tvifvel 
verka  lifvande  för  våra  konstnärer  och  deras  publik  att  se,  jn 
flere  dess  bättre,  exponenter  för  den  moderna  konsten.  Nu,  då 
utrymmet  icke  mera  hindrar,  skola  vi  väl  ofta  kunna  räkna  på 
gäster;  desto  hellre  som  vi  i  detta  afseende  sjelfva  varit  som 
barn  i  huset  hos  våra  grannar  både  i  vester  och  öster. 


Jac.  Ahrenl}ex^. 


Lagskydd  för  arbetet. 

II. 

Om  arbetarlagstiftningen  för  att  nå  sitt  första  syfte, 
förebyggandet  af  helsovåda  i  verkstäderna,  är  tvungen  att 
nöja  sig  med  offentligrättsliga  satser  af  jemförelsevis  ringa 
bärvidd,  så  finner  den  en  tacksammare  uppgift,  men  ock 
större  svårighet  vid  sträfvandet  till  sitt  andra  mål,  att  för- 
skaffa underhåll  och  vård  åt  de  af  olycksfall  och  sjukdom 
hemsökta.  Det  gäller  här  att  ingripa  i  det  privaträttsliga 
förhållandet  emellan  arbetslegogifvaren  och  arbetslegota- 
garen. 

Vår  lagstiftning,  som  innehåller  utförliga  bestämnin- 
gar om  tjenstehjon,  meddelgir  blott  sparsamma  föreskrifter 
om  arbetskontraktet  i  allmänhet.  Angående  arbetsgifvares 
skyldighet  att  ersätta  arbetaren  för  under  arbetet  liden 
skada  stadgas  endast  (§  32  mom.  3  och  §  42,  Näringsla- 
gen) att  yrkesidkare  skall  vid  sina  arbetares  och  lärlin- 
gars sysselsättande  fästa  behörigt  afseende  å  deras  helsa 
och  arbetsförmåga  samt  vidtaga  nödiga  försigtighetsmått 
till  deras  skyddande  emot  kroppslig  skada  vid  utförandet 
af  dem  ålagda  göromål,  samt  att  yrkesidkare,  som  häremot 
felat,  skall  ej  blott  bota  utan  ock  ej-sätta  all  genom  hans 
fbrvållande  åstadkommen  skada  och  ^kostnad. 

I  detta,  som-  i  så  många  andra  stycken,  är  näringsla- 
gen välmenande,  men  obestämd  och  otillräcklig.  Man  skall 
ofta  stå  svarslös,  när  man  vid  ett  timadt  olycksfall  frågar 
sig  om  arbetaren  är  berättigad  att  fordra  och  arbetsgifva- 
ren  skyldig  att  lemna  skadeersättning. 

Vid  sådan  industriel  drift,  bergverk,  bruk,  fabrik  och 
dylikt  der  de  flesta  och  svåraste  olycksfall  inträffa,  är  ar- 
betsgifvaren  vanligen  icke  personligen  närvarande,  utan 
representeras  af  annan  man.  Ansvarar  han  enligt  vår 
rätt  äfven  för  dennes  handlingar?  Näringslagen  säger  in- 
tet derom,  och  man  har  då  att  hålla  sig  till  den  allmänna 

Finsk  tidsknft,  1887,  iZ  26 


418  LAGSKYDD  FOE  ARBETET. 

grundsatsen,  att   enhvar  eger  sin  sak  ensam  bota.    Enligt 
den  skulle  arbetsgifvaren  vara  ansvarsfri. 

Men  detta  är  uppenbarligen  orättvist. 

En  person  ingår  med  en  annan  ett  aftal,  som  förbin- 
der denne  andre  att  i  hans  tjenst  använda  sin  arbetskraft, 
att  till  hans  förfogande  ställa  sin  personlighet,  med  utsigt 
att  kanske  se  arbetskraften   förstörd,  personligheten  förin- 
tad.    Sjelf   öfverlåter  arbetsgifvaren   på  en  tredje  sin  rätt 
och  sin  skyldighet   att  öfvervaka   denne   mans  arbete  och 
kommer  från  saken  med  en  penningeutgift.    Men  i  aftalet 
ingår   tydligen,  att   han   ej    endast   skall  betala  arbetaren 
utan  äfven  samverka  med  honom,  anvisa  arbetsmaterialet, 
anordna   maskinerna  med  mera.     Det  är  ej  blott  med  ka- 
pitalisten, det   är  ock  med  arbetsledaren,  som  uppgörelsen 
träffats.    Den,   som   i    arbetsgifvarens    ställe   fullgör  hans 
skyldighet,  måste  följaktligen  vara  ett  med  honom;  arbets- 
gifvaren måste  bära  ansvaret  för  dennes  handlingar,  for  så 
vidt   de    röra  hans  af  kontraktet  beroende  förhållande  till 
arbetaren.    Denna   princip  gäller  sedan  gammalt  i  Frank- 
rikes och  Englands  rätt.     Den  är  icke  främmande  för  vår. 
Den  uttalas  redan  af  legostadgan,  som  åhvälfver  husbonde 
ansvar   för   förseelse,  som  den,  hvilken  „i  hans  ställe  satt 
är",  begått  mot  tjenstehjon.   Den  finner  analogier  i  Bygg- 
ningabalkens   bestämning   om  gästgifvares  ansvarighet  for 
sina  hjons  handlingar  och  i  Handelsbalkens  bestämning  om 
hufvudmans   ansvar   för  hvad  hans  ombudsman  inom  full- 
makten gör  och  sluter. 

Tillämpningen  af  denna  uppfattning  vore  utan  tvifvel 
en  god  reform.  Från  principiel  synpunkt  sedd  kan  den 
icke  väcka  betänklighet,  ty  den  gifver  blott  lagens  skydd 
åt  en  rättighet,  som  redan  måste  anses  hafva  uppstått  ge- 
nom fritt  aftal.  Från  lämplighetssynpunkt  sedd  bör  den 
helsas  med  tillfredsställelse,  ty  de  af  olycksfallet  drabbade 
hafva  större  utsigt  att  erhålla  godtgörelse  af  sin  arbets- 
gifvare,  som  vanligen  är  förmögen,  än  af  hans  ställföre- 
trädare, som  oftast  eller  ofta  saknar  tillgångar  att  ersätta 
skadan. 

Men  dermed  vore  näringslagens  brister  långt  ifrån 
afhjelpta.  Man  skulle  allt  fortfarande  vara  oviss  om  hvad 
arbetsgifvarens  pligt  egentligen  innebär.     Huru  bör  lagen 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.  419 

förändras  för  att  man,  då  ett  olycksfall  inträffat,  må  kunna 
afgöra  om  arbetsgifvaren  genom  att  fästa  ^behörigt  afse- 
ende"  å  arbetarens  helsa  samt  vidtaga  ^nödiga  försigtig- 
hetsmått"  till  dess  skyddande,  tryggat  sig  emot  anspråk 
på  skadeersättning? 

För  att  finna  ett  svar  lärer  det  vara  bäst  att  gå  till 
sjelfva  aftalet,  sådant  det  förekommer  i  verkKgheten:  först 
sedan  utredning  vunnits  om  de  rättigheter  och  skyldighe- 
ter, som  uppstått  genom  kontrahenternes  egen  öfverens- 
kommelse,  kan  man  med  fördel  dryfta  frågan,  om  lagen 
derutöfver  bör  skapa  någon  ny  rätt  för  den  ene,  någon 
ny  pligt  för  den  andre. 

I  förra  delen  af  denna  uppsats  betonades  att  arbets- 
aftalet  är  ett  legoaftal.  Arbetaren  ställer  sin  arbetskraft 
till  arbetsgifvarens  förfogande,  underordnar  för  en  viss  tid 
sin  vilja  under  arbetsgifvarens  vilja.  Han  öfverlemnar  sig 
personligen  åt  arbetsgifvaren.  Denna  får  visserligen  icke 
håUa  arbetaren  till  annat  arbete  än  det  aftalade.  Men  de 
aftal,  som  skola  bedömas  enligt  näringslagen,  gifva  honom 
i  regeln  full  frihet  att  afgöra  huru  detta  arbete  skall  be- 
drifvas.  Arbetaren  har  hvarken  velat  eller  kunnat  på  för- 
hand bestämma  hvilka  verktyg  han  skall  använda,  hvilket 
material  han  skall  behandla,  på  hvilken  plats  och  tillsam- 
mans med  hvilka  han  skall  arbeta.  Han  har  stillatigande 
tillerkänt  arbetsgifvaren  rätt  att  besluta  om  allt  detta. 
Men  arbetsgifvaren  har  på  samma  gång  stillatigande  iklädt 
sig  en  motsvarande  förbindelse.  Ju  större  hans  bestäm- 
manderätt är,  ju  vidsträcktare  makt  hans  vilja  utöfvar  öf- 
ver  arbetarens  vilja,  dess  större  blir  ock  hans  ansvar  för 
den  menskliga   arbetskraft,  som  är  i  hans  våld  och  vård. 

Erkännes  en  gång  detta,  så  återstår  att  finna  ett  ut- 
tryck, som  angifver  graden  af  den  omsorg,  en  arbetsgif- 
vare  bör  egna  sina  arbetare. 

Nu  är  det  å  ena  sidan  klart  att  han  ej  kan  göras  an- 
svarig för  den  risk  och  för  den  slitning  af  arbetskraften, 
som  arbetet  enligt  sin  natur  nödvändigt  medför  och  hvil- 
ken arbetaren  genom  aftalets  ingående  måste  anses  hafva 
sjelfmant  underkastat  sig.  Men  å  andra  sidan  framgår  så- 
som hans  pligt  att  ej  öka  denna  risk  och  denna  slitning 
mer  än  hvad  arbetet  enligt  sin  natur  fordrar,  att  vid  dess 


420  LAÖSKYDD  FOR  ARBETET. 

ledning  skydda  arbetaren  såsom  om  denne  vore  tryggad 
genom  ett  aftal,  i  hvilket  hvarje  arbetsgifvarens  ledare- 
handling på  förhand  bestämts.  Han  får  icke  härvid  taga 
hänsyn  till  den  större  eller  mindre  förmåga  att  förstå  och 
att  göra  gällande  sina  intressen,  som  kunde  förutsättas  hos 
den  ene  eller  andre  arbetaren;  han  måste  bedöma  allas 
anspråk  på  skydd  efter  en  gemensam  norm,  efter  det  an- 
språk,  som  en  förståndig  man  vid  aftalets  ingående  skulle 
gjort  gällande.  Och  måttet  för  detta  skyddsanspråk  kan 
han  icke  finna  hos  en  eller  annan  godtyckligt  vald  arbe- 
tare, ty  i  verkligheten  skulle  ingen  arbetare,  om  han  till- 
frågades, kunna  ens  på  egna  vägnar  och  än  mindre  på 
kamratemas  yttra  sig  om  tillbörligheten  af  alla  arbets- 
gifvarens ledarehandlingar.  Han  kan  finna  det  blott  i  sitt 
eget  medvetande.  Här  erbjuder  sig  sjelfinant  en  jemförelse 
med  vår  lags  stadgande  om  förtrodt  gods.  Inlagsfä  bör  man 
vårda  som  sitt  eget,  säger  lagen.  På  samma  sätt  bör,  synes 
det,  arbetsgifvare  se  till  att  hans  arbetare  ej  utsattes  for 
större  risk  än  han  sjelf  med  sin  kännedom  af  affärsföreta- 
get i  samma  ställning  skulle  underkastat  sig.  Inträfiar  ett 
olycksfall  och  har  han  underlåtit  att  vidtaga  de  försigtig- 
hetsmått,  som  han  skulle  vidtagit,  om  det  galt  att  trygga 
sig  sjelf,  så  har  han  vållat  det  och  bör  ersätta  skadan. 
Blott  när  olycksfallet  är  sådant,  att  han  ej  skulle  kunnat 
skydda  sig  sjelf  derför,  bör  han  vara  ansvarsfri. 

Sådana  olycksfall  äro  främst  de,  hvilka  förorsakats  af 
så  kallad  högre  skickelse,  det  vill  säga  en  händelse,  som  ej 
med  vanlig  omtänksamhet  kunnat  förutses  eller  förekom- 
mas;  vidare  de,  som  den  skadade  sjelf  förorsakat,  ty  ingen 
kan  skydda  en  menniska  mot  honom  sjelf;  samt  slutligen 
de,  som  annan  man  uppsåtligen  förorsakat,  då  ju  intet  för- 
utseende kan  skydda  emot  ett  brott. 

1883 — 4  års  komité,  som  i  ett  särskildt  lagförslag^) 
behandlat  detta  ämne,  har  i  närmaste  anslutning  till  en 
lag,  som  år  1881  antagits  af  Schweitziska  edsförbundet, 
faststält  dessa  satser  som  princip  för  arbetsgifvarens  ersätt- 


^)  Förslag  till  förordning  angående  skyldighet  i  vissa  fall  för 
arbetsgifvare  att  utgifva  ersättning  för  kroppsskada,  som  drabbar 
arbetaren. 


LAGSKYDD  FOB  ARBETET.  421 

ningsskyldighet.  Men  från  denna  allmänna  regel  har  ko- 
mitén  gjort  flere  undantag. 

Den  har  visserligen  ansett  samma  ansvarsskyldighet 
böra  tillkomma  alla  arbetsgifvare,  men  den  har  af  lämplig- 
hetsskäl skytt  att  gifva  den  nya  principen  dess  fulla  till- 
lämpning  och  inskränkt  lagförslagets  bestämningar  till  den 
så  kallade  storindustrin,  bergverk,  stenbrott,  bruk,  fabriker, 
fabriksmässigt  bedrifna  inrättningar  och  större  byggnads- 
företag. 

Komitén  har  sjelf  medgifvit  att  denna  gräns  är  god- 
tyckligt dragen.  Det  är  i  sjelfva  verket  svårt  att  inse 
hvarför  ej  en  jordegare  skulle  ansvara  för  ett  olycksfall, 
som  förorsakats  af  instörtandet  af  ett  ladgolf,  som  var  i  så 
bristfälligt  skick,  att  han  bort  förutse  olyckan.  Och  hvarför 
skulle  ej  en  målarmästare  ansvara  för  skada,  som  förorsa- 
kats hans  arbetare  genom  sysslande  med  färg,  som  var  så 
giftig,  att  han  ej  sjelf  skulle  handskats  dermed? 

Komitén  har  vidare  medgifvit  att  denna  gräns  är 
obestämd.  Och  det  är  i  sjelfva  verket  omöjligt  att  utstaka 
rå  mellan  fabriks-  och  handtverksindustrin;  ingen  kan  med 
bestämdhet  säga  hvad  som  menas  med  en  ^fabrik"  eller 
med  ett  »större  byggnadsföretag". 

Men  äfven  inom  det  område,  öfver  hvilket  den  nya 
bestämningen  om  arbetsgifvares  ansvarsskyldighet  ut- 
sträckts, har  man  gått  till  väga  med  samma  tvekan. 

Förslaget  innebär  ett  undantag,  som  på  samma  gång 
är  en  afvikelse  från  den  allmänna  principen  och  från  den 
schweitziska  lagen.  Arbetsgifvare  skall  vara  fri  ersätt- 
ningsskyldighet, ej  blott  om  olycksfallet  förorsakats  af  ren 
våda,  af  arbetarenes  eget  vållande  eller  af  tredje  mans 
uppsåtliga  handling,  utan  äfven  om  det  förorsakats  af  den, 
som  ej  vid  tillfället  varit  betrodd  med  ledning  af  eller 
uppsigt  öfver  arbete,  under  hvilket  skadan  inträffat,  och 
icke  heller  egt  taga  befattning  med  det  redskap,  hvars  far- 
liga beskaffenhet  och  felaktiga  handhafvande  åstadkommit 
skadan.  Mot  detta  undantag  har  en  af  komiténs  medlem- 
mar, hr  Furuhjelm,  synbarligen  med  skäl  reserverat  sig. 
Här  förutsattes  att  en  obehörig  person,  vare  sig  medarbe- 
tare eller  främmande  (i  verkligheten  naturligtvis  oftast 
medarbetare),  genom  felaktigt  handhafvande  af  ett  redskap 


422      LAGSKrPD  FOB  ARBETET. 

utan  uppsåt  förorsakat  en  arbetare  skada.  Ar  det  god 
ordning  i  en  fabrik,  att  obehörige  få  handskas  med  verk- 
tyg? Innebär  ej  arbetsaftalet  en  rättighet  för  arbetaren  att 
fordra  och  en  skyldighet  för  arbetsgifvaren  att  tillse  det 
arbetet  förrättas  på  öfligt  sätt,  i  god  ordning?  —  Man  har, 
i  synnerhet  i  England,  sökt  motivera  en  sådan  inskränkning 
af  arbetsgifvarens  ersättningsskyldighet  dermed,  att  arbe- 
tarene,  då  den  ene  får  vidkännas  följderna  af  den  andres 
försumlighet,  blefve  tvungna  att  hålla  uppsigt  öfver  hvar- 
andra.  Men  hvad  rätt  och  hvilken  skyldighet  har  en  per- 
son att  hindra  en  annan  från  att  röra  en  tredjes  egendom? 
Den,  som  eger  ett  farligt  verktyg,  må  se  till,  hur  det  bm- 
kas,  och  bära  ansvaret,  om  det  missbrukas. 

Ett  annat  undantag,  som  icke  uttryckligen  framhål- 
lits, men  underförståtts,  är  lika  anmärkningsvärdt.  Orden 
„kroppsskada,  som  under  utöfning  af  arbete  drabbar  arbe- 
tare", hvilka  komitén  i  sitt  förslag  till  lagtext  användt, 
kunna  likaväl  tillämpas  på  sjukdom,  förorsakad  till  exem- 
pel af  förgiftning,  som  på  yttre  skador,  benbrott  och  dy- 
likt. Och  ingenting,  tycker  man,  borde  hindra  att  en  ar- 
betare, hvars  sjukdom  är  en  följd  af  arbetet,  erhåller  er- 
sättning. Arbetsgifvarens  skyldighet  kan  i  detta  fall  lika 
väl  bestämmas  enligt  den  allmänna  regeln,  som  när  det 
gäller  annan  skada.  I  sjelfva  verket  torde  det  vara  svårt 
att  säga,  när  „ kroppsskada"  är  sjukdom  och  när  den  ej  är 
det.  Komitén  har  emellertid  i  sina  motiv  förklarat  att  un- 
der uttrycket  „kroppsskada"  icke  innefattas  till  exempel 
yrkessjukdomar.  Om  lag  i  detta  ämne  en  gång  skall  redi- 
geras enligt  komiténs  åsigt,  så  kräfver  texten  härutinnan 
en  förbättring,  som  torde  vara  svår  att  åstadkomma. 

Det  är  ej  sannolikt  att  mycket  motstånd  skall  möta 
tillämpningen  af  den  af  komitén  faststälda  allmänna  prin- 
cipen för  arbetsgifvarens  ersättningsskyldighet,  och  man 
lärer  väl  kunna  hoppas  att  den,  om  ock  komiténs  undan- 
tagsbestämningar antagas  såsom  öfvergångsåtgärd,  slut- 
ligen i  sin  fulla  vidd  skall  varda  tillämpad  på  alla  ar- 
betslegoaftal.  Man  gåfve  icke  derigenom  åt  arbetaren  nå- 
gon ny  rätt;  man  blott  bestämde  den,  som  redan  enligt 
lag  tillkommer  honom.  Härmed  vore  något  vunnet,  men 
på  långt  när  ej  nog. 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.  423 

Det  återstår  att  se  till  att  arbetaren  kan  göra  sin 
rätt  gällande. 

Såsom  allmän  regel  gäller  i  vår  lag  som  i  andra  att 
den,  som  framställer  ett  anspråk,  skall  bevisa  den  grund, 
ifvarpå  det  stödes.  En  arbetare,  som  drabbats  af  olycks- 
fall i  arbetet,  skall,  om  han  går  till  domstol,  för  att  vinna 
skadeersättning  styrka  ej  blott  att  skada  skett,  utan  ock 
att  den  haft  sin  grund  i  arbetsgifvarens  oaktsamhet.  Så- 
dan rättegång  är  i  de  flesta  fall  för  arbetaren  omöjlig:  för 
det  första  derför,  att  man  vid  flertalet  olycksfall  icke,  åt- 
minstone ej  med  de  två  vittnen,  hvilkas  samstämmiga  in- 
tyg vår  lag  fordrar,  kan  utreda  om  skadan  skett  af  ren 
våda  eller  om  den  vållats  af  någon,  och  i  så  fall  af  hvem 
den  vållats.  Den  är  för  det  andra  omöjlig  derför  att,  äf- 
ven  om  vittnen  funnes,  de  ytterst  ogema  skulle  uttala  sig 
till  nackdel  for  arbetsgifvaren,  som  ger  dem  bröd,  och  för 
det  tredje,  emedan  arbetaren  är  okunnig  och  fattig;  han 
förstår  ej  att  göra  sin  -rätt  gällande,  och  förstode  han  det, 
skulle  han  ej  våga  det,  emedan  rättegångskostnaderna,  som 
för  arbetsgifvaren  äro  en  bagatell,  för  honom  äro  ett  oöf- 
verstigligt  hinder.  Utländsk,  svensk  och  inhemsk  erfaren- 
het visa  att  skadade  arbetare  icke  söka  och  icke  få  ersätt- 
ning. Och  så  länge  bevislasten  åligger  arbetaren  skall  det 
så  förblifva,  arbetsgifvarenas  i  lag  bestämda  ersättnings- 
skyldighet må  vara  hvilken  som  helst. 

I  utlandet  har  under  senare  tid  allt  mer  gjort  sig  gäl- 
lande det  yrkandet,  att  bevisningen  må  öfverflyttas  från  ar- 
betaren till  arbetsgifvaren.  Denna  åsigt  har  godkänts  af 
den  schweitziska  lagstiftningen  och  har  enligt  dess  före- 
döme omfattats  af  den  finska  komitén.  Dess  författnings- 
förslag gör  egare  eller  innehafvare  af  bergverk,  stenbrott, 
bruk,  fabrik  eller  fabriksmässigt  bedrifven  inrättning  äf- 
vensom  den,  hvilken  utför  större  byggnadsföretag,  samt  den, 
för  hvars  räkning  jemväg  trafikeras,  pligtig  att  i  egenskap 
af  arbetsgifvare  utgifva  ersättning  för  kroppsskada,  som 
under  utöfningsarbete  drabbar  vid  inrättningen  eller  före- 
taget anstäld  arbetare,  så  framt  arbetsgifvaren  icke  kan 
bevisa  i  antingen  att  skadan  haft  sin  grund  i  naturhän- 
delse eller  annan  tilldragelse  af  våda,  hvilken  icke  kunnat 
förutses  eller  förekommas;    eller   att  den  skadade  sjelf  va- 


424  LAGSKYDD  FOB  ARBETET. 

rit  till  skadan  vållande;  eller,  att  annan  person  upps&tli- 
gen  förorsakat  skadan;  eller,  att  den  skett  i  följd  af  vårds- 
löshet,  of örsigtighet  eller  försummelse  af  någon^  som  ej  vid 
tillfället  varit  betrodd  med  ledning  af  eller  uppsigt  öfver 
arbete,  under  hvilket  skadan  inträffat,  och  icke  heller  egt 
taga  befattning  med  ångpanna,  maskin,  spårvezel  eller  an- 
nat dylikt  redskap,  hvars  farliga  beskaffenhet  och  felaktiga 
handhafvande  åstadkommit  skadan. 

Kränkes  sålunda  arbetsgifvarens  rätt  genom  en  god- 
tycklig undantagslag?  Vi  tro  det  icke.  —  För  bevisningens 
öfverflyttning  tala  skäl  af  två  slag,  juridiska  och  politiska. 

Från  rättslig  ståndpunkt  kan  till  en  början  göras 
gällande,  att  arbetsaftalet  är  <ett  legoaftal  och  att  hvarje 
legotagare,  likasom  hvarje  mottagare  af  förtrodt  gods,  en- 
ligt lag  är  skyldig  att  gifva  det  legda  så  godt  åter  som 
han  det  fick.  Har  det  lidit  någon  skada  och  styrker  lego- 
gifvaren  inför  rätta  att  skadan  skett  under  legotiden,  så 
kan  legotagaren  skydda  sig  för  ansvar  endast  genom  den 
sakinvändning,  att  han  fullgjort  sin  skyldighet,  det  vill  säga 
genom  att  bevisa  att  skadan  ej  förorsakats  af  hans  oakt- 
samhet,  utan  uppstått  af  en  händelse,  den  han  ej  varit  plig- 
tig  förutse  och  f(f>rekomma.  Denna  åsigt  har,  beträffande 
lega  af  sak,  uttalats  af  Lindblad.^)  Beträffande  lega  af 
arbete  har  den  under  senare  tid  vunnit  anslutning  af  ut- 
ländske rättslärde  och  har  senast  i  Sverige  förfäktats  i  ett 
år  1886  offentliggjordt  arbete  af  Johan  Östberg:  Om  ar- 
betsgifvares  ersättningsskyldighet  för  kroppsskada,  som 
drabbar  hans  arbetare  i  arbetet. 

Det  kan  invändas  att  denna  tolkning  är  hårdragen, 
att  lega  af  arbete  ej  så  utan  vidare  kan  likställas  med  lega 
af  sak,  att  det  är  skilnad  på  arbetsgifvarens  förhållande 
till  ett  ting,  som  icke  sjelf  kan  redogöra  för  huru  det  an- 
vändts,  och  hans  förhållande  till  en  menniska,  som  kan 
ställa  honom  till  ansvar  för  hvad  han  gör.  Emellertid  li- 
ter en  sådan  uppfattning  försvara  sig.  Och  den  visar  åt- 
minstone att  förslaget  om  bevisningens  öfverflyttning  firån 
formelt  juridisk  synpunkt  icke  är  någon  orimlighet. 


^)  Bevisning  inför  rätta  s.  71. 


LAGSKYDD  FÖR  ARBETET.  425 

Men  äfven  om  denna  åsigt  förkastades,  synes  detta 
förslag  böra  godkännas  på  andra,  likaledes  rättsliga  grunder. 

Vid  en  mängd  olycksfall,  kanske  de  flesta  är  utred- 
ningen om  orsaken  omöjlig  att  åstadkomma,  dels  i  följd  af 
sakens  natur,  dels  i  följd  af  vår  lags  olyckliga  bevisteori. 
Ettdera  af  två  måste  inträffa.  Antingen  skall  arbetaren 
bevisa  att  arbetsgifvaren  haft  fel,  och  då  blir  han  oftast 
utan  den  ersättning  han  bort  få,  hvilket  är  obilligt.  Eller 
också  skall  arbetsgifvaren  bevisa  att  hau  icke  haft  fel,  och 
då  blir  han  mången  gång  tvungen  att  utgifva  ersättning, 
som  han  ej  bort  utgifva;  det  är  likaså  obilligt.  Frågan  är 
då:  i  hvilketdera  fallet  är  obilligheten  mindre,  i  hvilket- 
dera  fallet  är  det  mera  troligt  att  sanningen  skall  kunna 
uppdagas?  Helt  säkert  skall  arbetsgifvaren  kunna  lemna 
en  bättre  utredning  än  arbetaren.  Han*  har  insigt  och  han 
har  medel,  rättegångskostnaderna  afskräcka  honom  icke, 
hans  vittnen  äro  icke  motsträfviga,  han  kan  anlita  lag- 
fame  mäns  råd. 

Kommer  så  härtill  ett  annat  skäl,  som  talar,  väl  ej 
rättens,  men  mensklighetskänslans  språk.  I  följd  af  lag- 
skipningens  ofullkomlighet  måste  antingen  arbetsgifvaren 
eller  arbetaren  göra  en  uppoffring.  Den  ena  är  i  de  flesta 
fall  burgen,  den  andra  har  genom  ett  olycksfall  beröfvats 
sitt  knappa  lefvebröd.  Om  en  börda  skall  bäras,  så  må 
den  då  läggas  på  axlar,  som  orka,  och  ej  kastas  på  den, 
som  redan  dignat.  Det  är  hårdt  att  säga  åt  dem,  som  lefva 
af  sina  händers  arbete,  att  staten  ej  kan  gifva  dem 
mer  än  de  sjelfva  kunna  förtjena.  Men  det  är  ej  blott 
hårdt,  utan  grymt,  och  det  kan  i  längden  blifva  farligt 
att  säga  dem  att  de  bort  få  hjelp  i  nöden,  men  att  de  ej 
kunna  nå  den,  derför  att  samhället  är  sådant,  att  den  ri- 
kes rätt  kan  göras  gällande,  men  den  fattiges  ej. 

Vår  lag  har  redan  gifvit  de  obemedlade  en  långt  min- 
dre prinoipenlig  undantagsförmon,  då  den  i  fattigvårdsför- 
ordningen stadgat  att  arbetsgifvaren  bör  sörja  för  sina 
tjenstehjon  och  öfrige  arbetare,  så  att  de,  under  den  tid 
arbetsaftalet  gäller,  icke  falla  fattigvården  till  last,  såframt 
ej  svårare  sjukdomsfall,  större  olyckshändelse  eller  andra 
synnerliga  skäl  påkalla  dess  mellankomst. 

Det    är   uteslutande    en  sådan  politisk  eller,  om  man 


426  LAGSKYDD  FOR  AEBETET. 

så  vill,  filantropisk  synpunkt,  som  varit  bestämmande  för 
komitén.  Den  har  icke  fattat  arbetsgifvarens  ersättnings- 
skyldighet såsom  en  följd  af  arbetsaftalets  karakter  af  lega. 
Den  har  icke  velat  gifva  någon  utredning  af  rättsförhål- 
landet emellan  arbetare  och  arbetsgifvare.  Den  har  blott 
framhållit  att  det  är  arbetsgifvaren,  som  åtnjuter  denhuf- 
vudsakliga  vinsten  af  företaget,  och  att  han  följaktligen  är 
den  ^närmaste"  att  bära  ansvaret  för  de  olyckor  det  med- 
för. Och  som  stöd  för  denna  åsigt  anföres  femtionde  do- 
marregelns sats,  att  den  skall  stå  faran,  som  båtnan  och 
profiten  hafver. 

Denna  komiténs  motivering  bevisar  antingen  för  litet 
eller  för  mycket. 

Om  man  bygger  arbetsgifvarens  större  ersättnings- 
skyldighet på  storleken  af  hans  vinst,  så  skall  man  till  en 
början  visa  hur  stor  den  är  och  vidare  att  den  är  större 
än  den  borde  vara.  Nu  kan  väl  ingen  på  allvar  påstå  att 
vid  arbe  tsaf talet  eller  något  annat  af  tal  all  „  båtnan  och 
profiten"  tillföUe  den  ena  kontrahenten.  Vore  det  så,  skulle 
sannerligen  inga  arbetsaftal  ingås.  Men  om  hvardera  par- 
ten har  fördel  af  ett  kontrakt,  som  han  frivilligt  ingått, 
hur  kan  tredje  man  veta  att  den  ena  har  för  stor  och  den 
andra  för  liten  fördel?  För  att  kunna  påstå  det  borde  han 
ock  kunna  säga  huru  mycket  den  enes  förtjenst  borde  ökas 
och  den  andres  minskas.  Men  det  kan  han  ej.  Alla  men- 
niskor  tala  om  ^skäliga"  pris  på  varor,  men  ingen  vet  efter 
hvad  grund  sådana  pris  borde  beräknas.  Köpame  finna 
alla  pris  oskäligt  höga,  säljame  finna  alla  pris  oskäligt  låga. 
Hvem  har  rätt?  —  Härmed  är  ej  sagdt  att  det  icke  ofta  vore 
möjligt  och  i  hög  grad  önskligt  att  arbetarne,  genom  att 
handla  i  samråd  och  genom  att  bjuda  ut  sitt  arbete  der 
det  bäst  behöfdes,  betingade  sig  högre  löner  utan  att  dock 
företagarevinsten  derigenom  så  afkortades,  att  affären  blefve 
omöjlig.  Men  det  är  för  utomstående  redan  i  enstaka  fall. 
och  än  mer  när  det  gäller  hela  landets  industri,  fåfängt  att 
försöka  afgöra  om  arbetarnes  nuvarande  förtjenst  är  fur 
stor  eller  för  liten,  och  det  är  fåfängt  att  vilja  grunda  ar- 
betsgifvarens ersättningsskyldighet  derpå,  att  han  gifver 
arbetaren  för  knapp  lön.    Arbetslönen  och  grunden  for  ar- 


LAGSKYDD  FOB  ARBETET.  427 

betsgifvarens  ersättningsskyldighet  äro  två  saker,  som  hafva 
intet  med  hvarandra  att  skaffa. 

Men  ställer  man  sig  en  gång  på  komiténs  ståndpunkt, 
så  föres  man  ohjelpligen  längre  än  komitén  velat  eller  kun- 
nat gå.  Om  arbetsgifvaren  icke  lemnar  arbetaren  hvad 
han  borde  få,  så  skall  väl  lagen  förskaffa  honom  det.  Då 
är  det  ej  nog  att  för  arbetsgifvaren  stadga  ansvarsskyldig- 
het vid  olycksfall,  der  han  ej  kan  visa  att  han  ej  vållat 
skadan.  Då  kan  man  på  samma  grund  låta  honom  ersätta 
skada,  som  förorsakats  af  ren  våda,  af  arbetarens  eget  vål- 
lande eller  af  tredje  mans  uppsåt.  Och  då  kan  man  lika 
garna  dekretera  att  arbetsgifvaren  skall  till  arbetaren  afstå 
hvilken  del  af  sin  egendom  som  helst. 

Komiténs  motivering  skall  sätta  vapen  i  händerna  på 
den  föreslagna  reformens  motståndare.  De  skola  säga  att 
på  landets  industri  hvälfves  en  ny  börda  och  att  denna 
börda  är  bestämd  af  godtycket.  Det  är  af  vigt  att  denna 
invändning  i  tid  bemötes.  Ty  om  i  framtiden  ett  lagför- 
slag af  samma  syfte  som  komiténs  förelägges  ständerna, 
så  skola,  oafsedt  dess  principiela  grund,  dess  väntade  eko- 
nomiska följder  gifva  mer  än  nog  anledning  till  tvifvel 
och  tvekan. 

Då  en  arbetsgifvare  genom  en  sådan  lagstiftningsåt- 
gärd som  den  af  komitén  föreslagna  ser  sig  utsatt  för  att 
möjligen  och  sannolikt  kännas  skyldig  årligen  i  skadeer- 
sättning utbetala  vida  större  summor  än  tillförene,  kan  han 
och  skall  han  antagligen  vända  sig  till  ett  försäkringsbo- 
lag, som  mot  en  bestämd  årspremie  åtager  sig  hans  risk. 
Denna  premie  ingår  jemte  öfriga  försäkringsafjgifter  bland 
affärens  driftkostnader  och  kan  på  tre  olika  sätt  inverka 
på  dess  gång.  Den  kan  föranleda  en  höjning  af  tillverk- 
ningarnas pris,  en  minskning  af  företagets  vinst  och  en 
minskning  af  arbetslönerna.  Om  alla  dessa  verkningar 
skola  inträffa  eller  blott  en,  och  i  så  fall  hvilken,  detta  be- 
ror naturligtvis  af  hvarje  särskild  affärs  beskaffenhet  och 
af  de  omständigheter,  under  hvilka  den  för  tillfället  be- 
drifves,  samt  lärer  väl  svårligen  på  förhand  kunna  med 
visshet  utgrundas.  Möjligt  är  att  inom  en  viss  industri 
h  varken  affärs  vinsten  eller  arbetslönerna  kunna  af  kortas, 
utan  att   å  ena  sidan    antingen    arbetsgifvame  eller  arbe- 


428  LAGSKYDD  FOR  ARBETET. 

tame  tvingas  att  lemna  sitt  förra  yrke,  men  att  deremot 
den  utländska  konkurrensen  icke  hindrar  industriidkarne 
att  genom  höjda  varupris  på  afnämatne  öfverflytta  den  nya 
börda,  som  drabbar  dem  alla  gemensamt.  Möjligt  är  att 
varuprisen  icke  kunna  höjas  och  att  arbetslönerna  icke 
kunna  minskas,  men  att  a£Färsvinsten  väl  kan  afkortas, 
utan  att  näringen  upphör  att  vara  lönande.  Möjligt  är 
vidare  att  arbetsgifvame  besluta  sig  för  och  lyckas  att  ge- 
nom minskning  af  arbetslönerna  godtgöra  sig  för  sin  pre- 
mieutbetalning. 

Det  kunde  synas  som  vore  detta  senaste  fall  det  san- 
nolikaste.  Arbetaren  har  hittills  icke  haft  utsigt  att  af 
arbetsgifvaren  erhålla  ersättning  för  kroppsskada  och  han 
borde  följaktligen,  då  han  legde  ut  sitt  arbete,  vid  legans 
bestämmande  tagit  hänsyn  härtill  och  betingat  sig  den  så 
mycket  högre  som  faran  för  olycksfall  varit  större.  I  den 
nuvarande  arbetslönen  ingår,  kunde  man  säga,  en  försäk- 
ringspremie, hvilken  sjelffallet  komme  att  af  dragas,  då  det 
icke  längre  är  arbetaren  sjelf  utan  arbetsgifvaren,  som  an- 
svarar för  olycksfall.  Arbetslönerna  skulle  genom  denna 
lag  minskas  lika  säikert  som  de  skulle  minskas,  om  staten 
ålade  arbetsgifvame  att  betala  arbetames  föda  och  bostad. 
Lagen  stadgade  i  sjelfva  verket  ingenting  annat  än  att  en 
del  af  arbetslönen  skulle  användas  för  att  försäkra  arbe- 
taren. 

Men  man  skulle  härvid  förbisett  några  omständighe- 
ter, hvilka,  om  än  icke  upphäfva,  dock  inskränka  giltig- 
heten af  det  sagda.  Försäkringspremien  beräknas  för  år, 
och  den  är  icke  stor.  Dess  belopp  beror  naturligtvis  af 
det  beträffande  yrkets  farlighet  i  allmänhet,  vidare  af  det 
sätt,  hvarpå  den  beträffande  affären  skötes,  vidare,  då  en- 
ligt komiténs  förslag  skadeersättningarna  skola  bestämmas 
att  utgå  i  årsräntor,  af  den  praxis,  som  med  hänsyn  till 
deras  fixerande  gjort  sig  gällande  eller  kan  väntas  komma 
att  göra  sig  gällande  vid  domstolarna.  Man  torde  emel- 
lertid med  sannolikhet  kunna  antaga  att  premien  icke 
skall  stiga  till  mera  än  på  sin  höjd  något  tiotal  mark  i 
året  för  hvarje  arbetare.  Arbetslönen  åter  beräknas  i 
de  flesta  fall  per  dag.  För  att  deraf  tillgodogöra  sig 
försäkringsafgiften    borde    arbetsgifvame    sålunda   minska 


LAGSKYDD  FOR  ARBETET.  429 

dagslönen  med  ett  par  penni.  Men  nu  är  det  kändt  att 
arbetslönerna  kanske  sist  af  alla  pris  röna  inflytande  af 
forändringar  i  produktionsförhållandena,  en  tröghet  som 
väl  i  någon  mon  torde  bero  deraf,  att  deras  belopp  i  de 
flesta  yrken  bestämmas  ej  blott  af  konkurrens  utan  äfven 
af  sedvänja.  Prisen  på  sådana  handelsartiklar,  hvilkas 
marknad  tack  vare  börsnoteringar,  handelsberättelser,  bil- 
liga transportmedel  med  mera  är  lätt  öfverskådlig  samt 
underkastad  snabb  och  verksam  konkurrens,  vexla  vanli- 
gen med  täta  och  små  förändringar.  Priset  på  kropps- 
arbetet, hvars  marknad  icke  på  långt  när  är  lika  känslig 
för  vexlingama  af  anbud  och  efterfrågan  som  exempelvis 
sockermarknaden,  förändras  vanligen  långsamt  men  med 
stora  satser.  Erfarenheten  lärer  ick  e  visa  att  dagspennin- 
gen inom  något  yrke  skulle  gått  upp  eller  ned  med  par 
penni.  Redan  bekvämligheten  vid  likviderna  fordrar  att 
den  skall  utgå  i  något  så  när  runda  tal;  har  den  varit  till 
exempel  1,25  mk,  så  blir  antagligen  dess  nästa  steg  antin- 
gen 1  mk  eller  1,50,  men  säkerligen  icke  1,22  eller  1,23  mk. 
Det  sannolikaste  torde  väl  vara  att  skadeersättnin- 
garna komma  att  utbetalas  dels  af  industriidkarne,  dels  af 
afnämame.  Komitén  har  icke  egnat  denna  fråga  någon 
synnerlig  uppmärksamhet,  men  då  den  talar  om  de  bety- 
dande uppoffringar,  som  genom  dess  förslag  skulle  åhvälf- 
vas  vederbörande  arbetsgifvare  och  framhåller  dem  som 
orsak  hvarför  lagen  ej  borde  omfatta  samtliga  industrier, 
synes  den  hafva  antagit  att  skadeersättningen  skall  stanna 
industriidkarne  till  last. 

Denna  möjlighet  skall  troligen,  men  borde  icke  få 
lägga  hinder  i  vägen  för  reformens  genomförande.  Vårt 
lands  industri  är  genom  skyddstullar  och  statslån  gynnad 
på  den  skattedragande  allmänhetens  bekostnad.  För  att 
den  med  skäl  skulle  kunna  fritagas  från  sin  naturliga 
skadeersättningsskyldighet  gentemot  kroppsarbetame,  den 
sannolikt  tyngst  beskattade  samhällsklassen,  borde  den 
prestera  ett  fattigdomsbevis  så  talande,  att  det  på  samma 
gång  ålade  obehöfligheten  afliela  dess  tillvara. 

Vida  mer  skäl  synes  det  vara  att  vid  dryftningen  af 
ifrågavarande  lagförändring  taga  hänsyn  till  möjligheten 
att  den  kunde  åstadkomma  en  minskning  af  arbetslönerna. 


430  LAGSKYDD  POR  ARBETET. 

Härvid  bör  då  ytterligare  framhållas  att  denna  afkortning, 
om  den  eger  rum,  blir  obetydlig.  Reformen  skall  ej,  så- 
som lagstiftningen  angående  minderåriges  arbete,  minska 
arbetarfamiljernas  dagsinkomster  med  tiotal  penni  och  mö- 
tes således  icke  af  på  långt  när  lika  svåra  betänkligheter 
som  denna.  Men  i  alla  fkll  torde  man  böra  taga  under 
öfvervägande  om  det  är  skäl  att  låta  arbetaren,  der  han 
så  vill,  genom  aftal  fritaga  arbetsgifvaren  från  den  honom 
af  lagen  åhvälfda  ansvarsskyldigheten.  Tillåtes  det  honom 
att  genom  förord  bryta  lag,  kan  han  naturligtvis  icke  klaga 
öfver  att  af  statsmakten  hafva  beröfvats  en  del  af  den 
knappa  förtjenst,  hvaraf  han  skall  lefva  och  hvaröfver  han 
med  fog  kan  anse  sig  bäst  berättigad  och  mest  skickhg 
att  förfoga. 

Häremot  kan  först  från  lämplighetssynpunkt  invän- 
das att  denna  inskränkning  af  den  enskildes  rätt  är  ringa 
och  att  den  företages  för  arbetarens  eget  bästa.  Men  från 
principiel  ståndpunkt  bör  väl  åt  medborgaren  tillerkännas 
lika  god  rätt  öfver  den  minsta  del  af  hans  egendom  som 
öfver  det  hela.  Det  gäller  här  den  principiela  frågan,  om 
staten  öfver  hufvud  bör  eller  icke  bör  utöfva  förmyndar- 
skap öfver  fullvuxne.  Och  man  är  väl  berättigad  att  er- 
känna dess  såväl  rätt  som  pligt  dertiU  i  hvarje  fall,  då 
erfarenheten  visat  att  den  enskilde  icke  hittills  tagit  och 
sannolikt  icke  skall  taga  vård  om  intressen,  som  väl  i 
främsta  rummet  äro  hans  egna,  men  ock  medelbart  he)a 
samhällets.  Det  håller  ej  att  säga,  att  det  är  arbetarens 
ensak,  om  han  vill  låta  göra  sig  till  krympling  eller  döda 
sig  utan  ersättning.  Ty  om  han  blir  vanför,  skall  hans, 
och  om  han  dör,  skall  hans  hustrus  och  barns  underhåll 
falla  på  fattigvården,  det  vill  säga  på  skattedragame. 

Det  håller  ej  heller  att  säga  att  enhvar  alltid  bör 
anses  bäst  förstå  sin  egen  fördel.  Ty  den  satsen  jäfva.< 
dagligen  af  ögonskenliga  missförhållanden,  beroende  at 
den  sämst  lottade  samhällsklassens  okunnighet,  hvilken  ej 
kan  läggas  den  sjelf  till  last,  utan  måste  skyllas  på  sam- 
hället, som  sedan  århundraden  genom  orättvis  lagstiftning 
förkväft  dess  handlingskraft,  som  gifvit  så  godt  som  kost- 
nadsfri undervisning  åt  fåtalets  barn,  men  underlåtit  att 
meddela  flertalets  det  nödvändigaste  vetande,  och  som  följ- 


ANDREAS   VESALIUS.  431 


aktligen,  då  det  skapat  en  klass  af  omyndige,  bör  taga  sig 
dem  an  för  så  vidt  sådant  förmynderskap  kan  anses  påkal- 
ladt  och  förmodas  medföra  mera  godt  än  ondt.  Att  det  i 
förevarande  fall  skall  medföra  mera  godt  än  ondt  liar  an- 
tagits af  utländska  lagstiftare  äfvensom  af  den  finska  ko- 
mitén,  hvilken  i  sitt  förslag  stadgat  att  aftal,  åsyftande  att 
på  förhand  upphäfva  eller  inskränka  arbetsgifvare  enligt 
denna  förordning  åliggande  ersättningsskyldighet,  skall 
vara  ogiltigt. 

Wilhelm  Chydenius. 


Andreas  Vesalius 

enligt  nyare  forskningar. 

Icke  utan  skäl  har  man  klandrat  vår  tids  medicinska 
forskning  derför  att  hon,  stolt  i  medvetandet  om  hvad  hon 
kommit  åstad,  nog  uteslutande  egnar  sig  åt  sökandet  efter 
nytt  och  alltför  litet  vinnlägger  sig  om  studiet  af  sin  hi- 
storiska utveckling.  Betecknande  i  detta  afseende  är  det 
förhållande,  att  bland  de  få  forskare,  som  under  de  senaste 
åren  bidragit  till  att  belysa  medicinens  historiska  utveck- 
ling, ett  af  hedersrummen  oviTkorligen  tillkommer  en  prest, 
doktor  Henri  Tollin  i  Magdeburg,  som  i  en  mängd  afhand- 
lingar  på  ett  utmärkt  framstående  sätt  belyst  anatomins 
och  fysiologins  historia  under  dessa  vetenskapers  vigtiga 
utvecklingsskede  vid  början  af  den  nya  tiden.  Sålunda 
ega  vi  af  honom  flere  kritiska  afhandlingar  öfver  Harvey 
och  historien  om  blodomloppets  upptäckt,  en  lefnadsteck- 
ning  öfver  den  berömde  italienske  anatomen  Columbo 
med  mera.  Senast  har  han  i  en  undersökning,  som  närmast 
gifvit  anledning  till  föreliggande  uppsats,  bättre  och  nog- 
grannare än  någon  före-  honom  tecknat  lefnadsbilden  af 
Ibelgiein  Andreas  Vesalius,  anatomins  store  reformator. 


432  ANDREAS   YEiSALIUS. 


Orsaken  till  detta  märkvärdiga  iiftresse  för  en  for 
författaren  egentligen  främmande  vetenskaps  historia  ligger 
deri,  att  hr  Tollin  med  en  aldrig  tröttnande  ifv^er  egnat  sig 
åt  forskningar  öfver  den  ryktbare  mångfrestaren,  antitri- 
nitariem  Michel  Servet,  som  på  Calvins  tillsky ndelse  brän- 
des i  Geneve  den  18  oktober  1553.  I  sin  ungdom  idkade 
Servet  medicinska  studier;  i  hans  arbete  ChrisHanism 
restitutio,  som  var  den  närmaste  orsaken  tiU  hans  olycka, 
förekommer  den  tidigaste  beskrifningen  öfver  blodets  gång 
genom  lungorna,  det  så  kallade  lilla  blodomloppet.  Dessa 
omständigheter  föranledde  hr  Tollin  att  närmare  studera 
den  dåtida  anatomiska  och  fysiologiska  literaturen  för  att 
fastställa  den  plats,  som  i  dessa  vetenskapers  historia  borde 
tillkomma  Servet:  alla  de  medicinskt-historiska  afhand- 
lingar  vi  nyss  antydt  hänföra  sig  också  mer  eller  mindre 
omedelbart  till  honom  och  hans  verksamhet. 

Andreas  Yesalius  föddes  i  Brtissel  den  sista  dagen  af 
år  1514.  Hans  far,  som  också  hette  Andreas,  var  hofapo- 
tekare  först  hos  prinsessan  Margareta,  kejsar  Karl  V:s  tant 
och  Nederländernas  ståthållarinna,  samt  sedan  hos  kejsaren 
sjelf.  Hans  farfar,  Eberhard,  var  läkare,  dennes  första 
skrift  var  en  kommentar  öfver  Bhazes'  nionde  bok;  son- 
sonen fröjdade  sig  öfver  att  äfven  hans  första  arbete  blef 
en  kommentar  öfver  samma  nionde  bok  af  Bhazes.  An- 
dreas' farfarsfar  Johannes  var  likaledes  läkare,  lifinedikus 
hos  kejsar  Maximilian,  professor  och  rektor  vid  universi- 
tetet i  Löwen. 

Om  YesaUi  tidigare  lefnadsöden  vet  man  just  ingen- 
ting med  någon  säkerhet.  Man  har  antagit  att  han  skulle 
hafva  börjat  sina  medicinska  studier  i  Löwen  eller  i  Mont- 
pellier,  men  utan  att  i  detta  afseende  kunna  framdraga 
några  andra  skäl,  än  att  Löwen  låg  nära  hans  födelsestad 
Briissel  och  att  universitetet  i  Montpellier  var  den  för- 
nämsta medicinska  skolan  på  den  tiden.  Deremot  är  det 
alldeles  otvifvelaktigt  att  han  vid  början  af  1530-talet 
studerade  i  Paris  och  att  han  redan  der,  vid  en  ålder  ai' 
tjugu  år  eller  deromkring,  ådagalade  de  framstående  egen- 
skaper, tack  vare  hvilka  han  inom  få  år  skulle  komma  att 
på  nytt  uppbygga  eller  kanske  rättare  sagdt  grundlägga 
menniskans  anatomi. 


ANDREAS   YESALroS. 433 

Ty  kunskapen  om  menniskokroppens  byggnad  befann 
sig  vid  denna  tid  på  en  ganska  låg  grad  af  utveckling. 
Den  vördnad,  de  gamla  egypterna,  grekerna  ocli  romarna 
hyste  för  sina  döde,  förbjöd  dem  att  på  menniskolik  stu- 
dera menniskans  anatomi,  och  man  sökte  i  stället  att  på 
menniskokroppen  öfverföra  de  iakttagelser  man  kunde  an- 
ställa på  döda  djur. 

Vid  början  af  tredje  seklet  före  vår  tideräkning  grun- 
dades den  ryktbara  skolan  i  Alexandria:  här  öfverlemna- 
des  for  första  gången  menniskolik  åt  anatomen  till  undersök- 
ning, och,  enligt  hvad  Plinius  förtäljer,  deltogo  till  och 
med  de  alexandrinska  konungarna  i  dessa  dissektioner. 
Eesultatet  af  dessa  arbeten  är  oss  i  det  närmaste  okändt, 
ingen  af  de  alexandrinska  anatomernas  skrifter  har  be- 
varats till  vår  tid;  för  hvad  vi  veta  om  deras  innehåll 
hafva  vi  att  tacka  de  utdrag,  som  meddelats  af  Galenus. 
För  öfrigt  räckte  det  icke  länge,  innan  den  lyftning 
de  anatomiska  studierna  fått  genom  Herophilus  och  Era- 
sistratus,  de  förnämsta  anatomema  af  den  alexandrinska 
skolan,  gick  förlorad.  Det  blef  allt  mera  svårt  att  få  till- 
fälle att  dissekera  ett  menniskolik,  och  man  såg  sig  åter 
tvungen  att  vända  sig  till  djuren.  Sålunda  är  G-aleni 
anatomi,  hvilken  under  hela  medeltiden  utgjorde  den  al- 
drig motsagda  källan  till  all  kunskap  om  menniskokrop- 
pens byggnad,  så  godt  som  uteslutande  grundad  på  iaktta- 
gelser gjorda  på  djur.  Den  anatomiska  undervisningen 
efter  Galenus  inskränkte  sig  till  kommentarier  öfver  ho- 
nom, och  tid  efter  annan  på  djur  företagna  dissektioner 
tjenade  blott  till  att  hos  lärjungarna  underhålla  mästarens 
villfarelser. 

Först  vid  början  af  det  13:de  seklet  efter  Kristus 
visade  sig  antydningar  till  något  bättre:  kejsar  Fredrik  II 
utfärdade  nämligen,  i  anslutning  till  en  lag  om  de  medi- 
cinska och  kirurgiska  studierna,  ett  påbud  till  de  medi- 
cinska skolorna  på  Sicilien  och  i  Neapel,  enligt  hvilket 
ett  menniskolik  åtminstone  hvart  femte  år  skulle  under- 
kastas offentlig  dissektion.  Denna  förordning  ledde  emel- 
lertid icke  på  länge  till  något  resultat.  Först  1306  disse- 
kerade Mondino,  anatomie  professor  i  Bologna,  offentligen 
liket  efter  en  kvinna.  Tio  år  senare  dissekerade  han  tvenne 
Mnsk  tidskrift,  1887,  U.  27 


434  ANDREAS  VESALIUS. 


andra  lik,  men  denna  skandal  upprepades  icke.  Påfven 
Bonifacins  IV  utslungade  ett  edikt  mot  en  hvar,  som 
djerfdes  att  våldföra  sig  på  menniskans  värdighet,  och 
vetenskapen  om  menniskokroppens  byggnad  beröfvadespå 
nytt  möjligheten  att  göra  några  framsteg. 

Det  påfliga  förbudet  råkade  emellertid  småningom  i 
glömska,  och  vi  finna  under  det  15:de  århundradet  såsom 
märkvärdiga  händelser  antecknade  några  dissektioner  ut- 
förda, liksom  de  nyssnämda,  i  Italien,  hvilket  land  under 
det  16:de  århundradet  skulle  blifva  hufvudorten  för  den 
då  lifligt  uppblomstrande  anatomiska  forskningen. 

Ty  småningom  började  intresset  för  denna  att  blifsra 
allt  starkare.  Det  är  möjligt  att  de  stora  konstnärer,  som 
verkade  vid  början  af  den  nya  tiden  och  hvilka  tviftrels- 
utan  kände  behof  af  att  ega  en  noggrann  kunskap  om 
menniskokroppens  byggnad,  i  icke  ringa  mån  bidrogo  härtilL 
Detta  framgår  bland  annat  af  det  sakförhållande,  att  påfv^ame 
Julius  n  och  Leo  X  tilläto  artisterna  att  för  sina  studier 
använda  färska  anatomiska  preparat. 

Nu  öppnades  anatomisalar,  som  knappast  voro  till- 
räckliga att  rymma  den  skara  lärjungar  som  störtade  dit, 
begärliga  att  njuta  af  ett  för  dem  så  nytt  skådespel  Ale- 
xander Benedetti,  som  vid  denna  tid  lärde  anatomin  vid 
universitetet  i  Padua,  klagar  öfver  sin  alltför  talrika  åhö- 
rarekrets. En  annan  italiensk  professor,  Berengar  di  Carpi, 
dissekerade  under  tjugufem  års  tid  i  Pavia  och  Bologna 
mer  än  hundra  menniskolik. 

Likväl  vågade  ingen  röra  vid  Galeni  system:  med 
nästan  religiös  samvetsgrannhet  godkände  man  allt  hvad 
han  hade  lärt,  både  sanning  och  villfarelse.  Auktoritets- 
tron, denna  fiende  till  hvarje  framsteg,  höll  fortfarande 
sin  tunga  hand  på  den  anatomiska  forskningen.  Det  var 
Vesalius  förbehållet  att  bryta  härmed  och  föra  den  på 
dess  rätta  väg. 

I  Paris  lärde  på  den  tiden  bland  andra  Jacob  Syl- 
vius,  Femel  och  Gtinther  von  Andemach.  Men  den  ana- 
tomiska undervisningen  försiggick  på  ett  märkvärdigt  sätt. 
Föreläsningarna  inskränkte  sig  till  kommentarier  öfver 
Galenus,  illustrerade  genom  dissektion  af  något  djur;  en- 
dast sparsamt  och  undantagsvis  förekom  det  att  äfv^en  nå- 


ANDREAS   VE8ALIUS.  435 


gon  gång  ett  menniskolik  öfverlemnades  härtill.  Det  var 
likväl  under  professorens  värdighet  att  sjelf  lägga  handen 
härvid:  han  blott  föreläste,  medan  en  på  ett  lägre  trapp- 
steg inom  den  medicinska  hierarkin  stående  person,  en 
kirurg  eller  barberare,  utförde  preparationen.  Huru  pass 
lärorik  en  sådan  undervisning  skulle  vara  är  lätt  att  inse. 

Också  räckte  det  icke  länge  innan  Vesalius  förlorade 
tålamodet.  Han  hade  sjelf  öfvat  sig  i  dissektioner  och 
märkte  med  ovilja  den  oskicklighet,  hvarmed  barberaren 
gick  till  väga.  „Förutom  de  åtta  bukmusklerna,  dessa 
Hkväl  illa  sargade  och  framlagda  i  orätt  ordning,  såg  jag 
aldrig  någon  enda  muskel  eller  något  ben  och  än  mindre 
några  nerver,  arterer  eller  vener  ordentligt  preparerade." 
Han  måtte  temligen  högt  hafva  gifvit  luft  åt  sin  förtry- 
telse, ty  redan  vid  den  tredje  offentliga  dissektionen,  der 
han  var  närvarande,  uppmanades  han  af  kamrater  och  lärare 
att  göra  det  bättre.  Han  lät  icke  be  sig,  utan  tog  knifven 
frän  barberaren  och  slutförde  preparationen. 

Detta  var  ingenting  mindre  än  en  omhvälfiiing  inom 
den  anatomiska  forskningen:  dittills  hade,  sedan  sekler 
tillbaka,  ingen  läkare  eller  blifvande  läkare  vågat  eller 
brytt  sig  om  att  sjelf  lägga  handen  vid  ett  sådant  göra, 
utan  öfverlåtit  detta  åt  kirurgen  eller  barberaren;  först 
från  denna  tid  blef  ett  framgångsrikt  anatomiskt  studium 
möjligt.  Såsom  betecknande  för  ställningen  må  anföras 
att  ännu  länge  efter  Vesalius  denna  sed,  att  professorn  före- 
läste och  kirurgen  skar,  icke  helt  och  hållet  hade  gifvit 
vika.  När  den  berömde  professorn  i  Montpellier,  Eondelet, 
vågade  att  såsom  Vesalius  sjelf  lägga  hand  vid  dissektioner, 
skref  Jean  Oanappe  till  honom:  „Vill  Ni  verkligen  sjelf 
med  dessa  handskbeklädda  vackra  händer,  med  dessa  ring* 
beprydda  jfingrar  förbinda  sår,  och  så  vidare.  Nej  lenmom 
sådant  åt  kirurger  och  barberare.*' 

Hela  sin  studietid  visade  Vesalius  sanuna  hänsynslösa 
ifver.  När  föreläsningen  var  slut  och  professorn  gått  hem, 
kände  det  någon  gång  att  han  åter  kom  tillbaka  och  fann 
Vesalius  med  sina  vänner  sysselsatt  vid  dissektionsbordet. 
En  gång  hade  Sylvius  yttrat  att  han  icke  kunde  finna  de 
fina   hinnorna   (klaffama)   vid   de  stora  arteremas  utträde 


436  ANDEEA8  VESALIUS. 


ur  hjertat.  Då  han  dagen  derpå  kom  tillbaka  efter  sin 
föreläsning,  visade  Vesalius  och  hans  kamrater  honom  dem. 

Det  material  af  menniskolik,  som  vid  föreläsningarna 
erhölls,  var  emellertid  långt  ifrån  tillräckligt  att  tillfreds- 
ställa Vesalii  och  hans  studiekamraters  vetgirighet,  som 
knappast  kände  till  några  gränser.  De  uppgräfde  ben  från 
en  kyrkogård  och  hade  ofta  samlat  en  så  stor  mängd  deraf, 
att  de  icke  på  en  gång  kunde  medtaga  allt.  På  Montfaucon, 
afrättsplatsen,  der  de  hängda  sväfvade  i  luften,  stod  en 
gång  en  blodig  strid.  Åtföljd  af  en  enda  kamrat,  stred 
Vesalius  om  missdådames  lik  med  vilda  hundar  så  häftigt, 
som  om  hela  skaran  af  dissekerade  hundar  i  detta  ögon- 
blick ville  hämnas  för  sin  död. 

År  1536  lemnade  Vesalius  Paris,  enligt  egen  uppgift 
på  grund  af  det  mellan  kejsar  Karl  V  och  Frans  I  ut- 
brutna kriget.  Tollin  anser  att  denna  afresa  icke  skedde 
af  något  tvång,  utan  att  Vesalius  beslöt  sig  för  den 
dels  för  att  ställa  sig  väl  hos  sin  monark,  dels  för  att 
blifva  i  tillfälle  att  såsom  läkare  på  sårade  pröfva  riktig- 
heten af  sina  anatomiska  förutsättningar.  Innan  han  in- 
trädde i  aktiv .  tjenst,  dröjde  han  en  kortare  tid  i  Löwen, 
der  han  under  inseende  af  professor  Armenterianus  offent- 
ligen anstälde  en  dissektion,  något  dittills  oerhördt  vid 
detta  universitet,  som  på  den  tiden  var  en  plantskola  för 
en  den  mest  fullständiga  obskurantism.  Karakteristiskt  i 
detta  afseende  är  en  diskussion  mellan  Vesalius  och  en 
rik  läkare  derstädes  angående  åderlåtning  vid  lungsäcks- 
inflammation. Vesalius  anförde  såsom  stöd  för  sin  åsigt 
åtskilliga  auktoriteter.  Men  motståndaren  svarade  att  dessa 
icke  gälde  någonting  för  honom,  ty  de  voro  luteraner! 
Att  skänka  något  förtroende  till  dem  förbjöd  honom  hans 
samvete. 

Från  denna  vistelse  i  Löwen  förtäljes  om  Vesalius 
följande  historia,  som  bättre  än  något  annat  utvisar  att 
han  icke  skydde  något  obehag  eller  någon  fara,  då  det 
gälde  att  anskaffa  det  vetenskapliga  material,  efter  hvilket 
han  trängtade.  Med  sin  vän,  den  berömde  friesiske  ma- 
tematikern Eeiner  Gemma,  styrde  han  sina  steg  till  afrätts- 
platsen utanför  staden.  Såsom  afskräckande  exempel  för 
folket   hängde    der  i  långa  rader  liken  af  missdådare,  och 


ANDREAS   VBSALIUS.  437 


vinden  lekte  med  deras  ben.  Då  ser  Vesalius  kroppen  af 
en  röfvare,  som,  året  förut  stekt  vid  sakta  eld,  var  fästad 
vid  galgen.  Det  stekta  köttet  hade  foglama  låtit  sig  väl 
smaka,  Jiela  skelettet  var  nu  blottadt  och  på  det  förträffli- 
gaste blekt  af  solen ;  endast  genom  de  sega  ligamenten  hängde 
dess  ben  ännu  tillsammans.  Sådant  byte  hade  Vesalius 
länge  önskat  sig.  Med  hjelp  af  Q-emma  stiger  han  upp  i 
galgen,  rifver  ner  benen  och  bär  dem  i  hemlighet  in  till 
staden.  Det  återstår  endast  hufvudet  och  bålen,  hvilka 
med  en  jemkedja  äro  fastade  vid  galgen  och  det  så  stadigt, 
att  man  icke  utan  väldig  ansträngning  kan  rycka  dem  lös» 
Också  skymmer  det  redan,  och  det  är  icke  mera  tid  att 
bära  dem  hem.  Den  djerfve  ynglingen  går  ut  om  kvällen 
och  låter  stänga  sig  ute  hela  natten.  När  nu  midnatts- 
timmen slår,  går  han,  bland  de  från  alla  sidor  nedhängande 
liien,  allena  fram,  stiger  med  stor  möda  upp  på  galgens 
tvärslå,  rycker  med  våld  alla  benen  ner  samt  begrafvar 
dem  i  jorden.  Följande  dag  bär  han  dem  det  ena  efter 
det  andra  hemligt  till  sin  boning  och  sammansätter  af  dem 
ett  skelett.  Likväl  vågar  han  icke  säga  hvarifrån  han  fått 
detta,  utan  anger  att  han  haft  det  med  sig  från  Paris. 
Af  fruktan  för  stadsmyndigheterna  skänkte  han  det  sedan 
till  allmänt  bruk. 

Länge  blef  Vesalius  icke  i  Löwen,  ty  redan  den  1 
febraari  1537  finna  vi  honom  åter  i  Brlissel.  Om  hans 
deltagande  i  Karl  V:s  fälttåg  veta  vi  ingenting  med  viss- 
bet,  annat  än  att  han  i  kejsarens  följe,  såsom  en  af  dennes 
egna  läkare,  efter  fredslutet  med  Frans  I  begaf  sig  till 
Italien,  der  snart  Venedigs  senat  kallade  honom  till  me- 
dicine-professor  i  Padua. 

Här  bemödade  han  sig  framför  allt  att  utdrifva  den 
gamla  löjliga  metoden  från  de  medicinska  skolorna,  att 
bevara  allt  godt  som  fans  hos  de  äldre  författame  samt 
att  grundligt   undersöka   hvarje    del  af  menniskokroppen. 

Då  han  i  Padua  icke  hela  året  igenom  kunde  erhålla 
lik,  antog  han  en  inbjudning  af  storhertigen  af  Toscana, 
Cosmo  de  Medicis,  att  äfven  i  Pisa  och  Bologna  meddela 
undervisning.  I  sistnämda  stad  fann  han  uti  professor 
Matteus  Curtius,  sedan  lifinedikus  hos  påfven  Clemens  Vil, 
en  skarpsinnig   vän,   medarbetare  och  medtäflare.    Aldrig 


438  ANDREAS  VE8ALIUS. 


nekade  Vesalius  att,  då  ett  menniskolik  erbjöds  honom,  vid 
detsamma  meddela  undervisning  och  dervid  sjelf  ytterligare 
öka  sitt  vetande. 

Hans  kurser  räckte  vanligen  sju  veckor.  Sedan  tre 
gånger  hade  han  hållit  sådana  kurser,  och  dervid  fasthållit 
vid  alla  sina  samtidas  öfvertygelse,  att  Galenus  visste  allt, 
som  angår  menniskokroppen,  och  att  der  hos  ett  lik  i 
verkligheten  något  mötte,  som  icke  öfverensstämde  med 
dennes  beskrifning,  detta  lik  var  ett  monstrum.  Men  snart 
såg  han  i  Italien  intet  annat  än  mönstra,  och  hvad  än 
märkvärdigare  var,  dessa  mönstra  öfverensstämde  i  alla 
hnfvudsakliga  skiljepunkter  med  hvarandra.  Så  kom  Ve- 
salius, på  grund  af  ett  alltmera  rikhaltigt  material  —  han 
säger  sjelf  att  han  fick  så  många  lik  han  ville  hafvra  — 
slutligen  till  den  öfvertygelsen,  att  Galenus  vid  sina  flesta 
beskrifningar  haft  framför  sig  icke  menniskokroppar,  utan 
apor.  Och  det  dröjde  nu  icke  länge  innan  han  offentligen 
i  sina  föreläsningar  uttalade  denna  sin  öfvertygelse. 

Eedan  1538  delgaf  han  den  lärda  verlden  en  del  af  sina 
nya  rön  i  en  af  honom  redigerad  upplaga  af  Galeni  ana- 
tomi enligt  Gtinther  von  Andernachs  bearbetning.  Och 
denne  sjelf  förklarar  i  en  tredje  upplaga  af  samma  bok, 
som  utkom  1539,  att  Vesalius  genom  sin  edition  förvärfvat 
sig  utmärkta  förtjenster  om  anatomin. 

Följande  året  utsände  Vesalius,  dertill  uppmanad  af 
professor  Marcus  Antonius  i  Genua,  sex  anatomiska  taflor 
såsom  ett  profstycke  af  det  arbete,  i  hvilket  han  ville 
framlägga  summan  af  sina  anatomiska  studier.  Dessa  taf- 
lor behagade  kejsaren  och  hans  omgifning  så  mycket,  att 
det  utan  svårighet  lyckades  hofläkaren  Nicolas  Florenas, 
en  stor  gynnare  af  Vesalius  ända  sedan  hans  tidigaste 
ungdom,  att  erhålla  ett  kejserligt  skyddsbref  mot  efter- 
tryck. Icke  desto  mindre  afbrycktes  dessa  taflor  nästan  i 
alla  länder,  och  hvad  värre  var,  de  flesta  af  dessa  efter- 
tryck voro  ovetenskapligt  hållna,  eländiga  vanställningar 
af  originalen. 

Endast  28  år  gammal  var  Vesalius,  då  han  från  Joh. 
Oporins  officin  i  Basel  1543  utgaf  sitt  hufvudarbete,  Sju 
böcker  om  menniskokroppens  byggnad.  De  humani  cor- 
poris   fabrica   libri    VII,    och    samtidigt   en  förkortad  upp- 


ANDREAS   VESALIUS.  439 


laga  deral,  Epipme^  som  skulle  tjena  såsom  inledning  till 
det  förra. 

Eedan  till  sitt  yttre  är  denna  532  sidor  in  folio  om- 
fattande bok  med  sitt  präktiga,  spatiösa  tryck  och  sina 
utmärkta,  af  framstående  konstnärer  ur  Titians  skola  teck- 
nade och  synnerligen  väl  skurna  träsnitt  en  af  de  vack- 
raste man  kan  få  se.  De  flesta  bilderna  äro  tecknade  af 
Johann  Stephan  från  Galeas ;  det  uppgifves  att  äfven  Titian 
sjelf  med  sin  konst  biträdt  Vesalius.  Af  hans  hand  skola 
nämligen  härstamma  två  stora  nakna  figurer,  en  man  och 
en  kvinna,  hvilka  Vesalius  till  belysning  af  kroppens  in- 
dehiing  i  olika  regioner  meddelar  i  sitt  Epitome. 

Särdeles  berömdt  och  ofta  återgifvet  är  titelbladet 
till  Humani  corporis  fabrica,  som  föreställer  den  28-årige 
föifattaren,  omgifven  af  en  talrik  åhörarkrets,  i  anatomi- 
salen i  Padua,  dissekerande  ett  kvinnolik.  Vidare  följer  ett 
större  porträtt  af  Vesalius,  med  mottot  Ocyus,  jucunde  et 
Mo,  Han  är  sysselsatt  med  att  preparera  armens  muskler, 
men  vänder  sitt  ansigte  mot  läsaren.  Anletsdragen  bära 
pregeln  af  djupt  allvar;  blicken  ur  de  klara,  stora  ögonen 
vittnar  om  hängifven  kärlek  för  den  föresätta  uppgiften: 
de  mot  hvarandra  tryckta  läpparna  tyda  på  den  viljekraft, 
som  öfvervunnit  alla  hinder  och  trotsat  alla  faror.  An- 
teckningen att  porträttet  är  gjordt  under  originalets  28:de 
lefnadsår  är  välbehöflig:  man  vore  annars  lätt  frestad  att 
anse  det  såsom  bilden  af  en  åtminstone  tio  år  äldre  man. 
Men  det  är  förklarligt  att  en  man,  som  vid  28  års  ål- 
der gjort  hvad  Vesalius  utfört,  i  sitt  utseende  icke  kan 
hafva  samma  ungdomliga  friskhet,  som  en  annan  man  af 
samma  ålder. 

Anmärkningsvärda  äro  äfven  de  artistiskt  tecknade 
initialerna  vid  början  af  hvarje  kapitel. 

Efter  dedikationen  till  kejsaren,  om  hvilken  strax  när- 
mare, följer  ett  bref  från  Vesalius  till  förläggaren,  deri  han 
särskildt  lägger  honom  på  hjertat  att  omsorgsfullt  vaka 
öfver  taflomas  tryckning,  ty  Vesalius  insåg  att  hans  ar- 
betes värde  i  väsentlig  mån  var  att  söka  i  de  afbildningar 
det  innehöll.  Bland  dessa  framstå  särskildt  de,  som  åter- 
gifva  skelettet  och  kroppens  muskler.  Teknaren  har  för- 
stått  att  åt  dem  gifva  en  stilfullhet  och  en  hållning,  som 


440  ANDREAS  VE8ALIUS. 

ännu  i  dag  väcka  vår  beundran.  Märk  till  exempel  detta 
skelett  i  profil,  med  kraniet  lutadt  mot  venstra  handens 
ryggsida,  medan  den  högra  handen  hvilar  på  en  dödskalle^ 
på  hvilken  skelettets  tomma  ögonhålor  uppmärksamt  stirra: 
eller  detta  skelett  en  face,  med  hufvudet  lindrigt  böjdt  åt 
sidan,  den  högra  armen  stödd  mot  en  spade  och  den  ven- 
stra sträckt  nedåt  och  framåt,  såsom  ville  det  sjelf  fram- 
ställa sig  såsom  en  illustration  af  förgängligheten ;  eller 
dessa  präktiga  muskler  svällande  af  lif  och  styrka. 

I  sina  bilder  af  nerver  och  blodkärl  är  Vesalius  mindre 
lycklig;  han  har  nämligen  återgifvit  dessa  isolerade,  och 
icke  framstält  deras  förhållande  till  musklerna  och  ske- 
lettets ben.  De  få  derför  en  karakter  af  halfhet  och  ske- 
matisering,  hvaraf  de  nyssnämda  afbildningama  alls 
icke  lida. 

I  ett  längre  företal  tillegnar  Vesalius  sitt  arbete  åt 
kejsar  Karl  V.  I  detta,  som  för  uppfattningen  af  Vesalii 
karakter  är  af  stor  betydelse,  omtalar  han  hvad  han  gjort 
i  Paris,  sina  arbeten  i  Löwen  samt  sin  verksamhet  som 
professor  i  Padua,  Bologna  och  Pisa.  „Der  har  jag,  säger 
han,  afkastat  lärames  och  skolomas  ok  och  egnat  mig  åt 
att  lära  känna  menniskans  byggnad  hos  henne  sjel£  Och 
hvartill  hade  det  också  tjenat  att  i  böcker  söka  visdom? 
Af  det,  som  Herophilus,  Erasistratus,  Marinus  och  så 
många  andra  berömda  författare  skrifvit,  finnes  knappast 
några  fragment  kvar;  och  hvad  angår  dem,  som  följt  Gra- 
lenus,  nämligen  Oribasius,  Theophilus,  araberna  och  våra 
moderna  (för  såvidt  de  efterlemnat  något  förtjent  af  att 
läsas),  så  hafva  dessa  samtliga  inskränkt  sig  till  att  kom- 
mentera och  att  på  det  mest  löjliga  sätt  vanställa  ho- 
nom. Är  detta  den  vördnad  man  är  skyldig  en  stor 
författare?  Är  det  väl  genom  att  ständigt  fasthålla  vid 
hans  villfarelser,  som  man  skall  okränkt  bevara  hans 
minne?  Hvad  har  jag  gjort,  jag,  som  man  anklagar  att 
hafva  smädat  honom?  Jag  har  ständigt  låtit  honom  ve- 
derfaras rättvisa,  men  i  stället  att,  såsom  läkame  i  all- 
mänhet göra,  icke  finna  hos  honom  det  ringaste  fel,  har 
]ag  granskat  hans  uttalanden  och,  stödd  på  mina  preparat, 
bevisat  att  läkaren  från  Pergamus  gjort  sina  studier  icke 
på   menniskor,   utan   på   djur,    framför  allt  på  apor.     För 


ANDREAS   VESALIUS.  •  441 


detta  kan  man  icke  klandra  Galenus,  ty  han  förhindrades 
af  en  fördom,  starkare  än  hans  egen  vilja  och  hans  snille: 
de  enda  som  förtjena  klander,  äro  de,  som  hafva  menni- 
skans  organ  framför  ögonen  och  ändock  envisas  att  slaf- 
viskt  afskrifva  sin  mästares  villfarelser.  ^) 

Kastande  en  blick  på  undervisningen  i  anatomi,  ut- 
ropar han :  Hvad  skall  man  säga  om  dessa  professorer,  hvilka 
från  sina  katedrar  såsom  papegojor  emfatiskt  upprepa  det 
de  finna  i  böckerna,  utan  att  sjelfva  någonsin  hafva  gjort 
den  minsta  iakttagelse,  och  som  göra  sina  demonstrationer 
på  så  uselt  utförda  preparat,  att  åskådarne  skulle  lära  sig 
vida  mer  af  en  slagtare  i  hans  bod! 

För  öfrigt,  fortsätter  Vesalius,  vet  jag  mer  än  väl  att 
man  skall  finna  det  mycket  djerft  af  mig  att  ha  vågat 
anfalla  Galeni  läror,  då  jag  sjelf  nyss  fylt  mitt  28:d0  år, 
och  att  jag  skall  häftigt  angripas  af  dem,  hvilka  icke 
hafva  varit  närvarande  vid  mina  anatomiska  demonstra- 
tioner eller  sjelfva  samvetsgrant  studerat  anatomin.  Der- 
för  ställer   Yesalius   sitt   arbete    under  kejsarens  mäktiga 


Väckte   Vesalius   redan   då  han  i  Paris  bortdref  bar- 
beraren  från  dissektionen  och  sjelf  tog  knifven,  vår  aktning 
genom   sin  djei:fva  käckhet,  så  är  han  nu  rent  af  impone- 
rande,  då    han    så   öppet  vågar   slunga  handsken  mot  de 
läror,  som  under  närmare  halffcannat  årtusende  varit  allena 
herskande,  och  mot  de  män,  som  i  dådlös  likgiltighet  nöjt 
sig  med  det  vetande  de  fått  till  skänks  af  de  gamle.     Och 
dock  är  Vesalius  full  af  vördnad  för  det  Gralenus  verkligen 
uträttat,   ja   han  anser  att  efterverlden  skall  räkna  honom 
till  större  ära  att  först  bland  alla  dem,  som  följt  Galenus, 
hafva  hänvisat   på   denna    stora   anatoms  flit  (diligentia), 
än  det  att  han  uppvisat  felen  hos  honom,  att  han,  Vesalius, 
icke   känner  något  angenämare,  än  att  rekommendera  Ga- 
lenus,   och    att   det  icke  finnes  någon  menniska  i  verlden, 
som  hyser  större  aktning  för  honom.     Han  erkänner  vidare 
uttryckligen   att   Galenus    sällan   tagit  fel  i  öfriga  grenar 
af  medicinen,    han   ser  i   honom  den  främste  läkare  näst 


^)    Likväl   erkänner  Vesalius  på  samma  ställe  att  Galenus  till  sitt  for. 
fogande  haft  tvenne  torkade  menniskolik. 


442  •  ANDREAS    VESALIUS. 


efter   Hippokrates   och   kallar  honom  ännu  1564  allas  ge- 
mensamma lärare. 

Denna  respekt  för  Galenus  visar  sig  bäst  i  Vesalii 
beskrifiiing  öfver  hjertat.  Ett  af  Galeni  vigtigaste  påstå- 
enden och  en  af  grundpelarna  för  hans  uppfattning  om 
blodomloppet  var,  att  skiljeväggen  mellan  hjertats  bägge 
hälfter  var  försedd  med  hål,  genom  hvilka  blodet  omedel- 
bart kunde  öfvergå  från  den  ena  till  den  andra.  Det  har 
länge  galt  såsom  en  afgjord  sak  att  Vesalius  först  upp- 
täckte att  så  icke  var  fallet,  utan  att  hjertats  skiljevägg 
är  alldeles  ogenomtränglig. 

Hr  ToUin  ådagalägger  emellertid  genom  en  jemforelse 
mellan  de  tvenne  under  Vesalii  lifstid  utgifna  upplagorna 
af  hans  hufvudarbete  (1543,  1555)  och  en  senare  skrift  af 
honom  från  år  1564  att  saken  icke  förhåller  sig  alldeles 
så,  som  man  hittills  antagit. 

Vesalii   första   framställning   af  hjertats    anatomi  år 
hållen  mycket  dunkel;  han  talar  der  likväl  om  „det  blod, 
som   från  högra  kammaren  till  den  venstra  rikligt  svettas 
genom  skiljeväggen,'^    och  anser  sålunda  denna  sistnämda 
vara   genomträngKg,    ehuru  han  icke  beskrifver  några  hål 
i    den.     Men    sedan    Servets    bok    Ohristianismi    restitu- 
tio  utkommit  1553,  låter  det  annorlunda  i  den  andra  upp- 
lagan  af  De   humani  corporis  fabrica.     „Angående  bygg- 
naden af  hjertat  och  dess  delar  har  jag  mest  anslutit  mig 
till   Galeni   läror;   icke    derför   att  jag  anser  det  Galenus 
fullständigt  öfverensstämmer  med  sanningen,  utan  emedan 
jag   allt   ännu  icke  har  fullt  förtroende  till  mitt  eget  om- 
döme;   förr   vågade  jag  icke  en  nagelsbredd  aflägsna  mig 
från  hans  åsigter.    Men  man  bör  noga  gifva  akt  på  denna 
skiljevägg   och   på   hjertkammarens   venstra  vägg,  ty  den 
förra   är   lika   så   tjock   och   fast  och  tät  som  den  senare, 
och   det  i  så  hög  grad,  att  hvad  jag  än  må  tänka  om  der 
befintliga   gropar   och  huru  mycket  jag  än  må  erinra  mig 
att  portådem  uppsuger  blod  ur  magen  och  inelfvoma,  jag 
ej    kan   förstå   huru   något   blod   alls  genom  skiljeväggen 
kan  komma  från  den  högra  hjertkammaren  till  den  venstra.** 
Och   detta    oaktadt  beskrifver  Vesalius  något  längre  fras: 
huru  en  del  af  blodet  ur  den  högra  kammaren  genom  po* 


ANDREAS  VESALIUS.  443 

rer  i  skiljeväggen  svettas  öfver  till  den  venstra;  återsto- 
den går  deremot  genom  lungarteren  till  lungorna. 

Så  talar  icke,  anmärker  hr  Tollin,  en  upptäckare  och 
allra  minst  en,  hvilken  som  Vesalius  annars  så  frimodigt 
och  dristigt  går  sina  egna  vägar.  Ännu  i  en  Vesalii  skrift 
från  1564  finna  vi  samma  halfhet  och  oklarhet.  Det  är 
derför  icke  omöjligt  att  hr  Tollin  har  rätt,  då  han  anser 
att  Vesalius  från  Servet  hemtar  kunskapen  om  att  hjertats 
skiljevägg  icke  är  genomtränglig,  ehuru  han  på  samma 
gång  fortfarande  är  så  bunden  af  G-aleni  dogmer,  att  han 
ej  är  mäktig  att  lösgöra  sig  från  dem. 

Någon  närmare  redogörelse  för  Vesalii  stora  arbete 
kan  naturligtvis  icke  här  komma  i  fråga.  Det  är  tillräck- 
ligt att  anföra  hans  indelning  af  anatomin,  sådan  han 
sjelf  framlägger  den. 

„Jag  har  försökt  att  göra  en  fullständig  framställning 
af  menniskokroppens  byggnad  och  meddelat  den  i  sju 
böcker.  I  den  första  beskrifver  jag  skelettets  ben  och 
brosken,  såsom  varande  de  delar,  som  anatomema  i  främ- 
sta rummet  böra  känna,  emedan  det  är  emot  dem  som  alla 
öfriga  delar  stödja  sig  och  röras.  I  den  andra  boken  fram- 
ställer jag  de  band,  medelst  h vilka  benen  och  brosken  äro 
förenade  sins  emellan,  och  derpå  musklerna,  organen  för 
de  rörelser,  som  ske  under  inflytande  af  viljan.  Den  tredje 
boken  omfattar  venerna,  som  föra  blod  till  kroppens  alla 
delar,  och  artererna,  hvilkas  uppgift  är  att  fördela  lifsan- 
dama.  Den  fjerde  boken  lär  känna  icke  blott  nerverna, 
som  föra  spritus  animales  till  musklerna,  utan  derjemte 
den  ordning,  hvari  de  sprida  sig  och  fördelas  till  organen. 
Den  femte  boken  förklarar  näringsorganens  byggnad  och, 
med  hänseende  till  deras  inbördes  förhållande,  äfven  fort- 
plantningsorganens, sådan  skaparen  af  alla  dessa  ting  har 
gjort  dem.  Den  sjette  boken  är  egnad  åt  hjertat,  härden 
för  lifsandama,  samt  åt  dess  olika  delar.  I  den  sjunde 
boken  redogör  jag  slutligen  för  den  allmänna  harmonin 
mellan  hjeman  och  sinnesorganen,  på  sådant  sätt  att  jag 
icke  upprepar  det  som  jag  sagt  om  de  nerver,  som  uppstå 
ar  hjeman." 

Angående    Vesalii   framställningssätt   anföra  vi  efter 
Boerhave   och  Albinus,   hvilka  1725  i  en  praktupplaga  ut- 


444  ANDEEA8  VE8ALIU8. 

gåfvo  hans  Opera  omnia^  samt  efter  Burggraeve,  som  un- 
derkastat hans  hufvudarbeten  en  noggrann  analys,  följande 
omdöme.  ''Efter  att  hafva  studerat  dessa  kapitel  så  folia. 
af  fakta,  frågar  man  sig  hvad  man  mera  bör  beundra,  klar- 
heten i  beskrifningen  eller  den  konstnärlighet,  hvarmeii 
alla  kroppens  delar,  den  ena  efter  den  andra,  framställas: 
ty  när  man  läser  dem,  tror  man  sig  vara  närvarande  vid 
en  föreläsning  af  författaren  och  med  ögon  och  öron  på 
en  gång  följa  honom  vid  demonstrationen  af  de  sanningar 
han  framställer".  Efter  den  kännedom  af  Vesalii  bok  jag 
eger,    måste   jag    fullständigt   instämma   i   detta  omdöme. 

Vesalius  nöjer  sig  icke  med  att  studera  kroppens 
olika  organ  i  deras  normala  förhållanden,  han  har  der- 
jemte  så  mycket  som  möjligt  undersökt  dem  under  sjukliga 
tillstånd  och  försökt  att  belysa  den  normala  anatx)min 
genom  den  patologiska.  Öfverallt  förenar  han  framställ- 
ningen af  organens  byggnad  med  en  undersökning  af  deras 
förrättningar. 

Nödgad  att  bekämpa  Galenus  och  att  vid  hvarje  steg 
framhålla  oriktigheten  af  hans  beskri&ingar,  har  Vesalius 
ständigt  jemfört  menniskans  kropp  med  djurens,  för  att 
låta  olikheterna  dem  emellan  framträda.  „I  detta  hänseende 
är  hans  bok  beundransvärd;  med  Cuvier  och  Meckel  i 
handen  har  jag'',  säger  Burggraeve,  om  ock  icke  utan  en 
viss  öfverdrift,  „följt  honom,  och  jag  har  aldrig  kunnat  beslå 
honom   med   en   oriktighet  eller  en  felaktig  uppfattning'^ 

Ännu  bör  tilläggas,  såsom  betecknande  för  Vesalii 
karakter,  att  han,  upprörd  öfver  de  dåHga  eftertrycken  af 
sina  tidigare  utgifaa  taflor,  i  företalet  till  sitt  stora  arbete 
tillkännagaf  att  han  åt  hvarje  boktryckare,  som  ville  ho- 
nom väl,  skulle  öfverlåta  sina  plancher  till  reproduktion, 
för  att  sålunda  motverka  att  villfarelser  skulle  spridas  ge- 
nom  oriktiga  teckningar.  Men  icke  ens  detta  frikostiga 
anbud  hindrade  en  engelsk  firma  från  att  i  ett  dåligt  efter- 
tryck fullständigt  förderfva  Vesalii  arbete. 

Med  starkt  motsånd  möttes  detta  arbete,  som  utgjorde 
ett  så  djerft  affall  från  den  enda  rätta  medicinska  tron 
Öfverallt  uppstodo  skarpa  vedersakare,  bland  dem  i  främsu 
rummet  Vesalii  gamla  lärare  Sylvius  i  Paris.  Denne  höll 
strängt  fast   vid   den   öfvertygelse,  som  dittills  såsom  ett 


ANDREAS   VESALIUS.  445 

evangelium  besvurits,  nämligen  att  hos  Galenus  icke  fans 
något,  som  icke  var  riktigt.  Med  en  ung  man  sände  Ve- 
salius  till  Sylvius  „tidehvarfvets  prydnad  bland  läkame" 
ett  bref,  deri  han  erinrade  om  de  gemensamma  studierna 
i  Faiis,  samt  bad  honom  tillkännagifva  om  något  i  hans, 
Vesalii,  arbete  misshagat  honom.  Sylvius  svarade  härpå 
med  ett  bref,  deri  han  klagar  öfver  att  Vesalius  anföll 
Gralenus.  Han  ville  emellertid  icke  låta  sina  lärjungar 
märka  att  han  icke  var  ense  med  Vesalius;  ty  han  hade 
honom  mycket  kär  och  ville  gema  bevara  honom  såsom 
sin  vän.  Men  Vesalius  måste  afstå  ifrån  sina  falska  be- 
skyllningar emot  Galenus:  endast  med  möda  hade  han, 
Sylvius,  kunnat  afhålla  några  af  sina  lärjungar  från  att 
angripa  honom.  Derför  rådde  han  honom  enträget  att  så 
länge  det  ännu  var  tid  återkalla  sina  irrläror. 

Vesalius  svarar  på  detta  angrepp  1543  från  Nymwegen 
att  redan  många  af  hans  vedersakare  på  grund  af  egna 
iakttagelser  gått  öfver  på  hans  sida.  Han  hoppas  det  samma 
om  Sylvius.  I  hvarje  händelse  var  han  icke  mera  ett  barn, 
ntan  karl  att  upprätthålla  det,  som  dagligen  visade  sig 
vara  sant.  Icke  heller  hade  han  lärt  sig  att  ljuga  eller 
tiga  med   sin   öfvertygelse,    och   så   vidare   i   samma  stil. 

Men  Sylvius  lät  sig  icke  öfvertyga.  Ännu  åtta  år  se- 
nare, 1551,  kokade  sinnet  i  honom  och  han  framstälde 
sin  forne  lärjunge  såsom  ett  mönster  af  okttnnighet,  ett 
exempel  på  den  allra  farligaste  gudlöshet,  som  med  sin 
pestsmittade  andedrägt  hotade  att  förgifta  hela  Europa, 
såsom  en  förmäten,  oförskämd,  okunnig,  gudlös,  fräck  men- 
niska,  en  åsna,  en  vedersakare  af  sanning  och  natur,  en 
högst  elak  baktalare,  en  vanvetting.  Och  Vaesarms  (van- 
vetting)  blef  hos  motståndame  den  vanliga  benämningen 
för  Vesalius, 

Såsom  redan  är  antydt,  hade  Vesalius  lenmat  Italien, 
För  öfvervakandet  af  sin  boks  tryckning  vistades  han  1543  i 
Basel  och  reste  derifrån  samma  år  till  Geldem  för  att  enligt 
kejsarens  order  tjenstgöra  såsom  militärläkare.  Derstädes 
vårdade  han  under  en  lång  tid  i  Nymwegen  Venedigs  sän- 
lebud,  som  låg  farligt  sjuk.  Här  skref  han  sitt  svar  till 
äylvius,  som  sedan  trycktes  i  hans  afhandling  om  kina- 
"oten,  hvilken  han  utsände  från  Regensburg  1546,  dit  han 


446  ANDREAS  VESALIU8. 


åtföljde   det  venetianska  sändebudet  till  en  stor  revy,  som 
Karl  V  der  höll  med  sina  trupper. 

Härunder  insjuknade  kejsaren.  Genom  en  kinade- 
kokt  lyckades  Yesalius  förskaffa  honom  stor  lindring,  så 
att  kejsaren  efter  fjorton  dagars  behandling  kände  sig  bättre 
än  någonsin.  Nu  uppstod  en  så  kolossal  efterfrågan  efter 
det  utmärkta  läkemedlet,  att  Vesalius  beslöt  sig  för  att 
offentliggöra  sin  behandlingsmetod  samt  meddelade  på  de 
begge  sista  sidorna  af  sin  skrift  det  sällsynta  och  dyrbara 
receptet,  hvars  innehafvande  på  den  tiden  ansågs  såsom  en 
säker  förmögenhet. 

De  ständiga  klagomålen  mot  honom  hade  slutligen 
hunnit  fram  till  kejsaren.  Denne  gaf  befallnmg  att  en 
undersökning  skulle  anställas  och  att  Yesalii  bok,  ifall  så 
nödigt  befunnes,  skulle  förbjudas.  Teologerna  vid  univer- 
sitetet i  Sålamanca  kallades  att  afgöra  den  vigtiga  frågan, 
om  det  vore  tillåtligt  att  öppna  menniskolik.  Lyckligt- 
vis svarade  de  spanska  munkarna  att  detta  var  nyttigt  och 
således  tillåtligt.  Men  innan  denna  resolution  utfärdades, 
hade  Vesalius,  gripen  af  vrede  och  sorg  öfver  de  aldrig 
afstannande    angreppen,    bränt   upp    alla  sina  manuskript 

I  Italien  hade  under  Vesalii  långa  frånvara  stora  för- 
ändringar inträffat.  Venedigs  senat  hade  redan  hösten 
1542  förordnat  Columbo  till  Vesalii  ställföreträdare.  Denne 
sökte  att  göra  sig  stor  på  sin  mästares  bekostnad  och  att 
framställa  honom  såsom  okunnig.  Då  Vesalius  första  gån- 
gen kom  tillbaka  från  Basel,  såg  han  sig  nödsakad  att 
vetenskapligt  utmana  sin  vikarie;  denne  undandrog  sig 
likväl  striden  och  stämde  upp  i  en  annan  tonart.  Men 
så  snart  Vesalius  åter  lemnade  Italien,  gjorde  Columbo 
honom  till  föremål  för  sitt  löje.  Hvart  helst  Vesalius  kom, 
erhöll  han  underrättelser  om  nya  angrepp,  på  hvilka  han 
svarade  i  boken  om  kinaroten  1546 

Samma  år  återvände  Vesalius  till  Padua,  efter  tre  års 
frånvara.  Här  mötte  honom  endast  obehag.  Förutom  Co- 
lumbo räknade  han  bland  sina  motståndare  Canani,  Ingras- 
sias,  Eustachio,  Falloppio,  Pozzi,  med  flere,  hvilka  på  grcuni 
af  egna  forskningar  försökte  att  försvara  Galenus  mot  Ve- 
salius och  att  offentligen  nagelfara  med  hans  anatomiska 
taflor.      Till   allt   detta  kom  ännu  att  också  konstnärerna, 


ANDREAS   VESAIilUS.  447 

som  lian  nödvändigt  behöfde  f&r  sina  afbildningar,  uppreste 
sig  mot  honom;  deras  egensinniga  förtretlighet  gjorde  ho- 
nom så  mycken  sorg,  att  han  stundom  ansåg  sig  vara  mera 
olycklig  än  de  menniskor,  hvars  lik  han  dissekerade. 

Allt  detta  dref  honom  från  Italien.  Om  han  på  grund 
af  sina  ständiga  resor  helt  enkelt  afskedades,  eller  om  han 
icke  lät  det  gå  ända  derhän,  veta  vi  icke.  Endast  så 
mycket  är  säkert  att  Vesalius  definitivt  lemnade  sin  läro- 
stol och  att  denna  intogs  af  hans  värste  motståndare  Co- 
Imnbo. 

Han  stannade  nu  en  tid  hos  sin  vän  Oporin  i  Basel, 
höll  der  några  föreläsningar  samt  blef  så  vänligt  upptagen, 
att  han  till  dervarande  universitet  skänkte  ett  skelett,  som 
ännu  pryder  dess  anatomiska  museum. 

Från  Basel  begaf  han  sig  till  sin  födelsestad  Brtissel, 
der  han  gifte  sig  med  Anna,  dotter  till  Hieronymus  von 
Hamme,  ,,conseiller  et  maitre  de  la  chambre  des  oomptes" 
i  Brässel.  Under  flere  års  tid  lefde  han  här  dold  för  verl- 
den,  sysselsatt  med  att  omarbeta  sitt  stora  arbete.  I  sin 
polemik  mot  Sylvius  och  Columbo  hade  han  ännu  1546 
stolt  påstått,  att  han  hade  intet  att  taga  tillbaka,  intet 
att  ändra  af  allt  hvad  han  sagt  der,  trots  det  att  han 
sedan  dess  gjort  många  dissektioner.  I  den  nya  upplagan 
som  utkom  nio  år  derefter  1555,  är  likväl  texten  ändrad 
och  tillökt,  hvarjemte  flere  nya  träsnitt  tillkommit.  Den 
nya  upplagans  omfång  är,  till  en  del  genom  ett  spatiösare 
tryck,  betydligt  större  än  den  första  upplagans. 

Plötsligen  finna  vi  år  1556  Vesalius  åter  vid  hofvet 
i  Madrid,  bland  den  bigotte  konung  Filip  ll:s  läkare. 
Hvad  som  egentligen  var  orsaken  till  denna  flyttning,  der- 
om  tiger  historien. 

Under  åtta  långa  år  lefde  Vesalius  i  Madrid,  så  sys- 
selsatt med  sin  praktik,  att  han  sällan  förnam  något 
om  hvad  som  skedde  i  den  vetenskapliga  verlden  och  knap- 
past visste  om  icke  denna  redan  räknade  honom  till  de  döda. 
Intet  verk  af  Vesalius  utgafs  i  Spanien.  I  de  dåtida  ana- 
tomemas  skrifter  uppdyker  då  och  då  en  tryckt  konsul- 
tation, bärande  hans  namn  —  men  detta  är  allt.  I  sin  ve- 
tenskap  kunde   han   icke  skrida  framåt  —  dissektioner  af 


448  ANDBEAS   VESALIUS. 

menniskolik  voro  nära  nog  omöjliga,  ja  han  hade  icke  ens 
tillfälle  skaffa  sig  en  hnfvudskalle. 

Och  dertill  kom  att  antalet  af  hans  vedersakare  allt 
mera  ökades.  Genom  den  bestämdhet,  hvarmed  han  tagit 
parti  för  sin  gamle  gynnare,  den  ensam  på  vetenskapens 
höjder  stående  Nicolaus  Florenas,  och  dennes  sätt  att  be- 
handla lungsäcksinflammationer,  hade  han  redan  före  sin 
ankomst  till  Spanien  förskaffat  sig  mäktiga  motståndare. 
I  Madrid  hade  han  på  så  lyckligt  sätt  konkurrerat  med 
lifmedikem  Fossanus,  att  denne  rasade  af  afund  och  pen- 
ningebegär  och  fiendskapen  upplågade  på  begge  sidor. 
Äfven  hade  en  lärjunge  af  Columbo  kommit  öfver  från 
Italien  till  Spanien.  Juan  Valverde  var  hans  namn;  han 
började  i  Spanien  lära  Vesalii  anatomi  på  spanska  språket 
och  på  samma  gång  offentligen  angripa  honom. 

Nedtryckt  af  allt  detta  och  dessutom  af  husliga  sor- 
ger, mottog  Vesalius  genom  sin  belgiske  kollega  Aegidius 
Dux  ett  vigtigt  arbete  af  den  italienske  anatomen  Falloppio 
(Observationes  anatomicae,  1561),  hvilket  han  slukade  med 
sådan  vällust,  att  han  redan  efter  tre  dagar  påbörjade  en  ve 
tenskaplig  vederläggning  af  sin  „unge  snillrike  väns"  arbete 
och  hade  den  färdig  till  tryckni^ng  den  27  december  samma 
år.  Alla  andra  arbeten  hade  han  så  länge  lemnat,  för  att 
så  snart  som  möjligt  i  en  vänskaplig  kritik  besvara  de  an- 
märkningar hans  motståndare  riktat  mot  honom.  Vesalius 
ville  att  denna  kritik  (Anatomicarum  Fallqppii  observaMo- 
num  examen)  på  sätt  och  vis  skulle  betraktas  såsom  ett 
bihang  till  hans  hufvudarbete.  Han  talar  der  om  det  be- 
hagliga lugn  och  det  angenäma  tankeutbyte  med  lärda, 
för  vetenskapen  varma  män,  hvaröfver  Falloppio  hade  att 
glädja  sig ;  beklagar  att  han  sjelf  redan  i  unga  år  ryckts 
från  en  sådan  gjninad  ställning  till  mekanisk  utöfiiing  af 
läkarekonsten,  till  så  många  krig  och  oupphörliga  resor, 
fjerran  från  denna  härliga  valplats,  som  han  allt  ämm 
anser  såsom  den  gemensamma  skolan  och  hvars  hågkomst 
är  hans  lifs  Ijufvaste  minne.  I  Madrid  förekomma  inga 
dissektioner,  och  likväl  erbjuder  menniskokroppen  alltid 
något  njrtt  åt  den,  som  sysselsätter  sig  dermed. 

Det  är  en  suck  ur  djupet  af  Vesalii  innersta,  som  i 
dessa   ord   möter   oss.     Och  slutligen  blef  vistelsen  i  Spa- 


ANDREAS   VESALIUS.  449 

nien  honom  olidlig,  han  måste  bort.  Han  bad  om  tillå- 
låtelse  till  en  pilgrimsförd  till  det  heliga  landet  —  och 
en  dylik  tillåtelse  vägrade  Filip  II  aldrig  att  gifva.  Or- 
saken till  sin  fllrd  höll  han  hemlig.  Man  har  derför  på 
fil  hand  uppgjort  en  mängd  historier  härom.  Enligt  några 
ville  han  slippa  sin  hustru,  som  genom  sitt  gräl,  sin  svart- 
sjuka och  sin  otrohet  skall  hafva  gjort  lifvet  till  ett  hel- 
vete for  honom;  andra  påstå  att  Vesalius  redan  varit  dömd 
tiU  döden,  men  att  han  benådats  och  i  stället  dömts  till 
pilgrimsfärden.  Såsom  skäl  till  denna  dödsdom  omtalas 
en  skendöd  kvinna,  som  Vesalius  skulle  dissekera  och  som 
vaknade  vid  hans  andra  snitt;  äfven  berättas  om  en  spansk 
grand,  hvars  hjerta  under  Vesalii  knif  åter  började  att  slå. 

Alla  dessa  historier  synas  emellertid  vara  rena  fan- 
tasier. Délécluse,  en  fransman  som  anlände  till  Madrid 
dagen  efter  det  Vesalius  lemnat  staden,  talar  om  en  obot- 
lig sjukdom  såsom  orsaken  till  den  store  anatomens  afresa. 
Och  när  man  läser  hvad  han  skrifver  i  sin  bok  mot  Fal- 
loppio,  kan  man  knappast  värja  sig  från  den  föreställnin- 
gen, att  den  egentliga  sjukdomen  var  längtan  att  komma 
bort,  begär  att  åter  få  vidtaga  med  det  vetenskapliga  ar- 
bete han  så  länge  lemnat,  trängtan  efter  Italiens  härliga 
lif,  sedan  han  åtta  långa  år  varit  instängd  i  Madrids 
mörka  dysterhet. 

Och  nu  hade  också  hans  hufvudsakliga  motståndare 
förstummats.  Det  hade  föga  hjelpt  dem  att  de  en  tid 
framåt  ,, smyckande  sig  med  mästarens  fjädrar,  begagnat 
hans  vapen  mot  honom  sjelf,  fbr  att  dödligt  såra  och  så 
att  säga  utdrifva  honom  ur  hela  verlden".  Columbo  var 
död  sedan  1559;  Fallopp io,  hans  efterträdare  i  Padua,  dog 
tre  år  senare,  innan  ännu  Vesalii  kritik  af  hans  arbete 
sett  dagen;  och  äfven  Sylvius  hade  längesedan  lemnat 
detta  jordiska. 

Ännu  hade  icke  Venedigs  senat  på  nytt  tillsatt  Fal- 
loppios  lärostol  i  Padua,  samma  lärostol  som  Vesalius 
en  gång  hade  innehaft.  För  hans  själ  framträdde  nu  de 
lyckliga  dagar  åter,  då  han,  ännu  icke  angripen  af  någon, 
omgifven  af  talrika  beundrande  åhörare  offentliggjorde 
resultaten  af  sina  anatomiska  undersökningar  och  utsta- 
kade   de   från   Gralenus   afvikande   vägarna.    Att  ännu  en 

Finsk  tidskrift,  1887,  U,  28 


450  ANDREAS  VESALIU8, 


gång  intaga  lärostolen  i  Padua  såsom  efterträdare  till  samme 
Falloppio,  som  en  gång  varit  hans  lärjunge,  syntes  honom 
vara  en  härlig  afslutning  på  hans  vetenskapliga  verksamhet. 

Hans  sista  resa  genom  Italien  säges  hafva  varit  ett 
.  verkligt  triumftåg.  Angående  professuren  kom  man  likväl 
ännu  icke  till  något  bestämdt  resultat.  Först  i  Jerusalem 
emottog  han  senatens  definitiva  kallelse. 

Han  begaf  sig  genast  på  hemvägen.  Men  den  2  ok- 
tober 1564  förliste  hans  skepp  vid  ön  Zante;  han  sjuknade 
och  dog  i  hunger  och  elände  den  15  oktober  1564,  således 
ännu  icke  femtio  år  gammal.  En  guldsmed,  som  kände 
igen  honom,  lät  begrafva  honom  i  ett  kapell,  egnadt  åt  den 
heliga  jungfrun,  och  försedde  hans  graf  med  följande  inskrift : 

Ändrece  Vesalii  Bruxellcensis  tumulua.  Qiii  dbiit  idibus 
octdbris  anno  1664,  aetatis  vero  suae  quinquagesimo,  quum 
Hierosolimis  rediisset^). 

Först  efter  hans  död  utkom  hans  kirurgi  (Chirurgia, 
mogna),  hvilken  han  hade  afslutat  redan  1561.  I  dess  sju 
böcker  finna  vi  många  intressanta  och  skarpsinniga  iakt- 
tagelser. Han  börjar  med  ledvridningar  (luxationer),  öf- 
vergår  sedan  till  benbrott,  derefter  till  sår;  sedan  behand- 
lar han  frätsår,  vidare  svulster,  motgifter  och  materia 
chirurgica.  En  spansk  författare,  Morejon,  uppger  att 
Vesalius,  när  det  gälde  att  operera  på  lefvande,  var  lång- 
.  sam  och  obeslutsam,  och  att  medan  han  gjorde  tjenst  vid 
Kar  y:s  arméer,  han  nästan  alltid  öfverlemnade  förefal- 
lande operationer  åt  kirurgen  Castillan,  som  tjenade  med 
honom. 

Vi  kunna  icke  neka  oss  nöjet  att  afsluta  denna  korta  bio- 
grafiska skizz  med  de  ord,  hvarmed  hr  Tollin  tecknarVesalii 
personlighet   sådan   den  ger  sig  till  känna  i  hans  skrifter. 

„För  en  man,  som  så  medvetet  och  afgjordt  afvek 
från  den  allmänna  vägen,  har  Andreas  Vesalius  af  sin  tid 
hos  belgier,  tyskar,  schweizare,  italienare  och  spaniorer 
skördat  märkvärdigt  stort  erkännande,  ära  och  beröm: 
högaktning  och  gunst  hos  folket,  hos  senaten,  hos  de  lärde, 
hos  hertigar,  hos  konungen  och  hos  kejsaren.    Till  och  med 


^)  Andreas  Vesalii  fråa  BrQssel    graf,   som   dog    den  15  oktober  ar 
1564,  i  sitt  femtionde  lefnadsår,  då  han  återvändt  från  Jerusalem. 


ANDREAS   VESAIilUS.  451 


af  hans  motståndare  voro  blott  tvenne  verkligt  grofva 
och  oförskämda  mot  honom,  nämligen  hans  lärare  Jakob 
Sylvins  och  hans  lärjunge  Realdo  Columbo.  Alla  andra 
motståndare  hafva,  äfven  der  de  afveko  från  sin  stora  bel- 
giske   lärare,    åtminstone    behandlat  honom  med  höflighet. 

„Och  en  sådan  behandling  förtjenade  han,  ty  han  är 
en  karaJcter.  Hänförd  af  sin  vetenskap  nedsteg  han  från 
en  medicinsk  professors  kuruliska  ställning  till  en  kirurgs 
och  barberares  slaftjenst  och  berömde  sig  till  och  med 
inför  sin  kejsare  öfver  detta,  som  man  på  den  tiden  ansåg 
enkla  handtlangarearbete.  Han  var  afgjordt  kejserligt  sin- 
nad; fri  från  penningebegär,  småsint  fåfänga  och  literär 
mani ;  sjelfständig  ända  till  höjden  af  sjelfbedrägeri,  såsom 
då  han  säger  sig  icke  hafva  haft  någon  lärare  i  anatomin; 
modig,  oförskräckt  och  seg  som  yngling,  då  det  gälde  att 
bland  vetenskapens  representanter  bekämpa  fördomen,  fri 
från  all  rädsla,  så  ofta  det  ankom  att  skaffa  sig  möjlighet 
att  forska  efter  sanningen,  outtröttligt  verksam  dag  och 
natt,  alltid  full  af  förhoppningar  om  det  bättre  i  det  goda 
och  då  så  icke  skedde,  djupt  melankolisk  och  längtande 
efter  döden.  Han  skapade  långsamt  och  likväl  icke  sällan 
med  öfver  ilning.  Ju  äldre  han  blef,  desto  mera  tiQbaka- 
dragen  vardt  han,  fruktande  att  genom  fri  opposition  emot 
fördomen  förlora  sin  praktik  och  bryta  med  sina  prakti- 
serande kolleger.  Med  oro  vinnläggande  sig  om  de  stores 
gunst,  föraktade  han  dock  öppet  dem,  som  icke  kände  nå- 
gon store  ära  än  den  att  vara  hofläkare. 

„Man  har  velat  göra  Yesalius  såsom  de  flesta  stora 
naturforskare  till  en  otrogen,  en  bespottare  och  gudsförne- 
kare.  Detta  är  icke  sant.  Vesalius  förblef  from  och  in- 
såg tydligt  gränserna  för  sitt  vetande.  Ännu  samma  år 
han  dog  skref  han:  „så  rik  och  olikartad  är  menniskans 
kroppsbyggnad,  att  den  alltid  förmår  erbjuda  något  nytt 
åt  enhvar,  som  med  egna  händer  flitigt  studerar  honom; 
härigenom  lära  vi  alltmera  beundra  Guds,  den  högste  ska- 
parens, flit  och  skicklighet  och  inse  att  det  ännu  finnes 
många  ting,  i  hvilka  vi  känna  oss  alltför  svaga  att  fui^stå 
och  uppnå  den  gudomliga  visheten." 

Bobert  Tigerstedt. 


/ 


Ett  projekt  i  finska  språkfrågan  från 
1830-talet. 

I  J.  A.  Lindströms  vid  prestmötet  i  Åbo  hållna  min- 
nestal öfver  erkebiskop  Erik  Gabriel  Melartin  beröres  i 
förbigående  dennes  ställning  till  den  finska  språkfrågan. 
Deri  omtalas  nämligen  att  bland  Melartins  efterlemnade 
papper  funnits  ett  fragment,  innehållande  förslag  till  för- 
bättringar inom  flere  af  den  finska  förvaltningens  grenar 
och  afsedt  att  inlemnas  till  ministerstatssekreteraren.  På 
första  sidan  af  konceptet  var  dock  antecknadt  ^uppsatt  i 
mars  1837"  ;,icke  aflemnad".  Melartin  yrkar  här,  enligt 
J.  A.  Lindströms  referat,  bland  annat  på  en  fullständig 
omgestaltning  af  Finlands  språkförhållanden,  så  att  finskan 
blefve  införd  och  öfverhetligen  föreskrifven  till  begagnande 
vid  domstolarna,  läroverken,  de  administrativa  auktorite- 
tema  med  mera  såsom  landets  officiela  språk.  Endast  i 
de  af  svensk  allmoge  bebodda  församlingarna  skulle  sven- 
skan fortfarande  få  användas.  Enligt  Melartins  mening 
skulle  det  finska  folket. icke  kunna  vinna  en  högre  upp- 
lysning, så  länge  de  bildade  och  landets  tjenstemän  fort- 
farande begagnade  ett  för  allmogen  främmande  tungomål 
och  så  länge  de  vid  domstolar  och  embetsverk  i  hvarje 
ögonblick  påmintes  om  sitt  beroende  af  ett  för  dem  firäm- 
mande  slägte,  hvilket  de  aldrig  skulle  kunna  med  sant  för- 
troende omfatta.  Afven  de  bildade  skulle  efter  hand  an- 
taga en  bildning,  som  vore  hvarken  svensk  eller  fransysk 
eller  rysk  eller  tysk  och  allraminst  finsk,  utan  ett  miss- 
foster, sammansatt  af  allt  detta.  Dock  borde  ett  uppskof 
af  15—20  år  fastställas,  hvarefter  finskans  uteslutande  välde 
skulle  begynna.  Vi  komma  kanske  sanningen  nära,  om  vi 
förmoda  att  Melartin  underlät  att  inlemna  detta  förslagr 
emedan  han  insåg  huru  ringa  utsigt  det  fans  att  genom 
förmedling  af  vederbörande  myndigheter  nå  syftemålet. 
Den  besinningsfuUe  och  klarsynte  ministerstatssekreteraren 


ETT  PROJEKT  I   FINSKA   SPRÅKFRÅGAN   FRÅN    1830-TALET.    453 

Eob.  Henr.  Eehbinder   skulle   utan  tvifvel  motsatt  sig  ett 
projekt  af  så  vidtutseende  och  vådlig  beskaflFenhet. 

Melartin  fann  emellertid  en  annan  utväg,  som  lättare 
knnde  leda  till  målet.  I  likhet  med  sin  företrädare,  J. 
Tengström,  egde  han  monarkens  särskilda  förtroende  och 
var  i  tillfälle  att,  om  han  så  ville,  direkt  adressera  sig  till 
denne.  Han  tänkte  nu  begagna  sig  af  denna  sin  ställning 
till  att,  med  förbigående  af  alla  vanliga  instanser,  hos 
monarken  sjelf  yrka  på  en  förändring  af  de  finska  språk- 
förhållandena. Denna  hans  plan  belyses  af  ett  bref  af  den 
3  mars  1838  till  hans  forna  kollega  vid  universitetet  pro- 
fessor Johan  Jakob  Tengström,  hvilket  vi  funnit  i  en  en- 
skild samling.  Sedan  han  yttrat  sin  fägnad  öfver  Teng- 
ströms  då  nyligen  utkomna  »kronologiska  anteckningar" 
om  finska  universitetet,  begär  han  i  följande  ordalag  hans 
råd  om  sin  plan  till  språkreform:  „Den  genom  vår  histo- 
rias djupare  studium  och  filosofins  användande  skärpta 
blick,  hvarmed  Bror  mer  än  mig  veterligen  någon  annan 
uppfattat  gången  af  vår  finska  nations  civilisation  och  ut- 
bildning, föranlåter  mig  att  anhålla  om  Brors  benägna  och 
uppriktiga  yttrande  beträffande  en  sak,  som  länge  och 
mycket  legat  mig  om  hjertat,  nämligen  om  förändringen  af 
vårt  nuvarande  officiela  och  bokspråk.  Jag  tror  mig  af 
temligt  säkra  antydningar  kunna  förutse  att  vi  numera 
icke  länge  få  behålla  svenskan,  hvars  användande  också 
endast  tills  vidare  redan  uti  de  åren  1809,  1810  och  1811 
emanerade  kejserliga  stadgandena  var  tillåtet,  men  hvilket 
tills  vidare,  underbart  nog,  fått  räcka  i  snart  30  år.  För 
att  vid  den  sannolikt  förestående  brytningen  kunna  undgå 
ryskan  och  äfven  af  inre,  ur  sakens  natur  hemtade  skäl, 
har  jag  inom  mig  nästan  stadgat  det  beslutet  att  vid  för- 
sta tillfälle  hos  Högste  vederbörande  insinuera  idén  om 
finskans  införande  såsom  officielt  och  bokspråk,  naturligt- 
vis med  dertill  lemnad  tid  och  rådrum  af  minst  tio  år. 
Ehuru  hela  den  finska  börds-  och  högre  embetsmannaari- 
stokratin  ofelbart  med  all  makt  skulle  arbeta  deremot,  så 
anser  jag;  dock,  i  anseende  till  monarkens  personliga  åsig- 
ter  och  tänkesätt,  det  icke  för  osannolikt  att  förslaget  om 
finskan  i  rattan  tid  hos  honom  insinueradt  skulle  vinna 
gehör.    Men    den    andra   betänkligheten   har   afhållit  mig 


454  ETT   PROJEKT   I  FINSKA   SPRÅKFRÅGAN 

från  att  redan  härförinnan  försöka  denna  framställning, 
den,  att  möjligen  nationens  fortgående  civilisation  därige- 
nom skulle  retarderas.  Den  skulle  naturligtvis  göra  det 
för  en  tid,  men  den  fråga  jag  skulle  önska  se  af  Bror  med 
dess  ofvannämda  blick  och  historiska  insigter  omstände- 
ligen  besvarad  är  den,  huruvida  finska  folkets  universala 
utbildning  för  all  framtid  sannolikt  skulle  antingen  dju- 
pare och  innerligare  grundläggas  och  befordras  eller  ock 
för  all  tid  stäUas  på  en  högre  ståndpunkt,  derigenom  att 
det  närmare  sambandet  med  svenska  språket,  literaturen, 
lagstiftningen  med  mera  afbrötes.  Ty  att  det  blefsre  en 
olycka  och  en  förstörelse  för  hela  den  finska  nationaliteten 
och  redbara  bildningen,  om  ryskan  hos  oss  infördes,  derom 
tviflar  jag  intet  ögonblick.  Den  finska  nationen  komme  då 
efter  hand  i  samma  predikament  som  den  estländska  nu  är, 
det  vill  säga  för  all  framtid  nedsatt  på  den  lägsta  stånd- 
punkten af  social  civilisation,  utan  möjlig  utsigt  att  nå- 
gonsin höja  sig  der  ifrån.  —  Som  sagdt,  jag  anhåller  att 
Bror  om  denna  grannlaga  sak  benäget  vid  tillfälle  medde- 
lar mig  sitt  yttrande.  Jag  skall  i  intet  fall  missbruka  det 
eller  kompromettera  Bror,  i  hvilken  hvirfvel  af  förhållan- 
den också  den  af  mig  tillämade  motionen  må  föra  mig,  i 
händelse  den  kommer  att  verkställas.  Jag  förutser  visser- 
ligen mycket  obehag,  kanske  också  faror  och  persecutio- 
ner.  Men  utan  att  riskera  har  aldrig  något  redbart  kun- 
nat för  menskligheten  uträttas.  Och  är  det  rätt,  så  måste 
det  fram,  kosta  hvad  det  vill." 

Melartin  hade  visserligen  studerat  vid  Åbo  universi- 
tet under  den  lysande  Porthanska  perioden,  men  seder- 
mera hade  han  under  en  långvarig  vistelse,  åren  1805— 
1812,  i  Viborg  såsom  lärare  och  t.  f.  direktor  vid  det  ty- 
ska gymnasiet  i  denna  stad  blifvit  främmande  för  bild- 
ningssträfvandena  i  hembygderna.  Derigenom  kan  hans 
fullständiga  brist  på  känsla  för  svenskt  språk  och  svensk 
bildning  förklaras.  Deremot  var  han  väl  förtrogen  med 
den  tyska  bildningen  och  förmodligen  icke  okunnig  om 
de  i  den  tyska  literaturen  gängse  nationalitetsteorierna. 
Fantasibilden  af  en  på  rent  inhemsk  grund  stående  natio- 
nel  bildning  föresväfvade  honom  otvifvelaktigt,  ehuru  denna 
tanke  ännu  hos  honom  var  dunkel  och  obestämd.    Vi  vilja 


JPBÅN    183  O-TALET.  455 


icke  tvifla  på  ärligheten  af  hans  farhågor  för  ryskans  fram- 
trängande, men  nog  stå  hans  yttranden  derom  illa  tillsam- 
mans med  frånvaran  af  alla  betänkligheter  vid  att  med 
förbigående  af  de  inhemska  myndigheterna  direkt  bos  mo- 
narken göra  framställning  i  en  så  djupt  ingripande  ange- 
lägenhet. Han  var  i  öfrigt  icke  den  enda  af  denna  tids 
högtstälda  män  i  vårt  land,  som  var  främmande  för  ett 
konstttutionelt  betraktelsesätt. 

Melartin  hade  emellertid  med  sin  fråga  vändt  sig  till 
orätt  person.  Filosofieprofessorn  J-  J.  Tengström  var  näm- 
ligen genom  personliga  förhållanden,  likasom  genom  histo- 
riska studier  och  literära  sträfvanden  nära  fäst  just  vid 
den  svenskspråkiga  bildning,  hvars  betydelse  för  Finland 
Melartin  underskattade;  hvilket  dock  icke  hindrade  honom 
att  med  värme  omfatta  sträfvandet  för  skapandet  af  en 
finskspråkig  literatur.  Hans  svar  till  Melartin  af  den  22 
mars  1838,  som  i  koncept  är  förvaradt,  var,  ehuru  i  höflig 
form,  afgjordt  afböjande. 

Om  det  än  från  abstrakt  ståndpunkt  kunde  synas 
önskligt  att  finskan  vore  det  enda  och  rådande  språket 
i  landet,  så  hade  dock  de  verkliga  förhållandena  gestal- 
tat sig  så,  att  svenskan  utgjorde  modersmålet  för  en 
betydlig  del  af  landets  befolkning,  hvarför  svenskan  för 
denna  del  af  nationen  måste  bibehållas  i  religiös  under- 
visning, religiös  kult,  lagstiftning  och  lagskipning  samt 
embetsmän  och  prester  vara  deri  hemmastadda.  Men  ännu 
vigtigare  var  att  svenskan  utgjorde  de  högre  ståndens  mo- 
dersmål, hvarför  den  måste  bibehållas  såsom  officielt  språk. 
Ty  nödvändigtvis  skulle  högst  vådliga  misstag  samt  obe- 
räkneliga hinder  och  svårigheter  uppstå,  om  det  officiela 
språket  blefve  ett  annat  än  de  bildade  ståndens  moders- 
mål. Endast  de  embetsmän,  hvilka  stodo  i  omedelbar  be- 
röring med  menigheten,  borde  derför  vara  skyldiga  att 
forvärfva  sig  färdighet  i  finskan.  Men  för  de  flesta  öfriga, 
i  synnerhet  de  högre  och  de  högsta,  måste  svenskan,  såsom 
deras  modersmål,  förblifva  „det  språk,  hvilket  ensamt  kan 
utgöra  adekvat  organ  för  deras  vanliga  embetsmannaverk- 
samhet,  och  hvars  bibehållande  såsom  officielt  språk  der- 
för är  landets  egen  högsta  sociala  angelägenhet".  Betänk- 
ligast var   dock  det  tillbakagående  i  bildning,  som  måste 


456  ETT   PROJEKT   I    FINSKA    SPRÅKFRÅGAN 

följa  af  den  föreslagna  språkförändringen,  ty  alldeles  osanno- 
likt syntes  det  Tengström  att  finskan  skulle  kunna  göra 
sig  gällande  såsom  de  bildade  ståndens  modersmål.  »Där- 
till skulle  fordras  ett  talrikare  på  inhemska  borgerliga  nä- 
ringar, handtverk  och  fabriker  grundadt  medelstånd,  en 
mellanlänk  mellan  den  egentliga  menigheten  och  de  högre 
klasserna,  hvarigenom  finskan  blefve  utbildad  för  civilisa- 
tionens behof  och  kunde  göra  sig  oimibärlig  äfven*i  det 
borgerliga  lifvets  högre  sfär".  Men  till  h vilken  klass  han 
än  blickade,  till  handelsmännen,  industriidkarena  eller  åker- 
brukarena, såg  han  ingen  möjlighet  eller  början  till  en  sådan 
utveckling.  Slutligen  öfvergår  Tengström  till  spörjsmålet, 
huruvida  regentens  intresse  kunde  fordra  att  svenskan  ut- 
trängdes. Men  äfven  från  denna  synpunkt  synes  honom 
svenskan  orubbadt  böra  bibehållas.  Ty  likasom  Finlands 
sociala  förhållanden  kräfde  svenskans  fortvara  såsom  o£G- 
cielt  språk,  så  fordrade  äfven  dess  politiska  ställning  att 
„de  underdåniga  meddelanden,  hvilka  från  landets  egna, 
med  svenskan  såsom  deras  modersmål  införlifvade  aukto- 
riteter  utgå,  äro  på  svenska  affattade  samt  af  ansvariga 
translatorer  och  inför  tronen  föredragande  tolkas  på  det 
språk,  som  är  regentens**.  Blefve  förhållandet  ett  annat, 
skulle  följden  blifva  att  de  allra  vigtigaste  angelägen- 
heter framstäldes  i  oriktig  eller  förvillande  dager  infor 
regenten.  Sedan  Tengström  ytterligare  framhållit  att  far- 
hogan  för  ryskan,  åtminstone  för  den  närmaste  framtiden, 
icke  syntes  grundad,  slutar  han  med  orden:  „Af  allt  detta 
vill  jag  draga  den  slutsatsen,  att  vår  språksöndring,  hvars 
minsta  olägenhet  icke  är  att  den  föder  en  ömsesidig  miss- 
tänksamhet, dock  kan  och  måste  tillsvidare  blifva  sådan 
den  är". 

Detta  svar  verkade  af  kylande  på  Melartin.  I  ett  nå- 
gon vecka  senare  skrifvet  bref  till  Tertgström  tackar  han 
visserligen  förbindligast.  „Få  vi  i  sommar  det  väntade 
höga  besöket,  så  skall  jag  bringa  frågan  om  landets  o£& 
ciela  språk  å  bane.  Blir  det  ryskan,  så  kommer  jag  ihåg 
Kosciuskos  utrop:  Finis  Poloniae!"  Men  i  öfrigt  uppehåller 
han  sig  vid  Tengströms  literära  värf  och  uppmanar  honom 
att  rikta  sin  uppmärksamhet  på  „nutidens  historia  hvad 
Finland   beträffar",  hvarvid   han  ger  luft  åt  en  synnerligt 


FRÅN    183  O-TALET.  457 


bitter  stämning  mot  Finlands  dåvarande  statsmän.  „Hvad 
hade  vi",  utropar  han,  „kunnat  blifva  mot  hvad  vi  äro? 
Jag  önskade  att  någon  Historiens  ex  professo  för  efter- 
verlden  framstäldö  taflan  af  ett  folk,  som  Försynen  i  se- 
naste tider  hugnat  med  de  lyckligaste  politiska  konjunk- 
turer, men  som  genom  sina  egna  ledares  och  så  kallade 
statsmäns  oförstånd,  egennytta  och  feodalanda  dag  för  dag 
sjunkit  allt  lägre  i  materielt,  intellektuelt  och  moraliskt 
välstånd."  Vi  veta  icke  h vilka  orsaker  lågo  till  grund  för 
denna  plötsligt  frambrytande  bitterhet. 

Huruvida  Melartin  sedermera  på  ett  eller  annat  sätt 
sökte  fullfölja  sin  afsigt  att  rubba  det  svenska  språkets 
ställning  i  Finland,  är  oss  obekant.  Det  är  knapt  troligt, 
då  ju  icke  någon  underrättelse  derom  kommit  till  efter- 
verlden.  Emellertid  är  den  korrespondens  vi  relaterat  af 
intresse  såsom  ett  af  de  första  tecknen  på  att  språkfrågan 
började  blifva  en  brännande  angelägenhet.  De  synpunk- 
ter, som  här  af  Melartin  och  Tengström  framhöUps,  ut- 
vecklades under  det  följande  decenniet  vidare. 

Vi  skola  i  en  annan  uppsats  behandla  det  nya  skede, 
i  hvilket  den  finska  språkfrågan  i  och  med  J.  W.  Snell- 
mans    framträdande  i  Saima  inträdde  och  den  diskussion, 


som  dervid  uppkom. 


M.  a.  Schyloergson. 


Riddar  Sven. 

Italiensk  saga  berättad  på  vers  af  J.  Ahrenborg. 

Denna  saga  hörde  författaren  första  gången  berättas 
af  en  italiensk  student  i  Pavia.  Sedermera  har  jag  erfa- 
rit att  den,  i  en  eller  annan  form,  återfinnes  hos  de  flesta 
romaniska  folkslag.  H.  Heine  refererar  den  i  korthet  i 
sina  „Elementargeister  und  Dämonen"  och  antager  att  sa- 
gan är  af  spanskt  ursprung.  Han  har  funnit  den  i  Del 
Rios  bok  „om  trolldom".  För  öfrigt  återfinnes  den  i 
Kommans  bok  Möns  Veneris.  Motivet  har  i  den  moderna 
literaturen  behandlats  både  på  vers  och  prosa  af  Eichen- 
dorflP,  Alexis  och  senast  af  Anstey.  Jag  har  med  flit  und- 
vikit att,  innan  sagan  nedskrefs,  taga  del  af  dessa  sist- 
nämda  arbeten.  För  öfrigt  har  jag  med  författarens  rätt 
behandlat  motivet  fullkomligt  fritt  och  icke  hållit  mig 
till  någon  bestämd  version.  I  de  två  sista  stroferna  i  sång 
IV  ingå  reminiscenser  ur  en  fomfransk  fableau  Aucassin 
och  Nicolett. 


En  jublande  vårdag  sprider 
Sitt  solljus  på  Arnos  våg, 
På  skimrande  floden  skrider 
Af  drakar  ett  gyllene  tåg. 
Gref  Pazzis  glammande  gäster 
Du  skämta  och  sjunga  hör, 
Till  dans  och  landtliga  fester 
All  Florens'  ungdom  han  för. 

Från  stadens  kvalmiga  gränder, 
Från  gatomas  buller  och  dam, 


KIDDAR   SVEN.  459 


Mot  mandeldoftande  stränder 
Det  lysande  tåg  drar  fram. 
Den  mjeltsjuka  lutan  ljuder, 
Och  lärkan  höres  i  sky: 
Den  ena  till  drömmar  bjuder, 
Den  andra  till  fröjder  som  gry. 

Och  flodens  skimrande  spegel 
Fördubblar  färgernas  prakt 
Hos  purpurskimrande  segel 
Och  grefvens  guldsmidda  vakt. 
Och  gyllne  pokaler  fyllas 
Och  tömmas  gång  uppå  gång, 
Och  kvinnornas  skönhet  hyllas 
I  skämt,  i  saga  och  sång. 

Den  skönsta  tärnan  bland  alla 
Girolamos  dotter  det  var 
Med  mörka  lockar  som  svalla 
Och  ögon  som  stjemomas  par. 
Hvar  yngling  i  Florens  brunnit 
För  henne  och  biktat  sitt  kval, 
Men  ingen  ännu  har  vunnit 
Den  rosen  i  blommomas  dal. 

Vid  hennes  fötter  der  sitter 
En  yngling  med  lutan  i  hand, 
Han  ser  på  vågomas  glitter, 
Förstulet  på  henne  ibland. 
Att  högt  ifrån  norden  han  stammar. 
Det  visar  hans  guldgula  hår. 
Der  borta  der  Hekla  flammar 
Hans  hem  bland  fjellarna  står. 

Så  sitta  de  begge  unga 
Försjunkna  i  vårens  prakt; 
På  dem  som  skämta  och  sjunga 
De  knappast  tyckas  ge  akt. 
Väl  låtsa  på  böljan  de  skåda 
Och  följa  dess  lek,  dess  hast. 
Dock  ofta,  och  blott  som  af  våda, 
De  byta  ett  ögonkast. 


1 


460  RIDDAB  SVEN. 


När  Florens'  tinnar  försvinna 
I  fjärran  skiftande  blått, 
De  gyllne  drakarna  hinna 
Gref  Pazzis  praktfulla  slott. 
Men  förrän  de  målet  hunnit, 
Har  hennes  hjertefrid  flytt. 
Hans  kärlek  den  har  hon  vunnit, 
Fast  icke  ett  ord  de  bytt. 


II 


Uti  ett  slott  i  härlig  stil 

Med  vida  öppna  hallar. 

På  blomster  rikt  och  vattensprång 

Inom  de  gröna  vallar, 

Ej  bygda  för  att  väcka  skräck, 

Ej  för  att  ovän  hota. 

Nej,  för  att  inom  grönklädd  mur 

Blott  glada  vänner  motta': 

Här  grefven  gaf  en  präktig  fest 

För  alla  sina  vänner. 

Och  bägare  med  eldigt  vin 

Der  buros  kring  af  svenner, 

Och  höfviskt  skämt  och  muntert  glam 

Bland  glada  gäster  hördes, 

Och  fjärran  kring  musik  och  sång 

På  vindens  vingar  fördes. 

„Sjung,  riddar  Sven,  sjung,  nordens  son!" 

Nu  värden  vänligt  beder 

jjOm  helga  landet,  om  ert  hem, 

Hvad  helst  som  lyster  Eder." 

„Väl  har  jag",  svarar  riddarn,  „glömt 

Att  spel  med  sång  förena. 

De  händer,  som  ha  svärdet  fört. 

Ej  längre  äro  lena; 


RIDDAll   SVEN.  451 


Dock  söker  jag  i  fjärran  ej 
Hvad  här  vi  kunna  finna. 
Det  bästa  ämnet  för  en  sång 
Är  Florens'  skönsta  kvinna, 
öif  harpan  hit,  och  än  en  gång 
Jag  löser  sångens  vingar. 
Den  sången  blir  min  svanesång, 
Om  den  ej  hjertan  tvingar." 

Han  harpan  tar,  han  strängar  den. 
Men  svårt  det  är  att  spela. 
Ej  strängen  ljuder  såsom  förr, 
Här  måste  något  fela. 
En  gyllne  ring,  som  blixtrar  skön 
Och  ses  hans  finger  pryda. 
Den  hindrar  konstförfaren  hand 
Att  öfvadt  öra  lyda. 

Af  kärlekens  gudinna  står 

En  bild  invid  hans  sida 

I  bländhvit  marmor,  hög  och  skön. 

Med  drag  så  Ijufva,  blida. 

Han  ringen  från  sitt  finger  drar; 

På  hennes  han  den  träder 

Och  pröfvar  åter  strängars  lek 

Och  hvarje  hjerta  gläder. 

Der  står  han  nu,  en  nordens  son 
Med  lockar  gyllne,  ljusa. 
Hans  varma  sång  och  Ijufva  röst 
De  unga  tärnor  tjusa. 
Och  Girolamos  dotter  rörd 
Nu  smälter  hän  i  tårar. 
Betvingad  af  den  Ijufva  sång, 
Som  hennes  hjerta  dårar. 

När  sången  slutat,  tystnad  rår 
Bland  Pazzis  gäster  alla. 
Men  plötsligt  bryts  den,  och  nu  hörs 
En  storm  af  bifall  skälla; 


462  RIDDAB   SVEN. 


Och  Griovanna  tar  en  krans 
Att  skaldens  hjessa  kröna. 
Han  faller  på  sitt  knä  och  ömt 
Han  ser  i  ögon  sköna. 

Den  blicken  var  en  ljungeld  lik, 
Den  tände  hennes  hjerta, 
Det  unga  hjerta  som  ej  än 
Känt  kärleks  fröjd  och  smärta. 
När  dagen  flytt,  de  hand  i  hand 
I  tysta  drömmar  vandra, 
Och  svärja  tro  och  lofva  att 
Ej  skiljas  från  h  var  andra 

Så  slutade  då  greivens  fest. 

Till  Florens  ingen  vände. 

Ty  stadens  port  var  alltid  stängd, 

Sen  dagen  gått  till  ände. 

Snart  tyst  det  blir  i  grefvens  slott, 

Och  Ijufva  drömmar  sväfva 

På  månens  strålar  sakta  in 

Att  sköna  bilder  väfva. 


m 


Och  riddar  Sven  till  ro  han  sig  lagt, 

Men  sömnen  ej  kunnat  med  honom  få  makt. 

Fast  midnattstimmen  redan  är  inne. 

Han  vaken  är  och  glad  i  sitt  sinne. 

De  Ijufva  ögon  i  afton  han  sett, 

De  kyssar  på  läppen  än  bränna  hett, 

Dem  kan  han  aldrig  förglönmia. 

Och  vaken  om  dem  viU  han  drömma. 

Nu  blickar  månen  helt  varsamt  in 

Och  spelar  med  silfverstrålar. 

På  bonad  valnöt,  på  gyllne  skinn 

Den  luftiga  bilder  målar. 

Det  stämmer  så  vekt  hans  sinne; 

Dock  plötsligt  klarnar  hans  minne 


RIDDAR    SVEN.  463 


„Min  ring,  min  ring,  min  gyllene  ring, 

Mitt  fädemearf,  min  skönsta  klenod, 

Jag  glömde  dig  borta  på  marmorstud, 

Dig  måste  i  natt  jag  än  finna". 

Baskt  stiger  han  upp  från  sömnlös  bädd 

Och  ilar  till  trädgården  knappast  klädd 

Och  trefvar  sig  fram  bland  oranger  och  ros, 

Som  dofta  i  månljus  vårnatt 

Nu  hinner  han  bilden,  nu  ser  han  sin  skatt; 

I  fjärran  ren  lyser  karbunkeln  matt. 

Han  sakta  sig  närmar  skönhetsgudinnan 

Att  varsamt  taga  sin  gyllene  ring; 

O,  fasa!  då  ser  han  att  marmorkvinnan 

Har  slutit  sin  bländhvita  hand  deromkring. 

Och  trohetens  tecken  hon  håller  så  fast. 

Som  vore  guldet  i  marmorn  gjutet. 

Med  skallrande  tänder  han  ilar  i  hast 

Till  slottet  af  månljus  omflutet. 

På  darrande  knän  han  sjunker  i  bön 

Vid  bädden  och  stammar  med  skälfvande  tunga: 

O  öfverallt  tiUbedda 
Guds  helga  moder  du. 
Du  himmelns  rena  drottning, 
Lyss  till  min  suckan  nu! 

Bevara  mig,  jag  beder, 
Mot  satans  arga  list, 
Mot  hedna  gudars  trolldom 
Beskydda  mig,  o  Krist! 

När  bönen  var  slutad,  han  lägger  sig  åter. 
Och  somnar  lungt  som  i  moders  famn. 
I  drömmen  han  skådar  sin  fädernebygd 
Vid  foten  af  Hekla  i  granamas  skygd. 

IV 

Och  månens  strålar  leka 
Igenom  fönstrets  rund 
Så  darrande  och  bleka 
I  vårlig  midnattsstund. 


464  lUDDAE   SVEN. 


Men  uti  månens  skimmer 
En  dimma  fiti  och  skär 
Som  skum,  som  silfverglimmer 
Ett  andeväsen  bär. 

Det  formar  sig,  en  kvinna 
Nu  syns  i  månens  sken, 
Sjelf  skönhetens  gudinna 
I  marmor  hvit  och  ren. 

Hon  riddaren  nu  väcker 
Ifrån  hans  korta  blund 
Mot  honom  famnen  sträcker 
Och  kysser  ömt  hans  mund. 

Nu  lyss!  Från  läppar  bleka 
Der  ljuder  trolsk  en  sång, 
Hvars  toner  Ijufligt  smeka 
Och  fjettra  på  en  gång. 

„Den  kärleksdikt  du  sjungit 
Mitt  marmorhjerta  rör. 
Den  har  mig  helt  betvungit, 
Och  dig  jag  nu  tillhör. 

Din  trohets  gyllne  gåfva, 
Den  hör  mig  ensam  till, 
Min  tro  jag  vill  dig  lofva,    • 
Blott  dig  jag  älska  vill. 

Jag  kärleksfröjd  dig  bjuder: 
Kom  till  min  gyllne  sal! 
När  harpoklang  der  ljuder 
Vid  bräddad  festpokal, 

Du  jordens  jemmer  glömmer, 
I  fröjd  ditt  lif  förgår, 
Och  lycklig  bort  du  drömmer 
Din  lefnads  korta  vår. 


BIDDAB  SVEN.  466 


Men  ve,  om  mig  du  sviker 
Allt  för  en  jordisk  mö, 
Min  hämd  då  icke  viker, 
Du  liksom  hon  skall  dö/* 


Då  gol  i  fjärran  lianen, 
Och  morgonsol  upprann. 
Och  med  en  suck  den  Ijufva, 
Den  sköna  bild  försvann. 
Som  snö  för  sommarsolen 
Den  smalt  i  morgonljus. 
Som  luftig  dimma  drifven 
På  flygt  af  vindens  brus. 
Men  riddar  Sven  han  stirrar 
Med  skräck  mot  nyfödd  dag. 
Med  handen  öfver  pannan 
Han  stryker  tag  på  tag. 
.  Var  det  väl  dröm?  var  verkligt, 
Hvad  nyss  han  skådat  har! 
Så  bäfvande  han  frågar, 
Men  får  ej  något  svar. 
Då  ser  han  på  sitt  finger 
En  ring  så  underbar: 
Då  kan  han  icke  tveka. 
Då  mins  han  hur  det  var. 
Den  sång  i  går  han  sjungit, 
Den  ring,  som  bort  han  gett. 
Ej  något  tvifvel  mera 
Att  Venus  sjelf  han  sett; 
Och  hennes  gåfva  bär  han, 
Det  trolska  silfverband, 
Som  skimrar  och  som  blinkar 
Der  på  hans  starka  hand. 
Och  bäfvande  han  väcker 
Båd'  riddare  och  sven, 
Förtäljer  hvad  han  skådat 
I  månens  silfversken. 
Han  ringen  åt  dem  visar, 
Besvär  dem  följa  med. 

Finsk  Udskrift,  1887,  U,  29 


466  BIBDAB   SVEN. 


Att  se  på  marmorstoden 
De  gå  i  parken  ned; 
Men  när  de  bilden  hinna, 
Då  är  den  som  den  var; 
Ej  något  spår  de  finna 
Af  ringen  mera  kvar. 

När  sol  rann  upp  i  öster, 
Då  riddarn  sorgsen  går 
Till  Qiovannas  fönster 
Och  uppå  harpan  slår. 
Sin  afskedssång  han  kväder 
Allt  för  sin  mö  så  vän. 
Han  måste  fjärran  fara, 
Till  Eom  han  drager  hän. 

Qiovanna,  Ijufva  tärna, 
Sköna  blomma,  himlastjema! 
Q-iovanna,  du  är  fager 
Som  en  purprad  morgondager. 
Ljufva  tankar,  Ijufva  nöjen, 
Ljufva  känslor,  Ijufva  löjen, 
Ljufva  kyssar  du  mig  gifver, 
Giovanna,  din  jag  blifver. 

Sköna  flicka,  Qiovanna, 
Hen  som  dagen  är  din  panna, 
Dina  varma  ögon  klara. 
Dina  lockar  underbara. 
Dina  tänder  perlehvita. 
Ack,  från  dig  jag  kan  ej  slita 
Själ  och  sinne!  Du  mig  tjusat, 
Du  min  hela  själ  berusat. 

Och  mitt  hjerta  det  vill  brista. 
När  jag  tänker  att  den  sista 
Grången  harpan  kärligt  ljuder, 
Att  farväl,  farväl  jag  bjuder. 
Q-löm  ej,  glöm  ej  vännen  kära! 
Fastän  borta,  är  jag  nära. 
Himmels  helgon,  englars  skara 
Skall  dig  skydda,  mig  bevara. 


REDDAE   SVEN.  467 


Och  när  han  sången  slutat, 

Han  harpan  sönder  slår, 

En  blodröd  ros  han  bryter 

Ifrån  ett  törnesnår. 

Till  henne  han  den  kastar: 

„Tag  denna  helsning  än, 

När  du  ser  rosen  blekna, 

Då  död  är  riddar  Sven.** 

Farväl  han  henne  bjuder. 

Och  tårfyld  blicken  är, 

Mot  Rom,  mot  Rom  han  vandrar 

Till  helga  fadren  der. 


Som  pilgrim  sen  han  drager 
Igenom  Umbriens  land, 
Så  snart  det  skymtar  dager, 
Står  han  med  staf  i  hand. 
På  allfarsväg  han  ilar, 
Till  Rom,  till  Rom  det  bär. 
Om  natten  knapt  han  hvilar^ 
Fast  trött  till  döds  han  är. 


Så  kommer  han  omsider 
Allt  till  den  helga  ort. 
När  det  mot  afton  lider. 
Han  står  vid  Romas  port. 
Han  träder  in,  får  höra 
Att  påfven  nu  som  bäst 
Vill  låna  villigt  öra 
Åt  hvarje  fjärran  gäst. 

Han  sina  steg  då  styrer 
Mot  Coliseo  hän, 
Der  tusende  martyrer 
Vid  Romas  jubelskrän, 


468  BIDDAB  SVEN. 


Med  bäfvan  i  sitt  hjerta, 
Med  hopp  och  helig  tro 
Fått  sluta  lifvets  smärta, 
Och  vunnit  himlens  ro. 

I  månens  sken  en  messa 
Der  sjöngs  till  själars  tröst, 
Och  riddar  Sven  ses  pressa 
Sin  hand  mot  kvalfullt  bröst; 
Han  sjunker  ödmjukt  neder 
Vid  påfven  Urbans  fot, 
Och  innerligt  han  beder 
Om  frälsning  och  gör  bot. 

För  påfven  han  förtäljer 
Att  Venus  han  har  sett. 
Allt  hvad  hans  hjerta  kväljer. 
Att  han  sin  ring  har  gett. 
„0  fader,  du  som  binder 
Och  du  som  lösa  kan.. 
Väj  undan  trolldomshinder, 
Lös  mig  från  hennes  bann>* 

Men  påfven  Urban  rister 
Sitt  gråa  hufvud  blott, 
Och  klagande  utbrister: 
„Hård  är,  min  son,  din  lott 
Ty  Venus  aldrig  lemnar 
Den  i  sitt  våld  hon  fått, 
På  den  sig  grymt  hon  hamnar. 
Som  henne  har  förrådt." 

Och  helga  Urban  tager 
Hans  pilgrimsstaf  i  hand: 
„När  denna  blomstrar  fager 
Uti  arenans  sand, 
Då  kan  du  räddning  finna 
Från  hennes  trolldomsmakt, 
Den  frestande  gudinna 
Som  dig  i  bojor  lagt." 


EIDDAB  SVEN.  469 

Förtviflad  riddarn  böjer 
Sitt  hufvud  hopplöst  ner. 
När  han  det  åter  höjer, 
Ett  underverk  han  ser: 
Från  pilgrimsstafven  spira 
Tre  liljestänglar  fram, 
Och  röda  rosor  sira 
Den  torra,  nötta  stam. 

Men  påfven  ödmjukt  säger: 
„Jag  syndat  har  forvisst, 
Uppå  den  makt  du  eger 
Jag  tviflat.  Herre  Krist. 
I  otro  har  jag  felat, 
Jag  ej  dig  lösa  kan. 
Dig  Herran  rädda  velat, 
Var  tröst,  du  sorgsna  man. 

En  fins,  som  kan  besvärja. 
Kan  ge  dig  ro  och  frid: 
Palumnus  kan  dig  värja 
Vid  onda  makters  strid. 
Gå  dit.  Guds  helga  moder 
Beskydda  må  din  stig. 
En  helsning  till  vår  broder 
Från  Urban  för  med  dig." 


VI 


Der  Tevem  mellan  klippor  fram  sig  bryter. 
Och  störtar  fradgande  i  fall  på  fall. 
Just  innan  den  med  Tibern  sammanflyter 
Att  söka  Medelhafvets  blåa  svall. 
Der  såg  man  fordom  både  slott  och  villa 
Och  sköna  tempel  stå  i  marmorprakt. 
Ett  fins  der  än,  det  helgats  åt  Sibilla, 
Det  står  vid  fallets  fot  liksom  på  vakt; 
Ett  annat  helgadt  vårens  gud  Vertumnus, 
Der  bodde  nu  en  gammal  munk  Palumnus. 


470  BIDDAS  SVEK. 


Af  åtti&rigt  lif  han  sextio  egnat 

Att  sörja  för  sin  själ,  att  göra  bot, 

Just  pä  den  plats  han  i  sin  ungdom  hägnat, 

Här  inyid  vilda  kataraktens  fot. 

Han  dyrkades,  än  mer,  han  älskades  af  alla. 

Tiaren  längesen  hans  tinning  prydt. 

Om  han  till  påfve  låtit  blott  sig  kalla; 

Men  ödmjuk  han  all  verldslig  makt  har  skytt. 

Här  lefde  han  i  frid,  i  skydd  af  sina  pinjer, 

Och  dyrkade  sin  Gud  och  skötte  sina  vigner. 

Hit  kom  vår  riddare  i  aftonstunden 
Att  söka  frihet  ifrån  trolldoms  ok; 
Den  gamla  mötte  han  i  pinjelunden. 
Han  gick  der  ensam  med  sin  andaktsbok. 
Nu  riddarn  utan  omsvep  fromt  berättar 
För  eremiten  hvem  som  honom  sändt. 
Med  bikt  och  bot  han  nu  sitt  hjerta  lättar, 
Förtäljer  allt  hvad  honom  senast  händt, 
Och  ber  Palumnus  honom  skydda,  råda 
Och  rädda  så  hans  själ  från  trolldoms  våda. 

Tyst  lyssnar  nu  Palumnus  till  hans  klagan, 
Med  ängslan  följer  riddaren  hans  blick. 
Djupt  tycks  han  gripen  af  den  sorgsna  sagan, 
Tills  han  om  rosenundret  höra  fick. 
Då  klarnar  mulen  blick,  och  mildt  han  säger: 
„Bland  hednagudar,  som  från  Bom  ha  flytt, 
Den  största  makt  bland  alla  Venus  eger, 
Och  min  besvärjelse  hon  aldrig  lydt. 
Dock  vill  jag  ännu  kampen  återtaga, 
Och  segra  vi,  är  slut  med  hennes  saga. 

Märk  väl,  lyss  på  och  gör  som  jag  befaller. 

Tag  hit  din  underfulla  pilgrimsstaf, 

£läd  på  dig  pansar,  sköld  och  hjelm  med  gaUer, 

Träd  silfvernngen,  som  gudinnan  gaf 

På  pilgrimsstafven;  och  när  himmelns  stjemor 

På  fästet  tindra,  gnistrande  i  prakt, 

Gå  då  till  fallets  brant,  glöm  jordens  tärnor, 

Bed  pater  noster,  tänk  på  himmelns  makt 


BIDDAB   8Y£N.  471 


Och  frukta  ej,  hvad  helst  du  än  får  skåda, 
Ty  eljes  gå  förlorade  vi  båda. 

Och  om  hon  visar,  sig,  om  hon  dig  kallar, 
Lyss  ej  uppå  den  honungsljufva  röst; 
Se  ej  på  ögon  sköna,  lock  som  svallar, 
Eänn  pilgrimsstafven  djupt  i  hennes  bröst. 
Mins,  om  du  segrar  nu,   den  trolldoms  kedja. 
Som  bundit  har  din  själ  vid  mörkrets  makt. 
Är  bruten  då  för  evigt.    Jag  vill  bedja, 
Att  Herrans  helgon  hålla  om  dig  vakt. 
Stå  stark  och  låt  af  Venus  dig  ej  fresta ! 
Det  gäller  nu  din  salighet,  ditt  bästa". 

När  så  han  talat,  bort  Palumnus  skrider. 
Sen  riddaren  han  först  välsignat  har. 
Nu  dagen  slocknat,  ren  mot  natt  det  lider, 
Ett  rosenskimmer  blir  i  öster  kvar. 
Nu  slocknar  det,  ur  skogar  och  ruiner, 
Ur  flodens  famn  ses  mörkret  stiga  då. 
Eldflugor  svärma  kring  likt  gnistrande  rubiner, 
En  smärtfull  sång  hörs  näktergalen  slå; 
Men  vidt  omkring  i  natten  dånar  svallet. 
Och  Sven  han  vandrar  till  sin  post  vid  fallet. 


vn 

Der  vandrar  han  ensam  i  natten 
Vid  stjernomas  tindrande  sken 
Och  ser  hur  det  blågröna  vatten 
I  djupet  störtar  sig  hän. 
Uttröttad  han  sätter  sig  neder 
Invid  en  forntida  vas, 
På  hvilkens  marmor  sig  breder 
Ett  festtåg  i  lek  och  i  ras 
Af  gudar  och  bacehantinnor, 
Satyrer  och  fauners  hop. 
De  dragas  af  pantrar,  tigrinnor, 
Vid  glam  och  vid  jubelrop. 


472  RIDDAB  BVBN. 


På  denna  praktfulla  urna, 

Förskonad  mång'  hundrade  år, 

Han  ser  dem  så  härligt  skurna 

Som  vore  de  gjorda  i  går. 

Han  korstecknet  gör  och  domnar 

Vid  forsens  vyssjande  fall, 

I  Ijuflig  slummer  han  somnar 

Från  oro  och  äflan  all. 

Då  ser  han  i  drömmen  Q-iovanna, 

Hon  vandrar  i  öde  sal. 

Han  tigger,  han  beder:  ,,o  stanna!" 

Förgäfves,  hon  hör  ej  hans  tal. 

Men  plötsligt  hon  om  sig  vänder 

Och  kärligt  på  honom  hon  ser. 

En  kyss  åt  honom  hon  sänder: 

„Var  stark",  hon  hviskande  ber. 

Och  bilden  förbyts  till  hans  kära, 

Hans  älskade  hem  i  nord, 

Han  tycker  sig  se  det  helt  nära, 

Han  trampar  sin  fädernejord. 

Emellan  vide  och  al 

Han  ser  den  glimmande  elden 

Från  härden  i  högtimrad  saL 

Belyst  af  norrskenets  flamma 

I  sprängkall  midvinternatt. 

Står  hemmet  ännu  det  samma 

Som  fordom.    Men,  hur  det  är  fatt. 

Han  kan  det  ej  nalkas,  det  viker. 

Bort,  undan,  allt  längre  det  förs. 

Han  ropar,  men  rösten  sviker. 

Ej  ljud  från  hans  läppar  hörs, 

Af  ångest  de  darra  hans  leder. 

Han  vaknar  som  från  ett  rus. 

Men  vasen  den  störtar  neder 

Till  spillror  i  stoft  och  grus. 

Då  ser  han  de  bilderna  skurna 
I  bugtiga  ytan  stå  upp. 
De  lösas  från  krossad  urna 
Och  samlas  i  strålande  grupp. 


RIDDAR   SVEN  473 

Frihetsberusade 
Från  jorden  de  fly, 
Från  vasen  den  grusade 
Mot  himmelens  sky. 

Det  luftiga  tåget,  det  dansar 
I  rytmisk,  i  långsam  gång 
Och  svänger  de  doftande  kransar 
Till  gigor,  till  flöjt  och  till  sång. 

Mot  natthimmelns  mörker  de  skimra 
I  färger  af  osedd  prakt, 
Och  tyrsusstafvarna  glimra, 
Och  evoe  ljuder  med  makt. 

Men  riddaren  ser  —  och  han  bäfvar,  — 
Den  sköna,  den  ohöljda  kropp 
Af  skönhetsgudinnan,  som  sväfvar 
Befriad  ur  spillrorna  opp. 

„0  följ  mig",  hon  hviskande  bjuder. 
Hon  sträcker  sin  bländhvita  hand. 
Förföriskt  den  sången  ljuder, 
„Kom  till  de  odödligas  land!" 

Med  pulsar  brinnande 
På  henne  han  ser. 
Och  segervinnande 
Mot  riddarn  hon  ler. 

Och  tjust  han  lyssnar,  och  tjust  han  lyder 
Och  sträcker  ren  ut  sin  starka  hand. 
Då  ser  han  ringen,  som  henne  pryder: 
Då  allt  han  minnes,  sitt  trolldomsband. 
Hur  han  var  fängslad  allt  intill  grafven, 
Mins  Giovanna,  sin  vana  mö. 
Ursinnig  griper  han  pilgrimsstafven : 
„Vade  retro!  du  måste  dö  I" 
Ej  mer  han  tvekar,  ej  mer  han  röres, 
Han  mattar  slaget,  han  stöter  till. 
Ett  jemmerskri  uti  natten  höres: 


474  BIDDAR  SVEN. 


„Ve  dig,  Palumnus** ;  så  blir  allt  still. 

Och,  som  ett  stjemskott  i  natt  försvinner, 

Den  sköna  bilden  förbleknar  bort. 

Dess  färger  mattas,  dess  glans  förrinner. 

Dess  glimmer  blir  såsom  gnistans  kort. 

Då  tänds  med  samma  bland  stjernors  hvimmel 

Ett  nytt,  ett  flammande  himlaljus. 

Se,  Venusstjernan  från  nattlig  himmel 

Nu  strålar  ned  öfver  jordens  grus 

Vid  första  gryning  af  nyfödd  dager. 

När  lärkan  stämmer  sin  morgonpsalm, 

När  daggen  glindrar  i  gräset  fager 

Ej  än  berörd  af  siroccons  kvalm. 

Då  vandrar  riddarn  till  hyddan  neder. 

Der  han  har  lemnat  Palumnus  kvar. 

Men  han  förgäfves  vid  dörren  beder 

Att  blifva  insläpt,  han  får  ej  svar. 

Förskräckt  på  gnisslande  dörr  han  stöter. 

Den  springer  upp,  och  in  stiger  han. 

Han  ned  sig  böjer,  och  nu  han  möter 

En  syn,  som  aldrig  han  glömma  kan. 

Hans  hjertas  pulsslag  den  synen  hämmar: 

Der  låg  den  gamle  på  golfvet  död. 

Med  brustna  blickar,  med  stela  lemmar, 

På  marken  flyter  hans  hjertblod  röd. 

Det  brustna  ögat  han  sakta  lycker. 

På  knä  för  döden  sig  böjer  sen, 

Sin  hand  på  stelnade  hjertat  trycker, 

En  ring  han  känner  inunder  den. 

Af  häpnad  slagen  han  den  betraktar. 

Det  är  hans  egen,  hans  guldklenod 

Som  var  försvunnen,  alltsen  den  dagen 

Sin  ring  han  stack  på  gudinnans  stod. 

Och  fast  hans  hjerta  af  glädje  svalde 

Att  åter  vara  från  Venus  fri. 

Han  likväl  sörjde  och  tårar  fälde, 

Att  segern  skulle  så  dyrköpt  bli. 

Död  var  Palumnus,  och  grafvens  hvila 

Sven  reder  honom  med  egen  hand. 

Der  Tiberns  böljor  mot  hafvet  ila, 


RtDDA^B  SVEN.  475 


Der  slumrar  han  invid  flodens  strand. 
Cypresser  skugga  den  tysta  kullen, 
Och  rosor  dofta  på  munkens  graf. 
Ty  han  har  stuckit  i  svarta  mullen 
Sin  blomsterbärande  pilgrimsstaf. 


Vin 

Fri  var  han,  fri  från  Venus  välde, 
Och  gladt  han  kastar  pilgrimskåpan  af. 
Mot  Florens  sina  steg  han  stälde, 
Sen  sitt  farväl  han  sagt  Palumni  graf. 
Af  lefnadaglädje  åter  hjertat  svalde; 
Stolt  red  han  fram  med  luta  och  med  glaf 
Sen  fattig,  ödmjuk  emot  Rom  han  dragit, 
Sin  trubadurdrägt  nu  han  återtagit. 

I  dagar  tre  han  ridit  mellan  vigner, 
Igendm  städer,  öfver  hed  och  slätt; 
Han  ser  framför  sig  bergens  sköna  linier 
Mot  aftonhimmeln  som  en  silhouett. 
Han  stannar  för  att  rasta  under  pinjer, 
Tre  sköna  träd  af  väldig  jätteätt. 
Der  nere  i  en  dal,  i  luftig  dimma 
Syns  kampanilen,  domen,  Florens  glimma. 

Men  tätt  invid  af  kaprifolium  fransad 
Han  såg  en  marmorvilla  underskön 
Uti  en  trädgård,  som  med  kärlek  ansad 
Gaf  åt  sin  vårdare  hans  mödas  lön. 
Ty  praktfullt  villan  var  af  rosor  kransad, 
Mjukt  bäddad  in  som  i  en  mantel  grön. 
Än  längre  bort  ses  rika  fält  i  vågor 
Och  längst  i  vester  aftonsol  i  lågor. 

En  vandrare  nu  går  förbi,  han  frågar 
Hvems  denna  undersköna  villa  är, 
Och  om  i  parken  in  man  träda  vågar, 
Att  släcka  törsten  i  fontanan  der. 


476  ELDDAR   SVEN. 


När  vandrarns  svar  han  hör,  hans  hjerta  lågar, 
Ty  Glrolamos  villan  vara  lär. 
Han  måste  in,  dit  in,  han  kan  ej  stanna 
Skall  här  han  återfinna  sin  Giovanna? 

Snabt  smyger  han  sig  in  och  uppför  gången. 
Han  tar  sin  mandolin  och  strängar  den. 
Och  innerligt  och  vekt  han  sjunger  sånger, 
Som  han  har  diktat  för  sifct  hjertas  vän: 

„De  blyga  blommor  sluta 
Sin  kalk  i  aftonstund. 
De  trötta  axen  luta 
Sig  ned  till  Ijuflig  blund. 
Och  vana  vindar  komma 
Likt  blida  englar  små 
Och  vagga  ax  och  blomma 
Till  Ijuflig  hvila  då. 

Och  liksom  blomstren  domnat, 
Så  hvilar  också  du, 
Och  liksom  axen  somnat, 
1  frid  du  hvilar  nu. 
Och  mina  sånger  smyga 
Med  vinden  upp  till  dig. 
Och  darrande  och  blyga 
De  bedja:  dröm  om  mig." 

Nu  dörren  öppnas  sakta  till  balkongen. 
Han  henne  ser;  hon  är  det,  skön  och  ren. 
Bland  hvita  rosor  och  bland  blommig  fläder 
Nu  sakta  fälls  en  silkesstege  neder. 


Men  jag  vill  min  saga  sluta, 
Sluta  den  med  samma  ord. 
Som  den  sköna  sången  slutar 
Om  den  ädle  Aucassin 
Och  hans  vana  Nicoletta. 


BIDDAB  SVBN.  477 


„Sen  de  lefde  åren  långa 
Uti  idel  fröjd  och  lycka, 
Riddaren  sin  glädje  funnit, 
Giovanna  likaså." 
Här  vår  saga  också  slutas. 
Mera  jag  ej  vet. 


I  bokhandeln. 


P.  Nordmann:  Land  och  foUc,  geografisk  läsebok  för  skol- 
tid och  ferier.   Hfors  1886,  Q.  W.  Edlund. 

Hos  oss  herskar  det  förderfliga  systemet  att  för  skolorna 
skrifva  läroböcker  med  så  sammanträngd  stil  som  möjligt.  Man 
vill  sålunda  i  någon  mon  nedtrycka  böckemas  pris  och  vinna  åt 
dem  ökad  spridning.  Men  härunder  kännes  bristen  på  dugliga 
läseböcker  synnerligen  tung.  Detta  gäller  i  synnerhet  den  geogra- 
fiska undervisningen,  som  icke  kan  nöja  sig  med  en  själlös  in- 
pluggning  af  minnessaker,  utan  bör  liiiigt  tilltala  lärjungens  fan- 
tasi, fyllande  den  med  friska  åskådningar.  Skall  en  geografisk 
läsebok  fylla  sitt  ändamål,  bör  den  innehålla  pålitliga  och  tillika 
fängslande  skildringar  af  naturen  och  menniskolifvet  uti  vildmar- 
ken såväl  som  i  kulturländerna.  Detta  gör  också  hr  Nordmanna 
bok  öfverhufvudtaget.  IJess  357  sidor  inrymma  icke  mindre  än 
Bl  uppsatser,  af  hvilka  blott  några  få  ha  ett  generaliserande  in- 
lehåll.  Det  stora  flertalet  deremot  utgöres  af  mer  eller  mindre 
ietaljerade  beskrifningar  öfver  länder  och  folkseder  uti  alla  fem 
rerldsdelama.  I  de  flesta  fall  lemna  författarnas  välrenommerade 
lamn  en  borgen  för  skildringarnas  tillförlitlighet.  Endast  undan- 
agsvis  hafva  källor  anlitats,  hvilkas  uppgifter  skulle  tarfvat  om- 
jorgsfullare  kritik.  En  sådan  är  F.  v  Hellwald;  bland  andra 
nindre  lyckade  skildringar  af  denne  förf.  får  läsaren  en  så  allt- 
genom  nedrifvande  karakteristik  af  tscheckema  i  Böhmen,  att 
len  omöjligen  kan  motsvara  verkligheten.  Visserligen  tillägger 
itgifvaren  reservationsvis  i  slutet:  „dessa  ord  uttalas  af  en  tysk". 
Men  af  det  uppväxande  slägtet  kan  man  ej  rimligtvis  fordra  den 
ätta  uppskattningen  af  detta  tyska  vittnesbörd  om  tscheckerna. 
En    genomgående    sträfvan    hos    utg.  har    tydligen   varit  den  att 


478  I  BOKHANDBLK. 


låta  den  resande  med  egna  ord  skildra  hvad  han  sjelf  skådat 
eller  förnummit  vid  personligt  umgänge  med  befolkningen.  Många 
af  bokens  stycken  äro  derfor  originaluppsatser,  och  flere  bland 
dem  hafs^a  ett  berättande  &'amställningssätt.  Dessa  äro  otvifvel- 
aktigt  de  bästa  partierna  af  det  hela.  Ty  den  direkta  iakttagel- 
sen förlänar  beskrifningen  en  saftig  lokalfärg,  som  meddelar  läsa- 
rens fantasi  lifsvarma  bilder  och  framkallar  ett  vaket  intresse. 
Af  egen  erfarenhet  kunna  vi  intyga  att  mer  än  en  elev,  hvilken 
under  lärotimmarna  hört  uppläsas  t.  ex.  R.  Hults  skildring  af 
lapparna  eller  V.  F.  Brotherus'  af  Kaukasien  eller  förf:s  egen  af 
en  dag  i  sachsiska  Schweitz,  utan  någon  uppmaning  från  lärarens 
sida  sjelfmant  lagt  sig  till  boken  och  ifrigt  tillegnat  sig  dess  in- 
nehåll. Någon  bättre  rekommendation  för  bokens  förmåga  att 
intressera  ungdomen  torde  väl  ej  behöfvas. 

Mot  urvalet  af  de  i  boken  ingående  uppsatserna  kan  emel- 
lertid med  fog  den  anmärkning  göras,  att  nog  många  bland  dem 
behandla  likartade  natur-  och  lifsförhållanden,  särskildt  från  nord- 
liga länder,  medan  andra  karakteristiska  företeelser  lemnats  ovid- 
rörda. Vi  syfka  icke  dermed  på  de  jemforelsevis  talrika  skildrin- 
garna från  vårt  eget  land.  Tvärtom,  då  fosterlandet  for  oss  har 
ett  högre  värde  än  hvarje  annat  och  då  vår  kännedom  om  det- 
samma bör  vara  den  grundligaste,  är  den  större  utförligheten 
här  alldeles  i  sin  ordning.  Ej  heller  kunna  vi  instämma  i 
det  klander,  som  vi  annanstädes  sett  drabba  förf.,  for  det  han 
nämligen  i  sin  läsebok  intagit  Porthans  för  ett  århundrade 
sedan  skrifra  skildring  af  Wiitasaari  samt  Eunebergs  af  öde- 
markerna i  Saarijärvi,  då  dessa  skildringar  ännu  i  mångt  och 
mycket  ega  sin  tillämpning  på  andra  afiägsnare  ödebygder  i 
vårt  land  och  då  förf.  uttryckligt  betonat  hvilken  tidpunkt  skil- 
dringen afser.  Qenom  antydningar  om  ett  närmast  föregående 
utvecklingsskede  vinner  dessutom  uppfattningen  af  det  närvarande 
i  gedigenhet.  —  Deremot  hade  våra  halfiiomadiska  stamfränder  i 
Asien  och  andra  polarfolk  ingalunda  kräfr  den  vidlyfbighet  förf 
egnar  dem.  Genom  uteslutningar  på  detta  håll  hade  utrymme 
kunnat  beredas  åt  helst  någon  skildring  från  de  stora  verldshaf- 
ven  samt  från  ett  typiskt  steppland  med  de  lefnadsforhållanden 
en  dylik  natur  betingar.  Sydamerikas  pampas  eller  Ijanos  hade 
dertiU  lemnat  så  mycket  lämpligare  stoff,  söm  utg.  affardat  hela 
denna  verldsdel  med  blott  tvenne  särskilda  uppsatser.  Om  india- 
nerna får  man  visserligen  dessutom  läsa  ett  och  annat,  men  man 
lemnas  i  okunnighet  om  tillvaran  af  hela  det  kreolska  folkele- 
mentet, trots  dess  vidsträckta  spridning.  I  allmänhet  framlyser 
hos  utg.  en  benägenhet  att  lemna  ganska  vidlyftiga  upplysningar 
om  de  minst  kända  trakter  och  de  fåtaligaste  folkgrupper  på  jor- 
den, t.  ex.  Korea,  Eldslandet,  svenskarna  i  Ryssland  med  mera. 
En  dylik  kunskap,  som  eljes  kanske  uteblifvit,  kan  dock  aUmän- 
heten  saklöst  undvara.  I  skolan  åtminstone  är  den  öfverflödig. 
och  det  är  ju  för  skolan  som  förf  skrifver. 


I  BOKHANDELN.  479 


Trogen  sin  föresats  att  låta  den  resande  sjelf  skildra  hvad 
han  upplefvat,  har  utg.  åtminstone  i  de  af  sina  talrika  bearbet- 
ningar, vi  varit  i  tillfälle  att  jemföra  med  originalen,  inskränkt 
sin  egen  verksamhet  förnämligast  till  att  företaga  uteslutningar  för 
att,  enligt  grundsatsen  „non  multa  sed  multum^',  med  större  efter- 
tryck framhålla  det  mest  kännetecknande.  I  princip  gifva  vi 
honom  fullkomligt  rätt,  men  beklaga  att  han  i  sin  utmönstrings- 
if^er  förfarit  alltför  radikalt.  Så  har  han  t.  ex.  i  den  från  Kreit- 
nera  reseskildring  „I  fjärran  östern"  tagna  uppsatsen  „Tibet"  in- 
genstädes antydt,  hvad  som  dock  för  landet  är  det  egendomli- 
gaste, nämligen  att  dess  högslätter  äro  de  högsta  på  jorden.  För 
den  med  nämda  lands  naturförhållanden  mindre  hemmastadda 
läsaren  blir  det  ofattligt  huru  folkets  nationalrätt  till  väsentlig 
del  kan  bestå  af  komkli,  då  förf.  kort  förut  framhållit  att  inga 
odlade  fält  förekomma  i  landet.  Vi  anföra  detta  såsom  ett  af 
de  tyvärr  icke  sällsynta  exemplen  på  slarf  vid  bearbetningen. 
Emellanåt  har  väl  förf.  egnat  uppmärksamhet  åt  materialets  öf- 
verskådliga  anordniug  samt  dérför  vidtagit  nödiga  omställningar. 
Men  på  andra  håll,  der  sådant  varit  nödigt,  har  det  blif^it  för- 
summadt,  t.  ex.  i  uppsatsen  „Europa"  enligt  E.  Löffler,  der  de  fy- 
siska orsakerna  till  Europas  öfverlägsenhet  som  kulturland  öfver 
andra  verldsdelar  sakna  all  sammanfattning  och  en  så  inflytelserik 
omständighet  utelemnas,  som  flodernas  segelbarhet  och  lätta  sam- 
manbindande medels  kanaler. 

G-enom  sin  grundsats  att  ej  omskrifva  original  förf  attames 
ord  har  hr  Nordmann  vunnit  en  värdefull  omvexling  i  stilen; 
men  det  hade  mången  gång  varit  af  nöden  att  förfara  annorlunda, 
för  att  undvika  såväl  torra  abstrakta  uttryck  samt  ett  enformigt 
npprepande  af  liknande  ordvändningar  som  ett  eflektsökeri  i  stilen, 
hvilket  väl  kan  roa,  men  derunder  förvirrar  den  unga  läsaren. 
Ej  sällan  äro  naturbeskrifningama  alldeles  åtskilda  från  folklifs- 
skildringama.  Sådant  verkar  enformigt  i  synnerhet  på  barnet, 
för  hvars  uppfattning  landskapet  vinner  sitt  förnämsta  intresse 
genom  staffage  ur  djur-  och  menskolifvet.  Bokens  bästa  uppsatser, 
t.  ex.  Brotherus'  skildring  af  lifvet  vid  Ishafskusten,  förknippa 
dessa  två  sidor  med  hvarandra. 

Det  är  oss  ett  nöje  att  konstatera  det  hr  Nordman  i  sina 
originalalster  mestadels  följt  samma  förfaringssätt,  särskildt  då 
han  meddelat  sina  reseintryck.  Dessa  förena  turistens  friska  mot- 
taglighet med  geografens  djupare  iakttagelse.  Deremot  har  ut- 
läggningen af  vissa  kapitel  ur  den  allmänna  matematiska  och 
fysiska  geografin  mindre  tilltalat  oss.  Der  förf.  spenderat  något 
större  utförlighet,  såsom  på  beskrifningen  om  glacierer,  har  han 
lyckats  bättre,  men  i  kapitlen  „Vår  jord",  „Menniskan"  och 
„Vindarna"  är  läseboksstilen  alldeles  öfvergifven,  och  man  fUr  en 
mängd  lärdomar  i  knapphändigaste  form  på  ett  ytligt,  oklart  och 
tvärsäkert  sätt.  Att  framdraga  bevis  derpå  tro  vi  ej  vara  af 
nöden,   då    detta  till  betydlig  del  redan  skett  i  en  utförlig,  äfven 


480  •     I    BOKHANDELN. 


eljes  nog  nagelfarande  recension  i  vår  pedagogiska  tidskrift. 
För  våx  del  tilllägga  vi  blott  att  vi  såsom  den  känbaraste  bri- 
sten i  förf:s  utläggning  om  jordens  klotform  anse  hans  behändiga 
öfverhoppande  af  den  klippa,  på  hvilken  barnets  åskådliga  upp- 
fattning deraf  vanligen  strandar,  nämligen  den  skenbara  motsä- 
gelsen mellan  ytans  allmänna  bugtighet  och  dess  ojemnheter, 
höjder  och  dalar.  En  verklig  förtjenst  är  det  deremot  att 
förf.  framhållit  obållbarheten  af  den  sedan  Blumenbachs  och  Ga- 
viers  dagar  häfdvunna  indelningen  af  menniskoslägtet  i  blott  fem 
eller  tre  racer.  Men  då  den  vetenskapligare  uppställningen  enligt 
Muller  och  HsBckel  anförts  så  schematiskt,  som  förf.  gjort,  kom- 
mer läsaren  näppeligen  att  beakta  hvad  han  fått  i  stället. 

Läsebokens  stil  är  öfver  hufvud  mindre  lämpad  för  barn  än 
för  den  mognare  ungdomen.  Af  detta  skäl  försvåras  dess  prak- 
tiska användning  i  skolan,  der  geografi-undervisningen  bedrifsres 
på  de  lägre  klasserna.  Men  till  ferielektyr  i  hemmen  passar 
boken  desto  bättre  och  kan  derför  förordas  som  present  åt  skol- 
ungdomen på  det  högre  stadiet.  Äfven  äldre  personer  skola  i 
flere  af  uppsatserna  finna  en  intresseväckande  läsning. 

3.  Nordenstreng. 

Adolf  No  re  en:  De  nordiska  språken ;  kårtfattad  översikt ; 
48  8.  8.     Uppsala  1887;  1  kr. 

Denna  skrift  af  den  genialiske,  skarpsinnige  och  grundlige 
forskaren  är  först  och  sist  en  nyttig  bok.  Den  utgör  en  historik 
öfver  våra  skandinaviska  språks  utveckling,  släktskapsförhållandeD 
och  utbredning,  redogör  kort  men  tydligt  for  forskningens  fram- 
steg på  hithörande  områden,  innehåller  slutligen  literatur-förteck- 
ningar och  är,  kort  och  godt,  ett  arbete,  väl  egnadt  till  repetitorium 
för  examina,  vid  hvilka  det  äfvren  kunde  med  fördel  fordras.  Först 
uppgifver  förf  det  nuvarande  skandinaviska  språkområdet  fhvar 
vid  han  ur  literaturförteckningen  bortglömt  L.  W.  Pagerlunds 
arbete  om  Korpo  och  Houtskär).  Så  fblja  intressanta  data  om  vår 
språkstams  lifaktighet  på  de  brittiska  öarna  och  i  Byssland.  Se- 
dan tager  förf.  till  tals  tidpunkten  för  den  germaniska  befolknin- 
gens bosättning  i  Skandinavien  och  förlägger  den  till  „den  s.  k. 
stenålderns  början",  i  tredje  årtusendet  före  Kristus.  Såsom  för 
östsvenskar  betydelsefullt  kan  nämnas  förf:s  åsikt  att  skandina- 
viskt tungomål  vid  början  af  den  kristna  tideräkningen  tyckes 
hafva  „  sträckt  sig  till  Finland  (åtminstone  Nyland  och  Estland)''. 
Själfva  ämnet  behandlar  förf.  under  följande  rubriker:  „Umordi3ka 
språket",  med  de  vigtigaste  skilnaderna  mellan  de  öst-  och  väst-nor- 
diska grupperna ;  „de  genom  literatur  representerade  dialekterna,'^ 
den  isländska,  norska  och  svenska,  en  gedigen  och  innehållsrik 
framställning,  der  vi  anse  det  öfveriBödigt  att  påpeka  någon  sär- 
skild punkt,  emedan  alt  är  sådant,  som  enhvar  svenskt  bildad  år 
skyldig  att  känna;  sist  anföres  „ danskan",  med  uppgifter  om  dansk- 


I  BOKHANDELN.  481 


norskan,  hvilket  „språk"  upptagit  6-  å  T-tusen  „norska  provincia- 
Jismer".     Det  norska  „landsmålet"  påpekas  helt  kort  s.  45. 

Slutet  af  boken  inrymmer  upplysningar  om  de  nutida  skan- 
dinaviska bygdemålen;  härvid  följande  J.  A.  Lundeli,  grupperar 
förf.  dem  i  västnorska,  nordskandinaviska  (i  nordliga  Norge,  Norr- 
land, Dalame,  Västermanland,  Finland  och  Ryssland),  gottländ- 
ska,  medelsvenska  och  sydskandinaviska.  Denna  fördelning  synes 
oss  visserligen  icke  ännu  oantastlig,  man  kan  ju  t.  ex.  anse  lik- 
heterna mellan  de  est-  och  nordländska  målen  bero  på  gemensamt 
arf  från  en  längesedan  förfluten  språkperiod,  bevaradt  på,  grund 
af  lokala  förhållanden;  men  indelningen  är  utan  tvifvel  i  sina 
hufvuddrag  riktig,  och  därmed  är  i  alla  fall  en  solid  grund  för 
vidare  forskningar  lagd. 

Noreen  är  i  detta  sitt  arbete  nystafvare,  han  skrifver  t.  ex. 
judlära,  vars,  sjillnad,  av,  kart,  jort  (gjordt),  men  däremot  vid- 
sträckt,  artkkél,  ock, 

H.  Wendell. 

Gustaf  af  Geijerstam:  Pastor  Hallin,  roman;  314  s. 
8.0.  Sthlm  1887,  Alb.  Bonnier;  pris  3:  50  kr. 

Georg  Nordensvan:  Lifsuppgifter,  två  berättelser;  329  s. 
8:o.     Sthlm  1887,  Alb.  Bonnier;  pris  3  kr. 

At  dessa  tvenne  böcker  måste  den  senare  erhålla  obe- 
tingadt  företräde  Hr  Geijerstams  ,, Pastor  Hallin*^  framträder  vis- 
serligen med  anspråk  på  att  vara  en  roman,  men  den  är  betyd- 
ligt ytligare  och  innehållslösare  än  hans  tidigare  utkomna  „Erik 
Grane^*  och  fyller  på  sin  höjd  de  måttliga  anspråken  på  en  novell 
i  nuvarande  fattiga  tider.  Utan  tvifvel  skulle  hr  Geijerstam 
genom  att  nedlägga  arbete  på  sin  berättaretalang  lätteligen  kunna 
få  högre  ränta  på  kapitalet.  Sjelfva  ämnet,  —  en  ung  man  som 
aflagt  sina  teologiska  examina  stillsamt  och  ordentligt  i  Upsala, 
men  sedan  gripes  af  religiösa  grubbel  gch,  när  han  skall  prest- 
vigas  på  sin  hemort,  dock  ger  efter  af  svaghet  för  sin  mors  pie- 
tism  och  sin  fars  ekonomiska  bekymmer  och  begår  eden  —  har 
förf.  icke  förstått  aflocka  något  djupare  innehåll.  Men  tack  vare 
det  vidljrfljigt  relaterande  framställningssätt,  som  är  honom  eget,  har 
dock  boken  utan  möda  blifvit  fyld,  mest  med  beskrifiiingar  på  Hal- 
lins hemort.  Af  dessa  beskrifningar  äro  en  del  rätt  muntert  gjorda, 
särskildt  nar  de  gälla  Hallins  farbror,  lektorn,  medan  teckningen 
af  familjelifvet  hos  hans  föräldrar  ej  heller  är  utan  sina  lyckliga 
drag.  Någon  egentlig  handling  kan  man  ej  tala  om  i  romanen. 
Hallin  är  fästad  vid  en  flicka  i  staden,  åt  hvilken  han  förtror  sitt 
tvifvel  och  som  ger  honom  på  båten,  när  han  det  oaktadt  låter 
prestviga  sig;  det  är  mest  allt  som  händer.  Emellertid  är  boken  allt- 
igenom hedervärd  och  välmenande,  ofta  rätt  underhållande,  och 
skall  säkerligen  icke  skada  någon  läsare,  hvarför  den  utan  tvekan 
van  rekommenderas  som  gåfva  till  helgen. 

Finsk  tidskrift,  1887,  IL  30 


482  I  BOKHANDELN. 


Äfven  i  hr  Nordensvans  ^Lifeuppgifter^'  är  det  fråga  omen 
presthistorie,  men  hjelten  är  här  ai  annat  skrot  och  kom.  En 
vacker  andra  bas  med  angenäma  sällskapsgåfvor,  lägger  han  eig 
i  Upsala  till  med  skulder  och  förnäma  bekantskaper.  I  en  me- 
delstor stad  i  södra  Sverige  får  han  anställning  som  skollärare, 
förräntar  der  sina  sällskapsgåfvor  och  omsätter  sina  lån,  tills  han 
slutligen  får  en  kyrkoherdeplats  och  gifter  sig  för  pengar,  dem 
han  emellertid  icke  lyckas  utbekomma,  så  länge  den  seglif^ade 
svärmodem  är  i  lifvet.  Som  socknens  förtroendeman  sammanblan- 
dar han  småningom  sina  a£p£brer  med  det  allmännas  och  ser  sig 
slutligen  utan  utvägar.  Hemkommen  från  en  fåfäng  affärsresa, 
förkyler  han  sig,  får  i  rätta  Ögonblicket  hjemfeber  och  dör.  Bri- 
sten i  kassorna  betäckes  af  hustruns  förmögna  slägtingar.  Detta 
är  Gustaf  Borgs  historie;  som  parallel  tecknar  förf.  hans  broder 
Karl,  en  energisk  men  burdus  karakter,  som  knagglar  sig  fram 
som  artist,  lefver  bland  de  missnöjda  i  Boda  rummet,  rackar 
ner  sina  förmän  och  jemt  är  utan  plats.  Vid  tiden  for  katastro- 
fen är  han  en  behållen  dekorationsmålare  och  får  i  sin  mun  de 
ord  lagda,  som  val  vilja  vara  berättelsens  grundtanke,  om  „den 
der  olycksaliga  förmågan  att  kunna  lämpa  sig  efter  andra",  „att 
icke  våga  bekänna  sin  tro,  derfor  att  det  skulle  hindra  ens  kar- 
rier".  „Man  vill  ha  frid  och  ro,  bevars,  och  så  glider  man  in 
i  de  färdiga  åsigtema,  man  ger  sig  en  tum  i  sender,  man  vet 
att    det    är  döden,  men  man  gör  det  ändå,  af  feghet,  sla&innel'^ 

Samma  tema  tages  från  motsatt  sida  i  den  andra  berättelsen, 
som  heter  „Sten".  Denne  är  en  ifrig  och  varmhjertad  ung  man 
med  moderna  åsigter,  som  gifb  sig  med  Aimée^  den  samma  flickan, 
som  läsaren  torde  påminna  sig  från  hr  Nordensvans  noveUer  i 
höstas,  då  hon  hade  brutit  fbrlofhingen  med  grosshandlar  Muller 
tDl  familjens  och  slägtens  stora  häpnad.  Nu  skall  det  grundläg- 
gas ett  sant  äktenskap,  och  der  fins  ju  verkeligen  kärlek,  men 
olikhet  i  intressen  och  åskådningssätt  skiljer  dem  åt  med  tiden. 
Medan  Sten  i  följd  af  sitt  öppna  och  oförskräckta  sätt  stöter  sig 
med  det  ena  literära  företaget  efter  det  andra,  der  han  haft  an- 
ställnin,  och  småningom  alltmera  drar  sig  öfver  på  deras  sida, 
som  hastill  lifsuppgift  att  vara  missnöjda  och  förolyckade,  håller 
sig  han  hustru  till  sina  föräldrar  och  följer  med  det  smfiborger- 
liga  hemlitvet  hos  den  stora  slägten.  Slutligen  skiljas  de  ät  i 
godo:  Sten  reser  utrikes  och  Aimée  blir  hemma,  hvardera  med 
allvarligt  uppsåt  att  arbeta  på  sin  utveckling  derhän,  att  seder- 
mera deras  äktenskap  måtte  kunna  blifva  „ett  verkligt  samarbete 
mellan  två  fria  själar' ^  Det  sista  man  får  veta  om  dem  är  att 
Aimée  håller  på  med  en  småbarnsskola  och  att  Sten  har  kommit 
i  jemvigt,  att  han  arbetar  med  godt  mod,  i  vissheten  om  att  han 
egnat  sig  åt  en  sak,  som  står  i  utveckling,  som  är  framtideDS. 

Hvaruti  denna  lifsuppgift  besticker  sig  får  man  visseriigen 
icke  veta:  mångt  och  mycket  af  resonnem ängen  och  spekuleran- 
det är  likaledes    mera  fras  än  innehåll,  och  boken  öfverflödar  af 


I  BOKHANDEIiN.  483 


personer,  som  blifvit  „i  hemlighet  hängda**  och  *gå  omkring  och 
framh&lla  detta  som  sin  lifsuppgift.  Det  är  verklig  bitterhet  i 
tonen,  när  förf;  klagar  öfver  huru  mycken  kraft,  huru  mycken 
god  vilja  och  verksamhetslust  som  kastaa  bort  i  Sverige  i  följd 
af  de  ledande  klassemas  af  visande  konservatism.  Man  vet  dock 
knapt  hvad  man  skall  tro  häraf,  ty  det  vill  vara  något  till  skugg- 
rädsla för  att  £nna  samhällsvådor  i  de  oskyldiga  och  allmängil- 
tiga tankarna  t.  ex,  i  forevarande  tvenne  böcker.  Kanske  att 
förf.  också  medgifvit  detta  med  sitt  från  Jacobson  lånade  måtto, 
att  man  ofta  vuxit  ifrån  ett  arbete  när  det  blifvit  färdigt.  Emel- 
lertid äro  hans  berättelser  verkligen  ett  arbete,  något  som  man 
knappast  ville  tro  om  hr  Geijerstams  roman. 

B.  Estlander. 

Ingvor  Bondesen:  Bättegång  och  Skriftegång,  tre  berättel- 
ser, öfvers.  246  s.  8:0.     Sthlm  1886,  Z.  Hseggström. 

I  våra  dagar,  då  de  moderna  författarna  med  en  energi, 
som  ofta  slår  öfver  till  hänsjmslös  bitterhet,  löpa  till  storms  mot 
det  bestående  samhällets  brister,  är  det  med  en  känsla  af  sällsynt 
lugn  man  genomläser  ett  arbete,  sådant  som  Bondesens.  Det  rör 
sig  bland  länge  sedan  svunna  tiders  menniskor,  i  klara  bilder, 
men  utan  öfverdrift  framlägger  det  för  oss  deras  öden,  hvilka 
ha^a  åtminstone  en  beröringspunkt  med  våra  egna:  den  snabba 
vexlingen  mellan  ljus  och  skugga.  Icke  som  skulle  Ingvor 
Bondesens  skildringar  lemna  oss  oberörda  —  dertill  har  förf.  ett 
alltför  varmt  hjertelag  för  lidandet  i  alla  dess  skiftande  gestalter 
— ,  men  han  är  aldrig  grymmare  än  lifvet  sjelft  och  ej  blind  för 
att  det  med  allt  sitt  mörker  dock  stundom  bjuder  äfven  på  något, 
som  heter  fi>rsoning.  Denna  uppfattning  af  ångern  och  upprättel- 
sen som  starka  makter  i  lifvet  har  väl  gifvit  upphof  åt  den  nå- 
got egendomliga  titel,  hvarunder  förf.  sammanfört  sina  tre  novel- 
ler. Sitt  klaraste  uttryck  finner  den  i  „Tetete",  en  i  all  sin 
enkelhet  gripande  skiliing,  hvilken  liksom  de  öfriga  två  novel- 
lerna hemtar  sitt  motiv  &'än  1500-talet  och  de  lägre  klassemas 
lif.  Den  ännu  unga  och  vackra  Ellen,  som  lefver  i  ett  olyckligt 
och  af  tvång  ingånget  äktenskap  med  en  god  och  duglig,  men 
vanibr  man^  sammanträffar  efter  några  års  giftermål  med  sin 
första  och  enda  ungdomskärlek  och  glömmer  för  honom  pligtema 
mot  make  och  bara.  Hennes  fel  upptäckes,  och  enligt  dåtiden» 
sed  dömes  hon  till  offentlig  kyrkobot;  hon  ser  sig  snart  liksom 
utstött  ur  samhället,  ett  föremål  för  allas  hån  och  begabberi. 
Men  i  denna  förnedringens  bittra  timme  fattar  en  trofast  hand 
hennes.  Stark  i  sin  förlåtande  kärlek  står  mannen  vid  hennes 
sida,  beredd  att  dela  skam  och  nöd  med  henne:  hennes  ögon 
öppnas  plötsligt  för  all  den  själsadel,  som  gömmes  inom  denna 
missbildade  gestalt.  Ur  ångerns  och  förödmjukelsens  mörker 
uppgår  en  ljusare  dag  för  dem  bägge. 


484  I  BOKHANDELN. 


Mindre  genom  egen  kamp  och  inre  förädling  än  genom  ett 
vidrörande  af  Fortunas  nyckfulla  trollspö  återvinner  det  miga 
paret  i  „Bödelsmärket"  sin  förlorade  lycka.  Berättelsen  inledes 
med  en  tilltalande  och  varmt  hållen  skildring  af  horn  bei^- 
stugusvennen  Rasmus,  en  genomsund,  ärlig  natur,  vinner  sin 
hjertanskär^  den  klarögda,  muntra  Grethe,  och  huru  de  båda  ut- 
byta det  sorglösa  lifvet  på  TranekjoBrs  kungliga  slott  mot  bon- 
dens —  &'amför  allt  i  dessa  ännu  hårda  tider  —  så  tunga  ocb 
strä&amma  lott.  Missväxt  och  sjukdom  bryta  snart  in  öiyer  det 
unga  paret;  och  dä  de  båda  sakna  den  jemhårda  energi  och  den 
tåliga  förnöjsamhet,  som  ensamma  kunna  hålla  fattigman  uppe  i 
kampen,  duka  de  snart  under  och  sjunka  allt  djupare  i  elände 
och  förnedring,  till  vi  slutligen  återfinna  Rasmus  inom  „rackarens" 
föraktade  klass  med  bödelsmärket  på  sin  panna.  Slutligen  rycker 
han  dock  upp  sig  ur  den  domning,  hvari  olyckan  försänkt  honom, 
och  låter  värfva  sig  som  krigare;  genom  en  hel  följd  af  tappra 
bragder  aftvår  han  sin  skam  och  tillkämpar  sig  och  de  sina  en 
lyckligare  framtid.  Berättelsen  är  något  utdragen,  men  fi^amstald 
med  värme  och  målande  kraft.  —  Obetydligare  än  de  båda  före- 
gående novellerna  är  „I  stock  och  black",  likväl  en  ganska  mun- 
ter liten  tidsbild. 

Ett  varmt  hjertelag,  en  ren  ande,  en  simd  och  på  samma 
gång  djupt  allvarlig  syn  på  lifvet  utmärka  förf.  i  alla  tre  berät- 
telserna. Stilen  är  klar  och  liffull  med  ofta  fyndiga  vändningar; 
framställningen  är  i  sin  helhet  preglad  af  en  ganska  god  tidsfarg. 
„Rättegång  och  skriftegång*'  är  intet  fulländadt  eller  storslaget 
konstverk,  men  det  är  ett  godt  och  dugtigt  arbete.  Det  kan 
varmt  rekommenderas  till  läsning  för  den  uppväxande  ungdomen, 
hvars  behof  af  andlig  vederkvickelse  det  i  våra  dagar  är  en  så 
svår  sak  att  tillgodose.  —  Öfversättningen  af  det  dsmska  origi- 
nalet är  gjord  med  ovanlig  omsorg  och  gör  sig  endast  sällan 
skyldig  till  de  oegentligheter  i  språkbruket,  h vilka  öfversättare  i 
allmänhet  tyckas  räkna  bland  sina  speciela  privilegier. 

Bosamunda. 

M.  G.  Saphir :  Baketer  och  svärmar e,  valda  humoresker, 
öfvers.  af  J.  Granlund;  559  s.  8:0.    Sthlm  1887,  O.  L.  Lamm;  4  kr. 

Det  kan  tyckas  tvifvelaktigt  om  Saphirs  humoresker  eller 
åtminstone  hans  kvickheter  kunna  hos  Sigurds  samtida  och  Pal- 
mers landsmän  afvinna  sig  ett  särdeles  stort  intresse  utöfver  det 
historiska  och  personliga.  Men  redan  personintresset  höjes  betyd- 
ligt genom  öf vers  ättarens  korta  teckning  af  Saphirs  lif  och  den- 
nes egna  biografiska  ,,lefvande  bilder",  som  öppna  samlingen. 
De  förnämsta  minnena  ur  Saphirs  ungdom  synas  bestå  i  grymma 
förföljelser  emot  hans  judiska  anhöriga  —  förföljelser  som  natio- 
nalitetsmanin i  hans  fädernesland  Ungern  ju  ännu  åvägabringar. 
Men    dessa    bittra    minnen    förmådde    icke    det    minsta    bemänga 


I  BOKHANDELN.  485 


Saphirs  äkta,  goda  humor  med  galla.  Hans  godlynthet  flödar  ren 
och  ymnig,  icke  minst  öfver  de  otaliga  situationer,  i  hvilka  hans 
wienska  svaghet  för  damerna  framträder  i  allra  löjligaste  dager. 
Saphir  hade  en  rik  fantasi,  som  var  vänd  åt  det  groteska,  men 
högst  sällan  slog  öfver  till  det  bizarra.  Det  är  dock  oftast  blott 
starka  öfverdrifter,  som  ge  stoflP  åt  hans  godmodiga  och,  som  det 
tyckes,  sällan  personliga  satir  öfver  nästans  komiska  yta  —  dju- 
pare går  han  egentligen  icke,  om  man  undantager  ett  visst  vemod 
i  en  del  betraktelser  öfver  menniskolifvet.  Vi  få  snait  nog  hela 
den  verldsberömda  Saphir,  om  vi  till  allt  detta  lägga  en  egen- 
domlig blanduing  af  sydländsk  liflighet  med  tysk,  vidlyftig  spe- 
kulation och  tysk,  bastant  sentimentalitet.  I  många  af  humore- 
skerna äro  nu  dessa  element  så  väl  förenade,  att  de  korta  bitarna 
lätt  och  lustigt  gå  ned  tillsammans  med  våra  dagars  pikantare 
läckerheter.  Och  då  öfversättningen  lyckligt  öfvervunnit  hufvud- 
svårigheten  samt  äfven  i  enskildheter  är  god,  kan  man  gema 
halka  öfver  en  och  annan  brist  i  valet  af  stycken.  Detta  måste 
ju  också,  här  i  synnerhet,  bli  en  smaksak,  och  i  den  stora  mäng- 
den „ raketer"  och  andra  fyrverkeripjeser  kan  en  utgifvare  nog 
lätt  förbryllas. 

W-r. 

Paul  Lind  au:  Berlin  i  våra  dagar;  I.  I  de  rikas  stadsdel 
n.  Fattiga  flickor,  öfvers.  291  -|-  300  s.  8:o.  Sthhn  1887,  Alb. 
Bonnier;  tillsammans  4:75  kr. 

Bland  den  massa  romaner  och  noveller,  som  årligen  öfsrer- 
svämma  bokmarknaden,  förekomma  naturligtvis  ganska  många 
alldeles  värdelösa  alster.  Innehållets  betydelselöshet  öfverskyles 
likvisst  stundom  af  den  vackra  formen,  emedan  färdigheten  att 
hopskrifvra  en  roman  uppdrifvits  ganska  högt.  En  stor  del  af  denna 
literatur  läses  blott  för  att  genast  glömmas;  också  tål  endast  ett 
fåtal  att  läsas  om  flere  gånger.  Jag  har  nyligen  hört  omtalas  en 
person,  en  herre,  som  i  aderton  års  tid  hvarje  sommar  besökt  ruinen 
Hohentwiel  i  Baden,  för  att  på  ort  och  ställe  läsa  Scheffels  roman 
Ekkenhard  om  igen.     Detta  må  sannerligen  kallas  ett  eldprof. 

Lindans  böcker  höra  visserligen  ej  till  de  utvalda,  som  ader- 
ton gånger  på  nytt  förtjusa  läsaren,  men  de  ega  dock  många 
förtjenster.  Att  en  viss  grad  af  sentimentalitet  vidlåder  dem  kan 
ej  förnekas ;  månne  dock  ej  denna  egenskap  är  så  genuin  för  det 
tyska  skaplynnet  och  den  tyska  verldsåskådningen,  att  fr  ån  varan 
deraf  skulle  masta  betecknas  som  en  brist  i  skildringens  sanning? 
Berättelsen  flyter  lätt  och  tilltalande;  den  förlorar  sig  ej  i  vid- 
lyfbigheter,  utan  är  alltigenom  sammanträngd  och  liffdll.  Några 
högre  anspråk  än  att  bjuda  allmänheten  en  imderhållande  bok 
med  gediget  och  tidsenligt  innehåll  lär  förf.  ej  ställa  på  sitt  arbete. 

Innehållet  af  den  första  boken  är  följande :  En  ung  älsklig 
kvinna,  som  i  några  år  varit  gift  med  en  äldre  obildad  kälkborgare, 


486  I  BOKHANDELN. 


förälskar  sig  i  en  ung  talangfull  kompositör  och  älskas  af  honom. 
Förhållandet  fortgår  och  tolereras  en  tid  som  en  af  alla  känd  hem- 
lighet, tills  den  unga  frun  lemnar  mannen  och  hemmet  för  älskarens 
skull,  då  stafven  utan  vidare  brytes  öfver  hennOi  dock  icke  af  alla. 
Hos  en  gammal  vän,  hennes  forne  läkare,  och  hos  kompositörens 
farbror,  en  sträng  ortodox  prest,  finner  hon  de  råd  och  det 
stöd  hon  är  i  behof  af,  tills  den  lagliga  skilsmessan  egt  rum  och 
hon  gift  sig  med  kompositören.  Hon  hinner  dock  knappast  njuta 
af  sin  dyrköpta  lycka,  innan  döden  bortrycker  henne.  —  Kring 
denna  stomme  utvecklar  sig  en  framställning  af  de  kretsar  i  Berlin, 
som  bildas  af  de  rikblefna  småborgarena.  Den  illustreras  af  beskrif- 
n ingår  på  de  enkla  hem  i  den  östra  delen  af  Berlin,  ur  hvilka 
de  utgått,  samt  af  de  luxuriösa  praktvåningama  vid  Thiergarten- 
strasse,  der  de  nu  slagit  sig  ned.  Den  unga  fruns  giftermål  med 
den  mycket  äldre,  ytterst  simple  Erik  är  föga  tillfredsställande 
motiveradt ;  så  mycket  bättre  deremot  skildringen  af  den  tid  hon 
under  ett  slags  botgöring  tillbringar  hos  den  stränge  presten; 
äfven  dennes  karakter  är  väl  tecknad  och  gör  i  all  sin  stränghet 
ett  välgörande  intryck.  Det  tragiska  slutet  faller  sig  helt  natur- 
ligt* lifvet  är  uppfyldt  af  liknande  fall. 

I  den  andra  romanen  införes  läsaren  i  en  helt  annan  sfer. 
Förf.  skildrar  på  ett  gripande  sätt  de  svårigheter  unga  fattiga 
flickor  af  hög  och  låg  härkomst  ha  att  utstå  i  kampen  för  tillva- 
ran, i  synnerhet  om  de  på  ett  hederligt  sätt  vilja  förtjena  sitt 
uppehälle  utan  att  dock  försaka  all  glädje  i  lifvet.  Af  de  två 
hufsrudpersonema  slutar  den  stackas  Greta,  krogsömmerskan,  sitt 
lif  i  Sprefloden,  medan  Regina,  som  är  af  adlig  börd,  lyckas 
vinna  öfverseende  för  ett  snedsprång  och  ingår  i  giftermål  inom 
sitt  eget  stånd  och  får  tillfälle  att  utveckla  alla  sina  bättre  egenskaper. 
Äfven  denna  del  innehåller  flere  med  synnerlig  liffiillhet  tecknade 
skildringar  och  framställer  måhända  en  trognai^e  bild  af  ett 
mera  allmänt  förekommande  fall  i  de  kretsar  den  skildrar,  än  den 
föregående  delen,  som  behandlar  ett  fall  af  ovanligare  art  inom 
den  borgerliga  verlden. 

L.  A. 

Axel  Otto  Lindfors:  Smärre  dikter;  202  s.  8:0.  Lund 
1887,  G.  W.  K.  Gleerup;  2:75  kr. 

Om  en  god  teknisk  färdighet  i  att  sätta  en  hygglig  mans 
känslor  och  tankar  i  rim  och  meter  konstituerar  dikten,  har 
fbrf  haft  anledning  att  utom  Lunds  portar  sända  den  forträfifligt 
utstyrda  boken.  L^ke  så  sällan  får  förf.  syn  på  ett  reelt  ämne, 
särdeles  ur  familjelifvets  område,  som  tyvärr  så  ofta  forsmås  af 
poeterna;  men  hr  L.  lyckas  alltför  sällan  väcka  vårt  intresse  för 
sitt  fynd:  antingen  är  det  i  sig  obetydligt  för  en  sjelfständig  dikt, 
eller  höjer  sig  framställningen  ej  öfver  medelmåttan,  eller  förenas 
tiU  och  med  dessa  fataliteter  i  en  och  sammad  ikt. 

W-r. 


Öfvepslgt. 


Julliteratur.  C.  Snoilskys  nya  diktsamling  är  blasd  det  som 
intar  främsta  rummet  på  julborden)  hos  oss  ej  mindre  än  i  Sve- 
rige. Hvad  antalet  stora  och  betydande  dikter  vidkommer,  är 
denna  samling  lika  rik,  om  ej  rikare  än  den  nästföreg&ende  (1888). 
De  flesta  haf\ra  väl  varit  sjmliga  förut,  här  eller  der,  men  detta 
minskar  icke  intresset,  tvärtom.  Snoilskys  dikter  höra  till  dem, 
som  vinna  ju  oftare  man  läser  dem.  Djupet  är  outtömligt  och 
vändningarna,  genom  hvilka  det  röjes,  förlora  med  tiden  intet  af 
sin  blixtrande  glans.  Det  är  icke  af  dagens  frågor  eller  dagens 
mode  de  låna  allt  sitt  intresse,  och  duga  derför  att  ställas  i  ett 
bibliotek.  „Cendrillon",  den  vemodiga  sagan  om  frihetens  gu- 
dinna, „Klabauterman^S  ^^^  gamla  sagan  om  trofast  kärlek,  „En 
sovereign^',  den  moderna  sagan  om  guldets  makt,  de  svenska 
bilderna  „Hvita  frun",  „En  afton  hos  fru  Lönngren",  „Den  tret- 
tonde Mars",  „I  Svedenborgs  trädgård^'  har  man  läst  förut,  men 
lägger  dem  med  glädje  till  den  uppfriskande  källa  ett  godt  bok- 
förråd innehåller.  En  sinnrik  och  hänförande  hymn  till  det  fri- 
gjorda Italien  är  „Ginevra",  som  man  icke  läst  förut.  Ny  är 
äfven  samlingens  första  och  längsta  dikt  ,.Aurora  Königsmark.'^ 
Bland  de  mindre  styckena,  samlingens  tillfällighetsdikter,  finnas 
fyra,  som  röra  oss  närmare.  De  äro  intrycken  från  skaldens  resa 
i  Finland  och  bära  vittne  om  huru  han  icke  stannar  vid  blotta  natur- 
intrycken eller  vid  jt&n  af  tingen,  utan  spanar  efter  de  inre  för- 
hållandena, personlig  och  ideel  på  samma  gång.  —  C  D.  af  Wir- 
sén  har  till  denna  jul  hopsamlat  de  dikter  han  skrifvit  i  ett  eller 
annat  sammanhang  med  julhögtiden,  till  dessa  har  han  lagt  åt- 
skiUiga  nya  i  samma  anda,  hvarjemte  Jenny  Nyström  har  leve- 
rerat illustrationer;  och  sålunda  har  sammanbragts,  mera  för  jul- 
bordet än  för  kritiken,  mera  för  barn  än  äldre,  en  publikation  i 
kvartformat  med  titeln  „Vid  juletid."  För  en  viss  dragning  åt 
sentimentalitet  och  en  upprepning  af  samma  tankar,  förklarlig  då 
dikterna  tillkommit  på  så  oUka  tider,  finner  läsaren  riklig  ersätt- 
ning i  versens  vackra  formfulländning  och  den  reiigiöst-lyriska 
lyftningen  hos  flere  af  dikterna.  Vi  erinra  blott  om  den  vackra 
dikten  ,,Gif  I"  med  strofen 


»^ 


„De  rika  barnen  gå  i  dans  och  öfverflöd, 

Men  många  små  det  fins,  som  längta  efter  bröd." 

Bredvid  E.  v.  Qvantens  kända  godtköpsupplaga  af  „Sveriges 
skönaste  folkvisor**  torde  väl  en  annan  prydnad  för  årets  jul- 
bord hinna  intaga    sin   plats,    vi   noena  de  inhemska  svenska 


488  OF  VRESIGT. 


folkvisor,  som  ufgifvas  af  Nyländska  studentafdelniBgen.  De 
tillhöra  samliDgen  ,, Nyland",  ur  hvilkeu  tidigare  en  rik  och  högst 
intressant  samling  sagor  utkommit.  —  Fiöken  Hanna  Frosierus' 
teckningar  till  Eunehergs  „Idyll  och  epigram"  ha  icke  funnit 
nåd  för  en  del  tidningskritikers  ögon.  Vi  hoppas  dock  att  pu- 
bliken icke  skall  i  allo  dela  deras  tmak.  Teckningarna  äro  rätt 
nätta  och  löftesrika,  cm  de  också  icke  bidraga^  till  en  djupare 
uppfattning  af  den  klassiska  texten  —  På  den  finska  poesins  om- 
råde framstår  äfven  denna  gång  J.  H.  Erkko  som  den  mest  produk- 
tiva. Han  öfverraskar  oss  med  ett  längre  „poem  i  fem  akter**,  kalladt 
„Tietäjä** ;  siaren  är  Bileam,  som  icke  kan  hindra  Israels  seger 
och  hämd  öfver  Moab  —  men  icke  heller  kan  förhjelpa  Tidskrif- 
tens julreferent  att  i  dess  fulla  djup  förstå  Erkkos  nya  bok,  så 
rik  den  än  är  på  vackra  och  omedelbart  anslående  partier.  — 
Kaarlo  Kramsu  är  en  annan  af  våra  finska  poeter,  och  efter  A. 
Oksanen  kanske  den  lättast  förstådda;  cm  honom  påminner  äf- 
ven Kramsus  klagan  öfver  finska  folkets  overksamhet,  en  klagan 
som  nuförtiden  är  mycket  mindre  berättigad  än  då  „Säkeniä" 
utkom.  Några  historiska  och  politiska  dikter  kunde  göra  hr 
Kramsu  till  en  Gånge  Rolf  på  finska  sidan,  om  tonen  vore  nå- 
got fullare  och  fckildrirgaina  mer  färgrika;  i  alla  fall  ger  han 
goda  förhoppningar  om  sig  och  förtjenar  en  närmare  bekantskap. 
Innan  vi  lemna  den  poetiska  julskörden,  böra  vi  nämna  dess 
enda  inhemska  original  på  svenska,  ett  litet  dikthäfte  af  A,  L.j 
kalladt  „Studenten  med  flere  dikter",  hvilka  mestadels  behandla 
de  första  unga  illusionerna,  som  ramla;  förf.  anser  dem  härleda 
sig  från  ett  sjelfviskt  fantasilif,  medan  det  verkliga  lifvet  är  ett 
kärleksfullt  arbete  i  det  godas  tjenst  och  tro  på  dess  seger.  Nå- 
gon poetisk  fiäkt  röjer  den  anspråkslösa  ffamlingen  icke,  och 
formen  är  ofta  vådligt  knagglig  och  prosaisk. 

Midt  emellan  vers  och  prosa  stå  kalendrarna  och  jultidningarna, 
som  väl  i  år  talrikt  som  sedvanligt  skola  uppenbara  sig  vid  julen, 
ehuru  tillsvidare  endast  en  del  kommit  oss  till  hända.  Svea,  folkka- 
lender för  år  1888,  prydes  med  porträtt  af  Emelie  Flygare- Carlén 
och  en  mängd  andra  vackra  teckningar,  kanske  denna  gång  ka- 
lenderns styrka.  Dess  berättelser,  såsom  de  af  den  redan  nämda 
åldriga  författarinnan,  af  A.  Ch.  Edgren-Leffler,  Lea,  Ib.,  K. 
Warburg  („literaturhistorisk  anekdot"),  Karl  A.  Tavaststjerna, 
behandla  till  stor  del  lifvet  bland  literatörer,  konstnärer,  studen- 
ter o.  s.  v.  —  allmännare  drag  ha  bidragen  af  G.  af  Geijerstam, 
R.  Melander  och  A.  Bondeson;  intressanta  äro  äfven  flere  andra 
uppsatser,  öfversigter,  dödsrunor  m.  m.  —  Icke  mindre  betydande 
bidrag  har  Svensk  kalender  för  1888  att  bjuda  på:  vers  af  C.  D. 
Wireén,  H.  Nyblom,  E.  Sander,  H.  Sätherberg,  A.  W.  Bååth  m. 
fl.,  berättelser  af  H.  Nyblom,  A.  Kerfstedt,  Ernst  Ablgren  och 
G.  Björlin.  —  Julrosor  1887  ha  väl  sin  starka  sida  i  färgtryck 
af  framstående  artister,  ungdomsporträtt  af  nordiska  celebriteter 
o.    s.    v.,    men  gömma  hce  sig  äfven  skildringar  af  E.  Begh,  H. 


OFVEBSiaT.  489 

Drachman,  J.  Lie,  A.  Ch.  Edgren-Leffler,  L.  Budde,  C.  Möller, 
H.  Pontoppidan  m.  fl.  samt  ett  musikstycke  af  E.  Josephson. 
—  Sällskapet  Svenska  folkskolans  vänner  ger  i  år  ut  sin  andra 
illustrerade  julkalender;  den  har  ännu  icke  utkommit,  men 
efter  hvad  som  förspörjes  torde  den  i  omvexlande  och  inne- 
hållsrika bidrag  ingalunda  ge  sin  föregångare  efter.  —  Finsk  kvin- 
noförening har  särskildt  utgifyit  en  svensk  och  en  finsk  kalender; 
Exelsior  uppträder  både  med  gamla  bekanta  och  nya  förf.,  hvilka 
delvis,  såsom  A.  Svedberg,  T.  T.  och  B.  A.  i  den  svenska  kalen- 
dern, Emma,  L.  Hagman,  H.  A.  och  E.  Stenius  i  den  finska,  be- 
handlar praktiska  och  sociala  frågor.  —  Af  den  finska  folkkalen- 
dern Jouluktmsi  har  äfven  detta  år  ett  häfte  utkommit  med  dikter, 
berättelser,  för  det  mesta  Öfversättningar,  några  försvarliga  illu- 
strationer m.  m.  —  I  detta  sammanhang  bör  väl  äfven  omnäm- 
nas -E.  Nervänders  „Einska  bilder".  Utom  några  jul-  och  andra 
berättelser  innehåller  detta  album  minnesteckningar,  som  beröra 
Cygnaeus,  Snellman,  Kivi,  J.  J.  Nervänder,  samt  några  drama- 
tiska bagateller  och  tillfällighetsdikter. 

Skonliteraturen  på  prosa  är  i  år  talrikt  representerad,  i  syn- 
nerhet den  från  Sverige.  Men  äfven  vårt  land  har  sin  anpart. 
För  att  först  tala  om  K.  A.  Tavaststjernas  „En  inföding",  torde 
litet  hvar  redan  bildat  sig  ett  omdöme  om  den,  tack  vare  dess 
flitiga  kommenterande  i  den  dagliga  pressen.  Att  den  är  ett 
framsteg  från  i  fjol  hvad  beträffar  framställningens  säkerhet  och 
språkets  ans  har  ingen  velat  bestrida,  och  det  är  derför  kanske 
med  orätt  en  och  annan  beklagat  att  den  poetiska  fläkten  hos 
„Barndomsvänner"  är  försvunnen.  Hvad  som  dock  minst  fram- 
hållits är  att  h varken  ämnet  i  den  första  novellen,  som  bär  bo- 
kens namn  och  upptager  större  delen,  eller  behandlingen  af  detta 
ämne  äro  sådana,  att  boken  utan  vidare  kunde  läggas  i  händerna 
på  hvem  som  helst.  —  Bättre  lämpar  sig  som  julgåfva  Jl 
Ahrenbergs  bok  „Hemma".  Tidskriftens  läsare  känna  redan  de 
flesta  af  berättelserna,  hvilka  varit  der  publicerade  under  titeln 
Brokiga  bilder  från  Östra  Einland  och  haft  sitt  värde  icke  blott 
i  den  lätta  fantasirika  formen,  utan  äfven  som  kulturbilder  från 
det  färgrikare  folklifvet  i  östra  delen  af  vårt  land.  Bokens 
värde  förhöjes  genom  några  teckningar  af  G.  Berndtson.  -^  Med 
känd  oförskräckthet  angriper  signaturen  A — i* — a  i  sin  novellsam- 
ling „B]and  fattiga  och  rika'^  mannens  målsmanskap  öfver  kvin- 
nan samt  bestraffar  en  mängd  sedeslösa  och  otäcka  karlar;  i  den 
sista  berättelsen  reser  ett  äkta  par  till  Italien  på  en  tripp,  som 
besannar  ordspråket:  borta  bra  o.  s.  v.  —  Af  samlingen  „ Natur- 
sköna nejder  och  sevärda  ställen  i  Finland"  ha  redan  tre  häften 
utkommit,  naturligtvis  af  olika  art  och  värde;  i  sista  häftet  fä 
vi  följa  E.  N(ervander)  „öfver  Punkaharju  till  Walamo".  — 
„Från  läktaren"  af  X  G.  innehåller  hufvudsakligen  24  sakrika 
och  mycket  beskedliga  biografiska  utkast  öfver  fennomanska  och 
liberala    landtdagsmän    från    1885  jemte  deras  portätt.  —  I  Vi- 


490  0PVEB8IGT. 


borg  har  ntkommit  en  dramatisk  smästadsbild  i  en  akt  med  ti- 
teln ,3^d^^'S  ^^  knapt  är  nämnvärd  annat  än  som  inhemskt 
original.  Den  är  vördsamligen  till  egnad  Bedlighetrföremcgeu 
i  Xr&kvinkel,  men  far  fram  med  densamma  ganska  vanyördigt, 
utan  att  förf.  dock  sjelf  betonar  någon  hållbar  ståndpunkt  i  frå- 
gan. —  På  öfvergången  till  den  i  många  fall  rent  folkliga  finska 
literatoren  antecknas  här  Oskar  Behms  folklifsskildring  ,,Under 
rasten^  ^  Förf.  skildrar  det  nyländska  allmogelifvet  på  ett  flärd- 
fritt  och  enkelt  sätt,  men  ser  det  mycket  mer  pessimistiskt  äa 
verkligheten  kanske  fordrar  och  än  allmogen  gör  det  sjelf. 

Af  vår  inhemska  skönliteratur  på  finska  komma  oss,  medan 
detta  skrifyes,  allt  fiere  arbeten  till  hända.  Fru  Minna  Canth 
frfiaiöT  denna  gång  i  sin  berättelse  ,,Salakari^<  ett  äktenskaps- 
drama ur  den  bildade  klassen:  den  unga  rektorskan,  hennes  tro- 
hetsbrott och  ånger  skildras  med  den  kraft  och  det  djup,  som 
aldrig  kunna  förnekas  hos  denna  förf.  Af  P.  Fäivärintas  re- 
dan utom  vårt  land  kända  och  värderade  ,,Elämän  havainnoita^', 
har  utkommit  ett  nytt  häfte,  det  åttonde,  innehållande  tre  berät- 
telser. Den  svenska  öfyersättningen  af  samma  arbete  har  na 
hunnit  till  fjerde  häftet;  öfvers.,  som  kallar  sig  Sven  Nygård,  sy- 
nes temmeligen  lyckats  undvika  störande  fennicismer.  —  Både  fru 
Ha^nssons  ,,Huutolaiset^'  och  ,,Härkmannin  pojat"  af  Auraj  den 
senare  en  skildring  från  stora  t)fredens  tider,  ha  blifvit  väl  emot- 
tagna  af  den  finska  pressen.  —  „Teerelän  perhe"  af  ÄUdo  är  en 
skildring  från  folklifvet  i  södra  Österbotten. 

Helt  Mig  är,  som  sagdt,  anblicken  af  den  från  Sverige 
öfverkomna  lättare  literaturen,  ehuru  visserligen  någonting  bety- 
dande ej  finnes  deribland.  Ett  intresse  utöfver  dagens  knyter  sig 
dock  till  fru  Emelie  Flygare-Carlén,  som  med  ålderns  rätt  må 
ställas  främst.  Då  hennes  80-års  fest  firades  i  somras,  begynts 
hr  Albert  Bonnier  utge  en  „Efterskörd^^,  bestående  af  12  berät- 
telser och  noveller,  fördelade  på  3  delar.  De  äro  hennes  förr 
så  flitiga  pennas  sista  alster,  men  härstamma  icke  från  de  sista 
åren.  De  haf^a  ingått  i  „Familj-joumalen''  och  tyckas  tillhöra 
författarinnans  sextiotal.  Hon  har  kanske  närmat  sig  alldags- 
lifvet  mera  än  i  de  stora  romanerna,  men  vännerna  af  hennes 
rika  inbillningsgåfvra  skola  lätt  igenkänna  de  kraftiga  grep- 
pen i  anbringandet  af  starka  kontraster  och  ovanliga  motiv, 
och  de  många  af  en  nu  grånande  generation,  som  i  ungdomen 
fängslats  af  hennes  bjerta  skildringar,  skola  säkert  icke  under- 
låta att  följa  den  åldriga  författarinnan  på  hennes  sista  utflygter. 
—  Komma  så  representanterna  för  „det  unga  Sverige".  Norden- 
svans „Lifsuppgifiber'*  och  Geijerstams  „Pastor  Hallin"  har  läsa 
ren  funnit  anmälda  tidigare  i  detta  häfbe.  —  I  en  enkel  och  all- 
varlig tonart  har  Wilma  Lindhé,  hvars  skådespel  „Modrar*'  Tid- 
skriften tidigare  refererat,  skrifvit  tre  berättelser,  af  hvilka  åt- 
minstone den  första  och  största  „  Fången  och  M''  genom  sina 
marinskildringar  och  sin  hufvudperson,  den  friska  6ch  raska,  men 


OFVBRSiaT.  491 


för  ett  oblidt  öde  utsatta  Oleaudra,  skall  anslå  mången  läsare  och 
i  synnerhet  läsarinna.  —  Ernst  Ählgren  har  samlat  några  skisser 
under  titeln  ,,Folklif  och  småberättelser^',  som  äro  nog  fragmen- 
tariska, men  dock  i  många  kraftiga  och  djupt  gripna  skildringar 
påminna  om  författarinnans  senaste  betydande  roman  ,,Fru  Ma- 
rianne". —  Vi  ha  att  omnämna  ännu  en  tredje  af  det  unga  Sve- 
riges kvinliga  författare,  Anna  Wahlenberg ;  ^Underliga  vägar" 
är  en  längre  berättelse,  som  genom  den  liffulla  humoristiska  teck- 
ningen af  hufvudpersonemas  sympatiska  karakterer  samt  den  lef- 
nadslust,  hvaraf  hela  boken  genomströmmas,  bHr  en.  af  bokmark- 
sadens  lämpliga  julgåfvor.  —  Den  lätta  och  behagliga  stilen 
har  gjort  Ernst  Lundqvist  till  en  omtyckt  berättare,  och  han  för- 
nekar sig  ej  heller  i  föreliggande  berättelse.  „Smink"  handlar 
om  äktenskapet  mellan  den  berömda  skådespelerskan  från  Stock- 
holm och  en  allvarsam  småstadslektor;  men  medan  hennes  bild 
å-amstår  klar  och  lefrande,  blir  han  så  öfverdrifvet  pedantisk 
och  ofbrståndig,  trots  sin  framstående  begåfning,  att  man  knappast 
hyser  medlidande  med  honom,  när  makarna  i  godo  skiljas  och  Liah 
reser  tillbaka  tijl  Stockholm  och  sin  konst.  —  En  nybegynnare, 
men  som  debuterar  på  ett  ganska  originelt  sätt,  är  Olof  Tjömer, 
I  en  rask  och  med  sannolikheten  föga  varsam  berättelse  inströr 
förf.  sina  „fria  tankebubblor",  som  tyckas  vara  mera  fantastiska  än 
egentligen  lärorika.  „Klok  eller  galen"  kallar  förf.  sin  bok,  och  den 
synes  verkeligen  vackla  mellan  bägge  alternativen.  —  Af  historisk 
romanläsning  bjudes  oss  ^/4  tusen  sidor  i  Carl  von  Zeipels  „Seton", 
skildring  från  förra  århundradet,  som  hör  till  denna  förf:s  bättre 
alster  och  i  sin  nya  upplaga  väl  icke  skall  bli  utan  läsare.  — 
I  en  glad  och  renhjertad  anda  gå  Idssegs  på  bygdemål  skrifria 
„Folklifsbilder  från  Södermanland".  I  den  första  berättelsen, 
„Lilla  Greta",  har  man  haft  svårt  att  bakom  den  ideelt  idylliska 
stämniijgen  få  83^1  på  duktiga  lefvande  bondmenniskor ;  men  så 
tråder  skildringen  af  verkliga  tilldragelser  i  förgrunden,  och 
förf.  vinner  tusen  gånger  mera  sympati  för  dessa  kärfva  och 
betänksamma  bönder  än  för  sin  ftdlkomliga  , .lilla  Greta".  — 
iV  Weiland,  med  hvars  „bygdemål"  Tidskriften  gjort  sina  läsare 
bekanta,  uppträder  nu  med  en  delvis  sjelfständigare  samling  „Utan 
smink",  allmogeskildringar  och  några  poem,  egendomliga  åtmin- 
stone till  formen.  —  I  förbigående  nänma  vi  hr  T.  Svartegrens 
samling  „N6  hört"  —  förstå  det  den  som  kan  —  af  berättelser, 
visor  m.  m.  „frå  Värmländske  skogsbygda",  der  icke  ens  gröt- 
recept saknas.  —  Till  de  anspråkslösare  böckerna  hör  „För  ro 
skull"  af  Mox,  oförargliga  kåserier  och  humoresker.  —  För  vår 
„Leftiads vishet"  sörjes  i  ett  litet  häfte  med  detta  namn,  innehål- 
lande de  vanliga  „snillrika  tankarna"  från  hundrade  eller  tusende 
håll  t.  o.  m.  svenska  tidningar.  —  Den  som  deremot  mera  förlitar 
sig  på  ödets  utslag,  hänvisa  vi  till  en  verkeligen  ståtlig  „Illustre- 
rad  patience-bok". 


492  ÖFVBRSIGT. 


För  deras  räkniDg,  som  Önska  en  allvarsammare  och  gedig- 
nare läsning  än  den  som  i  novelliteraturen  har  kurs  för  dagen, 
sammanställas  här  de  vigtigaste  af  sådana  till  julen  utkomna  ar- 
beten. Professor-  Schybergson,  som  under  en  följd  af  år  uppbmit 
räntorna  på  det  s.  k.  !Furuhjelmska  priset  för  ett  arbete  på  sven- 
ska öfver  ,^inlands  historia",  har  i  höst  inlemnat  sitt  manu- 
skript till  ecklesiastikexpeditionen  oqh  erhållit  priset.  Af  arbetet, 
som  utkommer  på  Edlunds  förlag,  väntas  endera  dagen  första 
häftet,  med  hvilket  förf.  redan  hunnit  in  på  Grustaf  Wasas  tide- 
hvarf.  —  Den  finska  literaturen  har  riktats  med  ett  större  forsk- 
nin^arbete  af  dess  främste  nu  lefvande  målsman,  professor  Aug. 
Ahlqvist,  ,, Kale  valan  karjalaisuus^^,  ett  ämne  för  hvilket  Tidskrif- 
tens läsare  redan  blifvit  vunna  genom  professor  Krohns  uppsatser 
i  frågan.  —  En  liten,  men  värdefall  julgåfva  är  Elias  Lönnrots 
„Einska  ordspråk  och  gåtor*',  inalles  570,  öfversatta  till  sven- 
skan och  försedda  med  ett  intressant  företal  samt  tydningar.  — 
Med  fägnad  har  man  sett  att  BoKns  Shakespeare-^.diäon  åter 
kommit  i  gång.  Bearbetad  för  scenen  och  hemmet  med  ur- 
skiljning och  sakkännedom,  fyller  denna  edition  ett  verkligt 
behof,  som  endast  den  kan  underkänna,  hvilken  tror  att  cy- 
nismen och  det  oansade  äro  kännemärken  för  Shakespeares 
skaldesnille  eller  finner  sitt  behag  i  dem.  Att  verket  stått  stilla 
torde  icke  berott  af  professor  Bolin.  I  rask  följd  levereras  nu 
de  historiska  skådespelen  —  utkomna  äro  Konung  Johan,  Eichard 
II,  Henrik  XV  1  och  2,  och  Henrik  V  —  h vilka  bilda  verkets 
första  och  andra  del,  och  dermed  äro  6  delar  fullbordade,  hvilka 
kunna  utgöra  en  dyrbar  gåfva  på  julbordet.  —  Den  kända  sven- 
ska literaturhistorikem  K,  Warburg,  hvars  forskningar  särskildt 
omfattat  det  gustavianska  tidehvarfvet,  har  i  dagarna  fullbordat 
sin  utförliga  teckning  af  „Anna  Maria  Lönngren",  hvari  flere 
mindre  kända  dikter  af  skaldinnan  äro  inflätade.  —  Af  Elof 
Tegnérs  arbete  öfver  Gustaf  Mauritz  Armfelt  har  tredje  och  sista 
bandet  utkommit.  Det  behandlar  tiden  „Under  omstörtningama 
1803 — 1814**  och  är  för  oss  af  et1>  särskildt  intresse,  då  man 
känner  Armfelts  rol  vid  gestaltningen  af  vårt  lands  politiska  öden 
efter  1808.  —  Motsatt  är  förhållandet  med  „Indelte  soldaten^ ^  af 
A.  Qvennersteät ;  den  har  väl  närmast  intresse  för  Sverige,  men  kan 
redan  för  sina  väl  gjorda  teckningar  af  G.  Cederström  vinna  sprid- 
ning äfven  hos  oss.  —  Mathilda  Langlet  har  kort  efter  sina  „ Tids- 
strömningar belysta  från  hemmets  härd"  utgifvit  en  bok,  som  vi  ej 
tveka  att  kalla  mer  betydande,  det  är  „Vi  och  våra  söner^^.  der  fir&- 
gan  om  undervisning  och  den  tyvärr  alltför  ofika  åt  sidan  skjutna 
frågan  om  uppfostran  skärskådas  fiån  många  synpunkter,  hvilka 
pedagogerna  ex  professo  icke  alltid  beakta;  då  författarinnans 
stil  på  intet  sätt  nedtynges  af  det  allvarliga  ämnet,  kan  hen- 
nes bok  räkna  på  en  stor  läsarekrets.  —  I  den  lättare  gen- 
ren gå  K  P.  Ödnums  „Från  vår  och  sommardagar**;  om  maa 
ock  stundom  med  titelns  löfte  om  frisk  vårluft  för  ögonen  omed- 


ÖFVEBSIGT.  493 


vetet  nedtynges  af  den  reflekterande  höststämningen  i  förfrs  stil 
och  tankegång,  är  han  i  alla  fall  en  angenäm  bekantskap  att 
göra.  riere  af  studentminnena  äro  roligt  berättade,  och  förf. 
häfdar  på  ett  sympatiskt  sätt  sin  ställning  gentemot  en  vidt- 
gående  realism.  —  Medan  E.  Kaufmann  utgifver  nya  skisser  från 
Paris  i  dess  egenskap  af  „Verldens  hufvudstad",  med  talrika 
teckningar  af  franska  artister,  skildras  „Nya  Stockholm**  utvän- 
digt och  invändigt,  i  bild  och  i  text  af  Claes  Lundin  m,  fl.  konst- 
närer; tillsvidare  har  han  ej  kommit  längre  än  till  promenader, 
byggnader  och  parker,  men  det  är  vackert  så. 

Uti  öfversättningsliteraturen,  som  nu  följer  i  ordningen,  in- 
tages bland  de  svenskspråkiga  alstren  främsta  platsen  af  G,  Äminoffs 
„Ryska  skalder**,  hvilket  arbete  innehåller  en  literärhistorisk  in- 
ledning samt  stycken  af  Puschkin,  Lermontoff  och  Nekrasoff. 
Tidskriftens  läsare  känna  redan  till  Lermontoffs  „Flyktingen" ; 
detta  poem  likasom  samme  skalds  Visan  om  zaren  Ivan  Vasile- 
vitsch,  for  att  nu  ej  tala  om  andra  poem  i  samlingen,  skola  i 
den  förträffliga  öfversättningen  ej  lätt  glömmas  af  skaldekonstens 
vänner.  —  De  ryska  romanförfattarn e  hafv^a  under  en  följd  af  år 
med  sådan  ifver  blifvdt  öfverflyttade  till  svensk  drägt,  att  det 
för  denna  jul  ej  tyckes  återstått  någon  synnerligen  rik  skörd. 
I  en  öfvers.  af  —  k  —  förekommer  på  årets  julbord  Ivan  Tur- 
geniefs  berömda  skildring  ur  det  ryska  societetslifvet,  som  fått  det 
betecknande  namnet  ,,E.ök**,  medan  af  Leo  Tolstoi  föreligger  en  sam- 
ling af  några  folkberättelser  „  Tok-Ivan  samt  den  första  bran  vins- 
brännaren  m.  fl."  Uti  sin  folkeliga  och  enkla  form  innehålla 
dessa  senare  djupsinniga  och  tänkvärda  sanningar,  hvilket  i  före- 
ning med  skaldens  fantasirikedom  gör  dem  till  en  både  god  och 
nöjsam  läsning.  —  Från  tyskan  äro  öfversättningama  talrikast, 
och  här  finnes  dessutom  ett  arbete,  som  redan  genom  öfversättarens 
namn  skall  finna  läsare  utan  vår  rekommendation.  Vi  mena  SnoUr 
skys  öfvers.  af  den  tyske  målaren  och  poeten  Titgers  femakts 
sorgespel  ,,Hexan*',  en  tidsbild  från  Westphalen  vid  fredsslutet  efter 
30-åriga  kriget.  Enligt  hvad  det  förljudes,  kommer  det  vackra 
stycket  att  uppföras  på  vår  svenska  scen.  —  Med  större  anspråk  än 
vanliga  romaner  uppträder,  redan  genom  namnet,  „Tidens  sjukdom" 
af  Max  Nordan,  den  bekanta  förf.  till  „Konventionela  nutidslögner", 
men  tillsvidare,  efter  den  första  flyktiga  genomläsningen,  måste  vi 
förhålla  oss  lika  skeptiskt  till  detta  verk,  dess  egendomliga  person- 
ligheter och  tilldragelser,  som  dess  upphofsman  till  det  bestående  ; 
det  estetiska  och  psykologiska  värdet  af  enskilda  situationer  och  en- 
skilda karaktersdrag  springer  dock  genast  i  ögonen,  likasom  den 
djerfva,  kraftiga  framställningen  uppehåller  läsarens  intresse  hela 
boken  igenom.  —  !Från  dagens  frågor  och  dagens  lidelser  för 
oss  „Nilbruden",  roman  i  tre  delar  af  Georg  Ehers,  till  pyrami- 
demas gamla  underland  på  slutet  af  600-talet  efter  Kristus.  Ara- 
bemas, grekemas  och  egypternas  tre  folkkarakterer  varieras  i  en 
massa  personer;  motiv  och  händelser  hopa  sig,  de  färg-  och  form- 


494  OPVBRBIGT. 


rika  kulturformerna  skildras  med  vidlyftighet,  och  dock  förefaller 
„Nilbruden"  mattare  än  Ebers  tidigare  romaner.  Dess  namn  syf- 
tar på,  en  hednisk  plägsed,  som  allt  ännu  fortlefver  i  Kairo,  att 
vid  öfversvämningstiden  utställa  en  kvinbg  lerfigur  vid  flodstran- 
den för  att  blidka  Nilguden;  här  är  det  hjeltinnan  i  romanen, 
hvars  o£&ande  skall  göra  slut  pä  den  långa  torkan  och  pesten, 
men  som  i  det  kritiska  ögonblicket  räddas  af  sin  rätta  brudgum, 
hvarefter  hon  och  alla  öfverlefvande  personer  bli  gifta  och  lyck- 
liga. —  Theodor  Storms  ,Jmmensee"  upplefv^er  nästan  hvarje  år 
i  Tyskland  en  ny  upplaga  och  bjudes  oss  nu  i  svensk  öfversätt- 
ning  „från  28:nde  originalupplagan^^ ;  sä  länge  verldens  gång  icke 
är  den  samma  som  den  första  kärlekens,  skall  väl  den  vemods- 
fulla idyllen  med  sin  skära  framställning  bibehålla  sitt  klassiska 
värde.  —  O.  L,  Lamm  har  till  julen  utsändt  början  till  en  serie 
af  illustrerade  „naturvetenskapliga  handböcker  i  populär  form", 
nämligen  „Stjemor  och  menniskor^'  af  professor  B.  Falb,  som  i 
en  något  brokig,  men  i  det  hela  klar  stil  ger  oss  aderton  intres- 
santa uppsatser  i  astronomi  om  himmel  och  jord  och  mycket  der- 
emellan  —  allt  mycket  säkrare  ting  än  förf:s  bekanta  stormbebå- 
.  delser.  —  Bland  F.  W.  Häckländers  humoristiska  berättelser  ligga 
på  vårt  bord  ,^n  hemlighet**  och  „Bakom  blå  glasögon**  i  förf:8 
kända  stil.  —  S,  Schoherts  bok  „Ett  gatans  barn'*  är  en  dussin- 
roman, men  talångftillt  skrifven;  fastän  slumpen  här  och  der  på 
ett  för  förf.  mycket  bekvämt  sätt  ingriper  i  händelsemas  gång, 
öfverskyles  detta  dock  af  den  löpande  stilen  och  de  skickligt 
sammansatta  intrigerna.  —  De,  som  finna  behag  i  W.  Heimhurgs 
äfven  i  Tidskriften  då  och  då  nämda  berättelser,  ik  åter  en  ny 
berättelse  om  två  systrar,  betitlad  „Vår  lilla  prinsessa'*  (Die 
andere).  —  Af  de  engelska  öfversättningama  ställas  irämst  George 
EUots  romaner,  ehuru  det  måhända  icke  varit  alldeles  väl  beräk- 
nadt  att  göra  början  med  „Romola'*  (öfsrersatt  af  Jl  Spähammar); 
ty  i  denna  skildring  från  Savonarolas  tid  ftamträder  mindre  den 
engelska  författarinnans  förmåga  att  framställa  omedelbart  ver- 
kande bilder  ur  olika  samhällsklasser  än  hennes  djuptänkta,  man- 
liga åskådning,  som  dock  visserligen,  äfven  den,  Saftigt  anslår 
många  strängar  i  våra  dagars  andliga  lif.  —  F^  Änsteys  „En 
fallen  afgud**,  öfversatt  af  Anna  Geete,  är  väl  icke  så  utomor- 
dentligt underhållande,  som  den  lär  ha  förefallit  förf:s  britiska 
landsmän,  men  dock  en  nätt  hvardagshistoria  med  två  rivalise- 
rande målare,  en  stygg  afgudabild  och  „norrmannen'*  Nebelsen, 
som  spiritiserar  på  god  judesvenska ;  det  bästa  i  boken  är  prolo- 
gen, en  kostlig  afgudabildshistoria  firån  Ostindien.  —  H.  Ridder 
Haggard  har  blifvit  kallad  den  engelska  Jules  Veme  och  börjar 
småningom  få  sina  fantastiska,  spännande  „forskningsfärder**  öf- 
versatta  till  svenskan;  vi  ha  nu  framför  oss  „Hon  eller  dödsgrot- 
toma  vid  Kör**  och  „ Allan  Quatermain*',  ,,den  bäste  skytt  i  hela 
Afrika**,  hvilka  båda  väl  skola  finna  sin  publik  äfven  bland  nor- 
diska läsare.  —  Eran  franskan  föreligger  endast  en  öfversättning, 


0PVER8IGT.  495 


men  den  är  desto  mer  att  anbefalla.  Uti  något  af  sina  literatur- 
bref  från  Paris  har  Kanffman  i  Tidskriften  refererat  innehållet  i 
Pierre  Lotts  älskvärda  och  poetiska  roman  ,,Islandsfiskarena'V  som 
berör  normandiska  fiskares  farliga  och  mödosamma  lif  under  de- 
ras hvalfångstfärder  till  Island,  medan  kvinnorna  med  ängslan 
vänta  dem  der  hemma.     Öfversättningen  är  gjord  af  Tor  Hedberg 

—  Till  sist  några  ord  om  den  norska  förf.  Marie,  i  hvars  se- 
naste bok  ,, Astrid'^  karakterema  och  händelserna  väl  ej  äro  gripna 
ur  lif^et,  utan  snarare  skapade  för  att  gifva  uttryck  åt  förfrs  lifs- 
åskådning ;  men  tillvaran  af  en  sådan  hållpunkt,  från  hvilken  förf. 
bedömer  lifvets  gång,  gör  ett  fördelaktigt  intryck :  Astrid  lemnar 
oss  bilden  af  en  ljus  och  skär,  ehuru  idealiserad  flickgestalt. 

Den  finska  öfversättningsliteraturen  är,  såsom  naturligt, 
väl  representerad.  Främsta  platsen  intages  af  J.  L.  Runebergs 
Fänrik  Ståls  sägner  med  A,  Malmströms  teckningar,  hvilket  bil- 
liga arbetes  regelbundna  utkommande  på  E.  &  G.  Beijers  forlag 
i  Stockholm  Finsk  tidskrift  efterhand  antecknat.  ^-  Demäst  böra 
vi  nämna  Z.  Topeliuksen  „TJtu-tarinoita",  öfversatta  af  Aaatto  S., 
som    säkert    skola  fördrifva  många  ,, vinterkvällar '^  i  finska  hem. 

—  En  lycklig  tanke  har  det  varit  af  hr  G.  W.  Edlund  att  i  små 
biUiga  häften  —  tillsvidare  11  —  utströ  L,  Tolstois  smärre  be- 
rättelser i  finsk  öfversättning  af  Olga;  gedignare  julberättelser 
för  hög  och  låg  skall  man  icke  lätt  finna.  På  annat  förlag  har 
dessutom  utkommit  hans  skildringar  ur  Sevastopols  belägring.  -^ 
Af  anonym  hand  föreligga  följande  öfversättningar:  Alphonse  Dau- 
dets  skildringar  från  fransk-tyska  kriget  och  hans  berättelser  från 
lifvet  i  Paris  och  Södra  Europa;  —  George  Sands  Franska  folk- 
sagor och  smärre  berättelser,  häftade  tillsammans  med  en  novell 
af  Arne  Oarhorg  ,jPaholaiselle  luvattu";  —  en  af  den  friska,  ur- 
sprungliga schweitziska  skalden  O,  Kellers  berättelser,  „Seldwy- 
lan  asukkaat" ;  —  samt  „Lahiaka8",  berättelse  af  L.  Dilling,  hvars 
„Hverdagsmennesker'*  till  denna  jul  upplefsra  sin  tredje  norska 
upplaga.  —  Dertill  kommer  ännu  ett  litet  häfte  med  valda  stycken 
ur  Sigurds  ,.I  svenska  bondehem' ',  hvilket  vi  särskildt  anbefalla 
som  god  jullektyr.  —  Onni  Wetterhoffs  lätt  skildrade  jagtfärder 
i  Finland  hafva  öfversatts  till  finskan  af  A.  Koura;  endast  för- 
sta häftet  är  tillsvidare  utkommet.  —  I  finsk  drägt  föreligga  vi- 
dare tvenne  berättelser  från  Grekland:  „Lukis  Låras"  af  nygre- 
ken  D.  VikélaSy  öfversatt  af  K.  Forsman,  och  en  berättelse  från 
det  gamla  Hellas'  tider,  „ Afrodite"  af  E.  Eckstein.  —  X  Asworths 
„Kummia  kertomuksia  kurjien  elämästä"  berör  de  mörka  vrår 
af  samhället,  som  intet  julljus  fröjdar  och  ingen  julbrasa  värmer. 

Tidskriften  slutar  sin  julöfversigt  med  att  nämna  några 
böcker,  passliga  till  julgåfvor  för  barn  och  ungdom,  ehuru  med 
reservation  så  till  vida,  som  denna  literatur  blifvit  Tidskriften 
något  ofullständigt  tillsänd.  —  Under  titeln  „Runovihkonen  nuori- 
solle"  har  hr  W.  Söderström  utgifvit  omkring  40  smärre  dikter  af  fin- 
ska skalder  i  ett  bUligt,  men  iUa  utstyrdt  häfte.  —  Hr  von  Hofsten, 


490  OFVBB8IGT. 


som  under  loppet  af  några  år  pnblicerat  julläsning  för  barn  och 
ungdom,  behandlar  i  ^Barnen  på  KuUersta*'  m.  fl,  berättelser 
på  ett  friskt  och  anslående  salt  en  mängd  små,  dagliga  händelser 
ur  barnens  lif,  tydligt  studerade  efter  naturen.  Till  samlingens 
värde  bidraga  några  illustrationer  af  Jenny  Nyström.  —  Under 
den  gemensamma  titeln  „Från  sagoverlden"  har  hr  Lindholm 
sammanfört  en  mängd  berättelser  af  mycket  olika  art.  Öfverallt 
visar  förf.  en  ovanlig  fyndighet  och  ett  enkelt  och  raskt  sätt 
att  omtala  de  häpnadsväckande  äfventyren.  Af  ven  denna  barn- 
bok prydes  med  teckningar  af  Jenny  Nyström.  —  Anna  Whitlock 
och  Ellen  Key  hafva  i  en  bilUg  „Poeti8k  läsebok  för  barn"  lyc- 
kats samla  en  hel  mängd  dikter,  hvilkas  användbarhet  som  bara- 
lektyr  knapt  nog  annars  blifvit  bemärkt.  —  Till  bamlitcraturen 
höra  äfven  mrs  O.  F,  Waltons  „Bilder  ur  drottning  Victorias  lif'*, 
sexton  illustrationer  och  hög-ofSciel  text,  men  just  ej  mycket 
derutöfver.  —  Till  finskan  har  fru  Th.  Hahnsson  öfversatt  Hugo 
v.  Beckers  omtyckta  „Guffars  sagor".  Boken  är  försedd  med  il- 
lustrationer af  C.  Larsson.  —  IT.  Hagmans  illustrerade  „Uasia 
satuja  ja  runoja"  för  „små  och  stora  barn"  får  läsaren  göra  be- 
kantskap med  Tapiola,  Ahtola,  Tuonela,  med  månen,  medMökki- 
Maja  och  mycket  annat  af  samma  intresse.  —  Till  sist  ha  vi  sparat 
det  bästa  på  ifrågavarande  område,  nämligen  „En  finsk  krigares 
öden"  af  J.  Krohn,  som  utkommit  i  svensk  öfversättning  och  utgör 
en  gedigen  och  fängslande  ungdomslektyr  såväl  genom  personen, 
M.  A.  Myhrberg,  och   hans  öden   som  den  goda  framställningen. 


Tjugundetredje  tomens  innehåll. 

TJppsatser»  Sid, 

W.  Chydmius:  Lagskydd  för  arbetet   329,  416. 

F.  mfving,'  Vid  Åbo  akademi  1640—1664  350. 

Hj,  Ndglick:  Om  exakt*  metoder  i  psykologin 269,  339. 

F,  Neovius:  Finlands  utrikeshandel  och  tullinkomster;  med 

två  plancher     81,  161,  249. 

G.  Nordenavan:  Vereschagin  103. 

M.  G,  Schyhergson :  Gustaf  ni:s  första  regeringsår 176. 

,  Ett  projekt  i  finska  språkfrågan  ifrån  1830-talet 452. 

S—e:  En  rysk  reformator 191,  281. 

.7.  V.  TaUqvist:  Den  statistiska  metoden 3. 

B.  Tigeratedt:  Andreas  Vesalius 431. 

F.  v,  Wright:  Ett  omslag  i  vår  fattigvårdsfråga 370. 

Edv.  Öhmberg:  Pariserpressens  gruppering  i  politiskt  afseende  •  •       32. 

-^itterliet. 

J.  Ahrenberg:  Brokiga  bilder  från  Östra  Finland 39,  207. 

,  Riddar  Sven,  italiensk  saga  på  vers 458. 

Aina:  En  lifsgerning  • 110. 

E.  Hertzberg:  I  månsken 295. 

L.  v.  Krcemer:  Carl  Snoilsky,  poem 301. 

Lermontqff:  Flyktingen,  poem,  öfvers.  af  G.  A. 47. 

Jf.  Lybeck:  Mete,  poem 52. 

,  Vadstenanunnan,  poem  382. 

A.  S.  Puachkin:  Talismanen,  poem,  öfvers.  af  G.  A. 4l*. 

J.  Beuter:  Lilli  skall  på  bal,  poem 381. 

S.  Sporre :  Midsommarsvaka,  poem 54. 

Bulgariaka  folkdikter ^  öfvers.  af  E.  v.  Qvanten 212. 

Z  "bonsliazicLelzd . 

AJw,  J.,  Hellmannin  herra  etc.  jfr 406. 

Ahnfelt,  A.,  Två  krönta  rivaler,  anm.  af    M.  G.  S.  402. 

Anderaaon,  B,  B.,  Nordisk  mytologi,  anm.  af A.  O.  F.  231. 

AacJian,  A.,  Lärobok  i  oorganisk  kemi,  anm.  af A.  Rindell  311. 

Asperheim,  O.,  Darvinismen   405. 

Beyer,  H.,  Iakttagelser  rörande  sångundervisningen    240. 

Bodenatedt,  A.  W.,  Svenskt-tyskt  parlörlexikon,  anm.  af  •  •  F.  G.  403. 

Bondeaen,  Ihgv.,  Rättegång  och  Skriftegång,  anm.  af  Rosamunda  483. 


TJUGUNDETBEDJE   TOMENS  INNEHÅlir,. 


\ 

>  anm.  at X.    137. 


Bormivs,  A,  A.,  Luojan  virsi,  anm.  af O.  G.  131, 

B&wrget,  P.,  André  Comelis 
--  —  En  grym  g&ta 

Bäckman,  J.y  Geografiska  bilder 317. 

Canth,  3f.,  Hanna,  m.  m.,  jfr   409 

CkvCy  Z.  J.,  Koulujen  kasvatusoppi,  anm.  af O.  G.  313. 

Dickens,  Ch.,  Lysande  utsigter,  anm.  af  H^a.    22(5. 

Ekman  J,  A.,  Den  naturalistiska  hedendomen,  anm.  af  •  •  •  E.  S.  398. 

Esadde,  Meddelanden,  anm.  af F.  G  70. 

Fahlstedt,  A.,  Ax  och  halm,  anm.  af - I.  L— d.  390. 

Franke,  F.,  Phrases  de  tons  les  jours,  anm.  af F.  G.  148. 

F.  W,,  Wähäsen  Amerikasta,  anm.  af  K.  T.  B.  312. 

Garborg,  A,,  Kylfikertomuksia,  anm.  af O.  G.  218. 

Oeijerstam,  G.  af.  Tills  vidare,  anm  af   B.  E.  135. 

,   Pastor  Hallin,  anm.  af B.  E.  481. 

GWersen,  K,  Mindre  Fortaellinger,  anm.  af g— r.  308. 

Gontscharow,  J.  A.,  Oblomow,  anm.  af P.  393. 


Hagman,  L.,  Om  samuppfostran  \^ 

--,  Yhteiskasvatuksesta           /  anm.  al 1.  G.  67. 

Hedberg,  F.,  Stockholmslif  och  skärgårdsluft,  anm.  af W— r.  69. 

Hedberg,  Tor,  Skizzer  och  berättelser,  anm.  af B.  E.  389. 

Heimbu/rg,  W.,  Hjerteqval,  anm.  af K.  E.  239. 

Heine,  H,  Runoelmia,  anm.  af J.  A.  305. 

Hoch,  F.,  Nye  Laegemidler,  anm.  af E.  S— k.  63. 

J.,  Berättelser,  anm.  af H— a.  141. 

Johansson,  C,  E.,    Den   heliga   skrift  och  den  negativa   kritiken, 

anm.  af E.  S.  398. 

Jannes,  A.,  Svensk-finsk  ordbok    147, 

Kauppis-Heikki,  Mäkijärveläiset,  jfr 407 . 

Kerckhoffs,  A.,  Fullständig  lärokurs  i  Volapftk,  anm.  af  • .  •  A.  N.  404. 

Kiae^',  F,,  Norges  Laeger,  anm.  af V.  S— fi".  402. 

Kingsley,  Ch.,  Utur  djupen    147. 

KrÖhnke,  G.  H  A,,  Handbok  för  utstakning  af  kurvor,  anm.  af  A.  C.  148. 

Kyösti,  Kölliskö,  jfr 408. 

Leinberg,  K.  G,,  Odert  Henr.  Gripenberg,  anm.  af F.  G.  148. 

-  -  — ,  Finlands  territoriala  församlingar,  anm.  af C.  v.  B.  385. 

Leino.,  K.,  Emmalan  Elli,  m.  m.,  jfr 411. 

Licht,  Euseb.,  Sören  Bast  et  comp.,  anm.  af   J.  A.  308. 

Liedbeck,  G.,  Volaptik-ordböcker,  anm.  af A.  N.  40å- 

Lindau,  F.,  Berlin  i  våra  dagar,  anm.  af L.  A.  485. 

LindeUöf,  L.,  Trajectoire  d'un  corps  etc,  anm.  af M — n.  388. 

Lindfors,  A.  O.,  Dikter,  anm.  af W—r.  486. 

Lindhé,  Wilma,  Mödrar,  anm.  af W—  r.  62. 

Lundin,  Cl.,  Alina  Frank,  m.  m.,  anm.  af J.  A.  307. 

Luthers  Lilla  katekes,  förslag  af  A.  W.  Lyra,  anm.  af  •  E.  v.  H.  314. 

Löfgren,  O.  L.,  Tysk  elementarbok,  anm.  af F.  G.  239. 

MankeU,  J.,  Fälttåget  i  Norge  1814,  anm.  af L.  Munck  395' 

Helander,  De  fysiska  naturlagarna,  anm.  af T.  H.  70. 


TjUaUNDETREDJE   TOMENS   INNEHÅLL. 


Morén,  C,  G.,  Svenskt-engelskt  parlörlexikon 403. 

Niemelä,  N.,  Mäkelän  veljekset,  jfr » 400. 

Nordensvan.  G.,  Lek,  anm.  af B.  E.  222. 

,  Lifsuppgifter,  anm.  af B.  E.  481. 

Nordmann,  P.,  Land  och  folk,  anm.  af S.   Nordenstreng  477. 

Nordström.  8.,   Kort  öfversigt  öfver  det  svenska  folkskoleväsen- 
dets utveckling,  anm.  af A.  H.  315. 

Norem,  A.,  De  nordiska  språken,  anm.  af H.  Vendell  480. 

Odhner,  C.  J.,  Sveriges  politiska  historia  etc,  jfr 176. 

Otto,  Franz,  Bilder  och  berättelser,  anm.  af O.  Nordqvist.  (i6, 

Pdwberg,  A,,  Verlden  sedd  från  hygienisk  synpunkt,  m.  fl.  anm. 

af '. '. V.  S-flf.  218. 

Fdmgren,  K,  E.,  Praktiska  arbetsskolan 240. 

H.  G.  Parthans  Bref  till  M.  Calonius,  anm.  af M.  G.  S.  56. 

Randers,  K,  Norsk  Natur,  anm.  af E.  Lagus.  405. 

Banta,  T.,  Käytännöllinen  neuvonantaja,  anm.  af O.  G.  238. 

Beijonen,  J.,  Vaihdokas,  jfr 407. 

— r—w,  I  latinfrågan,  anm.  af F.  G.  68. 

B,  T.,  Kvindens  Ansvar  i  Saedlighedssagen,  anm.  af F.  G.  404. 

Bohden,  G.  v.,  Den  sedligt-religiösa  uppfostran,  anm.  af  •  •  F.  G.  67. 

Saari,  K.,  Pekka  Sallinen,  m.  m.,  jfr 412. 

Saphir,  M.  G,,  Valda  humoresker,  anm.  af W— r.  484. 

Sauerwein,  G,  J.  J.,  Frie  Viso,  anm.  af E.  Lagus.  236. 

Stoeykn,  B,,  Norske  doebenavne,  anm.  af A.  O.  F.  144. 

Strandberg,  K,  Västerut,  jfr 318. 

Strindberg,  A.,  Giftas  II,  anm.  af B.  Estlander.  132. 

Sundblad,  J.,  Bland  kräklor  och  mitror,  anm.  af C.  G.  E.  66. 

Taine,  M,,  Napoleon  Bonaparte  403. 

Tenow,  Elna,  Brokigt,  anm.  af  I.  L— d.  60. 

Thackeray,  W.  M.,  Sobbarnes  bok,  anm.  af    1— m—n.  220. 

Tigerstedt,  B.,  Fysiologiska  principer,  anm.  af  V.  S — ff.  309. 

Tolstoy,  L.,  Bilder  ur  ryska  samhällslifvet,  anm.  af g— r.  391. 

Tullberg,  T.,  Djurriket,  anm.  af O.  Nst.  401. 

Uschakoff,  L,  De  franska  konsonanterna,  anm.  af  W.  Söderhjelm.  396. 

W.,  Fall  och  uppståndelse,  anm.  af I.  A.  H.  237. 

Wahlenberg,  Anna,  Hos  grannas,  anm.  af K.  E.  61. 

Wdllis,  A.  S.  C,  Furstegunst,  anm.  af g— r.  225. 

Vasenitis,   V.,  Lärobok  i  Sveriges  och  Finlands  literaturhistoria, 

anm.  af  A.  Lbk.  229. 

Weiland,  R,  Göingen,  anm.  af   E.  Lagus.  135. 

Weissman  v.  Weisensteins  Dagbok,  anm.  af  C.  G.  E.  130. 

Verdandi,  V.,  anm.    af F.  G.    224 

Vogt,  C,  och  F.  Specht,  Pattedyrene,  anm,  af  O.  Nst.  310.. 

Zaengerle,  M.,  Kemian  alkeet,  anm.  af A.  Rindell.  145. 

Industristyrelsen  i  Finland :  Meddelanden,  h.  3,  anm.  af  •  •  •  Igs.      68. 
,  Meddelanden,  h.  5,  anm.  af F.  v.  Wright.    316. 


TJUGUNDETBEDJE  TOMENS  INNEHÅLL. 


Svenska  Akademiens    handlingar  för   1796   och  för   1886,   anm. 

af C.  G.  E.  219. 

Svenska  Literatursällskapet  i  Finland:  Förhandlingar  och  upp- 
satser, I,  II,  anm.  af A.  Lbk.  215. 

,  Borgareståndets  protokoll  vid  Borgå  landtdag,  anm.  af  M. 

G.  S.  304. 

,  H.  G.  Porthans  bref  till  M.  Calonius,  jfr 56. 

,  Finlands  territoriala  församlingar,  jfr    385. 

Fornnordiska  sagor,  bearb.  af  A.  U.  Bååth,  anm.  af F.  G.  69. 

Grekisk  och  latinsk  ordlista,  anm.  af   F.  G.  316. 

Kalevala,  öfvers.  af  R.  Hertz  berg.         \ 

Kalevala,  das  Volksepos  der  Finnen,     i  jfr   73. 

Kanteletar,  die  Volkslyrik  der  Finnen.  I 

Nationalitet  och  bildning,  uppsatser,  anm.  af  F.  G.  141. 

Nordisk  Retsencyklopaedi,  h.  6  &  7,  anm.  af  •  •  •  W.  Chydenius.  231. 

Valikoima  suomalaista  kansanrunoutta,  anm.  af F.  G.  237. 

öfversigrt. 

Nya  Teatern,  af  stst— :  Svenska  sprätthöken  (323),  Knut  Almlöf 
(323  ff.),  bl.  a.  De  unges  förbund  (325),  Elfvan  (327). 

Konstföreningens  exposition,  af  J.  Ahrenberg 412. 

Studentexamen,  af  F.  Gustafsson   240. 

De  finska  foUcdiktema  i  svensk  och  tysk  drägt,  af  O.  G. 73. 

Finsk  novellistik,  af  O.  G.  406. 

Bref  från  Sverige,  af  G-g  N. *  •  • .  •  317. 

Literaturbref  från  Danmark,  af  S.  Muller    71. 

Zola  som  dramatiker,  af  R.  Kaufmann 149. 

Volapiik,  af  Penob  Nenemo 148. 

Jxdliteratur    487. 


-^^m^^^^s;^ 


8Tt 

i 

H.'7v  raU  1887       '  .T.  XXIH 


FIISK  TIDSKRIFT 

FÖB 

VITTERHET,  VETENSKAP.  KOHST  OCH  POLITIK 

•  under  medverkan  af 

C.    G.   ESTLANDB-B, 

J.  AHEENBBRG,    W.   CHYDBNIITS,   F.    EliFVlNQ',  I,   A.  ^HEIKBL, 

•3.    LEM:STRÖAr,   A.  RAMSAY,   M.  W.  af  SCHUtiTEN,  B.    SCHYBERGSON, 

R.   TIGBRSl^EDT,   J.  J.   TIKKANBN,    R.    F.    v.   WILLEBRAND. 

atgifVen  af 

P.  GUSTAFSSON  och  M.  G.  SCHYBERGSON. 


Innehåll. 

/.  V,  Ttxllqvist:  Den  statistiska  metoden,  dess  vetenskapliga  uppgift. ocli 
betydelse. —-'Edv.  Öhrnberg:  Pariserpressens  griipperiug  i  politiskt 
afséende:  —r  Jac.  Ahrenberg:  Brokiga  bilder  fråu  östra  Finland,  VII.  — 
G.  A.:  Talismanen,  —  G.  xV.:  Flyktingen.  —  Mikael  Lybeck :  Mete.  — 
Sigge  Sparre:    Midsommarsvaka. 

l  Dokhandeln.  YT.  {.\.  Porthans  bref  till  M.  (Jalonius;  anm,  af  M.  O.  S.  ~  Elna  Te- 
now:  Brokigt;  anm.  af  I.  L— d.  —  Anna  Wahleuberg :  Hos  grannas;  anm.  af 
K.  E.  —  Wilma  Lindh^ :  Mödrar ;  anm.  af  W — r.  —  F.  Hoch :  Nye  Ljegemidler ; 
anm.  af  E.  E.  S—k.  —  Johannes  Sundblad:  -Bland  kräklor  och  mitror;  anm.  af 
C.  G.  E.  —  Franz  Otto:  Bilder  och  berättelser  ur  lifvet  i  Syd- Afrika;  anm.  af  Osc. 
Xordqviöt.  —  6.  v.  Rohden:  Den  sedligt-roligiösa  uppfostran;  Lucina  Hagman: 
Ora  sanmppfostrau ;  Lucina  Hagman:  Yhteiskasvatuksesta ;  — r— n:  I  iatinf rågan j 
anm.  af  F.  G.  —  Meddelanden  från  Industri.styrelsen  i  Finland;  anm.  af  Igs.  — 
Fornnordiska  sagor;  anm.  af  F.  G.  —  Frans  Hedberg:  Stockholmslif  och  skärgårds- 
luft;  anta.  af  W— r.  —  K.  Molander:  De  fysi-ska  naturlagarna  och  deras  använd- 
ning ;  anm.  af  T.  H.  —  Esseldo :  Meddelanden  I ;  anm.  af  F.  ö. 

'» I  v  e  r  s  i  gt.  Literaturbref  från  Danmark;  af  Sigurd  Muller.  — j  De  ftnaka  folkdikterna  i 
svensk  och  tysk  drägt;  af  O.  G. 


>   »    o 

( 

HELSINGFORS. 

J.  SiMELIl   ARFVINGARS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG,    1S87. 


På  Finsk  tidskrift^  som  utkommer  1887  i  oförändradt 
skick  med  ett  häfte  om  5  ark-  8:0  i  månaden  ocli  kostai 
16  3mf  för  hel  och  8  ffmf  för  half  årgång,  prenumereras: 

.  i  Helsingfors  hos  stadens  bokhandlare,  i  Dagbladet*^ 
kontor  (Alexandersgatan  18)  samt  i  hr/).  W.  Laurents  butik 
(Norra  Esplanadgatau  43);  / 

i  landsorten  å  postkontoren  med  tillägg  af  postarvode 
och  försändningskostnad;  eller  hos  Eedaktionen  skriftligen 
med  tillägg  af  körsbandsporto  8  9mf  %x  hel  och  1  95^' 
.  för  half  årgång;  i  Åbo  i  Frenckellska  bokhandeln  samt  i 
hr  A.  W.  Jahnssons  bokhandel;  i  Wiborg  hos  hrr  Clouberg 
&  C:i  och  hr  J.  C.  Lagerspetz;  i  Tammerfors  hos  hr  E.  Wesan- 
der:  i  Borgå  hos  hr  G.  L.  Söderström;  i  Nykarleby  hos  hi^ 
F.  V.  lUberg,  med  17  5^  för  hel  och  5  Ä^f5r  half  årgång: 

i  Ryssland  skriftligen  hos  Bedaktionén  eller  hos  hi 
A.  Lindeberg,  S:t  Petersburg,  med  7  rubel  för  hel  och  4 
ruhél  för  half  årgång; 

i  Sverige  å  postkontoren  samt  i  Stockholm  hos  hn 
Samson  &  wallin,  med  13  kronor  för  hel  och  7  kronor  foi 
half  årgång ; 

Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadsposten.  Reklamationer 
knnna^skriftligen  eller  muntligen  göras  i  stadspostens  kontor Kylandsgatan  6 

Lösa  häften  säljas  tiU  ett  pris  af  1  Smf  60  yU.  och  1  kr.  So  öre. 

Af  äldre  årgångar  erhållas  vid  kontant  handel  t  I  (okt^dee,  1876* 
å  3  mk,  t  n  om  UI  (1877)  å  6  fuk  (af  dessa  tre  tomer  återstå  endast 
några  exemplar),  t  IV  och  V  (1878)  å  4  mk,  t,  VI-^XUIflSrB—lSSk 
å  6  mk. 


Tili  redaktionen  in$ända  skrifter. 

Från  Pahlcrantz  Se  C:o,  Sthlm.  J.  O.  Éösenberg:  Kemiska  kraften 
(Sv.  bibi  h.  74;:         *" 

Från  Z.  HöBggström,  Sthlm.  H.  Beyei".  Iakttagelser  rörande  sång-. 
undervisningen.  -  ^  '  . 

Från  P.  A.  Norstedt,  Sthlni.  Föreningens  mot  lifsmedeltullar  upp- 
satser och  meddelanden  IV,  Y.  —  Sveriges  Ridderskaps  och  adels  riksdags- 
protokoll fr.  1719,  del.  8,  h.  2.  —  Grekisk  och  latinsk  ordlista. 

Från  J.  W.  Cappelen^  Knnia.    K.  Banders:  Norsk  natur. 

Från  0.  A.  Beltzel,    Kbhvn.    R,  Glöersen:  Mindre  fortaellinger. 

Säiskilda  sändningar.  A.  O.  Freudenthal  och  H.  A,  Vendell:  Ordbok 
ofver  estländsk-svenska  dialekterna  (Skrifter,  utg.  af  Svenska  litteratui^' 
sällskapet  i  Finland,  YII).  —  A.  Palmberg:  Verlden  sedd  från  hygienisk 
synpunkt.  —  A.  Pulmberg:  Quelques  notices  sur  1'hygiéne  de  Tenfance  k 
Wiborg.  —  Meddelanden  fråri  Incmstristyrelsen  i  Finland,  h,  6. 

Finsk  militärtidskrift,  1887  h.  6—7.  F.  Blåfjeld:  Krigsoperatio- 
nerna i  trakten  af  Plevna  från  medlet  af  juli  1887  t.  o.  m.  Pievnas  fall 
(forts.).  C^  F.  Wahlberg:  I  dagens  fråga,  anteckningar  om  den  tyska  sol- 
datens uppfostran  (lörf.  slutar  med  uttalande  af  den  förhoppning  att  det 
arbete  i  detta  hänseende,  som  pålagts  det  finländska  militärbefälet,  ,,skaU 
lyckas  med  ihärdighet  och  omtanke  samt  framför  allt  genom  att  hos  oss 
sjelfva  frammana  och  uppehålla  en  sann  krigaranda  och  en  varm  hängif- 
venhet  för  krigarkallet").  V.  Heikel:  Ännu  något  om  medel  mot  trötthet, 
genmäle  till  d:r  L.  Krohn  (bredvid  polemiken  utför  förf.  närmare  beskrif- 
ningen  af  de  manipulationer,  han  i  ett  tidigare  häfte  rekommenderat  som 
medel  mot  trötthet).  Ett  besök  i  militärakademin  i  West-Point  (jämte 
upplysningar  om  amerikanska  militärförhållanden).  Det  nya  tyska  repe- 
tergeväret, (den  illustrerade  uppsatsen  redogör  för  gevärets  konstruktion 
och  användning). . 

« 

Wy  Svensk  tidskrift,  utg.  af  R.  Geijer,  1887  h.  5.  S.  Sp.:  I  Humle- 
gården, proverb-bagatell.  J.  Fr.  Nyström:  Den  irländska  frågan*  A.:  Dra- 
matisk konst,  revy  öfver  vintersäsongen  1886—1887.  CarlSnoilsky:  Aurora 
Königsraark  I  (ur"  en  längre  outgifven  diktcykel);  dikter  af  H.  A.  Eing  och 
C.  J.  Engström.  R.  Geijer  anmäler  J.  Personnes  bok  om  Strindberg-litc- 
teraturen,  hvarvid  han  först  ger  en  karakteristik  af  Strindberg  (,,de  bjärta 
och  Bkrikande  färgerna  i  hans  taflor  skvallra  om  ett  sjukt  sinnes  otyglade 
och  disharmoniska  känslolif  i  alla  dess  mångahanda  skiftningar  och  stund- 
om ganska .  bråda  öfvergångar";  då  han  lemnar  det  af  honom  sjelf  så  för- 
aktade estetiska  området,  der  han  just  har  sin  egentliga  styrka,  bjuder  han 
pä  ett  det  underligaste  sammelsurium  af  tämligen  lösa  och  merendels  föga 
originella  reflexioner  och  hugskott,  råa  bilder  och  lilmelser,  våldsamma 
utfall  mot  det  bestående  „uden  midtpunkt";  hans  senaste  „confessions"  är 
det  uslaste  som  flutit  ur  hans  penna). 

Dagny,  utg.  af  Fredrika-Bremer-förbundet,  maj— juni  1887.  Plan 
för  yrkes  och  studiestipéndier  för  kvinnor.  Esseide:  Om  senaste  literära 
turetielser  på  sedlighetsfrågans  område  (förf.,  påpekar  bl.  a.  medicinska 
uttalanden  i  tidskrifterna  Eira  och  Helsovännen,  hvilka  tyckas  tyda  på  att 
din    sexuella  naturalismens  banerförare  just  icke  föra  den  sunda  naturens 


^^^'JLJiM 


Imjffbani! 


isnöfi 


lHK7    U-     It.      ' 


ltV.ftf«l+^L      il  i 


|1,M'    ;Hl 

lar  lik*i 

A.     r.— ii;      \i-fi::-^rn,iwMi    ^    .^Loclifji  >liii 

timjji^trscr»*    När  <>«ii  tiikrraiL 


vwk:  ii  I 
K.  t  Ii 
till   A\> 

V* 


vara  ;i1 
pastor 


■KIM.    trrkr],    ;tt    ^^ 


Vlå&r.    ralig.  ;if  «     ^*- 3'  ^'n-^:.r  XL -1.1 -IL  1-7  1- 

a,   pjipekai-    tVjit;   ^lU 

,L-.iirt    liir^r  i    !'i:'i'M'M    i    ' 

.  .    :u    u  bi- 
Das  MifÄilii  t'iT  ""'-  f-ttentur  des  txL-  må  A^i^lit  i 

-  '-  ,      . 

in  WLen;    I.iteriit'n\  potijn,  notiser  m.  m. 


<—  ^»^^-'^St.-T--  V*  •^ 


H.  2  AUGUSTI  1887  T.  XXni 

FmSK  TIDSKRIFT 

FÖR 

VTTTERHET.  -iTETENSKÄP,  KONST  OCH  POLITIK 

under  medverkan' af 

C.    G.  USTLANDER, 

J,    AHRENBEBG,   W,   CHYDENnJS,   F.   ELEVING.   i:  A.  HEIKEI4, 

S.    LEMSTBOM,   A*.  RAMSAY,   M.  W.  af  SCHULTEN,  E.    SCHYBERGSON, 

R.   TIGER8TEDT,   J.   J.   TIKKANEN,   R.    F.    ▼.   WILLEBRAKD 

utgifven  af 

R  GUSTAFSSON  och  M.  G.  SCHYBERGSOK. 


Inneliäll. 

Frith.  Neovius:  Finlands  utrikes  handel  ock  tullinkomster.  —  Georg  Nor- 
densran:  Vereschagin.  —  Aina:  En  lifsgerning. 

I  Bokhandeln.  A.  G.  Welsaman  v.  WeissensteinB  Dagbok  från  finska  kriget  1808 ; 
anm.  af  C.  G.  E.  —  A.  A.  Borenius:  Luojan  virsi;  anm-  af  O.  G.  —  Ang.  Strind- 
berg: GifbasII;  Anm.  af  B.  Estlander.  —  Per  Weiland:  Göingen;  anm.  af  Ernst  La- 
gus.  —  Gustaf  af  Geijerstam;  Tills  vidare;  anm,  af  B.  E.  —  Paul  Bourget:  André 

Comélis; :   En  grym  gåta;   anm.  af  X.   —  J:  Berättelser;  anm.  af  H— a.  — 

Nationalitet  och  bildning;  anm.  af  P.  G.  —  B.  Steylen:  Norske  dubenavne;  anm. 
»f  A-  O.  P.  —  M.  Zaengerle:  Kemian  alkeet;  anm.  af  Arthur  Rlndell.  —  tJtur 
djupen*  —  Arvi  Jannes :  Svensk-finsk  ordbok.  —  K.  G.  Leinberg  t  Odert  Henrik 
Oripenberg;  anm.  af  F.  G.  —  G.  H.  A.  Kröhnke:  Handbok  för  utstakning  af  kurvor 
till  jemvägs-  och  landsvägsUnier;  anm.  af  A.  C.  —  Felix  Franke:  Phrases  de 
tous  les  jours ;  anm,  af  F.  G. 

Öfversigt.    Zela  som  dramatiker ;  af  Richard Kaufmann.  —  VolapUk ;  af  Penob Nenemo ^ 


♦  <(►   » 


HELSINGFORS. 

J.   SiMELII   AKF VINGARS  BOKTRYCKRRI  AKTIEBOLAG,    1 88 7. 


På  JB^i/nsh  tidakriftf  som  utkommer  1887  i  oförändradt 
skick  med  ett  häfte  om  5  ark  8:0  i  månaden  och  kostar 
15  9mf  för  hel  och  8  ^nf  för  half  årgång,  prenumereras: 

i  Helsingfors  hos  stadens  bokhandlare,  i  Dagbladets 
kontor  (Alexandersgatan  18)  samt  i  hr  O.  W.  Laurents  butik 
(Norra  Esplanadgatan  43); 

i  landsorten  å  postkontoren  med  tillägg  af  postarvode 
och  försändningskostnad;  eller  hos  Eedaktionen  skriftligen 
med  tillägg  af  korsbandsporto  2  Smf  för  hel  och  1  Smf 
för  half  årgång;  i  Åbo  i  Frenckellska  bokhandeln  samt  i 
hr  A.  W.  Jahnssons  bokhandel;  i  Wibbi^g  hos  hrrClouberg 
&  C:i  och  hr  J.  C.  Lagerspetz;  i  Tammerfors  hos  hr  E.  Wesan- 
der;  i  Borgå  hos  hr  G.  L.  Söderström;  i  Nykarleby  hos  hr 
F.  V.  lUberg,  med  17  Smfiöx  hel  och  S%^  för  half  årgång; 

i  Ryssland  skriftligen  hos  Redaktionen  eller  hos  hr 
A.  Lindeberg,  S:t  Petersburg,  med  7  ruhél  för  hel  och  4 
rubel  för  half  årgång  ; 

i  Sverige  å  postkontoren  samt  i  Stockholm  hos  hrr 
Samson  &  ^yallin,  med  13  kronor  för  hel  och  7  kronor  för 
half  årgång; 

Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadsposten.  Beklamationer 
kunna  skriftligen  eller  muntligen  göras  i  stadspostens  kontor  Ny  landsgatan  6- 
Lösa  häften  säljas  till  ett  pris  af  1  ^mf  50  yH  och  1  kr.  25  öre. 
Af  äldre  årgångar  erhållas  vid  kontant  handel  t  I  (okt—dec.  1876) 
å  3  mk,  t.  n  och  Hl  (1877)  å  6  mk  (af  dessa  tre  tomer  återstå  endast 
några  exemplar),  t  IV  och  V  (1678)  å  4  mk,  t  VI-^XUI  (1879^1882/ 
å  5  mk. 


■<^Kj»t>      o» 


H.  3  SEPTEMBER  1887  T.  XXJlI 

FmSK  TITSKEIFT 

FÖR''  ■        ■  ' 

YITTEBHET ,  YETENSKÄP.  KOHST  OCH  POLITIK 

•    unclei*  paedverkan  af 

C.    G.   ÉSTIiANDER, 

J.   AHRENBEEG,    W.  CHYDENIITS,   F.   ELPVING.  I.   A.  HEIKEL, 

S.    LEMStBÖM,   A,  KAMSAY,   M,  W.  »f  gCHULTEN^  E.   SCHYBEEGSON^  - 

E.   TIGÉBSTEBT,    J;   J.   TIKKANEN,   R.    F.    v.   WILLEBEAND 

litgifven  af  , 

F.  GUSTAFSSON  och  M.  G,  SCHYBERGSOK. 

Inneliåll.  '    , 

Frith.  Neovius :  Finlands  utrikes  handel  och  tullinkomster,  IL  —  M.  G. 
Schybergson:  Gustaf  IILs  första  regeringsår.  —  S — e:  En  rysk  refor- 
mator.—  Jac.  Ahrenberg:  Brokiga  bilder  från  Östra  Finland,  YII. 

—  Emil  v.  Qvanteu:  Bulgariska  folkdikter. 

I  Bokhandeln.    Skrifter  utgiftia  ai  Svenska  literatursällskapet  i  Finland:  anm.  A.  Lbk. 

—  Arne  Garborg:  Kyläkertoniuksia;  anm.  af  O.  G.  —  A.  Palnjberg:  Verlden  sedd  . 
från  hygienisk  synpunkt;  Organisation  et  législation  sanitairen  de  la  Fin- 
lande;  ra.  m.  anm.  af  V.  S— fiF.  —  Svenska  akademiens  handlingar  ift-ån  år  17yG; 
»Svenska  akademiens  handlingar  Ifrån  är  1886;  anm.  O.  G.  E.  —  Georg  Norden- 
övan:  Lek;  anm.  af  B.  E.  —  Verdandi,  VII;  anm.  af  F.  G.  —  A.  S.  C.  Wallls; 
Furstegunst;   anm.    af  g— r.    —  Charles  Dickens:  Lysande  uttigter;  anm.  af  H—a, 

—  W;m  ÄL  Thackeray:  Snobbarnes  bok;  anm.  af  1— m— n.  —  Valfrid  Vfise- 
nlas:  Lärobok  i  Sveriges  och  Fidlands  literaturhistoria;  anm.  af  A.  Lbk.  — 
Nordisk  Retsencyklopaedi  samlet  og  iidgivet  af  T.  H.  Aachehoug,  K.  J.  Berg  og 
A.  F.  Krieger;  anm.  af  Wilhelm  Chydenius.  —  R.  B.  Andersson:  Nordisk  mytho- 
logi;  anm.  A.  O.  F.  —  G.  J.  J.  Sauervein:  Frie  Viso  ifraa  Vigguin:  anm.  af 
Bmst  Lagus,  —  W.:  Fall  och  Uppståndelse;  anm.  af  I.  A.  H.  -^  Valikoima  suo- 
malaista  kansaiijunoutta;  anm.  af  F.  G.  —  Törst  i  Ranta:  Käytännöllinen  neuvon- 
antaja:  anm.  af  O.  G.  —  W.  Heimburg:  Hjerteqval;  anm.  af  K.  E.  —  O.  L.  'LÖf- 
gren:  Tysk  elemcntarbok ;  anm.  af  F.  G.  —  K.  E.  Palmgren:  Praktiska  arbetssko- 
lan för  barn  och  ungdom.  -?-  Hugo  Beyer:  Iakttagelser  rörande  sångundcrvisuingen. 

1.»  f  v  e  r  .s  i  g  t.    Studentexamen ;  af  F,  Gustafsson. 


HELSINGFORS. 

J.   SiMELII   ARFVINGARS  BOKTRYCKRRl  AKTIEBOLAG,    1 887. 


På  Finsk  tidskrift,  yotn  iitkommar  1887  i  öförändradt; 
skick  med  ett  häfte  om.  5  ark  8:0  i  m.ånadeii  ooh  kostal- 
ls ^^  för  liel  och  8  ^if  för  half  årgång,  prenumereras: 

i  Helsingfors  hos'  stadens  bokhandlare,  i  Dagbladets 
kontor  (Alexandersgatan  18)  samt  i  hr  O.  W.  Laurents  butik 
(Norra  Esplanadgatan  43);. 

i  landsorten  å  postkontoren  ia^eå  tillägg  af  postarvode 
och  försändningskostnad;  eller  hos  Redaktionen  skriftligen 
med  tillägg  af  korsbandsporto  3  Smf  för  hel  och  1  Sinfi 
för  half  årgång ;  i  ^bo  i  Frenckellska  bokhandeln '  samt  i 
hr  A.  W.  Jahnssons  bokhandel;  i  Wiborg  hos  hrr  Clouberg 
&  C:i  och  hr  J.  O.  Lagerspetz;  i  Tammerfors  hos  hr  E.  Wesan- 
der;  i  Borgå  hos  hr  ö.  L.Söderström;  i  Nykarleby  hos  hr 
P.  V.  Illberg,  med  i7  ä%:  för  heloGh95%:för  half  årgång; 

i  Ryssland  skriftligen  hos  Bedaktiohen  eller  hos  hr 
A..  Lindeberg^  S:t.  Petersburg,  med  7  riibel  för  hel  och  4 
ruhel  iöT  half  årgång; 

i  ^Sverige.  å  postkontoreti  samt  i  Stockholm  hos  hrr 
Samson  &  Wallin,  med  13  kronor  för  hel  och  7  kronor  för 
half  årgång; 

Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadsposten.  Reklamationer 
kunna  skriftligen  eller  muntligen  göras  i  stadspostens  kontor  Nylandsgatan  6. 

Lösa  häften  säljas  titi  ett  pris  af  1  ^mf  50  yti.  och  1  Jer.  JS5  öre. 

Af  äldre  årgångar  erhållas  vid  kontant  handel  t  I  (okt-^dec.  1876) 
å  3  mk,  t.  II  och  III  (1877)  å  6  mk  (af  dessa  tre  tomer  återstå  endast 
några  exemplar),  t  IV  och  V  (1878)  ä  4  mk,  t  yi-Xtll  (1879-1882) 
å  5  mk.  • 


Till  Redaktionen  insända  skrifier. 

•    Från  ö,  W.  Edlund,  H:fors.  Säsong- och  turist-lektyr,  II,  III:  Frau 

W.  Söderström,  Borgå,  TIi.  Hahmson:  Huutolaiset  h;  3. —  O,  ^uncke. 
Usko  ja  jokapäivilisyys,  h.  3,  4.  Från  &.  W.  Wilén,  Abo.  A.  Foppixis: 

Oppikirja  fysiikassa;  toinen,  korjattu  painos,  101  kuvalla,  suomennoa.  — 
I\ri  Martti  Lutherin  Vähempi  katekismi,  uusi  käännös,  toim,  G.  Dal}Iberg. 
—  6r.  W,  Oeder:  Naiduille  naisille.  —  J,  Andersson:  Kaunokirjoituksen 
harjoituskaavoja;  2:nen  painos. 

Från  P.  &  Cr.  Beijer,  Stlilm.  J.  L.  B.u7ieberg:Wd.nxi'k]Li  Stoolin 
T  ar  in  a  t,  kuvilla  varustanut  A.  Malmström,  h.  1,  2  (denna  praktupplaira 
utkommer  fullständigt  detta  år  i  7  häften  a  endast  1  mk.).  Från  Alb. 

Bonnier,  Sthlm.  E,  Flygare-Carléns  Sista  arbeten,  h.  1.  —  8.  fiertin;  Genom 
Persien,  Mesopotamien  och  Kaukasien,  h.  3 — 4.  Från  Pohlorantz  å  Oro 

Sthlm.  C.  P.  Thiele:  Allmän  religionshistoria,  bem,  öfvers.  af  O.  E.  M. 
Fischier,  h.   2.   —  O.  Sjögren:  Allmän  verldshistoria  h.  16,  (Sv.  bibi.  77  . 


.'Tik 

H.  4  OKTOBER  1887  T.  XXIII 

1  ,  - 

FUSK  TIDSKRIFT 

FÖR  ^ 

* 

VITTERHET..  YETEHSKÄP,  KONST  OCH  POLITIK 

under  medverkan  af  / 

C.   G.   ESTLAjerDER, 

J.    AHHENBERG,  W.  CHTDENIUS,   E.   ELEVING.   i;   A.  HEIKEL, 

b.    LEMSTEÖM,   A.  EAMSAY,   M.  W.  af  SCHULTEK,  E.   SCHYBERGSOK, 

R.  TIGERSTEDT,   J.   J.   TIKKANEN,    R.    F.    v.   WILLEBRAND 

ntgif\'en  af 

F.  GUSTAFSSON  och  M.  G.  SCHYBEBGSON. 

Innehåll. 

.  I  i(b.  Keovius,;  Finlands  utrikes  handel  och  tullinkomster,  IV.  —  Hjalmar 
Neiglick:  Om  exakta  metoder  i  psykologin,  I.  —  S—  e:  En  i^sk  refor- 
mator. —  Kafael  Hertzberg:  I  månsken.  —  Lotten  \6n  Kraemer: 
Carl  Snoilsky. 

I  }Sokltand«in.  Borgareständets  protokoll  vid  Borgå  landtdag;  anm.  af  M.  O.  &)  —  Hein- 
rich Heine ;  Runoelmia ;  anm.  af  J.  A.  —  ClaiB  Lundin :  Alina  Frank ;  anm.  af  J.  A. 
—  Eusebius  Licht:  Sören  Bast  et  Comp. ;  anm.  af  J.  A.  —  Kristian  Glöersen: 
Mindre  Fortffillinger,'  anm.  af  g— r.  —  Kobort  Tigerstedt:  Fysiologiska  principer 
för  kroppens  näring;  anm.  af  V.  S— ff.  —  Carl  Vogt  og  FriedHcli  Speclit:  Pattcdy- 
reue;  anm.  af  Osc.  Nst.  —  Allan  AscLan:  Lärobok  i  oorganisk  kemi;  anm.  af  Ar- 
thur Rindell.  —  F.  W.:  Wähäsen.Amerikasta;  anm.  af  K.  T.  B.  —  Z.  J.  Cleve: 
Koulnjen  kasvatusoppi ;  anm.  af  O.  G.  —  Dokt.  M.  Luthers  Lilla  katekes ;  anm.  af 
E.  v.  H.  —  Simon  Nordström:  Kort  öfversigt  öfver  det  svenska  folkskoleväsendets 
utveckling  till  år  1842;  anm.  af  A.  H.  -—  Meddelanden  från  Industristyrelsen  i 
Finland :  anm.  af  F.  v.  "^^right.  —  Grekisk  och  latinsk  ordlista ;  anm.  af  F.  G.  — 
J.  Bäckman:  Geografiska  bilder. 

•:\  ers  igt.    Brcf  från  Sverige;  af  G— g  N.  ~  Teater;  af  —  stst— . 


■  ■♦  ■^- 


HELSINGFORS. 

J.   SiMELII   AKFVJNGARS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG,    1 887. 


.  På  Finsk  tidskrift,  som  utkpmmer  1887  i  oföräudradrj 
skick  med  ett  häfte  om  5  ark  8:0  i  månadeu  och  kostar 
15  9mf  för  hel  och  8  Smf  för  half  årgång,  prenumereras: 

i  Helsingfors  hos  stadens  bokhandlare,  i  Dagbladet- 
kontor  (Alexandersgatan  18)  samt  i  hr  O.  W.  Laurents  butik 
(Norra  Esplanadgatan  43); 

i  landsorten  å  postkontoren  med  tillägg  af  postarvode 
och  försändningskostnad;  eller  hos  Redaktionen  skriftligen 
med  tillägg  af  korsbandsportb  2  ^mf  för  hel  och.  1  3mf 
för.  half  årgång;  i  Åbo  i  Frenckellska  bokhandeln  samt  i 
hr  A.  W.  Jahnssons  bokhandel;  i  Wiborg  hos  hrr  Olouberg 
&  C:i  och  hr  J.  C.  Lagerspetz;  i  Tammerfors  hos  hr  E.  Wesan- 
der;  i  Borgå  hos  hr  G.  L.  Söderström;  i  Nykarleby  hos  hr 
F.  V.  Illberg,  med  17  9mfiör  hel  och  5^^  för  half  årgång; 

i  Ryssland  skriftligen  hos  Eedaktionen  eller  hos  hr 
A.  Lindeberg,  S:t  Petersburg,  med  7  rubel  för  hel  och  4 
rubel  för  half  årgång  ; 

i  Sverige  å  postkontoren  samt  i  Stockholm  hos  hrr 
Samson  &  Wallin,  med  13  kronor  för  hel  och  7  kronor  i&: 
half  årgång; 

Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadsposten.  Béklamationer 
kunna  skriftligen  eller  muntligen  göras  i  stadspostena  kontor  ]^ylandsgacaa  ^l 

Lösa  häften  säljas  Ull  ett  pris  af  1  Smf  60  -pL  och  1  kr.  25  öre. 

Af  äldre  årgångar  erhållas  vid  kontant  handel  t  I  (okt—dec.  18  70 1 
å  3  mkj  t.  II  och  III  (1877)  å  6  mk  (af  dessa  tre  tomer  återstå  enda^: 
några  exemplar),  t  IV  och  V  (1878)  å  4  mk,  t  VI^XIII  (1879^1882 
å  5  mk. 


Till  Redaktionen  insända  skrifter. 

Från  ff,  W.  BcLlund,  Htfors.  5ÄaÄ»peare#  Dramatiska  arbeten,  bear-». 
af  W.  Bolin,  Hlustr.,  h.  21,  22  (Konung  Johan,  Richard  II).  —  G.  Sund- 
man: Finlands  fiskar,  med  text  af  J.  A,  Mda^  VIII  (pigghvar,  flundra 
sik).  —  Suomi,  illustr.,  h.   4.  Från  W.  Södowtröm,  Borgå.    C.  H 

AlopcBUs:  Guds  jaikes  historia,  I.  —  J.  de  Pury:  Petit  resumé  de  littt-ra 
ture  franyaise;  revu  et  complété  par  8»  Affolter,  —  A,  Bamsay:  Lärob  »•: 
i  aritmetik  (med  skärskildt  häftade  svar).  —  A,  Kallio:  Finsk  elemcL- 
tarbok,  2  uppL,  I.  —  E.  F.  Falander:  Ryska  språkets  gru.  ier. 

Från  P.  is  &.  Beijer,   Sthlm.    J.   L..  Runeberg:  Vänrikki  f5t«-» 
tarinat,  kuvilla  varustanut  A,  Malmström,  h.  3,  4.  Fr  ":  ^^ktc  .  ... 

"byrån.   Sthlm.     Tor   ifcdöera.*  Skizzer  och  ^errttr»;]<' r.  —  */.  /-.    Wib.' 
Om  konsten  att  lefva.  Från  Alb.  Bonnier,  Sthlm.    P.Liw.iaxi:  V- 

i  våra  dagar,  I,  öfvers.  —    L.  Tolstoy :  ^lin  nugdöm,  ufvers.  af  Ä^,-;*"^  .-• 


^/TTt 


H.  5  •,        '        NOVEMBER  1887       :  -T.  XXjiI 


FmSK  TIDSKRIFT 

.  FÖR 

YITTEBHET,  YETENSKAP,  KONST  OCH  PGIiITIK^ 

under  medverkan  af  ,.       '     *    . 

C.   Gr.  ESTLAKDEB, 

J.    AHBENBEBa,  W.   CHYDEKJIJS,   F,   ELEVING/i,   A.  HEIKEL, 

&•     IjEMSTBÖM,   a;  BAMSAY,   M.  W.  af  SCHULTÉN,  E.   SCHYBEBGSÖN, 

B.  TIGEBSTEDT,   J.   J.   TIKKANEK,   R.    F.    v.   WlLLEBRANp 

'-ntgifven  af        . 

F.  GUSTAFSSON  och  M.  G.  SCHYBERGSON. 


Innehall. 

Wilhelm  Chydenius:  Lagskydd  för  arbetet.  —  Hjalmar  NergUck:  Om 
exakta  metoder  i  psykologin.  — ,  Fredr.  Elfving  r  Vid' Åbo  akademi 
1640—1664.  —  F.  v.  Wright:  Ett  omslag  i  vår  fattigvårdsfråga.  — 
Jonatan  Reuter:  Lilli  skall  på  bal.  —  Mikael  L>'beck;  Vadsteuammnan. 

I  Bokhandeln.  K.  G.  Leinberg:  Finlands  territoriala  församlingars  ålder,  utbildning 
-och  utgrening;  anm.  af  C.  v.  U.  -—  L.  Lindelöf :  Trajectoir  j  d'u»  corps  m.  m.  ; 
«im<  i>f  M— n.  —  Tpr  Hedberg:  Skizzer  och  berättelser;  suam.  af  ii.  E.  »-  Amalia 
Fahlbtedfc:  Ax  och  halm;  anm.  af  I.  L— d.  —  Leo  Tol«toy:  Bilder  ur  ryska  sam- 
häll6lift'et;  anm.  af  g — r.  —  J.  A.  Gontscharow  :  Oblom,ow;  anm.  af  I*.  —  J.  Man- 
kell;  Fälttåget  i  Norge  år  1814;  anm.  af  L.  MuDck.  —  I.  Uschakoif:  De  franska 
könsooanterna;  anm.  af  V.  Söderbjclm.  —  Cjaes  Elis  Johansson:  Den  heliga  skrift, 
oeh  den  negativa  kritiken;  —  J.  A.  Ekman:  Den  naturalifitii«ka  hedendomen ;  anm. 
af  B.  S.  ->  t'.vcho  Tullberg:  Djurriket;  anm.  af  Osc.  Kst.  —  Y.jC.  Kiaer:' Norges 
Laeger:  anm.  af  V.  8-ff.  —  .^vid  Ahnfclt:  Två  krönta  rivaler;  anm.  af  M.  G.  S. 
—  Henri  Taine :  Napolecn  Bonaparto.  —  A.  W.  Bodenstedt:  Svenskt-tyskt  parlör- 
lexlkon,  och  C.  G.  Morén:  Svenskt-engelskt  parlörlexikon ;  anm.  af  F.  G.  —  Aug. 
Kerckhoflfs:  Fullständig  rårokurs  i  Volapiik;  aum.  af  A.  N.  —  R.  T.:  Kvinden» 
Ansvar  i  Sxdiighedsaagen ; .  anm.  af  F.  G.  —  Kristofer  Randers:  Korsk  Natur; 
anm.  af  Ernst  Laglös.  —  O.  Asperheim:  Darvinismen. 

Öfvc  rnigt.    Finsk  novellistik;  af  O.  G.  —  Konstföreningens  exposition;  af  Jac.  Ahrenberg. 


4'r 


.    ^     > 


^  HELSINGFORS. 

J.   SiMEMI   ARFVINGARS  BOKTRYCKERI  AKTIEBOLAG,    1887. 


På  Finsk  tidskrift^  som  utkommer  1887  i  oförändradt 
skick   mod   ett   bäfibe  om  5  ark  8:0  i  månaden. och  kostar- 
iff 3mf  för  hel  och  8  9mfi  för  half  årgång,  prenumereras: 

i  Helsingfors  hos  stadens  bokhandlare,  i  Dagbladets 
koutor^Älexandersgatan  18)  samt  i  hr  O.  W,  Laurents  butik 
(Norra  Esplanadgatan  43); 

i  landsorten^  å  postkontoren  med  iillägg  af  postar-vode 
j  och  försändningsköstnadjr  eller  hos  Bedaktionen  skriftligen 
med  '^tillägg  af  korsbandsporto  2  &mf  för  Jiel  oeh  1  Smf 
för  half  årgång;  i  Åbo  i' Frenckellska  bokhandeln  samt  i 
hr  A^  W.  Jahnssohs  bokhandel;  i  Wiborg  hos  hrrClouberg 
&  C:i  och  hr  J.  G.  Lagefspetz;  i  Tammerfors  hos  hr  E.  Wesan- 
der;  i  Borgå  hos  hr  Q-,  L.  Söderström  j.  i  Nykarleby  hos  hr 
F.  V.  Illberg,  méd  i7  ^5^:  för  hel  och  5  3%:  för  half  årgång; 
.  i  ^Ryssland  skriftligen  hos  Bedaktionen  eller  hos  hr 
A.  Lindeberg,  S:t  Petersburg,^  mied  7  rubel  för  hel  och  4 
rw5er  för  half  årgång  ;  -  y, 

i  Sverige  å  postkontoren  samt  i  Stockholm  ,hos  hrr 
Samson  &  Wallin,  med  iS;  Arenor  för  hel  och  7  kronor  för 
half  årgång;    '      > 

Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadsposten.  Reklamationer 
kunna  skriftligen  eller  muntUgen  göras  i  Stadspostens  kontor  Nyland^atan  6. 

Lösa  hdftm  säljas  till  ett  pris  af  1  Jmf  50  yu.  och  1  kr.  25  öre. 

Af  äldre,  årgångar  erhållas  vid  kontant  handel  t  I  fokt—dec.  1876) 
å  3  mk,  t  n  och  III  (1877)  å  6  mk  (af  dessa  tre  tornet  återstå  endast 
några  exemphr),  t  IV  och  V  (1878)  å  4  mk,  t.  Vl-Xm  (1879^1882) 
ä  6  mk.  "  ' 


^  till  (Redaktionen  insända  skrifter. 

Från  E.  E.  Hotol,  llrfors.    F,  W,  Dock:  En  sund  själ  i  en.. sond 

kropp,  öfvers.  —  E.  Gre^f:  Klassillinen  kirjallisuus^  mukaillut  F.  E,  KhiUMy 

^suomensi  F,  Lamminen  (jfr- Finsk- tidskrift  tom.:  XXI  s.  140).  Fr.111 

W,  Söderström,  Borgå.  JÉJ  jBer^ro^Ä :, Nykterhetsarbetet:  --  Th.  Hahtnsson: 

Huutolaiset,  h.  4— 5.  —  O.  FwncÄre;  Usko  ja  jokapäiväisyys,  h.  5.  6,  7,  6— -y. 

—  L.  Tolstoy:  Kuvaelmia  Sevastopolin  piirityksésta,  ^tom.  —  Z,  Topelius: 
Lukemisia  lapsille,  h.  4  (jfr  Finsk  tidskr.  tom.  XXII  s.  477).  —  A,  Buck- 
ley:  Tietéen  ^atumaailma,  suom.  A,  J^issiiten  h.  1, 

Från  P.  Qt,  Beijer,  Sthlra.    Jl  L.  Runeberg:  Vänrikki  Stoolin  tarinar. 
kuvilla  varustanut-ä.  Malmströrh,  h.  5,  6.  Från  All).  Bonnier,  Sthlm. 

P.  Lindan:  Fattiga  flickor, -t) fvers. W.  Heimburg:  Vår  lilla  prinsessx 

—  K  FlygareCarléM  Sista  arbeten,  h.  3,  4.  —  S.  Hedin:  Genom  Persi*»n, 


I- 


fl1L 


H.  6     ■-  I       DECEMBER  1887  ■  T.  iXKDl '^ 


raSK  mSERIFT 


FOB 


YITTEBHET.  YETÉNSKAPr  KOSST  OCH  POLITIK 

undco*  medverkan/ af        ^  ■  \      - 

^  C.   G.   ESTLANDEB, 

J.    AHBENBEEG,  W.   CHYDENITJS,   E*   ELFVING.   I.   A.  HEIKEL, 
8.    LEMSTBÖM,    A.  :?AÄlSAYj   M.  W.   af  SCHUI/EEN,  3E.    SCHYBERGSOK, 
B.,TIG^ESTEDT,   J.   J.   TIKKANBN,  B.    P.    v.   IJV^ILLEBRAND 

i^--  -  .  utgifven  afr 

F.  GUSTAFSSON  ooh  M.  G.  SCHYBERGSON. 


Innehåll. 

Wilbelia  Ghydenius:  Lagskydd  for  arbet^.  —  Robert  Tigérstedt:  An- 
dreas VesaliujB.  —  M.  G.  Schybergson :  Ett  projekt  i  finska  språk- 
frågan från  1830talet.  —  J.  Ahrenberg:  Riddar  Sven. 

I  Bokhandeln.  P.  Nordmann :'Land  och  folk;  anm.  af  S^  Nordonstrengr.  -^  Adolf  Ko- 
reen :  Do  nordiska  Hpråken^  anm.  af'  H.  Wcndell.  —  Qn^taf  af  Oeije^stam :  Pastor 
Hallin.  —  Georg  Nordensvan:  LifsnppgKter;  anm.  af  B.  JEstlaiider.  — IngvorBon- 
desen :.' Rättegång  och^  tikriftcgång ;  anm.  af  Rosainanda.  —  M.  G.  Saphir:  Raketer 
och  BTännare;  anm<  af  W— r.  -~;  Paul  Lindau:  Berlin  i  våra  dagar;  anm.  af  L.  A. 
—  Axel  Otto.  Lindfors  :  Smän*c  dikter;  anm.  af  "W-rf. 
ÖfTorslgt.    Julliteratur.  ^ 

Tjngundetrecye  tomens  iniiohåll.  '^ 


«  4  *         -- 


HELSINGFORS.  ; 

J.  SiMEtll   AKFVINGARS  BOKTRYCKERI  AKtlEBOLAG,    1887. 


.A>- 


\      På  Finsk  tidskrift^  som.  utkommer  1888  i^oföräadradt 

'■,  skick  med   etfc   häfte  om  5  ark  8:0  i  månadea  och  kostar 

15  9mfi  för  hel  poh  8  9mfi  för  half- årgång,  prenumereras: 

i    Helsingfors  hös. stadens  bokhandlare,   i  Dagbladets 

kontor  (Ålexaadersgatan  18)  samt  i  hr  Ö.  yf*  Xj^^yix^^^t^  batik: 

-^orra  Esplanadgatau  43);  -      .  . 

—     "i    landsorten  å  postkontoren  med  tillägg  af  postarvode 

och  försändningskostuad;  eller  hos  Redaktionen  skriftligen 

med   tillägg. a^  kofebandsportö^;^  .^^  föt  he^l  och  1  Smf 

för  half  årgång;  i  Åbo  i  Frénckellska  bokhandeln,  samt  i 

hr  A.  W.  Jahnssons  bokhandel;  i  Wiborg^  hos  hrrClouberg 

&  0:i  och  hr  J.  O.  Lagerspetzj  i  Tammerfors  hps^hr  E.  Wesan- 

;der;   t  Borgå. hos  hr  Q-.  L.  Söderström f  \  Nykarleby  hos  hr 

F.  V.  Illbe"rg,  med  1 7  3mf  för  hel  och  9  9mfi  för  half  årgång ; 

i   Ryssland  i^kriftligen   hos   Redaktionen   eller  hos  hr 

A.  "Xindeberg,    S;t   Petersburg,  med  7  nibel  för  hel  och  4 

rtibel  för  half  årgång;  -  .    • 

i  Sverige  Ä  postkontoren  samt  i  Stockholm  hos  hrr 
Samson  &  Wallin,  med.i5  kronor  för  hel  och  7  kronor  for 
half  årgång;  .       _ 

^         Distributionen  i  Helsingfors  verkställes  af  stadspösten.  Reklamationer 
kunna  skriftligen  eller  rauntligen  göras  i  stadspostens  kontor  Ny  landsgatan  6. 


TiJI  Redaktionen  hisänita  skrifter. 

Från  (J.  W.  Edlund,  H:fors.  Sfuxkajgeafcs  Dramatiska  arbeten,  beai-- 
!>etade  af  W.  BoUn,  illastr,  h.  23,  24;  25.  (Henrik  IV,  Henrik  Y).  — 
M.  Q.  ScÄ^&cr^so» ;  Finlands  historia,  h.  1.  —  J.  ^rcftdergr;  He^nma,  skil- 
dringar "från  -  Ö$tra  Finland,  med  tre  téckn.  af  G,  BfitmUan.  — '-  J.  L, 
Runeberg:  Idyil  och  epigram,  med  teckn.  af  Ä  F.  —Finska  ordspråk  och 
gåtor  9^  E.  Lönnrot  ^meå  portr.  —  Excelsior,  kalender  för  J.888,  ntg.  af 
i'insk  Qvinnöfo rening.  —  Excelsior,  Suomen  Nais-yhdistyksen  toi^.  —  Don 
Anönimo:  En  utflykt  f' till  antipoder.  ^  A^i-^:  Bland  fattiga  och  rika. 
novellettet.  —  A.  L.:  Studenten,  med  flera  dikter.  -—^.-JTcrttwidcr;  Finska 
bilder,  §tt  album.  -—  Natursköna  nejder  och  sevärda  ställen^  i  Finland  111. 
^-  Aug.  AMqvkt:  Kalevalan  Karjalaisuus.  —  Mpina  Oantk:  Salakari. 
—  Eero  Swsa/a:  Heikki  Helmikangas.  —  L.  Tohtois  smwrre  Jterattei- 
ser,  till  finskan  öfvers.  af  OT^a,  11  liUften.  —  37.  Hagman:  Uusia  satuja  ja 
runoja  lapöille,  kuvilla.  —  J.  Åshworth:  JCummia  kertomuksia  kurjten  elä- 
mästä,  subm.  —  A,  Stern:  Englannin  vallankuraous,^  suom.  J.  8.,  h.  1.  — 
F,  Gulzot:  Europalaisen  sivistyksen  historia,  siioip.  J.  S.  —  G-,  Brändes. 
Pitavirtauksia  19:neh  vuosisadan  kirjallisuudessa,  snöm,  M,öanthifLH.Asp, 
h.  1.  —  X  G^'  Från  läktaren^  landtdagen  1885,  med  24  portr.  '  Ftåz 
Läng  &  StaWlJerg,  H;fors.  H".  v.  Bécker:  Kummiscdän  satuja,  suom.  Th.  Sahn<- 


son,  22:11a  C  LärssonHri  kuvälla.  Från  0.  L.  Söderström,  Borgå.  Z.  Tope- 
Ii  us:  Tålvi-iitaln  tarinoita,  H  5,  Utii-tarinoita.  Från  W.  Söderttröm,  Borgå. 
K.  A,  Tavastsfjerna:  Eu  inföttirig.— Ryska  skalder,  dikter  öf vers.  af  6r.  Atninoff^ 

—  O.  Behm:  Under  rasten,  folkskildringar.  —  P.  Päivärmta:  EUimän  havain-  - 
noita,  VIII.  —  O.  Wetterfioff:  Metsästys-  ja  pyyutiretkijl  Sitome«sa,  suom. 
Koitra.  -^  ICertomuksla  kansalle,  n:o  1 1  (^igardiu  k«vailu ja  Uiiotsin  talon- 
l»oikaiskodista).  —  Ä,  BucfUey:  Tieteen*satumaailma,4i.2>o.  —  J".  IT.  jBrfefco: 
Tietäjiit,  Viisiniiytöksinen  runoehna.  —  K.  Kramsu:  Eunoelmia.  ^-  Aura: 
llrirkmanni»  pojat,  ison-vihan^  ajoilta.  —  Jot\lukuii3i,  kuvilla  ka-unUt. 
kansankirja,  II.  —  Runovihkonen  niiorisoUe,  kok.  K-  Ealtio»'^  D,  Vike- 
las:  Liikis  Läras,  suom.  K.  Forsman;  E,  Eckstem:  Afrodite,  suonii  (Kodin 
kirjasto,  III).  ^  Från  O-,  W.  Wllén,  Åbo.  H.  E.  WegeUus :Jj\iQtte\o 
\VegeUnä-siivi\n  jäsenistii.  —  W,  Éochsktter:  Kanieläimistä,  snom.,  ilfiistr.  — 
Suomen  Uistoriar  kansakouluille,  6  painos.  —  Finlands  historia,  för  folk- 
skolor, öfvers.,  4  uppl.  —  PieiuKempij-J.  ArndtinTotiseätakristillisyydestä. 

—  J,  S.  C.  Abbot:  Kanlian  tie,  suom.  L- Juden.  -  Från  Lagerfljetz*  l)Ok- 
handel,  Wiborg.  „Rriddad",  dramatisk  småstadsbild  I  en  akt  (inhemskt 
original).-  I^ån  Wasa  TryckeriVolag.  4^Ä;io;  Teerelän  perhje.  —  A.Dau-  - 
det:  KuvaQlftiia  ja  kertomuksia.  —  George  SaÄd-'Ranskalaisiakausansatuja  ; 
ja  tarinoita.  —  Arne  Öar/)or^;  Pakolaiselle  luvattu.  -  Från  ffl.  HöÄel- 
berg,  T:for8-  Kario:  Väsyneen  liaudalla,  alkuper.  uovelH.  —  Gr.  Keller: 
»Selilvvylan  asukkaat,  suom.  I.  —  L»  DUUng:  Labjakas,  ^om.  — ie — . 

Från  P.  Ö.   Beijer,  Stblm.    Eiof  Tegnér:  Gustaf  Mauritz  Armfelt, 
HL  Från  W.  Bille,  Sthlm.    J.  L.  Mottey;  Nederländenias  frihetstid, 

.»fvers.  af  O.  .1?.  Dumrath,  h.  18—20.  '  Från  Adolf  Bonalor,  Sthlm. 
K,  Warhurg:  Anna  Maria  Lenngren^  ett  bidrajj  till  Sveriges  literaturhi- 
storia,  illustr;  —  Frän  K^,  Bonnier,  Sthlm.  6r.  iVorcZ«/i«yaH;  Lif&uppgifter, 
två  berättelser.  —  F.  T,  Borg:  Kommunismen,  socialis^men,  socialdemo- 
kratin. —  L.  Tolstoy:  Tok-Ivan- m.  fl.  berättelser:  öfvers,  af  W.  Hedberg.  — 
E.  Flygare-Carléns  Sist^t  arbeten,*  h.  5,  6,  7.  —  .4.  Almfelt:  Två  krönjta 
rivaler,  h.  4.  —  B.  Kmiffmann:  Från  verldens  hufvudstad,  illustr.  h.  1,2.  — 
G.  JR.  Daldanda-:  P]lektricitétens  nyaste  framsteg,  h.  2.  —O.  G.  Wrangel: 
Handbok  för  håstvänner,  h,  19—20  (slutet.^  —  T.  Si^urtengren:  Xö  hört, 
fni  Varmluudske  skogsbygda,  saml.  I.  —  (r,  af  Gc/jÄ^sfa»i:  PastorHuUin, 
roman.  —  Vilmd  Lhidfw,:  Fången  och  fri,  samt  två  andra  berättelser.  — 
Anita  WaJilenherg-:  Underliga  vägar.  —  iT/ax  A^or<kH.' Tidens  sjukdom,  bem. 
•jfvers.  -—  Svea,  folktyalender  för  1868.  ^-  Ernst  Ltmdqvist:  Smink,  berät- 
relse.  —,  ^fox:  För  ro  skull.  —  Poetisk  läsebok  för  barn,  utg.  af:4.  Wkit- 
lock  och  E.  Key.  —  S.  Hedin:  Genom  Persien,  Mesopotamien  och  Kauka- 
sien, illustr.,  h.  7  &  8.,  Fråu  A.  V.  Oaplson,  Sthhn.  De  tolf  apost- 
lai-nes  Uira,  öfvers.  af  O.  W.  Lemeke.  -^  C.  M.  RosenJberg:  Oeografiskt- 
•^tatistiskt  handlexikon  öfver  Sverige,  h.  10—11  i  Jonsborg— Köttstorp)  — 
O.  Asperheim:  Barvinismen»  öfvei's.  äf  .EJ.  Ä)Jm//rert( jfr  novemberhäftet). —  . 
(J.  F,  Walton:  Bilder  ^ur  drottning:  Victorias  lif,  tor  barn,  illustr.,  öfvers. 
af  G.  Ljungberg.  Från  0.  B..  Fritz©,  Sthlm.  S.  Lindskog:  Prak- 
tisk juridisk  handbok,  h.  10—12;  slutet  yfr  Finsk  tidskr.  XXII  s.  469).  ^ 
Frän  Pahlcrantz  k  Oio,  Sthlnv-  -V.  P.  Odman:  Från  vår-  och  sonimarda- 
liiir,  L  -^  C,  P.  Tfiiele:  Allmän  religionshistoria,  h.  3  och  4  (slutet).  Från 
H.  GréhoTf  Sthlm.  F,  Björnstt-öni.-  Hypnotismen.  —  M.  Mackenzie :  Uö^tor- 
rånens  värd,  h.  2  (slut).  —  C.  Lundin:  Xva  Stockholm,  illustr.,  h.  l.  —  C. 


Ahlgren:  Polklif  och  småberättelser.  Från  Kuiftflholm»  bkhdl,  Sthlm. 

K.    WickseU:  Föredrag,  h.  2.  Från  0.  L.  Lampif  Sthlm.   Lisseg :  Folk- 

lifsbilder  från  Södermanland.  —  F.  W.  Häckländer:  Bakom  blå  glasögon, 
ufvers.  af  E.  B— n,  illustr.  -^P.  A  Lindholm:  Från  sagoverlden,  med 
originalillustr.  af  J.  Nystrén.  —  L  C.  v.  Ho f sten:  Barnen  på  Kullersta, 
inid  originalillustr.  af  J.  Nyström:  —  Tlieod.  Storm:  Imraensee.  öfvers. 
iVån  28:nde  originaluppL  —  R.  Falb:  Stjernor  och  msnnlskor,  öfvers.  af 
./.  Granlund,  illustr.  —  .4.  Ahnfelt:  Europas  konstnärer,  h.  10—11  .jfr 
liuik  tidskr.   t.  XXI  s.  459'.  Från  P.  A.  Norstedt,  Stljlm.    Tre  år  i 


Kongo,,  illusti^  11.  8.  —  F%\  Smder rKotåifik  mytologi.  —  I,  Tnrgenjef: 
Kök^  öfvers.  af  —k—,  —  Qem^m  Elfiot:  Bomola/  öfvers.  af  J.  i?.  SpUham- 
niar.--  ^v^nsk  kalender'  1888,i1lustr.  Från  Pr.  ^pglund,  Sthlm,  M. 

Langkt-  Vi  och  våra  söaer.  t-  Olof  Tjmier::  Klok  eller  galen? 

Från  U,  P.  Pebrsson»  ^»öteborg.  £(,  iinudsen:  t}ro  Jesu  Kristi  person 
och  lii,  på  svenska  utg.  af  A.  Åhlén^  h.  1.^ 

Från   A.  Cammetnwiyfir,  Kr:nia.    Zk  Dxlling:  Hverdagsn^ennesker.  o 
oplag  iplörändrad;  jfr, Finsk  tidskr.  t  XI  s,  73).  Från  P.  J. Äalli!^, 

Krjiia.    J:^  B-  Balvorsen:  Nors^k  Forfatterlexik(«i.  b.  17  (Guldberg.  —  H. 
CrHansén),  /  ,      .     " 

Fi-an  U.  Bajesen,  Kbhvn.    Julrosor, . skandinaviskt  julhlad  1887. 
Enskilda    sändtingar.    Mig,  -4/i/$t;w^*  Kalevalan  Karjalaisuii^.   — 
'    Cart  v.  Bonsiorff:  Blad  ur  !Nykarleby  historiiu  ^—  Esperanto:  Internatio- 
nale Sprache.^ —  Virkåvaltaisuudesta  ja  kansanvaltaisuudesta. — Tidnings- 
■    taxan  1888.  -      -  /v,  •;  .        .       .     ' 

-^idäcrift,  utgifven  a^  Pedagogiska  lödningen  i^Finland,  red.  af  c:. 
Synnerberg,  i887  h.  5.    8.  Levänen:  MatematiBka  meddelanden.    V.  T.  R.: 
Röster  i  pedagogiska  frågior.    K.'  T.  J^foberg;  Iakttagelser  unäer  en  peda- 
"    gogisK  st^udieresa  i  Nord-Ämerika,  II;  literatuF  och  notiser. 

_  Tidskrift,  .utgifvcn  af  Jiiridisl^  föreningen  i  Finlsmd,  1887  h.  3. 
AxeO^runpu  y-  Fu  A.  AVrede:  A å gr jv  synpunkter  i  frågan  om'  ny  rätte- 
gångsot-dning  i  Finlaiid.  Bättsfall.  J.  $erlachius:  En  vigtig  lagstiftniDgs- 
fråga.    C.  Marinerheim:  Om  fullmakt. 

Finsk  militärtidskrift,  1887,  h.  il.  F.  G.  B.:  l'ndervisningen  inom 
:,tyska  infanteriet.  Om  reservens  reorganisatiion,  uppsatser  af  ^ — f,  J.  Ky- 
berg  ocb  — 1 — .    Bref .  från  Rvssland,  m.  m. 

Valvcja,   red.    af  E.  G.  l^almén  m.  fl.  1887,  h.  11.    E.  G.  Talmén: 

_  KäiVnne  Suomen  puolueoloissa.    K.  Castrpn;  Aviottomien  perintöoikeudesta. 

.    K.  B.  V.:'Alkeiskoulirt  mitenkä  muntettavat  yhteiskouluiksi.    Karl  A.  Ta- 

vaststjerna:   Maalauhi/yastukset  (^F^jjEn  målares  vanskligh^ter**  i  Svea  for 

^  1888),  liti]^atur  m»  m.  ^ 

'  Nordisk  tidskrift,  red.  af  O.  Montelius,  1887  h.  6.  .Hj.  Edgren: 
Det  gamla  liidiens  bildspråk  och  bildspråk  i  allmänhet.  H.  Westergaartl  : 
Det  britiske  rige  som  forbunctsstat.  O.  Widman :  Om  några  nya  nppttick- 
ter  inom  -den  organiska  kemiens  verld;  literatur. 

Scmningsökaren,  utg.  af  Y.  IMW  och  B.  Landén,  1887  h.  lo,  11. 

Age:  -Qm  barndopet.    S-—m :  Tron,  hoppet  och  kärleken.    K.  G,  Karlson: 

^Kyrklig   sjelfständighet.  Förnuftets   smädande  på  predikstolen.    S«  L — g: 

TankarV  om  arf&ynden.    Den   offentliga  moralen.     Det,  uniYersela    ordet. 

A^e:  Kågot  om  äet  religiösa  lifvet  på  landsbygden,  m.  m. 

Framåt,  utg.  af  Göteborgs  Kvinliga  diskussionsförening,  1887  n.  21. 
22.  Robinsx)n^  Äktenskapsfrågan,  XI,  Xlf.  E.  Grundtvig:  Nutidens  säde- 
lige  Lighedskm.  E.,  Vigström:  Ett  frågetecken.  G.  Nordensvan:  Ett 
kåseri  om  kritiker.  E. /lenow:  „Fnt  Marianne"  (Ernst  Ahlgrens  bekanta 
romtin  .vän<fes  här  upp  och  nwlK  Helsingforsr^f  (om  „HeJsingfors-Wo- 
naco"  och  ^Statsrådet"),  bref  från  Kö|)enhamn  och  från  Amerika,  literatur, 
här  och  ijurran,  m\  m. ,  * 

Norden,  1887  h.  6  (det  sista).  A.  Ch.  Edgren-Lelfler :  En  brödkaka. 
Hjorthtn:  Studie.  H.  J.  Greensten:  Oktober-Elegi.  K.  Banders:  Till  en 
navnl0S;  vignett  af  L.  Skr^imstad.  C.  T.  Aagaard:  Sommar,  akvarelj.  H. 
feger:  En  brytning;  teckning  af  T.  Fischer.  J.  Nystrom:  Välkommen, 
akvarell  E.  Lumkjvist:  Grålles  födelsedag.  „  A.  JPrydz :  L^ngdomatid.-  (i. 
Esman:  Tivoli.  Teckningar  af  Tli.  Kittelsen,  Xorn,  C.  F.  v.  Saltza,  G.  Ar- 
seniuB  och  H.  Tegnér.  .  -      ^ 

Sveriges  ungdom,  utg.  af  D.  S.  Hector,  1887,  n.  7— 8,  9,  lo.  E.  M.: 
Ett  par  dagar  ^itl  rik^griinsen.  D.  S.  Hectör:  Månen.  Krokodilbatteriet. 
C—A  B— s:  En  skärgårdsbild.  Minnen  fiån  skolåren.  Atmosferéns  under. 
K.  SM.  Thordén:  Tyskt  studentlif ;  smärre  upp^jjtser  af  undervisande  inne- 
håll, poom,  musik  m,  m.  < 


-f-lr 


H^ 


c^ 


\ 


^  ^  •  -A  ~   ^:;        v 


^      J' 


AU  3    1   5  1927 


å 


1   'y^-s