Skip to main content

Full text of "Fältskärns berättelser / Cykel 5"

See other formats 


Google 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  prcscrvod  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 

to  make  the  world's  books  discoverablc  onlinc. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  cxpirc  and  the  book  to  cntcr  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 

to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expircd.  Whcthcr  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 

are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  cultuie  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discovcr. 

Marks,  notations  and  other  maiginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  flle  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 

publishcr  to  a  library  and  fmally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  stcps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  lechnical  restrictions  on  automated  querying. 
We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfivm  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  laige  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attributionTht  GoogXt  "watermark"  you  see  on  each  flle  is essential  for  informingpeopleabout  this  project  and  helping  them  lind 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can'l  offer  guidance  on  whether  any  speciflc  use  of 
any  speciflc  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liabili^  can  be  quite  severe. 

Äbout  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.   Google  Book  Search  helps  rcaders 
discovcr  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at|http: //books,  google  .com/l 


Google 


Det  här  är  en  digital  kopia  av  en  bok  som  har  bevarats  i  generationer  på  bibhotekens  hyllor  innan  Google  omsorgsfullt  skannade  in 

den.  Det  är  en  del  av  ett  projekt  för  att  göra  all  världens  böcker  möjliga  att  upptäcka  på  nätet. 

Don  har  överlevt  så  länge  att  upphovsrätten  har  utgått  och  boken  har  blivit  allmän  egendom.  En  bok  i  allmän  egendom  är  en  bok 

som  aldrig  har  varit  belagd  med  upphovsrätt  eller  vars  skyddstid  har  löpt  ut.  Huruvida  en  bok  har  blivit  allmän  egendom  eller  inte 

varierar  från  land  till  land.  Sådana  böcker  är  portar  till  det  förflutna  och  representerar  ett  överflöd  av  historia,  kultur  och  kunskap 

som  många  gånger  är  svårt  att  upptäcka. 

Markeringar,  noteringar  och  andra  marginalanteckningar  i  den  ursprungliga  boken  fiinis  med  i  filon.  Det  är  en  påiniimelse  om  bokens 

långa  färd  från  förlaget  till  ett  bibliotek  och  slutligen  till  dig. 

Riktlinjer  för  användning 

Google  är  stolt  över  att  digitalisera  böcker  som  h;ir  blivit  Jillmän  egendom  i  samarbete  med  bibliotek  odi  göra  dem  tillgängliga  för 
alla.    Dessa  böcker  tillhör  mänskligheten,  och  vi  förvaltar  bara  kulturarvet.    Men  det  här  arbetet  kostar  mycket  pengar,  så  för  att  vi 
ska  kunna  fortsätta  att  tillhandahålla  denna  resurs,  har  vi  vidtagit  åtgärder  för  att  förhindra  kommersiella  företags  missbruk.  Vi  har 
bland  annat  infört  tekniska  inskränkningar  för  automatiserade  frågor. 
Vi  ber  dig  även  att: 

•  Endast  använda  filerna  utan  ekonomisk  vinning  i  åtanke 

Vi  har  tagit  ftam  Google  boksökning  för  att  det  ska  användas  av  enskilda  personer,  oeli  vi  vill  att  du  använder  dessa  filer  för 
enskilt,  ideellt  bruk. 

•  Avstå  från  automatiska  frågor 

Skicka  inte  automatiska  frågor  av  något  slag  till  Googles  system.  Om  du  forskar  i  maskinöversättning,  textigenkänning  eller  andra 
områden  där  det  är  intressant  att  få  tillgång  till  stora  mängder  text,  ta  då  kontakt  med  oss.  Vi  ser  gärna  att  material  som  är 
allmän  egendom  används  för  dessa  syften  och  kan  kanske  hjälpa  till  om  du  har  ytterligare  behov. 

•  Bibehålla  upphovsmärket 

Googles  "vattenstämpel"  som  finns  i  varje  fil  är  nödvändig  för  att  informera  allmänheten  om  det  här  projektet  och  att  hjälpa 
dem  att  hitta  ytterligare  material  på  Google  boksökning.  Ta  inte  bort  den. 

•  Håll  dig  på  rätt  sida  om  lagen 

Oavsett  vad  du  gör  ska  du  komma  ihåg  att  du  bär  ansvaret  för  att  se  till  att  det  du  gör  är  laghgt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  har 
blivit  allmän  egendom  i  andra  länder  bara  för  att  vi  tror  att  den  har  blivit  det  för  läsare  i  USA.  Huruvida  en  bok  skyddas  av 
upphovsrätt  skiljer  sig  åt  från  land  till  land,  och  vi  kan  inte  ge  dig  några  råd  om  det  är  tillåtet  att  använda  en  viss  bok  på  ett 
särskilt  sätt.  Förutsätt  inte  att  en  bok  går  att  använda  på  vilket  sätt  som  helst  var  som  helst  i  världen  bara  för  att  den  dyker 
upp  i  Google  boksökning.    Skadeståndet  för  upphovsrättsbrott  kan  vara  mycket  högt. 

Om  Google  b  ok  sökning 

Googles  mål  är  att  ordna  väi'ldens  information  och  göra  den  användbar  och  tillgänglig  överallt.  Google  boksökning  hjälper  läsare  att 
upptäcka  världens  böcker  och  författare  och  förläggare  att  nå  nya  målgrupper.  Du  kan  söka  igenom  all  text  i  den  här  boken  på  webben 
på  följande  länk |http :  //books . google .  com/| 


4  # 


FÄLTSKÅRNS  BERÄHELSER 


ZACHARIAS  TOPELIUS 


FÖRSTA    CVKI 


i 


FÄLTSKÄRNS  BERÄHELSEF 


AF 


ZACHARIAS  TOPELIUS 


■4       s    . 


< A 


FÖRSTA   CYKELN- 


<      '  .. 


FÖRETALET. 
KONUNGENS  RING.    SVÄRDET  OCH  PLOGEN. 

ELD  OCH  VATTEN 


/ 


STOCKHOLM 

ALBERT   BONKIERS   ¥Öi(\AG 


THE  NEW  YORK 
PUBIIC     UBRARY 

TILD    H  FOUNDATIONt. 


BONKIERS   BOHTRYCI 


^^ 

_F_ 

< 

FALT 

ÅKARNS  BERÄTTELSER 

1 

.i 

Z.TOPELIUS 

é^*  "^^BvSSwH^H 

•^ 

^ 

ITT 

r 

^ 

1 

TttE-.fiiW  YORK 
täiClC    LIBRARY 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER. 


il    bsn§    gamla    kusiner  ho 
■Ua  gMiala    tiuiler   kusin 


var  (ödd  i  pn  af  Oster- 
I  bollens  småslad^r  den  \fi 
Auguyti  1709,  samma  dng 
om  Na]>oieon.  Uagen 
iriinnsiagdessulom  kh  vSI, 
i-mcdan  fältäkärn  alltid  brukade 
Tira  den  med  ell  lilel  kalas.  Det 
bestod  dliruli  att  Ivl  <>ller  tre 
■  som  Bnnu  lefde  —   han  kalla* 


och  Ivi  eWet  Vta  lA 


l"j| 


6  P0RBTALET 

brOder  —  lun  kallade  alla  bror,  »om  kallade  bo 
bror — fAmmladea  uppe  bos  hoDom  i  Tindskami 
kringlor  ocb  kaffe.  Till  all  lycka  rar  kaminar 
de  atOrre,  med  tv&  bOga  fOnster  (ocb  en  Urfårl 
vind  utariAr).  ocb  det  beb&fdes,  ty  fOntom  de 
tre  ktuinema  ocb  de  två  eller  tre  brOdeme  : 
dimppe  ett  dnaain  barn,  ostyriga  pojkar  och 
flickor,  aom  ffirde  ett  grlDalOat  oljud  ocb  slji 
fitverlnda.  Ty  nitskam  både  hXr  i  vårlden 
griplig  svaghet  t&r  barn  ocb  Ut  oss  basera  sfi 
malt  ocb  klokt  folk  miste  &ronen.  Men  jag  åte 
till  födelsedagen,  som  dock  Ir  den  f&rsta  på  al 
listor,  ocb  flUtskim  både  en  längre  meritlista  ån 
annan. 

Således,  filtskim  var  född  på  samma  i 
Napoleon,  det  utgjorde  bans  lefnads  stolthet 
(ftrsta  upprlnaingen  till  flera  af  hans  lefnadsOde 
kunde  nämligen  aldrig  npph&ra  att  diruli  se  ett 
af  synnerlig  mirkvlrdighet;  blef  han  ock  aldrig 
man,  som  han  kanhända  i  sin  ungdom  fOrestfiU 
jagades  han  dock  af  detta  förebud  att  sfika  I 
lyckan  i  mångfaldiga  lifvets  skepnader.  Hans 
likasom  hans  äregirighet,  var  af  det  milda,  godsi 
aom  i  tysthet  ler  It  sig  själf  och  icke  gärni 
mask  för  när;  den  var  en  af  dessa  oskyldiga  il 
som  klänga  sig  fast  vid  ett  af  slumpens  företrl 
hela  lifvet  igenom  fastbålla  det  som  en  sak  af  i 
ocb  betydelse,  utan  att  någonsin  bringas  ur  kon< 
om  än  verkligheten  tusen  gånger  visar  att  al 
dröm.  Den  som  känner  hjärtat  och  lifvet  hade 
detta  kunnat  förutsäga  tältskäm  att  hsn,  med  ei 
nad  af  detta  slag,  aldrig  skulle  komma  att 
'  lande    roll,    om    ban   ån    hundrade    gånger   vi 


FÄLTSKÄRNS    PERSON    OCH    I.KFVERNE  7 

på   Bamma   dag    som   Napoleoo.     Ty  belt  annan  it  den 
t      Irelystnad,  som  genom  tusende  hinder  bryter  alg  en  vttg 
r      till   höjderna   af  mänaklig  storhet.     Med  de  omfitliga  re- 
:       Buraerna   at    enillel,    djärfhelen  och  ihärdigheten  förenar 
den  oftast  likgiltigheten  för  medlens  hall ;  när  räknar  den 
I      itolte  erbfraren  alla  de  offer  som  bltidC  för  hans  fira  på 
slagfilllen,   alla   de   tärar,    alla   de   ruiner  af  människo- 
lycka,   fifrer    hvilka    hans  väg  g&r  fram  till  fantomet  af 
ea  storhet  som  glänser  genom  seklernal 

Hade  fältskSrn  på  sin  ryktbara  födelsedag  blifvit 
bragt  till  v&rlden  af  Madame  Lietitia  Bonaparte  i  Ajaccio, 
han  hade  väl  då  kunnat  blifva  något  annat  ån  fältskär, 
men  föga  något  scörre.  Väl  faCrde  man  Napoleons  rykt- 
bare kock  i  känslan  af  sin  storhet  förklara,  att  iman 
kan  iflifva  kock,  men  man/örfes  till  stekvfindarei.  Dock 
glömde  han,  ajfilf  ett  snille,  snillets  förutbestämmelse ; 
fadd  till  etekv&ndare,  blir  man  sällan  i  botten  annat,  om 
åfren  med  guld  på  kragen  och  diplomer  i  Bckan.  Fält- 
skåm  var  icke  född  till  en  Napoleon.  Icke  f6r  det  att 
han  bar  det  borgerliga  namnet  Andreas  Bäck  —  han 
hade  ISst  latin  och  skref  sig  Andreas,  aldrig  Anders  — 
icke  heller  för  det  all  hans  fader  var  en  simpel  sergeant, 

*Ktm  mistat  en  arm  i  pommerska  kriget,  tltan  lör  det 
oL  med  en  sådan  outtömlig  fond  af  godsinthel  och 
bkelmod  som  hans,  man,  äfven  med  ett  briljanlHre 
^ud  än  det  som  fallit  på  fältskSms  loll,  väl  möjligen 
baa  blifva  en  dristig  parligängare,  men  aldrig  en  slor 
I    tlltberr«  I  lifvets  sirid. 

I  Pältskärn  var  i  sin  barndom,  som  han  själf  brukade 

8iga,  en  stor  klippare;  men  som  han  visade  snäll  rsll- 
ningagåfva,  skickades  han  af  sin  morbror,  en  förmögen 
handlande,  till  skolan  i  Vasa.  Vid  aderlon  års  ålder 
hade  ban  bragt  del  så  långt,  att  h&n  m«d  ^.n  \i-^\V«.  f.T^^^ 


d  FÖRETALET 

i  kärran  och  sjutton  plåtar  i  fickan  reste  in  ti 
att  taga  studentexamen.  Detta  lyckades  utan 
och  vår  nybakade  student  skulle  nu,  efter  sin 
och  gynnares  önskan,  med  all  gevalt  sträfva 
och  krage.  Med  hemliga  suckar  satte  han  a 
hebreiska  kodex;  tankarna  fiögo  världen  om 
blickarna  rymde  alltför  ofta  från  »Bereschit  bai 
till  paraderna  på  torget,  där  den  ståtliga  militi 
strades,  innan  den  tågade  ut  till  kriget.  Ack,  t 
blifvande  prästen,  den  som  dock  vore  soldat 
där  så  rak  i  ledet,  redo  att  slåss,  som  far  min 
och  fädernesland!  Men  det  var  något  som  s 
den  saken:  mor  hade  aldrig  kunnat  förgäta  a 
lorat  en  arm  i  kriget,  och  hon  hade  tagit 
löftet  af  sonen,  att  han  aldrig  skulle  ge  »ig 
Unge  Bäck  var  en  god  son:  han  vände  så 
paraderna  till  sin  kodex  tillbaka,  men  han 
hunnit  till  hälften  af  Genesis,  innan  en  bomb 
i  hela  hans  tankegång.  Denna  bomb  var  en 
Åbo  Tidningar,  undertecknad  »Gabriel  Erik  Hai 
medicinska  fakultetens  vägnar»,  af  innehåll  att 
hvilka  önskade  taga  tjenst  som  fältskärer  vid 
och  regementen  under  kriget,  ofördröjeligen  ä{ 
mala  sig  till  privat  undervisning  i  medicinen, 
de  —  tämligen  snart,  det  förstås,  ty  kriget  var 
—  kunde  påräkna  att  utkommenderas  med  ; 
riksdaler  specie  i  månaden  att  börja  med.  Ni 
man  ej  mera  att  hejda,  skref  hem  att  man  so 
väl  brukade  aftaga  andras  armar,  men  själf  ej  m 
och  erhöll  med  mycket  prut  det  begärda  san 
ett  nu  stod  kodexen  upp  och  ned  på  hylla 
studerade  icke,  han  slok  kirurgi  och  var  om  f 
'  Itskär  så  god  som  mången  annan.    Ty  på 


PALSKARNS   PERSON   OCH   LEFVERNE  9 

V  man   ej    så   noga;  hvem  minns  icke  hora  Franzén 
fBBfer  i  sitt  ypperiiga  »Förr.  och  Na»: 

Förr  skar  en  doktor  fingrar,  tår, 

som  icke  dugde  mera, 
na  hvad  han  ej  i  hast  förstår 

karera. 

Och  det  är  mycket  möjligt  att  han  därvid  tänkte  på 
keken.  Men  vår  fältskär  lät  sig  icke  bekomma.  Han 
Qoide  1788  och  89  års  kampanjer  till  lands,  men  179() 
In  tiU  sjöss,  var  med  i  mången  hård  lek,  drack  tappert 
ND  (efter  hvad  han  själf  påstod)  och  kapade  armar  och 
bo,  så  att  det  var  lust  och  glädje.  Han  visste  den  tiden 
iana  icke  af  sitt  årsbarn  Napoleon,  ansåg  sig  följakt- 
ligen då  änna  ej  ämnad  till  något  stort;  men  ofta  hörde 
Dån  honom  sedan  berätta  huru  han,  den  äfventyrliga 
B  Joli  i  Viborgska  viken,  passerade  med  Stedingk  på 
båmeenmaa  Styrbjörn,  i  spetsen  för  skärgårdsflottan, 
fientliga  batteriet  på  Krosserorts  udde  och  fick  spillran 
if  en  sönderskjuten  rå  mot  högra  kindbenet,  hvaraf  han 
btr  märke  så  länge  han  lefde.  Samma  kula  som  märkte 
bins  kind  kom  långskepps  med  stor  förödelse,  susade 
"Örbi  chefens  hufvud  och  gjorde  denne  för  ögonblicket 
iUdeles  döf.  Bäcken  var  flinkt  till  hands  med  sin  snäp- 
Mue  och  sitt  slagvatten ;  om  tre  minuter  hade  Stedingk 
in  hörsel  igen.  Det  var  just  i  den  stund  då  faran  var 
törst  och  kulregnet  som  hetast.  Kratseh,  då  stötte 
»tyrbjöm  på  grund.  »Gossar,  vi  äro  förlorade!:»  skrek 
enast  en  röst.  »A  nej,»  svarade  en  annan  —  och  det 
ar  Henrik  Fågel  från  Ahlais  by  i  Ulfsby  —  »kommen- 
éra  bara  alla  man  i  föm,  det  är  aktern  som  sitter  på!>  — 
Alla  man  i  föm!»  kommenderade  Stedingk;  Styrbjörn 
hl  Boti  och  hela  avenaka  skärgårdsflottan  f5\)de  ^Uai 


10  FÖRETALET 

i  dess  kölvatten.  Dftrom  brakade  Bäcken  sec 
>hvad  d-n  hade  det  blifvit  .af  flottan,  om  Stedi 
döf?>  Och  man  förstod  gubbens  mening;  ] 
räddat  hela  svenska  flottan,  det  förstas;  men  < 
litet  pä  mun  ät  hans  oskyldiga  skryt,  sä  skrat 
med  och  tillade  godmodigt:  >ja  ja,  ser  bror,  js 
den  15  Aagostiy  bror  vet,  och  det  är  hela  sake 
inte  för'et.> 

När  kriget  var  siat,  begynte  Bäcken  att 
pä  lasarettema,  och  dä  han  (efter  eget  pästä 
särdeles  väl  anskrifven  hos  Stedingk,  gaf  han 
bäten  och  följde  sin  gynnare  till  Stockholm  — 
läkare  tror  jag  han  nägon  gäng  pästod,  men,  e 
andra  säga,  lärer  han  snarare  skött  nägon  skrifv 
Flink,  fyndig  och  pälitlig  man,  som  han  var,  fö 
mänget  hälft  ord  och  fick  förtroenden,  dem  1 
egen  utsago)  fullkomligt  motsvarade.  Han  sto 
tiden  i  vidlyftiga  relationer  med  kammartjenare, 
jungfrur,  handsekreterare  och  dylika  personer, 
varande  politiska  intriger  mellan  de  förnäma  s| 
betydande  roll,  ja  ofta  voro  de  till  utseendet  o 
men  i  själfva  verket  inflytelserika  driffjädrarna 
trasslig  kabal,  som  spann  i  mörkret  sin  spindf 
den  hade  omsnärjt  rikets  högsta  personligheter 
dem  pä  fall.  Jag  har  aldrig  fått  full  reda  på 
fältskärn  själf  spelade  i  dessa  ryktbara  kabale 
möjligt  att  den  icke  varit  så  betydlig,  som  li 
gång  låtit  påskina.  Men  att  det  varit  en  ful 
roll  åtager  jag  mig  att  bestrida;  därtill  var  B 
hederlig  karl  i  botten  af  sitt  hjärta.  Jag  tr< 
snarare  att  han  gått  andras  ärenden,  utan  att  1 
på  deras  politiska  halt,  innan  han  såg  följdera 
dag.      Men    visst   är   att   han    dessa   tider  va 


fIltskarns  person  och  LEFVERNE  11 


mycket  skvaller  och  om  betydande  faraoner,  både  då  och 
i  förflutna  dagar,  inhämtade  mångt  och  mycket  som  varit 
filfa  bekant  och  likväl  är  mycket  betecknande. 

Fältskäm  var  en  gustavian  i  samma  betydelse  som 
den  tiden  en  stor  del  af  Stockholms  medelklass:  bländad 
af  hofvets  glans,  som  återföll  äfven  på  de  låga  platserna 
i  dess  närhet,  hänförd  af  den  nedlåtenhet,  hvarmed 
Gustaf  III  så  väl  förstod  att  vinna  massornas  gunst  när 
hn  behöfde  den,  var  fältskäm  sin  konung  oinskränkt 
tiflgifven.  Hvad  frågade  han  efter  det  poHtiska  missnöje, 
tom  redan  länge  smugit  kring  tronen  och  allt  mera 
btande  höjde  sitt  hufvud  i  dess  närmaste  grannskap  I 
Han  var  ung,  han  behöfde  inga  skäl  för  sin  tillgifvenhet. 
Sådan  ståtlig  kung  I  var  allt  hvad  han  tänkte;  han  var 
den  tiden  en  durkdrifven  rojalist,  och  hände  det  sig  att 
ban  gick  andras  ärenden  i  kabalemas  tjenst,  så  var  det 
emedan  han,  fattig  karl,  trodde  sig  göra  kungen  en  tjenst 
därmed. 

En  dag  i  början  af  Mars  1792  hade  fältskäm,  då 
för  tiden  (efter  egen  utsago)  en  vacker  gosse,  genom  en 
kammarjungfru  hos  grefvinnan  Lantingshausen,  hvilken 
iler  (naturligtvis  kammarjungfrun)  stod  på  förtrolig  fot 
med  grefve  Klas  Horas  favoritlakej,  fått  en  dunkel  aning 
om  en  mordisk  komplott  mot  konungens  lif.  Fältskäm 
beslöt  att  spela  försyn  i  Sveriges  öden  och  upptäcka  för 
konungen  allt  hvad  han  visste  och  törhända  på  köpet 
litet  mer.  Han  sökte  audiens  hos  majestätet,  under  före- 
vändning af  en  supplik,  men  af  visades  tvärt  af  tjenst- 
görande  kammarherren  De  Besche.  Han  förnyade  sin 
anhållan  andra  gången  med  den  framgång  att  han  blef 
jagad  på  porten.  Tredje  gången  ställde  han  sig  i  vägen 
för  konungens  vagn  vid  slottsporten  och  höll  sin  skrifna 
MOaneJse  högt  i  lutten.  »Hvad  vill  den  karlen? >  ttiL%«LÖL^ 


12  FÖRETALET 

Gustaf  111    vtd   nedslfgandet   ais    uppvaktande     ^4.*-^, 
herre,  och  åter  ville  olyckan  att  det  just  yar  De  F* 
»Det    är  en  afskedad  fältskär,*  svarade  bofmann^  ^ 
fnllt:    >han  anb&Iler    all  era    majeslät  alleroådig^/ 
bOrja  ett  nytt  krig,  för  alt  akaffa  bonom  ni^ot  att  gi 
Konungen  log,  o<-fa  fälttikgrn  blef  alfiende  f6rb]ufrB(%^    '^ 
porten.     Några  dagar  därefter  blef  kungen  skjuten.    ^^ 
rådde    inte  fOret.*  brukade  fftltakiim  aäga,  när  ban 
talade  ain  bravur  vid  delin  tillfälle;  thade  inte  den  «^^^ 
De    BesLhe    varit,    aA  . . .  ja  jag  säger  ej  mer*  —  M^ 
förstod  bonoro  nog:  han  hade  ju  räddat  svenska  flotim 
vid    Viborg;   nu  skulle  han  ockaå  ha  räddat  Guslat  Ill:a 
li(,    blott   icke   Om    varit    i  vägen  under  skepnad  af  en 
malitiös   kammarherre.     Del  var  allt  elt  litet  gry  af  den 
15    Augusti   uti  honom;  åtminstone  trodde  han  så  ajälf. 
Kflrmyndarregeringen    oph  Kealerholm  voro  alldeles 
icke  i  faltskärns  smak.     Han  både  skilt  sig  ur  Stedingks 
tjen»t  och  på  egen  hand  begynt  prakliaera  i  Stw^kholm. 
Mer    än    någonsin    var  han  inne  i  dagena  skvaller,  ajälf 
en   frän  kund  till  kund  vandrande  krönika.     Som  sådan 
begagnades    ban    af    det    gamla    hofvels    parli    alt  afttla 
visaa    rvkten    i    omlopp.     Förr  ån  mången  annan  kände 
han  i  luften  när  det  osade  brändl;  han  varnade  (påstod 
han)    herrarne    af    ITt)-!-.    men    ingen  annan  fin  Nordens 
Alcibiades   trodde    honom.      Han    hade  således  tillfreds- 
släUelsen    all    ha    räddat    Armfelt,    likasom    linn    räddat 
svenska    ilotlan   ot-b  Gustaf  111.     Han  var  den  som,  till- 
lika    med    stadekirurgen    Fröberg,   aasisterade  på  läkare- 
konstens vägnar  vid  fröken  Itudenschölds  schsvottering. 
Denna    grymma   exekution,  där  snille  oi.h  skönhet  tram- 
pades   I    alotiet,    där   folket   rundtomknng    fällde    tårar 
och    blott    den  låga  paitibämnden  triumferade,  upprörde 
fM}t3kårns   redliga   bjärta.      Hane   tunga,   ovan   att  li^ 


FALTSKAHNS    PERSON    OCH    I.EFVERNE 


HpeteadeB  af  harmen  hvaasare  än  rådligt  var,  och  han 
Frfcgade  högt,  s&  all  alla  hörde  det,  ^bvarfCr  fröken  ej 
lick  sitla,  då  likväl  hans  excellena  baron  Reulerholma 
morbror  salt  på  st^havotten».  Detta  yttrande  kom  snart 
till  Reulerholma  öron,  och  får  man  tro  fåitskSrn,  ämnadea 
il  denne  föga  blidare  Jlde,  ftn  åt  den  olyckliga  fröken. 
Fältakäm,  som  hade  ett  öra  i  hvar  gränd  och  ell  öga 
i  bvarl  kammarfö[inrfir.  kände  något  olrefligt  i  luflen  och 
bealöl  att  i  lid  undfly  den  hotande  slormen.  Med  sin 
snippare  i  fickan  och  allt  bindlyg  under  armen  Qydde 
han  ombord  på  en  pommersk  jakt  och  var  inom  få 
dagar  i  Stralaund. 

Jag  ämnar  icke  mera  vara  vidlyftig  om  fAltakåmB  Cden. 
Om  någon  tid  begaf  han  sig  till  tols  som  en  vandrande 
kracksalfvare  på  väg  till  Paris,  flär  hade  direklorium 
nysa  kommit  lill  maklen;  den  ena  armen  uppsattes  efter  den 
andra,  allt  hvad  student  helte  grep  till  värjan  eller  lan- 
BPtlen.  Pfillakärn  kom  i  ett  lyckligt  ögonblick,  fick  en 
liten  anställning  vid  italienaka  armén  och  stod  vid  Napoleons 
aida  juat  när  lyckana  sol  rann  opp  för  denne  pä  hinsidan 
Alperna.  Nu  först  underrättad  om  betydelsen  af  ain 
tödelsedng,  kände  tältsk&rn  en  omätttig  ärelystnad  vakna 
uti  Bitt  bröst.  En  vacker  natt  öfvergaf  han  sitt  lasarett 
i  NiEza  och  ilade  lill  Klantua.  Han  ville  peraontigen 
uppvakta  general  Bonaparle,  han  ville  utmärka  sig,  bort 
ssgdi,  han  ville  af  den  15  Augusti  göra  aig  en  stege 
till  odödlighelen.  Jag  kan  icke  utgrunda  huru,  alltnog, 
tiao  påstod  sig  ha  fåit  audiens  bos  Bonaparte  och  fram- 
Btållt  för  honom  sin  begäran  om  en  fältläkare [jenst. 
>Men.>  suckade  fältskäm,  hvar  gång  han  beskref  denna 
mårkvftrdiga  dag  i  ain  lefnad,  >BonapBrle  hade  mycket 
att  göra,  faan  förstod  mig  icke  och  frägade  en  af  sina 
kdjnttDtor  iivad  jag  ville.    Medbori(«.i«  i^i^mi^,  %N«.'n^ 


14  PÖnBTALBT 

•djnUntMii  det  ir  en  kiraT|,  eom  uhiller  om 
att  vid  fOnta  tilUIUe  få  iffågi  ert  ben.  1  d 
tillade  flUuUni,  >begynte  kanonerna  dåna,  A 
ryckta  an,  och  general  Bonaparte  bad  mi| 
tannor  tnsan.» 

FUtskflra,  aom  ilddat  aå  mången  itorhc 
ledes  icke  tiUfiUle  att  ridda  Napoleon.  I  i 
han  fiUtsjnkan  och  låg  ett  hälft  år  elindig 
Dåritrån  begaf  han  aig  i  fnuuka  arména  epår 
rike,  ryntde  aå  till  Schweii  och  hamnade  tt 
ZQrich.  Hir  tftrestod  han  ett  apotek,  fOrils 
en  liten  tfdblommig  schweizerflicka  och  atod  | 
att  gifta  sig,  då  förat  Koraakofl,  dårpå  Masseni 
SavoroQ  fifvenrimmade  med  sina  akiror  d< 
staden.  I  den  villerrallan  flydde  Oltokimi  f 
kom  aldrig  tillbaka.  Sorgsen  satt  han  en  dag 
af  aitt  apotek;  då  nalkades  tvenne  kosacker 
grepo  honom  oaktadt  hans  motstånd  och  il 
sporrstreck.  FUtakim  trodde  sin  sista  stund 
men;  han  förstod  icke  det  ringaste.  Men  I 
tOtde  hoDom  oskadd  till  en  simpel  koja;  dftr  s 
ofilcerare  vid  piinschbålen  och  bland  dem  en 
i  storeteflar.  »Kamrat,»  sade  mannen  kort 
lande,  *fram  med  din  tång,  jag  har  tandvl 
hjälpte  icke,  flUtakfim  måste  fram  med  sin  t 
understöd  sig  att  fråga  hvilkea  tand  som  vfii 
resonerar?»  sade  mannen  otåligt  och  hotan 
jag  resonerar  icke,*  svarade  f&ltskäm  och  r 
detsamma  ut  den  ffirsta  land  han  Bck  fatt  m 
»Bra,  min  soni  marschl»  —  och  fftltskäm  : 
med  tio  dukater  fOr  sitt  besrir.  Listan  p&  hi 
hade  fått  en  mårkvårdig  tillökning:  han  had< 
«n  tand  på  —  bjllten  SavoiofL 


FALTSKARNS  PERSON  OCH  LEFVERNE  15 


Cpjiemntnid  hinf,  besUX  flatakåm  att  söka  sin  lycka 
i  RTHhncL  Han  reste  till  Petersburg  och  uppvaktade 
mmisteni  general  Stedingk,  broder  till  hans  gyn- 
amiralen.  Hir  fick  han  en  lasarettBlikaresyssla, 
*kI  sig  Til  och  samlade  en  liten  förmögenhet  Så  för 
fmo  fyra  eller  fem  år,  då  nnderrittelse  kom  att  Na- 
fena  bestigit  kejsartronen.  Fåltskims  gamla  ärelystnad 
nknsde  nn  åter;  han  tog  afoked  och  åtenrände  180é 
di  ftdemeslandet.  Med  •  sina  meriter  räknade  han  på 
m  hsande  befordran^  men  nej,  medicinska  ftilraltetema 
iids  redan  fått  pretentioner  och  ville  se  hans  diplom. 
Flignrmmad  gaf  han  medicinen  på  båten,  framdrog  sina 
tflaster   från   Zurich  och  köpte  ett  apotek  i  Stockholm. 

Flitskäm  var  nn  fem  och  trettio  år.  Han  såg  till- 
bika  på  det  lif  han  härtills  fört  och  fann  det  vara  täm- 
zfen  pojkaktigt.  Han  sade  till  sig  själf:  det  är  icke 
aog  att  hafva  räddat  svenska  flottan,  Gustaf  III  och 
Ärmfelt,  att  hafva  haft  audiens  hos  Bonaparte  och  ryckt 
It  en  tand  på  SuvorofE,  man  måste  äfven  hafva  ett  mål 
i  QveL  Och  det  föll  honom  in  att  han  hade  ett 
ftdemesiand. 

1808  års  krig  bröt  ut.  Fältokäm  sålde  sitt  apotek, 
råkade  åter  i  krig  med  fakulteterna  och  förmådde  icke 
ippsvinga  sig  högre  än  till  en  underläkaretjenst  vid  ett 
if  de  finska  regementena.  Likgodt,  han  slogs  ej  mera 
&  äran  oA  den  15  Augusti;  vid  armén  funnos  löjt- 
3inter  med  grånade  mustascher;  hvarför  kunde  ej  fält- 
ikäm  med  tjugu  års  meriter  blifva  underläkare:^  Han 
Mtog  som  sådan  i  1808  och  1809  års  kampanjer:  hans 
^bts  var  i  alla  afOLrer  tätt  invid  slagfältet  i  någon  stuga 
Tid  vägen.  Där  kämpade  han  på  sitt  sätt  manligt  och 
iriigt  mot  eländet,  sjukdomen  och  döden,  sågade  armar 
oeh  Ima,  förimiHl,  plåatntde,  tröstade,  delade  med  d^u 


16  FÖRETALET 

blesMrade  soldaten  sin  llaaka,  sitt  brO< 
hvad  aom  Tir  mer,  sitt  stindigt  gluU  1^ 
■ande  befingda  anakdoter  från  bana  van 
minde  land.  I  half»  armén  vai  hRQ  ka 
af  >tupakkatobtori>,  tobakadoktorn,  saanoli 
som  genom  sina  relationer  t  Stockholm  ■ 
sedd  med  goda  >blader>,  alltid  var  färdi 
soldaten  sin  pipa  och  ain  bnss.  Man  ki 
Xfven  i  tobak.  Så  förnSm  var  icke  f&lti 
lik  Konowa  korpral,  gick  »med  två  tug| 
ffird  blott»;  tvlrtom  gick  han  hellre  ulan, 
stor  och  en  sårad  kamrat  fått  sista  bi 
Sckan  på  bana  långa  gula  nankinsvast. 
soldaten  itnpakkatobtori*,  och  Pieandt  ga 
i  vild  uppå  att  han  akulle  promovera  hc 
ter,  ty  nSst  knlor  ocb  krut  funnes  inli 
fArtjent  af  en  männiakaa  aklning,  som  en 
•  fem  blåa  bröden. 

Filtskårna  ftfvenlyr  nnder  kriget  k 
ligen  fylla  en  bel  julkalender.  Men  ja 
fdr  denna  ging  och  vill  blott  i  forbigAei 
han  1808  firade  ain  födelsedag  den  sju 
vid  Alavo.  Efter  krigets  slut  tog  han  afi 
siou,  det  förstås.  Når  efter  1809  års  t 
finne  flyttade  öfver  till  Sverige,  an^åg  t&li 
mera  hedrande  att  dela  alla  öden  med  si 
och  stannade  därför  kvar.  Hans  t^Hmla 
lät  icke  binda  aig  vid  någon  Bx  platå  i 
dref  de  törsta  åren  det  yrke,  alt  resa  kr 
sitt  lilla  fil  t  apotek,  ordinera  oi-b  bota 
med  anippare,  kopphom,  essentia  dulci 
siroplez.  Från  socken  (ill  socken,  från 
han  omkring  med  ain  ^amla  hiat  octi  sii 


fjLltskIrns  perHon  och  LErVMriM-:  1 

g^  ^j,  låda,  TUkommen  Ofrenllt  och  lika  ettersprungen  aoi 
ider  tu-  '^V^  doktor  Bolliger  i  nyare  tidor.  FältakBm  var  I 
i  b&m-    "*'"  ^8^  i  Intten;  monTig  och  rolig,  kryddade  banai 

_._f>    beaka   rabarber    med   akåmlaamma  historier,  slker  att 
er  naiu  . 

j^  (i^j^  ;  hvarja   atnga    finna   ett   gistfritt   bord    och  en  prataa: 

j^    ylrdinaa.    Det   var   en   lycklig  Ud;  jsg  är  s&ker  på  ■ 

.  .     gigj    rUtaklm  dinmder  ntrSttade  mycket  godt,  men  det  talat 

att  ban.  ^°''''  ^^  Itnge  fick  fåltakKra  efter  eget  lynne  rei 

.  ^^  kring   landet  som   en  Tandrande  bondepraklika.     Sedi 

loden  var  ^^^  ^"^^  Ukarekonaten  vid  universitelerna  gitt  fram 

I  rullen  i  ""^    Lnnkentos-s [Silar.     Hedicinalstyrelaen   bfirjade  ni* 

älskade  iMngbet   efterhålla   de    kvackBaUvtre   at  alla  alag,  ao 

tusan  dt  ^""^  '  bOrjan  af  detta  sekel  Otversvämmade  landet,  ot 

till  aibi   ""Kl  ^^^  ^  ^"'^^'  ''"  ^^^^1^  och  akam  (ör  läkarekonstei 

...       ^  rykte,  men  lika  aå  olta  till  nytta  i  nSdens  stund,  emedi 

'  bu94  ocb  *'   verkliga    läkare  funnoa  ytterst  fft  och  apoteken  lik 

ledea  voro  mycket  glesa.     Nn  hade  fälldkärn  redan  lör 

bekväm-  '^^   *    uppenbar   delo    med    medicinska   fakulteterna 

därmf^  Upsala  och  Åbo;  det  behOfdes  sftledea  icke  mer,  än  t 

lämna    it  ""  nitiak  kollega  inberättade  hans  medioinska  eriksgal 

,    Ausust  '  luidabygdema.     Fältskäm    blef    kallad    till    Äbo    t 

ulan  wt  """^WB*  colloquium.  familiare,  men  behagade  icke  lyd 

k  mäneei  ^^'    i    BJ&lfva  verket  var  opolitiskt,  ty  med  sina  m 

det  VI»  ^'^    '  '^'^  ^*^*  '"^  framffir  mången  annan  varit  sjä 

derneslant  ■^'^^i   ^>"    6°   stadslflkaretjenst.     Men    han   var  c 


diga  lyi 


.'  och   alltfOr   kär    i   sitt   oberoende;    han    for  sftledea  t 


hällei'  fai:   "^   följden    blef   att   han    vid  strängt  vite  fOrbjCda  i 
andel  me(   "*«»"  praktiaera. 

Bjiikdomr  ^^   B*'    fältskäm    för   tredje   g&ngen  medicinen  ; 

■b  mixiun  'i'^*^)  nedsatte  sig  i  sin  födelsestad  och  slog  sig  | 
II  bv  drai  l*^*"'  ^^^  ''^  ^  intressant  födkrok,  man  ock  tyvS 
dikamentt]  ■■■"■ka  mager  fflr  en  man,  som  docV  v\\\«  WV«% 
-  Ät  M-.    Ulaatr.    L 


nentM  I 

7' 


18  FÖRETAl.KT 

dagliga  kopp  kafFe  och  sina  Älskade  fei 
Fftllakärn  hade  i  sm  medgftngs  dagar  kutinaf' 
vacker  förmOgenhet,  men  dXrtill  var  ben  för  | 
fOr  läli  pä  foten.  Han  ägdi?  na  i  denna  rft 
mer  Un  sin  gamla  bruna  rock,  sin  gula  nanku) 
glada  lynne  och  några  hundrade  gfiddkroktr. 
darfttr  efter  nftgnn  tid  öfvertala  Big  att  aöka  H 
13 rsbe fattning,  som  han  ock  erhöll  på  förord 
krigskamrater.  Gammal  marodör  pä  llkarekoa 
fann  han  eig  v&I  i  sin  lilla  befattning,  soin  1 
lionom  ett  par  gfinger  om  aret  ströfva  omb 
derna,  prata  med  gummorna  och  lefva  (Orj 
gsmmBlt  vis.  Det  fanns  heller  ingen  son 
han  föralod  att  ameka  de  små  barnen  liil  n 
med  nfilen  rispade  det  Gna  mjuka  hullet  på  i 
del  gick  som  en  lek  under  vänliga  ord,  och 
lilla  ens  märkte  del,  var  amärlan  förbi.  Dellal 
tSltskärn  ännu  mer  alla  mödrars  välvilja;  | 
honom  till  och  med  bana  fula  vana  att  tiq 
den  kunde  nu  icke  mera  bj&lpas.  | 

Och  flå  smög  sig  smftningom  ålderns  snflj 
och  mildt  Ofver  fältakärns  hjässa.  Han  var  |ri 
lyckliga,  som  gilt  genom  lifu»'"  =■■  j1 

Bin    tro   på  männiakor,  alilf  .gin  ocb  | 

alt  nägonain  känna  sitt  hjärta  hårdna  under  i 
eller  bländas  till  högmod,  när  lyckan  log  blidj 
i  grunden  en  from  själ,  som  gärna  log  Ofv« 
doms  lättsinne,  och  likvfil  ville  det  allt  häng^ 
på  gamla  dagar.  Kejaar  Napoleon  —  'han 
bror>,  som  han  skämtande  sade  med  anspelai 
I-'>  Augusti  —  hade  hastigt  atigil  till  höjden  t 
^lorhet  ocb  In  hastigare  åter  atOrtat  ned  dfiriti 
,    likt   ea   pendel    i    sin   j&mnft  i 


en  fOit' 


Ban  ttl 


if  gamli 
ens  nit, 
)ck  tilUt 

iK  »  ^ 
lagen  på 
>ftttre  b 
når  han 
ras  ann; 
man  dsD 
-vfirfvade 
an  förin' 
;■  tobak; 

»mirkligl 
af  de  få 

tt  fArion 

lad,  utan 

lO^ångea 
Han  TU 
sin  ung- 

vid  ftnna 
köttsliga 

»B  på 
m&nsklig 

m,  medan 


PÄI.TSK.\ilNS   PRilSON  OCH    LEFVEBNE 

mknt  aidu  d«  Hga  akUda  gndema  af  m  lycka  te 
■Mrig  fBrrlnat  och  en-  motgång  aom  aldrig  fSrknwai 
Ungkari  hdl  aitt  lif  igenom,  älitBedan  han  Ircklig 
ondkommit  klriekena  anuor  i  Schweii,  hyste  han  lih 
ingra  «(  de  Urdomar,  hnlka  aå  ofta  komma  håna  lik 
att  mJMikta  fajiztate  heligaite  klnalor.  Ban  hade  ) 
tidigt  Unnat  bokan,  fto  att  hinna  inhimta  «n  grnndligi 
bikbuBg,  mm  lilnta  rika  erfarenhet  hade  icke  gått  onyl' 
ESibi,  oeh  jag  tftrrånadea  Cfrer  hani  mlnniakokinnedoi 
Ofta  i  vår  bamdon  och  fOrsta  nngdom  aatto 
dirappa  i  doi  gamla  yindakammaren  kring  hans  akii 
klldda  llarti^  Tid  den  aprakande  brasans  sken  o 
hSrdo  honom  fOrtilja  sagor  tir  diktens  vlrld  och  aa| 
nr  lifnL  Håna  minne  var  oattOmligeo  rikt,  och  likst 
nman  alger  att  Ifren  den  strida  forsen  icke  låter  si 
baljor  på  en  gåag  fOrrinna,  så  hade  ifven  ftltskäm  i 
ståndigt  nytt  ffirråd  af  beråttelser,  dele  från  sin  eg 
tid,  men  innn  mycket  flera  från  tider  aom  Ifingesed 
BtgåtL  Han  hade  inga  vidstråckta  historiska  konskapi 
kana  berittelser  Toro  snarare  spridda  karaktersdrag,  . 
skildringar.  I  en  senare  tid  har  j 
att  man  måste  dirifrån  afprata  mycket,  se 
tidsakraller  ooh-^MirtierB  ffirtal,  det  ena  om  c 
utdra.  Afven  saknadea  Ki'...  «  .  stor  och  upphöjd  vårk 
Ukt,  aådan  man  endast  vinner  genom  tankens  o 
ttnalana  atindiga  umgånge  med  det  stora  i  tifvet;  m 
k«ad  dir  fanns,  var  trohet,  varma  och  Eramffir  allt  > 
lafrande  åskådlighet,  sådan  jag  icke  vill  åtaga  mig  i 
v  minnet  ålergitva  den. 

mr  TI  långe  lyssnat  på  den  gamle,  hånde  sig  stur 
tm  att  han  framdrog  en  halffOrsliten  elektricitetsmask 
ick  lookade  dårur  gnista  p&  gnista.  >Så  dur  spraka 
lUåm,  nlr  jag  var  uiig,>  aade  han  aktiMante.    «^ 


20 


FÖRETALET 


behöfde  bara  ligga  fingret  till,  och  paff,  så  small  d 
på  något  håll.  Men  då  var  det  också  vår  Herre  so 
vred  maskinen.» 

Blott  sällan  hade  han  en  historia  skrifven,  såso 
>  Hertiginnan  af  Finland».  Det  mesta  berättades  mm 
ligen;  många  år  ha  sedan  ftrgått»  en  del  har  jag  glöm 
en  del  har  jag  jämfört  med  sägner  och  böcker.  O 
läsaren  finner  något  nöje  däri,  skall  ttltskäm  icke  ff 
gäfves  hafva  berättat  sina  sagor  om  raiterkväUanie. 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


I. 


KONUNGENS  RING. 


Fältskärns  första  berättels 


läsare,  där  du  siller  i  din  lugfia  boning, 
omgifven  af  freden,  lugnet  och  civilisalioneD,  erinrar  du 
dig  deasa  an  Hiora,  £n  Ifirfulla  minnen,  aom  Snnu  efter 
århundradpn  kvarstsnna,  &n  strfiJande  med  aolena  glans, 
in  skymmande  likt  outplånliga  blodfläckar  bäfdemas  bro- 
kiga blad?  Förmi  dina  tankar,  tyngda  af  hvilan,  flytta 
aig  tillbaka  till  det  föi^ångnaa  fasor  och  fröjder,  icke 
likgiltigt  irrande  från  det  ena  till  det  andra,  som  relar 
din  nyfikenhet,  utsa  lelvande,  åskådligt  och  varmt,  aå- 
tom  Btode  du  ejälf  midtibland  dessa  nu  längesedan  ut- 
kampade  alrider,  blödde  i  dem,  segrade  eller  fjjU  i  dem 
kände  ditt  bjärta  klappa  sf  hopp  eller  bäfvan, 
I  l)'ckan  iog  flUer  avek.?  ^^n4k«  <ok\ä%UivA.iA 


24  FÄLTSKÄUNS    FÖRSTA    BEHÄTTELSE 

höjd  och  blickande  vid  t  omkring  p&  mänskliga  Odena 
vilda  tummelptals,  kan  dn  förflylla  dig  ned  i  dälden  al 
det  förgångna,  det  kroppsligt  begrafna  och  multnade, 
men  andligl  odOdliga  lif,  som  utgör  historiens  T&senda' 
och  inuehåll?  Har  du  väl  n&gooain  aett  historien  af- 
bildaa  aäaom  en  gubbe  med  vis  panna  och  stelnadt 
hjärta,  vägande  ailt  med  förståndets  TJgskftl?  Ar  icke 
häfdemas  genius  fastmer  en  evigt  blomstrande  flicka, 
fult  af  eld,  med  ett  brinnande  hj&rta  ocb  en  flammande 
BJäl,  mänskligt  varm  och  mänskligt  skön? 

Därför  —  har  du  ffirm&gan  att  lida  eller  jubla  med 
släkten  som  varit,  att  hata  med  dem,  att  älska  med  dem, 
att  hänryckas,  att  beundra,  att  förakta,  alt  förbanna, 
säsom  de  gjort,  med  ett  ord,  att  lefva  bland  dem  med' 
hela  dill  bjärta  ocb  icke  blott  med  ditt  kalla  betrak- 
tande förstånd,  välan  sfl  följ  mig  I  Jag  leder  dig  ned  i 
daMi:>rnn:   min   hsnii  Sr  nirnii  neh  tniriH  fjiftnr  rinoa.   mnrf 


Konungens  ring. 


1.   Slaget  vid  Breltenfeld. 

Genom  Tysklands  och  Sveriges  historia  återklingar 
sedan  århundraden  ett  namn,  vid  hvars  minne 
svensken  reser  sitt  hufvud  högre  och  den  frihetsälskande 
tysken  blottar  af  beundran  sitt.  Det  är  Leipzig,  Breiten- 
feld  och  den  7  September  1631. 

Konung  Gustaf  Adolf  stod  med  sina  svenskar  och 
finnar  på  Tysklands  jord  att  värna  det  heligaste  och 
högsta  i  lifvet:  frihet  och  tro.  Tilly,  den  förfärlige 
gamle  korpralen,  hade  inryckt  i  Sachsen,  och  konungen 
följde  honom.  Två  gånger  redan  hade  de  mötts,  tigern 
hade  manat  lejonet  till  kamp,  men  lejonet  rörde  sig  icke. 
Na  stodo  de  tredje  gången  i  hvarandras  åsyn;  det  för- 
krossande slaget  måste  falla,  och  Tyskland  darrade  under 
förbidan  på  sitt  öde. 

Tidi^  om  morgonen  ryckte  de  förenade  svenska 
och  sachsiska  härarna  öfver  Loberbäcken  fram  emot  byn 
Breltenfeld  och  uppställde  sig  där  i  slagordning.  Det 
var  en  ny  krigskonst  uppfunnen  af  konungen;  fot- 
folket i  brigader,  ryHame  i  små  skvadroner,  mellan  dem 
mnsketörer  och  det  hela  på  två  linier,  men  sachsarne 
ikildA  för  8ig.    Konungen   red  \kxig.%  \^&^ttv.^«  ^\^tvv\^ 


■2<'  KONUNGENS    RING 

atlt  med  sin  skarpa  blick  och  talade  uppmuntrande  ord.' 
Hans  öga  hvilade  med  välbehag  pft  dess»  lappre;  dtr 
gtod  GuslaF  Horn  roed  eina  ryttarskaror  pft  vänslra  fly^In; 
i  centern  den  tappre  Teuffel  och  framför  honom  Torsten- 
son  med  sina  lälta,  men  fruktansvärda  ISderkanoner^ 
Baner  med  eina  hfflänningar  och  Hepbum  med  aint 
skottar  Btodo  på  andra  lin  i  en. 

Siat  nalkadea  konungen  högra  flygeln,  hvilkan  hu 
själf  anförde.  Här  atodo  fem  regementen  rytteri:  Tott 
med  sitt  regemente,  Soop  med  sina  västgötar,  Stenbock 
med  sina  sm&länningar  och  ytlerst  af  alla  Slålfaandsks 
med  finnarne.  Konungens  blick  klsrnade  alllmera,  uodM 
det   att  han   längBamt   passerade  de  skyldrande  lederna. 

— -  Stålhandske,  sade  han  och  hejdade  ain  kotossala 
mörkbruna  apnngare  vid  finnarnes  sisla  led  - —  I  först&n 
väl  hvarför  jag  ställt  eder  ytterst.  Mot  oss  slår  Pappen- 
beim  med  sina  walloner  ~  han  längtar  att  göra  min  b» 


SLAC.El    VIU    BHEITENFELl) 


vuxna  och  tindersfitsiga  gestalter  pft  deras  små  oansen- 
liga blistar,  alrolte  man  vid  första  anblicken  hafva  ansett 
dem  föga  vuxna  ett  anrall  af  de  reslige  walloneme  pA 
deras  eldiga  st  ark  t  byggda  0'^b  elora  springa  re.  Tilly 
sjålf,  i  det  tal  han  höll  till  sin  här  strax  före  slaget, 
talade  med  förakt  om  aina  uthungrade,  nakna  fiender 
och  deras  hästar,  s&oire  än  de  kejserliges  sämsta  tross- 
bSatar.  iRiden  rakt  på  dem,>  tillade  han,  >och  ryttare 
och  hftst  skola  vanmäktiga  störta  ned  under  bofvama 
af  edra  frustande  aprmgare.»  Men  Tilly  kände  ej  sm 
Bende  rätt  eller  låtsade  ej  känna  honom.  Hvad  som 
brast  det  finska  r^ileriet  i  yttre  bålinmg  och  utseende, 
ersattes  mer  än  tillräckligt  af  ryttarens  jämfasla  muskler 
orh  lugna,  in  i  döden  okufvade  mod,  och  hans  små- 
vuxna  häst  hade  hela  den  finska  rasens  ihärdighet,  som 
under  liera  timmars  tröttande  fäktning  i  längden  bidrog 
icke  ringa  till  segern. 

Följd  af  finnames  glada  hurra,  galopperade  konungen 
bort.  Stålhandske  vände  sig  till  sitt  folk  ot'b  upprepade 
konungens  ord  på  finska.  De  raske  ryttarnes  ansikten 
akeao  af  stolthet  och  glädje. 

—  Nåväl,  Bertila,  tillade  Stålhandske,  i  det  han 
Tinde  sig  till  en  ung  ryttare,  som  i  främsta  ledet  red 
en  vacker  svart  häst  och  utmärkte  sig  framför  de  öfrige 
genom  sin  längd  och  sin  hållning,  —  hsr  du  lust  att  i 
dag  förvärfva  dig  rtddarsporren  ? 

Den  tilltalade  syntes  Öfverraskad,  saluterade  med 
Tir}an   och    rodnade    allt   upp  under  skärmen  af  storm- 


Jag    har  aldrig  vågat  efterstrfifva  en  sä  stor  ul- 
avarade  han,  0(-h  hans  glödande  kind  lät  likväl 
alt    just    detta    vant    målet    för    bana    h«inlvi«%t.% 
Jag..  .  en  bondetoaV  tiWaAa  VkKfi &^\vgiAri- 


KONUNGENS  RING 


Stålhandske  log. 

—  Blixt  och  dunder,  pojken  rodnir  ju  som  00  flicka 
i  brudstolen  I  En  bondeson?  Hvad  d-n  ha  då  Ti  andra 
varit  från  början?  För  du  icke  fyra  fnilrustade  ryttare 
i  fält?  Har  icke  vår  Herre  gifvit  ett  hjärta  i  ditt  bröst 
och  kungen  en  värja  i  din  hand?  Det  är  ock  ett  skölde- 
märke; för  resten  får  du  sörja  själf. 

Tusende  snabba  tankar  genomforo  hastigt  som 
blixten  ryttarens  själ.  Han  tänkte  på  sin  barndom  borta 
i  Finland,  i  det  aflägsna  Österbotten.  Han  erinrade  sig 
huru  fadern,  den  gamle  Bortila,  som  under  klubbekriget 
varit  en  af  hertig  Carls  förnämste  anhängare,  af  sede^ 
mera  konung  Carl  IX  erhållit  fyra  stora  gårdar,  hvilka 
hvardera  rustade  häst  och  karl,  och  därigenom. blifvit  en 
af  de  rikaste  bönder  i  sitt  land.  Han  mindes  sin  första 
ungdom  i  Stockholm,  dit  hans  fader  sändt  honom  i  den 
ärelystna  afsikt  att  en  dag  förvärfva  ära  och  ynnest  vid 
konungens  sida,  och  huru  han,  än  ärelystnare,  i  stället 
för  fredliga  kunskaper,  lärde  i  hemlighet  fakta  och  rida, 
intilldess  den  stränge  fadern  slutligen  gaf  vika  och  tiUäl 
honom  söka  en  plats  bland  konungens  finska  rytteri. 
Alla  dessa  minnen  korsade  i  ett  ögonblick  den  unge 
krigarens  panna,  ty  nu,  nu  var  den  kommen,  den  stund, 
då  han,  en  yngling  ur  hopen,  skulle  tillkämpa  sig  jämlik 
rang  med  denna  stolta  adel,  som  härtills  med  förakt 
nedblickat  på  honom  och  hans  likar.  Det  var  denna 
tanke  som  jagade  blodet  upp  på  hans  kind;  han  kände 
att  den  kunde  jaga  honom  in  i  döden. 

Dock  icke  ensamt  den.  Hans  ynglingahjärta  vidga- 
des vid  den  tanken  att  strida  under  hjältekonungens 
ögon  en  hård,  en  afgörande  strid  för  sin  tros  frihet,  sitt 
lands  ära,  för  allt  hvad  lifvet  äger  dyrast  och  högst,  och 
denna    öfvertygelse,  delad  af  hela  hären«  med  andantag 


SLAHKT    VIII    BRKITKNKFJ.l)  2a 

af  nigTa  beaoldade  utliindiika  trupper,  har  inom  sig  aegerna 
rissfaet  och  (ärsmab  rediin  innan  atnden  begynt. 

Innan  ännu  den  un^e  ryllaren  bann  evara  atn  ädel- 
modige chef,  hördes  pä  aCständ  konangens  höga  stämma 
mana  till  bön.  Den  ridderlige  hjälten  aFtog  sin  halt,  i 
det  ban  aänkle  spetBcn  af  sin  värja  mot  jorden,  och 
denna  rOrelae  följdes  genast  af  alla  de  kringstående 
trupperna.     Oeh   konungen    bad   med    Ijudelig  stämma: 

—  Allgode  Gud,  som  bär  seger  och  nederlag  i  din 
hand,  vänd  ditt  buldrika  ansikte  till  ose,  dina  tjenarel 
Frän  tjärraD  länder  och  lugna  boningar  baf  va  vi  kommit  hit, 
ICi  att  strida  för  frihet,  för  sanning,  för  ditt  evangeUum. 
Git  oss  seger  för  ditt  heliga  namns  skulH     Amen. 

En  hög  förtröstan  fyllde  vid  dessa  ord  hvarje  bröst. 
Den  svenske  trumpetaren  red  att  ulmana  de  kejserlige, 
och  Tilly  svarade  stolt,  att  konungen  visste  nog  bvar 
hu  skulle  finna  honom. 


Klockan  tolf  vid  middagstid  kom  den  anfallaade 
L  hären  i  skolihäll  för  de  kejserliges  artilleri,  som 
var  Qppställdt  pä  höjden  bakom  deras  slagordning. 
Srenaka  artilleriet  svarade,  och  striden  begynte.  Solen 
ikea  de  anfallande  rakt  t  Ögonen;  sydvästvinden  dret 
flfver  dem  moln  af  damm  ocb  hvicflar  af  tjock  krutrök. 
Konungen  lät  hären  svänga  ät  höger,  för  8tt  fä  vind  och 
Kol  pä  sidan;  Pappenheim  begärde  och  lick  order  att 
förekomma  det.  Med  ljungeldens  hastighet  ilade  han 
Mm,  svängde  om  och  tog  högra  svenska  flygeln  i 
inken.  I  ögonblicket  kastade  konungen  rhengrefvene 
regemente  och  Baners  ryttare  i  bana  väg.  Stöten  var 
fö(llrti(;    hästar   och   rytUre   tumlade    Ötvoi  \i-<iu 


30  KONUNGENS  RING 


Pappenheim  drog  sig  tillbaka,  men  blott  för  att  i  niata 
ögonblick  kasta  sig  öfver  finnarne.  Walloneraea  långa 
mörka  linie  rusade  fram  i  blindt  raseri;  förgfifves,  de 
stötte  mot  en  mur  af  järn,  deras  främsta  led  förkrossa- 
des, andra  ledet  svängde  om,  andra  anfallet  var  tillbaka- 
slaget. Pappenheim  rasade;  för  tredje  gången  störtade 
han  till  anfall;  nu  hade  finnarne  vid  sin  sida  lifFlindare 
och  kurländare.  Stålhandske  mottog  sin  fiende  lika 
kallt,  lika  eftertryckligt;  omöjligt  att  genombryta  denna 
lefvande  mur. 

Sena  till  vrede,  hade  finnarne  härtills  värjt  sig  med 
orubblig  köld.  Men  småningom  hänfördes  också  de  af 
stridens  hetta;  vid  fjärde  anfallet  hade  fiendens  raseri 
meddelat  sig  äfven  åt  dem,  och  de  stodo  numera  knappt 
att  hejda.  Stålhandskes  mäktiga  stämma  ljöd  öfver 
slagvimlet;  än  en  gång  slöto  sig  det  finska  rytteriets 
leder  tillsamman,  än  en  gång  kastades  fienden  hårdt 
tillbaka.  Dock  Pappenheim,  höljd  af  sår,  dref  för  femte 
gången  sina  walloner  till  anfall.  Och  nu  brötos  de 
finska  lederna  själfmant,  men  blott  för  att  i  sin  järn- 
famn  omsluta  de  inträngande.  Striden  begynte  att  kämpas 
man  mot  man  och  wallonemes  hästar  att  tröt  I  na.  -Men 
stort  som  deras  nederlag  var  ock  deras  raseri.  För 
femte  gången  tillbakaslagna,  anföllo  de  ännu  den  sjette, 
lika  blodigt,  lika  förgäfves.  Sjunde  gången  följdes  Pap- 
penheim blott  af  sina  trognaste,  och  när  äfven  dfctta 
sista  förtviflade  angrepp  endast  betäckte  fältet  med  de 
anfallHn(i(>s  lik,  förmådde  hans  fruktade  stämma  ingen- 
ting mer.  Wallonemes  Öfverblifna  skara  spridda  sig  i 
den  vildaste  flykt  öfver  vägen  åt  Ureitenfeld. 

Höljde  af  blod  och  damm,  drogo  finnarne  andan. 
Men  knappt  hade  röken  ett  ögonblick  skingrats,  innan 
de  upptäckte  en  afskuren  kvarlefvu  af  liendens  här.  Det 


SLAGKT  Vin    BISKLTF.NFEI-D  31 

var  hertigen  af  Holatein  med  aitt  fotregemenie,  Bom  åt- 
följt Pappenheim.  Finnarne  voro  nu  engång  varma 
och  Blodo  xke  att  hejda.  I  förening  med  Östgölarne 
kringrflnde  da  bolHieinarne,  krossade  och  lillinieigjorde 
dem;  dense  tappre  töravarade  sig  till  siala  man  och 
fallo  i  aamms  ordning  som  de  intagit  i  striden. 

Medan  detta  tilldrog  aig  pft  bögra  flygeln,  hade  deotd 
Tinatni  rAkat  i  slOrsla  fara.  Fiirstenberg  med  atnftT 
kroater  både  angripit  sacbsarne,  och  deaas  begynte  soat 
alt  vackla.  Tilly  säg  aina  båda  flyglar  i  a  (rid  och  rycktq 
findtligen  fram  med  sina  sexton  stora  lerlier,  som  ub^ 
gjorde  centern.  Lik  ett  avart  åskmoln  utbredde  sig  öfver  ' 
fllltten  bana  stolta  här.  Torstenson  mottog  honom  med 
varma  aervielter.  Förfärligt  sopade  ISderkanonernas 
kulor  de  kejserliga  lederna;  Tilly  drog  aig  fit  sidan,  IHm- 
ntde  Pappenheim  i  sticket  och  kastade  aig,  ftfven  ban, 
Ofver  aachaarne.  En  lavin  i  sitt  fall  gttr  ej  större  för- 
fideUe ;  sprängde  vid  förata  atöten,  ruaade  sachaarae 
flyende  åt  alla  sidor,  kurfursten  främst,  oeh  plundrade 
tinder  Qyklen  allt  hvad  de  öfverkommo,  Tilly  kunde  nu 
kasta  sina  maa^or  mot  Horn  oeh  svenshernea  vänstra 
ilygel.  Trfingd  at  en  truhtansvlird  öfvermakt,  vek  denna 
långsamt  ål  vSnater,  hvarje  ögonblick  nära  att  duka 
under  i  den  olilta  striden.  Konungen  ilade  dit  och  ro< 
pade  till  Callenbarh  med  reserven  att  för  Guds  sknti 
hnggK  in.  Callenbarh  gjorde  så,  men  föll  i  förata  an- 
fallet. Samma  öde  hade  Teuffel.  Andlligen  ryckte  Hep- 
bum  med  sina  skottar  oih  Soop  med  amälSuningame 
Uom  till  hjälp.  Kroaterne  ruaade  mot  Hepburn  i  tSta 
Bvånnar;  då  Öppnades  akollarnes  leder,  de  dolda  läder- 
kanonerna  begynie  spela  och  Öfversållade  fältet  med  lik. 
Andra  fiender  trängde  fram  i  deras  spår.  Skottarne 
^^Bte    dem    med    en    muskölaalva  af  si  ^i&bV\(  \%iVuv, 


32  KONUNGENS   HINO 


att  hela  leder  störtade  till  marken.  Röken  och  dammet 
från  hela  den  öfriga  hären  drefs  hitåt  öfver  tåtaate 
vimlet.  Vän  och  fiende  blandades  om  hvarandra  i  mo^ 
disk  förvirring,  man  slogs  med  svärd  och  kolfvar.  ock 
segern    vacklade  än  åt  den  ena,  än  åt  den  andra  sidan. 

Då  begynte  oförmodadt  kanondundret  från  höjden 
ånyo.  Konungen  i  spetsen  för  sitt  rytteri,  och  finname 
främst,  hade  eröfrat  de  kejserliges  artilleri  och  vinde 
mot  dem  själfva  deras  egna  kanoner.  Denna  omstän- 
dighet afgjorde  slagets  utgång.  Förgäfves  hade  Pappen- 
heim  sökt  återtaga  höjden;  för  åttonde  gången  måste 
han  vika.  Konungen  med  sin  segrande  högra  Dygd 
högg  in  på  fiendens  flank:  allt  råkade  där  i  TillervaOa. 
Tilly  grät  af  harm;  Pappenheim,  som  med  egen  hand 
nedhuggit  fjorton  svenskar  och  finnar,  var  utom  sig  af 
raseri.  Förgäfves  voro  både  hotelser  och  böner;  de 
kejserliga  flydde  i  vild  förvirring  åt  alla  håll,  Tilly,  hvars 
ryktbara  gråskymmel  blef  skjuten  under  honom,  undkom 
med  knapp  nöd  fångenskapen,  och  konungens  seger  var 
fullständig. 

Dock  ännu  återstod  ett  blodigt  efterspel.  Fyra  fot- 
regementen af  Tillys  äldsta  kärntrupper  hade  i  god 
ordning  dragit  sig  ur  striden  och  ställde  sig  bröstgänges 
till  motvärn  mot  de  förföljande  svenskame.  Konungen 
angrep  dem  med  högra  flygeln,  Totts  ryttare,  smålän- 
;iingarne  och  finname.  Det  var  en  het  dust;  Tillys 
veteraner  slogos  som  förtviflade;  ännu  döende  sökte  de 
att  med  svärden  genomborra  sina  öfverridande  flenders 
hästar.  Ingen  pardon  begärdes,  och  ingen  gafs.  Ändt- 
ligen  räddade  det  inbrytande  mörkret  återstoden  af 
denna  tappra  trupp,  som  drog  sig  till  Leipzig.  Slaget 
var  slut. 


34  RONUNGENS   RINQ 


Följderna  af  denna  seger  voro  omätliga.  Gustaf 
Adolf,  fruktande  att  förlora  allt  genom  en  oförsiktighet, 
uppställde  ännu  klockan  sju  om  aftonen  sin  här  för 
andra  gången  i  slagordning  och  lät  den  i  samma  ställning 
tillbringa  natten.  Men  därförinnan  red  konungen  från 
led  till  led  att  tacka  sina  tappre. 

—  Stålhandske,  sade  konungen,  när  han  kom  till 
finnarnes  leder,  I  och  edert  folk  hafven  alle  stridt 
som  käcke  män  och  som  jag  det  af  eder  väntat.  Jag 
tackar  er,  mina  barn  I    Jag  är  stolt  öfver  eder. 

Ett  jublande  hurra  var  truppens  svar. 

—  Men,  tillade  konungen,  det  var  en  bland  eder, 
som  sprang  ned  af  hästen  och  främst  bland  alla  klätt* 
rade  upp  på  höjden  för  att  taga  de  kejserliges  kanoner. 
Hvar  är  han? 

Kn  ung  ryttare  red  fram  ur  ledet.  —  Nåd,  ers 
majestät!  stammade  han.  Jag  gjorde  det  utan  kom- 
mando och  förtjenar  därför  döden. 

Konungen  smålog.  —  Ditt  namn? 

—  Bertila. 

—  Från  Österbotten? 

—  Ja,  ers  majestät! 

—  Godt.  I  morgon  bittida  klockan  sju  infinnec  dn 
dig,  för  att  höra  din  dom. 

Konungen  red  vidare,  och  ryttaren  återvände  till  ledet. 

Natten  bröt  in  öfver  det  blodiga  fältet,  betåckt  af 
9,0n<)  stympade  lik.  Det  finska  rytteriet  bivuakerade 
på  samma  höjd,  där  man  tagit  Tillys  kanoner.  Spill- 
rorna och  de  döde  voro  i  hast  undanröjde,  en  brasa  af 
sönderskjutna  lavetter  och  bösskolfvar  spridda  sitt  flam- 
mande sken  ut  i  den  milda  septembematten.  Himlen 
var  klar,  och  genom  den  lätta  röken  sågo  de  eviga  etjir- 
norna  ned  pä  denna  tafla  af  strid  och  död. 


SLAGET   VID   BREITENFELD 

RyttarnsB  förslå  omsorg  var  att  gifva  hästarna  hafra 
ooh  vattna  dem  vid  Loberbäckeas  grumliga  strand.  Därpå 
hade  de  själCva  lägrat  sig.  hear  i  sitt  led,  vid  eldarna  pfi 
hOjdeu,  (ulll  väpnade  och  redo  att  vid  första  vink  bryta 
opp.  Marken  var  siipprig  af  dagg  och  blod,  men 
trftlthelen  sk  stor,  att  mången  somnade  på  Qåeken,  där 
han  kastat  sig  ned.  Andra  hölla  eig  nutntra  med  mat 
och  dryck;  de  hade  godt  förråd  af  öl  oeb  lälo  stopen 
gå  hand  ur  hand  finda  till  förposterna,  så  länge  en  droppe 
fanns    kvar,    ooh   druc^ko  skämtande  de  kejserliges  skål. 

—  Och  att  de  i  natt  måtte  dö  af  tOrstI 

—  Eller  dricka  sitt  eget  grafOl. 

—  Elikäön  kuningaHl 

I  detta  ögonblick  hördes  hett  nSra  på  det  af  eldarna 
sragt  belysta  fallet  en  jfirorande  stämma  ömkltgen  bdn- 
falla  om  hjälp.  Soldaterne,  vana  vid  sådant,  hörde  på 
den  främmande  brytningen  att  mannen  icke  var  deras 
ooh  gjorde  sig  intet  omak.  Men  jämrandet  fortfor,  kl^ 
gande  och  skärande,  ulan  uppehåll. 

—  Pekka,   gå   dit  och  gif  den  österrikiska  bundi 
nådestöten,    ropade   någre    af   ryltarne,  som  ledsnat  vid 
deasa  klagoljud. 

Pekka,  en  af  Bertilas  fyra  dragoner,  kortväxt,  men 
stark  som  en  björn,  gick  motvilligt  att  tysta  den  jäm- 
randes  mun.  Vidskeplig,  aom  alla  bana  kamrater,  var 
ban  icke  väl  till  mods  bland  de  döde  i  mörka  nallen. 
Bertiia,  försjunken  i  tankar  pä  morgondagen,  hörde  det  ej. 

Om    några    minuter    kora    Pekka    tillbaka,  släpande 
med  sig  en  mörk  kropp,  som  till  allaa  förundran  befanns 
i-ara   en  munk,  lätt  igenkännlig  pä  sin  af  tonsuren  kalft 
hjåaaa.     Kring  sin  grofva  kapa  bar  han  ett  tåg  af  bam] 
men  i  tåget  slidan  af  ett  långt  avärd. 
^H      —  En  mtinkl     En  jeeuiti  sorlade  r{t.tAiTn. 


IM^H 


ans 

1 


förlSgen.     När   jag   faöjde   min   arm   alt  Btfii 
rade  han  hugget  med  ett  krucifix. 

—  Stöt  ned  honom!  Del  Sr  en  af  den  i 
aam  stryker  omkring  i  fftrakläder  alt  mön 
och  bränna  trogne  kristne  på  bål 


k >« 


lormade 
lamma  knri  tnen  n\i  Rrji-jtix  bland  de  kl 
tyrade  af  en  kanon. 

—  Låt  se  om  klenoden  är  af  silfverl 
af  ryttarne,  stack  sm  hand  inom  munkens  kftj 
drog,  oaktadt  hans  motstånd,  eit  krucifix  al 
f&rgylldt. 

—  Jag  kunde  tro  del      Batan  bar  godt 

—  Låt  mig  ae  det  där,  aade  en  gai) 
jag  känner  något  till  munkknepen. 

Dårpå    uaderadkle    han    på  al\a  sÄdot  i 


SLAGET  VID  BREITENFELD  87 

Hdeo,  och   se,    i   det  han  tryckte  på  en  liten  fjäder  i 
dM  brOst,  sprang  därur  en  skarpslipad  dolk. 

Som  stungen  af  en  orm,  slängde  han  krucifixet  ifrån 
^  långt  ot  på  fältet.  Fasa  och  afsky  hade  bemäktigat 
ä|  allt  de  kringstående. 

—  Häng  den  huggormen  i  hans  eget  rep!  skreko 
nttme. 

—  Gnadel  Gratia!  Pardon  I  jämrade  sig  munken, 
M,  döffsd  af  en  blesyr  i  hufvudet,  begynte  återfå  mål 
Kh  btftar. 

—  Här  finns  ej  något  träd,  invände  en,  och  ingen 
är  ridm  sig  nr  ledet. 

—  Dränk  honom  I 

—  Här  finns  intet  vatten. 

—  Klabba  honom  1  ' 

Ingen  ville,  för  afsky,  röra  jesuiten. 

—  Hvad  skola  vi  göra  af  honom? 

—  Misericordia!  Gnade  I  upprepade  fången. 

—  Gif  honom  en  fot  och  låt  honom  löpa,  genmälde 
o.  Vi  äro  kristlige  stridsmän  och  frukta  för  inga 
<!jifTiil8funder. 

—  Åtminstone  skall  jag  märka  dig  först,  högvördige 
Mer,  på  det  vi  må  känna  dig,  om  vi  mötas  ännu  en- 
lång,  inföll  en  af  ryttarne,  en  tavastlänning  vid  namn 
^itikka,  känd  för  sin  styrka  och  vildhet.  Och  i  det 
ttn  lät  sitt  långa  svärd  surra  några  hvarf  kring  jesuitens 
Ulfvad,  afhögg  han,  innan  någon  hann  hindra  det,  sä 
åickligt  båda  hans  öron,  att  knappast  ett  hår  därvid 
def  krökt.  —  Sankt  Petrus  har  icke  gjort  det  bättre  1 
ttropade  Vitikka  skrattande. 

De  närmast  stående  vände  sig  bort.  Råa  som  de 
oro  och  vana  vid  krigets  grymhet,  funno  dock  ryttarne 
^  Bkimt  för  grolt. 


ns 


KO.Nl',NGENS    Rl\0 


Blödande  kröp  jesuiten  bort  pA  bAnder  och  lAttsr. 
Men  ännu  länge  hörde  man  ur  det  omgifvinde  mörkret 
huiB  röst:  Afaledirii  Fennonei'!  maludicti!  rnaivdirii! 
VoH  combiirat  iijnia  sempicernun .'  ' 

—  Fader  vår  Bom  äst  i  bimloml  begynle  en  röit  i 
tyttunes    led.     Och   alla  instSmde  med  andakt  i  böoea. 


2.    Adtln8:en  utan 
namn. 


<  id  daggryningen  den  6  September  vtr 
hela  svenska  ISgret  i  en  glad  rCrelMi 
Segern  var  viss,  frin  alla  håll  in- 
lupo  underrättelser  ora  kejserliga  hiirens  totala  förskiSf 
ring.  Konungen  lät  en  del  af  r^-ttenel  förfölja  fienden, 
medan  den  öfriga  bSren  fick  det  angenSma  uppdraget 
att  plundra  Tillys  Ifiger,  som  ordentligt  skiftades  i  lotter. 
Omäteli^t  var  bytet;  mången  blef  hÄr  en  rik  mr-  "* 
dödedagar.  AUt  var  rörelse  och  lif,  de  döde  f* 
hast  sin  graf,  de  a&rade  glOmde  sin  amfirta.     I  dei 

'  Fördömde  finnai  I    Förtire  eder  d«B  erica 


ÄDLINGEN    UTAN    N 


MptembermorgoD     vimlade     hela    den    vida    slltten    at 
joblande  skaror  lill  hSsi  och  tal,  och  här,  om  någonein, 
kunde  man  tillämpa  v.  Beahowa  uttryck,  att  »luften  k8n-    I 
des  af  asgerfannr  Bval>.  fl 

Konungen  hade  tillbragt  natten  i  en  vagn.  SedUnl 
h«a  hållit  bön  och  utdelat  dagens  närmaste  order,  låt 
han  kalla  lill  sig  (lera  af  dem  aom  under  striden  hade 
nlmSrkt  aig  mest.  Dar  belönades  mänijpn  tapper  brGgd 
med  ära  och  befordran  Men  högre  än  all  annan  lön 
var  den  inre  tillfredsatätlelsen  och  bifallet  af  den  hjälte, 
•om  hela  Europa  nu  lärde  sig  att  beundra. 

Bland  de  aärskildt  hitkallade  var  äfvenen  ung  man, 
Bom  i  denna  berättelse  spelar  en  framstående  roll.  Gustaf 
Berlila  var  endast  tjugu  år;  hans  hjärta  slog  i  detta 
Ögonblick  bitgre  än  det  slagit  under  stridens  blodigaste 
vimmel.  Han  anade  väl  att  konungens  ädelmod  icke 
skulle  tillräkna  honom  hans  brott  emot  gifna  order  i 
filridens  hetta,  men  han  rodnade  och  bleknade  undei 
ovisabeten  om  konungens  afsikt  med  denna  audiens,  som 
redan    i  sig  själf  innebar  en  så  stor  utmärkelse. 

Konungen  hade  lålit  uppslA  sitt  tält  und^r  en  at  de 
stora  almarna  vid  Groas  Welterilz,  ty  alla  byggnader  i 
nfirbeten  voro  dels  nedbrända,  dels  nedskjutna  af  vän 
Dch  fiende.  Efter  en  hatf  timmes  väntan  blef  Bertila 
införd  i  tältet.  Gustaf  Adolf  salt  pä  en  tältstol  med 
armen  stödd  mot  ett  bord,  belastadt  med  kartor  och 
papper.  Han  var.  som  bekant,  storväxt  och  korpulent; 
den  åtsittande  kyllern  gaf  ät  bans  former  ett  ån  mera 
fylligt  utseende.  Når  Beriila  inirådde,  lyftade  konungen 
lina  milda  uttryckefulla  Ögon  från  en  nyss  undertecknad 
dsjjorder  ocb  fixerade  den  unge  ryttaren  med  en  genom 
ägande  blick.  Gustaf  Adolf  var  något  närsynt;  en 
ii  MBtirångning  u't  vid   första  SLablicken  V%«ii.V».na%.  %% 


pllgkde   vid    möten    med    mindre    bekanta  gifvi 
Hick  en  gkårpB,  som  genant  åter  fOrgick. 
K  Da  heier  Bertila?  yllrade  konungen,  likuoro  Mr 
Irisaii  Big  all  han    i  g&r  hOrt  rfitt. 
f  ii,  era  msjestAt. 

■•'Son  at  gamle  Aron  Bertila  i  Kyro? 
r  Ja,  ers  majestät. 
i-  Åldern? 
t.  Tjugu  år. 

(iHiungen  6xerade  honom  med  ett  ix-ekande  uttryck. 
1^  Hans  son,  aade  åaf 
ha  unge  ryttaren  bugade  eig  rodnande. 
^  Besynnerligt  I 

hOnungen  utlalade  detta  ord  likasom  omedvetet  orh 
I  ett  ögonblick  tankhill.  Dfirpå  återtog  han  Iitligt: 
i-  HvarfCr  har  du  icke  förr  låtit  anmäla  dig  hot 
Din  far  bar  gjort  min  fader  och  riket  stora  tjensler. 
^ver  då  fin? 

>^  Han  lefrer,  tacksam  för  era  majestäts  godhet. 
^  Verkligen? 

tstla  ord,  hksom  det  fOrra,  liknade  snarare  en  UD'' 
■    hemlig   tanke,  fin  en  trh^a.  ull  åhöraren.     V 
Bertila  kfinde  blodet  alltmera  uppstiga  på  ain' 
llHiungen  märkte  del. 

F-  Din  far  och  jag  ha  engäng  varit  oense, 
jpn,  under  det  att  Upparna  logo,  medan  t 
Ifaeskuggade  hans  Ögonbryn.  —  Dock,  fortf 
|i  defa  Ungeaedan  glömdt.  Och  det  glider 

fförtjent  man  bar  en  så  tapper  son.     Du 
de  sjuttio  finnarne  vid  Demmin? 
Ja,  ers  majestät. 


\ 


Och  man  har  icke  anmält  dig  tUlb' 
Mm  öEverste  har  lofvat  ha  mig  iMf 


ÄDLINGEN   UTAN   NAMN  41 

—  Din  konung  glömmer  aldrig  en  trogen  tjenat 
Gostaf  Bertila,  jag  har  nysa  undertecknat  din  fänriks- 
follmakt.    Tag  den  och  fortfor  att  tjena  med  äral 

—  Ers  majestät!  stammade  den  unge  ryttaren. 

—  Jag  har  ännu  ett  ord  att  säga  dig.  Ditt  fö^ 
hållande  i  går  var  emot  order. 

—  Ja,  ers  majestät. 

—  Jag  Till  att  mina  soldater  lyda  punktligt.  Likväl 
har  man  sagt  mig  att  du  steg  af  hästen  vid  foten  af  deL 
hrantaste  kullen,  för  att  fortare  komma  upp. 

—  Det  är  sant,  ers  majestät. 

—  Och  att  du  därför,  medan  det  öfriga  rytteriet 
gjorde  en  omväg,  hann  först  på  kullen,  nedhögg  två 
österrikare  och  tog  den  första  kanonen. 

—  Ja^ers  majestät. 

—  Det  är  bra.  Fänrik  Bertila,  jag  förlåter  ditt  fel 
emot  order  och  utnämner  dig  till  löjtnant  vid  mitt  finska 
rytteri 

Den  unge  ryttaren  saknade  ord. 

Konungen  själf  var  rörd.  —  Kom  närmare,  unge 
man,  sade  han.  Du  bör  veta  att  jag  en  gäng  i  min 
ungdom  tillfogat  din  far  en  stor  oförrätt.  Himlen,  som 
känner  min  ånger,  har  ändtligen  sändt  mig  ett  tillfälle 
att  godtgöra  mot  sonen  hvad  jag  brutit  mot  fadern. 
Löjtnant  Bertila,  du  är  tapper  och  ädel,  du  har  erhållit 
en  krigisk  uppfostran ;  du  har  ock  fört  i  min  tjenst  fyra 
follrustade  ryttare.  I  din  egenskap  af  ofGcer  i  min  tjenst 
Ir  da  redan  en  adelsmans  vederlike.  Men  på  det  ingen 
af  mina  officerare,  af  hvad  börd  han  vara  må,  skall  anse 
dig,  en  bondeson,  vara  under  sig  i  stånd,  vill  jag  gifva 
dig  ett  namn,  en  vapensköld  och  en  riddares  sporrar* 
Qå,  unge  man  ...  gå,  min  son,  uppTepa.dQ  >Loii>xTv%«ii  \£w^^ 


42  KOfrUNGENS  RING 


en  oförklarlig  rörelse  . .  •  och  lisa  dig  Tirdig  din  konafi 
ynnest. 

—  Intill  dMenl  Och  flffenrlldigad  af  aina  kliialor, 
böjde  den  unge  krigaren  ett  kni  ftr  Tillya  beeegraia.- 

Konungen  stod  upp.  Den  rörelse,  hvilken  att  flgott- 
blick  afspeglat  sig  på  hans  manligt  sköna  ansikte^  Umnada 
hastigt  åter  mm  för  konongens  majestit  och  flUtharws 
befallande  blick.  Den  unge  Bortila  förstod  att  sndionasa 
\ar  slut. 

Det  oaktadt  dröjde  han  innu  i  sin  knlböjando  stlll- 
ning  och  råckte  konungen  ett  bref,  hvilket  han  alltiBliB 
denna  morgon  burit  insydt  i  sin  lifrock. 

—  Vårdigas  låsa  detta  bref ,  ers  majeståt  I  Når  jag 
drog  ut  i  ftlt  och  tog  fanrål  af  min  gamle  tMler,  riekla 
han  mig  detta  och  sade:  »Min  son,  gå»  sök  att  föHjoaa 
din  konungs  nåd  genom  trohet  och  mannamod.  Oeh 
lyckas  du  en  dag  att  vinna  hans  ynnest  för  egen  skull 
och  icke  blott  för  din  faders  namn,  då  råck  honom  detta 
bref  och  såg  att  det  år  mitt  testamente.  Håna  stora 
hjärta  skall  förstå  hvad  jag  menar.» 

Konungen  tog  brefret,  bröt  det  och  låste.  Hsaa 
drag  förrådde  en  liflig,  men  dampad  rörelse ;  den  håfliga 
mörka  rodnaden,  oftast  på  senare  år  det  enda  vittnet  tlD 
striderna  inom  en  själ  som  förstod  att  beheraka  sig  qål^ 
steg  som  en  lått  sky  på  konungens  panna,  purprade  den 
ett  ögonblick  och  försvann  sedan  åter  utan  spår.  Når 
han  slutat  låsningen,  hvilade  hans  öga  tankfullt  på  den 
vackra  och  blonda  ynglingen,  som  ånna  låg  knåböjd  vid 
hans  fot. 

—  Stå  upp!  sade  han  slutligen.    Bertils  uppatod. 

—  Känner  du  innehållet  af  detta  bref? 

—  Nej,  ers  majeståt 

Konungen   fixerade   honom   skarpt  och  syntes  nöjd 


DUNGEN    ITAN    NAM 


44  KONUNGENS    RINQ 


med   det   redliga,  om  sanning  vittnande  uttrycket  i  yng- 
lingens ansikte. 

—  Din  far,  unge  man,  fortfor  han  efter  en  kort 
paus,  —  din  far  är  en  besynnerlig  människa.  Han  hatar 
adeln  allteedan  klubbekrigets  dagar,  då  han  kämpade 
mången  hård  strid  i  spetsen  för  böndeme  och  då  Ple- 
ming<^  ryttare  våldgästade  på  hans  gård.  Han  förbjuder 
dig  att  någonsin  antaga  adeligt  namn  och  sköld,  såframt 
du  vill  undgå  hans  faderliga  förbannelse. 

Bertila  svarade  icke.  En  blixt  från  klar  himmel 
hade  Ijungat  ned  på  hans  unga  lycka,  alla  hans  ärelystna 
drömmar  om  sköldemärket  och  riddarsporren  voro  med 
ens  tillintetgjorda. 

—  En  faders  vilja  måste  lydas,  fortfor  konungen 
med  allvar.  Det  adliga  namn  jag  ämnat  dig  kan  da 
ej  mera  bära.  Lugna  dig,  unge  vän ;  du  behållar  din 
värja  och  din  löjtnantsfullmakt:  med  dem  och  din  tappra 
arm  skall  årans  bana  alltid  stå  dig  öppen  än. 

Och  på  en  vink  af  konungen  aflägsnade  sig  den 
unge  krigaren  med  blandade  känslor. 


3.    Fröken  Regina. 

En  kulen  höstdag  i  början  af  Oktober  1631,  mellan 
tre  och  fyra  veckor  efter  slaget  vid  Breitenfeld,  satt 
uti  ett  af  tornrummen  på  slottet  i  Wiirzburg  den  sköna 
Hegina  von  Emmeritz,  biskopens  systerdotter,  jämte  tre 
eller  fyra  af  sina  tärnor  broderande  jungfru  Marias  bild 
på    en  fana  af  hvitt  siden,  ämnad  att  föräras  såsom  ett 


FRÖKEN  REGINA  45 

segerrikt  baner  åt  slottets  besftttning.  De  unga  flickorna 
förde  ett  lifligt  språk,  ty  slottets  buse,  den  gamle  girige 
biskopen,  hade  nyss  dragit  sin  kos,  såsom  han  föregaf, 
på  en  resa  i  stiftet,  men  i  sjålfra  verket  för  att  undfly 
Gustaf  Adolfs  annalkande  skaror.  Fruktande  för  sina 
skatter»  hade  han  dårförinnan  anförtrott  stadens  och 
slottets  försvar  åt  den  tappre  ryttmästaron  Keller  med 
1,500  man,  och  Keller,  litande  på  slottets  fasta  läge  vid 
stranden  af  Main,  hade  försäkrat  hans  högvördighet,  att 
förr  skulle  kättarekonungen  krossa  sitt  hufvud  mot  dessa 
murar,  ån  någon  af  hans  gudlösa  följe  skulle  komma 
härin. 

Den  sköna  Regina  var  knappast  sexton  år,  hade 
lockar  mörka  som  natten,  kinder  friska  som  dagens  gry- 
ning och  ett  par  svarta  ögon,  djupt  glänsande  likt  tvenne 
stjärnor  som  vid  midnatt  s|>e|;la  sig  uti  en  enslig  sjö. 
Hon  var  den  gamle  biskopens  ögonsten;  han  hade  lika 
ogärna  kvarlämnat  henne  som  sina  skatter  i  berget,  men 
Keller  hade  försäkrat  honom  att  fasta,  med  kanoner 
späckade  murar  i  en  så  orolig  tid  vore  skönhetens  säkrsHte 
värn,  och  Keller  var  en  riddare  af  tro  och  ära;  med  en 
sådan  skatt  under  sitt  beskydd  skulle  han  hellre  begrafva 
sig  under  slottets  ruiner,  än  kapitulera. 

Fröken  Regina  lyftade  sina  mörka  ögon  från  broderiet 
och  såg  genom  det  lilla  tornfönstret  ut  öfver  floden,  där 
just  nu  en  vagn,  eskorterad  af  några  ryttare,  passerade 
öfver  bron  från  staden  till  slottet.  —  Hvem  kan  den 
resande  vara?  utropade  hon  med  den  svärmande  blicken, 
som  endast  sällan  fastade  sig  på  andra  föremål,  än  den 
stora  och  sköna  mariebilden  af  marmor  i  hennes  bön- 
kammare. 

—  Ack,  utropade  Kätchen,  den  yngsta  och  pratsam- 
maste af  tärnorna  —  ack  heliga  jungfru,  Viv^d  d^V  ^éxÄ^ 


46  KONUNGENS    RtNO 

ir  roligt  att  lefra  i  krigitideri  Hvar  dag  nya  antikt 
stltliga  riddare,  raska  Bvenner  och  då  och  då  «tt  K 
gille  i  staden.  Det  år  dock  annat  In  att  aitu  bir 
slängd  i  ett  kloatei  och  från  morgon  till  kvUl  U 
munkarne  misaa  de  projundis.  Ja,  fortfor  hon  sjll 
Tåldigt,  måtte  blott  hans  nåd  biakopen  blitra  ritt  lli 
borta  I 

—  Kitchen,  bannade  Regina,  akta  dig  att  tala  i 
om  munkames  tnlaaort  Kom  ibåg  att  vår  biklfMl 
pater  Hieronymus,  är  medlem  af  den  heliga  iokvisitioi 
och  att  alottaf&ngelset  år  bide  djnpt  ocb  mfirkt. 

K&tchen  biet  ett  {^nblick  atom.  Strax  därpå  il 
log  hon  djfirft: 

—  Vore  jag  i  frflkens  atllle,  skalle  jag  hellre  tia 
på  den  vackra  grefven  af  Lichtenstein,  än  på  den  otic 
pater  Hieronymna.  Det  år  en  ståtlig  riddare;  Gad  gä 
alt    han    återvände  med  aeger  från  kriget  Dot  kattan 

—  Och  att  de  alla  måtte  utrotas  med  eld  och  avli 
inföll  en  af  tfirnoma  med  andäktig  uppsyn. 

—  Stackars  kältarel  utropade  Kätchen  leende. 

—  Tag  dig  till  varal  upprepade  frflken  R^ina  ■ 
naivt  allvar.  —  En  kättare  förtjenar  intet  fOrbannm 
Den  som  dSdar  en  kättare  får  sjn  synder  tCrlåtna,  i 
har  pater  Hieronymoa  ofta  sagt  mig.  Att  bata  kåttM 
är  det  åttonde  sakramentet,  och  att  ålska  en  ead> 
dem  är  att  förskrifva  sin  själ  ål  afgranden. 

Keginas  svarta  Cgon  blixtrade  vid  dessa  oid.  M 
såg  att  den  värde  patems  lårdomar  slagit  djnp  rot  i  b 
nes  sjal. 

Kitchen  fällde  icke  modet.  —  Man  säger  att  da 
konung  akall  vara  mild  och  idel,  att  han  beskyddar  I 
värnlösa    och  icke  tillåter  sina  soldater  nägot  afranl 

—  Satan  plår  ofta  ffirkläda  sig  i  en  fingels  skapa 


48  KONUNGENS   RINO 


—  Man  säger  att  hans  folk  skall  vara  tappert  och 
mänskligt.  Jag  hörde  ju  själf  en  gammal  italiensk  ryttare 
berätta  för  knektarne  i  vapensalen,  hum  sjuttio  mån  at 
ett  kätfarefolk  vid  namn  finnar  i  mer  ån  en  timme  för- 
svarat sin  konung  mot  1,5(X)  neapolitanare.  Och  når  de 
flest e  af  kättarne  stupat,  lingo  de  Gfrige  hjälp  och  Mger; 
men  därefter  förbundo  de  sina  sårade  fiender  på  samnit 
gång  Hom  sina  egna. 

Fröken  Hegina  stod  upp  och  åmnade  häftigt  svara, 
(iå  i  detsamma  en  tjenare  visade  sig  i  dörren  och  an- 
mälde att  grefven  af  Lichtenstein,  sjuk  af  blessyrer, 
anländt  till  slottet  och  anhöll  om  gästfrihet.  Den  unga 
fröken,  som  i  egenskap  af  biskopens  synterdotter  under 
hans  frånvaro  var  att  anse  som  slottets  her8karinna« 
skyndade  genast  ned  att  välkomna  den  anlände  gasten, 
hennes  släkting  på  långt  håll.  Tärnorna  växlade  blickar 
sinsemf^Nan,  likasom  ansåge  de  denna  händelse  särdeles 
betydelsefull.  Den  sägen  hade  långe  hviskats  dem  emellan, 
att  den  gamle  biskopen  utsett  grefven  till  blifvande  gemål 
åt  deras  unga  fröken.  Men  förgäfves  hade  de  sökt  att 
upptäcka  en  rodnad  på  hennes  kind  vid  underrättelsen 
om  hans  ankomst.  Om  fröken  Regina  hyste  någon  Öm- 
mare   känsla,    förstod  hon  åtminstone  väl  att  dölja  den. 

—  Är  det  sant,  sade  en  af  tärnorna,  att  kättare- 
konungen  vunnit  en  8'or  seger  öfver  de  rättroende  och 
nalkaM  hilät   med  sin  gudlösa  hår? 

Så  säger  man,  svarade  en  annan.  Men  hit 
kan  han  ej  komma.  De  våra  hafva  upprest  det  svenska 
hrl^onet  Hrigittas  bild  i  hans  väg  i  Th  ii  ringerskogen  och 
hon  skall  nog  förstå  att  hejda  hans  framfart. 

Tn^ier  tiden  hade  fröken  Rf^gina  låtit  inreda  åt  sin 
gäst  ett  af  biskopens  egna  rum  o<'h  sörjt  för  all  möjlig 
uinviirdnad.     Den  unge  grefve  Fritz  af  Lichtenstein  var 


[■■IIOKKN    REfilNA 

lott  och  reslig  yngling,  niGrk  som  en  npanior  och  med 
gon  nästan  lika  blixtrande  som  Keginaa,  Han  nalkades 
in  ekAna  värdinna  med  stapplande  steg  orh  likväl  med 
lioktr,  för  hvilka  Regina  nedslog  sina.  —  Huru  tackar 
Ig  icke  himlen,  sade  han,  för  dessa  blesayrer,  som 
nig  lyckan  all  äga  en  så  skön  sju  k  vårdera  ka  I 
IGrefvena  eår  voro  mänga,  men  icke  farliga.  Fången 
Dreitenfeid,  faade  han  kort  därpå,  ännu  matt  af  blod- 
,  blifvil  utväxlad  och  ilat  hit,  för  alt  i  grannskapet 
jKt  hjirtas  herskarinna  återhämta  krafter  och  hälsa. 
,  lillsde  grefven  efter  denna  berättelse,  nied 
^förnam  jag  att  fienden,  lysten  efler  rof.  lik  en  tOrhär- 
inde  slröm  vältrar  sina  massor  hilät  till  Frankens  rika 
alar.  Desto  fortare  ilade  jag  alt  med  er,  sköna  Regina, 
sia  Oden  och  faror.  Var  lugn  I  Königshofen  skall  göra 
anden  motstånd,  och  pater  Hieronymus,  hvilken,  sårad 
7m  jag,  nndkommil  från  Breitenfeld,  är  syaaelsall  all  i 
ela  fiendens  väg  upphetsa  landfolhet  till  molalånd. 

—  0<:h    ni  tror  då,  inföll  Regina  oroligt,   att  deaae 
udlöse  kättare  skola  våga  sig  ända  hit'? 

—  Helgonens    beskydd  akall  vaka  fifver  skönheten, 
•nmälde  grefven  undvikande.     För  öfrigt  akola  vi  anart 
rfaålla  säkrare  nyheter. 
~[yid   dessa   ord    blickade  Regina  ut  genom  fönstret 

Ptrseblet   en  trapp  ryttare,  som  i  sporrstreck  ilade 
|«mot  alottet. 

-  Jag  bedrager  mig  icke,  utropade  hon,  det  är  pater 
ioymus  ejätf  som  återvänder  hit. 

-  Dåliga   förebud  I    mumlade   grefven   mellan   tån- 


I 


rftken  Regina  hade  selt  rätt;  det  var  pater  Hiero- 
in  i  detta  Ögonblick  red  öfver  vindbryggan. 
r  lill  det  yttre  en  liten  oCb  oaaaen\i|i  m&i\,\Aft's..J 

t  Jm:    lUastr.    I.  I 


50  KONUNGENS   RING 


och  mager,  med  skarpt,  energiska  drag  och  djaptliggmnde 
häliga  ögon,  hvilkas  ståndigt  oroliga  blickar  spejande 
flögo  öfver  alla  föremål.  Kring  den  svarta  kåpan  bar 
han  ett  rep  af  hampa,  och  dårvid  bångde  ett  långt  ayård. 
Men  icke  mera  sken  från  bana  bjåssa  den  kala  tonauren; 
särad  i  hufvudet,  bar  ban  dåröfver  ett  slags  hufra  eller 
kalott  af  läder,  bvars  ayarta  flbrg  gjorde  ett  bemakt  af* 
brott  mot  det  likbleka  ansiktet.  Aldrig  både  den  fraktade 
jesuiten  visat  sig  i  en  ai  afskråckande  gestalt.  Alla 
knektarne  skyldrade,  alla  slottets  tjenare  skyndade  att 
afvakta  hans  befallningar.  En  hemlig  ängslan  bemåktigade 
sig  alla  de  kringstående.  Det  var  som  både  döden  ock 
olyckan  i  hans  person  ridit  in  genom  slottet  Wdrsburgi 
portar. 

Tatem  mönstrade  med  en  hastig  blick  det  på  borg» 
gården  uppställda  manskapet  och  hälsade  därefter  fröken 
Regina  med  ett  småleende,  som  troligen  var  beatimdt 
att  mildra  det  vidriga  af  hans  första  åsyn,  men  blott 
gjorde  den  ännu  mera  afskråckande. 

—  Sankt  Patrik  och  alla  helgon  beskydde  eder, 
nådiga  fröken !  Tiderna  äro  mycket  onda,  mycket  onda. 
Den  heliga  jungfrun  har  tillstadt  hedningame  att  fram- 
tränga ända  till  våra  portar  —  för  våra  synders  skall! 
tillade  han  under  ett  andäktigt  korstecken. 

—  Och  Königshofen?  frågade  grefve  Fritz,  som 
anade  svaret. 

—  Den  trolöse  kommendanten  har  gifvit  sig. 

—  Men    böndeme,    som    motsatte    sig  fiendena  låg 

öfver  skogen? 

—  Alla   förskingrade    som    agnar  —  för  våra  ayn- 

ders  skull. 

—  Och  den  heliga  Brigittas  bild? 


FRÖKEN    REGINA  51 

—  De  gudlöse  kättarne  hafva  uppsatt  den  som  kråk- 
skråmma  på  ett  åkerfält.  Dock,  fortfor  patern  —  och 
hane  röst  fick  härvid  en  befallande  skärpa  —  hvad  är 
det  jag  ser»  min  dotter?  Ni  är  ännu  här  och  slottet  är 
uppfylldt  af  kvinnor  och  barn,  medan  fienden  hvarje 
ögonblick  väntas  för  våra  portar? 

—  Fröken  Regina  skall  aldrig  sakna  beskydd,  så 
länge  denna  arm  förmår  föra  ett  svärd,  inföll  grefve 
Fritz. 

—  Slottet  är  provianteradt  för  ett  helt  år,  invände 
Regina  undfallande.  Men,  vördige  fader,  ni  är  trött, 
ni  är  sårad  och  behöfver  hvila.  Tillåt  mig  att  vårda 
edra  blessyrer;  ni  är  sårad  i  hufvudet? 

—  En  småsak,  min  dotter,  en  obetydlighet.  Hvem 
tänker  nu  på  mig?  Ni  måste  bort  härifrån,  bort  på  ögon- 
blicket . . .  till  det  fasta  Ascbaffenburg. 

—  Jag  fruktar  att  det  är  för  sent,  utropade  grefve 
Fritz,  som  från  fönstret  blickade  öfver  floden  och  staden. 

—  Heliga  Maria,  äro  de  redan  här? 

Jesuiten  och  fröken  Regina  ilade  till  fönstret.  Afton- 
solen kastade  sitt  sista  skimmer  öfver  Wiirzburg  och  nej- 
den däromkring.  Man  såg  ryttare  i  sporrstreck  ila  öfver 
stadens  gator,  och  mot  slottet  rörde  sig  redan  en  hel 
skara  flyktande  stadsbor,  munkar  och  nunnor,  hustrur 
och  barn,  hvilka  i  brådskan  medförde  en  hel  rad  af  pack- 
kärror med  deras  redbaraste  egendom.  Bortom  staden 
åt  Schweinfurtersidan  på  östra  stranden  af  Main  visade 
sig  en  skara  ryttare,  på  hvilkas  hotande,  men  försiktiga 
anryckande  man  utan  svårighet  kunde  igenkänna  den 
svenska  härens  förtrupper. 

—  MeUedicti  Fennones!  utbrast  jesuiten  med  ett 
obeakrifiigt  uttryck  af  hat  i  sitt  bleka  ansikte.  —  Desse 
kittare  hafva  vingar.    Ukiie  jorden  uppaVuVi^L  d^m\ 


52  KONUNGENS  RING 

Och   han  ilade  nt  att  med  tanatiakt  nit  atUla  äg  i 
spetsen  fOr  slottets  förarar. 


Biskopens  slott,  ifren  kalladt  Harienbaig, 
gamla  murar  på  en  höjd  uiTid  vinstra  stranden  af  Maini 
Mot  flodsidan  och  staden  ir  klippan  lodrit  och  hög,  men 
åt  den  motsatta  sidan  långslottande  och  lått  tiOglii^i^ 
En  skans  i  form  af  en  halfmåne  bildade  hlr  franlBr 
porten  ett  fast  utanverk;  hade  denden  besegrat  dilla 
hinder,  så  våntade  honom  på  inre  sidan  en  djvp^  i 
klippan  huggen  graf,  och  kom  han  lyckligt  dirOlfw,  al 
stod  i  hans  vig  den  inre  och  högsta  slottsmnren,  np^ 
fylld  af  jimklldde  krigare,  beredde  att  med  aina 
luntbössor  nedskjuta  hvemhelst  aom  nalkadea  eller, 
han  kom  nlrmare,  nedstöta  honom  med  ama  Unga  UB^ 
barder,  eller  krossa  honom  med  stora  pl  muren  aamlaii 
stenar.  När  man  härtill  ligger  att  enda  passagen  ötfir 
floden  var  en  trång  bro  och  att  slottets  48  kanoner  be- 
herskade  hela  staden  och  nejden  vida  omkring,  så  flmw 
man  att  Keller,  i  spetsen  för  1,500  tappre  min  ooh  likl 
försedd  med  alla  behofver,  hade  något  skål  att  be^ja 
den  afresande  biskopen  vara  vid  godt  mod. 

Men  äfven  Gustaf  Adolf  hade  ett  viktigt  akil  att, 
kosta  hvad  det  ville,  göra  sig  till  mistare  af  detta  alott. 
Tilly  hade  dragit  till  sig  fölrstlrkningar  från  alla  håU  oeh 
stod,  få  veckor  efter  slaget  vid  Breitenield,  fnilnialai 
och  hämndlysten  med  80,000  man  under  maraeh  Ml 
Hessen,  för  att  undsätta  Wiirzburg.  Konungen  ap^ 
fordrade  staden  och  bröt  in  på  malmerna,  men  det  var 
redan  sent  lidet  på  kvällen,  och  anfallet  måste  uppakjnlM» 
Följande    morgon   gaf  sig  staden.    Men  Keller  hadt  W 


FROKKN    HhX.l 


gignat  naltenB  möiker  alt  med  bela  sin  styrka,  en  mängd 
flyktingar  och  stadens  redfoaraale  egendom  draga  sig  öFver 
lill  alottel,  hvarefler  han  sprängde  Ivenne  hvalf  ai  bron 
Ahrer  Main  och  slängde  eAlunda  fiendenB  väg.  1 

Dock  vi  ålervända  lill  alottel.  ' 

Denna  natt  hade  ingen  annan  än  de  apfida  barnen 
sofvit  i  biskopens  slott.  Ständigt  ankomoio  nya  hopar 
soldater,  munkar  och  kvinnor;  rasslande  inkörde  den  ena 
packvagnen  efler  den  andra  genom  alollels  port;  hvalf- 
vens  ekon  upprepade  akyllvaklemaa  rop,  offlcerarnea  be' 
(allningsr  och  barnens  gr&t,  och  mellan  detta  förvirrade 
alammer  hörde  man  tydligen  miinkames  mässor,  bcilka 
i  slottnkapellet  Skållade  den  heliga  jungfruns  och  alla 
helgons  beskydd  fifver  det  holade  fästet,  katolikernes 
alarkaste  värn  i  bela  Frankerlandel. 

För  alt  inrymma  bela  denna  människomassa,  hade 
Fröken  Regina  icke  blolt  upplåtit  biskopens  egna  mm, 
ulan  äfven  de  tvenne  praktfulla  gemak  bon  själf  bebott 
I  slottels  innersla  delar,  och  Hyltat  med  sina  tärnor  upp 
i  Ivå  amä  kamrar  af  östra  tornet.  Förgäfves  förestiUde 
man  henne  att  denna  punkt  var  utsatt  för  fiendens  eld; 
bon  hade  bär  den  bästa  oi-b  vidsträcktaste  ulsikl  pä  bela 
»ioltet  och  detta  läge  ville  hon  icke  bortbyta,  —  Hindra 
mig  icke,  svarade  hon  den  varnande  jesuiten,  jag  vill 
se  kfittame  blAda  ocb  stupa  för  vara  kanoner.  Det  aki 
blifvs  en  berrlig  syn  I 

—  Amen,  svarade  paler  Hieronymus.  Du  vet. 
min  dotter,  alt  delta  bIoII  beskyddas  af  tvenne  under- 
görande mariebilder,  den  ena  af  rent  guld,  den  andra  af 
förgylld!  trä.  Jag  vill  i  dill  rum  uppställa  mariebilden  af 
trä,  hon  akall  afvända  Bendens  kulor  som  fjäderbollar 
Mn  murarna  af  ditt  torn. 

I  Redan  vid  gryoiogen  slod  fröken  Rei£\a%  v^  MVVil^ 


51  KONUNGENS  RING 


sitt  lilla  tonfOiMtar.  Del  Tar  en  gUmaiide  tyn, 
morgonsolen  gick  app  Offer  de  hOetligt  koUanui  ned 
sina  ännu  grönskande  vingårdar,  genona  hTilkm  Maöi- 
floden  slingrade  sig  lik  ett  gUmmande  bilte  af  ailfter 
o(;h  guld  i  morgonens  glans.  Borta  i  staden  var  allt  i 
rörelse;  fyra  svenska  fotregementen  ryckte  dirin  med 
flygande  fanor  och  klingande  spel;  mank  såg  deras  harnesk 
blänka  i  solen  och  offlcerames  plymer  svaja  för  vinden. 
Fruktan  och  nyfikenhet  stridde  vid  denna  syn  om  de 
unga  flickomas  hjårtan. 

—  Ser  du,  sade  fröken  Regina  till  Kitehen»  de 
båda  ryttame  i  deras  gula  kyller,  som  rida  i  spetsen  Hr 
kättarhopen  ? 

—  Hur  ståtliga  de  se  uti  Na  vika  de  om  ett  gathörn 
...  nu  synas  de  åter.   Se  blott  hur  alla  ge  ram  för  dem. 

—  Kalla  hit  grefve  Fritz.  Han  har  mer  in  två 
veckor  varit  i  svenskames  liger  och  hinner  deras  flr- 
nämste  män. 

Grefven,  som  af  sina  blessyrer  hindrades  att  deltaga 
i  slottets  försvar,  följde  villigt  den  sköna  frökens  kallelse. 
Emellertid  hade  svenskaroe  besatt  staden  och  begynte  i 
spridda  hopar  visa  sig  vid  stranden  och  den  springda 
bryggan.  I  detsamma  begynte  slottets  kanoner  att  spela. 
Än  här,  än  där  slog  en  kula  ned  bland  svenskame,  hvilka 
så  godt  de  kunde  sökte  sig  ett  skydd  bakom  husen  vid 
stranden. 

—  Heliga  Maria,  där  föll  en  karl  och  blef  liggande, 
utropade  Kätchen,  som  ej  kunde  dölja  sitt  deltagande. 

—  Sankt  Franciscus  vare  lofvad,  det  finns  en  kittaie 
mindre  i  världen!  inföll  gamla  Dorthe,  fröken  Reginaa 
duenna,  som  af  pater  Hieronymus  var  satt  att  bevaka 
alla  hennes  steg. 

—  Men  det  är  rysligt  att  skjuta  ihjäl  en  människa. 


FRÖKEN  REGINA  65 


Grefve  Fritz  smålog. 

—  Jnngfra  Kätchen,  ni  skulle  ha  sett  slagfältet  Tid 
Breitenféldl    Niotusen  döda . . . 

—  Det  ir  afskyvärdt  I 

—  Kan  grefven  säga  mig,  hvilka  dessa  ryttare  äro, 
som  midt  i  kulregnet  hålla  vid  stranden  och  tyckas  be- 
speja  slottets  läge? 

—  Förlåt,  min  sköna  kusin,  krutröken  börjar  att 
skymma  utsikten.  Desse  ryttare ...  på  min  ära,  det  är 
konungen  själf  och  grefve  Per  Brahe.  Jag  beklagar 
dem,  om  pater  Hieronymus  igenkänner  dem.  Han  skulle 
då  rikta  alla  slottets  kanoner  mot  denna  enda  punkt. 

Vid  dessa  ord  smög  gamla  Dorthe  ur  rummet. 

—  Huru,  min  kusin,  ni  beklagar  kättarefursten? 

—  Hvarför  blixtra  edra  ögon,  sköna  Regina,  så 
mörkt  vid  dessa  ord?  Ni,  så  ädel  och  ömsint,  förstår 
ni  icke  att  man  kan  hysa  deltagande  för  en  tapper  och 
ridderligt  sinnad  fiende?  Konungen  af  Sverige  är  en 
hjälte,  värd  vår  beundran  i  lika  hög  grad  som  vårt  hat. 

—  Jag  förstår  er  icke.     En  kättare! 

—  Himlen  afvände  att  ni  en  dag  får  se  honom  inom 
dessa  murar;  ni  skulle  då  bättre  förstå  mig . . .  Ha,  de 
reda  sig  att  storma  bron ...  de  kasta  plankor  öfver  de 
nakna  hvalfbågama.     Vid  Gud,  det  är  djärft. 

—  Där  föUo  fyra  på  en  gångl  skrek  Kätchen. 

—  Jag  känner  dem,  utropade  grefve  Fritz,  alltmera 
lifvad  af  stridens  larm  och  det  tilltagande  kanondundret, 
som  kora  slottets  murar  att  darra.  —  Jag  känner  dem, 
det  är  skottarne.  Det  finns  ingen  tapprare  trupp  i  hela 
den  svenska  hären;  skottarne  och  finname  gå  alltid  främst, 
där  fairan  är  störst. 

—  Å,  ser  ni,  min  kusin,  edra  skottar  rygga  till- 
baka, de  våga  icke  det  farliga  språnget. 


56  KONUNGENS   RING 


—  Det  fordras  också  dftrtill  mer  än  mänskligt  mod. 
Tjugufyra  fot  under  den  smala  plankan  brusar  floden. 

—  Två  smärta  officerare  sprini^  ut  på  plankan. 

—  Det  är  bröderna  Ramsay,  båda  helt  unga.  Jag 
känner  dem  på  deras  blåa  fältbindlar.  De  älska  bådt 
samma  dam  och  bära  båda  hennes  färger,  utan  att  där 
för  älska  hvarandra  mindre. 

—  O  himmel,  beskydda  deml . . .  Ah,  heliga  Maria, 
det  är  förskräckligt! 

Och  Kätchen  gömde  sitt  ansikte  i. förklädet.  Ds 
tappre  skottame  hade  icke  hunnit  på  halfva  plankan, 
innan  man  såg  dem  svikta,  förlora  jämvikten  och  hutviid- 
stupa  störta  i  floden.  Ett  ögonblick  såg  man  dem  kimpa 
mot  vågen,  men  genomborrade  af  fiendens  kulor,  kände 
de  8ina  krafter  svika,  den  tunga  rustningen  drog  dem 
till  botten  ...  än  ett  ögonblick  och  desse  ridderlige  yng- 
lingar försvunne  under  vattenytan. 

—  Du  gladde  dig  nyss  åt  kriget,  sade  fröken  Regina 
med  en  köld,  som  motsades  af  hennes  högt  klappande 
hjärta. 

—  Ack  ja,  åt  de  vackra  riddame,  åt  musiken  och 
banketterna,  men  icke  åt  det  där!  utropade  Kätchen 
gråtande. 

—  Skottame  vika!  ropade  en  af  tärnorna. 

—  Ja,  sade  grefven  betänkligt,  men  svenskame  börja 
att  gå  på  båtar  öfver  floden. 

—  Skottame   springa  ånyo  ut  på  plankan. 

—  Jag  kunde  tro  det,  svarade  grefven  kallt. 

—  Hjälp,  himmel,  de  komma  öfver,  de  fatta  posto 
på  stranden.     De  våra  göra  ett  utfall. 

—  Akta  er,  fröken  Regina,  luta  er  icke  ut  så  där 
genom  tornfönstret  Svenskame  rikta  sina  stycken  mot 
tornet. 


FRÖKEN   REOINA  57 

—  Ar  ni  ridd,  grefve?  Regina  smålog  vid  dessa  ord. 
Lichtenstein  rodnade. 

—  Jag  tror  mig  hafva  tillräckligt  bevisat  motsatsen. 
Lyssna,  och  ni  skall  hvarannan  minut  urskilja  ett  hvi- 
nande,  hvars  orsak  ni  ej  känner,  och  ett  rassel,  liksom 
af  småsten.  Jag  skall  säga  er  hvad  deti  är.  Det  är 
kanonkulor,  min  fröken;  ni  skulle  bättre  förstå  deras 
musik,  om  ej  larmet  därute  döfvade  er.  Sedan  en  half 
timme  har  de  slitit  stycke  etter  stycke  ur  tornets  mur, 
och  alltid  nästan  på  samma  punkt.  Det  är  inga  socker- 
gryn, min  kusin.  Desse  svenskar  ha  lärt  sin  konst  af 
den  vilde  jägaren  själf. 

—  Ni  tror  verkligen . . .  ? 

—  Att  svenskame  vilja  nedskjuta  detta  tom,  för 
att  med  dess  ruiner  fylla  slottsgrafven  ?  Ja,  min  kusin, 
och  jag  tror  att  de  skola  lyckas  däri.  Ni  är  intet 
ögonblick  säker  här,  ni  måste  flytta  härifrån. 

—  Strax,  nådige  herre,  strax  I  Kom,  fröken  I  ut- 
ropade Kätchen  och  sökte  med  vänligt  våld  att  föra  sin 
unga  herskarinna  med  sig. 

Men  Regina  var  i  en  exalterad  sinnesstämning. 
Vanan  att  befalla,  och  törbända  än  mer  det  medfödda 
trots,  som  låg  i  bottnen  hos  denna  af  skarpa  motsatser 
sammansatta  ksrakter,  förenade  sig  med  den  brinnande 
tenatism,  som  jesuiten  förstått  att  ingifva  henne  från 
barndomen . . .  hon  tog  ett  steg  tillbaka,  fattade  den  för- 
gyllda mariebild,  som  pater  Hieronymus  skickat  till  hen- 
nes beskydd^  och  ställde  den  framför  sig  i  fönsternischen. 

—  Gå,  sade  hon,  om  ni  är  nog  klentrogen  att  tvifla 
på  helgonens  beskydd!  Jag  stannar  här  kvar,  och  kät- 
tames  kulor  skola  ingenting  förmå  mot . . . 

Fröken  Regina  hann  icke  utsäga  sin  mening,  innan 
on   i  sned  vinkel  mot  muren  studsande  kula  l(S«alo%  %^ 


kräckelse.     Men    Regina,    ett    ögonblick  f 
ann  strax  sin  fattning,  lutade  sig  ned  att 
»ch  sade  med  tillförsikt: 

—  De  skola  ej  förmå  något  mot  den  h 

Hon  bedrog  sig.  Den  heliga  jungfru 
»rustit  i  tre  eller  fyra  stycken.  På  gr 
ipelade  otrons  satiriska  smålöje,  och  ; 
lan  utan  motstånd  sin  bestörta  kusin  fi 
ummet. 

Medan  detta  tilldrog  sig  i  tornet,  hai 
-askhet  och  insikt  ordnat  slottets  försvai 
eke  hindra  svenskame  att  gå  öfver  flöde 
3teg  närmare  slottet  bragte  dem  äfven  nå] 
noner.  Förfärligt  sopade  dessa  de  tappi 
den  dagen  kunde  svenskarne  ingenting  uti 

Pater  Hieronymus  med  sina  munkar 
på   murarna,    bestänkte    kanonerna   med 
gjorde  korstecknet  öfver  fängpannoma.   Dei 
hade   hviskat   något  i  hans  öra,  och  jesui 


FRÖKEN   REGINA  69 

kadde,  orörlige  som  förut,  syntes  de  båda  ryttamee 
italter  genom  den  skingrade  krutröken.  Hieronymus 
rmodade  nu  att  fyra  pater  och  fyra  ave'n  vore  för 
et,  låste  dårför  åtta  sådana  af  hvardera  slaget  och  låt 
iDonen  dåna  för  andra  gången  mot  samma  punkt. 
Döiligt!  Kulorna  syntes  undvika  de  utkorade  offren, 
^rsynen  hade  ånnu  icke  utmätt  Gustaf  Adolf  döds- 
oune,  och  Per  Brahe  ville  den  spara  för  Finland, 
fem  kan  beräkna  hvad  det  blifvit  af  Sveriges  segrar 
:h  Finlands  bildning,  om  jesuitens  mordiska  kula  träffat 
It  mål! 

Pater  Hieronymus  rasade.  Än  en  gång  ville  han 
inöka  sin  lycka  med  tolf  pater  och  aoe'n,  då  någon 
tippade  honom  på  axeln,  och  bakom  honom  stod  en 
immal  soldat,  som  med  grefven  af  Lichtenstein  åter- 
indt  från  svenska  fångenskapen. 

—  Låt  bli  med  det  där,  sade  den  gamle  med  var- 
ude  ton;  det  öder  vårt  krut  utan  nytta;  den  man- 
en ni  siktar  på  är  omöjlig  att  träffa:  han  är  hård. 

Jesuitens  vidskepelse  var  i  dylika  fall  större  än 
iDs  slughet.  Han  vände  sig  hastigt  om  och  roum- 
ide  sakta; 

—  Jag  hade  bort  gissa  det.  Och  hvaraf  vet  du 
tt  han  är  hård,  min  son?  fortfor  han,  höjande  rösten. 

—  Det  hörde  jag  i  svenskames  eget  läger.  Konungen 
ir  på  sitt  högra  pekfinger  en  liten  ring  af  koppar, 
lilristad  med  trolldomstecken.  Den  har  han  i  sin  ung- 
>iD  erhållit  af  en  trollkvinna  i  Finland,  och  så  länge 
in  bär  denna  ring,  biter  hvarken  järn  eller  bly,  hvarken 
d  eller  vatten  uppå  honom. 

—  Ingenting  biter  på  honom,  säger  du?  O,  male- 
cti  Fennones,  bri  lörföljen  1  mig  öfveralUl 


/ 


60  KONUNGENS  RINO 


—  Icke  jirn  eller  bly»  fortfor  eoMaleB  hTiekaal^ 
men  om  jag  vågade  yppa  ett  annat  medel  • .  • 

—  Sag,   min  aonl    Da  har  på  förhand  abedataL 

—  Men,  vördige  pater,  det  ir  ett  eyndigt  medtL 

—  För  den  heliga  sakena  biata  helgaa  alla  AMdel 
af  ändamålet    Såg  nt,  min  aonl 

—  Gnid  af  en  helgonabild  « 

—  Nej,  min  son,  nej  det  våga  vi  visst  icke  anvliida. 
Hade  det  varit  en  dolk  af  glas,  ett  fint  dödande  gif^ 
det  hade  låtit  höra  sig,  men  guld  af  en  helgonUld,  nsj^ 
min  son,  låt  oss  icke  mera  tinka  dårpå. 

Emellertid  hade  mörkret  inbmtit,  och  dödsarbeM 
för  dagen  var  slut.  De  trötte  krigame  uppfriskade  s|g 
med  mat  och  dryck,  och  Keller  lät  utdela  ädla  vniar 
för  att  stärka  deras  mod.  Fröken  Regina  hade  Ilar 
nedflyttat  i  ett  af  slottets  inre  rum;  grefve  Frfta  hade 
gått  till  hvila.  Snart  ljöd  i  slottet  endast  skyltvaktanu 
rop  vid  aflösningen,  blandade  med  druckne  soldaten 
plumpa  visor  och  sorlet  af  den  bankett,  som  Keller  gaf 
sina  offlcerare  i  stora  vapensalen.  Men  i  det  praktfulla 
slottskapellet,  där  öfverst  på  altaret  stodo  jungfru  Marias 
och  frälsarens  bilder  af  gediget  guld,  omgifne  af  apoä^ 
lames  bilder  af  bergfint  silfver,  där  var  midnatt—s 
mässa  redan  förbi,  och  munkame  hade  en  efter  annan 
smugit  sig  bort  till  hvilan  eller  —  vinbägaren.  Blott  en 
ensam  gestalt  syntes  ännu  knäböjd  vid  altaret,  oeh  dan 
eviga  lampan  kastade  sitt  matta  skimmer  öfver  den  bad* 
jande  jesuitens  dödsbleka  drag. 

—  Heliga  Maria,  bad  han,  förlåt  din  ovänliga 
tjenare,  att  han  djärfves  utsträcka  sin  hand  till  att  riaa 
en  flik  af  din  gyllene  mantel.  Du  vet,  o  sanctissimii 
att  det  sker  för  ett  godt  och  heligt  ändamål,  för  att 
nedergöra   din  och   den  heliga  kyrkans  afsvume  fiendsb 


FRÖKEN   REGINAS  ED  '  61 

kittarefanten,  hvilken  de  hedniske  finnarne  hafva  med 
sin  gndlösa  trolldom  förhäxat  mot  rättrogne  katolikers 
svärd  och  knlor.  Gif  att  detta  guld,  som  jag  till  din 
ära  skär  af  din  herrliga  mantel,  mätte  genomborra  den 
kätterske  konungens  syndiga  hjärta,  och  jag  lofvar  dig, 
heliga  Maria,  att  i  stället  för  hvad  du  förlorat  skänka 
dig  en  kostbar  skrud  af  sammet  och  äkta  pärlor  samt 
att  dag  och  natt  lata  tre  förgyllda  vaxljus  brinna  för  ditt 
beläte.    Amen. 

När  pater  Hieronymus  slutat  denna  bön,  säg  han 
bäfvande  upp,  och  det  förekom  honom  som  nickade 
bilden  i  den  eviga  lampans  sken  sitt  bifall  ät  hans  fana- 
tiska bön. 


4.    Fröken  Reglnas  ed. 

Dagen  efter  senast  beskrifna  uppträden  var  blodig 
och  het.  Svenskarne  besköto  slottet  med  största 
häftighet  och  närmade  sig  dess  murar  med  skickligt 
oppkastade  löpgrafvar.  De  kejserlige  ä  sin  sida  för- 
svarade sig  tappert.  För  häda  partierna  var  tiden  dyr- 
bar; blott  få  dagar,  och  Tilly  stod  i  Gustaf  Adolfs  rygg, 
ett  sannolikt  fördärf  för  svenskarne,  en  säker  räddning 
för  de  belägrade. 

Fröken  Regina  med  sina  tärnor  var  numera  instängd 
i  slottet  och  hade  förlorat  sin  intressanta  utsikt.  Desto 
mera  var  att  syssla  därinne.  Allt  flera  blefvo  de  sårade, 
8om  måste  vårdas  och  förbindas;  den  unga  flickan  gick 
•om   en  huld    ångeJ  frän   läger  till  läger  \  \%.^ti%^^xv^ 


62  KONUNGENS  RING 

där  de  blessende  no  bletvo  inkvartagada ; 

göt    balsam    i    daraa  aår,   hannaa  milda  ord  |ll»  litat 

i   deras   hjärtan.     Hon  talada  om  dan  haliga  aal^  Br 

hvilken   de   blödda;    hon   lofrada   gnM   oeh  badar  II 

dem    som   kvarlefde»   a?ig  aaligbat   åt  dam  aom  fSDo  i 

striden. 

Kanondundret  var  aå  atarkt,  att  da  gamla  araraiaa 
darrade.  Fröken  Regina  arinrada  aig  att  Imni  uppa  i 
tornet  glömt  ain  roaankrana,  aom  na  bahflfdaa  ftr  da 
sårades  böner.  Radan  atod  hon  på  tröakaln  af  rrn/mt 
salen,  då  ett  törOriigt  brak  kom  alottat  att  akiifn  i 
dess  grundvalar.  Blak  af  häpnad  atannada  hon,  oeh  I 
detsamma  instörtade  grafvan  af  Lichtanatain. 

—  Hvad  har  händt?  frågade  dan  onga  flidnn. 

—  Tacka  helgonen,  min  fröken,  att  ni  i  går  lydll 
en  väns  råd.     Tomat  har  inatörtat. 

—  Och  vi  äro  förlorade? 

—  Icke  ännu.  Svanakama  baräknada  att  det  akoila 
vid  sitt  instörtande  fylla  alottagrafvan.  Det  har  likvli 
fallit  inåt.  Fienden  aynaa  böjd  att  försöka  an  atoraii 
Kom  bit  till  fönstret,  här  ae  vi  alottamnran.  Ser  ai, 
pater  Hieronymus  ligger  på  knä  vid  den  stora  kanona» 
Jag  slår  vad  att  han  fått  sikte  på  avenska  kängan. 

(i  ref  ven  hade  giaaat  rätt  Jeaoitena  falkblickar  voia 
oafvändt  riktade  mot  en  anda  punkt,  och  håna  tnana 
läppar  frammumlade  med  ängslig  brådska  dan  ana  btoan 
efter  den  andra.  Bana  spejande  ögon  hade  appttekl 
Gustaf  Adolf,  liksom  i  går  till  häst  vid  Par  BralMa 
sida.  De  båda  ryttame  höUo  halt  nära  utanvarkan;  an 
grushög  skyddade  dem  för  muskötkuloma,  man  var  på^ 
tagligen  icke  något  väm  mot  en  kula  af  groft  artiDaiL 
Pater  Hieronymus  litade  på  dan  tunga  blyknla,  hvaii 
han  under  fasta  och  vakande  instöpt  guldet  från  jnngflni 


FKUKF.N    Itl-ItiiNAS    tlD 

Mariaa  manlei.  Han  lutade  ajg  ned  alt  rikta  kunona 
pupillerna  l  hans  ögon  sammandrogOB,  bana  näiibortl 
ridgsdea  och  fruatade  tiämntl,  medan  en  ström  af  latinskftl 
böner  fortfor  alt  flöda  Öfver  bans  Iflppar  —  nu  reste 
ban  aig  snabbt,  svängde  den  brinnande  luntan  i  form  af 
ett  korateeken  oeh  (yrade  af. 


Blixt  och  rök  rusade  ut  ur  kanonmynningen.  O 
bimnd  och  rasen  I  När  röken  akingrals,  aig  man  de 
båda  ryttarne  än  en  g&ng  oskadda  rida  något  litet  il 
Bid&n.  Men  den  gängen  både  Gustaf  Adolf  vant  dfiden 
oflra.  ty  kulan  slog  tätt  vid  hans  sida  ned  i  gruahögen 
och  Ofvertåckle  honom  ocb  Brahe  med  en  sky  af  damm. 

Utmattad  och  förbitirad  ilade  jesuiten  bort  ifrin 
muren.  —  VSnta,  du  Belials  konung,  mumlade  han  för 
sig  B}ilf.  jag  skall  väl  engflng  lyckas  alt  stjäla  den  ring 
•om  skyddar  dig,  och  dä  ve  öfver  digt 

Nu  gaf  konugen  order  att  storma  slottets  utanverk. 
Axel  Litje,  Jakob  Bamaay  och  Hamillun  \\h>(V«  ltv.nv\a«& 


64  KONUNGENS  RINO 

sitt  folk.  Otroligt  voro  de  tråriglMleri  hvilka  åm 
hade  att  öfrervinna.  De  miate  nnder  ett  legB  af 
och  hugg  klittra  apptör  bergabranten,  diratlar 
öfver  vallgrafven  och  alntligen  klinga  nppi9r  telkau 
Främst  bland  alla  gingo  Merbottningar  oeh  akottai^ 
hejdlöst,  oemotatåndeligt.  Man  aåg  de  fOrate  med  boe- 
sade  hufvuden  nedatörta;  med  ayårdet  meUan  tåadena 
klättrade  genaat  andra  i  deraa  atille  uppför  vsUaa. 
Konungen  sjilf  red  aå  nära  han  kunde,  för  att  upp- 
muntra de  aina.  En  muakötkula  bortalet  ett  atyeke  al 
hans  buffelhandake,  utan  att  skada  honom.  Den  tron 
var  allmän,  att  Gustaf  Adolf  var  hård. 

Slutligen,  efter  två  timmara  blodig  atrid,  hade  eki^ 
tame  och  flnname  afgjort  aegem.  Det  viktiia  utan- 
verket var  taget,  och  fienden  drog  aig  tillbaka  iaoai 
slottets  murar.  Klockan  yar  då  vidpasa  ffra  på  «fle^ 
middagen. 

Efter  denna  vunna  fördel  togo  avenskame  någia 
timmars  hvila.  Krigsråd  hölls,  och  man  beslöt  att  dm 
berömda  gula  och  blå  brigaden  akulle  följande  morgen 
i  daggryningen  storma  slottet,  österbottningame  utaågea 
af  konungen  att  gå  i  spetsen  för  detta  vådliga  företag, 
men  skottame,  som  förlorat  mycket  folk,  skulle  dan 
gången  hvila.  Berättelsen  tillägger  att  den  tappre  Ha- 
milton  ansåg  detta  skonande  innebära  en  sådan  akymf^ 
att  han  på  stället  begärde  afsked  och  öfvergaf  krigs* 
hären. 

De  belägrades  ställning  var  ännu  på  långt  når  ioka 
förtviflad.  De  ägde  ännu  inemot  tusen  stridbare  mltti 
hvilka  de,  efter  utanverkets  förlust,  desto  båttre  kunde 
samla  på  en  punkt.  Men  de  hade  förlorat  tron  pt 
seger,  och  denna  förlust  gällde  mer  än  ett  utanvuk. 
^örgäfves   sökte   Keller    att   intala  dem  mod;  föigifvee 


FRÖKEN  REGINAS  ED  65 

gingo  munnume  med  den  gyllne  mariebilden  i  pro- 
cession kring  murarna.  När  natten  inbröt,  var  allt  i 
Tillenralla,  soldateme  lydde  icke  mera  order,  och  ett 
parti  af  de  klenmodigaste  öfverlade  sinsemellan  om  de 
icke  borde  begagna  mörkret,  för  att  osedde  undkomma; 
Vid  midnattstid  låg  fröken  Regina  på  knä  framför 
altaret  i  slottskapellet  och  bad  med  brinnande  andakt 
till  Guds  moders  bild. 

—  Heliga  Maria,  sade  hon,  beskydda  detta  slott» 
beskydda  din  katolska  tro  mot  kättarns  1  Och  är  det 
din  vilja  att  detta  fäste  skall  falla,  välan,  så  låt  det 
under  sina  ruiner  begrafva  våra  fiender,  som  också  äro 
dina,  och  främst  bland  alla  den  gudlöse  konungen, 
deras  furste,  samt  hans  hedniske  finnar,  som  i  dag 
och  mången  gång  hafva  bittrast  af  alla  bekämpat  din 
heliga  sak. 

—  Amenl  sade  en  röst,  och  när  hon  såg  sig  om, 
stod  bakom  henne  pater  Hieronymus.  Hans  hållning 
var  dystert  högtidlig,  och  ett  mörkt  löje  spelade  öfver 
hans  bleka  drag.  —  Vet  du  äfven  hvad  du  begär,  min 
dotter?  sade  han. 

—  Seger   åt   den  katolska  tron!     Död  åt  kättarns  I 

—  Du  är  ung,  och  människans  sinne  förändras. 
Har  du  väl  kraft  att  hata  din  tros  fiender,  äfven  om  du 
någonsin  komme  som  kvinna  i  frestelse  att  älska  en 
af  dem? 

—  Jag  har  det,  min  fader;  ja  helt  visst  1 

—  Du  är  mitt  skriftebarn,  och  jag  vill  icke  se  din 
själ  för  evigt  förtappad.  Har  du  väl  mod  att  uppoffra 
dig  för  den  heliga  sakens  räddning  och  därmed  vinna  en 
oförginglig  martyrkrona? 

—  Ja,  min  far! 
5.  —  £VL  ber.   lUostr.    I 


66  RONUNGBNS  RINQ 

—  Nåväl,  a  vet  då,  att  slottet  icke  ku  hålla  égl 
jag  förutser,  att  det  urnan  kort  skall  falla  i  svenekai— 
händer.  De  skola  taga  dig  till  fånga;  da  Ir  ung  osk 
skön,  du  skall  vinna  den  kåtterske  konungens 
Da  skall  begagna  dig  däraf  att  närma  dig  hans 
han  skall  ej  misstro  dig,  och  när  den  heliga  jnngånB 
skänker  dig  ett  gynnande  tillAlle»  skall  da . . . 

Jesuiten  framtog  härvid  ett  kmeifis  af  siltvwr,  och 
vid  det  han  tryckte  på  en  fjäder  i  bildens  brteti  apnmg 
därur  en  blixtrande  dolk. 

—  Nåd,  min  far,  detta  värf  är  fOrftrligtl 

—  Ingen  nåd.    Den  heliga  kyrkan  fordrar  en  bind 
lydnad.    Perinde  ac   cadaver^    lik   en  dOd,  som 
vilja  äger.    Älskar  da  Gads  moder? 

—  Ni  vet  att  jag  gör  det 

—  Ser  du,  detta  stycke  af  sin  gyllne  HSiiiiiEg 
bon    i  natt  förlorat.    Det  är  ett  järtecken,  som 
hennes  vrede.    Älskar  da  äfven  mig,  min  dotter? 

—  Jag  vördar  er  högre  än  någon,  min  tul 

—  Så  betrakta  detta  stympade  hnfvad  —  hiifii 
aflyfte  jesuiten  sin  svarta  läderkalott  och  Uottada  ds 
vidriga  stumpame  af  tvenne  afhnggna  öron  —  aå  Iv 
den  hädiske  konungens  folk,  hans  finnar,  behandlat  dia 
vän,  din  skriftefader.  Tvekar  da  änna  att  hämnas  Gndi 
moder,  att  hämnas  mig? 

—  Hvad  begär  ni  af  mig,  min  far? 

—  Hör  mig!  Den  kåtterske  konnngen  bär  på  siH 
högra  pekfinger  en  liten  ring  af  koppar;  i  den  bastår 
hans  trygghet  mot  död  och  fara.  Denna  ring  skall  da 
med  list  tilloeka  dig,  och  känner  da  sedan  din  arm  fÖr 
svag,  så  kalla  på  mig.  Vi  skola  nå  hans  hjärtat  oas 
det  än  vore  bepansradt  med  en  drakes  fjäll. 

—  Om  det  är  helgonens  vil^a . . .  välanl 


FRÖKEN   REQINAS  ED  67 

—  Ligg  trenne  fingrar  på  detta  kmcifix  och  efter- 
rtrfim  den  ed  jag  föresftger  dig:  jag  av&r  vid  detta  kors 
•ek  fid  alla  helgon  att  fnllborda  hvad  jag  na  lofvat 
wåk  den  heliga  jangfrans  bild.  Och  sviker  jag  någon- 
m  deuim  ed,  då  hvile  förbannelsen  öfver  mig  och  mina 
•tlerkommande  alltintill  sjunde  led. 

—  Jag  svär  vid  detta  kors  och  vid  alla  helgon  att 
hOboida  hvad  jag  na  lofvat  inför  den  heliga  jungfrans 
hai  Och  sviker  jag  någonsin  denna  ed,  då  hvile  för- 
fcmiifflten  öfver  mig  och  mina  efterkommande  alltintill 
sjmde  led 

—  Fiat  vduntas  tua^  ut  in  ccelis^  sic  etiam  in 
tara.^    Amen! 

Och  nattens  tystnad  beseglade  denna  fruktansvärda 
ed,  som  med  kopparfjättrar  kedjade  kommande  släkten 
vd  ea  seztonårig  flickas  vankelmodiga  beslut. 

Vid  samma  tid  på  natten  samlades  österbottningame 
^■te  öfriga  för  stormen  bestämda  trupper  i  det  nyss 
vObade  utanverket.  Vinbägaren  gjorde  sin  rund,  dock 
tena  gång^  ganska  måttligt,  ty  konungens  vaksamhet 
tiUt  ingen  oförsiktighet.  En  mängd  frivillige  från  flera 
Rfsoienten  hade  begärt  och  erhållit  tillstånd  att  deltaga 
i  det  äfventyrliga  företaget.  Alla  voro  vid  godt  mod, 
i  firrintan  på  seger  och  byte. 

Sbt  bland  de  frivillige  infann  sig  en  lång  ljuslett 
TBgiiog  af  ett  frimodigt  och  gladt  utseende. 

—  Blixt  och  dunder,  är  det  du,  Bertel?  utropade 
^  hins  inträde  den  liUe  och  tjocke  löjtnant  Larsson  af 
^WeriKrttningame. 

—  Som  du  ser,  sade  ynglingen  och  skakade  trofast 
^^Utt  hand. 

» Ske  dia  rii/e  såsom  i  bimmelen,  så  ock  på  jorden. 


KONl-NKKNS    UtNQ 


—  Nej  hftr  man  hflrt,  den  gode  goRN«n  vill  kTympi 
eJD  nya  lAjtnantsfullmakll  Jag  rSr  fj  (ar'et,  bror  lilla, 
hir  finna,  bfifveln  regere,  icke  eo  droppe  mera  i  fiaakan. 
Men  alg,  hvad  gir  åt  dig,  att  du  andni  namn?  Bartelf 
Hvad  Ir  det  fAr  mJschmaacb,  hrarken  avenalu  «U« 
finska? 

—  Det  akedde  vid  Bi  ild,  sade  Bertel,  \miU^ 
rodnande.  Kamraieme  ba  läi  kallat  mig  aå,  och... 
del  &r  kortare. 

—  Snicksntck,  du  mi  I  icko  vani  Ks  god  iB 
bira  bondenamn,  aedan  du  il  offirer? 

—  Har  loltningeo  redan  varil?  infOII  yngUngan  otm 
att  svara. 

—  Du  kommer  just  lagom  all  fOraOka  din  lycka. 
Del    gällde  en  loUning  mellan  de  yngre  officerarae, 

hvilka  alla  ulbedl  aig  bedern  ad  anfOra  den  tArata  vU- 
liga  rekognoeceringen  1  tvisten  kunde  ej  slitaa  på  ama> 
sitt.  Loitema  omskakades  i  en  slormbatt;  fjorton  U» 
der  utsträcktes  att  fatta  eedlama.  och  den  afundsvirit, 
som  läste   pä  aedein  aitl  namn,  var  Uertel. 

—  Se  väl  tUt  dig,  min  gosse'  skrek  den  lille  Lu» 
son.  Blixt  och  dunder,  kom  ibåg  alt  slottet  Sr  upptyM 
af  jesuiter.  Vid  hvarje  steg  en  (allucka  under  din  let, 
i  hvarje  krucifix  en  dolk  och  i  sjålfva  segerns  AgonbH^ 
en  mina,  som  spränger  segrarn  i  luften. 

Klot- kan  var  Af  ver  fyra  på  morgonen,  och  dMB 
hade  ännu  en  halftimme  till  gryningen.  Bertel  Qdt  ijn 
man  under  sitt  bef&l  ooh  order  sit  rekogooacera  QW- 
ningen  sä  nära  som  mdjligt.  Under  tiden  '■*"~  ^- 
trupperna  i  skansen  färdiga  på  fArsta  vink. 

Nallen  var  kolmfirk.     Bertel  med  aitt  lol 
sig    vindbryggan  med  töniktiga  steg  och  utan 


FRÖKEN   REGINAS   ED  69 


bonirkt  af  skvltvaktenia.  Hvem  målar  hans  förvåning, 
A  han  fann  den  nedfälld  I  ^ 

Ett  ögonblick  stannade  han  villrådig,  ihågkommande 
Lunons  ord.     Sknlle  detta  vara  en  snara? 

Allt  var  tyst.  Bertel  med  de  sina  trädde  dristigt, 
men  sakta  fram  öfver  bryggan. 

—  Verdal  dundrade  mot  honom  i  mörkret  en  kej- 
leriig  skyltvakt 

—  Svensk!  ropade  Bertel  och  klöf  med  ett  hugg 
dea  ropandes  hjässa.  Kamrater,  slottet  är  intaget! 
Oeh  de  sju  trängde  beslutsamt  i  hans  spår. 

Innanför  vindbryggan  stodo  tvåhundra  kejserlige  på 
▼ikt  Bestörte  och  rådville,  trodde  de  icke  annat,  än  att  hela 
den  svenska  styrkan  stormade  in  öfver  bryggan.  De 
hastade  att  återtaga  porten;  men  den  djärfve  löjtnanten 
med  sina  sju  man  försvarade  sin  eröfring.  Till  Bertels 
lycka  var  mörkret  i  porthvalfvet  ogenomträngligt;  man  såg 
hnrken  vän  eller  fiende,  och  de  kejserliges  hugg  träf- 
fade lika  ofta  deras  egne  som  fienden.  Snart  blef  träng- 
seb  i  porten  så  stark,  att  intet  svärd  kunde  lyftas  till 
högg,  och  föga  fattades,  att  icke  de  oförvägne  angripame 
af  den  påmsande  massan  af  jämklädde  män  blifvit 
Uifflde  till  döds  emot  muren. 

Dock  i  rattan  tid  hade  man  i  utanverket  hört  Ber- 
tds  rop  och  stridens  buller.  Hela  den  svenska  truppen 
stonnade  nu  mot  slottet;  äfven  Keller  med  de  sina  grep 
tin  vapen  och  skyndade  till,  för  att  värja  ingången.  Men 
logripame  hade  nu  fått  luft  och  trängde  framåt;  innan 
kort  stodo  de  inne  på  borggården.  Keller  och  hans  folk 
>logo8   med  förtviflans  mod;  mången  tapper  svensk  och 

*  Några  författare  påstå  att  vindbryggan  ej  kunnat  upp- 
dragas, för  tyngden  af  de  inånga  döde,  som  där  kvatbl\{\\\. 
efter  sinåen. 


70  KONUNOENS  AINO      - 

finne  stupade  hår  i  sjilfvm  eegenw  stmid.  Dem  M 
hetsade  landsmän  till  himnd.  Man  begjato  9Xt  sapi 
»magdeburger  pardon»,  och  detta  rop  innelwr  död  wåm 
nåd  för  alla  de  kejserlige.  Hördandel  Uof  fllilUi^ 
Många  munkar  kastade  sig  fanatiskt  in  i  Tiinlat,  Mnl|p 
med  facklor,  somlige  med  kmcifixeri  tomlige  med  SfM 
i  hand.  De  fleste  nedhöggos;  andra  kastado  sig  II 
marken,  h&rmande  döden.  Dagen  begynte  itdu  ^91 
öfver  mordvimlet. 

Då  framstörtade  Lennart  Torstenson,  fållade 
ursinnigt  kämpande  Keller  om  lifvet  och  tog  lunioai 
fånga,    sålunda  räddande  honom  frän  soldalenM 
De  kejserlige,  sä  mänga  som  ännu  letde, 
och  slottet  var  intaget 


5.   Judlth  och  Hoiofernes. 

När  solens  första  strålar  glimmade  i  liainfloil— 
vågor,  var  slottet  Marienburg  i  svenskamee  yIHL 
Konungen  red  in  på  den  med  fallne  fiender  betteUa 
borggården ;  öfver  tjugu  munkar  räknades  bland  de  dOdti 
Men  somlige  af  dessa  syntes  konungen  hafva  elMk 
blomstrande  kinder  för  att  likna  sannskyldigen  aflidBli 
:»Stån  upp,»  sade  han  till  dem,  »eder  skall  intel  oodt 
vederfaras!»  Och  strax  sprungo  månge  af  de  fflrmonis 
döde  friska  och  sunda  på  sina  två  ben  och  bugade  ■% 
fulle  af  glädje  och  tacksamhet  för  den  ädelmodige  killait 
fursten. 


JUDITH  OCH  HOLOFERNBS  71 

Slottet  var  taget  med  stonn,  och  soldaterne  fingo 
tillåtelse    att  plundra.    Omätligt  var  bytet  af  silfver  och 
guld,  vapen  och  alla  slags  kostbarheter.    Konungen  själf 
behöll  rustkammaren  med  fullständiga  vapen  för  sjutusen 
man  till  fot  och  fyratusen  till  häst,  fyrtioåtta  kanoner,  fyra 
mörsare,  stallet  med  de  utsöktaste  hästar  och  vinkällaren 
fylld    med  de  ädlaste  viner.    Biblioteket  bortfördes  som 
skänk   till    Upsala   akademi;   de  heliga  bilderna  af  guld 
och  silfver  vandrade  till  skattkammaren.  Oaktadt  många 
af   stadsboame    återBngo  sin  hitförda  egendom,  var  sol- 
datemes   byte  så  stort,  att  de  vid  delningen  mätte  med 
fyllda   hattkullar    det   klingande  myntet.    Slutligen  nöd- 
gades  Keller  upptäcka  det  hvalf,  som,  hugget  i  själfva 
klippan  djupt  under  slottets  källare,  förvarade  biskopens 
skatter.     Fryzell  berättar,  att  då  soldaterne  därifrån  upp- 
bur o    de  tunga  skrinen,  lossnade  bottnen  ur  ett,  och  en 
mängd   blanka   dukater  trillade  ut  på  borggården.    Sol- 
daterne kastade  sig  ned  att  plocka  och  lämnade  för  syns 
skull  några  åt  konungen,  men  stoppade  det  mesta  i  egna 
Gckor.     Gustaf  Adolf  märkte  detta  och  sade  skrattande: 
»Låten    vara,    gossar,    efter    det    engång    fallit   i   edra 
händer,  så  må  ni  också  behålla  det. »  Så  stort  var  bytet, 
att  efter  den  dagen  knappt  en  enda  soldat  fanns  i  hela 
svenska  hären,  som  icke  hade  en  ny  klädning.     I  lägret 
såldes  en  ko  för  en  riksdaler,  ett  får  för  några  styfver, 
och  den  lärde  Salvius  skrifver:     »Våra  finnepojkar,  som 
na  vänja  sig  i  Vinlandet  däruppe,  lära  ej  så  snart  komma 
till  Savolaks  igen.    I  de  liffländska  krigen  måste  de  ofta 
taga    till   godo   med    vatten   och  mögladt  groft  bröd  till 
ölsoppa;    nu    gör  flnnen  kallskål  i  stormhatten  med  vin 
och  semla.» 

Bland  fångame  befunne  sig  grefven  af  Lichtenstein 
och   fröken  Regina.    KoDungen  befallde  all  b&da  ^VlmW^ 


72 

behandlas    med    liddeillg   gnumlagwilMt; 

frOkeD  erbjM  han  fri  lejd  att  i 

morbroder.    Frtkeu  Regina  ablof  detta  anbodlOTti 

os&kerhetB  ekoU   och    bad  aon  en  funat  att  t 

(å    tOrblifva   an 

samtyckte  dlrtill. 

—  Jag  gOr  det  oginia,  sade  han  leende  till  iMBk 
grefven  af  Baden-Dorlacb,  som  red  vid  bana  aida — Hf 
flickor  flro  en  StverflSdsTara  i  Hit  och  fSrbrrlla  hiifiiMK 
på  mina  Hnrikar.  Emellertid  kan  hon  fdja  alg  ti 
Frankfart  som  giulan  att  binda  bispena  hinder. 

—  Ers  majestlt  fOrstår  att  Ängsla  alla  giHia  ril 
fidelmod,  svarade  markgrefven  med  en  hobnuavlflM; 

—  Löjtnant  Bertel,  tillade  konnngeni  i  det  hu  vkdi 
eig  till  den  officer,  som  tått  i  hans  spår  aiiiBrd»  m 
trupp  finska  ryttare  —  jag  anbefaller  Mken  von  Baaa» 
hlz  i  erl  beskydd.  Hon  har  tillstånd  att  i 
medfOra  en  gammal  fm,  en  ang  tlraa  och  ain  b 
Se  till  all  ni  icke  fOrgapar  er,  IfijtnanI,  och  framför  ■■( 
gif  noga  akt  på  munken;  del  folket  ir  icke  att  lita  jå. 

Bertel  saluterade  med  v&rjan  och  t^. 

—  Ännu  en  sak  I  fortfor  konnngen.  Jag  bar  Uk 
glömt  att  ni  var  den  tArste  som  intrftngde  i  pott 
hvalfvt'1.  Sedan  ni  fört  den  unga  fröken  i  stkeifaat,  Il 
finner  ni  er  till  tjenstgBring  i  min  lifrakt.  Har  ni  Hi 
Btått  min? 

Ja.  ers  majestät] 

—  Godt. 

Och  konungen  vände  sig  åter  till  markgrefrea,  i  dal 
han  muntert  tillade: 

—  -  Tro  mig,  det  hade  varit  betänkligt  att  anfMro  åm 
gvBTtHfdfi  sköna  flickan  åt  en  af  mina  hetlefrade  arca 
skal*'  fcjken  där  är  en  finne,  det  är  det  mest  G 


JUDITH   OCH   HOLOFERNES  73 

folk  jag  känner,  dåliga  kurtisörer;  de  behöfva  ett  år  att 
fatta  eld.  En  flicka  kan  jaga  tjugu  af  dem  på  flykten  i 
balaalongen,  men  gäller  det  att  brottas  med  Pappenheim, 
då  vet  ers  grefliga  nåde  hvad  de  duga  till. 

Ännu  på  sena  hösten  ilade  Gustaf  Adolf  från  seger 
till  seger.  Tilly,  som  kommit  för  sent  att  rädda  Wurz- 
burg,  vågade  icke  angripa  honom  och  vek,  retad  af  otur 
och  ständiga  små  nederlag,  undan  till  bajerska  gränsen. 
Gustaf  Adolf  tågade  utför  Main,  ryckte  in  i  Aschaffen- 
burg  och  tvang  det  försiktiga  Frankfurt  att  öppna  sina 
portar.  Den  6  December  forcerade  konungen  öfver- 
gången  Ofver  Rhen  vid  Oppenheim  och  inryckte  den  9 
December  i  Mainz,  hvilket  spanioren  de  Sylva  trotsande 
lofvat  försvara  mot  tre  konungar  af  Sverige.  De  svenska 
vapnen  hade  nu  segrande  utbredt  sig  öfver  hela  norra 
och  västra  Tyskland,  och  segraren  valde  till  sitt  vinter- 
kvarter Frankfurt  am  Main.  Här  samlade  sig  kring  hjäl- 
ten ett  lysande  hof;  det  var  här  som  smickret  på  för- 
hand smyckade  hans  hufvud  med  den  tyska  kejsarekronan ; 
det  var  hit  Maria  Eleonora  skyndade  på  längtans  vingar 
att  omfamna  sin  gemål.  I  Hanau,  dit  konungen  ridit 
henne  till  mötes,  slöt  hon  honom  i  sina  armar,  i  det 
hon  utropade:  »nu  ändtligen  är  den  store  Gustaf  Adolf 
fången.» 

En  dag  i  slutet  af  December  1631  gaf  konungen  i 
Frankfurt  en  stor  bankett  till  firande  af  drottningens  dit- 
komst.     Otaliga  folkmassor  trängdes  utanför  slottet,  hvars 

mm 

höga  götiska  fönster  i  natten  härmade  dagens  sken.  01 
och  vin  runno  beständigt  ur  stora  fat  till  folkmassans 
förplägning;  kring  kranarna  knuffades  arbetare  och  sol- 
dater, framhållande  tennstop  och  bägare,  hvilka,  hastigt 
fyllda,  lika  hastigt  sågos  toma  igen.  De  gode  frank- 
fortame   voro   utom   sig   af   beundran  ötv^t  d^xv  ^\.^\^ 


74  KONUNGENS  RINO 

konungen.  Från  man  till  man  gingo  ryklm  om 
rättvisa  och  hans  mildhet;  in  hade  han  låtit  hlaga  m 
soldat,  som  med  våld  tagit  en  borgaras  hOna;  la  hndi 
han  stannat  på  gatorna  och  sprakat  fOrtroligt  Bsed  dl 
förbigående.  De  inbillade  sig  se  hans  skogga  pnsssB 
förbi  fönstemas  små  glssrotor  och  ändrade  om  ieka  tfski 
rikets  krona  redan  denna  Inrill  skalle  fistas  på  dsi 
mäktiges  hjässa. 

Inne  i  slottets  salar  rådde  en  forstlig  piakt  Gaslal 
Adolf  kände  sin  gemåls  svaghet  för  yttra  ståt  och  viDi 
väl  ock  imponera  på  den  hår  församlade  tyska  mMe 
Golf  ven  voro  betickta  med  dyrbara  flandriska  anttsr, 
öfver  fönstron  hängde  dnperier  af  porporsammel  med 
tofsar  af  guld,  och  kostbara  siUverkronoTi  tyngda  al 
tusende  vaxljus,  nedhängde  från  det  med  arabeskw  aindi 
taket.  Aan  hade  nyss  slutat  en  af  dessa  afmitta  gran- 
diosa spanska  danser,  som  den  tiden  voro  i  brnk,  och 
där  de  tungfotade  nordboame  fOrgifves  sökte  att  mMa 
sig  med  de  tyske  och  fransyska  ådlingame.  Konaagm 
hade  bjudit  sin  gemål  armen  och  genomvandrade  mad 
henne  de  glänsande  salarna.  Hans  höga  och  korpnhala 
gestalt,  med  den  enkla  värdighet  som  på  engång  ingal 
vördnad  och  kärlek,  syntes  än  högra  och  manligara  vid 
sidan  af  den  smärta  och  veka  drottningen,  aom  mad 
innerlig  hängifvenhet  stödde  sig  på  hans  arm.  Maris 
Eleonora  var  vid  den  tiden  trettiotvå  år  och  hade  bibehåUil 
en  stor  del  af  den  skönhet,  som  i  hennes  första  nngdom 
förvärfvade  henne  så  många  beundraro.  Kring  hennes 
svarta  hår,  uppsatt  i  små  lockar  kring  de  mjällhvila 
tinningarna,  blixtrade  ett  diadem  af  omätligt  värde,  nysi 
föräradt  af  konungen;  hennes  uttrycksfulla  blå  ögon  hvt 
lade  med  obeskriflig  tillgifvenhet  på  den  kunglige  led- 
sagaren,  hon   syntes   glömma  sig  själf,   för  att  endaal 


JUDITH    OCH    HOLOFERNES  75 

njuta  af  den  beundran,  Bom  omgaf  hennes  gemål.  I  det 
kungliga  parets  spär  följde  en  lairik  skara  af  allt  hvad 
det  protestantiska  Tyskland  den  tiden  hade  utmärkt  ocb 
lysande.  H&r  sftg  man  den  afsaKe  konung  Fredrik  af 
[iohmen,  hertigarne  af  Weimar  och  VVflrtemberg,  landt- 
grefvame  af  Hessen,  markgrefven  af  Baden-Durlacb, 
grefvame  af  Wetterau,  jämte  andra  de  ypperste  riddare ; 
icke  mindre  in  toK  sändebud  frän  utländska  bof  både 
samlat  sig  här  kring  den  af  hela  Europa  fruktade  hjälten. 
Af  konungens  egne  voro  Tott,  Baner  och  Gustaf  Horn 
pi  andra  b&ll  sysselsatte  med  krigeta  värf;  men  bär  sfig 
man  vid  Gustafs  Adolfs  sida,  stor  som  ban,  äfveai  yltre 
gestalt,  den  snillrike  A-tel  Oxenstjema  och  bakom  honom 
mannen  med  den  bleka  oanseuliga  gestalten  och  den 
lugna  genomträngande  fältherre  bl  i  c  ken,  Lennart  Torstenson, 
samt  den  stolte  finnen  Wiltenberg,  dä  öfverstlöjtnant. 
Mftnge  af  de  svenske  härförarns  och  nästan  alls  de  finake, 
Stilfaandske,  Huulh,  Förhus  med  flere,  trifdes  icke  väl  i 
den  kungliga  salens  stelhet,  bland  denna  högdragna  adel, 
hvara  hofceremoniel  förekom  de  barske  krigame  odräg- 
ligt tungt,  och  hade  därför  i  god  tid  dragit  sig  undan 
lill  en  af  de  mindre  salarna,  där  pager  i  guldbroderade 
sammetsdräkter  ymnigt  hällde  de  ädlaste  rbenska  viner  i 
ailfverpokalerna. 

Till  denna  lysande  samling  bör  finnu  räknas  staden 
Frankfurts  rädsherrar  och  en  mängd  at  dess  anseddaste 
borgare  med  deras  fruar  och  döttrar  samt  ett  stort  antal 
damer,  frän  den  högboma  hertiginnan  ända  ned  lill  den 
föga  mindre  stolta  rädsherrefmn  Ja  man  säg  här  till 
ocb  med  ett  lilet  antal  katolske  prelater,  lätt  igenkänn- 
liga pi  deras  kala  hjässor;  ty  konungen  ville  i  verk  och 
gftming  proklameia  trosfribeten,  och  ptelaterne,  ehuru  af 


76  KONUNGENS  RING 


hjärtat  förbannande  den  slita  roll  de  spelsds  Ur, 
engång  inbjudne,  icke  nteblifnu 

Dubbelt  glänsande  biet  denna  anbliek  gsBOi 
en  lyx  i  kostymerna,  hvarom  man  nnsMim  kaappC 
göra  sig  en  föreställning.  Konungen  qilf  bar 
åtsittande  dräkt  af  svart  sammet  stiekad  msd  aflffw»  si 
kort  spansk  kappa  af  h\ritt  siden  med  broderi  af  Jiii 
ningens  egen  hand,  korta  stOflar  af  gult  lider  med  V|p> 
slag  och  den  bekanta  nedvikna  spetsbageni  womwatmmu 
på  alla  hans  porträtter,  liksom  det  korta  håral  oeh  åå 
långa  pipskägget.  Den  praktilskande  drottningen  bur  si 
med  juveler  rikt  bestrMd  klädning  af  silffwaUr 
kort  lif  och  till  hälften  bara  armar;  qilfrade 
sidenskorna  glimmade  af  briljanter.  Damerna  af 
adeln  och  de  rika  borgarfmama  tiflade  staisemelkB 
med  drottningen  i  lyx ;  här  sågos  både  siiffsr-  odi  grid- 
tyger,  sammet,  siden  och  dyrbara  brabaatskn 
i  synnerhet  hade  de  goda  damerna  en  offtrfclariig 
att  utstyra  sig  med  kulörta  sidenband  i  alla  möjUgn 
bucklor,  rosetter  och  hängande  skärp,  som,  fladdineti 
för  luftdraget,  gåfvo  den  brokigaste  anblick.  Fofstaroeb' 
riddare,  somlige  i  den  vida  tyska,  andra  i  den  mom  Il- 
sittande  spanska  dräkten,  med  sina  ytvigt  plymagsiads 
hattar  under  armen,  och  uppvaktande  pager  i  aamsaet 
och  silfver  fulländade  denna  bjärta  tafla  från  en  tid,  då 
man  ännu  icke  kände  uniformerna. 

Smickret  och  beundran  utströdde  sina  rökoffer  bns^ 
helst  konungen  gick.  —  Sire,  sade  till  honom  den 
samme    konungen   af   Böhmen,  ers  majestät  kan 
jämföras  med  Macedoniens  Alexander  . . . 

—  Min   kusin,  svarade  Gustaf  Adolf  leende,  ni  vfll 
dock  icke  förlikna  den  goda  staden  Frankfurt  vid  Babj^onf 


JUDITH  OCH   HOLOFERNES  77 

—  Nej,  sire,  inföH  det  vid  deras  sida  gående  fraxir 
ska  sändebadet  Brezé,  hans  bölimiska  majestät  vill  endast 
förlikna  Rhen  vid  Granieus  och  hoppas  att  den  nye 
Alexanders  Hyphasis  må  ligga  bortom  Böhmens  gränser. 

—  Tillstå,  grefve  Brezé,  sade  konungen,  ombytande 
samtalsämne,  att  våra  nordiska  och  edra  fransyska  skön- 
heter i  dag  blifvit  besegrade  af  en  tyska. 

—  Sire,  jag  delar  er  tanke  att  hennes  majestät 
drottningen,  för  att  segra,  icke  behöfver  den  afandade 
platsen   vid   er  sida,  genmälde  den  artige  fransmannen. 

—  Min  gemål  skall  vara  tacksam  för  er  artighet, 
herr  amtuissadör,  men  hon  afstår  åt  fröken  von  Emmeritz 
det  företräde  som  tillkommer  ungdomen. 

—  Era  majestät  smickrar  alltför  öfverdrifvet  vår 
tyska  nationalstolthet,  yttrade  med  en  bugning  hertigen 
af  Wurtemberg. 

—  Skönheten  är  kosmopolit,  era  nåde.  Det  var  i 
sanning  ett  dyrbart  byte  mina  krigare  togo  i  Wurzburg. 

Konungen  närmade  sig  därpå  fröken  Regina,  hvaro 
strålande  skönhet  förhöjdes  af  en  tätt  åtsittande  dräkt  af 
svart  silkessammet,  beströdd  med  stjärnor  af  matt  silfver. 

—  Min  fröken,  sade  han  förbindligt,  jag  skulle 
skatta  mig  lycklig,  om  den  sorgdräkt  ni  bär  betäckte  ett 
hjärta  som  föratår  att  glömma  alla  sorgliga  minnen  och 
endast  lefva  för  hoppet  på  en  gladare  tid,  då  krig  och 
fejder  icke  mera  skola  skrämma  färgen  från  edra  sköna 
kinder.  Tro  mig,  min  fröken,  denna  tid  skall  komma, 
jag  åstondar  den,  liksom  ni,  af  allt  mitt  hjärta,  och  låt 
detta  hopp  locka  glädjen  på  dessa  läppar,  där  den  borde 
hafva  sin  ständiga  bostad. 

—  Vid  edera  majestäts  sida  glömmer  man  allt,  sva- 
rade fröken  Regina,  i  det  hon  vördnadsfullt  uppstod  från 
den  höga  med  purpur  öfverdragna  karmstolen.    tH^xi  Vi^ii- 


78  RONCNeENS  RINO 

nes  kinder  bleknade  ån  men  vid  dessa  ord  odi  IBnldfc 
alltför  mycket  ett  minne  af  det  fOi|ångna  oeh  hanaei 
nuvarande  fångenskap. 

—  Mår  ni  icke  vål,  min  frOken? 

—  Fullkomligt  Tål,  ers  majeståt! 

—  Ni  har  kanhånda  något  att  beUagl  er  AffvrP 
Förtro  er  till  mig  —  som  till  en  Hn! 

—  Ers  majeståt  år  mycket  god . . . 

Regina  kampade  med  sig  sjålf.  Slatligen  tOLido  hon 
med  nedslagna  ögon: 

—  Ers  majeståts  godhet  lånmar  mig  intet  Ol!i%t  att 
önska. 

—  Vi  återse  hvarandra. 

Och  konungen  fortsatte  sin  promenad  genom  aakn. 

Fröken  Regina  drog  sig  tillbaka  till  den  ^np9L  IBb- 

stemischen    af  ett  angrånsande  ram  oeh  ntlwast  i  tliar. 

—  Heliga  jnngtm,  bad  hon,  föriåt  att  mitt  hjMa 
icke  mer  tillhör  dig  allena  I  Da  som  ser  i  mitt  imienla, 
du  vet  att  jag  icke  åger  styrka  att  hata  denne  Idttlns* 
konung  såsom  du  fordrar  af  mig.  Han  år  så  atOTt  aå 
skönl  Ve  mig  att  jag  darrar  vid  tanken  på  det  heUfå 
verk  du  pålagt  mig! 

—  Mod,  min  dotter!  hviskade  helt  nåra  en  rMt,  oeb 
fröken  Reginas  mörka  dåmon,  den  blelra  jesniten»  alod 
åter  bakom  henne.  —  Stunden  nalkas,  fortfor  han  BMd 
låg  röst.  Den  gudlöse  fursten  år  intagen  af  din  skAnheC; 
gläd  dig,  mitt  barn,  den  heliga  jungfran  har  invigt 
åt  fördärfvet.     I  denna  natt  skall  han  dö. 

—  O  min  far,  min  far,  hvad  begår  ni  af  mig  I 

—  Hör  mig,  mindotteri  Når  Holofémes»  de 
höfding,   belfigrade   Bethulia,   var  dår   en  anka»  Jodith, 
Merari   dotter,   skön   aom   da»  m\H  baxii^  tram  im^ 

Bon   fastade    tre    resor,   gick  dåipk  u\  q«^  ^laDOBk 


JUDITH  OCH  HOLOFERNES  79 

r  sitt  folks  och  sin  tros  fiende.  Och  helgonen  gåfvo 
ms  lif  i  hennes  hand,  hon  drog  hans  svärd,  högg  hans 
ifTnd  af  och  befriade  sitt  folk. 

—  Nåd,  min  far  I 

—  Det  räknades  henne  till  stor  ära  och  evig  salig- 
It,  och  hennes  namn  blef  nämndt  bland  de  största  i 
rael.  Så  skall  man  en  dag  nämna  äfven  ditt  namn, 
in  dotter,  bland  den  katolska  kyrkans  välsignade  helgon. 
It,  att  förliden  natt  visade  sig  den  helige  Franciscos 
i  mitt  läger  och  sade:  »stunden  är  kommen,  gå,  säg 
1  Jadith  att  jag  vill  gifva  Holofemes'  hofvud  i  hen- 
•  band.» 

—  Hvad  skall  jag  göra,  min  far? 

—  Märk  noga  huru  du  bör  förhålla  dig!  Ännu  denna 
Hl  skall  du  af  konungen  begära  ett  hemligt  möte. 

—  Omöjligt  I 

—  Du  skall  yppa  för  honom  en  diktad  komplott 
ot  hans  lif.  Han  skall  höra  dig.  Du  skall  locka  till 
I  hans  ring.  Äger  du  engång  den,  då  vill  jag  vara 
beds  att  bistå  dig.  Men  vägrar  han  dig  ringen,  då . . . 
f  detta  papper,  det  innehåller  ett  oboteligt  gift,  Sankt 
«nciscus  har  själf  gifvit  mig  det  Du  skall  blanda  det 
konungens  nattliga  dryck  ...  « 

Fröken  Regina  tog  det  farliga  papperetf  lutade  sitt 
skiga  hufvud  mot  fönsternischen  och  syntes  knappt 
»ra  jesuitens  olycksbådande  maning.  En  helt  ny  tanke 
å»  &ttat  denna  glödande  själ  och  arbetade  sig  där- 
om till  klarhet.  Jesuiten  missförstod  henne ;  han  ansåg 
ones  tystnad  härröra  af  undergifvenhet  för  hans  de- 
otism,  af  fanatisk  hänryckning  öfver  den  martyrkrona 
n  fOrespeglade  henne. 

—  Bar  da  förstått  mig,  min  doUet"}  Itkj^dÄ^  >q»S!l, 
—  Ja,  min  farl 


80  KONUNGENS   RINO 

—  Du  \rill  då  anno  i  afton  bedja 
hemlig  audiens?    Dn  vill . . . 

-  -  Ja,  min  farl 

Henedicta^  ter  benedieia^  du  trahkh 
utkorade  redskap,  gäck  till  den  himmelaka  gkNiul 
Och  jesuiten  försvann  i  folkvimlet 
Det  stora  viggnret  i  krftningssalen  pdmde  på 
natt.  Genom  en  sinnrik  mekanism,  appfonneD  af  ei 
nurnbergare,  framrullades  vid  tolfslaget  tvenne  nlÉnlljp, 
med  dyrbara  silfverserviser  dukade  bord  nr  ett  nligils 
sande  rum  och  stodo  med  ens,  likasom  uppsligBa  vr  geK* 
vet,  midt  i  salen.  På  ett  gifvet  tecken  af 
mästaren  uppställde  sig  konungen  och  drottningen 
för  tvenne  purpurklädda  stolar  vid  midteii  af  del  tta 
bordet  och  samtliga  gäster  i  rader,  efter  rang  oeh  vlid|g* 
het,  rundtomkring.  En  af  de  närvarande  prelalanie  iMs 
med  hög  röst  bordsbönen,  hvarefter  konungen  qilt 
tog  en  kort  psalm  och  de  öfrige  med  vana  atlnunor 
togo  däri.  Nu  satte  man  sig  med  tåmligt  buller, 
engång  kommen  så  långt,  lät  man  ej  alltför  nift  kil 
genera  sig  af  ceremonielet.  Rättema  voro  både  inii|ä 
och  kraftiga.  Richelieu  hade  skickat  Gustaf  Adolf  ei 
fransk  kock,  men  konungen,  föga  bortskämd  af  viUeftn^ 
begagnade  den  fine  fransmannen  endast  till  skådcnltlBr 
vid  tillfällen  som  detta;  måhända  litade  han  icke  heDsr 
rätt  på  kardinalens  gåfva;  man  sade  ju  att  RiehelleM 
middagar  voro  föga  mindre  farliga,  än  fordom  nnrgioraas 
Också  voro  det  nederländska  och  det  tyska  köket  vid 
denna  tid  berömdare  än  det  fransyska.  Bordeta  aUMa 
prydnader  vid  denna  bankett  voro  ett  helstekt  viktavini 
utsiradt  ined  blommor  och  lager,  samt  ett  bakverk  10^ 
äradt  af  P^rankfurts  bagare  och  föreställande  en 
kejsares   triumftåg.     Hvar   och   en   trodde  sig   i 


JUDITH  OCH  HOLOFERNES  81 

irtenhöge  triumfator  af  tårtdeg  igenkänna  Gustaf  AdoUi 
g,  och  hår  växlades  månget  skämtande  ovd,  när  hvar 
i  en  påstod  sig  i  en  af  de  efterföljande  romame  igen- 
ina  sin  granne.  Drottningen,  hvars  fina  hand  var  be- 
md  att  först  bryta  detta  mästerverk  af  bagarekonsten, 

med  ett  småleende  på  sin  silfvertallrik  en  af  de  sista 
Evame  i  triumftåget»  men  Gastaf  Adolf»  upphöjd  öfver 
ocket  och  vanligen  begåfvad  med  god  aptit»  när  han 
le  tid,  grep  med  sin  krigarehand  tämligen  omildt  den 
re  tårttriumfatom  och  placerade  en  betydlig  del  af 
18  person  på  sin  tallrik.  Under  tiden  fylldes  silfver- 
;ame  med  de  ädlaste  rhenska  och  spanska  viner, 
lungen  drack  tämligen  enkelt  drottningen  till,  och  alla 
öfriga  gästerna  följde  exemplet.  Hofjunkare  och  pager, 
Ika  vid  öfra  bordet  stodo  i  glänsande  rader,  en  bakom 
irje  stol,  vid  det  nedra  en  bakom  hvarannan,  påfyllde 
r  de  torna  bägarne;  konungen  drack  en  skål  för 
den  Frankfurts  välgång  och  uppstod  därefter  hastigt, 
kl  drottningen  armen  och  begaf  sig  upp  på  sina  rum. 
staf  Adolfs  lefnadssätt  var  måttligt,  så  som  det  an- 
•d  krigaren,  hans  måltider  vanligen  snabba,  ehuru  han 
I     gladare    tillfällen,    när    tiden    medgaf,    lät    förmå 

att  dröja  en  timme  vid  bordet.  Han  fordrade  lik- 
l  icke  att  alla  skulle  följa  hans  vanor,  och  uppdrog, 
r  han  själf  aflägsnade  sig,  värdskapet  åt  en  af  sina 
rmaste. 

Denna  gång  var  det  den  gamle  glade  skotten  Patrik 
ithwen,  som  erhöll  detta  uppdrag  och  uppfyllde  det 
id  pröfvad  skicklighet.  Oxenstjerna  hade  vid  konungens 
la  lämnat  rummet.  Afven  damerna  uppstodo  och  läm- 
de  salen,  men  de  manlige  gästerne  sutto  kvar,  for- 
ätande  sig  vid  bägaren  och  de  i  silfverskålar  kring- 
ma  nöttema,  bland  hvilka  funnos  ett  antal  sl«tvtk^l\AX^ 

—  IM.  åer.    IlJaatr.  I. 


82  KONUNGENS  RING 

målade  sä  skicUigt,  att  de  icke  gentet  kunde  nnk^JM 
från  de  äkta.  Från  det  skånit  eom  drefe  mod  åmm 
uppkom  talesättet  om  »en  härd  nfit  att  bita  på»,  Fk 
öfrigt  voro  trettioåriga  krigets  hjältar  mikta  staAi  i 
dryckjom;  att  på  riddareaed  i  ett  andedrag  tömma  m 
fylld  remmare  rhenskt  vin,  var  för  dem  en  vanlig  nk 
Men  så  vildt,  som  vid  månget  enskildt  dryckeslag,  giek 
det  här  ej  till;  man  kände  konungens  stränga  gnat 
satser  och  vågade  icke  alltför  ofta  skåda  bigaiem 
botten.  Dock  satt  man  långt  inpå  natten,  och  niga 
bland  öfverstame  trakterade  hvarandra  med  en  dirtifli 
föga  spridd,  men  nu  från  Nederländerna  införd  läckerhet 
ett  svart,  i  trådar  spunnet  ämne,  som  bars  i  dosor  oel 
cirkulerade  man  och  man  emellan,  sålunda  att  anfarsr 
bet  en  bit,  hvilken  några  med  grimaser  åter  ntspottadeb 
men  andra  med  välbehag  höllo  i  munnen.  Detta  inuM 
var,  som  läsaren  säkert  redan  gissat  —  tobak. 

Mf^dan  pokulerandet  i  kröningssalen  fortfor,  faadi 
drottningen,  följd  af  sina  uppvaktande  kammarfruar,  gått 
till  hvila,  men  konungen  samspråkade  ännu  en  stund 
förtroligt  med  Axel  Oxenstjema.  Hvad  desse  bägge  så 
genialiske  män,  fältherren  och  statsmannen,  sinsemeUsn 
talade,  kan  mera  anas  än  förtäljas.  Måhända  var  det 
om  Sveriges  armod,  om  kejsarens  makt  och  om  Gudi 
ännu  större,  om  ljusets  seger,  om  romerska  rikets  krona 
och  ett  blifvande  tyskt  protestantiskt  kejsaredöme*  Ingen 
vet  detta  med  säkerhet,  ty  efter  konungens  död  gingo 
hans  förtroenden  med  Axel  Oxenstjema  i  grafven. 

Det  var  redan  långt  lidet  på  natten^  och  Oxenstjema 
stod  i  begrepp  att  aflägdna  sig,  när  vakthafvande  offloe- 
ren  Uertel  anmälde  att  ett  beslöjadt  fruntimmer  enträget 
fordrade  att  erhålla  audiens  hos  konungen.  Det  ovan- 
liga i  en  sådan  anhållan  och  på  en  sådan  tid  förvånade 


JUDITH  OCH   HOLOFERNES  83 

Ide  Ckistaf  Adolf  och  hans  förtrogne;  men  anande  under 
I  så  hemlighetsfullt  besök  något  viktigt  skäl,  befallde 
niingen  Bertel  att  införa  den  beslöjade  damen  samt 
Kenstjema  att  stanna  kvar. 

Bertel  aflägsnade  sig  och  återkom  om  ett  ögonblick 
»d  ett  Bvartklädt  beslöjadt  fruntimmer  af  hög  smart 
stalt  Hon  syntes  darrande  och  förundrad  att  icke 
na  konungen  ensam;  öfver  hennes  läppar  funno  orden 
fem  väg. 

—  Min  fru,  sade  konungen  tämligen  kärft  —  ty 
Q  såg  icke  gärna  ett  nattligt  besök,  hvilket,  om  det 
ifve  bekant,  kunde  väcka  tassel  bland  hofmännen  och 
^jligen  svartsjuka  hos  hans  lättretade  gemål  —  min 
K,  ett  besök  vid  denna  tid  måste  hafva  viktiga  orsaker, 
Ii  jag  önskar  att  till  en  början  få  veta  hvem  ni  är. 

Den  beslöjade  fortfor  att  tiga. 
Konungen  trodde  sig  gissa  orsaken  till  hennes  tyst- 
d  och  fortfor,  pekande  på  sin  granne: 

—  Detta  är  rikskanslern  Oxenstjerna,  min  vän, 
h  för  honom  äger  jag  inga  hemligheter. 

Den  svartklädda  kastade  sig  för  konungens  fötter 
h  slog  sin  slöja  tillbaka.  Konungen  studsade  när  han 
inkånde  fröken  Regina  von  Emmeritz,  hvars  mörka 
on  blixtrade  af  en  smärmisk  eld,  medan  marmorns 
)khet  betäckte  hennes  fina  genomskinliga  drag. 

—  Stå  upp,  min  fröken,  sade  Gustaf  Adolf  mildt, 
iet  han  räckte  den  knäböjande  handen  och  upplyftade 
nne.  —  Hvad  för  er  till  mig  i  denna  stund?  Tala, 
I  ber  er,  yppa  utan  fruktan  hvad  som  trycker  ert 
Irta,  jag  har  ju  själf  bedt  er  därom. 

Fröken  Regina  andades  djupt  och  begynte  med  en 
Bty  som,  i  början  knappt  hörbar,  likväl  snart  af  hennes 
innande  entusiasm  fick  en  hög  grad  af  klarhet  och  ^I^iVl^\ 


84  EONUNOBN8  RINO 


—  En  maJMtity  jif  konaMr 
mig  därom.  Jif  kommar  tiO  w,  eoMdu  jif 
sire,  emedan  jtg  en  lång  tid  dagligen  bedt  tiD  åmä 
jungfrun,  att  hon  måtte  fSrdårfva  er  ooh 
Era  majeståt,  jag  år  en  svag  flicka,  nen  en 
katolik:  ni  har  tOrfOljt  Hl  kjrim,  ni  har  låtit  phnånli 
våra  kloster,  tOrdrifra  Tara  heliga  flUier  odi  oppnriitoli 
helgonbilderna;  ni  har  slagit  våra  arméer  och  tUUiplll 


vår  sak  obotlig  skada.  Dårför  har  jag  med  ea  dfr  ei 
svurit  er  undergång»  och  i  tOrtrMan  på  den  hoUgn  ]«f' 
fruns  hjälp  har  jag  följt  edra  spår  från  WOnlMig  i 
afsikt  att  döda  er. 

Konungen  växlade  med  Oxenstjena  mt  Uie^  assi 
uttryckte  ett  tvifvel  om  den  avårmande  fliekana  fOntåiL 
Fröken  Regina  märkte  detta  och  fortfor  ned  allt 
hållning: 

—  Sire,  ni  tror  mig  vansinnig,  för  det  jag 
er,   Tysklands   besegrare,   sådana  aaker.    Men  hör  ■% 
till   slut!    När  jag   första  gången  såg  er  i  WOnhop 
slott,  huru  ni  med  mänsklig  mildhet  beskyddade  de 
och   skänkte   de   öfvervanna  lifvet,  då  sade  jag  tiU 
själf :  det  är  a^runden  som  hycklar  himlena  barmUtallf 
het.     Men   när  jag  följde  er  hit,  når  jag  på  nim  hål 
säg  er  storhet  som  människa  och  jämförde  med 


storhet  som  hjälte  —  sire,  då  vacklade  mitt  beeln^  dl 
blef  mig  hatet  så  svårt,  jag  kämpade  med  mig  ajilf^  oeh 
denna  kväll  har  er  godhet  besegrat  min  förr  orygi^lgs 
föresats.  Sire,  nu  älskar  jag  er,  såsom  jag  fönit  hatat 
er  .  . .  jag  beundrar  er,  vördar  er . . . 

Och  den  sköna  flickan  nedslog  sina  ögon  mot  goMfOL 

—  Nåväl?  sade  konungen,  tvekande  och  rörd. 

—  Ers   majestät,   jag   har  gjort  denna 
emedan  ni  är    nog  stor  och  högsint,  för  att  icke 


;i>ITH    (Ji;il    HOl.OFERNES 

Men  jag  har  ieka  kommit  lill  er  pä  en  sådan 
md  blott  för  all  yppa  en  olycklig  Qickaa  känslor.    Jag 
l^iitkommit  för  all  rädda  er,  sire . . . 
Hk-  Ffirklara  er  I 

^^~  Hör  mig,  ers  majestätl  Min  arm  är  afvSpnad, 
BwBdra  ocb  farligare  fiierslå.  M9n  af  de  våra,  män 
an  misknad  och  näd  hafva  svurit  att  döda  er  ...  O  ni 
Lnoer  icke  bvad  desse  män  förmå!  De  hafva  dragit 
tt  om  ert  lif,  och  den  farligaste  bland  dem  amyger  alla 
ig«r  kring  er  person.  Ers  majestät  skall  icke  undgå 
im.  I  dag,  i  morgon  kanhända,  skall  ni  träffas  af 
I  eller  giftet.     Er  död  är  viss. 

-  Milt   lif   Bt&r  i  Guds  och  icke  i  en  eländig  lön- 
band,   svarade   Gustaf  Adolf  lugnL     De  onda 

icke    maklen    säsom  de  hafva  viljan.     Var  trygg, 
t  von  Emmeritz,  jag  fruktar  dem  ej. 

-  Nej,   sire,  helgonen  hafva  beslutat  er  död.     Jag 
förtröstar  på  denna  riug  —  och  Regina  fattade 

I  hand  —  men  den  skall  icke  hjälpa  er.     Sire, 
Iger   er  atl   er  död  är  viss,  och  jag  har  icke  hit- 
för   att    rädda   ert    lif   och  därmed  förråda  vår 
t  kyrkas  sak. 
■  Och  hvarför,  min  fröken,  står  ni  nu  här? 
röken  Regina  kastade  sig  åter  med  hänförelse  ned 
It  konungens  fötter. 

—  Sire,  jag  har  kommit  för  atl  rädda  er  själ.  Jag 
m  icke  lida  den  tanken  att  en  hjälte  som  ni,  så  adel, 
i  Blor,  skall  förtappas  för  evigt.  Hör  mig,  jag  ber,  jag 
taHg  MS  majestät  vid  eder  eviga  salighet,  att  icke  med 
^^^^HHden  för  ögonen  framhärda  i  ec  kätterska 
^^^^^Hnkt  &r  fördömelsen.  Lät  beveka  er,  vänd 
^^^^^^^t  ännu  är  lid,  vänd  om  till  den  allena 
^^EnSa  katolska  kyrkan,  afsvär  er  kKUets^t.  \xq,  i«>% 

B.^ i 


86  KONUNGENS   RING 


till  den  helige  fadern  i  Rom,  bikta  för  honom  edxm  qa- 
der  oeh  bruka  edra  segerrika  vapen  till  kyrkans  tjiM^ 
i  stället  att  bruka  dem  till  hennes  ffirdirf.  Hon  akal 
med  öppna  armar  emottaga  er»  och  ehvad  ers  majesliK 
sedan  lefver  eller  dör,  skall  ers  majeståt  dock  alhid 
vara  säker  om  ett  rum  bland  de  utkorade  helgon  i  hni- 
melen. 

Konungen  upplyftade  för  andra  gången  den  ■vi^ 
mande  flickan,  såg  henne  test  och  lugnt  i  de  bliztnnds 
ögonen  of*h  sade  allvarligt: 

—  När  jag  var  ung  som  ni,  fröken  von  Emmeiits, 
uppfostrade  mig  min  lårare,  den  gamle  Skytte,  i  sanma 
brinnande  nit  för  den  evangeliska  låran,  som  ni  no  hyser 
för  den  katolska.  Jag  hatade  den  tiden  påfven  af  bsh 
min  själ,  såsom  ni  nu  halar  Luther,  och  jag  bad  till 
Gud  att  den  dag  måtte  komma,  när  jag  kunde  BtMa 
Antikridt  ooh  omvända  alla  hans  bekånnare  till  det  aanna  I 
ljuset.  Sedan  dess  har  jag  icke  förändrat  öfvertygetas^  I 
men  jag  har  lärt  mig  att  vägarna  åro  mångahanda,  cm  \ 
ock  anden  är  en.  Jag  står  fast  vid  den  evangeliska  liia 
jag  bekänner  och  för  hvilken  jag  är  beredd,  att,  om  God 
sä  behagar,  i  marken  dö.  Men  jag  aktar  en  kriateas 
tro,  äfven  om  den  i  ett  eller  annat  skiljer  sig  från  miii« 
och  jag  vet  att  Guds  barmhärtighet  år  i  stånd  att  iDia  | 
ett  hjärta  till  saligheten,  äfven  om  vågen  är  höljd  af 
villor  och  vådor.  Gå,  fröken  von  Emmeritz,  jag  föriåter 
er  att  ni,  förvillad  af  munkars  fanatiska  läror,  vill  vinda 
Herrans  kämpe  från  hans  kamp  för  ljuset.  Gå.  arma 
barn,  och  låt  Guds  ord  och  lifvet  lära  er  att  icke  aitta 
er  förtröstan  till  helgon,  de  där  dock  intet  annat  åro  la 
syndare  som  vi,  eller  till  belåten  och  ringar,  som  icks 
förmå  af  vånda  den  Högstea  domat.  S^%  \».^Vax  ^c^t^ai 
Aar  menat  mig  väl,  ehuru  i  batnaWg^  olÄi^VkaA^  ^^"t  ^aa^ 


JUDITII    OCH    flOLOFERNES 

lif  var  obekymrad;  det  stfir  i  dans  hand,  aom  vet  hvar- 
iill  han  mig  braha  vill 

Konung  Guataf  Adolf  var  stor,  när  han  uttalade 
dessa  ord. 

Fröken  Regina  stod  där  på  engfing  nedtryckt  och 
upphöjd  a[  konungens  storartade  tolerans.  Hon  mindes 
kanhSnda  hans  svar  till  Frankfurts  borgare,  nSr  dease 
t  anhfillo  att  få  förblifva  neutrala:  >Neulralilet  Sr  ett  ord 
r  Bom  jag  alldeles  icke  kan  lida,  minst  uti  striden  mellan 
ljus  och  mörker,  mellan  frihet  och  slafveri.»  Uppfostrad 
i  hatet  mot  en  olika  Iro,  kunde  hon  ej  falla  huru  del 
var  möjligt,  att  samma  svärd,  som  störtade  kyrkans 
världsliga  öfvermakl,  skonande  sänkte  sin  spets  inför 
bennes  andliga  makt  öfver  hjärtan  och  samveten. 

Den  svfirmande  flickan  upplytlade  sitt  tårade  öga 
mot  konungen  ...  då  bleknade  hennes  kind,  dSr  man 
nysa  såg  entusiasmens  rodnad  brinna,  och  hennes  öga 
stirrade  med  fasa  på  de  skarlakansfSrgade  omhfingena  af 
konnngens  sSng. 

Oxenstjerna,  som,  mera  misst&nksam  än  Gustaf  Adolf, 
hela  tiden  med  vaksaml  öga  följt  den  sällsamma  flickans 
rörelser,  märkte  genast  hennen  skrämda  ögonkast. 

—  Ers  majeslät,  sade  han  på  svenska  till  konungen, 
var  på  er  vakt,  bår  äro  ugglor  i  mossen. 

Och  utan  att  afbida  svaret,  drog  han  sitt  svärd  ocit 
framträdde  heslulsamt  till  den  praktfulla  sängen,  en  skänk 
af  Frankfurts  borgerskap,  hvara  svällande  ejderdunskuddar 
dea  kunglige  hjälten  låtit  utbyta  mot  en  simpel  madrass 
af  tagel  och  en  grof  filt  af  sachsiskt  ylle,  sådana  hans 
soldater  nyttjade  i  vinterkvarteren. 

—  Håll!  utropade  Regina  nästan  ofrivilligt.  Men 
del  rar  tör  sent.     Oxenaljemi  hade  med  en  laaV:  ttitÄftfc 

M/ag/l  otnbångena  UUbaka,  och  bakom  dem  iwaie  «%jH 


88  KONUNGENS  RING 

likblekt   ansikte    med   brinnande  mörini  Oftm 
slutet   af   en   svart  llderhufva.    Anna  en  flik  Él 
lakanet  undanröjd,  och  man  sig  heia  gestalten  af  mt 
med   händerna  hopknäppta  6fver  ett  knieifljt  af 

—  Stig  fram,  högvördige  pater,  sade 
gäckande.    En   så  blygsam  ställning  passar  Ukm  flir  M 
så  vördig  man.    Ers  vördighet  har  valt  ett  oranUlgl 
att  förrätta  sin  aftonandakt.    Om  hans  msjeeWt 
vill  jag  förskaffa  er  flera  åhörare. 

Och    vid   ringklockans  ljud  inträdde  UytnaBl 
med  tvenne  man  af  lifregementet,  hvilka  med  sina 
hillebarder  posterades  på  ömse  sidor  om  otgåm«i. 

Konungen  fastade  på  fröken  Regina  en  bliek,  i 
mera  sorg  än  vrede  afspeglade  sig.  Det  smäitade 
att  en  sä  ung  och  skön  flicka  kunde  vara  iiu»1Iih>IIé||1 
ett  sä  svart  förräderi. 

—  Näd,  ers  majestätl  Nåd  för  min  biktfaderi  4» 
är  oskyldig  1  utropade  den  olyckliga  flickan  be^jaaM^ 

—  Tillåter  ers  majestät,  att  jag  i  edert  sHlaÉpl 
nägra  spörsmäl?  frågade  Oxenstjema.  * 

—  Gör    som    eder   bäst    synes,    rikskanslert 
konungen. 

—  Nåväl,  hvad  har  eders  vördighet  här  att 

—  Att  återföra  en  stor  syndare  i  den  allena 
görande    kyrkans   armarl  genmälde  munken  flndigt 
en  from  blick  mot  höjden. 

—  Verkligen?  Man  måste  bekänna  att  ert  ait  ir 
stort.  0<'h  för  ett  så  heligt  ändamål  medför  ni  den  kon- 
fäste  frälsarens  bild? 

Munken  bugade  sig  under  ett  andäktigt  korstaeknu 
-  Ers  vördighet   är  mycket  from.     Räck  mig  kni- 
ciDxet,  att  jag  må  beundra  en  bIl  d^tV^x  W^imA. 
Munken  framräckte  belåtet  mo\.\\\\\%V, 


00  KONUNGENS  RING 

—  Ett  fint  arbetet  Det  miste  ha  varit  m  dddifi 
konstnär,  som  ntsirat  denna  heliga  bild. 

Och  därvid  foro  rikekanslema  hinder  gnnsfaBii 
öfver  klenodens  alla  delar.  Slntligen»  vid  en  trycM^ 
på  bildens  bröst»  sprang  dirar  en  skarpslipad  dolk. 

—  Se,  ers  vördighet  fOrstIr  sig  ooksl  pl  oak|U|pi 
leksaker!  En  si  vllslipad  dolk,  jost  passlig  att  fjmmt 
borra  en  ädel  konangs  hjärta  I . . .  Bländige  mnnk  —  teltar 
Oxenstjema  med  förkrossande  stimma  —  vet  da  Hl  att 
det  afskyvärda  i  ditt  brott  blir  hnndrafaldt  aflskyriidvi 
genom  det  gudsförsmädande  medel  du  velat  braka  dirtfli 

Lik  alla  konungar  af  Vtsaltten»  var  Gosfaf  Adolf  i 
sin  ungdom  en  herre  af  hetsigt  sinnelag»  som  mer  la  sa- 
gång  förledde  honom  till  öfverilningar.  Mannalrens 
nad  och  ett  rikt  lib  erfarenhet  hade  nigot  nlkjtt 
sinnes  glöd,  men  stundom  Innu  sig  man  Vasablodot  qads 
öfver  sina  bräddar.  Detta  inträfhde  no.  Han  var  slor 
nog  att  med  majestätets  köld  betrakta  ett  ligt  förrldari 
mot  hans  lif,  pä  hvilket  dock  Tysklands  vU  och  va  1^ 
rodde  i  denna  stund,  och  han  nedblickade  med  lagat  fBnkl 
på  den  öfverbeviste  förrädaren,  som  darrande  stod  dk 
inför  sin  domare.  Hen  det  skändliga  missbruket  af  Mi- 
särens heliga  bild  till  ett  mordvapen  emot  honom,  aom  flr 
Jesu  Kristi  rena  evangeliska  lära  var  beredd  att  appoAa 
sitt  lif,  det  syntes  honom  vara  en  si  förskräcklig  hidshs 
mot  allt  hvad  han  i  lifvet  ansig  heligt  och  dyrt,  att 
köld  i  ögonblicket  förbyttes  tiU  den  väldsammasto 

Hög  och  stor,  som  ett  lejon  i  raseri,  stod  han  framBr 
den  dödsbleke  jesuiten,  som  icke  förmldde  uthärda 
ljungande  blick. 

—  På  knät  ropade  konungen  med  dundrande 
och  stampade  med  foten  i  goVtvel^Vdki^V^iXSLdRtL 

/  palatsets  väggar. 


JUDITH  OCH   HOLOPBRNES  91 

Jesuiten  nedstörtade  som  slagen  af  blixten  och  krOp 
i  dödsångest  till  konungens  fötter,  lik  en  giftig  orm,  som, 
tjusad  af  besvärjarens  blick,  vanmäktig  krälar  i  stoftet 
vid  den  mäktiges  fot. 

—  I  huggormars  afföda,  fortfor  konungen  utom 
sig  af  vrede,  huru  länge  menen  I  att  den  Allsmäktige 
skall  tåla  edert  skändliga  hänt  Vid  Gud,  jag  har  sett 
mycket,  jag  har  sett  eder  Antikrist  och  Rom,  den  baby- 
loniska skökan,  råda  öfver  världen  med  alla  mörksens 
gärningar;  jag  har  sett  eder,  munkar  och  jesuiter,  för> 
gifta  de  skrämda  samveten  med  edra  djäfvulska  läror  om 
mord  och  nidingsdåd  utförda  till  himmelens  ära;  men 
ett  dåd  så  svart  som  detta,  en  hädelse  så  skriande  mot 
allt  det  heligaste  i  himmelen  och  på  jorden  har  jag  allt 
härtills  ej  kunnat  föreställa  mig.  Jag  har  förlåtit  eder  allt; 
I  hafven  stämplat  mot  mitt  lif  vid  Demmin  och  annor- 
städes, jag  har  icke  hämnats;  I  hafven  farit  fram  värre 
än  turkar  och  hedningar  mot  de  oskyldige  lutheraner; 
hvarhelst  I  haft  makten,  där  hafven  I  härjat  och  skändat 
deras  kyrkor,  bränt  dem  lefvande  på  edra  kättarebål, 
drifvit  dem  bort  från  hus  och  hem,  ja  hvad  mer  är,  I  . 
hatven  med  lock  och  pock  sökt  drifva  dem  bort  från 
deras  tro  till  eder  afgudalära,  som  dyrkar  gärningar 
och  usla  belåten  i  stället  för  lefvande  Gud  och  hans 
enfödde  son.  Det  allt  har  jag  icke  vedergällt  på  edra 
kloster  och  kyrkor  och  samveten,  I  hafven  gått  frie  i 
eder  tro,  och  ingen  har  därför  krökt  ett  hår  på  edra 
hufvuden.  Men  nu  ändtligen  känner  jag  eder,  I  djäf- 
vulens  tjänare.  Herren  Gud  har  gifvit  eder  i  min  hand, 
jag  skall  förströ  eder  som  agnar,  jag  skall  tukta  eder,  I 
helgerånare,  och  förfölja  eder  till  världens  ända^  ^^  V^tv%^ 
åenna  arm  åaaa  förmår  föra  Herrens  GwAä  än^iA.  \ 
AMfvan  bårtUla  skådat  mig  skonsam  ocVi  m\\A\  ^Äwi,  \ 


92  KONUNGENS  RING 

skolen  hädanefter  skåda  mig  håid  odi  fBishifihs^fc  pg 
skall  med  Guds  makt  atxota  eder  odi  eder 
från  jorden,  och  det  skall  blit?a  en  dom  odiett 
sådant  världen  ånna  icke  hafver  sett  sedsn  Roms  ladnlyll 
Och  konangen  gick  af  och  an  Ufer  goltfit  msl 
häftiga  steg,  ntan  att  med  en  Uick  beviidiga  étm  vid  kam 
fötter  liggande  jesuiten  ellw  den  bitvande  Regina, 
stående  åt  sidan  vid  fönstemischent  gömde  ansiktet  I 
händer.  Oxenstjema,  alltid  Ingn  och  betinksam,  fiuHaii 
af  konungens  häftighet  något  öfverOadt  steg  och  attli 
att  afleda  stormen. 

—  Täckes  eders  msjestit,  sade  han,  behlk  iBjfasst 
Bertel  att  föra  denne  mank  i  säkert  förvar  odi  Ula  krip* 
rätten  statuera  ett  afskräckande  exempel? 

—  Nåd,  ers  majestät  1  utropade  vid  dessa  ord  RegiMiB 
som  för  sin  biktfader  hyste  en  blind  tillgifvenhet  —  Nådl 
Jag  är  den  enda  brottsliga.  Det  är  jag  som  iBmltt 
honom  till  detta  olyckliga  steg;  jag  ensam  törljsnar  rt 
straffas  därför. 

Vid  denna  ädla  själfförsakelse  for  en  skymt  af  Impp 
öfver  jesuitens  bleka  drag,  men  han  vågade  inna  idn 
resa  sig  upp.  Konungen  hörde  icke  den  bedjande»  I 
stället  vände  sig  hans  vrede  mot  vakten. 

—  Löjtnant  Bertel,  sade  han  sksrpt,  ni  har  haft 
befälet  öfver  min  lifvakt  i  natt;  genom  er  ftrsnmljg- 
het  har  denne  skurk  smugit  sig  in.  Ni  för  honom 
genast  i  häkte  och  ansvarar  med  ert  bufvud  att  han  iehs 
undkommer.  Därefter  går  ni  att  intaga  er  plats  i  Mit 
Ni  är  från  detta  ögonblick  degraderad  till  soldat 

Bertel  gjorde  salut  och  svarade  icke  ett  ord.  Mer 
än  förlusten  af  hans  grad  smärtade  honom  förlusten  af 
hans  herskares  välvilja,  så  mycket  mer  som  han  BMd 
yttersta  noggrannhet  bevakat  sin  post    Huru  jesniten 


JUDITH   OCH   HOLOFERNES  93 

kommit  in  var  honom  en  fullkomlig  gåta.  Emellertid 
hade  denne  omfattat  konungens  knän  och  bedt  om  nåd. 
Men  förgåfves.  Gustaf  Adolf  stötte  honom  tillbaka  och 
han  bortfördes  tandagnisslande  med  hämnd  i  sitt  hjärta. 
Därefter  vände  sig  konungen  till  den  darrande  flickan 
vid  fönstret,  fattade  hennes  hand  och  såg  henne  skarpt 
i  ögonen. 

—  Min  fröken,  sade  han  strängt,  det  sägs  att  när 
mörkrets  furste  vill  uträtta  pä  jorden  något  rätt  svart 
nidingsverk,  utsänder  han  dit  sina  andar  förklädda  till 
ljusens  änglar.    Hvad  vill  ni  väl  att  jag  skall  tro  om  er? 

Fröken  Regina  hade  nog  mod  att  än  en  gång  upp- 
lyfta sina  ögon  till  den  fruktansvärde. 

—  Jag  har  ingenting  mera  att  säga.  Döda  mig, 
sire,  men  skona  min  biktfader!  upprepade  hon  med 
fanatismens  oryggliga  beslutsamhet. 

Konungen  blickade  henne  mörkt  i  ögat,  och  den 
knappt  kufvade  vreden  jäste  ännu  i  hans  bröst. 

—  Om  er  far,  min  fröken,  varit  en  rättskaffens  man, 
hade  han  lärt  sin  dotter  att  frukta  Gud,  ära  konungen  och 
tala  sanning  inför  hvar  man.  Ni  har  velat  omvända  mig; 
jag  skall  i  stället  uppfostra  er,  ty  ni  tycks  behöfva  det. 
Gå,  ni  förblir  min  fånge  tilldess  ni  lärt  er  sannfärdighet. 
Oxenstjema,  lefver  hon  icke  ännu,  den  gamla  stränga 
fru  Märta  på  Korsholm? 

—  Jo,  ers  majestät. 

—  Hon  skall  få  en  pensionär  att  uppfostra.  Vid 
första  lägenhet  skickas  denna  flicka  till  Finland. 

Fröken  Regina  aflägsnade  sig  stum  och  stolt. 

—  Ers  majestät  1  sade  Oxenstjerna,  mildt  förebrående. 


p4  Frgnkfurt. 

FrAken  Begina  biel 

Bill  olyckliga  omvSndi 
wSk  hot  kcmangeti  atrftngt  bevakad  aamt  fram  på 
vid  t6rata  fippet  vatlen  otverekickad  Ull  Finlin 
berittelsea  en  dag  torde  komma  alt  &terfinai  I 
Icke  retigionahatet,  in  mindre  hämnden  föranledi! 
annara  b&  Ädelmodige  GuBtaf  AdolU  vrede  mot 
noga  flicka ;  ett  miBsbrukadt  förtroende  sårar  ell  ädelt 
dJQpt,  (Kh  Regina  gjorde  intet  (Cr  alt  betaga  koi 
bana  tanke  otn  hennes  brottslighet;  hon  styrkte  (1« 
ner  genom  sin  fanatism,  och  bålet  kampade  I 
bennes  unga  hj&rta  om  den  plats,  aom  ensam  bfl 
komma  kärleken. 

En  oförklarlig  händelse  ökade  konungens  hl 
ma  natt  som  jesuiten  paler  Hieronymua  a(  Bect^ 
till  stads  fängelset  för  att  dagen  dSrpå  bl  i  t  va  hl 
kom  denne  farlige  munk,  man  visste  icke  lionu 

IBfirkrels  m&n  hade  öfverallt  sitt  medhftll  och 
te*  g&ngar;  &nnu  samma  natt  fann  man  en  därtiB 
RmAit  lill  kunungens  sängkammu^.  B«t\«\&i 
|a>    vit   dli-igenom  i  öppen  da%,  to«q  \im« 


PINNARNE  VID    LECH  % 

låta  Bin  flLnge  undkomma  uppretade  ånyo  konungens 
harm,  och  den  unge  löjtnanten  behöll  sin  plats  i  ledet 
som  simpel  soldat. 

Redan  i  medlet  af  Februari  1632  begynte  konungen 
mata  till  uppbrott,  intog  i  Mars,  efter  tvä  veckors  be- 
lägring, det  fasta  Kreuznach  och  kvarlämnade  drott- 
ningen, jämte  Axel  Oxenstjema,  i  Mainz.  Men  Tilly 
hade  under  tiden  öfverrumplat  Gustaf  Horn  i  Bamberg 
och  gjort  stor  förödebe.  Konungen  ryckte  i  hans  spär 
nedät  Donau  och  sökte  att  öfver  Lech  intränga  i  Bajern. 
Förgäfves  invände  hans  fältherrar  att  strömmen  var  strid 
och  djup  samt  att  kurfursten  med  Tilly,  Altringer  och 
22,000  man  väntade  honom  pä  motsatta  stranden.  Konun- 
gen talade  Alexanders  ord  vid  Granicus:  »Skola  vi, 
som  gätt  fifver  Elbe,  Öder  och  Rhen,  ja  öfver  själfva 
Östersjön,  stanna  försagda  vid  Lechfloden?»  Och  öfver^ 
gången  beslöts. 

Länge  red  konungen  långs  stranden  att  söka  ett 
passligt  ställe.  Slutligen  fann  han  det  vid  en  krökning 
af  floden;  en  af  hans  dragoner  förklädde  sig  till  bonde, 
låtaande  vilja  öfver,  och  lockade  ur  de  godtrogne  bajrarne 
att  Lech  var  tjugutvä  fot  djup.  Några  bondstugor  ned- 
refvos,  af  timret  gjordes  lagom  höga  träbockar  för  en 
blifvande  brygga,  fyra  batterier  med  inalles  sjuttio  ka- 
noner uppfördes  pä  stranden,  och  löpgrafvar  inrättades 
för  skarpskyttame,  medan  en  tjock  rök  af  rå  ved  och 
vät  halm  insvepte  hela  nejden  i  mörker. 

Dock  Tilly  var  gammal  och  klok;  snart  stod  han 
med  hela  sin  här  i  skogen  pä  andra  stranden,  uppförde 
starka  förskansningar  och  gräfde  i  den  sänka  marken 
djupa  diken,  hvarifrån  hans  musketörer  riktade  en  mör- 
dande eld.  Den  3  April  begynte  de  svenska  kanotk^tTAL 
gifwM  Bwar  på  tal  och  sopade   den    gentölvex  WftiwA^ 


9()  KONUNOBNS  RING 

landtungan  ran.  Dan  6  April  häda  man  vdagt  boekan 
midtundar  fiandana  ald;  na  kaatadaa  plankor  éUtn 
och,  som  vanligt,  aUekadaa  finnarna  frimat  i  aldan.  1h 
handra  af  daras  fotknaktar»  alla  frivilliga,  dan  lilla  ljöd 
Larsson  och  dan  kicka  aavolakaaran  Putvo  LTydiUin 
spetsen,  fingo  batelbing  att  gi  Ofvar  plankonm,  iQr  a 
vid  motsatta  stranden  uppföra  an  skana  till  hwindaiMi  fi 
svar,  och  åt  hvar  och  an  lofvadaa  i  balOning  tio  rikadala 
Det  var  ett  högtidligt  och  åtgörande  ögonldiek,  på  hvilhi 
Bajerns  öde  berodde»  ty  hvarja  atand  konda  an  af  TiDj 
kulor  tråtfa  bryggan  och  hindra  öfvargångan. 

Finnarna  bortlade  geviren,  togo  hackor  och  apaå 
samt  rusade  i  fullt  aprång  nndar  hurrarop  öfvar  planhewi 
Den  förfärligaste  korseld  ur  alla  Tillya  akanaar  riklaÉ 
genast  mot  denna  enda  punkt;  hvarja  ögonblick  Mdsh 
en  kula  i  vattnet,  yrde  kring  aig  att  högt  akum  ai 
studsade  hvinande  mot  den  klena  bryggan,  in  förlöpaad 
sig  mot  stranden,  in  hoppande  i  höga  bågar  öttar  i 
framrusande  finnarna,  in  nedslående  midtibland  di 
och  kringströende  i  vågen  deraa  sönderskjutna 
Det  är  icke  sagdt  huru  många  af  de  trehundra 
öfver;  nog  af,  de  som  kommo  hade  icke  tid  hvarkoBt 
se  sig  tillbaka  eller  att  räkna  sitt  antal,  de  höggo  bU 
tag  med  hackor  och  spadar  och  hade  inom  en  kort  alai 
uppkastat  en  skans  af  jord,  som  i  någon  mån  akyddai 
deras  front,  medan  sidorna  fortforo  att  vara  blottatilU 
för  strandbatteriemas  eld. 

Tilly  begrep  alltför  väl  vikten  af  denna  punkt  ot 
fördubblade  sin  eld.  Svenskarna  likaså  föratodo  ögll 
blickets  vikt  och  öfversåUade  den  motligganda  akogi 
med  ett  hagel  af  kulor,  hvilka  än  gnistrande  alogo  m 
stenarna,  än  nedmejade  trädtopparna  vida  omkring  w 
nedstörtade    en  skur   af  grenar,  spillror  och 


FINNARNE   VtD   l.FXH  97 

Fver  bajrarnes  leder,  sotn  stodo  daruoder  i  fCrbidan  på 
rder  att  framrycka.  KonunBen  själF,  för  alt  lifva  aitt 
lik,  ilade  till  batterierna  och  riktade  med  egen  band 
!ke  mindre  än  sextio  ekotl.  Kanondundret  var  sä  alarht, 
!t  det  hördes  flera  mil  in  i  det  förskräckta  Bajern. 

De  fOrsC  Ofverkomne  Gnnarne  begynte  alt  fniktans- 
Irdt  glesna;  men  först  när  skansen  var  färdig,  sågo  sig 
9  kvarblifne  om  och  blefvo  varse  alt  deras  antal  smultit 
11  mindre  än  hälften  och  att  hundrade  af  dem  lågo 
lodande  pA  marken,  utan  att  räkna  dem  floden  slukat. 
ock  i  samma  stund  befallde  konungen  den  unge,  seder- 
«n  8&  r)'ktbare  Carl  Gustaf  Wrangel  att  ila  till  deras 
ulsSttning.  Finname,  utom  sig  b&de  af  elollbet  öfversina 
ndsniäns  mod  och  af  oro  för  deras  öde,  begSrde  med 
Iftighet  att  föras  i  elden,  och  i  ett  nu  säg  sig  Wrangel 
Dgifven  af  trehundra  andra  finska  frivillige,  med  bvilka 
ta  bjftllemodigl  sprang  Öfver  de  sviktande  plankorna. 
hd  hOga  hurrarop  hälsades  landsmännen  af  de  först 
Frarkomne.  Den  tappre  hertig  Bernhard,  bvilken,  likt 
Bongen,  hade  en  viss  kiockarkSrlek  för  finnarne,  begärde 
th  flck  tillStelae  att  göra  en  diversion  till  deras  fördel. 
Bljd  af  en  hop  finska  ryttare,  fann  han  icke  långt  där- 
rta  ett  vadatälle  i  floden,  sprängde  lyckligt  öfver  och 
tgg  med  öfverd&dig  djärfhet  in  p&  fiendens  högra  flank. 
ajrarDe,  med  ögonen  fastade  p3  bron,  blefvo  i  hög  grad 
Frerraskade,  råkade,  oakladt  sin  stora  öfverlSgsenhel,  i 
trrirring  och  värjde  sig  endast  svagt.  Förfärligt  härjade 
fttif  Bernhards  lilla  skara  i  de  brulna  lederna,  och 
man  fienden  hann  komma  till  sans,  hade  han  och  hans  ^_ 
Tltare  slagit  sig  igenom  till  de  öfrige  hnnerne  vid  bro-  ^H 
indan.  ^H 

11  var  genom  dessa  djärfva  allt  förkrossande  ryttare-    ^H 
'  Snname  vid  denna  lid  erböllo  del  tnik.\a.dci  tolIU-  ^H 


98 

Det  Hackapéliter,  ar  orden  >hkkk&s  pUllaI>.  >biiggpk!> 
hvarmed  de  eiaseniellan  uppmanlrado  hvin&dn  Tid  in- 
loppet mot  fienden. 

Lifvsde  af  denna  framgång,  begynie  bo  d«n  tat 
trappen  eftei  den  andra,  bida  sveuakl  och  tyikt  fotfolk, 
att  springa  Bfver  bryggan.  Tilly,  som  i  det  lAngsta  skyll 
att  nlsåltasitl  fiilk  fflr  svenskarr  i  oOrdandeeld,  akickadt 
nn  Altringer mnd  starka  mae  tfottolkalt  intaga  akae- 

seo  vid  broftndaa  ocb  före  »Afrerkomne.    Oajrarae 

nalkades    i   fullt   spring,   n  lade  icke  hunnit  långt 

innan  hela  rotar  störtade  till  mnrken  fAr  kulregnet 
Dock  det  gliide  deras  land  —  allt  bvad  Itl  och  kraft» 
hade  sprang  med  raseri  mot  Bnnaraes  skana.  WcAogfli 
unga  hjältebjarta  klappade  hflgt;  orubbligt  stod  bana  folk. 
Nu  gfillde  det.  Lik  en  mörk  sky  alormade  fienden 
skaror,  glesnade,  men  åndock  [yra  «Iler  fem  taseo  man 
starka  mot  skansen.  Finnarne  mottogo  dem  med  varma 
aervietter;  ffirät  på  femton  stegs  afalAnd  knallade  akotteo 
nr  deras  långa  musköter;  hvarje  skott  filide  sia  man. 
Bajrarna  stDduade  ett  Cgonblick;  da  fleste  bland  dem 
voro  nyv&rfvadt  folk,  de  sviktade  . . ,  finnarne  fingo  tid 
att  ladda  om,  ännu  en  salva,  ocb  hela  skaran  af  de  «!«• 
mande  upplOate  aig  i  vild  flykt  Of  ver  stranden.  Altringer 
ilade  fram,  samlade  dem  iler  och  f5rde  dem  för  utdn 
g&ngen  i  elden;  i  detsamma  hven  en  kanonkula  gft  titt 
förbi  hans  öra,  att  han  störtade  sanslös  (ill  marken.  För 
andra  g&ngen  ryggade  bajrarne;  detta  sig  Tilly  från  sina 
skansar  och  sände  sina  gullgossar,  de  gamle  M-alloneme, 
ned  till  stranden.  Afven  wallonerae  höllo  e;  -•«— *  -» 
förödande  var  kulregnet.  Då  fattade  Tilly  er 
ilade  själf  i  epettten  för  sina  tappre  mot  Gnnari 
Men  icke  mänga  steg  hade  b&Tv  Va%\\,  xtotM 
dJgaade,    tråftud    at    en   faVkonevVnÄa.,  w»  Vts 


FINNARNE    VID    LEf.ll 


benet.    Vanmäktig  bara  den  gamle  fältherren  från  slagflllet 
och  dog  två  veckor  därefter,  den  20  April,  i  IngolstadL 


Bajerska  hären,  som  nu  förlorat  sina  bästa  anfö- 
rare, råkade  i  förvirring.  Kurfursten,  själf  närvarande, 
drog  sig,  gynnad  af  nallena  mörker,  rådlös  tillbaka,  läm- 
nande 2,000  döda  på  slagfältet  och  vSgen  till  hjärtat  af 
Bajern  Öppen  töi  eveDskame. 

Följande  dagen  gick  Leia  evenaka  bären  öfver  Lech. 
Konungen  utdelade  med  frikostig  hand  belöningar  ål  sina 
tappre.  Bland  desse  rar  en  ryttare,  hvilken  åtföljt  hertig 
Bernhard  och  af  honom  p&  det  högsta  rekommendera- 
des. Ryttaren  var  Bertel;  tre  sår,  dock  alla  latla,  be- 
kräftade hertigens  förord.  Bertel  ålerGck  sin  grad,  men 
ic-ke  hvad  han  mest  värderade:  konungens  ynnest  och 
t&ttroende.  Och  han  beslöt,  att  &let:viQIL&  d«\.\2.,  om,  &%\ 
^k  akttlh  toata  basis  Ul. 


_E& 


^^^^ 


100  KONUNGENS  RINO 

Dänfter  följde  Onstaf  AdoUi  tig 
som  svor  honom  trohetsed  och  till  hwe  lia 
lysande  fester.  Ryktet,  som  fOrenade  Baomen  GmIsii 
Augusta,  hviskade  att  konungen  hår  i  iiti  tilifiBBJ 
tyska  rikes  hntvadstad,  en  annan  Hauribal  i  Gapa 
öfverlämnade  sig  åt  veklighet  och  nOjen.  Ryktet  naiMli 
sig:  Gustaf  Adolf  himtade  endast  andan  oeh  hvilH 
inom  sin  panna  allt  djirfvare  planer.  Men  Mn  den 
tid  begynte  det  att  spöka  i  konongens  Tig.  DUaiqgal 
gick  framför  honom  med  barthnggande  e?lrd  och  vi 
tade  än  här»  in  dir  ett  hngg  Tid  hans  aklat  liknaom  fl 
att  ständigt  ropa  i  hans  öra:  dödlige,  minna  att  da  iel 
är  en  gud  I 

Man  kunde  tro»  att  de  onda  makterna  na»  Mds 
ärelystnaden  börjat  få  makt  öfver  konnngena  ^iaam  M 
han  icke  mer  drefs  allenast  af  den  heliga  kampa»  fl 
tron,  fördubblat  kring  honom  aina  mörka  IBiviL  B 
hemlig,  men  fruktansvärd  fiende  gick  öhreralU  I  hai 
väg  och  mättade  åt  honom  döden,  dock  innu  alltid  fll 
gäfves.  Vid  det  djärfva  och  misslyckade  anlallel  | 
Ingolstadt  fanns,  så  berättar  FryzeD,  en  kanon  på  vaDanM 
Fikonet  benämnd  och  ryktbar  för  att  skjuta  både  Uiii 
och  säkert.  Styckjunkaren  på  vallen  såg  nte  på  fUh 
en  man  med  svajande  plym  rida  på  en  stolt  springai 
och  omgifven  af  uppvaktande  följeslagare.  »Se  dir» 
sade  han,  »rider  en  förnäm  herre,  men  jag  akall  atia 
göra  slut  på  hans  resa,»  hvarvid  han  riktade  och  alskl 
Fikonet.  Kulan  kastade  häst  och  ryttare  öfverinda;  d 
öfrige  skyndade  med  förskrickelse  till,  men  kononge 
—  ty  det  var  han  —  uppreste  sig  höljd  af  blod  oe 
damm,  dock  oskadd,  undan  den  krossade  histen»  i  A 
han  utropade:  »ännu  är  icVe  Ilw^^  m^%^W^  \^^ 
stadta   borgåre  uppgräfde  aedan  d«a  dMiÄ^  V%iX»a  ^ 


MYA  ÄFVENTYR  101 

uppstoppade  hans  skinn  till  evärdelig  åminnelse.  Kort 
därefter  red  vid  konangens  sida  den  unge  markgrefven 
af  Baden-Darlach,  som  nyss  förut  varit  en  af  de  mest 
lysande  kavaljerer  på  balerna  i  Augsburg.  En  kanon- 
kula for  hvinande  ett  par  alnar  på  sidan  om  konungen, 
och  när  denne  såg  sig  om,  sjönk  markgrefven  utan  huf- 
vnd  ur  sadeln. 


7.    Nya  äfventyr. 

Från  Ingolstadt  vände  sig  konungen  till  Landshut  i 
det  inre  af  Bajern.  Ju  längre  han  framträngde  i 
detta  land,  som  aldrig  förut  sett  en  kättarehär  inom  sin 
gräns,  desto  mörkare  blef  befolkningens  fanatism,  desto 
vildare  och  blodigare  dess  motstånd.  Stora  hopar  af 
landtfolk  samlade  sig,  anförde  af  sina  munkar,  lurade 
öfverallt  på  svenskame,  nedgjorde  allt  hvad  de  öfver- 
kommo  och  pinade  sina  fångar  med  alla  upptänkliga 
kval.  Konungens  folk  å  sin  sida,  öfvermodigt  af  fram- 
gången och  retadt  af  dessa  grymheter,  begynte  att  svika 
sitt  ärofulla  rykte  om  krigstukt  och  med  blodig  hämnd 
hemsöka  de  trakter  de  genomtågade.  Vidt  och  bredt  i 
den  svenska  härens  rygg  rasade  mord  och  försåt;  och 
ve  den  trupp,  som,  icke  tillräckligt  manstark,  vågade 
skilja  sig  blott  några  skotthåll  från  hufvudstyrkan. 

Kommen   allt   djupare   i    landet,  ville  konungen  en 
dag   skicka  nya  viktiga  order  till  Baner,  hvWk^ii  \  Wii%^ 
Mmmare  mancber  betåckande   återtåget   tycWIö  \  Vätä 
apir  från  Ingolatadt    För  landets  osäkerhel  vax  ©n  %%Awdl 


103  RoiroNaeMs  hinci 

bndskickniag  ytterst  vådlig,  och  honnngea  TJlla  irk»  dfr 
till  beordra  en  större  atyrkii.  Då  erbjOd  Biu  «n  a^ 
ofDcer  st  ffnnarne  att,  tlföljd  blott  af  tvenne  ryUan, 
nlfOrt  dflttfi  iifipdrag.  Konung«n  aamlyckls  dårtill,  oct 
de  (6rvågn4)  ryitarne  beftåfvo  Hig  aenl  vm  «o  sftoa  i 
Maj  på  det   Uiliga,  tfiget. 

Den  unge  officern  var  ii  m  annan  ftD  rår  vtJbt 
kante  Bertel,  åtroljd  af  fiaterbc  lingvn  Pekka  och  tarMi- 
linningen  Vilikka.  Nallen  var  lulen  o<'h  mOrk ;  de  tn 
ryttame  redo  fAreiktigl  midtel  :  vägna,  fruktande  lib 
roychet  att  fdrvillaa  i  en  obekant  nejd  aom  alt  tiittu 
af  lurande  bajrarea  kulor  i  skogsbrynet.  Elt  fint  regt 
uppbl&tle  ånnu  mer  d«n  af  framtågande  trosa  fGt- 
störda  vägen,  och  vid  hrarjo  steg  måsle  man  befara  alt 
anafva  Afver  en  sten  eller  nedaldrla  i  en  grop  af  regn- 
vatten. 

—  H&r  på,  aade  Vitikka  g&ckande  till  ain  8id«- 
fcamrat  —  du  Br  en  pobjalainen  och  kan  aåledea  troUaf 

—  Dålig  karl  vore  jag  vål  annirs,  genmftlde  Pekka 
i  eamma  ton. 

—  Så  trolla  otta  då  i  fluxen  till  Hallelmala  åa  ocb 
laga  att  vi  dSr  nedanfOr  backen  ae  ljusen  glimma  Ma 
Hämeenlinnaa  elott.  Dår  sitter  en  Isltarenicka,  som  jag 
förr  hade  kllr,  och  jag  ville  hellre  aofva  vid  hennes  aida 
i  natt,  fin  har  i  putiama  af  dnnna  fördömda  akog. 

—  Sådant  år  en  amal  aak  fCr  mig,  avarade  Pekka 
skrytande:  —  pasapå,  där  ser  du  redan  ljusen  akina  fråa 
Hämeenlinna. 

Kamraten  analrSngde  aina  ögon,  ovisa  om  «-*'-»~^ 
ningen    talade   skämt   eller  allvar,   ty  det  leD: 
han  fullt  ut  lika  mOjligt  aom  det  förra.    I  ajllb 
syntes    i    dålden    nedanffir  ett  Ijoaskimmer,  mK 
"aningen  begrep  anart  nog  att  han  inno  var  t 


NYA  ÅFVENTYR  103 

il  skild  från  hembygden.  Hästarna  stannade  plötsligt 
ih  kunde  icke  förmås  att  gå  längre.  En  tät  förhugg- 
ng  af  tvärsöfver  vägen  fällda  träd  satte  ett  oöfverstig- 
(t  hinder  för  ryttames  färd. 

—  Stilla  I  hviskade  Bertel,  jag  hör  ett  rassel  i 
dåskogen. 

Ryttame  höllo  ett  stycke  åt  sidan  och  hakade  sig 
\d  på  hästryggen  onder  ljudlös  tystnad.  På  motsatta 
lan  om  vägen  hördes  fotsteg  och  afbratna  kvistars 
Bsel. 

—  De  måste  vara  här  inom  en  kvarts  timme,  sade 
i  röst  med  den  välkända  bajerska  brytningen. 

—  Huru  mänga  äro  de? 

—  Trettio  ryttare  med  tio  eller  tolf  packhästar.  De 
öto  i  skymningen  upp  från  Geisenfeld  och  föra  med 
;  en  fången  flicka. 

—  Och  hur  många  äro  vi  själfva? 

—  Vidpass  femtio  skyttar  och  sjuttio  eller  åttatio 
pnade  med  yxor  och  högafflar. 

—  Godt.  Intet  skott  får  lossas  innan  de  äro  på 
I  steg  nära. 

I  detta  ögonblick  gnäggade  Bertels  häst,  Lappen 
Ilad,  hemma  från  Rovaniemi,  liten,  men  liflig  och 
irk. 

—  Verdal  ljöd  det  från  landsvägen  I 

—  Svensk!  ropade  Bertel  djärft,  likasom  i  Wurz- 
jgs  port,  fyrade  af  en  pistol  åt  det  håll  där  rösten 
rdes  och  varseblef  vid  blixten  af  skottet  en  stor  hop 
nder,  som  lägrat  sig  invid  förhuggningen.  Därpå  kastade 
n  om  sin  häst,  manade  sina  bussar  att  följa  och 
lopperade  raskt  på  vägen  åt  Landshut  tillbaka. 

Hen  blixten  hade  äfven  för  bönderae  upptäckt  de 
)  ryttarae  och  de  skyndade  strax  att  at&nga  d^m  ^^%Tk« 


104  KONUNGENS  RINO 


Bertel  med  Lappen  kom  lyckligt  undaiii 
häst  snafvade  öfver  en  atnbbe  och  Pekkas  Ma  hM» 
häat  ifrån  Storkyro  fick,  under  bemödandol  9åt  hommt 
upp  ur  moraset,  ett  pikstygn  i  bringan.  Bortalt  Mmali 
de  sinaa  fara  och  ej  konde  tOrmå  sig  att  Mwm^bå 
dem,  svängde  om»  nedhögg  de  närmaste  btadoTMp  fallili 
Pekkas  häst  i  tygeln  och  sökta  draga  honom  Q|>m  vaåm 
tillrop  åt  Vitikka  att  lämna  sin  häst  och  hoppa  opp  |l 
Lappens  rygg.  Så  när  hade  detta  djärtva  UMÖk  Ifohalik 
redan  voro  de  tre  pA  vägen  igen»  då  hastigt  ett  hvoMiii 
hördes,  en  rännsnara  flög  kring  Bertals  akuldnir  osk 
drog  honom  våldsamt  af  hästryggen.  Vitikka  fBil  i  nuaaa 
stund,  Lappen,  befriad  från  sin  dabbla  börda,  galopps 
rade  med  lösa  tyglar  ain  väg,  och  med  elkr  mot  aii 
vilja  följde  äfven  Pekka.  Bertel  och  Vitikka  toto  i 
blinken  öfvermannade  och  bakbondna. 

—  Häng  hondame  innan  de  andre  komma!  ro- 
pade en. 

—  Med  hufvudet  nedåt!  föreslog  en  annan. 

—  Och  en  liten  brasa  under  I  inföll  en  tredje* 

—  Ingen  eld  I  Intet  buller!  befallde  en  Qärde,  mm 
tycktes  hafva  mest  att  säga.  —  Hör  på,  kamrat,  hvi- 
skade  han  till  de  på  marken  liggande  fångame,  var 
det  finska  ni  talade  er  emellan? 

—  Drag  åt  fanders,  brummade  Vitikka. 

—  Maledicti,  maledicti  Fennones!  utropade  dsa 
förra  rösten  i  mörkret.    I  hören  mig  till! 

—  Nu  komma  del  utropade  en  af  hopen,  och  veik- 
ligen  hörde  man  hästtraf  på  vägen  åL  Ingolstadt  Bta- 
deme  höllo  sig  tysta  och  tillstoppade  för  större  sikar- 
hets  skull  de  fångnes  munnar.  De  ankommande  redo 
vid  fackelsken  och  syntes  vara  en  trupp  tyska  marodörer, 
som  återvände  från  ett  ströftåg  i  nejden.   Vid  den  haati|a 


ridten  Tareeblefvo  de  icke  förhuggningen,  innan  de  gtodo 
tätt  därinvid,  och  i  Bamma  Ggonblictc  Bmatlrade  ötrer 
de  fällda  trädstammarna  en  förödande  aalra.  Man  såg 
tio  eller  tolf  at  de  främste  störta  till  marken,  hästarna 
stegrade  sig  och  släpade  de  fallne  vid  stigbyglarna,  beta 
skaran  råkade  i  förvirring,  en  del  vände  genast  om,  kull- 
ridande  bvarandra  och  packhästarna,  andra  alloasade  sina 
pistoler  p&  mäfä  mot  den  bakom  förhuggningen  gömda 
fienden.  Böndeme  rusade  fram  ur  sitt  bakhäll,  kastade 
Btg  ned  raseri  Cfver  de  kvarblitne  och  ryckte  dem  med 
r&nnsnaror  af  hästryggen.  Föi^äfves  värjde  sig  rydame 
med  förtviflana  mod;  inom  mindre  än  tio  minuter  var 
hela  truppen  skingrad,  åtta  eller  tia  hade  undkommit, 
femton  Ifigo  blödande  pä  vägen  och  sex  eller  sju 
voro  tingne  jämte  det  mesta  af  deras  medförda  byte. 
Blott  fyra  af  böndeme  hade  fallit.  Bajrarnes  hämnd  var 
omänsklig.  De  sköto  sina  fångar  med  löst  kiut  i  ansiktet, 
som  däraf  sveddes  svart,  nedgräfde  dem  till  hälften  i 
den  fuktiga  marken  och  stenade  dem  l&ngsamt  till  döds. 
När  delta  grymma  arbete  var  gjordt,  förelog  man 
sig  alt  bringa  bytet  i  såkefbel.  Bertel  och  hans  följe- 
slagare kastades  bundne  pä  en  af  de  tagna  hästarna, 
och  si  gick  marschen  inät  skogen.  Efter  en  stund 
gjordes  halt  vid  en  enstaka  gård,  de  fångne  släpades 
in  och  lades  pä  golfvet  i  en  afskild  kammare,  medan 
böndeme  i  stugan  utanför  i  vild  segerglädje  styrkte  sig 
med  ryttaroeB  medförda  vinförräder.  In  i  kammaren 
trädde  na  en  dödsblek  munk,  bärande  ett  svärd  vid  sidan 
i  ett  rep  af  hampa.     Med  välbehag  närmade  ban  facklan 

^   Ifll  fäagaraes  faufvoden,  borttog  kafveln  från  deras  mun 

^m^  betraktade  tigande  deras  drag. 

^K.        —  Ser    jag    rätt,    sade    han  slutligen  hänleende,  si 

^Br  det  löjtnant  Bertel  af  konungens  lifvskt? 


lOti  KONUNGENS   RING  ^B 

Bertel  såg  upp  och  igenkände  jesuiten  HieronymiBK 

—  Välkommen  till  mig,  beir  löjtnant,  och  tack  fifeC 
aisl!  En  sä  rar  gäst  måste  på  det  b&sta  undfägnaair 
Jag  tycker  mig  bafva  sett  ockaå  den  kamraten  (Brol^ 
(orltor  ban,  pekande  på  Vitikka. 

Den  vilde  lav astländ aren  såg  bonom  stint  i  ögooa 
och  vred  sin  mun  till  ett  trotsigt  grin. 

—  Hvad  har  du  gjort  af  dina  öron,  munk?  ropnil 
han  gäckande.  Bort  med  kalotten,  hCnstjuf,  och  låt  K 
om  där  vuxit  åaoeöronl 

Vid  denna  mer  än  dj9rfva  erinran  om  Breitentelda 
Talplats  skuggades  jeenitens  ögonbr)'n  af  eit  svart  mdta, 
en  rodnad  for  öfver  hans  bleka  drag  och  hans  ISpptt 
eamm  an  betos  af  raseri. 

—  Tänk  på  dina  egna  öron,  kamrat  1  sade  bliL 
Analhema  maranathal  de  skola  snart  hafva  hört  na| 
i  denna  världen. 

Vid  dessa  ord  klappade  jesuiten  två  resor  i  händenu, 
och   in  trldde  en  smed  med  sitt  skinnförkläde,  bärande 


NYA  ÄFVENTYR  107 

log  föraktligt.  En  hastig  rodnad  fäi^de  hans  bruna 
kind,  men  blott  för  ett  ögonblick.  Han  hade  numera 
endast  ett  Ora. 

—  Vill  du  afsvärja  din  tro,  bekänna  påfven  och 
förbanna  Luther,  så  får  du  behålla  ditt  andra  öra? 

—  Gnidarel  utbrast  tavastlänningen.  Din  herre 
och  mästare  brukar  bjuda  land  och  riken,  och  du  bjuder 
mig  bara  ett  uselt  öra  I 

—  Vänstra  örat,  fortfor  jesuiten  kallt. 

Smeden  gjorde  som  befalldes.  Den  marterade  sol- 
daten log. 

—  Munk,  det  är  dock  skändligtl  utbrast  den  bred- 
vid liggande  Bertel.  Döda  oss,  om  du  vill,  men  döda 
oss  fort  I 

—  Och  hvem  har  sagt  att  jag  ämnar  döda  ert 
genmälde  pater  Hieronymus  smilande.  Tvärtom,  det 
beror  på  er  själf  att  oskadd  återfå  er  frihet  ännu  i  natt. 

—  Och  hvad  begär  du  af  mig? 

—  Ni  är  en  tapper  ung  man,  löjtnant  Bertel!  Det 
gör  mig  ondt  att  konungen  så  skymfligt  och  så  orättvist 
beröfvat  er  den  grad  ni  förtjenat  med  ert  blod. 

—  Jaså,  det  gör  er  ondt?    Nå  än  sedan. 

—  I  ert  ställe  skulle  jag  hämnas. 

—  Hämnas?    Åja,  jag  har  tänkt  därpå. 

—  Ni  tillhör  Gustaf  Adolfs  lifvakt.  Vet  ni  väl, 
unge  vän,  hvad  de  rättrogne  katolske  furstarne  skulle 
gifva  den  som  öfverlämnar  konungen  död  eller  lefvande 
i  deras  händer? 

—  Hur  skulle  jag  veta  det,  vördige  fader? 

—  Ett  furstendöme,  om  han  är  adelsman;  femtio- 
tusen dukater,  om  han  är  ofrälse. 

—  r<3M^  fader,   det   är   bra  Utel  löt  en  äV  ^Vot 


108  RONUNGENS  an«G 

—  Vaij  nellan  dSden  ocb  en  fimlliK  belSolBcf' 

—  Det   Var   dk  djl  ni  ville  kotnmB,  vAtdiga  hderf 

—  GOr  loRi  ni  vill;  när  ni  b«tfink(  or,  kamu  H 
vidare  talaa  vid.  Dttnna  gånf  kan  ni  köpa  lif  och  friluc 
f&r  båttre  pria,  tHr  en  smftuk. 

—  Hvad  skulle  det  vara,  värdige  faderV 

—  Hör  Blig.  Jag  fordrar  endast  en  dfr  ed  att  ni 
vill  göra  mig  en  obetydlig  tjensil.  Konung  Oiutat  Adolf 
bär  p&  sitt  bOgra  pekfinger  en  liten  ring  af  koppar.  Dm 
är  tör  honom  af  ringa  värde,  men  för  mig,  ange  vtn. 
har  den  bögie  vikt,  jag  är  .  .  .  koostaamlare,  ja^  vi]h 
gärna  äga  ett  minne  af  en  konung,  hvitken  jag  måalt 
hata  aom  fiende,  men  beundra  som  människa. 

—  Och  ringen  . .  ? 

—  Ringen  måste  ni  svära  att  skaffa  ph  hvad  alU 
Bom  helst  i  min  hand  innan  manen  niista  gäng  rtndaa- 
G&r  det,  och  ni  är  tri! 

—  Jaså,  bara  en  liten  synd  mot  sjunde  budetP  Och 
aSaten  har  ni  redan  färdig,  ej  så?  (ii,  eländige  tjof, 
och  tacka  din  lycka  att  min  arm  Ir  bunden;  vid  himlen, 
den  skulle  annars  lära  dig  all  bafva  re^^pekt  för  en  kri- 
gares hederi 

—  Stilla,  unge  man,  kom  ibåg  atl  ert  lif  är  1  mina 
händer.  När  jag  alutal  med  kamraten,  skall  jag  börja 
med  er. 

Bertel  gaf  honom  btott  en  föraktlig  blick. 

—  Smed^  till  verket!  mumlade  jesuiten  doft.  Och 
smeden  ryckte  ånyo  ur  elden  sin  bvitglQdande  tång. 

1  samma  ögonblick  uppstod  elt  förvirradl  buUet  bbud 
bönderne   i    atagan  atanför.    Man   ropade:    »tiU 
Svenskarne   iro   öfver  osal*     Och  i 
dörren.  En  del  af  bönderna  fattade  si 
-ofvande  och  dmckne  på  golffet 


NYA  ÄFVENTYR  lOÖ 

in  tydligt  den  svenske  officerns  kommando:  »tanden 
1    på   huset,   gossar,  här  hafva  vi  dem  alla  i  fällan  1> 

Vid   dessa  ord  hoppade  jesaiten  ut  genom  fönstret. 

En  hetsig,  men  kort  strid  uppstod  nu  i  dörren  till 
igan.  Böndeme  dukade  under  om  få  minuter  och 
gärde  pardon.  I  stället  fOr  svar  nedstöttes  de  främste 
k1  hillebarderna,  de  öfrige  bundos,  stugan  med  det 
88  ditförda  bytet  plundrades,  och  Bertel  med  sin  illa 
sshandlade  kamrat  lossades  från  sina  band. 

—  Är  det  du,  Larsson?  utropade  gladt  den  befriade 
Igen. 

—  Blixt  och  dunder,  är  det  du,  Bertel  ?    Är  det  här 
vill  aflämna  konungens  order? 

—  Och  du  själf? 

—  Ja,  för  tusan,  du  vet  att  jag  är  ett  lyckans  barn. 
g  skickas  att  bevaka  en  transport,  möter  på  vägen 
gra  skurkar  till  marodörer,  som  omtala  ett  försåt  här 
skogen;  jag  ilar  i  deras  spår,  befriar  en  rask  pojke 
h  förtjenar  en  vacker  flicka.  Se  på  henne:  kinder 
m  en  tulpan,  ögon  att  köpa  fisk  med  I 

Bertel  såg  sig  om,  och  vid  hans  sida  stod  en  dar- 
ide  fiicka,  hälft  vanmäktig  af  skrämsel. 

—  Det  är  ju  Kätchen,  fröken  Reginas  kammartärna  I 
ropade  Bertel,  som  mången  gång  sett  den  glada  flickan 
8  hennes  dystra  fröken. 

—  Rädda  mig,  löjtnant,  rädda  mig  I  ropade  flickan 
h  fattade  häftigt  hans  arm.  Man  har  med  våld  ryckt 
g  ur  min  mosters  hus. 

—  Larsson,  jag  ber  dig,  skänk  mig  flickan  I 

—  Rider  dig  dn,  vill  du  taga  min  flicka  ifrån  mig? 

—  Gif  henne  fri,  jag  ber  dig  därom  I 

—  Om  några  veckor,  vasserra  ja.  Men  släpp  henne, 
jer  jag  dig,    eller . . .    Den  hetlefrade  \\VW  Vtov^ik 


110  ROKONOBNS  KINQ 


hfijdfl   sitt  I&nga  •v&rd,  på  hvilket  hui  nyss  Bpetsat « I 
bonde.  I 

—  Stugan  bnnnerl  ropadea  i  deUamma  från  tlli 
håll,  och  sn  kvSfvADde  Ijork  rök  bAvisade  farans  vert 
ligheL  Bertel  alOrtad»  ut  mtid  flickan,  LarssoD  otUa. 
och  si  fOrgirk  rredena  hetta  fdr  elden*.  Fi'>r8t  Dir  mu 
ale  på  gården  såg  stugan  i  (ull  låga,  rann  det  Bertel  i 
hågen  att  stugan  därinne  var  uppfylld  med  mSnniakat 
omkring   trettio    bönder,    bundne  till  h&nder  och  tottu. 

—  Kom,  skynda,  låtom  om  rådda  de  olycklige!  nt- 
ropade  han. 

—  Ar  du  galen?  genmilde  Laraaon  akratta&da 
Det  år  ja  bloll  några  af  de  lymlanie,  som  nyas  bragt  ci 
mången  raak  buase  af  de  vira  om  lifvet.  Brasa  på,  gossirl 

Det  var  ock  fCr  sent  att  numera  hjälpa.  De  olyct 
lige  bajrame  föDo  ett  offer  f5r  tidens  barbariska  krigv 
sått,  Bom  så  ofta  lät  den  ena  grymheten  6tTerbjadadn 
andra.  Hed  alaky  vända  vi  oss  bort  från  deaea  vildi, 
till  tidsskildringen  börande  upptraden,  tör  att  haatt  tlU 
den  mera  stomrlada  och  upplyftande  taflan  af  det  nei^ 
ska  lejonets  eisla  kamp. 


8.    Niirnberg  och  Liltzen. 

HIndelsemn  hopi  aig,  likt  våg  på  våg  i 
fors,    och   beritteUen,   triogd    i  trångi 
tvungen    att   ila   med  forsooa  haati^hst.    Bo 
akpidå  ötver  de  mltkvIi^cutA  UndA\a«t 


nCrnberg  och  i.Ctzen  111 

T&rdig  tid,  för  att  återfinna  den  lilla,  men  genom  en  hel 
rad  af  Åldrar  och  öden  fortlöpande  tråden  af  vår  be- 
rällelse:  konungena  ring. 

Wallenatein,  den  förfärlige,  hade  föraonat  sig  med 
kejsaren,  samtal  en  fruktansvSrd  här  och  vände  sig  lik 
ett  arart  åakmotn  mot  det  rika  Nurtiberg.  Gustaf  Adolf 
afhtGI  sin  segerbana  i  Bajern,  för  att  ila  til]  bana  mCle, 
och  bär,  i  tvenne  starkt  förakansade  läger,  stodo  båda 
härarna  i  elfva  veckor  orörliga  mothfarandra — pantern 
och  lejonet,  hukande  sig  till  språng  och  skarpt  bevakande 
bvarandras  minsta  rCretse.  Hela  nejden  utaöga  af  deaaa 
fa£rars  underhåll,  och  i  ständiga  ströFlAg  hämtades  lång- 
TigH  liFsmedel.  Bland  de  kejserlige  ntmärkle  sig  härvid 
Isolanis  kroater,  bland  de  avenske  Taupadala  dragoner 
och  Stålhandskes  finska  ryttare. 

Hungersnöden,  sommarhettan,  farsoterna  och  den 
tyaka  sotdateakens  plundringar  ntbredde  nöd  och  elände 
Ofveralll.  Gustaf  Adolf,  efter  föreningen  med  Oxensljernas 
och  Baners  samlade  skaror  fiO,000  nnan  stark,  ryckte 
den  S4  Augusti  1632  till  storm  mot  Wallenstein,  som 
med  00,000  man  stod  bakom  ointagliga  skansar.  Långt 
före  (lagningen  begynte  Toratensons  kanoner  dundra  mot 
Alte  Veste.  I  nattens  mörker  klättrade  femhundra  tyska 
mnsketörer  af  bvita  brigaden  uppför  branterna  och  be- 
slego,  oaktsdt  det  fCrfflrligaste  kulregn,  vallarna.  Ett 
ögonblick  aynles  segern  belöna  deras  dödsförakt;  den 
yrvakna  fiendens  förvirring,  kvinnomas  skri  och  de  sven- 
ska kulorna,  som  slogo  öFverända  tält  och  människor, 
g^-nnade  anfallet.  Men  Wallenstein  bibehöll  eans  och 
lugn,  bortskickade  kvinnorna  och  kastade  Öfver  de  stor- 
mande massor  på  massor.  Den  tappra  brigaden  jagades 
med  törhst  tillbaka.  Konungen  gaf  ej  vika\  du  ftTi  ^"0% 
^oratMde  bvit»  hngaden;  /örgåfves.     Di  kallfcAe  &\aft3>l 


112  KnXrNtiENS  RING 


Adolf  SIDA  flnnw,  >fOr  atl,*  umd  ScUIIh'  Ofer,  kwl 
deru  nordislo  mod  koauna  dtn  tyska  t»jtl>e>Bti  att  btygV' 
Del  TKr  Antvrbottniiiianui  t  mmka  bncxtena  Mar.  b 
■ågo  d&den  far  Ohomii  i  akepaad  af  haodrada  «h^: 
meo  beslQlauat,  med  orubbligt  mod  •i|cM  de  Ulltn 
uppffir  den  «f  rego  och  blod  slippnga  bArgkantsa.  D«i 
mot  deeaa  fasta  vallar,  mot  d«[u  moidiika  kniragn  atirf 
aade  all  deras  tapperbel;  mtd  bland  elden  och  dtdn 
aOkte  do  än  en  gftog  alt  falta  (otfble  på  Tallen,  mm 
ffirgifvea :  d«  fl  aom  Dndgkll  kulor  och  pikar  alfirtad» 
våldsamt  tillbaka,  för  förNta  g  .ngfln  aåg  man  GuOl 
Adolfs  finnar  rygga,  oiih  lika  frukllOsa  vora  alla  fAntt 
af  följande  trupper.  De  kejserlige  baatada  at  att  fBr 
ffilja,  men  drefvos  tillbaka,  utfOllo  på  nytt  orh  drafrai 
åter  tillbuku.  Med  Btort  manfall  rasade  ■triden  bcla  dagee, 
många  de  tappraste  chefer  stupade,  ock  dOdaåBgab 
mattade  äler  eo  kula  mot  konungen,  men  utan  att  tiifti 
mer  ån  hans  slCifvelsiita. 

Det  kejserliga  rylleriet  kom  i  tärd  med  det  svanato  ! 
på   vinslra    flygeln.      Cronent>ei^   med  sina  kyraasicrei,  I 
klådde  i  j:irn  från  hutvud  till  fot  ocb  vidt  berömde  med   I 
namnet    >de    oOfven'innelige>,    kastade    heBsame    Ofrer  I 
ftnda.     Landigrefvcn  at  Hessen  anmärkte  med  barra,  til   ] 
konungen  på  do  tyska  truppernas  bekostnad  ville  akona 
sina  egnu.    >NAv&l,>  aade  Gustaf  Adolf,  >jag  eksllsitids 
mina    finnar,    och   jag  hoppas  att  ombyte  på  folk  akall 
medföra    ombyte   pft  lycka.»     Nu  skickades  Siälhandak* 
med    riniiitrne    mot    Cronenberg   och  de   oöfvervinneliga^ 
Mellan    dessa    kfirntrupper    uppstod   en  alolf    ~  •■ — "- 
Birid,    af  oförgttligt  minne;  på  dea  mad  trai 
stranden  af  Regnitafloden  drabbada  båda  ak 
man    man    mot    man,   båat  mot  UUL-,  luA 
alöades  srirdena  b«tt,  d«  Unca.  ^A(A«n>».\ 


nChnbero  och  lOtzen 

mången  tapper  ryllare  jagades  ned  i  Bodens  gyttja.  Det 
ftr  troligt  att  finnarnea  hästar  äfven  här  uthärdade  längre 
an  de  BkGna  och  snabba  ungerska  apringarne  ocb  aä- 
lunda  bidrogo  till  segern.  Den  tappre  Cronenberg  fAll, 
hans  oOfvervinneltge  flydde  för  finname.  I  hans  etSlle 
fninistörlade  Fugger  med  betydlig  styrka  och  dref  fln- 
name,  under  oafbrulet  fäktande,  Ifingsamt  med  bröstet 
mot  Genden  till  smäakogen.  Dock  här  möttes  de  kej- 
aerlige  af  svenska  fotfolkets  eld.  Fugger  föll,  ocb  bana 
ryttare  kastades  åter  tillbaka  af  de  uttröttade  finname. 
Vid  nattens  inbrott  betäckte  mer  än  3,000  döda 
höjderna  och  tallen.  I  striden  vid  AKe  Veate,  säger 
Schiller,  ansfigs  Gustaf  Adolf  besegrad,  emedan  han  ajälf 
ej  segrade.  Dagen  därefter  förändrade  han  ställning  och 
den  8  September  drog  han  bort  till  Bajern.  44,000  män- 
niskor, vän  ocb  Dende,  hade  pesten  ocb  kriget  uppslukat 
under  desBB  roordiaka  veckor  i  och  omkiing  Nilrnberg. 


H&stena  mörker  tog  till,  deea  dimmor  höljde  Tysk-  ^ 
landa  blodstänkta  jord,  och  ännu  syntes  ingen  ända  på 
fejderna.  Blott  en  slor  ande  var  bestämd  att  bär,  efter 
m&nga  stormar,  hamna  i  det  eviga  lugnet  och  gä  frän 
bfvetfl  bOstliga  natt  till  evigt  ljus.  Allt  närmare  sväf- 
rade  dMsängeln  öfver  Gustaf  Adolfs  ädla  hufvud  och 
göt  dfirötver  denna  glans  af  en  högre  värld,  som  man 
stundom  ser  i  sista  ögonblicket  stråla  kring  de  ädla  på 
jorden.  Hopen  omkring  dem  misslager  sig  därpä,  men  den 
bortgående  anar  meningen.  Tvä  dagar  före  sin  död 
hyllades  Gustaf  Adolf  af  folket  i  Naumburg  som  en  gud, 
men  genom  haoa  ajäl  Bög  aningen  om  håna  b&neifi  ^&«. 

Kban  yttrade  Ull  Ä  o/predikan  len  FabriciuB:    »Vtto&uÄ*. 
.Ät  Aw.     lllastr.     I. 


114  ROMiNCENS  lUNO 

akall  Gad  sntrl  nog  »tnSw.  båcl«  deras  itga* 

och   mig,    som   ftr   (Oremälel  därför,  och  rwa  att  itna 

jag  9r  en  svag  ooh  dödlig  mSontaka.» 

Konunt;«D  bad«  dragit  upp  ftt  Sachsen,  (Or  att  tSiji 
i  spåreo  den  hlrjande  Wallensteio.  Vid  Amatadl  t^ 
han  farrfit  af  Axel  Oxen*tj«rna,  1  Grfurt  at  drottnof 
Haria  Eleonora.  Dfir  och  i  "  barg  mirktea  pi  mli|i 
anordningar  alt  han  rar  bei  pl  hvad  komma  »kalk. 
Wallenatein,   BOm    trodde  i    Taia  gingen  i  ntm- 

krarter,  bcrtakickade  Pappe  n  med  12.000  mas  lill 
Balle;  sjBlf  atod  han  vid  Ltit  med  28.000  man.  och 
konungen  i  Naumbarg  med  :      00. 

Hen  den  4  Novembar,  ni  Imtlaf  Adolf  erfor  Pa^ 
penheims  aftAg,  uppbrfit  han  kyndsaml  fOr  alt  Ofr» 
raska  sin  ffiraragade  fiende,  b  ilket  hade  Ifckala,  os 
baa  tcomniit  till  anfall  den  femte.  Men  i  bana  segerbaai 
kastade  fAraynen  ett  ringa  redakap,  den  lilla  bacfcao 
Rippach,  som,  jämte  nyasplOjds  åkrar,  fSrdrOjde  kam 
väg.  B'öra[  aenl  pft  aftonen  den  &  November  nalkadx 
konungen  LQtz^n;  Wallenatein  lick  (id  och  fCratod  atl 
begagna  den.  Långa  stora  vågen  &t  Leipzig  l&t  han  t6t- 
djupa  dikena,  appkasla  brC8tv9m  ocb  p&  b&da  aidor  na 
vägen  fylla  dera  med  sina  bästa  skarpttkytlar, 
alt  med  ain  korseld  föröda  de  anryckande 
Konungena  krignräd  afrfidde  fr&D  anfallet;  blott  b«rtK 
Bernhard  rädde  därtill,  och  konungen  var  at  Moma 
tanke,  >ty,>  sade  han,  >det  Sr  bäst  alt  Iv&tta aig riktigt 
ren,  nSr  msn  engång  kommit  i  badet.* 

Natten   var   mörk  och  dyster.     Koom 
den     i  en    g)tmnial   vagn  tillaammans  m 
ocb   hertig   Bernhard.     Haiu   nstlOaa   i 
tänka  pä  allt,  ocb  då,  Bågac  heiUtelua. 
'Jti  högra  pekBoget  en  Utan  ^a%  al  %s 


nCrsberg  och  lCtzen 

&t  hetlig  Bernhard  och  uppdrog  honom  all,  tfall  n&got 
mänsklig)  honom  hSnda  ekulle,  fifverlfimna  densamma  it 
en  ung  olGcer  af  hans  finaka  rylleri. 

Tidigt  på  morgonen  red  Guslaf  AdolX  ut  att  flfveree 
slagordningen.  Han  var  klädd  i  elghudskyller  med  grå 
öfverrock;  nSr  man  uppmanade  honom  alt  på  en  sådan 
dag  nyttja  hameak,  s('grade  han:  »Gud  är  mitt  hunesk.* 
Ed  tat  dimma  fördröjde  anfallet.  [  dagningen  nppelämde 
hela  haren  »Vår  Gud  är  osa  en  väldig  boi^»  orh  när 
dimman  fortfor,  upptog  konungen  med  egen  röst  »Gud 
v&n  088  nådig  och  huld*  samt  >Förfäraa  ej,  du  lilla 
faop»,  hvilken  senare  han  kort  förut  hade  sammanskrifvit. 
Därpå  red  han  förbi  lederna,  ropande:  >i  dsg,  gosasr, 
skola  vi  göra  slut  på  alla  våra  besvän;  och  två  gånger 
Biufi'ade  därvid  bana  häst. 

Först  klockan  elfva  på  förmiddagen  skingrades  dim- 
man af  en  lindrig  vindpust.  Genast  ryckte  svenska  h&ren 
till  asfall:  på  högra  flygeln,  som  anfördes  af  konungen, 
stod  åler  Stålhandske  med  Gnnarne,  därefter  svenska 
trupper;  ■  centern  sveniika  gula  och  gröna  brigaderna 
under  Nils  Brahei  på  vänstra  flygeln  tyakl  r)*tleri  under 
herlig  Bernhard.  Mol  hertigen  slod  Colloredomed  kärnan 
af  rylleriel,  i  centern  stod  Wallenstein  själf  med  tila 
maasor  af  fotfolk  i  fyra  stora  terlier  och  sju  kanoner 
framför  fronten;  mot  Stålhandske  slod  Isolani  med  sina 
vilda,  men  tappra  kroater.  Fältropet  var  ä  båda  sidor 
detsamma  som  vid  Breitenteld.  När  konungen  gaf  order 
lU)  anfall,  hopknäppte  han  händerna  och  utropade: 
>Jesu,  Jesu,  hjälp  mig  i  dag  etrida  till  ditt  heliga 
namDs  är«!> 

Nu  antändes  Lutzen  ttt  de  kejserlige,   artilleriet  be- 
gynte  dandra,  ocb  svenska  hären  ryckt«  U&m,  ro^tiX-ÄÄ. 
gtutsai  i  bår/an  atora  /Öriusler.     Ändttigen  Wom  aiftTÄ"».». 


116  EONfNOENS   RrXG 


centern  efver  pvfvarna,  tog  de  eja  kanonerna  oeb  Off» 
tndskutade  fiendens  trftmata  tvi  brigader.  Kedsa  tIb* 
■ig  den  tredje  (ill  dykt,  då  lyckades  Wallenalein  titmi 
dem  atl  stanna,  svenskarne  togos  i  Hanken  af  rytlshel, 
och  flnnarne,  som  jagat  kroateme  och  poUckanw  fl 
flykten,  faade  finnu  icke  kommit  Ofver  grarvame.  M  didt 
konnngen  fram  i  spetsen  Kt  aålånningarne;  blott  S 
faade  nog  goda  hastar  all  följt  inom.  En  aägan  glriH 
en  kejserlig  musketör  lagt  an  på  honom  med  nilfw 
kola;  Ttssl  år  att  konungens  Jislro  ann  blef  kromd 
ocb  att  ban  aCkte  dölja  sitt  :  ,  men  snarl,  mattad  al 
blodfflrlnst,  bad  bertig(>n  af  La  ibiirg.  nom  rnd  vid  biM 
sida,  att  obemårkt  föra  honom  i  r  striden.  Dock  I  ■m* 
dena  tutnmel  framstörtade  Götz'  kyrasaierer  och  i  epelMi 
[Or  dem  Moritz  von  Falkenberg,  som  igenklnde  konuagai 
och  aköt  honom  genom  lifvet,  under  utrop:  *digharja| 
långe  aCkt!>  Och  slrax  dflrpå  föll  Falkenb«rg  ejtlf  Ok 
en  kula.  Och  då  har  konungttn  vacklat  i  sadeln  offt 
bedt  hertigen  rådda  sitt  eget  lif:  och  hertigen  har  hlMt^ 
honom  om  litvet  (ör  att  stöda  bonom,  n)«n 
ögonblick  har  hela  svärmen  ef  fiender  rtisat  öfver 
och  skilt  dem  åt.  Ett  pislolskolt  har  afitvedt  hnrti 
hår,  konungens  hast  har  blifvit  skjulen  i  halsen 
stegrat  alg,  och  Gustaf  Adolf  har  sjunkit  ur  sadi 
slipats  ett  stycke  i  stigbyglarna  och  därpå  blifvit 
gande.  Den  unge  pågen  Leubelfingen  från  Ntirnbei^lutf 
bjudit  honom  sin  häst,  men  icke  förmått  uppresa  dM 
fallne.  Några  kejserlige  ryttare  ha  kommit  till  srtUif' 
och  frågat  hvem  den  sårade  var,  och  då  LeubetfiB#eft 
ej  velat  svara,  har  den  ene  ilnt  honom  ii 
lifvet,  den  andre  akjntit  konungen  genom  hal 
efter  andra  på  dem  aflossat  ia  flara  ab 
Mfwit  hggsnde   undai  hSgax  al  Vik-,  imh 


118  KONUNGENS   RING 


lefde  ännu  några  dagar  därefter  att  (Or  efterriridttn  ImiIIIi 
den  store  Gustaf  Adolfs  sorgligt  ofOrgitUga  hjiltadfld. 

Under  tiden  hade  svenska  centern  nödgats  vika, 
tusen  stympade  lik  betlckte  slagfältet,  och  imni  hadi 
man  ej  vunnit  en  fotsbredd  mark.  Båda  hararna  iuN- 
hade  nästan  samma  ställning,  som  före  slagets  bAijaa. 
Då  såg  man  konungens  sårade  häst,  med  den  tema 
sadeln,  höljd  af  blod  galoppera  in  bland  lederna.  »KmigsB 
är  fallen!»  Och,  säger  Schiller  skönt,  »Ufret  (öU  i  tsb- 
pris,  då  det  heligaste  af  alla  lif  ej  mera  var  till;  dödes 
hade  ingen  fasa  mer  för  den  ringaste,  sedan  han  ichi 
skonat  det  krönta  hnfvudet».  Hertig  Bernhard  sprlngde 
från  led  till  led:  »I  svenskar,  finnar  och  tyakar,»  säds 
han,  »er,  vår  och  frihetens  försvarare  är  fallen.  Välan^ 
den  som  har  konungen  kär,  han  skynde  framåt  stt  häm- 
nas hans  död.»  Den  förste  som  följde  denns  msning 
var  Stålhandske  med  finname;  med  otrolig  ansträngning 
sprängde  de  öfver  grafvama  och  jagade  framför  alg 
skaror  af  skingrade  fiender;  allt  föll  för  deras  hog^ 
Isolani,  drifven  på  flykten,  kastade  sig  om  och  sngisp 
svenska  trossen,  men  förjagades  åter.  Med  lika  rssari 
trängde  Brahe  med  centern  öfver  grafvama,  medan 
hertig  Bernhard,  utan  att  akta  den  kula,  som  krossade 
hans  arm,  tog  ett  af  fiendens  batterier.  Hela  kejsetlip 
hären  dignade,  bräcktes  och  vacklade  för  detta  förflUiga 
angrepp;  dess  krutvagnar  sprungo  i  luften,  Wallensteins 
maktspråk  och  Piccolominis  lysande  tapperhet  förmådda 
icke  mera  hämma  dess  hejdlösa  flykt. 

Dork    i   detsamma    skållade   vidt   öfver  slätten  det 

jublande  ropet:  »Pappenheim  är  här! v    Och  Pappenheim, 

den  tappraste  bland  de  tappre,  var  där  med  sina  ryttare, 

och   hans   första    fråga    Wdde-.    >Vixa.i   «it   konungen  af 

Sverige  y»     Man   pekade  pa  SvttVi^iTi^ftVL^*  \^^^t^  w^ 


nOrnberg  och  lutzen  119 

störtade  dit  Hår  uppstod  den  hetaste,  den  mest  för- 
bittrade strid.  De  kejserlige  fattade  mod,  kastade  om 
och  anföllo  från  tre  sidor  på  engång.  Ingen  vek.  Brahe 
med  gula  brigaden  föll  nästan  till  sista  man,  Winckel 
med  de  blå  föll  i  lika  skön  ordning,  man  för  man,  så 
som  de  stått  i  ledet  Det  öfriga  svenska  fotfolket  drog 
sig  långsamt  tillbaka,  segern  syntes  småle  åt  den  allt 
förkrossande  Pappenheim. 

Dock  han,  sin  samtids  Ajas,  mannen  med  de  hun- 
drade årren,  skulle  icke  upplefva  segerns  dag.  Redan  i 
första  anloppet  mot  finname  krossade  en  falkonelkula 
hans  höft;  två  mnskötkulor  genomborrade  hans  ärriga 
barm ;  man  säger  att  Stålhandskes  egen  hand  hade  träffat 
honom.  Han  föll,  ännu  i  döden  fröjdande  sig  öfver 
Gustaf  Adolfs  fall,  och  nyheten  om  hans  död  spridde 
förfäran  i  de  kejserliges  leder.  »Pappenheim  är  död; 
allt  är  förloradtl» 

Ännu  engång  ryckte  svenskarne  fram;  hertig  Bern- 
hard, Kniephausen,  Stålhandske  gjorde  underverk.  Men 
äfven  Piccolomini,  som  med  sex  sår  besteg  sin  sjunde 
häst,  slogs  med  mer  än  mänsklig  tapperhet,  den  kejserliga 
centern  höll  stånd,  och  endast  mörkret  afbröt  striden. 
Wallenstein  drog  sig  tillbaka,  och  den  uttröttade  svenska 
hären  lägrade  sig  på  slagfältet.  Niotusen  döda  betäckte 
Lutzens  slätter. 

Följderna  af  detta  slag  voro  kännbara  för  de  kej- 
serlige. De  hade  förlorat  allt  sitt  artilleri,  Pappenheim 
och  —  Wallensteins  rykte  såsom  oöfvervinnelig.  Den 
store  friedländaren  rasade  af  harm;  hans  hårda  hand 
utdelade  lika  frikostigt  galgen  åt  de  fege,  somdukaterna 
åt  de  tappre.  Sjuk  och  dyster,  drog  han  sig  med  åter- 
stoden af  sin  här,  vidpass  tiotusen  man,  \.\Wh«k»^  \jC\ 
Böbmen,   dår  atjåmoraa.    bletvo    hans  naU\\%a  wtcv^^lU^^^ 


ISO  KONl^NGENS   HtNO 

fÖnSdiska  planer  hans  dagliga  ro  och  dSden  lOt  Battltn  i 
hand  hani  glfinaande  lefnads  alut. 

Dock  gick  Gtvar  hela  den  katolska  rartdeo  atl 
omiteligt  segerjubel,  ty  lutherdomen  och  aveaakariH 
hade  förlorat  oändligt  mycket  mer  ftn  doraa  flonder. 
Förlamad  var  d«a  arm,  som  s&  mikligt  svingat  IjuMli 
och  frihetens  segrande  evård;  protestantemea  smirta. 
blandad  med  fruktan  för  fia  iden,  rar  allmfin  otb 
djup.  Icke  utan  grund  sjöngs  .  ieur»  i  Wiens,  Brflsseli 
och  Madrida  domk^Tkor;  totf  uagara  lysande  tjarfikt- 
ningar  förherrligade  i  Madrid  d  i  frukladH  hjSII«na  falt. 
men  kejaar  Ferdinand,  atörre  >n  hans  samtida,  aigu 
hafva  f&llt  tårar  vid  anblicken  af  sin  alagne  fiendes 
blodiga  kyller. 

Många  aftgner  gingo  om  den  atore  Oustaf  Adolf* 
iöd;  &.n  var  det  hertig  Franz  Albert  af  Lauenborg,  in 
Richelieu,  Sn  hertig  Bernhard,  som  af  folktron  beskyllds* 
fSr  delaktighet  i  konungens  fall;  men  ingen  af  desM 
misstankar  har  af  den  oväldiga  historien  blifvil  beltråflwL 
En  nyare  tysk  författare  meddelar  följande  sl^ea  n 
folkets  mun:  >Guala[  Adolf,  konung  af  Sverige,  eiWUl 
medan  han  ännu  var  ganska  ung,  at  ett  fmntimoMr 
som  han  mycket  älakade,  en  ring  af  jam,  hrilken  han 
sedan  aldrig  låt  taga  frän  sin  hand.  Ringen  beatod  iI 
sju  cirklar,  hvilka  bildade  boksISfvema  at  håna  Udi 
namn.  Sju  dagar  fOre  hans  död  blef  denna  ring  honoo 
fråntagen,  ulan  att  han  då  för  ögonblicket  märkte  denna 
s&ltsamma  stöld.» 

Låsaren  vet,  att  denna  beråttolse  knutit  sina  trådar 
vid    samma  '  ring,    men  flera  akl)  iMrftttiga  ti 
mödan,  att  ringen  varit  af  koppar. 

Kvällen    efter   slaget  aktckade  hecti(  Bar 
soldater  att   rid  f åcUon  sten  %vW>^  ^ 


nGrnbero  och  l€tzen  121 

sh  de  funno  det  atplandradt,  vanstålldt,  under  hopar 
I  döde.  Fördt  till  byn  Meuohen,  blef  det  där  bal- 
imeradt,  och  soldateme  fingo  tillstånd  att  beskåda  sin 
onungs  och  hjältes  bleknade  kropp.  Där  ftlldes  bittra 
irar,  men  tårar  fulla  af  stolthet  tillika,  ty  äfven  den 
ngaste  ansåg  sig  stor  genom  äran  att  hafva  slagits  vid 
1  så  hjältemodig  konungs  sida. 

—  Se,  sade  en  veteran  af  Stålhandskes  finnar,  hög- 
ndt  snyftande  —  de  hafva  röfvat  hans  gyllene  kedja  och 
ms  kopparring;  jag  ser  ännu  den  hvita  randen  efter 
ngen  på  hans  högra  pekfinger. 

—  Hvad  skulle  de  bry  sig  om  en  ring  af  koppar? 
ågade  en  skotte,  som,  nyss  kommen  till  hären,  icke 
Inde  de  sägner,  som  gingo  i  svang  bland  menige  man. 

—  Hans  ring  I  upprepade  en  pomrare  hemlighets- 
illt  Jo  lita  du  på  att  jesuiterne  visste  hvad  den 
2gde  till.  Ringen  var  förtrollad  af  en  finsk  häxa,  och 
i  länge  konungen  bar  den,  bet  h varken  järn  eller  bly 
[>på  honom. 

—  Men  si,  i  dag  har  han  tappat  den,  inföll  en 
edje,  och  därför...  begriper  ni? 

—  Hvad  är  det  den  pommerska  päronätaren  säger  ? 
brast  finnen  förbittrad.  Guds  makt  och  ingen  annan 
ir  skyddat  vår  store  kung,  men  ringen  fick  han 
rdom  af  en  finsk  flicka,  som  han  i  sin  ungdom  höll 
ycket  kär;  jag  känner  något  mer  därom  jag,  än  ni, 
»pelmånsar  I 

Hertig  Bernhard,  som  dyster  och  tankfull  betraktat 
inangens  bleka  drag,  såg  sig  vid  dessa  ord  om,  förde 
m  friska  handen  inom  sin  uppknäppta  kyller,  vände 
;  till  finnen  och  sade : 

—  Kamrat,  känner  da  en  af  Stålhandak^a  o^Q^r^x^ 
f  namn  Bertel? 


133  KONUKOEN»   niNO 


—  Jft,  DurchlsuchL 

—  Lefver  han? 

—  Nej,  Durchlauohl. 
Hertigen    vinde    sig    fCratrOdd   till   en 

gsf  order  till  hftger  och  v&nalnr.  Om  altgn  ägon- 
blick  syntes  han  åter  vid  konungens  anblick  srinra  aif 
något. 

—  Var  det  on  tapper  karl?  (rAgade  haa. 

—  Han  var  en  af  Stilhandskes  ryltar«  I  sade  fitmsD 
entonigt  ocb  ned  en  stolthet,  som  ej  illa  klädde  honom. 

—  När  1611  han  och  hvuV 

—  Vid  sista  nspptaget  med  pappenheimame. 

—  Låt  sftka  honom  1 

Herligeas  befallning  utfArdes  atan  knöt  af  desse 
ytterst  trStte  soldater,  som  med  ritts  undrade  bvv 
ffir  jäst  en  af  de  yngste  ofTicerame  skulle  nppafikas 
Snna  denna  natt,  då  Nils  Brahe,  Winckel  och  så  mingeo 
snnan  grånad  anförare  låg  oupplagen  i  sitt  blod  pi  slsg- 
fältet.  POrsl  emot  morgonen  återkommo  de  utakickads 
med  det  besked,  alt  Bertels  döda  kropp  ingenstidea 
stod  att  finns. 

—  Hm,  sade  hertigen  miasnSjd,  store  män  ha  stun- 
dom sina  små  nycker;  hvad  skall  jag  na  företaga  med 
konangene  ring? 

Och  novembersolen  rann  blodrCd  upp  öfver  LQtsena 
fält.  En  ny  tid  bröt  in,  mästaren  var  borta,  och  Ifir- 
jungame    fingo  se  till  huru  de  månde  utffira  hans  verk. 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


II. 


SVÄRDET  OCH  PLOGEN. 


r 


I 


Fältskärns  andra  berättelse. 


Nir  fiUtskirn  slutat  sin  törsta  berättelse,  satto  alla 
de  nårvarande  en  god  stånd  tysta,  vare  sig  nu  att 
de  tinkte  ]>å  den  store  konungens  död  eller  därför  att 
de  i  själfva  verket  ansågo  berättelsen  icke  vara  riktigt 
sht.  Där  säg  man  i  den  stoppade  skinnsoffan  gamla 
monnor  i  sin  brunmtiga  ylleschal  och  vid  hennes  sida 
den  lärde  magister  Svenonius,  skolmästaren,  med  sin 
blåa  näsduk  och  sina  hopknipna  mässingsglasögon;  till 
iriiger  kapten  Svanholm,  postmästaren,  som  i  sista  kriget 
föriont  sitt  vänstra  pekfinger;  till  vänster  den  vackra 
Anne  Sofi,  som  den  tiden  var  aderton  år  och  bar  en 
kög  sköldpaddskam  i  sitt  tjocka  bruna  hår,  samt  nedan- 
^  på  golfvet  med  och  utan  pallar  sex  eller  sju  klippare 
Ddygdigt  folk,  piltar  och  yrhättor,  alla  med  öppen  mun, 
loffl  hade  de  hört  en  spökhistoria. 

Den  första  som  bröt  tystnaden  var  Anne  Sofi,  i  det 
Km  med  ett  rop  flög  upp  från  stolen,  snafvade  och  föll 
Qigister  Svenonius  i  famnen.  På  sällskapet,  som  i  detta 
f(mblick  betenn  sig  vid  Lutzen,  gjorde  detta  lilla  afbrott 
ngi^lr  samma  effekt,  som  hade  alla  Isolanis  kroater 
jort  chock  på  den  fredliga  kammaren.  Postmästaren^ 
Bim  rMim  mi  atrideuB  betta,  sprang  upp  oc\i  tnLiEVQt^^ 


126 

g»mla  mormor  på  hennee  ijulu  fot  med  Bin  jlrcskoddi 
klack;  skoliti&atareii  eig  h«lt  fCratörd  ut  ocb  beyrep  iU> 
icke  virdet  at  den  börda  han  höll  i  eina  armar  —  sllwl 
dea  första  och  vackraste  i  hela  hans  Iif  —  barrtsr Inuti 
flög  förvirrad  filakils,  kullatjålpte  sina  pallar  och  krtr 
bakom  Oltakirns  bögbarmade  stol;  bloit  Andreas,  tmc 
nyss  fitföljt  Stilhandskes  ryttare  i  galopp  fifver  ptl 
varna,  fattade  fältsk&rna  stora  panaka  rör  med  »ilba- 
knoppen  och  ställde  sig  i  positui  att  mottaga  kroattna 
med  fälld  bajonett.  Gamle  BKcken  var  den  ende,  son 
bibehöll  sitt  orubbliga  lugn,  upptog  sin  a  flinga  dou 
med  pickanell,  afbet  en  ganska  liten  bit  och  fiigidt 
dlrpå  saktmodigt: 

—  Hvad  går  flt  dig,  Anne  Sofl? 

Anne  Sofi  lösgjorde  sig  rOdblommig  och  förtagen  or 
magisterns  armar,  sig  sig  omkring  efter  illgaraingsmaaMi 
och  förklarade  att  nägon  hade  stuckit  henne  med  eaaål 
i  armen. 

Gamla  mormor,  som,  nfir  dot  beböFdes,  had«  stins 
p&  näaan,  lät  genast  anatålla  process  ocb  ransakniDg. 
och  se,  det  befanns  alt  Jonathan  instuckit  en  knappnii 
i  spetsen  på  sitt  fina  rottingsspS  samt  dirmed  ofredsl 
äldsta  syster  midtunder  dyningarna  at  »laget  vid  Lutzen. 
Processen  blef  kort  och  summarisk,  hk  den  vid  er 
krigsrätt,  och  min  gode  Jonatban  fick  den  hårda  dom, 
att  begifva  sig  ned  i  barnkammaren  och  läsa  en  exln 
läxa  till  morgondagen. 

Sedan    ordningen    sålunda,    p&  de   slora 
föranstaltande    ocb    utan    synnerlig    blodsotvii 
ilerslälld,    hade    sällskapet   rådmm    at^   a, 
samaprfika  om  filtskänu  bertttelae. 

—  Det   ir   en   allU&t   bnUfttum  U«tr 
kuaia,    begynts    gantlK  Taomuiii  \  &*X  ^ 


PiLTSKÄnNS  ANmU   BERÄTTK 

fÅslade  etl  &(  deBsa  talande  milda  ögonkast,  som 
Snnu  på  filderdomen  intogo  alla  hjärtan  med  deras  egna 
ullryck  sf  fOrstftnd  och  godhet.  —  Alltför  bullersam, 
det  måtte  jag  säga;  jag  tycker  mig  Snnu  känna  mina 
öron  i  lås  af  det  myckna  kanondundret.  Krig,  de*, 
år  dock  något  rysligt  och  aiakyvärdt,  när  man  tänker 
sig  så  mycket  blod  på  slagfältet  och  så  många  tärar 
hoa  de  hemmavarande.  När  skall  den  dag  komma,  då 
männiakoma,  i  stället  för  att  sönderslita  hvarandra,  i 
frid  och  endräkt  dela  jorden  och  vfir  Herres  goda  gåfvor 
sinsemellan  y 

Post  mästarens  krigiska  sympatier  råkade  häraf  i 
harnesk. 

—  Förlikas?  Dela?  Och  inlet  krig?  Fy,  kosin, 
fy,  vill  kusin  göra  världen  till  en  myrstack?  Jo  det 
skulle  se  nt . . .  pennfäktame  skulle  bIScka  ned  hela 
Tärlden,  mesar  och  kujoner  skulle  hoppa  en  hederlig 
karl  på  nåsan,  och  när  den  ena  nationen  topprider  den 
andra,  skulle  man  allerödmjukaat  bocka  och  tacka  och 
se  guds  nåd  el  i  g  ut.  Nej,  d-n  anamma,  sådana  karlar 
aom  Gästat  Adolf  och  Napoleon,  de  rOra  på  saker  och 
ting  bär  i  världen,  tappa  bort  litet  blod,  som  blifvit  fO^ 
skämd  af  vållefnad,  och  däraf  blir  världen  frisk.  Jag 
minns  finnu  den  21  Augusti  vid  Karstula;  Fieandt  stod 
till  vinster  och  jag  till  höger 

—  Om  jag  törs  falla  min  ärade  broder  i  talet,  af- 
bröt  magistern,  som  hundrade  och  sjuttio  gånger  förut 
hört  Karstulahistorien,  däri  Svanholm,  den  tiden  ser- 
geant, förlorade  sitt  ryktbara  finger  —  aå  skulle  jag 
bevisa  bror,  att  världen  kommer  mycket  bättre  till  rätta 
med  black  fin  blod.  Inter  arma  säent  ieges.  Skalle 
khget   rfda,   si  aatto  vi  na  icke  hlr  vid  uKt  \n4fta  oÄi 

^^tpddf  i  Bäckena  kaimnue,  utan  vid  kanonm-jum^ia». 


I 


12S  FÄI.TSKÄRNS   ANDRA    BERÄTTELSE 

pä  en  fästningsmur,  lunlan  i  hand,  men  inga  pocida, 
krut  i  palrontaskan  och  icke  en  pris  §Dug  eo  gtng, 
Men  si  bläcket  är  det  som  gjort  bror  BJälf  till  poet* 
mästare,  i  bläcket  lefver  bror  och  hafver  sin  vai«lM^ 
bläcket  är  brors  dagliga  spis,  och  hvad  vore  bror  mid 
bara  b'o(l  och  intet  bläck,  fr&gaa? 

—  Hvad  jag  vore?     Djäflar  och  hjältemod  - . .  jagt 

—  Kusin  Svanholm!  sade  gamla  mormor  med  en 
talande  blick  på  barnen.  Poet  mås  Uren  teg  plötsliga 
stilla. 

Fältskärn  insftg  nfidTSadigheten  att  stitia  fred  mellan 
blodet  och  bläcket. 

—  Jag  menar,  sade  han,  att  nationerna  lefra  no 
värld  igenom  nägot  sä  när  som  vi  andra  människobsn. 
I  ungdomen  äro  de  vilda  och  galna,  släsa  och  grafsen 
samt  rifva  bvarandra  i  stycken,  man  mot  man.  Dta* 
efter  bli    de    äldre   och   klokare,   bilta    på  krutet,  som 


r 


^ÄLTSKARNS  ANDRA  BERÄTTELSE  129 


—  Därför  begynner  alla  nationers  ungdomshistoria 
med  kriget  och  soldaten  numro  ett  vid  världens  första 
iLompani  hette  Kain.  Men  efter  kriget  är  sä  gammalt 
som  världen,  kommer  det  ock  att  finnas  sä  länge  världen 
står.  Jag  tror  icke  pä  de  vackra  nya  idéerna  om  en 
evig  fred.  Jag  tror  att  sä  länge  tvä  människor  dela 
jorden  sinsemellan,  sä  länge  människohjärtat  behäller 
sin  själfviska  äträ,  skola  de  hemfalla  under  krigets  för- 
bannelse. Vasserra,  tron  mig,  den  eviga  freden  bestar 
däri,  att  man  icke  mera  har  lof  att  släss  sä  blindt,  slaf- 
viskt  och  ursinnigt  som  förr,  utan  med  gladt  mod,  så 
att  man  klart  gör  sig  reda  hvarför  och  kan  ge  sig  sju 
tusan  i  våld  på  att  det  är  en  rättfärdig  sak  man  släss 
för,  och  si  dä  kan  man  hugga  till  med  lust  och  glädje . . . 

—  Det  vill  säga  att  släss  för  en  idé,  inföll  magi- 
stern eftertänksamt. 

—  Får  gå,  en  idé.  Si  det  är  den  finske  soldatens 
ära,  att  han  i  alla  tider  slagits  för  den  stora  rättfärdiga 
saken  att  värja  sitt  land,  utan  att  göra  hemgäng  i  annans 
hus.  Hen  engång  har  han  gått  ut  i  världen  att  brottas 
på  främmande  jord,  och  dä  har  vär  Herre  sä  vackert 
fogat,  att  det  skett  för  den  största  och  rättfärdigaste 
saken  af  alla,  nämligen  för  att  värja  den  rena  evange- 
liska tron  och  hela  världens  samvetsfrihet.  Det  visste 
nog  finnen  i  trettiåra  kriget,  därför  var  han  så  stor  på 
sig.  Han  kände  uppå  sig,  att  hans  hjärta  var  af  samma 
sort  som  Gustaf  Adolfs,  hvilken  dock,  sä  mycket  jag 
förstår,  var  den  störste  fältherre,  som  någonsin  lefvat, 
emedan  han  slogs  och  vann  seger  för  den  största  sak  det 
är  vårdt  att  blöda  för. 

—  Berätta  ännu  litet  mera  om  Gustaf  Adolf,  ut- 
ropade   Andreas,   aom  at  allt  hvad  fidtakSLtii  \.a\«X  *\^<^ 

begrep  mer  än  det  enda  namnet. 

Ä  —  ^så.  åer.    Jllnstr,    I. 


130  FÄLTSKÄHNS   ANDRA   BERÄTTBL8B 

—  Söta  bistå  farbror,  litet  mera  om  Gutat  Ad 
instämde   de   öfriga   små,   som   med   allrattOisla   ■ 
hållits   ]  spatsergången   af   mormors   stringa   bliek 
syster  Anne  Sofi. 

—  Nej  tack  vackert,  den  store  koamigm  ii 
död,  och  vi  skola  låta  honom  slamra  i  ro  mutar  1 
darholmskyrkans  hvalf.  Och  om  berittelsen  dirpå  my^ 
förlorar,  så  vinner  den  ock  något,  nimligen  att  de  Ol 
personerna  trida  bittre  fram.  Ty  hirtills  ha  ▼!  kni 
haft  öga  för  något  annat  in  hjiltekonnngen»  och  gs 
mormor  har  haft  ritt  diri,  att  våra  öron  flugit  i  lii 
kanoner.  Så  har  det  kommit  sig,  att  bådo  M 
Regina  och  jesuiten  och  i  synnerhet  Bertel,  aom 
hjälten  i  sagan,  gått  som  skuggor  utan  kropp  ool 
förbi  . . . 

—  Och  Kätchen,  anmirkte  mormor.  Pte 
del  vill  jag  helst  veta  något  mera  om  det  glada  beal 
liga  barnet.  Jag  säger  ingenting  om  Regina»  men 
säger  jag,  att  en  sådan  svarthårig  vild  kattungei  i 
hvar  minut  kan  klösa  ögonen  ur  en,  ger  jag  i 
mycket  för. 

—  Och  den   ståtlige   grefven   af  Lichtenstein,  i 
vi  ej  ha  sett  sedan  i  Wiirzburg,  tillade  Anne  Sofi. 
spär  att  han  till  slut  blir  Reginas  fästman. 

—  Jo  ser  man  på,  lilla  kusin  hör  gima  på 
örat,  inföll  postmästaren  småslugt  leende.  Men 
ber  dig,  bror  Bäck,  befatta  dig  ej  med  krimskrams, 
oss  hellre  höra  något  mer  om  Stålhandske,  Lyydik 
den  lille  tjocke  Larsson  och  tavastländaren  Vitikka.  1 
d-n  skall  karlen  bärga  sig  utan  öron?  Jag  mi 
ännu,  den  21  Augusti  var  där  en  korpral  vid  Karstula 

—  Bror   Bäck,   iniöU   aVio\m^laT«tkH  ^xna  alltid 
obevekligt  till  hands  hvaTgkn^  T^ataV.^«L  xAxnsAA»  — 


pIltskarns  andra  berIttelse  131 

Bäck,  som  bMrjustiiia  mundi,  den  dömande  rIttviBans 
sTård  i  sin  hand,  kan  väl  aldrig  undgå  att  hissa  jesniten 
Hieronymns  i  den  högsta  foras  topp  på  Harzberget? 

—  Akta  sig,  bror  Svenonius,  återtog  postmästaren 
elakt,  jesniten  var  en  mycket  lärd  man,  som  kunde 
mycket  latin . . . 

—  Om  finname  skall  jag  berätta  er  hvad  jag  vet, 
sade  fältskäm,  men  jag  får  på  förhand  säga  er  att  det 
är  alltför  litet  Låt  oss  vänta  ännu  ett  par  tiotal  år,  då 
skall  Tål  någon  flitig  man  göra  sig  den  mödan  att  ur 
gamla  krönikor  sammanleta  våra  raska  landsmäns  be- 
drifter. Tilldess  få  vi  nöja  oss  med  spridda  drag . .  • 
och  kanske  litet  skarfva,  tillade  fältskärn  med  nog  låg 
röst,  att  ej  höras  af  de  små,  hvilka  han  gärna  ville 
lämna  i  deras  tro  på  sagans  sannfärdighet. 

—  Och  hvad  blef  det  af  konungens  ring? 

—  Ja  det  få  vi  höra  i  morgon  afton. 


1.    En  man  frfin  klubte- 

kriget 


I  bortom  Tyaklaods  bOrdigt  Mttu 
utbreder  sig  mot  oorden  ett  alonnigt 
bet,  favara  yta  ej  skiftar  i  ebb  och  fiod,  hTus  fttrladK 
bvarl  år  betackas  af  vinterna  isar  och  hvara  fippaa  fjittfu 
stuadom  pfi  gungande  isbrygga  burit  heia  krigaUm. 
Sedan  årtasenden  hafra  de  kringboende  folken  elagilB 
om  besiltningen  åt  detta  haf  och  färgat  dess  vågor  med 
sitt  blod ;  rooB  vid  tiden  fSr  vir  berättelse  herskade  fifrer 
nio  itondedelar  af  deas  vida  kuster  en  enda  makt,  dea 
tiden  mäktigast  i  norden:  Osl«/-^'0n  hade  nlia  nog  Uitrit 
en  inajO  i  Sveriges  rike. 

Och  ÖstersjCn  atrScker  eina  väldiga  blå  aniutf  mot 
öster   ofh   norr    och    sluter   i  eitt  bruBar**"  taaiuntma  u 
dotter  af  hafvet,  ett  vågomaa  lind,  boi 
doras   sköte,  aom  vlxer  in  i  dag  ooh  m 
fasta  klippor  hOgt  Afver  ain 


EN  MAN    FRÄN    KLLBBEKRIGET  133 

sterajCns  mest  älskade  barn;  in  t  dag  tAmmer  det 
Qa  sjöars  skaller  i  modems  sköle,  och  det  milkliga  hafvet 
rhXfver  sig  icke  därför,  det  drager  sig  älskande  ocJi 
Qt  tillbaka,  tik  en  eftergifvande  mor,  alt  dottern  mft 
Lxa  till  och  hvarje  sommar  kläda  nya  för  dagen  blottade 
rånder  med  gräa  och  blommor.  Lyckligt  del  land, 
im  vaggar  inom  sitt  sköte  tusen  sjöars  vig  och  mot 
ifret  sträcker  en  strand  af  bundradef)'rlio  milt  Hafvet 
Ir  makt  och  frihet,  hafvet  bär  välstånd  och  bildning; 
ifvel  är  det  rörliga  civiliserande  elementet  pä  jorden, 
fb  ett  land  som  stär  i  förbund  med  hafret  kan 
driit  (öretelna  i  nöd  och  betryck,  om  det  ej  ajftlf  för- 
snar  det. 

Och  längt  borta  i  Finlands  nord  ntbreder  sig  en 
tjd,  som  mer  än  någon  annan  är  batvels  fosterbarn, 
nedan  den,  långslutlande  och  \6g,  sedan  mannaminne 
ipvftxer  ur  vågen.  Olaliga  gröna  öar  böja  sig  vid 
»a  knster:  >I  min  ungdom, >  säger  den  grånade  sjö- 
snnen,  »llGto  bär  stora  skepp,  dSrna  en  bät  med  möda 
T,*  —  och  få  år  därefter  bela  hjordarna  på  den  forna 
ifsbotlnen.  Det  lekande  barnet  lastar  vid  stranden  aia 
It  af  flarn:  ae  dig  omkring,  du  lilla,  och  märk  noga 
IQ  punkt,  dir  vågsvallet  ritar  sina  ränder  i  sanden: 
Ir  du  blir  man,  akall  du  förgäfvea  söka  stranden  där 
-  långt  bortom  den  gröna  slälten  hör  du  på  afstfind 
I  brus:  och  när  du  en  dag  slår  som  gubbe  där,  dä 
Ksig  på  stället  för  din  barndoms  sjö  en  blomstrand') 
i  nejd,  där  städerna,  som  så  klokt  byggt 
r  vid  djupa  sund  och  älfvar,  om  tvåhundrade 
i  en  mil  till  redden,  och  dSr  kölar  och  skepps- 
1  framdragas  ur  kärren  åtta  mil  inftt  skogsbygderna  I 
,  nejd  är  Oslerbntten,  deas  område  är  alörra 
t  konungarike,    oefa   det  sträcket  a\(  UkE.f,V  m^^  i 


« 


134  SVÄRDET  OCH  PLOGEN 

mot  den  yitenta  norden,  till  Lapplando  gräns,  d&r 
aldrig  Bär  ned  om  midBommaren  och  aldrig  upp  ond» 
julmfirkcel.  Tre  mftnader  om  året  vakar  naturen  dir  i 
dafena  oafbnitna  glins,  orh  dfirunder  kan  du  vid  miA 
natt  läaa  den  finaste  bok;  tre  minador  rarar  oattaiv 
men  en  natt  af  stjärnor  ooh  norntken,  «n  natt  «f  ink 
ljus  och  snfiglans,  froatigt  klar  orh  beligt  andaktafoH 
Blommors  skOnhet  fir  fArg&ngligare  dir,  än  roånnukon 
frOjd;  sju  mknader  belftckae  slAliema  tt  bUndande  n) 
och  sjfiama  af  landfaat  is;  men  aldrig  ir  våran  nma 
Ijof,  ån  etter  en  sådan  vinters  front;  dock  blandai  i 
dess  Ijufhet  ett  vemod  som  hjårtat  vAl  fOrstår. 

Vid  hafvets  kuster  i  detta  nordliga  land  bo  «m 
hvarandra  tvenne  folkstammar,  oblandad»  ocb  inbflnha 
mycket  olika,  en  brokig  tafla  af  nalionela  och  lokalt 
egenheter  i  språk,  seder,  lynne,  aocken  fOr  socken  skupl 
markerade.  Dock  Annas  hos  alla  vissa  gemenBamma 
drag:  rfirlighet,  kraft  oeh  ett  Öppet  frimodigt  vtaendt 
framför  andra  landels  barn.  Det  är  icke  en  geografisk 
slump,  att  de  största  och  blodigaste  slag  i  Finlmdi 
historia  blifvit  slagna  på  Oaterboilens  jord. 

Fyra  mil  Jisler  om  Vasa,  vid  de  låga  strXndena  af 
Kyro  älf.  utbreder  sig  Slorkyro  socken,  ett  af  da  rikMta 
paslorater    i  Österbotten,    hvara    kornbod   det   ir.     Hår 
vBxer   i    bördig   lermylla    den  berömda  utsädeerlg,  som    i 
årligen    i    stora   kvantiteter    akeppae   till    Sverige;    helt    { 
socknen  är  en  nästan  oafbruten  elåtl  af  böljande  aåde»-    . 
fält,   om    hvilka  det  bekanta  ordstäfvet  säger,  att  »Stn-    1 
kyro   åhfr   och    Limingo   Sng  ha    icke  sin  Hke  i  bnd^ 
eller  längd*.    Folket  år  finakt,  af  ttTaatliaa 
i  fordomlima;  deaa  låtande  gamla  kyrka,  b) 
är  ett  af  laodeta  äldsta  fomminnea. 

Det  är  hit  vi  na  bedja  llaaren  Ulja. 


EN   MAN    FRÅN    KLUBBEKRIGET  135 

Vid  dden  fOr  vhi  berättelse  var  denna  nejd  icke  på 
l&ngt  nfir  aå  odlad,  som  i  senare  tid.  Rlubbekrigeta 
hirjningar  hade  satt  dess  välstånd  mycket  tillbaka,  ännu 
en  mansilder  därefter  spordes  följderna  af  dess  Kr- 
Adande  nederlag,  och  härda  krig  med  täta  utskrifningai 
hindrade  tiden  att  läka  dess  sår.  Därför  stod  ännu  om 
Bommaren  1632  mången  gård  öde  i  skogabrynet,  åker- 
fälten alräckle  sig  icke  långt  frän  älfstranden,  och  kärrens 
osunda  dimmor  betäckte  nejden,  när  natten  var  eval. 
Skogarna,  dft  redan  medtagna,  lämnade  ännu  bränsle  ffir 
tjärdalarna;  en  del  af  allmogen  fiskade  u(e  vid  Micbels- 
Sama,  och  den  vördige  kyrkoherden,  herr  Georgius 
TfaomuG  Patur,  hade  icke  dä,  som  hans  nuvarande  efter- 
trädare, sina  fyra  tusen  nibel  ailfver  i  behållen  ärlig 
inkomst. 

Del  var  därför  ögat  med  välbehag  dröjde  vid  Berttia 
gård  i  närheten  af  kyrkan,  ståtligare  och  mera  välbyggd 
än  alla  de  öfriga  samt  omgifven  af  de  frodigaste  åker- 
ttlL  Sommaren  hade  lidit  till  medlet  af  Augusti,  och 
skörden  hade  nyss  begynt.  Mer  än  sextio  personer, 
män,  kvinnor  och  barn  —  ty  den  österbottniska  kvinnan 
arhetar  hela  sommaren  utomhus  —  voro  ifrigt  syssel- 
aatla  alt  skära  den  gulnade  rågen,  uppsamla  kärfvama 
ocb  med  konslfärdiga  händer  sammanställa  dem  i  hfiga 
prydliga  skylar.  Dagen  var  varm  och  den  krökta  ställ- 
ningen under  arbetet  mödosam;  det  bände  därför  icke 
sållan  att  en  och  annan  goddagspitt  af  arbetarna  rätte 
uppå  sig  och  kaatade  en  längtande  blick  pä  den  mjuka 
åkerrenen,  just  enkom  skapad  till  hvilsoffa.  Men  därvid 
glömde  han  icke  att  kasta  en  fruktande  blick  pft  en 
gammal  man  i  vid  grå  vadmalsjacka,  påtagligen  ett  slags 
uppsyningsman  öfver  arbetet,  och  eå  otia  någon  masade 
aig,    hördes    hans   granne    hviaka:    »Laraaoa   k.omm«Ltv* 


SVÄRDET    OCH    PLOGEN 

hvilkeC   genait    både   en    [örtmderlig   verkan,  ej  olik  ■ 
försmak  af  karbaaen. 

Men    LaresoD,    en    litea    mod    gubbe,  mellan  bl 
yfriga  skägg  och  buakiga  ögonbryn  en  mera  godnnt 
gladlynt,  än  sträng  blick  framakyinlade,  var  i  delta  dg* ' 
blick  sysselsatt  med  en  af  de  arbetande  krinnorns,  NB 
under   heltan    och   det   tonga   arbetet   dignat  vanndUlif 
ned  p&  dikesrenen. 

Alt  döma  af  hennes  bleka  drag,  var  denna  kvinm 
icke  mera  nng,  hon  hade  m&hånda  sell  sina  sex  oci 
trettio  somrar;  men  såg  man  blott  hennes  smSrta  tU 
etler  det  milda,  varma  uttrycket  af  heonee  blå  figon, 
trodde  man  knappt  att  hon  öfverskridit  tjogotalel,  Hdl 
hennes  gestalt  bar  attrycket  af  en  fordom  aälUynt,  BOi 
tidigt  visanad  akönhet,  af  mycket  lidande  och  mycken 
undergifvenhet.  Hon  bar  en  fin  bvit  ylletröja,  som  aa 
för   hettan   var  aflagd  och  blottade  linlygsärmar  af  hn- 


EN    MAN    FHAN    KLUBBEKRI^.KT 

hvsT  Hnoa  en  far  aftdan  som  hennes  far  i'  Tvinga  den 
spftda  varelsen  alt  arbeta  i  en  sådan  hetta!  .  .  .  Drick 
litet,  sft  dSr  .  .  .  ee  si,  del  var  beskedligt,  nn  slfir  du 
åter  upp  dina  vackra  Ögon.  Var  inte  RngslJg  nu,  Meri, 
vi  aka  gå  hem  til]  gärden,  du  skall  få  hvila  dig,  inte 
behöfver  du  arbeta  mer  i  dag  .  .  . 

Den  spsda  bleka  kvinnan  Mradkte  resa  aig  upp  och 
Återtaga  den  bortlagda  skäran. 

—  Tack,  Larsson,  sade  hon  med  matt,  men  väl- 
ljudande r&Bt,  jag  m&r  nu  bättre,  jag  vill  arbeta,  lar 
vill  det  .  .  . 

—  Far  vill  I  utbrast  den  lille  gubben  hetsigt.  Men 
ai  jag  vill  del  inte  jag,  jag  tSrbjuder  dig  att  arbeta  jag, 
Meri,  och  ora  far  också  skulle  jaga  mig  pä  dörren  och 
jag  mftele  gä  och  tigga  milt  bröd,  sä  fär  du  inie  arbeta 
i  dag.  Ni  nå,  kSra  barn,  tag  inte  illa  vid,  så  dum  är 
inte  far.  Han  mäsle  väl  begripa  att  du  inte  har  armar 
som  vi  andra,  det  rår  du  inte  för,  det  har  du  af  salig 
mor,  som  var  född  fröken,  och  af  din  uppfostran  i 
Stockholm  ...  Se  så,  kom,  lät  oss  gä  hem,  var  inte 
envis  nu,  Meri  I 

—  Släpp  mig,  Larsson,  dar  kommer  han  sjllf!  ut- 
ropade Meri,  slet  sig  lös,  fattade  skäran  och  begynle 
inyo  afmeja  den  gula  halmen.  Men  vid  det  bon  böjde 
sig  ned,  förmörkades  hennes  ögon  af  en  ny  svindel,  och 
för  andra  gången  sjönk  hon  blek  och  medvetslös  mellan 
de  höljande  rägaxen. 

1  detsamma  fördubblades  arbetames  ansträngningar 
nmdlomkring,  ty  han  nalkades  ajälf,  den  stränge,  af 
alla  fruktade  husbonden  på  Bertila  gärd.  Lik  en  mörk 
sky  kom  han  långsamt  gående  öfver  gångstigen  från 
gården,  en  reslig,  ännu  föga  lutande  gubbe  om  sjuttio 
^fc     Baas   drftkt   skilde   sig    icke   från  den  i  aQmia8.tlvd 


138  SVÄRDET    OCH    PLOGEN 

dä  hua  bönderna  brukliga:  vida  skjortärmar,  l&ng  i6ci-- 
randig  vas),  korta  lärftebyxor,  blåa  elrumpor  ocb  konst- 
rikt  arbetade  näfverskor.  Blott  öfver  den  hviu  hjSflBao 
bar  han  en  spetsig  stickad  röd  yllemösaa,  hvars  höjd 
gaf  hans  resliga  gestalt  ett  än  högre  utseende.  Hen 
oakladt  dräktens  enkelhet,  var  bela  hans  yttre  i  hOg 
grad  befallande.  Den  bfiga  raka  växten,  den  beatåmdi 
hållningen,  den  genomträngande  skarpa  blicken  ocb  alt 
aldrig  svikande  drag  af  beslutsamhet,  bersklystnad  och 
stränghet  kring  den  hflrdt  hopdragna  fifverläppen  an- 
tydde pä  engäng  den  forne  partichefen  och  den  mäktige 
rike  jordägaren,  van  att  heraka  Ofver  hundrade  under 
lydande.  När  man  såg  denne  gubbe,  ffiratod  man  h»i^ 
för  han  p&  sin  tid  i  mänga  kringliggande  socknar  var 
kSiid   under  namn  af  bondekungen. 

Den  gamle  Aron  Bertila  närmade  aig  kall  och  lugn  det 
ställe,   där  hans  enda  dotter  lig  afdånad  på  afidea&ltel 

—  Kören  henne  pä  långflaken  hem  till  gärden,  be- 
fallde han  drängame;  om  tvä  limmar  skall  hon  van 
tillbaka  i  arbetet. 


['.N     MAS     [-IUN    KLUBBeKRtUET  ]39 


140 

I  do  tnnu  denna  nejd  ffir  lyra  ocfa 
år  sedan?  Flemingenx  rvtlaro  hade  farit  fram  «ob 
hedningar,  b^-n  lAg  t  aaka,  fftllen  voro  förlrampade  it 
bastårnas  hofvar.  Hflr  dfir  xi  sli  var  titt  invid  b^  da 
vilda  fidemarken,  balfbrftnda  nakna  alubbar  reste  ti| 
mellan  pdlar  o<'h  gungfly,  ingen  v&g  eller  stig  ledde  bitit, 
och  sjaifra  skogens  vai^  höll  detta  ställe  för  tuelt,  tBr 
att  sfikft  sig  hfir  en  kula. 

—  Jag  minns  det  mycket  vU,  svarade  Larsson  an- 
lon  igt. 

—  Och  nu,  se  dig  omkring,  gamle  vSn.  och  alg: 
hvem  byggdi!  denna  by  ur  iska  skönare  in  nlfOtt- 
sin  fArr?  Hvem  rOjde  denna  ödemark,  bvem  gjoHa 
vSgar  och  etigar,  hvem  mfttte  ut  tegarna,  hrem  ald^ 
kade  kSrret,  bvem  plöjde  denna  berrligt  fruktbara  jord, 
hvem  sädde  bela  detta  fäll,  som  nu  vaggar  för  risdea 
och  om  fä  dsgar  skall  med  sina  skördar  mitta  baadrada 
människor?  Säg,  Larsson,  bvem  är  den  man  son  nlfflit 
delta  storverk?  —  Och  den  gamles  jgon  glänste  af  bin- 
ryckning. 

Men  den  lille  gubben  vid  bans  sida  syntes  fattad  af 
en  annan  känsla.  Han  aftog  ödmjukt  sin  alitaa  hatt, 
hopknfippte  sina  bänder  och  sade  allvarligt: 

—  Intet  är  den  som  sår  och  intet  den  som  vatlav: 
Gud  allena  fir  den  som  våxten  gifver. 

Bertila,  försjunken  i  sina  tankar,  hörde  honom  louq^ 
och  fortfor,  utan  att  fatta  hans  mening: 

—  Ja  vid  Gud,  jag  bar  skådat  onda  dagar,  tider  af 
nöd,  elände  och  törlviflan,  dem  svärdet  fört  öfver  iorden. 
Och    själf    har    jag    dmgit    svärdet    till  alt  f* 

oväns  gärd,  och  s^em  har  jag  prttfvat  al  tU 
laget,  bada  till  oOid.     Därför  har  jag  ritt 
fridens   verk;    jag    vet  hvad  svärdet  komma 


EN    MAN    PflAx   KLliBIIEKHIQET  Hl   | 

(nd  plogen  ulrätlsr.  1  svärdets  slftl  sitter  den  onde 
nden  pk  lur,  för  all  frossa  af  människors  blod  och 
krar;  avlrdet  mOrdar,  svSrdet  fördärfvar.  Men  plogen 
«r  lif  och  lycka  .  .  .  Ser  du,  Larsson,  delta  fäit  bar 
logen  gjort.  Där  borta  i  Korsholm  linnes  en  aköld 
ned  Finlands  vapen,  där  atår  ett  lejon  med  draget 
värd.  Vore  jag  kung,  skulle  jagsäga:  bort  med  svärdet 
ob  plogen  bitl  Plogen  är  Finlands  vapen;  ha  vibrfid, 
å  ba  vi  ock  armar  nog,  ha  vi  armar,  a&  jaga  vi  vfir 
B^  p&  porten.  Men  utan  brOd,  Larsson,  hvad  hjälpa 
HjUl  och  krut? 

H^  —  Bortila,  sade  Larsson  tvekande ...  du  är  en  un- 
erlig  man.  Da  hatar  soldalerne  och  kriget,  det  kan 
tg  godt  fOratä  ;  de  ha  bränt  din  gärd  och  jagat  din  första 
ustm  med  hennes  amä  barn  att  dö  i  skogen.  Själf 
ar  du  slagils  i  spetsen  för  böndeme  och  med  knapp 
öd  undkommit  blodbadet  pä  llmolas  ia.  Att  aädant 
;ke  lätt  förglöms,  det  begriper  jag.  Men  hvad  jag  icke 
irstAr,  det  är  att  en  bondevän  som  dn,  en  eoldatbatare, 
}rat  upptager  mig,  en  gammal  brödlös  aoldal,  som  fogde 
ä  din  gärd,  därefter  utmatar  min  Lasse  —  Gud  väl- 
igne  pojken  —  till  kriget  och  slutligen  skickar  din 
[en  dotterson,  Meris  barn,  vär  lille  Gösta,  ännu  skägg- 

Éfilt  bland  konungens  ryttare  .  .  . 
ken   gamle    Berlilaa   blick   mörknade    sällsamt,    en 
^   sträng    hade   vidrörts,   och    han    säg  sig  skygg 
ag,    likasom     fruktade     han    en    lyssnare    bakom 
EDS  vägg. 

—  Hvem  är  det  aom  talar  om  Meris  barn?  sade 
u)  med  Ug  röst.  Jsg  känner  ingen  annan  än  min 
m  G4>eta,  född  af  min  senare  hustru  under  resan  till 
(Dckholn,  och  Gud  vare  dig  nädig,  om  nägonsin  .  . . 
IMOM    glömma    det    där.     Hvarför    jag  upptagit  di%1 


i 


143  svJIbdbt  och  plorrn 


Hwför  jag  ekickat  pojkarne  i  fUt?    Hm  ...  dal  aii|b 
dig  icke. 

—  9å  tig  dirmed.     Jag  v«t  Mdu  nwn  ån  jag  nll. 

—  Sig  om  du  kan,  Lataaon,  hrUka  atyekta  in 
nOdiga  ffir  eil  firligt  och  bualltgt  regetnealef 

Lanson  akg  ph  honom  ffiraiidrad. 

—  Jag  skall  Bftga  dig  det.  SviTd«t  beatår  «f  ta 
atycken;  klingan  och  tiUtet.  Si  fira  ook  fCr  plogan  ta 
stycken  framrar  allt  nödiga:  en  aum  drager  ocli  en  »oa 
kör.  Och  tu  styckeu  göra  tillsammanit  ett  kmloligt  råge- 
roenie,  nimligen  folket  och  konungen.  Men  hvad  dfa^ 
emellan  ir,  det  ar  till  split  och  fördirf,  det  iyck«r  liU 
aig  konungens  makt  och  ToUeta  ägodelar.  Det  år 
e(t  oling. 

—  Jag  vr^l  att  du  hatar  herremännen. 

—  Och  dSrför  —  Uerlila  lade  vikt  pi  orden  caé 
uttalade  dem  med  ett  n&stan  spefullt  smålöje,  hvOlnl 
tycktea  vända  hans  mening  llll  skimt  —  dirtfir,  nar  dl^ 
skall  min  bor  blifva  antingen  bonde  ellnr  Itung.  Ii^ib 
ting  mer  och  ingenting  mindre. 

Larsson  betraktade  honom  med  hipnad.  Baa  haå» 
icke  anat  den  atgmnd  af  firelptnad,  som  hirtilla  djo^ 
fördold  glödde  i  den  gamle  bondechefens  bröst.  Hsa  -t^ 
gade  icke  tro  hvad  han  icke  utan  akil  anaftg  tOr  liAjdn 
af  vansinnig  förmatenhet. 

—  Du  kan  rfil  aldrig  hoppas,  aade  hsn  akyggl,  all 
Meris  sona  börd  ,  .  . 

Den    reslige    gubbens   Ögon    gnistrade,    men    orden 
kommo  nistan  ohörbara  öfver  hans  läppar,  likasom  sökta 
han  förgfifves  kSmpa  emot  ett  inre  bebok, 
för  första  och  kanske  för  aiata  gingen,  ntttl 
tanke,    hvilken    redan    minga    ii    veott   i 
miga  ajäl. 


EN  MAN   FRÅN  KLUBBEKRIGET  143 

—  Konimg  Gustaf  Adolf  har  blott  en  dotter,  sade 
in  alatligen  med  ett  eget  uttryck. 

—  Fröken  Kerstin  ...  ja. 

—  Hen  riket,  i  krig  med  halfva  världen,  behöfver 
ter  hans  dOd  en  man  på  tronen. 

—  Bortila  .  .  .  hvad  skall  detta  betyda? 

—  Det  betyder,  att  i  min  barndom  hörde  jag  konong 
riks  son  med  bondeflickan  Karin  förklaras  för  rikets 
»nföljare. 

—  Ar  da  galen? 

Äter  flög  det  spefulla  löjet  öfver  den  gamles 
ppar. 

—  Förstår  du  nu,  sade  han  kallt,  huru  det  är 
öjligt  att  hata  soldater  och  herremän  och  dock  skicka 
Q  son  i  fält  på  närmaste  vägen  till  utmärkelse  under 
i  konungs  ögon? 

—  Jag  ber  dig.  Bortila,  slå  ifrån  dig  så  ursinniga 
iller;  du  är  en  klok  man,  när  icke  högmodets  ande 
r  makt  öfver  ditt  oroliga  sinne.  Din  plan  skall  miss- 
skas; den  måste  misslyckas. 

—  Den  kan  ej  misslyckas. 

—  Huru?    Den  kan  icke? 

—  Nej.  Jag  har  ju  sagt  dig,  Gösta  skall  blifva 
ing  eller  bonde.  Ettdera,  jag  har  ingenting  däremot 
11  han  blifva  bonde,  som  jag,  får  gå  I 

—  Men  om  han  nu  icke  vill  eller  kan  bli  bonde? 
n  han  finge  i  sitt  hufvud  att  bli  herreman,  att  slåss 
r  en  adlig  vapensköld?  .  .  .  Kom  ihåg  att  du  skickat 
nom  på  rätta  vägen  till  herretiteln.  Som  officer  är 
n  redan  adelig  vederlike. 

Bortila  syntes  eftertänksam. 

—  Nej,   utbrast  b&n,  det  är  omö)\\gt.    äwä  >öVA 
.  Amob  uppfostran .  .  .  min  vilja  .  .  • 


144  ^vÄiiii 

—  Hans  blod?  Du  miniiH  dh  icke  m«r,  ktt  dU 
Dyler  adelekap  både  till  h&|ter  och  vänalttr.  Hani  off 
fostran?  Och  du  har  akickat  honom  till  StocUioIiu  tU 
tolf  års  ålder,  du  har  Ifttit  honom  uppvHxa  bland  aideli|i 
junkare,  hvilka  han  Elagligi>n  hört  med  hJinlöj«  ocb 
fSnkt  yttn  sig  om  de  otrSlse  Bt&nd«n.  Din  vilja?  M» 
aktige  far,  du  bar  låtit  en  drnunne  uppvixa  bland  Omr, 
ocb  du  tror  dig  kunna  göra  af  honom  en  sparf. 

Den  gamle  (eg  en  stund  stilla.  Därefter  sade  bu 
med  konitlad  köld; 

—  Larsson,  du  år  en  lältrogen  narr,  du  tar  fOr 
altvar  bvad  jag  ekSmtar  i  en  glad  stund.  Jag  sratw 
fftr  pojken.  Låt  oss  icke  mera  tala  dårom  .  .  .  men  akta 
dig  —  intet  ord  om  bvad  som  blifvit  sagdtl  För 
står  du? 

—  Jag  år  din  gamle  van,  Berlila;  alltsedan  im 
stunden,  då  jsg,  en  r)-ltare  hos  Svidje  Klaa,  bjUpH 
dig  på  flykten  från  Ilmola,  har  du  vedergillt  mig  da 
tjenaten  måDgfaldt;  jag  kan  aldrig  förråda  dig.  Menaer 
da,  jag  älskar  dina  bara  som  mina  egna,  ja  mer  In  si 
Jag  kan  icke  fördraga  alt  du  gdr  pojken  olycklig,  oeb 
Meti  sedan  ...  år  du  en  far,  Bertila'?  Huru  behandlat 
du  ditt  barn?  Din  enda  dotter,  som  efterkommer  din 
minsta  nyck,  som  gfir  allt  för  att  med  lydnnd  och  unde^ 
gifvenhet  försona  sin  ungdoms  telsteg,  henne  behandlsr 
du  hårdare  än  din  ringaste  tjenstepiga,  du  låter  beoM 
späd  och  avag  förrätta  de  tyngsta  sysslor;  du  ser  faMuw 
digna  till  jorden,  ocb  du  upplyfter  icke  ditt  barn.  Du 
är  grym,  Berlila  .  .  .  mer  än  grym;  du  ir  aa  Olrint^ 
lig  far. 

^-  Det  dfir  fflrstår  da  inte,  avam 
mOrkt.  Sådana  blOtfajlrtade  kiriar  kmii 
hvad  det  vill  aiga  att  gå  ain  Tig  rakt  fri 


HAN  BLYGES   FÖR  BONDENAMNET  145 

rarken  tiU  höger  eller  vänster.  Meri  brås  på  sin  mor, 
m  har  något  af  fröken  uti  sig,  och  det  skall  utrotas. 
on  kan  icke  bli  drottning,  som  Karin  Månsdotter; 
i  godt,  hon  skall  då  vara  en  bondekvinna  från  topp  till 
•  Kang  eller  folk  ...  jag  har  sagt  hvad  jag  tänker 
n  mellansortema,  och  nu  begriper  du  hvarför  jag  gör 
im  jag  gör.    Kom,  låt  oss  återvända  till  arbetsfolket. 

—  Och  Meri .  . .  skona  henne  i  dag  åtminstone  ...  I 

—  Hon  skall  arbeta  som  de  andra  i  eftermiddag. 


2.    Han  blyges  för  bondenamnet. 

3 en  österbottniske  bondens  stuga  är  nu  för  tiden 
rymligare,  ljusare  och  till  hela  sitt  yttre  ansenligare, 
i  man  någonstädes  finner  i  andra  delar  af  Finland. 
nndom  består  hon  af  två  våningar  eller  har  åtmin- 
>ii6  vindskamrar;  ofta  resa  sig  fönstren  tre  rutor  i 
rjden;  målad  är  hon  nästan  alltid,  vanligen  röd,  stund- 
a  med  hvita  knutar  och  fönsterluckor,  någon  gång  be- 
raken  med  gul  oljefärg.  Det  hela  vittnar  om  träslöjd 
h  välmåga,  hvartill  bidrar,  att  österbottningen  aldrig 
gger  så  stora  och  täta  byar  som  en  del  tavastlän- 
Dgar  och  Åbobönder,  men  också  blott  i  nödfall  så  en- 
ika  gårdar,  som  öfrige  landsmän. 

Vid  tiden  för  denna  berättelse  voro  rökpörten  ännu 
Imänt  i  bruk  bland  nästan  hela  finska  befolkningen; 
idast  allmoge  af  svensk  härkomst  begagnade  eldstäder 
Bd  ordentlig  skorsten.  Men  redan  då  såg  man  i  Öster- 
ittens    finska   socknar    närmast    kusten    en  och  annan 

—  ^sJt.  hcr.  lUustr.    I. 


146  SVÄBDET  OCH   PI.OOEN 

atufta  af  nyare  byggnadaaäll,  l&nadl  trfiti  Bvenska 
De  då  nyas  aolagda  städerna,  som  lockads  oppUsdib 
folk  till  kusten,  begynie  redan  att  vilnja  detta  vid  alBin 
bekvimlighet,  och  ju  mera  vfilmäende  bonden  var,  don 
snararu  antog  håna  boning,  likasom  håna  peraon,  eH 
mera  hyfsadt  aUeende.  Va]  fanns  det  öfverSM,  owl 
hvilket  1600-taleU  lyxförordoingar  sft  strängt  ifrade,  <:■ 
daat  p&  adelna  gods  och  bos  dpi  rika  Äboa  borgart; 
men  det  bembryggda  filet  jåste  &Even  i  bondeoB  kaiu, 
och  bolländakK  specerier  funnas  i  hans  skåp  tdrrandt 
för  högtidliga  tillflUIen. 

Alltsedan  Uabbekrigets  lågor  fOrtlrde  pOrtSM  i 
Slorkyro  kyrkoby,  såg  man  dår  det  svenska  och  Bnskt 
byggnadsaåtlet  om  hi-arandra  i  treQig  grannatmja.  B«r 
tila  gård,  den  alOrsta  ocb  rikaste  i  byn,  var  byggd  eo- 
ligt  nya  aSttet,  hade  trappa  och  farslugukvist  samt  tTCat 
ernå  kamrar  innanför  den  alora  stugan,  en  f6r  buaboodas 
och  en  för  håna  dotter.  Hela  det  Öfriga  gårdsfolkat 
bodde  mest  aamman  i  stugan,  men  nu  om  somroarlid 
Bofvo  de  yngre  utomhus  i  lott  ocb  lider.  Oen  tiden 
fanns  ej  det  stora  vägguret  med  sitt  blfi-  och  r&dmåladt 
skåp,  som  na  är  den  (råmsta  prydnaden  i  hvarje  ttr- 
mOgen  gård.  Det  stora  hyflade  bordet  med  dess  bfig- 
säte  för  busbonden  stod.  omgifvet  af  bSnkar,  vid  innersli 
väggen  gentemot  dörren:  det  led  til)  middagen,  ocb  i 
den  stora  spiseln  puttrade  vSllingsgrytan.  Stugan  vir 
ännu  nästan  tom;  blott  huskatten  spann  på  bänken,  en 
fjortonårig  flicka  rörde  i  grytan,  och  Meri  satt  med  ett 
handarbete  icke  långt  från  spiseln 

Den   stackars   Meri    hade   återhämtat 
vanmakt,    men   var  Innu   mycket   blek. 
gula  bår  låg  fritt  öfver  de  balttickta  sknl^ 
blick    riktades    stundom    skyggt    emot   di 


■i  satt  med  ett    I 


HAN  BLYGES  FÖR  BONDENAMNET  147 

iktade  hon  hvarje  Ögonblick  se  fadern  inträda.  Och 
lemellan  såg  hon  på  sitt  arbete:  hon  virkade  en 
rdel  af  de  vackraste  flLrger  och  sjöng  därunder  en 
nunal  svensk  visa: 

Min  gördel  med  rosor  pä 
skall  käraste  vännen  få, 
när  hem  ifrån  krigets  vande 
till  mig  han  vända  månde. 

Det  är  nämndt  att  Meri  icke  var  ung.  De  spår» 
m  lidandet  kvarlämnat  på  hennes  fordom  fina  kinder, 
rrådde  månget  år  af  sorger;  men  i  detta  ögonbUck, 
t  hon  betraktade  gördeln,  fick  hennes  ansikte  ett 
stan  barnsligt  uttryck  af  innerlig  tillfredsställelse.  Man 
g  på  henne  att  det  arbetet  gladde  henne,  att  den 
nnen   hon   sjöng  om  var  henne  mycket  kär.    Hennes 

hos  den  hårde  fadern  hade  så  föga  glädje,  men  när 
n  såg  på  sin  gördel,  tycktes  hon  läsa  i  dess  brokiga 
iskor  en  hel  framtid  af  stilla  sällhet.  För  den  gördeln 
de  hon,  den  betydde  för  henne  detsamma  som  tanken 

hennes  enda  fröjd  ...  en  afgudisk  fröjd  —  tanken  på 
nnes  son! 

Och  åter  hörde  man  henne  sjunga: 

Där  sömmar  jag  pärlor  in 
åt  käraste  vännen  min, 
och  ingen  kung  i  sitt  rike 
skall  ha  den  gördelens  like. 

I  detsamma  inträdde  Bertila,  fadern,  samt  efter 
nom  Larsson  och  hela  raden  af  arbetsfolket.  Den 
mle  husbondens  blick  var  mörk;  han  kunde  icke 
Ija  fOr  sig  själf,  att  ju  Larssons  förutsägelser  voro 
Uör  sannolika.    Hans  son  en  herreman?    Denna  möj- 


148  SVÄRDKT   Or.ll    PLO0K^ 

ligbet,  som  i  hans  6goB  var  «q  skymt,  hads  blrliUall 
icke  fallit  bonom  in. 

Sista  ord«D  af  Meris  visa  både  juai  fCrkliof 
Snabb  gSmde  hon  vid  faderns  inlrftde  sin  ^rdel  vad 
(örkifidflt,  men  dan  gamles  missiftaltsamma  Oga  rfll 
hemligheten. 

—  Sitter  du  åler  i  dins  drdmmsr,  dagdrifvartl 
i  BtAllet  tU  0SB  upp  vUlingen?  utbrasi  han  hirdt  Hfi 
har  dn  i  fflrklAl?     Fram  med  del! 

Meri  måst»  fOr  allait  blickar  visa  den  batllin|| 
gOrdeln,  hennes  kAra  hemligbet.  fadern  betraktade  d| 
ett  OgODblick  med  lörakt,  dårpft  slet  han  d«a  sönd« 
tvenne  bhu-  uc.b  kaslade  den  bakom  ugnen.  | 

—  Jig  bar  sattt  dig  sft  mftngen  g&ng,  sad*  M 
kallt,  att  en  ttrbg  bondekvinna  ii-ke  bar  nftgot  alt  skti 
med  hertfo]  ksgöra.     L&l   osa  låna  till  bords.  | 

Och  den  gamle  knSppte  sina  bfinder  etter  gamM 
sed  och  allt  folket  med  honom.  Men  innan  bönen  ka 
fifver  nlgons  l&ppar,  steg  Larason  midi  uppi  goUäl 
hans  annars  godmodiga  ansikte  blossade  af  vredens  M 
nad,  och  f6r  det  firliga  frimodiga  u(ir)'cket  af  hans  (I 
förglömde  man  alldeles  att  skrälls  Al  bana  lilla  runda geabp 

—  Da  skulle  blygas,  Bertils,  sade  han  raskt,  ■ 
skymfa  din  egen  dotter  inför  alll  foikl  Som  en  til 
arbetar  hon  natt  och  dag  mer  An  någon  a(  osa  atiAi 
och  du  kallar  henne  dagdrifveraka,  du!  Del  a&ger  jl 
dig  i  ansiktet,  sA  husbonde  du  Tir,  o<-h  fastin  jaig  U 
ditt  bröd  och  dArförutsn  liar  fOga  annat  än  tiggsrelaffftH 
all  en  ai  orAltfÅrdig  far  icke  Ur  v&rd  alt  b*  § 
sA    bra   dotter.     Och    hellre   In   jag   aer 

dag  ut  och  dag  in,  hellre  går  jag  ocb 
bröd;  men  du  skall  ansvara  bos  vår  f 
i>arn.     Ocb  na   mi    dn  Vka.   ^n  ^»rt^ 


HAN    BLVGKS   FÖR    BONDENAMNF.T  Hi* 

kan,    och  lita  målen  emaka  dig.     FarrSl  med  dig,  Ber- 
ti)a,  JBfi  kun  ej  härda  längre  ut  med  delta  lefvemet. 

—  KbsIb  pä  dörren  den  lymmeln,  aom  Irotaar  ain 
huabonde!  utbrast  Berlila  med  ovanlig  häftighet. 

Ingen  rörde  sig  ur  däcken.  För  Första  gAngen  sflg  den 
gamle    bondekungen  aina  berallningar  icke  efterkommas. 

—  Käre  husbond,  begynte  den  åldale  af  drfingarne, 
ri  och  allt  folket  tycka  som  sfi  . . . 

Ed  kraftigt  slag  af  husbonden  sträckte  talaren  Ull 
gotfvet,  innan  han  bann  fullända.  FGrgfifvea  erbjöd  nig 
Larsson  att  själFmant  gi,  föi^äfvea  sökte  Meri  atl  medla 
I  oaämjan;  så  stark  var  rSttskänslan  bos  detta  folk,  alt 
de  alla  utan  något  slags  öfverenskommelse.  Utan  att 
rådfråga  något  annat  än  sin  öfvertygeUe  om  det  rktta, 
aatte  sig  upp  som  en  man  mot  husbondens  tyranni. 
Fjorton  muskelstarke  män  stodo  retade,  fast  beslutaamme 
mot  den  vredgade  Bertita,  hvara  höga  gestalt  stod  ho- 
tande midt  i  deras  krets.  An  ett  slag  af  hans  hand, 
och  de  skulle  alla  hafva  uppsagt  hans  tjensf,  måhända 
inspirråt  honom  i  den  lilla  kammaren,  tills  vreden  för- 
gått: ty  ju  högre  mol  norden,  desto  Ömtåligare  är  den 
linske  bonden  för  stryk.  Bertils  k&nde  sitt  folk  och  be- 
grep aom  en  klok  man  alt  hans  hetta  ledl  honom  för 
vida.  Han  eökle  ett  medel  alt  komma  frfin  saken  utan 
alllför  stor  förödmjukelse. 

—  Hvad  är  det  I  viljen?  frågade  han  med  åle^ 
vunnen  köld. 

De  lilltatade  sägo  på  hvarandra. 

—  Husbond  har  orätt,  sade  ändtligen  en  af  dB' 
dristigasle.  Huabond  har  skymfat  Meri  oförskyldt,  has- 
bond  har  velat  kasta  Larsaon  på  dörren  och  alagit  Simon. 
Husbond  bar  orålt. 

—  Meri.  kom  hiti  —  Meri   kom. 


I 


150  SVÄRDET  OCH   PLOGEN 

—  Du  är  icke  mera  ett  barn,  Meri.  Kan  da  i 
fördraga  att  lefva  hos  din  far  på  hans  Udeidoiii,  aå 
du  frihet  att  bo  på  mitt  hemman  i  Ilmola.  Da  Ir  bi 
gå,  mitt  barn  I 

Bertila  kände  sin  dotter.    Dessa  enda  ord:  |l, 
barn  I  uttalade  med  mildare  stamma  in  hon  var  vaa,  i 
tillräckliga  att  böja  dotterns  hjärta. 

—  Förskjut  mig  icke,  min  tar,  sade  lunu  Jag  U 
ger  er  aldrig. 

Dessa  ord  bragte  hennes  fflrsrarare  att  TMUa, 
den  gamle  märkte  sitt  öfvertag. 

—  Hustaflan  hit  I  utropade  han  med  doadnuida  i 
Den   fjortonåriga  Oreta  framträdde  med  kataks 

såsom  bruket  var  på  helgdagarna,  och  uppUsta  I 
taflan:  >I  tjenare  varer  hörige  edrom  lekamligom  har; 
med  räddhåga  och  bäfvan,  i  edor  hjärtas  enfaldigliat 
tjenare,  varer  underdånige  edrom  herrom  med  all  finikl 
icke  allenast  dem  godom  och  saktmodigom,  atan 
dem  genvördigom  I  > 

Dessa  ord  i  råttan  tid  förfelade  icke  ain  tmA 
Man  stod  i  de  tider  ännu,  när  husbonde-  och  hd 
väldet  bibehöllo  hela  sin  forna  och  stränga  halgd 
när  båda  voro  till  väsendet,  icke  allenast  till  titalB, 
välde  »med  Guds  nåde».  De  välkända,  från  bamdoi 
inpräglade  orden,  den  gamles  befallande  aåkerliet  ' 
.Meris  föredöme  af  fullkomlig  undergifvenhet  aader  * 
farlerliga  makten,  allt  förenade  sig  att  tämja  de  b 
sä  uppbragta  sinnena,  och  myteriets  motstånd  var  bn 
Hordsbönen  lästes;  enhvar  intog  sin  plats  utan  vid 
knöt.  Blott  den  gamle  Larsson  stod  dyster  och  tvokai 
med  handen  på  dörrklinkan. 

Då   öppnades   haaligl  d^Txeti^  Qc\i  %ii  (stmmai 
wan  trådde  in. 


»AN    BI-YfiES   FUR    BONRENAMNET 

Den  kommande  var  en  sktlggig  soldat  i  bredabSrmiJ 
batt,  prydd  med  en  sirligt  iippfä§tad  OrnEjäder,  vapen- 
rock Af  gult  ylle  med  biille  och  långt  svärd  vid  aidan, 
korta  krafistöElar  och  en  knölpåk  i  handen. 

—  Nå  vid  sankt  Lueifer,  utropade  han  muntert, 
jsg  kommer  som  jag  vore  bjuden.  Guds  fred,  bönder, 
maken  åt  er  vid  bordet ;  jag  fir  hungrig  som  en  munk 
under  mässan  och  orkar  inte  i  den  här  fördömda  hettan 
fram  till  prästgården.     Ha  ni  öl? 

Den  gamle  värden  i  högsätet,  hvars  siiue  ännu 
jäste  under  den  lugna  ytan,  reate  aig  till  hälften  upp, 
men  satte  sig  åter. 

—  Sätt  dig,  landsman,  sade  den  gamle  saktmodigt; 
Aron  Bertilas  bord  har  mm  också  för  sjäJfbjudna 
gäster. 

—  Jaså,  fortfor  den  nykomne,  i  det  han  ogeneradt 
tog  för  sig,  synbarligen  van  alt  hålla  sig  Fram  —  jaså, 
du  är  Bertila.  Fägnar  mig,  kamrat!  Heder  mot  beder. 
jag  skall  då  aäga  dig  att  jag  är  Bengt  Kriaterson  från 
Limingo,  sergeant  vid  hans  majestäts  tappra  Österbotl- 
ningar  och  hitskickad  för  att  ha  tillsyn  öfver  ulakrif- 
□ingen.  Litet  mera  öl  i  stånkan,  bönder  ...  nå  nå,  våren 
inte  rädda,  flickor,  jag  bita  inte  .  .  .  Bertila?  fortfor  aol- 
daten  med  munnen  full.  Hvad  tunnor  tusan,  8r  det  du, 
bonde,  aom  är  löjtnant  Bertela  far?  ■ 

—  Jag  känner  inte  det  namnet,  genmälde  den  gamlfl 
husbonden,  stucken  af  soldatena  öfvermod.  I 

—  Är  du  galen,  gubbe?  Du  skulle  inte  känna 
Gustaf  Bertel,  som  ännu  för  ett  balft  år  sedan  kallade 
sig  Bertila? 

—  Min  son  I  min  son  I  utropade  den  gamle  med 
Könderslitande  röst.    Jag  oJycklige  far  I    Han  tV-i^ft*  l&t 


ISS  SVlnOET  OCH   PLOaSM 

—  BondAntiiinet  I  upprepade  den  Iniiligs  i 
ffirvånid  och  med  ett  så  omfitteligt  skräll,  ett  diittak 
hoppade  (ramffir  honom  p&  bordet.  —  Ra  di  od 
namn,  bOoder?  Jo  si  di  Ugger  jag  af  alt  faa  na 
Du  är  mig  en  IjtiB  pojke  du,  gubbe  lilla  . .  .  clg  n 
hvad  d  n  iik»]|  da  gfira  med  namn?  Och  dftr«id  I 
traktade  faan  sin  Tird  med  en  bA  naiv  (raoifasighet,  i 
det  förolämpande  i  bans  oid  llck  dant  en  bttfdl 
mildare  fftrg. 

Den  gamle  Bertila  berärdigade  honom  knappt  ■ 
eo  blick. 

—  Jag  dåro  skickade  ul  en  skAgglQa  pilt  och  tnl 
mig  akicka  en  mani  tillade  han  mörkt  Hr  »ig  ajllf. 

Hen  sergeanten,  som  troligen  tagit  en  reaknlpp  W 
och  na  hade  tittat  nAgot  djupt  i  atånkan,  eyalea  M 
böjd  atl  släppa  ett  godt  Ämne. 

—  Ser  du  bister  ut,  far  lille?  forllDr  haa  i  aami 
ton.  Ni  bönder  umgås  så  länge  med  oxar  och  ttr,  ti 
ni  ajålfva  blin  båda  sorterna.  Om  du  röra  en  and 
höflig,  skulle  du  skicka  en  vacker  tös  att  fj-Ut  ■ 
slanka;  hon  Sr  tom,  ser  du,  tom  som  din  skälla.  H 
ni  rofakalare  begripen  inte  den  8ra  aoro  vedertanl 
att  hafva  en  kunglig  sergeant  till  gäst.  Ser  da,  (ar  19 
en  soldat  är  nu  (ör  tiden  allt,  ban  har  ett  namo  ■• 
klingar,  för  det  ban  bar  ett  avärd  som  klingar.  N 
ni  ökplogare  ba'&  bara  gröt  i  hufvudet  och  en  rotil 
bröstet.  Skål,  min  gubbe  .  .  .  den  tappre  löjtnant  BttU 
vSIgångl  Vfigrar  du  att  dricka  en  årlig  kavaljers  Bk| 
.  . .  hut,  bondRJ  i 

Och  se^anten  onderBtod  aig  i  kin 
dighet  att  alA  nttreD  i  bardet  med  den 
trätallrikarna  dansade  och  ajUfra  de  ovigi 
böjda  att  maka  aig  till  golfvet  med  hda 


gftmle    Berlila   förekom    dem.     Han   hade  till  ' 

kallblodig    stått    upp,  närraade  sig  sergeanten 

uta   Bteg  och  grep  honom,  utan  alt  yttra  elt   ord 

tr,  ned  vSnstra  handen  i  nacken,  med  den  hOgra 

,  lyftade  honom  af  banken,  bar  min  %ai)i.  &«w%V 


154  SVÄRDET  OCH   PLOOBN 


Kristenon  till  dtafoi  oeh  kailade 
en  hög  af  apånor  utanför  tnppan.  8i  IMbhl 
den  laatige  aargeanten  öfvar  datta  oHntada  ta^  i 
knappaat  rörde  ain  aaniga  ann  till  mntaHad  —  i 
fall  bana  ajottioårige  motatåndara  vil  ttga  aai 
lyktat  denna  olika  atrid. 

—  Gå,   ropade   Bortila  eft«r  hoiMNBy  och  I 
välfignad  till  minna  af  Storkjro  böndarl 

Ingenting  imponerar  aå  atarkt  på 
som  ett  bealataamt  med  i  förening  med  aa 
När  den  gamle  åter  trådde  in  i  atogaiii  oi 
sitt  folk  med  ett  bifkll  grånaande  till  beoadna.  • 
var  i  ögonblicket  allt  det  groll,  aom  nyaa  fOn 
husbonde  och  tjenare  fientligt  emot  hyaraadim. 
teten  mellan  plogen  och  avårdet  år  lika  ganuB 
världen.  Klabbekriget,  aom  uppkommit  af  en 
rivalitet  och  betydligt  stegrat  deneamma,  kvaifaU 
i  friskt  minne.  Desae  bönder,  hvilkaa  ajåltattndif 
aldrig,  likt  många  deraa  landamåna,  böjta  ludai 
ägares  förtryck,  aågo  med  fröjd  aitt  månniakovir 
svaradt  emot  en  soldata  öfvermod;  de  glömde  i 
stund,  att  måhända  innan  kort  mer  ån  en  af  dan 
iklädas  soldatrocken,  till  att  strida  för  flUemai 
Själfva  den  gamle  bondechefen  hade,  npprymd 
lyckade  bragd,  förgätit  sitt  mörka  lynne;  tåt 
gången  på  länge  såg  man  ett  löje  på  håna  ma 
medan  måltiden  slutades,  tog  han  aig  för  att  för 
berätta  forna  äfventyr. 

—  Aldrig   så  kan  jag  förglömma  huru  vi  U 
den    bofven  Abraham  Melchioraon,  han  aom  hår  : 
grep    våra    bästa    bönder    och   låt   rådbråka   dan 
illgämingsmän.     Med   femtio   knektar   hade   han 
norrut,  det  var  vintertid,  han  var  en  fin  herre  ao 


HAN  BLYGES  FÖR  BONDENAMNET  155 

snafva  af  kölden  och  åkte  så  stort  i  präktig  vargskinne- 
pils. Men  när  han  nalkades  vid  Karleby  kyrka,  lade  vi 
088  i  försåt  mellan  enbuskarna  och  kommo  som  Jeha 
öfver  honom  och  slogo  två  och  tjugu  af  hans  knektar 
ihjäl,  och  honom  slogo  vi  brun  och  blå,  men  hvargång 
han  väntade  rapp,  drog  han  vargskinnspäisen  öfver 
öronen,  och  så  bet  ingen  klubba  på  den  förrädaren. 
Vänta,  sade  Hans  Kränk  från  Limingo,  som  förde  oss 
an,  den  vargen  skola  vi  nog  piska  ur  skinnet,  och  därpå 
rappade  han  sin  Abraham  så  eftertryckligt,  att  denne 
måste  släppa  sin  präktiga  päls.  Kranken  hade  bara 
tröjan,  och  kallt  var  det,  det  skall  Gud  veta,  och  så 
tyckte  han  pälsen  vara  en  skön  sak  och  drog  den  oför- 
märkt  på  sina  egna  axlar.  Men  som  detta  allt  skedde 
i  aftonskymningen,  märkte  vi  andra  icke  att  Kranken 
krupit  i  pälsen,  utan  begynte  att  med  friskt  mod  ånyo 
klappa  på  samma  päls  som  vi  voro  vane,  och  visst  är 
att  den  gången  fick  Kranken  bastun  varm.  Men  Abra- 
ham Melchiorson  blef  så  lätt  och  vig,  sedan  han  sluppit 
sin  päls,  att  han  tog  till  fötter  och  kom  i  bara  tröjan 
två  mils  väg  till  Husö  gård,  där  knep  honom  Såka 
Jakob  från  Karleby,  och  bofven  fördes  till  Stockholm, 
men  länge  hann  han  icke  sörja  sin  vargskinnspäls,  innan 
hertigen  gjorde  honom  ett  hufvud  kortare. 

—  Ja,  sade  Larsson,  som  gärna  tog  Flemingens 
och  hans  folks  parti,  den  gången  hade  ni  öfverhand. 
EUfva  knektar  hade  blifvit  vid  lif,  men  ställt  sig  döda; 
dem  klädde  ni  af  inpå  bara  kroppen.  Och  vid  mid- 
nattstid kröpo  de  hälft  ihjälfrusne  till  klockarestugan 
och  blefvo  där  upptagne;  men  om  morgonen  ville  ni 
stoppa  dem  lefvande  under  isen,  såsom  I  gjorden  i 
Lappfjärds  å.  Vargar  voren  I,  och  icke  människor.  An 
var  ja   så  grund,  att  I  masten  med  stänger  bW^viV^  >l%x- 


156  SVÄftDET    OCI 

lame   ned  i   vak^n,  och  når  d«  icke  ville 
edra  kvinnor  d«m  ned  itma  fimbaran  i  hntradM. 

—  HUl  din  mun.  LaraBon,  da  vet  icke  altt  Mi 
Svidje  Klas  KJort*  svarade  fJ«ni)å  bamiMD.  iåf  d|> 
ingenting  om  slls  dera  han  och  han*  folk  ibjUall^ 
aller  rådbråktl  lefvande.  Mfn  kommer  du  ihftg  Smwi 
Sigfridaon  rid  Soratnkoaki?  NAr  han  kringrftnt  bAnd» 
ne,  befallde  han  ain  lifknekt  ti  med  bilan  balatwgp 
dem  en  och  en,  men  knekten  oricade  i<:ke  med  flera  lo 
tjagufyra  och  bad  junkaren  Hjilt  hatiibiigga  roslen.  EM 
blef  junkaren  vred  och  tät  tum  bönd«me  boftv*  kneba 
i  fem  stycken,  dfirefler  tvang  han  Mnderoe  att  aia^ 
emellan  faaggh  hvarandra  sOndcr  och  umman,  si  llngi 
en  var  kvar. 

—  Men  bur  gjorden  I.  arge  akalkar,  i  Peder  Unmie> 
gård?  Ert  folk  aköflade  g&rden,  aönderstogo  fönalenu 
slaktade  all  boskapen  och  uppsatte  de  attiuggna  hnfradeni 
med  uppspetad  mun  till  ett  spökeUe  i  ffioatren. 
efter  s&gades  isarna  i  stugan  af  till  tre  fjårdedabr, 
på  det  att  när  gårdsfolket  återvände,  bela  boset  skoDt 
störta  öfver  deras  hufvuden.  Of^b  njir  I  fångsten  ryttan, 
sköten  1  till  tnåis  på  honom  med  pilar . . . 

—  Det  Sr  icke  vårdl,  Larsson,  alt  du  tager  Siify 
Klas  i  försvar.  Kommer  du  Ihåg  den  kvinnan,  till  ttTilkeo 
en  af  Axel  Kiircka  ryttare  kom  och  ibjålslog  hennes  han 
midlför  hennes  ögon.  Det  kunde  den  arma  modem  •] 
lida,  ulan  fattade  med  sin  halfviixna  doller  den  dracfaw 
agllen  om  Rfvet,  slog  honom  med  en  såstång  i  hntviidct 
och  stoppade  honom  därefter  afsvimmad  i  vaben  Rm^m 
kom   Svidje  Klas  och  lU  bo^a  densaoa 

trenne  stycken . . . 

—  LÖBt   prat   som   aldrig   blifvit  bei 
"Bson  buttert. 


SÖDERLÄNDSKAN   I   NORDEN  167 

—  De  döda  tiga  som  snilla  barn.  De  femtusen 
dagne  vid  Ilmola  knystra  icke. 

—  Hellre  än  att  ofreda  sergeanten,  skulle  du  hafva 
vigat  honom  om  nytt  från  din  son  och  min,  återtog 
jarsson  för  att  komma  från  bådas  ständiga  trätoämne, 
let  fatala  klubbekriget. 

—  Ja . .  .  du  har  rätt,  jag  måste  veta  mera  om 
liltame   och   om  kriget    Jag  reser  i  morgon  till  Vasa. 

—  Kommer  han  snart  tillbaka?  frågade  Meri  med 
iky^  röst. 

—  Gösta?  Han  låter  nog  vänta  på  sig,  genmälde 
kdem  harmfullt.  Han  har  ju  blifvit  en  herreman,  han 
ikäma  för  sin  gamle  far . . .  han  blyges  för  bondenamnet  I 


3.    Söderländskan  I  norden. 

Några  mil  söderom  Vasa,  inemot  63:dje  latituds- 
graden, gör  finska  kusten,  som  härtills  gått  rakt  i 
söder  och  norr,  en  märkelig  bukt  åt  nordost.  Det  stora 
blåa  Bottenhafvet  följer  samma  sträckning,  smalnar  ett 
ögonblick  i  Qvarken,  vidgar  sig  åter  och  lutar  sin  höga 
hjfisaa  mot  Finlands  bröst.  Friare  än  annorstädes  brusar 
mot  dessa  kuster  den  från  Ishafvet  kommande  nordan- 
vinden, tränges  ihop  mellan  Qvarkens  stränder  och  jagar 
dess  vågor  med  förfärande  vildhet  mot  klipporna.  Midt 
i  detta  stormiga  haf  ligga  Gaddens  kala  klipphällar  med 
deras  varnande  båk  och  deras  långt  utskjutande  ref. 
När  fjällvinden  skakar  sina  vingar  öfver  dessa  farliga 
skär,   då   ve  det  fartyg,  som  icke  med  säkert  st^^  o^Vi 


lält  bra 


SVABDET   OCH    PLOGEN 


gel  vägar  sig  genom  den  trånga  pas 
vid  l.nderaten  —  deaa  ofärd  år  viss.  Men  midt  i  | 
maren,  när  vinden  kantrar  med  solen  frän  sunnaoQ 
västkant  kompsasen  npp&t,  då  hSnder  det  sfiUsi 
att  en  lindrig  nordan  är  den  skönaste,  mest  kSibi 
vind  och  bebådar  långvarig  klarhet  med  vackert  i 
Då  flyga  många  hundrade  segel  från  kustems  utåt  <] 
kens  öar  och  grund,  att  utlägga  sina  skotar  för  flyt 
slimin  a(  strömming,  och  det  oroliga  broaaode  t 
jollrar  likt  en  älskande  mor  med  sina  döttrar,  de  g 
skande  öarna,  som  hvila  vid  dess  barm. 

Med  undantag  af  Åland  och  EkenSs,  är  ingen  i 
af   Finlands  vida  kuster  så  rik  på  en  blomatrande  ■ 
gärd,   som    Qvarken    och    dess    närmasle    östra   : 
Otaliga   (iar   och   bolmar,  af  hvilka  de  största  firo  V^ 
grund  och  Björkö,  ligga  här  kringstänkla,  likt  droppi 
grönska    i    det    vida  blå,  och  bilda  en  egei 
Heplot  kapell,  beslående  af  idet  skär  och  bebodd  afU 
fiskare.     Sä    talrika    äro    dessa    Ögrupper,    så  oändeligl 
omväxlande  äro  sunden,  sä  labyrintiskt  krökta  farledenu, 


SÖDERLANDSKAN   1   NORDEN  159 

Vfufdra  de  i  Österbotten  ntskrifna  rekryterne  till  tyska 
kiifet  Det  var  en  klar  och  vacker  sommarmorgon. 
Offer  det  vida  hafvets  fjärdar  spelade  denna  obeskrifliga 
ghoMy  som  har  någonting  på  engång  så  stort  och  så 
iiti|iiide  skönt  Ett  oåndeligt  snöfält  belyst  af  vår- 
solen kan  täfla  därmed  i  prakt,  men  snön  är  stillheten 
och  dOdeo,  den  glimmande  vågen  är  rörelse  och  lif. 
Ett  haf  i  hvila  och  glans,  det  är  storheten  klädd  i  be- 
hi|Bla  löjen,  det  är  en  slamrande  jätte  som  drömmer 
9m  itråfaur  och  blommor.  Stilla  höjes  och  sänkes  hans 
barn,  då  gungar  plankan  under  din  fot,  och  da  bäfvar 
idhs;  han  konde  appsluka  dig  i  sin  a^rand,  men  han 
bnder  i  saktmod  sin  silfvermatta  under  din  köl,  och 
hn,  den  starke,  bär  dig,  bräckliga  rö,  som  ett  barn  på 
nna  armar. 

Det  var  strax  efter  solens  uppgång.  Ombord  på 
biigpn  rådde  sjölifvets  enformiga  tystnad  under  morgon- 
nkten,  när  ingen  fara  förestår.  En  del  af  besättningen 
lof  änna  onder  däck,  blott  sekundchefen,  insvept  i  en 
jieka  af  holländsk  fris,  promenerade  af  och  an  på 
ikterdäck,  styrmannen  stod  orörlig  vid  rodret,  utkiken 
i  fflärsen  blickade  ljudlös  framåt,  och  här  och  där  på 
tMåcket  syntes  en  matros,  än  fastsurrande  en  tågända, 
1d  lappande  sina  stöflar,  än  bärande  ved  till  kabyssen, 
n  rengörande  kanonerna,  som  skulle  salutera  Kors- 
olffl  Tid  inloppet.  Nutidens  afmätta  disciplin  på  ett 
rigsskepp  var  då  nästan  okänd;  där  funnos  hvarken 
niformer  eller  hvisselpipor  eller  hela  detta  system  af 
ignaler  och  kommando,  som  nu  är  så  långt  drifvet. 
la  örlogsman  skilde  sig  från  en  kofferdiman  genom  föga 
nnat  In  storleken,  bestyckningen,  vapnen  samt  befälets 
ch  besittningens  talrikhet.  När  man  erinrar  sig,  att  då 
nnn  huina  hvåwken  bråanvin   eller   kaffe   ombotd  XaSl 


160  SVÄRllt-ri    0(.H    CI.OOEN 

tröst  mot  morgonkylan  —  af  holiandame  hade  nw 
redan  ISrl  sig  att  använda  en  0(<h  annan  buss  tobak  lui 
detta  ändamil  —  •!  finner  man  ISil,  att  ajClifrat  oa> 
bord  pfi  briggen  lUiia  Eleonora  fCga  liknade  d«l  pi  ta 
af  nutidens  Srlogabriggar. 

Vid  den  grOnmftlBde  relingen  af  akterdäcket  s(oé» 
t/enne  kTinnllga  geaialter  insvepta  i  vida  reshofror  al 
avart  ylle.  Den  enk  a(  desaa  passagerare  var  liten  \Ji 
växten,  viaade  noder  bufvan  ett  gammalt  Bkrynklfi 
ansikte  med  ett  par  plirande  gtk  ögon  och  hade  ytlanl 
väl  ombonat  sig  i  en  tjock  stoppad  kofla  af  nQmbery» 
filt.  Den  andrt  gestalten  var  lång,  rsk  och  smtrt  saal 
bar  en  titt  itaittaude  kapolt  at  avart  sammet  fodiai 
med  hermeliner.  Lniad  mol  relingen,  betrakladv  hoo 
dystert  tankfull  den  förbiilande  vägen  och  briggena  gliia- 
mande  kfilvatten;  hennes  drsg  kunde  man  ej  Drektlji 
frin  däcket,  men  lyckades  man  uppfinga  bennes  bild 
ur  den  speglande  vigen,  sfi  varsebtet  man  ett  bildskösl 
blekt  ansikte,  genom  blixtradt  af  tvenne  svarta  Ogoa. 
hvilka  i  glana  Afverlräffade  själfva  den  atrfclande  Tif' 
spegeln. 

—  Heliga  Maria,  utropade  den  gamJa  kvinnan  pnl- 
samt  uppi  en  starkt  prononcerad  plattyska  ^  nftr  skall 
detta  eländet  taga  elul,  som  iielgonen  pålagt  oss  fftr  vin 
synders    skull?     Sig,    lilla    iröken,    i    hvilken    tnkt  af 
världen    äro    vi    nu?     Det    förekommer   mig,    som  von 
det   ett    helt   ir   aedan    vi    seglade   från  Stralaund,  ock 
sedan   vi    limnade   det  kälterska  Stockholm,  har  jag  <j 
mer   hållit   rikning   på  dagarna.     Hvar  morgoa  bIt  jm 
Btår  upp,   User  jag  ajo  ow'»  och  ijo  pi 
såsom   den    vOrdige  fader  Hieronymos  lirdi 
skärm   för  spftkelser  och  ond  troUdomaotf 
ja  ej  veta,  om  icke  vtiMen  Ui  ^»x  ^tax, 


SOnBRLANDSltAN    I    NOIUIKN  !i;l 

IlAngl   frftn  den  beltga  rätlrogna  kyrkans  område  och 

■tna    manniakor.     Delta   bafvet  har  ingen  ända  —  o 

Bfskvvärda    bafvet  I     Dä  prisar  jag  Mainiloden,  som 

^sH  fredligt  flöt  utanför  virt  lilla  (ornfönsler  i  Wiirzburg. 

SSg,  lilla  fröken,  mfinne  icke  därborla  vid  himlens  rand 

Ir   jordens   ände   och  vi  eegla  med  fulla  segel  rakt  in  i 

K  akåraelden? 

B  Den  länga  smSrta  flickan  i  eammetskapotten  syntes 

B  icke  lyssna  pä  den  munviga  duennans  ulgjulelser.  Den 
mörka  gtSnBande  blicken  under  de  länga  svarta  Ggon- 
hären  hvilade  sTärmiskt  pä  hafsylao,  liksom  för  all  I 
dess  böljor  låsa  uttydningen  af  hjärtats  drOmmar.  Och 
når  stundom  en  läng  kullrig  dyning  af  forna  stormar 
hvålfde  fram  under  de  smä  vägornas  lek  och  briggen 
sakta  krängde,  sä  all  relingen  närmades  valtenylan  och 
speg«lbilden  i  bafvet  närmade  sig  flickan  ombord,  dk 
for  Afver  de  sköna  bleka  dragen  etl  löje  pä  engäng  af 
vemod  och  stolthet,  och  hennes  läppar  rörde  sig  nästan 
ohörbart   till  att  förtro  hennes  innersta  tankar  ät  vägen: 

—  Del  år  blolt  det  glora  och  majeståtislfa  i  lifeet 
som  förtjenar  att  älskas!  h 

Därefter  tillade  hon,  hänförd  af  denna  tanke:  ■ 

—  Hvarför  skulle  jag  ej  älska  en  stor  man?  V 
Och    hon    bviskade  dessa  ord  med  en  hängifvenhet^ 

utan  gräns.  Men  strax  därpfi  for  en  rysning  genom 
hennes  smärta  lemmar,  en  mörk  blixt  sköt  fram  ur  den 
tindran(?e  emaljen  af  hennes  svarta  ögon,  och  hon  yttrade 
nästan  darrande: 

—  Det  är  blott  det  stora  och  niajeMåtisIca  i  lifoel 
«om  ffirtjenar  uti  hatas!  .  .  . 

—  Hvarför  skulle  jag  ej  hata  . . ,? 
HoD  otaade  icke  meningen.     Hon  b&ide  *\V^.  \i\i.\t 

mot  reiiagea,  blixteo  i  benaea   Öga  föravann.  ocV  \  Äe»"" 


.Ji 


ItC'  SVÄRDET  OCH   PLOGEN 

Ställe  kom  en  faktig  tår.  Tvt  mot  hvumdni 
andar  kämpade  om  denna  glödande  qil.  Dm  mm% 
till  henne:  älskat  Den  andra  tade  till  hemw:  h 
Och  hennes  bjärta  förblMde  änder  dea  fcnkUMil 
kampen  mellan  ängeln  och  demonen,  som  deloa 
hennes  själ. 

Det  är  öfverflödigt  att  nämna  hvad  liMurea  tå 
redan  gissat,  att  den  smärta  flickan  ombord  pi  bri| 
Maria  Eleonora  icke  var  någon  annan  än  MkMi  Bq 
von  Emmeritz,  den  sköna  svärmarinnan,  aom  vfl 
Frankfurt  am  Main  omvända  konung  Qostat  Adolf 
katolska  läran.  Konungen,  som  kände  minninkolgäi 
hade  icke  utan  skäl  ansett  denna  btnatiakn  flicka  i  al 
till  allt,  om  hon  framgent  lämnades  ett  rof  för  jaeaitai 
inflytande.  Han  hade  därför,  icke  af  en  hinuidt  > 
var  främmande  för  hans  stora  själ,  men  af  idelt  mäi 
ligt  deltagande  för  en  ung  riktbegåfvad  natar,  beafa 
för  en  tid  bortskicka  henne  till  ett  fjärran  land,  dir  I 
ej  mera  kunde  nås  af  mörka  munkars  ingifvelaer*  i 
såren  erinrar  sig  att  konungen  uttalade  denna  ain  at 
redan  den  märkvärdiga  natten  efter  frankforterboiftt! 
'('St;  och  fram  på  sommaren  skickades  fröken  Reg 
öfver  Stralsund  och  Stockholm  till  den  gamla  atrib 
fru  iMärta  Ulfsparre  på  Korsholm.  Han  anada  ic 
den  ädle  konungen,  att  den  demoniska  makt,  or  hv 
klor  han  ville  rädda  sin  sköna  fånge,  följde  henne  ii 
till  Finlands  aflägsna  strand.  Ty  fröken  Regina  h 
frihet  att  till  ledsagarinna  välja  den  af  sina  tjenariai 
till  hvilken  hon  hade  det  mesta  förtroendet,  och  I 
valde  icke  den  gladlynta  blonda  Kätchen,  hennea  gi 
genius,  som  bortskickades  till  sin  hemort  i  Bajern,  a 
don  gamla  Dorthe,  hennea  amma^  aom^  hemliga  besoh 
nf  jesuiterne^   redan   län\je  lÄil  l«LXÄ\S»TSiKna  ^^^\ 


SÖDERLANDSKAN    I    NORDEN  163 

QDga  flickans  själ.  Så  stod  dock  den  arma  öfvergifna 
värnlöst  prisgifven  ät  den  mörka  makt,  som  alltsedan 
tidigaste  barndom  snärjt  med  sina  fruktansvärda  läror 
hennes  rika  känsliga  hjärta.  Och  mot  denna  makt  hade 
hon  blott  att  ställa  en  enda,  men  mäktig  känsla,  hennes 
beundran,  hennes  svärmiska  kärlek  för  den  store  Gustaf 
Adolf,  hvilken  hon  älskade  och  hatade  på  samma  gång, 
—  hvilken  hon  varit  i  stånd  att  döda  och  för  hvilken 
hon  dock  velat  själf  gå  i  döden. 

Den  kloka  Dorthe  syntes  ana  sin  frökens  tankar, 
lutade  sig  framåt,  plirade  med  sina  små  ögon  och  sade 
med  den  förtroliga  ton,  som  en  tjenarinna  i  hennes 
ställning  så  lätt  antager: 

—  Aj  aj . . .  står  det  så  till?  Komma  de  nu  åter 
fram,  de  syndiga  tankarna  på  kättarekungen  och  allt  hans 
anhang?  Jo,  jo,  djäfyulen  är  slug,  han  vet  hvad  han 
gör.  När  han  vill  fånga  en  liten  lättfärdig  flicka  af  den 
vanliga  sorten,  så  skickar  han  för  hennes  ögon  en  ung 
rödblommig  sprätt  med  långa  sirliga  lockar  och  ett 
kavaljeriskt  utseende.  Men  när  han  vill  snärja  en  stac- 
kars öfvergifven  flicka  med  stora  stolta  tankar  och  ädel 
håg,  då  kläder  han  sig  i  gestalten  af  en  präktig  seger- 
herre, som  vinner  borgar  och  fältslag,  och  litet  bryr  sig 
det  arma  barnet  om  att  den  ståtlige  segraren  är  en  af- 
svuren  fiende  till  hennes  kyrka  och  tro  samt  reder  bådas 
fördärf . . . 

Regina  vände  sina  fuktigt  glänsande  ögon  bort  från 
hafvet  och  såg  ett  ögonblick  med  obeskriflig  tvekan  på 
sin  gamla  rådgifvarinna. 

—  Säg,  sade  hon  nästan  häftigt,  är  det  möjligt  att 
vara  på  engång  en  ängel  af  ädelmod  och  ett  odjur  af 
elakhet?    Ar  det  möjligt  alt  på  en  gång  vat  dexv  %\}bi^\.^ 

acä  den  förhatligaste  bland  människor? 


164  SVÄHDET  OCU  PLOCKX 


—  Djäfmlan  ir  royriMt  vtor,  ■randa  Dortbc  Inft. 
Han  Sr  aft  slor,  alt  han  giroa  vill«  van  Gud  ajitf.  on 
han  det  kunde.  DSrfOr  år  d«l  en  Iflll  aak  (Or  boiwn 
att  syua  aom  den  BlOrate  bland  mftDniakor. 

Regina  såg  åter  nlåt  hafvel.  Morgooeoa  bidMIl 
lagn  låg  Ofrer  de  glimmande  fj&rdarna  och  nrtiii'** 
bjfiriats  slormar  (ill  ro.     ^~~  "—jn  flickan  l«|{. 

Dorthe  (orLlor:  —  Al  frukt  skall  man  kinH 

de   onda.      Tank.    kåra  fr  ivad  ondt  bar  ieke  åm 

gudlOaa  konungen  gjort  vå  rka  och  om?  Uu  bar 
alagit  minga  tusen  af  vån  igar«,  han  har  plandnl 
vån  kloster  och  borgar,  han  r  uidrifvit  våra  nunnor 
och  helige  fäder  fr&n  deraa  lliga  boningar,  och  den 
fromme  paier  HieronymuM  har  hans  folk,  de  k&lteraki 
flnname,  förskräckligt  misiifaandlal.  Oss  har  han  drifnt 
bort  i  landsQykt  lill  världens  finda . . . 

Äter  säg  Regina  bort  mot  öama  och  fjirdaiM  i 
deraa  hulda  morgonklarbet.  Når  den  mörka  denMUSB 
bviskade  hatet  i  hennes  öra,  synies  henne  den  slriUiBdi 
naturen  predika  idel  kärlek.  På  bennee  läppar  bvKvwIi 
redan  den  hänförande  tanken:  hvad  gör  det,  ora  hn 
elagit  taaende,  om  ban  uidrifvit  munkar  och  nonnor, 
om  ban  jagat  o-ta  ejäKva  i  landsflykt,  hrad  gSr  allt 
detta,  om  han  &r  stor  som  människa  och  handlar  afler 
sin  tros  ingifvelsel  Men  bon  teg  af  fruktan,  hon  vå- 
gade icke  bryia  med  hela  sitt  förgångna  lif.  Hon  upp- 
fattade i  aläliet  ett  sf  Dorlbes  ord.  likasom  för  att  boH- 
leda  det  å-ihmotn  af  bat  och  förbannelse,  som  med  aia 
mörka  dimnia  kringaiepte  hennes  bjärta  midi  i  denns 
lugna  kärleksfulla  tafla  af  ett  hat  i  mim 
friska  glans. 

—  Vet  dn  väl,  Dorthe,  sade  hon,  att 
da  hatar,  bo  rid  kostea  ti  änOft  ^tilL    ^ 


SÖDBRLANDSKAN   I   NORDEN  165 

strimman  af  landet  långt  i  öster.  Det  är  Finland.  Jag 
htr  innu  icke  sett  dess  strand,  och  likväl  kan  jag  ej 
tbky  ett  land,  som  sköljes  af  ett  så  herrligt  haf.  Jag 
kin  icke  tAnka  mig  att  onda  människor  kanna  växa  upp 
vid  hjärtat  af  en  sådan  natur. 

—  Alla  helgon  beskydde  oss!  utropade  den  gamla, 
i  det  hennes  magra  hand  i  hast  gjorde  korstecknet. 
—  Är  detta  Finland?  Sankt  Patrik  bevare  oss  från  att 
oågmisin  sätta  vår  fot  på  dess  fördömda  kust  I  Kära 
boken,  ni  har  då  aldrig  hört  hvad  man  berättar  om 
drtta  land  och  dess  hedniska  folk?  Där  råder  en  evig 
natt,  där  smälter  aldrig  snön,  där  ligga  de  vilda  djuren 
och  de  ännu  vildare  människorna  syskonsäng  i  hålor 
och  klyftor.  I  skogen  är  det  så  tjockt  af  troll  och 
vättar,  att  när  man  ropar  en  af  dem  vid  namn,  strax 
krypa  hondrade  otyg  fram  undan  löf  och  grenar.  Och 
inbördes  förtrolla  människorna  hvarandra  med  allehanda 
ondt,  så  att  när  någon  bär  hat  till  en  annan,  förvandlar 
han  sin  ovän  i  ulfvaskepelse,  och  hvart  ord  de  tala  får  lif, 
så  att  när  de  vilja  göra  en  båt  eller  en  yxa,  säga  de 
det,  och  strax  hafva  de  hvad  de  säga. 

—  En  vacker  målning  är  det  du  gör,  sade  Regina, 
leende  för  första  gången  på  länge,  ty  hafvets  friskhet 
verkade  godt  på  hennes  drömmande  själ.  —  Lyckligt  är 
visst  det  land,  där  man  skapar  sig  allt  hvad  man  önskar 
med  blott  ett  ord.  Ar  jag  hungrig  och  önskar  en  skön 
firakt,  så  säger  jag:  persika  I  och  genast  har  jag  persikan. 
Tdrstar  jag,  så  säger  jag:  källa!  och  strax  sorlar  en 
killa  vid  min  fot.  Har  jag  sorg  i  mitt  hjärta,  så  säger 
jag:  hopp!  och  hoppet  återvänder.  Och  längtar  jag 
efter  en  älskad  vän,  så  nämner  jag  hans  namn,  och 
lum  står  vid  min  sida.  Ett  herrligt  land  vore  PvrA^nd^ 
m  det  år  aådaat  du   föreatåller  dig.     Bodde  vV  ocVlä 


fOr  osH,  som  (ordoiii, 

Dorlbe  vände  a  ig 
na  iDomskAra,  akdt  n 
klipporoa,  at  hrilka  ma 
ytan,  den  liden  ånna  al 

—  Hvad     heler    dei 
vänster?  frågade  Regina 

—  Vargö,  svarade 

—  Nu    hör    ni    det 


16t> 

med    vilddjaren    i  en  grop  at  den  aviga  snOn,  t 
vi   ae    pä    hvarandra   wk   aiga:    fidantMUndl 
samma   stund   skulle  vi  sitta  hand  i  hand  Tid  i 
af  Main  under  lindens  skugga,  dår  vi  ofi*  stttlo  t 
var    lism,   ucb    vftr  hembygds  nåkteifalar  skalle  i 


Ijtifva  drilkr 

ad  bort  Briggeo  atyi 
U  fart  nifbi  d«  ylian 
n  na  stå  bOgt  Uvttr  t*^{ 
at  dan  salta  riigeD. 
a  akogbavnxaa  I»uM 
iär«stående  roAaiten. 
n  entonigt 

kära    trOk«D,   atrof 


Dorlhe.     VargCt     Det   är    del   fOrsla   namn  vi  mtllM 
Finlands    kust,   or'h  del  visar  oss  bvad  vi  ba  alt 

Unggen  vände  nu  it  norr,  gick  mellan  LAiif4 
och  Sundom  landet,  fiillda  Äter  af  mot  fiater,  paaaata 
Brandö,  gitk  obehindrad  fifvitr  dttt  gnind,  som  na  fr 
dessa  välten  uteslflnger  atfirre  fartyg;,  in  i  Vaita  di  I 
liden  ypperliga  hamn  ocfa  saluterade  med  sexton  kaiu 
skott  Korsbolms  vallar. 


4.    Bonden,  borgaren  och  soldaten. 


När  d«n  rike  Aron  Bertila  aatte 
klirra,  tör  alt  pi  en  dag  inrssa 
aåsom  en  tuiderpant  pi  ixn  ktATaUMi 
far  ocb  dotter,  att  Men  aVoUft  Utl^ 


BONDEN,    UOROAIIEN  OCH    SOLDATEN  1G7 

^  IBr   att   i   staden   inkfipa   strömming,  humla    och   vissa 
byddoFy  såsom  ingefåra  och  kanel,  hvilka  redan  då  be- 
^  lynte   att   synas    i   ffirmfignare   bondestagor.    Både .  far 
^  och    dotter    hade   med   denna   resa   sina  egna  af  sikter; 
,.  men  ingendera  ville  tillstå  för  den  andra,  att  det  egent- 
ligen var  nyheter  från  Tyskland  som  båda  sökte.  Larsson 
hade  under  tiden  i  uppdrag  att  ha  den  vanliga  tillsynen 
Ofver  arbetet  hemma. 

Det   var  just  vid  denna  tid  Gustaf  Adolf  och  Wal- 

lenstein   stodo   mot   hvarandra   vid  Numberg.    Soldater 

behöfdes   mer   ån  någonsin,  och  Oxenstjerna  skref  från 

Sachsen    bref   på   bref,    för  att  påskynda  ankomsten  af 

siya    förstärkningar.     Oaktadt    man  således  befann  sig  i 

brådaste   skördetiden,    gjorde    kriget,   som  ock  hade  sin 

brådaste    skördetid,    att  en  mängd  af  det  utskrifna  unga 

manskapet    från    kringliggande   socknar    strömmade   till 

Vasa,    för   att    därifrån  öfverskeppas  till  Stockholm  och 

aå    vidare  mot  Wallensteins  hotande  skaror  i  Tyskland. 

Den    tiden    var   exercisen   långtifrån   så   invecklad    och 

konstmässig    som  nu;   att  stå  behjälpligt  i  ledet,  att  vid 

första  kommando  rusa  rakt  på  fienden,  att  skjuta  säkert 

—  som    österbottningame   på    förhand   lärt   sig  af  själ- 

skyttet  —  och   att   hugga   friskt   uppå,  det  var  hufvud- 

saken.     Och   sålunda   kan   man  begripa,  att  mången  af 

dessa    bondegossar,    nyss  tagne  från  plogen,  ännu  hann 

tids    nog   fram,   för  att  med  ära  stupa  vid  sin  konungs 

sida  på  slagfältet  vid  Lutzen. 

Vasa  stad  var  blott  tjugu  år  gammal  och  mycket 
mindre  till  omfång  än  nu,  icke  blott  för  dess  ungdom, 
utan  ock  emedan  Korsholms  ägor,  som  tillhörde  kronan, 
hindrade  allt  utvidgande  åt  södra  sidan.  Kring  gamla 
Mustasaari  kyrka,  ungefår  långs  norra  slrlkcVLmii^^Tv  ^V 
navMrmnde  Köpmans-    och  Stora  lång-galorna,  \\^\d^  «^^b 


168 

oAgra   trisga   rader  if  nybyggdi,  rOdrallade 

buB    med    ses    eller    fttta   obetrilligt  hamlaUbodw. 

liamneD    stodo    msgisiner,    otth   Inktui   diromi 

appfylld  af  l!iikar«)i  och  ajecnliu  kojor  j  ifHiddB 

ty    reguliera    Htadsptaner    med    raka    galor    uiaågn  4 

aexlonhundratalets  byggmAstare  tlmligvn  Ofr«r(lQdigi.«ci 


■-lliKBiiDaii,  d««to  trram 
Ig  lid.     Eci  köping,  (M 


u  bonmgara  obetfttli|bi 
lagt  stolthet  på  de  U^ 
1  nlnnait  i  BSdtr. 
t  Messenias  bekrtltadi 
vit  byggdt  af  Birger  Ju< 
itorl  träkor»,  hnlka*  dit 
il,  aegerlecken  o<-ii  uji 


1  trängre  man  byg"'- 
ansAg   man   sig   unau 
Vara   d&   var,   batra 
och  såsom  eiBtttaing 
blickade   stadsborna   meo 
granskande  vallama  af  Ii 

Den    Ifinge    trodda    • 
■fignen,  att  Korabolm  aku 
och   erb&Uit   sitt   namn  at  ett 
varit   upprest   både    som    syt 
grundar    sig    på    den    lika    gamla   traditionen,   atl   dca 
berömde  jarlen  vid  sitt  tåg  till   Finland  landstigit  just  fk 
denna    kust.     Senare   undersökningar    ha   dragit    dMut 
aågen    OL-b    med  detsamma  Korsholma  upphof  i  tfifvri: 
men  visat  Sr,  att  fåatet  fir  mycket  gammalt,  ja  aå  gam- 
malt, alt  man  töfja  minns  det  annorlunda  &o  som  knt- 
lefva  af   något   Bldre.     Det    har  veterligen  aldrig  bjndU 
någon   llende   spetsen,   dess   l&ge  gjorde  det  utao  btHf 
delse    för  Finlands  försvar,  och  sedan  Uleå  oclt  Kajui 
borgar    blifvit   uppförda   kort    före    vftr   berlttelaM   bd, 
upphörde   man  alldeles  att  betrakta  Korsholm  son  ipl^ 
tänsk  poailion.     Dess  egentliga  beståmmelsa  tu*  avH^H 
dels    alt    tjena    till    residens    för    böfdingen  fifver  HoJH 
landen,    dela   att   bärbergera   andra  kron^ 
tjena  som  fåogelse  och,  jtmta  dsas  a.  k. 
en    nätt    sportel   till    bflM ingens   nnderli 
ståthållaren  Ofver  Norrlanden,  tygmlataru 


laire  till  Tisenhult,  som  just  vid  denna  tid  efter- 
trftddes  af  Gfverste  ErDst  Creutz  till  Sarvelaks,  bodde 
endast  tidtala  p&  Korabolm ;  dock  säger  vftr  berättelse,  alt 
hans  sjuttioåriga  moder,  fru  Märta,  med  sträng  hand 
förde  regementet  öfver  både  slott  ocb  ladagftrd  under 
bans  frfinvaro. 

Mellan  bönder  ocb  borgare  i  de  nya  städerna  rädde 
den  tiden  en  onaturlig  och  för  båda  parterna  skadlig 
rivalitet,  uppkommen  af  regeringens  bemödanden  att  till 
■tfidemas  förmån  undertrycka  landthandeln  och  på  ett 
besyODerligt  småaktigt  vis  reglemenlera  varuutbytet. 
Dirtfir,  Dir  den  gamle  mäktige  bondeehefen  med  sin 
lotter  åkte  in  genom  landttullen  pk  Lillkyro  sidan,  hände 
ril  all  en  ocb  annan  af  aiadsborna  ät  den  välbekante 
Banaen  nickade  en  hälsning  för  hans  rikedoms  skullj 
men  de  mera  högdragne  bland  köpmännen,  aom  fruk- 
tade Bertilaa  personliga  inQytande  hos  konungen,  sågo 
honom  med  föga  blida  ögon  och  g&fvo  sin  harm  luft  i 
■peord,  nog  högljudda,  för  att  komma  till  den  gamle 
nannena  öron. 

—  Där,  sade  de,  kommer  Slorkyro  bonoemngen, 
och  Vasa  har  icke  tänkt  pä  någon  äreport!  Han  håller 
sig  fCr  god  alt  tröska  i  rian,  han  tänker  gifva  sig  in  i 
knekthopen  och  bli  på  fläoken  generalissimusl  Akten  er, 
se  bara  huru  onådig  faan  ser  ut,  det  port  majest  åt  et  I  Får 
han  råda,  b&  gräflar  han  upp  Vasa  till  kyltlandl 

Bos  den  hetsige  gamle  Bertila  var  vreden  sällan 
långt  borta,  men  han  dolde  sin  harm  ooh  pådref  hästen, 
för  att  snart  komma  till  den  sjömanaänka,  där  han  van- 
ligen hade  sitt  kvarter  i  staden.  Han  hade  likväl  ej 
kommit  Ungt  på  nuvarande  Köpmangatan,  som  äfven  nu 
i  fir  tid  ej  är  af  de  bredaste,  men  då  var  ytterst  smal, 

vlgen  stängdes  af  en  hop  druckne  rekfjlet,  fti^tafl 


170  SIÄHUKT  Otil   PLOQBN 


i  en  nån  belfi|t«n  filHlagt  iavigl  d«l  nya  lumnttkiiNt 
och  Btirkt  aig  lill  den  fArest&entte  lingi  naan.  Bit  fie 
DnderorB<^nr«  hMde  sillal  sig  till  bopeo  aAaoa  åm 
Bj&lf«krifne  anförftn  orh  Htormadti  mnå  nit  (appart  'B 
vigen,  bondel»  emot  den  ankommande.  Bvrtilk,  ntu! 
nyss  fOrat  och  nr  stånd  att  tygla  atn  Tred«,  bMrtmlt 
tillropet  med  ett  llmlisf"  "dt  pisksUg.  som  aUof 
talarens   prydliga,  bredsl  hatt  med  deo  din  up9- 

ftsude  fimfjRdem. 

H&rmed    var    fejden  Den   slsfno    slArtailt 

mol  kliran,  och  hela  akarai         de  bonoro. 

—  Jssi,  min  gubbe,  ie  den  fdrolåmpaöe  kh- 
garen,  som  var  ingrn  nnnsi  d^n  Binnlre  imniaiJM  i 
Bengt  Kristeråon,  livilken  be  a  rA  an&pli^  leOnlal  i 
StOTkyio  —  nu  ha  vi  dig  här  n  ellan  akU  ocb  vSgi,  M 
skall  jag  lacka  dig  fCr  drit  (  ds  nspptsg  i  går.  Gm 
rum,  goBBSr,  gubben  är  mm,  oen  lutri«kon  vill  jag  » 
sam  fjälla. 

Benila  Tsr  för  gammal,  all  vidare  prfifva  lyckan  i 
handkraft  och  eftg  sig  om  efler  retritlt.  Fria  kinu. 
som  stannat  tiilt  vid  en  bodimppa,  hoppade  han,  vSpiuil 
med  piaken,  nt^d  p&  trappan  och  gaf  dirvid  h&slea  m 
snäll,  s&  att  denne  med  kSrran  och  dottern  banade  >if 
vSg  genom  den  vikande  skaran  och  galopperade  galan 
fram.  Men  om  Berlila  8mnal  sfiks  en  tillDykt  i  boden, 
blef  han  bedragen,  ty  midlför  bans  ögon  aiAngdes  dJirrm 
af  dess  ogine  Sgare.  Den  gamle  kSmpen  sig  flyklSB 
stängd,  ställde  alg  rahlAng  med  ryggen  mot 
och  hotade  med  sin  länga  piake  de  anfallimdA- 

—  Lät  osa  tröska  den  hOgfirdiga  8( 
en  ung  Laihelapojke,  som  tmder  den 
burit  musköten  vll  haanit  (l&mmft  aitt 

icke  sill  bondespråk. 


BONDEN,  BORGAREN  OCH  SOLDATEN      171 

—  Bättre  karl  var  far  din,  Matts .  Hindriksoiiy  sade 
•rtila  föraktligt  I  stället  att  skräfla  mot  eget  folk, 
VUpte  han  oss  som  en  ärlig  bonde  att  klappa  ryttames 
il^r  hos  Peder  Gamse  fordomdags. 

—  Hören  I,  gossar?  ropade  en  af  underofficerame, 
II  hunden  skryter  af  att  ha  gifvit  tappre  soldater  stryk. 

—  Vi  lata  ej  kujonera  oss  I 

—  Bonden  skall  dansa  efter  vår  piskel 

—  Och  inte  vi  efter  hans  I 

Och  fem  eller  sex  af  de  ifrigaste,  som  själfve 
88  hade  burit  bondejackan,  störtade  fram  för  att  ned- 
Kgm  Bortila  frän  bodtrappan.  Den  gamle  hade  varit 
riorad,  om  icke  hans  motståndare  sen  i  går,  den 
intre  sergeanten,  kastat  sig  mellan  honom  och  de  an- 
ipa&de. 

—  Halt,  gossar!  ropade  Bengt  Kristerson  med  dun- 
ande stämma.  Hvad  d-n  tanken  I  på?  Aren  I  ärlige 
igsbussar?  Sen  I  icke  att  gubben  är  sjuttio  år,  och 
då  gån  I  sex  mot  enl  Blitz-donner-kreutz-Pappenheim! 
-  sergeanten  hade  på  ort  och  ställe  lärt  denna  mustiga 
ordom,  som  aldrig  förfelade  sin  kraftiga  verkan  —  är 
i  krigsmannased?  Hvad  menen  I  att  kungen  skulle 
ga  därom?  Ur  vägen,  bussar,  gubben  är  min,  jag 
(sam  har  rättighet  att  byka  hans  tvätt.  Ni  skulle  ha 
tt  huru  han  lyfte  mig  i  går  som  en  lappad  vant  och 
istade  mig  utför  trapporna.  Det  var  ett  karlatag,  och 
i  skall  det  likvideras. 

Raskhet  och  ädelmod  förfela  sällan  sitt  intryck.  De 
irmast  stående  gåfvo  villigt  rum.  Sergeanten  steg  fram 
I  trappan.  Bertila  hade  kunnat  nå  honom  med  pisken, 
en  sl(^  icke.     Han  kände  sitt  folk. 

—  Vet  da  hvad  det  vill  säga,  bonde,  uVrop^d^  %^t- 
taien  med  en  myndighet,  8om  skulle  ha  ana^Vl  «^^\In^ 


172  SVÄRDF.T   OUI    PLOGEN 

Ofverste  StUhaDdake  —  vel  du  bvad  dvl  vJU  tlpv 
kasta  koDglig  maj^alBtB  oi^h  krooana  krigafalk  ut 
pornaV  Vet  du  hvad  del  vill  säga,  alt  slå  bBltuiEi 
evangeliaka  (rons  förevaniKi  o<'h  d«a  alorniåktiga  r 
kejsarens  b«segrar«,  som  mnd  ögon  haad  TuiutH  ()■ 
■lagtningar  och  rint  virjan  igflnom  aextoa  eUsr  ^ 
letrande  fSltmarskalkat"  "  '  'n  det,  bonde,  hralf 
jag  Tore  i  ditt  stSlte  .  .  . 

—  Om   jag   vore  i  ko       [    majosl&ta   ocb  knt 
krigsfolks    Blälle,    Bvarad«  ila  kallblodigt.  aknlio 
respektera   en    ärlig    man  i       is   hus  och  an  pibbi 
hans  ålderdom.     Och  om  jag    'or«  liengt  Kriaterson,! 
om   jag   Kq    hade   bes«<grat   n  in«nke  kejsaren  ocji  M 
virjao  igenom  sjutton  Ictrand'    ^Itmariikalkar,  aå  skelh 
jag   ändå    irke    förglömma    all   Bengt  Kristarsona  ladu 
Krister     Nilsson,    var    bonde    t    Limingo    ocb    atupidi 
pft   llmola   is   som   en   årlig  stridsman  mot  IHemii^M 
tyranni. 

Sergeanten  syntes  ett  Ögonblick  förbluffad.  OlnAi 
trädde  han  sin  motståndare  på  litvct  och  >ad«  m«d  gryii 
uppsyn : 

—  Vet  du  vSl,  bonde,  all  jag  kunda  spetsa  dig  pi 
den  här ! 

Och  dftrvid  utdrog  han  till  håtften  ur  slidan  lu 
förfärligt  långa  phl.  Bertila  betraktade  honom  kallt  me< 
korslagda  armar. 

—  Är  du  ej  rådd,  gubbe'?  återtog  romerska  riketi 
besegrare,  synbarligen  dekontenanserad  af  bondens  tasti 
hållning. 

BerUla   kände  aHt  ftfrertag.  —  Nli 
ärlig  finne  rådd  9  sade  den  gamle  nistan 

Sei^eanten   var   ingen   elak  kul. 
best  mycket  böjd  f&r  SLd«\mo&,  VAxn\»ai 


FRÖKEN   REGINA   KOMMER  TILL   KORSHOLM        173 

ID  den  framfusigt  jovialiska  uppsyn,  som  klädde  honom 

Ii   Tål. 

—  Vet  ni,  gossar,  sade  han  med  en  blick  på  kam- 
Bteme,  den  dfir  gamla  oxen  har  både  horn  ochklfifvar. 
Jimn  hade  kunnat  bli  något  i  världen,  om  han  kommit 
land  kavaljerer.  I  går,  när  de  voro  femton  mot  en  — 
f  det  bflr  ni  veta,  gossar,  att  alla  fjorton  drängame 
jSlptes  åt  att  lyfta  mig  på  krabatens  rygg,  och  märken 
■de  de  efter  det  allihop  —  ja  jag  säger  att  i  går  hade  jag 
oltat  gubben  brun  och  blå,  om  det  ej  varit  i  fruntimmers- 
Ulskap,  ty  tOsema  sutto  med  till  bords.  Men  i  dag  äro 
I  femton  mot  en  —  och  så  menar  jag  att  vi  låta  fars- 
obben  löpa. 

—  Han  är  rik  som  belsebub,  skreko  några  af  säll- 
fcapetf  han  skall  bestå  en  tunna  öl. 

Bertila  drog  upp  en  liten  pung  af  läder,  framtog 
lagra  af  Carl  IX:s  silfvermynt  och  kastade  dem  för- 
iktligt  i  hopen.  Detta  retade  soldaterne  ånyo,  flera  armar 
lAjdes,  stormen  hotade  att  ånyo  brista  lös,  då  i  hast 
lela  skaran  satte  af  att  springa  åt  hamnen.  Man  hörde 
m  kanonad;  det  var  briggen  Maria  Eleonora,  som  salu- 
ätrade  Korsholm. 


5.    Fröken  Regina  kommer  till  Korsholm. 

Allt  hvad  lif  och  fötter  hade  i  Vasa  strömmade  ned 
till  hamnen,  för  att  fägna  sig  åt  den  ovanliga  an- 
blicken af  ett  krigsskepp.    Fem  eller  sexhundrade  m%iv- 
oågåor  betåckte  Btr&ndema,    rodde    ut  i  b&tai,  VXebjo  '\ 


174  SVÄRDKT  OCH   PLOGEN 

mtstenia  af  hamnens  jakter,  eller  ock  på 
för  att  båttre  se.  Tvåhundrade  rekryter  betn 
blandad  nyfikenhett  fruktan  och  stolthet  det  t 
måhända  för  alltid,  skulle  bortföra  dem  från  den 
land.  Och  bakom  dem  stod  en  hop  af  den 
systrar  och  hjårtanskåra,  utgjutande  strida  tårar 
på  den  nåra  förestående  skilsmässan. 

Tygmåstaren  Ulfsparre  var  borta  i  S?ei 
närmaste  man,  fogden  Peder  Thnn,  jämte  k 
mottog  de  ankommande,  rekryteme  bildade  haj 
på  Maria  Eleonora  bjöd  fröken  Regina  artigt 
att  ledsaga  henne  till  Korsholm.  Men  i  delti 
kände  den  stolta  flickan  att  hon  var  ftnge. 
officerens  arm  och  gick  ensam  med  torstli 
åtföljd  af  sin  gamla  tjenarinna,  genom  rekryti 
och  den  gapande  folkhopen.  En  så  ovanlig  i 
det  lilla  Vasa  i  en  grufiig  nyfikenhet  I  ögoni 
kommo  och  spridde  sig  de  sällsammaste  rykten 
person.  Hon  vore,  sade  några,  en  prinsessa  a 
kejsarens  dotter,  tillfångatagen  under  kriget  o 
hit  i  säkerhet.  Andra  pästodo  sig  i  henne 
drottning  Maria  Eleonora;  men  hvad  skal 
Korsholm  ? 

—  Det  skall  jag  säga  er,  hviskade  med 
en  kannstöpande  borgare.  Hon  har  sammi 
med  sina  tyska  landsmän  mot  konungen  och 
därför    spärras  hon  in  på  det  aflägsna  trygga 

—  Det  är  icke  sant,  genmälde  en  ann 
hemkommande  soldater  fått  någon  dunkel  an 
slagen  mot  konungens  lif.  —  Det  är,  tillåd 
skygg  röst,  likasom  fruktade  han  att  höras  a 
för  hans  berättelse  —  det  är  en  nunna  från 
tingad   af  jesuiterne   all  löt%?>T«t  Vow\t^«ri, 


FRÖKEN    KECINA    KOUMBIt   TILL   KOItSIlOLM         175 

hon  gifvit  honom  dödande  gift,  och  sex  gfinger  har 

'.n    i    drummen    blifvit   varnad    alt   dricka.      När   bon 

jHid«  ij&ngen  rSckle  faonom  den  förgiFtade  bägaren,  drog 

konungen   ellt   svärd   och    tvang   benne    att    dricka  Bitt 

ugot  gift. 

—  Men  bom  kan  hon  då  vara  lifalefvande  h&r? 
anmärkte  mycket  oskyldigt  en  bedagad  fru. 

^  Lifaletvande?  upprepade  berättaren,  ulan  att  tappa 
koncepterna.  Ja  det  kommer  an  på.  Sådana  varelser 
kuDDa  förställa  sig  till  den  grad,  att .  .  .  ja  ja,  kommen 
I  ihåg  boltändaren  i  fjol,  som  åt  amfilt  bly?  Jag  säger 
ingenting  jag,  men  se  bara,  den  svarthåriga  nunnan  fir 
ju  blek  som  ett  lik. 

—  Har  bon  gifvit  kungen  fCrgift?  utropade  en 
darrande  kvinnoröst  tält  invid.  Det  var  Meri,  som  med 
återhållen  andedräkt  uppfångade  b  varje  ord. 

—  Hvad  är  det  för  prati  genmälde  en  skeppare 
med  uppsyn  af  att  veta  mer  än  alla  andra.  —  När  jag 
i  våras  var  i  S(raUund,  såg  jag  de  där  ögonen,  som  man 
ej  fort  kan  förglömma.  Flickan  fördea  dä  Ull  Stockholm, 
och  en  af  vakten  berättade  mig  hela  saken.  Hon  är  en 
spansk  häxa,  som  sålt  sig  ät  bin  båle  emot  att  i  sju  års 
tid  få  vara  den  yppersta  skönbet  på  jorden.  Se  bara 
på  benne:  märken  I  att  bin  bäle  hållit  ord?  Men  akten 
er,  i  de  där  ögonen  Sr  någonting  mörkt  som  bränner 
och  förtrollar.  När  bon  då  blef  sä  vacker  som  !  sen, 
begaf  hon  sig  till  svenska  lägret  ocb  gaf  konungen  en 
kärleksdryck,  så  att  han  hvarken  hörde  eller  såg  någon 
annan  än  henne  i  sju  veckors  tid.  Det  tyckte  bana 
generaler  vara  synd  och  ekam,  efter  fienden  låg  härdl 
nppå,  och  så  logo  de  benne  bemligen  en  natt  och  skickade 
hfnne    hit,    för   ntt   sitta    de  aju  akÖnheValiten  U\\  «k.T^^ 

i  Karsholm. 


176  SVÄRDET   OCH    PLOGEN 

—  Har    konungen     Slakat     benne?     frågxde 
bäfvande. 

—  Det  mfi  jag  veta,  svarade  ajOmanaen  barsld. 
— ■  Har  hon  också  älskat  konungen? 

—  Nej  det  ges  dä  inie  ny^knare  tolk  än  kvin 
Hur  topptusan  vill  du  att  jag  skall  ha  reda  pfi  detf   I 
h&ls  är  slugare  fin  andra  människor,  det  är  afikert. 
har  gifvit  konungen  en  kopparnng  .  .  . 

—  Med  Bju  ringar  innaoför  hvBiaadia  och  tre  t 
stäfver  graverade  pft  klacken. 

—  Hvad  tusan,  du  vet  det  ju  redan?     Om  k 
har  jag  ej  hOrt,  men  väl  om  de  aju  ringsnia  .  .  . 

Mert   andades   djupt.  —  Han   bär   den  ftanul  I 
hon    lyst   med   en   hemlig   fröjd.     Meri    var    vid>kiq| 
som   hela   hennes    eamiid.     Det   föll   henne   icke  in  I 
tvitla  pä  möjligheien  a(  häxor,  förtrollningar  c 
drycker,  men  denna  främmande  mörka  ilicka,  som  fi 


ke  is  I 

bkärlaiJ 
nålB^ 


178  SV.VIUIKT   Ui:H    I'L0G8N 

btnnoB  gamla  pigor,  n&gra  Inralider  och  ikll 
kaektar.  Häda  konung  Gualaf  Adolf  eiinrat  sig  ad 
beakafTenhet,  hade  han  sannolikt  icke  sSndt  sia  i 
finge  till  en  sil  nfldslJi«nd«  boning. 

Fru  Miirta  var  beredd  pA  ain  unga  gist.  M 
man  t6t  h«nne  beskrifvil  a&«om  en  farlig  ochtOidl 
ung  person,  tär  hvars  liat  ingen  bom  var  nog  aåtd,  i 
mur  nog  tjoek.  Hon  hade  d&rtUT  ftt  fröken  ReciBl 
hennes  tjenarinoa  lAtil  inreda  en  litaa  mOrk  kam 
innan  ffSr  slöt  ta  fruns  egen  aingkammare  och  t&n 
itig  alt  Hom  en  Argua  bevaka  den  vilda  (Uckaiu  B 
rtreUe.  Fru  MSrta  var  i  botlen  en  raitskaSeaa  im 
fru,  men  en  amper  och  alytsinl  gumma  af  gunh  ■ 
som  uppfostrat  sila  aina  barn  med  riset  och  ftldrigl 
dem  växa  från  tillbörlig  tuktan.  Det  fGU  benoa  Id 
all  en  ensam  vlirnlöa  oeh  Afrergifven  flicka  långt 
i  ett  frfimmande  land  behOft  en  trCatande  bai»! 
moderlig  vänskap;  fru  Märta  ansfig,  att  ägan  börda  I 
ett  bortskämd!  barn,  och  sedan,  aå  trodde  hon,  vof 
tid  att  tSnka  på  ell  mildare  behandlingitsfilt. 

När  fröken  Regina,  van  vid  hafvela  frihet,  i 
Ofver  denna  dystra  boninga  tröskel,  tor  genom  ht 
smarta  lemmar  en  ofrivillig  rysning.  Denna  kånafa 
mildrades  icke,  n&r  hon  pA  trappan  möttes  af  den  | 
frun  i  anSft  Alstttande  bnnemössa  oi-b  en  Ung 
yllekotta. 

Det  fir  möjligt  att  fröken  Regmas  böjning  p&  hat 
var  något  stel  och  hela  hennes  hållning  något  aloll 
hon  hälsade  den  gamla  fru  Märta  på  slottstrappan, 
fru  Märta  låt  eig  ieke  dfiraf  förskrScka.  Hon  lci| 
unga  flickan  i  båda  händerna,  skakade  dem  baataol 
nickade  en  hålsning  ungcffir  midlemellan  vAlkomaMU 
bat.     D&retter  mansUaÄci  Uw  rto  ^^v  VAi^^ 


FnOKEN   REGINA   KOMMER   TILL   KORSHOLM       ]  70 

sB,    och   resdltatenii   af  mönstringen  kommo  i  halfhöga 
^xd  öfver  hennes  läppar: 

—  Växt  som  en  prinsessa  .  .  .  skadar  inte ;  svart  i 
Bgonen  som  en  tatterska  .  .  .  skadar  inte;  hvit  i  hullet 
Bom  en  mjölkbunke  .  . .  skadar  inte;  högfärdig  .  .  .  aj  aj, 
Set  var  illa  .  . .  det  bli  vi  två  om,  min  söta  vän. 

Regina  gjorde  otåligt  en  min  att  g&  vidare.  Men 
Bra  Märta  var  ej  den  som  släppte  sitt  tag. 

—  Vänta  en  smul,  min  söta,  sade  den  stränga  frun, 
I  det  hon  sökte  att  hopsamla  det  lilla  förråd  af  tyska 
ttrd  hon  möjligen  kunde  finna  i  sitt  minnes  skräpgömmor. 
— -  Sakta  kommer  man  långa  vägar.  Den  som  träder 
iUhrer  min  tröskel  får  icke  vara  ett  hufvud  högre  än 
ji^rrpoBten.  Bättre  att  buga  i  unga  dagar  än  krypa  i 
Udre.  Så  där  ...  så  hälsar  en  ungdom  den  som  äldre 
och  klokare  är .  .  . 

Och  innan  fröken  Regina  det  anade,  hade  den  gamla 
armstarka  frun  lagt  sin  högra  hand  på  hennes  nacke, 
sin  vänstra  mot  hennes  medja  och  med  en  hastig  tryckning 
tvungit  sin  stolta  gäst  att  buga  så  djupt  man  billigt  kunde 
begära. 

Fröken  Reginas  bleka  kind  betäcktes  af  en  rodnad 
så  röd  som  aftonskyn,  när  det  stundar  storm.  Högre 
och  stoltare  än  någonsin  reste  sig  flickans  smärta  gestalt, 
och  hennes  mörka  ögon  sköto  en  blixt,  som  likväl  ej 
skrämde  fru  Märta.  Regina  teg,  men  gamla  Dorthe 
fann  sig  utan  tvifvel  befogad  att  på  sin  herskarinnas 
▼ignar  gifva  fru  Märta  en  lektion  i  höflighet,  ty  hon 
tog  till  orda  med  sin  lifliga  sydländska  gestikulation, 
trädde  två  steg  högre  på  trappan  och  skrek  utom  sig 
af  vrede: 

—  Eländiga   finska    troJipacka,    hur   vkg^t    dvn  \i^- 
åéutdJa  aå  nesligt  en  ådelboren  fröken  I    Vet  du  \«X,  \x&\«- 


180  SVÄRDET  OCH  PLOGEN 

fångvakterska,  hvem  da  har  den  inn  att  ■Mlip.t' 
hus?    Da  vet  det  inta?    8å  akall  jag  alpi  4| 
Detta   är  den  högboma  dorchlanchtiga 
von   Emmeritz,  född  {aratimia  till  Emmarits, 
och  Saalfeld,  grefmna  till  Wertheim  och 
arftagarinna  till  Dettelabach  oeh  Kiaatngan  •is» 
Hennes  iadar  var  den  dorehlanehtigite  taaitm  9t 
meritz,   aom  igde  flera  alott,  la  do,  fraaiga 
äger   kojor  i  din  atad;  hennea  moder  var 
Wurtembergy  bealiktad  med  korftiratliga  hojonha 
och  hennea  innu  lefvande  morbroder,  hOgvOidlgBlt 
ärevördigste   foratbiakopen  af  Wfinbnrg,  Ir 
Marienburg    och    ataden   WQnbarg   BMd 
länder.    Da   trotaar  nppå  att  din 
värt  land  och  atad  och  tagit  oaa  ajilfva  till 
den   dag  akall  komma,  nir  Sankt  Geoig  odi 
jungfrun   stiga   ned  att   förgöra  eder,  I 
därest  da  kröker  ett  här  på  vårt  hufvnd,  ahidnvi 
detta   slott  med  jorden  och  ntrota  dig,  ^^*^"pi 
och  hela  din  atad .  .  . 

Det  är  sannolikt  aU  gamla  Dorthea  viItnlig)Mt 
ej  pä  längt  når  tagit  slöt,  dåreat  icke  fm  lUttm 
sina  tjenare  en  vink,  hvarefter  deaae  utan 
heter  togo  den  gamla  och  bortförde  henne, 
hennes  motstånd,  till  ett  af  de  amå  mmmen  i 
våningen,  där  hon  lämnades  åt  sig  sjålf  att  vidaio 
tänka  sin  frökens  aristokratiska  alåktregiater.  Mim  fet! 
Märta  tog  den  bestörta  Regina  hälft  tvnngen,  hslft  gi^ 
villigt  under  armen  och  förde  henne  till  det 
rummet  innanför  hennes  eget,  med  ntsikt  öftor 
Här  lämnade  henne  tillsvidare  den  stränga  Im»  Skf 
ej  utan  att  hon  i  förren  änna  fann  lämpligt  att 
följande  förmaningar: 


FRÖKEN   REGINA   KOMMER  TILL  KORSHOLM        181 

—  Jag  skall  afiga  min  vän,  att  lyda  är  bättre  än 
rata;  den  fågel,  som  sjunger  för  tidigt  på  morgonen, 
r  innan  kvällen  i  hökens  gap.  Seden  skall  man  ta  där 
lan  kommer.  Klockan  är  nu  sja  på  aftonen.  Klockan 
tia  bärs  kvällsvarden  in,  klockan  nio  lägger  du  dig, 
lockan  fyra  står  du  upp,  och  kan  du  ej  karda  eller 
rinna,  skall  jag  gifva  dig  linnesöm,  så  att  tiden  ej  blir 
ig  lång.  Därefter  få  vi  talas  vid,  och  när  din  piga 
^rstår  att  hålla  mannen,  får  du  henne  åter.  Rolig  god 
att;  glöm  ej  att  läsa  din  aftonbön;  en  psalmbok  ligger 
L  nattdoksbordet. 

Med  dessa  ord  stängde  fru  Märta  dörren,  och 
■öken  Regina  befann  sig  allena.  Ensam,  fången,  långt 
9rta  i  ett  främmande  land,  värnlös  lämnad  till  pris  åt 
ti  hård  fångvakterska . .  .  dessa  tankar  voro  icke  de 
ladaste.  Fröken  Regina  föll  på  sina  knän  och  bad  till 
elgonen,  icke  den  kätterska  psalmbokens  böner,  men 
fler  det  radband  af  rubiner,  som  hennes  morbroder 
iskopen  gifvit  henne  fordom  till  faddergåfva.  Hvad 
ad  hon?  Det  veta  blott  himmelen  och  de  mörka 
inrama  af  Korsholm,  men  ett  deltagande  hjärta  kan  ana 
ennes  bön.  Hon  bad  om  de  heligas  bistånd,  om  trons 
Bger  och  kättames  utrotande;  hon  bad  äfven  att  helgonen 
låtte  omvända  konung  Gustaf  Adolfs  sinne  till  den  allena 
aliggörande  kyrkan,  att  han,  en  annan  Saulus^  måtte  biif  va 
n  annan  Paulus.  Sist  bad  hon  äfven  om  frihet  och 
örsvar .  .  .  och  timmarna  gingo,  hennes  kvällsvard  bars 
a,  och  hon  märkte  det  icke. 

Fröken  Regina  såg  ut  genom  det  lilla  fönstret.    Där 
Ig   ett    landskap  i  aftonsolens    guld,    en  stilla  vik  med 
in    förgyllda    vattenspegel;     det    var    icke    det    yppigt 
fönslauode  Franken   med  deaa    drufvor,  som   \vx^V    tw>^ 
ogDsde;  det  var  icke  den  brusande  Main,  och  aVÄden  ^^t- 


1H2  SVÄRDET  OCH  PLOOEN 

borta  var  icke  det  rikm  Wfinbiiig  med  liiia  ladet  al  II 
och  höga  tornspiror.  Det  Tar  del  arma  bkfca  Ik 
och  en  vik  af  dess  haf ;  det  var  det  bOijaada  19a  ^ 
med  dess  gamla  kyrka  Mnstasaari,  dmi  iMsla  i  t 
botten;  man  kunde  tydligt  se  solen  bliiikm  |iå  ds 
spetsiga  fönstren  med  målade  rator  sedan  katolska  t 
och  det  förekom  Regina,  som  såge  hon  ttiklanda  U 
blickar  skåda  ot  från  detta  deras  floma  tonpsL 
var  icke  sjålfva  den  nedgående  solens  6ga  i  denna  i 
en  sådan  helgonablick,  som  med  saligt  hign  dig 
öfver  världens  strid  I  Allt  var  så  stilla,  aå  Msasi 
mildt  —  aftonens  glans,  landskapets  ticka  grtnab 
nyss  afmejade  åkerflUten  med  deras  radar  nf  akyia 
små  röda  husen  med  deras  glimmande  ratar  — 
manade  till  andakt  och  frid. 

Då  hörde  fröken  Regina  på  afsUiid  an 
melankolisk  sång,  enkel  och  konstlös,  man  liksom  ^ 
ur  naturens  eget  hjärta  en  ensam  kväll,  vid  an  sjonl 
sol,  på  stranden  af  ett  hvilande  haf,  när  alla  Ijntvn  nri 
vakna  i  ett  längtande  bröst  I  början  lyssnada  ki 
därpå,  men  sången  kom  närmare  ...  än  skymdaa  d 
en  kojas  vägg,  än  af  en  grupp  af  slokande  bjMkai 
hördes  den  åter  fri,  hög  och  klar,  och  alatUgan  k 
man  urskilja  orden  .  .  . 


6.    Söderns  och  nordens  kflriek. 

När  den  ensamma  rösten  nalkades,  kunde 
hand  urskilja  orden.    I^el  N%.t  «\\.m\ViV\k^|brtn, 
sjöng  i  ojämna,  men  inneiWga  v\w>t  ävoä»  vw^^  « 


SÖDERNS  OCH  NORDENS  KÄRLEK        183 

[tan  Tid  hifvets  strand,  i  glansen  af  en  skön  angnsti- 
U  långt  borta  i  nordanlfindema. 

Och  solen  hon  skiner  öfver  vfirldenes  rand 

allt  öfver  många  haf  och  land; 

och  månen  han  går  i  den  sena  aftonstund 

allt  upp  öfver  himmelens  rand. 

Men  aldrig  så  skiner  den  klara  solen  mer 

på  den  arma  förglömdas  ro, 

och  aldrig  så  skådar  den  blida  månen  ner 

på  den  stolte  riddarens  tro. 

Ty  vännen,  den  enda  som  jag  hade  kär, 

bor  långt  i  den  glimmande  borg; 

han  går  i  sin  glans,  han  lämnar  mig  här 

allena  med  all  min  sorg. 

Han  äger  hundra  vänner,  och  jag  har  blott  en ; 

han  äger  slott  och  städer  och  land; 

jag  strör  mina  pärlor  i  aftonens  sken, 

jag  sjunger  för  vikar  och  strand. 

Och  fågelen  han  flyger  långt  bort  till  sunnanfjäll, 

till  käraste  vännens  slott; 

där  sitter  han  i  trädet  och  sjunger  en  kväll, 

som  jag,  om  miti  ensliga  lott. 

Det  hör  den  stolte  riddaren;  vid  lilla  fågelns  sång 

förunderligt  hans  hjärta  slår; 

och  förr  än  någon  vet,  så  har  kvällen  gått  sin  gång, 

som  kärlekens  fröjd  förgår.. . 

Ja  mera  fröken  Regina  lyssnade  på  dessa  enkla 
)r,  som  för  henne  voro  på  engång  så  främmande  och 
k,  för  deras  innerliga  vemod,  så  välbekanta,  desto 
«  rördes  hon  af  en  saknad,  som  så  nära  liknade 
nes  egen.  Hon  grepB  af  längtan  att  anda«  d^iv  li\A^ 
lens  luft;  det  lilla   fönairet   motstod  \tofte  V^ivtv^ä 


184  SVÄRDET  OCH  PLOGEN 

försök  att  öppna,  nan  all  tro  MIrlaa  tMUi^  I 
ej  kunnat  förekomma,  att  hahana  ¥0io  af  iwå  Éi 
förtärda  och  slatligen  gåf?o  ettor  IBr  dmi  na§k  tU 
upprepade  föraök.  Blott  tri  eller  tre  tim— r 
varit  en  gist  i  detta  flbigelio,  och  HkvU 
kvällens  doft  som  en  libtidiflngo  andas  frilMisM 
Hennes  hjärta  Tidgadee,  hennee  öga  flek  Itar  aii 
hennes  tankar  ätertogo  sin  sTirmiska  hlnfBwIaBb 
hon  sjöng,  väl  sakta,  för  att  ej  höras  af  sin  lÉagnkM 
dock  Uart  och  melodiöst  en  sång,  som  blott  wnf^ 
ätergifvas  med  följande  ord: 

Fast  hArdt  jag  pliktar, 

för  dig  jag  biktar, 

o  helga  jungfru,  hvad  hjlitat  diktar. 

Jag  älskar  äran, 

min  själs  begäran 

är  blott  att  dö  utan  blek  fÖrOLran. 

Bland  jordens  kungar 

min  älskling  Ijungar 

sin  blixt,  som  Herren  sin  åska  slungar, 

stor  när  han  trotsar, 

stor  när  han  krossar, 

och  allrastörst  när  han  mildt  förlossar. 

Dock  allt  jag  glömmer  — 

om  du  det  dömer, 

jag  liämndens  dolk  i  hans  bjärta  gömmer. 

O  helga  klara 

(iudä  moder,  spara 

den  ädles  bröst  för  så  dödlig  fara! 

I^t  honom  svära 

din  kyrkas  lära, 

dÄ  vill  ej  mer  jag  af  dig  begära. 


SÖDERNS   (ICir    NOltOENS    KAKI.EK 

Maria,  skona 

hans  liT,  hans  kronx, 

Lål  mig  med  lirv«t  hans  hn>ll  försonal 


Den  enBamma  geatallen,  som  sjungit  den  fOrat 
Tisan,  närmade  eig  Hmåningom  tält  under  sloltsmuren 
det  var  en  kvinna  af  folket,  blek,  med  fordom  vackra 
drag  af  en  inlagande  godhet.  Utan  tvifvel  sökte  hon 
•U  uppfinga  den  fifimmande  Hickans  säng,  tnen  det 
lyckades  henne  ej,  för  tonernas  dämpade  ljud  och  för 
språkets  ohekanta  klang.  Hon  satte  sig  då  på  en  sten 
«tt  8l3'cke  utanför  muren  och  riktade  oafvändt  sin  milda 
blick  mot  fången  i  slottefönstret.  Regina  åter  fastade 
på  henne  sina  mörka  genomträngande  figon;  man  Bkiilie 
trott  att  båda  fullkomligt  företätt  hvarandra,  ty  sångens 
språk  behOfver  intet  annat  lexikon  än  hjärtat.  Eller 
sade  dem  båda  en  aning,  den  ajutionåriga  och  den  trettio- 
sex&riga,  alt  de  bada  älskade  samme  man,  att  båda 
Bjängo  sin  skeppsbniina  kärlek  på  en  fjärran  strand, 
men  på  ett  så  oändligt  oiika  sålt. 

Uppe  i  norden  äro  eommarnätlerna  klara  alllinliU 
början  af  Augusti,  då  ett  lätt  genomskinligt  flor  begynner 
att  efter  solens  nedgång  utbreda  sig  Öfver  strand  och 
likar.  I  medlet  af  Augusti,  dSr  man  nu  befann  sig,  har 
delta  flor  redan  tätnat  och  beslöjar  med  en  mild  och 
mjuk  skugga  sommarens  löf  och  lunder.  Stiger  dä  månen 
upp  Öfver  denna  värld  af  försvinnande  grönska,  så  finnes 
i  he!a  naturen  intet  mera  vemodigt  skönt  än  en  sådan 
augastikvfill,  när  ögat,  vant  vid  tre  månaders  oafbruten 
dag,  fasar  tillbaka  för  mörkret  och  liltväl  ser  detta  mörker 
i  sin  all raljuf väste  skepnad,  lik  en  mild  sorg  genom- 
flUåiad  af  en  himmelsk  glane.  Detta  intryck  kommer 
^^6   hvart    år,  om  man  än  lefde  i  århundraden-.  AkV 


1 

fl 


1 


186 

ljus  och  mSrker  som  alrida  pl  samma  {åog  on 
och  om  inäoniBkohjårtat. 

De  bida  ensliga  aftngerekoma  erforo  miklen 
inlryck:  de  aiillo  bA'U  sltimma,  »rfiriiga,  nIiIU  boli 
bvanmdra  1  den  tilllagnnde  Bkymnmgen;  ingsii  wida  fti 
ord,  och  hkv&l  försiodo  de  båda  hvarmndraa  kjiitut 
tankar. 

Då  uppstod  plStsligt  ka  kviiinaa  dlniU  od 

ayntea,    vänd    mot   atadni  a    på   ljud.   Mm  tlM( 

kvällens  heliga  frid. 

Fr&ken  Regina  fOljde  up  nårksamt  den  oUsto 
rörelser  och  lutade  sig  ut  genc  tOnstrel,  för  Bit  bUit 
86.  Aftonen  var  tyst  arh  I  ,  bloit  i  fjtrraa  harte 
ett  årtsg  i  BJOn  eller  den  mela  oliska  ulhftlUnd*  h»a 
af  en  vallherdes  horn.  Denn&  tystnad.  Okad  af  dd 
ovanliga  i  det  första  mörkret  på  höstsidan,  bad«  n^ 
heligt  ocb  vördnadsbjudande.  Desto  sällsammare  Tardni 
afl&gsna  gny,  som  från  stadssidan  afbrOt  denaammi.  IW 
var  icke  hafveta  brus,  eller  forsens  dån,  eller  sprakudil 
af  en  adägsen  skogseld,  ehurn  del  liknade  något  af  altt 
detta.  Det  var  snarare  sorlet  af  en  ursinnig  folkhopi,  pl 
engång  inlagen  af  raaeriet  och  nöden  .  ,  .  och  strax  dårpi 
syntea  ett  eldsken  långt  borta  åt  stadens  norrm  del. 

Med  vindens  hastighet  ilade  den  ensamma  gestalUs 
utanför  muren  bort  åt  det  håll,  där  faran  hotade  ...  Vt 
vilja  för  elC  ögonblick  gå  henne  dår  i  förvåg. 

Ankomsten   af   örlogsbriggen,   som  var  beatSmd 
bortföra    rekryteme,    hade   försatt   dusse  i  en  s| 
ökad   af   sorgen,  stoltbeten  och  Ölet.     De  badn  > 
underbefäl    i    spetsen   trångt  sig  kring  öl 
denna  tid,  når  soldaten  betydde  tUt,  nfl( 
se   genom    fingranui  med  huna  a^tibnib 
honom  vid  godt  lynne.    ÖHeAetlXA  ^Xi 


SÖDERNS  OCH  NORDENS  KARLEK        187 

Irka,  att  tvåhundrade  unge  mån  med  österbottningens 
idslystna  sinne  berasade  sig  anda  till  öfvermått,  och 
t  år  möjligt,  att  denna  politik  i  ett  sådant  ögonblick 
rit  den  råtta,  dårest  icke  en  sårskild  och  för  lugnet 
dlig  tillfållighet  hade  bragt  de  engång  lösslåppta  passio- 
ma  i  full  låga. 

Den  tappre  sergeanten  Bengt  Kristerson  hade  icke 
rsnmmat  detta  tillfålle  att  göra  sig  sjålf  all  möjlig  rått- 
m.  Han  hade,  intagen  af  den  höga  tanken  om  sin 
rdighet,  uppklifvit  på  ett  bord  och  grundligen  bevisat 
la  nye  stridsbröder  l:o  att  det  egentligen  varit  han 
m  eröfrat  Tyskland;  2:o  att  han  långt  för  detta  skulle  jagat 
jsar  Ferdinand  Ufslefvande  i  Donaufloden,  dårest  icke 
nne  stått  i  förbund  med  djåfvulen  och  förhåxat  hela 
snska  armén  samt  kungen  sjålf  i  framstå  rummet;  3:o 
t  Bengt  om  natten  efter  Frankfurterborgarnes  bal  stått 
vakt  utanför  kungens  sångkammare  och  tydligen  sett 
Isebub  i  en  ung  flickas  gestalt  dår  anstålla  ett  för- 
rickligt  ovåsende  samt  4:o  —  och  till  denna  slutsats 
m  sergeanten  helt  naturligt  under  ögonblickets  inspira- 
•n  —  att  hela  rikets  och  våridens  ve  och  vål  berodde  på 
»llpackan,  som  nu  satt  fångslad  inom  Korsholms  murar. 

—  Man  skall  få  se  att  den  svarthåriga  håxan  bringar 
sten  i  staden,  inföll  betånkligt  en  Malaksbo  med  lurfvig 
psyn  och  hvitt  hår. 

—  Den  varulfvenl 

—  Den  konungamörderskani 

—  Skola  vi  tåla  att  hon  sitter  i  fred  och  ro  och 
rgör  både  kung  och  land  med  sina  trollskott?  utropade 

försupen  tingsskrifvare,  som  sållat  sig  till  sållskapet. 

—  Låt  oss  byka  henne  i  sjön  I  skrek  en  Nerpesbo. 

—  Ut  oss  klubba   henne    på   flåcVienV   aVa^V  eiv 
Yfobo  med  örnnäsa  och  mörka  buskiga  ögonbrixv. 


181 


SVAIIOKT  (JCH    rLOCKM 


—  Och  ger  man  benno  icke  i  vårs  htoder,  al 
Ti    eld  p&  Korsholm  och  bränna  ugglan  och  boet  p&  « 
gång,  iaf&U  en  vildsint  Lsibflabo. 

—  Btllre  Sr  del,  an  att  ntcAl  ffirgia,  uim&rku  a 
gravitetiBk  itjilakyit  från  Rcplot. 

—  Bränder  hill  ekrek  en  Vöribo. 

—  Till  Korabotm)  i  ila  skarsn.  Och  opp- 
helaad,  som  vanligen  bii  li&A  egna  ord,  atOrtadt 
maMan  fram  (ill  den  atora,  i  pisen  i  Hlugan,  rf  rkiadi 
åt  lig  så  n)åni;a  brinnande  i  ider  dår  faimos.  Hm 
olyckan  ville  att  en  ator  mt  1  lin  var  appbl]i(dl  i 
knippen  på  stugans  vaggar.  Et'  if  rekrytcmo  avlogrii  i 
maet  sin  brand  f6r  hAgt,  linet  ig  eld>  det  stmrka  tull- 
draget  från  dörren  blSsle  dti  ,  ocb  om  få  Agonbbct 
stod  krogstugan  i  full  lAga. 

Alla  Bom  därinne  voro  atOrtade  at  Ingen  bann 
uppfatta  rfitta  tillgången. 

—  Det  Sr  Irollskollt  skreko  somliga. 

—  Del  skola  vi  belala  båxan  pi  Korsholm)  rop«4a 
andra. 

Och  bela  den  rasande  hopen  skyndads  i  toUt  Bpiiiig 
mot  det  gamla  slollet. 


7.    Korsholms  belägring- 

Knappt  hade  Heri  —  ty  den  ensligt  . 
ingen  annan  ån  hon  —  förstått  den 
afsibt,  innan  hon  mftd  räid«&ft  \iu)Å^cX. 
rågar  tillbäkA  till  Konholm.   \\ä  »^kvotöi 


J 


•ill  stifver  ufver  nejden,  kunde  bon  tydligt  nrski 
Mnalrel  Reginas  mörka  lockar,  hvilka  svartare  &n  natten 
tteoknade  alg  mot  rummet  inoaoför,  likt  en  skugga  i 
jäJfva  skuggan.  Och  under  dessa  lockar  glimmade 
'enne  Cgon,  drömlika,  djupa,  likt  stjärnans  skimmer  i 
en  avarta  spegeln  af  en  nattlig  ajö.  Orden  dogo  på 
en  arma  Meris  läppar,  alla  aållsamma  r^'kten  stego  som  , 
jöken  upp  för  hennes  inbillning.  Hon,  som  salt  si 
ns&m  däruppe  t  fönstrets  tila  skugga,  var  hon  : 
Dd&  till  slut  en  söderländernas  b&xa,  en  förvandlad 
'ollpacka,  gråtande  Cfver  eitt  öde  alt  nodgaa  inom  dessa 
lurar  fdrlefva  sina  sju  skönbetsår  och  därefter  äler 
lifva  hvad  hon  varit:  ett  ohyggligt  vidunder,  hälften  , 
rinna  och  hälften  orm? 

Meri  stod  som  förstenad  vid  murens  fot. 

Alen  allt  närmare  hördes  den  vilda  skarans  sorl, 
;dan  sSg  man  skenet  af  bränderna  nalkas  slottet, 
å  bemannade  sig  den  vidskepliga  landikvinnan  och 
Bjde  sin  röst  jämnt  sä  att  den  kunde  höras  till 
inatret.  —  Fly,  ers  nåd,  sade  hon  snabbt  på  svenska, 
f,  en  Btor  fara  hotar  er,  aoldaterne  äro  vilda  och 
lina,  man  säger  att  ni  velat  mörda  kungen,  och  man 
ägär  ert  Ut 

Regina    sfig    den    bleka    hamnen  i  månskenet,    och 
Ven  för  hennes  inbillning  uppstego  alla  de  sägner  hon   | 
irt   om    detta   trolldomens   land.     Kon  både  under  tia   I 
ånadera  vistelse  bland  evensksme  i  nägon  mån  IfirI  sig     ' 
rsiå  deraa  språk;  hon   fattade  icke  genast  den  andras 
ening,   men   ett  enda  ord  var  tillräckligt  att  fästa  hela 
ianes  oppraårksamhet. 

—  Kungen?    upprepade    hon    på    bruten    svenska, 
är   du    ock   bvad   bur   du   &tt  8ig&  ml%  om  äk^b 


I 

1 


u^uataf  Al 


—  FCraumma  ej  eil  AgoDblick,  en  nåd.  forltor 
utan  att  lyssna  pft  Kegiaa*  frdga.  Da  Iro  radas  m 
porlen,  orh  fru  Mftrta  med  sina  nrx  knflklar  skall  rj 
f&noå  skydda  er  mot  tvAhundrad<!.  Fort!  —  konoui 
ni  ej  al  (jsnom  dCrren,  ak  bind  lilUammaii  Itikaii  «ä 
dukar  och  kissa  er  ned  (jenoin  fAnstret;  Jan  akaU  na 
Uga  er. 

Regina    beg^nte   ni:  t  en  fara  fCreatod,  iM 

långt  ifriin  att  förakräckae  b6rde  bon  dot  neil  rt 

beroligt  nöje,     Hon   var  ju  narlyr  fOr  aln  tro.  bort- 

slungad lill  detta  vilda  land         »ill  nil  al(  vilja  iiiiiiiiA 
kyrkans  makligaste  fiende.  :on)  raåbånda  den  ataaA 

uSr  belgnoen  unnat  henne  tui  rkranan,  dyrt  fCrvlttnt 
med  själFva  lifvet.  Hvarffir  ek  e  hon  fly  eo  in  sidit 
hon  nyss  förut  be.sjungitV  Var  an  icke  dan  ond<>  frtvlara 
själf,  som  i  den  bleka  kvinnans  gestalt  Till«  locka  bentt 
från  en  oförgSnglig  gloria.  Oth  Fagtna  svarado:  B 
dixit  diabolug:  da  te  pracipiteni  ej-  Aoe  loco,  na» 
scriptum.  est:  angeiia  suU  mandapit  de  le.  «r  fe  tnrcniMf, 
ne  ullo  tnodo  liPdarU^.  Vid  dessa  ord  framUidd) 
månen  ffirbi  hörnet  af  muren  och  kastade  sitt  mala&iiolisb 
sken  på  den  sköna  fli(  kana  anlete.  Hennes  kiader  glUdr, 
hennes  6gon  brunno  af  en  svarmitik  glana.  Heti  be- 
traktade henne  full  af  förundran  och  riidsla 
for  det  genom  hennes  ffiresl&llning,  all  det  aldrig  ated 
rätt  till  med  en  varelse  af  så  beeynnerlig  blick  ocb  mtd 
så  främmande  ljud  på  läpparna.  En  obeakriOig  ffcAna 
fattade  henne,  och  hon  Qydde,  ulan  alt  v«ta  hTidb; 
borl  i  mänakenet  tillbaka  till  släden. 

'    Och   djafvulen   sade;    >Gif  dig  1 
skrirvct,   lian  har  gifvit  sina  Snglai  betolln 
bevara   di»,   si  alt  du  \  in^en  mW.Vö  ih»&tt 
4:  O,  där  luthereka  texlen  alvÄeT  l^ii-ii  4ta 


KORSIIOLMS  BELÄGRING  191 

Eoiellertid  hörde  Regina  allt  upp  i  sin  kammare 
orlet  frän  slottsgården.  Den  druckna  hopen  hade  hejdats 
if  en  väl  tillbommad  port  och  stod  larmande  utanför, 
inder  hotelse  att  icke  lämna  sten  pä  sten  af  hela  slottet, 
Ifirest  man  icke  genast  till  dem  utlämnande  trollpackan. 
ien  fru  Märta,  nyss  väckt  ur  sin  söta  sömn,  var  icke 
len  som  lät  skrämma  sig.  Hon  hade  varit  med  vid  mer 
in  en  belägring  i  sina  unga  dagar  och  förstod  som  en 
dok  kommendant,  att  en  fästning  icke  faller  för  stora 
»rd.  Den  som  vinner  tid,  vinner  allt,  tänkte  fru  Märta, 
»ch  hon  lät  därför  underhandla  om  kapitulation,  med 
»egäran  att  veta  hvad  de  stormande  egentligen  ville  och 
ivarför  de  ville  det.  Under  tiden  framsöktes  ett  hälft 
lassin  rostiga  musköter,  hvarmed  slottets  invalider  be- 
rfipnades;  de  sex  fångknektame  utrustades  med  klubbor 
ich  pikar;  själfva  pigorna  fingo  order  att  gripa  till 
(åstängema,  hvarmed  under  klubbekriget  mer.  än  en  af 
Hemingens  ryttare  fått  sin  hane.  Så  utrustad,  tyckte  sig 
!ra  Märta  med  fog  kunna  afbryta  alla  underhandlingar, 
rådde  därför  i  egen  person  fram  till  insidan  af  porten  och 
Mgynte  en  skurläxa,  som  innehöll  ord   och  inga  visor. 

—  I  ursinniga  lymlar,  skrek  den  tappra  frun  med 
nera  kraftiga,  än  just  fina  ordalag  —  måtte  hin  båle 
aga  er,  så  många  I  aren,  försupna  öltrattar!  Packen 
Kier  på  ögonblicket  er  väg,  eller,  så  sant  jag  heter 
Ifärta  Ulfsparre,  skolen  I  få  smaka  mäster  Hans  på 
yggcn,  I  ärkebestar,  fyllbultar,  ärelöse  skälmar  och  natt- 
kojare  1 

Mäster   Hans    var   nämligen    en   ansenlig  karbas  af 
lätad   rottmg,  som  sällan  lämnade  fru  Märtas  hand  och 
ör   hvars    eftertryckliga    moraler    alla    slottets  invånare 
tyste  en  djup  respekt    Men  vare  sig  nu  atl  den  «\o\wv^«^ 
9pen   icke  kånde  måstet  Hans'  förlraffUga  ft^exi%VÄ^^x 


192  hVÄllDET  OCU   W-OGl-N 


eller    att   (ra    M&its»   ord   under  ltrm«l  hfird«|  htoU  i 
de  nännut   siiende,   skiran  fortfor  «tt  Irtng»  pt  wtf 
hfiga    rop,   orb    den  baaUnla  turuporteo  kn«kwli  i 
fogning&r.     >ni    med   troltpackanU   akreko 
och  nå^rm  af  dem  hade  r«daD  b«gyt)t  kastA  bciste 
porten  i  mening  att  aoiftnda  don. 

Fro  Uirta  bad»   o^  •'•■i— •  ivenne  klniuiga 
från   Gnattf  [:fl    tid,  Dufran  kallaite.     Da 

oskyldiga   beHlSromelae    i  lan   Unge  TVit  dtn  M 

beavara   inkommande    tai  ilat   samt  vid  bOgtiiKp 

titlf&llen,   sigom  namnsdt  i  kungliga  MrmtliUB^ 

med    Ijndelig   Blämma   to  i  altm&nna  pligtskfUiy 

ffimfijelaen.     Nu   låg  visat  vallen    nianfOr   aloMtt 

dåvarande   enda   befBstning,  bCgs  planket    af  fnn 

med  järataggar  uppA,  och  k  onema  voro  (OljakllifB 
lättare  itkomliga  fCr  fienden  In  för  de  beligrwi»  qWo. 
Men  fru  Mltta  rSknade  ganaka  iktigt  ut,  att  ea 
frän  vallen  bäde  skulle  imponera  på  fiandan  odi  l}M 
som  nödakott  fdr  att  hitkalla  undsAttmng  frftn 
briggen  och  staden.  Hon  l8t  därför  tvenne  at 
under  skydd  af  natten  smyiia  aU  ut,  ladda  HOken  ock 
Dufvan  samt  strax  etter  skottehs  aftyranda  —  med  IM 
krut,  förståa  —  i  största   hast    retirera  till  alollet  ign. 

Verkan  liörsf  var  dgonbticklig.  Larmet  ocb  aknlnl 
tystnade  pleisligl,  ocb  fru  Marta  lil  tcke  tiUfUlel  gt 
sig  ur  händerna. 

—  Hfircn.  I  tjufpBck  —  skrek  bon,  uppklitTao  pl  n 
stege,  så  att  hennes  bvila  natlmasäa  ayntea  i  minakaBtt 
en  halE   aln    öfver    porlen  —  dlrest   1   icke  på  fUckea 
packen    eder   bort   från   kunglig   maja 
slott,  skall  jag   låta  mina  kanoner  akji 
Hamman    som    kålatjålkar,  I  akrifluda 
/  vål  alt  arga  hundar  fd  nh«X  i&å&ft. 


EORSHOLMS   BELAGItlNQ 

ilicker  sin  bak  i  rSfvens  gap  tit  se  sig  om  hvar 
intrade!  silter.  Jag  skall  låla  hugga  er  i  slycken,  ert 
ackartöljfl  —  (orlfor  fra  Mana  allt  mera  uppretad  — 
ag  skall  hacka  er  till  mSak  och  kasla  er  för . . . 

Olyckligtvis  fick  den  tappra  kommendants  kan  icke 
nllborda  sin  hjältemodiga  harang.  En  af  hopen  dämte 
lade  fuDoit  pft  marken  en  rutten  roFva  och  slungade 
len  med  s&dan  skicklighet  mot  den  i  månskenet  glfin- 
•ode  hvita  naltoiössan,  alt  fru  Märta,  träffad  midt 
pannan,  var  nödsakad  retirera  och  för  första  gången  i 
itt  lif  icke  fick  tala  till  punkt.  Bland  hopen  uppstod 
lu  ett  outsläckligt  skratt,  och  med  detsaoima  hade  fru 
lårtas  anseende  lidit  en  ohjälplig  afhräck.  Allt  mera 
Ifrermodig  stormade  Benden  mot  porten,  gångjärnen 
ilgnade,  plankoma  sviktade,  slutligen  instörtade  ena 
orthalfvan  med  ett  förfärligt  dån,  och  hela  skaran  af 
le  belägrande  inrusade  med  ens  på  slottets  inre  gård. 
Nu  hade  man  kunnat  hålla  tre  mot  ett,  alt  fru 
f&rta  blifvlt  tvungen  att  kapitulera.  Men  nej,  hon  drog 
ig  Qinkt  med  hela  sin  styrka  i  det  inre  af  slottet,  till- 
ommade  ingfingen  och  placerade  sina  skyltar  i  fönstema 
ned  hotelse  alt  nedskjuta  den  förste  som  gjorde  ett 
BraOk  att  intränga.  Så  resolveradt  mod  hade  vid  hvilket 
anat  tillfälle  som  helst  icke  förfelat  sin  effekt,  men 
lian  larmande  hopen  i  sitt  öfvermod  hvarken  hörde  eller 

ÉDe  främste  begynte  att  med  en  funnen  jämstör 
den  bommade  dörren  stöt  pä  stöt .  . . 
tt  uppstod  hland  de  ytterste  förvirring  och  rop  . . . 
iHerste  vände  sig  om  och  sågo  genom  den  instörtade 
,  aå  l&ngl  man  kunde  se  i  del  ovissa  mftnsken  et, 
sia  vigen  fylld  med  hufvud  vid  hufvud  och  moskJSt 
\ii  jaagkat.  Det  rar  aom  hade  en  armé  fuxit  n^^  la 
■K  far  att  i  grand  förgöra  fridalöraHSraTtte.   Nm 


I 
1 


ktnhiadft  alla  de  blodlflsa  skaggor  af  KorabolmB  lla|» 
flodan  afdOde  kAmpsr,  hvilka  rest  sig  ur  grmfven,  fErc 
hlnmaa  det  våld  täta  bu|åtl  mot  d«t  yuaU  fAsMf 


Ffir   ttt   (Brklan   det>      '  tade  syn,  som  no  &■» 
tedde  sig  tOi  den  atona:  wns  blickar,  miate  nu 

ennrt  sig,  att  en  etor  del  ai  iggande  traktena  allmof 

•Ir&mmat  till  staden  fflr  at  a  viitne  till  rekrrlao» 

aftåg.  Det  bOr  0Gk«å  ni  uf  tt  Storkyro  bondekDapi 
krantannat    Afver  natten  i  n,  förmodligen  i  benfe| 

Tintan  att  af  brisen  Marii  noraa  besfittoing  (å  bin 

nytt  frtn  Bertel.  Soldalkrog<  brand  och  den  larmaadt 
hopens  tig  mot  Korsholm  haae  satt  hela  Vasa  i  rittelM^ 
och  nfir  Ueri  i  fullt  språng  a  nde,  beovSrjande  na  (M 
att  rädda  den  fångna  fröken,  lann  bon  villiga  Oroa  Unt- 
allt.  öslerbottnJngen  är  fort  slagfärdig,  ocb  när  bAndent 
erforo  den  oförrätt,  som  nyas  förut  blifvit  tillfogad  Beitili, 
deras  ypperste  man,  vaknade  hos  dem  dun  gamla  Rt- 
bittringen  mot  soldaterne.  De  glömde,  att  många  if 
deras  egna  aöner  och  bröder  nysa  iklädt  sig  rekrytjackia, 
de  kunde  omöjligt  försumma  en  så  ypperlig  aotedBiDg 
att,  både  i  mänaklighetena  namn  och  till  fOravar  föt 
kronana  aloU,  giFva  knekiarne  stryk.  De  tågad«  alltal 
med  Bertila  i  spetsen,  vidpaas  hundrade  man  atarke,  ItD 
slottets  nndsältning,  och  hvad  man  i  iDinskenet  kvada 
taga  för  pikar  eller  musköter,  var  föga  annat  ts  1  hut 
tillgripna  stänger  och  girdsgårdastörar,  det  Tanllsa  vMuaf 
i  större  bataljer  på  denna  ort 

Sä  snart  knektame  mlrkta  sig  nr 
sökte  de  dölja  sin  ftlnittint  i&«d  W^ 
OviBse  ota  fieodetu  at^kv  \Ai^«ite  t«&a 


KOltSKOr.MS    BELÄGRING  19{ 

nke  på  en  kinkig  reträtt  öfver  det  järnlaggade  planket: 
idra  trodde  sig  h&Cva  alt  skaffa  med  en  hel  armé  aC 
ifiken,  dilkallade  genom  den  främmande  trollpackans 
tsvSrjelser,  bvilket  ayntes  åtven  den  modlgaate  hemskt 
■h  obehagligt.  Dease  togoa  anart  ur  sin  villfarelse 
inom  de  välbekanta  ljuden  af  Malaka  svenska  och 
llkyro  finska,  bvilka  rimligtvis  kunde  anses  komma 
kn  männhliga  och  icke  spökande  läppar.  1  det  ögon- 
ick  den  yllre  fienden  med  sin  massa  tiUspärrade  porlen, 
)pBlod,  likasom  genom  efverenakommelse,  en  lystnad  å 
kda  sidor,  bvsrunder  man  kunde  urskilja  en  röst  frän 
DttafCnsterna  och  en  annan  från  yttre  vallen,  bada 
lande  på  en  gäng. 

—  Har  jag  icke  sagt  eder  det,  skrek  fru  Härta 
ppert  ur  fönstret;  bar  jag  icke  sagt  eder,  fyllbultar, 
ifslrykar,  sju  gfinger  akall  man  tänka,  innan  man  sticker 
isan  mellan  viggen  ocb  trädet,  och  bar  svansen  kommit 

räfeaxen,  är  intet  annat  råd  än  bila  den  af.  Bn  stor 
un  behöfver  en  bred  rygg,  och  hällen  nu  själfva  till 
Hio  med  att  betala  fiolerna.  —  Och  därmed  drog  sig  fm 
i  tillbaka,  sannolikt  af  fruktan  f6r  en  ny  påhälsning 
Btlna  rofvor. 
lj>en    andra   rösten  från  vallen  var  en  gubbes  ännu 

alla  stämma,  som  lillropade  soldateme: 
I —  Viljen  I  sträcka  gevär  och  utlämna  edra  anförare, 
de   öfrige  fritt  aftåg.     H  varom  icke,  så  skall  det 
en   dans,    hvars  make    Korsholm  ännu  icke  sett, 
ib  vi  skola  nog  sörja  (ör  att  stråkarna  hartsas. 

—  Må  alla  gastar  anamma  dig,  bondlymmell  svarade 
ån  gården  en  röst,  på  hvilken  man  tydligen  kunde 
enk&nna    den     lustige     sergeanten     Bengt     Kristerson. 

-   ifadff  jBf  dig  mellan  mina  nflfvar,  j&g  %t\i\\6,  W.\\i- 
Wgr^knaixPappeabeim,     Jära     dig     alt    bjud».    "SiÖ 


t 


190  svÄnii 

BOtd«(sT  en  (eg  kapilulation     Framåt,  (ton^u-,  Itf  om  nm 
porten  och  jaga  det  packet  tillbaka  till  denu  grOlfrrlo.-! 

Lyckligtvis  var  ingen  af  eoldaterne  bflvipnad  mi 
eldgevär  och  ganaks  f&  med  aidovapen,  emedan  rekrfteni 
finnu  icke  erhållit  eådana.  De  fleate  hade.  niom  ■■ 
slocknade  eldbränder  och  några  sJiiiderbrDtnn  kUmdtiofm. 
endast  vedlrin,  nekta  i  bast  i  en  på  gird«D  »tiatét 
vedtraf.    Sålunda  utrustad,  st       ade  akanm  mot  porln 

Vid  första  eammandrabb:  ;en  moltogos  eoldalent 
med  s&  kraftigt  haglande  rapp  gärdsgårdaalörvme,  in 
mången  med  blodigt  buTvud  dt  sig  tillbaka.  Men  imus 
kort  blef  trängseln  i  porten  «å  s  rk,  all  ingen  arm  knsdi 
bfijas,  intet  rapp  gifvas,  och  m  uppstod  mellan  i* 
frimate  eit  ursinnigt  brottande,  medan  de  ytlsrale  från 
båda  aidor  trängde  på  och  elntligen  sammanpiesaa<ie  dt 
frSmate  så  tätt.  att  ingen  kunde  rfSra  arm  eller  fo(  ock 
man  hvart  ögonblitvk  kunde  vfinla  all  klfinunas  (ill  död*. 
Här  algoe  järnarmar  fargåFves  sSka  att  kullkasta  na 
fiende,  breda  skuldror  förgitves  s6ka  alt  baaa  sig  sa 
väg  genom  den  hopklämda  massan.  Slutligen  blef  tryck- 
ningen inifrån  så  slark,  att  böndernes  trAmala  Isdit 
sprängdes  eller  kuIlalSrtades  och  vidpasa  hfiUl«n  tS 
knektame  bröt  sig  en  väg  utåt  den  friare  planen  atutOr 
vallen,  medan  den  öfriga  hälften,  änyo  inspSmd,  mårit 
kvarblifva  på  slottsgården. 

Na  först  begynte  en  formlig  batalj.  Ma»  al<^  ntd 
BtOrar  och  vedtrån,  med  piskor  och  knylnlfrar.  HIr 
haglade  ru&nget  bugg,  som  bättre  användts  på 
kroater;  här  utfördes  mången  rask  j---"-"-  --- 
passat  på  Tysklands  slagflUt.  SolditM 
till  antalet  öfverllgsen,  vn  af  portaa  < 
b  varandra  afskamå  Uni  ocb.  'riteä» 
ifaJaoB.     En  del  af  dem,  ooh  «h«liw  4a 


KORSHOLMS   BELÄGRING  197 

tofo  till   flykten  och  skingrade  sig  bortåt  staden;  andra 

bief?o  öfvermannade  och  illa  nppklappade,  andra  åter, 

och  det   Tar   de   krigsvane  gamle  soldateme,  retirerade 

till  vaOen,   lör  att  hafva  ryggen  fri,  och  försvarade  sig 

dir  med  ursinnig  tapperhet.    Segern  syntes  nu  afgjordt 

lata  åt  böndemes  sida,  då  striden  åter  tog  ny  fart  dftr- 

igSBom  att  besättningen  vid  porten,  som  för  striden  utom 

nDamm  förglömde   fienden  inom  dem,  af  de  instängde 

kaektanie    öfvermmplades   och    desse    rusade    ut,   sina 

kamrater  till  hjälp.    Desse  åter  fingo  nu  luft  och  angrepo 

i  än  tor  böndeme  med  ökadt  raseri;  slagsmålet  invecklades 

aDt  mera,  segern  blef  allt  ovissare,  båda  partierna  hade 

Bsderlag  att  hämnas,  och  bådas  förbittring  växte  i  samma 

mån  som  bådas  styrka  å  ömse  sidor  åter  blef  jämnare. 

Och  öfver  denna  tafla  af  larm  och  stoj,  af  klagan, 

segerrop,  hotelser  och  vild  inbördes  fejd,  sken  den  silfver- 

klara  aagostimånen,  lik  ett  himmelskt  öga,  ned  på  jordens 

sjilfförskyllda   ångest  och   nöd.     Alla    vikar   strålade   i 

månskenet;  i  trädens  löf  och  i  det  fuktiga  gräset  glimmade 

millioner  daggdroppar  likt  pärlor  i  högsommarens  gröna 

ikmd.    Hela   naturen   andades   ett  obeskrifligt  lugn;  en 

mild  svalka   från  det  stora  blanka  hafvet  i  väster  drog 

nkta    fram    öfver    kustbygdema,     på    afstånd    hördes 

dyningens   enformiga   sorl  mot  stränderna,  och  aftonens 

Btjimor   blickade  tysta   och   tindrande  ned  i  de  dunkla 

vattenspeglarna. 

När  gården  befanns  tom,  vågade  sig  fru  Märta 
och  hennes  ttngknektar  åter  ut,  för  att  på  närmare  håll 
åskåda  striden  vid  vallama.  Den  tappra  frun  fann  sig 
Qtan  tvifvel  befogad  att  ånyo  på  sitt  sätt  deltaga  i  fejden, 
ty  man  hörde  henne  Ijudeligen  ropa  till  böndeme: 

—  Rätt  så,  gossar,  tmmmen  friskt  på,  låten  käppen 
spela;  mången  bar  dansat  efter  sämre  fioler. 


198  SvAllDKT  OCH    PLOGEN 


Och  till  •oldateme  akrek  hon: 

—  Sliten  med  halsan,  mina  barn,  hållen  tiB  gab 
litet  kTllUvard,  Karsholm  bjader  hrad  baa«t  fOnii 
Varan  tilUreds,  er  trollparka  Ir  i  godt  förrar,  Ktf 
bolm  har  goda  reglar  och  bommar,  uckaå  fOr  or,  aksi»! 

Hen  likasom  ett  nyckfullt  «de  Talat  beaU  !■ 
hederliga    frun    med    o  orh    bringa    all    btmm 

fftrsiktighet  på  skam,  samma  OgonbUck  anh^ 

och   avart    kvinnlig  gest  Ijden  af  vallon  afladBl 

■ig  mot  d€n  mftnljusa  n  ttn. 

Fru    MBrta    kinde   <  il    hlpnad    farstatoa  yl 

beoDea   llppar,    när   hon  :alten  igcnkiode  sin  it 

förvarade  fAnge.     Huru  (ro.         lagina  kotnrait  ut  fUM 
ISsta  dörrtr   och    slutna  ,  var  fflr  den  goda  fm 

en  8&  ob^riplig  gfita,  atl  bi  Agonblicket  amiltadttrf 
den  vidskepliga  tron  pk  den  [i>  imande  Dickana  fOifeyi 
med  mörkrets  makter.  Hon  förglömde  alldalaa  |fe 
anstalter  att  gripa  flyktingen  oth  väntade  fnpMdfi 
mindre,  fin  atl  ee  stora  svarta  ^  ingår  vftxa  ut  på  giM 
tens  skuldror  och  alt  ae  denna  i  skepnad  af  en  olarf% 
korp  höja  sig  emot  del  slj&matri^dda  bimlabvalffff, 
LSsaren  &ier  kan  lältare  finna  tn  naturlig  fOrkliiil|i 
Stridens  gny  och  de  båda  kanonakolten  hade  bfirls  IbÄ 
upp  till  Regines  ensliga  kammare,  llvarje  stund 
hon  alt  blifva  gripen  af  bödlar  och  släpad  till  en  d 
död,  och  aä  herrlig  aynles  benne  lotten  atl  dO  Kr 
tro,  att  hennes  otålighet  i  högsta  grad  atfigj 
gnyet  därnere  fortfor,  men  ftnnu  efter  en 
ingen  mfinsklig  fot  hördes  närma  ai^  >">'" 
ligen  rann  i  heiuea  avimiMka  t 
mörkrets  fårate  afnndades  hennw 
Btriden  dlmera  var  al  honom  ^SiMmi 
iör   ea   glorrik  dOd    bereäa  Vesa»  ' 


L>un  SVAHDKl    Oilll    P1.(K.KN 


fängflsot  utan  vinning  och  utan  fröjd.  Hon  erinrade  af 
<lin  sjungande  kvinnans  råd  att  genom  sammanbandu 
lakan  (»  h  dukar  nedhissa  sig  genom  det  öppna  fönstret: 
snahbt  fattade  hon  sitt  beslut  och  stod  några  minate 
(lär^^ftt-r  i  alla  de  stridandos  åsyn  på  vallen. 

AilirftiTsom  desse  varseblefvo  den  höga  gesttlKs 
(i.irup.f>c  i  månskenet,  grepos  de  af  samma  vidskepligi 
förfäran,    hvilken   nvss  hade  förlamat  fru  Märtas  kvich 

m 

Uin\ii.i.  Striden  afstannade  efter  hand  af  sig  själf  ocb 
fortfor  hiutt  pa  de  afla^^snaste  punkterna;  vän  och  fiende 
syntes  fattade  af  en  gemensam  fasa,  och  närmast  kriof 
\alltn  'ippstod  en  tystnad  så  djup,  att  man  kunde  i 
fjärran  liora  hafvets  dofva  sorl  mot  kiselsträndema 

<  ^  Il    fnken    Regina    talade    med   en    röst    så  hög 

(M  h    klar,    alt    d»n,    om  icke    hennes   svenska    varit  si 

l>r'..-N'n.  ganska  \äl  kunnat  förstås  af  alla  de  kringstående. 

i  IU'liaIs  barn,  sade  hon  med  en  stämma,  hvan 

I"  nan  liridrijia  Harming  snart  öfvergick  till  fasthet  och 

1  ;;.!         !    f(»ik    af    den  kätterska  tron,  hvi  dröjen  1  att 

'^a    f  .♦    hfy     Ilijr   s!är   jag,    utan   vapen,  utan  nå||Ot 

!!..  he-k'  (i«l.    nifd  den  höga  himmelen  öfver  mig 

i     .'  .  :'n    o.  h    I. af  vet    vid   mina   fötter,  och  säger  till 

:•  r  l/iinr  var  en  falsk  profet;  del  fmnes  ingen 

'•>r:i    i    den    räfrogna    allmänneliga    katolska 

h.irf»  :    omvändtT  »»diT  till  den  heliga  jungfruD 

I".    Il    samt    l'ikänn»*n     påfven    vara    Kristi 

.    .-:^  .:n    Lan    vi.-^irligen    är,    att  I   mån  från 

';.!iri   a'v;ir.!ia  Sankt  (lorans  svärd,  som  redan 

•!::•.  i --a  ♦••i»'r.     .M»'n  mig  kunnen  I  dÖda, 

r  ■:i  \':v»  .-.aimfärdi^ihit ;  här  står  jag,  hvi 

•v  j;»^'  aJt   fa!!a   fur  min  tro! 
fr  r-.en   1m  jmas  lv«ka,  att  hennes  tal  icke 


I  ii 


1 1 

•        •'•il 


t  >k I 


EORSHOLMS   BELÄGRING  201 

Ttr  ladierdomens  makt  i  denna  glödande  tid,  när  riken 
och  minniskor  för  denna  lära  uppoffrade  välfärd  och 
tif,  att  åfven  den  ringaste  och  okunnigaste  var  uppfylld 
af  brinnande  nit  och  ett  blindt  hat  till  päfven  och  hans 
anhängare  —  om  hvilket  allt  våra  barska,  men  käm- 
CtiskE  gamla  psalmböcker  ännu  i  dag  bära  tydligt  vittne. 
Hade  denna  folkmassa,  vare  sig  bönder  eller  soldater, 
hört  Regina  upphöja  päfven  och  förklara  Luther  för  en 
hUk  profet,  så  hade  den  ofelbart  i  sitt  raseri  slitit 
henne  i  stycken.  Nu  däremot  susade  flickans  ord  likt 
okända  ljud  genom  deras  öron;  de  sågo  hennes  trygga 
håUning,  och  den  aktning,  som  modet  och  olyckan  i 
förening  alltid  ingifva,  underlät  icke  att  göra  sin  verkan 
uppå  den  nyss  så  uppbragta  hopen,  som  nu  stod 
obeslutsam  och  rådvill  hvad  den  egentligen  borde  tänka 
och  göra.  Fröken  Regina  väntade  åter  förgäfves  att 
blifva  släpad  till  döden.  Hon  nedsteg  från  vallen,  hon 
Mandade  sig  i  den  skyggt  vikande  folkhopen,  enhvar 
kunde  se  att  hon  var  fullkomligt  värnlös,  och  likväl 
rikdee  icke  en  hand  för  att  gripa  henne. 

—  Det  är  icke  en  människa  af  kött  och  blod,  det 
ir  en  skugga,  sade  betänkligt  en  gammal  Vöråbo.  Jag 
tycker  mig  se  månen  lysa  tvärsigenom  henne. 

—  Det  må  vi  fresta,  utropade  en  lurfvig  Dmolabo  och 
lade  sin  grofva  hand  tämligen  hårdt  på  Reginas  skuldra. 

ögonblicket  var  åhörande.  Den  unga  flickan  vände 
äg  om  och  såg  angriparen  med  så  mörka,  djupa, 
glänsande  ögon  rätt  i  ansiktet,  att  denne,  betagen  af  en 
fikonderlig  känsla,  genast  drog  handen  tillbaka  och  smög 
ikamflat  sin  väg.  Honom  följde  en  stor  del  af  de 
nirmast  stående.  Ingen  kunde  förklara  makten  af  dessa 
inrta  ögon  i  nattens  månsken,  men  alla  kände  inom 
sig  deras  bem^hetsfdla  innytaBde. 


202  SVIrDBT  OCR  PLOOBN 

Om   tt  miiiQter  tv  plalMB  iwAiim  lU^taft 

striden   hade   npphArt,   odi   w   mbI 
patnill  gjorde  afail  pt  ofleeadel  fenoB  att 
mot8trif?igaete. 

Men  innn  Unge  fortfor  den  ef  khdilMriai|et  In 
rivaliteten  mellan  bOnder  odi  eddiler,  ■ellnn  den  i 
plogen,  Finlands  stoItheCt  och  det  eegiMhde  eoérdE8< 
vid  denna  tid  drog  nt  att  timja  ^jUlfa  åtm  nmi 
kejsaren. 

Om  Regina  sigee  denna  ging  endaefi  att  horn  i 
dock  med  en  snck  öfver  ain  mistade  aatttfikvoH 
sig  återföras  i  den  mMm,  enaUga  UngelmkaHi 
nnder  fm  Mirtas  vård.  Men  Bortila  nMd  ain  i 
återvände  till  Storkyro»  den  gamle  aaed  taakar  p 
kommande  storiiet,  den  onga  med  *"'*»>tn  af  en 
gången  fröjd.  Och  bör  man  dirvid  noga  mlAi 
allt  detta  tilldragit  sig  nnder  tvi  dagar  af  aoaia 
1632,  således  före  konnng  Gustafs  Addts  dSd,  aaa 
mäles  i  slutet  af  första  berittelsen. 

Och  dagar  och  månader  gingo»  och  minaUlga 
bytte  gestalt,  och  det  ilande  ordet  nödgao  liqdi 
flygt  och  förstammas  ett  ögonblick  i  förbidan  på  ki 
som  komma.  Ty  fältskims  berittelaer  Tarada,  10 
barnets  glädje  och  sorg,  en  enda  aftonatand  — 
kort  för  dem  som  med  vänskap  hörde  därpå,  och  ka 
nog  lång  för  de  andra.  Men  aldrig  klipptee  berittal 
tråd  i  sitt  halfva  lopp,  ntan  att  nnga  och  gamla  ti 
vid  sig:  det  kommer  dock  mera.  Och  det  måata  Sha 
lof va.  Han  hade  så  mycket  att  förtälja  Inna  om  den 
spunna  härfvan  af  tvenne  släkters  öden,  odi  nlata  i 
spinnes  den  säkert  längre,  om  icke  till  aint,  ai  likvl 
»pasmen»,  som  säger  att  garnet  nppnått  ain  rtMa  H 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


III 


ELD  OCH  VATTEN 


Fältskärns  tredje  berättelse. 

Nir  fiUtskårn  nästa  gång  såg  sina  sagolystna  åhörare, 
både  små  och  stora,  församlade,  hade  omkring  sex 
vaekor  förflotit  sedan  sist.  Det  hände  sig  nämligen,  att 
BBder  tiden  en  händelse  händt  gamla  Bäcken.  Hvar 
oeh  60  har  sin  käpphäst  här  i  världen,  och  gamla  ung- 
karlar i  synnerhet.  Bäcken  hade  nu  engång  fått  i  sitt 
fcnfnid  att  han  på  gamla  dar  skulle  ha  en  viss  bekväm- 
Eghet;  han  hade  på  vinden  en  tämmelig  påse  med  dun, 
oeh  den  brukade  han  höst  och  vår  förkofra  med  fågel- 
ikytte.  Hvartill  dunet  skulle  användas,  gjorde  han  ingen 
Uok  oppå;  när  man  frågade  honom  därom,  hände  sig 
itt  han  svarade: 

—  Jag  skall  göra  som  Possen  vid  Viborgska  smällen  : 
^  Finland  kommer  i  nöd,  skall  jag  stiga  upp  i  ett 
)m  och  skaka  mina  fjädrar  i  luften,  så  bli  däraf  lika 
tinga  soldater,  som  påsen  har  dun. 

—  Bror  talar,  förb.  mig,  som  en  anka,  genmälde 
ipten  Svanholm,  postmästaren.  Bättre  virke  skall  bror 
I  att  göra  soldater  af  i  våra  dagar.  Jag  tror,  d-n 
lamma,  att  bror  anser  oss  krigare  för  kycklingar. 

—  Ja  —  tillade  fältskäm,  när  kaptenen  ville  fort- 
itta —  jag  vet  hvad  bror  vill  säga:  alldeles  som  Fieandt 
d  KaniaJåL 


20(1  KÄI.TSKÄRNS  TREDJE  BERÄTTELSE 

Emellertid  var  saken  den,  alt  tältahäm  en  trttck 
dag  i  April  begaf  sig  ut  i  ekfirgården  pji  flgel^l^ 
med  veltar.  Med  honona  fOljde  en  gammal  ^o^ 
korpral,  Ritsi  benämnd,  d.  v.  a.  Fritz;  ban  b^d^ 
ungdomen  varit  gesäll  och  vandrat  kring  Tyskland  n" 
ränselo  pä  ryggen,  men  hem  förde  han  i  ränseln  t*" 
sitt  lyska  nsmn.  laen  låg  ftnnu  fläckTia  kvar  med  OpP*^ 
Hackor  emellan;  båda  gubbame  loverade  vid  randeo  ■ 
iaen  och  skolo  emellanät,  men  klent  var  det,  och  dåm 
ayn  hade  gubbarna  båda.    Dä  tilldrog  sig  en  morgonfcvi" 


att   Bäcken   trodde   aig   ae    ett    par    präktiga  änder 


^ 


randen  af  yttre  isen,  dit  man  endast  kunde  koof'' 
genom  en  lång  omväg.  Han  begaf  aig  åstad,  och  gan*»* 
rikligt,  änderna  sutto  kvar.  Han  smög  aig  så  nära  h''^ 
tordes,  han  lade  an,  han  sköt . . .  och  litet  ni»ki<'* 
änderna  på  sig,  men  rörde  sig  ej  ur  fläcken.  Dal  r^* 
ena  beslår  att  vara  aega,  tänkte  Bäcken,  hukade  id0 
ned,  laddade  om  och  sköt  ånyo  på  trettio  steg.  Sama^ 
resultat.  Litet  flat  smög  Bäcken  nfirmBre  och  märkf 
nu  först  alt  han  skjulit  på  sina  egna  uppstoppade  vettir^ 


ALTSKABNS  THBDJE   BERÄTTELSE  207 

rélådan  till  hOger.  Säg  att  del  skall  ringas  ordentligt 
r  mig  om  BOodag;  bvad  begrafningen  angftr,  beb&her 
inta  gOra  er  besvär,  den  bestyr  jag  om  själf. 

—  Jumala  siunakkoonl  skrek  korpralen,  förde 
vigan  af  sin  jat^ka  till  del  ena  ögal  och  begaf  sig 
]gsamt  och  (ryggl,  som  oro  ingenting  bändt,  tillbaka 
t  stranden.  j 

Nu  måste  till  den  goda  Bladens  heder  nämnaB,  att  | 
ItakSrna  öfriga  vänner  voro  l&ngt  ifrån  att  taga  aaken 
trankilt  aom  korpralen.  Postmästaren  Bvor  och  för- 
innade  aig,  skolmästaren  tågade  ut  i  spetsen  för  sina 
ijkar,  o(!b  gamla  mormor  skickade  utan  allt  väsen  ett 
ir  handfasta  lotsar  i  deras  säkra  båtar  att  kryssa 
ellan  isstyckena,  på  jagt  efter  fältskSm.  Halfva  staden 
im  i  rörelse,  det  vai  ett  larm  och  elt  Bprfing,  och  de 
im  skrek  o  t  aret  u  trät  lade  minst.  Två  dagar  gingo 
rbi  Dtan  spår;  på  tredje  dagen  kommo  lotsarne  tillbaka 
k;alt  ha  funnit  sitt  villebråd.  Nu  gaf  man  fällskäm 
I  och  upphörde  alt  sOka  honom. 
Bladen  blef  en  uppriktig  sorg,  ty  ett  sådant 
■It  inventarium  som  gubben  Bäck  —  allaa  farbror 
lilas  förtrogne  —  var  en  af  den  It  11  a  stadens 
labbar,  förutan  bvitken  man  ej  kunde  tänka  sig 
|det  allroänna  bästa  kunde  Horera.  Men  bvad 
göra?  När  ännu  på  tredje  söndagen  efter  det 
fågelskyttet  hvarken  knäpp  eller  kny  hördes 
Dtsk&m,  ringdea  ganska  ordentligt  för  bana  faltiga 
II,  en  grann  tacksägelse,  författad  af  Svenonius  och 
liickad  både  med  latinska  och  hebreiska  vällaligbets- 
onster,  nppläates  i  k^'rkan,  och  stadens  v  älv  i  sa 
■giBtrat  utsatte  en  dag  i  den  kommande  veckan  för 
■MBg  eller  den  sA  o/örmodligen  omVLOiaa«  ^n^% 


Mf^ptecknu)^  eller 


808  rÄLTSKÄHSS  TREWE  URnÄTTRl^B 

Jag  boppaa  emellertid  «tt  Iftaann  och  11 
Bom  gifrit  akt  pk  dennt  ■annfllrdigK  berttt«l»M  Mw 
akrift,  ick*  (sga  nig  illa  vid.  I  ajtlfva  T«rkttt  mm  ål 
bra  hårdt,  om  fåltsk&rn  just  nu  akuDe  talls  undan,  ab 
Regina  tiOet  kvar  i  Koraholm  under  tm  MXriaa  banta 
hand  och  Beriel  ftnnu  blöder  pft  L»tzen«  slagfålL  Od 
hvad  skuUft  d«l  btifva  af  d'"  rålmilda  Meri,  af  Slorkpi 
bondeknngm  oirh  aå  mi  Ira  mtrkv&rdiga  pcrwaa 

i    denna    tietoria?      Ti  (ältekäm    har    vil   |ta 

igenom    rirre  Oden  i  sina  ban  år  icke  fOr  ro  akil 

todd  p&  samma  dag  eom  na     leon. 

Allt  Tar  i  ordning  fcr  t:  ipieckningeii.  Rn  alldito 
Krvånande  städligbet  rädde  i  Backens  vtndBkamiHi^ 
dfir  hade  skett  nAgonting  n)y::ket  ovanligt,  dftr  bdl 
sopats  och  skurats.  Alla  bana  saker  voro  i  ea  alllsni 
ordning  uppradade:  resapoteket  dammadt.  de  atoppadt 
figlama  atflllda  i  rader,  åggsamtingens  helgedom  blotUd 
Ur  profana  Ögon.  Det  spanska  röret  med  nilfrtiilnuppM 
Btod  graviteliskt  i  vrån,  den  gamla  peraken  hlnfdi 
begrundande  p&  sin  apik;  sjäKva  de  innersta  mYstsneraa 
ur  Bäckens  byrå,  de  bleka  hftrtockama  frko  forna  tiått, 
voro  framdragna  för  att  v&rderas  i  rublar  och  kopekec, 
troligen  icke  till  slora  summor.  Allt  var  som  sagdt  i 
ordning,  en  rådman  med  fimbetsmin  hade  tagit  platå  val 
det  nfitta  ekbordet,  där  en  blank  karta  aigiUata  både 
intagit  den  plais,  eom  vanligen  var  fOrbehUlen  åt  ttU- 
sklrns  snickareverktyg,  en  skrifvare  hväsate  Bin  penni 
vis-ä-via  rådmannen,  och  gamla  mormor,  som  bnaeU 
värdinna,  hade  med  fuktiga  ögon  inf"""'*  "■"  '*-  -" 
uppgifva  Backens  egendom,  eftersom  d 
annars  hade  hvarkeo  nlr  eller  akyld. 

En   sak   var  VikvU  binu  (Afi9&a& 
det    var   den    slitna   ■illBlDnaa^tt«<^«& 


iKÄRNS   TREDJE    BEkSTTELSE  209 

bf.  RådmanneoB  JJgon  vändes  ibland  dilåt,  under  en 
om  tanke  p&  den  blifvande  piocenten  af  arfvet,  men 
rad  där  tanoa  och  bvem  som  egentligen  skulle  firfva, 
9l  visste  ingen. 

Nu  skulle  (örrällningen  isgs  ain  bOrjan.  Svanbolm 
ph  Svenoniua  voro  tillkallade  som  vfirderinganiftn.  Rftd- 
lannen  hostade  ett  par  gåoger.  sntvg  sin  mBgiBtratamin, 
pplSI  SID  mun,  talade  ocb  sade: 

■—  Alldenstund  till  v&lloflige  magistraleDS  kunskap 
Dromit,  att  framlidne  höga  kronans  fältakär,  bemilde 
Ddreae  Bick,  under  idkande  af  iefågelskylte  mot  figlai 
I  ieen,  t  samma  is  vådeligen  till  lifvet  omkommit 
ijKl  ocb  alltså,  eburu  icke  igenfunnen  till  kroppen, 
kvftl  till  ajälen  är  rätteligen  och  lagligen  sannFårdigt 
Odblefven  . . . 

—  Det  akuUe  jag  Ödmjukast  undanbe  mig!  Ijfid  i 
etsamma  en  röst  i  dörren,  ocb  verkan  däraf  var  för- 
nderlig.  Den  välvisa  magietralena  representant  tappada 
Ue  koncepter  ocb  ämbelsmin,  hans  lugg  aträfvade  mot 
Itjdfln,  ocb  hans  vältaliga  tungs  nekade  för  första  g&ngen 
in  tjenst.  Skrifvaren  med  sikters  namn  och  värdighet 
>r  npp  som  en  raket  med  huFvudet  mot  viggen  och 
lOtte  Afverända  den  lärde  Svenonius,  som  var  nfigot 
nnhörd  ocb  bvsrken  hört  den  fatala  stämman  eller 
egrep  det  ringaste  af  uppständelacn.  Värst  däran  var 
en  tappre  Svanbolm;  man  kunde  svära  på  att  hanickn 
u  vid  Karslula  upplefval  en  sådan  press.  Han  blef  i 
ut  så  bvit  i  ansiktet  som  ett  lärft  och  sökte  (örgäfvea 
onmendera  sin  uppstudsiga  bugra  fot  till  vänslersväng. 
lott  gamla  mormor  beböll  i  någon  mån  kontenansen, 
lUe   glasögonen    pä    näsan,    gick   skarpt  emot  den  an- 

Bocb   runkade    betänkligt    på   eUl   ätKNä^d^it. 
tom     rille    boa     sSga     (,hvad    ton,    \\V(tt> 
C^ i 


210  FÄLTSKÄRNS  TREDJE  BBRItTBLSB  ] 

icke    sade),   haruledes  det  ir  laiitka  ^»^^M-ii^  ill| 

att  titta. 

Men  gamle  Bäcken  —  ty  hyem  •miur  kaadidÉ 
vara  än  han?  —  lät  sig  icke  förskräcka.  Hans  Uakr 
voro  af  en  helt  annan  sort  När  han  alg  aia  Ui 
gamla  kammare  sä  ofOrskämdt  potaad»  aiaa  dyila! 
effekter  sä  dristigt  uppradade  ock  välloiliga  inagiBlnlB 
i  fullt  arbete  med  hvad  Bäcken  tyckte  alWolos  ieh 
angick  densamma,  rakade  han,  niaäktligt  no§t  i  m 
rättmätig  vrede,  fattade  ämbetets  bada  repraaeiitaBte  • 
efter  annan  i  nacken  och  kastade  dem  utan  km  |l 
dörren.  Därefter  kom  ordningen  till  hrodem  S\ 
som  icke  heller  skonades,  och  slutligen  tiU  bfor 
holm,  som  likaledes,  innan  han  fick  ordet  frun, 
8ig  raklång  kullrande  utför  vindstrappan.  Allt  detta  w 
gjordt  i  en  handvändning.  Nu  var  plataen  renaad  A 
när  som  pä  gamla  mormor.  När  Bäckens  blickar  bOöi 
den  gamlas  mildt  förebräende  ögonkast,  kom  han  H 
besinning  och  skämdes. 

—  Nä  nä,  sade  han,  nä  nä,  kusin,  tag  inte  illa  opp^ 
jag  skall  lära  kvastar  och  trasor  att  ostäda  mitt  mm... 
var  så  god  och  sitt  ner,  kusin.  Det  kan  ja  förmifa  m 
sten  att  bli  vittne  till  sädana  dumheter.  Se  han,  di 
bofvarna  ha  skurat  mitt  rum  ocb  dammat  alla  anm 
fåglar.     Det  är  ju  en  skandal! 

—  Kära  kusin  —  afbröt  mormor,  pä  enging  flH^ 
tretad  och  glad  —  allt  det  där  har  jag  gjort;  vi  kimdi 
ju  ej  annat  tro,  än  att  kusin  hade  drunknat 

—  Drunknat,   jasäl    puttrade  fältskäm.     Jag   akaD 

säga    kusin,    ondt  krut  förgäs  inte  sä  lätt.    Nog  är  dil 

sant    att    jag    i    tre    fulla    dygn    dref    omkring    pä  dil 

eländiga  isstycket.     Icke   hade   jag  just  varm  aing  och 

dukad  t   bord,    men  del  g\eV  n*V  l^Cit  «v%.    ^%%\aAib^aiBk 


FÄLTSKÄRNS  TREDJE   BERÄTTELSE  2U 

ned,  oeh  med  den  knäppte  jag  en  närgången 
«!JtiL  Tnnig  tv  han,  det  kan  knain  tro,  men  jag  tänkte : 
lirfldldi  än  rådlte;  eld  hade  jag,  aalt  hade  jag; 
jag  en  brasa  af  skjatväskan  och  stekte  mig  en 
På  fjärde  dagen  flöt  jag  till  fast  is  till  Väster- 
oeh  marscherade  i  land.  Nu  kan  det  bli  tid  att 
bflmåt,  tänkte  jag.  Sagdt  och  gjordt,  jag  sålde 
■åa  bOasa  och  begaf  mig  på  väg  i  menföret.  Och  det 
skaD  jag  siga  kusin,  att  nog  hade  de  sluppit  ostäda  min 
hunnfe  oeh  nosa  i  mina  futikor,  om  inte  svenskame 
■kUjt  sin  skjutslega  till  fyrdubbelt  emot  hvad  den  var 
i  mkuL  nnga  dar.  Innan  jag  kom  till  Haparanda,  var 
Malts  i  kassan.  Då  tänkte  jag:  nu  ge  vi  kollegium 
■sdii  lim  jämtopp  knäfveln,  och  så  begynte  jag,  vägen 
bimåt,  min  gamla  praktik  med  snäppam  och  essentia 
dalds,  så  att  alla  käringar  .  .  .  välbekomme,  jag  tror 
hnni  nös ...  så  att  käringarna  förundrade  sig  att  se 
åm  gamla  goda  tiden  åter  upplefva.  Nödtorfteligen  kom 
jig  på  det  sättet  fram  .  .  .  litet  för  sent,  ser  jag,  men 
tidi  nog  ändå  för  att  kasta  mina  objudna  arfvingar  utför 
tnppan. 

Som   man  ser,  hade  fältskäm  svårt  att  förlåta  sina 

vimier   det   intrång   de   gjort  på  hans  fridlysta  område. 

Bads  de  plundrat  hans  skatter,  skymfat  hans  namn,  det 

bde   han    kunnat    förlåta    dem;    men    att    städa  hans 

bflunare,    det    var    mer    än    mänskligt  ädelmod  kunde 

mikta!       Först   småningom    lugnades    stormen    genom 

lifflla    mormors    kloka    fredsmäklareskap,    och    så   kom 

den  dag.    när   försoningen    firades    genom  en  ny  tredje 

bsfättelae,  som  läsaren  finner  här  nedanför.     Visst  hände 

iBBo,    att    enfiddigt   folk  betraktade    fältskäm    som   ett 

wpdike;    visst   betviflade    magistraten   hans    rättighet   att 

Mra^  aedas  båm  förklants  Jegaliter  död ;  visst  svoi  i^jmu 


312 


PÄLTSIÄKKS  TKBIMK  BEHÅTTKLSS 


poBtmfistaren  aja  tonnor  luMn  i  «tn  tjaka  rygig. 
fina    marken    af    ålerseendet    med    brodern 
fluckade   Srenonias   Afver   eU    hil  i  ain  Ijagu  år 
BTaria  frack,  boid  ban  hfigtidvn  lill  prydnad  bar  tuI 
haUbr^-tande  lilllållet.     Men  lika  mildl  Ing  mormor,  Ut 
Täolig  var  Anne  SoS,  lika  oaly^riga  voro  de  små,  oth  — 
•ft  hände  all  Bolaken»!  a'  '   dimmonu  och 

tjasnade  för  den  fångna  i  Odeo. 


Eld  och  Vatten. 


Mina   kåra   vänner,   begynte  fåltsUrn,  det  kan  väl 
synas  er  obegripligt  hvarför  jag  kallar  denna  historia 
>Eld  och  Vatten».    Hvad  konungens  ring  var  och  ham 
svärdet  och  plogen  legat  i  fejd  sinsemellan,  det  begriper 
man  utan  hufvudbry.     Men  nu  tänker  väl  någon  att  jag 
tkall    undfägna    er    med    naturhistoria,    efter  jag   låter 
elementema   skyldra  som    öfverskrift     Det    vore   visst 
godt  och  väl,  jag  har  stor  respekt  för  naturen,  men  jag 
byser   den   mening,   att   uti  en  berättelse  är  människan 
hufvudsak.     Ser   man    på   målningar,  så  kan  man  med 
hjärtlig  vänskap  betrakta  ett  fruktstycke,  ett  fågelstyeke, 
ett    landskapsstycke,   men,   så  vidt  jag  förstår,  är  figur- 
ixiålningen   med    vackra  mänskliga   gestalter  ändå  något 
förmer.    Jag  skall  då  strax  säga  er,  att  jag  alldeles  icke 
tmnar   skildra  eldsvådor  och  öfversvämningar,  utan  jag 
kar  tagit  min  öfverskrift  däraf  att  människolynnen  under- 
%tiindom    ha    en    märkvärdig    likhet    med   elementema^ 
Bomliga   med    eld,  somliga  med  vatten,  ja  somliga  med 
den    lätta    luften.      Jag   ämnar   berätta  för  er  om  fyra 
personer,   af   hvilka   två   höra  till  det  första  slaget  och 
två  till  det  andra.    Därmed  är  icke  allt  sagdt,  som  VivmÅ.^ 
^igBB,   tjr  de  åeata  titlar  ha  det  felet  all  s^a  \x\.  \A.oVl 


214  ELD    OCH    VATTKN 

en  aida  af  mfioga.  Jag  hade  väl  ocksä  länkl  b 
berättelaen  >Skö]demärkel>,  men  afstod  däriFrfca,  näLr 
begrep  att  den  med  lika  skäl  kunnat  kallas  >Vxeii>. 
både  kunnat  Bkrämma  er  med  den  rysliga  titeln  'I* 
bannelsen*,  men  när  jag  rätt  tänkte  därpfl,  fann  j 
att  den  lika  så  gärna  kunde  heta  >Vä!stgneUen>.  Sålec 
[ä  ni  hälla  till  godo  med  elementerna;  jag  bar  nas* 
bvad  jag  menar,  och  sen  fä  ni  gissa  till  leslen. 


i 


I.   Ett  byte  från  slagfältet. 


I 


^ältakära  (orlfor:  . 

Det  första  som  mäsle  ihågkommas,  är  att  hela 
ia  mellanliggande  berällelaeD  om  Svärdet  och  plogen 
userat  fGre  slaget  vid  Lätzen,  som  slutade  fOrsta 
nittelseo.  Konungens  ring.  När  vi  na  gfi  tillbaka  till 
[ita«n  den  6  November  1632,  sä  kunna  vi  för  en  stund 
•TgSta  att  SvKrdet  och  plogen  alls  funnits  till  och  fOre- 
llla  oas  utt  vi  gnna  stå  kvar  vid  den  store  hjälte- 
mångens  blodiga  bädd,  där  han  dagen  efter  slaget 
ilsamerades  i  byn  Meuchen. 

Det  var  en  herrli^f,  men  fruktanav&id  b^,  tAi 
B  gjorde  Bin  cbock  emot  Qnn«xn«  pV^  &ft\n. 


216  ELD  OCH  VATTEN 

eidan  om  Ueben  Rippaoh.  JlmUlddt^ 
störtade  kyraMiaranie  ötf«r  GHålhiiMhke; 
och  dignide  under  detta  förboeeaiide  SBfldl; 
hästar,  likaaom  de  qUtfa*  fOffO  af 
mödor  ytterst  trötta,  tumlade  tillbaka» 
Men  Stålhandske  samlade  dem  åayob  umm  mal  i 
hast  mot  hist,  man  slogs  med  aitt  aiata  knft,  ^| 
för  döden,  och  vin  och  flende  Maadadea  om  hnm 
i  blodigt  Timmel.  HIr  föll  Pappenheim,  hlr  flfc  I 
tappraste;  hälften  af  Stålhandakaa  lytlaTO 
under  hästfötterna,  och  likväl  rasade  sUldaa 
ända  till  mörkningen. 

Vid  Stålhandskes  sida  red  Bartal,  oek  ak 
att  han  mötte  Pappenheim.  AUttdr  avag  var  dan  4 
årige  ynglingens  arm  mot  denna  arm  af  alål;  att  I 
af  den  tappre  fältmarskalkena  långa  slagBfiid  MM 
ynglingen  tvärsöfver  stormhatten  med  den 
tyngd,  att  det  svartnade  för  Bertels  Ofoii  ooh 
lorade  sansningen.  Hen  fallande  grep 
sin  trogna  häst,  Lappen,  i  manen,  och  LappeB»  ttni 
af  striden,  galopperade  bort,  medan  håna  hem,  asad 
foten  i  stigbygeln  och  händerna  krampaktigt  alotaa 
manen,  släpade  hängande  med. 

När  Bertel  uppslog  sina  ögon,  omgals  haa  af  holi 
mörker.  Dunkelt  erinrade  han  sig  den  haAa  alil 
äfventyr;  det  sista  han  där  såg  var  Pappenhafana  lyl 
svärd.  Den  tanken  föll  honom  in,  att  han  an  TCSn 
och  låge  i  sin  graf.  Han  förde  handen  till  aitt  1^ 
det  klappade;  han  bet  sig  i  fingret;  det  smlrtada. 
begrep  att  han  lefde  änna,  men  hora  ock  kvart 
omöjligt  att  gissa.  Han  utsträckte  sin  hand  oek 
däri  några  halmstrån.  Br^d^id  \ioii^m  Vftndaa  en  ft 
aark,   o/vanför   honom  den  \otia  ViVuqgu   YkaaL  IKs 


ETT    BYTE    FMXn    SLAUFÄI.TBT  217 

en  bana  bufvud  vår  tungt  som  bly;  det 
ir  tnnu  märket  af  PappenheiniB  svärd. 

Di  bdrdes  icke  långt  fr&a  bonom  en  röst  som, 
lift  jämrande,  ballt  gAckande,  yttrade  följande  ord  p& 
ens ka: 

—  Gaatar  och  granater!  Inte  en  droppe  vin  I 
lojare  till  walloner,  de  ba  stulit  min  fältflaska,  de 
lodjge  hönsljufrarne.  Hollah,  hör  hit  nfigon,  ttirk  eller 
de,  det  är  detsamma,  bit  med  en  droppe  vin! 

-—  Är  det  du,  Larsson?  sade  Bertel  med  matt 
ämroa,  ty  ifven  hans  lunga  förlamades  af  en  brinnande 
nt 

»-  Hvad  är  det  för  ett  murmeldjur,  som  hvtskar 
«mn?  genmälde  grannen  i  mörkret.  Hejsan,  gossar, 
tyglar  och  friskt  galoppl  NSr  ni  lossat  pistolerna, 
t  aläng  dem  åt  fanders  och  hugg  in  med  pliten!  Hugg 
im  i  skallen,  de  bofvame,  skala  dem  som  rofstjälkarl 
lappa  dem,  mala  dem  till  gq-nl  Kungen  Sr  fallen... 
jiflar  och  hjältemod,  en  sftdan  kung!  ...  i  dag  ska  vt 
iflda.  1  dag  ska  vi  dö,  men  först  mi  vi  hämnas. 
Ittaå,  gossar,  hurra...  hugg  in  med  österbottningarnel 

—  Larsson  I  upprepade  Bertel,  men  kamraten  hörde 
jnom  ej.  Han  fortfor  i  feber^ra  att  föra  sina  finska 
issar  i  striden. 

Om  en  stund  grydde  en  strimma  af  den  sena  böst- 
lorgonen  in  genom  fönstret  af  den  eländiga  koja,  dår 
ertel  lig.  Han  kunde  nu  urskilja  balmen  som  var 
»trOdd  Cfver  bara  marken,  ty  kojaa  var  utan  golf  och 
i  halraen  ligo  t^-enne  män  i  eömn. 

DOrren  öppnades,  ett  par  skäggiga  vilda  karlar  in- 
iddfl  och  stötte  omildt  de  sofvande  med  gevärskolfvama. 
ijlBal»  skreko  de  p&  pisltyska.,  >dst  bl&Bea  ^\\\  u^^- 
jgåw      Oeå  man  bördo  ut&atöt  atugan  de  lot  rjWw* 


1 


I 

I 


:>1S  KM)  OCH   VATTEN 

(>ron  vftlkända  trumpetstötar,  som  Toro  åm  ti 
si(;naler  till  marsch. 

—  Jag  vill  låta  spetsa  mig  som  en  grodm, 
inlHHiynt  den  ene  af  karlame,  om  jag  begriper  hvadib| 
hoKvördige   fader   skall  göra  med  deue  otrogna  boÉL; 
lian   hade  så  gärna  strax  kunnat  gifvm  dum  Mopaai  II 
Il  in  håle,  deras  herre  och  mästare 

—  Dumhufvud,  genmälde  den  andm,  vet  da  Ml 
utt  kättarokonungens  död  skall  firas  med  stor  pompsA 
sti\t  1  ln){ol8tadt.  Den  vördige  fadern  vill  hOgtiden  11 
prydnaii,  unställa  en  stor  autodafé. 

W>   båda   sof vande   reste   sig    halfvaknsi   opp^  oA 
lit*rtel    kunde    nu   vid  den  svaga  morgongryningta  \ 
kiiniia  dt^n  lille  tjocke  Larsson  vid  ÖBterbottiiiiig«i!ne 
lians   o^^k^n   trotjenare   Pekka.     Hen  till  förkbiingar  ftf  I 
\\\\  ej  thl.    Alla  tre  leddes  ut,  bundos  och  pnckadas  |l  j 
tMi  hv^nJvagn,  hvarefter   det  långa  tåget,  beatiande  afM 
stor    transport  bK*8serade  och  tross  under  beHeiaiiBg  d 
krv\\'i'r.  satte  si);  iångsamt  i  rörelse. 

lu  v:rl  he^rt^p  nu  att  han  och  håna  I^^mI*"***  ms 
L\r.^:\o  l.os  dl»  kejserlige.  Snart  redde  aig  hnnamiuMi^ 
i>i  II  han  erfor  af  sina  olyokskamrater  hora  dinnod  gitt 

Nar  lien  tro|:ne  Lappen  kände  tyglarna  Iflnn,  galep- 

\.,\:\  n:r.l  «in  MnsU"»»»  rvttare  tillbakn  till  llgnL 

>*..-  :\    \  ar   p!u:u1rai:e    som  bist  en  srärm  af  de  raAyalBi 

^:\^; :(■.:-/.    Oxh    når    de    sA^  en  avensk  officer  haliiWH 

> .  .a-.  .*    nie^i    h.<is:en.   f(>rde  de  honom  med  sig  i  liopp 

.  ••  ^»'.:    .^eiv.v.vr^     fekka.  #om    ej  ville  Afreigifva sia 

f.AVi^cv.  \ui  Min*r.:.<i  ::l!fälle:  Laraaon  åter  heds 

\  ,-.         .  c".*,  ht*,  r.'.  A  mes  «?/«!!  \.\|:a:  5*j:  (^t  långt  in  Uaad 

fi:;  .•'t.  ;vks:x^n   -  skuldran  och  ett  hugg  tfnr 

:i:r:'".  sa;v:.  ur  >:.Av.«i  a::  <i  $^  :^nca«  blifrit  boitBld 


ETT  nvTE   FRiN   SI-AflFÄLTET  SI  9 

Det  var  nu  redan  pft  tredje  dagen  efter  slaget; 
lan  hade  i  sydlig  riktning  Ugat  elt  helt  dvgn  utan  att 
IsIb  oeb  dSreftei  hvilat  nftgra  ttmraar  i  en  Cfvergifven 
~b  utplundrad  by- 

—  Fördömda  pack  I  utropade  den  Utle  kaptenen, 
va»  jovialiska  lynne  icke  öfvergaf  honoro  ene  pä  den 
kakande  bondvagnen  —  om  de  blott  ej  hade  stulit 
lin  tåltflaska,  sä  sli  vi  tillsammans  kunnat  dricka  Finlands 
kåL  Men  dessa  kroater  Sro  ett  tjuffötje,  mot  hvilka 
In  tattare  dSr  hemma  äro  så  oskyldiga  som  änglar. 
Ig  finskade  att  jag  både  ett  par  hundrade  af  dem  alt 
Inga  på  Korsholms  vallar,  likasom  man  hänger  kjortlar 
I  vfiggarna  i  ett  finskt  loft. 

Emellertid  fortfor  tåget  med  korta  hvilostunder  tre 
Der  f)-ra  dagar  ännu.  ej  ulan  stor  smärta  ocb  oligenbet 
Br  de  blesserade,  som,  illa  förbundne,  hindrades  af  sina 
and  att  bistå  hvarandra.  I  början  färdades  man 
BDOm  ett  utplundradl  land,  där  man  med  svårighet 
rbMJ  den  ringaste  förfriskning  ocb  hvars  befolkning 
tversllt  tog  till  flykten  för  de  illa  beryktade  hroalerne. 
tan  snart  koro  man  till  rikaie  nejder,  dfir  den  katolskt 
naade  befolkningen  visade  sig,  om  ockaå  blott  för  att 
frbanna  kittarne  och  jubla  äfver  deras  konungs  fall. 
•b  den  katolska  vtrlden  delade  denna  fröjd.  Det  är 
Inndt  att  i  Madrid  uppfördes  lysande  skådespel,  dfiri 
uUf  Adolf,  en  annan  drake,  besegrades  af  Wallenstein, 
EiKMii  Sankt  Göran. 

^^fefter  sju  dagars  besvärlig  resa  inkörde  vagnen  med 
^Hngne  Rnnarne  en  afton  eent  öfver  en  rasslande 
jimTgga  oc-h  stannade  på  en  träng  borggård.  De 
lugne,  Snnu  vanmäktige  af  sina  sår,  leddes  ut  och 
ItdM  upplSr  balfförgrvsade  trappor  i  e«ha\!cuVLft\VoTO\^ 
Det  förekom  Bertel  aom  bads  han  «fcU.  Äft^^* 


« 


SSO  EtD   UCIi    VA1TBN 


stillfl    fOrnl,   men   nSiknt  ocb  DMttbeteD  tUUtto 
icke  att  klart  urskilja  fdremålen.    Nattens  ■tjInMr: 
in   genom   gallerfCnslrel;    de   f&ngn 
en  bigare  vin,  och  Lanao»  Utropada  Wrnftjd 

—  Jag  ilår  vad  att  det  tjuFpacket  alalil  ntt  n 
från  T&ra  kSilrar,  medan  vi  lågo  i  Waraburg,  tf  Un' 
van  har  jag  ej  dfu<-ki(  si 

—  Wdnbuifl  utropi  rtel  taaittoUL  RegiH' 
tillade  han  atrax  därpå  ni  medretet. 

—  Och  viakållaren!  ru  LaneOD  htrmaad*.  Ml 
skall  ajlgs  dig  något,  min  ge        lilla: 

Den  stArata  narr  nppå  jord' 

&r  den,  som  tror  en  flicka       orden. 

Nar  Urlnkeo  koranifir,  dan  i>Je  bj&rlejljam, 

Törlorva  dig  med  Ilickau,  raen  gift  dig  —  med  blgan) 

—  Hrad  Regina  angår,  så  sitter  den  svartOgda  mf 
och  stickar  strampor  uppå  Koraholm.  Jo  jo.  fm  MliH 
Ir  ej  ar  det  folket  som  lipar  i  månsken.  Sedan  ri  ät 
trSffades,  hade  jag  bäleningar  frin  Vasa  med  den  liis(i|l 
sergeaoteQ  Bengt  Kristereon.  Han  hade  slagila  med  bt 
din,  sade  han;  matro  att  gubben  är  hTsss,  han  har 
lyftat  vår  k&ni  Bengt  på  rak  arm  at  genom  dåmt 
hemma  hos  er  i  Stork^ro.  Bengt  svor  nch  ffirbanotd* 
sig  på  att  han  strax  därefter  stoppat  gubben  och  lolf  af 
hans  drängar  in  i  väderkvarnen  och  målat  dem  tiD 
grOtffijöi,  om  icke  Meri  bedt  fOr  dem.  flinker  karl, 
Bengt  Krifltereon,  slåss  som  en  dragon  "^^  ii«»»-  >»•« 
en  skeppare.     Skål! 

—  Hvad  hOrs  dår  annat  tråa  öatt 
honom  Bertel,  som  med  «l  ^tifoinflii^ 
rodnade  sft  fflr  den  ^mn^iiu^  nsaw. 


ETT   HVTE    FBAn   SLAGFÄLTET  Ml 

nlighet,  sid  kärlek  till  den  mOrkOgda  skOna  och  olycUigB 
sgina  ron  Emmerilz. 

—  k-ke  Blort  annat  Sn  strid  årsväxt,  dryga  krigs- 
Irder  och  slarka  uUkrifningar.  Gubbarne  hemma  på 
mila,  din  (sr  och  min  far,  gnabbaa  som  vanligt  och 
riikas  igen.  Meri  lipar  efter  dig  och  ajunger  eorg- 
odiga  visor.  Kommer  du  ihåg  Katri  p&lorpet?  Präktig 
eka,  rund  som  en  rofva,  r^d  som  el[  rönnbår  och  mjuk 
n    hakan   som   en    emörklimp.     Skäl,  min  gosse,  hon 

»rymt  med  en  knekt  1 
—  Ingenting  annat?  sade  Bertel  fCrstrftdd. 
—  Ingenting  annat)  Hvad  d-n  vill  da  veta,  n&r  du 
i  bryr  dig  om  den  rundaste  flicka  i  hela  Stork^-ro? 
>,  Doeh  elwas,  eåger  tysken.  Vid  Korshalm  har  varit 
t  alort  slagsmål.  Rekrylerne  Gngo  i  sitt  hufvud 
t  fröken  Regina  velat  döda  kungen  med  trollskott, 
ormade  Korsholm  och  brände  flickan  lifslef vande, 
Orbannadl  lustigt!  Skål  fOr  kättarnel  Vi  fOrstå  oss 
'ks4  på  autodaféer. 

Bertel  rusade  upp,  f&rgtOmmande  sina  blessyrer, 
en  fliD&rlan  Cfverväldigade  honom.  Utan  ett  ljud  sjCnk 
u)  afdånad  i  Larssons  armar. 

Den  hederlige  kaptenen  blef  både  ond  och  beaUSrt. 
edan  han  fuktade  Bertels  tinningar  med  återstoden  af 
in  ftdia  varan  i  bagaren  och  slutligen  fick  honom  åter 
:1  lib,  g&fvo  sig  hans  kSnslor  luft  i  fflljande  ord,  ore- 
'endo  från  piano  till  forie,  från  moll  ull  dur: 

—  Nå  nå,  Bertel ...  hvad  nu  ?  Bider  dig  d-n,  pojke? 
r  du  kär  i  flickan?  Aj  sj  sj,  bara  mjölk  i  blodei! 
rimma  som  en  liten  kammarjungfru!  Sfi,  kurage;  sade 
g  att  de  brannl  henne?  Nfj,  min  gosse,  bara  lils 
e  stektea  bon,  efter  hvad  Bengt  KriBtettonb«itMl«&«,o<^ 

■  Jiar  hon   klöat    båda  ögonen  ur  Utt  ^&t\&  otätt.  , 


222  ELD  OCH   VATTEN 

klättrat  som  en  ekorre  upp  på  elottstakit 
händer  alla  dagar  i  krig . . .  Jaså»  na  flekda  opp  9få 
Så  da  lefver  ändå,  du  mjölkbakada  hvetbrOdneah 
skäms  du  inte,  pojke,  att  bete  dig  som  en  ponlinahn 
Du  soldat  I  Vacker  soldat  I  Biiladonaef  wtlaikw 
pappenheim,  en  pomadburk  ir  da  ooh  ingeo  ad 
Tvi  tusan,  nu  är  ju  också  bigam  tom. 

Den  lille  runde  krigaren  hade  ataa  tTifval  i 
länge  fortfarit  att  lämna  sitt  dåliga  lynne  fria  l]j 
särdeles  som  han  icke  mera  hade  någon  trOat  ihlgi 
därest  icke  dörren  öppnats  och  en  kTinnlig  gestah  I 
in  till  de  fångne.  Vid  denna  syn  Ijaanade  påtagi 
kaptenens  välfödda,  ehuru  nu  något  blekploanga  ans 
Bertel  sköts  åt  sidan,  och  Larsson  latado  nig  fn 
för  att  bättre  se,  ty  skenet  af  den  enda  lampan 
alltför  svagt.  Men  resultatet  af  hans  mOnatring  tyc 
icke  utfalla  särdeles  tillfredsställande: 

—  En  nunna  1    Å  tusan . . .  omvända  oas  I 

—  Frid  vare  med  eder!  ljöd  under  det  flUldad 
en  ungdomlig  röst  af  frisk  och  behaglig  klang.  — 
är  hitskickad  af  den  vördiga  priorinnan  i  Vår  '. 
kloster  för  att  förbinda  edra  sår,  och,  om  det  ir  b 
nens  vilja,  läka  dem. 

—  Pä   min    ära,  sköna  vän,  mycket  figneaami 
oss  då  bli  litet  närmare  bekanta,  återtog  kaptenen  b 
blidare   stämd   och   utsträckte  armen  i  mening  att 
på   nunnans   dck.    I  blinken  drog  sig  denna  några 
tillbaka,    och    i    dörren    visade    sig    tvenne  soldati 
misstänkt  utseende. 

—  Såå,  jag  förstår!  genmälde  Larsson  förbin 
Det  var  fn  så  fjära  nunnor  här  bestås.  Den  tiden 
låg    i    Franken  vid  Wurzburg  brukade  jag  få  minal 


ETT  BYTE  FRÅN  SLAGFÄLTET         223 

Ift   dussin    kyssar  om    dagen   af  de  yngsta  konvent- 
itrarna;  för  sidana  synder  nekas  aldrig  absolation. 

—  Nä  —  återtog  den  tappre  kaptenen,  när  nunnan 
ikande  dröjde  vid  dörren  —  ers  vördighet  får  icke  illa 
ptaga  en  soldats  frispråkighet.  Nunquam  nemo 
meitur  cabdUerus^  säger  spanioren;  en  ärlig  soldat  ir 
Id   till   kavaljer.     Ers  vördighet  ser  att  jag,  ehuruväl 

otrogen  kättare,  kan  tala  latin  som  en  rättrogen 
mk.  Den  tiden  vi  lågo  i  M&ichen  lefde  jag  i  intim 
Dskap  med  en  välfödd  bajersk  nunna,  tjugusju  år 
mmaly  bruna  ögon,  romersk  näsa . . . 

—  Håll  munnen  I  hviskade  Bertel  otåligt  Du  jagar 
nnan  på  dörren. 

—  Jag  säger  ju  icke  ordet.  Stig  in,  ers  vördighet, 
it  oförskräckt  fram.  Jag  slår  vad  att  det  är  länge- 
dan ers  vördighet  var  tjugusju  år  gammal.  Posito, 
ger  fransosen,  att  ers  vördighet  vore  en  käring . . . 

Nunnan  återvände  tigande  och  ledsagad  af  två 
nande  systrar  samt  begynte  att  undersöka  Bertels  illa 
rbnndäa  hufvud. 

En  On  hvit  hand  framtog  en  sax  och  afklippte 
glingens  hår  utmed  sidorna  af  det  breda  märke  som 
ppenheims  slagsvärd  efterlämnat.  Om  tjugu  minuter 
r  Bertels  blessyr  med  van  hand  vårdad.  Ynglingen, 
rd  af  detta  deltagande,  förde  nunnans  hand  till  sina 
>par  och  kysste  den. 

—  På  min  ära.  sköna  matrona,  inföll  den  munvige 
ptenen,    kunde    jag    icke    ha    lust    att    bli   svartsjuk 

min  vän,  som  är  femton  år  yngre.  Värdigas  nu 
ren  utsträcka  er  milda  hand  att  plåstra  denna 
>pra  arm,  som  besegrat  sä  mänga  fromma  systrars 
»mhet . . . 


TVÅ  GAMLA   BEKANTA  2S5 


2.   Tvä  gamla  bekanta. 

den  sena  höstsolen  följande  morgon  kastade  sina 
)rsta  strålar  i  tommmmet,  uppstod  Bertel  och 
tt  kasta  en  blick  genom  det  trånga  gallerfönstret 
r  en  herrlig  utsikt.  Nedanför  tornet  slingrade  sig 
rtfuU  flod,  på  dess  andra  strand  låg  en  stad  med 
tornspiror  och  bortom  den  syntes  en  rad  af  änna 
;nde  vinberg. 
i   första   ögonkastet   igenkände  Bertel  Wurzborg. 

Marienburg,  där  fångame  voro  inspärrade,  hade 
mskames  aftåg  återfallit  i  furstbiskopens  händer, 
ins  furstliga  nåde  hade,  för  tidens  osäkerhet,  icke 
igen  ditflyttat,  utan  höll  sig  mest  undan  i  Wien. 
hade  mycket  lidit  af  sista  eröfringen  med  åtföljande 
Dg;  ena  tornet  hade  störtat,  och  vallgrafven  var 
a  ställen  igenrasad.     För  tillfället  fanns  här  blott 

mans  besättning,  men  desto  flera  sårade  och 
vårdade  af  botfärdiga  systrar  från  stadens  kloster, 
irtel  rätt  noga  betraktade  sitt  fängelse,  trodde  han 
nkänna   Reginas    rum,   detsamma  där  den  sköna 

med  sina  tärnor  betraktade  striden  och  där  den 
i  kanonkulan  krossade  helgonbilden  i  fönster- 
.  Han  bedrog  sig;  detta  rum  hade  nedskjutits 
met;  men  denna  förmodade  upptäckt  syntes  den 
ide  ynglingen  ovärderlig.  Här  hade  hon  stått, 
dersköna,    olyckliga  furstedottern;  här  hade  hon 

den  BiBta  Datten  före  stormen.    Del  ^clt  \  "ä^tV^^ 
'  heligt  rum;  när  han  tryckte  sina  \«Lpp%x  ^^^"^ 

^«r.    Illastr.  I, 


226  ELD  OCH   VATTBN  ■ 

den  kalla  muren,  trodde  han  sig  kyiea  mgåtm  mM 
Reginas  tårar.  ■ 

Som  blixten  rann  en  Billeam  tanke  uti  Inm  IM 
Om  nunnan,  aom  besOkte  dem  i  går,  Yora  Uott  ei  ÉH 
klädd  prinsessa ...  om  den  fina  hvita  handen  tillhMi..l 
Regina!  Det  vore  ett  underverk,  men .  .  .  Hilik«l 
tror  pä  underverk.  Bertels  hjårta  Uappade  HUaÉkl 
Den  milda  låkarinnans  vård  hade  redan  VKjékalt  Sm 
bättrat  hane  vanskötta  blessyr.  Han  kinde  wSg  dakkÉi 
starkare.  1 

Hans  olyckskamrater,  trOtte  af  resan,  aofvo  tan] 
Dä  öppnades  dörren  sakta,  och  in  trådda  nannaa  astj 
tysta  steg  att  hämta  de  sårade  en  styrkande  liakadqeL] 
Bertel  kände  sitt  hufvud  svindla.  Utom  sig  af  ém\ 
häftiga  sinnesrörelsen,  störtade  han  på  ett  knå  fBr  An] 
inträdande. 

-  -  Ditt  namn,  du  hulda  ångel,  som  minna  da  Snfnl 
utropade  han.  Säg  mig  ditt  namn,  blotta  ditt  aariUl 
...  ah,  jag  skulle  igenkänt  dig  bland  tusende  . . .  dn  II 
Regina  själf! 

—  Ni  misstar  er,  sade  samma  faiaka  rOat,  aoa 
Bertel  hört  i  går.  Det  var  icke  Reginas  röst,  oeh  liicvll 
var  det  en  välbekant  röst,  men  hvems? 

HiTtel  sprang  upp  och  ryckte  doket  från  nnnnani 
hufvud.  Framför  honom  stod  den  vackra  och  miUa 
Kätchen  med  leende  ansikte.  Bertel  steg  fflitinad 
tillbaka. 

—  Oförsiktige!  sade  Kätchen  och  betåckte  haat|gl 
sitt  ansikte.  Jag  hade  önskat  er  på  min  lott  att 
värda,  och  ni  tvingar  mig  att  lämna  min  platå  åt  ea 
annan. 

Kätchen  försvann.  Samma  dag  på  aftonen  intiiddt 
äter    en    nunna    till    de    blesserade.     Larsson    höll    ea 


TVX  GAMLA  BEKANTA  227 

illtalig  harang,  förde  hennes  hand  till  sina  läppar  och 
ryckte  på  den  en  smftilande  kyss.  Därpå  hörde  man 
Hmom  svära  millioner  tunnor;  han  hade  kysst  en 
(unmal  förvissnad  hand,  hvars  yta  liknade  hundraårigt 
wigament* 

—  Sannerligen,  min  kära  Bertel  —  sade  den  be- 
Iragne  kaptenen  med  filosofisk  resignation  —  det  ges 
Åker  i  naturen,  hvilka  evigt  måste  förblifva  en  gåta  för 
len  mänskliga  skarpsinnigheten.  Denna  hand  till  exempel 
—  manus^  mana^  manum^  hand,  som  de  gamle  romare 
å  sant  uttryckte  sig  —  denna  hand,  min  vän,  skulle 
itvifvelaktigt  intaga  ett  lysande  rum  i  den  grekiske 
loeten  Ovidii  Metamorfoser,  hvilka  vi  fordom  läste  i 
[ho  katedralskola,  den  tiden  far  min  ville  göra  mig  till 
irist.  I  går  hade  jag  gifvit  mig  hin  i  våld,  att  det  var 
m  fin  frökenhand,  och  i  dag  ville  jag  låta  raka  mig  till 
nunk,  om  icke  den  handen  tillhör  en  sjuttioårig  tvätt- 
dbring.  Sic  unde  ubi  apud  unquam  post,  som  de  gamle 
ittiyckte  sig.  Det  vill  säga:  sä  kan  en  vacker  flicka 
di  ett  troll  förrän  någon  vet. 


De  fångnes  blessyrer  läktes  hastigt  under  nunnomas 
rlrd.  Den  mörkaste  höstens  stormar  hveno  kring  slottets 
om,  och  störtregnet  slog  mot  de  små  rutorna.  Vin- 
bergens grönska  förbleknade;  en  tät  och  kulen  dimma 
ippsteg  från  Main  och  bortskymde  utsikten  öfver 
itaden. 

—  Jag  står  inte  längre  ut,  brummade  Larsson. 
Ivarken  vin  eller  tärningar  bestå  oss  de  uslingarne. 
)ch  förlåte  mig  Sankt  Brita,  deras  nunnor  må  hin  håle 
)ch   icke  JBg   kyssa  bvArken   på  hand   eWeT  mwn^  V^ 


228  ELU  OCH  VATTEN 

habeo  multum  respecium  pro  mairomibm99  jfg  1 
mycken  respekt  för  kiringar.  Nq,  jag  atår  iolt  ^ ; 
hoppar  genom  fönstret . . . 

—  Gör  det,  svarade  Bertel  förtretad. 

—  Nej,  jag  skall  inte  hoppa  genom  tPnatfet,  | 
malde  kaptenen.  Nej,  min  vin  —  mieus  omeiia,  rii 
vi  lärde  bruka  uttrycka  oss  —  jag  akaU  i  atiUet 
värdiga  denne  vår  stallbroder  med  ett  parti  kraaa  • 
klafve. 

Och    den    uppflnningsrike    kaptenen    behagade 
trettionde   gången   bevirdiga  Pekka  med  det  enlon 
spel,  som  utgjorde  hans  tidsfördrit  och  aom  bedieb  i 
en  (lar!  lX:s  sexöreslant. 

—  Säg  mig  hellre,  återtog  Bertel,  hvad  det  Ir  i 
bygger  där  på  torget  i  Wurzburg  gentemot  oes  på  M 
stranden? 

—  En  krog,  svarade  Larsson.    Krona  I 

—  Mig  tyckes  det  liknar  snarare  ett  bål. 

—  Klafve  I  upprepade  Larsson  entonigL  Aafl 
en  sådan  otur  jag  har.  Den  fördömde  Umingobon  tu 
af  mig  hädt,  sadel  och  stigbyglar. 

—  Första  morgonen  af  vår  fångenskap  h<Me 
talas  om  en  autodafé  till  firande  af  slaget  vid  LQfc 
Hvad  tänker  du  därom? 

—  Jag?  Hvad  skulle  jag  ha  emot  att  de  bri 
ett  dussin  trollpaekor,  oss  till  mycken  förlostelae? 

—  Men  om  det  nu  gällde  oss?  Om  man  na  tIi 
blott  pä  biskopens  återkomst? 

Ijarsson  uppspände  sina  små  grå  ögon  oeh  tog 
om  pipskägget. 

—  Blitzdonnerkreutz  ...  de  eländige  jeanitai 
Oss  skulle  de  steka  som  rofvor . .  .  osa,  det  he 
"omerska  rikets  besegrare  . .  •  Jqj^  m^uix^  miiiTin  Bal 


TVÅ  GAMLA  BEKANTA  229 

I  i  så  desperata  omständigheter,  in  rebus  desperatis, 
It  icke  kan  läggas  en  hederlig  soldat  till  last,  om 
in  skalle  i  tysthet  smyga  sin  väg.  Till  exempel  genom 
instret . . . 

—  Ligger  sjntti  fot  öfver  Main  och  floden  nedan- 
ir. 

—  Dörren? . . .  menade  kaptenen  eftertänksamt. 

—  Bevakas  natt  och  dag  af  två  beväpnade. 

Den  hederlige  kaptenen  försjönk  i  melankoliska  be- 
aktelser. 

Tiden  förflöt,  det  blef  afton,  det  blef  natt.  Nunnan 
led  aftonmåltiden  hördes  icke  af. 

—  Högtiden  börjas  med  fasta,  mumlade  kaptenen 
ittert.  Vare  jag  skapt  som  en  nors,  om  jag  icke 
rider  nacken  på  vår  pliktförgätna  nunna,  det  första  hon 
isar  sig. 

I  samma  ögonblick  öppnades  dörren,  och  nunnan 
(trädde,  men  denna  gång  utan  följeslagare.  Larsson 
Ixlade  med  sina  kamrater  en  uttrycksfull  blick,  när- 
lade  sig  hastigt,  fattade  nunnan  om  halsen  och  fasthöll 
Bune  mot  väggen. 

—  Stilla  beskedligt,  ärevördiga  abedissa,  gäckade 
iptenen,  skriker  du  ett  ljud,  är  det  ute  med  dig.  Jag 
)rde  väl  rätteligen  kasta  dig  ut  genom  fönstret  att 
mma  i  Main,  för  att  lära  dig  punctum  preciosum, 
)t  vill  säga  en  precis  punktlighet  i  din  matordning. 
en  jag  låter  nåd  gå  för  rätt.  Säg  mig  allenast,  du 
iserablaste  af  alla  mathämterskor,  miserabile  pecorale, 
rad  är  meningen  med  den  brasa  man  tillreder  på  torget, 
sh  hvem  skall  där  stekas? 

—  För  alla  helgons  skull,  tala  sakta,  hviskade 
innan  knappt  hörbart.  Jag  är  Kätchen  och  har  kommit 
t   rädda  er.    En  stor  fara  hotar  er.    I  motion  n^hV^^ 


930 


KLI)  OCH   VATTEN 


funlbiskopen.  och  paler  Hivronymn*,  sr  och  bI 
otOnonlige  fiende,  hir  svurit  atl  brtnna  adw 
Ull  belgonens  ftni. 

—  Min    tilU   fina    mjuka   band  I    utroptda 
fOrljual.     På  min  In  Hr  jag  iche  ett  nAI,  son 
igeDkåod«    den.     Nftv&l,    min  tCrtjusandfl  via, 
Britas  in  tar  jag  på  (lirken  en  kyas . . . 


Och   kaptenen  hSll  ord.    Hen  Kildwn 

och  sade  fort: 

—  Vill  junkern  ej  hållas  på  mattan,  A 
elda  bnsan,  det  fir  viasl.  Fort,  bind  fast  mig 
stolpen  ooh  knyt  en  duk  om  min  mun. 

—  itinda  faal  dig . . .  genmälde  kaptenen 

—  Fort!     Vakternn    ha    (4lt    vin   och 
om    tjugu    minuter    viaileraa    de    af    patern 
tagen   deras  kappor  ocli  akynden  ut.   LOaea  Ir: 
och  Paulus*. 


SKATTKAMMAREN  23 1 

--  Odi  da  sjilf  ?  invände  kaptenen. 

—  Mig  skall   man  finna   banden.    Jag  har  blifvit 

och  min  man  tillstoppad. 
--  fledersflickal    Krona   bland   alla  Frankens  bot- 
lystrarl    Hade  jag  ej  svarit  att  aldrig  gifta  mig 
il...  Nå  nå,   fort,  Berteli  Fort,  Pekka,  lathand  1     Lef 
^  Iflk  tjafunget    Än  en  kyss  . . .  adjöt 
Och  de  tre  fångarne  hastade  ut. 
Men  knappt  voro   de   utom   dörren    i    den  mörka 
■wUtiappan,   innan  de  kände  sig  gripas  af  jämnäfvar, 
Ulhatis  och  bindas. 

—  Fören   de   hundame  ned  i  skattkammaren  1  ljöd 
■  Tilbekant  röst  Det  var  rösten  af  jesaiten  Hieronymus. 


3.    Skattkammaren. 

M 

)fvennannade,  bandne  till  händer  och  fötter,  befunno 
sig  de  ftngne  innan  kort  i  den  mörka  och  fuktiga, 
opt  i  klippan  sprängda  håla,  där  furstbiskopen  af 
önbarg  förvarat  sina  skatter,  innan  svenskarne  be- 
ide  honom  från  detta  bekymmer.  Ingen  stråle  af  ljus 
Dgde  ned  i  detta  unkna  hvalf,  och  klippornas  fuktighet 
ip  med  ett  enformigt  plaskande  ned  genom  remnorna. 
—  Blixtar  och  kroater!  måtte  alla  gastar  anamma 
t  fördömda  öronlösa  munk!  skrek  kaptenen,  när  han 
r  kinde  fast  mark  under  fötterna.  —  Att  inspärra 
I  konglig  majestäts  och  kronans  officerare,  i  en  sådan 
filial  Diabolus  infernalis  multum  plus  plurimum! 
ek  taanar  tasanl. . .  Lef  ver  du,  Bertel? 


L>:i3  \'.\.U   OCH    VATTEN 

.)a.     Kc)r  att  i  morgon  brännas  Ief%'ande. 
Tnir  du  det,  Herteiy  genmfilde  kaptener  nlitic 

vemod  i;:* 

Jag  känner  skattkammaren.  På  tre  sidot  ir 
ber^jft.  pa  rii>n  fjärde  en  port  af  järn,  oc*h  den  manneD 
HDni  \ii\r  bevakar  osm  är  härdare  än  berg  och  jin. 
Aldrig'  «k<*la  vi  mera  se  Fmland  äter!  Aldrig  skall  ji| 
återse   '  '/'/•»•   mer  .  .  . 

-  Hor  mig.  Hertel,  du  är  en  hurtig  pojke,  mes 
det  hindrar  ej  att  du  emelianät  talar  som  en  kruka.  Ih 
iir  k.tr  i  lU-n  svaithariga  fröken;  nä  nå,  jag  säger ingeo- 
ting  tliirom,  fi'-",r  r<r  r,ii'h'  liirifajtiini^  kärleken  är  62 
h:'.nd:r.  som  (hidius  så  »ant  uttrycker  sig.  Men  jtg 
k. in  »''  tala  att  man  lipar.  Lefva  vi,  så  finns  det  DOg 
••  "'.i  ?'  \ov  att  kyssa;  dö  vi,  Hå  ge  vi  dem  tusan.  Så  . 
'. trkli^^en  att  de  t>kola  steka  oss  som  plockade  I 


■  »• 


]'•'    i"T(>r    pa  eder  själfva!  svarade  en  röst  ur 

I  •!•'•'       .'•    '.  »r»'  fan<:a;ne  sprulto  till  af  förskräckelse 

'   :    !  •■  ••    itr   m.dtibland  oss!  utropade  Laräson. 

lä^a  böner.     Da  sprang  den  klan 


atf 


'.l!.k*.t  fra-n  «.'»»no?n  mörkret,  och  alla 
'"':    fli*'n>nvmus,    ensam   stående  titt 


T     I      I 


r 


•         .  '  •  •  .     4    t 


•i»  r  '-jälfva,  upprepade  han.    Att 
•3ntr  .ir  ii'd,  er  bär  är  slagen,  hela 
•  •  ■:  .»•  b  k^j-^arens  makt.    Bålet  8r 
':••  a  brinna  till  helgonens  in. 
>  "   I  sin  mddhet  tänkt  på  en 
.  'ii^^ar  M<b  sänder  mig  hit  fär 


r 


»  •  I     I 


!•     Lir-^on  gäckande.      Kon, 
•  iiand  •>'-l!  lat  mig  omfamna  er. 


SKATTKAMMAREN  333 


J^  erbjuder  eder  min  vänskap,  och  det  förstås  att  ni 
tar  m^  Hnr  siger  Seneca,  homo  homini  lupus,  wir 
iTAlb  eiiid  ale  Bruder. 

—  Jag  erbjnder  eder  nåd,  fortfor  jesuiten  kallt, 
Wd  in  Tillkor,  dem  I  säkert  ej  skolen  undandraga  er. 
Bit  fBnta  år,  att  I  afsvärjen  eder  kätterska  tro  och 
elnfligen  bekinnen  eder  till  den  allena  saliggörande 
kpbo. 

—  Aldrig!  utropade  Bertel  häftigt. 

—  Stilla  I  genmälde  kaptenen.  Nå,  posito  att  vi 
ihiija  latherska  läran? 

—  Därefter,  fortfor  jesuiten,  skolen  I  såsom  krigs- 
hpff  utväxlas  mot  den  högboma  fröken  och  furstinnan 
ih|iiia  von  Emmeritz,  hvilken  eder  konung  tyranniskt 
■bckat  i  fångenskap  till  norden. 

—  Det  skall  ske  I  svarade  Bertel  ifrigt. 

—  Stilla  I  invände  Larsson.  Nå  vidare,  posito  att 
i  utverka  den  högboma  frökens  befrielse? 

—  Sedan  återstår  blott  en  småsak.  Jag  fordrar 
[  löjtnant  Bertel  konung  Gustaf  Adolfs  ring. 

—  Börsen  eller  lifvet,  på  röf  varevis  I  hånade 
UBSon. 

—  Ni  begär  hvad  jag  ej  äger,  svarade  Bertel. 
Jesuiten  betraktade  honom  med  misstroende. 

—  Konungen  har  befallt  hertig  Bernhard  att  lämna 
ringen,  och  ni  måste  ha  fått  den. 

—  Allt  detta  är  mig  fullkomligt  obekant,  yttrade 
»tel  sanningsenligt,  men  inom  sig  med  häpnad  och 
Idje  Ofver  denna  ov9ntade  underrättelse. 

Jesuiten  återtog  sin  smilande  köld. 

<—  Eftersom  det  förhåller  sig  så,  mina  kära  söner, 
de  han,  sä  låtom  oss  icke  mera  tala  om  ringen.  H\^d 
får  er  omvåndebe  till  den  rättrogna,  kyrkan  , .  • 


2.*^  I  hl.I)    in:n    VATTEN 

!i»rt>l  iimnad*'  svara,  men  afbröfs  af  kaptenen, scc 
ni;'.:i  en  stund  f()r(.'haft  en  viss  skubbande  röre» 
!!.•'!    «>frci    (Ifirn    af    sin    kropp,    som    icke  träffades  l' 

.I;i  hvad  den  saken  angår,  skyndade  Larssons!: 
i!ifa!i.i.  sit  vrtcn  I,  högvördige  fader,  att  däraf  Gnnas  tri 

Mtlnr:     ■■  >if't;'i    an   och   »nnmtht  ffitnmof/tf.      För  a!t  K 

^•^^'  \\  A  om  '/'/"sr/o  f//^  så  brukade  min  salig  rektor. 
Vri- •  r.''is  l'I.i' h-ifiiins  i  tnlen,  alltid  upppställa  nejiC'* 
>*  :\i  ;  •  r.  ..  '•.,/*;  f  ur-is.  Krs  vurdighet  skall  ntas 
!-.-'  >-!  !i.';ri:i  ti»!  (>'.Hri!H«it  o^h  angenämt  att  höra  a 
k  :•.;•:  ^'  k.«}.s  ri  i.il;i  latin  som  en  kardinal.  Era  vördigh«t 
h<r  <ir'i>r  \»'.i,  att  vi  i  Abo  katedralskola  läste  båd« 
•  •  r.)!!»r!i,  Srn»'.  aiu  (hIi  Ovidium,  den  or-k  Naso  ka!ia5: 
f-r  i:  M  (l«'l  liar  jaj,'  alltid  ansett  Cicero  för  en  prt: 
S»'n»M  a  f<ir  en  perukstock,  men  hvad  Ovidiu' 

ilr..j;    ^1^:    t  ii!    dörren    och    sade    torrt  a! 


M      •  •      •  ■  I         (  •! 


I. 


♦  ,.., 


^iV    '.. 


'  'i'  '    .  y.j'n   i    iialnt? 

•  ;••{    iirj    skymfem   af  ett  afTali !  utropad? 


n.. 


'.»• 


•  .  .,, 


•\» 


«<• 


iij.'.rk'»'  i.ars^Dns  vinkar  och  miner. 
V':    \.ii!         .-kwi-latle    kaptenen    att  tillägga  — 
?•«••..'!■    i:.'.!i<ka    kU»kt    och    naturligt,    att  dr 
I    ' .  .'    I    ~.ik»!i    \«»rf   (len  offentliga  skandalen 
:     .•    '•  i'T.  Ia*i»i:i  <».--<  (»fverlägga  om  ijnast' 
.'.'■    \\    }':;  iiifUi  katohker  och  ingå  i 
\  '■    '         ':  '  :i  '.  Jrli^'a<  komma   litet  närmare. 
''>'.'.    .<:•    }...^'.|i«;»'n    lomhörd    alltsedan    han 
•  ;.' '.    :  •  i:.:.'-kap  m»Mi  den  slore  Pappenheiro. 
■  ■' !!  :r..  ;.:..  '..:'..;ktij»  najira  steg  närmare,  likväl 
'•'■  i'''"S  • 'j  h  :  r;  ii  a  fuFMäsat  sig  om  att  reträtten 


•  •  • .  • 


SKATTKAMMAREN  236 

—  Det  är  jag  som  bestämmer  sättet,  sade  han 
Igdraget.    Ja  eller  nej? 

—  Ja,  ja,  det  förstas,  svarade  Larsson  fort,  i  det 
Ui  fortfor  att  sknbba  sig.  Således  äro  vi  på  flott 
liten  både  med  qucestio  an  och  qucestio  quomodö. 
n  vördighet  har  en  öfvertygande  vältalighet.  Vi  skola 
a  komma  till  qucestio  ubi  och  qucestio  quando^  ty 
lligt  logicam  och  meiaphysicam  •  .  .  Förlåt,  vördige 
td0r>  j<^g  säger  ju  icke  ett  ord,  jag  går  in  på  allt.  Men 
-  fortfor  kaptenen,  i  det  han  sänkte  rösten  —  värdigas 
I0ta  en  blick  på  min  vän  Bertels  högra  pekfinger.  Jag 
bII  säga  ers  vördighet,  min  vän  är  en  stor  skalk,  jag 
nlle  mycket  misstaga  mig,  om  han  icke  slutligen  ändå 
ir  konungens  ring. 

Jesuiten,  hänförd  af  nyfikenhet,  trädde  nu  ett  par 
»g  närmare.  Snabbt  som  en  ål  rullade  sig  Larsson, 
stånd  att  uppstå  för  bandens  skull,  mellan  jesuiten 
h  dörren,  och  när  patern  ville  retirera,  befanns  att 
ptenen  afskafvat  mot  en  hvass  sten  de  band  som 
ftrde  hans  högra  arm,  hvarmed  han  plötsligt  omfattade 
laitens  ben  och  drog  honom  öfver  sig.  Pater  Hiero- 
mus  gjorde  förtviflade  ansträngningar  att  slita  sig  lös; 
ctan  söndersplittrades,  ljuset  slocknade,  ett  tjockt  mörker 
ihöljde  de  stridande.  Bertel  och  Pekka,  båda  ur  stånd 
i  uppstå  och  hjälpa,  rullade  sig  på  måfå  till  stället, 
m  ntan  att  träffa.  Då  kände  den  tappre  kaptenen  en 
ekande  känsla  i  sin  skuldra  och  strax  därpå  en  varm 
rOm  af  blod.  Med  ett  blitzdonnerkreutz  vred  han 
Iken  ur  sin  fiendes  hand  och  besvarade  hugget.  Nu 
d  jesuiten  i  sin  tur  om  nåd. 

—  Alltför  gärna,  min  son  I  svarade  kaptenen  gäckande. 
m  bara  på  tre  villkor:  det  första:  att  du  afsvår  Loyola, 


tl-D   or.M    VATTEN 


:r    hTrp   o^^h    mästare,    samt    fOrklarar   honom  fo  a 
••  :  r.r*mr«5i!a      Hår  du  in  därpå? 

.-jLg  gär  in  pA  allt,  suckade  patern.. 
—   IVt  andra:  att  du  går  åstad  och  hänger  dig  qU 
.  '--•.•.  krok  du  iinner  i  taket. 

^1  ja.  blott  »iSpp  mig  lös. 

\M  tivdje:  att  du  far  till  belaebub,  din  skydd» 
ot  h    med    dessa    ord  slungade   Larsson  bi 

våM<amt    mot    klippviggen,    hvaiefter    det   bM 
b-l:  S\\    begatrnades   dolken    att    hastigt   abkin 

'.kr^.KTr.-s    band.    orh    sedan    återstod     blott    att   fiiua 


*"^»? 


lie    !re   frktingame.  efter  att  utifrån  ha  regifi 
!ika!. kammaren,  uppkommit  i  den  smala  och 
i:,    som    dftrifi^ån    ledde   upp  till  slottets  öfra 
sAP.nade    de  e:t  ögonblick  fOr  att  rådslå  am 
H>  rii-i    bir^Ug^^nhet    var  i(*ke  afundavfird,  ty  di 
^^Arm.tl:.  att  trappan  ledde  till  furstbiskopeoi 
.-^.---nmAre.    hvanfrån  man  genom  två  eller  tre 
':!l  stora   vapensalen  och  först  därifrån  till 
:.    h varefter    man    ännu    hade  att  passera  dea 
o  h    med    vakt    besatta    vindbr\'ggan.     Alli 
•^Ti   s.i:)>:kammaren,  som  jesuiten  ajälf  tycktes 
^•-   ■-/ng.   hade,  när  fångame  för  två  timnir 
'  r>-.  \arit  uppf>-Ilda  dels  med  soldater,  deb 
h    ^-'-.^'«  v  årderskor. 

r:Ax  ^:.  :>r  mig,  hviskade  Larsson,  och  det 

^  lirog    pälsen    af   räfven,    när    jag  höll 

-  *^*"       I  fromhetens  päls  hade  jag,  en  annan 

-..;>^,  ^ft.U  ku^pfri  genom   ekärseldok 


SKATTKAMMAHEN  237 

n  nn,  min  vän  Bertel,  frågar  jag  i  min  enfald:  huru 
ila  vi  komma  härifrån? 

—  Vi  slå  088  igenom.  Besättningen  sofver,  nattens 
rker  gynnar  oss. 

—  Jag  tillstår^  min  vän,  att  om  någon,  vore  det 
cså  jag,  Larsson  själf,  skulle  kalla  dig  en  poltron, 
ille   jag  kalla  den  karlen   en  Ijugare.      Det  är  sant 

du  engång  så  godt  som  solo  ensam,  alienus,  allena, 
agit  detta  slott,  men  du  hade  då  åtminstone  ett  svärd 
din  hand  och  några  tnsen  raska  bussar  i  bakhåll. 
Ill  det  tassar  i  trapporna .  .  .  nej,  det  var  ingenting, 
t    oss   klifva  försiktigt  på.    Här  gäller  att  trippa  som 

jungfru;  den  dumma  Limingobon  stöflar  ju  på  som 
de  vi  en  skvadron  kavalleri  i  hälarna. 

Vidpass  trettio  eller  fyrtio  trappsteg  hade  flyktingame 
iserat,  och  ännu  bar  det  ständigt  uppför,  då  en  svag 
Bstråle  framskymtade  öfverst  i  gången.    Man  kom  till 

dörr;  den  stod  på  glänt.  Man  stannade  och  höll 
dan;  intet  ljud  hördes.  Nu  vågade  den  tappre  kap- 
len  sticka  in  hufvudet,  därefter  foten  och  slutligen  hela 
i  tjocka  person. 

—  Vi  äro  på  rätt,  hviskade  han,  stöflame  af,  hela 
mpaniet  marscherar  i  strumpfötterna  —  posito  att 
mpaniet  har  strumpor.    Marsch  1 

Biskopens  sängkammare,  i  hvilken  de  tre  nu  på  tå 
rädde,  var  ett  stort,  fordom  praktfullt  rum.  En  flämtande 
npa  belyste  matt  de  dyrbara  tapeterna  af  gobelin,  de 
■gyllda  helgonabilderna  och  sängen  af  ebenholts  inlagdt 
k1  perlemor,  där  den  rike  prelaten  fordom  somnat  vid 
bägare  gammalt  rhenskt. 

Ingen  lefvande  varelse  sågs  till,  men  genom  ett  af 
isterna,  som  vette  mot  borggården,  kunde  man  se 
t  gentemot  befintliga  slottskapellet   statki  ^U.^%t^^X 


d38  ELD  OCH   VATTEN  I 

och  uppfylldt  af  månniakor.  Åfven  boigglidMi  ipM 
i  ljusskenet  uppfylld  af  folk,  bland  hvilka  måiga  hn 
vaxljus  i  händerna.  I 

--  Jag  vill  låta  salta  mig  och  inligga  lug  Mfl 
gurkor  i  en  glasburk,  om  jag  begripor  hrad  det  MM 
gör  här  midt  i  natten,  mumlade  kaptenen  fBnqn 
Man  skall  få  se  att  de  samlats  hit  f0r  att  ssM 
ärliga  finska  soldater  stekas  vid  sakta  eld  som  lUaAAil 
strömmingar.  I 

-  Vi  måste  söka  oss  vapen  och  dö  som  ^1 
sade  Bertel,  i  det  han  genomletade  rummet  —  Skfln 
utropade  han,  här  äro  tre  svärd,  jimnt  hfad  il 
behöfva.  I 

—  Och  tre  dolkar,  tillade  Larsson,  som  idensMl 
nischen  bakom  en  helgonabild  fann  en  liten  arsenal  rfl 
alla  »lags  vapen.  —  De  vördige  fäderne  ha  sn  Tisl 
svaghet  för  dolken,  liksom  österbottningen  f6r  punkkakj 
Jag  menar  —  inföll  den  annars  oidkaipj 
Pekka,  i  det  han  i  ett  hörn  fick  sikte  på  en  anssii|| 
flaska  -  jag  menar  att  efter  det  i  natt  år  B]ålf?a  ]«^| 
natten,  sä  .  .  . 

Hedersgosse  —  afbröt  kaptenen,  inspirerad  rf  I 
denna  syn  —  du  har  ett  märkvärdigt  väderkorn,  nir 
det  gäller  att  uppspåra  en  sup.  Fromme  jesuit,  di 
hur  dock  uträttat  något  godt  här  i  världenl  JolnattsB, 
sad(>  du  V  Nöt,  hvarför  sade  du  det  ej  strax?  M 
är  ju  klart  som  dagen,  att  hal f va  Wurzburg  strOmmtf 
till  slottet,  för  att  höra  pater  Hieronymus  låsa  måasSB. 
På  mm  ära,  jag  fruktar  att  han  låter  vänta  på  sig,  da 
gode  patern.  Passpå,  min  vän,  jag  dricker  dig  till;  ea 
officer  bör  alltid  föregå  sin  trupp  med  goda  ezempd. 
Skål,  mina  gossar  .  .  .  åttan  sjutton  millioner  ...  den 
eländige    munken   har  nedrigt  Ivitat  oas^  \wi  har  dmckå 


SKATTKAMMAREN  939 

!gift,  jag  fir  dödens  mani  .  .  .  Och  den  hederlige  kap- 
len  blef  yid  dessa  ord  helt  blek  i  syne. 

Men  både  Bertel  och  Pekka  hade,  oaktadt  ögon- 
ekets  kritiska  ställning,  svårt  att  hålla  sitt  löje 
baka,  när  de  sågo  Larsson  på  engång  hvit  af  för- 
!ickelse  och  svart  af  den  vätska  han  druckit  och 
pottat. 

—  Klunka  lagom  en  annan  gång,  så  slipper  du  att 
Ml  bläck,  sade  Bertel. 

—  Bläck!  Jag  kunde  väl  tro  att  den  öronlöse 
isksaddaren  utgillrat  något  sattyg.  Två  saker  gräma 
I  i  natt  mer  än  alla  autodaféer:  att  den  söta 
tchen  med  den  mjuka  banden  bedragit  oss  och  att 
;  supit  den  onödigaste  smörja  i  världen  —  bläck, 
tusanl  ^ 

—  Hade  vi  ej  annat  att  göra,  kunde  jag  visa  dig 
{ot  som  bläcket  uträttat,  genmälde  Bertel,  i  det  han 
itigt  genombläddrade  en  hop  på  skrifbordet  liggande 
pper.  —  Här  är  en  skrifvelse  från  furstbiskopen  .  .  . 
a  kommer  i  morgon  ...  vi  skola  högtidligen  brännas 
.  man  skall  locka  oss  att  afsvärja  vår  tro  och  lofva 
\  nåd  . . .  men  likafullt  bränna  oss  I     Skändligt  I 

—  Romerskt!  inföll  kaptenen  lugnt. 

Emellertid  hade  Larsson  framdragit  tre  munkkåpor, 
n  drog  dem  uppå  och  vågade  nu  vidare  utflygter  på 
:  farliga  området. 

Närmaste   två   rum    voro   torna.     Man  såg  blott  af 

par   grofva  öfvergifna  bäddar  att  sannolikt  tjenande 

inkar   här   haft   sin   bostad    och   nu   begifvit   sig  till 


^  Här   trampade   kapten    Svanholm    kusin    Svenonius  på 
y  och  denne  tog  sig  heiänkeligt  en  pris. 


2A0  KLI)   OCH   VATTEN 

—  Bravo,  hvbkade  Lansoiii  man  skall  li|i 
för  får  i  ulEvaklfider  och  tro  att  ockaå  ti  iama  ■! 
Sch,  hörde  ni  något?    En  kvinnoröst    Stilla  I 

Man  stannade  och  hörde  i  mörkret  en  ongkrii 
stämma  bedja: 

—  Heliga  jungfru,  förlåt  mig  denna  gångn 
fräls  mig  från  döden,  så  vill  jsg  i  morgon  låta  vigi 
till  nunna  och  tjena  dig  tiU  min  död  I 

—  Det  är  Kåtchens  röst,  fortfor  kaptenen.  8 
hon  vara  oskyldig,  stackars  barn?  På  min  iza,  dal 
nedrigt  af  en  kavaljer,  att  icke  befria  en  söt  flicka 
en  så  mjuk  band! 

—  Fort  bort!  hviskade  Bertel  harmsen. 

Men  kaptenen  hade  redan  funnit  en  Kten  i 
ivglad  från  yttre  sidan;  innanför  dörren  var  en  caD 
i  cellen  en  darrande  flicka.  Hennes  ögon,  vans 
mörkret,  urskilde  munkdråktema,  hon  störtade  tiU 
tenens  fötter  och  utropade: 

—  Nåd«  min  fader,  nådl  Jsg  skall  bekinna 
jag  har  gynnat  fängarnes  flykt,  jag  har  gifvit  vak 
vin.  Men  skona  mitt  lif,  för  helgonens  barmhirti 
jag  är  så  ung,  jag  vill  ej  dö  ännu. 

—  Hvero  sju  tusan  har  sagt  att  du  skall  dö, 
r;iska  flicka?  af  bröt  henne  kaptenens  röst.  Nej 
Hkall  du  med  din  mjuka  hand  och  dina  varma  U 
S(i  sant  jag  icke  är  jesuit,  utan  Lars  Larsson,  ka|i 
kunglig  majestäts  och  kronans  tjenst,  och  håroM 
tager  dig . . .  till  min  äkta  hustru  att  älska  dig  i  nö 
lust,  fortsatte  kaptenen,  utan  tvifvel  därför  att  han  i 
(len  bekanta  formeln  böra  sägas  till  slut,  när  han  ei 
börjat  den. 

—  Bort,  bort,  med  eller  utan  flickan,  men  bort 
kommer   och   vi  ha  ännu  att  passera  stora  vapani 


SKATTKAMMAREN  241 

—  Tillåt  mig  säga,  min  vän  Bertel,  att  da  fir  den 
Inta  fjisk  jag  känner,  maximus  fiescus^  som  de  gamle 

sant  uttryckte  sig.  Hor  var  det,  min  flicka,  du  är 
i«  vigd  nunna...  bara  novis?  Nå  det  kvittar  mig 
Ba.  Du  skall  bli  mitt  äkta  vif . . .  i  fall  jag  nånsin 
ber  mig.  Här  ligger  en  kåpa,  se  så,  axla  dig  och  se 
virsk  ut. 

—  Det  är  ingen  kåpa,  det  är  en  mässkrud, 
riskade  Kätchen,  som  knappt  hunnit  hämta  sig  från 
■I  bestörtning. 

—  För  tusan,  en  mässkrud!  Halt,  du  tar  min 
ikpa  och  jag  tar  skruden.  Jag  skall  mässa  i  deras  öron 
rés  irae^  så  att  alla  förundra  sig. 

Ljudet  af  flera  röster  i  vapensalen  utanför  afbröt 
Hptenen  i  hans  prästerliga  funderingar. 

—  Man  saknar  jesuiten,  man  söker  honom,  och 
I  äro  förlorade  genom  ditt  dumma  prat,  hviskade 
^rtel  uppbragt.  Nu  gäller  det  att  ej  förråda  oss.  Alla 
prm  uti 

—  Och  latinet  främst  I  inföll  kaptenen. 

Alla  fyra  begåfvo  sig  ut.  1  vapensalen  befunno  sig  vid 
ass  trettio  sjuksängar,  men  endast  två  tjenande  systrar. 

Denna  syn  var  lugnande,  men  uå  mycket  våd- 
gare  var  mötet  med  tvenne  munkar,  som  under  ifrig 
rdväxling  mötte  de  kommande  tätt  vid  dörren.  Vid 
nblicken  af  Larsson  i  mässkrud  och  bakom  honom  tre 
Bstalter  i  kåpor,  studsade  synbarligen  de  fromme  äderne . 
[aptenen  upphöjde  välsignande  sin  arm,  utsade  hög- 
dligt  ett  pax  vobiscum  och  ville  därpå  med  gravitetiska 
teg  smyga  sig  förbi,  då  han  hejdades  af  den  främste 
land  munkame. 

—  Vördige  pater  —  sade  denne,  i  det  han 
lönstrade   den   okände    prelaten    från    hulvud   W>\  V^V 

;  _  ^^4:  der.    lUustr.  I. 


242  ELD   OCH    VATTEN 

—  hvad  förskaffar  virt  elott  dea  äran  på  t 
lid ...  ? 

—  Pax    robiscum!    upprepade    kaptenen  I 
boa  fromme  fadern  Hieronymus  befaller  eder  (tt  D 
af    älta    krafter . .  .    hans    TÖrdighet  Kr  ejuk . 
land  värk. 

—  L&t    OBS    besöka   hans    v{irdi|;hel,  sade  il 
manken    och  trädde  ta  i  del  mindre  rummet.     BIh 
andre  fattade  Larsson  i  mSeabsken  och  betiaktade  b 
pä    ett    sätt    som    alldeles    icke    behagade    dea 
kaptenen. 

—  Qiii»   es   et  •ijuid  rtiliiaf  frågade  munkoo  | 
genomträngande  blick. 

—  Quis   cus   et    quid   rlti.t!  upprepade    kapM 
illa    konfunderad.     Qui  qwf  qund,  men»  luua  eKiM-J 
drag  för  lusao  knSflai,  du  skallola  babiani  rdt  LtnM 


944 


GI.D  OCH    VATTEN 


—  Nej,    sknk    Ltmaii,    min  Siektt 
om  d«t  ock  ikuUfl  koata  min  hili. 

—  Hir  stå  tra  6tdlid«  hfalu,  (oitl 

—  Opp,  du  adtaiia  blaad 
opp  i  udfllol 

Och    den   bnrtige   kipteaan  iTiagada 
K&lcben    fnmfOr    sig    på    hiitiyggen.     AU 
bort    i    nattena  mörker.      Men  bakom  dan 
tumult,    och    Btorm  kloc  koma  IjMo  i  al 
Wurzbarg    undrade  storli|en  hvad  aom 
hlndt  på  Bjllfva  julnatten. 


D  TH  al 
ton,  01 


4.    Hertig  Bernhard  och  Bertel. 


hi«  månader  efter  da  hl 
I .  (.  som  omlalaa  i  fflr^le 
U  {■y  pitel  Ölerfinna  vi  löjtni 
tel  en  dag  i  ett  fOr 
det  lilla  krigiska  faof, 
hertig  Bernhard  af  Weimar  höll  än  i  Kassel,  Ib  i  1 
in  annoralides,  dit  krigets  onniorger  förde  honoD 


HERTIG   BERNHARD   OCH   BERTEL  246 

r  en  vårdag  i  Mars  år  1633.    Adjutanter  kommo  och 
igo,   ordonnanser  ilade   åt  alla  håll,  ty  hertigen  hade 
stor  del  af  södra  och  våstra  Tyskland  på  sin  lott  att 
Bta,  och  tiderna  voro  ganska  bekymmersamma. 

Efter  en  ganska  lång  väntan  infördes  den  ange 
loem  till  hertigen.  Denne  såg  förströdd  upp  från 
Ht  kartor  och  papper  och  syntes  vänta  att  blifva  till- 
iad.    Men  Bertel  teg. 

—  Hvem  är  ni  ?  sade  hertig  Bernhard  kort  och  kärft. 

—  Gustaf  Bertel,  löjtnant  vid  kunglig  majestäts 
iska  rytteri. 

—  Hvad  viU  ni? 

Ynglingen  rodnade  starkt  och  leg.  Hertigen  märkte 
t  och  betraktade  honom  med  missnöjda  blickar. 

—  Jag  förstår,  sade  andligen  den  senare,  ni  har 
n  vanligt  slagits  med  de  tyska  officerame  för  flickors 
ull.  Jag  tål  ej  sådant  där.  En  soldat  skall  spara  sin 
rja  för  fäderneslandet. 

—  Jag  har  icke  slagits,  ers  höghet. 

—  Så  mycket  sämre.  Ni  kommer  då  för  att  begära 
rmission  till  Finland.  Jag  vägrar  den.  Jag  behöfver 
tt  folk.     Ni  blir  kvar,  löjtnant,  farväl  med  er! 

—  Jag  kommer  ej  för  att  begära  permission. 

—  Så  hvad  d-n  kommer  ni  då  för?  Kan  ni  ej 
a  ur  skägget,  herre?  Fort  och  kortl  Lämna  åt 
irkeme.  att  hålla  bön  och  åt  flickorna  att  rodna. 

—  Ers  höghet  har  af  högstsalig  hans  majestät  emot- 
[it  en  ring .  . . 

—  Det  kan  jag  ej  påminna  mig. 

—  ...    hvilken  hans  majestät  anmodat  ers  höghet 
öfverlämna  till  en  officer  vid  hans  lifvakt. 

Hertigen  for  med  handen  öfver  sin  höga  panna. 

—  Denne  officer  är  död,  sade  han. 


24 1)  KLI)  0<:H   vatten 

-  Denne  officer  år  jag,  an  hOghot 
Lntzen,  blef  jag  strax  därpå  fången  af  do 

Hertig  Bernhard  vinkade  Bertel  nirmarab  beCnktali 
honom   med  forskande  blickar  och  aynfM  afljd  Wfd  m 

undersökning.  I 

-  Stång  dörrenl   sade  han,   och  aitt   er  hk  dl 
min  sida.  I 

Bertel  lydde.     Hans  kinder  glOddo  af  oro.  1 

—  Unge  man,  aade  hertigen,  ni  bår  på  er  ptm 
vittnet  om  er  härkomst,  och  jag  begår  inga  vidaie  bsn 
Er  mor  är  en  bondes  dotter  från  Storkyio  i  Finbidw 
namn  Emerentia  Aronsdotter  Bortila.  1 

—  Nej,  ers  höghet.  Den  person  ni  nimiMrårM 
äldsta  syster,  född  af  min  faders  första  gitlo.  Jag  li^ 
aldrig  sett  min  mor. 

Hertigen  betraktade  honom  med  förondraa. 

—  Nåväl   —  sade  han  tvekande,  i  det  han  liaé$ 
genomögnade    några    papper    i   sin   portfölj  —  vi  v^ 
emellertid    tala   om    denna   er   syster  Emerentia  Arovi 
dotter.     Hennes    far   hade   gjort   konung   Carl  IX 
tjt'nster   och   uppmanades   att  begära  en  nåd.    Han 
gärde   att   få   skicka  sin  dotter,  då  hans  enda  bami 
Stockholm,    för   att  jämte  adeliga  jungfrur  uppCoatiaiii 
drottningens  hofstat. 

Jag  känner  därom  ganska  litet. 
<  Vid  tretton  års  ålder  skickades  den  unga 
flickan    till    Stockholm,   där   hennes   faders  fUånga  eek  I 
rikedom    beredde    henne    boning,    dräkt  och  ap|i(Daliii| 
JHn^^t    öfver    hennes    stånd.     Han    brann    af   iratystMi' 
och  dä  han  själf  ej  kunde  vinna  adelig  sköld,  åboropadi 
han    sm   dotters    adeliga   börd    på  möderne,  tf  Berfihi 
första    hustru   var   en    fader-    och    moderlöa   joaglra  rf 
familjen  Stjernkors,  arflös  genom  klubbekriget  och 


HERTIG  BERNHARD   OCH   BERTEL  247 

juten  af  ain  atolta  aläkt,  för  hennea  giftermål  med 
ike  bonden  Bertila. 

—  Allt  detta  år  mig  obekant. 

—  Den  unga  Emerentia  led  i  Stockholm  mycket  af 
adliga  jåmnårigaa  afond  och  begabberi,  ty  många 
am  voro  fattigare  ån  hon  och  knnde  ej  fördraga 
e  en  ofrålse  stållaa  vid  deras  sida  som  jåmlike. 
hennes  skönhet  var  lika  utomordentlig,  som  hennes 
)t  och  förstånd.  Inom  två  år  hade  hon  tiUegnat 
len  stora  våridens  förfinade  seder,  under  det  hon 
1  sitt  hjärtas  landtliga  oskuld.  Denna  sållsynta 
ing  af  hjärta  och  behag  erinrade  gamla  personer 
n  ålskelig  bild  från  deras  ungdom  —  Karin  Håns- 
r. 

(Tid  dessa  ord  betraktade  hertigen  skarpt  den  unge 
m.  Men  Bertel  förändrade  icke  en  min.  Allt  detta 
ör  honom  nytt  och  obegripligt. 

—  Nåväl  —  fortfor  hertigen  efter  en  paus  — 
I  skönhet  blef  icke  långe  obemärkt.  En  mycket 
man  af  hög  börd  förälskade  sig  snart  i  den  sköna 
n,  som  då  endast  var  femton  år  och  som  besvarade 
böjelse  med  hela  den  första  kärlekens  hängifvenhet. 
a  böjelse  blef  icke  obemärkt  för  den  höge  yng- 
18  omgifning;  politiken  darrade,  och  adelsstoltheten 
sig  kränkt  af  denna  utmärkelse,  egnad  en  flicka  af 
l>örd.  Man  beslöt  att  bortgifta  den  unga  flickan 
en  officer,  som  hon  af  ofrälse  börd,  men  utmärkt 
lin  tapperhet  i  danska  kriget.     Denna  underrättelse 

till  de  ungas  öron.  Stackars  barn,  de  voro  så 
,  han  sjutton,  hon  femton  år,  båda  oerfarna  och 
nde.  Kort  därefter  reste  den  unge  mannen  till 
t  1  Poleii;  flickans  giftermål  gick  om  intet  och  hon 
Indes  af  den  förtömade  adeln  med  skymf  tillhaka  till 


lMS  klii  och  vatten 

sina    kojor    i    Finland.     Vill  ni  veta  något  mer,  lOjtaimi 

iJ«'rt»'l ' 

Ja^'  förstår  ej,  en  höghet,  hvad  berättelsen  os 

mir.  sy-it»*rs  ödf^n  har  att  skaffa  med  .  . . 

..  df>n  ring  ni  begär  V    Tålamod.    När  denii]i|i 
mannon    drog    tit    i    kriget    och    sista    gången    hade  ett 
li>'miii:t    niöiH  mf>d  sin  älskade,  gaf  hon  honom  en  risg. 
i.v.ir-^  iildfM  historia  jag  rj  känner,  men  som  sades  snudd 
af    *-r\    linsk    trnllkarl    orh    hade    alla  egenskaper  af  a 
HpiuliM.    ll(tn  bpsvor  sm  älskling  att  ständigt  bära  denu 
rin>.r    ;•!    sitt  finger  i  faran  och  kriget,  emedan  han  dir 
i^'»>nniii  hU-fve  osårbar.  Tvenne  gånger  blef  denna  varning 
•,'!»'.niil,  ena  ^zänjjcn  vid  Dirschau  .  .  . 
Store  <indl 
.  .  iM-h  andra  jjången  vid  Lutzen. 
' 'i-i^Is    sinnesrörelse    vai    så    häftig,    att    allt  blod 
v»  k    ^v.'.:\    hans    kinder,    0'-h  han  stod  där  blek  som  en 
riiai  :i.<'?  !»|i|. 

!!!«:»•    man,    ni    vet    nu    en   del  af  bvad  ni  bftr 

!:■•  ri    !ii    v-i    iinrv,    i«ke    allt.     Vi  ha  nu  talat  om 

\i    -^kMla  nu  tala  om  er  själf.     Del  har  varit 

..^.•^t.i'-;    afsikt    aJt    erbjuda    eder    den    adeligi 

.■■■'!.    l!\i!k"n    »'!•    tappra    värja  så  väl  förstått  att 

.M»!i    d.  n    tjaml»'    Anm  Bertila,  intagen  af  sitt 

".'•■1;:.    Ii.il-  ariiiå!!;!  soiu  en  nåd,  att  konungen 

'    '■-!>-r    Mlifiili»'    till    dnn    högsta  utmärkelse  i 

•i      k-    'Ma'\[  »'drr  a!»  antajja  ett  adel igt  namn. 

:.;•.:■  •      Minna»  af-Ia  d»mna  en  faders  bÖn    . . 

■ir.Mi  'il!  n:«inn»'t  »m  ofrälse.     Men  jag, 

.'••i    .if    narra    !«-fien    till    er  far,  jag 

•  >•  '■.    i  .a  I    man    härtills    vägrat   er: 


HERTIG  BERNHARD  OCH   BERTEL  940 

—  En  hOghet . . .  denna  nåd  gör  mig  stam;  hvar- 
Bd  har  jag  förtjent  den? 

Hertig  Bernhard  log  besynnerligt. 

—  H varmed?  Min  vän,  ni^  har  blott  till  hälften 
igripit  mig. 

Bertel  teg. 

—  Nåväl,  med  eller  ntan  ert  vett  och  vilja,  min 
a,  anser  jag  er  redan  som  adelsman.  Vi  skola  en 
nan  gång  talas  vid  därom.  Er  ring ...  ah ...  jag  har 
rgåtit  den.  Minns  ni  hur  den  såg  nt?  Och  hertigen 
ade  med  ifver  i  sina  portföljer. 

—  Man   säger  att    konungen   burit  en  kopparring, 
hvars    insida    varit    tecknade   trolltecken   och   bok- 

ifvema  R.  R.  R. 

—  Det  är  möjligt  att  jag  förlagt  den,  och  likväl 
B  jag  ej  finna  den.  Hvem  d-n  har  också  tid  att 
ika  på  dylika  barnsligheter  I  Ringen  måste  vara  stnlen 
n  mitt  hemliga  skrin.  Finner  jag  den  åter,  skall  ni 
lålla  den.  I  motsatt  fall  vet  ni  det  som  är  mera 
rdt.  6å,  unge  man,  var  värdig  mitt  förtroende  och 
n  store  konungens  minne!  Ingen  bör  veta  bvad  jag 
{t  er.     Farväl,  vi  återse  hvarandra. 


ELD    OCH    VATTEN 


5.  Hatocbk&rlekfSrso 


ch  &ter  ila  vi  från  Tysklanffi 
tillbaka  till  nordens  vinler.  I 
,jj['  vi  g&.  ridare  p&  treltifira  ki 
blodiga  bana,  vilja  vi  bögt  i 
Oslerbotten   göra  ett  beeöh 


HAT  OCH  KÄRLEK  FÖRSONAS         251 

In  detta  rykte  Tar  mer  ån  en  gång  fOrat  både  sagdt 
•ek  Tederiagdt;  man  litade  på  konong  Goetaf  Adolb 
Ipeki,  och  når  bekråfteleen  uteblef,  glfimde  man  hela 
■ken,  i  tro  att  den  var  en  saga. 

Det  år  i  Ufret  en  vanlig  företeelse,  att,  likasom 
■n  hatar  den  man  tillfogat  en  offirrått,  kånner  man 
^  Tilvilligt  ståmd  mot  den  man  haft  tillAlle  att  göra 
påL  Fni  Afårta  på  Korsholm  var  litet  grand  stolt 
Iher  sitt  tappra  försvar  mot  de  druckne  soldateme  och 
federtiU  icke  att  tillskrifva  slottets  råddning  sitt  dårvid 
både  mannamod.  Att  hon  räddat  Reginas  lif,  gaf  den 
snare  en  stor  betydelse  i  fru  Märtas  ögon;  men  hon 
mde  ej  heller  neka  sin  beundran  åt  det  mod  och  den 
ppoffiing  den  unga  flickan  visat  vid  samma  tillfälle, 
en  fömåma  fången  var  hennes  stolthet;  hon  underlät 
i  att  som  en  Argus  bevaka  alla  hennes  steg,  men  hon 
if  Regina  ett  vackrare  rum,  lät  henne  återfå  gamla 
orthe  till  betjening  och  sörjde  för  en  ganska  rundelig 
lås.  Äfven  Regina  visade  sig  mindre  stolt  och  kall, 
im  konde  någon  gång  svara  fru  Märta  med  ett  ord 
ler  en  nick,  men  af  all  den  välfägnad  man  bjöd 
eane,  de  präktiga  gödkalfvama  och  det  dubbla  ölet 
L  fl.  rara  saker,  förtärde  hon  litet  eller  intet;  hon  hade 
injimkit  i  en  skenbar  liknöjdhet,  bad  andäktigt  sin 
■enkrans  igenom,  men  lät  för  öfrigt  den  ena  dagen  gå 
■I  den  andra. 

Fm  Marta  var  i  den  fulla  öh-ertygelsen,  att  hennes 
kage  var,  om  icke  just  den  romerske  kejsarens  egen 
Mter,  likväl  en  prinsessa  af  högsta  börd.  Hon  föll 
IrfiSr  på  den  olyckliga  idéa  att  vilja  omvända  en  sä 
Btydande  person  från  hennes  papistiska  irrläror,  i 
imodan  att  därmed  utträtta  någonting  mycket  märk- 
kdigt,    nir   laig»t  engång  blefve   slut  och  Regm^i  uV- 


2Ty'J  KLD   OCH   VATTEM 

växlades.  Regina  blef  således  ntsatt  för 
YändelsefOrs<)k,  som  hon  sjålt  ongång  fOratsgit 
store  Gustaf  Adolf;  men  fru  Martas  nit  vair  si  fl 
grofvare  och  otympligare  sort  Hon  flftfrhopnds  Al 
arma  flickan  med  lutherska  postillor,  paalmböeksr  sd 
ströskrifter,  höll  understondom  breda,  m«d  ml^psri 
språk  späckade  tal,  och  när  detta  fOga  bitade.  aUeksÉ 
Blottsprästen  att  predika  för  fingen.  Naturligtria  shsH 
allt  detta  för  döfva  öron.  Regina  var  tillrieUft  M 
sin  tro,  för  att  med  tålamod  höra  på,  man  hoakddlfll 
hennes  vistelse  på  Korsholm  blef  med  hvar  dag  0É|| 
ligare,  och  hvem  kan  förtänka  henne,  om  bon  ■ 
hemlig  längtan  suckade  efter  den  dag,  dä  hon  abd 
återvinna  sin  frihet.  Dorthe  däremot  flammade  opp,  hfl 
gång  den  kätterske  prästen  eller  den  tappra  fran  b^gjd 
med  sina  predikningar,  och  ramlade  både  pA  latia  eé 
plattyska  en  hel  mängd  böner  och  förbannelaer,  hvib 
vanligen  hade  till  följd  att  hon  för  ett  par  dagar  i 
spärrades  i  slottets  kurra,  tills  längtan  efter  hennes  IMhi 
^'jOTih".  henne  spak.  Och  så  förgick  ett  halft  år  i 
Hc^nnas  fångenskap. 

Kn  bättre  vinst  af  fru  Märtas  valvilja  var  den,  i 
Ro^^ina  fick  arbeta  och  att  på  hösten  fina  saker  lönkrsffl 
åt  iicnne  frän  Stockholm.  Så  blef  det  henne  möjligt  s 
brodera  ett  stort  stycke  siden  med  jungfru  Maria  ee 
Kristusbarnet  i  silfver  och  guld.  Fru  Mlrta  i  ä 
OHkiilrt  ansåg  arbetet  för  en  kalkduk,  hvilken  Bi^ii 
möjligen  skulle  förära  till  Vasa  kyrka,  såaom  ett  pn 
pä  sina  förändrade  tänkesätt.  En  krigares  öga  diiiBi 
skulle  däri  ha  anat  en  blifvande  fana,  ett  den  katoU 
trons  ban('r,  hvilket  den  fångna  flickan  sålnnda  i  tfSth 
förberedde,  under  förbidan  på  den  dag,  då 
finge  svaja  i  spetsen  för  katolikernes  härar. 


HAT  OCH  KARLEK  FÖRSONAS  258 

Emellertid  var  fra  Märta  icke  rätt  belåten  med 
lin  heliga  jungfrans  bild,  som  syntea  henne  omgifven 
Kf  en  för  stor  gloria,  för  att  vara  sannskyldigt  luthersk. 
lon  var  därför  betänkt  uppå  att  skaffa  sin  fånge  en 
paasligare  sysselsättning.  Det  hände  sig  understundom, 
III  Storkyro  bondekungens  dotter  Meri,  när  hon  var 
liest  till  staden,  gjorde  sig  ärende  till  slottet  och,  för 
tt  vinna  borgfruns  ynnest,  förärade  henne  några  härfvor 
(  det  allrafinaste  silkeslenaste  lingam,  hvilket  ingen  i 
•la  nejden  kunde  spinna  så  som  Meri  spann.  Fru 
llrta  fick  därför  en  vacker  dag  det  infallet  att  lära 
n  fånge  spinna  och  att  gifva  henne  Meri  till  lärarinna 
denna  konst  Meri  önskade  i  tysthet  ingenting  högre. 
en  nära  förbindelse,  i  hvilken  den  fångna  fröken  stått 
11  konungen,  gaf  henne  i  Meris  ögon  ett  oemotståndligt 
itresse.  Hon  ville  höra  något  om  honom,  hjälten, 
onungen,  den  store^  oförgätlige,  som  stod  för  hennes 
linne  i  mer  än  jordisk  glans.  Hon  ville  veta  hvad  han 
igt,  hvad  han  gjort,  hvad  han  älskat  och  hatat  på 
irden ;  hon  ville  engång  känna  sig  hänryckt  af  hans  äras 
timmer  och  sedan  själf  förgäten  dö.  —  Stackars  Meri  I 

Så  gjorde  Meri  sin  andra  bekantskap  med  fröken 
legina  på  Korsholm.  Hön  mottogs  i  början  med  lik- 
öjdhet  och  köld.  och  hennes  spanad  behagade  föga 
en  stolta  fröken.  Men  efter  hand  vann  hennes  under- 
ifna  milda  väsende  Reginas  välvilja,  och  en  fånges 
atorliga  önskan  att  meddela  sig  med  varelser  utom 
Ingelsets  mur  gjorde  slutligen  Regina  öppnare.  De 
pnnno  ganska  litet,  det  är  sant,  men  de  sprakade  som 
erskarinna  och  tjenahnna,  i  synnerhet  de  dagar  Dorthe 
att  inspärrad  för  sin  elaka  tunga,  och  därvid  kom  det 
leri  väl  till  pass,  att  hon  från  forna  mera  lysande  dagar 
Ugkom  något  tyska.    Meri  visste  att  sländigl  \^d«^  V^^V 


S&4  Kl-R  Ot.ll   VATTHN 

på   konungm,    och    Men    v&r    klok,    hioi    aa 
Reginu   arlrmtska   ktlrlek.     Men  Reginm  var  I 
ttt  ha  nigoa  Rninf;  um  Moris  tidtgira  Adeo;  ba 
MeriB    frågor    den    nalurliya   nynk«nhet,    som   ak  I 
tSremål  alltid  vficka  hos  den  obildade.     Stundoo  ■ 
bon    fCrråud    Afver  rmheten  oeh  fldelbelen  i  du  I 
bondkvinnans   uttr)-<-k   och   tånkosAtt      I>et    gafa   < 
blick,    då    Meris    persoDlight^l    fArukuRi     bann*    ani 
gåta   fall   af   moIuigelBer   oi^h   då  hon  frAgadv  i 
om    hon  icke    borde  aoae  denna  kvinna  aom  m 
Hen   niata   Agonbtick   ångrade   hon    denna    tanka; 
spinnerskan   a)g    på  honno  mt^d  ain  klan  milda  | 
akinliga    blick,    var    dol   nå|;ot   aom    sade     till   '. 
hjirla:  denna  kvinna  hycklar  icke. 


Så  antto  de  båda  en  dag  i  bflrjan  af  Dtwwateil 
och  Dorthe  var  åter  inxptrrad  för  otidighet  mot  ■ 
predikanten.  Det  var  en  bjärt  molsats  boa  dusa 
varelser,  dem  ödet  sammanfört  från  eå  olika  håll  otl| 
som  likväl  i  en  punkt  delade  samma  intresse.  Deuaåj 
ung,  sk6n,  stolt,  mCrk,  blixtrande,  en  funiinna  I 
sitt  fängelse  -.  den  sadra  i  sin  medelålder,  blond,  blit, 
fin,  mild,  6dmjuk,  fri  och  hkviil  mycket  undergifnaKk 
Regina,  nu  fljitllnn  år,  kunde  anses  för  tjugu;  iMeri,  m 
trettiosex  år,  hade  i  hela  nitt  väsende  något  så  bamslifl 
och  oakyldigi,  alt  man  i  vissa  ögonblick  kunde  tani 
henne  för  ajutton.  Hon  hade  kunnat  vira  Ba^MH 
och  likväl  kunde  hon,  som  pröfvat  al  mToka^  am 
ett  barn  i  bredd  med  den  tidigt  mognadt  •fMv 
vid  hennes  sida.     Fröken  Re^iDa  bada  i 


HAT  OCH  KÄRLEK  FÖRSONAS         255 

h  dftmnder  afslitit  inånga  trådar.  Förtretad  och  otålig 
dt  hon  linet  ifrån  sig  och  återtog  sitt  broderi.  Det 
nde  ganska  ofta,  och  lärarinnan  var  van  därvid. 

—  Det  var  en  vacker  bild,  sade  Meri  med  en  blick 
sidentyget     Hvad  skall  den  förställa? 

—  Guds  heliga  moder  Sanda  Maria,  svarade 
igina,  i  det  hon  gjorde  korstecknet,  som  hon  alltid 
akade,    när   hon   nämnde  den  heliga  jungfruns  namn. 

—  Och  hvad  skall  den  vara  till?  frågade  Meri 
lare  med  en  naiv  förtrolighet. 

Regina  betraktade  henne.  Åter  kom  en  misstanke 
iiennes  själ,  men  förgick  genast  ånyo. 

—  Jag  stickar  den  heliga  trons  baner  för  Tyskland, 
irade  Regina  öppet  och  djärft.  När  det  svajar  en 
g,  skola  kättame  dy  för  Guds  moders  vrede. 

—  När  jag  tänker  på  Guds  moder,  sade  Meri, 
iker  jag  mig  henne  mild  och  god  och  fridfull.  Jag 
iker  mig  henne  som  en  moder  ensam  med  sin  kärlek. 

Meri   sade   dessa   ord  med  en  egen  vekhet  i  rösten. 

—  Guds  moder  är  himmelens  drottning,  hon  skall 
ida  mot  de  gudlösa  och  förgöra  dem. 

—  Men  när  Guds  moder  tågar  till  strid,  skall  konung 
istaf  Adolf  möta  henne  med  blottadt  hufvud  och  sänkt 
rja,  böja  för  henne  sitt  knä  och  säga:  heliga  jungfru, 
I  strider  icke  för  din,  utan  för  din  sons,  vår  frälsares, 
I.  Och  då  skall  jungfru  Maria  småle  och  svara:  den 
m  strider  för  min  son,  han  strider  också  för  mig.  Ty 
I  är  en  moder. 

—  Din  kung  är  en  kättare,  svarade  fröken  Regina 
pbragt,  ty  ingenting  retade  henne  så  som  motsägelser 
>t  den  katolska  tron,  af  hvilken  läran  om  jungfru 
iria  såsom  himmelens  herskarinna  är  en  karakteristisk 
ståndsdel.  —  Din  kung  är  en  tyrann  och  en  o\.to%^xi> 


856  BI.D   OCH    %'ATTE.V 

aom  drtgit  öfver  bIu  bufriHl  alU  h«lgDtia  mä%.  Vri< 
vtl,  Herchan,  att  JBg  hatnr  din   kai));)' 

—  Och  jag  AlKksT  faflnom,  nåd»  Mvn  knappt  b' 
~  JKi  fortfor  K^gina,  jsf  halar  bunom  kibi  i 

tyndea  och  fOrdSrfvet.  Om  jag  vor«  en  man  och 
en  arm  oefa  elt  svird,  ekulle  del  blifra  min  lefna 
att  BdallggB  hans  hkr  och  bana  vork.  Da  Ix 
do,  Mflrcfaat),  du  känner  ej  kriget,  du  vat  «j  hrad  Oi 
Adolf  bar  gjort  osa  faitiga  katoliker.  Men  jag  kar 
det,  ocb  milt  land  ocfa  min  tro  ropa  om  blnnd. 
ges  t^onbliek,  nAt  jag  Torv  i  aiånd  alt  dOda  boBM 

—  Och  när  fröken  Bcgioa  lyfter  sin  hviti 
med  den  blanka  dolken  Cfver  konun(ans  bafnd, 
blottar  koDiint;en  aitl  brdBt,  dår  det  atora  bjtrtat 
och  Ber  på  honne  m<>d  i^n  blick  af  bCghet  och  h 
(ich  säger:  du  lina  livita  hand,  aom  söoiraar  i 
moders  bild,  atöt  till,  oro  du  kan,  mitt  bjärta  Ir 
och  det  slir  ffir  världens  frihet  ocb  vftrldena  ljus.  I 
dä  sänker  Big  den  b  vita  handen  längNamt 
dolken  faller  helt  oförmirkt  därur,  w^b  tiuds 
duken  smilur  äiiyo,  ty  bon  visnte  nc^  alt  aå  akolli 
det  hade  ju  gitt  henne  själf  på  samma  sålt.  Tf  koa 
Gusiaf  Adolf  kan  ingen  däda  och  ingen  bala,  em 
Guds  ängel  gär  vid  hans  sida  ocb  vänder  roJ 
hat  till  kärlek. 

Regina  gtdmde  sill  arbete  och  betraktade  Meri 
stora    mfirkfl  tukiiga  ögonkast.     Det  var  si  mfekst  | 
förvånade  oi  h  analog  henno  i  dessa  ord.     Men  boa 
Slutligen  sade  hon: 

—  Konungen  bär  en  amulett. 

—  Ja,  sade  Meri,  ban  bSr  en  UBvlal^  an  4 
icke  ringen  af  koppar,  om  bvilken  ninoMpM 
utan  det  år  hans  bögaiala  mänskliga  l^lit^  mm 


HAT  OCH  KÄRLEK  FÖRSONAS         957 

f5r  det  adla  på  jorden.  När  han  var  helt  ung  och 
i  icke  hade  namn  eller  rykte,  blott  aitt  blonda  h&r 
sin  höga  panna  och  sina  milda  blå  ögon,  då  bar  han 
n  amulett^  och  likväl  så  gingo  välsignelsen  och 
iken  och  lyckan  vid  hans  sida.  Alla  änglar  i  him- 
m,  och  alla  mänskor  på  jorden  älskade  honom. 
Reginas  svarta  ögon  glimmade  i  tårar. 

—  Har  da  sett  honom,  när  han  var  ung?  sade  hon. 

—  Om  jag  har  sett  honom  I    Ja. 

—  Och  da  har  älskat  honom  som  alla  de  andra? 

—  Mer  än  alla  de  andra,  fröken! 

—  Och  du  älskar  honom  ännu? 

—  Ja  jag  älskar  honom  . . .  mycket.     Som  ni.  Men 
ill  döda  honom  och  jag  vill  dö  för  honom. 

Regina  sprang  upp,  brast  ut  i  gråt,  slöt  Meri  i  sina 
ir  och  kysste  henne. 

—  Tro  icke  att  jag  vill  döda  honom . . .  jag,  o 
{E  jungfru,  jag,  som  tusen  gånger  ville  gifva  mitt  lif 
att   rädda   hans!     Men  vet  du,  Merchen,  det  är  ett 

som  du  ej  kan  förstå,  det  är  en  sönderslitande 
I,  när  man  älskar  en  man,  en  hjälte,  en  afbild  af 
högsta  och  skönaste  i  lifvet,  och  när  likväl  ens  heliga 
befaller  att  hata  denne  man,  att  döda  honom,  ja  att 
Uja    honom  intill  grafven!      Du  vet  ej,  du  lyckliga, 

blott  behöfver  älska  och  välsigna,  hvad  det  vill 
.  att  kastas  mellan  kärleken  och  hatet  som  ett  skepp 
le  höga  vågor ;  att  nödgas  förbanna  honom  som  man 
döden  välsignar,  och  sedan  sitta  inom  ett  fängelses 
,  ett  rof  för  de  stridande  känslor,  som  ouppörligt 
pa  om  herraväldet  i  ens  innersta  själ.  Ack  det  var 
natt,  då  jag  ville  förlika  min  kärlek  med  min  tro 
föra  honom,  den  mäktige,  på  den  rätta  saligbetens 
Om    helgonen    då   hade    låtit    min  svaga  stämma 

—  JVik.  ber.    TlJustr.    I. 


258  ELD  OCH  VATTEN 

öfvertyga  htaa  otro ...  då  hade  den  uoui  Baifm  i 
glädje  följt  honom  8001  htnt  ringMto  slaffiBMiH 
hela  hans  lif  och  i  sitt  brtst  emottagit  allft  da  !■ 
och  kulor  som  söka  hans  hjirta.  Moa  hfllgOBan  na 
icke  mig  ovärdiga  en  så  stor  åra,  ooh  dirlQr  ailM 
nu  här,  en  fånge  för  min  troa  och  min  kiriaks  il 
och  om  än  en  ängel  nedbröt  flingalaafs  mur  ock  1 
till  mig:  fly,  ditt  land  väntar  digl  aå  akiillo  jag  sa 
det  är  hans  vilja,  den  ålskadaa,  för  hans  skull  tidsr 
och  för  hans  skall  blifver  jag  kvar.  Och  da  Crar  i 
att  /ar;  vill  döda  honom  1 

Och  Regina  grät  mycket  och  håttigt,  med  kala  v 
samheten  af  en  lagande  passion»  som  iek»  pi  långs 
luft.     Meri  strök  de  svarta  lockarna  från  hannaa  pai 
säg  henne  mildt  och  godt  i  de  tårtolla  ögonen  och  1 
med  profetisk  ingif velse: 

—  Gråt  icke  så,  den  dag  skall  komma,  niraii 
kunna  älska  honom  utan  att  tillika  nödgaa  förbenaa  kon 

—  Den  dagen  skall  aldrig  komma,  Herehenl 

—  Jo   den  dagen  skall  komma,  når  konung  Ga 
Adolf  är  död. 

—  O  att  den  aldrig  komme  då  1    Hellre  vill  jag 
mitt  hela  lif  .  .  .  det  är  dock  för  hans  skall. 

—  Jo,  fröken,  den  dagen  skall  komma.  leka 
det  att  ni  är  ung  och  han  äldre.  Ilen  har  ni  al 
hört  någon  säga  om  ett  barn  som  år  trommaie 
bättre  än  andra  barn:  det  lefver  icke  långet  del  år 
godt  för  denna  världen!  Så  synes  det  mig  om  koi 
Gustaf  Adolf.  Han  är  för  stor,  för  ädel,  fBr  god, 
att  länge  lefva.  Guds  änglar  vilja  hafva  honomj  ia 
hans  kropp  förvissnar  och  hans  själ  förtröttaa.  Tro  I 
de  skola  taga  honom  ifrån  oss. 

Regina  betraktade  henne  nästan  förfärad. 


HAT  OCH  KÄRLEK  FÖRSONAS         259 

—  Hvem  är  da  som  talar  sådana  ord?  Har  dina 
nm  glänsa  I  Da  är  icke  den  du  synes.  Hvem  år  du 
f . . .  O  heliga  jangfra,  beskydda  mig  I 

Och  Regina  sprang  app  med  all  den  vidskepliga 
BtrOy  som  tillhörde  hennes  tidehvarf.  Det  är  troligt 
;  hon  ej  gjorde  sig  närmare  reda  för  sin  fraktan, 
m  Heris  tal  hade  hela  tiden  förekommit  henne  säU- 
ut  att  höra  ar  en  obildad  bondkvinnas  man  i  detta 
rbariska  land. 

—  Hvem  jag  år?  upprepade  Meri  med  oförändrad 
Idhet     Jag  år  en  kvinna  som  älskar.    Det  är  allt. 

—  Och  da  säger  att  kungen  skall  dö? 

—  Gud  allena  råder  öfver  människors  öden,  och 
Q  störste  bland  människor  är  ock  en  människa. 

I  detta  ögonblick  tog  någon  i  låset,  och  fru  Märta 
rädde  högtidligare  än  vanligt  och  äfven  något  blekare. 
m  bar  nu  i  stället  för  sin  vanliga  bjärtrandade  ylle- 
ft  en  djup  sorgdräkt,  och  hela  hennes  uppsyn  antydde 
got  ovanligt. 

Reginas  och  Meris  föregående  samtal  gjorde  att 
da  sprutto  till  vid  denna  syn. 

Meri  blef  blek  som  döden,  gick  rakt  fram  till  fru 
Irta,  såg  henne  skarpt  i  ansiktet  och  sade  entonigt 
)d  stor  ansträngning: 

—  Kungen  år  död  t 

—  Vet  du  det  redan?  svarade  fru  Märta  förundrad. 
id  sig  förbarme,  den  jobsposten  kom  för  en  timme 
dan  med  kurir  öfver  Torneå. 

Regina  nedsjönk  afdånad. 

Meri  med  det  bristande  hjärtat  behöll  sin  fattning 
h  sökte  återkalla  Regina  till  lifvet. 

—  Konungen  har  då  stupat  på  slagfältet,  midtunder 
|em?  frågade  hon  vidare  den  häpna  borgfrun. 


200  ELD  OCH  VATTEN 

—  På  tlagnitet  vid   Latzen  dm  6  Ni 
midtunder   en   herrlij   Victoria,  gtnmlUe  froBf  ift 
förundrad  öfver  Meris  vetakap  därom. 

—  Vakna   upp,    nådig   Mken,   han  bar  kM 
dött    som   en  hjälte  värd  hela  värideiia  beimdna. 
har   fallit  i  segerns  stund,  i  sin  äras  hflgsta  glaas, 
namn   skall   iefva  i  alla  tider,  och  detta  Bama  ih 
båda  välsigna. 

Regina  uppslog  sina  svärmiska  ögom  och  fa 
sina  händer  till  bön. 

—  O  heliga  jungfru,  sade  hon,  jag  tadn 
att  du  låtit  honom  gå  i  sin  storhet  från  vi 
och  så  borttagit  den  förbannelse  som  hvilmt  6tn 
kärlek ! 

Och  Meri  nedföll  vid  hennes  sida  i  bOn. 


Men  utanför  på  borggården  stod  en  lång  hvi 
gubbe  med  de  stela  dragen  förvridna  af  amiil 
förtviflan. 

—  Förbannelse  öfver  mitt  verk!  sade  han. 
plan  är  bruten  i  förtid,  och  det  mål,  för  Inrflk 
lefvat,  går  mig  ur  händerna.  O  jag  dåre,  som  il 
pfi  en  människas  lifstråd,  som  hoppades  att  hoa 
skulle  erkänna  de  sina  och  Iefva  så  länge,  tOb 
Bertilas  dotters  son  hunnit  i  kriget  förvärfva  ett  1] 
rykte  och  stiga  i  jämnbredd  med  arfvingen  till  Si 
krona!  Kungen  är  död  och  min  ättling  Ir  U 
omyndig  pojke,  som  snart  skall  förblandas  med  do 
i  hopen.  Nu  fattas  mig  blott  att  han  vinner  «i 
sköld  och  ställer  sig  med  de  öfrige  blodsngano  i 
statens    enda   verkliga    makter,    konung    och   iolk 


SLAOBT  VID  NÖHDLINGEN 


961 


kli  jtg  din,  koifn  ir  dAd  I  Gäck,  du  gunle  Bertila, 
ptfm,  äU  brodenoördaren  knng  Johm  och  idet»- 
fejmn  hag  Cari,  och  göm  dena  Btolta  planer  bluul 
1  BMakar,  aom  redan  f&rtirt  prina  Gustaf  och  Karin 

■I 

OA  don  g«inl«  fattade  den  attrftdande  Heri  håftigt 
ilbadgB  oefa  aade: 

—  Kom,    na    hafva  vi  båda  intet  mera  att  skaffa  i 
Ual 

--  Jo^  >ad«  Heri  med  kafrad  smirta,  vi  iga  ånna 
i^M  aonl 


6.    Slaget  Vid  Nerdllngen. 


ärtiUs  hade  det  svenska  lejonet 
noder  Gnat  af  Ad  o  It  och  hans 
nfirmasle  ilst  från  seger  till  seger 
och  med  v&Idiga  ramar  slagit  till 
marken  alla  sina  motståndare. 
Andlligen  kom  olyckans  dag; 
det  blef  ett  stort  och  mördande 

,  som  tillfogade  svenska  vapnen  ett  blödande  nederlag. 
Wailansleip,  den  omättlige  och  dock  omistlige»  hade 

t  ca   tArridarea    faU  i  ^er;   Gallaa,  h&rffiratöraren. 

xnåmmde  atJlgnlM  TyaUand,  tog  Regenaboi^  w^ 


26SI  ELD  OCH  VATTEN 

drog  mot  den  fria  rikittaden  NflidliBgn  1 
landet  Hertig  Bernhard  och  Gustaf  Hon  ilaii  i 
svenska  hären  till  dess  fOrsvar.  Da  hade  bkll  17 
man,  Gallas  33,000.  »Låt  oss  an|ripa»,  Mde  hsrtii 
>lät  oss  vänta»,  sade  Horn.  Och  man  Tintada;  I 
man  kommo  till  förstirkning«  och  Qortoa  dagar  IBi| 
Dä  kom  Nördlingen  i  nöd  och  begynto  aignalsfa 
vakteldar  på  tornen  om  nättema.  Ätw  ville  hat 
angripa,  och  åter  ville  Hon  förskanaa  sig  och  om 
staden  utan  batalj.  Han  kallade  honom,  don  tqip 
feg  man,  och  harmfall,  med  olycksbådande  aningar,  I 
han  att  strida.  Men  svenskame  gingo  till  atridaa 
segerns  visshet  på  förhand,  ty  bestindiga  fran^ 
hade  gjort  dem  öfvermodiga. 

År  1631  den  26  Aagnsti  atod  alaget  D) 
Nördlingen  är  en  skogshöjd,  benämnd  Areneboq 
mellan  den  och  staden  en  mindre  höjd.  På  deni 
hade  de  kejserlige  låtit  uppföra  tre  akansar.  Sf 
hären  stod  på  Arensberg,  Horn  på  högra  och  ha 
på  vänstra  flygeln.  Löaen  var  densamma  som  vid  Bi 
feld  och  Lutzen:  Gud  med  oss  I 

Tidigt  pä  morgonen  föll  ett  starkt  ngn.  J 
gäng  ville  den  kloke  Horn  dröja,  men  hertigen 
(ifverbefälet  och  befallde  framåt  Horn  lydde  och 
flygeln  r^-ckte  ned  i  dälden  mellan  båda  höjderna.  '. 
riets  otålighet  påskyndade  striden.  Genast  i  börjai 
denna  ogynnsam.  De  kejserliges  kanoner  på  akaB 
gjorde  täta  luckor  i  r^'ttames  leder,  och  fiendene 
makt  bragte  dem  att  rygga.  Horn  skickade  tvibr 
att  storma  mellersta  skansen.  De  togo  den  och  fh 
fienden.  Piccolomini  hejdade  deras  lopp,  de  d 
tillbtikå  till  skansen.  1^«li  YiVtid^  %\%  ^vv>miiJttaiy 
eld.      Med   en  döf  vand«  ^«W  ^^%  iStamwvL  \  Vo! 


SLAOET   VID   NÖRDLINGEN  363 

\  hundrade   Bvensbar  och  Gnnar  med  den.     Det  var 

I  olyckan. 

F&  denna  skans  berodde  likväl  Begern.  Nftgra  Ogon- 
Ick  stod  den  tom;  Piccolominis  soldaler,  skrämda  af 
lallen  och  törödetaen,  kunde  ej  förmfts  att  rycka  dit  in. 
mligen  gjorde  de  det.  Hom  begärde  bjäJp,  tör  att 
:agft  skansen.  Hertigen  skickade  den  unge  böhmarea 
tum  med  gala  regementet.  Denne  tog  miste,  anföll 
annan  skans  och  stolle  mot  en  stor  ötvermakt.  Sjutton 
nger  anföll  Genden,  och  lika  ofta  slogs  han  tillbaka, 
irgftfves  stormade  Horn  mot  hSjden.  Tbums  misstag 
T  andra  olyckan. 

På  vänstra  flygeln  hade  hertigen  börjat  striden  med 
tilleri  och  rytteri.  I  första  chocken  kastades  de 
ijaerlige  tillbaka,  och  hertigens  tyska  rytteri  sprängde 
ed  lOsa  tyglar  och  skingrade  leder  förföljande  framät. 
en  Tillys  ande  synles  j  dag  gifva  de  kejserlige  mod. 
B  alSllde  sina  ordnade  och  Öfvertägsna  leder  mot  de 
ifallande,  hejdade  dem  och  kastade  dem  med  förlust 
Ibska.  Förgäfves  sökte  hertigen  inkasta  förstärkning 
Nfirdlingen.  Förgäfves  dref  hsn  Gallas  framför  sig. 
:findigt  nya  massor  af  Gender  stängde  hans  väg,  och  i 
ins  rygg  plundrade  kroaterne  trossen. 

Nu  hade  det  lidit  mot  middagen.  Horns  tmpper 
ide  ätta  timmar  ä  rad  uthärdat  fiendens  eld  och  voro 
mattade  a(  sår  och  trötthet.  För  hvarje  timme  sjönk 
iru  hopp  om  segern,  men  deras  mod  törblef  sig  Ukl, 
nbbligt  och  ihärdigt.  De  hade  varseblifvit  oordningen 
i  vtnstra  flygeln;  själfve  stodo  de  ytterst  flia  nere  i 
tiden,  där  hvarje  minut  Piccolominis  kulor  slogo  ned  i 
näskogen  och  stänkte  med  blod  de  afskjutna  stammarna. 
It  löeeålog  Horn  att  draga  sig  tillbaka  liW  KtftM\K>TV 
fcjBrtläfiffl,  öragi  i  tringaikl,  nödgadea  8lulV\geTi\>\tBS«. 


264  ELD  OCH   VATTEN 

Nära  två  timmar  hade  han  boaiiiiiat  aig,  mé 
timmar  hade  han  sedan  velat  återköpa  med  hU 
sitt  lif.  Klockan  var  tre  på  eftermiddagML  H 
Hnska  rytteriet  göra  ett  låtsadt  anfall,  f te  all  ■ 
reträtten,  och  begynte  som  en  klok  tUthflrre  atl 
sig  tillbaka  i  god  ordning.  De  kejserlige  mtektei 
och  trångde  på  med  fördubblad  öfvermakt.  De  i 
hoppas  hvad  de  förut  ej  vågat,  atl  ifven  evei 
kunde  besegras,  och  Piccolominis  knubbiga  geel 
manande  genom  deras  leder,  för  att  med  wwlaHt 
störta  sig  öfver  svenskames  blottade  sidor,  epiia 
och  i  grund  förkrossa  dem. 

1  dalen  bakom  svenska  hårens  rygg  flöt  melli 
höjderna  en  bäck  med  branta  strånder  och  op 
af  det  ymniga  regnet.  Vid  den  lilla  byn  Himheii 
öfver  bäcken  en  enda  bro,  och  denna  punkt  låt 
tid  besätta,  för  att  trygga  återtåget.  Artilleriet  pai 
först  öfver  bron  och  var  i  säkerhet  på  Aie 
Främsta  lederna  af  Horns  flygel  hade  likaledes  i 
byn,  och  de  öfriga  voro  blott  ett  par  bösahåll  di 
dä  en  ny  olycka  inträffade,  den  tredje  och  mest  i 
liga  på  denna  olyckornas  dag. 

Hertig  Bernhard  hade  åtagit  sig  att  med  ' 
flygeln  uppehålla  fienden,  tills  Horn  med  sina  1 
öfver  bäcken.  Alltför  snart  märkte  han,  att  han 
mera  rådfrågat  sin  tapperhet,  än  sin  klokhet  All 
blefvo  fiendens  massor,  allt  våldsammare  deras 
Tre  gånger  störtade  De  Werth  mot  hertigens  lyttN 
gånger  blef  han  tillbakaslagen.  Fjärde  gången  gei» 
ban  hertigens  leder.  Denne  skickade  en  skvadi 
taga  honom  i  sidan.  Förgäfves.  Utom  sig  ef 
ryckte  hertigen  sin  guldstickade  fana  ur  ftnrikeni 
och  störtade,  åtföljd  af  sina  tappraste,  in  i 


SLAGET  VID   NÖRDLINGEN  265 

fiender.  Allt  förgäfves.  Hans  tappre  föUo,  hans  bäst 
lamt  skjuten,  fanan  rycktes  ur  hans  hand;  s&rad  och 
Hrermannad,  var  han  nära  att  blifva  fången,  då  en  ung 
klBcer  vid  hans  sida  lånade  honom  sin  häst  och  han 
ped  nöd  kom  undan.  Redan  flydde  hans  sprängda 
btfolk,  nr  stånd  att  motstå  rytteriet  på  slätten.  Och 
■Ir  hertigen  blödande  galopperade  bort  med  lösa  tyglar, 
Hljde  hela  flygeln  i  vildaste  flykt  hans  spår,  i  den  vissa 
bro  att  allt  var  förloradt 

Jnst   i  detta    ögonblick   passerade   Horns   infanteri 

Bfver   den   trånga   bron.     Då   uppstodo   bakom  lederna 

Iftrvirrade   rop   att   slaget   vore   förloradt  och  fienden  i 

luunn  och  häl.    Först  enstaka  ryttare,  sedan  hela  skaror 

att    hertigens   kavalleri    störtade  vägen  framåt  till  bron, 

vedo   in  bland  fotfolket,  förtrampade  somliga  och  bragte 

de  öfriga  i  gränslös  villervalla.     Horns  stämma  försökte 

att  göra  sig  hörd,  hans  närmaste  chefer  sökte  att  hejda 

lyttames    ursinniga  fart,    men   utan  framgång.     På  den 

trånga   bron   kastades   allt  öfver  hvartannat,  människor, 

▼agnar,   hästar,  döde  och  lefvande,  och  slutligen  rusade 

hertigens  hela  flygel  ned  till  detta  olycksställe.     Som  en 

ljungeld  var  Piccolomini  i  de  flyendes  spår,  bragte  upp 

på    höjden   några   lätta  kanoner  och  lät  dem  spela  in  i 

den    tätaste  människomassan,  där  hvarje  kula  gjorde  en 

bred    bana    af    döde    och    sårade.      Strax    voro    också 

kroateme    där,   och  nu  måste  kanonerna  tystna,  för  att 

icke    fälla   både   vän  och  fiende.     Förfärligt  härjade  de 

kejserlige  ryttames   långa   pikar  och  breda  svärd.     Allt 

hvad   svensk  och   finne  hette  var  vigdt  åt  undergången. 

Gustaf  Horn  till  Kånkas,  han,  den  tappre  och  kloke 
finsko  härföraren,  hvilken  konung  Gustaf  Adolf  plägade 
kalla  »sin  högra  hand»  och  som  från  början  afrådt  detta 
olyckliga  slag,  han  var  nu  den  siste  som  i  det  förfärliga 


( 


t 


w 


ögon,  när  den  såg  honom  i< 
angripa.  Ett  ögonblick  hejdac 
som  Horn  hoppades  vinna  n 
Gallas  kastade  mot  honom  ei 
brigaderna.  Horn  slog  dem  tiilba 
Rusad  af  segern,  störtade  mc 
sina  dragoner.  Lika  blodigt  i 
håll  tätnade  fiendens  ring,  ocb 
tre  sidor  på  en  gång.  Man  bjö 
ville  gifva  sig ;  han  svarade  med  e 
svar  gåfvo  hans  män.  Ingen  ei 
när  de  fleste  omkring  honom  sti 
öfvermannad  och  tågen,  hvarefti 
pame  gåfvo  sig  med  honom  fåi 
När  svenska  hären  i  full  i 
berg,  ablet  hertig  Bernhard  af  £ 
hår  och  ropade  i  sin  förtvifli 
vetting,  men  Horn  en  vis  man. 
sig  hertigen  med  Elsass;  men  i 


SLAGET  VID  NÖRDLINGEN  267 

fanor  och  hela  sitt  artilleri.  En  eländig  kvarlefva 
drog  sig  sedan  under  plundring  och  nöd  åt  trakten  af 
AAainz.  Mer  än  dessa  tolftusen  man  gällde  för  Sverige 
SSrlasten  af  dess  krigsära  och  fiendens  återvunna  tro  på 
«egem.  Slaget  vid  Nördlingen  blef  en  vändpunkt  i 
toettiåra  kriget  och  försatte  hela  Europa  än  i  glädje,  än 
i  bestörtning,  ända  till  dess  Baners  snille  och  lycka 
AterfOrskaffade  svenska  vapnen  deras  förlorade  glans. 

Bland  de  siste  som  kämpade  vid  Horns  sida  vid 
liron  voro  Osterbottningame  och  vår  gamle  vän  och 
bekante,  kapten  Larsson.  Den  lille  tjocke  kaptenen  hade 
den  gingen,  hvad  som  annars  sällan  hände,  icke  tid  att 
öppna  sin  pratsamma  mun;  hela  hans  runda  figur  dröp 
wt  svett  i  sommarvärmen,  han  hade  slagits  alltsedan 
morgongryningen  och  likväl  knappt  fått  en  skråma  i  sitt 
feta  hull.  Vare  det  sagdt  till  hans  ära,  att  han  vid 
Nördlingen  föga  tänkte  hvarken  på  rhenska  viner  eller 
bajerska  nunnor,  utan  ärligt  högg  och  stack  det  bästa 
han  kunde.  Likväl  vare  det  osagdt  om  han  där  spetsade 
trettio  kejserlige  på  udden  af  sitt  goda  svärd,  hvilket 
han  sedan  på  god  tro  berättade.  Han  var  ock  en  af 
dem  som  blefvo  fångne  tillika  med  Horn,  och  hvad  som 
mest  förargade  den  gode  kaptenen  var  icke  hans  fången- 
skap, utan  förtreten  att  efteråt  se  kroateme  i  godt  mak 
tömma  svenska  arméns  vinförråder,  hvilka  de  tagit  med 
trossen. 

En  annan  af  våra  vänner,  löjtnant  Bertel,  slogs 
hela  dagen  vid  hertigens  sida,  och  var  den  som  erbjöd 
honom  sin  häst,  när  hertigens  egen  var  skjuten.  Att 
hertigen  sedan  ej  glömde  denna  tjenst,  skola  vi  af  det 
följande  finna.  Bertel  var,  likasom  Larsson,  med  i 
hetaste  strideni  men,  mindre  lycklig  än  denne,  erhöll 
han   flera   sår    och  boritördea    slutligen  ^i  d«  ft^^Tidft^ 


■trtm  till  AnBsberg.  Måatan  aUn  alt  veU  ban,  I 
han  Ht^  foljnnde  dagen  långt  Ma  alaflUtat  «di  i 
med  kvailefvonia  af  hertigana  hlr  lili  Halin. 


V 


B  sonen. 


beflnna    osa    nu    vid        tlondag*  liden 
sAledea  midt  i  vinlarr  vn  Bertilas  atoga  b 


i   Storkyro  aprakKr  Btockela         dan  trmtig*  splieli^ 
den    tiden    vftxtt!  flnnu  gröt  bi       kring  d«  bAtdiga  ib 
fftlten.     lile  rattar  nit  yrvSder  mi  d  tnfi  och  rytande  atoci 
vargarna  tjuta  på  isen  at  åltven;  borta  i  kljfflan  ein^niv 
den  liungrit;»  lon. 

Del    är   trellondagakvftti,    ea  timme   eller  par  •te 
mörkningen.     Slorkyro   bondeki  Dgen  sitter  i  hfigkarati 
stol    ett    stycke    [rfin    spiaiiln   och  lyssrar  med  atrftrfdi 
tankar    på  dottern  Meri,  som  vid  slookeldans  åken  llctr 
med    h&g   röst  ett  kapitel  ur  Aftricolaa  Snttka  nya  testi' 
mente,    ly    bibeln    var   Bnnu    ej   i  sin  helbet  ntkommsB 
på     Ijnska     språket.      Mycket    har    den    gamla    Betlib 
åldrats,    sedan   vi   sist   Snnu    sågo   bononi  i  hans  foUa 
kraft.      De    elfindigt    stora  jSsiandu  tankarna  under  ha» 
kala    paana    lämna   honom  ingen  ro,  oob  likvftl  in  bo. 
etter    kungens    död,    bana    stolta    planer  tiliinteigjonU. 
likt   sktfppsbnitna    spillror  drifvandi 
rörda    vågen  af  en  nattlig  sjö.    Sto.. 
sådana    som    hans   gå   vanligen   and 
förstöra   sig   ajålfva.      U\a   a1åb«& 
cffljuia  stormiga  lelnad  bad«  vc\ft  ^ 


DEN  FÖRLORADE   SONEN  269 

craft  af  jirn;  men  grämelsen  öfver  ett  feklaget 
ysande  hopp,  det  fåfänga  bemödandet  att  bygga  ånyo 
let  ramlade  luftslottet,  sorgen  att  se  hans  närmaste 
ajftlfva  nedrifva  hans  verk,  allt  detta  gnagde  likt  en 
Ptii^irig  gam  hans  själs  innersta.  En  enda  tanke  hade 
Mdan  två  år  gjort  honom  tjagu  år  äldre,  och  denna 
tanke  var  förmäten  ända  till  vanvett.    Den  lydde  så  här: 

>H varför  är  icke  en  af  de  mina  i  denna  stund 
m  konung  af  Sverige?» 

Stundom  uppslår  Heri  sina  milda  blå  ögon  från 
den  heliga  boken  och  betraktar  med  forskande  oro  sin 
punle  far.  Äfven  hon  har  blifvit  äldre  uti  sitt  anlete; 
den  Btilla  sorgen  är  en  höst  öfver  grönskande  lunder: 
den  bryter  icke,  den  dödar  icke,  men  den  kommer 
löfvens  friskhet  att  blekna  på  lifvets  träd.  Meris  blick 
ir  full  af  frid  och  undergifvenhet.  Den  'tanke,  som 
ståndigt  skiner  i  hennes  själ  lik  en  sol  i  sin  nedgång, 
Ir  ingen  annan  än  den:  bortom  grafvama  skall  jag  återse 
mitt  hjärtas  stolthet,  och  där  bär  han  ingen  jordisk 
krona  mer. 

Nära  till  vänster  om  henne  sitter  den  gamle 
Larsson,  liten  och  rund  till  gestalt  lik  sin  matfriske 
aon.  Hans  godmodiga  fryntliga  ansikte  har  för  tillfället 
antagit  en  högtidligare  uppsyn,  värdig  den  heliga  bokens 
innehåll,  på  hvilket  han  lyssnar.  Hans  båda  händer 
ha  hopfallit  likasom  till  bön,  och  blott  stundom  makar 
han  med  vänlig  uppmärksamhet  bränderna  samman, 
på  det  att  Meri  skall  bättre  se.  Bakom  honom  sitter  i 
andakt  en  del  af  det  talrika  gårdsfolket,  och  dessa  af 
eldskenet  belysta  grupper  kompletteras  af  en  surrande 
grå  katt  och  en  stor  lurfvig  gårdshund,  krupen  i  ring 
framför  Hans  fötter,  för  bvilka  han  synes  sloM  a\X  \xV%^x^ 
AT  pal/. 


27(1 


ELD   OCH    VATTEN 


När  Meri  under  sin  läsning  kom  till  det  er 
Lucas'  i7y.de  kapitel,  där  det  talas  om  den  föri 
sonen,  begynie  den  gamle  Bertilas  blickar  att  glin 
en  dyster  glöd. 

^  Den    vanbördingenl    mumlade   Iiaa  balQiögtl 
sig    ijjäir.      Att   slösa   sin   ärfda   egendom,  hvad  b^ 
det?     Men    att   glömma   sin  gamle  far...  vid  6 
är  skändligtl 

Meri     läste     vidare     och     kom    till    den    tt 
sonens    ånger.      »Och    sä   stod    han    upp   och  1 
sin  Fader.     Oeh  då  han  ännu  längtifrän  var,  såg  boo 
hans    fader    och    begynte    varkunna    sig    öfver   hon 
och  lopp  emot  honom,  iöll  honom  om  halsen  och  k 
honom > . .. 

—  Hvilken  stackare  till  fader!  utropade  Aron  B 
åter    hiiirhogt    vid    sig    själf.      Han    skulle  hafva  buiifl'^ 
huQom    med  baat  oib  piskat  honom  med  ris  och  drihil  , 


DEN    FÖRLORADE    SONEN  171 

■  Sluta  opp  med  det  däri  utbrast  åter  den  gamle 
t  lynne.  Bed  min  aäag  och  Iftt  lolkel  gå  till 
t  fir  redan  sent  lidet  på  aftonen. 
I  detta  ögonblick  hördes  hiUltrnf  ulanför  pä  vågen 
1  knarrande  tinön.  Det  ovanliga  i  en  s&dan  före- 
'  pä  helgdag aaf tonen  kom  Larsson  att  gå  till  det 
fönstret  och  andas  på  den  islupna  rutan,  för  att 
Uta  en  blick  ut  i  yrvädret.  Ed  släde  dragen  af  Ivå 
blar  arbetade  sig  med  möda  genom  den  hopade  snön 
ch  körde  in  på  gården.  Två  män  höljda  i  pälsar  af  J 
trakinn   stego  därur.  I 

Med  en  hastig  aning  skyndade  Larsson  ut  alt  möta  ^ 
i  kommande,  och  som  blixten  var  Meri  vid  hans  sida. 
narrande  alöt  sig  stugans  dörr  efler  dem,  och  det  dröjde 
^tnnd,  förrän  den  åter  öppnades. 
HlleQ  nu  inträdde  med  sänkt  hufvnd  en  ung  man  i 
^K^ares  dräkt,  kastade  ifrån  sig  sin  snöiga  fjådrade 
Wf  gick  rakt  fram  till  den  gamle  Bertila,  böjde  ett 
nft  och  sänkte  sitt  vackra  lockiga  hufvud  än  djupare,  i 
3t  han  sade: 

—  Fader,    här  är   jag  och  ber  om  din  välsignelse  I 
Och    bakom    honom    stodo    Meri    och    den    gamle 

arsBon,  båda  med  knäppta  känder,  och  höjde  sina 
Idiude  blickar  till  den  stränge  gubben  med  samma  ord: 
^»~  Fader,  här  är  din  son,  gif  honom  din  välsignelse ! 
Hpt  ögonblick  syntes  Bertila  kämpa  med  sig  själf, 
Rp  sfig  hans  läppar  lindrigt  darra  och  hans  band 
nedvetet  utsträckas,  för  all  uppresa  ynglingen  vid  hans 
iL  Men  snart  reste  sig  hans  kala  hjässa  än  högre, 
ms  hand  drogs  tillbaka,  hans  skarpa  ögon  blixtrade 
lOrkare  ftn  någonsin,  och  hans  läppar  darrade  icke  mer. 

—  Gå,  sadB  haa  kort  ocb  strängt,  gk,  Au  ^öAotää» 
Ak  iilibaka  till  diaa  bröder  adebmänaen  ocV  ^^^^  ^^^i^  4 


S72 


El-D   (lai   VATTE-V 


■ystnr    ds    fini    (r&lmarnal      Hrtd    vill    d 
simpla    bondtnn   Rtiiga,    som  da  fflimktmr? 
icke  mer  nfcgnn  »onl 

Men  yn^linitRn  giek  i<^ke. 

—  VndKsa   icke,    min    fader,    sade  I 
min    nngdoms   firalyatnsd  har  felst  nli^oa  | 
bnd    och   befallning.      Hv«m   sftndg    mig    st  I 
lysande    och    Mtorm    i   virldnn   alt  vinna  rykle  i 
Hvem  bjM  iniit  iti  ut  i  kri]t«t  cx-h  adla  inill  b 
med   ridderliga    bedrifter?     Hvem  kastade  mif  ia% 
alla  frestelser  af  gUnsande  fCredflmen  rundt  om 
den    Blore    kunungens   sida?     Da  oth  Äter  ia,  t 
och   nu    sllttttr   du  bort  din  son,  som  fdr  i 
gänger  tArsakat  eit  «deUbr«f. 

—  Dul  utbrast  d«n  gamle  med  uppbrtuaada  ^ 
Da  skulle  försakat  ett  sdelsbref,  du  aom  blygU  1 
Irliga   bondeniimn   och    tagit   dig   ett   annat  i 
vara  f6mamli(iare  P    Nej,  på  dina  knfin  bar  dtt  I 
ett   skCldemtrke;    hvad   vet   jag   om   det  erbjn 
hvad    br)'r   jag    mig   dSrom?    Jag  v@t  blott  det 
frfin  spädaste   barndom  sökt  inplanta  bon  dig,  tu 
att    det   gea    inga  andra  lagliga  makter  ån  team 
folk,    att    allt  hvad  eom  tränger  sig  däremeDan,  I 
sedan    heta  adel  eller  prSslerskap  eller  bvad  a 
ar    ett    oting,   eit   (ördårf,   en   fArbannelBR  tOr  i 
land  ...  det    allt    hnr  jag  sökt  prSgla  i  dig, 
af    mina   Iftrdomar   bar  varit  den,  att  du  amofit  d 
bland   denna   adel,   som   jag  halar  och  farsklar,  ■ 
fikat  efter  de8«  torna  titlar,  prålat  med  dess  rilr~"-^ 
glans,    insupit   dess    fördomar    och    na   ätit: 
fädemehus    med    lOgnen    på    dina    Uf^Mr   I 
högfärden  i  ditt  hi&na.    <jL.^a.iuaklidAbflwiÉikL 


I 


ELI)  OCII   VATTBM 

ir    hvad   han    varit  —  en    bondal    — 
skjul«r  och  fOrbanoar  din,  aftålUngl 

Och  vid  desH  ord  vinde  sig  den  gamls  beilri 
gii;k  iii«d  faata  steg  o<'h  hOgbnret  hutvad  in  t 
kammaren  innanför  stu|[Rn,  lAmnande  B«rtel  Im^ 
knft  vid  den  plats,  d&r  han  slAlt. 

—  Hör    mig,  min  tar,  min  far!  ropcd»  Beital 
honom,  i  det  han  haaligt  appryckle  sin  lifrock  och  b» 
tog   dArur  ett  hopviket  papp«r  —  delta  hade  jag 
■0nd«rritva  infOr  din  foti 

Men  den  gamle  hfirde  honom  icke  mer,  pc 
fOlI  till  golFvel,  och  nKr  Larsson  ett  figonhiick  d 
uppvek  ooh  l&ste  detsamma,  befanns  del  innehilliC 
af  förmyndarregeringen  i  Stockholm,  på  hertig  Benbué 
af  Weimar  framal&llning,  ntfärdadt  diplom  fOr  l|f 
mSstaren  vid  liFdragoneme  Gustaf  Itertel  på  4delif(  tirf 
och  ekSldemSrke  med  namnet    firrtelsköld. 

Medan  allt  ännu  i  den  stora  8lD|[an  rar  i  Vt 
virring  öfver  den  gamle  Bertilas  okufliga  hArdbet,  iotiUk 
med  mycken  brådska  tvenne  af  fni  Martas  litkMkti 
från  Korsholm. 

—  Hej,   gossar   —    utropade  de    till  drångtns 
hafven    [  sett  henne?     Hår  Ur  nkgot  alt  fdrtjena.    Tt^ 
hundra   daler  silfvermynt  i  belAning  fOr  den  som 
och  ftterför  dOd  eller  lefvande  fröken  Regina  von  Ejdb» 
rttz,  BtaUfånge  pft  Koreboim! 

Vid  ljudet  af  detta  namn  vaknade  Bertel  ur  atn 
vande  em8rta,  sprang  upp  och  fattade  den  talande  i  kni 

—  Usling,  hvad  sfiger  du?  utropade  han. 

—  Nå  n&,  gunslig  junker,  far  vackert  fram  idrhu 
talar  till  kungtig  majeatAts  och  kronans  tolk.  Jag  alfir 
att  den  tyska  förräderakan,  den  papieUska  trolJpacku 
£r6kea    rao   Emmetitz   X^ctaXa  thu^im. 


RTMMERSKAN  275 

Iflu  slott,  oeh  att  den  som  icke  hjälper  att  skafita 
me  tiU  råtta  ir  en  landsförrädare  och  en . . . 

Karlen  hann  icke  tala  till  siat,  innan  han  för  ett 
■g  af  Bertels  kraftiga  arm  låg  raklång  på  golfvet 

—  Ha,  min  ibr,  da  har  så  velat  I  atbrast  ynglingen 
ok  Tar  i  ett  no  genom  dörren  och  i  släden,  där  man  strax 
hpå  UMe  honom  jaga  bort  i  det  rasande  yrvädret 


8.    Rymmerskan. 

Vi  skola  nn  se  åt  hvar  fröken  Regina  befinner  sig 
och  hvad  som  förmått  henne  att  utbyta  fru  Märtas 
Uda  omvårdnad  emot  det  äfventyrliga  försöket  att  fly 
feidt  i  vintern  genom  ett  okändt  land,  uppfylldt  af 
Hnarker  och  där  hon  ej  visste  väg  eller  stig,  ja  icke 
9m  fSntod  att  göra  sig  begriplig  på  landets  språk. 

Vi  skola  ej  lämna  ar  sikte  att  vår  berättelse  föregår 
i  en  tid,  då  katolicism  och  lutherdom  stodo  i  den 
äbrpaste  strid  och  då  äfven  lutherdomen,  upphetsad  af 
-ilndens  häftighet,  likaså  litet  som  katolicismen  medgaf 
låffm  tolerans  för  olika  tänkande.  Fru  Märta  hade  nu 
il^liig  fttt  i  sitt  hufvud  att  hon  pligtskyldigt  borde 
I  iMvinda  fröken  Regina  till  lutherska  läran,  och  denna 
('■Wyckade  vähnening  kunde  ingen  taga  ifrån  henne. 
I  Bob  fortfor  därför  att  i  tid  och  otid  plåga  den  arma 
^^éth  med  sin  envishet,  än  med  böcker,  än  med  präster, 

'  med  förmaningar,   med   lock  och  pock,  med  löften 

1^  bihet,   med  hotelser  af   alla  slag,  och  när  Regina 
^%>d6  att  läsa  böckerna  och  höra  prästeme,  \1SlI  d^u 
■ 


2  7  ti  ELD  OCH   VATTEN 

nitiska  frun  hvar  morgon  och  afton  hålla 
fånges  rum  samt  gudatjenat  om  aöndagama  i  aid 
rum.  Alla  deaaa  medel  föralfiadea  mot  hvad  ba  UM 
kallade  Reginaa  halsatarrighet;  ja  meca  fra  IM 
bemödade  aig,  deato  lugnare,  kaUare,  oin4yi%pit  Hl 
hennes  fånge.  Regina  betraktade  aig  aom  en  naitfrH 
»in  tro  och  led  med  akenbar  köld  alla  förödaqahÉÉ 
för  den  heliga  aaken.  1 

Men  inom  den  nittonåriga  flickan  jiala  dal  Ml 
sydländska  blodet  och  kunde  med  mflda  knfvaa  tiHM 
pä  ytan.  Det  fanna  ögonblick  når  Regina  velat  apdkll 
Korsholm  i  luften,  om  hon  det  kunnat  Men  do  pmå 
gråa  murarna  trotaade  hennea  tyata  raaeri,  och  fl^M 
blef  slutligen  hennea  enda  råddningsmedel.  Ar  cd  U 
grundade  bon  dårpå;  alutligen  fann  hon  ett  aMdilM 
bedraga  fru  Märtas  vaksamhet.  I 

Pä  Kajaneborgs  slott  satt  den  tiden  aom  ftoga  ål 
ryktbare  och  olycklige  Johannes  MesseniuSy  aom  i  dl 
ungdom  varit  uppfostrad  hos  jesuiteme  i  Braunabaiiaå- 
af  dem  blifvit  utsedd  att  vara  katoliciamena  apoatel  i  ål 
kätterska  Sverige.  Inspärrad  för  aina  amideakrifln  adk 
stämplingar  till  förmän  för  Sigismunda  parti,  hadahoK 
på  nittonde  året,  under  grym  behandling,  auttit  dir  wm 
en  mullvad  i  sitt  häl,  då  ryktet  om  bana  Ifirdoa,  hm 
olyckor  och  hans  papistiska  tänkesätt  nådde  ifvea  fl 
frökt^n  Regina  i  hennes  fängelse.  Från  den  atimdaB  fc» 
sade  KJg  djärfva  förmätna  planer  i  den  fångna  fliekana^il 

En  dag  vid  nyärstiden  kom  till  KofshohB  fl 
vandrande  tysk  kvacksalfvare,  bärande  aitt  apotek  |l 
r\'ggen    ungefär  sofn   schackerjudame   i  en  aenara  tid.' 

^  Det  var  en  cgcnhrt  hos  fältskäm,  han  aom  ajilfpåÉi 
tid  vandrat  med  apolekeV  pa  Tx^^^tv^  ^\iTEAÅv{nneciigtitak 
tnla  nm  IrvacksaUvare. 


RTMMERSKAN  277 

dana  doktorer  och  apotekare  i  samma  person  gjorde 
ia  affärer  på  det  lättrogna  folkets  bekostnad  och 
litades  ofta  af  de  förnämaste,  ty  i  hela  landet  fanns 
{sn  examinerad  läkare  och  blott  ett  enda  apotek, 
mligen  i  Åbo,  och  äfven  det  icke  särdeles  välförsedt 
under  således,  att  vår  man  äfven  på  Korsholm  hade 
It  opp  att  göra  med  håll  och  stygn,  magplågor  och 
1;  ja,  fru  Märta,  som,  hvar  gång  hon  bastonerat  sina 
Ingår,  jämrade  sig  öfver  kolik  och  andtäppa,  om- 
Idade  med  synnerlig  välvilja  den  främmande  doktorn. 
^m  få  dagar  hade  denne  blifvit  fullkomligt  hemmastadd, 
h  så  hände  att  han  kallades  till  fröken  Regina,  som 
igade  öfver  en  envis  hufvudvärk. 

Fru  Märtas  vanliga  slughet  svek  henne  den  gången. 
ce  två  dagar  därefter  befunnos  både  den  unga  fröken, 
nnes  gamla  Dorthe  och  kvacksalfvaren  en  vacker 
irgon  sin  kos.  Ett  utifrån  lösbrutet  järngaller  och  en 
arlämnad  repstege  lämnade  intet  tvifvel  öfrigt,  att  ju 
acksalfvaren  varit  behjälplig  att  skaffa  de  fångna  fri 
Bsage  öfver  murar  och  vallar.  Fru  Märta  glömde  af 
ter  häpnad  och  förargelse  både  kolik  och  andtäppa, 
rde  upp  både  slott  och  stad  samt  utskickade  genast 
la  knektar  i  alla  väderstreck  att  gripa  de  flyende.  I 
ad  mån  hon  däri  lyckades,  skall  snart  visa  sig. 

Vi  återvända  för  en  stund  till  Bertel,  hvilken  vi 
na,  med  hjärtat  uppfylldt  af  de  stridigaste  känslor, 
;ande  bort  i  den  stormiga  kvällen  och  åtföljd  af  sin 
tjenare  Pekka.  Den  ärliga  själen  kunde  ej  fatta  en 
stor  dårskap,  som  den  att,  nyss  kommen  till  hem- 
rden,  begifva  sig  bort  från  den  varma  brasan  och 
A  kokande  grötgrytan  till  drifvor  och  vargar  i  vilda 
)gen.  Och  Bertel  begrep  sig  icke  8]&lt,  'S^jää  V\Ät- 
jmen   nom    vägen  öfver  Tomeå  p&  penmasvou  ttto. 


278  ELD  OCH   VaTTBW 


TTtkland,    medan    h&rsn    låg   t    vtnterkruter,  htdi  It 

akyndat    genom  Storkyro  till  Vasa,  aon  1  I 

håna    egentliga   mål.      Uch    nu    mAtte    honom   pi  ■ 

atillet   en  faders  vrede,  pft  det  andra  d*  loma 

dir  Aon  varil  ocb  icke  mera  var.    Utan  spfcr  tv  Ri^ 

fSravunnen. 

—  Hvart   Hkall    ■—   "-*    frågade    Pekka  Mltof 
och  buttert,  när  båda  i  it  på  Btore  laDdsrlfta 

—  Hvart    da    bel  arada    lika    vresigt 
herre. 

Pekka  vände  sina  h  lot  Vasa,  dit 

hade  tbgn  mer  ån  tre  n  Berlnl  mlrkte  <M. 

—  Äsnal    ropade  bi  ;  har   jn    befallt   dif! 
fcCra  norrut. 

—  Norrut,   upprepade    1     :ka    lika    enfltafrigt 
vinde  med  en  suck  sina  hiiitar  mot  Ny-Carleby, 
Snnu   hade   sju   rail.     Den  ti     q  funnoa  inga  oi 
giatgifvaregårdar   med    hSatar        håUakjuts   tOr 
bekvåmlighet.     Men    gårdar  fi   nos  på  viaaa  im 
där   alla   som   reste    i    kronan    ärijnden  knndo 
häal,    medan   öfriga  resande  roåate  hjitpa  aig  tram 
ackord.     Prästgårdarna   voro    vanliga   natlhirbofyes 
hade    alla   kvällar   i    ordning   en    sluga    på  gården, 
sängar   med    halm   och   ett    bord    med    kall    tnat  t! 
gästfritt  tillreda  för  kände  ocb  okände.     Det  var  ganifa 
naturligt,  att  Pekka,  aitt  ännu  med  t&nken  på  grölgryua. 
fjJrdriatade  sig  göra  en  ytterligare  fråga:  om  oxan  ihä» 
resa  till  natten  in  på  Vörå  prästgård. 

—  Kör  åt  Ylihärraä,  svarade  r^tlmästareo  t&rtmad. 
och  insvepte  sig  i  sin  ulliga  fårskir 

blåste  isande  kall. 

—  D-o  förat&i  aig  ^  &«  tteiAa 
Pekka   /fir  aig  sjiU  och  Uiäa  m 


nYMMEHSKAN 

,  8om  frin  Storkyro  leder  nordoet  mot  den  nämnda 
len,  d&  ett  kapell  under  Lappo  socken. 

Här  både  drJFvoma  hopat  8ig  famnahögft  mellan 
rdeag&rdarna,  och  de  resande  kunde  blolt  tot  tör  fot 
>etB  sig  (ram.  Efter  en  limmeB  stretande  vom  hästarna 
rOttade  och  stannade  vid  bvart  tionde  steg.  Bertel, 
sjunken   i   sina   drfimmar,    mirkte   det  knappt.     Men 


ide  bin  Kyroa  vida  slStter  kommit  in  pft  Lappoa 
:ogar.  Ödemarkens  tystnad,  afbruten  af  stormens  dån, 
Dgaf  de  resande  pä  alla  sidor,  och  vida  omkrinf; 
utes  intet  spår  af  en  människoboning. 

Pekka  hade  en  stund  gfitt  vid  sidan  af  släden  och 
led  sina  breda  skuldror  lyftat  den  opp,  där  den  sjOnk 
i   djupt   in    i   dnlvorna,    att   hästarnas  \ue.tt.  »^  -^Säai* 

att   röns   fråa  atfillet.     ÄndlUgen  ncLViie  oÄj 


j^feui    afl 


980 


ELD  OCH  VATTEN 


I  gåid? 


hani  MnJga  umiT  sta  tjenat;  allden  Btaonade  ■uS)*! 
berg  i(  tnS. 

—  NåF  utropBda  Bertel  otåligt.     Hnd  slir  pl' 

—  logeoting  tnntt,  svarade  Pekka  lugnt,  in  tsi 
Ur   favarkeo    behfitva  klockan  eller  prbl,  fftr  att  fin  I 
en  graf. 

—  Horu  l&ngt  år  hirifrån  till  nfirmasle  | 

—  Jag  vill  minnaa,  en  mil. 

—  Ser   du    icke    något  aom  bknar  ett  aM 
bnrta  låi^  JD  i  skogenP  ~ 

—  Hm,  jo  men,  det  ser  vSl  al  ot. 

—  Spåaa  or  tiåstania  odi  Ut  oas  rida  4 

—  N^,    kflra    herre,    det    år    int»    viidt 
skogen  spOkar  det  riktigt  ramt,  det  vet  jag  af  gi 
allt    sedan   bendema    hår   slogo   sin    logde    Uijål  i 
klubbekriget    och    brtnde    hans   gård    ock    hasa 
diga  barn. 

—  Pral!     Jag  tiger  dig  att  vi  rida  (fit 

—  Må  gft  föf  mig. 
Om    få    seKunder   voro    båatama  urspända,  i 

båda  resande  elretade  ridande  fram  emot  eldi 
stundom  (Orsv&nn,  stundom  åter  blånkte  a|^ 
snöiga  furorna. 

—  Men  i&%  mig,  Pekka,  bOrjade  B«M,  h 
det    ihop    med    Ödemarken  hår  nmdtomktii^f     Jig  il 
minnas  alt  jag  i  min  barndom  hfirt  UTckit  iåMM. 

—  Jo  jo.     Hor  var  jn  hemma  hlriMa. 

—  Hår  var  fordom   ett  atoit  BTbmt  på  dMpaf 

—  Stort  var  det  visst,  om  mångt  IdoÄals  Ihb> 
lands  vidd ;  det  allt  hade  fogden  tagit  opp  P** 
milslänga  diken  redan  i  salig  kmig  GOetM  tid.  OflhUl 
vSxie    många   hundrade   tTianoi   «&&,  ^»x  tat  aik  m^ 

ocb   en  stor   ny  gård  hade  t<i%Ä«Ä  b^vfr  w^'^iiÉ»  «■ 


RTMMERSKAN  281 

prins  i  Odemarken.  Och  d&  kommo,  som  sagdt  var, 
bönderna  och  tände  eld  p&  gården  nattetid,  och  där 
(örgingos  både  folk  och  fä,  förutom  den  unga  fröken, 
•om  far  eder  bärgade  och  sedan  tog  till  sin  hustru. 
Han  hade  allt  en  trasa  med  i  by  ket,  far  eder. 

—  Och  sedan  blef  gården  aldrig  byggd  igen? 

—  Matro  att  ägorna  voro  en  fet  bit,  och  så  fanns 
nog  folk  som  satte  sig  före  att  flytta  hit  och  göra 
förtret  åt  fan.  Men  tan  var  dem  för  klok,  han  begynte 
Ubr  ett  så  förskräckeligt  regemente  med  spökande  och 
passerande  natt  och  dag,  så  att  ingen  var  säker  för 
Uf  och  lefverne,  långt  mindre  för  sin  syndiga  själ.  Satt 
man  hemma  i  stugan,  så  rycktes  stolama  undan  ens 
rygg,  grötfatet  trillade  af  sig  själf  under  bordet,  tegel- 
stenarna refvos  ur  muren  och  haglade  folket  kring 
öronen.  Gick  man  i  skogen,  så  var  man  ej  bättre  däran, 
man  skulle  se  sig  väl  före  att  icke  träden  ramlade 
öfver  ens  hufvud,  fast  vädret  var  stillt,  och  att  icke 
marken  gaf  vika  under  ens  fötter,  där  nyss  varit  hår- 
daste väg,  och  drog  en  i  kärr  utan  botten.  Och  när 
jag  tänker  på  att  vi  nu  färdas  i  samma  skog .  . .  voj  voj, 
jag  sjunker . . . 

—  Din  tok,  det  är  ju  renaste  snö.  Och  sen,  säger 
du,  kunde  folket  ej  härda  längre  ut? 

—  Sen  flyttade  alla  bort,  så  att  här  ej  blef  en 
katt  en  gång,  förutom  en  gammal  torpare,  men  han  är 
väl  längesedan  död.  Hela  den  stora  nyodlingen  blof 
öde  igen,  dikena  grodde  samman,  ängarna  blefvo  åter 
mosse  och  tallskogen  bredde  sig  ut  öfver  åkertegarna. 
Det  är  nu  snart  fyrtio  år  sedan . . . 

Och  Pekka,  som  annars  ej  kostade  ut  sig  med 
långa   tal,  syntes,  förandrad  öfver  sin  ovaiA\%8L  ^i^\A«iX£w- 


282  ELD   Oai   VATTEN 


bet,    plötsligen   sätta    en  damm  fOr  sin  aprikl&da,  i  dR 
han  bölt  stilla  med  faSsten. 

—  Hvad  »r  det  nu  igen?  frågade  Bertel  otåligt. 
' —  Jag  Ber  icke  mera  lill  eldskenet. 

—  Icke  jag  heller.     Det  akymmea  af  träden. 

—  Nej,  kira  herre,  del  sk)'mmea  icke  af  trtdefi. 
det  har  sjunkit  i  jorden,  ""in  det  narrat  oaa  hit  i 
rildasie  skogen.  Jag  har  igl  alt  det  sknlla  si  |L 
Vi  komma  aldrig  med  lifvi  från. 

—  Rid  för  dn  pi  ocn  ej  stilla,  dA  atclur  ji 
hade  häxt  och  karl.  Jag  i  ker  mig  aa  något  mb 
liknatr  en  stuga  dlrborta. 

—  Vacker  stuga,  jo,  en  ator  sten  med  gdt 
sidor,  d&r  blfislen  aopal  bort  anGn.  Det  år  tHrti 
med  osa. 

—  H&II  man  och  rid  på.  Här  komma  ri  W 
en  alätt  med  ung  akog:  det  skymtar  nå^ot  tna 
mellan  snön. 

—  Alla  helgon  vars  oss  nådiga.  Just  na  In  il 
på  atsllet  där  gården  stått.  Ser  ni  icke  de  gamU  eld- 
stidema  sticka  (ram  genom  snön?  Icke  ett  ateg  Uipli 
herre  1 

- —  Jag  bedrar  mig  icke . .  .  dSr  är  slugui. 

Bertel    och    hans    följeslagare    betunno    sig    p|  ■■ 
ytterst    besvBrlig    mark,    där    hästarna   vid    hvarje  ateg 
snafvade    öfver   atora  stenar   eller   i  djupa    gropar,  be- 
täckta   af   snön.      Manshöga  drifvor  och  knUfallna  tiU- 
stammar   Ökade   markens  olSndighet,  likasom  fOr  alt  In 
mer    försvåra   passagen   till   en   halSörfallen    torpobtpi, 
af    slump   eller   beräkning  dold  bakom 
granar    med    ända    ned   till   markaa  ba 
Stugans  enda  fOnster  hade  på  yttra  skh» 
än  upprycktes  af  stormen,  än  åter  med 


RTMMERSKAN  283 

bvaraf   kom  att  eldskenet  inifrån  än  visade  sig,  än  åter 
försvann. 

Bertel  steg  af  hästen,  band  den  vid  granen  och 
närmade  sig  fönstret,  för  att  utifrån  kasta  en  blick 
dit  in.  Ett  hemligt  hopp  bevingade  hans  steg.  Han  antog 
för  gifvet,  att  därest  de  flyende  tagit  vägen  norrut, 
hade  de  icke  följt  stora  landsvägen,  utan  sökt  att  på 
bivägar  undkomma  sina  förföljares  efterspaningar.  Men 
i  denna  del  af  den  stora  österbottniska  slätten  korsade 
sig  redan  den  tiden  hundrade  små  vägar  inåt  nybygdema 
i  öster.  Hvem  sade  honom^  att  de  flyende  just  skulle 
ha  valt  denna  väg? 

Likväl  klappade  hans  hjärta,  när  han  närmade 
sig  fönstret  Af  de  fyra  små  rutorna  voro  två  af 
horn,  som  brukades  förr  än  glaset;  en  var  sönderslagen 
och  tillstoppad  med  björnmossa;  blott  den  fjärde  var 
af  glas,  men  så  islupen  och  snöbetäckt,  att  i  början 
ingenting  kunde  urskiljas.  Bertel  andades  på  rutan, 
men  fann  till  sin  förtret,  att  isen  på  dess  insida 
trotsade  hans  nyfikenhet.  I  detta  ögonblick  gnäggade 
hans  häst. 

Det  förekom  Bertel  löjligt  att  utifrån  speja  in  i  en 
fattig  torpstuga.  Redan  var  han  i  begrepp  att  klappa 
på  dörren,  då  i  detsamma  en  skugga  bortskymde  eld- 
skenet, och  isen  på  rutans  insida  hastigt  smälte  för 
andedräkten  af  en  människa,  nyfiken  att  se  ut,  likasom 
han  att  se  in.  Snart  var  Bertel  i  stånd  att  urskilja 
ett  ansikte  med  brinnande  ögon,  som  tätt  invid  rutan 
stirrade  ut,  likasom  för  att  upptäcka  orsaken  till  hästars 
gnäggande  midt  i  natten  i  ödemarken. 

Åsynen  af  detta  ansikte  verkade  på  den  nattlige 
riddaren  som  ett  elektriskt  slag.  Med  tanken  pä  den 
sköna   Regina  hade   Bertel   väntat   sig  en  syn  af  ange- 


884  ELD  OCH   VATTKN 


närmtn  art.  I  atillet  visade  lig  ett  likblekt  uula 
omslatet  at  en  avsrt  i  la  i  Ilande  låderfaafra,  i  hnn 
mftrka  ntn  det  bleka  anaiklet  syntea  än  biskara.  Dtm 
drag  hade  Bertel  aelt  eng&ng  (Onit,  och  nir  ku 
Bsmlade  sitt  minne,  ffirenade  sig  difmed  higkoauia 
af  en  tArfftriig  natt  i  de  bajerska  Bkopmia.  OEn- 
rilligt  drog  han  sig  tillb.  ~  ~i  atannade  eit  OgocbliFl 
obealatsan. 

Denna   bana  TCrelse  i  Pekka,  aom  kvatUibJi 

pfc  sin  hial,  ffir  att  bafva  rei       en  Appen. 

—  Fort  bort  birifrftn!  wde  ban.  Jag  bvji 
aagt,  att  i  denna  skog  bo  ingen  aaoaji  åa  tfr 
latrande  tan. 

—  Ja,  du  har  rätt,  svarade  Bertel,  leenda  åt  ifc 
^en  fruktan  och  hvad  han  aosig  rara  ett  foialer  af  äi 
upphetsade  inbillning.  —  Om  n&nsin  fain  båle  tagit 
mänsklig  gestall,  så  bor  han  i  denna  atuga.  Men  yitt 
d&rför  skola  vi  se  gunslig  herrn  i  synra  och  tTup 
honom  alt  gifra  osa  naltkt-arter.  Hollah  dår,  ba}.  Hl 
opp  för  resandel 

Och    densa    ord  SttÖljdes  af  några 
den  stängda  darren. 


a  kraftiga  aht  |i  j 


;    AF    MANCHA 


Don  Quixote  af  Mancha- 


I  fler  en  läng  väntan  gppnadM 
slagans  dörr  iniCr&n,  och  en 
gubbe,  krökt  af  fllder  oeh  med 
snöhvitt  akägg,  visade  sig  vid 
ingången.  Van  vid  krigets  r&tl 
f  att  taga  hvad  man  behöfde. 
där  det  nekades  godvilligt,  sköl 
Bertel  den  gamle  IX  sidan  oeh 
inträngde  ulan  krus  i  den  för- 
fallna kojan.  Till  sin  stora  förvbning  fann  han  den 
tom.  I'>n  halfslocknad  parta,  instucken  i  spieelmuren. 
kastade  ett  ovisst  sken  kring  denna  armodets  boning. 
Ingen  dörr  s)'ntes  till,  mer  än  ingången;  ingen  lefvande 
varelse  kunde  upptäckas,  mer  än  den  snöhvite  gubben 
och  en  stor  lurfvig  hund,  som  utsträckt  vid  episeln 
visade  den  objudne  gästen  tänderna. 

—  Hvar   är  den   karlen  i  svarta  läderhufvan,  st 
nyss  var  härinne?  fr&gade  Bertel  skarpt. 

—  Gudsigne  ers  nåd,  svarade  gubben  fldmjukt  onb 
undfallande,   bvem    skulle    här  vara  annan  in  ers  nåd? 

—  Ut  med  sanningen!  Här  måste  någon  vara 
gömd.  Under  sängen  . . .  nej.  Bakom  muren  . . .  nej.  Och 
likväl  har  du  nysa  haft  en  större  brasa  uppland  i  aijiiseln. 
ävBd,  Jag  tror  den  år  aläckl   med  vatl«aV     Svwa.^. 


>R5 


•  •■ 


28»)  ELD  OCH  VATTEN 

—  Det  Ir  så  kallt,  en  nåd,  och  etngu  Ir 
Bertels  misstankar,  engång  väckta,  låto  q 

Hans  ögon  flögo  spejande  kring  rammat  och  nppWAi 
ett  litet  föremål,  som  fallit  under  en  hink.  Det  var  • 
fin  och  mjuk  fnintimmershandske,  fodrad  BMd  hanL 

—  Vill  du  bekänna,  gamle  skurk!  utbrast 
med  hetta. 

Den  gamle  syntes  bestört,  men  blott  tOr  att 
blick.  Han  förändrade  hastigt  min,  nickide 
och  pekade  på  vrån  närmast  muren.  Bertel  DUjda 
vink . . .  några  steg  —  och  golfvet  vek  under  hane 
Han  hade  stigit  i  det  öppna  hålet  af  en  klDaie, 
ingång  varit  bortskymd  i  den  mörka  akuggan  ef 
Strax  därpå  slogs  ofvanifrån  en  lucka  Otver  5ppiiin|H^ 
och  man  hörde  rasslet  af  en  stadig  jämhake,  eom  bsk| 
den  instängde  all  möjlighet  att  inifrån  upplyfta  kilhr 
luckan. 

Bertel  hade  fallit  i  en  af  dessa  gropar  under  goUts^ 
där  fattigt  folk  brukar  förvara  rotfrukter  oeh  apisiL 
Gropen  var  icke  djup  och  fallet  föga  fariigt,  men  Bailiii 
harm  det  oaktadt  ganska  naturlig.  Den  lilla  handshe 
sade  honom  allt.  Hon  måste  vara  här,  hon»  den  akflei, 
stolta,  olyckliga  furstedottern,  hvilken  han  aå  Hngn  i 
hemlighet  tillbedt.  Hvad  visste  han,  om  hon  icke  hir 
råkat  i  grymme  röfvares  våld,  och  just  nu,  nir  han  efte 
år  af  längtan  stod  henne  så  nära,  och  just  nu,  nir  hoa 
kanhända  behöfde  hans  hjälp  och  värn,  jnat  na  häda 
han  fallit  i  ett  nesligt  försåt,  satt  fången  i  ett  råtthål. 
eländigare  än  själfva  den  koja,  hvara  golf  i  detta 
ögonblick  utgjorde  hans  tak.  Förgäfves  sökte  han  att 
med  kraften  af  sin  skuldra  upplyfta  golftiljoma;  devan 
obevekliga  likt  det  öde,  som  redan  så  länge  gickal  hav 
bästa  förhoppningar. 


Emellertid    kunde    han    fr&n  kojBD  ofvanfGr 
ulja   elt    aakla   sorl,  aom  om  flera  människor  paaeerat 
Ver  golFveC.     Därefter  blef  allt  åter  tyat. 

BerteU  enda  bopp  var  nu  Pekka,  som  icke  vågat 
g  in  i  stugan.  Äfven  han  hördes  icke  af,  och  så 
rflCto  tre  eller  fyra  timmer  i  en  dödande  oviaabet, 
cad  af  ntsiklen  att  förgås  af  köld  och  hunger 

Då  bOrdes  åter  steg  där  ofvanför,  haken  alogs  af 
:b  luckan  liftades  bort.  Haifföratelnad  klättrade  Bertel 
}p  ur  sin  fuktiga  grop,  i  den  vissa  tron,  att  Pekka 
idlligen  utspanat  bana  fängelse.  I  stället  mdlte  honom 
tbben  med  det  enöhvita  ekäggel,  ödmjuk,  undfallande, 
taaom  förut,  och  erbjöd  sin  hand  all  hjälpa  fången  ur 
Open.  Vredgad  fattade  den  unge  krigaren  den  gamle  i 
ins  knotiga  skuldra  och  redde  sig  till  en  hotande  räfst. 

—  Uslingl  utropade  han,  fir  du  ledsen  vid  lifvel, 
ler  vet  du  icke  hvad  du  gör,  vanvetting?  Hvad  hindrar 
ig  att  krosaa  din  ömkliga  varelse  mot  muren  af  din 
[en  härd"? 

Den  gamle  betraktade  honom  utan  alt  förändra 
1  min. 

— '  Gör  det,  Berlilas  son,  genmälde  han.  Döda 
Lma,  om  du  så  vill,  din  moders  gamle  trotjenare;  hvad 
ignar  det  honom  alt  mera  lefva? 

—  Min  moders  trotjenare,  säger  du? 

—  Jag  är  den  siele  kvarlefvande  af  alla  dem,  som 
rdom  bebodde  denna  fruktbara  nejd,  som  nu  år  en 
lemark.  Det  var  jag  som  sade  till  Aron  Bertila,  när 
in  herres  gård  föröddes  i  blod  och  aska:  rädda  min 
Sken  I  Och  Bertila  gjorde  del;  förbannad  vare  han 
ih  välsignad  tillika!  Han  bar  min  hulda  och  fidla 
Sken  ur  lågorna,  och  hon,  en  adelig  jungfru,  blef  den 

ipdige  bondena  ödmjuka  hustrU' 


I 


_- 


2'i'-  ELD  OCH   VATTRH 

—  Men    Ir  du  gnlen,  gubbuV     Om  dn  Kt' 
ai^r,    min  mom  IrotjtaBni.  hvarför  hv  da 
i    detta    fördAmdå   hålV      Medgit  att  din  vi 
besynnerlig  art. 

—  DMt  mig,  han«,  jig  år  ntttiD  ftr.     DMa 
jag  fir. .  .än  katolik! 

—  riiil     Nå.    vid  mitt  >vSrd,  ja{(  bOrjar  tönVk 

—  Jag  Ir  den  BiBt«  katoliken  i  delta  land. 
af  kung  Johana  och  kung  Sigismnnds  tid.    Ja^t  var  flij 
de    fyra,    Bom    begroFvo    den    aisla  nnnnaa  t   NAi 
kloster     Sfldan  Ijngu  Ar  har  jag  iok»  hQrt  mlsaaa, 
blifvit    beatänkt    med   det    betiga    vigvaltiMt.      Mm 
helgon    vnre   Jofvade,   en  timme  f6re  eder 
jag  Slit  at  hoatian. 

—  I  din  koja  bar  varit  en  munk? 

—  Ja,  herre.     Eo  al  de  tära. 

—  Ocb  med  honom  följda  en  ang  fUck 
gamla  dtienna?     Svarat 

—  Ja,  herre.     De  följde  honom.  ' 

—  Och  vid  min  ankomat  har  du  gOmt  dem  •  •  •  I 

—  Pä  vinden.     Ja,  era  nid.  t 

—  Därefter  har  du  lorkal  mig  i  din  uaJa  rAttpA 
medan  du  Ifttit  kvinnorna  och  munk«n  fly?  9 

—  Jag  nekar  ej  att  sft  aketi. 

—  Och   hvad   tror   du  akall  bli  din  lön  fOr  detHf 

—  Hvad  som  helat.     Döden  kanhUnda. 

—  Jag   vill  ekona  ditt  lif,  men  bloll  på  ett  rOljM 
Do  skall  viaa  mig  de  (lyendeii  vSg.  ^K 

—  Mitl  lifl     Jag  har  sagt  alt  jag  är  nillio  ir..M 

—  Ovh  du  fruktar  iok«  . . .  pinbinkan?  M 

—  Helgonen  gifi-e  alt  jag  vore  vXnlig  en  aå  slorlli. 

—  Men  om  jag  brinner  dig  lefvando  i  din  vgen  ktqaf 


I  o<-.fa  t 


De  heliga  malijieii  \i»  W\\i\\  ^lAnA»,  ^ 


^^^^ 


290  EI.D   OCH   VATTEN  I 

—  Nej,  gamle  man,  jag  är  ingen  bMd;  jag  kiil 
min  konungs  skola  lärt  mig  hflgakta  troheteo.  •—  Oål' 
Bertel  tryckte  med  rörelse  gabbens  lumd.  -^  Mia  tf  I 
skall  jag  säga  dig,  fortfor  han.  Da  tror  TnihJidi  <lM 
jag  kommit  för  att  återföra  de  flyende  i  deras  lligÉu 
Det  är  icke  så.  Jag  svär  på  ridderlig  år»,  att  maå  U 
och  blod  försvara  fröken  Reginas  frihet  och  g0n  A I 
hvad  i  min  förmåga  står,  för  att  gynna  himnaa  flftL  I 
Vill  du  nu  säga  mig  hennes  våg?  | 

—  Nej,  ers  nåd,  sade  den  gamle  lugnt     Dea  w^ 
fröken  står  under  helgonens  och  en  klok  mans  beakfdL  | 
Ni   är   ung   och   af   hetsigt   blod,  ni  skalle  blott  stUi 
dem   alla  i    fördärfvet.     Vänd  dirför  om,  ni  akall  kb 
mera  finna  de  flyendes  spår. 

—  Tjurhufvudl  mumlade  Bertel  harmaen.  FmU, 
jag  skall  nog  hjälpa  mig  dig  förutan. 

—  Bli!  vackert  här  till  i  morgon,  era  nådl  I  dag  Im 
ni  frihet  att  gå,  om  ni  behagar,  en  mil  genom  manahfili 
drifvor  till  närmaste  gård.   I  morgon  kan  ni  rida  bek?iaL 

—  Bof,  du  har  bortskickat  mina  hästar? 

—  Ja,  ers  nåd.  Ni  måste  vara  hungrig.  Se  hir 
en  gryta  med  kokta  rofvor.     Måtte  de  smaka  er. 

—  Ah  —  tänkte  Bertel  vid  aig  ajälf»  i  det  han 
med  häftiga  steg  mätte  stugans  korta  golf  —  jag  vilk 
icke  för  tio  buteljer  rhenskt,  att  Larsson  aåge  mig  i  detla 
ögonblick.  Han  skulle  då  likna  mig  vid  den  inaada 
riddaren  af  Mancha,  som  under  färden  efter  sin  DnleiDaa 
råkade  ut  för  de  mest  prosaiska  äfventyr.  Harö  konuu 
härifrån  i  manshöga  drifvor? . . . 

—  Men,  tillade  han  högt,  något  faller  mig  in.  Jif 
vill  försöka  om  icke  ett  af  min  barndoms  mnntraale 
nöjen   här   kan  komma  ia\%  nU.  V\W  v^»^«    Qnblha^  hiar 

bar  da  dina  skidor? 


DON   QUIXOTE   AF   MANCHA  291 

—  Mina    skidor?    svarade   gubben   förlägen.      Jag 
inga- 

-^  —  Du  har,  jag  ser  det  på  din  min.  Ingen  finne 
i^  ödemarken  är  utan  skidor.  Hit  med  dem,  fort  I  Och 
Man  att  akta  på  gubbens  undskyllan,  uppryckte  Bertel 
Kuskan  som  förde  till  vinden  och  utdrog  innan  kort  ett 
BMr  ypperliga  skidor. 

—  Nå^  min  gubbe,  utropade  den  unge  ryttmästaren, 
bråd    säger   du   om  mina  nya  hästar ...  jag  kallar  dem 

ina,  ty  jag  slår  vad  att  du  säljer  dem  åt  mig  för 
isa  hårda  silfverdaler.  Smidigare  fålar  ha  sällan  ilat 
m  öfver  höga  drifvor.  Har  du  annars  någon  hälsning 
^■01  munken  och  fröken  Regina,  så  skall  jag  med  nöje 
^iramföra  den. 

—  Gif  er  icke  ensam  ut  i  ödemarken,  unge  herre, 
^nmälde  den  gamle.  Där  finnes  hvarken  stig  eller  spår, 
akogen  är  flera  mil  lång  och  uppfylld  af  vargar.  Det 
blir  er  vissa  död. 

—  Du  bedrar  dig,  min  vän,  återtog  Bertel.  Om 
jag  ej  misstar  mig,  finnas  där  spår  åt  tvenne  håll:  det 
ena  efter  mina  hästar,  det  andra  efter  flyktingames. 
Säg  mig,  redo  de  eller  åkte  ide? 

—  Jag  tror  att  de  redo. 

—  Då  är  jag  säker  på  att  de  åkte.  Du  är  mig  en 
inpiskad  skälm.  Hen  jag  förlåter  dig  för  dina  präktiga 
skidors  skull.  Farväl.  Om  två  timmar  har  jag  hunnit 
dem  jag  söker 

Hed  dessa  ord  skyndade  Bertel  ut. 

Det  var  ännu  bittida  på  morgonen,  väl  två  eller  tre 
timmar  före  solens  uppgång.  Men  lyckligtvis  hade  yr- 
vädret upphört,  himlen  hade  klarnat  och  vinterns  stjärnor 
blinkade  tindrande  klart  på  det  blåa  hvalfvet.  Kölden 
hade   ekirpl   till,   en   bitande  frost  hade  beaU^W.  ^^ 


292  ELD   OCH    VATTEN 

grenar  och  drifvor  med  deesa  diamanter  af  is,  lOB 
engäng  blända  och  tjusa  vandrarens  Oga.  AnMirtai 
skog  och  snö  i  en  stjfimUar  vintermorgon  verkar  i  M 
bons  sinne  en  egen  lifvande  känsla;  det  år  i  du 
tafla  en  höghet,  en  glans,  en  renhet,  en  frieUieCi  • 
återföra  honom  till  barndomens  intryck  och  den  fb 
ungdomens  strålande  illusioner.  Där  är  intet  som  klän 
hjärtat  ihop  och  förlamar  de  sväfvande  Tingana 
fantasin;  allt  är  där  så  oändeligt,  sä  högtidligt,  saft 
man  skulle  säga  att  naturen  i  denna  vinterns  och  natli 
stumhet  är  död,  och  likväl  iefver  hon  varm  och  ii 
vandrarens  bröst.  Det  är  som  hade  hon  i  denna  1 
punkt,  detta  ensliga  hjärta  i  ödemarken»  sammantfi 
allt  sitt  sprittande  lif,  blott  för  att  låta  det  lefva 
skönare  midt  i  förstelningen,  stumheten  och  stjimglaai 
rundtomkring. 

Afven  Bertel  erfor  denna  känsla  af  friskhet  och 
Han  var  ung  ännu  och  öppen  för  alla  intryck.  När  I 
lätt  som  en  vind  ilade  bort  mellan  stammar  och  driti 
kände  han  sig  rätt  barnslig  till  mods.  Han  tyckta 
ännu  vara  den  forne  gossen,  som  flög  fifver  snön 
Storkyros  slätter,  för  att  lägga  sina  snaror  för  orre: 
skogen.  Väl  sviktade  han  i  början  af  ovana,  när  skido 
lustigt  halkade  nedför  islupna  branter;  väl  stötte  I 
stundom  fel  och  snafvade  någon  gång,  men  snart  h 
han  återvunnit  sin  forna  färdighet  och  stod  säker  i 
förr  pä  markens  alla  ojämnheter. 

Nu  gällde  att  finna  de  flyendes  spär,  och  det 
icke  lätt.  En  timme  hade  Bertel  redan  ströfvat  omki 
i  riktning  åt  Yiihärmä,  och  ännu  hade  han  ej  npptä 
det  ringaste.  Yrvädrets  sista  yindkast  hade  igenso 
spåren;  man  såg  endast  vargens  färska  fjät,  där  I 
nyss   lunkat  fram  genom  snön,  och  stundom  flaxade 


DON  QUIXOTE  AF  MANCHA  298 

Vippskrämd  ripa  mellan  de  snGtyngda  grenarna.  Nattvak, 

Sninger  och  trOtthet   begynte  att  nedstämma  ynglingens 

■orafter;  kölden  tog  till,  när  det  led  emot  soluppgängen, 

4>ch   strödde  med  rimfrosi  hans  mörka  mustascher  och 

lians  fjädrade  hatt. 

Då  syntes  ändtligen  pä  en  skogsväg,  där  lummiga 
granar  afhällit  blåsten,  friska  spår  af  medar  och  häst- 
hofvar.  Bertel  följde  dem  med  ansträngda  krafter; 
atondom  förlorades  spåren  i  snön  och  stundom  funnos 
de  åter,  där  vägen  var  skyddad.  Solen  rann  rödgul  upp 
i  sydost  öfver  trädens  toppar;  dagen  blef  klar  och  kall; 
mndtomkring  sågs  ej  annat  än  skog  och  drifvor. 

Hen  långt  borta  i  norr  höjde  sig  en  liten  pelare  af 
rök  mot  den  klara,  gula  morgonhimmelen.  Bertel  sträfvade 
ditåt,  skidorna  fingo  åter  fart,  vägen  led  bättre,  och 
ändtligen  nådde  den  trötte  äfventyraren  en  enstaka  gård 
▼id  sidan  af  allmänna  landsvägen.  Den  förste  han 
mötte  var  Pekka,  som  gick  att  fodra  sina  hästar. 

—  Slyngel,  utropade  Bertel  med  glad  öfverraskning, 
hvem  har  skickat  dig  hit? 

—  Hvem?  upprepade  Pekka  med  lika  glad  för- 
våning. Jo  det  skall  jag  säga,  det  har  djäfvulen  gjort. 
Hur  jag  väntade  och  väntade  utanför  det  fördömda  rucklet 
i  skogen,  så  blefvo  mina  ögon  tunga  och  föUo  igen, 
där  jag  satt  på  drifvan.  Om  en  stund  vaknade  jag  af 
hästamas  gnäggande,  och  hvad  såg  jag?  En  släde, 
likasom  vår,  förspänd  med  två  hästar,  galopperande  bort 
på  skogsvägen.  Antingen  är  det  min  herre  eller  fan, 
sade  jag  till  mig  själf,  men  lika  godt,  jag  följer  honom. 
Därpå  klef  jag  ånyo  upp  på  hästryggen,  och  hungrig  var 
jag  så  det  är  skam  att  säga,  men  efter  följde  jag. 
Slutligen  blefvo  hästarna  trötta,  jag  förlorade  släden  ur 
sikte    och    tackade    alla    både    katolska    och   lutherska 


294 


ELD   OCH    VATTEN 


helgon  att  jag  indtligfln  kom  hit  till  gårdMi  oA 
mig  «tt  fat  virm  välling.  Ty  var  det  hett  Tid  Ii 
och  Nördlingen,  b&  var  det,  fOrb.  mig,  kallt  hlr  i  TKU 
det  är  tvärsäkert. 

—  Godt,  sade  Bertel,  de  skola  ej  ondgft  oas. 
vet  du  en  sak,  Pekka:  det  ges  Kgonblick  nlr  bi 
ot^h  sOmn  äro  starkare  än  själfva  kärleken.  K<w 
oss  gå  in. 

Ork  Bertel  gick  in.  lät  koka  sig  en  akå]  niiD  t 
och  kastade  aig,  fifvervåldigad  af  tiOlthet,  på  en  1 
bädd  i  stugan.  Där  skola  vi  au  f«r  ett  par  tii 
lämna  vår  irrande  riddare  i  ro. 


10.    Kajanebot^. 


'  ångt  borta  i  norden  I 
de  Btora  mäktiga  sjOi 
vatten  under  hvalt  i 
forsamas  fradga  fryser  aldrig,  tallamas  grOnska  vii 
aldrig,  och  aldrig  svikta  de  gråa  klipporna,  som  pj 
lillsaraman  den  skummande  floden  i  trånga  dalar. 
kämpa  naturens  makter  sedan  årtusenden  ain  na 
strid    utan    hvila,   utan  försoning;   (loden  t 


KAJANEBORG 

br<^llas  med  klipporna,  klipporna  (rättna  icke  att  gäcka 
floden;  fjällarna  åldras  icke;  de  ofantliga  kärrea  trotaa 
odlingen;  viDterhimmelens  froBtiga  klarhet  böljar  som 
fordom  i  norrskenets  vAgor  och  akädar  i  sitt  orubbliga 
majestätiska  lugn  pä  de  glesa  kojorna  vid  foraamas 
etränder. 

Här  är  nattens  och  fasornas  hembygd;  här  fir 
akuggsn  i  den  finska  diktens  gyllene  taQor.  Här 
spinner  den  ljusskyggs  trolldomen  sina  nät  kring  män- 
niskors tro;  här  var  hjältarnes  graf;  här  var  plågornas 
berg.  Här  ödde  de  siste  jättarne  sin  otympliga  kraft 
i  bergöknarna;  här  stod  Hiisis  borg,  hvars  trappsteg 
hölto  hvardera  en  famn  i  höjd.  Här  rutvade  forntiden 
på  sina  dystraste  tankar,  hit  drog  den  sig  steg  för  eleg 
tillbaka  undan  ljuset  af  en  nyare  tid.  Och  här  har 
den  förbtödt  i  sitt  vanmäktiga  raseri;  hedendomen,  fallen 
ifrån  sin  storhet,  smyger  sig,  insvept  i  kristendomens 
fårakläder,  fndlös  kring  bygderna,  pysslande  med  sitt 
eländiga  skrock  på  nattliga  kyrkogårdar. 

Innan  de  stora  nordliga  vattnen,  uppretade  af  sin 
kamp  i  hundrade  forsar,  gå  att  söka  sin  korta  hvila  i 
Uleå  sjö,  tömma  de  än  en  gång  sin  vrede  i  de  tvenns  1 
väldiga  fallen  Koicukoski  och  Amma  invid  det  lUln  \ 
Kajana.  Likt  tvenne  ofantliga  störtvfigor  kasta  sig 
vattenmassorna  hejdlöst  ned  utför  trånga  pass,  och  sä 
våldsamt  är  deras  fall,  att  människans  djärfhet,  van 
att  brottas  med  naturen  och  segra  till  slut,  har  stannat 
med  häpnad  bär  och  erkänt  sin  vanmakt.  Ända  ttll 
senaste  tid  ha  de  otaliga  balar,  som  styrt  utför  forsarna 
under  sin  färd  nedåt  Uleåborg,  likväl  här  nödgats  landa 
och  släpas  med  häst  genom  Kajanaa  gator. 

Midtemellan   de  båda  fallen  Koivukoski  och  Ämmä 
^hger    i    strömmen    en   Qat    klipphäll,  tilt  hvilken  man 


296  ELD   OCH   VATTEN 

från  båda  sidor  kominer  på  broar.  Här  reta  sig  de 
gråa  murarna  af  ett  forntida  fäste,  na  i  roiner  och 
ständigt  badadt  af  strömmens  vågor.  Detta  fltote  ir 
Kajanehorg,  anlagdt  år  1607  under  Cail  QLs  tid  tO 
värn  mot  ryska  inCall.  Dess  historia  ir  kort  och  har  { 
blott  en  lysande  pankt,  nämligen  qälfva  dess  falL  Tlk^ 
hända  kommer  den  tid  i  denna  berittelse,  när  vi  tatai 
därom. 

Vi    räkna    na    år    1686    och   dottet   står   i 
nngdomsstyrka.    Dess  form  liknar  en  pil  med  sj 
vänd   emot   strömmen.     Såframt   ieke   hongor  appstfc 
eller  fienden  för  app  på  h<ydema  groft  årtillari,  anse 
det  ointagligt    Hen  hvar  skall  den  fientliga  hären  flnaa^ 
en  väg  till  Kajaneborgf    Rondtomkring  i  de  omätlifi 
ödemarkerna  finnes  ieke  en  banad  vig,  där  ett  hjoldon  jj 
kan  framkomma;   på  gångUder  och  ryttarstigar  flidas 
man  sommartid  fram,  oeh  vintertid  ilar  renen  med  sia 
pulka  hit  öfver  sjöamas  isar. 

Det  är  vinter;  en  tjook  isskorpa  vid  stränderna  och 
slottets   murar   utvisar  att  lU^lden  varit  sträng,  ehura 
den   ej   förmått   islägga  den  oroliga  strömmen  i  dess] 
hastiga  lopp.  Några  soldater,  klädda  i  jackor  af 
med  ullen  inåt,  äro  sysselsatta  att  hemkfira  ved 
den   nära   skogen.    Det  är  tnå  i  landet,  vindbi 
är  nedfälld,  och  hästamas  hofvar  dåna  på  bron  öl 
strömmen.    Då   appstår   på  borggården  en  häftig  ord' 
växling.    En  äldre  kvinna  af  hög  växt  och  skarpa,  ii 
behagliga    drag    har   bemäktigat   sig   ett   af   vedlasse] 
och   knufEar  undan  soldaleme,  medan  hon  plockar 
famnen  så  många  vedträn  hon  förmår  bära  och  befallt 
en  yngre  kvinna  att  göm  detsamma.    Soldateme  utöf 
grofva   okväden,   och  Icvinnan  med  de  skarpa  ögonei 
blir  dem   ej   svaret  akyW^   In  isbAmnS&qsk^  ditlockai^ 


KAJANEBORr.  297 

let,  underratlar  sig  om  OTBBken,  tilltalar  kvinnan 
rda  ord  och  befaller  henne  att  ftterllmna  den 
n  bemäkligat  sig.  Kvinnan  vägrar  alt  lyda; 
Icem  befaller  alt  bruka  våld;  kvinnan  fattar 
\d  en  vSgg,  höjer  ett  vedlra  i  luften  och  botar 
I8S  skallen  p&  den  (Örste  eom  nalkas  henne, 
le  avfirs  och  akratta;  underofficern  tvekar; 
I  djirfhet  kommer  alla  att  atudaa. 


viaar  eig  pä  trappan  en  äldre  man,  for  hvilken 
I  vördnad  ge  rum.  Del  fir  sl&Uiällaren  Wernstedl. 
t  kvinnan  f&r  ae  honom,  lämnar  hon  sin  krigiska 

Dcb  berättar  med  en  ström  af  ord  den  oföri&tl 

nådig    öfverate,    säger   hon,    ei    vågar  man 
eD    man,    som    är    Svea    rikes    elo\lh«\.   ocV 


288  ELD    OCH    VATTEN 

prydnad.  Icke  oog  att  raaa  inspärrat  bonom  i  den. 
«ltUidiga  vrå  bahom  all  in  och  redlighet;  man  lil 
faonom  innu  dSrtill  tryaa  ibjil.  Hvilhen  ved  har  m 
gitvit  oasl  Slore  Gud,  idel  råa  och  rutlna  klabbar,  se 
fylla  rummet  med  rök  och  icke  ge  ena  aä  myck 
värme  att  bläcket  upptinar  p&  hans  bord.  Men  j 
aSger  öFrerslen,  alt  jag,  Lucia  Grotbuaen,  icke  vida 
åmnar  låla  huttla  med  mig.  Den  hltr  veden  Sr  go 
och  jag  lar  den  jag,  ser  öfveralen,  midtiör  nSaan 
dessa  akojare,  som  allesamman  äro  vfirda  alt  bSngu 
den  högsta  fura  i  Paldamo  akog.  Packen  er  nr  vSge 
dagdrifvare,  och  velen  hut  för  mig  och  er  öfverate.  Ved 
llr  min,  och  d&rmed  baata. 
Slälhillaren  amftler. 

—  Låten  henne  behålla  veden,  aäger  han  till  eold 
terne,  annars  får  ingen  i  slollet  nägon  lefvande  tn 
Och  du,  Lucia,  jag  aäger  dig  alt  du  akall  hålla  d 
elaka  tunga,  som  bragl  b&  mycken  ofärd  åstad;  d 
kunde  annara  hJLnda  atl  jag  åter  låter  afilta  dig  oi 
din  man  i  det  dSr  kyffst  du  vet,  där  Erik  Hare  aal 
eder  och  där  atrOmmen  gftr  ifitl  under  golfliljoma.  i 
det  tack  för  den  miidring  jag  gett  er,  stt  du  sländi 
uppväcker  gräl  bär  i  slottet?  I  föi^år  har  da  brak 
din  mun,  när  du  ej  fick  nog  aåpa  till  tvätten,  i  går  b 
du  med  trola  tagit  en  fårbog  ifrån  mitt  kök,  och  i  d 
illfänaa  du  åter  för  veden.  Akta  dig,  Lucia,  mitt  tål 
mod  lar  slut. 

Kvinnan  ser  ståthällareD  mkt  i  ansiktet. 

—  Ert  tfilaraodl  upprepar  hon.  Huru  Unge  tr 
ni  då  atl  mitl  skall  räcka?  Del  är  nu  snart  nitton 
som  VI  auliit  här  i  delta  ulfvanäste,  1  nitton  långa 
bar  den  skamfläck  vidlfidit  Sveriges  land,  att  desa  atOra 
man   suttit    här  som  en  missdädare! . .  .  Märk  bvad  j 


RAJANEBORG  299 

■igsr,  Sferigei  Mrste  man,  ty  den  dag  skall  komma, 
nlr  ni  oeh  jag  och  alla  dessa  själar  af  fläsk,  alla  dessa 
Tandrude  ölatänkor  biifvit  maskarnas  rof  och  icke  mer 
ihågkommas  af  eftervärlden,  än  det  svin  ni  slaktat  i  dag ; 
men  Johannes  Messenä  namn  skall  med  gloria  skina 
i  allm  tider.  Ert  tälamodl  Har  då  icke  jag  haft  tålamod, 
jag  som  i  dessa  evighetslånga  år  slagits  med  er  om  en 
bit  bröd,  om  en  brasa  ved,  om  en  hufvudkudde  för 
denne  store  man,  som  ni  misshandlat;  jag,  den  enda, 
som  hållit  hans  bräckliga  kropp  vid  makt  och  stärkt 
hans  själ  till  det  stora  verk,  som  han  dessa  dagar  full- 
ändat I  Yet  ni  hvad  det  vill  säga  att  lida  som  jag,  att 
försaka  som  jag,  att  ryckas  från  sina  barn,  att  gå  med 
fttrtviflan  i  hjärtat  och  löje  på  läpparna,  för  att  synas 
äga  ett  hopp,  när  man  icke  mera  har  något ...  vet  ni, 
Otverste,  hvad  det  vill  säga?  Och  ni  kommer  här  och 
talar  om  ert  tålamod! 

Soldatemes  högljadda  löje  afbryter  på  engång  den 
gamla  kvinnans  munvighet.  Hon  marker  nu  först  att 
ståthållaren  tagit  det  klokaste  parti  han  i  så  fatta  om- 
ständigheter kunde  göra  och  gått  sin  väg.  Det  är  icke 
första  gången  Lucia  Grothusen  drifvit  en  fästnings 
kommendant  på  flykten!  Hon  skulle  åtaga  sig  att  jaga 
till  skogs  en  hel  garnison.  Men  det  förtryter  henne, 
stt  hon  icke  får  tillfyllest  lätta  sitt  hjärta.  Hon  kastar 
ett  vedträ  mot  den  närmaste  och  värste  af  sina  be- 
gabbare  samt  skyndar  att  med  veden  uppnå  en  låg 
bakdörr.  Soldaten,  träffad  af  Lucias  kast  i  benet,  fattar 
imder  en  svordom  det  kastade  vedträet  och  slungar  det 
i  sin  tur  efter  den  bortgående.  Lucia,  träffad  i  hälen, 
uppger  ett  rop  af  smärta  och  vrede . . .  strax  därpå  ser 
man  henne  försvinna  genom  bakdörren,  följd  af  solda- 
ftemeB  hOgQndda  hånlöje. 


300  ELD   OCH   VATTEN 

Under  detta  uppträde  af  själfförsakelse  på  ena  och 
råhet  pä  båda  sidor  har  en  grupp  främlingar  inkommit 
öfver  västra  slottsbryggan  och  begära  att  föras  till 
kommendanten.  Soldateme  betrakta  dem  med  nyfikenhet; 
de  bära  bönders  tarfliga  dräkt,  men  hela  deras  väsen 
förråder  ett  främmande  land.  Främst  går  en  äldre  man 
med  mörka  skelande  ögon  och  gulblek  hy,  hvars  ansikte 
knappast  synes  innanför  en  yfvig  mössa  af  hundskinn, 
som  betäcker  med  sina  örlappar  största  delen  af  hufvudet 
Efter  honom  följer  en  ung  kvinna  i  hemväfd  randig 
yllekjol  och  tätt  åtsittande  koft  af  nytt,  fint  och  hvitt 
kalfskinn.  Åfven  hennes  ansikte  är  till  största  delen 
doldt  under  en  hufva  af  grof  filt,  bebrämad  med  ekor^ 
skinn,  hvars  fina  pälshår  äro  beströdda  med  rim.  Han 
ser  endast  ett  par  sköna  dunkla  ögon  af  ovanlig  glans 
blicka  fram  under  hufvan.  Den  tredje  af  sällskapet  är 
en  liten  gumma,  så  inhöljd  i  mångdubbla  pälsar,  att 
hennes  korta  gestalt  vuxit  ut  på  bredden  till  formen  af 
en  välstoppad  vandrande  räckdyna.  Alla  dessa  personer 
införas  till  ståthållaren.  Hannen  med  hundskinnsmössan 
framvisar  ett  pass,  enligt  hvilket  han,  Albertus  Simonis, 
af  kongl.  majestäts  regering  är  antagen  till  fältläkare  vid 
de  nästa  vår  till  Tyskland  a^ående  trupperna  samt  för 
närvarande  med  hustru  och  dotter  stadd  på  resa  från 
Danzig  öfver  Viborg  och  Kajana  norra  vägen  till  Stock- 
holm. Ståthållaren  granskar  med  uppmärksamhet  mannen 
och  hans  papper  samt  tyckes  finna  båda  riktiga.  Där- 
efter anvisar  han  de  resande  ett  rum  i  slottets  östra 
flygel  och  anbefaller  att  försörja  dem  med  de  förfirisk- 
ningar  en  lång  resa  i  en  så  sträng  årstid  kan  göra 
erforderliga. 


STATSPÅNOEN  301 


11.   Statsfängen. 

Det  rom,  dit  vi  na  inträda,  är  beläget  i  slottets 
södra  tom,  och  icke  särdeles  inbjudande.  Det  är 
itort  och  mörkt.  Ehura  beläget  mot  solsidan,  förmär 
det  tringa  fönstret  med  dess  tjocka  järngaller  blott 
sparsamt  insamla  några  af  vinterdagens  flyende  sol- 
strilar.  En  stor  öppen  spis  med  gråstenshäll  upptager 
mmmets  ena  hörn;  en  omålad  groft  hyflad  säng,  ett  par 
hinkar,  ett  par  stolar,  en  klädkista,  ett  stort  bord  under 
fönstret  och  ett  högt  hörnskåp  närmast  därintill  utgöra 
mmmets  öfriga  hnsgeråd.  Alla  dessa  saker  ha  ett  nytt 
utseende,  som  i  någon  mån  försonar  ögat  med  deras 
grofhet  För  öfrigt  liknar  rummet  en  sällsam  förening 
af  kök  och  studerkammare.  Lärdomen  har  uppslagit 
Bin  bostad  i  dess  öfra  del  närmast  fönstret;  bordet  är 
betåckt  af  blickflickar,  uppfylldt  med  gulnade  manu- 
■kripter  och  stora  folianter  i  band  af  pergament;  hörn- 
skipets  dörr  är  uppslagen  och  förråder  dess  bestämmelse 
att  tjena  till  bibliotek.  Rummets  nedra  del  kring  spiseln 
har  ett  annat  utseende.  Här  står  tvättbunken  bredvid 
mjölsäcken;  en  gryta  öppnar  sin  famn  för  några  torkade 
giddor  och  några  bitar  salt  fläsk,  som  täfla  om  platsen 
med  en  så  vatten  och  en  hylla  betäckt  med  grofva 
lerkärl. 

Sidan  är  den  boning,  hvilken  ståthållaren  Wernstedt 
inrymt  åt  statsfången  Johannes  Messenius,  hans  hustru 
och  hans  piga,  i  utbyte  mot  det  af  skräckande  ky^e,  där 
Hessenii  plågoande,  den  grymme  Erik  Hare,  i  många  år 
inspärrat  de  olyckliga.  Detta  rum  är  åtminstouQ  lottt 
ocb  högt;  desM  baagerid  äio  Ukaledea  en  N*lti^UN^  ^ 


302  ELD   OCH   VATTEN 


ståthållaren.  Hessenias  bebor  dess  öfra  del;  hans 
kvinnliga  hushåll  den  nedra. 

Vid  det  stora  bläckade  bordet  sitter  en  krokig 
gråhårsman,  kroppen  insvept  i  pälsar,  fötterna  instackna 
i  stöflar  af  renhad,  hufvudet  betåckt  med  en  tjock  ylle- 
mössa. Den  som  sett  denne  man  i  hans  lyckas  och 
välmakts  dagar,  när  han  högljudd  förde  ordet  i  Upsala 
konsistorium,  eller  stolt  som  en  kung  i  sitt  rike  herskade 
öfver  alla  det  svenska  riksarkivets  historiska  skatter, 
han  skulle  väl  föga  i  denna  vissnade,  af  åren  och 
olyckan  böjda  gestalt  ha  igenkänt  mannen  med  det  för- 
mätna sinnet,  Rudbecks  och  Tegels  motståndare,  den 
lärde,  snillrike,  högmodige  jesuiteraposteln  och  konspira- 
tören Johannes  Messenius.  Hen  forskade  man  nogare 
i  dessa  skarpa,  oroliga  ögon,  som  tycktes  ständigt  vilja 
genomtränga  framtiden  lika  långt  som  de  trängt  genom 
det  förflutna,  och  läste  man  dessa  ord,  dem  hans 
darrande  hand  nyss  tecknat  på  det  framför  liggande 
papperet  —  ord  fulla  af  själfkänsla  ända  till  förmätenbet 
—  då  anade  man,  att  inom  denna  förfallna  hydda 
arbetade  en  själ  obruten  af  tid  och  öde,  stolt,  som  den 
fordom  var,  högtsträfvande,  som  den  aldrig  kunde  upp- 
höra att  vara. 

Den  gamle  mannens  blickar  stirrade  på  papperet 
ännu  länge  sedan  han  upphört  att  skrifva. 

—  Ja,  sade  han  tankfull  och  eftersinnande,  så  skall 
det  vara.  Medan  jag  lefver,  hafva  de  trampat  mig  som 
en  mask  i  stoftet,  men  när  jag  engång  är  död,  skola  de 
förstå  pä  hvem  de  trampat  hafva.  Gloria,  gloria  in 
excehis!  Den  dag  skall  komma,  om  den  ock  dröjer 
i  hundrade  år,  när  denne  usle  fånge,  som  nu,  förgäten 
af  hela  vårlden,  borttynar  sitt  lif  i  ödemarken^  skall  med 
beundran   och    vördnad    kallaa  den  a^qh^^  \^%\nin»Qa& 


tTATSPÅNQEN  303 

teder  • .  •  Då  —  fortfor  han  med  ett  bittert  småleende 
—  då  kanna  de  ingenting  mera  göra  för  mig.  Då  är 
jag  död.  Det  ir  dook  föränderligt.  Den  döde  mannen, 
km  ben  ndu  Unge  multnat  i  grafven,  han  lef?er 
lami  i  mam  verki  hans  ande  går  lifvande  och  för- 
idaadtt  firam  genom  seUema.  Allt  hvad  han  lidit 
medan  haa  kfdo^  all  smälek,  all  förföljelse»  alla  fängelse- 
galhrt  da  Iro  ^Omda,  de  finnas  icke  mer,  blott  hans 
aann  lyasr  iami  som  en  stjärna  genom  århundradens 
■at^  odi  «Rar?iildeB,  med  sitt  korta  minne  och  sitt 
Unga  fsgistBr  på  människors  otack,  säger  i  tanklös 
kaundim;  det  nur  en  stor  mani 

Uadar  dessa  ord  inträdde  i  rummet  den  gamla 
kvinan,  hvan  bekantskap  vi  gjorde  på  borggården. 
Bm  Sppoar  vailigt  dörren,  hon  går  på  tå,  likasom 
fraktar  hoo  att  väcka  ett  sofvande  barn.  Därpå  ned- 
bon  långsamt  och  tyst  den  tunga  börda  af  ved, 

boB  bär  i  ain  famn.  Ett  Utet  buller  är  oundvikligt; 
dan  gamle  vid  bordet  spritter  upp  ur  sina  tankar  och 
br  biftlgt  ut  emot  den  gamla  med  veden. 

—  Kvinna,  säger  han,  du  understår  dig  att  störa 
arigl  Har  jag  icke  sagt  dig,  iierum  iierumque,  att  du 
äkall  flytta  dina  pencUes  procul  a  parnasso.  Förstår  du 
det  • . .  lupal 

*-  Käraste  gnbbe,  jag  hämtar  dig  bara  litet 
ved.  Da  har  frusit  så  mycket  dessa  dagar.  Var  inte 
end  na,  dn  skall  få  godt  och  varmt,  det  är  en  skön 
vsd  •  •  • 

—  Qmd  mihi  tecumt  Drag  för  tusan  böflar.  Du 
vssaiar  mig.  Da  fatigerar  mig.  Du  är,  som  salig 
QmUum»  alltid  sade,  Messenii  mala  herba,  min  malört, 

bräanlssla 


•  *  • 


304  EL»  OCH  VATI 

Lucia  GroIbOBen  var  en  ytterst  bättig  kr 
sint  och  trätosam  med  hela  världen,  men  di 
feg  hon  helt  alilla.  Hura  Bållaamt  hade  ic 
husliga  BlällniDg  förbytts.'  Sin  man  faade 
afgudat,  men  så  länge  ban  var  i  ain  (Liders 
och  sin  välgängstid,  hade  hon,  den  etarkare  s 
hans  orotiga  vacklande  ande  som  ett  rö  unde: 
Den  tiden  både  den  lärde  och  fiuklada  Mess< 
rätt  grundligt  under  toffeln.  Nu  hade  rollern 
I  samma  mån  bans  kroppsliga  krafter  attogi 
mera  tydde  uppji  alt  ban  nalkades  sin  lefn 
BBmma  mån  hade  hans  bustrua  afgudiska  fci 
i  strid  med  hennes  häftiga  hersklystna  lynne 
kommit  det  (örr  otroliga,  alt  kufva  detta 
ödmjuk  undergifvenhet.  Hon  vårdade  hono 
moder  värdar  sitt  sjuka  barn;  af  fruktan 
honom    fördrog   bon   med  tålamod  allt,  sökte 


STATSFÅNGEN  305 

g  för  en  hund,  att  jag  skalle  äta  smtRorna  af 
bord?  Och  så  haltar  da.  Hvarför  haltar  da? 
mig,  hvarför  haltar  da?  Da  har  väl  återigen 
ned  käringtassel  kring  slottet  och  snafvat  änder 
ak  i  ståthållarens  trappor. 

-  Haltar  jag?  upprepade  Lucia  med  tvånget  små« 

Jag  tror  verkligen ...  jag  har  stött  min  fot . . . 
ammel  tillade  hon  tyst  för  sig  själf»  det  är  för 
ull  jag  lider. 

-  Gå  dm  väg  och  låt  mig  sluta  min  grafskriftl 
icia  gick  icke,  hon  trädde  än  närmare,  hennes 
fylldes  med  tårar,  och  hon  slog  sina  båda  armar 
len  gamles  hals. 

-  Din  gra&kriftl  upprepade  hon  åter  med  en  så 
)st,  som  man  aldrig  skulle  ha  väntat  från  dessa 
le  läppar,  skapade,  som  det  tycktes,  allenast  för 
t  och  okväden.  —  O  min  Gud,  fortfor  hon  sakta, 
å  allt  det  största  och  herrligaste  på  jorden  slutligen 
ett  stoft?  Men  den  dagen  är  ännu  långt  borta, 
n,  ja  han  måste  vara  det.  Låt  mig  se  den  store 
es  Messenii  grafskriftl 

•  Visserligen  —  sade  den  gamle,  blidkad  af 
3t,  som  likväl  uttalades  med  full  öfvertygelse  — 
^en,  Lucia,  är  du  den  rätta  persona  exsecutrix 
\r  fk  läsa  mitt  epitaphium,  alldenstund  du  är  den, 
All  låta  inhugga  det  öfver  min  graf.  Se  här,  min 
rad  säger  du  om  detta: 

*  imder  hvila  sig  Doctoris  Johannes  Messenii  ben: 
leni  Guds   rike,  men  ryktet  kting  hela  världen 

Aldrig  —  sade  Lucia  gråtande  —  har  ännu  en 
>  skrift  blifvit  ristad  öfver  en  stor  mans  graL 
U  oss  icke   mera  tala  därom.    Låt  oss  tala  om 

k£  åar.  niuMtr.  L 


806  ELD  OCH  VATTEN 

ditt  Stora  verk,  ditt  Scondia.    Vet  du  vil,  jag  anar,  att 
dess  glans  innan  kort  akall  bereda  dig  friheten  •  • . 

—  Friheten  I  upprepade  Maaaenioa  vemodigt  Ja 
du  har  ritt:  graf?ena  frihet  att  multna  hvar  man 
behagar. 

—  Nej,  fortfor  Lada  med  ifrer  och  himycknm|i 
dina  ögon  skola  innn  ae  din  Iraa  tiUkommelae.  Man 
skall  läsa  ditt  stora  Scondia  Ulwtrata,  man  akall  Uta 
trycka  det. . .  med  ditt  namn  i  fitegyllda  bokstitm  på 
titelbladet . . .  hela  vtridan  skall,  foD  af  beundran,  ropa: 
aldrig  har  i  norden  deaa  like  fonnital 

—  Och  skall  q  haller  nigonain  kommal  tillade 
Messenios  med  tillfltesikt  O,  hvem  ger  mig  tillbaka 
friheten,  friheten,  att  jag  må  fl  skåda  mitt  verk  odi 
triumfera  Ofver  mina  ovinner.  Bxaudi  me  Damine, 
porrigo  mami»  mea$  eoram  faae  tual  JUbera  me  a 
miseris;  etenim  dixisU:  protiemam  miåtUeos  tuo$ 
calcandos  pedibu»  iuis^.  Hvem  ger  mig  friheten,  fri- 
heten och  tio  års  lifstid  att  ae  mitt  verk  I 

—  JagI  svarade  en  dof  stimma  i  djupet  af  kam» 
maren. 

Vid  ljudet  af  denna  rOet  vinde  sig  Messenins  och 
hans  hustru  om  med  vidskeplig  fOrttran.  Fingelseta 
enslighet  ooh  intrycket  af  denna  vilda  natur,  som  i 
alla  tider  förblifver  skrockets  tackaamma  jordmån,  hade 
hos  båda  stegrat  aamtidena  allminna  tro  på  öfver- 
natnrliga  ting  till  den  starkaste  viaahet  Mer  in  en  gång 
hade  Messenii  grubblande  ande  varit  nira  att  fOrdjupa 
sig  i  Kabbalas  och  svartkonstens  lockande  labyrint;  blott 
hans   trägna  arbeten  och  hans  hustrus  religiOsa  fOrma- 


^  Hör  mig,  Herre,  jag  utstricker  mina  hinder  inlör  ditt 
anaikte,    Frils  mig  från  dinde^  ty  du  hafver  sagt:  jag  skall 
nederlåggSL  dina  ovinnar  tBL  aUL  ^rtinyii  'u&An  ^mi^^ERMMu 


STATSFÅNGEN  307 


höDo  honom  dirvid  tillbaka.  Nu  kom  på  hans 
Mga  ett  orlnladt  svar  —  från  himmelen  eller  atipranden, 
fika  godtt  dot  var  dock  ett  svar,  det  var  dock  ett  halm- 
stiå  f&r  hans  dmnknande  hopp. 

Dan  korta  vinterdagen  led  till  slut  och  skymningen 
brådde  redan  utt  dankel  Otver  den  delen  af  fängelse- 
nanmett  som  låg  närmast  dörren.  Ur  detta  dunkel 
bamtridde  en  man,  i  hvars  gulbleka  drag  man  igen- 
kiade  samma  person»  som  för  ett  par  timmar  sedan 
vonmt  intride  i  slottet  under  namn  af  fältläkaren 
Albertas  Simonis.  Troligen  hade  han  i  denna  sin  egen- 
skap af  läkare  fått  tillträde  till  fången,  ty  hela  slottets 
■adkiinska  fakaltet  bestod  för  Ofrigt  af  en  barberare, 
som  praktiserade  i  kirurgin,  och  en  gammal  soldatänka, 
livar  insikter  att  bota  invärtes  sjukdomar  ansågos 
mycket  berömliga,  i  synnerhet  när  de  understöddes  af 
läsningar  (luvut),  hvilka,  förbjudna  af  prästerskapet, 
likväl  ständigt  i  badstugans  imma  anlitades  som  kraftiga 
trollformler. 

—  Pax  vobiscuml^  sade  den  främmande  med  en 
viss  högtidlighet,  i  det  han  trädde  närmare  fönstret. 

—  Ei  iecum  sit  Dominus,^  svarade  Messenius 
med  lika  högtidlighet  och  med  oblandad  nyfikenhet. 

—  Procul  Bit  a  concUio  lingua  mulierisy^  fortfor 
den  flammande  i  samma  ton. 

Lacia,  i  hvars  ungdom  lärde  mäns  döttrar  läste 
htin  bättre  än  i  nittonde  seklet  fransyska,  afbidade  icke 
oi  vidare  påminnelse,  utan  aflägsnade  sig  med  en  for* 
ikande  blick  på  den  hemlighetsfulle  främlingen. 

^  Frid  vaze  med  eder. 

*  Så  ock  med  dig  vare  Herren. 

'Hå  kvbpmaa  tunga,  vara  (järran  från  ötvetW^^-^Va^eö. 


308  ELD  OCH   VATTEN 

Messenias  ga!  sin  gäst  ett  tecken  att  taga  plats  vid 
hans  sida.    Hela  det  följande  samtalet  fördes  på  latin*. 

—  Var  mig  hälsad,  store  man,  som  olyckan  endast 
förmått  upphöja!  började  främlingen  med  klok  beräkning 
anslående  Messenii  svagaste  sida. 

—  Var  hälsad  äfven  du,  som  icke  försmår  att 
besöka  den  öfvergifnel  svarade  Messenius  med  ovanlig 
höflighet. 

—  Johannes  Messenius,  känner  du  mig?  fortfor 
den  främmande,  i  det  han  lät  dagen  falla  på  sitt  bleka 
ansikte. 

—  Jag  tycker  mig  hafva  sett  detta  ansikte  förr, 
svarade  fången  tvekande.  Men  det  måste  vara  ganska 
längesedan. 

—  Minns  du  ännu  i  Braunsberg  en  gosse  några  år 
yngre  än  du,  hvilken  uppfostrades  jämte  dig  i  de  helige 
fädernes  skola  och  sedan  i  ditt  sällskap  besökte  Rom 
och  Ingolstadt? 

—  Jag  påminner  mig  det . . .  en  gosse  med  ston 
anlag  att  en  dag  blifva  kyrkans  stöd . . .  Hieronymos 
Mathiae. 

—  Denne  Hieronymus  Mathise  är  jag. 
Messenius   kände    en   rysning  genomila  sina  leder. 

Huru  hade  icke  tidens  tand,  årens  erfarenhet  och 
jesuitismens  själamördande  lära  förändrat  den  fordom 
blomstrande  gossens  drag  i  Pater  Hieronymus  —  ty  det 
var  han  —  märkte  detta  intryck  och  skyndade  att 
tillägga : 

—  Ja,  min  vördnadsvärde  vän,  fem  och  trettio  åri 
strider  för  den  allena  saliggörande  kyrkans  väl  hafva 
kommit   rosorna   på   dessa   kinder  att  vissna  för  alltkL 

'  HviJket  f&ltskäm  h&i  via^^cti  ol^^tsÄ.\XÄt» 


STATSPÅNGEN  809 

{  har  arbetat,  jag  bar  lidit  i  denna  onda  tid.  Liksom 
p  atore  man,  men  med  ringare  mått  af  snille,  bar  jag 
Iget  grafvit  i  vingården,  utan  annan  lOn  fOr  min  möda, 
de  heliga  matyrers  krona  i  paradiset.  Du  har  i  min 
gdom  visat  mig  mycken  vänskap;  jag  vill  återgälda 
n  aå  vidt  jag  fOrmår.  Jag  vill  återföra  dig  till  friheten 
h  lifvet 

—  Ack»  vOrdige  fader  —  svarade  den  gamle  med 
i  djup  suck  —  jag  är  icke  värd  att  du,  den  heliga 
rkana  trogne  son,  räcker  mig,  arme  affäUing,  din  hand. 
1  vet  då  icke  att  jag  förnekat  vår  tro,  att  jag  med 
md  och  mun  bekant  mig  till  den  fördömliga  lutherska 
nn,  som  jag  i  mitt  hjärta  afskyr,  ja  ock  i  sinom  tid 
rföljt  din  heliga  orden  med  allehanda  gudlösa  smädelser. 

—  Skulle  jag  icke  veta  allt  detta,  min  vördade 
Id;  skulle  icke  den  store  Messenii  verk  och  gärningar 
I  flugit  på  ryktets  vingar  ända  till  Tyskland  1  Men 
rad  du  har  gjort,  det  har  du  gjort  allenast  som  yttre 
nn,  för  att  i  hemlighet  verka  för  vår  heliga  romerska 
jfrkas  bästa.  Lär  oss  icke  skriften  att  möta  list  med 
It  i  denna  gudlösa  tid;  perinde  ac  serpentes  estote,  I 
Kolen  vara  listige  som  ormar,  den  heliga  jungfrun  skall 
iriåta  eder  och  kyrkan  hugna  eder  med  sin  aflat,  så 
urt  I  arbetat  för  hennes  skull.  Ja,  vördnadsvärde 
in,  om  du  än  sju  gånger  förnekat  din  tro  och  sju  och 
Dttio  gånger  försyndat  dig  mot  alla  helgon  och  kyrkans 
)gaier,  aå  skall  det  vara  dig  räknadt  till  pris  och  icke 
1  fördömelse,  allenast  du  gjort  det  med  invärtes  tysta 
rbehåll  och  i  afsikt  att  därmed  tjena  den  goda  saken. 
n  än  din  tunga  ljugit  och  din  hand  dödat,  så  skall 
It  vara  ett  fromt  och  heligt  verk,  när  det  gällt  att  föra 
Ubaka  de  vilJada  iår.  Mod,  store  man,  \^%  o^V^Vst 
r  M/bi  i  kyriauÉå  namn. 


310  ELD  OCH   VATTEN 

—  Ja,  fromme  pater,  dessa  läror,  dem  de  y( 
jesuiterfädeme  i  Braunsberg  fordom  så  vältaligt  ii 
tade  i  min  unga  själ,  dem  har  jag  troget  efterl 
Men  nu  på  min  ålderdom  vill  det  synas  mig,  som 
samvetet  åtskilligt  att  invända  däremot . . . 

—  Djäf valens   frestelser!     Ingenting    annat! 
dem  bort! 

—  Det  kan  väl  så  vara,  fromme  pater!  L 
för  att  trygga  mitt  samvete,  har  jag  uppsatt  en  sk 
bekännelse,  hvari  jag  uppenbart  förklarar  mitt  affa 
lutherska  läran  för  skrymteri  och  lika  uppenbart 
hyllar  den  rättrogna  katolska  kyrkan. 

—  Göm  denna  bekännelse,  visa  den  icke  föri 
dödlig!  inföll  jesuiten  hastigt.  Dess  tid  kommei 
sedan. 

—  Jag  förstår  inte  dina  skäl,  fromme  pater  I 

—  Hör  mig  noga  och  uppmärksamt.  Tror  dt 
gamle  man,  att  jag  utan  viktiga  skäl  vågat  mig 
hundrade  mil  upp  i  ödemarkerna,  dagligen  utsa 
hungern,  kölden,  rof djuren  och  de  ännu  rofgirigare 
niskoma  i  detta  land,  som  skulle  bränna  mig  lefv 
om  de  visste  hvem  jag  är  och  hvad  jag  förehafver. 
du,  att  icke  min  ringa  förmåga  hade  ett  vidsträck 
i  mitt  hemland,  därest  jag  icke  här  hoppades  1 
uträtta  än  mera?  Nåväl,  jag  vill  i  korthet  förklar 
hvarom  fråga  är. . .  Det  kan  väl  ingen  höra  oss? 
finnas  kanhända  löngångar  i  murarna? 

—  Var  lugn.     Ingen  dödlig  kan  höra  oss. 

—  Vet  då  —  fortfor  jesuiten  med  låg  röst  - 
man  ånyo  förehafver  den  aldrig  öfvergifna  plane 
återbringa    det    kätterska    Sverige    i   romerska  kyi 

aköte.    Det  finns  endast  två  makter,  som  numera  k 
emotati   obb,    och    helgonen  N^xe  \qV^^>  ^^a»».  t 


FRESTAREN  811 

från  dag  mera  oskadliga.  Stuarlaka  huset  i 
i^Uod  är  omsnäiidt  med  våra  oät  och  gör  i  hemlighet 
Ih  tAr  rär  sak.  Sverige  ligger  änna  döfvadt  af  det 
(rfilriiga  slaget  vid  Nördlingen  och  kan  icke,  ulan  nya 
nderrerk,  längre  behälla  sin  förmätna  ställning  i  Tysk- 
md.  Tiden  är  inne,  planerna  mogne;  vi  mäste  begagna 
u  Kf  vara  fienders  vanmakt.  Om  nägra  år  skall 
4igltnd  falla  i  våra  händer  som  en  mogen  frukt;  Sverige, 
un  atolt  af  forna  segrar,  skall  tvingas  att  göra  det- 
Kia.  Medlet  bärtill  skall  blitva  en  tronförändring. 
^^-   Kristina,  konung  Gustavi  dotter...?  ] 

^ —  Är  ett  nioårigt  barn  och  därtill  en  kvinna.  Vi 
akna  icke  anbang  i  Sverige,  som  ännu  erinrar  sig  den 
GrdnfDa  konungafamiljen.  Den  svage  Sigismund  är  död; 
nwlialaus,  hans  son,  sträcker  med  hela  ungdomens  otålig- 


l^ina  binder  efter  lädemes  krona.    Den  skall  bli  bana.   ^H 

^^^^B^7«^  '2>    Frestaren.         ^M 


ladislaua  på  Sveriges  tron?  Jag 

tviflar  pfi  alt  vi  upplefva  den 

inföll  Measenius  tve- 


—  Hör  mig  till  alal,  fort- 
for jesuiten,  litvad  af  den  vidt* 
tseende  plan  hans  r&nkfulla  bufvnd  sammanspunnit. 
-  Dn  sjå}l,  atore  Meseeams,  är  den,  som  sbalA  ^%^A.4>- 
defta  anderverk. 


I 

J 


313 


ELD   OCH    VATTEN 


» 


—  Jag... en  eländig  tångel     Om&jligl. 

—  För  helgonen  och  snillet  Sr  ingenting  onifljligL 
Svensken  fir  konungsligt  Binnad;  h&ns  konungen  löie- 
döme  leder  honom  i  godt  ooh  ondt.  Särdeles  har  han 
stor  vördnad  för  gamle  kung  Gösla.  Om  det  nu  kan 
bevisas,  att  samme  kung  Göala  pä  sin  eotesäng  med 
ånger  förklarat  lutherska  läran  vara  en  villolära,  att  han 
afavurjt  och  fördörat  reformationen,  all  han  anbefallt  sin 
yngre  son,  den  påfviskt  sinnade  Johan,  att  i  sinom  tid 
godlgöra  bana,  stamfaderns,  stora  förvillelse  . . . 

—  Hvad  vågar  du  säga?  utbrast  Meesenius  med 
oförställd  förvåning.  En  sådan  solklar  lögn,  som  strider 
emot  hela  kung  Göstas  så  trovärdigl  bevittnade  sista 
ord  och  hädanfärd  . . . 

—  Lugna  dig,  vördade  vän!  afbröt  jesuiten  kallt. 
Om  del  vidare  låter  beviaa  sig,  att  lulherdomens  andre 
grundlSggare  och  befSslare,  Carolus  den  nionde,  likaledes 
på  sin  sotesäng  förklarat  reformationen  vara  ea  bädelu 
och  en  olycka  . . . 

Messenius  betraklade  jesuiten  med  häpnad. 

—  Och  om  det  slutligen  kan  ledas  i  bevis,  alt 
fijälfva  konung  Gustaf  Adolf,  innan  ban  uppgaf  sin  anda 
på  fältet  vid  Liilzen,  blifvit  slagen  af  en  plötslig  ingifvelse 
och  dött  en  kättares  död  under  den  största  ruelse  odi 
ajälavånda . . . 

Messenii  bleka  kinder  betäcktes  af  rodnad. 

—  Då  —  fortfor  jesuiten  med  samma  orubbliga 
djärfhet  —  då  återstå  af  Vasaätlen  allenast  den  fåniga 
Erik  XIV,  den  erkändl  päfviske  Johan  lil  och  den 
uppenbart  katolske  Sigismund,  med  bvilka  alla  vi  icke 
behöfva  göra  oss  något  besvär.  Engång  öfvertygadt 
all  dess  störste,  ja  alla  dess  konungar  antingen  vtrit 
Met   på    sistone    blifvit   påtviskt  ainoade,  akall  svenska 


FRESTAREN  313 

Bnt  slutligen  se  fjäilen  falla  [rån  sina  figon,  med  bot- 
idig  Anger  bekänna  sin  skuld  och  Sndtligen  falla  tillbaka 
dn  atlenasaliggörande  romerska  kyrkans  sköte. 
^b-  Och  hiini,  vördige  fader,  vill  du,  tvärtemot  de  kla- 
^Mevis.Öfvertyga  svenskarae  om  deras  konungarsaffall? 
^^^  Jag  bar  redan  sagt,  fortfor  jesuiten  smickrande, 
f  ett  fii  Blort  och  fö  rtj  enat  fullt  värf  endast  kan  genom- 
ri[*as  af  den  snillrike  Johannes  Messenius.  Man  vet 
Ll  do  ur  Sveriges  lUrdaste  man  och  störste  häfdalecknare. 
lan  vet  alt  du  ägt  och  ännu  äger  i  din  hand  dera 
wlariska  dokumenler  och  hemligheter,  än  någon  äger  i 
^rikel.  Begagna  denna  din  sl&llning  med  lintlighet 
ikarpsinnighet;  hopsätt  dokumenler,  som  aldrig 
h;  dikta  tilldragelser,  som  aldrig  händt . . . 

-  Hvad    vägar    du    säga?    utbrast  Alesseniua  med 
|Bde  kinder. 

Kniten  misstog  sig  p&  hans  BinnesrOrelae. 

-  Ja,    fortfor   patern,   vågsarot    är   förelaget,  men 
rftn  omöjligt.     En  hastig    flykt  till  Polen  skall  dess- 

i  säkerhet . . . 
<  Och  det  är  fit  mig...  åt  mig  du  föreslår  delta? 
■  J8,  tillade  Bieronymus  i  samma  ton,  jag  inser 
litaf  Adolf  skulle  göra  dig  största  svårigheten,  och 
lar  jag  därför  på  min  del.  Du  har  således 
adasi  GuaUf  1  och  Carl  IX  på  din  lott  att  framställa  i 
^  dajcer,  som  länder  vår  fromma  sak  och  vår  heliga 
H^till  gagn  . . . 
•-  Abi  a  me,  male  spiritus!  utbrast  Measeniae 
Dtbtott  af  raseri,  som  jesuiten,  oakladt  sin 
,  var  långt  ifrån  att  vftnla  sig.  —  Da  äreakändarel 
tI  du  niding,  som  kommer  din  hand  vid  det 
Iror  du  alt  jag,  Johannes  Measenius,  därför 
t  i  många  år  uppft  äran  att  vara  Skandiens  störste 


I 

J 


314  ELD   OCH    VATTEN 

häfdatecknare,  för  att  med  ens  på  ett  aå  infamt,  ett  al 
oerhördt  sätt  våldföra  den  hiatoriska  sanningen,  som  jåg 
med  så  långvarig  möda  återupprättat  1  Packa  dig  din 
väg  på  ögonblicket,  fort .  • .  bort,  in  Gehennaml  • . .  Och 
vid  dessa  ord  slungade  den  gamle,  utom  sig  af  viedsb 
mot  jesuitens  hufvud  allt  hvad  hän  först  fick  fatt  uti| 
böcker,  papper,  bläckhorn,  sanddosa,  med  en  häftighet, 
som  kom  den  djärfve  munken  att  studsa. 

Patems  gulbleka  kind  blef  ett  ögonblick  än  Uekan 
. . .  därpå  steg  han  några  steg  tillbaka,  reste  sig  i  sin 
fulla  längd  och  uppslog  den  veckade  spanska  BtnuiMle- 
tröja,  som  betäckte  hans  bröst.  Ett  kors  af  gnistrande 
diamanter,  omgifvet  af  en  tömekrona  af  rubiner,  bUnklt 
oförmodadt  fram  i  den  tilltagande  skymningen. 

Detta  smycke  syntes  på  Messenius  ntöfvm  ett 
magiskt  inflytande.  Hans  nyss  så  uppretade  stimmA 
förstummades  plötsligt . . .  hans  vrede  öfvergick  nistftt 
i  ögonblicket  till  en  omisskännelig  fruktan...  hiaa 
knän  darrade,  han  vacklade,  var  nära  att  falla  och  fut- 
höll  sig  med  möda  i  den  höga  stolkarmen  titt  invid 
skrifbordet. 

Jesuiten  trädde  nu  åter  långsamt  närmare,  i  det 
han  genomborrade  fången  med  dessa  obeskrifliga  ögOBp 
dem  man  liknar  vid  skallerormens. 

—  Minns  du  ännu,  gamle  man  —  sade  han  med 
afmätt  herskareton,  i  det  han  lät  hvarje  förkrosatnde 
ord  åtföljas  af  en  paus,  beräknad  att  höja  dess  skarpt 
effekt  —  minns  du  ännu  de  straff,  med  hvilka  kyrkan 
och  vår  heliga  ordens  lagar  belägga  synder  som  dinaf 
För  affall:  döden  —  och  du  har  sju  resor  afhllitl  — 
För  hädelse:  döden  —  och  du  har  sju  resor  hädat  I  -* 
För  olydnad:  döden  —  och  du  har  sju  resor  trotsati 
—  För  aynd  mot  den  he\\%SL  axi4Ä\  IM^t^m^^BWOL  —  vSo^ 


■ 

■ 

■                                     FRESTAREN                                             315 

mkv  ajaått  som  dnl  —  Fdr  kStteri:  bftlet  —  ocb 
^kr    fOrtjenl   det  booi  du  I  ~   För  förargelBe  och 

\ 

B                           Frestarea. 

i 

ELD   OCH    VATTEN 


sidrdrdnad    mot    Herrans    heliga:    den   eviga   elden 
och  bveiD  har  som  du  kommit  förargelse  ftstadi 

—  NAd,  helige  fader,  nåd!  ulropade  Messenin 
det  han  vred  sig  som  en  mask  under  jesuitens  16ttii 
hotelser. 

Men  paler  Hieronymua  fortfor: 

—  NicolatiS  PragensiB,  den  frejdade  maimen, 
fifver  till  Calvins  villosatser  och  vAgade  trotsa  vår  on 
Ofverhufvud.  Han  drog  sig  undan  till  Böhmens  dold 
vrh,  men  hämndea  fann  honom.  Hundarna  aleto  861 
hans  kropp  och  afgrundens  andar  sleto  hans  själ . . 

—  Förbarmandel  Nädl  suckade  fången  tillintetgj 

—  Nåväl  —  fortior  jesuiten  med  höghet  och  öl 
lägsenhet  —  jag  har  lämnat  dig  valet  mellan  glo 
och  fördömelsen-,  jag  vill  lämna  dig  det  ännu  eng 
ehuru  du  icke  fOrtjenar  del.  Tror  du  väl,  elin 
aSälling,  att  jag,  de  tyske  och  nordiske  jesuiternea  fil 
hufvud,  som  icke  erkänner  nägon  annan  öfver  mi{ 
den  helige  fadern  i  Bom  —  tror  du  väl  att  jag  tre 
tusende  faror  för  atl  uppsöka  dig  hSr  i  din  usla  vr& 
aedan  lata  afspisa  mig,  den  osynlige  herskaren  fi 
hela  norden,  med  din  olydnad  och  ditt  vankelmodi 
frågar  dig  ännu,  i  vftr  heliga  ordens  namn,  om 
Johannes  Messenius,  vill  hörsamma  den  ed  du  av 
din  ungdom  och  viljelOs  lyda  mina,  din  förmans 
domares,  bud  och  befallningar? 

—  Ja,  helige  fader,  svarade  fången  darrande, 
jag  vUI, 

—  B6r  då  det  straff  jag  pllfigger  dig.  Du  si 
att  du  hela  dilt  lif  igenom  alräfvat  för  elt  enda  n 
del  att  vinna  namnet  af  nordens  störste  hätdaleokn 
ocJi  du  (ror  dig  nu  ändtligen  ha  uppnått  ditt  inåL 


FRESTAREN  317 

—  Ja,  helige  fader,  det  är  mitt  mål,  och  jag  har 
fpoltt  det 

—  Ditt  mil  är  falskt  I  utbrast  jesuiten  änyo  med 
feknMsande  stämma.  Ditt  mål  är  syndens  och  djäfrulens 
all,  ty  du  har  arbetat  för  din  egen  ära  och  icke  för 
ha  heliga  kyrkans,  såsom  du  svurit  Därför  pålägger 
in  dig  att  själf  förstöra  ditt  lifs  afgud,  ditt  stora  rykte 
ku  eftervärlden,  därigenom  att  du  förvänder  historien 
Mh  skrifver  henne  icke  såsom  hon  är,  utan  såsom  hon 
Me  vara.  Jag  vill  att  du  skall  bortkasta  rykte  och 
rihnririd,  ter  att  tjena  dagens  ändamål,  som  är  den 
Nnenka  kyrkans  seger  i  norden.  Jag  vill  att  du  skall 
iiJrrifwa  konungame  Gustaf  den  förstes  och  Carl  den 
Mades  historia  sålunda,  att  allt  hvad  de  gjort  för 
nbnoatioDen  ländt  både  dem  och  deras  rike  till  fördärf 
Mh  fihrdömelse.  Och  jag  vill  att  du  skall  stöda  denna 
■Il  historia  på  så  tillförlitliga  dokumenter,  att  de  i  folkets 
%n  trotsa  alla  bevis  på  motsatsen  —  dokumenter,  som 
ieb  finnas,  det  vet  jag  alltför  väl,  men  hvilka  du  skall 
Hbttka  —  dokumenter,  hvilkas  falskhet  möjligen  om 
Hminsålder  bUr  uppenbar,  men  hvilka  för  ögonblicket 
1611  den  åsyftade  nyttan. 

—  Och  således  —  sade  Messenius  med  en  röst, 
^  på  en  gång  darrade  af  de  mest  olika  känslor,  fruktan, 
^^i  förödmjukelse  —  således  skall  jag  inför  efter- 
^Uden  stå  som  en  nedrig  förfalskare,  som  en  ärelös 
'^^Bdare  af  historiens  heligaste  sanningar . . . 

*-  Ja  hvad  meri  återtog  jesuiten  hånleende.  Hvad 
^»  om  du,  eländiga  verktyg,  uppoffrar  ditt  namn, 
^"t&tst  kyrkan  vinner  sin  stora  segeri  Hvartill  tjenar 
^  minniskors  pris,  om  din  själ  brinner  i  afgrundens 
vU,  och  hvad  skadar  dig  människors  förakt,  om  du 
1^^  detta  offer  vunnit  martyrers  krona  i  himm^V^ii^ 


318  ELD   OCH   VATTEN 

—  Heo  sanniogens  sak . . .  historiens  oväldigadomi . .. 

—  Bah,  hvad  är  historiens  sanning?  ÄrdetTildso 
lydiga  slaf,  som  följer  i  hälarna  människors  förrillelsa 
—  den  papegoja,  som  tanklös  pladdrar  efter  alla  derai 
dårskaper?  Är  det  icke  fastmera  verkligheten  sådai 
den  bör  varä^  renad  från  villorna,  befriad  från  brottai 
och  dårskaperna  —  Guds  rike  på  jorden»  lika  vist  sob 
allsmäktigt,  lika  godt  som  det  är  heligt  och  vist? 

—  Men  är  det  då  vi,  som  skola  föreskrifva  Goc 
hvad  som  är  godt  och  vist?  Har  han  icke  själf  sagi 
088  det  i  verkligheten  sådan  den  ärt 

—  Ha,  vankelmodige  afEälling,  da  vågar  ännu  kUp 
slaga  med  din  förman  om  rätt  och  orätt  I  Välj  och  lyd! 
Välj  på  ena  sidan  den  timliga  och  eviga  döden,  på  andn 
sidan  paradisets  fröjder  och  helgonens  herrlighet  Än  et 
ord,  och  därpå  beror  ditt  ve  och  väl:  vill  du  lydi 
mitt  bud? 

—  Ja  jag  lyder!  svarade  fången,  bäfvande  och  för 
krossad. 

Och  jesuiten  aflägsnade  sig  stum  och  kall,  med  ei 
herskares  nick  att  slafven  hade  hans  nåd. 


ABI,   MALB   SPIRITtIS 


13,    Abl,  male  splrltus. 


pidpaas   en   vecka   hade   fO^tt   efter  del 
hemliga    Bamtal,    till   h vilket   vi   seoast 
lysanade.      Jesuiten   hade   nnder  denna 
tid    icke   Ifimnat    alatafången    ur    sikte. 
Dagligen   såg   man    honom,   under  sken 
af   Ukarevftrd,    insmyga    sig   i   Messenii 
rum  och  där  tillbringa  med  honom  flera 
timmar.      Han  var  för  klok,  för  alt  lita 
pfi  fångena  vankelmodiga  löften.    Hvad 
de  bida  tillaammana  förehade,  del  visete 
<^      ingen   i    slottet,  och  ståthållaren  fattade 
inga    misstankar.     Kajaneborgs  aflBgaen- 
het   långt  ifrån  den  öfriga  världen  hade 
insöft  Wematedt  i  säkerhet ;  Ivfirtom  fann 
han  nftje  i  den  frfimmande  läkarens  um- 
vittnade    om    stot   lärdom   förenad    med 
itor  vSridserfarenhet. 
!  Det  fanns  hkvål  en,  som  med  ständigt  vaksamt  öga 

IBljde  trftmlingena  steg,  och  denna  enda  var  Lucia 
Grothosen,  Mesaenii  hustru.  Katolik  af  uppfostran  och 
KrartnBlse,  hade  hon  ständigt  etyrkt  ain  man  \  bwoA 
paputukM   liaker;    detta   risste   jesuileQ  &\\U&t  \1\  <v^ 


s 


■•q». 


320  ELD  OCH  VATTEN 

trodde  sig  därför  vara  säker  om  hennes  medverkan, 
ehuru  han  varsamt  underlät  att  förtro  sina  planer  ät  den 
rörliga  kvinnotungan.  Men  ofta  strandar  den  slugaste 
plan  mot  dessa  dolda  driffjädrar  i  människohjärtat, 
särdeles  kvinnans  hjärta,  hvilka  verka  i  en  helt  annan 
riktning,  än  det  kalla  förständet  utstakar.  Jesuiten  hade, 
med  all  sin  slughet,  misstagit  sig  om  Lucia.  Han  be- 
räknade icke,  att  när  fanatismen  i  hennes  hufvud  ropade: 
skjut  uppäl  ropade  kärleken  än  högre  i  hennes  hjärta: 
häll  emot! . . .  och  kärleken  fär  hos  kvinnan  alltid  öfve^ 
handen. 

Lucia  var  en  ovanligt  skarpsynt  kvinna;  bon  hade 
genomskådat  jesuiten  förr  än  han  kunde  ana  det.  Hon 
säg  den  förstörande  inre  strid,  som  rasade  i  Messenii 
bröst,  en  strid  pä  lif  och  död  mellan  fanatismen  ä  ena 
sidan,  som  bjöd  honom  uppoffra  rykte  och  eftervärld  för 
kyrkans  seger,  samt  ärelystnaden  ä  andra  sidan,  som 
ständigt  manade  i  hans  öra:  skall  du  dä  själf  nedbryta 
hela  ditt  lifs  arbete?  Skall  du  dä  blindt  skända  histo- 
riens helgedom?  Skall  du  prisgifva  ät  föraktet  det 
lysande  namn,  som  i  fängelsets  natt  ännu  utgör  din 
rikedom  och  din  stolthet? 

Detta  allt  såg  Lucia  med  kärlekens  skarpblick; 
hon  såg  att  den  man  hon  älskade  och  för  hvilken  hon 
uppoffrat  ett  helt  hf  af  försakelser  och  tålamod,  skulle 
duka  under  för  denna  förfärliga  invärtes  strid,  och  hon 
beslöt  att  rädda  honom  med  ett  djärft,  ett  afgörande  steg. 

Sent  om  en  afton  brann  ännu  lampan  på  Messenii 
skrifbord,  där  han  och  jesuiten  arbetat  tillsamman  allt- 
sedan morgonen.  Lucia  hade  fått  tillstånd  att  gå  till 
hvila  i  sin  bädd,  som  stod  i  det  långa  rummets  andra 
ända  närmare  dörren,  och  låtsade  sofva.  De  båda  männen 
vid  bordet  hade   slutat  Bill  axYi^\A  o^  %%xdNx^]^^<^  isx^ 


r 


ABI,   MALS  SPIRITUS  321 


Ug   röst,   nu   som    alltid    på   latin,  hvilket  språk  Lucia 
ganaka  vU  förstod. 

—  Jag  är  nöjd  med  dig,  min  vän,  sade  jesuiten 
mad  aynbar  tiUfredaatällelse.  Dessa  dokumenter,  som 
bära  hela  sanningens  stämpel,  skola  vara  tillfyllest  att 
bevisa  konnngame  Gustavi  och  Caroli  omvändelse,  och 
detta  företal,  undertecknadt  af  dig,  skall  ytterligare  styrka 
deras  trovärdighet  Jag  beger  mig  nu  Ofver  Sverige  till- 
baka till  Tyskland,  för  att  antingen  genom  våra  an- 
hängare läta  trycka  dessa  dokumenter  i  Stockholm,  eller, 
om  det  beflnnes  omöjligt,  i  Lybeck  eller  Leiden. 

Messenios  utsträckte  ofrivilligt  sin  hand,  likasom  för 
att  återrycka  en  dyrbar  skatt  ur  en  röfvares  händer. 

—  Helige  foder  —  utropade  han  med  synbar  be- 
störtning —  ges  det  dä  intet  uppskof  ännu?  Mitt  namn  . . . 
nitt  rykte . . .  förbarma  dig  öfver  mig,  helige  fader,  gif 
mig  igen  mitt  namn  I 

Jesuiten  smålog. 

—  Ger  jag  dig  icke  ett  namn,  sade  han,  vida  större 
och  herrligare  än  det  du  förlorar,  ett  namn  i  vår  heliga 
ordens  tideböcker,  ett  namn  ibland  kyrkans  martyrer  och 
välgörare»  ett  namn  som  måhända  en  dag  skall  räknas 
bland  kyrkans  helgon? 

—  Men  med  allt  detta  ett  namn  utan  neder,  en 
lögnareSy  en  förfolskares  namn  I  utbrast  Messenius  med 
en  ttnges  förtviflan,  hvilken  man  visar  himmelens  herr- 
l^et  skymd  af  schavotten. 

—  Svage  fåfänge  man,  som  icke  vet  att  stora  mål 
akirig  vinnas  af  människofruktan  och  människopris !  sade 
jesuiten  med  nästan  föraktlig  ton.  Du  vore  i  stånd  att 
ia  en  gång  Återkalla  ditt  ord  och  förverka  dina  anspråk 
pä  hela  kristenhetens  tacksamhet.  Men  \^ck\\%\.\'\^  "dx 
d^  aamen  omöjligt    Deaaa  dokumenter  —  oe\i  dÄiN\^ 

fl.  —  -Wsfe  Äflr.    Illaétr.    I 


322  ELD  OCH  VATTEN 

Utsträckte  han  triumferande  sin  hand  med  papperei 
de  äro  nu  i  en  hand,  som  skall  förstå  att  fasthålla 
och,  mot  din  vilja,  bruka  dem  till  kyrkans  ära,  till  1 
seger,  till  din  egen  själs  eviga  välfärd! 

Pater  Hieronymus   hade  icke  väl  utsagt  dessa 
innan    raskt,  oväntadt   en   hand    bakom  honom  fal 
papperen,    dem    han    så    triumferande  upplyftat,  q 
dem  nr  hans  hand,  kramade  dem  tillsamman,  slet 
nu   dem   sönder  i  hundrade   stycken  och  strödde  d 
stycken   vidt   kring  fängelsegolfvet.    Denna  rörelse 
så  oförberedd,   jesuiten  var  så  långt  ifrån  att  ana  z 
sådant,    att   han   ett  ögonblick  förlorade  sin  vanliga 
slutsamhet    och   med  mera  häpnad  än  rådighet  gaf 
djärfva    handen    tid    att   fullborda  dess  förstörelse^ 
Först   när   de   kringströdda   bitarna   öfvertygade  hc 
om    verkligheten    af    hans    förlust,    sammanbetos 
läppar  af  raseri,  hans  armar  höjde  sig,  och  han  stö] 
med  en  tigers  vildhet  på  den  oförvägna,  som  vågat 
intetgöra   hans  plan  i  själfva  ögonblicket  af  hans  s* 

Lucia  —  ty  den  djärfva  handen  var  henne 
mötte  utbrottet  af  munkens  raseri  med  det  ener( 
mod,  som  utmärker  kvinnan,  när  hon  kämpar  föi 
heligaste.  I  sin  ungdom  hade  hon  varit  en  af  dem 
kunde  taga  sin  karl  i  kragen,  och  denna  föga  kvin 
armstyrka  hade  mer  än  engång  fått  öfning  unde 
ständiga  tvisterna  med  slottets  råa  soldater.  Hi 
slöto  sig  hennes  senfulla  fingrar  king  munkens  utstri 
armar  och  fasthöUo  dem  som  ett  skrufstäd. 

—  Nå,   sade  hon  med  gäckande  ton,  tre  steg 
lifvet,  herre;  hvad  är  det  ni  vill? 

—  Ursinniga,  röt  jesuiten,  skummande  af  vredi 
vet  icke  hvad  du  gjort  I     Eländiga  tjuf,  du  har  stul 

'ke  från  din  kyrka  och  ett  paradis  från  din  mani 


ABIy  MALE  SPIRITUS  323 

—  Och  från  er  har  jag  stulit  ert  rof,  frän  vargen 
hans  sikra  byte,  var  det  icke  så?  svarade  Lucia,  med 
en  stimma,  som  i  sin  tur  begynte  att  glödgas  af  hennes 
häftiga  lynnes  eld.  —  Munk  —  fortfor  hon  med  alltmera 
jisande  vrede,  i  det  hon  våldsamt  skakade  den  mäktige 
mannen,  som  fOrgäfves  sökte  göra  sig  lös  —  jag  känner 
en  tjnfy  som  under  kyrkans  fårakläder  kommit  att  stjäla 
från  en  stor  man  hans  ära,  från  ett  helt  folk  dess 
historia,  från  en  fattig  öfvergifven  kvinna  hennes  enda 
stolthet,  hennes  makes  lugn,  heder  och  lif.  Säg  mig, 
fromme  och  helige  munk,  hvad  straff  förtjenar  en  sådan 
tjuf?  Vore  icke  Ämmä  fall  nog  grundt  för  hans  kropp 
och  den  eviga  elden  nog  sval  för  hans  själ? 

Jesuiten  såg  med  en  hastig  rörelse  mot  fönstret, 
utanför  hvilket  det  mäktiga  fallets  vågor  dånade  hemskt 
i  vintematten. 

—  Ha,  utropade  Lucia  med  bittert  löje,  du  fruktar 
mig,  du,  den  mäktige  som  regerar  riken  och  samveten! 
Da  fruktar  att  under  min  grofva  dräkt  kunde  döljas  en 
mans  arm,  som  skulle  slunga  dig  ned  i  forsens  afgrund. 
Var  Ingn  ...  jag  är  blott  en  kvinna,  och  därför  strider 
jag  med  kvinnans  vapen.  Ser  du  . . .  jag  kastar  dig  icke 
at  genom  fönstret ...  jag  nöjer  mig  med  att  sätta  vild- 
djuret inom  lås  och  bom.  Darra,  munk,  jag  vet  hvem 
du  fir.  Lucia  Grothusen  har  följt  dina  steg;  du  är 
förrådd,  och  det  är  hon  som  förrådt  dig. 

—  Förrådd  I  upprepade  jesuiten;  han  begrep  alltför 
väl  hvad  detta  ord  innebar.  I  denna  hatfulla  tid,  dä 
två  religioner  kämpade  om  riken  och  samveten,  dä 
jesuitemes  stämplingar  i  högsta  grad  uppretat  svenskarna, 
var  en  medlem  af  denna  orden,  upptäckt  under  en  för- 
klädnad   inom    rikets    gränser,    utan  räddning  förlorad. 


324  EI,D  OCH   VATTEN 

Men    den    botande    faran  återgaf  denna  farliga  unkur.  i 
hela  dess  spänstighet. 

—  Förr&dd  af  dig,  min  dotteri  npfirepHdefaiiiiln 
engång,  i  det  hans  armar  sjönko  och  hans  anletadrig  aatD 
ett  ullryck  af  Ivifvel  och  mild  smärta.  —  Det  åromfijli 

Lucia   betraktade  honom  med  hat  och  miastroendi 

—  Jag  din  dollerl  utropade  hon  och  stSltemuokB 
med    afsky    ifrån    sig.      Lögnen  är  din  doKei  och 
heten  diti  moder.     Se  där  dina  släktingar! 

—  Lucia  (irothnsen,  eade  jesuiten  myckel 
när  du  var  barn  och  följde  din  fader  Arnold  G roUiDsm 
som  förjagades  jämte  konung  Sigismund,  dä  kom 
dag  i  nöd  och  landsflykt,  omgifven  af  töifötjare, 
bondes  koja.  Man  vägrade  eder  en  fristad,  man  hotid> 
att  utlämna  eder.  Då  upptäckte  ditt  barnsliga  bgt  i  «K 
hörn  af  kojan  en  mariebild,  en  kvarlefva  från  fort» 
tider,   vanhelgad   som    leksak    för    okynniga  piltar.    D>. 


ABIy  MALE  SPIRITUS  325 


IMmmMdaih  mm  förklädnad,  skulle  man  döda  mig. 
Mitt  lit  stir  i  din  hand;  angif  mig,  jag  flyr  icke;  jag 
ttr  för  min  tro  och  jag  förlåter  dig  min  död. 

—  Fly  hirifrlny  sade  Lucia  till  hälften  besegrad; 
N  IV  dig  tid  till  i  morgon.  Men  blott  på  det  villkor, 
itt  da  oj  mera  återser  min  man. 

—  NåTäl,  sade  jesuiten  vemodigt,  jag  flyr,  men  jag 
kfuiimnar  här  min  sköna  dröm  om  en  bättre  framtid, 
iek,  jag  har  föreställt  mig  den  store  Messenius  och  hans 
idii  maka  såsom  den  katolska  kyrkans  återupprättare  i 
i  Boiden;  jag  hade  tänkt  mig  den  tid,  då  millioner  män- 
liiåor  skulle  säga:  vi  gingo  i  mörker  och  blindhet,  men 
UMenias  ljus  har  uppgått  för  oss,  den  store  Messenius 
kr  blottat  för  oss  reformationens  falskhet. 

—  Om  det  kunde  ske  utan  att  komma  sanningen 
iitr  nära,  utropade  Lucia,  hvars  eldiga  själ  alltmera 
UnfOrdes  af  den  framtid  jesuiten  skickligt  förstod  att 
itiUla  för  henne  i  perspektiv. 

—  Sanningen  I  upprepade  jesuiten,  mildt  öfvertygande. 
O  min  vän,  sanningen  det  är  vår  tro,  lögnen  det  är 
kittames  tro.  Om  du  blefve  förvissad  att  jag  af  din 
man  begär  blott  sanningen  själf,  ville  du  då  i  stället  för  att 
nsdrifva   din  kyrka,  hjälpa  till  att  återuppbygga  henne? 

—  Ja  det  ville  jag!  svarade  Lucia  varmt  och  lifligt. 

—  Så  hör  då  . . .  fortfor  jesuiten,  men  afbröts  i 
detsamma  af  Messenius,  som,  härtills  döfvad  och  hand- 
Ukn,  nu  syntes  uppvakna  ur  en  svår  och  plågsam 
diöm. 

—  AbL  male  spiräus!  utropade  han  med  ursinnig 
häftighet,  likasom  fruktade  han,  att  jesuitens  ormtunga 
innu  engång  kunde  segra.  —  Abi,  abi!  Du  är  icke  en 
mJtHiMfca^  du  är  själfva  lögnens  furste,  du  är  själfva 
paradisets  orm!     Abi,  abi  in  ceiernam  ignem,  habita- 


33<i 


ELD    OCri    VATTEN 


culum  tuum,  tn  regniirn  niendacii,  imperium  luumf^ 
Och  därvid  skCI  ban  jesuilen  framtOr  sig  mol  dfirren, 
utan  att  Lucia  gjorde  min  af  att  hindra  deL 

—  Insanit    mi»tr!-  mamlade    jeauiten,  i  det    han 
(6ravann. 

—  Tack,  min    vSnI  sade  Lucia  med  l&ttadt  bjirta, 
likasom  be  Fri  ad  från  en  vådlig  förtrollning. 

—  Tack,     Lucial    Bvanide     Mesaenius    mildare    in 
hftn  på  läng  lid  litltalat  i 


H 

14.    Helgonens  dom.  ^H 


illida  följande  motionen  intr&dde 
pater  Hieronymtts  i  det  rum, 
som  beboddes  af  fröken  Regina 
von  Emmerirz  ot-b  hennes  gamla 
Dortbe.  Blek  af  nattvak  och 
smärta   satt  den  sköna  flickan 

vid    IrotjenarinnanB    b8dd.      Vid    jesuitens   intrade  stod 

Regina  haeiigt  upp. 

—  Rådda    Dortbe,  min   far  I  utropade  hon  plStallgt 

och    haaiigt  ...  jag    bar    sdkl    er   öfverallt,  och  ni  har 

öfvergifvit  mig  I 


'  Vik   liädan,  du   ore 
buulns,  Ull  Itigneus  nk?,  Ui 
*  Den  eländige  yrar. 


anile,  lill  den  rviga  elden,  liu 
liprradöme. 


HELGONENS   DOM  327 


—  Sch,  sade  jesuiten  hviskande,  tala  sakta,  väggarna 
ht  Cron.  Så... verkligen?  Dorthe  är  sjuk?  Stackars 
gamma,  det  var  illa  det,  jag  kan  icke  hjälpa  henne. 
Man  år  vår  förklädnad  på  spåren.  Man  misstänker  oss. 
Vi  måste  fly  i  denna  dag,  i  denna  stund. 

—  Icke  förr  än  ni  åter  gjort  Dorthe  frisk.  Jag  ber 
er,  min  &ir,  ni  är  klok,  ni  känner  alla  läkemedel;  gif 
Dorthe  en  hastigt  verkande  hälsodryck,  och  vi  följa  er 
hvart  ni  behagar. 

—  Omöjligtl  Vi  ha  ej  en  minut  att  förlora.    Kom  I 

—  Ej  utan  Dorthe,  min  far  I  Heliga  jungfru,  skulle 
jig  öfvergifva  henne,  min  amma,  min  moderliga  vän! 

Jesuiten  framträdde  till  sängen,  fattade  den  gamlas 
hand,  vidrörde  hennes  panna  och  pekade  tyst  därpå 
med  en  min,  hvars  betydelse   Regina  alltför  väl  förstod. 

—  Hon  är  död  I  utropade  den  unga  flickan  med 
häpnad. 

—  Ja  hvad  mer!  återtog  jesuiten,  och  ett  besynner- 
ligt hemskt  smålöje  stred  kring  hans  läppar  med  den 
uppsyn  af  sorg  han  bemödade  sig  att  antaga.  —  Du  ser, 
mitt  barn,  tillade  han,  att  helgonen  velat  bespara  vår 
trogna  vän  en  mödosam  väg  och  i  stället  upptagit  henne 
i  den  himmelska  glorian.  Här  är  intet  mera  att  göra. 
Kom! 

Hen  Reginas  blick  hade  midtigenom  tårarna  varse- 
blifvit  det  sällsamma  löjet,  och  det  slog  henne  med  en 
obeskriflig  fasa.    Hon  syntes  eftersinna  en  mörk  hemlighet. 

—  KomI  upprepade  han  brådskande.  Jag  vill  gifva 
Hessenii  hustru,  som  är  katolik,  det  uppdraget  att  gömma 
vår  vän  i  jorden. 

Reginas  mörka  ögon  stirrade  med  rysning  på  munken. 

—  I  går  klockan  sju  på  aftonen,  sade  hon,  var 
Dorthe  vid  god  hälsa.     Strax  därpå  drack  hon  den  dryck 


328  ELD  OCH   VATTEN 

ni  alla  kvällBr  liltredt  fit  henne  med  eiärkaude  SrtcBj 
Klockan  åtta  sjuknade  hon ...  tio  timmar  därefter  har  m| 
opphört  alt  lefva. 

—  Den  långa  resana  mödor  ...  en  förk5'lning  ...  a 
inflammatio ...  det  behCfdes  icke  mer.  Kom !  sade  je»ium 
oroligt. 

Men  Regina  kom  icke. 

—  Munk  —  sade  hon  med  en  röat,  aom  darrade  il 
fasa  och  afsky  —  ni  bar  gifvil  henne  giftl 

—  MiU  barnl  Min  dolter,  hrad  faller  dig  in  I  SmiiWi 
har  förvillat  dilt  fdrst&nd.     Kom,  jag  förliter  dig! 

—  Hon  var  er  till  besvär  -  -  -  jag  aäg  er  otålighet  ^ 
Tår  hilreaa.  Och  nu  vill  ni  ulan  beskydd  gtfva  mig  iM 
pria  åt  ert  godtycke.  Heliga  Maria,  fräls  mig!  ^ 
följer  er  ej! 

Jesuitens  rörliga  ansikte  Sndrade  hastigt  uttryck  ock 
anlog  denna  befallande  stränghet,  med  hvilken  haniuigl. 


HELGONENS  DOM  329 

fvtnde»  om  jag  någonsin  räckt  denna  kvinna  en  annan 
yck  in  htisana  och  läkedomens  1 

—  Nåyäl,  sade  Regina,  helgonen  hafva  hört  er  ed 
åk  tecknat  den  ati  domens  bok.  Farväl,  Dorthe,  min 
bl,  min  morl    Kom,  låt  oss  gäl 

Båda  ilade  ut  Det  var  ännu  mörkt.  En  blek 
rimma  at  dagen  grydde  öfver  de  mörka  furorna  vid 
randen  at  Koivukoski  fall.  Släden  stod  ispänd.  Den 
»mniga  vakten  i  porten  lämnade  fri  passage  åt  läkaren, 
rars  förtroliga  umgänge  med  kommendanten  på  slottet 
ir  alla  bekant. 

Redan  trodde  sig  jesuiten  vara  i  säkerhet,  då  en 
In  fasta  landet  kommande  släde  mötte  de  flyende  på 
m  smala  bron  och  körde  i  mörkret  fast  med  dem. 
onkens  släde  vändes  på  kant  och  hindrades  blott  af 
m  halfmurkna  brakande  ledstången  ifrån  att  stjälpa  i 
japet    Regina  uppgaf  ett  rop  af  förskräckelse. 

Vid  ljudet  af  denna  röst  sprang  en  man  ur  den  mö- 
ade  släden  med  häftighet  upp  och  närmade  sig  de  flyende. 

—  Regina  1  utropade  en  icke  okänd  röst,  som  dar- 
de  af  öfverraskning. 

—  Ni  misstar  er,  min  vän,  skyndade  jesuiten  att 
ara  med  förställd  röst.  Gif  väg  för  Doktor  Albertas 
'moniSj  fältläkare  i  kunglig  majestäts  tjänst. 

—  Ha,  det  är  du,  eländige  jesuit  1  skrek  den  främ- 
inde.  Vakt  i  gevär!  I  gevär,  att  gripa  den  störste 
f^  som  jorden  bär!  —  Och  därvid  fattade  han  munken 
iiana  yfviga  päls. 

Ett  ögonblick  sökte  Hieronymus  att  lösgöra  släden 
h  genom  hästens  snabbhet  undkomma.  Men  då  han 
m  omöjligheten  häraf,  lämnade  han  pälsen  i  sticket, 
ngrade  sig  nr  sin  fiendes  armar,  kastade  sig  snabbt 
rar  ledstången  till  bron  och  nedhoppade  på  isen,  som 


330  ELD  OCH   VATTEN 

under  den  ovanligt  starka  kölden  lagt  sig  mellan  slotts- 
holmen och  fasta  landet.  Innan  kort  hade  han  fO^ 
svunnit  i  den  gråa  skymningen.  Vakten  vid  slottsporten, 
uppskrämd  af  ropet,  aflossade  sitt  gevär  efter  flyktingen, 
men  utan  att  träffa.  Några  af  soldateme  gjorde  min  af 
att  förfölja  honom  på  isen. 

—  Låten  bli  med  det,  gossar,  ropade  en  skäggig 
sergeant;  det  har  töat  i  natt  och  strömmen  har  skurit 
isen   underifrån;    jag  tänker  han  skall  väl  stryka  i  dag. 

—  Men   rymmaren   sprang  dit  nedl  ropade  några. 

—  Honom  tar  fan,  svarade  sergeanten  lugnt  och 
tände  sin  morgonpipa.  Jag  tänker  att  vid  det  här  laget 
skall  han  vara  i  Ämmä. 

—  Hvad  säger  du!  utropade  förfärad  mannen  vid 
släden. 

—  Jag  säger  att  käringen^  fått  sig  frukost  i  dag, 
svarade  sergeanten  med  orubbligt  lugn.  Hör  bara,  hon 
skäller  som  en  bandhund;  nu  är  hon  nöjd. 

Alla  lyssnade  med  häpnad  på  vattenmassornas  dån. 
Det  förekom  dem,  som  brusade  det  mäktiga  fallet  vildare, 
fruktansvärdare  än  förr  i  den  gråa  vinterskymningen. 
Sergeanten  hade  rätt;  det  liknade  en  bandhunds  tjut, 
när  man  kastat  till  honom  ett  rof. 


15.    Bertel  och  Regina. 

Vi  lämnade   vår  irrande  riddare  af  Mancha,  uttröttad 
af  mödor   och    äfventyr,  sofvande  uti  en  bondgård 
i    Ylihärmä.      Vi    återfunno   honom    nyss    på    bron  till 

^  Ämmä,  på  svenska  käring. 


BERTEL  OCH   REGINA  331 

KajaneborgB  slott  under  fåfänga  försök  att  bemäktiga  sig 
jeanitens  hatade  och  fraktade  person,  hvilken  han  igen- 
känt genom  mtan  i  det  ensliga  skogstorpet.  Bertels 
irrftrder  andar  de  tio  eller  tolf  dagar,  som  förflutit 
ledan  håna  första  uppträdande,  äro  lätta  att  gissa.  Ledd 
på  Tillapår  under  ain  jagt  efter  flyktingame,  hade  han 
genomirrat  alla  vägar  i  Österbotten,  varit  uppe  ända  till 
Uleåborgy  och  först  då  han  där  förlorat  alla  spär,  beslutat 
8ig  för  det  sista  vågade  försöket  att  efterlefa  de  flyende 
långt  borta  i  Kajanas  ödemarker.  Ilvarför  den  unge 
riddaren  med  en  så  outtröttlig  ihärdighet  förföljt  deras 
spår,  skall  snart  visa  sig. 

Några  timmar  efter  uppträdet  på  bron  återfinna  vi 
Bertel  i  det  nya  rum,  som  ståthållaren  anvisat  fröken 
Regina  och  där  hon  stod  under  beskydd  af  en  hans 
kvinnliga  släktinge.  Mer  än  tre  år  hade  förflutit,  sedan 
de  båda  senast  möttes  under  så  olika  förhållanden  i 
Frankfurt  am  Hain  i  den  store  konungens  närhet.  Bertel 
var  då  en  oerfaren  tjuguårig  yngling,  Regina  en  lika 
oerfaren  sextonårig  flicka.  Båda  hade  sedan  dess  genom- 
lefvat  många  pröfningar;  hos  båda  hade  ungdomens 
första  brinnande  entusiasm  blifvit  afkyld  af  strider  orh 
lidanden.  Afståndet  mellan  furstedottern  och  den  obe- 
märkte löjtnanten  hade  sedan  dess  blifvit  minskad  t  genom 
Bertels  krigiska  ära  och  nya  adliga  vapensköld;  ja  i 
denna  stund  kunde  hon,  en  öfvergifven  fånge,  anse  sig 
hedrad  af  en  riddares  uppmärksamhet.  Men  afståndet 
mellan  deras  öfvertygelser,  deras  sympatier,  deras  hjärtan 
—  hade  väl  det  blifvit  minskadt  af  dessa  hårda  pröf- 
ningar,  aom  vanligen  stålsätta  en  öfvertygelse,  i  stället 
ttt  bryta  den? 

Bertel  närmade  sig  den  unga  flickan  med  hela  den 
vördnadafolla    uppmärksamhet,     hvilken     hans    samtids 


:J32  eld  ')CH  vatten 

belefveobet    ännu   bibehållit  som  ett  arf  från  föregi^nd» 
irhundradene  che valeri. 

—  Min  Fröken,  aade  han  med  lindrigt  darrande  rliil 
sedan  mitt  hopp  att  finna  er  på  Korsholm  slog  Uk' 
har  jag  förföljt  er  genoni  skogar  och  Sdemarker  bIsm 
man  förföljer  en  brottsling.  Ni  anar  mfihSnda  del  iVt 
som  Förmått  mig  därtilli' 

Beginas  långa  svarta  ögonhår  lyflades  långsamt,  od 
hon  betraktade  Berlel  med  frågande  blickar. 

—  Riddare,  svarade  hon,  hvad  aom  än  förmlBi 
dårtill,  är  jag  sSker  dSrpå.  att  edra  skäl  rarit  Sdla  od 
ridderliga.     Ni    bar   ej    velat    återföra  en  olycklig  tRA 

i  hennes  fängelse;  ni  har  blolt  velat  rycks  henne  bat] 
från  en  man,  som  den  arma  bedragna  alltsedan  bin>1 
domen  ansett  för  en  helig,  en  from  man  och  bnrf' 
djupt  dolda  ondska  hon  först  no  hu  Iftrt  sig  kåni 
aFshy. 


BERTEL  OCH    REGINA  333 

lernedands  och  hår  —  Bertel  böjde  vid  dessa  ord  ett 
i,  rickte  Regma  ett  papper  med  förmyndareregeringens 
jill  —  hår  år  det  dokument,  som  betryggar  er 
hftt 

Regina    hade    behårakat    sin    första    rörelse   och 
attog  det   dyrbara  dokomentet  med  nästan  högdragen 


—  Heir  riddare,  sade  hon  afmått  och  kort,  jag  vet 
t  ni  icke  b^år  min  tack  för  det  ni,  mer  än  edra 
idamån,  handlat  som  en  man  af  ära. 

Bertel  uppstod,  förvirrad  af  denna  stolthet,  som  han 
:vål  bort  vänta. 

—  Hvad  jag  gjort,  sade  han  i  sin  tur  afkyld,  det 
r  jag  endast  gjort  för  att  utplåna  en  oförrätt,  som 
ade  kaata  skugga  på  en  stor  konungs  minne.  Hvar 
b  en  af  mina  landsmän  skulle  gjort  detsamma  som 
[t  om  icke  krigets  nöd  kommit  dem  att  glömma  den 
pråttelse  ni  haft  rätt  att  fordra.  Främst  af  alla 
iiDe  den  hOgsinte  konung  Gustaf  Adolf  skyndat  att 
dUg^n  ett  ögonblicks  öfverilning,  om  icke  försynen  sä 
irt  hade  afklippt  hans  dagar.  Men  —  afbröt  Bertel 
;  ajålf  —  jag  glömmer  att  den  konung  jag  älskar  och 
Dodrar,  honom  hatar  ni,  min  fröken  1 

Vid  dessa  ord  steg  ånyo  den  höga  och  sköna  rod- 
den på  Reginas  kinder.  Bertel  hade  ovetande  vidrört 
af  de  känsligaste   strängarna  i  detta  glödande  hjärta. 

ny  npptåckt,  en  förundransvärd  likhet,  i  gestalt,  i 
It,  i  åtbörder,  ja  i  tänkesätt,  en  likhet,  som  hon  aldrig 
Qt  bemärkt  och  som  dessa  tre  år  utvecklat  i  Bertels 
la  personlighet,  anslog  med  ett  obeskrifligt  intryck  den 
Oåndska  flickans  själ.  Det  förekom  henne,  som  säge 
B  honom  själf,  den  störste  bland  dödlige,  hennes 
tanmart   stolthet,  hennes  lifs  både  sällhet  och  olycka, 


334  F.I.D    Or.tl    VATTEN 

honom  den  älskade  och  den  fruktade,  hennes  tam 
hennes  tros  och  hennes  hjärtas  besegrare  —  or  b  • 
sade  han  själf  till  henne  med  den  vfilk&nda  sliDtiv 
»Regina,  du  hatar  mig!*  Detta  intr)-ck  kom  ai  satt 
ek  starkt,  med  en  sådan  öfverraskande  makt,  att  Re|j 
pldtsligt  bleknade,  vacklade  och  nödgades  städa  sig 
Bertels  framräckta  arm, 

—  Heliga  jungfru,  hviskade  hon  förvirrad  och  tH 
Bigi  jag  skulle  bala  er  —  er,  aom  jag  aJsk  . . . 

Bertel  uppf&ngade  detta  halfva  obegripliga  och  d 
så  innehållsrika  ord  med  en  ötverraakning  lika  pl6< 
och  ov&n'.ad  som  Reginas.  Urom  sig  af  beatörtn 
fruktan  och  bopp,  var  han  likväl  för  ridderlig  all 
gagna  sig  af  en  afi  ofrivillig  bekännelse.  Stum 
aktningsfull  ledsagade  han  den  unga  flickan  till  bei 
beskyddarinna,  under  hvars  v&rd  hon  snart  ålerbSm 
sig   frän   sin  hastiga  vanmakt,  en  följd  af  länge  göi 


BERTEL  OCH  REGINA  335 

itt  en  skiljemar,  och  visserligen  den  starkaste,  nämligen 
ifkmemas  bittra  kamp.  Fåfänga  murl  Äfven  den 
ttade  slutligen  tillsamman  för  den  sydländska  passionens 
I,  och  innan  tre  veckor  förgått,  hade  den  nittonåriga 
dnn  och  den  tjagntreårige  ynglingen,  glömske  af  både 
•-  och  rangskillnader,  svurit  hvarandra  trohet  för  lifvet. 
Mte  väl  Bertel,  att  han  för  sin  sköna,  sin  stolta,  sin 
irtögda  bmd  hade  att  tacka  konung  Gustaf  Adolfs 
nne? 

Ett  sällsamt  öde  ville  besegla  denna  förening  på  ett 
Intadt  och  underbart  sätt.  Med  hemlig  bäf van  för  sin 
tka  hade  Bertel  länge  förgäfves  efterforskat  jesuitens 
B.  Sedan  den  morgonen,  då  han  hoppade  öfver  led- 
agen  vid  bron,  hade  ingen  af  honom  hört  eller  sett 
t  ringaste  spår,  innan  tre  veckor  därefter  en  bonde 
ann  sig  med  rapport,  att  man  vid  öppnandet  af  en 
i  ett  stycke  nedanför  Ämmä  fall  funnit  den  döda 
»ppen  af  en  man  utan  öron,  i  utländsk  dräkt,  som 
oden  medförde  och  som  igenkändes  hafva  tillhört 
ter  Hieronymus.  Därtill  lade  ännu  den  ärlige  Paldamobon 
liten  oansenlig  kopparring,  hvilken  funnits  hängande 
I  ett  snöre  på  den  dödes  bröst.  Bertel  betraktade 
Dna  ring  med  förvåning  och  glädje. 

—  Ändtligen  har  jag  dig,  utropade  han,  denna  ring 
D  jag  så  länge  eftersträfvat  —  och  med  dig  vissheten 
I  den  fruktansvärde  mannens  död. 

—  Helgonens  dom  öfver  menedaren  1  utropade  Regina 
itört 

—  Helgonens  dom,  som  bekräftar  vår  lycka !  svarade 
rtel  och    fastade    på  Reginas    finger  konungens  ring. 


El. I»    or»    VATTIN 


16.    Konungens  ring.    Svärdet  och  plogen. 
Eld  och  vatten. 

A  ler  gft  vi  tillbaha  till  Stoikyro,  till  Berlila  gård  ot 
den  gamle  boodeLungen. 
Det  Sr  en  vinterdag  i  Mars  1636.  VAreolen  verki 
redan  pä  bdÖd,  taken  drypa  pfi  solsidan,  åkaren  bär  | 
kullarnas  norra  sida  ocfa  brister  på  den  södra.  Ara 
Oerlila  är  nyss  bemkommen  från  kyrkan  med  hela  si 
folk;  bens  gråa  hufvud  lutar  till  fall,  han  stöder  sig  | 
Meris  arm.  Vid  hans  sida  går  ett  kostligt  par  af  an 
runda  figurer:  den  gamle  Larsson  och  bana  nyss  hen 
kointie  son,  den  tappre  och  lärde  kaptenen  af  samo 
namn,  sin  lille  faders  trogna  afbild,  så  när  som  på  årei 
Vid  hans  eida  går  hans  unga  hustru,  en  täck  och  glai 
lynt  gestalt,  hvars  drag  vi  känna  igen  Det  är  inge 
annan  än  KStehen,  den  raska  och  muntra  Oickan,  hvu 
mjuka  hand  engfing  bragie  den  ädle  kaptenen  ar  koi 
cepterna.  Sedan  den  dagen  bar  han  svurit  vid  all 
grekiska  och  romerska  författare,  dem  han  fordom  ISi 
i  Abo  katedralskola  —  sic  unde  ubi  apud  unqum 
post.  som  de  gamle  sfi  skönt  brukade  uttrycka  aig  - 
att  den  mjukhäodla  novisen  bland  Wurzbu^a  barmbSrlig 
systrar  en  dag  skulle  bli  hans.  Och  då  krigets  skifte 
åter  förl  dem  tillsamman,  dä  Kälchen  var  utan  beskyd 
ocb  för  resten  ej  hade  något  emot  en  ärlig  och  gla 
■oldat.  B&  har  detta  nOjsamma  och  muntra  par  blifvit  p 
bÖBlen  ordentligen  sammanvigdt  I  Stralsund  och  därefu 
begifvit  aig  att  besöka  sin  runde  fryntlige  fader  oc 
svärfader  Larsson  i  Slorkyro,  dSr  de  varit  bfigligea  v4 
komna  och  upptagna  egm  barn  i  huseL  i^H 


KONUNGENS  RING.      SVÄRDET  OCH   PLOGEN  337 

Ty  det  bör  ännu  tilläggas,  att  Larsson  namera  gifvit 
på  båten  och  efter  mycket  prut  fått  sitt  afsked, 
dock  ntan  gradförhöjning.  Han  har  beklagligen  icke 
samlat  en  fyrk  af  rofvet  i  Tyskland,  såsom  månge  hans 
gelikar.  Allt  hvad  han  förtjenat  —  och  får  man  tro 
honom  själf,  har  det  varit  millioner  —  det  har  farit  sin 
kos,  hvart?  Vid  Nördlingen,  säger  han.  Jo  vackert,  i 
sus  och  dns  med  glada  bussar  af  samma  skrot  som  han 
ijälf.  Hen  nu  vill  han  blifva  ordentlig  och  stadig  som 
en  gärdsgårdsstör,  efterträda  sin  fader  som  inspektor  pä 
Bertilas  stora  jordegendomar,  plöja,  så,  skörda  och  pro 
modulo  virium  prolem  copiosam  in  lucem  proferre, 
•om  de  gamle  så  sant  brukade  uttrycka  sig.  Den  gamle 
Bertila  hyllar  honom  med  synbar  bevågenhet.  Betydelse- 
falla  ord  ha  undfaltit  den  gamle,  och  nyss  har  han  i 
domarena  händer  öfverlämnat  sitt  testamente.  Hvad  Meri 
angår,  tynar  hon  bort  som  en  blomma  utan  rot  och 
hänger  vid  lifvet  blott  med  sin  svagaste  hjärtträd, 
den  biltoge,  förskjutne  Gustaf  Bertel,  numera  adlad 
Bertelsköld. 

Denna  husliga  krets  af  så  olika  beståndsdelar,  både 
skuggor  och  dagrar,  sitter  nu  förenad  i  den  stora  stugan, 
omgifven  af  det  talrika  gårdsfolket,  och  gamle  Larsson 
söker  ånnu,  i  hemligt  förbund  med  Meri,  att  blidka  den 
stränge  bondekungen  till  ett  mildare  sinnelag  mot  Bertel. 
Alla  deras  böner  och  skäl  stranda  mot  gubbens  oböjliga 
hathet . . .  Larsson  vänder  sig  förargad  bort,  Meri  döljer 
lina  tårar  i  stugans  mörkaste  skugga.  Dä  klinga  åter 
bjällror  därute,  Ukasom  senast  om  trettondagsafton,  en 
rymlig  släde  stannar  på  den  stora  gården,  och  därifrån 
Qtstiga  tvenne  personer,  en  officer  i  sin  vida  mantel  och 
en  ang  bildskön  kvinna  i  en  lysande  kappa  af  svart 
sammet,  fodrad  med  dyrbara  pälsverk.    Meri  och  gamle 

21  —  Fsk.  her.    lUiuir.    L 


338  ELD  oCH   VATTEN  B 

Larsson  blekna  båda  vid  denna  syn;  Larsson  skyndar  of,  i| 
men  det  är  för  sent.    Bertel  och  Re^na  inträda  i  stavan,  i: 

Båda  Larssftneine  och  Heri  omgifva  Bertel  med  .f 
varma,  men  synbart  förlägna  hälsningar.  Kätchen  flyger  'i 
upp  och  kastar  sig,  utan  att  fråga  efter  skillnaden  mellan  -^ 
sin  borgerliga  dräkt  och  den  kostbara  sammetskappan,  i  ■ 
Reginas  armar,  som  med  rörelse  ömsinta  den  trogna  « 
barndomsvännen. 

Bertel  lösgör  sig  vänligt  or  de  mötandes  omfamningar 
och  går  med  fasta  steg  rakt  fram  till  den  gamle  Bertila» 
som,  stum  och  kall  i  den  högkarmade  stolen  vid  bords- 
ändan, icke  bevärdigar  den  kommande  med  en  hälsning 
eller  en  blick.  Alla  de  kringstående  afbida  med  häpna 
blickar  följderna  af  detta  möte,  som  —  det  känner 
enhvar  —  måste  blifva  afgörande.  Den  unge  offlcem 
har  aflagt  kappa  och  hatt,  hans  långa  blonda  hår  faller 
i  vackra  bukter  kring  den  öppna  pannan;  hans  kinder 
äro  mycket  bleka,  men  de  blå  uttrycksfulla  ögonen  be-  ; 
trakta  fast  och  ofrånvändt  den  grånade  gamles  jämhårdt  ^ 
ansikte.  i 

Bertel  böjer  nu,  såsom  förra  gången,  ett  knä  och  i 
säger  med  en  röst  på  engång  ödmjuk  och  säker: 

—  Min  farl  ^ 

—  Hvem  är  du?  Jag  känner  dig  icke,  jag  har  ^ 
ingen  son,  afbryter  honom   den  gamle  med  isande  köld.    : 

—  Min  far!  fortfar  Bertel  utan  att  låta  afskräcka  i 
sig.  Jag  kommer  ännu  engång,  och  för  sista  gången, 
att  bedja  om  din  förlåtelse  och  välsignelse.  Stöt  mig 
icke  ifrån  digl  Jag  lämnar  mitt  fädernesland,  för  att 
kämpa  och  måhända  dö  på  Tysklands  jord.  Det  beror 
på  dig,  om  jag  någonsin  skall  återvända.  Minns,  min  te, 
att  din  välsignelse  gifver  dig  åter  en  son,  att  din  för 
bannelse  jagar  honom  i  evig  landsflykt  I 


KONUNGENS  RING.      SVÄRDET  OCH   PLOGEN         339 

Den  gimle  i  karmstolen  förändrar  icke  ett  drag, 
m  hans  rtet  tOrrider  en  inre  kamp. 

—  Mitt  svar  år  kort,  säger  han.  Jag  ägde  en  son. 
m  Uef  ovärdig  mig  och  hela  den  grundsats,  som  styrt 
in  lefnad.  Han  ftfvergaf  folkets  sak  för  att  hylla  det 
fcksbringtnde  adelsvälde,  som  jag  hatar  och  afskyr. 
f  har  icke  mer  någon  son.   Jag  har  i  dag  gjort  honom 

flÖfl. 

De  kringståendes  ansikten  blekna  vid  dessa  ord. 
bit  Bertel  rodnar  lindrigt  och  säger: 

—  Min   far,  jag   begär  ej  dma  ägodelar.    Gif  dem 
den  du  anser  värdigare   än  jag.    Jag  begär  blott  din 

riåtelse .  • .  din  välsignelse,  min  far. 

Alla  utom  Regina  omgifva  den  gamle,  falla  på  sina 
län  och  utropa: 

—  Nåd  för  Bertel!     Nåd  för  din  son  I 

—  Och  om  jag  hade  en  son,  svarar  den  gamle, 
m  I  väl  att  han  för  min  skull  ville  öfvergifva  sin 
laka  lystnad  efter  adelns  utmärkelser?  Tron  I  väl  att 
n  ville  blifva  en  bonde  som  jag.  en  man  af  folket 
m  jag,  beredd  att  för  folkets  sak  lefva  och  dö?  Tron 
väl,  att  han  ville  med  sina  fina  behandskade  händer 
5ja  jorden  och  välja  sig  en  hustru  af  mitt  stånd,  en 
kel  och  ärbar  kvinna,  sådan  som  anstår  en  danneman 
in  prål  och  skryt? 

«~  Min  far  —  säger  Bertel  med  en  röst  mera 
äfvande  än  förr  —  hvad  du  begär,  är  omöjligt  redan 
r  den  uppfostran  du  själf  gifvit  mig.  Jag  vill  ära  och 
igakta  ditt  stånd,  men  jag  har  uppvuxit  till  krigarens 
ke;  det  vill  och  kan  jag  ej  mera  öfvergifva.  Att 
IjB,  mig  en  hustru  efter  ditt  sinne  är  mig  lika  omöjligt. 
Ir  stål  min  maka;  hon  är  en  furstedotter,  min  far, 
en  hon  har  ej  blygts  att  till  make  välja  en  bondeson. 


340  ELD    OCH  VATTEN 

Vare  detta  ett  bevis,  att  hon  ej  skall  blygas  att  kalla  di 
fader. 

Vid  dessa  ord  närmar  sig  Regina  ödmjakt»  likasoi 
för  att  kyssa  den  gamles  hand,  och  alla,  utom  Bert 
och  den  gamle,  stå  upp.  Men  Bertilas,  bondekonungen 
forna  lynne  af  eld  brusar  upp  i  vrede. 

—  Sade  jag  icke  det,  utropar  han  med  dundrand 
stämma,  där  står  den  vanbördingen,  som  föddes  ti 
bonde  och  blef  en  herretjenare.  Ha,  vid  Gud,  jag  hi 
i  mina  dagar  sett  mycken  strid  och  mycket  trots  mella 
svärdet  och  plogen,  men  ett  trots  som  detta  har  ji 
ännu  icke  öfverlefvat.  Pojken,  som  kallar  sig  min  soi 
vågar  att  inför  mina  ögon  föra  sin  furstliga  sköka  oc 
kalla  henne  sin  hustru. 

Bertel  springer  upp  och  stöder  Regina,  som  vi 
dessa  ord  är  nära  att  sjunka. 

—  Gubbe,  säger  han  med  af  vrede  darrande  rös 
tacka  ditt  fadersnamn  och  ditt  gråa  hufvud  att  du  kunm 
säga  hvad  ingen  annan  skulle  hafva  sagt  och  däreftc 
haft  en  timme  att  lefva.  Här  är  den  ring  jag  fäst  p 
min  lagligen  vigda  hustrus  hand  —  därvid  lossar  ha 
från  Reginas  finger  konungens  ring  —  och  jag  svär,  al 
denna  hand  är  så  ren  och  värdig  som  någon  dödli 
hand  att  bära  samma  ring,  som  i  så  många  år  har  burit 
på  den  störste  konungs  finger. 

Meris  ögon  stirra  på  ringen,  hennes  bleka  kinde 
färgas  af  en  hög  rodnad,  hon  kämpar  den  häftigast 
strid  med  sig  själf.  Slutligen  träder  hon  närman 
trycker  ringen  med  hänryckning  till  sina  läppar  oc 
säger  med  afbruten  stämma  och  en  rörelse  så  stark,  al 
den  förtorkar  hvarje  tår  i  hennes  öga: 

—  Min  ring  som  han  burit . . .  min  ring  som  bevan 
// o/i om ...  oskyldig  är   du   till   hans  död;    han  gaf  di 


KONTNGENS   RING.      SVÄRDET   OCH   PLOGEN 

bort:  B(in  kummo  kulorna,  sen  kom  dftden.  Vet  du  vST| 
Guaiaf  Bertel,  och  du,  hans  hustru,  den  ringens  makt? 
[  min  ungdom  gick  jag  en  dag  i  ödemarkerna  och  fann 
'  ir  en  dOende  man,  som  försmäklade  af  törst.  Jag 
'  kte  honom  en  dryck  ar  källan,  jag  läskade  hans  tunga 
::i~d  hjorlronens  eaft.  Han  tackade  mig  och  sade: 
Hin  Tän,  jag  dör  och  har  ingen  annan  belöning  att 
gifra  dig,  än  denna  ring.  Den  fann  jag  fordom  pä 
fingret  af  en  mariebild,  som  ensam  låg  oskadd  midt 
bland  pifi-edömeta  brustna  kvarlefvor  i  Storkyro  kyrka, 
och  nSr  jag  ryckte  ringen  af  bildens  finger,  föll  bilden 
lill  stoft.  Denna  ring  har  pfl  engång  helgonens  makt 
'h  trolldomens  makt,  ty  med  mig  gflr  den  urgamla 
-ofidomena  storhet  i  grafven.  Den,  som  bär  denna  ring, 
.^r  saker  för  eld,  vatten,  släl  och  all  slaga  farlighet,  med 
riUkor  allenast  att  han  ej  svär  mened,  ty  delta  töilamu  _ 
ringens  kraft.  Med  denna  ring  följer  lycka  i  fred  och  I 
Mger  i  krig,  kärlek,  ära  och  rikedom;  när  den  bärea  i 
'"■  ätleteder  efter  hvarandra,  son  efter  far,  då  skola  i 
-•Ii  släkten    nppstä    lysande   fältherrar  och  statsmän. 

flär    stannade    Meri.       Alla    lyssnade    med    apändi 
k  ån  lan. 

—  Men,   fortfor  hon,    bflres    ringen  sex  leder  efter 

hvarandra.   tlft   skall    af   den   släkten  uppstä  ett  mäktigt 

kooungahus.     Dock,  sade  mannen,  bör  du  veta,  all  ma^ 

»lora  g&fvor  följa  slora  faror.    Mened  och  släklGendeki 

kkola    ständigt    fresta   ringens   innehafvare  och  söka  att^ 

'rlama    dess    krafl;    högmod    och    omfitlelig  ärelystnad 

^ola  ständigt    arbeta   inom    hans    bröst    för   att  bereda 

ns  fall,  och    det   skall   fordraa  en  stor  själens  fasthet 

let  goda,  förenad  med  en  stor  hjärtats  ödmjukhet,  för 

:  beaegra   dessa    frestelser.     Den,  som    äger   och    bär 

nna    ring,    skall   äga   all    världens   lycka   och   endasl 


med 

mu.  ^J 
och^H 
ea  t^H 

\m 

itter 


.'542 


ELD  OCH   VAITEN 


hafva   att   bekämpa   sig   ajälf;    men  han  skall  ock  sjilf 
vara  sin   lyckas  fniktansvärdaste   fiende.    Därappå 
de  tre   bokstäfverna   R   R   R,   som   firo   gmvertde 
ringens  insida  och  uttolkas  med   dessa  ord:   Rex 
liebellis,   konungen   är  mot  konungen   upprorisk; 
lyckligaste,  den  mäktigaste  bland  människor  har  att 
den  största  faran  inom  sitt  eget  bröst. 

—  Och  denna   ring,  o  Regina,   är  vår  I    utro] 
Bertel   med   både  fruktan  och  glädje.    Hvilken  rikedoBiij 
och  hvilket  ansvar  följa  icke  med  denna  ring  I 

—  Makten  1  Äran  I  Odödligheten  I  utropade  Regina 
hänr^^ckt. 

—  Tag  dig  till  vara,  min  dotter!  utropade  Meri 
vemodigt.  Bakom  dessa  ord  ligger  ock  ringens  största  fara. 

Den  gamle  Bertila  betraktade  ringen  och  de  unga 
med  ett  föraktligt  småleende. 

—  Falskt  guldl  sade  han.  Flärdl  Onyttig  prydnadi 
Falsk  ärelystnad  1  Det  är  en  värdig  gåfva  att  gå  i  art 
från  släkte  till  släkte  bland  adeln.  Kom,  Larsson  den 
yngre,  du  som  ock  är  af  bondesläkt  och  som  vill  återgå 
till  ditt  stånd,  ehuru  du  varit  soldat.  Jag  vill  gitva  dig 
något,  som  hvarken  är  guld  eller  onyttig  prydnad,  man 
som  kanske  skall  bringa  dig  mera  välsignelse,  än 
konungars  ringar.  Tag  den  gamla  yxan  med  ekskaftet 
frän  väggen  därborta;  ja  frukta  icke,  det  är  ingen  troll- 
dom i  den,  far  min  har  smidt  den  med  egen  hand  i 
kung  (iöstas  tid.  Med  den  ha  far  och  jag  huggit  månget 
storverk  i  skogen  och  röjt  många  obygder.  Må  den  gå 
i  arf  inom  din  släkt,  och  jag  lofvar  dig,  att  den  som 
äger  min  yxa,  honom  skola  lyckan  och  förnöjsamheten 
följa  1  hans  redliga  arbete. 

Tack   skall  ni  ha,  far-smulan,  svarade  kaptenen 
gladlyul    och    pröfvade    med    tillgjordt   viktig   min    den 


I 


ELD    DCil    VATTEN 

{famla  y^ana  egg.  —  Kommer  del  an  att  rista  en  inakrJFI 
därpå,  skalle  jag  f6real&  R  R  R,  Ituris  Busticiis  Ifo 
buslus,  det  Till  i  korthet  aäga:  f-n  anfäkta,  en  sådai 
grofhuggaret  Ett  mycket  ekOnt  och  sinnrikt  taleaStI  hot 
de  gamle. 

Larsson  den  äldre  ansåg  nu  tilKSUet  vara  iane  at' 
gifva  den  bittra  tviaten  en  töraonligare  vSndning.  Bai 
trädde  fram  till  den  gamle,  ledande  vid  banden  de  bädi 
nygifta  paren  oeh  sade: 

—  Käre  far,  l6tom  osa  icke  falla  vår  Herre  i  handt 
verket.  Din  pojke  och  min  pojke  &ro  ett  par  ston 
slynglar,  det  medges;  men  rfi  de  väl  för  att  vSr  Hem 
skapat  den  ene  af  eld,  den  andre  af  vatten?  Bertel  it 
som  en  eldaläge,  brinnande  het,  högtslräfvande,  upp' 
Hämmande,  lysande,  ovaraktig,  och  jag  slår  vad  att  lilli 
frtin  är  af  samma  sort.  Min  pojke  här  är  renaaU 
vatten . . . 

—  Haiti  ropade  kaptenen.  Vatten  har  aldrig  varil 
min  svaga  sida. 

—  Håll  din  mun.  Min  pojke  år  klara  vattnet . . . 
flytande  och  lättfärdigt,  förnöjsamt  hållande  sig  vid  jorder 
och  enkom  skapadl  att  med  sin  tjocka  prosaiska  letnatla 
vishet  släcka  den  andre  junkems  poetiska  glöd.  Uvac 
angår  hans  htiiitru,  är  hon  af  samma  ull.  Ser  da  di 
icke,  far,  att  vår  Herre  ämnat  pojkarne  till  vänner  — 
elden  att  värma  vattnet  och  vattnet  att  släcka  elden  — 
och  du  vill  göra  dem  till  fiender  genom  all  taga  frfli 
den  ene  och  gifva  åt  den  andre.  Nej,  fsr,  låt  bli  därmed 
det  är  mitt  råd,  och  git  din  son  bvad  honom  tillkommer 
icke  skall  min  son  svälla  för  det. 

Bertila  leg  en  slund.     Därpä  sade  ban  häftigt: 

—  l.Br  icke  mig  vår  Herres  meningar.  Tror  du  vi 
att  han  där,  den  nybakade  adelsmannen,  hvilken  da  likna 


KOMiVT.ENS    HINO.       SVAROET   OCM    i>I.OGEM  3i5 

Tid  eldsl^net,  skulle  förmå  sig  att  bortgifva  ringen  och 
i  dma  atålle  gripa  lill  yxan? 

—  Aldng!  svarade  Berlel  uppbruaande. 

Meri  bttade  hans  band  och  såg  på  honom  med 
tttdjande  Ggonkasl. 

—  (iif  ringen  ifrån  dig.  sade  bon.  Du  känner 
aipi  at  dess  faror,  men  det  är  Snnu  en,  som  jag  af 
logwt  ffiitegat.  Alla  som  bära  denna  ring  skola  dO  en 
lUdsam  dad. 

—  Rvad  meri  utropade  Oerlel.  Krigarens  dOd  pä 
ilsgtUtet  Sr  sbÖQ  och  ärofull.     Jag    begär  ej  en  bältlre. 

—  HAr  bara,  sade  Bertila  föraklligt.  Jag  vänlade 
nig  det:  han  iflper  efter  ärans  gunst  ända  till  grafven. 
£a  (redlig  död,  likaBom  ell  fredligt  Iif,  Sr  för  honom  en 
lidelse.  Men  du,  Larsson,  säg  mig:  har  du  väl  lust 
itt  gitra  bort  yxan  och  gripa  till  ringen? 

—  Hm,  sade  kaptenen  eftertänksamt,  vore  ringen 
tf  guld,  kunde  jag  sälja  honom  i  staden  och  få  mig  fOr 
^Dom  CD  lunna  godt  öl.  Men  nu  är  han  bara  koppar 
...ttruni,  jag  ger  honom  hin  och  behäller  yxan;  den 
ifcig«r  Åtminstone  att  hugga  ved  med. 

—  Bra,  fortfor  Bertila;  det  är,  som  far  din  säger. 
itl  stånka  välten  på  glöd.  Icke  ar  det  jag  som  gjort 
tälten  oeb  eld  i  evighet  mot  hvarandra  lienliiga.  Kom, 
Urs«on,  du  det  sunda  försländets,  du  den  handgripliga 
njitans  man,  kom,  var  min  son  och  lag  en  dag  mina 
i|Ddelar.  när  jag  icke  mera  finns  till.  Välsignelse  öfver 
ilig  och  dina  efierkoKimande  I  Må  de  förökas  och  arbeta 
um  myrorna  i  jorden,  och  må  det  vara  en  evig  tiendshap 

'l'nn  dem  ocb  de  högtuppaatte,  adelsfolkel,  människorna 
!  eldalynset.  Mft  det  vara  krig  och  ingen  fred  mellan 
j  ocb  er.  intill  dess  det  onyttiga  glittret  försvinner 
-.   människors    santmanlefnad;    må   yxan    och  ringen 


n 
n 


stladigt  lefva  i  uppenbar  tejd,  Snds  lills  båda  rOiraM 
i  Bamma  eld.  När  det  engång  sker,  efter  liundrada  si) 
tvåhundrade  kr,  eller  längre,  då  Sr  det  tid  att  aS^ 
ståndsskillnftden  har  Cfverlefvat  ain  tid  och  en  mlnniak 
förtjenst  blir  hennes  enda  eköldemärke. 

—  Men,  min  far,  utropade  Bertel  Simu  engång  iii< 
bedjande  röst,  har  du  d&  ingen  vftlaignelse  att  gitra  al 
ocb  mina  efterkommande,  i  den  etund  då  vi  fOr  aOf 
skiljas? 

—  Dig!  upprepade  den  gamle  Innu  allt  med  vnå* 
stämma.  GSn,  1  förlorade,  fåfänge,  maskslungne  groa 
af  folkets  atora  etam,  gån  i  ert  ömkliga  prål  tiU  | 
säkra  fördärf.  Ända  litl  den  dagen,  dä  det  sker,  som  Ji 
sagt,  att  yxan  och  ringen,  alt  det  faUka  guldet  ooh  d 
årliga  a(ält;t  Bammansmaila  —  ända  dittills  ger  jag  ed 
i  arf  min  förbannelse,  alllinliU  tionde  led,  och  med  di 
skola  följa  spHt,  hal,  fejd  och  på  sistone  ett  ömkeligt  fa 

—  Håll  litet,  tarsmulaa,  ropade  yngre  Larsson.  Ni 
Ut  Bertel  I 

—  Ingen  nåd  för  adeln  I  svarade  bondekungen. 

—  Akta  dig,  onalurlige  far,  ropade  Laraaon  di 
åldre.     Domen  kan  falla  Cfver  ditt  eget  hutvud. 

—  Jag  begår  icke  mera  någon  nåd,  gentnålde  Bort 
blek,  men  skenbart  lugn.  Farväl,  min  forne  faul« 
Parvål,  mill  fädernesland  I  Jag  går,  för  att  aldrig  BUt 
återse  er. 

—  Ett  figonblick  finnu,  afbrAt  honom  Meri,  bo 
med  BDslrångning  och  håfligaste  rörelse  stållde  cig 
hans  våg.  —  Du  går!  Ja  gå.,  milt  bjiirlaa  älsklin 
milt  hopp,  mitt  lif,  mitt  allt ...  gå,  jag  skall  ej  låagi 
stå  i  din  väg.  Men  innan  du  går,  så  tag  med  dig  di 
hemlighet,  som  varit  pä  engång  mitt  lifs  högsta  1 
och  deaa  högsta  kval . . . 


SgstalA 


t 


L 


—  Hör  henne  icke  I  utropade  den  gamle  Bertila  med 
r&rSndrad  rfist  och  synbar  förskräckelse.  —  Hör  faenu 
icke,  vansinnet  talar  ur  hennes  mun!  —  T&nk  pfl  din  och 
min  Kra!  bviskade  han  strängt  i  den  bleka  dolteniB  öra. 

—  Hvad  br)'r  jag  mig  om  din  ocb  min  äral  ttlbraal 
Meri  med  aldrig  Torr  eedd  häFtighet.  Ser  du  icke  all 
han  g&r  —  milt  liFs  gISdje  går  och  kommer  aldrig  till* 
baka.  Han  går,  och  du  vill,  du  hårde,  omänsklige  fari 
Btt  jag  skall  låta  honom  gå  förbannad  bort  i  främmande 
land.  Men  sä  skall  han  icke  gå.  För  hvarje  Uf 
bannelse  du  slungar  Ofver  hans  butvud  skall  jag  gtfva 
honom  hundrade  vålaignelser,  och  vi  skola  ae,  hvilka 
eom  mera  gSlla  infOr  den  bögstea  tron,  dilt  bat  eller 
min  kSrlek,  morfaderns  förbannelse  eller  en  mors  ^^ 
signelse . . . 

—  Min  mor!  utropade  Bertel  utom  sig  af  ^S(vB^ 
raskning.  Hertig  Bernhards  gfttlika  ord  blefvo  nu  plot» 
ligl  klara. 

—  Tro  henne  icke,  hon  vet  icke  hvad  hon  eågsil  ' 
sade  Berlila  under  fåfänga  ansträngningar  Ktt  visa  sig 
lagn. 

Meri  hade  dignat  i  Berlels  armar. 

—  Det  år  nu  sagdt,  hviskade  hon  med  slocknande 
rOst.  Guataf . . .  min  son  1  Ack  det  är  så  ovant  och  så 
Billt  all  kalla  dig  så.  Na  vet  du  min  tefnads  hemlighet 
...och  jag  bar  ej  lång  lid  att  blygas  d&rötver.  AUkai 
du  mig?...  Ja,  jal     Nu    går    jag    glad  ifrån  lifcet  bort 

ilöjan  är  fallen  . . .  klarheten  kommer .  . .  Min  Far . . . 
jag  förlåter  dig  . . .  att  du  balat  ocb  förbannat  din  dollers 
1 .    .  Förlåt   du  mig  ...  att  jag  .. .  älskar  . . .  välsignar 
min  son  t 

—  Mm  mor  I  nlropade  Bertel . . .  hör  mig,  min  mor! 
Jag  tackar  dig  . . .  jag  älskar  digl ...  Du  skall  följa  med 


BOmmOBNS  RINO.      SVÅRDET  OCH  PLOGEN         349 

och  jag  tkill  aldrig  flfvergifva  dig.    Men  da  hör 
ieb.    Da  ir  aå  blek  • . .  store  Gudl . . .  Hon  fir  död! 

—  Min  dottert    lOtt  enda  barn  I   utbrast  Bortila, 
gamle  jlmbårde  bondekongeny  tillintetgjord. 

—  Domar  icke,  aå  värden  I  icke  dömde!  sade  den 
Laiaam  med  knippta  händer.    Och  I,  våra  barn, 

1^  ni  i  lifret  med  försonliga  hjärtan.  Förbannelsen 
mk  ▼ilaigmilaen  kimpa  om  eder  framtid,  och  icke  blott 
m  eder,  men  om  edra  efterkommandes  intill  tionde  led. 
Mjen  till  bimmelen,  att  välsignelsen  må  segra ! 

—  Amen,  aade  Larsson  den  yngre  och  Kätchen  till 


—  Ske  alltså,  sade  till  höger  Bertel  och  Regina. 


Slut  på  första  cykeln. 


i 


Första  cykelns  innehåll: 


C  et,  som  handlar  om  Fältskärns  person  och  lefveme 
ens  ring 

1  Slaget  vid  Breitenfeld 

i  Ädlingea  utan  namn ... 

Ä  Fröken  Regina 

ii   Fröken  Reginas  ed 

A   Jadith*  och  Holofemes 

I    Finname  vid  Leeh 

K    Nya  åfvenlyr  .    .    .    .  • 

L    N&mberg  och  Liitzen 


Ivirdet  och  plogen 

L  En  man  från  klabbekriget   .... 

L  Han  blyges  för  bondenamnet  .    .    . 

t.  Söderländskan  i  norden 

L  Bonden,  borgaren  och  soldaten    .    . 

IL  Fröken  Regina  kommer  till  Korsholni 

L  Söderns  och  nordens  kärlek    .    .    . 

'.  Korsholms  bell|friD|r 


Eld  och  vatten 

1.  Ett  byte  från  slagfältet 

2.  Två  gamla  bekanta 

8.    Skattkammaren 

4.    Hertig  Bernhard  och  Bertel 

ö.    Hat  och  kärlek  försonas 

6.  Slaget  vid  Nördlingen 

7.  Den  förlorade  sonen 

8.  Rymmerskan 

9.  Don  Quixote  af  Mancha 

10.  Kajaneborg 

11.  Statsfången 

12.  Frestaren 

13.  Äbi,  male  spiritus :    .    .    . 

Ii.    Helgonens  dom 

15.  Bertel  och  Regina 

16.  Konungens  ring.  Svärdet  och  plogen.  Eld  och  vatten 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


AF 


ZACHARIAS  TOPELIUS 


ANDRA   CYKELN 


(LTSKÄRNS  BERÄHELSER 


AF 


ZACHARIAS  T0PELIU8 


ANDRA    CYKELN 


REBELL  MOT  SIN  LYCKA.    HÄXAN. 
MAJNIEMI  SLOTT 


STOCKHOLM 

ALBBRT  BONMIERS   FÖRLAG 


I 

I      .  „   ■ 


664C^C1  : 


10:4 


STOCKHOLM 

ALB.    BONNIERS   BOKTRYCKERI    19  08 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


IV. 


REBELL  MOT  SIN   LYCKA. 


Fältskärns  fjärde   berättelse. 

Våren  hade  förgått  och  sommaren  med,  och  nätterna 
i  September  begynte  att  mörkna  allt  svartare.  Åter 
begynte  den  friska  fladdrande  brasan  att  spraka  i  de 
stora  öppna  spisarna  af  gamla  mormors  hus,  och 
fiUtskäm,  som  med  åren  blef  mera  frusen  än  förr, 
brasade  friskt  på  däruppe  i  vindskammaren.  Anne 
Sofi  hade  på  sommaren  blifvit  förlofvad  och  tillbragt 
nn  mesta  tid  vid  väfstolen  i  det  kära  arbetet  för  egen 
atstyrsel,  ty  det  var  ännu  mer  än  ett  år  till  bröllopet. 
Dagarna  hade  gått  med  samma  hast,  som  den  flitiga 
ipolen  flög  af  och  an  mellan  ränningen,  och  nästan  lika 
enformigt,  och  den  hvita  runda  armen,  som  följde  spolens 
gång,  hade  något  litet  magrat,  och  den  korta  lintygs- 
irmen  brydde  sig  icke  om  att  dölja  det.  Men  i  den 
QDga  barmen,  som  gick  i  ständiga  vågor  innanför  den 
hemväfda  rutiga  bomullshalsduken,  klappade  ett  hjärta 
så  friskt  och  godt,  så  varmt  och  trofast,  som  någonsin 
ett  flickhjärta  vid  nitton  år,  när  hoppet  väfver  sina  rosor 
i  framtidens  blåa  duk. 

—  Nå  nå  —  sade  gamla  mormor,  när  hon  emellanåt 
tittade  in  i  Tåfkammaren  och  med  granskande  öga  pröfvat 


4  FlLTSKiBHB  FJlBDB  BKHllTILSB 

drillens  finhet  —  lagom  Utt»  Uim  barn,  vi  ha  flera 
dagar  än  korfvar,  och  ae  tffl  att  da  inte  Tfif?er  lungsot 
pä  dig.  Hellre  korta  dukar  och  läng  hälsa;  jag  menar 
att  Carl  Fredrik  hellre  ser  sin  flickas  kinder  röda,  än 
sina  bord  sä  mjällande  h?ita.    Punkt  fOr  i  dag. 

—  Hen  hnra  vill  mormor  att  jag  skall  daka  sapte 
pä  hemkomstölet,  om  inte  drillen  blir  flrdigf 

—  Prat,  kära  barn.  I  mina  skäp  dämppe  i  Uäd* 
kammarn  ligga  tvä  dnssin  sköna  dukar  af  flnaste 
StockhohnsdrälL   Se  sä,  nu  gä  ?i  att  rensa  stickelbären. 

—  Jag  har  ett  förslag,  mormor,  sade  Anne  Sofi, 
en  eftermiddag  i  September,  när  hon  nyss  med  tälamod 
burit  ett  skurbad  af  de  vanliga  förmaningarna.  —  Vi  ha 
i  dag  sä  nätta  arbeten.  Hormor  skär  turska  bönor,  jag 
rensar  lingon,  och  barnen  fä  roa  sig  att  sprita  ärter.  Jag 
tycker  vi  alla  kunde  gä  upp  i  filtskäms  kammare  och 
bedja  honom  fortsätta  sina  historier,  som  stannat  af 
ända  sen  i  varas.  Där  var  nägonting  pä  slutet,  som 
lofvade  mera,  och  jag  tillåtar  att  jag  är  bra  nyfiken  att 
veta  huru  det  sedan  har  gätt    Hvad  tror  mormor? 

—  Hen  hvad  säger  Bäcken  därom?  Jag  menar 
han  skulle  bli  storögd,  om  vi  alla  tägade  upp  med  värt 
skräp  i  vindskammaren,  bäde  korgar  och  fat  och  knifvar 
och  saxar  och  fiskbräden.  Nej  du,  gubben  blir  ond,  han 
har  sina  egenheter  och  vill  vara  i  fred. 

—  Det  skaU  jag  ta  pä  mitt  ansvar,  utropade  Anne 
Sofi  muntert,  och  innan  mormor  hann  göra  flera  in- 
vändningar, hade  den  unga  väfverskan,  glad  som  ett 
barn,  ilat  upp  för  den  krokiga  vindstrappan  och  antastat 
gamle  Bäck  i  hans  ensamhet 

Hon  kände  sitt  välde  öfver  den  gamle  och  visste 
rätt  väl  huru  hon  skalle  taga  honom  pä  den  svagaste 
sidan.    Hon  lät  päskina  att  hon  ändtligen  viUe  se  efter 


FlLTSKÄRNS   FJÄRDE   BERÄTTELSE  B 

ijiiirur  uub  fråga  huru  kanarietfLglarna  mådde.  Därefter 
begynte  hon  sä  ofCrmärkt  med  politiken  och  tidningaraa, 
tilla  gubben  blef  vann,  och  sä  kröp  slutligen  fireDdel 
fnm  liksom  händelsevis,  och  innan  en  half  timme  förgätt, 
kade  hon  SlUkSma  löfte,  att  icke  blott  hon  ajSlf  och 
monnor  och  barnen,  utan  äfren  Carl  Fredrik  skulle  fä 
uidiens  i  Tindskammareo  med  alla  tillbehör  af  korgar, 
fat  etcetera.  Det  fir  nog  troligt  att  fättskam  märkte 
fArsälet,  men  han  läddns  icke  därom;  Anne  Sofi  var  nu 
M^ng  favoriten  i  vindskammaren,  liksom  hon  var  det  I 
hela  huset,  och  sä  fogade  han  sig  i  sitt  öde,  lät  gamla 
Sårs  bära  in  mera  ved  för  brasan  och  stökade  i  hast 
andBn  sina  ömtåligaste  saker,  böcker,  cirklar,  kartor  och 
karduser,  allt  sådant  som  kunde  räka  ut  för  barnens 
Uåflngntr.  Och  sä  bidade  han  med  resignation  sitt  ound- 
nkliga  öde  att  belägras  i  sin  fridlysta  borg,  där  annars 
uigen  annan  ofred  än  råttornas  nånsin  Gck  inträde. 

Nu  hördes  steg  och  buller  i  trappan,  och  in  trädde 
eder  hand  hela  sällskapet  med  gamla  mormor  i  spetsen 
nch  Carl  Fredrik  som  arriergarde.  Innan  kort  hade 
bela  församlingen,  ej  utan  krus  frän  de  gamlas  sida, 
blagit  sina  platser,  mormor  sin  hedersplats  i  den  hög- 
karmade  skinnlänstolen,  med  bönorna  och  fiskbrädet 
fnmför  sig  pä  bordel,  Anne  Sofi  med  sina  lingon  strax 
bredvid,  barnen  med  sin  ärlkorg  pä  pallar  rundtomkring 
och  tältskäm,  som  värd,  längst  pä  sidan  om  kakelugnen 
i  bömet  af  den  gamla  soSan,  hvars  stoppning  af  baat 
Ur  och  där  stack  ut  genom  det  nötta  skinnöfvertäget. 
F6r  att  göra  samlingen  komplett,  infunno  sig  litet  senare 
(kolmas tåren  magister  Svenonius  och  postmästaren  kapten 
Sranholm,  båda  den  gängen,  mot  vanligheten,  särskildt 
kallade.  Tio  personer  —  det  var  ocksä  den  största 
■biik  vindskammaren  kunde  inrymma. 


i 


4 


I 


6  fXltskårns  fjärde  berättelse 

Samtalet  riile  icke  rätt  komma  i  gång,  ty  gitmle 
Blcken  v&r  pålagUgen  generad  af  sä  atorl  sällskap.  Men 
poatmäslnren  gjorde  epok  i  aftonens  iiiäloria.  Genant 
vid  hans  första  inträde  aåg  man  att  nägol  af  vikt  hade 
kommit  med  >avtsoma>  i  dag,  och  det  alog  ej  fell,  det 
var  första  underrättelsen  om  freden  i  Adrianopel  (Ii 
September  1839).  Blixt  och  danderi  Alltsedan  dea 
ryktbara  dagen  vid  Karatula,  då  Svanhalm  miste  sitt 
vänstra  pekfinger,  och  allt  sedan  slaget  vid  Navarino,  bada 
man  ej  sett  hans  grfi  Ögon  glänsa  af  så  krigiskt  mol 
Han  var  utom  sig  af  förbittring,  att  ett  aå  skönt  tillfäUt 
gått  ur  händerna  att  jaga  turkame  hals  Gfver  hofvtri 
bort  från  Europa;  han  rasade  mot  hela  earopeiaki 
diplomatin,  han  öfverföll  England  med  ovett  för  den 
afond,  som  ännu  engäng  satt  atyltor  under  den  ottomanUkft  ' 
portens  murkna  stolpar. 

—  Gud  förlåte  mig,  ha  vi  icke  varit  aJtdelea  fOr 
milda  mot  turken;  hvarför  togo  vi  icke  Konstantinopel, 
när  vi  bara  behöft  utsträcka  vär  hand  för  atl  stoppa  i 
Rckan  Sankt  Sofias  moské?  Jag  hade  önskat  att  Fieandta 
buasar  varit  där  och  g&tl  på  som  vid  Karatula.  Jag 
minns  ännu  som  i  går . .  . 

—  Kära  bror  —  inföll  Svenonius,  aom  obevekligen 
passade  pä  hvar  gång  Karslula  nämndes  —  del  är  som 
jag  alltid  bar  aagl,  del  är  bläcket  eom  regerar  världen, 
och  bläcket  är  det  aom  nu  har  regerat  i  Adrianopel  och 
dragit  ett  streck  för  bajonetterna  och  sagt  lilldemrsUn 
beskedligt  stilla,  mina  barn  I  Bläcket,  ser  bror,  det  är  pi  sått 
och  vis  fOmuftet,  som  säger  till  styrkan:  na  skall  du  slå 

eller   nu   skall  du  vackert  sticka  pliten  i  slidan  . . . 

—  Bläcka  mig  hit  och  bläcka  mig  dit,  utfor  kap- 
tenen uppbrusande;  år  bificket  förnuft,  posito,  då  är  det, 
förb.  mig,  elt  förnuft  så  avart  aom  f an . . . 


pjIltskAiuis  pjårde  berJItt&lsk 


Kusin  Svanholm  I  fCmianade  mormor  mildt,  med 
P«  blick  på  barnen,  och  kaptenen  teg  helt  plötsligt  stilla. 
Fällskärn  hade  emellertid  blifvit  varm  af  politiken 
r  Dch  begynte  p&  sitt  vanliga  lugna  via  demonstrera,  huru 
'  irkarne  nu,  pä  goda  skäl,  fält  anstfind  med  flyttningen» 
en  blott  för  att  låta  tiden  i  lugn  bevisa  att  huset  äti 
'  inrket  och  skall  ramla  af  sig  själf. 

—  Ty,  sade  fälslkärn,  vår  Herre  har  nog  sin  mening 
-ii.tJ    allt    det    där.     Han   ser  att  kristendomen  behöfver 

<    sin    närmaste  sida  skåda  Islams  förfall,  för  all  rätt 

trripa  humledes  ingen  annan  religion,  än  den  sanna 
ii'penbarade,  har  inom  sig  elt  evinnerligt  Frä  Ull  lif  och 
!  rför  kan  håila  stater  och  människor  upprätt.     Säge  vi 

ke  turken  sk  eländig  just  vid  vär  port,  sä  skulle  vi 
■:.i:iake  säga:  Muhameds  lära  bar  lika  många  bekännare 

111  knstendomen;  den  måste  vara  d-n  sä  ypperlig,  den 
"ran  Dcksä. 

—  Men    kfira   kusin   Bäck   —   inföll   mormor  litet 

rEuTlrelad,  i  det  hon  lade  fyra  atora  bönor  på  hvarandrt 
^ordning  alt  skäras  —  vi  äro  nu  inte  här  för  att  höra 
IB  turken,  utan  om  Bertel  och  Larsson  och  deras  efter- 
fauamaiide.  Efter  det  nu  gudskelof  är  fred  i  Adrianopel, 
A  låt  det  vara  fred  här  i  vindskammaren  också.  För 
Dun  del  tror  jag  att  tnrkame  ha  sina  goda  sidor :  turska  < 
bfinor,  turkiska  schalar  och  turkiskt  gam  till  exempel . . . 

—  Hvariör  inte  turkiskt  knasler  också?  svarade 
\<il!4käm  småleende  och  log  sig  strax  en  välkommen 
inledning  att  stoppa  sin  korta  pipsnugga  med  masar- 
bufvudet,  som  föreställde  en  turk  i  turban.  || 

—  Kära  goda  farbror  —  inföll  Anne  Sofi,  i  det-- 
-r<u  skyndade  att,  med  tara  för  sina  vackra  fingrar,  lända 
'■■  sticka  i  apiseln  och  räcka  den  för  pipans  behof  — 
i-i   år   grufligt   nyfiken   att  höra  bvad  den  besynnerliga 


1 


I 
I 


ringen  Dtr3ttat  i  vSrlden.     Har  var  deti'     Alla  som  buro 
den    skulle  vara  säkra  mot  eld,  atAl  och  vatten  och  allt 
slags    fara,    allenast   de  ej  svuro  mened?     De  skulle  få 
all    världens    makt   ocL    rikedom   och   Aga  ingen  an 
Sende   Sn   sig  själfva?    Men  de  skulle  ock  själfva  i 
flin  lyckas  farligaste  fiende,  genom  hOgmod,  hersklystnad  t 
och    inbördes  split?     Och  förbannelsen  och  vSlaignelsen  I 
skulle  kämpa  om  deraa  \it? 

—  Itex  Regi  RebellU  —  del  var  ju  inakriflen,  an- 
märkte SvenoniuB  med  lärd  min.  —  För  roin  del  skulls  { 
jag   hellre   sfiga    rebellis    in    regem;    men   jag  kan  vil  ' 
förslå,  att  det  är  munklatin. 

—  Ja  —  ropade  Andreas  med  munnen  (uU  af  torra 
irter  —  och  när  den  ringen  bars  tre  led  efter  hvar- 
andra,  skulle  ur  den  släkten  uppst&  höga  herrar  och 
prostar;  men  bars  den  sex  led  ä  rad,  son  efter  far,  si 
akulle  af  samma  släkt  uppslä  en  päfve  . . . 

—  Andreaa  tänker  bli  präst,  genmälde  fällskäm, 
därför  skär  han  till  i  växten  ät  det  hdgvördiga  hållet 
Tre  led  ä  rad,  däråt  bli  store  fältherrar  och  statamän; 
sex  led  ft  rad,  däraf  bli  mäktige  furstar,  konungar  och 
kejsare . . . 

—  Bernadotte  och  Napoleon  I  Nu  vet  jag  det  redan  I 
utropade  Anne  Sofi  och  klappade  händerna,  sä  att  Hen 
lingon  rullade  öfver  golf^-et.  Carl  Fredrik,  med  fästmäns 
vanliga  artighet,  skyndade  sig  genast  att  plocka  upp 
lingonen  —  och  äta  dem. 

—  Det  har  jag  icke  sagt,  älertog  tältskäm  lagnl. 
En  så  orolig  släkt,  som  botaa  af  sä  mänga  faror,  har 
väl  fOga  utsikt  att  sex  led  igenom  fortfara  och  behfilla 
en  familjeklenod.  Dä  ber  jag  Anne  Sofi  ihägkomma,  att 
Larssons  borgaresläkt  med  sin  stilla  förnöjsamhet  och  sin 
idoga  flit  har  större  förhoppningar  pä  läng\'arigt  beständ . . . 


FlLTSKÄRNS  FJÄRDE  BERÄTTELSE  9 

-  Det  säger  farbror  för  att  narra  oss,  fortfor  Anne 
tet  sm&slngt  Liksom  jag  inte  märkt,  att  farbror 
st  svag  för  »folket  med  eldslynnet»,  adeln,  ehom 
r  låts  hylla  sig  mera  till  vattenfolket,  oss  borgerliga. 
,  Larsson  hade  ja  också  ett  slags  amulett,  den  där 
med  ekskaftet?  Jag  undrar  just  hvad  han  uträttar 
len? 

-  Det   fk  vi  allt  se,  genmälde  filtskäm  lakoniskt 

-  Tyst  barn,  förmanade  gamla  mormor,  i  det  hon 
alde  ut  fyra  stora  bönor.  —  Om  Jonatan  knäpper 
på  Anne  Sofi,  så  minns  hvad  jag  säger,  att  det  går 
iist,  när  gunstig  herm  blef  visad  på  dörm.  Se  så. 
Bäck,  var  nu  så  god  och  begynn  1 

)ch  fältskäm  begynte  sin  fjärde  berättelse. 


—  J^^Å.  öer.    tUuMtr.   IL 


Rebell  mot  sin  lycka. 
!■   Den  ttrata  Urleken. 


vaoker   vär.iag  \  8]u,„i   al   Maj  är  1656 
syntes  en  ensam  n-llare  bana  sig  väg  ötvei 

en   gångstig    i   en    af   sydvilatra    FinlanlU 

•jdsoeknar.      Hans    ansikte    akymdea    nåsttn   bell    ocll 
hällel   .(   en  hall  meil  breda  sfcyggen,  hTan    Ull.    blU 


DEN    FÖHSTA   KÄBLEKEH  11 

,  U  m  behagligt  fläktade  f6r  luftdraget  och  tillkilnnagaf  en 

tnm    al    börd,    eller  åtminstone  en  krigare.     Denna  lör- 

mödan  motsades  icke  af  det  rikt  stickade  sadeltyget  med 

riess    stigbyglar   af  ailtver  och  de  fina  gula  jagtstöllama 

med    deras    förgyllda   sporrar.     En  kort  kappa  af  mörkt 

sammet  beläckte  ryttarens  gestalt,  men  att  döma  af  smidig- 

H^^ien  i  hans   rörelser   och    den   sytibara  olälighet,  med 

ijken  han  undanböjde  björkarnas  grenar,  som  slängde 

'  im  väg,  doldes  under  kappan  en  yngling,  som  ånnu  icke 

r.    att    med  lugn  möta  alla  smä  hinder  på  lifvets  väg. 

Småskogen    blef   emellertid    så   tät  och  björkarnas 

:v-:i]    blott    halfiöfrade    kvistar    så  näsvisa,  atl  ryttaren 

jtligen  måste  stiga  af  bästen  och  leda  sin  gfingare  fram 

'•■■^T  kullfallna  slammar  och  täta  snar.     Ändtligen  glim- 

:iilo   Tatlen    mellan    löfven,    och   snart  därpå  såg  man 

il   blanka   ytan    af   en  solbelyst  fjärd  —  ett  af  dessa 

ifvets  nyckfulla  infall,  som  äro  så  talrika  och  så  tficfca 

i   denna   del   af  de  Rnska  kusterna.     Det  var  snarare 

'.'tj   insjÖtaHa,    än    en    hafsvy;    så   slingrande  amögo  sig 

■ir.indema   vid  sidan  af  vattenytorna,  instängde  dem  på 

iiimt  i  trånga  bukter  och  smala  sund,  men  blott  för  att 

i  ett  itycke  därifrån  ånyo  låta  dem  vidgas  i  friare  fjärdar. 
Ryttaren  kastade  en  otålig  forskande  blick  utåt  sjön 
Ofh  begynte  därpå  att  lyssna.  Det  dröjde  icke  länge,  så 
'  'rde  man  bakom  en  af  de  gröna  uddarna  en  frisk  och 
ir  röst  sjunga  en  at  de  hälft  glada,  halft  sorgsna  visor, 
jiu  uppstå  likt  vattenliljor  vid  hafvets  slrand  och  diktas 
n)  vigen  och  ensamheten,  utan  all  någon  kan  säga  hunt 
vi  når.     Och  man  urskilde  dessa  ord: 

■  väntat  hafvet  jag  nppi  dig,  min  lilla  vän, 

7  liksom  fägelen  på  ljusnande  dag; 

^  och  hvar  och  en  gång  jag  dina  Ögon  såg, 

■ft  blef  jag  si  lijärteligen  glad. 


1 


12  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

Vid    dessa    toner   fattade   ynglingen    sin   hatt  och  I 
svängde    den   flera   gånger   vinkande   i   luften.     Därvid  I 
blottade   han   ett   det   skönaste    hufvud  i  ynglingaårens  I 
första  blomma,  omgifvet  af  långt  blåsvart  hår,  och  tvenne  i 
mörka  blixtrande  ögon  med  det  lifligaste  uttryck  af  syd* 
ländsk    glöd.     Knappt    märkbart   skuggades    hans  friska  j 
läppar    af  ett  lätt  fjun,  och  dessa  drag,  dem  tid  och  år 
måhända   en   dag  skulle  göra  alltför  mörka,  förklarades 
nu    af   den   första   ungdomens   milda  glans.     Och  fram 
bakom  udden  sköt  pilsnabb  en  båt  med  en  ensam  flicb 
uti,  och  man  hörde  henne  sjunga  början  af  följande  vers: 

Sorgsen  var  min  håg,  och  mitt  l^ftrta  slog  så  fort 
som  de  villande  forsamas  våg . . . 

Men  därvid  märkte  hon  ryttaren  på  stranden,  och 
strax  blef  sången  stum,  men  årorna  desto  snabbare,  och 
kring  stammen  af  båten  bröt  sig  ett  skum.  Lätt  som 
en  vattenfågel  sam  den  lilla  ^kosten  öfver  sundet ;  snart 
hade  den  landat  vid  det  ställe,  där  den  unge  riddaren 
stod.  Han  hade  bundit  sin  häst  vid  stammen  af  ett 
träd,  hejdade  båtens  stöt  mot  stranden,  sköt  den  genast 
åter  ut,  hoppade  själf  däri  och  satte  sig  på  den  smala 
roddarbänken  vid  flickans  sida.  Nu  tog  hon  den  ena 
åran,  han  den  andra,  och  så  begynte  båda  att  ro  till 
den  motliggande  holmen.  Icke  alltför  många  ord  blefvo 
där\'id  växlade,  men  man  såg  på  den  ojämna  rodden, 
att  än  den  ena,  än  den  andra,  och  stundom  båda,  glömde 
sig.  De  behöfde  en  half  timme  för  att  ro  öfver  samma 
sund,  som  flickan  nyss  hade  öfverflugit  på  mindre  än 
tio  minuter.  Ja  det  hände  sig,  att  ynglingen  eogång 
alldeles  upphörde  att  ro,  och  när  flickans  åra  fortfor  att 
klyf\'a  vattnet,  vände  sig  båten  i  en  cirkel  omkring. 


I       —   Ui 

Kdi  I 

■  baks 
^e  pä 


DRN   FORSTA   KilRLEKeN 

-  Noj,  skrattade  flickan,  det  går  dä  allsinie  sä  där, 
1  är  allLför  ovan  vid  äran.    Hvarför  ror  han  inte? 

-  För   det   att   jag   ser  p&  dig,  svarade  ynglingen 
.   och  likväl  med  en  värma,  som  jagade  rödaste 

löd  på  rodderskane  kinder. 

-  Gif  mig  äran;  jag  ror  nog  bfiUre  med  tvä. 
'  Ja  ro  da,  sä  styr  jagi 

1  med  dessa  ord  bytte  ynglingen  plats  och  satte 
f  baksiammen,  med  de  blixtrande  ögonen  svärmiskt 
i  pä  nickans  blonda  och  milda  drag,  en  fullkomlig 
DotsaCs  liU  håna.  Nu  gick  rodden  bättre,  ja  nästan  med 
lande  fart.  ty  rodderskan  vägade  icke  upplyfta  sina  ögon, 
if  fmktan  att  möta  dessa  blickar  af  eld,  som  betraktade 
lenne.     Slutligen  fattade  hon  mod  och  sade  förlrytsamt: 

—  Om  han  ser  sä  där  på  mig,  kan  jag  ej  ro. 
liarför  ser  han  pä  mig? 

^  För  del  att  du  fir  sä  vacker. 

—  Tycker  han  del?  svarade  flickan  med  en  lätt 
istning  pä  sitt  täcka  hufvud.  —  Vet  han  hvad  mor 
ide.  Där  jag  var  liten  och  säg  mig  i  spegeln?     Ktasen 

^er  och  inte  du,  sa'  hon. 

-  Men    du    har  btifvit  mycket  vackrare,  aedan  jag 
Tänk  dig,  Greta,  två  hela  är,  sen  jag  sist 

i  Majniemil  Och  nu  skulle  jag  ej  fatt  se  dig,  om 
ne  Jane  hviakal  i  mitt  Öra  pä  slottet,  att  du  skulle 
:iRama  hit  i  dag,  som  vi  brukade  förr.  Men  du  säger 
t  godt  ord :  du  är  ond,  du  är  rätt  stygg  i  dag. 
inte  bI  mig  mera  som  förr . . . 


I 
I 


I  mig 

■  Visst   är   det  värdt  att  tala  t 
Stockholm, 
[  Kerstin  och  hofsven  bos  I 

bry  sig  om  en  så  simpel 


som  vant  page  t 


i  skulle 
Irig 


14  RIBKLL  MOT  m  LTGXÅ 

—  StoeUiohn ...  ja  dlrom  ir  my ekat  tit  alga.  Jag  J 
skaU  berätta  dat  ladaiL  Men  vet  da  Til,  att  jag  vadaa  | 
i  moigon  akaD  reaa  till  krigst  i  Polen?  I 

—  N^  hvad  alger  han?  SkaU  han  fara  i  kn^  j 
han  8om  Ir  ai  nng,  bara  qntlon  Ir?  Skall  han  dl  ] 
ihjäl  männiakor  och  kanak»  qllf  Ui  ihjUalagen?  ¥j,  | 
det  Ir  gadlOaty  det  Ir  aCAyrlrdt .  • .  Och  härvid  app*  ] 
hörde  Greta  att  ro,  och  biten  aaktada  farten. 

—  Ja  aer  dn,  fortfor  yn^ingen  aDYaraamt,  vi  ha  na 
krig  både  hemma  och  borta.  Lewenhanpt  tigar  mal| 
ryssen  till  Viborg,  och  det  nur  i  början  aagdt  att  jig  1 
skulle  med  Hen  aå  akref  min  far  Mn  Poleni,  att  jig  j 
akulle  dit  at;  da  vet  att  han  följer  aom  OfventeU 
kungens  stab.  I  öf?ermorgon  gir  ett  fturtjg  från  Åke  | 
till  Riga,  och  na  Ir  jag  hir  för  att  alga  fanrll  It  åi% 
och  ät  mitt  barndomshem.  Hen  da  förakjnter  mig,  di  i 
hatar  mig ...  du  kallar  mig  inte  mera  dnl 

—  Jag  akalle  kalla  jankem  dal    En  aå  hög  hene 
...  en  grefve,  hvara  mor  nur  faratinna . . . 

—  Och  hyara  farmor  nur  bondedotteri  Dn  kinaar 
inte  du  vår  aläki  Ja  det  Ir  aant,  min  far  har  atigit 
mycket  högt  genom  drottning  Kriatinaa  gnnat  oA 
genom  sina  bedrifter  och  rikedomar  från  tyaka  krigit 
och  genom  min  morl  Det  är  aant  att  han  Ir  8toll« 
mycket  stolt,  och  det  Ir  Til  möjligt  att  jag  Ir  atolt 
som  han.  Men  nlr  jag  aer  på  dig,  nlr  jag  minna  hora 
vi  lekt  som  barn  och  hora  högt  vi  Hakat  hntfandia,* 
och  huru  jag  midt  nnder  hofreta  prakt  behållit  dig  i  mitt 
hjärta  som  min  första  och  enda  och  eviga  hjlrtanakir, 
ser  du  Greta,  då  glömmer  jag  att  dn  Ir  blott  vår 
förvaltares  dotter  och  att  jag  Ir  Bernhard,  grefve  at 
Bertelsköld ;  jag  tinker  icke  mera  nppå  att  jag  en  dag 
skall   ärfva  tre   hela  socknar  i   Finland  aom  grafakip 


DBN   FÖRSTA    kSBLEKEN 

BlSder  i  LifHand  och  titeln  ai  lyäk  riks- 
[ter  min  mor  —  hvad  bryr  jag  mig  ora  allt  det 
du  inte  håller  af  mig  aom  förr  och  kallar  mig 
"egen  Bernhard  som  förr,  och  lofvar  att  som  förr 
ira  min  egen  lilla  (licka  och  älska  mig  sk  länge  du 
her?  Säg,  är  del  aant  att  du  glömt  mig  under  tiden 
C  Tsrit  borta? 

TngHngen  aade  deasa  ord  med  ak  sv&rmiska  mOrka 
pm,  hans  sydländska  arf,  och  han  var  i  delta  ögon- 
lick  så  fa&nförande  vacker,  att  den  stackars  Greta,  i 
nUet  fdr  erar,  begynte  att  åter  ro  af  alla  krafter 
(b  det  med  den  framgäng,  att  båten  i  nSata  ögon- 
fick  stfitte  hfiftigt  mot  land  och  tog  in  vatten  i 
»katammen.  Nu  skyndade  flickan  att  räcka  sin  riddare 
Moden  och  skrattande  anmärka,  all  kappan  var  alldeles 
iL  Men  huru  behändigt  hon  än  smög  snibben  af 
talsdnken  till  ögat,  märkte  den  unge  grefven  likväl  ett 
tt_UBr8  förrädiska  tårar,  som  rullade  utffir  bennea 
tnde  kinder. 

t   oas   gä   till   stugan,  sade  hon  fort,  i 
pekade    pä   en  förfallen  koja,  aom,  till  hälften 
I  af  björkar  och  lönnar,  framskymtade  vidpass  ett 
kt  från  stranden. 

PDgliDgeQ    kvarhöll    henne    ej,    men    utstötte   biten 
mden,  medan  han  ajält  ännu  stod  kvar  däri. 
-  Gå    du    till    Jane,    g&  I    sade  han.     Hvad  är  det 
Mt  jag  följer  dig,  om  du  ej  mera  Utskar  mig! 
■  Hvad     ämnar     han*  göra?     ropade    flickan    på 
förlägen,    häpen   och    förtretad.   -—  Bfiten  är  ju 
med    vatten;    rätt  som  det  är,  sä  kantrar  han. 
'  Det  ftr  detsamma  hvar  jag  dör,  här  eller  i  Polen, 
t  ej  mera  bryr  dig  om  mig. 


4 


16 


REBELL   MOT   I 


Och  dlrvid  vickade  han,  med  eller  ntan  ahiki,  ä  --^ 
Rtt  b&teo  tog  in  än  men  vatten  och  knappt  mera  hSlli  ^^= 
uppe  på  Ttttenylan. 

—  Att  han  kan  vara  sä  elek  I  utropade  llickui  ^ 
under  tmnta  förs6k  att  hälla  god  min.  —  Kora  di  W 
tillbaka,  kom  bara,  aä  skall  jag  säga  honom  nägoL         I 

—  Inte  förrän  du  kallar  mig  du  och  lohar  att  ( 
hiUa  af  mig  aom  förr. 

—  Nä  ja  d&  . .  .  Bernhard,  du  är  den  elakaste  gosse  jii| 
v«t,  och  ftndå ...  sä  kan  jag  ej  låta  bli  att  hålla  af  dig . . . 

Nu  skot  den  unge  grefven  bålen  haitigt  mot  land, 
och  i  samma  ögonblick  kantrade  den.  Flickan  pl 
stranden  appgaf  ett  rop,  men  faran  var  sä  godl  aom 
ingen,  vattnet  var  här  ej  mycket  öfver  en  aln  djupt, 
ynglingen  sprang  med  nfigra  steg  i  land  och  föll  Greu 
om  halsen.  Bfidas  tårar  runno  eä  strida,  som  endast 
angdom  och  kärlek  kunna  gråta  vid  sjutton  är. 


2.    Svarta  Janes  koja. 


V  ätten  1  Bara  vatten  I  utropade  bakom  de  unga  eo 
rOsL  Tårar  som  torka,  innan  eammetet  pä  kappan 
blir  torrt  1  Kärlek  som  förgår,  innan  dessa  späda  Ift/ 
törriasnal  Ungdom  aom  förgäter  sin  långa  framtid  f&r 
hjärtats  klappande  alag  i  ruset  af  ett  ögonblick! 

De   häda   unga   skildes    häpna   och    föriägna,  i  r'-' 
de  bemödade  ng  att  dölja  iiu  tårar.   Bakoat  tet  ■ 
en   gammal   krinn«   ti  alllaUBt   utMetidai  4tt  nfcl 
svart  huckle  betlekta  del  gita  håiet  ooh  «  dri  i< 


SVARTA   JANES    KOJA  17 

Bnade  anstJitet;  en  lika  urblekt  svart  (röja  slöt  sig 
nära  till  eo  kjot  af  samma  färg  och  tjenade  att  Sn  mera 
lörhfiJB  ansiktets  ovanliga  blekhet  och  de  skrynkliga 
händernas  ovanliga  bvilhel.  U  aktad  t  dräktens  armod, 
•1|  man  i  den  hvarken  hftl  eller  Irasor;  en  viss  prydlig- 
het, en  omisskännelig  renlighet  och  ordning  lälo  ana, 
ilt  <lan  gamla,  i  all  sin  fattigdom,  bevarade  minnet  atj 
billre  dagar.  I 

Svarta  Jane,  aom  bon  allmänt  kallades  för  des'^ 
ofCr&nderliga  färgen  af  hennes  dräkt,  var  icke  annat 
In  €Q  fallig  änka  efter  en  afskedad  soldat,  som  för  Dera 
ir  sedan  hitQyttat  och  af  den  rike  grefven  pä  Majniemi 
erii&Uit  den  lilla  holmen  med  dess  koja  till  torpställe. 
Ingen  hade  något  egentligt  ondt  att  säga  om  henne; 
hon  lefde  mest  af  underhåll  ifrån  slollet,  men  brukade, 
tom  en  liten  biförtjensl,  spä  i  händerna,  skaffa  stulna 
saker  Ull  rätta  och  dylikt.  Men  den  allmänna  och  stora 
vidskepelsen  underlät  icke  att  för  dessa  små  konster 
betj^ta  den  gamla  med  hemska  ögon,  särdeles  som  hon 
nr  tyska  till  horden  och,  efter  hvad  mången  trodde, 
katolik  till  religionen.  Man  hviskade,  att  hennes  man 
toldaten  under  trettiåra  kriget  varit  med  om  blodi 
Tirf,  alt  han  nedgräft  en  skall,  förvärfvad  vid  grymma 
plnndringar,  att  Jane  visste  däraf  och  af  samvetskval 
fiUln^gte  sin  älderdom  med  etränga  botöfningar.  MeS' 
iSt  detta  var  rjkten,  dem  ingen  med  visshet  kände 
aao  visste  blott,  att  numera  endast  ett  lefvande  väsende, 
igde  den  gamlas  vänskap  och  förtroende,  octi  det  var 
fönaltarena  vackra  Greta,  som  alltifrån  barndomen  varil 

gamlas    guldöga    och  den  enda    som  oftare  Qck  in- 

i  hennes  ensliga  koja.     Hvad  man  icke  visste,  var 

nnge  grefven,  genom  sin  barndomskärlek  till  Greta, 

delaktig  i   någon   liten  vänakap    frän   Janes   sida 


a 

I 


I 


REBELL    MOT   StN   T.YCKA 

och    ofla   i   hemlighet    pUgat    besOka    bojan    t    Grelu 
■Ulskap. 

—  Inte  It  det  rftrdt  alt  mor  Ir&Ier  nu,  infOl!  Greta, 
aom  fann  fOr  godt  att  slä  in  t  en  muntrare  ton.  —  Via 
oss  nu  vackert  vägen  till  stugan;  det  är  den  mimla 
srlighel  man  kan  visa  bjudet  främmande. 

Och  dSrvid  tog  hon  den  gamla  om  lifvet  och 
svängde  henne  själfaväldigt  ett  slag  omkring. 

^  Ungdom  och  d&rskapi  pullrade  Jane,  van  eom 
bon  var  vid  flickans  öEverdåd.  —  Kommen  då,  kommen 
fritt;  det  kan  vara  så  godt  som  att  hår  ute  leka  hok 
och  dufva.  Jag  menar  din  far  vore  icke  god,  om  han 
visste  det  hur,  tillade  hon  med  en  blick  på  Greta. 

—  Far  är  rest  tiU  Abo  och  kommer  visst  ej  till- 
baka förrän  sent  i  kväll,  svarade  flickan  tvekande. 

—  Nä  så  kommen  då.  Lilla  grefven  är  ju  våt  som  en 
fisk.  Jag  tror  till  och  med  att  han  ej  Ur  torr  bakom  Öronen. 

>Lilla  grefven*  såg  på  Greta  och  hörde  icke  ett 
ord.  Man  gick  nu  till  elugan.  som  stod  på  en  kulle 
omgifven  af  låta  löfträd.  Dess  inre  var  torftigt,  Uksom 
dess  yttre:  en  säng,  ett  bord,  två  stolar,  en  stor  kista 
af  ek;  men  på  väggen  hängde  tvenne  kopparstick  af 
värde,  det  ena  fCrestäUande  Pappenheim  til]  bäst,  det 
andra  Gustaf  Adolf  i  halfflgur,  målad  af  van  Dyck  och 
stucken  i  koppar  af  den  berömde  Pontius.  Midlemot 
dem  hängde  ett  dåligt  numbergerträsnitt,  föreställande 
jungfru  Maria  med  Kristusbarnet. 

Jane  framsatte  ål  sina  gäster  en  undfägnad  helt  ocb 
hållet  hemgjord.  Det  var  tranbär  i  enbärssirap  och  vid 
dess  sida  ett  stenkrua  med  björklake.  Därpfi  gick  hon 
ut,  aom  hon  sade,  för  att  hämta  bränsle  till  spiseln. 

—  Hvad  tror  du  —  sade  grefve  Bernhard  med  en 
blick   efter   den    gamla   —   menar  hon  ärligt  med  4i|k 


SVARTA  JANES  KOJA  19 

Är  da  saker  appå  att  hon  icke  förråder  oss  för  din  eller 
min  far?  Det  vore  detsamma  som  att  resa  mellan  oss 
en  mor  af  koppar  och  sten. 

—  Jag  tror,  sade  flickan,  att  Jane  har  sina  goda 
skil  att  unna  oss  godt  Hon  håller  af  oss;  å  jag  vet 
nog  hvad  ingen  annan  vet  Man  anser  henne  för  en 
trollpacka,  och  likvfil  så  Sr  hon  blott  en  människa  som 
lidit  mycket  och  sett  mycket  och  som  därför  ser  in  i 
fnmtiden  mer  än  andra.  Far  är  mycket  ond  på  henne ; 
jig  Tågar  aldrig  komma  hit  annars  än  när  han  är  borta. 
Han  vore  i  stånd  att  låta  bränna  henne  som  häxa, 
om  han  visste  att  yi  träffas  här. 

—  Men  håller  da  verkligen  af  mig,  Greta?  afbröt 
henne  ynglingen,  i  det  han  fortsatte  sin  egen  tankegång. 
—  Ser  da,  i  morgon  reser  jag  hundra  mil  härifrån;  jag 
miste  veta  hvad  jag  har  att  lefva  och  slåss  för. 

—  Bernhard  skall  glömma  mig,  sade  flickan  efter- 
ttnksamt,  i  det  hon  omedvetet  sönderkramade  ett  tranbär 

f    mellan   fingrarna.   —  Aldrig  i  världen  kan  jag  bli  hans 
hostra . . .  jag! 

—  Om  da  talar  så  där,  går  jag  genast  bort.  Min 
hr  var  son  till  en  bondedotter,  och  likväl  fick  han  en 
fuitinna  till  hnstra.  Hvarför  skulle  skillnaden  emellan 
d%  och  mig  vara  större,  än  mellan  honom  och  henne? 
Ar  da  icke  den  allraskönaste  ros  och . . . 

Greta  log,  men  på  ett  så  eget  vis,  att  två  genom- 
ikinliga  tirar  glimmade  i  ögonvinklama. 

—  Jo  det  skulle  se  uti  sade  hon.  Aldrig  har  han 
tilat  så  där  förr,  Bernhard.  Det  är  förunderligt;  har  han 
liit  sig  sådant  i  Stockholm  ?  Jag  skall  säga  honom  något. 
TInk  på  mig  som  en  syster;  aldrig  är  det  annat  värdt, 
ock  jag  skall  tänka  på  honom  såsom  fågelen  om  vintern 
linker  på  den  sommar  som  var.     . 


$ 


REBELL    MOT    STN   LYCKA 

Du   (ror   ej  du,  men  du  skall  tft  se.     .Tans  k 
spfc.     Jane  skatl  spå  ät  oss.     Hålla  vi  vad? 

—  Hvad  hälla  vi  vad  om? 

—  Ser  du  den  ringen  p&  mitt  finger?  Han  blixtnr 
i  lolskonet,  som  vore  han  smidd  af  stjärnglans  och  v&g- 
skimroer.  När  drottning  Kristina  reste  till  främroaii<ie 
tand,  gaf  hon  ål  alla  sina  pagor  en  gäfva.  Al  mig  gaf 
hon  den  ring  du  här  ser,  och  den  är  värd  minst  tusen 
daler.  Nu  slå  vi  vad.  Spär  Jane  att  jag  nånsin  skall 
hälla  af  någon  annan  än  dig,  sä  är  ringen  din.  Men 
spär  hon,  som  jag  vel  alt  hon  spår,  då  ger  du  mig . . . 
låt  ae,  den  blåklint  du  stuckit  med  en  nål  ulj  halsduken, 
och  det  betyder  att  vi  lefva  för  hoppet 

—  Visst   vore   det   ell  vadl     Tror  han  jag  vadade 
taga   mot   diamanter   och    drottningagåfvor?     Lofva   di 
hellie   den  kopparring,  som  jag  sett  hans  fader  ständigt  i 
bårs;  den  vore  just  lagom  för  mig. 

—  Du  vet  ej  hvad  du  begär,  Greta  I  Min  f&r  fl&ttar 
stort  värde  pä  kopparringen,  och  ingen  kan  säga  hvarfflr. 
Bernhard,  sade  han  en  dag  till  mig,  jag  skall  förr  eller 
senare  dö  en  hastig  död,  som  din  mor.  Dä  b6r  du 
framfor  allt  bevara  denna  ring  myckel  väl;  hela  din  lycka 
beror  däruppå.  Mera  fick  jag  ej  veta,  men  ja . . .  hvad 
bryr  jag  mig  om  lyckan  förutan  digl  När  jag  engång  fäi 
kopparringen,  skall  jag  gifva  honom  åt  dig,  nämligen  om 
jag  förlorar  vadct.     Hår  har  du  min  hand  därpå. 

—  Men  han  ängrar  sig,  Bernhard  .  . . 

—  Jag  har  gifvit  dig  min  hand  därpå.  Men  dä  får 
du  ej  heller  neka  mig  blåklinten. 

—  Topp.     Sa  så ...  där  är  ett  tranbär:  ätl 

Na  kom  Jane  med  bränsle,  och  snart  Hämmade 
en  lustig  Bommarbraaa  i  spiseln.  Den  gamla  tog  gref- 
vena   sammetskappa   och  hängde   den  all  torka.     Därpå 


} 


'   SVARTA  JANSS  KOJA  SI 

idicerade   hon   hans  stol   framför  spisehi   och  trugade 
honom  att  sitta. 

—  Se  så,  nu  torka  yi  först  de  fina  stOflama.  Är 
M  skick  odi  seder  att  spatsera  vintervägen  Ofver  sjön 
edi  komma  som  en  abborre  på  det  torra.  Jo  det  syns, 
km  ir  van  vid  qiUsvåld;  men  här  kmsas  inte  för  den 
Ina  jimkeni. 

—  CMr  som  ni  vill,  mor  Jane,  jag  lyder  er  som  ett 
km,  bloti  ni  lofvar  mig  en  sak.  Spå  litet  åt  Greta  och  mig. 

—  Spå  åt  erf  Nej  hör  på,  var  så  god  och  låt  bli 
ned  den  saken.  Det  ir  människan  till  intet  gagn,  bara 
til  synd  odh  skada,  att  se  in  i  framtiden. 

—  Och  det  säger  ni,  Jane,  som  spår  åt  hela  socknen! 

—  Det  ir  något  helt  annat  det  Åt  flickorna  spår 
jif  llatmin,  odi  så  ge  de  mig  ett  par  strampor.  Åt 
fommoiiia  spår  jag  långt  lin,  åt  gobbarne  god  äripg, 
•dl  så  ge  de  mig  några  kakor  bröd  eller  en  kanna  mjölk. 
Men  åt  er ...  nej  låt  vackert  bli . . .  det  är  dens  råd,  som 
fin  «  väL 

—  Men  jag  viU  att  ni  skall  spå,  Jane.  Spår  ni 
ieks,  går  jag  genast  bort,  och  ni  ser  mig  aldrig  mer. 

—  Nå  nå,  min  gonstig  junker ...  het  som  en  elds- 
Kgel   Räck  hit  handen,  och  sen  får  han  skylla  sig  själf  I 

Gretve  Bernhard  framräckte  sin  hand,  som,  oaktadt 
dsss  finhet,  var  icke  så  litet  brynt  af  solen.  Den  gamla 
betraktade  den  uppmärksamt,  räknade  linier  och  veck, 
nider  det  att  hennes  nppsyn  ömsom  klarnade,  ömsom 
■nlnade. 

—  Lyckal  utropade  hon  i  afbratna  ord ...  en  med- 
ibg  så  stor  som  er  fars,  min  nnga  herre,  och  större 
fam  in  hans  •  •  •  Högt  skall  ni  stiga . . .  mycket  högt . . . 
Inttt  odi  prinsar  skola  kalla  eder  sin  jämlike  . . .  och 
ftiil  skall  ni  falla  en  dag  och  falla  genom  er  själf . . . 


SS  REBELL   MOT   SIN    LYCKA 

—  Det  il  bra,  inlGll  ynglingen  ot&ligt.  Vidare.  Sft^ 
mig,   Janb:    kan   jag    och  skall  jag  gifra  mitt  hjäita  &t   . 
men  In  en  i  hela  mitt  lif? 

Jane   s&g    pä   honom   frågande  och  nSgtan  spefullt,     i 

—  Han  är  ajutton  fir,  sade  hon  ...  jag  förslär.  Men  j 
efter  han  frågar  uppriktigt,  sä  skall  jag  svara  lika  upp>  \ 
riktigt  Nog  kan  och  nog  skall  han  älska  en  hel  bop . . . 

—  Det  är  omöjligt,  det  säger  du  blott  f5r  alt 
tfirtreta  mig,  afbröt  henne  ;en  häftigt 

—  Jo  men,  det  kan  t^-dligen  läsa  i  handeni 
Tack.  En,  tvä,  tre  . . .  del  sirt  )t  betyder  en  prinseas» 
. .  .  fyra,  fem  . . .  bär  ha  vi  en  I  nglig  person  . . .  sex,  nju 
...  en  annans  hustru,  fy  ju  r  Bernbard  I . . .  älta,  nio, 
en  komediantska,  och  dä  i  ajålf  gift . . .  tio,  elfva, 
tolf ...  jag  ser  ej  nägot  <ä  den  länga  raden  af 
ålakarinncr. 

—  Han  skall  ge  sitt  hjärU  &t  tolf  I  utbrast  flickan 
vid  Janes  sida  med  en  egen  ton.  till  hälften  af  skämt, 
till   hälften    af  vemod.  —  Hör  han  del,  Bernhard,  toU! 

—  Det  är  ej  eant,  det  fir  lögn,  del  är  elfva  gänger 
en  IfignI  Återtog  den  unge  gref\-en  {Cn'irrad. 

—  Vill  han  höra  mera?  fortfor  Jane  Dbarmbärtigl. 
Tretton,  fjorton,  femton ...  då  står  ni  pä  branten  af  ert 
fall.  Sexton,  sjutton  ...  det  strecket  löper  ihop  med  det 
tfirsta . . .  han  skall  en  dag  återlinna  sin  första  kärlek, 
men  jag  fruktar,  att  både  hon  och  han  dä  redan  ha 
gråa  här. 

—  Femton  gånger  ISgnl  Sexton  gänger  iCgn  I  utbrast 
grefre  Bernhard  utom  sig  af  förvirring  och  förintelse. 
—  Må  alla  gastar  uppsluka  dig,  gamla  troUpacka! 

Och  med  dessa  ord  rusade  ynglingen  pä  dörren. 

—  Farväl,  Greta,  vi  träffas  i  morgon  bittida  i  sloitt 
parken.     KopparringeQ   blir   din  I    utropade   han  ännu 


I 


I 


REBELL  MOT  StN   LYCKA 

dCiren,  hutade  tiil  båten  och  rodde  si  häftigt  OS-er 
flundet,  alt  man  hvarje  Ögonblick  sftg  den  tilta  bAten  i 
larn  all  kantra.  Kommen  till  stranden,  lösgjorde  lian 
sin  hSst,  kastade  aig  i  sadeln  och  ibde  bort 

Jane  och  flickan  följde  med  blickarna  hans  öfver 
dädiga  färd. 

—  Aj  aj,  de!  heta  blodet!  suckade  den  gamla  efte^ 
tfinksamt.     Visst  blir  det  elt  lif  fullt  af  helaste  slrtdl 

—  Jag  är  ond  på  er,  Jane!  sade  flickan  hälft 
gråtande.  Hade  ni  sagt  två . . .  det  hnde  jag  kunnat  för- 
låta er;  men  sjutton  ...  det  var  mycket  elakt  sagdL 

—  Rår  jag  för  det?  svarade  den  gamla  med  en 
axelryckning.  —  Men  nu  har  han  rott  båten  bort  Nu 
måate  du  bli  hos  mig  till  i  morgon  bittida. 

—  Omöjligt,  det  vågar  jag  ej.  Min  far  kommer 
bem  i  kväll,  och  fär  han  veta  att  jag  varit  hos  er,  si 
går  det  er  aldrig  väl. 

—  Men  hur  vill  du  komma  öfver  sundet? 

—  Det  skall  ni  få  se,  svarade  flickan  raskt. 
Därpå    afkastade    Lon    fort   sina   kläder,  band  dem 

tillsumman  i  elt  tull  packadt  knyte  och  knOt  detta  fast 
vid  sitt  hufvud.  En  minut  därefter  hade  den  spegel- 
klara vågen  omslutit  hennes  hvita  skuldror.  Hon  sam 
som  en  vattenfågel ..  .glänsande  små  vågor  ringlade  sig 
kring  bennes  hals,  och  man  såg  blott  det  vackra  ljus- 
lockiga  hutvudel  gunga  på  sundets  yta.  Tio  minuter 
därefter  hade  bon  lyckligt  uppnått  den  motsatta  stranden. 


IIAJNIEMI   SLOTT  25 


3.    Majnleml  slott. 

Medlet    af   sextonhundratalet    var    den    svenska    och 
finska   adelns   mest  lysande  tid.     Rotad  pä  börd, 
privilegier  och  vapenbragder,  glänsande  genom  nya  värdig- 
heter   och    ärftliga   län,    öfvermättad   med  ära  och  byte 
onder  ett   längvarigt    utländskt   krig,    hade    aristokratin 
imder  drottning  Kristina  uppträdt  med  anspråk  och  planer, 
förmätnare  än  någonsin  alltsedan  den  tid  den  bortskänkte 
kronor.    Medan   den  utsträckte  högra  handen  efter  dia- 
demet, försmådde  den  icke  att  med  vänstra  handen  till- 
rycka  sig  länder  och  herredömen.     Ställd  mellan  konung 
och  folk,  tryckte  den  uppåt  och  nedåt  lika  hårdt,  hotande 
koDongen    med  valriket,  folket  med  lifegenskapen.     För- 
flfves    hade   Kristina,   hon  som  slösade  med  allt,  utom 
ned  det  hon  ej  hade  att  gifva  —  hjärtats  känslor  —  för- 
glfves  hade  hon  utstrött  adelsvärdigheten  utan  åtskillnad 
åt  förtjänte  och  oförtjente  i  sådan  mängd,  att  ridknektar, 
kuskar  och  kockar  togo  sitt    säte  på  Sveriges  riddarhus. 
Tirldsmarknadens  konjunkturer  voro  nu  engång  afgjordt 
gninande    för   aristokatin;    den    svällde    som  en  vårflod 
öfver  de  dammar  regering  och  ofrälse  sökte  uppresa  mot 
den  och  hotade  att  underlägga  sig  hela  riket.     Och  detta 
vidunder    af   makt   och  inflytande  hade  likväl,  med  alla 
lina   omättliga  anspråk,  så  mycken  verklig  förtjenst,  så 
mycken  ära  och  ädelhet  i  sina  hjärtan  och  sköldemärken, 
att  ännu  tvåhundrade  år  därefter  Sveriges  tvenne  störste 
häfdeforskare  råkat  i  en  bitter  strid  om  det  håll,  hvaråt 
vågskålen  lutade  mest:  rikets  gagn  eller  rikets  skada  af 
leztonhundratalets  aristokrati. 

3    _  ^gk   her     TllnHtr.     Il 


26  REBELL  MOT  SIM  LYCKA 

Sedan  Gnitid  Adolb  dM  hade  trettiårft  kriget  Uitiit 
vildare  och  mera  (OrstOrande  innågonsiDL    DetvarfMii 
med  den  skoning,  som  arenikanie  fiDmt  hade  visat  tbm 
den  öfvenmnne.    Kämpande  på  lif  och  död,  tog  aegrana 
utan  barmhärtighet  allt  hvad  tagas  konde  odi  drog  bebstal 
med  byte  från  hmdrade  plundringar  hem  tiD  sitt  hiii 
Nästan   alla  de  stora  härCOrame  etter  Gustaf  Adol(  lå 
många  som   kvariefde  och  icke  törslfisat  sitt  byte  lika 
hastigt  som  det  togs,  drogo  åter  till  Sverige  med  ston 
rikedomar,  byggde  sig  prallfalla  palatser,  ån  i  StocUiolD, 
än   i  landsorterna,   och  lelde  tQl  dOdedag  med  krigars- 
vanor  och  fnrstlig  ståt    Nägra  £å  af  de  hemkomne  drogo 
till  det  aflägsnare  Finland  och  nppfDrde  vid  dess  strändir 
sina  trotsiga  slott  af  sten ;  men  de  fleste  leddes  vid  jagtsns 
enformiga  nöjen  och  landsbygdens  stillhet;  så  länge  ds  i 
än   voro  vid  krafter,  tnmlade  de  om  på  Kristinas  fester 
och  i  Carl  Gustafs  krig  och  sparade  åt  Finland  sin  sista 
ålders   slocknande  glans,   bestämd  att  slutligen  inmuras 
under  hvalfven  af  Åbo  d6m,  eller  i  tåmiljegrifiema  st 
en  enslig  landskyrka.    Och  förgångna  äro  för  det  mesta 
deras  herresäten,  fallna  för  tidens  tand  och  stora  ofredens 
härjningar,  men  hundrade  kyrkor  i  Finland  bevara  ännu  ds 
sista  sorgsna  minnesmärkena  af  denna  lysande  aristokiali 
—  grafkor  och  sköldemärken,  taflor  och  inskritteTp  knmor 
och  altarkärl  samt  dessa  prunkande  gratstenar,  på  hvilki 
nu   trampar  vandrarens   likgiltiga  fot  och  bland  hvilkas 
nötta  runor  man  alltid  är  säker  att  läsa  i  årtalens  böijsa 
siffrorna  1  och  6. 

Ett  af  dessa  herresäten,  som  vittnat  om  så  myckea 
stolthet  och  rikedom  och  hvilkas  glans  i  en  senare  tid 
har  förbleknat  med  adelns,  var  Majniemi.  Byggdt  st 
grefve  Gustaf  Bertelsköld  åren  strax  efter  WestUiska 
freden,   hade   det  erhållit  sitt  namn   efter  katolikmies 


MAJNISMI    BLOTT  27 

bpligs  Maria:  MBrienäs.  Men  fCr  folkels  tunga  var  detta 
nimn  redfin  i  början  främmande,  och  del  utbyltes  snart 
not  M&rjala  och  Majniemi,  hvilket  senare  blef  det  allmSnt 
gillande.  Vid  början  af  denna  berättelse,  ii  1656,  stod 
Majniemi  ännu  i  hela  sin  första  glans;  det  tre  våningar 
böga  stenhuset  med  desa  branta,  inät  buktade  koppartak 
Dcb  dess  h&ga  kopparkladd  a  tom  hade  ett  trotsande 
nedellidiskt  nteeende  och  blickade  högfömäml  ned  pk  de 
låga  kojorna  rundtomkring.  Allifrfin  den  stora  trappan, 
inlagd  med  hvit  marmor,  ända  upp  till  de  stora,  med 
ikOld&T,  vapen  och  elghorn  klädda  salarna  och  därifrån 
hli  de  mörka  yindeltrappoma,  de  smä  tornrummen  och 
ile  besj-nnerliga,  i  gammal  tysk  sti!  utförda  siraterna  p& 
lak  och  murar,  syntes  allt  pä  engång  sä  slösande  rikt 
och  s&  nyckfullt  gammalmodigt,  att  man  snarare  troll  sig 
vini  i  hjärtat  af  Tyskland,  vid  en  af  dess  fildriga  furste- 
borgar, än  här  vid  stranden  af  finska  vågor,  i  armodets 
ocfa  föiaakelsemas  nordiska  bygd. 

När  man  i  Dahlbergs  Scecta  anliqua  el  hodierna 
httnklar  de  aristokratiska  palatserna  från  sexton  hundra- 
talet i  den  oförminskade  glansen  af  deras  storhet  och 
prakt,  synes  det  som  hvilade  öf\'er  dem  en  tyngd  af 
»uor  oeh  öfrermod,  som  för  våra  dagars  ögon  förekommer 
tryckande  och  mycket  föråldrad.  Majniemi  slolt,  ännu 
^  nofit,  gjorde  på  betraktaren  samma  intryck.  Sex 
■Usr  sju  år  gammalt,  syntes  det  redan  för&ldradt  under 
århundradena  börda.  Kanske  kom  det  däraf,  att  dess 
herakare  och  upphofsman,  den  stolle  grefven  af  Bertel- 
•kftld,  blott  tå  år  både  bebott  sitt  slott,  innan  nya  krig 
fciQade  honom  alt  egna  åt  konung  och  fädernesland  den 
limii  ofOrsvagade  styrkan  af  hans  manliga  arm.  Kanske 
kom  det  dåraf,  att  intet  kvinnligt  väsendes  behag  spred 
6^rer   borgen    en    mildare  dager  och  minskade  intrycket 


38  RKBKLL   BfOT  8119   LYCKA 

af    dess    trotsiga    storhet  vid    sidan    af    underhafvandei 
eländiga  kojor  strax  därinvid. 


Klockan  var  mellan  fem  och  sex  på  morgonen. 
Majniemi  slott  speglade  sina  stolta  murar  i  värmorgoneni 
glans  och  den  lugna  viken,  som  med  sin  innersta  yta 
badade  själfva  grundvalen.  Ett  herrligt  majregn  hade 
fallit  om  natten,  hela  naturen  strålade  af  hälsa  och 
ungdom,  och  luften  andades  denna  obeskrifliga  känah 
af  friskhet  och  föryngring,  som  gör  den  nordiska  våren 
så  skön.  Lärkoma  drillade  högt  i  skyn,  svalorna  ilade 
snabba  som  solblinkar  genom  de  klara  rymderna,  odi 
boOnken  kvittrade  lustigt  mellan  de  ljusgröna  björkamas 
späda  löf. 

På  gärdet  invid  parken  ett  stycke  från  slottet  arbetade 
en  hop  af  grefvens  underhafvande,  män,  kvinnor  och 
barn,  trasiga,  magra  och  utsvultna.  Under  medeltiden 
ansågs  byggnaden  af  ett  slott  för  hela  nejdens  olycka. 
Tiderna  hade  ändrats  i  mycket,  lagen  sökte  att  sätta  en 
damm  för  feodalväldets  godtycke,  men  lagen  i  Finland 
var  ytterst  vanmäktig  ännu.  De  höge  herrame  och  deras 
fogdar  gjorde  hvad  de  behagade,  och  klagomål  tjenade 
endast  att  störta  den  klagande  i  fördärfvet  Så  hände, 
att  till  och  med  här,  i  så  nära  grannskap  af  Åbo  med 
landets  högsta  domstol,  den  nya  hofrätten,  förtryck  och 
orättvisa  drefvo  sitt  hejdlösa  spel  med  befolkningens 
välfärd.  Byggnaden  af  Majniemi  hade  totalt  utarmat  hela 
nejden  däromkring,  och  slottets  dr^'ga  underhåll  fortfor 
att  utkräfva  hvad  kriget  och  nöden  lämnade  öfrigt  Det 
är  troligt  att  grefve  Bertelsköld  icke  hade  någon  aning 
om    hela    vidden    af   sina   underhafvandes  nöd;    borta  i 


80  RKBRLL  MOT  8111  LYCKA 


kriget  tänkte  han  föga  därpå  och  yar  n0jd  med  ritt  gods, 
allenast  fogden  på  bestämda  tider  skickade  honom  de 
betydliga  summor  han  på  den  tidens  adliga  vis  bort- 
slösade, obekymrad  därom,  att  dessa  penningar  utpressat 
sista  skärfven  af  hans  fattiga  bönder. 

Arbetame  höllo  på  med  ett  tungt  och  vidsträckt 
arbete.  Den  rymliga  parken,  tätt  befolkad  med  elgar 
och  dofhjortar  för  grefvens  jagtnöjen,  skulle  omgifvas 
med  en  mur  af  sten,  i  stället  för  den  äldre  inhägnaden 
af  trä.  Sedan  klockan  fyra  på  morgonen  hade  man 
släpat  stenar  och  radat  dem  i  höga  murar,  och  rättare, 
tillsatte  af  fogden,  stodo  bredvid  med  deras  smärta  spön 
af  hassel  och  rönn,  beredde  att  vid  första  tecken  till 
lättja  eller  uppstudsighet  gifva  den  felande  klatsch.  En 
kvinna,  hälft  vanmäktig  af  ålder  och  hunger,  hade  icke 
så  fort  som  rättaren  fordrat  framskjutit  sin  skottkärra 
med  små  stenar,  bestämda  att  fylla  tomrummen  mellan 
de  stora,  och  erhöll  därför  några  slag  af  spöet,  för  hviika 
hon  dignade.  Detta  såg  den  slagnas  son,  en  gosse  om 
Qorton  år,  kastade  sig  i  blind  förbittring  på  rättaren, 
klöste  och  slog  honom  af  alla  krafter.  Rättaren,  en  stor 
groflemmad  karl,  fattade  gossen  i  nacken,  kastade  honom 
till  marken  och  begynte  att  obarmhärtigt  piska  honom. 
Några  af  de  närmast  stående  upphörde  med  arbetet,  togo 
gossens  parti  och  utforo  i  hotelser  mot  rättaren.  D^ime 
slog  ursinnigt  omkring  sig  med  sitt  hasselspö;  en  af 
arbetame,  träffad  i  ansiktet,  fattade  rättaren  om  lifvet, 
kastade  honom  i  hans  tur  till  marken  och  betalade 
rikligt  sitt  lån  af  stryk.  Nu  blandade  sig  en  mängd 
af  de  öfriga  i  tvisten;  det  blef  ett  fullständigt  myteri. 
Den  länge  nedtryckta  harmen  sökte  sig  luft,  man  bort- 
kastade verktygen,  grep  till  gärdsgårdsstörama,  slog  alla 
rftttame    till    marken    och    piskade   dera    så   utan    hejd, 


MAJNIKMI  SLOTT  31 

itt  de  vil  tOga  undkommit  med  lifvet,  därest  icke 
ankomsten  af  en  ny  person  i  hast  förändrat  hela  sakens 
utseende. 

—  Mäster  Adaml  utropade  en  af  de  kringstående, 
och  detta  namn  hade  en  magisk  verkan.  I  ögonblicket 
bortkastades  störarna,  de  slagne  lämnades  i  fred,  enhvar 
iltde  med  brädskande  hast  tillbaka  till  arbetet  och  såg 
sig  med  sky^a  blickar  om  efter  den  hotande  faran. 

Mäster  Adam,  den  allmänt  fruktade  fogden,  nalkades 
på  gångstigen  från  slottet.  Det  var  en  högväxt  och 
muskektark  man,  omkring  femtio  år  gammal,  i  klädseln 
Ht  mellanting  mellan  herre  och  bonde.  Hans  korta, 
nästan  hvita  hår  betäcktes  af  en  vintermössa  af  hund- 
skinn; de  tunna  sammanbitna  läpparna,  de  små  grå 
6gonen  och  den  låga,  men  skarpt  framstående  pannan 
uttryckte  på  engång  djärfhet,  slughet  och  hårdhet.  Hans 
spejande  öga  hade  på  långt  håll  upptäckt  tumultet,  men 
htn  påskyndade  icke  sina  steg,  han  nalkades  till  utseendet 
alldeles  lugn,  viss  om  sin  makt  öfver  denna  folkhop,  som 
i  inånga  år  lärt  sig  att  frukta  honom. 

Mäster  Adam  afhörde  med  tålamod  rättames  klagomål 
och  amställde  genast  summarisk  process.  Så  stor  var 
arbetames  fruktan,  att  ingen  af  dem  vågade  ett  ord  till 
sitt  försvar;  kanske  voro  de  ock  på  förhand  säkra  att 
därigenom  endast  förvärra  sin  sak.  Blott  den  fjorton- 
årige,  som  börjat  myteriet,  betedde  sig  vildt,  knöt,  till 
alla  kringståendes  häpnad,  sin  hand  mot  mäster  Adam 
och  utropade: 

—  Låter  du  inte  mor  vara  i  fred,  så  slår  jag  ihjäl 
dig,  när  jag  blir  karl.  Först  tog  du  vår  far,  och  han 
förgicks  i  kriget.  Sedan  tog  du  min  äldsta  bror,  och  han 
kom  aldrig  igen.  Sedan  tog  du  vår  häst  för  utskylderna. 
Sedan    tvang   du   min    andra   bror  att  draga  tegellassct, 


32  RSBRLL  MOT  SIN   LYCKA 

efter  vi  ingen  h&st  hade ;  så  drog  sig  bror  min  fOrdirfvad 
och  dog.  Nu  har  du  tvungit  mor  och  mig  att  göra  tre 
dagsverken  i  veckan  utan  lön,  fastän  vi  icke  ha  en  bit 
bröd  till  att  äta.  Och  nu  ha  dina  rättare  slagit  mor 
och  mig;  det  är  orättfårdigt  gjordt,  mäster  Adam,  och 
du  kan  låta  piska  mig  till  döds,  men  jag  säger  ändå  att 
det  är  orättfärdigt  gjordt . . . 

—  Hvad  heter  du?  frågade  fogden  kort  och  nästan 
spefullt,  i  det  han  fixerade  pojken. 

—  Liksom  du  ej  visste  detl  svarade  gossen  trotsigt 
Per  heter  jag,  och  Per  hette  far  min,  och  Lampifolket 
har  man  kallat  oss  efter  träsket,  där  torpet  är.  Skrif 
opp  det  i  din  svarta  bok;  vår  Herre  skall  skrifva  det 
en  dag  i  sin. 

—  Du  har  goda  lungor,  återtog  fogden  spefullt;  det 
vore  synd  att  ej  låta  dig  bruka  dem.  Sätten  pojken  i 
kvarnkammaren  —  fortfor  han  till  rättame  —  gifven 
honom  dagligen  två  gånger  smörj  och  låten  mig  veta 
när  han  faller  till  bönboken.  Fören  modem  ur  vägen, 
att  hon  ej  hindrar  arbetet;  hon  må  göra  om  dagsverket 
i  morgon.  Och  ni  andre,  som  visat  eder  uppstudsige, 
veten  I,  ert  pack,  hvad  det  vill  säga  att  vara  gensträfvig 
mot  sin  herre  och  husbonde  ?  Mössorna  af,  lymlar  1  Du, 
Nils,  har  slagit  min  rättare  först;  å  jag  känner  dig  nog, 
min  jiinkeri  Fören  bort  honom  till  profossen  och  därifrån 
med  fångskjuts  till  Åbo  slott.  Ni  andre  mån  förlikas  med 
rättarne  och  gifva  dem  skälig  bot;  därefter  skall  det 
lottas  mellan  er,  och  åtta  bland  er  skola  stickas  bland 
knekthopen  och  skickas  till  Polen.    Förstån  I  det,  packl 

Två  af  rättarne  voro  icke  sena  att  gripa  gossen  och 
Nils,  för  att  föra  dem  bort.  Gossens  moder,  som  blifvit 
slagen,  satte  sig  däremot  och  kastade  sig  ömsom  hotande, 
ömsom    bedjande    i    karlames    väg.     Alla  arbetame,  till 


MAJNISMI   SLOTT  33 

ett  antal  af  några  och  fyrtio,  hade  samlat  sig  kring  stället 
och  betraktade  in  fogden,  än  hvarandra  med  blickar  af 
fraktan  och  hat.  Mäster  Adam  anade  oräd ;  ögonblicket 
Tar  vådligt,  och  hans  makt  stod  på  spel.  Men  slumpen 
kom  honom  till  hjälp.  I  parken  hördes  hundskall  och 
itrax  därpå  ett  skott.  Allas  blickar  vändes  ditåt,  ty 
denna  tid  på  året,  när  högdjuren  hade  späda  ungar, 
brakade  aldrig  jagas  i  parken. 

Hundskallet  närmade  sig,  det  rasslade  mellan  gre- 
narna, och  fram  störtade  en  ung  elg  rakt  mot  det  ställe 
dår  gamla  hägnaden  var  nedbruten  för  att  lämna  plats 
åt  den  nya.  Några  af  folket  uppgäfvo  ett  rop;  elgen 
itadsade,  åter  small  ett  skott,  och  blödande  rusade  det 
Tackra  djuret  in  bland  den  vikande  folkhopen,  men  blott 
f5r  att  efter  några  steg  vackla,  nedstörta  och  uppgifva 
andan  med  en  af  dessa  märkvärdiga  bedjande  blickar, 
hTilka  alla  jägare  veta  omtala.  Strax  efter  elgen  fram- 
störtade hundarna  och  efter  dem  den  unge  grefve  Bernhard 
till  häst,  med  det  afskjutna  geväret  öfver  axeln. 

Ynglingen  stannade  ett  ögonblick,  påtagligen  förlägen 
att  här  vid  sin  jagt  pä  så  olämplig  tid  träffa  den  stränge 
fogden,  för  hvilken  han,  ehuru  arftagare  och  herre  till 
slottet,  från  barndomen  hyste  en  ofrivillig  respekt.  Likväl 
segrade  strax  hans  stolthet,  han  steg  af  hästen  och 
närmade  sig  elgen  med  den  anmärkning,  liksom  i  förbi- 
gående, att  det  lyckligtvis  ej  vore  en  hona  och  således 
ingen  skada  på  ungarna.  Arbetarne  bugade  vördnadsfullt, 
fogden  aftog  hundskinnsmössan  och  sade  med  en  bland- 
ning af  ödmjukhet  och  ironi: 

—  Ers  nåde  har  rätt  att  när  han  behagar  förstöra 
sitt  villebråd. 

Fogden  hann  icke  säga  mera,  innan  Lampikvinnan 
kastade    sig    för  den  unge  grefvens  fötter  och  utropade: 


' 


34  REBELL   MOT  81N  LYCKA 

—  Nådige  herre,  förbanna  eder  öfver  min  soni  De 
vilja  sätta  honom  i  kvamkammaren;  ni  vet  ickenihyad 
kvarnkammaren  är.  Ofvanför  det  stora  vattenhjulet  år 
där  en  mörk  bur;  dess  golf  är  af  spolverk,  och  ständigt 
stänker  den  fuktiga  dimman  dit  opp,  och  där  låter  fogden 
sina  fångar  sitta  dagar  och  nätter  utan  mat,  i  mörker 
och  köld,  genomdränkta  af  vattnet  och  döfvade  af  dess 
brus.     Förbarma  er  öfver  min  sohl 

—  Ar  det  så  som  hon  säger?  frågade  grefve  Bern- 
hard med  en  tvekande  blick  på  fogden,  som  plötsligen 
såg  sig  förvandlad  från  domare  till  anklagad. 

Fogden  beskref  myteriet  med  samma  ton  af  förakt 
för  hopen  som  nyss  förut,  då  han  tilltalade  arbetarns. 
Men  han  hade  missräknat  sig  på  intrycket  af  denna 
öfverlägsna  ton.  Han  glömde  stolthetens  fina  nerver  vid 
sjutton  år;  han  anade  kanske  ej,  att  den  greflige  yng- 
lingen, nyss  tvungen  att  göra  ett  slags  ursäkt  för  sitt 
opassande  skytte,  ej  ogärna  fann  ett  tillfälle  att  visa  ^ 
sin  myndighet  öfver  honom,  tjenaren.  Grefve  Bernhard  *| 
betraktade  arbetame  med  välvilja. 

—  I  hafven  svårt  förbrutit  eder,  sade  han,  och  l 
hvarken  min  fader  eller  jag  skall  lämna  sådant  ostraffadt,  - 
om  det  sker  engång  till.     Men  jag  vill  ej  att  min  korta    ' 

vistelse    här  ibland  er  skall  störas  af  några  straffdomar.   ^ 

■ 

Jag  förlåter  er  för  denna  gång,  i  hopp  att  I  framdeles  : 
skolen  vara  lydige  tjenare.  Jag  efterskänker  alla  straff; 
jag  ger  er  i  dag  en  fridag  och  vill  att  I  skolen  göra 
eder  en  glad  stund.  Mäster  Adam,  säg  till  att  folket  får 
mat  till  middagen  och  på  eftermiddagen  två  tunnor  öl. 
G  ref  ven  gick.  Fogden  följde  honom  tigande  och  med 
mörka  blickar.  Men  arbetame  uppstämde  ett  jublande 
hurra,  och  den  fjortonårige  Lampigossen  ropade,  svängande 
sin  trasigSL  mössa: 


E 


ogdens  gärd  läg  ett  stenkast  frfin  slottet,  be- 
i;r>Mi  pä  en  bCjd  rid  sjön,  bA  all  man  därifrån  kunde  sa 
ill  hrad  som  föreföll.  Detta  var  af  flera  ekäl  nödvän- 
i'<.  dock  most  löt  det  hat  som  fogden  ädragit  sig.  Tre 
'  hans  pålitligaste  och  starkaste  karlar  utgjorde  besäll- 
:n^en  i  denna  gård,  som,  omgtfven  af  cll  plank  med 
rnlinnar,  liknade  ett  utanverk  bealämdt  till  slottets 
>  rakande.  Öfver  gafveln  af  huset  hängde  pä  sin  ställning 
Ijndelig  klocka,  med  hvars  tillhjälp  fogden  kunde  kalla 
I  sif;  bjälp  frin  slollel,  om  han  blef  öfverfallcn.  Huset 
dessutom  ffirsedt  med  alla  slags  vapen  och  liknade 
en  rustkammare,  än  en  fredlig  förvaltares  boning. 
En  slund  efter  det  uppträde  vi  nyss  berättat  sfl^s 
Adam    oliomma    från    gin    boning  och  VasVa.  «A 


36  RSBILL  MOT  SIN  LYCKA 

spanande  blick  mot  parken.  Det  drOjde  ej  länge,  in 
hans  skarpa  ögon  npptäckte  tvenne  gestalter  fr 
skymtande  mellan  tråden;  det  var  Greta,  hans  dol 
och  vid  hennes  sida  den  unge  grefve  Bernhard, 
knappt  märkbart  löje  drog  sig  vid  denna  anblick  ÖJ 
fogdens  läppar. 

—  Icke  så  illal  mumlade  han.  Den  unga  ör 
vill  visa  i  god  tid  sin  makt;  jag  har  dock  en  tråd  i 
binder  hans  flygt.  —  Därpå  gick  han  med  lugna  steg 
slottet,  lämnande  de  båda  unga  ostörda  i  deras  förtro 
vandring  före  afskedets  ögonblick. 

Mäster  Adam  var  nu  icke  lik  sig  sjäU.  Helt  an 
än  nyss  förut,  gick  han  omkring  bland  det  församl 
folket,  utdelade  rundeligt  både  mat  och  öl,  hade  åt 
ett  vänligt  ord  och  låtsade  icke  märka  arbetames  hånf 
misstrogna  blickar,  som  triumferande  mötte  honom  öf 
allt.     Lampigossen  kunde  icke  styra  sin  tunga. 

—  Skål,  mäster  Adam  —  utropade  han,  i  det 
trängde  sig  fram  till  ölstånkan  —  det  ölet  har  icke  vi 
i  kvarndammen  1 

Fogden  smålog  och  svarade  endast: 

—  Du  bedrar  dig,  min  gosse;  maltet  är  hen 
just  därifrån. 

Men    ungdom    och  kärlek  fortsatte  sin  lustvand] 
i    den    gröna    parken.     Strålande    som    de  af  hälsa 
glöd,  såg  majsolen  ned  på  dem  genom  lönnamas  kroi 
Blyga    som    den    första   kärleken,    oskyldiga,   friska 
hoppfulla  som  den,  böjde  sig  vårens  första  sippor  ur 
de  vandrandes  fot,  och  de  märkte  det  ej.   Fåglarna  sjö 
rundtomkring:    de    hörde   det  ej;    och  likväl  märkte 
hörde    de    allt.     Ty    allt   flöt   för   dem  tillsamman  i 
enda   anblick   och   en  enda  ton:   sol  och  blommor 
fågehing,    de   togo    alla   «n   vndA.  ^%\3i^  ^^(^  %M  * 


MAsTIR   ADAM  87 

det  Tar  d«n  ilskadea  Oga,  det  var  den  kära  röstens 
Qod.  nir  aUndets  stond  nalkades  och  hela  lifvet  speglade 
a|  i  en  enda  tår,  likasom  hela  naturen  i  en  enda  droppe 
it  moigondagg. 

Böld,  rangy  rikedom,  lysande  namn,  stolta  för- 
hoppningar, lycka  och  glans,  ära  och  makt  —  bojen 
•der  förmätna  panna  till  jorden,  det  finnes  i  hjärtats 
firidar  en  makt  som  är  större  än  ni,  och  den  jämnar 
hftjdw  och  klyftor  och  nedbryter  hägnaden  mellan  höge 
och  låge,  och  den  förmär  allting,  emedan  den  tror  allting 
oeh  hoppas  allting  och  begär  likväl  ingenting  annat  än 
i<  Bg  själL  Därför  är  den  första  kärlekens  glans  så  stor 
leh  skiner,  länge  försvunnen,  genom  lifvets  minnen, 
riiom  skalden  sjunger: 

än  med  mörker,  än  med  ljus 
I  ett  moln  gått  opp  och  dolt  dig  för  min  syn, 

dock  brann  da  lika  klar,  sen  det  försvann. 

Solen  stod  redan  högt  på  himmeien,  när  den  unge 
gnfve  Bernhard  erinrade  sig,  att  han  ännu  samma  dag 
ikalle  rida  till  Åbo,  för  att  strax  därpå  lämna  fädernes- 
landet Han  bittade  flickans  hand  —  han,  den  rike  och 
ftmäme,  hade  aldrig  vågat  begära  en  kyss  af  hennes 
Uomstrande  läppar.  Nu  kysste  han  denna  hand,  som 
hvilade  varmt  i  hans ;  det  svindlade  för  den  arma  flickans 
ögon,  och  när  hon  såg  sig  om,  var  ynglingen  försvunnen 
bakom  parkens  ekar. 

Oer&mel  Han  kom  från  sina  drömmar,  hoppfull 
oeh  oegennyttig;  han  anade  icke  att  hemma  i  slottet 
väntade  honom  den  iskalla  egennyttan;  han  hade  behöft 
■ol  den  en  mans  kraft  och  en  gubbes  erfarenhet,  och 
kan  hade  endast  ett  hjärta  uppfylldt  af  vemod,  sällhet 
adb  mxg. 


RBBILL  MOT  S»  LYCKA  I 

Mä8t«r  Adam  ylntMde  hononi  i  den  ston  nb^l 
Ynglingen  märkta  honom  fauqqrt.  Moi  fOrfalttten  fiiddu 
med  en  egen  blandning  af  ^'iifhet  och  OdmjnUwl  illl| 
fram  till  sin  ange  herakaio»  riokta  honom  TflrdnadiMtl 
en  liten  påae  med  aittvennynt  och  aadOp  q  utan  beiib| 
nad  tonvikt:  I 

—  Detta  år  allt  hrad  jag  na  kannat  bringa  Ouy  i 
till  ers  nådea  resa. 

—  Det  ir  bra  —  ararado  yni^ingen,  otan  att  kisli 
en  blick  på  penningarna;  ligg  dem  dir  i  mitt  reaskria, 
jag  skall  sedan  kvittera  allt 

—  Men  —  anmirkte  förvaltaren,  bedragen  i  sia 
våntan  —  det  år  endast  fyrahandrafsmtio  daler  i  sOtieL 
Ers  nåde  skall  ej  med  dem  kanna  bestrida  ain  resa  0(å 
atrustning  i  Åbo. 

—  Godt,  jag  fOrstår,  svarade  grefve  Bendiard  fi^ 
strödd;  da  vill  låmna  mig  mera;  nåvil,  Ugg  alltsamman 
i  resskrinet. 

—  Nej  ers  nåde,  beklagligen  kan  jag  ej  lämna  er 
mera  i  detta  ögonblick.  Först  i  morgon  eller  öfve^ 
morgon  inflyta  råntoma  från  de  norra  lånderiema;  och 
jag  nödgas  låmna  åt  en  annan  omsorgen  om  deru 
inkassering.  Jag  ber  ödmjakast  att  ers  nåde  ville  na 
genast  förunna  mig  afsked  från  min  tjenst,  i  förmodan 
att   ers  nådes  herr  far  icke  vågrar  sitt  samtycke  dårtilL 

—  Hvad  är  det  ni  säger,  mäster  Adam?  återtog 
ynglingen,  uppmärksam  på  den  skarpa  betoningen  i  Sk' 
valtarens  sista  ord. 

—  Ers  nåde,  svarade  fogden,  ni  går  i  krig.  Ni 
skall  där  få  en  trupp  att  anföra.  Det  händer  en  dag, 
att  ert  manskap  gör  myteri,  icke  mot  er,  men  mot 
sergeanten,  som  vill  tillhålla  folket  att  uppfylla  sin  pligt 

Sergeanten   bestraffar   deVta  Ysn^  vna  ^»NxiSfiäii^  ^^ci&i^ 


MliRR  ADAM  89 

i  grand  ftntfire  disciplinen.  Ni  däremot,  ers  nåd,  ni 
ditfitees  af  en  händelse»  ni  hör  blott  den  upproriska 
högans  flrunstillningar»  ni  förlåter  de  brottslige:  än  mer, 
ii  béMoar  dom  med  ett  gästabud.  Eder  underlydande 
km  idm  motsigft  er;  han  lyder,  men  han  gör  hvad  hans 
iBgl  bjuder:  hin  begär  sitt  abked. 

—  Moi  det  är  icke  ert  allvar,  mäster  Adam.  Ni 
fan  idk»  fimbra  att  jag,  som  efter  flera  års  frånvaro  på 
tiå  dagar  beaOkrnr  mitt  ftdemegods,  skall  belasta  minnet 
d  deoaa  dagar  med  straffdomar. 

—  En  nåd  kan  é}  heller  fordra  att  jag,  som  i 
baiton  år  med '  trohet  tjenat  er  herr  tar,  skall  kvarstå 
vid  an  befrttning,  där  jag  från  denna  stund  endast  kan 
■ätas  af  mina  underiydandes  hån  och  uppstudsighet. 

—  Hvilken  upprättelse  fordrar  ni  då? 

—  FOr  mig  gifves  endast  ett  val.  Antingen  lämnar 
ji|  i  dag  min  tjenst,  eller  tillätes  mig  att  i  morgon 
iliaffa  de  olydige. 

—  Hvad  ni  begär  är  omöjligt.  Mitt  ord  kan  lika 
Gm  ryggas  som  ert  Mäster  Adam,  ni  har  ej  rätt 
behandlat  ert  folL  Nöd  och  förbittring  stå  skrifna  i 
kvaije  uppsyn.    Det  gör  mig  ondt  om  dem. 

—  Era  nåd  känner  ej  detta  folk.  Gensträfvigt  och 
Uastairigty  kan  det  endast  med  stränghet  hållas  i  tygel. 
lossa  på  deas  band,  öfverse  i  dag  med  dess  olydnad, 
och  del  skall  vara  i  stånd  att  i  morgon  till  grunden 
qedrifm  ert  slott  Grefven,  er  herr  far,  behöfver  årligen 
trettiotnsen  dalar  för  sina  utgifter.  Ni  själf,  ers  nåd, 
behöfver  minst  tiotusen.  Slottets  underhåll  fordrar  lika 
fliyekst  HvariMn  vill  ni  taga  dessa  penningar,  därest 
q  folket  hålles  i  hälsosam  fruktan?  Sexton  uf  edra 
hnmman   Iro  panttörskrifna;   trettio  hemman  (Iro  öde  i 

M^  Mf  ut^riåuBgturDM  Ull  kriget     I  år  hai  adc\ti  Uki- 


40  R&BELL   MOT  SIN   LYCKA 


dubblat  sin  rusttjenst;  hvar  ättonde  bonde  skall  klädas 
i  knektjackan;  här  i  skärgärden  skola  tvä  bätsmän  nttagai 
af  fem  bönder.  Pesten  har  visat  sig  i  Åbo,  och  folket 
ropar  att  brunnarna  äro  förgiftade.  Häxor  och  trollkarlar 
kringstryka  öfverallt  och  förvända  sinnena  med  allehanda 
djäfvulstyg.  Förlät  en  gammal  trotjenare,  om  han  frägar: 
är  detta  en  tid  för  mildhet  och  skonsamhet?  Jag  vill 
icke  dölja  för  er,  ers  näd,  att  om  jag  i  dag  släpper 
tömmarna,  kan  i  morgon  ett  allmänt  uppror  utbrista. 
Men  .  . .  vill  ni  hellre  följa  ert  hjärtas  känslor,  än  nödens 
och  klokhetens  bud,  sä  har  jag  intet  att  vidare  tillägga. 
Mina  räkenskaper  äro  i  ordning,  och  jag  är  beredd  att, 
fattig  som  jag  hitkom,  öfverflytta  med  min  dotter  tiU 
Sverige . . . 

—  Visa  mig  en  utväg,  där  jag  ej  behöfver  straffa, 
återtog  ynglingen,  synbart  träffad  af  fogdens  mörka 
skildring  och  kanhända  tillika  af  den  tanken  att  den 
vackra  Greta  skulle  flytta  bort. 

—  Ers  näd  behöfver  icke  straffa,  svarade  fogden 
med  ett  knappt  märkbart  leende.  —  Ers  näd  reser  i 
dag  till  Abo,  åtföljd  af  folkets  välsignelser  och  jubelrop. 
Det  är  jag,  som  i  morgon  skall  beskyllas  att  hafva  handlat 
emot  er  vilja.  Man  skall  hata  mig  ännu  mer  än  man 
gjort ;  man  ser  endast  handen  som  straffar,  icke  hufvudet 
som  befaller.  Men  jag  är  van  vid  att  misskännas ;  hvad 
br^r  jag  mig  om  hatet?  Jag  tjenar  min  herre,  det  är 
nog,  och  jag  är  beredd  att  för  honom  uppoffra  allt 

Grefve  Bernhard  stred  med  sig  själf.  Andtligen 
segrade  stolthet  och  hede>^känsla. 

—  Nej,  sade  han;  hände  hvad  som  helst,  ni  måste 
finna  en  annan  utväg.     Jag  bryter  icke  mitt  ord. 

Förvaltaren   teg   en   stund   helt  stilla.     Därpå  sade 
han: 


MASTER  ADAM  41 

—  Lotva  migy  en  nåd,  att  innan  ni  reser  samman- 
kallm  ari>etani6  och  uppmana  dem  att  i  allting  vara  mig 
hflnmmme,  alsöm  de  böra  vara  hörsamme  eder  själf. 

—  Stttmar  ni  dä  kvar? 

—  Ja  ers  nåd. 

—  Godt    Jag  lofvar  er  det 

En  half  timme  efter,  detta  samtal  stodo  alla  slottete 
invånare  samlade  kring  sin  unge  herre,  hvars  häst  redan 
stampade  vid  slottsporten.  Grefve  Bernhard  hade  efter- 
kommit förvaltarens  önskan  och  tillsagt  alla  underhafvande 
Ofillkorlig  lydnad  för  mäster  Adam.  Ett  doft  knöt  blandade 
ng  i  hurraropen;  men  den  unge  grefven  aktade  icke 
därpå,  utan  sprängde  i  sporrstreck  bort  pä  vägen  åt  Åbo. 
En  enda  såg  med  förgråtna  ögon  den  sista  fladdrande 
ikymten  af  hans  blåa  plym;  det  var  den  hårde  för- 
valtarens dotter,  den  milda  och  ljuslockiga  Greta. 

Knappt  var  grefven  borta,  innan  mäster  Adam  fram- 
fadlade  sina  rättare. 

—  Bort  med  öletl  ropade  han.  Fram  med  fång- 
kiiran,  och  Nils  i  häkte.  Åtta  de  mest  uppstudsiga  af 
eder  öfriga  uttagas  till  rekryter.  Lampipojken  inspärras 
i  kvankammaren,  och  hans  mor  jagas  på  ögonblicket 
Un  sitt  torp. 

Fruktan  och  häpnad  betogo  alla  närvarande.  Blott 
Ltmpikvinnan  vågade  höja  sin  röst  till  ett  klagorop. 

—  Ve,  ve!  ropade  hon.  Ve  öfver  den  otrogne 
gårdsfogden  1 


Året  1656  var  för  Finland  bekymmersamt  i  mänga 
abeenden.  Fienden  hade  härjande  infallit  i  Karelen; 
det  var  då  som  gynmasisteme  i  Viborg  modigt  uU^ad^ 
täl  stadens  försvar.   Skörden  hade  på  flera  orliit  IcVäXä^Vl, 

4.  —  ^si:  60r.    lUastr.    II. 


4&  llÉBSLL  Möt  sm  LYCKA 

pesten  väntades,  kriget  i  Polen  uppslukade  allt  stridbart  , 
manskap,  som  hemma  kunde  undvaras.  Konungen  hade, 
icke  alldeles  lagligt,  låtit  utskrifva  icke  blott  detta,  utan 
äfven  följande  &rets  rekryter;  allmogen  knotade  och 
bearbetades  här  och  där  af  hemliga  utskickade.  Deas 
trohet  mot  kronan  förblef  orubbelig,  men  drifvet  af  nöden, 
lyssnade  folket  i  några  trakter,  särdeles  i  nejden  af  Åbo, 
till  personer,  som  sökte  intala  dem,  att  den  nyaste  at- 
skrifningen  skedde  utan  konungens  vetskap  pä  tillställning 
af  egennyttige  ämbetsmän,  hvilka  sedan  ville  sälja  det 
utskrifna  manskapet  åt  danskar  eller  ryssar.  Så  hände» 
att  här  och  där  uppstod  buller,  att  menigheten  motsatte 
sig  utskrifningen  och  endast  med  ömsom  användt  viM 
och  öfvertalning  kunde  förmås  att  foga  sig  i  öfverhetem 
påbud. 

Nejden   kring   Majniemi,   uppretad   och  utarmad  af 
flerårigt   förtryck,  var  en  af  de  lättast  antändliga.    S^ 

på   aftonen   samma  dag  som  grefve  Bernhard  afrest  tia 

« 

Abo,  såg  man  en  båt  med  tvenne  karlar  och  en  kvinna 
ila  öfver  sundet  till  svarta  Janes  koja.  Den  gamla  sof 
eller  låtsade  sofva,  men  uppväcktes  af  några  kraftiga 
slag  på  dörren  och  tvangs  att  insläppa  de  sena  gästerna. 

—  Har  den  lede  fienden  farit  i  eder,  bannade  hon, 
efter  I  icke  låten  folk  vara  i  fred  så  här  dags  pk 
dygnet?  Veten  I  icke  att  fogdens  piska  skall  vidoi 
eder  själfva  klockan  fyra  på  morgonen?  ( 

—  Det  är  just  därför  att  vi  veta  det,  som  vi  konmA ' 
hit,  svarade  Lampikvinnan,  som  åtföljt  karlame.  —  Fog-  - 
dons  piska  skall  aldrig  väcka  oss  mer,  och  därtill  skaU' 
du  hjälpa  oss,  Jane. 

—  Jag!  utbrast  den  gamla  med  låtsad  fOrnndna»': 
ehuru    hon    troligen   ganaka  väl   förstod  meningen  med] 

besöket. 


MÄSTER  ADAM  43 

—  Just  du,  återtog  kvinnan.  Här  är  ej  tid  till 
Bgft  ord.  Nils  pA  Arvio  ftr  häktad  i  kväll,  Per,  min 
yjke,  är  kastad  i  kvamkammaren,  jag  själf  är  drifven 
kn  torpet,  och  när  solen  går  opp,  skola  dessa  två  och 
mn  sex  andra  därtill  skickas  till  Åbo  och  stickas  i 
Mkthopen. 

—  Men  hvad  har  jag  att  skaffa  med  det?  Jag  får 
ira  nöjd,  så  länge  man  låter  mig  själf  behålla  min  koja  1 

—  Jo  —  svarade  kvinnan  beslutsamt  och  hemlig- 
rtsfollt  —  du   skall  förgöra  mäster  Adam  ännu  i  natt. 

—  Aren  I  galne?    Förgöra  fogden? 

—  Hör  na  på,  svarta  Jane,  det  är  icke  värdt  att 
1  stiller  dig  så  oskyldig.  Hela  världen  vet  att  du  kan 
imliga  konster  både  till  godt  och  ondt.  Ditt  rykte  är 
Kstan  så  stort  som  Puu-Jumalas,  och  du  anses  af  mången 
lällare  än  Valborg  Kyni  från  Tyrvis.  Således  är  det 
lOdigt  att  du  ställer  dig  så  enfaldig.  Du  skall  tillreda 
t  trollskott,  och  det  genast,  och  därpå  inkastas  det  än 

natt   genom   fogdens  fönster,  och  när  morgonen  gryr, 
r  han  död  i  sin  säng. 

—  Gå  er  väg,  ni  ha  skådat  för  djupt  i  ölstånkan, 
liricer  jag,  utfor  Jane  vresigt. 

—  Ahå,  ropade  karlame,  tror  du  vi  kommit  hit  för 
tt  låta  drifva  gäck  med  oss?  Nej,  gumma,  nu  är  nöden 
ir  dörren,  och  nu  slipper  du  ej  ur  en  fläck.  Gör  du 
fa  genast  hvad  vi  begära,  så  tända  vi  din  usla  koja  i 
Ila  fyra  hörnen  och  steka  dig,  gamla  troll  packa,  vid 
rasan  af  dina  egna  knutar. 

Jane  betraktade  forskande  sina  gäster  och  syntes 
egripa,  att  de,  drifne  af  nöden  och  vantron,  voro  i 
And  att  hålla  ord. 

—  Jaså  —  sade  hon  efter  någon  tvekan  —  iag 
hri7  göra  eder  till  viljes,  men  icke  i  nall.    Txoiv  \  ^VX. 


a,  ty  i    j 
L,  men   J 


44  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

man  förgör  en  människa  så  som  man  dräper  en  katt? 
Menen  I  att  här  i  stugan  växer  trollört,  sprakved  och 
drakeblod?  Dödas  ben  kunde  jag  väl  ha  och  ödlehufvon 
och  grodfötter;  men  hvar  nu  i  en  hast  taga  kyrkomall, 
ugglehjärtan  och  huggormstungor?  Nej  vars,  låt  bli  med 
det  så  länge.  Vi  måste  vänta  med  det  till  nedan, 
nyet  förlora  örterna  sin  kraft  och  kunna  ej  skada, 
väl  bota.  Kommen  tillbaka  om  två  veckor. 
Karlame  syntes  förlägna. 

—  Om  två  veckor  äro  vi  på  vägen  till  polacken, 
sade   de. 

—  Visst  är  det  värdt  att  här  stå  och  lipal  utbrast 
Lampikvinnan,  den  djärfvaste  och  mest  förbittrade  af 
dem  alla.  —  Hjälper  ej  trolldom,  så  hjälper  väl  hand- 
kraft. Fort  tillbaka  i  båten;  vi  ha  ännu  en  timme 
till  midnatt.  Innan  hanen  galär,  falla  vi  öfver  fogden 
med  fyrtio  mans  styrka  och  rifva  hans  gård  i  små 
smulor. 

Karlame  betänkte  sig  ännu;  vågstycket  syntes  dem 
för  stort.     Jane  tog  medlande  till  ordet. 

—  Mig  synes  det  vara  bäst,  sade  hon,  att  några  af 
er  gå  genom  natten  till  Abo  och  klaga  allas  nöd  för 
landshöfdingen.  Törhända  träffen  I  unge  grefven  där 
ännu,  och  så  kunnen  I  få  rätt  mot  fogdens  tyranni. 

—  Rättl  upprepade  Lampikvinnan  med  bitterhet 
Klaga  så  gärna  på  haglet  som  nedslår  vår  gröda,  och 
på  frosten  som  fördärfvar  komet  i  axetl  Förr  skola 
haglet  och  frosten  göra  dig  rättvisa,  än  den  ena  höge 
herrn  rör  en  flik  af  den  andres  rock.  Hvad  ha  vi 
enfaldige  bönder  att  vänta,  när  vi  veta  huru  det  för 
några  år  sedan  gick  den  hederlige  fiskal  Cröell,  som 
klagade  öfver  kronans  befallningshafvande  och  som  fick 

tacka  sin  lycka  att  lian  aVapp  VAaViivTÄÄi  tdää^  ^K«\sa&ft^ 


MASTER    ADAM  45 

r  Ungebet,  men  icke  så  mycket  som  ett  öre  vunno 
foderne  därpå.  Nej,  stackare  den  karl,  som  icke  i 
lessa  tider  förstår  att  hjälpa  sig  själf,  han  är  värd  att 
fOdet  ryckes  ur  hans  mun  och  hästen  frän  hans  kärra 
«h  kon  från  hans  klafve  och  barnet  från  hans  famn;' 
ländige  fege  stackare,  som  talen  slikt  öfvervåld  och 
eke  han  mod  att  slå  tillbaka  med  rätt  den  som  först 
lagit  eder  med  orätt  1 

—  Om  vi  finge  hela  Arvio  by  och  alla  Lampi- 
Irdama  på  fötter  i  natt,  borde  vi  blifva  mellan  femtio 
dl  sextio  man,  anmärkte  den  ene  af  karlame  efter- 
innande. 

—  Tre  rättare  och  fogden  fjärde  i  gården,  utom 
hreta  och  pigan,  räknade  den  andra;  men  om  klockan 
inger  till  storm,  får  han  tio  eller  tolf  karlar  från  slottet 
iU  hjälp. 

—  Tolf  och  fyra  gör  sexton,  räknade  Lampikvinnan. 
iexton  de  och  minst  femtio  ni;  finns  det  hjärta  i  bröstet 
IM  er?  Kalla  mig  en  häxa,  om  jag  icke  nästa  söndag 
kall  berätta  för  allt  kyrkfolket  huru  fege  I  varit,  och 
Dinsta  barn  i  hela  byn  skall  skratta  er  upp  i  synen. 

—  Fort  till  båten  1  ropade  båda  karlame,  hvilkas 
rOga  finska  lynne  småningom  uppvärmdes  af  kvinnans 
letsiga  tal  och  ändtligen  närmade  sig  den  punkt,  där 
Dan  mindre  beräknar  sin  fara,  än  sin  rättvisa  sak.  Innan 
[ort  Toro  de  alla  åter  på  motsatta  stranden. 

Jane  såg  efter  de  bortroende,  i  det  hon  betänkligt 
iakade  på  hufvudet. 

—  Den  som  griper  till  svärd,  skall  förgås  med 
vård,  sade  hon  tyst  för  sig  själf.  Finns  då  i  Finland 
Igen  rättvisa  mer,  utom  det  blodiga  våldets?  Men  Greta 
ilste  räddas;  Gud  vare  sedan  hennes  far  nådeli^,  om 
f  wårkUgeB  £å  honom  fatt 


46  REBELL   MOT  SIN   LYCKA 

Med  dessa  ord  lösgjorde  Jane  en  liten  bät,  som  i 
vårnattens  halfskymning  låg  gömd  mellan  stenarna  vid 
stranden,  och  hastade  med  lätta,  men  tysta  årtag  åt  samma 
håll,  som  fogdens  fiender  nyss  hade  rott  Och  natten 
Var  alldeles  lugn;  på  afstånd  hördes  talltrastens  sång  or 
skogen,  blandad  med  ljudet  af  dyningens  skvalpande  mot 
de  slumrande  stränderna. 


I 


5.   Nattliga  uppträden. 

Vidpass  två  timmar  före  uppträdet  i  Janes  koja  stod 
mäster  Adam  på  den  höga  trappan  af  sitt  hus,  dir 
man  från  kullen  såg  vida  omkring.  Hans  genomträngande 
blickar  flögo  öfver  nejden,  än  mot  slottet  till  vänster,  in 
bortåt  Arvio  by,  som  bakom  åkerfälten  till  höger  vid 
sidan  af  parkhägnaden  framskymtade  med  sina  låga  tak 
nära  en  kvart  mil  från  gården.  Han  följde  noga  da 
hemvandrande  arbetames  steg  och  syntes  belåten, 
de  icke  gruppvis,  utan  en  och  en,  sågos  aflägsna 
långs  gångstigarna,  genvägen  öfver  åkerrenarna. 

På  stora  vägen  från  slottet  sågs  en  ensam  vandrare  ' 
med  ränsel  på  ryggen  styra  sin  kosa  mot  gården.    Hans 
steg  blcfvo  raskare,  ju  mera  han  närmade  sig,  och  innan 
fogden  lämnat  sin  trappa,  stod  vandraren  vid  den  stfingdt 
porten,    klappade    på    och   begärde    att   blifva   inslåpp|^ 
Mäster  Adam  gick  att  öppna. 

—  Ar  det  du,  Johannes?  sade  han  sträft,  dock  ut 
sin  vanliga  hårdhet  i  tonen.  —  Hvad  för  dig  hit  så  h 
dags  ?     Du    hade    gjorl  \)»\.Vt^  ^\.V  «vVV.^  '\  V^^  ^\  ^aak 


48  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 


grammatika,    fin  att  med  ränsel  på  ryggen  fltryka  landet    i 
omkring.  '• 

—  Ja  hvad  viU  ni  jag  skall  göra?- svarade  den 
nykomne,  en  ung  m^  af  några  och  tjugu  år,  blek  och 
mager  till  utseendet,  men  med  ett  uttryck  af  klokhet  och 
godlynthet  i  de  tidigt  fårade  anletsdragen.  —  Hvad  vill 
ni  jag  skall  göra?  Hela  min  matsäck  var  slut,  och  i 
Åbo  finnas  så  många  andra  fattiga  djäknar,  att  barm- 
härtiga människor  ej  kunna  föda  alla.  Därför  så  tänkte 
jag,  att  nöden  har  ingen  lag.  Pingsten  tillstundar,  och 
så  har  jag  begifvit  mig  ut  i  socknarna  att  samla  ihop 
några  ören  och  några  kakor  bröd,  för  att  hålla  ut  till 
midsommar  med  logicam  och  metaphysicam.  Ni  nekar 
mig  ju  inte  tak  öfver  natten,  mäster  Adam?  Hur  mår 
Greta?     Det  är  länge  sedan  jag  såg  min  lilla  brud. 

—  Nå  nå,  gunstig  junker,  det  har  ingen  brådska  med 
brudekronan ;  läs  dig  först  till  magister  och  skaffa  dig  litet 
mera  bröd  i  ränseln,  så  få  vi  allt  se.  Men  kom  in  nu  vackert 
och  ät  en  bit.     Du  har  vä)  godt  om  matlust,  kan  jag  tro. 

—  Jo  men,  mäster  Adam,  jag  har  gått  två  mil  i 
dag  och  därunder  funderat  på  en  ny  tes,  som  skall 
göra  var  lärde  Martinus  Miltopseus  mycken  glädje.  An 
homo  bestia  sitf  Svar:  certe,  quia  comedit simUes suos^, 
och  därvid  —  tillade  studenten  med  ett  spetsfundigt 
leende  —  därvid  tänkte  jag  på  de  delikata  syltfötter  ni 
skall  bjuda  mig  till  kvällsvard,  mäster  Adam! 

Fogden  syntes  föga  gifva  akt  på  deima  lärda  invit, 
utan  införde  sin  gäst  i  den  rymliga  salen,  som  jämte  två 
små  kamrar  upptog  hela  hufvudbyggnaden. 

—  Hvila  dig  nu,  sade  han;  jag  vill  tillsäga  Greta 
att  hämta  dig  mat. 

^  Är  människan  ett  o^käii^t  d^ur?   Visserligen,  efter  hon 
äter  sina  likar. 


NATTLIQil  UPPTRÄDEN  49 

..Greta  komp    Studenten   räckte  henne  handen  och 
unade   den  duktigt,   men   den   unga   flickan  nedslog 
;oiien,:  fjumolikt  för  att  dölja  de  alltför  tydliga  sp&ren 
nysa' gråtna  tårar. 

—  Hyad  nu?  sade  Johannes  godmodigt.  Du  har 
åtit,  puUula  mea^.  Aldrig  i  världen  kan  jag  tro  att 
1  haft  så  ledsamt  efter  mig? 

—  Hennes  dufhane  har  flugit  sin  kos  i  dag,  skyndade 
idem  att  svara,  innan  Greta  ännu  hunnit  uppslå  sina 
lekra  ögon.  —  Är  du  icke  en  toka,  min  flicka,  att 
inga  hufvudet  för  en  sådan  där  grannfjädrad  gynnare? 
B  så,  kvickt  fram  med  ett  godt  ord  åt  Johannes,  och 
a  god  filbunke  på  köpet  Ser  du  icke,  han  vore  i 
ånd  att  af  bara  hunger  äta  upp  dig  själf. 

Och  den  hårde  fogden  log  välvilligt.  Han  hade  dock 
n  mänskliga  känsla  äfven  han;  det  var  kärleken  till 
ins  dotter  och  ärelystnaden  att  en  dag  tänka  henne 
)m  den  flitige  studentens  maka,  en  blifvande  prostinna 
hemsocknen.  Men  Greta  vågade  hvarken  se  upp  eller 
rara;  hon  ilade  ut  och  återkom  snart  med  den  begärda 
UfiKgnaden. 

Studenten,  utan  tvifvel  mera  lärd  än  människo- 
Innare,  antog  godtroget  fogdens  förklaring  öfver  Gretas 
irar  och  satte  sig  med  stoiskt  lugn  att  äta  sin 
Ibnnke. 

—  Sannerligen,  mäster  Adam,  sade  han,  ni  är  en 
hndsvärd  man:  en  varm  stuga,  ett  godt  bord,  en  mjuk 
rinnohand  —  numen  domesticum,  som  vi  uttrycka  oss 
ligare  än  dominus  Bång,  som  alltid  talar  om  sin  mala 
irba,  sitt  styggelsegräs  —  och  sedan  landsbygdens  lugn, 
lium  mentis,  och  .ett  folk  af  herdar  och  hcrdinnor,  som 

'  MiD  kyckliDg, 


60 


REBELL    MOT    SIN    LVCKA 

sina   iBtnm  i  rosenband  och  Uvilkaa  be 


leda   till 
konung  ni  6r  . . . 

—  Säg  mig,  Johannes  —  sade  fogden,  som  trol 
icke  delade  studentens  tankar  om  landsbygdens  her< 
—  grBlar  man  Snnu  lika  mycket  vid  akademin? 


—  Jag  förlåter  er,  mäster  Adam  — 
denten,  i  det  ban  gjorde  en  djup  grop  i  filbunken  — 
förlåter  er  att  ni  nyttjat  elt  så  vulgärt  uttryck  som  gi 
om  bvad  vi  anständigtvis  kalla  disputera.  Ja  visserli. 
g&t  dår  allt  ännu  varmt  till  vid  disputationema ;  domii 
Miltopseus  bevisar  att  dominus  Bång  är  ea  åsna,  i 
//ominus  Bång  bevisar  att  dominus  MiltopjBua  är 
hedDing.    Hvad  mig  angkr,  viW  \^%V(Äi»  ■^«*.V«ä.t«w 


HATTLIGA  UPPTRADEN  51 

Isnt,  och  jag  kan  utan  skryt  säga,  att  jag  i  förra  veckan 
som  poåierior  opponens  gnindeligen  nederslog  dominus 
Bång»  både  majorem,  minorem  och  conclusionem. 
Dominus  Bång  blef  dåröfver  furibundus  och  hotade 
stämma  mig  för  både  häzeri  och  kätteri,  efter  han  för- 
menade sig  kunna  bevisa,  att  jag  för  längesedan  haft 
böcker  till  låns  af  dominus  Stodius,  hvilken,  som  ni 
Tet,  varit  illa  anskrifven  för  häzeri.  Men  . . .  hvart  tog 
mäster  Adam  vägen? 

Fogden  hade  under  tiden  gått  ut,  kastade  ännu  från 
trappan  en  blick  öfver  den  mörknande  nejden,  tillsåg 
att  porten  var  stängd  och  strängen  till  stormklockan  i 
<Nrdning,  gaf  order  för  natten  åt  rättame  och  pröfvade 
fi&ngpannoma  på  ett  par  långa  muskedundrar,  som  hotande 
hängde  vid  stugudörren.  Efter  dessa  försiktighetsmått 
återvände  han  lugn  till  det  inre  af  stugan. 

Greta  hade  emellertid  begagnat  sin  fars  frånvaro 
att,  likasom  händelsevis,  fråga  om  Johannes  mött  någon 
ridande  på  vägen  till  Åbo,  och  studenten  hade,  med 
munnen  full  af  sin  smörgås,  svarat  henne,  att  den  unge 
grefven  af  Majniemi  ridit  med  två  sina  tjenare  förbi  och 
öfverstänkt  honom  med  smuts.  Lyckligtvis  hade  rummet 
betydligt  mörknat,  ty  himmelen  hade  mulnat  till  natten 
och  såg  ut  att  lofva  regn.  Hvarken  fogden  eller  Johannes 
kunde  därför  upptäcka  den  glödande  rodnad,  som  vid 
dessa  ord  hade,  lik  ett  sken  i  natten,  flugit  öfver  Gretas 
nnga  kinder. 

—  Klockan  är  tio,  sade  fogden  med  den  befallande 
ton,  som  lång  vana  lärt  honom  att  antaga  äfven  hemma 
i  sitt  hus.  —  Godnatt  med  er,  barn !  I  morgon  får  jag 
se  hvad  vi  kunna  göra  för  dig,  Johannes. 

—  Hederlig  tack,  mäster  Adam  I  svarade  studenten. 
hg  har  aanDerligen   icke    varit  så  mätt,  sedaiv  \^^  ^\^\. 


52  REBELL   MOT  SIN   LYCKA 


1 


var  hos  er,  och  vore  ni  dominus  B&ng,  så  sbille  jag 
utmana  er  på  en  spritter  ny  tes:  num  homo  dem  siff 
Svar :  certe,  quia  deu»  nihil  desiderat  Ego  autem  rdhil 
desidero  fycilicet  post  coenam  copiosam),  Ergo  dem 
8um,    Quod  erat  prohandum^.    Godnatt,  master  Adam  I 

Vid  dessa  ord  hade  Greta  kysst  sin  far  på  handen, 
räckt  sin  egen  hand  åt  Johannes  och  aflägsnat  sig  tiD 
det  s.  k.  löftet,  en  rad  af  två  eller  tre  små  vindsnun, 
till  hvilka  man  kom  långs  en  utbyggd  gång  på  baksidan 
af  huset  och  dår  hon  den  varmare  årstiden  sof  jämte 
tjenstepigan.  Fogden  gick  till  hvila  i  en  af  kamrama, 
men  studenten  sträckte  sig  behagligt  i  den  ena  af  tvenne 
halmbäddade  sängar,  hvilka  Ofver  hvarandra  intogo  hela 
långsidan  af  rummet  midtemot  den  stora  spiseln.  H8r 
sjönk  han  innan  kort  i  sömnens  armar,  under  ärelystna 
tankar  på  alla  de  disputationer,  i  hvilka  han  skulle  besegra 
dominus  Bång. 

Men  troligen  hade  vår  hederlige,  fast  trätosamme 
katederhjälte  tagit  för  stark  kvällsvard  af  syltfötter  och 
filbunkar,  ty  oaktadt  sin  trötthet  sof  han  oroligt,  och 
plågsamma  drömmar  störde  hans  hvila.  Han  tyckte  sig 
sitta  i  nedra  katedern  af  auditorium  majus,  öfver  och 
bakom  honom  Miltopseus  med  sitt  långa  hvita  hår  slätt 
benadt  öfver  pannan,  och  framför  honom  stod  den 
kolossale  svartmuskige  teologen  professor  Bång,  blixtrande 
af  vrede  och  odium  theologicum,  som  ex  officio  opponent 
Och  förgäfves  uppbjöd  respondenten  all  sin  klyftighet,  all 
sin  vältalighet;  den  storväxte  motståndaren  lät  en  skur 
af  kyrkofäder  och  hebreiska  nedhagla  öfver  hans  hufvud, 

^  Om  människan  är  en   gud?    Visserligen,  ty  en  gud 
saknar  (åslundar)  ingenting.   Man  jag  saknar  ingenting  (d.  v.  s. 
efter  en   riklig  aftonmåilidV    Således  är  iag  en  gud.    Som 
skulle  bevisas. 


NATTLIGA  UPPTRÄDEN  53 

h  den  trme  Johannes  kände  sig  förkrossad,  stum, 
Imtetgjord.  Allt  svartare  blef  Bångens  gestalt,  vidgades 
,  blåstea  upp,  blef  hög  som  ett  kyrktorn  och  nedskådade 
i  honom  med  osägeligt  förakt;  och  när  Johannes  be- 
iktade  katedern,  befanns  den  förvandlad  till  ett  ofanteligt 
il,  sotiga  figurer  sprango  med  facklor  däromkring  och 
itände  bålet,  och  flammorna  slogo  fräsande  upp  mot 
m  askgråa  himmelen. 

I  detta  ögonblick  vaknade  vår  vän  studenten  med 
trskräckelse  och  satte  sig  upp  i  bädden.  Rummet  var 
dmörkt,  ty  luckorna  voro  tillskrufvade  utifrån,  men  det 
rntes  som  hade  drömmens  skräckbilder  föresatt  sig  att 
låga  honom  äfven  som  vaken.  I  nattens  tystnad  kunde 
in  tydligen  höra  ett  besynnerligt  sakta  frasande,  likasom 
ppe  vid  taklisten. 

—  Dumhufvud!  —  sade  han  lugnande  till  sig  själf, 
-  det  har  börjat  blåsa  därute;  det  är  stormen,  som 
isar  därborta  i  parken. 

Och  han  lade  sig  åter  med  föresats  att  icke  vidare 
ta  skrämma   sig  af  den  fruktansvärde  dominus  Bång. 

Den  natten  vägrade  likväl  sömnens  hulda  makt  att 
rO  sin  vallmo  öfver  studentens  ögonlock.  Det  fortfor 
t  susa  och  fräsa  i  hans  öron,  och  stundom  tyckte  han 
g  höra  ett  aflägset  sorl,  blandadt  med  klockors  klang. 
Sr  andra  gången  satte  han  sig  upp.  Ofverst  vid  taklisten 
vanom  ett  af  fönstren  syntes  en  liten  glänsande  punkt; 
!n  vidgade  sig  småningom,  tilltog  i  klarhet . . .  och  i 
mmet  spridde  sig  en  lukt  af  rök. 

Studenten  rusade  upp.  »Eld!»  ropade  han  och  ilade 
1  den  stängda  dörren  af  fogdens  kammare.  Snart  blef 
st  rörelse  och  brådska  därinne. 

Fogden,  halfklädd,  störtade  ut  och  sökte  att  öp^iva 
ntadöjTOD.     DeD    var   stängd    —    ti\\bomm«Ld   \\\a\iVi\« 


54  REBELL   MOT   SIN    LYCKA 

Pä    ögonblickRt    ins&g   master   Adam    hela  vIiIbd  ii 
belägenbst. 

—  De  skurkamel  utropade  han.     De  Iiafva  kUiM 
öfver  planket,  tillbommat  dörren  och  antändt  Uket 
f^Tbollar.      Eländige     lymlar,    som    hade    vakt   i 
De    ha    druckit    för    mycket  Cl  och  bortsoFvil    illu 
välfärd. 

För  att  sSga  sanningen,  hade  fogden  gissat  all 
rStt.  De  upproriske  böndeme  hade  kringtänt  girda 
funnit  Takten  sofi'ande  och  med  bägar  afskjulit  mot  Id 
brinnande  bollar  af  blår  och  beck,  sä  länge  lills  Di| 
af  dem  tändt  an.  Ehuru  vSggar  och  lak  voro  rita 
regnet,  var  faran  påtagligen  ganska  stor,  ty  del  Ull 
starkt.  Klockan  var  omkring  tvä  på  natten  och  hiol 
betäckt  af  täta  dimlika  moln,  aom  fördröjde  den 
eä  tidiga  morgongryningen. 

Mäster   Adam   var   icke   den  man  som  si  lltl 


NATTLIGA    UPPTRÄDEN  55 

—  Jag  kan  ej  urskilja  annat  än  träden  i  parken 
dl  taket  af  ladugarden.  Men  tyst . . .  därborta  helt  nära 
bmket  ser  jag  en  skugga  röra  sig. 

—  De  hafva  utställt  poster  rundtomkring,  för  att 
ke  lata  oss  undkomma.  Bedrar  jag  mig  icke,  sä  har 
I  stor  skara  af  mordbränname  slagit  sig  ned  i  ro  nära 
irten.  De  måste  vara  minst  trettio  eller  fyrtio  man; 
la  Anrio  by  har  sammansvurit  sig  med  Lampigärdama 
[  förgöra   mig.     Men    passa   nu    på;   jag   skall  gifva 

akurkame  en  läxa,  den  de  nog  skola  minnas  till 
dedag. 

Vid  dessa  ord  framstack  fogden  genom  gluggen  den 
liga  pipan  af  muskedundem,  siktade  mycket  noga,  förde 
utan  till  fänghålet  och  tände  an.  Skottet  small  med 
ork  knall;  dess  blixt  upplyste  hela  gården  och  dess 
rmaste  grannskap.    Bland  bönderne  vid  porten  märktes 

plötslig  förvirring  blandad  med  jämmerrop.  Fogden 
nggade  händerna  af  skadefröjd  och  skyndade  att  ladda 
1  fruktansvärda  vapen  ånyo. 

—  Välbckomme,  utropade  han.  Pipan  var  laddad  med 
mton  kulor  I  Skjut,  Johannes,  skjut,  innan  skurkarne 
dngra  sig.  Skjut  midt  i  hopen  —  där  strax  till  höger 
D  porten. 

Den  hederlige  studenten  svarade  intet,  men  hans 
nd  darrade.  Han  riktade  länge  och  med  skenbar  omsorg ; 
ibpå  sköt  han  —  och  sköt  i  luften. 

—  Dålig  skytt  I  ropade  fogden  förargad ;  duger  ej  att 
ijnia   annat  än  glosor  och  munväder.     Ladda  på  nyltl 

—  Ja  hur  vill  ni  man  skall  träffa  i  blinda  mörkiet? 
punälde    studenten    med   låtsad    förtr^^lolse,    i    det  han 

F[t  ibmlade    efter   laddstocken.     Inom   sig  tillade  han 
ilutsats  efter  logikens  regi  or: 


fi6  REBELL    MOT   BIN   LYCKA 

—  Kanaljerne   därboria   äro   mänmskor 
män;  man  akjuler  icke  pä  mfinniakor  och  landBmän;  ergo 
skjuter  jag  icke  p&  kanaljerne. 

Buj,  hOrdea  i  detsamma  ett  hvinande  ljud,  dock 
utan  knali;  i  samma  Cgonblick  susade  nJLgot  in  genon 
glnggen  tätt  förbi  studentens  öra  och  borrade  sig  fast  i 
den  motliggande  vAggen. 


—  Rvad  var  detf  utropade  JohanneB. 

—  H?ad  det  var?  upprepade  fogdou.  De!  vai  en 
pil.  Detta  f&rd&mda  folk  bar  icke  råd  alt  bestå  sig 
gev&r,  kulor  och  krut;  utom  dess  (Lr  det  str&ngt  Ut- 
bjudet.  Därför  jaga  de  Snnu  med  fOrf&drens  blgar  odi 
pi)ar  och  skjuta  med  dem  sä  säkert  som  n&gon  skarpstjtL 

Det  är  elt  äkta  tjuIeVjUe  ■.  \m«Ti  «,m!a,>^ 


&«ä^gg| 


RITTLIGA    UPPTRÄDEN  57 

i  dMen  trSlTar  sitt  ro(.  Akla  dig,  siA  ej  vid  gluggen  I 
iig  vill  skicka  dem  och  de  sofvande  lymlarne,  milt  tolk, 
iaiju  en  väekare. 

I  samma  stund  susade  genom  luften  Ivonne  pilar 
d  en  g&ni;;  den  ena  inslog  i  yttre  väggen  pi  sidan  om 
Jaggeo,  den  andra  snuddade  vid  insidan  af  gluggen, 
pj&Ikte  en  bil  af  träet,  träffade  fogdens  vänstra  arm, 
xa  riktade  muskedundem,  uppslet  vadmalet  af  rocken 
Db  gjorde  i  armen  en  djup  rispa.  Mäster  Adam  undcr- 
g|drt«  eti  utrop  af  smärta,  riktade  åler  sitt  rubbade  vapen 
|É  tfttid»  af.  Ett  nytt  jämmerrop  från  nejden  af  porlen 
JMItnade,  all  äfven  detta  skott  icke  förfelat  sin  verkan. 
L  Emellertid  hade  det  länge  hotande  regnet  begynt 
■MOrtK  1  sirömmar  —  en  för  de  belägrade  lycklig 
mitandigbet,  ty  elden  vid  taklisten,  ehuru  ständigt  under- 
>n  al  blasten,  förmådde  blott  långsamt  gripa  omkring 

Sen  på  gärden  hördes  nu  larm,  rop  och  svordomar, 
r.gcn  nu  böndeme,  uppretade  af  de  sinas  fall,  företagit 
!)g  alt  storma  gården,  eller  ock  rUttarne  i  den  mindre 
ilagin  nSrmast  porlen  hade  vaknat  af  skjutandet  och 
pifiit  lill  motväm.  Slriden  därnere  blef  allt  häftigare, 
Mh  lid  efter  annan  Ijödo  från  vindsgluggarna  muske- 
(hmdramas  grof\-a  knallar;  dock  vågade  Fogden,  af  fruktan 
att  IriSa  stil  egel  folk,  numera  endasl  skjuta  i  luften,  för 
itt  dymedelsl  tillkalla  bjälp  ifrån  slottet. 

Småningom  gr)'dde  dagen.  Gdnderne  hade  pätagligen 
bedngit  sig  i  sitt  hopp  att  i  all  tysthet  bränna  fogden  och 
iiui  gård.  De  begynie  med  allt  skäl  Frukta,  all  ett  längre 
drOjajn&l  skulle  tillinlelgöra  deras  hämnd,  och  beslöto  att 
Bid  ens  gOni  slut  på  en  strid,  som  redan  koslat  dem 
lyia  eller  fem  dOdade  och  sårade.  Medan  Lampifolket 
Fortfor  att  skjuta  fyrbollar  mot  taken,  bortkastade  Arvio- 
I  Mgat  och  inträngde,  baväpnada  med  ixot,. 

-  Ä*  ttr.     Olttitr.     a. 


på  gånlan.  Den  EArste  af  fogdens  rfiilarR,  som  t 
6ig  ut,  föll  ett  ottei  för  böndernes  hämnd;  kamraU 
varskodde  af  håna  ofÉtrd,  vägade  sig  icke  ui  ur  stugan 
batrikaderade  fönater  och  dörrar  innanför.  An-iomJb 
säkra  frän  det  hållet,  rusade  mot  huh-udhyggnaden,  ins 
dörren  och  störtade  in.  I  detta  Ögonblick  var  mi 
Adams  hufvud  ej  mycket  rärdl. 

Men  fogden,  allt  i  förbidan  pft  undsittning,  vsr 
den  man,  som  gaf  sig  sA  hastigt  till  spillo.  Kn 
märkte  han  från  vinden  böndernes  afsikt,  innan 
blödande.  btoU  med  en  trasa  kring  armen,  ilade  till  n 
trappan  och  stfingde  dess  öppning  med  torna  filtuc 
Bom  vaiil  upplagda  på  vinden.  Studenten  Johannes  hj: 
Krligt  till;   innan  dörren  var  inslagen,  var  trappan  sUl 

—  Vel  ni  hvad,  mäster  Adam,  sade  studenten; 
&r  allt  godt  och  vSl,  ni  är  bär  prasea  och  jag  är 
respondena;  men  mig  synes,  all  elldera  af  två 
förestår  oss.  Antingen  slå  sig  opponenterne  fram  ge 
öltunnorna,  hvilka  jag  hiLr  vill  kalla  våra  argutn 
fundamentalia,  och  i  sådant  fall  bli  vi  kvickan 
pedierade,  ån  en  afsigkommen  ka  plan  i  paaloraicxa 
eller  ge  vi  opponenterne  repuls,  och  i  sådant  fall  i 
lef\'ande  stekta  bär  på  vinden;  hvilket  allt  jag  3 
kalla  ett  disjunklivt  omdöme,  därest  ni,  mäster  A 
del  ringaste  förstode  er  på  logiken. 

Mäster  Adam  fann  icke  för  godt  all  svara  på  d 
logik,  utan  lyssnade  med  stigande  förbittring  på  bötidi 
larm  därnere,  där  de  g«nomstrÖfv-ade  rummen,  plundr 
och  sönderslående  allt,  i  sin  harm  alt  icke  finna  dt 
sökte.  Ändlligen  sprungo  några  nppför  vindslrappai 
stötle  där  på  öltunnorna.  Strax  trängde  sig  hela  svä: 
ditåt;  men  så  trång  v&t  trappan,  all  blott  Ivå  eller 
aiader  kunde  med  bib»  Y^^ot  t\i  viTvRo^iia-,  ^'»^  »»■  *^ii>-' 


lUTTUCUL  UPPTRADEN  59 

un.  Detta  ariiete  blef  dem  en  Sisyfsklippa.  Knappt 
ir  en  tunna  inslagen  och  undanröjd,  innan  en  annan, 
Nbtörtad  uppifrån,  intog  dess  plats.  Böndeme  aflöste 
ranmdra  under  harmfulla  hämnderop;  förgäfves:  tunna 
i  tunna  rullade  oupphörligt  ned  i  gapet  af  trappan. 
den  förgick;  det  var  redan  ljus  dag;  hvarje  minut  kunde 
an  vänta  ett  angrepp  af  fogdens  folk  frän  slottet . . . 
i  höjde  sig  öfver  larmet  en  olycksbådande  stämma: 

—  Låt  vargen  stekas  i  sin  egen  kulal  Han  skall 
ke  undkomma  oss. 

Vid  dessa  ord  inträngde  i  rummen  en  tjock  rök, 
im  utvisade  att  elden  ändtligen  spridt  sig  åt  husete 
re  delar.  Böndeme  drogo  sig  under  glädjerop  tillbaka 
ih  afbidade  med  skadefröjd  sin  fiendes  vissa  undergång. 

Det  blir  därför  tid  att  se  åt  hvad  som  blifvit  af 
gden  och  hans  lärde  kamrat  på  vinden.  Så  snart  den 
hagande  röken  öfvertygat  mäster  Adam,  att  faran  växte 
ed  hvarje  ögonblick,  och  ingen  undsättning  hördes  af, 
ttmde  han  studentens  hand  och  sade: 

—  Tacka  nu  Gud,  Johannes,  att  du  svultit  i  Åbo 
sh  blifvit  mager  som  en  spindel  om  lifvet.  Gluggen 
liborta  vetter  mot  parken;  träng  dig  ut  genom  den; 
ir  mig  är  den  för  smal.  Så  snart  du  hissat  dig  ned 
led  detta  rep,  spring  upp  till  Greta  i  löftet,  bärga  henne 
r  lågorna  och  för  henne  till  min  syster,  bagarens  änka 
Åbo.  När  du  sen  får  dig  bröd,  så  gift  dig  med  flickan 
-  försörj  henne  ärligt  och  blif  för  henne  en  god  man! 
e  så.  Gud  vare  med  dig,  min  son! 

Och  den  hårde  fogden  aftorkade  hemligt  en  tår. 

—  Men  hvad  skall  det  blifva  af  er,  mäster  Adam? 
Igade  studenten  oroligt.     Jag  lämnar  er  icke. 

—  Inga  invåDdinngar,  pojke  I  svarade  to^deiiYi^x^Vv 
b  sköt  Jobannea  med  balft  våld  genom  glu^^fen. 


BO  HBBKLL    MOT   SIR    LYCKA 

DSrpå  laddade  han  9n  en  g&ng  sitt  tunga  gerlr, 
riktade  det  fiter  mot  böndeme,  Bom,  kke  anande  faran, 
samlai  sig  i  en  lät  hop  pä  gärden,  och  fyrade  af.  Verkaa 
var  fruktansvärd :  f)'ra  ell«r  fem  etörtade  till  marken; 
de  Öfriga  sprungo  förfärade  ätakils,  i  tanke  att  alotlete 
folk  vore  öfver  dem ...  i  ett  Ögonblick  var  gärden  lom. 
Mfisler  Adam  begagnade  tillfället,  ilade  ut  och  lyckades 
osedd  smyga  aig  in  i  källaren,  där  han  fitminstoKe  w 
säker  för  Ifigoma. 

Emellertid  hade  Johannes  skyndat  till  loftaL  Det 
befanns  tomt.  Greta  var  försvunnen.  Johannes  Jnoidt 
ej  veta  att  hon  blifvit  räddad  af  Jane  ocb  kände  l^ 
för  förslå  gängen  pä  länge  bragt  ur  koncepterna. 

Fogdens  gärd  brann  i  fuil  laga.  Men  sent  onuiiiar 
hade  slottets  manskap,  tyngdt  af  föregäende  dagens  nMi 
blifvit  väckt  af  larmet.  Toif  välbeväpnade  och  fogden  tiB- 
gifne  tjenare  hastade  ut  till  hans  försvar.  Böndeme, 
öfrerlägsne  till  antal,  men  väpnade  endast  med  ^"xor  ocb 
bägar,  vägade  intet  motslAnd,  ulan  skingrade  sig  ftt  aUl 
håll.  Mfisler  Adam  steg  frani  ur  sitt  gömme;  han  häda 
förlorat  gärd  och  egendom,  men  kunde  lyckönska  sig  att 
ha  undkommit  med  lifvet. 

För  all  vara  korta,  skola  vi  endast  tillägga,  all 
följden  af  denna  tilldragelse  biet  ett  fördubbladt  elända 
i  hela  nejden  kring  Majniemi.  Militär  rekvirerades  frin 
Åbo  och  inkvarterades  dels  pä  slottet,  dels  hos  dest 
Upproriska  underhnfvande.  !  stället  (ör  ätta  bönder  blefvo 
tjugufyra  tagne  till  rekr^-ter  ocb  bortskickade  tili  Polen. 
Andra  fördes,  belagda  med  kedjor,  till  Äbo  slott.  Tvä  da 
förnämsta  orostiflame  dömdes  ocb  afrStlades.  Den  talrikl 
kringboende  adeln  betraktade,  ej  utan  skäl,  grefvena  al 
Majniemi   aak  som  »n  ft^eu  ach  ^orde  allt  för  att  mec 


SLAOBT   VID   WARSCRAD 


61 


I  af  fSrfidelse.     Mänga  hemman  öfvergÄfTos ;    Arvio 

r  aå  godt  som  öde,  ooh  i  Lampigärdarna  såg  man 

[vianor,    gubbar    och  barn.     Och  detta  alU  i  den 

rikaste  och  tätast  berolkade  delen  af  Finland. 


6.    Slaget  vid  Warschau. 


ila  vi  nu  (råa  Finlands  nSd  till  fjfirran  I 

där   dess  blod  och  penningar  föröddes  i  en 
erOfriagskrig.     På   GusUf  käoUa  ty^ 


6f  RIBILL  MOT  sm  LYCKA 

Kristinas  tron  satt  den  tappre  krigaren,  den  store  fiUt- 
herren,  den  högsinte  och  högtstr&fvande,  men  föga  stats- 
kloke hjälten  Carl  X  Gustaf.  Vi  befinna  oss  i  Juli  år 
1656.  Hvilka  förmätna  planer,  hvilken  lysande  framgång, 
hvilka  triumfer  och  förödmjukelser  hade  icke  timat  inom 
den  korta  rymden  af  ett  år  före  denna  tid  I  Brinnande 
af  stridslystnad  hade  Carl  Gustaf  kastat  sig  öfrer  det 
stora,  men  oeniga,  söndrade,  själfviska  och  d&rför  van- 
mäktiga  Polen.  Den  3  Juli  1666  hade  den  tappre  och 
ryktbare  finnen  Arvid  Wittenberg  med  20,000  af  trettiåra 
krigets  veteraner  uppbrutit  från  Stettin  och  inryckt  i 
Polen;  snabb  som  en  stormvind  ilade  konungen  efter, 
och  innan  November  hade  han  eröfrat  Warschau,  Kråkan, 
Thom,  Polens  nycklar  och  hufvudstäder,  slagit  eller 
lockat  till  öfvergång  dess  spridda  härar,  förjagat  dess 
svage  konung  Johan  Kasimir  som  en  flykting  utan  rik» 
öfver  Karpatemas  fjäll  till  Schlesien,  underlagt  sig  mer 
än  hälften  af  det  vidsträckta  riket  och  tagit  trohetsed  af 
dess  invånare.  På  höjden  af  sin  glans  anade  icke  Carl 
Gustaf  motgångens  dagar;  »svenske  konungen  (hette  det 
i  en  då  utkommen  ströskrift)  anser  lyckan  för  fyrkantig, 
då  däremot  alla  andra  anse  henne  för  rund». 

Sedan  dess,  hvilket  växande  hat  mellan  folk  och 
folk  —  trolöshet,  förräderi,  försåt,  förtviflan,  lönmord, 
hämnd,  fanatism  —  och  vid  sidan  af  dem  fosterlanda- 
kärlek, tapperhet,  ära  och  snille  —  hvilka  blodiga  för- 
luster, dyrköpta  segrar,  nöd,  faror  och  elände,  hvilken 
nemesis  öfver  de  svenska  vapnen,  som  här  i  all  deras 
glans  flngo  erfara  förbannelsen  af  ett  orättvist  krig  och 
raseriet  hos  ett  folk,  som  kämpar  för  sitt  fäderneslands 
bestånd  eller  undergång  1  Stora,  glänsande,  men  hemska 
taflor  af  mänskliga  passioner!  I  November  och  December 
t65ö    hade    polackame  bejapW  ^yi^^N.  ^  «cdl  lWVdm\u- 


SLAGET    VID    WAH3CHA0 

-  och  vidden  at  ain  fara.  Nöden  tiaile  älerförenal 
I  lilltsinniga,  dock  ridderliga  tolk  under  dess  konungs 
■nor;  framför,  bakom,  pä  alla  sidor  om  Carl  GustaF 
eii  hajia  tappre  reste  sig  städer  och  byar;  ur  hvarje 
ifdda  utgick  en  hämnare,  hvarje  arm  grep  ett  svärd, 
^  Johan  Knaimir  Återvände  under  folketa  jubot  till  sitt 
IjTcUiga  land.  Lockad  af  förrEtdare,  gick  svenska  hären 
runåt  ännu  lik  en  lavin  aom  för  hvarje  steg  smäller  i 
inolens  brand.  Carl  Gustaf  hade  tägat  Carl  Xll:a 
nmitidB  bana  nedåt  Jaroslav.  Här  måste  han  vända, 
itåslB  under  otrotiga  faror  och  mödor  bana  sig  väg  Ull- 
4ka  ti] I  Warschau,  nöjd  att  hufva  räddat  en  ringa 
tentod  af  sina  utvalde  och  med  sin  egen  person  re- 
nraenia  af  sitt  snille  fOr  kommande  segrar.  Men  i  det 
ton  Gentliga  Warschau  hade  Wittenberg  under  tiden 
Bsd  3,000  man  pröfvade  kärntrupper,  hvaraf  hälften 
joke  ock  sårade,  i  sex  veckors  (id  med  odödlig  ära 
tavarat  sig  mot  förräderiet  inom  murarna  och  utom 
lenmma  polska  konungens  skaror,  som  tidtals  beräknades 
loifai  till  120,000  man.  Den  20  Juni  1656  föll  ändlligen 
iVanchau  i  polackames  händer,  till  häUlen  laget  med 
itorm,  till  hälften  med  ärofull  kapitulation;  Wittenberg 
!311  ett  offer  för  polackarnes  hat,  kastades,  mot  kapitula- 
IWI8I1B  villkor,  i  fängelse  och  slöt  året  därpå  som  fånge 

Piga  och  ärofulla  krigarebana. 
iQck  ännu  randades  dagar  rika  pä  lyckans  skiften 
tora  händelser.  Johan  Kasimir  öfvergafs,  strax 
Bladens  er5fring,  af  sina  flesta  trupper;  vid  sin 
rida  hade  han  dock  mer  än  40,000  man,  Carl  Gustaf 
llremot,  undkommen  som  genom  ett  underverk,  hade 
Onnst  sig  med  kurfursten  Fredrik  Wilhelm  af  Branden- 
nrg  och  ilade  i  spetsen  för  18.000  man,  eldade  af 
tfmttdSyataad  ocb   naeri,    att  återtaga  WaiacViwx.    f^i 


% 


F 


fi«n»to  '"   .     joton  K»"""'  mus"-    . 


•»^°«-"-:r  "««"•.::;' ::d«>.«^'»»" 
»» ? '  £d .'  »ri  ;.!«>»"' 

eder.  n»d  v         ^_^_,„p.  „.d  , 


lUDET   TID    WARSCHAU 


iDgde  Biallalenka-skogeD  och  stod  nu  vid  preussarneBJ 
^ida  i  böjd  linie  framtör  högra  polska  flygeln.  Fr&n 
iinnas  leder  störtade  Johan  Kasimirs  kvarlianer  och 
iiusarer,  det  ståtligaste  r^-tlerl  man  kunde  se,  till  anfall. 
Uplands,  SmålaDils  och  Ostgöta  ryttare  mollogo  dem ; 
men  elOten  var  för  siark  och  svenskarne  aFaköto  sina 
pialoler  för  tidigt;  lederna  begynte  vackla  och  genom- 
brfllos;  nnder  höga  rop  inrusade  polaka  huaarerne.  Men 
i  andra  linien  mötte  dem  flnnarne  under  Fabian  Berndes, 
jämte  Wittenbergs  och  Sinclairs  ryttare.  Här  möttea 
hagg  med  bugg  och  stål  med  stål.  Polackarne  ryggade, 
kastade  om  och  kvarlämnade  Oera  hundrade  af  sina 
tappraste  döda.  Samtidigt  kastade  sig  Carl  Gustaf  mot 
nya  framrusande  svärmar  af  tatarer,  slogs  i  hetaste 
timlet  som  simpel  soldat,  nedsköt  roed  egen  hand  två 
tatarer,  nedhögg  den  tredje :  vildamea  ursinne  bragtes 
&tt  rygga.  Mörkret  bröl  in,  och  striden  var  oafgjord ; 
innn  en  natt  tillbragtes  under  bar  himmel  utan  föda, 
atan  skydd  i  flendens  grannskap  bland  döda  och  döende, 
med  vissheten  om  en  ny  och  blodig  möda  för  morgon- 
digen.     Med  sådana  trupper  besegrar  man  världen. 

Vid  gryningen  den  20  Juli  stod  o  svenakar  och 
preussare  på  nytt  i  full  slagordning.  Nu  var  det  deras 
lur  att  angripa.  Första  anfallet  skedde  mot  en  skogs- 
dunge framför  förstaden  Praga;  efter  en  hel  strid  var 
ställningen  lagen.  Polackarne  hade  lämnat  sitt  artilleri 
utan  försvar;  kurfursten  tog  det;  fotfolket  på  högra 
polska  flygeln  tog  till  flykten,  ilade  öfver  bron  till  Warschau 
och  uppref  den  bakom  sig.  Vänstra  flygeln  märkte  detta 
och  råkade  i  oro.  Föi^äfvea  red  Johan  Kasiniir  med 
böner  ocb  penningar  kring  bland  sitt  folk;  förgäfves 
hade  hans  hjältemodiga  drottning  Maria  Lovisa  med  tårar 
appmaaat    krigarne    att    stå    för    sitt    l&.ad    OC^i  wn  "&£%,. 


1 


66  REBKLL  MOT  8IN  LYCK4 

Carl  Gustaf  ryckte  fram,  hans  kanoner  sopade  stranden, 
polackame  skingrade  sig  i  vildaste  flykt,  och  slaget  var 
utan  räddning  förloradt 

Polackame  förlorade  i  denna  ryktbara  strid  öfyer 
4,000  döda  och  sårade,  femtio  kanoner,  all  sin  tross 
samt  hufvudstaden  Warschau,  som  gaf  sig  utan  motstånd 
dagen  därpå.  Svenska  och  preussiska  förlasten  beräknas 
till  7  å  800  man.  Men  slagets  följder  motsvarade  icke 
dess  lysande  framgång.  Polackame  samlade  sig  ånyo 
manstarke,  trotsige  och  förbittrade;  preussame  med  sin 
kurfurste  gjorde  fordringar,  dem  Carl  Gustaf  ej  kunde 
bevilja,  och  tågade  missnöjde  sin  väg.  Ensam  med  8  å 
10,000  svenskar  mot  fiendens  hela  makt  och  glödande 
hat,  kunde  ej  Carl  Gustaf  bibehålla  sig  vid  Warschau. 
Långsamt  och  försiktigt  drog  han  sig  tillbaka,  hållande 
sig  på  defensiven,  och  så  blef  slaget  snarare  en  vänd- 
punkt till  Polens  befrielse,  än  till  dess  fall. 

Men  när  den  brännande  julisolen  glödde  öfver  sand- 
fälten kring  Warschau,  där  många  tusende  döda  män- 
niskor och  hästar  voro  kringströdda  till  rof  åt  för- 
gängelsen, uppstod  en  förfärligt  osund  och  vidrig  luft, 
så  man  knappt  kunde  uthärda  i  staden  och  dess  grann- 
skap. Dock  var  hela  staden  uppfylld  med  hoptals 
döende,  sjuka  och  sårade,  och  slutligen  utbrast  i  detta 
ofantliga  lasarett,  som  ett  alster  af  denna  giftiga  atmosfer, 
de  tyska  krigens  gissel,  en  förödande  pest,  som  bort- 
ryckte utan  försköning  hundrade  och  tusende,  dem 
svärdet  skonat;  och  från  dessa  förgiftade  nejder  gick 
mordängeln  ut  att  hemsöka  Östersjöns  alla  kuster,  och 
rasade  utan  hejd  åren  1656  och  1657  öfver  hela  den 
skandinaviska,  finska  och  ryska  norden. 


SIAOKT  TTO  WARSCHAO 

■-Ihider  Cul  Guelafs  r^-ktbaia  återtfig  från  Jaroslav 
a  koDDngeos  och  hSrens  ställning  mer  än  en  gång 
rtviflad.  Instängd  i  det  hörn  där  Sanfloden  indyler  i 
''ekhseln,  aynteB  svenska  hären  förlorad  och  hade  verk- 
[en  rarit  det.  om  icke  konungens  snille,  mod  och  lycka 
ADJt  en  DttSg  alt  Ofvergå  San,  ja  att  angripa  och  taga 
bkaernes  läger  pfi  motsatta  stranden.  Men  fienden 
tde  framfor  honom  i  atsikt  att  ulan  rSddning  bI&  och 
nga  honom  i  ett  dylikt  hörn,  där  Wieprtzfloden  inflyter 
Weichseln.  Konungen  sammankallade  sina  ötverstar 
]  krigsråd;  enda  medlet  befanns  att  afleda  Gendens 
>pmiirksamhel  från  härens  verkliga  kosa.  En  trupp 
irdfi  Qtsändaa  på  vägen  ål  Lublin,  för  att  inbilla  fienden 
t  man  vilie  komma  därrarande  svenska  besättning  till 
.ilp.  Denna  trupp  var  pä  förhand  tillspillogifven ;  dess 
nmelae  var  att  draga  hela  fientliga  styrkan  Sfver 
I  genom  sin  undergäng  rädda  buf\'udstyTkan. 

VDeona  afsikt  doldes  fär  soldateme,  men  det  hSgr« 
Iflt  kunde  icke  bUfva  i  okunnighet  därom.  Hvem 
ralle  anföra  denna  trupp?  De  tappraste  tvekade.  Dä 
■bjOd  sig  frivilligt  öfverslcn  grefve  Gustaf  Bertelsköld 
i  anföra  den  åt  döden  vigda  skaran  af  liffländare  och 
nnar,  vidpasa  300  man.  Anbudet  mottogs;  truppen 
^tågade  och  lockade,  som  man  förutsett,  hela  lithauiska 
Iren  efter  sig.  Tre  dagar  värjde  sig  den  !illa  truppen 
lot  en  femtiofaldt  starkare  fiende.  Slutligen  svann  deaa 
rafl,  den  sållade  vägen  med  sina  döde,  den  dignade, 
irblödde  och  föll  under  de  oupphörliga  anfallen  dag 
fb  natt.  Pä  mindre  än  halfva  vägen  till  LubUn  var 
uppen  totalt  förstörd  . . .  blott  iym  eller  fem  man  und- 
immo  nnder  otroliga  äfventyr  genom  skogarna  till 
'uschau,  och  bland  desse  tå  var  grefve  Bertelsköld  en> 


I 


I 


I 

I 


69  RKSRLL  MOT  STTt  LTCIU 

Kort  efter  slaget  vid  W&rschau  drog  sig  Carl  Gttstif, 
Cfyergifven  af  preussarne,  tillbaka  till  WeslpreusseiL 
Konungens  lynne  var  dystert;  lyckan,  som  nysa  aynt» 
honom  »fyrkantig»,  hade  hastig!  återtagit  sin  skapnul 
af  ett  rullande  klot.  Stad  efter  stad,  aträoka  etter 
sträcka  gingo,  oaktadt  segern,  förlorade.  Mest  grlmde 
■ig  konungen  Cfver  förlusten  af  Lilkauen,  där  Dfl  Ift 
Gardie  och  Lewenhaupt  allt  mera  bopplAst  kämpad* 
mot  förrfideriet  inom  och  den  vilda  förbittringen  aton 
lederna. 

—  Hal  utropade  Carl  Gustaf  förtOmad,  gif  nH|:| 
Lithauen  åter,  och  jag  ger  dess  besegrare  en  hertigs  kroafti 

—  Ers  majestät  —  svarade  en  röst  ur  skaran  at, 
Öfrerslame,  som  samlat  sig  till  krigsråd  i  konungens  tlU, 
—  gif  mig  två  regementen,  och  jag  ansvarar  med  mitt 
bufvud,  att  Liihauen  åter  skall  vara  ert 

Konungen  vlnde  sig  om,  förvånad  Cfver  djärOieteit 
af  ett  svar,  som  han  icke  rantat. 

—  Och  hvem,  sade  han,  ansvarar  m^  ffir,  att  jl(> 
ej  utan  gagn  uppoffrar  både  regementet  ocb  ert  hufm^i 
grefve  Bertelshöld? 

—  Min  lycka,  genmälde  öfversten  djärfL 
Konungen    smålog  och  vSnde  sig  till  grefve  SchU^ 

penbach,  som  stod  vid   bana  sida. 

—  Det  finns  finnu  en  dödlig,  som  tror  på  lydSM 
sade  han. 

—  Det  år  ers  majestät,  som  bragt  världen  pä  dtimi. 
tro,  svarade  Schlippenbach  mera  smickrande,  fen  (Ar 
tillfällel  välbetänkt. 

Carl  Gustaf  rynkade  pannan,  och  den  långa,  yttenl 
smala  mustaschen  krökte  sig  vid  det  bittra  löje  af  b«- 
dra^rna  förhoppningar,  aom  spelade  kring  hans  ovanlig 
^ockä  öfverlSpp. 


RKBELL    MOT   SIN   LYCKA 

—  Ni  inväntar  mina  order  i  morgon  bittids,  SH 
han  till  Bertelsköld,  eom  föi^ähes  sökle  i  konongen 
annars  så  uHrycksfnlla  blå  ögon  läsa  arten  af  det  nppdn 
som  väntade  honom. 

Carl  Gualafs  rastlösa  ande  hatade  hvilan  oeh  arbetad 
ständigt  på  nya  planer,  deD  ena  djärfvare  än  d«n  andn 
Del  var  eom  både  en  aning  sagt  honom,  att  bana  ban 
på  ärans  och  litvets  höjder  skulle  blifva  kort,  och  K 
därför  hvarje  minut  var  honom  dyrbar.  Han  sofgansk 
Utel.  Ofta  väckt  under  natten  i  fält  —  han  hade  gifvj 
sträDga  befallningar  att  aldrig  skona  hans  hviia  —  oc 
tidigt  uppe  om  morgonen,  lade  han  sig  vanligen  gansk 
aenl  —  såframt  icke  vinet  understundom  tyngde  han 
bufvud.  Så  satt  han  Shen  nu  på  aena  kviJlen  ling 
aedan  bana  chefer  och  soldater  gått  till  hvila.  Eosai 
med  gunstlingen  Schlippenbach,  betraktade  konnnge 
med  mörka  och  tankfulla  blickar  kartan  fifver  Polet 
detta  bana  drömda  rike,  som  låg  framför  hoD^ 
bordet  —  ett  pappersblad,  ett  namn,  vfisenlOet  < 
8om  verkligheten  själf  i  denna  stund. 

—  Fördömde  brandenburgare  i  utbrast  hai 
blicken  fästad  pä  Ostpreusaen,  den  landsträcka,  eoi 
Fredrik  Wilhelm  begärt  och  Carl  Gustaf  vägrat  och  »oi 
till  följd  haft  kurfurstens  återtåg.  —  Gif  tiggaren  sm{ 
på  hans  bröd,  och  han  skall  ännu  därtill  begära  os 
Oami  Han  tror  då,  denne  schakal,  att  han  endast  b< 
h&fver  följa  i  lejonets  spår,  för  att  mätta  sig  med  det 
byte  och  kanhända  en  dag  vara  den  törsta  att  sönde: 
alita  ain  fallne  herskaiea  lemmar. 

Schlippenbach,  den  svekfulle  kurländaren,  följd 
konungens    blickar   och  stannade,  likasom  han,  vid  Os 


ver  Polei 


YID  WÅRSCHÅO  71 

—  Schakalen  är  af  hundens  släkte,  sade  han  med 
Il  tretydiga  iGje,  som  den  tidens  ränkfulla  statskonst 
gt  på  hans  läppar.  —  Häll  köttstycket  för  hundens 
M,  och  han  följer  hvarthän  hans  majestät  behagar. 
idvig  XI  var  en  stor  statsman.  Han  hyllade  hela 
a  regering  igenom  en  grundtanke:  »man  lofvar, 
en  häller  icke».  Och  Ludvig  XI  underkufvade  hela 
nudoike. 

—  Du  har  rätt,  ätertog  konungen,  hvars  statskonst 
nrkligen  bar  mänga  spär  af  Schlippenbachs  räd.  —  Svek 
ot  svek,  list  mot  list . . .  ah,  mina  herrar  furstar,  det 
'  en  nemesis  t  I  ansen  mig  för  en  hand  knuten  kring 
trdfäatet;  jag  vill  visa  er  att  denna  hand  förstär  icke 
idast  atf  slä,  utan  ock  att  lata  eder  dansa  som  dockor 
r  mina  trädarl 

Bedrägliga  statsklokhet,  som  tillhörde  tiden  och  som 
ke  förmädde  höja  sig  till  den  storsinta  redlighet, 
rilken  försmär  att  begagna  låga  medel  för  höga  mål! 
tt  dämti  icke  stå  öfver  sin  samtid,  var  hjälten  Carl 
ostafs  mörkaste  fläck  —  och  däri  låg  hemligheten  af 
ina  hJl. 

—  Men  —  utbrast  konungen,  sedan  han  än  en  gång 
pnde  med  blicken  genomilat  den  på  papperet  lilla 
mden  af  det  vidsträckta  Polen  —  hvartill  tjenar  all 
okhety  all  snillets  fyndighet,  om  ej  lyckan  följer  den 
kUigea  fjätl  Gå . . .  var  den  visaste  bland  människor, 
m  störste  bland  hjältar,  men  kämpa  mot  denna  egen- 
aniga,  nyckfulla  makt,  som  man  kallar  lycka  —  och 
I  tänker  förgäfves  och  blöder  förgäfves  och  är  dock 
tet  Säg  mig,  Schlippenbach,  finnes  det  en  dödlig, 
m  kan  befalla  lyckan  att  vara  evig? 

—  Ers  majestät,  sade  gunstlingen,  jag  tror  ej  på 
imijrden  —   den   åtarke   mannen  tror  enda&V  v^  «v% 


72  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 


själf  —  men  det  gifves  likväl  människor,  hvilka  så 
länge  och  ihärdigt  äro  lyckans  ganstlingar,  att  man 
emot  sin  vilja  kommer  att  tänka  på  stjärnors  inflytande. 
Ers  majestät  är  en  af  dessa  en  gynnande  stjärnas  skydds- 
lingar.  Ett  ögonblick  förmörkad,  lyser  hon  åter  med 
klarare  glans. 

—  Denne  Bertelsköld  —  fortfor  konungen,  utan  att 
höra  kurländaren  —  han  trotsar  på  sin  lycka,  och  det 
tål  jag  icke  numera.  Hvad  ger  honom  rätt  att  föra  ett 
sådant  språk? 

—  I  sanning,  genmälde  Schlippenbach,  grefve  Bertel- 
sköld är  en  ovanlig  man.  Utan  att  äga  ett  lysande 
hufvud,  ja  utan  andra  egenskaper  än  ett  trotsande  mod, 
har  han  likväl  alltsedan  sin  ungdom  seglat  i  med- 
gången.  Han  har  kämpat  i  hundrade  strider,  han  har 
undkommit  otaliga  lifsfaror,  utan  att  såras  en  enda 
gång,  alltsedan  vid  Nördlingen.  Han  har  ständigt  stigit 
i  rang,  titlar,  rikedom  och  anseende;  man  känner  icke 
med  visshet  hans  börd,  man  vet  blott  att  han  är  en 
uppkomling,  på  hvilken  eders  majestäts  höga  före- 
trädarinna  slösade  utmärkelser  utan  måtta.  Hans  be- 
sittningar äro  nu  bland  de  största  i  riket,  och  det  skulle 
icke  förvåna  mig,  om,  efter  allt  detta,  ers  majestäts 
nådiga  skämt  om  Lithauens  hertigkrona  ginge  i  full- 
bordan för  grefve  Bertelsköld. 

—  Du  har  rätt  —  genmälde  konungen  efter  ett 
ögonblicks  paus  —  denne  man  har  någon  rätt  att  tro 
på  lyckan.  Jag  behöfver  sådane  män.  Och  likväl  —  i 
denna  stund  föraktar  jag  dem. 

—  Desse    män,  ers  majestät,  äro  små  i  jämförelse 

med    snillet,  som  själf  skapar  sitt  öde.     Och  snillet  be- 

gagnar  dem  som  blinda  redskap  för  sina  ändamål;  engång 

försliina,  kastas  de  borl.    lå^ii  ^V\»\Vt ^m\^«i\!^>(&Vi^ 


8LAGKT  VID  WARSCHÅO  78 

tOlåt  mig  nåmna,  att  hans  stolthet  är  lika  stor  som  hans 
lycka.  Ingen  af  ers  majeståts  adel  tål  honom  vid  sin 
aida;  håna  rätta  plats  är  i  eröfradt  land,  hvars  fördomar 
man  ej  mer  behöfver  skona. 

—  Likväl   bör  jag  ännu  söka  att  vinna  lithaueme. 

—  Man  lofvar,  men  håller  icke.  Man  smeker  dem 
först  med  en  hand  så  mjuk  som  en  kvinnas  och  tuktar 
dem  sen  med  en  gissel  så  hård  som  Bertelsköld.  Vill 
eders  majestät  på  allvar  behålla  Lithauen,  läka  dess  sår 
och  bereda  dess  välstånd . . .  nåväl,  ditsänd  då  WQrtz 
eller  Dahlberg.  Men  vill  ers  majestät  till  en  tid  utan 
fftrskoning  behålla  landet  som  krigsunderpant,  skicka  då 
Bertelaköld  med  en  generalsfullmakt  på  fickan,  och  han 
•kall  med  förbundna  ögon  taga  landet  tillbaka.  Denne 
man  har  en  egen  förmåga  att,  i  det  han  själf  oupphörligt 
•tiger,  bringa  andra  att  falla.  Lyckan,  ers  majestät, 
lordiar  alltid  revanche.  Hon  slösar  sina  håfvor  på 
Bertelsköld  blott  med  förbehåll  att  göra  hela  hans  om- 
gifning  olycklig. 

—  Med  eller  utan  försköning,  återtog  konungen 
mörk»  Lithauen  är  så  godt  som  förloradt  och  måste  åter- 
vinnas. Lewenhaupt  har  jag  återkallat  för  att  skydda 
Karelen;  De  la  Gardie,  omgifven  af  rasande  bondhopar, 
ir  nästan  tillintetgjord.  Hvad  angår  mig  framtiden? 
Lithaueme  ha  redan  tjugu  gånger  bedragit  mig.  De  må 
ikjila  sig  själfva;  jag  skickar  dem  Bertelsköld. 


A  ^  nt.  A«r.    lUnstr.    IL 


RKSKLL    MOT   SIN    LYCKA 


7.   GreNe  Gustaf  BertelskOld. 


E", 


igadenX^ 


i  slumt  a(  Au^Bti  samma  Ar  1606  tågade  i 
I  trupp  af  vidpasB  1,200  man,  dela  finnar,  dela  liCQIn- 
dåre,  bälften  rxltcri,  hälftdD  fotfolk,  pri  elttndiga  al  regntt  ' 
uppblötta    vSgar    iniit    LitLaiiens    Ademarker,  i  ahilrt  til  | 
undsgiia  därvarande  ffiatningar  och  bibehålla  landet  n 
Bvenskames    välde.     Denna    Tinga    styrka    var  aUt  hfld  I 
Carl    Gustaf   för   ögonblicket  hade  alt  uppatfiUa  mot  |8 
hämndlystet   och   rasande    folk,  som,  man  ur  huset,  tiO 
antal  säkerligen  inemot  hundratusen  stridbare  mSn,  hade    ' 
resl   aig    alt    försvara   sitt    fädernesland    mot   nllåndskt 
förbyck.     Olikheten  af  denna  styrka,  djärfhelen  af  detta 
t&g   syntes   gränsa    till    vansinne    och    ogillades    af  alla 
krigserfame   höfdingar   säeom  ett  onyttigt  förspillande  it 
tappre  soldaters  blod.    Men  sannolikt  hade  just  det  vig- 
aamma i  företagel  anslagit  konungens  lynne,  och  möjligtn 

I  räknade  han  på  sina  ftendera  oenighet,  deras  brist  pt 
krigsvana  och  deras  dåliga  beväpning  —  allt  fördelar, 
hvilka,  under  andra  förhållanden,  väl  kunnat  jänmt 
atridskrailemaa  olikhet,  men  hvilka  hSr  alltför  starkt 
motvägdea  af  själfva  landets  beskaffenhet.  Ty  den  svenska 
truppen  hade  att  genomläsa  omätliga  skogar,  stora  sump- 
marker, Btrida  strömmar,  ödelagda  nejder,  där  förråden  i 
för  dagen  blott  med  största  fara  kunde  anskaCas  och  dår  ^ 
det  dessutom  var  omöjligt  alt  medföra  mer  ån  fyra  eller 

I    gex  lätta  fältkanoner. 

[  I  spetsen    för  detta  tftg  red  numera  generalmajoren 

gretve  Gustaf  Berlelaköld,  redan  länge  en  gammal  bekant 
aedan    Gustaf  AdoUs  Mim.    ^«n  loia^  wAxN»  ^^u^s^qa  . 


CREFTJE    GUSTAF    BERTELSKOLD 


75    I 


TCr  na  en  högv&xt  och  nägot  korputent  man  om  fem 
och  fyrlio  år,  med  ljust  hår,  blä  JJgon,  ett  ansikte  brynt 
»I  Polens  aol  och  Ifitt  tecknadt  med  ärret  af  elt  sabel- 
hugg sedan  striderna  vid  Lech.  Mycket  i  hans  person- 
lighet påminde  om  den  store  Gustaf  Adolfs  drag,  framför 
■Ut  HgQnenB  uttryck,  hväUningen  af  den  höga  pannan 
ooh  den  resliga  gestaltens  kämpaformer;  likväl  saknades 


Irjlltens  enkla  värdighet,  hans  lugna  flärdfria  storhet, 
nm  imponerade  sä  starkt  just  därför  att  den  icke  be- 
bOdade  sig  därom,  Den  forne  ynglingens  veka  drag 
'  kade  änder  sex  och  tjugu  års  strider  och  faror  härdnat 
01  ett  uttryck,  som  snarare  liknade  trots  än  hjältemod; 
du  befallande  blicken  bjöd  ovillkorlig  lydnad,  det  skarpa 
dnfet  Ofver  de  muslaschprydda  läpparna  aTil'iddQ  «a 
b/v    bealatsambei.     Generalens    hela    geataM  a^piVakj 


BBBBLL   UOT   Sm    l.VCIU 

mera    egnad    alt    ingifvK    fruktan,    ön    kärlek  i 
troende. 

Med  allt  detta  var  ^tve  Bcrtelaköld,  dir  1 
flin  starkt  byggda  slora  mörkbruna  favorilhäst,  en  Bift 
krigare,  hvars  gl&nsande  harnesk  ocb  fjädrade  storml 
pft  långt  håll  igenkändes  af  fioldaten,  där  faran  var  slJ 
och  striden  hetast. 

Några  steg  bakom  honom  red  en  smärt  svarthl 
ocb  sTarlögd  yngling  af  föga  mer  än  xjutton  år,  ht 
tankfulla  uppsyn  läl  ana  en  själ,  som  gärna  försjfin 
svann  ande  drOmmar.  Bernhard  Bertelaköld  —  ty 
»ar  han  —  syntes  under  det  enformiga  tåget  ger 
skogen  foga  gifra  akt  på  sin  omgifning.  Vid  hans  t 
red  faderns  lifknekt,  den  af  ärr  öfversållade  ga 
ryttaren  Pekka,  hvilken  läsaren  torde  erinra  sig  1 
Breitenfeld  och  Bajern.  Dä  ocb  dä  öppnades  ryttu 
mun,  att  med  en  troljenares  vanliga  frihet  afbryta  vi( 
enformighet;  men  när  han  icke  Tick  svar,  slöto  sig 
gamles  läppar  i  trumpen  lystnad,  och  så  hördes  på 
sänka  vägen  endast  hästfötternas  jämna  Iraf  och 
ryttares  anrop  dft  ocb  då,  för  atl  hålla  ain  häst  I 
moraset  cid  vägkanten. 

Så  fortgick  tåget  en  stund  i  tystnad.  Pekka  ka 
dock  icke  underlåta  att  mumla  för  sig  sjätf,  i  det 
helrnklade  sin  unge  herre  med  en  blajidning  af  fSrtryt 
och  faderlig  valvilja: 

—  Gslna  pojke,  han  hvarken  ser  eller  bör. 
är  i  stånd  att  rida  rakt  in  i  moraset,  utan  att  ml 
det.  Gud  nåde  så  visst,  det  lynnet  har  han  af  mor 
salig  grefvinnan  var  en  aädan  som  gick  ocb  drÖmd« 
ljusa  dagen;  hon  såg  i  syne,  kan  jag  tro.  Anfäkta såi 
lolk,  jag  förstår  m\g  \ck«  u^på  dem. 


ORIinn  G08TAF  BSRTXLSKÖLD  77 

—  Pekka  —  utropade  grefve  Bernhard,  hvars  tankar 
plötsligen  hade  ledt  honom  på  ett  annat  ämne  —  säg 
mig,  hvad  fir  det  fOr  historier  som  gå  om  min  fars 
kopparring? 

—  Hvad  skulle  det  vara?  genmälde  Pekka  und- 
rikande. 

—  Det  var  borta  i  Finland  en  som  ville  ha  ringen, 
Dch  jag  har  lofvat  henne  den,  när  jag  engång  ärfver 
Bin  far.  Jag  tänkte  då  icke  vidare  därpå,  men  när 
jag  i  gftr  såg  den  på  min  fars  flnger,  frågade  jag  hvarför 
han  bar  en  så  simpel  ring.  Då  rynkades  hans  panna, 
han  genomborrade  mig  med  mörka  ögonkast  och  frågade 
tillbaka:  »Vet  du  om  dess  historia  ingenting?»  —  Nej, 
sfarade  jag.  —  »När  jag  engång  dör,  sade  han,  skall 
dn  finna  mitt  testamente  förvaradt  i  Abo  hofrätt;  där 
tb  dn  veta  hvad  du  behöfver.»  Därpå  förmanade  han 
■ig  att  aldrig  lämna  ringen  ifrån  mig,  när  jag  engång 
•riiållit  den.     Säg,  Pekka,  hvad  skall  detta  betyda? 

—  Hvad  vet  jag?  genmälde  ryttaren  i  sin  förra 
ton.  Det  måtte  väl  vara  en  kärlekspant  från  grefvens 
■Dgdomstid. 

Grefve  Bernhard  ryckte  otåligt  i  tygeln. 

—  Jag  frågar,  är  det  rätt?  utbrast  han.  Aldrig  ett 
■d  af  förtroende  från  min  farl  Aldrig  en  faders 
Uriekl  Fruktan,  lydnad  och  åter  fruktan  och  lydnad 
odi  stfindiga  förödmjukelser  —  det  är  min  lottl  Hvarje 
addat    i    armén    vet    mera   om    min   fars   hemligheter, 

h  jagl 

—  Generalen  är  en  lyckans  mani  inföll  ryttaren 
listan  utan  att  tänka  därpå.  —  Grefve  Bertelskölds  lycka 
hde  blifvit  ett  ordspråk  i  hela  armén. 

—  Han  lycklig  1  återtog  den  unge  ädlingeiv  ivääl^iv 
å^Ugrt     Ja    rii,    om   man  kallar  det  lycka,  aU  &\.äivd\^ 


78  RKBSLL  MOT  SIM  LYCKA 

stiga  i  makt,  åra  och  rikedom.  Men  vet  da  tII,  att  min 
mor  dog  vid  tjugusez  års  ålder,  att  två  mina  yngn 
bröder  gingo  före  henne  i  grafven,  att  olyckan  rondt- 
omkring  slår  ned  på  dem  vi  äga  och  älska,  att  vårt 
underhafvande  dO  af  hunger  och  förbanna  oss,  ja  att 
hela  den  svenska  adeln  hatar  och  afundas  oss!  Ock 
vet  du  väl,  att  där  aldrig  varit  mellan  far  och  son  annat 
än  ömsesidigt  misstroende  och  en  känsla  som  men 
liknar  hatet,  än  kärleken.  Ah,  jag  är  mycket  olycklig, 
och  min  far  är  det  icke  mindre.  Välsignelsen  sti^ 
öfver  oss  all  yttre  glans  . . . 

—  Det  är  er  farmors  välsignelse  1  inföll  ryttaren,  i 
det  han  aftorkade  en  tår  vid  den  milda  Meris  minne. 

—  Ja,  men  förbannelsen  trampar  våra  hfilar 
och  kastar  för  våra  fötter  elände,  hat  och  tårlösa 
grafvarl 

—  Det  är  er  farmors  fars  förbannelse!  genmälde 
Pekka,  i  det  han  sorgligt  skakade  sitt  gråa  hufvud. 

Grefve  Bernhard  försjönk  i  sina  tankar  och  svarada 
icke.  Den  nedgående  solen  kastade,  sina  sista  strålar  på 
en  tät  skog  af  lind  och  bok,  genom  hvilken  truppen 
hade  att  tåga.  Flera  korsande  vägar,  alla  lika  eländiga, 
passerades;  men  den,  på  hvilken  truppen  tågade,  begynte 
att  blifva  alltmera  smal,  alltmera  sumpig  och  eländig. 
Generalen  lät  göra  halt,  tillkallade  vägvisaren  och  sporde 
med  hotande  ord,  om  vägen  verkligen  ledde  till  fist- 
ningen  Birzen,  marschens  närmaste  mål.  Mannen,  en 
jude,  bejakade  detta  med  dyr  ed  och  krökte  sig  till 
jorden  för  den  stränge  höfdingens  blick.  Tåget  fort- 
sattes. 

Emellertid  gick  solen  ned  bakom  topparna  af  träden, 

ett   annalkande   åskväder   betäckte    himlen   med   svarta 

moln  och  påskyndade  nAxVi^Va  VcöötviW   ^S^Kt  iSN.  \^i& 


OREFVR  ODSTAP  BRRTELSKÖU) 

hade  man  före  natten  bort  hinna  Fram  tilt  (Ssl- 
&ing«n,  oph  aäväl  chef  aom  manskap  motsägo  därför  ej 
Qtan  oro  den  tilltagande  skymningen  i  en  obebodd  nejd, 
hvars  faror  Ökades  af  vissheten  att  vara  omgifven  pfi 
■Ila  sidor  af  lurande  fiender.  Generalen  lät  päskynda 
mBTBchen  och  skickade  ett  avantgarde  af  trettio  ryttare 
alt  I  förvSg  underrätta  sig,  om  icke  skogen  toge  slut  och 
tlillen    kunde  uppn&s  förrSn  natten  fuilsländigt  inbrutit. 

Denna  trupp  dröjde  länge  borta.  Vägvisaren  be- 
T&kadea  noga  och  {ägnades  med  den  glada  utsikten  af 
ett  rep,  i  ordning  att  hissa  honom  i  närmaste  träd  vid 
minsta  aning  om  förräderi. 

Åskvädret  bröl  ut,  och  blixtarna  Ijungade  öfver 
bokarnas  kronor.  Truppen  nödgades  marschera  vid 
lackelaken  och  i  slagordning,  för  att  vara  beredd  pA  det 

Di  hördes  mellan  knallama  af  äekan  gev&rsskotl  pä 
fäga  afslAnd,  och  mot  truppen  sprängde  med  lösa  tyglar 
några  man  af  förtruppen  med  den  betänkliga  under- 
rilteUen,  att  skogen,  långtifrån  att  sluta,  blef  framäl  än 
olindigare,  och  att  vägen  slutligen  slängdes  af  en  stark 
färfanggning.  Ingen  Bende  hade  ännu  synts  till,  men 
ryttame  hade  aflossat  några  pistolskott  för  att  varna  de 
(ftertågande. 

För  andra  gängen  lät  generalen  göra  halt  och  fram- 
ISta  den  skälfvande  vägvisaren. 

—  Usbng,  röt  Bertels  köld,  du  har  bedragit  osa. 
Vtij  mellan  dessa  tväl  J 

Och  därvid  lät  han  i  ena  handen  klinga  en  böra  I 
med  dukaler,  medan  hans  andra  hand  pekade  på  det  I 
Krdiga  repet. 

vägvisaren  grät  och  bad  om  försköning.   Pöig&fvea. 
car   obeveklig.     Repet    fastades    vid    p«tiftu  »I 


80  REBELL   HOT   BIK   LYCKA 

en  bOg  lind,  och  enaran  träddes  om  syndarens  }a 
medan,  likasom  på  hAn,  den  fyllda  börsen  hölls  klingar 
(Or  bans  öron.     Ovädrel  log  till. 

Truppens  belfigenhet  var  i  själfva  verket  ytte 
farlig.  Vikeledd,  (Orrädd  i  en  okänd  ödemark,  omgih 
af  fienden,  natten  och  Åskvädret,  hvarje  Ögonblick  uli 
för  anfall  i  Dank  och  r)-gg,  var  den  ur  atånd  al 
mörker  och  moras  bilda  en  regelbunden  slagordning  ( 
hindrades  ännu  därtill  af  det  strömmande  regnel 
begagna  kanoner  oeh  handgevär.  Men  förtroendet 
antörarens  lycka  var  efi  slarki,  all  ännu  ingen  fOrlt 
hoppet  om  räddning  —  och  juai  denna  tillföraikt 
ulan  tvifvel  truppens  räddning;  utan  den  hade  «Ut  v 
förloradt. 

Grefve  Bertelsk5ld  visade  sig  detta  förtroende  vi 
Hans  slftmma  förlorade  intet  Ögonblick  sitt  befallai 
lugn;  alla  hans  order  buru  den  omisskänneliga  stamp 
af  klar  besinning  och  fast  beslulsamhel,  Endast  Ive 
val  syntes  möjliga.  Antingen  skulle  man  retirera  san 
väg  man  kommit  och,  sä  godt  sig  göra  läl,  forska 
sig  vid  första  fasta  position,  där  man  filminstane  h 
ryggen  fri;  eller  skulle  man  bivuskera  pä  stället,  ( 
en  förhuggning  rundlomkring  och  sålunda  i  bästa  möj 
ordning  vakande  afbida  morgonen.  Båda  förslagen  syi 
lika  vådliga,  båda  näelan  outförbara,  och  likväl  syl 
intet  annat  återstå. 

Generalen  hvälfde  inom  sin  djSrfva  panna  en  tre 
plan.  När  hvarken  hotelser  eller  lockelser  förmå 
något  på  vägvisarens  halsstarrighet.  läl  chefen  borti 
rännsnaran  från  hans  hals,  tog  honom  afsides  och  s 
lalade  med  honom  bvad  ingen  kunde  höra.  Några  pi 
Mil  gretven  på  ena  sida.»  E6rdubblai  sina  penningeani 
på   den   andra  hotal  lönidaica  mft^  *Mkc?»iAi^  -^^ 


GRBFVB  GUSTAF  BERTELSKÖLD  81 

dande  kol.  Andra  dftremot  tro  med  mera  skäl,  att  juden 
erhållit  löften  om  stora  friheter  fOr  sina  trosfOrvanter, 
ja  att  Bertelsköld  med  ed  förbandit  sig  att  förskaffa  dem 
fritt  inträde  i  alla  Sveriges  besittningar,  hvilket  härtills 
Tarit  dem  förbjudet 

Följden  af  detta  samtal  var  emellertid  alldeles 
orintad.  Generalen  lät  nämligen  upptända  eldar,  sam- 
manföra kanoner,  hästar  och  tross  på  de  punkter  af  vägen 
som  erbjödo  den  fastaste  mark,  kvarlämnade  till  deras 
betäckning  vidpass  trehundra  man  och  höll  till  ^itt  folk 
ett  kraftigt  uppmuntrande  tal,  hvari  han  lofvade  dem 
seger,  byte  och  hvila,  endast  de  noggrant  efterkommo 
hans  befallningar.  Men  själf,  jämte  hela  sin  öfriga 
styrka,  lätt  ekiperad,  drog  han  sig  några  hundrade  steg 
tOlbaka,  släckte  facklorna,  utdelade  ny  lösen  och  inbröt 
därefter,  med  vägvisaren  i  spetsen,  på  en  smal  biväg  till 
höger  i  skogen.  Soldateme,  vane  vid  blind  lydnad, 
nijde  honom,  tre  och  tre  i  led,  under  djupaste  tystnad. 

Tåget  var  ytterst  mödosamt.  Hvarje  ögonblick 
snafvade  soldaten  öfver  vindfällen  eller  nedsjönk  till 
medjan  i  moraset ;  alla  rop  voro  strängt  förbjudna,  ingen 
enda  Ijnsstråle  upplyste  nattens  mörker,  blott  stundom 
blänkte  mellan  träden  en  blixt,  och  regnet  fortfor  att 
bDa  i  strömmar.  Mången  blef  efter  af  trötthet,  mången 
fOnriDade  sig,  men  de  öfriga  fortforo  med  okufveligt 
mod  att  trampa  sin  svåra  väg.  Så  kom  man  efter 
Bära  en  timmes  vandring  ur  skogen.  Man  hade  kring- 
gått fienden;  oaktadt  mörkret  kunde  man  urskilja  en 
stor  slätt,  och  på  a&tånd  hördes  ett  sakta  sorl  af 
människoröster. 

Grefve  Bertelsköld  mönstrade  nu  sin  styrka,  så 
godt  det  var  möjligt  i  mörkret,  lät  manskapet  ett 
ilgonblick   andas   ot   och   stärka   sina  kiafXei   m^^  «tk 


89  ribhx  mot  sm  lycka 

bägare  vin.    Därpå  upprepade  han  aina  lOften  om  seger 
och  byte. 

—  Där,  mina  gossar  —  och  han  pekade  åt  vänster, 
där  sorlet  hördes  —  där  står  vår  fiende.  Han  lurar 
bakom  sin  förhuggning  på  oss,  som  en  varg  på  sitt  rof ; 
han  är  så  säker  på  sitt  byte,  att  han  icke  ens  vårdar 
sig  om  att  komma  och  taga  det  Vi  skola  lindra  hans 
besvär  och  hälsa  honom  på  ett  sätt  som  han  minst 
väntar  sig.  Tron  icke,  gossar,  att  dessa  skurkar  kommit 
tomhändta.  Adeln  häromkring  har  dragit  i  Hit  med 
bönderne ;  de  hafva  både  mat  och  vin,  som  skola  smaka 
oss  förträffligt.  Och  här  ha  vi  slätten  framför  oss 
uppfylld  af  rika  adelsgods;  när  dagen  gryr,  iro  de  våra, 
jag  ger  dem  till  plundring.  Segra  vi,  blir  enhvar  af 
eder  en  rik  man,  men  låta  vi  skrämma  oss,  skaU  ingen 
af  oss  med  lifvet  undkomma. 

Ett  sakta  sorl  af  bifall  hördes  i  soldatemes  leder. 
Faran,  hämnden  och  roflystnaden,  allt  förenade  sig  att 
stegra  deras  mod.  Nu  bröt  man  åter  upp  med  största 
försiktighet.  En  bäck  låg  i  vägen;  den  genomvadades; 
ett  till  hälften  afmejadt  åkerfält;  det  trampades  ned.  Så 
klokt  och  varsamt  anryckte  truppen,  att  lithaueme  icke 
anade  faran,  innan  det  var  för  sent  Med  all  sin  upp- 
märksamhet fästad  på  skogen  och  förhuggningen,  väntade 
de  hvarje  ögonblick  att  se  svenskame  framrycka  från 
detta  håll  och  muntrade  sig  under  tiden  i  ovädret  med 
vin  och  mat,  dem  de  medfört  från  adelsgodsen. 

I  stället  för  gevären,  dem  regnet  gjort  obrukbara, 
hade  Bertelsköld  väpnat  sitt  folk  dels  med  ryttarepikar, 
dels  med  blanka  huggvapen.  Komne  alldeles  obemärkt 
tätt  bakom  fiendens  rygg,  inrusade  finname  och  lifQän- 
darne  med  ett  skällande  hurrarop  i  lithauemes  läger. 
Förr  hade  desse  vänlal  se  YÅiom^^T^  ta^n&iN]^,  \  ^^t^xs^- 


aRBFVR   ODSTAP    BERTRLSKÖLD 

liliiket  uppstod  den  [örfärligaste  villeiralla.  Tjngufali 
,it\rr!.ig>itia  till  antal,  men  öfverraskade,  rädvilla  och  titl 
Hii  d>'l  vapenlösa,  skingrade  sig  de  täta  massorna  genast 
^H  fi.<r^Ia  angreppet  ät  alla  håll.  Fruktajisvärdt,  utan 
>jejd  och  förbarmande,  rasade  flnnames  pikar  och  svSrd; 
del  var  icke  en  strid,  det  var  elt  slaktande,  vildt,  mordiskl 
Qch  skoningslöst;  mer  ftn  trfitusende  stupade  för  deraa 
hngg  nJUtan  utan  försvar,  de  öfrige  sökte  fria  ^tet  med 
ilande  hast;  hela  lägret,  slipprigt  af  blod,  beaälladt  med 
döda  och  sårade,  uppfytldl  med  vapen,  lifsmedel  och  byte 
af  alla  slag,  var  inom  mindre  ftn  en  timme  fullständigt 
I  angriparn es  händer. 

Segern  vai  vunnen,  men  faran  ännu  icke  förbi. 
Man  hade  änna  två  eller  tre  liramar  Ull  gryningen. 
Bertelsköld,  fruktande  att  i  sin  tur  blifva  Gfverraskad, 
sedan  fienden  kommit  till  sans,  uppställde  en  del  af  sitl 
blk  I  slagordning  framför  lägret,  medan  de  öfrige,  ej 
ulan  stor  möda,  genombrölo  förhuggningen,  för  att  bana 
!ntt  genomtåg  åt  de  kvarlämnade.  Soldaten,  ytterst  ut- 
atlad  af  marschen,  regnet,  striden  och  mördandet, 
isade  denna  gäng  lust  alt  genast  beg^'nna  med  plun- 
dnngen.  Anförarens  kraftiga  stämma  hejdade  oordningen; 
man  såg  honom  öfveralll,  outtröttlig  och  obeveklig;  be- 
iBning  och  straS  utdelades  lika  raskt;  Bertelsköld  var  i 
denna  stund  en  icke  ovärdig  lärjunge  af  den  store  Gustaf 
Adolf-  Hans  järnvilja  lyckades  att  återknyta  dtscipbnens 
iMsnade  band;  fienden  hade  hvarken  lust  eller  tillfälle 
Ut  laga  revanche,  och  när  ändtligen  den  efterlängtade 
digen  grydde,  såg  man  hela  den  svenska  styrkan,  med 
(D  ringa  förlusl  af  tjugu  eller  trettio  förvillade  samt  lika 
inånga  döde  och  aårade,  välbebållen,  dock  dignande  af 
Itätthet,  eamlad  uti  det  erö&ade  lägret. 


f^A-y  fM' 


REBELL   UOT   SIN    LYCKA 


8.    Mened  fOrlamar  lyckan. 


i 


Bv' 


it  blodiga  oederlag,  som  Bm" 
telsköld  anställde  bland  li- 
thsuernea  landBtorm,  var  en- 
dast ett  af  trigetB  växlaade 
skiften,  rikare  på  hfimnd  och  förödelse,  äo  pS  verklig 
framgång  för  de  svenska  vapnen.  Hvad  man  lätt  knnde 
förutse,  inträffade.  Fienden,  som  vid  dagens  inbrott 
ej  mera  kunde  misstaga  sig  om  den  svenska  truppens 
ringa  styrka,  slöt  sig  ånyo  tillsamman  med  fördubb- 
)adt  raseri,  likt  vfigen  i  kölvattnet  af  den  djärfva  alnp, 
aom  ett  Cgonblick  förmått  klyfva  dess  bädd.  Bertd- 
skOld  beliöfde  all  sin  klokhet,  all  den  masterliga  taktilt 
han  lärt  i  Gustaf  Adolfs  och  sedermera  i  Baners  och 
Torstensons  skoia,  för  att,  kringsvärmad  af  fiender, 
^komma  Öfver  slätten,  hvila  sin  utmattade  trupp,  upp- 
lifva  dess  mod  f^nom  bytet  af  två  eller  tre  plundnuln 
adelsgods  samt  slutligen,  förenad  med  återstoden  af 
De  la  Gardies  kvarlämnade  trupper,  framtränga  ända 
inemot  Vilna.  Allt  detta  lyckades  emellertid  genom  vål- 
beräknade  rörelser,  genom  soldatens  disciplin  och  ihärdig. 
bet,  mdhånda  ock  genom  tiendL«na  oenighet  och  ptuDdriRga' 
Ty    hårdt    ItSrtrtAl    »I    ^\^»-    *4éo,^?i.  ' 


EHENSD    FfiRLAMAR   LYCKAN  ^^^1 

nade  den  lithauiahe  bonden  icke  ogärna  hvarjfl'^H 
fiDfålle  Btt  förödmjuka  och  plundra  desae.  Öfverallt  dir 
landslormen  gick  fram  i  svenskames  spär,  darrade  sloll 
och  gods  för  sina  egne  ej  mindre  än  för  fienden.  Landet 
blef  grufligen  fOrödt  af  bSde  vän  och  ovän;  grästiga 
illbragder  (öröhi-ades,  men  äl\'en  mänga  drag  af  upp- 
oSrande  försakelse,  af  lifegnes  rörande  trollet  mot  mild^ 
herrar,  omtalas  från  denna  härjningens  tid. 

Berlelskölds  djärfhet  och  framgång  förvånade  lilh 
erae  på  det  bögsla.  Råe  och  vidskeplige  som  de  varo,^ 
^kte  ds  därlill  en  öfvernaturlig  grund.  Trettiåra  krigeta 
balfglömda  rykten  om  Qnnarnes  trolldom  återupp- 
Ufcadea;  så  stor  var  hlhauemes  fruklan,  att  en  enda 
MJdat  af  finname  blott  genom  sin  lyftade  hand,  blott 
pnom  några  mystiskt  uttalade  ord  dref  hela  svärmar  pä 
flykten.  Berlelsköld  förstod  mäalerligt  alt  begagna  sig 
dårutaf.  Fångar  i  hans  läger  tillätos,  likasom  händelae- 
<iB,  att  blifva  villnen  till  sällsamma  besvärjelser,  till- 
itäjlda  enkom  för  deras  skull.  Än  var  det  en  soldat, 
aom,  förklädd  till  en  af  Lithauens  längesedan  afdöde 
itorfurstar,  uppsteg  genom  en  lucka  i  golfvet  och  bugande 
tiekte  generalen  den  storfuralliga  kronan.  Än  var  det 
en  tam  örn,  som  i  hemhghet  utsläpptes  och  var  dresserad 
ttt  Bätta  sig  på  Bertelskölda  hjälm  i  fångarnes  äsyn. 
Ao  flter  fSstades  generalens  mörka  blick  på  en  viaa 
punkt  uppä  fältet,  han  vinkade  hemlighels  ful  It,  man 
gtftfde  och  fann  ett  stort  förråd  af  vapen  och  lifsmedel. 
Atlt  delta  sågo  fångarne,  och  därefter  lät  man  dem 
r\mma.  Ändamålet  var  nära  att  vinnas.  De  rymde 
hlhauerno  utspridde  vidunderliga  sägner.  Hvilken  mänsklig 
makt  förmådde  väl  något  mot  denne  mäktige  höfding 
och  trollkarl,  som  efter  behag  berakade  6tv«  uv&u, 
mimustor  och    djur   oeb    som,    komm«a  \  u^,  «(A«a.i. 


I 


86  RKBEU.   MOT   SIN    LYCKA 

behdfde  peka  p&  majken,  for  att  finna  lifsmedet  och 
vapen  i  ötverflöd? 

Oaktadl  Bertelsköld  dragit  lilt  sig  alla  disponibla 
Bvensha  trupper  i  bela  landet,  steg  hans  armé  icke  fulll 
till  3.000  man.  Med  denna  ringa  styrka  kunde  i  långden 
intet  väsentligt  utr&das.  BeKelskOld  var  därför  betänkl 
på  att  vinna  sitt  syfte  genom  list,  och  sannolikt  hade 
han  fOr  delta  ändamål  order  förestafvade  af  ScUippen- 
bacha  statakonat. 

Först  vände  han  sig  till  godshcrrarne,  lofvande  Ii 
svenska  regeringens  vägnar  att  än  vidare  utvidga  adelns 
atora  privilegier  och  företrfiden.  N&r  detta  misslyckade?, 
vfinde  han  sig  genom  utskickade  till  böndeme,  lofvande 
dem  frihet  frän  lifegenskapen,  frihet  från  alla  utskylder, 
ja  att  gifva  dem  alla  deras  herrars  slott  till  sköfling. 
Äfven  detta  försök  strandade  mot  folkhatet.  Då  tillgrep 
Sertelsköld  en  ny  list,  djärl  liksom  allt  hvad  han  före- 
tog. Han  låtsade  vara  högeligen  förbittrad  på  svenska 
regeringen,  som  sökte  alt  undertrycka  det  tappra  och 
ärofulla  lilhauiska  folket  samt  brukade  honom  till 
redskap  därtill.  Han  ville  därför  med  Lilfaauens  ständer 
öfverlilgga  om  bästa  sättet  att  med  dem  förlikas  och  lät 
därvid  icke  otydligt  pfiakina,  att  han  väj  vore  benägen 
att  förråda  sin  konungs  och  sina  landsmäns  eafa,  allenast 
han  för  sin  del  erhölle  motsvarande  fördelar  i  pennitigar 
eller  länderier. 

Lithaueme  höllo  just  då  på  hösten  ett  slags  landt- 
dag  i  Vilna,  där  de  med  eder  och  höga  rop  förbund» 
sig  att  utrota  svenskarne  till  sista  man.  Bertelakölds 
föralag  funno  därför  i  början  föga  gehör  och  aoaågos 
snarare  som  ett  tecken  till  vanmakt  och  fruktan.  Men 
etter  hand  yppades  olika  lBi\ku.  Rx^^'  »lo  tlvQ  fr&nt 
maxiåe    lidfdingena    törbund   mftÄ   4\it-j\Ävjii.  \a^  « 


MBNSD  FÖRLAMAR  LYCKAN  87 

lig  och  utbredde  Ofverallt  en  vidskeplig  förföran.  Att 
blifva  en  så  burlig  man  på  godt  maner  kvitt,  borde 
anses  för  en  önskvärd  sak,  och  därtill  kom  hos  mänge 
tf  adeln  inna  ett  hemligt  skäl.  De  fruktade  nämligen, 
att  deras  bönder,  när  landet  var  rensadt  från  flenden, 
iknlle  fordra  belöning  för  sitt  utgjutna  blod  och  sätta 
i  tara  hela  adelns  makt.  Däremot,  om  man  inginge 
Arlikning  med  Bertelsköld,  kunde  denne  vara  med  sina 
trapper  behjälplig  att  hålla  den  upproriska  bondhopen 
i  tygel,  tills  allt  hunne  återkomma  på  den  gamla  foten. 

Bertelsköld  stod  i  ett  välf örskansadt  läger  vid  floden 
Vilia,  mellan  Vilna  och  Kovno,  tre  eller  fyra  mil  från 
det  förstnämnda,  och  passade  på  tillfälle  att  bemäktiga 
lig  den  rika  staden.  Efter  mycken  inbördes  split  och 
tvist  bland  lithaueme,  beramades  ändtligen  en  samman- 
komst mellan  den  svenske  generalen  och  sex  de  förnämste 
magnater  och  prelater,  för  att  uppgöra  förlikningsvillkoren. 

Det  var  en  solklar  och  varm  dag,  ehuru  man  redan 
låg  slutet  af  September,  öfver  ett  smalt  ställe  af  floden 
uppfördes  en  provisionel  bro,  på  hvars  midt  man  hade 
uppslagit  ett  tält  för  sammankomsten.  Båda  partierna, 
Bertelsköld  på  sin  sida  och  lithauerne  på  sin,  hade  med 
liflig  ed  på  sakramentet  förbundit  sig  att  den  dagen 
upphöra  med  alla  fientligheter  och  obrottsligt  lämna,  den 
ena  den  andra,  fri  ankomst  och  återfärd.  Till  yttermera 
säkerhet  posterade  hvardera  parten  vid  hvardera  ändan 
af  bron  en  vakt  af  tolf  man,  alldeles  lika  beväpnade. 
Midtemot  svenska  lägret  på  andra  sidan  om  floden  hade 
lithaaeme  uppslagit  sina  tält,  där  de  med  dansar  och 
krigiska  sånger  firade  sin  väntade  snara  befrielse  från 
det  svenska  plågoriset. 

En  tilldragelse,  hvilken  man  bort  förutse,  var  uara 
åä  Bion  MåumoMaJtomaten   redan  i  dess  b&T^&tv.    ^\^xv^ 


flnriEtme  och  lirttändarne  spridde  sig  dofrs  ryklen,  itl  | 
deräs  höfding  ämnade  förråda  fäderneslandets  uk  ad  < 
sälja  dem  själfva  fil  fienden.  Missnöjet,  i  bäqn 
hviskande  och  skyggt,  b  I  ef  småningom  högljudl  och  hoUdi  | 
att  otbriala  i  Öppet  myteri.  Generalen  såg  fann  och  | 
hastade  att  förekomma  den.  Han  läl  inkalla  nftgn  il  ' 
de  mest  ansedde  offlcerarne  i  sitt  tält  och  förtrulde dtm 
sina  planer.  Därefter  blandade  sig  samme  ot[i(%ran  i 
sotdalernes  leder  och  erbjödo  sig  att  med  sisa  bofvudBD 
ansvara  för  högste  hefälhafvarens  redligheL  Soldsienit, 
uppbragte  och  misstrogne,  borde  dem  ej.  drogo  tmt 
vapen  och  hotade  i  vredesmod  att  nedhugga  alla  (Sr 
rädare.  Myteriet  log  till.  Penningar  uldeUiles,  men  uiu 
verkan.  Man  skrek  atl  generalen  vtile  f&rsl  k6pa  ocb 
sedan  sälja  de  sina.  Hela  planen  rar  hardi  nflra  iB 
tillintetgöras  redan  i  sin  början.  Berlelsköld  var  uloai 
sig  af  harm. 


MENBD  FÖRLAMAR  LYCKAN  89 

r  rykten  och  skvaller  misstro  eder  chef,  som  tjenat 
vriges  krona  med  heder  i  sex  och  tjugu  år,  som  delat 
a  edra  faror,  som  slagits  vid  er  sida  och  hungrat  och 
stat  och  lidit  som  den  ringaste  bland  er.  I  vågen 
Da  en  sådan  man  förrädare  I 

Ynglingens  ord  förfelade  ej  sitt  intryck.  Soldateme 
lynte  blygas  för  denne  skägglöse  pilt,  som  erinrade 
m  om  krigarens  pligter  och  ära. 

—  Tiderna  äro  onda,  sorlade  några  af  dem;  man 
t  ej  mera  hvem  man  bör  tro. 

—  Min  far  är  en  man  af  heder  och  tro,  utbrast 
fifve  Bernhard  ånyo  förbittrad.  Han  har  lofvat  er, 
asom  han  lofvat  fienden,  att  föra  denna  underhandling 
iå  strängaste  redlighet  å  båda  sidor.  I  hafven  hört 
t  han  svurit  därpå,  och  den  som  ännu  vågar  tvifla  på 
08  ära  och  ord,  honom  kallar  jag  en  lögnare  och 
mar  honom  att  slåss  med  mig  på  hvad  vapen  som 
bt,  han  må  vara  officer  eller  soldat ...  i  fält  är  hvarje 
pper  soldat  en  adelsman.  I  tigen;  finns  ingen  bland 
;  som  antager  min  utmaning? 

Soldateme  tego.  Ofvertygelsens  språk  hade  verkat 
i  dem  och  brutit  myteriet.  De  skingrade  sig  efter 
Bd  och  försmådde  icke  mer  den  undfägnad  chefen 
Ift  utdela  bland  dem.  Grefve  Bernhard  steg  ned  ifrån 
basen  och  gick  till  sin  far  i  tältet. 

—  Jag  har  gifvit  min  ära  i  pant  för  er,  sade  han 
Monigt,  i  det  han  betraktade  fadern  med  en  förunderligt 
■|Hg  och  genomträngande  blick. 

—  Gå  din  väg,  sköt  din  tjenst  och  bekymra  dig 
ib  obedd  om  mig,  genmälde  generalen  med  ett  mörkt 
hnkast . . .  Svärmare!  —  tillade  han  strax  därpå  med 
Hdare  röst  —  du  är  dock  alltid  din  modera  aoii\ 

f  _  ^i^.  ^^,    niuatr.    n. 


90  REBBLL  MOT  SIN   LYCKA 

—  Hvad  ämnar  ni  gOra,  min  far? 

—  Mina   order,   svarade  grefve  Gustaf  Bertelsköld. 


Den  öfverenskomna  timmen  för  underhandlingea 
inbröt.  Det  var  klockan  tolf  middagstiden.  LithanenM 
voro  de  förste  på  platsen  och  framtågade  till  bron  mri 
stor  ståt  Deras  hästar  glänste  i  guldstickade  schabrakar 
deras  polska  mössor  och  hermelinfodrade  rockar  glim 
made  af  ädelstenar.  Jämte  fyra  skäggiga  magnaterna 
krokiga  sablar  såg  man  tvenne  biskopar  i  långa  kåpa 
af  sammet,  ntsydda  med  silfver  och  pärlor,  och  hvarden 
af  dem  bar  sin  krokiga  staf,  inlagd  med  juveler  od 
pärlemor.  Desse  voro  de  förnämste,  åt  hvilka  de  öfrigi 
vördnadsfullt  lämnade  företrädet. 

När  det  lysande  tåget  kommit  till  bron,  afetego  d 
sex  underhandlame,  lämnande  hästarna  åt  sin  rikt  al 
styrda  betjening.  Därpå  drog  sig  sviten  tillbaka,  deM 
ingingo  i  tältet,  åtföljde  af  en  tolk,  och  lithauenw 
lifvakt  af  tolf  man  fattade  posto  vid  ändan  af  httm 
såsom  öfverenskommet  var. 

Bertelsköld  syntes  med  flit  låta  vänta  på  sig,  fft 
att  icke  visa  sig  angelägen.  Dock  vågade  han  icke  dr^fi 
länge,  för  att  ej  i  förtid  reta  sina  hetlefrade  fiendMl 
Klockan  en  kvart  på  ett  inträffade  också  han,  åtföljd  i| 
sin  son  och  fyra  officerare,  alla,  Uksom  han,  i  mer  & 
vanligt  prunkande  krigardräkt,  på  det  att  ej  fiende 
skulle  få  för  låga  tankar  om  svenskames  fattigdom;  eif 
det  är  sannolikt,  att  det  guld  och  de  dyrbara  steM 
som  denna  gång  prydde  de  tarflige  krigames  dräkt,  häl 
nyss  blifvit  tagna  vid  plundringen  af  lithauiska  adeh 
gods.  Man  var  nu  å  hvardera  sidan  sju,  ty  äfii 
Bertelsköld  medförde  en  loW 


MENRD  FÖRLAMAR  LYCKAN  91 

Han  hllsade  afmätt  och  céremonielt ;  därefter  bort- 
de  båda  partierna  sidovapnen  vid  tältets  dörr,  till  ett 
eken  af  stilleständ  och  fred  för  ögonblicket  Under- 
ndlingen  begynte. 

Lithaneme  framställde  först  sina  fordringar,  tilltagna 
stark  prutm&n.  Svenskame  skulle  nedlägga  vapnen, 
»rgifva  sitt  byte  och  sina  fångar,  utrymma  landet, 
triärona  fästningarna  samt  svära  att  icke  vidare  tjena 
it  hans  polska  majestät  i  detta  krig,  hvaremot  dem 
Tades  fritt  aftåg  och  eskort  till  gränsen.  Dessa  voro 
frudpunktema,  och  de  framställdes  af  lithaueme  sna- 
«  som  en  beviljad  nåd,  än  som  en  å  båda  sidor 
olik  konvention. 

Bertelsköld  hörde  med  tålamod  det  långa  talet  till 
t  Därefter  framställde  han,  i  stället  för  svar,  sina 
dringar,  hvilka  ej  heller  voro  knappt  tilltagna.  Li- 
ineme  skulle  upplösa  sin  landstorm,  öfverlämna  till 
»nskame,  utom  andra  städer  och  fästningar,  Vilna  till 
punderpant,  betala  tretusen  dukater  i  månaden  till 
siska  härens  underhåll  och  svära  att  under  åtta 
nåders  tid,  d.  v.  s.  till  nästa  vår,  icke  företaga  något 
itligt  mot  svenskame.  Däremot  förband  sig  Bertel- 
ild  å  sin  sida  att  hålla  sträng  krigstukt,  icke  indrifva 
ndskatt,  skydda  personer  och  egendom  samt  hos  hans 
nska  majestät  utverka  billiga  fredsvillkor. 

Lithauemes  förvåning  och  raseri  vid  dessa  for- 
Bgar  kunna  lättare  tänkas,  än  beskrifvas.  Med  möda 
mådde  de  dämpa  sin  vrede,  tills  tolken  talat  till  slut. 
pa  de  häftigaste  grepo  till  sina  vapen  och  gjorde 
1  af  att  genast  afbryta  sammankomsten ;  dock  hejdades 
af  prelateme,  som  troligen  gissade  att  Bertelsköld 
nställt  dessa  fordringar  bJott  för  syns  skuU  oeVv  l^\ 
trygga  sitt  rykte  i  sina  /ö//eslagares  ögon. 


92  RF.BELL  MOT  SIN   LYCKA  I 

Men  det  låg  icke  i  generalens  plan  att  logna  I 
Uthauemes  uppbrosande  hann.  Tvärtom,  sedan  prela-  ■ 
teme  med  möda  förmått  sina  landsmän  att  kvarstanna,  I 
göt  den  stolte  höfdingen  olja  på  elden,  i  det  han  fram-  m 
ställde  en  ny  fordran,  mera  förödmjukande  än  någon  af  I 
de  öfriga,  nämligen  att  lithaneme  borde  lämna  tolf  af  m 
sina  förnämste  och  anseddaste  män  såsom  gisslan  för  I 
fördragets  punktliga  uppfyllande.  l 

Nu  bröt  stormen  lös.  Knappt  hade  magnaterne  i 
från  tolkens  mun  förnummit  de  hånande  villkoren,  innan  1 
de,  blossande  af  vrede,  ånyo  grepo  till  sina  vapen,  ja  I 
slutligen,  än  mera  uppretade  af  Bertekkölds  trotsiga  m 
lugn,  drogo  sablama  ur  slidan,  för  att  på  stället  ned-  1 
hugga  de  förmätne  främlingame.  I 

Detta  var  just  hvad  Bertelsköld  väntat.  Kna|^  1 
flög  den  första  sabeln  ur  slidan,  innan  generalen  fram-  i 
drog  ur  sitt  bälte  en  liten  pipa  och  hvisslade  därpå  en 
enda  gång  skarpt  och  gällt.  En  sekund  därefter  hördes 
en  stark  knall,  åtföljd  af  ett  brakande.  Brohvalfvet  under  j 
tältet  sviktade  och  syntes  nära  att  sjunka;  ett  regn  af  1 
spillror  och  stenskärfvor  nedhaglade  öfver  tältet,  genom-  i 
trängde  på  sina  ställen  duken  och  träffade  de  därvarande,  j 
likväl  utan  att  synnerligen  skada  någon. 

I  sin  första  bestörtning  läto  lithaueme  de  dragna 
vapnen  falla.  Den  vidskepliga  tron  på  Bertelskölds  ti 
öfvematurliga  makt  förlamade  deras  mod.  Blott  en  af  r 
dem  ilade  ut,  men  stannade  som  förstenad  vid  ingångeo  i 
till  täliet.  En  hvalfbåge  af  bron  närmast  lithauemes  m 
strand  var  sprängd  af  en  skickligt  anbragt  mina ;  knappt  i 
sex  alnar  från  tältet  gapade  den  af  höstregnen  uppsvällda  i  ^ 
flodens  öppna  svalg,  och  sålunda  var  åt  deima  sida  hvarje  «- 
utväg  till  flykt  afskuren.  Större  delen  af  Uthauemes  lifvakt  i^ 
vid  broändan  hade  sprung^V  \  \\>lv«ii  nSX^^xsäÄl  Vwife^ 


MKNEO  FÖRLAMAR  LYCKAN  98 

Bertebköld  var  icke  sen  att  begagna  sig  af  sina 
mden  förvirring. 

—  Gripen  desse  förrädare,  som  brutit  stilleständet 
ih  dragit  sina  vapen  vid  underhandlingen  I  ropade  han. 

Bebllningen  verkställdes  nästan  utan  motstånd.  Innan 
3rt  voro  alla  lithaueme  gripne,  bundne  och  med  ilande 
ist  öfverförda  till  svenska  lägret. 

Men  när  Bertelsköld  lämnade  tältet,  ställde  sig  hans 
m  grefve  Bernhard  i  hans  väg.  Ynglingens  kinder 
no  högröda  af  harm. 

—  General,  sade  han,  jag  begär  på  ögonblicket  mitt 
hked,  och  vägrar  ni  mig  det,  så  sönderbryter  jag  min 
bja  och  kastar  den  för  edra  fötter  och  säger:  döda 
lig,  general,  men  tvinga  mig  icke  att  längre  tjena  en 
wnedare,  om  han  också  vore  min  farl 

Bertelsköld  studsade.  Synbarligen  kämpades  i  hans 
ire  en  strid,  ty  han  svarade  tvekande  och  nästan  mildt: 

—  Jag  förstår  dig,  Bernhard,  men  du  förstår  icke 
ig.  Gå,  lugna  dig  och  ställ  icke  till  något  uppträde; 
den  är  dyrbar;  jag  skall  sedan  förklara  dig  allt. 

Hen  Bernhard  hörde  honom  knappt;  han  utdrog 
n  värja,  kastade  den  häftigt  för  generalens  fötter  och 
[ropade  med  en  röst  som  kväfdcs  af  tårar: 

—  Jag  har  gifvit  min  heder  i  pant  för  er,  min  far. 
Ma  mig,  ty  ni  har  'skymfat  ert  namn  och  mitt ;  hädan- 
ter  skall  jag  rodna  för  hvarje  soldat,  och  hvarje  soldat 
in  sftga  till  mig:  gå,  du  är  en  Bertelsköld,  och  en 
rtelsköld  har  brutit  sitt  svurna  ord  I 

Generalens  kind  blef  vid  dessa  ord  blekare,  hans 
ek  mörkare  än  vanligt. 

—  Arrestera  pojken  där,  utropade  han,  och  för 
nom  där  hans  dårskap  ej  sprider  oro  i  lägret. 


94  REBSLL  MOT  SIN   LYCKA 

Befallningen  åtlyddes;  ynglingen  teg  med  tirfolla 
ögon  och  lät  utan  motstånd  bortföra  sig. 

—  Har  jag  nu  tid  med  vekhjärtade  pojkars  grilleri 
mumlade  generalen,  likasom  för  att  öfvertyga  sig  själf 
om  nödvändigheten  af  sitt  handlingssätt.  —  Alla  man 
på  sin  post  I  tillade  han  med  hög  röst.  Fram  med 
artilleriet  I     Fyr  1 

På  fientliga  stranden  var  ett  skri  och  en  villervalla 
utan  gräns.  I  hast  blottades  ett  hittills  maskeradt 
batteri  på  svenska  stranden,  och  tolf  till  femton  kanoner 
begynte  tvärsöfver  den  icke  särdeles  breda  floden  bort- 
sopa lithauemes  förvirrade  hopar.  Dansar  och  lustiga 
lekar  på  den  sidan  togo  en  ända  med  förskräckelse. 
Stranden  betäcktes  af  döda,  svenska  hären  begagnade 
tillfället,  trängde  dels  på  färdiga  båtar,  dels  på  plankor 
öfver  den  halfsprängda  bron  sin  fiende  på  lifvet  och 
tog  omätligt  byte,  jämte  flera  hundrade  fångar.  Bertel- 
sköld  hade  för  andra  gången  tillfogat  fienden  ett  kännbart 
nederlag.  Utgången  skall  visa,  om  han  icke  tillfogat  sig 
själf  ett  än  kännbarare. 


Bertelskölds  plan  var  att,  under  fiendens  första 
häpnad,  genom  ett  handstreck  intaga  Vilna.  I  denna 
afsikt  ryckte  han  utan  dröjsmål  med  hela  sin  styrka 
öfver  floden  Vilia  och  förföljde  fienden.  Men  för  första 
gången  i  sitt  lif  hade  han  missräknat  sig  på  sin  lycka. 
Det  syntes,  som  hade  hon  från  denna  stund  af  en 
hastig  nyck  vändt  honom  helt  och  hållet  ryggen. 

När  artilleriet  skulle  föras  öfver  den  i  hast  åter- 
ställda bron,  hände  sig  att  timmer  och  plankor  brusto 
under  dess  tyngd.  Fyra  kanoner  med  hästar  och  folk 
begrofvoa    i    floden ;    en  \\^\  ^"^tV^m   ^^  lC)!t^<Qk^  innin 


BfXMXD   FÖRLAMAR  LYCKAN  95 

B  dfriga  kommo  öfver.  Emellertid  hade  finska  rytteriet, 
den  tron  att  det  följdes  af  fotfolk  och  artilleri,  vågat 
g  fram  ända  nnder  Vilnas  portar,  och,  öfvermodige 
Bder  generalens  frånvaro,  hade  månge  af  ryttame  spridt 
g  att  plondra  i  kringliggande  nejd.  Lithaueme,  utom 
g  af  förbittring,  hämtade  mod,  samlade  sig  åter  i  skaror 
t  flera  tusende,  nedgjorde  hvarje  marodör,  som  vågat 
g  ut  på  egen  hand,  och  lade  sig  i  bakhåll  för  de 
briga.  Detta  lyckades  alltför  väl.  Rytteriet,  vidpass 
ehundrade  man,  ansattes  hårdt  från  alla  sidor,  nödgades 
itirera,  föll  i  snaran,  öfverrumplades  i  ett  skogspass 
eh  blef  nästan  tillintetgjordt.  Nära  hundrade  tappre 
län  föllo  för  lithauemes  pikar  och  sablar,  resten  togs 
D  ttnga  och  blef  till  större  delen  nedsablad ;  blott  tjugu 
D  trettio  ryttare  lyckades  på  omvägar  undkomma  till 
ufvudstyrkan. 

Bertekköld  svor  att  hämnas.  Ändtligen  hade  han 
ommit  öfver  floden  och  framryckte  i  ilmarsch  emot 
ilna.  Förgäfves.  Han  hade  förlorat  rätta  stunden; 
mden  stängde  tiofaldt  öfverlägsen  hans  väg.  Tre  gånger 
igrep  Bertekköld,  tre  gånger  slogs  han  tillbaka,  hvarje 
Ing  med  ökad  förlust,  och  för  hvarje  gång  växte  fiendens 
cd,  medan  svenska  truppemas  tillit  till  anförarens  lycka 
n.  Ingen  taktik,  ingen  list,  ingen  djärfhet  hatade  mer 
A  oförvägne  höfdingen;  hvarje  ny  plan  medförde  ett 
tt  nederlag.  På  mindre  än  sex  dagar  hade  svenska 
frkan  hopsmultit  till  hälften,  och  på  sjunde  dagen 
ter  sprängningen  af  bron  såg  sig  Bertelsköld  kringränd 
.  alla  sidor  af  den  hämndlystne  fienden. 

Ställningen  var  förtviflad.  Till  närmaste  af  svenskar 
•åtta  fästning  var  femton  mil ;  hvad  båtade  det  att  slå 
\  igenom  med  den  vissa  utsikten  att  få  timmar  dar- 
rar åtar  beåttiUL  aig  i  samma  eller  värre  bc\l^t\v^'^ 


96  RSBKLL  MOT  SIN  LYCKA 

Generden  mönstrade  sina  tappra,  men  glesnade 
leder.  Intet  knöt,  ingen  klagan  förnams  från  de  ut- 
mattade soldatemes  läppar,  men  hvarje  blick  var  mörk, 
hyarje  hjärta  hopplöst.  Bertekköld  sökte  intala  dem  mod. 

—  Skola  vi  frakta  dessa  eländiga  bondhopar,  dem 
vi  så  mången  gång  strött  likt  agnar  kring  fältet?  ut- 
ropade han  med  en  uppsyn  af  låtsad  förtröstan  på  fornt 
framgångar. 

—  Nej,  general  —  svarade  en  grånad  veteran  från 
Gustaf  Adolfs  Uder  —  vi  frukta  icke  fienden,  men  vi 
frukta  Gud.  Vi  enfaldige  soldater  förstå  oss  icke  på 
mänsklig  klokskap.  Vi  ha  alltid  hört  sägas,  att  mened 
förlamar  lyckan, 

Bertelsköld  log  besynnerligt. 

—  Ja,  du  har  rätt,  sade  han  fintligt.  Fienden  svor 
att  hålla  stilleståndet,  och  likväl  drogo  desse  skurkar 
sina  sablar  mot  oss.  Däraf  kunna  vi  förstå  att  Gud 
har  gifvit  dem  i  vår  hand,  så  mycket  de  än  yfvas  öfver 
vår  förmenta  ofärd. 

I  detta  ögonblick  ankom  rapport,  att  fienden  genom- 
brutit en  af  de  yttre  förskansningama  och  att  den  lilla 
härens  högra  flygel  var  i  nöd.  Bertelsköld  kastade  sig 
på  sin  häst  och  ilade  dit.  Knappt  hade  han  afelagit 
anfallet,  innan  samma  rapport  ingick  från  vänstra  flygeln. 
Generalen  ilade  dit.  Åter  kommo  nya  rapporter.  Hufvud- 
styrkan  var  angripen  både  i  bröstet  och  ryggen.  Faran 
var  öfverhängande.  Fienden  handlade  påtagligen  efter 
en  kombinerad  plan  och  i  den  tydliga  afeikt,  att  samtidigt 
från  alla  håll  angripa  och  tillintetgöra  den  svenska  styrkan. 

Ungefär  midt  i  lägret  befann  sig  en  liten  kulle,  på 
hvilken  Bertelsköld  natten  förut  låtit  uppresa  sju  galgar, 
hvilka  tydligen  kunde  ses  äfven  af  fienden.  Han  hade 
sparat   detta   sista   törtvi&ad«  m^d^l  t<Si  T^fidena  stund. 


MRNSD  FÖRLAMAR  LYCKAN  97 

leh  m  stod  cten  fOr  dörren.  Allt  våldsammare  fram- 
tringde   fienden,   allt  mera  glesnade  försvarames  leder. 

De  sex  tångne  lithaueme  med  deras  tolk  framleddes 
på  kallen  i  deras  festliga  dräkt,  som  de  burit  vid  onder- 
kandlingen  och  som  på  långt  håll  kunde  igenkännas.  En 
tnmipetare  utsändes  till  fienden  med  hotelse,  att  därest 
icke  lithaueme  inställde  anfallet  och  lofvade  att  under- 
handla om  billiga  villkor,  skulle  deras  sex  förnäme  lands- 
män onr  några  ögonblick  hängas  i  deras  åsyn. 

Antingen  nu  trampetaren  icke  förmådde  göra  sig 
ftntådd,  eller  att  fiendens  raseri  föraktade  all  dagtingan 
—  angreppet  fortfor  och  blef  allt  fraktansvärdare.  Redan 
TOTO  tre  af  Bertelskölds  sex  skansar  intagna  . . .  tolken 
hissades  i  galgen;  fienden  stormade  blott  med  ökadt 
lueri.  Största  delen  af  finname,  hvilka,  som  vanligt, 
&tt  på  sin  lott  de  farligaste  punkterna,  hade  fallit;  en 
del  af  lifDänningame  bortkastade  vapnen  och  begynte 
itt  plundra  sitt  eget  läger. 

Nu  lät  Bertelsköld  framföra  de  förnämste  af  fångarne ; 
snaran  lades  om  deras  hals,  men  delinkventerne,  som  väl 
hnde  märka  sina  landsmäns  framgång,  bädo  trotsande 
irenskame  skynda,  på  det  att  de  själfva  måtte  rätt  snart 
hmna  intaga  sin  plats  i  galgen.  Dock  . .  .  blodsdomen 
^ck  icke  i  verkställighet.  Några  af  de  liffländske  och 
tyske  officerame,  fruktande  att  utan  nåd  få  springa 
Jitwer  klingan,  därest  fångame  hängdes,  sammanrotade 
öf  med  soldateme  i  öppet  myteri,  stormade  kullen,  be- 
Made  ttngame  och  bådo  dem  hos  deras  landsmän 
itverka  pardon.  Hela  Bertelskölds  läger  var  i  upplösning ; 
m  del  af  truppen  gaf  sig  fången  på  nåd  och  onåd,  andre 
ledhöggos,  andre  åter  sökte  sin  räddning  i  skogarna, 
nen  upphunnos  till  största  delen  och  vattnade  fält  och 
mDåw  med  s/tt  tappra,  förgåhea  spillda  b\od. 


98  REBELL   MOT  SIN  LYCKA 

Generalen  själf  var  en  af  de  ganska  tk^  som  und- 
kommo  förödelsen.  Den  hemska  och  sällsamma  lycka, 
som  öfverallt  spridde  nöd  och  ofård  kring  hans  person 
medan  den  bevarade  honom  själ^  hade  än  en  gång,  nästan 
genom  ett  underverk,  låtit  honom  undgå  den  fullkomliga 
förstöring,  som  drabbade  hans  folk.  Utan  ett  enda  sår 
hade  han  undkommit  döden,  men  hvad  hade  han  vunnit 
därpå?  Hans  här  var  tillintetgjord,  hans  son  var  fången; 
drömbilden  af  Lithauens  storfurstliga  krona  hade  flutit 
bort  som  en  dimma  för  hans  syn ;  hvad  skulle  han  svara 
sin  konung,  när  denne  frågade  honom:  general,  hvad  har 
ni  gjort  af  mina  tappre? 

Dock  —  Bertelsköld  irrade  genom  skogarna,  som 
spillran  af  en  fallen  storhet,  ensam  med  sin  icke  afunds- 
värda  lycka,  och  uppnådde  slutligen,  efter  hundrade 
äfventyr,  Polen  och  de  svenska  besättningarna. 


9.    Den  andra  kärleken. 

Och  nu  åter  nog  af  de  vilda  strider,  de  blodiga  dystra 
bedrifter,  som  flamma  på  krigets  taflor  likt  skenet 
af  fjärran  vådeldar  på  horisonten  af  det  förflutnas  natt 
Hvarför  skola  de  förgångna  dagar  vara  så  uppfyllda  af 
dessa  tårfulla  minnen,  som  tjusa  betraktaren  med  sin 
glans  på  samma  gång  som  de  förskräcka  honom  med 
sin  skoningslösa  grymhetl  De  komma  nog  åter  i  denna 
berättelse  än,  men  ett  ögonblick  andas  vi  ut  i  blommor 
och  vårdoti ;  dåraf  bUr  \i^&rlal  tn%V;X. 


DKN  ANDIIA  KÄRLEKEN  99 

Vid  en  ann  af  floden  Wieprtz  —  ett  af  de  okristliga 
pobka  namnen,  dem  ingen  mänsklig  tunga  kan  uttala  — 
lynas  innu  i  dag  lämningarna  af  slottet  Radzyn,  hvars 
uunn  i  en  senare  tid  öfvergått  till  staden.  Nejden,  nu 
m  slätt,  där  ögat  med  välbehag  hvilar  på  bördiga  åker- 
Alt,  Tar  Tid  tiden  för  vår  berättelse  bevuxen  med  stora 
ikogar  af  ek  och  bok,  mellan  hvilka  den  flitiga  människo- 
banden  här  och  där  upprödjat  en  åker  för  dagens  närmaste 
MkoL  Det  gamla  aristokratiska  slottet,  omgifvet  af  murar 
och  vallar,  sköljda  af  flodens  vatten,  reste  trotsande  sina 
tom  mot  himlen,  såsom  ville  det  bjuda  blixtarna  spetsen 
—  en  bild  af  den  polska  adelns  dåvarande  makt  och 
Eörmätenhet.  Ty  Polen  var  ett  land  af  tusende  småkungar 
och  millioner  slafvar,  och  tryckta  ål  båda  sidor  af  denna 
ötvermäktiga  aristokrati,  funnos  ofvanom  den  ingen  re- 
gering och  under  den  intet  folk. 

Det  var  tidigt  på  våren  i  Mars  år  1657.  För  ögon- 
blicket såg  det  utmattade  Polen  ingen  fiende  på  sin 
jord,  men  slottet  var  likväl  bevakadt  liksom  i  krigstider. 
Utposter  voro  ställda  på  vallar,  vägar  och  stigar.  Så 
ofta  en  vandrare  närmade  sig,  blef  han  uppropad  och 
tOlbakavisad.  Ingen  främling  fick  inträda,  portama  voro 
spärrade  och  vindbryggorna  uppdragna.  Hvad  var  orsaken 
tiU  dessa  utomordentliga  försiktighetsmått? 

Det  var  en  fiende,  som  stängde  hyddor  och  slott, 
lom  förödde  byar  och  städer,  en  fiende  mera  fruktad 
in  svenska  vapnen,  mera  härjande  och  fasansfull  än 
de  —  det  var  pesten. 

Uen  innanför  vallarna  låg  en  trädgård,  väl  liten, 
lisom  utrymmet  medgaf,  men  täckt  grönskande  i  den 
tidiga  värena  sol,  en  trädgård  af  vällukt  och  rosendoft, 
dir  kärleken  funnit  en  fristad  och  tysta  förtroenden  en 
•ikar   tiMyktmni.     I    denna    trädgård  —  \  ^n  \^^t%^  ^V 


100  RBBKLL  MOT  SIN   LYCKA 


murgrOn  oeh  acacier  sutto  tvenne  angå  i  aftonens  svalka 
tyst  samspråkande.  Den  ena  var  furstinnan  Lodoiska, 
tjugu  år  gammal ;  den  andre  var  grefve  Bernhard  Bertel- 
sköld,  aderton  år  gammal. 

Furstinnan  var  skön  som  en  flamma  på  svart  botten, 
en  gnista  förlorad  i  fanmen  af  en  mörk  natt  Ynglingen 
var  skön,  också  han,  men  som  ett  sväfvande  skimmer 
öfver  en  mörkblå  himmel  af  stjärnor . . .  Mannens  och 
kvinnans  väsende  voro  förväxlade  hos  dessa  två;  hon 
var  den  eldigt  trånande,  den  häftigt  lidelsefulla;  han  var 
den  svärmiskt  milde,  den  drömmande  och  försakande. 
När  han  såg  upp  tiU  henne,  var  det  en  stjärnas  blick 
om  kvällen,  när  floret  sakta  sjunker  öfver  lundamas  löf ; 
när  hon  såg  ned  tiU  honom,  var  det  den  outhärdliga 
blicken  af  en  brännande  sol  i  tropikemas  siesta. 

Ty  han  satt  vid  hennes  fötter  och  knäppte  i  veka 
ackorder  en  cittras  strängar;  hon  satt  på  gräsbänken 
under  ekens  löf  och  afplockade  med  högra  handen  blad 
efter  blad  från  en  nedhängande  kvist,  medan  vänstra 
handen,  nästan  utan  att  veta  det,  hvilade,  lätt  som  en 
tanke,  på  ynglingens  lockar. 

—  Sjung  ännu  för  mig  din  moders  sång  I  sade 
furstinnan,  i  det  hon  virade  kring  sitt  vänstra  ringfinger  en 
af  dessa  glänsande  svarta  lockar,  dem  hon  höll  i  sin  hand. 

Och  Bernhard  sjöng: 

Fast  hårdt  jag  pliktar, 

för  dig  jag  biktar, 

o  helga  jungfru,  hvad  hjärtat  diktar. 

Jag  älskar  äran; 

min  själs  begäran 

är  blott  ått  dö  utan  blek  förfäran. 

Och  därvid  såg  han  upp  ända  långt  in  i  Lodoiskatf 
ögoD,    meo    blott  ett  6goiikaaX,  V^  «^x«x  ^^toSi^A  %>%  huM 


DEN  AHDRA    KARLEKEN 

till    jorden,    likasom    hade    han 
juogfiun     och     funnit    en    dämon    af 
tWstinnan    märkte     det    nog    och     em 
vårldaerfama    koketta     kvinnans    småleende    fiFver 
tlaklings  blyghet. 


—  Akta  dig,  Beniliard,  aaile  hon.  Du  sjunger  om 
■i-n  heliga  jungfrun  så  varmt  aom  endast  en  katolik  kan 
■,anga.  Om  dina  landsmän  hörde  det,  skulle  de  bränni 
^ig  p&  flammande  b&l. 

Bernhard  teg. 

—  Och  om  jag  nu  voro  en  katolik,  Lodoiska?  afbröt  | 
n  tvärt,  och  cittran  föll  ur  hans  hand. 

—  Svärmare  I  läspade  furstinnan.     Ofta  har  du  sagt 
Btt    din   snor  rar  intill  sia  dOd  den  ka.t.o\aV.a.  X^tv^ 


i 


102  REBSLL   MOT   SIN   LYCKA 

tillgifven    med   brinnande   nit    Men   da   —   du    har  t 
hennes  lära  beh&llit  endast  en  jungfros  bild. 

—  Lodoiska  —  afbröt  Bernhard  Snnu  engång  — 11 
oss  hellre  tala  om  dig.  Huru  mycken  tack  är  jag  iöl 
dig  skyldig  I  Det  var  da  som  med  din  far  besökte  Vilni 
fängelser  och  utbad  dig  den  arme  sårade  fången  a 
vårda,  i  den  stund  han  motsåg  den  vissa  döden . . .  D 
var  du  som  tog  honom  i  ert  slott,  som  läkte  hans  så 
som  gaf  honom  ditt  rika  hjärta  och  som  trotsade  ti 
hans  skull  din  faders  stränghet . . .  Hvarför  gjorde  c 
det,  Lodoiska?     Hvarför  lät  da  mig  icke  dö? 

—  Hvarför,  du  skälm?  Därför  att  jag  såg  dig  v 
fängelsets  trappa,  när  jag  ilade  förbi  i  min  faders  vagn  - 
därför  att  jag  älskade  dig  från  första  stunden  jag  si 
dig,  och  därför  att  jag  alltsedan  dess  ej  kunde  le^ 
utan  dig.     Och  du  frågar  hvarför  jag  ej  lät  dig  dö  I 

—  Men,  Lodoiska,  din  hand  är  ej  mera  fri.  D( 
lillhör  en  furste  af  ätten  Radzivil;  om  han  såge  mig  v 
din  sida,  skulle  han  döda  dig. 

—  Bernhard  —  jag  älskar  digl 

—  -  Om  din  far  visste  det,  skulle  hans  vrede  ej  käni 
en  gräns.  Han  skulle  inspärra  dig  inom  ett  klosters  mura 
han  skulle  låta  dig  långsamt  borttvina  ett  lif,  som  i 
hårdare  än  döden. 

—  Bernhard  —  jag  älskar  digl 

—  Jag  är  ditt  lands  Gende,  hela  ditt  folk  hat 
mitt  folk,  och  den  man,  som  är  Lilhauens  fasa,  bi 
namnet  Bertelsköld.  Att  älska  en  Bertelsköld,  det  i 
att  förbannas  af  millioner  polackar. 

—  Bernhard  —  hör  du  då  ej,  jag  älskar  dig  I  Hvi 
frågar  jag  efter  mitt  tvungna  löfte  I  H  vad  frågar  jag  ef  t( 
mm    hårde    far  I     Hvad    frågar   jag    efter  millioners  fö 

bannelsel    Förstår  du  e^  to  «A\.\«^^^Vsä  ^^%\  \i^N.^Ts 


DU9  ANDRA   KÅRLEKEN  103 

en  man,  hyars  rättigheter  äro  större  än  hans  kärlek. 
Jag  vet  en  annan,  hvars  kärlek  kunde  vara  större  än 
bana  råttigheter  —  om  den  blott  hade  mod  därtill. 

—  Fordra  mitt  lif  —  det  tillhör  dig! 

—  Ditt  lif  —  ja  hela  ditt  lif,  men  icke  din  död, 
Bernhard  I  För  din  skull  uppoffrar  jag  allt  —  make, 
dikt  och  fldemesland.  Allt  ger  jag  dig  —  allt,  ty  jag 
ihkar  dig!  Bed,  och  jag  uppfyller  din  bön!  Befall, 
och  jag  lyder  dig!  Det  Gnnes  i  himmelen  och  pä  jorden 
iDlet,  aom  jag  vore  i  etänd  att  vägra  dig  —  intet,  utom 
dig  sjiUI  För  allt  hvad  jag  försakar  begär  jag  blott  en 
enda  lön,  men  en  stor,  en  dyrbar  lön  —  jag  begär  hela 
ditt  lif! 

—  Jag  har  sagt  att  det  tillhör  dig! 

—  Ord  af  ett  ögonblick  —  vet  du  ocksä  hvad  du 
ngt?  Du  fir  aderton  år.  1  morgon  kanhända,  om  ett 
år,  om  tio  år,  skall  du  ha  glömt  att  Lodoiska  Gnns  till. 
Skönare  och  yngre  kvinnor  än  jag  skola  fängsla  ditt 
hjärta  —  o  du  Sr  dock  så  stolt  och  skön,  hvarför  skulle 
icke  hundrade  kvinnor  täfla  om  dig  med  alla  kärlekens 
marorl  Alen  jag  säger  dig,  Bernhard,  jag  delar  med 
inC^nf  J<W  fordrar  dig  uteslutande,  helt  och  ensam  för 
mig.  Om  du  glömt  mig  en  dag,  skall  jag,  död  eller 
lefvande,  komma  till  dig  och  säga  dig:  Bernhard,  jag 
ilskar  dig;  minns  att  du  är  för  evigt  min!  Ingen  natt 
ir  nog  svart,  ingen  ort  nog  aflägsen,  för  att  dölja  dig 
åL  Da  flyr  öfver  hafven,  och  jag  skall  följa  dig;  du' 
skyler  dig  i  den  ogenomträngligaste  förklädnad,  du  väpnar 
dig  med  den  iskallaste  köld,  du  stöter  mig  tillbaka  med 
det  bittraste  hat  —  förgäfves,  jag  följer  dig  ändå,  jag 
slår  mina  armar  kring  dig,  jag  trycker  min  kyss  på 
denna  herrliga  panna  med  dess  svarta  lockar  —  så! 
åål  —  oeb   om  du   än  stöter  en  dolk  \  imVV  \i\aLt\Ä,  ^V 


104  REBRLL  MOT  SIN   LYCKA 

vet,  da  undkommer  mig  ej  —  jag  kommer  till  dig  med 
min  blodiga  barm,  med  mitt  oförändrade  brinnande  hjirta, 
och  trycker  ännu  mina  bleknade  läppar  mot  dina  —  så! 
—  och  säger  till  dig  som  nu,  evigt,  oundvikeligt,  visst: 
Bernhard,  jag  älskar  dig! 

Åter  vågade  Bernhard  se  upp  med  en  hastig  blick 
in  i  dessa  djupt  svarta  ögon,  som,  likt  tvenne  brännande 
solar,  betraktade  och  genomborrade  honom.  Men  blott 
ett  ögonblick  kunde  han  uthärda  deras  glöd ;  hans  hufvud 
nedsjönk  ånyo  i  Lodoiskas  knä,  och  han  svarade  med 
rysande  kärlek: 

—  Hvad  begär  du  af  mig? 

—  En  ed  att  för  alltid  bli  min. 

-  Akta  dig,  Lodoiskal  Det  hvilar  ett  dubbelt  öde 
öfver  min  släkt.  Det  hvilar  öfver  den  en  välsignelse, 
som  bringar  oss  själfva  ständig  medgång,  med  det 
enda  förbehåll,  att  vi  ej  svära  mened,  ty  däraf  förlamas 
lyckan.  Men  öfver  oss  hvilar  tillika  en  sällsam,  en  dyster 
förbannelse,  som  gör  att,  under  det  vi  själfva  gå  ständigt 
framåt  i  makt  och  ära,  nedslår  olyckan  rundtomkring  oss 
som  en  gam  på  sitt  rof,  förstör  dem  som  tillhöra  oss  och 
dödar  dem  som  älska  oss.  Nej,  Lodoiska,  du  tjusande 
flicka,  sä  grym  är  jag  ej,  att  jag  skulle  binda  ditt  öde 
vid  mitt.  Jag  vill  ensam  gå  bort  med  min  kärlek,  ty 
min  kärlek  är  döden  —  jag  vill  äbka  dig  så  högt,  att 
jag  gläds  ät  din  sällhet  i  en  annans  famn . . .  Vet  du 
väl,  Lodoiska,  att  den  högsta,  den  renaste  kärlek  är  den, 
som  intet  annat  begär,  än  den  älskades  lycka  1 

Furstinnan  reste  sig  hastigt  och  föraktligt  upp. 

—  0,1  söner  af  norden  —  sade  hon  stolt  —  hur  litet 
1  dock  förstån  hvad  det  är  att  älska  för  hela  lifvet !  För 
det  att  er  barm  är  af  snö  och  ert  hjärta  af  is,  så  tron 
/  att    alla  hjärtan  skoVa  ni5\aa  m^  ^x  VX^Vlv  ^^  V\umma 


DEN   ANDRA   KARLEKEN  105 

ilftk,  Bom  dock  intet  annat  är,  än  en  halmlåga,  brunnen 

dag,    förbrunnen   i  morgon,  och  utan  makt  att  värma 

enda   kftnsla   till  glöd.    Gå,  grefve  Bertelsköld,  med 

höga   och   rena   kärlek,  som  ni  själf  kallar  den  och 

n   intet  begär  där  den  har  allt  att  befalla  —  gå,  sök 

ir  nord  ett  hjärta,  fruset  och  kallt  som  ert;  inbilla  er 

ni  älskar,   stackars  tok,  där  ni  dock  endast  predikar 

hjärtlös  moral,  och  trösta  er  därmed  att  icke  ha  anat, 

ce    kännt  och  icke  förtjent  den  kärlek,  som  ensam  är 

rd    att  kallas  den  högsta.     Grefve,  ni  är  för  liten  för 

g  —  ni  är  feg  I 

Bernhard  sprang  upp  med  glödande  kinder. 

—  Furstinna!  —  utropade  han  och  såg  henne  rakt 
Il  djärft  in  i  de  svarta  ögonen  med  en  blick,  som 
[6  var  mindre  stolt  än  hennes  —  väg  edra  ord,  när  ni 
ar  till  en  finsk  soldat  1  Det  ges  uttryck,  som  skymfa 
ren  i  den  skönaste  mun.  Vid  himlen,  ni  trotsar  för 
fcket  därpå  att  ni  är  kvinna  —  och  en  kvinna  som 
\  älskar. 

—  Jag  upprepar  det,  grefve  Bernhard,  ni  är  feg. 
vägrar  att  svära  den  ed  jag  begär,  och  jag  skall  säga 
hvarför  ni  vägrar  det.    Ni  anar  att  ni  skall  svära  en 

sned  och  ni  fruktar  att  den  skall  bereda  er  lyckas  fall. 
i  alla  helgon,  det  är  en  dubbel  skymf  —  det  är  trolöshet 
b  feghet  på  en  gång  —  och  jag  är  en  kvinna,  ni  har 
t,  ni  skulle  annars  ej  ostraffadt  förolämpa  mig.  Gå, 
D  herre,  gäl  gål  gå!  —  utbrast  den  lidelsefulla  flickan, 
U8  vrede  var  utan  gräns,  liksom  hennes  kärlek  —  gå 
jag  har  aldrig  älskat  er,  jag  hatar,  jag  afskyr  erl 

Och  i  öfvermåttet  af  sin  harm  nedsjönk  furstinnan 
doiska  på  grässofitan  och  begynte,  lutad  mot  en  ekstam, 
ita  så  häftigt,  så  hejdlöst,  som  ett  vildt  bortskämdt  barn, 
r  man    vågrar  att  i  ögonblicket  uppfylla  deaa  iv^e)s.^T 

å  —  -Äf  åår.    njaåir.     IJ 


106  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

Var  det  afsikt?  var  det  natur?  Det  är  svårt  att  a^ 
men  hvar  finns  det  manliga  bröst,  som  icke  någoi 
i  sitt  lif  blifvit  besegradt  af  en  skön  kvinnas  t 
Bernhard  var  så  ung,  så  oer&ren;  han  förstod 
kärlekens  list,  han  kinde  blott  dess  döfvande  o< 
ståndliga  makt ;  han  förstod  blott,  att  här  vid  hans  : 
badade  en  flicka  i  tårar  för  hans  skull,  för  sin  gran 
uppoffrande  kärlek  till  honom,  som  nyss  stött  1 
tillbaka  —  och  det  var  nog,  han  såg  icke  mer, 
störtade  på  knä  för  den  gråtande  flickan,  han  I: 
hennes  hand  med  sina  kyssar,  han  bedyrade  med  tui 
eder,  att  han  i  hela  den  vida  världen  älskade  henn* 
henne  ensam  —  och  Lodoiska  sköt  honom  icke 
men  hon  njöt  af  sin  seger,  hon  lät  honom  länge  1 
och  när  hon  slutligen  bortvände  sitt  sköna  hufvud 
trädstammen  och  åter  såg  upp  på  honom  med 
mörka  blickar  af  eld,  som  förbränna  hjärtan  till 
då  behöfdes  knappt  en  blink  af  de  långa  dunkla 
håren,  knappt  en  ljudlös  bön  från  läppamas  återvänc 
löjen,  innan  Bernhard  utropade  : 

—  Ja  jag  svär  vid  mitt  lifs  lycka,  jag  svär  de 
allt  som  för  mig  är  heligt  och  dyrt,  att  älska  dig  i 
intill  död  och  graf  —  och  bryter  jag  min  ed,  så  n 
lefvande  eller  död  återkomma,  för  att  aifordra  mig 

—  Jag   mottar    din    ed    och    ämnar   behålla 
svarade  Lodoiska  med   flammande  blickar.  —  Tag  i 
mitt  hjärta  för  lif  och  evighet  I 

Solen  hade  sjunkit  bakom  ekarnas  toppar,  måns 
glimmade  klart  i  den  tysta  flodens  spegel,  och 
ljöd  Bernhards  cittra  vid  Lodoiskas  fötter  i  trädgå 
skuggor.  De  lycklige,  de  märkte  icke  att,  medan  kär 
andades  vårens  dofter,  tågade  faran  in  genom  a 
RadzyiiB  portar. 


DEN   ANDRA    KÄRLEKEN  107 

Andlös  inatörtade  Lodoiskas  trognaste  tjenarinna  i 
bidgårdan. 

—  Fursten  I  utropade  hon  —  och  nästan  i  samma 
Ögonblick  stod  den  unge  furst  Radzivil  med  dragen  värja 
i  ingången  till  bersAn.  Lodoiska  kastade  sig  i  hans  väg; 
han  stötte  henne  vildt  tillbaka,  utan  att  bevärdiga  henne 
med  ett  ord. 

—  Andtligen  träffar  jag  dig  här,  du  din  falske  faders 
fdske  sonl  utropade  fursten,  utom  sig  af  vrede. 

Bernhard  hade  knappt  tid  att  draga  sitt  svärd,  ty 
Radzivil,  annars  en  ridderlig  ädling,  hyllade  här  den 
spanska  regeln:  vid  sådana  tillfällen  slåss  man  icke  — 
nan  dödar. 

Klingoma  korsades  strax  i  det  ovissa  månskenet. 
Shunp  eller  lycka  afgjorde  striden;  fursten  såg  ingen- 
ting, hörde  ingenting  annat  än  sin  svartsjuka  och  sin 
himnd.  Olycklige,  tappre  yngling  I  Vid  andra  eller 
tredje  utfallet  vek  hans  motståndare  snabbt  åt  sidan, 
Radsivil  rände  sin  värja  in  i  ekens  stam,  och  i  samma 
iigOQblick  genomborrade  Bernhards  säkrare  svärdsudd 
bns  bröst. 

:j         Radzivil  föll  i  sitt  blod,  och  Bernhard  skyndade  till 
Lodoiska. 

.|         —  Fly,  fly  fortl  utropade  hon.     Här  är  nyckeln  till 

:/  bikporten.     Fort  —  min  far  skall  annars  döda  oss  båda. 

I  —  öfvergifva  dig  åt  hans  hämnd  —  aldrig  I  svarade 

Bernhard  ännu  förvirrad  af  stridens  hetta,  ty  vid  aderton 
år  dödar  man  icke  med  kallt  blod  en  människa. 

—  Vill  du  då  fördärfva  oss  båda?  h viskade  furst- 
innan. Flyl  När  min  far  kommer,  vill  jag  säga  att  du 
velat  aftvinga  mig  nyckeln  till  din  frihet  och  att  fursten 
fdlit  i  det  han  försvarade  mig.  Farväl  -  vi  återse 
hvaraadrs'    Minna  din  ed' 


108  REBELL  MOT  SIN   LYCKA 

Och  Bernhard  ilade  med  stormande  hjärta  odi 
Lodoiskas  sista  brännande  kyss  pä  sina  läppar  bort  til 
frihet  och  nya  faror. 


to.    Ulla  Balt 

o 

Äter  förgingo  veckor  och  mänader,  och  sä  stä  vi  na 
vid  början  af  det  händelserika  aret  1668.  Svenskt 
konungens  > fyrkantiga»  lycka  hade  rullat  fram  som  ett 
ilande  klot,  än  genom  segrar,  än  genom  nederlag,  ia 
genom  lysande  utsikter,  än  genom  svikna  förhoppningai^ 
men  ständigt  öfver  härjade  fält,  ödelagda  städer  ock  U 
byar,  genom  rykande  spillror  af  folkens  välständ,  genom  L 
svärdets  och  pestens  skördar,  genom  blod,  aska  och  tärar.  ]. 
Af  alla  de  stolta  drömmarna  om  nya  kronor  och  länder  vid  i^ 
Weichselns  strand,  hvad  stod  nu  äter  för  ärelystnaden!  ^ 
snikna  hand?  Minnet  af  bragder  och  väldsgämingaTi  j^ 
några  glänsande,  men  blodiga  blad  i  historiens  bok,  ea  ^ 
till  döden  utmattad  fiende  vid  sidan  af  det  egna  henh^ 
landets  omåttliga  ansträngningar,  trötthet  och  vanmakt 
Bittra  läxa  för  eröfraren,  eviga  lärdom  för  svärdets  tyranni,  n 
som  endast  kan  nedhugga  en  fiendes  makt,  men  aldrig 
uppresa  en  varaktig  egenl  . 

Och  af  alla  de  tusende  svenskar  och  finnar,  som  i 
tågat  ut  till  det  besegrade  Polen,  huru  mänga  stodo  vll  { 
åter  nu  för  framtida  bedrifter,  för  fäderneslandets  tjenat  ] 
och  egen  lefnads  lycka?  Knappt  tiotusende  af  kriget  • 
förvildade,  trotsige  män,  som  under  ständiga  strider,  farofi 
försåtf  plundringar  och  omto&\!iME^  \Ax\täxi%^  läst  ai^  alt 


LILLA  BALT  109 

.  tredens  stillare  lycka  och -alla  andra  gnmdvalar 
ft  mänskliga  samhället,  än  den  järnhårda  krigiska 
inen.    Desse  män,  de  få  af  dem,  som  sedan  åter- 

till  ftdemeslandet,  med  hvilka  känslor  ha  de 
lat  kyrkors  och  grafvars  frid,  som  de  vanhelgat  i 
and,  bondens  fredliga  hydda,  som  de  fordom  bränt, 
I  och  döttrars  kärlek,  som  de  fordom  oskärat, 
as  gängande  ax  och  de  fredliga  slöjder,  hvilka  de 
I  plundrat  i  vild  roflystnad?  Några  de  bäste  bland 
a  då  farit  med  handen  öfver  sin  panna  och  tyckt 
kna  nr  en  elak  dröm,  men  de  fleste  ha  behålUt 
rigarevanor,  sitt  våld  och  sin  ro^irighet  hela  lifvet 
I,  och  deras  hemland  har  fått  vidkännas  följderna. 
t  krig  som  försvarar  ett  fädernesland  är  ett  ädelt 
lom  förädlar  nationemas  kraft  och  håg,  men  det 
om  drar  ut  att  eröfra  främmande  länder,  det  är 
Ulan  en  tiger,  som,  lysten  efter  blod,  slutar  med 
paluka  sina  egna  ungar. 
et  bragdrika,  men  på  sistone  olyckliga  kriget  med 

hade   ådragit   Carl    Gustaf   och    Sverige    tre  nya 
:  Ryssland,  Österrike  och  Danmark.     Bland  dessa 

de   förstnämnda   uppehållna   med    mindre  trupp- 

medan  konungen,  djärf  som  alltid,  sökte  sin  egen 
Qg  i  Danmarks  undergång.  Fördenskull  öfvergaf 
cuBten  af  SiebenbClrgen,  Rakoczi,  i  hvars  förbund 
mo  på  våren  1667  genomströfvat  och  härjat  Polen, 
ig  med  den  ringa  återstoden  af  sin  här  till  Preussen 
årefter,  sedan  danskame  lättsinnigt  förklarat  krig, 
i  sommaren  till  Pommern.  Blott  6  till  8,000  man 
konungen  och  Otto  Stenbock  här  till  den  väntande 
el  —  härdade,  i  hundrade  faror  pröfvade  krigare, 
ige  i  mod,  stålfaste  i  disciplin,  en  af  dessa  härar, 
tiofaldt  motstånd  och  äro  i  stånd  uW.  VcoV».^ 


110  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

sjalfva  lyckan.  Från  Pommern  bröt  konungen,  13,000 
man  stark,  genom  Mecklenburg  in  i  Holstein,  andadei 
ut  invid  Hamburgs  murar  och  tågade  sedan  Torstensoni 
forna  vågar  uppåt  Jutland. 

Konungens  lycka  var  utomordentlig.  Den  23  Jnli 
inbröt  han  i  HolsCein.  Mot  slutet  af  Augusti  hade  han 
intagit  hela  detta  land,  Slesvig  jåmte  södra  Jutland  och 
sammanträngt  den  återstående  danska  håren  i  fiLstningen 
Frederiksodde,  samma  Fredericia,  som  i  nyaste  tider 
blifvit  så  ryktbart  genom  danskames  lysande  seger  öfver 
slesvig-holsteiname.  Denna  gång,  1657,  var  Fredericia 
mindre  lyckligt;  den  starka  och  välförsedda  fiLstningen 
med  5,000  mans  besättning  föll  den  24  Oktober 
på  morgonen  genom  ett  förväget  nattligt  anfall  ai 
Wrangel  med  3,000  djärfve  män  af  dem  som  besegrat 
Polen. 

Danskame  intogos  af  förfäran.  Carl  Gustaf  begynte 
drömma  om  hela  Danmarks  eröfring.  Från  Fredericia 
gentöfver  till  Middelfart  på  Fyen  är  knappt  en  mils  väg 
öfver  smalaste  stället  af  Lilla  Balt 

Vintern  mellan  1643  och  1644  hade  TorstensoD 
fattat  den  dristiga  planen  att  tåga  öfver  de  frusna  Bälten 
mot  Seland,  men  ödet  hade  sparat  denna  ära  åt  hans 
lärjunge,  och  planen  gick  då  om  intet,  emedan  vintern 
var  mild  och  Bältens  vågor  fortforo  att  strömma.  Carl 
Gustafs  djärfva  ande  uppfattade  mästarens  plan  och 
beslöt  att  utföra  den.  Danmark  skulle  Mia,  och  Sverige, 
hotadt  från  alla  sidor  af  förbittrade  fiender,  skulle  gå 
med  seger  och  landvinning  ur  sin  väntade  undergång. 

Innan   dessa   stora   händelser   inträffade,  nödgas  vi 
ett  ögonblick  stanna  i  närheten  af  Kolding,  tre  mil  syd 
väst  om  Fredericia,  där  vi  återfinna  två  af  denna  berät 
qea  hufvudpersoneT. 


LILLA  BALT  111 

Det  var  en  afton,  den  26  Januari  1658.  Nästan 
i   Bvenska   hfiren   var   sammandragen  i  och  omkring 

lilla  byn  Heilse  norrom  staden  Kolding,  ryktbar, 
m  den,  etthandranittio  år  efteråt.  Konungen  mönstrade 
>pema  på  de  hårdt  frusna  och  snöbetäckta  åkerfälten. 
18  lynne  var  den  dagen  icke  det  bästa,  ty  ett  starkt 
Ider  hade  ånyo  upprifvit  en  del  af  de  isar,  hvilkas 
skliga  bryggor  skulle  föra  hans  härar  och  hans 
Cl  mot  Köpenhamn.  Han  var  den  dagen  sträng  i 
utringen,    och   där  föllo  skarpa  ord,  dem  både  höge 

låge  i  hären  fingo  hälla  till  godo. 

Konungen,  åtföljd  af  Wrangel,  Dahlborg  m.  fl.  af 
i  tappraste  officerare,  höll  plötsligt  sin  häst  vid  ett 
le  nyss  från  Pommern  hilkallade  regementena.  Dess 
idering  var  sliten,  dess  yttre  föga  parad mässigt,  men 
ningen  fast  som  en  mur.  Hvarje  karl,  med  sitt  ärriga, 
B,  väderbitna  ansikte,  säg  trygg  och  orubblig  konungen 

i  ansiktet;  icke  en  min  förändrades,  icke  en  rörelse 
»de;  det  var  en  af  dessa  stälfasta  pröfvade  kärn- 
>per,  som  aldrig  darrade,  icke  ens  för  en  vredgad 
nngablick.     Carl    Gustafs    stränga   uppsyn    ljusnade; 

vände  sig  till  Wrangel  med  dessa  ord: 

—  Betrakta  de  där  karlarne  och  säg  mig  icke  mer 
där  ligger  ett  haf  mellan  mig  och  Köpenhamn. 

Wrangel,  som  hela  tiden  afstyrkt  tåget  öfver  Bälten, 
nålde  buttert: 

—  För  att  med  dessa  karlar  köra  juten  i  Östersjön, 
Sfver  ers  majestät  ej  själf  hoppa  i  putten. 

Konungen,  utan  att  lyssna  därpå,  framvinkade  ur 
m  en  högväxt  officer. 

—  Det  är  ert  folk,  grefve  Bertelsköld? 

—  Ja,  ers  majestät,  svarade  grefven  och  salu- 
åe  Btolt 


112  REBELL  MOT   SIN   LYCKA 

—  Vi  träffades  sist  i  Preussen,  fortfor  konungen 
med  mörknande  blick.  —  General,  hvad  har  ni  gjort 
med  mina  tappre  i  Lithauen? 

—  Min  pligt,  svarade  BertelskOld  kort. 

—  Det  var  likväl  ni,  som  trodde  er  kunna  befalla 
lyckan. 

—  Ers  majestät  har  bevisat,  att  lyckan  står  de 
djärfve  bi.  Jag  har  fördristat  mig  att  följa  ers  majestäts 
höga  föredöme.  Jag  har  förlorat  Lithauen,  likasom  en 
majestät  förlorat  Polen,  men  jag  har  i  ers  majestäts 
fotspär  rensat  Pommern,  Bremen  och  Verden  och  haft 
lyckan  att  segra  i  hundrade  skärmytslingar  på  samma 
gäng  ers  majestät  segrat  i  bataljer. 

—  Grefve,  ni  talar  djärft.  Hvarmed  vill  ni  bevisa 
er  sats  om  lyckan? 

—  Därmed    att  jag  rider  främst  öfver  Bältens  isar. 
Konungen  smålog  och  vände  sig  till  Wrangel. 

—  Den  där  är  af  det  virke,  hvarmed  man  klappar 
juten ;  jag  behöfver  sådant  folk  . . . 

—  Dumdristiga  galningar!  mumlade  Wrangel. 

—  Godt,  grefve  Bertelsköld,  fortfor  konungen,  jag 
vill  tro  er,  om  ni  i  morgon  rider  öfver  Bältet  och  innan 
aftonen  hämtar  mig  en  fånge  från  Fyen. 

—  Det  skall  ske,  ers  majestät!  svarade  Bertelsköld 
afmätt  och  kort,  utan  att  störas  af  Wrangels  spefulla 
löje,  ty  det  var  ingen  obekant,  att  östra  ström^Lran  af 
Lilla  Balt  blifvit  upprifven  af  tövädret  och  sundet 
vid  Middelfart  till  följe  däraf  ofarbart.  Men  konungens 
håg  låg  med  så  häftig  längtan  vänd  åt  detta  håll,  att  allt 
som  smickrade  hans  förhoppningar  af  honom  med  be- 
gärlighet omfattades.  Kanske  var  där  ock  en  viss  likhet 
i  lynnet,  som  kom  honom  att  med  hemligt  nöje  lyssna 
fill    Bertelskölds   diätfhel;   n\%%V  ^t  V\.\sATÄVtstÄ^  ^11  Ka^n 


r 


LILLA  BALT  113 

själf,    likt    denne    lyckans    bortskämde    gunstling,   gärna 
satte  allt  på  ett  kort,  till  vinst  eller  undergäng. 

Mönstringen  var  slutad,  konungen  red  vidare  och 
trupperna  upplöste  sig  i  sina  kvarter,  för  att  värma  de 
stelnade  lederna.  Stugorna  kunde  icke  rymma  alla  på 
en  gång;  stockeldar  voro  upptända  på  fälten,  och  fält- 
Sukan  gjorde  sin  rund  bland  dem  som  icke  för  tillfället 
funno  tak  öfver  hufvudet.  Allt  flera  truppmassor  till- 
itrömmade.  Slutligen  tog  man  kyrkan  i  besittning. 
Kriget  och  de  bistra  tiderna  respekterade  ingenting. 
Nan  såg  soldaten  med  sin  flaska  lägrad  utmed  tempel- 
gångarna  och  altarkransen,  och  vilda  lättsinniga  visor 
Ijödo  inom  de  murar,  som  nyss  återskallat  af  de  heliga 
psalmemas  ljud. 

Carl  Gustaf  hade  sitt  högkvarter  i  prästgården,  från 
hvars  fönster  man  hade  fri  utsikt  öfver  kusten  och 
isarna.  Tid  efter  annan  afbröt  konungen  sina  öfver- 
läggningar  med  befälet,  gick  otåligt  till  fönstret  och 
betraktade  den  mörknande  nejden,  där  man  ännu  vid 
dager  kunde  på  afstånd  urskilja  den  öppna,  blåa  ström- 
Aran  nära  kusten  af  Fyen.  Termometern  var  ännu  icke 
uppfunnen.  Men  den  molnbetäckta  himlen  och  snöns 
utseende  sade  honom  tillfyllest  att  tövädret  ännu  fortfor 
och  gäckade  hans  förhoppningar. 

Med  ens  afbröt  konungen  ett  samtal  med  Dahlberg 
och  lat  tillkalla  Bertelsköld. 

—  Grefve,  sade  han  tvärt,  säg  mig  öppet  och  utan 
fruktan:  står  ni  i  förbund  med  djäfvulen?  Var  icke 
rildd,  jag  ger  er  absolution. 

—  Jag  förstår  ej  ers  majestät. 

—  Jag  önskade  af  er  lära  konsten  att  rida  öfver 
äfkpna  hafvet  till  Middelfart. 


114  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

—  Ingenting  är  lättare.  Era  majestät  behagade 
kasta  en  blick  genom  fönstret. 

Konungen  såg  ut.  Den  nyss  molntäckta  himlen 
hade  i  hast  klarnat,  och  allt  förebådade  en  skarp  köld, 
h  vilken  ock  inträffade  ännu  samma  kväll.  Carl  Gustaf 
klappade  Bertelsköld  lätt  på  axeln. 

—  Grefve,  sade  han,  den  nyheten  är  värd  en  socken 
i  Finland  —  om  ni  utför  hvad  ni  åtagit  er. 

—  Det  skall  ske,  ers  majestät,  svarade  Bertelsköld. 


När  solen  följande  morgon  rann  upp  öfver  de  löf^ 
lösa  bokarna  på  Fyen,  glimmade  hela  fåran  af  Lilla  Balt 
i  glansen  af  nattgammal  is.  Svenskame  strömmade 
till  stranden,  för  att  öfvertyga  sig  om  vintemallens 
skicklighet  att  bygga  broar  och  lyckans  gunst  att  bygga 
dem  enkom  i  rattan  tid.  Konungen  var  vid  godt 
lynne.  Nordens  alla  tre  kronor  syntes  honom  glimma 
vid  horisonten. 

Kölden  fortfor  att  vara  utomordentligt  stark.  Redan 
på  morgonen  bar  isen  fotgängare.  Fram  emot  kvällen 
vågade  Bertelsköld  sitt  djärfva  försök.  Han  af  lade  sin 
tunga  rustning  och  pådrog  ett  lätt  kyller.  I  stället  för 
den  stora  bruna  häst  han  vanligen  red,  utvalde  han  en 
liten  och  mager,  men  senfast  springare  af  öländsk  ras. 
Två  ridkneklar  på  skridskor  följde  honom,  hvardera 
skjutande  framför  sig  en  kälke.  Därpå  begyntes  färden 
i  åsyn  af  nästan  hela  svenska  hären. 

I   början,    där   isen   var    säkrare,    red   Bertelsköld 

mycket  långsamt,  för  att  icke  uttrötta  sin  klena  ölänning. 

Men   ju   närmare   han   nalkades  den  farligaste  delen  af 

sundet,   där  strömfåran  framgick,  desto  mera  ökade  han 

'^ii,    så    att   knektame  i^  %\iii^  VUtSub^  ^Vndabn  hade 


LILLA   BALT  115 

stor  möda  att  följa  honom.  Allt  nännare  syntes  den 
snöbetåckta  stranden  af  Fyen;  det  brakade  och  b&gnade 
under  hästens  fötter,  gång  efter  gång  slog  en  hof  igenom 
den  blanka  och  tunna  isen,  så  att  vattnet  stänkte  högt .  . . 
men  den  oförvägne  krigaren  flög  fram  i  ilande  fart . . . 
ån  ett  ögonblick . . .  Bertelsköld  stod  oskadd  på  Fyen, 
och  i  samma  stund  störtade  hans  häst,  för  att  icke  mera 
stå  upp. 

Solen  nedgick  frostig  och  gul  bakom  Slesvigs  kust, 
och  den  tidiga  vinteraftonen  begynte  redan  att  skymma. 
Tiden  var  dyrbar. 

Bertelsköld  hade  landstigit  i  närheten  af  en  by 
söder  om  Middelfart.  En  hop  danskar,  män,  kvinnor 
och  barn,  hade  samlat  sig  på  stranden,  nyfikne  att  veta 
hvad  den  ridande  våghalsen  hade  att  förkunna.  Sannolikt 
ansågo  de  honom  för  en  kurir,  afsänd  af  svenska 
konungen.  Ingen  anade  afsikten  med  detta  ovanliga  besök. 

Bertelsköld  såg  sig  om ;  hans  knektar  med  kälkame 
voro  ännu  ett  godt  stycke  borta.  Han  närmade  sig 
folket,  frågande  hit  och  dit  efter  vägen  till  Odense,  i 
det  han  lät  förstå  att  han  vore  afsänd  för  att  sluta 
fred.  Denna  nyhet  uppf^^llde  alla  med  glädje.  Man 
skockade  sig  harmlöst  och  fredligt  kring  den  främmande 
tätt  invid  stranden,  och  sä  ankom,  enligt  order  på  för- 
hand, den  ene  af  knektame,  kvarlämnade  sin  kälke  och 
ett  par  medförda  lösa  skridskor  samt  begaf  sig  strax 
på  återvägen. 

Bertelsköld  frågade  om  man  icke  kunde  isvägen 
komma  till  Middelfart  och  spände  därunder  skridskorna 
på.  Böndeme  erbjödo  sig  i  glädjen  att  lega  honom  en 
urnan  häst  i  stället  för  den  störtade.  Allt  syntes  vän- 
skapligt och  godt ...  då  fattade  Bertelsköld  oförmodadt 
en  iem&rig  pojke  ur  hopen  om  lif vet,  kaslad^  \iOTvo\si  v^ 


116  REBRLL  MOT  SIN   LYCK)l 

kälken,  sköt  denna  ut  framför  sig  på '  isen  och  ilade  med 
vindens  hastighet  på  de  lätta  skridskoma  bort  med  sitt 
rof.    Allt  detta  var  gjordt  i  ett  ögonblick. 

Böndeme,  häpne  och  handfallne,  trodde  knappt  sina 
ögon,  innan  de  redan  hörde  gossen  skrika  långt  borta 
på  isen.  En  kvinna  störtade  fram  ...  det  var  den  röfvade 
gossens  mor . . .  hon  slet  sitt  hår,  hon  var  den  första 
att  springa  efter  på  isen,  halkade,  föll,  reste  sig  åter, 
föll  åter,  stod  åter  upp  och  sprang  efter  Bertelsköld,  tills 
hon  nedföll  afsvimmad.  Några  unga  karlar  följde  hennes 
spår.  Förgäfves,  röfvaren  var  redan  nästan  ur  sikte  i 
den  tilltagande  skynmingen  och  omöjlig  att  hinna.  Med 
harm  och'  förbannelser  öfver  svenskames  trolöshet  åter- 
vände förföljame  jämte  den  olyckliga  modem. 

Emellertid  uppnådde  Bertelsköld,  med  gossen  på 
kälken,  lyckligt  den  motsatta  kusten.  Ett  börjande  mån- 
sken hade  gynnat  hans  äfventyrliga  färd.  På  svenska 
sidan  gaf  man  honom  redan  förlorad.  Mörkare  blef 
kvällen,  och  mörkare  blef  konungen.  Han  ångrade 
detta  vågspel;  han  behöfde  så  väl  hvarje  tapper  arm, 
och  hvad  som  var  det  viktigaste  —  hela  hans  här 
skulle  i  Bertelskölds  öde  ana  sitt  eget,  vare  sig  lycka 
eller  olycka,  om  man  försökte  det  tillämnade  tåget. 

Men  Bertelsköld  kom. 

—  Jag  har  ridit  öfver  Balt,  ers  majestät,  ehura 
jag  åkt  på  skridsko  tillbaka.  Här  är  mitt  lefvande  vittne 
från  Fyen! 

Och  den  fångade  pojken  framleddes,  röd  om  näsan 
af  kölden  och  mumsande  på  ett  hvetebröd,  som  man 
gifvit  honom  för  att  tysta  hans  gråt 

Konungen  spände  från  halsen  en  guldkedja,  hvari  ^ 
hängde  drottning  Kristinas  porträtt  i  en  med  juveler  i 
heaatt  medaljong.  i 


ULLA   BALT  117 

—  Genend,  sade  han,  tag  detta  till  minne  af  er 
Bid.  Hidanefter  skall  ni  bära  Fyens  vapen  i  er  grefliga 
■kflkL  Och  hidanefter  —  tillade  konungen  med  stolt 
lilHftriikt  —  skola  vi  besöka  min  broder  Fredrik  i 
K&penhamn. 

—  Och  hidanefter  —  hviskade  Dahlberg  till  Klas 
Tett   —   skall   Bertelsköld    erhålla   ånna  en  socken  att 

i  Finland. 

—  Ja  —  svarade  Tott  i  samma  ton  —  ifall  där  änna 
en  socken  i  Finland  att  bortgifva ;  jag  triflar  därpå. 

Om  kvällen  förplägades  trupperna  extra,  och  an- 
ffirane  icke  mindre.  Det  är  bekant  att  Carl  X  Gustaf 
m  en  lika  väldig  dryckes-  som  slagskämpe.  Dessa 
vflda  krigarevanor  hade  han  dels  från  trettiåra  kriget, 
ttr  vin  flöt  i  strömmar  ej  mindre  än  blod,  dels  också 
Un  den  tysta  längtans  och  ärelystnadens  tid,  då  han 
i  Imrillig  landsflykt  på  Öland  i  hemlighet  suckade  efter 
Sfmges  krona.  Mången  gång  —  och  senast  under  mord- 
hianaretåget  med  Rakoczi  i  Polen  —  hade  konungen 
boiti  oklädd  i  säng,  och  likväl  sågs  han  följande 
■Ofgon,  tidigt  som  alltid,  i  rastlöst  arbete.  Också  nu 
bt  det  ädla  riienska  vinet,  plundradt  ur  källrame  af 
Hobteins  och  Slesvigs  rika  riddaregods,  och  konungens 
ttempel  följdes  af  de  fleste  härförame.  Rundtomkring 
i  oflieerBkvarteren  dracks  Danmarks  undergång  i  botten, 
och  stundom  nämndes  därvid  äfven  Bertelskölds  namn 
4ioin  den  förste,  hvilken  bevisat  möjligheten  att  rida 
Vver  Bälten. 

Icke  långt  från  prästgården  hade  tio  eller  tolf 
hifre  officerare  af  dem  som  icke  hörde  till  konungens 
fiktrognaste  omgifning  slagit  sig  ned  kring  ett  välförsedt 
Wd  i  en  rymlig  bondstuga.  Bragder  och  vin  liftade 
kjiitan  och  tungor.  Det  var  dock  en  stor,  en  li^dftWivV 


118  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

tid.  Den  gamla,  ofta  slagna,  men  lika  ofta  fraktade 
fienden  Danmark,  som  städse  lurat  pä  Sveriges  fall, 
skulle  ändtligen  krossas,  förödmjukas;  Skäne,  Halland, 
Blekinge,  Norge  skulle  ryckas  därifrän  och  införlifvas 
med  Sverige;  ja  törhända  sloge  redan  danskames  sista 
stund  som  själfständigt  folk.  Jutland  och  öfriga  öar 
skulle  räknas  som  svenska  provinser,  Köpenhamn  som 
en  ödmjuk  lydstad;  Carl  Gustafs  krigare  skulle  förlänas 
med  den  danska  adelns  gods  och  ätervända  med  furstliga 
rikedomar.  H vilken  äral  Hvilken  vinning!  Och  — 
hvilken  anledning  att  tömma  och  äter  tömma  den  brädd* 
fulla  bägaren  1 

Hetsade  af  vinet,  gäfvo  sig  alla  känslor  luft  Den 
gamla  svenska  adeln  hatade  nykomlingame  i  dess  krets, 
dem  Kristinas  slösande  gunst  hade  framdragit  till  titlar 
och  rikedomar.  En  af  desse  var  Bertelsköld;  han  hade 
ofta  fått  erfara  det;  han  fick  det  äfven  nu.  Sten  Bjelke, 
med  många  seklers  anor  i  sitt  blod,  stötte  så  häftigt  sin 
bägare  mot  hans,  att  hälften  af  vinet  utspilldes,  och 
ropade  så  högt  att  alla  hörde  det: 

—  Rider  dig  d-n,  lilla  grefve  af  Lilla  Balt,  du  dricker 
ingenting  1     Tror  du  vi  dricka  saltsjövatten? 

Bertelsköld  tömde  sm  bägare  utan  att  svara. 

—  Den  där  —  fortfor  Bjelke,  vändande  sig  till  de 
öfriga  —  den  där  har  ätit  rofvor  på  Fyen  i  dag.  Han 
är  uppfödd  med  rofvor.  Han  är  van  att  plantera  kål- 
hufvuden .  .  . 

—  Och  att  afhugga  dem,  när  de  bli  oförskämda, 
genmälde  Bertelsköld,  hvars  hetsiga  lynne  var  fädemearL 

—  Nej  se  huru  stolt  han  är,  den  Bältgrefven!  fortfor 
Bjelke  i  samma  ton.  —  Vet  ni  väl  hvaraf  det  kommer 
sig  ?     Jo  hans  morfar  hade  titel  och  värdighet  af  bonde- 


LILLA   BJLLT  119 

kong  och   heiskade   öfver  femtio  mossar  och  stenrösen 
nftgonstfides  appe  i  finnmarken. 

—  Grefvei  utbrast  Bertelsköld  uppfarande. 

—  Och  hans  mor  —  fortfor  Bjelke,  allt  i  samma 
ton  —  hans  mor,  mina  herrar,  var  en  prinsessa,  som 
▼allade  får  i  skogen.    D&rför . . . 

Bjelke  hann  icke  tala  till  slut,  innan  Bertel- 
•kölds  handske  flög  honom  midt  i  pannan.  Blossande 
af  vrede  stod  den  stolte  ädlingen  upp  och  drog  i  blinken 
sitt  svftrd.  I  samma  ögonblick  hade  Bertelsköld  dragit  sitt. 
Förolämpningen  å  ena  och  skymfen  å  andra  sidan 
foro  alltför  offentliga,  för  att  de  närvarande  ens  skulle 
gjort  ett  försök  att  afböja  striden.  De  nöjde  sig  med 
att  reglera  den  efter  ridderlig  sed  i  envig  —  bordet 
imdanskaffades,  flera  ljus  upptändes  och  sekundanter 
utsagos.  Om  en  kvart  var  allt  i  ordning  till  ett  af 
dessa  blodiga  mellanspel,  som  voro  så  vanliga  i  fält  och 
dem  icke  ens  konungens  närhet  förmådde  afböja.  Ty 
nfir  det  gällde  en  hederssak,  gaf  den  tidens  adel  icke 
e&er  för  själfva  konungamakten. 

Båda  kämpame  voro  utmärkta  och  pröfvade  fäktare, 
båda  hetsiga,  båda  förbittrade  af  gammal  ovänskap.  De 
kringstående  väntade  med  kännaremin  ett  intressant 
aflonnöje,  och  de  bedrogo  sig  icke.  Oaktadt  taket  var 
så  lågt,  att  svärdsspetsarna  ristade  fåror  däri,  fördes 
striden  å  båda  sidor  med  lika  skicklighet,  om  också  icke 
mckl  lika  lycka.  Bertelskölds  klinga  hade  flera  gånger 
ti&ffat  motståndaren;  Bjelke  blödde  ur  tre  eller  f^-ra  lätta 
sår,  utan  att  ha  förmått  tillfoga  sin  flende  ens  en  skråma. 
Utmattad  och  blödande  begärde  han  tre  minuters  stille- 
slånd.     Detta  beviljades. 

— t  Jag  tar  er  till  vittnen,  mina  herrar,  utbrast 
tjéke,)  att  denne  ualing   är    osårbar    genom   \xc!^^o\iv. 


120  REBELL  MOT  SU  LYCKA  | 

Alltuedan  vid  Nördlingen  har  hmn  icke  fttt  en  enda  | 
akråma,  och  hvar  man  vet  orsaken.  Han  bår  pä  sitt  ^ 
vänstra  ringfinger  konung  Gustaf  Adolfe  ring;  han  för-  ^ 
tröstar  på  dess  makt ;  det  är  blott  därför  han  vägar  slåss 
med  en  ärlig  kavaljer. 

Dessa  ord  förfelade  ej  sitt  intryck  på  den  allmänna 
vidskepelsen. 

—  General  —  sade  en  af  de  äldste  officerame  — - 
vi  äro  kristne  soldater  och  tåla  icke  bland  oes  något 
djäfvulstyg.  Ett  ord  är  så  godt  som  en  ed;  säg  oss 
att  allt  hvad  man  berättar  om  er  ring  är  en  käringsaga, 
och  vi  tro  er,  som  om  ni  svurit  därpå. 

Bertelsköld  tvekade  ett  ögonblick  —  men  harmen 
och  frestelsen  voro  för  stora . . .  han  dukade  under. 

—  Det  är  sant,  sade  han,  att  jag  bär  en  ring  till 
den  store  konungens  minne,  men  allt  hvad  Bjelke  och 
andra  säga  därom  är  löjligt  skrock. 

—  Må  då  striden  begynna  igenl 
Och    striden    begynte    åter,    men    den   skyddande 

ängeln  hade  vikit  från  Bertelskölds  sida.  I  första  hugget 
klöf  Bjelkes  svärd  hans  vänstra  hand,  och  två  de  yttersta 
fingrarna  föUo  till  golfvet.  Det  svartnade  för  den  sårades 
ögon,  svärdet  sjönk  ur  hans  hand,  och  blott  de  kring- 
ståendes  hastiga  mellankomst  hindrade  honom  att  ned- 
sjunka inför  sin  segrande  fiende. 

En  af  officerame  upptog  de  afhuggna  fingrarna  och 
drog  från  det  ena  en  liten  ring  af  koppar. 

—  Kan  det  vara  den  ryktbara  ringen?  frågade  han. 
De  kringstående  logo. 

—  Den  är  ju  icke  ens  af  guld,  sade  de.  Det  kan 
omöjligt  vara  den  rätta. 

Den  frågande  kastade  fingret  och  ringen  föraktligt 
ifrån  aig. 


I 


LILLA  BALT  121 

.  Hedendom  i  människohjärtat,  är  du  då  omöjlig  att 
rota?  Yi  födas  ooh  uppfödas  i  tron  på  en  evig  försyn, 
m  mäter  våra  öden  med  orubbelig  rättvisa*;  och  likväl 
»mn^a  vi  ständigt  åter  till  tron  på  forntidens  blinda  öde, 
n  nyckfulla,  den  oförnuftiga  makt,  som  mätert  ve  och 
1  med  hat  och  nit,  båda  så  oförtjent.  Och  just  där- 
mom  att  vi  tro  därpå,  får  denna  samvetslösa  makt  ett 
Ide  öfver  oss;  spelaren  förlorar  när  haprtror  på  sin 
or,  och  sjömannen  förgås  när  han  spår  sin  undergång. 

Bertelsköld,  den  djärfve  soldaten,  hade  genom 
skans  mångåriga  gunst  blifvit  lyckans  slaf.  I  det 
onbllck  Bjelkes  svärd  klöf  hans  vänstra  hand,  klöfs 
DB  stolta  tro  som  en  ek,  splittrad  af  ljungelden.  Han 
^ade  icke  för  såret  och  smärtan;  han  dignade  för 
Mlvetandet  af  sin  lyckas  plötsliga  fall. 

Ett  dygn  förgick.  Kölden  fortfor  att  befästa  is- 
fggoma,  och  hela  svenska  lägret  var  i  den  lifligaste 
relse.  Denna  syn  upplifvade  krigarens  mod.  Härdad 
mödor  och  faror,  besegrade  Bertelsköld  snart  den 
rsta  smärtan.  Förbunden  och  matt  af  blodförlust,  kunde 
n  ej  förmås  att  stanna  i  overksamhet.  Han,  den  förste 
m  ridit  öfver  Bälten,  ville  icke  vara  den  siste  att  följa 
t  segerrika  tåget. 

Men  aftonen  före  den  afgörande  dagen  lät  han  kalla 
1  son  Bernhard,  hvilken  han  alltsedan  händelserna  i 
thauen  stött  tillbaka  med  en  hårdhet  liknande  fordom 
ndekungens.  Den  blinda  tron  på  en  lycka  i  ned- 
ngen  hade  åter  fått  makt  öfver  krigarens  själ.  Bernhard 
srtelsköld  fann  sin  far  generalen  stilla  försjunken  i 
traktandet  af  en  bild  i  medaljong.  Var  det  drottning 
istinas  bild,  som  han  nyss  hade  fått  af  en  smick- 
ide  konungagunst?  Nej,  det  var  bilden  af  en  skön 
t.  _  JTtk,  tar.    JDloMtr.  IL 


122  REBELL  MOT  SIN  LYCKA 

svartlockig  och  svartögd  kvinna  från  stranden  af  Hain  ; 
det  var  bilden  af  den  svärmande  sköna  Regina  von 
Emmeritz. 

Generalens  ögon  voro  fuktiga  af  tårar.  Så  långt 
han  kunde  minnas  tillbaka  hade  han  gråtit  blott  en  enda 
gång  förr;  det  var  vid  hans  moders,  vid  Meris  död. 
När  han  förlorade  sin  maka,  hade  tåramas  tröst  blifvit 
nekad  den  sörjande. 

Bernhard  var  af  ett  annat  lynne.  Tårarna  i  ham 
faders  ögon  framkallade  strax  hans  egna.  Generalen 
fattade  hans  hand  —  och  försoningen  mellan  far  och 
son  var  utan  ett  enda  ord  fullständig. 

—  Detta  var  din  mor  I  sade  Bertelsköld  med  en 
röst  af  ovanlig  vekhet.  —  Min  son,  om  du  en  dag 
kommer  att  älska  en  kvinna,  så  förena  heniié  icke  med 
dig  genom  oupplösliga  band.  Att  förenas  med  oss,  det 
är  att  förenas  med  olyckan.  Aron  Bertiläs  förbannelse 
följer  oss. 

—  Men  en  moders  välsignelse  går  i  dess  spår  och 
br^^ter  udden  af  förbannelsens  törnen,  svarade  Bernhard. 
Ni  har  fordom  sagt  mig  det,  min  far!  Det  är  eder 
moders  ring  som  ni  bär. 

—  Nej,  nej,  återtog  Bertelsköld  häftigt,  jag  bär  den 
icke  mer,  den  är  förlorad,  och  min  lycka  med  den.  Min 
mor  har  sagt  mig  det,  och  nu  vet  jag  klart  att  hon  talat 
sanning.  Med  denna  ring  följer  lycka  i  fred  och  seger 
i  krig,  kärlek,  ära  och  rikedom;  den  som  bär  denna 
ring  skall  äga  all  världens  lycka  och  endast  hafva  att 
bekämpa  sig  själf,  men  han  skall  ock  själf  vara  sin 
lyckas  fiende.  Mened  och  släktfiendskap,  högmod  och 
omåttelig  ärelystnad  skola  ständigt  arbeta  inom  hans 
bröst,  för  att  bereda  hans  fall . . .  Bernhard,  min  son ) 
Ringen  afhöggs  med  iin^r^l  d«ii  %\.^9Jid  \a%  var  svag  nog 


LILLA  BALT  123 

itt  ftmeka  dess  kraft . . .  j^  ^^^  ^^it  fråga  icke  mer 
efter  den,  nöjs  med  en  stillare  lycka,  som  ingen  för- 
bmnelse  bår  i  sitt  sköte  ...  tag  en  varning  af  mig . . . 
jig  har  varit  min  lyckas  fiende,  rebell  mot  mig  själf, 
mot  det  högsta  och  heligaste ...  jag  har  svurit  mened, 
min  son;  därför  skall  jag  i  morgon  dö. 

—  Ni  som  segrande  genomgått  så  mången  fara . . . 

—  Det  var  då  jag  burit  inom  mig  segerns  visshet 
Na  bär  jag  vissheten  om  min  undergång.  Hör  mig, 
Bernhard,  jag  lämnar  åt  dig  mina  gods,  mina  fattiga 
brödlösa  och  förtryckta  underhafvande.  Var  för  dem 
en  far,  mer  än  jag  kunnat  vara.  På  Majniemi  lefver  en 
änka ...  du  känner  henne,  det  är  svarta  Jane.  Hon  är 
den  enda  lefvande  som  känner  stället  där  en  stor  skatt 
är  nedgräfd.  Vid  denna  skatt  låda  tårar  och  blod,  ty 
den  är  ett  rof  från  vilda  strider  i  Böhmen.  Uppsök 
denna  skatt,  ty  den  var  från  början  min;  bygg  därmed 
de  förstörda  kojorna  bättre  än  förr,  odla  den  öde  jorden, 
hägna  de  förvildade  ängarna,  låt  denna  skatt  aftvå  i  tårar 
af  tacksamhet  sin  skuld  af  blod. 

—  Jag  lofvar  er  det,  min  far.     Men  . . . 

—  Farväl,  min  son  1  Vi  se  hvarandra  åter  i  morgon 
och  sedan  —  hos  din  mor  I 

Bernhard  om&mnade  sin  far;  den  veke  ynglingen 
grät    som    ett  barn.     Därpå  gick  han  med  hastiga  steg. 

Morgonen  den  29  Januari  bröt  in.  Kölden  var  starkare 
in  någonsin.  Redan  i  daggryningen  var  hela  hären 
flbrdig  till  uppbrott  vid  kusten.  Man  hade  undersökt 
isen;  den  bar.  Dahlbergs  försiktighet  litade  ej  fullt 
därpå.  Han  hade  på  de  vådligaste  ställena  af  strömfåran 
låtit  utbära  halm,  begjutit  den  med  frysande  vatten  och 
lagt  bräder  därpå.  Det  evigt  minnesvärda  tåget>  hundrade 
år  därefter  besjunget  af  Gyllenborg,  begYuVv^. 


124  REBELL  MOT  SIN   LYCKA 

Rytteriet  och  kanonerna  tågade  främst  från  HeOie 
öfver  det  lilla  Brandsö  mot  en  vik  på  Fyen  söder  oa 
Iversnäs.  Först  red  högra  flygeln  under  Wrangel  odi 
Tott ;  därnäst  den  vänstra  under  konungens  och  Bemdss' 
befäl ;  fotfolket  tågade  i  norr  om  de  öfriga.  Det  var  ett 
sällsamt  tåg  på  den  öppna,  blå  isen . . .  tyst»  allvailigli 
såsom  man  går  öfver  en  öppen  graf.  När  man  nalkades 
strömfåran,  stego  ryttame  af  och  ledde  sina  hästar  vid 
tygeln  på  afstånd  från  hvarandra.  Men  engång  komne 
öfver  det  farligaste,  kastade  sig  alla  i  sadeln  och  störtade 
med  höga  jubelrop  mot  den  på  stranden  väntande  fienden. 

Omkring  4,000  danske  krigare,  1,600  bönder,  som 
sågade  isen,  och  flera  tusende  åskådare  stodo  på  Fyens 
kust  med  brinnande  böner  att  svenska  hären  måtta 
sjunka,  som  fordom  Farao,  i  hafvets  djup.  Men 
svenskame  kommo  lyckligt  öfver  med  hela  sin  öfvermakt 
...  ett  raskt  angrepp  af  den  jämklädda  ryttareskaran, 
och  den  modfällda  danska  truppen  var  dels  sprängd, 
dels  tillfångatagen. 

Carl  Gustaf,  som  kom  efter,  säg  striden,  men  icke 
de  sinas  hastiga  seger. 

—  Följen  migl  ropade  han  och  tog  med  sin  flygel 
en  omväg  åt  höger,  i  mening  att  landstiga  på  en  annan 
punkt  och  taga  danskame  i  ryggen.  Hela  flygeln  störtade 
ditåt. 

—  Akta  er,  Bertelsköld,  ropade  Dahlberg  till  den 
förbiilande  generalen,  som,  med  vänstra  armen  i  band, 
sprängde  främst  i  truppens  spets  . . .  akta  er,  skilj  ryttame 
åt,  I  riden  för  tätt! 

Men    Bertelsköld    hvarken    hörde   eller   såg  något 

annat  än  stranden  på  afstånd  och  nya  bragder  där  inför 

konungens    ögon.    I   täta  leder  rusade  båda  de  främsta 

skvadronemdi    fram    öivet    a\x^m^^x«XL^  d&.  lAEtigIL  den 


1S6  RSBSLL  MOT   SfN  LYCKA 

bräckliga  bryggan  brakade,  brast  med  ett  förfärande  dän 
och  den  stolt  framilande  skaran  sjOnk.  Sä  plötslig,  sä 
oväntad  midt  under  jublet  kom  denna  fördärfvets  stund, 
att  man  knappt  nägra  ögonblick  säg  hästar  och  folk 
kämpa  mot  den  frambrytande  vägen,  innan  de  alla  bort- 
rycktes af  strömmen  och  försvunno  i  djupet  Bada 
skvadronema  voro  utan  räddning  förlorade;  konungens 
och  franska  sändebudets  vagnar  med  sina  spannhästar 
delade  ryttames  öde. 

Carl  Gustaf  säg  de  sina  förgäs  och  kunde  ej  hjälpa. 
Danmarks  krona  vinkade  äter . . .  konungen  säg  bort  frän 
den  öppna,  bläa  grafven,  tog  en  omväg  och  uppnädde 
med  resten  af  sin  flygel  lyckligt  landet.  Här  var  striden 
redan  utkämpad,  Fyen  var  eröfradt.  Seland  darrade,  och 
konung  Fredrik  skickade  ilbud  pä  ilbud  att  bedja  om 
fred,  ty  under  hans  fötter  vacklade  Danmarks  gamla  rike. 

Men  det  svenska  lejonet  tog  ut  sitt  spräng.  Dahl- 
berg yrkade  ifrigt  därpä,  men  Wrangel  och  förrädaren 
Corfitz  Ulfeld,  den  gängen  rädd,  voro  ifrigt  emot. 
Konungen  beslöt  sig,  efter  någon  tvekan,  för  Dahlbergs 
djärft  beräknade  plan.  Den  6  Februari,  redan  före 
dagens  inbrott,  aftågade  rytteriet  från  Svendborg  öfver  ön 
Tassing  till  Langeland.  —  »Det  var  en  hemsk  och  dyster 
vandring,  säger  härom  Fryxell.  Genom  hästtrampet  för- 
vandlades den  på  isen  liggande  snön  till  en  mörk  issörja, 
så  att  vägen  såg  ut  som  en  bred  och  öppen  ström.  Genom 
denna  måste  trupperna  vada  i  nära  half  alns  vatten, 
fruktande  hvarje  ögonblick  att  känna  den  tärda  isen  brista 
under  sina  fötter.  Några  villade  sig  och  försvunno  i  djupet.» 

Men   hejdlöst   som  en  lavin  gick  tåget  framåt,  från 
Langeland    till    Laaland,    från    Laaland  till  Falster,  från 
Falster   till   Seland.     Det   trolösa  hafvet  svek  sina  egna 
barn,  de  herrliga  dan8\ta^wii^o^>övt,«ti^sfiEÄsv\S?M 


LILLA  BALT  127 

Btnden  billigt  på  sin  rygg.  Den  12  Februari  1658 
landsteg  svenska  hftren  vid  Vordingborg  på  seländska 
kosten.  Hjfiltebragden  var  redo  att  för  alltid  inristas  i 
kåfdemas  minnen,  freden  i  Roskilde  blef  dess  följd, 
Skåne,  Halland  och  Blekinge  dess  dyrbaraste  vinning. 

Konong  Carl  Gustaf  hade  icke  den  store  Gustaf 
AdoUs  aktning  för  mftnniskolif.  När  han  såg  tillbaka 
på  hvad  detta  tåg  kostat  honom  och  hvad  han  vunnit 
dinned,  tfinkte  han  vid  sig  själf:  »Danmark  tog  jag  för 
|odt  pris». 

Unge  grefve  Bernhard  Bertelsköld  stod  engång  i 
konnngens^  nftrhet  och  betraktade  hafvet  med  tårfulla 
bGckar.  Då  tänkte  konungen  åter  vid  sig  själf:  »Bertel- 
iköld  var  en  tapper  soldat  —  de  några  hundra  drunk- 
nade ryttame  voro  ock  tappre  bussar . . .  men  Danmark 
tog  jag  ändå  för  godt  pris».  —  Javäl . . .  men  han  tog 
det  icke. 

Ofta  sedan  betraktade  Carl  X  Gustaf  Bältens  böljor 
med  stolta  känslor.  Hvad  återstår  att  besegra  för  den, 
som  besegrat  världen? 

Att  besegra  sig  själf. 

Carl  X  Gustaf  kunde  icke  besegra  sig  själf.  Det 
▼ar  hjältens  mänskliga  svaghet  och  mänskliga  fall. 


TSKÄRNS  BERÄTTELSER. 


v. 


HÄXAN. 


I 


Fältskärns  femte  berättelse. 


Nej  kusin,  nej  —  förklarade  gamla  mormor  med  den 
egna  bestämda  tonen,  som  klädde  henne  så  väl 
och  som  kunde  vara  så  amper,  när  det  gällde  rena 
ailniret  —  men  här  var  det  skämt,  ty  den  gamla  kunde 
aldrig  förmå  sig  att  anse  fältskäms  berättelser  för  allvar 
—  nej  kusin  —  kom  aldrig  och  påstå  att  äldre  Bertel- 
sköld  blifvit  hvad  han  kunnat  blifva  och  anständigtvis 
bort  Jag  frågar:  är  det  rätt?  Han  våren  förhoppnings- 
foll  yngling,  när  vi  först  träffade  honom  i  slaget  vid 
Breitenfeld;  något  vek,  något  blyg,  det  tillkom  hans 
ålder,  för  resten  ömsint,  hygglig  och  rask,  jag  medger 
det,  men  alldeles  inte  vild.  Hvem  hade  kunnat  tro,  att 
tf  honom  skulle  bli  en  sådan  hård  krabat,  ja  rent  af 
en  omänniska,  som  er  general  Bertelsköld?  Det  är 
oförsvarligt,  kusin,  och  jag  får  säga,  att  om  ni  låter 
Bemhaid  Bertelsköld,  som  ännu  är  ung  och  beskedlig, 
med  tiden  blifva  en  dylik  som  far  hans,  så  vill  jag 
platt  inte  mera  veta  af  honom,  nej  se  det  bryr  jag  mig 
inte  om. 

Vid  dessa  ord  hade  gamla  mormor  blifvit  en  smula 
iBrm  —  hon  blef  så  lätt  varm  för  allt  hvad  hon  ansåg 
fån  MMDi  oeb  rätt  bår  i  världen  —  och  d^l  Yi^di^  ^Vlv^ 


132  FJLLTSKÅRNS  FKMTK  BERÅTTSLSl 

den  följd,  att  ungdomen  nindtomkring  teg  stffla  so 
muren,  ty  gumman  hade  respekt  med  sig,  så  hjå 
innerligt  god  hon  ftn  var.  Anne  Sofi  fortfor  att  ren 
lingon  med  en  min  som  hade  hon  suttit  i  kyrkan ;  kans 
var  det  för  det  att  hepnes  föstman  var  bortrest 
hösten  till  Löbeck  att  köpa  krimskrams.  Kusin  Svi 
holm  framtog  betänksamt  sin  dosa  med  Köpenhami 
pickanell,  och  kusin  Svenonius  hade  fått  tag  i  i 
kvartark  papper,  hvaraf  han  vek  tuppar  och  kryddlåd 
åt  barnen. 

—  Min  goda  kusin  —  genmälde  ftltskäm  gans 
saktmodigt  —  tillåt  mig  att  göra  den  frågan:  huru  ani 
kusin  ÉiX  hjälten  i  en  roman  bör  sluta  sin  lefnad? 

—  Romaner  och  komedier  böra  sluta  med  gifti 
mål,  det  är  ett  anständigt  och  hederligt  slut,  och  däri 
på  köpet  glädjande  för  åhöraren  att  veta  sina  värn 
vara  i  behåll,  sedan  de  godt  och  väl  fått  hvad  de  vil 
Allt  hvad  därutöfver  berättas  är  onödigt  och  kunde  vi 
osagdt;  ja  jag  medger,  att  man  väl  tål  vid  något  Ii 
tillägg,  såsom  t.  ex.  att  det  unga  paret  efter  mån 
herrans  år  sitter  omgifvet  af  barn  och  bamabam  hi 
stugan  full.  Men  sorgliga  slut  på  böcker  äro  ett  otii 
som  borde  förbjudas  af  censuren.  Huru  en  romanhji 
skall  sluta?  Jo,  som  jag  nyss  sade  kusin,  han  sk 
sluta  som  äkta  man. 

—  Kusin  kan  ha  däri  ganska  rätt;  en  verklig  romi 
hjälte  gör  klokt  uti  att  sluta  på  det  sättet.  Men  mi 
Bertelsköldar,  förlåt  mig  det,  kusin,  äro  inga  romanhjäl 
efter  Lafontaines  mönster;  det  vore  mycket  bekymm 
samt  för  mig,  som  gärna  önskar  uppfostra  dem 
människor  af  samma  sort  som  vi  andra  dödliga.  C 
det   så   mycket   mer,    som    de   ha   liksom   en   snäf 

historisk  anstrykning.  Vax  ^c^di  oeV  \äs^  \)NkX.  ^&&(«Sa. 


fIltskArns  femte  berättelse  133 

Udre  Bertelsköld.  Redan  från  första  början  grodde  hos 
honom  ärelystnadens  frö,  och  det  fröet  hade  en  ypperlig 
jordmån  på  trettiåra  krigets  blodiga  mark.  Men  äre- 
lystnaden bär  inom  sig  fröet  till  egoism,  och  om  dessa 
Mn  tt  hejdlöst  mogna  under  inflytandet  af  ständiga 
hårda  strider,  där  merendels  hvar  och  en  är  sig  själf 
nimiasty  så  blir  resultatet  däraf  en  karakter  sådan  som 
Gustaf  BertelskOlds.  Säg  icke  att  denna  karakter  är  sig 
tjilf  otrogen;  tvärtom,  den  är  trognare,  än  både  kusin 
och  jag  hade  önskat.  Kusin  tyckes  tro  mig  ha  rättighet 
Ut  tillyxa  mina  hjältar  sådana  jag  behagar,  ungefär  som 
Anne  Sofi  roar  sig  att  af  samma  deg  baka  stundom 
ballar  och  stundom  kringlor  . . . 

Anne  Sofi  ryckte  fältskäm  i  rocken,  ty  hon  såg  att 
mormor  icke  tyckte  om  denna  jämförelse. 

—  Ja  ja,  fortfor  Bäcken  mildrande,  jag  vet  alltför 
Til  att  kusin  gör  skillnad  mellan  bullar  och  människo- 
lynnen.  Men  den  första  pligten  för  en  berättare  är  att 
rara  sannfärdig,  nämligen  så,  att  han  mäter  sina  skil- 
dringar med  den  inre  sanningens  måttstock;  och  så  har 
han  ingalunda  frihet  att  låta  en  människa  blifva  annat 
in  hvad  hon  måste  blifva,  nämligen  en  produkt  af 
naturens  anlag  och  lifvets  inflytanden.  Nu  är  det  väl 
tndigty  att  om  Bertel  blifvit  uppfostrad  hos  Storkyro 
bondekungen,  hans  morfar,  i  stället  för  att  skickas  till 
Stockholm  i  sällskap  med  de  adlige  junkrarne  och  där- 
ifrån nt  i  kriget;  ja  till  och  med  om  han  i  mannaåren 
fått  aitta  stilla  i  huslig  trefnad  på  Majniemi,  så  hade  de 
mildare  anlagen  i  hans  lynne  fått  rådrum  att  utvecklas, 
i  atillet  för  den  hårdhjärtade  ärelystnaden,  och  han 
hade  då  blifvit  en  annan  än  han  blef.  Men  därom  kan 
endast  sägas,  att  hade  icke  om  varit,  så  hade  käringen 
...ja  ja,   ijck  ej  illa  vara,  kusin,  så  är  del  n^tV^x^^tv. 


134  PÄLTSKÅRNS  FEMTE  BERÄTTELSE 


Tag  därtill   i   beräkning   hvad   en   ständig  medgång  in- 
verkar  pä   en   karakter,   som   icke   från  böljan  har  en   ; 
motvikt   i   nog   fasta  grandsatser,  och  ni  skall  finna  att   ; 
jag  har  rätt 

—  Äldre  BertelskOld  må  nu  vara  som  han  är  —  ' 
återtog  gamla  mormor,  som  blott  till  hälften  gaf  med 
sig  —  men  lofva  mig,  att  icke  på  samma  sätt  göra  if 
den  unge  Bernhard  en  hårdhjärtad  despot  Det  skulle 
göra  mig  ondt  om  gossen;  han  är  litet  lätt  kanhända, 
men  så  mycket  jag  kan  finna,  af  hjärtat  god,  ja  mycket 
bättre  än  hans  far. 

—  Jag   lofvar   ej    mer  än  jag  kan  hålla,  genmälde 
Bäcken    eftertänksamt     Kusin    påmiimer    sig,    att   en 
mors  välsignelse  och  en  morfiirs  förbannelse  kämpa  om 
släkten    Bertelskölds    öden;    det  kommer  an  på  hvilken 
af  dem  får  öfverhand.     Vi  stannade  sist  vid  den  tid,  då 
general    Bertelsköld   utspelt  sin  lefnads  roll.     Hans  son 
Bernhard   var   vid   den  tiden  ännu  ganska  ung,  vidpass 
aderton   år;    och   att  vid  aderton  år  blifva  faderlös  och 
komma  i  besittning  af  ofantliga  ägodelar,  helst  i  en  orolig 
tid,    har  stora  faror  och  frestelser.     Ty  lyckan  är  alltid 
sådan,    att   ger   hon    mycket,    så   kräfver  hon  än  mera 
tillbaka,  och  ni   minns,  att  högmod  och  ärelystnad  voro 
bestämda   att   hos    Bertelsköldame   utgöra  deras  lyckas 
ständiga  fiender. 

—  Rex  regi  rehelliSt  rättare:  in  regeln^  inföll 
Svenonius  med  djupsinnig  min. 

—  Sådant  pjunk  kan  jag  ej  tåla,  inföll  i  sin  tur 
kapten  Svanholm,  hvars  martialiska  uppsyn  redan  länge 
röjt  förargelse  och  otålighet  —  Rex  hit  och  rex  dit, 
hvad  tunnor  tusan,  skall  man  bena  en  tapper  soldats 
själ  som  man  benar  en  silll  Låt  Bertelskölchime  vara 
hvad  vår  Herre  skapat  dem  ViW,  «ii  vmwlbt  stolta  kaohända. 


fJLltskärns  femte  berättelse  135 

hvad  d-n  gör  det?  Hufvudsaken  är  att  de  äro  duktigt 
folk,  ena  h-s  bussar,  som  klappa  fienden  brun  och  blå, 
så  att  det  gör  svenska  och  finska  namnet  heder.  Jag 
minns  finna  vid  Karstula,  när  vi  rätt  kommit  oss  in  i 
elden . . . 

—  ...  så  var  bror  glad  att  väl  komma  därifrån, 
ifbrOt  honom  den  obeveklige  Svenonius. 

Kaptenens  buskbeväxta  läppar  öppnades  till  ett  svar, 
som  vftl  icke  blifvit  ett  af  de  mildaste,  därest  ej  gamla 
mormor  skyndat  sig  att  förekomma  ovädret. 

—  Jag  ftr  säker  på,  sade  hon,  att  kusin  Bäck 
denna  gång  har  mycket  annat  att  berätta,  än  blott  om 
Bertelsköldame.  Vi  äro  fredligt  och  borgerligt  folk,  vi 
Ulla  icke  i  längden  ut  med  de  förnäma  och  deras 
krigsbuller.  Jag  längtar  att  höra  något  om  den  lustige 
Larsson  och  hans  beskedliga  fru,  som  vi  ej  på  länge 
hört  af;  jag  hoppas  de  lefva  och  äro  vid  hälsan. 

—  Och  jag,  utropade  Anne  Sofi,  vill  gärna  höra 
något  mera  om  den  lilla  Greta  på  Majniemi.  Är  hon 
verkligen  så  svag  för  Bernhard  Bertelsköld,  som  man 
kar  skäl  att  tro,  så  beklagar  jag  henne.  Att  älska  en 
lådan  fjärilgrefve  —  nej,  då . . .  Anne  Sofi  teg. 

—  ...  då  föredrar  jag  en  hygglig  ung  man  af  borger- 
skapet,  ville  du  säga,  inföll  fältskäm.  Ja  godt  och  väl 
—  tillade  han  i  allvarsammare  ton  —  jag  hatar  icke 
adehi,  och  beviset  därpå  är  att  jag  så  ofta  indrar  den 
i  mina  berätteber,  enkannerligen  därför  att  dess  historia 
år  så  nära  inflätad  i  hela  landets,  och  aldrig  annars  så 
mycket  som  på  sextonhundratalet.  Ja  jag  vill  påstå  att 
adeln  på  den  tiden,  åtminstone  i  Sverige  och  Finland, 
rar  det  virke  hvaraf  man  byggde  historien.  Men  efter- 
som både  börd  och  lefnadserfarenhet  ha  ingifvit  mig  lika 
mycken    yånskap   lör  de  ofrälse  stånden,  ak  mk&V^  \>6.^ 


136  FÄLTSKÅRNS  FSMTB  BSRÅTTEL8I 

tillstå  att  man  gör  illa,  om  man  låter  dem  i  historieB 
bortskymmas    af   de    förnäma.     Tänk   t.    ex.    därpå,  att 
största  delen  af  vår  anseddaste  medelklass  nu  för  tideD 
i  Finland  leder  sin  härkomst  från  män,  som  arbetat  sig 
fram    till   heder  och  namn  under  sextonhondratalet  och 
början  af  det  sjuttonde;  ja  jag  tror  att  ingen  ens  af  de 
lärde  herrame  vid  akademin  skall  slå  mig  på  fingrarna, 
om  jag  bekänner,  att  finska  historien  alltsedan  stora  ofredea 
tagit    sitt    mesta    virke    ur    denna    ofrälse    medelklass. 
Därför   —    och   fältskäm  vände  sig  till  mormor  —  får 
kusin   vänligen  ursäkta,  att,  medan  vi  ännu  befinna  oss 
på  sextonhundratalet,  jag  likasom  har  en  liten  förkärlel^ 
för  adeln,  däri  att  jag  låter  den  stå  mera  fram  i  taflomas 
förgrund.    När   vi   engång,    om   vår   Herre   ger  hälsan, 
byltat   igenom    seklerna  så  långt  som  till  sjuttonhundnt- 
talet,,  lärer  förhållandet  blifva  omvändt    Åtminstone  har 
det   alltid   synts    mig,    som   skulle  de  finska  präst-  ocba 
köpmannasläktema    ha    sin    egen*  lilla    och    märkeliga 
historia  för  sig  —  märkelig  just  därför,  att  den  i  långa 
och    starka   trådar   väfver   tillsamman   en   ny    borgerlig 
aristokrati. 

—  Kusin  talar  i  gåtor. 

—  Framtiden  talar  alltid  i  gåtor.  Betänk  att  vi 
ännu  stå  midt  i  sextonhundratalet. 

—  Hvad  har  kusin  ännu  att  berätta  därom? 

—  Oändeligt  mycket,  och  likväl  oändeligt  litet,  i 
jämförelse  med  detta  århundrades  rikedom  på  ämnen  af 
största  intresse  för  minnet  och  eftertanken.  Vi  lefva 
nu  i  ordnade  och  upplysta  tider,  när  alla  förhållanden 
gå  sin  regelbundna  gång,  på  vägar,  dem  samhället  noga 
utstakat,  när  lagens  herravälde  är  erkändt  af  alla  och 
fördomarna,  om  än  i  tysthet  verksamma,  icke  mera 
träda  med  trotsig  panna  midl  \  Gud&  lyiaa  da^r^  hotande 


FÅLTSKÄBNS  FEMTE   BERÄTTFXSE 


137 


Bd  8?årdet  och  bUet  dem  som  ej  afsvärja  till  deras 
nnån  sin  Ofvertygelse.  Det  kan  vara  nyttigt  och  godt 
t  engång  blicka  in  i  det  innersta  af  en  annan  tid,  när 
sddlligt  var  bättre,  men,  sanningen  att  säga,  ännu 
rycket  mera  var  sämre  beställdt  än  nu. 

—  Det  är  ej  möjligt,  kusin.    Den  gamla  goda  liden 
år  mycket  bättre  än  våra  dagar. 

—  Vi  få  se.   Nu  vill  jag  börja  min  femle  berättelse. 


/A  -  ^»k.  å^    Diuåtr.    n. 


ha  tretton  år  fOrgått, 
Mdan  vi  senast  s&go  Carl  X  Gustaf  på  sin  lyckas  hOjd 
och  grefve  Guslaf  Bcrtelsköld  begraFven  i  Bältens  vågor. 
Rorta  är  det  skimrande  blandverket  af  Pfalzerkonungens 
krigiska  storhet;  lyckan  hade  pä  sistone  Cfvei^fvit  sin 
trotsige  gunstling;  ingen  kula  hade  förkortat  hans  itven- 
[yrliga  krigarebana;  den  tysta  döden  på  sjukbädden 
hade  öfverraskat  honom  midt  under  nya  vidtutseende 
planer  all  befästa  herraväldet  i  norden  —  han  f&ll 
som  eil  svärd  aFbrutet  i  slidan  ett  Ögonblick  innan 
man  väntade  att  på  nytt  se  det  Ijunga  Ofver  fiendens 
hufvuden.  Och  efter  de  stora  segrama,  kOpta  med 
folkels  blod,  efter  de  glänsande  erö Ringarna,  vunna 
med  sä  otroliga  ansträngningar,  återtog  trfittheten  sin 
räll  —  statens   nervei   domiuA»   «i  'm»»J&^  4nM  tiU- 


f 


KUNO  CARLS  JAOT  139 

gångar,  alltför  härdt  anlitade,  syntes  nära  att  försina,  och 
de  förvildade  åkerfälten,  de  öde  och  utfattiga  byarna,  de 
tömda  oCEentliga  kassorna,  allt  syntes  anklaga  Carl  Gustafs 
omftttliga  krigslystnad  för   en   begynnande   allmän  ruin. 
Sverige  i  dess  europeiska  betydelse  såsom  en  makt 
af  första   ordningen   var   en  småväxt  yngling  iklädd  en 
jättes   rustning   och  stolt  öfver  en  jättes  bragder.     Yng- 
lingen hade  lefvat  för  fort,  hans  krafter  syntes  uttömda, 
och  rustningen   tyngde   honom  tidtals  till  jorden.     Men 
segramas  minne  är  ett  stort  arf;    när  ett  folk  bär  inom 
aitt  bröst  den  stolta   själfkänslan  att  vara  ett  af  jordens 
yppersta   och   tappraste,   så   förgäter  det  för  en  tid  sitt 
riimande  blod,  sin  förslösade  märg,  dess  muskler  behålla 
flin  spänatighet,  dess  hand  förblir  orubbeligt  knuten  kring 
fistet  af  segerns  svärd,  och  det  dör  icke  —  det  lefver 
innu,   kämpar   ännu,   segrar  ännu  —  det  har  ännu  att 
hoppas  en  framtid  af  ära,  uppvuxen  ur  en  forntid  af  glans. 
Det   är  makten  och  storheten  af  en  idé,  som  hålla 
ett  folk  upprätt. 

Men  det  materiela  underlaget  —  kroppen,  som  tjenar 
till  verktyg  för  denna  stora  själ  —  måste  vårdas  och 
skonas.  Utan  Carl  XI  skulle,  långt  förrän  Pultava,  ett 
slagftlt  blifvit  den  svenska  storhetens  graf  och  minnes- 
vård. Må  vara  att  denne  konung  var  långtifrån  en  så 
vis  statsman,  som  man  föreställt  sig  —  att  han,  i  motsats 
mot  hjälten  och  äfventyraren,  hans  fader,  satte  idéemas 
makt  för  lågt  och  den  statsekonomiska  vinningen  för 
högt:  det  var  dock  genom  honom  som  Sverige  ännu 
femtio  år  efter  Carl  X:s  död  tyngde  starkt  i  Europas 
Tågskål.  Hans  reduktion  förberedde  Östersjöprovinsernas 
fall,  säger  Fryxell;  ja  väl,  men  hans  inre  lagstiftning 
atvecklade  nya  och  rika  hjälpkällor,  tillräckliga  för 
banande  år,  därest  icke  aonen  dem  slöaal  pk  \iva\^. 


140  HÅXAN 

När  Cari  X  Gustaf  föll,  som  träffad  af  en  ljungeld, 
på  hälften  af  sin  bana,  såg  sig  Sverige  om  efter  en 
konung  och  fann  att  dess  krona  bars  af  >3tt  bam  om 
fyra  år.  Tolf  års  regering  af  förmyndare  var  ingen 
lycklig  tid;  det  skulle  vara  lugnets  tid  efter  stormarna, 
hvilans  tid  efter  strider  och  blodförluster;  det  blef  i 
stället  en  tid  af  de  storas  split  och  de  smås  förtryck,  af 
den  enskilda  vinningens  plundringar  och  det  allmänna 
bästas  åsidosättande.  Adeln  syntes  nära  att  uppnå  det 
mål,  för  hvilket  den  arbetat  under  Kristina  och  som 
Carl  Gustaf  stäfjat,  men  icke  tillintetgjort  Sverige  var 
en  oligarki,  ett  fiLmannavålde,  där  några  få  af  de  stora 
släkterna  ensamma  sögo  statens  yppersta  must 

Finland  hade  blödt  i  de  stora  utländska  krigen; 
Karelen  var  härjadt  och  stora  sträckor  öde  sedan  1666. 
Allt  var  i  vanmakt,  allt  utom  folkets  tåliga  mod.  De 
några  åren  af  Per  Brahes  förvaltning  hade  slocknat, 
förgått  som  en  dager  af  blå  himmel  mellan  de  mörka 
skyar.  Knappt  var  han  borta,  innan  oredorna  åter 
begynte.  En  del  af  adeln  förtärde  utom  landet  sina 
stora  förläningars  skatter;  en  annan  del  huserade  hemma 
likt  den  vilde  jägarens  ridt  i  den  stormiga  höstnatten. 
Fogdame  utpressade  bondens  sista  skärf;  vrånghet  staf- 
vade  lagens  domar;  råhetens  oljud  fömummos  i  själfva 
kyrkorna;  medan  dogmerna  i  sin  fanatism  hade  störtat 
Terserus  från  biskopsstolen,  reste  vidskepelsen  sitt  hufvud 
högre  än  någonsin;  de  hemska  vanvettiga  häxprocesserna 
grasserade  som  en  farsot  i  alla  sinnen  och  domsalar. 
Men  genom  dessa  mörka  tider  glimmade  likväl  två  oför- 
gängliga ljus,  dessa  tiders  evärdeliga  ära  och  gryningen 
af  en  bättre  framtid:  den  finska  bibeln  och  det  finska 
universitetet 

O  bnm  efterlängtad  vax  Vnn  «\  ^V^^vn^oxisiG^kAnnnfen 


I  KORG  C4RL8  JAGT  141 

j  Carl  XI,  som  nu  skulle  fatta  regeringens  tyglar,  hvilka 
I  —  säger  en  utmärkt  författare  —  härtills  hade  »släpat 
i  imatsen!»  Mänga  tusende  ögon  sägo  opp  till  honom 
i  tidenias  betryck  säsom  till  en  ängel  i  nöden.  Han  var 
ong,  och  ungdomen  har  alltid  ett  hjärta.  Så  kunde  man 
hoppas  af  honom  ett  hjärta  för  landets  nöd. 

Vår  berättelse  dröjer  en  stund  vid  de  dagar  dä  han 
(Qnta  gången,  ännu  omyndig,  trädde  på  Finlands  jord. 
Vil  icke  egentligen  på  Finlands,  ty  den  jorden  var  då 
mera  svensk  än  finsk.  Men  en  senare  tid  har  kallat 
den  finsky  och  naturen,  som  ställt  dessa  trakter  likt 
utposter  vid  landets  yttersta  gränser  i  väster,  har  varit 
if  samma  tanke. 

Hafvet  har  många  döttrar  vid  Finlands  kuster,  många 
trotsiga  sköldmör,  som  bjuda  åt  vågen  sin  barm  af  granit 
—  många  älskliga  barn  i  gröna  dräkter  af  gungande  björk 
odi  al.  Men  störst  bland  dem  alla  är  den  klippfasta  jungfrun 
längst  i  sydväst,  de  tre  åafvens  dotter,  det  grönskande 
Åland. 

Bottenhafvets  fjärran  vågor  storma  med  nordan  emot 
dess  strand;  sydostvinden  jagar  Finska  vikens  böljor 
emot  dess  klippor,  och  sunnan  kastar  hela  Östersjöns 
fäldiga  vattenmassor  i  skum  mot  dess  kust,  medan  en 
fjärd  af  den  sistnämnda,  Ålands  eget  haf,  med  sommarens 
västan  försöker  sin  kraft  mot  dess  obevekliga  murar  af 
granit 

Åland  räknar  mer  än  åttio  bebodda  öar,  utom  otaliga 
Uippor  och  obebodda  skär,  där  stundom  ankrar  fiskarens 
båt  och  den  ensamma  svanen  utbreder  sina  hvita  vingar 
om  våren.  Jorden  är  ofta  hård  och  karg;  klippan  ger 
intet  bröd,  sanden  intet  bete,  men  hafvet  är  desto  gif- 
mildare,  och  på  dessa  stränder  bor  ett  härdadt  folk  af 
^draiv  oéb  ffåhire. 


143  HÄXAN 


Midt  i  denna  grupp  af  öar  och  holmar  höjer  sig 
»fasta  Åland»  med  sina  kyrkor  och  byar  för  seglarens 
syn.  Vid  tiden  för  vår  berättelse  var  det  mindre  befolkadt 
och  mindre  odladt  ftn  nu.  Täta  skogar,  dem  yxan  ej 
vägade  vidröra,  utbredde  sig  öfver  större  delen  af  ön, 
och  i  dessa  skogar  betade  nordens  ädlaste  högdjur,  elgen. 
Ty  större  delen  af  ön  lydde  under  Kasielholms  kungs- 
gård, hvars  ruiner  ännu  i  dag  spegla  sig  i  en  smal  vik 
af  sjön,  och  dess  skogar  voro  fridlysta  jagtmarker,  dår 
ingen  annan  än  slottets  beherskare  eller  konungen  ägde 
rätt  att  jaga.  Så  stränga  voro  jagdagama,  att  enligt 
själfve  den  milde  konung  Gustaf  Adolfs  stadga  af  den  2 
Augusti  1620,  »den,  som  å  Åland  något  elgdjur  nedsloge, 
skulle  straffas  tUl  Itfveh,  men  därest  han  af  synnerlig 
gunst  benådades,  skulle  allt  hans  gods  vara  förverkadt 
till  kronan  och  han  själf  försändas  tiU  Ingermanland, 
»utan  hopp  om  förlossning  för  hela  sin  lifstid».  Denna 
stadga  har  veterligen  aldrig  blifvit  tillämpad  i  hela  dess 
stränghet,  men  landsförvisning,  gatlopp  och  fästnings- 
arbete ha  blifvit  ådömda  för  elgars  fällande.  Nyare  tider 
ha  fallit  i  motsatta  fel.  Det  ädla,  det  sköna  djuret  har 
utan  allt  skydd  blifvit  barbariskt  förföljdt  och  snart  totjBilt 
utrotadt  af  jägarens  kula. 

När  man,  kommande  från  Åbo,  passerar  först  Skiftet, 
sedan  Delet,  lämnande  Bomarsunds  fästning  till  höger 
samt  Lumparland  och  Lemland  till  vänster,  inkommer 
man  i  en  bred,  sedan  smalnande  vik,  på  hvars  inre 
strand  man  ser  den  spetsiga,  korsprydda  tomspiran  af 
Sunds  kyrka,  den  största  på  Åland,  samt  icke  långt 
därifrån  Kastelholms  ruiner.  Den  31  Augusti  år  1671 
var  hela  denna  nejd  i  den  lifligaste  rörelse,  ty  man 
väntade  ingen  ringare  gäst  än  konung  Carl  XI  själf, 
åtföljd  Rf  prinsessorna  ocYi  a\^TT^  dc\«n%i  Vi^c^t^^t.  Lyckliga 


KUNG  CARLS  JAOT  143 

att  komma  som  han,  en  konung  till  sitt  folk,  högt 
må  och  efterlingtady  innan  han  ftnna  var  sedd,  innan 
I  inna  rar  kfind  t  Men  Sveriges  och  Finlands  framtid 
uno  med  honom;  detta  var  nog. 

Dagen  hade  varit  stormig  och  regnig;  elementema 
tisera  icke  de  höge  på  jorden.  Men  mot  aftonen 
nade  himlen,  stormen  aftog,  böljorna  gingo  fredligt 
hvila,  och  kvallens  rodnad  fSrgade  vikar  och  sund  i 
skimrande  glans.    Ålftnningame,  de  som  hade  något 

skörda,  hade  försummat  sin  skörd,  fiskaren  hade 
nt  sina  nät,  vallhjonet  sina  hjordar.    Alla  strömmade 

till  stranden  för  att  invänta  konungen,  ty  redan  två 
r  tre  dagar  förut  hade  en  del  af  hofvets  betjening 
Indt  för  att  beställa  rum  och  förnödenheter  för  de 
i^iga,  dels  på  Sunds  prästgård,  dels  hos  fogden,  som 
ödde  en  nyare  byggnad  af  trä  vid  sidan  af  det  redan 
Ulna  slottet  —  dels  äfven  i  några  af  de  största  och 
t  försedda  bondgårdarna. 

Inemot  klockan  fem  på  eftermiddagen  såg  man 
1  yttersta  kusten  den  stolta  kungliga  fregatten  Iris 
jeståtiskt  klyfva  den  salta  vågen  och,  styrd  af  nejdens 
urnaste  lotsar,  försiktigt  närma  sig  viken  vid  Sund. 
inne  täcka  speljakter,  Kastor  och  Pollux  kallade, 
:om  byggda  för  kungens  nöje  —  ty  Carl  XI  var  i  sin 
;dom  en  djärf  seglare,  likasom  han  var  en  oförvägen 
are  —  loverade   i   koketta   bukter   än  vid  fören,  än 

sidan  af  fregatten,  som  förde  blott  smärre  segel,  för 

icke  äfventyra  en  förhastad  bekantskap  med  Ålands 
nd.  Mången  anade  att  konungen  själf  befann  sig  på 
af  jakterna  och  lämnat  åt  damer  och  rädde  hofjunkare 
(ättens  tryggare  däck;  men  så  var  det  ej,  ehuru  lusten 
Eattades.  Ty  konungens  guvernör,  den  styfve  pedanten 
Bter  Bom,  hade  medföljt  på  tåget  at  uTideT«>VV^\\^  xv\V^ 


144  HÅXAN 

och  den  unge  monarken,  ehuru  otåligt  han  fördrog  den 
besvärliga  uppsikten,  hade  gifvit  vika  för  Horns  pligt- 
skyldiga  anhållan,  det  hans  majeståt  måtte  under  stormen 
bevara  sin  dyra  person  ombord  på  fregatten. 

Klockan  sju  på  aftonen  kastade  Iris  ankar  ute  pi 
den  glimmande  fjärden,  och  de  kungliga  jämte  hofvet 
embarkerade  dels  på  de  mera  grundgående  jakterna, 
dels  i  slupar,  för  att  närma  sig  stranden.  Ett  omäteligt  1 
jubel  från  hela  den  talrika  folkskaran  hälsade  konungens 
ankomst  på  Ålands  jord. 

Från  det  ställe,  där  man  landsteg,  var  vidpass  en 
åttondedels  mil  till  prästgården.  Emedan  marken  var 
uppblött  af  regnet,  kunde  de  höge  gästeme  ej  gå  till  fots, 
och  vagnar  funnos  inga  andra  på  Åland,  än  tunga  fyr- 
hjuliga  bondvagnar.  Hvad  skulle  man  göra?  För  konungen, 
drottningen  och  de  förnämsta  bland  hofdamema  funnos 
ridhästar  i  beredskap,  enkom  ditförda  från  Stockholm; 
men  de  flesta  öfriga  af  hofvets  fina  herrar  och  damer  hade 
att  välja  mellan  två  onda  ting:  antingen  att  promenera  i 
slasket  eller  att  uppstiga  på  ryggen  af  feta  bondkampar, 
betäckta  med  hemväfda  ylletäcken.  Några  valde  det  ena, 
några  det  andra ;  där  var  både  löje  och  förtret,  men  allt 
detta  roade  konungen  mycket. 

Tilläggom  det,  att  vägen  ända  till  prästgården  var 
beströdd  med  enris  och  friska  björklöf,  hvilka  spredo 
en  behagelig  doft  i  aftonens  svalka. 

Så  framskred  det  lysande  tåget,  hvilket,  betjeningen 
inberäknad,  säkert  uppgick  till  omkring  hundra  personer. 
Här  såg  man  den  unge  konungen  med  hans  långa  vackra 
och  lockiga  hår,  hans  små  lifliga  ögon,  hans  elghudskyller, 
hans  stora  huggvärja  och  mera  pojkaktiga,  än  kungliga 
hållning;  änkedrottningen  Hedvig  Eleonora  med  den 
knubbigR  växten  och  del  boT%w\\%«L  xi\a^^TidftV\  v™»»^ 


KUNG   CARLS  JAGT  145 

na,  konongens  sköna,  sedan  så  fOrtretligt  ryktbara 
i,  då  endast  nitton  år  och  i  mångdens  ögon  blifvande 
ning  af  Sverige.  Där  såg  man  hennes  medtäflarinna 
inhet,  Stina  Wrangel,  hoffröken  hos  drottningen;  där 
nan  riksråden  Krister  Horn  och  Johan  Gyllenstjema, 
mellan  politiska  fiender  och  rivaler  om  makten ;  där 
nan  stallmästaren  Mårten  Reutercrantz,  hofjonkaren 
if  Gyllenstjema  och  månge  bland  konungens  yngre 
»roder,  fjärilar  som  redan  begynte  att  svärma  i  skenet 
en  uppgående  solen.  Med  undantag  af  konungen 
hvars  dräkt  var  den  enklaste  af  alla,  visade  sig 
ta  delen  af  hans  svit  i  den  slösande  prakt,  som 
rkte  förmyndaretiden  —  denna  tid,  som  nu  var  en 
i  sin  nedgång  och  ännu  icke  blifvit  reformerad  af 
XI:s  stränga  sparsamhet. 

Folkmassorna  hade  vid  landstigningen  själfmant 
t  en  haj,  där  man  såg  hoftjename  fjäskande  skynda 
,  fin  för  att  näpsande  visa  tillbaka  en  närgången 
),  som  trillade  i  fötterna,  än  för  att  nedtysta  en 
\t  pratsam  gumma,  som  högljudt  utskrek  sin  för- 
an öfver  den  aldrig  här  sedda  prakten.  Genom 
a  haj  passerade  nu  de  kungliga  jämte  hofvet  — 
ngen  hälsande  åt  alla  sidor  —  de  högs^  damerna 
i  att  väl  ha  kommit  i  land  undan  hafvets  stormar 
le  unge  adelsmännen  stolt  och  vårdslöst  blickande 
ing  sig  på  folkhopen,  i  det  de  här  och  där  nedläto 
itt  nicka  åt  de  vackraste  bondflickorna. 
Hofvudet  högre  än  alla  de  öfriga  gick  i  konungens 
en  bildskön  ädling  af  omkring  trettio  år.  Enligt  den 
8  sed  flöt  det  långa  svarta  håret  i  lockar  kring  hans 
Iror  —  ett  mod,  som  förebådade  de  just  då  upp- 
oande  allongeperukema.  Hans  drag  voro  manligt 
anturare  veka,  än  trotsigt  befallande ;  en  VAxc^V  IxVxv 


146  hJLxan 

hans  mörka  ögon  genomilade  folkskaran  med  ett  eget  I 
uttryck  af  mildhet  och  behag.  En  vid  reskappa  omslöt 
hans  skuldror  och  hindrade  att  urskilja  om  dräkten  var 
civil  eller  militär;  en  hatt  med  breda  skyggen,  uppfistad 
med  en  agraff  af  juveler,  beskuggade  en  del  af  ansiktet 
och  de  svarta  lockarna. 

—  Nej  se  pä  den  I  utropade  tämligen  högt  en  af 
de  närmast  stäende  bondflickorna,  en  liten  älskelig  tte, 
som   af  nyfikenhet   uppspärrade   de   klara   blä   ögonen,    i 

—  Vet   du   hvad,   Greta,    den  där  är  visst  kungen  sjfilf  Å 

—  ty  så  skall  en  kung  se  ut.  I 

—  Huru  kan  du  veta  det,  Lisa?  svarade  hennes  | 
granne,  en  annan  blomstrande  mörklockig  flicka,  strålande  ^ 
af  hälsa  och  oskuld  i  det  öppna  glada  ansiktet  —  Aldrig 

i  världen  har  du  sett  en  kung  förut. 

—  Liksom  jag  inte  visste  det  ändål  återtog  den 
första  med  naivt  själftörtroende.  —  Hög  som  en  tall, 
vacker  som  en  vårmorgon  och  mild  lik  en  sommarkväll 

—  så  skall  en  kung  se  ut;  det  har  jag  hört  af  höns- 
gumman på  prästgården;  hon  har  i  sin  ungdom  varit  vid 
hofvet  och  vallat  drottning  Kerstins  kycklingar. 

—  Hvad  är  det  som  töserna  prata?  snäste  en  röd- 
blommig .  fiskaregumma,  som  infunnit  sig  i  hopen  med 
färska  flundror  i  sin  kasse,  i  hopp  att  få  kungligt  betaldt 

—  Begriper  ni  inte  det,  att  kungen  går  där  långt  framför 

—  han  med  det  förnäma  majestätiska  utseendet  — ^  och 
därvMd  pekade  hon  på  Krister  Horn. 

—  Kors  att  se  så  gammal  ut  och  vara  bara  sexton 
årl  utropade  Lisas  granne  med  barnslig  förundran. 

—  An  sen  då?  puttrade  gumman.  Vore  det  underligt, 
om  en  kung  hade  rynkor  i  vaggan? 

—  Visst  vore  det  underligt,  mor,  svarade  flickan 
oskyldigt. 


KUNG  CARLS   JAGT  147 

Du  talar  som  du  har  förstånd  till,  fttertog  Krister 
iras  beundrereka  myndigt,  och  därpå  var  det  alut  med 
ekornas  invändnitigar. 

Men  en  fjärde  person  hade,  liksom  de,  med  sina 
ekar  följt  den  högväxle  herren  i  kappan  och  den 
relprydda  hatten,  och  hennes  kinder  färgades  därunder 
iBom  r5da  som  smultron,  ömsom  hvila  som  vinteranÖ. 
I  var  unga  prastmor  Eran  Saltvik,  då  kapell,  bon 
Dt  hitkommit  för  marknadens  skull  och  aå  fält  vara 
id  om  det  kungliga  hesöket,  Hvem  skulle  i  henne  ha 
inkant  den  hårde  mäster  Adams  milda  dotter,  Majniemis 
naste  blomma,  hon  som  redan  för  sex  år  sedan  räckt 
I  band  åt  studenten  Johannes,  när  han  ändlligen,  etter 
iga  år  af  mödor  och  katederkrig,  hade  kommit  sä  långt 
m  Ull  en  komminislerbefallning  borta  i  Ålands  skär? 
m  som  hade  sett  henne  den  tiden,  hade  väl  utan 
Irigbel  märki,  att  hjärtat  sörjde  en  förlorad  ungdoms- 
lim ^  men  nu  voro  år  förgångna,  kinderna  hade  åler- 
[it  sin  f)'llighet,  hjärta  och  själ  hade  återvunnit  den 
Isa,  som  år  gudsfruktans  och  de  redliga  stridernas  lön 
allt  var  åter  godt,  det  förflutna  stod  där  som  en  skön 
3m  i  dagern  af  ett  aflägsel  fjärran  —  dä  plötsligt  en 
blick  uppref  hjärtats  läkta  sär  och  kom  dem  alt  åter 
tda,  väl  blott  för  ett  ögonblick,  men  ack  så  djupt,  så 

ITy  den  unga  kvinnan  hviskade  knappast  hörbart 
sjiU: 
Det  är  han  —  det  Är  Bernbard  —  Bernhard 
itohköld!  Och  han  säg  mig  icke  I  Han  kände  mig  ej  I 
Men  Berlelsköld  fortsatte  med  det  öfriga  tåget  sin 
{ till  prästgården,  där  en  mållid  var  dukad  för  konungen 
1  de  förnämste,  sä  mänga  som  där  fingo  rum,  medan 
öfriga  spridde  sig  enhvar  till  deras  på  förhand  utsedda 
Det   var   ett    ftnisande,    man  Van  V\(ä  4%.t^^- 


I 


I 


148  HÅXAN 

Redan  vid  stranden  hade  kyrkoherden  med  sin  indi 
marken  nigande  gumma  mottagit  de  höge  gistenuib 
Krister  Horn,  han  den  forne  mmlaren,  som  na  h 
så  prudenteligt  förnäm,  såg  noga  till  att  rangoidni 
följdes  till  pankt  och  pricka.  Närmast  efter  de  kon 
följde  grefvar  och  friherrar,  medan  den  lägre  i 
knotande  såg  sig,  nu  som  alltid,  tillbakasatt  genoi 
betitlades  anspråk  och  inom  sig  svor  att  vid  första  tOl 
rycka  makten  or  de  förhatliga  händerna.  Men  den 
konungen  fördrog  med  afsky  och  otålighet  detta  al 
ceremoniel.  Han  hade  hoppats  att  här,  i  natorena  s! 
engång  få  njuta  af  sin  mänskliga  rätt  att  vara  ung 
fri  —  detta  hopp  blef  bedraget  genom  hans  mors  fnih 
och  hans  guvernörs  misstänksamma  argusblickar  —  I 
undrar  att  konungen  längtade  efter  den  stund,  då 
Gnge  på  Ålands  slätter  »styra  själf  sin  raska  häst: 
och,  tillade  i  sina  tankar  den  blifvande  envåldsherska 
»styra  själf  mitt  land  —  är  det  ej  bäst?» 

Följande  dag,  den  1  September,  var  väderleken 
elak;  regnet  störtade  i  strömmar;  ingen  af  damerna 
blott  några  af  hofherrame  vågade  sig  utom  döm 
På  prästgården  var  kvalmigt  och  tungt,  rummen 
små,  gästeme  många  och  drottningen  ej  vid  det  1 
lynne.  Prostefar  och  prostemor,  hvilka  själfva  atfl 
i  ett  torp  invid  gården,  hade  nåden  att  bjudas 
middag  vid  deras  eget  bord,  som  af  hofvets  måetar! 
var  rikligen  försedt  med  läckra  anrättningar.  H< 
Eleonora  lefde  rätt  godt,  också  på  resor.  TafEeln  ser 
des  i  åsyn  af  det  på  gården  församlade  folket,  som  ge 
de  låga  fönstema  lätteligen  såg  allt  hvad  därinne  förehi 

På  aftonen,  medan  regnet  fortfor,  lektea  I 
hoffolket  allehanda  lekar,  och  för  ombytes  skull  in 
man    några    af   bond&\c!koTTv%  \   ^%V  VtovVicv^  ^S^^ 


I 


hjUan 

mu  roade  sig  ftt  dena  fOrlfigenbet.    Skada  alt  aaleo 
var  så  liieQ ;   man  kunde  ej  dansa.    Och  skada  att  ttr-    I 
nåmheten    var  sA  stor  på  vissa  h&ll;  man  kunde  ej  na 
aig  sä  som  man  väl  haft  lust  till.  j 

Men  bvar  är  bana  majestät?  frftgade  bofberrame 
sig  emellan,  och  m&ngen  af  tärnoma  frågade  i  tysthet 
detsamma.  Han  jagar,  var  svaret.  I  hällande  regn?  Ja 
viast.  A  hen  konungar  älska  fri  be  len.  Hvad  (rågade 
Sveriges  unge  monark  eder  eu  genomvåt  kappa  eller 
flackade  slöllar  af  sSmsk,  när  det  gällde  den  stora  njut- 
ningen att  en  hel  dag  förgäta  konungakronan  I  Med 
atati mästaren  Reulercrantz,  med  öfverdådingen  Gustal 
Gyllensljema,  hans  närmaste  vänner  den  liden,  irrade 
Carl  XI  från  morgon  till  kväll  genom  skogarna,  gevirel 
pä  axeln,  jaglhomet  pä  bröstet,  sporrarna  i  hästens  sida, 
och  så,  bi  och  husch,  öFver  berg  och  backar,  &fver 
bäckar  och  gärdesgärdar.  Ulan  försköning  för  biistar  eller 
rytlare.  Pä  någon  ordentlig  jagt  var  icke  alt  tänka  i 
dag;  man  sköt  hvad  som  först  kom  i  skoithäll,  fin  fin 
kråka,  än  en  ekorre,  än  en  Ijäder,  än  en  hare.  In  J 
—  sanningen  att  säga  —  en  fredlig  gumse  eller  Ml 
skäggprydd  getabock,  som  i  sin  oskuld  begapade  dft  I  I 
sporrstreck  framilande  rvtlarne;  del  förstas  att  Ggaren 
sedan  fick  dubbel  ersättning.  Rida  var  hnfviidsakei)  i 
dag,  det  öfriga  bisak,  och  dq'pande  af  regn,  uppaflkle 
ryttame  en  aQägsen  fiskaresluga,  där  de  höllo  till  godo 
med  färsk  strömming  och  Alanda  ost.  Så  drefvo  de 
förnäme  vildbasame  hela  dagen  i  skogen,  och  på  kvällen 
aktade  sig  konungen,  saker  om  snubbor,  alt  ålen-ända 
till  prästgården.  I  stället  logerade  han  för  natten  vid 
Kastelholm,  där  etl  antal  af  de  yngre  junkrame  slagil 
sig  nod  vid  bägare  och  tärningar,  ocb  ett  knapphändigt 
bad    underrättade   sent  pi  VvttVfttv  itav  \«J»^iia»Äfc  ^la^t 


KVHQ    CARLS  JAGT 

nmjjen,  att  bana  majeBtit  mådde  väl  ocb  skalle  i  morgon 
inOnna  sig,  oro  vtderleken  vore  gytmsarn. 

—  Ack,  suckade  drotlningen,  gref  Hom,  gref  Horn, 
bråd  tror  ni  om  Sveriges  framtid? 

Och    graf    Rom    ekakode    pligUkyldigt    sitt    hufvud 

i  nodereåtljgt   nit.     Hvarken   ban  eller  baos  herskaiinna 

ktttiie,    Mtt    denne    na    sft   vilde  konungslige  jägare  i  en 

Framtid     skulle 


m  2  September  var 
en  söndag.  Himlen 
lulna    ögon    betrakta    den    kungliga 
Men    icke    den    klaraste  sol   skalle  i  dag  btifvit 
för  skogens  ioFinares  lugn.     Sä  glödande  vwttn  n«_ 


152  HÄXAN 

ännu  lutherdomen,  nyss  utgången  ur  stridernas  hett 
stränga  voro  ännu  den  tidens  religiösa  fordringar 
icke  Kristinas  lättsinniga  gyckel,  icke  Carl  X:s  i 
krigarelif,  icke  förmyndaretidens  aristokratiska  flärd 
mätt  afnOta  ens  de  yttre  banden  där,  hvarest  fritänki 
och  njutningslystnaden  maskstungit  kärnan  invärtes, 
snart  hofvet  uppträdde  officielt,  om  också  blott  pi 
jagt,  vågade  ingen  af  dess  medlemmar  att  fOrsui 
söndagens  gudstjenst  Konungen  infann  sig  bittida 
morgonen  på  prästgården,  icke  utan  spår  af  en  gei 
vakad  natt;  den  moderliga  läxan  uteblef  ej,  men 
hördes  med  tålamod.  Stallbrödeme  från  KasteU 
växlade  sneda  blickar  med  Horn,  men  det  stam 
ännu  vid  blickar. 

Det  behöfver  icke  sägas  att  kyrkoherdens  pred 
i  Sunds  kyrka  den  dagen  var  lång,  grundelig  och  spä( 
med  exempel  ur  Gamla  testamentet  alltifrån  Nimrod, 
var  en  jägare  inför  Herranom.  Den  dagen  behöfde 
väckaren  med  sitt  spö  puffa  sofvande  gummor  i  nac] 
var  icke  andakten  alltid  så  stor,  så  var  nyfikenheten  d 
större.  Konungen  lade  i  håfven  tio  dukater,  drottnii 
fem  och  hofvet  i  proportion. 

Mot  aftonen  klarnade  himlen,  hofvets  ungdom  beg 
att  längta  efter  länge  uppskjutna  nöjen,  och  konungei 
med  sin  guvernörs  tillåtelse,  arrangera  en  målskjuti 
Högt  i  toppen  af  en  sviktande  stång  bands  gång  < 
gång  en  fladdrande  dufva,  och  de  snällaste  skytt 
försökte  sina  kulor.  Rundtomkring  stodo  flera  hund 
åskådare;  för  hvarje  bomskott  hörde  man  hofdame 
gäckeri,  och  för  hvarje  dufva  som  föll  hördes  mängi 
hurrarop.    Högst  ändå,  när  dufvan  föll  för  konungens  t 

Först  den  3  September  gick  den  egentliga  ja 
löB.     Dagen  var  henlig  oc\i  m\\^\  VcvX^N.  %&viSLdsAxsvt  t 


PlilNtfK.S2iAN    OCH    ntASlKRUR  153 

rdyitrade  mera  kung  Carla  jagt.  Hela  det  lysande 
llakapet  begaf  sig  än  ridande,  än  gående,  än  åkande 
till  skogarna  inemot  gränsen  af  Saltvik.  På  en  täck 
ille,  omgifven  af  ekar,  lindar  och  björkar,  uppslogos 
Iten,  väl  tolf  till  antalet;  två,  som  voro  bestämda  för 
I  kungliga,  voro  det  ena  af  röd  sammet,  det  andra  af 
ritt  siden,  och  från  bådas  toppar  svajade  högt  den 
ågula  fanan. 

Hallå  —  och  så  isläpptes  kopplen  lösa,  holsteinska 
fthundar  af  den  ädlaste  ras,  införskrifna  af  grefve 
o  la  Gardie  till  konungens  nöje.  Konungen  och  sju 
ler  åtta  de  bäste  ryttame  satte  sig  till  häst,  de  öfrige 
igame  intogo  till  fots  sina  anvista  platser,  medan  damerna 
iröfvade  ft  under  allehanda  lekar  och  upptåg  vida  i 
togsbackarna. 

Blott  en  af  dem  hade  vågat  till  häst  följa  jagten  åt, 
ch  det  var  prinsessan  Juliana.  I  sanning,  det  fordrades 
»ta  tyglar  och  oförskräckt  mod  till  en  sådan  ridt.  Ofta 
ir  skogen  så  tät  och  snåren  af  enris  och  epilobier  så 
9ga,  att  hästarna  vägrande  kastade  om  i  starkaste  farten 
:h  galopperade  bortåt  friare  nejder,  allteftersom  de  hörde 
indamas  välkända  skall.  Ofta  hände  oförmodadt  att 
fvoma  sviktade  under  hästarnas  hofvar,  en  försåtlig 
mgfly  lurade  under  en  falsk  matta  af  gräs,  eller  stod 
an  vid  randen  af  ett  kärr,  i  hvars  sänka  fuktighet  små 
iser,  bevuxna  med  vide,  här  och  där  bjödo  ett  vådligt 
tfäste.  Eller  höggo  sig  ryttame  väg  med  värjoma  genom 
t  tät  småskog  af  al,  i  hopp  att  bakom  den  finna  ett 
ie,  men  sågo  i  dess  ställe  det  vida  blanka  hafvet  strax 
vid  deras  fötter  i  kullrande  dyningar  skvalpa  mot 
selstenama. 

Prinsessan    Juliana    var    ständigt    en  af  de  (t^m^v^ 
h   ofön'ågnaate.     Buskar  och  träd  hade  *\i\\^ftT\  t^^v^W 
//   -  >*v>f  i,0r    iiiuåir.   U 


154  HAXAN 

för  konungens  kusin.  Granen  utsträckte  sin  lumniigi 
gren  och  tog  i  den  hukande  farten  hennes  koketta  bareti 
med  dess  plym  af  en  rosenfärgad  strutsfjäder;  tallen 
gjorde  allt  för  att  med  sin  sega  kåda  fasthålla  hennefl 
åtsittande  länga  ridklädning  af  svart  sammet;  björken 
öfverströdde  henne  med  guhiande  löf;  den  yfviga  enrit- 
busken  grep  i  förbifarten  efter  hennes  smä  guldkantade 
ridstöflar;  den  kullfallna  hundraåriga  furan  lade  sig  i 
hennes  väg;  branterna  lurade,  kärret  lurade,  alla  ville 
de  hafva  den  sköna,  den  öfverdådiga  ryttahnnan.  Mes 
hon  ilade  framåt,  lik  en  valkyria,  med  glödande  kindefi 
med  flygande  mörka  lockar,  ståtlig  och  stolt  att  skåda; 
ingenting  uppehöll  henne,  ingenting  a&kräckte  henne^ 
allramin^t  det  att  hon  förstörde  sin  dyrbara  dräkt,  ty 
den  v/ir  tillspillogifven.  Alla  hofvets  damer  och  de  flesti 
af  herrame  bortskänkte,  hvar  afton  sedan  de  jagat  genom 
skogarna,  hela  sin  kostym  åt  betjeningen  och  påtogc 
nästa  morgon  en  ny,  för  att  nästa  afton  på  samma  såti 
bortskänka  den. 

Allt  hade  varit  förträffligt,  om  endast  elgarna  ?ah 
artiga  nog  att  låta  skjuta  sig.  Det  är  bekant,  att  dett: 
snabba  djur  med  största  fördel  jagas  vintertid,  när  skara 
brister  under  dess  fot  och  jägaren  på  lätta  skidor  hinnc 
dess  bringa  med  spjutet  eller  kulan.  Sommartid,  såsoi 
nu,  är  elgen,  som  obehindradt  löper  tre  mil  i  timmei 
svår  att  upphinna.  Den  snabbaste  hund  kan  ej  följ 
hans  lopp.  Den  kungliga  jagten  fick  erfara  detta.  Var 
att  ständigt  ostörda  beta  i  sina  skogar,  blefvo  de  ad 
djuren  uppskrämda  af  det  aldrig  förr  hörda  larmet 
deras  fridlysta  hem;  jagthomens  ljud,  hundamas  ska 
hästarnas  gnäggande,  jägarnas  rop,  som  korsade  skog( 
i  alla  riktningar,  uppfyllde  elgarna  med  fruktan,  och  mt 
Båg    på    afstånd    he\a   akatot    A^^  wiA^xv  TSbft^  ^Sxv4« 


PRIN8KS8AN   OCH    PRÄSTFHUN  155 

snabbhet.     Kafängt  ansträngde  hundarna  8in  yttf^rMta  kraft 

att  häfda  sitt  gamla  rykte  som  skogamas  skräck ;  en  efter 

innan  kom  flämtande  tillbaka  med  hängande  tunga,  eller 

ftumos  de  »döda  af  nit»  vid  stranden  af  en  bäck,  där  de 

velat   släcka   sin   törst.     F&fängt   sporrade   jägame  sina 

hastar,    galop   ventre   å   terre  —  öfver    kärren,  genom 

•kogssnären  funno  de  förföljda  djuren  sina  kända  stigar, 

dår  ingen  vågade  eller  kunde  följa  dem.    F&fängt  spändes 

starka  nät  öfver  smala  näs,  öfver  öppna  pass,  där  djuren 

miste  fram;    de  störtade  sig  i  sjön  och  simmade  förbi; 

de   kastade   sig   in    i    skogen    och   trängde  sig  igenom. 

Jägame  voro  utom  sig  af  jagtlust  och  harm ;  tvä  gänger 

hade  konungens  häst  sjunkit  ned  i  kärret  och  med  möda 

blifvit    uppdragen;    tvä   gånger    hade    Reutercrantz,  den 

skickligaste   ryttare    i    Sveriges  rike,  blifvit  af  hängande 

trädgrenar   sopad    af    hästryggen;    ännu    hade    man    ej 

sårat,  långt  mindre  fällt  en  enda  elg. 

Mot  aftonen  måste  jagten,  för  jägares,  hästars  och 
hondars  trötthet,  upphöra.  Konungen  lät  framkalla  de 
tyske  elgvaktame,  som  här  enkom  voro  tillsatte,  och 
atfor  i  tämligen  hårda  ord  för  deras  försumlighet  att  ej 
iAttre  stänga  elgamas  flykt.  Väktame  svarade  frimodigt, 
Ut  därest  hans  majestät  ville  återkomma  i  Februari  eller 
Mars,  kunde  de  med  säkerhet  lofva  en  bättre  fångst. 

Emellertid  var  kvällen  herrlig  och  mild,  hvarför  det 
höga  sällskapet  beslöt  sig  att  stanna  kvar  öfver  natten 
i  tälten.  Endast  drottningen  logerade  i  en  ny  timrad  torp- 
stuga och  fördref  aftonen,  jämte  Horn  och  ett  par  hennes 
hofdamer,  med  femkort  och  trumf.  Hedvig  Eleonoras 
svaghet  för  detta  spel  var  så  bekant,  att  gycklare  sade, 
ej  ntan  syftning  på  den  tidens  slöseri,  att  drottningen 
med  de  fem  förmyndame  spelte  fem  kort  och  trumf  oni 
rikeis  inkomaier. 


] 56  HÄXAN 

Följande  dag  blef  vacker  och  klar,  och  nu  gick 
jagten  lös  i  en  större  stil.  Man  avancerade  na  långt 
in  på  Saltviks  område,  där  terrängen  var,  om  möjligt,  än 
oländigare,  men  elgamas  flykt  också  därigenom  försvårad. 
Konungen  hade,  med  den  sedan  så  välbekanta  envisheten 
i  hans  lynne,  föresatt  sig  att  med  en  sammanhängande 
jägarkedja  drifva  elgama  ända  till  fasta  Ålands  yttersta 
uddar  och  där  anställa  massaker  i  stor  stil.  Lyckligtris 
afstod  han  därifrån,  när  man  föreställde  honom  att  elgama, 
bragta  i  trångmål,  skulle  alldeles  nedtrampa  och  förstöra 
de  nysådda  rågfölten.  Man  nöjde  sig  därför  med  ett 
rastlöst  guerillakrig,  i  hopp  att  instänga  och  nedgöra  ett 
i  sänder  af  de  stolta  djuren.  Detta  lyckades  bättre  i 
dag.  Den  första  elgen  föll  nära  Saltviks  prästgård  för 
prinsessan  Julianas  kula.  Ett  allmänt  jubel  belönade 
hennes  lycka  och  djärfhet.  Blott  konungens  håg  mörknade; 
än  oförvägnare  sporrade  han  sin  häst  öfver  klippor  och 
branter ;  han  hade  fått  i  sigte  en  ståtelig  elg,  och  djuret 
haltade,  det  hade  mellan  stenarna  vrickat  sin  fot;  allt 
mattare  blef  dess  lopp  . . .  det  drefs  emot  stranden,  flykten 
var  stängd.  Hundarna  rusade  till,  elgen  tvärstannade, 
vände  sig  om  och  inväntade  med  förtviflans  resignation 
sina  förföljare.  Man  vet  att  dessa  ädla  djur,  när  de  se 
sin  undergång  gifven,  betrakta  jägaren  med  en  blick  så 
rörande,  nästan  mänskligt  sorgsen,  att  det  hårdaste  hjärta 
kunde  vekna  däraf.  Men  konungen  hvarken  hörde  eller 
säg  något  annat  än  det  efterlängtade  bytet ;  han  höll  inne 
sin  häst,  han  lade  an . . .  då  small  ur  småskogen  ett 
skott  af  okänd  hand,  och  den  stolta  elgen  stupade  i  sitt 
blod,  fallen  för  främmande  kula  i  det  ögonblick  konungen 
trodde   sig  säker   om  äran  att  vara  dess  baneman. 

Den    sextonårige    jägaren    glödde    af    harm.      Man 
/jT^nomsökte    skogen    —    wVäxv   ^\A.x.    W^xv  \Ei&a\!^  V^lirvi 


PRINSESSAN  OCH   PKÅSTFRDN  157 

« 

jagtan  ånyo,  ty  utan  byte,  fallet  för  egen  hand,  hvarken 
kunde  eller  Yille  den  kunglige  jägaren  återvända. 

Emellertid  hade  prinsessan,  öfvermodig  af  fram- 
gången, beslatat,  kosta  hvad  det  ville,  att  nedlägga  ännu 
en  elg.  Följande  hundskallet,  aflägsnade  hon  sig  allt- 
mera från  det  öfriga  sällskapet,  hvars  hästar  redan  voro 
uttröttade.  Hennes  stora  holsteinska  springare  galopperade 
framåt  öfver  buskar  och  gärden  med  spetsade  öron  och 
frustande  näsborrar . . .  allt  häftigare  blef  skallet,  allt 
vildare  blef  ridten . . .  prinsessan  befann  sig  på  en  liten 
bergshöjd  bevuxen  med  spensliga  tallar,  och  nedanför  i 
dalen  banade  sig  den  flyende  elgen  väg.  Den  djärfva 
ryttarinnan  ville  genskjuta  honom  och  sporrade  raskt  sin 
häst  utför  den  af  regnet  slippriga  kullen.  Holsteinaren 
lydde,  vågade  försöket,  men  snafvade  och  störtade  i 
flygande  tsri  öfverända  med  sin  kungliga  börda. 

En  ensam  ryttare  hade  på  afstånd  följt  den  öfver- 
dådiga  ridten  och  ilade  nu  till  hjälp.  Prinsessan  låg 
afdånad  vid  foten  af  en  hög  fura;  den  ädle  holsteinaren 
låg  döende  med  krossade  refben  vid  hennes  sida.  Ryttaren 
tog  prinsessan  på  sina  armar,  bar  henne  till  en  källa  och 
badade  hennes  hufvud  med  det  kalla  vattnet.  Om  en 
stund  uppslog  hon  sina  vackra  ögon  och  betraktade  sin 
riddare  med  ett  obeskrifligt  uttryck. 

—  Ar  det  ni,  Bertelsköld?  hviskade  hon.  Det  är 
bra;  låt  mig  nu  dö. 

—  Nej,  svarade  Bernhard  Bertelsköld  —  ty  det 
?ar  han  —  Sveriges  blifvande  drottning  har  en  högre 
beståmmelse.  Värdigas  ers  höghet  sätta  sig  upp  på  min 
hist?  Jag  vill  leda  den  fram  till  prästgården,  som  icke 
ir  långt  borta. 

Prinsessan  svarade  icke .    .  hon  fasthöll  hans  hand^ 
åom  förwökte  /tJitM  aig  lös.    Hundarnas  akaW  Yi^id^  ^.>^^^xv^v^ 


158  HÄXAN 

jagten  hade  dragit  sig  åt  ett  annat  håll,  och  vida  omkrinf 
i  den  ensliga  skogen  hördes  endast  kållans  sorl  ocl 
hafvets  sakta  dån  mot  den  aflågsna  stranden. 

Stridande  kfinslor  kämpade  om  våldet  i  Bertel 
skölds  bröst. 

—  Ers  höghet,  återtog  han,  lef  för  en  stor  framtid, 
lef  för  nordens  ärorikaste  krona  I  Konungen,  min  herre, 
skall  med  oro  sakna  er.  Kom,  låt  oss  söka  för  er  en 
bättre  vård. 

Prinsessan  besvarade  hans  maning  med  en  blick  pi 
engång  af  harm  och  lidande. 

—  Konungen  1  upprepade  hon.  Hvad  frågar  han 
efter  mig,  denne  känslolöse  pilt,  som  endast  har  sinne 
för  soldater  och  hästar?  Sveriges  krona!  Hvad  frågar 
jag  efter  den,  när  mitt  hjärta  är  brutet  1  . . .  Bernhard  — 
fortfor  hon  med  glödande  häftighet  —  jag  vet  att  jag 
skall  dö,  och  då  är  det  detsamma  hvad  de  säga  om  mig 
Jag  vill  dö  —  hos  er! . . . 

Där  stod  han  på  knä  vid  hennes  sida,  han  dei 
skönaste  riddaren  vid  Carl  XI:s  hof  —  och  hon  tryckti 
hans  hand  mot  det  våldsamt  klappande  hjärtat,  och  han 
långa  svarta  lockar  blandade  sig  med  hennes  bruna 
Men  blott  några  ögonblick.  Utan  att  svara  fattade  grefv 
Bernhard  sin  kungliga  skyddsling  ånyo  om  lifvet  och  ba 
henne  till  sin  väntande  häst.  Varsamt  steg  han  i  sadeln  me 
prinsessan  i  sin  famn  och  vände  mot  den  en  kvart  mil  däi 
ifrån  belägna  prästgården.     Ingen  af  de  båda  sade  ett  orc 

Men  på  prästgården  var  ingen  hemma.  Alla,  både  stor 
och  små,  voro  ute  att  se  på  den  kungliga  jagten.  Blol 
en  halfvuxen  flicka  satt  där  och  vaggade  ett  barn  i  Undi 

Grefve    Bernhard   gick  in  och  stödde  med  sin  an 

den  vacklande  prinsessan.    Saltviks  prästgård  var,  likson 

de  flesta  andra  den  tid«a«  YkN«ik»a>A\Xx%  ^«t  t^v^ 


PniNSBSSAN    OCH    PRÅSTFHUN  169 

nn  filr  tiden  en  ganska  vanlig  boadg&rd.  Från  den 
FfintDgan  kom  man  in  i  en  sal  med  stor  spis,  den 
ocb   innanför  den  var  en  liten  kammare. 


var  allt.     Men  en  vårdande  hand  hade  förat&tt  att 

denna  enkla  boning  utbreda  trefnad  och  prydlighet. 
u  afl  tarfligt  och  dock  b&  inbjudande,  golfvet  bestrfidt 
fint  enris,   v&ggama  at  grof  furu  ot&petserade  och 

glftnsande  gula,  kokkSrlen  blankt  skurade,  ajilfva 
hyllan  med  desa  framakymtande  bunkar  och  fat  sfi 
jt    tick.     De   smä    fOnatren    hade  gardiner  af  fint 

ty  homa}}6D  var  di  innu  en  lyxaxtikeV; 


IBO  HÄXAN 

8ågo8  ett  skrifbord  och  en  bokhylla,  i  alla  fönster  stodo 
resedor,  löfkojor  och  nejlikor,  öfverallt  röjde  sig  spåren 
af  en  god  ande,  som  sväfvat  genom  dessa  mm  och  tryckt 
på  dessa  väggar  stämpeln  af  sin  tillvaro. 

Grefve  Bernhard  förde  prinsessan  in  i  den  lilla 
kammaren,  tryckte  hennes  hand  till  sina  läppar  och  sade: 

—  Ers  höghet,  ni  är  sjak,  det  häftiga  fallet  har 
skadat  er.  Hvila  er  här  några  ögonblick,  medan  jag 
skyndar  att  underrätta  konungen  om  er  hälsa  och  hit- 
skicka  edra  hofdamer  till  er  vård. 

—  Bernhard  —  hviskade  prinsessan  med  matt  röst 
—  öfvergif  mig  ickel  Det  är  kanhända  sista  gången  vi 
träffas  så.  Säg  att  jag  är  sjuk,  att  jag  yrar,  att  jag  är 
vansinnig,  säg  hvad  ni  vill,  men  öfvergif  mig  ej.  Ni  vet 
ej  hvad  jag  lider  bland  alla  dessa  intriger,  midt  i  den 
hjärtlösa  väfnaden  af  denna  politik,  som  utsett  mig  till 
ett  redskap  för  sin  egennytta.  Hatad  af  några  och 
smickrad  af  andra,  har  jag  ingen  verklig  vän,  ingen  som 
älskar  mig  af  odeladt  hjärta.  Drottningen,  som  skulle 
vara  min  mor,  är  hård  och  kall;  hon  vunnar  för  sina 
lustslott,  hon  grubblar  öfver  sin  son;  hon  älskar  mig 
mindre  än  ett  palats  af  sten.  Engång  vågade  hon  säga 
till  mig:  Juliana,  låt  varna  dig  af  din  mors  exempel! 
Ah,  den  afskyvärda,  hon  vågade  tala  så  om  min  morl 
Blott  ni,  gref  Bernhard,  har  visat  mig  vänskap  och  del- 
tagande —  jag  bar  läst  det  i  edra  ögon,  våra  själar  ha 
länge  förstått  hvarandra,  oaktadt  pligten  tillslutit  edra 
läppar.  Nåväl,  jag  frisäger  er  från  denna  pligt  —  jag 
älskar  ej  konungen,  jag  skall  aldrig  tillhöra  honom  — 
hör  ni  det:   aldrig! 

Och  den  häftiga  flickan  betraktade  åter  sin  räddare 
med  dessa  glödande  blickar,  i  hvilka  en  själ  af  passioner, 
upplöst  i  en  enda  M|;a,  aiap^^vA^  %^%. 


rniNSKSSAN   OCH   rRÄSTFRUfl  161 

Men  grefve  Bernhard  var  nu  en  man ;  han  vek  icke 
i  haatigl  för  den  farligaste  frestelse,  hvilken  ännu  mött 
onom  änder  bana  lefnad,  som  på  detta  slags  faror  varit 
i  rik.  Ännu  engång  förde  han  den  sköna  handen  till 
ina  läppar  och  sade: 

—  Ers  höghet,  ni  är  prinsessan  Juliana,  konungens 
usin  och  blifvande  gemål.  Jag  är  blott  er  undersåte, 
ch  mig  återstår  blott  den  rättigheten  att  vörda  er,  att 
eklaga  er  och  att  evigt  gömma  i  mitt  hjärta  minnet  af 
r  godhet     Farväl  1 

Ett  ögonblick  teg  prinsessan  helt  stilla.  Därpå  sade 
lon  kallt  och  befallande: 

—  Jag  tackar  er,  grefve,  för  ert  nit.  Gå,  hämta 
nina  hofdamer;  jag  vill  afbida  dem  här. 

Bertelsköld  gick,  och  strax  därpå  hörde  man  hof- 
lUigen  af  hans  häst,  som  i  sträckgalopp  ilade  bort  från 
pristgården.  Men  nu,  när  hon  åter  var  ensam,  brast 
prinsessans  korta  stolthet  i  en  flod  af  tårar,  så  häftiga, 
•å  hejdlösa,  som  endast  den  försmådda  kärleken  kan 
grita  vid  nitton  år.  Den  härtills  döfvade  smärtan  af 
hennes  fall  återkom  med  fördubblad  häftighet;  hon 
kastade  sig  på  en  bädd,  en  brinnande  feber  glödde  i 
kennes  ådror,  det  susade  för  hennes  öron,  hennes  med- 
vetande förgick,  och  en  hastig  yrsel  lockade  på  hennes 
Uppar  ord,  dem  ingen  annan  bort  höra  än  han,  som 
nyss  haft  mod  att  försaka  deras  betydelse. 

Icke  länge  efter  grefvens  bortfärd  inträdde  i  stugan 
less  ålakeliga  värdinna,  den  unga  prästmor  —  ty  ingen 
igre  in  biskopens  maka  hette  då  för  tiden  fru  —  och 
hennes  släp  följde  ej  mindre  än  fyra  pojkar,  hennes 
löner,  alla  högljudde  och  storligen  uppspelte  af  den 
nmgligt  jagtens  ovanliga  skådespel.  Prinsessans  afkastade 
idkMppM   vMT  den  förata  anblick  som  m6\Xi^  d«iv  \vcw^^ 


102  HÄXAN 

modern    i    hennes    stuga.     Flickan    vid  vaggan  sprang  i 
hennes  famn  och  ropade: 

—  Mor,  mor,  därinne  i  kunmaren  är  en  prinsessa, 
som  gråter  sä  mycket  och  ropar  pä  en  grefre,  som  heter 
Bernhard  Bertelsköld. 

Vid  dessa  ord  vek  ftrgen  sä  hastigt  frän  den  unga 
kvinnans  kinder,  att  barnet  bekYmradt  frägade: 

—  Är  du  sjuk,  mor? 

Greta  —  lät  oss  kalla  henne  sä,  ty  det  var  ju 
kapellanens  unga  hustru,  vär  forna  vän  frän  Majniemi 
—  Greta  bortvisade  sina  nyfikna  barn  och  inträdde  i 
kammaren.  Hvad  säg  hon  där?  En  ung  och  skön  flicka 
i  läng  åtsittande  robe  af  mörkgrön  sammet  —  marmor- 
blek  med  tillslutna  ögon,  lutad  öfver  bädden.  Greta 
kände  henne  sedan  landstigningen;  hon  begrep  att  det 
var  prinsessan;  hon  märkte  hvad  grefven  ej  märkt,  att 
hennes  högboma  gäst  blödde  af  en  stark  kontnsion  öfver 
vänstra  tinningen.  Hon  skyndade  att  med  kalla  omslag 
afkyla  det  vackra  brunlockiga  hufvudet. 

Men  prinsessan  fortfor  att  med  häftighet  och  i  stark 
yrsel  uttala  afbrutna  meningar,  för  hvilkaa  betydelse 
hennes  vårdarinna  darrade. 

—  Akta  er,  Bertelsköld  ...  vet  ni  väl,  grefve,  att  jag 
är  drottning  af  Sverige . . .  ah,  hvad  jag  hatar  er.  Ni 
afsk^^värde  ...  ni  tror  att  jag  älskar  er.  Ser  ni  schavotten 
där  på  Brunkebergs  torg ...  er  schavott . . .  min  schavott . . . 
hela  Sveriges  schavott!  O  . . .  ni  skall  blöda ...  ni  skall 
blöda . . .  mycket !  och  jag  skall  blöda  med  er  . . .  ty  ni 
vet  att  jag  äl . . .  Säg  icke  det  ordet,  grefve,  ty  dä  dödar 
jag  er !  .  .  .  Tyst  .  .  .  drottningen  kommer ...  ja,  ers 
majestät ...  ni  har  att  befalla.     Jag  lyder. 

Nu    suckade  prinsessan  djupt,  hennes  läppar  slötos 
och    bon   ayntea   alumT^  Va.    \  ^%\»wkciä  V^t^v»  xftn^t 


PRINSK88AN    OCH   PRÄSTFRUN  168 

Stugan,     Greta   skyndade  dit  och  såg  framför  sig 
nnngen  och  Reutercrantz. 
Dgen  af  dem  hade  träffat  Bertelsköld ;  ingen  af  dem 

prinsessans  härvaro.     Greta  märkte  det  snart  och 
le  sig. 

-  GadsfredI  atropade  kungen  raskt  med  en  blick 
ölkhyllan.  —  Vi  äro  mycket  hungriga.  Gif  oss  en 
bröd  och  en  filbunke. 

-  Om  ers  majestät  håller  till  godo  med  vår  ringa 
.  .  svarade  Greta,   rodnande   upp  till  örsnibbarna. 

kOnungen  vände  sig  förtretad  bort. 

-  Det  är  ändå  odrägligt  att  allestädes  vara  igenkänd, 
tian  sakta  till  Reutercrantz. 

-  Min  goda  värdinna  —  utropade  denne  muntert 
I  tror  att  ni  anser  den  lille  pilten  för  en  kungl  Nå 
in  krona,  det  kallar  jag  att  vara  människokännare. 
t  vore  skönt;  en  sådan  kung  skulle  dansken  breda 
dörgås  och  äta  upp  i  en  munsbit.  Men,  efter  vi 
enkända,  så  vill  jag  ej  längre  dölja  mig.  Min  vän 
I  är  konungen!     Hit  med  filbunken! 

^ch  därvid  såg  Reutercrantz  majestätiskt  befallande 
rreta  utvalde  den  delikataste  bunken,  framtog  några 
ypperligt  färskt  bröd  af  årets  växt  och  ett  smör 
It  som  en  fullmåne  på  klar  himmel.  Det  tarfliga 
anshuset  hade  blott  en  enda  silfversked;  denna  tog 
rcrantz  utan  krus,  för  att  visa  sin  kungliga  värdighet, 
ningen  själf  grep  hurtigt  till  träskeden.  Och  därpå 
te  båda  att  angripa  bordet  med  en  så  bondaktig 
att  den  äldste  af  pojkame  ryckte  modem  i  kjolen, 
viskade: 

-  Ar  det  där  en  kung,  så  är  jag  också  en  kung. 
teatercrantz,  som  hörde  detta,  vände  »ig  om,  strök 
r  maaaea  och  aade: 


1H4  HÅXAM 

—  Ser  du,  min  vän,  en  kung  måste  också  nn 
en  smula  JUosof  —  och  filosofin  är  en  aktningsvärd 
vetenskap,  tillade  han,  i  det  han  åter  gjorde  en  djup 
grop  i  filhunken. 

I  detta  ögonhlick  hörde  man  tydligt  prinsessans  röst 
från  kammaren: 

—  Rädda  mig,  grefre . . .  kungen  kommer! 
Kungen  och  Reutercrantz  växlade  en  blick.    Silfver- 

skeden    stannade    orörlig    på  sin  förd  till  filbunken;  trå- 
skeden   stannade  lika   orörlig  på  sin  förd  till  konungens 
läppar.     Greta  skyndade,  blek  af  häpnad,  in  i  kammaren. 
Rösten  därinne  fortfor: 

—  Och  ni  tror  ännu,  grefre,  att  jag  skall  bli  hans  i . . . 
Ah,  den  odräglige  pojken  med  sina  hästar  och  hundar 
och    soldater ...  jag    har  ju  sagt  att  jag  afskyr  honom! 

—  Ers  majestät!  sade  Reutercrantz  och  reste  sig 
häftigt  opp. 

Konungen  rodnade  lindrigt,  men  blef  kvarsittande 
och  svarade  skenbart  likgiltigt,  i  det  han  åter  begynie 
använda  träskeden: 

—  Min  mor  har  alltid  fruktat  för  Finland ;  hon  troi 
att  här  spökar. 

—  Ja  i  sanning !  sade  den  andre  och  satte  sig  ånyc^ 
Nu    hörde   man  därinne  en  liflig  röst  tala  lugnanA 

ord,  men  prinsessan  blef  däraf  än  häftigare. 

—  Bort!    ropade    hon.^   Döda    mig!     Skymfa  mi^ 
Jag    vill    ej    bli   drottning!     Docka  åt  en  docka,  myckel 
artigt!     Bort,  ers  majestät,  bort,  bort,  bort!     Jag  har  ju 
sagt   er,    att   jag   älsk . . .  nej,   jag  har  ej  sagt  det.    M 
kan  döda  mig,  sire,  men  jag  har  ingenting  sagt. 

Kungen  steg  opp.     Han  var  ju  ej  annat  än  en  gosse 

ännu.     Han    ville    visa    sig    mycket    lugn,    mycket  kall; 

bän  gick  också  med  slad\f;a  %\.%f|,  <A.N«t  %vws(^^  t&k^.  V%sv 


f 


f 


KRINMRSSAN    OCH    PRÅSTPRUN  ltSf> 

såg  ej  at(  han  stötte  till  vaggan,  kullstjälpte  en  b2(nk 
ocli  söndertrampade  en  af  piltarnes  irähäätar.  I  det 
Ögonblick  han  ville  inträda  i  kammaren,  mötte  honom 
Greta  i  dörren. 

—  Ers  majestat  —  sade  hon  darrande,  men  beslut- 
samt —  jag  ber  som  en  nåd  att  ni  ej  oroar  min  van- 
sinniga syster. 

—  Er  syster? 

—  Jt,  min  stackars  olyckliga  syster,  som  fordom 
ftr  kammarjungfru  hos  hennes  majestät  drottningen,  er 
mor.  Bfin  syster  led  af  en  olycklig  kärlek,  hennes  förstånd 
bar  varit  borta  alltsedan  dess.  Hon  tror  sig  ännu  vara 
vid  hofvet ... 

—  Besynneriigt!    sade  konungen,  förvånad  och  tve 
bnde.    Rösten  liknade . . .  men  det  är  ju  också  orimligt . . . 

—  Ja  ir  det  icke?  inföll  Reutercrantz  skrattande, 
i  det  han  växlade  en  hastig  blick  med  Greta  i  dörren. 
—  Hade  jag  icke  för  en  timme  sedan  sett  hennes  höghet 
prinsessan  rida  åt  ett  helt  annat  håll,  så  hade  jag  kunnat 
ge  mig  belsebob  i  våld  på  att . . .  Ja,  hennes  majestät 
har  rätt,  här  spökar  kapitalt,  och  det  midt  på  ljusa 
dagen.  Kom,  befaller  ers  majestät,  så  skola  vi  söka  upp 
våra  rymmare.  Jag  tycker  mig  höra  hundskall  där  boria 
i  .småskogen  . . . 

Konungen  svarade  icke,  men  i  det  han  gick,  tryckte 
han  en  dukat  i  den  äldste  gossens  hand.  Pilten  höH 
det  gula  myntet  mot  dagen  och  visade  det  åt  de  mindre, 
i^n  af  de  yngre  fick  däraf  kurage,  sprang  efter  kungen 
i  dörren  och  ropade  öfverljudt: 

—  Vänta,  hör  du,  gif  mig  också  en  penning;  du 
har  trampat  sönder  min  häst. 

ungen  vände  sig  leende  om. 
NA,  sade  han,  har  jag  IrampaV  ftiSmW  v\\t\  Va^a, 
^  ska//  du  få  an  annan  i  stället. 


166  HÄXAN 

Därpå  ilade  han  bort  med  Heutercrants. 

Och  för  att  nämna  hvar  sak  på  sitt  ställe,  så  kannt 
vi  genast  tillägga,  att  följande  morgon  stod  under  präst- 
gårdens fönster  en  den  vackraste  lilla  ölänning,  fällt 
munderad  med  sadel,  stigbyglar  och  ridtyg,  och  rid- 
svennen,  som  ledde  honom,  förde  en  hälsning,  att  hans 
majestät  skickade  här  en  häst  i  stället  för  den  han 
trampat  sönder. 


3.    De  två  från  fordom. 

Men    vi    återvända    för   ett  ögonblick  till  prinsessan. 
Knappt  var  konungen  borta,  innan  den  unga  präst- 
mor    med    rask    och    van    hand   öppnade  en  af  de  fina 
blåa   ådror,    hvilka   smögo  sig  under  det  hvita  hullet  af 
prinsessans  arm.    Den  tidens  präster  och  prästfruar  voro 
nästan    alla,    mer    eller    mindre,  hemma  i  huskurer  och 
enkel  praktisk  läkedom;  ty  lärde  herrar  doktorer  funnos 
i    landet    inga,    och  fältskäreme  voro  en  raritet,  som  ej 
stod    att  taga  på  hyllan  ^     Åderlåtningen  hade  till  följd 
att    yrseln    förgick,  febern  lugnades,  och  snart  föll  prin- 
sessan i  en  välgörande  sömn. 

I  detta  ögonblick  återkom  Bertelsköld  med  konungens 
läkare  och  två  af  hoffröknama,  åtföljda  af  deras  kammar- 
jungfrur, för  att  taga  vård  om  den  sårade.   Grefven  steg 

^  Här   ansåg   fällskärn    passande   att   egna  ett  utförligt 
loflal    åt   den    lyckliga   tid,    då   mau    ännu    knappt  visste  af 
fakulteter  och   en   Utskär   kunde  jämföras  med  en  arkiater 
uu  för  tiden. 


DK  TVÅ    FRÅN   POR  DOM  167 

brådskande  in  i  stugan  och  ämnade  sig,  utan  vidare 
förfrågan,  med  sitt  följe  in  i  kammaren,  då  han  midt  i 
stugan  hejdades  a^  en  lindrigt  darrande  hand,  som  fattade 
naiis  arm. 

—  Hvarthän,  grefre  Bertelsköld?  sade  en  röst,  som 
|Ȍ  grefven  gjorde  ett  eget  intryck,  utan  att  han  strax 
kunde  göra  sig  reda  därför. 

—  Är  hennes  höghet  mycket  sjuk?  utropade  grefven 
och  ville  ånyo  skynda  förbi. 

—  Hennes  höghet  prinsessan  är  ej  mera  här,  återtog 
samma  röst,  och  den  unga  prästhustrun  stod  ånyo  i 
grefvens  väg. 

—  Huru?  Jag  lämnade  henne  här  för  knappa  två 
timmar  sedan  . . .  återtog  grefven  både  förvånad  och 
uppbragt. 

—  Hennes  höghet  befann  sig  strax  därpå  bättre 
och  fortsatte  jagten  till  häst,  svarade  den  unga  kvinnan 
med  nedslagna  ögon  och  fortfor  att  bevaka  kammar- 
dörren, öfver  dessa  rena  läppar  hade  väl  knappt  en 
nödlögn  kommit  någonsin  förr,  och  hon  blygdes  för 
btmen,  som  ej  kunde  undgå  att  märka  hennes  osanning. 

Bertelsköld  märkte  denna  osäkerhet,  utan  att  ana 
dess  orsak.  Underliga  föreställningar  genomkorsade  hans 
puma.  Afven  han,  ehuru  född  finne,  var  icke  fri  från 
tron  på  sina  landsmäns  trollkonster.  Den  unga  kvinnans 
envishet,  hennes  nästan  uppenbara  osanning  måste 
hafva  en  hemlig  grund.  Alltmera  uppbragt,  fattade 
grefven  hennes  arm  och  ryckte  henne  åt  sidan. 

—  Ni  ljuger!  utropade  han.  Prinsessan  måste 
ma  här. 

Men  Greta  vek  icke.  För  tredje  gången  ställde 
hon  sig  beslutsamt  framför  kammardörren  och  sade  med 
Ikf  röél: 


168  IIÅXAN 

—  Nej,  grefve,  ni  slipper  icke  in.  Ni  skulle  död 
min  vansinniga  syster,  och  det  kan  jag  ej  tillåta. 

Bertelsköld  vände  sig  till  ridknektame,  som  medföl 
i  stugan,  och  ropade  med  vredens  stämma: 

—  Ryck  den  oförnuftiga  kvinnan  från  kammai 
dörren.  Prinsessan  måste  finnas  därinne,  död  elk 
lefvande. 

Ridknektame  närmade  sig,  barnen  begynte  gråta 
Blott  en  af  gossame,  lille  Per,  han  som  sprang  eft( 
kungen,  kastade  sig  i  vägen  för  den  främste  af  knektami 
hängde  sig  vid  hans  ben  och  försökte  att  s^älpa  honoi 
umkuU  med  en  käringkrok. 

—  Gror  du  illa  åt  mor,  ropade  han,  så  slår  ja 
ihjäl  dig  med  min  träsabel. 

Knekten  sökte  förgäfves  göra  sig  lös  och  lyftad 
sitt  ridspö,  för  att  blifva  kvitt  det  besvärliga  påhängt 
på  hans  ben.  Detta  var  mer  än  modersögat  kund 
uthärda.  Ett  ögonblick  stred  Greta  med  sig  själf ;  därp 
ilade  hon  tätt  intill  grefven,  steg  på  tå,  ty  han  var  lån^ 
och  hviskade  i  hans  öra  dessa  ord: 

—  Bernhard,  du,  men  ingen  annan,  får  inf 
i  kammaren.  Jag  ber  dig,  skicka  bort  dessa  människoi 

Verkan  af  dessa  ord  var  förunderlig.  Man  såg  grefve 
hastigt  rodna,  vända  sig  om  och  betrakta  den  un| 
prästhustrun  med  häpna,  ovissa  blickar.  Men  blott  e 
ögonblick.  Strax  därpå  vände  han  sig  till  sina  följ* 
äl ägare  och  sade  med  en  röst,  hvars  starka  rörelse  a 
hans  själfbeherskning  ej  kunde  dölja: 

—  Hon  har  rätt.  Prinsessan  har  verkligen  rid 
bort  och  befinner  sig  troligen  redan  hos  hennes  majesti 
drottningen.  Förlåten,  mina  damer,  att  jag  besvärat  i 
hit.     Jag   ber  er,  skynden  förut,  jag  skall  snart  ha  de 

äran  att  följa  er. 


DE  TVÄ    PRÅN    PORDOM      '  169 

Hviskande  sinsemellan,  aflägsnade  sig  hofdamerna 
och  deras  följe,  ovissa  hvad  de  borde  tänka  om  denna 
plötsliga  förändring  i  grefvens  handlingssätt. 

De  två  från  fordom  blefvo  allena,  omgifna  allenast 
af  barnen.  Ingen  af  dem  sade  ett  ord.  Minnets  makt 
öfver  de  fordom  glödande  hjärtan  —  ungdomens  Ijufvaste 
vår  —  saliga  drömmar  af  oskuld  och  kärlek  —  o  huru 
sorgligt  Ijufva  tankar  vakna  vid  eder  anblick,  där  I  stan 
som  en  horisont  i  fjärran  för  människans  syn,  en  horisont 
af  stjärnor  och  morgonrodnad,  af  blommor  och  dofter 
från  en  längst  förfluten  tid  1  År  förgå,  och  lifvet  kämpar 
dna  heta  strider,  hjärtat  betäekes  med  ärr  af  läkta  sår, 
medan  somliga  blöda  ännu-  tankar  och  sinnen  åldras, 
fiirgema  blekna,  blonmioma  mista  sin  doft,  och  än  här. 
In  där  faller  ett  gult  förvissnadt  löf  från  lifvets  träd; 
men  oåtkomligt  för  tiden,  ovissneligt,  heligt,  underbart 
står  den  första  kärlekens  minne  ristadt  i  själens  djup: 
det  är  en  morgon,  som  kan  skåda  sin  kväll,  men  hvars 
skära  rodnad  flämtar  ännu  i  skyn,  när  hela  jorden  be- 
tåckes  af  natt. 

Femton  år  hade  förgått,  sedan  Bernhard  Bertelsköld 

och   hans    hjärtas   första   kärlek   hade    sagt   hvarandra 

hrväl    i    parken    vid  Majniemi.     Hvad  var  nu  han,  och 

hvad   var   hon?    Han   var   en   världsman,  en  hofman, 

som  under  långa  utrikes  resor,  under  strider  och  äfventyr, 

onder  ständigt  umgänge  i  de  högsta  kretsar  hade  samlat 

«n  rik   erfarenhet   af   lifvet    i    godt  och  ondt,  en  man, 

hvars    hjärta  haft  rum  för  tjugu  älskarinnor  sedan  dess 

och  för  hvilken  kärleken  redan  hade  blifvit  >en  gammal 

daglig    saga».     Hon   var   vid    två   och  trettio  års  ålder 

inna  nästan  ett  barn  i  oskuld ;  hennes  lefnad  hade  flutit 

stilla  och  jånmt  som  en  bäck  i  skogen ;  litet  brus  ibland 

div»r  gtötesteDåma,  litet  hastigare  fart  \  de  n^^d^x,  ^^t 

ir  —  ^åk.  kmr.    Wnåtr.    n. 


170  HÅXAN 

sluttningen  år  starkare  på  iifvets  mark ;  men  för  resten  det 
ständiga,  stilla,  oskyldiga  sorlet  af  en  vänligt  förrinnande 
våg,  hvars  friska  svall  år  en  välsignelse  för  stränderaa 
mndtomkring.  Na  stodo  de  åter  vid  hvarandras  sida, 
landtflickan  och  världsmannen,  båda  förstummade  af 
jämförelsen  mellan  hvad  som  varit  och  hvad  som  var. 
Lille  Per  var  den  förste  som  bröt  tystnaden. 

—  Mor  —  ropade  han  med  en  ganska  tydlig  sido- 
blick på  grefven  —  säg  då  åt  den  elake  herm  att  han 
går  sin  väg! 

Barnets  lilla  vrede  rörde  den  stolte  grefven  nästan 
till  tårar.  Han  tog  pojken  i  sin  famn,  kysste  honom 
och  sade  mildt: 

—  Icke  vill  jag  göra  din  mor  illa.  Vet  du  väl,  min 
gos8e,  att  din  mor  och  jag  ha  hållit  mycket  af  hvar- 
andra  —  i  forna  tider,  tillade  han  sakta. 

Därmed  var  isen  bruten.  Men  Greta  fruktade  det 
farliga  ämnet. 

—  Låt  oss  icke  mera  tala  därom,  herr  grefve,  sade 
Uon  af  böjande. 

—  Nej,  sade  Bertelsköld,  låt  oss  just  tala  därom. 
Du  vet  ej  du  hvilken  svalka  för  hjärtat  som  finnes  i 
minnet  af  länge  förgätna  oskuldsdagar.  Minns  du  änna 
gamla  Janes  spådomar?  Jag  tror  hon  räknade  sjutton 
flammor  —  tillade  han  på  engång  skämtande  ocb 
vemodigt.  —  Hon  hade  orätt,  hon  räknade  dem  för  fL 
Hon  kunde  ha  sagt  trettio.  Och  likväl  är  det  blott  en 
enda  bland  dem,  som  är  oförgätlig. 

—  Ni  är  skyldig  ett  vad  sedan  dess,  herr  grefve, 
sade  Greta.  Ni  lofvade  mig  er  fars  kopparring  i  byte 
mot  en  blåklint. 

—  Jag  kan  ej  hålla  mitt  löfte,  om  jag  äfven  vilh 
det.     Konungens    m^  l6TÄN%ÄXi  ^^  «o^  ^^fö\  \  ^mbt^ 


Irvid  min  fm  förlorade  (vå  (inger  af  sm  vänatra  band. 
Itg  har  sedan  ej  iterfätt  nngen.  och  ja^  önskar  del 
luppl,  ty  ebaro  jag  sjftlf  bar  lidii  däraf,  ba  mina  tmder- 
lahuide  vannit.  Jag  har  hafi  olyckor  aedan  dess,  jag 
bar    m«r    in    enging  varit  s^uk,  s6rad  och  nära  döden: 


17S  HÄXAN 


—  Ack  ja,  herr  grefre,  men ... 

—  Men? ...  Du  tager  detta  så  sorgset? 

—  Ja,  ty ...  jag  vet  ej  om  jag  bör  säga  er  det 
Hon  är  anklagad  för  trolldom,  och  processen  skall  i 
dessa  dagar  begynna.    Ack  om  ni  kunde  resa  dit! 

—  Trolldom!  upprepade  grefven  betänkligt  —  Det 
är  i  dessa  tider  en  svår  anklagelse,  öfver  hela  Sverige 
brinna  nu  för  tiden  bål  vid  bål,  och  de  vidunderligaste 
saker  berättas  om  häxorna.  Du  har  rätt,  jag  måste  utan 
dröjsmål  resa  till  Majniemi.  Men  fortfor  han  skäm- 
tande, du  kallar  mig  icke  mera  dut 

—  Jag,  herr  grefve?  frågade  Greta  rodnande. 
Du  gjorde  det  likväl  nyss  förut 

—  Emedan  ni  annars  ej  skulle  ha  igenkänt  mig, 
och  då  hade ...  er  trettiondeförsta  kärlek  varit  förlorad, 
återtog  Greta  naivt. 

—  Min  trettiondeförsta .  .  ?  Ah,  du  erinrar  mig 
om  prinsessan.     Hon  är  härinne? 

—  Ja,  hon  sofver.  Hon  vet  icke  att  kungen  nyss 
var  här ...  att  han  hörde  henne  i  yrsel  yppa  sin  afsk^* 
för  honom  och  sin  kärlek  för  en  annan,  hvars  namn 
hon  till  all  lycka  ej  nämnde .  . .  Hon  vet  ej  att  jag,  med 
knapp  nöd  och  med  hjälp  af  en  osanning,  hindrade 
honom  att  upptäcka  henne  och  afledde  hans  misstankar. 
Konungen  får  ej  veta  att  hon  var  i  kammaren  under 
hans  härvaro,  ty  därpå  skulle  Sverige  förlora  en  drottning 
och  ni  en  . . .  Greta  kunde  ej  utsäga  ordet. 

—  Och  det  var  därför  du . . .? 

—  Det  var  därför  jag  var  tvungen  att  tilltala  er 
med  en  benämning  från  forna  tider.  Annars  hade  ni 
varit  orsaken  till  en  stor  olycka. 

—  Beundransvärda  kvinna,  det  var  då  för  att  rädda 
tvad  du  kallar  min  kåi\«kk . . . 


Dl  TVÄ   PRÅN   FORDOM  178 

—  Nej,  herr  grefve  —  svarade  Greta  med  nästan 
förebrående  ton  —  det  var  för  att  rädda  en  ung  flickas 
frmmtid  och  heder.  Det  var  för  att  afvända  skymf  och 
oenighet  från  konungens  familj.  Jag  har  gjort  hvad  jag 
bort;  det  återstår  för  er  att  göra  hvad  ni  bör. 

—  Da  har  rått,  min  vän,  återtog  grefven  tankfullt. 
Dir  slår  ett  högt  och  ädelt  hjärta  under  din  enkla 
dräkt  —  mer  grefligt  ån  mitt,  mer  konungsligt,  ån 
högboma  kungabarns.  Vi  måste  rädda  prinsessan,  men 
huru? 

—  Hennes  höghet  har  endast  behöft  en  åderlåtning 
och  stärkande  sömn,  för  att  återvinna  sin  hälsa.  Det 
ena  har  jag  besörjt  och  naturen  det  andra.  Hon  skall 
snart  vara  i  stånd  att  obemärkt  lämna  prästgården  och 
återvända  till  de  kungliga.  Det  blir  er  sak  att  finna  en 
passande  förevändning  för  hennes  frånvaro. 

—  Greta,  du  är  lika  klok,  som  ädel.  Hur  skall  jag 
Ucka  dig? 

—  Därmed ...  att  Sveriges  blifvande  drottning  ej 
mera  kan  vara  grefve  Bertelskölds  . . .  älskarinna. 

—  Du  änglasjäl  . . .  huru  vackert  du  förstår  att 
inslå  de  goda  strängarna  i  mitt  innersta  1  Ack,  ofta  ha 
Ilttsinnet  och  fåfängan  vunnit  segern  öfver  mina  bästa 
föresatser.  Det  är  därför  att  jag  ej  då  haft  en  god  ande, 
som  hviskat  vid  min  sida:  akta  dig,  under  dessa  rosor 
dölja  sig  brottet  och  ångern  I  O,  var  du  min  goda 
ingel,  såsom  du  fordom  vari  Sådan  som  du  var  ingen 
—  ingen  under  hela  mitt  lif ! 

Och  från  den  stolte  världsmannens  öga  droppade 
SD  tår  på  den  tinga  kvinnans  hand,  som  han  förde  till 
sina  läppar.  Men  Greta  lösgjorde  sakta  sin  hand,  drog 
ned  tårfulla  ögon  tvenne  af  sina  gossar  till  sitt  sköte 
ocb  aauh: 


—  Ser  ni,  herr  grefre,  dessa  &ro  mina  goda  ft 
Bed    Gud,  att  ni  engin^  tnfl  fOrstft  den  »anna  kfirlektn; 
di  skall  ert  lijftrlii  ej  bidda  ensami   meri 


4.    Slutet  af  kung  Carls  Jagt. 


I 


glen  fortgick  de  Kljande  <i*- 
garna    i    lierrligt  höstTJidct. 
Antingen      högdjuren     voro 
iröllare  eller  jägame  genoDi 
vanan    skickligare,    alltnof* 
det  lyckades  vida  bftttra  nu. 
fln  I  början.  Konungen  fBllde 
med    egen    hand  en  elg,    ReiitHrcrantK  en  annan,   Guat&f 
Gyllenstjema   den    tredje,    fltra  af  hofherrarne  likaledes 
hvar    sin.     Den    unge    (ursten   vsr  vid  gladt  lynne;  faaja 
antecknade    i    sin    dagbok    alla  ^koit,  både  lyckliga  ocb 
fllyckliga;     han    striirvude    kring    hela    fasta    Åland    ocb 
stundom    ulöfver    sunden,    när    en    jagad    elg  hade  sim- 
mande tagil  sin  tillDykt  (ill  en  holme.     Hans  ridler  voro 
fifverd&digare  Sn  n&gonsm ;  fyra  gfingi-r  om  dageu  ombytte 
han  häst.     Men  drotlnin^en  oph  riksrÄden  voro  icke  vid 
del  bttsta  lynne.     De  begynie  all  längta  tillbaka  Ull  Stock- 
bolm    och    sågo    med   oto  VoTiuiMteu»  -t^ 


SLOTKT  AP  KUNO  CARLS  JAGT  175 

Man  hviflkade  att  det  stundom  gick  hett  till  vid  bägarne 
på  Kastelholms  fogdeboställe  och  att  majestätet  alltför 
ofta  förglömdes  för  pojl^ns  öfverdåd. 

En  dag  var  det  marknad  i  Sund,  och  många  tusende 
mlnniakor  ditatrömmade  från  hela  skärgården  och  från 
Abo,  många  blott  för  att  få  se  de  kungliga.  Här  voro 
rader  af  marknadsstånd  uppslagna  i  nejden  af  kyrkan, 
och  de  kungliga  hade  låtit  uppslå  några  tält  på  en  höjd, 
där  man  hade  en  öfversikt  af  hela  folkvimlet.  Drott- 
ningen med  hofvet  gjorde  en  promenad  mellan  de 
brokiga  skarorna  af  kråmare,  fiskare,  matroser  och  bönder; 
linamän  och  rättare  sökte  förmana  den  stojande  hopen 
till  tystnad,  hofveta  lägre  betjening  underlät  ej  heller  att 
visa  sin  vikt  i  staten  med  att  näpsa  de  påträngande. 
Men  det  oaktadt  voro  ceremoniel  och  hofseder  den  dagen 
iflagda ;  man  såg  hoffröknama  skrattande  köpa  band  och 
mössor  af  krämame;  de  adlige  sprättame  fastade  tupp- 
fjädrar, köpta  af  bondpojkame,  i  sina  sammetsbaretter; 
drottningen  själf  köpte  med  egen  hög  hand  den  fisk, 
som  skulle  anrättas  till  middagen  och  hvilken,  om 
man  får  tro  sagan,  bestod  af  flundror  och  sik.  Men 
konungen  sågs  ej  till.  Hvar  höll  den  vilde  pojken  nu 
åter  hus? 

—  Hvar?  upprepade  den  raska  och  munviga  fröken 
Stina  Wrangel,  som  händelsevis  blef  vittne  till  ett 
af  dessa  utrop,  där  drottningen  glömde  sig  och  modem 
röjde  sig.  —  Hvarl  Tillåter  ers  majestät  mig  att  tala 
appriktigl  ? 

—  Tala;  du  har  rätt  att  prata  tok  i  dag!  —  Stina 
Wrangel  var  nämligen  en  favorit  hos  drottning  Hedvig 
Eleonora. 

—  Jag  ville  blott  säga,  att  ädla  högdjur  måste 
fållas    mtiå   list.     Så    långe    ers    maiostÅl  \^ki  mV  \i\^tv^ 


176  hAjlan 

folket  i  glansen  af  sin  kungliga  värdighet,  akola  de  aOi 
buga  allerlklmjnkaat,  men  ingen  skall  yppa  hvar  konangen 
är.  Om  vi  däremot  —  jag  ^enar  era  majestät  och 
några  af  oss  flickor  som  lihrakt  —  skulle  gä  at  för- 
klädda i  skymningen    .  . 

Drottningen  smålog. 

—  Det  vill  säga,  återtog  hon,  att  jag  skulle  ha  det 
nöjet  bli  ett  förkläde  för  edra  dumheter  .  Men  likt 
godt,  skaffa  oss  fort  några  bonddräkter  och  lät  fyia  man 
af  lifvakten  följa  oss  på  a&tånd,  utan  att  väcka  upp- 
seende. Inga  andra  än  Juliana,  du,  Märta  Leijonhufvnd 
och  Ebba  Wachtmeister  få  vara  med  om  förtroendet. 
Marsch  1 

Sagdt   och   gjordt,    den   lilla  öfverdådiga  hofCröken 
flög  af  som  en  pil,  och  en  timme  därefter  syntes  drott- 
ningen    förvandlad    till    en    ärevördig    Ålandsgumma  i 
söndagsdräkt,    medan   hennes  fyra  hoffröknar,  utstyrda  i 
brokiga    band,    dem    de  köpt  af  krämame,  hoppande  af 
munterhet,    visade     sig    som    sannskyldiga    bondflickor. 
Prinsessan    Juliana   ensam    var    ännu    blek  och  lidande 
sedan    fallet  med  hästen.     Alla  fem  voro  redan  färdiga, 
då  drottningen  begynte  frukta  att  dräkterna  ej  vore  nog, 
att  inkogniton  kunde  blifva  röjd  och  äfventyret  möjligen 
kompromettera  hennes  värdighet.     Efter  någon  besinning 
lät    hon    tillkalla   gunstlingen  grefve  Bertelsköld,  invigde 
honom    i    förtroendet  och  befallde  honom  att  följa  med 
som    beskydd   för   alla   händelser.     Grefven   förvånades 
icke    litet;     han    hade    svårt    att    finna    en    bonddråkt 
passande  för  sin  resliga  växt,  men  lyckligtvis  hade  man 
ett    antal  i  förråd  för  maskrader,  och  så  voro  ändtligen 
alla    färdiga.     Klockan  var  sju  på  aftonen,  och  mörkret 
hade    redan    inbrutit.     Alla    smögo  sig  i  tysthet  ut  från 
präslgärden  och  begktvo  a\%  ik«dkV.  \i>^. 


SLUTET   AP  KUNG  CARLS  JAGT  177 

Den  tiden  var  brftnnyinet  vil  bekant;  men  det  hade 
m  icke  förvandlat  marknaderna  till  skådeplatser  för 
id  och  slagsmål;  dock  fonnos  ölkrogar,  där  det  gick 
pil  bullersamt  till.  Med  hemlig  fruktan  skickade 
fttningen  BertelskOld  att  utspana  om  konungen  fanns 
((Ikrogama.  Grefven  gick,  fick  här  och  där  boxa  sig 
m»  här  och  där  uppbära  knuffar  och  skällsord,  men 
rkom  med  det  lugnande  besked,  att  konungen  ej  sågs 
på  krogama. 

Vid  ändan  af  byn  var  en  stor  bondstuga,  kring 
Iken  mycket  folk  hade  samlat  sig.  Inifrån  hördes 
let  af  en  säckpipa,  ackompagnerad  än  af  sjungande 
ter,  än  af  en  stor  puka  af  kalfskinn.  Man  kunde 
«  att  därinne  lektes  och  dansades.  Drottningen  gaf 
sina  en  vink;  BertelskOld  banade  väg,  och  så  trängde 
n  sig  försiktigt  fram  mellan  folkhopen.     Om  man  får 

berättelsen,  aflopp  detta  icke  alldeles  utan  nederlag, 
gra   lustiga   bröder  mötte  de  kommande  vid  trappan; 

tog  drottningen  om  lifvet  och  svängde  gumman  ett 
r  hvarf  omkring;  en  annan  tog  Stina  Wrangel  om 
dten  och  tryckte  på  hennes  läppar  en  smällande  kyss; 
tredje  tog  Ebba  Wachtmeister  under  armen  och  ville 
ns  fa^on  enlevera  henne.  Alla  damerna  voro  halfdöda 
skrämsel  och  ångrade  redan  tusen  gånger  sin  obe- 
iksamhet;  men  Bertelskölds  kallblodighet  räddade  allt. 
in  ropade  tämligen  högt  och  med  så  åländsk  brytning 
n  kunde: 

—  Kom  gossar,  där  midtemot  låter  kungen  slå 
)pen  ur  öltunnorna,  och  hvar  och  en  får  dricka  så 
'cket  honom  lyster. 

Detta  slog  an.  Största  delen  af  hopen  rusade  ditåt, 
b  damerna  blefvo  befriade  från  sina  påhängsne  till- 
åJBje,  Bom  Japo  från  dem  till  Bacchi  nö^en. 


178  HÄXAN 

—  Låt  oss  vända  om,  grofye,  sade  den  korpulenU 
drottningen,  som  ännu  pustade  efter  den  ansträngande 
snurredansen  och  redan  hade  nog  af  äfventyret 

—  Ja  låt  088  vända  om,  hviskade  de  räddaste  af 
flickorna. 

Men  den  som  icke  lät  sig  förskräcka  var  Stim 
Wrangel. 

—  Vänta,  låt  mig  titta  litet,  innan  vi  gå,  sade  hon 
sakta,  och  utan  att  vänta  på  svar,  var  hon  redan  till 
hälften  inne  i  den  öppna  stugudörren.  De  öfriga  voro, 
med  eller  mot  sin  vilja,  tvungna  att  vänta  i  fturston  och 
höllo  sig  där  undanskymda  i  en  mörk  vrå. 

Därinne  var  ett  bröllop.  Stugan  var  tämligen  stor 
och  uppfylld  af  folk,  så  att  blott  i  midten  af  rummet  eo 
plats  var  öppen,  och  här  lekte  man  danslekar.  Säckpipam 
blåste  så  kraftigt  och  så  länge  lungorna  räckte  till;  när 
han  tröttnade,  föllo  bondflickorna  in  med  sin  sång,  och 
däremellan  intonerade  pukan  vid  passande  tillfålleii. 
Brinnande  pärtor  och  talgljus,  ställda  i  urhålkade  rofvor, 
upplyste  rummet  och  fläktade  för  luftdraget,  som  genom 
de  öppna  fönstren  underhöll  en  behaglig  svalka.  Ung- 
domen tycktes  ha  mycket  roligt;  här  och  där  drogs  en 
gammal  fiskare  eller  en  bedagad  matrona  med  i  ringen 
och  skumpade  där  af  hjärtans  grund.  Alldeles  fint  gick 
det  visst  icke  till;  dessa  näfvar,  vana  vid  noten  och 
yxan,  buro  naturens  handskar  och  grepo  rätt  stadigt  i, 
där  de  blott  fingo  tag;  stegen  voro  ej  heller  lärda  i 
Alina  Fräsas  dansskola,  men  ärligt  och  hederligt  gick 
där  till;  denna  plumphet  hade  sin  oskuld,  som  vil 
kunde  uppväga  hofvets  förfinade  lättsinne,  och  den  lilla 
hoffröken  i  dörren  hade  en  hjärtelig  fröjd  att  betrakta 
detta  för  henne  ovanliga  skådespel. 

Hastigt    smög   Vion    %v%  \xV  \  \»x%\mtl^  ryckte  drott- 
ningen i  kjolen  och  s^dev 


SLUTET  AK   KUNO   CARLS  JAQT  179 

—  Bn  nucjestät,  kungen  är  dir. 

Kungen  var  verkligen  där  med  tvä  eller  tre  af 
sina  förtrogne.  Alla  voro  klädde  i  simpel  jägaredräkt 
imgeftr  som  hofvets  ridsvenner;  Reutercrantz  hade  varit 
nog  försiktig  att  sysselsätta  knektarna  pä  andra  häll,  sä 
ttt  man  ej  behöfde  frukta  deras  inblandning  i  konungens 
Ifventyr.  Omöjligt  är  det  icke,  att  ju  nägra  af  bondfolket 
ttiade  hTilka  gästeme  voro,  ja  det  väckte  en  billig  för- 
ondraDy  når  tre  dukater  funnos  lagda  bland  silfver-  och 
kopparslantarna  pä  det  stora  brudfatet;  men  de  som 
märkte  oräd  hade  nog  förständ  att  icke  lätsa  märka 
nägot,  och  sä  gick  dansen  obehindradt,  utan  att  nägon 
generade  sig  för  de  främmande  jägarna.  Man  säg  pä 
konungen  att  han  trifdes  väl  —  säsom  Carl  XI  äfven 
sedermera  alltid  trifdes  bättre  i  obildade  kretsar,  än  i 
högre  och  finare  bildade,  där  hans  blyghet  och  brist  pä 
umgängeston  hade  svart  att  reda  sig.  Han  svängde  om 
med  bäde  gummor  och  flickor,  sä  det  var  lust  och 
l^ädje  att  se  uppå,  och  när  gärdens  silfverbägare  gick 
omkring  bland  de  förnämligare  gästerne,  fylld  till  brädden 
med  franskt  vin,  försatt  med  kummin  och  kardemumma, 
imög  sig  konungen  hellre  till  den  väldiga  ölstänkan,  som 
pä  ett  bord  vid  spiseln  stod  framsatt  för  den  stora 
hopen  af  gästeme,  och  tog  sig  därur  en  klunk  pä  äkta 
bondevis. 

Emellertid  var  det  skrifvet  i  stjärnorna,  att  de  höge 
gistemes  inkognito  icke  skulle  den  aftonen  aflöpa  utan 
ifventyr.  Lille  Per  från  prästgården  hade  med  sin  mor 
kommit  till  marknaden  och,  såsom  hörande  till  andliga 
ståndet,  jämväl  blifvit  bjuden  till  bröllopet.  Där  hade 
han  krupit  opp  i  ett  hörn  just  nära  ölstånkan.  Knappt 
fick  han  sikte  pä  den  unge  jägaren,  förrän  han  ropade: 
—  Tai'k  Bkali  da  ha  för  hästen.  —  Konun(en\%iv^^  ?k\%\ioA. 


180  HÅXAM 

Modern  sOkte  tysta  den  lille  och  lyckades  fi 
stund,  men  det  dröjde  ej  länge,  innan  vår  gode 
åter  fick  sikte  på  jägaren  och  ropade  så  högt  atl 
kringstående  hörde  det: 

—  Se  där  är  den  beskedlige  kungen,  som  gal 
en  häst. 

Den  tysta  aningen,  som  redan  länge  hade  gröt 
flera  bland  bröUopsgästeme,  fick  nu  en  oväntad  b« 
telse  nr  barnets  mun.  Han  begynte  att  med  för! 
blickar  betrakta  hvarandra,  och  snart  märkte  de  i 
mande  jägame  till  sin  stora  förtret,  att  nmdt  kring 
bildade  sig  en  tom  ring  och  att  en  mängd  pen 
ställde  sig  att  begapa  dem  på  behörigt  afstånd. 
gaf  konungen  sina  vänner  ett  tecken  och  närmad 
dörren  för  att  i  tysthet  draga  sig  ur  spelet  Men  i 
om  hans  närvaro  hade  som  en  löpeld  flugit  genom 
bröllopsskaran  och  äfven  hunnit  till  åskådame  ut 
gården,  hvilka  nu  i  sin  tur  strömmade  in,  för  att  < 
få  se  en  skymt  af  landsens  unge  herre  och  koi 
Trängseln  i  dörren  blef  därför  så  stark,  att  i  den  stu 
ingen  slapp  in  eller  ut,  och  där  stod  nu  kungen,  för 
och  brydd  huru  han  bäst  skulle  undkomma  folkets  < 
hängsenhet. 

Vid  samma  tid  hade  drottningen,  prinsessan,  B 
sköld  och  hofbröknama  trängt  sig  i  dörren,  för  at 
trakta  konungen,  och  stodo  nu  fångna,  inklämda  m 
dem  som  ville  ut  och  dem  som  ville  in.  Äfven 
prästmor  från  Saltvik  hade  velat  draga  sig  undan 
sin  pilt,  förlägen  öfver  den  villervalla  hans  lilla  pratsa 
tunga  åstadkommit.  Barnet  blef  klämdt  och  bö 
gråta;  en  närastående  sjöman  tyckte  det  vara  sync 
den  lille  och  lyftade  honom  på  sina  breda  axlar,  fi 
hjålpå  honom  ur  lrån^e\ii. 


8LUTKT   AP  KUNG  CARLS  JAQT  181 

No  tyckte  sig  lille  Per  vara  en  hel  karl,  d&r  han 
b  sjömannens  axlar  hade  fri  utsikt  öfver  hela  bröllops- 
len och  var  hnfvndet  högre  fin  alla  öfriga.  Han  såg 
t  omkring  som  en  kong  på  sin  tron,  och  slutligen 
innade  hans  små  ögon  på  några  ansikten,  dem  han 
skte  sig  kfinna  igen. 

—  Akta  dig,  mor,  ropade  han,  dftr  fir  den  elake 
ihren,  som  ville  göra  dig  illa  hemma  hos  oss. 

Håndelseyis  stod  konungen  just  i  samma  ögonblick 
ra  bredvid;  han  hade  nyss  förut  igenkfint  den  lille 
h  setl  ett  prof  på  den  skarpa  observationsförmåga,  som 
in  ej  sillan  finner  hos  barn  med  goda  hufvuden. 

—  Hvad  sfiger  du?  sade  den  kunglige  jftgaren  och 
lade  piltens  hand. 

—  Ja  ja  —  pratade  den  lille,  munter  och  uppspelt 
sin  höga  hedersplats  —  tror  du  jag  inte  känner  dig? 

1  fir  kungen,  och  dfir  står  grefven,  och  dftr  står 
insessan,  som  var  inne  i  kammaren,  när  du  var 
IS  oss.  Ä,  nog  kfinner  jag  er,  fast  ingen  känner 
Bn  mig. 

Kungen  följde  med  ögonen  gossens  pekfinger  och 
Ddde  sig  igenkänna  prinsessan  Juliana  i  bondedräkt, 
inru  hennes  ansikte  var  till  hälften  doldt  af  ett  hvitt 
ickle. 

—  Var  hon  inne  i  kammaren,  när  jag  var  hos  er? 
}prepade  han  med  en  lindrig  dariming  i  rösten. 

—  Hvad  pratar  du  för  dumheter,  Per?  hörde  man 
ödem  hviska  strax  bredvid.  —  Här  har  du  en  hvete- 
ödsbulle    —    och  därmed  ville  hon  stoppa  hans  mun. 

Men  den  liUe  fortfor  att  prata,  i  det  han  mumsade 
ballen: 

—  Visst  var  hon  i  kammaren,  n&r  du  åt  filbunke 
b  tnmpmde  atjål  min  trå-PoHe,  och   sedan  %V.  m'^^'^^ 


182  HÄXAN 

mor  henne  i  armen,  att  hon  blödde,  och  sedan  imi*  mor 
åt  grefven:  det  är  min  syster,  sa'  mor.  Inte  har  mor 
någon  syster. 

Emellertid  hade  Bertelsköld  lyckats  andantringa 
folkhopen  i  farstun  och  bereda  sina  damer  fri  reträtt. 
Alla  de  höge  gästeme  kommo  findtligen  at  på  gåiden, 
och  drottningen,  som  ej  längre  kunde  styra  sin  yrede, 
fattade  sin  kunglige  son  i  armen  och  hiriskade: 

—  Ers  majestät,  är  det  så  en  konung  af  Sverige 
bevarar  sin  värdighet  i  folkets  ögon? 

Konungen    rodnade  starkt  och  h viskade  lika  saktt: 

—  Ers  majestät,  gref  Horn  har  alltid  framställt  «rt 
höga  exempel  för  mig  till  efterföljd.  Dessutom,  hvem 
är  den  damen  i  hvita  hucklet,  som  äfven  har  hedrat 
denna  fest  med  sin  närvaro? 

—  Det  är  den  blifvande  drottningen,  som  med  rätta 
har  oroats  öfver  den  blifvande  konungens  pojkstreck. 

—  Hälsa  då  den  blifvande  drottningen,  att  den 
blifvande  konungen,  »den  odräglige  pojken  med  sina 
hästar  och  soldater»,  icke  vill  göra  henne  till  »docka 
åt  en  docka»  —  nej,  ers  majestät,  denna  blifvande 
drottning  blir  aldrig  drottning  —  åtminstone  icke  i 
Sverige,  såvida  hon  ej  vill  vänta  på  min  efterträdare! 

Och  med  dessa  ord  ilade  konungen  bort,  kvar- 
lämnande  drottningen  i  bestörtning  och  vrede  öfver  något 
som  för  henne  var  en  fullkomlig  gåta. 

Det  återstod  nu  endast  att  så  obemärkt  som  möjligt 
uppnå  prästgården.  Sagan  förmäler  ej  hvilka  vidare 
äfventyr  därunder  händt,  och  det  är  troligt  att  en  mans 
djärfhet  och  fem  kvinnors  list  voro  tilhräckliga  för  att 
utan  hinder  uppnå  målet.  Men  folket  i  bröUopsgården, 
långtänkt  som  alla  våra  landsmän,  hade  först  efter  de 
kuDgligRB    bortgäng   tIlU  YixoukåV  laVua.  ^«iv  %sv  ^m^^  dem 


»LUTET   AP    KUNO   CARLS  JAGT  183 

ide  hade  vederfarits  bröllopet    Och  nu  fönt  utbrast 
gamla   kirlek   till    konungahuset    i    ett  skallande 
op,  som  i  kvällens  tystnad   hördes  ända  till  präst- 
I. 

len  Greta  från  Saltvik  tryckte  med  tårar  den  lille 
n  sitt  hjärta  och  sade: 

-  Olyckliga  barn,  du  har  krossat  en  krona  1 

te  blef  i  förstone  häpen,  ehuru  han  ej  begrep  det 
te.     Men   så   mycket  förstod  han,  att  han  troligen 
något   illa.     Han   stod    rätt   fundersam  en  stund; 
sade  han: 

-  Var  ej  ledsen  nu,  mor  I  Kungen  har  trampat 
r  min  häst  och  gaf  mig  en  annan  i  stället.  Har 
unpat  sönder  hans  krona,  så  skall  jag  göra  honom 
nan  i  stället.     Var  ej  ledsen  nu,  morl 

Ireta  smålog. 

-  Hvad  är  det  som  ett  barn  ej  kan  I 

fen  säkert  är  det,  att  det  icke  var  prinsessan 
a,  som  sedermera  blef  Carl  XII:s  moder.  Hvem 
ir  det  då  sett  ut  här  i  norden?  Det  kom  en  dag, 
veriges  tillämnade  drottning  skattade  sig  lycklig  att 

skyla  sina  felsteg  med  en  krämares  hand  —  när 
ödgades  byta  den  kronas  glans,  som  skimrat  öfver 
s  ungdom,  mot  tvungen  landsflykt,  ett  fläckadt  namn, 
!   af   ånger   och   en    graf  af  glömska.     Arma  och 

prinsessa  —  hvem  kastar  på  dig  den  första  stenen ! 
>ock  —  återvändom,  för  att  egna  en  hastig  afskeds- 
åt  slutet  af  konungens  jagt. 

^n  6  September  1671  var  bestämd  för  återresan. 
ingen  och  riksråden  lämnade  med  glädje  Ålands 
er,  men  konungen  och  hela  det  yngre  hofvet  sade 
saknad  farväl  åt  det  fria  lifvet  i  skog  och  mark. 
hriåkade  att  en  del  af  den  yngre  adcAn  VAx  n^%X 


184  HÅXAN 

utföra  en  plan  att  göra  konungen  myndig  et 
den  lagliga  tiden,  och  därtill  allenaatyrande ,  de 
gick  om  intet.  Och  det  var  väl;  enväldet  kon 
sedan  tids  nog,  när  dess  stund  var  inne. 

De  kungligas  besök  var  utmärkt  af  fle: 
härtighetsverk.  Man  säger  att  kyrkor  och  fati 
betydliga  gåfvor;  därom  tiga  nu  kyrkoböckei 
sedan  förstördes  under  stora  ofreden.  En  a 
raskaste  skyttar,  som  fällt  en  elg  och  därmed 
sitt  lif,  fick  näd  af  konungen.  Hvad  elgama  i 
såg  man  ännu  fyrtio  år  därefter  deras  högbun 
horn  mellan  löfven  i  Ålands  skogar.  Men  stora 
som  förödde  så  mycket,  förödde  äfven  dem.  . 
när  fienden  väntades,  blef,  på  svenska  regeriz 
fällning,  en  stor  massaker  anställd  bland  elgam 
kött  insaltades,  deras  hudar  gjordes  till  1 
Carl  XII:s  ryttare.  Fiendens  kulor  medtogo  de 
blifna.  Efter  den  tiden  irrade  här  och  där  eti 
par  omkring  på  de  forna  betesmarkerna,  till  desf 
den  sista  elgen  sköts  på  Fläka  hemmans  ägo 
lands  socken. 

Detta  besök  var  Carl  XI:s  första  och  en< 
på  finsk  jord.  Den  kungliga  fregatten  låg  r 
hundrade  svajande  vimplar,  sluparna  lade  från 
de  talrika  skaror,  som  rundtomkring  betäckte  strä 
vikar,  uppstämde  ett  tusenstämmigt  hurra  för  dei 
konungen  —  och  fregattens  kanoner  hälsade 
ett  dånande  farväl.  När  röken  af  sista  skottet  e 
såg  man  konungen  med  blottadt  hufvud  vinka 
hälsning  —  och  snart  klöf  den  stolta  fregatten 
fåra  i  vågen,  som  glänste  likt  guld  uti  aftonrodnad 


BARNRN    I    BLÅKULLA  185 


5.    Barnen  1  BlikuIIa. 

Innan  Ti  gå  yidare  i  denna  berättelse  måste  vi  först 
taga  ett  steg  af  yidpass  fyra  månader  tillbaka.  Det 
var  vid  Valborgsmässotiden  år  1671.  Marken  hade  kort 
fömt  blifvit  bar,  några  herrligt  ljumma  regn  hade  efter- 
följts af  ett  lika  herrligt  solsken ;  en  lätt  ånga  höjde  sig 
från  den  ännu  gula  marken,  där  nu  de  första  stråen 
begynte  uppspira;  man  tyckte  sig  höra  gräset  växa;  man 
trodde  sig  timme  efter  timme  se  huru  ängarna  blefvo 
gröna  och  träden  knoppades. 

Och  åter  äro  vi  i  nejden  af  Majniemi  några  få  mil 
från  Åbo.  Sedan  vi  sist  besökte  denna  nejd  för  femton 
år  tillbaka,  har  den  antagit  ett  gladare  och  vänligare 
utseende.  Där  råder  väl  ännu  mycken  fattigdom  i  de 
små  kojor,  som  omgifva  det  stolta  slottet;  men  den  nöd, 
den  förtviflan  och  det  hat,  som  rådde  där  under  salig 
grefvens  tid,  äro  nu  mycket  mildare.  Grefve  Bernhard 
Bertelsköld  har  ombytt  fogde  på  sitt  slott;  den  gamle 
mäster  Adam  har,  rädd  för  sina  förre  underhafvandes 
hämnd,  flyttat  sin  boning  till  Åbo  stad  och  nedsatt  sig 
där  att  som  draken  vakta  de  rikedomar  han  utpressat 
if  den  fattige  bonden.  Den  nye  fogden  har  af  sin  herre 
erhållit  stränga  instruktioner  att  förfara  skonsamt  med 
böndeme,  att  understödja  de  flitigaste  med  små  lån  och 
de  fottigaste  med  eftergifter  på  arrendet.  Så  har  en  del 
tf  de  många  öde  gårdarna  åter  blifvit  befolkad,  de  för- 
Tildade  fälten  åter  besådda  med  korn  och  kärna;  man 
kunde  hoppas  en  bättre  tid,  därest  bonden  på  de  adeliga 
godsen   häda  n&gon  säkerhet  för  framtiden,    ^^xv  YiN^xsv 

lA  —  JTfJt.  ber.    nioåtr.    IL 


186  HÅXÅN 

kunde  försäkra  honom  därom,  att  icke  hans  nuvarande 
milde  herre  en  dag  skalle  efterträdas  af  en  despot,  som 
åter  behandlade  sina  undi^rlydande  likt  de  oskäliga  djuren? 
Och  sä  arbetade  bonden  fOr  dagen,  nöjd  när  han  hade 
fred  och  bröd  för  ögonblicket;  men  på  framtida  upp- 
odlingar, på  konmiande  släktens  väl  tänkte  ingen,  ty 
hvem  ville  en  dag  se  sitt  arbete  komma  en  ny  mäster 
Adam  till  godo? 

Nära  en  kvart  mil  &  ån  slottet  låg  Arvio  by,  den 
samma  som  blifvit  nästan  tutalt  ödelagd  genom  upprorets 
följder  i  mäster  Adams  tid.  Största  delen  af  folket  var 
på  utarbete  under  den  vackia  eftermiddagen;  på  vägen, 
som  gick  genom  byn,  såg  man  en  ensam  gumma  vandra. 
Hon  var  helt  och  hållet  svaitklädd  i  groft,  men  renligt 
ylletyg.  Den  böjda  gestalten  vittnade  om  en  hög  ålder, 
men  den  skarpa  genomträngamle  blicken  vittnade  omen 
klok  och  verksam  själ,  medan  hennes  raska  rörelser  läto 
förmoda  en  kroppslig  styrka,  si*m  åldern  ännu  ej  kunnat 
märkbart  bryta. 

Såg  man  nogare  på  den  g'Amla,  så  igenkände  man 
utan  svårighet  »Svarta  Jane»,  hvilken  läsaren  torde 
minnas  från  förra  berättelsen.  Den  som  icke  kände 
henne  skulle  tagit  henne  för  omkring  sextio  år;  andra 
visste  rätt  väl,  att  hon  nu  måste  vara  minst  sjuttiofem. 
Man  såg  heime  försiktigt  vandra  vägen  fram  och  här 
och  där  se  sig  omkring  på  gårdarna  i  byn.  Så  snart 
hon  trodde  sig  ha  ingenting  att  befara,  gick  hon  med 
sitt  knyte  in  i  stugorna,  dröjde  någon  stund,  återkom 
med  knytet  ständigt  större  och  fortsatte  åter  sin  väg  till 
andra  gårdar.  Hvad  hade  hon  där  att  skafb,  och  hvad 
medförde  hon  därifrån? 

På  det  att  inga  misstankar  oskyldigtvis  måtte  stanna 
på   en    person,  för  \ivVWeii  ^  Vi'^  ^xv  %^\\ä  ^&mmal  vän- 


BARNEN   I   DLÅKULLA  187 

9  vilja  vi  följa  henne  på  några  af  dessa  besök.  I 
a  gården  var  matmodem  hemma  och  kärnade  smör. 
ta  Jane  blef  väl  emottagen,  instängdes  en  stund  i 
kkammaren  och  bortgick  med  många  tacksägelser 
ett  par  nya  strumpor  i  knytet  I  andra  gården  var 
Sicka  om  aderton  eller  tjugu  år  henmia  för  att  ha 
II  öfver  de  små  barnen.  Här  var  Jane  lika  väl- 
men,  en  brasa  upptändes,  och  i  askan  af  den  ned- 
na  glöden  lästes  tillkonmiande  ting.  Resultatet 
6  ha  utMlit  den  unga  flickan  till  särdeles  nöje,  ty 
bortgåendet   ökades    knytets   innehåll   med   en  stor 

I   tredje   gården   var   husbonden    hemma   och  låg 
Jane  blef  inkallad  och  kom  icke  gärna;  dock  lät 

förmå  sig  att  läsa  öfver  den  sjuke  och  erhöll  till 
ling  en  blank  daler  silfvermynt,  med  löfte  om 
»elt,  därest  mannen  i  morgon  kunde  gå  ut.  I  fjärde 
en  mötte  henne  en  piga,  som  drog  henne  in  i 
g[ården  och  i  tysthet  berättade  att  hennes  fästman 
rgifvit  henne;  Jane  skulle  därför  reda  åt  honom  en 
Iryck.     Hvad    svaret    blef,    förmäler   icke  historien, 

säkert  är  att  Jane  kom  därifrån  med  ett  par  nya 
npeband.  I  femte  gården  blef  hon  bortjagad  med 
Iser  och  hårda  ord;  värdinnan  beskyllde  henne  att 
ha  stulit  ull  om  påsknatten  och  förgjort  koma,  så 
le  icke  mjölkade.  I  sjelte  gården  blef  hon  åter  väl 
tagen ;  en  häst  hade  sjuknat  och  var  nära  att  krevera ; 

gaf  hästen  brännvin,  band  en  påse  under  hans  hals 
erhöll  till  belöning  en  kappe  salt.  I  sjunde  gården 
fdes  god  lycka  för  brygden;  Jane  tvättade  brygg- 
1  med  ett  afkok  på  rönn,  ljung  och  porsris,  hvilket 
e  medföra  lycka,  och  erhöll  för  denna  väntjenst  ett 
kakor   färskt   bröd    och   ett  par  marker  smör.     Så 

det   ar  gård   och    i   gård,  och  a\\i\l\\iWi  \iäA^  ^«^ 


188  HÅXAN 

gamla,  saltp&sen  inberåknad,  en  så  stor  Mrda,  att  hon 
skäligen  ej  ansåg  sig  kunna  bära  mera  för  en  gång. 
Och  efter  det  redan  led  mot  kvällen,  fann  hon  för  godt 
att  begifva  sig  på  hemvägen,  utan  att  låtsa  föntå 
de  vinkar  hon  ännu  hir  och  där  märkte  vid  nästan 
hvarje  stuga  hon  passerade.  Ty  dylika  besök  i  byn 
skedde  icke  alla  dagar,  och  Jane  hade  stor  praktik 
äfven  i  andra  b^ar.  Hvar  och  en  ville  därför  passa  på 
Ullfället. 

Emellertid  bogynte  männen  hemkomma  från  arbetet, 
och  Jane  fann  icke  för  godt  att  möta  dem,  där  hon 
kom  med  påse  och  knyte.  Hon  visste  att  de  fleste 
fruktade  henne,  men  hon  visste  äfven  att  många  be- 
skyllde henne  för  allt  ondt  som  hände  i  byn  och  hotat 
angifva  henne,  hvilket  i  dessa  tider  var  en  vådelig 
sak.  Hon  tog  därför  en  genväg  öf\er  ängarna  och  vek 
därifrån  inåt  gångstigen,  som  ledda  genom  skogen  till 
stranden. 

Dit  hade  hun  ännu  vidpass  en  Qärdingsväg,  och 
huru  raskt  hon  än  gick,  rann  aftonsolen  ned  bakom 
topparna,  medan  Jane  ännu  var  i  skogen.  Natten  kom, 
och  det  var  väl  icke  så  farligt  här  i  landet  i  Maj,  når 
mörkrets  flor  sväfvar  helt  tunt  öfver  grenar  och  toppar, 
likt  en  behagelig  dröm,  medan  talltrasten  sjunger  sina 
sorgligt  vackra  visor  i  den  mörka  barrskogen.  Ja  där 
var  ännu  en  sångare,  som  lät  höra  sig  på  afstånd  vid 
sjön  och  vid  hvars  toner  talltrasten  upphörde  med  sina; 
det  var  näktergalen  som  då  liksom  nu  ^ar  en  kär  syd- 
ländsk gäst  på  Finlands  södra  kust. 

Likväl   påskyndade  Jane  sina  steg,  tf  hon  var  icke 

säker   uppå,    att  ju  ej  en  skälm  kunde  ha  tagit  hennes 

båt  vid  stranden,  och  då  hade  hon  fått  tillbringa  natten 

/  skogen.     Vid  det  \ion  {^e^L  «l^  ^^tal  ^Oti  ta^Nkc^^^s  «å 


BARNEN   I   BLÅKULLA  189 

och  underliga  tankar  frän  fordom  ronno  i  hennes 

hörde  hon  i  skogen  ett  främmande  ljud.    Det  var 

orrens  kuttrande,  icke  vargens  tjut,  icke  nattskärans 

ande  ljud  pä  renen  i  rägfälten.    Det  var  rösten  af 

rätande  barn. 

Jane  var  bamkär  och  gick  ät  det  häll  där  hon 
I  rösten.  När  hon  sä  gätt  en  läng  omväg,  upp- 
B  hon  tre  barn,  en  gosse  och  tvä  flickor,  alla  om 
eller  sex  är,  hvilka  sutto  hopkrupna  vid  roten  af 
råd,  och  tvä  af  dem  sofvo  oskuldens  sömn  pä  den 
{a  marken,  men  den  ena  af  flickorna  var  vaken  och 
för  sig  själf  af  hunger  och  räddhäga.  Jane  gick 
till  barnen. 

—  Hvarför  aren  I  sä  ensamma  här  i  skogen?  frä- 
hon. 

—  Ack,  sade  flickan,  vi  följde  koma  pä  vall  för 
i  gängen  i  dag,  dä  kom  regnet  i  middags,  och  där 
in  präktig  regnbäge.  Dä  sade  Tommu :  kom,  låt  oss 
ist  regnbagen,  han  är  där  helt  nära  i  skogsbacken. 

när   vi    kommo  dit,  var  han  ännu  ett  stycke  bort, 
lä  kommo  vi  längre  och  längre  i  skogen,  tills  vi  ej 

hittade  hem. 

Jane  log  nästan  sorgligt.  Kanske  tänkte  hon  pä, 
dessa  barn  sprungit  efter  regnbågen,  likasom 
iskorna  springa  efter  lyckan.  De  säga  som  barnen : 
är  helt  nära,  lätom  oss  taga  henne  1  Och  när  de 
na  dit,  är  hon  äter  ett  stycke  borta,  och  när  de 
cia  dit,  syns  hon  äter  glimma  fjärran  i  skyn,  och 
)lja   de   dödlige   hennes  försvinnande  spär,  tills  de 

med  att  förvillas  i  djupa  skogen. 

—  Följen  med  mig,  sade  Jane,  sä  fän  I  sofva 
ti   i   min  stuga.    I  morgon  skall  jag  visa  er  vägen 


190  HÄXAN 

De   sofvande   fingos   med   mOda  på  benen,  och  så 

fortsatte  hela  sällskapet  vägen  till  stranden.  Barnen 
gingo  tysta  och  illa  till  mods ;  de  kände  nog  svarta  Jane 
och  visste  hennes  rykte;  de  hade  kanske  hellre  blifvit 
kvar  i  skogen,  men  de  vågade  ej  yppa  sin  fruktan.  Blott 
Tommu  hade  mod  att  hal^[råtande  säga: 

—  Jag  vill  ej  gå  med  trollet  i  skogen;  jag  vill  gå 
hem  till  mor. 

—  Vi  vill  gå  hem  till  mor,  snyftade  båda  flickorna. 

—  Hvad  nu,  små  tokar?  puttrade  Jane.  Mor  sofver, 
och  till  byn  är  en  half  mil.  Se  så,  klifven  raskt  på; 
hos  mig  fån  I  sedan  smörgås  och  mjölk. 

Smörgås  och  mjölk  I  Hvem  har  ej  varit  barn  och 
varit  hungrig  och  hört  dessa  ord,  som  i  den  stunden 
innefattade  all  jordisk  lycka  och  läckerhet  I  Tårarna 
upphörde  att  rinna,  och  barnen  stego  på  med  förnyade 
krafter;  blott  den  ena  af  flickorna  bröt  stundom  små 
kvistar  och  strödde  dem  efter  sig  på  gångstigen. 

—  H varför  gör  du  så  där?  h viskade  den  andra. 

—  Tyst!  svarade  den  lilla.  Farmor  har  berättat  för 
mig  om  en  flicka,  som  blef  bortförd  af  trollen  i  skogen 
och  strödde  kvistar  på  vägen,  och  sedan  när  hon  såg 
kvistarna,  hittade  hon  hem  igen. 

Om  Jane  hört  dessa  ord,  hade  hon  haft  skäl  att 
darra.  När  en  idé,  en  fördom,  eller  hvilken  föreställning 
som  helst  har  gripit  ett  folk,  så  skall  man  grant  märka 
dess  omfång  och  vikt  i  de  små  barnens  mun.  Veta  de 
ingenting  däraf,  då  kan  man  vara  säker  på,  att  den  idén 
ännu  ej  blifvit  en  lifsfråga  och  en  hjärtesak.  Men  be- 
gynner den  föreställningen  att  spöka  på  barnens  läppar, 
då  må  den  glädjas  som  vinner  därpå,  och  då  må  den 
darra  som  drabbas  däraf,  ty  då  kan  han  klart  förstå, 
att   den    idén    gått  ViU  dyop^V  %1  ^^  V^^Näxi^  '\xi\xto^  ^ 


BARNEN   I  DLAKULLA  191 

lunfljemas  innersta,  ja  i  sjålfva  moderamjölken  och  kan 
icke  atrotas  på  många  mansåldrar. 

Vid  den  tid,  hvarom  yi  tala,  var  tron  på  häxor  och 
trolldom  en  sådan  föreställning,  som,  urgammal  i  sig 
sjilf,  hade  ånyo  blossat  upp  på  ett  förskräckande  sätt. 
Just  i  det  stora  århundrade,  som  hade  födt  Newton, 
Leibniz  och  på  slutet  Voltaire,  just  vid  den  tid,  när 
reformationen  hade  för  en  stor  del  af  Europa  låtit 
morgonrodnaden  dagas  af  en  ljusare  tid,  just  då  uppstod 
denna  märkvärdiga  reaktion  af  hedendomens  och  medel- 
tidens djupaste  mörker.  Kättarebålen  i  det  katolska 
Enropa  hade  ännu  icke  upphört  att  brinna,  när  häxomas 
bål  begynte  att  tändas  i  den  protestantiska  världen. 
Trolldomen  blef  på  den  tiden  en  trosartikel,  på  hvilken 
de  klokaste  män  ej  mera  tviflade.  Allmänna  bönedagar 
Qtskrefvos  för  att  afvända  »satans  raseri»,  kungliga 
kungörelser  varnade  menigheten,  styrkte  dess  tro  och 
upphetsade  dess  inbillning;  trollkommissioner  nedsattes, 
till  hälften  af  andlige,  till  hälften  af  världslige  män,  och 
dömde  många  hundrade  att  å  båle  brännas  »för  sin  själs 
salighets  skull»,  hvarom  allt  mera  skall  berättas  längre 
fram.  I  Sverige  begynte  detta  o  väsende  i  Norrland  under 
Gustaf  Adolfs  tid,  tog  sedan  fart,  grasserade  öfver  hela 
landet  och  grymmast  i  Dalarna.  Finland,  trolldomens 
hemland  sen  urminnes  tid,  blef  hastigt  och  starkt  an- 
ttncket  däraf,  så  att  här  brunno  bålen  i  full  låga  under 
nästan  hela  senare  hälften  af  sextonhundratalet;  ja  i 
Sverige  behöfdes  icke  mer  än  att  vara  finska  och  vara 
gammal  och  ful,  för  att  dragas  inför  de  förfärliga  dom- 
stolar, som  dömde  utan  försköning,  emedan  de  dömde 
Qtan  sans.  Och  hvilken  märkvärdig  roll  de  små  barnen 
härvid  spelade,  skall  af  det  följande  blifva  klart. 


193  HÄXAN 

Men  Ti  återvända  till  Jane  och  barnen  i  skogen. 
Det  var  redan  sent  lidet  på  natten;  når  de  honno  till 
stranden,  stego  de  i  båten  och  rodde  öfver  till  Janes 
stuga,  hvilken  Ifisaren  torde  minnas  sedan  förra  berättelsen. 
Här  var  allt  sig  likt  som  för  femton  år  sedan,  med  den 
skillnad  att  ned  ifrån  taket  hängde  på  en  tråd  en  underlig 
prydnad  —  en  grinande  dödskalle.  Antingen  det  nu 
var  för  att  afskräcka  det  vidskepliga  folket  från  besök  i 
hennes  stuga  (ty  Jane  tålde  inga  besök),  eller  af  den 
besynnerliga  förkärlek  för  det  hemska,  som  ofta  födes 
af  ensamheten  —  alltnog,  när  Jane  tände  de  torra  spå- 
norna i  sin  spis,  såg  man  dödmannens  toma  ögonhålor 
likasom  ur  luften  stirra  på  de  nykomne. 

Barnen  skreko  högt  af  förskräckelse. 

—  Hållen  er  mun,  sade  Jane  förtretad.  Sådana  som 
den  där  skola  vi  alle  blifva,  ty  människan  är  en  mask  på 
jorden.  Se  så,  kära  barn,  sätten  er  här  vid  bordet  och 
äten  er  mätta;  sen  få  ni  krypa  till  kojs  i  min  egen  säng. 

Och  därvid  framtog  hon  ur  sitt  knyte  de  färskt 
bröden  och  det  gula  smöret,  nedtog  från  hyllan  sin  enda 
sparade  Glbunke  och  bjöd  barnen  af  godt  hjärta  stilla 
sin  hunger.  Ja  för  att  ännu  därvid  fägna  deras  ögon, 
framtog  hon  tre  blanka  mässingstallrikar,  som  glänste 
likt  guld,  och  tre  skedar  af  samma  metall,  en  kvarlefva 
frän  forna  tider.  Men  barnen  kröpo  i  en  vrå  och  tordes 
af  skrämsel  ej  röra  sig.  Slutligen  nödgades  de  med 
halft  våld  att  komma  till  bordet 

Hos  de  stackars  små  stred  hungern  hårdt  med  f5^ 
skräckeisen.  Ändtligen  var  hungern  nära  att  segra,  då 
en  obetydlighet  åter  betog  dem  all  deras  aptit  En  af 
dessa  oskyldiga  skalbaggar,  en  sådan  som  barnen  kalla 
»blåmask»  och  som  vårtiden  ofta  har  sitt  tillhåll  i  vägg- 
springorna,   hade   rkkal   bWVäl  ^V  ^^xo^^ti  wik  t(iteto^ 


BARNR5    I   BLÅKULLA 


191 


lig  att  promenera  Afver  filet  som  en  mäDnigka  Sfver 
isen.  Knappt  bteh'o  bamen  honom  varse,  innan  de 
kastade  ifrän  eig  skedar  och  amörgfiaar  och  kröpo  änyo 
darrande  i  vrän. 

—  Hvad  går  äl  er?  ropade  Jane  haraiBen. 

Barnen  svarade  ej.  Hor  upprepade  frågan  och 
trädde  närmare.  D&  började  alla  tre  storskrika,  och  den 
äldre  af  flickorna  ropade  öfverljudt: 


I 


—  Aldrig  fita  vi  trolIenB  mM;  trollens  mat  bUr 
tBrvandUd  till  maakar. 

Jane  aökte  förgäfvea  att  lugna  de  smk,  dä  i  det- 
Hmma  dörren  öppnades  och  tvfi  personer  af  besynnerligt 
ttteende  inträdde.  Den  ene  var  nästan  alldeles  svart 
—  af  naturliga  orsaker,  ty  det  var  en  kolare  (rån  grann- 
■kspet.  Den  andra  var  en  gammal  kvinna,  underligt 
ntalyrd  i  röd  kjol  och  tröja  med  allehanda  utsydda 
isckui,   och  kring  halsen  bar  hon  ett  p^Vbanä  «i  ioKSk 


194  HÄXAN 

musslor,  dem  bönderne  anse  för  ormhufvuden  och 
hvarmed  de  ännu  i  dag  bruka  pryda  sina  betsel.  Vid 
denna  nya  förfärande  syn  kröpo  barnen  under  sängen 
och  lågo  där  helt  tysta,  utan  att  knappt  våga  andas  och 
utan  att  märkas  af  de  nykomne. 

Jane  kastade  på  sina  nya  gäster  en  butter  blick 
och  frågade  snäft: 

—  Nå  hvad  är  det  nu  igen?  Jag  har  ju  sagt  att 
jag  ej  kan  hjälpa  er. 

Mannen  tog  till  orda  och  sade  nästan  ödmjukt: 

—  Var  icke  ond  nu,  Jane,  för  att  vi  komma  vid 
denna  tiden.  Det  är  nu  midnatt,  och  Vapuri  säger  att 
ingen  annan  än  du  kan  hjälpa  mig.  Redan  i  fyra  nätter 
har  jag  sett  drakeiden  lysa  i  skogen;  jag  har  kastat  stil 
därpå,  jag  har  tigit  som  muren,  men  kitteln  har  ändå 
ej  kommit  upp  till  jordytan.  Vapuri  säger  att  böfvelen 
rider  gränsle  däröfver  och  kan  ej  fås  bort  med  mindre 
än  att  du  besvärjer  honom  sju  resor  med  drakeblod  och 
själfspillingars  ben  och  små  mördade  barns  lillfingrar. 
Därför  så  . . . 

—  Ja  därför  så  måste  du  hjälpa  honom,  inföll  den 
gamla  kvinnan  med  häftighet.  —  Gör  dig  ej  till,  det 
veta  nog  alla,  att  ingen  kan  det  så  bra  som  du,  ty  da 
är  bekant  och  god  vän  med  hin  onde.  Herre  Jesus, 
där  är  han  ju . . .  skrek  hon  till  i  detsamma,  i  det  hon 
varseblef  dödskallen,  som  hängde  i  taket 

—  Vill  du  hålla  din  mun!  skrek  Jane  förargad. 
Skäms  du  icke  att  komma  med  sådana  ord  här  i  min 
egen  stuga! 

Den  främmande  kvinnan  missförstod  hennes  mening 
och  svarade  förlägen: 

—  Ja  det  är  dumt  af  mig,  Jane,  att  här  hos  dig 
åkalla    Guds   namn,   l^    d^\.  lcii\Ä%<M:  ^vw  VwäV.  ^V  ksa!t 


bahnen  i  blåkulla  195 

ih  verkan.    Hen  se  här  skall  du  få  se,  att  jag  godtgör 
itt  fel. 

Och  därvid  tog  den  halft  vanvettiga,  af  trolldomens 
rsot  anstuckna  kvinnan  tvenne  halmsträn,  lade  dem  i 
>rs    på   golfvet  samt  trampade  och  spottade  pä  korset. 

—  Se   sä,   tillade  hon  triumferande,  nu  skadar  det 
mera  att  jag  uttalat  Guds  namn. 

Den  olyckliga,  hon  visste  icke  hvad  hon  gjorde, 
idskepelsens  mörka  demon  hade  fått  makt  öfver  henne ; 
introns  spöke  hade  stigit  fram  ur  sin  väsenlösa  tomhet 
'h  vuxit  opp  till  en  förfärande  verklighet,  till  en  synd 
>m  hånade  det  allraheligaste. 

Äfven  Jane  stod  under  vantrons  välde,  men  hon 
[»pslukades  icke  däraf.  Vapuris  hädelse  upprörde  hennes 
tnersta.  Hon  sprang  upp  och  ropade  med  hotande 
Mrder: 

—  Ut  från  min  tröskel,  ni  gudsf örsmädare !  Ut,  ni 
irtappadel    Ut!    Ut!    Ut! 

Jane  var  icke  god  att  trotsa  i  detta  ögonblick.  Hon 
38te  sig  i  hela  sin  längd;  det  gråa  håret  fladdrade,  den 
noliga  handen  höjdes  hotfullt.  Kolaren  och  hans  följe- 
lagerska  skyndade  på  dörren,  men  Vapuri  mumlade 
ndskefuUt  för  sig  själf: 

—  Hon  vill  ensam  behälla  sin  konst,  men  detta 
biU  hon  ej  ha  gjort  för  intet. 

Jane  gick  ut  att  samla  örter,  ty  just  i  natt  var  det 
iDmåne.  När  hon  kom  äter,  erinrade  hon  sig  de  af 
bämsel  halfdöda  barnen.  Deras  gömställe  under  sängen 
ir  tomt.  Hon  sökte  dem  öfverallt,  men  förgäfves.  De 
oro  försvunna  utan  spår. 


196  hJLxan 


6.    YattuprofveL 

rilidigt   en   vacker   morgon  i   början  af  Juni  år  1671 
-L    rörde  sig  på  Åbo  gator  och  långs  stränderna  af  än 
en   stor   folkmassa.    Det  var  påtagligt,  att  man  väntade 
någon    synnerlig  och  ovanlig  tilldragelse  och  likväl  icke 
rätt    visste    ställe    och    tid.     Ty  än  hördes  vid  stranden 
ett   larm,    och  strax  skyndade  flera  hundrade  dit  att  se 
åt    hvad  det  var;  än  skockade  sig  en  folkhop  på  torget 
utanför   domkyrkan,    och   strax  växte  hopen  af  nyfikne, 
som  från  alla  håll  tillströmmade;  än  blänkte  gevären  af 
^n    patrull    på    den    då   nyss    anlagda   Slottsgatan,  och 
strax    hastade    hoparna    dit  till  dess  möte.     Aura  å  var 
uppfylld    af   båtar  och  skutor,  hvilka  behagligt  utbredde 
sina   hvita   segel    att   torka   i   den   lugna   och   solklara 
morgonluften,    och   från    landssidan    inkommo    rader  af 
kärror,    hvilkas    ägare    förde    sina   produkter   till  torget 
och  med  förundran  stannade  i  trängseln  af  de  sysslolöse 
åskådame. 

Bland  de  nyss  ankomna  var  en  heldäckad  skuta, 
som  syntes  större  och  förnämligare  än  de  andra  och 
som,  lastad  med  yppersta  Vasa  råg,  hade  trängt  sig  upp 
ända  till  närheten  af  den  enda  bro,  hvilken  den  tiden 
underhöll  kommunikationen  mellan  båda  åsträndema.  Ur 
dess  lilla  kajuta  framkröp  en  kort  och  tjock  gubbe, 
hvars  hvitnade  hår,  mustascher  och  pipskägg  förunderligt 
stucko  af  mot  det  jovialiska  och  ännu  rödblommiga 
ansiktet.  Strax  efter  honom  framkröp  ur  samma  gömma 
en  likaså  liten  och  likaså  rundelig  gumma,  något  tiotal 
yngre   fin   gubben,   m«i\  \\V«l  ^^^^tv\.  ^^  %^^\£l\A>%  «iti 


198  HÄXAN 

tog  han  henne  om  lifvet  och  lyftade  henne  med  ungdom) 
raskhet  opp  på  det  torra.  Hon  åter  tackade  med  e 
gladlynt  nick,  och  så  begåfvo  sig  båda  framåt  torge 
för  att  uppsöka  den  köpman,  till  hvilken  de  ville  sälj 
sin  råg.  Under  vägen  hände  sig  emellertid,  att  d 
kommo  in  bland  folkhopen  och  att  gumman  oskyldig 
fick  en  och  annan  knuff  af  bredaxlade  matroser  elle 
näsvise  gatpojkar.  Gubbens  hvita  ögonbryn  rynkado 
härvid  tämligen  barskt,  och  under  ett  »blitzdonnerkreoz 
pappenheim>  sköt  han,  med  en  ynglings  kraftiga  arm,  d( 
påträngande  åt  sidan. 

—  Hör  på,  gode  vän  —  sade  han  till  en  gammal 
grof lemmad  man,  som  nyss  kommit  från  landssidan  med 
ett  lass  rotfrukter  —  äro  då  människorna  här  i  Åbo 
rent  af  galna?  Hvad  springa  de  efter  så  bittida  på 
morgonen,  måne  manium  et  sero  oenientibus  ossa,  som 
vi  fordom  brukade  säga,  den  tiden  jag  gick  här  i  katedral- 
skolan? 

Den  tilltalade  vände  sig  flegmatiskt  om,  valkade 
en  stor  tuggbuss  mellan  tänderna  och  svarade  eftei 
någon  betänketid: 

—  Det  är  svarta  Jane,  som  skall  undergå  vattuprofvet 

—  Så  så  —  svarade  gubben,  i  det  han  uppknäppte 
sin  korta  fårskinnspäls,  som  blef  något  varm  i  sommar 
luften  —  svarta  Jane  är  då  en  trollpacka,  mcUa  sibylla 
efter  hvad  jag  kan  förstå? 

—  Jo    men,    svarade   mannen  vid  lasset  enstafvigt 

—  Då  är  hon  visst  från  Österbotten  ?  frågade  gummai 
med  en  lindrig  utländsk  brytning  i  talet 

—  Nej  men,  svarade  åter  den  enstafvige. 

Men  därpå  tillade  han  med  en  blandning  af  stolthe 
och  skygghet,  likasom  ville  han  tillegna  sig  en  del  a 
Janes  rykte,  men  likvli  lruV\.«Å<^  ^^^^  \^\\^«t\ 


VATTUPROFVET  199 

—  Jane  år  hemma  frän  Majniemi. 

—  Min  vän  —  fortfor  den  lille  gubben  med  komiskt 
Ivar  —  jag  vill  hälla  min  skuta  med  räg  och  rättor 
not  ett  gammalt  öskar,  att  du  vore  bättre  kamrat  pä 
I  nattlig  öfverrumpling,  än  som  talare  pä  ett  namnsdags- 
ilas.  Majniemi  I  Jag  vill  vara  skapt  som  en  kroat, 
Q  jag  känner  den  socknen.  Ubi  nunc  ecclesia ...  det 
*  för  märkvärdigt,  sä  snart  jag  äterser  den  hederliga 
imkyrkan,  där  jag  fordom  sköt  sä  mänga  kajor  med 
)rättbäge,  sä  växer  latinet  opp  igen,  som  rägaxen  mellan 
nbbama  pä  ett  gammalt  svedjeland. 

—  Jag  vill  minnas  att  grefve  Bertelsköld  har  ett 
lort  säteri  med  detta  namn,  inföll  den  lilla  runda  gumman, 
det  hon  gjorde  ett  fäfängt  försök  att  fortsätta  prome- 
iden  och  draga  gubben  med  sig. 

—  Bertelsköld?  mumlade  den  gamle.  Jasä,  nä  nä. 
Ii  är  säledes  grödan  pä  hans  äker.  Han  sädde  trolldom 
:h  han  skördar  häxor,  det  är  i  sin  ordning,  hoc  est  in 
mm  ordinem,  som  de  gamle  sä  sant  uttryckte  sig. 
om,  mor  lilla,  vi  lata  dem  doppa  häxan;  var  säker  pä 
i  hon  flyter,  om  hon  är  af  rätta  sorten. 

De  bada  gamla  ville  nu  gä,  men  mannen  vid  lasset 
ide  faittat  gubben  med  ena  handen  i  pälsen,  medan 
Bn  andra  handen  med  ett  omisskänneligt  uttryck  af 
(riägenhet  for  hit  och  dit  under  hundskinnsmössan,  som 
etäckte  landtmannens  gräa  här. 

—  Skulle  det. ..  skulle  det  vara  kapten?  stammade 
irien  och  betraktade  gubben  och  hans  päls  med*  underligt 
urna  och  ärligt  dumma  ögonkast. 

—  Hvad  nu . . .  sapperment,  dig  har  jag  sett  engäng 
•rr,  sade  gubben  och  fixerade  den  fordom  muskel- 
irka  gestalten,  hvars  rygg  blifvit  krökt  under  arens 
Dgd.    —    BUtzdonnerkreuz,  är  du  icke  PeW^,  tixrcix^t^ 


200  HÄXAN 

tretti    vid   Larssons   skvadron   af   salig   kangens    finska 
dragoner? 

—  Jo  men  ir  jag  så,  och  ni  ir  min  kapten,  sva- 
rade mannen  vid  lasset,  i  det  en  enda,  men  trohjärtad 
tår  sökte  sig  en  väg  utför  den  solbrynta  fårade  kinden  och 
föll  på  fårskinnspälsen,  hvars  fåll  den  gamle  tryckte  till 
sina  skäggiga  läppar. 

Den  lille  gubben  —  i  hvilken  läsaren  kanhända 
redan  igenkänt  vår  gamle  gode  vän  Larsson  från  Gustaf 
Adolfs  tid  —  glömde  i  hast  sin  latin  och  minnet  af 
domkyrkans  kajor,  för  att  stadigt  och  trofast  skaka  den 
gamle  kamratens  hand. 

—  Blitzpappenheim,  är  det  du,  Pekka  1  utropade 
han.  Så  finns  det  då  ännu  en  rask  gosse  från  salig 
kungens  dar ;  ja  ja,  vi  äro  icke  många  kvar  uppå  denna 
jorden,  som  kunna  säga  oss  ha  sett  hvitögat  på  gamle 
korpralen  vid  Breitenfeld  och  blödt  en  ärlig  droppe  blod 
med  vår  store  kung  på  Lutzens  fält  Så,  Pekka,  du  fir 
nu  bonde,  ser  jag,  och  kör  ditt  lass,  och  bonde  är  jag 
också,  min  gubbe,  och  för  min  skuta  hit  med  egna 
pojkar  och  egen  råg.  Här  ser  du  min  gumma,  ja  ja, 
liten  smul  fetare  om  lifvet  och  gråare  i  hufvudet  har 
gumman  blifvit,  sedan  vi  första  gången  spetsade  mun 
åt  hvarandra  i  Wurzburgs  tomkammare  och  lurade 
jesuitpacket,  så  det  var  lust  och  glädje  att  se  uppi 
Men  så  skall  jag  ock  säga  dig,  att  gumman  sedan  dess 
har  gifvit  mig  åtta  pojkar  och  sex  flickor,  summa  fjorton, 
min  hederlige  vän,  och  af  dem  lefva  nu  tolf,  nämligen 
hälften  af  hvardera  sorten.  Ja  ja,  Kätchen,  icke  är  det 
värdt  att  du  ser  så  högfärdig  ut  för  det.  Säg  mig,  hvad 
för  en  belsebub  for  då  i  vår  Bertel  på  senare  tider,  att 
han  icke  mer  var  sig  lik  ? . . .  Men,  tillade  han,  här  står 

jag  och  pratar  borl  den  Vid  \8L%^\i^^\s:^i^VL(^^mannen; 


VATTUPROFVET  201 

un  har  jag  i  behåll,  gudskelof,  och  51  ryms  däri  änna 
.  gamla  dagar.  Om  en  stund  är  jag  här  tillbaka,  och 
.  skall  da  komma  ombord  på  min  skuta  och  dricka  en 
lig  kanna  öl  med  din  gamle  kapten. 

Det  gamla  paret  fortsatte  nu  sin  väg.  Men  under 
len  hade  folkhoparna  fördelat  sig,  somliga  till  kyrkan, 
mliga  till  Slottsgatan.  Orsaken  blef  snart  tydlig.  Från 
ittet  nalkades  en  fångkärra,  åtföljd  af  ett  kommando 
Idater  med  dess  korporal  i  spetsen.  På  kärran  satt 
i  blek,  mager  och  tynande  gestalt,  i  hvilken  man  knappt 
mde  igenkänna  svarta  Jane,  som  ännu  för  en  månad 
dan  var  så  kry  för  sina  år.  Hopkrumpen,  fastlåst 
ed  kedjor  om  händer  och  fötter,  syntes  hon  känslolös 
r  sin  skymf  och  sin  olycka.  I  åskådames  sinne  om- 
bdade  vid  hennes  anblick  fruktan  och  afsky  med 
ädjen  att  nu  ändtligen  se  henne,  den  länge  så  ryktbara 
Izan,  i  hennes  förnedring  och  straff.  Ingen  förbarmande 
lick,  ingen  medlidandets  tår  sågs  i  dessa  många  hundrade 
gon,  som  nu  betraktade  henne.  Det  föll  ingen  enda 
1,  att  denna  gamla  kvinna  var  ett  af  de  många  olyckliga 
ffren  för  den  blindaste  vantro;  ingen  anade,  att  äfven  i 
Annes  bröst  ett  mänskligt  hjärta  klappade  och  led; 
ögen  tviflade  på,  att  ju  trollpackan,  som  försvurit  sin 
jti  åt  a^frundens  furste,  med  detsamma  afsvurit  alla 
linskliga  känslor  och  förverkat  sin  rätt  att  behandlas, 
tt  ömkas  som  människa. 

Långsamt  fortgick  det  bedröfliga  tåget  under  åska- 
imes  smäderop: 

—  Hvarför  har  man  ej  gifvit  häxan  en  kvast  att 
la  på? 

—  Jane,  Jane,  hvar  är  nu  djäfvulen,  som  ej  kommer 
t  hjälpa  dig? 

14.  —  Jn^  ber.    niuåtr.    II. 


202  HÄXAN 

—  Blås  kedjorna  af  dina  händer  1  Tag  korpvingar 
på  axlama  och  flyg  i  ogglehamn  till  Blåkulla;  det  vore 
just  präktigt  att  sel 

Men  många  gjorde  i  tysthet  korstecknet,  ett  minne 
från  den  katolska  tiden,  hvilket  ännu  var  kvar,  oaktadt 
reformatoremes  nit,  och  brukades  i  hemlighet  af  gam- 
malt folk. 

—  Hvad  har  då  det  trollet  gjort?  frågade  Larsson, 
hvilken  med  sin  gumma  under  armen  återvände  från 
köpmannens  hus. 

—  Hvad  hon  gjort?  upprepade  en  närastående  röd- 
brusig  borgare.  Ja  det  är  icke  lätt  att  uppräkna.  Pränta 
hennes  synder  på  pergament,  och  den  listan  skall  räcka 
från  Åbo  till  Viborg.  Hvad  hon  gjort  1  Han  frågar  deti 
Så  mycket  skall  jag  säga  honom,  att  hon  förh&xat 
människor  och  djur,  att  hon  förvandlat  ärlige  kristne  s 
till  vargar  och  fört  många  oskyldiga  barn  till  mörksens 
samkväm  i  Blåkulla. 

—  Nå  så  bränn  då  det  otyget  —  mumlade  den 
hederlige  kaptenen  förargad  —  men  stå  ej  och  {ö^ 
smäda  en  fånge,  som  ej  kan  röra  hand  eller  fot.  Donne^ 
blitz,  det  kan  förarga  mig  in  i  själen,  när  jag  ser  flera 
hundrade  män  bruka  sin  mun  mot  en  gammal  käring, 
som  ej  kan  försvara  sig. 

Nu  var  tåget  vid  domkyrkan,  där  allt  folket  hade 
samlat  sig  till  morgonbönen.  Klockan  var  sex.  Han 
var  den  tiden  mera  bittida  i  rörelse  än  nu;  dagens 
arbete  begynte  i  alla  klasser  af  samhället  klockan  fem 
på  morgonen  och  slöts  klockan  åtta  på  aftonen.  Na 
gick  det  rykte,  att  den  stränge  biskop  Gezelius  själf 
skulle  förrätta  bönen  i  domkyrkan.  Men  troUpackan, 
hvars  orena  ande  kunde  besmitta  Guds  hus,  fick  icke 
inkomma  i  templet.    Hon  nt^^ki^dA^^  %\ax£ca.  \sa4  rai  vakt 


VATTUPROFVKT  203 

i  den   trånga  förstugan   till   södra  korset  och  därifrån, 
för  öppna  dörrar,  afhöra  bönen. 

Och  ryktet  hade  ej  misstagit  sig.  Efter  psalmen 
och  den  vanliga  bönen,  uppträdde  biskopen  själf  midt 
på  stora  gången  framför  södra  korset,  läste  först  en 
kraftig  bön  mot  trolldom  och  satans  list,  som  i  denna 
onda  och  gudlösa  tid  bragt  så  många  själar  i  evigt 
ftrdärf,  samt  vände  sig  därpå  direkt  till  fången  med 
ea  lika  kraftig  förmaning  att  ändtligen  göra  bot  inför 
Guds  församling  och,  sig  till  fromma,  androm  till 
nming  och  vamagel,  öppet  bekänna  djäfvulens  funder 
och  det  syndiga  umgänge  hon  med  den  lede  frestaren 
plägat  hade. 

Vid  dessa  ord  trädde  biskop  Gezelius  helt  nära  till 
döiien,  där  Jane  stod,  och  fixerade  henne  med  sina 
genomträngande  ögon.  Hela  den  då  femtiosexårige  pre- 
latens gestalt  hade  ett  manligt,  ett  strängt  befallande 
Attryck;  den  friska  färgen  på  hans  kinder,  den  skarpt 
Mjda  näsan,  det  långa  krusiga  och  redan  hvitnande 
liåret,  det  gråa  skägget,  som  flöt  öfver  bröstet  i  rika 
rågor  —  allt  imponerade  hos  denne  den  kraftfullaste 
DEian,  som  alltsedan  hierarken  Magnus  Tavast  suttit  på 
&bo  biskopsstol.  Det  var  häxan  i  Endor,  som  hade 
besvurit  Samuels  ande  ur  grafven. 

Denna  blick,  för  hvilken  präster  och  lekmän  darrade 
alltfrån  Åbo  till  Tomeå,  kom  äfven  Jane  att  darra. 
Men  efter  hand  tycktes  hon  åter  fatta  mod;  en  liflig 
rodnad  ftrgade  hennes  vissnade  kinder,  hon  vågade  tid 
Bfter  annan  upplyfta  sina  ögon;  ja  slutligen  vågade 
bon  hvad  onda  samveten  aldrig  vågade:  hon  såg 
luskopen  rakt  i  ansiktet;  blixt  mot  blixt.  Kyrkans  öfver- 
tofvad  teg  och  väntade  bekännelsen  från  synderskans 
åpjMur. 


S04  HlXkf! 

Men  den  fem  och  sjuttioäriga  kvinnans  böjda  gestalt  I 
uppreste  sig  helt  rak,  i  det  hon  sade  ett  enda  ord,  som  • 
slog  alla  närvarande  med  förfäran. 

—  Kättare  I  utropade  hon. 
Biskopen  studsade.    Han  erinrade  sig  nu,  att  bland 

de  svåraste  (och  rimligaste)  anklagelserna  mot  Jane  var 
äfven  den,  att  hon  aldrig  i  mannaminne  hade  besökt 
Herrans  nattvard.  Han  begynte  att  ana  en  annan  omk 
därtill,  än  blott  ett  gudlöst  förakt  för  sakramentena. 
Och  biskopens  lynne  var  lika  häftigt,  som  krafifollt 

—  Hvad   vägar   du  säga?  utbrast  han,  i  det 
hans  kinder  färgades  af  en  lifligare  rodnad. 

—  Jag  säger,  att  du,  som  kallar  dig  kyrkans  huå$ 
och  som  står  här  för  att  bikta  mina  synder,  kske  Ir 
annat  än  en  kättare  i  Guds  hus.  Du  och  ditt  kapitd 
och  dina  präster  och  hela  ditt  folk,  I  aren  icke  anpit 
än  förtappade  affällingar  från  den  rätta  tron.  I  sitleB 
till  doms  öfver  en  rättrogen  katolik,  men  jag  aäger  eder: 
det  vore  bättre  att  I  kladden  eder  i  säck  och  aaka  o<^ 
gingen  till  Rom  att  söka  den  helige  faderns  aflal  fBr 
eder  egen  svåra  synd.  Ja  jag  säger  dig  att  jag 
katolik,  och  det  trogna  Bajern  är  mitt  fädernesland. 
mer  än  trettio  år  har  jag  varit  vittne  till  eder  kåttenh 
otro;  jag  har  nödgats  förneka  min  tro  och  gömma  mitt 
radband,  som  tjufven  gömmer  en  stulen  altarkalk,  och  ^ 
jag  har  icke  upplåtit  min  mun.  I  hafven  fängslat  mig 
oskyldigt  för  ringa  ting  och  kastat  mig  sex  famnar  nnder 
jorden  i  det  förskräckliga  håltomet  af  edert  slott  här  i 
Abo;  där  har  jag  frusit  och  hungrat  och  utstått  alla 
mörkretä  och  ensamhetens  fasor,  och  jag  har  fördragit 
det  utan  klagan.  Nu  dragen  I  mig  för  edra  domstolar 
och  fören  mig,  fattiga,  gamla  och  värnlösa  kvinna,  till 
döden  att  brännas  pk  b%\,  oeV  \vL  ^^^x^x^^x^^^dfttta^ 


206  HÄXAN 

såsom   de   heliga   martyrer   det   fördragit  i  fordomtima. 
Men   när  I  dragen  mig  i  eder  kyrka  och  viljen  att  jag, 
en   troende,    skall   bikta   för  eder,  otrogne,  då  uppreser 
sig    mitt   hjärta,    och   jag    upplåter  min  mun  för  första 
gången   på   mer  än  trettio  solhvarf,  och  säger  till  eder: 
visserligen    är   jag   en  stor  synderska,  men  I  åren  dock 
större    syndare   än   jag:  I  aren  allesamman  kättare  och 
affällingar,    och   likasom  den  timliga  elden  skall  förtära 
min    kropp,    så    skall    den    eviga    elden    förtära   eder 
själ,  I  förlorade  barn  af  den  stora  heliga  allmänneliga 
katolska  kyrkan  I 

Hvad  sade  biskop  Gezelius,  han  den  stränge  och 
mäktige  protestanten,  till  denna  sista  uppflammande  låga 
från  trettiåra  krigets  glödande  vulkan?  Han  beherskade 
sin  af  vrede  darrande  stämma,  upphof  sina  händer 
och  sade: 

—  Jag  tackar  dig,  min  Gud,  att  dessa  hädiska  ord 
icke  äro  sagda  i  ditt  tempel,  utan  allenast  i  ditt  tempels 
förstuga.  Visserligen  tillåter  du  djäfvulens  makt  på 
jorden  vara  ganska  stor,  då  han  ikläder  sig  själfva  trones 
mantel  och  trotsar  i  dess  skrud  det  allraheligaste.  Dock 
är  jag  viss  uppå,  att  du  hafver  satt  honom  ett  mål  före, 
och  han  skall  icke  undkomma  det,  ehvad  han  i  sin  list 
må  förebara  armod  eller  oskuld  eller  något  slags  ond- 
skyllan.  Fören  bort  denna  ftrstockade  kvinna  till  det 
prof,  som  lagarna  föreskrifva,  och  först  när  lagen  henne 
dömt,  är  det  tid  för  kyrkan  att  ännu  engång,  och  för 
sista  gången,  bjuda  henne  nådens  själabot. 

Och  biskop  Gezelius  aflägsnade  sig  med  högborei^ 
panna.  Men  Janes  aftynande  gestalt  hade  åter  fallit 
tillsamman  efter  det  häftiga  utbrott,  som  medtog  hennes 
krafter,  och  hon  lät  utan  allt  motstånd  föra  sig  bort  till 
det  grymmdi  gyckelspel,  &om  N^xyXsA^V^xvxv^  \\»i|}^tis  namn. 


VATTUPROFVET  207 

atan  medlidande,  utan  försköning,  som 
brdom  romarna  vid  djnrfäktningama  i  cirkus,  vftntade 
tiaen  åsk&dare  utanför  kyrkan  på  häxans  vattuprof. 
Knappt  visade  sig  Jane,  och  knappt  spridde  sig  bland 
nångden  ryktet  att  hon  icke  bekant,  innan  ett  stormande 
jubel  atbröt  och  hälsade  f&ngen  med  höga  glädjerop. 
Nästan  i  trinmf  följdes  hon  till  stranden  af  ån  —  men 
det  Tar  en  grym  triumf,  det  var  kattens  smekningar  till 
råttan,  det  var  en  gycklares  fröjd  att  offret  för  hans 
begabberi  ej  mera  kunde  undkomma.  Så  förvildade  voro 
redan  sinnena  genom  dessa  vidunderliga,  tätt  på  hvar- 
andra  följande  häxprocesser;  så  förvirrade  voro  genom 
dem  begreppen  om  mänsklighet  och  medlidande,  att 
min  trodde  sig  göra  Gud  en  tjenst  med  att  håna  den 
olyckliga  i  hennes  skymf  och  förnedring.  Och  när  det 
innu  därtill  blef  bekant,  att  Jane  i  förstugan  till  själfva 
domkyrkan  skymfat  biskopen  och  öppet  bekant  sig  till- 
höra den  hatade  papistiska  läran,  då  kände  hopens 
jubel  och  raseri  ingen  gräns;  hade  man  icke  väntat 
ett  så  stort  nöje  af  vattuprofvet,  så  var  fara  värdt,  att 
man  redan  därförinnan  slitit  den  stackars  fången  i  stycken. 
Så  snart  Jane  med  sin  bevakning  var  kommen  till 
det  utsedda  stället  vid  ån,  uppställde  sig  soldateme  i 
halfcirkelformig  spetsgård  omkring  henne,  för  att  afhålla 
den  ständigt  växande  folkmassan.  Därefter  föreläste  en 
stadstjenare  på  ämbetes  vägnar  det  utslag  af  den  därtill 
nedsatta  trollkommissionen,  hvari  förbemälda  änka,  svarta 
Jane  benämnd,  såsom  den  där  idkat  trolldom  och  gemen- 
skap med  djäfvulen,  men  likväl  icke  kunnat  förmås  att 
sådan  stor  synd  i  godo  på  sig  bekänna,  nu  skulle,  till 
Buds  ära  och  sanningens  utrönande,  underkastas  det 
wvikeliga  vattuprof,  hvaraf  klarligen  skönjas  kunde,  om 
bon    mäklade  med   trolldom   afvända  bin  vi^  TA^\a«ci& 


208  HÄXA 

ordning,  den  där  vid  handen  gifver,  att  en  människa, 
kastad  bunden  i  vattnet,  atan  djäfvulena  bistånd  måste 
af  vattnet  uppslukas  ^. 

Jane  nedlyftades  från  kärran.  Hennes  händer  och 
fötter  sammanbundos  stadigt,  obarmhärtigt  hårdt  med 
starka  tåg,  och  i  detta  jämmerliga  tillstånd  bars  hon  nt 
på  en  låg  brygga,  som  sträckte  sig  utåt,  nära  det  djupaste 
stället  af  ån.  Icke  ett  ord  eller  en  klagan  undföll  hennes 
läppar.  Men  åskådames  nyfikenhet  steg  till  sin  höjd. 
I  detta  ögonblick  voro,  så  långt  man  kunde  se,  alla 
plank,  alla  tak  och  i  synnerhet  bron  uppfyllde  af  gapande 
munnar  och  utsträckta  halsar;  ja  soldateme  i  spetsgården 
voro  tvungne  att  med  pikar  och  korsgevär  afhålla  de 
påträngande. 

—  Hundra  daler  mot  femtio  att  hon  flyter!  ropade 
samme  rödbrusige  borgare,  som  en  stund  förut  hade 
förargat  Larsson. 

—  Vare  sagdt,  svarade  denne  med  en  harmfull  och 
utmanande  blick  på  sin  vederdeloman. 

Ännu  i  sista  ögonblicket  ute  på  bryggan  frågade 
rättens  tjenare  med  hög  röst  den  anklagade,  om  hon 
ville  godvilligt  bekänna  sig  skyldig.  Hopen  darrade  af 
fruktan  att  hon  skulle  göra  det.  Men  från  Janes  läppar 
hördes  endast  ett  sakta,  men  beslutsamt  nej. 

Detta  ne]  var  afgörande.  Tvenne  starka  karlar 
fattade    den  olyckliga,  en  i  fötterna,  en  under  armarna, 

^  Dessa  vattuprof  voro,  likasom  de  motsvarande  eld- 
profven,  där  en  uiklagad  måste  bära  glödande  järn,  redan 
långt  för  detta  i  bruk  och  återfinnas  ofta  i  medeltidens 
krönikor.  Här  antogs,  besynnerligt  nog,  att  endast  djäfvulen 
kunde  rädda  den  brottslige,  medan  de  s.  k.  gudsdomarna 
inneburo   att  Gud   skulle  genom  ett  underverk  rädda  den 


VATTUPROFVET  209 

sringde  henne  ett  par  gånger,  för  att  taga  fart,  och 
elongade  henne  därpå  långt  ut  i  den  af  vårfloden  upp- 
svSllda  strömmen.  Plaskandet  af  den  gamla  kvinnans 
kropp,  när  den  nedföll  i  vattnet,  åtföljdes  i  samma 
ögonblick  af  ett  outsläckligt  hurrarop  från  den  förvildade 
tolkmassan. 

—  Hon  sjunker  —  jag  har  förlorat  1  utropade 
borgaren  med  förtrytelse. 

I  samma  stund  som  Jane  föll  i  vattnet,  försvann 
hon  under  strömmens  yta,  där  endast  ett  lätt  skum 
utvisade  stället  för  hennes  fall.  Det  skallande  jublet 
tystnade;  hvar  och  en  kände  dock  tyst  inom  sig,  att 
detta   skämt  var  för  groft  och  föga  bättre  än  ett  mord. 

Båtar  utsattes  genast,  för  att  uppsöka  och  rädda 
den  drunknande.  Sällsamma  slutsats  1  Att  hon  sjönk, 
skulle  vara  ett  bevis  på  hennes  oskuld,  men  detta 
bevis  skulle  kosta  henne  lifvet.  Sanningen  att  säga, 
var  man  icke  förberedd  pä  denna  inkonsekvens;  rättens 
tjenare  hade  tagit  för  afgjordt  att  trollpackan  skulle  flyta. 

Jane  hade  blifvit  kastad  i  strömmen  ofvanför  bron. 
Med  ens  uppstod  nu  på  bron  ett  larm,  som  snart  öfver- 
gick  till  den  vildaste  fröjd. 

—  Hon  flyteri  Hon  flyteri  ropade  man,  och  några 
de  spefullaste  skyndade  att  tillägga:  —  Opp  mot  strömmen 
med  käringen  I     Opp  mot  strömmen  I 

I  själfva  verket  syntes  för  ett  ögonblick  Janes 
hnfvud  på  vattenytan  nära  bron.  1  nästa  ögonblick 
sjönk  det  åter,  men  båtarna  voro  i  närheten  och 
lyckades  uppfiska  den  olyckliga,  innan  strömmen  för 
alltid  behöll  henne  i  sitt  djup.  Sanslös  blef  hon  återförd 
till  slottet 

Bland  folkmassorna  uppstodo  larm,  skrik  och  ord- 
yåxhngar.   Bäde  båxan  flutit?    Hade  Vioii  a^vmVxV'^  ^Vv.'^ 


310  HÄXAN 

delarna  kunde  besvaraa  med  ja,  båda  med  nej.  Hvarken 
Larsson  eller  borgaren  erkände  sig  hafva  förlorat  Men 
de  fleste  stannade  vid  det  som  närmast  passade  in  i 
deras  vidskepliga  tro,  nämligen  att  trollpackan  flutit,  och 
alla  desse  voro  ense  därom,  att  man  icke  behöfde  vidare 
bevis  pä  hennes  brottslighet.  Under  mycket  stoj  och 
oväsende  skingrade  sig  hoparna  åt  alla  håll,  och  därmed 
hade  detta  skamliga,  men  för  tidehvarfvets  seder  be- 
tecknande uppträde  sitt  slut 

Underbara  kontrast  I  Samma  flod,  som  nu  gaf 
tillbaka  sitt  och  vidskepelsens  rof  —  samma  flod,  som 
sålunda  blef  vittne  till  ett  det  gröfsta  barbari,  som 
nyare  tider  veta  att  omtala  —  det  var  samma  rykt- 
bara Aura^  vid  hvilken  Finlands  bildning  så  skönt 
uppblomstrade  —  samma  Aura,  som  skaldemö  sedan 
så  varmt  besjöngo  —  samma  Aura,  hvars  namn  alltid 
skall  vara  förenadt  med  allt  hvad  Finland,  under  de 
första  seklerna  efter  universitetets  stiftelse,  ägde  ut- 
märktast  i  vetenskap,  konst  och  litteratur  I 


7.    Rannsaknlngen. 

Den  stora  eldsvåda,  som  den  29  Maj  1681  ödelade 
största  delen  af  Åbo  stad,  hvilken  nyss  hade  åte^ 
hämtat  sig  efter  branden  år  1656,  förstörde  äfven 
hofrättshuset  och  större  delen  af  dess  viktiga  handlingar. 
Törhända    hade  man  axm^x^  %i  ^«iiv  VV\.\.  tA^^^l  uiQplys- 


RANNSAKNINGEN  311 

dg  om  den  lAngvariga  rättegången  mot  häxan  från 
ijniemi  1671. 

Hela  sommaren,  som  förflöt  efter  det  grymma 
ttaprof  vi  nyss  omtalat,  hade  svarta  Jane  suttit  fängslad 
Åbo  slott  Alla  medel  användes  för  att  få  henne  till 
kfinnelse;  själfva  det  fruktansvärda  håltomet  i  hufvud- 
ggnaden  af  slottet,  dit  mörka  gångar  ledde  än  uppför, 
t  nedför  och  där  den  anklagade,  afklädd  till  blotta 
inety  lämnades  att  försmäkta  i  mörker  och  köld  sex 
mnar  under  jorden  —  äfven  det  blef  ^ängt  anlitadt 
ne  bekände  icke,  och  ehuru  hon  ansågs  förvunnen 
9d  mer  än  halfva  skäl,  vågade  domarene  ej  fälla 
nne  till  bålet,  emedan  vattuprofvet  utfallit  tvetydigt 
h  ej  kunde  anses  fullt  bevisande.  Sannolikt  bäfvade 
an  ännu  på  denna  sidan  hafvet  för  den  gamle  Brahes 
»plysta  tänkesätt  —  han  som  redan  räddat  mer  än 
t  af  vidskepelsens  rof  från  dess  domares  fåkunniga 
ntro. 

Emellertid  förmäler  denna  historia,  att  rannsakningen 
rtsattes  inför  Åbo  hofrätt  i  medlet  af  September  år 
(71,  och  då  dylika  rannsakningar  ofta  förekomma  som 
ärkeliga  skildringar  af  tidens  seder  och  åsikter,  är  det 
ke  utan  sitt  särskilda  intresse  att  i  någon  mån  följa 
tss  gång. 

I  den  trånga  förstugan  utanför  hofrättens  sessions- 
m  stod  den  anklagade,  omgifven  af  vakt  och  vittnen, 
ind  hvilka  senare  sågos  flera  barn.  Torget  utanför 
h  trappan  till  huset  voro  uppfyllda  af  nyfikna,  som 
kl  spänd  otålighet  afbidadc  rannsakningens  gång. 

Andtligen  visade  sig  i  förstugan  hofrättens  vakt- 
Istare  och  inkallade  den  anklagade.  Jane  följde  honom 
k1  Tacklande  steg.  Hennes  krafter  voro  brutna  af 
igelsets    Joft    ocb   det   långa   lidandeV;   \i^xvxv^%   ^b^^xv 


212  HÅXAM 

glänste  i  sällsam  glöd;  hon  såg  omkring  sig  med  fO^ 
virrade  blickar,  hennes  fordom  sä  snygga  svarta  dräkt 
hade  fallit  i  trasor,  och  det  hvitnade  håret  omgaf  i 
tofviga  lockar  det  vissnade  gulbleka  ansiktet 

Vid  det  stora  bordet  i  sessionsrummet  sågos  blott 
några  få  af  hofrättens  ledamöter.  Presidenten  riksrådet 
Sparre  var  frånvarande  på  resa  till  Stockholm.  Sekre- 
teraren Johan  Gartzios,  en  redan  gråhårig  man,  förde 
protokollet  och  advokatfiskalen  Laurentius  Wigelios 
framställde  anklagelsen.  Tvenne  medlemmar  af  troll- 
kommissionen, en  världslig  och  en  andlig,  voro  äfven 
tillstädes. 

Wigelii  framställning  gick  ut  på  att  visa,  huruledes 
det  grufveliga  trolldomsväsendet,  Gud  bättre  I  i  dessa 
onda  tider  tagit  så  hasteligen  till,  att  man  ju  icke  utan 
ömkan  och  gruelse  kunde  se  så  många  återlösta  själar 
genom  satans  list  blifva  förde  i  evigt  fördärf.  Och  ansåg 
han  fuller  sakens  verklighet  vara  utom  allt  tvifvel,  hvad 
ock  de  gudlöse  Olosofer  vågade  däremot  invända;  dock 
ville  han,  till  dess  ytterligare  bestyrkande,  anföra  själfva 
hans  högvördighets  biskop  Gezelii  intyg  därom  i  hans 
encyclopcedia  synoptica,  hvarest  det  klarligen  och  med 
stor  lärdom  utredes,  att  ju  trollkvinnor,  medelst  djäfvulens 
åkallande,  kunna  skada  årsväxten,  fördärfva  boskapen, 
göra  människor  halta,  döfva  och  blinda,  ja  äfven  sätta 
horn  på  människor,  uppsluka  böndemes  hästar  och 
kärror  m.  m.  sådant  olideligt  och  försmädeligt  ofog.  Har 
ock  den  vördige  och  lärde  Dominus  Enevald  i  en 
dissertatione  iheologica  fuller  intygat,  att  man  på  torget 
i  Prag  sett  en  trollkarl  för  betalning  uppsluka  en  lefvande 
gris.  Och  vore  det  allom  välbekant,  icke  allenast  att 
onda  kvinnor  ända  till  senaste  tider  sina  djäfvulska 
konster   brukat,   sälaom  ilLV.Ve^Vxv^«tv  tsäWw:!.  \!k.^^<5rdi^ 


RANNSAKNINGEN  213 

biskopen  och  salig  Domini  Alani  änka^  det  nogsamt 
▼id  handen  gåfve,  utan  ock  mänga  sådane  tillförene 
både  hfir  och  i  Sverige  blifvit  dömde  och  för  trolldom 
brände,  fOmtan  att  oväsendet  ändock  någon  märkelig 
diminuationem  förspörja  låtit,  fastmer  ju  längre  desto 
obstinatare  i  bygderna  continuerat 

—  Na,  fortfor  aktör,  vore  här  tillstädesvarande 
kvinna,  svarta  Jane  benämnd,  till  mångahanda  syndiga 
konster  och  djäfvnlens  umgänge  hälft  förvunnen,  de  där 
vore  för  vidlyftiga  att  nu  alla  uppräkna.  Dock  som  hon 
af  tråffelig  ondska  fortfar  att  neka  härtill  och  jämväl 
det  henne  ålagda  vattuprof,  genom  den  lede  fiendens 
tillskyndeke,  vore  dubia  underkastadt,  ville  aktör,  ä  hög 
befallning,  henne  ytterligare  om  dessa  ärender  spörja 
och  genom  vittnen  fälla,  görandes  allt  detta  till  Guds 
åra,  sanningens  främjande  och  många  fattige  själars 
räddning  ur  evigt  fördärf. 

Efter  denna  inledning  skreds  till  förhöret,  hvars 
frågor  Jane  i  början  besvarade  nästan  trotsigt.  Det 
hufvodsakliga  däraf  var  följande. 

Fråga.  Hvar  hon  vore  född  och  huru  hon  kommit 
hit  —  Svar.  I  byn  Oppelsbach  nära  Augsburg  i  Bajern. 
Blef  vid  tjugu  års  ålder  gift  med  en  finsk  soldat  och 
följde  honom,  efter  många  öden  och  ströftåg,  hit  till 
landet  år  1640.  Blef  kort  därpå  änka  och  bebodde  sin 
mans  stuga  på  Majniemi  ägor. 

^  Biskopen  anklagade  Alani  änka  att  ha  brukat  en 
Yinno-kvinna  till  fördömliga  konster,  låtit  igenskaffa  ett  smycke 
och  några  stycken  fläsk,  plågat  Dn.  Enevald  med  trollskott 
och  velat  iÖrdärfva  biskopinnan  själf,  under  hennes  sjukdom, 
med  en  trolldryck.  Målet  varade  i  nära  fem  år  och  vädjades 
slutligen  till  rådet  i  Stockholm,  som  1671  dömde  biskopen 
alt  tili  änkan  betåla,  400  d&ler  silfvermynl. 


214  HÄXAN 

Fråga,  Hyarför  hon  kallafl  9i>arta  Jane,  och  om 
detta  icke  härrörde  af  hennes  lykte  för  svartkonst  — 
Svar.  Hon  kallas  så,  emedan  hon  alltid  bar  sorgdrftkL 
Hon  sörjer  sin  man,  sin  tro  och  sitt  fädernesland. 

Fråga,  Hvad  tro  hon  bekänner.  —  Svar.  Den 
rättrogna  allmänneliga  romerska  kyrkan. 

Fråga.  Om  hon  icke  visat  den  lutherska  tron 
och  sakramentema  sidvördnad.  —  Svar.  Icke  annars, 
än  när  eder  biskop  ville  förmå  mig  till  bikt  i  sin 
kyrka.  Dä  .  har  jag  kallat  honom  en  kättare»  som  han 
ock  är. 

Härpå  inkallades  vittnen,  som  intygade  att  Jane 
väl  varit  misstänkt  för  påfviska  läran,  eftersom  hon 
aldrig  besökte  någon  kyrka,  men  att  hon  aldrig  svarat, 
när  man  frågat  henne  därom.  Kapellanen  Stigzelins, 
medlem  af  trollkommissionen,  intygade  att  den  anklagade 
enständigt  vägrat  svara  på  de  frågor  och  förmaningar 
man  gjort  henne  i  fängelset  att  afsvärja  den  fördömliga 
påfviska  vantron.  Förmantes  att  än  vidare  arbeta  pi 
hennes  omvändelse. 

Fråga,  Hvarmed  hon  lifnärt  sig  de  trettio  åren 
efter  hennes  mans  död.  —  Soar,  Med  spinnande  och 
med  goda  människors  gifmildhet. 

Fråga,  Om  det  är  sant,  att  i  närheten  af  hennes 
stuga  vore  en  skatt  förborgad  i  jorden.  —  Svar.  Den 
som  det  vet  och  tror  må  söka  den. 

Kolaren,  som  den  omtalda  natten  var  i  Janes  stuga, 
inkallades  och  betygade  på  ed,  att  han  sett  en  drakeld 
brinna  på  holmens  strand.  Tillfrågades  om  Jane  lärt 
honom  trolldom  för  skattens  finnande.  Svarade  att  han 
det  i  en  svag  stund  begärt,  men  att  Jane  med  hårda 
ord  kört  honom  på  dörren.  Förmanades  att  söka  skatter 
I  Guds  ord  och  icke  \  iA%oV  å^to^äNaV^v 


RANNSAKNIMOKN  215 

Fråga.  Det  vore  ja  allom  bekant  att  Jane  brakade 
■på  i  aska;  hvarfOr  neka  därtill?  —  Svar.  Enfaldigt 
folk  har  bedt  henne  därom,  och  hon  har  tyckt  sådant 
mgen  synd  vara.  När  träet  förbrinner,  synas  i  glöden 
•Uehanda  syner,  som  icke  annat  äro  än  eldens  lek. 
Hed  sådant  roar  man  barn,  och  klokt  folk  skrattar  däråt. 

Icke  mindre  än  fyra  bondflickor  inkallades  och 
betygade  att  Jane  spått  åt  dem  i  askan,  åt  somliga 
flistman,  åt  andra  rikedom;  och  tre  betygade  änder  tårar 
att  de  änna  förgäfves  väntade  spådomens  fullbordan. 
Endast  den  Qärde  teg  och  svarade,  på  tillfrågan,  under 
hög  rodnad,  att  redan  veckan  därpå  hade  allt  blifvit 
appfylldt  Därför  hade  hon  gifvit  åt  Jane  sju  alnar 
lärft     Som  antecknades. 

Fråga,  Om  hon  icke  förgjort  mäster  Adams  dräng, 
som  stulit  en  säck  mjöl  ur  sin  husbondes  kvarn.  — 
Svar.  Jag  har  icke  förgjort  honom,  allenast  gjort  honom 
sjuk.  Mäster  Adam  befallde  mig  det,  såframt  jag  ville 
behålla  torpet  —  Mäster  Adam  tillkallades  och  sade  sig 
icke  minnas  detta. 

Fråga.  Huru  hon  betedde  sig  för  att  göra  drängen 
sjuk.  —  Svar.  Jag  tog  en  gammal  örtug,  vecklade 
beck  däromkring,  kastade  honom  på  marken  och  sade: 
»Avaa  korvas,  Herra  Jumala,  ja  anna  varkaan  palkansa 
saada  ^.>    Detta  har  jag  lärt  af  Puu-Jumala  från  Uleåborg. 

Fråga.  Om  hon  åter  gjort  drängen  frisk,  och 
hvarmed.  —  Svar.  Jag  läste  öfver  honom  evangelium 
om  påskdagen,  och  däraf  blef  han  helbregda,  sedan 
han  fört  det  stulna  mjölet  tillbaka. 

Fråga.  Om  hon  brukat  läsa  i  salt.  —  Svar, 
Understundom,  för  att  bota  sjuka  människor.  Detta  vore 
ingen  synd. 

»  OppntL,  Herre  Gud,  dina  öron  och  \il  V^xilv^ii  IV  imX^Ti, 


216  HÄXAN 

Fråga,  Om  hon  brukade  läsa  öfver  modstulna 
kreatur.  —  Svar  (efter  något  betänkande).     Ja. 

Fråga,  Hvad  ord  hon  därtill  brukat.  —  St>ar, 
Dessa  ord:  »Jungfrun  Maria  klagade  sig,  min  ko  är  spildt 
och  illa  yildt,  det  skall  blifva  bot,  sade  Jesus.  Jesus 
gick  pä  ett  brinnande  berg  och  såg  de  vanne  kvinnor. 
Jag  manar  dig,  du  vanne  kvinna,  du  får  mig  mitt  igen, 
fullt  som  ett  ägg,  rödt  som  en  blomma,  innan  tre  solsätt, 
tecknadt  eller  korsadt.»  —  Som  antecknades. 

Fråga,  Om  hon  kan  bota  bryggningar,  och  hvad 
man  därtill  brukar.  —  Svar.  Jag  tager  därtill  en,  rönn 
och  ljung,  hugger  det  fint  och  sjuder  i  vatten.  Med 
detta  låter  jag  tvätta  bryggekaren. 

Fråga,  Om  hon  likaledes  gör  god  smörlycka,  och 
hvarmed.  —  Svar,  Jag  lägger  en  gråsten  i  sjudande 
vatten  och  därmed  tvättar  jag  kärnan.  —  Detta  är  ingen 
synd.  —  Många  vittnen  framhades  och  intygade  att  så 
skett.  Förmanades  strängeligen  att  afhålla  sig  från  sådan 
vidskepelse.  Gummorna  från  Arvio  by  bedyrade  under 
tårar,  att  de  aldrig  mer  skulle  sådant  bruka. 

Fråga,  Om  hon  icke  engång  undsagt  ett  helt 
bröllopslag  och  hotat  göra  dem  till  vargar.  —  Soor. 
Jag  var  bjuden  af  värdinnan,  men  jagades  på  dörren 
af  värden.  Då  några  kastade  stenar  efter  mig,  sade 
jag  till  dem:   »I  faren  fram  som  ville  vargar  i  skogen». 

Vittnen  framkallades,  som  intygade  att  Jane  ropat 
till  dem:  »Jag  vånne  I  voren  vargar».  Därpå  hade  en 
af  de  unge  män,  som  kastat  stenarna,  inrusat  under 
skriande  och  oregerliga  åthäfvor  bland  bröUopsgästeme, 
velandes  bita  några  af  dem.  Dock  blef  han  klok  igen, 
sedan  prästen  läst  öfver  honom.  Härpå  svarade  Jane 
att  gossen  varit  drucken  af  öl.  Som  bestreds,  hvarefter 
Vittnesmålet  aniecknadea. 


RANNSAKNINGEN  217 

Fråga.  Om  det  vore  sant,  att  hon  ridit  ryggen 
en  ko,  den  hon  sedan  intorkat  och  icke  tillrättafört. 
-  Sv€tr.  Det  har  hon  aldrig  gjort.  —  Vittnen  in- 
pide  sig  hafva  sett  Jane  spotta  pä  smör,  och  strax 
af  det  törbrändt  När  hon  var  i  byn,  har  ofta  händt 
t  boskapen  stannat  och  sett  pä  henne.  Som  an- 
cknades. 

Rannsakningen  öfvergick  nu  till  den  viktigaste  delen 

anklagelsen,  nämligen  Bläkullafärdema.    Under  loppet 

frågorna   fylldes   salen   efter  hand  ända  till  trängsel 

de  många  inkallade  vittnena,  till  största  delen  kvinnor 

h    barn,    och   på   allas    ansikten    lästes    de    växlande 

trycken  af  fasa,  afsky  och  spänd  nyOkenhet.     Det  var 

st  sådana  vidunderliga,  pä  fullt  allvar  af  i  öfrigt  kloke 

h    ansedde    män   hållna  rannsakningar,  som  verksamt 

irogo  att  bland  menigheten  stärka  och  utbreda  tron  pä 

lUdomens  fruktansvärda  verklighet. 

Fråga,  Om  det  är  sant,  att  hon  om  påsknätterna, 
h  fifven  däremellan,  faht  till  Blåkulla,  tjenat  djäfvulen 
b  till  samma  stora  synd  förfört  små  oskyldiga  barn, 
mt  horn  därmed  tillgått.  —  Svar,  Det  har  hon  aldrig 
)rt.  Allt  hvad  människor  därom  säga  är  idel  skrock 
h  skvaller.  Hon  kunde  taga  Gud  till  vittne  därpå.  — 
»nnanades  ytterligare  att  bekänna  och  gaf  därpå  ena- 
nda  svar. 

Na  framkallades  vittnena.  Det  första,  en  mjölnares 
stru,  intygade  att  hon  en  pingstnatt  sofvit  i  kvarnen, 
idan  mannen  var  bortrest.  Vid  midnattstid  hade 
n  vaknat  däraf  att  fånen  med  sina  änglar  kom  fly- 
dde med  stort  gny,  och  strax  därefter  fyra  eller  fem 
»Upackor,  bland  dem  äfven  svarta  Jane,  ridande  på 
aatar,  och  dessa  hade  burit  på  ryggen  bördor  af  stulen 
.     Då   har  ianen  vägt  ullen  med  falskt  Wstiv^Xi  ^O^i 

15,  —  -W*  A«r.    JUnåtr,    U. 


218  HAXAft     ' 

funnit  den  vara  alltför  ringa,  hvarpå  han  bultat  häxoroa 
i  ryggen  med  knoppen  af  besmanet  och  sagt  till  dem: 
»dubbaderal  dubbaderal»  När  trollpackoma  kommit, 
hafva  de  sagt:  »nu  äre  vi  här,  herre».  Och  når  de 
farit:  »nu  dragé  vi  bort,  herre».  Och  hvargång  de  till- 
talat den  onde,  hafva  de  sagt:  »stå,  fånen»,  Och  han  har 
svarat:  »fånen  står».  Och  hela  natten  har  varit  ett 
underligt  schas  och  brus  i  vattuhjulet,  men  vittnet  har 
legat  i  ett  hörn  och  dragit  toma  sackar  öfver  hofvudet 
Frågades  huru  hon  då  kunnat  se  och  höra  något  Sva- 
rade att  hon  stundom,  under  mycken  ångest,  tittat  fram. 
D&rpå  har  hon  af  ångslan  somnat,  och  når  hon  vaknat, 
har  spökeisen  varit  till  anda,  och  kvarnen  har  stått 
Som  antecknades. 

Flera  vittnen  intygade,  somlige  att  de  sett,  sömlige 
att  de  hört  häxorna  påsktiden  rida  genom  luften,  och 
bland  dem  äfven  svarta  Jane.  Detta  synes  bfist  på 
taket  af  ett  tre  gånger  flyttadt  hus.  Och  hvargång  när 
häxorna  reda  sig  att  flyga,  smörja  de  sig  med  salva  ur 
ett  bockhorn  och  säga  därvid:  »opp  och  neder,  och 
ingenstädes  veder».  Hvarefter  de  som  fåglar  svinga  upp 
genom  skorstenen  och  icke  stöta  sig.  Men  en  har  af 
förseelse  sagt:  »opp  och  neder  och  allestädes  veder»; 
hvarefter  hon  stött  mot  alla  väggar  och  träd  och  af 
dem  blifvit  krossad  till  döds.  Och  komma  de  under 
flygten  för  nära  ett  kyrktorn,  strax  dragas  de  däremot 
och  stötas  sönder  mot  tornet  m.  m. 

Sedan  vittnena  flera  gånger  blifvit  förmanade  att 
hålla  sig  endast  till  hvad  som  rörde  Janes  person,  in- 
tygade flera  af  dem  att  deras  barn  varit  borta  nattetid, 
utan  att  någon  visste  hvar,  och  i  deras  sängar  har  varit 
lagdt  ett  stycke  trä  eller  en  sten.  Och  när  barnen 
andra    morgonen  komYml  \)i&^^k»^  \ai  \sAa^  M^  dem: 


RANNSAKNIMOEN  319 

lar  da  Ttrit  i  BlåknUa  i  natt?»  hyartill  barnen  svarat 
;  och  när  man  frågat  dem  om  svarta  Jane  fört  dem 
t,  halva  de  ock  därtill  med  tårar  jakat  Mödrarna 
Isades  na  att  framföra  dessa  barn,  hvilket  skedde; 
:h  såg  man  tydeligen  att  barnen  med  stor  räddhåga 
»traktade  den  anklagade,  och  månge  af  dem  fingos  ej 
t  öppna  sin  man,  innan  Jane  för  tillfället  utleddes  i 
tre  mrnmet. 

Hofvadsomman  af  barnens  förvirrade  berättelser 
ir  ongeftr  denna:  Jane  har  nattetid  tagit  dem  ur 
iraa  säng  och  fört  dem  genom  luften  till  Blåkulla. 
Ir  iro  många  mm  och  mycket  präktigt  En  stor  svart 
irl  döper  barnen  i  hett  vatten;  därefter  tappar  han  ut 
irms  blod,  skrifver  därmed  på  ett  papper  och  lärer  dem 
la.  Små  barn  har  han  stoppat  i  en  kittel  och  skummat 
»ttet  af  dem,  sedan  de  kokat;  andra  har  han  stött 
nder  till  mjöl,  och  däraf  har  han  gjort  en  smörjelse 
troUpackoma.  Jane  har  därunder  haft  horn  pä 
torna  och  försökt  rycka  dem  ut,  och  för  hvar  gång 
r  kon  sagt:  »förbanna  dig,  horn,  som  icke  går  ut», 
i  afton  har  hon  haft  på  sig  en  kragetröja  och  flugit 
ing  barnen  rätt  som  en  skata.  I  Blåkulla  är  en  ängla- 
mmare,  hvarest  böner  läsas  och  psalmer  sjungas,  men 
t  slippa  barnen  ej  in.  Den  stora  svarta  karlen  lärer 
m  att  läsa  trones  artiklar  bakfram,  och  de  som  det 
1  göra  få  städjegåfvor,  som  likna  guldpenningar,  men 
dra  morgonen  äro  de  torra  löf  o.  s.  v. 

Sist  framhades  jämväl  de  tre  barn,  som  varit  hos 
ne  om  Valborgsmässonatten,  och  berättade  därom 
Ijande  (hvilket  läsaren  behagade  jämföra  med  den  före- 
ende  skildringen  af  samma  besök). 

Jane  har  flugit  framför  dem  som  en  kråka  och 
dcat   dam   in  i  skogen.     Där  hai  Ilou  \a%\V.  ^^tsl  ^^Osi 


220  HÅXAM 

fört  dem  till  Blåkulla,  och  där  ha  de  sett  den  onde, 
som  grinade  mot  dem  rätt  som  en  dödskalle.  Därefter 
har  hon  gifvit  dem  mat  på  guldtallrikar,  men  äldsta 
flickan  har  läst  bordsbönen,  och  därvid  har  maten  för- 
vandlats till  stygga  maskar.  Strax  därpå  har  den  onde 
inkommit  alldeles  svart  och  med  honom  en  trollpacka. 
De  hafva  handlat  med  Jane  om  barnens  själar,  men  ej 
kommit  öfverens  om  priset,  hvarpå  de  flugit  med  ston 
svarta  vingar  sin  väg.  Jane  har*  då  flugit  på  samma 
sätt  efter  dem,  men  då  ha  barnen  sprungit  sin  väg  och 
funnit  en  båt  vid  stranden.  Med  den  ha  de  rott  flera 
hundra  mil  öfver  ett  stort  haf,  och  så  har  en  karl  funnit 
dem  halfdöda  af  hunger  i  skogen. 

Efter  denna  berättelse  inkallades  Jane,  protokollet 
blef  henne  föreläst,  och  hon  tillfrågades  hvad  hon 
därom  hade  att  säga.  Hvar  och  en  väntade  att  höra 
henne  enständigt  neka,  såsom  hon  tillförene  gjort,  mea 
på  dessa  få  timmar  hade  en  märkbar  förändring  med 
den  olyckliga  kvinnan  föregått.  Lidandet  hade  uttömt 
hennes  krafter;  hvad  alla  andras  vittnesmål  icke  för 
mått,  det  hade  de  små  barnens  berättelser  verkat  på 
henne.  När  hon  hörde  dem,  darrade  hon  i  alla  leder, 
hennes  blickar  förvirrades,  och  hon  svarade  knappast 
hörbart : 

—  Det  måste  väl  vara  sant,  eftersom  barnen 
säga  det. 

—  Hon  bekänner  1  ljöd  det  från  alla  läppar,  och  i 
alla  ansikten  målade  sig  en  förvåning  och  en  afsky, 
större,  om  möjligt,  än  förut,  när  trollkvinnan  icke 
bekände.  Hennes  domare  själfve  kunde  icke  värja  sig 
från  en  rysning. 

—  Du  bekänner  då,  sade  ordföranden,  att  du  plägat 
omgänge  med  m&iki«\A  bGiX%\A!^ 


RARRSAKNINOSN  S21 

—  Jl. 

—  Att  da  med  syndig  trolldomskraft  förhäxat  män- 
niskor och  djur? 

—  Ja. 

—  Att  da,  af  hirdt  hjirta  och  i  ondt  appsåt, 
förfört  de  små  barnen  till  allehanda  djäfvulskap,  farit 
med  dem  genom  luften  till  Blåkulla,  förrådt  dem,  sålt 
dem  ock  öfverantvardat  dem  åt  människosläktets  fiende  ? 

—  Ja.   Efter  barnen  så  säga,  har  jag  fuller  det  gjort. 
Efter  denna  ttllande  bekännelse  uppstod  ett  ögon- 

bKcks  tystnad.  Då  reste  sig  den  seztioårige  Olof  Wallenius, 
assessor  i  hofrätten,  med  vredens  rodnad  på  sin  äre- 
vördiga panna  och  begärde  ordet. 

—  Mig  tyckes  redan  länge,  sade  han,  att  jag  suttit 
i  ett  gelag  af  skvallrande  käringar  och  icke  i  en  allvar- 
sam rätt  af  kloke  domare,  de  där  döma  efter  Guds  och 
minniskors  lag  med  förnuft  och  samvete.  Varandes 
uppenbart  för  alle,  som  ögon  och  öron  hafva,  att  alle 
dessa  vittnen  äro  betagne  af  grof  vidskepelse,  så  att 
de  TiBserligen  sannfärdige  äro  i  sin  egen  tro,  men  af 
lögnens  fader  med  allehanda  ömkeligt  skrock  besmittade. 
Vill  ock  icke  neka,  att  ju  åtskilligt  kan  vara  sant,  det 
na  för  tiden  både  lärde  och  olärde  förtälja  om  djäfvulens 
list,  dock  faller  det  mesta  idel  prat  och  villfarelse.  Och 
indrar  jag  högeligen,  att  rättens  ledamöter  det  intet 
iktat,  haruledes  denna  kvinna,  som  härtills  nekat,  hafver 
let  gjort  emedan  hon  då  ännu  hade  förnuft  mer  än  I 
lUe  att  sådant  göra.  Men  nu,  när  hon  af  ett  omänskeligt 
BLngelse  är  vorden  till  kroppen  eländig  och  af  månge 
ninniskors  vrånghet  till  själen  förvillad,  nu  har  hon 
icke  kunnat  uthärda  att  barnen  om  henne  intygat  all 
pdenskap,  och  har  sålunda,  af  kropps  och  själs  van- 
miktiylr^^  toåB^  ^ioa  s/nnens  bruk  och  bekton^i  ^<^V  \|V 


222  HiXAlt 

sig,  hyilket  hon  aldrig  gjort  FördenskoD  resenrerai 
mig  mot  all  rannsakning,  den  där  med  en  ftnig  mim 
föres,  och  förnekar  hennes  bekännelse  all  kraft 
verkan,  intill  dess  genom  förfame  läkares  intyg  atr 
må,  i  hvad  män  hon  varit  gill  att  inför  lag  stånda 
svara  för  hvad  hon  om  sig  och  sin  trolldom  till 
hafver. 

Sådana  ädla  och  applysta  tänkesätt  dyka  stan 
fram  ur  den  tidens  blinda  vantro,  men  blott  för  att 
mörkret  omkring  dem  än  mörkare  för  eftervärlden.  ] 
Wallenii  tal  blef  inom  rätten  larm  och  split  Soi 
höUo  med  reservanten,  men  de  fleste  voro  af  ai 
tanke.  Vittnena  och  den  anklagade  visades  ut,  och 
en  häftig  öfverläggning  stannade  rätten  —  vid  det  be 
tror  läsaren,  att  inhämta  läkares  intyg  om  Janes  föm 
—  nej,  vid  det  beslut,  att  låta  syna  henne  på  axis 
om  hon  där  hade  det  vanliga  irclldomsmärkei.  Ocl 
det  befanns  att  hon  på  högra  axeln  hade  tvenne  Ii 
i  kors,  och  detta  tecken  befanns  så  klart  bevisande 
afgjordt  fällande,  att  numera  ingen  reservation  kt 
komma  i  fråga. 

Men  vi  hasta  förbi  denna  mörka  tafla  af  förfii 
barbari.  Efter  behörig  justering  och  öfverläggning 
kunnades  enhälligt,  Wallenii  röst  undantagen,  den  c 
att  alldenstund  trollpackan  Jane  från  Augsburg,  sn 
Jane  benämnd,  genom  fullgiltiga  skäl  och  egen  bekänii 
blifvit  saker  fälld  att  hafva  sig  med  hednisk  trollc 
djäfvulens  umgänge  och  kristen  ungdoms  förfön 
svårt  försyndat,  jämväl  ock,  i  sin  papistiska  vantro, 
högvördige  biskopen  och  den  rena  evangeliska  I 
hårdt  försmädat,  alltså  varder  hon,  Jane  från  Augsl 
sig  själf  till  själabot,  androm  till  skräck  och  vam; 
dömd   att,  efter.  i&Te%&a%«ii  \^i^^^%^  *\  ^^t^  \:rt&\30A. 


RR8TAN8  VÅQOR  233 

wwiilingeM  Isyn  å  b&le  brännas;  som  afkunnades  i  Åbo 
den  10  September  år  efter  Christi  börd  ettusen  sex- 
hnndradequttioett 

Nyheten  om  denna  dom,  som  i  ögonblicket  spriddes 
kring  hela  staden,  hälsades  af  de  pä  torget  församlade 
nyfikne  med  skallande  hmrarop. 


8.    Erstans  vågor. 

Man  siger  om  hösten,  att  han  är  dyster  och  vild, 
öch  han  är  väl  stundom  så,  och  vemodig  är  han 
aUtidy  emedan  han  lefver  i  minnet  af  det  glada  som 
varit  och  icke  mera  är.  Också  när  han  ler,  är  hans 
löje  så  blekt,  som  vore  det  blott  en  bemantlad  sorg,  och 
när  han  är  som  skönast,  så  är  det  en  döende  skönhet, 
som  ännu  engång  ser  sig  om  med  himmelska  ögon  i 
den  stund  hon  förgås. 

Men  obeskrifligt  herrlig  är  hösten  ändå,  när  de 
gala  björkarna,  när  de  röda  rönnarna  och  de  mång- 
ftrgade  aspama  stå  vid  sidan  af  evigt  gröna  granar  på 
stranden  af  en  speglande  sjö  —  när  aftonsolen  sjunker 
så  saligt  som  en  god  ande  ned  uti  nattens  famn  och 
en  osägelig  stilla  förklaring  breder  sig  öfver  de  tysta 
vattnen  och  de  vissnande  stränderna.  Det  är  naturens 
höga  resignation,  hennes  tålmodiga  fridsälla  strålande 
blick  mot  döden  —  ty  hon  vet  att  hon  i  själfva  döden 
år  oförgängelig  och  att  nya  vårar  skola  sakta  upprinna 
ur  askan  af  det  förgångna.  En  sådan  herrlig  förklarad 
hö0tafton   år  aUtid  aom   maningen  om  ^W.  \d  ^V  %Xk.^x^ 


224  HÄXAN 

sidan  om  grafven:  dödlige,  hvarför  klaga  att  din  hydda 
förgås  och  att  lefnadens  blommor  så  hastigt  vissna?  Se 
på  mig;  jag  är  tålig  och  mild,  och  jag  dör  med  leende 
frid,  ty  hoppet  dör  ej  med  mig,  det  lefver  evinnerligt,  och 
äfven  jag  skall  lefva,  och  min  andes  skäraste  blommor 
skola  lefva  med  mig,  för  att  aldrig  mera  förvissna  1 

Och  en  sådan  rörande  vacker  afton  var  det  no, 
två  veckor  efter  de  dystra  händelser  vi  nyss  ha  omtalat 
Ensam  i  ett  af  fängelserummen  på  Åbo  slott  satt  den 
dömda  trollkvinnan  Jane,  kvällen  före  den  dag,  då  hon 
skulle  brännas  på  bålet.  Hennes  fönster  vette  mot  slotts- 
fjärden, och  bortom  den  syntes  Erstans  vågor  glinmia 
i  aftonrodnadens  glans.  Det  röda  skenet  föll  in  genom 
det  trånga  gallerfönstret  och  färgade  muren  midtemot  på 
ett  ställe  rosenröd ;  och  emedan  skenet  återkastades  från 
en  sakta  gungande  dyning  i  sjön,  såg  man  skenet  på 
väggen  dallra  med  fin  och  behaglig  glans,  så  älskeligt 
täck,  att  själfva  den  obevekliga  muren  tycktes  dallra 
och  skimra,  som  vore  han  byggd  af  klara  rubiner.  Jane 
såg  därpå,  och  hvad  hon  tänkte  vet  den  som  ser  i  det 
tysta;  kanske  tänkte  hon  på  sina  glada  barndomsdagar 
vid  stranden  af  Lech,  och  aftonrodnadens  sken  öfver 
fängelsemuren,  det  var  minnets  sista  glädje,  som  följer 
den  olyckliga  intill  gränsen  af  lifvet. 

Vid  det  Jane  helt  stilla  satt  och  betraktade  afton- 
skimret, öppnades  sakta  dörren,  och  in  trädde  en  gammal 
man  af  ännu  kraftfull  gestalt,  ehuru  med  hvitnande  hår. 
Han  klappade  Jane  lätt  på  axeln. 

—  Sofver  du?  sade  han. 

Jane  såg  upp  och  igenkände  mäster  Adam,  den 
forne  tyrannen  på  Majniemi.     Men  hon  svarade  icke. 

—  Hör    mig,    fortfor   den   gamle,    utan  att  bry  sig 
om    hennes   likgiUigVvel.    —  \i^\Äxw  Yäx  ^^\.  V^x&mit  nu 


SRSTANS  VÅGOR  225 

med  dig,  Jane,  för  det  da  ej  lydt  mina  råd  och  delat 
skatten  med  mig.  Nu  ser  du  för  sista  gången  solen  gå 
ned;  redan  bygges  ditt  bål  utanför  Tavast-tull,  och  det 
har  kostat  mig  guld,  mycket  guld,  för  att  få  tala  med  dig. 
För  hvem  yill  du  numera  gömma  din  skatt?  Barn  har 
du  inga,  och  ingen  släkt;  af  föräldrar  och  syskon  har 
du  ingenting  hört  på  mer  än  trettio  år.  Var  då  engång 
fOmuftig,  Jane,  och  visa  mig  stället  hvar  skatten  är.  Till 
tack  vill  jag  låta  dig  fly  ännu  i  denna  natt. 
Jane  betraktade  gubben  ett  ögonblick. 

—  Hvartill  yill  du  då  bruka  min  skatt?  sade  hon 
långsamt  och  nästan  tvekande. 

—  Hvartill?  Ah  —  jag  vill  samla  den  i  mina 
källrar;  jag  behöfver  guld,  mera,  mera  guld;  utan  guld 
kan  jag  ej  lefva.  Du  vet  ej  du  hvad  det  vill  säga  att 
hungra  och  törsta  efter  den  gula  metallen.  När  jag  var 
yngre,  Jane,  då  rasade  många  begär  i  min  själ  —  jag 
kunde  älska  och  hata  och  hämnas  och  döda;  nu  är  jag 
stilla  som  ett  lamm,  kall  som  en  klippa,  utan  kärlek 
och  utan  hat.  Blott  den  enda  tråden  binder  mig  ännu 
vid  lifvet:  guld  I  guld  I  och  jag  måste  ha  mera  guld. 
Hör  du,  jag  måste  äga  din  skatt,  annars  skall  du  i 
morgon  brinna. 

—  Aldrig   skall    du    äga  den   du,  sade  Jane  torrt. 

—  Nej  såg  icke  det,  förbarma  dig,  Jane;  ser  du, 
jag  har  ingen  fred  hvarken  på  jorden  eller  i  grafven, 
så  länge  jag  vet  att  så  stora  rikedomar  kunde  bli  mina 
och  icke  blifva  det.  Hvad  vill  du  jag  skall  göra,  för 
att  äga  dem?  Du  är  katolik;  vill  du  då  att  jag  skall 
gifva  en  del  däraf  till  dina  kloster  i  Bajern? 

—  Nej,  svarade  Jane.  Dessa  rikedomar  äro  röfvade 
nr  kloster  och  kyrkor  med  synd  och  våld,  och  till 
kloster  ocb  kyrkor  akoh  de  återkomma.    l^^Tl  \ä&.%  ^^^^ 


236  HÄXAN 

ovärdige,  skall  fnre  ut  de  vSlsi^ade  verk.  P&  tre  stitlen 
ftro  de  gdmda,  och  ett  är  uppgrafvet.  Bertelskftid  har  i^ 
gifvit  den  minata  af  skatterna,  och  jag  tcI  att  han  dSraf 
förftrat  en  krona  af  (inl  silfver  till  katedralen  i  Augabor);. 
De  Ofriga  tvft  skola  hvila  i  jorden,  intill  dess  . . . 

—  Hvad  säger  dti? 

—  Intill    dess    Finland    återvSndt    i    den    romerat 
katolska  kyrkans  skCte. 


IRSTANS  VÅQOR  997 

—  Omyind  hela  Finland»  och  jag  skall  gifva  dig  det 

—  Så  brinn  då  på  bålet,  eländiga  troUpackal  ut- 
ropade gubben  och  störtade  bort. 

Jane  blef  ensam.  Hon  föll  på  sina  knän  och  bad. 
Man  hade  fråntagit  henne  radband  och  krucifix.  Men 
på  det  ställe,  där  yågskimret  speglade  rOdt  på  fängelse- 
muren, hade  hon  ristat  ett  litet  kors.  F6r  detta  knäföU 
hon;  det  skimrade  för  hennes  ögon  som  ett  gyllene 
krucifix,  och  hon  trodde  därpå.  Det  var  en  skön 
Tillä,  och  likväl  var  hon  icke  mera  vansinnig  i  detta 
ögonblick. 

Solen  gick  ned,  skuggorna  fOllo  allt  tätare  Ofver 
nejden,  och  det  trånga  fängelset  mörknade.  Jane  låg 
ännu  kvar  på  knä  för  korset,  som  hon  ej  mera  såg. 
Hon  bad,  den  olyckliga,  om  Finlands  omvändelse. 

Då  öppnades  dörren  sakta  ånyo,  in  trädde  en  kvinnlig 
gestalt  insvept  i  vid  kappa  och  tillslöt  varsamt  dörren 
efter  sig. 

—  Jane,  hviskade  hon,  känner  du  mig? 

—  Greta  1  utropade  den  gamla,  sprang  opp  och  föll 
den  nykomna  om  halsen.  —  Nyss  var  din  far  hos  mig, 
för  att  begära  mitt  guld.  Kommer  också  du  för  att 
fresta  mig? 

—  Tala  sakta,  Jane,  att  fångknekten  ej  hör  oss 
därute  i  korridoren.  Jag  kommer  för  att  rädda  dig. 
Fort,  tag  denna  kappa,  hölj  mitt  huckle  om  ditt  hufvud 
och  gå  rak,  om  du  kan.  Öppna  sedan  dörren,  och  när 
du  möter  knekten,  så  fäll  detta  guldmynt  i  hans  hand, 
men  akta  dig  att  din  hand  ej  vidrör  hans,  då  märker 
han  att  det  icke  är  jag.  Sedan,  när  du  passerar  vakten 
vid  slottsporten,  gif  honom  det  andra  guldmyntet,  se 
här.  Strax  utanför  porten  vänta  dig  Bertclsköld  och 
mitt  man.   De  föra  dig  till  stranden,  en  bkV  «\kt  \^^lv^^^^ 


I 


sas  nkxjM 

ocb  vftr  ikuta  Ir  ankrad  ej  långt  barifrin  pä  fjl 
Genast  i  natt  skall  den  segla  mod  dig  till  Åland,  oeli 
däritrin  går  ett  fartyg  i  morgon  till  Danzig.  Skynda  dig, 
ingen  lid  flr  att  förlora. 

—  Oi:h  du  fljälf,  Greta,  hvad  skall  det  hlitn  af  dig? 

—  Jag  stannar  kvar  i  ditt  ställe.  Tror  da  \i\  att 
man  skall  bränna  mig  så  som  man  ämnar  göra  med  dig? 

—  Men  vet  du  väl,  Grela,  att  jag  är  en  elak  troll- 
packa,  som  förhäxar  både  djur  och  människor?  Akta 
dig,  du  bar  små  barn;  jag  kunde  till  län  fOr  min  rädd- 
ning föra  dina  barn  i  fUrdårfvel. 

—  Människorna  ha  trott  illa  om  dig,  Jane,  men 
jag  känner  dig  bättre.  Du  har  sysslat  med  fåfängliga 
ting,  men  ingenting  ondt  har  du  menat  därmed. 

Häxan  tryckte  den  unga  kiinoans  händer  fa&rdl  i 
eina. 

—  Du  tror  di  icke  alt  jag  förvandlat  människor 
till  valbar?  sade  bon. 

^  Nej,  det  har  dn  aldrig  gjort. 

—  Och  jag  har  icke  fört  de  sroå  barnen  tlH 
Blåkulla? 

—  Aldrig,  Jane;  det  har  man  ljugit  på  dig. 

—  Och  jag  är  ännu  en  människa  och  bar  ett 
mänskligt  hjärta,  och  har  ej  bom  på  mina  fötter  oob 
vingar  på  mina  axlar  ocb  afgrunden  i  min  själ? 

—  Du  är  en  mFlnniska,  som  vi  andra,  stackars  Jane  I 

—  Tack!  tacki  utropade  den  gamla,  böjde  sig  ned 
och  kysste  Gretas  klädningsräU.  —  Ja  nu  vet  jag  det, 
jsg  är  en  människa  som  ni  andra,  och  jag  har  en  Gud, 
som  ni;  det  var  en  tid  då  jag  icke  trodde  det.    Ty  ser 

Greta,    de  ha  behandlat  mig  som  det  vildaste  dJR. 
Och  jag  får  återse  mitt  fädernesland,  milt  sköna  Bajern, 
barndoms  altvat,  m\iv  utv%äoto»  ^tfw*.  ■wekaiittv^nirfj 


BRSTANS  VÅGOR  229 

iroma  af  det  gamla  Augsburgs  kyrkor  1     Hur  skall  jag 
dca  dig,  barn  I 

—  Skynda  er,  Jane,  tiden  förgår,  och  de  vakter  vi 
itai  kunde  bli  aflOsta. 

—  Ja,  ja . . .  Gud  signe  dig,  barn  1 

Och  den  gamla  hastade,  dold  af  den  vida  kappan, 
rt  Men  Greta,  dir  hon  kvarblef  i  mörkret,  knäppte 
la  hfinder  och  bad: 

—  Du  gode  Gud,  förlåt  att  jag  felat  mot  världslig  lag; 
n  lag  skall  icke  döma  henne  eller  mig.  Hon  var  för  mig 

moder;  så  har  jag  handlat  mot  henne  som  en  dotter 
ndlat  Och  själf  är  jag  en  moder;  så  förlåt  min  mänsk- 
a  bön:  bevara  nu  också  mig,  bevara  mig  åt  mina  barn  I 
Men  ute  öfver  fjärden  gungade  kort  därpå  en  båt 
)t  den  väntande  galeasen.  Där  satt  vid  styret  den  stolte 
lingen,  och  nedhukad  på  båtens  botten  satt  den  arma 
rföljda  häxan  från  Majniemi.  Så  hunno  de  galeasen 
m  hinder,  och  dess  hvita  segel  väntade  otåligt  att 
oredas  i  morgonvinden.  Och  månen  hade  höjt  sin 
ifva    öfver  bergen  och  bildade  i  den  lugna  vattenytan 

lång,  darrande  pelare  af  ljus.  Då  lutade  sig  Jane 
irer  relingen  och  såg  med  underliga  profetiska  blickar 
d  i  den  sakta  dyningen,  som  långsamt  höjdes  och 
nktes  i  breda  kullriga  vågor,  oaktadt  vindstillan. 

—  Hvad  läser  du  i  Erstans  vågor?  frågade  Bertel- 
öld,  i  det  han  lätt  vidrörde  den  gamlas  arm. 

—  Finlands  framtid,  svarade  Jane  med  låg  röst. 

—  Och  hvilken  är  denna  framtid?  fortfor  grefven 
^d  en  blandning  af  nyfikenhet  och  otro. 

Jane  betraktade  honom  skarpt. 

—  Långa  smärtor  och  sena  fröjder,  evärdelig  strid 
h  evärdelig  lön,  mycket  mörker  och  omsider  ljus, 
trade  hon  med  proteiiakt  allvar. 


I 


Grefve  Berlelsköld  log. 

—  GÄ  till  hvilu,  stBckArs  Jane. 
domens  ande  har  Siinu  maict  med  <iig. 
herrliga  bahet  brinna  inga  b&l;  p& 
akriEvas  inga  oräUfärdiga  domar  mer. 


sade  han; 
Men  på  drti 
bU 


bll^H 


Och  nallen  kom  och  gick. 

Mor^fonen    därpA    var   bålet    firdigt   och 
i    rSrelae,    f6r  att  ekfida  häxan  brinna.    Men  fågeln 
ulllugea  och  buren  tom.     Den  slora  hopen  raaade  i 


ERSTANS  VÅGOR 


231 


åtgirder;  Greta  frigafs  med  n&gra  vresiga  ord,  vakteme 
ställdes  under  krigsrätt.  De  gode  herrar  i  hofrätten, 
män  af  heder,  oaktädt  deras  och  tidens  fördomar,  anade 
måhända  att  en  kommande  tid  skulle  mildare  än  de 
döma  häxan  från  Majniemi. 


FÄLTSKÄRNS  BERÄTTELSER 


VI. 


MAJNIEMI  SLOTT. 


-  Ftk.  ber.    lUutr.    II. 


Fältskärns  sjette  berättelse. 

När  fiUtflkärn  slutat  sin  femte  berättelse  om  konungens 
jagt  och  häxprocessen,  syntes  alla  de  närvarande 
hemska  till  mods.  Glöden  hade  nedbrunnit  i  den  stora 
ipiseln,  det  enda  ljuset  brann  med  rykande  veke,  och 
Utskäms  länga  själbössa  kastade  förunderliga  skuggor 
[>ä  väggen  i  bredd  med  kruthornet  och  jagtväskan.  Be- 
rättaren själf  satt  stum;  den  vackra  Anne  Sofi  märkte 
9j  att  de  hängslen  hon  virkade  ät  sin  fästman  hade 
Eallit  till  golfvet;  kusin  Svanholm  tummade  begrundande 
lina  mustascher;  kusin  Svenonius  sammanletade  med 
riktig  min  de  sista  snuskornen  i  sin  tömda  dosa,  och 
punla  mormor,  som  annars  med  sitt  friska  praktiska 
sinne  lefde  mera  i  verkligheten,  än  i  fantasin,  hade, 
utan  att  märka  det,  stickat  sin  strumpfot  minst  ett 
par  tum  längre,  än  välskapade  människofötter  hade 
behof  utaf. 

ÄndUigen  bröt  den  gamla  tystnaden  och  sade: 
—  Jag   mä    säga,    kusin,    det   där   var   en    kuslig 
historia.     Det  var   för  väl  att  jag  skickade  barnen  bort. 
Där  kusin  kom  till  svarta  Janes  äfventyr.     Man  kan  bli 
mörkrädd  iör  mindre   än    sä.     Och  e\iuru  \«l%  l^x  mvci 


236        PÅLTSKÅRNS  SJBTTE  BERÄTTELSE 

del  icke  tviflar  att  ju  underbara  ting  kunna  ske,  den 
värt  blinda  förnuft  förgäfves  söker  att  utgrunda,  si 
måste  jag  sftga  kusin,  att  sådant  otyg  som  trolldom  oct 
signerier  äro  för  en  kristen  människa  vederstyggeliffl 
skrock. 

—  Nå  nå  —  genmälde  kapten  Svanholm  viktigt  — 
man  kan  vara  en  god  kristen  och  likväl,  i  vissa  om 
ständigheter,  göra  bekantskap  med  fan.  Rädd  hai;ja| 
aldrig  varit,  den  som  det  säger  vill  jag  kaUa  en  skurk 
och  jag  kunde  berätta  er  något  från  Karstula . . . 

—  Där   bror   hade  så  flinka  ben,  inföll  Svenonias 

—  Herre  1  röt  kaptenen,  men  hejdade  sig  i  ögon 
blicket,  ty  skolmästarens  malitiösa  infall  begynte  genon 
vanans    makt    blifva    oskadliga    som    Mithridates'    gift 

—  Jag    ville    säga  —  fortfor  han,  ännu  smått  fnysand< 

—  att  jag  kände  en  käring  fordom  i  Åbo;  det  var  ei 
häxa,  hon  spådde  1809  års  revolution  och  1812  års  kri( 
och  Napoleons  fall  och  Carl  XIII:s  död  i  kaffe. 

Svenonius  hade  påtagligen  ett  nytt  stickord  pl 
tungan,  då  fältskäm  med  sin  vanliga  lugna  min,  hälften 
allvar  och  hälften  skämt,  genmälde: 

—  Bror  Svanholm  har  rätt,  jag  har  i  min  ungdom 
sett  kuriösa  ting  i  mamsell  Arfvidssons  kort,  och  i  Parii 
såg  jag  engång  hin  håles  flinkaste  elev.  Hon  hette,  vill 
jag  minnas,  mamsell  Lenormand. 

Anne  Sofi,  som  stundom  läst  tidningarna,  kände  sig 
hastigt  besvärad  af  en  ofantelig  nyfikenhet 

—  Goda  bästa  gufar,  utropade  hon  lifligt,  berätta 
oss  något  om  mamsell  Lenormand. 

—  Ja  gör  det,  kusin,  sade  mormor,  som  delade 
med  sin  dotterdotter  mänsklighetens  och  könets  älskvärda 
svaghet  att  gärna  vilja  veta  mer  än  man  vet  förut  — 
Hur  sade  kusin?    LeiionnAn^'^ 


FALTSKARNS  8JSTTK  BERÄTTELSB  237 

—  Det  m  engång  en  mörk  och  kulen  november- 
rtiHy  började  fiUtskäm.  Minns  jag  rätt,  så  var  det 
rax  fOre  adventet,  som  är  den  rätta  spöktiden.  På  en 
blig  gata  i  Paris  hörde  man  tomurets  dofva  slag  för- 
urna  midnattstimmen ... 

Vid  dessa  ord  for  Anne  Sofi  opp  med  ett  förfärans 

p    och  hennes   annars   så   rödblommiga  kinder  blefvo 

hast   helt   bleka.    Fältskäm   stannade   midt  i  sin  be- 

ttelse»   och   allas   blickar   vändes   åt  samma  håll  som 

ime  Sofis. 

—  Där  rörde  sig  något  i  den  mörka  vrån,  sade  hon. 
Fältskäm   steg   opp,    utan    att   ändra   en  min,  och 

tgaf  sig  till  vrån. 

—  Här  är  käppen,  bror  Bäck,  här  är  käppen!  ut- 
pade  Svanholm,  hvars  martialiska  sinne  icke  fördrog 
t  hans  gamle  vän  gick  obeväpnad  till  en  strid  mot 
flnde  fiender. 

Hen  föltskäm  stack  oförfärad  sin  hand  bakom 
Bsondspälsen,  som  fridsamt  hängde  på  sin  knagg  vid 
t  &rliga  stället,  och  fick  tag  i  något  som  icke  hörde 
I  pälsen. 

—  Fram,  munsjörl 

Föremålet  stretade  emot,  men  snart  visade  sig,  att 
Itskäm  höll  den  lille  skrikande  Jonathan  i  luggen. 

—  HvadI  sade  mormor.  Gick  du  inte  din  väg 
sd  Andreas  och  de  andra? 

—  Det  var  så,  sade  gossen  snyftande . . .  det  var 
,  att . . .  jag  ville  höra  gufar  berätta  om  svarta  Jane 
h  barnen  i  Blåkulla . . .  och  så  kröp  jag  bakom  pälsen 
h  hörde  alltsammans.  Och  sen,  när  gufar  började  tala 
a  spöken,  så  stack  jag  hufvudet  fram,  och . . . 

—  Ja  då  såg  jag  att  pälsen  rördes,  inföll  Anne 
»fl  idigot  brydd. 


238  PilLTSKÅRNS  SJKTTE  BKRÅTTKLSE 

—  Gå  na  din  vftg  odi  låt  bli  att  lyssna  en  annan 
gång,  sade  mormor  strångt  För  i  kväll  må  da  slippa 
med  den  luggis  da  fått 

Jonathan  såg  åt  dOrm  och  rörde  sig  ej  ar  fläcken. 

—  Jag  törs  inte  gå  i  mörkret  öfver  vinden,  sade 
han  slutligen  med  låg  röst 

—  Lys  honom,  Anne  Sofi,  återtog  mormor.  Det 
är  följden  af  att  barn  få  höra  saker  som  ej  äro  för 
deras  ålder. 

—  Jag  tror  vi  lämna  mamsell  Lenormand  till  en 
annan  gång,  sade  fiUtskäm. 

—  Ja,  inföll  Svenonias ;  annars  vågar  ej  bror  Svan- 
holm gå  öfver  vinden  utan  käpp. 

Svanholm  morrade  i  mastaschema,  men  teg. 

—  Jag  har  några  frågor  att  göra  kusin  om  den 
förra  berättelsen,  sade  mormor  eftersinnande.  Att  häxeri 
och  trolldom  varit  allmännare  gängse  i  folktron  förr  än 
nu,  är  intet  tvifvel.  Men  att  här  skulle  ha  anställts 
formliga  processer  och  att  understundom  människor  blifvit 
brända  på  bål  här  i  Finland  för  trolldoms  skull  — 
förlåt  mig,  kusin,  det  där  är  ju  en  liten  roman,  hvaraf 
man  tror  så  mycket  man  vill? 

—  Jag  tvingar  ingens  tro  —  svarade  fältskäm  något 
misslynt  —  och  icke  heller  nekar  jag  till,  att  ja  allehanda 
namn  och  detaljer,  dem  jag  berättar,  skalle  förgäfves 
sökas  i  tideböckema.  Ty  jag  har  den  tro  om  don  firia 
skildringen,  att  dess  sanning  består  uti  att  kunna  vara 
sann  genom  att  stämma  öfverens  med  det  väsentliga 
och  allmänna  i  det  man  vill  skiklra;  ja  jag  går  så  långt, 
att  den  ibland  kan  därigenom  blifva  sannare  än  själfva 
verkligheten.  Jag  kan  till  exempel  måla  Napoleon  åtande  en 
smörgås ;  posito  att  jag  verkligen  sett  honom  äta  amörgås, 
kan   jag   väl    därför  s^jBl  %.\.\.  \d%  mW^^V.  ^<^^\ftnaoL  sådan- 


FÅLTSKÅRNS  SJKTTE  BRRÅTTRLSK        239 

han  Tar?  Men  se,  nu  händer  att  jag  diktar  om  honom 
en  stor  bedrift,  som  aldrig  händt,  men  som  är  honom 
lik;  eller  lägger  jag  i  hans  mun  ett  järnfast  ord,  som 
han  aldrig  har  sagt,  men  som  slär  in  pä  ett  här  med 
hans  riktiga  lynne;  är  icke  dä  det  jag  diktat  ihop  mera 
verkligt  i  väsendet,  än  den  där  lilla  smörgasen,  som  är 
verklig  bara  i  slumpen?  Nä  ja,  och  sä  är  det  med 
svarta  Jane  och  häxprocessen  i  Åbo.  Jag  skall  säga 
kusin,  det  är  alldeles  visst  och  kan  icke  bestridas,  att 
ju  häxor  blifvit  brända  ocksä  hos  oss  och  att  det  till- 
gätt  med  deras  processer  ungefär  sä  som  jag  nyss  be- 
skrifvit  Men  fastän  saken  som  faktum  är  obestridlig, 
sä  medger  jag  gärna  att  ännu  mer  än  en  dunkelhet 
Gnnea  däri,  till  exempel  huru  något  sä  ytterst  befängdt 
rar  möjligt  ännu  i  mansåldrar  sedan  Finland  hade  ett 
universitet. 

—  Det  var  mörkrets  furste,  som  förtömades  öfver 
den  evangeliska  lärans  ljus,  inföll  skolmästaren. 

—  Bror  Svenonius  gör  som  många  andra,  han 
skyller  allt  pä  den  stackars  fan,  svarade  fältskäm.  Men 
jag  tror  att  orsaken  nu,  som  ofta  annars,  måste  sökas 
hos  människorna  själfva.  Här  i  norden  äro  seder  och 
föreställningar  mycket  sega.  Jag  föreställer  mig  att 
katolska  läran  —  som  till  sitt  väsende  är  en  blind  tro, 
i  motsats  mot  den  evangeliska  läran,  som  är  en  upplyst 
tro  —  ännu  vidpass  hundrade  år  efter  reformationen 
hängde  envist  kvar  i  sinnena,  så  att  visserligen  kyrkan 
i  former  och  anda  var  luthersk,  men  däremot  folktron 
i  botten  katolsk.  Man  får  icke  förgäta,  att  bibeln  den 
tiden  var  en  stor  sällsynthet  på  svenska  och  bragtes  full- 
ständigt pä  finska  tungomålet  först  1642.  Nu  tänker 
jag,  att  så  länge  lutherdomen  stod  där  i  sin  första 
angdomBvåmia,   rastad   till  strid  med  biid^  Nxc^iv^'^  ^^\ 


240        FÅLTSKÅRN8  SJETTC  BERÄTTELSE 

och  det  världsliga  svärdet,  så  länge  där  var  i  den  en 
lefvande  ande,  aä  länge  kände  ock  de  katolska  minnena 
af  instinkt  att  de  trycktes  tillbaka  af  en  stor  andelig 
makt,  och  spjärnade  väl  något  emot,  men  icke  på  ett 
vildt  och  rosenrasande  sätt.  Däremot  vet  man,  att  någon 
tid  efter  trettiåra  kriget  kom  en  kropps-  och  själströtthet 
öfver  lutherdomen,  så  att  den  visserligen  i  troslifvet 
lefde  kvar  i  sin  gamla  kraft  —  det  bevisar  psalmboken 
af  1695  —  men  anden  flydde  or  kyrkans  former  och 
förtröttades  hos  de  skriftlärde  uti  eländiga  krig  om  bok- 
stafven.  Det  kände  de  gamla  blinda  katolska  minnena 
också  af  instinkt  —  ty  folket  är  ett  barn,  det  resonerar 
icke,  det  känner  och  det  handlar  —  och  däraf  fingo  de 
makt  att  resa  sina  sista  ursinniga  bål  mot  trolldomen. 
Och  trolldomen  var  en  fenix,  den  reste  sig  nyfödd  och 
starkare  ur  hvarje  bål.  Den  fick  därigenom  laga  utslag 
och  fullmakt  uppå  att  vara  till,  och  när  man  i  kyrkorna 
höll  förböner  däremot,  så  ville  det  säga  detsamma  som 
att  trolldomen  var  en  trosartikel,  och  allt  tvifvel  därpå 
var  kätteri.  Märk  huru  lutherdomen  här  blef  sig  själf 
otrogen  och  huru  Guds  gissel  drabbade  den.  Men  det 
ämnet  vore  ofanteligt  rikt  att  tala  om,  särdeles  här  i 
Finland,  där  trolldomen  är  en  arfsynd,  och  därför  tror 
jag  vi  för  denna  gång  lämna  det  i  sitt  värde.  Emellertid 
kan  jag  ej  neka,  att  ju  anblicken  däraf  är  storartadt 
vild  och  slår  enhvar  med  förfäran.  Ty  hvad  vill  det 
lilla  futtiga  skrocket  i  våra  dagar  betyda,  mot  denna 
rasande  själssjukdom,  som  på  sextonhundratalet  grep 
många  tusende  och  hade  sin  fulla  förskräckliga  verklighet 
i  både  dbölars  och  ofters  tro,  ja  i  själfva  vetenskapens 
lärosalar,  vid  lagens  domaresäten  och  på  konungames 
troner!  Har  bror  Svenonius  något  snus  i  sin  dosa? 
--  A^e  ^utta  quidem,  \c^^  ^xv  ^o^W.. 


FÅLTSKÅRN8  8JKTTE  iBERÄTTELSB  241 

—  Tack,  Anne  Sofi,  min  puUa,  jag  sköter  nog 
pan  sjftlf.  Sanningen  att  säga,  är  jag  glad  att  vi  nu 
>mmit  väl  Ofver  trolldomen,  ty  ett  dystert  kapitel  i 
ira  framfarna  öden  är  därmed  förbi,  och  den  fortfar 
il    ftnna   en   god   tid  efter  de  dagar  vi  skildrade  nyss, 

ända  in  på  tredje  och  fjärde  ärtiondet  af  sjutton- 
indratalet,  men  den  flammade  endast  tidtals  upp  och 
Dcknade  slutligen  af  sig  själf.  Jag  menar  att  vi  få 
mat  att  göra  och  tänka  på  i  nästa  berättelse,  ty  nu 
>mmer  den  stora  reduktionen  hand  i  hand  med  en- 
Udet,  hvarigenom  icke  blott  egendomen,  utan  hela 
reriges  och  Finlands  inre  ställning  mycket  förändrades. 
ch  sedan  komma  vi  till  randen  af  en  ny  tid,  som  be- 
nte med  de  förskräckligaste  olyckor  vårt  land  någonsin 
verlefvat,  och  det  vill  mycket  till  att  under  allt  detta 
ira  vid  godt  mod. 

—  Jag  tror,  kusin  —  genmälde  mormor  något 
Ipen  —  att  vi  beskedligt  gå  den  tiden  förbi  och  låta 
■n  Bofva  i  sin  blodiga  graf.  Hvad  tjenar  det  till  att 
)prifva  gamla  sår?  Jag  för  min  del  går  aldrig  på 
»ektakel  för  att  se  ett  sorgespel;  gråta  får  man  nog 
Lr  i  lifvet  ändå.  Utan  förlåt  mig,  kusin,  jag  vill  ha 
5je  af  hvad  jag  ser  och  hör,  och  därför  tycker  jag 
est  om  komedier,  där  allt  slutas  som  det  bör  med  ett 
ler  par  anständiga  giftermål. 

—  Och  litet  krig  ibland,  och  några  bussiga  karlar 
ed  ruter  i  kroppen,  det  tycker  jag  om,  utropade  Svan- 
>Im,  med  tanken  på  Johanna  af  Montfaucon,  som  han 
iigen  sett  uppföras  af  Widerbergs  trupp.  —  »Lazarra 
\Tf  där  han  kunde  befalla,»  tillade  han  i  mustaschema 
r  sig  själf. 

—  Klassiska  stycken  framför  allt,  reserverade  sig 
^eDonias  med  djupsinnig  min. 


242  PÅLTSKÅRNS  SJBTR  BKRÅTTKL8X 

—  Men  litet  rOfvare  ändå  odi  mycket  hjiltemod, 
inföll  Anne  Sofi,  som  hade  gråtit  af  förtjusning  vid 
Hedvig  eller  Banditbmden  och  aldrig  kunde  ttrgåta 
Skyddsängeln  af  Carl  Lindegren. 

—  Jag  menar  att  ett  större  sk&despel  in  stora 
ofreden  innu  ej  hlifvit  nppfördt  hår  i  norden,  återtog 
fältskåm.  Men  lyckligtvis  ha  vi  innu  ett  stycke  dit, 
och  nästa  gång  lära  vi  endast  få  se  ridån  gå  ned  öfver 
sextonhondratalets  strider.  Det  var  ett  rikt  århundrade, 
och  jag  måste  säga  att  jag  med  saknad  lämnar  det 
Det  århundradet  hade  kropp  och  själ  lika  jåttestarka, 
hjärta  och  hufvud  lika  kraftigt  utbildade;  därför  ger  det 
en  så  hel  bild.  Men  sjuttonhundratalet  hade  en  vekligare 
kropp  till  sin  stora  själ,  ett  kallare  hjärta  till  sitt  lysande 
hufvud:  därför  kan  det  beundras  mera  än  älskas.  Ja 
ja,  jag  säger  ingenting  om  Carl  XII  och  Peter  den  store, 
ty  dessa  båda  bjässar  hade  diat  sextonhundratalets 
modersmjölk.  Men  var  så  god  och  ställ  Fredrik  den 
ende  vid  sidan  af  Gustaf  Adolf,  så  be&rar  jag  att  han 
synes  liten  till  växten,  och  jag  tviflar  uppå  att  alla 
Lehnbergs  predikningar  uppväga  ett  enda  kraftord  af 
biskop  Rothovius  eller  en  enda  psalm  af  den  gamle 
Spegel.    Anne  Sofi,  min  vän,  tag  af  ljuset! 

Mormor  hade  fallit  i  djupa  tankar,  och  fältskäm 
trodde  förmodligen  att  hon  begrundade  skillnaden  mellan 
Gustaf  Adolf  och  Fredrik  den  ende.  Men  när  han 
tystnade,  hördes  hon  fråga  tämligen  tvärt: 

—  Den  där  historien  om  prinsessan  Juliana  var 
väl  också  en  dikt?  Var  hon  verkligen  änmad  att  blifva 
Sveriges  drottning? 

—  Ja,  bästa  kusin,  därom  kan  jag  blott  säga  med 
förra   herm:    nog   kan  jag  svära  därpå,  men  ej  vill  jag 

hålla  vad.    Hvad  \b%  n^I  %x  %Xi  \s^^\.  Ns^^^  ^  och  att 


FÅLTSKÄRNS  SJETTE  BERÅTTEL8H  243 

hon  stod  ▼§!  hos  drottning  Hedvig  Eleonora,  som  också 
trodde  dirpå  och  yftl  drifvit  svårare  saker  igenom  än  så. 

—  Kusin  hade  en  anspelning  på  hennes  senare 
öden.  Jag  måste  säga  att  det  gjorde  mig  ondt  om  den 
stackars  flickan,  ehuru  jag  befarar  att  hon  var  något  lätt. 

—  Det  hade  hon  i  arf  af  sin  mor,  pfalzgrefvinnan 
Eleonora  Katarina.  Jag  förtiger  den  vackra  prinsessans 
senare  fifventyr;  det  kan  vara  nog  att  veta,  det  hon 
dutligen  gifte  sig  med  en  krämareänkas  son,  hvilken 
konungen  adlade  med  namnet  Liljenborg.  Här  finner 
således  kusin  ett  giftermål  sluta  komedin,  men  jag 
tnflar  uppå  att  den  därför  är  hvarken  glad  eller  upp- 
bygglig. 

—  Och  grefve  Bernhard  Bertelsköld,  hvad  har  det 
blifvit  af  honom?  frågade  mormor  glad  att  afbryta  ett 
ämne  som  hotade  blifva  kvistigt. 

—  Det  få  vi  se  i  fgette  historien,  genmälde  fältskäm. 


Majniemi  slott. 

Fyra  och  tjuga  år  ha  förflutit  sedan  berättelsen 
lämnade  Majniemis  häxa  på  Erstans  klara  vatten- 
spegel. Mycket  har  åldrats  som  förr  var  ungt;  mycket 
har  vissnat  som  förr  var  blomstrande.  Nytt  har  kommit 
och  gammalt  gått;  nya  klara  ögon  framtitta  nu  under 
den  hvita  bamluggen  i  Finlands  porten;  nya  tärnor 
plocka  nu  blåklint  på  Finlands  ängar.  Omskapande  och 
föryngrande  har  tiden  gått  öfver  mänskliga  förhållanden; 
stora  förändringar  ha  gjort  samhället  nytt,  lyckligtvis 
denna  gång  inifrån  och  mest  till  det  goda  —  sakta  och 
fredligt,  såsom  de  stora  revolutionerna  gå  öfver  jorden. 
Det  verkligt  stora  braskar  icke.  Det  liknar  solskenet 
om  våren:  det  upptinar  i  stillhet  de  frusna  marker  och 
hårda  isar,  det  ser  på  dem  med  kärlekens  milda  värma, 
och  de  stå  ej  emot.  Alla  yxor  och  svärd  skulle  ej 
förmått  att  sönderhugga  isen  på  Finlands  sjöar,  och 
likväl  så  smälta  de  för  vårens  blida  leende.  Förgäfves 
tömmer  hatet  sitt  gift;  förgäfves  slösar  våldet  sin  jätte- 
styrka ;  kärleken  är  dem  öfvermäktig ;  han  ensam  förmår 
upprätta  det  fallna  och  sammanfoga  det  brustna  och 
gjfva  de  döda  Utvel;  \i«Ji  qiaaxci  V^^i^t  ^V&.^i^^Ok  \v^. 


MAJNIEMI    SLOTT  245 

Mellan  åren  1671  och  1695  låg  nära  ett  fjärdedels 
sekel^x  omfattande  början  och  slutet  af  Carl  Xhs  regering. 
Denna  tid  var  i  många  afseenden  en  vår  dfver  vinter- 
snön. Väl  kastade  enväldet  sin  skugga  öfver  flera  för- 
hållanden; väl  voro  där  inbördes  strider  många  och 
partihat  och  orättvisor  icke  få;  väl  kom  där  ock  sedan 
efter  segrar  och  glans  en  lång  och  mörk  höstnatt  af 
förhärjade  stormar,  som  läto  den  nästföregående  tidens 
frukter  först  efteråt  mogna  till  skörd  för  seklerna.  Men 
oaktadt  dessa  skuggor  gick  där  en  stor  och  lifvande 
ande  genom  Carl  XI:s  regering;  medan  staten  samlade 
en  makt,  som  snart  skulle  förslösas,  begynte  där  i  sam- 
hällets inre  ett  nytt  lif,  som  bibehöll  sig  midt  under 
stormarna  och  var  det  modersköte,  ur  hvilket  de  krafter 
framgingo,  som  i  en  senare  period  utgjort  dep  svenska 
och  finska  nordens  lycka  . . . 

Vid  dessa  ord  gjorde  fältskärn  ett  uppehåll^  liksom 
ilete  han  sig  ogärna  bort  från  de  stora  taflorna,  för  att 
återgå  till  de  små.  Därpå  såg  han  med  ett  godt  leende 
omkring  sig  och  sade:  nu  gå  vi  tillbaka  till  Majniemi, 
tj  dir  är  något  viktigt  å  förde. 


1 


nr  en  solklar  dag  i  medlet  at  Jnni 
I  månad  Ar  1695.  Den  fOregAende  vinibth 
hade  ailiifrfln  Oktober  firet  förut  vårit 
I  8.1  utomordentligt  kall,  att  man  desa 
like  ej  mindes  alltsedan  fir  1658,  di 
Carl  X  lågade  Cher  Ballen.  EHei 
denna  jårnvinter,  som  hade  mycken 
nöd  i  sitt  fQlje  Sfver  hela  Europa,  kom 
en  B&  sen  vår,  att  marken  ännu  i  slutet  af  Maj  var  Stel- 
trusen  och  'den  [örlviflade  landtmannen  dag  efter  dag 
Ut^åfvea  Tfintade  på  mildare  väder  att  göra  aitl  väiside. 
Andtligen  nu,  när  del  led  Ull  midsommar,  hade  jordea 
upptinat,  och  rundlomkring  pi  de  bördiga  Hlten  Tid 
Majniemi  sigos  slottets  landbOnder  med  något  gladan 
uppsyn  utså  kornel  i  de  nyplöjda  Åkerfälten.  Hoppet 
vidhåller  människan  i  del  längala;  kanske  skulle  flntin 
en  varm  och  fruktbar  sommar  belöna  odlarens  möda. 
Men  inne  i  alollel  och  dess  vidlyftiga  omgifningu 
hade  man  annat  att  tänka  på.  Där  var  ett  alfikaode  och 
elt    fejande    ötvermUlan   &\\\|J.  S   ä.%  *\kä. 


FÖRVALTAREN  247 

något  förbJlna  praktrummen,  ty  slottets  ägare,  grefve 
Bernbard  BertelskOld,  hade  under  de  senaste  tjogafem 
åren  blott  tre  eller  fyra  gånger,  och  hvarje  gång  endast 
några  månader,  bebott  sitt  födemegods.  Hår  var  således 
mycket  att  göra,  för  att  återställa  rommen  i  det  lysande 
skick,  som  anstod  slottsherrens  rang,  praktlystnad  och 
rikedom.  Handtverkare  af  alla  slag,  enkom  hitsända 
från  Stockhohn,  några  till  och  med  från  Tyskland,  hade 
redan  i  två  veckor  arbetat  på  slottets  iståndsättande,  och 
vid  deras  sida  arbetade  hederlige  mästare  och  gesäller 
från  Åbo,  hitsända  i  samma  ändamål,  ej  utan  att  mången 
gång  med  den  urgamle  nationele  Perkele  på  tungan  knyta 
näfven  åt  de  öfvermodige  nykomlingame,  som  ansågo 
de  finske  arbetame  långt  under  sig  i  både  rang  och 
skicklighet  De  gode  mästame  från  Åbo  voro  vane  att 
sjålfve  här  i  landet  gälla  för  de  ypperste,  och  många 
bland  dem  hade  i  sin  ungdom  vandrat  med  ränseln  på 
ryggen  och  knölpåken  i  handen  genom  Tyskland,  hvar- 
öfver  de  sedan  gjorde  allehanda  lustiga  gesällvisor,  såsom 

I  Pråmen  haver  jag  vantra 
perfnttan  keinun  tal  lama 
å  haver  låti  hämta,  säntå 
örtor  å  rosor^ 
linnun  launun  prassica, 

m.  m.  som  därom  kan  läsas  i  flera  sannfärdiga  historier. 
Det  var  därför  förlåtligt,  om  de  ansågo  sig  lika  vidt- 
bereste  och  mångkunnige  som  främlingame  och,  när  det 
så  passade  sig,  ej  blefvo  dem  svar  skyldige,  vare  sig 
med  tungan,  murslefven  eller  målareborsten. 

Tid  efter  annan,  när  trätorna  blefvo  för  handgripliga, 
nödgades  förvaltaren  på  godset  blanda  sig  i  saken, 
merendeJs   aom  iredaatittaie^    någongång  \\\lvSl  %o\si  \^^- 


248 


MAJMKMI  SLOTT 


I 


slraffsnde  myndighel.  Kunake  liu  vj  nftgdt 
igenkänna  den  Irellioän^e.  undersäUige  oeb  Htarkl  byggde 
mannen  i  hans  blAa  v  ad  mal  »ja  eka  med  de  slora  blankii 
massingsknappHma  och  den  gråa  rdtliallen,  som  be- 
skuggade  elt  lämligen  Ijusl  bår.  elt  par  ärliga  blå  ögon 
iifli  ett  lugnt,  godsint,  men  därjlimle  kar&klersfaal  ansikte. 
Det  kan  ditrfCir  vara  godt  att  så  gärna  försl  som  aisl 
berätta  buru  vi  gjort  hans  bekanti^kap  engåtig  fQnil  undp' 
biilt  andra  förbållanden,  nämligen  på  Saltviks  prästg&xd 
och  bondbröllopet  i  Sup4, 
•lär  kung  Carl  XI  i  år 
slyngelär  jagade  inkogoitn. 
[)et  vai  verkligen  sanuiu 
lille  präktige  Per,  som  Ock 
en  ölänning  till  skänki  i 
stället  för  sin  sCndertisi^i 
pade  Iräbäat  ocb  som  sedan, 
stackars  liten,  så  oskyldig 
kom  att  störta  en  tillämoad 
'Iruttnjng  trän  Sveriges  Iron- 
Hei  var  första  ocb  sista 
gången  i  sin  lifstid  vår  Per 
både  blandat  sig  i  statens  angelägenheter.  Däremot  bi- 
bebOll  han  allt  fortfarande  en  stor  förkärlek  för  hSslar 
och  var  mer  än  engång  ihop  med  föräldrarna  att  få  gi 
in  vid  kavalleriet,  men  därtill  sade  far  och  mor  oeto. 
Således,  när  Per  ej  både  lust  alt,  som  de  äldre  brOdeme, 
isludera  på  krHgem,  var  han  bjärteligen  glad  atl  vid 
sexton  års  ålder  komma  som  ridsvon  till  grefve  Bertel- 
sköld.  Här  kom  han  i  slor  gunst  för  trohet  ocb  pålit- 
lighet, Gck  lära  fttakilligt  pä  resor  i  främmande  ISndec, 
ocb  ehuru  Finland  den  tiden  ej  hade  något  Mualiali, 
befarna   vår   Per  eiVei  nt^oa  *.\i  \»ä.  \^ 


r 


FÖRYALTARSN  S49 

kraliflcerad  att  mottaga  den  lediga  förvaltaresysslan  på 
Majniemi.  Det  gjorde  han  med  så  mycket  större  hjärtans 
lust,  som  hans  bu*,  den  hedersgubhen,  redan  för  tio  år 
sedan  fått  pastoratet,  hvartill  Bertelsköld  ägde  patronats- 
rftlten. 

Man   såg   på   Majniemi,    att   där   rådde    en    annan 

styrelse    nu,    än  fordom  under  mäster  Adams  tid.    Väl 

b^Ofde   grefven   pengar,    och   ständigt  mera  pengar  nu 

som    förr,    men   lyckligtvis   hade    han   andra   källor  än 

-'»    Mijniemi  att  Osa  ur,  och  kyrkoherdens  böner  och  mäster 

«    im   rapporter   bevekte   grefven  att  efterskänka  en  stor 

i  ^M   dagsverken   och   andra  feodala  pålagor,  som  dittills 

^  minerat   de   stackars  landböndeme.    Man  kände  knappt 

^  igen  Majniemis  omgifningar.  I  stället  för  trasiga  utsvultna 

'I  gestalter  ' med   hatet   och   olyckan  målade  i  sina  dystra 

såg  man  nu  hurtiga  uppsyner,  hela,  om  också 
dräkter;  där  voro  hästar  för  hvarje  lass,  icke 
mera,  som  fordom,  en  mänsklig  varelse,  tvungen  af 
'  råttarens  piske  att  framsläpa  bördorna.  Försvunna  voro 
\  de  forna  eländiga  kojorna,  som  fördystrade  hela  nejden 
"^  nmdtomkring  det  praktfulla  slottet,  och  i  deras  ställe 
]  reste  sig  trefna  välbyggda  hus  med  ordentliga  fönster  af 
'■'^,  glas,  som  ända  dittills  varit  en  stor  lyx,  och  med  lika 
ordentliga  eldstäder,  som  förut  hade  hört  till  sällsynta 
undantag.  Där  hade  kommit  ett  förr  okändt  välstånd  i 
landtmannens  boning,  och  med  välståndet  hade  kommit 
icke  blott  yttre  hyfsning,  utan  ock  arbetsamhet,  guds- 
fruktan och  ett  fridsamt  lefveme  i  stället  för  den  forna 
^1  lättjan,  nppstudsigheten  och  vildheten  i  sederna.  Där 
hade  skett  ett  stort  och  ädelt  verk  på  det  fordom  så 
olyckliga  Majniemi:  bonden,  förut  behandlad  föga  bättre 
In  en  llfégen  trål,  hade  återfått  sin  rätt  och  med  det- 
samma  sitt  värde  såsom  människa.     Och  akäom  *\  ^'^ 

J7.  —  Ät  åér,    niuBtr.    IL 


S50  MAJHIEMI  SLOTT 

tider  mänsklighet  och  mildhet,  långt  mer  än  hårdhet  och 
slafveri,  äfven  i  yttre  måtto  bära  välsignelsens  firokt,  så 
hade  också  här  det  förunderliga  inträlbit,  att  Majniemi 
småningom  begynte  rendera  mera  onder  den  friare  och 
mildare  styrelsen,  än  mäster  Adam  fömt  lyckats  samman- 
skrapa,  oaktadt  han  utan  försköning  utpressade  folkets 
sista  skärf  och  sista  arbetskraft. 

Vid  bakgårdarna  helt  nära  stranden  af  sjön  voro 
långa  rader  af  ståtliga  uthus,  stallet  för  femtio  hästar, 
ladugården  för  hundra  kor,  drängstugan,  pigstugan,  brygg- 
stugan, bagarstugan,  tvättstugan,  öfverallt  var  samma 
verksamhet  som  uppe  i  slottet  öfverallt  relmrerades, 
putsades,  bakades,  bryggdes,  tvättades.  Där  var  en 
rörelse  och  en  brådska,  som  förebådade  viktiga  till- 
dragelser. Stundom  såg  man  en  vördig  och  gladlynt 
matrona  i  blå  yllekofta  bestyrsamt  trippa  från  den  ena 
stugan  till  den  andra,  likasom  för  att  hafva  inseende 
öfver  de  mångfaldiga  arbetena.  Frågade  man  en  af 
pigorna  hvem  den  präktiga  gumman  var,  som  så  lätt 
klef  trappa  upp  och  trappa  ned,  oaktadt  sin  försvarliga 
korpulens,  så  svarades  flinkt:  »Må  väl  veta  att  det  är 
kära  mor  från  prästgården,  som  hjälper  son  sin  med 
sysslorna.» 

Ja  så  var  det,  här  träfl^a  vi  mer  än  en  god  vän 
från  de  gamla  tiderna.  Kära  mor  från  prästgården  var 
nu  omkring  femtiosex  år,  men  hade,  oaktadt  sina  fjorton 
barn,  hvaraf  tio  i  lifvet,  jämte  det  kloka  hufvudet  och 
det  glada,  fromma  och  hurtiga  hjärtat,  äfven  bibehållit 
en  god  del  af  sin  ungdoms  raskhet  och  blomstrande 
hälsa.  Den  fordom  sjuttonåriga  simmerskan  i  Majniemi 
sund,  den  sedan  trettiotvååriga  värdinnan  vid  konungens 
besök  på  Saltviks  prästgård,  det  var  allt  samma  hjärtliga, 
samma   genompräkliga   QiÄ\aL,  %wii  tssi^   %:^vci^T^  till 


FÖRVALTAREN  251 

herakarinna  dtver  det  rödmålade  enkla  pastorsbostället 
borta  Tid  kyrkan,  hade  kommit  att  hjälpa  sin  son 
mäster  Per  med  sysslorna  pä  Majniemi.  Ganska  mildt 
hade  årens  snö  fallit  ned  öfver  detta  vackra  hufvud; 
knappt  ett  enda  grått  strå  hade  på  lek  smugit  sig  in 
i  det  fordom  så  rika  blonda  håret;  knappt  en  enda 
rynka  hade  ännu  plöjt  sin  fåra  i  den  öppna,  ljusa  och 
redliga  pannan.  De  blå  ögonen  blickade  ännu  lika 
klart,  de  friska  läpparna  logo  ännu  lika  godt,  blott  en 
enda  af  deras  mjällhvita  tänder  hade  gått  förlorad,  och 
den  annars  lätta  gången  hade  fått  en  viss  vaggning, 
förorsakad  af  fetman.  Ungdom  förgår,  åren  härja,  men 
hjärtats  skönhet  sprider  dock  alltid  en  förklaring,  som 
öfverlefver  kindemas  rosor,  kärlekens  första  löjen  och 
qälfva  tiden  ^ 


I  tvättstugan  höll  man  just  på  att  mangla  fina 
holländska  duktyger,  hvilka  under  år  och  dag  hade 
gulnat  i  skåpen  utan  att  begagnas,  men  nu  måste  bereda 
sig  på  att  göra  tjenst.  Mangling  är  ett  tungt  arbete, 
vare  sig  att  man  drager  framåt  eller  skjuter  på,  och  det 
behOfs  en  flink  och  van  hand  att  under  tiden  utbreda 
linnet.  Kanske  var  det  just  därför  som  några  af  tvätt- 
gommoma,  hvilka  hade  det  lättare  arbetet  att  släta  och 
utdraga   byket,    innan  det  kom  under  stockarna,  ansågo 

^  Vid  dessa  ord  såg  Anne  Sofi  med  en  öm  och  för  ljust 
blick  på  gamla  mormor,  likasom  ville  hon  säga  att  det  var 
från  henne  fältskäm  hämtat  sitt  ideal  af  en  skön  ålderdom. 
Pen  gamla  förstod  henne  och  nickade  tacksam,  nästan  rörd. 
Men  mtskäm  låtsade  ej  märka  intrycket  af  sina  ord^  utan 
tartlar  med  tia  beråUelae  likasom  ingen\m\^  p%BA«t^\.. 


252  BfAJNISMI  SLOTT 

för  sin  pligt  att  underhålla  sina  manglande  medsystrar, 
och  sig  själfva  på  köpet,  med  en  konversation,  som  ej 
kunde  beskyllas  för  tunghäfta. 

—  Ni  må  säga  hvad  ni  vill,  Brita  —  sade  en  af 
de  myndigaste  i  hopen  —  jag  har  sett  byken  förr  i 
mina  dagar.  Hvem  var  det  som  i  så  många  herrans  år 
tvättade  salig  bispens  nattmössor  och  stoppade  hans 
strumpor  och  kanske  mer  än  engång  stärkte  hans  bispe- 
kragar,  när  han  stod  där,  Gud  fröjde  själen,  så  vördig 
som  Aron  i  Israel?  Jo  det  var  just  jag,  med  förlof, 
och  man  skall  ej  säga  om  mig  att  jag  tar  miste  på 
holländsk  dräll  och  Stockholms  linne.  Och  vill  den 
nådiga  frun  ej  nöja  sig  med  min  tvätt,  och  föraktar 
hon  de  bästa  dukar  som  någonsin  breddes  under  en 
stekt  gris  på  ett  finskt  bord,  så  skall  jag  säga  henne 
hvad  bispemor  brukade  säga  —  bispemor  höll  sig  ej 
för  god  att  vara  nedriga  mot  fettigt  folk,  så  furstelig 
vederlike  hon  var . . . ' 

—  Ert  byke,  mor  Sanna,  och  vår  mangling  och  hela 
Majniemi  lära  visst  duga  åt  den  förnäma  grefvinnani 
skyndade  mor  Brita  att  infalla,  medan  den  andra  drog 
andan.  —  Folk  säger  att  hon  är  grymt  högfärdig. 

—  Visst  har  hon  rätt  att  vara  högfärdig,  återtog 
Susanna,  efter  hon  är  en  född  Sparre,  och  alla  Spärrar 
äro  af  hårdt  trädslag.  Jag  må  väl  veta  att  vår  grefve 
är  af  ung  släkt,  och  fast  ens  mor  råkade  vara  furstinna, 
så  rår  man  ej  för  att  ens  farmor  (här  sänkte  Susanna 
rösten)  handterat  klappträ  och  såpa  som  annat  hederligt 

'  Nedlåtande. 

*  Susanna  syftar  förmodligen  på  den  pfalzgrefve-värdighet, 
som  kejsar  Fredrik  III  förlänade  sedermera  biskop  Magnus  m 
Sårkilaka   och  bana  etlettcldax^^  vdkA  biakopame,  utan  dom- 
prostarne i  Åbo. 


FÖRVALTAREN 

tch  så  iåiikto  vär  nådige  grefie  att  hans  barns 
ftdror  vSl  kunde  tåla  en  (illsats  af  högailellgl  blod.  j 
eynnerhel  som  grefvinnan  9nnu  dilrlill  var  akrisleiigl  rik, 
men  si  gull  ej  annat  8r  än  mull,  som  det  atSr  i  den 
spriilnya  pgalmboken,  Gud  eigne  vår  nådige  kung  för  det 
sK  ban  juat  i  Ar  lålit  sålla  ihop  den,  alla  kristfromma 
aiålar  till  uppbyggelae  och  ajiilabot.  Ja  bvad  var  det 
jag  ville  säga?  Jo  rikedomen  den  drack  och  drog  af, 
reduklionsherrame  lade  vantarna  pfl  grefvena  rafinga 
kyrksocknar  både  i  Liffland  och  Finland,  och  grefvinnani 
igodelar  gingo  samma  väg,  och  rält  som  det  är  (h&r 
sänkte  gumman  ånyo  röalen),  så  tar  bin  hårde  själf»» 
Hajniemi.  Sanna  mina  ord,  jag  har  varit  med  i  mäalsr 
Adams  tid;  det  orätt  fås  med  sorg  förgås.  Och 
därfOr  —  bär  höjde  hon  flter  rösten  —  sft  tänkM 
jag  att  grefvinnan  väl  får  hålla  till  godo  med  bvsdi* 
huset  förmår.  Ty  fast  bär  nu  ödas  mänga  hundra, 
lusen  daler  på  fåfängeligt  fejande  och  pulsande,  si 
skail  ingen  inbilla  mig  att  del  står  så  rikligt  till  här  på 
flottet . . . 

—  Ni  skulle  skämmas,  mor  Sanna,  att  slå  här  som 
fa  oatlnggla  och  spå  ondt  åt  vår  milde  och  gode  herre, 
inföll  Brita  ånyo  med  en  viss  tonvikt,  eom  hon  anaåg 
Mg  böra  antaga,  när  hon  stod  på  husets  bästa.  —  Har 
del  rarit  illa  förr,  sä  är  det  bättre  nu,  del  kan  ju  ett 
barn  förstå.  Spotta  icke  öfver  dig  och  lasta  icke  dens 
bröd  du  äter,  sSger  ordspråket.  Det  sägs  att  kungen 
har  ledsnat  vid  reduktionen,  och  blodiglarna  ha  sugit  aig  , 
mätta.     Jag  tänker  de  låta  Majniemi  vara  i  fred.  I 

—  Blodiglamal  upprepade  Susanna  i  sin  tur  med 
en  myndighet  likasom  slode  hon  på  höga  kiuaans  bästa. 
—  För  det  att  vår  nådige  kung  har  med  rätta  ta^l 
lillbata    del  som   de  böge  herrarne  med  Voo^t  o*iV  v^<H. 


af, 

i 


254  MAJNIKMI  SLOTT 


ha   tagit   från   kronan   och   det  ftittiga   folket   i  många 
herrans  år . . . 

—  Kfinner  någon  hvad  hofmfistaren  går  för,  som 
väntas  hit  i  dag  eller  i  morgon?  inföll  Brita  ånyo, 
kanske  för  att  komma  ifrån  ett  ftmne  som  ej  Tar  utan 
sina  faror  i  dessa  enväldets  tider,  där  mer  ån  ett  i  otid 
uttaladt  ord  blifvit  besraradt  med  steget  och  hjul. 

—  Nog  rymmes  höken  i  orrens  bo  och  en  jutes 
rygg  kan  jämka  sig  godt  i  en  svensk  stol,  srarade 
Sosanna.  Den  tiden  Nils  Janssen  ännu  var  bara  en 
simpel  kammartjenare,  hade  han  det  rykte  om  sig  att  vara 
en  elak  högmodig  karl,  och  jag  tänker  att  människan 
väl  sällan  blir  bättre  af  stor  medgång  i  världen.  Men 
den  karlen  säges  ha  en  så  förunderlig  lycka  med  allt 
hvad  han  företager  sig,  att  allt  går  honom  i  händerna 
likasom  af  sig  själf.  Ju  fettigare  och  mildare  grefven 
blifvit,  desto  rikare  och  hårdare  blef  hans  hofmästare. 
Mången  tror  att  tjenaren  är  rikare  än  hans  herre;  jo 
jo,  det  säges  att  många  smulor  fallit  vid  sidan  af  de 
många  socknar  och  gods,  som  man  fråntagit  grefve 
Bertelsköld.  Det  känner  den  elake  karlen  alltför  väl, 
och  därför  har  han  mera  välde  i  huset,  än  grefven  själf. 
Han  råder  och  styr.  Jo  jag  kunde  berätta  något  jag, 
hvad  som  säges  om  själfva  grefvinnan,  men  si  det  öra 
var  ännu  ej  skapt,  som  fick  höra  en  gammal  kråka 
skratta  med  skatorna. 

—  Hvarför  a&kedar  ej  grefven,  som  har  makten 
och  herraväldet,  en  så  farlig  tjenare?  frågade  en  af  de 
yngre  i  sällskapet. 

—  Hvarför?  upprepade  mor  Sanna  viktigt  Byk  du 
dina  lakan,  Sara,  och  stick  ej  din  näsa  i  de  förnämas 
nfckelhål.     Så  mycket  kan  jag  säga  dig,  att  om  grefven 

iehåJJer   hofmästaren,  ^  \iw  \i«si  ixo».  löiSi,   \^Va& 


FÖRVALTAREN 

na^[  er,  att  den  knrlen  lyckas  i  allt  hvad  han  företar 
sig,  men  grefven  har  bara  olyckor,  där  ej  faofmästaren 
hjälper  till.  Hvem  ekaffada  grefven  det  rika  giftet? 
Hvem  l&nade  honom  pengar  alt  mula  reduktion sbetrarne, 
nfir  Majniemi  siat  var  i  fara?  Hvem  frälsade  honom  nr 
8}6nöd  pä  Ålands  haf?  Hvem  släckte  sä  förunderligt 
den  stora  eldsv&dan  här  i  slottet  för  sju  är  sedan?  Jo, 
ser  ni,  del  allt  gjorde ...  A  stå  ej  här  och  gapa  pä  mig, 
Sara,  som  en  girs  med  uppspärrad  trut.  Jag  önskar  att 
präalmor  mä  komma  och  lära  dig  göra  skäl  för  maten, 
slinka.  Det  är  annat  gry  i  det  folket,  och  jag  ville  väl 
lefya  den  dagen  när  jag  får  se  mäster  Por  taga  Nils 
Janssen  i  kragen,  ja  min  själ,  ville  jag  det. 

—  Nå  nfi,  blif  ej  ond  fiJr  det,  mor  Sanna,  sad*  ■ 
Brita  försonande,  i  hopp  att  fä  höra  mer  af  det  skvaller  4 
som  är  aä  lockande  för  de  ringare,  när  del  gäller  de 
högt  uppsatte.  —  Ser  ni  inte  ai(  alla  höra  pä  er  som 
pä  präaten  i  kyrkan?  Ni  sade  ju  alt  hofmäslaren  var  elt 
tyckobam?  Jag  vill  minnas  alt  han  pä  etl  förunderligt 
Eäll  kom  i  gref\'ens  ijenst.  Folk  säger  att  gamle  grefve 
Bertelsköld,  fadern,  en  linter  i  salig  kungens  tid  rad 
öfver  hal-isen  titi  Danmark  och  förde  med  sig  tillbaka 
en  liten  pojke,  som  han  röfvat  frän  jutame  . .  . 

Saeanna,  som  fann  sig  smickrad  af  att  erkännas 
för  ett  orakel  i  tvättstugan,  var  färdig  att  pä  etl  lysande 
sätt  motsvara  detta  förtroende,  dä  i  detsamma  elt  hög- 
Ijudt  larm  med  skrik  och  hojtande  pä  ofre  slottagärden 
ädrog  sig  allaa  uppmärksamhet  och  för  tillfället  afbröt 
den  löpande  skvallerkrönikan.  För  att  förklara  denna 
ovanliga  tilldragelse  mäsle  vi  gå  en  halftimme  lilibaka  i 
vir  berättelse. 

Den  åt  inre  borggi^den  vända  bufvudfasaden  af 
Mi9iuwn>  ^on  nr  utsirad  med  den  taTl^,'^A'a1^Hn:l^w^A 


356  BfAJNIKMI   SLOTT 

aristokratiska  lyx,  som  ännu  i  dag  gör  anblicken  af 
sextonhundratalets  herregårdar  så  imponerande.  Allt  hvad 
träsnideri  och  stuokatararbete  kunnat  åstadkomma  var 
här  anbragt  i  öfverflöd.  Biand  annat  syntea  mellan 
fönsterraderna  kolossala  kämpagestalter  i  halfupphöjdt 
arbete,  bevakande  muren  med  sköld,  svärd  och  hjälm, 
som  vålnader  af  en  förgången  riddartid.  Regn,  blåst 
och  ålder  hade  likväl  ej  haft  försyn  att  här  och  där 
af  bry  ta  än  en  arm,  än  en  fot,  än  en  hjälmbuske  på 
desse  gipskämpar,  och  man  var  nu  nödsakad  att  på 
stegar  och  ställningar  rHppa  kämpame  på  ett  sätt  som 
de  väl  föga  fördragit,  om  di*  va  ill  i«f  kr*tt  orli  blod. 
Detta  var  ett  arbete  som  (»hila>t  di*  ty^ko  mästame 

r 

voro  rätt  hemma  uti,  o<'h  AIjm  nitimre  fmgo  därvid 
nöja  sig  med  den  anspi'Ak>Iusnrc  lollm  af  liandtlangare. 
Oaktadt  de  ej  med  nå;;f>n  rinili^^lut  kur. di*  pruta  emot, 
aflopp  ej  kamratskapet  ir.nl  (Ns^karno  utan  glåpord  å 
ömse  sidor.  Bland  finnai  i.c  vnr  en  Ltcn  axclbred  murare 
vid  namn  Yrjö,  som  hadi*  i\v\  rvktc  om  sig  att  lustigare 
än  någon  rådbråka  svonska  sprAktt  o<  Ii  med  sina  visor 
var  en  föregångare  till  den  sodan  fuinn  nktbarare  »Eskola 
kuppen».  Ty  ehuru  ALo,  siun  annii  i  da*,'  fir  mera  Bnskt 
till  lynne  och  språk  än  niAn^Tn  annan  stad  i  landet,  var 
det  ännu  mera  vid  slutet  af  .srxtuidtuiiflratalet,  så  hade 
likväl  svenskan,  både  gonom  uniMTsitetct  och  adeln, 
stundom  ock  genom  ovi.*^cf  kyrkans  män,  då  redan  fått 
ett  slags  högre  anseende  som  liof-  oc  li  bildningaspråk, 
hvilket  de  lägre  klasserna  ej  dröjde  att  efterhärma  på 
deras  vis,  kanske  ej  utan  medvetande  af  den  satir  både 
öfver  svenskan  och  dem  själ f va,  Hom  låg  i  deras  rotvälska 
och  som  var  ett  slags  hämnd  fur  den  nedsättning  som 
drabbade  landets  eget  tungomål. 


FÖRViO-TARKN  257 

Högst  på  stegen  stod  nu  den  tyske  mästaren  och 
rappade  kåmpames  ben,  medan  Yrjö  stod  på  gården 
imder  honom  och  framräckte  gipsen  med  den  anmärkning 
att  det  vore  »sachsisk  gröt  med  en  finsk  slef».  Tysken 
besvarade  denna  anmärkning  med  att  tid  -efter  annan, 
skickligt,  men  likasom  af  våda,  nedstänka  en  klump  af 
gipsen  i  Yijös  panna.  Denne  höll  en  stund  till  godo. 
Hen  når  tysken,  att  förkorta  tiden,  begynte  med  hög 
röst  sjanga  en  af  sin  hembygds  visor,  höjde  äfven  Yrjö 
sin  stämma  i  en  annan  tonart  och  sjöng: 

Hyökä  peiju,  junpa  taalar, 
härät  tanssaa,  miki  haakar, 
konkommu,  lilla  syötävän, 
viska  tanssaa  suullen  hypp^än. 
Konkommi,  lilla  tokka, 
viska  tanssaako  hoppaa. 

En  stund  fortfor  denna  besynnerliga  sångarestrid, 
och  allt  tätare  nedregnade  därunder  gipsklumpama 
öfver  Yijös  ansikte,  utan  att  förmå  honom  till  tystnad. 
Slutligen  förlorade  mästaren  på  stegen  tålamodet  och 
slungade  murslefven  med  van  hand  midt  i  pannan  på 
den  oförskämde  handtlangaren.  Detta  var  mer  än  den 
lustige  muraren  från  Åbo  kunde  fördraga.  Hastigt  krökte 
han  sin  starka  axel  under  stegen,  lyftade  den  från  marken 
med  karlen  uppå  och  gjorde  så  med  sin  sprattlande 
motståndare,  som  hade  all  möda  att  hålla  sig  fast,  en 
dansande  rund  kring  slottsgården,  allt  under  det  han 
fortfor  med  sitt 

• 

Konkommi  lilla  tokka, 
viska  tanssaako  hoppaa  I 


258  MAJNISMI  SLOTT 

Den  manhaftige  Yrjö  tyckte  sig  i  detta  (^|[onblick 
vara  en  föga  ringare  karl  än  Simson,  hvilken  bar  på 
sina  skuldror  Gazas  portar.  Hans  kamrater  från  Åbo, 
i  korus  med  slottets  pigor  och  drängar,  som  ditlockades 
af  bullret,  funno  uppträdet  så  kosteligt,  att  alla  instämde 
i  den  bekanta  melodin,  och  för  hvar  gång  man  kom  till 
orden  »tanssaako  hoppaa»,  bletvo  murarens  krumsprång 
och  tyskens  ställning  i  höjden  allt  äfventyriigare.  Men 
dennes  landsmän  funno  saken  mindre  rolig,  och  med 
dem  förenade  sig  stockholmarns.  I  en  hast  hade  två 
nästan  jämnstarka  partier  bildat  sig,  det  ena  för  att 
befria  fången  på  stegen,  det  andra  för  att  fortfara  med 
dansen.  Följden  blef,  som  man  lätt  kunde  ana,  gräl, 
skällsord  och  slutligen  handgemäng. 

—  Ned  med  stegen!  dundrade  i.  detsamma  för- 
valtarens röst  från  andra  sidan  af  gården.  Men  de 
stridande  voro  dOfva  för  allt  annat  än  sin  egen  för- 
bittring och  fortforo  att  af  alla  krafter,  ömsom  svärande, 
ömsom  skrattande,  på  hvarandras  ryggar  trumfa  takten  till 

Konkommu,  lilla  syötävän, 
viska  tanssaa  suullen  hyppjjänl 

—  Ned  med  stegen,  säger  jag  I  ljöd  för  andra  gången 
mäster  Pers  befallande  stämma,  och  ett  par  kraftiga 
örfilar  till  höger  och  vänster  i  hopen  gåfvo  befaUningen 
eftertryck.  Yrjö  släppte  stegen,  som  han  så  tappert 
försvarat,  fången  hoppade  till  marken,  kämpame  åtskildes 
knotande. 

Förvaltaren  såg  bister  ut. 

—  Ni  skulle  skämmas,  sade  han,  att  göda  luften 
med  stora  ord  och  stjäla  dagspenningen  af  er  herre. 
Du,  Yrjö,  dansar  du  härnäst,  så  dansar  du  efter  kartMisen, 
karl     Och  ni,  Mu\W,  w^^^  tv\  ^^t^  \«}ä&ki!l  ^  ^äjQSBn, 


HOFMÄSTAREN  259 

innan  blir  ni  själf  den  som  rappas.  Till  arbete,  säger 
Bgl  Har  någon  lidit  orätt,  så  må  han  klaga  i  kväll, 
edan  klockan  ringt.    Marsch  I 

Den  larmande  hopen  teg  helt  stilla,  tvekande,  knfvad 
f  förvaltarens  &sta  ton.  Då  hördes  oförmodadt  en  kort 
ch  skarp  röst: 

—  Hvem  är  det  som  befaller  här? 

En  friUnmande  man  i  resdräkt  stod  med  korslagda 
rmar  i  porten. 


2.    Hofmästaren. 

Den  nykomne,  som  så  befallande  afbröt  striden  på 
slottets  borggård,  tycktes  vara  föga  öfver  fyrtio  år 
ammal,  kort  och  mager  till  växten,  af  ett  utseende  som 
)ga  imponerade  vid  första  anblicken.  Följde  man  likväl 
e  små  hvassa  ögonens  snabba  blickar,  och  gaf  man 
kt  på  det  drag  af  djärf,  nästan  trotsig  beslutsamhet, 
om  spelade  kring  den  tunna  öfverläppen,  så  anade  man 
tt  här  hvarken  saknades  klokhet  att  uppgöra,  eller  kraft 
tt  ntfOra  en  energisk  viljas  planer,  vare  sig  goda  eller 
nda.  Mannen  var  klädd  i  en  åtsittande,  något  sliten 
rOn  lifrock,  som,  jämte  den  korta  hirschfängaren,  lät 
)rmoda  en  jägare;  men  i  stället  för  jagtbössan  fram- 
ttade  or  hans  bälte  kolfvama  af  ett  par  små  terzeroler, 
n  kort  grå  reskappa  var  kastad  öfver  axlama,  och  det 
jnabrona,  lindrigt  i  rödt  stötande  håret  betäcktes  af  en 
redakårmad  hatt  med  silfverspänne,  men  utan  plym. 

Främlingens    röst    hade    en    viss    genomträngande 
kii/M^   åom  gjorde   att  hans  förslå  ot&,  c^wxtxx  \^  ^^ 


S60 


MAJNI8MI    SLOTT 


I 


utsädes,  likvfil  hOrdea  mycket  tydligt  Ofver  gården  och 
komma  både  fönallaren  och  arbelame  att  ovillkorligt 
ögonblick  var  också  främlingen 
igenkSnd,  ty  han  hade  varit  i  slottet  mer  §n  enginj 
fönil.  ehuru  för  flera  år  sedan,  och  var  ej  heller  ovånUd 
nu.     Ett    sakla   sorl    af    bestörtning  gick  genom  hopen. 

—  Det  är  hofmäslaren,  hviskade  raan. 
Mäster  Per  rodnade,  hälsads 

höfligt  och  syntes  törlilgen. 

—  Tag  ej  illa  opp,  herr 
Nils,  sade  han;  här  var  en  liten 
osämja  mellan  arbetarne,  men 
den  är  redan  bilagd. 

Del  bör  anmärkas,  alt  herte- 
titeln  ännu  den  tiden  sällan  gafs 
åt  andra  än  adeln  eUer  andn 
bögi  uppsatte  män  ocJi  var,  når 
den  gafs  åt  en  underordnad  pe^ 
son,  en  ovanlig  höOighel,  som 
rCjde  antingen  fruktan  eUer  en 
stor  tanke  om  personens  bf- 
tydqnhet. 
>  —  Jag    frågar    hvem    lOn 

befaller     har,     upprepade    hof- 

mästaren   nästan   spefullt.  —  Hvem    är  du,  karl  t    Jag 

tycker  mig  ha  sett  dig  förr. 

—  Jo,  och  det  mer  Sn  engång,  avarade  Per  t6h 
trylsamt,    i    del  han  rodnade  ända  upp  till  firsnibbarcB. 

Den  tiden  jag  ryktade  grefvens  svarta  slo,  var  SiU 
Janasen  icke  för  god  att  stubba  dess  svans. 

Med  ett  hastigt,  knappt  märkbart  Ögonkast  måtte 
hofmftstaren  sin  t.  d.  stallbroder,  men  denna  endi 
hliek    röjde    tillräto.Wijl   aU  ?«  V^ä»  'ä.W  v.v.  W^ 


HOFMÄSTARKN  261 

^Ididkelig   fiende.     Utan    att   gifva    akt    pä  fönaltarens 
SYBr,    vände    sig    herr   Nils    till    de  främmande 
och  uppfordrade  dem  att  göra  reda  för  orsaken 
larmet  och  myteriet  på  slottsgården.     De  tillfrågade 
ej  säga  sig  detta  två  gånger  och  framställde  natur- 
saken   så,   att  all  skugga  föll  på  Yrjö,  på  gårds- 
44ket  och  sist  äfven  på  förvaltaren. 

flofmåstaren  lyssnade  till  denna  framstälkiing.  Därpå 
han   sig   kallt   till  mäster  Per  och  sade  med  en 
som   ej    tålde   någon  motsägelse,  i  det  han  pekade 
den  fÖri>luffade  Yrjö: 

—  Låt   binda   den   där   karlen   vid   pålen  och  gif 
m  tjugu  prygel, 
Den   hederlige  förvaltaren  kände  blodet  lika  hastigt 

tfllkalr»   från  sina  kinder,  som  det  nyss  rusat  dit, 
Uek  af  bestörtning  framstammade  han: 

—  Det  kan  ej  vara  ert  allvar,  herr  Nilsl 
Hofmästaren   mätte   honom  med  en  blick  af  förakt 
vinkade   stum   med   handen,    att  förbrytaren  borde 

dröjsmål   gripas.    En   rysning  gick  genom  alla  de 

^irvannde.    Det   förekom   dem,    som  skulle  den  gamle 

Mlntrr  Adams  tid  ånyo  lefva  opp  med  hela  dess  laglösa 

Ifnmiiy   som   utan   rannsakning  och  dom  öfverlämnade 

simiiakors  välfilLrd  till  pris  åt  godtycket 

Mister  Per  bemannade  sig. 

—  Tag  det  ordet  tillbaka,  herr  Nils,  sade  han,  ty  det 
kan   ni   ej    försvara,   hvarken  för  Gud  eller  människor, 

f  dhr  fir  grefven,  vår  nådige  herre.  Muraren  Yrjö  har 
imnmat   sig,   det  vill  jag  icke  bestrida,  men  han  är  en 

^  U  handtveriore  och  hör  ej  till  slottets  underhafvande. 
Odi  om  han  också  hörde  till  dem,  så  vore  han  icke  för 
iti  en  trål,  som  man  kan  vanhedra  och  slå  efter  behag. 
nan   skall  han   stra&s,  så  år  det  lagen  aom  «Su^  åV 


S69  BAAJNIKMI  SLOTT 

honom,  herr  Nils,  och  icke  er  blotta  befallning,  om 
ni  än  såge  sju  gånger  morskare  at  än  ni  na  gör. 
Låt  stämma  honom  till  tinget,  det  har  jäg  ingenting 
emot,  men  så  sant  jag  heter  Per,  så  skall  ni  icke 
därförinnan  röra  honom  med  ett  finger,  det  svarar 
jag  för. 

Förvaltarens  manhaftiga  ord  förfelade  ej  sitt  intryck 
på  andra  än  den,  till  hvilken  de  riktades.  De  godsinte 
tyskames  rättskänsla  vaknade. 

—  S'ist  schon  gat,  Ihro  Gnadenl  sade  de;  lassen 
wir  den  armen  Teufel  laufen. 

Stoekholmame  —  nyss  upphetsade  af  handgemänget, 
men  redlige  män,  som  under  kungens  egna  ögon  voro 
vane  att  se  lagen  råda  och  band  läggas  på  de  höge 
herrames  egenmäktighet  —  dröjde  ej  heller  att  taga 
murarens  parti  och  menade  att  karlen  väl  förtjenat  ett 
kok  stryk  vänner  emellan,  men  ingalunda  att  offentligen 
straffas  som  en  gemen  missdådare. 

Den  man,  som  sålunda  såg  sin  myndighet  motsägas 
af  en  växande  opposition  och  som  påtagligen  hade  för 
afsikt  att  nedsätta  förvaltaren  genom  att  utse  den  stackars 
Yrjö  till  syndabock,  hörde  med  synbar  likgiltighet  de 
kringståendes  invändningar,  likasom  vore  det  under  hans 
värdighet  att  svara  därpå.  När  hofmästaren  tyckte  sig 
hört  nog,  afbröt  han  tvärt  den  tyska,  svenska  och  finska 
vältaligheten  med  den  korta  frågan  om  man  ville  lyda 
eller  ej. 

För  den  som  ej  kände  hofmästaren  närmare  kom 
denna  fråga  alldeles  oväntad,  just  när  man  trodde  sig 
ha  bevekt  honom  till  ett  mildare  handlingssätt  Mäster 
Per  hörde  till  deras  antal.  Han  stannade  svarslös;  de 
öfrige  likaså.  Men  ingen  hand  eller  fot  rörde  sig  att 
iyda  den  stränga  b«tB\\xivc^^Ti. 


HOFHAsTjUtKH 

Herr  Nils  tycktes  vara  beredd  därpå.  Utao  att 
ndare  elOsa  n&gra  ord  p&  denna  hop,  sotn  faan  ans&g 
ift  långt  under  sig,  framtog  han  en  helt  kort  pipa, 
s&dan  som  jägare  nyttja  att  locka  järpar,  och  hvisalade 
—  en  kort  skarp  faTtssling,  som  olycksbådande  skar  i  den 
■amlade  folkhopens  öron.  Verkan  uteblef  icke.  Sex  jägare, 
alla  beväpnade  liksom  deras  herre,  inträdde  genom  porten. 

—  Bind  denne  skurk  vid  närmaste  träd  —  aado  hot- 
måstaren,  pekande  på  Yrjö  —  ocb  gif  bonom  fyrtio  rapp. 

Var  befallningen  kort,  sä  lät  ej  heller  utförandet 
denna  gång  vänta  på  sig.  Jägame  grepo  den  bestörle 
muraren,  och  innan  någon  af  de  kringstående  tänkte 
på  att  höja  en  arm  till  hans  försvar,  var  karlen  redan 
bortförd  ocb  exekutionen  i  full  gång.  I 

Var  del  feghet?  Var  det  Öfverraakning ?  Finska  ' 
lynnet  är  långtänkt.  Hopen  var  icke  beredd  på  en 
fråmmande  inblandning  och  lät  i  sin  första  handfallenhet 
öfverrsska  sig.  Endaat  tyakame  mumlade  ett  kreun- 
■appermcnt,  och  stockholmame  yttrade  med  ett  slags 
medlidande  ett  uttryck,  som  fordom  var  mycket  all- 
mänt i  Sverige:  >När  det  går  tokugt,  går  c 
Finland!* 

Den  hederlige  mäster  Per  beböfde  Qera  minatwl 
att  reda  sina  tankar,  oeb  under  tiden  hade  både  hof- 
mästaren,  jägame  och  delinkventen  försvunnit  från  gården. 
Hen  när  Per  ändlligen  hunnit  sansa  sig,  intogs  han  af 
den  häftigaste  vrede,  grep  en  närastående  jämstör  och 
ropade  ät  gårdens  folk  all  de  skulle  följa  honom 
kosta  hvad  del  ville,  masta  man  befria  den  oskyldij 
vanhedrade. 

Där  voro  många  som  delade  förvaltarens  harm, 
men  icke  alla  delade  hans  mod.  De  tieste  smögo  sig 
aadmo,  ti^  dat  hoUde  hJifra  all?Rr  ii  tteAaa^  q<3&.  wii^juft. 


i 

f 
1 

inom^^^l 


I      SÖ4  UAJMEMl   SLOTT 

sex  eller  sju  voro  genast  fllrdige  Btt  med  de  lilihyggen 
som  nårmasl  futiDos  tillhands  vars  FörvalUren  FOljaklige. 
Gamla  Susanna  framlittade  bakom  elt  hOrn  af  slotts- 
flygeln,    där   hon    inrättat  sitt  observatorium,  och  hAjd« 

I     modigt  sin  stämma,  sedan  hofmästaren  ej  mera  sågs  lUi. 

[  —  Hvad  DU,  mäster  Per,  skrek  hon  öfverijadt,  bar 

den  lede  belaebub  farit  uti  eder  ocb  förrändt  edra  ftgOB. 
aä  att  ni  springer  eder  den  gröna  rocken  som  en  tjur 
efter  ett  stycke  röd  duk?  Vore  ni  an  sä  god  gårdBhand, 
mäster  Per,  det  sAger  jag  er,  lag  er  till  vara  fGr  hela 
vargskocken  och  stick  ej  ert  hufi-ud  i  gapet,  d&  fär  ni 
nästa  gäng  se  er  om  hvar  ni  m&  biira  er  ball.  Korpen 
är  en  lyckofftgel  fOr  sig  själf,  mäster  Per,  därför  ledet 
han  i  hundra  år,  men  rör  icke  vid  honom,  ni  får  rtA 
i  fingrarna.  Jag  har  i  mänga  herrans  år  stärkt  salig 
biapena  prästkragar,  och  det  skall  jag  säga  er,  att  åt 
som  mahtena  hafva,  mot  dem  år  ej  värdt  alt  8pj8n& 
Gör  som  jag  och  annat  filrslAndigt  folk,  mäster  Per,  ocfc 
git  honom  bCft-elen  när  han  ej  bör  på,  men  akta  er  at! 
räkna  trädarnB  i  hans  grCna  rock.  Se  pä  mig,  jag  kan 
tala  när  det  behSfs  och  däremellan  hälla  min  mun,  ocb 
det  har  jag  godt  af,  men  sädana  hela  junkrar  som  ni 
akta  ej  stort  pä  hvad  gammalt  och  klokl  folk  sfiger  till 
der&B  eget  bästa. 

Dessa  sisla  ord  undfAllo  mor  Susanna  i  färUylelsen, 
när  hon  säg  alt  förvaltaren  ej  brydde  sig  om  hennes 
goda  råd,  utan  rusade  ästad  med  sitt  folk  att  befria 
muraren.  En  strid  syntes  oundviklig  och  hade  vfil  fäga 
allupit  med  seger  för  den  goda  saken,  ty  mäster  Per 
förglömde  i  sin  ifver  atl  både  hofmästaren  och  bans 
jägare  voro  väl  beväpnade  med  sidogevär  och  pistoler. 
Till  all  lycka  visade  stg  i  rälta  stunden  präslroor  BJiU, 
den  raska  och  pr&VAig.»tit«\a,\i'äw»m<Ä«&^^j(ÄBiPM«(t 


HOFMÅSTARSN  265 

(ör  sonen  ej  tilläto  henne  att  blifva  en  overksam  åskådar- 
inna  af  ett  så  farligt  företag. 

—  Per,  min  egen  gosse  —  sade  hon  och  fattade 
itadigt  hans  arm,  som  han  förgäfves  sökte  lösslita  — 
?ar  stilla  och  lyd  din  mor,  som  du  alltid  gjort.  Gif 
vika  för  öfvermakten,  det  förnedrar  aldrig  en  bra  karl; 
gå  icke,  da  min  redlige  gosse,  öfver  lagens  råmärken, 
fastån  våldet  går;  stå  fast  vid  det  rätta,  så  hjälper  oss 
Gad  allsmäktig  i  sinom  tid . . . 

—  Hen  att  godvilligt  tåla  ett  sådant  öfvervåld,  nej, 
mor»  det  kan  ej,  det  får  ej  ske,  ropade  Per  utom  sig. 
Jag  har  varit  i  Estland  och  Liffland  och  Polen,  jag  har 
sett  icke  allenast  herrame,  utan  ock  fogdar  och  halunker 
behandla  arbetaren  som  ett  oskäligt  djur;  men  se  det 
skaU  ej  ske  här  i  Finland,  mor,  så  länge  vi  ha  skrifven 
lag  och  ännu  en  mans  arm  att  försvara  oss  med . . . 

—  Nej,  Per,  fortfor  Greta,  du  sliter  dig  ej  lös, 
säger  jag  dig.  Du  vill  låta  nedskjuta  dig  som  en  hund  . . . 
vill  do?  Gå  då,  gå,  men  jag  följer  dig;  förrän  deras 
kolor  träffa  dig,  skola  de  träffa  mig.  Gå,  du  halsstarrige 
pojke,  låt  döda  dig,  om  du  nödvändigt  så  vill,  men  du 
har  då  också  dödat  din  mor . . . 

Per  brast  i  tårar. 

—  Vill  ni  då  all  jag,  som  bör  ansvara  för  att  rätt 
sker  alla  här  på  slollot  i  min  herres  frånvaro,  skall 
tåla...?     Hvad  vill  ni  dä  af  mig? 

—  Jag  begär  Llutt  en  liten  tids  tålamod,  sade  Greta, 
i  det  hon  förgäfves  sökte  att  behålla  den  fasta  åhörande 
ton,  i  hvilken  hon  talat  nyss  förut.  —  Var  klok,  Per, 
▼ar  god!  Du  vot  att  grefven  har  gammal  vänskap  för 
oas  alla.  Han  skull  höra  oss.  Han  skall  ge  Yrjö  upp- 
rättelse och  som  en  rättvis  herre  bestraffa  sina  tjänares 
Ofverråld  .  •  • 

iSL  —  Jkk  htf.    niuMtr,    IL 


866  MAJNIKMI  SLOTT 

—  Det  återst&r  intet  annat,  det  Sr  no  för  sent, 
svarade  förvaltaren  suckande,  med  en  blick  åt  slotts- 
porten, d&r  man  nu  såg  hofmSstaren  återkomma  med 
jägame  efter  vfilförrättad  exekution. 

En  af  karlame,  som  följt  mäster  Per,  närmade  sig 
och  hviskade  i  hans  öra: 

—  Säg  bara  ett  ord,  och  jag  krossar  den  bofvens 
skalle  med  jämstören,  så  att  han  aldrig  mer  låter  prygla 
en  hederlig  karl. 

—  Jag  förbjuder  dig  att  röra  honom,  hviskade  Per, 
i  sin  tur  afvärjande.  —  Låt  vara  för  den  gången,  Lampi- 
Matts  1  Jag  vet  du  har  gammalt  groll  till  småtyranneme 
sedan  mäster  Adams  tid;  men  låt  honom  vara,  min  gubbe; 
vår  Herres  hand  skall  göra  den  saken  bättre  än  do  och  jag. 

—  Det  var  ändå  skada,  mumlade  Lampi-karlen, 
den  samme  som  mäster  Adam  fordom  lät  sätta  i  kvarn- 
kammaren.  —  Det  hade  gjort  en  människa  godt  att 
tysta  den  skurkens  stormodiga  mun.  Men  behöfs  det 
en  annan  gång,  så  räkna  på  mig. 

Hofmästaren  nalkades,  ledigt  och  ogeneradt,  med 
det  öfverlägsna  hånlöjet  på  de  tunna  läpparna,  och 
hälsade   på   prästmor,    likasom  ingenting  hade  passerat 

—  Det  fägnar  mig  att  se  er  så  rask,  mor  Greta, 
sade  han.  Det  skall  bli  vår  nådiga  fru  grefvinna  kärt 
att  göra  bekantskap  med  er  och  med  prästgårdens 
ypperliga  kalfvar  och  sommarsmör.  Lille  grefve  Gustaf 
Adolf  är  en  riktig  varg,  när  han  slipper  i  filbunken; 
jag  beklagar  edra  mjölkhyllor,  mor  Greta,  om  det  roar 
honom  att  ofta  göra  besök  på  prästgården. 

—  Vi  få  då  vänta  hennes  nåd  och  barnen  rätt 
snart?  frågade  Greta,  glad  att  kpnuna  in  på  andra  och 
fredligare  ämnen  än  de  nyss  föregångna,  ty  mister  Per 
Btod  allt  ännu  med  m^iksL  \k\\Om  TA\tfficamk  täda. 


HOFMÄSTAR£N  267 

—  Sist  i  öfvermorgon  mot  aftonen,  svarade  hof- 
mistaien  med  en  favorittjenares  viktighet  och  utan  att 
bevSrdiga  förvaltaren  med  en  blick.  —  Grefven  kan 
ej  slita  sig  lös  från  Stockholm  förrän  längre  fram  pä 
sommaren,  men  hans  näd  önskade  att  grefvinnan  och 
alla  barnen,  grefve  Torsten  och  grefve  Gustaf  Adolf 
och  fröken  Ebba,  skulle  njuta  af  den  vackraste  tiden 
här  på  Majniemi.  Hennes  nåds  hälsa  har  ej  varit  rätt 
god  på  våren,  och  grefve  Torsten  är  mycket  klen  för 
sina  fjorton  år,  men  när  man  ser  grefve  Gustaf  Adolf 
och  fröken  Ebba,  skulle  ingen  tro  att  han  är  bara  tolf 
och  hon  tio  år,  så  starka  och  frodiga  se  de  ut  —  just 
som  edra  gödda  kalfvar,  mor  Greta,  för  att  nyttja  en 
mera  landtlig,  än  just  annars  passande  liknelse. 

—  Men  —  fortfor  hofmästaren  afbrytande  sig  själf, 
i  det  han  helt  tvärt  och  legert  vände  sig  till  mäster 
Per  —  här  förspiller  jag  tiden  med  en  stamtafla  öfver 
det  grefliga  huset  och  glömmer  alldeles  att  mycket  ännu 
är  ogjordt,  som  bör  vara  färdigt  i  öfvermorgon.  Hvad 
är  det  jag  ser,  min  bäste  förvaltare  1  Arbetarna  sysslo- 
löse 8om  på  en  helgdag,  nu  när  alla  armar  böra  vara 
i  rörelse!  På  gården  ligga  kalk,  stenar  och  stockar; 
min  käre  vän,  jag  ber  er  komma  ihåg  att  hennes  nåd 
grefvinnan  är  van  vid  den  utsöktaste  elegans  i  sin  om- 
gifning.  Slottsmurarna  ännu  våta  af  rappning?  Ni  borde 
anvindt  mera  folk,  ni  hade  ju  instruktion  att  strö  ut 
guld  med  båda  händerna.  Och  trappan?  Pä  min  ära 
tror  jag  ej  ni  ditsatt  stänger  af  järn,  i  stället  för  de 
forna  förgyllda  mässingsstängema.  Hvad  skall  det  betyda, 
min  vin? 

—  Ni  glömmer,  herr  Nils,  sade  förvaltaren  bistert, 
ni  glömmer  att  de  förra  ledstängerna  förstördes  vid 
branden  för  8ju  år  aedan.     Och  då  \^%  fXSivxik  ^'^y  ^^^^ 


268  MAJNIEMI   SLOTT 

ni    säger,    guld    att   utströ    med  båda  händerna,  lät  jag 
ditsätta  stänger  af  godt  Dannemora  järn. 

—  Men,  min  bäste  förvaltare,  hvartiU,  om  jag  får 
fråga,  har  ni  då  användt  Majniemis  revenyer  de  två  senaste 
åren?  Ty  det  vet  ni  bäst  själf,  att  hans  nåd  knappt  upp- 
burit så  mycket  däraf,  som  värdet  af  en  passabel  ridhäst 

—  Hvartill  ?  upprepade  mäster  Per,  nästan  morrande 
af  harm.  —  Jo  det  skall  jag  säga  er,  herr  Nils  Janssen, 
ni  som  så  gärna  strör  ut  er  herres  guld  —  med  ena 
handen  åtminstone.  Med  grefvens  tiUåtelse  har  jag  användt 
godsets  revenyer  att  åter  uppodla  slottets  jord,  att  upptaga 
de  många  ödehemmanen,  att  dika  åkrarna,  att  inrätta  en 
skola,  att  bygga  mänskliga  boningar  åt  folk  som  dittills 
bodde  sämre  än  grefvens  sämsta  häst;  att  lindra  deras 
bördor,  att  förse  dem  med  redskap  och  dragare,  att  göra 
dem  till  människor,  herr  Nils  I  Jag  tänker  att  grefven, 
som  är  en  god  och  ädel  herre,  när  han  minns  sitt 
Majniemi  huru  det  förr  såg  ut  och  när  han  med  egna 
ögon  ser  huru  det  nu  ser  ut,  skall  glömma  att  fråga 
efter  de  förgyllda  ledstängerna. 

—  Ni  blir  varm,  min  bästa  förvaltare,  sade  hof- 
mästaren  gäckande;  drick  ett  glas  vatten  och  lugna  er, 
så  fä  vi  sedan  talas  vid  om  de  nya  förbättringarna. 
Ingenting  är  fullkomligt  här  i  världen,  icke  ens  er  för- 
kärlek för  packet  här  i  trakten.  Ni  har  glömt  en  sak: 
hvem  ni  är  och  hvem  jag  är  och  hvem  som  är  herre 
på  slottet.  Ni  har  alldeles  för  stora  omsorger,  min  vän; 
jag  skall  framdeles  försöka  att  lätta  er  börda. 

Med  dessa  ord  svängde  hofmästaren  på  klacken  och 
begaf  sig  in  i  slottet,  affekterande  en  vårdslös  öfver- 
lägsenhet,  som  han  kopierat  efter  de  fömämm.  Mäster 
Per  och  hans  mor  kvarblefvo  stumma,  förvånade  öfver 
en  tjenares  dj&ifiiel  all  v^\^  %vgl  V^tim  taUL. 


VAMIUEN  BERTELSKÖLD  269 


3.   Familjen  BertelskOld. 

rrVå  dagar  fOrgingo  under  stora  tillredelser  på  Majniemi. 
JL  Man  måste  erkänna  att  hofmästaren  var  en  man  af 
ovanlig  energi.  Han  fördubblades,  han  tredubblades,  han 
▼ar  öfverallt.  Under  hans  ögon  tvangs  hvarje  hand  att 
arbeta  som  fyra.  Slottet  fick  på  otroligt  kort  tid  ett 
helt  nytt  utseende.  Det  gällde  också  egentligen  ytan. 
Än  öfversmetades  en  remna  i  muren;  än  skyldes  ett 
för&llet  ställe  med  ny  målning;  alla  uppgångar  putsades, 
pryddes;  alla  paradrum  kläddes  med  nya  tapeter;  i 
rummen  utbreddes  dyrbara  mattor;  i  trädgården  istånd- 
sattes  en  vattenkonst;  gården  sirades  med  rader  af  unga 
björkar,  visserligen  afhuggna  och  dömda  att  inom  få 
dagar  se  sin  späda  grönska  vissna  —  men  hvad  betydde 
väl  det?  Hofmästaren  var  en  af  dem  som  ansågo  ytan 
förmer  ån  väsendet  och  ögonblickets  glans  ej  för  dyrt 
betalad  med  en  hel  framtids  förvissning. 

—  Det  ser  bra  ut,  sade  han  med  en  tillfredsställd 
blick  på  sina  hastiga  verk.  —  Mera  guld  —  mera,  mera 
i  den  bottenlösa  hvirfveln.  Grefvinnan  skall  bli  nöjd,  mitt 
verk  går  framåt  1  —  tillade  han  tyst,  med  en  sällsam 
blandning  af  löje  och  dysterhet. 

Master  Per  var  vid  ett  afskyvärdt  lynne.  Han  morrade 
som  en  bandhund  åt  alla  som  mötte  honom.  Ju  mera 
hofmästarens  panna  ljusnade,  desto  mera  mulnade  för- 
valtarens. —  Arma  Majniemi  I  suckade  han. 

På  tredje  dagen  om  aftonen  var  allt  folket  klädt  i 
högtidsdräkter,  och  hela  gården  och  ett  godt  stycke  af 
▼J^es    roro  beströdda  med  löf  ur  sko^^eii  o^  \^!^\£L\fiL^x 


270  MAJNISMI  fM)TT 

ar  drifhoset.  Man  väntade  och  väntade.  Men  koriren 
från  Åbo,  som  en  half  timme  förut  skalle  förkanna 
grefvinnans  ankomst,  hördes  ej  af.  Ändtligen  kom  han 
sent  på  natten  med  bad  att  det  var  motvind  i  skär- 
gården och  att  fartyget  från  Stockholm  ankrat  vid  Korpo. 
Det  var  en  vanlig  sak  då  och  länge  därefter,  innan  man 
änna  kände  ångkraftens  underverk. 

Många  af  de  väntande  blefvo  modfällda^  Men  hof- 
mästaren  tog  saken  från  en  annan  sida. 

—  Vi  ha  ännu  en  dag,  sade  han,  och  den  måste 
användas.    Mera  guld,  ännu  mera  I 

Och  från  Åbo  efterskickades  dyrbara  vaser  med 
blommor  och  sällsynta  växter,  som  uppställdes  långs 
trappor  och  ingångar;  triumfbågar  byggdes  öfver  vägen, 
prydda  med  draperier  och  löfverk,  och  de  sex  jägame 
fingo  sina  nya  livréer  af  blå  sammet  med  silfverbroderier 
färdiga.  Men  ännu  en  dag  blefvo  de  väntade  borta,  och 
så  äter  en  dag  och  åter  en  dag,  för  motvindens  skull. 
Och  allt  utströdde  hofmästaren  »mera  guld»,  och  för 
hvarje  dag  höggos  nya  björkar  och  anskaffades  nya 
blommor,  och  för  hvarje  dag  ökades  prakten  och  an- 
stalterna för  grefvinnans  emottagande.  Hofmästaren  gick 
sä  långt  i  sitt  nit,  att  pä  alla  bondstugor  i  nejden 
rödmålades  den  gafvel  som  vette  åt  landsvägen.  Själfva 
gärdesgårdama  pryddes  med  flaggor  och  långs  hela  raden 
fortlöpande  guirlander  af  rönnblommor,  som  spridde  en 
tjusande  doft.  Men  vägarna  en  hel  mil  från  slottet 
stänktes  med  vatten  för  dammets  skull. 

Ändtligen  på  sjunde  dagen  efter  hofmästarens  ankomst 

inträffade  på  eftermiddagen  en  kurir  på  sin  löddriga  häst 

och    förkunnade    att   grefvinnan    Bertelsköld  skulle  vara 

här  innan  aftonen,  sedan  hon  intagit  middag  i  Åbo  hos 

yandshöfdingen  friVieTte  Lot^nVL  Q^x^vjJa» 


FAMIUEfL  BERTELSKÖLD  271 

Nu  kunde  man  ej  laiigte  tvifla.  Den  fyra  gånger  för- 
gifves  inöfvade  entusiasm,  hvartill  hofmästaren  dresserat 
dottets  underhafvande,  togs  för  femte  gången  i  anspråk. 
Klockan  sju  på  aftonen  syntes  de  grefliga  vagnarna,  fyra 
till  antalet,  eskorterade  af  två  förridare  och  fyra  lakejer 
till  hSat  efteråt  Det  var  en  vacker  kväll  och  en  lifvande 
anblick.  Så  långt  ögat  kunde  följa  vägens  krökningar, 
var  allt  idel  grönska,  blommor,  löfverk,  äreportar,  högtids- 
dräkter, svängda  hattar  och  hurrarop.  En  kejsarinna 
hade  ej  kunnat  emottagas  med  större  landtlig  ståt. 

När  främsta  vagnen,  dragen  af  fyra  hvita  hästar, 
körde  in  genom  slottets  hufvudport,  hissades,  på  gifvet 
tecken,  blågula  flaggor  med  Bertelsköldska  vapnet  på  alla 
slottets  fem  tom,  och  ett  hälft  dussin  gamla  nickhakar, 
uppställda  vid  stranden,  gåfvo  salut.  Fader  Johannes, 
pastorn  i  församlingen,  hade  föreslagit  att  grefvinnan 
skulle  mottagas  med  en  fröjdepsalm,  men  hofmästaren 
hade  satt  sig  däremot,  och  den  vördige  pastorn  erhöll, 
endast  med  villkor  att  vara  mycket  kort,  tillåtelse  att 
hälsa   slottets  herskarinna  med  ett  andeligt  välkomsttal. 

Fader  Johannes  uppfyllde  sitt  åliggande  efter  bästa 
förmåga.  Det  sällsynta  hände,  att  där  förekommo  endast 
sex  eller  sju  latinska  fraser,  som  hörde  till  tidens  för- 
nämsta vältalighetsblomster,  men  däremot  ett  lämpeligt 
antal  skriftenes  språk.  Han  liknade  grefvinnan  vid  Sara, 
Abrahams  hustru,  som  drog  med  sina  tjenare  in  i  det 
ttrlofvade  landet,  och  önskade  att  Rebeckas  och  Rachels 
välsignelse  måtte  dugga  öfver  den  nådiga  frun  och  hela 
hennes  hus.  Han  liknade  hennes  afkomma  vid  Sarons 
liljor  och  Kidrons  blomster,  fiores  in  horto  Domini, 
och  önskade  att  Salomos  visdom  och  Gideons  hjältemod 
månde  blifva  deras  timliga  arfvedel,  men  ärones  krona 
deras    evigB.    Han  glömde   ej    heller  all  \\\uv^  ^\%  ^^^i^ 


272  MAJNIEMI  SLOTT 

vid  dörrvaktaren  i  Jakobs  hos  och  uttalade  visligen  det 
hopp  att,  om  det  var  Gndi  täckeligt,  skulle  här»  under 
deras  grefliga  nåders  hägn,  regna  honung  och  manna  öfver 
dessa  Mose  barn  i  deras  mödors  öken  och  . . .  och . .  • 

—  Men  så  sluta  då,  fader  Johannes,  sluta  då,  annars 
gör  ni  oss  alla  till  judar,  hviskade  hofmästaren  bekymrad, 
i  det  han  ryckte  pastorn  i  kaftanen.  —  Ser  ni  icke  att 
hennes  nåd  redan  blir  otålig? 

I  själfva  verket  röjdes  en  lätt  skymt  af  otålighet 
i  den  förnäma  grefvinnans  vackra  ansikte.  Hon,  för 
hvilken  hela  denna  ståt  var  tillställd  och  som  hälsades 
med  så  vältaliga  liknelser,  tycktes  vara  ett  fruntimmer 
af  medellängd,  föga  öfver  tjugufem  år,  ehuru  man  vid 
sidan  af  hennes  äldste  son  måste  anse  henne  för  minst  < 
trettioett.  Hennes  drag  voro  bleka,  nästan  lidande,  ytterst  ] 
fina  och  regelbundna,  mycket  behagfulla,  utan  att  vara 
egentligt  sköna;  blå  ögon,  ljust  hår,  öppen  panna  och  i 
synnerhet  en  ovanligt  vacker  mun  med  pärlhvita  tänder. 
Hon  bar  en  lång  reskappa  af  ljusgrå  sammet  med  goU* 
häk  tor  och  fodrad  med  dyrbara  pälsverk,  en  försiktigh^ 
som  man  kunde  anse  nog  långt  drifven  för  denna  årstid;  ' 
en  enkel  svart  hatt  med  uppslaget  hvitt  flor  förhfijdi 
ännu  mera  ansiktets  ovanliga  blekhet,  som  likväl  llifiiii. 
af  en  svag  rodnad,  i  det  hon  afbröt  den  föriägne  kytfaft* 
herdens  välönskningar  med  ett  kort: 

—  Mycken  tack,  min  gode  pastor! 

Därpå  vände  hon  sig,  ännu  stående  på  vagnssteget, 
till  den  talrika  skaran  af  folket,  som  trängdes  kring 
vagnarna,  och  sade  med  en  röst  som  var  för  svag  för 
att  höras  af  andra  än  de  nnrma>l  slåomlc: 

—  Jag  tackar  er  all;«,  ^mxIi  folk.  for  er  välvilja,  och 
hoppas,  med  Guds  hjälp,  alt  er  vurdi;;c  pastors  önskan 
må  g&  i  fullbordan. 


FAMIUEN  BERTKLSKÖtO  Si 

Ett  fömyadl  jubelrop  besvarade  dessa  ord,  utan  t 
de  Ifingre  bort  stäende  visste  hTad  som  var  anledningen. 
Men  de  kringstäende  anmärkte  all  grefvinnan  yttrade  de 
fft    orden,    väl    ej    utan  en  visa  värma  och  godhet,  mon 
likvfil  pä  ett  nedlåtande  sätt,  aom  visade  att  bon  ej  fann 


sig  SYTinerligt  Cfverraskad  af  alla  dessa  tillslällni 

hennes    skull,    ulan  tvärtom  syntes  vara  van  vid  aAdanF 

aom  en  skyldig  uppmärksamhet. 

Medan  grefvinnan,  sä  fort  del  kunde  anses  passande, 
«na   rom  i  riottel,   Mi  ^a^  •'fe 


274  BIAJNIKMI  SLOTT 

komnades   af   mor   Greta,   fortfor   hopen   på  gården  att 
mönstra  hennes  svit. 

—  Hvem  &r  det  långa,  magra  och  mörkletta  fnm- 
timret,  på  hvars  arm  hennes  nåd  stöder  sig?  frågade 
mor  Brita  en  fjäskande  kammartjenare  bland  de  nyss 
ankomne. 

—  Hennes  nåds  sällskapsdam,  en  fattig  fröken 
Sinclair,  svarade  kammartjenaren. 

—  Kors,  sade  Brita,  jag  trodde  hon  minst  var  en 
friherrinna;  hon  ser  lika  förnäm  ut  som  hennea  nåd 
själf.  Och  det  där  andra  frontimret  i  den  rutiga  ylle- 
kappan, hvem  kan  hon  vara?  fortfor  Brita,  i  det  hon 
pekade  på  en  flicka  af  ljust  och  godsint  utseende»  men 
nästan  för  fet  att  vara  så  ung. 

—  Jungfru  Linderoth,  frökens  guvernant,  var  det 
korta  svaret. 

—  Jo  jag  kunde  tro  det  —  inföll  Brita  med  kännare- 
min —  det  finns  inte  mera  adeligt  blod  hos  den  toasan 
än  hos  mig.  Men  se  där  hjälper  hon  lilla  fröken  or 
vagnen.  Ack  gudsigne  barnet,  en  sådan  vacker  Gnds 
ängel  hon  är!  Och  hvad  hon  är  lik  sin  mamma  I  Oeh 
han  som  hoppar  ur  vagnen  med  ett  enda  språng,  det  Ir 
visst  äldsta  gref ven,  lilla  Torsten  I  Och  hvad  han  bliffit 
stor  och  präktig!     Och  hvad  han  liknar  sin  pappal 

—  Håll  då  munnen  på  er,  kära  vän,  snäste  kammar- 
tjenaren, och  besvära  ej  deras  nåders  öron  med  ert 
dumma  prat.  För  resten  skall  jag  säga  er,  att  det  ej 
är  grefve  Torsten,  utan  yngre  grefven,  Gustaf  Adolf. 
Jo  grefve  Torsten  skulle  visst  hoppa  ur  vagnen  på  det 
sättet! 

De  två  barnen,  som  suttit  med  guvernanten  i  andra 

vagnen,    förtjenade    verkligen,    till   sitt  yttre  åtminstone, 

det  beröm  som  mor  BiWbl  f\<t)%^\.  \»V  ^^th.  '^^^^ssql  Ebba 


S78  MAJHIEMl    SLOTT 

var  moderns  afbild,  men  förskOnsid  td  hela  bamdoi 
friskhet  och  ett  visst  dra^  af  godhet,  som  man,  oaktadt 
gref\-innana  annaxa  behagliga  drag,  förgäfves  sökte  hos 
hense.  Gustaf  Adolf  Bertelsköld  iter  var  en  kärnfrisk, 
slark,  eldig,  liflig  och  ostyrig  pojke  med  faderns  BTarta 
bAr,  si  avarl  att  del  nSslan  skiftade  i  bl&ll,  inQrka 
spelande  ögon,  stark  och  muskulös  kroppsbyggnad  fOr 
sina  fir.  Hans  första  mandat,  när  han  kom  nr  vagnen, 
var  all  klappa  hAstarna  på  halaen,  afttta  ett  krokben  fGr 
en  af  kammarljenarne,  sä  att  denne  föll  nkiftng  pi 
g&rden,  och  därpå  fatta  sin  syster  om  lifvel  och  bära 
henne  springande  opp  för  den  stora  trappan,  två  eller 
tre  trappsteg  i  sender.  Allt  detta  var  gjordl  inom  mindre 
lid  än  vi  berättat  det. 

1  Iredje  vagnen  satt  grefve  Torsten  med  sin  informator, 
eller  kanske  rättare  guvernör.  Tofi^ten  Bertelakolda  yttre 
var  längl  ifrån  så  anslående  för  äskad amea  nyllknii 
blickar,  som  de  Ofriga  syskonens.  Del  var  ett  blandidl 
tycke  af  far  och  mor,  ljust  hår  och  bruna  Sgon,  för 
Öfrigt  på  engång  en  viss  högdragenhet  förenad  med  ett 
känsligt,  nervöst  och  lidande  utseende.  Ynglingen,  ehnni 
blott  fjorton  år.  säg  ul  som  vore  han  mycket  äldre. 
Han  satt  insvept  i  en  tjock  skinnfodrad  kappa,  atOdde 
sig,  når  han  nedsteg  ur  vagnen,  pä  sin  guvemöra  axel 
och  gick  öfver  gärden  med  näsian  vacklande  steg,  ulan 
att  hälsa  på  någon  af  de  kringsläende.  Hans  ledsagare 
åter,  magister  Schöuberg,  af  en  gammal,  men  utarmad 
och  afaigkommen  adelig  ätt,  tycktes  vara  en  man  af 
omkring  fyrtio  år,  mager,  bleklagd  och  af  ett  torrt 
ulaeende. 

1  fjärde  vagnen  sutto  fyra  kammarjungfrur  med 
allehanda  saker  för  nytta  och  nöje.  hvaribland  Ivi  knfi- 
handar,    £röken  Ebbaa  iK-JouvWwiKi^ii.  «o.  TB,'es^9j^i 


FAMtUKR  bbrtelskOld                            977^H 

namn  Dick.     Etterät  följde  packvaguar  med  tillbehör  för 
en    sommarsejour,    diir    ingenting    som   hörde  till  tidens 
uislokratiska   lyx    fick   umbäras.     Askädame    tröttnade 
icke  att  begapa  dessa  herrligheter,  af  hvilka  mänga  voro 
lOr   dem   ända  tiil  namnet  obekanta.     Mesta  uppseende! 
Tåckte  likväl  dvärgen,  markattan  och  papegojorna.    Man   ^_ 
deres    rykte    skulle    snart    fördunklas    af    en    ännu  vid^^^ 
naderligare  syn.                                                                    ^H 

—  En    tooken    hien  och  nätter  herre!     Hvad  heter   ^ 
den    lilla    herm?    utropade    mor    Brita    inslällsamt    och 
Itrtade  sig  fram  öfver  vagnen,  för  att  bättre  se  markattan. 
som    satt   där   hopkrupen    i  en  rrä  med  ain  galonerad«   t^ 
halt  p&  bnfvudet.                                                                ^H 

Bobbo    ansåg   förmodligen   delta   som    en  invit  tSI^H 
nännare    bekantskap,    ly  med  ett  skutt  salt  hon  gränsle   ^^ 
Ofver    mor  Britas  nacke  och  begynte  frisera  hennes  här 
pk    den    fason,  att  gumman  gallskrikande  log  till  fötter, 
i    tanke    att   hon  hade  litslcfvande  f-n  på  nacken.     Mot  ^h 
Snaanna,  som  varit  i  Åbo  och  stärkt  aalig  bispens  kragiT)'^^! 
hade  mer  ftn  engång  i  aina                                                  ^H 
dagar    aetl    markattor    pä                                     j|^^ 
torgel  och  talade  föraktligt                               .^fl^HP^ 
om     ifolk    som    ej    kunde       M    ,,^     dB^^^BS^ 
skilja  människor  ifriVn  kräk> ,       måi^^H^^^HB^ 

Därför,  när  Ulle  Dick,  dvär-       ^ 
gen,    ville  stiga  ur  vagnen, 
passade    mor   Susanna  pä, 
log  bonom  i  famnen,  strök 
honom  aom  en  katt  och  sade ; 
—  KisB,  kisa,  hvad  han 
har    vackra   kläder,    aj   sé       ^ 

f 

vacker  rock,  kiase  lilhl 



1^78  MAXNIBM1  SLOTT 

Men  Dick  fann  sig  alldeles  ej  trakterad  af  sådana 
karesser,  spände  sina  naglar  i  den  bestörta  gummans 
kinder  och  ropade  fräsande  af  vrede: 

—  Katt  vara  du  själf  och  inte  jag,  sakramentskade 
katta  1 

Skrek  mor  Brita  nyss,  så  skrek  nu  mor  Susanna 
sju  gånger  värre.  I  den  allmänna  uppståndelsen  Ofver 
gummomas  missöde  hördes  hästtraf  vid  porten,  och  in 
leddes  sex  sköna  ridhästar,  hvar  och  en  med  sin  jockey, 
samt  i  spetsen  för  dem  en  morian,  klädd  i  grann  silfver- 
stickad  jacka,  men  svart  som  synden.  Förskräckelsen 
blef  allmän;  åt  alla  sidor  skingrades  åskådame.  Morianen, 
antingen  han  härmades  öfver  den  a&ky  han  väckte  eller 
var  road  af  att  öka  den  okunniga  hopens  fruktan,  gjorde 
en  grym  grimas,  sträckte  ut  tungan  och  visade  två  rader 
hvita  och  hvassa  tänder.  Villervalla,  rop  och  böner  mot  den 
lede  fienden  hördes  om  hvarandra.  Mor  Susanna  hämtade 
sig  likväl  så  mycket,  att  hon  klyftigt  uträknade,  huruledes 
»djäfvulen  väl  måste  hafva  sin  hand  med,  där  människor 
blifvit  kattor  och  kattor  människor;  men,  tillade  hon 
triumferande,  rädd  är  han  ändå  för  prästs ;  han  tordes 
ej  komma  hit  förrän  den  gudsmannens  tal  var  slut» 

Rätta  förhållandet  var  att  morianen,  som  hade  det 
svarta  namnet  Nero,  var  grefvinnans  stallmästare  och  hade 
i  sakta  mak  kommit  efter  från  Åbo  med  ridhästarna. 


Morgonen  efter  sin  ankomst  till  slottet  satt  grefvinnan 
Bertelsköld  i  den  praktfulla  sängkammaren  och  betraktade 
en  herrlig  utsikt  öfver  Majniemi  sund,  medan  kammar- 
jungfrun upplade  hennes  rika  blonda  hår  med  samma 
noggrannhet,  som  hon  skulle  ha  gjort  det  nysa  före  en 
iysande    fest   i   den  «v«ik«\nL  \i\)ab^^a»9bA»GL.    Fi  bordet 


PAMIUSrr  BERTBLSKÖLD  279 


bradTid  grefvinnan  stod  en  silfverbricka  med  servis  af 
kinesiakt  porslin,  i  hvilken  man  nyss  serverat  choklad, 
och  hennes  små  fötter,  vårdslöst  instuckna  i  guldstickade 
tofflor,  hvilade  på  en  sidendyna,  lagd  framför  toiletten, 
likasom  vore  icke  ens  den  mjuka  persiska  mattan  nog 
fin  och  varm  för  den  fot  som  trampade  den.  Från 
rummet  bredvid  hördes  papegojomas  otäcka  kuttrande, 
som  alldeles  förtog  ljudet  af  fågelsången  i  björkarna 
vid  stranden,  åfven  om  dessa  vårens  bamdomsröster 
kunnat  intränga  genom  rutorna  af  de  omsorgsfullt  slutna 
tttnsternai 

Klockan  var  omkring  sju,  och  naturen  strålade  i 
hela  den  daggiga  glansen  af  en  skön  junimorgon.  Det 
var  en  herrlig  utsikt  öfver  lummiga  löfstränder,  mellan 
hvilka  spegelblanka  vikar  smögo  sig  fram  likt  silfverband 
på  en  ljusgrön  sammetsmatta.  Hafvet,  det  mäktiga,  stora, 
som  gick  i  djupa  dyningar  långt  borta  i  taflans  bakgrund, 
hade  hitskickat  endast  sina  blidaste  döttrar,  de  smala 
fjärdar  och  sund,  hvilka  kärligt  omslöto  uddar  och  öar, 
bevuxna  med  rönnar,  björkar  och  blommande  häggar. 

—  Skjut  bättre  undan  gardinen,  Karin,  sade  gref- 
vinnan,  betagen  af  den  tjusande  anblick,  som  utbredde 
sig  Ofver  nejden.  —  Bertelsköld  hade  rätt,  tillade  hon 
tankfullt;  detta  land  i  allt  sitt  armod  är  dock  mycket 
skönt,  nästan  lika  skönt  som  mitt  Västergötland. 

—  Ers  nåd  bör  ej  exponera  sig  för  luftdraget, 
yttrade  kammarjungfrun  med  en  favorits  beställsamma 
förtrolighet  —  Du  milde  himmel,  hvad  ers  nåd  i  dag 
ser  bra  ut,  ja  riktigt  förtjusande;  jag  slår  vad  att  grefven 
skulle  såga  detsamma.  Hvem  hade  också  kunnat  tro 
att  den  infama  blåsten  på  sjön  och  den  kalla  finska 
luftan  skulle  bekomma  ers  nåd  så  väl!  Förlåt . . .  ännu 
don   01»  laeken ...   så   där.    Del  Unax  ^ra^X.  m^^%si 


S80  MAJNIKMI  SLOTT 

att  vara  så  älskvärd  för  torna  väggarna  eller  en  tråkig 
präst  eller  några  andra  tölpar  här  på  bondlandet  Ack, 
ers  nådl 

—  Hvad  suckar  du  åt,  toka? 

—  Ack,  ers  nåd,  Finland  är  ändå  ett  a&kyvärdt 
land,  hvarför  skulle  vi  hit?  ödemarker  och  tallskogar, 
ett  troll  bakom  hvarje  stubbe,  och  ett  språk  sedan,  kix, 
kax,  kuxl  Jag  tänker  på  våra  resor  i  Frankrike  och 
Italien.  Där  kunde  man  fk  smak  för  att  bo  på  landet 
Hvar  man  gick,  så  badade  man  ordentligt  i  bloomior 
och  vällukter;  socker  på  alla  läppar,  vid  hvarje  steg  en 
markis,  i  hvarje  buske  en  vicomte.  Han  var  ändå  bra 
söt,  den  vackra  vicomte  d'Ayrac  i  Rouen . . . 

Kammarjungfrun  väntade  troligen  att  se  sin  djärfva 
anspelning  besvarad  med  en  lätt  rodnad  eller  ett  smålöje, 
men  i  stället  röjdes  en  hastig  blekhet  på  grefvinnans 
fina  kinder. 

—  Hvar   är  Sinclair?  frågade  hon  kort  afbrytande. 

—  Jag  ser  henne  komma  där  borta  i  trädgården. 
Hon  går  med  en  bok  i  handen;  hon  hvarken  hör  eller 
ser.  Men  . . .  hon  stannar,  hon  syns  bestört  Ja  verkligen, 
hon  ropar  på  hjälp.  Hon  slår  omkring  sig  med  sin 
eldröda  schal . . .  hon  springer ...  det  är  första  gången 
en  dödlig  sett  fröken  Sinclair  springa  I ...  Nu  stannar 
hon  åter.  Men  hvad  går  åt  henne?  Nej  se,  ers  nåd, 
sel     Det  är  för  löjligt  I 

Och  den  själfsvåldiga  kammartärnan  utbrast  i  ett 
så  hjärtligt  löje,  att  grefvinnan  mot  sin  vilja  lockades 
till  fönstret  att  se  hvad  som  kunnat  ge  anledning  därtill. 
Hvad  hon  såg  var  äfven  af  det  slag  som  kunnat  locka 
allvaret  själf  att  glömma  sin  värdighet  Fröken  Sinclair 
stod  vid  trädgårdsmuren,  där  hon  ej  mera  hade  reträtten 
öppen,    och   slog   t&Tt^\i\«id\.  oxc^croi^  %\%  t&mL  dsn  röda 


FAMIUEN    BERTELSKÖLD  281 

schalen,  för  att  af  värja  ett  helt  dussin  kalkoner,  hvilka 
med  utsträckta  halsar  och  spärrade  stjärtar  angrepo 
henne;  och  ju  mera  hon  slog  med  schalen,  desto  ur- 
sinnigare blefvo  hennes  befjädrade  fiender. 

—  Jag  är  säker  att  alltsammans  är  ett  upptåg  af 
Gfista,  sade  grefvinnan  både  misslynt  och  skrattande. 
—  Spring  ned,  Karin,  och  befria  fröken;  skicka  opp 
min  vildbasare,  om  du  ser  honom. 

Karin  gick  och  kom  snart  tillbaka  med  både  Gustaf 
Adolf  och  den  befriade  fröken,  den  senare  lika  högröd 
af  harm,  som  nyss  hennes  schal.  Där  blef  på  stället 
rannsakning.  Gustaf  Adolf  förklarade  att  han  varit  i 
stallet  och  ryktat  hästarna  med  Nero.  Därefter  hade 
han  varit  med  förvaltaren  på  åkern  och  försökt  »lära 
sig  plöja».  Därefter  hade  han  råkat  öppna  trädgårds- 
porten för  kalkonerna . . . 

—  Det  gjorde  grefven  med  flit,  för  det  att  han  såg 
mig  promenera  där,  invände  fröken  hvasst. 

—  Ja  —  sade  Gustaf  Adolf  med  en  trotsig  öppenhet, 
som  klädde  honom  förträffligt  —  jag  tyckte  det  var  synd 
att  fröken  skulle  gå  ensam  och  ville  skaffa  fröken  ett 
passande  sällskap. 

Om  också  modershjärtat  var  böjdt  att  advocera 
för  den  vackre  mörkögde  förbrytaren  med  den  glada 
frimodiga  pannan,  så  förstod  grefvinnan  mästerligt  att 
dölja  det. 

—  Det  är  föga  passande  för  en  adelsman  att  lära 
sina  seder  i  stallet,  sade  hon  strängt,  och  ännu  mindre 
alt  gå  som  en  bonde  efter  plogen.  Du  har  dessutom 
betett  dig  oskickligt  mot  fröken  Sinclair.  Jag  vill  att 
da  ber  henne  om  förlåtelse. 

Gustaf  Adolf  bet  sig  i  läppen. 

—  Jag    ber   er   om  förlåtelse,  min  mor  I  sade  han. 

/A  —  ^éfé.  ber.    IlluBtr.  Il 


282  MAJNIEMI  SLOTT 

—  Men  jag  fordrar  att  du  ber  fröken  om  för 
låtelse. 

Gossen  teg  ett  ögonblick.     Därpå  sade  han  fyndigt 

—  Nej,  min  mor,  det  passar  inte  en  adelsman  ai 
göra  afbön  hos  den  som  kalkonerna  gjort  illa.  Tror  n 
att  jag  är  skyldig  fröken  upprättelse?  Ja  dä  nekar  ja| 
ej  alls,  om  hon  vill  slåss  med  mig . . . 

Ett  knappt  märkbart  löje  röjde  att  den  svaga  modem, 
hvars  styrka  var  mera  skenbar  än  verklig,  hade  möda  att 
bibehålla  sin  stränghet.  I  detsamma  kom  äldre  brodera, 
grefve  Torsten,  och  hörde  utmaningen. 

—  Gösta  är  icke  rädd  för  mer  än  en  fiende,  sade 
han,  och  det  är  ledsnaden. 

—  Du  har  rätt,  sade  modem,  glad  att  finna  en 
utväg  som  var  mindre  förödmjukande  för  hennes  älskling. 
—  Tillåt,  min  bästa  fröken,  att  jag  ber  er  om  tillgift  i 
stället  för  min  halsstarrige  son.  Men  du,  Gösta,  du  går 
genast  upp  i  ditt  rum  och  blir  där  till  aftonen  i  arrest 
Det  må  vara  ditt  straff  för  denna  gång. 

Den  dömde  förbrytaren  gjorde  en  stel  bugning  och 
lydde.  Han  hade  knappt  kommit  ut  ur  rummet,  innan 
lilla  Ebba,  som  lyssnat  vid  dörren,  flög  honom  om  halsen 
och  utropade  halfgråtande : 

—  Var  inte  ledsen,  Gösta,  jag  skall  vara  hela  dagen 
hos  dig.  Jag  skall  söka  fram  alla  mina  dockor  åt  dig, 
bara  du  lofvar  att  inte,  som  sist,  hänga  opp  dem  i 
spjuUbandet. 

—  Låt  mig  vara!  sade  gossen  vresigt. 

Men  strax  därpå  ångrade  han  sig,  och  tårarna 
kommo  honom  i  ögonen. 

—  Nog    skulle    du   ha   roligare    därute,    sade  han. 
Men    kom  ändå.     Du  är  bra  god  som  bryr  dig  om  mig. 
Aldrig  mera  gör  iag  duv^i  docJwjit  *\Wa.. 


PAMIUBN  BSRTELSKÖLD  283 

De  båda  syskonen  gingo  att  dela  arresten.   Men  inne 
sängkammaren  fortfor  en  rådplfigning  mellan  grefvinnan, 
lennes  sällskapsdam  och  unge  grefve  Torsten. 

—  Gösta  är  alltför  lätt  ledd  till  oseder,  sade  modem 
mäktande.  Det  är  skada  att  han  ej  har  ett  bättre 
Mkssande  sällskap  än  betjening  och  bönder  här  på 
!ajniemi. 

Fröken  Sinclair,  ännu  echaufferad,  nämnde  ett  ord 
•m  den  alltför  själfiständiga  min,  som  slottets  under- 
afvande  togo  sig.  Hon  hade  just  i  trädgården  med 
^r^usning  studerat  en  ny  roman  af  Scudéry,  då  hon 
förmodadt  blef  angripen  af . . .  och  därvid  såg  hon  flera 
f  trädgårdsdrängame  arbeta  på  kort  afstånd  ifrån  henne, 
len  ingen  hade  rört  en  fot,  för  att  komma  henne  till 
jälp.  Ja  förvaltaren,  som  kom  öfver  gården,  hade  under- 
ått  sig  att  skratta . . . 

Torsten  upptog  denna  anmärkning  på  ett  sätt  som 
ttnade  om  de  aristokratiska  grundsatser  han  tidigt  in- 
ipit  af  sin  lärare,  kanske  till  någon  del  af  sin  far. 
ajniemi,  sade  han,  har  alldeles  för  länge  saknat  en 
irre  på  stället  Folket  har  vant  sig  att  lefva  på  egen 
md;  det  måste  vänja  sig  vid  den  beroende  ställning 
m  tillkommer  det.  Han  tyckte  ej  illa  om  förvaltaren ;  det 
g  ut  att  vara  en  bra  karl,  men  alldeles  för  egenmäktig, 
»fmistaren  hade  berättat  om  en  mycket  klandervärd 
pstudsighet  Sådant  borde  förekommas  en  annan  gång. 
Grefvinnan  betraktade  tankfull  den  sköna  utsikten. 
—  Låt  säga  förvaltaren,  sade  hon  vårdslöst,  att  han 
vidare  lär  Gösta  plöja.  Låt  säga  honom  att  under- 
oighet,  yttre  och  inre,  är  hans  pligt  och  hans  folks. 
m,  Torsten,  se  hit  I  Ser  du  den  glimmande  blåa  randen 
r  bortom  löftoppama?  Det  är  hafvet,  Torsten  1  O  hvad 
rheten  är  akön,  när  den  förstår  alt  'vani  ixi^^^X 


284  MAJNIEMI  SLOTT 

Torsten  såg  bortåt  hafvet  Han  sentende  den  inre 
motsägelsen  i  sin  mors  ord.  Han  svarade  med  ett  uttryck 
vida  öfver  sina  år: 

—  Men,  min  mor,  är  det  ej  storhetens  största  pligt 
att  vara  stor? 

—  Jost  d&rför,  sade  grefvinnan,  behöfver  den  ej 
förringa  något  annat  vid  sin  sida.  Ser  du,  Torsten,  delta 
&r  det  Finland  som  man  målat  för  oss  så  ödsligt  och 
vildt.  Mig  förekommer  det  likv&l  på  engång  så  skönt 
och  så  stort 


4.    Fester  och  faror. 

Carl  XI:s  kraftfulla,  nyktra,  allvarliga,  nästan  tnimpna 
regering  hade  plötsligen  satt  en  damm  för  svenska 
adelns  öfverdådiga  lyx,  som  strömmade  ut  öfver  alla 
bräddar  alltsedan  drottning  Kristinas  tid.  Det  blef  ett 
hastigt  slut  på  alla  dessa  praktfulla  och  veckotal  långa 
fester,  ringränningar,  tomerspel,  komedier,  dueller,  ström- 
mar af  vin,  hjordar  af  stek,  förgyllda  statsvagnar,  fräsandet 
af  siden  och  klangen  af  det  utströdda  silfret  öfver  hela 
Sveriges  rike,  Finland  icke  undantaget  Det  blef  tystare, 
nästan  ödsligt  i  de  stolta  adelsborgama ;  festemas  larm 
hade  förklingat,  bordens  dignande  öfverflöd  hade  smultit 
ihop,  ståten  hade  bleknat,  silfret  hade  vandrat  genom 
reduktionen  in  i  konungens  skattkamrar.  Och  i  stället 
kommo  de  styfva  allongeperukema,  de  långa  predik- 
ningarna, de  skarpa  räfsterna,  det  järnhårda  duells- 
piakatet,    och   med   d^m  «ik  nS»&  \s\)N\st  ^ASi^^^V,  \  hvilken 


1 


FESTER   OCH   FAROR  285 

konungeii  personligen  föregick  med  exempel.  Men  lika- 
som hade  mörkrets  makter  harmats  öfver  den  guds- 
fraktan, det  allvar  och  den  stränga  sedlighet,  som  under 
allt  detta  blef  sed  och  lag,  så  begynte  den  farligaste  och 
mest  förstörande  fienden  för  hela  nordens  lugn  att  vid 
samma  tid  smyga  sitt  gift  i  samhällets  kärna.  Lyxen 
gick  bort,  och  brännvinet  kom. 

I  de  sista  åren  af  den  väldige  adelstämjarens  tid 
var  det  därför  något  ovanligt,  ja  oerhördt,  att  se  den  till 
största  delen  utarmade  adeln  utveckla  en  del  af  sin  forna 
prakt,  och  det  skedde  då  endast  i  trakter  så  aflägsna, 
att  man  trodde  sig  säker  för  reduktionsherrames  ständigt 
lurande  blickar.  Om  detta  var  fallet  med  Majniemi, 
skola  vi  snart  erfara.  Det  säkra  är,  att  strax  efter  den 
grefliga  familjens  ditkomst,  sommaren  1695,  begynte  en 
rad  af  fester  så  lysande,  så  slösande,  att  de  föga  syntes 
öfverensstämma  hvarken  med  tidens  sed,  rikedomens 
fttror  eller  det  landtliga  lugn,  till  hvilket  grefvinnan 
Bertelsköld  hade  dragit  sig  undan  för  att  vårda  sin 
vacklande  hälsa. 

Ehuru  grefve  Bertelsköld  hörde  till  den  yngre  adeln, 
Kristinas  skapelse,  så  hörde  likväl  hans  grefvinna,  född 
Sparre,  till  de  äldsta  familjerna  och  delade  deras  sympatier 
och  deras  missnöje  med  den  nuvarande  styrelsen.  Tyvärr 
bar  icke  denna  sannfärdiga  berättelse  förvarat  namnen 
på  alla  de  högättade  och  stolte  gäster  af  den  kringboende 
gamla  adeln,  som  vid  denna  tid  besökte  Majniemi  och 
deliogo  i  dess  fester. 

Likväl  kan  man  taga  för  afgjordt,  att  där  icke 
saknades  hvarken  Hornarne  till  Kånkas  —  af  hvilka 
likväl  öfverste  Evert  Gustafsson  aflidit  1687  och  Finlands 
generalguvernör  Henrik  Horn,  friherre  till  Marienborg, 
llmnat  vårideD  1693  —  ej  heller  den  aVoVV^  IrkkÄttvwxi»». 


286  MAJNISMI   SLOTT 

pS  Lemsjöhoim,  Anna  .Mari*  Croas,  tödd  grafriiuii  titn, 
eller  de  icke  mindre  ffim&ina  FIciaingmnM  tiU  7inaii, 
Bom  då  hade  fiiergfitl  tria  den  Krefliga  tQI  dra  [hhenfi^ 
attcn  af  sammR  namn.  D&r  nknad«fl  TtMt  ide  luihr 
landshöfdingen  t  Åbo,  friherre  Lorentz  Crealz  lill  C 
herre  lill  Sarfi-elaks,  Tjuslerttf  oclt  del  nytt 
Tyko,  jämte  håna  fOmäma  friherrinoa,  Hedrig 
Stenbock,  bvars  mor  vai  en  De  la  Gardie.  Ka  läkt 
skara  af  adeln  frkn  Åbo  och  trakterna  diromknng  Hlfii 
dessa  sina  chefer  till  Majnienii. 

Sommaren  var  regnig,  kall  och  ffiga  gnusaiD  Dr 
luatbarheter  i  det  fria.  Dvil  var  aom  förKJOTtU;  hm 
gång  grefvinnan  arrangerat  en  rSlI  glad  ful  i  del  fni 
begynte  himlen  mulna,  dSr  kom  stOrtregn  odi  bUä,  A 
var  föratördt,  och  man  fick  roa  sig  mom  slottets  mitnr.  i 
slutet  på  Juli  beslöt  hon  likväl  att  Sn  hfibirgningeD  aat 
en  rätt  lysande  tilletällning  och  kallade  på  sin  h^fmistm. 


FESTER  OCH  FAROR  287 

jag  kunnat  utpressa  af  förvaltaren.  Den  karlen  har  en 
beondransvärd  talang  att  nedgräfva  alla  godsets  inkomster 
i  bottenlösa  kärr.  Emellertid  (och  härvid  bugade  sig 
Jansson  mycket  ödmjukt)  behöfs  det  blott  en  vink  af 
eis  nåd,  liksom  förut . . . 

—  För  att  låna  af  er,  menar  ni?  inföll  grefvinnan 
stolt  Min  herre,  jag  kan  umbära  mina  tjenares  gracer. 
När  jag  behöfver  ert  biträde,  skall  jag  tillsäga  därom. 

—  Som  ers  nåd  befaller,  svarade  hofmästaren  i 
samma  ton  som  förut,  men  med  en  hemlig  blixt  af  såradt 
högmod,  och  beredde  sig  att  lämna  rummet. 

—  Vänta,  återtog  grefvinnan,  jag  erinrar  mig  att 
grefven,  min  man,  bör  vara  här  om  två  veckor.  Ni  kan 
dårför  ännu  denna  gång  tillskjuta  kostnaderna;  det  blir 
knappt  några  dagars  förskott.  Huru  mycket  är  jag  er 
skyldig? 

—  En  obetydlighet,  ers  nåd,  som  jag  ej  kan  på- 
minna mig,  svarade  ögontjenaren  allt  i  samma  ton. 
—  Mitt  minne  är  mycket  kort  för  allt  annat  än  ers 
nåds  befallningar. 

—  Och  det  är  förmodligen  för  det  att  ert  minne 
är  så  kort,  som  ni  hvar  gång  låtit  mig  på  förhand  under- 
skrifva  ett  kvitto  öfver  beloppet?  Janssen ...  om  ni 
skalle  bedraga  mig? 

—  Ers  nåd,  detta  misskännande  ...  1  Jag  går  genast 
att  för  ers  nåds  ögon  sönderrifva  dessa  olyckliga  kvitton, 
som  beröfva  mig  det  jag  anser  dyrbarast  på  jorden,  ers 
nåds  förtroende! 

—  Det  är  onödigt,  stanna  kvar.  Tror  ni  att  fyra 
hundra  daler  silfvermynt  förslå  till  i  torsdag  för  alla 
uppköp  i  Åbo,  —  kostymer,  musik,  fyrverkeri,  drufvor, 
kryddor  etcetera? 


S8B  majnibm)  slott 

—  Om   ers    näd    tilUter  mig  alt  besOrja  t 
med    omtanke    och    hushftllning,    boppss   jtig  kanna 
IrehiinilrB  daler  . . . 

—  Omlankel  Hnahållning!  afbrOl  grefvinnan  hlfl 
Jag  be  g  Ar  inga  tiggaretjcnster  af  er,  min  hem. 
kAnner  min  vilja;  hiish&lla  ocli  spara  (Or  er  rHaä 
icke  för  min.  Till  i  afton  uppsätter  ni  c 
fMten,  och  hvad  kostnaderna  anglir,  ae  hftr . 


Grefvinnsn  gick  baati([t  tiD  ekrifbordet  och  opp« 
med  knappt  l&slig  etil  följande  kvitto,  som  hon  Itmni 
bofmSstaren : 

•  Jansson  har  all  fordra  4O0  daler  i  silfver.  KvUtei 
Ebba  Kristina  Uerlelsköld,  ffidd  Spi 


KKSTER  OCH  FAROR  289 

Toradagen  kom,  och  för  första  gången  på  långe  såg 
man  den  klarnade  himlen  bebåda  en  vacker  sommardag. 
Klockan  yidpass  åtta  pä  morgonen  lät  hofmästaren  anmäla 
sig  för  att  emottaga  grefvinnans  sista  befallningar. 

Han  inträdde  ljudlöst  i  kabinettet,  hans  steg  förlorade 
sig  på  den  broderade  mattan;  hans  herskarinna  tycktes 
ej  blifva  honom  vane.  Hans  blickar  hvilade  obemärkta 
på  den  behagfolla,  ännu  ungdomliga  gestalten  i  dess  lätta 
morgondräkt.  Grefvinnan  satt  tankfull  och  fördjupad  i 
låsningen  af  ett  nyss  ankommet  bref. 

Hofmästaren  väntade  en  stund  i  tystnad,  men 
slutligen  förlorade  han  tålamodet,  ty  minuterna  voro 
dyrbara. 

—  Jag  kommer  för  att  höra  om  ers  nåd  har  något 
mera  att  befalla,  yttrade  han  ödmjukt.  Ers  nåd  har 
gjort  orätt  uti  att  misstro  sin  lycka.  Dagen  blir  för- 
tjoaande,  och  festen  skaU  äfven  blifva  det. 

Grefvinnan  såg  opp  —  något  förtrytsamt  kanske,  ty 
hon  svarade  kort  och  nästan  vresigt: 

—  Festen  blir  icke  af.  Låt  kontramandera  allt- 
aamman. 

—  Era  nåd  I . . .  stammade  hofmästaren. 

—  Behöfver  jag  säga  er  mer  än  en  gång  hvad  ni 
har  att  göra?     Festen  blir  icke  af. 

—  Förlåt  mig,  ers  nåd,  det  är  omöjligt.  Allt  är 
i  ordning.  Hans  excellens  i  Åbo  och  deras  nåder  på 
Villnäs,  Lemsjöholm,  Kånkas  och  andra  förnäma  gäster 
blefvo  bjudna  i  går  på  morgonen  och  skola  vara  här 
vid  middagstiden.    Man  kan  ej  mera  skicka  dem  återbud. 

—  Gör  hur  ni  vill.     Festen  blir  icke  af. 

—  Man  måste  åtminstone  ha  ett  skäl  att  förebara  . . . 

—  Behöfver  jag  redogöra  för  mina  skäl?  Sinclair, 
rar  god  och  kom  bit     Tror  ni  att  del  be\i^\ä  ä^BSi\^ 


290  MAjmKMI  SLOTT 

Fröken  Sinclair  kom. 

—  Jag  fruktar  att  ers  nåd  ej  kan  ondyika  en 
förklaring,  svarade  hon  förlägen.  Dessa  Homar  och 
Flemingar  fordra  égard.    Deras  börd,  deras  rang . . . 

—  Säg  dem  hvad  ni  vill.  Rår  jag  för  att  min  man 
är  oförnuftig?  Hör  själf  hvad  han  skrifver:  »Politiska 
skäl  fordra,  min  dyra  vän,  att  du  denna  sommar  lefver 
sä  rétirée  som  möjligt  Inga  féter,  ingen  luxe,  det  fir  i 
högsta  grad  risquabelt  att  visa  en  9plendeur,  som  kunde 
ådraga  oss  vissa  i>ersoners  jalousie.  Mina  soupgoner 
skall  jag  själf  innan  kort  explicera  för  dig.  Till  dess, 
ma  trea  chére,  vore  jag  dig  obligerad,  om  du  ville  visa 
attention  för  mina  desseiner*, 

—  Om  jag  vågar  säga  min  tanke  —  yttrade  fröken 
något  brydd  —  så  kan  herr  grefvens  mening  pas  du 
tout  vara  den  att  lägga  obstacle  i  vägen  för  en  fete, 
som  ers  nåd  redan  annonserat.  Det  måste  alltid  blifva 
en  question  de  demain. 

—  Hans  nåd,  inföll  hofmästaren,  skulle  säkert  med 
chagrin  erfara  att  personer  af  den  qwdité,  som  till 
exempel  friherre  Creutz,  skulle  mankeras  genom  att 
kontramandera  en  gjord  invit. 

—  Men  hvad  bör  jag  göra?  fortfor  grefvinnan 
misslynt.  Min  mans  önskan  är  klar,  ehuru  jag  ej  kan 
fatta  dess  orsak. 

—  Ers  nåd  supponerar  att  brefvét  kommit  i  morgon 
och  icke  i  dag,  genmälde  Sinclair  modigare. 

—  Dagen  blir  herrlig,  festen  blir  skön,  inföll  hof- 
mästaren i  samma  ton.  —  En  sådan  dag  kommer  ej  åter. 
Man  skall  erkänna  ers  nåd  för  den  tongifvande  bland 
hela  finska  adeln. 

Grefvinnan  vacklade.  Men  hon  var  sin  man  i  hög 
<frad  tUlgifven   oc\i  akwWe  ^mvtvo\^\.  to.^^^\Ä.  ^^^NÄAt^l 


FESTER  OCH  FAROR  291 

• 

ng  att  följa  hans  önskan,  därest  icke  lilla  Ebba  inkommit 
utom  sig  af  förtjosning  öfver  sin  nya  kostym,  som  hon 
skulle  bära  vid  festen  och  som  föreställde  en  dryad 
eller  skogsnymf.  Moderssvagheten  tog  öfverhand.  Efter 
någon  tvekan  beslöt  grefvinnan  att  festen  dock  skulle 
iga  mm,  »men  blott  för  denna  gång». 

Sinclair  och  hofmästaren  skyndade  hvar  åt  sitt  håll, 
triumferande  öfver  att  ha  genomdrifvit  sina  planer.  Då 
imnälde  kammarjungfnm  förvaltaren.  Grefvinnan  var 
icke  vid  lynne  att  mottaga  den  bistre  unge  mannen,  som 
oftare  visade  henne  trumpna  miner  än  glada,  men  lät 
dutligen  förmå  sig  därtill. 

—  Hvad  vill  ni?  frågade  hon  kort. 

Mäster  Per  var  icke  buskablyg,  när  det  gällde  att 
brottas  med  själfva  björnen,  men  här  kände  han  sitt 
mod  försvinna.  Han  hade  öfverläst  en  så  skön  läxa  på 
vägen;  nu  hade  han  glömt  den  totalt  och  brummade 
otydligt  något  som  skulle  föreställa  en  lyckönskan  med 
anledning  af  det  vackra  vädret. 

—  Det  är  bra,  svarade  grefvinnan  otåligt.  Var  det 
något  mera  ni  ville  säga  mig? 

Mäster  Per  morrade  några  ord  ungefär  af  den  mening 
att  årsväxten  vore  mycket  klen  och  att  ängarna  borde 
få  växa  bättre  innan  de  slogos. 

Grefvinnan  förlorade  tålamodet,  som  just  ej  var  af 
längsta  sorten. 

—  nia  nog  att  ni  ej  har  hö,  sade  hon;  det  är  ert 
feL  Mina  gäster  skola  bärga  slottsängen  i  dag.  Ar  det 
för  liten  växt,  så  låt  slå  de  närmaste  ängarna  och  för 
det  slagna  till  slottsängen.  Jag  vill  att  det  skall  se 
ynmigt  ut.  Majniemi  är  rikt ;  ängarna  få  ej  vara  fattiga. 
Adjö  med  er;  gör  som  jag  sagt. 


292  MAJNIKMI  SLOTT 

Innan  mister  Per  visste  ordet  af,  var  han  åter  på 
vSg  utför  slottstrapporna. 

—  Du  fördömda  ^urskallel  sade  han  till  sig  sjålL 
Hade  jag  ej  så  skönt  låst  öfver  huru  jag  skulle  öppna 
grefvinnans  Ögon  för  hela  sanningen?  Huru  håstama 
beta  våra  fetaste  ångar  I  Huru  jågame  trampa  våra  bästa 
åkrar!  Huru  säden  ej  matas  1  Huru  gråset  förtvinar! 
Huru  missväxt  grinar  på  alla  fält!  Huru  hungern  klappar 
på  alla  dörrar!  Huru  öfvermodet  förtrycker  ossl  Hora 
snikenheten  prejar  ossl  Huru  lättjefulle,  sturske  betjenter 
huttia  med  bonden  efter  behag!  Huru  allt  förslösas! 
Huru  folket  knotar!  Huru  man  ljuger!  Huru  man  stjäl! 
Huru  Majniemi  går  till  spillo!  Huru  hela  mitt  verk 
förstöres!  Gode  Gud,  nej  icke  mitt  verk,  utan  ditt! 
Beskydda  du  detta  olycksslott,  att  icke  de  dagar  må  vånda 
igen,  om  hvilka  män  och  gubbar  ännu  med  bäfvan  tala! 

Dessa  ord  framkvällde,  otydliga,  likt  bruset  af  ett 
aflägset  vattenfall,  ur  förvaltarens  breda  bröst  Men  han 
hade  icke  länge  tid  att  öfverlämna  sig  åt  dessa  sorgliga 
tankar.  I  trapporna  var  han  nära  att  springas  omkull 
af  kammartjenarne ;  på  gården  bestormades  han  från  alla 
håll.  Där  skulle  vara  hafre,  hö  och  stallrum  för  hundrade 
hästar,  riklig  f örplägning  för  gästemes  talrika  svit ;  flaggor 
på  tornen;  nya  löfsalar;  nya  triumfbågar;  alla  slottets 
underhafvande  skulle  vara  på  sin  post,  högtidsklädde, 
väl  dresserade,  framför  allt  med  glada  miner.  Alla 
förråder  skulle  tömmas,  alla  källrar  aflämna  sitt  innehåll. 
Majniemi  skulle  visa  sig  rikt,  grefligt,  fursteligt,  kungligt, 
medan  nöden  smög  i  dess  kojor  och  farorna  lurade 
bakom  bländverket  af  dess  glänsande  ståt 

Mäster  Per  var  en  enkel  och  ärlig  landtbrukare.  Han 
kunde  ej  fatta  huru  en  så  skimrande  slöja  kunde  kastas 
öfver  en  så  hotande  tum,  ^^xicti\»x^RA\i\3^^^^>x'wx^Nx'^^^^^ 


slJIttkrölet  293 

—  Bara  grefven  kommer,  skall  allt  bli  bättre  I  Grefven 
Ir  ädelmodig,  grefven  är  rikl  Han  skall  förstå  sitt  folks 
betryck!  Kanske  skall  han  kasta  en  tunna  guld  uti 
nödens  gap;  och  mera  än  guld:  han  skall  kasta  en 
solblick  af  mänsklighet  i  detta  mörker  af  tyranni  1 

Men  den  som  ej,  likt  mäster  Per,  var  invigd  i  en 
del  af  slottets  mysterier  —  ty  han  kände  långtifrån 
illa  —  den  tänkte  helt  säkert  gladare  tankar  i  den 
herrliga  sommardagens  solsken.  Där  reste  sig  det  stolta 
slottet  med  sina  fem  tom  öfver  den  gröna  nejden  som 
en  kungaborg  omgifven  af  hela  sitt  rike.  Majniemis 
siskor  sjöngo  i  lundema;  sommaren  var  så  sen,  att 
naturen  lefde  ännu  uti  vårens  efterglans.  I  sakta  vågor 
gungade  vikarnas  silfver  rundt  kring  stränderna.  I 
franamas  mörka  kronor  susade  minnet  af  den  tid  som 
förgått;  i  björkamas  ljusa  lockar  vaggades  hoppet  om 
kommande  vårar.  Hvad  den  mänskliga  stoltheten  någonsin 
förmått  att  framkalla  på  Finlands  jord,  det  försökte  den 
här;  men  praktfullare  än  dess  prakt,  herrligare  än  dess 
herrlighet,  utbredde  naturen  sin  klara,  sin  strålande  frid 
öfver  Majniemis  blommande  stränder. 


5.    Slåtterölet. 

Klockan  tolf  middagstiden  begynte  gästeme  anlända. 
Där  kommo  långa  rader  af  den  tidens  tunga  hel- 
täckta  vagnar,  som  behöfde  ett  spann  af  fyra  hästar  för 
att  röras  ur  fläcken.  Och  vid  deras  sida  galopperade 
Uut  och  bebagfallt  sirlige  ryttare  i  btoVv^göc  ^r^^R^Ä.^^>^cw^ 


294  MAJNIEMI  SLOTT 

ädlingar,  som,  än  tOl  höger,  än  till  vänster  om  vaguiima, 
läto  sina  hästar  dansa  i  krämande  rörelser  med  högbnma 
frostande  hafynden,  för  att  tillvinna  sig  en  beundrande 
blick  frän  de  sköna  ögon,  som  tittade  ut  genom  vagns- 
fönstren. 

Vägarna  voro  stänkta  med  vatten  och  beströdda  med 
björklöf,  blandadt  med  blommor.  Längs  gärdesgärdama 
hängde,  liksom  vid  grefvinnans  ankomst,  goirlander  af 
smä  rönn-  och  grankvistar,  bundna  pä  snören.  Innan 
man  vände  inät  stora  inkörsporten,  äkte  man  omkring 
hundrade  alnars  sträcka  genom  ett  konstgjordt  hvalf  af 
björk  och  gran,  som  spred  en  angenäm  svalka  i  sommar- 
hettan. Frän  alla  fem  tornen  svajade  äter  de  blägula 
fanorna  i  den  genomskinliga  luften,  och  den  största  fiman 
pä  hufvudtomet  var  prydd  med  Bertelsköldska  vapnet, 
en  ryttare  i  full  rustning,  pä  ena  sidan  en  nedfålld  vind- 
brygga, syftande  pä  Marienburg  (vid  Wurzburg,  där  ättens 
stamfader  först  inträngde  öfver  slottets  vindbrygga),  och 
pä  andra  sidan  Fyens  vapen,  som  Gustaf  Bertelsköld 
erhöll  af  konung  Carl  X  rättighet  att  bära,  när  han  först 
bland  alla  red  öfver  Lilla  Balt. 

Middagen  serverades  i  stora  slottssalen  precis  klockan 
ett,  som  var  ovanligt  sent  för  lefnadsordningen  i  Carl  Xl:s 
tid,  då  man  vanligen  stod  upp  klockan  fyra  pä  morgnarna, 
åt  middag  klockan  elfva  och  gick  till  sängs  klockan  nio. 
Salen  förtjenar  en  egen  beskrifning.  Den  var  sä  stor, 
att  hundrade  gäster  —  ty  vidpass  sä  många  voro  de  — 
godt  fingo  rum  kring  borden,  som  voro  dukade  i  ett  B, 
naturligtvis  med  nödigt  mellanrum,  för  att  inkomma  inom 
de  båda  halfcirklama.  Likväl  kunde  man  säga  att  salens 
höjd  var  ännu  större  i  proportion,  och  frän  midten  af 
^aJret  nedhängde  en  tolfarmad  ljuskrona  af  gediget  silfver, 
ett    konstrikt    oc\i    '^^l^^V.   ^"^Vi^sX  %£tÄXÄ^   vsoa.  xssäss. 


siJIttbrölet  295 

trettiåra   kriget  blifvit  plundradt  från  något  tyskt  furste- 
slott   (hvem   vet  kanske  från  en  klosterkyrka)  och  hem- 
fördes  bland   andra   skatter   af   den   äldre   Bertelsköld. 
Taket  var  siradt  med   en  stor  mängd  afbildningar.     Här 
såg  man  de  sju  Egyptens  landsplågor,  Israeliteme  i  öknen, 
Josoas   och  Makkabeemes  strider  med  flera  uppbyggliga 
taflor   ur   Gamla  testamentet,  valda  på  det  sätt  att  man 
tydligen  kunde  märka  slottsherrens  förkärlek  för  krigiska 
ämnen.    Väggarna  röjde  samma  smak  i  ännu  högre  grad, 
ty    de   voro   från   golf   till   tak  beklädda  med  kolossala 
oljemålningar,  föreställande  scener  ur  trettiåra  kriget  och 
Carl  X:s  fälttåg.    Stilen  röjde  en  holländsk  målares  hand, 
och    kavallerifäktningar  utgjorde  hufvudämnet.     Här  såg 
man,    bland   annat,  Wallensteins  anfall  mot  Stålhandske 
och    finname    i   slaget   vid   Breitenfeld;    öfvergången  af 
Lech;    Gustaf   Adolfs    intåg   i    Munchen;    Gustaf  Adolfs 
död    vid    Lutzen;    slagen  vid  Nördlingen  och  Wittstock; 
slaget   vid   Warschau    med   flere    ryktbara   tilldragelser. 
Senare   tillkommen    och    af  en  annan  hand  var  en  stor 
tafla  föreställande  öfvergången  af  Lilla  Balt;  man  såg  på 
afstånd    konungen    segrande    landstiga    på   Fyen,  medan 
närmare    i    förgrunden    en  ryttareskara  med  vagnar  och 
tross  sjönk  ned  under  bristande  is,  och  ofvanför  syntes 
ryktets  gudinna  hållande  en  svart  vapensköld,  på  hvilken 
lästes  i  förgylld  skrift: 
Gustaous  Bertelsköld,  comes,  obiit  29  Jan,  1658, 
Jacet  indomitus  victor  pro  rege  sub  unda,  * 
Vägledd  af  denna  tafla,  kunde  man  lätt  på  de  ufriga 
tafloma,  och  merendels  invid  Gustaf  Adolfs  eller  Carl  X:s 
sida,    särskilja    den   gamle    grefve   Bertelskölds    resliga 

>  Gustaf   Bertelsköld,   grefve,    dog   den   29  Jan.    1658. 
^Anhuå  och  segrande  för  sin  konung,  hv\\ai  \iQii  xm^^x  >iV:^\:l. 


S96  MAJNISMI  SLOTT 

kåmpagestalt,  utdelande  sina  hugg  i  det  hetaste  atrida- 
tumlet  Målaren  hade  naturligtvis  icke  förklenat  den 
tappre  grefvens  bedrifter;  men  det  måste  erkännas,  att 
verkligheten  erbjöd  hans  pensel  rika  ämnen.  Likasom 
för  att  mildra  intrycket  af  dessa  blodiga  taflor,  såg  man 
på  midten  af  stora  väggen  framför  ingången  en  annan 
af  fredligare  anblick,  föreställande  drottning  Kristina 
utdelande  grefvevärdigheten  åt  en  stålklädd  krigare,  och 
under  lästes  det  likaledes  förgyllda  datum  20  Oktober 
1650.  Mellan  de  sex  fönstema  på  långsidan  sågos  för 
öfrigt  fem  stora  porträtter,  bland  hvilka  man  vid  första 
anblicken  igenkände  Gustaf  Adolf,  Kristina  och  Carl  X 
Gustaf.  Fjärde  taflan,  en  riddare  i  full  rustning,  var 
porträttet  af  samme  den  förste  grefven  Bertelsköld,  som 
förherrligats  öfverallt  af  målarens  hand,  och  den  femte 
taflan  visade  den  undersköna  bilden  af  hans  tidigt  hädan- 
gångna grefvinna,  med  datum  af  hennes  dödsdag  den 
24  Juni  1653.  Nuvarande  grefvens  och  grefvinnans 
porträtter  hade  erhållit  en  anspråkslösare  plats  i  den  så 
kallade  marmorsalen. 

Det  vore  förgäfves  att  söka  beskrifva  måltidens 
prakt.  Vare  det  nog  sagdt,  att  servisen  för  alla  hundrade 
gästeme  var  af  silfver,  med  Bertelsköldska  vapnet 
stämpladt  of\anför  ett  numera  obekant  polskt  vapen, 
som  antydde  att  denna  dyrbarhet,  ej  mindre  än  ljus- 
kronan, var  ett  byte  från  kriget  och  hämtadt  från  något 
eröfradt  slott  i  Polen.  Krigens  minnen  gingo  igen; 
man  såg  numera  endast  deras  glans,  man  hade  glömt 
deras  tårar. 

Kaffe    var    icke    okändt,    men    dracks    ännu  ej  vid 

större    tillfällen.     I    stället    serverades    efter    de    många 

stockholmska   bakverken    och    franska    konfityrema  vid 

slutet    af    målUden   eVV  aoW.  «vw!is^\.  ^\\i  '\  wkä.  %\L^ 


8LÅTTSRÖLET  297 

^i»B  med  fötter  af  elfenben.  Grefvinnan,  som  intagit 
högsätet  vid  sidan  af  baron  Creutz,  uppreste  sig  strax 
dirpåy  gästeme  följde  exemplet,  och  måltiden  slöts  klockan 
tjTB,  pft  eftermiddagen. 

Nu   bjöd   hvarje   kavaljer  sin  arm  åt  en  dam,  och 
man  gick  ut  att  promenera  i  slottsträdgården.    Historien 
har    icke   antecknat  hvad  de  sade  hvarandra,  dessa  för- 
näma gäster  på  Majniemi,  under  promenaden  i  löfsalamas 
aralka.    Månne  utsökta  artigheter  i  det  halfsvenska,  half- 
fransyska   språk,   som   den   tiden   var   i  bruk  och  som 
ännu    icke   blifvit   rensadt   genom  konungars  föredömen 
eller  skaldemes  nit  för  det  nordiska  modersmålet?    Väl 
inOjligtf  ty  bland  sällskapet  funnos  herrar  och  damer  af 
en    äldre   skola,    som  personligen  hämtat  sin  bildning  i 
närheten   af   »det   stora  seklets»  glänsande  medelpunkt, 
honom,  till  hvilken  man  såg  upp  som  till  en  sol  och  en 
afgod,    all    fullkomlighets    mönster,    all  bildnings  orakel, 
den    mäktige,    omättlige,  lysande  halfguden  Ludvig  XIV. 
Men   dessa  äldre  voro  på  väg  att  utträngas  af  ett  yngre 
släkte,    som   uppvuxit    under   Carl   XI:s   barska   allvar, 
antingen  i  Stockholm  eller  hemma  på  deras  slott,  emedan 
likedomen   ej    mera   förslog   till   slösande  resor  utrikes. 
Och  dessa  yngre  hade  af  sin  tids  förGning  endast  fraserna 
i  behåll ;  bakom  dem  dolde  sig  icke  sällan  landtjunkarens 
årliga  råhet  eller  soldatens  plumpa  näfrättsidéer. 

Men  jag  tycker  mig  se  dem  ännu,  såsom  Dahlberg 
aftecknar  dem  i  sitt  dåvarande  Suecia  hodierna  på  1695 
&r8  planscher  —  desse  herrar  i  skor,  silkesstrumpor  och 
kortbyxor,  i  sina  långa  rockar,  som  visade  alla  ryggens 
krökningar,  med  de  långa  knappraderna,  de  oformliga 
nedhängande  uppslagen,  den  fina  hvita  spetshalsduken 
och  den  vidunderligt  yfviga  allongeperuken  kring  ett 
af  mjölk  och  bär  —  och  deaaa  iW^n^  ^^tcl^^  \ 
m  —  />*.  A^.    UluBtr.    TT. 


298  BfAJNIKMI  SLOTT 

sina  urringade,  kortlifvade,  snäfva,  men  mycket  länga 
klädningar  med  deras  många  garneringar,  med  den  korta 
mantiljen,  som  man  återsett  i  nittonde  seklet,  med  de 
bara  armarna,  den  koketta  solfjädern  och  den  ovanligt 
höga  hufvudbonaden  å  la  Maintenon  —  nej,  icke  den 
allraheligaste  Maintenon,  bevars  för  det  —  utan  kan- 
hända . .  • 

m 

Slottets  båda  hofvudfasader  lågo  mot  norr  och  söder. 
Mot  norr  voro  inkörsporten,  borggärden  och  stora  npp- 
gången.  Södra  fasaden  åter  vette  mot  trädgården,  öfrer 
hvars  klippta  häckar  man  från  slottsfönstema  hade  den 
skönaste  utsikt  öfver  ha&viken.  På  östra  sidan  lågo  de 
vidsträckta  uthusen,  där  vi  i  början  af  denna  berättelse 
voro  med  om  byket,  medan  den  vidsträckta  parken 
utbredde  sig  i  väster  om  slottet  och  på  denna  sida  stod 
i  förbindelse  med  trädgården  genom  en  bro,  som  förde 
öfver  en  konstgjord  damm. 

För  att  beskrifva  Majniemis  trädgård,  skulle  fordras 
mycket  detaljerade  insikter  i  den  tidens  hortikultur,  på 
h vilken  otroliga  kostnader  nedlades  och  för  h vilken  man 
enkom  förskref  de  skickligaste  holländske  trädgårds- 
mästare. Vår  tids  smak  skulle  kanske  finna  mycket 
bizarrt,  som  den  tiden  ansågs  vara  höjden  af  elegans; 
våra  enklare  känslor  skulle  kanske  uppröras  vid  anblicken 
af  det  våld,  eller  rättare  den  list,  med  hvilken  man 
inpressade  naturens  täcka  oregelbundenhet  i  snörråta 
matematiska  figurer,  som  på  ögat  göra  ett  enformigt, 
nästan  ängsligt  intryck.  Men  i  trädgårdsskötseln  som 
konst  hade  man  den  tiden  gått  långt,  kanske  längre  fin 
nutiden,  emedan  man  då  uppoffrade  summor,  som  na 
ÄkuiJe  synas  fabe\akl\g|e^  v^  ^^V\».  tä\^^  ^^^fi^XAÄs^  WiJbrit 


blAttkrölet  'S99 

I  Itolland,  elt  mod  t  Frankrike,  en  lyx  i  England, 
en  passion  t  Tyskland,  och  som  i  alla  des§a  länder  drefa 
framåt  Ull  sina  yllersla  möjligheler,  ja  stundom  (ill 
TJdunderligheC,  och  som  den  praktlyslna  svenska  och 
Sn&ka  adeln,  kanske  mera  af  härmn ingabegär,  än  af 
¥erkljg  böjelse,  tillegnade  sig.  Ty  vid  sidan  af  sydligare 
iintlers  yppiga  regetation  måste  dessa  nordiska  anlägg- 
ningar synas  bleka;  den  saftiga  grönskan  felades,  det 
farma  luftperspeklivel  öfver  blommornaa  glödande  färger 
saknades.  Men  i  samma  män  som  naturen  bär  uppe 
ej  förmådde  uthärda  en  täflan  med  den  sydländska  i 
nkedom,  i  samma  män  ansträngde  konsten  bär  alla 
sina  resurser  att  fylla  dessa  luckor,  att  d6lja  denna 
underlägsenhet. 

Majniemis  trädgård  blef  sannolikt  öfvertrSSad  af 
mången  annan  den  tiden  i  Sverige,  om  också  ej  i  Fin- 
land. Och  likväl  kunde  den  i  konst  och  måhända  i  prakt  I 
(IQa  med  månget  kungligt  lustslott  i  nittonde  seklet. 
I  åtta  stora  snörräla  fyrkanter,  hvardera  omgifven  af 
klippta  acacie-  eller  rosenhäckar,  utbredde  den  eig  lik 
m  sammetsmjuk  matta  nedanför  alottsfönstema.  Hvarje 
tvarter  var  konstrikt  arbetadt  i  rococostil  med  blomster- 
nbatter,  dyrbara  tulpaner,  krökta,  ytterst  smala  sand- 
gångar och  ett  fint  utländskt  grässlag,  som  lät  forma  sig 
ftfter  behag  i  fantastiska  schatteringar.  1  medelpunkten 
tf  hvarje  kvarter  stod  dessutom  en  marmorstaty  på  ain 
piedestal;  Jupiter,  Juno,  Mars,  Venus,  Apollo,  Minerva, 
iklerkiirius  och  Ceres  hade  sålunda  hvar  och  en  för  sig 
Slit  lilla  rike  af  blommor  och  grönska.  I  hvardera  af 
de  fyra  yttersta  hörnen,  som  bildades  af  de  åtta  kvarteren 
sedda  såsom  en  enda  fyrkant,  var  en  glänsande  spring- 
brunn, där  en  plaskande  triton  sprutade  sin  klara  stråle 
J^en   i   medelpunkten    at   lråd%^ä«^  ^vc  uiv 


800  MAJNIRMI  SLOTT 

cirkelrand  damm,  viåpnsB  tio  alnar  i  diameter,  utihvars 
midt  en  förfiLrlig  drake  med  tre  hofvuden  ur  hvardera 
af  de  tre  gai>en  uppkastade  en  bred  yattenatråle,  aåluida 
att  de  tre  strålama  korsade  hvarandra  och  bildade  ett  i 
solen  glimmande  B. 

När  man  tröttnat  vid  anblicken  af  blonmioma  och 
springbronnama,  behöfde  man  ej  gå  långt,  innan  man 
fann  svalka  i  en  stor  sexarmad  stjärna  af  humle,  som 
klängde  sig  uppför  sina  spjälor  af  trävirke,  samman- 
böjda  upptill,  så  att  de  bildade  behagfulla  båghvalf,  dår 
vandraren  fann  täcka  bänkar  att  hvila  uppå.  Medel- 
punkten af  denna  stjärna  bildade  en  rund  doftande 
humlesal,  i  hvars  midt  stod  ett  bord  af  marmor  och  en 
täck  staty  af  Hebe,  öfver  hvars  hufvud  dagern  föll, 
mildrad  af  grönskan,  genom  det  luftiga  löfhvalfvet 

De  äldre  bland  sällskapet  hvilade  här  några  ögon- 
blick, medan  de  yngre  spridde  sig  långs  stranden,  där 
fem  eller  sex  lätta  båtar  voro  i  beredskap  för  en  utfart  på 
sjön.  Kavaljereme  rodde,  damerna  bortfläktade  myggorna 
med  sina  solfjädrar,  och  så  gjorde  man  en  tur  kring 
holmen,  där  Svarta  Janes  koja  ännu  kvarstod  förfallen 
och  obebodd  som  en  ruin  från  forna  dagar.  Minnet  af 
den  till  döden  dömda  häxan  hade  rotat  sig  i  folktron; 
stället  betraktades  med  vidskeplig  fasa,  och  ingen  hade 
kunnat  förmås  att  bosätta  sig  i  det  illa  beryktade  boset 
Båtsällskapet  reste  också  hastigt  förbi,  med  den  skämtande 
anmärkning  att  Majniemis  skatter  voro  här  begrafna. 
Ljudet  af  en  flöjt  for  smekande  öfver  den  blanka  vatten- 
ytan, ungdom  och  kärlek  gungade  bort  i  båtarna,  de 
vackra  fröknarna  böjde  sig  öfver  båtkanten,  och  när  de 
sågo  sina  kinder  rodna  i  vattenspegeln,  doppade  de  sina 
/ivita  händer  i  valtn^l  och  stänkte  lekfullt  några  droppar 


slJLttirölst  801 

på  roddaroe,  som  hotade  att  tiU  straff  sätta  dem  i  land 
på  den  misstänkta  holmen. 

Länge  fick  färden  ej  dröja  ändå,  ty  nu  gafs  signal 
att  höbärgningen  tog  sin  början  på  slottsängen.  Mäster 
Per  stod  där  och  bmmmade  att  daggen  begynte  falla 
på  det  utbredda  höet,  som  var  så  dyrbart  i  nuvarande 
missväxtår,  men  hans  mulna  panna  ljusnade,  när  den 
lilla  guvernanten  Linderoth,  åtföljd  af  Ebba  klädd  till 
herdinna,  hoppade  fram  öfver  ängen  och  brådskade  att 
få  rä&or  åt  fröknarna.  Mäster  Per  var  besegrad;  det 
begärda  hämtades  fram,  väl  trettio  fina,  lätta,  blåmålade 
räfiM>r,  enkom  gjorda  för  händer  som  voro  vana  att 
behandla  arbetet  som  en  lek.  Alla  de  äldre  togo  plats 
på  gräsbänkar  och  ditflyttade  soffor,  men  alla  de  unga 
grepo  hurtigt  till  arbetet.  Det  blef  ett  stoj  och  ett  ras 
och  ett  skämt,  så  att  Majniemis  stränder  genljödo  däraf. 
Bland  de  fina  damerna  voro  somliga  mycket  ovana  och 
betedde  sig  befängdt  roligt  vid  räfsningen,  somliga  åter 
Toro  uppvuxna  på  landet  och  hade  mer  än  engång  hållit 
i  råfsan  förut  Men  goda  makter,  hvilket  arbete  här  blef  I 
Mäster  Per,  hvars  praktiska  sinne  alltid  tänkte  främst 
på  det  nyttiga,  hade  blott  ett  ögonblick  låtit  besticka  sig 
med  den  täcka  anblicken  af  dessa  hulda  räfserskor  på 
den  gröna  ängen.  Snart  såg  han  med  en  landtbrukares 
förtviflan,  huru  höet,  som  hoprafsades  af  några,  åter 
kringkastades  af  de  öfriga,  som  öfverdådigt  hoppade  midt 
i  stackarna  eller  skuffade  hvarandra  omkull  däri,  medan 
somliga  togo  famnen  full  och  kastade  öfver  de  andra. 
Värst  bland  alla  var  den  unge  Gustaf  Adolf;  han  for 
öfver  ängen  grasserande  och  förstörande  som  Attila, 
hunnemes  konung,  ty  växte  där  också  gräs  i  hans  spår, 
så  växte  åtminstone  intet  hö  för  ladugården.  De  andre 
adlige  Junkrame  låtsade   hvad   de  kund^  ^.VV  \^Vt^  V^^\. 


SOS  MAJNIRMI  SLOTT 

på  slädarna,  hvari  det  kördes  till  ladorna,  men  tappade 
därvid   hälften   omkring.     Olyckliga  voro  i  denna  stund    i 
allongeperukema;   ingen   frisör  i   Åbo   eller  Stockholm    I: 
skulle   utan   den   djupaste  grämelse  ha  kunnat  betrakta   '= 
dessa  stolta  aristokratiska  mästerverk  af  deras  babyloniska 
byggnadskonst.   Nedplattade,  förstörda,  fulla  med  höstiån 
och  damm,  blefvo  de  arma  perukerna  slutiigen  hängda  på 
trädens  kvistar,  en  lekboll  för  de  ostyriga  aftonvindania. 
Där  gick  allt  litet  vildt  och  icke  alldeles  förnämt  till  på 
slottsängen   vid  Majniemi;    de  gamla  skakade  missnöjda 
sina   hufvuden   med   deras  långa  orubbade  peruklockar; 
men   hvad   kunde  de  göra,  sederna  hade  en  smula  för 
vildats  sedan  deras  ungdom,  och  de  fingo  nöja  sig  med 
att  snaska  de  delikata  hjortron  och  körsbär,  som  ymnigt 
kringbjödos    af   kammartjenare,    klädde   till    herdar  och 
skogsrån. 

Emellertid  begynte  solen  småningom  sänka  sig  i 
väster  bakom  parkens  ekar  och  björkar,  de  improviserade 
arbetame  begynte  att  tröttna,  och  de  verklige  fingo  utföra 
resten.  Då  hördes  trumpetstötar  från  parken,  och  fram 
redo  tvenne  ryttare,  den  ene  kolsvart  från  hufvud  till 
fot  på  en  svart  häst  och  den  andre  likaså  snöhvit  på 
en  hvit  häst,  förkunnande  under  fan^er,  att  om  det 
högvälboma  sällskapet  ville  stiga  upp  till  Floras  borg,  så 
ville  prins  Vintersnö  och  prins  Höstnatt  med  sina  tjenaif 
våga  en  dust  till  gästemes  ära.  Sällskapet  lät  ej  säga  flf 
detta  två  gånger  och  satte  sig  genast  i  rörelse  till  parkeo. 

Floras  borg  var  en  tämligen  hög  kulle  midt  i  pariKo, 
och  på  dess  topp  var  ett  lusthus,  från  hvilket  man  hade  en 
ntomordentligt  glänsande  utsikt  öfver  sjön,  parken,  trid- 
gården  och  de  långa  raderna  af  drifhus,  hvilkas  fönster 
glimmade  som  gu\d  \  ^qtv&qIqu.  Gästeme  mottogos  Ur 
af  fröken  Sinckit  \  Aä^^^^  ^^Vst^vsissLVÄsGw^wa.^b»». 


SLÅTTERÖLET  BOS 


^Br;^  rickle  &1  hvar  och  en,  i  den  ordning  de  kommo,  en 
uUQkt  bukeli  af  rara  blommor,  förklarande  ein  tackaamhel 
för  det  all  gbteme  arbetat  i  hennes  rike.  Nedanför 
knllen  på  Oatra  sidan  var  en  sandad  plan,  som  atrSckle 
sig  till  randen  af  dammen,  och  här  voro  anatailer  till  en 
ringränning;  turkhufvuden  af  papp,  ringar  och  Haddrande 

■  ilofvor,  faslbundna  med  snören. 

Sä  snart  gästerne  intagit  sina  platser,  inredo  fr&n 
olika  sidor  prins  Höstnatt,  Stföljd  af  fem  andra  ryttare 
lika  becksvarla  som  han,  och  prins  Vintersnö,  ätföljd  af  ■ 
tern  ryttare  lika  snChvita  som  han.  De  tvä  parliemKl 
salnterade  gäslernei  trumpeterna  smattrade,  och  nng--^ 
Tinningen  begynte.  Det  gällde  nu  att  med  spetsen  af 
CD  tre  alnar  l&ng  lans,  under  stark  ridt  kring  nindeln,  än 
uppfAnga  en  sväfvande  ring,  än  nedstöta  elt  grimaserande 
lurklmfvud,  än. genomborra  en  stackars  förskrämd  duf va, 
som  förgäfves  sökte  att  undfly  sin  fara.  Svarta  prinsen 
och  hans  folk  visade  sig  häruli  märkbart  öfverlägsna 
hvita  prinsen  och  hans  fotk.  I  säkert  öga,  vig  hand  och 
skicklighet  att  manövrera  sin  häst  var  prins  flöstnatt 
oöfverträffelig;  ban  hade  tagit  sex  ringar,  lika  m&nga 
turkar  och  fyra  diifvor,  innan  ännu  prins  Vinteranö 
förmatt  taga  en  af  bvardera.  Också  hälsades  han  af 
åsk&darnee  lilliga  bifall,  och  p&  gifvel  tecken  nedkastade 
Flora  sin  blomslerstaf  p&  banan,  hvarpå  läHingen  upp~ 
hörde,  prins  HOstnall  förklarades  för  segrare  och  erhöll 
af  lilla  Ebba,  smyckad  som  feernas  drottning,  det  första 
priset,  bestAende  i  en  jagtväska  knuten  af  silke  och 
ffUd  med  franska  karameller,  det  senare  hennes  egen 
nitpGnning,  hvaröfver  hon  ej  var  litet  stolt. 

Nö    serverades  mjöd,  man  hvilade  nAgra  ögonblick, 
oi:h    därpä   begynte  den  andra  och  allvarsammare  delen 

I  åf  hkea,  en  reminiacena  frän  Eotdom,  KQia  ^^  bV^tttsiUb- 


804  majhumi  slott 

stämde  med  tidens  krigiska  lymie  —  denna  tid  då  de 
karoliner  vuzo  opp,  som  få  år  därefter  skalle  med  sitt 
rykte  uppfylla  hela  Europa.  Det  var  likväl  den  ej  obe- 
tydliga skillnad  mellan  dessa  lekar  och  forntidens,  att  de 
verklige  riddame  sutto  här  som  åskådare,  medan  striden 
utfördes   af   deras   tjenare   och  personer  af  lägre  stånd. 

Gustaf   Adolf,    som    med    brinnande   liflighet  följt* 
täflingens   gång,    smög  sig  under  tiden  till  prins  Vinter- 
snö och  hviskade  honom  i  örat: 

—  Stå  på  dig,  mäster  Per,  låt  se  att  da  är  rask 
och  kastar  den  elake  Janssen  i  backen.  Akta  dig  för 
Nero,  han  har  den  vigaste  hästen:  låt  ej  honom  stöta 
dig  från  sidan,  han  är  stark  som  en  varg.  Var  ej  rädd, 
Per;  är  han  en  varg,  så  är  du  en  björn;  laga  att  dn 
drifver  dem  bådla  i  dammen,  ja  gör  det  Per,  så  tycker 
jag  om  dig. 

Prins  Vintersnö  svarade  icke,  han  nickade  bara  godt 
och    spände    på  sig  sin  stormhufva  och  sitt  läderkyller. 

Alla  kämpame  väpnade  sig  nu  på  samma  sätt  som 
den  hvite  prinsen  med  stormhufvor  och  läderkyller.  När 
det  var  gjordt,  gafs  signal  att  börja  leken  ånyo. 

Banan  var  för  trång,  för  att  tillåta  alla  på  en  gång 
deltaga  i  striden.  Man  hade  därför  öfverenakommit  att 
kämparne  skulle  mötas  parvis,  en  hvit  och  en  svart  i 
sender,  sålunda  att  de  först  uppställdes  bredvid  hvar- 
andra ;  därpå  red  den  ene  åt  höger,  den  andre  åt  vänster, 
tills  de  möttes  på  motsatta  sidan  af  banan,  hvarigenom 
deras  hästar  finge  ett  lagom  anlopp,  för  att  kuima  drabba 
tillsamman  med  fart  och  kraft  Meningen  var  nämligen 
att  motståndarne  skulle  med  sina  lansar  af  asp  ^  försöka 

^  Lansarna  gjordes  vid  sådana  tillfällen  af  ett  skört 
träslag,  på  del  att  de  atvjW^  YiTOVÄ^^Tsv^VJSAÄOibl^fve  så  häftig, 
att  den  som  träffadea  d««ai\xmda  \\^^«Äw^^>a\\^^^\öaa^ 


slItterÖlet 

tUVta  hvanmdra  af  hästen.  Men  emedan  anloppel  ehedde 
i  en  halfcirkel,  hände  sig  att  ryttarne  genom  cenlrifugal- 
knften  svftngdes  utåt  och  Ifitl  blefvo  osäkre  i  sadeln, 
hvilkel  åter  fordrade  stor  berfikning  och  skicklighet,  täi 
att  ej  inverks  på  stridens  ulgfing. 


Pöljden  ble(  ockaS  den,  att  den  förste  bvite  och 
f&nle  Bvarte  ej  föratodo  att  undvika  denna  fara, 
n&r  de  drabbade  hop,  utan  tumlade  b&da  på  en  gång 
af  histryggen  och  föUo  i  sanden,  till  åskidaraes  atora 
tSiiaste/ee.    Sanden  var  mjuk,  b&d&  u^^a\«i<:i  o^ 


i»aÄ»ä*^^ 


306  MAJNISin  SLOTT 

men   höljde   af  damm   och   aftridde   harmane  åt  sidan 
med  utmanande  åtbörder. 

Båda  anförame  begagnade  denna  otur  för  att  hviska 
en  varning  i  örat  på  de  kampar,  som  härnäst  vågade 
sig  fram.  Anloppet  skedde  nu  med  större  försikti^et 
och  stöten  blef  mera  åhörande.  Den  hvite  föll,  den  svarte 
höll  sig  hurtigt  i  sadeln  och  hälsades  af  åskådames 
bifallsrop  som  segervinnare. 

Båda  partierna,  och  på  samma  gång  åskådame, 
begynts  att  värmas  af  striden.  Man  hörde  hotelser, 
tillrop  och  uppmaningar;  där  uppe  på  Floras  borg  höUo 
herrame  vad  för  det  ena  eller  andra  partiet,  och  damerna 
kastade  stundom  blommor,  stundom  konfokter  ned  till 
de  stridande. 

Uppmuntradt  häraf,  red  tredje  paret  ut,  på  engång 
varsamt  och  raskt,  men  den  hvite  var  för  häftig,  hans 
lans  brast  af;  den  svarte  svängde  genast  åt  sidan 
och  kastade  sin  motståndare  med  en  hastig  stöt  under 
högra  axeln  ur  sadeln.  Ånyo  voro  de  hvite  besegrade, 
ånyo  höjdes  ett  högt  jubelrop  från  de  svartes  vänner  på 
Floras  borg. 

Fjärde  parets  sammandrabbning  blef  oa^ord,  lika- 
som första  parets.  Efter  ett  alltför  lifligt  anlopp  föllo 
båda  af  hästryggen,  och  den  hvite  vrickade  därvid  så 
illa    sin    fot,    att  han  måste  bortledas  från  stridsplatsen. 

Nu  återstodo  af  de  hvite  endast  två,  men  emedan 
två  af  de  svarte  segrat  och  hade  rättighet  att  ånyo  för- 
söka sin  lycka,  voro  de  inalles  fyra.  I  samma  proportion 
stego  vaden  på  Floras  borg,  så  att  man  höll  fyra  på  de 
svartes  lycka  mot  två  på  de  hvites.  Hvad  som  ännn 
uppehöll  de  hvites  mod,  var  att  deras  ypperste  kämpar 
ännu  icke  pröfval  sm  Vjcke^.  !&%iv  äfven  de  svarte  hade 
sparat  sina  bäste  ti\\  «\%\.. 


Pnns  Vintersnö  skickade  nu  sin  ende  ftlerstående 
kämpe  i  etriden,  och  Gustaf  Adolf,  Bom  afgjordt  tagit 
parti  (Cr  de  hvite,  kunde  ej  låla  bli  att  ropa: 

—  Sl&    pä   dig,    Lampi-Matts,    stft    p&   dig  aom  va  ^^| 
karl  och  e1&  de  svarle  i  backen  I . . .  ^^M 

Den  hvile  tycktes  taga  unge  gretven  på  orden,  t  ^^ 
(v&  anlopp  &  rad  fällde  han  tvä  af  de  svarte  till  marken 
—  desamme  som  förut  hade  besegrat  hvar  sin  mot- 
stiVndare  af  de  hvile.  Glädjerop  och  sk)-mford  hördes 
om  hvarandra  bland  äskfidarne.  De  bvitea  aktier  hade 
stigit;  de  voro  nu  jämnstarke  med  sina  motståndare, 
två  mot  tvä. 

Prina  Vintersnö  fann  likväl  rfldligt  alt  låta  sin  ende 
kvarblifne  kämpe  hvila  elt  ögonblick  och  sporrade  sjUlf 
sin  häst  mot  en  af  de  avarle.  Redan  vid  första  anloppet 
märkte  han  att  hans  motståndare  var  honom  jämngod, 
om  icke  Öfverlägsen  i  skicklighet  alt  manövrera  sin  häst. 
I  det  de  möttes,  hukade  den  svarte  sig  ned,  undvek 
prinsens  välmåttade  lans  och  gaf  honom,  i  del  han 
svängde  hästen,  en  så  slsrk  slöt  frän  sidan  mot  storm- 
hiifvan,  att  prinsen  ofelbart  störtat  af  häften,  om  icke 
remmarna  brustit  och  storrahufvan  fallit  af.  Hela  säll- 
skapet igenkände  nu  i  prins  Vinlersnö  mäster  Per,  som 
röd  af  harm  och  blygsel  upptog  sin  jämhufva,  för  att  ^^ 
börja  leken  om  igen.  ^^| 

—  Svarta    hund  —  mumlade    han   för  sig  själl  —  ^^M 
den  bär  gången  skall  du  ej  undkomma  mig!  ^H 

Signalen  gafs,  ryttarne  stötte  tillsamman,  men  åter 
lelade  mäster  Pers  lans,  ty  den  svarte  hade,  med  endast 
högra  fölen  i  stigbygeln,  kastat  sig  hängande  ned  långs 
hSstens  högra  sida  och  mattade  dfirltrAn  en  ny  försåtlig 
stöt,  men  som  endast  träffade  hans  motståndare  t  bec^i. 
^^ioM  Vintersnö  töratod  sig  icke  pii  &kdu\\.  %V%,mV,  vt^uqg^^^— 


808  MAJNIIMI  SLOTT 

om,  grep  sin  fiendes  häst  med  Tinstrm  handen  i  tygeh 
och  gaf  därpå  med  högra  armen  den  hängande  stöt 
pä  stöt,  under  det  att  hästarna  stegrade  sig»  tills  den 
svarte  slutligen  nödgades  släppa  sitt  tag  och  föll  tungt 
Ull  marken.  Därvid  afrycktes  stålgallret,  och  under 
hufvan  grinade  af  smärta  morianen  Neros  korpsvarta 
ansikte. 

Nu  återstod  prins  Höstnatt  ensam  mot  de  två  hvite. 
Men  snart  nog  blef  jämnvikten  återställd,  ty  redan  i 
första  anloppet  fällde  han  en  af  de  hvite  till  marken. 
Det  var  Lampi-Matts,  som  gick  miste  om  sin  efter- 
längtade hämnd.  Han  var  för  het,  han  stötte  miste  och 
stupade  i  samma  stund  för  den  svarte  prinsens  kraftiga 
anfall. 

Voro  så  endast  de  båda  anförame  kvar  på  platsen. 
Allas  blickar  riktades  på  dem;  båda  hade  redan  visat 
prof  på  både  styrka  och  skicklighet.  Vaden  på  kallen 
jämnades;  ingen  kunde  med  någon  visshet  förutsäga 
utgången.  Man  anmärkte  endast  att  den  hvite  prinsen 
var  tröttare,  emedan  han  nyss  förut  bestått  en  hårdare 
dust.  Däremot  trodde  man  sig  märka  att  hans  häst  var 
starkare  och  vigare,  än  hans  svarte  motståndares. 

Kämparne  redo  långsamt  till  sina  platser  och  hälsade 
hvarandra  på  riddaresed.  Man  kunde  ej  se  genom  stål- 
gallren huru  fientligt  de  mätte  hvarandra  med  blickarna, 
ehuru  allt  skulle  vara  endast  ett  skämt 

Trumpeten  smattrade,  hästarna  kände  sporren  och 
gcnomflögo  i  en  blink  hvar  sin  motsatta  halfcirkel.  När 
de  möttes,  splittrades  båda  prinsames  lansar,  och  båda 
r^ttarne  vacklade  af  stöten,  men  blott  för  ett  ögonblick. 
Båda  sutto  de  kvar  i  sadeln,  och  en  storm  af  hand- 
klappningar och  bifallsrop  röjde  tydligt  åskådames  nöje 
och  beundran  ötvet  dennÄ.  N^ieVt^  x^nNjkl^^. 


slAtterölet  309 

Ryltarne  vände  om  till  sina  platser,  och  trumpeten 
smattrade  ånyo.  Andra  anloppet  höll  på  att  gå  olyckligt 
för  svarte  prinsen.  Hans  häst  snafvade,  och  det  skulle 
?arit  en  lätt  sak  för  den  hvite  att  nedstöta  honom  från 
sidan,  men  han  gjorde  det  ej.  Han  vände  lugnt  om» 
under  åskAdames  högljudda  bifall,  och  man  begynte  för 
tredje  gången. 

Den  svarte  syntes  ej  förstå  sig  på  ädelmod,  han. 
När  de  möttes,  splittrades  hvite  prinsens  lans  för  andra 
gången,  men  den  svarte  hade  med  flit  gjort  en  lättare 
stöt  och  behöll  sitt  vapen.  Nu  var  han  ej  sen  att 
begagna  det;  en  våldsam  stöt  kastade  den  hvite  prinsen 
oförberedd  ur  sadeln,  men  han  föll  icke,  han  blef  en 
sekund  hängande  i  stigbygeln  och  lyckades,  emedan  han 
fasthöll  tygeln,  att  svinga  sig  upp  igen.  Utan  vapen  red 
han  i  raseri  mot  den  svarte,  hvars  häst  stegrade  sig, 
gick  bakåt,  söndertrampade  staketet  och  nära  nog  hade 
kastat  sin  ryttare  i  dammen.  Men  den  svarte  förlorade  ej 
fattningen.  I  det  afgörande  ögonblicket,  just  vid  randen 
af  dammen,  hann  han  nätt  och  jämnt  lyfta  sin  lans  och 
måtta  en  stöt  mot  den  hvites  ansikte.  Det  skedde  så 
våldsamt,  att  näsa  och  mun  frustade  i  blod  och  den  hvite 
prinsen  hufvudstupa  störtade  af  hästen  och  ned  i  dammen. 

Ett  rop  af  förskräckelse  hördes  från  damerna  på 
kallen.  Men  faran  var  likväl  ej  så  stor,  ty  de  besegrade 
hvite  skyndade  genast  Ull  och  uppdrogo  ur  vattnet  sin 
afsvimmade  anförare,  som  återfördes  till  slottet  för  att 
erhålla  nödig  vård.  De  svarte  hade  nu  segrat;  deras 
anförare,  prins  Höstnatt,  red  fram  till  Floras  borg  och 
mottog  det  utfästade  priset,  ett  vackert  jagthom  af 
förgylldt  silfver. 

Sådan  var  denna  något  vilda  lek,  som  lätt  kunnat 
£å  en  sorglig  utgång,  men  som  icke  vax  m^taVVt^i^xv^ 


dlO  MAJNinn  SLOTT 

ån  mången  tnnan  yapenOfning  i  Cari  XI»  tid,  dår 
mer  ån  engång  blod  flöt  och  halsar  brötos  och  refben 
knåcktes  på  skåmt  i  de  blifvande  karolinemes  bistra 
lekar.  Få  ögonblick  dårefter  hade  sållskapet  på  koUen 
för  nya  nöjen  glömt  de  nyss  föregående.  Sommarnattens 
låtta  skymning  bröt  in,  och  i  dess  skuggor  lyste  mot 
den  lått  omtöcknade  natthimmelen  ett  briljant  fyrverkeri 
i  solar,  stjåmor  och  blandande  raketer.  Det  var  ett 
lysande  lif  på  Majniemi  vid  den  tiden.  Rnndtomkrmg 
förplågades  folket,  den  talrika  fråmmande  be^'eningen 
rumlade  muntert  om  i  slottets  Ifigre  våningar,  och 
vål  hundrade  hastar  utspillde  hafran  ur  de  öfverfyllda 
krabborna. 


6.    En  objuden  gäst 

Just  medan  fyrverkeriet  brann  som  herrligast  i  Majniemi 
park,  och  dess  raketer,  stigande  högt  öfver  trådens 
toppar,  plöjde  sina  eldstrimmor  i  den  bleka  natthimmelen, 
galopperade  tvenne  ryttare  på  stora  landsvågen  som  ledde 
från  Åbo.  Komne  till  hågnaden  vid  slottsparken,  veko  de 
af  till  höger  på  en  sidovåg  och  stego  af  vid  en  bakpori, 
genom  hvilken  man  kunde  komma  in  Ull  parken.  Här 
mottog  den  ene  ryttaren  hästarna  under  sin  vård,  medan 
den  andre  hastigt  försvann  bland  parkens  skuggor. 

Om  en  stund  syntes   han  åter  närmare  Floras  borg 
och    stannade    där    några    ögonblick  lutad  mot  ett  tråd, 
med  korslagda  armax  b^\x«.\L\As\d^  f^^erkeriet    En  mörk 
kappa    skyddade   Yionom  moV  Ti"ÄXJöc^ÄSi  ^5i«äa.\j^3^ÄöA 


EN  OBJUDEN  GÄST  dll 

)I  af  hans  ansikte.  Brokiga  gestalter,  herdar  och  fauner 
&n  dagens  fest,  sYärmade  kring  honom  i  eldskenet. 
rån  kullen  ljöd  en  glädUg  musik,  och  så  långt  man 
inde  se,  yar  parken  uppfylld  af  skåmt  och  sång,  af 
unterhet  och  Ofrerdåd.  Där  hade,  utom  slottets  egne, 
mlats  flera  hundrade  åskådare  från  närmaste  bygd, 
(h  för  att  ej  låta  musiken  gå  obegagnad,  svängde  sig 
I  här,  än  där  en  yster  skara  af  dansande  grupper  i 
{ångraset  mellan  träden. 

Den  nykomne  syntes  föga  vid  lynne  att  dela  nattens 
nnterhet  och  gjorde  min  att  gå  vidare,  då  han  oför- 
odadt  antastades  af  en  bland  slottets  jägare,  kring 
rars  gröna  jacka  hängde  kvarlefvor  af  säf,  som  utvisade 
t  han  i  dagens  nöjen  spelat  rollen  af  någon  sorts 
ögud.  Den  lustige  jägaren  hade  tagit  något  för  mycket 
1  bästa  och  ansåg  förmodligen  den  vid  trädet  stående 
ste  mannen  för  en  af  de  förnäme  gästemes  betjening, 
»m  åter  fått  för  litet  af  välfägnaden.  Jägaren  trodde 
Lrför   slottets    heder  fordra  att  han  vid  tillfället  ^orde 

I  honneurs  som  värd.  Han  grep  den  främmande  i 
nidran,  svängde  honom  ett  hvarf  omkring  och  gnolade 
i  en  gammal  visa: 

Skam  åt  den  bäck,  där  ryttarens  häst 
stupar  af  törst  vid  dess  lopp  I 
Skam  åt  den  värd,  som  låter  sin  gäst 
nykter  se  solen  gå  opp  I 

—  Beså,  inga  invändningar,  min  bästa  Merkurius, 
ler    Dromedarius,    eller   hvad   d-n  du  har  spelt  för  en 

II  i  dag  I  utropade  den  honette  värden  på  slottets 
ignar,  i  det  han  förgäfves  sökte  draga  den  mantelhöljde 
Il  dystre  mannen  med  sig.  —  Är  icke  jag  Neptunus 
'er  Necken   eller  Böfvelen   från  \  da%  \S\  \  m^x^xv^ 


313  MAJNIKMI  fa:X)TT 

Och  ser  da,  min  lille  bror,  efter  jag  hör  till  det  yftta, 
flå  har  jag  arbetat  i  mitt  element.  —  F-n  sådan  korforste 
vi  ha  till  hofmästarel  De  inbillade  sig  därinne  att  det 
spanska  vinet  var  bara  för  de  förnämas  mannar,  men 
så  sant  jag  här  står  —  förlåt,  lilla  bror,  jag  står  inte,  jag 
seglar,  jag  simmar  som  en  fisk  —  så  lät  Nils  Janssen 
hämta  åt  oss  det  sista  ankaret  ar  denna  osla  slotts- 
källare, där  själfva  råttorna  hädanefter  få  dö  af  törst, 
ty  ser  da,  min  hjärtans  gallo  yän,  Nils  Janssen  är  Tår 
grefve,  och  gamla  herm  därborta  i  Stockholm  —  måtte 
han  florera  som  en  enrisbaske  på  torra  stenbacken, 
damm  kein  Feindschaft  nicht,  sa'  jaden  åt  jesaiten. 
Vete  hin  hvad  som  blir  att  äta  eller  dricka  i  morgon, 
det  får  Nils  Janssen  sörja  för,  han  har  gald  som  nötter 
i  hasselskogen;  men  grefven,  ser  da,  han  är  så  fattig 
som  en  bajersk  mank  i  en  svensk  sakristia.  Lita  på 
det,  bror  lille,  rättna  är  det  slut  med  grefven,  kapitalt, 
exflinkt,  hemnter  putzwech. 

J^aren  försökte  att  vid  dessa  ord  sänka  sin  röst 
till  en  hviskning,  likasom  berättade  han  en  märkvärdig 
hemlighet,  och  fortsatte  sina  försök  att  draga  den  förmente 
kamraten  med  sig.  Denne  hade  likväl  hafvud  och  fötter 
bättre  i  sin  makt  och  lät  sig  skenbart  ledas,  men  var  i 
själfva  verket  den  som  styrde  bådas  vandring  och  styrde 
den  så,  att  de  andveko  folkhopama. 

—  Jaså  —  sade  den  fränmiande,  ej  atan  en  viss 
egen  betoning  af  rösten  —  det  är  då  siat  med  grefven, 
och  hvaraf  vet  du  det? 

—  Hvaraf  vet  jag  det?  upprepade  jägaren  stammande, 
ty  det  syntes  att  nattluften  förbryllade  hans  hufvad  i  stället 
att  göra  det  klart.  —  Hvaraf?  Jo  det  skall  jag  säga  dig, 
du    Jupiter   eller  Posidonius,  eller  hvad  du  heter;  ty  si 

gudomliga  äro  v\  a\\a.   Ä^w^i"^    UVCä  ^^  ^v^».  ^^  \fti. 


EN   OBJUDEN   GÄST  313 

grefven  har  ftran,  grefvinnan  har  nöjet,  och  hofmftstaren 
har  pengarna.  Om  icke  Nils  Janssen  lånade  sina  pengar 
till  fira  och  nöje  för  det  grefliga  herrskapet,  så  vore  det 
hvarken  firofullt  eller  nöjsamt  att  lefva  här  på  Majniemi. 

—  Du  ljuger,  skurk  I  utbrast  den  främmande;  men 
i  samma  ögonblick  hejdade  han  sig  och  försökte  att 
sänka  rösten  till  samma  ton  af  rå  förtrolighet,  som  mest 
tycktes  öfverensstämma  med  jägarens  lynne.  —  Jag  menar, 
tillade  han,  att  du  ljuger  som  en  hel  karl.  Det  där  har 
hofmftstaren  skrutit  för  dig,  när  han  tittat  för  djupt 
i  bägaren. 

—  I  bägaren?  Håll  litet,  jag  skall  säga  dig  något. 
Nils  Janssen  har  ett  fel,  han  tittar  aldrig  i  bägaren,  nej 
vasserra,  rundarum  nichts,  säger  tysken.  Men  jag  vet 
något  som  inte  du  vet,  Posidonius! 

—  Nå  hvad  vet  du  då,  store  Neptunus!  sade 
främlingen. 

—  Jag  vet  all  långe  Valentin  har  hört  af  Kerstin 
och  Kerstin  har  hört  af  Karin  att  Nils  Janssen  suckar 
af  k&rlek  till  en  viss  hög  dam,  och  Karin  har  sagt  åt 
Kerstin,  och  Kerstin  har  sagt  åt  Valentin,  och  Valentin 
har  sagt  åt  mig,  att  en  viss  hög  dam  ej  vore  så  obenägen 
att  skänka  en  viss  hof mästare  en  nådig  blick,  och . . . 
hut  i  dig,  Posidon  . . . 

Den  lustige  jägaren  blef  på  ett  obehagligt  sätt 
ifbniten  i  sina  små  meddelanden  ur  slottets  chronique 
icandaleuse.  Han  hade  ännu  icke  talat  till  punkt,  innan 
den  främmande,  likasom  fattad  af  en  plötslig  vrede, 
grep  honom  hårdt  öfver  båda  axlarna  och  kastade 
honom  handlöst  och  hufvudstupa  till  marken.  Detta 
råkade  ske  i  närheten  af  dammen  invid  Floras  borg, 
och  jägaren  föll  med  sin  halfva  persou  v  d^l  n^Vv 
dllråckligt   åndå    för   att    bättre    än    del    Äp^xv'^V^  n\xnr\ 

91.  —  rsk.  ber.    lUustr.     II. 


314  MAJNIKMI   SI,OTT 

erinra  honom  om  hans  miinskliga  skrOpligh«t,  oakudi 
Kudfirollen  som  lian  ätagit  sig.  Svärande  och  till  hSlften 
nykler,  reste  lian  ^ig  opp  m^d  den  [Arvsats  att  tsgi 
ravanche  på  Bin  olackssmme  Posidonins,  men  denne  rar 
fC  ra  vunnen  oeh  stod  ingenstadvs  att  Gnna. 


Vi  IMa  emellertid  jagaren  anaiälla  sina  j&nitOnber 
öfrer  de  vMa  elementemas  bfilsosamma  egenskaper 
invärtes  eller  ulvSrlea  oefa  förnylta  os9  i  hast  till  in 
annan  punhl  uti  slottets  grannskap. 

Det  var  sent  pä  natten,  eller  rftltare  tidi|l  pl 
morgonen;  de  Qeste  gäalerne  hade  lämnat  slottet,  nign 
hade  k\'arslannat  oeb  bliFvit  tnlnarlerado  i  gSslrummen. 
som  upptoga  en  hel  flygel  och  ständigt  stodo  i  onlning 
Alt    mottaga    be^aI\^a.    «V\eT    QW^a.nlB.,   nom    vAdjat  tiU 


EN   OBJUDKN   GkST  315 

nyss  så  stojande  borggården;  tystare  blef  det  i  salarna, 
det  ena  ljuset  efter  det  andra  slocknade  i  fönsterna. 
Blott  från  parken  kunde  man  ännu  höra  spridda  ljud 
tf  nattsvärmares  efterspel,  och  borta  i  sidobyggnadema 
hördes  stundom  slamret  af  silfver  och  porsliner,  som 
flitiga  pigor  under  prästmors  inseende  diskade  under 
natten,  för  att  till  morgondagen  undanrödja  en  del  af 
festens  ruiner. 

Men  hvilken  natt !  Försvunnen  var  redan  hvarje  flik 
af  skuggornas  slöja  öfver  vatten  och  löf;  där  kvittrade 
ftglar  i  hvarje  gren  af  Majniemi  park,  och  öfver  löf- 
dongarna  i  nordost  steg  en  rodnande  sol  i  hela  sin 
klarhet  opp  ur  den  korta  hvilans  sköte.  Och  allteftersom 
solen  steg  högre,  begynte  först  de  högsta  tornfönstren 
i  slottet  glimma  som  guld;  så  kom  ordningen  till  de 
lägre  tomfönstren,  så  till  småfönstren  under  takranden, 
därpå  till  fönstren  i  tredje  våningen,  därpå  till  andra 
och  sist  till  nedersta  våningen,  tills  slutligen  sju  eller 
åttahundrade  rutor  alla  på  en  gång  glänste  i  lågor  af  guld 
och  slottet  syntes  likasom  simmande  i  en  flod  af  strålar 
och  rosenglans.  Hvad  som  gjorde  denna  tafla  ännu 
mera  storartadt  skön  var  det,  att  i  motsatt  riktning  mot 
solen  höjde  sig  i  sydväst  ett  svart  åskmoln,  som  redan 
stigit  till  en  tredjedel  af  himmelens  höjd  och  bildade  en 
mörk  fond,  mot  hvilken  den  stolta  byggnaden  glimmade 
i  sin  ljusprakt  likt  sagornas  slott,  framtrolladt  af  feerna 
midtemellan  ljusets  och  mörkrets  värld  —  idel  herrlighet 
på  solsidan,  idel  sorg  på  nattsidan,  pärlor  och  kristall 
omgifna  af  krusflor  och  fasa  —  här  förklaringen,  friden, 
sållheten  —  där  hotet,  stormen  och  olyckan  —  här  en 
uppgående  morgon  som  randas  i  tjusande  skönhet  — 
där  en  annalkande  dag  som  gömmer  s\i\a  b\\^\Ax  \  tvaN^.- 
muia  moln  I 


816  MAJNIEMI  SLOTT 

Taflan  var  yerkligen  så  hånförande,  att  man  kunde 
förstå  huru  åtminstone  en  man,  försjunken  uti  desa 
anblick,  glömde  nattens  mödor  och  hvilans  Ijufhet  Denne 
man  var  densamme  som  en  stund  förut  hade  så  tvärl 
afbrutit  jagarens  förtroliga  bekännelser.  Ensam,  orörli{ 
och  tankfull  betraktade  han  slottet  i  hela  dess  sköm 
belysning  af  morgonrodnaden  bruten  mot  åskhimmelen 
Utan  att  han  tänkte  därpå,  smög  sig  en  suck  ur  hani 
barm,  och  han  sade  till  sig  själf: 

—  Herrlighet  som  förgår,  makt  som  sviktar,  storhe 
som  sjunkeri  Ännu  några  korta  försvinnande  solhvarf 
och  detta  stora  sekel  är  slut,  och  dess  verk  förgås,  od 
dess  bragder  lefva  endast  i  sagorna.  Han,  som  resti 
detta  slott  med  skatter  vunna  i  krigets  våld  på  ei 
främmande  jord,  han  trodde  sig  kanske  ha  byggt  et 
verk  för  seklerna  och  rest  en  evärdelig  minnesvård  i  stei 
på  Finlands  jord  för  familjens  ära  och  efterkommande 
beundran.  Och  hvem  vet  —  denna  sol  går  opp  så  sköi 
och  det  är  kanhända  Majniemis  sista  sol,  och  den  ti* 
som  kommer  skickar  i  förväg  sina  stormiga  skyar  al 
slunga  en  blixt  öfver  stolthetens  drömmar  och  den  fö] 
gängliga  storheten  af  ett  förmätet  människoverk  I 

Vid  dessa  ord  spratt  han  hastigt  till,  ilade  bort  oc 
försvann  genom  en  okänd  löntrappa  Ull  det  inre  i 
slottet. 


Ungefär  vid  samma  tid  på  morgonen  satt  grefvinna 
Bertelsköld  sömnlös  vid  fönstret  i  sin  sängkammare  oc 
betraktade  tankfull  den  förtjusande  tafla,  som  utbredc 
sig  för  hennes  blickar  i  den  uppgående  solens  skei 
Festen  hade  vanl  \>jekd.d  QQ,\i  glänsande;  alla  de  hö, 
förnäme     g&sleme    Yiad^    xxVVt^OkX  ivck.  \i^\flÄ5Äsv  ^ 


EN   OBJUDEN   GÄST  317 

iemis  herrlighet,  dess  kostbara  anläggningar,  dess 
nde  prakt,  dess  utsökta  smak.  Grefvinnans  fåfönga 
illfredsställd;  men  där  blandade  sig  likväl  en  annan 
digare  känsla  i  den  unga  och  praktlystna  damens 
imande  tankar.  Hon  hade  uppvuxit  i  skötet  af  en 
j,    som   ännu   bibehållit  ej  obetydliga  kvarlefvor  af 

svenska  aristokratins  forna  rikedom  och-  som  på 
9na  slott,  långt  undan  den  bistre,  allvarlige  kungens 
,  haft  rådrum  att  utveckla  en  del  af  den  forna 
D    i    sin    omgifning.     Med    illa   dold  missbelåtenhet 

den  sköna  grefvinnan  några  år  bortåt  nödgats  foga 
i  det  indragna  trumpna  lefnadssätt,  som  rådde  vid 
ii  och  i  konungens  närmaste  grannskap.  Det  var 
ctligt,  om  hon  här  i  sin  landtliga  frihet  hoppades 
rätt  att  återtaga  sin  ungdoms  vanor  och  omgifva 
med  den  furstliga  prakt,  som  tillkom  hennes  börd, 
es  rang  och  hennes  rikedom. 
Stundom  blandade  sig  i  dessa  tankar  en  lätt  fruktan, 
vekan  om  hvad  grefven,  hennes  gemål,  skulle  säga 
n,  och  hon  hade  skäl  att  tvifla  på  hans  beredvillighet 
ela  hennes  åsikter  i  allt.   Men  förhållandet  mellan  de 

makarna  hade  varit  godt,  om  också  de  senare  åren 
lom  något  kallt.  Grefvinnan  litade  på  trollmakten 
na  behag,  om  hvilka  hennes  spegel  sade  att  de  ännu 

mäktiga  nog  att  besegra  en  makes  invändningar. 
iren  i  dagens  politik,  okunnig  om  skälen  till  grefvens 
ikligheter,  ansåg  grefvinnan  dem  snarare  härröra 
åligt  lynne,  nycker  och  måhända  svartsjuka,  än  af 
rsammare  orsaker.  Hon  föresatte  sig  därför  att 
hans  ankomst  mottaga  grefven  med  nya  fester, 
imakfullare,  än  mera  lysande,  öfvertygad  att  hon 
enom  skulle  smickra  hans  stolthet  och  genom  ^u 
\aifaJJ  appmärkaamhei  muta  B\g  \i\\  \i«xa  \i^t»^« 


r 


■ 


318  MAJNIKMI   SLOTT 


Intagen  af  dessa  planer,  ringde  grefmnan  på  sin 
kammaijangfm,  för  att  fråga  om  fröken  Sinclair  anno 
gått  till  hvila.  Hon  kinde  ett  behof  att  meddela  ål 
en  förtrogen  sina  nya  idéer  —  och  dessutom  var  det 
ej  mera  natt,  det  var  morgon,  och  grefvinnan  konde  ej 
sofva.  Dörren  öppnades,  och  hon  vände  därvid  ryggen 
åt  dörren. 

—  Karin  —  sade  grefvinnan,  utan  att  se  sig 
om  och  utan  att  afbida  frökens  ankomst  —  var  icke 
denna  fest  förtjusande?  Måltiderna,  promenaderna,  båt- 
färderna, slåttem,  ringränningen,  lansbrytningen,  fyr- 
verkenet,  kostymerna,  musiken,  danserna . . .  säg,  tror  da 
att  den  finska  adeln  någonsin  sett  något  dylikt  hemma  ^ 
hos  sig?  Ah,  jag  har  förödmjukat  dem,  desse  herrar 
på  Kånkas  och  Villnäs  och  den  stolta  friherrinnan  på 
Lemsjöholm.  Men  nej,  Karin  —  det  var  icke  därför; 
det  var  för  att  ge  dem  ett  föredöme ;  de  skola  följa  det, 
mon  enfant,  och  så  ha  vi  alla  roligt  däraf.  Hvad  menar 
du?  Nästa  fest,  när  grefven  kommer,  skall  bli  dubbelt 
så  lysande.  Redan  i  morgon  resa  vi  in  till  Åbo,  för  att 
beställa  de  nya  kostymerna.  Vi  måste  ha  ett  fullkomligt 
herdespel,  eller  hvad  tror  du,  kanske  vore  det  bättre  att 
uppföra  ett  allegoriskt  eller  ett  mytiskt  stycke?  Jag  skulle 
bli  Diana  och  bära  en  måne  af  diamanter.  Sinclair  kan 
gärna  passera  för  en  Juno,  hon  tycker  om  att  bära  en 
stolt  air.  Torsten  får  bli  ApoUo  —  nej,  han  är  för 
krokig,  han  kan  hellre  bli  en  Merkurius;  Torsten  år 
diplomat.  Gösta  blir  Mars,  Ebba  blir  Eos,  morgonrod- 
nåden,  och  Linderoth  hoppas  jag  kan  tilldraga  snoddema 
i  sitt  snörlif  och  bli  Minerva.  Nero  blir  Vulkanus  och 
Bobbo  Cerberus.  Magister  Schönberg  skrifver  verserna, 
iikväl  ej  på  latin.  Paalorua  orationer  undanbe  vi  oss.  Ja, 
Karin,    vi    resa   l\\\   kbo,  V\  Vbmxcv*.  V^sA^^äwA^töä.x  ^\ 


\ 


EN   OBJUDEN  GÄST  319 

plundra  alla  trädgårdar  och  orangerior;  det  är  så  skönt 
att  slösa!  Fyrahundrade  fanor  skola  fladdra  på  båda 
sidor  om  vägen.  Öfver  rosor  skall  grefven  åka,  under 
stindiga  triumfbågar  hvart  tjugonde  steg,  en  hel  mil 
innui  han  nalkas  sitt  slott,  och  när  han  kommer,  skola 
kanonerna  dåna  och  musiken  ljuda  och  hela  slottet  vara 
Uädt  i  blommor  och  löf,  och  jag  mottager  honom  i  min 
åtsittande  riddräkt  af  grön  sammet,  och  han  kommer 
lycklig  och  stolt  öfver  min  kärlek,  utbreder  sina  armar 
och  säger . . . 

Grefvinnan  tystnade.  Hänförd  af  sina  planer,  tvekade 
hon  likvU  ett  ögonblick  hvad  grefven  verkligen  skulle 
siga  vid  ett  sådant  tillfälle ...  Då  ljöd  bakom  henne 
en  röst: 

—  Och  han  säger:  Ebba,  du  har  glömt  din  makes 
böner,  du  har  lönat  hans  förtroende  med  att  bereda 
hans  undergång! 

Grefvinnan  spratt  till.  I  den  stora  spegeln  framför 
sig  såg  hon  de  första  solstrålama,  som  funnit  en  väg 
genom  rutan,  belysa  hennes  makes  gestalt,  som  stod 
där  bakom  henne  och  betraktade  henne  med  blickar  på 
engång  af  kärlek,  vrede  och  sorg. 

Tiden  var  vidskeplig,  och  grefvinnans  första  tanke 
Ttr  att  bakom  henne  stod  ett  spöke.  En  hastig  fasa 
målade  sig  i  hennes  vackra  ansikte;  de  också  annars 
så  mjfillhvita  kinderna  blefvo  nu  hvitare  än  snön,  de 
nyss  så  uttrycksfulla  ögonen  stirrade  oafvändt  på  det 
hemska  föremålet  i  spegeln,  och  hennes  nyss  så  vältaliga 
läppar  hade  icke  styrka  att  uttala  ett  enda  ord.  Det 
uppstod  en  paus,  under  hvilken  gestalten  förgäfves 
tycktes  vänta  ett  svar. 

Men  grefve  Bernhard  Bertelsköld  —  ty  det  var 
dock   han  —  var,    som    läsaren    kawatc    tivvcvw^^,   «vv   \ 


320  MAJNIBMI   SLOTT 


grunden  vek  och  mild  karakter,  i  hvan  lynne  det  aldrig 
låg  att  hafva  en  njutning  af  andras  lidanden.  Del 
smärtade  honom  att  hans  ankomst,  nyss  beskrifven  med 
en  sådan  hänförelse,  skulle  väcka  så  motsatta  känslor 
möt  dem  hans  maka  föreställt  sig.  Han  skyndade  fram, 
tog  grefvinnan  i  sina  armar  och  tryckte  en  kyss  på 
hennes  bleka  panna. 

—  Lugna  dig,  min  älskade  Ebba,  sade  han  med 
ett  obeskrifligt  uttryck  af  mildhet  och  värdighet  i  dessa 
ännu  så  ädla  drag,  som  i  ungdomen  voro  ett  mönster 
af  manlig  skönhet.  —  Jag  kommer  till  dig  som  ett  spöke 
i  nattens  tystnad,  och  det  vet  Gud  att  jag  ej  kommer 
med  glada  känslor.  Men  du  är  lika  högsint,  som  da  ir 
stolt,  och  stör  jag  dina  fester,  min  Ebba,  så  vet  jag  att 
din  själ  har  rum  för  större  tankar  än  så,  och  du  skall 
kunna  bära  äfven  det  hårdaste,  allenast  vi  under  tyngden 
Hf  vår  fallande  storhet  bevara  tvenne  skatter  okränkbara: 
vår  heder  och  vår  kärlek! 

Grefvinnan  såg  opp  —  tvekande,  fruktande,  orolig. 
Färgen  vände  tillbaka  på  hennes  kinder,  men  i  stället 
fördunklades  hennes  ögon  af  tårar;  hon  besvarade  med 
en  obestämd  rädsla  sin  makes  kyss. 

—  Du  hårda  grymma  vän,  sade  hon;  hvarför  kom 
du  så  till  mig,  och  hvad  betyda  dina  gåtlika  ord? 

—  Säg  mig,  Ebba;  fick  du  mitt  bref  af  den 
14  Juli? 

—  Jag  fick  det,  svarade  grefvinnan  darrande. 

—  Och  likväl . . .  Grefven  tystnade.  —  Men  —  fortfor 
han  efter  en  paus  —  du  måste  dock  veta  allt  Ja  jag 
har  kommit  till  mitt  slott  som  en  förbrytare  —  frukta 
ej,  jag  har  ingenting  brutit  —  ty  ryktet  om  din  lysande 
fest  träffade  mig  genast  vid  öfverkomsten  till  Åbo,  och 
jag  har    sagt  alt  deim«i  l^^t  ^"^vt  \Vx  >»A^TsgKx^.  \Äa5Ss^ 


EN   OBJUDEN   GÄST  321 

red  jag  hit  ensam,  åtföljd  blott  af  en  enda  ridknekt,  ty 
jag  hade  ej  hjärta  att  le  åt  mitt  öde,  för  det  att  det 
äfven  ftr  ditt.  Höljd  i  min  mantel,  såg  jag  okänd  i 
parken  dina  fester  och  fyrverkerier.  Masikens  dån  och 
dansens  jabel  genomborrade  mitt  hjärta.  Jag  ville  åter 
fly  från  anblicken  af  så  mycket  lättsinne  på  själfva  farans 
branter,  då  en  usling  tvingade  på  mig  sitt  eländiga 
kamroarskvaller.  Lyckligtvis  var  det  ännu  skumt.  Hade 
det  varit  dager,  min  fru,  så  skulle  mina  egna  domestik^r 
sett  mig  rodna  af  blygsel. 

—  Men  jag  förstår  icke  . . .  Förklara  er,  min  gref ve ! 
inföll  grefvinnan,  hvars  lifliga  blod,  liksom  Bertelskölds 
eget,  sällan  hade  långt  till  kokpunkten. 

—  Oroa  dig  ej,  jag  är  nu  lugn  —  denna  försäkran 
motsades  likväl  af  grefvens  röst  —  men  där  ute  hade 
jag  varit  i  stånd  att  fläcka  min  värja  med  vissa  uslingars 
blod,  ty  de  nämndes  vid  namn.  Säg  mig,  hvem  har 
förskjutit  dig  omkostnaderna  för  dessa  fester,  dessa 
försköningar,  som  ägt  rum  under  min  frånvaro?  De 
medel  jag  skickat  dig  ha  tyvärr  varit  otillräckliga  för 
så  betydande  utgifter. 

Grefvinnan  rodnade  starkt. 

—  Monsieur  le  comte  —  sade  hon  med  tonvikt  — 
som  min  make  har  ni  rätt  att  göra  sådana  frågor,  men 
det  hade  anstått  er  bättre  som  ädling  att  icke  göra  dem. 
Spara  mig  den  förödmjukelsen  att  använda  första  timmen 
af  vårt  återseende  på  dylika  redovisningar.  I  morgon 
skall  ni  få  se  alla  dithörande  papper. 

Det  fel  man  minst  af  alla  kunde  förebrå  Bernhard 
Bertelsköld  var  girighet,  ej  ens  under  dess  vackrare 
slöja  af  ekonomisk  omtanke,  ärefvinnans  anspelning 
vidrörde  en  ömtålig  sträng.  Han  gick  ett  par  slag  med 
håfUghet  tram  och  åter  öfver  goltvel. 


322  MAJNIKMI   SLOTT 

—  Min  fro,  sade  han,  jag  har  ägt  större  besittningar 
än  mången  furste,  och  jag  har  förlorat  dem  —  kanske 
i  denna  stund  alla.  Jag  har  ägt  millioner,  och  jag  har 
sett  dem  försvinna,  tusende  efter  tusende.  Ni  borde 
veta,  ni  min  grefvinna,  att  alla  dessa  förluster  icke  kostat 
mig  en  suck  eller  en  sömnlös  natt  Om  ni  slösat  af 
böjelse,  sä  har  jag  gjort  det  af  grundsats;  dåruti  ha 
vi  intet  att  förebrå  hvarandra.  Men  det  guld  jag  kastade 
bort,  det  var  mitt.  Det  ni  strödde  ut  på  vägarna,  det  var 
er  tjenares,  det  var  en  uslings,  som  hade  den  djärfheten 
att  erbjuda  er  lån,  att  upphäfva  sig  till  sin  herskahnnas 
fordringsägare,  att  kanske  tro  sig  därmed  ha  pålagt  henne 
en  förnedrande  erkänsla.  Jag  skulle  ej  ha  sagt  er  det, 
min  fru,  ty  hade  jag  förolämpat  min  maka  med  den 
ringaste  misstanke  om  hennes  heder,  sä  stode  jag  nu  ej 
här . . .  men  efter  ni  säger  mig  hvad  en  ädling  bör  göra, 
så  vill  jag  säga  er  hvad  en  grefvinna  Bertelsköld  icke 
bör  göra.  Vet  ni  väl  hvart  det  fört,  detta  lättsinniga 
anlitande  af  edra  tjenares  gracer?  Jo,  min  grefvinna^ 
det  finns  ingen  bland  edra  domestiker,  som  ej  hviskar 
därom,  som  ej  ger  ert  rykte  till  pris  för  skandalen.  Ni 
har  dansat  i  dag,  ni  har  gifvit  en  lysande  fest;  för- 
blindade! Under  det  att  ni  slösat  med  edra  nöjen  och 
edra  gåfvor,  hviska  druckne  betjenter  i  örat  på  den 
förste  som  vill  höra  det,  att  grefvinnan  Bertelskölds  hof* 
mästare  vågat  lyfta  sina  blickar  ända  till  sin  herskarinnas 
person  I 

Grefvinnan  uppstod  hastigt,  häftigt.  Hon  ville  svara, 
men  orden  dogo  på  hennes  läppar.  Förgäfves  reste  sig 
stoltheten  i  hennes  bröst;  hon  kände  sig  förödmjukad 
som  kvinna,  som  maka,  och  hennes  känslor  bröto  sig 
ordlösa  i  en  ström  af  tårar. 

Bertelsköld  kSinde  ävci  ^r^öie  %tDS\\»^ 


EN    OBJUDEN   GÄST  323 

—  Svara  mig  icke,  Ebba,  sade  han,  eller  hellre: 
svara  mig  endast  med  dina  tårar! 

Grefvinnan  aftorkade  likväl  tårarna,  höjde  åter  sitt 
sinkta  hufvud  och  sade: 

—  Det  är  nog.  Min  hofmästare  kan  icke  förolämpa 
mig.  Han  jagas  på  porten ...  det  är  allt.  Och  därpå 
lämna  vi  detta  Finland,  som  bjuder  oss  endast  harm 
och  förödmjukelser.  Ej  sant,  tillade  hon  häftigt:  vi  resa 
åter  till  Sverige,  snart,  mycket  snart? 

—  Finland  är  min  fosterbygd,  det  är  mig  kärt 
alltifrån  vaggan,  sade  grefven.  Det  har  gett  oss  hvad 
det  hade  att  gifva:  en  landtlig  fristad,  trohet  och  till- 
gifvenhet;  våra  olyckor  förde  vi  hit  med  oss  öfver  hafvet. 
Jag  delar  din  tanke,  att  Nils  Janssen  måste  afskedas, 
och  för  hvad  pris  som  helst. 

—  Men . . .  det  kan  ju  ej  genera  dig  att  betala  de 
lumpna  tusen  daler  eller  så  bortåt,  dem  han  äger  att 
fordra? 

—  Hvem  vet  I  Han  är  en  farlig  man,  klok,  vinnings- 
lysten  och  hämndgirig.  Janssen  är  ett  arf  af  min  far; 
jag  skulle  längesedan  afskedat  honom,  om  jag  ej  ansett 
mig  ha  något  att  godtgöra  honom.  Du  minns  att  vid  det 
märkvärdiga  tåget  öfver  Bälten  1658  var  min  far  den 
förste  som  red  öfver  isen  till  Fyen.  Som  bevis  att  han 
varit  ditöfver,  medförde  han  till  konungen  en  dansk 
gosse,  fem  år  gammal,  som  han  bortryckt  ur  folkhopen 
och  nr  en  mors  armar  på  Fyen.  Denne  gosse  är  Janssen. 
Jag  högaktar  danskame,  det  är  ett  redbart  folk.  Men 
alltför  våldsamt  och  onaturligt  blef  denna  telning  från 
danska  jorden  flyttad  öfver  bland  fiämlingar;  han  växte 
opp  under  krig  och  vanvård;  det  var  därför  han  van- 
släktades  från  sitt  folk  och  blef  en  bof.  Olyckligtvis 
år  det  en  akuM,  aom  tynger  mm  äV^lVV.    ^^%V^  ^^v\ 


324  MAJNIEMI  SLOTT 

godtgöra  den,  —  förgäfves!  En  nemesis  blef  frukten 
af  det  våld,  som  ryckte  denne  gosse  öfver  till  oss. 
Han  blef  en  orm  vid  min  barm.  Uppvuxen  i  vårt  hus 
alltifrån  barndomen,  känner  Jansson  mer  fin  han  borde 
veta.    Jag  fruktar  att  han  kunde  störta  oss. 

—  Åter  en  gåtal  En  man  som  han,  en  vanbörding, 
en  simpel  domestik,  skulle  vara  i  stånd  att  störta  en 
grefve  Bertelsköldl 

—  Ack,  Ebba,  grefve  Bertelsköld  fir,  eller  blir 
kanhända  innan  kort  en  tiggare.  Du  känner  ej  du  denna 
fruktansvärda  liga,  som  sträcker  sina  klor  efter  addns 
makt  och  ägodelar,  som  plundrat  och  utarmat  de  rikaste^ 
som  störtat  och  hånat  de  mäktigaste  och  som,  åam 
ej  mättad  af  rof,  beständigt  öppnar  sitt  vida  gap  att 
uppsluka  återstoden  af  den  svenska  aristokratins  faiU- 
vunna  besittningar.  Så  vet  då,  att  denne  Moloch  i  m 
brännande  kopparugn  hotar  att  uppsluka  ftfven  oss,  odi 
dess  namn,  för  hvilket  Sverige  och  alla  dess  provinaor 
bäfva,  är  —   reduktionen! 


HKDDKTJyNKN 


upprepade  gref- 

innan  Berlelsköld 
laed  en  häpnad, 
hvars  orsak  hon  sjäK  ej  rält 
kunde  falla.  Hon  kände  alltför 
vät  detta  namn  —  hvem  kände 
ej  det?  —  men  hon  hade  blott 
vn  oklar  aning  om  fulla  be- 
tydelsen af  denna  stora  bvälf- 
ning,  där  tvenne  störujöar,  den 
ena  frän  höjden,  den  andra  nr 
fifver  den  svenska  adelna 
nfvnden  och  hotade  att  straffa  dess  förmStenhet  med 
Q  total  tillinte  tgö  re  I  so  af  deas  makl. 

Grefven    fållade    sin    makas  hand  och  satte  sig  vid 
ennes  sida. 

—  Del  fir  nödvändigt,  sade  ban,  att  du  ISr  kfinna 
&r  ställning  och  de  faror,  af  hvdka  vi  omgifvas.  Jag 
alkas  den  älder  i  lifvet,  dä  skuggorna  båda  aftonens 
IrheL  Jag  kan  gå  bort  en  dag,  och  du  slät  dk  ensäca 
utan    n^o^  tomÄ\^  tf*^ 


I 


Ä  VÄ^^ 


326  MAJNIBMI  SLOTT 

din  sida.  Men  da  fir  en  klok  kvinna,  Ebba,  om  också 
stundom  vilseledd;  försynen  har  gifvit  dig  en  stark  själ, 
som  af  motgången  endast  skall  vinna  en  ny  spfinstighet 
Har  du  tålamod  att  höra  mig?  Men  du  fir  trött,  do 
behöfver  hvila.  Låt  oss  uppskjuta  detta  samtal  till 
längre  fram. 

—  Nej  —  inföll  grefvinnan  med  sitt  lynnes  hfiftighet 
—  jag  känner  ingen  trötthet.  Sftg  mig  allt,  och  sSg  det 
utan  försköning.  Tror  du  v&I  att  jag  kunde  sofva  under 
bördan  af  ett  hälft  förtroende,  med  intrycket  af  okända 
faror,  som  hota  hela  vår  framtid?  Jag  ber  dig,  jag 
fordrar  det:  säg  mig  hela  sanningen.  Ty  du  sade  rått, 
jag  har  styrka  att  bära  den. 

—  Nåväl,  svarade  grefven.  Du  vet  att  familjen 
Bcrtelsköld  är  af  ung  adel;  vårt  sköldemärke  daterar 
sig  blott  från  år  1636.  Men  drottning  Kristinas  gunst, 
jämte  vissa  familjehemligheter,  upphöjde  tidigt  min  far 
i  jämnbredd  med  rikets  äldsta  ätter.  Vår  grefvevärdighet 
är  af  1650;  våra  första  rikedomar  voro  dels  krigsbyte 
från  Tyskland,  dels  min  moders  furstliga  hemgift.  Dessa 
skatter  skulle  dock  snart  ha  blifvit  uttömda,  ty  nyheten 
af  vår  adel  föranlät  min  far  att  söka  i  slösande  prakt 
öfverbjuda  de  gamla  familjerna.  Men  vid  samma  tid 
erhöll  min  far  stora  förläningar  i  jordegendomar,  dels  i 
Finland,  dels  i  Liffland,  och  dessa  förläningar  ökades 
betydligt  af  konung  Carl  X  under  polska  kriget  och  efter 
tåget  öfver  Balt,  där  min  far  omkom.  Så  sträckte  sig  mina 
besittningar  vid  denne  konungs  död  1660  öfver  fyra  sock- 
nar i  Finland  med  mer  än  trehundra  hela  hemman,  och 
mina  gods  i  Liffland  räknade  mer  än  12,000  lifegne. 

—  En  furste  var  du  i  makt. 

—  Ja   jag    oar.    Men  \a^  b(St  aä^a  dig  något  som 
jag    hittills    förtegat,     knae   öi^V  ^^^  ^xv  Xäxu^äös^^V,  ^^ 


KKDUKTIONEN  8S7 

vill,  men  min  far  trodde  därpå,  och  jag  kan  ej 
ntka  atl  slumpen  märkvärdigt  rubbat  min  otro  i  della 
hänseende,  Öh-er  vfir  släkt  hvilar  den  dubbla,  etridjga 
makten  aC  en  välsignelse  och  en  förbannelse. 
hemlighet  stär  i  förbindelse  med  en  ring,  en  amulel 
hvars  historia  min  äldste  son  en  dag  skall  finna 
:.  nvolut  bland  mina  hemliga  papper.  Nog  af,  denna 
ing  bars  en  läng  lid  af  konung  Gustaf  Adolf  och  kom 
-lollan  till  min  far.  ää  länge  han  bar  den,  följde  honom 
i.-n  hOgsl  Bältaynt,  ja  otrolig  medgAng  i  alla  hans  töietag, 
men  på  samma  gäng  frestelsen  till  en  lika  omätelig 
stolthet  oeh  ännu  därtill  olycka  för  hans  närmaste. 
Denna  ring  förlorades.  I  en  usel  by  p&  Julland  uppstod 
en  duell,  därvid  tvä  finger  på  min  (ars  vänstra  hand 
lilefvo  afhtiggna;  lingren  ålerfunnos,  men  icke  ringen. 
Två  dagar  därefter  omkom  min  far.  Ringen  förblef 
borta,  och  med  den  vek  lyckan  från  vår  släkl.  Största 
Iclen  af  min  lefnad  har  sedan  varit  en  kedja  af  yttre 
loigångaj  och  likväl  en  inre  tillfredsställelse.  Vid  hofvel 
ingafa  jag  af  intriger;  ofta  vid  randen  af  mitt  fall, 
ijiprätthölls  jag  af  drottning  Hedvig  Eleonoras  ynnest. 
Jag  sökte  äran  under  Turennes  och  Condés  fanor;  äran 
(ann  jag,  men  aldrig  framgAngen.  Nftstan  i  hvarje  strid 
blef  jag  slagen,  och  segrade  den  fana,  under  hvilken  jag 
siridde,  sA  kunde  jag  vara  säker  uppå  atl  därförinnan 
genom  en  blesayr  vara  urständsatt  att  dellaga  i  triumfen. 
Drottningen  utverkade  åt  mig  diplomatiska  beskickningar 
till  utländska  hof.  Jag  vågar  säga  att  jag  utförde  dem 
skickligt  och  samvetsgrant,  men  beständigt  med  motgång. 
Jag  hade  byggt  på  en  suveräns  ynnest:  han  dog.  Jsg 
.ide  en  minister  fullkomligt  i  mina  händer:  han  föll.  Jag 
iir  nära  alt  utverka  åt  Sverige  en  lyeande  allians-.  sIä^pA 
Febrbellin   gjorde    allt    om  \nleV-    OcV  \i.t*i«  *ä' 


'ga I 

,n«" 


^'!u^^_ 


328  MAJNIKMI   SLOTT 

smalto  mina  rikedomar  tillsamman  som  snöhus  i  vir- 
solens  sken.  En  del  af  mina  besittningar  i  Liffland 
pantsattes '  och  förlorades.  En  annan  del  appslukades 
af  reduktionens  första  hvirflar.  Jag  sörjde  dem  ej,  ty 
kärlekens  Ijufva  lycka  återstod.  Den  sköna  Ebba  Sparre 
räckte  mig  sin  hand.  Förunderliga  ödel  Medan  den 
yttre  världsliga  lyckan  gäckades  med  mig,  i  fullkomlig 
motsats  till  min  far,  syntes  allt  omkring  mig  blomstra  af 
sällhet.  Själfva  detta  Majniemi,  fordom  så  olyckligt  och 
förtrampadt  i  all  sin  prakt,  gick  gladare  dagar  till  mötes 
under  en  trogen  och  människoälskande  tjenares  vård. 

—  Och  likväl  är  det  något  som  smärtar  dig?  sade 
grefvinnan  ömt.  Har  du  ej  mod  att  försaka  den  yttre 
utmärkelsen  för  hjärtats  tystare  fröjder? 

—  Mod?  upprepade  grefven  dystert.  Du  vet  att 
jag  icke  sviktat.  Men  mannen  tillhör  ej  endast  sigsjälf; 
han  har  högre  intressen  att  lefva  och  kämpa  för.  Jag 
är  indragen  i  en  stor  och  på  djupet  af  samhället  rasande 
strid.  Kanske  har  jag  sagt  dig,  att  min  fars  moder  var 
en  bondedotter  från  det  bördiga,  det  själfständiga  Öster- 
botlen.  Denna  min  farmor  hade  en  far,  som  hela  sitt 
lif  igenom  kämpat  för  en  idé,  nämligen  den,  att  all 
mellanmakt,  som  ställde  sig  mellan  konungen  och  folket, 
vore  ett  fördärf  och  ett  oting.  Försynen  och  hans  egen 
ärelystnad  fogade  så,  att  just  hans  egna  ättlingar,  hans 
dotters  barn,  inkastades  bland  adeln  och  måste  genom  sin 
ställning  blifva  adelns  naturlige  sakförare.  Då  förbannade 
den  gamle  bondekungen  sin  egen  släkt,  adopterade  en 
sin  väns  son  och  tog  det  heliga  löfte  af  honom  och 
hans  efterkommande,  att  oförsonligt  kämpa  för  lidelns 
utrotande,  för  dess  fullkomliga  tillintetgörelse.  Detta 
löfte  har  redan  bwnV  a\Tv«L  ^Y\ikler.  Skickeisen  fogade, 
att    denne    Larssons  Wtiv,   ?»o\cv  ^^wtsöä  \\*ä^\^  \  tk^ 


REDUKTIONEN 

iara  morfars  arf  och  åsikter,  bleh'o  pS  engäng  fOnnCgne, 
tedbare,  högt  aktade  män  och  ännu  därtill  kloke  parti- 
i^hefer.  Så  hände,  att  den  ene  blef  riksdagainan  för 
bondealändet  frän  Finland,  den  andre  iiter  för  borgare- 
ståndet. Oesse  män  voro  bland  de  verksammaste  adels- 
Cienderne  vid  1680  års  riksdag  och  bidrogo  i  sin  män 
till  det  stora  förstörelseverket.  Det  är  således  mellau 
mig  och  dem  ett  ärftligt  ståndshat,  och  de  arbeta  i  denna 
stund  på  att  i  grund  ruinera  mig.  Men  jag  bör  säga  Ull 
l''ras  heder,  likasom  jag  vet  om  mig  själf,  atl  pereonema 

rsvinna  fiir  de  stora  frågornas  fall  eller  seger.  Det  | 
_.iller  icke  mig  eller  dem,  del  gäller  om  Sverige  och 
Finland  mera  skola  äga  en  adel  utom  den  som  lismar 
i  konungens  förmak  och  för  stal  med  håna  nådegåCvor. 
A  —  man  har  ej  sparat  sina  frestelser  äfven  för  mig. 
Man  har  trotl  att  jag,  såsom  tillhörande  en  yngre  familj, 
skulle  ställa  mig  bland  lederna  af  dessa  uppkomlingar, 
som  byggs  sin  lycka  pä  den  gamla  adelns  ruin.  Men 
uati  har  misstagit  sig.  Af  grundsats  har  jag  ställt  mig 
i  högadelns  sida;  jag  liar  oskiljaktigt  knutit  mig  vid 
'^•^■i  intressen  genom  min  förbindelse  med  dig,  och 
.  ätken  jag  elter  mina  barn  skola  någonsin  samtycka 
j  ett  olygladt  folkvalde,  en  obunden  konungamakt  och 
i-ii  ofri,  krypande  ijensleadel. 

—  Och  del  är  därför.  .  .? 

—  Ja,  det  är  därför  jag  skulle  känna  mig  olycklig  I 
att  förlora  all  makt,  allt  inflytande  i  den  stora  strid, 
80OT  efter  min  öfi'ertygel9e  gäller  rikets  inre  välfärd. 
Itedan  reser  motpartiet  med  skadefröjd  sina  buf\'uden, 
för  atl  frossa  vid  anblicken  af  värt  fullkomliga  nederlag. 
Men  dv  triumfera  ännu  för  bittida,  desse  okunnige  bönder, 
'iesae  snikne  krämare,  desse  skenhelige  präster  —  de  som 


330  MAJNIEMI  SLOIT 

från  predikstolarna  offentligen  förkanna  att  andersåtame 
icke  äro  annat  fin  konungens  trftlar.  Vår  tid  skall  ännu 
komma,  n&r  vi  återtaga  från  dem  deras  rof  och  tillbaka- 
visa dem  till  deras  mullvadshål!  Och  då  ve  denna 
påtrugade  envålds-  och  pöbelmakt  och  dessa  affäUingar 
från  adeln,  desse  Gyllenstjemor,  desse  Wachtmeistrar, 
denne  Klas  Fleming  och  allt  deras  anhang,  och  alla  de 
parasiter  som  solat  sig  i  deras  sken  med  Lindskdld  i 
spetsen  —  det  skall,  vid  Gud,  komma  en  efterräkning, 
och  de  skola  se,  att  den  gamla  ekens  hjärta  ej  finnes 
hvarken  i  dess  rot  eller  i  dess  topp,  utan  i  dess  frisi^a, 
märgfulla  kärna  allena  1 

Grefve  Bertelsköld  hade  uppstått  och  mätte  golfvet 
med  häftiga  steg,  som  röjde  hans  upprörda  känslor.  I 
stället  för  de  väl  högsinta  och  energiska,  men  alltför 
hatfulla  och  partiska  drag,  med  hvilka  han  afmålade 
reduktionen,  skola  vi  söka  att  i  några  korta  ord  ge 
en  mera  opartisk  framställning  af  denna  märkvärdiga 
hvälfning  i  Sveriges  och  Finlands  tillstånd  den  tiden. 


Sveriges  och  Finlands  jord  var  delad,  såsom  den  Ir 
det  ännu  i  dag,  i  kronojord,  frälsejord  och  skattejord. 
Genom  sina  ägare  och  sina  privilegier  representerade 
den  första  konungen,  den  andra  adeln,  den  tredje  massan 
af  folket.  Mellan  alla  tre  voro  sedan  urminnes  tid  ebb  och 
flod,  täflan  och  omflyttningar,  än  lagliga,  än  våldsamma, 
än  långsamma,  än  plötsliga.  Under  medeltiden  tog  det  så 
kallade  andeliga  frålset  öfverhanden  genom  gåfvor  till 
kyrkor  och  kloster.  Gustaf  Vasa  indrog  det  allt,  mer 
än  20,000  hemman,  till  kronan,  som  nu  blef  den  störste 
jordägaren.  Därefter  begynte  det  adeliga  frålset,  gynnadt 
«if  krigen  och  8lÄVa\i\'«Xliv\T\^^rcv^,  ^^X.^k^^::*^iwKöÄ.^'^5k^li  i^ 


REDUKTIONEN  891 

r  sig  sICrre  dolen  af  rikets  jorti,  lills  det  störtades  a£ 
irl  Xl:8  reduktion.  I  en  nyare  tid  är  det  »kattejorden 
-  rättare  bondeatändet,  ty  en  del  jorde  >natur>  år 
imera  oföränderlig  —  som  bestiLndigl  utvidgar  sig  pft 
kostnad  af  krono-  och  frälsejord.  Hvardera  klassen 
ir  således  haft  sin  tid  och  sin  öfvermakt,  3om  tyngt  i 
gskålen  af  statens  inre  angelägenheter. 

I  Sverige  och  Finland  funnos  år  1656  vidpaas 
>,000  hela  hemman  af  alla  slag.  Af  dessa  hade  Gtiataf 
Jolf,  Kristinas  förmyndare  och  i  synnerhet  Kristina 
llf  dels  sålt,  dels  bortskänkt  38.750  kronohemman 
ed  mer  ån  en  million  daler  i  éu-lig  inkomst,  och  nästan 
Is  till  adeln,  sA  att  adeln  vid  den  tiden,  sina  förra 
istttningar  inberäknade,  figde  mellan  40  och  50,000 
imman.  PalmskSidska  Eamlingama  redogöra  för  adelns 
rlKningar  i  Krislinas  lid.  Se  här  ett  prof.  Hela  Öster- 
itten var  bortgifvet,  utom  Kronoby  socken.  Där  funnos 
Ijande  friberredömen:  Stjemsköldame  hade  Kemi;  Äke 
celsson  Natt  och  Dag  hade  Ijo  och  Pudaajärvi ;  Gyllen- 
jernoma  hade  Uleå;  familjen  Taube  hade  Karlö;  familjen 
lOp  hade  Limingo;  Brahesläklen  hade  Knjana,  Paldamo, 
ilkuno,  Salo,  Brafaestad,  Siikajoki,  utom  Pielisjårvi, 
inni*,  Idensalmi  och  Kuopio;  Falkenberg  och  Nils 
elke  delade  Pyhäjoki;  Shering  Rosenhane  hade  Kala- 
d;  Homame  lill  Kånkas  hade  största  delen  af  Lohtefi; 
wenholm  hade  resten,  och  hans  änka  fick  pä  köpet 
iMå;  Banéreme  hade  Gamia-Carieby;  släkten  De  la 
rdie  hade  Pedersöre  och  Jakobslad;  Klas  Tott  hade 
-Carleby,  Lappo,  Ilmola  och  hälften  af  Vörå  som 
'f»hap:  resten  af  Vörå  var  Paikulla  friherredöme ; 
ensljernorna  hade  Slorkyro,  Lillkyro,  Miistasaari  och 
'in;  Bondesläkten  hade  Maiaks  och  Laihcla;  äks!:4d«.l 
ll^ftff  både  tappfjärd.    Och  del  vat  dotV  ieW*.  smivtoä.     ^_ 


4 

I 
t 


833  MAJNISMI  SLOTT 

Österbotten,  som  så  blodigt  hade  kämpat  för  folkfriheten 
ett  hälft  sekel  förut  under  klubbekriget 

Hade  detta  förhållande  ostördt  fortgått,  så  skulle 
innan  kort  både  Sveriges  och  Finlands  fria,  jordfigande 
bondestånd  blifvit  förvandladt  till  adelns  hyresgäster, 
åbönder,  torpare  och  inhyseshjon.  Det  var  dit  som 
högadeln  syftade.  Exemplet  af  Polen,  af  Danmark,  af 
Liffland,  af  Estland,  där  adeln  betydde  allt  och  den 
lifegne  bonden  mindre  än  den  häst  som  svettades  för 
hans  plog,  när  han  ej  drog  den  själf  —  detta  exempel 
var  ju  så  lockande!  Men  däremot  uppreste  sig  folkets 
urgamla  själfständighet  i  förbund  med  ståndshatet  och 
stundom  lägre  motiver,  som  på  alla  håll  samlade  hop 
en  storm  emot  adeln.  Konungame  hade  ju  ej  rätt  att 
bortgifva  statens  oförytterliga  egendom.  Statskassan  var 
nära  bankrutt.  Böndeme  buro  dubbelt  tyngre  skatter 
och  utskrifningar  än  adeln.  Var  det  därför  de  hade  spillt 
sitt  blod  för  rikets  vinning  i  krigen?  Skulle  Sveriges 
ära  innebära  folkets  träldom?  Första  stormen  mullrade 
1650  och  brast  ut  1655,  då  adeln  gaf  med  sig  en  ringa 
del  i  den  så  kallade  fjärdepartsräfsten,  som  sedan  flera 
gånger  upprepades.  Denna  storm  gick  öfver,  den  mullrade 
ånyo  1672,  leddes  bort,  stannade  af,  men  blott  för  att 
från  år  1680  bortsopa  två  tredjedelar  af  svenska  adelns 
omätliga  rikedomar. 

Tillgången    därvid    låta   vi    grefve  Bertelsköld  måla 
—  väl  i  partiets  mörka  färg,  men  ock  till  en  stor  del  i  , 
sanningens.  j 

—  Denne    kung,    sade  han,  tenderar  alltför  mycket  ] 
åt    enväldet.     En    Gud,    en    kung,    en   kyrka  —  ja  vål;  j 

I 

men  här  får  ingen  tro  hvad  ej  kyrkan  vill  och  ingen 
äga  hvad  e]  konungen  vill.  Kring  sådane  furstar  saknas 
aldrig  de,  som  m^d  r^xvV^d  ^wvxä  ^^  ^^^^^t^ns»^^^ 


REDUKTIONEN  333 

kattkammarens  vinst  och  det  aHmänna  bästa,  uppmanande 
.tt  fördenskall  taga  undcrsåtarnes  ägodelar.  De  satte 
ig  tillsamman  emot  oss:  drängar  och  skrifvare  voro 
leras  rådgifvare;  den  störste  bandhund  i  Sveriges  rike 
ar  deras  hufvudman^.  De  låtsade  ingenting  annat  vilja, 
n  lättnad  i  rikets  nöd.  Tasslare  förde  deras  ord  till 
tänderna;  lejde  smygskrifvare  klappade  på  dessas  dörrar 
»eh  framsmögo  nidskrifter  mot  adeln.  Så  kom  frågan 
i  bane,  och  bakom  marionetteme  logo  de  som  drogo  på 
rådama.  Bland  adeln  funnos  afFällingar  som  skreko 
å  hOgt,  att  de  ansågos  för  flertalet.  Så  blef  där  en 
»mrOstning,  den  vidunderligaste  man  någonsin  hört;  ty 
le  aom  hade  mesta  halsen  ech  minsta  samvetet  bedyrade 
itt  alla  voro  af  deras  mening,  och  så  gick  ett  beslut 
genom,  medan  någre  af  oss  hade  bortgått  att  klappa  på 
Koniuigens  stängda  dörr.  Den  dagen  var  den  29  Oktober 
1880,  och  därifrån  daterar  sig  Sveriges  vanmakt.  Ty 
nom  sköldborgen  var  den  makt  bruten,  som  värnade 
nedborgerlig  frihet  mot  konunganyeker,  och  utom  borgen 
SOrvandlades  Estlands  och  LifHands  ridderskap,  som  offrat 
A  mycket  för  Sverige,  till  tiggare,  tvungne  att  kasta 
dg  i  armarna  på  den  förstkommande,  som  lofvade  att 
Iterställa  åt  dem  deras  förlorade  rättigheter.  Där  ned- 
iittes  kommissioner,  som  skulle  granska  kronans  och 
mdersåtames  rätt  och  döma  öfver  båda,  medan  konungen 
itod  bakom  och  tog;  och  där  sutto  män,  dem  samvetet 
eke  besvärade  och  lagliga  gåfvobref  föga  bundo.  Och 
le  togo  allt  hvad  de  kunde,  först  från  de  mäktigaste, 
lirpå  från  de  förmögne,  slutligen  ock  från  de  ringaste. 
>ch  då  uppstod  där  en  veklagan  bland  dem  som  hade 
linde    lupit   i  partimännens  snara,  ty  de  kände  den  nu 

'  Jobaa  GylleDstjenuL 


334  MAJNIEMI   SLOTT 

kring  sin  egen  hals,  och  den  drogs  så  hårdt  till,  att 
själfva  deras  nödrop  förkväfdes.  Och  medan  några  fä 
blefvo  rika  och  hofverade  i  sina  röfvade  skrudar,  blefro 
alla  öfriga  fattiga,  och  där  uppstod  öfver  hela  riket  en 
sådan  veklagan  af  utblottade  familjer,  af  plundrade  änkor 
och  store,  förtjente  mäns  barn,  dem  man  beröfvade 
priset  för  fädemes  blod,  att  dess  like  aldrig  blifvit  hörd, 
ej  heller  någonsin  kommer  att  höras,  där  ej  Gendeo 
härjar  landets  innersta. 

Grefven  teg  ett  ögonblick,  och  vi  vilja  begagna  hans 
tystnad  för  att  ytterligare  komplettera  hans  skildring  frin 
andra  sidan. 

Mellan  Sveriges  störste  då  lefvande  häfdatecknare, 
Gcijer  och  Fryxell,  fördes  för  några  år  sedan  en  häftig 
strid  om  »aristokratfördömandet  i  svenska  historien». 
Det  kan  vara  vanskeligt  att  gifva  den  ene  eller  den  andre 
uteslutande  rätt.  Men  att  Geijer  i  hufvndsaken  trängt 
liinj^re  med  sin  historiska  skarpblick,  bevisa  Fryxells 
ögna,  senare  utgifpa  arbeten,  där  han  med*  berömlig 
oväld,  emot  all  den  glans  och  de  stora  förtjenster,  som 
onekligen  måste  tillerkännas  i  synnerhet  sextonhondra- 
talets  aristokrati,  tillika  framställer  de  vådor  som  hotade 
både  konungamakt  och  folkfrihet  genom  adelns  tryckning 
;\t  båvla  sidorna.  Enligt  Geijer  har  det  föresväfvat  den 
svenska  aristokratin  på  dess  mest  lysande  höjd,  frin 
iiustnf  Adolfs  död  och  till  Carl  XIrs  redaktioii,  ingenting 
nundiv  än  att  förvandla  Sverige  till  elt  annat  Polen, 
iv.eii  en  vaKi,  :oke  ärftelig  konung,  banden  af  ett  öfver* 
:r.Ak:;g:  råd.  och  ett  folk  som  under  lifégenskapeng  tyngd 
skulle  Cniiiijukt  kyssa  de  höge  heirames  foL  Man  miste 
r.t\ige  att  detta  mål  var  nära  att  uppnås  vid  den  tid 
Ä.itlr..    ir.ed    d^r.   Tr.^<\  \x^^tA^  kx\^5iia^   med  de  mest 


ii 


REDUKTIONEN  335 

reriges  jord.  Men  Kristina,  som  gjorde  sjutton  nya 
refvar  och  fyrtiosex  nya  friherrar  ^  vidgade  därigenom 
1  klyfta  mellan  högadel  och  lågadel,  som  söndrade 
Andet  inom  det  själf  och,  därigenom  att  högadeln  föll 
▼anpris  och  därigenom  att  lågadelns  afund  retades  till 
tterlighety  klöf  den  starka  aristokratiska  makten  i  tu 
eh  gjorde  det  möjligt  för  de  ofrälse  stånden  att  nedifrån 
mombryta  dammen.  I  själfva  verket  kom  störtfloden 
ppifrån,  ehuru  fördold,  lik  en  bergsflod,  hvilken  man 
vr  oemotståndligt  uppvälla  vid  klippomas  fot  och  som 
kvftl  har  sitt  ursprung  och  sin  kraft  ifrån  topparna, 
esoltatet  blef  emellertid  en  öfversvämning,  som  bort- 
>I>ade  först  grefvepalatsen  och  baroniema,  hvilka  alla 
ån  den  tiden  blefvo  torna  titlar,  därefter  de  lägre 
lodalpalatsen  i  dess  väg,  slutligen  ringare  boningar,  till 
ft  åfven  kojorna.  Reduktionen  liknade  verkligen  ett 
immbrott  däruti,  att  den  öppning  man  trodde  sig  i 
Sijan  så  noga  begränsat,  efter  hand  blef  allt  vidare, 
i  att  där  voro  månge,  som  i  början  ropade  ja  och 
ichhej  och  sedan  med  förskräckelse  funno  att  vågorna 
Idde  äfven  dem.  Det  är  en  lång  sägen  om  alla  de 
rittvisor,  dem  reduktionen  begick,  och  somliga  voro 
Idana,  att  de  skriade  mot  skyn.  Också  de  politiska 
lljdema  voro  både  onda  och  goda;  men  det  står  dock 
jst,  att  det  stora  flertalet,  det  allmänna  intresset,  folkets 
eh  statens,  ännu  i  dag  välsigna  reduktionen  uti  dess 
ofvudsak,  i  statsverkets  reglering,  i  egendomens  för- 
slning,  i  folkfrihetens  betryggande,  i  den  allmänna 
llmågan  och  i  bildningens  nedgående  till  massorna, 
Ir  den  förut  varit  nästan  en  saga. 

—  Men,  inföll  grefvinnan,  du  har  ännu  ej  sagt  mig 
aru    det  blef  möjligt  för  dig  att  undet  temVoti  kt^  ^wsv 

'  Förat  fnnnoa  endast  sex  greCvsLi  odi  lioxVoik  It^eWÄx 


336  MAJNIEMI   SLOTT 

förflatit  sedan  stonnens  utbrott,  bevara  vårt  Majiii 
medan  nindtomkring  oss  alla  Kristinas  förläningar  indr 
till  kronan. 

Grefven  sade: 

—  Det  var  engång  en  fader,  som  gick  en  vi 
afton  i  skogen  med  sina  barn.  Dir  omgåfvos  d 
vargar,  och  snart  såg  &dem  att  fOrdårfvet  nalkades 
Då,  för  att  rådda  de  Ofriga,  kastade  han  ett  af  sina  I 
åt  vargarna . . . 

—  Så  grym  skalle  aldrig  en  mor  ha  varit  I  utro] 
grefvinnan  med  fasa. 

—  Nej,  sade  grefven  lugnt;  hon  skalle  kansb 
kastat  sig  sjålf  till  offer,  och  då  hade  likvål  alla  för] 
med  henne.  Nåvål,  vargarna,  upptagna  af  bytet,  lämi 
vandrame  en  stund  i  ro,  men  därpå  kommo  de 
Då  utkastade  fadern  sitt  andra  barn,  och  efter  en  s 
det  tredje.  Men  för  hvar  gång  vanns  endast  ett 
försprång.  Slutligen  hade  han  blott  ett  barn  kvar, 
det  var  hans  käraste.  Då  sade  han:  Nej,  detta  bt 
kastar  jag  ej  mera  ifrån  mig.  Hellre  må  vi  1 
förgås  . . . 

—  Och  sedan  . . .  ?  frågade  grefvinnan. 

—  Ja  hvad  som  sedan  hände,  sade  grefven  dys 
det  skall  den  närmaste  framtiden  utvisa. 


DEN   OTROGNE   TJENAREN  337 


8.    Den  otrogne  tjenaren. 

Då  grefve  BerteUköld  ej  syntes  böjd  att  ingå  i  några 
närmare  förklaringar  om  det  sätt,  hvarpå  han  lyckats 
tillsvidare  behålla  sitt  Majniemi,  undvek  grefvinnan  med 
en  för  henne  naturlig  takt  alla  vidare  frågor  därom  ^  och 
vågade  endast  en  skygg  anspelning  på  gårdagens  fest. 
Hon  kunde  ej,  sade  hon,  inse  något  sammanhang  mellan 
den  och  reduktionsfrågorna. 

Grefven  sade: 

—  Jag  bör  göra  Carl  XI  den  rättvisan,  att  personerna 
för  honom  betydt  mindre  än  saken.  Han  började  reduk- 
tionen mot  sin  fasters  man  och  sin  egen  halfbror,  och 
han  lät  dess  störtvåg  med  föga  åtskillnad  gå  öfver  vänner 
och  ovänner.  Men  emedan  han  beherskas  af  en  idé, 
nämligen  en  rikshushållningsmani,  så  beherskas  han  tillika 
af  sådana  intryck  som  stå  i  samband  därmed.  Konungen 
är  nu  allt,  konungen  är  lag,  konungen  är  samvete, 
konungen  är  god  sed.  Den  enskilde  åter  är  intet;  hans 
gärningar  få  ej  vara  andra  än  konungens  gärningar,  hans 
ord  ej  andra  än  konungens  ord  och,  om  det  vore  möjligt, 
hans  tankar  ej  andra  än  konungens  tankar.  Därför  måste 
numera  all  lefnad,  alla  seder,  så  långt  de  synas  offentligen, 
foga  sig  efter  konungens  lefnad  och  konungens  seder. 
Och  konungen  är  en  barsk,  en  strängt  allvarsam,  trumpen 
och  sparsam  herre.  Därför  måste  sammanlefnaden  rundt- 
omkring   honom   taga   samma   färg   af  granitens  gråhet, 

^  Vi  torde  längre  fram  få  kaala  ^n  \»V\Ok.  \  ^<^^<^  ^0^ 
åndrs  deUfjer  af  reduktionstiden. 


338  MAJNIEMI  SLOTT 

och  där  f&r  ej  Gnnas  en  annan  glans  än  stålets.  Du 
minns  huru  indraget  vi  lefde  de  senaste  åren  i  Stockholm, 
huru  omsorgsfullt  vi  undveko  ända  till  skenet  af  en  ståt, 
som  var  konungen  misshagelig.  Blott  därigenom  lyckades 
jag,  ehuru  af  ett  mot  reduktionen  fientligt  parti,  stämma 
konungens  sinne  så  blidt,  att  han  tog  blott  det  mesta  och 
icke  allt.  Mitt  friherredOme  är  indraget,  men  Majniemi 
står  kvar,  på  den  grund,  heter  det,  att  godset  ligger  i 
en  »oförbuden»  ort  och  att  min  far  har  erhållit  det  som 
ersättning  för  ett  regemente  af  tusen  man,  som  han 
år  1644  under  Lennart  Torstenson  på  egen  bekostnad 
uppsatte  i  kriget  mot  Danmark.  Hen  denna  rättsgrand 
är  föga  att  bygga  på,  sedan  Åke  Tott,  som  fOr  sanuna 
orsak  hade  kungligt  gåfvobref  på  finska  kronogods,  miste 
dem,  utan  att  någon  tänkte  på  att  ersätta  honom  hans 
utlagda  kostnader.  Fyra  gånger  har  Majniemi  redan  stått 
på  reduktionens  svarta  tafla;  fyra  gånger  har  det  åter 
strukits  ut.  Men  ju  längre  reduktionen  gått  fram,  ju 
mera  den  uppslukat,  desto  omättligare  har  den  sett  sig 
om  efter  nya  rof,  och  desto  mera  har  det  ringa  ännu 
kvarblifna,  som  kunde  tagas,  kommit  i  trångmål.  För 
två  veckor  sedan  rapporterade  mina  hemliga  vänner  i 
reduktionskommissionen,  att  Majniemi  för  femte  gången 
kommit  i  fråga.  Gyllenborg  är  min  bittraste  fiende; 
Piper  icke  mindre;  Lovisin  vacklar,  och  mycket  beror 
på  Hastfer.  Men  på  konungen  själf  beror  till  sistone  allt, 
och  lyckas  man  bevisa  honom  att  familjen  Bertelsköld 
upplifvar  förmyndaretidens  lyx  på  Majniemi,  så  är  denna 
sista  återstod  af  en  omätlig  förmögenhet  utan  räddning 
förlorad. 

—  Men  —  sade  grefvinnan  med  någon  oro  —  till 
denna  aflägana  landsort  tränga  ej  konungens  blickar. 
Hvem  skulle  vå\  ta  aai^  Yionom , .  J^ 


DEN    OTROGNE   TJEl 

—  Hvennl  utropade  grefven  ej  ulan  häflighul. 
—  Enväidcl  är  alllid  niisstfinkBamt ;  d?t  har  ett  öga  i 
hvarje  buske  oi^h  ett  5ra  i  bvarje  vägg.  Där  offGnlligheton 
ir  slum  eller  vänder  bloti  en  aida  ulät,  där  förvrides 
det  enklaste,  där  förbittras  det  oskyldigaBte,  där  ser  man 
i  hvarje  mygga  en  elefant.  Konungen  har  själf  utgif^-it 
skrifter  till  reduktionens  försvar,  men  vid  straff  af  hans 
liögsla  onåd  har  ingen  f&tt  skrifva  nAgot  däremot.  Ooh 
du  frågar  ännu  hvem  som  skulle  ställa  oss  i  en  förhatlig 
dager?  Trehundrade  människor  ha  varit  vittnen  till  festen 
i  går,  och  du  tror,  du  oerfarna,  att  ej  r]'k(et  därom 
skulle  hinna  till  deras  öron,  som  spana  efter  hvarje 
misstänkt  ljud  i  världens  fyra  väderstreck!  Dessutom 
vill  jag  säga  dig  en  sak.  Här  mäsle  finnas  i  vår 
närmaste  omgifning  «n  förrädare,  en  spion,  besoldad 
af  Gyllenborg. 

—  Är  det  möjligtl  nlbrasl  grefvinnan  med  häpnwk.; 

—  Jag  är  öfvertygad  därom.  Genom  niina  hemtigK 
vänner  erfor  jag,  att  Gyllenborg  k^nde  dina  fester  i 
början  på  sommaren  och  förstått  att  i  tjenlig  dager 
(ramstäUa  dem  för  konungen.  I  sammanhang  därmed 
kom  Majniemis  reduktion  ånyo  i  fråga.  Na  fSrstår  du 
anledningen  till  milt  bref.  Än  mer,  din  stora  fest  i  går 
var  bekant  i  Slockholm  för  en  vecka  sedan,  ja  innan 
den  var  känd  ens  i  Äbo,  och  del  var  därför  jag  skyndadoi 
hit  förrän  jag  ämnat,  för  att,  om  möjligt,  förekomi 
den.     Jag  kom  fyra  ocb    tjugu  timmar  för  sent. 

—  Den  var  känd  i  Stockholm  för  en  vecka 
sedan?  Men  det  är  omöjligt.  D&  visste  jag  knappast 
^jälf  dänitaf. 

—  Samla   ditt    minne,    tink   efter,    om    du   ej 
idpass  två  veckor  sedan  talat  därom  med  någon  af 

iåtiag. 


340  MiUNIRMI  SLOTT 

—  Jag  kan  ej  påminna  mig  det  Kanske  har  jag 
skämtat  med  Sinclair  därom.  Hen ...  låt  se»  jag  drar 
mig  dunkelt  till  minnes»  att  jag  för  två  veckor  sedan 
talade  med  min  hofmästare  om  några  kostymer,  som 
skalle   göras   i  Åbo,  i  händelse  här  blefve  ett  slåtteröl. 

—  Och  hvad  srarade  han  därtill? 

—  Han  framställde  så  lifligt  omväxlingen  och  ^hagen 
af  en  sådan  fest  i  landtlifvets  enformighet,  att  mitt  besiat 
från  det  ögonblicket  var  faittadt  Jag  tror  till  och 
med  att  jag  ongeftr  nämnde  dagen  och  några  andra 
detaljer. 

Grefvinnan  rodnade  af  blygsel  vid  dessa  ord,  och 
grefven  sammanbet  tänderna. 

—  Det  var  förmodligen  också  han  som  gaf  planen 
till  de  öfriga  festerna  förut  i  denna  sommar? 

—  Jag  tillstår  att  han  var  så  uppfinningsrik,  så 
skicklig  och  smakfull  som  arrangör,  att  jag . . . 

—  Nog,  min  grefvinna,  jag  vet  nu  tillräckligt  Hvad 
tycker  ni  väl,  när  ni  afreste  från  Stockholm,  lofvade  mig 
den  mannen  heligt  med  hand  och  mun  att  —  naturligtvis 
med  all  vördnad  för  edra  befallningar  —  iakttaga  den 
yttersta  sparsamhet  i  det  som  angick  hans  tjenst,  att  hålla 
den  strängaste  uppsikt  öfver  den  medförda  betjeningen, 
med  ett  ord  att  undvika  allt  som  i  någon  mån  kunde 
göra  mitt  slott  bekant  för  ett  slösande  eller  öfverdådigt 
lefnadssättl  Och  när  jag  öfverraskar  de  mina  midt  under 
sommarnattens  tystnad,  hvad  finner  jag  då?  En  ursinnigt 
slösande  fest,  hvars  rykte  i  Carl  XI:s  tider  måste  gå  land 
och  rike  omkring  —  flera  hundrade  människor  kring- 
svärmande i  natten  —  en  drucken  betjening  —  hånfulla 
ord  på  deras  läppar  —  och  sannolikt  mina  underhafvande 
bragte  till  tiggarstatv^nl  lå^ti  milt  alott^  det  glänser 
rikare  än  någonsin  al  aW  ^cu  M^  ^wa.  Vcvtw^^^xsääsää^ 


DEN  OTROGNE  TJENAREN  341 

kol  burit  till  Finlands  enkla  bygder  —  silfver  och  guld 
och  marmor  och  dyrbara  drifhus  —  allt  som  skulle  anstå 
en  furste  och  en  Bertelsköld  för  trettio  är  sedan,  det 
finnes  här  i  öfverflöd,  medan  ägaren  till  all  denna 
herrlighet  gär  fridlös  som  en  skugga  i  natten,  trampande 
på  de  rosor  man  utstrött  öfver  hans  mark,  med  den 
känslan  att  han  kanske  i  denna  stund  äger  mindre  än 
intet  —  ja  mindre  än  intet,  min  fru,  ty  största  delen 
af  denna  prakt  är  ett  lån  af  hennes  nåds  hofmästare, 
af  en  skurk  som  förråder  oss  alla  I  Ty  nu  är  det 
klart:  Janssen  är  Gyllenborgs  spion,  och  allt  detta  är 
en  öfverlagd  plan,  för  att  störta  ossl^ 

Grefvinnan  svarade  endast  med  tårar,  och  denna 
anblick  hade  den  vanliga  verkan  att  något  lugna  grefvens 
upprörda  sinnesstämning. 

—  Tillåter  du,  att  jag  genast  kallar  in  Janssen  i 
förmaket?  sade  han  med  något  mildare  ton.  —  Men  — 
det  är  bättre  om  du  ringer  på  din  kammarjungfru  och 
låter  kalla  honom,  utan  att  han  vet  min  härvaro  förut. 
Torka  dina  tårar,  Ebba;  det  är  ett  föga  värdigt  ämne 
att  fukta  så  sköna  ögon.  Säg  mig,  du  delar  ju  min 
tanke,  att  denne  bof  ej  ett  ögonblick  längre  bör  stanna 
i  vårt  hus? 

—  Ja,  ja  I  svarade  grefvinnan  beslutsamt  och  fattade 
ringklockan.  Grefven  steg  bakom  de  vida  förhängena 
af  sin  makas  bädd,  och  man  öfverenskom  att  grefvinnan 
furst  skulle  mottaga  den  förrädiske  tjenaren. 

Klockan  var  inemot  fem  på  morgonen,  och  solen 
hade    redan    höjt    sitt   gyllene    klot  öfver  björkarna  vid 

1  Grefve  Bertelsköld  hade  för  sed  att  alltid  när  han  var 
uppretad   tala   fransyska,  hvarför  han  då  också  tilltalade  sin 
maka   med   nL    Vi  ha  likväl  ansett  bäsl  aW.  kV^i^t^  \asa  ^x\ 
på  Mvenska. 


343  MAJNIKMI  SLOTT 

Majniemis  stränder.  NattaYärmames  stoj  hade  tystnat  i 
parken;  hela  slottet,  hela  trakten  sofvo  så  djapt  som 
man  sofver  efter  en  dag  full  af  mödor  eller  ett  dygn 
fullt  af  tröttande  nöjen. 

Kammarjungfnin  lät  yänta  på  sig.  Slutligen  kom 
Karin,  yrvaken,  och  frågade  stirrande  med  sina  dimmiga 
ögon  hvad  hennes  nåd  befallde. 

—  Kalla  genast  hit  min  hofmästare!  sade  grefvinnan. 
Nå,  förstår  da  mig?    Hit  till  förmaket 

Flickan  blef  af  förvåning  nästan  vaken. 

—  Hofmästaren?  upprepade  hon,  liksom  hade  hon 
ej  hört  rätt.  —  Han  sofver  visst  nu,  och  jag  törs  ej 
väcka  honom,  tillade  hon. 

Grefvinnan  blef  ond. 

—  Gå,  sade  hon,  jag  befaller  dig  det  Men  väck 
ingen  annan  i  slottet,  klappa  själf  på  hans  dörr  och  säg 
att  jag  önskar  tala  med  honom  om  en  sak  som  ej  tål 
uppskof. 

Karin  var  en  något  framfusig  och  bortskämd  kammar- 
tärna, men  hon  var  sin  fru  uppriktigt  tillgifven  och 
tyckte  sig  böra  våga  en  invändning  mot  hvad  hon  ansåg 
för  en  orimlig  nyck. 

—  Ers  nåd,  sade  hon,  det  är  så  godt  som  midti 
natten,  och  hvad  skulle  folket  säga  om . . . 

Det  var  för  starkt  för  grefven  att  höra.  Han  steg 
fram.  Karin  skrek  till  af  förskräckelse,  när  hon  såg 
en  lång  karl  framträda  bakom  förhängena. 

—  Ar  det  ej  nog,  näsvisa  toka,  att  du  hör  din  fras 
befallningar?  Måste  du  höra  dem  också  af  mig?  Gå, 
men  våga  ej  för  ditt  lif  att  yppa  för  någon  min  härvaro ! 

Flickan  sk^^ndade  hastigt  på  dörren. 

—  Grefven\  ulropad^  Vioxi  %«k\».  töt  si^  själL  —  Nu 
ville  jag  ej  vara  \  'NÄa  3«ltv?»«»ciä  ^\Äi\^. 


Kngt 


DHN    OTROONE   TJERAREN  848 

-  Ni  hör  nu  själf,  min  fru  —  sade  grefven,  änyo 
uppbragt  —  ni  hör  nu  följden  af  en  (jenares  gracer. 
Uvnrje    daler,    gifvcn    af    honom,    emotlagen    af  er,  har 

b  varit  ett  sandkorn  i  grafkullen  öfver  ert  goda  rykte.    Så 
tngt    löder   en    obetänksnmhel.     Jag   vill  nu  själf  hSit. 
itt  säga  honom. 
GreEvinnan  teg.     En  kvart  timme  fCrgick. 

—  Han  brådskar  ej  att  lyda,  er  smakfulle  arraDgfir, 
sade  grefven  otåligt. 

NAgra  minuler  senare  hörde  man  dörren  till  förmaket 
irfjpnas,  och  grcfvinnan  gick  ul.  efter  alt  ha  ordnat  aln 
tniletl.  Dörren  lill  sängkammaren  förblef  halföppen, 
så  att  grefven  lydligt  kunde  h5ra  hvart  ord  som  sades 
dArute. 

Hofm&ataren  mäsle,  liksom  Karin,  ha  ansett  kalleisen 
för  en  af  dessa  nycker  som  äro  så  vanliga  hos  dem, 
hvilka  endast  lärE  att  befalla  och  aldrig  alt  lyda.  Han 
kom,  okunnig  om  faran,  alldeles  med  en  favorits  själt- 
förtroende,  helt  lugnt,  litet  vårdslöst,  så  att  faan  ej 
br)'dde  sig  om  alt  dölja  sina  gäspningar.  Myckel  ogeneradt 
frågade  han  hvad  grefvinnan  hade  att  befalla. 

—  Huru  myckel  år  jag  er  skyldig,  Janssen?  frågade 
grefvinnan  med  en  rösl  som  skulle  vara  kall  och  stolt, 
men  som  likväl  darrade  af  harm  öfver  del  förödmjukande 
i  den  korta  frågan. 

Janssen  hade  snarare  v&nlal  få  höra  en  komplimang 
för  den  lyckade  fest,  hvaraf  han  tills kref  sig  mestt 
förljensten,  men  han  fattade  sig  likväl  genast  och  svaiadft' 
med  en  ny  gäspning: 

—  Ers  nåd  behagar  skåmta.  Jag  har  glömt  allt 
andra  förbindelser  än  min  egen.  Det  är  jag  som  ir 
eb-ldig.     Ers   nåds   godhet   har   gjorl  mig  för  alla  tidec 

^J/ii  dess  tackaamme  gäldeniir.  • 


I 

I 
i 

:l 


344  MiUNIKMI   SLOTT 

Och  därvid  trädde  han  dristigt  ett  steg  närmare. 
När  hofmästaren  tog  ett  steg  framåt,  tog  grefvinnan 
omedvetet  ett  steg  tillbaka. 

—  Är  detta  nog  f  utropade  hon,  ur  stånd  att  längre 
hejda  sin  harm,  och  vid  dessa  ord  kastade  hon  för  hans 
fötter  ett  dyrbart  juvelarmband,  så  hårdt,  att  ett  par 
af  de  glimmande  diamantema  flOgo  ur  in&ittningen  och 
trillade  likt  vattendroppar  långs  den  turkiska  matta,  som 
betäckte  förmaksgolfvet 

Hofmästaren  tog  tillbaka  det  steg  han  nyss  tagit 
framåt.  Han  hajade  till,  men  blott  en  sekund.  I  nästa 
sekund  hade  han  öfvertygat  sig  själf,  att  det  gällde  ett 
utbrott  af  dåligt  lynne,  som  ej  var  något  ovanligt  hos 
den  annars  älskvärda  damen.  Han  upptog  armbandet, 
lade  det  pä  bordet  och  bugade  sig,  utan  att  svara 
ett  ord. 

—  Hvadl  —  sade  grefvinnan,  ännu  mera  uppretad 
af  denna  tystnad,  som  liknade  besinningens  Ofverlägsenhet 
öfver  passionen  —  ser  ni  ej  att  armbandet  är  värdt  minst 
sextusen  daler?  Är  det  ej  nog  att  betala  er?  Vill  ni 
ha  mera?  Se  häri  Och  se  häri  Och  se  här  —  tag  alla 
mina  nipper,  begär  hvad  ni  vill,  men  våga  ej  att  anse 
er  ha  lånat  något  åt  mig  —  ni,  en  simpel  domestik, 
som  jag  kan  låta  kasta  på  porten  för  hans  obegripliga 
oförskämdhet! 

Vid  dessa  ord  tömde  grefvinnan  med  blind  häftighet 
en  låda  i  sin  byrå,  hvari  hon  hade  sina  bästa  nipper 
fur\'arade,  och  guldkedjor,  ringar,  äkta  pärior  och  diamant- 
örhängen  föllo  utan  åtskillnad  för  Janssens  fötter. 

Hofmästaren  upplockade  alla  och  lade  dem,  med  en 
hållning  som  ej  anstod  honom  illa,  på  bordet. 

—  Ers  nåd,  sade  han  aktningsfullt,  den  minsta  af 
dessa    dyrbarhelet   äi   \.\\\i^eVX\%  ^\.\.  XäNä^ä.  ^«5l  ^sqxdijsvv 


DEN    OTROGNE   TJENAREN  345 

armed  jag  haft  den  olyckan  att  misshaga  ers  nåd. 
nna  ring  —  och  han  valde  den  minsta  —  skall  jag, 
id  ers  nåds  samtycke,  emottaga  som  ersättning,  och 
Q  skall  beständigt  hvila  på  mitt  hjärta,  såsom  ett 
nne  af  den  dyrbara  gunst  ers  nåd  fordom  behagat 
a  mig. 

—  Hvad  ni  bär  på  ert  hjärta,  sade  grefvinnan,  är 
g  lika  så  likgiltigt,  som  hvad  ni  bär  innanför  hjärtat. 
I   hit  mina  skuldförbindelser.     Har  ni  dem  ej  hos  er, 

gå  efter  dem  —  gå  I  gål  gå  I  —  och  grefvinnan 
impade  därvid  sin  lilla  fot  med  sidenskon  uppå  mot 
n  ljudlösa  golfmattan. 

Hofmästaren  bugade,  framtog  en  liten  plånbok,  som 
n  alltid  bar  hos  sig,  och  räckte  sin  herskarinna  en 
nt  små  pappersblad,  femton  eller  tjugu  till  antalet, 
m  alla  buro  grefvinnans  underskrift. 

—  Jag  lyder  ers  nåds  befallning,  sade  han  i  samma 
1  som  förut.  —  Behagar  ers  nåd  se  åt  om  de  äro  riktiga? 

Mannens  hela  hållning  var  så  välberäknad,  så  skicklig, 
grefvinnan  mot  sin  vilja  kände  sig  nästan  afväpnad. 
•r  att  dölja  sin  förlägenhet,  låtsade  hon  genomse 
pperen,  och  därunder  beslöt  hon  nedlåta  sig  till  en  list, 
r  att  demaskera  hycklaren  och  komma  till  ett  resultat, 
r  hennes  häftighet  nyss  hade  visat  sig  vara  så  fruktlös. 

—  Tag  ej  illa  opp,  sade  hon  efter  en  paus.  —  Dessa 
Har  ha  oroat  mig;  jag  ansåg  beloppet  vara  större  än  det 

och  grefven  tycker  ej  om  att  jag  lånar.  Händelsevis 
3jer  han  ännu  någon  tid  i  Stockholm.  Tror  ni  väl  att 
in  under  tiden  kunde  arrangera  en  skördefest,  när 
^fälten  mogna? 

Hofmästaren  var  för  slug  att  falla  i  snaran. 

—  Ers  nåds  befallningar  äro  min  lag,  sade  han 
dvikande,    i   det   bana    misstänksamma  \i\\^>iÄX   %^\.^ 

S3.  —  JTsA  öer.     IlluBtr.     II. 


846  MAJNISMI  SLOTT 

utspana  hvad  denna  hastiga  förändring  innebar.  Men 
grefvinnan  förstod  antaga  en  så  otvungen  uppsyn,  att 
hans  rekognoscering  ej  ledde  till  något  resultat 

—  Detta  landtlif,  fortfor  hon,  år  dödande  enformigt; 
ståndigt  samma  vyer,  samma  ansikten,  samma  snack* 
gång  i  alla  ens  sysselsättningar.  Grefven  är  ej  road  af 
omväxlingar;  det  år  naturligt  att  man  vid  hans  ålder 
mera  älskar  stillhet  och  allvar.  Ni  måste  hjälpa  mig, 
Janssen,  att  uppfinna  något  nytt,  något  rätt  förtjusande 
roligt.  Om  vi  bara  hade  närmare  till  Stockholm! 
Åbo  är  en  småstad,  allt  hvad  där  finns  ha  vi  redan  sökt 
ut.  Men  tyvärr  äger  jag  ingen  i  Stockholm,  till  hvilken 
jag  kunde  anförtro  ett  uppdrag  att  köpa  hvad  vi  behöfva. 

Hofmästaren  tog  ett  hälft  steg  närmare. 

—  Det  torde  bli  svårt,  sade  han  försiktigt,  men 
ers  nåds  befallningar  kunde  kanhända  göra  det  omöjliga 
möjligt.  Jag  har  inga  relationer  i  Stockholm,  men  befaller 
ers  nåd,  så  vill  jag  försöka. 

—  Tack,  Janssen,  ni  ensam  förstår  mig.  I  min 
ställning,  ser  ni,  är  man  så  bunden . . .  det  finns  för- 
domar, det  finns  nycker,  och  jag  har  aldrig  älskat 
klosterlif.  Men  vi  skulle  ju  tala  om  festen.  Det  är 
kanske  bäst  ändå  alt  ej  tänka  därpå  för  grefvens  skull? 

Janssen  tog  ett  helt  steg  närmare.  Han  tyckte  att 
för  honom  plötsligt  uppgick  ett  ljus.  Denna  häftighet, 
denna  vrede  i  början  var  då  endast  ett  konstgrepp,  en 
inledning  till . . .  Hans  djärfvaste  drömmar  syntes  honom 
nära  att  förverkligas,  och  denna  oväntade  upptäckt 
förblindade  honom  så  fullkomligt,  att  all  hans  klokhet 
svek  honom.  Han  vågade  falla  pä  knä,  och  grefvinnan 
drog  sig  icke  tillbaka. 

—  Nej,    ers   n&d,  ulropade  han,  så  mycken  godhet 
skall    icke    vara   tötsp\M  ^k  «tL  ^Nä-Oiämsv,   '\:^Äö^m\  is 


rvi<l  eiira  fOtter  bedyra  min  oinskränkta  tillgifvenhel! 
Ili-fali,  och  alla  edra  mineta  önskningar  skola  uppfyllas! 
Jag  skall  Icfva  blott  för  er.  jag  skall  dyrka  blott  erl  Tala 
om  denna  fest,  IbIq  om  allt  gam  gör  er  ell  nöje,  och  J 
»III  Till  jaj;  uppfjlla!  Ni  vet  kanske  ej,  alt  lyckan  stftri 
mig    bi   nti   allt  —  men  jarf  hnr  en  visshet  diirom,  oclil 


om  jag  tvidade,  skulle  jag  fOrstfl  det  här  vid  edra  fötter, 
ers  nåd  I  Ni  anaer  mig  bloll  för  en  ringa  tjenare,  och  det 
är  sant,  jag  är  ju  er  slaf,  sköna,  förtjusande  grefvinnal 
Men  vid  himlen,  jag  har  mera  makl  ån  ni  Iror,  Jag 
har  vänner,  jag  har  gynnare,  aom  förmå  alll.  Ett  ord 
af  er  —  och  ni  är  fri  från  det  tyranni  som  förtrycker 
er,  frän  den  ovärdiga  behandling  inan  vägat  bruka  mot 
rr.    Ett  ord  af  niig,  och  jag  bär  ett  namn  och  en  vai^ea- 

•  börd  och  er  rang'.   \A.i\%X  \  4wi\ikk\>^^ 


348  MAJNIEMI  SLOTT 

södern,  omgifven  af  glans,  nöjen  och  rikedom,  si 
beundrad  ila  från  triumf  till  triumf,  och  er  trög 
dyrkande  slaf  skall  för  allt  detta  begära  endast  ei 
frän  edra  sköna  ögon,  ett  bifallande  ord  frän  edi 
föriska  läppar,  och  jag  skall  glömma  allt,  för  att  i 
blott  er,  ja  er ... ! 

—  Och   mig!   utropade   grefve    Bertelsköld, 
samma   ögonblick   stod   bakom    Janssen,  fattade  1 
härdt    i    axeln    och   kastade    honom    sä    väldsan 
baka,   att   han  stupade  rakläng  pä  den  mjuka  sai 
mattan. 

Det  förgick  en  minut  i  tystnad,  hvarunder  gref 
kastade  sig  i  sin  makes  armar,  likasom  för  att 
skydd  mot  en  sä  oerhörd  förolämpning  och  m 
vald  hon  nyss  gjort  pä  sin  stolthet  och  sina  k 
som  kvinna. 

Hofmästaren  gäspade  icke  den  gängen.    Han  up 
sig    mycket    blek,  utan  att  svara  ett  ord.     Hans  \ 
fattning  hade  öfvergifvit  honom,  och  han  behöfde 
att  ätervinna  den. 

Grefven  mätte  honom  med  en  förkrossande 
af  förakt.     Därpä  sade  han  kallt: 

—  Plocka  upp  det  där  —  tvä  ringar  lägo  än 
golfvet  —  och  lägg  det  pä  bordet.  Ni  vet  att  gre^ 
ej  täl  någon  vårdslöshet  af  sina  domestiker. 

Hofmästaren  lydde  mekaniskt. 

—  Och  nu  —  fortfor  grefven  i  samma  ton  - 
jag  se  edra  räkningar.  Summan  gör  6,200  daler  s 
mynt.     Ar  det  allt? 

—  Det  är  allt,  svarade  Janssen  mellan  tände 

—  Jag  saknar  likväl  en  revers  af  senare  datun 
bör  ha  stått  i  förbindelse  med  festen  i  går.    Gif  h 

—  Jag  har  \xi%^Xi  a^^wv,  V^xx  ^<5i\n^. 


DEN  OTROGNE  TJENAREN  349 

—  Verkligen?  Gif  emellertid  hit  den  ringen  ni 
skulle  bära  pä  ert  hjärta.  Ni  kan,  om  ni  vill,  fä  en 
annan  af  kammarjungfrun.  Grefvinnan  täl  ej  att  lakejer 
smutsa  ned  hennes  nipper  —  och  vid  ert  hjärta  skulle 
själfva  guldet  förlora  sin  glans. 

Det  mäste  ha  kokat  i  hofmästarens  bröst,  men  vanan 
att  alltifrän  barndomen  vara  sin  herres  ögontjenare  var 
likväl  sä  stark,  att  han  förvirrad  stack  handen  i  barmen 
och  framtog  en  ring.  I  det  han  ville  räcka  den  ät  grefven 
märkte  han  att  ringen  var  knuten  vid  en  silkessnodd. 
Det  var  säledes  ej  den  rätta.  Med  en  hastig  rörelse 
sökte  han  dölja  si  It  misstag  och  framräckte  i  stället  den 
ring  som  grefven  begärt. 

Bertelsköld  märkte  det  genast,  och  mannens  förvirring 
syntes  honom  förunderlig.  Flan  fortfor  likväl,  som  hade 
han  ingenting  märkt: 

—  Gå,  hämta  grefvinnan  en  pall.  Ni  tycks  glömma 
edra  skyldigheter  i  hennes  nåds  présence. 

Hofmästaren  tvekade,  men  lydde.  I  det  han  nedlade 
pallen  för  grefvinnans  fötter  i  en  ställning  så  olik  den 
han  nyss  intagit,  sökte  hans  blickar  upptäcka,  om  denna 
förändring  i  situationen  skett  med  eller  utan  hennes 
vetskap.  Den  stolta  damens  föraktliga  min  sade  honom 
slutligen  hela  sanningen,  och  detta  bestämde  hans  vidare 
handlingssätt. 

Han  uppreste  sig  trotsigt,  blickade  grefven  djärft  i 
ansiktet  och  sade: 

—  Nu  är  det  nog,  herr  grefvel  Ni  har  lönat  min 
långa  tjenst  på  ett  sätt,  som  frikallar  mig  från  all  vidare 
förbindelse  till  er.  Från  denna  stund  är  jag  icke  mera 
er  tjenare,  som  ni  efter  behag  kan  misshandla  och 
förödmjuka.     Jag    är  en  fri  man,  och  ^a%  sk^ll  n^Va.  ^^.v. 

tråka  min  frihet.    Akta  er,  grefve  BeiVeVÄY^Ädi.TA^toi^^t 


350  MAJNIRMI   SLOTT 

é 

för   litet  den  man  ni  vågat  att  förolämpa.     Ni  talar  om 
edra   skuldsedlar,  men  ni  har  glömt  att  också  jag  är  er 
något  skyldig.  Och  det  skall  betalas  en  dag,  och  med  ränta. 
Grefvens  blod  brasade  upp. 

—  Jag  känner,  sade  han,  en  nedrig  varelse,  som  jag 
uppfödt  i  mitt  hus  och  öfverhopat  med  mina  välgärningar 
—  hvars  skurkstreck  jag  förlåtit,  hvars  försnillningar  jag 
ej  låtsat  märka,  ehuru  de  kostat  mig  ofantliga  summor. 
Denne  usling  har  betalat  mitt  förtroende  med  det  svartaste 
förräderi,  och  till  lön  för  sin  herres  nåd  har  han  varit  nog 
låg  att  förolämpa  sin  herres  gemål  och  nog  vansinnig  att 
ej  genast  begripa  huru  blixten  sväfvade  öfver  hans  eländiga 
hufvud.  Känner  ni  kanske  något  mera  om  den  karlen, 
så  säg;  jag  vill  ännu  ett  ögonblick  nedlåta  mig  att  höra  er. 

—  Jo,  herr  grefve,  jag  känner  ännu  något  mera, 
svarade  Janssen.  Det  var  engäng  en  faderlös  gosse  om 
fem  år,  god  och  oskyldig,  som  barn  oftast  äro,  när  de 
icke  fördärfvas.  Han  hade  en  mor,  hvars  enda  barn  han 
var,  och  som  älskade  honom  öfver  allt  annat  i  världen. 
Hon  var  lycklig  i  all  sin  fattigdom;  hon  hoppades  att 
hennes  son  en  dag  skulle  blifva  en  redlig  man,  som 
hans  fader  varit.  Men  en  dag  kom  där  en  man  ridande 
öfver  det  frusna  hafvet  till  ön  Fy  en  i  Danmark,  och 
emedan  han  sade  sig  vara  ett  budskap  om  fred,  som 
alla  efterlängtade,  så  samlades  kring  honom  en  harmlös, 
godtrogen  folkhop,  som  ville  höra  om  ej  det  olycksfolla 
kriget  snart  skulle  få  en  ände.  Bland  denna  folkhop 
stodo  äfven  gossen  och  hans  mor.  Då  lämnade  främlingen 
sin  störtade  häst,  spände  på  fötterna  ett  par  skridskor 
och,  utan  att  någon  anade  minsta  ondt,  grep  röfvaren, 
trolösare  än  vintern,  som  byggde  bryggor  åt  landets 
''en der,    den  ViWe    ^oas^iv  \  Vt^«^^  \A&\A.dA  honom  på 

i    kälke,    ilade    borV    \i\kv    ^<iX   nSä».  X^sm^».  \iS^^ 


DEN  OTROGNE  TJENAREN  351 

och  försTann.  Gossen  grät  och  ropade  på  sin  mor, 
och  hon  hörde  hans  klagande  röst  och  sprang  efter 
röfvaren  på  det  vida  hafvet,  men  hennes  fot  och  hennes 
hjärta  voro  ej,  som  hans,  utai^  järn  —  hon  halkade, 
föll,  stod  upp,  sprang  åter,  föll  ånyo,  stod  åter  upp 
och  föll  ånyo,  tilldess  hon  icke  mera  stod  upp  och 
man  fann  henne  andlös  på  isen  med  hjärtat  brustet  i 
hennes  bröst 

Bertelsköld  teg  dystert,  och  Janssen  fortfor: 
—  Så  liten  han  var,  kunde  gossen  sedan  aldrig 
förgäta  de  sista  ljuden  han  hörde  ännu  af  sin  moders 
förtviflan  på  isen.  De  Ijödo  i  hans  öron  dag  och  natt 
genom  hela  lifvet,  och  om  han  blifvit  en  god  människa, 
skalle  de  kanske  haft  bättre  följder  för  honom  själf 
och  andra.  Men  ur  detta  barnarof  växte  ej  ett  brott 
allena,  utan  otaliga.  Denne  gosse,  ryckt  från  sitt  hem 
och  sin  fädernejord,  uppväxte,  midtunder  krigets  for- 
mbildning, bland  råe  soldater  och  alla  slags  laster;  han 
blef  för  hela  sin  tid  utan  hem  och  fädernesland.  Så 
drefvo  de  onda  maktema  fritt  sitt  spel  med  hans  unga 
själ,  och  han  blef  —  hvad  han  blef.  Engång  blef  detta 
honom  för  tungt,  och  han  beslöt  att  fly  tillbaka  till  sitt 
barndomsland  och  blifva  en  bättre  människa;  men  när 
han  kom  dit,  kände  ingen  igen  honom  mer,  och  man 
ansåg  honom  för  en  svensk  spion  och  jagade  honom 
bort.  Då  svor  denne  gosse,  ännu  helt  ung,  ett  oblidkeligt 
hat  mot  dem  som  vållat  all  hans  ofärd  . . .  och  grefve 
Bertelsköld,  ni  vet  nu  hvad  ni  har  att  vänta,  jag  försmår 
att  vidare  ljuga  för  er.  Det  är  jag  som  i  många  år 
plundrat  edra  skatter  och  gjort  dem  till  mina.  Det  är 
jag  som  undergräft  hela  er  välfärd.  Det  är  jag  som 
dfverlämnat  er  i  reduktionens  klor  och  som  e\  skall 
s/atti,  stolte  herr  greive,  innan  jag  ROiV  «t  Vä^  «iite^^"^ 


352  MAJNIEMI   SLOTT 

tiggare.  Befall  mig  ännu  engäng  med  den  där  högdragna 
uppsynen,  som  klär  er  så  Täl,  att  lyfta  pallen  under  er 
gref  vinnas  fötter  I  Kalla  mig  ännu,  med  den  därgrefliga 
tonen,  domestik  och  lakej  I  Det  felades  ännu  något  i 
min  hämnd,  och  ni  har  gjort  det  om  intet,  men  triumfera 
ej  för  bittida,  ni  har  ännu  ej  sett  slutet  af  den  nemesis 
som  följer  er  faders  brott,  och  jag  är  en  man  som 
lyckas  i  cUlt!     ' 

Med  dessa  ord  bugade  hofmästaren  ironiskt,  och 
innan  grefven  tänkte  på  att  hindra  honom,  var  han 
försvunnen. 

Då  uppstod  Bertelsköld,  slog  sig  för  pannan  och 
utropade,  betagen  af  en  plötslig  förfäran: 

—  Ebba,  min  maka,  vi  åro  förlorade!  Den  mannen 
har  konungens  ring! 


9.    B]5rnjai:ten. 

Berättelsen  går  nu  vidpass  sju  månader  framåt  —  sjn 
månader  af  bekymmer  och  pröfningar.  Ju  mera 
Carl  XI:s  kraftfulla  regering  led  mot  slutet,  desto  mörkare 
tätnade  skuggorna  kring  dess  afton  och  svartnade  slut- 
ligen till  en  natt  af  dystra  olyckor,  i  hvilken  Carl  XI:s 
stjärna  gick  ned  och  Carl  XII:s  gick  opp. 

Vi    stå    nu  på  svensk  mark.     Det  är  en  för  denna 

årstid    ovanligt    mild    dag  i  Februari  år  1696.     Naturen 

syntes    vid    denna    tid    på    eft    förvånande  sätt  ryckt  ur 

ain    regelbundna   gån^.    Var  förra  årets  vinter  öfver  all 

iförelse    kall    ocYi  Yiktd,  «.^  n w  ^nsiNÄCTL  V^^  NsJml  ^ 


BJÖRNJÅGTEN  353 

OTanlig  genom  en  förtidig  vårluft  Redan  den  2  Februari 
hade  man  eett  fingerslångt  gräs  vid  vägarna  i  Stockholms 
grannskap,  och  den  17  Februari  begynte  Djurgården 
grönska.  Vid  samma  tid  töade  Mälarens  isar,  och  på 
dess  kuster  var  slädföret  redan  i  det  närmaste  slut. 

På  vägen,  som  från  Sörmland  gick  åt  Västmanland 
förbi  Arboga  till  Carl  XI:s  favoritställe,  det  ryktbara 
Kungsör,  såg  man  bittida  på  morgonen  tvenne  slädar 
mödosamt  sträfva  norrut  på  de  sista  lämningarna  af 
vintersnön.  De  hade  härvid  någon  hjälp  af  en  lindrig 
nattfrost,  som  glättade  vägen  och  belade  dess  vattengölar 
med  tunn,  papperslik  is.  I  den  främre  af  slädarna, 
förspänd  med  tre  hästar,  sutto  grefve  Bcrtelsköld  och 
hans  äldre  son  Torsten;  i  den  efterföljande,  dragen  af 
två  hästar,  satt  yngre  sonen  Gustaf  Adolf  med  sin  mest 
afhållne  jägare  vid  namn  Daniel,  yngre  bror  till  mäster 
Per  och  yngste  son  till  fader  Johannes  och  mor  Greta  på 
Majniemi.  Grefvens  panna  skuggades  af  moln;  stundom 
betraktade  han  i  dyster  tystnad  den  mörkgröna  barr- 
skogen; stundom  växlade  han  några  ord  med  sonen; 
stundom  vände  han  sig  om  och  gaf  en  missnöjd  vink 
åt  släden  som  följde  efter. 

Orsaken  därtill  var  att  tiden  blef  unge  Gösta  för 
lång.  An  fattade  han  tömmarna  och  försökte  på  ett 
halsbrytande  sätt  öfver  stubbar  och  diken  köra  fadern 
fiirbi  Än  blef  han  varse  en  snöripa  eller  en  järpe  i 
småskogen,  höll  stilla,  grep  Daniels  långa  lodbössa  och 
akfit,  vanligtvis  utan  att  träffa  och  med  den  påföljd 
att  hästarna  skyggade  och  voro  nära  att  skena.  An 
åter  steg  han  af  och  roade  sig  med  att  försöka  hålla 
släden  tillbaka,  medan  hästarna  drogo  på  med  förenad 
kraft,  ty  den  endast  trettonårige  gossen  begx^te  att 
visa   en  Jåtteaiyrka,    som    redan   mei  toi  «iv^^^  >&3^N»N- 


354  MAJNIEMI   SLOTT 

fullvuxne  karlar  till  marken.  Det  Tar  en  småsak  för 
honom,  när  släden  sjönk  ned  i  ett  dike,  att  ensam  lyfta 
den  opp  igen. 

Under  tiden  mulnade  himlen,  en  häftig  blåst  uppstod, 
och  med  blåsten  en  snöyra,  som  innan  kort  kom  de 
nyss  så  gråa  vägarna  att  hvitna.  Färden  gick  nu  fortare, 
och  kanske  var  det  därför  grefvens  mörka  lynne  något 
mildrades  och  hans  tystnad  oftare  afbröts.  Af  de  ord 
han  därvid  växlade  med  Torsten  kunna  vi  inhämta 
några  upplysningar  om  familjens  nuvarande  ställning 
och  afsikten  med  resan. 

Familjen  hade  redan  i  Augusti  förlidet  år  lämnat 
Finland  och  tillbragt  hösten  samt  större  delen  af  vintern 
i  Stockholm.  Nu  hade  grefve  Bertelsköld  och  hans 
söner  ledsagat  grefvinnan  och  fröken  Ebba  till  Sparre- 
släktens  familjegods  uti  Östergötland,  där  grefvinnan 
hade  nära  anförvanter  och  ämnade  tillbringa  den  vackra 
årstiden.  Men  grefven  själf  var  för  stolt  att  länge  njuta 
af  en  gästfrihet,  som  i  hans  nuvarande  läge  syntes  nästan 
förödmjukande.  Han  hade  efter  få  dagar,  tillbragta  hos 
hans  makas  anhöriga,  åter\'ändt  norrut,  likväl  icke  direkt 
till  Stockholm,  utan,  som  vi  Gnna  af  hans  nuvarande 
marschruta,  till  Kungsör.  Orsaken  därtill  var  hans 
önskan  att  få  personligt  företräde  hos  konungen,  som 
just  då  tillbragte  någon  vecka  på  sitt  älsklingsställe, 
och  därtill  åter  hade  grefven  skäl,  som  för  honom  voro 
af  högsta  vikt. 

Majniemi,  hans  sista  sköna  och  rika  fädernegods, 
hade  ändtligen,  när  det  för  femte  gången  hotades  af 
reduktionen,  biifvit  uppslukadt  af  dess  omättliga  störtvåg. 
Förgäfves  hade  Bertelsköld  och  hans  vänner  användt 
heln  återstoden  af  sill  inflYt&nde.  Förgäfves  hade  hans 
egna    dyrbarhelex    oc\l  YkAXA  \ixsä\i>5ä  Sja:*^'^^  \^^^S5^t& 


BJÖRNJÅQTEN  355 

i  mutor  åt  visse  af  reduktionens  handtlangare,  som  icke 
försmådde  denna  inbringande  rörelse,  äfven  om  de  ej 
lyckades,  eller  kanske  ej  på  allvar  ville  drifva  åtgärden 
tillbaka.  Likvidationskommissionen  hade  ännu  engång 
för  skens  skull  granskat  grefvens  rättsanspråk  och  funnit 
dem  underhaltiga.  Majniemi  förklarades,  som  så  många 
andra  donationer,  för  kronans  oförytterliga  egendom, 
hvilken  drottning  Kristina  ej-  ägt  rättighet  att  bortskänka. 

Men,  invände  Bertelskölds  fullmäktig,  Majniemi  är 
endast  vederlag  för  det  regemente  grefve  Gustaf  Bertel- 
sköld  uppsatt  år  IGM. 

Må  vara,  sade  reduktionsherrame,  då  är  det  i  alla  fall 
en  »ofruktbar»  fordran.  Ofruktbara  fordringar  kallades 
sådana,  på  hvilka  kronan  ej  ansågs  skyldig  att  betala 
ränta,  och  som  sådana  fordringar  ansågos  obetalda  löner, 
förskotter,  varor,  förnödenheter,  trupper  m.  m.,  dem 
enskilde  hade  att  fordra  af  kronan;  men  »fruktbara»,  det 
vill  säga  räntebärande,  ansågos  endast  kontanta  penninge- 
lån  af  enskild  man  åt  staten.  När  då  under  krigels 
penningenöd  de  flesta  kronans  skulder  betalats  med  krono- 
gods och  dessa  sålunda  bortkomna  gods  nu  reducerades, 
det  vill  säga  drogos  till  kronan  igen,  så  uppkastades 
frågan:  har  innehafvaren  erhållit  dem  för  en  fruktbar 
eller  för  en  ofruktbar  fordran  ?  1  förra  fallet  fick  ägaren 
behålla  godset  så  länge,  tilldess  att  dess  afkastning 
ansågs  motsvara  hans  fordran  både  till  kapital  och  ränta, 
så  att  om  årliga  afkastningen  endast  motsvarade  årliga 
räntan,  så  förblef  godset  oantasteligt;  i  annat  fall  drogs 
det  in,  när  hela  beloppet  ansågs  ersatt.  1  senare  fallet, 
där  fordringsägaren  endast  skulle  få  en  ersättning  för 
kapitalet,  räknade  man  ut  huru  många  års  afkastning  af 
godset  borde  motsvara  detta  kapital,  och  var  den  tiden 
^öriupen,    drogs  godaet  in.     Men  e^  tvo%  dtoti^^.    Yisää 


356  MAJNIEMI  SLOTT 

ägaren  utöfver  den  tiden  dragit  nytta  af  godset,  i  den 
tro  att  det  vore  hans,  så  återfordrades  nu  icke  blott 
själfva  godset,  utan  ock  så  många  års  afkastning,  som 
han  ansågs  ha  olagligt  åtnjutit  d&raf.  Ej  nog  således 
att  han  miste  sin  egendom,  han  be^n  sig  oförmodadt 
stå  i  skuld  till  kronan,  och  vanligen  till  ett  belopp,  som 
ruinerade  honom  desto  säkrare,  emedan  det  kom  så 
oväntadt.  Detta  var  just  fallet  med  Majniemi.  Familjen 
Dcrtelsköld  hade  nu  ägt  det  i  fyrtioåtta  år,  och  kommis- 
sionen räknade  ut,  att  tjugu  års  afkastning  bort  vara 
tillräcklig  att  betala  det  uppsatta  regementet  I  följd 
häraf  dömdes  Bertelsköld  icke  allenast  att  lämna  godset 
tillbaka,  utan  ock  att  ersätta  kronan  tjuguåtta  års  afkastning 
däraf,  hvilken,  beräknad  till  10,000  daler  om  året,  be- 
lastade honom   med  en  oväntad  skuld  af  280,000  daler. 

Dylika  åtgärder  voro  vanligen  fullgångna  och  okull- 
kasteliga  i  samma  stund  de  beslötos,  ty  hvad  kronans 
järnarm  engång  gripit,  släppte  den  sällan  eller  aldrig 
numera  tillbaka.  Men  emedan  grefven  besvärat  sig  öfver 
utslaget,  behöfdes  undantagsvis  konungens  bekräftelse, 
innan  reduktionsdomen  kunde  gå  i  verkställighet,  och 
denna  bekräftelse  hade  ännu  ej  blifvit  utfärdad.  Härpå 
byggde  grefven  sitt  sista  svaga  hopp,  att  domen  ännu 
kunde  gå  tillbaka,  och  det  var  därför  han  hastade  att 
personligen  uppsöka  majestätet  i  Kungsör. 

Det  var  icke  med  lä^  sinne  den  stolte  grefven  under- 
kastade sig  denna  förödmjukande  färd.  Hans  ridderliga 
själ  hade  mer  än  engång  med  vedervilja  nedlåtit  sig  till 
underhandlingar  med  reduktionens  svampar.  Han  var  ej 
den  man,  som  ville  tigga  af  nåden  hvad  han  ansåg  sig 
böra  fordra  af  rättvisan.  Men  det  gällde  för  honom 
något  mer  än  Ma^memi.  Det  gällde  hans  barns  enda 
arf,  det  gällde  tana  aam\iÄ\aÄV^\v\Tvv>  >?\  ^^3k^ 


BJÖRI9JAGTEN  357 

ägde  han  ej  kvar  mer  än  klangen  af  aitt  namn  och 
minnet  af  sina  rikedomar;  och  det  gällde  något  mer 
in  allt  detta,  nämligen  försvaret  af  de  aristokratiska 
principer,  för  hvilka  han  lefvat  och  hvilka  han  nu  med 
hela  öfvertygelsens  värma  sökte  att  inplanta  hos  sin 
äldste  son. 

—  Det  är  på  dig,  Torsten,  jag  bygger,  sade  han. 
GOstas  lynne  är  annat;  han  blir  en  god  soldat,  jag  är 
öfvertygad  därom,  en  driftig  landtbrukare,  jag  är  säker 
därpå;  men  han  blir  ingenting  mer.  Da  är  ung,  Torsten, 
men  du  visar  en  mogen  mans  beräknande  klokhet.  Du 
skall  förvärfva  dig  kunskaper,  erfarenhet;  du  skall  ingå 
på  statsmannabanan.  Kanhända  skall  du  en  dag  uppnå 
en  plats,  där  dina  ord  äga  en  afgörande  vikt  i  rikets 
rådkammare.  Minns  då,  min  son,  att  hvad  än  klokhetei^ 
i  öfrigt  föreskrifver,  du  aldrig  må  köpslaga  med  din 
pligt,  dina  grundsatser  och  din  öfvertygelse.  Gör  ej  som 
någre  af  vårt  parti,  hvilka  sökt  afväiida  faran  genom 
att  concedera  åt  alla  sidor  och  smickra  det  parti  som 
herskar  för  dagen.  Sök  aldrig  popularitet;  det  är  en 
fläkt,  som  ena  minuten  lyftar  den  lätta  fjädern  mot  skyn, 
för  att  nästa  minut  kasta  honom  under  hvar  mans  fötter. 
Stå  fast,  min  son,  vid  det  du  anser  för  rätt,  sant  och 
godt ;  stå  fast,  om  än  gunsten  vill  locka  dig,  eller  skriket 
förkättra  dig.  Buga  dig  aldrig  för  konungars  nåd;  för 
god  är  din  sköld,  för  att  tjena  till  en  furstlig  toffels. 
stigbygel.  Buga  dig  aldrig  för  hopens  ynnest ;  när  dagens 
fladdrande  meningar  skrika  sig  hesa  och  ropa:  sanningen 
är  här!  sanningen  är  där!  —  så  lägg  handen  på  ditt 
hjärta  och  svara  dem  saktmodigt:  nej,  hon  år  hår! 
Minns,  att  om  jag  ej  skulle  lämna  dig  något  annat  arf  pä 
jorden,  så  lämnar  jag  dig  arfvet  af  en  idé,  och  denna 
idé   år  appråttbållandet    af   en    medlaivd^   xösJkX  xsv^^axv 


358  MAJNIKMI  SLOTT 

enväldet  och  mångväldet,  mellan  konungens  absoluta 
rätt,  som  förnekar  alla  andras  rätt,  och  hopens  tygellösa 
makt,  som  upplöser  allt  i  partier.  Andra  tider  skola 
kanske  finna  en  annan  försoning  mellan  dessa  evigt 
kämpande  motsatser.  Men  för  min  tid  och  för  din  tid, 
Torsten,  finns  denna  försoning  blott  hos  en  oberoende 
adel  —  lofva  mig,  att  du  beständigt  kämpar  för  adelns 
medlarerätt  1 

Torsten,  af  ett  kallare  och  beslutsammare  lynne  äD 
den  hetsige,  nästan  svärmiske  fadern,  såg  honom  fast  i 
ögat  och  sade: 

—  Det  är  för  litet.  Min  far  gör  adeln  till  ett 
mellanting  mellan  två  makter,  som  båda  två  måste  önska 
att  störta  den.  Det  är  för  litet.  Adeln  skall  vara  allt, 
och  jag  lofvar  min  far  att  den  skall  bli  det. 

Grefven  studsade  för  den  bestämdhet,  med  hvilken 
den  femtonårige  gossen  uttalade  dessa  ord. 

—  Beständigt,  sade  han,  tror  sig  ungdomen  göra 
världen  ny,  och  det  är  sant  att  däri  ligger  ungdomens 
makt.  Men  gif  akt,  Torsten,  på  erfarenhetens  lärdomar. 
Jag  har  lefvat  i  Frankrike,  och  jag  har  sett  dess  fordom 
mäktiga  adel  försjunka  till  en  krypande  skara  af  hofmän, 
tåflande  om  en  solblick  af  hal^den  Ludvig  XIV:8  nåd, 
"mer  ett  smålöje  från  helgonet  Maintenons  läppar.    Jag  har 

Ival  i  Venedig  och  Schweiz,    som  kalla  sig  republiker 
h  till  grundsatsen  erkänna  folket  som  konung,  och  jag 
I  sett  det  ena  partiet  efter  det  andra  tyrannisera  folket, 
m  herre.    Jag  har  också  lefvat  i  Polen  . . . 

Grefven  teg.     Torsten  förstod  honom  och  sade: 

—  Ja  i  Polen  är  adeln  allt! 

^j   för  långt,    min  son  —  sade  Bertelsköld 

ming  —  noblesae  oblige.   Intet  Frankrike. 

et  Venedig.    Men  England  efter  1688 


BJÖRNJAQTKN  359 

Aristokrati  och  firihet  Konungen  herskar,  men  styr  icke. 
Adeln  styr,  men  herskar  icke.  Folket  lyder,  men  trålar 
icke.  Förstör  ej  hvarken  toppen  eWex  roten,  men  låt 
kåman  utgöra  trådets  styrka. 

På  Torstens  lappar  sväfvade  samma  framtidsord 
»för  litet!»  som  ånnu  engång  var  bestämdt  att  upplefva 
sin  tid  ett  fjärdedels  sekel  dårefter,  då  en  oväntad 
hindelse  afbröt  samtalet  mellan  far  och  son. 

Yrvädret  hade  under  tiden  tilltagit  i  häftighet  och 
betäckt  vägarna  med  så  ojämnt  hopade  drifvor,  att 
hästarna  endast  med  möda  framskredo.  Skjutskarlen 
hade  då  vändt  af  på  en  ginväg  genom  skogen,  där 
blåsten  var  mindre  och  man  kunde  förmoda  ett  jämnare 
snöfall.  Men  här  hade  en  fura  fallit  tvärsöfver  den 
smala  vägen,  och  man  var  tvungen  att  stanna.  Medan 
ange  Gösta  och  karlame  arbetade  på  att  få  trädet  åt 
sidan,  hördes  plötsligt  hundskall  helt  nära  i  skogen,  och 
strax  därpå  framlufsade  gravitetiskt  en  stor  slagbjörn, 
alldeles  nedsnögad  i  sin  yfviga  bruna  päls.  Hvar  gång 
hundarna,  snabbare  än  han,  gjorde  min  af  att  kasta 
sig  Ofver  honom,  vände  han  sig  om  och  visade 
brummande  tvenne  rader  fruktansvärda  tänder,  alltid 
med  den  verkan  att  hundarna  höllo  sig  på  tillbörlig 
distans.  Men  anblicken  af  hästarna,  slädarna  och  de 
resande  tycktes  icke  behaga  nalle.  Kommen  på  vidpass 
femtio  steg  ifrån  dem,  gjorde  han  en  tvär  vändning  och 
vek  åter  af  inåt  skogen,  utan  att  synnerligen  bry  sig  om 
sina  fOiföljares  gläfsande. 

Denna  nalles  kryss  åt  vägen  varade  emellertid 
tillräckligt  länge,  för  att  sätta  unge  Göstas  blod  i  den 
häftigaste  rörelse.  Utan  att  höra  eller  se  något  annat 
än  björnen,  grep  han  Daniels  laddade  bössa  och  sprang 
genom    drifvoma    efter    nalle    inåt    skogen.      Förgäfves 


360  MAJNIEMI  SLOTT 

varnade  och  hotade  fadern.  Gösta  fOrsrann  bakom 
träden,  och  där  var  intet  annat  råd,  än  att  skicka  Daniel 
och  kusken  i  vildbasarens  spår. 

Minut  efter  minut  förgick  under  orolig  Täntan,  och 
hvarken  Gösta  eller  karlame  syntes  till.  Hästarna  spetsade 
öronen  och  tycktes  dela  de  resandes  oro;  man  slapp 
hvarken  fram  eller  tillbaka,  och  snön  föll  så  tätt,  att  luften 
liknade  ett  utbredt  hvitt  lakan.  Hundskallet  aflägsnade 
sig,  kom  närmare,  gick  i  halfcirkel  och  aflägsnade  sig 
åter.  Med  ens  öfvergick  det  till  ett  uthållande  tjut,  och 
strax  därpå  hördes  ett  skott  och  så  åter  ett  och  åter 
ett.  En  paus  uppstod  och  därpå  smällde  ännu  ett  fjärde 
skott.  Grefven  var  för  gammal  jägare,  för  att  ej  genast 
igenkänna  knallen. 

—  Det  fjärde  var  Göstas!  utropade  han. 


De  fyra  på  hvarandra  följande  skotten  läto  förmoda 
att  någonting  var  å  färde  i  skogen,  fastän  träden  och 
snöfallet  skymde  all  utsikt  för  de  resande  på  vägen. 
Vi  gå  därför  tillbaka  till  det  ögonblick,  när  Gösta  Bertel- 
sköld  med  mera  ifver  än  öfverläggning  företog  sig  att 
ensam  springa  efter  björnen  mellan  de  lummiga  granarna 
och  de  djupa  drifvorna. 

Gösta  sjönk  ofta  ned  öfver  knäet,  snafvade  öfver 
stubbarna  och  sönderref  sina  kläder  mot  de  nedhängande 
kvistarna.  Men  var  hans  väg  mödosam,  så  syntes  nalle 
icke  mindre  generad  af  den  djupa  snön,  hvars  årstid 
han  annars  brukade  makligt  sofva  bort  i  sitt  mjuka 
vinteride.  Gösta  begrep  ej  rätt  hvarför  björnen  lämnat 
^m  trygga  fästning  och  begifvit  sig  ut  på  en  så 
ntyrlig    färd ;   tj  Yiäiv  \v«i^^  \Ät\.  ^\X  ^^^ti&  \ss«ss«^ 


BJÖRNJAGTEN  Ml 

yaiSigéa  brukar  föravara  sig  där  till  det  yttcrsla  och  föga 

bry    sig   om    fyrbonte  Genders  retsamrna,  men  oskadliga 

gläfsande.     Om    Gösta    kommit    att    tänka    pä  ärslidens 

ovanligs,  varliga  mildhet,  så  skulle  han  kanske  ha  gissat, 

att    nalle    var    >veckovill>.     När  han  väcktea   ur  dvalan 

af    hundskallet    och  snusade  v&rluft  med  sin  breda  nos, 

trodde    han    sig    förmodligen    ha  lurat  länge  nog  pä  sitt 

öra    och  ansäg  aig  vara  i  Apri),  i  eiället  för  i  Februari. 

Sä    fick    han    lust  alt  äter  se  huru  världen  såg  Ut  efter 

hans  länga  middagslur  och  begrep  ailt  misstag  först  när 

han  fick  att  processa  med  de  nya  drifvoma.  I 

Nalle    hade    snart    nog  af  promenaden  och  tycktes,    , 

om  försiktig  fältherre,  böjd  att  retirera  till  sin  fästning 

.'in.     Men    tiil    sin  synnerliga  förargelse  blef  han  varse 

'  reträtten  var  slängd  af  några  jägare,  som  ringat  idel 

b  förgäfves  sökt  honom  där.     Brummande  förelog  han 

^  en  ny  kryas  inät  skogen,  men  det  aflopp  icke  bättre, 

Gösta  märkte  att  en  ordcnlligt  organiserad  jägarkedja 

,ide  kringränl  den    väldige  skogsfurslen,  och  för  hvarjv 

umut  biet  ringen  trängre.    Det  förekom  Gösta  obegripligl 

't  jägame  ej  sköto,  ehuru  björnen  mer  än  engäng  måste 

<    varit    inom  skolthäll.     Man  kunde  nästan  tro  atl  de 

iiurade  honom  för  värdigare  kulor. 

Och  så  var  det  verkligen.  Knappt  hade  nalle,  generad 
al  gin  starka  roolion,  för  andra  gängen  närmat  sig  idet, 
innan  ett  skoll  small  af  bakom  en  yf\'ig  gran.  Kulan 
tar  väl  måtlad.  men  afslfindet  ännu  för  stort ;  det  måste 
ha  varit  en  ung  och  hetsig  hand,  som  afaköt  den.  Ett 
Ögonblick  stannade  björnen,  ruskade  på  sig,  likasom  han 
afskakat  en  bräma,  och  gick  därpå  vidare.  Då  small 
undra  !>kollct  på  vidpass  sextio  sleg,  men  äfven  det 
Turmådde  bloll  obetydligt  rispa  den  bruna  nedsnöj^adc 
pSlsen  ofranför  högra  frambogen. 

|f'M.  —  f*t  åer.     niii.lr      II. 


36S  MAJNISMI  SLOTT 

Detta  raljeri  begynte  slutligen  reta  nalles  tålai 
sä  mycket  mer,  som  hundarna  fingo  kurage  af  sk 
och  jägi:mes  närhet  samt  tjutande  ansatte  honom 
alla  sidor.  Frän  sitt  makliga  lugn  öfvergick  han  ni 
en  vresig  förtrytsamhet.  En  vacker  brun  tik  af  enj 
race  var  den  första  som  fick  erfara  hans  onda  I] 
Kvickare  än  nägon  anat  vände  han  sig  om,  och  ett 
slag  af  hans  breda  ram  sträckte  den  närgängna  ' 
död  till  marken. 

Nu  small  det  tredje  skottet  och  träfCade  bjO 
midt  i  bringan.  Det  var  för  mycket  för  att  var 
narri.  Med  ett  förfärligt  brummande  reste  sig 
på  bakföttema,  blodet  sipprade  utför  hans  ludna  h 
och  med  af  vrede  gnistrande  ögon  sökte  han  sin  c 
fiende. 

Stället  var  mycket  oländigt ;  där  lågo  kullfallna 
tåla  snår  och  stora  bullerstenar  i  vägen  för  den  n 
björnen.  Det  hade  sannolikt  varit  lätt  för  jägare; 
från  sitt  gömställe  gifva  björnen  ett  eller  par  skotl 
men  han  tycktes  förakta  en  så  oridderlig  strid.  G 
som  andlös  krupit  helt  nära  intill,  såg  med  förvi 
en  helt  ung  man,  nästan  en  gosse  liksom  han  själf, ! 
den  afskjutna  bössan  ifrån  sig,  gripa  ett  kort  jagt 
och  springa  fram  till  envigeskamp  mot  den  väl 
Denna  djärfhet  var  nära  att  kosta  den  unge  jägaren 
Björnen  fattade  spjutet  mellan  framtassama  och  brC 
lätt  som  en  leksak  i  små  stycken.  Jägaren  steg  till 
och  drog  sin  hirschfängare,  men  innan  den  ännt 
dragen  till  hälften,  kastades  han  omkull  af  den  fnik 
värda  breda  ramen  och  stupade  i  snön. 

Ett  rop  af  förfäran  undföll  de  öfrige  jägame, 
stodo  bakom.  Sk^ul^  kwivde  de  ej,  af  fruktan  att  I 
\amraten.    Tvk   al   dem   ^^twiv^vi  \.t^\si  \sä\  i\XÄ. 


364  »AJNIEMI    SLOTT 

men  det  vaj  tydligt  att  de  skulle  komma  fui  Kit.  tf 
blott  en  enda  sekund  äonu,  och  bjOmen  skulle  ha  knMl 
den  smärte  ynglingen  under  sins  fötter  el  litl  som  m 
6m  kramar  sönder  en  hämpling  i  sina  klor. 

Sveriges,  FinlandB,  Hysslands  utseende  sknlW  ku- 
hända  nu  vara  elt  annat,  om  denoa  sekund  gltl  niu 
räddning  förbi. 

Men  knappt  tio  steg  till  bfiger  dln&iit  \i%  &Ui 
Berlelsköld  bakom  elt  Blort  TindfKlle,  och  mysaisfa 
af  bans  bössa,  stödd  emot  granen,  hade  redan  nlfa 
Ögonblick  följt  björnens  hoFvnd,  ulan  all  han  lilrdi 
vågade  trycka  af.  Nu  begrep  ban  att  lif  efler  iK 
berodde  pä  en  blink.  I  samma  sekund  som  ynyäigM 
föU  ocb  björnen  för  andra  gftngeo  lyftade  ain  nm  fAtiU 
kroasa  den  fallne  —  i  samma  eekiind  small  Gästas  ^tli. 

Med  ett  vildt  Uagaode  läte  log  björnen  tn  fUf 
tillbaka,  förde  tramtaasen  till  sitt  Kufrud,  balaaaewk  dl 


BJÖRNJA6T£N  365 

)tt  och  ännu  i  sitt  fall  ett  föremål  för  jägames  beundran 
ch  hundarnas  stora  förskräckelse. 

—  Det  var  mig  en  muskovitl  utropade  ynglingen, 
å  eng&ng  bäde  glad  och  ond,  ty  det  kostade  pä  hans 
mbition  att  en  annan  skördat  segern  af  hans  djärfva 
ragd.  —  Jag  tar  er  till  vittnen,  gode  herrar,  att  det 
ar  min  kula  som  borrat  det  breda  märket  i  baddarens 
hriga  päls.  Men  en  annan  gäng,  Fleming,  måste  du 
8  mig  ett  bättre  spjut,  och  det  skall  vara  af  bok  eller 
k,  ej,  som  den  där  pekstickan,  af  björk.  Det  var  en 
(rsvarlig  örfil  han  gaf  mig;  den  föll  öfver  mig  som  ett 
erg,  men  jag  slant  tillika,  och  därför  föll  jag.  Tack 
icall  du  ha.  Rosen,  för  sista  skottet.  Aldrig  såg  man 
tt  vackrare  stycke  bly;  jag  hörde  det  pipa  som  en 
itonge  tolf  tum  öfver  mitt  hufvud,  och  på  fläcken  tog 
et,  annars  hade  jag  aldrig  spänt  en  hane  mera.  Här 
ar  du  min  hirschfängare,  annat  har  jag  ej  att  gifva 
ig.     Men  tala  ej  om  för  min  far  att  jag  föll. 

—  Björnen  har  tolf  mans  styrka,  svarade  Rosen 
östande;  det  är  ingen  skam  att  falla  en  mot  tolf. 

—  Tror  du?  genmälde  ynglingen  eftersinnande. 
odt,  så  skall  jag  lära  mig  att  falla,  om  det  behöfs, 
len  vika  —  aldrig  1  Det  måste  ändå  vara  skönt  att 
»gra  en  mot  tolf  I  Låt  vara  en  mot  tio  —  jag  är  icke 
3gfärdig.  Men  hvad  ? . . .  Den  kulan  har  ej  lupit  från 
n  mynning,  Rosen;  därtill  är  hon  alldeles  för  liten. 

—  Nej  —  sade    Rosen    något   förlägen  —  det  var 
jag    som    sköt    sista   skottet.     Någon   af  ers  höghets 

gare  var  lyckligare  än  vi,  som  ej  kunde  skjuta,  emedan 
s  höghet  själf  låg  i  skottlinien. 

—  Säg  —  fortfor   den    unge    kämpen  —   har   du 
igonsin   sett   en   så   stor   best   stupa  iC^i    ^xi  ^V\\\ft\w 
la?    Man  kunde  tro  honom  vara  ak^uV^n  icä^  «tv  %xV. 


366  MAJNIEMI   SLOTT 

Det  är  endast  norrlänningar  och  finnar  som  bruka  så 
liten  kaliber,  för  att  sjMura  kmt  och  bly.  Holla,  gossar, 
hvem  af  er  skjuter  björnar  med  sparfhagel?  Fram  med 
gevären  1     Fyra  dukater  i  premie  för  sista  skottet! 

Gösta,  utom  sig  af  förlägenhet  och  glädje,  vägade  ej 
röra  hand  eller  fot,  oaktadt  uppmaningen  ganska  tydligt 
gällde  honom.  Han  såg  jägame  samlas  kring  ynglingen, 
som  kallades  ers  höghet  och  som  han  tyckte  sig  ha  sett 
förut  i  Stockholm.  Han  gissade  genast  på  kronprinsen 
Carl,  men  honom  hade  Gösta  beständigt  sett  i  en  oformligt 
stor  peruk,  som  föll  i  långa  lockar  ända  ned  på  axlama  å 
båda  sidor  om  det  fina,  nästan  kvinnliga  ansiktet  Den 
unge  jägaren,  som  nu  stod  framför  honom,  bar  kortklippt 
brunt  hår  under  en  mössa  af  bäfverskinn,  en  blå  lifrock 
af  groft  kläde  med  ett  läderbälte  om  lifvet  och  på  fötterna 
storstöflar,  som  gingo  lagom  högt  på  benet,  för  att  ej 
hindra  gången.  Hela  gestalten  var  långtifrån  kämpalik. 
Med  den  smärta  växten,  de  milda  blå  ögonen,  de  mjfill- 
hvita,  af  kölden  purprade  kinderna  och  de  mera  spensliga, 
än  starkt  byggda  lemmarna,  kunde  man  ha  tagit  den 
unge  jägaren  för  en  förklädd  flicka,  därest  icke  rösten, 
som  just  var  i  målbrottet,  hade  haft  någonting  sträft  och 
hela  hans  hållning  någonting  hurtigt,  som  visade  vana 
att  vistas  i  skog  och  mark. 

Samtlige  jägame  bedyrade  sanningsenligt,  att  ingen 
af  dem  hade  lossat  skottet,  ehura  alla  påstodo  sig  ha 
ämnat  göra  det,  om  de  ej  blifvit  förekonme.  Medan 
man  tvistade  härom,  närmade  sig  en  tmpp  af  sex  eller 
sju  ryttare  skogsbrynet,  så  långt  de  kunde  komma  för 
den  oländiga  marken  och  snön,  hvarpå  en  af  dem  steg 
af,  trefvade  fram  till  valplatsen  och  frambar  konungens 
fråga  hvad  som  vore  å  färde  i  skogen.  Ett  högt  hurra 
var    svaret;    nalles    tunga    lekamen    lades    på  en  i  hast 


BJÖRN  JAGTEN  367 

hopflätad  bår  af  unga  björkar  och  bars  i  triumf,  under 
8toj  och  jubel,  ned  till  den  väntande  konungen. 

Under  tiden  låg  Gösta  inkrupen  mellan  de  täta 
lummiga  grenarna  af  den  kullfallna  granen,  ^ilan  hade 
hemligen  både  fruktat  och  hoppats  att  blifva  upptäckt, 
men  hans  gömställe  var  bättre  än  han  trott  Hela  skaran 
drog  så  tätt  förbi,  att  den  nästan  trampade  på  honom, 
och  likväl  blef  ingen  under  det  allmänna  jublet  varse 
att  någon  låg  mellan  grenarna. 

Skamflat,  nästan  harmfull,  steg  gossen  opp  och 
begaf  sig  i  jägames  spår  nedåt  vägen.  Här  mötte  han 
Daniel  och  kusken,  som  förgäfves  hade  sökt  honom 
och  nu  stodo  gapande  af  förundran  vid  anblicken  af 
jägareskaran,  som  dels  till  häst,  dels  till  fots  aflägsnade 
sig  på  vägen  åt  Kungsör. 

Oösta  Bertelsköld  återvände  till  sin  far  och  sin 
bror,  som  väntade  honom  med  otålighet.  Grefven  var 
misslynt;  i  stället  att  hälsas  som  segrare,  fick  Gösta 
uppbära  skarpa  förebråelser.  Knappt  vårdade  sig  grefven 
att  göra  en  fråga  om  björnens  öde;  Gösta  saknade  mod 
att  skildra  den  besynnerliga  andel  han  hade  däri  som 
krypskytt,  och  så  blef  hans  seger  obekant  för  alla,  utom 
för  Daniel,  i  hvars  sköte  den  okände  segervinnaren 
nedlade  förtroendet  om  sin  framgång,  sin  blygsel  och 
sitt  missöde.  TiU  Kungsör  hade  man  ännu  en  dryg 
svensk  mil,  men  innan  man  kom  dit,  hände  sig  något 
på  närmaste  gästgifvargård. 


I 


10.  Kronofogden. 


'Sr  de  resunde  anlände  [ill  iAvUn 
gäslgifveri  tre  kvart  mil  fr.iD 
Kungsör,  var  gärden  uppfylld 
nf  Folk,  som  hade  fOrsamlala 
dels  ftir  kontingens  därran, 
dels  för  alt  betrakta  den  f&llda 
bjAraen.  En  jägare  höll  aom  bäst  pi  att  upplåsa  en 
IcungAreUe  af  inneliåll,  att  den  okände  skyll,  som  kunde 
bevisa  sig  ha  varit  björnens  baneman,  Sgde  att  begin 
en  nåd  af  konungen. 

Mänga  gissningar  voro  i  svang  och  Inpo  från  aua 
liH  mun.  Berättelsen  om  det  mystiska  fjärde  skottet 
hade  redan  fält  en  bismak  af  tidens  vidskepelse.  NägR 
p&slodo  att  det  kommit  ur  luften,  andra  alt  del  knallat 
nr  jorden.  Somliga  voro  fuUl  och  fast  Öfverlygada  all 
skogsräet  och  ingen  annan  vore  den  sannBk}'Idige.  kam 
andra  trodde  sig  vela  att  kronprinsen  hade  en  tomts  tU 
»in  sida  och  stod  i  alla  faror  änder  hans  beskydd,  orfa 
ehuni  tomten  för  det  mesta  behagade  vara  osynlig, 
funnos  de,  sora  pästodo  sig  ha  setl  honom  i  en  gri 
jacka,  röd  mössa  och  röda  vantar,  hvaraf  man  slätade  att 
myckel  blod  skulle  flyta  under  nästkommande  regemefils- 
De  alulUgen,  aom  ausV.^o  ^\%\%i%W<ä'»s%bi.%adii, 
IJwIrsklade  med  va.  IsnVv^^W 'mw Vft'cv\\^«^ 


^mle  H&kan,  som  vanligen  brukade  skickas  rid  f&rligWi 
tillfällen  att  hafva  öga  pä  prinsen  och  som  man  na  fj 
tysthet  ansäg  för  björnens  verklige  1 

Men  hvarken  Håkan  eller  någon  annan  framlrttdde  för 
att  göra  anspråk  på  den  ullofi'ade  belöningen.  Konungen, 
s»ade  man,  var  däröfver  ganska  missnöjd.  De  som  kände 
lians  af  naturen  häftiga  ocb  misslänkBamma  lynne,  begynte 
frukta,  alt  om  skylten  länge  dröjde  att  visa  sig,  kunde 
den  kungliga  nåden  lätt  förvandlas  i  kunglig  onåd. 

Berlelsköld  anmärkte  att  folkhopen  på  gården  var 
ovanligt  tyst  och  endast  hviskade  sinsemellan.  Omkriof 
tjugu  hästar  stodo  sadlade  för  konungen,  prinsen  ocb 
deras  svit.  Men  det  sades  att  återfärden  lill  Kungsör 
htifvit  fördröjd.  Konungen  hade  ridit  för  häftigt,  kansk* 
förkylt  sig,  och  led  af  sin  vanliga  åkomma  de  senaati 
åren,  kräkning  och  hufvudvärk.  Kronprinsen  åter  hade 
fått  en  hastig  svindel.  Man  sade  all  del  lunga  slaget  af 
björnens  ram  hade  nu  först  visat  sin  eflerkänning  ocb 
alt  prinsen  hade  en  känsla  som  vore  alla  ben  i  hans 
kropp  sönderkrossade.  Liln-äl  funnos  hvarken  läkare 
eller  medikamenler  att  tillgå,  ej  ena  på  Kungsör.  Sådant 
föraktade  Sveriges  Carlar. 

Under  dessa  omständigheter  var  ej  att  tänka  på 
sadiena,  och  gTeh'en  gick  in  i  hållslugan  tOr  all  tålmodigt 
vänta  på  hästar.  Han  hade  ej  suttit  där  länge,  då  ett 
oväntadl  sorl  uppstod  på  gården.  Fruktande  att  konungen 
möjligen  vore  illa  sjuk,  hastade  Bertelsköld  ut  för  att 
frigA  hvad  larmet  betydde.  Men  orsaken  var  en  helt 
annan.  En  liten  spetsfundig  gubbe,  berömd  trollkarl 
från  Vermlands  finnskogar,  hade  råkat  vara  till  hands 
och  hArt  berättas  om  konungens  sjukdom.  I  hopp  att 
^ra  sin  lycka,  hade  han  dristigt  uängV  i\%  \ti  V-rä.'Si.  vfii 
™  oeh  med  stormodiga  ord  eA^uöA  rä%^ 


I 


370  MAJNIEMI  SLOTT 

pä  ögonblicket  läsa  bort  alla  krämpor  hos  den  höge 
patienten.  Konungen  hade  en  stund  hört  pä  honom  och 
därpä,  som  god  kristen,  blifvit  högeligen  uppbragt  öfver 
ett  sädant  tillbud,  sprungit  opp  frän  sängen,  fottat  en 
käpp  och  med  egen  hög  hand  pryglat  trollkarlen  ut  på 
dörren.  Man  tillade  att  detta  varit  en  verklig  trollkur, 
ehuru  i  annan  mening  än  därmed  äsyftades,  ty  den 
häftiga  vreden  hade  med  ens  jagat  krämporna  pä  flykten, 
och  konungen  kände  sig  äter  stark  nog  att  stiga  till 
häst  Värre  däran  var  prins  Carl;  ehuru  konungen 
ingalunda  var  härd  mot  sina  barn  när  han  ej  ansattes 
af  sitt  mörka  lynne,  hade  han  en  särdeles  a&ky  för 
kroppslig  svaghet  och  skonade  hvarken  sig  själf  eller 
andra.  Prinsen  var  ganska  blek  och  säg  lidande  ut. 
Men  det  halp  icke.  Inom  fä  minuter  satt  hela  sällskapet 
till  häst  (man  hade  förgäfves  sökt  öfvertala  konungen 
att  åka),  och  sjuke  och  friske  galopperade  i  samma 
sporrstreck  därifrån. 

—  Där  rider  envåldskonungen  med  sin  förste  slaf, 
hviskade  Torsten  Bertelsköld,  som  med  sin  näotan  pjåkiga 
försiktighet  om  hälsan  var  en  fullkomlig  motsats  till 
kronprinsen. 

—  Taisez  dous,  svarade  grefven  strängt  Omen 
lär  sin  unge  flyga.  Hvad  det  för  resten  blir  af  prins 
Carl,  det  står  till  Gud  och  framtiden,  men  ett  är  säkert, 
och  det  är  att  han  blir  hvad  du  aldrig  blir,  min  son  — 
en  god  soldat 

Hästarna  voro  nu  förspända,  och  de  resande  begåfvo 
sig  åter  på  väg  till  Kungsör  ett  stycke  efter  det  snabbt 
framilande  kungliga  jagtsällskapet,  hvflket  de  ej  gjorde 
ens  ett  försök  att  upphinna.  Gösta  Bertelsköld  hade 
härunder  högst  viktiga  rådplägningar  med  sin  Daniel. 
Hemligheten  af  det  lyckliga  skottet  surrade  i  hans  hufvud 


KRONOFOGDEN  371 

8om  en  torndyfvel  i  en  glasburk,  och  likväl  vågade  han 
ej  släppa  den  lös.  Men  den  viktiga  öfverläggningen 
gällde  hvad  han  borde  begära,  till  ham  högt  pris  han 
borde  sälja  sin  hemlighet.  Det  var  Daniel  som  fram- 
kastade ordet  »sälja»,  men  det  befanns  icke  i  den  lille 
ädlingens  smak. 

—  Jag  handlar  ej  med  kulor,  svarade  han  förtretad ; 
men  vill  kungen  utnämna  mig  till  page  hos  kronprinsen, 
så  Tore  det  alls  inte  för  mycket.  Min  far  säger,  att 
page  hade  jag  bort  vara  långt  för  detta;  men  ser  du, 
Daniel,  kungen  och  han  äro  ej  riktigt  goda  vänner.  Jag 
kan  ej  tåla  somlige  af  de  andra  pageme;  de  tycka  sig 
vara  grufligt  förnäma,  fastän  de  äro  bara  simpla  adelsmän, 
och  somlige  af  dem  ha  blifvit  grefvar  och  baroner  i 
förgår.  Men  kronprinsen  är  en  karll  Jag  slår  vad  att 
han  är  mycket  starkare  än  du  tror,  Daniel,  fastän  han 
ser  ut  som  en  flicka. 

Daniel  svarade  med  att  gifva  hästen  ett  rapp,  och 
så  nalkades  man  Kungsör  en  god  halftimme  efter  jagt- 
sällskapets  ankomst.  Kungsör  ligger  vid  Arboga  ås  utlopp 
i  sjön  Galten  vid  Mälarens  innersta  fjärdar  och  har  aldrig 
haft  någon  särdeles  betydenhet,  utom  det  vackra  läget 
och  Carl  XI:s  synnerliga  tycke  för  stället.  Till  höger 
om  ån  var  en  obetydlig  köping,  bebodd  af  bönder,  stall- 
drängar, fiskare  och  några  landthandlare.  Till  vänster  lågo 
vidlyftiga  stall  för  det  här  anlagda  stuteriet  —  hästar  voro 
en  af  Carl  XI:s  svaga  sidor  —  och  närmare  åmynningen 
såg  man  den  egentliga  kungsgården,  en  oansenlig  byggnad 
af  tegel  med  inalles  femton  eller  tjugu  rum,  uteslutande 
bestämda  för  konungen  och  hans  närmaste  vänner  Följden 
var  att  konungen  aldrig  kunde  bjuda  de  talrika  resande 
och  de  många  utländska  sändebud,  som  här  besökte 
honom,  hårberge  på  kungsgården,  utan  de  voro  nödsakade 


372  MAJNIEMI   SLOTT 

att,  sä  godt  de  kunde,  skaffa  sig  kvarter  i  köpingen  på 
andra  sidan  om  ån,  där  af  denna  orsak  ett  slags  ganska 
medelmåttigt  värdshus  hade  uppstått  Konungens  fiender 
sade  att  han  af  girighet  bodde  så  trångt,  för  att  ej 
behöfva  undfägna  dyra  gäster,  men  rätta  orsaken  var 
sannolikt  den,  att  han  med  sitt  skygga  lynne  och  ringa 
vana  att  representera  kände  sig  generad  af  främlingars 
påträngande,  hvarför  han  helst  ville  vara  hemma  hos 
sig  på  egen  hand,  utan  att  nödgas  underkasta  sig  en 
plågsam  etikett. 

Grefve  Bertelsköld  fann  alla  rummen  på  värdshuset 
upptagna  af  resande,  ty  konungens  närhet  brukade  samla 
dit  en  mängd  folk  af  alla  stånd,  som  hade  något  att 
andraga  eller  bönfalla  hos  majestätet.  Tilloppet  nu  var 
ovanligt  stort,  och  grefven  skulle  ha  varit  tvungen  att 
söka  sig  rum  i  de  kringliggande  kojorna,  därest  ej  värden, 
en  stockholmare,  skulle  artigt  ha  upplåtit  två  af  sina 
egna  rum  och  inpackat  sig  och  de  sina  i  det  tredje. 
Det  var  obekvämt,  men  stod  ej  att  hjälpa. 

Tankfull,  orolig,  kastade  sig  grefven  på  en  soffa. 
Hans  ställning  var  icke  angenäm.  Han  nalkades  konungen 
för  att  söka  en  rättvisa,  och  likväl  skulle  det  tagas  som 
ville  han  söka  en  nåd.  Konungen  var  sjuk,  retlig,  snäsig ; 
borde  väl  Bertelsköld  underkasta  sig  att  kanske  få  smaka 
den  kungliga  käppen,  hvilken  likaså  lätt  kunde  träffa  en 
ädlings  skuldra,  som  den  simplaste  tjenares?  Vid  denna 
tanke  kom  grefvens  blod  i  kokning.  Majniemi  var  honom 
mycket  kärt,  det  var  nödvändigt  för  hans  familj,  det 
behöfdes  till  sönernes  uppfostran.  Men  nu,  när  dess 
öde  kanske  berodde  på  en  kunglig  mages  dåliga  mat- 
smältning, var  det  väl  värdt  att  köpas  för  priset  af  en 
personlig  förödmjukelse?  Nej  —  Bertelsköld  beslöt  att 
våga  hvad  han  borde  våga,  nämligen  en  audiens  och  en 


KRONOFOGDEN  373 

framstålliiing  af  rättsgrandema  för  sin  sak,  men  också 
icke  en  hårsmån  däröfver.  Hände  hvad  hända  ville, 
med  stolt  och  upprätt  panna  skalle  han  framträda;  med 
stolt  och  apprätt  panna  sktdle  han  gå. 

Han  skickade  att  anmäla  sig  och  erhöll,  nästan 
emot  sin  väntan,  det  svar,  att  han  skulle  få  audiens 
Uockan  fyra  på  eftermiddagen.  Budet  visste  herätta  att 
hans  majestät  åter  befann  sig  bättre  och  att  man  tillredde 
en  bjömfest  på  kungsgården. 

Soffan  stod  framför  en  nu  stängd  dörr  till  gäst- 
rommen. Medan  grefven  hvilade  ut  i  förväntan  på 
middagen,  som  ingen  efterlängtade  högre  än  Gösta, 
förnam  han  röster  i  rummet  bredvid  och  kunde  ej 
imdvika  att  höra  följande  afbrutna  ord,  som  uttalades 
af   personer,    hvilka   inkommo  under  ett  häftigt  samtal: 

—  Han  afkläder  oss  inpå  kroppen. 

—  Han  fräntager  oss  frukten  af  många  års  mödor. 

—  Han  rycker  själfva  jorden  undan  våra  fötter. 

—  Städemas  donationsjord  I     Oerhördtl 

—  Skogskommissionen  1     Ren  galenskap  1 

—  All  skatte  jord  kronans  I     Tyranni! 

—  Är  ej  Sehillers  galge  färdig  ännu? 

—  Det  var  ändå  vi  som  . . . 

—  Ja,  när  det  gällde  att  lossa  på  adelns  pung . . . 

—  Böra  vi  tåla  en  så  grof  otacksamhet? 

—  Hvad  vill  du  göra?     Han  är  enväldig! 

—  Men  utan  borgareståndet . . . 

—  Men  utan  böndeme  . . . 

—  Tyst,  tala  saktare! 

Ett  föraktligt,  spefullt  löje  krusade  Bertelskölds  läppar. 

—  Nåväl,  mina  herrar  borgare  och  bönder  —  sade 
han  till  sig  själf  —  aren  I  nu  ändtligen  komne  därhän? 
Begripen   I  nn   reduktionens  klyftiga  jgjiAöx^    Y^t%n3»w\ 


874  liAJNIEMI  SLOTT 

no  åndtligen  hvad  enväldet  innebär?  Hnra  sött,  huru 
Ijufveligt  har  det  ej  smakat  er,  när  I  under  edert  stora  nit 
för  kronans  och  rikets  bästa  skjutit  med  båda  händerna 
pä  det  stora  verket,  som  skuUe  bortsofMi  adehi,  likt 
annat  ogräs,  från  jordegendomen  i  landet  1  Huru  lätt 
var  ej  då  er  modal  Huru  kärt  ert  besvär  1  Hura 
patriotisk  er  ifverl  Men  bladet  har  vändt  sig,  det  hungriga 
barnet  börjar  att  uppäta  fader,  moder,  ammor,  jorde- 
gummor, faddrar  och  hela  det  fronuna  bamsölssällskapet 
Och  I  skratten  ej  mera!  I  nedkallen  ej  mera  all 
himmelens  manna  öfver  den  stora  egyptiska  köttgrytan, 
där  hvar  och  en  af  eder  hoppades  fiska  en  fet  stek! 
Men  så  ropen  då  hurra,  ty  ert  verk  har  ju  artat  sig 
öfvermåttan  väl,  det  har  öfverträffat  er  djärfvaste  väntan, 
det  har  uppslukat  oss,  och  nu  uppslukar  det  äfven  er, 
I  store,  förträfflige  patrioter  för  godt  köpl  Reduktions 
soppan  är  färdig,  och  kockame  sjelfve  förvånas  däröfver. 
Vid  himlen,  det  är  superbtl  Jag  önskar  er  af  hjärtat  en 
smaklig  måltid  och  beklagar  blott  att  ej  de  helige  herrar 
präster  äro  med  om  er  uppbygghga  litania! 


Se  här  några  ord  till  förklaring  öfver  det  som  grefve 
Bertelsköld  kallade  borgares  och  bönders  litania. 

Alla  tre  ofrälse  stånden,  i  förening  med  småadeln, 
hade  med  glädje  samtyckt  till  Carl  XI:8  reduktion,  i 
det  trefaldiga  hopp  att  rikets  nöd  därmed  vore  hulpen, 
högadelns  makt  bruten  och  de  själfve  tryggade  för  tidens 
stormar.  Det  sista  hoppet  blef  mot  all  förväntan  sviket. 
Lågadeln,  som  hoppats  få  behålla  gåfvogods  under  sex- 
hundra dalers  ränta,  beg^^nte  redan  1682  få  slå  vantama  i 
bordet.  Samma  åt  \ack.le  \vQ>^«.ddrv^  brinnande  af  hämnd- 
'^'stnad,    redukUonena  Ywxiv^^et   xcvq\.  ^Nä.^^td»&  \\^\!A&y.^^v 


KRONOPOGDKH  37& 

jord,  som  ock  til]  en  del  blef  indragen;  1686  och  1689 
snslälldes  stränga  rSfster  med  borgers  ka  peta  bevil  In  ingår 
af  skepps  parter,  hände  akonipanier  med  mera,  och  man 
töreslog  en  förhatlig  kontroll  öfver  både  ärfd  och  förvftrtd 
form  egenhet.  1687  indrog  reduktionen  prästernes  vederlag 
för  Bä  kaliad  gäslning,  och  1695  blef  alarm  och  oro,  när 
förteckning  infordrades  öfver  alla  de  inkomster  kyrkor  och 
prästerskap  åtnjölo  af  kronan.  Men  präateme,  konungens 
gunstlingar  och  ifrigaste  anhängare,  sluppo  dock  för  bästa 
köpel.  Bönderne  undsluppo  bedragaren  Schillers  anslag, 
■om  var  nära  att  genom  en  förfalskad  urkund  indraga  till 
kronan  4,000  hemman.  Men  de  ledo,  jämte  borgarene, 
af  den  sä  kallade  skogskommissionen,  som  efler  1694 
undersökte  och  åklagade  alla  olagliga  inkräktningar  pä 
kronans  skogar,  sjöar  och  strömmar,  och  där  gällde  icke 
ena  tinninnes  häfd.  Vädligare  än  allt  delta  var  den  ofta 
uttalade  satsen  alt  kronan  core  rätte  ägaren  öfcen  tUl 
^katlejorden.  Åsikten  —  enväldets  yttersta  konsekvens, 
fr&n  h''ilken  man  endast  hade  elt  steg  till  den  satsen 
alt  all  tgendom  Dore  kranana  —  kunde,  till  rikete, 
fnhetens  och  äganderättens  lycka,  aldrig  genomdrifvas. 
Men  efter  1693  begynle  infinga  skallehemman  ätergä  till 
krono-,  emedan  delta  var  ett  villkor  för  hemmantalels 
förmedling  vid  indelningsverket.  I  allmänhet  grep  reduk- 
tionen under  konungens  sista  lefnadsår  omkring  sig  på  ■ 
bredden.  Osäkerheten  tilltog.  Konungamakten  tälnada,  ■ 
skattkammaren  f}'lldes,  men  dess  breda  grundval  päfolketA  H 
skuldror  begynte  undergräfvas  af  fruktan  och  missnöje. 
.MiLn  trigade  sig  om  kronan  ville  ha  allt,  for  atl  lämna  äl 
utidersitarne  det  enda  som  återstod,  en  spartansk  fattigdom ! 

Dock  vi  återgå  till  berällelsen. 

Efter  middagen  roade  sig  unge  nerrome  Bertelsköld 
eahvar  eher  mit    Jynne.     Gusla   ^<^   US.  \)«&«l  f.vsNx.Tv^v 


376  MAJNIBMI  SLOTT 

och  de  sköna  hästarna;  Torsten  satte  sig  att  studera 
Hugo  Grotias.  Grefven,  deras  far,  iklädde  sig  den  tidens 
hofdräkt,  den  ofantliga  allongeperuken,  den  fina  hvita 
spetshalsduken,  den  åtsittande,  långlifvade  bl&a  sammets- 
rocken med  de  oformligt  vida  nedhängande  ärmuppslagen, 
den  gula  sidenvästen,  som  gick  ned  öfver  medjan,  de 
korta  blåa  pantalongerna,  de  svarta  sidenstrumporna,  de 
upp  till  vristen  gående  skorna  eller  halfetöflama,  prydda 
med  stora  bandrosor,  den  fjädrade  baretten,  den  hängande 
långa  huggvärjan  och  hvad  mera  som  hörd^  till  en 
fulländad  gentlemans  yttre  personlighet.  Om  värjan  bör 
anmärkas,  att  den  enligt  franska  modet  borde  vara  helt' 
spenslig  och  kort,  men  Carl  XI  tålde  ej  dessa  penn- 
knifvar,  som  han  kallade  dem,  och  det  var  naturligt,  att 
hans  hofmän,  om  också  ogärna,  följde  exemplet. 

Grefve  Bernhard  Bertelsköld,  nu  femtiosex  år  gammal, 
hade  i  yngre  år  varit  en  af  svenska  hofvets  ståtligaste 
kavaljerer  under  förmyndaretiden.  En  fin  belefvenhet, 
parfymen  af  Ludvig  XIV:s  tidehvarf  —  denna  utsökta 
smak,  denna  förfinade  bildning,  som  då  endast  kunde 
vinnas  under  mångårig  vistelse  vid  utländska  hof..ocb 
i  närheten  af  själfva  den  man  som  bländade  seklet 
—  allt  detta  förenade  sig  hos  Bertelsköld  med  en  stolt, 
beslutsam  hållning,  mera  en  följd  af  de  många  faror 
och  skiftande  öden  han  genomgått,  än  af  hans  naturliga 
lynne,  som  var  mildt  och  ursprungligen  mycket  vekt 
Han  var  ej  född  för  partihat;  det  grumlade  blott  hans 
annars  klara  blick,  det  förbittrade  hans  annars  kärleksfulla 
själ.  Likt  Magnus  De  la  Gardie,  hade  han  eftersträfvat 
rollen  af  en  högsint  mecenat,  en  ädling,  lysande  genom 
kunskaper  och  förtjenster  ej  mindre  än  genom  börd  och 
rikedom.  Men  Bertelskölds  ärelystnad  gick  ej  så  högt,  den 
åtrådde  ioke  makten,  endast  glansen,  icke  fruktan,  eidksl 


KRONOFOQDSN  877 

Arleky  kanske  stundom  beundran,  ty  människohjärtat  är 
vagt  Om  det  berott  pä  honom,  skulle  han  ej  ägt  nägra 
iender,  och  likväl  ägde  han  mänga  sädana.  Känslan 
läraf  hade  plöjt  faror  i  hans  panna  och  kommit  hans 
ordom  sä  sköna  bläsvarta  här  att  gräna;  men  ännu 
este  sig  hans  harmoniskt  sköna  gestalt  ett  hälft  hufvud 
lögre  än  andra  människor;  ännu  brann  i  hans  blickar 
len  intelligenta,  milda  glans,  som  tjusat  sä  mänga  kvinno- 
ijärtan,  och  hans  stämma  hade  bibehällit  hela  sitt  forna 
åtagande  välljud.  Tilläggom,  att  han  de  senare  aren, 
lär  han  ej  mer  användes  i  diplomatiska  beskickningar, 
jenstgjorde  vid  hofvet  som  drottning  Hedvig  Eleonoras 
ttallmästare,  upprätthällen  af  hennes  gunst,  som  ykväl 
)j  förmädde  rädda  hans  förmögenhet.  Ludvig  XIV  hade 
nfört  uniformerna  bland  militären,  och  de  fleste  regenter, 
&fven  Carl  XI,  hade  efter  hand  följt  exemplet,  men  för 
civile  tjenstemän  fanns  ännu  ingen  föreskrift  i  detta 
hänseende,  och  därför  bar  äfven  Bertelsköld  den  dräkt 
som  allmänt  brukades  af  svenska  adeln  och  hofvet. 

Sädan  var  den  man,  som  nu  skulle  uppträda  inför 
Carl  XI,  och  man  mäste  tillstä,  att  den  spänning,  som 
rådde  mellan  konungen  och  hans  undersäte,  var  grundad 
på  bäde  inre  och  yttre  motsatser  i  bådas  lynnen,  vanor 
och  tänkesätt.  Carl  XI  var  en  kraftfull  ande,  utmärkt 
if  höga  personliga  dygder,  dem  ej  ens  hans  bittraste 
fiender  kunnat  förneka;  han  var  ock,  när  det  gällde  att 
uppfatta  stora  mål,  såsom  hans  rikes  väl,  en  stor  regent 
hvarför  månget  af  hans  verk  i  sekler  öfverlefvat  stormarna 
Och  blifvit  en  välsignelse  för  släkte  efter  släkte.  Men 
lom  människa  sjönk  han  stundom  ända  till  litenhet; 
lian  saknade  fullkomligt  hvad  man  kallar  ridderlighet 
>ch  kunde  till  exempel  aldrig  uppfatta  Gustaf  II  Adolf, 
ivilken    han    och   hans    vänner,    i    mening    att   därmed 

Sft.  —  JM.  Ur,    niastr.    U. 


378  MAJNIEMT   SLOTT 

antyda  något  högtspelande  och  åfyentyrligt,  brakade  kalla 
kung  Orre,  Och  likasom  en  nemesis  velat  återgälda 
detta  kungliga  spenamn  med  ett  dylikt  efterträdarens 
gyckel  öfver  föregångaren,  så  är  det  bekant,  att  hondrade 
år  därefter  Gustaf  III,  hvilken  lika  litet  kunde  uppfatta 
Carl  XI,  som  denne  kunde  uppfatta  Gustaf  Adolf,  brakade 
kalla  samme  Carl  XI  kronofogden  —  därmed  antydande 
reduktionsväsendet,  som  i  all  sin  riksgagnelighet  ofta 
urartade  till  en  småaktighet,  ett  trakasseri,  en  snikenhet, 
som  voro  Gustaf  III:s  abky. 

Eftervärlden  vet  ej  af  furstesmicker  I 

Bertelsköld  inför  sin  konung,  det  var  Gustaf  111:8 
framtid  inför  Carl  XI;  det  var  en  kang  Orre  inför 
kronofogden;  det  var  riddaren  inför  statshushållaren  — 
motsatser  som  aldrig  kunna  förlikas,  lynnen  som  af  inre 
nödvändighet  måste  beständigt  vara  mot  hvarandra  fientliga. 

På  slaget  fyra  stod  Bertelsköld  i  konungens  förmak, 
ty  kring  Carl  XI  rörde  sig  allt  med  afmätt  punktlighet 
Den  gången  fick  han  dock  vänta  vidpass  tio  mihuter. 
Man  sade  honom  att  två  finnar,  en  borgare  och  en 
bonde,  hade  audiens  hos  konungen. 

Två  män  om  några  och  femtio  års  ålder  konuno  ot 
Bertelsköld  igenkände  genast  i  dem  sina  gamle  ovänner, 
för  detta  riksdagsmännen  brödeme  Larsson,  den  ene 
köpman  i  Vasa,  den  andre  bonde  i  Storkyro.  Båda  sågo 
nedslagne  ut;  deras  ärende  måste  ha  aflupit  illa.  De 
växlade  en  styf  hälsning  med  grefven.  Kanske  flög  i 
denna  stund  ett  flyktigt  löje  öfver  hans  läppar  —  ett 
ofrivilligt  löje  öfver  det  sällsamma  öde,  som  här  samman- 
förde de  två  kämpande  maktema  adelsvälde  och  folk- 
välde, bönfallande  inför  den  tredje  makten,  enväldet, 
som  uppslukat  dem  båda.  Larssöneme,  vane  partichefer, 
fattade  strax  hans  mening. 


KRONOFOGDEN  379 

-^  Herr  grefve  —  hviskade  bonden  i  förbigående  — 
om  vi  falle,  faller  icke  därför  folket. 

—  Nej  —  sade  grefven  i  samma  ton  —  det  faller 
icke,  det  knäfaller. 

—  Mellantaket  är  borta,  golfbjälkama  stå  kvar, 
yttrade  borgaren. 

—  Ja,  svarade  grefven ;  därför  regnar  det  in  genom 
takresningen,  och  golfvet  tar  röta. 

Nu  blef  Bertelsköld  inkallad,  och  den  korta,  men 
bittra  ordväxlingen  afbröts. 

Carl  XI  tecknas  i  senare  åren  af  sin  samtida 
Pufendorf  på  följande  sätt. 

Han  är  till  växten  mindre  än  medelmåttig;  håret 
svart  och  krulligt,  vårdadt  med  mycken  flit  intill  1687, 
då  det  i  förtid  grånade,  hvarefter  konungen  lade  sig  till 
peruk.  Hans  panna  är  lagom  hög,  ögonen  små  och 
vänliga,  näsan  rak,  kinderna  röda,  hakan  spetsig,  läpparna 
stora,  skuldrorna  breda,  ställningen  vacker,  händerna 
stora'  och  fötterna  små.  Han  haltar  något,  sedan  han 
brOt  sitt  vänstra  ben,  är  mycket  stark,  skicklig  i  kropps- 
öfningar,  outtröttlig  i  arbete  och  på  resor,  äter  hastigt, 
dricker  måttligt,  sofver  litet;  är  gudfruktig,  sparsam, 
tapper  i  krig,  älskar  hästar  och  soldater,  men  är  kallsinnig 
mot  fruntimmer.  Han  har  icke  något  förnämt  utseende ; 
man  ser  ingenting  majestätiskt  i  hans  person;  om  man 
ej  kände  honom,  skulle  man  aldrig  taga  honom  för  en 
konung.  Hans  väsende  är  enkelt  och  okonstladt;  dock 
kan  han  förställa  sig.  Hans  själsgåfvor  äro  hvarken  af 
de  sämsta  eller  de  bästa,  men  hans  uppfostran  har  blifvit 
mycket  vårdslösad,  han  talar  hvarken  latin  eller  fransyska 
och  kan  knappt  skrifva  sitt  namn.   Han  har  ett  svårt  uttal, 

^  Skapade  enkom  att  taga  mycket,  sade  hans  fiender. 


880  MAJNIUil  SLOTT 

stammar  något  och  kan  ej  underhålla  en  konversation. 
Han  kläder  sig  enkelt,  bftr  ständigt  en  åtsittande  rock 
och  en  lång  värja  . . . 

Vid  grefvens  inträde  satt  konungen  vid  ett  stort 
skrifbord  af  ek,  som  upptog  nära  en  fjärdedel  af  det 
ganska  tarfliga  arbetsrummet.  Bakom  den  högkarmade 
bruna  läderstolen  stod  reduktionsmannen,  apotekaresonen 
Jakob  Gyllenborg,  han  som  ansågs  fOr  konungens  onde 
genius.  BertelskOld  anade  genast  hvad  han  hade  att  vänta. 
Han  bugade  tigande,  under  väntan  att  blifva  tilltalad. 

Men  konungen  tycktes  ha  väntat  detsamma  och 
yttrade  efter  en  tvär  hälsning  och  en  kort  paus: 

—  Nå,  hvad  är  det?  Ni  har  besvärat  er  öfver 
Majniemis  reduktion? 

—  Ja,  ers  majestät!  svarade  Bertelsköld  lugnt 

—  Det  var  onödigt.  Med  hvad  rätt  besvärar  ni  er 
öfver  en  laglig  åtgärd,  som  endast  har  det  fel  att  den 
kommit  femton  år  senare  än  den  bort? 

—  Jag  har  i  min  inlaga  utvecklat  rättsgrunderna 
för  mina  anspråk  och  kommer  för  att  personligen  vädja 
till  eders  majestäts  landsfaderliga  rättvisa. 

—  Se  åt  hvad  grefven  har  att  anföra,  sade  konungen, 
vändande  sig  till  Gyllenborg. 

Medan  denne  bläddrade  i  en  stor  portfölj,  som 
innehöll  löpande  handlingar,  genomgick  konungen  förra 
årets  nyss  inlämnade  räkenskaper  för  Kungsörs  stuteri, 
nedsatte  med  egen  hand  åtskilliga  kronan  påförda  utgifter 
och  nagelfor  strängt  med  alla  däri  förekommande  siffror. 
Stundom  syntes  hans  sparsamhet  råka  i  strid  med  hans 
passion  för  hästar;  en  redan  öfverkorsad  och  ändrad 
siffra  blef  ånyo  ändrad  och  förra  ändringen  korsad; 
en  i  randen  tecknad  anmärkning  blef  öfverstruken;  ett 
lönetillskott  blef  tillagdt  de  bäste  stalldrängame. 


KKONOPOGDER  381 

Fördjupad  i  delta  göromål,  syntes  konungen  alldeles 
ha  boriglöml  Bertetaköld»  närvaro.  Vare  sig  all  de  sökta 
handlingarna  verkligen  voro  svkTå  alt  finna,  eller,  hvad 
som  är  troligare,  att  Gyllenborg  ej  ogårna  lät  den  stolte 
greh-en  kKnna  sitt  crveiiag,  allUiog,  sOkandel  räckte  länge 
nog,  och  Bertelsköld  fick  under  tiden  vänta  atäende  andi 
djup  tyatnad,  blott  då  och  d&  afbniten  af  konungen» 
hoata  eller  ett  halfhögt  utbrott  af  bana  missnöje  med 
Iftkenskaperna. 

■L  Slutligen    fnnns  det  s5kta  papperet,  och  Gyllenborg 
^■nnerade  dess  innehall: 

K^  —  Gref^-e  Berlelsköld  åberopar  ett  gfihobref 
drottning  Kristina,  men  enligt  kunglig  majestäts  och 
ständernas  beslut  gäller  intet  kungligt  bref  till  förfäng 
för  kronans  oförytlerliga  rä».  Grefien  vill  del  oaktadt 
hafva  gödsel  ansedt  som  vederlag  fOr  en  hans  framlidne 
herr  faders  fordran  hos  kronan  sedan  1644,  stor  100,000 
daler  silh-ermynt;  men  kommissionen  utreder,  att  i  Ihy 
Ul  godset  är  alt  betrakta  som  panlegods,  hvilkel,  enligt 
1686  års  riksdagsbeslut,  endast  sfi  länge  bör  åtnjutas, 
intill  dess  alt  del  af  kronan  inlöses  eller  afkastningen 
betfickt  kronans  skuld  jämle  fem  procents  årlig  ränta. 
Alldenslund  Majniemi  afkastar  10,000  daler  årligen,  och 
aåledes  kronans  skuld  med  ränta  borde  vara  gulden 
Bfter  tjugu  års  förlopp,  eller  år  1667,  har  grefve  Berlel- 
sköld med  rätta  blifiit  godset  frändömd  och  ålagd  att  tOI 
kronan  återgälda  hvad  han  därutöfver  uppburit,  nämligen 
tjuguåtta  års  afkastning.  med  280,000  daler  sagde  mynt. 

—  Herr  grefven '  förgäter  min  underdåniga  öfversikt 

Ejniemis  afkastning  de  senaste  trettio  åren,  anmärkta 
'  Gyll< 
:k  for 


I 
I 


>  Gyllenborg  blef  adlad 
(lek  fort  den  liden. 


382  MiUNIRMI  SLOTT 

Bertelflköld.  Dåraf  framgår  ovedersigligen,  att  afkast- 
ningen  endast  tvenne  år,  nämligen  1682  och  1689, 
uppgått  till  det  maximum,  hvilket  kommissionen  antagit 
som  medeltal.  Jag  har  utredt,  att  aflcastningen  månget  år 
nedgått  ända  till  8  och  2,000  daler  samt  att  medeltalet 
icke  med  någon  billighet  kan  beräknas  högre  än  till 
6,500  daler  om  året.  Redan  detta  gör  för  kronans 
påstådda  fordran  under  fyrtioåtta  års  tid  en  afkortning 
af  168,000  daler. 

—  Det  kommer  oss  icke  vid  att  pröfva,  genmälde 
konungen  mulen.  Vi  ha  fördenskull  en  kommission, 
efter  hvars  pröfning  ni  har  att  rätta  er. 

—  Och  kommissionen,  inföll  Gyllenborg,  har  ej 
kimnat  taga  i  beräkning  att  godset  möjligen  någon  tid 
blifvit  vanskött  och  afkastningen  minskad  därigenooL 
Kronan  bör  ha  sitt. 

—  Ers  majestät  —  svarade  Bertelsköld,  utan  att 
bevärdiga  reduktionsmannen  med  en  blick  —  jag  har 
ej  kommit  hit  för  att  upptaga  min  konungs  dyrbara  tid 
med  enskilda  räkenskaper.  Jag  vädjar  till  andra  och 
högre  skäl,  som  icke  gälla  min  fördel,  min  ruin,  det 
vore  ett  ringa  ting,  utan  allas  väl  och  rikets.  Eders 
majestät  har  för  Sveriges  makt  och  välfärd  gjort  hvad 
få  konungar  hafva  gjort  tillförene.  Törhända  har  eders 
majestät  rönt  ringa  tack  därför  härintills,  men  efter- 
världen skall  förstå  att  eders  majestät  har  velat  en  sak 
framför  allt,  nämligen  landets  och  folkets  väl.  Fördunkla 
icke  den  storhet,  som  breder  sin  glans  öfver  så  ädla 
mål,  genom  små  åtgärder,  som  kunna  inbringa  staten 
några  hundra  tusen  daler,  men  som  kosta  den  och  kosta 
eders  majestät  hvad  som  ej  kan  uppvägas  med  millioner, 
nämligen  det  som  är  högre,  oförytterligare  än  sjålfra 
kronans,  folkets  och  eders  majestäts  egen  fördel:  råtlvisanl 


' 


KRONOFOGDEN  383 

Tro   ej    dessa    krypande    gunstlingar,    som  intala  eders 
majestät   att   kronans   vinning    ftr   någonting    annat    än 
undersåtamesl     Om   rikets    nöd   har  rättfärdigat  reduk- 
tionen,   så   låt   det   nu   vara  nog:    många  tårar  komma 
tlntligen  själfva  silfret  att  rosta.    Riket  är  räddadt,  dess 
makt   betryggad,    dess  upplysning  befordrad,  dess  skatt- 
kammare  fylld,   dess   här  och  flotta  i  aktningsbjudande 
•Idck.     När   ederff  majestäts   regering   burit  så  lysande 
frukter,    låt   det   vara  tillfyllest,  begär  icke  mera,  gif  ej 
eders  majestäts  fiender  och  belackare  vapen  i  händerna  I 
Adelns    makt   är   bruten;   var   mild,    ers  majestät,  var 
Uokl     Trampa   icke   på   den   redan  follne,  pressa  icke 
mista,   skärfven   ifrån  den  redan  fattige  I     Eders  majestät 
9r   enväldig   konung:  på   den   stora   makten  tynger  ett 
lika   stort   ansvar,   och  hvad  än  ständerna  besluta,  eller 
kommissionerna  pröfva,  eller  själ^orda  lagar  döma,  det 
återfoller  allt  på  eders  majestät  och  dess  rådgifvare,  för 
Guds  dom,  för  folkets  tro,  för  samtid  och  eftervärld.    Jag 
besvär   eders    majestät   vid    alla   de    höga  dygder,  som 
världen  beundrar  hos  Carl  XI  —  här  böjde  grefven  ett 
knä  för  konungen  —  lyssna  till  sanningens  röst  från  en 
man,  som  redan  offrat  sju  åttondedelar  af  sina  besittningar 
åt  staten   och  som  ej  kommit  att  tigga  om  nåd  för  den 
sista    återstoden,    allenast   om    rättvisa,  ej  blott  för  sig, 
men   för   alla  I     Sätt   en  damm  för  reduktionens  vidare 
efterräkningar  1    Upphäf  deras  senaste  orättvisor!   Afskeda 
desse   män,  som  sälja  eders  majestäts  ära  för  en  spott- 
penningl     Akta    på    försynens    varningar  1      Lyssna   till 
hungerns    nödrop    och   förorättades    klagan  1      Var   stor, 
eders    majestät,    var   ädell     Och  varaktigare  än  på  den 
slenmia   vinningens    grund   skola   eders   majestäts  rykte 
och   rikets   väl   byggas    på    den    evärdeliga   grunden  af 
rättvisan,    ädelmodet   och   ett  helt  folks  odelade  kärlek! 


384  M  AJNISMI   SLOTT 

Bertelsköld  uppstod,  afbidande  hänförd,  nistan 
ödmjuk,  verkan  af  sina  ord,  dem  Gyllenborg  ett  par 
gånger  förgäfves  sökt  afbryta. 

Konungen,  förvånad  öfver  ett  språk  som  han  ej  på 
länge  hört,  hade  tigande  låtit  den  djärfve  nnderaåtoi 
tala  till  slut.  Men  han  hade  uppstått  från  sin  plats,  en 
mörk  rodnad  betäckte  hans  annars  bleka  panna,  odi 
han  hade  fattat  Gyllenborg  så  hårdt  I  armen,  att  dams 
gjorde  en  grimas  af  smärta.  När  Bertebköld  ahlat, 
kommo  först  endast  några  afbrutna  ord  öfver  konni^eni 
läppar.     En  storm  var  i  annalkande. 

—  Ansvar!  utropade  han.  Ansvar? . . .  Hade  jag  q 
rätt ...  de  skola  uppresa  sig  mot  sin  herre  och  konung! . . . 
De  ha  förtryckt  mitt  folk  I...  Småkonungar!...  Dl 
ha  frossat  på  sina  fester  med  rikets  guld . . .  fransfa 
apor  1 . . .  och  nu  ställa  de  mig  till  ansvar . . .  Vanvetti|el 
Rebeller  1 . . . 

Och  konungen  gick  med  hastiga  steg  kring  rrmmet, 
sökande  sin  värja,  som  lyckligtvis  nyss  vid  hans  sjukdom 
blifvit  aflagd.  Utom  sig  af  vrede,  när  han  icke  fann 
värjan,  rusade  han  ut,  uppslog  dubbeldörrarna  och  ropade, 
pekande  på  Bertelsköld,  till  tvenne  drabanter,  som  stodo 
på  vakt  med  sina  långa  musköter: 

—  Skjut  den  hunden! 

Bertelsköld  afspände  sin  värja  och  nedlade  den 
tigande  för  konungens  fötter.  I  hans  ansikte  förändrades 
icke  ett  drag;  lugn,  högrest,  vördnadsfull  kvarstod  han 
på  sin  plats,  och  blott  hans  mörka  glänsande  blickar 
betraktade  konungen  på  engång  mildt,  sorgset  och 
förebrående. 

(iyllenborg  stod  af  häpnad  orörlig.  Drabanteme 
visste  af  förskräckelse  ej  hvad  de  skulle  företaga  sig. 
Den    ene  af  dem  föll  på  knä,  den  andre  höjde  geväret, 


men    tvekade    ännu  all  vidrCra  tryckpinnen  ...  En  ] 
uppstod,  holfull.  oviss,  plågsam  för  alla. 


I 


in  mellan 

förridds 
kimpule 


MAJNIEMI    SLOTT 

hnfvud   orh   fortfor  att  betnkta  kontin(en  oaed 
obeakhniga  blick,  hvan  milda  glans  kund»  lOn  flU  bjbta 
af  sten. 

Det  flr  Bvärt  all  sfiga  hvilka  makter  i  detla  figonbtii^k 
kttmpade  om  konungens  själ.   Kanhända  vSgde  han  mellan 
tvi  atridiga    känslor:    den  ena   manade  honom 
nedskjuta  rebellen,  den  andra  freatade  honom  alti 
rebellen  i  ain  famn. 

-  Gä    ar   vHg!    eade    han    ändtligen   ined 
Bom    aknlle    vara    sträng,  men  aom  l&ngt  mera  förridda 
atriden   mellan   de   bada  fienlliga  intryck,  som  kämpade 
om  herraväldet  i  konungabarmen. 

Bertels  k  flid     mftrkla     delta,    men    nlle    ej 
str&ngen  hCgre. 

—  M4  Gud  allam&ktig  upplysa  och  bevara 
majeatat  I  alla  edra  lifsdagarl  aade  han  Ödmjnkl  ocfa 
aflågsnade  aig  med  lika  fasta  steg  som  han  intrådt  i  ilsl 
kungliga  arbetsrummet. 

Dörrarna  atängdea  efter  honom,  och  drabantetie 
itertogo  sin  post,  glade  att  saken  aflupit  så  aom  da 
gjorde.  D&,  nfir  konungen  blef  ensam  med  GylIenboi|i 
aäges  att  han  häftigt  vändt  sig  till  denne  och  aagt:  »Det 
flr  ni  som  akall  avara  infär  Guda  dom  för  allt  det  oadå 
man  säger  om  reduktionen  I  • '.  Och  bvad  Gyllenborg 
därtill  svarat  vet  man  icke,  men  visst  är,  att  reduklioncn 
findock   hade    ain  gång  alltintill  konungens  lefnada  alul 

Medan  detta  tilldrog  sig  i  kungsgården,  hade  unge 
gref  GOata  företagit  sig  att  jämte  konungens  stalldringir 

k  rida  hästarna  alt  vattnas  till  ån,  som  redan  afkastal  ntt 
istäcke.  Stalldrängame  hade  af  elakhet  gifvil  hooomoi 
ting,  ännu  ej  inriden  fSle,  i  hopp  alt  ae  honom  hastigt 
'  P4  sin  d6d5\il!«,A4  aH'»  Ca\\  •». 'oa Vrtffi^  i 
fi  Qyllenbors. 


^%K»M■|^ 


KRONOFOGDEN 

Ofh  lustigt  kastad  till  marken.  Men  Gösta  var  ej  den 
aom  lät  taga  tygeln  af  sig.  Utan  sadel,  med  bloKa 
betalet,  redde  han  sig  så,  att  filen  efter  nJ^ra  Fåfänga 
Btegringar  nödgades  erkänna  hans  öh'emiakt  och  villigt 
Ut  rida  sig  bäde  fram  och  tillbaka.  Prins  Carl  hade 
rftkat  se  det  och  med  kännareöga  förundrat  sig  öfver 
den  främmande  go»aens  skicklighet.  Detta  tillfälle  tog 
den  trogne  Daniel  i  akt,  smfig  sig  till  värdahuset  efter 
bCaaan  och  yppade,  med  beviset  i  händerna,  för  prinsen 
bura  saken  hängde  ihop  med  björnen.  Följderna  blefvo 
atgOrande  för  Gösta  Bertelakölda  hela  framtida  lefnada- 
batia. 

Prinsen  ville  doek  ännu  engång  pröfva  den  nnge 
ryttarens  mod,  satte  sig  därför  till  häst  och  red  i  sporr- 
streck emot  de  kommande.  Knappt  mötte  han  dem, 
innan  ban  företog  sig  att  rida  tvärt  inpå  sidan  af  Göstas 
Öle,  i  afsikt  alt  rida  honom  omkull  —  en  något  våldsam 
och  vådlig  lek,  som  konungen  hans  fader  ofta  brukade. 
Men  delta  misslyckades.  Gösta,  ehuru  oheredd,  vände 
sä  Qinkt  åt  sidan,  att  prinsen  endast  snnddade  lätt  förbi, 
hvarpå  denne  genast  kastade  om,  fattade  gossens  hand 
icb  sade: 

—  Jag  ser  du  duger  både  att  rida  och  skjuta,  du  I 
hos  mig,  så  skall  du  få  en  bra  bössa  och 
1  häst. 

-  Ja   det    vill   jag   visst!   svarade  Gfiata  atom  sig 
Uje. 

-  Topp!  sade  prins  Carl. 
1  timme  senare  erhöll  grefve  Bertetaköld,  j9mte  sin 

,  som  återsändes    med  en  af  konungens  adjutanter, 
Carl    XI    följande    egenhändiga    bref,    bvars    skrala 
Brlo^[raG    mer    än    tillräckligt    upp\&f^dBB  «1  &«V  \»x>^v^ 


I 


i 

-        --      -  fr 

jåläBiBade  i  dess  innehälJ:  ^^M 


I 


UiUNtEMI    SLOTT 

Herr  Greve 

Wj  Mnde  herhoas  Edhor  W&rJB  medb  Stukan  It 
J  Ibensame  en  wid)i&re  i  Wår  liensl  inedb  &roii«  braka 
wUe.  Edhor  Mainemj  stftir  fnr  laghsens  alni]dh  ej  d 
Bt  hifilpa  —  ewad  therulUwcr  ftr  edht;r  pjtfalland  wtla 
Wi  ttiet  nu  ok  altidli  eflerskianka.  TU  Bevis  af  Wlr 
kgl.  Nidhe  wele  Wj  Ijerhos  utnfiinna  Edher  dl  Wår  kgL 
ambosaddOr  i  Berljn  sampl  Edhor  Son  Odatnff  til  { 
boa  Wftr  kjäre  Son  h.  fiirstl.  NAdhe  PHnts  ( 
befalla  Edher  Gud  Allsm&rhtig  nädheljgen. 

Kongs6hr  2i  Febr.  1690. 

CA  HO  LUS. 


.  Stora  hungersnöden.! 


kVnsa,  dn  etolla,  du  ärorika 
det  fräniBta  pA  nordena  vapenakAld 
du  strålande  stjärna,  lill  bnl- 
c  ken  seklerna  skådat  upp  —  du 
starka  fana,  kring  hvilken  hjU- 
tar  ha  blödt  —  du  fredliga  Urin 
lofvade  odlingens  skördar  —  det  Ir  A 
här  som  du  funnit  en  tufva  i  geografm,  där  du  kunde 
sälta  din  fot  uppå  och  där  du  kunde  hoppas  att  lefn 
fr&n  släkte  lill  alukte  ännu  sedan  kronomas  gUu 
f&rb!ekuatl     Jag    har  tv^i    genom    världen: 


STORA  HUNQERSNÖDKN  889 

fullt    af   ditt   rykte,    och   det   har    öfver  oceanerna  gått 

till    Nya    Sverige;    men   jag   har   ej    funnit    en    hydda 

Bom    burit    din    inskrift  öfver   sin  dörr,  ej  en  sten  som 

skulle    ha    burit    ditt   namn,    om   icke    Schwedenstein, 

där  din  störste  kämpe  föll.    Jag  har  rest  genom  Sverige 

och   aUa    dess   provinser  rundt  kring  Östersjön,  hvilken 

de    famntaga   som   en   brud:    allt  Sveriges  rike  var  be- 

msadt   af   din   ära,    som   tillika   var    dess,    så   att   det 

för  din  skull  glömde  sina  blödande  sår  och   sina  söners 

hvitnande    ben    på   en   främmande   jord;  men  förgäfves 

har   jag   letat    på   dess  kartor  och  sport  på  dess  vägar, 

jag  har  ej  funnit  mer  af  ditt  namn,  än  en  liten  bondgård 

i   Skeptuna   socken    och    nu  denna  obetydliga  fläck  vid 

Bottenhafvets  kust.     Ar  då  storheten  så  ödmjuk,  att  den 

på  engång  kan  uppfylla  världen  och  nöja  sig  med  några 

alnar   jord    till  sin  grift  och  några  hundrade  fots  bredd 

till  sitt  namns  förherrligandel     Lyckliga  lilla  Vasa,  hvar 

finnes  en  stad  på  den  vida  jordens  ring,  som  du  skulle 

afundas    och    som    ej    afundas    digl     Rom,    Alexandria, 

Konstantinopel,  världens  hufvudstäder,  bära  med  stolthet 

sina   hjältars    namn,    och    det  namnet  tillhörde  dock  en 

enda.     Men  ditt  namn,  du  gömda  fristad  för  hågkomsten 

af  det  stora,  det  bär  i  sitt  sköte  en  hel  rad  af  minnen, 

hvilka  historien  älskar  och  folken  beundra,  och  dör  också 

du  själf,  så  var  viss  att  ditt  namn  icke  dör,  det  kommer 

att  lefva  från  sekel  till  sekel  evinnerligenl 

Dessa  ord  undföUo  grefve  Bertelsköld,  när  han, 
åtföljd  af  sin  förvaltare  mäster  Per,  på  kustvägen  genom 
Malaks  och  Solf  närmade  sig  Vasa,  och  den  lilla  staden 
med  dess  trånga  gator  och  rödmålade  hus  täckt  utbredde 
sig  för  hans  ögon  i  solskenet.  Det  var  nu  i  början  af 
Mars  år  1697.  Orsaken  hvarför  vi  nu  finna  grefven  i 
Finland,  då  vi  likväl  känna  att  konungen  utnämnt  honom 


390  MAJNIEMI  SLOTT 

till  sin  ambassadör  i  Berlin,  var  i  korthet  den,  att  Bertel- 
sköld  undantagsvis  och  af  kunglig  nåd  fått  anstånd  med 
Majniemis  afträdande  till  nästa  fardag  den  14  Mars  1697 
och  i  följd  däraf  begärt  och  fått  permission  att  resa 
öfver  till  Finland  för  att  ordna  sina  angelägenheter  och 
taga  farväl  af  sitt  ftdemegods.  Orsaken  åter  hvaiför 
grefven  nu  befann  sig  i  nejden  af  Vasa,  sammanhänger 
med  en  af  de  dystraste  hågkomster  förflutna  sekler 
kvarlämnat  i  norden  —  de  så  kallade  hungeråren,  eller 
stora  hungersnöden  åren  1695,  1696  och  1697. 

Slutet  af  Carl  XI:s  regering  hemsöktes  af  en  lång 
rad  missväxter,  förorsakade  af  ovanliga  rubbningar  i 
årstidemas  regelbundna  gång.  Alltifrån  1688,  då  den 
första  missväxten  inträffade,  och  sedan  i  jämnt  stigande 
alla  de  nästföljande  åtta  åren  syntes  naturen  likasom 
bragt  ur  sin  jämvikt.  Sommaren  1689  var  ovanligt 
het  och  hösten  så  torr,  att  säden  förtvinade  och  folket 
ofta  måste  färdas  flera  mil  för  att  vattna  sin  boskap  och 
mala  sin  säd.  Därpå  följde  en  mycket  sträng  vinter  med 
sådan  hungersnöd  i  Dalarna,  att  stora  skaror  utvandrade 
därifrån  för  att  söka  nya  och  bättre  hemvist  Båda  åren 
1689  och  1690  hemsöktes  af  farsoter  och  skogseldar. 
År  1691  kom  våren  tidig  och  brådstört;  redan  den  28 
April  plockades  mogna  smultron  i  Stockholm.  Under 
sommaren  hörde  man  mycket  stark  åska,  hagel  och 
störtregn  omtalas.  År  1692  i  April  kom  en  så  hård 
köld,  att  man  dess  like  aldrig  mindes  på  den  årstiden.  I 
Man  åkte  dä  utåt  isarna  långt  till  hafs.  Många  människor 
fröso  ihjäl.  I  mellersta  £uropa  föll  en  ovanlig  mängd 
snö,  hvarpå  följde  öfversvämningar  och  jordbäfningar. 
År  1693  var  vintern  mycket  kall,  våren  och  sommaren 
mycket  heta.  01äivV\\%«l  w^rcöax  ^  ^t^s^^^i^^x  Vi&r\ad€ 
Ungem    och  T^attejid;  Nu\Y»xi«rB.^\\*i^  ws5^ 


STORA    HUNGERSNÖDEN  ^'11 

(»ch  Hekla  sprutade  eld.  Förebuden  hopade  aig.  I  Sverige 
föll  hög  snö  i  Maj,  men  därefter  kommo  (orka  och 
hetU  hela  sommaren  igenom.  Säden  blef  smävSxt, 
sfidespriaerna  slego  lill  tjugu  daler  tunnan. 

Åren  1687  och  1688  hade  Finland  haft  missväxt, 
men  de  därpå  följande  åren  till  och  med  1693  hade 
gifvit  god,  stundom  ymnig  afkaslning,  sä  att  del  berättas, 
när  man  sedan  såg  tillbaka  på  tden  gamla  goda  tiden*, 
huTD  Spannmål  dä  fanns  i  sådan  myckenhet,  att  aädes- 
lassen  ofta  6ngo  stå  flera  dygn  på  torgen  i  städerna, 
utan  att  linna  köpare.  Men  alla  iefde  för  dagen,  ingen 
tänkte  på  framtiden.  Inga  allmänna  magasinet  funnos, 
inga  förråder  upplades;  himmelens  fåglar  åto  den  utspillda 
säden,  och  människorna  gjorde  sig  glada  dagar,  utan  att 
lyssna  till  naturens  anande  suckar  och  redan  börjande 
varningar  rundlomkring.  Oeh  så  kom  ofärden 
bastig  och  oväntad  öfver  nordanl änderna. 

Är  1694  inträffade  täta  jordbäfningar  i  södern,  dyr* 
tid  och  hungersnöd  i  mellersta  Europa.  I  det  lysande 
rika  Paris  skola  det  året  92,000  människor  ha  omkommit 
af  svält  och  sjukdomar.  Hagel  förstörde  grödan  i  den 
ena  af  Sveriges  kornbodar,  Pommern.  I  den  andra, 
i  Finland,  blef  knapp  skörd,  och  förra  årets  förråder 
hade  nätt  och  jämt  räckt  till.  Redan  nu  grep  man  till 
trädens  bark,  och  redan  na  säg  man  stundom  ihjfilsvultna 
människor  ligga  döda  vid  vägarna. 

Året  1695  gick  in  med  en  vinter  så  kall,  att  man 
ej  visste  dess  make  sedan  1658,  då  Carl  X  tågade  öfver 
Balt.  I  Tyskland  voro  floderna  belagda  med  så  tjock 
is,  att  kalotikeme  fingo  i  några  orter  äta  kött  under 
fastan,  emedan  ingen  fisk  stod  att  fås,  om  den  uppvägdes 
med  guid.  Mänga  frösa  ihjäl;  Fm\M\d%  t^TV.QVÄt^V'» 
^ptåUa  bura  varÉ-arna  angrepo  m&nnva^Q^  ^ife^oa  W-aweft. 


39S  MAJNtEMt  SLOTT 

i  Portugal  och  Spanien  dog  en  tredjedel  bland  l>08kaper 
af  brist  på  foder.  På  denna  vinter  följde  en  sen  och 
kall  vår,  som  vi  redan  sett  på  Majniemi,  så  att  vårsädet 
ej  hann  slutas  förrän  vid  midsommar,  och  på  denna 
vår  följde  en  kall  och  regnig  sommar.  Såden  kom  ej 
till  mognad;  på  åkrarna  sågos  några  få  gröna  strån  och 
för  öfrigt  svarta  jorden,  hvarför  detta  år  var  kändt  under 
namn  af  »stora  svartåret».  I  Nyland  blommade  rågen 
först  i  slutet  af  Juli,  och  i  början  af  September  gjorde 
frosten  slut  på  den  halfmogna  växten.  Nöden  tog 
till.  Rågtunnan  kostade  tio  riksdaler,  ett  oerhördt  prisl 
Herremän  och  förmögnare  bönder  begynte  afskeda  hälften 
af  sitt  tjenstefolk,  för  att  slippa  föda  dem.  Konun^n 
lät  förbjuda  utförsel  af  spannmål  och  införskref  sådan 
från  utlandet.  Sju  skeppslaster  förgingos  under  höstens 
stormar  i  Qvarken. 

Aret  1696  ingick  med  helt  olika,  men  ej  mindre 
ovanliga  förebud.  Vintern  blef  så  mild  som  en  vår. 
Redan  den  2  Februari  såg  man  vid  Stockholm  fingers- 
långt  gräs.  Omkring  den  20  Februari  försvunne  isarna, 
i  Halland  infunne  sig  svalorna,  och  mången  begynte 
redan  sitt  vårsäde.  Men  den  7  Mars  kom  kölden  tillbaka, 
alla  sjöar  och  fjärdar  isbelades  ånyo  så  starkt,  att  man 
åkte  öfver  dem  fram  och  tillbaka.  Vårsädet  var  förstördt, 
höstsädet  hade  multnat  i  jorden.  De  få  som  ännu  hade 
något  att  så  bedrogos  ändock  i  sitt  hopp.  Sommaren 
blef  kylig.  Natten  mot  den  8  Augusti  var  i  somliga 
trakter  af  Finland  en  så  stark  frost,  att  sädesaxen  funnes 
om  morgonen  öfverdragna  med  tjock  is.  Fyra  nätter  å 
rad  efter  den  22  Augusti  kom  en  ny  frost,  som  gjorde 
slut  pä  återstoden.  Däremot  blef  hösten  så  mild,  att 
man  i  Stockholm  åt  mogna  smultron  den  1  September 
och    friska    hallon    den    10    Oktober   (öfverallt    gamla 


STORA  HUNGERSNÖDEN  393 

ilen)^  Skörden  blef  nästan  ingen.  Från  det  året  omtalas 
Mäntsålä  kyrkobok,  att  harar  och  en  del  fåglar,  såsom 
3ken,  försvunno,  tuppen  upphörde  att  gala,  det  annars 
i  skygga  lodjuret'  trängde  in  i  byarna,  råttor  kommo 
thungrade  i  grufveliga  hopar,  där  man  aldrig  vetat  utaf 
em  förr,  och  förtärder  allt  hvad  de  öfverkommo.  I 
esälaks  berättas  att  okända  utländska  fåglar  visade  sig 
skogarna. 

Nu  först  begynte  Carl  XI  märka  enväldets  tyngd, 
r  ailt  folk  kastade  ansvaret  för  sin  nöd  på  honom, 
>m  hade  hela  makten  och  ville  hafva  hela  egendomen, 
edan  1696,  när  i  Norrland  och  Finland  så  många 
>ldater  hungrade  ihjäl^  att  regementena  knappt  hade 
alfva  antalet  i  behåll,  fanns  mången  som  påminde  sig 
om  dessa  trupper  varit  konungens  stolthet,  och  man 
knade  honom  vid  konung  David,  hvilken  Gud  straffade 
ir  det  han  af  högmod  lät  räkna  sina  folk.  Konung 
arao,  sade  man,  hade  dock  en  Josef  som  tydde  hans 
umande  drömmar;  här  gingo  många  tecken  förut,  men 
Igen  Josef  hade  förstått  dem.  Sådant  gick  konungen 
lycket  till  sinnes.  På  de  två  åren  1695  och  1696 
ndsatte  han  folket  till  lågt  pris  med  110,682  tunnor 
Id,  3nen  det  förslog  icke  långt. 

Ty  nu  —  från  michaeli  1696,  hela  året  1697  och 
ipå  det  följande  -^  blef  en  sådan  hård  och  allmännelig 
öd  i  hela  norden, ,  att  man  dess  like  aldrig  upplefvat, 
f  heller,  med  Guds  bistånd,  någon  tid  torde  komma  att 
pplefva  engång  till.  Den  som  vill  se  hvad  ett  folk 
an  bära  utan  att  förgås,  ja  färdigt  att  två  eller  tre  år 
ärefter   ånyo   besegra   halfva  Europa  —  han  följe  oss. 


S6.  —  F8k.  ber.    Ulastr.    II. 


894  MAINIRMI  SLOTT 

Ingen  af  Sveriges  provinser,  om  icke  möjligen  Skåne, 
ondgick  den  tidens  vedermöda.  Lindrigast  hemsöktes 
södra  Sverige;  därnäst  Pommern;  därnäst  mellentt 
Sverige.  Norrland  led  mycket,  Estland  och  Liffland  än 
mera,  Finland  troligen  mest  af  alla. 

Följande  voro  de  skepnader,  under  hvilka  nöden 
allmännast  visade  sitt  bleka  ansikte  —  ailt  blekare  och 
förskräckligare  ju  längre  det  led  framåt  våren  1697. 
Först  begynte  husböndeme  abkeda  sina  tjenare,  och 
tjename,  jämte  inhysingar,  öfvergifva  husböndeme,  dir 
desse  ej  mera  kunde  skafEa  dem  uppehälle.  Hopar  af 
sådant  löst  folk  sökte  sig  till  städerna;  arbetslönenu, 
låga  redan  förut,  föllo  till  mindre  än  intet,  så  att  min 
för  blotta  maten  fick  flera  arbetare  än  man  behöMe, 
och  unge  karlar  trängdes  om  krigstjenst.  Men  de  flesta 
städer,  utom  några,  såsom  Stockholm,  Åbo,  Riga,  Reval, 
voro  själfva  fattiga,  nära  brödlösa,  och  de  som  ej  voro 
det,  blefvo  det  innan  kort  De  hopar,  som  strömmade 
dit  från  landsbygden,  funno  hvarken  arbete  eller  bröd, 
utan  drefvo  omkring  under  jämmerligt  tiggande  och 
omkommo  slutligen  till  större  delen  af  hunger  och  allt 
slags  elände. 

Fryxell  anför  en  berättelse  från  Stockholm  af  den 
24  April  1697:  »Många  tusen  fattige  hafva  från  landet 
begifvit  sig  till  hufvudstaden.  De  vackla,  krypa  eller 
ligga  öfveraTlt  på  gatorna.  Ingen ,  vill  taga  dem  i  sina 
hus.  Sålunda  måste  dessa  arma  olycksofEer  tillbringa 
de  ännu  vinterkalla  nätterna  under  bar  himmel,  liggande 
än  här,  än  där  vid  väggarna.  Många  stå  aldrig  upp 
igen;  och  om  morgnarna  kommer  stadsvakten  och  för 
bort  de  döda  kropparna,  hvilka  kastas  i  stora  gropar 
och  där  på  en  gång  jordfastas». 


STORA  HUNGERSNÖDEN  395 

Det   var  således  den  lösa  befolkningen^,  som  först 

hade    känning   af   nöden.    Men   snart   gick  den  längre. 

Den   jordägande,   eller   dock   jordbrakande  bonden  med 

sina  torpare  grep  snart  till  barken;  ty  den  var  icke  ens 

under   vanliga   år   något   sällsynt   i    Finland   och  norra 

Sverige.     Denna   bark   (fiirobark)   målades  till  mjöl  och 

gräddades  till  bröd,  eller  ock  höggs  den  sönder,  hackades 

fin,  stampades,  kokades  med  vatten  till  ett  slags  välling 

dier  gröt  och  åts  utan  vidare  sofvel.    Anrättningen  var 

ingalunda   smaklig  eller   hälsosam,    men  den  gick  dock 

med,  så  länge  man  hade  att  blanda  däri  något  råg-  eller 

kornmjöl.   Dock  allt  tunnare  blefvo  mjölnypoma ;  slutligen 

försvann   denna   tillsats    hos    de  fleste  alldeles.    Nöden 

såg  sig  nu  om  på  andra  håll.     Det  rena  barkbrödet  var 

svart   och   hårdt   som  sten.     Man  försökte  då  tillblanda 

stampmjöl    af   torra,    uttröskade    råg-   eller  komax,  och 

detta   var   ännu    en   läckerhet     När   det  tröt,  så  följde 

i   ordningen    målade    agnar,  sådor,  halm,  mäsk.     Också 

de  togo  slut,  och  nu  försökte  man  gräs,  nässlor  och  andra 

växter,    hvaribland    rötter   af   missne    (ccUla  paluatrisj^ 

Sådant    bröd    var   svårt   att  tillreda,  det  föll  sönder  vid 

minsta  vidrörande  och  brändes  lätt  till  aska  i  bakugnen. 

Bonden    var   van    vid    sitt   jästa   spisöl  (kalja),  men  nu 

fanns  icke  malt.     Man  försökte  då  brygga  dricka  än  på 

halm,    än    på   enbär   eller   porsris,    men    det   ficks  ej  i 

jäsning,    blef    osundt    och    illasmakande.      Rofvor   och 

kålrötter   voro    en   tid    någras  tillflykt;    potätema  kände 

man  ej  ens  till  namnet  —  denna  välsignade  amerikanska 

rotväxt,  som  nu  ger  finska  bonden  nära  hälften  af  hans 

*■  Hvad  man  nu  fSrstår  med  proletärer  fanns  egentligen 
icke  den  tiden.  Dagkarlen,  tjenaren,  inhysingen,  backstngu- 
hjonet  ansågo  sig,  under  vanliga  förhållanden,  tillhöra  hus- 
bondens familj  eller  jord. 


396  MAJNIKMI  SLOTT 

föda  och  mer  än  något  annat  gör  återkomsten  al  ett 
nytt  1697  nära  omöjligt  I  skärgårdarna  och  en  del 
insjötrakter  stod  man  sig  bättre,  emedan  man  åtminstone 
hade  Osk,  och  det  är  icke  antecknadt,  men  sannolikt, 
att  denna  vattnets  skörd  har  räddat  många  tusende  från 
undergången.  Ty  boskapens  mjölk  och  kött  räckte  icke 
långt;  foderbrist  hade  sällat  sig  till  hungersnöd;  en  dobbel 
anledning  att  bortslakta  ladugårdarna,  så  att  slutligen 
blott  de  rikaste  hade  ett  kreatur  att  utsläppa  på  betet 
i  1697  års  sorgliga  vår. 

När  kringströfvande  uthungrade  människohopar  an- 
träffade ett  lefvande  kreatur,  slogo  de  på  stället  ihjäl 
det,  sönderrefvo  det,  drucko  dess  blod  och  åto  dess  kött, 
utan  att  ens  gifva  sig  tid  att  koka  det.  Skogsfågeln 
var  sällsynt,  emedan  dess  yngel  förgåtts  under  de  kalla 
somrarna.  När  hornboskap,  svin  och  får  begynte  tryta, 
kom  ordningen  till  hästar,  hundar  och  kattor,  rättor, 
kråkor,  djurhudar,  störtade  kreatur  och  allt  slags  afskräde. 
Det  stannade  icke  därvid.  Sägner,  för  hvilka  mänsklig- 
heten ryser,  berätta  att  föräldrar  förtärt  sina  döda  barn 
och  att  barn  i  förtviflan  stillat  sin  hunger  med  sina  döda 
föräldrars  kroppar. 

Från  bondens  stuga  fann  nöden  en  väg  till  präst- 
gårdarna, de  aflägsnaste  först,  andra  därefter.  Barkbröd 
och  stampmjöl  dukades  upp  på  fattiga  kaplansbord.  Sist 
kom  äfven  den  hårda  tiden  till  städerna,  uppstäderna 
förr,  sjöstäderna  senare.  Isarna  stängde  deras  hamnar, 
stormarna  dränkte  deras  skepp.  Hungrande  landtfolk 
förtärde  dem,  likt  råttorna  ätande  allt  hvad  de  öfver- 
kommo.  I  själfva  Stockholm  plundrades  en  bagarebod. 
Konungen  lät  undersöka  hvarje  hus;  hvem  helst  som 
hade  ett  större  förråd  än  han  oundgängligen  behöfde, 
måste    sälja    det.     Men    ingenting    förslog.     Rågtunnan 


STORA  HUNGERSNÖDEN  397 

kostade  femton  till  tjugu  riksdaler.  Också  det  sista  tog 
slut  på  våren.  Danske  ministern  kunde  ej  få  köpa  så 
mycket  säd,  som  hans  hushåll  behöfde  för  några  veckor, 
utan  måste  efterskrifva  den  särstdldt  från  Helsingör.  I 
de  mindre  städerna  var  det  fast  värre.  Hela  riket 
hungrade,  från  den  lägste  dagsverkaren  allt  upp  till  de 
högste  i  samhället. 

Af  detta  allt,  af  hungern,  af  allt  slags  umbärande 
och  af  de  osunda  födoämnen  man  var  tvungen  att  tillgripa, 
uppstodo  kraftlöshet,  sjukdomar  och  död.  De  friske 
blefvo  så  svage,  att  de  med  möda  höllos  på  sina  fötter, 
än  mindre  kunde  något  uträtta.  Hos  många  svullnade 
kroppen  och  blef  alldeles  styf;  hos  andra  förtorkade 
lemmarna,  huden  blef  mörkbrun,  ansiktet  oigenkänneligt 
Öfverallt  såg  man  människor  vanka  omkring  som  skuggor, 
tills  omsider  den  barmhärtiga  döden  gjorde  slut  på  deras 
lidande,  ofta  helt  plötsligt,  i  kyrkan,  på  gården,  på  vägen, 
vid  arbetet.  Tiggarens  hand  förstelnade  i  samma  ögonblick 
han  sträckte  den  ut;  modems  röst  förstummades  midt- 
under  det  hon  sökte  med  vaggvisor  söfva  sitt  hungrande 
barn.  Farsoter  följde  nöden  i  spåren ;  mordängeln  rasade 
utan  hejd  öfverallt. 

På  elfva  mil  norrom  Stockholm,  säger  ett  samtida 
Tittne,  sågos  vid  vägarna  högst  få  lefvande  människor, 
blott  här  och  där  utmärglade  varelser,  hvilka  sutto  vid 
ihjälhungrade  djurs  kroppar.  »Jag  ryser  ännu  —  säger 
en  samtida  i  Dorpat  —  när  jag  tänker  på  allt  det  elände 
jag  nödgats  bevittna,  nämligen  huru  utsvultna  människor, 
unga  och  gamla,  dagligen  kröpo  kring  gatorna  med  sina 
af  hunger  skrynklade  och  svarta  ansikten».  De  dogo 
så  hoptals,  att  man  slutligen  ej  hann  begrafva  dem,  utan 
de  kastades  hoptals  öfver  hvarandra  på  kyrkogårdarna. 
Vid  den  tiden  —  säger  H.  Forsius  i  sin  år  1757  utgifna 


398  MAJNIKMI  SLOTT 

beskrifning  Ofver  Helsingfors  —  »blef  den  på  Kampoi 
Tärande  begrafningsplatsen  invigd  till  de  dödes  hvilonim, 
såvida  stadsens  kyrkogård  ej  var  tillräckelig  att  inom  sina 
gränser  bärga  de  många  ifrån  landet  inkomne  minniskor. 
Kan  väl  någon  utan  blödande  sinne  höra  af  våra  gamle 
berättas,  att  folk,  då  de  gingo  på  gatorna,  måste  i  brist 
af  födan  stupa  på  hvarandra?  Kan  väl  någon  utan 
smärta  påtänka,  då  man  hörer,  horn  mången  då  gick 
till  grafven,  att  där  afbida  sin  annalkande  förlossnix^? 
De  sågo  själfve  det  stället,  hvarest  deras  matta  ben 
skulle  få  hvila.  Deras  söndriga  slarfvor  blir  deras  svepe- 
duk  och  likkista.  Tvenne  svaga  ben  blifva  nu  dens 
likebår  och  en  hungrog  maga  deras  medföljda  process 
till  det  tysta.  Låtom  oss  ej  läsa  detta  utan  att  kyssa 
Herrans  hand,  som  i  långliga  tider  bevarat  vårt  Srea 
ifrån  en  sådan  hungersnöd  1» 

Intet  fullständigt  bokslut  öfver  den  stora  förödelsens 
sifbra  har  kunnat  uppgöras.  Man  beräknar  att  i  Estland 
och  LifHand  50,000  människor  hungrat  ihjäl.  För  flera 
orter  af  Finland  saknas  uppgifter,  af  orsak  att  så  många 
den  tidens  kyrkoböcker  dels  förstördes  kort  därpå  under 
stora  ofreden,  dels  bärgades  undan  till  Sverige  eller 
på  annat  sätt  förskingrades.  Hvad  man  vet  är  dock 
tillräckligt   för   att  i  någon  mån  mäta  förödelsens  vidd. 

I  Mars  1697  säges  konung  Carl  XI  på  en  gång  ha 
mottagit  sex  poster  från  Finland.  De  innehöllo,  att 
80,900  människor  där  lidit  hungersdöden,  att  nio  socknar 
voro  utdöda  och  deras  kyrkor  stängda^.  Fjorton  dagar 
därefter    fick    konungen    samma   underrättelse    om   fem 

^  Enligt  Fryxell.    Torde   ej  fä  tagas  alldeles  efter  bok- 

stafven.    Kyrkoraa  kunde  äfven  stängas   till    följd  däraf  att 

deras  prästerskap  dött  eller  af  nöd  och  brist  tvuigits  att 
bortflytU. 


( 


STORA    HtlNGKRSNÖDEN  3fi9 

andra    kyrkor  d&r  i  landet.     I  en  enda  socken  hade  plJ 
en    enda    dag  156  personer  svultit  ihjlil.     Det  sades  atll 
nästan    alla   soldaterne    vid    Nylands    rogemenie  dött  at  ' 
svält.     Från    den    1    September    1696    till    samma  dag 
1697'    hade  i  Äbo  slifl  pk  detta  sgU  60,371  männislior 
omkommil,    inom   Österbotten  ensamt  19,540,  inom  Ny- 
lands   och    Tavastehus  län  38,24:8,  snarare  lågt  än  hftgt 
rfiknadt     Inom    det    sistnämnda    blefvo    857    hemman 
öde.     Följande  siffror  tjena  till  prof:  Lojo  räknade  inom 
nämnda    lid  B40   döde,  Karis  436,  Janakkala  1,153  och 
69    främmande   tiggare,    Tammela    658   ocb    134    dito, 
Sääksmäki    789   och    116    dito,   Nädendal  401  och  178 
dito.    Raumo    370,    Björneborg    och   Ulfsby  716,  Hvittis 
671  oeh  173  främmande.  Letala  373  och  71  dito,  Tyrvis 
865,  Kangasala  1,304,  Birkala  789.  Orihvesi  840,  Ruoveai  j 
1.017,    Längelmäki    68ö    och    150  främmande,  Messubj 
873    ocb    35    dito,   Uleä  stad  och  socken  1,592  (stadettV 
ensam  713).  Limingo  895  och   122  främmande.  Kalajoki 
1,238    och    66    dito.    Brahestad  484  och  38  dito,  Kemi 
676,  Paldamo  1,613,  Sotkamo  1,584,  Gamla-Carleby  814, 
Ny-Carleby    514,    Pedersöre    1,026  o.  s.  v.     Blott  i  Mi^ J 
-1697  jordadea  i  Äbo  166  döde. 

F6r  Borga  stift  saknas  summan.  Man  vet  att  | 
Borgå  siad  och  socken  år  1697  afledo  2,29t.  i  Helain| 
439,  i  Sibbo  533,  i  Pemo  815,  i  Hollola  1,906,  I 
Orimaltila  540,  i  Elimä  670,  i  Hauho  1,266,  i  Lampia^ 
1,165  o.  8.  v.  I  rundl  tal  uppskattas  Finlands  hela 
männiakoförlust  under  det  enda  året  1697  tdl  100,000 
ocb  för  alla  tre  hungeråren  till  minsl  160,000  döde,  eller 
sju  till  åtta  gånger  mer  än  under  vanliga  år.  Allt  detta 
medan    Finlands  hela  folkmängd  sannolikt  ej  steg  högre 


Tvis 

veai  ^^m 

.joki^ 
!emi 

314,  I 

i  Mi4_ 

att  ^^1 

06,   jf^H 

impia^^H 
hela  ^^ 


'  Enligt  andra  frän  tnichaeli  Iti96  liil  midsommar  1697.. 


É 


400  majnumi  slott 

ån  till  vidpass  tredjedelen  af  dess  nnvarande,  eller  nigot 
Ofver  en  half  million  människor. 

Så  svåra  försynens  straffdomar  gingo  ej  Ofver  utan 
sår  och  ärr.  Odlingens,  ljusets  stora  eröfringar  afstannade, 
ödemarken  återtog  sina  nyodlingar  och  trängde  odlaren 
på  lifvet,  frånryckande  honom  de  fiUt  den  förlorat  för 
sekler  tillbaka.  Stundom  lossnade  samhällsordningens 
band;  i  trakterna  af  S:t  Michel  plundrade  allmogen 
herrgårdarna  (1696)  och  ihjälslog  kronans  uppbördsmbL 
Ytterlig  nöd  gör  människan  själfvisk,  och  sedan  man 
länge  delat  sin  skärf  med  behofvet,  slappades  eller  nöttes 
stundom  genom  vanan  och  nöden  kärlekens  band,  så 
att  den  som  hade  råd  att  gifva  han  gaf  icke  mer,  och 
den  som  hade  Jcrafter  att  taga  han  tog,  och  jämrens  tårar 
runno  spårlöst  i  sanden,  och  förtviflans  suckar  Ijödo  utan 
mänsklig  bönhörelse  bort  i  rymderna.  Där  sutto  ju  de 
fleste,  som  Forsius  säger,  och  betraktade  sin  egen  graf! 

Men  Guds  makt  lät  allt  detta  vara  blott  en  tid, 
och  äfven  därunder  bar  folket  i  sin  helhet  sin  olycka 
med  manligt  mod.  Hela  samhället  kunde  ha  gått 
sönder,  men  här  höll  det  ihop.  Där  mången  stupat  eller 
förtviflat,  där  stod  fmnen  ännu  upprätt,  järnfast,  seg, 
förtröstansfull.  Bästa  beviset  därpå  är  den  snabbhet, 
med  hvilken  förödelsens  spår  om  icke  utplånades,  dock 
mildrades.  Ett  öppet  haf,  en  bättre  tillförsel,  en  gynnande 
årsväxt  1698,  1699,  och  plogen  beg^nte  åter  plöja  fram- 
tidens mark,  och  hoppet  kom  åter,  och  mänskliga  för- 
hållanden redde  sig  ånyo  till  samband  och  klarhet,  och 
finska  folket  hämtade  andan  så  djupt,  att  det  i  närmaste 
framtid  förmådde  bära,  med  en  större  ära,  en  större  tyngd 
än  någonsin.  Hvilken  lärdom  för  alla  tider!  Så  sant  är 
det,    att    »förlorad    är  blott  den  som  sig  själf  förlorar!» 


FÅMIURN  LARSSON  401 


12.    Familjen  Larsson. 

fTfir  grefve  BertelskOld,  för  första  gängen  i  sinlefnad, 
^  åkte  in  i  det  lilla  Vasa,  förvånades  han  att  finna 
Iren  af  ett  visst  välstånd  blandade  med  stort  omiss- 
nneligt  armod.  Vid  de  små  vackra  rödmålade  bygg- 
derna  med  deras  dubbla  portar,  grant  utsirade  af 
ndige  träsnidare,  såg  man  här  och  där  en  utmärglad 
gare  stöda  sig  mot  väggen  eller  famla  mot  porten  — 
h  det  som  mest  förvånade  grefven  var  att  alla  desda 
rtar  voro  stängda.  På  gatorna  rådde  en  dyster  tystnad^ 
>ruten  endast  af  hungerns  klagan ;  men  i  grefvens  spår 
jde  en  larmande  svit,  som  han  ej  kunde  hindra.  Bland 
a  hans  resas  tusende  svårigheter  var  detta  kanske 
n  värsta.  Öfverallt  hvar  han  for  fram  skockades 
lungrade  människor  i  hans  väg,  och  när  han  ingenting 
)ra  hade  att  gifva,  hände  sig  att  somliga  kastade  sig 
:  hästamas  fötter,  för  att  hindra  hans  bortresa,  medan 
a  de  öfriga,  när  han  ändtligen  kom  lös,  sprungo 
dlösa  efter  hans  släde.  Ulls  de  af  trötthet  neddignade. 
Bertelsköld  hade  hoppats  undkomma  dessa  ned- 
lende  uppträden  när  han  nalkades  Vasatraktema,  som 
id  rätta  ansågos  för  Finlands  komkammare.  Det  var 
ek  något  bättre  i  Nerpes  och  Malaks,  emedan  man 
r  hade  fisk  sedan  fjolåret.  Men  till  Vasa  trängde  sig 
la  skaror  från  de  inre  och  fattigare  trakterna,  Ilmola, 
ppo,  Ruovesi.  Desse  vandrare  betärkte  alla  vägar  i 
idens  grannskap  så  tätt,  att  de  resande  med  möda 
nde  tränga  igenom,  och  där  såg  man  själfve  den 
dsinte    mäster   Per    förlora    sitt    tålamod    och    omildt 


409  MAJNIKMI  SLOTT 


bortskaffa  dem  som  ställde  sig  på  medarna  eller  hingde 
sig  vid  hästarnas  tyglar,  ropande  med  sönderslitande  röst 
sitt  »leipääl  leipåft!»  Men  desse  oslingar  läto  hyarken  af 
böner  eller  hotelser  bortvisa  sig;  de  följde  den  frånmiande 
ståtlige  herm  beständigt  i  spåren,  och  så  intågade  Bertel- 
sköld  i  staden  med  ett  skrikande  följe  af  minst  sextio 
eller  sjuttio  tiggare. 

Knappt  hade  han  hannit  till  torget,  innan  ett 
ballersamt  appträde  gaf  en  ny  och  förskräckande  bild 
af  hangems  fasor.  En  stor  larfvig  bjömhand  hade, 
drifven  af  svält,  vågat  sig  at  på  gatorna.  Hans  åsyn 
gaf  signalen  till  en  allmän  hetsjagt  Alla  störtade  sig 
efter  honom;  själfva  den  vanmäktige  tiggaren  fick  nya 
krafter  vid  detta  oväntade  byte  och  lyckades  få  sina 
domnade  ben  i  rörelse.  Den  arma  hunden  jagades  från 
gata  till  gata,  från  gård  till  gård,  mer  nitiskt  än  vargen  i 
skogen.  Stundom  vände  han  sig  om  och  visade  tänderna; 
men  förgäfves,  hopen  aktade  ej  därpå;  ny  flykt,  ny 
jagt!  Sist  råkade  den  stackars  förföljde  i  en  trång  smuga 
utan  utgång  mellan  tvenne  hus.  Här  angreps  han  med 
käppar,  stenar,  isbitar.  En  stund  försvarade  han  sig 
med  förtviflans  mod;  slutligen  dukade  han  under,  drogs 
fram  i  triumf,  fördes  på  torget,  slaktades,  stektes  och 
åts  —  allt  inom  få  ögonblick. 

Det  var  dock  en  grad  högre  i  mänsklighet,  ty  Bertel* 
sköld  hade  vid  dylika  tillfällen  sett  villebrådet  förtäras 
rått  på  stället.  Sorgsen  vände  han  sig  bort  och  frågade 
efter  köpmannen  Larssons  hus.  Man  visade  honom 
ett  af  de  prydligaste  husen  vid  Köpmangatan,  utmärkt 
genom  sina  större  fönsterrutor  och  sin  ovanligt  rikt 
utsirade  port.  Men  denna  port  var  stängd  liksom  alla 
de  andra  och  de  flesta  fönsterrutorna  tillskrufvade. 
Grefven  bultade  på. 


FAMILJEN    LARSSON       -  403 

Efter  lång  väntan  hörde§  slutligen  en  röst  innanför  , 
arten  ropa: 

—  Gå  er  vSg  I  Vi  ha  ingen  sBd  att  sälja  och  intet  | 
röd  att  ge  bort. 

—  Hälsa  er  husbonde  att  grefve  BertelakGld  är  ] 
itkommen  enkom  för  alt  träffa  honom,  ropade  grefren  1 
tanför  till  svar. 

En  stund  förgick,  och  därpå  säg  man  ett  rödblomm 
lickbuf\'ud  lilta  ut  frfin  en  vindsglngg,  nylikel  begapande 
rimlingarne  frän  hufvud  till  fol. 

—  Nå  —  ropade  gretven  ånyo  —  vill  (åder  Larsson  ] 
Uta    mig    resa  nära  fyrtio  mil  för  att  träffa  honom  och 
lärpä  slänga  sin  port  niidtför  mina  ögon? 

Flickan  drog  sig  tillbaka,  åter  förgick  en  stnnd,  och 
lirpå  öppnades  porten.  Husets  ägare  trädde  grefven 
ill  möte,  ej  utan  förlägenhet  och  med  många  ursäkter 
Cr  det  ohöfliga  mottagandet. 

—  Vi  lefva  som  i  kngslid,  sade  han ;  dag  och  natt 
»elSgras  våra  hus  af  hungrande  människor,  och  stängde 
i  ej  portarna,  vore  gården  inom  en  timme  utplundrad. 
>tig  ändå  in,  herr  grefve,  och  håll  till  godo  hvad  ett 
attigt  hus  förmår  i  en  brödlös  tid. 

Den  som  så  välkomnade  grefven  var  en  man  af 
imkring  femtiofyra  år,  klädd  i  en  åtsittande  ylletröja, 
admaUknubyxor  och  pjäxor  efter  allmogens  bruk.  Hans 
•erson  hade  något  på  engång  af  bonde  och  herreman; 
lagliga  vanor  hade  ej  alldeles  förmått  afnöta  en  viss 
jälfst&ndig  hyfsning  i  sattet,  inlärd  under  den  tid  den 
ike  borgaren  som  riksdagsman  och  folklodare  såg  sig 
jäsad  af  höge  och  låge  i  rikets  hufvudstad.  För  öfrigl 
itlnade  intet  i  husets  inre  om  den  fattigdom  hans  ord 
ftto    ana.     Den    rsska    borgaremor,  en  välfödd  tjuguårig 

(och  ett  par  duktiga  rundkindade  flickor,  döttrar  i 
■ 


■  biiiiet,  vittnade  cied  bela  uitt  yttre  all  Eamiljeo  itminstooa 
licke  lidit  brisl  p&  det  nö'lv6n(]iga.  Rordnts  KnrUliuBgiri 
r»on>  stres  iippdukadcii  ff>r  gSsterne,  jäfvade  ej  dcntn 
fArtDodan.  Man  (ann  dSr  nAgol  ytterst  sltlsynt  deo  tidas, 
nftinli^n  rent  rA£br<\c],  dock  icke  färskt,  ty  ingen  hub 
xkgni  bitka  på  iftnge,  al  fruktan  att  finkbrÖdslukWi 
ekullc    bringa    ti|;garne    på    gatan  liU  förtvillan.     Aaim 


allbyntare  var  kanske  den  rökta  färakinka  och  den  mugg 
Ol  man  framsatte  till  grefvena  undtfignad.  Aldrig  både 
den  förnäme  ariaiokralen  med  upprikligBro  andakt  Ud 
bordsbenen. 

IBerteleköld,  inftn  om  att  ulpl&na  minnet  af  nU 
kenaale  fientliga  möte  med  Larssöneme  i  kiuiaiigu» 
{Cnoak,  sade  familjen  en  urllgliet  tifrer  deras  bynllif^ 
mtseende.     Det  gladde  honom  nk  mycket  mer,  tillåd*.' 


PAMILJBII  LARSSON  405 


m  han  under  två  veckors  tid  ej  sett  annat  än  bleka 
rtärda  ansikten,  och  hvad  bordet  angick,  ville  han 
priktigt  bekänna,  att  han  sedan  en  vecka  ej  ätit  sig 
Ut,  ehum  han  rest  från  prästgård  till  prästgård,  ty 
rkbrOd,  salt  strömming  och  stundom  litet  spisöl  voro 
a  de  läckerheter  de  stackars  prästeme  haft  att  erbjuda. 
Vid  dessa  ord  kastade  värden  och  värdinnan  förlägna 
ekar  omkring  sig,  likasom  för  att  förvissa  sig  att  ingen 
rde  detta  beröm  i  otid  öfver  husets  välmåga. 

—  Ja,  herr  grefve,  sade  Larsson,  man  tjenar  ej  sin 
sta  med  att  själf  svälta  ihjäl.  Vi  ha  gett  så  långt  vi 
nnat,  men  något  litet  ha  vi  skrapat  ihop  för  oss 
Ufva  från  spannmålslåramas  botten.  Gå  och  se  åt, 
ija  lilla,  om  porten  är  väl  stängd.  Onda  tider,  herr 
efve,  ingen  säkerhet,  landstrykare  rundtomkring.  Man 
r  tacka  sin  lycka  att  ej  brödet  ryckes  ur  munnen 
ipå  en. 

—  Vet  ni  hvad,  fader  Larsson,  sade  grefven,  vore 
ssa  uslingar  härutanför  ett  annat  folk  än  de  äro,  så 
uUe  det  föga  hjälpa  att  stänga  er  port.  Ha  ni  militär 
h  polis  i  staden? 

—  Gudbevarel  På  Korsholm  bo  några  vaktkarlar, 
3n  här  finnas  icke  mer  än  tre  stadstjenare,  af  hvilka 
n  ene  är  halt,  den  andre  är  döf  och  den  tredje  ej 
iger  till  annat  än  att  slå  aftontrumman. 

—  Och  ha  här  inga  oordningar  ägt  rum?  Jag 
mar  verkliga,  allvarsamma  oordningar,  så  att  gårdar 
Ivit  plundrade  och  människor  ihjälslagne? 

—  Gudbevare,  så  grefven  talar  I  Det  har  visst 
le  händt. 

—  Nåväl  —  sade  grefven  med  värdighet  —  på  det 
ni  ej  må  tänka  sämre  om  vårt  folk  än  det  förtjenar, 

1  jag  säga  er  huru  det  tillgår  i  andra  länder,  mäktigare 


t 
406  MAJNIKMI  SLOTT 

och  rikare  in  Tårt»  når  stor  nöd  drifver  minniskor  tiD 
förtviflan.  Engång  var  jag  yittne  till  ett  upplopp  i 
London,  framkalladt  af  hungersnöd.  Trettiofyra  bagars- 
bodar  plundrades,  omkring  tvåhondra  människor  dödades 
eller  sårades.  År  1683  såg  jag  ett  dylikt  upptrade  i 
Cartagena  i  Spanien:  folket  ropade  på  bröd  och  antände 
guvemörens  palats;  först  sedan  större  delen  af  staden 
var  plundrad,  återställdes  ordningen  med  kanoner.  Sammi 
år  och  af  samma  orsak  rasade  i  tre  veckor  ett  blodbad 
i  Palermo.  Kort  därpå  hade  jag  olyckan  bevittna  dylih 
uppträden  i  Köln;  stadens  borgare  trädde  under  vapen, 
blod  flöt  ymnigt,  och  ett  helt  kvarter  uppbrändes.  År 
1693  om  våren  voro  natt  och  dag  flera  tusen  man  trupper 
under  vapen  i  Paris,  för  att  hindra  utbrotten  af  folkets 
förtviflan,  och  likväl  förgick  knappt  en  dag  utan  mord, 
mordbrand  och  vilda  blodiga  handgemäng,  i  hvilka  mer 
än  tusende  människor  tillsatte  lifvet.  Märk  väl  att  alla 
dessa  stora  städer  stödde  sitt  försvar  mot  nöden  på 
vapenmakt.  Och  här,  hvad  uppställen  I  till  värn  emot 
en  befolkning  af  flera  hundrade,  ja  tusende  hitströmmande 
människor,  som  dö  för  edra  ögon  af  hunger?  Tre 
invalider  och  en  stängd  port  af  trä,  som  första  eldbrand 
kan  antända.  Men  desse  tiggare,  bragte  till  det  yttersta, 
nöja  sig  med  att  jaga  hundarna  på  edra  gator.  De  dö 
framför  edra  fönster,  och  icke  en  hand  höjer  sig  mot 
er  portl  En  resande,  som  jag,  far  mer  än  trettio  mil 
genom  ett  förtvifladt  land,  och  icke  en  pistol  har  jsf 
behöft  blotta  till  mitt  värn.  Hvad  skulle  ha  hindrat 
dessa  skaror,  som  ständigt  omgåfvo  mig  på  vägarna  och 
som,  redan  halfdöde,  uppgjort  sin  räkning  med  lifret, 
att  plundra  eller  döda  mig  utan  räddning,  hundrade  som 
de  ofta  voro  mot  en?  Men  de  gjorde  det  icke.  Dir, 
här,    öfverallt,   ännu   i   yttersta   nödens   stund,  när  alla 


FAMIUEN    LARSSON  407 

iSnsUiga  pitgler  Byntes  svikta  för  don  första  af  alla 
Hturdrifter  —  ajälfbev  ärande  ta  rätt  —  dä  höllos  dessa 
länniskor  ftnnu  lillbaka  af  sam  häl  i  a  ordningens  band,  af 
en  sedliga  k&nalans  orubbliga  Öfvervikl,  och  en  nCd, 
im  öfveralll  i  Europa  skulle  ha  bragt  öfver  landet  våld, 
lord  och  brand,  den  nöjer  sig  här  med  att  utslrflcks 
1  bedjande  hand,  att  stanna  för  en  slängd  port,  all 
igna  till  marken,  ofta  utan  ett  klagande  ljud,  och  dö  I 
id  Gud,  det  fir  stort,  det  är  beundran  svärd  t,  och  vore 
&rt  folk  sfi  mäktigt  i  handling,  som  det  är  tijältemodigt 
lidandet,  så  hade  del  ej  sin  like  pä  jordenl 

—  Ni  har  rält,  sade  Larsson  rörd.  Förlät  mig  dessa 
ttryck  af  missmod,  som  nödens  anblick  nyss  allockade 
lig.  Ser  ni,  jag  är  en  man  af  folket,  ni  är  en  förnäm 
erre,  och  därför  går  del  mig  till  hjSrlat,  när  ni  talar 
[>dt  om  en  fatlig  allmoge.  Jag  kan  blott  därlill  svara: 
nd  bevare  landet  och  konungen  I 

—  Ja  bevare  dem  Gud  I  sade  grefven.  När  bättre 
der  randas,  dä  skail  det  bli  en  lärdom  att  veta  bvad 
Ida  förmå.  Det  är  er  sats,  Larsson,  atj  del  skall  vara 
i  folk  och  en  konung  och  ingenting  däremellan.  Godt, 
g  vill  ej  nu  tvista  därom.     Men  erkänna  vi  folkets  ära, 

lät  oss  äfven  erkänna  konungens.  All  en  sä  stor, 
1  beundransvärd  fri  laglydnad,  som  nu  i  denna  nödens 
i,  varit  möjlig,  därför  ha  vi  att  lacka,  n&at  Gud  och 
Ikel  själf,  den  fasta  lagbundna  samhällsordning,  som 
reriges  konungar  gifvit  oss,  och  främst  konungame  al 
iset  Vasa.  Evänlelig  ära  åt  Gustaf  Vasas  ält  för  denna 
änkl  Hvad  Finland  är,  för  del  har  det  till  stor  del 
1  tacka  delta  konungahus,  hvars  fredliga  minnen  lefra 
nu  längre  än  segrarnas.  Tror  ni  alt  denna  tacksamheta- 
iild  någonsin  kan  förgätas!* 

Aldrig,  svarade  Larsson. 


« 


408  HUMtEHI  SLOTT 

— '  Hen  (iU  uken,  fortfor  gnttea.  Hi  gissar  ja 
redan  mitt  irende?  Jag  har  hitkonimit  fSr  att  kffpi 
Bpannmil  af  er. 

—  Kunde  tro  det,  svarade  Laiwon  bekymrad. 

—  Och  p&  det  ni  ej  må  undra  dirpå,  si  bflr  jif 
siga  er,  att  jag  rest  Gfver  till  Hajniemi  för  eo  viktif 
angelSgenhet  —  kort  sagdt,  godBet  skalle  aflrfldaa  it 
kronan,  och  dir  skalle  bli  ayn.  Ni  känner  sidana  sjoit; 
jag  måste  sjftlf  vara  tillstädes,  om  jag  ej  TJUe  h  >U1 
hvad  min  far  och  jag  nedlagt  på  godset  gå  fallkomligt  till 
skcflings.  Men  där  regerade  na  en  mlktigare  myndighet, 
kn  sj&lfva  det  kungliga  påhadeL  Hungern  var  konung; 
nOden  var  hans  exekutionsbetjent.  Jag  behOfver  ej 
skildra  för  er  den  sorgliga  anblicken.  Hälften  af  mini 
underliafvande  hade  redan  omkommit  af  brist.  De  iter- 
stficnde  närde  sig  blott  med  den  fisk  de  lyckades  himti 
iir  det  islagda  hafvet.  Ingenstådes,  ej  ena  i  Abo,  fanns 
spannmål  lill  salu,  ej  om  den  uppvfigdes  med  gnid. 
Dä  sade  jag  till  min  förvaltare:  vårt  enda  hopp  ir 
Österbotten,  res  dit,  Larssöneme  äro  redlige  män:  just 
fur  det  vi  varit  ovänner,  skola  de  hjälpa  oss,  och  om 
det  skulle  kosta  mig  allt  det  ringa  jag  ännu  äger,  si 
vill  jag  ej,  att  det  sista  minne  Majniemi  har  af  familjen 
Berlelskötd  skall  vara  det,  att  desa  forne  herrar  låtit 
sitt  folk  hungra  ihjäl. 

—  Jag  förstår :  förvaltaren  vågade  icke,  infsU 
Larsson. 

—  Nej,  han  vågade  icke.  Han  sade  mig:  ni  kinnei 
ej  nödens  ytterlighet.  Om  jag  finge  säd. i  Vasa  ellei 
Slorkyro,  skulle  jag  aldrig  kunna  transportera  den  hit 
Man  kan  ej  visa  brödet  för  tusende,  som  åro  nfija  itt 
dö  af  hunger,  och  begära  af  dem  att  de  fredligt  låts 
ett   lass   med   epannmU   passera.     Nåvfil,  .sade   j^  si  ) 


FAMIUEN    LARSSON  409 

följer  jag  dig,  och  vi  skola  påfinna  något  medel  att  icke 
låta  tii^game  på  vägen  ana  hvad  vi  föra  där  med  oss. 
Och  nu  är  jag  hät,  fader  Larsson;  kan  ni  och  vill  ni 
sälja  mig  säd  till  hvad  pris  som  helst? 

—  Kan  icke,  svarade  köpmannen.  Jag  äger  ej  mer 
än  hvad  vi  själfva  behöfva  till  midsommar. 

—  Då  måste  ni  ge  mig  anvisning  på  någon  annan, 
sade  Bertelsköld.  Omöjligt  kan  ni  låta  mig  göra  denna 
långa  besvärliga  resa  förgäfves. 

Larsson  teg.  Men  unga  Maja,  som  med  synnerlig 
välvilja  trakterat  den  hygglige  förvaltaren  med  nllt 
hvad  huset  förmådde,  lät  dristeligen  undfalla  sig  de 
orden : 

—  Farbror  i  Storkyro  har  nog,  om  han  vill. 

Det  var  icke  sed  den  tiden  att  barn  talade  i 
föräldrarnas  närvaro,  utan  att  tilltalas.  Fadern  hade 
ett  strängt  ord  på  läpparna,  då  modem,  intagen  af 
beundran  öfver  den  förnäme  herms  artighet  och  ned- 
låtenhet, tog  hans  och  dottems  parti. 

—  Om  Lasse  skulle  följa  herr  grefven  till  Bortila? 
sade  hon  ödmjukt  frågande.  Lasse  var  nämligen  sonen 
i  huset. 

—  För  grefvens  skull  må  det  vara,  genmälde  Larsson 
dröjande.  Men  icke  är  det  värdt  att  räkna  så  säkert 
på  Bortila. 

—  Del  återstår  intet  annat,  sade  grefven.  Om  ni 
tillåter,  så  bege  vi  oss  genast  på  väg. 

Värden  föreslog  för  syns  skull,  att  grefven  skulle 
hvila  här  en  dag  öfver.  Inom  sig  var  han  kanske  nöjd 
att  bjudningen  ej  mottogs.  Men  ogärna  sågo  familjens 
kvinnliga  medlemmar  de  resandes  bortfärd  och  försågo 
dem  därvid  med  en  matsäck,  som  i  dessa  tider  kunde 
kallas  furstelig. 

27.  —  F»k,  ber.    UJujtr.     II. 


410  MAJNIEMI   SLOTT 

Samma  kväll  klockan  omkring  sju  åkte  de  resande 
in  på  Bertila  gård  i  Storkyro.  Under  de  sextio  år,  som 
förflatit  sedan  berättelsen  sist  var  där,  hade  gården 
ansenligt  utvidgats.  Hufvudbyggnaden  var  ännu  den 
samma,  i  hvilken  bondekonungen  Aron  Bertila  fordoro 
herskade;  men  vid  dess  sida  hade  en  hel  rad  sido- 
byggnader och  magasiner  uppstått;  skog  och  ödemark 
hade  dragit  sig  långt  tillbaka,  så  att  de  bildade  en  mörk 
rand  vid  horisonten,  och  hela  denna  bördiga  sträcka, 
så  långt  ögat  nådde,  var  gårdens  ägor  och  nyodlingar, 
vittnande  om  att  Bertila  var  den  sädesrikaste  gård  i 
den  sädesrikaste  socken  i  Finland.  Också  Bertila  hade 
förlorat  mycket  på  reduktionen;  man  hade  fråntagit  det 
flera  underlydande  hemman,  skänkta  af  Carl  IX  till  Aron 
Bertila  för  de  tjenster  denne  gjort  under  klubbekriget, 
och  skogskommissionen  hade  hållit  en  sträng  räfst  med 
hvad  den  ansåg  inkräktadt  på  kronans  skogar  m.  m. 
Men  lyckligtvis  drabbade  ej  dessa  förluster  gårdens 
hufvudägor,  och  gården  fortfor  därför  ännu  med  rätta 
att  anses  för  den  rikaste  i  socknen. 

Det  var  ej  utan  rörelse  blandad  med  nyfikenhet, 
som  grefve  Bertelsköld  nu  för  första  gången  inträdde 
i  denna  boning,  hans  faders  barndomshem.  Husbonden 
Lars  Bertila  (ty  efter  ortens  sed  bar  han  här  namn  efter 
gården)  hade  just  satt  sig  till  aftonmåltiden  med  sin 
talrika  familj,  sin  hustru,  fyra  fullvuxne  söner,  tre  döttrar, 
sex  drängar  och  fyra  pigor.  Alla  dessa  elfva  män  och 
åtta  kvinnor,  jämte  två  rotfattige  och  två  inhysingar,  inalles 
tjugutre  personer,  gingo  i  hungerårets  hårdaste  tid  till  ett 
välförsedt  bord  med  rent  rågbröd,  färskt  smör,  salt  fisk  och 
gröt  —  en  läckerhet  nästan  utan  like  den  tiden  i  Finland. 

Grefve  Bertelsköld  hade  god  tid  att  fägna  sig  åt 
denna  ovanliga  s>{i\,  \.^  N\d  \i?LTv%  vwtxäde  rörde  sig  ingen. 


FAMIUEN   LARSSON  411 

Yngsta  dottern,  tio  år  gammal,  läste  just  bordsbönen, 
som  alla  stående  och  tyste,  med  en  andakt  högeligen 
manad  af  tiden,  efterstafvade.  Först  nftr  bönen  var 
slut  och  de  öfrige  satt  sig,  trädde  värden  fram  för  att 
välkomna  sin  förnäme  gäst,  medan  hans  folk  ostördt 
begynte  måltiden.  Man  såg  att  där  var  allt  ännu 
en  viss  demokratisk  anda  kvar  på  Bertila;  desse  rike 
och  själfständige  bönder  krusade  hvarken  för  rang 
eller  börd. 

Om  också  vanomas  makt  och  mänsklig  svaghet  i 
början  gjorde  grefvens  stolthet  känslig  för  detta  emot- 
tagande,  så  försvann  detta  intryck  efter  hand,  när  han 
begynte  förstå  sin  omgifning.  Hvarken  i  södra  Sverige 
eller  i  södra  Finland,  där  bonden  direkt  eller  indirekt 
stod  under  de  stora  adliga  godsens  inflytande,  hade 
grefven  lärt  känna  denna  frimodighet,  som  utmärker 
bonden  i  Österbotten,  där  han  själf  ägt  sin  jord  sedan 
urminnes  tid  och  där  ännu  i  dag  högst  få  herregods 
fmnas  af  någon  betydenhet.  Grefven  begynte  ana,  att 
den  från  Aron  Bertila  utgångna  satsen  om  en  konung 
och  ett  folk  utan  adel  var  något  mer  än  blott  enskilda 
hugskott;  han  begynte  inse,  att  denna  sats  fastmera 
innerligt  sammanhängde  med  dessa  trakters  hela  lynne, 
vanor  och  åskådningssätt. 

Döljande  en  för  honom  ovan  förlägenhet  under  ett 
lätt  skämt,  skakade  Bertelsköld  hjärtligt  den  mötande 
värdens  hand  och  sade: 

—  God  kväll,  fader  Bertila!  Här  ser  ni  mig  som 
en  fisk  på  torra  landet,  ty  jag  har  hört  sägas  att  kräftor 
och  adelsmän  trifvas  ej  i  Österbotten.  Men  det  är  en 
glad  syn  ni  bjuder  mig  på  genast  vid  inträdet.  Jag 
lyckönskar  er,  käre  far,  att  den  gode  Guden  välsignat 
ert    hus    mer   än   de  fleste  i  denna  tid,  och  ho^V^^  ^^ 


412  MAJNIEMI    SLOTT 

ni  beständigt  må  ha  den  hugnaden  att  försörja  så  mycket 
raskt  folk. 

Grefven  aktade  sig  att  vidröra  kapitlet  om  sin  faders 
hem;    ty    denna   gård    skulle   ju    tillhört  honom,  därest 
icke  gamle  bondekungen  gjort  dottersonen  Gustaf  Bertel- 
sköld    arflös.     Kanske    var   det    minnet   däraf,  blandadt 
med  minnet  af  riksdagsstridema,  som  gjorde  Lars  Bertila, 
en  rask  och  vördig  gubbe  om  vidpass  sextio  år,  än  mera 
förlägen    än    hans    gäst     Han    hälsade    grefven   höfligt, 
men  fåordigt    och    något   kallt.     Utan   mycket   krusande 
bereddes    plats   vid    öfra    ändan    af   bordet,  och  medan 
gårdsfolket  ostördt  fortsatte  måltiden,  begynte  grefven  sin 
vid    värdinnans    sida.     Hans  okonstlade  sätt,   hans  stora 
människokännedom    och    förmåga    att    lika  ledigt  umgås 
med  alla  samhällsklasser  tillvunne  honom  så  småningom 
detta  folks    hjärtan,  i  synnerhet  kvinnomas.     Söner  ooh 
döttrar  presenterades;  man  frågade  efter  nytt  ifrån  kungen, 
man  talade    om  den  hårda  tiden,  men  grefven  framdrog 
ej  ännu  sitt  egentliga   ärende,  ty  det  moln,  som  hvilade 
öfver    värdens    panna,    syntes    snarare    lofva    afslag,  än 
bifall.     Efter    måltiden    hölls    gemensam    aftonbön,   och 
därpå    begaf    man    sig  till  hvila.     Innanför  stora  stugan 
voro    blott   två    kamrar,    desamma    som  fordom  bebotts 
den    ena    af    Aron    Bertila,    den    andra    af    hans  dotter 
Emerentia.     Den  senare  kammarn,  där  värd  och  värdinna 
annars    sof\'o,    utrymdes   nu  för  den  främmande  gästen, 
och    Bernhard  Bertelsköld  tillbragte  således  natten  i  sin 
milda,  olyckliga   farmors  rum,  kanhända  i  samma  bädd, 
där  hon  fordom  hvilat 


VETERANEN   FRÄN    BREITENFELD  413 


13.    Veteranen  från  Breitenfeld. 

G  ref  ve  Berfelsköld  hade  blott  vid  förbifarten  hunnit 
kasta  en  blick  på  Korsholm,  där  hans  mor  suttit 
fången.  Detta  rum,  där  han  nu  hvilade  och  som,  efter 
hans  faders  beskrifning,  måste  ha  varit  hans  farmors, 
fängslade  lifligare  hans  inbillning.  Med  dess  minnen 
förenade  sig  alla  sägnerna  om  de  två  fientliga  makter, 
som  kampade  om  hans  släkts  öden.  Han,  som  fordom 
bebodde  rummet  nästintill,  hade  slungat  öfver  namnet 
Bertelsköld  en  morfaders  förbannelse  från  släkte  till 
släkte.  Hon,  som  fordom  bebodde  denna  kammare, 
hade  ställt  däremot,  lik  en  värnande  sköld,  en  mors 
välsignelse.  Och  dunkelt  inväfdes  i  dessa  nattens  half- 
vakna  drömmar  den  sagolika,  hemlighetsfulla  traditionen 
om  konungens  ring.  Det  förekom  grefven,  som  sträcktes 
mot  honom  i  mörkret  en  svart  hand  och  räckte  honom 
den  förlorade  ringen  åter.  Med  begärlighet  grep  han 
efter  sin  skatt,  men  då  ljöd  i  natten  hans  farmors 
sorgsna  varnande  röst:  »tag  honom  ej  tillbaka,  tag 
honom  ej  I»  Och  den  svarta  handen  med  ringen  försvann, 
och  där  blef  åter  tyst  —  blott  en  aflägsen  suck  dog 
bort  uti  natten. 

Slutligen  tog  dock  tröttheten  ut  sin  rätt,  och  grefven 
föll  i  en  djup  och  stärkande  sömn.  Vårmorgonens  tidiga 
sol  sken  in  genom  det  lilla  fönstret  och  skimrade  öfver 
hans  än  i  åldern  sköna  hufvud;  kanske  var  det  hans 
farmors  ande,  som  såg  på  honom  så  moderligt  ömt  och 
så  strålande  klart.  Det  var  ej  sonen,  det  var  sonsonen, 
som  ärft  hennes  hjärtas  mildhet. 


414  BiAJNlEMI   SLOTT 

Strax  dftrpå  väcktes  Bertelsköld  af  en  sång  i  mmmet 
bredvid.  Det  var  en  gubbes  darrande  stämma,  som  sjöng 
en  svensk  psalm,  icke  en  af  de  nya,  som  Spegel  och 
andre  kraftige  andans  män  författat  i  den  nyss  utkomna 
psalmboken,  utan  en  af  Luthers  gamla,  som  redan  lef\'at 
igenom  fem  eller  sex  generationer.  En  ofrivillig  rysning 
genomilade  Bertelsköld.  Han  stod  ännu  under  inflytande 
af  nattens  och  rummets  intryck:  han  hade  i  drömmen 
hört  sin  farmors  hulda  röst,  och  nu  förekom  det  honom, 
som  hörde  han  den  gamle  järnhårde  bondekungens 
stämma  i  rummet  bredvid. 

Nästa  ögonblick  log  grefven  själf  åt  sin  inbillning, 
klädde  sig'  med  en  omsorg,  hvilken  han  aldrig  försummade, 
och  gick  ut  i  stugan.  Där  voro  redan  alla  församlade 
till  morgonbönen,  som  lästes  af  husfadern  själf  och 
föregicks  och  efterföljdes  af  en  psalmvers,  hvaruti  alJa 
deltogo^     Ingen  lät  störa  sig  af  grefvens  inträde. 

Men  öfverst  vid  högsätet  stod  nu  ej  husbonden, 
utan  en  liten  krokig  gubbe  med  snöhvitt  hår,  stödande 
sig  med  vänstra  handen  på  en  käpp  och  insvept  i  en 
tjock  fårskinnspäls,  oaktadt  stugan  var  ganska  varm. 
Bertelskölds  blickar  följde  gubben  med  ett  intresse,  som 
kanske  var  en  följd  af  hans  fantasi  nyss  förut,  när  han 
hörde  psalmen.  Ett  ögonblick  var  han  frestad  att  fråga, 
om  verkligen  gamle  Aron  Bortila  ännu  intog  sin  forna 
hedersplats  . . .  men  denne  var  ju  en  jätte  till  kropp  och 
själ,  och  den  lille  gubben,  som  stod  här,  såg  godsint 
och  något  afsigkommen  ut,  som  ett  barn  på  nytt 


^  Storkyro  socken  är  finsk,  således  skedde  allt  på  finskt, 
men  brödeme  Larsson  talade  äfven  svenska.  Bertelsköld, 
likasom  bale  den  tidens  adel  i  Finland,  både  iörstod  och 
'  'lade  finska  tu\\koTi\\\^V. 


VETKRANEN   PRAN    BREIlf.iviELD  415 

Husbonden  Bertila  tycktes  ana  grefvens  nyfikenhet. 
Efter  bönens  slut  och  den  höfliga  frågan  huru  grefven 
sofvit,  ledde  han  sin  gäst  till  den  gamle  och  sade  på 
svenska : 

—  Försök,  far,  om  ni  kan  gissa  hvem  den  herrn  år. 
Gubben    blundade    med   ena  ögat,  som  ej  rätt  ville 

tjenstgöra    mera,    och    mönstrade    grefven    med  barnslig 
nyfikenhet. 

—  Känner  inte,  känner  inte,  sade  han,  skakande 
på  hufvudet.  —  Har  sett  många  förnäma  herrar  i  mina 
dagar  och  varit  i  ärliga  napptag  med  dem,  men  nutidens 
gossar  ha  vuxit  ifrån  mig . . .  Ståtclig  karl,  tre  alnar  och 
tre  tum  så  visst  som  en.  Jag  trodde  att  det  släktet 
vuxit  bort  numera,  ty  nutidens  folk  är  bara  hackor,  bara 
hackor,  ej  så  mycket  värdt  som  en  gammal  stigbygel . . . 
dig  undantagen,  Lasse,  dig  och  bror  din.  Hvem  är 
den  herm? 

—  Ar  detta  verkligen  er  far,  min  fars  gamle  vapen- 
broder? hviskade  grefven  med  synbar  öfverraskning 
Ull  Bertila. 

—  Han  själf,  svarade  husbonden  i  samma  ton.  — 
Räkna  ej  så  noga  med  hans  ålderdomssvaghet;  Gud  allena 
vet   huru  den   af  oss  ser  ut  som  lefver  till  nittionio  år. 

—  Nittionio  år!  —  upprepade  Bertelsköld. 

—  Ja  och  åtta  månader  ännu  därtill.  Far  är  ej  så 
bofallen,  att  han  ej  kan  hålla  ut  hundratalet  fullt,  om 
vår  Herre  vill. 

—  Men  —  sade  Bertelsköld,  i  det  han  med  rörelse 
tryckte  gubbens  vänstra  hand  (hela  högra  armen  var 
bortvissnad  i  följd  af  gamla  blessyrer)  —  finns  då 
ingenting  hos  mig,  som  skulle  påminna  er  om  någonting 
från  er  ungdom  —  någon  likhet  med  personer,  som 
fordom  med  er  delat  både  goda  och  onda  dagar  V 


Gubben  hiMI  banden  0(vcr  Cgat.  ^^H 

—  Sä  mycket  ser  jag,  sade  lian,  xlt  det  I^^^J 
I  blod  i  eunittig  junkem,  men  U'k«  ii  del  Harnarnafl^P 
I  Agun,   ollur    Fl«iningame!t  breda  panna,  eller  Wredaitie» 


Smn&tn,  eller  SlAlhandthes  bjömrftmar,  eller  WUlenberft* 

sammanbitna   l&p[iar  —  krnalen    rid«    mi|[,   om  jui 

Ir  hvaiken  avenek  ellet  Gnsk,  ulan  lysk  ar  han,  b 

,  ti&^un  liten  nunna  —  Gud  färlfite  mig  gamle  d 

f  jag  koiiwner  sä  in  i  de  tiderna,  all . . .  blitzdonnerpi 

1,    tuiii  jan  kfimipi   igen  i  dtn  fiirniimn  i 


n  junkeni 

n,bn^y 

ledi^H 


VKTRRANEN    FIIAN    BRKITKNKELD  417 

läppen  och  i  det  dSr  djaps  mArka  draget  fifver  ögonen, 
och  det  rar  den  skOnute  kvinna  v&r  Herre  skapat . . . 
näst  mor  din,  Lasse . . .  Men  hvem  är  då  den  junkem  t 

—  Bernhard  BertelskOld,  son  till  Gustaf  Berlelskdid, 
er  gamle  vapenbroder  I 

—  Bertel — sköld  . .  .  skold?  efteratafvade  gubben. 
Jasft,  jaså,  Bertelaköldt  Bertets  son  ftr  du?  Och  icke 
mera  lik  far  din,  ftn  en  nngerak  fUe  liknar  en  holsleinsk 
fuxl  Men  det  ir  detsamma,  kom,  l&t  mig  omfamna 
Bertels  aon,  du  ftr  goda  två  tam  lingre  än  far  din, 
pojke  I  Ja  ja,  den  lille  Bertel  har  jag  burit  på  mina 
armar,  och  vi  ha  mer  än  engång  klappat  kroaterne  bruna 
och  blå.  Hvar  hade  du  varit,  min  junker,  om  jag  ej 
kommit  i  rattan  tid,  när  bajerske  böndeme  höllo  på  atl 
steka  far  din  lefvande?  Dam!  Jag  låt  stänga  dörrarna 
och  ...  nej  då  hade  vi  gladare  Sfvenlyr,  min  son!  Minns 
du  den  där  julnatten  i  Wurzbnrg,  när  vi  stängde  den 
skurken  jesuiten  i  hans  egen  skattkammare,  och  när  du 
narrade  mig  att  dricka  bl&ck,  och  när  jag  mässiulc  latin 
för  munkame  och  vi  redo  bort  med  flickan  midtför  deras 
näsa?  Jo  min  gimslig  junker,  tillstå  att  du  tog  långa 
sirg  den  gången  öfver  borggården  I  Och  blitzdonner,  vid 
Liilzen  när  du  Tick  det  där  rappet  af  Pappenheims  hugg- 
värja  tvärs  ufver  vänstra  tinningen,  och  när  de  botvame 
ryckte  mig  af  hästen  och  drucko  ut  allt  milt  vin . . . 
Gud  aigne  kungen!  En  sådan  kung  drar  aldrig  mera 
svärd  ur  bälte  . . .  och  . . .  men  hvarför  har  du  ej  låtit 
höra  af  dig  på  så  länge,  min  lille  pilt?  Bara  kärleks- 
griller, )o  jo,  ungdom  rasar  och  ålderdom  karbasar . . . 
Lasse,  gif  mig  kärnmjölkastopet  I 

På  en  gång  lifvad  och  ftiattad  af  sina  minnen, 
nedsjönk  den  lille  gubben,  hämtande  andan,  på  bänken, 
medan  sonen  räckte  honom  hans  älsklingadrjck. 


418  MAJNnetMi  slott 


—  Käre  får  glömmer,  sade  han,  att  general  Bertel- 
sköld  ftr  död  för  fyrtio  år  sedan  och  att  detta  är  hans 
son  grefve  Bernhard,  som  ej  heller  är  något  barn 
namera. 

—  General  Bertelsköld?  Grefve  Bernhard?  upprepade 
den  gamle  mekaniskt.  —  Jaså.  Känner  icke  de  herrarna. 
Men  väl  minns  jag  en  afton  här  i  stogan  . . .  når  gamle 
Aron  skänkte  oss  gården . . .  herre,  om  ni  är  Bertels 
son,  så  bör  ni  veta  att  jag  bjöd  far  eder  gården  tillbaka, 
när  bondekonungen  lade  sina  ögon  till,  efter  det  sved 
mig  i  hjärtat  att  taga  från  min  stridsbror  hans  rättmätiga 
arf,  men  han  lät  hälsa  tillbaka  med  Bengt  Kristerson, 
den  hurtige  sergeanten,  som  ljög  sju  stugor  fulla  på  en 
aftonkvist,  att  han  tagit  sju  eller  åtta  furstendömen  i 
Tyskland  för  egen  räkning,  och  att  jag  gärna  kunde 
behålla  mullvadsgropen  i  Storkyro . . .  bastå,  efter  så  fir, 
sade  jag,  så  behåller  jag  den  . . . 

—  Vill  ni  ha  godheten  visa  mig  min  farmors  graf? 
afbröt  grefven,  angelägen  att  komma  ifrån  det  kinkiga 
ämnet,  som  redan  samlat  ett  moln  öfver  husbondens 
panna. 

—  Jag  skall  själf  följa  herr  grefven,  svarade  Bertila, 
glad  att  i  rattan  tid  komma  från  gubbens  pjoller.  —  Men 
vi  ha  dit  en  fjärdedels  mil,  och  medan  hästarna  spännas 
för,    kan    herr  grefven  hålla  till  godo  litet  husmanskost 

Verkligen  rykte  redan  en  varm  välling  på  det  stora 
bordet  i  stugan,  och  grefven  lät  icke  bedja  sig,  i  det 
han  då  och  då  växlade  ett  vänligt  ord  med  den  äldste 
Larsson,  h vilken  så  kommit  in  i  de  forna  tiderna,  att 
han  glömde  allt  annat  omkring  sig,  till  och  med  den 
stränga  gudaktighet,  som  fordrades  i  detta  hus  och  som 
i  långa  år  hade  bortskymt  de  förra  lättsinniga  tankarna 
i  den  gamle    dra^oufttva  ^Vil.    Si  stark  är  dock  minnets 


VETRRANKN    FRÄN    BRKITENFFI.n 

mnkt,  i  synnerhet  fOr  den  älder  som  letver  bloll  i  dtf| 
törgingna,  att  godt  eller  ondt  från  en  senare  tid,  OD^ 
Sn  aldrig  så  omsorgsfullt  inlårdt,  viher  för  den,  och  dei 
gamle  kampen  ulsiräcker  hänförd  sin  domnade  s 
Ijans  krycka  blir  ett  svärd  —  hans  timglas  akummar  i 
forns  bägares  must  I 


Slorkyro  kyrka  år  byggd  år  1304.  Redan  vid  tiden 
för  vår  berättelse  stod  den  lik  ett  vördnadsvärdl  minne 
Iran  fordom  på  den  bördiga  slätten  invid  Kyro  elf. 
Seklerna  I  y  ek  tes  omårkligl  ha  hal  kal  ned  utför  dess 
spetsiga  branta  (ak;  förgångna  tider  blickade  ut  genom 
de  små  fönstren,  där  ännu  mången  ruta  aatt  målad  kvar 
från  kaiolska  liden.  . 

Rundtomkring  hade  man  inhägnat  de  dödas  gård.  Dsj 
förnämligare  begrofvos  under  kyrkans  golf.  Bondekonungen 
Aron  Beriila  hade  likväl  för  sig  och  sin  släkt  aCsagt  sig 
denna  utmärkelse.  Stolt  under  lifvet,  var  han  i  döden 
ödmjuk.  1  nordvästra  hörnet  af  kyrkogården  hade  han 
vall  sig  en  särskildt  inhägnad  pints.  En  slät  sten  med 
bokstäfverna  A.  B.  och  årtalet  1638  var  hans  minnesvärd. 
Till  höger  om  sig  hade  han  en  sten  med  den  enda 
bokstafven  E.;  det  var  hans  doller  Emerentia,  Bertel- 
skölds  farmor;  till  vänster  visade  en  tredje  slen  med 
bukatäC\'erna  L.  L.  den  förste  Larssons  hvilostad.  En 
stor,  redan  femtioårig  gran  bredde  sina  lummiga  grenarj 
öfver  dessa  hjärtan,  som  fordom  klappat  så  högt  i  lifvat 
strid  och  nu  ej  klappade  mera. 

Berlelsköld  höjde  sig  ned  och  kysste  den  mossiga 
stenen  öfver  hans  ättemodera  graf.  Därpå  sloda  båda 
männen  en  lång  alund  lysta.  Grefven  upplog  sin  plånbok 
urli    aflecknaile    stället  —  på    del    all    h«,ns  tmtiv, 


in  ^^j 

g> 

da 
uok^^_ 


420  MX.INIFMI    SMITT 

han,    aldrig   skulle    förgäta  att  de  hårslnmmade  Mn  en 
butiJuilullLT. 

Nii  vjipadp  Boilolskiild  afxiklen  med  sin  na, 
Mujtiiemis  niid  o<'h  sin  (Jnskan  att  köpa  sid  till  hvid 
priM  Honi  lieUl.  Urrlila  (c^.  Vid  det  de  gingo  nt  Mn 
den  ännu  till  liiilften  snöbctäckta  kyrkogården,  peklda 
Dorlila  på  ett  inOrkt  föremil,  som  låg  ej  långt  ifrlii 
kyrkudurren.  Ht-rtolKkiild  r\Mc  Det  var  en  kvinaa, 
som  tnikte  i  sin  stelnade  famn  tvä  döda  barn  —  illi 
tre  otiikiimne  af  hungrr  vid  trappan  nf  nådens  o^ 
b:irniliertigtie(cns  tempel. 

—  Ni  siT  nii  själf,  om  jng  kan,  om  jag  bfir  gitn 
er  nåf!i)t  af  liv;i<l  iiniin  finnes  kvar,  Rade  Bertita. 

Mfllit  iii^iiiiient  vni'  (iiipHiide.  HcitelskiSld  avandl 
ej  liurpA.     Ilyylre  iilcrvHiide  liåil»  tilt  gärden. 

M<-i)  liiir  möllrs  bådti  »f  en  uviinlad  syn.  Det  stftntt 
iiiatjiisiiicl  vill-  <'>|>pnndl.  DriiTi^-iirne  voro  sysselsatte  att 
la^ta  si>x  l;is:t  tupii  räg.sliikcir,  Uvilka  de  med  myckn 
oiiisur)!  kriii}!siiifviidi>  med  finmla  linnelumpor,  så  ilt 
liissen  liini.'  iils<'.'nd('  af  Inmplass,  hvllka  stundom  afgirtgo 
liHrifrstn  till  Al)i>  nrli  diirifråii  lill  Stonkholm,  ty  des 
liden  fnniis  ej  elt  ciiilii  |ia|iporsbrnk  i  liela  Finland. 

Mv,-m    liiir    nnf!er!*tått  sip  .ti-tta?    utropade  Ur» 
It.Tlilii  vid  dvrinii  åsyn,  nlom  sij!  af  vrede. 

—  I)i't  Ijiir  jiip  ffjort.  I.a.ssc!  svarade  den  lill» 
hnndr»iirig<>  •.'tilitirn,  i  det  liun  framlinkade  så  grå  af 
damm.  uti  man  kiinnal  laga  honom  fur  en  magaains- 
rällii,  rlltT  iilminstoni<  fcir  en  tonilegnbbe,  som  bevakade 
mH|{H>ini'ts  skiitti-r,  -  Ja,  del  har  jaf;  gjort,  upprepade 
lian:  jrrefvcns  fiirvaltiire  har  beriittat  mig  huru  saken 
hän^tile  ihi>|i.  livad  helyda  st'x  laas  rä|!  för  dig,  Lasse 
lilla:-'  Vill  du  i!;i  iM  min  van  Berlels  son  skulle  re«a 
hrl,   f(ir  ull  iilfV\vvvi'VA  iiwi\  Vvwv*.  V\wvV\"i 


422  MAJNVEMI    SLOTT 

—  Ha  vi  råd  att  föda  ataocknebor,  når  rara  egna 
dö  af  svält?  genmälde  Bertila,  i  det  han  h viskade  några 
ord  i  örat  åt  en  af  drängame. 

Den  lille  gubben  syntes  i  hast  föryngrad. 

—  Jaså  —  sade  han  och  trädde  sonen  närmare 
—  da  ämnar  ej  lyda  far  din,  pojke  1  Blitzdonner,  en 
otacksam  slyngel  är  du  och  har  icke  ruter  för  två  öre 
i  kroppen  på  dig.  Tänk  uppå  att  allt  hvad  du  äger  och 
hela  gården  och  allt  hvad  vi  här  se,  det  skulle  ha  varit 
Bertels  rättmätiga  mödcmearf,  och  det  skulle  nu  ha 
tillhört  Bertels  son  i  fädemearf,  om  icke  gamle  Aron 
i  tiden  skänkt  det  åt  oss.  Och  nu  kommer  den  samme 
Bertels  son  och  vill  köpa  säd  af  dig  för  hårda  silfver- 
pengar,  emedan  hans  stamgods  svälter  ihjäl  —  och  då 
skäms  du  ej,  dumma  pojke,  att  tala  om  utsocknebor 
och  vägra  att  sälja  hvad  du  borde  ha  bjudit  honom 
utan  betalning  —  fy,  Lasse,  jag  blygs  för  dig,  du  har 
aldrig  varit  soldat,  en  mullvad  är  du,  som  borrar  i 
jorden  och  ej  förstår  dig  på  leben  och  leben  lassen, 
som  en  ärlig  kavaljer.  Gå  nu  in  och  knystra  icke,  pojke; 
jag  skall  besörja  om  hela  transporten. 

—  Far  är  galen  af  ålderdomssvaghet,  mumlade 
den  sextioårige  »pojken»;  men  så  stark  var  hans 
vördnad  för  fadern,  att  han  icke  gjorde  vidare  in- 
vändningar, utan  följde  grefven  in  och  lät  pålassningen 
hafva  sin  gång. 

I  god  tid  på  förmiddagen  voro  fororna  i  ordning. 
Bortelsköld  erbjöd  betalning  efter  tjugu  riksdaler  tunnan 
och  frågade  om  Bertila  önskade  mera. 

—  Nej,  sade  denne;  jag  har  sagt  att  jag  ej  säljer 
säd,  men  jag  skänker  er  den. 

—  Och  jag  mottager  ej  någon  skänk,  svarade  grefven 
stolt.     Här  åro  pewTUTx^^tiv^. 


Den  rike  bonden  var  ej  känslolös  för  blänkand» 
flilfver.  Men  han  v&grade  enrist.  Slulel  blef,  att  köiw 
summan  skiillp  lillfalla  Storkyro  sockens  taltige. 

Bertelsköld  åt  ännu  middag  i  sin  faders  barndoms- 
hem. Dftrpa  bytlo  .hnn  drftkt,  FOrklädde  sig  lill  bonde 
och  begaf  alg  på  vBg,  med  förvaltaren  mäster  Per  och 
några  lejda  karlar,  hvilka  alla  skulle  paasera  för  folk 
nom  Förde  lumpor  till  Åbo.  Skilsmässan  Från  gården 
var  hoflig,  om  oi-kaå  ej  lijärllig.  Den  siste  som  skakad» 
^reFvens  hand.  var  den  gamle  dragonen. 

—  FarvSl,  Berlels  son.  aadp  han.  När  du  Far,  tycker 
jiig  mig  se  ett  sekel  fara  bort  med  dig.  Hlitzdonnerkreu»- 
piippenheim,  nu  är  del  tid  För  den  gamle  salbrulM 
'Inijfonen  att  söka  opp  sina  kamrater  på  Breitenfalda 
ikiiir   och  i  Luffens  diken.     Gud  bevnrp  konungen  och 


Iirneslnndet,  hiirr 


14.  Majnteml  slott 


I 
I 

1 


B  Berlelskölds  resia  genom  landet 
d  de  sex  spannmåisla^sen  var.  aom 
Förvallnren  anal,  ej  nian  vådor:  om 
de  uthungrade  skaror,  som  mötte  de 
redande  öF^-p^alll,  hade  misstänkt  hvad 
som  doldes  under  lumpornii,  b&  hade 
Fre  »le  Isen  troligen  blifvit  För  stark. 
Den  största  försiktighet  måste  iakt- 
oeh    ingenstädes  vågade    ina.n  aV&nn&,  ä%.'i  «Sbn! 


42i 

folkhopar  kringsvärmBde.  Blott  i  enstakit  gårdar  vågade 
man  stundom  nsta.  Och  si  fortgick  reaan  lyckligt, 
ehuru  under  stora  besvirligheter. 

Oaktadl  grefven  gjorde  allt  för  att  skynda  på  färden, 
var  del  honom  omöjligt  att  hinna  fram  till  Majnieni 
fOrrän  pil  eftermiddagen  den  14  Mare,  då  godset  slrallt 
aftrådas.  De  få  timmar  han  drAjde  öfver  tiden  kostade 
honom  dyrt.  Han  kände  icke  vid  sin  afresa  förrfitlnings- 
mannen,  som  å  kronans  vägnar  skulle  öfvertaga  godset, 
anställa  syn  och  värdering,  jämte  ortena  domare,  och  i 
allmänhet  bevaka  kronans  rfttt.  Till  sin  häpnad  erfor 
han  det  nu.  På  vägen  ett  stycke  från  gården  m6lle 
honom  en  trasig,  förvildad,  af  hunger  förtärd  gestalt,  i 
hvilken  han  med  möda  igenkände  Lampi-Matts,  densamme 
som  alltifrån  barndomen  bar  elt  sä  outslfickeligl  hat  till 
bonHeplå|{arne. 

—  Ni  kommer  i  lagom  tid,  ers  nåd,  för  alt  se  Nilii 
Janssen  sköda  er  egendom,  skrek  karlen  emot  honam. 
—  Vill  ni,  så  vänder  jag  om  med  er  och  kramar  korpen 
ihjiil  midti  hans  rof? 

—  Nils  Janssen!  utropade  grefven. 

—  Ja  just  han  är  nu  höga  kronans  ombud,  svarade 
Lampi-karlen.  Ers  nåd  kan  tro  att  han  sköter  sin  sak 
meil  besked.  Jag  har  5nnu  aldrig  sett  en  rackare  så 
förnöjd.  Han  riktigt  gnuggar  händerna  af  glädje;  han 
vore  i  stånd  alt  äta  hela  Majniemi  med  Lampi  och  Arvio 
byar  som  stek  och  gurka.  Kör  på  bara;  syn  har  redan 
gått  öfver  slottet,  och  nu  går  den  öfver  byarna. 

Mannen  hade  rätt.  Där  hade  en  mörk  fientlig 
mukl  dragit  fram  öfver  slottels  herrlighet.  Ingenting  var 
förstördi,  ganska  litet  var  Hyltadt,  skenbart  var  allt  sig 
likl,  men  där  lyste  ett  kainsmärke,  ritadt  med  krita,  på 
lUla  föremål,  ulvmndft  a\X  \&aV  (i'Ai.\»»,'>.'öi'&s'*.>;%s4*c»dt, 


och  det  i  FlyiiHnde  hnsl.  (irefven  tog  en  hastig  Sfreraikl 
af  Hendens  FramFuri;  när  han  kom  till  stora  vapensaltin, 
stannade  han  betagen  af  vrede  oeh  fdrödmjukelse:  öfver 
hans  faders  porlräii  i  kroppsstorlek  och  öfver  Berlel- 
sköldska  vapnet  därunder  var  skrifvel  med  höga  bok- 
släfver;  15  daler  silh-ermynl! 

Vi  ha  mer  än  engång  selt.  all  grefve  BerlelskOld 
hade  ett  helaigt  och  eldfängt  lynne  i  arf,  ehuru  han 
ofia  förstod  all  beherska  del  i  rattan  tid.  Men  denna 
gång  blef  han  sä  uppbragt  Ofver  den  forne  tjänarens 
beleende,   all  han  öfverskred  själfva  klokhetens  gränser. 

Han  lät  borllH^B  alla  krilmärkena  från  sitt  värderads  J 
lösörebo   och  afbidade  med  skenbart  lugn  Nils  Janssensij 
Återkomst  från  synen    i  byarna.     Denne  kom  först  emot   I 
aftonen    och    trädde  modigt  in,  ilföljd  af  ortens  domare 
med    Åbo    hofrälU    fullmakt.      Gref\'en    mottog    honum 
sillande  i  den  sä  kallade  gröna  salen  af  nedra  väningen.    , 
Vare    sig    af    gammal    vana,    eller    af  den  vördnad  som-j 
den  stolte  ädlingens  hållning  ovillkorligen  tngaf  —  alltnog,  1 
Janssen   stannade  vid  dörren  och  tvekade  ett  Ögonblick.  \ 
Ulan  att  bevärdiga  honom  med  en  blick,  vände  sig  grefven 
till    domaren    och    anmärkte    atl    synen  i  hans  frånvaro 
vore  olagUg,  emedan  rättegångsbalken  stadgar  all,  därest.J 
endera    parten    vid    syn    uleblifver,  domaren  raå  utfästaJ 
annan  dag,  då  syn  må  för  sig  gå,  därest  ej  laga  förfall  1 
mellankommer. 

Janssen  skyndade  sig  all  avara  härpå,  det  Majnleral^ 
allaredan    i    Mars  fortidet  år  vore  dOmdt  att  som  panls- J 
goda    till    kronan  återgä  och  atl,  sedan  kunglig  majeatftt  ' 
beviljat  därmed  elt  helt  års  uppskof,  inlel  vidare  dröjsmål 
kunde  komma  i  fräga. 

Domaren  bejakade  detta.     Grefven  anmärkte  vida», 
aill  vänd  till  domaren,  att  syn  å  jorAefteaiom  ftxÄvfrX^^ 
te.  —  Fak.  ter.    liluiU.     IL 


486  MAJNIKMI    SI.OTT 

borde  hållas  mellan  Valborgsmässotid  och  allhelgona, 
eller  dock  vid  bar  mark,  följaktligen  icke  nu,  nJlr  marken 
ännu  till  en  del  var  snöbetäckt.  Janssen  invfinde  biremot, 
Btl  samma  skäl  gällde,  som  mot  Urra  anm&rkningen  ocb 
att  grefven  dessutom  icke  besv&rat  sig,  ehani  han  fill 
del  af  synetiden.     Härtill  jakade  domaren  som  fOmt. 

Grefveo  anmärkte  slutligen,  att  dä  kunglig  roajeslit 
eftersk&nkt  kronans  fCrmenta  [ordran  af  godsets  afkastning 
tillförene  och  grefven  s&ledea,  i  det  ban  aftrftdde  jord- 
egendomen, hade  full  SganderStt,  utan  afkortning  och 
vidare  skuld,  till  all  h&r  befintelig  lösegendom,  b&sodi 
ock  till  slottsbyggnaderna,  dem  hans  salig  fader  af  egna 
medel  uppfört  och  ban  själf  förökat,  vore  allt  slags 
utmätning  eller  värdering  af  annat  ån  jorden  och  niSdiga 
Abyggnader  obefogad  och  skulle  icke  af  honom  tillåtas: 
ja  han  ville  ock  fordra  ansvar  för  det  man  under  hans 
frånvaro  inträngt  i  hans  hus  och  där  på  ett  otillständigt 
sätt  åsätt  märke  å  .saker,  med  hvilka  kronans  ritt  ej 
hade  all  skaffa  det  ringaste. 

De  ti  a  hade  Jansson  utan  tvifvel  väntat,  ty  han 
framdrog  med  illa  dold  skadeglädje  ett  nyss  uppsatt 
koncept  (ill  syneinslrumenl,  hvaraf  utreddes  all  egen- 
domens xkog  3edan  16-i4  minskats  till  hälften... 

...  —  Men  detla  —  inföll  grefven  med  häftighet 
—  har  -skett  lill  del  mesta  för  nyodlingar  i  och  det  miste 
väl  räknas  mig  lill  godo,  att  egendomens  odlade  mark 
sedan  nämnda  är  blifvli  nära  fördubblad. 

...  —  Och  dessutom  —  fortfor  den  oblidkelige 
exeknlorn  —  har  en  betydlig  sträcka  mark  blifvil  inhägnad 
lill  jugtpark,  utan  all  nytta  för  egendomen,  sarot  en  mängd 
andra  här  specificerade  försummelser  blifvit  upptäckta, 
hvilka  allt  måste  rubriceras  som  vanvird  af  pantegode 
med  thy  åtfö\iand«  Bi%ä.\.\.rL\Ti^*Vi\S\^'Ä\  \  ^W\d  Kvaraf  det 


>IIF.Ml    SF.OTT 


4-il 


komme  all  pA  kunglige  hoTriiltenB   ulslag  bero,  huni' 
ej    bäiiilUvordne    disponenten    af  Majniemi  vore  skyld! 
alt  med  en  ganska  betydande  aiimma  ersätta  kronan  [Qi 
niissvärdandet    af    dess  jord.     Och  har  exekulor  dirförj 
med  domarens  bifall,  pröfval  skäligt  vara.  all  lillsvidai 
och  intill  dess  nifilet  utredi  blifvit,  beläggs  med  kvarsii 
^refvena     här     bellnlliga     iQsegendom     samt    densami 
förslagsvis    vgrdera,  alll  under  (Orbehåll  af  rättapröfning'4 
som  vederbör...  Ocli   —   tillade  Jansaen  försmädligt 
lorde    grefven,    i    följd    häraf,    finna    del    billigt  att, 
bolryggande  af  höga  kronans  rStt,  alla  rummen  i  slottet 
Kenaat  förseglas,  hvaremol  kronam^  ombud  ej  ville  förmei 
BÄrtlena    tjenare  att  tillsvidare  bebo  sina  rum,  äfvensoi 
grefven    alt    ditflytta,    om    han     sk    funne     för    godl . 
ej    heller    ville    exektitor    vfigra    grefven    all    ur    slottet 
medtaga    nödige    gång-,    säng-    och    linnekläder,    jlmte 
matvaror,    bvilkel    dock    alh    borde    eke    i    rftttena   full- 
mäktiges  närvaro  - . . 

Var  del  .lanssens  mening  att  verkligen  spänna  b&g«i 
så  högt  all  den  måsle  brista,  s&  vann  han  sill  Sndami 
Sedan    Rerlelskölri    hörl    honom  Ull  slut,  fattade  han 
rrngklocka.     Mfister    Per  (rådde  in,  och  i  dcirren  bakoi 
honom  syntes  LampiMaHs. 

—  Kasta  den  där  oförskämda  karlen  ulför  irapporni 
och  kör  honom  på  porten  I  lydde  grefvens  korla  befallning.L 

Den  verksiftlldes  i  ögonblicket  —  oaktadt  Janasei 
oakladt    domarens    protester  >pä  höga  kronans  vagnar». 
Det  "ägs  till  och  med  att  Lampi-karlen  bastoneral  kungliga 
ombudet  .lanssen  med  en  vidja. 

Sådana  kvarlefvor  af  feodaltrots  mot  kronans  makl 
brukade  under  Carl  Xl:s  regering  med  största  slränghel 
heifras.  LandsbOfdingen  i  Abo  hade  i  detta  afseende 
stränga    instnikiioner,    och    det   diöide  a^  \to^  fev  '6N 


till 

tet^J 


'i^ 

1 


428  HAJNIEMI    SLOTT 

middagstiden  dagen  dftrpä,  innan  ett  kommando  militii 
af  lemtio  man,  på  Janseens  rekrisitioD,  stod  utanffir  dt 
alftngda  portarna  af  Majniemi  slott,  t6t  att  skaffa  den 
verkställande  makten  behArig  åtlydnad. 

Det  är  möjligt,  att  grefve  Bertelsköld  ängrade  sitt 
förhastande.  Men  bellre  in  att  underkasta  sig  den  fome 
tjänarens  Ofvermod,  beslOt  han  att  vAga  det  yttersta.  Han 
beväpnade  sitt  folk,  tolf  eller  femton  honom  oinakränkl 
tillgifne  män,  och  lät  en  parlament&r  gft  ut  med  tillsfigelse, 
att  han  Afverlämnade  slottet  endast  med  det  villkor  alt 
ingen  finge  vidröra  hans  lösegendom,  med  bvilken,  efter 
lag  och  rfitt,  kronan  hade  ingenting  alt  skaffa.  Svaret 
blef  all  grefven  borde  gifva  sig  pi  näd  och  onåd. 

Nu  rar  slottet  v&l  ej  hvad  man  kunde  kalla  en  fs^l 
platå,  i  synnerhet  emedan  IrädgArden,  oragifven  blott  af 
en  I  äg  mur,  sträckte  sig  ända  inunder  fdnsterna  af 
fasaden  ät  sjösidan.  Men  i  fönstren  placerade  grefven 
skarpskyllar  under  mäaier  Pers  befäl,  medan  hufvud- 
styrkan  försvarade  den  af  stenhus  på  tre  sidor  kringbyggd* 
boi^gården,  som  på  fjärde  sidan  hade  en  hög  mur  med 
en  hufv-udporl  och  två  gäncportar,  en  pA  hvardera  sidan. 
De  belägrande  voro  till  antalet  tre  gånger  starkare,  men 
deras  öfverlägsenhei  minskades  af  fruktan  för  landtfolkei 
i  Lampi  och  Anio  byar,  som  lydde  under  godset  och 
där  grefven  var  högeligen  älskad,  i  synnerhet  sedan  han 
hämtat  spannmål  till  lindring  i  den  svåra  hungersnöden. 
Större  delen  af  denna  spannmål  hade  han  kvällen  förul 
låtit  utan  ersättning  utdela  i  båda  byarna.  Knappi 
visade  sig  soldaterne,  innan  en  ung  gosse,  utskickad  af 
byamännen,  smög  sig  in  genom  trädgården  och  förde 
till  grefven  det  budskap,  att  fyrtio  män,  beväpnade  med 
yxor  och  liar,  voro  färdige  alt  angripa  militfiren  i  ryggen, 
om  den  t&ra&kle  aU.  aVoinva.  %\<A\.«V 


Pä  dennu  beskirlininK  svarad(>  Bectelsh^M  nå 
n  nf  hans  ärtla  tSnkesätt  kunde  vSnla.  Bönc 
fermanades  strängeligen  att  hftlla  sig  slilln  i  sina  hus 
oeh  icke  ulan  gagn  draga  oförd  ötver  sig.  Denna  Ivist 
rörde  icke  gödsel,  ty  del  vore  numera  ulan  gensägelse 
kronans;  den  rörde  allenust  grcFvens  enskilda  persoi 
ej  knnde  inol  lag  och  rfttl  skymfas  genom  sekvestrering 
nf  lians  egendom,  där  det  icke  vore  iitredl  alt  han 
i  nÄgon  skuld  lill  kronan.  Med  deila  besked  affärdai 
budet.  Likral  både  Berlelsköld  den  försiktigheten 
med  samma  lägenhet  skrifva  till  landshöfdingen  i  Al 
baron  Creuiz  och,  .•så  godt  tiden  medgaf,  redogöra 
tvistens  orsak  samt  anh&Ila  om  hans  mellankomsl, 
all  nndviha  blodsulgjotelse. 

Nils  Janssen  däremot  såg  sina  planer  lyckas  den 
ena  efter  den  andra;  det  behofdes  nn  bloll  all  tk 
v&ldsamheler  i  gÄng,  Ivinga  grefven  lill  väpnad!  mot.^lÄnd 
tnol  kronans  myndighe!  och  sålunda  göra  honom  saker 
lill  hCgmålsbrotl.  Fördenskull  lät  han  samla  så  många 
stegar  som  kunde  åikommas,  och  medan  några  af  hans 
folk  fingo  order  att  företaga  ett  lålsadt  anfall  mol  hufvud- 
porten,  skickades  hnfvodslyrkan  i  trfidgärden  för  att 
på  stegarna  komma  upp  lill  fönstren  i  nedra  våningen, 
sönderhugga  fönsterluckorna,  som  voro  af  trä,  och  pä 
denna  väg  inträda  i  slottet. 

Men  grefve  Berlelsköld,  aom  utståtl  mångpn  \ 
belägring  under  sin  skiftesrika  IflfnaU.  genomskådad! 
fiendes  plan  och  beslöt  all  förekomma  den,  om  möjli 
ulan  blodspillan.  Han  hade  några  år  fönil  från  Hotland' 
hemfört  en  den  tiden  ny  uppfinning,  tre  slora  brand- 
sprutor för  slottets  behof.  Dessa  lät  han  uppföra  i  tredje 
viningen  och  rikligen  förae  dem  med  iskallt  vallen  ur 
slottets  brunnar.    Den  lilla  garnUonen  t&r!ln&n,^««%V,«^^ 


ring 

I 


430  MAJNIEMI    SLOTT 

blolt  tre  man  bernkade  girden  och  hade  befallning  all 
tIxIb  lösa  skott  med  de  angripande,  medan  hnlvudstyrkan, 
understödd  af  slottets  kvinnliga  invånare,  placerades  deU 
vid  sprutorna,  dels  i  fönstren  af  andra  och  tredje  viaingen, 
som  saknade  luckor. 

Först  klockan  sex  pA  aftonen  voro  de  belägrande  i 
ordning  och  ryckte  fram.  Janssen  nppl&ste  utan  verkan 
dithörande  paragrafer  af  Missgåmingsbalken':  »Hvilken 
som  upphissar  och  styrker  meniga  man  till  olydno  mot 
Konungen  eller  then  som  k  öfverhetene  vif^nar  bjuder 
och  befaller:  mista  lit  sitL  Kommer  ther  af  uppror; 
hafve  törverkadt  bide  lif  och  goda.  Samla  sig  min 
tillhopa  och  B&tta  sig  upp  emot  Konungens  eller  thes 
Befallningshafvandes  bud;  tå  straffes  upphofsmannen  som 
förr  Sr  sagdt,  och  af  the  andra  miste,  efter  lott,  hvar 
tionde  man  lif  sitt,  och  plichten  the  öfrige  bvarthera 
med  fyratio  par  spö,  eller  en  månads  hächte  vid  Titn 
och  brö<i>  etc.  Hvarpé  de  tredskande  ånnu  engång 
uppmanades  att  gifva  sig  på  nåd  och  onåd. 

Då  härpå  intet  svar  följde,  företogs  stormningen. 
Fördelningen  utanför  porten  larmade,  skrek  och  sköt  i 
luften,  medan  de  tre  slottskarlame,  under  Daniels  befiJ, 
sökte  med  lika  larm  dölja  sin  ringa  styrka.  På  gifven 
signal  rusade  bufrudstyrkan  in  i  trädgården,  reste  opp 
stegarna  och  redde  sig  att  sönderhugga  luckorna.  Men 
under  detta  arbete  kom  ofärden  öfver  dem  i  skepnad 
af  iskalla  duscher  likasom  fallna  från  skyn.  Sprutorna 
gjorde  sin  sak  förträffligt.  Deras  strålar,  nedåt  riktadt, 
voro  så  starka,  att  de  bortsopade  man  efter  man  från 
slegnrna,  och  lungvåto,  svärjande  och  skamflate  smögo  , 
sig  de  stormande  en  efter  annan  sin  kos.  | 

■  Piltskäin   begick   tiär  en  Bnakronisni,  ty  han  citerade     { 
efter  1734  års  la^. 


MAJNIRMI    SLOTT  431 

NSra  nog  hade  hela  den  fruktansvärda  belfigrJngen 
upplöst  sig  i  Idje  och  stickord.  Där  vankades  tögh 
artigt  skSint  från  den  segrande  gamiaonen,  i  synnerhet 
dess  kvinnliga  garde. 

—  Mera  soppa,  mera  soppa  ät  kronans  avältingarl 
Törstig  gir  ingen  från  Majniemis  port!  KSltringar,  som 
ni  aren,  pysslingar,  hedningar,  ha  ni  nu  blifrit  döpta? 
Se  it,  kamrat,  om  du  är  torr  bakom  öronen!  Grymta 
lagom!  Stick  in  spettet,  rofskalare,  eller  stick  dig 
ajålf  på  spettet,  färdig  skillad  som  da  ir,  utsvultna 
kronobest!  Du  trodde  vfil  att  del  gick  lika  lätt  uppför 
Majniemis  stegar,  som  upp  till  tösemas  lott  om  lördags- 
kvällarna! 

Med  dessa  ord  och  dylika  komplimanger  trodde  man 
sig  ha  aSärdat  den  retirerande  fienden.  Men  Nils  Janssen 
var  ej  den  man  som  stannade  vid  halfgjordt  arbete. 

—  Och  det  kan  du  tåla,  du?  hviskade  han  till  en 
soldal,    som    svärjande    retirerat    bakom  en  gammal  ek. 

—  Mesar  åren  I  och  inga  ärliga  knektar,  om  I  lilen 
alla  tokar  huttia  med  er.  Ser  du  gynnaren  i  fönstret 
af  andra  våningen?     Det   var  han  som  . . . 

Soldaten,  våt  och  förargad,  behöfde  ej  mer  fin  ett 
hiilfkvftdet  ord.  1  blinken  grep  han  geväret,  stödde  det 
mot  eken,  siktade  och  sköt.  Skottet  träffade  Lampi- 
Malts  i  axeln. 

—  Blef  någon  sirad?  ropade  därinne  grefve  Bertel- 
sköld,  som  igenkände  den  välbekanta  musiken  af  en 
kulas  hvinande. 

—  Nej,  svarade  Lampi-karlen,  bilande  hop  tänderna. 

—  Nils  Janssen  har  skickat  en  ärt  mol  fönstret,  han 
skall  få  en  böna  tillbaka. 

—  Vid  ditt  lif  —  intet  bly  i  mynningen!  befallde 
grefven, 


4Ba  MAJNIEMt    SLOTT 

—  Bly  I  genmälde  karlen  grinaode  af  smfirta.  —  Era 
nåd  har  ju  varit  så  nådig  och  gifvit  oss  salt! 

Grefven  hade  verkligen  gifvit  dem  krut  och  gevär, 
men  endast  groft  salt  i  stfillet  för  kulor  och  hagel.  Lampi- 
Matts  var  dock  för  gammal  akytt,  för  alt  ej  vara  bättre 
försedd,  och  smusslade  ofömiärkt  ett  par  kulor  i  aitt  gevir. 

—  Nä  skräm  honom  då,  om  du  si  vill! 

—  Skall  ske,  ers  nåd  I  —  pafl,  och  för  skottet 
damp,  icke  Janssen,  utan  soldaten,  som  i  samma  stund 
lutade  sig  fram  om  för   detta  hofmästaren. 

—  Olycksfågel,  hvad  har  du  gjort!  ropade  Bertel- 
sköld. 

—  Bom,  ers  nåd!  Jag  siktade  p&  en  korp  och 
fällde  en  gök.  Hvad  skulle  jag  fuska  fan  i  handtverket? 
Alll  svart  vill  han  hålla  för  egen  räkning  —  och  därmed 
iinkade  karlen  l)ort  att  förbinda  sin  axel  med  ett  gammall 
förkläde. 

Orolig  för  följderna,  lät  Berlelsköld  a/väpna  de 
minst  pålitlige  harlarne  och  skickade  ut  att  fråga  om 
skottets  följder.  Man  svarade  att  soldaten  blifvit  skjulen 
genom  bröstet  och  sannolikt  ej  hade  många  timmar 
att  Ipfva.  Ingen  sömn  kom  den  nallen  i  grefve  Bertel- 
sköldK  ögon. 

Janssen  hade  emellertid  vunnit  sitt  ändamål.  Sedan 
han  Vdf-ii  vittnen  på  alt  soldaten  blifvit  skjulen  från  ett 
af  -slnttsfönslren,  drog  han  sitt  folk  tillbaka  ulan  vidare 
anfall  och  tog  nattkvarter  uti  prästgården. 

Följande  dag  på  förmiddagen  infann  sig  lands- 
höfdingen  baron  Creulz  på  stället  och  underrättade  sig 
noga  om  förloppet.  Soldaten  lefde  ännu.  Bertelsköld 
lät  genast  öppna  slottets  portar. 

—  Min  baron  —  sade  han  på  fransyska  —  ni  Ir 
e/1    rätlskalTetia    bi\\ii\^\   \a%  ^.^iVmVtöx  \i?a\\  (tuktan  min 


^^K  i  ei\m  händer.    IJnilersökningen  skall  Hetisutom  iilvii 
^^n  förslå  skollcl  lossades  at  soldaterne. 

—  Jag    beklagar  er  uppriktigt,  min  grefi 
baron    Creulz    på    samma  spräk.  —  Hvad  lagen  förml 
skall     ej    iinderlätBä,    men  —  här    sänkte    veteranen 
rösl  —  ni    vel    sä  väl  som  jag,  alt  en  enväldig  konm 
iildrig    kan    ha    oräll.      I    en    sä    ömlålig    sak    aom 
rediiklionsfrfiga    fruktar  jag  att  den,  som  vägal  molaStl 
sig  de  exekutiva  myndigheterna,  mfiste  draga  det  kortare 
sträet.     Det  gäller  här  mer  än  er  oeh  mig  och  lyväri 
än  själfva  lagen,  dot  gSller  den  princip  som  nu  sitte 
styret  —   och  ni  är  anklagad  för  myteri,  min  grefvel 
är  tvungen  alt  arrestera  er  och  alla  edra  Ijenare. 

—  Jag  röljer  er.  svarade  Berlelsköld.  Här  ttr  mi 
värja.  Obcdäckad  jämnar  jag  den,  och  jag  lämnar  dcnl 
den  ädlaste  hand  jag  under  dessa  omständigheter  kiinni 
hoppas. 

Man  kan  föreställu  sig  den  bestjtrlning  som  uppsi 
pk  Majniemi.  Slottet  ö(ver1ämnades  i  Nils  .lanssai 
bänder,  likväl  sedan  vissa  nim,  dem  grefven  önskadl 
bltfvit  förseglade  med  landshöfdingens  sigill,  Berlelsköld 
tilläts  att  medfiira  allt  hvad  han  önskade.  Alla  manlige 
(jenare,  som  deltagit  i  slottets  försvar,  mäster  Per  icke, 
undantagen,  samlades  för  att  föras  till  Abo  slott,  likvl 
uliin  bojor  oeh  band. 

.Medan  detla  föregick,  närmade  sig  Janssen  sin  fori 
firrrr,  bugande  med  en  låtsad  ödmjukhet,  som  i  ett  stdi 
'>t.'nnbli('k  mnebar  det  billraste  hän. 

—  Ers    nåd,    hviskade    han,  ni  ser  att  er  ödmjul 
tjenaro  är  en  ordbällen  man.    Jag  bar  gjort  er  till  ti| 
nu    vanhedrar    jag  er  och  fftr  er,  min  nådige  gref' 

f  schavottens    rand,    som    det    är   möjligt  för  en 
oren   och  förnäm  herre  som  ni,     Vav  lui(,ft,  \a* 


vid 

1 

I 


434  MAJNtEMI    SL01T 

Bfirjl  fOr  ert  bAnta;  jag  skall  åfren  söria  fSr  er  familji. 
Påminner  ni  er  don  natten,  åk  ni  pft  ett  ak  bÖfli|t 
sätt  alTordrade  mig  den  dSr  rackra  bunten  af  skuld- 
fCrbindelser,  dem  er  nådiga  greHnna  hade  godheten 
iittärda  åt  >Iakejen>,  som  ni  behagade  uttrycka  er?  Er 
triumf  ver  ej  ak  fullständig  som  ni  trodde,  era  nåd!  Det 
återstod  innu  en  liten,  helt  obetydlig  papperabil,  aom  Ii 
alldeles  lillräcklig  att  blotta  vissa  husliga  fOrli&lIandeD 
och  att  låla  ana  ännu  mera  —  om  det  dftr  »amnliip 
hjärlali,  ni  vet.  Se  hår,  lie  sjfilf  —  det  Ir  ju  er 
grofvinnas  egen  hand,  ej  så? 

Orh  Janssen  höll  framför  Bertelskftlds  Aga  ett  litet 
|in{>pi>r3blad,  på  hvilkel  stod  att  l.tsa: 

»Janssen  har  att  fordra  KK)  daler  i  ailfver.  Kvilteni. 
EbbH  Kristina  Bcrlolsköld,  fOdd  Sparre.) 

—  Skurk!  Hvad  ämnar  du  göra?  sade  grefvtn 
u|i[.|irap1. 

—  Lagsiika  ^rt^rvinnan  naturligtvis.  Dfirefler  kommer 
ordningen  (ill  edra  barn ...  O  min  mor,  dn  skall  bli 
hämnad  intill  tredje  och  fjärde  led!  tillade  mannen  med 
ruriindrad  ton,  så  dyster  och  skarp,  att  en  ofrivillig 
rysning  gpnomilade  Berlelskölds  leder. 

—  0(-h  denne  bof  liar  konungens  ring!  utropade 
den  olycklige  grefven,  aom  ej  förmådde  värja  sig  bin 
sin  lidH  vidskepelse. 

—  Ni  vet  det  således?  sade  Janssen  med  låg  röst- 
—  Såväl  —  ni  vet  då  också  min  makt,  Ab,  grefre 
Herlelsköld,  tror  ni  på  det  som  människorna  kalla  försyn? 
Likii  godt  —  öde  eller  slump;  vill  ni  veta  huru  Kt- 
undorligl  vedcrgällniiijiens  frö  faller  i  missgHmingew 
l>logfåra?  Fem  år  gamnial,  salt  jag  gråtande  hopkrampen 
i  <'n  vrå  af  den  jutländska  bondstugan,  samma  kväll  et 
far  hade  riitvaV  \M'i,  WvV  ItW  wi\ww\aT.  ^vt^Vn^^it 


436  Ni.VIMKMI    J^HiTT 

mig  ett  hvetebröd:  (ör  del  priset  ville  man  köpa  ut«f 
mig  hfigkomstfin  a[  del  ftirflulna . . .  jag  ftl,  ly  jag  var 
etl  bam,  men  när  jag  ätit,  gråt  jag  igen,  ty  min  tnoiv 
klagan  ljöd  ännu  bestfindiKt  i  mina  öron.  Vid  del  jaj 
dä  mindes  huru  hennes  hjärta  brast,  uppstod  ett  hiftigt 
grti  mellan  de  förnäme  herrarne  i  bondstugan;  Irå  af 
dem  drogo  sina  svärd  och  höggo  af  alla  krafter  till,  fOr 
att  föi^öra  hvarandra.  Jag  gömde  mig  förskräckt  ännn 
längre  i  vrin,  jag  darrade,  jag  blundade  med  ögonen 
för  alt  ingenting  se . . .  dä  flög  nägonting  i  min  fatnn. 
Jag  log  med  banden  därefter ...  del  var  ett  blodigt, 
afhuggel  finger,  och  pi  fingret  sati  en  ring  af  koppar. 
Barn  äro  nyfikna;  jag  drog  ringen  af,  jag  gömde  den, 
oaktadt  jag  hörde  dun  eftersökas.  Sä  lilen  jag  rai, 
förstod  jag  dock  alt  bevara  den;  med  den  förenade  sip 
minnet  af  en  förskräcklig  dag.  Först  tängl  därefter  HA 
jag  veta  dess  makt;  det  var  ni,  herr  grefve,  som  vppade 
den ;  jag  lyssnade  på  er  en  dag,  när  ni  berättade  dew 
historia  Bom  en  sannsaga  för  en  af  edra  älskarinnor. 
Dä  förstod  jag  hvarför  röfvarens  blodiga  finger  föll  i 
min  famn,  och  jag  märkte  redan  att  jag  ovetande  hiA 
känning  af  ringens  makt.  Jag  lyckades  i  allt ...  ork 
jag  skall  ännu  framgent  lyckas,  min  nädige  herre!  S«r 
ni  —  och  Janssen  visade  ringen  —  sä  här  ser  han  nt, 
den  lilla  lingest,  pä  hvilken  er  släkts  Öde  berorl  Ni 
ville  köpa  den  tillbaka  med  balflen  af  er  äterstående 
lefnad  .  .  .  Ah,  förlåt,  jag  glömde  att  ni  Ir  anklagad  Hr 
uppror  emot  er  herre  och  konung.  Lycklig  resa,  hen 
grefve  I 


KONUGENS   RINQ 


15.    Konungens  ring. 


Nfira  aex  veckor  hade  förflutit,  och  man  befann  sig 
nu  i  slulel  af  April  1697.  Grefre  BerlelskOld 
bebodde  som  fånge  tvenne  vackra  rum,  dem  baron  Creutz 
l&til  tCr  honom  inreda  i  Abo  slott,  och  den  ridderlige 
höfdingen  hade  icke  ens  alfordrat  honom  hans  hedersord, 
oaktadt  grefven  hade  frihet  att  gä  och  komma  hvar  han 
behagade  inom  slottets  område.  Bertelakfild  begagnade 
fOga  denna  frihet.  Hans  lynne  var  sorgset  och  fSrståmdt; 
han  hade  ej  pfi  mer  än  en  månad  haft  luiderrättelae 
från  de  sina  i  Sverige,  ty  postgången  fifver  Ålands  haf 
var  då  sftmre  reglerad  an  nu,  och  det  var  ej  sällsynt 
att  fyra  till  sex  veckor  ffirgingo,  höst  eller  vår,  utan 
någon  direkt  förbindelse  mellan  Sverige  och  Finland. 

Grefvens  och  hans  tjenares  process  handlades  som 
bast  af  hofrätten,  och  lands  höfdingen  hade,  med  de 
mildrande  omständigheter  saken  medgaf,  d&rotn  in- 
rapporterat till  konungen.  Målet  berodde  till  nfigon  del 
på  den  skjutne  soldatens  Ii  t.  B  less  y  ren  var  ganska 
vådlig;  karlen  hade  fått  båda  kulorna  i  bröstet,  och  bloll 
den  ena  (leks  ut.  Mot  allas  förmodan  stod  han  dock 
bi,  och  efter  att  länge  ha  sväfvat  mellan  lif  och  död, 
begynte  han  småningom  åter  repa  sig.  Häraf  fördröjdes 
målet  ytterligare.  Under  tiden  sntto  någre  af  grefvens 
tjenare  häktade  i  slottet,  men  de  minst  komprometterade 
hade  man  släppt  lösa,  och  det  af  ett  ganska  eget  skäl: 
höga  kronan  hade  ingen  mat  att  gifva  dem.  Den  värst 
anklagade,  Lampi-Matts,  hade  lyckats  komma  på  flykten 
och  var  ej  återfunnen. 


4a8 

Oro  och  sorfter  nedlade  slutligen  grefve  Berielsköld 
pft  sjukbädden.  Hvar  dag  betraktade  han  genoro  sitt 
lilla  fönster  slottsfjärden:  s&  långt  Ögat  n&dde,  låg  ännu 
is,  och  hoppets  blåa  rand  sägs  ännu  icke  i  fjåmn. 
Nyheterna  från  hofråtten  voro  ej  goda;  hungemödons 
Tasor  rasade  rundtomkringi  grefven  tyckte  sig  slå  u^-e^ 
gifven  af  hela  världen,  och  den  fOrr  så  starke  mannen 
föll,  brulen  till  kropp  och  sjal,  i  ett  svårmod,  ur  bvilket 
icke  ens  landsbftfdingens  grannlaga  omsoi^er  förmådde 
rycka  honom. 

—  jMin  ätts  stjärna  *r  nedgången,  suckade  lian; 
jag  sörjer  icke  mig  själf,  jag  sörjer  mitt  namn  ocfa 
mina  barn. 

—  Sörj  icke,  sade  då  en  mild  kvinnoröst: 

Den  pä  Gud  tror, 

han  tryggcr  bor 
i  alla  sinH  dag.ir. 

Grefven  vände  sig  om.  Den  rösten  var  honom  si 
kär  och  så  bekant  som  ett  minne  från  längst  förflutna 
ungdomsdagar.  Vid  hans  sida  stod  Greta,  fader  Johannes' 
hustru  från  Majniemi  präslgfird,  hon  som  vi  ålersägo  i 
början  af  denna  berättelse.  Hon  betraktade  honom  med 
sina  goda  innerliga  ögon,  som  ännu  i  ålderns  friska 
höst  hade  bibehållit  hela  sin  glans  och  i  hvilka  nu, 
mot  hennes  vilja,  en  glimmande  tår  höll  på  att  smyga 
sig  fram. 

—  Sörj  icke!  upprepade  hon.  Gud  allsmäktig  är 
den  som  återvänder  soi^en  i  en  bättre  glädje,  ån  del 
syndiga  hjärlal  förut  hade  maklen  till. 

Det  förekom  Bertelsköld,  som  hade  hans  goda  ängel 
kommit  likt  en  stjärna  mellan  de  mörka  moln,  som 
skymde  tr&mtiden  löi  \i«iv&  a^^iv. 


KONUNGENS    RINO  439 

—  Är  det  du,  Greta?  sade  han  malt.  Gå  lillbaka 
till  dilt  glada  hem ;  mig  ha  alla  dfvergifvil,  utom  sorgen 
allena.  Ditt  hem  —  stackara  morl  Jag  glömde  att  jag 
kanske  berCfvat  dig  din  käraste  son  I 

Greta  ffirsökte  att  le  med  det  samma  goda  löjet,  som 
Fordom    flög  likt  solstrålar  kring  allt  som  omgaf  henne. 

—  Nu  är  grefven  för  obillig,  sade  hon.  Det  finna 
s&  mänga  som  hilla  af  grefven,  bäde  här  i  landet  och 
däi-borta  pä  andra  sidan  hafvet.  Och  om  de  än  ej  funnes, 
sä  minns  grefven  hvad  svarta  Jane  fordom  spådde  åt 
oss  i  kojan:  jag  skulle  vara  den  sista  som  blefve  er 
trogen,  sade  hon.  Jane  tokades  ibland,  det  är  ej  värdl 
att  tänka  därpå. 

—  Den  första  och  den  sisla!  genmälde  grefven 
tankfull.  Hon  spädde  sant:  minns  du,  bon  sade  mig 
äfven  att  jag  en  dag  skulle  falla  genom  mig  själf.  Nu 
har  jag  fallit...  Majniemi  har  fallit...  min  ätt  skall 
ocksä  falla  I 

—  Ni  är  sjuk;  dä  komma  beständigt  sorgsna  tankar. 
Jag  kom  hit  för  att  se  efter  min  stackars  Per,  men 
gossen  är  rask  och  vid  godt  mod,  på  honom  går  ingen 
nöd.  De  mina  där  hemma  äro  ocksä  vid  hälsan.  Lofva 
mig  därför  att  jag  fär  värda  er,  tills  ni  ätervunnil 
er  hälsa. 

—  Goda,  trogna  vän!  Blif  kvar,  om  du  vill,  del 
irBjer  ej  långe.  Min  mor  dog  af  en  hjärtsjukdom;  jag 
genkänner  mitt  modernearf,  och  det  är  obotligt  för 
lutidens  läkarekonst.  En  annan  tids  konst  skall  kanske 
lyckas  däri. 

—  Ni  fär  ej  tänka  beständigt  därpå.  Jag  har  en 
nyhet,  som  ej  är  af  de  glada,  men  som  skall  ge  er 
□ägot  annat  att  länka  uppå.  Vet  ni  väl  att  Nils  Janiiscn 
ur  dödl 


440  MAJNIEMI    SLOTT 

—  .lanssen  död!  utropade  grefven  med  häftighet 

—  Stilla,  annars  berättar  jag  ingenting.  Jo  det 
skedde  i  förgår.  Han  huserade  som  en  riktig  tyrann 
pä  Majniemi,  och  som  stor  medgång  föder  högmod  och 
öfverdåd,  så  begynte  karlen  dricka  vin  mer  ån  godt 
var,  det  han  aldrig  gjort  förut.  Nu  hände  sig  i  förgår, 
som  var  en  söndag,  att  han  kom  drucken  till  prästgården 
och  bjöd  sig  själf  på  middag,  efter  det  knappt  fanns 
mat  åt  en  råtta  i  det  usla  slottet,  sade  han.  Far  och 
jag  voro  tvungne  att  hålla  god  min.  Men  vid  bordet 
skröt  Janssen  öfver  sin  stora  lycka  här  i  världen,  hora 
ingen  kunde  stå  honom  emot,  ty  han  hade  en  talisman, 
sade  han,  och  den  gjorde  honom  oöfvervinnerlig  i 
allting.  Och  därpå  framdrog  han  en  ring,  som  han 
visade  oss  . . . 

—  Ringen!    Ringen!  upprepade  Bertelsköld. 

—  Ni  vet  att  far  är  icke  att  skämta  med,  när  man 
trotsar  Guds  ord  och  ära  i  hans  närvaro.  Utan  att  sky 
den  mäktige  mannens  vreda  blickar,  begynte  Johannes 
att  strängeligen  bestraffa  honom  för  trolldom  och  förbund 
med  djäfvulen,  och  eftersom  där  samlades  många  fattiga 
till  oss,  för  att,  som  vanligt,  få  mat  och  allmosor  på 
söndagen,  så  fylldes  stugan  efter  hand  med  folk,  som 
med  förundran  hörde  på  fars  straffpredikan.  Nu  skämdes 
väl  Janssen  för  folket,  tror  jag,  ty  rätt  som  det  var, 
slog  han  om  i  en  annan  ton,  begynte  skratta  och  sade 
att  allt  hvad  han  berättat  om  ringen  vore  bara  ett  gyckel, 
och  däri  vore  intet  sant  ord,  ty  ringen  hade  ej  mera  kraft, 
än  ett  annat  stycke  koppar,  och  vi  vore  bra  narraktiga, 
som  tagit  hans  ord  för  allvar. 

—  Menedare!  Sade  han  det,  Greta?  Då  var  han 
förlorad,  ty  på  samma  sätt  gick  det . . .  min  far,  ämnade 
i:refven  säga,  men  d%tv  «otvV\%^  V^xv^VdXi  ^Mi^^te  hans  ord. 


KONUNGENS    RINO 

—  Om    det   var   därför,    vet  jag  ej,  svanide  Greta 
,  men  p&  eflermiddagen  for  Janssen  Gfver  till  Janea 

holme  och  hade  myckel  folk  med  sig,  för  alt  söka  akatlen 
—  ni  vet.  Del  var  just  p4  sista  isen.  och  alla  varnade 
honom  alt  kiira,  men  vild  och  galen  piskade  han  pä  sin 
hfist,  och  sJl  brast  isen  och... 

—  Och  a!la...? 

—  Nej    blott   han    ensam.     Sex    fötlo   i,   men 
komma  upp  igen.     Den  sjelte  var  Janssen. 

—  Gud  vare  lorvad!  utropade  Bertelskötd,  och 
ett  djupt  andetag  vidgades  hans  lättade  bröst. 

b|     Greta    betraktade     honom     förv&nad,    nästan    mod 

Kiflghet. 

m  —  Man  tackar  Gud  när  en  människa  dör,  aade 
hon,  men  det  gör  man  för  själens  förlossning  och  för 
kroppens  hvila  efler  detla  lefvcrnels  vedermöda.  Man 
lackar  ej  Gud  för  sin  oväns  död.  När  syndaren  fallil 
i  sin  förltärdelse,  är  det  kristligare  att  nedkalla  öty 
honom  den  eviga  barm  h  ärt  i  gh  c  len. 

—  Du    har  räll,  sade  grefien;    det  var  ett  syndigt^l 
tackoffer.     Men    del    var    ej    för    min  skull,  del  var  fdr 
min    hustru    och    mina  biim.     Denne  man,  om  han  fått 
lefva,  skulle  ha  tillintelgjort  oss  alla;  jag  skulle  ha  gAt 
från    jorden    med    den    vissheten   all  mina  käraste 
invigde  åt  ett  oundvikligt  furdärf. 

—  Och  del  söger  grehen  eom  en  kristen  oeh  aoni' 
en  mani    sade    Greta  förebrående,     tiar  då  Guds  slarka 
allmakts    hand    förlamats?     Ni    stod    mot    er  ovän  som 
människa    mot  mlnniska  och  eom  man  mot  man.     ( 
ni,    som    är   så   ridderligt    atolt,   ni   har   nedlåtit  er 
frukta  honom  1 

Jag    har    ej    fruktat   människor,    sade   grefvi 
tti^;   hundrade  gänger  hai  iag  b\olVsVä&\.  iiiv\.\. 
-  IM.  itr.    Dilitt.    SX. 


i  sin 

i 

mod 

Hade 
tSr 
Mtm 

ndl^H 
r  för 
till 

:^ 


I 
I 


HAJNlKMi   SLOTT 


aldrig  bleknat.  Men  denne  mana  bftmnd  l&^  6(ver  oa 
med  tyngden  al  en  obotelig  miaagtrning.  Del  ar  nigot 
fOrskrftckeligt  ott  bortrfifva  ett  barn,  alt  döda  deas  oiut 
med  Borgen  ocb  att  sedan  bära  ansvaret  för  delta  bomg 
timliga  oeb  eviga  vBl,  som  g&lt  till  spillo  därigenom  ut 
d«t    rycklea    itrån   sin    rot.     Det  la   bar    min    far   gjorl 

—  visst  ulan  att  ana  dess  följder  —  men  fädcmes 
miBagAmingar  straffas  inpå  barnen  alltinttU  tredje  otk 
fjärde  ted .  . ,  Du  förstår  nu  hvarför  jag  fruklaL  Si| 
mig  —  och  grefven  fattade  hårdt  i  hennea  hand  — 
hvad  bar  det  blifvit  af  konungens  ring? 

Greta  syntes  förlägen,  nfistan  rädd. 

—  Om  ej  grefven  lägger  sig  vackert  ned  att  hyila  på 
bädden,  sade  bon,  sA  gftr  jag  min  väg.  Ar  liet  skickligt  af 
en  Bjuk  alt  så  där  sätta  sitt  blod  i  rörelse?  Grefven  har 
feber;  det  är  bättre  att  vi  tänka  p&  ett  kylande  läkemedel. 

~  Ringen!  Ringen  I  fortfor  BerloUköld.  Jag  måste 
veta  hvad  det  btifvit  af  konungens  ring.  Kommer  das 
åter  i  främmande  hand,  så  växer  däraf  en  ny  fatt  (Br 
min  släkt  en  hel  raansåliler  igenom. 

^  Säg   mig  —  sade    Greta   mildt    öfvertalande  — 

—  är  det  icke  okristligt  och  hedniskt  att  tro  på  en  s&du 
makt  bos  ott  stycke  koppnr?  Ni  som  fir  så  klok  oeb 
så  god,  inser  ni  icke  själf  att  en  sådan  tro  förnekar  Guib 
atlmakl,  trotsar  hans  visa  försyn  ocb  lägger  mllnniskon 
lefnad,  som  dock  ytterst  beror  af  Guds  faderliga  hand, 
i  händerna  på  ett  blindt  öde,  utan  rättvisa,  likasom  ntu 
barmhärtighet  ? 

—  Du  lyckliga  fromma  själ,  du  har  rått;  har  gåni 
ville  jag  byts  med  dig  din  fasta  törlröstan  emot  min 
vantrol  Men  du,  som  vet  huru  förunderlig  makt  dir 
Tigger  i  tron,  du  måste  också  veta  huru  farunderltg  mifcl 

ligg«i  i  VMi\coti.    \)ft\\>.  \i]äxi'te%'u^&  wmcitbdaiL^ 


blef  det  ej  en  verklighet  därigenom  atl  rafljiniakorl 

Bå    fast    dfirpft?     Och  si  är  del  med  konungeiMl 

ing.     Häxorna   försvinna   och  ringen  förlorar  sin  mat 

lär  man  ej  mera  tror  pä  dem  —  men  sek,  vi  äro  \ 

$k«\a  barn;    jag  kan  ej  göra  mig  lös  däriMn,  jag  t 

ringens   inHytande,  och  därfOr  är  det  fOr  mig  en  akm 

hansvärd    verklighet.     Jag    vill    veta    hvar  ringen  är.] 

Greta  gjorde  ännu  ett  CäraAk  att  leda  bort  tänkarn 

.  det  farliga  ämnet. 

—  Ar  jag  skyldig  att  hUla  reda  på  edra  ringarn 
I  hoD  med  Ifilsad  förtrytelse.  —  Det  är  nog  att  j 
liar  er  något  annat,  som  man  fann  uti  Janssens  Gckor,l 
länsman  tog  hans  saker  om  hand.  Här  är  en  skuld- T 
)1   af   grefvinnan :    jag   gissade  att  ni  vore  angelägen  ' 

dess  återfående  och  bad  därför  min  man  I&mna  en 
ivarande    summa   i    pant,    pä  det  att  ni  ulan  vidare 
sel    må    inlösa  den.     Gudskelof  att  vi  hade  en  liten  ■ 
penning,  som  jämt  räckte  till.  ■ 

—  Det  var  rätt  och  godt,  Greta,  svarade  grefven,! 
let    han    brådskande   sönderref   papperet  i  små  bitara 

hastigt  tecknade  några  ord  pä  ett  blad  ur  sin  plånbolbl 
Skulle  mig  hända  något  dödeligt,  så  se  här  det  sona 
er  säkerhet  för  ert  fOrskott.  Men  nu,  svara  mtgl 
'ikiigi,  ty  du  måste  veta  det:  hvad  bar  det  blifvit  iM 
lungens  ring?  ■ 

—  Jag  har  den  hos  mig,  svarade  Greta  mott-illigtJI 
hon  fann  omöjliglieicn  att  komma  frän  saken.'         ■ 

—  Du  har  den?     Du  bar  den  här?  I 

—  Jag  har  den  h&r.  I 

—  Sä  gif  hit  deo  —  fort!    Jag  har  ej  tid  att  vänta.1 

—  Toka.  som  jag  var,  att  alls  komma  till  ertfl 
A  det  ej  varit  för  er  skull,  eä  minsann  jag  gifvit  mini 
jtaingaring  &t  länsman  i  pant  tCi  den  Ma\%  Vo^^«icv^aM 


144  UAJNIKMl   SLOTT 

Och  DD  har  jag  till  tack,  att  er  biftighet  gOr  er  dubbelt 
Tirre.     Ni  ir  ja  blek  som  att  britt  moln. 

—  Se  bSr  —  sade  grefven  med  samma  biidskt, 
i  det  ban  ryckte  från  sitt  finger  en  dyrbar  ring  —  m 
hir  den  Uenod,  som  drottning  Kristina  gaf  mig  vid  sia 
bortresa.  Tag  den,  beh&ll  den,  men  gU  mig  koppar 
ringen  I  Jag  bar  aldrig  burit  den,  och  jag  miste  likril 
bänt  den  |>&  min  hand,  om  också  blott  en  minut,  ty 
dess  makt  våxer  från  släkte  till  släkte,  endast  den  utan 
afbrott  båres  af  son  efter  far,  från  led  till  led;  allt 
bCgre  stiger  då  innehafvarens  makt  —  och  i  sjette  M 
blir  ban  konung . . . 

—  Syndiga,  världsliga,  tåfångliga  begär  efter  makt 
och  äral  Vänd  edra  tankar  bort  därifrån!  Om  det  vore 
så  som  ni  tror,  då  vore  ju  ringen  ett  olycksarf,  som 
beständigt  skulle  hålla  er  sIBkt  fängslad  vid  denna 
vSrldcnes  åtrå.  Minns  hvad  er  tar  blef  genom  denna 
ring.  Jag  har  hört  sägas  att  han  var  god  och  ädel  i 
sin  ungdom,  men  på  sistone  fick  synden  makt  öfver 
honom.  Och  ni  själf,  ni  som  aldrig  burit  denna  ring, 
ni  har  fö^bIif^'it  ädel  och  god,  ända  tilldess  alt  jag  of5^ 
ständiga  fört  den  till  er,  och  nu,  fastän  ni  ej  ser  den,  ej 
har  den  ännu,  verkar  den  redan  osynlig  pä  er,  så  att  ni 
förgäter  allt  annat  för  ärelyslnadens  spöke  —  o  det  är  visst 
ett  ondt  spöke,  när  det  så  kan  förvilla  en  man  som  ni! 

—  Det  förslår  du  ej,  Greta.  Jag  har  ej  lefvat  och 
kämpat  för  egen  fördel,  och  mina  söner  skola  ej  heller 
göra  det.  Vi  lefva  för  en  idé  —  för  jämvikten  mellan 
konung  och  folk,  mellan  envälde  och  mångvälde,  mellan 
tyranni  och  anarki,  genom  adelns  förmedlande  ställ- 
ning emellan  båda  —  och  därtill  behöfva  vi  makl, 
mycken  makt!  Inser  du  nu,  hvarför  jag  måste  bafra 
honungens  ring? 


KONÖNGENS 

Gretas  {Sgon  fylldes  af  laxar. 

—  Jag  är  en  fattig  olärd  k\*inna,  sade  hon,  jag 
[iirstår  ej  mycket  af  denna  världenes  elrider.  Jag  förstår 
endasi  det,  att  allt  som  drager  människans  sinne  bort 
ifrån  Gud  oi-Ii  det  eviga  till  ändliga,  förgängliga  ting, 
det  är  synd  och  fördärf  och  af  ondo.  Efler  jag  ej  kan 
beveka  ert  hjärla  pä  annat  sätt,  e&  vädjar  jag  till  er 
ungdomstid.  Det  är  nu  elt  och  fiTstjo  kr  sedan  vi  möttes 
en  dag  uti  Janes  stuga.  Jag  hade  er  den  tiden  myckel 
kSr,  grefve  Bernhard,  och  ni  sade  delsamma  ät  mig. 
Minns  ni,  att  ni  i  er  ungdoms  oförslAnd  begärde  mig, 
er  fara  tiirvaltares  dollcr . . .  till  hustru? 

—  Ja  ja.  Det  var  den  lyckligaste  tid  i  milt  hf. 
Och  du,  den  fatlign  flickan,  vägrade  .  . . 

—  Jag  sade  till  er:  Bernhard  skall  glömma  mig, 
och  jsg  skall  tänka  pä  honom  såsom  fägelen  om  vinten 
länker  pä  den  sommar  som  var.  Men  ni  försäkrade  att 
ni  aldrig  i  vurlden  skulle  hålla  af  någon  annan  än  mig. 
Därom  höllo  vi  vad.  Ni  ville  hålla  droUning  Kristinas 
ring  mol  en  bläklint,  som  jag  bar  i  min  halsduk.  Det 
är  för  myckel,  sade  jag,  men  om  Bernhard  förlorar,  ■! 
gif  mig  er  fars  kopparring.  Det  lofvadc  ni,  och  Jane 
skulle  Bpä,  för  att  afgöra  vadet.  Minns  ni  hvad  hon 
spädde  er? 

—  Jag  tror  de  voro  ajullon. 

—  Två  hade  varit  nog  för  all  tappa  vadet,  och 
Jane  spådde  sjutton,     tiar  hon  spåll  sant? 

—  Hon  spädde  för  litet.    Jag  har  ej  varil  dig  värd. 

—  Ni  vnr  ung,  rik,  skön  och  förnäm.  Låt  oss  ej 
mera  tala  därom.  Men  när  ni  gick  fCrbiUrad  bort  och 
förklarade   alt   Jane   spätt   sexton  gånger  lögn,  dä  sads 

K  i  till  mig  dessa  ord:  »kopparringen  blir  dinli 
—  Men  ringen  var  dä  min  fars  . . . 


I 
I 


44S  HAJNIKHI  SLOTT 

—  Och  DD  är  den  er,  grefve  Bernhard.  Ett  lOfle 
ir  heligt.    Alltså  Ir  ringen  min,  ty  ni  har  fftrlorat  vadeL 

—  Begfir  bvad  du  vill . . .  blott  icke  den  I 

—  Nej,  herr  grefve,  jag  behofrer  ingenting  och 
jag  begår  ingenting  annat  &n  hrad  mig  med  rätta  till- 
kommer.  Ringen  år  min,  på  mans  ord  och  åra.  Här 
Ir  hao . . . 

Och  Greta  framtog  en  liten  ask  af  trå,  drog  en 
handske  på  sin  hOgra  hand  och  npptog  ringen  mellan 
tummen  och  lång  fingret 

—  Jag  vill  ej,  sade  hon,  vidrOra  med  min  blottade 
hand  den  olycksaliga,  som  redan  bragt  så  mycken  o^rd 
åstad.  Ja,  här  är  trolltyget,  som  varit  förloradt  i  nixa 
fyralio  år  —  hör  är  den  talisman,  på  hvilken  ni  säger 
att  er  slakts  6de  l>eror  —  här  Ar  maktens  och  lyckans 
onda  ande,  som  reser  människors  sinne  i  högfärd  mol 
Gud,  i  tyranni  och  själfviskhet  emot  medmänniskor  — 
och  nu  är  han  i  mitt  våld,  nu  &r  han  min,  och  vill  ni 
veta  hvad  jag  nu  gör  med  honom  . . .  ? 

—  Jag  besvär  dig.  Gröta . . .  utropade  grefven  i  en 
så  häftig  sinnesrörelse,  att  den  betog  honom  kraft  att 
uppstiga  från  bädden. 

—  Jo  jag  vill  säga  er  hvad  jag  gör  med  den  onde 
anden,  fortfor  den  raska  kvinnan  med  en  för  henne 
ovanlig  hänförelse.  —  Hår  nedanför  fönstret  brusa  slotts- 
fjärdens vågor ...  jag  b^rafver  för  evigt  konungens  ring 
i  dess  djup,  och  ni  och  edra  barn  skolen  välsigna  mig 
för  hvad  jag  gjort. 

Och  därvid  utstötte  hon  beslutsamt  en  ruta,  steg 
tillbaka  och  mättade,  för  att.  utkasta  ringen  s&  säkert 
och  så  långt  som  det  var  henne  möjligt  Jtut  i  samma 
stund  flög  ett  svart  snömoln  öfver  solen,  och  rummet 
fördystrades  ända  tiW  mtA«. 


KONUNGENS   KINO 

—  Ett  Ögonblick  I  Blott  ett  Cgonblickl  bad  Bei 
[Cld,  nästan  ur  slAnd  alt  tala. 

Greh-ena  annars  sä  klangfulla  rSst  var  nu  så  ovi 
itilOs,  att  Greta  tvekade. 

—  Hvad  vill  ni  ännu?  sade  hon,  darrande  mot  sin 

—  Jag  begär  blott . . .  fem  minuters  aitslAnd.  Tryck 
ögen  på  milt  finger...  Om  fem  minuter  förgå... 
sh  milt  öde  ej  därunder  förändras  ...  så  alt  ringen 
isar  sin  makt ...  så  tillhör  han  dig . . .  annars 
in  mig  I 

—  Syndiga,  sorgliga  tro!  aade  Grela.  —  Och  al 
i  detta  villkor  ger  ni  mig  frivilligt  ringen? 

—  Jag  ger  dig  den. 
—  Och   om    de   fem    minuterna   förgå   utan  si 

ndringar,  lofvar  ni  mig  då  att  vända  ert  ainne 
enna  vilrlden  och  aldrig  mera  Iro  på  den  olyeksi 
ngens  makt? 

—  Jag  lofvar  dig  det. 

—  Näväl.  Förlät  mig,  gode  Gud,  om  jag  syi 
led  denna  eftergift  och  frestar  din  försyn  med  män; 
irvclonhell     Här  är  ringen! 

Och  hon  tryckte  den  pä  grefvens  band.  Dl 
stäckle  hon  den  sSndmde  rulan,  för  atl  skydda 
nke  fur  drag. 

Vidpass  en  minut  förgick  i  tystnad. 
Om  en  liten  stund  ayntea  en  aolblink.  Denna  så  enl 
tilUälligbel  kom  likväl  både  gretven  och  prästhustrun  att 
darra.     Men    det   var   blott    för  några  sekunder.     Solen 
ivann  änyo  i  molnen. 

1  kunde  nästM  böra  två  hjärtan  klappa. 
Tiden  Sr  förliden,  sade  Sndtligen  Greta, 
hum  däraktig  er  fertröslan  var.     Gif  mig  freali 
han  aJtall  lör  evigt  sjunka  i  i!i)i«n&  dyiV' 


tilUä 
dam 

I 


Solen 

J 


448  HAJDIEyi  SLOTT 

—  Anna  faUu  en  minatl  hTiskade  BertelakSld, 
bvars  figon  ofråovfindk  fOijde  nsarens  långsamma  rOrelse 
p4  dot  stora  T&gguret,  som  hfaigde  lid  dörren. 

Greta  skakade  på  huMideL 

—  Halmstrå  fOr  det  jordiska  begSrets  sista  hopp! 
sade  hon  medlidsamt.  Än  ett  vingsl^  at  tidens  flygl 
—  och   Sfven   du  har  delat  de  mänskliga  viltonias  lolL 

Knappt  var  ordet  ntsagdt,  innan  eteg  hördes  och 
någon  fattade  i  dörrrredet.  Om  det  varit  Ijnsare  i 
rummet,  skulle  Greta  sett  fauni  BerlelsköJd  fdrindrade 
fåig,  så  alt  hans  bleka  kinder  plötsligen  fåi^des  af  en 
b  Cg  rodnad. 

Landshöfd ingen  baron  Creatz  trådde  in.  Redan 
anblicken  af  hans  djupa  sorgdräkt  antydde  att  något 
ovanligt  förefallit. 

Han  närmade  sig  grefve  BcrlelskOld  och  sade  med 
mild  och  alharsam  slamma: 

—  Jng  kommer  för  att  lämna  er  del  at  ett  sorge- 
budskap,  som  den  nysa  hitkomna  svenska  poslen  sent 
omsider  fört  äfven  till  Finlands  kuster.  Hans  majeståt  vår 
nådige  konung  Carl  XI  tillhör  ej  mera  detta  förgångliga. 
Han  har  redan  den  b  innevarande  April  atsomnat  i 
Herranom,  hvarcfler  hans  tronarfvinge,  vår  nu  regerande 
konung  Carl  XII,  bestigit  Sveriges  tron.  Frid  flfrer 
den  hädangångnel  Han  har  i  många  stycken  varit  en 
sannskyldig  landsens  lader,  och  favad  han  Sn  mänskligt 
felat,  kommer  han  dock  alltid  alt  räknas  bland  Sveriges 
rikes  ypperste  konungar.  Gud  gifve  hans  son  och  efter- 
trädare ett  lyckosamt  regemente! 

Bertelsköld  nickade  med  ett  uttryck  af  rSrelse. 

—  Därnäst,  fortfor  landshöfdingen,  har  jag  gladare 
nyheter  att  meddela  För  eder  räkning.  Gyllenborg,  er 
ovän,    har    t5r\ora.\    sm   m2&.\.    \ta  -wn^svc^  -v&äHi^ 


RONUNGERS    RiKO 

tonnng)    hvilken,    om  man  får  tro  hvad  ryhtet  säger,  ej 

r  nägOD  vän  af  reduklioncn,  har  befallt  all  anklagelsen 

mot    er,    rain    grefve,    tCr   myteri,    skall  helt  och  hflllel 

nedläggas    samt   kungliga  ombudet  Janssen  afsättas  med 

on  sträng  skrapa  för  sitt  oskickliga  beleende,  hvilket  nu 

är  öfver nödigt,  efter  jag  hör  alt  karlen  drunknat.     Hans 

majestät   har   anbefallt   mig    all   aärskildt   för  er  uttala 

kungliga    missnöje  5fver  denna  tiildrugelse,  där  ni 

irJt  den  furorällade,  och  tillika  anbefalla  er  all,  så  snart 

i  medgifver,  infinna  er  i  Stockholm,  för  att  inlaga 

I  plats  i  konungens  och  rikels  råd. 

var  så  mörkt  i  rummet,  all  ingen  märkte  bura 
om   dragit  sig  undan  bakom  sängens  förhängen, 
l«f    förfäran    gömde    ansiktet    i  sina  bänder.     På  Bei 
sköld   gjorde   nybeterna   elt  annal  inlryck.     I  stället 
svara,    drog   han    baron    Creutz  närmare  till  sig,  visi 
Jionom  sin  vänstra  band  med  ringen  och  bviskade 

-  Denna   ring ...   ät    Toralen a&g   honom 

mung . . .  ocli  folk  . . .  genom  ad  . . . 

Kanske   var   den  ädle  baronen  ej  alldeles  ovan 
fantasier   ål   sidan    af   ämnet   under  BerteUköIds 
jokdom,  ly  grefven  hade  alltid  hatt  en  stark  ansats  lill 

.    Alltnog,  baron  Creutz  fortfor,  i  hopp  att  rouni 
i  gäst,  som  nu  stigit  så  högt  öfver  honom  i  rang: 

-  Apropos    af    er    son    Torsten;    er  gref vinna  o< 
r  dotter  befinna  sig  törlräffligl,   jag  vet  det  genom 

syster,  och  här  äro  bref  från  båda  edra  söner.  Utan  att 
gå  dem  i  förväg,  vågar  jag  kanske  i  förtroende  meddela, 
att  er  son  Torslen,  ännu  så  ung,  blifvit  för  a 
kunskaper  anställd  vid  konungens  kansli,  medan  er 
Guslaf  med  hvar  dag  för  sin  hurtighet  stiger  i 
■'nonarks  ynnest  Enjin.  hvad  säger  ni  härom, 
}lir  ni  nu  ej  på  Däcken  tiwV,  A  %!  & 


gen, 

1 

Ids 

III  I 


majnibmi  slott 

tel.  Och  likvit  bar  jsg  iUira  en  Ulen  dMsert.  »ra  ji 
hoppfta  akall  bekomma  er  vfil.  Med  konaidentian  i 
dan  belydliga  koslnad  till  landets  fOnkdnin^  ni  o^  i 
herr  far  nedlagt  pft  Majniemi  slott,  flr  det  vir  itUi| 
konungs  Cnskan,  att  ni  lAr  lifstiden  disponerar  {odt 
efter  behag.  Efter  er  dt>d  ansl&a  egendomen  till  Afrenl 
boställe  fOr  Abo  läns  regemente,  då,  aom  kunglig  majesl 


"«yii«iiiwii»««i;w. 


KONUNGENS   ftlNO 

Likasom  ett  tStt  svart  flor  med  ena  hade  failil  ifrän 
Naturens    panna,  brfit  solen  fram  i  hela  sin  klarhet  och 
epeiade  m^d  skimrande  vSrglans  in  genom  elottets  rutor, 
öh-er  den  beslörle  hBfdingens  drag,  öfver  den  knäböjande 
kvinnans   lä^fylldn  ögon    och  öfver  den  somnade  Bern- 
hard Bertclsköld,   grotve  lill  Majniemi.     lians  bildsköna 
hufvud,  omgifvct  af  dessa  fordom  sä  svarla  lockar,  dem 
_jUden  försilfrat,    bar    ännu  slumrande  vittne  om  en  själ, 
ich  finkänslig,  stolt,  tapper  och  hjältcdjarf.    Han  sof 
1  en  fOrgingen  tid  somnar  bort  i  solskenet  af  den  nya. 
Den   sol.   som  nu  sken  in  öfver  Abo  sloli,  var  del 
igstora,  bragdrika,  i  andens  och  materiens  vilrldar  lika 
IlteBtarka    sjutionde    seklets    aftonsol.     Man    kände    att 
kvSlI    var  för  hand,  när  etter  Carl  Xlra  sjunkande 
ma  två  nya,  ännu  väldigare  och  vida  mera  glänsande, 
väster,    den    andra    i    öster,  uppstego  Öfver 
irisonten.     Den    bläa    rand,    som  Bertelsköld  förgäfves 
uti   hafveta    isar.    den    hade    nu  vidgat  sig  till  en 
Uande   fjärd,    där   vAgorna  gingo  fria  —  och  nu  var 
rkr    öfverallt    uti    andens    riken,    och  vantrons  isar 
lite  smiilta,  och  människotankens  evigt  böljande  vägor 
ute  att  friare  söka  det  oändliga  bortom  tidemas  strand. 
Lätom    oss    stanna    här  vid  vfirens  anblick.     Snön, 
:  undan,  mäste  alllid  ihägkomma  att  den  smSlter 
r  himmelens  sol;  grönskan,  som  uppstir,  mäste  aldrig 
rgäta  alt  drifvorna  skyddat  dess  rötter  mot  frost.     Mj)« 
det  gamla  gä  ut,  mä  det  unga  gå  in  med  kärlek! 
Och  så  slutar  berättelsen  en  afton  om  våren. 
hallonen  mogna  i  skogen. 


Slut  pä  andra  cykeln. 


Andra  cykelns  innehåll: 


Rebell  mot  sin  lyoka: 3 

1.  Den  första  kärleken 10 

2.  Svarta  Janes  koja 16 

3.  Majniemi  slott 25 

4.  Mäster  Adam 35 

6.  Nattliga  uppträden 46 

6.  Slaget  vid  Warschau 61 

7.  Grefve  Gustaf  Bcrtelsköld 74 

8.  Mened  förlamar  lyckan 84 

9.  Den  andra  kärleken 98 

10.  Lilla  Balt 108 

Häxan: 131 

1.  Kung  Carls  jagt 138 

2.  Prinsessan  och  prästfrun 151 

3.  De  två  från  fordora 166 

4.  Slutet  af  kung  Carls  jagt 174 

5.  Barnen  i  Blåkulla 185 

6.  Vattuprofvet 1% 

7.  Rannsakningen 210 

Ä  Erstans  vågor     .    .  ' "ISÖk 


L  FflmlUren     - US 

a.  Hofmirtum 269 

3.  Funitjen  BsitelskSld 969 

4.  Fettar  och  Ikror 884 

5.  Slåtlaifilet 293 

6.  En  objaden  0Ml 310 

7.  Rednktionrå 32ö 

8.  Den  otrogne  tjeunn 337 

9.  Gliflrajacten 362 

10.  KnmofDgden 368 

11.  Stora  bnngennfiden 388 

18.  Funiljen  lAision 40t 

13.  Velennen  filn  BreJlenfeld 413 

U.  Uejniemi  ilott 433 

15.  Konungens  ring 437