(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Fältskärns berättelser"

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



4 # 



FÄLTSKÅRNS BERÄHELSER 



ZACHARIAS TOPELIUS 



FÖRSTA CVKI 




i 




FÄLTSKÄRNS BERÄHELSEF 



AF 



ZACHARIAS TOPELIUS 






■4 s . 



< A 









FÖRSTA CYKELN- 



< ' .. 



FÖRETALET. 
KONUNGENS RING. SVÄRDET OCH PLOGEN. 

ELD OCH VATTEN 




/ 



STOCKHOLM 

ALBERT BONKIERS ¥Öi(\AG 




THE NEW YORK 
PUBIIC UBRARY 

TILD H FOUNDATIONt. 



BONKIERS BOHTRYCI 



^^ 


_F_ 




< 


FALT 


ÅKARNS BERÄTTELSER 


1 

.i 




Z.TOPELIUS 




é^* "^^BvSSwH^H 


•^ 


^ 


ITT 


r 


^ 




1 




TttE-.fiiW YORK 
täiClC LIBRARY 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER. 




il bsn§ gamla kusiner ho 
■Ua gMiala tiuiler kusin 



var (ödd i pn af Oster- 
I bollens småslad^r den \fi 
Auguyti 1709, samma dng 
om Na]>oieon. Uagen 
iriinnsiagdessulom kh vSI, 
i-mcdan fältäkärn alltid brukade 
Tira den med ell lilel kalas. Det 
bestod dliruli att Ivl <>ller tre 
■ som Bnnu lefde — han kalla* 



och Ivi eWet Vta lA 



l"j| 




6 P0RBTALET 

brOder — lun kallade alla bror, »om kallade bo 
bror — fAmmladea uppe bos hoDom i Tindskami 
kringlor ocb kaffe. Till all lycka rar kaminar 
de atOrre, med tv& bOga fOnster (ocb en Urfårl 
vind utariAr). ocb det beb&fdes, ty fOntom de 
tre ktuinema ocb de två eller tre brOdeme : 
dimppe ett dnaain barn, ostyriga pojkar och 
flickor, aom ffirde ett grlDalOat oljud ocb slji 
fitverlnda. Ty nitskam både hXr i vårlden 
griplig svaghet t&r barn ocb Ut oss basera sfi 
malt ocb klokt folk miste &ronen. Men jag åte 
till födelsedagen, som dock Ir den f&rsta på al 
listor, ocb flUtskim både en längre meritlista ån 
annan. 

Således, filtskim var född på samma i 
Napoleon, det utgjorde bans lefnads stolthet 
(ftrsta upprlnaingen till flera af hans lefnadsOde 
kunde nämligen aldrig npph&ra att diruli se ett 
af synnerlig mirkvlrdighet; blef han ock aldrig 
man, som han kanhända i sin ungdom fOrestfiU 
jagades han dock af detta förebud att sfika I 
lyckan i mångfaldiga lifvets skepnader. Hans 
likasom hans äregirighet, var af det milda, godsi 
aom i tysthet ler It sig själf och icke gärni 
mask för när; den var en af dessa oskyldiga il 
som klänga sig fast vid ett af slumpens företrl 
hela lifvet igenom fastbålla det som en sak af i 
ocb betydelse, utan att någonsin bringas ur kon< 
om än verkligheten tusen gånger visar att al 
dröm. Den som känner hjärtat och lifvet hade 
detta kunnat förutsäga tältskäm att hsn, med ei 
nad af detta slag, aldrig skulle komma att 
' lande roll, om ban ån hundrade gånger vi 



FÄLTSKÄRNS PERSON OCH I.KFVERNE 7 

på Bamma dag som Napoleoo. Ty belt annan it den 
t Irelystnad, som genom tusende hinder bryter alg en vttg 
r till höjderna af mänaklig storhet. Med de omfitliga re- 
: Buraerna at enillel, djärfhelen och ihärdigheten förenar 
den oftast likgiltigheten för medlens hall ; när räknar den 
I itolte erbfraren alla de offer som bltidC för hans fira på 
slagfilllen, alla de tärar, alla de ruiner af människo- 
lycka, fifrer hvilka hans väg g&r fram till fantomet af 
ea storhet som glänser genom seklernal 

Hade fältskSrn på sin ryktbara födelsedag blifvit 
bragt till v&rlden af Madame Lietitia Bonaparte i Ajaccio, 
han hade väl då kunnat blifva något annat ån fältskär, 
men föga något scörre. Väl faCrde man Napoleons rykt- 
bare kock i känslan af sin storhet förklara, att iman 
kan iflifva kock, men man/örfes till stekvfindarei. Dock 
glömde han, ajfilf ett snille, snillets förutbestämmelse ; 
fadd till etekv&ndare, blir man sällan i botten annat, om 
åfren med guld på kragen och diplomer i Bckan. Fält- 
skåm var icke född till en Napoleon. Icke f6r det att 
han bar det borgerliga namnet Andreas Bäck — han 
hade ISst latin och skref sig Andreas, aldrig Anders — 
icke heller för det all hans fader var en simpel sergeant, 

*Ktm mistat en arm i pommerska kriget, tltan lör det 
oL med en sådan outtömlig fond af godsinthel och 
bkelmod som hans, man, äfven med ett briljanlHre 
^ud än det som fallit på fältskSms loll, väl möjligen 
baa blifva en dristig parligängare, men aldrig en slor 
I tlltberr« I lifvets sirid. 

I Pältskärn var i sin barndom, som han själf brukade 

8iga, en stor klippare; men som han visade snäll rsll- 
ningagåfva, skickades han af sin morbror, en förmögen 
handlande, till skolan i Vasa. Vid aderlon års ålder 
hade ban bragt del så långt, att h&n m«d ^.n \i-^\V«. f.T^^^ 




d FÖRETALET 

i kärran och sjutton plåtar i fickan reste in ti 
att taga studentexamen. Detta lyckades utan 
och vår nybakade student skulle nu, efter sin 
och gynnares önskan, med all gevalt sträfva 
och krage. Med hemliga suckar satte han a 
hebreiska kodex; tankarna fiögo världen om 
blickarna rymde alltför ofta från »Bereschit bai 
till paraderna på torget, där den ståtliga militi 
strades, innan den tågade ut till kriget. Ack, t 
blifvande prästen, den som dock vore soldat 
där så rak i ledet, redo att slåss, som far min 
och fädernesland! Men det var något som s 
den saken: mor hade aldrig kunnat förgäta a 
lorat en arm i kriget, och hon hade tagit 
löftet af sonen, att han aldrig skulle ge »ig 
Unge Bäck var en god son: han vände så 
paraderna till sin kodex tillbaka, men han 
hunnit till hälften af Genesis, innan en bomb 
i hela hans tankegång. Denna bomb var en 
Åbo Tidningar, undertecknad »Gabriel Erik Hai 
medicinska fakultetens vägnar», af innehåll att 
hvilka önskade taga tjenst som fältskärer vid 
och regementen under kriget, ofördröjeligen ä{ 
mala sig till privat undervisning i medicinen, 
de — tämligen snart, det förstås, ty kriget var 
— kunde påräkna att utkommenderas med ; 
riksdaler specie i månaden att börja med. Ni 
man ej mera att hejda, skref hem att man so 
väl brukade aftaga andras armar, men själf ej m 
och erhöll med mycket prut det begärda san 
ett nu stod kodexen upp och ned på hylla 
studerade icke, han slok kirurgi och var om f 
' Itskär så god som mången annan. Ty på 



PALSKARNS PERSON OCH LEFVERNE 9 

V man ej så noga; hvem minns icke hora Franzén 
fBBfer i sitt ypperiiga »Förr. och Na»: 

Förr skar en doktor fingrar, tår, 

som icke dugde mera, 
na hvad han ej i hast förstår 

karera. 

Och det är mycket möjligt att han därvid tänkte på 
keken. Men vår fältskär lät sig icke bekomma. Han 
Qoide 1788 och 89 års kampanjer till lands, men 179() 
In tiU sjöss, var med i mången hård lek, drack tappert 
ND (efter hvad han själf påstod) och kapade armar och 
bo, så att det var lust och glädje. Han visste den tiden 
iana icke af sitt årsbarn Napoleon, ansåg sig följakt- 
ligen då änna ej ämnad till något stort; men ofta hörde 
Dån honom sedan berätta huru han, den äfventyrliga 
B Joli i Viborgska viken, passerade med Stedingk på 
båmeenmaa Styrbjörn, i spetsen för skärgårdsflottan, 
fientliga batteriet på Krosserorts udde och fick spillran 
if en sönderskjuten rå mot högra kindbenet, hvaraf han 
btr märke så länge han lefde. Samma kula som märkte 
bins kind kom långskepps med stor förödelse, susade 
"Örbi chefens hufvud och gjorde denne för ögonblicket 
iUdeles döf. Bäcken var flinkt till hands med sin snäp- 
Mue och sitt slagvatten ; om tre minuter hade Stedingk 
in hörsel igen. Det var just i den stund då faran var 
törst och kulregnet som hetast. Kratseh, då stötte 
»tyrbjöm på grund. »Gossar, vi äro förlorade!:» skrek 
enast en röst. »A nej,» svarade en annan — och det 
ar Henrik Fågel från Ahlais by i Ulfsby — »kommen- 
éra bara alla man i föm, det är aktern som sitter på!> — 
Alla man i föm!» kommenderade Stedingk; Styrbjörn 
hl Boti och hela avenaka skärgårdsflottan f5\)de ^Uai 




10 FÖRETALET 

i dess kölvatten. Dftrom brakade Bäcken sec 
>hvad d-n hade det blifvit .af flottan, om Stedi 
döf?> Och man förstod gubbens mening; ] 
räddat hela svenska flottan, det förstas; men < 
litet pä mun ät hans oskyldiga skryt, sä skrat 
med och tillade godmodigt: >ja ja, ser bror, js 
den 15 Aagostiy bror vet, och det är hela sake 
inte för'et.> 

När kriget var siat, begynte Bäcken att 
pä lasarettema, och dä han (efter eget pästä 
särdeles väl anskrifven hos Stedingk, gaf han 
bäten och följde sin gynnare till Stockholm — 
läkare tror jag han nägon gäng pästod, men, e 
andra säga, lärer han snarare skött nägon skrifv 
Flink, fyndig och pälitlig man, som han var, fö 
mänget hälft ord och fick förtroenden, dem 1 
egen utsago) fullkomligt motsvarade. Han sto 
tiden i vidlyftiga relationer med kammartjenare, 
jungfrur, handsekreterare och dylika personer, 
varande politiska intriger mellan de förnäma s| 
betydande roll, ja ofta voro de till utseendet o 
men i själfva verket inflytelserika driffjädrarna 
trasslig kabal, som spann i mörkret sin spindf 
den hade omsnärjt rikets högsta personligheter 
dem pä fall. Jag har aldrig fått full reda på 
fältskärn själf spelade i dessa ryktbara kabale 
möjligt att den icke varit så betydlig, som li 
gång låtit påskina. Men att det varit en ful 
roll åtager jag mig att bestrida; därtill var B 
hederlig karl i botten af sitt hjärta. Jag tr< 
snarare att han gått andras ärenden, utan att 1 
på deras politiska halt, innan han såg följdera 
dag. Men visst är att han dessa tider va 




fIltskarns person och LEFVERNE 11 



mycket skvaller och om betydande faraoner, både då och 
i förflutna dagar, inhämtade mångt och mycket som varit 
filfa bekant och likväl är mycket betecknande. 

Fältskäm var en gustavian i samma betydelse som 
den tiden en stor del af Stockholms medelklass: bländad 
af hofvets glans, som återföll äfven på de låga platserna 
i dess närhet, hänförd af den nedlåtenhet, hvarmed 
Gustaf III så väl förstod att vinna massornas gunst när 
hn behöfde den, var fältskäm sin konung oinskränkt 
tiflgifven. Hvad frågade han efter det poHtiska missnöje, 
tom redan länge smugit kring tronen och allt mera 
btande höjde sitt hufvud i dess närmaste grannskap I 
Han var ung, han behöfde inga skäl för sin tillgifvenhet. 
Sådan ståtlig kung I var allt hvad han tänkte; han var 
den tiden en durkdrifven rojalist, och hände det sig att 
ban gick andras ärenden i kabalemas tjenst, så var det 
emedan han, fattig karl, trodde sig göra kungen en tjenst 
därmed. 

En dag i början af Mars 1792 hade fältskäm, då 
för tiden (efter egen utsago) en vacker gosse, genom en 
kammarjungfru hos grefvinnan Lantingshausen, hvilken 
iler (naturligtvis kammarjungfrun) stod på förtrolig fot 
med grefve Klas Horas favoritlakej, fått en dunkel aning 
om en mordisk komplott mot konungens lif. Fältskäm 
beslöt att spela försyn i Sveriges öden och upptäcka för 
konungen allt hvad han visste och törhända på köpet 
litet mer. Han sökte audiens hos majestätet, under före- 
vändning af en supplik, men af visades tvärt af tjenst- 
görande kammarherren De Besche. Han förnyade sin 
anhållan andra gången med den framgång att han blef 
jagad på porten. Tredje gången ställde han sig i vägen 
för konungens vagn vid slottsporten och höll sin skrifna 
MOaneJse högt i lutten. »Hvad vill den karlen? > ttiL%«LÖL^ 



12 FÖRETALET 

Gustaf 111 vtd nedslfgandet ais uppvaktande ^4.*-^, 
herre, och åter ville olyckan att det just yar De F* 
»Det är en afskedad fältskär,* svarade bofmann^ ^ 
fnllt: >han anb&Iler all era majeslät alleroådig^/ 
bOrja ett nytt krig, för alt akaffa bonom ni^ot att gi 
Konungen log, o<-fa fälttikgrn blef alfiende f6rb]ufrB(%^ '^ 
porten. Några dagar därefter blef kungen skjuten. ^^ 
rådde inte fOret.* brukade fftltakiim aäga, när ban 
talade ain bravur vid delin tillfälle; thade inte den «^^^ 
De BesLhe varit, aA . . . ja jag säger ej mer* — M^ 
förstod bonoro nog: han hade ju räddat svenska flotim 
vid Viborg; nu skulle han ockaå ha räddat Guslat Ill:a 
li(, blott icke Om varit i vägen under skepnad af en 
malitiös kammarherre. Del var allt elt litet gry af den 
15 Augusti uti honom; åtminstone trodde han så ajälf. 
Kflrmyndarregeringen oph Kealerholm voro alldeles 
icke i faltskärns smak. Han både skilt sig ur Stedingks 
tjen»t och på egen hand begynt prakliaera i Stw^kholm. 
Mer än någonsin var han inne i dagena skvaller, ajälf 
en frän kund till kund vandrande krönika. Som sådan 
begagnades ban af det gamla hofvels parli alt afttla 
visaa rvkten i omlopp. Förr ån mången annan kände 
han i luften när det osade brändl; han varnade (påstod 
han) herrarne af ITt)-!-. men ingen annan fin Nordens 
Alcibiades trodde honom. Han hade således tillfreds- 
släUelsen all ha räddat Armfelt, likasom linn räddat 
svenska ilotlan ot-b Gustaf 111. Han var den som, till- 
lika med stadekirurgen Fröberg, aasisterade på läkare- 
konstens vägnar vid fröken Itudenschölds schsvottering. 
Denna grymma exekution, där snille oi.h skönhet tram- 
pades I alotiet, där folket rundtomknng fällde tårar 
och blott den låga paitibämnden triumferade, upprörde 
fM}t3kårns redliga bjärta. Hane tunga, ovan att li^ 




FALTSKAHNS PERSON OCH I.EFVERNE 



HpeteadeB af harmen hvaasare än rådligt var, och han 
Frfcgade högt, s& all alla hörde det, ^bvarfCr fröken ej 
lick sitla, då likväl hans excellena baron Reulerholma 
morbror salt på st^havotten». Detta yttrande kom snart 
till Reulerholma öron, och får man tro fåitskSrn, ämnadea 
il denne föga blidare Jlde, ftn åt den olyckliga fröken. 
Fältakäm, som hade ett öra i hvar gränd och ell öga 
i bvarl kammarfö[inrfir. kände något olrefligt i luflen och 
bealöl att i lid undfly den hotande slormen. Med sin 
snippare i fickan och allt bindlyg under armen Qydde 
han ombord på en pommersk jakt och var inom få 
dagar i Stralaund. 

Jag ämnar icke mera vara vidlyftig om fAltakåmB Cden. 
Om någon tid begaf han sig till tols som en vandrande 
kracksalfvare på väg till Paris, flär hade direklorium 
nysa kommit lill maklen; den ena armen uppsattes efter den 
andra, allt hvad student helte grep till värjan eller lan- 
BPtlen. Pfillakärn kom i ett lyckligt ögonblick, fick en 
liten anställning vid italienaka armén och stod vid Napoleons 
aida juat när lyckana sol rann opp för denne pä hinsidan 
Alperna. Nu först underrättad om betydelsen af ain 
tödelsedng, kände tältsk&rn en omätttig ärelystnad vakna 
uti Bitt bröst. En vacker natt öfvergaf han sitt lasarett 
i NiEza och ilade lill Klantua. Han ville peraontigen 
uppvakta general Bonaparle, han ville utmärka sig, bort 
ssgdi, han ville af den 15 Augusti göra aig en stege 
till odödlighelen. Jag kan icke utgrunda huru, alltnog, 
tiao påstod sig ha fåit audiens bos Bonaparte och fram- 
Btållt för honom sin begäran om en fältläkare [jenst. 
>Men.> suckade fältskäm, hvar gång han beskref denna 
mårkvftrdiga dag i ain lefnad, >BonapBrle hade mycket 
att göra, faan förstod mig icke och frägade en af sina 
kdjnttDtor iivad jag ville. Medbori(«.i« i^i^mi^, %N«.'n^ 




14 PÖnBTALBT 

•djnUntMii det ir en kiraT|, eom uhiller om 
att vid fOnta tilUIUe få iffågi ert ben. 1 d 
tillade flUuUni, >begynte kanonerna dåna, A 
ryckta an, och general Bonaparte bad mi| 
tannor tnsan.» 

FUtskflra, aom ilddat aå mången itorhc 
ledes icke tiUfiUle att ridda Napoleon. I i 
han fiUtsjnkan och låg ett hälft år elindig 
Dåritrån begaf han aig i fnuuka arména epår 
rike, ryntde aå till Schweii och hamnade tt 
ZQrich. Hir tftrestod han ett apotek, fOrils 
en liten tfdblommig schweizerflicka och atod | 
att gifta sig, då förat Koraakofl, dårpå Masseni 
SavoroQ fifvenrimmade med sina akiror d< 
staden. I den villerrallan flydde Oltokimi f 
kom aldrig tillbaka. Sorgsen satt han en dag 
af aitt apotek; då nalkades tvenne kosacker 
grepo honom oaktadt hans motstånd och il 
sporrstreck. FUtakim trodde sin sista stund 
men; han förstod icke det ringaste. Men I 
tOtde hoDom oskadd till en simpel koja; dftr s 
ofilcerare vid piinschbålen och bland dem en 
i storeteflar. »Kamrat,» sade mannen kort 
lande, *fram med din tång, jag har tandvl 
hjälpte icke, flUtakfim måste fram med sin t 
understöd sig att fråga hvilkea tand som vfii 
resonerar?» sade mannen otåligt och hotan 
jag resonerar icke,* svarade f&ltskäm och r 
detsamma ut den ffirsta land han Bck fatt m 
»Bra, min soni marschl» — och fftltskäm : 
med tio dukater fOr sitt besrir. Listan p& hi 
hade fått en mårkvårdig tillökning: han had< 
«n tand på — bjllten SavoiofL 




FALTSKARNS PERSON OCH LEFVERNE 15 



Cpjiemntnid hinf, besUX flatakåm att söka sin lycka 
i RTHhncL Han reste till Petersburg och uppvaktade 
mmisteni general Stedingk, broder till hans gyn- 
amiralen. Hir fick han en lasarettBlikaresyssla, 
*kI sig Til och samlade en liten förmögenhet Så för 
fmo fyra eller fem år, då nnderrittelse kom att Na- 
fena bestigit kejsartronen. Fåltskims gamla ärelystnad 
nknsde nn åter; han tog afoked och åtenrände 180é 
di ftdemeslandet. Med • sina meriter räknade han på 
m hsande befordran^ men nej, medicinska ftilraltetema 
iids redan fått pretentioner och ville se hans diplom. 
Flignrmmad gaf han medicinen på båten, framdrog sina 
tflaster från Zurich och köpte ett apotek i Stockholm. 

Flitskäm var nn fem och trettio år. Han såg till- 
bika på det lif han härtills fört och fann det vara täm- 
zfen pojkaktigt. Han sade till sig själf: det är icke 
aog att hafva räddat svenska flottan, Gustaf III och 
Ärmfelt, att hafva haft audiens hos Bonaparte och ryckt 
It en tand på SuvorofE, man måste äfven hafva ett mål 
i QveL Och det föll honom in att han hade ett 
ftdemesiand. 

1808 års krig bröt ut. Fältokäm sålde sitt apotek, 
råkade åter i krig med fakulteterna och förmådde icke 
ippsvinga sig högre än till en underläkaretjenst vid ett 
if de finska regementena. Likgodt, han slogs ej mera 
& äran oA den 15 Augusti; vid armén funnos löjt- 
3inter med grånade mustascher; hvarför kunde ej fält- 
ikäm med tjugu års meriter blifva underläkare:^ Han 
Mtog som sådan i 1808 och 1809 års kampanjer: hans 
^bts var i alla afOLrer tätt invid slagfältet i någon stuga 
Tid vägen. Där kämpade han på sitt sätt manligt och 
iriigt mot eländet, sjukdomen och döden, sågade armar 
oeh Ima, förimiHl, plåatntde, tröstade, delade med d^u 




16 FÖRETALET 

blesMrade soldaten sin llaaka, sitt brO< 
hvad aom Tir mer, sitt stindigt gluU 1^ 
■ande befingda anakdoter från bana van 
minde land. I half» armén vai hRQ ka 
af >tupakkatobtori>, tobakadoktorn, saanoli 
som genom sina relationer t Stockholm ■ 
sedd med goda >blader>, alltid var färdi 
soldaten sin pipa och ain bnss. Man ki 
Xfven i tobak. Så förnSm var icke f&lti 
lik Konowa korpral, gick »med två tug| 
ffird blott»; tvlrtom gick han hellre ulan, 
stor och en sårad kamrat fått sista bi 
Sckan på bana långa gula nankinsvast. 
soldaten itnpakkatobtori*, och Pieandt ga 
i vild uppå att han akulle promovera hc 
ter, ty nSst knlor ocb krut funnes inli 
fArtjent af en männiakaa aklning, som en 
• fem blåa bröden. 

Filtskårna ftfvenlyr nnder kriget k 
ligen fylla en bel julkalender. Men ja 
fdr denna ging och vill blott i forbigAei 
han 1808 firade ain födelsedag den sju 
vid Alavo. Efter krigets slut tog han afi 
siou, det förstås. Når efter 1809 års t 
finne flyttade öfver till Sverige, an^åg t&li 
mera hedrande att dela alla öden med si 
och stannade därför kvar. Hans t^Hmla 
lät icke binda aig vid någon Bx platå i 
dref de törsta åren det yrke, alt resa kr 
sitt lilla fil t apotek, ordinera oi-b bota 
med anippare, kopphom, essentia dulci 
siroplez. Från socken (ill socken, från 
han omkring med ain ^amla hiat octi sii 



fjLltskIrns perHon och LErVMriM-: 1 

g^ ^j, låda, TUkommen Ofrenllt och lika ettersprungen aoi 
ider tu- '^V^ doktor Bolliger i nyare tidor. FältakBm var I 
i b&m- "*'" ^8^ i Intten; monTig och rolig, kryddade banai 

_._f> beaka rabarber med akåmlaamma historier, slker att 
er naiu . 

j^ (i^j^ ; hvarja atnga finna ett gistfritt bord och en prataa: 

j^ ylrdinaa. Det var en lycklig Ud; jsg är s&ker på ■ 

. . gigj rUtaklm dinmder ntrSttade mycket godt, men det talat 

att ban. ^°'''' ^^ Itnge fick fåltakKra efter eget lynne rei 

. ^^ kring landet som en Tandrande bondepraklika. Sedi 

loden var ^^^ ^"^^ Ukarekonaten vid universitelerna gitt fram 

I rullen i ""^ Lnnkentos-s [Silar. Hedicinalstyrelaen bfirjade ni* 

älskade iMngbet efterhålla de kvackBaUvtre at alla alag, ao 

tusan dt ^""^ ' bOrjan af detta sekel Otversvämmade landet, ot 

till aibi ""Kl ^^^ ^ ^"'^^' ''" ^^^^1^ och akam (ör läkarekonstei 

... ^ rykte, men lika aå olta till nytta i nSdens stund, emedi 

' bu94 ocb *' verkliga läkare funnoa ytterst fft och apoteken lik 

ledea voro mycket glesa. Nn hade fälldkärn redan lör 

bekväm- '^^ * uppenbar delo med medicinska fakulteterna 

därmf^ Upsala och Åbo; det behOfdes sftledea icke mer, än t 

lämna it "" nitiak kollega inberättade hans medioinska eriksgal 

, Ausust ' luidabygdema. Fältskäm blef kallad till Äbo t 

ulan wt """^WB* colloquium. familiare, men behagade icke lyd 

k mäneei ^^' i BJ&lfva verket var opolitiskt, ty med sina m 

det VI» ^'^ ' '^'^ ^*^* '"^ framffir mången annan varit sjä 

derneslant ■^'^^i ^>" 6° stadslflkaretjenst. Men han var c 



diga lyi 



.' och alltfOr kär i sitt oberoende; han for sftledea t 



hällei' fai: "^ följden blef att han vid strängt vite fOrbjCda i 
andel me( "*«»" praktiaera. 

Bjiikdomr ^^ B*' fältskäm för tredje g&ngen medicinen ; 

■b mixiun 'i'^*^) nedsatte sig i sin födelsestad och slog sig | 
II bv drai l*^*"' ^^^ ''^ ^ intressant födkrok, man ock tyvS 
dikamentt] ■■■"■ka mager fflr en man, som docV v\\\« WV«% 
- Ät M-. Ulaatr. L 



nentM I 

7' 



18 FÖRETAl.KT 

dagliga kopp kafFe och sina Älskade fei 
Fftllakärn hade i sm medgftngs dagar kutinaf' 
vacker förmOgenhet, men dXrtill var ben för | 
fOr läli pä foten. Han ägdi? na i denna rft 
mer Un sin gamla bruna rock, sin gula nanku) 
glada lynne och några hundrade gfiddkroktr. 
darfttr efter nftgnn tid öfvertala Big att aöka H 
13 rsbe fattning, som han ock erhöll på förord 
krigskamrater. Gammal marodör pä llkarekoa 
fann han eig v&I i sin lilla befattning, soin 1 
lionom ett par gfinger om aret ströfva omb 
derna, prata med gummorna och lefva (Orj 
gsmmBlt vis. Det fanns heller ingen son 
han föralod att ameka de små barnen liil n 
med nfilen rispade det Gna mjuka hullet på i 
del gick som en lek under vänliga ord, och 
lilla ens märkte del, var amärlan förbi. Dellal 
tSltskärn ännu mer alla mödrars välvilja; | 
honom till och med bana fula vana att tiq 
den kunde nu icke mera bj&lpas. | 

Och flå smög sig smftningom ålderns snflj 
och mildt Ofver fältakärns hjässa. Han var |ri 
lyckliga, som gilt genom lifu»'" =■■ j1 

Bin tro på männiakor, alilf .gin ocb | 

alt nägonain känna sitt hjärta hårdna under i 
eller bländas till högmod, när lyckan log blidj 
i grunden en from själ, som gärna log Ofv« 
doms lättsinne, och likvfil ville det allt häng^ 
på gamla dagar. Kejaar Napoleon — 'han 
bror>, som han skämtande sade med anspelai 
I-'> Augusti — hade hastigt atigil till höjden t 
^lorhet ocb In hastigare åter atOrtat ned dfiriti 
, likt ea pendel i sin j&mnft i 



en fOit' 



Ban ttl 



if gamli 
ens nit, 
)ck tilUt 

iK » ^ 
lagen på 
>ftttre b 
når han 
ras ann; 
man dsD 
-vfirfvade 
an förin' 
;■ tobak; 

»mirkligl 
af de få 

tt fArion 

lad, utan 

lO^ångea 
Han TU 
sin ung- 

vid ftnna 
köttsliga 

»B på 
m&nsklig 

m, medan 



PÄI.TSK.\ilNS PRilSON OCH LEFVEBNE 

mknt aidu d« Hga akUda gndema af m lycka te 
■Mrig fBrrlnat och en- motgång aom aldrig fSrknwai 
Ungkari hdl aitt lif igenom, älitBedan han Ircklig 
ondkommit klriekena anuor i Schweii, hyste han lih 
ingra «( de Urdomar, hnlka aå ofta komma håna lik 
att mJMikta fajiztate heligaite klnalor. Ban hade ) 
tidigt Unnat bokan, fto att hinna inhimta «n grnndligi 
bikbuBg, mm lilnta rika erfarenhet hade icke gått onyl' 
ESibi, oeh jag tftrrånadea Cfrer hani mlnniakokinnedoi 
Ofta i vår bamdon och fOrsta nngdom aatto 
dirappa i doi gamla yindakammaren kring hans akii 
klldda llarti^ Tid den aprakande brasans sken o 
hSrdo honom fOrtilja sagor tir diktens vlrld och aa| 
nr lifnL Håna minne var oattOmligeo rikt, och likst 
nman alger att Ifren den strida forsen icke låter si 
baljor på en gåag fOrrinna, så hade ifven ftltskäm i 
ståndigt nytt ffirråd af beråttelser, dele från sin eg 
tid, men innn mycket flera från tider aom Ifingesed 
BtgåtL Han hade inga vidstråckta historiska konskapi 
kana berittelser Toro snarare spridda karaktersdrag, . 
skildringar. I en senare tid har j 
att man måste dirifrån afprata mycket, se 
tidsakraller ooh-^MirtierB ffirtal, det ena om c 
utdra. Afven saknadea Ki'... « . stor och upphöjd vårk 
Ukt, aådan man endast vinner genom tankens o 
ttnalana atindiga umgånge med det stora i tifvet; m 
k«ad dir fanns, var trohet, varma och Eramffir allt > 
lafrande åskådlighet, sådan jag icke vill åtaga mig i 
v minnet ålergitva den. 

mr TI långe lyssnat på den gamle, hånde sig stur 
tm att han framdrog en halffOrsliten elektricitetsmask 
ick lookade dårur gnista p& gnista. >Så dur spraka 
lUåm, nlr jag var uiig,> aade han aktiMante. «^ 



20 



FÖRETALET 



behöfde bara ligga fingret till, och paff, så small d 
på något håll. Men då var det också vår Herre so 
vred maskinen.» 

Blott sällan hade han en historia skrifven, såso 
> Hertiginnan af Finland». Det mesta berättades mm 
ligen; många år ha sedan ftrgått» en del har jag glöm 
en del har jag jämfört med sägner och böcker. O 
läsaren finner något nöje däri, skall ttltskäm icke ff 
gäfves hafva berättat sina sagor om raiterkväUanie. 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



I. 



KONUNGENS RING. 



Fältskärns första berättels 




läsare, där du siller i din lugfia boning, 
omgifven af freden, lugnet och civilisalioneD, erinrar du 
dig deasa an Hiora, £n Ifirfulla minnen, aom Snnu efter 
århundradpn kvarstsnna, &n strfiJande med aolena glans, 
in skymmande likt outplånliga blodfläckar bäfdemas bro- 
kiga blad? Förmi dina tankar, tyngda af hvilan, flytta 
aig tillbaka till det föi^ångnaa fasor och fröjder, icke 
likgiltigt irrande från det ena till det andra, som relar 
din nyfikenhet, utsa lelvande, åskådligt och varmt, aå- 
tom Btode du ejälf midtibland dessa nu längesedan ut- 
kampade alrider, blödde i dem, segrade eller fjjU i dem 
kände ditt bjärta klappa sf hopp eller bäfvan, 
I l)'ckan iog flUer avek.? ^^n4k« <ok\ä%UivA.iA 



24 FÄLTSKÄUNS FÖRSTA BEHÄTTELSE 

höjd och blickande vid t omkring p& mänskliga Odena 
vilda tummelptals, kan dn förflylla dig ned i dälden al 
det förgångna, det kroppsligt begrafna och multnade, 
men andligl odOdliga lif, som utgör historiens T&senda' 
och inuehåll? Har du väl n&gooain aett historien af- 
bildaa aäaom en gubbe med vis panna och stelnadt 
hjärta, vägande ailt med förståndets TJgskftl? Ar icke 
häfdemas genius fastmer en evigt blomstrande flicka, 
fult af eld, med ett brinnande hj&rta ocb en flammande 
BJäl, mänskligt varm och mänskligt skön? 

Därför — har du ffirm&gan att lida eller jubla med 
släkten som varit, att hata med dem, att älska med dem, 
att hänryckas, att beundra, att förakta, alt förbanna, 
säsom de gjort, med ett ord, att lefva bland dem med' 
hela dill bjärta ocb icke blott med ditt kalla betrak- 
tande förstånd, välan sfl följ mig I Jag leder dig ned i 
daMi:>rnn: min hsnii Sr nirnii neh tniriH fjiftnr rinoa. mnrf 



Konungens ring. 



1. Slaget vid Breltenfeld. 

Genom Tysklands och Sveriges historia återklingar 
sedan århundraden ett namn, vid hvars minne 
svensken reser sitt hufvud högre och den frihetsälskande 
tysken blottar af beundran sitt. Det är Leipzig, Breiten- 
feld och den 7 September 1631. 

Konung Gustaf Adolf stod med sina svenskar och 
finnar på Tysklands jord att värna det heligaste och 
högsta i lifvet: frihet och tro. Tilly, den förfärlige 
gamle korpralen, hade inryckt i Sachsen, och konungen 
följde honom. Två gånger redan hade de mötts, tigern 
hade manat lejonet till kamp, men lejonet rörde sig icke. 
Na stodo de tredje gången i hvarandras åsyn; det för- 
krossande slaget måste falla, och Tyskland darrade under 
förbidan på sitt öde. 

Tidi^ om morgonen ryckte de förenade svenska 
och sachsiska härarna öfver Loberbäcken fram emot byn 
Breltenfeld och uppställde sig där i slagordning. Det 
var en ny krigskonst uppfunnen af konungen; fot- 
folket i brigader, ryHame i små skvadroner, mellan dem 
mnsketörer och det hela på två linier, men sachsarne 
ikildA för 8ig. Konungen red \kxig.% \^&^ttv.^« ^\^tvv\^ 



■2<' KONUNGENS RING 

atlt med sin skarpa blick och talade uppmuntrande ord.' 
Hans öga hvilade med välbehag pft dess» lappre; dtr 
gtod GuslaF Horn roed eina ryttarskaror pft vänslra fly^In; 
i centern den tappre Teuffel och framför honom Torsten- 
son med sina lälta, men fruktansvärda ISderkanoner^ 
Baner med eina hfflänningar och Hepbum med aint 
skottar Btodo på andra lin i en. 

Siat nalkadea konungen högra flygeln, hvilkan hu 
själf anförde. Här atodo fem regementen rytteri: Tott 
med sitt regemente, Soop med sina västgötar, Stenbock 
med sina sm&länningar och ytlerst af alla Slålfaandsks 
med finnarne. Konungens blick klsrnade alllmera, uodM 
det att han längBamt passerade de skyldrande lederna. 

— - Stålhandske, sade han och hejdade ain kotossala 
mörkbruna apnngare vid finnarnes sisla led - — I först&n 
väl hvarför jag ställt eder ytterst. Mot oss slår Pappen- 
beim med sina walloner ~ han längtar att göra min b» 




SLAC.El VIU BHEITENFELl) 



vuxna och tindersfitsiga gestalter pft deras små oansen- 
liga blistar, alrolte man vid första anblicken hafva ansett 
dem föga vuxna ett anrall af de reslige walloneme pA 
deras eldiga st ark t byggda 0'^b elora springa re. Tilly 
sjålf, i det tal han höll till sin här strax före slaget, 
talade med förakt om aina uthungrade, nakna fiender 
och deras hästar, s&oire än de kejserliges sämsta tross- 
bSatar. iRiden rakt på dem,> tillade han, >och ryttare 
och hftst skola vanmäktiga störta ned under bofvama 
af edra frustande aprmgare.» Men Tilly kände ej sm 
Bende rätt eller låtsade ej känna honom. Hvad som 
brast det finska r^ileriet i yttre bålinmg och utseende, 
ersattes mer än tillräckligt af ryttarens jämfasla muskler 
orh lugna, in i döden okufvade mod, och hans små- 
vuxna häst hade hela den finska rasens ihärdighet, som 
under liera timmars tröttande fäktning i längden bidrog 
icke ringa till segern. 

Följd af finnames glada hurra, galopperade konungen 
bort. Stålhandske vände sig till sitt folk ot'b upprepade 
konungens ord på finska. De raske ryttarnes ansikten 
akeao af stolthet och glädje. 

— Nåväl, Bertila, tillade Stålhandske, i det han 
Tinde sig till en ung ryttare, som i främsta ledet red 
en vacker svart häst och utmärkte sig framför de öfrige 
genom sin längd och sin hållning, — hsr du lust att i 
dag förvärfva dig rtddarsporren ? 

Den tilltalade syntes Öfverraskad, saluterade med 
Tir}an och rodnade allt upp under skärmen af storm- 






Jag har aldrig vågat efterstrfifva en sä stor ul- 
avarade han, 0(-h hans glödande kind lät likväl 
alt just detta vant målet för bana h«inlvi«%t.% 
Jag.. . en bondetoaV tiWaAa VkKfi &^\vgiAri- 




KONUNGENS RING 



Stålhandske log. 

— Blixt och dunder, pojken rodnir ju som 00 flicka 
i brudstolen I En bondeson? Hvad d-n ha då Ti andra 
varit från början? För du icke fyra fnilrustade ryttare 
i fält? Har icke vår Herre gifvit ett hjärta i ditt bröst 
och kungen en värja i din hand? Det är ock ett skölde- 
märke; för resten får du sörja själf. 

Tusende snabba tankar genomforo hastigt som 
blixten ryttarens själ. Han tänkte på sin barndom borta 
i Finland, i det aflägsna Österbotten. Han erinrade sig 
huru fadern, den gamle Bortila, som under klubbekriget 
varit en af hertig Carls förnämste anhängare, af sede^ 
mera konung Carl IX erhållit fyra stora gårdar, hvilka 
hvardera rustade häst och karl, och därigenom. blifvit en 
af de rikaste bönder i sitt land. Han mindes sin första 
ungdom i Stockholm, dit hans fader sändt honom i den 
ärelystna afsikt att en dag förvärfva ära och ynnest vid 
konungens sida, och huru han, än ärelystnare, i stället 
för fredliga kunskaper, lärde i hemlighet fakta och rida, 
intilldess den stränge fadern slutligen gaf vika och tiUäl 
honom söka en plats bland konungens finska rytteri. 
Alla dessa minnen korsade i ett ögonblick den unge 
krigarens panna, ty nu, nu var den kommen, den stund, 
då han, en yngling ur hopen, skulle tillkämpa sig jämlik 
rang med denna stolta adel, som härtills med förakt 
nedblickat på honom och hans likar. Det var denna 
tanke som jagade blodet upp på hans kind; han kände 
att den kunde jaga honom in i döden. 

Dock icke ensamt den. Hans ynglingahjärta vidga- 
des vid den tanken att strida under hjältekonungens 
ögon en hård, en afgörande strid för sin tros frihet, sitt 
lands ära, för allt hvad lifvet äger dyrast och högst, och 
denna öfvertygelse, delad af hela hären« med andantag 



SLAHKT VIII BRKITKNKFJ.l) 2a 

af nigTa beaoldade utliindiika trupper, har inom sig aegerna 
rissfaet och (ärsmab rediin innan atnden begynt. 

Innan ännu den un^e ryllaren bann evara atn ädel- 
modige chef, hördes pä aCständ konangens höga stämma 
mana till bön. Den ridderlige hjälten aFtog sin halt, i 
det ban aänkle spetBcn af sin värja mot jorden, och 
denna rOrelae följdes genast af alla de kringstående 
trupperna. Oeh konungen bad med Ijudelig stämma: 

— Allgode Gud, som bär seger och nederlag i din 
hand, vänd ditt buldrika ansikte till ose, dina tjenarel 
Frän tjärraD länder och lugna boningar baf va vi kommit hit, 
ICi att strida för frihet, för sanning, för ditt evangeUum. 
Git oss seger för ditt heliga namns skulH Amen. 

En hög förtröstan fyllde vid dessa ord hvarje bröst. 
Den svenske trumpetaren red att ulmana de kejserlige, 
och Tilly svarade stolt, att konungen visste nog bvar 
hu skulle finna honom. 



Klockan tolf vid middagstid kom den anfallaade 
L hären i skolihäll för de kejserliges artilleri, som 
var Qppställdt pä höjden bakom deras slagordning. 
Srenaka artilleriet svarade, och striden begynte. Solen 
ikea de anfallande rakt t Ögonen; sydvästvinden dret 
flfver dem moln af damm ocb hvicflar af tjock krutrök. 
Konungen lät hären svänga ät höger, för 8tt fä vind och 
Kol pä sidan; Pappenheim begärde och lick order att 
förekomma det. Med ljungeldens hastighet ilade han 
Mm, svängde om och tog högra svenska flygeln i 
inken. I ögonblicket kastade konungen rhengrefvene 
regemente och Baners ryttare i bana väg. Stöten var 
fö(llrti(; hästar och rytUre tumlade Ötvoi \i-<iu 




30 KONUNGENS RING 



Pappenheim drog sig tillbaka, men blott för att i niata 
ögonblick kasta sig öfver finnarne. Walloneraea långa 
mörka linie rusade fram i blindt raseri; förgfifves, de 
stötte mot en mur af järn, deras främsta led förkrossa- 
des, andra ledet svängde om, andra anfallet var tillbaka- 
slaget. Pappenheim rasade; för tredje gången störtade 
han till anfall; nu hade finnarne vid sin sida lifFlindare 
och kurländare. Stålhandske mottog sin fiende lika 
kallt, lika eftertryckligt; omöjligt att genombryta denna 
lefvande mur. 

Sena till vrede, hade finnarne härtills värjt sig med 
orubblig köld. Men småningom hänfördes också de af 
stridens hetta; vid fjärde anfallet hade fiendens raseri 
meddelat sig äfven åt dem, och de stodo numera knappt 
att hejda. Stålhandskes mäktiga stämma ljöd öfver 
slagvimlet; än en gång slöto sig det finska rytteriets 
leder tillsamman, än en gång kastades fienden hårdt 
tillbaka. Dock Pappenheim, höljd af sår, dref för femte 
gången sina walloner till anfall. Och nu brötos de 
finska lederna själfmant, men blott för att i sin järn- 
famn omsluta de inträngande. Striden begynte att kämpas 
man mot man och wallonemes hästar att tröt I na. -Men 
stort som deras nederlag var ock deras raseri. För 
femte gången tillbakaslagna, anföllo de ännu den sjette, 
lika blodigt, lika förgäfves. Sjunde gången följdes Pap- 
penheim blott af sina trognaste, och när äfven dfctta 
sista förtviflade angrepp endast betäckte fältet med de 
anfallHn(i(>s lik, förmådde hans fruktade stämma ingen- 
ting mer. Wallonemes Öfverblifna skara spridda sig i 
den vildaste flykt öfver vägen åt Ureitenfeld. 

Höljde af blod och damm, drogo finnarne andan. 
Men knappt hade röken ett ögonblick skingrats, innan 
de upptäckte en afskuren kvarlefvu af liendens här. Det 



SLAGKT Vin BISKLTF.NFEI-D 31 

var hertigen af Holatein med aitt fotregemenie, Bom åt- 
följt Pappenheim. Finnarne voro nu engång varma 
och Blodo xke att hejda. I förening med Östgölarne 
kringrflnde da bolHieinarne, krossade och lillinieigjorde 
dem; dense tappre töravarade sig till siala man och 
fallo i aamms ordning som de intagit i striden. 

Medan detta tilldrog aig pft bögra flygeln, hade deotd 
Tinatni rAkat i slOrsla fara. Fiirstenberg med atnftT 
kroater både angripit sacbsarne, och deaas begynte soat 
alt vackla. Tilly säg aina båda flyglar i a (rid och rycktq 
findtligen fram med sina sexton stora lerlier, som ub^ 
gjorde centern. Lik ett avart åskmoln utbredde sig öfver ' 
fllltten bana stolta här. Torstenson mottog honom med 
varma aervielter. Förfärligt sopade ISderkanonernas 
kulor de kejserliga lederna; Tilly drog aig fit sidan, IHm- 
ntde Pappenheim i sticket och kastade aig, ftfven ban, 
Ofver aachaarne. En lavin i sitt fall gttr ej större för- 
fideUe ; sprängde vid förata atöten, ruaade sachaarae 
flyende åt alla sidor, kurfursten främst, oeh plundrade 
tinder Qyklen allt hvad de öfverkommo, Tilly kunde nu 
kasta sina maa^or mot Horn oeh svenshernea vänstra 
ilygel. Trfingd at en truhtansvlird öfvermakt, vek denna 
långsamt ål vSnater, hvarje ögonblick nära att duka 
under i den olilta striden. Konungen ilade dit och ro< 
pade till Callenbarh med reserven att för Guds sknti 
hnggK in. Callenbarh gjorde så, men föll i förata an- 
fallet. Samma öde hade Teuffel. Andlligen ryckte Hep- 
bum med sina skottar oih Soop med amälSuningame 
Uom till hjälp. Kroaterne ruaade mot Hepburn i tSta 
Bvånnar; då Öppnades akollarnes leder, de dolda läder- 
kanonerna begynie spela och Öfversållade fältet med lik. 
Andra fiender trängde fram i deras spår. Skottarne 
^^Bte dem med en muskölaalva af si ^i&bV\( \%iVuv, 




32 KONUNGENS HINO 



att hela leder störtade till marken. Röken och dammet 
från hela den öfriga hären drefs hitåt öfver tåtaate 
vimlet. Vän och fiende blandades om hvarandra i mo^ 
disk förvirring, man slogs med svärd och kolfvar. ock 
segern vacklade än åt den ena, än åt den andra sidan. 

Då begynte oförmodadt kanondundret från höjden 
ånyo. Konungen i spetsen för sitt rytteri, och finname 
främst, hade eröfrat de kejserliges artilleri och vinde 
mot dem själfva deras egna kanoner. Denna omstän- 
dighet afgjorde slagets utgång. Förgäfves hade Pappen- 
heim sökt återtaga höjden; för åttonde gången måste 
han vika. Konungen med sin segrande högra Dygd 
högg in på fiendens flank: allt råkade där i TillervaOa. 
Tilly grät af harm; Pappenheim, som med egen hand 
nedhuggit fjorton svenskar och finnar, var utom sig af 
raseri. Förgäfves voro både hotelser och böner; de 
kejserliga flydde i vild förvirring åt alla håll, Tilly, hvars 
ryktbara gråskymmel blef skjuten under honom, undkom 
med knapp nöd fångenskapen, och konungens seger var 
fullständig. 

Dock ännu återstod ett blodigt efterspel. Fyra fot- 
regementen af Tillys äldsta kärntrupper hade i god 
ordning dragit sig ur striden och ställde sig bröstgänges 
till motvärn mot de förföljande svenskame. Konungen 
angrep dem med högra flygeln, Totts ryttare, smålän- 
;iingarne och finname. Det var en het dust; Tillys 
veteraner slogos som förtviflade; ännu döende sökte de 
att med svärden genomborra sina öfverridande flenders 
hästar. Ingen pardon begärdes, och ingen gafs. Ändt- 
ligen räddade det inbrytande mörkret återstoden af 
denna tappra trupp, som drog sig till Leipzig. Slaget 
var slut. 




34 RONUNGENS RINQ 



Följderna af denna seger voro omätliga. Gustaf 
Adolf, fruktande att förlora allt genom en oförsiktighet, 
uppställde ännu klockan sju om aftonen sin här för 
andra gången i slagordning och lät den i samma ställning 
tillbringa natten. Men därförinnan red konungen från 
led till led att tacka sina tappre. 

— Stålhandske, sade konungen, när han kom till 
finnarnes leder, I och edert folk hafven alle stridt 
som käcke män och som jag det af eder väntat. Jag 
tackar er, mina barn I Jag är stolt öfver eder. 

Ett jublande hurra var truppens svar. 

— Men, tillade konungen, det var en bland eder, 
som sprang ned af hästen och främst bland alla klätt* 
rade upp på höjden för att taga de kejserliges kanoner. 
Hvar är han? 

Kn ung ryttare red fram ur ledet. — Nåd, ers 
majestät! stammade han. Jag gjorde det utan kom- 
mando och förtjenar därför döden. 

Konungen smålog. — Ditt namn? 

— Bertila. 

— Från Österbotten? 

— Ja, ers majestät! 

— Godt. I morgon bittida klockan sju infinnec dn 
dig, för att höra din dom. 

Konungen red vidare, och ryttaren återvände till ledet. 

Natten bröt in öfver det blodiga fältet, betåckt af 
9,0n<) stympade lik. Det finska rytteriet bivuakerade 
på samma höjd, där man tagit Tillys kanoner. Spill- 
rorna och de döde voro i hast undanröjde, en brasa af 
sönderskjutna lavetter och bösskolfvar spridda sitt flam- 
mande sken ut i den milda septembematten. Himlen 
var klar, och genom den lätta röken sågo de eviga etjir- 
norna ned pä denna tafla af strid och död. 




SLAGET VID BREITENFELD 

RyttarnsB förslå omsorg var att gifva hästarna hafra 
ooh vattna dem vid Loberbäckeas grumliga strand. Därpå 
hade de själCva lägrat sig. hear i sitt led, vid eldarna pfi 
hOjdeu, (ulll väpnade och redo att vid första vink bryta 
opp. Marken var siipprig af dagg och blod, men 
trftlthelen sk stor, att mången somnade på Qåeken, där 
han kastat sig ned. Andra hölla eig nutntra med mat 
och dryck; de hade godt förråd af öl oeb lälo stopen 
gå hand ur hand finda till förposterna, så länge en droppe 
fanns kvar, ooh druc^ko skämtande de kejserliges skål. 

— Och att de i natt måtte dö af tOrstI 

— Eller dricka sitt eget grafOl. 

— Elikäön kuningaHl 

I detta ögonblick hördes hett nSra på det af eldarna 
sragt belysta fallet en jfirorande stämma ömkltgen bdn- 
falla om hjälp. Soldaterne, vana vid sådant, hörde på 
den främmande brytningen att mannen icke var deras 
ooh gjorde sig intet omak. Men jämrandet fortfor, kl^ 
gande och skärande, ulan uppehåll. 

— Pekka, gå dit och gif den österrikiska bundi 
nådestöten, ropade någre af ryltarne, som ledsnat vid 
deasa klagoljud. 

Pekka, en af Bertilas fyra dragoner, kortväxt, men 
stark som en björn, gick motvilligt att tysta den jäm- 
randes mun. Vidskeplig, aom alla bana kamrater, var 
ban icke väl till mods bland de döde i mörka nallen. 
Bertiia, försjunken i tankar pä morgondagen, hörde det ej. 

Om några minuter kora Pekka tillbaka, släpande 
med sig en mörk kropp, som till allaa förundran befanns 
i-ara en munk, lätt igenkännlig pä sin af tonsuren kalft 
hjåaaa. Kring sin grofva kapa bar han ett tåg af bam] 
men i tåget slidan af ett långt avärd. 
^H — En mtinkl En jeeuiti sorlade r{t.tAiTn. 



IM^H 



ans 

1 




förlSgen. När jag faöjde min arm alt Btfii 
rade han hugget med ett krucifix. 

— Stöt ned honom! Del Sr en af den i 
aam stryker omkring i fftrakläder alt mön 
och bränna trogne kristne på bål 




k >« 



lormade 
lamma knri tnen n\i Rrji-jtix bland de kl 
tyrade af en kanon. 

— Låt se om klenoden är af silfverl 
af ryttarne, stack sm hand inom munkens kftj 
drog, oaktadt hans motstånd, eit krucifix al 
f&rgylldt. 

— Jag kunde tro del Batan bar godt 

— Låt mig ae det där, aade en gai) 
jag känner något till munkknepen. 

Dårpå uaderadkle han på al\a sÄdot i 



SLAGET VID BREITENFELD 87 

Hdeo, och se, i det han tryckte på en liten fjäder i 
dM brOst, sprang därur en skarpslipad dolk. 

Som stungen af en orm, slängde han krucifixet ifrån 
^ långt ot på fältet. Fasa och afsky hade bemäktigat 
ä| allt de kringstående. 

— Häng den huggormen i hans eget rep! skreko 
nttme. 

— Gnadel Gratia! Pardon I jämrade sig munken, 
M, döffsd af en blesyr i hufvudet, begynte återfå mål 
Kh btftar. 

— Här finns ej något träd, invände en, och ingen 
är ridm sig nr ledet. 

— Dränk honom I 

— Här finns intet vatten. 

— Klabba honom 1 ' 

Ingen ville, för afsky, röra jesuiten. 

— Hvad skola vi göra af honom? 

— Misericordia! Gnade I upprepade fången. 

— Gif honom en fot och låt honom löpa, genmälde 
o. Vi äro kristlige stridsmän och frukta för inga 
<!jifTiil8funder. 

— Åtminstone skall jag märka dig först, högvördige 
Mer, på det vi må känna dig, om vi mötas ännu en- 
lång, inföll en af ryttarne, en tavastlänning vid namn 
^itikka, känd för sin styrka och vildhet. Och i det 
ttn lät sitt långa svärd surra några hvarf kring jesuitens 
Ulfvad, afhögg han, innan någon hann hindra det, sä 
åickligt båda hans öron, att knappast ett hår därvid 
def krökt. — Sankt Petrus har icke gjort det bättre 1 
ttropade Vitikka skrattande. 

De närmast stående vände sig bort. Råa som de 
oro och vana vid krigets grymhet, funno dock ryttarne 
^ Bkimt för grolt. 



ns 




KO.Nl',NGENS Rl\0 



Blödande kröp jesuiten bort pA bAnder och lAttsr. 
Men ännu länge hörde man ur det omgifvinde mörkret 
huiB röst: Afaledirii Fennonei'! maludicti! rnaivdirii! 
VoH combiirat iijnia sempicernun .' ' 

— Fader vår Bom äst i bimloml begynle en röit i 
tyttunes led. Och alla instSmde med andakt i böoea. 




2. Adtln8:en utan 
namn. 



< id daggryningen den 6 September vtr 
hela svenska ISgret i en glad rCrelMi 
Segern var viss, frin alla håll in- 
lupo underrättelser ora kejserliga hiirens totala förskiSf 
ring. Konungen lät en del af r^-ttenel förfölja fienden, 
medan den öfriga bSren fick det angenSma uppdraget 
att plundra Tillys Ifiger, som ordentligt skiftades i lotter. 
Omäteli^t var bytet; mången blef hÄr en rik mr- "* 
dödedagar. AUt var rörelse och lif, de döde f* 
hast sin graf, de a&rade glOmde sin amfirta. I dei 

' Fördömde finnai I Förtire eder d«B erica 




ÄDLINGEN UTAN N 



MptembermorgoD vimlade hela den vida slltten at 
joblande skaror lill hSsi och tal, och här, om någonein, 
kunde man tillämpa v. Beahowa uttryck, att »luften k8n- I 
des af asgerfannr Bval>. fl 

Konungen hade tillbragt natten i en vagn. SedUnl 
h«a hållit bön och utdelat dagens närmaste order, låt 
han kalla lill sig (lera af dem aom under striden hade 
nlmSrkt aig mest. Dar belönades mänijpn tapper brGgd 
med ära och befordran Men högre än all annan lön 
var den inre tillfredsatätlelsen och bifallet af den hjälte, 
•om hela Europa nu lärde sig att beundra. 

Bland de aärskildt hitkallade var äfvenen ung man, 
Bom i denna berättelse spelar en framstående roll. Gustaf 
Berlila var endast tjugu år; hans hjärta slog i detta 
Ögonblick bitgre än det slagit under stridens blodigaste 
vimmel. Han anade väl att konungens ädelmod icke 
skulle tillräkna honom hans brott emot gifna order i 
filridens hetta, men han rodnade och bleknade undei 
ovisabeten om konungens afsikt med denna audiens, som 
redan i sig själf innebar en så stor utmärkelse. 

Konungen hade lålit uppslA sitt tält und^r en at de 
stora almarna vid Groas Welterilz, ty alla byggnader i 
nfirbeten voro dels nedbrända, dels nedskjutna af vän 
Dch fiende. Efter en hatf timmes väntan blef Bertila 
införd i tältet. Gustaf Adolf salt pä en tältstol med 
armen stödd mot ett bord, belastadt med kartor och 
papper. Han var. som bekant, storväxt och korpulent; 
den åtsittande kyllern gaf ät bans former ett ån mera 
fylligt utseende. Når Beriila inirådde, lyftade konungen 
lina milda uttryckefulla Ögon från en nyss undertecknad 
dsjjorder ocb fixerade den unge ryttaren med en genom 
ägande blick. Gustaf Adolf var något närsynt; en 
ii MBtirångning u't vid första SLablicken V%«ii.V».na%. %% 



pllgkde vid möten med mindre bekanta gifvi 
Hick en gkårpB, som genant åter fOrgick. 
K Da heier Bertila? yllrade konungen, likuoro Mr 
Irisaii Big all han i g&r hOrt rfitt. 
f ii, era msjestAt. 

■•'Son at gamle Aron Bertila i Kyro? 
r Ja, ers majestät. 
i- Åldern? 
t. Tjugu år. 

(iHiungen 6xerade honom med ett ix-ekande uttryck. 
1^ Hans son, aade åaf 
ha unge ryttaren bugade eig rodnande. 
^ Besynnerligt I 

hOnungen utlalade detta ord likasom omedvetet orh 
I ett ögonblick tankhill. Dfirpå återtog han Iitligt: 
i- HvarfCr har du icke förr låtit anmäla dig hot 
Din far bar gjort min fader och riket stora tjensler. 
^ver då fin? 

>^ Han lefrer, tacksam för era majestäts godhet. 
^ Verkligen? 

tstla ord, hksom det fOrra, liknade snarare en UD'' 
■ hemlig tanke, fin en trh^a. ull åhöraren. V 
Bertila kfinde blodet alltmera uppstiga på ain' 
llHiungen märkte del. 

F- Din far och jag ha engäng varit oense, 
jpn, under det att Upparna logo, medan t 
Ifaeskuggade hans Ögonbryn. — Dock, fortf 
|i defa Ungeaedan glömdt. Och det glider 

fförtjent man bar en så tapper son. Du 
de sjuttio finnarne vid Demmin? 
Ja, ers majestät. 



\ 



Och man har icke anmält dig tUlb' 
Mm öEverste har lofvat ha mig iMf 



ÄDLINGEN UTAN NAMN 41 

— Din konung glömmer aldrig en trogen tjenat 
Gostaf Bertila, jag har nysa undertecknat din fänriks- 
follmakt. Tag den och fortfor att tjena med äral 

— Ers majestät! stammade den unge ryttaren. 

— Jag har ännu ett ord att säga dig. Ditt fö^ 
hållande i går var emot order. 

— Ja, ers majestät. 

— Jag Till att mina soldater lyda punktligt. Likväl 
har man sagt mig att du steg af hästen vid foten af deL 
hrantaste kullen, för att fortare komma upp. 

— Det är sant, ers majestät. 

— Och att du därför, medan det öfriga rytteriet 
gjorde en omväg, hann först på kullen, nedhögg två 
österrikare och tog den första kanonen. 

— Ja^ers majestät. 

— Det är bra. Fänrik Bertila, jag förlåter ditt fel 
emot order och utnämner dig till löjtnant vid mitt finska 
rytteri 

Den unge ryttaren saknade ord. 

Konungen själf var rörd. — Kom närmare, unge 
man, sade han. Du bör veta att jag en gäng i min 
ungdom tillfogat din far en stor oförrätt. Himlen, som 
känner min ånger, har ändtligen sändt mig ett tillfälle 
att godtgöra mot sonen hvad jag brutit mot fadern. 
Löjtnant Bertila, du är tapper och ädel, du har erhållit 
en krigisk uppfostran ; du har ock fört i min tjenst fyra 
follrustade ryttare. I din egenskap af ofGcer i min tjenst 
Ir da redan en adelsmans vederlike. Men på det ingen 
af mina officerare, af hvad börd han vara må, skall anse 
dig, en bondeson, vara under sig i stånd, vill jag gifva 
dig ett namn, en vapensköld och en riddares sporrar* 
Qå, unge man ... gå, min son, uppTepa.dQ >Loii>xTv%«ii \£w^^ 




42 KOfrUNGENS RING 



en oförklarlig rörelse . . • och lisa dig Tirdig din konafi 
ynnest. 

— Intill dMenl Och flffenrlldigad af aina kliialor, 
böjde den unge krigaren ett kni ftr Tillya beeegraia.- 

Konungen stod upp. Den rörelse, hvilken att flgott- 
blick afspeglat sig på hans manligt sköna ansikte^ Umnada 
hastigt åter mm för konongens majestit och flUtharws 
befallande blick. Den unge Bortila förstod att sndionasa 
\ar slut. 

Det oaktadt dröjde han innu i sin knlböjando stlll- 
ning och råckte konungen ett bref, hvilket han alltiBliB 
denna morgon burit insydt i sin lifrock. 

— Vårdigas låsa detta bref , ers majeståt I Når jag 
drog ut i ftlt och tog fanrål af min gamle tMler, riekla 
han mig detta och sade: »Min son, gå» sök att föHjoaa 
din konungs nåd genom trohet och mannamod. Oeh 
lyckas du en dag att vinna hans ynnest för egen skull 
och icke blott för din faders namn, då råck honom detta 
bref och såg att det år mitt testamente. Håna stora 
hjärta skall förstå hvad jag menar.» 

Konungen tog brefret, bröt det och låste. Hsaa 
drag förrådde en liflig, men dampad rörelse ; den håfliga 
mörka rodnaden, oftast på senare år det enda vittnet tlD 
striderna inom en själ som förstod att beheraka sig qål^ 
steg som en lått sky på konungens panna, purprade den 
ett ögonblick och försvann sedan åter utan spår. Når 
han slutat låsningen, hvilade hans öga tankfullt på den 
vackra och blonda ynglingen, som ånna låg knåböjd vid 
hans fot. 

— Stå upp! sade han slutligen. Bertils uppatod. 

— Känner du innehållet af detta bref? 

— Nej, ers majeståt 

Konungen fixerade honom skarpt och syntes nöjd 



DUNGEN ITAN NAM 





44 KONUNGENS RINQ 



med det redliga, om sanning vittnande uttrycket i yng- 
lingens ansikte. 

— Din far, unge man, fortfor han efter en kort 
paus, — din far är en besynnerlig människa. Han hatar 
adeln allteedan klubbekrigets dagar, då han kämpade 
mången hård strid i spetsen för böndeme och då Ple- 
ming<^ ryttare våldgästade på hans gård. Han förbjuder 
dig att någonsin antaga adeligt namn och sköld, såframt 
du vill undgå hans faderliga förbannelse. 

Bertila svarade icke. En blixt från klar himmel 
hade Ijungat ned på hans unga lycka, alla hans ärelystna 
drömmar om sköldemärket och riddarsporren voro med 
ens tillintetgjorda. 

— En faders vilja måste lydas, fortfor konungen 
med allvar. Det adliga namn jag ämnat dig kan da 
ej mera bära. Lugna dig, unge vän ; du behållar din 
värja och din löjtnantsfullmakt: med dem och din tappra 
arm skall årans bana alltid stå dig öppen än. 

Och på en vink af konungen aflägsnade sig den 
unge krigaren med blandade känslor. 



3. Fröken Regina. 

En kulen höstdag i början af Oktober 1631, mellan 
tre och fyra veckor efter slaget vid Breitenfeld, satt 
uti ett af tornrummen på slottet i Wiirzburg den sköna 
Hegina von Emmeritz, biskopens systerdotter, jämte tre 
eller fyra af sina tärnor broderande jungfru Marias bild 
på en fana af hvitt siden, ämnad att föräras såsom ett 



FRÖKEN REGINA 45 

segerrikt baner åt slottets besftttning. De unga flickorna 
förde ett lifligt språk, ty slottets buse, den gamle girige 
biskopen, hade nyss dragit sin kos, såsom han föregaf, 
på en resa i stiftet, men i sjålfra verket för att undfly 
Gustaf Adolfs annalkande skaror. Fruktande för sina 
skatter» hade han dårförinnan anförtrott stadens och 
slottets försvar åt den tappre ryttmästaron Keller med 
1,500 man, och Keller, litande på slottets fasta läge vid 
stranden af Main, hade försäkrat hans högvördighet, att 
förr skulle kättarekonungen krossa sitt hufvud mot dessa 
murar, ån någon af hans gudlösa följe skulle komma 
härin. 

Den sköna Regina var knappast sexton år, hade 
lockar mörka som natten, kinder friska som dagens gry- 
ning och ett par svarta ögon, djupt glänsande likt tvenne 
stjärnor som vid midnatt s|>e|;la sig uti en enslig sjö. 
Hon var den gamle biskopens ögonsten; han hade lika 
ogärna kvarlämnat henne som sina skatter i berget, men 
Keller hade försäkrat honom att fasta, med kanoner 
späckade murar i en så orolig tid vore skönhetens säkrsHte 
värn, och Keller var en riddare af tro och ära; med en 
sådan skatt under sitt beskydd skulle han hellre begrafva 
sig under slottets ruiner, än kapitulera. 

Fröken Regina lyftade sina mörka ögon från broderiet 
och såg genom det lilla tornfönstret ut öfver floden, där 
just nu en vagn, eskorterad af några ryttare, passerade 
öfver bron från staden till slottet. — Hvem kan den 
resande vara? utropade hon med den svärmande blicken, 
som endast sällan fastade sig på andra föremål, än den 
stora och sköna mariebilden af marmor i hennes bön- 
kammare. 

— Ack, utropade Kätchen, den yngsta och pratsam- 
maste af tärnorna — ack heliga jungfru, Viv^d d^V ^éxÄ^ 




46 KONUNGENS RtNO 

ir roligt att lefra i krigitideri Hvar dag nya antikt 
stltliga riddare, raska Bvenner och då och då «tt K 
gille i staden. Det år dock annat In att aitu bir 
slängd i ett kloatei och från morgon till kvUl U 
munkarne misaa de projundis. Ja, fortfor hon sjll 
Tåldigt, måtte blott hans nåd biakopen blitra ritt lli 
borta I 

— Kitchen, bannade Regina, akta dig att tala i 
om munkames tnlaaort Kom ibåg att vår biklfMl 
pater Hieronymus, är medlem af den heliga iokvisitioi 
och att alottaf&ngelset år bide djnpt ocb mfirkt. 

K&tchen biet ett {^nblick atom. Strax därpå il 
log hon djfirft: 

— Vore jag i frflkens atllle, skalle jag hellre tia 
på den vackra grefven af Lichtenstein, än på den otic 
pater Hieronymna. Det år en ståtlig riddare; Gad gä 
alt han återvände med aeger från kriget Dot kattan 

— Och att de alla måtte utrotas med eld och avli 
inföll en af tfirnoma med andäktig uppsyn. 

— Stackars kältarel utropade Kätchen leende. 

— Tag dig till varal upprepade frflken R^ina ■ 
naivt allvar. — En kättare förtjenar intet fOrbannm 
Den som dSdar en kättare får sjn synder tCrlåtna, i 
har pater Hieronymoa ofta sagt mig. Att bata kåttM 
är det åttonde sakramentet, och att ålska en ead> 
dem är att förskrifva sin själ ål afgranden. 

Keginas svarta Cgon blixtrade vid dessa oid. M 
såg att den värde patems lårdomar slagit djnp rot i b 
nes sjal. 

Kitchen fällde icke modet. — Man säger att da 
konung akall vara mild och idel, att han beskyddar I 
värnlösa och icke tillåter sina soldater nägot afranl 

— Satan plår ofta ffirkläda sig i en fingels skapa 




48 KONUNGENS RINO 



— Man säger att hans folk skall vara tappert och 
mänskligt. Jag hörde ju själf en gammal italiensk ryttare 
berätta för knektarne i vapensalen, hum sjuttio mån at 
ett kätfarefolk vid namn finnar i mer ån en timme för- 
svarat sin konung mot 1,5(X) neapolitanare. Och når de 
flest e af kättarne stupat, lingo de Gfrige hjälp och Mger; 
men därefter förbundo de sina sårade fiender på samnit 
gång Hom sina egna. 

Fröken Hegina stod upp och åmnade häftigt svara, 
(iå i detsamma en tjenare visade sig i dörren och an- 
mälde att grefven af Lichtenstein, sjuk af blessyrer, 
anländt till slottet och anhöll om gästfrihet. Den unga 
fröken, som i egenskap af biskopens synterdotter under 
hans frånvaro var att anse som slottets her8karinna« 
skyndade genast ned att välkomna den anlände gasten, 
hennes släkting på långt håll. Tärnorna växlade blickar 
sinsemf^Nan, likasom ansåge de denna händelse särdeles 
betydelsefull. Den sägen hade långe hviskats dem emellan, 
att den gamle biskopen utsett grefven till blifvande gemål 
åt deras unga fröken. Men förgäfves hade de sökt att 
upptäcka en rodnad på hennes kind vid underrättelsen 
om hans ankomst. Om fröken Regina hyste någon Öm- 
mare känsla, förstod hon åtminstone väl att dölja den. 

— Är det sant, sade en af tärnorna, att kättare- 
konungen vunnit en 8'or seger öfver de rättroende och 
nalkaM hilät med sin gudlösa hår? 

Så säger man, svarade en annan. Men hit 
kan han ej komma. De våra hafva upprest det svenska 
hrl^onet Hrigittas bild i hans väg i Th ii ringerskogen och 
hon skall nog förstå att hejda hans framfart. 

Tn^ier tiden hade fröken Rf^gina låtit inreda åt sin 
gäst ett af biskopens egna rum o<'h sörjt för all möjlig 
uinviirdnad. Den unge grefve Fritz af Lichtenstein var 



[■■IIOKKN REfilNA 

lott och reslig yngling, niGrk som en npanior och med 
gon nästan lika blixtrande som Keginaa, Han nalkades 
in ekAna värdinna med stapplande steg orh likväl med 
lioktr, för hvilka Regina nedslog sina. — Huru tackar 
Ig icke himlen, sade han, för dessa blesayrer, som 
nig lyckan all äga en så skön sju k vårdera ka I 
IGrefvena eår voro mänga, men icke farliga. Fången 
Dreitenfeid, faade han kort därpå, ännu matt af blod- 
, blifvil utväxlad och ilat hit, för alt i grannskapet 
jKt hjirtas herskarinna återhämta krafter och hälsa. 
, lillsde grefven efter denna berättelse, nied 
^förnam jag att fienden, lysten efler rof. lik en tOrhär- 
inde slröm vältrar sina massor hilät till Frankens rika 
alar. Desto fortare ilade jag alt med er, sköna Regina, 
sia Oden och faror. Var lugn I Königshofen skall göra 
anden motstånd, och pater Hieronymus, hvilken, sårad 
7m jag, nndkommil från Breitenfeld, är syaaelsall all i 
ela fiendens väg upphetsa landfolhet till molalånd. 

— 0<:h ni tror då, inföll Regina oroligt, att deaae 
udlöse kättare skola våga sig ända hit'? 

— Helgonens beskydd akall vaka fifver skönheten, 
•nmälde grefven undvikande. För öfrigt akola vi anart 
rfaålla säkrare nyheter. 
~[yid dessa ord blickade Regina ut genom fönstret 

Ptrseblet en trapp ryttare, som i sporrstreck ilade 
|«mot alottet. 

- Jag bedrager mig icke, utropade hon, det är pater 
ioymus ejätf som återvänder hit. 

- Dåliga förebud I mumlade grefven mellan tån- 



I 



rftken Regina hade selt rätt; det var pater Hiero- 
in i detta Ögonblick red öfver vindbryggan. 
r lill det yttre en liten oCb oaaaen\i|i m&i\,\Aft's..J 

t Jm: lUastr. I. I 




50 KONUNGENS RING 



och mager, med skarpt, energiska drag och djaptliggmnde 
häliga ögon, hvilkas ståndigt oroliga blickar spejande 
flögo öfver alla föremål. Kring den svarta kåpan bar 
han ett rep af hampa, och dårvid bångde ett långt ayård. 
Men icke mera sken från bana bjåssa den kala tonauren; 
särad i hufvudet, bar ban dåröfver ett slags hufra eller 
kalott af läder, bvars ayarta flbrg gjorde ett bemakt af* 
brott mot det likbleka ansiktet. Aldrig både den fraktade 
jesuiten visat sig i en ai afskråckande gestalt. Alla 
knektarne skyldrade, alla slottets tjenare skyndade att 
afvakta hans befallningar. En hemlig ängslan bemåktigade 
sig alla de kringstående. Det var som både döden ock 
olyckan i hans person ridit in genom slottet Wdrsburgi 
portar. 

Tatem mönstrade med en hastig blick det på borg» 
gården uppställda manskapet och hälsade därefter fröken 
Regina med ett småleende, som troligen var beatimdt 
att mildra det vidriga af hans första åsyn, men blott 
gjorde den ännu mera afskråckande. 

— Sankt Patrik och alla helgon beskydde eder, 
nådiga fröken ! Tiderna äro mycket onda, mycket onda. 
Den heliga jungfrun har tillstadt hedningame att fram- 
tränga ända till våra portar — för våra synders skall! 
tillade han under ett andäktigt korstecken. 

— Och Königshofen? frågade grefve Fritz, som 
anade svaret. 

— Den trolöse kommendanten har gifvit sig. 

— Men böndeme, som motsatte sig fiendena låg 

öfver skogen? 

— Alla förskingrade som agnar — för våra ayn- 

ders skull. 

— Och den heliga Brigittas bild? 



FRÖKEN REGINA 51 

— De gudlöse kättarne hafva uppsatt den som kråk- 
skråmma på ett åkerfält. Dock, fortfor patern — och 
hane röst fick härvid en befallande skärpa — hvad är 
det jag ser» min dotter? Ni är ännu här och slottet är 
uppfylldt af kvinnor och barn, medan fienden hvarje 
ögonblick väntas för våra portar? 

— Fröken Regina skall aldrig sakna beskydd, så 
länge denna arm förmår föra ett svärd, inföll grefve 
Fritz. 

— Slottet är provianteradt för ett helt år, invände 
Regina undfallande. Men, vördige fader, ni är trött, 
ni är sårad och behöfver hvila. Tillåt mig att vårda 
edra blessyrer; ni är sårad i hufvudet? 

— En småsak, min dotter, en obetydlighet. Hvem 
tänker nu på mig? Ni måste bort härifrån, bort på ögon- 
blicket . . . till det fasta Ascbaffenburg. 

— Jag fruktar att det är för sent, utropade grefve 
Fritz, som från fönstret blickade öfver floden och staden. 

— Heliga Maria, äro de redan här? 

Jesuiten och fröken Regina ilade till fönstret. Afton- 
solen kastade sitt sista skimmer öfver Wiirzburg och nej- 
den däromkring. Man såg ryttare i sporrstreck ila öfver 
stadens gator, och mot slottet rörde sig redan en hel 
skara flyktande stadsbor, munkar och nunnor, hustrur 
och barn, hvilka i brådskan medförde en hel rad af pack- 
kärror med deras redbaraste egendom. Bortom staden 
åt Schweinfurtersidan på östra stranden af Main visade 
sig en skara ryttare, på hvilkas hotande, men försiktiga 
anryckande man utan svårighet kunde igenkänna den 
svenska härens förtrupper. 

— MeUedicti Fennones! utbrast jesuiten med ett 
obeakrifiigt uttryck af hat i sitt bleka ansikte. — Desse 
kittare hafva vingar. Ukiie jorden uppaVuVi^L d^m\ 




52 KONUNGENS RING 

Och han ilade nt att med tanatiakt nit atUla äg i 
spetsen fOr slottets förarar. 



Biskopens slott, ifren kalladt Harienbaig, 
gamla murar på en höjd uiTid vinstra stranden af Maini 
Mot flodsidan och staden ir klippan lodrit och hög, men 
åt den motsatta sidan långslottande och lått tiOglii^i^ 
En skans i form af en halfmåne bildade hlr franlBr 
porten ett fast utanverk; hade denden besegrat dilla 
hinder, så våntade honom på inre sidan en djvp^ i 
klippan huggen graf, och kom han lyckligt dirOlfw, al 
stod i hans vig den inre och högsta slottsmnren, np^ 
fylld af jimklldde krigare, beredde att med aina 
luntbössor nedskjuta hvemhelst aom nalkadea eller, 
han kom nlrmare, nedstöta honom med ama Unga UB^ 
barder, eller krossa honom med stora pl muren aamlaii 
stenar. När man härtill ligger att enda passagen ötfir 
floden var en trång bro och att slottets 48 kanoner be- 
herskade hela staden och nejden vida omkring, så flmw 
man att Keller, i spetsen för 1,500 tappre min ooh likl 
försedd med alla behofver, hade något skål att be^ja 
den afresande biskopen vara vid godt mod. 

Men äfven Gustaf Adolf hade ett viktigt akil att, 
kosta hvad det ville, göra sig till mistare af detta alott. 
Tilly hade dragit till sig fölrstlrkningar från alla håU oeh 
stod, få veckor efter slaget vid Breitenield, fnilnialai 
och hämndlysten med 80,000 man under maraeh Ml 
Hessen, för att undsätta Wiirzburg. Konungen ap^ 
fordrade staden och bröt in på malmerna, men det var 
redan sent lidet på kvällen, och anfallet måste uppakjnlM» 
Följande morgon gaf sig staden. Men Keller hadt W 




FROKKN HhX.l 



gignat naltenB möiker alt med bela sin styrka, en mängd 
flyktingar och stadens redfoaraale egendom draga sig öFver 
lill alottel, hvarefler han sprängde Ivenne hvalf ai bron 
Ahrer Main och slängde eAlunda fiendenB väg. 1 

Dock vi ålervända lill alottel. ' 

Denna natt hade ingen annan än de apfida barnen 
sofvit i biskopens slott. Ständigt ankomoio nya hopar 
soldater, munkar och kvinnor; rasslande inkörde den ena 
packvagnen efler den andra genom alollels port; hvalf- 
vens ekon upprepade akyllvaklemaa rop, offlcerarnea be' 
(allningsr och barnens gr&t, och mellan detta förvirrade 
alammer hörde man tydligen miinkames mässor, bcilka 
i slottnkapellet Skållade den heliga jungfruns och alla 
helgons beskydd fifver det holade fästet, katolikernes 
alarkaste värn i bela Frankerlandel. 

För alt inrymma bela denna människomassa, hade 
Fröken Regina icke blolt upplåtit biskopens egna mm, 
ulan äfven de tvenne praktfulla gemak bon själf bebott 
I slottels innersla delar, och Hyltat med sina tärnor upp 
i Ivå amä kamrar af östra tornet. Förgäfves förestiUde 
man henne att denna punkt var utsatt för fiendens eld; 
bon hade bär den bästa oi-b vidsträcktaste ulsikl pä bela 
»ioltet och detta läge ville hon icke bortbyta, — Hindra 
mig icke, svarade hon den varnande jesuiten, jag vill 
se kfittame blAda ocb stupa för vara kanoner. Det aki 
blifvs en berrlig syn I 

— Amen, svarade paler Hieronymus. Du vet. 
min dotter, alt delta bIoII beskyddas af tvenne under- 
görande mariebilder, den ena af rent guld, den andra af 
förgylld! trä. Jag vill i dill rum uppställa mariebilden af 
trä, hon akall afvända Bendens kulor som fjäderbollar 
Mn murarna af ditt torn. 

I Redan vid gryoiogen slod fröken Rei£\a% v^ MVVil^ 




51 KONUNGENS RING 



sitt lilla tonfOiMtar. Del Tar en gUmaiide tyn, 
morgonsolen gick app Offer de hOetligt koUanui ned 
sina ännu grönskande vingårdar, genona hTilkm Maöi- 
floden slingrade sig lik ett gUmmande bilte af ailfter 
o(;h guld i morgonens glans. Borta i staden var allt i 
rörelse; fyra svenska fotregementen ryckte dirin med 
flygande fanor och klingande spel; mank såg deras harnesk 
blänka i solen och offlcerames plymer svaja för vinden. 
Fruktan och nyfikenhet stridde vid denna syn om de 
unga flickomas hjårtan. 

— Ser du, sade fröken Regina till Kitehen» de 
båda ryttame i deras gula kyller, som rida i spetsen Hr 
kättarhopen ? 

— Hur ståtliga de se uti Na vika de om ett gathörn 
... nu synas de åter. Se blott hur alla ge ram för dem. 

— Kalla hit grefve Fritz. Han har mer in två 
veckor varit i svenskames liger och hinner deras flr- 
nämste män. 

Grefven, som af sina blessyrer hindrades att deltaga 
i slottets försvar, följde villigt den sköna frökens kallelse. 
Emellertid hade svenskaroe besatt staden och begynte i 
spridda hopar visa sig vid stranden och den springda 
bryggan. I detsamma begynte slottets kanoner att spela. 
Än här, än där slog en kula ned bland svenskame, hvilka 
så godt de kunde sökte sig ett skydd bakom husen vid 
stranden. 

— Heliga Maria, där föll en karl och blef liggande, 
utropade Kätchen, som ej kunde dölja sitt deltagande. 

— Sankt Franciscus vare lofvad, det finns en kittaie 
mindre i världen! inföll gamla Dorthe, fröken Reginaa 
duenna, som af pater Hieronymus var satt att bevaka 
alla hennes steg. 

— Men det är rysligt att skjuta ihjäl en människa. 




FRÖKEN REGINA 65 



Grefve Fritz smålog. 

— Jnngfra Kätchen, ni skulle ha sett slagfältet Tid 
Breitenféldl Niotusen döda . . . 

— Det ir afskyvärdt I 

— Kan grefven säga mig, hvilka dessa ryttare äro, 
som midt i kulregnet hålla vid stranden och tyckas be- 
speja slottets läge? 

— Förlåt, min sköna kusin, krutröken börjar att 
skymma utsikten. Desse ryttare ... på min ära, det är 
konungen själf och grefve Per Brahe. Jag beklagar 
dem, om pater Hieronymus igenkänner dem. Han skulle 
då rikta alla slottets kanoner mot denna enda punkt. 

Vid dessa ord smög gamla Dorthe ur rummet. 

— Huru, min kusin, ni beklagar kättarefursten? 

— Hvarför blixtra edra ögon, sköna Regina, så 
mörkt vid dessa ord? Ni, så ädel och ömsint, förstår 
ni icke att man kan hysa deltagande för en tapper och 
ridderligt sinnad fiende? Konungen af Sverige är en 
hjälte, värd vår beundran i lika hög grad som vårt hat. 

— Jag förstår er icke. En kättare! 

— Himlen afvände att ni en dag får se honom inom 
dessa murar; ni skulle då bättre förstå mig . . . Ha, de 
reda sig att storma bron ... de kasta plankor öfver de 
nakna hvalfbågama. Vid Gud, det är djärft. 

— Där föUo fyra på en gångl skrek Kätchen. 

— Jag känner dem, utropade grefve Fritz, alltmera 
lifvad af stridens larm och det tilltagande kanondundret, 
som kora slottets murar att darra. — Jag känner dem, 
det är skottarne. Det finns ingen tapprare trupp i hela 
den svenska hären; skottarne och finname gå alltid främst, 
där fairan är störst. 

— Å, ser ni, min kusin, edra skottar rygga till- 
baka, de våga icke det farliga språnget. 




56 KONUNGENS RING 



— Det fordras också dftrtill mer än mänskligt mod. 
Tjugufyra fot under den smala plankan brusar floden. 

— Två smärta officerare sprini^ ut på plankan. 

— Det är bröderna Ramsay, båda helt unga. Jag 
känner dem på deras blåa fältbindlar. De älska bådt 
samma dam och bära båda hennes färger, utan att där 
för älska hvarandra mindre. 

— O himmel, beskydda deml . . . Ah, heliga Maria, 
det är förskräckligt! 

Och Kätchen gömde sitt ansikte i. förklädet. Ds 
tappre skottame hade icke hunnit på halfva plankan, 
innan man såg dem svikta, förlora jämvikten och hutviid- 
stupa störta i floden. Ett ögonblick såg man dem kimpa 
mot vågen, men genomborrade af fiendens kulor, kände 
de 8ina krafter svika, den tunga rustningen drog dem 
till botten ... än ett ögonblick och desse ridderlige yng- 
lingar försvunne under vattenytan. 

— Du gladde dig nyss åt kriget, sade fröken Regina 
med en köld, som motsades af hennes högt klappande 
hjärta. 

— Ack ja, åt de vackra riddame, åt musiken och 
banketterna, men icke åt det där! utropade Kätchen 
gråtande. 

— Skottame vika! ropade en af tärnorna. 

— Ja, sade grefven betänkligt, men svenskame börja 
att gå på båtar öfver floden. 

— Skottame springa ånyo ut på plankan. 

— Jag kunde tro det, svarade grefven kallt. 

— Hjälp, himmel, de komma öfver, de fatta posto 
på stranden. De våra göra ett utfall. 

— Akta er, fröken Regina, luta er icke ut så där 
genom tornfönstret Svenskame rikta sina stycken mot 
tornet. 



FRÖKEN REOINA 57 

— Ar ni ridd, grefve? Regina smålog vid dessa ord. 
Lichtenstein rodnade. 

— Jag tror mig hafva tillräckligt bevisat motsatsen. 
Lyssna, och ni skall hvarannan minut urskilja ett hvi- 
nande, hvars orsak ni ej känner, och ett rassel, liksom 
af småsten. Jag skall säga er hvad deti är. Det är 
kanonkulor, min fröken; ni skulle bättre förstå deras 
musik, om ej larmet därute döfvade er. Sedan en half 
timme har de slitit stycke etter stycke ur tornets mur, 
och alltid nästan på samma punkt. Det är inga socker- 
gryn, min kusin. Desse svenskar ha lärt sin konst af 
den vilde jägaren själf. 

— Ni tror verkligen . . . ? 

— Att svenskame vilja nedskjuta detta tom, för 
att med dess ruiner fylla slottsgrafven ? Ja, min kusin, 
och jag tror att de skola lyckas däri. Ni är intet 
ögonblick säker här, ni måste flytta härifrån. 

— Strax, nådige herre, strax I Kom, fröken I ut- 
ropade Kätchen och sökte med vänligt våld att föra sin 
unga herskarinna med sig. 

Men Regina var i en exalterad sinnesstämning. 
Vanan att befalla, och törbända än mer det medfödda 
trots, som låg i bottnen hos denna af skarpa motsatser 
sammansatta ksrakter, förenade sig med den brinnande 
tenatism, som jesuiten förstått att ingifva henne från 
barndomen . . . hon tog ett steg tillbaka, fattade den för- 
gyllda mariebild, som pater Hieronymus skickat till hen- 
nes beskydd^ och ställde den framför sig i fönsternischen. 

— Gå, sade hon, om ni är nog klentrogen att tvifla 
på helgonens beskydd! Jag stannar här kvar, och kät- 
tames kulor skola ingenting förmå mot . . . 

Fröken Regina hann icke utsäga sin mening, innan 
on i sned vinkel mot muren studsande kula l(S«alo% %^ 



kräckelse. Men Regina, ett ögonblick f 
ann strax sin fattning, lutade sig ned att 
»ch sade med tillförsikt: 

— De skola ej förmå något mot den h 

Hon bedrog sig. Den heliga jungfru 
»rustit i tre eller fyra stycken. På gr 
ipelade otrons satiriska smålöje, och ; 
lan utan motstånd sin bestörta kusin fi 
ummet. 

Medan detta tilldrog sig i tornet, hai 
-askhet och insikt ordnat slottets försvai 
eke hindra svenskame att gå öfver flöde 
3teg närmare slottet bragte dem äfven nå] 
noner. Förfärligt sopade dessa de tappi 
den dagen kunde svenskarne ingenting uti 

Pater Hieronymus med sina munkar 
på murarna, bestänkte kanonerna med 
gjorde korstecknet öfver fängpannoma. Dei 
hade hviskat något i hans öra, och jesui 



FRÖKEN REGINA 69 

kadde, orörlige som förut, syntes de båda ryttamee 
italter genom den skingrade krutröken. Hieronymus 
rmodade nu att fyra pater och fyra ave'n vore för 
et, låste dårför åtta sådana af hvardera slaget och låt 
iDonen dåna för andra gången mot samma punkt. 
Döiligt! Kulorna syntes undvika de utkorade offren, 
^rsynen hade ånnu icke utmätt Gustaf Adolf döds- 
oune, och Per Brahe ville den spara för Finland, 
fem kan beräkna hvad det blifvit af Sveriges segrar 
:h Finlands bildning, om jesuitens mordiska kula träffat 
It mål! 

Pater Hieronymus rasade. Än en gång ville han 
inöka sin lycka med tolf pater och aoe'n, då någon 
tippade honom på axeln, och bakom honom stod en 
immal soldat, som med grefven af Lichtenstein åter- 
indt från svenska fångenskapen. 

— Låt bli med det där, sade den gamle med var- 
ude ton; det öder vårt krut utan nytta; den man- 
en ni siktar på är omöjlig att träffa: han är hård. 

Jesuitens vidskepelse var i dylika fall större än 
iDs slughet. Han vände sig hastigt om och roum- 
ide sakta; 

— Jag hade bort gissa det. Och hvaraf vet du 
tt han är hård, min son? fortfor han, höjande rösten. 

— Det hörde jag i svenskames eget läger. Konungen 
ir på sitt högra pekfinger en liten ring af koppar, 
lilristad med trolldomstecken. Den har han i sin ung- 
>iD erhållit af en trollkvinna i Finland, och så länge 
in bär denna ring, biter hvarken järn eller bly, hvarken 
d eller vatten uppå honom. 

— Ingenting biter på honom, säger du? O, male- 
cti Fennones, bri lörföljen 1 mig öfveralUl 



/ 




60 KONUNGENS RINO 



— Icke jirn eller bly» fortfor eoMaleB hTiekaal^ 
men om jag vågade yppa ett annat medel • . • 

— Sag, min aonl Da har på förhand abedataL 

— Men, vördige pater, det ir ett eyndigt medtL 

— För den heliga sakena biata helgaa alla AMdel 
af ändamålet Såg nt, min aonl 

— Gnid af en helgonabild « 

— Nej, min son, nej det våga vi visst icke anvliida. 
Hade det varit en dolk af glas, ett fint dödande gif^ 
det hade låtit höra sig, men guld af en helgonUld, nsj^ 
min son, låt oss icke mera tinka dårpå. 

Emellertid hade mörkret inbmtit, och dödsarbeM 
för dagen var slut. De trötte krigame uppfriskade s|g 
med mat och dryck, och Keller lät utdela ädla vniar 
för att stärka deras mod. Fröken Regina hade Ilar 
nedflyttat i ett af slottets inre rum; grefve Frfta hade 
gått till hvila. Snart ljöd i slottet endast skyltvaktanu 
rop vid aflösningen, blandade med druckne soldaten 
plumpa visor och sorlet af den bankett, som Keller gaf 
sina offlcerare i stora vapensalen. Men i det praktfulla 
slottskapellet, där öfverst på altaret stodo jungfru Marias 
och frälsarens bilder af gediget guld, omgifne af apoä^ 
lames bilder af bergfint silfver, där var midnatt—s 
mässa redan förbi, och munkame hade en efter annan 
smugit sig bort till hvilan eller — vinbägaren. Blott en 
ensam gestalt syntes ännu knäböjd vid altaret, oeh dan 
eviga lampan kastade sitt matta skimmer öfver den bad* 
jande jesuitens dödsbleka drag. 

— Heliga Maria, bad han, förlåt din ovänliga 
tjenare, att han djärfves utsträcka sin hand till att riaa 
en flik af din gyllene mantel. Du vet, o sanctissimii 
att det sker för ett godt och heligt ändamål, för att 
nedergöra din och den heliga kyrkans afsvume fiendsb 



FRÖKEN REGINAS ED ' 61 

kittarefanten, hvilken de hedniske finnarne hafva med 
sin gndlösa trolldom förhäxat mot rättrogne katolikers 
svärd och knlor. Gif att detta guld, som jag till din 
ära skär af din herrliga mantel, mätte genomborra den 
kätterske konungens syndiga hjärta, och jag lofvar dig, 
heliga Maria, att i stället för hvad du förlorat skänka 
dig en kostbar skrud af sammet och äkta pärlor samt 
att dag och natt lata tre förgyllda vaxljus brinna för ditt 
beläte. Amen. 

När pater Hieronymus slutat denna bön, säg han 
bäfvande upp, och det förekom honom som nickade 
bilden i den eviga lampans sken sitt bifall ät hans fana- 
tiska bön. 



4. Fröken Reglnas ed. 

Dagen efter senast beskrifna uppträden var blodig 
och het. Svenskarne besköto slottet med största 
häftighet och närmade sig dess murar med skickligt 
oppkastade löpgrafvar. De kejserlige ä sin sida för- 
svarade sig tappert. För häda partierna var tiden dyr- 
bar; blott få dagar, och Tilly stod i Gustaf Adolfs rygg, 
ett sannolikt fördärf för svenskarne, en säker räddning 
för de belägrade. 

Fröken Regina med sina tärnor var numera instängd 
i slottet och hade förlorat sin intressanta utsikt. Desto 
mera var att syssla därinne. Allt flera blefvo de sårade, 
8om måste vårdas och förbindas; den unga flickan gick 
•om en huld ångeJ frän läger till läger \ \%.^ti%^^xv^ 



62 KONUNGENS RING 

där de blessende no bletvo in kvarta g a da ; 

göt balsam i daraa aår, hannaa milda ord |ll» litat 

i deras hjärtan. Hon talada om dan haliga aal^ Br 

hvilken de blödda; hon lofrada gnM oeh badar II 

dem som kvarlefde» a?ig aaligbat åt dam aom fSDo i 

striden. 

Kanondundret var aå atarkt, att da gamla araraiaa 
darrade. Fröken Regina arinrada aig att Imni uppa i 
tornet glömt ain roaankrana, aom na bahflfdaa ftr da 
sårades böner. Radan atod hon på tröakaln af rrn/mt 
salen, då ett törOriigt brak kom alottat att akiifn i 
dess grundvalar. Blak af häpnad atannada hon, oeh I 
detsamma instörtade grafvan af Lichtanatain. 

— Hvad har händt? frågade dan onga flidnn. 

— Tacka helgonen, min fröken, att ni i går lydll 
en väns råd. Tomat har inatörtat. 

— Och vi äro förlorade? 

— Icke ännu. Svanakama baräknada att det akoila 
vid sitt instörtande fylla alottagrafvan. Det har likvli 
fallit inåt. Fienden aynaa böjd att försöka an atoraii 
Kom bit till fönstret, här ae vi alottamnran. Ser ai, 
pater Hieronymus ligger på knä vid den stora kanona» 
Jag slår vad att han fått sikte på avenska kängan. 

(i ref ven hade giaaat rätt Jeaoitena falkblickar voia 
oafvändt riktade mot en anda punkt, och håna tnana 
läppar frammumlade med ängslig brådska dan ana btoan 
efter den andra. Bana spejande ögon hade appttekl 
Gustaf Adolf, liksom i går till häst vid Par BralMa 
sida. De båda ryttame höUo halt nära utanvarkan; an 
grushög skyddade dem för muskötkuloma, man var på^ 
tagligen icke något väm mot en kula af groft artiDaiL 
Pater Hieronymus litade på dan tunga blyknla, hvaii 
han under fasta och vakande instöpt guldet från jnngflni 



FKUKF.N Itl-ItiiNAS tlD 

Mariaa manlei. Han lutade ajg ned alt rikta kunona 
pupillerna l hans ögon sammandrogOB, bana näiibortl 
ridgsdea och fruatade tiämntl, medan en ström af latinskftl 
böner fortfor alt flöda Öfver bans Iflppar — nu reste 
ban aig snabbt, svängde den brinnande luntan i form af 
ett korateeken oeh (yrade af. 




Blixt och rök rusade ut ur kanonmynningen. O 
bimnd och rasen I När röken akingrals, aig man de 
båda ryttarne än en g&ng oskadda rida något litet il 
Bid&n. Men den gängen både Gustaf Adolf vant dfiden 
oflra. ty kulan slog tätt vid hans sida ned i gruahögen 
och Ofvertåckle honom ocb Brahe med en sky af damm. 

Utmattad och förbitirad ilade jesuiten bort ifrin 
muren. — VSnta, du Belials konung, mumlade han för 
sig B}ilf. jag skall väl engflng lyckas alt stjäla den ring 
•om skyddar dig, och dä ve öfver digt 

Nu gaf konugen order att storma slottets utanverk. 
Axel Litje, Jakob Bamaay och Hamillun \\h>(V« ltv.nv\a«& 



64 KONUNGENS RINO 

sitt folk. Otroligt voro de tråriglMleri hvilka åm 
hade att öfrervinna. De miate nnder ett legB af 
och hugg klittra apptör bergabranten, diratlar 
öfver vallgrafven och alntligen klinga nppi9r telkau 
Främst bland alla gingo Merbottningar oeh akottai^ 
hejdlöst, oemotatåndeligt. Man aåg de fOrate med boe- 
sade hufvuden nedatörta; med ayårdet meUan tåadena 
klättrade genaat andra i deraa atille uppför vsUaa. 
Konungen sjilf red aå nära han kunde, för att upp- 
muntra de aina. En muakötkula bortalet ett atyeke al 
hans buffelhandake, utan att skada honom. Den tron 
var allmän, att Gustaf Adolf var hård. 

Slutligen, efter två timmara blodig atrid, hade eki^ 
tame och flnname afgjort aegem. Det viktiia utan- 
verket var taget, och fienden drog aig tillbaka iaoai 
slottets murar. Klockan yar då vidpasa ffra på «fle^ 
middagen. 

Efter denna vunna fördel togo avenskame någia 
timmars hvila. Krigsråd hölls, och man beslöt att dm 
berömda gula och blå brigaden akulle följande morgen 
i daggryningen storma slottet, österbottningame utaågea 
af konungen att gå i spetsen för detta vådliga företag, 
men skottame, som förlorat mycket folk, skulle dan 
gången hvila. Berättelsen tillägger att den tappre Ha- 
milton ansåg detta skonande innebära en sådan akymf^ 
att han på stället begärde afsked och öfvergaf krigs* 
hären. 

De belägrades ställning var ännu på långt når ioka 
förtviflad. De ägde ännu inemot tusen stridbare mltti 
hvilka de, efter utanverkets förlust, desto båttre kunde 
samla på en punkt. Men de hade förlorat tron pt 
seger, och denna förlust gällde mer än ett utanvuk. 
^örgäfves sökte Keller att intala dem mod; föigifvee 



FRÖKEN REGINAS ED 65 

gingo munnume med den gyllne mariebilden i pro- 
cession kring murarna. När natten inbröt, var allt i 
Tillenralla, soldateme lydde icke mera order, och ett 
parti af de klenmodigaste öfverlade sinsemellan om de 
icke borde begagna mörkret, för att osedde undkomma; 
Vid midnattstid låg fröken Regina på knä framför 
altaret i slottskapellet och bad med brinnande andakt 
till Guds moders bild. 

— Heliga Maria, sade hon, beskydda detta slott» 
beskydda din katolska tro mot kättarns 1 Och är det 
din vilja att detta fäste skall falla, välan, så låt det 
under sina ruiner begrafva våra fiender, som också äro 
dina, och främst bland alla den gudlöse konungen, 
deras furste, samt hans hedniske finnar, som i dag 
och mången gång hafva bittrast af alla bekämpat din 
heliga sak. 

— Amenl sade en röst, och när hon såg sig om, 
stod bakom henne pater Hieronymus. Hans hållning 
var dystert högtidlig, och ett mörkt löje spelade öfver 
hans bleka drag. — Vet du äfven hvad du begär, min 
dotter? sade han. 

— Seger åt den katolska tron! Död åt kättarns I 

— Du är ung, och människans sinne förändras. 
Har du väl kraft att hata din tros fiender, äfven om du 
någonsin komme som kvinna i frestelse att älska en 
af dem? 

— Jag har det, min fader; ja helt visst 1 

— Du är mitt skriftebarn, och jag vill icke se din 
själ för evigt förtappad. Har du väl mod att uppoffra 
dig för den heliga sakens räddning och därmed vinna en 
oförginglig martyrkrona? 

— Ja, min far! 
5. — £VL ber. lUostr. I 



66 RONUNGBNS RINQ 

— Nåväl, a vet då, att slottet icke ku hålla égl 
jag förutser, att det urnan kort skall falla i svenekai— 
händer. De skola taga dig till fånga; da Ir ung osk 
skön, du skall vinna den kåtterske konungens 
Da skall begagna dig däraf att närma dig hans 
han skall ej misstro dig, och när den heliga jnngånB 
skänker dig ett gynnande tillAlle» skall da . . . 

Jesuiten framtog härvid ett kmeifis af siltvwr, och 
vid det han tryckte på en fjäder i bildens brteti apnmg 
därur en blixtrande dolk. 

— Nåd, min far, detta värf är fOrftrligtl 

— Ingen nåd. Den heliga kyrkan fordrar en bind 
lydnad. Perinde ac cadaver^ lik en dOd, som 
vilja äger. Älskar da Gads moder? 

— Ni vet att jag gör det 

— Ser du, detta stycke af sin gyllne HSiiiiiEg 
bon i natt förlorat. Det är ett järtecken, som 
hennes vrede. Älskar da äfven mig, min dotter? 

— Jag vördar er högre än någon, min tul 

— Så betrakta detta stympade hnfvad — hiifii 
aflyfte jesuiten sin svarta läderkalott och Uottada ds 
vidriga stumpame af tvenne afhnggna öron — aå Iv 
den hädiske konungens folk, hans finnar, behandlat dia 
vän, din skriftefader. Tvekar da änna att hämnas Gndi 
moder, att hämnas mig? 

— Hvad begär ni af mig, min far? 

— Hör mig! Den kåtterske konnngen bär på siH 
högra pekfinger en liten ring af koppar; i den bastår 
hans trygghet mot död och fara. Denna ring skall da 
med list tilloeka dig, och känner da sedan din arm fÖr 
svag, så kalla på mig. Vi skola nå hans hjärtat oas 
det än vore bepansradt med en drakes fjäll. 

— Om det är helgonens vil^a . . . välanl 




FRÖKEN REQINAS ED 67 

— Ligg trenne fingrar på detta kmcifix och efter- 
rtrfim den ed jag föresftger dig: jag av&r vid detta kors 
•ek fid alla helgon att fnllborda hvad jag na lofvat 
wåk den heliga jangfrans bild. Och sviker jag någon- 
m deuim ed, då hvile förbannelsen öfver mig och mina 
•tlerkommande alltintill sjunde led. 

— Jag svär vid detta kors och vid alla helgon att 
hOboida hvad jag na lofvat inför den heliga jungfrans 
hai Och sviker jag någonsin denna ed, då hvile för- 
fcmiifflten öfver mig och mina efterkommande alltintill 
sjmde led 

— Fiat vduntas tua^ ut in ccelis^ sic etiam in 
tara.^ Amen! 

Och nattens tystnad beseglade denna fruktansvärda 
ed, som med kopparfjättrar kedjade kommande släkten 
vd ea seztonårig flickas vankelmodiga beslut. 

Vid samma tid på natten samlades österbottningame 
^■te öfriga för stormen bestämda trupper i det nyss 
vObade utanverket. Vinbägaren gjorde sin rund, dock 
tena gång^ ganska måttligt, ty konungens vaksamhet 
tiUt ingen oförsiktighet. En mängd frivillige från flera 
Rfsoienten hade begärt och erhållit tillstånd att deltaga 
i det äfventyrliga företaget. Alla voro vid godt mod, 
i firrintan på seger och byte. 

Sbt bland de frivillige infann sig en lång ljuslett 
TBgiiog af ett frimodigt och gladt utseende. 

— Blixt och dunder, är det du, Bertel? utropade 
^ hins inträde den liUe och tjocke löjtnant Larsson af 
^WeriKrttningame. 

— Som du ser, sade ynglingen och skakade trofast 
^^Utt hand. 

» Ske dia rii/e såsom i bimmelen, så ock på jorden. 




KONl-NKKNS UtNQ 



— Nej hftr man hflrt, den gode goRN«n vill kTympi 
eJD nya lAjtnantsfullmakll Jag rSr fj (ar'et, bror lilla, 
hir finna, bfifveln regere, icke eo droppe mera i fiaakan. 
Men alg, hvad gir åt dig, att du andni namn? Bartelf 
Hvad Ir det fAr mJschmaacb, hrarken avenalu «U« 
finska? 

— Det akedde vid Bi ild, sade Bertel, \miU^ 
rodnande. Kamraieme ba läi kallat mig aå, och... 
del &r kortare. 

— Snicksntck, du mi I icko vani Ks god iB 
bira bondenamn, aedan du il offirer? 

— Har loltningeo redan varil? infOII yngUngan otm 
att svara. 

— Du kommer just lagom all fOraOka din lycka. 
Del gällde en loUning mellan de yngre officerarae, 

hvilka alla ulbedl aig bedern ad anfOra den tArata vU- 
liga rekognoeceringen 1 tvisten kunde ej slitaa på ama> 
sitt. Loitema omskakades i en slormbatt; fjorton U» 
der utsträcktes att fatta eedlama. och den afundsvirit, 
som läste pä aedein aitl namn, var Uertel. 

— Se väl tUt dig, min gosse' skrek den lille Lu» 
son. Blixt och dunder, kom ibåg alt slottet Sr upptyM 
af jesuiter. Vid hvarje steg en (allucka under din let, 
i hvarje krucifix en dolk och i sjålfva segerns AgonbH^ 
en mina, som spränger segrarn i luften. 

Klot- kan var Af ver fyra på morgonen, och dMB 
hade ännu en halftimme till gryningen. Bertel Qdt ijn 
man under sitt bef&l ooh order sit rekogooacera QW- 
ningen sä nära som mdjligt. Under tiden '■*"~ ^- 
trupperna i skansen färdiga på fArsta vink. 

Nallen var kolmfirk. Bertel med aitt lol 
sig vindbryggan med töniktiga steg och utan 




FRÖKEN REGINAS ED 69 



bonirkt af skvltvaktenia. Hvem målar hans förvåning, 
A han fann den nedfälld I ^ 

Ett ögonblick stannade han villrådig, ihågkommande 
Lunons ord. Sknlle detta vara en snara? 

Allt var tyst. Bertel med de sina trädde dristigt, 
men sakta fram öfver bryggan. 

— Verdal dundrade mot honom i mörkret en kej- 
leriig skyltvakt 

— Svensk! ropade Bertel och klöf med ett hugg 
dea ropandes hjässa. Kamrater, slottet är intaget! 
Oeh de sju trängde beslutsamt i hans spår. 

Innanför vindbryggan stodo tvåhundra kejserlige på 
▼ikt Bestörte och rådville, trodde de icke annat, än att hela 
den svenska styrkan stormade in öfver bryggan. De 
hastade att återtaga porten; men den djärfve löjtnanten 
med sina sju man försvarade sin eröfring. Till Bertels 
lycka var mörkret i porthvalfvet ogenomträngligt; man såg 
hnrken vän eller fiende, och de kejserliges hugg träf- 
fade lika ofta deras egne som fienden. Snart blef träng- 
seb i porten så stark, att intet svärd kunde lyftas till 
högg, och föga fattades, att icke de oförvägne angripame 
af den påmsande massan af jämklädde män blifvit 
Uifflde till döds emot muren. 

Dock i rattan tid hade man i utanverket hört Ber- 
tds rop och stridens buller. Hela den svenska truppen 
stonnade nu mot slottet; äfven Keller med de sina grep 
tin vapen och skyndade till, för att värja ingången. Men 
logripame hade nu fått luft och trängde framåt; innan 
kort stodo de inne på borggården. Keller och hans folk 
>logo8 med förtviflans mod; mången tapper svensk och 

* Några författare påstå att vindbryggan ej kunnat upp- 
dragas, för tyngden af de inånga döde, som där kvatbl\{\\\. 
efter sinåen. 



70 KONUNOENS AINO - 

finne stupade hår i sjilfvm eegenw stmid. Dem M 
hetsade landsmän till himnd. Man begjato 9Xt sapi 
»magdeburger pardon», och detta rop innelwr död wåm 
nåd för alla de kejserlige. Hördandel Uof fllilUi^ 
Många munkar kastade sig fanatiskt in i Tiinlat, Mnl|p 
med facklor, somlige med kmcifixeri tomlige med SfM 
i hand. De fleste nedhöggos; andra kastado sig II 
marken, h&rmande döden. Dagen begynte itdu ^91 
öfver mordvimlet. 

Då framstörtade Lennart Torstenson, fållade 
ursinnigt kämpande Keller om lifvet och tog lunioai 
fånga, sålunda räddande honom frän soldalenM 
De kejserlige, sä mänga som ännu letde, 
och slottet var intaget 



5. Judlth och Hoiofernes. 

När solens första strålar glimmade i liainfloil— 
vågor, var slottet Marienburg i svenskamee yIHL 
Konungen red in på den med fallne fiender betteUa 
borggården ; öfver tjugu munkar räknades bland de dOdti 
Men somlige af dessa syntes konungen hafva elMk 
blomstrande kinder för att likna sannskyldigen aflidBli 
:»Stån upp,» sade han till dem, »eder skall intel oodt 
vederfaras!» Och strax sprungo månge af de fflrmonis 
döde friska och sunda på sina två ben och bugade ■% 
fulle af glädje och tacksamhet för den ädelmodige killait 
fursten. 



JUDITH OCH HOLOFERNBS 71 

Slottet var taget med stonn, och soldaterne fingo 
tillåtelse att plundra. Omätligt var bytet af silfver och 
guld, vapen och alla slags kostbarheter. Konungen själf 
behöll rustkammaren med fullständiga vapen för sjutusen 
man till fot och fyratusen till häst, fyrtioåtta kanoner, fyra 
mörsare, stallet med de utsöktaste hästar och vinkällaren 
fylld med de ädlaste viner. Biblioteket bortfördes som 
skänk till Upsala akademi; de heliga bilderna af guld 
och silfver vandrade till skattkammaren. Oaktadt många 
af stadsboame återBngo sin hitförda egendom, var sol- 
datemes byte så stort, att de vid delningen mätte med 
fyllda hattkullar det klingande myntet. Slutligen nöd- 
gades Keller upptäcka det hvalf, som, hugget i själfva 
klippan djupt under slottets källare, förvarade biskopens 
skatter. Fryzell berättar, att då soldaterne därifrån upp- 
bur o de tunga skrinen, lossnade bottnen ur ett, och en 
mängd blanka dukater trillade ut på borggården. Sol- 
daterne kastade sig ned att plocka och lämnade för syns 
skull några åt konungen, men stoppade det mesta i egna 
Gckor. Gustaf Adolf märkte detta och sade skrattande: 
»Låten vara, gossar, efter det engång fallit i edra 
händer, så må ni också behålla det. » Så stort var bytet, 
att efter den dagen knappt en enda soldat fanns i hela 
svenska hären, som icke hade en ny klädning. I lägret 
såldes en ko för en riksdaler, ett får för några styfver, 
och den lärde Salvius skrifver: »Våra finnepojkar, som 
na vänja sig i Vinlandet däruppe, lära ej så snart komma 
till Savolaks igen. I de liffländska krigen måste de ofta 
taga till godo med vatten och mögladt groft bröd till 
ölsoppa; nu gör flnnen kallskål i stormhatten med vin 
och semla.» 

Bland fångame befunne sig grefven af Lichtenstein 
och fröken Regina. KoDungen befallde all b&da ^VlmW^ 




72 

behandlas med liddeillg gnumlagwilMt; 

frOkeD erbjM han fri lejd att i 

morbroder. Frtkeu Regina ablof detta anbodlOTti 

os&kerhetB ekoU och bad aon en funat att t 

(å tOrblifva an 

samtyckte dlrtill. 

— Jag gOr det oginia, sade han leende till iMBk 
grefven af Baden-Dorlacb, som red vid bana aida — Hf 
flickor flro en StverflSdsTara i Hit och fSrbrrlla hiifiiMK 
på mina Hnrikar. Emellertid kan hon fdja alg ti 
Frankfart som giulan att binda bispena hinder. 

— Ers majestlt fOrstår att Ängsla alla giHia ril 
fidelmod, svarade markgrefven med en hobnuavlflM; 

— Löjtnant Bertel, tillade konnngeni i det hu vkdi 
eig till den officer, som tått i hans spår aiii Brd» m 
trupp finska ryttare — jag anbefaller Mken von Baaa» 
hlz i erl beskydd. Hon har tillstånd att i 
medfOra en gammal fm, en ang tlraa och ain b 
Se till all ni icke fOrgapar er, IfijtnanI, och framför ■■( 
gif noga akt på munken; del folket ir icke att lita jå. 

Bertel saluterade med v&rjan och t^. 

— Ännu en sak I fortfor konnngen. Jag bar Uk 
glömt att ni var den tArste som intrftngde i pott 
hvalfvt'1. Sedan ni fört den unga fröken i stkeifaat, Il 
finner ni er till tjenstgBring i min lifrakt. Har ni Hi 
Btått min? 

Ja. ers majestät] 

— Godt. 

Och konungen vände sig åter till markgrefrea, i dal 
han muntert tillade: 

— - Tro mig, det hade varit betänkligt att anfMro åm 
gvBTtHfdfi sköna flickan åt en af mina hetlefrade arca 
skal*' fcjken där är en finne, det är det mest G 



JUDITH OCH HOLOFERNES 73 

folk jag känner, dåliga kurtisörer; de behöfva ett år att 
fatta eld. En flicka kan jaga tjugu af dem på flykten i 
balaalongen, men gäller det att brottas med Pappenheim, 
då vet ers grefliga nåde hvad de duga till. 

Ännu på sena hösten ilade Gustaf Adolf från seger 
till seger. Tilly, som kommit för sent att rädda Wurz- 
burg, vågade icke angripa honom och vek, retad af otur 
och ständiga små nederlag, undan till bajerska gränsen. 
Gustaf Adolf tågade utför Main, ryckte in i Aschaffen- 
burg och tvang det försiktiga Frankfurt att öppna sina 
portar. Den 6 December forcerade konungen öfver- 
gången Ofver Rhen vid Oppenheim och inryckte den 9 
December i Mainz, hvilket spanioren de Sylva trotsande 
lofvat försvara mot tre konungar af Sverige. De svenska 
vapnen hade nu segrande utbredt sig öfver hela norra 
och västra Tyskland, och segraren valde till sitt vinter- 
kvarter Frankfurt am Main. Här samlade sig kring hjäl- 
ten ett lysande hof; det var här som smickret på för- 
hand smyckade hans hufvud med den tyska kejsarekronan ; 
det var hit Maria Eleonora skyndade på längtans vingar 
att omfamna sin gemål. I Hanau, dit konungen ridit 
henne till mötes, slöt hon honom i sina armar, i det 
hon utropade: »nu ändtligen är den store Gustaf Adolf 
fången.» 

En dag i slutet af December 1631 gaf konungen i 
Frankfurt en stor bankett till firande af drottningens dit- 
komst. Otaliga folkmassor trängdes utanför slottet, hvars 

mm 

höga götiska fönster i natten härmade dagens sken. 01 
och vin runno beständigt ur stora fat till folkmassans 
förplägning; kring kranarna knuffades arbetare och sol- 
dater, framhållande tennstop och bägare, hvilka, hastigt 
fyllda, lika hastigt sågos toma igen. De gode frank- 
fortame voro utom sig af beundran ötv^t d^xv ^\.^\^ 



74 KONUNGENS RINO 

konungen. Från man till man gingo ryklm om 
rättvisa och hans mildhet; in hade han låtit hlaga m 
soldat, som med våld tagit en borgaras hOna; la hndi 
han stannat på gatorna och sprakat fOrtroligt Bsed dl 
förbigående. De inbillade sig se hans skogga pnsssB 
förbi fönstemas små glssrotor och ändrade om ieka tfski 
rikets krona redan denna Inrill skalle fistas på dsi 
mäktiges hjässa. 

Inne i slottets salar rådde en forstlig piakt Gaslal 
Adolf kände sin gemåls svaghet för yttra ståt och viDi 
väl ock imponera på den hår församlade tyska mMe 
Golf ven voro betickta med dyrbara flandriska anttsr, 
öfver fönstron hängde dnperier af porporsammel med 
tofsar af guld, och kostbara siUverkronoTi tyngda al 
tusende vaxljus, nedhängde från det med arabeskw aindi 
taket. Aan hade nyss slutat en af dessa afmitta gran- 
diosa spanska danser, som den tiden voro i brnk, och 
där de tungfotade nordboame fOrgifves sökte att mMa 
sig med de tyske och fransyska ådlingame. Konaagm 
hade bjudit sin gemål armen och genomvandrade mad 
henne de glänsande salarna. Hans höga och korpnhala 
gestalt, med den enkla värdighet som på engång ingal 
vördnad och kärlek, syntes än högra och manligara vid 
sidan af den smärta och veka drottningen, aom mad 
innerlig hängifvenhet stödde sig på hans arm. Maris 
Eleonora var vid den tiden trettiotvå år och hade bibehåUil 
en stor del af den skönhet, som i hennes första nngdom 
förvärfvade henne så många beundraro. Kring hennes 
svarta hår, uppsatt i små lockar kring de mjällhvila 
tinningarna, blixtrade ett diadem af omätligt värde, nysi 
föräradt af konungen; hennes uttrycksfulla blå ögon hvt 
lade med obeskriflig tillgifvenhet på den kunglige led- 
sagaren, hon syntes glömma sig själf, för att endaal 



JUDITH OCH HOLOFERNES 75 

njuta af den beundran, Bom omgaf hennes gemål. I det 
kungliga parets spär följde en lairik skara af allt hvad 
det protestantiska Tyskland den tiden hade utmärkt ocb 
lysande. H&r sftg man den afsaKe konung Fredrik af 
[iohmen, hertigarne af Weimar och VVflrtemberg, landt- 
grefvame af Hessen, markgrefven af Baden-Durlacb, 
grefvame af Wetterau, jämte andra de ypperste riddare ; 
icke mindre in toK sändebud frän utländska bof både 
samlat sig här kring den af hela Europa fruktade hjälten. 
Af konungens egne voro Tott, Baner och Gustaf Horn 
pi andra b&ll sysselsatte med krigeta värf; men bär sfig 
man vid Gustafs Adolfs sida, stor som ban, äfveai yltre 
gestalt, den snillrike A-tel Oxenstjema och bakom honom 
mannen med den bleka oanseuliga gestalten och den 
lugna genomträngande fältherre bl i c ken, Lennart Torstenson, 
samt den stolte finnen Wiltenberg, dä öfverstlöjtnant. 
Mftnge af de svenske härförarns och nästan alls de finake, 
Stilfaandske, Huulh, Förhus med flere, trifdes icke väl i 
den kungliga salens stelhet, bland denna högdragna adel, 
hvara hofceremoniel förekom de barske krigame odräg- 
ligt tungt, och hade därför i god tid dragit sig undan 
lill en af de mindre salarna, där pager i guldbroderade 
sammetsdräkter ymnigt hällde de ädlaste rbenska viner i 
ailfverpokalerna. 

Till denna lysande samling bör finnu räknas staden 
Frankfurts rädsherrar och en mängd at dess anseddaste 
borgare med deras fruar och döttrar samt ett stort antal 
damer, frän den högboma hertiginnan ända ned lill den 
föga mindre stolta rädsherrefmn Ja man säg här till 
ocb med ett lilet antal katolske prelater, lätt igenkänn- 
liga pi deras kala hjässor; ty konungen ville i verk och 
gftming proklameia trosfribeten, och ptelaterne, ehuru af 




76 KONUNGENS RING 



hjärtat förbannande den slita roll de spelsds Ur, 
engång inbjudne, icke nteblifnu 

Dubbelt glänsande biet denna anbliek gsBOi 
en lyx i kostymerna, hvarom man nnsMim kaappC 
göra sig en föreställning. Konungen qilf bar 
åtsittande dräkt af svart sammet stiekad msd aflffw» si 
kort spansk kappa af h\ritt siden med broderi af Ji ii 
ningens egen hand, korta stOflar af gult lider med V|p> 
slag och den bekanta nedvikna spetsbageni womwatmmu 
på alla hans porträtter, liksom det korta håral oeh åå 
långa pipskägget. Den praktilskande drottningen bur si 
med juveler rikt bestrMd klädning af silffwaUr 
kort lif och till hälften bara armar; qilfrade 
sidenskorna glimmade af briljanter. Damerna af 
adeln och de rika borgarfmama tiflade staisemelkB 
med drottningen i lyx ; här sågos både siiffsr- odi grid- 
tyger, sammet, siden och dyrbara brabaatskn 
i synnerhet hade de goda damerna en offtrfclariig 
att utstyra sig med kulörta sidenband i alla möjUgn 
bucklor, rosetter och hängande skärp, som, fladdineti 
för luftdraget, gåfvo den brokigaste anblick. Fofstaroeb' 
riddare, somlige i den vida tyska, andra i den mom Il- 
sittande spanska dräkten, med sina ytvigt plymagsiads 
hattar under armen, och uppvaktande pager i aamsaet 
och silfver fulländade denna bjärta tafla från en tid, då 
man ännu icke kände uniformerna. 

Smickret och beundran utströdde sina rökoffer bns^ 
helst konungen gick. — Sire, sade till honom den 
samme konungen af Böhmen, ers majestät kan 
jämföras med Macedoniens Alexander . . . 

— Min kusin, svarade Gustaf Adolf leende, ni vfll 
dock icke förlikna den goda staden Frankfurt vid Babj^onf 



JUDITH OCH HOLOFERNES 77 

— Nej, sire, inföH det vid deras sida gående fraxir 
ska sändebadet Brezé, hans bölimiska majestät vill endast 
förlikna Rhen vid Granieus och hoppas att den nye 
Alexanders Hyphasis må ligga bortom Böhmens gränser. 

— Tillstå, grefve Brezé, sade konungen, ombytande 
samtalsämne, att våra nordiska och edra fransyska skön- 
heter i dag blifvit besegrade af en tyska. 

— Sire, jag delar er tanke att hennes majestät 
drottningen, för att segra, icke behöfver den afandade 
platsen vid er sida, genmälde den artige fransmannen. 

— Min gemål skall vara tacksam för er artighet, 
herr amtuissadör, men hon afstår åt fröken von Emmeritz 
det företräde som tillkommer ungdomen. 

— Era majestät smickrar alltför öfverdrifvet vår 
tyska nationalstolthet, yttrade med en bugning hertigen 
af Wurtemberg. 

— Skönheten är kosmopolit, era nåde. Det var i 
sanning ett dyrbart byte mina krigare togo i Wurzburg. 

Konungen närmade sig därpå fröken Regina, hvaro 
strålande skönhet förhöjdes af en tätt åtsittande dräkt af 
svart silkessammet, beströdd med stjärnor af matt silfver. 

— Min fröken, sade han förbindligt, jag skulle 
skatta mig lycklig, om den sorgdräkt ni bär betäckte ett 
hjärta som föratår att glömma alla sorgliga minnen och 
endast lefva för hoppet på en gladare tid, då krig och 
fejder icke mera skola skrämma färgen från edra sköna 
kinder. Tro mig, min fröken, denna tid skall komma, 
jag åstondar den, liksom ni, af allt mitt hjärta, och låt 
detta hopp locka glädjen på dessa läppar, där den borde 
hafva sin ständiga bostad. 

— Vid edera majestäts sida glömmer man allt, sva- 
rade fröken Regina, i det hon vördnadsfullt uppstod från 
den höga med purpur öfverdragna karmstolen. tH^xi Vi^ii- 



78 RONCNeENS RINO 

nes kinder bleknade ån men vid dessa ord odi I B nl dfc 
alltför mycket ett minne af det fOi|ångna oeh hanaei 
nuvarande fångenskap. 

— Mår ni icke vål, min frOken? 

— Fullkomligt Tål, ers majeståt! 

— Ni har kanhånda något att beUagl er AffvrP 
Förtro er till mig — som till en Hn! 

— Ers majeståt år mycket god . . . 

Regina kampade med sig sjålf. Slatligen tOLido hon 
med nedslagna ögon: 

— Ers majeståts godhet lånmar mig intet Ol!i%t att 
önska. 

— Vi återse hvarandra. 

Och konungen fortsatte sin promenad genom aakn. 

Fröken Regina drog sig tillbaka till den ^np9L IBb- 

stemischen af ett angrånsande ram oeh ntlwast i tliar. 

— Heliga jnngtm, bad hon, föriåt att mitt hjMa 
icke mer tillhör dig allena I Da som ser i mitt imienla, 
du vet att jag icke åger styrka att hata denne Idttlns* 
konung såsom du fordrar af mig. Han år så atOTt aå 
skönl Ve mig att jag darrar vid tanken på det heUfå 
verk du pålagt mig! 

— Mod, min dotter! hviskade helt nåra en rMt, oeb 
fröken Reginas mörka dåmon, den blelra jesniten» alod 
åter bakom henne. — Stunden nalkas, fortfor han BMd 
låg röst. Den gudlöse fursten år intagen af din skAnheC; 
gläd dig, mitt barn, den heliga jungfran har invigt 
åt fördärfvet. I denna natt skall han dö. 

— O min far, min far, hvad begår ni af mig I 

— Hör mig, mindotteri Når Holofémes» de 
höfding, belfigrade Bethulia, var dår en anka» Jodith, 
Merari dotter, skön aom da» m\H baxii^ tram im^ 

Bon fastade tre resor, gick dåipk u\ q«^ ^laDOBk 



JUDITH OCH HOLOFERNES 79 

r sitt folks och sin tros fiende. Och helgonen gåfvo 
ms lif i hennes hand, hon drog hans svärd, högg hans 
ifTnd af och befriade sitt folk. 

— Nåd, min far I 

— Det räknades henne till stor ära och evig salig- 
It, och hennes namn blef nämndt bland de största i 
rael. Så skall man en dag nämna äfven ditt namn, 
in dotter, bland den katolska kyrkans välsignade helgon. 
It, att förliden natt visade sig den helige Franciscos 
i mitt läger och sade: »stunden är kommen, gå, säg 
1 Jadith att jag vill gifva Holofemes' hofvud i hen- 
• band.» 

— Hvad skall jag göra, min far? 

— Märk noga huru du bör förhålla dig! Ännu denna 
Hl skall du af konungen begära ett hemligt möte. 

— Omöjligt I 

— Du skall yppa för honom en diktad komplott 
ot hans lif. Han skall höra dig. Du skall locka till 
I hans ring. Äger du engång den, då vill jag vara 
beds att bistå dig. Men vägrar han dig ringen, då . . . 
f detta papper, det innehåller ett oboteligt gift, Sankt 
«nciscus har själf gifvit mig det Du skall blanda det 
konungens nattliga dryck ... « 

Fröken Regina tog det farliga papperetf lutade sitt 
skiga hufvud mot fönsternischen och syntes knappt 
»ra jesuitens olycksbådande maning. En helt ny tanke 
å» &ttat denna glödande själ och arbetade sig där- 
om till klarhet. Jesuiten missförstod henne ; han ansåg 
ones tystnad härröra af undergifvenhet för hans de- 
otism, af fanatisk hänryckning öfver den martyrkrona 
n fOrespeglade henne. 

— Bar da förstått mig, min doUet"} Itkj^dÄ^ >q»S!l, 
— Ja, min farl 



80 KONUNGENS RINO 

— Du \rill då anno i afton bedja 
hemlig audiens? Dn vill . . . 

- - Ja, min farl 

Henedicta^ ter benedieia^ du trahkh 
utkorade redskap, gäck till den himmelaka gkNiul 
Och jesuiten försvann i folkvimlet 
Det stora viggnret i krftningssalen pdmde på 
natt. Genom en sinnrik mekanism, appfonneD af ei 
nurnbergare, framrullades vid tolfslaget tvenne nlÉnlljp, 
med dyrbara silfverserviser dukade bord nr ett nligils 
sande rum och stodo med ens, likasom uppsligBa vr geK* 
vet, midt i salen. På ett gifvet tecken af 
mästaren uppställde sig konungen och drottningen 
för tvenne purpurklädda stolar vid midteii af del tta 
bordet och samtliga gäster i rader, efter rang oeh vlid|g* 
het, rundtomkring. En af de närvarande prelalanie iMs 
med hög röst bordsbönen, hvarefter konungen qilt 
tog en kort psalm och de öfrige med vana atlnunor 
togo däri. Nu satte man sig med tåmligt buller, 
engång kommen så långt, lät man ej alltför nift kil 
genera sig af ceremonielet. Rättema voro både inii|ä 
och kraftiga. Richelieu hade skickat Gustaf Adolf ei 
fransk kock, men konungen, föga bortskämd af viUeftn^ 
begagnade den fine fransmannen endast till skådcnltlBr 
vid tillfällen som detta; måhända litade han icke heDsr 
rätt på kardinalens gåfva; man sade ju att RiehelleM 
middagar voro föga mindre farliga, än fordom nnrgioraas 
Också voro det nederländska och det tyska köket vid 
denna tid berömdare än det fransyska. Bordeta aUMa 
prydnader vid denna bankett voro ett helstekt viktavini 
utsiradt ined blommor och lager, samt ett bakverk 10^ 
äradt af P^rankfurts bagare och föreställande en 
kejsares triumftåg. Hvar och en trodde sig i 



JUDITH OCH HOLOFERNES 81 

irtenhöge triumfator af tårtdeg igenkänna Gustaf AdoUi 
g, och hår växlades månget skämtande ovd, när hvar 
i en påstod sig i en af de efterföljande romame igen- 
ina sin granne. Drottningen, hvars fina hand var be- 
md att först bryta detta mästerverk af bagarekonsten, 

med ett småleende på sin silfvertallrik en af de sista 
Evame i triumftåget» men Gastaf Adolf» upphöjd öfver 
ocket och vanligen begåfvad med god aptit» när han 
le tid, grep med sin krigarehand tämligen omildt den 
re tårttriumfatom och placerade en betydlig del af 
18 person på sin tallrik. Under tiden fylldes silfver- 
;ame med de ädlaste rhenska och spanska viner, 
lungen drack tämligen enkelt drottningen till, och alla 
öfriga gästerna följde exemplet. Hofjunkare och pager, 
Ika vid öfra bordet stodo i glänsande rader, en bakom 
irje stol, vid det nedra en bakom hvarannan, påfyllde 
r de torna bägarne; konungen drack en skål för 
den Frankfurts välgång och uppstod därefter hastigt, 
kl drottningen armen och begaf sig upp på sina rum. 
staf Adolfs lefnadssätt var måttligt, så som det an- 
•d krigaren, hans måltider vanligen snabba, ehuru han 
I gladare tillfällen, när tiden medgaf, lät förmå 

att dröja en timme vid bordet. Han fordrade lik- 
l icke att alla skulle följa hans vanor, och uppdrog, 
r han själf aflägsnade sig, värdskapet åt en af sina 
rmaste. 

Denna gång var det den gamle glade skotten Patrik 
ithwen, som erhöll detta uppdrag och uppfyllde det 
id pröfvad skicklighet. Oxenstjerna hade vid konungens 
la lämnat rummet. Afven damerna uppstodo och läm- 
de salen, men de manlige gästerne sutto kvar, for- 
ätande sig vid bägaren och de i silfverskålar kring- 
ma nöttema, bland hvilka funnos ett antal sl«tvtk^l\AX^ 

— IM. åer. IlJaatr. I. 



82 KONUNGENS RING 

målade sä skicUigt, att de icke gentet kunde nnk^JM 
från de äkta. Från det skånit eom drefe mod åmm 
uppkom talesättet om »en härd nfit att bita på», Fk 
öfrigt voro trettioåriga krigets hjältar mikta staAi i 
dryckjom; att på riddareaed i ett andedrag tömma m 
fylld remmare rhenskt vin, var för dem en vanlig nk 
Men så vildt, som vid månget enskildt dryckeslag, giek 
det här ej till; man kände konungens stränga gnat 
satser och vågade icke alltför ofta skåda bigaiem 
botten. Dock satt man långt inpå natten, och niga 
bland öfverstame trakterade hvarandra med en dirtifli 
föga spridd, men nu från Nederländerna införd läckerhet 
ett svart, i trådar spunnet ämne, som bars i dosor oel 
cirkulerade man och man emellan, sålunda att anfarsr 
bet en bit, hvilken några med grimaser åter ntspottadeb 
men andra med välbehag höllo i munnen. Detta inuM 
var, som läsaren säkert redan gissat — tobak. 

Mf^dan pokulerandet i kröningssalen fortfor, faadi 
drottningen, följd af sina uppvaktande kammarfruar, gått 
till hvila, men konungen samspråkade ännu en stund 
förtroligt med Axel Oxenstjema. Hvad desse bägge så 
genialiske män, fältherren och statsmannen, sinsemeUsn 
talade, kan mera anas än förtäljas. Måhända var det 
om Sveriges armod, om kejsarens makt och om Gudi 
ännu större, om ljusets seger, om romerska rikets krona 
och ett blifvande tyskt protestantiskt kejsaredöme* Ingen 
vet detta med säkerhet, ty efter konungens död gingo 
hans förtroenden med Axel Oxenstjema i grafven. 

Det var redan långt lidet på natten^ och Oxenstjema 
stod i begrepp att aflägdna sig, när vakthafvande offloe- 
ren Uertel anmälde att ett beslöjadt fruntimmer enträget 
fordrade att erhålla audiens hos konungen. Det ovan- 
liga i en sådan anhållan och på en sådan tid förvånade 



JUDITH OCH HOLOFERNES 83 

Ide Ckistaf Adolf och hans förtrogne; men anande under 
I så hemlighetsfullt besök något viktigt skäl, befallde 
niingen Bertel att införa den beslöjade damen samt 
Kenstjema att stanna kvar. 

Bertel aflägsnade sig och återkom om ett ögonblick 
»d ett Bvartklädt beslöjadt fruntimmer af hög smart 
stalt Hon syntes darrande och förundrad att icke 
na konungen ensam; öfver hennes läppar funno orden 
fem väg. 

— Min fru, sade konungen tämligen kärft — ty 
Q såg icke gärna ett nattligt besök, hvilket, om det 
ifve bekant, kunde väcka tassel bland hofmännen och 
^jligen svartsjuka hos hans lättretade gemål — min 
K, ett besök vid denna tid måste hafva viktiga orsaker, 
Ii jag önskar att till en början få veta hvem ni är. 

Den beslöjade fortfor att tiga. 
Konungen trodde sig gissa orsaken till hennes tyst- 
d och fortfor, pekande på sin granne: 

— Detta är rikskanslern Oxenstjerna, min vän, 
h för honom äger jag inga hemligheter. 

Den svartklädda kastade sig för konungens fötter 
h slog sin slöja tillbaka. Konungen studsade när han 
inkånde fröken Regina von Emmeritz, hvars mörka 
on blixtrade af en smärmisk eld, medan marmorns 
)khet betäckte hennes fina genomskinliga drag. 

— Stå upp, min fröken, sade Gustaf Adolf mildt, 
iet han räckte den knäböjande handen och upplyftade 
nne. — Hvad för er till mig i denna stund? Tala, 
I ber er, yppa utan fruktan hvad som trycker ert 
Irta, jag har ju själf bedt er därom. 

Fröken Regina andades djupt och begynte med en 
Bty som, i början knappt hörbar, likväl snart af hennes 
innande entusiasm fick en hög grad af klarhet och ^I^iVl^\ 



84 EONUNOBN8 RINO 



— En maJMtity jif konaMr 
mig därom. Jif kommar tiO w, eoMdu jif 
sire, emedan jtg en lång tid dagligen bedt tiD åmä 
jungfrun, att hon måtte fSrdårfva er ooh 
Era majeståt, jag år en svag flicka, nen en 
katolik: ni har tOrfOljt Hl kjrim, ni har låtit phnånli 
våra kloster, tOrdrifra Tara heliga flUier odi oppnriitoli 
helgonbilderna; ni har slagit våra arméer och tUUiplll 



vår sak obotlig skada. Dårför har jag med ea dfr ei 
svurit er undergång» och i tOrtrMan på den hoUgn ]«f' 
fruns hjälp har jag följt edra spår från WOnlMig i 
afsikt att döda er. 

Konungen växlade med Oxenstjena mt Uie^ assi 
uttryckte ett tvifvel om den avårmande fliekana fOntåiL 
Fröken Regina märkte detta och fortfor ned allt 
hållning: 

— Sire, ni tror mig vansinnig, för det jag 
er, Tysklands besegrare, sådana aaker. Men hör ■% 
till slut! När jag första gången såg er i WOnhop 
slott, huru ni med mänsklig mildhet beskyddade de 
och skänkte de öfvervanna lifvet, då sade jag tiU 
själf : det är a^runden som hycklar himlena barmUtallf 
het. Men när jag följde er hit, når jag på nim hål 
säg er storhet som människa och jämförde med 



storhet som hjälte — sire, då vacklade mitt beeln^ dl 
blef mig hatet så svårt, jag kämpade med mig ajilf^ oeh 
denna kväll har er godhet besegrat min förr orygi^lgs 
föresats. Sire, nu älskar jag er, såsom jag fönit hatat 
er . . . jag beundrar er, vördar er . . . 

Och den sköna flickan nedslog sina ögon mot goMfOL 

— Nåväl? sade konungen, tvekande och rörd. 

— Ers majestät, jag har gjort denna 
emedan ni är nog stor och högsint, för att icke 






;i>ITH (Ji;il HOl.OFERNES 

Men jag har ieka kommit lill er pä en sådan 
md blott för all yppa en olycklig Qickaa känslor. Jag 
l^iitkommit för all rädda er, sire . . . 
Hk- Ffirklara er I 

^^~ Hör mig, ers majestätl Min arm är afvSpnad, 
BwBdra ocb farligare fiierslå. M9n af de våra, män 
an misknad och näd hafva svurit att döda er ... O ni 
Lnoer icke bvad desse män förmå! De hafva dragit 
tt om ert lif, och den farligaste bland dem amyger alla 
ig«r kring er person. Ers majestät skall icke undgå 
im. I dag, i morgon kanhända, skall ni träffas af 
I eller giftet. Er död är viss. 

- Milt lif Bt&r i Guds och icke i en eländig lön- 
band, svarade Gustaf Adolf lugnL De onda 

icke maklen säsom de hafva viljan. Var trygg, 
t von Emmeritz, jag fruktar dem ej. 

- Nej, sire, helgonen hafva beslutat er död. Jag 
förtröstar på denna riug — och Regina fattade 

I hand — men den skall icke hjälpa er. Sire, 
Iger er atl er död är viss, och jag har icke hit- 
för att rädda ert lif och därmed förråda vår 
t kyrkas sak. 
■ Och hvarför, min fröken, står ni nu här? 
röken Regina kastade sig åter med hänförelse ned 
It konungens fötter. 

— Sire, jag har kommit för atl rädda er själ. Jag 
m icke lida den tanken att en hjälte som ni, så adel, 
i Blor, skall förtappas för evigt. Hör mig, jag ber, jag 
taHg MS majestät vid eder eviga salighet, att icke med 
^^^^HHden för ögonen framhärda i ec kätterska 
^^^^^Hnkt &r fördömelsen. Lät beveka er, vänd 
^^^^^^^t ännu är lid, vänd om till den allena 
^^EnSa katolska kyrkan, afsvär er kKUets^t. \xq, i«>% 

B.^ i 




86 KONUNGENS RING 



till den helige fadern i Rom, bikta för honom edxm qa- 
der oeh bruka edra segerrika vapen till kyrkans tjiM^ 
i stället att bruka dem till hennes ffirdirf. Hon akal 
med öppna armar emottaga er» och ehvad ers majesliK 
sedan lefver eller dör, skall ers majeståt dock alhid 
vara säker om ett rum bland de utkorade helgon i hni- 
melen. 

Konungen upplyftade för andra gången den ■vi^ 
mande flickan, såg henne test och lugnt i de bliztnnds 
ögonen of*h sade allvarligt: 

— När jag var ung som ni, fröken von Emmeiits, 
uppfostrade mig min lårare, den gamle Skytte, i sanma 
brinnande nit för den evangeliska låran, som ni no hyser 
för den katolska. Jag hatade den tiden påfven af bsh 
min själ, såsom ni nu halar Luther, och jag bad till 
Gud att den dag måtte komma, när jag kunde BtMa 
Antikridt ooh omvända alla hans bekånnare till det aanna I 
ljuset. Sedan dess har jag icke förändrat öfvertygetas^ I 
men jag har lärt mig att vägarna åro mångahanda, cm \ 
ock anden är en. Jag står fast vid den evangeliska liia 
jag bekänner och för hvilken jag är beredd, att, om God 
sä behagar, i marken dö. Men jag aktar en kriateas 
tro, äfven om den i ett eller annat skiljer sig från miii« 
och jag vet att Guds barmhärtighet år i stånd att iDia | 
ett hjärta till saligheten, äfven om vågen är höljd af 
villor och vådor. Gå, fröken von Emmeritz, jag föriåter 
er att ni, förvillad af munkars fanatiska läror, vill vinda 
Herrans kämpe från hans kamp för ljuset. Gå. arma 
barn, och låt Guds ord och lifvet lära er att icke aitta 
er förtröstan till helgon, de där dock intet annat åro la 
syndare som vi, eller till belåten och ringar, som icks 
förmå af vånda den Högstea domat. S^% \».^Vax ^c^t^ai 
Aar menat mig väl, ehuru i batnaWg^ olÄi^VkaA^ ^^"t ^aa^ 



JUDITII OCH flOLOFERNES 

lif var obekymrad; det stfir i dans hand, aom vet hvar- 
iill han mig braha vill 

Konung Guataf Adolf var stor, när han uttalade 
dessa ord. 

Fröken Regina stod där på engfing nedtryckt och 
upphöjd a[ konungens storartade tolerans. Hon mindes 
kanhSnda hans svar till Frankfurts borgare, nSr dease 
t anhfillo att få förblifva neutrala: >Neulralilet Sr ett ord 
r Bom jag alldeles icke kan lida, minst uti striden mellan 
ljus och mörker, mellan frihet och slafveri.» Uppfostrad 
i hatet mot en olika Iro, kunde hon ej falla huru del 
var möjligt, att samma svärd, som störtade kyrkans 
världsliga öfvermakl, skonande sänkte sin spets inför 
bennes andliga makt öfver hjärtan och samveten. 

Den svfirmande flickan upplytlade sitt tårade öga 
mot konungen ... då bleknade hennes kind, dSr man 
nysa såg entusiasmens rodnad brinna, och hennes öga 
stirrade med fasa på de skarlakansfSrgade omhfingena af 
konnngens sSng. 

Oxenstjerna, som, mera misst&nksam än Gustaf Adolf, 
hela tiden med vaksaml öga följt den sällsamma flickans 
rörelser, märkte genast hennen skrämda ögonkast. 

— Ers majeslät, sade han på svenska till konungen, 
var på er vakt, bår äro ugglor i mossen. 

Och utan att afbida svaret, drog han sitt svärd ocit 
framträdde heslulsamt till den praktfulla sängen, en skänk 
af Frankfurts borgerskap, hvara svällande ejderdunskuddar 
dea kunglige hjälten låtit utbyta mot en simpel madrass 
af tagel och en grof filt af sachsiskt ylle, sådana hans 
soldater nyttjade i vinterkvarteren. 

— Håll! utropade Regina nästan ofrivilligt. Men 
del rar tör sent. Oxenaljemi hade med en laaV: ttitÄftfc 

M/ag/l otnbångena UUbaka, och bakom dem iwaie «%jH 



88 KONUNGENS RING 

likblekt ansikte med brinnande mörini Oftm 
slutet af en svart llderhufva. Anna en flik Él 
lakanet undanröjd, och man sig heia gestalten af mt 
med händerna hopknäppta 6fver ett knieifljt af 

— Stig fram, högvördige pater, sade 
gäckande. En så blygsam ställning passar Ukm flir M 
så vördig man. Ers vördighet har valt ett oranUlgl 
att förrätta sin aftonandakt. Om hans msjeeWt 
vill jag förskaffa er flera åhörare. 

Och vid ringklockans ljud inträdde UytnaBl 
med tvenne man af lifregementet, hvilka med sina 
hillebarder posterades på ömse sidor om otgåm«i. 

Konungen fastade på fröken Regina en bliek, i 
mera sorg än vrede afspeglade sig. Det smäitade 
att en sä ung och skön flicka kunde vara iiu»1Iih>IIé||1 
ett sä svart förräderi. 

— Näd, ers majestätl Nåd för min biktfaderi 4» 
är oskyldig 1 utropade den olyckliga flickan be^jaaM^ 

— Tillåter ers majestät, att jag i edert sHlaÉpl 
nägra spörsmäl? frågade Oxenstjema. * 

— Gör som eder bäst synes, rikskanslert 
konungen. 

— Nåväl, hvad har eders vördighet här att 

— Att återföra en stor syndare i den allena 
görande kyrkans armarl genmälde munken flndigt 
en from blick mot höjden. 

— Verkligen? Man måste bekänna att ert ait ir 
stort. 0<'h för ett så heligt ändamål medför ni den kon- 
fäste frälsarens bild? 

Munken bugade sig under ett andäktigt korstaeknu 
- Ers vördighet är mycket from. Räck mig kni- 
ciDxet, att jag må beundra en bIl d^tV^x W^imA. 
Munken framräckte belåtet mo\.\\\\\%V, 



00 KONUNGENS RING 

— Ett fint arbetet Det miste ha varit m dddifi 
konstnär, som ntsirat denna heliga bild. 

Och därvid foro rikekanslema hinder gnnsfaBii 
öfver klenodens alla delar. Slntligen» vid en try cM^ 
på bildens bröst» sprang dirar en skarpslipad dolk. 

— Se, ers vördighet fOrstIr sig ooksl pl oak|U|pi 
leksaker! En si vllslipad dolk, jost passlig att fjmmt 
borra en ädel konangs hjärta I . . . Bländige mnnk — teltar 
Oxenstjema med förkrossande stimma — vet da Hl att 
det afskyvärda i ditt brott blir hnndrafaldt aflskyriidvi 
genom det gudsförsmädande medel du velat braka dirtfli 

Lik alla konungar af Vtsaltten» var Gosfaf Adolf i 
sin ungdom en herre af hetsigt sinnelag» som mer la sa- 
gång förledde honom till öfverilningar. Mannalrens 
nad och ett rikt lib erfarenhet hade nigot nlkjtt 
sinnes glöd, men stundom Innu sig man Vasablodot qads 
öfver sina bräddar. Detta inträfhde no. Han var slor 
nog att med majestätets köld betrakta ett ligt förrldari 
mot hans lif, pä hvilket dock Tysklands vU och va 1^ 
rodde i denna stund, och han nedblickade med lagat fBnkl 
på den öfverbeviste förrädaren, som darrande stod dk 
inför sin domare. Hen det skändliga missbruket af Mi- 
särens heliga bild till ett mordvapen emot honom, aom flr 
Jesu Kristi rena evangeliska lära var beredd att appoAa 
sitt lif, det syntes honom vara en si förskräcklig hidshs 
mot allt hvad han i lifvet ansig heligt och dyrt, att 
köld i ögonblicket förbyttes tiU den väldsammasto 

Hög och stor, som ett lejon i raseri, stod han framBr 
den dödsbleke jesuiten, som icke förmldde uthärda 
ljungande blick. 

— På knät ropade konungen med dundrande 
och stampade med foten i goVtvel^Vdki^V^iXSLdRtL 

/ palatsets väggar. 



JUDITH OCH HOLOPBRNES 91 

Jesuiten nedstörtade som slagen af blixten och krOp 
i dödsångest till konungens fötter, lik en giftig orm, som, 
tjusad af besvärjarens blick, vanmäktig krälar i stoftet 
vid den mäktiges fot. 

— I huggormars afföda, fortfor konungen utom 
sig af vrede, huru länge menen I att den Allsmäktige 
skall tåla edert skändliga hänt Vid Gud, jag har sett 
mycket, jag har sett eder Antikrist och Rom, den baby- 
loniska skökan, råda öfver världen med alla mörksens 
gärningar; jag har sett eder, munkar och jesuiter, för> 
gifta de skrämda samveten med edra djäfvulska läror om 
mord och nidingsdåd utförda till himmelens ära; men 
ett dåd så svart som detta, en hädelse så skriande mot 
allt det heligaste i himmelen och på jorden har jag allt 
härtills ej kunnat föreställa mig. Jag har förlåtit eder allt; 
I hafven stämplat mot mitt lif vid Demmin och annor- 
städes, jag har icke hämnats; I hafven farit fram värre 
än turkar och hedningar mot de oskyldige lutheraner; 
hvarhelst I haft makten, där hafven I härjat och skändat 
deras kyrkor, bränt dem lefvande på edra kättarebål, 
drifvit dem bort från hus och hem, ja hvad mer är, I . 
hatven med lock och pock sökt drifva dem bort från 
deras tro till eder afgudalära, som dyrkar gärningar 
och usla belåten i stället för lefvande Gud och hans 
enfödde son. Det allt har jag icke vedergällt på edra 
kloster och kyrkor och samveten, I hafven gått frie i 
eder tro, och ingen har därför krökt ett hår på edra 
hufvuden. Men nu ändtligen känner jag eder, I djäf- 
vulens tjänare. Herren Gud har gifvit eder i min hand, 
jag skall förströ eder som agnar, jag skall tukta eder, I 
helgerånare, och förfölja eder till världens ända^ ^^ V^tv%^ 
åenna arm åaaa förmår föra Herrens GwAä än^iA. \ 
AMfvan bårtUla skådat mig skonsam ocVi m\\A\ ^Äwi, \ 



92 KONUNGENS RING 

skolen hädanefter skåda mig håid odi fBishifihs^fc pg 
skall med Guds makt atxota eder odi eder 
från jorden, och det skall blit?a en dom odiett 
sådant världen ånna icke hafver sett sedsn Roms ladnlyll 
Och konangen gick af och an Ufer goltfit msl 
häftiga steg, ntan att med en Uick beviidiga étm vid kam 
fötter liggande jesuiten ellw den bitvande Regina, 
stående åt sidan vid fönstemischent gömde ansiktet I 
händer. Oxenstjema, alltid Ingn och betinksam, fiuHaii 
af konungens häftighet något öfverOadt steg och attli 
att afleda stormen. 

— Täckes eders msjestit, sade han, behlk iBjfasst 
Bertel att föra denne mank i säkert förvar odi Ula krip* 
rätten statuera ett afskräckande exempel? 

— Nåd, ers majestät 1 utropade vid dessa ord RegiMiB 
som för sin biktfader hyste en blind tillgifvenhet — Nådl 
Jag är den enda brottsliga. Det är jag som iBmltt 
honom till detta olyckliga steg; jag ensam törljsnar rt 
straffas därför. 

Vid denna ädla själfförsakelse for en skymt af Impp 
öfver jesuitens bleka drag, men han vågade inna idn 
resa sig upp. Konungen hörde icke den bedjande» I 
stället vände sig hans vrede mot vakten. 

— Löjtnant Bertel, sade han sksrpt, ni har haft 
befälet öfver min lifvakt i natt; genom er ftrsnmljg- 
het har denne skurk smugit sig in. Ni för honom 
genast i häkte och ansvarar med ert bufvud att han iehs 
undkommer. Därefter går ni att intaga er plats i Mit 
Ni är från detta ögonblick degraderad till soldat 

Bertel gjorde salut och svarade icke ett ord. Mer 
än förlusten af hans grad smärtade honom förlusten af 
hans herskares välvilja, så mycket mer som han BMd 
yttersta noggrannhet bevakat sin post Huru jesniten 



JUDITH OCH HOLOFERNES 93 

kommit in var honom en fullkomlig gåta. Emellertid 
hade denne omfattat konungens knän och bedt om nåd. 
Men förgåfves. Gustaf Adolf stötte honom tillbaka och 
han bortfördes tandagnisslande med hämnd i sitt hjärta. 
Därefter vände sig konungen till den darrande flickan 
vid fönstret, fattade hennes hand och såg henne skarpt 
i ögonen. 

— Min fröken, sade han strängt, det sägs att när 
mörkrets furste vill uträtta pä jorden något rätt svart 
nidingsverk, utsänder han dit sina andar förklädda till 
ljusens änglar. Hvad vill ni väl att jag skall tro om er? 

Fröken Regina hade nog mod att än en gång upp- 
lyfta sina ögon till den fruktansvärde. 

— Jag har ingenting mera att säga. Döda mig, 
sire, men skona min biktfader! upprepade hon med 
fanatismens oryggliga beslutsamhet. 

Konungen blickade henne mörkt i ögat, och den 
knappt kufvade vreden jäste ännu i hans bröst. 

— Om er far, min fröken, varit en rättskaffens man, 
hade han lärt sin dotter att frukta Gud, ära konungen och 
tala sanning inför hvar man. Ni har velat omvända mig; 
jag skall i stället uppfostra er, ty ni tycks behöfva det. 
Gå, ni förblir min fånge tilldess ni lärt er sannfärdighet. 
Oxenstjema, lefver hon icke ännu, den gamla stränga 
fru Märta på Korsholm? 

— Jo, ers majestät. 

— Hon skall få en pensionär att uppfostra. Vid 
första lägenhet skickas denna flicka till Finland. 

Fröken Regina aflägsnade sig stum och stolt. 

— Ers majestät 1 sade Oxenstjerna, mildt förebrående. 




p4 Frgnkfurt. 

FrAken Begina biel 

Bill olyckliga omvSndi 
wSk hot kcmangeti atrftngt bevakad aamt fram på 
vid t6rata fippet vatlen otverekickad Ull Finlin 
berittelsea en dag torde komma alt &terfinai I 
Icke retigionahatet, in mindre hämnden föranledi! 
annara b& Ädelmodige GuBtaf AdolU vrede mot 
noga flicka ; ett miBsbrukadt förtroende sårar ell ädelt 
dJQpt, (Kh Regina gjorde intet (Cr alt betaga koi 
bana tanke otn hennes brottslighet; hon styrkte (1« 
ner genom sin fanatism, och bålet kampade I 
bennes unga hj&rta om den plats, aom ensam bfl 
komma kärleken. 

En oförklarlig händelse ökade konungens hl 
ma natt som jesuiten paler Hieronymua a( Bect^ 
till stads fängelset för att dagen dSrpå bl i t va hl 
kom denne farlige munk, man visste icke lionu 

IBfirkrels m&n hade öfverallt sitt medhftll och 
te* g&ngar; &nnu samma natt fann man en därtiB 
RmAit lill kunungens sängkammu^. B«t\«\&i 
|a> vit dli-igenom i öppen da%, to«q \im« 



PINNARNE VID LECH % 

låta Bin flLnge undkomma uppretade ånyo konungens 
harm, och den unge löjtnanten behöll sin plats i ledet 
som simpel soldat. 

Redan i medlet af Februari 1632 begynte konungen 
mata till uppbrott, intog i Mars, efter tvä veckors be- 
lägring, det fasta Kreuznach och kvarlämnade drott- 
ningen, jämte Axel Oxenstjema, i Mainz. Men Tilly 
hade under tiden öfverrumplat Gustaf Horn i Bamberg 
och gjort stor förödebe. Konungen ryckte i hans spär 
nedät Donau och sökte att öfver Lech intränga i Bajern. 
Förgäfves invände hans fältherrar att strömmen var strid 
och djup samt att kurfursten med Tilly, Altringer och 
22,000 man väntade honom pä motsatta stranden. Konun- 
gen talade Alexanders ord vid Granicus: »Skola vi, 
som gätt fifver Elbe, Öder och Rhen, ja öfver själfva 
Östersjön, stanna försagda vid Lechfloden?» Och öfver^ 
gången beslöts. 

Länge red konungen långs stranden att söka ett 
passligt ställe. Slutligen fann han det vid en krökning 
af floden; en af hans dragoner förklädde sig till bonde, 
låtaande vilja öfver, och lockade ur de godtrogne bajrarne 
att Lech var tjugutvä fot djup. Några bondstugor ned- 
refvos, af timret gjordes lagom höga träbockar för en 
blifvande brygga, fyra batterier med inalles sjuttio ka- 
noner uppfördes pä stranden, och löpgrafvar inrättades 
för skarpskyttame, medan en tjock rök af rå ved och 
vät halm insvepte hela nejden i mörker. 

Dock Tilly var gammal och klok; snart stod han 
med hela sin här i skogen pä andra stranden, uppförde 
starka förskansningar och gräfde i den sänka marken 
djupa diken, hvarifrån hans musketörer riktade en mör- 
dande eld. Den 3 April begynte de svenska kanotk^tTAL 
gifwM Bwar på tal och sopade den gentölvex WftiwA^ 



9() KONUNOBNS RING 

landtungan ran. Dan 6 April häda man vdagt boekan 
midtundar fiandana ald; na kaatadaa plankor éUtn 
och, som vanligt, aUekadaa finnarna frimat i aldan. 1h 
handra af daras fotknaktar» alla frivilliga, dan lilla ljöd 
Larsson och dan kicka aavolakaaran Putvo LTydiUin 
spetsen, fingo batelbing att gi Ofvar plankonm, iQr a 
vid motsatta stranden uppföra an skana till hwindaiMi fi 
svar, och åt hvar och an lofvadaa i balOning tio rikadala 
Det var ett högtidligt och åtgörande ögonldiek, på hvilhi 
Bajerns öde berodde» ty hvarja atand konda an af TiDj 
kulor tråtfa bryggan och hindra öfvargångan. 

Finnarna bortlade geviren, togo hackor och apaå 
samt rusade i fullt aprång nndar hurrarop öfvar planhewi 
Den förfärligaste korseld ur alla Tillya akanaar riklaÉ 
genast mot denna enda punkt; hvarja ögonblick Mdsh 
en kula i vattnet, yrde kring aig att högt akum ai 
studsade hvinande mot den klena bryggan, in förlöpaad 
sig mot stranden, in hoppande i höga bågar öttar i 
framrusande finnarna, in nedslående midtibland di 
och kringströende i vågen deraa sönderskjutna 
Det är icke sagdt huru många af de trehundra 
öfver; nog af, de som kommo hade icke tid hvarkoBt 
se sig tillbaka eller att räkna sitt antal, de höggo bU 
tag med hackor och spadar och hade inom en kort alai 
uppkastat en skans af jord, som i någon mån akyddai 
deras front, medan sidorna fortforo att vara blottatilU 
för strandbatteriemas eld. 

Tilly begrep alltför väl vikten af denna punkt ot 
fördubblade sin eld. Svenskarna likaså föratodo ögll 
blickets vikt och öfversåUade den motligganda akogi 
med ett hagel af kulor, hvilka än gnistrande alogo m 
stenarna, än nedmejade trädtopparna vida omkring w 
nedstörtade en skur af grenar, spillror och 



FINNARNE VtD l.FXH 97 

Fver bajrarnes leder, sotn stodo daruoder i fCrbidan på 
rder att framrycka. KonunBen själF, för alt lifva aitt 
lik, ilade till batterierna och riktade med egen band 
!ke mindre än sextio ekotl. Kanondundret var sä alarht, 
!t det hördes flera mil in i det förskräckta Bajern. 

De fOrsC Ofverkomne Gnnarne begynte alt fniktans- 
Irdt glesna; men först när skansen var färdig, sågo sig 
9 kvarblifne om och blefvo varse alt deras antal smultit 
11 mindre än hälften och att hundrade af dem lågo 
lodande pA marken, utan att räkna dem floden slukat. 
ock i samma stund befallde konungen den unge, seder- 
«n 8& r)'ktbare Carl Gustaf Wrangel att ila till deras 
ulsSttning. Finname, utom sig b&de af elollbet öfversina 
ndsniäns mod och af oro för deras öde, begSrde med 
Iftighet att föras i elden, och i ett nu säg sig Wrangel 
Dgifven af trehundra andra finska frivillige, med bvilka 
ta bjftllemodigl sprang Öfver de sviktande plankorna. 
hd hOga hurrarop hälsades landsmännen af de först 
Frarkomne. Den tappre hertig Bernhard, bvilken, likt 
Bongen, hade en viss kiockarkSrlek för finnarne, begärde 
th flck tillStelae att göra en diversion till deras fördel. 
Bljd af en hop finska ryttare, fann han icke långt där- 
rta ett vadatälle i floden, sprängde lyckligt öfver och 
tgg med öfverd&dig djärfhet in p& fiendens högra flank. 
ajrarDe, med ögonen fastade p3 bron, blefvo i hög grad 
Frerraskade, råkade, oakladt sin stora öfverlSgsenhel, i 
trrirring och värjde sig endast svagt. Förfärligt härjade 
fttif Bernhards lilla skara i de brulna lederna, och 
man fienden hann komma till sans, hade han och hans ^_ 
Tltare slagit sig igenom till de öfrige hnnerne vid bro- ^H 
indan. ^H 

11 var genom dessa djärfva allt förkrossande ryttare- ^H 
' Snname vid denna lid erböllo del tnik.\a.dci tolIU- ^H 




98 

Det Hackapéliter, ar orden >hkkk&s pUllaI>. >biiggpk!> 
hvarmed de eiaseniellan uppmanlrado hvin&dn Tid in- 
loppet mot fienden. 

Lifvsde af denna framgång, begynie bo d«n tat 
trappen eftei den andra, bida sveuakl och tyikt fotfolk, 
att springa Bfver bryggan. Tilly, som i det lAngsta skyll 
att nlsåltasitl fiilk fflr svenskarr i oOrdandeeld, akickadt 
nn Altringer mnd starka mae tfottolkalt intaga akae- 

seo vid broftndaa ocb före »Afrerkomne. Oajrarae 

nalkades i fullt spring, n lade icke hunnit långt 

innan hela rotar störtade till mnrken fAr kulregnet 
Dock det gliide deras land — allt bvad Itl och kraft» 
hade sprang med raseri mot Bnnaraes skana. WcAogfli 
unga hjältebjarta klappade hflgt; orubbligt stod bana folk. 
Nu gfillde det. Lik en mörk sky alormade fienden 
skaror, glesnade, men åndock [yra «Iler fem taseo man 
starka mot skansen. Finnarne mottogo dem med varma 
aervietter; ffirät på femton stegs afalAnd knallade akotteo 
nr deras långa musköter; hvarje skott filide sia man. 
Bajrarna stDduade ett Cgonblick; da fleste bland dem 
voro nyv&rfvadt folk, de sviktade . . , finnarne fingo tid 
att ladda om, ännu en salva, ocb hela skaran af de «!«• 
mande upplOate aig i vild flykt Of ver stranden. Altringer 
ilade fram, samlade dem iler och f5rde dem för utdn 
g&ngen i elden; i detsamma hven en kanonkula gft titt 
förbi hans öra, att han störtade sanslös (ill marken. För 
andra g&ngen ryggade bajrarne; detta sig Tilly från sina 
skansar och sände sina gullgossar, de gamle M-alloneme, 
ned till stranden. Afven wallonerae höllo e; -•«— * -» 
förödande var kulregnet. Då fattade Tilly er 
ilade själf i epettten för sina tappre mot Gnnari 
Men icke mänga steg hade b&Tv Va%\\, xtotM 
dJgaade, tråftud at en faVkonevVnÄa., w» Vts 



FINNARNE VID LEf.ll 



benet. Vanmäktig bara den gamle fältherren från slagflllet 
och dog två veckor därefter, den 20 April, i IngolstadL 




Bajerska hären, som nu förlorat sina bästa anfö- 
rare, råkade i förvirring. Kurfursten, själf närvarande, 
drog sig, gynnad af nallena mörker, rådlös tillbaka, läm- 
nande 2,000 döda på slagfältet och vSgen till hjärtat af 
Bajern Öppen töi eveDskame. 

Följande dagen gick Leia evenaka bären öfver Lech. 
Konungen utdelade med frikostig hand belöningar ål sina 
tappre. Bland desse rar en ryttare, hvilken åtföljt hertig 
Bernhard och af honom p& det högsta rekommendera- 
des. Ryttaren var Bertel; tre sår, dock alla latla, be- 
kräftade hertigens förord. Bertel ålerGck sin grad, men 
ic-ke hvad han mest värderade: konungens ynnest och 
t&ttroende. Och han beslöt, att &let:viQIL& d«\.\2., om, &%\ 
^k akttlh toata basis Ul. 



_E& 



^^^^ 



100 KONUNGENS RINO 

Dänfter följde Onstaf AdoUi tig 
som svor honom trohetsed och till hwe lia 
lysande fester. Ryktet, som fOrenade Baomen GmIsii 
Augusta, hviskade att konungen hår i iiti tilifiBBJ 
tyska rikes hntvadstad, en annan Hauribal i Gapa 
öfverlämnade sig åt veklighet och nOjen. Ryktet naiMli 
sig: Gustaf Adolf hi m tad e endast andan oeh hvilH 
inom sin panna allt djirfvare planer. Men Mn den 
tid begynte det att spöka i konongens Tig. DUaiqgal 
gick framför honom med barthnggande e?lrd och vi 
tade än här» in dir ett hngg Tid hans aklat liknaom fl 
att ständigt ropa i hans öra: dödlige, minna att da iel 
är en gud I 

Man kunde tro» att de onda makterna na» Mds 
ärelystnaden börjat få makt öfver konnngena ^iaam M 
han icke mer drefs allenast af den heliga kampa» fl 
tron, fördubblat kring honom aina mörka IBiviL B 
hemlig, men fruktansvärd fiende gick öhreralU I hai 
väg och mättade åt honom döden, dock innu alltid fll 
gäfves. Vid det djärfva och misslyckade anlallel | 
Ingolstadt fanns, så berättar FryzeD, en kanon på vaDanM 
Fikonet benämnd och ryktbar för att skjuta både Uiii 
och säkert. Styckjunkaren på vallen såg nte på fUh 
en man med svajande plym rida på en stolt springai 
och omgifven af uppvaktande följeslagare. »Se dir» 
sade han, »rider en förnäm herre, men jag akall atia 
göra slut på hans resa,» hvarvid han riktade och alskl 
Fikonet. Kulan kastade häst och ryttare öfverinda; d 
öfrige skyndade med förskrickelse till, men kononge 
— ty det var han — uppreste sig höljd af blod oe 
damm, dock oskadd, undan den krossade histen» i A 
han utropade: »ännu är icVe Ilw^^ m^%^W^ \^^ 
stadta borgåre uppgräfde aedan d«a dMiÄ^ V%iX»a ^ 



MYA ÄFVENTYR 101 

uppstoppade hans skinn till evärdelig åminnelse. Kort 
därefter red vid konangens sida den unge markgrefven 
af Baden-Darlach, som nyss förut varit en af de mest 
lysande kavaljerer på balerna i Augsburg. En kanon- 
kula for hvinande ett par alnar på sidan om konungen, 
och när denne såg sig om, sjönk markgrefven utan huf- 
vnd ur sadeln. 



7. Nya äfventyr. 

Från Ingolstadt vände sig konungen till Landshut i 
det inre af Bajern. Ju längre han framträngde i 
detta land, som aldrig förut sett en kättarehär inom sin 
gräns, desto mörkare blef befolkningens fanatism, desto 
vildare och blodigare dess motstånd. Stora hopar af 
landtfolk samlade sig, anförde af sina munkar, lurade 
öfverallt på svenskame, nedgjorde allt hvad de öfver- 
kommo och pinade sina fångar med alla upptänkliga 
kval. Konungens folk å sin sida, öfvermodigt af fram- 
gången och retadt af dessa grymheter, begynte att svika 
sitt ärofulla rykte om krigstukt och med blodig hämnd 
hemsöka de trakter de genomtågade. Vidt och bredt i 
den svenska härens rygg rasade mord och försåt; och 
ve den trupp, som, icke tillräckligt manstark, vågade 
skilja sig blott några skotthåll från hufvudstyrkan. 

Kommen allt djupare i landet, ville konungen en 
dag skicka nya viktiga order till Baner, hvWk^ii \ Wii%^ 
Mmmare mancber betåckande återtåget tycWIö \ Vätä 
apir från Ingolatadt För landets osäkerhel vax ©n %%Awdl 




103 RoiroNaeMs hinci 

bndskickniag ytterst vådlig, och honnngea TJlla irk» dfr 
till beordra en större atyrkii. Då erbjOd Biu «n a^ 
ofDcer st ffnnarne att, tlföljd blott af tvenne ryUan, 
nlfOrt dflttfi iifipdrag. Konung«n aamlyckls dårtill, oct 
de (6rvågn4) ryitarne beftåfvo Hig aenl vm «o sftoa i 
Maj på det Uiliga, tfiget. 

Den unge officern var ii m annan ftD rår vtJbt 
kante Bertel, åtroljd af fiaterbc lingvn Pekka och tarMi- 
linningen Vilikka. Nallen var lulen o<'h mOrk ; de tn 
ryttame redo fAreiktigl midtel : vägna, fruktande lib 
roychet att fdrvillaa i en obekant nejd aom alt tiittu 
af lurande bajrarea kulor i skogsbrynet. Elt fint regt 
uppbl&tle ånnu mer d«n af framtågande trosa fGt- 
störda vägen, och vid hrarjo steg måsle man befara alt 
anafva Afver en sten eller nedaldrla i en grop af regn- 
vatten. 

— H&r på, aade Vitikka g&ckande till ain 8id«- 
fcamrat — du Br en pobjalainen och kan aåledea troUaf 

— Dålig karl vore jag vål annirs, genmftlde Pekka 
i eamma ton. 

— Så trolla otta då i fluxen till Hallelmala åa ocb 
laga att vi dSr nedanfOr backen ae ljusen glimma Ma 
Hämeenlinnaa elott. Dår sitter en Isltarenicka, som jag 
förr hade kllr, och jag ville hellre aofva vid hennes aida 
i natt, fin har i putiama af dnnna fördömda akog. 

— Sådant år en amal aak fCr mig, avarade Pekka 
skrytande: — pasapå, där ser du redan ljusen akina fråa 
Hämeenlinna. 

Kamraten analrSngde aina ögon, ovisa om «-*'-»~^ 
ningen talade skämt eller allvar, ty det leD: 
han fullt ut lika mOjligt aom det förra. I ajllb 
syntes i dålden nedanffir ett Ijoaskimmer, mK 
"aningen begrep anart nog att han inno var t 



NYA ÅFVENTYR 103 

il skild från hembygden. Hästarna stannade plötsligt 
ih kunde icke förmås att gå längre. En tät förhugg- 
ng af tvärsöfver vägen fällda träd satte ett oöfverstig- 
(t hinder för ryttames färd. 

— Stilla I hviskade Bertel, jag hör ett rassel i 
dåskogen. 

Ryttame höllo ett stycke åt sidan och hakade sig 
\d på hästryggen onder ljudlös tystnad. På motsatta 
lan om vägen hördes fotsteg och afbratna kvistars 
Bsel. 

— De måste vara här inom en kvarts timme, sade 
i röst med den välkända bajerska brytningen. 

— Huru mänga äro de? 

— Trettio ryttare med tio eller tolf packhästar. De 
öto i skymningen upp från Geisenfeld och föra med 
; en fången flicka. 

— Och hur många äro vi själfva? 

— Vidpass femtio skyttar och sjuttio eller åttatio 
pnade med yxor och högafflar. 

— Godt. Intet skott får lossas innan de äro på 
I steg nära. 

I detta ögonblick gnäggade Bertels häst, Lappen 
Ilad, hemma från Rovaniemi, liten, men liflig och 
irk. 

— Verdal ljöd det från landsvägen I 

— Svensk! ropade Bertel djärft, likasom i Wurz- 
jgs port, fyrade af en pistol åt det håll där rösten 
rdes och varseblef vid blixten af skottet en stor hop 
nder, som lägrat sig invid förhuggningen. Därpå kastade 
n om sin häst, manade sina bussar att följa och 
lopperade raskt på vägen åt Landshut tillbaka. 

Hen blixten hade äfven för bönderae upptäckt de 
) ryttarae och de skyndade strax att at&nga d^m ^^%Tk« 



104 KONUNGENS RINO 



Bertel med Lappen kom lyckligt undaiii 
häst snafvade öfver en atnbbe och Pekkas Ma hM» 
häat ifrån Storkyro fick, under bemödandol 9åt hommt 
upp ur moraset, ett pikstygn i bringan. Bortalt Mmali 
de sinaa fara och ej konde tOrmå sig att Mwm^bå 
dem, svängde om» nedhögg de närmaste btadoTMp fallili 
Pekkas häst i tygeln och sökta draga honom Q|>m vaåm 
tillrop åt Vitikka att lämna sin häst och hoppa opp |l 
Lappens rygg. Så när hade detta djärtva UMÖk Ifohalik 
redan voro de tre pA vägen igen» då hastigt ett hvoMiii 
hördes, en rännsnara flög kring Bertals akuldnir osk 
drog honom våldsamt af hästryggen. Vitikka fBil i nuaaa 
stund, Lappen, befriad från sin dabbla börda, galopps 
rade med lösa tyglar ain väg, och med elkr mot aii 
vilja följde äfven Pekka. Bertel och Vitikka toto i 
blinken öfvermannade och bakbondna. 

— Häng hondame innan de andre komma! ro- 
pade en. 

— Med hufvudet nedåt! föreslog en annan. 

— Och en liten brasa under I inföll en tredje* 

— Ingen eld I Intet buller! befallde en Qärde, mm 
tycktes hafva mest att säga. — Hör på, kamrat, hvi- 
skade han till de på marken liggande fångame, var 
det finska ni talade er emellan? 

— Drag åt fanders, brummade Vitikka. 

— Maledicti, maledicti Fennones! utropade dsa 
förra rösten i mörkret. I hören mig till! 

— Nu komma del utropade en af hopen, och veik- 
ligen hörde man hästtraf på vägen åL Ingolstadt Bta- 
deme höllo sig tysta och tillstoppade för större sikar- 
hets skull de fångnes munnar. De ankommande redo 
vid fackelsken och syntes vara en trupp tyska marodörer, 
som återvände från ett ströftåg i nejden. Vid den haati|a 




ridten Tareeblefvo de icke förhuggningen, innan de gtodo 
tätt därinvid, och i Bamma Ggonblictc Bmatlrade ötrer 
de fällda trädstammarna en förödande aalra. Man såg 
tio eller tolf at de främste störta till marken, hästarna 
stegrade sig och släpade de fallne vid stigbyglarna, beta 
skaran råkade i förvirring, en del vände genast om, kull- 
ridande bvarandra och packhästarna, andra alloasade sina 
pistoler p& mäfä mot den bakom förhuggningen gömda 
fienden. Böndeme rusade fram ur sitt bakhäll, kastade 
Btg ned raseri Cfver de kvarblitne och ryckte dem med 
r&nnsnaror af hästryggen. Föi^äfves värjde sig rydame 
med förtviflana mod; inom mindre än tio minuter var 
hela truppen skingrad, åtta eller tia hade undkommit, 
femton Ifigo blödande pä vägen och sex eller sju 
voro tingne jämte det mesta af deras medförda byte. 
Blott fyra af böndeme hade fallit. Bajrarnes hämnd var 
omänsklig. De sköto sina fångar med löst kiut i ansiktet, 
som däraf sveddes svart, nedgräfde dem till hälften i 
den fuktiga marken och stenade dem l&ngsamt till döds. 
När delta grymma arbete var gjordt, förelog man 
sig alt bringa bytet i såkefbel. Bertel och hans följe- 
slagare kastades bundne pä en af de tagna hästarna, 
och si gick marschen inät skogen. Efter en stund 
gjordes halt vid en enstaka gård, de fångne släpades 
in och lades pä golfvet i en afskild kammare, medan 
böndeme i stugan utanför i vild segerglädje styrkte sig 
med ryttaroeB medförda vinförräder. In i kammaren 
trädde na en dödsblek munk, bärande ett svärd vid sidan 
i ett rep af hampa. Med välbehag närmade ban facklan 

^ Ifll fäagaraes faufvoden, borttog kafveln från deras mun 

^m^ betraktade tigande deras drag. 

^K. — Ser jag rätt, sade han slutligen hänleende, si 

^Br det löjtnant Bertel af konungens lifvskt? 



lOti KONUNGENS RING ^B 

Bertel såg upp och igenkände jesuiten HieronymiBK 

— Välkommen till mig, beir löjtnant, och tack fifeC 
aisl! En sä rar gäst måste på det b&sta undfägnaair 
Jag tycker mig bafva sett ockaå den kamraten (Brol^ 
(orltor ban, pekande på Vitikka. 

Den vilde lav astländ aren såg bonom stint i ögooa 
och vred sin mun till ett trotsigt grin. 

— Hvad har du gjort af dina öron, munk? ropnil 
han gäckande. Bort med kalotten, hCnstjuf, och låt K 
om där vuxit åaoeöronl 

Vid denna mer än dj9rfva erinran om Breitentelda 
Talplats skuggades jeenitens ögonbr)'n af eit svart mdta, 
en rodnad for öfver hans bleka drag och hans ISpptt 
eamm an betos af raseri. 

— Tänk på dina egna öron, kamrat 1 sade bliL 
Analhema maranathal de skola snart hafva hört na| 
i denna världen. 

Vid dessa ord klappade jesuiten två resor i händenu, 
och in trldde en smed med sitt skinnförkläde, bärande 




NYA ÄFVENTYR 107 

log föraktligt. En hastig rodnad fäi^de hans bruna 
kind, men blott för ett ögonblick. Han hade numera 
endast ett Ora. 

— Vill du afsvärja din tro, bekänna påfven och 
förbanna Luther, så får du behålla ditt andra öra? 

— Gnidarel utbrast tavastlänningen. Din herre 
och mästare brukar bjuda land och riken, och du bjuder 
mig bara ett uselt öra I 

— Vänstra örat, fortfor jesuiten kallt. 

Smeden gjorde som befalldes. Den marterade sol- 
daten log. 

— Munk, det är dock skändligtl utbrast den bred- 
vid liggande Bertel. Döda oss, om du vill, men döda 
oss fort I 

— Och hvem har sagt att jag ämnar döda ert 
genmälde pater Hieronymus smilande. Tvärtom, det 
beror på er själf att oskadd återfå er frihet ännu i natt. 

— Och hvad begär du af mig? 

— Ni är en tapper ung man, löjtnant Bertel! Det 
gör mig ondt att konungen så skymfligt och så orättvist 
beröfvat er den grad ni förtjenat med ert blod. 

— Jaså, det gör er ondt? Nå än sedan. 

— I ert ställe skulle jag hämnas. 

— Hämnas? Åja, jag har tänkt därpå. 

— Ni tillhör Gustaf Adolfs lifvakt. Vet ni väl, 
unge vän, hvad de rättrogne katolske furstarne skulle 
gifva den som öfverlämnar konungen död eller lefvande 
i deras händer? 

— Hur skulle jag veta det, vördige fader? 

— Ett furstendöme, om han är adelsman; femtio- 
tusen dukater, om han är ofrälse. 

— r<3M^ fader, det är bra Utel löt en äV ^Vot 




108 RONUNGENS an«G 

— Vaij nellan dSden ocb en fimlliK belSolBcf' 

— Det Var dk djl ni ville kotnmB, vAtdiga hderf 

— GOr loRi ni vill; när ni b«tfink( or, kamu H 
vidare talaa vid. Dttnna gånf kan ni köpa lif och friluc 
f&r båttre pria, tHr en smftuk. 

— Hvad skulle det vara, värdige faderV 

— Hör Blig. Jag fordrar endast en dfr ed att ni 
vill göra mig en obetydlig tjensil. Konung Oiutat Adolf 
bär p& sitt bOgra pekfinger en liten ring af koppar. Dm 
är tör honom af ringa värde, men för mig, ange vtn. 
har den bögie vikt, jag är . . . koostaamlare, ja^ vi]h 
gärna äga ett minne af en konung, hvitken jag måalt 
hata aom fiende, men beundra som människa. 

— Och ringen . . ? 

— Ringen måste ni svära att skaffa ph hvad alU 
Bom helst i min hand innan manen niista gäng rtndaa- 
G&r det, och ni är tri! 

— Jaså, bara en liten synd mot sjunde budetP Och 
aSaten har ni redan färdig, ej så? (ii, eländige tjof, 
och tacka din lycka att min arm Ir bunden; vid himlen, 
den skulle annars lära dig all bafva re^^pekt för en kri- 
gares hederi 

— Stilla, unge man, kom ibåg atl ert lif är 1 mina 
händer. När jag alutal med kamraten, skall jag börja 
med er. 

Bertel gaf honom btott en föraktlig blick. 

— Smed^ till verket! mumlade jesuiten doft. Och 
smeden ryckte ånyo ur elden sin bvitglQdande tång. 

1 samma ögonblick uppstod elt förvirradl buUet bbud 
bönderne i atagan atanför. Man ropade: »tiU 
Svenskarne iro öfver osal* Och i 
dörren. En del af bönderna fattade si 
-ofvande och dmckne på golffet 



NYA ÄFVENTYR lOÖ 

in tydligt den svenske officerns kommando: »tanden 
1 på huset, gossar, här hafva vi dem alla i fällan 1> 

Vid dessa ord hoppade jesaiten ut genom fönstret. 

En hetsig, men kort strid uppstod nu i dörren till 
igan. Böndeme dukade under om få minuter och 
gärde pardon. I stället fOr svar nedstöttes de främste 
k1 hillebarderna, de öfrige bundos, stugan med det 
88 ditförda bytet plundrades, och Bertel med sin illa 
sshandlade kamrat lossades från sina band. 

— Är det du, Larsson? utropade gladt den befriade 
Igen. 

— Blixt och dunder, är det du, Bertel ? Är det här 
vill aflämna konungens order? 

— Och du själf? 

— Ja, för tusan, du vet att jag är ett lyckans barn. 
g skickas att bevaka en transport, möter på vägen 
gra skurkar till marodörer, som omtala ett försåt här 
skogen; jag ilar i deras spår, befriar en rask pojke 
h förtjenar en vacker flicka. Se på henne: kinder 
m en tulpan, ögon att köpa fisk med I 

Bertel såg sig om, och vid hans sida stod en dar- 
ide fiicka, hälft vanmäktig af skrämsel. 

— Det är ju Kätchen, fröken Reginas kammartärna I 
ropade Bertel, som mången gång sett den glada flickan 
8 hennes dystra fröken. 

— Rädda mig, löjtnant, rädda mig I ropade flickan 
h fattade häftigt hans arm. Man har med våld ryckt 
g ur min mosters hus. 

— Larsson, jag ber dig, skänk mig flickan I 

— Rider dig dn, vill du taga min flicka ifrån mig? 

— Gif henne fri, jag ber dig därom I 

— Om några veckor, vasserra ja. Men släpp henne, 
jer jag dig, eller . . . Den hetlefrade \\VW Vtov^ik 




110 ROKONOBNS KINQ 



hfijdfl sitt I&nga •v&rd, på hvilket hui nyss Bpetsat « I 
bonde. I 

— Stugan bnnnerl ropadea i deUamma från tlli 
håll, och sn kvSfvADde Ijork rök bAvisade farans vert 
ligheL Bertel alOrtad» ut mtid flickan, LarssoD otUa. 
och si fOrgirk rredena hetta fdr elden*. Fi'>r8t Dir mu 
ale på gården såg stugan i (ull låga, rann det Bertel i 
hågen att stugan därinne var uppfylld med mSnniakat 
omkring trettio bönder, bundne till h&nder och tottu. 

— Kom, skynda, låtom om rådda de olycklige! nt- 
ropade han. 

— Ar du galen? genmilde Laraaon akratta&da 
Det år ja bloll några af de lymlanie, som nyas bragt ci 
mången raak buase af de vira om lifvet. Brasa på, gossirl 

Det var ock fCr sent att numera hjälpa. De olyct 
lige bajrame föDo ett offer f5r tidens barbariska krigv 
sått, Bom så ofta lät den ena grymheten 6tTerbjadadn 
andra. Hed alaky vända vi oss bort från deaea vildi, 
till tidsskildringen börande upptraden, tör att haatt tlU 
den mera stomrlada och upplyftande taflan af det nei^ 
ska lejonets eisla kamp. 



8. Niirnberg och Liltzen. 

HIndelsemn hopi aig, likt våg på våg i 
fors, och beritteUen, triogd i trångi 
tvungen att ila med forsooa haati^hst. Bo 
akpidå ötver de mltkvIi^cutA UndA\a«t 



nCrnberg och i.Ctzen 111 

T&rdig tid, för att återfinna den lilla, men genom en hel 
rad af Åldrar och öden fortlöpande tråden af vår be- 
rällelse: konungena ring. 

Wallenatein, den förfärlige, hade föraonat sig med 
kejsaren, samtal en fruktansvSrd här och vände sig lik 
ett arart åakmotn mot det rika Nurtiberg. Gustaf Adolf 
afhtGI sin segerbana i Bajern, för att ila til] bana mCle, 
och bär, i tvenne starkt förakansade läger, stodo båda 
härarna i elfva veckor orörliga mothfarandra — pantern 
och lejonet, hukande sig till språng och skarpt bevakande 
bvarandras minsta rCretse. Hela nejden utaöga af deaaa 
fa£rars underhåll, och i ständiga ströFlAg hämtades lång- 
TigH liFsmedel. Bland de kejserlige ntmärkle sig härvid 
Isolanis kroater, bland de avenske Taupadala dragoner 
och Stålhandskes finska ryttare. 

Hungersnöden, sommarhettan, farsoterna och den 
tyaka sotdateakens plundringar ntbredde nöd och elände 
Ofveralll. Gustaf Adolf, efter föreningen med Oxensljernas 
och Baners samlade skaror fiO,000 nnan stark, ryckte 
den S4 Augusti 1632 till storm mot Wallenstein, som 
med 00,000 man stod bakom ointagliga skansar. Långt 
före (lagningen begynte Toratensons kanoner dundra mot 
Alte Veste. I nattens mörker klättrade femhundra tyska 
mnsketörer af bvita brigaden uppför branterna och be- 
slego, oaktsdt det fCrfflrligaste kulregn, vallarna. Ett 
ögonblick aynles segern belöna deras dödsförakt; den 
yrvakna fiendens förvirring, kvinnomas skri och de sven- 
ska kulorna, som slogo öFverända tält och människor, 
g^-nnade anfallet. Men Wallenstein bibehöll eans och 
lugn, bortskickade kvinnorna och kastade Öfver de stor- 
mande massor på massor. Den tappra brigaden jagades 
med törhst tillbaka. Konungen gaf ej vika\ du ftTi ^"0% 
^oratMde bvit» hngaden; /örgåfves. Di kallfcAe &\aft3>l 




112 KnXrNtiENS RING 



Adolf SIDA flnnw, >fOr atl,* umd ScUIIh' Ofer, kwl 
deru nordislo mod koauna dtn tyska t»jtl>e>Bti att btygV' 
Del TKr Antvrbottniiiianui t mmka bncxtena Mar. b 
■ågo d&den far Ohomii i akepaad af haodrada «h^: 
meo beslQlauat, med orubbligt mod •i|cM de Ulltn 
uppffir den «f rego och blod slippnga bArgkantsa. D«i 
mot deeaa fasta vallar, mot d«[u moidiika kniragn atirf 
aade all deras tapperbel; mtd bland elden och dtdn 
aOkte do än en gftog alt falta (otfble på Tallen, mm 
ffirgifvea : d« fl aom Dndgkll kulor och pikar alfirtad» 
våldsamt tillbaka, för förNta g .ngfln aåg man GuOl 
Adolfs finnar rygga, oiih lika frukllOsa vora alla fAntt 
af följande trupper. De kejserlige baatada at att fBr 
ffilja, men drefvos tillbaka, utfOllo på nytt orh drafrai 
åter tillbuku. Med Btort manfall rasade ■triden bcla dagee, 
många de tappraste chefer stupade, ock dOdaåBgab 
mattade äler eo kula mot konungen, men utan att tiifti 
mer ån hans slCifvelsiita. 

Det kejserliga rylleriet kom i tärd med det svanato ! 
på vinslra flygeln. Cronent>ei^ med sina kyraasicrei, I 
klådde i j:irn från hutvud till fot ocb vidt berömde med I 
namnet >de oOfven'innelige>, kastade heBsame Ofrer I 
ftnda. Landigrefvcn at Hessen anmärkte med barra, til ] 
konungen på do tyska truppernas bekostnad ville akona 
sina egnu. >NAv&l,> aade Gustaf Adolf, >jag eksllsitids 
mina finnar, och jag hoppas att ombyte på folk akall 
medföra ombyte pft lycka.» Nu skickades Siälhandak* 
med riniiitrne mot Cronenberg och de oöfvervinneliga^ 
Mellan dessa kfirntrupper uppstod en alolf ~ •■ — "- 
Birid, af oförgttligt minne; på dea mad trai 
stranden af Regnitafloden drabbada båda ak 
man man mot man, båat mot UUL-, luA 
alöades srirdena b«tt, d« Unca. ^A(A«n>».\ 



nChnbero och lOtzen 

mången tapper ryllare jagades ned i Bodens gyttja. Det 
ftr troligt att finnarnea hästar äfven här uthärdade längre 
an de BkGna och snabba ungerska apringarne ocb aä- 
lunda bidrogo till segern. Den tappre Cronenberg fAll, 
hans oOfvervinneltge flydde för finname. I hans etSlle 
fninistörlade Fugger med betydlig styrka och dref fln- 
name, under oafbrulet fäktande, Ifingsamt med bröstet 
mot Genden till smäakogen. Dock här möttes de kej- 
aerlige af svenska fotfolkets eld. Fugger föll, ocb bana 
ryttare kastades åter tillbaka af de uttröttade finname. 
Vid nattens inbrott betäckte mer än 3,000 döda 
höjderna och tallen. I striden vid AKe Veate, säger 
Schiller, ansfigs Gustaf Adolf besegrad, emedan han ajälf 
ej segrade. Dagen därefter förändrade han ställning och 
den 8 September drog han bort till Bajern. 44,000 män- 
niskor, vän ocb Dende, hade pesten ocb kriget uppslukat 
under desBB roordiaka veckor i och omkiing Nilrnberg. 



H&stena mörker tog till, deea dimmor höljde Tysk- ^ 
landa blodstänkta jord, och ännu syntes ingen ända på 
fejderna. Blott en slor ande var bestämd att bär, efter 
m&nga stormar, hamna i det eviga lugnet och gä frän 
bfvetfl bOstliga natt till evigt ljus. Allt närmare sväf- 
rade dMsängeln öfver Gustaf Adolfs ädla hufvud och 
göt dfirötver denna glans af en högre värld, som man 
stundom ser i sista ögonblicket stråla kring de ädla på 
jorden. Hopen omkring dem misslager sig därpä, men den 
bortgående anar meningen. Tvä dagar före sin död 
hyllades Gustaf Adolf af folket i Naumburg som en gud, 
men genom haoa ajäl Bög aningen om håna b&neifi ^&«. 

Kban yttrade Ull Ä o/predikan len FabriciuB: »Vtto&uÄ*. 
.Ät Aw. lllastr. I. 




114 ROMiNCENS lUNO 

akall Gad sntrl nog »tnSw. båcl« deras itga* 

och mig, som ftr (Oremälel därför, och rwa att itna 

jag 9r en svag ooh dödlig mSontaka.» 

Konunt;«D bad« dragit upp ftt Sachsen, (Or att tSiji 
i spåreo den hlrjande Wallensteio. Vid Amatadl t^ 
han farrfit af Axel Oxen*tj«rna, 1 Grfurt at drottnof 
Haria Eleonora. Dfir och i " barg mirktea pi mli|i 
anordningar alt han rar bei pl hvad komma »kalk. 
Wallenatein, BOm trodde i Taia gingen i ntm- 

krarter, bcrtakickade Pappe n med 12.000 mas lill 
Balle; sjBlf atod han vid Ltit med 28.000 man. och 
konungen i Naumbarg med : 00. 

Hen den 4 Novembar, ni Imtlaf Adolf erfor Pa^ 
penheims aftAg, uppbrfit han kyndsaml fOr alt Ofr» 
raska sin ffiraragade fiende, b ilket hade Ifckala, os 
baa tcomniit till anfall den femte. Men i bana segerbaai 
kastade fAraynen ett ringa redakap, den lilla bacfcao 
Rippach, som, jämte nyasplOjds åkrar, fSrdrOjde kam 
väg. B'öra[ aenl pft aftonen den & November nalkadx 
konungen LQtz^n; Wallenatein lick (id och fCratod atl 
begagna den. Långa stora vågen &t Leipzig l&t han t6t- 
djupa dikena, appkasla brC8tv9m ocb p& b&da aidor na 
vägen fylla dera med sina bästa skarpttkytlar, 
alt med ain korseld föröda de anryckande 
Konungena krignräd afrfidde fr&D anfallet; blott b«rtK 
Bernhard rädde därtill, och konungen var at Moma 
tanke, >ty,> sade han, >det Sr bäst alt Iv&tta aig riktigt 
ren, nSr msn engång kommit i badet.* 

Natten var mörk och dyster. Koom 
den i en g)tmnial vagn tillaammans m 
ocb hertig Bernhard. Haiu nstlOaa i 
tänka pä allt, ocb då, Bågac heiUtelua. 
'Jti högra pekBoget en Utan ^a% al %s 




nCrsberg och lCtzen 

&t hetlig Bernhard och uppdrog honom all, tfall n&got 
mänsklig) honom hSnda ekulle, fifverlfimna densamma it 
en ung olGcer af hans finaka rylleri. 

Tidigt på morgonen red Guslaf AdolX ut att flfveree 
slagordningen. Han var klädd i elghudskyller med grå 
öfverrock; nSr man uppmanade honom alt på en sådan 
dag nyttja hameak, s('grade han: »Gud är mitt hunesk.* 
Ed tat dimma fördröjde anfallet. [ dagningen nppelämde 
hela haren »Vår Gud är osa en väldig boi^» orh när 
dimman fortfor, upptog konungen med egen röst »Gud 
v&n 088 nådig och huld* samt >Förfäraa ej, du lilla 
faop», hvilken senare han kort förut hade sammanskrifvit. 
Därpå red han förbi lederna, ropande: >i dsg, gosasr, 
skola vi göra slut på alla våra besvän; och två gånger 
Biufi'ade därvid bana häst. 

Först klockan elfva på förmiddagen skingrades dim- 
man af en lindrig vindpust. Genast ryckte svenska h&ren 
till asfall: på högra flygeln, som anfördes af konungen, 
stod åler Stålhandske med Gnnarne, därefter svenska 
trupper; ■ centern sveniika gula och gröna brigaderna 
under Nils Brahei på vänstra flygeln tyakl r)*tleri under 
herlig Bernhard. Mol hertigen slod Colloredomed kärnan 
af rylleriel, i centern stod Wallenstein själf med tila 
maasor af fotfolk i fyra stora terlier och sju kanoner 
framför fronten; mot Stålhandske slod Isolani med sina 
vilda, men tappra kroater. Fältropet var ä båda sidor 
detsamma som vid Breitenteld. När konungen gaf order 
lU) anfall, hopknäppte han händerna och utropade: 
>Jesu, Jesu, hjälp mig i dag etrida till ditt heliga 
namDs är«!> 

Nu antändes Lutzen ttt de kejserlige, artilleriet be- 
gynte dandra, ocb svenska hären ryckt« U&m, ro^tiX-ÄÄ. 
gtutsai i bår/an atora /Öriusler. Ändttigen Wom aiftTÄ"».». 




116 EONfNOENS RrXG 



centern efver pvfvarna, tog de eja kanonerna oeb Off» 
tndskutade fiendens trftmata tvi brigader. Kedsa tIb* 
■ig den tredje (ill dykt, då lyckades Wallenalein titmi 
dem atl stanna, svenskarne togos i Hanken af rytlshel, 
och flnnarne, som jagat kroateme och poUckanw fl 
flykten, faade finnu icke kommit Ofver grarvame. M didt 
konnngen fram i spetsen Kt aålånningarne; blott S 
faade nog goda hastar all följt inom. En aägan glriH 
en kejserlig musketör lagt an på honom med nilfw 
kola; Ttssl år att konungens Jislro ann blef kromd 
ocb att ban aCkte dölja sitt : , men snarl, mattad al 
blodfflrlnst, bad bertig(>n af La ibiirg. nom rnd vid biM 
sida, att obemårkt föra honom i r striden. Dock I ■m* 
dena tutnmel framstörtade Götz' kyrasaierer och i epelMi 
[Or dem Moritz von Falkenberg, som igenklnde konuagai 
och aköt honom genom lifvet, under utrop: *digharja| 
långe aCkt!> Och slrax dflrpå föll Falkenb«rg ejtlf Ok 
en kula. Och då har konungttn vacklat i sadeln offt 
bedt hertigen rådda sitt eget lif: och hertigen har hlMt^ 
honom om litvet (ör att stöda bonom, n)«n 
ögonblick har hela svärmen ef fiender rtisat öfver 
och skilt dem åt. Ett pislolskolt har afitvedt hnrti 
hår, konungens hast har blifvit skjulen i halsen 
stegrat alg, och Gustaf Adolf har sjunkit ur sadi 
slipats ett stycke i stigbyglarna och därpå blifvit 
gande. Den unge pågen Leubelfingen från Ntirnbei^lutf 
bjudit honom sin häst, men icke förmått uppresa dM 
fallne. Några kejserlige ryttare ha kommit till srtUif' 
och frågat hvem den sårade var, och då LeubetfiB#eft 
ej velat svara, har den ene ilnt honom ii 
lifvet, den andre akjntit konungen genom hal 
efter andra på dem aflossat ia flara ab 
Mfwit hggsnde undai hSgax al Vik-, imh 




118 KONUNGENS RING 



lefde ännu några dagar därefter att (Or efterriridttn ImiIIIi 
den store Gustaf Adolfs sorgligt ofOrgitUga hjiltadfld. 

Under tiden hade svenska centern nödgats vika, 
tusen stympade lik betlckte slagfältet, och imni hadi 
man ej vunnit en fotsbredd mark. Båda hararna iuN- 
hade nästan samma ställning, som före slagets bAijaa. 
Då såg man konungens sårade häst, med den tema 
sadeln, höljd af blod galoppera in bland lederna. »KmigsB 
är fallen!» Och, säger Schiller skönt, »Ufret (öU i tsb- 
pris, då det heligaste af alla lif ej mera var till; dödes 
hade ingen fasa mer för den ringaste, sedan han ichi 
skonat det krönta hnfvudet». Hertig Bernhard sprlngde 
från led till led: »I svenskar, finnar och tyakar,» säds 
han, »er, vår och frihetens försvarare är fallen. Välan^ 
den som har konungen kär, han skynde framåt stt häm- 
nas hans död.» Den förste som följde denns msning 
var Stålhandske med finname; med otrolig ansträngning 
sprängde de öfver grafvama och jagade framför alg 
skaror af skingrade fiender; allt föll för deras hog^ 
Isolani, drifven på flykten, kastade sig om och sngisp 
svenska trossen, men förjagades åter. Med lika rssari 
trängde Brahe med centern öfver grafvama, medan 
hertig Bernhard, utan att akta den kula, som krossade 
hans arm, tog ett af fiendens batterier. Hela kejsetlip 
hären dignade, bräcktes och vacklade för detta förflUiga 
angrepp; dess krutvagnar sprungo i luften, Wallensteins 
maktspråk och Piccolominis lysande tapperhet förmådda 
icke mera hämma dess hejdlösa flykt. 

Dork i detsamma skållade vidt öfver slätten det 

jublande ropet: »Pappenheim är här! v Och Pappenheim, 

den tappraste bland de tappre, var där med sina ryttare, 

och hans första fråga Wdde-. >Vixa.i «it konungen af 

Sverige y» Man pekade pa SvttVi^iTi^ftVL^* \^^^t^ w^ 



nOrnberg och lutzen 119 

störtade dit Hår uppstod den hetaste, den mest för- 
bittrade strid. De kejserlige fattade mod, kastade om 
och anföllo från tre sidor på engång. Ingen vek. Brahe 
med gula brigaden föll nästan till sista man, Winckel 
med de blå föll i lika skön ordning, man för man, så 
som de stått i ledet Det öfriga svenska fotfolket drog 
sig långsamt tillbaka, segern syntes småle åt den allt 
förkrossande Pappenheim. 

Dock han, sin samtids Ajas, mannen med de hun- 
drade årren, skulle icke upplefva segerns dag. Redan i 
första anloppet mot finname krossade en falkonelkula 
hans höft; två mnskötkulor genomborrade hans ärriga 
barm ; man säger att Stålhandskes egen hand hade träffat 
honom. Han föll, ännu i döden fröjdande sig öfver 
Gustaf Adolfs fall, och nyheten om hans död spridde 
förfäran i de kejserliges leder. »Pappenheim är död; 
allt är förloradtl» 

Ännu engång ryckte svenskarne fram; hertig Bern- 
hard, Kniephausen, Stålhandske gjorde underverk. Men 
äfven Piccolomini, som med sex sår besteg sin sjunde 
häst, slogs med mer än mänsklig tapperhet, den kejserliga 
centern höll stånd, och endast mörkret afbröt striden. 
Wallenstein drog sig tillbaka, och den uttröttade svenska 
hären lägrade sig på slagfältet. Niotusen döda betäckte 
Lutzens slätter. 

Följderna af detta slag voro kännbara för de kej- 
serlige. De hade förlorat allt sitt artilleri, Pappenheim 
och — Wallensteins rykte såsom oöfvervinnelig. Den 
store friedländaren rasade af harm; hans hårda hand 
utdelade lika frikostigt galgen åt de fege, somdukaterna 
åt de tappre. Sjuk och dyster, drog han sig med åter- 
stoden af sin här, vidpass tiotusen man, \.\Wh«k»^ \jC\ 
Böbmen, dår atjåmoraa. bletvo hans naU\\%a wtcv^^lU^^^ 




ISO KONl^NGENS HtNO 

fÖnSdiska planer hans dagliga ro och dSden lOt Battltn i 
hand hani glfinaande lefnads alut. 

Dock gick Gtvar hela den katolska rartdeo atl 
omiteligt segerjubel, ty lutherdomen och aveaakariH 
hade förlorat oändligt mycket mer ftn doraa flonder. 
Förlamad var d«a arm, som s& mikligt svingat IjuMli 
och frihetens segrande evård; protestantemea smirta. 
blandad med fruktan för fia iden, rar allmfin otb 
djup. Icke utan grund sjöngs . ieur» i Wiens, Brflsseli 
och Madrida domk^Tkor; totf uagara lysande tjarfikt- 
ningar förherrligade i Madrid d i frukladH hjSII«na falt. 
men kejaar Ferdinand, atörre >n hans samtida, aigu 
hafva f&llt tårar vid anblicken af sin alagne fiendes 
blodiga kyller. 

Många aftgner gingo om den atore Oustaf Adolf* 
iöd; &.n var det hertig Franz Albert af Lauenborg, in 
Richelieu, Sn hertig Bernhard, som af folktron beskyllds* 
fSr delaktighet i konungens fall; men ingen af desM 
misstankar har af den oväldiga historien blifvil beltråflwL 
En nyare tysk författare meddelar följande sl^ea n 
folkets mun: >Guala[ Adolf, konung af Sverige, eiWUl 
medan han ännu var ganska ung, at ett fmntimoMr 
som han mycket älakade, en ring af jam, hrilken han 
sedan aldrig låt taga frän sin hand. Ringen beatod iI 
sju cirklar, hvilka bildade boksISfvema at håna Udi 
namn. Sju dagar fOre hans död blef denna ring honoo 
fråntagen, ulan att han då för ögonblicket märkte denna 
s&ltsamma stöld.» 

Låsaren vet, att denna beråttolse knutit sina trådar 
vid samma ' ring, men flera akl) iMrftttiga ti 
mödan, att ringen varit af koppar. 

Kvällen efter slaget aktckade hecti( Bar 
soldater att rid f åcUon sten %vW>^ ^ 



nGrnbero och l€tzen 121 

sh de funno det atplandradt, vanstålldt, under hopar 
I döde. Fördt till byn Meuohen, blef det där bal- 
imeradt, och soldateme fingo tillstånd att beskåda sin 
onungs och hjältes bleknade kropp. Där ftlldes bittra 
irar, men tårar fulla af stolthet tillika, ty äfven den 
ngaste ansåg sig stor genom äran att hafva slagits vid 
1 så hjältemodig konungs sida. 

— Se, sade en veteran af Stålhandskes finnar, hög- 
ndt snyftande — de hafva röfvat hans gyllene kedja och 
ms kopparring; jag ser ännu den hvita randen efter 
ngen på hans högra pekfinger. 

— Hvad skulle de bry sig om en ring af koppar? 
ågade en skotte, som, nyss kommen till hären, icke 
Inde de sägner, som gingo i svang bland menige man. 

— Hans ring I upprepade en pomrare hemlighets- 
illt Jo lita du på att jesuiterne visste hvad den 
2gde till. Ringen var förtrollad af en finsk häxa, och 
i länge konungen bar den, bet h varken järn eller bly 
[>på honom. 

— Men si, i dag har han tappat den, inföll en 
edje, och därför... begriper ni? 

— Hvad är det den pommerska päronätaren säger ? 
brast finnen förbittrad. Guds makt och ingen annan 
ir skyddat vår store kung, men ringen fick han 
rdom af en finsk flicka, som han i sin ungdom höll 
ycket kär; jag känner något mer därom jag, än ni, 
»pelmånsar I 

Hertig Bernhard, som dyster och tankfull betraktat 
inangens bleka drag, såg sig vid dessa ord om, förde 
m friska handen inom sin uppknäppta kyller, vände 
; till finnen och sade : 

— Kamrat, känner da en af Stålhandak^a o^Q^r^x^ 
f namn Bertel? 



133 KONUKOEN» niNO 




— Jft, DurchlsuchL 

— Lefver han? 

— Nej, Durchlauohl. 
Hertigen vinde sig fCratrOdd till en 

gsf order till hftger och v&nalnr. Om altgn ägon- 
blick syntes han åter vid konungens anblick srinra aif 
något. 

— Var det on tapper karl? (rAgade haa. 

— Han var en af Stilhandskes ryltar« I sade fitmsD 
entonigt ocb ned en stolthet, som ej illa klädde honom. 

— När 1611 han och hvuV 

— Vid sista nspptaget med pappenheimame. 

— Låt sftka honom 1 

Herligeas befallning utfArdes atan knöt af desse 
ytterst trStte soldater, som med ritts undrade bvv 
ffir jäst en af de yngste ofTicerame skulle nppafikas 
Snna denna natt, då Nils Brahe, Winckel och så mingeo 
snnan grånad anförare låg oupplagen i sitt blod pi slsg- 
fältet. POrsl emot morgonen återkommo de utakickads 
med det besked, alt Bertels döda kropp ingenstidea 
stod att finns. 

— Hm, sade hertigen miasnSjd, store män ha stun- 
dom sina små nycker; hvad skall jag na företaga med 
konangene ring? 

Och novembersolen rann blodrCd upp öfver LQtsena 
fält. En ny tid bröt in, mästaren var borta, och Ifir- 
jungame fingo se till huru de månde utffira hans verk. 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



II. 



SVÄRDET OCH PLOGEN. 



r 



I 




Fältskärns andra berättelse. 



Nir fiUtskirn slutat sin törsta berättelse, satto alla 
de nårvarande en god stånd tysta, vare sig nu att 
de tinkte ]>å den store konungens död eller därför att 
de i själfva verket ansågo berättelsen icke vara riktigt 
sht. Där säg man i den stoppade skinnsoffan gamla 
monnor i sin brunmtiga ylleschal och vid hennes sida 
den lärde magister Svenonius, skolmästaren, med sin 
blåa näsduk och sina hopknipna mässingsglasögon; till 
iriiger kapten Svanholm, postmästaren, som i sista kriget 
föriont sitt vänstra pekfinger; till vänster den vackra 
Anne Sofi, som den tiden var aderton år och bar en 
kög sköldpaddskam i sitt tjocka bruna hår, samt nedan- 
^ på golfvet med och utan pallar sex eller sju klippare 
Ddygdigt folk, piltar och yrhättor, alla med öppen mun, 
loffl hade de hört en spökhistoria. 

Den första som bröt tystnaden var Anne Sofi, i det 
Km med ett rop flög upp från stolen, snafvade och föll 
Qigister Svenonius i famnen. På sällskapet, som i detta 
f(mblick betenn sig vid Lutzen, gjorde detta lilla afbrott 
ngi^lr samma effekt, som hade alla Isolanis kroater 
jort chock på den fredliga kammaren. Postmästaren^ 
Bim rMim mi atrideuB betta, sprang upp oc\i tnLiEVQt^^ 




126 

g»mla mormor på hennee ijulu fot med Bin jlrcskoddi 
klack; skoliti&atareii eig h«lt fCratörd ut ocb beyrep iU> 
icke virdet at den börda han höll i eina armar — sllwl 
dea första och vackraste i hela hans Iif — barrtsr Inuti 
flög förvirrad filakils, kullatjålpte sina pallar och krtr 
bakom Oltakirns bögbarmade stol; bloit Andreas, tmc 
nyss fitföljt Stilhandskes ryttare i galopp fifver ptl 
varna, fattade fältsk&rna stora panaka rör med »ilba- 
knoppen och ställde sig i positui att mottaga kroattna 
med fälld bajonett. Gamle BKcken var den ende, son 
bibehöll sitt orubbliga lugn, upptog sin a flinga dou 
med pickanell, afbet en ganska liten bit och fiigidt 
dlrpå saktmodigt: 

— Hvad går flt dig, Anne Sofl? 

Anne Sofi lösgjorde sig rOdblommig och förtagen or 
magisterns armar, sig sig omkring efter illgaraingsmaaMi 
och förklarade att nägon hade stuckit henne med eaaål 
i armen. 

Gamla mormor, som, nfir dot beböFdes, had« stins 
p& näaan, lät genast anatålla process ocb ransakniDg. 
och se, det befanns alt Jonathan instuckit en knappnii 
i spetsen på sitt fina rottingsspS samt dirmed ofredsl 
äldsta syster midtunder dyningarna at »laget vid Lutzen. 
Processen blef kort och summarisk, hk den vid er 
krigsrätt, och min gode Jonatban fick den hårda dom, 
att begifva sig ned i barnkammaren och läsa en exln 
läxa till morgondagen. 

Sedan ordningen sålunda, p& de slora 
föranstaltande ocb utan synnerlig blodsotvii 
ilerslälld, hade sällskapet rådmm at^ a, 
samaprfika om filtskänu bertttelae. 

— Det ir en allU&t bnUfttum U«tr 
kuaia, begynts gantlK Taomuiii \ &*X ^ 



PiLTSKÄnNS ANmU BERÄTTK 

fÅslade etl &( deBsa talande milda ögonkast, som 
Snnu på filderdomen intogo alla hjärtan med deras egna 
ullryck sf fOrstftnd och godhet. — Alltför bullersam, 
det måtte jag säga; jag tycker mig Snnu känna mina 
öron i lås af det myckna kanondundret. Krig, de*, 
år dock något rysligt och aiakyvärdt, när man tänker 
sig så mycket blod på slagfältet och så många tärar 
hoa de hemmavarande. När skall den dag komma, då 
männiakoma, i stället för att sönderslita hvarandra, i 
frid och endräkt dela jorden och vfir Herres goda gåfvor 
sinsemellan y 

Post mästarens krigiska sympatier råkade häraf i 
harnesk. 

— Förlikas? Dela? Och inlet krig? Fy, kosin, 
fy, vill kusin göra världen till en myrstack? Jo det 
skulle se nt . . . pennfäktame skulle bIScka ned hela 
Tärlden, mesar och kujoner skulle hoppa en hederlig 
karl på nåsan, och när den ena nationen topprider den 
andra, skulle man allerödmjukaat bocka och tacka och 
se guds nåd el i g ut. Nej, d-n anamma, sådana karlar 
aom Gästat Adolf och Napoleon, de rOra på saker och 
ting bär i världen, tappa bort litet blod, som blifvit fO^ 
skämd af vållefnad, och däraf blir världen frisk. Jag 
minns finnu den 21 Augusti vid Karstula; Fieandt stod 
till vinster och jag till höger 

— Om jag törs falla min ärade broder i talet, af- 
bröt magistern, som hundrade och sjuttio gånger förut 
hört Karstulahistorien, däri Svanholm, den tiden ser- 
geant, förlorade sitt ryktbara finger — aå skulle jag 
bevisa bror, att världen kommer mycket bättre till rätta 
med black fin blod. Inter arma säent ieges. Skalle 
khget rfda, si aatto vi na icke hlr vid uKt \n4fta oÄi 

^^tpddf i Bäckena kaimnue, utan vid kanonm-jum^ia». 



I 



12S FÄI.TSKÄRNS ANDRA BERÄTTELSE 

pä en fästningsmur, lunlan i hand, men inga pocida, 
krut i palrontaskan och icke en pris §Dug eo gtng, 
Men si bläcket är det som gjort bror BJälf till poet* 
mästare, i bläcket lefver bror och hafver sin vai«lM^ 
bläcket är brors dagliga spis, och hvad vore bror mid 
bara b'o(l och intet bläck, fr&gaa? 

— Hvad jag vore? Djäflar och hjältemod - . . jagt 

— Kusin Svanholm! sade gamla mormor med en 
talande blick på barnen. Poet mås Uren teg plötsliga 
stilla. 

Fältskärn insftg nfidTSadigheten att stitia fred mellan 
blodet och bläcket. 

— Jag menar, sade han, att nationerna lefra no 
värld igenom nägot sä när som vi andra människobsn. 
I ungdomen äro de vilda och galna, släsa och grafsen 
samt rifva bvarandra i stycken, man mot man. Dta* 
efter bli de äldre och klokare, bilta på krutet, som 



r 



^ÄLTSKARNS ANDRA BERÄTTELSE 129 



— Därför begynner alla nationers ungdomshistoria 
med kriget och soldaten numro ett vid världens första 
iLompani hette Kain. Men efter kriget är sä gammalt 
som världen, kommer det ock att finnas sä länge världen 
står. Jag tror icke pä de vackra nya idéerna om en 
evig fred. Jag tror att sä länge tvä människor dela 
jorden sinsemellan, sä länge människohjärtat behäller 
sin själfviska äträ, skola de hemfalla under krigets för- 
bannelse. Vasserra, tron mig, den eviga freden bestar 
däri, att man icke mera har lof att släss sä blindt, slaf- 
viskt och ursinnigt som förr, utan med gladt mod, så 
att man klart gör sig reda hvarför och kan ge sig sju 
tusan i våld på att det är en rättfärdig sak man släss 
för, och si dä kan man hugga till med lust och glädje . . . 

— Det vill säga att släss för en idé, inföll magi- 
stern eftertänksamt. 

— Får gå, en idé. Si det är den finske soldatens 
ära, att han i alla tider slagits för den stora rättfärdiga 
saken att värja sitt land, utan att göra hemgäng i annans 
hus. Hen engång har han gått ut i världen att brottas 
på främmande jord, och dä har vär Herre sä vackert 
fogat, att det skett för den största och rättfärdigaste 
saken af alla, nämligen för att värja den rena evange- 
liska tron och hela världens samvetsfrihet. Det visste 
nog finnen i trettiåra kriget, därför var han så stor på 
sig. Han kände uppå sig, att hans hjärta var af samma 
sort som Gustaf Adolfs, hvilken dock, sä mycket jag 
förstår, var den störste fältherre, som någonsin lefvat, 
emedan han slogs och vann seger för den största sak det 
är vårdt att blöda för. 

— Berätta ännu litet mera om Gustaf Adolf, ut- 
ropade Andreas, aom at allt hvad fidtakSLtii \.a\«X *\^<^ 

begrep mer än det enda namnet. 

Ä — ^så. åer. Jllnstr, I. 



130 FÄLTSKÄHNS ANDRA BERÄTTBL8B 

— Söta bistå farbror, litet mera om Gutat Ad 
instämde de öfriga små, som med allrattOisla ■ 
hållits ] spatsergången af mormors stringa bliek 
syster Anne Sofi. 

— Nej tack vackert, den store koamigm ii 
död, och vi skola låta honom slamra i ro mutar 1 
darholmskyrkans hvalf. Och om berittelsen dirpå my^ 
förlorar, så vinner den ock något, nimligen att de Ol 
personerna trida bittre fram. Ty hirtills ha ▼! kni 
haft öga för något annat in hjiltekonnngen» och gs 
mormor har haft ritt diri, att våra öron flugit i lii 
kanoner. Så har det kommit sig, att bådo M 
Regina och jesuiten och i synnerhet Bertel, aom 
hjälten i sagan, gått som skuggor utan kropp ool 
förbi . . . 

— Och Kätchen, anmirkte mormor. Pte 
del vill jag helst veta något mera om det glada beal 
liga barnet. Jag säger ingenting om Regina» men 
säger jag, att en sådan svarthårig vild kattungei i 
hvar minut kan klösa ögonen ur en, ger jag i 
mycket för. 

— Och den ståtlige grefven af Lichtenstein, i 
vi ej ha sett sedan i Wiirzburg, tillade Anne Sofi. 
spär att han till slut blir Reginas fästman. 

— Jo ser man på, lilla kusin hör gima på 
örat, inföll postmästaren småslugt leende. Men 
ber dig, bror Bäck, befatta dig ej med krimskrams, 
oss hellre höra något mer om Stålhandske, Lyydik 
den lille tjocke Larsson och tavastländaren Vitikka. 1 
d-n skall karlen bärga sig utan öron? Jag mi 
ännu, den 21 Augusti var där en korpral vid Karstula 

— Bror Bäck, iniöU aVio\m^laT«tkH ^xna alltid 
obevekligt till hands hvaTgkn^ T^ataV.^«L xAxnsAA» — 



pIltskarns andra berIttelse 131 

Bäck, som bMrjustiiia mundi, den dömande rIttviBans 
sTård i sin hand, kan väl aldrig undgå att hissa jesniten 
Hieronymns i den högsta foras topp på Harzberget? 

— Akta sig, bror Svenonius, återtog postmästaren 
elakt, jesniten var en mycket lärd man, som kunde 
mycket latin . . . 

— Om finname skall jag berätta er hvad jag vet, 
sade fältskäm, men jag får på förhand säga er att det 
är alltför litet Låt oss vänta ännu ett par tiotal år, då 
skall Tål någon flitig man göra sig den mödan att ur 
gamla krönikor sammanleta våra raska landsmäns be- 
drifter. Tilldess få vi nöja oss med spridda drag . . • 
och kanske litet skarfva, tillade fältskärn med nog låg 
röst, att ej höras af de små, hvilka han gärna ville 
lämna i deras tro på sagans sannfärdighet. 

— Och hvad blef det af konungens ring? 

— Ja det få vi höra i morgon afton. 





1. En man frfin klubte- 

kriget 



I bortom Tyaklaods bOrdigt Mttu 
utbreder sig mot oorden ett alonnigt 
bet, favara yta ej skiftar i ebb och fiod, hTus fttrladK 
bvarl år betackas af vinterna isar och hvara fippaa fjittfu 
stuadom pfi gungande isbrygga burit heia krigaUm. 
Sedan årtasenden hafra de kringboende folken elagilB 
om besiltningen åt detta haf och färgat dess vågor med 
sitt blod ; rooB vid tiden fSr vir berättelse herskade fifrer 
nio itondedelar af deas vida kuster en enda makt, dea 
tiden mäktigast i norden: Osl«/-^'0n hade nlia nog Uitrit 
en inajO i Sveriges rike. 

Och ÖstersjCn atrScker eina väldiga blå aniutf mot 
öster ofh norr och sluter i eitt bruBar**" taaiuntma u 
dotter af hafvet, ett vågomaa lind, boi 
doras sköte, aom vlxer in i dag ooh m 
fasta klippor hOgt Afver ain 



EN MAN FRÄN KLLBBEKRIGET 133 

sterajCns mest älskade barn; in t dag tAmmer det 
Qa sjöars skaller i modems sköle, och det milkliga hafvet 
rhXfver sig icke därför, det drager sig älskande ocJi 
Qt tillbaka, tik en eftergifvande mor, alt dottern mft 
Lxa till och hvarje sommar kläda nya för dagen blottade 
rånder med gräa och blommor. Lyckligt del land, 
im vaggar inom sitt sköte tusen sjöars vig och mot 
ifret sträcker en strand af bundradef)'rlio milt Hafvet 
Ir makt och frihet, hafvet bär välstånd och bildning; 
ifvel är det rörliga civiliserande elementet pä jorden, 
fb ett land som stär i förbund med hafret kan 
driit (öretelna i nöd och betryck, om det ej ajftlf för- 
snar det. 

Och längt borta i Finlands nord ntbreder sig en 
tjd, som mer än någon annan är batvels fosterbarn, 
nedan den, långslutlande och \6g, sedan mannaminne 
ipvftxer ur vågen. Olaliga gröna öar böja sig vid 
»a knster: >I min ungdom, > säger den grånade sjö- 
snnen, »llGto bär stora skepp, dSrna en bät med möda 
T,* — och få år därefter bela hjordarna på den forna 
ifsbotlnen. Det lekande barnet lastar vid stranden aia 
It af flarn: ae dig omkring, du lilla, och märk noga 
IQ punkt, dir vågsvallet ritar sina ränder i sanden: 
Ir du blir man, akall du förgäfvea söka stranden där 
- långt bortom den gröna slälten hör du på afstfind 
I brus: och när du en dag slår som gubbe där, dä 
Ksig på stället för din barndoms sjö en blomstrand') 
i nejd, där städerna, som så klokt byggt 
r vid djupa sund och älfvar, om tvåhundrade 
i en mil till redden, och dSr kölar och skepps- 
1 framdragas ur kärren åtta mil inftt skogsbygderna I 
, nejd är Oslerbntten, deas område är alörra 
t konungarike, oefa det sträcket a\( UkE.f,V m^^ i 



« 




134 SVÄRDET OCH PLOGEN 

mot den yitenta norden, till Lapplando gräns, d&r 
aldrig Bär ned om midBommaren och aldrig upp ond» 
julmfirkcel. Tre mftnader om året vakar naturen dir i 
dafena oafbnitna glins, orh dfirunder kan du vid miA 
natt läaa den finaste bok; tre minador rarar oattaiv 
men en natt af stjärnor ooh norntken, «n natt «f ink 
ljus och snfiglans, froatigt klar orh beligt andaktafoH 
Blommors skOnhet fir fArg&ngligare dir, än roånnukon 
frOjd; sju mknader belftckae slAliema tt bUndande n) 
och sjfiama af landfaat is; men aldrig ir våran nma 
Ijof, ån etter en sådan vinters front; dock blandai i 
dess Ijufhet ett vemod som hjårtat vAl fOrstår. 

Vid hafvets kuster i detta nordliga land bo «m 
hvarandra tvenne folkstammar, oblandad» ocb inbflnha 
mycket olika, en brokig tafla af nalionela och lokalt 
egenheter i språk, seder, lynne, aocken fOr socken skupl 
markerade. Dock Annas hos alla vissa gemenBamma 
drag: rfirlighet, kraft oeh ett Öppet frimodigt vtaendt 
framför andra landels barn. Det är icke en geografisk 
slump, att de största och blodigaste slag i Finlmdi 
historia blifvit slagna på Oaterboilens jord. 

Fyra mil Jisler om Vasa, vid de låga strXndena af 
Kyro älf. utbreder sig Slorkyro socken, ett af da rikMta 
paslorater i Österbotten, hvara kornbod det ir. Hår 
vBxer i bördig lermylla den berömda utsädeerlg, som i 
årligen i stora kvantiteter akeppae till Sverige; helt { 
socknen är en nästan oafbruten elåtl af böljande aåde»- . 
fält, om hvilka det bekanta ordstäfvet säger, att »Stn- 1 
kyro åhfr och Limingo Sng ha icke sin Hke i bnd^ 
eller längd*. Folket år finakt, af ttTaatliaa 
i fordomlima; deaa låtande gamla kyrka, b) 
är ett af laodeta äldsta fomminnea. 

Det är hit vi na bedja llaaren Ulja. 



EN MAN FRÅN KLUBBEKRIGET 135 

Vid dden fOr vhi berättelse var denna nejd icke på 
l&ngt nfir aå odlad, som i senare tid. Rlubbekrigeta 
hirjningar hade satt dess välstånd mycket tillbaka, ännu 
en mansilder därefter spordes följderna af dess Kr- 
Adande nederlag, och härda krig med täta utskrifningai 
hindrade tiden att läka dess sår. Därför stod ännu om 
Bommaren 1632 mången gård öde i skogabrynet, åker- 
fälten alräckle sig icke långt frän älfstranden, och kärrens 
osunda dimmor betäckte nejden, när natten var eval. 
Skogarna, dft redan medtagna, lämnade ännu bränsle ffir 
tjärdalarna; en del af allmogen fiskade u(e vid Micbels- 
Sama, och den vördige kyrkoherden, herr Georgius 
TfaomuG Patur, hade icke dä, som hans nuvarande efter- 
trädare, sina fyra tusen nibel ailfver i behållen ärlig 
inkomst. 

Del var därför ögat med välbehag dröjde vid Berttia 
gård i närheten af kyrkan, ståtligare och mera välbyggd 
än alla de öfriga samt omgifven af de frodigaste åker- 
ttlL Sommaren hade lidit till medlet af Augusti, och 
skörden hade nyss begynt. Mer än sextio personer, 
män, kvinnor och barn — ty den österbottniska kvinnan 
arhetar hela sommaren utomhus — voro ifrigt syssel- 
aatla alt skära den gulnade rågen, uppsamla kärfvama 
ocb med konslfärdiga händer sammanställa dem i hfiga 
prydliga skylar. Dagen var varm och den krökta ställ- 
ningen under arbetet mödosam; det bände därför icke 
sållan att en och annan goddagspitt af arbetarna rätte 
uppå sig och kaatade en längtande blick pä den mjuka 
åkerrenen, just enkom skapad till hvilsoffa. Men därvid 
glömde han icke att kasta en fruktande blick pft en 
gammal man i vid grå vadmalsjacka, påtagligen ett slags 
uppsyningsman öfver arbetet, och eå otia någon masade 
aig, hördes hans granne hviaka: »Laraaoa k.omm«Ltv* 



SVÄRDET OCH PLOGEN 

hvilkeC genait både en [örtmderlig verkan, ej olik ■ 
försmak af karbaaen. 

Men LaresoD, en litea mod gubbe, mellan bl 
yfriga skägg och buakiga ögonbryn en mera godnnt 
gladlynt, än sträng blick framakyinlade, var i delta dg* ' 
blick sysselsatt med en af de arbetande krinnorns, NB 
under heltan och det tonga arbetet dignat vanndUlif 
ned p& dikesrenen. 

Alt döma af hennes bleka drag, var denna kvinm 
icke mera nng, hon hade m&hånda sell sina sex oci 
trettio somrar; men såg man blott hennes smSrta tU 
etler det milda, varma uttrycket af heonee blå figon, 
trodde man knappt att hon öfverskridit tjogotalel, Hdl 
hennes gestalt bar attrycket af en fordom aälUynt, BOi 
tidigt visanad akönhet, af mycket lidande och mycken 
undergifvenhet. Hon bar en fin bvit ylletröja, som aa 
för hettan var aflagd och blottade linlygsärmar af hn- 



EN MAN FHAN KLUBBEKRI^.KT 

hvsT Hnoa en far aftdan som hennes far i' Tvinga den 
spftda varelsen alt arbeta i en sådan hetta! . . . Drick 
litet, sft dSr . . . ee si, del var beskedligt, nn slfir du 
åter upp dina vackra Ögon. Var inte RngslJg nu, Meri, 
vi aka gå hem til] gärden, du skall få hvila dig, inte 
behöfver du arbeta mer i dag . . . 

Den spsda bleka kvinnan Mradkte resa aig upp och 
Återtaga den bortlagda skäran. 

— Tack, Larsson, sade hon med matt, men väl- 
ljudande r&Bt, jag m&r nu bättre, jag vill arbeta, lar 
vill det . . . 

— Far vill I utbrast den lille gubben hetsigt. Men 
ai jag vill del inte jag, jag tSrbjuder dig att arbeta jag, 
Meri, och ora far också skulle jaga mig pä dörren och 
jag mftele gä och tigga milt bröd, sä fär du inie arbeta 
i dag. Ni nå, kSra barn, tag inte illa vid, så dum är 
inte far. Han mäsle väl begripa att du inte har armar 
som vi andra, det rår du inte för, det har du af salig 
mor, som var född fröken, och af din uppfostran i 
Stockholm ... Se så, kom, lät oss gä hem, var inte 
envis nu, Meri I 

— Släpp mig, Larsson, dar kommer han sjllf! ut- 
ropade Meri, slet sig lös, fattade skäran och begynle 
inyo afmeja den gula halmen. Men vid det bon böjde 
sig ned, förmörkades hennes ögon af en ny svindel, och 
för andra gången sjönk hon blek och medvetslös mellan 
de höljande rägaxen. 

1 detsamma fördubblades arbetames ansträngningar 
nmdlomkring, ty han nalkades ajälf, den stränge, af 
alla fruktade husbonden på Bertila gärd. Lik en mörk 
sky kom han långsamt gående öfver gångstigen från 
gården, en reslig, ännu föga lutande gubbe om sjuttio 
^fc Baas drftkt skilde sig icke från den i aQmia8.tlvd 



138 SVÄRDET OCH PLOGEN 

dä hua bönderna brukliga: vida skjortärmar, l&ng i6ci-- 
randig vas), korta lärftebyxor, blåa elrumpor ocb konst- 
rikt arbetade näfverskor. Blott öfver den hviu hjSflBao 
bar han en spetsig stickad röd yllemösaa, hvars höjd 
gaf hans resliga gestalt ett än högre utseende. Hen 
oakladt dräktens enkelhet, var bela hans yttre i hOg 
grad befallande. Den bfiga raka växten, den beatåmdi 
hållningen, den genomträngande skarpa blicken ocb alt 
aldrig svikande drag af beslutsamhet, bersklystnad och 
stränghet kring den hflrdt hopdragna fifverläppen an- 
tydde pä engäng den forne partichefen och den mäktige 
rike jordägaren, van att heraka Ofver hundrade under 
lydande. När man såg denne gubbe, ffiratod man h»i^ 
för han p& sin tid i mänga kringliggande socknar var 
kSiid under namn af bondekungen. 

Den gamle Aron Bertila närmade aig kall och lugn det 
ställe, där hans enda dotter lig afdånad på afidea&ltel 

— Kören henne pä långflaken hem till gärden, be- 
fallde han drängame; om tvä limmar skall hon van 
tillbaka i arbetet. 




['.N MAS [-IUN KLUBBeKRtUET ]39 





140 

I do tnnu denna nejd ffir lyra ocfa 
år sedan? Flemingenx rvtlaro hade farit fram «ob 
hedningar, b^-n lAg t aaka, fftllen voro förlrampade it 
bastårnas hofvar. Hflr dfir xi sli var titt invid b^ da 
vilda fidemarken, balfbrftnda nakna alubbar reste ti| 
mellan pdlar o<'h gungfly, ingen v&g eller stig ledde bitit, 
och sjaifra skogens vai^ höll detta ställe för tuelt, tBr 
att sfikft sig hfir en kula. 

— Jag minns det mycket vU, svarade Larsson an- 
lon igt. 

— Och nu, se dig omkring, gamle vSn. och alg: 
hvem byggdi! denna by ur iska skönare in nlfOtt- 
sin fArr? Hvem rOjde denna ödemark, bvem gjoHa 
vSgar och etigar, hvem mfttte ut tegarna, hrem ald^ 
kade kSrret, bvem plöjde denna berrligt fruktbara jord, 
hvem sädde bela detta fäll, som nu vaggar för risdea 
och om fä dsgar skall med sina skördar mitta baadrada 
människor? Säg, Larsson, bvem är den man son nlfflit 
delta storverk? — Och den gamles jgon glänste af bin- 
ryckning. 

Men den lille gubben vid bans sida syntes fattad af 
en annan känsla. Han aftog ödmjukt sin alitaa hatt, 
hopknfippte sina bänder och sade allvarligt: 

— Intet är den som sår och intet den som vatlav: 
Gud allena fir den som våxten gifver. 

Bertila, försjunken i sina tankar, hörde honom louq^ 
och fortfor, utan att fatta hans mening: 

— Ja vid Gud, jag bar skådat onda dagar, tider af 
nöd, elände och törlviflan, dem svärdet fört öfver iorden. 
Och själf har jag dmgit svärdet till alt f* 

oväns gärd, och s^em har jag prttfvat al tU 
laget, bada till oOid. Därför har jag ritt 
fridens verk; jag vet hvad svärdet komma 



EN MAN PflAx KLliBIIEKHIQET Hl | 

(nd plogen ulrätlsr. 1 svärdets slftl sitter den onde 
nden pk lur, för all frossa af människors blod och 
krar; avlrdet mOrdar, svSrdet fördärfvar. Men plogen 
«r lif och lycka . . . Ser du, Larsson, delta fäit bar 
logen gjort. Där borta i Korsholm linnes en aköld 
ned Finlands vapen, där atår ett lejon med draget 
värd. Vore jag kung, skulle jagsäga: bort med svärdet 
ob plogen bitl Plogen är Finlands vapen; ha vibrfid, 
å ba vi ock armar nog, ha vi armar, a& jaga vi vfir 
B^ p& porten. Men utan brOd, Larsson, hvad hjälpa 
HjUl och krut? 

H^ — Bortila, sade Larsson tvekande ... du är en un- 
erlig man. Da hatar soldalerne och kriget, det kan 
tg godt fOratä ; de ha bränt din gärd och jagat din första 
ustm med hennes amä barn att dö i skogen. Själf 
ar du slagils i spetsen för böndeme och med knapp 
öd undkommit blodbadet pä llmolas ia. Att aädant 
;ke lätt förglöms, det begriper jag. Men hvad jag icke 
irstAr, det är att en bondevän som dn, en eoldatbatare, 
}rat upptager mig, en gammal brödlös aoldal, som fogde 
ä din gärd, därefter utmatar min Lasse — Gud väl- 
igne pojken — till kriget och slutligen skickar din 
[en dotterson, Meris barn, vär lille Gösta, ännu skägg- 

Éfilt bland konungens ryttare . . . 
ken gamle Berlilaa blick mörknade sällsamt, en 
^ sträng hade vidrörts, och han säg sig skygg 
ag, likasom fruktade han en lyssnare bakom 
EDS vägg. 

— Hvem är det aom talar om Meris barn? sade 
u) med Ug röst. Jsg känner ingen annan än min 
m G4>eta, född af min senare hustru under resan till 
(Dckholn, och Gud vare dig nädig, om nägonsin . . . 
IMOM glömma det där. Hvarför jag upptagit di%1 



i 




143 svJIbdbt och plorrn 



Hwför jag ekickat pojkarne i fUt? Hm ... dal aii|b 
dig icke. 

— 9å tig dirmed. Jag v«t Mdu nwn ån jag nll. 

— Sig om du kan, Lataaon, hrUka atyekta in 
nOdiga ffir eil firligt och bualltgt regetnealef 

Lanson akg ph honom ffiraiidrad. 

— Jag skall Bftga dig det. SviTd«t beatår «f ta 
atycken; klingan och tiUtet. Si fira ook fCr plogan ta 
stycken framrar allt nödiga: en aum drager ocli en »oa 
kör. Och tu styckeu göra tillsammanit ett kmloligt råge- 
roenie, nimligen folket och konungen. Men hvad dfa^ 
emellan ir, det ar till split och fördirf, det iyck«r liU 
aig konungens makt och ToUeta ägodelar. Det år 
e(t oling. 

— Jag vr^l att du hatar herremännen. 

— Och dSrför — Uerlila lade vikt pi orden caé 
uttalade dem med ett n&stan spefullt smålöje, hvOlnl 
tycktea vända hans mening llll skimt — dirtfir, nar dl^ 
skall min bor blifva antingen bonde ellnr Itung. Ii^ib 
ting mer och ingenting mindre. 

Larsson betraktade honom med hipnad. Baa haå» 
icke anat den atgmnd af firelptnad, som hirtilla djo^ 
fördold glödde i den gamle bondechefens bröst. Hsa -t^ 
gade icke tro hvad han icke utan akil anaftg tOr liAjdn 
af vansinnig förmatenhet. 

— Du kan rfil aldrig hoppas, aade hsn akyggl, all 
Meris sona börd , . . 

Den reslige gubbens Ögon gnistrade, men orden 
kommo nistan ohörbara öfver hans läppar, likasom sökta 
han förgfifves kSmpa emot ett inre bebok, 
för första och kanske för aiata gingen, ntttl 
tanke, hvilken redan minga ii veott i 
miga ajäl. 



EN MAN FRÅN KLUBBEKRIGET 143 

— Konimg Gustaf Adolf har blott en dotter, sade 
in alatligen med ett eget uttryck. 

— Fröken Kerstin ... ja. 

— Hen riket, i krig med halfva världen, behöfver 
ter hans dOd en man på tronen. 

— Bortila . . . hvad skall detta betyda? 

— Det betyder, att i min barndom hörde jag konong 
riks son med bondeflickan Karin förklaras för rikets 
»nföljare. 

— Ar da galen? 

Äter flög det spefulla löjet öfver den gamles 
ppar. 

— Förstår du nu, sade han kallt, huru det är 
öjligt att hata soldater och herremän och dock skicka 
Q son i fält på närmaste vägen till utmärkelse under 
i konungs ögon? 

— Jag ber dig. Bortila, slå ifrån dig så ursinniga 
iller; du är en klok man, när icke högmodets ande 
r makt öfver ditt oroliga sinne. Din plan skall miss- 
skas; den måste misslyckas. 

— Den kan ej misslyckas. 

— Huru? Den kan icke? 

— Nej. Jag har ju sagt dig, Gösta skall blifva 
ing eller bonde. Ettdera, jag har ingenting däremot 
11 han blifva bonde, som jag, får gå I 

— Men om han nu icke vill eller kan bli bonde? 
n han finge i sitt hufvud att bli herreman, att slåss 
r en adlig vapensköld? . . . Kom ihåg att du skickat 
nom på rätta vägen till herretiteln. Som officer är 
n redan adelig vederlike. 

Bortila syntes eftertänksam. 

— Nej, utbrast b&n, det är omö)\\gt. äwä >öVA 
. Amob uppfostran . . . min vilja . . • 




144 ^vÄiiii 

— Hans blod? Du miniiH dh icke m«r, ktt dU 
Dyler adelekap både till h&|ter och vänalttr. Hani off 
fostran? Och du har akickat honom till StocUioIiu tU 
tolf års ålder, du har Ifttit honom uppvHxa bland aideli|i 
junkare, hvilka han Elagligi>n hört med hJinlöj« ocb 
fSnkt yttn sig om de otrSlse Bt&nd«n. Din vilja? M» 
aktige far, du bar låtit en drnunne uppvixa bland Omr, 
ocb du tror dig kunna göra af honom en sparf. 

Den gamle (eg en stund stilla. Därefter sade bu 
med konitlad köld; 

— Larsson, du år en lältrogen narr, du tar fOr 
altvar bvad jag ekSmtar i en glad stund. Jag sratw 
fftr pojken. Låt oss icke mera tala dårom . . . men akta 
dig — intet ord om bvad som blifvit sagdtl För 
står du? 

— Jag år din gamle van, Berlila; alltsedan im 
stunden, då jsg, en r)-ltare hos Svidje Klaa, bjUpH 
dig på flykten från Ilmola, har du vedergillt mig da 
tjenaten måDgfaldt; jag kan aldrig förråda dig. Menaer 
da, jag älskar dina bara som mina egna, ja mer In si 
Jag kan icke fördraga alt du gdr pojken olycklig, oeb 
Meti sedan ... år du en far, Bertila'? Huru behandlat 
du ditt barn? Din enda dotter, som efterkommer din 
minsta nyck, som gfir allt för att med lydnnd och unde^ 
gifvenhet försona sin ungdoms telsteg, henne behandlsr 
du hårdare än din ringaste tjenstepiga, du låter beoM 
späd och avag förrätta de tyngsta sysslor; du ser faMuw 
digna till jorden, ocb du upplyfter icke ditt barn. Du 
är grym, Berlila . . . mer än grym; du ir aa Olrint^ 
lig far. 

^- Det dfir fflrstår da inte, avam 
mOrkt. Sådana blOtfajlrtade kiriar kmii 
hvad det vill aiga att gå ain Tig rakt fri 



HAN BLYGES FÖR BONDENAMNET 145 

rarken tiU höger eller vänster. Meri brås på sin mor, 
m har något af fröken uti sig, och det skall utrotas. 
on kan icke bli drottning, som Karin Månsdotter; 
i godt, hon skall då vara en bondekvinna från topp till 
• Kang eller folk ... jag har sagt hvad jag tänker 
n mellansortema, och nu begriper du hvarför jag gör 
im jag gör. Kom, låt oss återvända till arbetsfolket. 

— Och Meri . . . skona henne i dag åtminstone ... I 

— Hon skall arbeta som de andra i eftermiddag. 



2. Han blyges för bondenamnet. 

3 en österbottniske bondens stuga är nu för tiden 
rymligare, ljusare och till hela sitt yttre ansenligare, 
i man någonstädes finner i andra delar af Finland. 
nndom består hon af två våningar eller har åtmin- 
>ii6 vindskamrar; ofta resa sig fönstren tre rutor i 
rjden; målad är hon nästan alltid, vanligen röd, stund- 
a med hvita knutar och fönsterluckor, någon gång be- 
raken med gul oljefärg. Det hela vittnar om träslöjd 
h välmåga, hvartill bidrar, att österbottningen aldrig 
gger så stora och täta byar som en del tavastlän- 
Dgar och Åbobönder, men också blott i nödfall så en- 
ika gårdar, som öfrige landsmän. 

Vid tiden för denna berättelse voro rökpörten ännu 
Imänt i bruk bland nästan hela finska befolkningen; 
idast allmoge af svensk härkomst begagnade eldstäder 
Bd ordentlig skorsten. Men redan då såg man i Öster- 
ittens finska socknar närmast kusten en och annan 

— ^sJt. hcr. lUustr. I. 



146 SVÄBDET OCH PI.OOEN 

atufta af nyare byggnadaaäll, l&nadl trfiti Bvenska 
De då nyas aolagda städerna, som lockads oppUsdib 
folk till kusten, begynie redan att vilnja detta vid alBin 
bekvimlighet, och ju mera vfilmäende bonden var, don 
snararu antog håna boning, likasom håna peraon, eH 
mera hyfsadt aUeende. Va] fanns det öfverSM, owl 
hvilket 1600-taleU lyxförordoingar sft strängt ifrade, <:■ 
daat p& adelna gods och bos dpi rika Äboa borgart; 
men det bembryggda filet jåste &Even i bondeoB kaiu, 
och bolländakK specerier funnas i hans skåp tdrrandt 
för högtidliga tillflUIen. 

Alltsedan Uabbekrigets lågor fOrtlrde pOrtSM i 
Slorkyro kyrkoby, såg man dår det svenska och Bnskt 
byggnadsaåtlet om hi-arandra i treQig grannatmja. B«r 
tila gård, den alOrsta ocb rikaste i byn, var byggd eo- 
ligt nya aSttet, hade trappa och farslugukvist samt tTCat 
ernå kamrar innanför den alora stugan, en f6r buaboodas 
och en för håna dotter. Hela det Öfriga gårdsfolkat 
bodde mest aamman i stugan, men nu om somroarlid 
Bofvo de yngre utomhus i lott ocb lider. Oen tiden 
fanns ej det stora vägguret med sitt blfi- och r&dmåladt 
skåp, som na är den (råmsta prydnaden i hvarje ttr- 
mOgen gård. Det stora hyflade bordet med dess bfig- 
säte för busbonden stod. omgifvet af bSnkar, vid innersli 
väggen gentemot dörren: det led til) middagen, ocb i 
den stora spiseln puttrade vSllingsgrytan. Stugan vir 
ännu nästan tom; blott huskatten spann på bänken, en 
fjortonårig flicka rörde i grytan, och Meri satt med ett 
handarbete icke långt från spiseln 

Den stackars Meri hade återhämtat 
vanmakt, men var Innu mycket blek. 
gula bår låg fritt öfver de balttickta sknl^ 
blick riktades stundom skyggt emot di 



■i satt med ett I 



HAN BLYGES FÖR BONDENAMNET 147 

iktade hon hvarje Ögonblick se fadern inträda. Och 
lemellan såg hon på sitt arbete: hon virkade en 
rdel af de vackraste flLrger och sjöng därunder en 
nunal svensk visa: 

Min gördel med rosor pä 
skall käraste vännen få, 
när hem ifrån krigets vande 
till mig han vända månde. 

Det är nämndt att Meri icke var ung. De spår» 
m lidandet kvarlämnat på hennes fordom fina kinder, 
rrådde månget år af sorger; men i detta ögonbUck, 
t hon betraktade gördeln, fick hennes ansikte ett 
stan barnsligt uttryck af innerlig tillfredsställelse. Man 
g på henne att det arbetet gladde henne, att den 
nnen hon sjöng om var henne mycket kär. Hennes 

hos den hårde fadern hade så föga glädje, men när 
n såg på sin gördel, tycktes hon läsa i dess brokiga 
iskor en hel framtid af stilla sällhet. För den gördeln 
de hon, den betydde för henne detsamma som tanken 

hennes enda fröjd ... en afgudisk fröjd — tanken på 
nnes son! 

Och åter hörde man henne sjunga: 

Där sömmar jag pärlor in 
åt käraste vännen min, 
och ingen kung i sitt rike 
skall ha den gördelens like. 

I detsamma inträdde Bertila, fadern, samt efter 
nom Larsson och hela raden af arbetsfolket. Den 
mle husbondens blick var mörk; han kunde icke 
Ija fOr sig själf, att ju Larssons förutsägelser voro 
Uör sannolika. Hans son en herreman? Denna möj- 



148 SVÄRDKT Or.ll PLO0K^ 

ligbet, som i hans 6goB var «q skymt, hads blrliUall 
icke fallit bonom in. 

Sista ord«D af Meris visa både juai fCrkliof 
Snabb gSmde hon vid faderns inlrftde sin ^rdel vad 
(örkifidflt, men dan gamles missiftaltsamma Oga rfll 
hemligheten. 

— Sitter du åler i dins drdmmsr, dagdrifvartl 
i BtAllet tU 0SB upp vUlingen? utbrasi han hirdt Hfi 
har dn i fflrklAl? Fram med del! 

Meri måst» fOr allait blickar visa den batllin|| 
gOrdeln, hennes kAra hemligbet. fadern betraktade d| 
ett OgODblick med lörakt, dårpft slet han d«a sönd« 
tvenne bhu- uc.b kaslade den bakom ugnen. | 

— Jig bar sattt dig sft mftngen g&ng, sad* M 
kallt, att en ttrbg bondekvinna ii-ke bar nftgot alt skti 
med hertfo] ksgöra. L&l osa låna till bords. | 

Och den gamle knSppte sina bfinder etter gamM 
sed och allt folket med honom. Men innan bönen ka 
fifver nlgons l&ppar, steg Larason midi uppi goUäl 
hans annars godmodiga ansikte blossade af vredens M 
nad, och f6r det firliga frimodiga u(ir)'cket af hans (I 
förglömde man alldeles att skrälls Al bana lilla runda geabp 

— Da skulle blygas, Bertils, sade han raskt, ■ 
skymfa din egen dotter inför alll foikl Som en til 
arbetar hon natt och dag mer An någon a( osa atiAi 
och du kallar henne dagdrifveraka, du! Del a&ger jl 
dig i ansiktet, sA husbonde du Tir, o<-h fastin jaig U 
ditt bröd och dArförutsn liar fOga annat än tiggsrelaffftH 
all en ai orAltfÅrdig far icke Ur v&rd alt b* § 
sA bra dotter. Och hellre In jag aer 

dag ut och dag in, hellre går jag ocb 
bröd; men du skall ansvara bos vår f 
i>arn. Ocb na mi dn Vka. ^n ^»rt^ 



HAN BLVGKS FÖR BONDENAMNF.T Hi* 

kan, och lita målen emaka dig. FarrSl med dig, Ber- 
ti)a, JBfi kun ej härda längre ut med delta lefvemet. 

— KbsIb pä dörren den lymmeln, aom Irotaar ain 
huabonde! utbrast Berlila med ovanlig häftighet. 

Ingen rörde sig ur däcken. För Första gAngen sflg den 
gamle bondekungen aina berallningar icke efterkommas. 

— Käre husbond, begynte den åldale af drfingarne, 
ri och allt folket tycka som sfi . . . 

Ed kraftigt slag af husbonden sträckte talaren Ull 
gotfvet, innan han bann fullända. FGrgfifvea erbjöd nig 
Larsson att själFmant gi, föi^äfvea sökte Meri atl medla 
I oaämjan; så stark var rSttskänslan bos detta folk, alt 
de alla utan något slags öfverenskommelse. Utan att 
rådfråga något annat än sin öfvertygeUe om det rktta, 
aatte sig upp som en man mot husbondens tyranni. 
Fjorton muskelstarke män stodo retade, fast beslutaamme 
mot den vredgade Bertita, hvara höga gestalt stod ho- 
tande midt i deras krets. An ett slag af hans hand, 
och de skulle alla hafva uppsagt hans tjensf, måhända 
inspirråt honom i den lilla kammaren, tills vreden för- 
gått: ty ju högre mol norden, desto Ömtåligare är den 
linske bonden för stryk. Bertils k&nde sitt folk och be- 
grep aom en klok man alt hans hetta ledl honom för 
vida. Han eökle ett medel alt komma frfin saken utan 
alllför stor förödmjukelse. 

— Hvad är det I viljen? frågade han med åle^ 
vunnen köld. 

De lilltatade sägo på hvarandra. 

— Husbond har orätt, sade ändtligen en af dB' 
dristigasle. Huabond har skymfat Meri oförskyldt, has- 
bond har velat kasta Larsaon på dörren och alagit Simon. 
Husbond bar orålt. 

— Meri. kom hiti — Meri kom. 



I 



150 SVÄRDET OCH PLOGEN 

— Du är icke mera ett barn, Meri. Kan da i 
fördraga att lefva hos din far på hans Udeidoiii, aå 
du frihet att bo på mitt hemman i Ilmola. Da Ir bi 
gå, mitt barn I 

Bertila kände sin dotter. Dessa enda ord: |l, 
barn I uttalade med mildare stamma in hon var vaa, i 
tillräckliga att böja dotterns hjärta. 

— Förskjut mig icke, min tar, sade lunu Jag U 
ger er aldrig. 

Dessa ord bragte hennes fflrsrarare att TMUa, 
den gamle märkte sitt öfvertag. 

— Hustaflan hit I utropade han med doadnuida i 
Den fjortonåriga Oreta framträdde med kataks 

såsom bruket var på helgdagarna, och uppUsta I 
taflan: >I tjenare varer hörige edrom lekamligom har; 
med räddhåga och bäfvan, i edor hjärtas enfaldigliat 
tjenare, varer underdånige edrom herrom med all finikl 
icke allenast dem godom och saktmodigom, atan 
dem genvördigom I > 

Dessa ord i råttan tid förfelade icke ain tmA 
Man stod i de tider ännu, när husbonde- och hd 
väldet bibehöllo hela sin forna och stränga halgd 
när båda voro till väsendet, icke allenast till titalB, 
välde »med Guds nåde». De välkända, från bamdoi 
inpräglade orden, den gamles befallande aåkerliet ' 
.Meris föredöme af fullkomlig undergifvenhet aader * 
farlerliga makten, allt förenade sig att tämja de b 
sä uppbragta sinnena, och myteriets motstånd var bn 
Hordsbönen lästes; enhvar intog sin plats utan vid 
knöt. Blott den gamle Larsson stod dyster och tvokai 
med handen på dörrklinkan. 

Då öppnades haaligl d^Txeti^ Qc\i %ii (stmmai 
wan trådde in. 



»AN BI-YfiES FUR BONRENAMNET 

Den kommande var en sktlggig soldat i bredabSrmiJ 
batt, prydd med en sirligt iippfä§tad OrnEjäder, vapen- 
rock Af gult ylle med biille och långt svärd vid aidan, 
korta krafistöElar och en knölpåk i handen. 

— Nå vid sankt Lueifer, utropade han muntert, 
jsg kommer som jag vore bjuden. Guds fred, bönder, 
maken åt er vid bordet ; jag fir hungrig som en munk 
under mässan och orkar inte i den här fördömda hettan 
fram till prästgården. Ha ni öl? 

Den gamle värden i högsätet, hvars siiue ännu 
jäste under den lugna ytan, reate aig till hälften upp, 
men satte sig åter. 

— Sätt dig, landsman, sade den gamle saktmodigt; 
Aron Bertilas bord har mm också för sjäJfbjudna 
gäster. 

— Jaså, fortfor den nykomne, i det han ogeneradt 
tog för sig, synbarligen van alt hålla sig Fram — jaså, 
du är Bertila. Fägnar mig, kamrat! Heder mot beder. 
jag skall då aäga dig att jag är Bengt Kriaterson från 
Limingo, sergeant vid hans majestäts tappra Österbotl- 
ningar och hitskickad för att ha tillsyn öfver ulakrif- 
□ingen. Litet mera öl i stånkan, bönder ... nå nå, våren 
inte rädda, flickor, jag bita inte . . . Bertila? fortfor aol- 
daten med munnen full. Hvad tunnor tusan, 8r det du, 
bonde, aom är löjtnant Bertela far? ■ 

— Jag känner inte det namnet, genmälde den gamlfl 
husbonden, stucken af soldatena öfvermod. I 

— Är du galen, gubbe? Du skulle inte känna 
Gustaf Bertel, som ännu för ett balft år sedan kallade 
sig Bertila? 

— Min son I min son I utropade den gamle med 
Könderslitande röst. Jag oJycklige far I Han tV-i^ft* l&t 



ISS SVlnOET OCH PLOaSM 

— BondAntiiinet I upprepade den Iniiligs i 
ffirvånid och med ett så omfitteligt skräll, ett diittak 
hoppade (ramffir honom p& bordet. — Ra di od 
namn, bOoder? Jo si di Ugger jag af alt faa na 
Du är mig en IjtiB pojke du, gubbe lilla . . . clg n 
hvad d n iik»]| da gfira med namn? Och dftr«id I 
traktade faan sin Tird med en bA naiv (raoifasighet, i 
det förolämpande i bans oid llck dant en bttfdl 
mildare fftrg. 

Den gamle Bertila berärdigade honom knappt ■ 
eo blick. 

— Jag dåro skickade ul en skAgglQa pilt och tnl 
mig akicka en mani tillade han mörkt Hr »ig ajllf. 

Hen sergeanten, som troligen tagit en reaknlpp W 
och na hade tittat nAgot djupt i atånkan, eyalea M 
böjd atl släppa ett godt Ämne. 

— Ser du bister ut, far lille? forllDr haa i aami 
ton. Ni bönder umgås så länge med oxar och ttr, ti 
ni ajålfva blin båda sorterna. Om du röra en and 
höflig, skulle du skicka en vacker tös att fj-Ut ■ 
slanka; hon Sr tom, ser du, tom som din skälla. H 
ni rofakalare begripen inte den 8ra aoro vedertanl 
att hafva en kunglig sergeant till gäst. Ser da, (ar 19 
en soldat är nu (ör tiden allt, ban har ett namo ■• 
klingar, för det ban bar ett avärd som klingar. N 
ni ökplogare ba'& bara gröt i hufvudet och en rotil 
bröstet. Skål, min gubbe . . . den tappre löjtnant BttU 
vSIgångl Vfigrar du att dricka en årlig kavaljers Bk| 
. . . hut, bondRJ i 

Och se^anten onderBtod aig i kin 
dighet att alA nttreD i bardet med den 
trätallrikarna dansade och ajUfra de ovigi 
böjda att maka aig till golfvet med hda 




gftmle Berlila förekom dem. Han hade till ' 

kallblodig stått upp, närraade sig sergeanten 

uta Bteg och grep honom, utan alt yttra elt ord 

tr, ned vSnstra handen i nacken, med den hOgra 

, lyftade honom af banken, bar min %ai)i. &«w%V 



154 SVÄRDET OCH PLOOBN 



Kristenon till dtafoi oeh kailade 
en hög af apånor utanför tnppan. 8i IMbhl 
den laatige aargeanten öfvar datta oHntada ta^ i 
knappaat rörde ain aaniga ann till mntaHad — i 
fall bana ajottioårige motatåndara vil ttga aai 
lyktat denna olika atrid. 

— Gå, ropade Bortila eft«r hoiMNBy och I 
välfignad till minna af Storkjro böndarl 

Ingenting imponerar aå atarkt på 
som ett bealataamt med i förening med aa 
När den gamle åter trådde in i atogaiii oi 
sitt folk med ett bifkll grånaande till beoadna. • 
var i ögonblicket allt det groll, aom nyaa fOn 
husbonde och tjenare fientligt emot hyaraadim. 
teten mellan plogen och avårdet år lika ganuB 
världen. Klabbekriget, aom uppkommit af en 
rivalitet och betydligt stegrat deneamma, kvaifaU 
i friskt minne. Desae bönder, hvilkaa ajåltattndif 
aldrig, likt många deraa landamåna, böjta ludai 
ägares förtryck, aågo med fröjd aitt månniakovir 
svaradt emot en soldata öfvermod; de glömde i 
stund, att måhända innan kort mer ån en af dan 
iklädas soldatrocken, till att strida för flUemai 
Själfva den gamle bondechefen hade, npprymd 
lyckade bragd, förgätit sitt mörka lynne; tåt 
gången på länge såg man ett löje på håna ma 
medan måltiden slutades, tog han aig för att för 
berätta forna äfventyr. 

— Aldrig så kan jag förglömma huru vi U 
den bofven Abraham Melchioraon, han aom hår : 
grep våra bästa bönder och låt rådbråka dan 
illgämingsmän. Med femtio knektar hade han 
norrut, det var vintertid, han var en fin herre ao 



HAN BLYGES FÖR BONDENAMNET 155 

snafva af kölden och åkte så stort i präktig vargskinne- 
pils. Men när han nalkades vid Karleby kyrka, lade vi 
088 i försåt mellan enbuskarna och kommo som Jeha 
öfver honom och slogo två och tjugu af hans knektar 
ihjäl, och honom slogo vi brun och blå, men hvargång 
han väntade rapp, drog han vargskinnspäisen öfver 
öronen, och så bet ingen klubba på den förrädaren. 
Vänta, sade Hans Kränk från Limingo, som förde oss 
an, den vargen skola vi nog piska ur skinnet, och därpå 
rappade han sin Abraham så eftertryckligt, att denne 
måste släppa sin präktiga päls. Kranken hade bara 
tröjan, och kallt var det, det skall Gud veta, och så 
tyckte han pälsen vara en skön sak och drog den oför- 
märkt på sina egna axlar. Men som detta allt skedde 
i aftonskymningen, märkte vi andra icke att Kranken 
krupit i pälsen, utan begynte att med friskt mod ånyo 
klappa på samma päls som vi voro vane, och visst är 
att den gången fick Kranken bastun varm. Men Abra- 
ham Melchiorson blef så lätt och vig, sedan han sluppit 
sin päls, att han tog till fötter och kom i bara tröjan 
två mils väg till Husö gård, där knep honom Såka 
Jakob från Karleby, och bofven fördes till Stockholm, 
men länge hann han icke sörja sin vargskinnspäls, innan 
hertigen gjorde honom ett hufvud kortare. 

— Ja, sade Larsson, som gärna tog Flemingens 
och hans folks parti, den gången hade ni öfverhand. 
EUfva knektar hade blifvit vid lif, men ställt sig döda; 
dem klädde ni af inpå bara kroppen. Och vid mid- 
nattstid kröpo de hälft ihjälfrusne till klockarestugan 
och blefvo där upptagne; men om morgonen ville ni 
stoppa dem lefvande under isen, såsom I gjorden i 
Lappfjärds å. Vargar voren I, och icke människor. An 
var ja så grund, att I masten med stänger bW^viV^ >l%x- 




156 SVÄftDET OCI 

lame ned i vak^n, och når d« icke ville 
edra kvinnor d«m ned itma fimbaran i hntradM. 

— HUl din mun. LaraBon, da vet icke altt Mi 
Svidje Klas KJort* svarade fJ«ni)å bamiMD. iåf d|> 
ingenting om slls dera han och han* folk ibjUall^ 
aller rådbråktl lefvande. Mfn kommer du ihftg Smwi 
Sigfridaon rid Soratnkoaki? NAr han kringrftnt bAnd» 
ne, befallde han ain lifknekt ti med bilan balatwgp 
dem en och en, men knekten oricade i<:ke med flera lo 
tjagufyra och bad junkaren Hjilt hatiibiigga roslen. EM 
blef junkaren vred och tät tum bönd«me boftv* kneba 
i fem stycken, dfirefler tvang han Mnderoe att aia^ 
emellan faaggh hvarandra sOndcr och umman, si llngi 
en var kvar. 

— Men bur gjorden I. arge akalkar, i Peder Unmie> 
gård? Ert folk aköflade g&rden, aönderstogo fönalenu 
slaktade all boskapen och uppsatte de attiuggna hnfradeni 
med uppspetad mun till ett spökeUe i ffioatren. 
efter s&gades isarna i stugan af till tre fjårdedabr, 
på det att när gårdsfolket återvände, bela boset skoDt 
störta öfver deras hufvuden. Of^b njir I fångsten ryttan, 
sköten 1 till tnåis på honom med pilar . . . 

— Det Sr icke vårdl, Larsson, alt du tager Siify 
Klas i försvar. Kommer du Ihåg den kvinnan, till ttTilkeo 
en af Axel Kiircka ryttare kom och ibjålslog hennes han 
midlför hennes ögon. Det kunde den arma modem •] 
lida, ulan fattade med sin halfviixna doller den dracfaw 
agllen om Rfvet, slog honom med en såstång i hntviidct 
och stoppade honom därefter afsvimmad i vaben Rm^m 
kom Svidje Klas och lU bo^a densaoa 

trenne stycken . . . 

— LÖBt prat som aldrig blifvit bei 
"Bson buttert. 



SÖDERLÄNDSKAN I NORDEN 167 

— De döda tiga som snilla barn. De femtusen 
dagne vid Ilmola knystra icke. 

— Hellre än att ofreda sergeanten, skulle du hafva 
vigat honom om nytt från din son och min, återtog 
jarsson för att komma från bådas ständiga trätoämne, 
let fatala klubbekriget. 

— Ja . . . du har rätt, jag måste veta mera om 
liltame och om kriget Jag reser i morgon till Vasa. 

— Kommer han snart tillbaka? frågade Meri med 
iky^ röst. 

— Gösta? Han låter nog vänta på sig, genmälde 
kdem harmfullt. Han har ju blifvit en herreman, han 
ikäma för sin gamle far . . . han blyges för bondenamnet I 



3. Söderländskan I norden. 

Några mil söderom Vasa, inemot 63:dje latituds- 
graden, gör finska kusten, som härtills gått rakt i 
söder och norr, en märkelig bukt åt nordost. Det stora 
blåa Bottenhafvet följer samma sträckning, smalnar ett 
ögonblick i Qvarken, vidgar sig åter och lutar sin höga 
hjfisaa mot Finlands bröst. Friare än annorstädes brusar 
mot dessa kuster den från Ishafvet kommande nordan- 
vinden, tränges ihop mellan Qvarkens stränder och jagar 
dess vågor med förfärande vildhet mot klipporna. Midt 
i detta stormiga haf ligga Gaddens kala klipphällar med 
deras varnande båk och deras långt utskjutande ref. 
När fjällvinden skakar sina vingar öfver dessa farliga 
skär, då ve det fartyg, som icke med säkert st^^ o^Vi 



lält bra 



SVABDET OCH PLOGEN 



gel vägar sig genom den trånga pas 
vid l.nderaten — deaa ofärd år viss. Men midt i | 
maren, när vinden kantrar med solen frän sunnaoQ 
västkant kompsasen npp&t, då hSnder det sfiUsi 
att en lindrig nordan är den skönaste, mest kSibi 
vind och bebådar långvarig klarhet med vackert i 
Då flyga många hundrade segel från kustems utåt <] 
kens öar och grund, att utlägga sina skotar för flyt 
slimin a( strömming, och det oroliga broaaode t 
jollrar likt en älskande mor med sina döttrar, de g 
skande öarna, som hvila vid dess barm. 

Med undantag af Åland och EkenSs, är ingen i 
af Finlands vida kuster så rik på en blomatrande ■ 
gärd, som Qvarken och dess närmasle östra : 
Otaliga (iar och bolmar, af hvilka de största firo V^ 
grund och Björkö, ligga här kringstänkla, likt droppi 
grönska i det vida blå, och bilda en egei 
Heplot kapell, beslående af idet skär och bebodd afU 
fiskare. Sä talrika äro dessa Ögrupper, så oändeligl 
omväxlande äro sunden, sä labyrintiskt krökta farledenu, 




SÖDERLANDSKAN 1 NORDEN 159 

Vfufdra de i Österbotten ntskrifna rekryterne till tyska 
kiifet Det var en klar och vacker sommarmorgon. 
Offer det vida hafvets fjärdar spelade denna obeskrifliga 
ghoMy som har någonting på engång så stort och så 
iiti|iiide skönt Ett oåndeligt snöfält belyst af vår- 
solen kan täfla därmed i prakt, men snön är stillheten 
och dOdeo, den glimmande vågen är rörelse och lif. 
Ett haf i hvila och glans, det är storheten klädd i be- 
hi|Bla löjen, det är en slamrande jätte som drömmer 
9m itråfaur och blommor. Stilla höjes och sänkes hans 
barn, då gungar plankan under din fot, och da bäfvar 
idhs; han konde appsluka dig i sin a^rand, men han 
bnder i saktmod sin silfvermatta under din köl, och 
hn, den starke, bär dig, bräckliga rö, som ett barn på 
nna armar. 

Det var strax efter solens uppgång. Ombord på 
biigpn rådde sjölifvets enformiga tystnad under morgon- 
nkten, när ingen fara förestår. En del af besättningen 
lof änna onder däck, blott sekundchefen, insvept i en 
jieka af holländsk fris, promenerade af och an på 
ikterdäck, styrmannen stod orörlig vid rodret, utkiken 
i fflärsen blickade ljudlös framåt, och här och där på 
tMåcket syntes en matros, än fastsurrande en tågända, 
1d lappande sina stöflar, än bärande ved till kabyssen, 
n rengörande kanonerna, som skulle salutera Kors- 
olffl Tid inloppet. Nutidens afmätta disciplin på ett 
rigsskepp var då nästan okänd; där funnos hvarken 
niformer eller hvisselpipor eller hela detta system af 
ignaler och kommando, som nu är så långt drifvet. 
la örlogsman skilde sig från en kofferdiman genom föga 
nnat In storleken, bestyckningen, vapnen samt befälets 
ch besittningens talrikhet. När man erinrar sig, att då 
nnn huina hvåwken bråanvin eller kaffe ombotd XaSl 



160 SVÄRllt-ri 0(.H CI.OOEN 

tröst mot morgonkylan — af holiandame hade nw 
redan ISrl sig att använda en 0(<h annan buss tobak lui 
detta ändamil — •! finner man ISil, att ajClifrat oa> 
bord pfi briggen lUiia Eleonora fCga liknade d«l pi ta 
af nutidens Srlogabriggar. 

Vid den grOnmftlBde relingen af akterdäcket s(oé» 
t/enne kTinnllga geaialter insvepta i vida reshofror al 
avart ylle. Den enk a( desaa passagerare var liten \Ji 
växten, viaade noder bufvan ett gammalt Bkrynklfi 
ansikte med ett par plirande gtk ögon och hade ytlanl 
väl ombonat sig i en tjock stoppad kofla af nQmbery» 
filt. Den andrt gestalten var lång, rsk och smtrt saal 
bar en titt itaittaude kapolt at avart sammet fodiai 
med hermeliner. Lniad mol relingen, betrakladv hoo 
dystert tankfull den förbiilande vägen och briggena gliia- 
mande kfilvatten; hennes drsg kunde man ej Drektlji 
frin däcket, men lyckades man uppfinga bennes bild 
ur den speglande vigen, sfi varsebtet man ett bildskösl 
blekt ansikte, genom blixtradt af tvenne svarta Ogoa. 
hvilka i glana Afverlräffade själfva den atrfclande Tif' 
spegeln. 

— Heliga Maria, utropade den gamJa kvinnan pnl- 
samt uppi en starkt prononcerad plattyska ^ nftr skall 
detta eländet taga elul, som iielgonen pålagt oss fftr vin 
synders skull? Sig, lilla iröken, i hvilken tnkt af 
världen äro vi nu? Det förekommer mig, som von 
det ett helt ir aedan vi seglade från Stralaund, ock 
sedan vi limnade det kälterska Stockholm, har jag <j 
mer hållit rikning på dagarna. Hvar morgoa bIt jm 
Btår upp, User jag ajo ow'» och ijo pi 
såsom den vOrdige fader Hieronymos lirdi 
skärm för spftkelser och ond troUdomaotf 
ja ej veta, om icke vtiMen Ui ^»x ^tax, 



SOnBRLANDSltAN I NOIUIKN !i;l 

IlAngl frftn den beltga rätlrogna kyrkans område och 

■tna manniakor. Delta bafvet har ingen ända — o 

Bfskvvärda bafvet I Dä prisar jag Mainiloden, som 

^sH fredligt flöt utanför virt lilla (ornfönsler i Wiirzburg. 

SSg, lilla fröken, mfinne icke därborla vid himlens rand 

Ir jordens ände och vi eegla med fulla segel rakt in i 

K akåraelden? 

B Den länga smSrta flickan i eammetskapotten syntes 

B icke lyssna pä den munviga duennans ulgjulelser. Den 
mörka gtSnBande blicken under de länga svarta Ggon- 
hären hvilade sTärmiskt pä hafsylao, liksom för all I 
dess böljor låsa uttydningen af hjärtats drOmmar. Och 
når stundom en läng kullrig dyning af forna stormar 
hvålfde fram under de smä vägornas lek och briggen 
sakta krängde, sä all relingen närmades valtenylan och 
speg«lbilden i bafvet närmade sig flickan ombord, dk 
for Afver de sköna bleka dragen etl löje pä engäng af 
vemod och stolthet, och hennes läppar rörde sig nästan 
ohörbart till att förtro hennes innersta tankar ät vägen: 

— Del år blolt det glora och majeståtislfa i lifeet 
som förtjenar att älskas! h 

Därefter tillade hon, hänförd af denna tanke: ■ 

— Hvarför skulle jag ej älska en stor man? V 
Och hon bviskade dessa ord med en hängifvenhet^ 

utan gräns. Men strax därpfi for en rysning genom 
hennes smärta lemmar, en mörk blixt sköt fram ur den 
tindran(?e emaljen af hennes svarta ögon, och hon yttrade 
nästan darrande: 

— Det är blott det stora och niajeMåtisIca i lifoel 
«om ffirtjenar uti hatas! . . . 

— Hvarför skulle jag ej hata . . ,? 
HoD otaade icke meningen. Hon b&ide *\V^. \i\i.\t 

mot reiiagea, blixteo i benaea Öga föravann. ocV \ Äe»"" 



.Ji 



ItC' SVÄRDET OCH PLOGEN 

Ställe kom en faktig tår. Tvt mot hvumdni 
andar kämpade om denna glödande qil. Dm mm% 
till henne: älskat Den andra tade till hemw: h 
Och hennes bjärta förblMde änder dea fcn kUMi l 
kampen mellan ängeln och demonen, som deloa 
hennes själ. 

Det är öfverflödigt att nämna hvad liMurea tå 
redan gissat, att den smärta flickan ombord pi bri| 
Maria Eleonora icke var någon annan än MkMi Bq 
von Emmeritz, den sköna svärmarinnan, aom vfl 
Frankfurt am Main omvända konung Qostat Adolf 
katolska läran. Konungen, som kände minninkolgäi 
hade icke utan skäl ansett denna btnatiakn flicka i al 
till allt, om hon framgent lämnades ett rof för jaeaitai 
inflytande. Han hade därför, icke af en hinuidt > 
var främmande för hans stora själ, men af idelt mäi 
ligt deltagande för en ung riktbegåfvad natar, beafa 
för en tid bortskicka henne till ett fjärran land, dir I 
ej mera kunde nås af mörka munkars ingifvelaer* i 
såren erinrar sig att konungen uttalade denna ain at 
redan den märkvärdiga natten efter frankforterboiftt! 
'('St; och fram på sommaren skickades fröken Reg 
öfver Stralsund och Stockholm till den gamla atrib 
fru iMärta Ulfsparre på Korsholm. Han anada ic 
den ädle konungen, att den demoniska makt, or hv 
klor han ville rädda sin sköna fånge, följde henne ii 
till Finlands aflägsna strand. Ty fröken Regina h 
frihet att till ledsagarinna välja den af sina tjenariai 
till hvilken hon hade det mesta förtroendet, och I 
valde icke den gladlynta blonda Kätchen, hennea gi 
genius, som bortskickades till sin hemort i Bajern, a 
don gamla Dorthe, hennea amma^ aom^ hemliga besoh 
nf jesuiterne^ redan län\je lÄil l«LXÄ\S»TSiKna ^^^\ 



SÖDERLANDSKAN I NORDEN 163 

QDga flickans själ. Så stod dock den arma öfvergifna 
värnlöst prisgifven ät den mörka makt, som alltsedan 
tidigaste barndom snärjt med sina fruktansvärda läror 
hennes rika känsliga hjärta. Och mot denna makt hade 
hon blott att ställa en enda, men mäktig känsla, hennes 
beundran, hennes svärmiska kärlek för den store Gustaf 
Adolf, hvilken hon älskade och hatade på samma gång, 
— hvilken hon varit i stånd att döda och för hvilken 
hon dock velat själf gå i döden. 

Den kloka Dorthe syntes ana sin frökens tankar, 
lutade sig framåt, plirade med sina små ögon och sade 
med den förtroliga ton, som en tjenarinna i hennes 
ställning så lätt antager: 

— Aj aj . . . står det så till? Komma de nu åter 
fram, de syndiga tankarna på kättarekungen och allt hans 
anhang? Jo, jo, djäfyulen är slug, han vet hvad han 
gör. När han vill fånga en liten lättfärdig flicka af den 
vanliga sorten, så skickar han för hennes ögon en ung 
rödblommig sprätt med långa sirliga lockar och ett 
kavaljeriskt utseende. Men när han vill snärja en stac- 
kars öfvergifven flicka med stora stolta tankar och ädel 
håg, då kläder han sig i gestalten af en präktig seger- 
herre, som vinner borgar och fältslag, och litet bryr sig 
det arma barnet om att den ståtlige segraren är en af- 
svuren fiende till hennes kyrka och tro samt reder bådas 
fördärf . . . 

Regina vände sina fuktigt glänsande ögon bort från 
hafvet och såg ett ögonblick med obeskriflig tvekan på 
sin gamla rådgifvarinna. 

— Säg, sade hon nästan häftigt, är det möjligt att 
vara på engång en ängel af ädelmod och ett odjur af 
elakhet? Ar det möjligt alt på en gång vat dexv %\}bi^\.^ 

acä den förhatligaste bland människor? 




164 SVÄHDET OCU PLOCKX 



— Djäfmlan ir royriMt vtor, ■randa Dortbc Inft. 
Han Sr aft slor, alt han giroa vill« van Gud ajitf. on 
han det kunde. DSrfOr år d«l en Iflll aak (Or boiwn 
att syua aom den BlOrate bland mftDniakor. 

Regina såg åter nlåt hafvel. Morgooeoa bidMIl 
lagn låg Ofrer de glimmande fj&rdarna och nrtiii'** 
bjfiriats slormar (ill ro. ^~~ "—jn flickan l«|{. 

Dorthe (orLlor: — Al frukt skall man kinH 

de onda. Tank. kåra fr ivad ondt bar ieke åm 

gudlOaa konungen gjort vå rka och om? Uu bar 
alagit minga tusen af vån igar«, han har plandnl 
vån kloster och borgar, han r uidrifvit våra nunnor 
och helige fäder fr&n deraa lliga boningar, och den 
fromme paier HieronymuM har hans folk, de k&lteraki 
flnname, förskräckligt misiifaandlal. Oss har han drifnt 
bort i landsQykt lill världens finda . . . 

Äter säg Regina bort mot öama och fjirdaiM i 
deraa hulda morgonklarbet. Når den mörka denMUSB 
bviskade hatet i hennes öra, synies henne den slriUiBdi 
naturen predika idel kärlek. På bennee läppar bvKvwIi 
redan den hänförande tanken: hvad gör det, ora hn 
elagit taaende, om ban uidrifvit munkar och nonnor, 
om ban jagat o-ta ejäKva i landsflykt, hrad gSr allt 
detta, om han &r stor som människa och handlar afler 
sin tros ingifvelsel Men bon teg af fruktan, hon vå- 
gade icke bryia med hela sitt förgångna lif. Hon upp- 
fattade i aläliet ett sf Dorlbes ord. likasom för att boH- 
leda det å-ihmotn af bat och förbannelse, som med aia 
mörka dimnia kringaiepte hennes bjärta midi i denns 
lugna kärleksfulla tafla af ett hat i mim 
friska glans. 

— Vet dn väl, Dorthe, sade hon, att 
da hatar, bo rid kostea ti änOft ^tilL ^ 



SÖDBRLANDSKAN I NORDEN 165 

strimman af landet långt i öster. Det är Finland. Jag 
htr innu icke sett dess strand, och likväl kan jag ej 
tbky ett land, som sköljes af ett så herrligt haf. Jag 
kin icke tAnka mig att onda människor kanna växa upp 
vid hjärtat af en sådan natur. 

— Alla helgon beskydde oss! utropade den gamla, 
i det hennes magra hand i hast gjorde korstecknet. 
— Är detta Finland? Sankt Patrik bevare oss från att 
oågmisin sätta vår fot på dess fördömda kust I Kära 
boken, ni har då aldrig hört hvad man berättar om 
drtta land och dess hedniska folk? Där råder en evig 
natt, där smälter aldrig snön, där ligga de vilda djuren 
och de ännu vildare människorna syskonsäng i hålor 
och klyftor. I skogen är det så tjockt af troll och 
vättar, att när man ropar en af dem vid namn, strax 
krypa hondrade otyg fram undan löf och grenar. Och 
inbördes förtrolla människorna hvarandra med allehanda 
ondt, så att när någon bär hat till en annan, förvandlar 
han sin ovän i ulfvaskepelse, och hvart ord de tala får lif, 
så att när de vilja göra en båt eller en yxa, säga de 
det, och strax hafva de hvad de säga. 

— En vacker målning är det du gör, sade Regina, 
leende för första gången på länge, ty hafvets friskhet 
verkade godt på hennes drömmande själ. — Lyckligt är 
visst det land, där man skapar sig allt hvad man önskar 
med blott ett ord. Ar jag hungrig och önskar en skön 
firakt, så säger jag: persika I och genast har jag persikan. 
Tdrstar jag, så säger jag: källa! och strax sorlar en 
killa vid min fot. Har jag sorg i mitt hjärta, så säger 
jag: hopp! och hoppet återvänder. Och längtar jag 
efter en älskad vän, så nämner jag hans namn, och 
lum står vid min sida. Ett herrligt land vore PvrA^nd^ 
m det år aådaat du föreatåller dig. Bodde vV ocVlä 



fOr osH, som (ordoiii, 

Dorlbe vände a ig 
na iDomskAra, akdt n 
klipporoa, at hrilka ma 
ytan, den liden ånna al 

— Hvad heler dei 
vänster? frågade Regina 

— Vargö, svarade 

— Nu hör ni det 




16t> 

med vilddjaren i en grop at den aviga snOn, t 
vi ae pä hvarandra wk aiga: fidantMUndl 
samma stund skulle vi sitta hand i hand Tid i 
af Main under lindens skugga, dår vi ofi* stttlo t 
var lism, ucb vftr hembygds nåkteifalar skalle i 



Ijtifva drilkr 

ad bort Briggeo atyi 
U fart nifbi d« ylian 
n na stå bOgt Uvttr t*^{ 
at dan salta riigeD. 
a akogbavnxaa I»uM 
iär«stående roAaiten. 
n entonigt 

kära trOk«D, atrof 



Dorlhe. VargCt Det är del fOrsla namn vi mtllM 
Finlands kust, or'h del visar oss bvad vi ba alt 

Unggen vände nu it norr, gick mellan LAiif4 
och Sundom landet, fiillda Äter af mot fiater, paaaata 
Brandö, gitk obehindrad fifvitr dttt gnind, som na fr 
dessa välten uteslflnger atfirre fartyg;, in i Vaita di I 
liden ypperliga hamn ocfa saluterade med sexton kaiu 
skott Korsbolms vallar. 



4. Bonden, borgaren och soldaten. 



När d«n rike Aron Bertila aatte 
klirra, tör alt pi en dag inrssa 
aåsom en tuiderpant pi ixn ktATaUMi 
far ocb dotter, att Men aVoUft Utl^ 



BONDEN, UOROAIIEN OCH SOLDATEN 1G7 

^ IBr att i staden inkfipa strömming, humla och vissa 
byddoFy såsom ingefåra och kanel, hvilka redan då be- 
^ lynte att synas i ffirmfignare bondestagor. Både . far 
^ och dotter hade med denna resa sina egna af sikter; 
,. men ingendera ville tillstå för den andra, att det egent- 
ligen var nyheter från Tyskland som båda sökte. Larsson 
hade under tiden i uppdrag att ha den vanliga tillsynen 
Ofver arbetet hemma. 

Det var just vid denna tid Gustaf Adolf och Wal- 

lenstein stodo mot hvarandra vid Numberg. Soldater 

behöfdes mer ån någonsin, och Oxenstjerna skref från 

Sachsen bref på bref, för att påskynda ankomsten af 

siya förstärkningar. Oaktadt man således befann sig i 

brådaste skördetiden, gjorde kriget, som ock hade sin 

brådaste skördetid, att en mängd af det utskrifna unga 

manskapet från kringliggande socknar strömmade till 

Vasa, för att därifrån öfverskeppas till Stockholm och 

aå vidare mot Wallensteins hotande skaror i Tyskland. 

Den tiden var exercisen långtifrån så invecklad och 

konstmässig som nu; att stå behjälpligt i ledet, att vid 

första kommando rusa rakt på fienden, att skjuta säkert 

— som österbottningame på förhand lärt sig af själ- 

skyttet — och att hugga friskt uppå, det var hufvud- 

saken. Och sålunda kan man begripa, att mången af 

dessa bondegossar, nyss tagne från plogen, ännu hann 

tids nog fram, för att med ära stupa vid sin konungs 

sida på slagfältet vid Lutzen. 

Vasa stad var blott tjugu år gammal och mycket 
mindre till omfång än nu, icke blott för dess ungdom, 
utan ock emedan Korsholms ägor, som tillhörde kronan, 
hindrade allt utvidgande åt södra sidan. Kring gamla 
Mustasaari kyrka, ungefår långs norra slrlkcVLmii^^Tv ^V 
navMrmnde Köpmans- och Stora lång-galorna, \\^\d^ «^^b 




168 

oAgra trisga rader if nybyggdi, rOdrallade 

buB med ses eller fttta obetrilligt hamlaUbodw. 

liamneD stodo msgisiner, otth Inktui diromi 

appfylld af l!iikar«)i och ajecnliu kojor j ifHiddB 

ty reguliera Htadsptaner med raka galor uiaågn 4 

aexlonhundratalets byggmAstare tlmligvn Ofr«r(lQdigi.«ci 



■-lliKBiiDaii, d««to trram 
Ig lid. Eci köping, (M 



u bonmgara obetfttli|bi 
lagt stolthet på de U^ 
1 nlnnait i BSdtr. 
t Messenias bekrtltadi 
vit byggdt af Birger Ju< 
itorl träkor», hnlka* dit 
il, aegerlecken o<-ii uji 



1 trängre man byg"'- 
ansAg man sig unau 
Vara d& var, batra 
och såsom eiBtttaing 
blickade stadsborna meo 
granskande vallama af Ii 

Den Ifinge trodda • 
■fignen, att Korabolm aku 
och erb&Uit sitt namn at ett 
varit upprest både som syt 
grundar sig på den lika gamla traditionen, atl dca 
berömde jarlen vid sitt tåg till Finland landstigit just fk 
denna kust. Senare undersökningar ha dragit dMut 
aågen OL-b med detsamma Korsholma upphof i tfifvri: 
men visat Sr, att fåatet fir mycket gammalt, ja aå gam- 
malt, alt man töfja minns det annorlunda &o som knt- 
lefva af något Bldre. Det har veterligen aldrig bjndU 
någon llende spetsen, dess l&ge gjorde det utao btHf 
delse för Finlands försvar, och sedan Uleå oclt Kajui 
borgar blifvit uppförda kort före vftr berlttelaM bd, 
upphörde man alldeles att betrakta Korsholm son ipl^ 
tänsk poailion. Dess egentliga beståmmelsa tu* avH^H 
dels alt tjena till residens för böfdingen fifver HoJH 
landen, dela att bärbergera andra kron^ 
tjena som fåogelse och, jtmta dsas a. k. 
en nätt sportel till bflM ingens nnderli 
ståthållaren Ofver Norrlanden, tygmlataru 




laire till Tisenhult, som just vid denna tid efter- 
trftddes af Gfverste ErDst Creutz till Sarvelaks, bodde 
endast tidtala p& Korabolm ; dock säger vftr berättelse, alt 
hans sjuttioåriga moder, fru Märta, med sträng hand 
förde regementet öfver både slott ocb ladagftrd under 
bans frfinvaro. 

Mellan bönder ocb borgare i de nya städerna rädde 
den tiden en onaturlig och för båda parterna skadlig 
rivalitet, uppkommen af regeringens bemödanden att till 
■tfidemas förmån undertrycka landthandeln och på ett 
besyODerligt småaktigt vis reglemenlera varuutbytet. 
Dirtfir, Dir den gamle mäktige bondeehefen med sin 
lotter åkte in genom landttullen pk Lillkyro sidan, hände 
ril all en ocb annan af aiadsborna ät den välbekante 
Banaen nickade en hälsning för hans rikedoms skullj 
men de mera högdragne bland köpmännen, aom fruk- 
tade Bertilaa personliga inQytande hos konungen, sågo 
honom med föga blida ögon och g&fvo sin harm luft i 
■peord, nog högljudda, för att komma till den gamle 
nannena öron. 

— Där, sade de, kommer Slorkyro bonoemngen, 
och Vasa har icke tänkt pä någon äreport! Han håller 
sig fCr god alt tröska i rian, han tänker gifva sig in i 
knekthopen och bli på fläoken generalissimusl Akten er, 
se bara huru onådig faan ser ut, det port majest åt et I Får 
han råda, b& gräflar han upp Vasa till kyltlandl 

Bos den hetsige gamle Bertila var vreden sällan 
långt borta, men han dolde sin harm ooh pådref hästen, 
för att snart komma till den sjömanaänka, där han van- 
ligen hade sitt kvarter i staden. Han hade likväl ej 
kommit Ungt på nuvarande Köpmangatan, som äfven nu 
i fir tid ej är af de bredaste, men då var ytterst smal, 

vlgen stängdes af en hop druckne rekfjlet, fti^tafl 




170 SIÄHUKT Otil PLOQBN 



i en nån belfi|t«n filHlagt iavigl d«l nya lumnttkiiNt 
och Btirkt aig lill den fArest&entte lingi naan. Bit fie 
DnderorB<^nr« hMde sillal sig till bopeo aAaoa åm 
Bj&lf«krifne anförftn orh Htormadti mnå nit (appart 'B 
vigen, bondel» emot den ankommande. Bvrtilk, ntu! 
nyss fOrat och nr stånd att tygla atn Tred«, bMrtmlt 
tillropet med ett llmlisf" "dt pisksUg. som aUof 
talarens prydliga, bredsl hatt med deo din up9- 

ftsude fimfjRdem. 

H&rmed var fejden Den slsfno slArtailt 

mol kliran, och hela akarai de bonoro. 

— Jssi, min gubbe, ie den fdrolåmpaöe kh- 
garen, som var ingrn nnnsi d^n Binnlre imniaiJM i 
Bengt Kristeråon, livilken be a rA an&pli^ leOnlal i 
StOTkyio — nu ha vi dig här n ellan akU ocb vSgi, M 
skall jag lacka dig fCr drit ( ds nspptsg i går. Gm 
rum, goBBSr, gubben är mm, oen lutri«kon vill jag » 
sam fjälla. 

Benila Tsr för gammal, all vidare prfifva lyckan i 
handkraft och eftg sig om efler retritlt. Fria kinu. 
som stannat tiilt vid en bodimppa, hoppade han, vSpiuil 
med piaken, nt^d p& trappan och gaf dirvid h&slea m 
snäll, s& att denne med kSrran och dottern banade >if 
vSg genom den vikande skaran och galopperade galan 
fram. Men om Berlila 8mnal sfiks en tillDykt i boden, 
blef han bedragen, ty midlför bans ögon aiAngdes dJirrm 
af dess ogine Sgare. Den gamle kSmpen sig flyklSB 
stängd, ställde alg rahlAng med ryggen mot 
och hotade med sin länga piake de anfallimdA- 

— Lät osa tröska den hOgfirdiga 8( 
en ung Laihelapojke, som tmder den 
burit musköten vll haanit (l&mmft aitt 

icke sill bondespråk. 



BONDEN, BORGAREN OCH SOLDATEN 171 

— Bättre karl var far din, Matts . Hindriksoiiy sade 
•rtila föraktligt I stället att skräfla mot eget folk, 
VUpte han oss som en ärlig bonde att klappa ryttames 
il^r hos Peder Gamse fordomdags. 

— Hören I, gossar? ropade en af underofficerame, 
II hunden skryter af att ha gifvit tappre soldater stryk. 

— Vi lata ej kujonera oss I 

— Bonden skall dansa efter vår piskel 

— Och inte vi efter hans I 

Och fem eller sex af de ifrigaste, som själfve 
88 hade burit bondejackan, störtade fram för att ned- 
Kgm Bortila frän bodtrappan. Den gamle hade varit 
riorad, om icke hans motståndare sen i går, den 
intre sergeanten, kastat sig mellan honom och de an- 
ipa&de. 

— Halt, gossar! ropade Bengt Kristerson med dun- 
ande stämma. Hvad d-n tanken I på? Aren I ärlige 
igsbussar? Sen I icke att gubben är sjuttio år, och 
då gån I sex mot enl Blitz-donner-kreutz-Pappenheim! 
- sergeanten hade på ort och ställe lärt denna mustiga 
ordom, som aldrig förfelade sin kraftiga verkan — är 
i krigsmannased? Hvad menen I att kungen skulle 
ga därom? Ur vägen, bussar, gubben är min, jag 
(sam har rättighet att byka hans tvätt. Ni skulle ha 
tt huru han lyfte mig i går som en lappad vant och 
istade mig utför trapporna. Det var ett karlatag, och 
i skall det likvideras. 

Raskhet och ädelmod förfela sällan sitt intryck. De 
irmast stående gåfvo villigt rum. Sergeanten steg fram 
I trappan. Bertila hade kunnat nå honom med pisken, 
en sl(^ icke. Han kände sitt folk. 

— Vet da hvad det vill säga, bonde, uVrop^d^ %^t- 
taien med en myndighet, 8om skulle ha ana^Vl «^^\In^ 



172 SVÄRDF.T OUI PLOGEN 

Ofverste StUhaDdake — vel du bvad dvl vJU tlpv 
kasta koDglig maj^alBtB oi^h krooana krigafalk ut 
pornaV Vet du hvad del vill säga, alt slå bBltuiEi 
evangeliaka (rons förevaniKi o<'h d«a alorniåktiga r 
kejsarens b«segrar«, som mnd ögon haad TuiutH ()■ 
■lagtningar och rint virjan igflnom aextoa eUsr ^ 
letrande fSltmarskalkat" " ' 'n det, bonde, hralf 
jag Tore i ditt stSlte . . . 

— Om jag vore i ko [ majosl&ta ocb knt 
krigsfolks Blälle, Bvarad« ila kallblodigt. aknlio 
respektera en ärlig man i is hus och an pibbi 
hans ålderdom. Och om jag 'or« liengt Kriaterson,! 
om jag Kq hade bes«<grat n in«nke kejsaren ocji M 
virjao igenom sjutton Ictrand' ^Itmariikalkar, aå skelh 
jag ändå irke förglömma all Bengt Kristarsona ladu 
Krister Nilsson, var bonde t Limingo ocb atupidi 
pft llmola is som en årlig stridsman mot IHemii^M 
tyranni. 

Sergeanten syntes ett Ögonblick förbluffad. OlnAi 
trädde han sin motståndare på litvct och >ad« m«d gryii 
uppsyn : 

— Vet du vSl, bonde, all jag kunda spetsa dig pi 
den här ! 

Och dftrvid utdrog han till håtften ur slidan lu 
förfärligt långa phl. Bertila betraktade honom kallt me< 
korslagda armar. 

— Är du ej rådd, gubbe'? återtog romerska riketi 
besegrare, synbarligen dekontenanserad af bondens tasti 
hållning. 

BerUla kände aHt ftfrertag. — Nli 
ärlig finne rådd 9 sade den gamle nistan 

Sei^eanten var ingen elak kul. 
best mycket böjd f&r SLd«\mo&, VAxn\»ai 



FRÖKEN REGINA KOMMER TILL KORSHOLM 173 

ID den framfusigt jovialiska uppsyn, som klädde honom 

Ii Tål. 

— Vet ni, gossar, sade han med en blick på kam- 
Bteme, den dfir gamla oxen har både horn ochklfifvar. 
Jimn hade kunnat bli något i världen, om han kommit 
land kavaljerer. I går, när de voro femton mot en — 
f det bflr ni veta, gossar, att alla fjorton drängame 
jSlptes åt att lyfta mig på krabatens rygg, och märken 
■de de efter det allihop — ja jag säger att i går hade jag 
oltat gubben brun och blå, om det ej varit i fruntimmers- 
Ulskap, ty tOsema sutto med till bords. Men i dag äro 
I femton mot en — och så menar jag att vi låta fars- 
obben löpa. 

— Han är rik som belsebub, skreko några af säll- 
fcapetf han skall bestå en tunna öl. 

Bertila drog upp en liten pung af läder, framtog 
lagra af Carl IX:s silfvermynt och kastade dem för- 
iktligt i hopen. Detta retade soldaterne ånyo, flera armar 
lAjdes, stormen hotade att ånyo brista lös, då i hast 
lela skaran satte af att springa åt hamnen. Man hörde 
m kanonad; det var briggen Maria Eleonora, som salu- 
ätrade Korsholm. 



5. Fröken Regina kommer till Korsholm. 

Allt hvad lif och fötter hade i Vasa strömmade ned 
till hamnen, för att fägna sig åt den ovanliga an- 
blicken af ett krigsskepp. Fem eller sexhundrade m%iv- 
oågåor betåckte Btr&ndema, rodde ut i b&tai, VXebjo '\ 



174 SVÄRDKT OCH PLOGEN 

mtstenia af hamnens jakter, eller ock på 
för att båttre se. Tvåhundrade rekryter betn 
blandad nyfikenhett fruktan och stolthet det t 
måhända för alltid, skulle bortföra dem från den 
land. Och bakom dem stod en hop af den 
systrar och hjårtanskåra, utgjutande strida tårar 
på den nåra förestående skilsmässan. 

Tygmåstaren Ulfsparre var borta i S?ei 
närmaste man, fogden Peder Thnn, jämte k 
mottog de ankommande, rekryteme bildade haj 
på Maria Eleonora bjöd fröken Regina artigt 
att ledsaga henne till Korsholm. Men i delti 
kände den stolta flickan att hon var ftnge. 
officerens arm och gick ensam med torstli 
åtföljd af sin gamla tjenarinna, genom rekryti 
och den gapande folkhopen. En så ovanlig i 
det lilla Vasa i en grufiig nyfikenhet I ögoni 
kommo och spridde sig de sällsammaste rykten 
person. Hon vore, sade några, en prinsessa a 
kejsarens dotter, tillfångatagen under kriget o 
hit i säkerhet. Andra pästodo sig i henne 
drottning Maria Eleonora; men hvad skal 
Korsholm ? 

— Det skall jag säga er, hviskade med 
en kannstöpande borgare. Hon har sammi 
med sina tyska landsmän mot konungen och 
därför spärras hon in på det aflägsna trygga 

— Det är icke sant, genmälde en ann 
hemkommande soldater fått någon dunkel an 
slagen mot konungens lif. — Det är, tillåd 
skygg röst, likasom fruktade han att höras a 
för hans berättelse — det är en nunna från 
tingad af jesuiterne all löt%?>T«t Vow\t^«ri, 



FRÖKEN KECINA KOUMBIt TILL KOItSIlOLM 175 

hon gifvit honom dödande gift, och sex gfinger har 

'.n i drummen blifvit varnad alt dricka. När bon 

jHid« ij&ngen rSckle faonom den förgiFtade bägaren, drog 

konungen ellt svärd och tvang benne att dricka Bitt 

ugot gift. 

— Men bom kan hon då vara lifalefvande h&r? 
anmärkte mycket oskyldigt en bedagad fru. 

^ Lifaletvande? upprepade berättaren, ulan att tappa 
koncepterna. Ja det kommer an på. Sådana varelser 
kuDDa förställa sig till den grad, att . . . ja ja, kommen 
I ihåg boltändaren i fjol, som åt amfilt bly? Jag säger 
ingenting jag, men se bara, den svarthåriga nunnan fir 
ju blek som ett lik. 

— Har bon gifvit kungen fCrgift? utropade en 
darrande kvinnoröst tält invid. Det var Meri, som med 
återhållen andedräkt uppfångade b varje ord. 

— Hvad är det för prati genmälde en skeppare 
med uppsyn af att veta mer än alla andra. — När jag 
i våras var i S(raUund, såg jag de där ögonen, som man 
ej fort kan förglömma. Flickan fördea dä Ull Stockholm, 
och en af vakten berättade mig hela saken. Hon är en 
spansk häxa, som sålt sig ät bin båle emot att i sju års 
tid få vara den yppersta skönbet på jorden. Se bara 
på benne: märken I att bin bäle hållit ord? Men akten 
er, i de där ögonen Sr någonting mörkt som bränner 
och förtrollar. När bon då blef sä vacker som ! sen, 
begaf hon sig till svenska lägret ocb gaf konungen en 
kärleksdryck, så att han hvarken hörde eller såg någon 
annan än henne i sju veckors tid. Det tyckte bana 
generaler vara synd och ekam, efter fienden låg härdl 
nppå, och så logo de benne bemligen en natt och skickade 
hfnne hit, för ntt sitta de aju akÖnheValiten U\\ «k.T^^ 

i Karsholm. 



176 SVÄRDET OCH PLOGEN 

— Har konungen Slakat benne? frågxde 
bäfvande. 

— Det mfi jag veta, svarade ajOmanaen barsld. 
— ■ Har hon också älskat konungen? 

— Nej det ges dä inie ny^knare tolk än kvin 
Hur topptusan vill du att jag skall ha reda pfi detf I 
h&ls är slugare fin andra människor, det är afikert. 
har gifvit konungen en kopparnng . . . 

— Med Bju ringar innaoför hvBiaadia och tre t 
stäfver graverade pft klacken. 

— Hvad tusan, du vet det ju redan? Om k 
har jag ej hOrt, men väl om de aju ringsnia . . . 

Mert andades djupt. — Han bär den ftanul I 
hon lyst med en hemlig fröjd. Meri var vid>kiq| 
som hela hennes eamiid. Det föll henne icke in I 
tvitla pä möjligheien a( häxor, förtrollningar c 
drycker, men denna främmande mörka ilicka, som fi 



ke is I 

bkärlaiJ 
nålB^ 



178 SV.VIUIKT Ui:H I'L0G8N 

btnnoB gamla pigor, n&gra Inralider och ikll 
kaektar. Häda konung Gualaf Adolf eiinrat sig ad 
beakafTenhet, hade han sannolikt icke sSndt sia i 
finge till en sil nfldslJi«nd« boning. 

Fru Miirta var beredd pA ain unga gist. M 
man t6t h«nne beskrifvil a&«om en farlig ochtOidl 
ung person, tär hvars liat ingen bom var nog aåtd, i 
mur nog tjoek. Hon hade d&rtUT ftt fröken ReciBl 
hennes tjenarinoa lAtil inreda en litaa mOrk kam 
innan ffSr slöt ta fruns egen aingkammare och t&n 
itig alt Hom en Argua bevaka den vilda (Uckaiu B 
rtreUe. Fru MSrta var i botlen en raitskaSeaa im 
fru, men en amper och alytsinl gumma af gunh ■ 
som uppfostrat sila aina barn med riset och ftldrigl 
dem växa från tillbörlig tuktan. Det fGU benoa Id 
all en ensam vlirnlöa oeh Afrergifven flicka långt 
i ett frfimmande land behOft en trCatande bai»! 
moderlig vänskap; fru Märta ansfig, att ägan börda I 
ett bortskämd! barn, och sedan, aå trodde hon, vof 
tid att tSnka på ell mildare behandlingitsfilt. 

När fröken Regina, van vid hafvela frihet, i 
Ofver denna dystra boninga tröskel, tor genom ht 
smarta lemmar en ofrivillig rysning. Denna kånafa 
mildrades icke, n&r hon pA trappan möttes af den | 
frun i anSft Alstttande bnnemössa oi-b en Ung 
yllekotta. 

Det fir möjligt att fröken Regmas böjning p& hat 
var något stel och hela hennes hållning något aloll 
hon hälsade den gamla fru Märta på slottstrappan, 
fru Märta låt eig ieke dfiraf förskrScka. Hon lci| 
unga flickan i båda händerna, skakade dem baataol 
nickade en hålsning ungcffir midlemellan vAlkomaMU 
bat. D&retter mansUaÄci Uw rto ^^v VAi^^ 



FnOKEN REGINA KOMMER TILL KORSHOLM ] 70 

sB, och resdltatenii af mönstringen kommo i halfhöga 
^xd öfver hennes läppar: 

— Växt som en prinsessa . . . skadar inte ; svart i 
Bgonen som en tatterska . . . skadar inte; hvit i hullet 
Bom en mjölkbunke . . . skadar inte; högfärdig . . . aj aj, 
Set var illa . . . det bli vi två om, min söta vän. 

Regina gjorde otåligt en min att g& vidare. Men 
Bra Märta var ej den som släppte sitt tag. 

— Vänta en smul, min söta, sade den stränga frun, 
I det hon sökte att hopsamla det lilla förråd af tyska 
ttrd hon möjligen kunde finna i sitt minnes skräpgömmor. 
— - Sakta kommer man långa vägar. Den som träder 
iUhrer min tröskel får icke vara ett hufvud högre än 
ji^rrpoBten. Bättre att buga i unga dagar än krypa i 
Udre. Så där ... så hälsar en ungdom den som äldre 
och klokare är . . . 

Och innan fröken Regina det anade, hade den gamla 
armstarka frun lagt sin högra hand på hennes nacke, 
sin vänstra mot hennes medja och med en hastig tryckning 
tvungit sin stolta gäst att buga så djupt man billigt kunde 
begära. 

Fröken Reginas bleka kind betäcktes af en rodnad 
så röd som aftonskyn, när det stundar storm. Högre 
och stoltare än någonsin reste sig flickans smärta gestalt, 
och hennes mörka ögon sköto en blixt, som likväl ej 
skrämde fru Märta. Regina teg, men gamla Dorthe 
fann sig utan tvifvel befogad att på sin herskarinnas 
▼ignar gifva fru Märta en lektion i höflighet, ty hon 
tog till orda med sin lifliga sydländska gestikulation, 
trädde två steg högre på trappan och skrek utom sig 
af vrede: 

— Eländiga finska troJipacka, hur vkg^t dvn \i^- 
åéutdJa aå nesligt en ådelboren fröken I Vet du \«X, \x&\«- 



180 SVÄRDET OCH PLOGEN 

fångvakterska, hvem da har den inn att ■Mlip.t' 
hus? Da vet det inta? 8å akall jag alpi 4| 
Detta är den högboma dorchlanchtiga 
von Emmeritz, född {aratimia till Emmarits, 
och Saalfeld, grefmna till Wertheim och 
arftagarinna till Dettelabach oeh Kiaatngan •is» 
Hennes iadar var den dorehlanehtigite taaitm 9t 
meritz, aom igde flera alott, la do, fraaiga 
äger kojor i din atad; hennea moder var 
Wurtembergy bealiktad med korftiratliga hojonha 
och hennea innu lefvande morbroder, hOgvOidlgBlt 
ärevördigste foratbiakopen af Wfinbnrg, Ir 
Marienburg och ataden WQnbarg BMd 
länder. Da trotaar nppå att din 
värt land och atad och tagit oaa ajilfva till 
den dag akall komma, nir Sankt Geoig odi 
jungfrun stiga ned att förgöra eder, I 
därest da kröker ett här på vårt hufvnd, ahidnvi 
detta slott med jorden och ntrota dig, ^^*^"pi 
och hela din atad . . . 

Det är sannolikt aU gamla Dorthea viItnlig)Mt 
ej pä längt når tagit slöt, dåreat icke fm lUttm 
sina tjenare en vink, hvarefter deaae utan 
heter togo den gamla och bortförde henne, 
hennes motstånd, till ett af de amå mmmen i 
våningen, där hon lämnades åt sig sjålf att vidaio 
tänka sin frökens aristokratiska alåktregiater. Mim fet! 
Märta tog den bestörta Regina hälft tvnngen, hslft gi^ 
villigt under armen och förde henne till det 
rummet innanför hennes eget, med ntsikt öftor 
Här lämnade henne tillsvidare den stränga Im» Skf 
ej utan att hon i förren änna fann lämpligt att 
följande förmaningar: 



FRÖKEN REGINA KOMMER TILL KORSHOLM 181 

— Jag skall afiga min vän, att lyda är bättre än 
rata; den fågel, som sjunger för tidigt på morgonen, 
r innan kvällen i hökens gap. Seden skall man ta där 
lan kommer. Klockan är nu sja på aftonen. Klockan 
tia bärs kvällsvarden in, klockan nio lägger du dig, 
lockan fyra står du upp, och kan du ej karda eller 
rinna, skall jag gifva dig linnesöm, så att tiden ej blir 
ig lång. Därefter få vi talas vid, och när din piga 
^rstår att hålla mannen, får du henne åter. Rolig god 
att; glöm ej att läsa din aftonbön; en psalmbok ligger 
L nattdoksbordet. 

Med dessa ord stängde fru Märta dörren, och 
■öken Regina befann sig allena. Ensam, fången, långt 
9rta i ett främmande land, värnlös lämnad till pris åt 
ti hård fångvakterska . . . dessa tankar voro icke de 
ladaste. Fröken Regina föll på sina knän och bad till 
elgonen, icke den kätterska psalmbokens böner, men 
fler det radband af rubiner, som hennes morbroder 
iskopen gifvit henne fordom till faddergåfva. Hvad 
ad hon? Det veta blott himmelen och de mörka 
inrama af Korsholm, men ett deltagande hjärta kan ana 
ennes bön. Hon bad om de heligas bistånd, om trons 
Bger och kättames utrotande; hon bad äfven att helgonen 
låtte omvända konung Gustaf Adolfs sinne till den allena 
aliggörande kyrkan, att han, en annan Saulus^ måtte biif va 
n annan Paulus. Sist bad hon äfven om frihet och 
örsvar . . . och timmarna gingo, hennes kvällsvard bars 
a, och hon märkte det icke. 

Fröken Regina såg ut genom det lilla fönstret. Där 
Ig ett landskap i aftonsolens guld, en stilla vik med 
in förgyllda vattenspegel; det var icke det yppigt 
fönslauode Franken med deaa drufvor, som \vx^V tw>^ 
ogDsde; det var icke den brusande Main, och aVÄden ^^t- 



1H2 SVÄRDET OCH PLOOEN 

borta var icke det rikm Wfinbiiig med liiia ladet al II 
och höga tornspiror. Det Tar del arma bkfca Ik 
och en vik af dess haf ; det var det bOijaada 19a ^ 
med dess gamla kyrka Mnstasaari, dmi iMsla i t 
botten; man kunde tydligt se solen bliiikm |iå ds 
spetsiga fönstren med målade rator sedan katolska t 
och det förekom Regina, som såge hon ttiklanda U 
blickar skåda ot från detta deras floma tonpsL 
var icke sjålfva den nedgående solens 6ga i denna i 
en sådan helgonablick, som med saligt hign dig 
öfver världens strid I Allt var så stilla, aå Msasi 
mildt — aftonens glans, landskapets ticka grtnab 
nyss afmejade åkerflUten med deras radar nf akyia 
små röda husen med deras glimmande ratar — 
manade till andakt och frid. 

Då hörde fröken Regina på afsUiid an 
melankolisk sång, enkel och konstlös, man liksom ^ 
ur naturens eget hjärta en ensam kväll, vid an sjonl 
sol, på stranden af ett hvilande haf, när alla Ijntvn nri 
vakna i ett längtande bröst I början lyssnada ki 
därpå, men sången kom närmare ... än skymdaa d 
en kojas vägg, än af en grupp af slokande bjMkai 
hördes den åter fri, hög och klar, och alatUgan k 
man urskilja orden . . . 



6. Söderns och nordens kflriek. 

När den ensamma rösten nalkades, kunde 
hand urskilja orden. I^el N%.t «\\.m\ViV\k^|brtn, 
sjöng i ojämna, men inneiWga v\w>t ävoä» vw^^ « 



SÖDERNS OCH NORDENS KÄRLEK 183 

[tan Tid hifvets strand, i glansen af en skön angnsti- 
U långt borta i nordanlfindema. 

Och solen hon skiner öfver vfirldenes rand 

allt öfver många haf och land; 

och månen han går i den sena aftonstund 

allt upp öfver himmelens rand. 

Men aldrig så skiner den klara solen mer 

på den arma förglömdas ro, 

och aldrig så skådar den blida månen ner 

på den stolte riddarens tro. 

Ty vännen, den enda som jag hade kär, 

bor långt i den glimmande borg; 

han går i sin glans, han lämnar mig här 

allena med all min sorg. 

Han äger hundra vänner, och jag har blott en ; 

han äger slott och städer och land; 

jag strör mina pärlor i aftonens sken, 

jag sjunger för vikar och strand. 

Och fågelen han flyger långt bort till sunnanfjäll, 

till käraste vännens slott; 

där sitter han i trädet och sjunger en kväll, 

som jag, om miti ensliga lott. 

Det hör den stolte riddaren; vid lilla fågelns sång 

förunderligt hans hjärta slår; 

och förr än någon vet, så har kvällen gått sin gång, 

som kärlekens fröjd förgår.. . 

Ja mera fröken Regina lyssnade på dessa enkla 
)r, som för henne voro på engång så främmande och 
k, för deras innerliga vemod, så välbekanta, desto 
« rördes hon af en saknad, som så nära liknade 
nes egen. Hon grepB af längtan att anda« d^iv li\A^ 
lens luft; det lilla fönairet motstod \tofte V^ivtv^ä 



184 SVÄRDET OCH PLOGEN 

försök att öppna, nan all tro MIrlaa tMUi^ I 
ej kunnat förekomma, att hahana ¥0io af iwå Éi 
förtärda och slatligen gåf?o ettor IBr dmi na§k tU 
upprepade föraök. Blott tri eller tre tim— r 
varit en gist i detta flbigelio, och HkvU 
kvällens doft som en libtidiflngo andas frilMisM 
Hennes hjärta Tidgadee, hennee öga flek Itar aii 
hennes tankar ätertogo sin sTirmiska hlnfBwIaBb 
hon sjöng, väl sakta, för att ej höras af sin lÉagnkM 
dock Uart och melodiöst en sång, som blott wnf^ 
ätergifvas med följande ord: 

Fast hArdt jag pliktar, 

för dig jag biktar, 

o helga jungfru, hvad hjlitat diktar. 

Jag älskar äran, 

min själs begäran 

är blott att dö utan blek fÖrOLran. 

Bland jordens kungar 

min älskling Ijungar 

sin blixt, som Herren sin åska slungar, 

stor när han trotsar, 

stor när han krossar, 

och allrastörst när han mildt förlossar. 

Dock allt jag glömmer — 

om du det dömer, 

jag liämndens dolk i hans bjärta gömmer. 

O helga klara 

(iudä moder, spara 

den ädles bröst för så dödlig fara! 

I^t honom svära 

din kyrkas lära, 

dÄ vill ej mer jag af dig begära. 



SÖDERNS (ICir NOltOENS KAKI.EK 

Maria, skona 

hans liT, hans kronx, 

Lål mig med lirv«t hans hn>ll försonal 



Den enBamma geatallen, som sjungit den fOrat 
Tisan, närmade eig Hmåningom tält under sloltsmuren 
det var en kvinna af folket, blek, med fordom vackra 
drag af en inlagande godhet. Utan tvifvel sökte hon 
•U uppfinga den fifimmande Hickans säng, tnen det 
lyckades henne ej, för tonernas dämpade ljud och för 
språkets ohekanta klang. Hon satte sig då på en sten 
«tt 8l3'cke utanför muren och riktade oafvändt sin milda 
blick mot fången i slottefönstret. Regina åter fastade 
på henne sina mörka genomträngande figon; man Bkiilie 
trott att båda fullkomligt företätt hvarandra, ty sångens 
språk behOfver intet annat lexikon än hjärtat. Eller 
sade dem båda en aning, den ajutionåriga och den trettio- 
sex&riga, alt de bada älskade samme man, att båda 
Bjängo sin skeppsbniina kärlek på en fjärran strand, 
men på ett så oändligt oiika sålt. 

Uppe i norden äro eommarnätlerna klara alllinliU 
början af Augusti, då ett lätt genomskinligt flor begynner 
att efter solens nedgång utbreda sig Öfver strand och 
likar. I medlet af Augusti, dSr man nu befann sig, har 
delta flor redan tätnat och beslöjar med en mild och 
mjuk skugga sommarens löf och lunder. Stiger dä månen 
upp Öfver denna värld af försvinnande grönska, så finnes 
i he!a naturen intet mera vemodigt skönt än en sådan 
augastikvfill, när ögat, vant vid tre månaders oafbruten 
dag, fasar tillbaka för mörkret och liltväl ser detta mörker 
i sin all raljuf väste skepnad, lik en mild sorg genom- 
flUåiad af en himmelsk glane. Detta intryck kommer 
^^6 hvart år, om man än lefde i århundraden-. AkV 



1 

fl 



1 




186 

ljus och mSrker som alrida pl samma {åog on 
och om inäoniBkohjårtat. 

De bida ensliga aftngerekoma erforo miklen 
inlryck: de aiillo bA'U sltimma, »rfiriiga, nIiIU boli 
bvanmdra 1 den tilllagnnde Bkymnmgen; ingsii wida fti 
ord, och hkv&l försiodo de båda hvarmndraa kjiitut 
tankar. 

Då uppstod plStsligt ka kviiinaa dlniU od 

ayntea, vänd mot atadni a på ljud. Mm tlM( 

kvällens heliga frid. 

Fr&ken Regina fOljde up nårksamt den oUsto 
rörelser och lutade sig ut genc tOnstrel, för Bit bUit 
86. Aftonen var tyst arh I , bloit i fjtrraa harte 
ett årtsg i BJOn eller den mela oliska ulhftlUnd* h»a 
af en vallherdes horn. Denn& tystnad. Okad af dd 
ovanliga i det första mörkret på höstsidan, bad« n^ 
heligt ocb vördnadsbjudande. Desto sällsammare Tardni 
afl&gsna gny, som från stadssidan afbrOt denaammi. IW 
var icke hafveta brus, eller forsens dån, eller sprakudil 
af en adägsen skogseld, ehurn del liknade något af altt 
detta. Det var snarare sorlet af en ursinnig folkhopi, pl 
engång inlagen af raaeriet och nöden . , . och strax dårpi 
syntea ett eldsken långt borta åt stadens norrm del. 

Med vindens hastighet ilade den ensamma gestalUs 
utanför muren bort åt det håll, där faran hotade ... Vt 
vilja för elC ögonblick gå henne dår i förvåg. 

Ankomsten af örlogsbriggen, som var beatSmd 
bortföra rekryteme, hade försatt dusse i en s| 
ökad af sorgen, stoltbeten och Ölet. De badn > 
underbefäl i spetsen trångt sig kring öl 
denna tid, når soldaten betydde tUt, nfl( 
se genom fingranui med huna a^tibnib 
honom vid godt lynne. ÖHeAetlXA ^Xi 



SÖDERNS OCH NORDENS KARLEK 187 

Irka, att tvåhundrade unge mån med österbottningens 
idslystna sinne berasade sig anda till öfvermått, och 
t år möjligt, att denna politik i ett sådant ögonblick 
rit den råtta, dårest icke en sårskild och för lugnet 
dlig tillfållighet hade bragt de engång lösslåppta passio- 
ma i full låga. 

Den tappre sergeanten Bengt Kristerson hade icke 
rsnmmat detta tillfålle att göra sig sjålf all möjlig rått- 
m. Han hade, intagen af den höga tanken om sin 
rdighet, uppklifvit på ett bord och grundligen bevisat 
la nye stridsbröder l:o att det egentligen varit han 
m eröfrat Tyskland; 2:o att han långt för detta skulle jagat 
jsar Ferdinand Ufslefvande i Donaufloden, dårest icke 
nne stått i förbund med djåfvulen och förhåxat hela 
snska armén samt kungen sjålf i framstå rummet; 3:o 
t Bengt om natten efter Frankfurterborgarnes bal stått 
vakt utanför kungens sångkammare och tydligen sett 
Isebub i en ung flickas gestalt dår anstålla ett för- 
rickligt ovåsende samt 4:o — och till denna slutsats 
m sergeanten helt naturligt under ögonblickets inspira- 
•n — att hela rikets och våridens ve och vål berodde på 
»llpackan, som nu satt fångslad inom Korsholms murar. 

— Man skall få se att den svarthåriga håxan bringar 
sten i staden, inföll betånkligt en Malaksbo med lurfvig 
psyn och hvitt hår. 

— Den varulfvenl 

— Den konungamörderskani 

— Skola vi tåla att hon sitter i fred och ro och 
rgör både kung och land med sina trollskott? utropade 

försupen tingsskrifvare, som sållat sig till sållskapet. 

— Låt oss byka henne i sjön I skrek en Nerpesbo. 

— Ut oss klubba henne på flåcVienV aVa^V eiv 
Yfobo med örnnäsa och mörka buskiga ögonbrixv. 



181 




SVAIIOKT (JCH rLOCKM 



— Och ger man benno icke i vårs htoder, al 
Ti eld p& Korsholm och bränna ugglan och boet p& « 
gång, iaf&U en vildsint Lsibflabo. 

— Btllre Sr del, an att ntcAl ffirgia, uim&rku a 
gravitetiBk itjilakyit från Rcplot. 

— Bränder hill ekrek en Vöribo. 

— Till Korabotm) i ila skarsn. Och opp- 
helaad, som vanligen bii li&A egna ord, atOrtadt 
maMan fram (ill den atora, i pisen i Hlugan, rf rkiadi 
åt lig så n)åni;a brinnande i ider dår faimos. Hm 
olyckan ville att en ator mt 1 lin var appbl]i(dl i 
knippen på stugans vaggar. Et' if rekrytcmo avlogrii i 
maet sin brand f6r hAgt, linet ig eld> det stmrka tull- 
draget från dörren blSsle dti , ocb om få Agonbbct 
stod krogstugan i full lAga. 

Alla Bom därinne voro atOrtade at Ingen bann 
uppfatta rfitta tillgången. 

— Det Sr Irollskollt skreko somliga. 

— Del skola vi belala båxan pi Korsholm) rop«4a 
andra. 

Och bela den rasande hopen skyndads i toUt Bpiiiig 
mot det gamla slollet. 



7. Korsholms belägring- 

Knappt hade Heri — ty den ensligt . 
ingen annan ån hon — förstått den 
afsibt, innan hon mftd räid«&ft \iu)Å^cX. 
rågar tillbäkA till Konholm. \\ä »^kvotöi 



J 




•ill stifver ufver nejden, kunde bon tydligt nrski 
Mnalrel Reginas mörka lockar, hvilka svartare &n natten 
tteoknade alg mot rummet inoaoför, likt en skugga i 
jäJfva skuggan. Och under dessa lockar glimmade 
'enne Cgon, drömlika, djupa, likt stjärnans skimmer i 
en avarta spegeln af en nattlig ajö. Orden dogo på 
en arma Meris läppar, alla aållsamma r^'kten stego som , 
jöken upp för hennes inbillning. Hon, som salt si 
ns&m däruppe t fönstrets tila skugga, var hon : 
Dd& till slut en söderländernas b&xa, en förvandlad 
'ollpacka, gråtande Cfver eitt öde alt nodgaa inom dessa 
lurar fdrlefva sina sju skönbetsår och därefter äler 
lifva hvad hon varit: ett ohyggligt vidunder, hälften , 
rinna och hälften orm? 

Meri stod som förstenad vid murens fot. 

Alen allt närmare hördes den vilda skarans sorl, 
;dan sSg man skenet af bränderna nalkas slottet, 
å bemannade sig den vidskepliga landikvinnan och 
Bjde sin röst jämnt sä att den kunde höras till 
inatret. — Fly, ers nåd, sade hon snabbt på svenska, 
f, en Btor fara hotar er, aoldaterne äro vilda och 
lina, man säger att ni velat mörda kungen, och man 
ägär ert Ut 

Regina sfig den bleka hamnen i månskenet, och 
Ven för hennes inbillning uppstego alla de sägner hon | 
irt om detta trolldomens land. Kon både under tia I 
ånadera vistelse bland evensksme i nägon mån IfirI sig ' 
rsiå deraa språk; hon fattade icke genast den andras 
ening, men ett enda ord var tillräckligt att fästa hela 
ianes oppraårksamhet. 

— Kungen? upprepade hon på bruten svenska, 
är du ock bvad bur du &tt 8ig& ml% om äk^b 



I 

1 



u^uataf Al 




— FCraumma ej eil AgoDblick, en nåd. forltor 
utan att lyssna pft Kegiaa* frdga. Da Iro radas m 
porlen, orh fru Mftrta med sina nrx knflklar skall rj 
f&noå skydda er mot tvAhundrad<!. Fort! — konoui 
ni ej al (jsnom dCrren, ak bind lilUammaii Itikaii «ä 
dukar och kissa er ned (jenoin fAnstret; Jan akaU na 
Uga er. 

Regina beg^nte ni: t en fara fCreatod, iM 

långt ifriin att förakräckae b6rde bon dot neil rt 

beroligt nöje, Hon var ju narlyr fOr aln tro. bort- 

slungad lill detta vilda land »ill nil al( vilja iiiiiiiiA 
kyrkans makligaste fiende. :on) raåbånda den ataaA 

uSr belgnoen unnat henne tui rkranan, dyrt fCrvlttnt 
med själFva lifvet. Hvarffir ek e hon fly eo in sidit 
hon nyss förut be.sjungitV Var an icke dan ond<> frtvlara 
själf, som i den bleka kvinnans gestalt Till« locka bentt 
från en oförgSnglig gloria. Oth Fagtna svarado: B 
dixit diabolug: da te pracipiteni ej- Aoe loco, na» 
scriptum. est: angeiia suU mandapit de le. «r fe tnrcniMf, 
ne ullo tnodo liPdarU^. Vid dessa ord framUidd) 
månen ffirbi hörnet af muren och kastade sitt mala&iiolisb 
sken på den sköna fli( kana anlete. Hennes kiader glUdr, 
hennes 6gon brunno af en svarmitik glana. Heti be- 
traktade henne full af förundran och riidsla 
for det genom hennes ffiresl&llning, all det aldrig ated 
rätt till med en varelse af så beeynnerlig blick ocb mtd 
så främmande ljud på läpparna. En obeakriOig ffcAna 
fattade henne, och hon Qydde, ulan alt v«ta hTidb; 
borl i mänakenet tillbaka till släden. 

' Och djafvulen sade; >Gif dig 1 
skrirvct, lian har gifvit sina Snglai betolln 
bevara di», si alt du \ in^en mW.Vö ih»&tt 
4: O, där luthereka texlen alvÄeT l^ii-ii 4ta 



KORSIIOLMS BELÄGRING 191 

Eoiellertid hörde Regina allt upp i sin kammare 
orlet frän slottsgården. Den druckna hopen hade hejdats 
if en väl tillbommad port och stod larmande utanför, 
inder hotelse att icke lämna sten pä sten af hela slottet, 
Ifirest man icke genast till dem utlämnande trollpackan. 
ien fru Märta, nyss väckt ur sin söta sömn, var icke 
len som lät skrämma sig. Hon hade varit med vid mer 
in en belägring i sina unga dagar och förstod som en 
dok kommendant, att en fästning icke faller för stora 
»rd. Den som vinner tid, vinner allt, tänkte fru Märta, 
»ch hon lät därför underhandla om kapitulation, med 
»egäran att veta hvad de stormande egentligen ville och 
ivarför de ville det. Under tiden framsöktes ett hälft 
lassin rostiga musköter, hvarmed slottets invalider be- 
rfipnades; de sex fångknektame utrustades med klubbor 
ich pikar; själfva pigorna fingo order att gripa till 
(åstängema, hvarmed under klubbekriget mer. än en af 
Hemingens ryttare fått sin hane. Så utrustad, tyckte sig 
!ra Märta med fog kunna afbryta alla underhandlingar, 
rådde därför i egen person fram till insidan af porten och 
Mgynte en skurläxa, som innehöll ord och inga visor. 

— I ursinniga lymlar, skrek den tappra frun med 
nera kraftiga, än just fina ordalag — måtte hin båle 
aga er, så många I aren, försupna öltrattar! Packen 
Kier på ögonblicket er väg, eller, så sant jag heter 
Ifärta Ulfsparre, skolen I få smaka mäster Hans på 
yggcn, I ärkebestar, fyllbultar, ärelöse skälmar och natt- 
kojare 1 

Mäster Hans var nämligen en ansenlig karbas af 
lätad rottmg, som sällan lämnade fru Märtas hand och 
ör hvars eftertryckliga moraler alla slottets invånare 
tyste en djup respekt Men vare sig nu atl den «\o\wv^«^ 
9pen icke kånde måstet Hans' förlraffUga ft^exi%VÄ^^x 




192 hVÄllDET OCU W-OGl-N 



eller att (ra M&its» ord under ltrm«l hfird«| htoU i 
de nännut siiende, skiran fortfor «tt Irtng» pt wtf 
hfiga rop, orb den baaUnla turuporteo kn«kwli i 
fogning&r. >ni med troltpackanU akreko 
och nå^rm af dem hade r«daD b«gyt)t kastA bciste 
porten i mening att aoiftnda don. 

Fro Uirta bad» o^ •'•■i— • ivenne klniuiga 
från Gnattf [:fl tid, Dufran kallaite. Da 

oskyldiga beHlSromelae i lan Unge TVit dtn M 

beavara inkommande tai ilat samt vid bOgtiiKp 

titlf&llen, sigom namnsdt i kungliga MrmtliUB^ 

med Ijndelig Blämma to i altm&nna pligtskfUiy 

ffimfijelaen. Nu låg visat vallen nianfOr aloMtt 

dåvarande enda befBstning, bCgs planket af fnn 

med järataggar uppA, och k onema voro (OljakllifB 
lättare itkomliga fCr fienden In för de beligrwi» qWo. 
Men fru Mltta rSknade ganaka iktigt ut, att ea 
frän vallen bäde skulle imponera på fiandan odi l}M 
som nödakott fdr att hitkalla undsAttmng frftn 
briggen och staden. Hon l8t därför tvenne at 
under skydd af natten smyiia aU ut, ladda HOken ock 
Dufvan samt strax etter skottehs aftyranda — med IM 
krut, förståa — i största hast retirera till alollet ign. 

Verkan liörsf var dgonbticklig. Larmet ocb aknlnl 
tystnade pleisligl, ocb fru Marta lil tcke tiUfUlel gt 
sig ur händerna. 

— Hfircn. I tjufpBck — skrek bon, uppklitTao pl n 
stege, så att hennes bvila natlmasäa ayntea i minakaBtt 
en halE aln öfver porlen — dlrest 1 icke på fUckea 
packen eder bort från kunglig maja 
slott, skall jag låta mina kanoner akji 
Hamman som kålatjålkar, I akrifluda 
/ vål alt arga hundar fd nh«X i&å&ft. 



EORSHOLMS BELAGItlNQ 

ilicker sin bak i rSfvens gap tit se sig om hvar 
intrade! silter. Jag skall låla hugga er i slycken, ert 
ackartöljfl — (orlfor fra Mana allt mera uppretad — 
ag skall hacka er till mSak och kasla er för . . . 

Olyckligtvis fick den tappra kommendants kan icke 
nllborda sin hjältemodiga harang. En af hopen dämte 
lade fuDoit pft marken en rutten roFva och slungade 
len med s&dan skicklighet mot den i månskenet glfin- 
•ode hvita naltoiössan, alt fru Märta, träffad midt 
pannan, var nödsakad retirera och för första gången i 
itt lif icke fick tala till punkt. Bland hopen uppstod 
lu ett outsläckligt skratt, och med detsaoima hade fru 
lårtas anseende lidit en ohjälplig afhräck. Allt mera 
Ifrermodig stormade Benden mot porten, gångjärnen 
ilgnade, plankoma sviktade, slutligen instörtade ena 
orthalfvan med ett förfärligt dån, och hela skaran af 
le belägrande inrusade med ens på slottets inre gård. 
Nu hade man kunnat hålla tre mot ett, alt fru 
f&rta blifvlt tvungen att kapitulera. Men nej, hon drog 
ig Qinkt med hela sin styrka i det inre af slottet, till- 
ommade ingfingen och placerade sina skyltar i fönstema 
ned hotelse alt nedskjuta den förste som gjorde ett 
BraOk att intränga. Så resolveradt mod hade vid hvilket 
anat tillfälle som helst icke förfelat sin effekt, men 
lian larmande hopen i sitt öfvermod hvarken hörde eller 

ÉDe främste begynte att med en funnen jämstör 
den bommade dörren stöt pä stöt . . . 
tt uppstod hland de ytterste förvirring och rop . . . 
iHerste vände sig om och sågo genom den instörtade 
, aå l&ngl man kunde se i del ovissa mftnsken et, 
sia vigen fylld med hufvud vid hufvud och moskJSt 
\ii jaagkat. Det rar aom hade en armé fuxit n^^ la 
■K far att i grand förgöra fridalöraHSraTtte. Nm 



I 
1 




ktnhiadft alla de blodlflsa skaggor af KorabolmB lla|» 
flodan afdOde kAmpsr, hvilka rest sig ur grmfven, fErc 
hlnmaa det våld täta bu|åtl mot d«t yuaU fAsMf 



Ffir ttt (Brklan det> ' tade syn, som no &■» 
tedde sig tOi den atona: wns blickar, miate nu 

ennrt sig, att en etor del ai iggande traktena allmof 

•Ir&mmat till staden fflr at a viitne till rekrrlao» 

aftåg. Det bOr 0Gk«å ni uf tt Storkyro bondekDapi 
krantannat Afver natten i n, förmodligen i benfe| 

Tintan att af brisen Marii noraa besfittoing (å bin 

nytt frtn Bertel. Soldalkrog< brand och den larmaadt 
hopens tig mot Korsholm haae satt hela Vasa i rittelM^ 
och nfir Ueri i fullt språng a nde, beovSrjande na (M 
att rädda den fångna fröken, lann bon villiga Oroa Unt- 
allt. öslerbottnJngen är fort slagfärdig, ocb när bAndent 
erforo den oförrätt, som nyas förut blifvit tillfogad Beitili, 
deras ypperste man, vaknade hos dem dun gamla Rt- 
bittringen mot soldaterne. De glömde, att många if 
deras egna aöner och bröder nysa iklädt sig rekrytjackia, 
de kunde omöjligt försumma en så ypperlig aotedBiDg 
att, både i mänaklighetena namn och till fOravar föt 
kronana aloU, giFva knekiarne stryk. De tågad« alltal 
med Bertila i spetsen, vidpaas hundrade man atarke, ItD 
slottets nndsältning, och hvad man i iDinskenet kvada 
taga för pikar eller musköter, var föga annat ts 1 hut 
tillgripna stänger och girdsgårdastörar, det Tanllsa vMuaf 
i större bataljer på denna ort 

Sä snart knektame mlrkta sig nr 
sökte de dölja sin ftlnittint i&«d W^ 
OviBse ota fieodetu at^kv \Ai^«ite t«&a 



KOltSKOr.MS BELÄGRING 19{ 

nke på en kinkig reträtt öfver det järnlaggade planket: 
idra trodde sig h&Cva alt skaffa med en hel armé aC 
ifiken, dilkallade genom den främmande trollpackans 
tsvSrjelser, bvilket ayntes åtven den modlgaate hemskt 
■h obehagligt. Dease togoa anart ur sin villfarelse 
inom de välbekanta ljuden af Malaka svenska och 
llkyro finska, bvilka rimligtvis kunde anses komma 
kn männhliga och icke spökande läppar. 1 det ögon- 
ick den yllre fienden med sin massa tiUspärrade porlen, 
)pBlod, likasom genom efverenakommelse, en lystnad å 
kda sidor, bvsrunder man kunde urskilja en röst frän 
DttafCnsterna och en annan från yttre vallen, bada 
lande på en gäng. 

— Har jag icke sagt eder det, skrek fru Härta 
ppert ur fönstret; bar jag icke sagt eder, fyllbultar, 
ifslrykar, sju gfinger akall man tänka, innan man sticker 
isan mellan viggen ocb trädet, och bar svansen kommit 

räfeaxen, är intet annat råd än bila den af. Bn stor 
un behöfver en bred rygg, och hällen nu själfva till 
Hio med att betala fiolerna. — Och därmed drog sig fm 
i tillbaka, sannolikt af fruktan f6r en ny påhälsning 
Btlna rofvor. 
lj>en andra rösten från vallen var en gubbes ännu 

alla stämma, som lillropade soldateme: 
I — Viljen I sträcka gevär och utlämna edra anförare, 
de öfrige fritt aftåg. H varom icke, så skall det 
en dans, hvars make Korsholm ännu icke sett, 
ib vi skola nog sörja (ör att stråkarna hartsas. 

— Må alla gastar anamma dig, bondlymmell svarade 
ån gården en röst, på hvilken man tydligen kunde 
enk&nna den lustige sergeanten Bengt Kristerson. 

- ifadff jBf dig mellan mina nflfvar, j&g %t\i\\6, W.\\i- 
Wgr^knaixPappeabeim, Jära dig alt bjud». "SiÖ 



t 




190 svÄnii 

BOtd«(sT en (eg kapilulation Framåt, (ton^u-, Itf om nm 
porten och jaga det packet tillbaka till denu grOlfrrlo.-! 

Lyckligtvis var ingen af eoldaterne bflvipnad mi 
eldgevär och ganaks f& med aidovapen, emedan rekrfteni 
finnu icke erhållit eådana. De fleate hade. niom ■■ 
slocknade eldbränder och några sJiiiderbrDtnn kUmdtiofm. 
endast vedlrin, nekta i bast i en på gird«D »tiatét 
vedtraf. Sålunda utrustad, st ade akanm mot porln 

Vid första eammandrabb: ;en moltogos eoldalent 
med s& kraftigt haglande rapp gärdsgårdaalörvme, in 
mången med blodigt buTvud dt sig tillbaka. Men imus 
kort blef trängseln i porten «å s rk, all ingen arm knsdi 
bfijas, intet rapp gifvas, och m uppstod mellan i* 
frimate eit ursinnigt brottande, medan de ytlsrale från 
båda aidor trängde på och elntligen sammanpiesaa<ie dt 
frSmate så tätt. att ingen kunde rfSra arm eller fo( ock 
man hvart ögonblitvk kunde vfinla all klfinunas (ill död*. 
Här algoe järnarmar fargåFves sSka att kullkasta na 
fiende, breda skuldror förgitves s6ka alt baaa sig sa 
väg genom den hopklämda massan. Slutligen blef tryck- 
ningen inifrån så slark, att böndernes trAmala Isdit 
sprängdes eller kuIlalSrtades och vidpasa hfiUl«n tS 
knektame bröt sig en väg utåt den friare planen atutOr 
vallen, medan den öfriga hälften, änyo inspSmd, mårit 
kvarblifva på slottsgården. 

Na först begynte en formlig batalj. Ma» al<^ ntd 
BtOrar och vedtrån, med piskor och knylnlfrar. HIr 
haglade ru&nget bugg, som bättre användts på 
kroater; här utfördes mången rask j---"-"- --- 
passat på Tysklands slagflUt. SolditM 
till antalet öfverllgsen, vn af portaa < 
b varandra afskamå Uni ocb. 'riteä» 
ifaJaoB. En del af dem, ooh «h«liw 4a 



KORSHOLMS BELÄGRING 197 

tofo till flykten och skingrade sig bortåt staden; andra 

bief?o öfvermannade och illa nppklappade, andra åter, 

och det Tar de krigsvane gamle soldateme, retirerade 

till vaOen, lör att hafva ryggen fri, och försvarade sig 

dir med ursinnig tapperhet. Segern syntes nu afgjordt 

lata åt böndemes sida, då striden åter tog ny fart dftr- 

igSBom att besättningen vid porten, som för striden utom 

nDamm förglömde fienden inom dem, af de instängde 

kaektanie öfvermmplades och desse rusade ut, sina 

kamrater till hjälp. Desse åter fingo nu luft och angrepo 

i än tor böndeme med ökadt raseri; slagsmålet invecklades 

aDt mera, segern blef allt ovissare, båda partierna hade 

Bsderlag att hämnas, och bådas förbittring växte i samma 

mån som bådas styrka å ömse sidor åter blef jämnare. 

Och öfver denna tafla af larm och stoj, af klagan, 

segerrop, hotelser och vild inbördes fejd, sken den silfver- 

klara aagostimånen, lik ett himmelskt öga, ned på jordens 

sjilfförskyllda ångest och nöd. Alla vikar strålade i 

månskenet; i trädens löf och i det fuktiga gräset glimmade 

millioner daggdroppar likt pärlor i högsommarens gröna 

ikmd. Hela naturen andades ett obeskrifligt lugn; en 

mild svalka från det stora blanka hafvet i väster drog 

nkta fram öfver kustbygdema, på afstånd hördes 

dyningens enformiga sorl mot stränderna, och aftonens 

Btjimor blickade tysta och tindrande ned i de dunkla 

vattenspeglarna. 

När gården befanns tom, vågade sig fru Märta 
och hennes ttngknektar åter ut, för att på närmare håll 
åskåda striden vid vallama. Den tappra frun fann sig 
Qtan tvifvel befogad att ånyo på sitt sätt deltaga i fejden, 
ty man hörde henne Ijudeligen ropa till böndeme: 

— Rätt så, gossar, tmmmen friskt på, låten käppen 
spela; mången bar dansat efter sämre fioler. 




198 SvAllDKT OCH PLOGEN 



Och till •oldateme akrek hon: 

— Sliten med halsan, mina barn, hållen tiB gab 
litet kTllUvard, Karsholm bjader hrad baa«t fOnii 
Varan tilUreds, er trollparka Ir i godt förrar, Ktf 
bolm har goda reglar och bommar, uckaå fOr or, aksi»! 

Hen likasom ett nyckfullt «de Talat beaU !■ 
hederliga frun med o orh bringa all btmm 

fftrsiktighet på skam, samma OgonbUck anh^ 

och avart kvinnlig gest Ijden af vallon afladBl 

■ig mot d€n mftnljusa n ttn. 

Fru MBrta kinde < il hlpnad farstatoa yl 

beoDea llppar, när hon :alten igcnkiode sin it 

förvarade fAnge. Huru (ro. lagina kotnrait ut fUM 
ISsta dörrtr och slutna , var fflr den goda fm 

en 8& ob^riplig gfita, atl bi Agonblicket amiltadttrf 
den vidskepliga tron pk den [i> imande Dickana fOifeyi 
med mörkrets makter. Hon förglömde alldalaa |fe 
anstalter att gripa flyktingen oth väntade fnpMdfi 
mindre, fin atl ee stora svarta ^ ingår vftxa ut på giM 
tens skuldror och alt ae denna i skepnad af en olarf% 
korp höja sig emot del slj&matri^dda bimlabvalffff, 
LSsaren &ier kan lältare finna tn naturlig fOrkliiil|i 
Stridens gny och de båda kanonakolten hade bfirls IbÄ 
upp till Regines ensliga kammare, llvarje stund 
hon alt blifva gripen af bödlar och släpad till en d 
död, och aä herrlig aynles benne lotten atl dO Kr 
tro, att hennes otålighet i högsta grad atfigj 
gnyet därnere fortfor, men ftnnu efter en 
ingen mfinsklig fot hördes närma ai^ >">'" 
ligen rann i heiuea avimiMka t 
mörkrets fårate afnndades hennw 
Btriden dlmera var al honom ^SiMmi 
iör ea glorrik dOd bereäa Vesa» ' 




L>un SVAHDKl Oilll P1.(K.KN 



fängflsot utan vinning och utan fröjd. Hon erinrade af 
<lin sjungande kvinnans råd att genom sammanbandu 
lakan (» h dukar nedhissa sig genom det öppna fönstret: 
snahbt fattade hon sitt beslut och stod några minate 
(lär^^ftt-r i alla de stridandos åsyn på vallen. 

AilirftiTsom desse varseblefvo den höga gesttlKs 
(i.irup.f>c i månskenet, grepos de af samma vidskepligi 
förfäran, hvilken nvss hade förlamat fru Märtas kvich 

m 

Uin\ii.i. Striden afstannade efter hand af sig själf ocb 
fortfor hiutt pa de afla^^snaste punkterna; vän och fiende 
syntes fattade af en gemensam fasa, och närmast kriof 
\alltn 'ippstod en tystnad så djup, att man kunde i 
fjärran liora hafvets dofva sorl mot kiselsträndema 

< ^ Il fnken Regina talade med en röst så hög 

(M h klar, alt d»n, om icke hennes svenska varit si 

l>r'..-N'n. ganska \äl kunnat förstås af alla de kringstående. 

i IU'liaIs barn, sade hon med en stämma, hvan 

I" nan liridrijia Harming snart öfvergick till fasthet och 

1 ;;.! ! f(»ik af den kätterska tron, hvi dröjen 1 att 

'^a f .♦ hfy Ilijr s!är jag, utan vapen, utan nå||Ot 

!!.. he-k' (i«l. nifd den höga himmelen öfver mig 

i .' . :'n o. h I. af vet vid mina fötter, och säger till 

:• r l/iinr var en falsk profet; del fmnes ingen 

'•>r:i i den räfrogna allmänneliga katolska 

h.irf» : omvändtT »»diT till den heliga jungfruD 

I". Il samt l'ikänn»*n påfven vara Kristi 

. .-:^ .:n Lan vi.-^irligen är, att I mån från 

';.!iri a'v;ir.!ia Sankt (lorans svärd, som redan 

•!::•. i --a ♦••i»'r. .M»'n mig kunnen I dÖda, 

r ■:i \':v» .-.aimfärdi^ihit ; här står jag, hvi 

•v j;»^' aJt fa!!a fur min tro! 
fr r-.en 1m jmas lv«ka, att hennes tal icke 



I ii 






1 1 

• •'•il 



t >k I 



EORSHOLMS BELÄGRING 201 

Ttr ladierdomens makt i denna glödande tid, när riken 
och minniskor för denna lära uppoffrade välfärd och 
tif, att åfven den ringaste och okunnigaste var uppfylld 
af brinnande nit och ett blindt hat till päfven och hans 
anhängare — om hvilket allt våra barska, men käm- 
CtiskE gamla psalmböcker ännu i dag bära tydligt vittne. 
Hade denna folkmassa, vare sig bönder eller soldater, 
hört Regina upphöja päfven och förklara Luther för en 
hUk profet, så hade den ofelbart i sitt raseri slitit 
henne i stycken. Nu däremot susade flickans ord likt 
okända ljud genom deras öron; de sågo hennes trygga 
håUning, och den aktning, som modet och olyckan i 
förening alltid ingifva, underlät icke att göra sin verkan 
uppå den nyss så uppbragta hopen, som nu stod 
obeslutsam och rådvill hvad den egentligen borde tänka 
och göra. Fröken Regina väntade åter förgäfves att 
blifva släpad till döden. Hon nedsteg från vallen, hon 
Mandade sig i den skyggt vikande folkhopen, enhvar 
kunde se att hon var fullkomligt värnlös, och likväl 
rikdee icke en hand för att gripa henne. 

— Det är icke en människa af kött och blod, det 
ir en skugga, sade betänkligt en gammal Vöråbo. Jag 
tycker mig se månen lysa tvärsigenom henne. 

— Det må vi fresta, utropade en lurfvig Dmolabo och 
lade sin grofva hand tämligen hårdt på Reginas skuldra. 

ögonblicket var åhörande. Den unga flickan vände 
äg om och såg angriparen med så mörka, djupa, 
glänsande ögon rätt i ansiktet, att denne, betagen af en 
fikonderlig känsla, genast drog handen tillbaka och smög 
ikamflat sin väg. Honom följde en stor del af de 
nirmast stående. Ingen kunde förklara makten af dessa 
inrta ögon i nattens månsken, men alla kände inom 
sig deras bem^hetsfdla innytaBde. 



202 SVIrDBT OCR PLOOBN 

Om tt miiiQter tv plalMB i w Aiim lU^taft 

striden hade npphArt, odi w mbI 
patnill gjorde afail pt of le eadel fenoB att 
mot8trif?igaete. 

Men innn Unge fortfor den ef khdilMriai|et In 
rivaliteten mellan bOnder odi eddiler, ■ellnn den i 
plogen, Finlands stoItheCt och det eegiMhde eoérdE8< 
vid denna tid drog nt att timja ^jUlfa åtm nmi 
kejsaren. 

Om Regina sigee denna ging endaefi att horn i 
dock med en snck öfver ain mistade aatttfikvoH 
sig återföras i den mMm, enaUga UngelmkaHi 
nnder fm Mirtas vård. Men Bortila nMd ain i 
återvände till Storkyro» den gamle aaed taakar p 
kommande storiiet, den onga med *"'*»>tn af en 
gången fröjd. Och bör man dirvid noga mlAi 
allt detta tilldragit sig nnder tvi dagar af aoaia 
1632, således före konnng Gustafs Addts dSd, aaa 
mäles i slutet af första berittelsen. 

Och dagar och månader gingo» och minaUlga 
bytte gestalt, och det ilande ordet nödgao liqdi 
flygt och förstammas ett ögonblick i förbidan på ki 
som komma. Ty fältskims berittelaer Tarada, 10 
barnets glädje och sorg, en enda aftonatand — 
kort för dem som med vänskap hörde därpå, och ka 
nog lång för de andra. Men aldrig klipptee berittal 
tråd i sitt halfva lopp, ntan att nnga och gamla ti 
vid sig: det kommer dock mera. Och det måata Sha 
lof va. Han hade så mycket att förtälja Inna om den 
spunna härfvan af tvenne släkters öden, odi nlata i 
spinnes den säkert längre, om icke till aint, ai likvl 
»pasmen», som säger att garnet nppnått ain rtMa H 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



III 



ELD OCH VATTEN 



Fältskärns tredje berättelse. 

Nir fiUtskårn nästa gång såg sina sagolystna åhörare, 
både små och stora, församlade, hade omkring sex 
vaekor förflotit sedan sist. Det hände sig nämligen, att 
BBder tiden en händelse händt gamla Bäcken. Hvar 
oeh 60 har sin käpphäst här i världen, och gamla ung- 
karlar i synnerhet. Bäcken hade nu engång fått i sitt 
fcnfnid att han på gamla dar skulle ha en viss bekväm- 
Eghet; han hade på vinden en tämmelig påse med dun, 
oeh den brukade han höst och vår förkofra med fågel- 
ikytte. Hvartill dunet skulle användas, gjorde han ingen 
Uok oppå; när man frågade honom därom, hände sig 
itt han svarade: 

— Jag skall göra som Possen vid Viborgska smällen : 
^ Finland kommer i nöd, skall jag stiga upp i ett 
)m och skaka mina fjädrar i luften, så bli däraf lika 
tinga soldater, som påsen har dun. 

— Bror talar, förb. mig, som en anka, genmälde 
ipten Svanholm, postmästaren. Bättre virke skall bror 
I att göra soldater af i våra dagar. Jag tror, d-n 
lamma, att bror anser oss krigare för kycklingar. 

— Ja — tillade fältskäm, när kaptenen ville fort- 
itta — jag vet hvad bror vill säga: alldeles som Fieandt 
d KaniaJåL 



20(1 KÄI.TSKÄRNS TREDJE BERÄTTELSE 

Emellertid var saken den, alt tältahäm en trttck 
dag i April begaf sig ut i ekfirgården pji flgel^l^ 
med veltar. Med honona fOljde en gammal ^o^ 
korpral, Ritsi benämnd, d. v. a. Fritz; ban b^d^ 
ungdomen varit gesäll och vandrat kring Tyskland n" 
ränselo pä ryggen, men hem förde han i ränseln t*" 
sitt lyska nsmn. laen låg ftnnu fläckTia kvar med OpP*^ 
Hackor emellan; båda gubbame loverade vid randeo ■ 
iaen och skolo emellanät, men klent var det, och dåm 
ayn hade gubbarna båda. Dä tilldrog sig en morgonfcvi" 



att Bäcken trodde aig ae ett par präktiga änder 



^ 



randen af yttre isen, dit man endast kunde koof'' 
genom en lång omväg. Han begaf aig åstad, och gan*»* 
rikligt, änderna sutto kvar. Han smög aig så nära h''^ 
tordes, han lade an, han sköt . . . och litet ni»ki<'* 
änderna på sig, men rörde sig ej ur fläcken. Dal r^* 
ena beslår att vara aega, tänkte Bäcken, hukade id0 
ned, laddade om och sköt ånyo på trettio steg. Sama^ 
resultat. Litet flat smög Bäcken nfirmBre och märkf 
nu först alt han skjulit på sina egna uppstoppade vettir^ 




ALTSKABNS THBDJE BERÄTTELSE 207 

rélådan till hOger. Säg att del skall ringas ordentligt 
r mig om BOodag; bvad begrafningen angftr, beb&her 
inta gOra er besvär, den bestyr jag om själf. 

— Jumala siunakkoonl skrek korpralen, förde 
vigan af sin jat^ka till del ena ögal och begaf sig 
]gsamt och (ryggl, som oro ingenting bändt, tillbaka 
t stranden. j 

Nu måste till den goda Bladens heder nämnaB, att | 
ItakSrna öfriga vänner voro l&ngt ifrån att taga aaken 
trankilt aom korpralen. Postmästaren Bvor och för- 
innade aig, skolmästaren tågade ut i spetsen för sina 
ijkar, o(!b gamla mormor skickade utan allt väsen ett 
ir handfasta lotsar i deras säkra båtar att kryssa 
ellan isstyckena, på jagt efter fältskSm. Halfva staden 
im i rörelse, det vai ett larm och elt Bprfing, och de 
im skrek o t aret u trät lade minst. Två dagar gingo 
rbi Dtan spår; på tredje dagen kommo lotsarne tillbaka 
k;alt ha funnit sitt villebråd. Nu gaf man fällskäm 
I och upphörde alt sOka honom. 
Bladen blef en uppriktig sorg, ty ett sådant 
■It inventarium som gubben Bäck — allaa farbror 
lilas förtrogne — var en af den It 11 a stadens 
labbar, förutan bvitken man ej kunde tänka sig 
|det allroänna bästa kunde Horera. Men bvad 
göra? När ännu på tredje söndagen efter det 
fågelskyttet hvarken knäpp eller kny hördes 
Dtsk&m, ringdea ganska ordentligt för bana faltiga 
II, en grann tacksägelse, författad af Svenonius och 
liickad både med latinska och hebreiska vällaligbets- 
onster, nppläates i k^'rkan, och stadens v älv i sa 
■giBtrat utsatte en dag i den kommande veckan för 
■MBg eller den sA o/örmodligen omVLOiaa« ^n^% 



Mf^ptecknu)^ eller 




808 rÄLTSKÄHSS TREWE URnÄTTRl^B 

Jag boppaa emellertid «tt Iftaann och 11 
Bom gifrit akt pk dennt ■annfllrdigK berttt«l»M Mw 
akrift, ick* (sga nig illa vid. I ajtlfva T«rkttt mm ål 
bra hårdt, om fåltsk&rn just nu akuDe talls undan, ab 
Regina tiOet kvar i Koraholm under tm MXriaa banta 
hand och Beriel ftnnu blöder pft L»tzen« slagfålL Od 
hvad skuUft d«l btifva af d'" rålmilda Meri, af Slorkpi 
bondeknngm oirh aå mi Ira mtrkv&rdiga pcrwaa 

i denna tietoria? Ti (ältekäm har vil |ta 

igenom rirre Oden i sina ban år icke fOr ro akil 

todd p& samma dag eom na leon. 

Allt Tar i ordning fcr t: ipieckningeii. Rn alldito 
Krvånande städligbet rädde i Backens vtndBkamiHi^ 
dfir hade skett nAgonting n)y::ket ovanligt, dftr bdl 
sopats och skurats. Alla bana saker voro i ea alllsni 
ordning uppradade: resapoteket dammadt. de atoppadt 
figlama atflllda i rader, åggsamtingens helgedom blotUd 
Ur profana Ögon. Det spanska röret med nilfrtiilnuppM 
Btod graviteliskt i vrån, den gamla peraken hlnfdi 
begrundande p& sin apik; sjäKva de innersta mYstsneraa 
ur Bäckens byrå, de bleka hftrtockama frko forna tiått, 
voro framdragna för att v&rderas i rublar och kopekec, 
troligen icke till slora summor. Allt var som sagdt i 
ordning, en rådman med fimbetsmin hade tagit platå val 
det nfitta ekbordet, där en blank karta aigiUata både 
intagit den plais, eom vanligen var fOrbehUlen åt ttU- 
sklrns snickareverktyg, en skrifvare hväsate Bin penni 
vis-ä-via rådmannen, och gamla mormor, som bnaeU 
värdinna, hade med fuktiga ögon inf"""'* "■" '*- -" 
uppgifva Backens egendom, eftersom d 
annars hade hvarkeo nlr eller akyld. 

En sak var VikvU binu (Afi9&a& 
det var den slitna ■illBlDnaa^tt«<^«& 



iKÄRNS TREDJE BEkSTTELSE 209 

bf. RådmanneoB JJgon vändes ibland dilåt, under en 
om tanke p& den blifvande piocenten af arfvet, men 
rad där tanoa och bvem som egentligen skulle firfva, 
9l visste ingen. 

Nu skulle (örrällningen isgs ain bOrjan. Svanbolm 
ph Svenoniua voro tillkallade som vfirderinganiftn. Rftd- 
lannen hostade ett par gåoger. sntvg sin mBgiBtratamin, 
pplSI SID mun, talade ocb sade: 

■— Alldenstund till v&lloflige magistraleDS kunskap 
Dromit, att framlidne höga kronans fältakär, bemilde 
Ddreae Bick, under idkande af iefågelskylte mot figlai 
I ieen, t samma is vådeligen till lifvet omkommit 
ijKl ocb alltså, eburu icke igenfunnen till kroppen, 
kvftl till ajälen är rätteligen och lagligen sannFårdigt 
Odblefven . . . 

— Det akuUe jag Ödmjukast undanbe mig! Ijfid i 
etsamma en röst i dörren, ocb verkan däraf var för- 
nderlig. Den välvisa magietralena representant tappada 
Ue koncepter ocb ämbelsmin, hans lugg aträfvade mot 
Itjdfln, ocb hans vältaliga tungs nekade för första g&ngen 
in tjenst. Skrifvaren med sikters namn och värdighet 
>r npp som en raket med huFvudet mot viggen och 
lOtte Afverända den lärde Svenonius, som var nfigot 
nnhörd ocb bvsrken hört den fatala stämman eller 
egrep det ringaste af uppständelacn. Värst däran var 
en tappre Svanbolm; man kunde svära på att hanickn 
u vid Karslula upplefval en sådan press. Han blef i 
ut så bvit i ansiktet som ett lärft och sökte (örgäfvea 
onmendera sin uppstudsiga bugra fot till vänslersväng. 
lott gamla mormor beböll i någon mån kontenansen, 
lUe glasögonen pä näsan, gick skarpt emot den an- 

Bocb runkade betänkligt på eUl ätKNä^d^it. 
tom rille boa sSga (,hvad ton, \\V(tt> 
C^ i 



210 FÄLTSKÄRNS TREDJE BBRItTBLSB ] 

icke sade), haruledes det ir laiitka ^»^^M-ii^ ill| 

att titta. 

Men gamle Bäcken — ty hyem •miur kaadidÉ 
vara än han? — lät sig icke förskräcka. Hans Uakr 
voro af en helt annan sort När han alg aia Ui 
gamla kammare sä ofOrskämdt potaad» aiaa dyila! 
effekter sä dristigt uppradade ock välloiliga inagiBlnlB 
i fullt arbete med hvad Bäcken tyckte alWolos ieh 
angick densamma, rakade han, niaäktligt no§t i m 
rättmätig vrede, fattade ämbetets bada repraaeiitaBte • 
efter annan i nacken och kastade dem utan km |l 
dörren. Därefter kom ordningen till hrodem S\ 
som icke heller skonades, och slutligen tiU bfor 
holm, som likaledes, innan han fick ordet frun, 
8ig raklång kullrande utför vindstrappan. Allt detta w 
gjordt i en handvändning. Nu var plataen renaad A 
när som pä gamla mormor. När Bäckens blickar bOöi 
den gamlas mildt förebräende ögonkast, kom han H 
besinning och skämdes. 

— Nä nä, sade han, nä nä, kusin, tag inte illa opp^ 
jag skall lära kvastar och trasor att ostäda mitt mm... 
var så god och sitt ner, kusin. Det kan ja förmifa m 
sten att bli vittne till sädana dumheter. Se han, di 
bofvarna ha skurat mitt rum ocb dammat alla anm 
fåglar. Det är ju en skandal! 

— Kära kusin — afbröt mormor, pä enging flH^ 
tretad och glad — allt det där har jag gjort; vi kimdi 
ju ej annat tro, än att kusin hade drunknat 

— Drunknat, jasäl puttrade fältskäm. Jag akaD 

säga kusin, ondt krut förgäs inte sä lätt. Nog är dil 

sant att jag i tre fulla dygn dref omkring pä dil 

eländiga isstycket. Icke hade jag just varm aing och 

dukad t bord, men del g\eV n*V l^Cit «v%. ^%%\aAib^aiBk 



FÄLTSKÄRNS TREDJE BERÄTTELSE 2U 

ned, oeh med den knäppte jag en närgången 
«!JtiL Tnnig tv han, det kan knain tro, men jag tänkte : 
lirfldldi än rådlte; eld hade jag, aalt hade jag; 
jag en brasa af skjatväskan och stekte mig en 
På fjärde dagen flöt jag till fast is till Väster- 
oeh marscherade i land. Nu kan det bli tid att 
bflmåt, tänkte jag. Sagdt och gjordt, jag sålde 
■åa bOasa och begaf mig på väg i menföret. Och det 
skaD jag siga kusin, att nog hade de sluppit ostäda min 
hunnfe oeh nosa i mina futikor, om inte svenskame 
■kUjt sin skjutslega till fyrdubbelt emot hvad den var 
i mkuL nnga dar. Innan jag kom till Haparanda, var 
Malts i kassan. Då tänkte jag: nu ge vi kollegium 
■sdii lim jämtopp knäfveln, och så begynte jag, vägen 
bimåt, min gamla praktik med snäppam och essentia 
dalds, så att alla käringar . . . välbekomme, jag tror 
hnni nös ... så att käringarna förundrade sig att se 
åm gamla goda tiden åter upplefva. Nödtorfteligen kom 
jig på det sättet fram . . . litet för sent, ser jag, men 
tidi nog ändå för att kasta mina objudna arfvingar utför 
tnppan. 

Som man ser, hade fältskäm svårt att förlåta sina 

vimier det intrång de gjort på hans fridlysta område. 

Bads de plundrat hans skatter, skymfat hans namn, det 

bde han kunnat förlåta dem; men att städa hans 

bflunare, det var mer än mänskligt ädelmod kunde 

mikta! Först småningom lugnades stormen genom 

lifflla mormors kloka fredsmäklareskap, och så kom 

den dag. när försoningen firades genom en ny tredje 

bsfättelae, som läsaren finner här nedanför. Visst hände 

iBBo, att enfiddigt folk betraktade fältskäm som ett 

wpdike; visst betviflade magistraten hans rättighet att 

Mra^ aedas båm förklants Jegaliter död ; visst svoi i^jmu 



312 




PÄLTSIÄKKS TKBIMK BEHÅTTKLSS 



poBtmfistaren aja tonnor luMn i «tn tjaka rygig. 
fina marken af ålerseendet med brodern 
fluckade Srenonias Afver eU hil i ain Ijagu år 
BTaria frack, boid ban hfigtidvn lill prydnad bar tuI 
haUbr^-tande lilllållet. Men lika mildl Ing mormor, Ut 
Täolig var Anne SoS, lika oaly^riga voro de små, oth — 
•ft hände all Bolaken»! a' ' dimmonu och 

tjasnade för den fångna i Odeo. 



Eld och Vatten. 



Mina kåra vänner, begynte fåltsUrn, det kan väl 
synas er obegripligt hvarför jag kallar denna historia 
>Eld och Vatten». Hvad konungens ring var och ham 
svärdet och plogen legat i fejd sinsemellan, det begriper 
man utan hufvudbry. Men nu tänker väl någon att jag 
tkall undfägna er med naturhistoria, efter jag låter 
elementema skyldra som öfverskrift Det vore visst 
godt och väl, jag har stor respekt för naturen, men jag 
byser den mening, att uti en berättelse är människan 
hufvudsak. Ser man på målningar, så kan man med 
hjärtlig vänskap betrakta ett fruktstycke, ett fågelstyeke, 
ett landskapsstycke, men, så vidt jag förstår, är figur- 
ixiålningen med vackra mänskliga gestalter ändå något 
förmer. Jag skall då strax säga er, att jag alldeles icke 
tmnar skildra eldsvådor och öfversvämningar, utan jag 
kar tagit min öfverskrift däraf att människolynnen under- 
%tiindom ha en märkvärdig likhet med elementema^ 
Bomliga med eld, somliga med vatten, ja somliga med 
den lätta luften. Jag ämnar berätta för er om fyra 
personer, af hvilka två höra till det första slaget och 
två till det andra. Därmed är icke allt sagdt, som VivmÅ.^ 
^igBB, tjr de åeata titlar ha det felet all s^a \x\. \A.oVl 



214 ELD OCH VATTKN 

en aida af mfioga. Jag hade väl ocksä länkl b 
berättelaen >Skö]demärkel>, men afstod däriFrfca, näLr 
begrep att den med lika skäl kunnat kallas >Vxeii>. 
både kunnat Bkrämma er med den rysliga titeln 'I* 
bannelsen*, men när jag rätt tänkte därpfl, fann j 
att den lika så gärna kunde heta >Vä!stgneUen>. Sålec 
[ä ni hälla till godo med elementerna; jag bar nas* 
bvad jag menar, och sen fä ni gissa till leslen. 



i 




I. Ett byte från slagfältet. 



I 







^ältakära (orlfor: . 

Det första som mäsle ihågkommas, är att hela 
ia mellanliggande berällelaeD om Svärdet och plogen 
userat fGre slaget vid Lätzen, som slutade fOrsta 
nittelseo. Konungens ring. När vi na gfi tillbaka till 
[ita«n den 6 November 1632, sä kunna vi för en stund 
•TgSta att SvKrdet och plogen alls funnits till och fOre- 
llla oas utt vi gnna stå kvar vid den store hjälte- 
mångens blodiga bädd, där han dagen efter slaget 
ilsamerades i byn Meuchen. 

Det var en herrli^f, men fruktanav&id b^, tAi 
B gjorde Bin cbock emot Qnn«xn« pV^ &ft\n. 



216 ELD OCH VATTEN 

eidan om Ueben Rippaoh. JlmUlddt^ 
störtade kyraMiaranie ötf«r GHålhiiMhke; 
och dignide under detta förboeeaiide SBfldl; 
hästar, likaaom de qUtfa* fOffO af 
mödor ytterst trötta, tumlade tillbaka» 
Men Stålhandske samlade dem åayob umm mal i 
hast mot hist, man slogs med aitt aiata knft, ^| 
för döden, och vin och flende Maadadea om hnm 
i blodigt Timmel. HIr föll Pappenheim, hlr flfc I 
tappraste; hälften af Stålhandakaa lytlaTO 
under hästfötterna, och likväl rasade sUldaa 
ända till mörkningen. 

Vid Stålhandskes sida red Bartal, oek ak 
att han mötte Pappenheim. AUttdr avag var dan 4 
årige ynglingens arm mot denna arm af alål; att I 
af den tappre fältmarskalkena långa slagBfiid MM 
ynglingen tvärsöfver stormhatten med den 
tyngd, att det svartnade för Bertels Ofoii ooh 
lorade sansningen. Hen fallande grep 
sin trogna häst, Lappen, i manen, och LappeB» ttni 
af striden, galopperade bort, medan håna hem, asad 
foten i stigbygeln och händerna krampaktigt alotaa 
manen, släpade hängande med. 

När Bertel uppslog sina ögon, omgals haa af holi 
mörker. Dunkelt erinrade han sig den haAa alil 
äfventyr; det sista han där såg var Pappenhafana lyl 
svärd. Den tanken föll honom in, att han an TCSn 
och låge i sin graf. Han förde handen till aitt 1^ 
det klappade; han bet sig i fingret; det smlrtada. 
begrep att han lefde änna, men hora ock kvart 
omöjligt att gissa. Han utsträckte sin hand oek 
däri några halmstrån. Br^d^id \ioii^m Vftndaa en ft 
aark, o/vanför honom den \otia ViVuqgu YkaaL IKs 



ETT BYTE FMXn SLAUFÄI.TBT 217 

en bana bufvud vår tungt som bly; det 
ir tnnu märket af PappenheiniB svärd. 

Di bdrdes icke långt fr&a bonom en röst som, 
lift jämrande, ballt gAckande, yttrade följande ord p& 
ens ka: 

— Gaatar och granater! Inte en droppe vin I 
lojare till walloner, de ba stulit min fältflaska, de 
lodjge hönsljufrarne. Hollah, hör hit nfigon, ttirk eller 
de, det är detsamma, bit med en droppe vin! 

-— Är det du, Larsson? sade Bertel med matt 
ämroa, ty ifven hans lunga förlamades af en brinnande 
nt 

»- Hvad är det för ett murmeldjur, som hvtskar 
«mn? genmälde grannen i mörkret. Hejsan, gossar, 
tyglar och friskt galoppl NSr ni lossat pistolerna, 
t aläng dem åt fanders och hugg in med pliten! Hugg 
im i skallen, de bofvame, skala dem som rofstjälkarl 
lappa dem, mala dem till gq-nl Kungen Sr fallen... 
jiflar och hjältemod, en sftdan kung! ... i dag ska vt 
iflda. 1 dag ska vi dö, men först mi vi hämnas. 
Ittaå, gossar, hurra... hugg in med österbottningarnel 

— Larsson I upprepade Bertel, men kamraten hörde 
jnom ej. Han fortfor i feber^ra att föra sina finska 
issar i striden. 

Om en stund grydde en strimma af den sena böst- 
lorgonen in genom fönstret af den eländiga koja, dår 
ertel lig. Han kunde nu urskilja balmen som var 
»trOdd Cfver bara marken, ty kojaa var utan golf och 
i halraen ligo t^-enne män i eömn. 

DOrren öppnades, ett par skäggiga vilda karlar in- 
iddfl och stötte omildt de sofvande med gevärskolfvama. 
ijlBal» skreko de p& pisltyska., >dst bl&Bea ^\\\ u^^- 
jgåw Oeå man bördo ut&atöt atugan de lot rjWw* 



1 



I 

I 



:>1S KM) OCH VATTEN 

(>ron vftlkända trumpetstötar, som Toro åm ti 
si(;naler till marsch. 

— Jag vill låta spetsa mig som en grodm, 
inlHHiynt den ene af karlame, om jag begriper hvadib| 
hoKvördige fader skall göra med deue otrogna boÉL; 
lian hade så gärna strax kunnat gifvm dum Mopaai II 
Il in håle, deras herre och mästare 

— Dumhufvud, genmälde den andm, vet da Ml 
utt kättarokonungens död skall firas med stor pompsA 
sti\t 1 ln){ol8tadt. Den vördige fadern vill hOgtiden 11 
prydnaii, unställa en stor autodafé. 

W> båda sof vande reste sig halfvaknsi opp^ oA 
lit*rtel kunde nu vid den svaga morgongryningta \ 
kiiniia dt^n lille tjocke Larsson vid ÖBterbottiiiiig«i!ne 
lians o^^k^n trotjenare Pekka. Hen till förkbiingar ftf I 
\\\\ ej thl. Alla tre leddes ut, bundos och pnckadas |l j 
tMi hv^nJvagn, hvarefter det långa tåget, beatiande afM 
stor transport bK*8serade och tross under beHeiaiiBg d 
krv\\'i'r. satte si); iångsamt i rörelse. 

lu v:rl he^rt^p nu att han och håna I^^mI*"*** ms 
L\r.^:\o l.os dl» kejserlige. Snart redde aig hnnamiuMi^ 
i>i II han erfor af sina olyokskamrater hora dinnod gitt 

Nar lien tro|:ne Lappen kände tyglarna Iflnn, galep- 

\.,\:\ n:r.l «in MnsU"»»» rvttare tillbakn till llgnL 

>*..- :\ \ ar p!u:u1rai:e som bist en srärm af de raAyalBi 

^:\^; :(■.:-/. Oxh når de sA^ en avensk officer haliiWH 

> . .a-. .* nie^i h.<is:en. f(>rde de honom med sig i liopp 

. •• ^»'.: .^eiv.v.vr^ fekka. #om ej ville Afreigifva sia 

f.AVi^cv. \ui Min*r.:.<i ::l!fälle: Laraaon åter heds 

\ ,-. . c".*, ht*, r.'. A mes «?/«!! \.\|:a: 5*j: (^t långt in Uaad 

fi:; .•'t. ;vks:x^n - skuldran och ett hugg tfnr 

:i:r:'". sa;v:. ur >:.Av.«i a:: <i $^ :^nca« blifrit boitBld 



ETT nvTE FRiN SI-AflFÄLTET SI 9 

Det var nu redan pft tredje dagen efter slaget; 
lan hade i sydlig riktning Ugat elt helt dvgn utan att 
IsIb oeb dSreftei hvilat nftgra ttmraar i en Cfvergifven 
~b utplundrad by- 

— Fördömda pack I utropade den Utle kaptenen, 
va» jovialiska lynne icke öfvergaf honoro ene pä den 
kakande bondvagnen — om de blott ej hade stulit 
lin tåltflaska, sä sli vi tillsammans kunnat dricka Finlands 
kåL Men dessa kroater Sro ett tjuffötje, mot hvilka 
In tattare dSr hemma äro så oskyldiga som änglar. 
Ig finskade att jag både ett par hundrade af dem alt 
Inga på Korsholms vallar, likasom man hänger kjortlar 
I vfiggarna i ett finskt loft. 

Emellertid fortfor tåget med korta hvilostunder tre 
Der f)-ra dagar ännu. ej ulan stor smärta ocb oligenbet 
Br de blesserade, som, illa förbundne, hindrades af sina 
and att bistå hvarandra. I början färdades man 
BDOm ett utplundradl land, där man med svårighet 
rbMJ den ringaste förfriskning ocb hvars befolkning 
tversllt tog till flykten för de illa beryktade hroalerne. 
tan snart koro man till rikaie nejder, dfir den katolskt 
naade befolkningen visade sig, om ockaå blott för att 
frbanna kittarne och jubla äfver deras konungs fall. 
•b den katolska vtrlden delade denna fröjd. Det är 
Inndt att i Madrid uppfördes lysande skådespel, dfiri 
uUf Adolf, en annan drake, besegrades af Wallenstein, 
EiKMii Sankt Göran. 

^^fefter sju dagars besvärlig resa inkörde vagnen med 
^Hngne Rnnarne en afton eent öfver en rasslande 
jimTgga oc-h stannade på en träng borggård. De 
lugne, Snnu vanmäktige af sina sår, leddes ut och 
ItdM upplSr balfförgrvsade trappor i e«ha\!cuVLft\VoTO\^ 
Det förekom Bertel aom bads han «fcU. Äft^^* 



« 



SSO EtD UCIi VA1TBN 




stillfl fOrnl, men nSiknt ocb DMttbeteD tUUtto 
icke att klart urskilja fdremålen. Nattens ■tjInMr: 
in genom gallerfCnslrel; de f&ngn 
en bigare vin, och Lanao» Utropada Wrnftjd 

— Jag ilår vad att det tjuFpacket alalil ntt n 
från T&ra kSilrar, medan vi lågo i Waraburg, tf Un' 
van har jag ej dfu<-ki( si 

— Wdnbuifl utropi rtel taaittoUL RegiH' 
tillade han atrax därpå ni medretet. 

— Och viakållaren! ru LaneOD htrmaad*. Ml 
skall ajlgs dig något, min ge lilla: 

Den stArata narr nppå jord' 

&r den, som tror en flicka orden. 

Nar Urlnkeo koranifir, dan i>Je bj&rlejljam, 

Törlorva dig med Ilickau, raen gift dig — med blgan) 

— Hrad Regina angår, så sitter den svartOgda mf 
och stickar strampor uppå Koraholm. Jo jo. fm MliH 
Ir ej ar det folket som lipar i månsken. Sedan ri ät 
trSffades, hade jag bäleningar frin Vasa med den liis(i|l 
sergeaoteQ Bengt Kristereon. Han hade slagila med bt 
din, sade han; matro att gubben är hTsss, han har 
lyftat vår k&ni Bengt på rak arm at genom dåmt 
hemma hos er i Stork^ro. Bengt svor nch ffirbanotd* 
sig på att han strax därefter stoppat gubben och lolf af 
hans drängar in i väderkvarnen och målat dem tiD 
grOtffijöi, om icke Meri bedt fOr dem. flinker karl, 
Bengt Krifltereon, slåss som en dragon "^^ ii«»»- >»•« 
en skeppare. Skål! 

— Hvad hOrs dår annat tråa öatt 
honom Bertel, som med «l ^tifoinflii^ 
rodnade sft fflr den ^mn^iiu^ nsaw. 



ETT HVTE FBAn SLAGFÄLTET Ml 

nlighet, sid kärlek till den mOrkOgda skOna och olycUigB 
sgina ron Emmerilz. 

— k-ke Blort annat Sn strid årsväxt, dryga krigs- 
Irder och slarka uUkrifningar. Gubbarne hemma på 
mila, din (sr och min far, gnabbaa som vanligt och 
riikas igen. Meri lipar efter dig och ajunger eorg- 
odiga visor. Kommer du ihåg Katri p&lorpet? Präktig 
eka, rund som en rofva, r^d som el[ rönnbår och mjuk 
n hakan som en emörklimp. Skäl, min gosse, hon 

»rymt med en knekt 1 
— Ingenting annat? sade Bertel fCrstrftdd. 
— Ingenting annat) Hvad d-n vill da veta, n&r du 
i bryr dig om den rundaste flicka i hela Stork^-ro? 
>, Doeh elwas, eåger tysken. Vid Korshalm har varit 
t alort slagsmål. Rekrylerne Gngo i sitt hufvud 
t fröken Regina velat döda kungen med trollskott, 
ormade Korsholm och brände flickan lifslef vande, 
Orbannadl lustigt! Skål fOr kättarnel Vi fOrstå oss 
'ks4 på autodaféer. 

Bertel rusade upp, f&rgtOmmande sina blessyrer, 
en fliD&rlan Cfverväldigade honom. Utan ett ljud sjCnk 
u) afdånad i Larssons armar. 

Den hederlige kaptenen blef både ond och beaUSrt. 
edan han fuktade Bertels tinningar med återstoden af 
in ftdia varan i bagaren och slutligen fick honom åter 
:1 lib, g&fvo sig hans kSnslor luft i fflljande ord, ore- 
'endo från piano till forie, från moll ull dur: 

— Nå nå, Bertel ... hvad nu ? Bider dig d-n, pojke? 
r du kär i flickan? Aj sj sj, bara mjölk i blodei! 
rimma som en liten kammarjungfru! Sfi, kurage; sade 
g att de brannl henne? Nfj, min gosse, bara lils 
e stektea bon, efter hvad Bengt KriBtettonb«itMl«&«,o<^ 

■ Jiar hon klöat båda ögonen ur Utt ^&t\& otätt. , 



222 ELD OCH VATTEN 

klättrat som en ekorre upp på elottstakit 
händer alla dagar i krig . . . Jaså» na flekda opp 9få 
Så da lefver ändå, du mjölkbakada hvetbrOdneah 
skäms du inte, pojke, att bete dig som en ponlinahn 
Du soldat I Vacker soldat I Biiladonae f wtlai k w 
pappenheim, en pomadburk ir da ooh ingeo ad 
Tvi tusan, nu är ju också bigam tom. 

Den lille runde krigaren hade ataa tTifval i 
länge fortfarit att lämna sitt dåliga lynne fria l]j 
särdeles som han icke mera hade någon trOat ihlgi 
därest icke dörren öppnats och en kTinnlig gestah I 
in till de fångne. Vid denna syn Ijaanade påtagi 
kaptenens välfödda, ehuru nu något blekploanga ans 
Bertel sköts åt sidan, och Larsson latado nig fn 
för att bättre se, ty skenet af den enda lampan 
alltför svagt. Men resultatet af hans mOnatring tyc 
icke utfalla särdeles tillfredsställande: 

— En nunna 1 Å tusan . . . omvända oas I 

— Frid vare med eder! ljöd under det flUldad 
en ungdomlig röst af frisk och behaglig klang. — 
är hitskickad af den vördiga priorinnan i Vår '. 
kloster för att förbinda edra sår, och, om det ir b 
nens vilja, läka dem. 

— Pä min ära, sköna vän, mycket figneaami 
oss då bli litet närmare bekanta, återtog kaptenen b 
blidare stämd och utsträckte armen i mening att 
på nunnans dck. I blinken drog sig denna några 
tillbaka, och i dörren visade sig tvenne soldati 
misstänkt utseende. 

— Såå, jag förstår! genmälde Larsson förbin 
Det var fn så fjära nunnor här bestås. Den tiden 
låg i Franken vid Wurzburg brukade jag få minal 



ETT BYTE FRÅN SLAGFÄLTET 223 

Ift dussin kyssar om dagen af de yngsta konvent- 
itrarna; för sidana synder nekas aldrig absolation. 

— Nä — återtog den tappre kaptenen, när nunnan 
ikande dröjde vid dörren — ers vördighet får icke illa 
ptaga en soldats frispråkighet. Nunquam nemo 
meitur cabdUerus^ säger spanioren; en ärlig soldat ir 
Id till kavaljer. Ers vördighet ser att jag, ehuruväl 

otrogen kättare, kan tala latin som en rättrogen 
mk. Den tiden vi lågo i M&ichen lefde jag i intim 
Dskap med en välfödd bajersk nunna, tjugusju år 
mmaly bruna ögon, romersk näsa . . . 

— Håll munnen I hviskade Bertel otåligt Du jagar 
nnan på dörren. 

— Jag säger ju icke ordet. Stig in, ers vördighet, 
it oförskräckt fram. Jag slår vad att det är länge- 
dan ers vördighet var tjugusju år gammal. Posito, 
ger fransosen, att ers vördighet vore en käring . . . 

Nunnan återvände tigande och ledsagad af två 
nande systrar samt begynte att undersöka Bertels illa 
rbnndäa hufvud. 

En On hvit hand framtog en sax och afklippte 
glingens hår utmed sidorna af det breda märke som 
ppenheims slagsvärd efterlämnat. Om tjugu minuter 
r Bertels blessyr med van hand vårdad. Ynglingen, 
rd af detta deltagande, förde nunnans hand till sina 
>par och kysste den. 

— På min ära. sköna matrona, inföll den munvige 
ptenen, kunde jag icke ha lust att bli svartsjuk 

min vän, som är femton år yngre. Värdigas nu 
ren utsträcka er milda hand att plåstra denna 
>pra arm, som besegrat sä mänga fromma systrars 
»mhet . . . 



TVÅ GAMLA BEKANTA 2S5 



2. Tvä gamla bekanta. 

den sena höstsolen följande morgon kastade sina 
)rsta strålar i tommmmet, uppstod Bertel och 
tt kasta en blick genom det trånga gallerfönstret 
r en herrlig utsikt. Nedanför tornet slingrade sig 
rtfuU flod, på dess andra strand låg en stad med 
tornspiror och bortom den syntes en rad af änna 
;nde vinberg. 
i första ögonkastet igenkände Bertel Wurzborg. 

Marienburg, där fångame voro inspärrade, hade 
mskames aftåg återfallit i furstbiskopens händer, 
ins furstliga nåde hade, för tidens osäkerhet, icke 
igen ditflyttat, utan höll sig mest undan i Wien. 
hade mycket lidit af sista eröfringen med åtföljande 
Dg; ena tornet hade störtat, och vallgrafven var 
a ställen igenrasad. För tillfället fanns här blott 

mans besättning, men desto flera sårade och 
vårdade af botfärdiga systrar från stadens kloster, 
irtel rätt noga betraktade sitt fängelse, trodde han 
nkänna Reginas rum, detsamma där den sköna 

med sina tärnor betraktade striden och där den 
i kanonkulan krossade helgonbilden i fönster- 
. Han bedrog sig; detta rum hade nedskjutits 
met; men denna förmodade upptäckt syntes den 
ide ynglingen ovärderlig. Här hade hon stått, 
dersköna, olyckliga furstedottern; här hade hon 

den BiBta Datten före stormen. Del ^clt \ "ä^tV^^ 
' heligt rum; när han tryckte sina \«Lpp%x ^^^"^ 

^«r. Illastr. I, 



226 ELD OCH VATTBN ■ 

den kalla muren, trodde han sig kyiea mgåtm mM 
Reginas tårar. ■ 

Som blixten rann en Billeam tanke uti Inm IM 
Om nunnan, aom besOkte dem i går, Yora Uott ei ÉH 
klädd prinsessa ... om den fina hvita handen tillhMi..l 
Regina! Det vore ett underverk, men . . . Hilik«l 
tror pä underverk. Bertels hjårta Uappade HUaÉkl 
Den milda låkarinnans vård hade redan VKjékalt Sm 
bättrat hane vanskötta blessyr. Han kinde wSg dakkÉi 
starkare. 1 

Hans olyckskamrater, trOtte af resan, aofvo tan] 
Dä öppnades dörren sakta, och in trådda nannaa astj 
tysta steg att hämta de sårade en styrkande liakadqeL] 
Bertel kände sitt hufvud svindla. Utom sig af ém\ 
häftiga sinnesrörelsen, störtade han på ett knå fBr An] 
inträdande. 

- - Ditt namn, du hulda ångel, som minna da Snfnl 
utropade han. Säg mig ditt namn, blotta ditt aariUl 
... ah, jag skulle igenkänt dig bland tusende . . . dn II 
Regina själf! 

— Ni misstar er, sade samma faiaka rOat, aoa 
Bertel hört i går. Det var icke Reginas röst, oeh liicvll 
var det en välbekant röst, men hvems? 

HiTtel sprang upp och ryckte doket från nnnnani 
hufvud. Framför honom stod den vackra och miUa 
Kätchen med leende ansikte. Bertel steg ffli t ina d 
tillbaka. 

— Oförsiktige! sade Kätchen och betåckte haat|gl 
sitt ansikte. Jag hade önskat er på min lott att 
värda, och ni tvingar mig att lämna min platå åt ea 
annan. 

Kätchen försvann. Samma dag på aftonen intiiddt 
äter en nunna till de blesserade. Larsson höll ea 



TVX GAMLA BEKANTA 227 

illtalig harang, förde hennes hand till sina läppar och 
ryckte på den en smftilande kyss. Därpå hörde man 
Hmom svära millioner tunnor; han hade kysst en 
(unmal förvissnad hand, hvars yta liknade hundraårigt 
wigament* 

— Sannerligen, min kära Bertel — sade den be- 
Iragne kaptenen med filosofisk resignation — det ges 
Åker i naturen, hvilka evigt måste förblifva en gåta för 
len mänskliga skarpsinnigheten. Denna hand till exempel 
— manus^ mana^ manum^ hand, som de gamle romare 
å sant uttryckte sig — denna hand, min vän, skulle 
itvifvelaktigt intaga ett lysande rum i den grekiske 
loeten Ovidii Metamorfoser, hvilka vi fordom läste i 
[ho katedralskola, den tiden far min ville göra mig till 
irist. I går hade jag gifvit mig hin i våld, att det var 
m fin frökenhand, och i dag ville jag låta raka mig till 
nunk, om icke den handen tillhör en sjuttioårig tvätt- 
dbring. Sic unde ubi apud unquam post, som de gamle 
ittiyckte sig. Det vill säga: sä kan en vacker flicka 
di ett troll förrän någon vet. 



De fångnes blessyrer läktes hastigt under nunnomas 
rlrd. Den mörkaste höstens stormar hveno kring slottets 
om, och störtregnet slog mot de små rutorna. Vin- 
bergens grönska förbleknade; en tät och kulen dimma 
ippsteg från Main och bortskymde utsikten öfver 
itaden. 

— Jag står inte längre ut, brummade Larsson. 
Ivarken vin eller tärningar bestå oss de uslingarne. 
)ch förlåte mig Sankt Brita, deras nunnor må hin håle 
)ch icke JBg kyssa bvArken på hand eWeT mwn^ V^ 



228 ELU OCH VATTEN 

habeo multum respecium pro mairomibm99 jfg 1 
mycken respekt för kiringar. Nq, jag atår iolt ^ ; 
hoppar genom fönstret . . . 

— Gör det, svarade Bertel förtretad. 

— Nej, jag skall inte hoppa genom tP natf e t, | 
malde kaptenen. Nej, min vin — mieus omeiia, rii 
vi lärde bruka uttrycka oss — jag akaU i atiUet 
värdiga denne vår stallbroder med ett parti kraaa • 
klafve. 

Och den uppflnningsrike kaptenen behagade 
trettionde gången bevirdiga Pekka med det enlon 
spel, som utgjorde hans tidsfördrit och aom bedieb i 
en (lar! lX:s sexöreslant. 

— Säg mig hellre, återtog Bertel, hvad det Ir i 
bygger där på torget i Wurzburg gentemot oes på M 
stranden? 

— En krog, svarade Larsson. Krona I 

— Mig tyckes det liknar snarare ett bål. 

— Klafve I upprepade Larsson entonigL Aafl 
en sådan otur jag har. Den fördömde Umingobon tu 
af mig hädt, sadel och stigbyglar. 

— Första morgonen af vår fångenskap h<Me 
talas om en autodafé till firande af slaget vid LQfc 
Hvad tänker du därom? 

— Jag? Hvad skulle jag ha emot att de bri 
ett dussin trollpaekor, oss till mycken förlostelae? 

— Men om det nu gällde oss? Om man na tIi 
blott pä biskopens återkomst? 

Ijarsson uppspände sina små grå ögon oeh tog 
om pipskägget. 

— Blitzdonnerkreutz ... de eländige jeanitai 
Oss skulle de steka som rofvor . . . osa, det he 
"omerska rikets besegrare . . • Jqj^ m^uix^ miiiTin Bal 



TVÅ GAMLA BEKANTA 229 

I i så desperata omständigheter, in rebus desperatis, 
It icke kan läggas en hederlig soldat till last, om 
in skalle i tysthet smyga sin väg. Till exempel genom 
instret . . . 

— Ligger sjntti fot öfver Main och floden nedan- 
ir. 

— Dörren? . . . menade kaptenen eftertänksamt. 

— Bevakas natt och dag af två beväpnade. 

Den hederlige kaptenen försjönk i melankoliska be- 
aktelser. 

Tiden förflöt, det blef afton, det blef natt. Nunnan 
led aftonmåltiden hördes icke af. 

— Högtiden börjas med fasta, mumlade kaptenen 
ittert. Vare jag skapt som en nors, om jag icke 
rider nacken på vår pliktförgätna nunna, det första hon 
isar sig. 

I samma ögonblick öppnades dörren, och nunnan 
(trädde, men denna gång utan följeslagare. Larsson 
Ixlade med sina kamrater en uttrycksfull blick, när- 
lade sig hastigt, fattade nunnan om halsen och fasthöll 
Bune mot väggen. 

— Stilla beskedligt, ärevördiga abedissa, gäckade 
iptenen, skriker du ett ljud, är det ute med dig. Jag 
)rde väl rätteligen kasta dig ut genom fönstret att 
mma i Main, för att lära dig punctum preciosum, 
)t vill säga en precis punktlighet i din matordning. 
en jag låter nåd gå för rätt. Säg mig allenast, du 
iserablaste af alla mathämterskor, miserabile pecorale, 
rad är meningen med den brasa man tillreder på torget, 
sh hvem skall där stekas? 

— För alla helgons skull, tala sakta, hviskade 
innan knappt hörbart. Jag är Kätchen och har kommit 
t rädda er. En stor fara hotar er. I motion n^hV^^ 



930 



KLI) OCH VATTEN 



funlbiskopen. och paler Hivronymn*, sr och bI 
otOnonlige fiende, hir svurit atl brtnna adw 
Ull belgonens ftni. 

— Min tilU fina mjuka band I utroptda 
fOrljual. På min In Hr jag iche ett nAI, son 
igeDkåod« den. Nftv&l, min tCrtjusandfl via, 
Britas in tar jag på (lirken en kyas . . . 




Och kaptenen hSll ord. Hen Kildwn 

och sade fort: 

— Vill junkern ej hållas på mattan, A 
elda bnsan, det fir viasl. Fort, bind fast mig 
stolpen ooh knyt en duk om min mun. 

— itinda faal dig . . . genmälde kaptenen 

— Fort! Vakternn ha (4lt vin och 
om tjugu minuter viaileraa de af patern 
tagen deras kappor ocli akynden ut. LOaea Ir: 
och Paulus*. 



SKATTKAMMAREN 23 1 

-- Odi da sjilf ? invände kaptenen. 

— Mig skall man finna banden. Jag har blifvit 

och min man tillstoppad. 
-- fledersflickal Krona bland alla Frankens bot- 
lystrarl Hade jag ej svarit att aldrig gifta mig 
il... Nå nå, fort, Berteli Fort, Pekka, lathand 1 Lef 
^ Iflk tjafunget Än en kyss . . . adjöt 
Och de tre fångarne hastade ut. 
Men knappt voro de utom dörren i den mörka 
■wUtiappan, innan de kände sig gripas af jämnäfvar, 
Ulhatis och bindas. 

— Fören de hundame ned i skattkammaren 1 ljöd 
■ Tilbekant röst Det var rösten af jesaiten Hieronymus. 



3. Skattkammaren. 

M 

)fvennannade, bandne till händer och fötter, befunno 
sig de ftngne innan kort i den mörka och fuktiga, 
opt i klippan sprängda håla, där furstbiskopen af 
önbarg förvarat sina skatter, innan svenskarne be- 
ide honom från detta bekymmer. Ingen stråle af ljus 
Dgde ned i detta unkna hvalf, och klippornas fuktighet 
ip med ett enformigt plaskande ned genom remnorna. 
— Blixtar och kroater! måtte alla gastar anamma 
t fördömda öronlösa munk! skrek kaptenen, när han 
r kinde fast mark under fötterna. — Att inspärra 
I konglig majestäts och kronans officerare, i en sådan 
filial Diabolus infernalis multum plus plurimum! 
ek taanar tasanl. . . Lef ver du, Bertel? 



L>:i3 \'.\.U OCH VATTEN 

.)a. Kc)r att i morgon brännas Ief%'ande. 
Tnir du det, Herteiy genmfilde kaptener nlitic 

vemod i;:* 

Jag känner skattkammaren. På tre sidot ir 
ber^jft. pa rii>n fjärde en port af järn, oc*h den manneD 
HDni \ii\r bevakar osm är härdare än berg och jin. 
Aldrig' «k<*la vi mera se Fmland äter! Aldrig skall ji| 
återse ' '/'/•»• mer . . . 

- Hor mig. Hertel, du är en hurtig pojke, mes 
det hindrar ej att du emelianät talar som en kruka. Ih 
iir k.tr i lU-n svaithariga fröken; nä nå, jag säger ingeo- 
ting tliirom, fi'-",r r<r r,ii'h' liirifajtiini^ kärleken är 62 
h:'.nd:r. som (hidius så »ant uttrycker sig. Men jtg 
k. in »'' tala att man lipar. Lefva vi, så finns det DOg 
•• "'.i ?' \ov att kyssa; dö vi, Hå ge vi dem tusan. Så . 
'. trkli^^en att de t>kola steka oss som plockade I 



■ »• 



]'•' i"T(>r pa eder själfva! svarade en röst ur 

I •!•'•' .'• '. »r»' fan<:a;ne sprulto till af förskräckelse 

' : ! •■ •• itr m.dtibland oss! utropade Laräson. 

lä^a böner. Da sprang den klan 



atf 



'.l!.k*.t fra-n «.'»»no?n mörkret, och alla 
'"': fli*'n>nvmus, ensam stående titt 



T I I 



r 



• . ' • • . 4 t 



•i» r '-jälfva, upprepade han. Att 
•3ntr .ir ii'd, er bär är slagen, hela 
• • ■: .»• b k^j-^arens makt. Bålet 8r 
':•• a brinna till helgonens in. 
> " I sin mddhet tänkt på en 
. 'ii^^ar M<b sänder mig hit fär 



r 



» • I I 



!• Lir-^on gäckande. Kon, 
• iiand •>'-l! lat mig omfamna er. 




SKATTKAMMAREN 333 



J^ erbjuder eder min vänskap, och det förstås att ni 
tar m^ Hnr siger Seneca, homo homini lupus, wir 
iTAlb eiiid ale Bruder. 

— Jag erbjnder eder nåd, fortfor jesuiten kallt, 
Wd in Tillkor, dem I säkert ej skolen undandraga er. 
Bit fBnta år, att I afsvärjen eder kätterska tro och 
elnfligen bekinnen eder till den allena saliggörande 
kpbo. 

— Aldrig! utropade Bertel häftigt. 

— Stilla I genmälde kaptenen. Nå, posito att vi 
ihiija latherska läran? 

— Därefter, fortfor jesuiten, skolen I såsom krigs- 
hpff utväxlas mot den högboma fröken och furstinnan 
ih|iiia von Emmeritz, hvilken eder konung tyranniskt 
■bckat i fångenskap till norden. 

— Det skall ske I svarade Bertel ifrigt. 

— Stilla I invände Larsson. Nå vidare, posito att 
i utverka den högboma frökens befrielse? 

— Sedan återstår blott en småsak. Jag fordrar 
[ löjtnant Bertel konung Gustaf Adolfs ring. 

— Börsen eller lifvet, på röf varevis I hånade 
UBSon. 

— Ni begär hvad jag ej äger, svarade Bertel. 
Jesuiten betraktade honom med misstroende. 

— Konungen har befallt hertig Bernhard att lämna 
ringen, och ni måste ha fått den. 

— Allt detta är mig fullkomligt obekant, yttrade 
»tel sanningsenligt, men inom sig med häpnad och 
Idje Ofver denna ov9ntade underrättelse. 

Jesuiten återtog sin smilande köld. 

<— Eftersom det förhåller sig så, mina kära söner, 
de han, sä låtom oss icke mera tala om ringen. H\^d 
får er omvåndebe till den rättrogna, kyrkan , . • 



2.*^ I hl.I) in:n VATTEN 

!i»rt>l iimnad*' svara, men afbröfs af kaptenen, scc 
ni;'.:i en stund f()r(.'haft en viss skubbande röre» 
!!.•'! «>frci (Ifirn af sin kropp, som icke träffades l' 

.I;i hvad den saken angår, skyndade Larssons!: 
i!ifa!i.i. sit vrtcn I, högvördige fader, att däraf Gnnas tri 

Mtlnr: ■■ >if't;'i an och »nnmtht ffitnmof/tf. För a!t K 

^•^^' \\ A om '/'/"sr/o f//^ så brukade min salig rektor. 
Vri- • r.''is l'I.i' h-ifiiins i tnlen, alltid upppställa nejiC'* 
>* :\i ; • r. .. '•.,/*; f ur-is. Krs vurdighet skall ntas 
!-.-' >-! !i.';ri:i ti»! (>'.Hri!H«it o^h angenämt att höra a 
k :•.;•: ^' k.«}.s ri i.il;i latin som en kardinal. Era vördigh«t 
h<r <ir'i>r \»'.i, att vi i Abo katedralskola läste båd« 
• • r.)!!»r!i, Srn»'. aiu (hIi Ovidium, den or-k Naso ka!ia5: 
f-r i: M (l«'l liar jaj,' alltid ansett Cicero för en prt: 
S»'n»M a f<ir en perukstock, men hvad Ovidiu' 

ilr..j; ^1^: t ii! dörren och sade torrt a! 



M • • • ■ I ( •! 



I. 



♦ ,.., 



^iV '.. 



' 'i' ' . y.j'n i iialnt? 

• ;••{ iirj skymfem af ett afTali ! utropad? 



n.. 



'.»• 



• . .,, 



•\» 



«<• 



iij.'.rk'»' i.ars^Dns vinkar och miner. 
V': \.ii! .-kwi-latle kaptenen att tillägga — 
?•«••..'!■ i:.'.!i<ka kU»kt och naturligt, att dr 
I ' . .' I ~.ik»!i \«»rf (len offentliga skandalen 
: .• '• i'T. Ia*i»i:i <».--< (»fverlägga om ijnast' 
.'.'■ \\ }':; iiifUi katohker och ingå i 
\ '■ ' ': ' :i '. Jrli^'a< komma litet närmare. 
''>'.'. .<:• }...^'.|i«;»'n lomhörd alltsedan han 
• ;.' '. : • i:.:.'-kap m»Mi den slore Pappenheiro. 
■ ■' !! :r.. ;.:.. '..:'..;ktij» najira steg närmare, likväl 
'•'■ i'''"S • 'j h : r; ii a fuFMäsat sig om att reträtten 



• • • . • 



SKATTKAMMAREN 236 

— Det är jag som bestämmer sättet, sade han 
Igdraget. Ja eller nej? 

— Ja, ja, det förstas, svarade Larsson fort, i det 
Ui fortfor att sknbba sig. Således äro vi på flott 
liten både med qucestio an och qucestio quomodö. 
n vördighet har en öfvertygande vältalighet. Vi skola 
a komma till qucestio ubi och qucestio quando^ ty 
lligt logicam och meiaphysicam • . . Förlåt, vördige 
td0r> j<^g säger ju icke ett ord, jag går in på allt. Men 
- fortfor kaptenen, i det han sänkte rösten — värdigas 
I0ta en blick på min vän Bertels högra pekfinger. Jag 
bII säga ers vördighet, min vän är en stor skalk, jag 
nlle mycket misstaga mig, om han icke slutligen ändå 
ir konungens ring. 

Jesuiten, hänförd af nyfikenhet, trädde nu ett par 
»g närmare. Snabbt som en ål rullade sig Larsson, 
stånd att uppstå för bandens skull, mellan jesuiten 
h dörren, och när patern ville retirera, befanns att 
ptenen afskafvat mot en hvass sten de band som 
ftrde hans högra arm, hvarmed han plötsligt omfattade 
laitens ben och drog honom öfver sig. Pater Hiero- 
mus gjorde förtviflade ansträngningar att slita sig lös; 
ctan söndersplittrades, ljuset slocknade, ett tjockt mörker 
ihöljde de stridande. Bertel och Pekka, båda ur stånd 
i uppstå och hjälpa, rullade sig på måfå till stället, 
m ntan att träffa. Då kände den tappre kaptenen en 
ekande känsla i sin skuldra och strax därpå en varm 
rOm af blod. Med ett blitzdonnerkreutz vred han 
Iken ur sin fiendes hand och besvarade hugget. Nu 
d jesuiten i sin tur om nåd. 

— Alltför gärna, min son I svarade kaptenen gäckande. 
m bara på tre villkor: det första: att du afsvår Loyola, 




tl-D or.M VATTEN 



:r hTrp o^^h mästare, samt fOrklarar honom fo a 
•• : r.r*mr«5i!a Hår du in därpå? 

.-jLg gär in pA allt, suckade patern.. 
— IVt andra: att du går åstad och hänger dig qU 
. '--•.•. krok du iinner i taket. 

^1 ja. blott »iSpp mig lös. 

\M tivdje: att du far till belaebub, din skydd» 
ot h med dessa ord slungade Larsson bi 

våM<amt mot klippviggen, hvaiefter det bM 
b-l: S\\ begatrnades dolken att hastigt abkin 

'.kr^.KTr.-s band. orh sedan återstod blott att fiiua 









*"^»? 



lie !re frktingame. efter att utifrån ha regifi 
!ika!. kammaren, uppkommit i den smala och 
i:, som dftrifi^ån ledde upp till slottets öfra 
sAP.nade de e:t ögonblick fOr att rådslå am 
H> rii-i bir^Ug^^nhet var i(*ke afundavfird, ty di 
^^Arm.tl:. att trappan ledde till furstbiskopeoi 
.-^.---nmAre. hvanfrån man genom två eller tre 
':!l stora vapensalen och först därifrån till 
:. h varefter man ännu hade att passera dea 
o h med vakt besatta vindbr\'ggan. Alli 
•^Ti s.i:)>:kammaren, som jesuiten ajälf tycktes 
^•- ■-/ng. hade, när fångame för två timnir 
' r>-. \arit uppf>-Ilda dels med soldater, deb 
h ^-'-.^'« v årderskor. 

r:Ax ^:. :>r mig, hviskade Larsson, och det 

^ lirog pälsen af räfven, när jag höll 

- *^*" I fromhetens päls hade jag, en annan 

-..;>^, ^ft.U ku^pfri genom ekärseldok 



SKATTKAMMAHEN 237 

n nn, min vän Bertel, frågar jag i min enfald: huru 
ila vi komma härifrån? 

— Vi slå 088 igenom. Besättningen sofver, nattens 
rker gynnar oss. 

— Jag tillstår^ min vän, att om någon, vore det 
cså jag, Larsson själf, skulle kalla dig en poltron, 
ille jag kalla den karlen en Ijugare. Det är sant 

du engång så godt som solo ensam, alienus, allena, 
agit detta slott, men du hade då åtminstone ett svärd 
din hand och några tnsen raska bussar i bakhåll. 
Ill det tassar i trapporna . . . nej, det var ingenting, 
t oss klifva försiktigt på. Här gäller att trippa som 

jungfru; den dumma Limingobon stöflar ju på som 
de vi en skvadron kavalleri i hälarna. 

Vidpass trettio eller fyrtio trappsteg hade flyktingame 
iserat, och ännu bar det ständigt uppför, då en svag 
Bstråle framskymtade öfverst i gången. Man kom till 

dörr; den stod på glänt. Man stannade och höll 
dan; intet ljud hördes. Nu vågade den tappre kap- 
len sticka in hufvudet, därefter foten och slutligen hela 
i tjocka person. 

— Vi äro på rätt, hviskade han, stöflame af, hela 
mpaniet marscherar i strumpfötterna — posito att 
mpaniet har strumpor. Marsch 1 

Biskopens sängkammare, i hvilken de tre nu på tå 
rädde, var ett stort, fordom praktfullt rum. En flämtande 
npa belyste matt de dyrbara tapeterna af gobelin, de 
■gyllda helgonabilderna och sängen af ebenholts inlagdt 
k1 perlemor, där den rike prelaten fordom somnat vid 
bägare gammalt rhenskt. 

Ingen lefvande varelse sågs till, men genom ett af 
isterna, som vette mot borggården, kunde man se 
t gentemot befintliga slottskapellet statki ^U.^%t^^X 



d38 ELD OCH VATTEN I 

och uppfylldt af månniakor. Åfven boigglidMi ipM 
i ljusskenet uppfylld af folk, bland hvilka måiga hn 
vaxljus i händerna. I 

-- Jag vill låta salta mig och inligga lug Mfl 
gurkor i en glasburk, om jag begripor hrad det MM 
gör här midt i natten, mumlade kaptenen fBnqn 
Man skall få se att de samlats hit f0r att ssM 
ärliga finska soldater stekas vid sakta eld som lUaAAil 
strömmingar. I 

- Vi måste söka oss vapen och dö som ^1 
sade Bertel, i det han genomletade rummet — Skfln 
utropade han, här äro tre svärd, jimnt hfad il 
behöfva. I 

— Och tre dolkar, tillade Larsson, som idensMl 
nischen bakom en helgonabild fann en liten arsenal rfl 
alla »lags vapen. — De vördige fäderne ha sn Tisl 
svaghet för dolken, liksom österbottningen f6r punkkakj 
Jag menar — inföll den annars oidkaipj 
Pekka, i det han i ett hörn fick sikte på en anssii|| 
flaska - jag menar att efter det i natt år B]ålf?a ]«^| 
natten, sä . . . 

Hedersgosse — afbröt kaptenen, inspirerad rf I 
denna syn — du har ett märkvärdigt väderkorn, nir 
det gäller att uppspåra en sup. Fromme jesuit, di 
hur dock uträttat något godt här i världenl JolnattsB, 
sad(> du V Nöt, hvarför sade du det ej strax? M 
är ju klart som dagen, att hal f va Wurzburg strOmmtf 
till slottet, för att höra pater Hieronymus låsa måasSB. 
På mm ära, jag fruktar att han låter vänta på sig, da 
gode patern. Passpå, min vän, jag dricker dig till; ea 
officer bör alltid föregå sin trupp med goda ezempd. 
Skål, mina gossar . . . åttan sjutton millioner ... den 
eländige munken har nedrigt Ivitat oas^ \wi har dmckå 



SKATTKAMMAREN 939 

!gift, jag fir dödens mani . . . Och den hederlige kap- 
len blef yid dessa ord helt blek i syne. 

Men både Bertel och Pekka hade, oaktadt ögon- 
ekets kritiska ställning, svårt att hålla sitt löje 
baka, när de sågo Larsson på engång hvit af för- 
!ickelse och svart af den vätska han druckit och 
pottat. 

— Klunka lagom en annan gång, så slipper du att 
Ml bläck, sade Bertel. 

— Bläck! Jag kunde väl tro att den öronlöse 
isksaddaren utgillrat något sattyg. Två saker gräma 
I i natt mer än alla autodaféer: att den söta 
tchen med den mjuka banden bedragit oss och att 
; supit den onödigaste smörja i världen — bläck, 
tusanl ^ 

— Hade vi ej annat att göra, kunde jag visa dig 
{ot som bläcket uträttat, genmälde Bertel, i det han 
itigt genombläddrade en hop på skrifbordet liggande 
pper. — Här är en skrifvelse från furstbiskopen . . . 
a kommer i morgon ... vi skola högtidligen brännas 
. man skall locka oss att afsvärja vår tro och lofva 
\ nåd . . . men likafullt bränna oss I Skändligt I 

— Romerskt! inföll kaptenen lugnt. 

Emellertid hade Larsson framdragit tre munkkåpor, 
n drog dem uppå och vågade nu vidare utflygter på 
: farliga området. 

Närmaste två rum voro torna. Man såg blott af 

par grofva öfvergifna bäddar att sannolikt tjenande 

inkar här haft sin bostad och nu begifvit sig till 



^ Här trampade kapten Svanholm kusin Svenonius på 
y och denne tog sig heiänkeligt en pris. 



2A0 KLI) OCH VATTEN 

— Bravo, hvbkade Lansoiii man skall li|i 
för får i ulEvaklfider och tro att ockaå ti iama ■! 
Sch, hörde ni något? En kvinnoröst Stilla I 

Man stannade och hörde i mörkret en ongkrii 
stämma bedja: 

— Heliga jungfru, förlåt mig denna gångn 
fräls mig från döden, så vill jsg i morgon låta vigi 
till nunna och tjena dig tiU min död I 

— Det är Kåtchens röst, fortfor kaptenen. 8 
hon vara oskyldig, stackars barn? På min iza, dal 
nedrigt af en kavaljer, att icke befria en söt flicka 
en så mjuk band! 

— Fort bort! hviskade Bertel harmsen. 

Men kaptenen hade redan funnit en Kten i 
ivglad från yttre sidan; innanför dörren var en caD 
i cellen en darrande flicka. Hennes ögon, vans 
mörkret, urskilde munkdråktema, hon störtade tiU 
tenens fötter och utropade: 

— Nåd« min fader, nådl Jsg skall bekinna 
jag har gynnat fängarnes flykt, jag har gifvit vak 
vin. Men skona mitt lif, för helgonens barmhirti 
jag är så ung, jag vill ej dö ännu. 

— Hvero sju tusan har sagt att du skall dö, 
r;iska flicka? af bröt henne kaptenens röst. Nej 
Hkall du med din mjuka hand och dina varma U 
S(i sant jag icke är jesuit, utan Lars Larsson, ka|i 
kunglig majestäts och kronans tjenst, och håroM 
tager dig . . . till min äkta hustru att älska dig i nö 
lust, fortsatte kaptenen, utan tvifvel därför att han i 
(len bekanta formeln böra sägas till slut, när han ei 
börjat den. 

— Bort, bort, med eller utan flickan, men bort 
kommer och vi ha ännu att passera stora vapani 



SKATTKAMMAREN 241 

— Tillåt mig säga, min vän Bertel, att da fir den 
Inta fjisk jag känner, maximus fiescus^ som de gamle 

sant uttryckte sig. Hor var det, min flicka, du är 
i« vigd nunna... bara novis? Nå det kvittar mig 
Ba. Du skall bli mitt äkta vif . . . i fall jag nånsin 
ber mig. Här ligger en kåpa, se så, axla dig och se 
virsk ut. 

— Det är ingen kåpa, det är en mässkrud, 
riskade Kätchen, som knappt hunnit hämta sig från 
■I bestörtning. 

— För tusan, en mässkrud! Halt, du tar min 
ikpa och jag tar skruden. Jag skall mässa i deras öron 
rés irae^ så att alla förundra sig. 

Ljudet af flera röster i vapensalen utanför afbröt 
Hptenen i hans prästerliga funderingar. 

— Man saknar jesuiten, man söker honom, och 
I äro förlorade genom ditt dumma prat, hviskade 
^rtel uppbragt. Nu gäller det att ej förråda oss. Alla 
prm uti 

— Och latinet främst I inföll kaptenen. 

Alla fyra begåfvo sig ut. 1 vapensalen befunno sig vid 
ass trettio sjuksängar, men endast två tjenande systrar. 

Denna syn var lugnande, men uå mycket våd- 
gare var mötet med tvenne munkar, som under ifrig 
rdväxling mötte de kommande tätt vid dörren. Vid 
nblicken af Larsson i mässkrud och bakom honom tre 
Bstalter i kåpor, studsade synbarligen de fromme äderne . 
[aptenen upphöjde välsignande sin arm, utsade hög- 
dligt ett pax vobiscum och ville därpå med gravitetiska 
teg smyga sig förbi, då han hejdades af den främste 
land munkame. 

— Vördige pater — sade denne, i det han 
lönstrade den okände prelaten från hulvud W>\ V^V 

; _ ^^4: der. lUustr. I. 



242 ELD OCH VATTEN 

— hvad förskaffar virt elott dea äran på t 
lid ... ? 

— Pax robiscum! upprepade kaptenen I 
boa fromme fadern Hieronymus befaller eder (tt D 
af älta krafter . . . hans TÖrdighet Kr ejuk . 
land värk. 

— L&t OBS besöka hans v{irdi|;hel, sade il 
manken och trädde ta i del mindre rummet. BIh 
andre fattade Larsson i mSeabsken och betiaktade b 
pä ett sätt som alldeles icke behagade dea 
kaptenen. 

— Qiii» es et •ijuid rtiliiaf frågade munkoo | 
genomträngande blick. 

— Quis cus et quid rlti.t! upprepade kapM 
illa konfunderad. Qui qwf qund, men» luua eKiM-J 
drag för lusao knSflai, du skallola babiani rdt LtnM 



944 



GI.D OCH VATTEN 



— Nej, sknk Ltmaii, min Siektt 
om d«t ock ikuUfl koata min hili. 

— Hir stå tra 6tdlid« hfalu, (oitl 

— Opp, du adtaiia blaad 
opp i udfllol 

Och den bnrtige kipteaan iTiagada 
K&lcben fnmfOr sig på hiitiyggen. AU 
bort i nattena mörker. Men bakom dan 
tumult, och Btorm kloc koma IjMo i al 
Wurzbarg undrade storli|en hvad aom 
hlndt på Bjllfva julnatten. 



D TH al 
ton, 01 



4. Hertig Bernhard och Bertel. 




hi« månader efter da hl 
I . (. som omlalaa i fflr^le 
U {■y pitel Ölerfinna vi löjtni 
tel en dag i ett fOr 
det lilla krigiska faof, 
hertig Bernhard af Weimar höll än i Kassel, Ib i 1 
in annoralides, dit krigets onniorger förde honoD 



HERTIG BERNHARD OCH BERTEL 246 

r en vårdag i Mars år 1633. Adjutanter kommo och 
igo, ordonnanser ilade åt alla håll, ty hertigen hade 
stor del af södra och våstra Tyskland på sin lott att 
Bta, och tiderna voro ganska bekymmersamma. 

Efter en ganska lång väntan infördes den ange 
loem till hertigen. Denne såg förströdd upp från 
Ht kartor och papper och syntes vänta att blifva till- 
iad. Men Bertel teg. 

— Hvem är ni ? sade hertig Bernhard kort och kärft. 

— Gustaf Bertel, löjtnant vid kunglig majestäts 
iska rytteri. 

— Hvad viU ni? 

Ynglingen rodnade starkt och leg. Hertigen märkte 
t och betraktade honom med missnöjda blickar. 

— Jag förstår, sade andligen den senare, ni har 
n vanligt slagits med de tyska officerame för flickors 
ull. Jag tål ej sådant där. En soldat skall spara sin 
rja för fäderneslandet. 

— Jag har icke slagits, ers höghet. 

— Så mycket sämre. Ni kommer då för att begära 
rmission till Finland. Jag vägrar den. Jag behöfver 
tt folk. Ni blir kvar, löjtnant, farväl med er! 

— Jag kommer ej för att begära permission. 

— Så hvad d-n kommer ni då för? Kan ni ej 
a ur skägget, herre? Fort och kortl Lämna åt 
irkeme. att hålla bön och åt flickorna att rodna. 

— Ers höghet har af högstsalig hans majestät emot- 
[it en ring . . . 

— Det kan jag ej påminna mig. 

— ... hvilken hans majestät anmodat ers höghet 
öfverlämna till en officer vid hans lifvakt. 

Hertigen for med handen öfver sin höga panna. 

— Denne officer är död, sade han. 



24 1) KLI) 0<:H vatten 

- Denne officer år jag, an hOghot 
Lntzen, blef jag strax därpå fången af do 

Hertig Bernhard vinkade Bertel nirmarab beCnktali 
honom med forskande blickar och aynfM afljd Wfd m 

undersökning. I 

- Stång dörrenl sade han, och aitt er hk dl 
min sida. I 

Bertel lydde. Hans kinder glOddo af oro. 1 

— Unge man, aade hertigen, ni bår på er ptm 
vittnet om er härkomst, och jag begår inga vidaie bsn 
Er mor är en bondes dotter från Storkyio i Finbidw 
namn Emerentia Aronsdotter Bortila. 1 

— Nej, ers höghet. Den person ni nimiMrårM 
äldsta syster, född af min faders första gitlo. Jag li^ 
aldrig sett min mor. 

Hertigen betraktade honom med förondraa. 

— Nåväl — sade han tvekande, i det han liaé$ 
genomögnade några papper i sin portfölj — vi v^ 
emellertid tala om denna er syster Emerentia Arovi 
dotter. Hennes far hade gjort konung Carl IX 
tjt'nster och uppmanades att begära en nåd. Han 
gärde att få skicka sin dotter, då hans enda bami 
Stockholm, för att jämte adeliga jungfrur uppCoatiaiii 
drottningens hofstat. 

Jag känner därom ganska litet. 
< Vid tretton års ålder skickades den unga 
flickan till Stockholm, där hennes faders fUånga eek I 
rikedom beredde henne boning, dräkt och ap|i(Daliii| 
JHn^^t öfver hennes stånd. Han brann af iratystMi' 
och dä han själf ej kunde vinna adelig sköld, åboropadi 
han sm dotters adeliga börd på möderne, tf Berfihi 
första hustru var en fader- och moderlöa joaglra rf 
familjen Stjernkors, arflös genom klubbekriget och 



HERTIG BERNHARD OCH BERTEL 247 

juten af ain atolta aläkt, för hennea giftermål med 
ike bonden Bertila. 

— Allt detta år mig obekant. 

— Den unga Emerentia led i Stockholm mycket af 
adliga jåmnårigaa afond och begabberi, ty många 
am voro fattigare ån hon och knnde ej fördraga 
e en ofrålse stållaa vid deras sida som jåmlike. 
hennes skönhet var lika utomordentlig, som hennes 
)t och förstånd. Inom två år hade hon tiUegnat 
len stora våridens förfinade seder, under det hon 
1 sitt hjärtas landtliga oskuld. Denna sållsynta 
ing af hjärta och behag erinrade gamla personer 
n ålskelig bild från deras ungdom — Karin Håns- 
r. 

(Tid dessa ord betraktade hertigen skarpt den unge 
m. Men Bertel förändrade icke en min. Allt detta 
ör honom nytt och obegripligt. 

— Nåväl — fortfor hertigen efter en paus — 
I skönhet blef icke långe obemärkt. En mycket 
man af hög börd förälskade sig snart i den sköna 
n, som då endast var femton år och som besvarade 
böjelse med hela den första kärlekens hängifvenhet. 
a böjelse blef icke obemärkt för den höge yng- 
18 omgifning; politiken darrade, och adelsstoltheten 
sig kränkt af denna utmärkelse, egnad en flicka af 
l>örd. Man beslöt att bortgifta den unga flickan 
en officer, som hon af ofrälse börd, men utmärkt 
lin tapperhet i danska kriget. Denna underrättelse 

till de ungas öron. Stackars barn, de voro så 
, han sjutton, hon femton år, båda oerfarna och 
nde. Kort därefter reste den unge mannen till 
t 1 Poleii; flickans giftermål gick om intet och hon 
Indes af den förtömade adeln med skymf tillhaka till 



lMS klii och vatten 

sina kojor i Finland. Vill ni veta något mer, lOjtaimi 

iJ«'rt»'l ' 

Ja^' förstår ej, en höghet, hvad berättelsen os 

mir. sy-it»*rs ödf^n har att skaffa med . . . 

.. df>n ring ni begär V Tålamod. När denii]i|i 
mannon drog tit i kriget och sista gången hade ett 
li>'miii:t niöiH mf>d sin älskade, gaf hon honom en risg. 
i.v.ir-^ iildfM historia jag rj känner, men som sades snudd 
af *-r\ linsk trnllkarl orh hade alla egenskaper af a 
HpiuliM. ll(tn bpsvor sm älskling att ständigt bära denu 
rin>.r ;•! sitt finger i faran och kriget, emedan han dir 
i^'»>nniii hU-fve osårbar. Tvenne gånger blef denna varning 
•,'!»'.niil, ena ^zänjjcn vid Dirschau . . . 
Store <indl 
. . iM-h andra jjången vid Lutzen. 
' 'i-i^Is sinnesrörelse vai så häftig, att allt blod 
v» k ^v.'.:\ hans kinder, 0'-h han stod där blek som en 
riiai :i.<'? !»|i|. 

!!!«:»• man, ni vet nu en del af bvad ni bftr 

!:■• ri !ii v-i iinrv, i«ke allt. Vi ha nu talat om 

\i -^kMla nu tala om er själf. Del har varit 

..^.•^t.i'-; afsikt aJt erbjuda eder den adeligi 

.■■■'!. l!\i!k"n »'!• tappra värja så väl förstått att 

.M»!i d. n tjaml»' Anm Bertila, intagen af sitt 

".'•■1;:. Ii.il- ariiiå!!;! soiu en nåd, att konungen 

' '■-!>-r Mlifiili»' till dnn högsta utmärkelse i 

•i k- 'Ma'\[ »'drr a!» antajja ett adel igt namn. 

:.;•.:■ • Minna» af-Ia d»mna en faders bÖn . . 

■ir.Mi 'il! n:«inn»'t »m ofrälse. Men jag, 

.'••i .if narra !«-fien till er far, jag 

• >• '■. i .a I man härtills vägrat er: 



HERTIG BERNHARD OCH BERTEL 940 

— En hOghet . . . denna nåd gör mig stam; hvar- 
Bd har jag förtjent den? 

Hertig Bernhard log besynnerligt. 

— H varmed? Min vän, ni^ har blott till hälften 
igripit mig. 

Bertel teg. 

— Nåväl, med eller ntan ert vett och vilja, min 
a, anser jag er redan som adelsman. Vi skola en 
nan gång talas vid därom. Er ring ... ah ... jag har 
rgåtit den. Minns ni hur den såg nt? Och hertigen 
ade med ifver i sina portföljer. 

— Man säger att konungen burit en kopparring, 
hvars insida varit tecknade trolltecken och bok- 

ifvema R. R. R. 

— Det är möjligt att jag förlagt den, och likväl 
B jag ej finna den. Hvem d-n har också tid att 
ika på dylika barnsligheter I Ringen måste vara stnlen 
n mitt hemliga skrin. Finner jag den åter, skall ni 
lålla den. I motsatt fall vet ni det som är mera 
rdt. 6å, unge man, var värdig mitt förtroende och 
n store konungens minne! Ingen bör veta bvad jag 
{t er. Farväl, vi återse hvarandra. 



ELD OCH VATTEN 




5. Hatocbk&rlekfSrso 



ch &ter ila vi från Tysklanffi 
tillbaka till nordens vinler. I 
,jj[' vi g&. ridare p& treltifira ki 
blodiga bana, vilja vi bögt i 
Oslerbotten göra ett beeöh 




HAT OCH KÄRLEK FÖRSONAS 251 

In detta rykte Tar mer ån en gång fOrat både sagdt 
•ek Tederiagdt; man litade på konong Goetaf Adolb 
Ipeki, och når bekråfteleen uteblef, glfimde man hela 
■ken, i tro att den var en saga. 

Det år i Ufret en vanlig företeelse, att, likasom 
■n hatar den man tillfogat en offirrått, kånner man 
^ Tilvilligt ståmd mot den man haft tillAlle att göra 
påL Fni Afårta på Korsholm var litet grand stolt 
Iher sitt tappra försvar mot de druckne soldateme och 
federtiU icke att tillskrifva slottets råddning sitt dårvid 
både mannamod. Att hon räddat Reginas lif, gaf den 
snare en stor betydelse i fru Märtas ögon; men hon 
mde ej heller neka sin beundran åt det mod och den 
ppoffiing den unga flickan visat vid samma tillfälle, 
en fömåma fången var hennes stolthet; hon underlät 
i att som en Argus bevaka alla hennes steg, men hon 
if Regina ett vackrare rum, lät henne återfå gamla 
orthe till betjening och sörjde för en ganska rundelig 
lås. Äfven Regina visade sig mindre stolt och kall, 
im konde någon gång svara fru Märta med ett ord 
ler en nick, men af all den välfägnad man bjöd 
eane, de präktiga gödkalfvama och det dubbla ölet 
L fl. rara saker, förtärde hon litet eller intet; hon hade 
injimkit i en skenbar liknöjdhet, bad andäktigt sin 
■enkrans igenom, men lät för öfrigt den ena dagen gå 
■I den andra. 

Fm Marta var i den fulla öh-ertygelsen, att hennes 
kage var, om icke just den romerske kejsarens egen 
Mter, likväl en prinsessa af högsta börd. Hon föll 
IrfiSr på den olyckliga idéa att vilja omvända en sä 
Btydande person från hennes papistiska irrläror, i 
imodan att därmed utträtta någonting mycket märk- 
kdigt, nir laig»t engång blefve slut och Regm^i uV- 




2Ty'J KLD OCH VATTEM 

växlades. Regina blef således ntsatt för 
YändelsefOrs<)k, som hon sjålt ongång fOratsgit 
store Gustaf Adolf; men fru Martas nit vair si fl 
grofvare och otympligare sort Hon fl ftfrh opnds Al 
arma flickan med lutherska postillor, paalmböeksr sd 
ströskrifter, höll understondom breda, m«d ml^psri 
språk späckade tal, och när detta fOga bitade. aUeksÉ 
Blottsprästen att predika för fingen. Naturligtria shsH 
allt detta för döfva öron. Regina var tillrieUft M 
sin tro, för att med tålamod höra på, man hoakddlfll 
hennes vistelse på Korsholm blef med hvar dag 0É|| 
ligare, och hvem kan förtänka henne, om bon ■ 
hemlig längtan suckade efter den dag, dä hon abd 
återvinna sin frihet. Dorthe däremot flammade opp, hfl 
gång den kätterske prästen eller den tappra fran b^gjd 
med sina predikningar, och ramlade både pA latia eé 
plattyska en hel mängd böner och förbannelaer, hvib 
vanligen hade till följd att hon för ett par dagar i 
spärrades i slottets kurra, tills längtan efter hennes IMhi 
^'jOTih". henne spak. Och så förgick ett halft år i 
Hc^nnas fångenskap. 

Kn bättre vinst af fru Märtas valvilja var den, i 
Ro^^ina fick arbeta och att på hösten fina saker lönkrsffl 
åt iicnne frän Stockholm. Så blef det henne möjligt s 
brodera ett stort stycke siden med jungfru Maria ee 
Kristusbarnet i silfver och guld. Fru Mlrta i ä 
OHkiilrt ansåg arbetet för en kalkduk, hvilken Bi^ii 
möjligen skulle förära till Vasa kyrka, såaom ett pn 
pä sina förändrade tänkesätt. En krigares öga diiiBi 
skulle däri ha anat en blifvande fana, ett den katoU 
trons ban('r, hvilket den fångna flickan sålnnda i tfSth 
förberedde, under förbidan på den dag, då 
finge svaja i spetsen för katolikernes härar. 



HAT OCH KARLEK FÖRSONAS 258 

Emellertid var fra Märta icke rätt belåten med 
lin heliga jungfrans bild, som syntea henne omgifven 
Kf en för stor gloria, för att vara sannskyldigt luthersk. 
lon var därför betänkt uppå att skaffa sin fånge en 
paasligare sysselsättning. Det hände sig understundom, 
III Storkyro bondekungens dotter Meri, när hon var 
liest till staden, gjorde sig ärende till slottet och, för 
tt vinna borgfruns ynnest, förärade henne några härfvor 
( det allrafinaste silkeslenaste lingam, hvilket ingen i 
•la nejden kunde spinna så som Meri spann. Fru 
llrta fick därför en vacker dag det infallet att lära 
n fånge spinna och att gifva henne Meri till lärarinna 
denna konst Meri önskade i tysthet ingenting högre. 
en nära förbindelse, i hvilken den fångna fröken stått 
11 konungen, gaf henne i Meris ögon ett oemotståndligt 
itresse. Hon ville höra något om honom, hjälten, 
onungen, den store^ oförgätlige, som stod för hennes 
linne i mer än jordisk glans. Hon ville veta hvad han 
igt, hvad han gjort, hvad han älskat och hatat på 
irden ; hon ville engång känna sig hänryckt af hans äras 
timmer och sedan själf förgäten dö. — Stackars Meri I 

Så gjorde Meri sin andra bekantskap med fröken 
legina på Korsholm. Hön mottogs i början med lik- 
öjdhet och köld. och hennes spanad behagade föga 
en stolta fröken. Men efter hand vann hennes under- 
ifna milda väsende Reginas välvilja, och en fånges 
atorliga önskan att meddela sig med varelser utom 
Ingelsets mur gjorde slutligen Regina öppnare. De 
pnnno ganska litet, det är sant, men de sprakade som 
erskarinna och tjenahnna, i synnerhet de dagar Dorthe 
att inspärrad för sin elaka tunga, och därvid kom det 
leri väl till pass, att hon från forna mera lysande dagar 
Ugkom något tyska. Meri visste att sländigl \^d«^ V^^V 



S&4 Kl-R Ot.ll VATTHN 

på konungm, och Men v&r klok, hioi aa 
Reginu arlrmtska ktlrlek. Men Reginm var I 
ttt ha nigoa Rninf; um Moris tidtgira Adeo; ba 
MeriB frågor den nalurliya nynk«nhet, som ak I 
tSremål alltid vficka hos den obildade. Stundoo ■ 
bon fCrråud Afver rmheten oeh fldelbelen i du I 
bondkvinnans uttr)-<-k och tånkosAtt I>et gafa < 
blick, då Meris persoDlight^l fArukuRi bann* ani 
gåta fall af moIuigelBer oi^h då hon frAgadv i 
om hon icke borde aoae denna kvinna aom m 
Hen niata Agonbtick ångrade hon denna tanka; 
spinnerskan a)g på honno mt^d ain klan milda | 
akinliga blick, var dol nå|;ot aom sade till '. 
hjirla: denna kvinna hycklar icke. 



Så antto de båda en dag i bflrjan af Dtwwateil 
och Dorthe var åter inxptrrad för otidighet mot ■ 
predikanten. Det var en bjärt molsats boa dusa 
varelser, dem ödet sammanfört från eå olika håll otl| 
som likväl i en punkt delade samma intresse. Deuaåj 
ung, sk6n, stolt, mCrk, blixtrande, en funiinna I 
sitt fängelse -. den sadra i sin medelålder, blond, blit, 
fin, mild, 6dmjuk, fri och hkviil mycket undergifnaKk 
Regina, nu fljitllnn år, kunde anses för tjugu; iMeri, m 
trettiosex år, hade i hela nitt väsende något så bamslifl 
och oakyldigi, alt man i vissa ögonblick kunde tani 
henne för ajutton. Hon hade kunnat vira Ba^MH 
och likväl kunde hon, som pröfvat al mToka^ am 
ett barn i bredd med den tidigt mognadt •fMv 
vid hennes sida. Fröken Re^iDa bada i 



HAT OCH KÄRLEK FÖRSONAS 255 

h dftmnder afslitit inånga trådar. Förtretad och otålig 
dt hon linet ifrån sig och återtog sitt broderi. Det 
nde ganska ofta, och lärarinnan var van därvid. 

— Det var en vacker bild, sade Meri med en blick 
sidentyget Hvad skall den förställa? 

— Guds heliga moder Sanda Maria, svarade 
igina, i det hon gjorde korstecknet, som hon alltid 
akade, när hon nämnde den heliga jungfruns namn. 

— Och hvad skall den vara till? frågade Meri 
lare med en naiv förtrolighet. 

Regina betraktade henne. Åter kom en misstanke 
iiennes själ, men förgick genast ånyo. 

— Jag stickar den heliga trons baner för Tyskland, 
irade Regina öppet och djärft. När det svajar en 
g, skola kättame dy för Guds moders vrede. 

— När jag tänker på Guds moder, sade Meri, 
iker jag mig henne mild och god och fridfull. Jag 
iker mig henne som en moder ensam med sin kärlek. 

Meri sade dessa ord med en egen vekhet i rösten. 

— Guds moder är himmelens drottning, hon skall 
ida mot de gudlösa och förgöra dem. 

— Men när Guds moder tågar till strid, skall konung 
istaf Adolf möta henne med blottadt hufvud och sänkt 
rja, böja för henne sitt knä och säga: heliga jungfru, 
I strider icke för din, utan för din sons, vår frälsares, 
I. Och då skall jungfru Maria småle och svara: den 
m strider för min son, han strider också för mig. Ty 
I är en moder. 

— Din kung är en kättare, svarade fröken Regina 
pbragt, ty ingenting retade henne så som motsägelser 
>t den katolska tron, af hvilken läran om jungfru 
iria såsom himmelens herskarinna är en karakteristisk 
ståndsdel. — Din kung är en tyrann och en o\.to%^xi> 



856 BI.D OCH %'ATTE.V 

aom drtgit öfver bIu bufriHl alU h«lgDtia mä%. Vri< 
vtl, Herchan, att JBg hatnr din kai));)' 

— Och jag AlKksT faflnom, nåd» Mvn knappt b' 
~ JKi fortfor K^gina, jsf halar bunom kibi i 

tyndea och fOrdSrfvet. Om jag vor« en man och 
en arm oefa elt svird, ekulle del blifra min lefna 
att BdallggB hans hkr och bana vork. Da Ix 
do, Mflrcfaat), du känner ej kriget, du vat «j hrad Oi 
Adolf bar gjort osa faitiga katoliker. Men jag kar 
det, ocb milt land ocfa min tro ropa om blnnd. 
ges t^onbliek, nAt jag Torv i aiånd alt dOda boBM 

— Och när fröken Bcgioa lyfter sin hviti 
med den blanka dolken Cfver konun(ans bafnd, 
blottar koDiint;en aitl brdBt, dår det atora bjtrtat 
och Ber på honne m<>d i^n blick af bCghet och h 
(ich säger: du lina livita hand, aom söoiraar i 
moders bild, atöt till, oro du kan, mitt bjärta Ir 
och det slir ffir världens frihet ocb vftrldena ljus. I 
dä sänker Big den b vita handen längNamt 
dolken faller helt oförmirkt därur, w^b tiuds 
duken smilur äiiyo, ty bon visnte nc^ alt aå akolli 
det hade ju gitt henne själf på samma sålt. Tf koa 
Gusiaf Adolf kan ingen däda och ingen bala, em 
Guds ängel gär vid hans sida ocb vänder roJ 
hat till kärlek. 

Regina gtdmde sill arbete och betraktade Meri 
stora mfirkfl tukiiga ögonkast. Det var si mfekst | 
förvånade oi h analog henno i dessa ord. Men boa 
Slutligen sade hon: 

— Konungen bär en amulett. 

— Ja, sade Meri, ban bSr en UBvlal^ an 4 
icke ringen af koppar, om bvilken ninoMpM 
utan det år hans bögaiala mänskliga l^lit^ mm 



HAT OCH KÄRLEK FÖRSONAS 957 

f5r det adla på jorden. När han var helt ung och 
i icke hade namn eller rykte, blott aitt blonda h&r 
sin höga panna och sina milda blå ögon, då bar han 
n amulett^ och likväl så gingo välsignelsen och 
iken och lyckan vid hans sida. Alla änglar i him- 
m, och alla mänskor på jorden älskade honom. 
Reginas svarta ögon glimmade i tårar. 

— Har da sett honom, när han var ung? sade hon. 

— Om jag har sett honom I Ja. 

— Och da har älskat honom som alla de andra? 

— Mer än alla de andra, fröken! 

— Och du älskar honom ännu? 

— Ja jag älskar honom . . . mycket. Som ni. Men 
ill döda honom och jag vill dö för honom. 

Regina sprang upp, brast ut i gråt, slöt Meri i sina 
ir och kysste henne. 

— Tro icke att jag vill döda honom . . . jag, o 
{E jungfru, jag, som tusen gånger ville gifva mitt lif 
att rädda hans! Men vet du, Merchen, det är ett 

som du ej kan förstå, det är en sönderslitande 
I, när man älskar en man, en hjälte, en afbild af 
högsta och skönaste i lifvet, och när likväl ens heliga 
befaller att hata denne man, att döda honom, ja att 
Uja honom intill grafven! Du vet ej, du lyckliga, 

blott behöfver älska och välsigna, hvad det vill 
. att kastas mellan kärleken och hatet som ett skepp 
le höga vågor ; att nödgas förbanna honom som man 
döden välsignar, och sedan sitta inom ett fängelses 
, ett rof för de stridande känslor, som ouppörligt 
pa om herraväldet i ens innersta själ. Ack det var 
natt, då jag ville förlika min kärlek med min tro 
föra honom, den mäktige, på den rätta saligbetens 
Om helgonen då hade låtit min svaga stämma 

— JVik. ber. TlJustr. I. 



258 ELD OCH VATTEN 

öfvertyga htaa otro ... då hade den uoui Baifm i 
glädje följt honom 8001 htnt ringMto slaffiBMiH 
hela hans lif och i sitt brtst emottagit allft da !■ 
och kulor som söka hans hjirta. Moa hfllgOBan na 
icke mig ovärdiga en så stor åra, ooh dirlQr ailM 
nu här, en fånge för min troa och min kiriaks il 
och om än en ängel nedbröt flingalaafs mur ock 1 
till mig: fly, ditt land väntar digl aå akiillo jag sa 
det är hans vilja, den ålskadaa, för hans skull tidsr 
och för hans skall blifver jag kvar. Och da Crar i 
att /ar; vill döda honom 1 

Och Regina grät mycket och håttigt, med kala v 
samheten af en lagande passion» som iek» pi långs 
luft. Meri strök de svarta lockarna från ha n naa pai 
säg henne mildt och godt i de tårtolla ögonen och 1 
med profetisk ingif velse: 

— Gråt icke så, den dag skall komma, niraii 
kunna älska honom utan att tillika nödgaa förbenaa kon 

— Den dagen skall aldrig komma, Herehenl 

— Jo den dagen skall komma, når konung Ga 
Adolf är död. 

— O att den aldrig komme då 1 Hellre vill jag 
mitt hela lif . . . det är dock för hans skall. 

— Jo, fröken, den dagen skall komma. leka 
det att ni är ung och han äldre. Ilen har ni al 
hört någon säga om ett barn som år trommaie 
bättre än andra barn: det lefver icke långet del år 
godt för denna världen! Så synes det mig om koi 
Gustaf Adolf. Han är för stor, för ädel, fBr god, 
att länge lefva. Guds änglar vilja hafva honomj ia 
hans kropp förvissnar och hans själ förtröttaa. Tro I 
de skola taga honom ifrån oss. 

Regina betraktade henne nästan förfärad. 



HAT OCH KÄRLEK FÖRSONAS 259 

— Hvem är da som talar sådana ord? Har dina 
nm glänsa I Da är icke den du synes. Hvem år du 
f . . . O heliga jangfra, beskydda mig I 

Och Regina sprang app med all den vidskepliga 
BtrOy som tillhörde hennes tidehvarf. Det är troligt 
; hon ej gjorde sig närmare reda för sin fraktan, 
m Heris tal hade hela tiden förekommit henne säU- 
ut att höra ar en obildad bondkvinnas man i detta 
rbariska land. 

— Hvem jag år? upprepade Meri med oförändrad 
Idhet Jag år en kvinna som älskar. Det är allt. 

— Och da säger att kungen skall dö? 

— Gud allena råder öfver människors öden, och 
Q störste bland människor är ock en människa. 

I detta ögonblick tog någon i låset, och fru Märta 
rädde högtidligare än vanligt och äfven något blekare. 
m bar nu i stället för sin vanliga bjärtrandade ylle- 
ft en djup sorgdräkt, och hela hennes uppsyn antydde 
got ovanligt. 

Reginas och Meris föregående samtal gjorde att 
da sprutto till vid denna syn. 

Meri blef blek som döden, gick rakt fram till fru 
Irta, såg henne skarpt i ansiktet och sade entonigt 
)d stor ansträngning: 

— Kungen år död t 

— Vet du det redan? svarade fru Märta förundrad. 
id sig förbarme, den jobsposten kom för en timme 
dan med kurir öfver Torneå. 

Regina nedsjönk afdånad. 

Meri med det bristande hjärtat behöll sin fattning 
h sökte återkalla Regina till lifvet. 

— Konungen har då stupat på slagfältet, midtunder 
|em? frågade hon vidare den häpna borgfrun. 



200 ELD OCH VATTEN 

— På tlagnitet vid Latzen dm 6 Ni 
midtunder en herrlij Victoria, gtnmlUe froBf ift 
förundrad öfver Meris vetakap därom. 

— Vakna upp, nådig Mken, han bar kM 
dött som en hjälte värd hela värideiia beimdna. 
har fallit i segerns stund, i sin äras hflgsta glaas, 
namn skall iefva i alla tider, och detta Bama ih 
båda välsigna. 

Regina uppslog sina svärmiska ögom och fa 
sina händer till bön. 

— O heliga jungfru, sade hon, jag tadn 
att du låtit honom gå i sin storhet från vi 
och så borttagit den förbannelse som hvilmt 6tn 
kärlek ! 

Och Meri nedföll vid hennes sida i bOn. 



Men utanför på borggården stod en lång hvi 
gubbe med de stela dragen förvridna af amiil 
förtviflan. 

— Förbannelse öfver mitt verk! sade han. 
plan är bruten i förtid, och det mål, för Inrflk 
lefvat, går mig ur händerna. O jag dåre, som il 
pfi en människas lifstråd, som hoppades att hoa 
skulle erkänna de sina och Iefva så länge, tOb 
Bertilas dotters son hunnit i kriget förvärfva ett 1] 
rykte och stiga i jämnbredd med arfvingen till Si 
krona! Kungen är död och min ättling Ir U 
omyndig pojke, som snart skall förblandas med do 
i hopen. Nu fattas mig blott att han vinner «i 
sköld och ställer sig med de öfrige blodsngano i 
statens enda verkliga makter, konung och iolk 



SLAOBT VID NÖHDLINGEN 



961 



kli jtg din, koifn ir dAd I Gäck, du gunle Bertila, 
ptfm, äU brodenoördaren knng Johm och idet»- 
fejmn hag Cari, och göm dena Btolta planer bluul 
1 BMakar, aom redan f&rtirt prina Gustaf och Karin 

■I 

OA don g«inl« fattade den attrftdande Heri håftigt 
ilbadgB oefa aade: 

— Kom, na hafva vi båda intet mera att skaffa i 
Ual 

-- Jo^ >ad« Heri med kafrad smirta, vi iga ånna 
i^M aonl 



6. Slaget Vid Nerdllngen. 



ärtiUs hade det svenska lejonet 
noder Gnat af Ad o It och hans 
nfirmasle ilst från seger till seger 
och med v&Idiga ramar slagit till 
marken alla sina motståndare. 
Andlligen kom olyckans dag; 
det blef ett stort och mördande 

, som tillfogade svenska vapnen ett blödande nederlag. 
Wailansleip, den omättlige och dock omistlige» hade 

t ca tArridarea faU i ^er; Gallaa, h&rffiratöraren. 

xnåmmde atJlgnlM TyaUand, tog Regenaboi^ w^ 




26SI ELD OCH VATTEN 

drog mot den fria rikittaden NflidliBgn 1 
landet Hertig Bernhard och Gustaf Hon ilaii i 
svenska hären till dess fOrsvar. Da hade bkll 17 
man, Gallas 33,000. »Låt oss an|ripa», Mde hsrtii 
>lät oss vänta», sade Horn. Och man Tintada; I 
man kommo till förstirkning« och Qortoa dagar IBi| 
Dä kom Nördlingen i nöd och begynto aignalsfa 
vakteldar på tornen om nättema. Ätw ville hat 
angripa, och åter ville Hon förskanaa sig och om 
staden utan batalj. Han kallade honom, don tqip 
feg man, och harmfall, med olycksbådande aningar, I 
han att strida. Men svenskame gingo till atridaa 
segerns visshet på förhand, ty bestindiga fran^ 
hade gjort dem öfvermodiga. 

År 1631 den 26 Aagnsti atod alaget D) 
Nördlingen är en skogshöjd, benämnd Areneboq 
mellan den och staden en mindre höjd. På deni 
hade de kejserlige låtit uppföra tre akansar. Sf 
hären stod på Arensberg, Horn på högra och ha 
på vänstra flygeln. Löaen var densamma som vid Bi 
feld och Lutzen: Gud med oss I 

Tidigt pä morgonen föll ett starkt ngn. J 
gäng ville den kloke Horn dröja, men hertigen 
(ifverbefälet och befallde framåt Horn lydde och 
flygeln r^-ckte ned i dälden mellan båda höjderna. '. 
riets otålighet påskyndade striden. Genast i börjai 
denna ogynnsam. De kejserliges kanoner på akaB 
gjorde täta luckor i r^'ttames leder, och fiendene 
makt bragte dem att rygga. Horn skickade tvibr 
att storma mellersta skansen. De togo den och fh 
fienden. Piccolomini hejdade deras lopp, de d 
tillbtikå till skansen. 1^«li YiVtid^ %\% ^vv> mi i Jttaiy 
eld. Med en döf vand« ^«W ^^% iStamwvL \ Vo! 



SLAOET VID NÖRDLINGEN 363 

\ hundrade Bvensbar och Gnnar med den. Det var 

I olyckan. 

F& denna skans berodde likväl Begern. Nftgra Ogon- 
Ick stod den tom; Piccolominis soldaler, skrämda af 
lallen och törödetaen, kunde ej förmfts att rycka dit in. 
mligen gjorde de det. Hom begärde bjäJp, tör att 
:agft skansen. Hertigen skickade den unge böhmarea 
tum med gala regementet. Denne tog miste, anföll 
annan skans och stolle mot en stor ötvermakt. Sjutton 
nger anföll Genden, och lika ofta slogs han tillbaka, 
irgftfves stormade Horn mot hSjden. Tbums misstag 
T andra olyckan. 

På vänstra flygeln hade hertigen börjat striden med 
tilleri och rytteri. I första chocken kastades de 
ijaerlige tillbaka, och hertigens tyska rytteri sprängde 
ed lOsa tyglar och skingrade leder förföljande framät. 
en Tillys ande synles j dag gifva de kejserlige mod. 
B alSllde sina ordnade och Öfvertägsna leder mot de 
ifallande, hejdade dem och kastade dem med förlust 
Ibska. Förgäfves sökte hertigen inkasta förstärkning 
Nfirdlingen. Förgäfves dref hsn Gallas framför sig. 
:findigt nya massor af Gender stängde hans väg, och i 
ins rygg plundrade kroaterne trossen. 

Nu hade det lidit mot middagen. Horns tmpper 
ide ätta timmar ä rad uthärdat fiendens eld och voro 
mattade a( sår och trötthet. För hvarje timme sjönk 
iru hopp om segern, men deras mod törblef sig Ukl, 
nbbligt och ihärdigt. De hade varseblifvit oordningen 
i vtnstra flygeln; själfve stodo de ytterst flia nere i 
tiden, där hvarje minut Piccolominis kulor slogo ned i 
näskogen och stänkte med blod de afskjutna stammarna. 
It löeeålog Horn att draga sig tillbaka liW KtftM\K>TV 
fcjBrtläfiffl, öragi i tringaikl, nödgadea 8lulV\geTi\>\tBS«. 



264 ELD OCH VATTEN 

Nära två timmar hade han boaiiiiiat aig, mé 
timmar hade han sedan velat återköpa med hU 
sitt lif. Klockan var tre på eftermiddagML H 
Hnska rytteriet göra ett låtsadt anfall, f te all ■ 
reträtten, och begynte som en klok tUthflrre atl 
sig tillbaka i god ordning. De kejserlige mtektei 
och trångde på med fördubblad öfvermakt. De i 
hoppas hvad de förut ej vågat, atl ifven evei 
kunde besegras, och Piccolominis knubbiga geel 
manande genom deras leder, för att med wwlaHt 
störta sig öfver svenskames blottade sidor, epiia 
och i grund förkrossa dem. 

1 dalen bakom svenska hårens rygg flöt melli 
höjderna en bäck med branta strånder och op 
af det ymniga regnet. Vid den lilla byn Himheii 
öfver bäcken en enda bro, och denna punkt låt 
tid besätta, för att trygga återtåget. Artilleriet pai 
först öfver bron och var i säkerhet på Aie 
Främsta lederna af Horns flygel hade likaledes i 
byn, och de öfriga voro blott ett par bösahåll di 
dä en ny olycka inträffade, den tredje och mest i 
liga på denna olyckornas dag. 

Hertig Bernhard hade åtagit sig att med ' 
flygeln uppehålla fienden, tills Horn med sina 1 
öfver bäcken. Alltför snart märkte han, att han 
mera rådfrågat sin tapperhet, än sin klokhet All 
blefvo fiendens massor, allt våldsammare deras 
Tre gånger störtade De Werth mot hertigens lyttN 
gånger blef han tillbakaslagen. Fjärde gången gei» 
ban hertigens leder. Denne skickade en skvadi 
taga honom i sidan. Förgäfves. Utom sig ef 
ryckte hertigen sin guldstickade fana ur ftnrikeni 
och störtade, åtföljd af sina tappraste, in i 



SLAGET VID NÖRDLINGEN 265 

fiender. Allt förgäfves. Hans tappre föUo, hans bäst 
lamt skjuten, fanan rycktes ur hans hand; s&rad och 
Hrermannad, var han nära att blifva fången, då en ung 
klBcer vid hans sida lånade honom sin häst och han 
ped nöd kom undan. Redan flydde hans sprängda 
btfolk, nr stånd att motstå rytteriet på slätten. Och 
■Ir hertigen blödande galopperade bort med lösa tyglar, 
Hljde hela flygeln i vildaste flykt hans spår, i den vissa 
bro att allt var förloradt 

Jnst i detta ögonblick passerade Horns infanteri 

Bfver den trånga bron. Då uppstodo bakom lederna 

Iftrvirrade rop att slaget vore förloradt och fienden i 

luunn och häl. Först enstaka ryttare, sedan hela skaror 

att hertigens kavalleri störtade vägen framåt till bron, 

vedo in bland fotfolket, förtrampade somliga och bragte 

de öfriga i gränslös villervalla. Horns stämma försökte 

att göra sig hörd, hans närmaste chefer sökte att hejda 

lyttames ursinniga fart, men utan framgång. På den 

trånga bron kastades allt öfver hvartannat, människor, 

▼agnar, hästar, döde och lefvande, och slutligen rusade 

hertigens hela flygel ned till detta olycksställe. Som en 

ljungeld var Piccolomini i de flyendes spår, bragte upp 

på höjden några lätta kanoner och lät dem spela in i 

den tätaste människomassan, där hvarje kula gjorde en 

bred bana af döde och sårade. Strax voro också 

kroateme där, och nu måste kanonerna tystna, för att 

icke fälla både vän och fiende. Förfärligt härjade de 

kejserlige ryttames långa pikar och breda svärd. Allt 

hvad svensk och finne hette var vigdt åt undergången. 

Gustaf Horn till Kånkas, han, den tappre och kloke 
finsko härföraren, hvilken konung Gustaf Adolf plägade 
kalla »sin högra hand» och som från början afrådt detta 
olyckliga slag, han var nu den siste som i det förfärliga 



( 



t 



w 



ögon, när den såg honom i< 
angripa. Ett ögonblick hejdac 
som Horn hoppades vinna n 
Gallas kastade mot honom ei 
brigaderna. Horn slog dem tiilba 
Rusad af segern, störtade mc 
sina dragoner. Lika blodigt i 
håll tätnade fiendens ring, ocb 
tre sidor på en gång. Man bjö 
ville gifva sig ; han svarade med e 
svar gåfvo hans män. Ingen ei 
när de fleste omkring honom sti 
öfvermannad och tågen, hvarefti 
pame gåfvo sig med honom fåi 
När svenska hären i full i 
berg, ablet hertig Bernhard af £ 
hår och ropade i sin förtvifli 
vetting, men Horn en vis man. 
sig hertigen med Elsass; men i 



SLAGET VID NÖRDLINGEN 267 

fanor och hela sitt artilleri. En eländig kvarlefva 
drog sig sedan under plundring och nöd åt trakten af 
AAainz. Mer än dessa tolftusen man gällde för Sverige 
SSrlasten af dess krigsära och fiendens återvunna tro på 
«egem. Slaget vid Nördlingen blef en vändpunkt i 
toettiåra kriget och försatte hela Europa än i glädje, än 
i bestörtning, ända till dess Baners snille och lycka 
AterfOrskaffade svenska vapnen deras förlorade glans. 

Bland de siste som kämpade vid Horns sida vid 
liron voro Osterbottningame och vår gamle vän och 
bekante, kapten Larsson. Den lille tjocke kaptenen hade 
den gingen, hvad som annars sällan hände, icke tid att 
öppna sin pratsamma mun; hela hans runda figur dröp 
wt svett i sommarvärmen, han hade slagits alltsedan 
morgongryningen och likväl knappt fått en skråma i sitt 
feta hull. Vare det sagdt till hans ära, att han vid 
Nördlingen föga tänkte hvarken på rhenska viner eller 
bajerska nunnor, utan ärligt högg och stack det bästa 
han kunde. Likväl vare det osagdt om han där spetsade 
trettio kejserlige på udden af sitt goda svärd, hvilket 
han sedan på god tro berättade. Han var ock en af 
dem som blefvo fångne tillika med Horn, och hvad som 
mest förargade den gode kaptenen var icke hans fången- 
skap, utan förtreten att efteråt se kroateme i godt mak 
tömma svenska arméns vinförråder, hvilka de tagit med 
trossen. 

En annan af våra vänner, löjtnant Bertel, slogs 
hela dagen vid hertigens sida, och var den som erbjöd 
honom sin häst, när hertigens egen var skjuten. Att 
hertigen sedan ej glömde denna tjenst, skola vi af det 
följande finna. Bertel var, likasom Larsson, med i 
hetaste strideni men, mindre lycklig än denne, erhöll 
han flera sår och boritördea slutligen ^i d« ft^^Tidft^ 



■trtm till AnBsberg. Måatan aUn alt veU ban, I 
han Ht^ foljnnde dagen långt Ma alaflUtat «di i 
med kvailefvonia af hertigana hlr lili Halin. 



V 




B sonen. 



beflnna osa nu vid tlondag* liden 
sAledea midt i vinlarr vn Bertilas atoga b 



i Storkyro aprakKr Btockela dan trmtig* splieli^ 
den tiden vftxtt! flnnu gröt bi kring d« bAtdiga ib 
fftlten. lile rattar nit yrvSder mi d tnfi och rytande atoci 
vargarna tjuta på isen at åltven; borta i kljfflan ein^niv 
den liungrit;» lon. 

Del är trellondagakvftti, ea timme eller par •te 
mörkningen. Slorkyro bondeki Dgen sitter i hfigkarati 
stol ett stycke [rfin spiaiiln och lyssrar med atrftrfdi 
tankar på dottern Meri, som vid slookeldans åken llctr 
med h&g röst ett kapitel ur Aftricolaa Snttka nya testi' 
mente, ly bibeln var Bnnu ej i sin helbet ntkommsB 
på Ijnska språket. Mycket har den gamla Betlib 
åldrats, sedan vi sist Snnu sågo bononi i hans foUa 
kraft. De elfindigt stora jSsiandu tankarna under ha» 
kala paana lämna honom ingen ro, oob likvftl in bo. 
etter kungens död, bana stolta planer tiliinteigjonU. 
likt sktfppsbnitna spillror drifvandi 
rörda vågen af en nattlig sjö. Sto.. 
sådana som hans gå vanligen and 
förstöra sig ajålfva. U\a a1åb«& 
cffljuia stormiga lelnad bad« vc\ft ^ 



DEN FÖRLORADE SONEN 269 

craft af jirn; men grämelsen öfver ett feklaget 
ysande hopp, det fåfänga bemödandet att bygga ånyo 
let ramlade luftslottet, sorgen att se hans närmaste 
ajftlfva nedrifva hans verk, allt detta gnagde likt en 
Ptii^irig gam hans själs innersta. En enda tanke hade 
Mdan två år gjort honom tjagu år äldre, och denna 
tanke var förmäten ända till vanvett. Den lydde så här: 

>H varför är icke en af de mina i denna stund 
m konung af Sverige?» 

Stundom uppslår Heri sina milda blå ögon från 
den heliga boken och betraktar med forskande oro sin 
punle far. Äfven hon har blifvit äldre uti sitt anlete; 
den Btilla sorgen är en höst öfver grönskande lunder: 
den bryter icke, den dödar icke, men den kommer 
löfvens friskhet att blekna på lifvets träd. Meris blick 
ir full af frid och undergifvenhet. Den 'tanke, som 
ståndigt skiner i hennes själ lik en sol i sin nedgång, 
Ir ingen annan än den: bortom grafvama skall jag återse 
mitt hjärtas stolthet, och där bär han ingen jordisk 
krona mer. 

Nära till vänster om henne sitter den gamle 
Larsson, liten och rund till gestalt lik sin matfriske 
aon. Hans godmodiga fryntliga ansikte har för tillfället 
antagit en högtidligare uppsyn, värdig den heliga bokens 
innehåll, på hvilket han lyssnar. Hans båda händer 
ha hopfallit likasom till bön, och blott stundom makar 
han med vänlig uppmärksamhet bränderna samman, 
på det att Meri skall bättre se. Bakom honom sitter i 
andakt en del af det talrika gårdsfolket, och dessa af 
eldskenet belysta grupper kompletteras af en surrande 
grå katt och en stor lurfvig gårdshund, krupen i ring 
framför Hans fötter, för bvilka han synes sloM a\X \xV%^x^ 
AT pal/. 



27(1 



ELD OCH VATTEN 



När Meri under sin läsning kom till det er 
Lucas' i7y.de kapitel, där det talas om den föri 
sonen, begynie den gamle Bertilas blickar att glin 
en dyster glöd. 

^ Den vanbördingenl mumlade Iiaa balQiögtl 
sig ijjäir. Att slösa sin ärfda egendom, hvad b^ 
det? Men att glömma sin gamle far... vid 6 
är skändligtl 

Meri läste vidare och kom till den tt 
sonens ånger. »Och sä stod han upp och 1 
sin Fader. Oeh då han ännu längtifrän var, såg boo 
hans fader och begynte varkunna sig öfver hon 
och lopp emot honom, iöll honom om halsen och k 
honom > . .. 

— Hvilken stackare till fader! utropade Aron B 
åter hiiirhogt vid sig själf. Han skulle hafva buiifl'^ 
huQom med baat oib piskat honom med ris och drihil , 




DEN FÖRLORADE SONEN 171 

■ Sluta opp med det däri utbrast åter den gamle 
t lynne. Bed min aäag och Iftt lolkel gå till 
t fir redan sent lidet på aftonen. 
I detta ögonblick hördes hiUltrnf ulanför pä vågen 
1 knarrande tinön. Det ovanliga i en s&dan före- 
' pä helgdag aaf tonen kom Larsson att gå till det 
fönstret och andas på den islupna rutan, för att 
Uta en blick ut i yrvädret. Ed släde dragen af Ivå 
blar arbetade sig med möda genom den hopade snön 
ch körde in på gården. Två män höljda i pälsar af J 
trakinn stego därur. I 

Med en hastig aning skyndade Larsson ut alt möta ^ 
i kommande, och som blixten var Meri vid hans sida. 
narrande alöt sig stugans dörr efler dem, och det dröjde 
^tnnd, förrän den åter öppnades. 
HlleQ nu inträdde med sänkt hufvnd en ung man i 
^K^ares dräkt, kastade ifrån sig sin snöiga fjådrade 
Wf gick rakt fram till den gamle Bertila, böjde ett 
nft och sänkte sitt vackra lockiga hufvud än djupare, i 
3t han sade: 

— Fader, här är jag och ber om din välsignelse I 
Och bakom honom stodo Meri och den gamle 

arsBon, båda med knäppta känder, och höjde sina 
Idiude blickar till den stränge gubben med samma ord: 
^»~ Fader, här är din son, gif honom din välsignelse ! 
Hpt ögonblick syntes Bertila kämpa med sig själf, 
Rp sfig hans läppar lindrigt darra och hans band 
nedvetet utsträckas, för all uppresa ynglingen vid hans 
iL Men snart reste sig hans kala hjässa än högre, 
ms hand drogs tillbaka, hans skarpa ögon blixtrade 
lOrkare ftn någonsin, och hans läppar darrade icke mer. 

— Gå, sadB haa kort ocb strängt, gk, Au ^öAotää» 
Ak iilibaka till diaa bröder adebmänaen ocV ^^^^ ^^^i^ 4 



S72 



El-D (lai VATTE-V 



■ystnr ds fini (r&lmarnal Hrtd vill d 
simpla bondtnn Rtiiga, som da fflimktmr? 
icke mer nfcgnn »onl 

Men yn^linitRn giek i<^ke. 

— VndKsa icke, min fader, sade I 
min nngdoms firalyatnsd har felst nli^oa | 
bnd och befallning. Hv«m sftndg mig st I 
lysande och Mtorm i virldnn alt vinna rykle i 
Hvem bjM iniit iti ut i kri]t«t cx-h adla inill b 
med ridderliga bedrifter? Hvem kastade mif ia% 
alla frestelser af gUnsande fCredflmen rundt om 
den Blore kunungens sida? Da oth Äter ia, t 
och nu sllttttr du bort din son, som fdr i 
gänger tArsakat eit «deUbr«f. 

— Dul utbrast d«n gamle med uppbrtuaada ^ 
Da skulle försakat ett sdelsbref, du aom blygU 1 
Irliga bondeniimn och tagit dig ett annat i 
vara f6mamli(iare P Nej, på dina knfin bar dtt I 
ett skCldemtrke; hvad vet jag om det erbjn 
hvad br)'r jag mig dSrom? Jag v@t blott det 
frfin spädaste barndom sökt inplanta bon dig, tu 
att det gea inga andra lagliga makter ån team 
folk, att allt hvad eom tränger sig däremeDan, I 
sedan heta adel eller prSslerskap eller bvad a 
ar ett oting, eit (ördårf, en fArbannelBR tOr i 
land ... det allt hnr jag sökt prSgla i dig, 
af mina Iftrdomar bar varit den, att du amofit d 
bland denna adel, som jag halar och farsklar, ■ 
fikat efter de8« torna titlar, prålat med dess rilr~"-^ 
glans, insupit dess fördomar och na ätit: 
fädemehus med lOgnen på dina Uf^Mr I 
högfärden i ditt hi&na. <jL.^a.iuaklidAbflwiÉikL 



I 



ELI) OCII VATTBM 

ir hvad han varit — en bondal — 
skjul«r och fOrbanoar din, aftålUngl 

Och vid desH ord vinde sig den gamls beilri 
gii;k iii«d faata steg o<'h hOgbnret hutvad in t 
kammaren innanför stu|[Rn, lAmnande B«rtel Im^ 
knft vid den plats, d&r han slAlt. 

— Hör mig, min tar, min far! ropcd» Beital 
honom, i det han haaligt appryckle sin lifrock och b» 
tog dArur ett hopviket papp«r — delta hade jag 
■0nd«rritva infOr din foti 

Men den gamle hfirde honom icke mer, pc 
fOlI till golFvel, och nKr Larsson ett figonhiick d 
uppvek ooh l&ste detsamma, befanns del innehilliC 
af förmyndarregeringen i Stockholm, på hertig Benbué 
af Weimar framal&llning, ntfärdadt diplom fOr l|f 
mSstaren vid liFdragoneme Gustaf Itertel på 4delif( tirf 
och ekSldemSrke med namnet firrtelsköld. 

Medan allt ännu i den stora 8lD|[an rar i Vt 
virring öfver den gamle Bertilas okufliga hArdbet, iotiUk 
med mycken brådska tvenne af fni Martas litkMkti 
från Korsholm. 

— Hej, gossar — utropade de till drångtns 
hafven [ sett henne? Hår Ur nkgot alt fdrtjena. Tt^ 
hundra daler silfvermynt i belAning fOr den som 
och ftterför dOd eller lefvande fröken Regina von Ejdb» 
rttz, BtaUfånge pft Koreboim! 

Vid ljudet af detta namn vaknade Bertel ur atn 
vande em8rta, sprang upp och fattade den talande i kni 

— Usling, hvad sfiger du? utropade han. 

— Nå n&, gunslig junker, far vackert fram idrhu 
talar till kungtig majeatAts och kronans tolk. Jag alfir 
att den tyska förräderakan, den papieUska trolJpacku 
£r6kea rao Emmetitz X^ctaXa thu^im. 



RTMMERSKAN 275 

Iflu slott, oeh att den som icke hjälper att skafita 
me tiU råtta ir en landsförrädare och en . . . 

Karlen hann icke tala till siat, innan han för ett 
■g af Bertels kraftiga arm låg raklång på golfvet 

— Ha, min ibr, da har så velat I atbrast ynglingen 
ok Tar i ett no genom dörren och i släden, där man strax 
hpå UMe honom jaga bort i det rasande yrvädret 



8. Rymmerskan. 

Vi skola nn se åt hvar fröken Regina befinner sig 
och hvad som förmått henne att utbyta fru Märtas 
Uda omvårdnad emot det äfventyrliga försöket att fly 
feidt i vintern genom ett okändt land, uppfylldt af 
Hnarker och där hon ej visste väg eller stig, ja icke 
9m fSntod att göra sig begriplig på landets språk. 

Vi skola ej lämna ar sikte att vår berättelse föregår 
i en tid, då katolicism och lutherdom stodo i den 
äbrpaste strid och då äfven lutherdomen, upphetsad af 
-ilndens häftighet, likaså litet som katolicismen medgaf 
låffm tolerans för olika tänkande. Fru Märta hade nu 
il^liig fttt i sitt hufvud att hon pligtskyldigt borde 
I iMvinda fröken Regina till lutherska läran, och denna 
('■Wyckade vähnening kunde ingen taga ifrån henne. 
I Bob fortfor därför att i tid och otid plåga den arma 
^^éth med sin envishet, än med böcker, än med präster, 

' med förmaningar, med lock och pock, med löften 

1^ bihet, med hotelser af alla slag, och när Regina 
^%>d6 att läsa böckerna och höra prästeme, \1SlI d^u 
■ 



2 7 ti ELD OCH VATTEN 

nitiska frun hvar morgon och afton hålla 
fånges rum samt gudatjenat om aöndagama i aid 
rum. Alla deaaa medel föralfiadea mot hvad ba UM 
kallade Reginaa halsatarrighet; ja meca fra IM 
bemödade aig, deato lugnare, kaUare, oin4yi%pit Hl 
hennes fånge. Regina betraktade aig aom en naitfrH 
»in tro och led med akenbar köld alla förödaqahÉÉ 
för den heliga aaken. 1 

Men inom den nittonåriga flickan jiala dal Ml 
sydländska blodet och kunde med mflda knfvaa tiHM 
pä ytan. Det fanna ögonblick når Regina velat apdkll 
Korsholm i luften, om hon det kunnat Men do pmå 
gråa murarna trotaade hennea tyata raaeri, och fl^M 
blef slutligen hennea enda råddningsmedel. Ar cd U 
grundade bon dårpå; alutligen fann hon ett aMdilM 
bedraga fru Märtas vaksamhet. I 

Pä Kajaneborgs slott satt den tiden aom ftoga ål 
ryktbare och olycklige Johannes MesseniuSy aom i dl 
ungdom varit uppfostrad hos jesuiteme i Braunabaiiaå- 
af dem blifvit utsedd att vara katoliciamena apoatel i ål 
kätterska Sverige. Inspärrad för aina amideakrifln adk 
stämplingar till förmän för Sigismunda parti, hadahoK 
på nittonde året, under grym behandling, auttit dir wm 
en mullvad i sitt häl, då ryktet om bana Ifirdoa, hm 
olyckor och hans papistiska tänkesätt nådde ifvea fl 
frökt^n Regina i hennes fängelse. Från den atimdaB fc» 
sade KJg djärfva förmätna planer i den fångna fliekana^il 

En dag vid nyärstiden kom till KofshohB fl 
vandrande tysk kvacksalfvare, bärande aitt apotek |l 
r\'ggen ungefär sofn schackerjudame i en aenara tid.' 

^ Det var en cgcnhrt hos fältskäm, han aom ajilfpåÉi 
tid vandrat med apolekeV pa Tx^^^tv^ ^\iTEAÅv{nneciigtitak 
tnla nm IrvacksaUvare. 



RTMMERSKAN 277 

dana doktorer och apotekare i samma person gjorde 
ia affärer på det lättrogna folkets bekostnad och 
litades ofta af de förnämaste, ty i hela landet fanns 
{sn examinerad läkare och blott ett enda apotek, 
mligen i Åbo, och äfven det icke särdeles välförsedt 
under således, att vår man äfven på Korsholm hade 
It opp att göra med håll och stygn, magplågor och 
1; ja, fru Märta, som, hvar gång hon bastonerat sina 
Ingår, jämrade sig öfver kolik och andtäppa, om- 
Idade med synnerlig välvilja den främmande doktorn. 
^m få dagar hade denne blifvit fullkomligt hemmastadd, 
h så hände att han kallades till fröken Regina, som 
igade öfver en envis hufvudvärk. 

Fru Märtas vanliga slughet svek henne den gången. 
ce två dagar därefter befunnos både den unga fröken, 
nnes gamla Dorthe och kvacksalfvaren en vacker 
irgon sin kos. Ett utifrån lösbrutet järngaller och en 
arlämnad repstege lämnade intet tvifvel öfrigt, att ju 
acksalfvaren varit behjälplig att skaffa de fångna fri 
Bsage öfver murar och vallar. Fru Märta glömde af 
ter häpnad och förargelse både kolik och andtäppa, 
rde upp både slott och stad samt utskickade genast 
la knektar i alla väderstreck att gripa de flyende. I 
ad mån hon däri lyckades, skall snart visa sig. 

Vi återvända för en stund till Bertel, hvilken vi 
na, med hjärtat uppfylldt af de stridigaste känslor, 
;ande bort i den stormiga kvällen och åtföljd af sin 
tjenare Pekka. Den ärliga själen kunde ej fatta en 
stor dårskap, som den att, nyss kommen till hem- 
rden, begifva sig bort från den varma brasan och 
A kokande grötgrytan till drifvor och vargar i vilda 
)gen. Och Bertel begrep sig icke 8]&lt, 'S^jää V\Ät- 
jmen nom vägen öfver Tomeå p& penmasvou ttto. 




278 ELD OCH VaTTBW 



TTtkland, medan h&rsn låg t vtnterkruter, htdi It 

akyndat genom Storkyro till Vasa, aon 1 I 

håna egentliga mål. Uch nu mAtte honom pi ■ 

atillet en faders vrede, pft det andra d* loma 

dir Aon varil ocb icke mera var. Utan spfcr tv Ri^ 

fSravunnen. 

— Hvart Hkall ■— "-* frågade Pekka Mltof 
och buttert, när båda i it på Btore laDdsrlfta 

— Hvart da bel arada lika vresigt 
herre. 

Pekka vände sina h lot Vasa, dit 

hade tbgn mer ån tre n Berlnl mlrkte <M. 

— Äsnal ropade bi ; har jn befallt dif! 
fcCra norrut. 

— Norrut, upprepade 1 :ka lika enfltafrigt 
vinde med en suck sina hiiitar mot Ny-Carleby, 
Snnu hade sju rail. Den ti q funnoa inga oi 
giatgifvaregårdar med hSatar håUakjuts tOr 
bekvåmlighet. Men gårdar fi nos på viaaa im 
där alla som reste i kronan ärijnden knndo 
häal, medan öfriga resande roåate hjitpa aig tram 
ackord. Prästgårdarna voro vanliga natlhirbofyes 
hade alla kvällar i ordning en sluga på gården, 
sängar med halm och ett bord med kall tnat t! 
gästfritt tillreda för kände ocb okände. Det var ganifa 
naturligt, att Pekka, aitt ännu med t&nken på grölgryua. 
fjJrdriatade sig göra en ytterligare fråga: om oxan ihä» 
resa till natten in på Vörå prästgård. 

— Kör åt Ylihärraä, svarade r^tlmästareo t&rtmad. 
och insvepte sig i sin ulliga fårskir 

blåste isande kall. 

— D-o förat&i aig ^ &« tteiAa 
Pekka /fir aig sjiU och Uiäa m 



nYMMEHSKAN 

, 8om frin Storkyro leder nordoet mot den nämnda 
len, d& ett kapell under Lappo socken. 

Här både drJFvoma hopat 8ig famnahögft mellan 
rdeag&rdarna, och de resande kunde blolt tot tör fot 
>etB sig (ram. Efter en limmeB stretande vom hästarna 
rOttade och stannade vid bvart tionde steg. Bertel, 
sjunken i sina drfimmar, mirkte det knappt. Men 




ide bin Kyroa vida slStter kommit in pft Lappoa 
:ogar. Ödemarkens tystnad, afbruten af stormens dån, 
Dgaf de resande pä alla sidor, och vida omkrinf; 
utes intet spår af en människoboning. 

Pekka hade en stund gfitt vid sidan af släden och 
led sina breda skuldror lyftat den opp, där den sjOnk 
i djupt in i dnlvorna, att hästarnas \ue.tt. »^ -^Säai* 

att röns fråa atfillet. ÄndlUgen ncLViie oÄj 



j^feui afl 



980 



ELD OCH VATTEN 



I gåid? 



hani MnJga umiT sta tjenat; allden Btaonade ■uS)*! 
berg i( tnS. 

— NåF utropBda Bertel otåligt. Hnd slir pl' 

— logeoting tnntt, svarade Pekka lugnt, in tsi 
Ur favarkeo behfitva klockan eller prbl, fftr att fin I 
en graf. 

— Horu l&ngt år hirifrån till nfirmasle | 

— Jag vill minnaa, en mil. 

— Ser du icke något aom bknar ett aM 
bnrta låi^ JD i skogenP ~ 

— Hm, jo men, det ser vSl al ot. 

— Spåaa or tiåstania odi Ut oas rida 4 

— N^, kflra herre, det år int» viidt 
skogen spOkar det riktigt ramt, det vet jag af gi 
allt sedan bendema hår slogo sin logde Uijål i 
klubbekriget och brtnde hans gård ock hasa 
diga barn. 

— Pral! Jag tiger dig att vi rida (fit 

— Må gft föf mig. 
Om få seKunder voro båatama urspända, i 

båda resande elretade ridande fram emot eldi 
stundom (Orsv&nn, stundom åter blånkte a|^ 
snöiga furorna. 

— Men i&% mig, Pekka, bOrjade B«M, h 
det ihop med Ödemarken hår nmdtomktii^f Jig il 
minnas alt jag i min barndom hfirt UTckit iåMM. 

— Jo jo. Hor var jn hemma hlriMa. 

— Hår var fordom ett atoit BTbmt på dMpaf 

— Stort var det visst, om mångt IdoÄals Ihb> 
lands vidd ; det allt hade fogden tagit opp P** 
milslänga diken redan i salig kmig GOetM tid. OflhUl 
vSxie många hundrade tTianoi «&&, ^»x tat aik m^ 

ocb en stor ny gård hade t<i%Ä«Ä b^vfr w^'^iiÉ» «■ 



RTMMERSKAN 281 

prins i Odemarken. Och d& kommo, som sagdt var, 
bönderna och tände eld p& gården nattetid, och där 
(örgingos både folk och fä, förutom den unga fröken, 
•om far eder bärgade och sedan tog till sin hustru. 
Han hade allt en trasa med i by ket, far eder. 

— Och sedan blef gården aldrig byggd igen? 

— Matro att ägorna voro en fet bit, och så fanns 
nog folk som satte sig före att flytta hit och göra 
förtret åt fan. Men tan var dem för klok, han begynte 
Ubr ett så förskräckeligt regemente med spökande och 
passerande natt och dag, så att ingen var säker för 
Uf och lefverne, långt mindre för sin syndiga själ. Satt 
man hemma i stugan, så rycktes stolama undan ens 
rygg, grötfatet trillade af sig själf under bordet, tegel- 
stenarna refvos ur muren och haglade folket kring 
öronen. Gick man i skogen, så var man ej bättre däran, 
man skulle se sig väl före att icke träden ramlade 
öfver ens hufvud, fast vädret var stillt, och att icke 
marken gaf vika under ens fötter, där nyss varit hår- 
daste väg, och drog en i kärr utan botten. Och när 
jag tänker på att vi nu färdas i samma skog . . . voj voj, 
jag sjunker . . . 

— Din tok, det är ju renaste snö. Och sen, säger 
du, kunde folket ej härda längre ut? 

— Sen flyttade alla bort, så att här ej blef en 
katt en gång, förutom en gammal torpare, men han är 
väl längesedan död. Hela den stora nyodlingen blof 
öde igen, dikena grodde samman, ängarna blefvo åter 
mosse och tallskogen bredde sig ut öfver åkertegarna. 
Det är nu snart fyrtio år sedan . . . 

Och Pekka, som annars ej kostade ut sig med 
långa tal, syntes, förandrad öfver sin ovaiA\%8L ^i^\A«iX£w- 




282 ELD Oai VATTEN 



bet, plötsligen sätta en damm fOr sin aprikl&da, i dR 
han bölt stilla med faSsten. 

— Hvad »r det nu igen? frågade Bertel otåligt. 
' — Jag Ber icke mera lill eldskenet. 

— Icke jag heller. Det akymmea af träden. 

— Nej, kira herre, del sk)'mmea icke af trtdefi. 
det har sjunkit i jorden, ""in det narrat oaa hit i 
rildasie skogen. Jag har igl alt det sknlla si |L 
Vi komma aldrig med lifvi från. 

— Rid för dn pi ocn ej stilla, dA atclur ji 
hade häxt och karl. Jag i ker mig aa något mb 
liknatr en stuga dlrborta. 

— Vacker stuga, jo, en ator sten med gdt 
sidor, d&r blfislen aopal bort anGn. Det år tHrti 
med osa. 

— H&II man och rid på. Här komma ri W 
en alätt med ung akog: det skymtar nå^ot tna 
mellan snön. 

— Alla helgon vars oss nådiga. Just na In il 
på atsllet där gården stått. Ser ni icke de gamU eld- 
stidema sticka (ram genom snön? Icke ett ateg Uipli 
herre 1 

- — Jag bedrar mig icke . . . dSr är slugui. 

Bertel och hans följeslagare betunno sig p| ■■ 
ytterst besvBrlig mark, där hästarna vid hvarje ateg 
snafvade öfver atora stenar eller i djupa gropar, be- 
täckta af snön. Manshöga drifvor och knUfallna tiU- 
stammar Ökade markens olSndighet, likasom fOr alt In 
mer försvåra passagen till en halSörfallen torpobtpi, 
af slump eller beräkning dold bakom 
granar med ända ned till markaa ba 
Stugans enda fOnster hade på yttra skh» 
än upprycktes af stormen, än åter med 



RTMMERSKAN 283 

bvaraf kom att eldskenet inifrån än visade sig, än åter 
försvann. 

Bertel steg af hästen, band den vid granen och 
närmade sig fönstret, för att utifrån kasta en blick 
dit in. Ett hemligt hopp bevingade hans steg. Han antog 
för gifvet, att därest de flyende tagit vägen norrut, 
hade de icke följt stora landsvägen, utan sökt att på 
bivägar undkomma sina förföljares efterspaningar. Men 
i denna del af den stora österbottniska slätten korsade 
sig redan den tiden hundrade små vägar inåt nybygdema 
i öster. Hvem sade honom^ att de flyende just skulle 
ha valt denna väg? 

Likväl klappade hans hjärta, när han närmade 
sig fönstret Af de fyra små rutorna voro två af 
horn, som brukades förr än glaset; en var sönderslagen 
och tillstoppad med björnmossa; blott den fjärde var 
af glas, men så islupen och snöbetäckt, att i början 
ingenting kunde urskiljas. Bertel andades på rutan, 
men fann till sin förtret, att isen på dess insida 
trotsade hans nyfikenhet. I detta ögonblick gnäggade 
hans häst. 

Det förekom Bertel löjligt att utifrån speja in i en 
fattig torpstuga. Redan var han i begrepp att klappa 
på dörren, då i detsamma en skugga bortskymde eld- 
skenet, och isen på rutans insida hastigt smälte för 
andedräkten af en människa, nyfiken att se ut, likasom 
han att se in. Snart var Bertel i stånd att urskilja 
ett ansikte med brinnande ögon, som tätt invid rutan 
stirrade ut, likasom för att upptäcka orsaken till hästars 
gnäggande midt i natten i ödemarken. 

Åsynen af detta ansikte verkade på den nattlige 
riddaren som ett elektriskt slag. Med tanken pä den 
sköna Regina hade Bertel väntat sig en syn af ange- 




884 ELD OCH VATTKN 



närmtn art. I atillet visade lig ett likblekt uula 
omslatet at en avsrt i la i Ilande låderfaafra, i hnn 
mftrka ntn det bleka anaiklet syntea än biskara. Dtm 
drag hade Bertel aelt eng&ng (Onit, och nir ku 
Bsmlade sitt minne, ffirenade sig difmed higkoauia 
af en tArfftriig natt i de bajerska Bkopmia. OEn- 
rilligt drog han sig tillb. ~ ~i atannade eit OgocbliFl 
obealatsan. 

Denna bana TCrelse i Pekka, aom kvatUibJi 

pfc sin hial, ffir att bafva rei en Appen. 

— Fort bort birifrftn! wde ban. Jag bvji 
aagt, att i denna skog bo ingen aaoaji åa tfr 
latrande tan. 

— Ja, du har rätt, svarade Bertel, leenda åt ifc 
^en fruktan och hvad han aosig rara ett foialer af äi 
upphetsade inbillning. — Om n&nsin fain båle tagit 
mänsklig gestall, så bor han i denna atuga. Men yitt 
d&rför skola vi se gunslig herrn i synra och tTup 
honom alt gifra osa naltkt-arter. Hollah dår, ba}. Hl 
opp för resandel 

Och densa ord SttÖljdes af några 
den stängda darren. 



a kraftiga aht |i j 




; AF MANCHA 



Don Quixote af Mancha- 



I fler en läng väntan gppnadM 
slagans dörr iniCr&n, och en 
gubbe, krökt af fllder oeh med 
snöhvitt akägg, visade sig vid 
ingången. Van vid krigets r&tl 
f att taga hvad man behöfde. 
där det nekades godvilligt, sköl 
Bertel den gamle IX sidan oeh 
inträngde ulan krus i den för- 
fallna kojan. Till sin stora förvbning fann han den 
tom. I'>n halfslocknad parta, instucken i spieelmuren. 
kastade ett ovisst sken kring denna armodets boning. 
Ingen dörr s)'ntes till, mer än ingången; ingen lefvande 
varelse kunde upptäckas, mer än den snöhvite gubben 
och en stor lurfvig hund, som utsträckt vid episeln 
visade den objudne gästen tänderna. 

— Hvar är den karlen i svarta läderhufvan, st 
nyss var härinne? fr&gade Bertel skarpt. 

— Gudsigne ers nåd, svarade gubben fldmjukt onb 
undfallande, bvem skulle här vara annan in ers nåd? 

— Ut med sanningen! Här måste någon vara 
gömd. Under sängen . . . nej. Bakom muren . . . nej. Och 
likväl har du nysa haft en större brasa uppland i aijiiseln. 
ävBd, Jag tror den år aläckl med vatl«aV Svwa.^. 



>R5 



• •■ 




28») ELD OCH VATTEN 

— Det Ir så kallt, en nåd, och etngu Ir 
Bertels misstankar, engång väckta, låto q 

Hans ögon flögo spejande kring rammat och nppWAi 
ett litet föremål, som fallit under en hink. Det var • 
fin och mjuk fnintimmershandske, fodrad BMd hanL 

— Vill du bekänna, gamle skurk! utbrast 
med hetta. 

Den gamle syntes bestört, men blott tOr att 
blick. Han förändrade hastigt min, nickide 
och pekade på vrån närmast muren. Bertel DUjda 
vink . . . några steg — och golfvet vek under hane 
Han hade stigit i det öppna hålet af en klDaie, 
ingång varit bortskymd i den mörka akuggan ef 
Strax därpå slogs ofvanifrån en lucka Otver 5ppiiin|H^ 
och man hörde rasslet af en stadig jämhake, eom bsk| 
den instängde all möjlighet att inifrån upplyfta kilhr 
luckan. 

Bertel hade fallit i en af dessa gropar under goUts^ 
där fattigt folk brukar förvara rotfrukter oeh apisiL 
Gropen var icke djup och fallet föga fariigt, men Bailiii 
harm det oaktadt ganska naturlig. Den lilla handshe 
sade honom allt. Hon måste vara här, hon» den akflei, 
stolta, olyckliga furstedottern, hvilken han aå Hngn i 
hemlighet tillbedt. Hvad visste han, om hon icke hir 
råkat i grymme röfvares våld, och just nu, nir han efte 
år af längtan stod henne så nära, och just nu, nir hoa 
kanhända behöfde hans hjälp och värn, jnat na häda 
han fallit i ett nesligt försåt, satt fången i ett råtthål. 
eländigare än själfva den koja, hvara golf i detta 
ögonblick utgjorde hans tak. Förgäfves sökte han att 
med kraften af sin skuldra upplyfta golftiljoma; devan 
obevekliga likt det öde, som redan så länge gickal hav 
bästa förhoppningar. 




Emellertid kunde han fr&n kojBD ofvanfGr 
ulja elt aakla sorl, aom om flera människor paaeerat 
Ver golFveC. Därefter blef allt åter tyat. 

BerteU enda bopp var nu Pekka, som icke vågat 
g in i stugan. Äfven han hördes icke af, och så 
rflCto tre eller fyra timmer i en dödande oviaabet, 
cad af ntsiklen att förgås af köld och hunger 

Då bOrdes åter steg där ofvanför, haken alogs af 
:b luckan liftades bort. Haifföratelnad klättrade Bertel 
}p ur sin fuktiga grop, i den vissa tron, att Pekka 
idlligen utspanat bana fängelse. I stället mdlte honom 
tbben med det enöhvita ekäggel, ödmjuk, undfallande, 
taaom förut, och erbjöd sin hand all hjälpa fången ur 
Open. Vredgad fattade den unge krigaren den gamle i 
ins knotiga skuldra och redde sig till en hotande räfst. 

— Uslingl utropade han, fir du ledsen vid lifvel, 
ler vet du icke hvad du gör, vanvetting? Hvad hindrar 
ig att krosaa din ömkliga varelse mot muren af din 
[en härd"? 

Den gamle betraktade honom utan alt förändra 
1 min. 

— ' Gör det, Berlilas son, genmälde han. Döda 
Lma, om du så vill, din moders gamle trotjenare; hvad 
ignar det honom alt mera lefva? 

— Min moders trotjenare, säger du? 

— Jag är den siele kvarlefvande af alla dem, som 
rdom bebodde denna fruktbara nejd, som nu år en 
lemark. Det var jag som sade till Aron Bertila, när 
in herres gård föröddes i blod och aska: rädda min 
Sken I Och Bertila gjorde del; förbannad vare han 
ih välsignad tillika! Han bar min hulda och fidla 
Sken ur lågorna, och hon, en adelig jungfru, blef den 

ipdige bondena ödmjuka hustrU' 



I 



_- 



2'i'- ELD OCH VATTRH 

— Men Ir du gnlen, gubbuV Om dn Kt' 
ai^r, min mom IrotjtaBni. hvarför hv da 
i detta fördAmdå hålV Medgit att din vi 
besynnerlig art. 

— DMt mig, han«, jig år ntttiD ftr. DMa 
jag fir. . .än katolik! 

— riiil Nå. vid mitt >vSrd, ja{( bOrjar tönVk 

— Jag Ir den BiBt« katoliken i delta land. 
af kung Johana och kung Sigismnnds tid. Ja^t var flij 
de fyra, Bom begroFvo den aisla nnnnaa t NAi 
kloster Sfldan Ijngu Ar har jag iok» hQrt mlsaaa, 
blifvit beatänkt med det betiga vigvaltiMt. Mm 
helgon vnre Jofvade, en timme f6re eder 
jag Slit at hoatian. 

— I din koja bar varit en munk? 

— Ja, herre. Eo al de tära. 

— Ocb med honom följda en ang fUck 
gamla dtienna? Svarat 

— Ja, herre. De följde honom. ' 

— Och vid min ankomat har du gOmt dem • • • I 

— Pä vinden. Ja, era nid. t 

— Därefter har du lorkal mig i din uaJa rAttpA 
medan du Ifttit kvinnorna och munk«n fly? 9 

— Jag nekar ej att sft aketi. 

— Och hvad tror du akall bli din lön fOr detHf 

— Hvad som helat. Döden kanhUnda. 

— Jag vill ekona ditt lif, men bloll på ett rOljM 
Do skall viaa mig de (lyendeii vSg. ^K 

— Mitl lifl Jag har sagt alt jag är nillio ir..M 

— Ovh du fruktar iok« . . . pinbinkan? M 

— Helgonen gifi-e alt jag vore vXnlig en aå slorlli. 

— Men om jag brinner dig lefvando i din vgen ktqaf 



I o<-.fa t 



De heliga malijieii \i» W\\i\\ ^lAnA», ^ 



^^^^ 



290 EI.D OCH VATTEN I 

— Nej, gamle man, jag är ingen bMd; jag kiil 
min konungs skola lärt mig hflgakta troheteo. •— Oål' 
Bertel tryckte med rörelse gabbens lumd. -^ Mia tf I 
skall jag säga dig, fortfor han. Da tror TnihJidi <lM 
jag kommit för att återföra de flyende i deras lligÉu 
Det är icke så. Jag svär på ridderlig år», att maå U 
och blod försvara fröken Reginas frihet och g0n A I 
hvad i min förmåga står, för att gynna himnaa flftL I 
Vill du nu säga mig hennes våg? | 

— Nej, ers nåd, sade den gamle lugnt Dea w^ 
fröken står under helgonens och en klok mans beakfdL | 
Ni är ung och af hetsigt blod, ni skalle blott stUi 
dem alla i fördärfvet. Vänd dirför om, ni akall kb 
mera finna de flyendes spår. 

— Tjurhufvudl mumlade Bertel harmaen. FmU, 
jag skall nog hjälpa mig dig förutan. 

— Bli! vackert här till i morgon, era nådl I dag Im 
ni frihet att gå, om ni behagar, en mil genom manahfili 
drifvor till närmaste gård. I morgon kan ni rida bek?iaL 

— Bof, du har bortskickat mina hästar? 

— Ja, ers nåd. Ni måste vara hungrig. Se hir 
en gryta med kokta rofvor. Måtte de smaka er. 

— Ah — tänkte Bertel vid aig ajälf» i det han 
med häftiga steg mätte stugans korta golf — jag vilk 
icke för tio buteljer rhenskt, att Larsson aåge mig i detla 
ögonblick. Han skulle då likna mig vid den inaada 
riddaren af Mancha, som under färden efter sin DnleiDaa 
råkade ut för de mest prosaiska äfventyr. Harö konuu 
härifrån i manshöga drifvor? . . . 

— Men, tillade han högt, något faller mig in. Jif 
vill försöka om icke ett af min barndoms mnntraale 
nöjen här kan komma ia\% nU. V\W v^»^« Qnblha^ hiar 

bar da dina skidor? 



DON QUIXOTE AF MANCHA 291 

— Mina skidor? svarade gubben förlägen. Jag 
inga- 

-^ — Du har, jag ser det på din min. Ingen finne 
i^ ödemarken är utan skidor. Hit med dem, fort I Och 
Man att akta på gubbens undskyllan, uppryckte Bertel 
Kuskan som förde till vinden och utdrog innan kort ett 
BMr ypperliga skidor. 

— Nå^ min gubbe, utropade den unge ryttmästaren, 
bråd säger du om mina nya hästar ... jag kallar dem 

ina, ty jag slår vad att du säljer dem åt mig för 
isa hårda silfverdaler. Smidigare fålar ha sällan ilat 
m öfver höga drifvor. Har du annars någon hälsning 
^■01 munken och fröken Regina, så skall jag med nöje 
^iramföra den. 

— Gif er icke ensam ut i ödemarken, unge herre, 
^nmälde den gamle. Där finnes hvarken stig eller spår, 
akogen är flera mil lång och uppfylld af vargar. Det 
blir er vissa död. 

— Du bedrar dig, min vän, återtog Bertel. Om 
jag ej misstar mig, finnas där spår åt tvenne håll: det 
ena efter mina hästar, det andra efter flyktingames. 
Säg mig, redo de eller åkte ide? 

— Jag tror att de redo. 

— Då är jag säker på att de åkte. Du är mig en 
inpiskad skälm. Hen jag förlåter dig för dina präktiga 
skidors skull. Farväl. Om två timmar har jag hunnit 
dem jag söker 

Hed dessa ord skyndade Bertel ut. 

Det var ännu bittida på morgonen, väl två eller tre 
timmar före solens uppgång. Men lyckligtvis hade yr- 
vädret upphört, himlen hade klarnat och vinterns stjärnor 
blinkade tindrande klart på det blåa hvalfvet. Kölden 
hade ekirpl till, en bitande frost hade beaU^W. ^^ 



292 ELD OCH VATTEN 

grenar och drifvor med deesa diamanter af is, lOB 
engäng blända och tjusa vandrarens Oga. AnMirtai 
skog och snö i en stjfimUar vintermorgon verkar i M 
bons sinne en egen lifvande känsla; det år i du 
tafla en höghet, en glans, en renhet, en frieUieCi • 
återföra honom till barndomens intryck och den fb 
ungdomens strålande illusioner. Där är intet som klän 
hjärtat ihop och förlamar de sväfvande Tingana 
fantasin; allt är där så oändeligt, sä högtidligt, saft 
man skulle säga att naturen i denna vinterns och natli 
stumhet är död, och likväl iefver hon varm och ii 
vandrarens bröst. Det är som hade hon i denna 1 
punkt, detta ensliga hjärta i ödemarken» sammantfi 
allt sitt sprittande lif, blott för att låta det lefva 
skönare midt i förstelningen, stumheten och stjimglaai 
rundtomkring. 

Afven Bertel erfor denna känsla af friskhet och 
Han var ung ännu och öppen för alla intryck. När I 
lätt som en vind ilade bort mellan stammar och driti 
kände han sig rätt barnslig till mods. Han tyckta 
ännu vara den forne gossen, som flög fifver snön 
Storkyros slätter, för att lägga sina snaror för orre: 
skogen. Väl sviktade han i början af ovana, när skido 
lustigt halkade nedför islupna branter; väl stötte I 
stundom fel och snafvade någon gång, men snart h 
han återvunnit sin forna färdighet och stod säker i 
förr pä markens alla ojämnheter. 

Nu gällde att finna de flyendes spär, och det 
icke lätt. En timme hade Bertel redan ströfvat omki 
i riktning åt Yiihärmä, och ännu hade han ej npptä 
det ringaste. Yrvädrets sista yindkast hade igenso 
spåren; man såg endast vargens färska fjät, där I 
nyss lunkat fram genom snön, och stundom flaxade 



DON QUIXOTE AF MANCHA 298 

Vippskrämd ripa mellan de snGtyngda grenarna. Nattvak, 

Sninger och trOtthet begynte att nedstämma ynglingens 

■orafter; kölden tog till, när det led emot soluppgängen, 

4>ch strödde med rimfrosi hans mörka mustascher och 

lians fjädrade hatt. 

Då syntes ändtligen pä en skogsväg, där lummiga 
granar afhällit blåsten, friska spår af medar och häst- 
hofvar. Bertel följde dem med ansträngda krafter; 
atondom förlorades spåren i snön och stundom funnos 
de åter, där vägen var skyddad. Solen rann rödgul upp 
i sydost öfver trädens toppar; dagen blef klar och kall; 
mndtomkring sågs ej annat än skog och drifvor. 

Hen långt borta i norr höjde sig en liten pelare af 
rök mot den klara, gula morgonhimmelen. Bertel sträfvade 
ditåt, skidorna fingo åter fart, vägen led bättre, och 
ändtligen nådde den trötte äfventyraren en enstaka gård 
▼id sidan af allmänna landsvägen. Den förste han 
mötte var Pekka, som gick att fodra sina hästar. 

— Slyngel, utropade Bertel med glad öfverraskning, 
hvem har skickat dig hit? 

— Hvem? upprepade Pekka med lika glad för- 
våning. Jo det skall jag säga, det har djäfvulen gjort. 
Hur jag väntade och väntade utanför det fördömda rucklet 
i skogen, så blefvo mina ögon tunga och föUo igen, 
där jag satt på drifvan. Om en stund vaknade jag af 
hästamas gnäggande, och hvad såg jag? En släde, 
likasom vår, förspänd med två hästar, galopperande bort 
på skogsvägen. Antingen är det min herre eller fan, 
sade jag till mig själf, men lika godt, jag följer honom. 
Därpå klef jag ånyo upp på hästryggen, och hungrig var 
jag så det är skam att säga, men efter följde jag. 
Slutligen blefvo hästarna trötta, jag förlorade släden ur 
sikte och tackade alla både katolska och lutherska 



294 



ELD OCH VATTEN 



helgon att jag indtligfln kom hit till gårdMi oA 
mig «tt fat virm välling. Ty var det hett Tid Ii 
och Nördlingen, b& var det, fOrb. mig, kallt hlr i TKU 
det är tvärsäkert. 

— Godt, sade Bertel, de skola ej ondgft oas. 
vet du en sak, Pekka: det ges Kgonblick nlr bi 
ot^h sOmn äro starkare än själfva kärleken. K<w 
oss gå in. 

Ork Bertel gick in. lät koka sig en akå] niiD t 
och kastade aig, fifvervåldigad af tiOlthet, på en 1 
bädd i stugan. Där skola vi au f«r ett par tii 
lämna vår irrande riddare i ro. 



10. Kajanebot^. 




' ångt borta i norden I 
de Btora mäktiga sjOi 
vatten under hvalt i 
forsamas fradga fryser aldrig, tallamas grOnska vii 
aldrig, och aldrig svikta de gråa klipporna, som pj 
lillsaraman den skummande floden i trånga dalar. 
kämpa naturens makter sedan årtusenden ain na 
strid utan hvila, utan försoning; (loden t 



KAJANEBORG 

br<^llas med klipporna, klipporna (rättna icke att gäcka 
floden; fjällarna åldras icke; de ofantliga kärrea trotaa 
odlingen; viDterhimmelens froBtiga klarhet böljar som 
fordom i norrskenets vAgor och akädar i sitt orubbliga 
majestätiska lugn pä de glesa kojorna vid foraamas 
etränder. 

Här är nattens och fasornas hembygd; här fir 
akuggsn i den finska diktens gyllene taQor. Här 
spinner den ljusskyggs trolldomen sina nät kring män- 
niskors tro; här var hjältarnes graf; här var plågornas 
berg. Här ödde de siste jättarne sin otympliga kraft 
i bergöknarna; här stod Hiisis borg, hvars trappsteg 
hölto hvardera en famn i höjd. Här rutvade forntiden 
på sina dystraste tankar, hit drog den sig steg för eleg 
tillbaka undan ljuset af en nyare tid. Och här har 
den förbtödt i sitt vanmäktiga raseri; hedendomen, fallen 
ifrån sin storhet, smyger sig, insvept i kristendomens 
fårakläder, fndlös kring bygderna, pysslande med sitt 
eländiga skrock på nattliga kyrkogårdar. 

Innan de stora nordliga vattnen, uppretade af sin 
kamp i hundrade forsar, gå att söka sin korta hvila i 
Uleå sjö, tömma de än en gång sin vrede i de tvenns 1 
väldiga fallen Koicukoski och Amma invid det lUln \ 
Kajana. Likt tvenne ofantliga störtvfigor kasta sig 
vattenmassorna hejdlöst ned utför trånga pass, och sä 
våldsamt är deras fall, att människans djärfhet, van 
att brottas med naturen och segra till slut, har stannat 
med häpnad bär och erkänt sin vanmakt. Ända ttll 
senaste tid ha de otaliga balar, som styrt utför forsarna 
under sin färd nedåt Uleåborg, likväl här nödgats landa 
och släpas med häst genom Kajanaa gator. 

Midtemellan de båda fallen Koivukoski och Ämmä 
^hger i strömmen en Qat klipphäll, tilt hvilken man 



296 ELD OCH VATTEN 

från båda sidor kominer på broar. Här reta sig de 
gråa murarna af ett forntida fäste, na i roiner och 
ständigt badadt af strömmens vågor. Detta fltote ir 
Kajanehorg, anlagdt år 1607 under Cail QLs tid tO 
värn mot ryska inCall. Dess historia ir kort och har { 
blott en lysande pankt, nämligen qälfva dess falL Tlk^ 
hända kommer den tid i denna berittelse, när vi tatai 
därom. 

Vi räkna na år 1686 och dottet står i 
nngdomsstyrka. Dess form liknar en pil med sj 
vänd emot strömmen. Såframt ieke hongor appstfc 
eller fienden för app på h<ydema groft årtillari, anse 
det ointagligt Hen hvar skall den fientliga hären flnaa^ 
en väg till Kajaneborgf Rondtomkring i de omätlifi 
ödemarkerna finnes ieke en banad vig, där ett hjoldon jj 
kan framkomma; på gångUder och ryttarstigar flidas 
man sommartid fram, oeh vintertid ilar renen med sia 
pulka hit öfver sjöamas isar. 

Det är vinter; en tjook isskorpa vid stränderna och 
slottets murar utvisar att lU^lden varit sträng, ehura 
den ej förmått islägga den oroliga strömmen i dess] 
hastiga lopp. Några soldater, klädda i jackor af 
med ullen inåt, äro sysselsatta att hemkfira ved 
den nära skogen. Det är tnå i landet, vindbi 
är nedfälld, och hästamas hofvar dåna på bron öl 
strömmen. Då appstår på borggården en häftig ord' 
växling. En äldre kvinna af hög växt och skarpa, ii 
behagliga drag har bemäktigat sig ett af vedlasse] 
och knufEar undan soldaleme, medan hon plockar 
famnen så många vedträn hon förmår bära och befallt 
en yngre kvinna att göm detsamma. Soldateme utöf 
grofva okväden, och Icvinnan med de skarpa ögonei 
blir dem ej svaret akyW^ In isbAmnS&qsk^ ditlockai^ 



KAJANEBORr. 297 

let, underratlar sig om OTBBken, tilltalar kvinnan 
rda ord och befaller henne att ftterllmna den 
n bemäkligat sig. Kvinnan vägrar alt lyda; 
Icem befaller alt bruka våld; kvinnan fattar 
\d en vSgg, höjer ett vedlra i luften och botar 
I8S skallen p& den (Örste eom nalkas henne, 
le avfirs och akratta; underofficern tvekar; 
I djirfhet kommer alla att atudaa. 




viaar eig pä trappan en äldre man, for hvilken 
I vördnad ge rum. Del fir sl&Uiällaren Wernstedl. 
t kvinnan f&r ae honom, lämnar hon sin krigiska 

Dcb berättar med en ström af ord den oföri&tl 

nådig öfverate, säger hon, ei vågar man 
eD man, som är Svea rikes elo\lh«\. ocV 



288 ELD OCH VATTEN 

prydnad. Icke oog att raaa inspärrat bonom i den. 
«ltUidiga vrå bahom all in och redlighet; man lil 
faonom innu dSrtill tryaa ibjil. Hvilhen ved har m 
gitvit oasl Slore Gud, idel råa och rutlna klabbar, se 
fylla rummet med rök och icke ge ena aä myck 
värme att bläcket upptinar p& hans bord. Men j 
aSger öFrerslen, alt jag, Lucia Grotbuaen, icke vida 
åmnar låla huttla med mig. Den hltr veden Sr go 
och jag lar den jag, ser öfveralen, midtiör nSaan 
dessa akojare, som allesamman äro vfirda alt bSngu 
den högsta fura i Paldamo akog. Packen er nr vSge 
dagdrifvare, och velen hut för mig och er öfverate. Ved 
llr min, och d&rmed baata. 
Slälhillaren amftler. 

— Låten henne behålla veden, aäger han till eold 
terne, annars får ingen i slollet nägon lefvande tn 
Och du, Lucia, jag aäger dig alt du akall hålla d 
elaka tunga, som bragl b& mycken ofärd åstad; d 
kunde annara hJLnda atl jag åter låter afilta dig oi 
din man i det dSr kyffst du vet, där Erik Hare aal 
eder och där atrOmmen gftr ifitl under golfliljoma. i 
det tack för den miidring jag gett er, stt du sländi 
uppväcker gräl bär i slottet? I föi^år har da brak 
din mun, när du ej fick nog aåpa till tvätten, i går b 
du med trola tagit en fårbog ifrån mitt kök, och i d 
illfänaa du åter för veden. Akta dig, Lucia, mitt tål 
mod lar slut. 

Kvinnan ser ståthällareD mkt i ansiktet. 

— Ert tfilaraodl upprepar hon. Huru Unge tr 
ni då atl mitl skall räcka? Del är nu snart nitton 
som VI auliit här i delta ulfvanäste, 1 nitton långa 
bar den skamfläck vidlfidit Sveriges land, att desa atOra 
man suttit här som en missdädare! . . . Märk bvad j 



RAJANEBORG 299 

■igsr, S fe rig ei Mrste man, ty den dag skall komma, 
nlr ni oeh jag och alla dessa själar af fläsk, alla dessa 
Tandrude ölatänkor biifvit maskarnas rof och icke mer 
ihågkommas af eftervärlden, än det svin ni slaktat i dag ; 
men Johannes Messenä namn skall med gloria skina 
i allm tider. Ert tälamodl Har då icke jag haft tålamod, 
jag som i dessa evighetslånga år slagits med er om en 
bit bröd, om en brasa ved, om en hufvudkudde för 
denne store man, som ni misshandlat; jag, den enda, 
som hållit hans bräckliga kropp vid makt och stärkt 
hans själ till det stora verk, som han dessa dagar full- 
ändat I Yet ni hvad det vill säga att lida som jag, att 
försaka som jag, att ryckas från sina barn, att gå med 
fttrtviflan i hjärtat och löje på läpparna, för att synas 
äga ett hopp, när man icke mera har något ... vet ni, 
Otverste, hvad det vill säga? Och ni kommer här och 
talar om ert tålamod! 

Soldatemes högljadda löje afbryter på engång den 
gamla kvinnans munvighet. Hon marker nu först att 
ståthållaren tagit det klokaste parti han i så fatta om- 
ständigheter kunde göra och gått sin väg. Det är icke 
första gången Lucia Grothusen drifvit en fästnings 
kommendant på flykten! Hon skulle åtaga sig att jaga 
till skogs en hel garnison. Men det förtryter henne, 
stt hon icke får tillfyllest lätta sitt hjärta. Hon kastar 
ett vedträ mot den närmaste och värste af sina be- 
gabbare samt skyndar att med veden uppnå en låg 
bakdörr. Soldaten, träffad af Lucias kast i benet, fattar 
imder en svordom det kastade vedträet och slungar det 
i sin tur efter den bortgående. Lucia, träffad i hälen, 
uppger ett rop af smärta och vrede . . . strax därpå ser 
man henne försvinna genom bakdörren, följd af solda- 
ftemeB hOgQndda hånlöje. 



300 ELD OCH VATTEN 

Under detta uppträde af själfförsakelse på ena och 
råhet pä båda sidor har en grupp främlingar inkommit 
öfver västra slottsbryggan och begära att föras till 
kommendanten. Soldateme betrakta dem med nyfikenhet; 
de bära bönders tarfliga dräkt, men hela deras väsen 
förråder ett främmande land. Främst går en äldre man 
med mörka skelande ögon och gulblek hy, hvars ansikte 
knappast synes innanför en yfvig mössa af hundskinn, 
som betäcker med sina örlappar största delen af hufvudet 
Efter honom följer en ung kvinna i hemväfd randig 
yllekjol och tätt åtsittande koft af nytt, fint och hvitt 
kalfskinn. Åfven hennes ansikte är till största delen 
doldt under en hufva af grof filt, bebrämad med ekor^ 
skinn, hvars fina pälshår äro beströdda med rim. Han 
ser endast ett par sköna dunkla ögon af ovanlig glans 
blicka fram under hufvan. Den tredje af sällskapet är 
en liten gumma, så inhöljd i mångdubbla pälsar, att 
hennes korta gestalt vuxit ut på bredden till formen af 
en välstoppad vandrande räckdyna. Alla dessa personer 
införas till ståthållaren. Hannen med hundskinnsmössan 
framvisar ett pass, enligt hvilket han, Albertus Simonis, 
af kongl. majestäts regering är antagen till fältläkare vid 
de nästa vår till Tyskland a^ående trupperna samt för 
närvarande med hustru och dotter stadd på resa från 
Danzig öfver Viborg och Kajana norra vägen till Stock- 
holm. Ståthållaren granskar med uppmärksamhet mannen 
och hans papper samt tyckes finna båda riktiga. Där- 
efter anvisar han de resande ett rum i slottets östra 
flygel och anbefaller att försörja dem med de förfirisk- 
ningar en lång resa i en så sträng årstid kan göra 
erforderliga. 



STATSPÅNOEN 301 



11. Statsfängen. 

Det rom, dit vi na inträda, är beläget i slottets 
södra tom, och icke särdeles inbjudande. Det är 
itort och mörkt. Ehura beläget mot solsidan, förmär 
det tringa fönstret med dess tjocka järngaller blott 
sparsamt insamla några af vinterdagens flyende sol- 
strilar. En stor öppen spis med gråstenshäll upptager 
mmmets ena hörn; en omålad groft hyflad säng, ett par 
hinkar, ett par stolar, en klädkista, ett stort bord under 
fönstret och ett högt hörnskåp närmast därintill utgöra 
mmmets öfriga hnsgeråd. Alla dessa saker ha ett nytt 
utseende, som i någon mån försonar ögat med deras 
grofhet För öfrigt liknar rummet en sällsam förening 
af kök och studerkammare. Lärdomen har uppslagit 
Bin bostad i dess öfra del närmast fönstret; bordet är 
betåckt af blickflickar, uppfylldt med gulnade manu- 
■kripter och stora folianter i band af pergament; hörn- 
skipets dörr är uppslagen och förråder dess bestämmelse 
att tjena till bibliotek. Rummets nedra del kring spiseln 
har ett annat utseende. Här står tvättbunken bredvid 
mjölsäcken; en gryta öppnar sin famn för några torkade 
giddor och några bitar salt fläsk, som täfla om platsen 
med en så vatten och en hylla betäckt med grofva 
lerkärl. 

Sidan är den boning, hvilken ståthållaren Wernstedt 
inrymt åt statsfången Johannes Messenius, hans hustru 
och hans piga, i utbyte mot det af skräckande ky^e, där 
Hessenii plågoande, den grymme Erik Hare, i många år 
inspärrat de olyckliga. Detta rum är åtminstouQ lottt 
ocb högt; desM baagerid äio Ukaledea en N*lti^UN^ ^ 




302 ELD OCH VATTEN 



ståthållaren. Hessenias bebor dess öfra del; hans 
kvinnliga hushåll den nedra. 

Vid det stora bläckade bordet sitter en krokig 
gråhårsman, kroppen insvept i pälsar, fötterna instackna 
i stöflar af renhad, hufvudet betåckt med en tjock ylle- 
mössa. Den som sett denne man i hans lyckas och 
välmakts dagar, när han högljudd förde ordet i Upsala 
konsistorium, eller stolt som en kung i sitt rike herskade 
öfver alla det svenska riksarkivets historiska skatter, 
han skulle väl föga i denna vissnade, af åren och 
olyckan böjda gestalt ha igenkänt mannen med det för- 
mätna sinnet, Rudbecks och Tegels motståndare, den 
lärde, snillrike, högmodige jesuiteraposteln och konspira- 
tören Johannes Messenius. Hen forskade man nogare 
i dessa skarpa, oroliga ögon, som tycktes ständigt vilja 
genomtränga framtiden lika långt som de trängt genom 
det förflutna, och läste man dessa ord, dem hans 
darrande hand nyss tecknat på det framför liggande 
papperet — ord fulla af själfkänsla ända till förmätenbet 
— då anade man, att inom denna förfallna hydda 
arbetade en själ obruten af tid och öde, stolt, som den 
fordom var, högtsträfvande, som den aldrig kunde upp- 
höra att vara. 

Den gamle mannens blickar stirrade på papperet 
ännu länge sedan han upphört att skrifva. 

— Ja, sade han tankfull och eftersinnande, så skall 
det vara. Medan jag lefver, hafva de trampat mig som 
en mask i stoftet, men när jag engång är död, skola de 
förstå pä hvem de trampat hafva. Gloria, gloria in 
excehis! Den dag skall komma, om den ock dröjer 
i hundrade år, när denne usle fånge, som nu, förgäten 
af hela vårlden, borttynar sitt lif i ödemarken^ skall med 
beundran och vördnad kallaa den a^qh^^ \^%\nin»Qa& 



tTATSPÅNQEN 303 

teder • . • Då — fortfor han med ett bittert småleende 
— då kanna de ingenting mera göra för mig. Då är 
jag död. Det ir dook föränderligt. Den döde mannen, 
km ben ndu Unge multnat i grafven, han lef?er 
lami i mam verki hans ande går lifvande och för- 
idaadtt firam genom seUema. Allt hvad han lidit 
medan haa kfdo^ all smälek, all förföljelse» alla fängelse- 
galhrt da Iro ^Omda, de finnas icke mer, blott hans 
aann lyasr iami som en stjärna genom århundradens 
■at^ odi «Rar?iildeB, med sitt korta minne och sitt 
Unga fsgistBr på människors otack, säger i tanklös 
ka undim ; det nur en stor mani 

Uadar dessa ord inträdde i rummet den gamla 
kvinan, hvan bekantskap vi gjorde på borggården. 
Bm Sppoar vailigt dörren, hon går på tå, likasom 
fraktar hoo att väcka ett sofvande barn. Därpå ned- 
bon långsamt och tyst den tunga börda af ved, 

boB bär i ain famn. Ett Utet buller är oundvikligt; 
dan gamle vid bordet spritter upp ur sina tankar och 
br biftlgt ut emot den gamla med veden. 

— Kvinna, säger han, du understår dig att störa 
arigl Har jag icke sagt dig, iierum iierumque, att du 
äkall flytta dina pencUes procul a parnasso. Förstår du 
det • . . lupal 

*- Käraste gnbbe, jag hämtar dig bara litet 
ved. Da har frusit så mycket dessa dagar. Var inte 
end na, dn skall få godt och varmt, det är en skön 
vsd • • • 

— Qmd mihi tecumt Drag för tusan böflar. Du 
vssaiar mig. Da fatigerar mig. Du är, som salig 
QmUum» alltid sade, Messenii mala herba, min malört, 

bräanlssla 



• * • 



304 EL» OCH VATI 

Lucia GroIbOBen var en ytterst bättig kr 
sint och trätosam med hela världen, men di 
feg hon helt alilla. Hura Bållaamt hade ic 
husliga BlällniDg förbytts.' Sin man faade 
afgudat, men så länge ban var i ain (Liders 
och sin välgängstid, hade hon, den etarkare s 
hans orotiga vacklande ande som ett rö unde: 
Den tiden både den lärde och fiuklada Mess< 
rätt grundligt under toffeln. Nu hade rollern 
I samma mån bans kroppsliga krafter attogi 
mera tydde uppji alt ban nalkades sin lefn 
BBmma mån hade hans bustrua afgudiska fci 
i strid med hennes häftiga hersklystna lynne 
kommit det (örr otroliga, alt kufva detta 
ödmjuk undergifvenhet. Hon vårdade hono 
moder värdar sitt sjuka barn; af fruktan 
honom fördrog bon med tålamod allt, sökte 



STATSFÅNGEN 305 

g för en hund, att jag skalle äta smtRorna af 
bord? Och så haltar da. Hvarför haltar da? 
mig, hvarför haltar da? Da har väl återigen 
ned käringtassel kring slottet och snafvat änder 
ak i ståthållarens trappor. 

- Haltar jag? upprepade Lucia med tvånget små« 

Jag tror verkligen ... jag har stött min fot . . . 
ammel tillade hon tyst för sig själf» det är för 
ull jag lider. 

- Gå dm väg och låt mig sluta min grafskriftl 
icia gick icke, hon trädde än närmare, hennes 
fylldes med tårar, och hon slog sina båda armar 
len gamles hals. 

- Din gra&kriftl upprepade hon åter med en så 
)st, som man aldrig skulle ha väntat från dessa 
le läppar, skapade, som det tycktes, allenast för 
t och okväden. — O min Gud, fortfor hon sakta, 
å allt det största och herrligaste på jorden slutligen 
ett stoft? Men den dagen är ännu långt borta, 
n, ja han måste vara det. Låt mig se den store 
es Messenii grafskriftl 

• Visserligen — sade den gamle, blidkad af 
3t, som likväl uttalades med full öfvertygelse — 
^en, Lucia, är du den rätta persona exsecutrix 
\r fk läsa mitt epitaphium, alldenstund du är den, 
All låta inhugga det öfver min graf. Se här, min 
rad säger du om detta: 

* imder hvila sig Doctoris Johannes Messenii ben: 
leni Guds rike, men ryktet kting hela världen 

Aldrig — sade Lucia gråtande — har ännu en 
> skrift blifvit ristad öfver en stor mans graL 
U oss icke mera tala därom. Låt oss tala om 

k£ åar. niuMtr. L 




806 ELD OCH VATTEN 

ditt Stora verk, ditt Scondia. Vet du vil, jag anar, att 
dess glans innan kort akall bereda dig friheten • • . 

— Friheten I upprepade Maaaenioa vemodigt Ja 
du har ritt: graf?ena frihet att multna hvar man 
behagar. 

— Nej, fortfor Lada med ifrer och himycknm|i 
dina ögon skola innn ae din Iraa tiUkommelae. Man 
skall läsa ditt stora Scondia Ulwtrata, man akall Uta 
trycka det. . . med ditt namn i fitegyllda bokstitm på 
titelbladet . . . hela vtridan skall, foD af beundran, ropa: 
aldrig har i norden deaa like fonnital 

— Och skall q haller nigonain kommal tillade 
Messenios med tillfltesikt O, hvem ger mig tillbaka 
friheten, friheten, att jag må fl skåda mitt verk odi 
triumfera Ofver mina ovinner. Bxaudi me Damine, 
porrigo mami» mea$ eoram faae tual JUbera me a 
miseris; etenim dixisU: protiemam miåtUeos tuo$ 
calcandos pedibu» iuis^. Hvem ger mig friheten, fri- 
heten och tio års lifstid att ae mitt verk I 

— JagI svarade en dof stimma i djupet af kam» 
maren. 

Vid ljudet af denna rOet vinde sig Messenins och 
hans hustru om med vidskeplig fOrttran. Fingelseta 
enslighet ooh intrycket af denna vilda natur, som i 
alla tider förblifver skrockets tackaamma jordmån, hade 
hos båda stegrat aamtidena allminna tro på öfver- 
natnrliga ting till den starkaste viaahet Mer in en gång 
hade Messenii grubblande ande varit nira att fOrdjupa 
sig i Kabbalas och svartkonstens lockande labyrint; blott 
hans trägna arbeten och hans hustrus religiOsa fOrma- 



^ Hör mig, Herre, jag utstricker mina hinder inlör ditt 
anaikte, Frils mig från dinde^ ty du hafver sagt: jag skall 
nederlåggSL dina ovinnar tBL aUL ^rtinyii 'u&An ^mi^^ERMMu 



STATSFÅNGEN 307 



höDo honom dirvid tillbaka. Nu kom på hans 
Mga ett orlnladt svar — från himmelen eller atipranden, 
fika godtt dot var dock ett svar, det var dock ett halm- 
stiå f&r hans dmnknande hopp. 

Dan korta vinterdagen led till slut och skymningen 
brådde redan utt dankel Otver den delen af fängelse- 
nanmett som låg närmast dörren. Ur detta dunkel 
bamtridde en man, i hvars gulbleka drag man igen- 
kiade samma person» som för ett par timmar sedan 
vonmt intride i slottet under namn af fältläkaren 
Albertas Simonis. Troligen hade han i denna sin egen- 
skap af läkare fått tillträde till fången, ty hela slottets 
■adkiinska fakaltet bestod för Ofrigt af en barberare, 
som praktiserade i kirurgin, och en gammal soldatänka, 
livar insikter att bota invärtes sjukdomar ansågos 
mycket berömliga, i synnerhet när de understöddes af 
läsningar (luvut), hvilka, förbjudna af prästerskapet, 
likväl ständigt i badstugans imma anlitades som kraftiga 
trollformler. 

— Pax vobiscuml^ sade den främmande med en 
viss högtidlighet, i det han trädde närmare fönstret. 

— Ei iecum sit Dominus,^ svarade Messenius 
med lika högtidlighet och med oblandad nyfikenhet. 

— Procul Bit a concUio lingua mulierisy^ fortfor 
den flammande i samma ton. 

Lacia, i hvars ungdom lärde mäns döttrar läste 
htin bättre än i nittonde seklet fransyska, afbidade icke 
oi vidare påminnelse, utan aflägsnade sig med en for* 
ikande blick på den hemlighetsfulle främlingen. 

^ Frid vaze med eder. 

* Så ock med dig vare Herren. 

'Hå kvbpmaa tunga, vara (järran från ötvetW^^-^Va^eö. 



308 ELD OCH VATTEN 

Messenias ga! sin gäst ett tecken att taga plats vid 
hans sida. Hela det följande samtalet fördes på latin*. 

— Var mig hälsad, store man, som olyckan endast 
förmått upphöja! började främlingen med klok beräkning 
anslående Messenii svagaste sida. 

— Var hälsad äfven du, som icke försmår att 
besöka den öfvergifnel svarade Messenius med ovanlig 
höflighet. 

— Johannes Messenius, känner du mig? fortfor 
den främmande, i det han lät dagen falla på sitt bleka 
ansikte. 

— Jag tycker mig hafva sett detta ansikte förr, 
svarade fången tvekande. Men det måste vara ganska 
längesedan. 

— Minns du ännu i Braunsberg en gosse några år 
yngre än du, hvilken uppfostrades jämte dig i de helige 
fädernes skola och sedan i ditt sällskap besökte Rom 
och Ingolstadt? 

— Jag påminner mig det . . . en gosse med ston 
anlag att en dag blifva kyrkans stöd . . . Hieronymos 
Mathiae. 

— Denne Hieronymus Mathise är jag. 
Messenius kände en rysning genomila sina leder. 

Huru hade icke tidens tand, årens erfarenhet och 
jesuitismens själamördande lära förändrat den fordom 
blomstrande gossens drag i Pater Hieronymus — ty det 
var han — märkte detta intryck och skyndade att 
tillägga : 

— Ja, min vördnadsvärde vän, fem och trettio åri 
strider för den allena saliggörande kyrkans väl hafva 
kommit rosorna på dessa kinder att vissna för alltkL 

' HviJket f&ltskäm h&i via^^cti ol^^tsÄ.\XÄt» 



STATSPÅNGEN 809 

{ har arbetat, jag bar lidit i denna onda tid. Liksom 
p atore man, men med ringare mått af snille, bar jag 
Iget grafvit i vingården, utan annan lOn fOr min möda, 
de heliga matyrers krona i paradiset. Du har i min 
gdom visat mig mycken vänskap; jag vill återgälda 
n aå vidt jag fOrmår. Jag vill återföra dig till friheten 
h lifvet 

— Ack» vOrdige fader — svarade den gamle med 
i djup suck — jag är icke värd att du, den heliga 
rkana trogne son, räcker mig, arme affäUing, din hand. 
1 vet då icke att jag förnekat vår tro, att jag med 
md och mun bekant mig till den fördömliga lutherska 
nn, som jag i mitt hjärta afskyr, ja ock i sinom tid 
rföljt din heliga orden med allehanda gudlösa smädelser. 

— Skulle jag icke veta allt detta, min vördade 
Id; skulle icke den store Messenii verk och gärningar 
I flugit på ryktets vingar ända till Tyskland 1 Men 
rad du har gjort, det har du gjort allenast som yttre 
nn, för att i hemlighet verka för vår heliga romerska 
jfrkas bästa. Lär oss icke skriften att möta list med 
It i denna gudlösa tid; perinde ac serpentes estote, I 
Kolen vara listige som ormar, den heliga jungfrun skall 
iriåta eder och kyrkan hugna eder med sin aflat, så 
urt I arbetat för hennes skull. Ja, vördnadsvärde 
in, om du än sju gånger förnekat din tro och sju och 
Dttio gånger försyndat dig mot alla helgon och kyrkans 
)gaier, aå skall det vara dig räknadt till pris och icke 
1 fördömelse, allenast du gjort det med invärtes tysta 
rbehåll och i afsikt att därmed tjena den goda saken. 
n än din tunga ljugit och din hand dödat, så skall 
It vara ett fromt och heligt verk, när det gällt att föra 
Ubaka de vilJada iår. Mod, store man, \^% o^V^Vst 
r M/bi i kyriauÉå namn. 



310 ELD OCH VATTEN 

— Ja, fromme pater, dessa läror, dem de y( 
jesuiterfädeme i Braunsberg fordom så vältaligt ii 
tade i min unga själ, dem har jag troget efterl 
Men nu på min ålderdom vill det synas mig, som 
samvetet åtskilligt att invända däremot . . . 

— Djäf valens frestelser! Ingenting annat! 
dem bort! 

— Det kan väl så vara, fromme pater! L 
för att trygga mitt samvete, har jag uppsatt en sk 
bekännelse, hvari jag uppenbart förklarar mitt affa 
lutherska läran för skrymteri och lika uppenbart 
hyllar den rättrogna katolska kyrkan. 

— Göm denna bekännelse, visa den icke föri 
dödlig! inföll jesuiten hastigt. Dess tid kommei 
sedan. 

— Jag förstår inte dina skäl, fromme pater I 

— Hör mig noga och uppmärksamt. Tror dt 
gamle man, att jag utan viktiga skäl vågat mig 
hundrade mil upp i ödemarkerna, dagligen utsa 
hungern, kölden, rof djuren och de ännu rofgirigare 
niskoma i detta land, som skulle bränna mig lefv 
om de visste hvem jag är och hvad jag förehafver. 
du, att icke min ringa förmåga hade ett vidsträck 
i mitt hemland, därest jag icke här hoppades 1 
uträtta än mera? Nåväl, jag vill i korthet förklar 
hvarom fråga är. . . Det kan väl ingen höra oss? 
finnas kanhända löngångar i murarna? 

— Var lugn. Ingen dödlig kan höra oss. 

— Vet då — fortfor jesuiten med låg röst - 
man ånyo förehafver den aldrig öfvergifna plane 
återbringa det kätterska Sverige i romerska kyi 

aköte. Det finns endast två makter, som numera k 
emotati obb, och helgonen N^xe \qV^^> ^^a»». t 



FRESTAREN 811 

från dag mera oskadliga. Stuarlaka huset i 
i^Uod är omsnäiidt med våra oät och gör i hemlighet 
Ih tAr rär sak. Sverige ligger änna döfvadt af det 
(rfilriiga slaget vid Nördlingen och kan icke, ulan nya 
nderrerk, längre behälla sin förmätna ställning i Tysk- 
md. Tiden är inne, planerna mogne; vi mäste begagna 
u Kf vara fienders vanmakt. Om nägra år skall 
4igltnd falla i våra händer som en mogen frukt; Sverige, 
un atolt af forna segrar, skall tvingas att göra det- 
Kia. Medlet bärtill skall blitva en tronförändring. 
^^- Kristina, konung Gustavi dotter...? ] 

^ — Är ett nioårigt barn och därtill en kvinna. Vi 
akna icke anbang i Sverige, som ännu erinrar sig den 
GrdnfDa konungafamiljen. Den svage Sigismund är död; 
nwlialaus, hans son, sträcker med hela ungdomens otålig- 



l^ina binder efter lädemes krona. Den skall bli bana. ^H 

^^^^B^7«^ '2> Frestaren. ^M 




ladislaua på Sveriges tron? Jag 

tviflar pfi alt vi upplefva den 

inföll Measenius tve- 



— Hör mig till alal, fort- 
for jesuiten, litvad af den vidt* 
tseende plan hans r&nkfulla bufvnd sammanspunnit. 
- Dn sjå}l, atore Meseeams, är den, som sbalA ^%^A.4>- 
defta anderverk. 



I 

J 



313 



ELD OCH VATTEN 



» 



— Jag... en eländig tångel Om&jligl. 

— För helgonen och snillet Sr ingenting onifljligL 
Svensken fir konungsligt Binnad; h&ns konungen löie- 
döme leder honom i godt ooh ondt. Särdeles har han 
stor vördnad för gamle kung Gösla. Om det nu kan 
bevisas, att samme kung Göala pä sin eotesäng med 
ånger förklarat lutherska läran vara en villolära, att han 
afavurjt och fördörat reformationen, all han anbefallt sin 
yngre son, den påfviskt sinnade Johan, att i sinom tid 
godlgöra bana, stamfaderns, stora förvillelse . . . 

— Hvad vågar du säga? utbrast Meesenius med 
oförställd förvåning. En sådan solklar lögn, som strider 
emot hela kung Göstas så trovärdigl bevittnade sista 
ord och hädanfärd . . . 

— Lugna dig, vördade vän! afbröt jesuiten kallt. 
Om del vidare låter beviaa sig, att lulherdomens andre 
grundlSggare och befSslare, Carolus den nionde, likaledes 
på sin sotesäng förklarat reformationen vara ea bädelu 
och en olycka . . . 

Messenius betraklade jesuiten med häpnad. 

— Och om det slutligen kan ledas i bevis, alt 
fijälfva konung Gustaf Adolf, innan ban uppgaf sin anda 
på fältet vid Liilzen, blifvit slagen af en plötslig ingifvelse 
och dött en kättares död under den största ruelse odi 
ajälavånda . . . 

Messenii bleka kinder betäcktes af rodnad. 

— Då — fortfor jesuiten med samma orubbliga 
djärfhet — då återstå af Vasaätlen allenast den fåniga 
Erik XIV, den erkändl päfviske Johan lil och den 
uppenbart katolske Sigismund, med bvilka alla vi icke 
behöfva göra oss något besvär. Engång öfvertygadt 
all dess störste, ja alla dess konungar antingen vtrit 
Met på sistone blifvit påtviskt ainoade, akall svenska 



FRESTAREN 313 

Bnt slutligen se fjäilen falla [rån sina figon, med bot- 
idig Anger bekänna sin skuld och Sndtligen falla tillbaka 
dn atlenasaliggörande romerska kyrkans sköte. 
^b- Och hiini, vördige fader, vill du, tvärtemot de kla- 
^Mevis.Öfvertyga svenskarae om deras konungarsaffall? 
^^^ Jag bar redan sagt, fortfor jesuiten smickrande, 
f ett fii Blort och fö rtj enat fullt värf endast kan genom- 
ri[*as af den snillrike Johannes Messenius. Man vet 
Ll do ur Sveriges lUrdaste man och störste häfdalecknare. 
lan vet alt du ägt och ännu äger i din hand dera 
wlariska dokumenler och hemligheter, än någon äger i 
^rikel. Begagna denna din sl&llning med lintlighet 
ikarpsinnighet; hopsätt dokumenler, som aldrig 
h; dikta tilldragelser, som aldrig händt . . . 

- Hvad vägar du säga? utbrast Alesseniua med 
|Bde kinder. 

Kniten misstog sig p& hans BinnesrOrelae. 

- Ja, fortfor patern, vågsarot är förelaget, men 
rftn omöjligt. En hastig flykt till Polen skall dess- 

i säkerhet . . . 
< Och det är fit mig... åt mig du föreslår delta? 
■ J8, tillade Bieronymus i samma ton, jag inser 
litaf Adolf skulle göra dig största svårigheten, och 
lar jag därför på min del. Du har således 
adasi GuaUf 1 och Carl IX på din lott att framställa i 
^ dajcer, som länder vår fromma sak och vår heliga 
H^till gagn . . . 
•- Abi a me, male spiritus! utbrast Measeniae 
Dtbtott af raseri, som jesuiten, oakladt sin 
, var långt ifrån att vftnla sig. — Da äreakändarel 
tI du niding, som kommer din hand vid det 
Iror du alt jag, Johannes Measenius, därför 
t i många år uppft äran att vara Skandiens störste 



I 

J 



314 ELD OCH VATTEN 

häfdatecknare, för att med ens på ett aå infamt, ett al 
oerhördt sätt våldföra den hiatoriska sanningen, som jåg 
med så långvarig möda återupprättat 1 Packa dig din 
väg på ögonblicket, fort . • . bort, in Gehennaml • . . Och 
vid dessa ord slungade den gamle, utom sig af viedsb 
mot jesuitens hufvud allt hvad hän först fick fatt uti| 
böcker, papper, bläckhorn, sanddosa, med en häftighet, 
som kom den djärfve munken att studsa. 

Patems gulbleka kind blef ett ögonblick än Uekan 
. . . därpå steg han några steg tillbaka, reste sig i sin 
fulla längd och uppslog den veckade spanska BtnuiMle- 
tröja, som betäckte hans bröst. Ett kors af gnistrande 
diamanter, omgifvet af en tömekrona af rubiner, bUnklt 
oförmodadt fram i den tilltagande skymningen. 

Detta smycke syntes på Messenius ntöfvm ett 
magiskt inflytande. Hans nyss så uppretade stimmA 
förstummades plötsligt . . . hans vrede öfvergick nistftt 
i ögonblicket till en omisskännelig fruktan... hiaa 
knän darrade, han vacklade, var nära att falla och fut- 
höll sig med möda i den höga stolkarmen titt invid 
skrifbordet. 

Jesuiten trädde nu åter långsamt närmare, i det 
han genomborrade fången med dessa obeskrifliga ögOBp 
dem man liknar vid skallerormens. 

— Minns du ännu, gamle man — sade han med 
afmätt herskareton, i det han lät hvarje förkrosatnde 
ord åtföljas af en paus, beräknad att höja dess skarpt 
effekt — minns du ännu de straff, med hvilka kyrkan 
och vår heliga ordens lagar belägga synder som dinaf 
För affall: döden — och du har sju resor afhllitl — 
För hädelse: döden — och du har sju resor hädat I -* 
För olydnad: döden — och du har sju resor trotsati 
— För aynd mot den he\\%SL axi4Ä\ IM^t^m^^BWOL — vSo^ 





■ 




■ 


■ FRESTAREN 315 

mkv ajaått som dnl — Fdr kStteri: bftlet — ocb 
^kr fOrtjenl det booi du I ~ För förargelBe och 








\ 


B Frestarea. 


i 




ELD OCH VATTEN 



sidrdrdnad mot Herrans heliga: den eviga elden 
och bveiD har som du kommit förargelse ftstadi 

— NAd, helige fader, nåd! ulropade Messenin 
det han vred sig som en mask under jesuitens 16ttii 
hotelser. 

Men paler Hieronymua fortfor: 

— NicolatiS PragensiB, den frejdade maimen, 
fifver till Calvins villosatser och vAgade trotsa vår on 
Ofverhufvud. Han drog sig undan till Böhmens dold 
vrh, men hämndea fann honom. Hundarna aleto 861 
hans kropp och afgrundens andar sleto hans själ . . 

— Förbarmandel Nädl suckade fången tillintetgj 

— Nåväl — fortior jesuiten med höghet och öl 
lägsenhet — jag har lämnat dig valet mellan glo 
och fördömelsen-, jag vill lämna dig det ännu eng 
ehuru du icke fOrtjenar del. Tror du väl, elin 
aSälling, att jag, de tyske och nordiske jesuiternea fil 
hufvud, som icke erkänner nägon annan öfver mi{ 
den helige fadern i Bom — tror du väl att jag tre 
tusende faror för atl uppsöka dig hSr i din usla vr& 
aedan lata afspisa mig, den osynlige herskaren fi 
hela norden, med din olydnad och ditt vankelmodi 
frågar dig ännu, i vftr heliga ordens namn, om 
Johannes Messenius, vill hörsamma den ed du av 
din ungdom och viljelOs lyda mina, din förmans 
domares, bud och befallningar? 

— Ja, helige fader, svarade fången darrande, 
jag vUI, 

— B6r då det straff jag pllfigger dig. Du si 
att du hela dilt lif igenom alräfvat för elt enda n 
del att vinna namnet af nordens störste hätdaleokn 
ocJi du (ror dig nu ändtligen ha uppnått ditt inåL 



FRESTAREN 317 

— Ja, helige fader, det är mitt mål, och jag har 
fpoltt det 

— Ditt mil är falskt I utbrast jesuiten änyo med 
feknMsande stämma. Ditt mål är syndens och djäfrulens 
all, ty du har arbetat för din egen ära och icke för 
ha heliga kyrkans, såsom du svurit Därför pålägger 
in dig att själf förstöra ditt lifs afgud, ditt stora rykte 
ku eftervärlden, därigenom att du förvänder historien 
Mh skrifver henne icke såsom hon är, utan såsom hon 
Me vara. Jag vill att du skall bortkasta rykte och 
rihnririd, ter att tjena dagens ändamål, som är den 
Nnenka kyrkans seger i norden. Jag vill att du skall 
iiJrrifwa konungame Gustaf den förstes och Carl den 
Mades historia sålunda, att allt hvad de gjort för 
nbnoatioDen ländt både dem och deras rike till fördärf 
Mh fihrdömelse. Och jag vill att du skall stöda denna 
■Il historia på så tillförlitliga dokumenter, att de i folkets 
%n trotsa alla bevis på motsatsen — dokumenter, som 
ieb finnas, det vet jag alltför väl, men hvilka du skall 
Hbttka — dokumenter, hvilkas falskhet möjligen om 
Hminsålder bUr uppenbar, men hvilka för ögonblicket 
1611 den åsyftade nyttan. 

— Och således — sade Messenius med en röst, 
^ på en gång darrade af de mest olika känslor, fruktan, 
^^i förödmjukelse — således skall jag inför efter- 
^Uden stå som en nedrig förfalskare, som en ärelös 
'^^Bdare af historiens heligaste sanningar . . . 

*- Ja hvad meri återtog jesuiten hånleende. Hvad 
^» om du, eländiga verktyg, uppoffrar ditt namn, 
^"t&tst kyrkan vinner sin stora segeri Hvartill tjenar 
^ minniskors pris, om din själ brinner i afgrundens 
vU, och hvad skadar dig människors förakt, om du 
1^^ detta offer vunnit martyrers krona i himm^V^ii^ 



318 ELD OCH VATTEN 

— Heo sanniogens sak . . . historiens oväldigadomi . .. 

— Bah, hvad är historiens sanning? ÄrdetTildso 
lydiga slaf, som följer i hälarna människors förrillelsa 
— den papegoja, som tanklös pladdrar efter alla derai 
dårskaper? Är det icke fastmera verkligheten sådai 
den bör varä^ renad från villorna, befriad från brottai 
och dårskaperna — Guds rike på jorden» lika vist sob 
allsmäktigt, lika godt som det är heligt och vist? 

— Men är det då vi, som skola föreskrifva Goc 
hvad som är godt och vist? Har han icke själf sagi 
088 det i verkligheten sådan den ärt 

— Ha, vankelmodige afEälling, da vågar ännu kUp 
slaga med din förman om rätt och orätt I Välj och lyd! 
Välj på ena sidan den timliga och eviga döden, på andn 
sidan paradisets fröjder och helgonens herrlighet Än et 
ord, och därpå beror ditt ve och väl: vill du lydi 
mitt bud? 

— Ja jag lyder! svarade fången, bäfvande och för 
krossad. 

Och jesuiten aflägsnade sig stum och kall, med ei 
herskares nick att slafven hade hans nåd. 



ABI, MALB SPIRITtIS 



13, Abl, male splrltus. 



pidpaas en vecka hade fO^tt efter del 
hemliga Bamtal, till h vilket vi seoast 
lysanade. Jesuiten hade nnder denna 
tid icke Ifimnat alatafången ur sikte. 
Dagligen såg man honom, under sken 
af Ukarevftrd, insmyga sig i Messenii 
rum och där tillbringa med honom flera 
timmar. Han var för klok, för alt lita 
pfi fångena vankelmodiga löften. Hvad 
de bida tillaammana förehade, del visete 
<^ ingen i slottet, och ståthållaren fattade 
inga misstankar. Kajaneborgs aflBgaen- 
het långt ifrån den öfriga världen hade 
insöft Wematedt i säkerhet ; Ivfirtom fann 
han nftje i den frfimmande läkarens um- 
vittnade om stot lärdom förenad med 
itor vSridserfarenhet. 
! Det fanns hkvål en, som med ständigt vaksamt öga 

IBljde trftmlingena steg, och denna enda var Lucia 
Grothosen, Mesaenii hustru. Katolik af uppfostran och 
KrartnBlse, hade hon ständigt etyrkt ain man \ bwoA 
paputukM liaker; detta risste jesuileQ &\\U&t \1\ <v^ 



s 



■•q». 



320 ELD OCH VATTEN 

trodde sig därför vara säker om hennes medverkan, 
ehuru han varsamt underlät att förtro sina planer ät den 
rörliga kvinnotungan. Men ofta strandar den slugaste 
plan mot dessa dolda driffjädrar i människohjärtat, 
särdeles kvinnans hjärta, hvilka verka i en helt annan 
riktning, än det kalla förständet utstakar. Jesuiten hade, 
med all sin slughet, misstagit sig om Lucia. Han be- 
räknade icke, att när fanatismen i hennes hufvud ropade: 
skjut uppäl ropade kärleken än högre i hennes hjärta: 
häll emot! . . . och kärleken fär hos kvinnan alltid öfve^ 
handen. 

Lucia var en ovanligt skarpsynt kvinna; bon hade 
genomskådat jesuiten förr än han kunde ana det. Hon 
säg den förstörande inre strid, som rasade i Messenii 
bröst, en strid pä lif och död mellan fanatismen ä ena 
sidan, som bjöd honom uppoffra rykte och eftervärld för 
kyrkans seger, samt ärelystnaden ä andra sidan, som 
ständigt manade i hans öra: skall du dä själf nedbryta 
hela ditt lifs arbete? Skall du dä blindt skända histo- 
riens helgedom? Skall du prisgifva ät föraktet det 
lysande namn, som i fängelsets natt ännu utgör din 
rikedom och din stolthet? 

Detta allt såg Lucia med kärlekens skarpblick; 
hon såg att den man hon älskade och för hvilken hon 
uppoffrat ett helt hf af försakelser och tålamod, skulle 
duka under för denna förfärliga invärtes strid, och hon 
beslöt att rädda honom med ett djärft, ett afgörande steg. 

Sent om en afton brann ännu lampan på Messenii 
skrifbord, där han och jesuiten arbetat tillsamman allt- 
sedan morgonen. Lucia hade fått tillstånd att gå till 
hvila i sin bädd, som stod i det långa rummets andra 
ända närmare dörren, och låtsade sofva. De båda männen 
vid bordet hade slutat Bill axYi^\A o^ %%xdNx^]^^<^ isx^ 



r 



ABI, MALS SPIRITUS 321 



Ug röst, nu som alltid på latin, hvilket språk Lucia 
ganaka vU förstod. 

— Jag är nöjd med dig, min vän, sade jesuiten 
mad aynbar tiUfredaatällelse. Dessa dokumenter, som 
bära hela sanningens stämpel, skola vara tillfyllest att 
bevisa konnngame Gustavi och Caroli omvändelse, och 
detta företal, undertecknadt af dig, skall ytterligare styrka 
deras trovärdighet Jag beger mig nu Ofver Sverige till- 
baka till Tyskland, för att antingen genom våra an- 
hängare läta trycka dessa dokumenter i Stockholm, eller, 
om det beflnnes omöjligt, i Lybeck eller Leiden. 

Messenios utsträckte ofrivilligt sin hand, likasom för 
att återrycka en dyrbar skatt ur en röfvares händer. 

— Helige foder — utropade han med synbar be- 
störtning — ges det dä intet uppskof ännu? Mitt namn . . . 
nitt rykte . . . förbarma dig öfver mig, helige fader, gif 
mig igen mitt namn I 

Jesuiten smålog. 

— Ger jag dig icke ett namn, sade han, vida större 
och herrligare än det du förlorar, ett namn i vår heliga 
ordens tideböcker, ett namn ibland kyrkans martyrer och 
välgörare» ett namn som måhända en dag skall räknas 
bland kyrkans helgon? 

— Men med allt detta ett namn utan neder, en 
lögnareSy en förfolskares namn I utbrast Messenius med 
en ttnges förtviflan, hvilken man visar himmelens herr- 
l^et skymd af schavotten. 

— Svage fåfänge man, som icke vet att stora mål 
akirig vinnas af människofruktan och människopris ! sade 
jesuiten med nästan föraktlig ton. Du vore i stånd att 
ia en gång Återkalla ditt ord och förverka dina anspråk 
pä hela kristenhetens tacksamhet. Men \^ck\\%\.\'\^ "dx 
d^ aamen omöjligt Deaaa dokumenter — oe\i dÄiN\^ 

fl. — -Wsfe Äflr. Illaétr. I 



322 ELD OCH VATTEN 

Utsträckte han triumferande sin hand med papperei 
de äro nu i en hand, som skall förstå att fasthålla 
och, mot din vilja, bruka dem till kyrkans ära, till 1 
seger, till din egen själs eviga välfärd! 

Pater Hieronymus hade icke väl utsagt dessa 
innan raskt, oväntadt en hand bakom honom fal 
papperen, dem han så triumferande upplyftat, q 
dem nr hans hand, kramade dem tillsamman, slet 
nu dem sönder i hundrade stycken och strödde d 
stycken vidt kring fängelsegolfvet. Denna rörelse 
så oförberedd, jesuiten var så långt ifrån att ana z 
sådant, att han ett ögonblick förlorade sin vanliga 
slutsamhet och med mera häpnad än rådighet gaf 
djärfva handen tid att fullborda dess förstörelse^ 
Först när de kringströdda bitarna öfvertygade hc 
om verkligheten af hans förlust, sammanbetos 
läppar af raseri, hans armar höjde sig, och han stö] 
med en tigers vildhet på den oförvägna, som vågat 
intetgöra hans plan i själfva ögonblicket af hans s* 

Lucia — ty den djärfva handen var henne 
mötte utbrottet af munkens raseri med det ener( 
mod, som utmärker kvinnan, när hon kämpar föi 
heligaste. I sin ungdom hade hon varit en af dem 
kunde taga sin karl i kragen, och denna föga kvin 
armstyrka hade mer än engång fått öfning unde 
ständiga tvisterna med slottets råa soldater. Hi 
slöto sig hennes senfulla fingrar king munkens utstri 
armar och fasthöUo dem som ett skrufstäd. 

— Nå, sade hon med gäckande ton, tre steg 
lifvet, herre; hvad är det ni vill? 

— Ursinniga, röt jesuiten, skummande af vredi 
vet icke hvad du gjort I Eländiga tjuf, du har stul 

'ke från din kyrka och ett paradis från din mani 



ABIy MALE SPIRITUS 323 

— Och från er har jag stulit ert rof, frän vargen 
hans sikra byte, var det icke så? svarade Lucia, med 
en stimma, som i sin tur begynte att glödgas af hennes 
häftiga lynnes eld. — Munk — fortfor hon med alltmera 
jisande vrede, i det hon våldsamt skakade den mäktige 
mannen, som fOrgäfves sökte göra sig lös — jag känner 
en tjnfy som under kyrkans fårakläder kommit att stjäla 
från en stor man hans ära, från ett helt folk dess 
historia, från en fattig öfvergifven kvinna hennes enda 
stolthet, hennes makes lugn, heder och lif. Säg mig, 
fromme och helige munk, hvad straff förtjenar en sådan 
tjuf? Vore icke Ämmä fall nog grundt för hans kropp 
och den eviga elden nog sval för hans själ? 

Jesuiten såg med en hastig rörelse mot fönstret, 
utanför hvilket det mäktiga fallets vågor dånade hemskt 
i vintematten. 

— Ha, utropade Lucia med bittert löje, du fruktar 
mig, du, den mäktige som regerar riken och samveten! 
Da fruktar att under min grofva dräkt kunde döljas en 
mans arm, som skulle slunga dig ned i forsens afgrund. 
Var Ingn ... jag är blott en kvinna, och därför strider 
jag med kvinnans vapen. Ser du . . . jag kastar dig icke 
at genom fönstret ... jag nöjer mig med att sätta vild- 
djuret inom lås och bom. Darra, munk, jag vet hvem 
du fir. Lucia Grothusen har följt dina steg; du är 
förrådd, och det är hon som förrådt dig. 

— Förrådd I upprepade jesuiten; han begrep alltför 
väl hvad detta ord innebar. I denna hatfulla tid, dä 
två religioner kämpade om riken och samveten, dä 
jesuitemes stämplingar i högsta grad uppretat svenskarna, 
var en medlem af denna orden, upptäckt under en för- 
klädnad inom rikets gränser, utan räddning förlorad. 



324 EI,D OCH VATTEN 

Men den botande faran återgaf denna farliga unkur. i 
hela dess spänstighet. 

— Förr&dd af dig, min dotteri npfirepHdefaiiiiln 
engång, i det hans armar sjönko och hans anletadrig aatD 
ett ullryck af Ivifvel och mild smärta. — Det åromfijli 

Lucia betraktade honom med hat och miastroendi 

— Jag din dollerl utropade hon och stSltemuokB 
med afsky ifrån sig. Lögnen är din doKei och 
heten diti moder. Se där dina släktingar! 

— Lucia (irothnsen, eade jesuiten myckel 
när du var barn och följde din fader Arnold G roUiDsm 
som förjagades jämte konung Sigismund, dä kom 
dag i nöd och landsflykt, omgifven af töifötjare, 
bondes koja. Man vägrade eder en fristad, man hotid> 
att utlämna eder. Då upptäckte ditt barnsliga bgt i «K 
hörn af kojan en mariebild, en kvarlefva från fort» 
tider, vanhelgad som leksak för okynniga piltar. D>. 




ABIy MALE SPIRITUS 325 



IMmmMdaih mm förklädnad, skulle man döda mig. 
Mitt lit stir i din hand; angif mig, jag flyr icke; jag 
ttr för min tro och jag förlåter dig min död. 

— Fly hirifrlny sade Lucia till hälften besegrad; 
N IV dig tid till i morgon. Men blott på det villkor, 
itt da oj mera återser min man. 

— NåTäl, sade jesuiten vemodigt, jag flyr, men jag 
kfuiimnar här min sköna dröm om en bättre framtid, 
iek, jag har föreställt mig den store Messenius och hans 
idii maka såsom den katolska kyrkans återupprättare i 
i Boiden; jag hade tänkt mig den tid, då millioner män- 
liiåor skulle säga: vi gingo i mörker och blindhet, men 
UMenias ljus har uppgått för oss, den store Messenius 
kr blottat för oss reformationens falskhet. 

— Om det kunde ske utan att komma sanningen 
iitr nära, utropade Lucia, hvars eldiga själ alltmera 
UnfOrdes af den framtid jesuiten skickligt förstod att 
itiUla för henne i perspektiv. 

— Sanningen I upprepade jesuiten, mildt öfvertygande. 
O min vän, sanningen det är vår tro, lögnen det är 
kittames tro. Om du blefve förvissad att jag af din 
man begär blott sanningen själf, ville du då i stället för att 
nsdrifva din kyrka, hjälpa till att återuppbygga henne? 

— Ja det ville jag! svarade Lucia varmt och lifligt. 

— Så hör då . . . fortfor jesuiten, men afbröts i 
detsamma af Messenius, som, härtills döfvad och hand- 
Ukn, nu syntes uppvakna ur en svår och plågsam 
diöm. 

— AbL male spiräus! utropade han med ursinnig 
häftighet, likasom fruktade han, att jesuitens ormtunga 
innu engång kunde segra. — Abi, abi! Du är icke en 
mJtHiMfca^ du är själfva lögnens furste, du är själfva 
paradisets orm! Abi, abi in ceiernam ignem, habita- 



33<i 



ELD OCri VATTEN 



culum tuum, tn regniirn niendacii, imperium luumf^ 
Och därvid skCI ban jesuilen framtOr sig mol dfirren, 
utan att Lucia gjorde min af att hindra deL 

— Insanit mi»tr!- mamlade jeauiten, i det han 
(6ravann. 

— Tack, min vSnI sade Lucia med l&ttadt bjirta, 
likasom be Fri ad från en vådlig förtrollning. 

— Tack, Lucial Bvanide Mesaenius mildare in 
hftn på läng lid litltalat i 



H 

14. Helgonens dom. ^H 



illida följande motionen intr&dde 
pater Hieronymtts i det rum, 
som beboddes af fröken Regina 
von Emmerirz ot-b hennes gamla 
Dortbe. Blek af nattvak och 
smärta satt den sköna flickan 

vid IrotjenarinnanB b8dd. Vid jesuitens intrade stod 

Regina haeiigt upp. 

— Rådda Dortbe, min far I utropade hon plStallgt 

och haaiigt ... jag bar sdkl er öfverallt, och ni har 

öfvergifvit mig I 



' Vik liädan, du ore 
buulns, Ull Itigneus nk?, Ui 
* Den eländige yrar. 



anile, lill den rviga elden, liu 
liprradöme. 




HELGONENS DOM 327 



— Sch, sade jesuiten hviskande, tala sakta, väggarna 
ht Cron. Så... verkligen? Dorthe är sjuk? Stackars 
gamma, det var illa det, jag kan icke hjälpa henne. 
Man år vår förklädnad på spåren. Man misstänker oss. 
Vi måste fly i denna dag, i denna stund. 

— Icke förr än ni åter gjort Dorthe frisk. Jag ber 
er, min &ir, ni är klok, ni känner alla läkemedel; gif 
Dorthe en hastigt verkande hälsodryck, och vi följa er 
hvart ni behagar. 

— Omöjligtl Vi ha ej en minut att förlora. Kom I 

— Ej utan Dorthe, min far I Heliga jungfru, skulle 
jig öfvergifva henne, min amma, min moderliga vän! 

Jesuiten framträdde till sängen, fattade den gamlas 
hand, vidrörde hennes panna och pekade tyst därpå 
med en min, hvars betydelse Regina alltför väl förstod. 

— Hon är död I utropade den unga flickan med 
häpnad. 

— Ja hvad mer! återtog jesuiten, och ett besynner- 
ligt hemskt smålöje stred kring hans läppar med den 
uppsyn af sorg han bemödade sig att antaga. — Du ser, 
mitt barn, tillade han, att helgonen velat bespara vår 
trogna vän en mödosam väg och i stället upptagit henne 
i den himmelska glorian. Här är intet mera att göra. 
Kom! 

Hen Reginas blick hade midtigenom tårarna varse- 
blifvit det sällsamma löjet, och det slog henne med en 
obeskriflig fasa. Hon syntes eftersinna en mörk hemlighet. 

— KomI upprepade han brådskande. Jag vill gifva 
Hessenii hustru, som är katolik, det uppdraget att gömma 
vår vän i jorden. 

Reginas mörka ögon stirrade med rysning på munken. 

— I går klockan sju på aftonen, sade hon, var 
Dorthe vid god hälsa. Strax därpå drack hon den dryck 



328 ELD OCH VATTEN 

ni alla kvällBr liltredt fit henne med eiärkaude SrtcBj 
Klockan åtta sjuknade hon ... tio timmar därefter har m| 
opphört alt lefva. 

— Den långa resana mödor ... en förk5'lning ... a 
inflammatio ... det behCfdes icke mer. Kom ! sade je»ium 
oroligt. 

Men Regina kom icke. 

— Munk — sade hon med en röat, aom darrade il 
fasa och afsky — ni bar gifvil henne giftl 

— MiU barnl Min dolter, hrad faller dig in I SmiiWi 
har förvillat dilt fdrst&nd. Kom, jag förliter dig! 

— Hon var er till besvär - - - jag aäg er otålighet ^ 
Tår hilreaa. Och nu vill ni ulan beskydd gtfva mig iM 
pria åt ert godtycke. Heliga Maria, fräls mig! ^ 
följer er ej! 

Jesuitens rörliga ansikte Sndrade hastigt uttryck ock 
anlog denna befallande stränghet, med hvilken haniuigl. 



HELGONENS DOM 329 

fvtnde» om jag någonsin räckt denna kvinna en annan 
yck in htisana och läkedomens 1 

— Nåyäl, sade Regina, helgonen hafva hört er ed 
åk tecknat den ati domens bok. Farväl, Dorthe, min 
bl, min morl Kom, låt oss gäl 

Båda ilade ut Det var ännu mörkt. En blek 
rimma at dagen grydde öfver de mörka furorna vid 
randen at Koivukoski fall. Släden stod ispänd. Den 
»mniga vakten i porten lämnade fri passage åt läkaren, 
rars förtroliga umgänge med kommendanten på slottet 
ir alla bekant. 

Redan trodde sig jesuiten vara i säkerhet, då en 
In fasta landet kommande släde mötte de flyende på 
m smala bron och körde i mörkret fast med dem. 
onkens släde vändes på kant och hindrades blott af 
m halfmurkna brakande ledstången ifrån att stjälpa i 
japet Regina uppgaf ett rop af förskräckelse. 

Vid ljudet af denna röst sprang en man ur den mö- 
ade släden med häftighet upp och närmade sig de flyende. 

— Regina 1 utropade en icke okänd röst, som dar- 
de af öfverraskning. 

— Ni misstar er, min vän, skyndade jesuiten att 
ara med förställd röst. Gif väg för Doktor Albertas 
'moniSj fältläkare i kunglig majestäts tjänst. 

— Ha, det är du, eländige jesuit 1 skrek den främ- 
inde. Vakt i gevär! I gevär, att gripa den störste 
f^ som jorden bär! — Och därvid fattade han munken 
iiana yfviga päls. 

Ett ögonblick sökte Hieronymus att lösgöra släden 
h genom hästens snabbhet undkomma. Men då han 
m omöjligheten häraf, lämnade han pälsen i sticket, 
ngrade sig nr sin fiendes armar, kastade sig snabbt 
rar ledstången till bron och nedhoppade på isen, som 



330 ELD OCH VATTEN 

under den ovanligt starka kölden lagt sig mellan slotts- 
holmen och fasta landet. Innan kort hade han fO^ 
svunnit i den gråa skymningen. Vakten vid slottsporten, 
uppskrämd af ropet, aflossade sitt gevär efter flyktingen, 
men utan att träffa. Några af soldateme gjorde min af 
att förfölja honom på isen. 

— Låten bli med det, gossar, ropade en skäggig 
sergeant; det har töat i natt och strömmen har skurit 
isen underifrån; jag tänker han skall väl stryka i dag. 

— Men rymmaren sprang dit nedl ropade några. 

— Honom tar fan, svarade sergeanten lugnt och 
tände sin morgonpipa. Jag tänker att vid det här laget 
skall han vara i Ämmä. 

— Hvad säger du! utropade förfärad mannen vid 
släden. 

— Jag säger att käringen^ fått sig frukost i dag, 
svarade sergeanten med orubbligt lugn. Hör bara, hon 
skäller som en bandhund; nu är hon nöjd. 

Alla lyssnade med häpnad på vattenmassornas dån. 
Det förekom dem, som brusade det mäktiga fallet vildare, 
fruktansvärdare än förr i den gråa vinterskymningen. 
Sergeanten hade rätt; det liknade en bandhunds tjut, 
när man kastat till honom ett rof. 



15. Bertel och Regina. 

Vi lämnade vår irrande riddare af Mancha, uttröttad 
af mödor och äfventyr, sofvande uti en bondgård 
i Ylihärmä. Vi återfunno honom nyss på bron till 

^ Ämmä, på svenska käring. 



BERTEL OCH REGINA 331 

KajaneborgB slott under fåfänga försök att bemäktiga sig 
jeanitens hatade och fraktade person, hvilken han igen- 
känt genom mtan i det ensliga skogstorpet. Bertels 
irrftrder andar de tio eller tolf dagar, som förflutit 
ledan håna första uppträdande, äro lätta att gissa. Ledd 
på Tillapår under ain jagt efter flyktingame, hade han 
genomirrat alla vägar i Österbotten, varit uppe ända till 
Uleåborgy och först då han där förlorat alla spär, beslutat 
8ig för det sista vågade försöket att efterlefa de flyende 
långt borta i Kajanas ödemarker. Ilvarför den unge 
riddaren med en så outtröttlig ihärdighet förföljt deras 
spår, skall snart visa sig. 

Några timmar efter uppträdet på bron återfinna vi 
Bertel i det nya rum, som ståthållaren anvisat fröken 
Regina och där hon stod under beskydd af en hans 
kvinnliga släktinge. Mer än tre år hade förflutit, sedan 
de båda senast möttes under så olika förhållanden i 
Frankfurt am Hain i den store konungens närhet. Bertel 
var då en oerfaren tjuguårig yngling, Regina en lika 
oerfaren sextonårig flicka. Båda hade sedan dess genom- 
lefvat många pröfningar; hos båda hade ungdomens 
första brinnande entusiasm blifvit afkyld af strider orh 
lidanden. Afståndet mellan furstedottern och den obe- 
märkte löjtnanten hade sedan dess blifvit minskad t genom 
Bertels krigiska ära och nya adliga vapensköld; ja i 
denna stund kunde hon, en öfvergifven fånge, anse sig 
hedrad af en riddares uppmärksamhet. Men afståndet 
mellan deras öfvertygelser, deras sympatier, deras hjärtan 
— hade väl det blifvit minskadt af dessa hårda pröf- 
ningar, aom vanligen stålsätta en öfvertygelse, i stället 
ttt bryta den? 

Bertel närmade sig den unga flickan med hela den 
vördnadafolla uppmärksamhet, hvilken hans samtids 



:J32 eld ')CH vatten 

belefveobet ännu bibehållit som ett arf från föregi^nd» 
irhundradene che valeri. 

— Min Fröken, aade han med lindrigt darrande rliil 
sedan mitt hopp att finna er på Korsholm slog Uk' 
har jag förföljt er genoni skogar och Sdemarker bIsm 
man förföljer en brottsling. Ni anar mfihSnda del iVt 
som Förmått mig därtilli' 

Beginas långa svarta ögonhår lyflades långsamt, od 
hon betraktade Berlel med frågande blickar. 

— Riddare, svarade hon, hvad aom än förmlBi 
dårtill, är jag sSker dSrpå. att edra skäl rarit Sdla od 
ridderliga. Ni bar ej velat återföra en olycklig tRA 

i hennes fängelse; ni har blolt velat rycks henne bat] 
från en man, som den arma bedragna alltsedan bin>1 
domen ansett för en helig, en from man och bnrf' 
djupt dolda ondska hon först no hu Iftrt sig kåni 
aFshy. 



BERTEL OCH REGINA 333 

lernedands och hår — Bertel böjde vid dessa ord ett 
i, rickte Regma ett papper med förmyndareregeringens 
jill — hår år det dokument, som betryggar er 
hftt 

Regina hade behårakat sin första rörelse och 
attog det dyrbara dokomentet med nästan högdragen 



— Heir riddare, sade hon afmått och kort, jag vet 
t ni icke b^år min tack för det ni, mer än edra 
idamån, handlat som en man af ära. 

Bertel uppstod, förvirrad af denna stolthet, som han 
:vål bort vänta. 

— Hvad jag gjort, sade han i sin tur afkyld, det 
r jag endast gjort för att utplåna en oförrätt, som 
ade kaata skugga på en stor konungs minne. Hvar 
b en af mina landsmän skulle gjort detsamma som 
[t om icke krigets nöd kommit dem att glömma den 
pråttelse ni haft rätt att fordra. Främst af alla 
iiDe den hOgsinte konung Gustaf Adolf skyndat att 
dUg^n ett ögonblicks öfverilning, om icke försynen sä 
irt hade afklippt hans dagar. Men — afbröt Bertel 
; ajålf — jag glömmer att den konung jag älskar och 
Dodrar, honom hatar ni, min fröken 1 

Vid dessa ord steg ånyo den höga och sköna rod- 
den på Reginas kinder. Bertel hade ovetande vidrört 
af de känsligaste strängarna i detta glödande hjärta. 

ny npptåckt, en förundransvärd likhet, i gestalt, i 
It, i åtbörder, ja i tänkesätt, en likhet, som hon aldrig 
Qt bemärkt och som dessa tre år utvecklat i Bertels 
la personlighet, anslog med ett obeskrifligt intryck den 
Oåndska flickans själ. Det förekom henne, som säge 
B honom själf, den störste bland dödlige, hennes 
tanmart stolthet, hennes lifs både sällhet och olycka, 



334 F.I.D Or.tl VATTEN 

honom den älskade och den fruktade, hennes tam 
hennes tros och hennes hjärtas besegrare — or b • 
sade han själf till henne med den vfilk&nda sliDtiv 
»Regina, du hatar mig!* Detta intr)-ck kom ai satt 
ek starkt, med en sådan öfverraskande makt, att Re|j 
pldtsligt bleknade, vacklade och nödgades städa sig 
Bertels framräckta arm, 

— Heliga jungfru, hviskade hon förvirrad och tH 
Bigi jag skulle bala er — er, aom jag aJsk . . . 

Bertel uppf&ngade detta halfva obegripliga och d 
så innehållsrika ord med en ötverraakning lika pl6< 
och ov&n'.ad som Reginas. Urom sig af beatörtn 
fruktan och bopp, var han likväl för ridderlig all 
gagna sig af en afi ofrivillig bekännelse. Stum 
aktningsfull ledsagade han den unga flickan till bei 
beskyddarinna, under hvars v&rd hon snart ålerbSm 
sig frän sin hastiga vanmakt, en följd af länge göi 



BERTEL OCH REGINA 335 

itt en skiljemar, och visserligen den starkaste, nämligen 
ifkmemas bittra kamp. Fåfänga murl Äfven den 
ttade slutligen tillsamman för den sydländska passionens 
I, och innan tre veckor förgått, hade den nittonåriga 
dnn och den tjagntreårige ynglingen, glömske af både 
•- och rangskillnader, svurit hvarandra trohet för lifvet. 
Mte väl Bertel, att han för sin sköna, sin stolta, sin 
irtögda bmd hade att tacka konung Gustaf Adolfs 
nne? 

Ett sällsamt öde ville besegla denna förening på ett 
Intadt och underbart sätt. Med hemlig bäf van för sin 
tka hade Bertel länge förgäfves efterforskat jesuitens 
B. Sedan den morgonen, då han hoppade öfver led- 
agen vid bron, hade ingen af honom hört eller sett 
t ringaste spår, innan tre veckor därefter en bonde 
ann sig med rapport, att man vid öppnandet af en 
i ett stycke nedanför Ämmä fall funnit den döda 
»ppen af en man utan öron, i utländsk dräkt, som 
oden medförde och som igenkändes hafva tillhört 
ter Hieronymus. Därtill lade ännu den ärlige Paldamobon 
liten oansenlig kopparring, hvilken funnits hängande 
I ett snöre på den dödes bröst. Bertel betraktade 
Dna ring med förvåning och glädje. 

— Ändtligen har jag dig, utropade han, denna ring 
D jag så länge eftersträfvat — och med dig vissheten 
I den fruktansvärde mannens död. 

— Helgonens dom öfver menedaren 1 utropade Regina 
itört 

— Helgonens dom, som bekräftar vår lycka ! svarade 
rtel och fastade på Reginas finger konungens ring. 



El. I» or» VATTIN 



16. Konungens ring. Svärdet och plogen. 
Eld och vatten. 

A ler gft vi tillbaha till Stoikyro, till Berlila gård ot 
den gamle boodeLungen. 
Det Sr en vinterdag i Mars 1636. VAreolen verki 
redan pä bdÖd, taken drypa pfi solsidan, åkaren bär | 
kullarnas norra sida ocfa brister på den södra. Ara 
Oerlila är nyss bemkommen från kyrkan med hela si 
folk; bens gråa hufvud lutar till fall, han stöder sig | 
Meris arm. Vid hans sida går ett kostligt par af an 
runda figurer: den gamle Larsson och bana nyss hen 
kointie son, den tappre och lärde kaptenen af samo 
namn, sin lille faders trogna afbild, så när som på årei 
Vid hans eida går hans unga hustru, en täck och glai 
lynt gestalt, hvars drag vi känna igen Det är inge 
annan än KStehen, den raska och muntra Oickan, hvu 
mjuka hand engfing bragie den ädle kaptenen ar koi 
cepterna. Sedan den dagen bar han svurit vid all 
grekiska och romerska författare, dem han fordom ISi 
i Abo katedralskola — sic unde ubi apud unqum 
post. som de gamle sfi skönt brukade uttrycka aig - 
att den mjukhäodla novisen bland Wurzbu^a barmbSrlig 
systrar en dag skulle bli hans. Och då krigets skifte 
åter förl dem tillsamman, dä Kälchen var utan beskyd 
ocb för resten ej hade något emot en ärlig och gla 
■oldat. B& har detta nOjsamma och muntra par blifvit p 
bÖBlen ordentligen sammanvigdt I Stralsund och därefu 
begifvit aig att besöka sin runde fryntlige fader oc 
svärfader Larsson i Slorkyro, dSr de varit bfigligea v4 
komna och upptagna egm barn i huseL i^H 



KONUNGENS RING. SVÄRDET OCH PLOGEN 337 

Ty det bör ännu tilläggas, att Larsson namera gifvit 
på båten och efter mycket prut fått sitt afsked, 
dock ntan gradförhöjning. Han har beklagligen icke 
samlat en fyrk af rofvet i Tyskland, såsom månge hans 
gelikar. Allt hvad han förtjenat — och får man tro 
honom själf, har det varit millioner — det har farit sin 
kos, hvart? Vid Nördlingen, säger han. Jo vackert, i 
sus och dns med glada bussar af samma skrot som han 
ijälf. Hen nu vill han blifva ordentlig och stadig som 
en gärdsgårdsstör, efterträda sin fader som inspektor pä 
Bertilas stora jordegendomar, plöja, så, skörda och pro 
modulo virium prolem copiosam in lucem proferre, 
•om de gamle så sant brukade uttrycka sig. Den gamle 
Bertila hyllar honom med synbar bevågenhet. Betydelse- 
falla ord ha undfaltit den gamle, och nyss har han i 
domarena händer öfverlämnat sitt testamente. Hvad Meri 
angår, tynar hon bort som en blomma utan rot och 
hänger vid lifvet blott med sin svagaste hjärtträd, 
den biltoge, förskjutne Gustaf Bertel, numera adlad 
Bertelsköld. 

Denna husliga krets af så olika beståndsdelar, både 
skuggor och dagrar, sitter nu förenad i den stora stugan, 
omgifven af det talrika gårdsfolket, och gamle Larsson 
söker ånnu, i hemligt förbund med Meri, att blidka den 
stränge bondekungen till ett mildare sinnelag mot Bertel. 
Alla deras böner och skäl stranda mot gubbens oböjliga 
hathet . . . Larsson vänder sig förargad bort, Meri döljer 
lina tårar i stugans mörkaste skugga. Dä klinga åter 
bjällror därute, Ukasom senast om trettondagsafton, en 
rymlig släde stannar på den stora gården, och därifrån 
Qtstiga tvenne personer, en officer i sin vida mantel och 
en ang bildskön kvinna i en lysande kappa af svart 
sammet, fodrad med dyrbara pälsverk. Meri och gamle 

21 — Fsk. her. lUiuir. L 



338 ELD oCH VATTEN B 

Larsson blekna båda vid denna syn; Larsson skyndar of, i| 
men det är för sent. Bertel och Re^na inträda i stavan, i: 

Båda Larssftneine och Heri omgifva Bertel med .f 
varma, men synbart förlägna hälsningar. Kätchen flyger 'i 
upp och kastar sig, utan att fråga efter skillnaden mellan -^ 
sin borgerliga dräkt och den kostbara sammetskappan, i ■ 
Reginas armar, som med rörelse ömsinta den trogna « 
barndomsvännen. 

Bertel lösgör sig vänligt or de mötandes omfamningar 
och går med fasta steg rakt fram till den gamle Bertila» 
som, stum och kall i den högkarmade stolen vid bords- 
ändan, icke bevärdigar den kommande med en hälsning 
eller en blick. Alla de kringstående afbida med häpna 
blickar följderna af detta möte, som — det känner 
enhvar — måste blifva afgörande. Den unge offlcem 
har aflagt kappa och hatt, hans långa blonda hår faller 
i vackra bukter kring den öppna pannan; hans kinder 
äro mycket bleka, men de blå uttrycksfulla ögonen be- ; 
trakta fast och ofrånvändt den grånade gamles jämhårdt ^ 
ansikte. i 

Bertel böjer nu, såsom förra gången, ett knä och i 
säger med en röst på engång ödmjuk och säker: 

— Min farl ^ 

— Hvem är du? Jag känner dig icke, jag har ^ 
ingen son, afbryter honom den gamle med isande köld. : 

— Min far! fortfar Bertel utan att låta afskräcka i 
sig. Jag kommer ännu engång, och för sista gången, 
att bedja om din förlåtelse och välsignelse. Stöt mig 
icke ifrån digl Jag lämnar mitt fädernesland, för att 
kämpa och måhända dö på Tysklands jord. Det beror 
på dig, om jag någonsin skall återvända. Minns, min te, 
att din välsignelse gifver dig åter en son, att din för 
bannelse jagar honom i evig landsflykt I 



KONUNGENS RING. SVÄRDET OCH PLOGEN 339 

Den gimle i karmstolen förändrar icke ett drag, 
m hans rtet tOrrider en inre kamp. 

— Mitt svar år kort, säger han. Jag ägde en son. 
m Uef ovärdig mig och hela den grundsats, som styrt 
in lefnad. Han ftfvergaf folkets sak för att hylla det 
fcksbringtnde adelsvälde, som jag hatar och afskyr. 
f har icke mer någon son. Jag har i dag gjort honom 

flÖfl. 

De kringståendes ansikten blekna vid dessa ord. 
bit Bertel rodnar lindrigt och säger: 

— Min far, jag begär ej dma ägodelar. Gif dem 
den du anser värdigare än jag. Jag begär blott din 

riåtelse . • . din välsignelse, min far. 

Alla utom Regina omgifva den gamle, falla på sina 
län och utropa: 

— Nåd för Bertel! Nåd för din son I 

— Och om jag hade en son, svarar den gamle, 
m I väl att han för min skull ville öfvergifva sin 
laka lystnad efter adelns utmärkelser? Tron I väl att 
n ville blifva en bonde som jag. en man af folket 
m jag, beredd att för folkets sak lefva och dö? Tron 
väl, att han ville med sina fina behandskade händer 
5ja jorden och välja sig en hustru af mitt stånd, en 
kel och ärbar kvinna, sådan som anstår en danneman 
in prål och skryt? 

«~ Min far — säger Bertel med en röst mera 
äfvande än förr — hvad du begär, är omöjligt redan 
r den uppfostran du själf gifvit mig. Jag vill ära och 
igakta ditt stånd, men jag har uppvuxit till krigarens 
ke; det vill och kan jag ej mera öfvergifva. Att 
IjB, mig en hustru efter ditt sinne är mig lika omöjligt. 
Ir stål min maka; hon är en furstedotter, min far, 
en hon har ej blygts att till make välja en bondeson. 



340 ELD OCH VATTEN 

Vare detta ett bevis, att hon ej skall blygas att kalla di 
fader. 

Vid dessa ord närmar sig Regina ödmjakt» likasoi 
för att kyssa den gamles hand, och alla, utom Bert 
och den gamle, stå upp. Men Bertilas, bondekonungen 
forna lynne af eld brusar upp i vrede. 

— Sade jag icke det, utropar han med dundrand 
stämma, där står den vanbördingen, som föddes ti 
bonde och blef en herretjenare. Ha, vid Gud, jag hi 
i mina dagar sett mycken strid och mycket trots mella 
svärdet och plogen, men ett trots som detta har ji 
ännu icke öfverlefvat. Pojken, som kallar sig min soi 
vågar att inför mina ögon föra sin furstliga sköka oc 
kalla henne sin hustru. 

Bertel springer upp och stöder Regina, som vi 
dessa ord är nära att sjunka. 

— Gubbe, säger han med af vrede darrande rös 
tacka ditt fadersnamn och ditt gråa hufvud att du kunm 
säga hvad ingen annan skulle hafva sagt och däreftc 
haft en timme att lefva. Här är den ring jag fäst p 
min lagligen vigda hustrus hand — därvid lossar ha 
från Reginas finger konungens ring — och jag svär, al 
denna hand är så ren och värdig som någon dödli 
hand att bära samma ring, som i så många år har burit 
på den störste konungs finger. 

Meris ögon stirra på ringen, hennes bleka kinde 
färgas af en hög rodnad, hon kämpar den häftigast 
strid med sig själf. Slutligen träder hon närman 
trycker ringen med hänryckning till sina läppar oc 
säger med afbruten stämma och en rörelse så stark, al 
den förtorkar hvarje tår i hennes öga: 

— Min ring som han burit . . . min ring som bevan 
// o/i om ... oskyldig är du till hans död; han gaf di 



KONTNGENS RING. SVÄRDET OCH PLOGEN 

bort: B(in kummo kulorna, sen kom dftden. Vet du vST| 
Guaiaf Bertel, och du, hans hustru, den ringens makt? 
[ min ungdom gick jag en dag i ödemarkerna och fann 
' ir en dOende man, som försmäklade af törst. Jag 
' kte honom en dryck ar källan, jag läskade hans tunga 
::i~d hjorlronens eaft. Han tackade mig och sade: 
Hin Tän, jag dör och har ingen annan belöning att 
gifra dig, än denna ring. Den fann jag fordom pä 
fingret af en mariebild, som ensam låg oskadd midt 
bland pifi-edömeta brustna kvarlefvor i Storkyro kyrka, 
och nSr jag ryckte ringen af bildens finger, föll bilden 
lill stoft. Denna ring har pfl engång helgonens makt 
'h trolldomens makt, ty med mig gflr den urgamla 
-ofidomena storhet i grafven. Den, som bär denna ring, 
.^r saker för eld, vatten, släl och all slaga farlighet, med 
riUkor allenast att han ej svär mened, ty delta töilamu _ 
ringens kraft. Med denna ring följer lycka i fred och I 
Mger i krig, kärlek, ära och rikedom; när den bärea i 
'"■ ätleteder efter hvarandra, son efter far, då skola i 
-•Ii släkten nppstä lysande fältherrar och statsmän. 

flär stannade Meri. Alla lyssnade med apändi 
k ån lan. 

— Men, fortfor hon, bflres ringen sex leder efter 

hvarandra. tlft skall af den släkten uppstä ett mäktigt 

kooungahus. Dock, sade mannen, bör du veta, all ma^ 

»lora g&fvor följa slora faror. Mened och släklGendeki 

kkola ständigt fresta ringens innehafvare och söka att^ 

'rlama dess krafl; högmod och omfitlelig ärelystnad 

^ola ständigt arbeta inom hans bröst för att bereda 

ns fall, och det skall fordraa en stor själens fasthet 

let goda, förenad med en stor hjärtats ödmjukhet, för 

: beaegra dessa frestelser. Den, som äger och bär 

nna ring, skall äga all världens lycka och endasl 



med 

mu. ^J 
och^H 
ea t^H 

\m 

itter 



.'542 



ELD OCH VAITEN 



hafva att bekämpa sig ajälf; men han skall ock sjilf 
vara sin lyckas fniktansvärdaste fiende. Därappå 
de tre bokstäfverna R R R, som firo gmvertde 
ringens insida och uttolkas med dessa ord: Rex 
liebellis, konungen är mot konungen upprorisk; 
lyckligaste, den mäktigaste bland människor har att 
den största faran inom sitt eget bröst. 

— Och denna ring, o Regina, är vår I utro] 
Bertel med både fruktan och glädje. Hvilken rikedoBiij 
och hvilket ansvar följa icke med denna ring I 

— Makten 1 Äran I Odödligheten I utropade Regina 
hänr^^ckt. 

— Tag dig till vara, min dotter! utropade Meri 
vemodigt. Bakom dessa ord ligger ock ringens största fara. 

Den gamle Bertila betraktade ringen och de unga 
med ett föraktligt småleende. 

— Falskt guldl sade han. Flärdl Onyttig prydnadi 
Falsk ärelystnad 1 Det är en värdig gåfva att gå i art 
från släkte till släkte bland adeln. Kom, Larsson den 
yngre, du som ock är af bondesläkt och som vill återgå 
till ditt stånd, ehuru du varit soldat. Jag vill gitva dig 
något, som hvarken är guld eller onyttig prydnad, man 
som kanske skall bringa dig mera välsignelse, än 
konungars ringar. Tag den gamla yxan med ekskaftet 
frän väggen därborta; ja frukta icke, det är ingen troll- 
dom i den, far min har smidt den med egen hand i 
kung (iöstas tid. Med den ha far och jag huggit månget 
storverk i skogen och röjt många obygder. Må den gå 
i arf inom din släkt, och jag lofvar dig, att den som 
äger min yxa, honom skola lyckan och förnöjsamheten 
följa 1 hans redliga arbete. 

Tack skall ni ha, far-smulan, svarade kaptenen 
gladlyul och pröfvade med tillgjordt viktig min den 




I 



ELD DCil VATTEN 

{famla y^ana egg. — Kommer del an att rista en inakrJFI 
därpå, skalle jag f6real& R R R, Ituris Busticiis Ifo 
buslus, det Till i korthet aäga: f-n anfäkta, en sådai 
grofhuggaret Ett mycket ekOnt och sinnrikt taleaStI hot 
de gamle. 

Larsson den äldre ansåg nu tilKSUet vara iane at' 
gifva den bittra tviaten en töraonligare vSndning. Bai 
trädde fram till den gamle, ledande vid banden de bädi 
nygifta paren oeh sade: 

— Käre far, l6tom osa icke falla vår Herre i handt 
verket. Din pojke och min pojke &ro ett par ston 
slynglar, det medges; men rfi de väl för att vSr Hem 
skapat den ene af eld, den andre af vatten? Bertel it 
som en eldaläge, brinnande het, högtslräfvande, upp' 
Hämmande, lysande, ovaraktig, och jag slår vad att lilli 
frtin är af samma sort. Min pojke här är renaaU 
vatten . . . 

— Haiti ropade kaptenen. Vatten har aldrig varil 
min svaga sida. 

— Håll din mun. Min pojke år klara vattnet . . . 
flytande och lättfärdigt, förnöjsamt hållande sig vid jorder 
och enkom skapadl att med sin tjocka prosaiska letnatla 
vishet släcka den andre junkems poetiska glöd. Uvac 
angår hans htiiitru, är hon af samma ull. Ser da di 
icke, far, att vår Herre ämnat pojkarne till vänner — 
elden att värma vattnet och vattnet att släcka elden — 
och du vill göra dem till fiender genom all taga frfli 
den ene och gifva åt den andre. Nej, fsr, låt bli därmed 
det är mitt råd, och git din son bvad honom tillkommer 
icke skall min son svälla för det. 

Bertila leg en slund. Därpä sade ban häftigt: 

— l.Br icke mig vår Herres meningar. Tror du vi 
att han där, den nybakade adelsmannen, hvilken da likna 



KOMiVT.ENS HINO. SVAROET OCM i>I.OGEM 3i5 

Tid eldsl^net, skulle förmå sig att bortgifva ringen och 
i dma atålle gripa lill yxan? 

— Aldng! svarade Berlel uppbruaande. 

Meri bttade hans band och såg på honom med 
tttdjande Ggonkasl. 

— (iif ringen ifrån dig. sade bon. Du känner 
aipi at dess faror, men det är Snnu en, som jag af 
logwt ffiitegat. Alla som bära denna ring skola dO en 
lUdsam dad. 

— Rvad meri utropade Oerlel. Krigarens dOd pä 
ilsgtUtet Sr sbÖQ och ärofull. Jag begär ej en bältlre. 

— HAr bara, sade Bertila föraklligt. Jag vänlade 
nig det: han iflper efter ärans gunst ända till grafven. 
£a (redlig död, likaBom ell fredligt Iif, Sr för honom en 
lidelse. Men du, Larsson, säg mig: har du väl lust 
itt gitra bort yxan och gripa till ringen? 

— Hm, sade kaptenen eftertänksamt, vore ringen 
tf guld, kunde jag sälja honom i staden och få mig fOr 
^Dom CD lunna godt öl. Men nu är han bara koppar 
...ttruni, jag ger honom hin och behäller yxan; den 
ifcig«r Åtminstone att hugga ved med. 

— Bra, fortfor Bertila; det är, som far din säger. 
itl stånka välten på glöd. Icke ar det jag som gjort 
tälten oeb eld i evighet mot hvarandra lienliiga. Kom, 
Urs«on, du det sunda försländets, du den handgripliga 
njitans man, kom, var min son och lag en dag mina 
i|Ddelar. när jag icke mera finns till. Välsignelse öfver 
ilig och dina efierkoKimande I Må de förökas och arbeta 
um myrorna i jorden, och må det vara en evig tiendshap 

'l'nn dem ocb de högtuppaatte, adelsfolkel, människorna 
! eldalynset. Mft det vara krig och ingen fred mellan 
j ocb er. intill dess det onyttiga glittret försvinner 
-. människors santmanlefnad; må yxan och ringen 



n 
n 



stladigt lefva i uppenbar tejd, Snds lills båda rOiraM 
i Bamma eld. När det engång sker, efter liundrada si) 
tvåhundrade kr, eller längre, då Sr det tid att aS^ 
ståndsskillnftden har Cfverlefvat ain tid och en mlnniak 
förtjenst blir hennes enda eköldemärke. 

— Men, min far, utropade Bertel Simu engång iii< 
bedjande röst, har du d& ingen vftlaignelse att gitra al 
ocb mina efterkommande, i den etund då vi fOr aOf 
skiljas? 

— Dig! upprepade den gamle Innu allt med vnå* 
stämma. GSn, 1 förlorade, fåfänge, maskslungne groa 
af folkets atora etam, gån i ert ömkliga prål tiU | 
säkra fördärf. Ända litl den dagen, dä det sker, som Ji 
sagt, att yxan och ringen, alt det faUka guldet ooh d 
årliga a(ält;t Bammansmaila — ända dittills ger jag ed 
i arf min förbannelse, alllinliU tionde led, och med di 
skola följa spHt, hal, fejd och på sistone ett ömkeligt fa 

— Håll litet, tarsmulaa, ropade yngre Larsson. Ni 
Ut Bertel I 

— Ingen nåd för adeln I svarade bondekungen. 

— Akta dig, onalurlige far, ropade Laraaon di 
åldre. Domen kan falla Cfver ditt eget hutvud. 

— Jag begår icke mera någon nåd, gentnålde Bort 
blek, men skenbart lugn. Farväl, min forne faul« 
Parvål, mill fädernesland I Jag går, för att aldrig BUt 
återse er. 

— Ett figonblick finnu, afbrAt honom Meri, bo 
med BDslrångning och håfligaste rörelse stållde cig 
hans våg. — Du går! Ja gå., milt bjiirlaa älsklin 
milt hopp, mitt lif, mitt allt ... gå, jag skall ej låagi 
stå i din väg. Men innan du går, så tag med dig di 
hemlighet, som varit pä engång mitt lifs högsta 1 
och deaa högsta kval . . . 



SgstalA 



t 



L 



— Hör henne icke I utropade den gamle Bertila med 
r&rSndrad rfist och synbar förskräckelse. — Hör faenu 
icke, vansinnet talar ur hennes mun! — T&nk pfl din och 
min Kra! bviskade han strängt i den bleka dolteniB öra. 

— Hvad br)'r jag mig om din ocb min äral ttlbraal 
Meri med aldrig Torr eedd häFtighet. Ser du icke all 
han g&r — milt liFs gISdje går och kommer aldrig till* 
baka. Han går, och du vill, du hårde, omänsklige fari 
Btt jag skall låta honom gå förbannad bort i främmande 
land. Men sä skall han icke gå. För hvarje Uf 
bannelse du slungar Ofver hans butvud skall jag gtfva 
honom hundrade vålaignelser, och vi skola ae, hvilka 
eom mera gSlla infOr den bögstea tron, dilt bat eller 
min kSrlek, morfaderns förbannelse eller en mors ^^ 
signelse . . . 

— Min mor! utropade Bertel utom sig af ^S(vB^ 
raskning. Hertig Bernhards gfttlika ord blefvo nu plot» 
ligl klara. 

— Tro henne icke, hon vet icke hvad hon eågsil ' 
sade Berlila under fåfänga ansträngningar Ktt visa sig 
lagn. 

Meri hade dignat i Berlels armar. 

— Det år nu sagdt, hviskade hon med slocknande 
rOst. Guataf . . . min son 1 Ack det är så ovant och så 
Billt all kalla dig så. Na vet du min tefnads hemlighet 
...och jag bar ej lång lid att blygas d&rötver. AUkai 
du mig?... Ja, jal Nu går jag glad ifrån lifcet bort 

ilöjan är fallen . . . klarheten kommer . . . Min Far . . . 
jag förlåter dig . . . att du balat ocb förbannat din dollers 
1 . . Förlåt du mig ... att jag .. . älskar . . . välsignar 
min son t 

— Mm mor I nlropade Bertel . . . hör mig, min mor! 
Jag tackar dig . . . jag älskar digl ... Du skall följa med 



BOmmOBNS RINO. SVÅRDET OCH PLOGEN 349 

och jag tkill aldrig flfvergifva dig. Men da hör 
ieb. Da ir aå blek • . . store Gudl . . . Hon fir död! 

— Min dottert lOtt enda barn I utbrast Bortila, 
gamle jlmbårde bondekongeny tillintetgjord. 

— Domar icke, aå värden I icke dömde! sade den 
Laiaam med knippta händer. Och I, våra barn, 

1^ ni i lifret med försonliga hjärtan. Förbannelsen 
mk ▼ilaigmilaen kimpa om eder framtid, och icke blott 
m eder, men om edra efterkommandes intill tionde led. 
Mjen till bimmelen, att välsignelsen må segra ! 

— Amen, aade Larsson den yngre och Kätchen till 



— Ske alltså, sade till höger Bertel och Regina. 



Slut på första cykeln. 



i 



Första cykelns innehåll: 



C et, som handlar om Fältskärns person och lefveme 
ens ring 

1 Slaget vid Breitenfeld 

i Ädlingea utan namn ... 

Ä Fröken Regina 

ii Fröken Reginas ed 

A Jadith* och Holofemes 

I Finname vid Leeh 

K Nya åfvenlyr . . . . • 

L N&mberg och Liitzen 



Ivirdet och plogen 

L En man från klabbekriget .... 

L Han blyges för bondenamnet . . . 

t. Söderländskan i norden 

L Bonden, borgaren och soldaten . . 

IL Fröken Regina kommer till Korsholni 

L Söderns och nordens kärlek . . . 

'. Korsholms bell|friD|r 



Eld och vatten 

1. Ett byte från slagfältet 

2. Två gamla bekanta 

8. Skattkammaren 

4. Hertig Bernhard och Bertel 

ö. Hat och kärlek försonas 

6. Slaget vid Nördlingen 

7. Den förlorade sonen 

8. Rymmerskan 

9. Don Quixote af Mancha 

10. Kajaneborg 

11. Statsfången 

12. Frestaren 

13. Äbi, male spiritus : . . . 

Ii. Helgonens dom 

15. Bertel och Regina 

16. Konungens ring. Svärdet och plogen. Eld och vatten 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



AF 



ZACHARIAS TOPELIUS 



ANDRA CYKELN 



(LTSKÄRNS BERÄHELSER 



AF 



ZACHARIAS T0PELIU8 



ANDRA CYKELN 



REBELL MOT SIN LYCKA. HÄXAN. 
MAJNIEMI SLOTT 




STOCKHOLM 

ALBBRT BONMIERS FÖRLAG 




I 

I . „ ■ 



664C^C1 : 



10:4 



STOCKHOLM 

ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 19 08 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



IV. 



REBELL MOT SIN LYCKA. 



Fältskärns fjärde berättelse. 

Våren hade förgått och sommaren med, och nätterna 
i September begynte att mörkna allt svartare. Åter 
begynte den friska fladdrande brasan att spraka i de 
stora öppna spisarna af gamla mormors hus, och 
fiUtskäm, som med åren blef mera frusen än förr, 
brasade friskt på däruppe i vindskammaren. Anne 
Sofi hade på sommaren blifvit förlofvad och tillbragt 
nn mesta tid vid väfstolen i det kära arbetet för egen 
atstyrsel, ty det var ännu mer än ett år till bröllopet. 
Dagarna hade gått med samma hast, som den flitiga 
ipolen flög af och an mellan ränningen, och nästan lika 
enformigt, och den hvita runda armen, som följde spolens 
gång, hade något litet magrat, och den korta lintygs- 
irmen brydde sig icke om att dölja det. Men i den 
QDga barmen, som gick i ständiga vågor innanför den 
hemväfda rutiga bomullshalsduken, klappade ett hjärta 
så friskt och godt, så varmt och trofast, som någonsin 
ett flickhjärta vid nitton år, när hoppet väfver sina rosor 
i framtidens blåa duk. 

— Nå nå — sade gamla mormor, när hon emellanåt 
tittade in i Tåfkammaren och med granskande öga pröfvat 



4 FlLTSKiBHB FJlBDB BKHllTILSB 

drillens finhet — lagom Utt» Uim barn, vi ha flera 
dagar än korfvar, och ae tffl att da inte Tfif?er lungsot 
pä dig. Hellre korta dukar och läng hälsa; jag menar 
att Carl Fredrik hellre ser sin flickas kinder röda, än 
sina bord sä mjällande h?ita. Punkt fOr i dag. 

— Hen hnra vill mormor att jag skall daka sapte 
pä hemkomstölet, om inte drillen blir flrdigf 

— Prat, kära barn. I mina skäp dämppe i Uäd* 
kammarn ligga tvä dnssin sköna dukar af flnaste 
StockhohnsdrälL Se sä, nu gä ?i att rensa stickelbären. 

— Jag har ett förslag, mormor, sade Anne Sofi, 
en eftermiddag i September, när hon nyss med tälamod 
burit ett skurbad af de vanliga förmaningarna. — Vi ha 
i dag sä nätta arbeten. Hormor skär turska bönor, jag 
rensar lingon, och barnen fä roa sig att sprita ärter. Jag 
tycker vi alla kunde gä upp i filtskäms kammare och 
bedja honom fortsätta sina historier, som stannat af 
ända sen i varas. Där var nägonting pä slutet, som 
lofvade mera, och jag tillåtar att jag är bra nyfiken att 
veta huru det sedan har gätt Hvad tror mormor? 

— Hen hvad säger Bäcken därom? Jag menar 
han skulle bli storögd, om vi alla tägade upp med värt 
skräp i vindskammaren, bäde korgar och fat och knifvar 
och saxar och fiskbräden. Nej du, gubben blir ond, han 
har sina egenheter och vill vara i fred. 

— Det skaU jag ta pä mitt ansvar, utropade Anne 
Sofi muntert, och innan mormor hann göra flera in- 
vändningar, hade den unga väfverskan, glad som ett 
barn, ilat upp för den krokiga vindstrappan och antastat 
gamle Bäck i hans ensamhet 

Hon kände sitt välde öfver den gamle och visste 
rätt väl huru hon skalle taga honom pä den svagaste 
sidan. Hon lät päskina att hon ändtligen viUe se efter 



FlLTSKÄRNS FJÄRDE BERÄTTELSE B 

ijiiirur uub fråga huru kanarietfLglarna mådde. Därefter 
begynte hon sä ofCrmärkt med politiken och tidningaraa, 
tilla gubben blef vann, och sä kröp slutligen fireDdel 
fnm liksom händelsevis, och innan en half timme förgätt, 
kade hon SlUkSma löfte, att icke blott hon ajSlf och 
monnor och barnen, utan äfren Carl Fredrik skulle fä 
uidiens i Tindskammareo med alla tillbehör af korgar, 
fat etcetera. Det fir nog troligt att fättskam märkte 
fArsälet, men han läddns icke därom; Anne Sofi var nu 
M^ng favoriten i vindskammaren, liksom hon var det I 
hela huset, och sä fogade han sig i sitt öde, lät gamla 
Sårs bära in mera ved för brasan och stökade i hast 
andBn sina ömtåligaste saker, böcker, cirklar, kartor och 
karduser, allt sådant som kunde räka ut för barnens 
Uåflngntr. Och sä bidade han med resignation sitt ound- 
nkliga öde att belägras i sin fridlysta borg, där annars 
uigen annan ofred än råttornas nånsin Gck inträde. 

Nu hördes steg och buller i trappan, och in trädde 
eder hand hela sällskapet med gamla mormor i spetsen 
nch Carl Fredrik som arriergarde. Innan kort hade 
bela församlingen, ej utan krus frän de gamlas sida, 
blagit sina platser, mormor sin hedersplats i den hög- 
karmade skinnlänstolen, med bönorna och fiskbrädet 
fnmför sig pä bordel, Anne Sofi med sina lingon strax 
bredvid, barnen med sin ärlkorg pä pallar rundtomkring 
och tältskäm, som värd, längst pä sidan om kakelugnen 
i bömet af den gamla soSan, hvars stoppning af baat 
Ur och där stack ut genom det nötta skinnöfvertäget. 
F6r att göra samlingen komplett, infunno sig litet senare 
(kolmas tåren magister Svenonius och postmästaren kapten 
Sranholm, båda den gängen, mot vanligheten, särskildt 
kallade. Tio personer — det var ocksä den största 
■biik vindskammaren kunde inrymma. 



i 



4 



I 



6 fXltskårns fjärde berättelse 

Samtalet riile icke rätt komma i gång, ty gitmle 
Blcken v&r pålagUgen generad af sä atorl sällskap. Men 
poatmäslnren gjorde epok i aftonens iiiäloria. Genant 
vid hans första inträde aåg man att nägol af vikt hade 
kommit med >avtsoma> i dag, och det alog ej fell, det 
var första underrättelsen om freden i Adrianopel (Ii 
September 1839). Blixt och danderi Alltsedan dea 
ryktbara dagen vid Karatula, då Svanhalm miste sitt 
vänstra pekfinger, och allt sedan slaget vid Navarino, bada 
man ej sett hans grfi Ögon glänsa af så krigiskt mol 
Han var utom sig af förbittring, att ett aå skönt tillfäUt 
gått ur händerna att jaga turkame hals Gfver hofvtri 
bort från Europa; han rasade mot hela earopeiaki 
diplomatin, han öfverföll England med ovett för den 
afond, som ännu engäng satt atyltor under den ottomanUkft ' 
portens murkna stolpar. 

— Gud förlåte mig, ha vi icke varit aJtdelea fOr 
milda mot turken; hvarför togo vi icke Konstantinopel, 
när vi bara behöft utsträcka vär hand för atl stoppa i 
Rckan Sankt Sofias moské? Jag hade önskat att Fieandta 
buasar varit där och g&tl på som vid Karatula. Jag 
minns ännu som i går . . . 

— Kära bror — inföll Svenonius, aom obevekligen 
passade pä hvar gång Karslula nämndes — del är som 
jag alltid bar aagl, del är bläcket eom regerar världen, 
och bläcket är det aom nu har regerat i Adrianopel och 
dragit ett streck för bajonetterna och sagt lilldemrsUn 
beskedligt stilla, mina barn I Bläcket, ser bror, det är pi sått 
och vis fOmuftet, som säger till styrkan: na skall du slå 

eller nu skall du vackert sticka pliten i slidan . . . 

— Bläcka mig hit och bläcka mig dit, utfor kap- 
tenen uppbrusande; år bificket förnuft, posito, då är det, 
förb. mig, elt förnuft så avart aom f an . . . 




pjIltskAiuis pjårde berJItt&lsk 



Kusin Svanholm I fCmianade mormor mildt, med 
P« blick på barnen, och kaptenen teg helt plötsligt stilla. 
Fällskärn hade emellertid blifvit varm af politiken 
r Dch begynte p& sitt vanliga lugna via demonstrera, huru 
' irkarne nu, pä goda skäl, fält anstfind med flyttningen» 
en blott för att låta tiden i lugn bevisa att huset äti 
' inrket och skall ramla af sig själf. 

— Ty, sade fälslkärn, vår Herre har nog sin mening 
-ii.tJ allt det där. Han ser att kristendomen behöfver 

< sin närmaste sida skåda Islams förfall, för all rätt 

trripa humledes ingen annan religion, än den sanna 
ii'penbarade, har inom sig elt evinnerligt Frä Ull lif och 
! rför kan håila stater och människor upprätt. Säge vi 

ke turken sk eländig just vid vär port, sä skulle vi 
■:.i:iake säga: Muhameds lära bar lika många bekännare 

111 knstendomen; den måste vara d-n sä ypperlig, den 
"ran Dcksä. 

— Men kfira kusin Bäck — inföll mormor litet 

rEuTlrelad, i det hon lade fyra atora bönor på hvarandrt 
^ordning alt skäras — vi äro nu inte här för att höra 
IB turken, utan om Bertel och Larsson och deras efter- 
fauamaiide. Efter det nu gudskelof är fred i Adrianopel, 
A låt det vara fred här i vindskammaren också. För 
Dun del tror jag att tnrkame ha sina goda sidor : turska < 
bfinor, turkiska schalar och turkiskt gam till exempel . . . 

— Hvariör inte turkiskt knasler också? svarade 
\<il!4käm småleende och log sig strax en välkommen 
inledning att stoppa sin korta pipsnugga med masar- 
bufvudet, som föreställde en turk i turban. || 

— Kära goda farbror — inföll Anne Sofi, i det-- 
-r<u skyndade att, med tara för sina vackra fingrar, lända 
'■■ sticka i apiseln och räcka den för pipans behof — 
i-i år grufligt nyfiken att höra bvad den besynnerliga 



1 



I 
I 



ringen Dtr3ttat i vSrlden. Har var deti' Alla som buro 
den skulle vara säkra mot eld, atAl och vatten och allt 
slags fara, allenast de ej svuro mened? De skulle få 
all världens makt ocL rikedom och Aga ingen an 
Sende Sn sig själfva? Men de skulle ock själfva i 
flin lyckas farligaste fiende, genom hOgmod, hersklystnad t 
och inbördes split? Och förbannelsen och vSlaignelsen I 
skulle kämpa om deraa \it? 

— Itex Regi RebellU — del var ju inakriflen, an- 
märkte SvenoniuB med lärd min. — För roin del skulls { 
jag hellre sfiga rebellis in regem; men jag kan vil ' 
förslå, att det är munklatin. 

— Ja — ropade Andreas med munnen (uU af torra 
irter — och när den ringen bars tre led efter hvar- 
andra, skulle ur den släkten uppst& höga herrar och 
prostar; men bars den sex led ä rad, son efter far, si 
akulle af samma släkt uppslä en päfve . . . 

— Andreaa tänker bli präst, genmälde fällskäm, 
därför skär han till i växten ät det hdgvördiga hållet 
Tre led ä rad, däråt bli store fältherrar och statamän; 
sex led ft rad, däraf bli mäktige furstar, konungar och 
kejsare . . . 

— Bernadotte och Napoleon I Nu vet jag det redan I 
utropade Anne Sofi och klappade händerna, sä att Hen 
lingon rullade öfver golf^-et. Carl Fredrik, med fästmäns 
vanliga artighet, skyndade sig genast att plocka upp 
lingonen — och äta dem. 

— Det har jag icke sagt, älertog tältskäm lagnl. 
En så orolig släkt, som botaa af sä mänga faror, har 
väl fOga utsikt att sex led igenom fortfara och behfilla 
en familjeklenod. Dä ber jag Anne Sofi ihägkomma, att 
Larssons borgaresläkt med sin stilla förnöjsamhet och sin 
idoga flit har större förhoppningar pä läng\'arigt beständ . . . 



FlLTSKÄRNS FJÄRDE BERÄTTELSE 9 

- Det säger farbror för att narra oss, fortfor Anne 
tet sm&slngt Liksom jag inte märkt, att farbror 
st svag för »folket med eldslynnet», adeln, ehom 
r låts hylla sig mera till vattenfolket, oss borgerliga. 
, Larsson hade ja också ett slags amulett, den där 
med ekskaftet? Jag undrar just hvad han uträttar 
len? 

- Det fk vi allt se, genmälde filtskäm lakoniskt 

- Tyst barn, förmanade gamla mormor, i det hon 
alde ut fyra stora bönor. — Om Jonatan knäpper 
på Anne Sofi, så minns hvad jag säger, att det går 
iist, när gunstig herm blef visad på dörm. Se så. 
Bäck, var nu så god och begynn 1 

)ch fältskäm begynte sin fjärde berättelse. 



— J^^Å. öer. tUuMtr. IL 



Rebell mot sin lycka. 
!■ Den ttrata Urleken. 




vaoker vär.iag \ 8]u,„i al Maj är 1656 
syntes en ensam n-llare bana sig väg ötvei 

en gångstig i en af sydvilatra FinlanlU 

•jdsoeknar. Hans ansikte akymdea nåsttn bell ocll 
hällel .( en hall meil breda sfcyggen, hTan Ull. blU 



DEN FÖHSTA KÄBLEKEH 11 

, U m behagligt fläktade f6r luftdraget och tillkilnnagaf en 

tnm al börd, eller åtminstone en krigare. Denna lör- 

mödan motsades icke af det rikt stickade sadeltyget med 

riess stigbyglar af ailtver och de fina gula jagtstöllama 

med deras förgyllda sporrar. En kort kappa af mörkt 

sammet beläckte ryttarens gestalt, men att döma af smidig- 

H^^ien i hans rörelser och den sytibara olälighet, med 

ijken han undanböjde björkarnas grenar, som slängde 

' im väg, doldes under kappan en yngling, som ånnu icke 

r. att med lugn möta alla smä hinder på lifvets väg. 

Småskogen blef emellertid så tät och björkarnas 

:v-:i] blott halfiöfrade kvistar så näsvisa, atl ryttaren 

jtligen måste stiga af bästen och leda sin gfingare fram 

'•■■^T kullfallna slammar och täta snar. Ändtligen glim- 

:iilo Tatlen mellan löfven, och snart därpå såg man 

il blanka ytan af en solbelyst fjärd — ett af dessa 

ifvets nyckfulla infall, som äro så talrika och så tficfca 

i denna del af de Rnska kusterna. Det var snarare 

'.'tj insjÖtaHa, än en hafsvy; så slingrande amögo sig 

■ir.indema vid sidan af vattenytorna, instängde dem på 

iiimt i trånga bukter och smala sund, men blott för att 

i ett itycke därifrån ånyo låta dem vidgas i friare fjärdar. 
Ryttaren kastade en otålig forskande blick utåt sjön 
Ofh begynte därpå att lyssna. Det dröjde icke länge, så 
' 'rde man bakom en af de gröna uddarna en frisk och 
ir röst sjunga en at de hälft glada, halft sorgsna visor, 
jiu uppstå likt vattenliljor vid hafvets slrand och diktas 
n) vigen och ensamheten, utan all någon kan säga hunt 
vi når. Och man urskilde dessa ord: 

■ väntat hafvet jag nppi dig, min lilla vän, 

7 liksom fägelen på ljusnande dag; 

^ och hvar och en gång jag dina Ögon såg, 

■ft blef jag si lijärteligen glad. 



1 




12 REBELL MOT SIN LYCKA 

Vid dessa toner fattade ynglingen sin hatt och I 
svängde den flera gånger vinkande i luften. Därvid I 
blottade han ett det skönaste hufvud i ynglingaårens I 
första blomma, omgifvet af långt blåsvart hår, och tvenne i 
mörka blixtrande ögon med det lifligaste uttryck af syd* 
ländsk glöd. Knappt märkbart skuggades hans friska j 
läppar af ett lätt fjun, och dessa drag, dem tid och år 
måhända en dag skulle göra alltför mörka, förklarades 
nu af den första ungdomens milda glans. Och fram 
bakom udden sköt pilsnabb en båt med en ensam flicb 
uti, och man hörde henne sjunga början af följande vers: 

Sorgsen var min håg, och mitt l^ftrta slog så fort 
som de villande forsamas våg . . . 

Men därvid märkte hon ryttaren på stranden, och 
strax blef sången stum, men årorna desto snabbare, och 
kring stammen af båten bröt sig ett skum. Lätt som 
en vattenfågel sam den lilla ^kosten öfver sundet ; snart 
hade den landat vid det ställe, där den unge riddaren 
stod. Han hade bundit sin häst vid stammen af ett 
träd, hejdade båtens stöt mot stranden, sköt den genast 
åter ut, hoppade själf däri och satte sig på den smala 
roddarbänken vid flickans sida. Nu tog hon den ena 
åran, han den andra, och så begynte båda att ro till 
den motliggande holmen. Icke alltför många ord blefvo 
där\'id växlade, men man såg på den ojämna rodden, 
att än den ena, än den andra, och stundom båda, glömde 
sig. De behöfde en half timme för att ro öfver samma 
sund, som flickan nyss hade öfverflugit på mindre än 
tio minuter. Ja det hände sig, att ynglingen eogång 
alldeles upphörde att ro, och när flickans åra fortfor att 
klyf\'a vattnet, vände sig båten i en cirkel omkring. 



I — Ui 

Kdi I 

■ baks 
^e pä 



DRN FORSTA KilRLEKeN 

- Noj, skrattade flickan, det går dä allsinie sä där, 
1 är allLför ovan vid äran. Hvarför ror han inte? 

- För det att jag ser p& dig, svarade ynglingen 
. och likväl med en värma, som jagade rödaste 

löd på rodderskane kinder. 

- Gif mig äran; jag ror nog bfiUre med tvä. 
' Ja ro da, sä styr jagi 

1 med dessa ord bytte ynglingen plats och satte 
f baksiammen, med de blixtrande ögonen svärmiskt 
i pä nickans blonda och milda drag, en fullkomlig 
DotsaCs liU håna. Nu gick rodden bättre, ja nästan med 
lande fart. ty rodderskan vägade icke upplyfta sina ögon, 
if fmktan att möta dessa blickar af eld, som betraktade 
lenne. Slutligen fattade hon mod och sade förlrytsamt: 

— Om han ser sä där på mig, kan jag ej ro. 
liarför ser han pä mig? 

^ För del att du fir sä vacker. 

— Tycker han del? svarade flickan med en lätt 
istning pä sitt täcka hufvud. — Vet han hvad mor 
ide. Där jag var liten och säg mig i spegeln? Ktasen 

^er och inte du, sa' hon. 

- Men du har btifvit mycket vackrare, aedan jag 
Tänk dig, Greta, två hela är, sen jag sist 

i Majniemil Och nu skulle jag ej fatt se dig, om 
ne Jane hviakal i mitt Öra pä slottet, att du skulle 
:iRama hit i dag, som vi brukade förr. Men du säger 
t godt ord : du är ond, du är rätt stygg i dag. 
inte bI mig mera som förr . . . 



I 
I 



I mig 

■ Visst är det värdt att tala t 
Stockholm, 
[ Kerstin och hofsven bos I 

bry sig om en så simpel 



som vant page t 



i skulle 
Irig 



14 RIBKLL MOT m LTGXÅ 

— StoeUiohn ... ja dlrom ir my ekat tit alga. Jag J 
skaU berätta dat ladaiL Men vet da Til, att jag vadaa | 
i moigon akaD reaa till krigst i Polen? I 

— N^ hvad alger han? SkaU han fara i kn^ j 
han 8om Ir ai nng, bara qntlon Ir? Skall han dl ] 
ihjäl männiakor och kanak» qllf Ui ihjUalagen? ¥j, | 
det Ir gadlOaty det Ir aCAyrlrdt . • . Och härvid app* ] 
hörde Greta att ro, och biten aaktada farten. 

— Ja aer dn, fortfor yn^ingen aDYaraamt, vi ha na 
krig både hemma och borta. Lewenhanpt tigar mal| 
ryssen till Viborg, och det nur i början aagdt att jig 1 
skulle med Hen aå akref min far Mn Poleni, att jig j 
akulle dit at; da vet att han följer aom OfventeU 
kungens stab. I öf?ermorgon gir ett fturtjg från Åke | 
till Riga, och na Ir jag hir för att alga fanrll It åi% 
och ät mitt barndomshem. Hen da förakjnter mig, di i 
hatar mig ... du kallar mig inte mera dnl 

— Jag akalle kalla jankem dal En aå hög hene 
... en grefve, hvara mor nur faratinna . . . 

— Och hyara farmor nur bondedotteri Dn kinaar 
inte du vår aläki Ja det Ir aant, min far har atigit 
mycket högt genom drottning Kriatinaa gnnat oA 
genom sina bedrifter och rikedomar från tyaka krigit 
och genom min morl Det är aant att han Ir 8toll« 
mycket stolt, och det Ir Til möjligt att jag Ir atolt 
som han. Men nlr jag aer på dig, nlr jag minna hora 
vi lekt som barn och hora högt vi Hakat hntfandia,* 
och huru jag midt nnder hofreta prakt behållit dig i mitt 
hjärta som min första och enda och eviga hjlrtanakir, 
ser du Greta, då glömmer jag att dn Ir blott vår 
förvaltares dotter och att jag Ir Bernhard, grefve at 
Bertelsköld ; jag tinker icke mera nppå att jag en dag 
skall ärfva tre hela socknar i Finland aom grafakip 



DBN FÖRSTA kSBLEKEN 

BlSder i LifHand och titeln ai lyäk riks- 
[ter min mor — hvad bryr jag mig ora allt det 
du inte håller af mig aom förr och kallar mig 
"egen Bernhard som förr, och lofvar att som förr 
ira min egen lilla (licka och älska mig sk länge du 
her? Säg, är del aant att du glömt mig under tiden 
C Tsrit borta? 

TngHngen aade deasa ord med ak sv&rmiska mOrka 
pm, hans sydländska arf, och han var i delta ögon- 
lick så fa&nförande vacker, att den stackars Greta, i 
nUet fdr erar, begynte att åter ro af alla krafter 
(b det med den framgäng, att båten i nSata ögon- 
fick stfitte hfiftigt mot land och tog in vatten i 
»katammen. Nu skyndade flickan att räcka sin riddare 
Moden och skrattande anmärka, all kappan var alldeles 
iL Men huru behändigt hon än smög snibben af 
talsdnken till ögat, märkte den unge grefven likväl ett 
tt_UBr8 förrädiska tårar, som rullade utffir bennea 
tnde kinder. 

t oas gä till stugan, sade hon fort, i 
pekade pä en förfallen koja, aom, till hälften 
I af björkar och lönnar, framskymtade vidpass ett 
kt från stranden. 

PDgliDgeQ kvarhöll henne ej, men utstötte biten 
mden, medan han ajält ännu stod kvar däri. 
- Gå du till Jane, g& I sade han. Hvad är det 
Mt jag följer dig, om du ej mera Utskar mig! 
■ Hvad ämnar han* göra? ropade flickan på 
förlägen, häpen och förtretad. -— Bfiten är ju 
med vatten; rätt som det är, sä kantrar han. 
' Det ftr detsamma hvar jag dör, här eller i Polen, 
t ej mera bryr dig om mig. 



4 



16 



REBELL MOT I 



Och dlrvid vickade han, med eller ntan ahiki, ä --^ 
Rtt b&teo tog in än men vatten och knappt mera hSlli ^^= 
uppe på Ttttenylan. 

— Att han kan vara sä elek I utropade llickui ^ 
under tmnta förs6k att hälla god min. — Kora di W 
tillbaka, kom bara, aä skall jag säga honom nägoL I 

— Inte förrän du kallar mig du och lohar att ( 
hiUa af mig aom förr. 

— Nä ja d& . . . Bernhard, du är den elakaste gosse jii| 
v«t, och ftndå ... sä kan jag ej låta bli att hålla af dig . . . 

Nu skot den unge grefven bålen haitigt mot land, 
och i samma ögonblick kantrade den. Flickan pl 
stranden appgaf ett rop, men faran var sä godl aom 
ingen, vattnet var här ej mycket öfver en aln djupt, 
ynglingen sprang med nfigra steg i land och föll Greu 
om halsen. Bfidas tårar runno eä strida, som endast 
angdom och kärlek kunna gråta vid sjutton är. 



2. Svarta Janes koja. 



V ätten 1 Bara vatten I utropade bakom de unga eo 
rOsL Tårar som torka, innan eammetet pä kappan 
blir torrt 1 Kärlek som förgår, innan dessa späda Ift/ 
törriasnal Ungdom aom förgäter sin långa framtid f&r 
hjärtats klappande alag i ruset af ett ögonblick! 

De häda unga skildes häpna och föriägna, i r'-' 
de bemödade ng att dölja iiu tårar. Bakoat tet ■ 
en gammal krinn« ti alllaUBt utMetidai 4tt nfcl 
svart huckle betlekta del gita håiet ooh « dri i< 



SVARTA JANES KOJA 17 

Bnade anstJitet; en lika urblekt svart (röja slöt sig 
nära till eo kjot af samma färg och tjenade att Sn mera 
lörhfiJB ansiktets ovanliga blekhet och de skrynkliga 
händernas ovanliga bvilhel. U aktad t dräktens armod, 
•1| man i den hvarken hftl eller Irasor; en viss prydlig- 
het, en omisskännelig renlighet och ordning lälo ana, 
ilt <lan gamla, i all sin fattigdom, bevarade minnet atj 
billre dagar. I 

Svarta Jane, aom bon allmänt kallades för des'^ 
ofCr&nderliga färgen af hennes dräkt, var icke annat 
In €Q fallig änka efter en afskedad soldat, som för Dera 
ir sedan hitQyttat och af den rike grefven pä Majniemi 
erii&Uit den lilla holmen med dess koja till torpställe. 
Ingen hade något egentligt ondt att säga om henne; 
hon lefde mest af underhåll ifrån slollet, men brukade, 
tom en liten biförtjensl, spä i händerna, skaffa stulna 
saker Ull rätta och dylikt. Men den allmänna och stora 
vidskepelsen underlät icke att för dessa små konster 
betj^ta den gamla med hemska ögon, särdeles som hon 
nr tyska till horden och, efter hvad mången trodde, 
katolik till religionen. Man hviskade, att hennes man 
toldaten under trettiåra kriget varit med om blodi 
Tirf, alt han nedgräft en skall, förvärfvad vid grymma 
plnndringar, att Jane visste däraf och af samvetskval 
fiUln^gte sin älderdom med etränga botöfningar. MeS' 
iSt detta var rjkten, dem ingen med visshet kände 
aao visste blott, att numera endast ett lefvande väsende, 
igde den gamlas vänskap och förtroende, octi det var 
fönaltarena vackra Greta, som alltifrån barndomen varil 

gamlas guldöga och den enda som oftare Qck in- 

i hennes ensliga koja. Hvad man icke visste, var 

nnge grefven, genom sin barndomskärlek till Greta, 

delaktig i någon liten vänakap frän Janes sida 



a 

I 



I 



REBELL MOT StN T.YCKA 

och ofla i hemlighet pUgat besOka bojan t Grelu 
■Ulskap. 

— Inte It det rftrdt alt mor Ir&Ier nu, infOl! Greta, 
aom fann fOr godt att slä in t en muntrare ton. — Via 
oss nu vackert vägen till stugan; det är den mimla 
srlighel man kan visa bjudet främmande. 

Och dSrvid tog hon den gamla om lifvet och 
svängde henne själfaväldigt ett slag omkring. 

^ Ungdom och d&rskapi pullrade Jane, van eom 
bon var vid flickans öEverdåd. — Kommen då, kommen 
fritt; det kan vara så godt som att hår ute leka hok 
och dufva. Jag menar din far vore icke god, om han 
visste det hur, tillade hon med en blick på Greta. 

— Far är rest tiU Abo och kommer visst ej till- 
baka förrän sent i kväll, svarade flickan tvekande. 

— Nä så kommen då. Lilla grefven är ju våt som en 
fisk. Jag tror till och med att han ej Ur torr bakom Öronen. 

>Lilla grefven* såg på Greta och hörde icke ett 
ord. Man gick nu till elugan. som stod på en kulle 
omgifven af låta löfträd. Dess inre var torftigt, Uksom 
dess yttre: en säng, ett bord, två stolar, en stor kista 
af ek; men på väggen hängde tvenne kopparstick af 
värde, det ena fCrestäUande Pappenheim til] bäst, det 
andra Gustaf Adolf i halfflgur, målad af van Dyck och 
stucken i koppar af den berömde Pontius. Midlemot 
dem hängde ett dåligt numbergerträsnitt, föreställande 
jungfru Maria med Kristusbarnet. 

Jane framsatte ål sina gäster en undfägnad helt ocb 
hållet hemgjord. Det var tranbär i enbärssirap och vid 
dess sida ett stenkrua med björklake. Därpfi gick hon 
ut, aom hon sade, för att hämta bränsle till spiseln. 

— Hvad tror du — sade grefve Bernhard med en 
blick efter den gamla — menar hon ärligt med 4i|k 



SVARTA JANES KOJA 19 

Är da saker appå att hon icke förråder oss för din eller 
min far? Det vore detsamma som att resa mellan oss 
en mor af koppar och sten. 

— Jag tror, sade flickan, att Jane har sina goda 
skil att unna oss godt Hon håller af oss; å jag vet 
nog hvad ingen annan vet Man anser henne för en 
trollpacka, och likvfil så Sr hon blott en människa som 
lidit mycket och sett mycket och som därför ser in i 
fnmtiden mer än andra. Far är mycket ond på henne ; 
jig Tågar aldrig komma hit annars än när han är borta. 
Han vore i stånd att låta bränna henne som häxa, 
om han visste att yi träffas här. 

— Men håller da verkligen af mig, Greta? afbröt 
henne ynglingen, i det han fortsatte sin egen tankegång. 
— Ser da, i morgon reser jag hundra mil härifrån; jag 
miste veta hvad jag har att lefva och slåss för. 

— Bernhard skall glömma mig, sade flickan efter- 
ttnksamt, i det hon omedvetet sönderkramade ett tranbär 

f mellan fingrarna. — Aldrig i världen kan jag bli hans 
hostra . . . jag! 

— Om da talar så där, går jag genast bort. Min 
hr var son till en bondedotter, och likväl fick han en 
fuitinna till hnstra. Hvarför skulle skillnaden emellan 
d% och mig vara större, än mellan honom och henne? 
Ar da icke den allraskönaste ros och . . . 

Greta log, men på ett så eget vis, att två genom- 
ikinliga tirar glimmade i ögonvinklama. 

— Jo det skulle se uti sade hon. Aldrig har han 
tilat så där förr, Bernhard. Det är förunderligt; har han 
liit sig sådant i Stockholm ? Jag skall säga honom något. 
TInk på mig som en syster; aldrig är det annat värdt, 
ock jag skall tänka på honom såsom fågelen om vintern 
linker på den sommar som var. . 



$ 



REBELL MOT STN LYCKA 

Du (ror ej du, men du skall tft se. .Tans k 
spfc. Jane skatl spå ät oss. Hålla vi vad? 

— Hvad hälla vi vad om? 

— Ser du den ringen p& mitt finger? Han blixtnr 
i lolskonet, som vore han smidd af stjärnglans och v&g- 
skimroer. När drottning Kristina reste till främroaii<ie 
tand, gaf hon ål alla sina pagor en gäfva. Al mig gaf 
hon den ring du här ser, och den är värd minst tusen 
daler. Nu slå vi vad. Spär Jane att jag nånsin skall 
hälla af någon annan än dig, sä är ringen din. Men 
spär hon, som jag vel alt hon spår, då ger du mig . . . 
låt ae, den blåklint du stuckit med en nål ulj halsduken, 
och det betyder att vi lefva för hoppet 

— Visst vore det ell vadl Tror han jag vadade 
taga mot diamanter och drottningagåfvor? Lofva di 
hellie den kopparring, som jag sett hans fader ständigt i 
bårs; den vore just lagom för mig. 

— Du vet ej hvad du begär, Greta I Min f&r fl&ttar 
stort värde pä kopparringen, och ingen kan säga hvarfflr. 
Bernhard, sade han en dag till mig, jag skall förr eller 
senare dö en hastig död, som din mor. Dä b6r du 
framfor allt bevara denna ring myckel väl; hela din lycka 
beror däruppå. Mera fick jag ej veta, men ja . . . hvad 
bryr jag mig om lyckan förutan digl När jag engång fäi 
kopparringen, skall jag gifva honom åt dig, nämligen om 
jag förlorar vadct. Hår har du min hand därpå. 

— Men han ängrar sig, Bernhard . . . 

— Jag har gifvit dig min hand därpå. Men dä får 
du ej heller neka mig blåklinten. 

— Topp. Sa så ... där är ett tranbär: ätl 

Na kom Jane med bränsle, och snart Hämmade 
en lustig Bommarbraaa i spiseln. Den gamla tog gref- 
vena sammetskappa och hängde den all torka. Därpå 



} 



' SVARTA JANSS KOJA SI 

idicerade hon hans stol framför spisehi och trugade 
honom att sitta. 

— Se så, nu torka yi först de fina stOflama. Är 
M skick odi seder att spatsera vintervägen Ofver sjön 
edi komma som en abborre på det torra. Jo det syns, 
km ir van vid qiUsvåld; men här kmsas inte för den 
Ina jimkeni. 

— CMr som ni vill, mor Jane, jag lyder er som ett 
km, bloti ni lofvar mig en sak. Spå litet åt Greta och mig. 

— Spå åt erf Nej hör på, var så god och låt bli 
ned den saken. Det ir människan till intet gagn, bara 
til synd odh skada, att se in i framtiden. 

— Och det säger ni, Jane, som spår åt hela socknen! 

— Det ir något helt annat det Åt flickorna spår 
jif llatmin, odi så ge de mig ett par strampor. Åt 
fommoiiia spår jag långt lin, åt gobbarne god äripg, 
•dl så ge de mig några kakor bröd eller en kanna mjölk. 
Men åt er ... nej låt vackert bli . . . det är dens råd, som 
fin « väL 

— Men jag viU att ni skall spå, Jane. Spår ni 
ieks, går jag genast bort, och ni ser mig aldrig mer. 

— Nå nå, min gonstig junker ... het som en elds- 
Kgel Räck hit handen, och sen får han skylla sig själf I 

Gretve Bernhard framräckte sin hand, som, oaktadt 
dsss finhet, var icke så litet brynt af solen. Den gamla 
betraktade den uppmärksamt, räknade linier och veck, 
nider det att hennes nppsyn ömsom klarnade, ömsom 
■nlnade. 

— Lyckal utropade hon i afbratna ord ... en med- 
ibg så stor som er fars, min nnga herre, och större 
fam in hans • • • Högt skall ni stiga . . . mycket högt . . . 
Inttt odi prinsar skola kalla eder sin jämlike . . . och 
ftiil skall ni falla en dag och falla genom er själf . . . 



SS REBELL MOT SIN LYCKA 

— Det il bra, inlGll ynglingen ot&ligt. Vidare. Sft^ 
mig, Janb: kan jag och skall jag gifra mitt hjäita &t . 
men In en i hela mitt lif? 

Jane s&g pä honom frågande och nSgtan spefullt, i 

— Han är ajutton fir, sade hon ... jag förslär. Men j 
efter han frågar uppriktigt, sä skall jag svara lika upp> \ 
riktigt Nog kan och nog skall han älska en hel bop . . . 

— Det är omöjligt, det säger du blott f5r alt 
tfirtreta mig, afbröt henne ;en häftigt 

— Jo men, det kan t^-dligen läsa i handeni 
Tack. En, tvä, tre . . . del sirt )t betyder en prinseas» 
. . . fyra, fem . . . bär ha vi en I nglig person . . . sex, nju 
... en annans hustru, fy ju r Bernbard I . . . älta, nio, 
en komediantska, och dä i ajålf gift . . . tio, elfva, 
tolf ... jag ser ej nägot <ä den länga raden af 
ålakarinncr. 

— Han skall ge sitt hjärU &t tolf I utbrast flickan 
vid Janes sida med en egen ton. till hälften af skämt, 
till hälften af vemod. — Hör han del, Bernhard, toU! 

— Det är ej eant, det fir lögn, del är elfva gänger 
en IfignI Återtog den unge gref\-en {Cn'irrad. 

— Vill han höra mera? fortfor Jane Dbarmbärtigl. 
Tretton, fjorton, femton ... då står ni pä branten af ert 
fall. Sexton, sjutton ... det strecket löper ihop med det 
tfirsta . . . han skall en dag återlinna sin första kärlek, 
men jag fruktar, att både hon och han dä redan ha 
gråa här. 

— Femton gånger ISgnl Sexton gänger iCgn I utbrast 
grefre Bernhard utom sig af förvirring och förintelse. 
— Må alla gastar uppsluka dig, gamla troUpacka! 

Och med dessa ord rusade ynglingen pä dörren. 

— Farväl, Greta, vi träffas i morgon bittida i sloitt 
parken. KopparringeQ blir din I utropade han ännu 



I 



I 



REBELL MOT StN LYCKA 

dCiren, hutade tiil båten och rodde si häftigt OS-er 
flundet, alt man hvarje Ögonblick sftg den tilta bAten i 
larn all kantra. Kommen till stranden, lösgjorde lian 
sin hSst, kastade aig i sadeln och ibde bort 

Jane och flickan följde med blickarna hans öfver 
dädiga färd. 

— Aj aj, de! heta blodet! suckade den gamla efte^ 
tfinksamt. Visst blir det elt lif fullt af helaste slrtdl 

— Jag är ond på er, Jane! sade flickan hälft 
gråtande. Hade ni sagt två . . . det hnde jag kunnat för- 
låta er; men sjutton ... det var mycket elakt sagdL 

— Rår jag för det? svarade den gamla med en 
axelryckning. — Men nu har han rott båten bort Nu 
måate du bli hos mig till i morgon bittida. 

— Omöjligt, det vågar jag ej. Min far kommer 
bem i kväll, och fär han veta att jag varit hos er, si 
går det er aldrig väl. 

— Men hur vill du komma öfver sundet? 

— Det skall ni få se, svarade flickan raskt. 
Därpå afkastade Lon fort sina kläder, band dem 

tillsumman i elt tull packadt knyte och knOt detta fast 
vid sitt hufvud. En minut därefter hade den spegel- 
klara vågen omslutit hennes hvita skuldror. Hon sam 
som en vattenfågel .. .glänsande små vågor ringlade sig 
kring bennes hals, och man såg blott det vackra ljus- 
lockiga hutvudel gunga på sundets yta. Tio minuter 
därefter hade bon lyckligt uppnått den motsatta stranden. 



IIAJNIEMI SLOTT 25 



3. Majnleml slott. 

Medlet af sextonhundratalet var den svenska och 
finska adelns mest lysande tid. Rotad pä börd, 
privilegier och vapenbragder, glänsande genom nya värdig- 
heter och ärftliga län, öfvermättad med ära och byte 
onder ett längvarigt utländskt krig, hade aristokratin 
imder drottning Kristina uppträdt med anspråk och planer, 
förmätnare än någonsin alltsedan den tid den bortskänkte 
kronor. Medan den utsträckte högra handen efter dia- 
demet, försmådde den icke att med vänstra handen till- 
rycka sig länder och herredömen. Ställd mellan konung 
och folk, tryckte den uppåt och nedåt lika hårdt, hotande 
koDongen med valriket, folket med lifegenskapen. För- 
flfves hade Kristina, hon som slösade med allt, utom 
ned det hon ej hade att gifva — hjärtats känslor — för- 
glfves hade hon utstrött adelsvärdigheten utan åtskillnad 
åt förtjänte och oförtjente i sådan mängd, att ridknektar, 
kuskar och kockar togo sitt säte på Sveriges riddarhus. 
Tirldsmarknadens konjunkturer voro nu engång afgjordt 
gninande för aristokatin; den svällde som en vårflod 
öfver de dammar regering och ofrälse sökte uppresa mot 
den och hotade att underlägga sig hela riket. Och detta 
vidunder af makt och inflytande hade likväl, med alla 
lina omättliga anspråk, så mycken verklig förtjenst, så 
mycken ära och ädelhet i sina hjärtan och sköldemärken, 
att ännu tvåhundrade år därefter Sveriges tvenne störste 
häfdeforskare råkat i en bitter strid om det håll, hvaråt 
vågskålen lutade mest: rikets gagn eller rikets skada af 
leztonhundratalets aristokrati. 

3 _ ^gk her TllnHtr. Il 



26 REBELL MOT SIM LYCKA 

Sedan Gnitid Adolb dM hade trettiårft kriget Uitiit 
vildare och mera (OrstOrande innågonsiDL DetvarfMii 
med den skoning, som arenikanie fiDmt hade visat tbm 
den öfvenmnne. Kämpande på lif och död, tog aegrana 
utan barmhärtighet allt hvad tagas konde odi drog bebstal 
med byte från hmdrade plundringar hem tiD sitt hiii 
Nästan alla de stora härCOrame etter Gustaf Adol( lå 
många som kvariefde och icke törslfisat sitt byte lika 
hastigt som det togs, drogo åter till Sverige med ston 
rikedomar, byggde sig prallfalla palatser, ån i StocUiolD, 
än i landsorterna, och lelde tQl dOdedag med krigars- 
vanor och fnrstlig ståt Nägra £å af de hemkomne drogo 
till det aflägsnare Finland och nppfDrde vid dess strändir 
sina trotsiga slott af sten ; men de fleste leddes vid jagtsns 
enformiga nöjen och landsbygdens stillhet; så länge ds i 
än voro vid krafter, tnmlade de om på Kristinas fester 
och i Carl Gustafs krig och sparade åt Finland sin sista 
ålders slocknande glans, bestämd att slutligen inmuras 
under hvalfven af Åbo d6m, eller i tåmiljegrifiema st 
en enslig landskyrka. Och förgångna äro för det mesta 
deras herresäten, fallna för tidens tand och stora ofredens 
härjningar, men hundrade kyrkor i Finland bevara ännu ds 
sista sorgsna minnesmärkena af denna lysande aristokiali 
— grafkor och sköldemärken, taflor och inskritteTp knmor 
och altarkärl samt dessa prunkande gratstenar, på hvilki 
nu trampar vandrarens likgiltiga fot och bland hvilkas 
nötta runor man alltid är säker att läsa i årtalens böijsa 
siffrorna 1 och 6. 

Ett af dessa herresäten, som vittnat om så myckea 
stolthet och rikedom och hvilkas glans i en senare tid 
har förbleknat med adelns, var Majniemi. Byggdt st 
grefve Gustaf Bertelsköld åren strax efter WestUiska 
freden, hade det erhållit sitt namn efter katolikmies 



MAJNISMI BLOTT 27 

bpligs Maria: MBrienäs. Men fCr folkels tunga var detta 
nimn redfin i början främmande, och del utbyltes snart 
not M&rjala och Majniemi, hvilket senare blef det allmSnt 
gillande. Vid början af denna berättelse, ii 1656, stod 
Majniemi ännu i hela sin första glans; det tre våningar 
böga stenhuset med desa branta, inät buktade koppartak 
Dcb dess h&ga kopparkladd a tom hade ett trotsande 
nedellidiskt nteeende och blickade högfömäml ned pk de 
låga kojorna rundtomkring. Allifrfin den stora trappan, 
inlagd med hvit marmor, ända upp till de stora, med 
ikOld&T, vapen och elghorn klädda salarna och därifrån 
hli de mörka yindeltrappoma, de smä tornrummen och 
ile besj-nnerliga, i gammal tysk sti! utförda siraterna p& 
lak och murar, syntes allt pä engång sä slösande rikt 
och s& nyckfullt gammalmodigt, att man snarare troll sig 
vini i hjärtat af Tyskland, vid en af dess fildriga furste- 
borgar, än här vid stranden af finska vågor, i armodets 
ocfa föiaakelsemas nordiska bygd. 

När man i Dahlbergs Scecta anliqua el hodierna 
httnklar de aristokratiska palatserna från sexton hundra- 
talet i den oförminskade glansen af deras storhet och 
prakt, synes det som hvilade öf\'er dem en tyngd af 
»uor oeh öfrermod, som för våra dagars ögon förekommer 
tryckande och mycket föråldrad. Majniemi slolt, ännu 
^ nofit, gjorde på betraktaren samma intryck. Sex 
■Usr sju år gammalt, syntes det redan för&ldradt under 
århundradena börda. Kanske kom det däraf, att dess 
herakare och upphofsman, den stolle grefven af Bertel- 
•kftld, blott tå år både bebott sitt slott, innan nya krig 
fciQade honom alt egna åt konung och fädernesland den 
limii ofOrsvagade styrkan af hans manliga arm. Kanske 
kom det dåraf, att intet kvinnligt väsendes behag spred 
6^rer borgen en mildare dager och minskade intrycket 



38 RKBKLL BfOT 8119 LYCKA 

af dess trotsiga storhet vid sidan af underhafvandei 
eländiga kojor strax därinvid. 



Klockan var mellan fem och sex på morgonen. 
Majniemi slott speglade sina stolta murar i värmorgoneni 
glans och den lugna viken, som med sin innersta yta 
badade själfva grundvalen. Ett herrligt majregn hade 
fallit om natten, hela naturen strålade af hälsa och 
ungdom, och luften andades denna obeskrifliga känah 
af friskhet och föryngring, som gör den nordiska våren 
så skön. Lärkoma drillade högt i skyn, svalorna ilade 
snabba som solblinkar genom de klara rymderna, odi 
boOnken kvittrade lustigt mellan de ljusgröna björkamas 
späda löf. 

På gärdet invid parken ett stycke från slottet arbetade 
en hop af grefvens underhafvande, män, kvinnor och 
barn, trasiga, magra och utsvultna. Under medeltiden 
ansågs byggnaden af ett slott för hela nejdens olycka. 
Tiderna hade ändrats i mycket, lagen sökte att sätta en 
damm för feodalväldets godtycke, men lagen i Finland 
var ytterst vanmäktig ännu. De höge herrame och deras 
fogdar gjorde hvad de behagade, och klagomål tjenade 
endast att störta den klagande i fördärfvet Så hände, 
att till och med här, i så nära grannskap af Åbo med 
landets högsta domstol, den nya hofrätten, förtryck och 
orättvisa drefvo sitt hejdlösa spel med befolkningens 
välfärd. Byggnaden af Majniemi hade totalt utarmat hela 
nejden däromkring, och slottets dr^'ga underhåll fortfor 
att utkräfva hvad kriget och nöden lämnade öfrigt Det 
är troligt att grefve Bertelsköld icke hade någon aning 
om hela vidden af sina underhafvandes nöd; borta i 




80 RKBRLL MOT 8111 LYCKA 



kriget tänkte han föga därpå och yar n0jd med ritt gods, 
allenast fogden på bestämda tider skickade honom de 
betydliga summor han på den tidens adliga vis bort- 
slösade, obekymrad därom, att dessa penningar utpressat 
sista skärfven af hans fattiga bönder. 

Arbetame höllo på med ett tungt och vidsträckt 
arbete. Den rymliga parken, tätt befolkad med elgar 
och dofhjortar för grefvens jagtnöjen, skulle omgifvas 
med en mur af sten, i stället för den äldre inhägnaden 
af trä. Sedan klockan fyra på morgonen hade man 
släpat stenar och radat dem i höga murar, och rättare, 
tillsatte af fogden, stodo bredvid med deras smärta spön 
af hassel och rönn, beredde att vid första tecken till 
lättja eller uppstudsighet gifva den felande klatsch. En 
kvinna, hälft vanmäktig af ålder och hunger, hade icke 
så fort som rättaren fordrat framskjutit sin skottkärra 
med små stenar, bestämda att fylla tomrummen mellan 
de stora, och erhöll därför några slag af spöet, för hviika 
hon dignade. Detta såg den slagnas son, en gosse om 
Qorton år, kastade sig i blind förbittring på rättaren, 
klöste och slog honom af alla krafter. Rättaren, en stor 
groflemmad karl, fattade gossen i nacken, kastade honom 
till marken och begynte att obarmhärtigt piska honom. 
Några af de närmast stående upphörde med arbetet, togo 
gossens parti och utforo i hotelser mot rättaren. D^ime 
slog ursinnigt omkring sig med sitt hasselspö; en af 
arbetame, träffad i ansiktet, fattade rättaren om lifvet, 
kastade honom i hans tur till marken och betalade 
rikligt sitt lån af stryk. Nu blandade sig en mängd 
af de öfriga i tvisten; det blef ett fullständigt myteri. 
Den länge nedtryckta harmen sökte sig luft, man bort- 
kastade verktygen, grep till gärdsgårdsstörama, slog alla 
rftttame till marken och piskade dera så utan hejd, 



MAJNIKMI SLOTT 31 

itt de vil tOga undkommit med lifvet, därest icke 
ankomsten af en ny person i hast förändrat hela sakens 
utseende. 

— Mäster Adaml utropade en af de kringstående, 
och detta namn hade en magisk verkan. I ögonblicket 
bortkastades störarna, de slagne lämnades i fred, enhvar 
iltde med brädskande hast tillbaka till arbetet och såg 
sig med sky^a blickar om efter den hotande faran. 

Mäster Adam, den allmänt fruktade fogden, nalkades 
på gångstigen från slottet. Det var en högväxt och 
muskektark man, omkring femtio år gammal, i klädseln 
Ht mellanting mellan herre och bonde. Hans korta, 
nästan hvita hår betäcktes af en vintermössa af hund- 
skinn; de tunna sammanbitna läpparna, de små grå 
6gonen och den låga, men skarpt framstående pannan 
uttryckte på engång djärfhet, slughet och hårdhet. Hans 
spejande öga hade på långt håll upptäckt tumultet, men 
htn påskyndade icke sina steg, han nalkades till utseendet 
alldeles lugn, viss om sin makt öfver denna folkhop, som 
i inånga år lärt sig att frukta honom. 

Mäster Adam afhörde med tålamod rättames klagomål 
och amställde genast summarisk process. Så stor var 
arbetames fruktan, att ingen af dem vågade ett ord till 
sitt försvar; kanske voro de ock på förhand säkra att 
därigenom endast förvärra sin sak. Blott den fjorton- 
årige, som börjat myteriet, betedde sig vildt, knöt, till 
alla kringståendes häpnad, sin hand mot mäster Adam 
och utropade: 

— Låter du inte mor vara i fred, så slår jag ihjäl 
dig, när jag blir karl. Först tog du vår far, och han 
förgicks i kriget. Sedan tog du min äldsta bror, och han 
kom aldrig igen. Sedan tog du vår häst för utskylderna. 
Sedan tvang du min andra bror att draga tegellassct, 



32 RSBRLL MOT SIN LYCKA 

efter vi ingen h&st hade ; så drog sig bror min fOrdirfvad 
och dog. Nu har du tvungit mor och mig att göra tre 
dagsverken i veckan utan lön, fastän vi icke ha en bit 
bröd till att äta. Och nu ha dina rättare slagit mor 
och mig; det är orättfårdigt gjordt, mäster Adam, och 
du kan låta piska mig till döds, men jag säger ändå att 
det är orättfärdigt gjordt . . . 

— Hvad heter du? frågade fogden kort och nästan 
spefullt, i det han fixerade pojken. 

— Liksom du ej visste detl svarade gossen trotsigt 
Per heter jag, och Per hette far min, och Lampifolket 
har man kallat oss efter träsket, där torpet är. Skrif 
opp det i din svarta bok; vår Herre skall skrifva det 
en dag i sin. 

— Du har goda lungor, återtog fogden spefullt; det 
vore synd att ej låta dig bruka dem. Sätten pojken i 
kvarnkammaren — fortfor han till rättame — gifven 
honom dagligen två gånger smörj och låten mig veta 
när han faller till bönboken. Fören modem ur vägen, 
att hon ej hindrar arbetet; hon må göra om dagsverket 
i morgon. Och ni andre, som visat eder uppstudsige, 
veten I, ert pack, hvad det vill säga att vara gensträfvig 
mot sin herre och husbonde ? Mössorna af, lymlar 1 Du, 
Nils, har slagit min rättare först; å jag känner dig nog, 
min jiinkeri Fören bort honom till profossen och därifrån 
med fångskjuts till Åbo slott. Ni andre mån förlikas med 
rättarne och gifva dem skälig bot; därefter skall det 
lottas mellan er, och åtta bland er skola stickas bland 
knekthopen och skickas till Polen. Förstån I det, packl 

Två af rättarne voro icke sena att gripa gossen och 
Nils, för att föra dem bort. Gossens moder, som blifvit 
slagen, satte sig däremot och kastade sig ömsom hotande, 
ömsom bedjande i karlames väg. Alla arbetame, till 



MAJNISMI SLOTT 33 

ett antal af några och fyrtio, hade samlat sig kring stället 
och betraktade in fogden, än hvarandra med blickar af 
fraktan och hat. Mäster Adam anade oräd ; ögonblicket 
Tar vådligt, och hans makt stod på spel. Men slumpen 
kom honom till hjälp. I parken hördes hundskall och 
itrax därpå ett skott. Allas blickar vändes ditåt, ty 
denna tid på året, när högdjuren hade späda ungar, 
brakade aldrig jagas i parken. 

Hundskallet närmade sig, det rasslade mellan gre- 
narna, och fram störtade en ung elg rakt mot det ställe 
dår gamla hägnaden var nedbruten för att lämna plats 
åt den nya. Några af folket uppgäfvo ett rop; elgen 
itadsade, åter small ett skott, och blödande rusade det 
Tackra djuret in bland den vikande folkhopen, men blott 
f5r att efter några steg vackla, nedstörta och uppgifva 
andan med en af dessa märkvärdiga bedjande blickar, 
hTilka alla jägare veta omtala. Strax efter elgen fram- 
störtade hundarna och efter dem den unge grefve Bernhard 
till häst, med det afskjutna geväret öfver axeln. 

Ynglingen stannade ett ögonblick, påtagligen förlägen 
att här vid sin jagt pä så olämplig tid träffa den stränge 
fogden, för hvilken han, ehuru arftagare och herre till 
slottet, från barndomen hyste en ofrivillig respekt. Likväl 
segrade strax hans stolthet, han steg af hästen och 
närmade sig elgen med den anmärkning, liksom i förbi- 
gående, att det lyckligtvis ej vore en hona och således 
ingen skada på ungarna. Arbetarne bugade vördnadsfullt, 
fogden aftog hundskinnsmössan och sade med en bland- 
ning af ödmjukhet och ironi: 

— Ers nåde har rätt att när han behagar förstöra 
sitt villebråd. 

Fogden hann icke säga mera, innan Lampikvinnan 
kastade sig för den unge grefvens fötter och utropade: 



' 



34 REBELL MOT 81N LYCKA 

— Nådige herre, förbanna eder öfver min soni De 
vilja sätta honom i kvamkammaren; ni vet ickenihyad 
kvarnkammaren är. Ofvanför det stora vattenhjulet år 
där en mörk bur; dess golf är af spolverk, och ständigt 
stänker den fuktiga dimman dit opp, och där låter fogden 
sina fångar sitta dagar och nätter utan mat, i mörker 
och köld, genomdränkta af vattnet och döfvade af dess 
brus. Förbarma er öfver min sohl 

— Ar det så som hon säger? frågade grefve Bern- 
hard med en tvekande blick på fogden, som plötsligen 
såg sig förvandlad från domare till anklagad. 

Fogden beskref myteriet med samma ton af förakt 
för hopen som nyss förut, då han tilltalade arbetarns. 
Men han hade missräknat sig på intrycket af denna 
öfverlägsna ton. Han glömde stolthetens fina nerver vid 
sjutton år; han anade kanske ej, att den greflige yng- 
lingen, nyss tvungen att göra ett slags ursäkt för sitt 
opassande skytte, ej ogärna fann ett tillfälle att visa ^ 
sin myndighet öfver honom, tjenaren. Grefve Bernhard *| 
betraktade arbetame med välvilja. 

— I hafven svårt förbrutit eder, sade han, och l 
hvarken min fader eller jag skall lämna sådant ostraffadt, - 
om det sker engång till. Men jag vill ej att min korta ' 

vistelse här ibland er skall störas af några straffdomar. ^ 

■ 

Jag förlåter er för denna gång, i hopp att I framdeles : 
skolen vara lydige tjenare. Jag efterskänker alla straff; 
jag ger er i dag en fridag och vill att I skolen göra 
eder en glad stund. Mäster Adam, säg till att folket får 
mat till middagen och på eftermiddagen två tunnor öl. 
G ref ven gick. Fogden följde honom tigande och med 
mörka blickar. Men arbetame uppstämde ett jublande 
hurra, och den fjortonårige Lampigossen ropade, svängande 
sin trasigSL mössa: 




E 



ogdens gärd läg ett stenkast frfin slottet, be- 
i;r>Mi pä en bCjd rid sjön, bA all man därifrån kunde sa 
ill hrad som föreföll. Detta var af flera ekäl nödvän- 
i'<. dock most löt det hat som fogden ädragit sig. Tre 
' hans pålitligaste och starkaste karlar utgjorde besäll- 
:n^en i denna gård, som, omgtfven af cll plank med 
rnlinnar, liknade ett utanverk bealämdt till slottets 
> rakande. Öfver gafveln af huset hängde pä sin ställning 
Ijndelig klocka, med hvars tillhjälp fogden kunde kalla 
I sif; bjälp frin slollel, om han blef öfverfallcn. Huset 
dessutom ffirsedt med alla slags vapen och liknade 
en rustkammare, än en fredlig förvaltares boning. 
En slund efter det uppträde vi nyss berättat sfl^s 
Adam oliomma från gin boning och VasVa. «A 



36 RSBILL MOT SIN LYCKA 

spanande blick mot parken. Det drOjde ej länge, in 
hans skarpa ögon npptäckte tvenne gestalter fr 
skymtande mellan tråden; det var Greta, hans dol 
och vid hennes sida den unge grefve Bernhard, 
knappt märkbart löje drog sig vid denna anblick ÖJ 
fogdens läppar. 

— Icke så illal mumlade han. Den unga ör 
vill visa i god tid sin makt; jag har dock en tråd i 
binder hans flygt. — Därpå gick han med lugna steg 
slottet, lämnande de båda unga ostörda i deras förtro 
vandring före afskedets ögonblick. 

Mäster Adam var nu icke lik sig sjäU. Helt an 
än nyss förut, gick han omkring bland det församl 
folket, utdelade rundeligt både mat och öl, hade åt 
ett vänligt ord och låtsade icke märka arbetames hånf 
misstrogna blickar, som triumferande mötte honom öf 
allt. Lampigossen kunde icke styra sin tunga. 

— Skål, mäster Adam — utropade han, i det 
trängde sig fram till ölstånkan — det ölet har icke vi 
i kvarndammen 1 

Fogden smålog och svarade endast: 

— Du bedrar dig, min gosse; maltet är hen 
just därifrån. 

Men ungdom och kärlek fortsatte sin lustvand] 
i den gröna parken. Strålande som de af hälsa 
glöd, såg majsolen ned på dem genom lönnamas kroi 
Blyga som den första kärleken, oskyldiga, friska 
hoppfulla som den, böjde sig vårens första sippor ur 
de vandrandes fot, och de märkte det ej. Fåglarna sjö 
rundtomkring: de hörde det ej; och likväl märkte 
hörde de allt. Ty allt flöt för dem tillsamman i 
enda anblick och en enda ton: sol och blommor 
fågehing, de togo alla «n vndA. ^%\3i^ ^^(^ %M * 



MAsTIR ADAM 87 

det Tar d«n ilskadea Oga, det var den kära röstens 
Qod. nir aUndets stond nalkades och hela lifvet speglade 
a| i en enda tår, likasom hela naturen i en enda droppe 
it moigondagg. 

Böld, rangy rikedom, lysande namn, stolta för- 
hoppningar, lycka och glans, ära och makt — bojen 
•der förmätna panna till jorden, det finnes i hjärtats 
firidar en makt som är större än ni, och den jämnar 
hftjdw och klyftor och nedbryter hägnaden mellan höge 
och låge, och den förmär allting, emedan den tror allting 
oeh hoppas allting och begär likväl ingenting annat än 
i< Bg själL Därför är den första kärlekens glans så stor 
leh skiner, länge försvunnen, genom lifvets minnen, 
riiom skalden sjunger: 

än med mörker, än med ljus 
I ett moln gått opp och dolt dig för min syn, 

dock brann da lika klar, sen det försvann. 

Solen stod redan högt på himmeien, när den unge 
gnfve Bernhard erinrade sig, att han ännu samma dag 
ikalle rida till Åbo, för att strax därpå lämna fädernes- 
landet Han bittade flickans hand — han, den rike och 
ftmäme, hade aldrig vågat begära en kyss af hennes 
Uomstrande läppar. Nu kysste han denna hand, som 
hvilade varmt i hans ; det svindlade för den arma flickans 
ögon, och när hon såg sig om, var ynglingen försvunnen 
bakom parkens ekar. 

Oer&mel Han kom från sina drömmar, hoppfull 
oeh oegennyttig; han anade icke att hemma i slottet 
väntade honom den iskalla egennyttan; han hade behöft 
■ol den en mans kraft och en gubbes erfarenhet, och 
kan hade endast ett hjärta uppfylldt af vemod, sällhet 
adb mxg. 



RBBILL MOT S» LYCKA I 

Mä8t«r Adam ylntMde hononi i den ston nb^l 
Ynglingen märkta honom fauqqrt. Moi fOrfalttten fiiddu 
med en egen blandning af ^'iifhet och OdmjnUwl illl| 
fram till sin ange herakaio» riokta honom TflrdnadiMtl 
en liten påae med aittvennynt och aadOp q utan beiib| 
nad tonvikt: I 

— Detta år allt hrad jag na kannat bringa Ouy i 
till ers nådea resa. 

— Det ir bra — ararado yni^ingen, otan att kisli 
en blick på penningarna; ligg dem dir i mitt reaskria, 
jag skall sedan kvittera allt 

— Men — anmirkte förvaltaren, bedragen i sia 
våntan — det år endast fyrahandrafsmtio daler i sOtieL 
Ers nåde skall ej med dem kanna bestrida ain resa 0(å 
atrustning i Åbo. 

— Godt, jag fOrstår, svarade grefve Bendiard fi^ 
strödd; da vill låmna mig mera; nåvil, Ugg alltsamman 
i resskrinet. 

— Nej ers nåde, beklagligen kan jag ej lämna er 
mera i detta ögonblick. Först i morgon eller öfve^ 
morgon inflyta råntoma från de norra lånderiema; och 
jag nödgas låmna åt en annan omsorgen om deru 
inkassering. Jag ber ödmjakast att ers nåde ville na 
genast förunna mig afsked från min tjenst, i förmodan 
att ers nådes herr far icke vågrar sitt samtycke dårtilL 

— Hvad är det ni säger, mäster Adam? återtog 
ynglingen, uppmärksam på den skarpa betoningen i Sk' 
valtarens sista ord. 

— Ers nåde, svarade fogden, ni går i krig. Ni 
skall där få en trupp att anföra. Det händer en dag, 
att ert manskap gör myteri, icke mot er, men mot 
sergeanten, som vill tillhålla folket att uppfylla sin pligt 

Sergeanten bestraffar deVta Ysn^ vna ^»NxiSfiäii^ ^^ci&i^ 



MliRR ADAM 89 

i grand ftntfire disciplinen. Ni däremot, ers nåd, ni 
ditfitees af en händelse» ni hör blott den upproriska 
högans flrunstillningar» ni förlåter de brottslige: än mer, 
ii béMoar dom med ett gästabud. Eder underlydande 
km idm motsigft er; han lyder, men han gör hvad hans 
iBgl bjuder: hin begär sitt abked. 

— Moi det är icke ert allvar, mäster Adam. Ni 
fan idk» fimbra att jag, som efter flera års frånvaro på 
tiå dagar beaOkrnr mitt ftdemegods, skall belasta minnet 
d deoaa dagar med straffdomar. 

— En nåd kan é} heller fordra att jag, som i 
baiton år med ' trohet tjenat er herr tar, skall kvarstå 
vid an befrttning, där jag från denna stund endast kan 
■ätas af mina underiydandes hån och uppstudsighet. 

— Hvilken upprättelse fordrar ni då? 

— FOr mig gifves endast ett val. Antingen lämnar 
ji| i dag min tjenst, eller tillätes mig att i morgon 
iliaffa de olydige. 

— Hvad ni begär är omöjligt. Mitt ord kan lika 
Gm ryggas som ert Mäster Adam, ni har ej rätt 
behandlat ert folL Nöd och förbittring stå skrifna i 
kvaije uppsyn. Det gör mig ondt om dem. 

— Era nåd känner ej detta folk. Gensträfvigt och 
Uastairigty kan det endast med stränghet hållas i tygel. 
lossa på deas band, öfverse i dag med dess olydnad, 
och del skall vara i stånd att i morgon till grunden 
qedrifm ert slott Grefven, er herr far, behöfver årligen 
trettiotnsen dalar för sina utgifter. Ni själf, ers nåd, 
behöfver minst tiotusen. Slottets underhåll fordrar lika 
fliyekst HvariMn vill ni taga dessa penningar, därest 
q folket hålles i hälsosam fruktan? Sexton uf edra 
hnmman Iro panttörskrifna; trettio hemman (Iro öde i 

M^ Mf ut^riåuBgturDM Ull kriget I år hai adc\ti Uki- 




40 R&BELL MOT SIN LYCKA 



dubblat sin rusttjenst; hvar ättonde bonde skall klädas 
i knektjackan; här i skärgärden skola tvä bätsmän nttagai 
af fem bönder. Pesten har visat sig i Åbo, och folket 
ropar att brunnarna äro förgiftade. Häxor och trollkarlar 
kringstryka öfverallt och förvända sinnena med allehanda 
djäfvulstyg. Förlät en gammal trotjenare, om han frägar: 
är detta en tid för mildhet och skonsamhet? Jag vill 
icke dölja för er, ers näd, att om jag i dag släpper 
tömmarna, kan i morgon ett allmänt uppror utbrista. 
Men . . . vill ni hellre följa ert hjärtas känslor, än nödens 
och klokhetens bud, sä har jag intet att vidare tillägga. 
Mina räkenskaper äro i ordning, och jag är beredd att, 
fattig som jag hitkom, öfverflytta med min dotter tiU 
Sverige . . . 

— Visa mig en utväg, där jag ej behöfver straffa, 
återtog ynglingen, synbart träffad af fogdens mörka 
skildring och kanhända tillika af den tanken att den 
vackra Greta skulle flytta bort. 

— Ers näd behöfver icke straffa, svarade fogden 
med ett knappt märkbart leende. — Ers näd reser i 
dag till Abo, åtföljd af folkets välsignelser och jubelrop. 
Det är jag, som i morgon skall beskyllas att hafva handlat 
emot er vilja. Man skall hata mig ännu mer än man 
gjort ; man ser endast handen som straffar, icke hufvudet 
som befaller. Men jag är van vid att misskännas ; hvad 
br^r jag mig om hatet? Jag tjenar min herre, det är 
nog, och jag är beredd att för honom uppoffra allt 

Grefve Bernhard stred med sig själf. Andtligen 
segrade stolthet och hede>^känsla. 

— Nej, sade han; hände hvad som helst, ni måste 
finna en annan utväg. Jag bryter icke mitt ord. 

Förvaltaren teg en stund helt stilla. Därpå sade 
han: 



MASTER ADAM 41 

— Lotva migy en nåd, att innan ni reser samman- 
kallm ari>etani6 och uppmana dem att i allting vara mig 
hflnmmme, alsöm de böra vara hörsamme eder själf. 

— Stttmar ni dä kvar? 

— Ja ers nåd. 

— Godt Jag lofvar er det 

En half timme efter, detta samtal stodo alla slottete 
invånare samlade kring sin unge herre, hvars häst redan 
stampade vid slottsporten. Grefve Bernhard hade efter- 
kommit förvaltarens önskan och tillsagt alla underhafvande 
Ofillkorlig lydnad för mäster Adam. Ett doft knöt blandade 
ng i hurraropen; men den unge grefven aktade icke 
därpå, utan sprängde i sporrstreck bort pä vägen åt Åbo. 
En enda såg med förgråtna ögon den sista fladdrande 
ikymten af hans blåa plym; det var den hårde för- 
valtarens dotter, den milda och ljuslockiga Greta. 

Knappt var grefven borta, innan mäster Adam fram- 
fadlade sina rättare. 

— Bort med öletl ropade han. Fram med fång- 
kiiran, och Nils i häkte. Åtta de mest uppstudsiga af 
eder öfriga uttagas till rekryter. Lampipojken inspärras 
i kvankammaren, och hans mor jagas på ögonblicket 
Un sitt torp. 

Fruktan och häpnad betogo alla närvarande. Blott 
Ltmpikvinnan vågade höja sin röst till ett klagorop. 

— Ve, ve! ropade hon. Ve öfver den otrogne 
gårdsfogden 1 



Året 1656 var för Finland bekymmersamt i mänga 
abeenden. Fienden hade härjande infallit i Karelen; 
det var då som gynmasisteme i Viborg modigt uU^ad^ 
täl stadens försvar. Skörden hade på flera orliit IcVäXä^Vl, 

4. — ^si: 60r. lUastr. II. 




4& llÉBSLL Möt sm LYCKA 

pesten väntades, kriget i Polen uppslukade allt stridbart , 
manskap, som hemma kunde undvaras. Konungen hade, 
icke alldeles lagligt, låtit utskrifva icke blott detta, utan 
äfven följande &rets rekryter; allmogen knotade och 
bearbetades här och där af hemliga utskickade. Deas 
trohet mot kronan förblef orubbelig, men drifvet af nöden, 
lyssnade folket i några trakter, särdeles i nejden af Åbo, 
till personer, som sökte intala dem, att den nyaste at- 
skrifningen skedde utan konungens vetskap pä tillställning 
af egennyttige ämbetsmän, hvilka sedan ville sälja det 
utskrifna manskapet åt danskar eller ryssar. Så hände» 
att här och där uppstod buller, att menigheten motsatte 
sig utskrifningen och endast med ömsom användt viM 
och öfvertalning kunde förmås att foga sig i öfverhetem 
påbud. 

Nejden kring Majniemi, uppretad och utarmad af 
flerårigt förtryck, var en af de lättast antändliga. S^ 

på aftonen samma dag som grefve Bernhard afrest tia 

« 

Abo, såg man en båt med tvenne karlar och en kvinna 
ila öfver sundet till svarta Janes koja. Den gamla sof 
eller låtsade sofva, men uppväcktes af några kraftiga 
slag på dörren och tvangs att insläppa de sena gästerna. 

— Har den lede fienden farit i eder, bannade hon, 
efter I icke låten folk vara i fred så här dags pk 
dygnet? Veten I icke att fogdens piska skall vidoi 
eder själfva klockan fyra på morgonen? ( 

— Det är just därför att vi veta det, som vi konmA ' 
hit, svarade Lampikvinnan, som åtföljt karlame. — Fog- - 
dons piska skall aldrig väcka oss mer, och därtill skaU' 
du hjälpa oss, Jane. 

— Jag! utbrast den gamla med låtsad fOrnndna»': 
ehuru hon troligen ganaka väl förstod meningen med] 

besöket. 



MÄSTER ADAM 43 

— Just du, återtog kvinnan. Här är ej tid till 
Bgft ord. Nils pA Arvio ftr häktad i kväll, Per, min 
yjke, är kastad i kvamkammaren, jag själf är drifven 
kn torpet, och när solen går opp, skola dessa två och 
mn sex andra därtill skickas till Åbo och stickas i 
Mkthopen. 

— Men hvad har jag att skaffa med det? Jag får 
ira nöjd, så länge man låter mig själf behålla min koja 1 

— Jo — svarade kvinnan beslutsamt och hemlig- 
rtsfollt — du skall förgöra mäster Adam ännu i natt. 

— Aren I galne? Förgöra fogden? 

— Hör na på, svarta Jane, det är icke värdt att 
1 stiller dig så oskyldig. Hela världen vet att du kan 
imliga konster både till godt och ondt. Ditt rykte är 
Kstan så stort som Puu-Jumalas, och du anses af mången 
lällare än Valborg Kyni från Tyrvis. Således är det 
lOdigt att du ställer dig så enfaldig. Du skall tillreda 
t trollskott, och det genast, och därpå inkastas det än 

natt genom fogdens fönster, och när morgonen gryr, 
r han död i sin säng. 

— Gå er väg, ni ha skådat för djupt i ölstånkan, 
liricer jag, utfor Jane vresigt. 

— Ahå, ropade karlame, tror du vi kommit hit för 
tt låta drifva gäck med oss? Nej, gumma, nu är nöden 
ir dörren, och nu slipper du ej ur en fläck. Gör du 
fa genast hvad vi begära, så tända vi din usla koja i 
Ila fyra hörnen och steka dig, gamla troll packa, vid 
rasan af dina egna knutar. 

Jane betraktade forskande sina gäster och syntes 
egripa, att de, drifne af nöden och vantron, voro i 
And att hålla ord. 

— Jaså — sade hon efter någon tvekan — iag 
hri7 göra eder till viljes, men icke i nall. Txoiv \ ^VX. 



a, ty i j 
L, men J 



44 REBELL MOT SIN LYCKA 

man förgör en människa så som man dräper en katt? 
Menen I att här i stugan växer trollört, sprakved och 
drakeblod? Dödas ben kunde jag väl ha och ödlehufvon 
och grodfötter; men hvar nu i en hast taga kyrkomall, 
ugglehjärtan och huggormstungor? Nej vars, låt bli med 
det så länge. Vi måste vänta med det till nedan, 
nyet förlora örterna sin kraft och kunna ej skada, 
väl bota. Kommen tillbaka om två veckor. 
Karlame syntes förlägna. 

— Om två veckor äro vi på vägen till polacken, 
sade de. 

— Visst är det värdt att här stå och lipal utbrast 
Lampikvinnan, den djärfvaste och mest förbittrade af 
dem alla. — Hjälper ej trolldom, så hjälper väl hand- 
kraft. Fort tillbaka i båten; vi ha ännu en timme 
till midnatt. Innan hanen galär, falla vi öfver fogden 
med fyrtio mans styrka och rifva hans gård i små 
smulor. 

Karlame betänkte sig ännu; vågstycket syntes dem 
för stort. Jane tog medlande till ordet. 

— Mig synes det vara bäst, sade hon, att några af 
er gå genom natten till Abo och klaga allas nöd för 
landshöfdingen. Törhända träffen I unge grefven där 
ännu, och så kunnen I få rätt mot fogdens tyranni. 

— Rättl upprepade Lampikvinnan med bitterhet 
Klaga så gärna på haglet som nedslår vår gröda, och 
på frosten som fördärfvar komet i axetl Förr skola 
haglet och frosten göra dig rättvisa, än den ena höge 
herrn rör en flik af den andres rock. Hvad ha vi 
enfaldige bönder att vänta, när vi veta huru det för 
några år sedan gick den hederlige fiskal Cröell, som 
klagade öfver kronans befallningshafvande och som fick 

tacka sin lycka att lian aVapp VAaViivTÄÄi tdää^ ^K«\sa&ft^ 






MASTER ADAM 45 

r Ungebet, men icke så mycket som ett öre vunno 
foderne därpå. Nej, stackare den karl, som icke i 
lessa tider förstår att hjälpa sig själf, han är värd att 
fOdet ryckes ur hans mun och hästen frän hans kärra 
«h kon från hans klafve och barnet från hans famn;' 
ländige fege stackare, som talen slikt öfvervåld och 
eke han mod att slå tillbaka med rätt den som först 
lagit eder med orätt 1 

— Om vi finge hela Arvio by och alla Lampi- 
Irdama på fötter i natt, borde vi blifva mellan femtio 
dl sextio man, anmärkte den ene af karlame efter- 
innande. 

— Tre rättare och fogden fjärde i gården, utom 
hreta och pigan, räknade den andra; men om klockan 
inger till storm, får han tio eller tolf karlar från slottet 
iU hjälp. 

— Tolf och fyra gör sexton, räknade Lampikvinnan. 
iexton de och minst femtio ni; finns det hjärta i bröstet 
IM er? Kalla mig en häxa, om jag icke nästa söndag 
kall berätta för allt kyrkfolket huru fege I varit, och 
Dinsta barn i hela byn skall skratta er upp i synen. 

— Fort till båten 1 ropade båda karlame, hvilkas 
rOga finska lynne småningom uppvärmdes af kvinnans 
letsiga tal och ändtligen närmade sig den punkt, där 
Dan mindre beräknar sin fara, än sin rättvisa sak. Innan 
[ort Toro de alla åter på motsatta stranden. 

Jane såg efter de bortroende, i det hon betänkligt 
iakade på hufvudet. 

— Den som griper till svärd, skall förgås med 
vård, sade hon tyst för sig själf. Finns då i Finland 
Igen rättvisa mer, utom det blodiga våldets? Men Greta 
ilste räddas; Gud vare sedan hennes far nådeli^, om 
f wårkUgeB £å honom fatt 



46 REBELL MOT SIN LYCKA 

Med dessa ord lösgjorde Jane en liten bät, som i 
vårnattens halfskymning låg gömd mellan stenarna vid 
stranden, och hastade med lätta, men tysta årtag åt samma 
håll, som fogdens fiender nyss hade rott Och natten 
Var alldeles lugn; på afstånd hördes talltrastens sång or 
skogen, blandad med ljudet af dyningens skvalpande mot 
de slumrande stränderna. 



I 



5. Nattliga uppträden. 

Vidpass två timmar före uppträdet i Janes koja stod 
mäster Adam på den höga trappan af sitt hus, dir 
man från kullen såg vida omkring. Hans genomträngande 
blickar flögo öfver nejden, än mot slottet till vänster, in 
bortåt Arvio by, som bakom åkerfälten till höger vid 
sidan af parkhägnaden framskymtade med sina låga tak 
nära en kvart mil från gården. Han följde noga da 
hemvandrande arbetames steg och syntes belåten, 
de icke gruppvis, utan en och en, sågos aflägsna 
långs gångstigarna, genvägen öfver åkerrenarna. 

På stora vägen från slottet sågs en ensam vandrare ' 
med ränsel på ryggen styra sin kosa mot gården. Hans 
steg blcfvo raskare, ju mera han närmade sig, och innan 
fogden lämnat sin trappa, stod vandraren vid den stfingdt 
porten, klappade på och begärde att blifva inslåpp|^ 
Mäster Adam gick att öppna. 

— Ar det du, Johannes? sade han sträft, dock ut 
sin vanliga hårdhet i tonen. — Hvad för dig hit så h 
dags ? Du hade gjorl \)»\.Vt^ ^\.V «vVV.^ '\ V^^ ^\ ^aak 




48 REBELL MOT SIN LYCKA 



grammatika, fin att med ränsel på ryggen fltryka landet i 
omkring. '• 

— Ja hvad viU ni jag skall göra?- svarade den 
nykomne, en ung m^ af några och tjugu år, blek och 
mager till utseendet, men med ett uttryck af klokhet och 
godlynthet i de tidigt fårade anletsdragen. — Hvad vill 
ni jag skall göra? Hela min matsäck var slut, och i 
Åbo finnas så många andra fattiga djäknar, att barm- 
härtiga människor ej kunna föda alla. Därför så tänkte 
jag, att nöden har ingen lag. Pingsten tillstundar, och 
så har jag begifvit mig ut i socknarna att samla ihop 
några ören och några kakor bröd, för att hålla ut till 
midsommar med logicam och metaphysicam. Ni nekar 
mig ju inte tak öfver natten, mäster Adam? Hur mår 
Greta? Det är länge sedan jag såg min lilla brud. 

— Nå nå, gunstig junker, det har ingen brådska med 
brudekronan ; läs dig först till magister och skaffa dig litet 
mera bröd i ränseln, så få vi allt se. Men kom in nu vackert 
och ät en bit. Du har vä) godt om matlust, kan jag tro. 

— Jo men, mäster Adam, jag har gått två mil i 
dag och därunder funderat på en ny tes, som skall 
göra var lärde Martinus Miltopseus mycken glädje. An 
homo bestia sitf Svar: certe, quia comedit simUes suos^, 
och därvid — tillade studenten med ett spetsfundigt 
leende — därvid tänkte jag på de delikata syltfötter ni 
skall bjuda mig till kvällsvard, mäster Adam! 

Fogden syntes föga gifva akt på deima lärda invit, 
utan införde sin gäst i den rymliga salen, som jämte två 
små kamrar upptog hela hufvudbyggnaden. 

— Hvila dig nu, sade han; jag vill tillsäga Greta 
att hämta dig mat. 

^ Är människan ett o^käii^t d^ur? Visserligen, efter hon 
äter sina likar. 



NATTLIQil UPPTRÄDEN 49 

..Greta komp Studenten räckte henne handen och 
unade den duktigt, men den unga flickan nedslog 
;oiien,: fjumolikt för att dölja de alltför tydliga sp&ren 
nysa' gråtna tårar. 

— Hyad nu? sade Johannes godmodigt. Du har 
åtit, puUula mea^. Aldrig i världen kan jag tro att 
1 haft så ledsamt efter mig? 

— Hennes dufhane har flugit sin kos i dag, skyndade 
idem att svara, innan Greta ännu hunnit uppslå sina 
lekra ögon. — Är du icke en toka, min flicka, att 
inga hufvudet för en sådan där grannfjädrad gynnare? 
B så, kvickt fram med ett godt ord åt Johannes, och 
a god filbunke på köpet Ser du icke, han vore i 
ånd att af bara hunger äta upp dig själf. 

Och den hårde fogden log välvilligt. Han hade dock 
n mänskliga känsla äfven han; det var kärleken till 
ins dotter och ärelystnaden att en dag tänka henne 
)m den flitige studentens maka, en blifvande prostinna 
hemsocknen. Men Greta vågade hvarken se upp eller 
rara; hon ilade ut och återkom snart med den begärda 
UfiKgnaden. 

Studenten, utan tvifvel mera lärd än människo- 
Innare, antog godtroget fogdens förklaring öfver Gretas 
irar och satte sig med stoiskt lugn att äta sin 
Ibnnke. 

— Sannerligen, mäster Adam, sade han, ni är en 
hndsvärd man: en varm stuga, ett godt bord, en mjuk 
rinnohand — numen domesticum, som vi uttrycka oss 
ligare än dominus Bång, som alltid talar om sin mala 
irba, sitt styggelsegräs — och sedan landsbygdens lugn, 
lium mentis, och .ett folk af herdar och hcrdinnor, som 

' MiD kyckliDg, 



60 



REBELL MOT SIN LVCKA 

sina iBtnm i rosenband och Uvilkaa be 



leda till 
konung ni 6r . . . 

— Säg mig, Johannes — sade fogden, som trol 
icke delade studentens tankar om landsbygdens her< 
— grBlar man Snnu lika mycket vid akademin? 




— Jag förlåter er, mäster Adam — 
denten, i det ban gjorde en djup grop i filbunken — 
förlåter er att ni nyttjat elt så vulgärt uttryck som gi 
om bvad vi anständigtvis kalla disputera. Ja visserli. 
g&t dår allt ännu varmt till vid disputationema ; domii 
Miltopseus bevisar att dominus Bång är ea åsna, i 
//ominus Bång bevisar att dominus MiltopjBua är 
hedDing. Hvad mig angkr, viW \^%V(Äi» ■^«*.V«ä.t«w 



HATTLIGA UPPTRADEN 51 

Isnt, och jag kan utan skryt säga, att jag i förra veckan 
som poåierior opponens gnindeligen nederslog dominus 
Bång» både majorem, minorem och conclusionem. 
Dominus Bång blef dåröfver furibundus och hotade 
stämma mig för både häzeri och kätteri, efter han för- 
menade sig kunna bevisa, att jag för längesedan haft 
böcker till låns af dominus Stodius, hvilken, som ni 
Tet, varit illa anskrifven för häzeri. Men . . . hvart tog 
mäster Adam vägen? 

Fogden hade under tiden gått ut, kastade ännu från 
trappan en blick öfver den mörknande nejden, tillsåg 
att porten var stängd och strängen till stormklockan i 
<Nrdning, gaf order för natten åt rättame och pröfvade 
fi&ngpannoma på ett par långa muskedundrar, som hotande 
hängde vid stugudörren. Efter dessa försiktighetsmått 
återvände han lugn till det inre af stugan. 

Greta hade emellertid begagnat sin fars frånvaro 
att, likasom händelsevis, fråga om Johannes mött någon 
ridande på vägen till Åbo, och studenten hade, med 
munnen full af sin smörgås, svarat henne, att den unge 
grefven af Majniemi ridit med två sina tjenare förbi och 
öfverstänkt honom med smuts. Lyckligtvis hade rummet 
betydligt mörknat, ty himmelen hade mulnat till natten 
och såg ut att lofva regn. Hvarken fogden eller Johannes 
kunde därför upptäcka den glödande rodnad, som vid 
dessa ord hade, lik ett sken i natten, flugit öfver Gretas 
nnga kinder. 

— Klockan är tio, sade fogden med den befallande 
ton, som lång vana lärt honom att antaga äfven hemma 
i sitt hus. — Godnatt med er, barn ! I morgon får jag 
se hvad vi kunna göra för dig, Johannes. 

— Hederlig tack, mäster Adam I svarade studenten. 
hg har aanDerligen icke varit så mätt, sedaiv \^^ ^\^\. 



52 REBELL MOT SIN LYCKA 



1 



var hos er, och vore ni dominus B&ng, så sbille jag 
utmana er på en spritter ny tes: num homo dem siff 
Svar : certe, quia deu» nihil desiderat Ego autem rdhil 
desidero fycilicet post coenam copiosam), Ergo dem 
8um, Quod erat prohandum^. Godnatt, master Adam I 

Vid dessa ord hade Greta kysst sin far på handen, 
räckt sin egen hand åt Johannes och aflägsnat sig tiD 
det s. k. löftet, en rad af två eller tre små vindsnun, 
till hvilka man kom långs en utbyggd gång på baksidan 
af huset och dår hon den varmare årstiden sof jämte 
tjenstepigan. Fogden gick till hvila i en af kamrama, 
men studenten sträckte sig behagligt i den ena af tvenne 
halmbäddade sängar, hvilka Ofver hvarandra intogo hela 
långsidan af rummet midtemot den stora spiseln. H8r 
sjönk han innan kort i sömnens armar, under ärelystna 
tankar på alla de disputationer, i hvilka han skulle besegra 
dominus Bång. 

Men troligen hade vår hederlige, fast trätosamme 
katederhjälte tagit för stark kvällsvard af syltfötter och 
filbunkar, ty oaktadt sin trötthet sof han oroligt, och 
plågsamma drömmar störde hans hvila. Han tyckte sig 
sitta i nedra katedern af auditorium majus, öfver och 
bakom honom Miltopseus med sitt långa hvita hår slätt 
benadt öfver pannan, och framför honom stod den 
kolossale svartmuskige teologen professor Bång, blixtrande 
af vrede och odium theologicum, som ex officio opponent 
Och förgäfves uppbjöd respondenten all sin klyftighet, all 
sin vältalighet; den storväxte motståndaren lät en skur 
af kyrkofäder och hebreiska nedhagla öfver hans hufvud, 

^ Om människan är en gud? Visserligen, ty en gud 
saknar (åslundar) ingenting. Man jag saknar ingenting (d. v. s. 
efter en riklig aftonmåilidV Således är iag en gud. Som 
skulle bevisas. 



NATTLIGA UPPTRÄDEN 53 

h den trme Johannes kände sig förkrossad, stum, 
Imtetgjord. Allt svartare blef Bångens gestalt, vidgades 
, blåstea upp, blef hög som ett kyrktorn och nedskådade 
i honom med osägeligt förakt; och när Johannes be- 
iktade katedern, befanns den förvandlad till ett ofanteligt 
il, sotiga figurer sprango med facklor däromkring och 
itände bålet, och flammorna slogo fräsande upp mot 
m askgråa himmelen. 

I detta ögonblick vaknade vår vän studenten med 
trskräckelse och satte sig upp i bädden. Rummet var 
dmörkt, ty luckorna voro tillskrufvade utifrån, men det 
rntes som hade drömmens skräckbilder föresatt sig att 
låga honom äfven som vaken. I nattens tystnad kunde 
in tydligen höra ett besynnerligt sakta frasande, likasom 
ppe vid taklisten. 

— Dumhufvud! — sade han lugnande till sig själf, 
- det har börjat blåsa därute; det är stormen, som 
isar därborta i parken. 

Och han lade sig åter med föresats att icke vidare 
ta skrämma sig af den fruktansvärde dominus Bång. 

Den natten vägrade likväl sömnens hulda makt att 
rO sin vallmo öfver studentens ögonlock. Det fortfor 
t susa och fräsa i hans öron, och stundom tyckte han 
g höra ett aflägset sorl, blandadt med klockors klang. 
Sr andra gången satte han sig upp. Ofverst vid taklisten 
vanom ett af fönstren syntes en liten glänsande punkt; 
!n vidgade sig småningom, tilltog i klarhet . . . och i 
mmet spridde sig en lukt af rök. 

Studenten rusade upp. »Eld!» ropade han och ilade 
1 den stängda dörren af fogdens kammare. Snart blef 
st rörelse och brådska därinne. 

Fogden, halfklädd, störtade ut och sökte att öp^iva 
ntadöjTOD. DeD var stängd — ti\\bomm«Ld \\\a\iVi\« 



54 REBELL MOT SIN LYCKA 

Pä ögonblickRt ins&g master Adam hela vIiIbd ii 
belägenbst. 

— De skurkamel utropade han. De Iiafva kUiM 
öfver planket, tillbommat dörren och antändt Uket 
f^Tbollar. Eländige lymlar, som hade vakt i 
De ha druckit för mycket Cl och bortsoFvil illu 
välfärd. 

För att sSga sanningen, hade fogden gissat all 
rStt. De upproriske böndeme hade kringtänt girda 
funnit Takten sofi'ande och med bägar afskjulit mot Id 
brinnande bollar af blår och beck, sä länge lills Di| 
af dem tändt an. Ehuru vSggar och lak voro rita 
regnet, var faran påtagligen ganska stor, ty del Ull 
starkt. Klockan var omkring tvä på natten och hiol 
betäckt af täta dimlika moln, aom fördröjde den 
eä tidiga morgongryningen. 

Mäster Adam var icke den man som si lltl 



NATTLIGA UPPTRÄDEN 55 

— Jag kan ej urskilja annat än träden i parken 
dl taket af ladugarden. Men tyst . . . därborta helt nära 
bmket ser jag en skugga röra sig. 

— De hafva utställt poster rundtomkring, för att 
ke lata oss undkomma. Bedrar jag mig icke, sä har 
I stor skara af mordbränname slagit sig ned i ro nära 
irten. De måste vara minst trettio eller fyrtio man; 
la Anrio by har sammansvurit sig med Lampigärdama 
[ förgöra mig. Men passa nu på; jag skall gifva 

akurkame en läxa, den de nog skola minnas till 
dedag. 

Vid dessa ord framstack fogden genom gluggen den 
liga pipan af muskedundem, siktade mycket noga, förde 
utan till fänghålet och tände an. Skottet small med 
ork knall; dess blixt upplyste hela gården och dess 
rmaste grannskap. Bland bönderne vid porten märktes 

plötslig förvirring blandad med jämmerrop. Fogden 
nggade händerna af skadefröjd och skyndade att ladda 
1 fruktansvärda vapen ånyo. 

— Välbckomme, utropade han. Pipan var laddad med 
mton kulor I Skjut, Johannes, skjut, innan skurkarne 
dngra sig. Skjut midt i hopen — där strax till höger 
D porten. 

Den hederlige studenten svarade intet, men hans 
nd darrade. Han riktade länge och med skenbar omsorg ; 
ibpå sköt han — och sköt i luften. 

— Dålig skytt I ropade fogden förargad ; duger ej att 
ijnia annat än glosor och munväder. Ladda på nyltl 

— Ja hur vill ni man skall träffa i blinda mörkiet? 
punälde studenten med låtsad förtr^^lolse, i det han 

F[t ibmlade efter laddstocken. Inom sig tillade han 
ilutsats efter logikens regi or: 



fi6 REBELL MOT BIN LYCKA 

— Kanaljerne därboria äro mänmskor 
män; man akjuler icke pä mfinniakor och landBmän; ergo 
skjuter jag icke p& kanaljerne. 

Buj, hOrdea i detsamma ett hvinande ljud, dock 
utan knali; i samma Cgonblick susade nJLgot in genon 
glnggen tätt förbi studentens öra och borrade sig fast i 
den motliggande vAggen. 




— Rvad var detf utropade JohanneB. 

— H?ad det var? upprepade fogdou. De! vai en 
pil. Detta f&rd&mda folk bar icke råd alt bestå sig 
gev&r, kulor och krut; utom dess (Lr det str&ngt Ut- 
bjudet. Därför jaga de Snnu med fOrf&drens blgar odi 
pi)ar och skjuta med dem sä säkert som n&gon skarpstjtL 

Det är elt äkta tjuIeVjUe ■. \m«Ti «,m!a,>^ 



&«ä^gg| 



RITTLIGA UPPTRÄDEN 57 

i dMen trSlTar sitt ro(. Akla dig, siA ej vid gluggen I 
iig vill skicka dem och de sofvande lymlarne, milt tolk, 
iaiju en väekare. 

I samma stund susade genom luften Ivonne pilar 
d en g&ni;; den ena inslog i yttre väggen pi sidan om 
Jaggeo, den andra snuddade vid insidan af gluggen, 
pj&Ikte en bil af träet, träffade fogdens vänstra arm, 
xa riktade muskedundem, uppslet vadmalet af rocken 
Db gjorde i armen en djup rispa. Mäster Adam undcr- 
g|drt« eti utrop af smärta, riktade åler sitt rubbade vapen 
|É tfttid» af. Ett nytt jämmerrop från nejden af porlen 
JMItnade, all äfven detta skott icke förfelat sin verkan. 
L Emellertid hade det länge hotande regnet begynt 
■MOrtK 1 sirömmar — en för de belägrade lycklig 
mitandigbet, ty elden vid taklisten, ehuru ständigt under- 
>n al blasten, förmådde blott långsamt gripa omkring 

Sen på gärden hördes nu larm, rop och svordomar, 
r.gcn nu böndeme, uppretade af de sinas fall, företagit 
!)g alt storma gården, eller ock rUttarne i den mindre 
ilagin nSrmast porlen hade vaknat af skjutandet och 
pifiit lill motväm. Slriden därnere blef allt häftigare, 
Mh lid efter annan Ijödo från vindsgluggarna muske- 
(hmdramas grof\-a knallar; dock vågade Fogden, af fruktan 
att IriSa stil egel folk, numera endasl skjuta i luften, för 
itt dymedelsl tillkalla bjälp ifrån slottet. 

Småningom gr)'dde dagen. Gdnderne hade pätagligen 
bedngit sig i sitt hopp att i all tysthet bränna fogden och 
iiui gård. De begynie med allt skäl Frukta, all ett längre 
drOjajn&l skulle tillinlelgöra deras hämnd, och beslöto att 
Bid ens gOni slut på en strid, som redan koslat dem 
lyia eller fem dOdade och sårade. Medan Lampifolket 
Fortfor att skjuta fyrbollar mot taken, bortkastade Arvio- 
I Mgat och inträngde, baväpnada med ixot,. 

- Ä* ttr. Olttitr. a. 




på gånlan. Den EArste af fogdens rfiilarR, som t 
6ig ut, föll ett ottei för böndernes hämnd; kamraU 
varskodde af håna ofÉtrd, vägade sig icke ui ur stugan 
batrikaderade fönater och dörrar innanför. An-iomJb 
säkra frän det hållet, rusade mot huh-udhyggnaden, ins 
dörren och störtade in. I detta Ögonblick var mi 
Adams hufvud ej mycket rärdl. 

Men fogden, allt i förbidan pft undsittning, vsr 
den man, som gaf sig sA hastigt till spillo. Kn 
märkte han från vinden böndernes afsikt, innan 
blödande. btoU med en trasa kring armen, ilade till n 
trappan och stfingde dess öppning med torna filtuc 
Bom vaiil upplagda på vinden. Studenten Johannes hj: 
Krligt till; innan dörren var inslagen, var trappan sUl 

— Vel ni hvad, mäster Adam, sade studenten; 
&r allt godt och vSl, ni är bär prasea och jag är 
respondena; men mig synes, all elldera af två 
förestår oss. Antingen slå sig opponenterne fram ge 
öltunnorna, hvilka jag hiLr vill kalla våra argutn 
fundamentalia, och i sådant fall bli vi kvickan 
pedierade, ån en afsigkommen ka plan i paaloraicxa 
eller ge vi opponenterne repuls, och i sådant fall i 
lef\'ande stekta bär på vinden; hvilket allt jag 3 
kalla ett disjunklivt omdöme, därest ni, mäster A 
del ringaste förstode er på logiken. 

Mäster Adam fann icke för godt all svara på d 
logik, utan lyssnade med stigande förbittring på bötidi 
larm därnere, där de g«nomstrÖfv-ade rummen, plundr 
och sönderslående allt, i sin harm alt icke finna dt 
sökte. Ändlligen sprungo några nppför vindslrappai 
stötle där på öltunnorna. Strax trängde sig hela svä: 
ditåt; men så trång v&t trappan, all blott Ivå eller 
aiader kunde med bib» Y^^ot t\i viTvRo^iia-, ^'»^ »»■ *^ii>-' 



lUTTUCUL UPPTRADEN 59 

un. Detta ariiete blef dem en Sisyfsklippa. Knappt 
ir en tunna inslagen och undanröjd, innan en annan, 
Nbtörtad uppifrån, intog dess plats. Böndeme aflöste 
ranmdra under harmfulla hämnderop; förgäfves: tunna 
i tunna rullade oupphörligt ned i gapet af trappan. 
den förgick; det var redan ljus dag; hvarje minut kunde 
an vänta ett angrepp af fogdens folk frän slottet . . . 
i höjde sig öfver larmet en olycksbådande stämma: 

— Låt vargen stekas i sin egen kulal Han skall 
ke undkomma oss. 

Vid dessa ord inträngde i rummen en tjock rök, 
im utvisade att elden ändtligen spridt sig åt husete 
re delar. Böndeme drogo sig under glädjerop tillbaka 
ih afbidade med skadefröjd sin fiendes vissa undergång. 

Det blir därför tid att se åt hvad som blifvit af 
gden och hans lärde kamrat på vinden. Så snart den 
hagande röken öfvertygat mäster Adam, att faran växte 
ed hvarje ögonblick, och ingen undsättning hördes af, 
ttmde han studentens hand och sade: 

— Tacka nu Gud, Johannes, att du svultit i Åbo 
sh blifvit mager som en spindel om lifvet. Gluggen 
liborta vetter mot parken; träng dig ut genom den; 
ir mig är den för smal. Så snart du hissat dig ned 
led detta rep, spring upp till Greta i löftet, bärga henne 
r lågorna och för henne till min syster, bagarens änka 
Åbo. När du sen får dig bröd, så gift dig med flickan 
- försörj henne ärligt och blif för henne en god man! 
e så. Gud vare med dig, min son! 

Och den hårde fogden aftorkade hemligt en tår. 

— Men hvad skall det blifva af er, mäster Adam? 
Igade studenten oroligt. Jag lämnar er icke. 

— Inga invåDdinngar, pojke I svarade to^deiiYi^x^Vv 
b sköt Jobannea med balft våld genom glu^^fen. 



BO HBBKLL MOT SIR LYCKA 

DSrpå laddade han 9n en g&ng sitt tunga gerlr, 
riktade det fiter mot böndeme, Bom, kke anande faran, 
samlai sig i en lät hop pä gärden, och fyrade af. Verkaa 
var fruktansvärd : f)'ra ell«r fem etörtade till marken; 
de Öfriga sprungo förfärade ätakils, i tanke att alotlete 
folk vore öfver dem ... i ett Ögonblick var gärden lom. 
Mfisler Adam begagnade tillfället, ilade ut och lyckades 
osedd smyga aig in i källaren, där han fitminstoKe w 
säker för Ifigoma. 

Emellertid hade Johannes skyndat till loftaL Det 
befanns tomt. Greta var försvunnen. Johannes Jnoidt 
ej veta att hon blifvit räddad af Jane ocb kände l^ 
för förslå gängen pä länge bragt ur koncepterna. 

Fogdens gärd brann i fuil laga. Men sent onuiiiar 
hade slottets manskap, tyngdt af föregäende dagens nMi 
blifvit väckt af larmet. Toif välbeväpnade och fogden tiB- 
gifne tjenare hastade ut till hans försvar. Böndeme, 
öfrerlägsne till antal, men väpnade endast med ^"xor ocb 
bägar, vägade intet motslAnd, ulan skingrade sig ftt aUl 
håll. Mfisler Adam steg frani ur sitt gömme; han häda 
förlorat gärd och egendom, men kunde lyckönska sig att 
ha undkommit med lifvet. 

För all vara korta, skola vi endast tillägga, all 
följden af denna tilldragelse biet ett fördubbladt elända 
i hela nejden kring Majniemi. Militär rekvirerades frin 
Åbo och inkvarterades dels pä slottet, dels hos dest 
Upproriska underhnfvande. ! stället (ör ätta bönder blefvo 
tjugufyra tagne till rekr^-ter ocb bortskickade tili Polen. 
Andra fördes, belagda med kedjor, till Äbo slott. Tvä da 
förnämsta orostiflame dömdes ocb afrStlades. Den talrikl 
kringboende adeln betraktade, ej utan skäl, grefvena al 
Majniemi aak som »n ft^eu ach ^orde allt för att mec 



SLAOBT VID WARSCRAD 



61 



I af fSrfidelse. Mänga hemman öfvergÄfTos ; Arvio 

r aå godt som öde, ooh i Lampigärdarna såg man 

[vianor, gubbar och barn. Och detta alU i den 

rikaste och tätast berolkade delen af Finland. 




6. Slaget vid Warschau. 



ila vi nu (råa Finlands nSd till fjfirran I 

där dess blod och penningar föröddes i en 
erOfriagskrig. På GusUf käoUa ty^ 



6f RIBILL MOT sm LYCKA 

Kristinas tron satt den tappre krigaren, den store fiUt- 
herren, den högsinte och högtstr&fvande, men föga stats- 
kloke hjälten Carl X Gustaf. Vi befinna oss i Juli år 
1656. Hvilka förmätna planer, hvilken lysande framgång, 
hvilka triumfer och förödmjukelser hade icke timat inom 
den korta rymden af ett år före denna tid I Brinnande 
af stridslystnad hade Carl Gustaf kastat sig öfrer det 
stora, men oeniga, söndrade, själfviska och d&rför van- 
mäktiga Polen. Den 3 Juli 1666 hade den tappre och 
ryktbare finnen Arvid Wittenberg med 20,000 af trettiåra 
krigets veteraner uppbrutit från Stettin och inryckt i 
Polen; snabb som en stormvind ilade konungen efter, 
och innan November hade han eröfrat Warschau, Kråkan, 
Thom, Polens nycklar och hufvudstäder, slagit eller 
lockat till öfvergång dess spridda härar, förjagat dess 
svage konung Johan Kasimir som en flykting utan rik» 
öfver Karpatemas fjäll till Schlesien, underlagt sig mer 
än hälften af det vidsträckta riket och tagit trohetsed af 
dess invånare. På höjden af sin glans anade icke Carl 
Gustaf motgångens dagar; »svenske konungen (hette det 
i en då utkommen ströskrift) anser lyckan för fyrkantig, 
då däremot alla andra anse henne för rund». 

Sedan dess, hvilket växande hat mellan folk och 
folk — trolöshet, förräderi, försåt, förtviflan, lönmord, 
hämnd, fanatism — och vid sidan af dem fosterlanda- 
kärlek, tapperhet, ära och snille — hvilka blodiga för- 
luster, dyrköpta segrar, nöd, faror och elände, hvilken 
nemesis öfver de svenska vapnen, som här i all deras 
glans flngo erfara förbannelsen af ett orättvist krig och 
raseriet hos ett folk, som kämpar för sitt fäderneslands 
bestånd eller undergång 1 Stora, glänsande, men hemska 
taflor af mänskliga passioner! I November och December 
t65ö hade polackame bejapW ^yi^^N. ^ «cdl lWVdm\u- 



SLAGET VID WAH3CHA0 

- och vidden at ain fara. Nöden tiaile älerförenal 
I lilltsinniga, dock ridderliga tolk under dess konungs 
■nor; framför, bakom, pä alla sidor om Carl GustaF 
eii hajia tappre reste sig städer och byar; ur hvarje 
ifdda utgick en hämnare, hvarje arm grep ett svärd, 
^ Johan Knaimir Återvände under folketa jubot till sitt 
IjTcUiga land. Lockad af förrEtdare, gick svenska hären 
runåt ännu lik en lavin aom för hvarje steg smäller i 
inolens brand. Carl Gustaf hade tägat Carl Xll:a 
nmitidB bana nedåt Jaroslav. Här måste han vända, 
itåslB under otrotiga faror och mödor bana sig väg Ull- 
4ka ti] I Warschau, nöjd att hufva räddat en ringa 
tentod af sina utvalde och med sin egen person re- 
nraenia af sitt snille fOr kommande segrar. Men i det 
ton Gentliga Warschau hade Wittenberg under tiden 
Bsd 3,000 man pröfvade kärntrupper, hvaraf hälften 
joke ock sårade, i sex veckors (id med odödlig ära 
tavarat sig mot förräderiet inom murarna och utom 
lenmma polska konungens skaror, som tidtals beräknades 
loifai till 120,000 man. Den 20 Juni 1656 föll ändlligen 
iVanchau i polackames händer, till häUlen laget med 
itorm, till hälften med ärofull kapitulation; Wittenberg 
!311 ett offer för polackarnes hat, kastades, mot kapitula- 
IWI8I1B villkor, i fängelse och slöt året därpå som fånge 

Piga och ärofulla krigarebana. 
iQck ännu randades dagar rika pä lyckans skiften 
tora händelser. Johan Kasimir öfvergafs, strax 
Bladens er5fring, af sina flesta trupper; vid sin 
rida hade han dock mer än 40,000 man, Carl Gustaf 
llremot, undkommen som genom ett underverk, hade 
Onnst sig med kurfursten Fredrik Wilhelm af Branden- 
nrg och ilade i spetsen för 18.000 man, eldade af 
tfmttdSyataad ocb naeri, att återtaga WaiacViwx. f^i 



% 






F 



fi«n»to '" . joton K»"""' mus"- . 



•»^°«-"-:r "««"•.::;' ::d«>.«^'»»" 
»» ? ' £d .' »ri ;.!«>»"' 

eder. n»d v ^_^_,„p. „.d , 



lUDET TID WARSCHAU 



iDgde Biallalenka-skogeD och stod nu vid preussarneBJ 
^ida i böjd linie framtör högra polska flygeln. Fr&n 
iinnas leder störtade Johan Kasimirs kvarlianer och 
iiusarer, det ståtligaste r^-tlerl man kunde se, till anfall. 
Uplands, SmålaDils och Ostgöta ryttare mollogo dem ; 
men elOten var för siark och svenskarne aFaköto sina 
pialoler för tidigt; lederna begynte vackla och genom- 
brfllos; nnder höga rop inrusade polaka huaarerne. Men 
i andra linien mötte dem flnnarne under Fabian Berndes, 
jämte Wittenbergs och Sinclairs ryttare. Här möttea 
hagg med bugg och stål med stål. Polackarne ryggade, 
kastade om och kvarlämnade Oera hundrade af sina 
tappraste döda. Samtidigt kastade sig Carl Gustaf mot 
nya framrusande svärmar af tatarer, slogs i hetaste 
timlet som simpel soldat, nedsköt roed egen hand två 
tatarer, nedhögg den tredje : vildamea ursinne bragtes 
&tt rygga. Mörkret bröl in, och striden var oafgjord ; 
innn en natt tillbragtes under bar himmel utan föda, 
atan skydd i flendens grannskap bland döda och döende, 
med vissheten om en ny och blodig möda för morgon- 
digen. Med sådana trupper besegrar man världen. 

Vid gryningen den 20 Juli stod o svenakar och 
preussare på nytt i full slagordning. Nu var det deras 
lur att angripa. Första anfallet skedde mot en skogs- 
dunge framför förstaden Praga; efter en hel strid var 
ställningen lagen. Polackarne hade lämnat sitt artilleri 
utan försvar; kurfursten tog det; fotfolket på högra 
polska flygeln tog till flykten, ilade öfver bron till Warschau 
och uppref den bakom sig. Vänstra flygeln märkte detta 
och råkade i oro. Föi^äfvea red Johan Kasiniir med 
böner ocb penningar kring bland sitt folk; förgäfves 
hade hans hjältemodiga drottning Maria Lovisa med tårar 
appmaaat krigarne att stå för sitt l&.ad OC^i wn "&£%,. 



1 



66 REBKLL MOT 8IN LYCK4 

Carl Gustaf ryckte fram, hans kanoner sopade stranden, 
polackame skingrade sig i vildaste flykt, och slaget var 
utan räddning förloradt 

Polackame förlorade i denna ryktbara strid öfyer 
4,000 döda och sårade, femtio kanoner, all sin tross 
samt hufvudstaden Warschau, som gaf sig utan motstånd 
dagen därpå. Svenska och preussiska förlasten beräknas 
till 7 å 800 man. Men slagets följder motsvarade icke 
dess lysande framgång. Polackame samlade sig ånyo 
manstarke, trotsige och förbittrade; preussame med sin 
kurfurste gjorde fordringar, dem Carl Gustaf ej kunde 
bevilja, och tågade missnöjde sin väg. Ensam med 8 å 
10,000 svenskar mot fiendens hela makt och glödande 
hat, kunde ej Carl Gustaf bibehålla sig vid Warschau. 
Långsamt och försiktigt drog han sig tillbaka, hållande 
sig på defensiven, och så blef slaget snarare en vänd- 
punkt till Polens befrielse, än till dess fall. 

Men när den brännande julisolen glödde öfver sand- 
fälten kring Warschau, där många tusende döda män- 
niskor och hästar voro kringströdda till rof åt för- 
gängelsen, uppstod en förfärligt osund och vidrig luft, 
så man knappt kunde uthärda i staden och dess grann- 
skap. Dock var hela staden uppfylld med hoptals 
döende, sjuka och sårade, och slutligen utbrast i detta 
ofantliga lasarett, som ett alster af denna giftiga atmosfer, 
de tyska krigens gissel, en förödande pest, som bort- 
ryckte utan försköning hundrade och tusende, dem 
svärdet skonat; och från dessa förgiftade nejder gick 
mordängeln ut att hemsöka Östersjöns alla kuster, och 
rasade utan hejd åren 1656 och 1657 öfver hela den 
skandinaviska, finska och ryska norden. 



SIAOKT TTO WARSCHAO 

■-Ihider Cul Guelafs r^-ktbaia återtfig från Jaroslav 
a koDDngeos och hSrens ställning mer än en gång 
rtviflad. Instängd i det hörn där Sanfloden indyler i 
''ekhseln, aynteB svenska hären förlorad och hade verk- 
[en rarit det. om icke konungens snille, mod och lycka 
ADJt en DttSg alt Ofvergå San, ja att angripa och taga 
bkaernes läger pfi motsatta stranden. Men fienden 
tde framfor honom i atsikt att ulan rSddning bI& och 
nga honom i ett dylikt hörn, där Wieprtzfloden inflyter 
Weichseln. Konungen sammankallade sina ötverstar 
] krigsråd; enda medlet befanns att afleda Gendens 
>pmiirksamhel från härens verkliga kosa. En trupp 
irdfi Qtsändaa på vägen ål Lublin, för att inbilla fienden 
t man vilie komma därrarande svenska besättning till 
.ilp. Denna trupp var pä förhand tillspillogifven ; dess 
nmelae var att draga hela fientliga styrkan Sfver 
I genom sin undergäng rädda buf\'udstyTkan. 

VDeona afsikt doldes fär soldateme, men det hSgr« 
Iflt kunde icke bUfva i okunnighet därom. Hvem 
ralle anföra denna trupp? De tappraste tvekade. Dä 
■bjOd sig frivilligt öfverslcn grefve Gustaf Bertelsköld 
i anföra den åt döden vigda skaran af liffländare och 
nnar, vidpasa 300 man. Anbudet mottogs; truppen 
^tågade och lockade, som man förutsett, hela lithauiska 
Iren efter sig. Tre dagar värjde sig den !illa truppen 
lot en femtiofaldt starkare fiende. Slutligen svann deaa 
rafl, den sållade vägen med sina döde, den dignade, 
irblödde och föll under de oupphörliga anfallen dag 
fb natt. Pä mindre än halfva vägen till LubUn var 
uppen totalt förstörd . . . blott iym eller fem man und- 
immo nnder otroliga äfventyr genom skogarna till 
'uschau, och bland desse tå var grefve Bertelsköld en> 



I 



I 



I 

I 



69 RKSRLL MOT STTt LTCIU 

Kort efter slaget vid W&rschau drog sig Carl Gttstif, 
Cfyergifven af preussarne, tillbaka till WeslpreusseiL 
Konungens lynne var dystert; lyckan, som nysa aynt» 
honom »fyrkantig», hade hastig! återtagit sin skapnul 
af ett rullande klot. Stad efter stad, aträoka etter 
sträcka gingo, oaktadt segern, förlorade. Mest grlmde 
■ig konungen Cfver förlusten af Lilkauen, där Dfl Ift 
Gardie och Lewenhaupt allt mera bopplAst kämpad* 
mot förrfideriet inom och den vilda förbittringen aton 
lederna. 

— Hal utropade Carl Gustaf förtOmad, gif nH|:| 
Lithauen åter, och jag ger dess besegrare en hertigs kroafti 

— Ers majestät — svarade en röst ur skaran at, 
Öfrerslame, som samlat sig till krigsråd i konungens tlU, 
— gif mig två regementen, och jag ansvarar med mitt 
bufvud, att Liihauen åter skall vara ert 

Konungen vlnde sig om, förvånad Cfver djärOieteit 
af ett svar, som han icke rantat. 

— Och hvem, sade han, ansvarar m^ ffir, att jl(> 
ej utan gagn uppoffrar både regementet ocb ert hufm^i 
grefve Bertelshöld? 

— Min lycka, genmälde öfversten djärfL 
Konungen smålog och vSnde sig till grefve SchU^ 

penbach, som stod vid bana sida. 

— Det finns finnu en dödlig, som tror på lydSM 
sade han. 

— Det år ers majestät, som bragt världen pä dtimi. 
tro, svarade Schlippenbach mera smickrande, fen (Ar 
tillfällel välbetänkt. 

Carl Gustaf rynkade pannan, och den långa, yttenl 
smala mustaschen krökte sig vid det bittra löje af b«- 
dra^rna förhoppningar, aom spelade kring hans ovanlig 
^ockä öfverlSpp. 



RKBELL MOT SIN LYCKA 

— Ni inväntar mina order i morgon bittids, SH 
han till Bertelsköld, eom föi^ähes sökle i konongen 
annars så uHrycksfnlla blå ögon läsa arten af det nppdn 
som väntade honom. 

Carl Gualafs rastlösa ande hatade hvilan oeh arbetad 
ständigt på nya planer, deD ena djärfvare än d«n andn 
Del var eom både en aning sagt honom, att bana ban 
på ärans och litvets höjder skulle blifva kort, och K 
därför hvarje minut var honom dyrbar. Han sofgansk 
Utel. Ofta väckt under natten i fält — han hade gifvj 
sträDga befallningar att aldrig skona hans hviia — oc 
tidigt uppe om morgonen, lade han sig vanligen gansk 
aenl — såframt icke vinet understundom tyngde han 
bufvud. Så satt han Shen nu på aena kviJlen ling 
aedan bana chefer och soldater gått till hvila. Eosai 
med gunstlingen Schlippenbach, betraktade konnnge 
med mörka och tankfulla blickar kartan fifver Polet 
detta bana drömda rike, som låg framför hoD^ 
bordet — ett pappersblad, ett namn, vfisenlOet < 
8om verkligheten själf i denna stund. 

— Fördömde brandenburgare i utbrast hai 
blicken fästad pä Ostpreusaen, den landsträcka, eoi 
Fredrik Wilhelm begärt och Carl Gustaf vägrat och »oi 
till följd haft kurfurstens återtåg. — Gif tiggaren sm{ 
på hans bröd, och han skall ännu därtill begära os 
Oami Han tror då, denne schakal, att han endast b< 
h&fver följa i lejonets spår, för att mätta sig med det 
byte och kanhända en dag vara den törsta att sönde: 
alita ain fallne herskaiea lemmar. 

Schlippenbach, den svekfulle kurländaren, följd 
konungens blickar och stannade, likasom han, vid Os 



ver Polei 



YID WÅRSCHÅO 71 

— Schakalen är af hundens släkte, sade han med 
Il tretydiga iGje, som den tidens ränkfulla statskonst 
gt på hans läppar. — Häll köttstycket för hundens 
M, och han följer hvarthän hans majestät behagar. 
idvig XI var en stor statsman. Han hyllade hela 
a regering igenom en grundtanke: »man lofvar, 
en häller icke». Och Ludvig XI underkufvade hela 
nudoike. 

— Du har rätt, ätertog konungen, hvars statskonst 
nrkligen bar mänga spär af Schlippenbachs räd. — Svek 
ot svek, list mot list . . . ah, mina herrar furstar, det 
' en nemesis t I ansen mig för en hand knuten kring 
trdfäatet; jag vill visa er att denna hand förstär icke 
idast atf slä, utan ock att lata eder dansa som dockor 
r mina trädarl 

Bedrägliga statsklokhet, som tillhörde tiden och som 
ke förmädde höja sig till den storsinta redlighet, 
rilken försmär att begagna låga medel för höga mål! 
tt dämti icke stå öfver sin samtid, var hjälten Carl 
ostafs mörkaste fläck — och däri låg hemligheten af 
ina hJl. 

— Men — utbrast konungen, sedan han än en gång 
pnde med blicken genomilat den på papperet lilla 
mden af det vidsträckta Polen — hvartill tjenar all 
okhety all snillets fyndighet, om ej lyckan följer den 
kUigea fjätl Gå . . . var den visaste bland människor, 
m störste bland hjältar, men kämpa mot denna egen- 
aniga, nyckfulla makt, som man kallar lycka — och 
I tänker förgäfves och blöder förgäfves och är dock 
tet Säg mig, Schlippenbach, finnes det en dödlig, 
m kan befalla lyckan att vara evig? 

— Ers majestät, sade gunstlingen, jag tror ej på 
imijrden — den åtarke mannen tror enda&V v^ «v% 




72 REBELL MOT SIN LYCKA 



själf — men det gifves likväl människor, hvilka så 
länge och ihärdigt äro lyckans ganstlingar, att man 
emot sin vilja kommer att tänka på stjärnors inflytande. 
Ers majestät är en af dessa en gynnande stjärnas skydds- 
lingar. Ett ögonblick förmörkad, lyser hon åter med 
klarare glans. 

— Denne Bertelsköld — fortfor konungen, utan att 
höra kurländaren — han trotsar på sin lycka, och det 
tål jag icke numera. Hvad ger honom rätt att föra ett 
sådant språk? 

— I sanning, genmälde Schlippenbach, grefve Bertel- 
sköld är en ovanlig man. Utan att äga ett lysande 
hufvud, ja utan andra egenskaper än ett trotsande mod, 
har han likväl alltsedan sin ungdom seglat i med- 
gången. Han har kämpat i hundrade strider, han har 
undkommit otaliga lifsfaror, utan att såras en enda 
gång, alltsedan vid Nördlingen. Han har ständigt stigit 
i rang, titlar, rikedom och anseende; man känner icke 
med visshet hans börd, man vet blott att han är en 
uppkomling, på hvilken eders majestäts höga före- 
trädarinna slösade utmärkelser utan måtta. Hans be- 
sittningar äro nu bland de största i riket, och det skulle 
icke förvåna mig, om, efter allt detta, ers majestäts 
nådiga skämt om Lithauens hertigkrona ginge i full- 
bordan för grefve Bertelsköld. 

— Du har rätt — genmälde konungen efter ett 
ögonblicks paus — denne man har någon rätt att tro 
på lyckan. Jag behöfver sådane män. Och likväl — i 
denna stund föraktar jag dem. 

— Desse män, ers majestät, äro små i jämförelse 

med snillet, som själf skapar sitt öde. Och snillet be- 

gagnar dem som blinda redskap för sina ändamål; engång 

försliina, kastas de borl. lå^ii ^V\»\Vt ^m\^«i\!^>(&Vi^ 



8LAGKT VID WARSCHÅO 78 

tOlåt mig nåmna, att hans stolthet är lika stor som hans 
lycka. Ingen af ers majeståts adel tål honom vid sin 
aida; håna rätta plats är i eröfradt land, hvars fördomar 
man ej mer behöfver skona. 

— Likväl bör jag ännu söka att vinna lithaueme. 

— Man lofvar, men håller icke. Man smeker dem 
först med en hand så mjuk som en kvinnas och tuktar 
dem sen med en gissel så hård som Bertelsköld. Vill 
eders majestät på allvar behålla Lithauen, läka dess sår 
och bereda dess välstånd . . . nåväl, ditsänd då WQrtz 
eller Dahlberg. Men vill ers majestät till en tid utan 
fftrskoning behålla landet som krigsunderpant, skicka då 
Bertelaköld med en generalsfullmakt på fickan, och han 
•kall med förbundna ögon taga landet tillbaka. Denne 
man har en egen förmåga att, i det han själf oupphörligt 
•tiger, bringa andra att falla. Lyckan, ers majestät, 
lordiar alltid revanche. Hon slösar sina håfvor på 
Bertelsköld blott med förbehåll att göra hela hans om- 
gifning olycklig. 

— Med eller utan försköning, återtog konungen 
mörk» Lithauen är så godt som förloradt och måste åter- 
vinnas. Lewenhaupt har jag återkallat för att skydda 
Karelen; De la Gardie, omgifven af rasande bondhopar, 
ir nästan tillintetgjord. Hvad angår mig framtiden? 
Lithaueme ha redan tjugu gånger bedragit mig. De må 
ikjila sig själfva; jag skickar dem Bertelsköld. 



A ^ nt. A«r. lUnstr. IL 



RKSKLL MOT SIN LYCKA 



7. GreNe Gustaf BertelskOld. 



E", 



igadenX^ 



i slumt a( Au^Bti samma Ar 1606 tågade i 
I trupp af vidpasB 1,200 man, dela finnar, dela liCQIn- 
dåre, bälften rxltcri, hälftdD fotfolk, pri elttndiga al regntt ' 
uppblötta vSgar iniit LitLaiiens Ademarker, i ahilrt til | 
undsgiia därvarande ffiatningar och bibehålla landet n 
Bvenskames välde. Denna Tinga styrka var aUt hfld I 
Carl Gustaf för ögonblicket hade alt uppatfiUa mot |8 
hämndlystet och rasande folk, som, man ur huset, tiO 
antal säkerligen inemot hundratusen stridbare mSn, hade ' 
resl aig alt försvara sitt fädernesland mot nllåndskt 
förbyck. Olikheten af denna styrka, djärfhelen af detta 
t&g syntes gränsa till vansinne och ogillades af alla 
krigserfame höfdingar säeom ett onyttigt förspillande it 
tappre soldaters blod. Men sannolikt hade just det vig- 
aamma i företagel anslagit konungens lynne, och möjligtn 

I räknade han på sina ftendera oenighet, deras brist pt 
krigsvana och deras dåliga beväpning — allt fördelar, 
hvilka, under andra förhållanden, väl kunnat jänmt 
atridskrailemaa olikhet, men hvilka hSr alltför starkt 
motvägdea af själfva landets beskaffenhet. Ty den svenska 
truppen hade att genomläsa omätliga skogar, stora sump- 
marker, Btrida strömmar, ödelagda nejder, där förråden i 
för dagen blott med största fara kunde anskaCas och dår ^ 
det dessutom var omöjligt alt medföra mer ån fyra eller 

I gex lätta fältkanoner. 

[ I spetsen för detta tftg red numera generalmajoren 

gretve Gustaf Berlelaköld, redan länge en gammal bekant 
aedan Gustaf AdoUs Mim. ^«n loia^ wAxN» ^^u^s^qa . 



CREFTJE GUSTAF BERTELSKOLD 



75 I 



TCr na en högv&xt och nägot korputent man om fem 
och fyrlio år, med ljust hår, blä JJgon, ett ansikte brynt 
»I Polens aol och Ifitt tecknadt med ärret af elt sabel- 
hugg sedan striderna vid Lech. Mycket i hans person- 
lighet påminde om den store Gustaf Adolfs drag, framför 
■Ut HgQnenB uttryck, hväUningen af den höga pannan 
ooh den resliga gestaltens kämpaformer; likväl saknades 




Irjlltens enkla värdighet, hans lugna flärdfria storhet, 
nm imponerade sä starkt just därför att den icke be- 
bOdade sig därom, Den forne ynglingens veka drag 
' kade änder sex och tjugu års strider och faror härdnat 
01 ett uttryck, som snarare liknade trots än hjältemod; 
du befallande blicken bjöd ovillkorlig lydnad, det skarpa 
dnfet Ofver de muslaschprydda läpparna aTil'iddQ «a 
b/v bealatsambei. Generalens hela geataM a^piVakj 



BBBBLL UOT Sm l.VCIU 

mera egnad alt ingifvK fruktan, ön kärlek i 
troende. 

Med allt detta var ^tve Bcrtelaköld, dir 1 
flin starkt byggda slora mörkbruna favorilhäst, en Bift 
krigare, hvars gl&nsande harnesk ocb fjädrade storml 
pft långt håll igenkändes af fioldaten, där faran var slJ 
och striden hetast. 

Några steg bakom honom red en smärt svarthl 
ocb sTarlögd yngling af föga mer än xjutton år, ht 
tankfulla uppsyn läl ana en själ, som gärna försjfin 
svann ande drOmmar. Bernhard Bertelaköld — ty 
»ar han — syntes under det enformiga tåget ger 
skogen foga gifra akt på sin omgifning. Vid hans t 
red faderns lifknekt, den af ärr öfversållade ga 
ryttaren Pekka, hvilken läsaren torde erinra sig 1 
Breitenfeld och Bajern. Dä ocb dä öppnades ryttu 
mun, att med en troljenares vanliga frihet afbryta vi( 
enformighet; men när han icke Tick svar, slöto sig 
gamles läppar i trumpen lystnad, och så hördes på 
sänka vägen endast hästfötternas jämna Iraf och 
ryttares anrop dft ocb då, för atl hålla ain häst I 
moraset cid vägkanten. 

Så fortgick tåget en stund i tystnad. Pekka ka 
dock icke underlåta att mumla för sig sjätf, i det 
helrnklade sin unge herre med en blajidning af fSrtryt 
och faderlig valvilja: 

— Gslna pojke, han hvarken ser eller bör. 
är i stånd att rida rakt in i moraset, utan att ml 
det. Gud nåde så visst, det lynnet har han af mor 
salig grefvinnan var en aädan som gick ocb drÖmd« 
ljusa dagen; hon såg i syne, kan jag tro. Anfäkta såi 
lolk, jag förstår m\g \ck« u^på dem. 



ORIinn G08TAF BSRTXLSKÖLD 77 

— Pekka — utropade grefve Bernhard, hvars tankar 
plötsligen hade ledt honom på ett annat ämne — säg 
mig, hvad fir det fOr historier som gå om min fars 
kopparring? 

— Hvad skulle det vara? genmälde Pekka und- 
rikande. 

— Det var borta i Finland en som ville ha ringen, 
Dch jag har lofvat henne den, när jag engång ärfver 
Bin far. Jag tänkte då icke vidare därpå, men när 
jag i gftr såg den på min fars flnger, frågade jag hvarför 
han bar en så simpel ring. Då rynkades hans panna, 
han genomborrade mig med mörka ögonkast och frågade 
tillbaka: »Vet du om dess historia ingenting?» — Nej, 
sfarade jag. — »När jag engång dör, sade han, skall 
dn finna mitt testamente förvaradt i Abo hofrätt; där 
tb dn veta hvad du behöfver.» Därpå förmanade han 
■ig att aldrig lämna ringen ifrån mig, när jag engång 
•riiållit den. Säg, Pekka, hvad skall detta betyda? 

— Hvad vet jag? genmälde ryttaren i sin förra 
ton. Det måtte väl vara en kärlekspant från grefvens 
■Dgdomstid. 

Grefve Bernhard ryckte otåligt i tygeln. 

— Jag frågar, är det rätt? utbrast han. Aldrig ett 
■d af förtroende från min farl Aldrig en faders 
Uriekl Fruktan, lydnad och åter fruktan och lydnad 
odi stfindiga förödmjukelser — det är min lottl Hvarje 
addat i armén vet mera om min fars hemligheter, 

h jagl 

— Generalen är en lyckans mani inföll ryttaren 
listan utan att tänka därpå. — Grefve Bertelskölds lycka 
hde blifvit ett ordspråk i hela armén. 

— Han lycklig 1 återtog den unge ädlingeiv ivääl^iv 
å^Ugrt Ja rii, om man kallar det lycka, aU &\.äivd\^ 




78 RKBSLL MOT SIM LYCKA 

stiga i makt, åra och rikedom. Men vet da tII, att min 
mor dog vid tjugusez års ålder, att två mina yngn 
bröder gingo före henne i grafven, att olyckan rondt- 
omkring slår ned på dem vi äga och älska, att vårt 
underhafvande dO af hunger och förbanna oss, ja att 
hela den svenska adeln hatar och afundas oss! Ock 
vet du väl, att där aldrig varit mellan far och son annat 
än ömsesidigt misstroende och en känsla som men 
liknar hatet, än kärleken. Ah, jag är mycket olycklig, 
och min far är det icke mindre. Välsignelsen sti^ 
öfver oss all yttre glans . . . 

— Det är er farmors välsignelse 1 inföll ryttaren, i 
det han aftorkade en tår vid den milda Meris minne. 

— Ja, men förbannelsen trampar våra hfilar 
och kastar för våra fötter elände, hat och tårlösa 
grafvarl 

— Det är er farmors fars förbannelse! genmälde 
Pekka, i det han sorgligt skakade sitt gråa hufvud. 

Grefve Bernhard försjönk i sina tankar och svarada 
icke. Den nedgående solen kastade, sina sista strålar på 
en tät skog af lind och bok, genom hvilken truppen 
hade att tåga. Flera korsande vägar, alla lika eländiga, 
passerades; men den, på hvilken truppen tågade, begynte 
att blifva alltmera smal, alltmera sumpig och eländig. 
Generalen lät göra halt, tillkallade vägvisaren och sporde 
med hotande ord, om vägen verkligen ledde till fist- 
ningen Birzen, marschens närmaste mål. Mannen, en 
jude, bejakade detta med dyr ed och krökte sig till 
jorden för den stränge höfdingens blick. Tåget fort- 
sattes. 

Emellertid gick solen ned bakom topparna af träden, 

ett annalkande åskväder betäckte himlen med svarta 

moln och påskyndade nAxVi^Va VcöötviW ^S^Kt iSN. \^i& 



OREFVR ODSTAP BRRTELSKÖU) 

hade man före natten bort hinna Fram tilt (Ssl- 
&ing«n, oph aäväl chef aom manskap motsägo därför ej 
Qtan oro den tilltagande skymningen i en obebodd nejd, 
hvars faror Ökades af vissheten att vara omgifven pfi 
■Ila sidor af lurande fiender. Generalen lät päskynda 
mBTBchen och skickade ett avantgarde af trettio ryttare 
alt I förvSg underrätta sig, om icke skogen toge slut och 
tlillen kunde uppn&s förrSn natten fuilsländigt inbrutit. 

Denna trupp dröjde länge borta. Vägvisaren be- 
T&kadea noga och {ägnades med den glada utsikten af 
ett rep, i ordning att hissa honom i närmaste träd vid 
minsta aning om förräderi. 

Åskvädret bröl ut, och blixtarna Ijungade öfver 
bokarnas kronor. Truppen nödgades marschera vid 
lackelaken och i slagordning, för att vara beredd pA det 

Di hördes mellan knallama af äekan gev&rsskotl pä 
fäga afslAnd, och mot truppen sprängde med lösa tyglar 
några man af förtruppen med den betänkliga under- 
rilteUen, att skogen, långtifrån att sluta, blef framäl än 
olindigare, och att vägen slutligen slängdes af en stark 
färfanggning. Ingen Bende hade ännu synts till, men 
ryttame hade aflossat några pistolskott för att varna de 
(ftertågande. 

För andra gängen lät generalen göra halt och fram- 
ISta den skälfvande vägvisaren. 

— Usbng, röt Bertels köld, du har bedragit osa. 
Vtij mellan dessa tväl J 

Och därvid lät han i ena handen klinga en böra I 
med dukaler, medan hans andra hand pekade på det I 
Krdiga repet. 

vägvisaren grät och bad om försköning. Pöig&fvea. 
car obeveklig. Repet fastades vid p«tiftu »I 



80 REBELL HOT BIK LYCKA 

en bOg lind, och enaran träddes om syndarens }a 
medan, likasom på hAn, den fyllda börsen hölls klingar 
(Or bans öron. Ovädrel log till. 

Truppens belfigenhet var i själfva verket ytte 
farlig. Vikeledd, (Orrädd i en okänd ödemark, omgih 
af fienden, natten och Åskvädret, hvarje Ögonblick uli 
för anfall i Dank och r)-gg, var den ur atånd al 
mörker och moras bilda en regelbunden slagordning ( 
hindrades ännu därtill af det strömmande regnel 
begagna kanoner oeh handgevär. Men förtroendet 
antörarens lycka var efi slarki, all ännu ingen fOrlt 
hoppet om räddning — och juai denna tillföraikt 
ulan tvifvel truppens räddning; utan den hade «Ut v 
förloradt. 

Grefve Bertelsk5ld visade sig detta förtroende vi 
Hans slftmma förlorade intet Ögonblick sitt befallai 
lugn; alla hans order buru den omisskänneliga stamp 
af klar besinning och fast beslulsamhel, Endast Ive 
val syntes möjliga. Antingen skulle man retirera san 
väg man kommit och, sä godt sig göra läl, forska 
sig vid första fasta position, där man filminstane h 
ryggen fri; eller skulle man bivuskera pä stället, ( 
en förhuggning rundlomkring och sålunda i bästa möj 
ordning vakande afbida morgonen. Båda förslagen syi 
lika vådliga, båda näelan outförbara, och likväl syl 
intet annat återstå. 

Generalen hvälfde inom sin djSrfva panna en tre 
plan. När hvarken hotelser eller lockelser förmå 
något på vägvisarens halsstarrighet. läl chefen borti 
rännsnaran från hans hals, tog honom afsides och s 
lalade med honom bvad ingen kunde höra. Några pi 
Mil gretven på ena sida.» E6rdubblai sina penningeani 
på den andra hotal lönidaica mft^ *Mkc?»iAi^ -^^ 



GRBFVB GUSTAF BERTELSKÖLD 81 

dande kol. Andra dftremot tro med mera skäl, att juden 
erhållit löften om stora friheter fOr sina trosfOrvanter, 
ja att Bertelsköld med ed förbandit sig att förskaffa dem 
fritt inträde i alla Sveriges besittningar, hvilket härtills 
Tarit dem förbjudet 

Följden af detta samtal var emellertid alldeles 
orintad. Generalen lät nämligen upptända eldar, sam- 
manföra kanoner, hästar och tross på de punkter af vägen 
som erbjödo den fastaste mark, kvarlämnade till deras 
betäckning vidpass trehundra man och höll till ^itt folk 
ett kraftigt uppmuntrande tal, hvari han lofvade dem 
seger, byte och hvila, endast de noggrant efterkommo 
hans befallningar. Men själf, jämte hela sin öfriga 
styrka, lätt ekiperad, drog han sig några hundrade steg 
tOlbaka, släckte facklorna, utdelade ny lösen och inbröt 
därefter, med vägvisaren i spetsen, på en smal biväg till 
höger i skogen. Soldateme, vane vid blind lydnad, 
nijde honom, tre och tre i led, under djupaste tystnad. 

Tåget var ytterst mödosamt. Hvarje ögonblick 
snafvade soldaten öfver vindfällen eller nedsjönk till 
medjan i moraset ; alla rop voro strängt förbjudna, ingen 
enda Ijnsstråle upplyste nattens mörker, blott stundom 
blänkte mellan träden en blixt, och regnet fortfor att 
bDa i strömmar. Mången blef efter af trötthet, mången 
fOnriDade sig, men de öfriga fortforo med okufveligt 
mod att trampa sin svåra väg. Så kom man efter 
Bära en timmes vandring ur skogen. Man hade kring- 
gått fienden; oaktadt mörkret kunde man urskilja en 
stor slätt, och på a&tånd hördes ett sakta sorl af 
människoröster. 

Grefve Bertelsköld mönstrade nu sin styrka, så 
godt det var möjligt i mörkret, lät manskapet ett 
ilgonblick andas ot och stärka sina kiafXei m^^ «tk 



89 ribhx mot sm lycka 

bägare vin. Därpå upprepade han aina lOften om seger 
och byte. 

— Där, mina gossar — och han pekade åt vänster, 
där sorlet hördes — där står vår fiende. Han lurar 
bakom sin förhuggning på oss, som en varg på sitt rof ; 
han är så säker på sitt byte, att han icke ens vårdar 
sig om att komma och taga det Vi skola lindra hans 
besvär och hälsa honom på ett sätt som han minst 
väntar sig. Tron icke, gossar, att dessa skurkar kommit 
tomhändta. Adeln häromkring har dragit i Hit med 
bönderne ; de hafva både mat och vin, som skola smaka 
oss förträffligt. Och här ha vi slätten framför oss 
uppfylld af rika adelsgods; när dagen gryr, iro de våra, 
jag ger dem till plundring. Segra vi, blir enhvar af 
eder en rik man, men låta vi skrämma oss, skaU ingen 
af oss med lifvet undkomma. 

Ett sakta sorl af bifall hördes i soldatemes leder. 
Faran, hämnden och roflystnaden, allt förenade sig att 
stegra deras mod. Nu bröt man åter upp med största 
försiktighet. En bäck låg i vägen; den genomvadades; 
ett till hälften afmejadt åkerfält; det trampades ned. Så 
klokt och varsamt anryckte truppen, att lithaueme icke 
anade faran, innan det var för sent Med all sin upp- 
märksamhet fästad på skogen och förhuggningen, väntade 
de hvarje ögonblick att se svenskame framrycka från 
detta håll och muntrade sig under tiden i ovädret med 
vin och mat, dem de medfört från adelsgodsen. 

I stället för gevären, dem regnet gjort obrukbara, 
hade Bertelsköld väpnat sitt folk dels med ryttarepikar, 
dels med blanka huggvapen. Komne alldeles obemärkt 
tätt bakom fiendens rygg, inrusade finname och lifQän- 
darne med ett skällande hurrarop i lithauemes läger. 
Förr hade desse vänlal se YÅiom^^T^ ta^n&iN]^, \ ^^t^xs^- 



aRBFVR ODSTAP BERTRLSKÖLD 

liliiket uppstod den [örfärligaste villeiralla. Tjngufali 
,it\rr!.ig>itia till antal, men öfverraskade, rädvilla och titl 
Hii d>'l vapenlösa, skingrade sig de täta massorna genast 
^H fi.<r^Ia angreppet ät alla håll. Fruktajisvärdt, utan 
>jejd och förbarmande, rasade flnnames pikar och svSrd; 
del var icke en strid, det var elt slaktande, vildt, mordiskl 
Qch skoningslöst; mer ftn trfitusende stupade för deraa 
hngg nJUtan utan försvar, de öfrige sökte fria ^tet med 
ilande hast; hela lägret, slipprigt af blod, beaälladt med 
döda och sårade, uppfytldl med vapen, lifsmedel och byte 
af alla slag, var inom mindre ftn en timme fullständigt 
I angriparn es händer. 

Segern vai vunnen, men faran ännu icke förbi. 
Man hade änna två eller tre liramar Ull gryningen. 
Bertelsköld, fruktande att i sin tur blifva Gfverraskad, 
sedan fienden kommit till sans, uppställde en del af sitl 
blk I slagordning framför lägret, medan de öfrige, ej 
ulan stor möda, genombrölo förhuggningen, för att bana 
!ntt genomtåg åt de kvarlämnade. Soldaten, ytterst ut- 
atlad af marschen, regnet, striden och mördandet, 
isade denna gäng lust alt genast beg^'nna med plun- 
dnngen. Anförarens kraftiga stämma hejdade oordningen; 
man såg honom öfveralll, outtröttlig och obeveklig; be- 
iBning och straS utdelades lika raskt; Bertelsköld var i 
denna stund en icke ovärdig lärjunge af den store Gustaf 
Adolf- Hans järnvilja lyckades att återknyta dtscipbnens 
iMsnade band; fienden hade hvarken lust eller tillfälle 
Ut laga revanche, och när ändtligen den efterlängtade 
digen grydde, såg man hela den svenska styrkan, med 
(D ringa förlusl af tjugu eller trettio förvillade samt lika 
inånga döde och aårade, välbebållen, dock dignande af 
Itätthet, eamlad uti det erö&ade lägret. 



f^A-y fM' 




REBELL UOT SIN LYCKA 



8. Mened fOrlamar lyckan. 



i 



Bv' 



it blodiga oederlag, som Bm" 
telsköld anställde bland li- 
thsuernea landBtorm, var en- 
dast ett af trigetB växlaade 
skiften, rikare på hfimnd och förödelse, äo pS verklig 
framgång för de svenska vapnen. Hvad man lätt knnde 
förutse, inträffade. Fienden, som vid dagens inbrott 
ej mera kunde misstaga sig om den svenska truppens 
ringa styrka, slöt sig ånyo tillsamman med fördubb- 
)adt raseri, likt vfigen i kölvattnet af den djärfva alnp, 
aom ett Cgonblick förmått klyfva dess bädd. Bertd- 
skOld beliöfde all sin klokhet, all den masterliga taktilt 
han lärt i Gustaf Adolfs och sedermera i Baners och 
Torstensons skoia, för att, kringsvärmad af fiender, 
^komma Öfver slätten, hvila sin utmattade trupp, upp- 
lifva dess mod f^nom bytet af två eller tre plundnuln 
adelsgods samt slutligen, förenad med återstoden af 
De la Gardies kvarlämnade trupper, framtränga ända 
inemot Vilna. Allt detta lyckades emellertid genom vål- 
beräknade rörelser, genom soldatens disciplin och ihärdig. 
bet, mdhånda ock genom tiendL«na oenighet och ptuDdriRga' 
Ty hårdt ItSrtrtAl »I ^\^»- *4éo,^?i. ' 



EHENSD FfiRLAMAR LYCKAN ^^^1 

nade den lithauiahe bonden icke ogärna hvarjfl'^H 
fiDfålle Btt förödmjuka och plundra desae. Öfverallt dir 
landslormen gick fram i svenskames spär, darrade sloll 
och gods för sina egne ej mindre än för fienden. Landet 
blef grufligen fOrödt af bSde vän och ovän; grästiga 
illbragder (öröhi-ades, men äl\'en mänga drag af upp- 
oSrande försakelse, af lifegnes rörande trollet mot mild^ 
herrar, omtalas från denna härjningens tid. 

Berlelskölds djärfhet och framgång förvånade lilh 
erae på det bögsla. Råe och vidskeplige som de varo,^ 
^kte ds därlill en öfvernaturlig grund. Trettiåra krigeta 
balfglömda rykten om Qnnarnes trolldom återupp- 
Ufcadea; så stor var hlhauemes fruklan, att en enda 
MJdat af finname blott genom sin lyftade hand, blott 
pnom några mystiskt uttalade ord dref hela svärmar pä 
flykten. Berlelsköld förstod mäalerligt alt begagna sig 
dårutaf. Fångar i hans läger tillätos, likasom händelae- 
<iB, att blifva villnen till sällsamma besvärjelser, till- 
itäjlda enkom för deras skull. Än var det en soldat, 
aom, förklädd till en af Lithauens längesedan afdöde 
itorfurstar, uppsteg genom en lucka i golfvet och bugande 
tiekte generalen den storfuralliga kronan. Än var det 
en tam örn, som i hemhghet utsläpptes och var dresserad 
ttt Bätta sig på Bertelskölda hjälm i fångarnes äsyn. 
Ao flter fSstades generalens mörka blick på en viaa 
punkt uppä fältet, han vinkade hemlighels ful It, man 
gtftfde och fann ett stort förråd af vapen och lifsmedel. 
Atlt delta sågo fångarne, och därefter lät man dem 
r\mma. Ändamålet var nära att vinnas. De rymde 
hlhauerno utspridde vidunderliga sägner. Hvilken mänsklig 
makt förmådde väl något mot denne mäktige höfding 
och trollkarl, som efter behag berakade 6tv« uv&u, 
mimustor och djur oeb som, komm«a \ u^, «(A«a.i. 



I 



86 RKBEU. MOT SIN LYCKA 

behdfde peka p& majken, for att finna lifsmedet och 
vapen i ötverflöd? 

Oaktadl Bertelsköld dragit lilt sig alla disponibla 
Bvensha trupper i bela landet, steg hans armé icke fulll 
till 3.000 man. Med denna ringa styrka kunde i långden 
intet väsentligt utr&das. BeKelskOld var därför betänkl 
på att vinna sitt syfte genom list, och sannolikt hade 
han fOr delta ändamål order förestafvade af ScUippen- 
bacha statakonat. 

Först vände han sig till godshcrrarne, lofvande Ii 
svenska regeringens vägnar att än vidare utvidga adelns 
atora privilegier och företrfiden. N&r detta misslyckade?, 
vfinde han sig genom utskickade till böndeme, lofvande 
dem frihet frän lifegenskapen, frihet från alla utskylder, 
ja att gifva dem alla deras herrars slott till sköfling. 
Äfven detta försök strandade mot folkhatet. Då tillgrep 
Sertelsköld en ny list, djärl liksom allt hvad han före- 
tog. Han låtsade vara högeligen förbittrad på svenska 
regeringen, som sökte alt undertrycka det tappra och 
ärofulla lilhauiska folket samt brukade honom till 
redskap därtill. Han ville därför med Lilfaauens ständer 
öfverlilgga om bästa sättet att med dem förlikas och lät 
därvid icke otydligt pfiakina, att han väj vore benägen 
att förråda sin konungs och sina landsmäns eafa, allenast 
han för sin del erhölle motsvarande fördelar i pennitigar 
eller länderier. 

Lithaueme höllo just då på hösten ett slags landt- 
dag i Vilna, där de med eder och höga rop förbund» 
sig att utrota svenskarne till sista man. Bertelakölds 
föralag funno därför i början föga gehör och aoaågos 
snarare som ett tecken till vanmakt och fruktan. Men 
etter hand yppades olika lBi\ku. Rx^^' »lo tlvQ fr&nt 
maxiåe lidfdingena törbund mftÄ 4\it-j\Ävjii. \a^ « 



MBNSD FÖRLAMAR LYCKAN 87 

lig och utbredde Ofverallt en vidskeplig förföran. Att 
blifva en så burlig man på godt maner kvitt, borde 
anses för en önskvärd sak, och därtill kom hos mänge 
tf adeln inna ett hemligt skäl. De fruktade nämligen, 
att deras bönder, när landet var rensadt från flenden, 
iknlle fordra belöning för sitt utgjutna blod och sätta 
i tara hela adelns makt. Däremot, om man inginge 
Arlikning med Bertelsköld, kunde denne vara med sina 
trapper behjälplig att hålla den upproriska bondhopen 
i tygel, tills allt hunne återkomma på den gamla foten. 

Bertelsköld stod i ett välf örskansadt läger vid floden 
Vilia, mellan Vilna och Kovno, tre eller fyra mil från 
det förstnämnda, och passade på tillfälle att bemäktiga 
lig den rika staden. Efter mycken inbördes split och 
tvist bland lithaueme, beramades ändtligen en samman- 
komst mellan den svenske generalen och sex de förnämste 
magnater och prelater, för att uppgöra förlikningsvillkoren. 

Det var en solklar och varm dag, ehuru man redan 
låg slutet af September, öfver ett smalt ställe af floden 
uppfördes en provisionel bro, på hvars midt man hade 
uppslagit ett tält för sammankomsten. Båda partierna, 
Bertelsköld på sin sida och lithauerne på sin, hade med 
liflig ed på sakramentet förbundit sig att den dagen 
upphöra med alla fientligheter och obrottsligt lämna, den 
ena den andra, fri ankomst och återfärd. Till yttermera 
säkerhet posterade hvardera parten vid hvardera ändan 
af bron en vakt af tolf man, alldeles lika beväpnade. 
Midtemot svenska lägret på andra sidan om floden hade 
lithaaeme uppslagit sina tält, där de med dansar och 
krigiska sånger firade sin väntade snara befrielse från 
det svenska plågoriset. 

En tilldragelse, hvilken man bort förutse, var uara 
åä Bion MåumoMaJtomaten redan i dess b&T^&tv. ^\^xv^ 



flnriEtme och lirttändarne spridde sig dofrs ryklen, itl | 
deräs höfding ämnade förråda fäderneslandets uk ad < 
sälja dem själfva fil fienden. Missnöjet, i bäqn 
hviskande och skyggt, b I ef småningom högljudl och hoUdi | 
att otbriala i Öppet myteri. Generalen såg fann och | 
hastade att förekomma den. Han läl inkalla nftgn il ' 
de mest ansedde offlcerarne i sitt tält och förtrulde dtm 
sina planer. Därefter blandade sig samme ot[i(%ran i 
sotdalernes leder och erbjödo sig att med sisa bofvudBD 
ansvara för högste hefälhafvarens redligheL Soldsienit, 
uppbragte och misstrogne, borde dem ej. drogo tmt 
vapen och hotade i vredesmod att nedhugga alla (Sr 
rädare. Myteriet log till. Penningar uldeUiles, men uiu 
verkan. Man skrek atl generalen vtile f&rsl k6pa ocb 
sedan sälja de sina. Hela planen rar hardi nflra iB 
tillintetgöras redan i sin början. Berlelsköld var uloai 
sig af harm. 



MENBD FÖRLAMAR LYCKAN 89 

r rykten och skvaller misstro eder chef, som tjenat 
vriges krona med heder i sex och tjugu år, som delat 
a edra faror, som slagits vid er sida och hungrat och 
stat och lidit som den ringaste bland er. I vågen 
Da en sådan man förrädare I 

Ynglingens ord förfelade ej sitt intryck. Soldateme 
lynte blygas för denne skägglöse pilt, som erinrade 
m om krigarens pligter och ära. 

— Tiderna äro onda, sorlade några af dem; man 
t ej mera hvem man bör tro. 

— Min far är en man af heder och tro, utbrast 
fifve Bernhard ånyo förbittrad. Han har lofvat er, 
asom han lofvat fienden, att föra denna underhandling 
iå strängaste redlighet å båda sidor. I hafven hört 
t han svurit därpå, och den som ännu vågar tvifla på 
08 ära och ord, honom kallar jag en lögnare och 
mar honom att slåss med mig på hvad vapen som 
bt, han må vara officer eller soldat ... i fält är hvarje 
pper soldat en adelsman. I tigen; finns ingen bland 
; som antager min utmaning? 

Soldateme tego. Ofvertygelsens språk hade verkat 
i dem och brutit myteriet. De skingrade sig efter 
Bd och försmådde icke mer den undfägnad chefen 
Ift utdela bland dem. Grefve Bernhard steg ned ifrån 
basen och gick till sin far i tältet. 

— Jag har gifvit min ära i pant för er, sade han 
Monigt, i det han betraktade fadern med en förunderligt 
■|Hg och genomträngande blick. 

— Gå din väg, sköt din tjenst och bekymra dig 
ib obedd om mig, genmälde generalen med ett mörkt 
hnkast . . . Svärmare! — tillade han strax därpå med 
Hdare röst — du är dock alltid din modera aoii\ 

f _ ^i^. ^^, niuatr. n. 



90 REBBLL MOT SIN LYCKA 

— Hvad ämnar ni gOra, min far? 

— Mina order, svarade grefve Gustaf Bertelsköld. 



Den öfverenskomna timmen för underhandlingea 
inbröt. Det var klockan tolf middagstiden. LithanenM 
voro de förste på platsen och framtågade till bron mri 
stor ståt Deras hästar glänste i guldstickade schabrakar 
deras polska mössor och hermelinfodrade rockar glim 
made af ädelstenar. Jämte fyra skäggiga magnaterna 
krokiga sablar såg man tvenne biskopar i långa kåpa 
af sammet, ntsydda med silfver och pärlor, och hvarden 
af dem bar sin krokiga staf, inlagd med juveler od 
pärlemor. Desse voro de förnämste, åt hvilka de öfrigi 
vördnadsfullt lämnade företrädet. 

När det lysande tåget kommit till bron, afetego d 
sex underhandlame, lämnande hästarna åt sin rikt al 
styrda betjening. Därpå drog sig sviten tillbaka, deM 
ingingo i tältet, åtföljde af en tolk, och lithauenw 
lifvakt af tolf man fattade posto vid ändan af httm 
såsom öfverenskommet var. 

Bertelsköld syntes med flit låta vänta på sig, fft 
att icke visa sig angelägen. Dock vågade han icke dr^fi 
länge, för att ej i förtid reta sina hetlefrade fiendMl 
Klockan en kvart på ett inträffade också han, åtföljd i| 
sin son och fyra officerare, alla, Uksom han, i mer & 
vanligt prunkande krigardräkt, på det att ej fiende 
skulle få för låga tankar om svenskames fattigdom; eif 
det är sannolikt, att det guld och de dyrbara steM 
som denna gång prydde de tarflige krigames dräkt, häl 
nyss blifvit tagna vid plundringen af lithauiska adeh 
gods. Man var nu å hvardera sidan sju, ty äfii 
Bertelsköld medförde en loW 



MENRD FÖRLAMAR LYCKAN 91 

Han hllsade afmätt och céremonielt ; därefter bort- 
de båda partierna sidovapnen vid tältets dörr, till ett 
eken af stilleständ och fred för ögonblicket Under- 
ndlingen begynte. 

Lithaneme framställde först sina fordringar, tilltagna 
stark prutm&n. Svenskame skulle nedlägga vapnen, 
»rgifva sitt byte och sina fångar, utrymma landet, 
triärona fästningarna samt svära att icke vidare tjena 
it hans polska majestät i detta krig, hvaremot dem 
Tades fritt aftåg och eskort till gränsen. Dessa voro 
frudpunktema, och de framställdes af lithaueme sna- 
« som en beviljad nåd, än som en å båda sidor 
olik konvention. 

Bertelsköld hörde med tålamod det långa talet till 
t Därefter framställde han, i stället för svar, sina 
dringar, hvilka ej heller voro knappt tilltagna. Li- 
ineme skulle upplösa sin landstorm, öfverlämna till 
»nskame, utom andra städer och fästningar, Vilna till 
punderpant, betala tretusen dukater i månaden till 
siska härens underhåll och svära att under åtta 
nåders tid, d. v. s. till nästa vår, icke företaga något 
itligt mot svenskame. Däremot förband sig Bertel- 
ild å sin sida att hålla sträng krigstukt, icke indrifva 
ndskatt, skydda personer och egendom samt hos hans 
nska majestät utverka billiga fredsvillkor. 

Lithauemes förvåning och raseri vid dessa for- 
Bgar kunna lättare tänkas, än beskrifvas. Med möda 
mådde de dämpa sin vrede, tills tolken talat till slut. 
pa de häftigaste grepo till sina vapen och gjorde 
1 af att genast afbryta sammankomsten ; dock hejdades 
af prelateme, som troligen gissade att Bertelsköld 
nställt dessa fordringar bJott för syns skuU oeVv l^\ 
trygga sitt rykte i sina /ö//eslagares ögon. 



92 RF.BELL MOT SIN LYCKA I 

Men det låg icke i generalens plan att logna I 
Uthauemes uppbrosande hann. Tvärtom, sedan prela- ■ 
teme med möda förmått sina landsmän att kvarstanna, I 
göt den stolte höfdingen olja på elden, i det han fram- m 
ställde en ny fordran, mera förödmjukande än någon af I 
de öfriga, nämligen att lithaneme borde lämna tolf af m 
sina förnämste och anseddaste män såsom gisslan för I 
fördragets punktliga uppfyllande. l 

Nu bröt stormen lös. Knappt hade magnaterne i 
från tolkens mun förnummit de hånande villkoren, innan 1 
de, blossande af vrede, ånyo grepo till sina vapen, ja I 
slutligen, än mera uppretade af Bertekkölds trotsiga m 
lugn, drogo sablama ur slidan, för att på stället ned- 1 
hugga de förmätne främlingame. I 

Detta var just hvad Bertelsköld väntat. Kna|^ 1 
flög den första sabeln ur slidan, innan generalen fram- i 
drog ur sitt bälte en liten pipa och hvisslade därpå en 
enda gång skarpt och gällt. En sekund därefter hördes 
en stark knall, åtföljd af ett brakande. Brohvalfvet under j 
tältet sviktade och syntes nära att sjunka; ett regn af 1 
spillror och stenskärfvor nedhaglade öfver tältet, genom- i 
trängde på sina ställen duken och träffade de därvarande, j 
likväl utan att synnerligen skada någon. 

I sin första bestörtning läto lithaueme de dragna 
vapnen falla. Den vidskepliga tron på Bertelskölds ti 
öfvematurliga makt förlamade deras mod. Blott en af r 
dem ilade ut, men stannade som förstenad vid ingångeo i 
till täliet. En hvalfbåge af bron närmast lithauemes m 
strand var sprängd af en skickligt anbragt mina ; knappt i 
sex alnar från tältet gapade den af höstregnen uppsvällda i ^ 
flodens öppna svalg, och sålunda var åt deima sida hvarje «- 
utväg till flykt afskuren. Större delen af Uthauemes lifvakt i^ 
vid broändan hade sprung^V \ \\>lv«ii nSX^^xsäÄl Vwife^ 






MKNEO FÖRLAMAR LYCKAN 98 

Bertebköld var icke sen att begagna sig af sina 
mden förvirring. 

— Gripen desse förrädare, som brutit stilleständet 
ih dragit sina vapen vid underhandlingen I ropade han. 

Bebllningen verkställdes nästan utan motstånd. Innan 
3rt voro alla lithaueme gripne, bundne och med ilande 
ist öfverförda till svenska lägret. 

Men när Bertelsköld lämnade tältet, ställde sig hans 
m grefve Bernhard i hans väg. Ynglingens kinder 
no högröda af harm. 

— General, sade han, jag begär på ögonblicket mitt 
hked, och vägrar ni mig det, så sönderbryter jag min 
bja och kastar den för edra fötter och säger: döda 
lig, general, men tvinga mig icke att längre tjena en 
wnedare, om han också vore min farl 

Bertelsköld studsade. Synbarligen kämpades i hans 
ire en strid, ty han svarade tvekande och nästan mildt: 

— Jag förstår dig, Bernhard, men du förstår icke 
ig. Gå, lugna dig och ställ icke till något uppträde; 
den är dyrbar; jag skall sedan förklara dig allt. 

Hen Bernhard hörde honom knappt; han utdrog 
n värja, kastade den häftigt för generalens fötter och 
[ropade med en röst som kväfdcs af tårar: 

— Jag har gifvit min heder i pant för er, min far. 
Ma mig, ty ni har 'skymfat ert namn och mitt ; hädan- 
ter skall jag rodna för hvarje soldat, och hvarje soldat 
in sftga till mig: gå, du är en Bertelsköld, och en 
rtelsköld har brutit sitt svurna ord I 

Generalens kind blef vid dessa ord blekare, hans 
ek mörkare än vanligt. 

— Arrestera pojken där, utropade han, och för 
nom där hans dårskap ej sprider oro i lägret. 



94 REBSLL MOT SIN LYCKA 

Befallningen åtlyddes; ynglingen teg med tirfolla 
ögon och lät utan motstånd bortföra sig. 

— Har jag nu tid med vekhjärtade pojkars grilleri 
mumlade generalen, likasom för att öfvertyga sig själf 
om nödvändigheten af sitt handlingssätt. — Alla man 
på sin post I tillade han med hög röst. Fram med 
artilleriet I Fyr 1 

På fientliga stranden var ett skri och en villervalla 
utan gräns. I hast blottades ett hittills maskeradt 
batteri på svenska stranden, och tolf till femton kanoner 
begynte tvärsöfver den icke särdeles breda floden bort- 
sopa lithauemes förvirrade hopar. Dansar och lustiga 
lekar på den sidan togo en ända med förskräckelse. 
Stranden betäcktes af döda, svenska hären begagnade 
tillfället, trängde dels på färdiga båtar, dels på plankor 
öfver den halfsprängda bron sin fiende på lifvet och 
tog omätligt byte, jämte flera hundrade fångar. Bertel- 
sköld hade för andra gången tillfogat fienden ett kännbart 
nederlag. Utgången skall visa, om han icke tillfogat sig 
själf ett än kännbarare. 



Bertelskölds plan var att, under fiendens första 
häpnad, genom ett handstreck intaga Vilna. I denna 
afsikt ryckte han utan dröjsmål med hela sin styrka 
öfver floden Vilia och förföljde fienden. Men för första 
gången i sitt lif hade han missräknat sig på sin lycka. 
Det syntes, som hade hon från denna stund af en 
hastig nyck vändt honom helt och hållet ryggen. 

När artilleriet skulle föras öfver den i hast åter- 
ställda bron, hände sig att timmer och plankor brusto 
under dess tyngd. Fyra kanoner med hästar och folk 
begrofvoa i floden ; en \\^\ ^"^tV^m ^^ lC)!t^<Qk^ innin 



BfXMXD FÖRLAMAR LYCKAN 95 

B dfriga kommo öfver. Emellertid hade finska rytteriet, 
den tron att det följdes af fotfolk och artilleri, vågat 
g fram ända nnder Vilnas portar, och, öfvermodige 
Bder generalens frånvaro, hade månge af ryttame spridt 
g att plondra i kringliggande nejd. Lithaueme, utom 
g af förbittring, hämtade mod, samlade sig åter i skaror 
t flera tusende, nedgjorde hvarje marodör, som vågat 
g ut på egen hand, och lade sig i bakhåll för de 
briga. Detta lyckades alltför väl. Rytteriet, vidpass 
ehundrade man, ansattes hårdt från alla sidor, nödgades 
itirera, föll i snaran, öfverrumplades i ett skogspass 
eh blef nästan tillintetgjordt. Nära hundrade tappre 
län föllo för lithauemes pikar och sablar, resten togs 
D ttnga och blef till större delen nedsablad ; blott tjugu 
D trettio ryttare lyckades på omvägar undkomma till 
ufvudstyrkan. 

Bertekköld svor att hämnas. Ändtligen hade han 
ommit öfver floden och framryckte i ilmarsch emot 
ilna. Förgäfves. Han hade förlorat rätta stunden; 
mden stängde tiofaldt öfverlägsen hans väg. Tre gånger 
igrep Bertekköld, tre gånger slogs han tillbaka, hvarje 
Ing med ökad förlust, och för hvarje gång växte fiendens 
cd, medan svenska truppemas tillit till anförarens lycka 
n. Ingen taktik, ingen list, ingen djärfhet hatade mer 
A oförvägne höfdingen; hvarje ny plan medförde ett 
tt nederlag. På mindre än sex dagar hade svenska 
frkan hopsmultit till hälften, och på sjunde dagen 
ter sprängningen af bron såg sig Bertelsköld kringränd 
. alla sidor af den hämndlystne fienden. 

Ställningen var förtviflad. Till närmaste af svenskar 
•åtta fästning var femton mil ; hvad båtade det att slå 
\ igenom med den vissa utsikten att få timmar dar- 
rar åtar beåttiUL aig i samma eller värre bc\l^t\v^'^ 



96 RSBKLL MOT SIN LYCKA 

Generden mönstrade sina tappra, men glesnade 
leder. Intet knöt, ingen klagan förnams från de ut- 
mattade soldatemes läppar, men hvarje blick var mörk, 
hyarje hjärta hopplöst. Bertekköld sökte intala dem mod. 

— Skola vi frakta dessa eländiga bondhopar, dem 
vi så mången gång strött likt agnar kring fältet? ut- 
ropade han med en uppsyn af låtsad förtröstan på fornt 
framgångar. 

— Nej, general — svarade en grånad veteran från 
Gustaf Adolfs Uder — vi frukta icke fienden, men vi 
frukta Gud. Vi enfaldige soldater förstå oss icke på 
mänsklig klokskap. Vi ha alltid hört sägas, att mened 
förlamar lyckan, 

Bertelsköld log besynnerligt. 

— Ja, du har rätt, sade han fintligt. Fienden svor 
att hålla stilleståndet, och likväl drogo desse skurkar 
sina sablar mot oss. Däraf kunna vi förstå att Gud 
har gifvit dem i vår hand, så mycket de än yfvas öfver 
vår förmenta ofärd. 

I detta ögonblick ankom rapport, att fienden genom- 
brutit en af de yttre förskansningama och att den lilla 
härens högra flygel var i nöd. Bertelsköld kastade sig 
på sin häst och ilade dit. Knappt hade han afelagit 
anfallet, innan samma rapport ingick från vänstra flygeln. 
Generalen ilade dit. Åter kommo nya rapporter. Hufvud- 
styrkan var angripen både i bröstet och ryggen. Faran 
var öfverhängande. Fienden handlade påtagligen efter 
en kombinerad plan och i den tydliga afeikt, att samtidigt 
från alla håll angripa och tillintetgöra den svenska styrkan. 

Ungefär midt i lägret befann sig en liten kulle, på 
hvilken Bertelsköld natten förut låtit uppresa sju galgar, 
hvilka tydligen kunde ses äfven af fienden. Han hade 
sparat detta sista törtvi&ad« m^d^l t<Si T^fidena stund. 



MRNSD FÖRLAMAR LYCKAN 97 

leh m stod cten fOr dörren. Allt våldsammare fram- 
tringde fienden, allt mera glesnade försvarames leder. 

De sex tångne lithaueme med deras tolk framleddes 
på kallen i deras festliga dräkt, som de burit vid onder- 
kandlingen och som på långt håll kunde igenkännas. En 
tnmipetare utsändes till fienden med hotelse, att därest 
icke lithaueme inställde anfallet och lofvade att under- 
handla om billiga villkor, skulle deras sex förnäme lands- 
män onr några ögonblick hängas i deras åsyn. 

Antingen nu trampetaren icke förmådde göra sig 
ftntådd, eller att fiendens raseri föraktade all dagtingan 
— angreppet fortfor och blef allt fraktansvärdare. Redan 
TOTO tre af Bertelskölds sex skansar intagna . . . tolken 
hissades i galgen; fienden stormade blott med ökadt 
lueri. Största delen af finname, hvilka, som vanligt, 
&tt på sin lott de farligaste punkterna, hade fallit; en 
del af lifDänningame bortkastade vapnen och begynte 
itt plundra sitt eget läger. 

Nu lät Bertelsköld framföra de förnämste af fångarne ; 
snaran lades om deras hals, men delinkventerne, som väl 
hnde märka sina landsmäns framgång, bädo trotsande 
irenskame skynda, på det att de själfva måtte rätt snart 
hmna intaga sin plats i galgen. Dock . . . blodsdomen 
^ck icke i verkställighet. Några af de liffländske och 
tyske officerame, fruktande att utan nåd få springa 
Jitwer klingan, därest fångame hängdes, sammanrotade 
öf med soldateme i öppet myteri, stormade kullen, be- 
Made ttngame och bådo dem hos deras landsmän 
itverka pardon. Hela Bertelskölds läger var i upplösning ; 
m del af truppen gaf sig fången på nåd och onåd, andre 
ledhöggos, andre åter sökte sin räddning i skogarna, 
nen upphunnos till största delen och vattnade fält och 
mDåw med s/tt tappra, förgåhea spillda b\od. 



98 REBELL MOT SIN LYCKA 

Generalen själf var en af de ganska tk^ som und- 
kommo förödelsen. Den hemska och sällsamma lycka, 
som öfverallt spridde nöd och ofård kring hans person 
medan den bevarade honom själ^ hade än en gång, nästan 
genom ett underverk, låtit honom undgå den fullkomliga 
förstöring, som drabbade hans folk. Utan ett enda sår 
hade han undkommit döden, men hvad hade han vunnit 
därpå? Hans här var tillintetgjord, hans son var fången; 
drömbilden af Lithauens storfurstliga krona hade flutit 
bort som en dimma för hans syn ; hvad skulle han svara 
sin konung, när denne frågade honom: general, hvad har 
ni gjort af mina tappre? 

Dock — Bertelsköld irrade genom skogarna, som 
spillran af en fallen storhet, ensam med sin icke afunds- 
värda lycka, och uppnådde slutligen, efter hundrade 
äfventyr, Polen och de svenska besättningarna. 



9. Den andra kärleken. 

Och nu åter nog af de vilda strider, de blodiga dystra 
bedrifter, som flamma på krigets taflor likt skenet 
af fjärran vådeldar på horisonten af det förflutnas natt 
Hvarför skola de förgångna dagar vara så uppfyllda af 
dessa tårfulla minnen, som tjusa betraktaren med sin 
glans på samma gång som de förskräcka honom med 
sin skoningslösa grymhetl De komma nog åter i denna 
berättelse än, men ett ögonblick andas vi ut i blommor 
och vårdoti ; dåraf bUr \i^&rlal tn%V;X. 



DKN ANDIIA KÄRLEKEN 99 

Vid en ann af floden Wieprtz — ett af de okristliga 
pobka namnen, dem ingen mänsklig tunga kan uttala — 
lynas innu i dag lämningarna af slottet Radzyn, hvars 
uunn i en senare tid öfvergått till staden. Nejden, nu 
m slätt, där ögat med välbehag hvilar på bördiga åker- 
Alt, Tar Tid tiden för vår berättelse bevuxen med stora 
ikogar af ek och bok, mellan hvilka den flitiga människo- 
banden här och där upprödjat en åker för dagens närmaste 
MkoL Det gamla aristokratiska slottet, omgifvet af murar 
och vallar, sköljda af flodens vatten, reste trotsande sina 
tom mot himlen, såsom ville det bjuda blixtarna spetsen 
— en bild af den polska adelns dåvarande makt och 
Eörmätenhet. Ty Polen var ett land af tusende småkungar 
och millioner slafvar, och tryckta ål båda sidor af denna 
ötvermäktiga aristokrati, funnos ofvanom den ingen re- 
gering och under den intet folk. 

Det var tidigt på våren i Mars år 1657. För ögon- 
blicket såg det utmattade Polen ingen fiende på sin 
jord, men slottet var likväl bevakadt liksom i krigstider. 
Utposter voro ställda på vallar, vägar och stigar. Så 
ofta en vandrare närmade sig, blef han uppropad och 
tOlbakavisad. Ingen främling fick inträda, portama voro 
spärrade och vindbryggorna uppdragna. Hvad var orsaken 
tiU dessa utomordentliga försiktighetsmått? 

Det var en fiende, som stängde hyddor och slott, 
lom förödde byar och städer, en fiende mera fruktad 
in svenska vapnen, mera härjande och fasansfull än 
de — det var pesten. 

Uen innanför vallarna låg en trädgård, väl liten, 
lisom utrymmet medgaf, men täckt grönskande i den 
tidiga värena sol, en trädgård af vällukt och rosendoft, 
dir kärleken funnit en fristad och tysta förtroenden en 
•ikar tiMyktmni. I denna trädgård — \ ^n \^^t%^ ^V 







100 RBBKLL MOT SIN LYCKA 



murgrOn oeh acacier sutto tvenne angå i aftonens svalka 
tyst samspråkande. Den ena var furstinnan Lodoiska, 
tjugu år gammal ; den andre var grefve Bernhard Bertel- 
sköld, aderton år gammal. 

Furstinnan var skön som en flamma på svart botten, 
en gnista förlorad i fanmen af en mörk natt Ynglingen 
var skön, också han, men som ett sväfvande skimmer 
öfver en mörkblå himmel af stjärnor . . . Mannens och 
kvinnans väsende voro förväxlade hos dessa två; hon 
var den eldigt trånande, den häftigt lidelsefulla; han var 
den svärmiskt milde, den drömmande och försakande. 
När han såg upp tiU henne, var det en stjärnas blick 
om kvällen, när floret sakta sjunker öfver lundamas löf ; 
när hon såg ned tiU honom, var det den outhärdliga 
blicken af en brännande sol i tropikemas siesta. 

Ty han satt vid hennes fötter och knäppte i veka 
ackorder en cittras strängar; hon satt på gräsbänken 
under ekens löf och afplockade med högra handen blad 
efter blad från en nedhängande kvist, medan vänstra 
handen, nästan utan att veta det, hvilade, lätt som en 
tanke, på ynglingens lockar. 

— Sjung ännu för mig din moders sång I sade 
furstinnan, i det hon virade kring sitt vänstra ringfinger en 
af dessa glänsande svarta lockar, dem hon höll i sin hand. 

Och Bernhard sjöng: 

Fast hårdt jag pliktar, 

för dig jag biktar, 

o helga jungfru, hvad hjärtat diktar. 

Jag älskar äran; 

min själs begäran 

är blott ått dö utan blek förfäran. 

Och därvid såg han upp ända långt in i Lodoiskatf 
ögoD, meo blott ett 6goiikaaX, V^ «^x«x ^^toSi^A %>% huM 



DEN AHDRA KARLEKEN 

till jorden, likasom hade han 
juogfiun och funnit en dämon af 
tWstinnan märkte det nog och em 
vårldaerfama koketta kvinnans småleende fiFver 
tlaklings blyghet. 




— Akta dig, Beniliard, aaile hon. Du sjunger om 
■i-n heliga jungfrun så varmt aom endast en katolik kan 
■,anga. Om dina landsmän hörde det, skulle de bränni 
^ig p& flammande b&l. 

Bernhard teg. 

— Och om jag nu voro en katolik, Lodoiska? afbröt | 
n tvärt, och cittran föll ur hans hand. 

— Svärmare I läspade furstinnan. Ofta har du sagt 
Btt din snor rar intill sia dOd den ka.t.o\aV.a. X^tv^ 



i 



102 REBSLL MOT SIN LYCKA 

tillgifven med brinnande nit Men da — du har t 
hennes lära beh&llit endast en jungfros bild. 

— Lodoiska — afbröt Bernhard Snnu engång — 11 
oss hellre tala om dig. Huru mycken tack är jag iöl 
dig skyldig I Det var da som med din far besökte Vilni 
fängelser och utbad dig den arme sårade fången a 
vårda, i den stund han motsåg den vissa döden . . . D 
var du som tog honom i ert slott, som läkte hans så 
som gaf honom ditt rika hjärta och som trotsade ti 
hans skull din faders stränghet . . . Hvarför gjorde c 
det, Lodoiska? Hvarför lät da mig icke dö? 

— Hvarför, du skälm? Därför att jag såg dig v 
fängelsets trappa, när jag ilade förbi i min faders vagn - 
därför att jag älskade dig från första stunden jag si 
dig, och därför att jag alltsedan dess ej kunde le^ 
utan dig. Och du frågar hvarför jag ej lät dig dö I 

— Men, Lodoiska, din hand är ej mera fri. D( 
lillhör en furste af ätten Radzivil; om han såge mig v 
din sida, skulle han döda dig. 

— Bernhard — jag älskar digl 

— - Om din far visste det, skulle hans vrede ej käni 
en gräns. Han skulle inspärra dig inom ett klosters mura 
han skulle låta dig långsamt borttvina ett lif, som i 
hårdare än döden. 

— Bernhard — jag älskar digl 

— Jag är ditt lands Gende, hela ditt folk hat 
mitt folk, och den man, som är Lilhauens fasa, bi 
namnet Bertelsköld. Att älska en Bertelsköld, det i 
att förbannas af millioner polackar. 

— Bernhard — hör du då ej, jag älskar dig I Hvi 
frågar jag efter mitt tvungna löfte I H vad frågar jag ef t( 
mm hårde far I Hvad frågar jag efter millioners fö 

bannelsel Förstår du e^ to «A\.\«^^^Vsä ^^%\ \i^N.^Ts 




DU9 ANDRA KÅRLEKEN 103 

en man, hyars rättigheter äro större än hans kärlek. 
Jag vet en annan, hvars kärlek kunde vara större än 
bana råttigheter — om den blott hade mod därtill. 

— Fordra mitt lif — det tillhör dig! 

— Ditt lif — ja hela ditt lif, men icke din död, 
Bernhard I För din skull uppoffrar jag allt — make, 
dikt och fldemesland. Allt ger jag dig — allt, ty jag 
ihkar dig! Bed, och jag uppfyller din bön! Befall, 
och jag lyder dig! Det Gnnes i himmelen och pä jorden 
iDlet, aom jag vore i etänd att vägra dig — intet, utom 
dig sjiUI För allt hvad jag försakar begär jag blott en 
enda lön, men en stor, en dyrbar lön — jag begär hela 
ditt lif! 

— Jag har sagt att det tillhör dig! 

— Ord af ett ögonblick — vet du ocksä hvad du 
ngt? Du fir aderton år. 1 morgon kanhända, om ett 
år, om tio år, skall du ha glömt att Lodoiska Gnns till. 
Skönare och yngre kvinnor än jag skola fängsla ditt 
hjärta — o du Sr dock så stolt och skön, hvarför skulle 
icke hundrade kvinnor täfla om dig med alla kärlekens 
marorl Alen jag säger dig, Bernhard, jag delar med 
inC^nf J<W fordrar dig uteslutande, helt och ensam för 
mig. Om du glömt mig en dag, skall jag, död eller 
lefvande, komma till dig och säga dig: Bernhard, jag 
ilskar dig; minns att du är för evigt min! Ingen natt 
ir nog svart, ingen ort nog aflägsen, för att dölja dig 
åL Da flyr öfver hafven, och jag skall följa dig; du' 
skyler dig i den ogenomträngligaste förklädnad, du väpnar 
dig med den iskallaste köld, du stöter mig tillbaka med 
det bittraste hat — förgäfves, jag följer dig ändå, jag 
slår mina armar kring dig, jag trycker min kyss på 
denna herrliga panna med dess svarta lockar — så! 
åål — oeb om du än stöter en dolk \ imVV \i\aLt\Ä, ^V 



104 REBRLL MOT SIN LYCKA 

vet, da undkommer mig ej — jag kommer till dig med 
min blodiga barm, med mitt oförändrade brinnande hjirta, 
och trycker ännu mina bleknade läppar mot dina — så! 
— och säger till dig som nu, evigt, oundvikeligt, visst: 
Bernhard, jag älskar dig! 

Åter vågade Bernhard se upp med en hastig blick 
in i dessa djupt svarta ögon, som, likt tvenne brännande 
solar, betraktade och genomborrade honom. Men blott 
ett ögonblick kunde han uthärda deras glöd ; hans hufvud 
nedsjönk ånyo i Lodoiskas knä, och han svarade med 
rysande kärlek: 

— Hvad begär du af mig? 

— En ed att för alltid bli min. 

- Akta dig, Lodoiskal Det hvilar ett dubbelt öde 
öfver min släkt. Det hvilar öfver den en välsignelse, 
som bringar oss själfva ständig medgång, med det 
enda förbehåll, att vi ej svära mened, ty däraf förlamas 
lyckan. Men öfver oss hvilar tillika en sällsam, en dyster 
förbannelse, som gör att, under det vi själfva gå ständigt 
framåt i makt och ära, nedslår olyckan rundtomkring oss 
som en gam på sitt rof, förstör dem som tillhöra oss och 
dödar dem som älska oss. Nej, Lodoiska, du tjusande 
flicka, sä grym är jag ej, att jag skulle binda ditt öde 
vid mitt. Jag vill ensam gå bort med min kärlek, ty 
min kärlek är döden — jag vill äbka dig så högt, att 
jag gläds ät din sällhet i en annans famn . . . Vet du 
väl, Lodoiska, att den högsta, den renaste kärlek är den, 
som intet annat begär, än den älskades lycka 1 

Furstinnan reste sig hastigt och föraktligt upp. 

— 0,1 söner af norden — sade hon stolt — hur litet 
1 dock förstån hvad det är att älska för hela lifvet ! För 
det att er barm är af snö och ert hjärta af is, så tron 
/ att alla hjärtan skoVa ni5\aa m^ ^x VX^Vlv ^^ V\umma 



DEN ANDRA KARLEKEN 105 

ilftk, Bom dock intet annat är, än en halmlåga, brunnen 

dag, förbrunnen i morgon, och utan makt att värma 

enda kftnsla till glöd. Gå, grefve Bertelsköld, med 

höga och rena kärlek, som ni själf kallar den och 

n intet begär där den har allt att befalla — gå, sök 

ir nord ett hjärta, fruset och kallt som ert; inbilla er 

ni älskar, stackars tok, där ni dock endast predikar 

hjärtlös moral, och trösta er därmed att icke ha anat, 

ce kännt och icke förtjent den kärlek, som ensam är 

rd att kallas den högsta. Grefve, ni är för liten för 

g — ni är feg I 

Bernhard sprang upp med glödande kinder. 

— Furstinna! — utropade han och såg henne rakt 
Il djärft in i de svarta ögonen med en blick, som 
[6 var mindre stolt än hennes — väg edra ord, när ni 
ar till en finsk soldat 1 Det ges uttryck, som skymfa 
ren i den skönaste mun. Vid himlen, ni trotsar för 
fcket därpå att ni är kvinna — och en kvinna som 
\ älskar. 

— Jag upprepar det, grefve Bernhard, ni är feg. 
vägrar att svära den ed jag begär, och jag skall säga 
hvarför ni vägrar det. Ni anar att ni skall svära en 

sned och ni fruktar att den skall bereda er lyckas fall. 
i alla helgon, det är en dubbel skymf — det är trolöshet 
b feghet på en gång — och jag är en kvinna, ni har 
t, ni skulle annars ej ostraffadt förolämpa mig. Gå, 
D herre, gäl gål gå! — utbrast den lidelsefulla flickan, 
U8 vrede var utan gräns, liksom hennes kärlek — gå 
jag har aldrig älskat er, jag hatar, jag afskyr erl 

Och i öfvermåttet af sin harm nedsjönk furstinnan 
doiska på grässofitan och begynte, lutad mot en ekstam, 
ita så häftigt, så hejdlöst, som ett vildt bortskämdt barn, 
r man vågrar att i ögonblicket uppfylla deaa iv^e)s.^T 

å — -Äf åår. njaåir. IJ 



106 REBELL MOT SIN LYCKA 

Var det afsikt? var det natur? Det är svårt att a^ 
men hvar finns det manliga bröst, som icke någoi 
i sitt lif blifvit besegradt af en skön kvinnas t 
Bernhard var så ung, så oer&ren; han förstod 
kärlekens list, han kinde blott dess döfvande o< 
ståndliga makt ; han förstod blott, att här vid hans : 
badade en flicka i tårar för hans skull, för sin gran 
uppoffrande kärlek till honom, som nyss stött 1 
tillbaka — och det var nog, han såg icke mer, 
störtade på knä för den gråtande flickan, han I: 
hennes hand med sina kyssar, han bedyrade med tui 
eder, att han i hela den vida världen älskade henn* 
henne ensam — och Lodoiska sköt honom icke 
men hon njöt af sin seger, hon lät honom länge 1 
och när hon slutligen bortvände sitt sköna hufvud 
trädstammen och åter såg upp på honom med 
mörka blickar af eld, som förbränna hjärtan till 
då behöfdes knappt en blink af de långa dunkla 
håren, knappt en ljudlös bön från läppamas återvänc 
löjen, innan Bernhard utropade : 

— Ja jag svär vid mitt lifs lycka, jag svär de 
allt som för mig är heligt och dyrt, att älska dig i 
intill död och graf — och bryter jag min ed, så n 
lefvande eller död återkomma, för att aifordra mig 

— Jag mottar din ed och ämnar behålla 
svarade Lodoiska med flammande blickar. — Tag i 
mitt hjärta för lif och evighet I 

Solen hade sjunkit bakom ekarnas toppar, måns 
glimmade klart i den tysta flodens spegel, och 
ljöd Bernhards cittra vid Lodoiskas fötter i trädgå 
skuggor. De lycklige, de märkte icke att, medan kär 
andades vårens dofter, tågade faran in genom a 
RadzyiiB portar. 



DEN ANDRA KÄRLEKEN 107 

Andlös inatörtade Lodoiskas trognaste tjenarinna i 
bidgårdan. 

— Fursten I utropade hon — och nästan i samma 
Ögonblick stod den unge furst Radzivil med dragen värja 
i ingången till bersAn. Lodoiska kastade sig i hans väg; 
han stötte henne vildt tillbaka, utan att bevärdiga henne 
med ett ord. 

— Andtligen träffar jag dig här, du din falske faders 
fdske sonl utropade fursten, utom sig af vrede. 

Bernhard hade knappt tid att draga sitt svärd, ty 
Radzivil, annars en ridderlig ädling, hyllade här den 
spanska regeln: vid sådana tillfällen slåss man icke — 
nan dödar. 

Klingoma korsades strax i det ovissa månskenet. 
Shunp eller lycka afgjorde striden; fursten såg ingen- 
ting, hörde ingenting annat än sin svartsjuka och sin 
himnd. Olycklige, tappre yngling I Vid andra eller 
tredje utfallet vek hans motståndare snabbt åt sidan, 
Radsivil rände sin värja in i ekens stam, och i samma 
iigOQblick genomborrade Bernhards säkrare svärdsudd 
bns bröst. 

:j Radzivil föll i sitt blod, och Bernhard skyndade till 
Lodoiska. 

.| — Fly, fly fortl utropade hon. Här är nyckeln till 

:/ bikporten. Fort — min far skall annars döda oss båda. 

I — öfvergifva dig åt hans hämnd — aldrig I svarade 

Bernhard ännu förvirrad af stridens hetta, ty vid aderton 
år dödar man icke med kallt blod en människa. 

— Vill du då fördärfva oss båda? h viskade furst- 
innan. Flyl När min far kommer, vill jag säga att du 
velat aftvinga mig nyckeln till din frihet och att fursten 
fdlit i det han försvarade mig. Farväl - vi återse 
hvaraadrs' Minna din ed' 



108 REBELL MOT SIN LYCKA 

Och Bernhard ilade med stormande hjärta odi 
Lodoiskas sista brännande kyss pä sina läppar bort til 
frihet och nya faror. 



to. Ulla Balt 

o 

Äter förgingo veckor och mänader, och sä stä vi na 
vid början af det händelserika aret 1668. Svenskt 
konungens > fyrkantiga» lycka hade rullat fram som ett 
ilande klot, än genom segrar, än genom nederlag, ia 
genom lysande utsikter, än genom svikna förhoppningai^ 
men ständigt öfver härjade fält, ödelagda städer ock U 
byar, genom rykande spillror af folkens välständ, genom L 
svärdets och pestens skördar, genom blod, aska och tärar. ]. 
Af alla de stolta drömmarna om nya kronor och länder vid i^ 
Weichselns strand, hvad stod nu äter för ärelystnaden! ^ 
snikna hand? Minnet af bragder och väldsgämingaTi j^ 
några glänsande, men blodiga blad i historiens bok, ea ^ 
till döden utmattad fiende vid sidan af det egna henh^ 
landets omåttliga ansträngningar, trötthet och vanmakt 
Bittra läxa för eröfraren, eviga lärdom för svärdets tyranni, n 
som endast kan nedhugga en fiendes makt, men aldrig 
uppresa en varaktig egenl . 

Och af alla de tusende svenskar och finnar, som i 
tågat ut till det besegrade Polen, huru mänga stodo vll { 
åter nu för framtida bedrifter, för fäderneslandets tjenat ] 
och egen lefnads lycka? Knappt tiotusende af kriget • 
förvildade, trotsige män, som under ständiga strider, farofi 
försåtf plundringar och omto&\!iME^ \Ax\täxi%^ läst ai^ alt 



LILLA BALT 109 

. tredens stillare lycka och -alla andra gnmdvalar 
ft mänskliga samhället, än den järnhårda krigiska 
inen. Desse män, de få af dem, som sedan åter- 

till ftdemeslandet, med hvilka känslor ha de 
lat kyrkors och grafvars frid, som de vanhelgat i 
and, bondens fredliga hydda, som de fordom bränt, 
I och döttrars kärlek, som de fordom oskärat, 
as gängande ax och de fredliga slöjder, hvilka de 
I plundrat i vild roflystnad? Några de bäste bland 
a då farit med handen öfver sin panna och tyckt 
kna nr en elak dröm, men de fleste ha behålUt 
rigarevanor, sitt våld och sin ro^irighet hela lifvet 
I, och deras hemland har fått vidkännas följderna. 
t krig som försvarar ett fädernesland är ett ädelt 
lom förädlar nationemas kraft och håg, men det 
om drar ut att eröfra främmande länder, det är 
Ulan en tiger, som, lysten efter blod, slutar med 
paluka sina egna ungar. 
et bragdrika, men på sistone olyckliga kriget med 

hade ådragit Carl Gustaf och Sverige tre nya 
: Ryssland, Österrike och Danmark. Bland dessa 

de förstnämnda uppehållna med mindre trupp- 

medan konungen, djärf som alltid, sökte sin egen 
Qg i Danmarks undergång. Fördenskull öfvergaf 
cuBten af SiebenbClrgen, Rakoczi, i hvars förbund 
mo på våren 1667 genomströfvat och härjat Polen, 
ig med den ringa återstoden af sin här till Preussen 
årefter, sedan danskame lättsinnigt förklarat krig, 
i sommaren till Pommern. Blott 6 till 8,000 man 
konungen och Otto Stenbock här till den väntande 
el — härdade, i hundrade faror pröfvade krigare, 
ige i mod, stålfaste i disciplin, en af dessa härar, 
tiofaldt motstånd och äro i stånd uW. VcoV».^ 



110 REBELL MOT SIN LYCKA 

sjalfva lyckan. Från Pommern bröt konungen, 13,000 
man stark, genom Mecklenburg in i Holstein, andadei 
ut invid Hamburgs murar och tågade sedan Torstensoni 
forna vågar uppåt Jutland. 

Konungens lycka var utomordentlig. Den 23 Jnli 
inbröt han i HolsCein. Mot slutet af Augusti hade han 
intagit hela detta land, Slesvig jåmte södra Jutland och 
sammanträngt den återstående danska håren i fiLstningen 
Frederiksodde, samma Fredericia, som i nyaste tider 
blifvit så ryktbart genom danskames lysande seger öfver 
slesvig-holsteiname. Denna gång, 1657, var Fredericia 
mindre lyckligt; den starka och välförsedda fiLstningen 
med 5,000 mans besättning föll den 24 Oktober 
på morgonen genom ett förväget nattligt anfall ai 
Wrangel med 3,000 djärfve män af dem som besegrat 
Polen. 

Danskame intogos af förfäran. Carl Gustaf begynte 
drömma om hela Danmarks eröfring. Från Fredericia 
gentöfver till Middelfart på Fyen är knappt en mils väg 
öfver smalaste stället af Lilla Balt 

Vintern mellan 1643 och 1644 hade TorstensoD 
fattat den dristiga planen att tåga öfver de frusna Bälten 
mot Seland, men ödet hade sparat denna ära åt hans 
lärjunge, och planen gick då om intet, emedan vintern 
var mild och Bältens vågor fortforo att strömma. Carl 
Gustafs djärfva ande uppfattade mästarens plan och 
beslöt att utföra den. Danmark skulle Mia, och Sverige, 
hotadt från alla sidor af förbittrade fiender, skulle gå 
med seger och landvinning ur sin väntade undergång. 

Innan dessa stora händelser inträffade, nödgas vi 
ett ögonblick stanna i närheten af Kolding, tre mil syd 
väst om Fredericia, där vi återfinna två af denna berät 
qea hufvudpersoneT. 



LILLA BALT 111 

Det var en afton, den 26 Januari 1658. Nästan 
i Bvenska hfiren var sammandragen i och omkring 

lilla byn Heilse norrom staden Kolding, ryktbar, 
m den, etthandranittio år efteråt. Konungen mönstrade 
>pema på de hårdt frusna och snöbetäckta åkerfälten. 
18 lynne var den dagen icke det bästa, ty ett starkt 
Ider hade ånyo upprifvit en del af de isar, hvilkas 
skliga bryggor skulle föra hans härar och hans 
Cl mot Köpenhamn. Han var den dagen sträng i 
utringen, och där föllo skarpa ord, dem både höge 

låge i hären fingo hälla till godo. 

Konungen, åtföljd af Wrangel, Dahlborg m. fl. af 
i tappraste officerare, höll plötsligt sin häst vid ett 
le nyss från Pommern hilkallade regementena. Dess 
idering var sliten, dess yttre föga parad mässigt, men 
ningen fast som en mur. Hvarje karl, med sitt ärriga, 
B, väderbitna ansikte, säg trygg och orubblig konungen 

i ansiktet; icke en min förändrades, icke en rörelse 
»de; det var en af dessa stälfasta pröfvade kärn- 
>per, som aldrig darrade, icke ens för en vredgad 
nngablick. Carl Gustafs stränga uppsyn ljusnade; 

vände sig till Wrangel med dessa ord: 

— Betrakta de där karlarne och säg mig icke mer 
där ligger ett haf mellan mig och Köpenhamn. 

Wrangel, som hela tiden afstyrkt tåget öfver Bälten, 
nålde buttert: 

— För att med dessa karlar köra juten i Östersjön, 
Sfver ers majestät ej själf hoppa i putten. 

Konungen, utan att lyssna därpå, framvinkade ur 
m en högväxt officer. 

— Det är ert folk, grefve Bertelsköld? 

— Ja, ers majestät, svarade grefven och salu- 
åe Btolt 



112 REBELL MOT SIN LYCKA 

— Vi träffades sist i Preussen, fortfor konungen 
med mörknande blick. — General, hvad har ni gjort 
med mina tappre i Lithauen? 

— Min pligt, svarade BertelskOld kort. 

— Det var likväl ni, som trodde er kunna befalla 
lyckan. 

— Ers majestät har bevisat, att lyckan står de 
djärfve bi. Jag har fördristat mig att följa ers majestäts 
höga föredöme. Jag har förlorat Lithauen, likasom en 
majestät förlorat Polen, men jag har i ers majestäts 
fotspär rensat Pommern, Bremen och Verden och haft 
lyckan att segra i hundrade skärmytslingar på samma 
gäng ers majestät segrat i bataljer. 

— Grefve, ni talar djärft. Hvarmed vill ni bevisa 
er sats om lyckan? 

— Därmed att jag rider främst öfver Bältens isar. 
Konungen smålog och vände sig till Wrangel. 

— Den där är af det virke, hvarmed man klappar 
juten ; jag behöfver sådant folk . . . 

— Dumdristiga galningar! mumlade Wrangel. 

— Godt, grefve Bertelsköld, fortfor konungen, jag 
vill tro er, om ni i morgon rider öfver Bältet och innan 
aftonen hämtar mig en fånge från Fyen. 

— Det skall ske, ers majestät! svarade Bertelsköld 
afmätt och kort, utan att störas af Wrangels spefulla 
löje, ty det var ingen obekant, att östra ström^Lran af 
Lilla Balt blifvit upprifven af tövädret och sundet 
vid Middelfart till följe däraf ofarbart. Men konungens 
håg låg med så häftig längtan vänd åt detta håll, att allt 
som smickrade hans förhoppningar af honom med be- 
gärlighet omfattades. Kanske var där ock en viss likhet 
i lynnet, som kom honom att med hemligt nöje lyssna 
fill Bertelskölds diätfhel; n\%%V ^t V\.\sATÄVtstÄ^ ^11 Ka^n 



r 



LILLA BALT 113 

själf, likt denne lyckans bortskämde gunstling, gärna 
satte allt på ett kort, till vinst eller undergäng. 

Mönstringen var slutad, konungen red vidare och 
trupperna upplöste sig i sina kvarter, för att värma de 
stelnade lederna. Stugorna kunde icke rymma alla på 
en gång; stockeldar voro upptända på fälten, och fält- 
Sukan gjorde sin rund bland dem som icke för tillfället 
funno tak öfver hufvudet. Allt flera truppmassor till- 
itrömmade. Slutligen tog man kyrkan i besittning. 
Kriget och de bistra tiderna respekterade ingenting. 
Nan såg soldaten med sin flaska lägrad utmed tempel- 
gångarna och altarkransen, och vilda lättsinniga visor 
Ijödo inom de murar, som nyss återskallat af de heliga 
psalmemas ljud. 

Carl Gustaf hade sitt högkvarter i prästgården, från 
hvars fönster man hade fri utsikt öfver kusten och 
isarna. Tid efter annan afbröt konungen sina öfver- 
läggningar med befälet, gick otåligt till fönstret och 
betraktade den mörknande nejden, där man ännu vid 
dager kunde på afstånd urskilja den öppna, blåa ström- 
Aran nära kusten af Fyen. Termometern var ännu icke 
uppfunnen. Men den molnbetäckta himlen och snöns 
utseende sade honom tillfyllest att tövädret ännu fortfor 
och gäckade hans förhoppningar. 

Med ens afbröt konungen ett samtal med Dahlberg 
och lat tillkalla Bertelsköld. 

— Grefve, sade han tvärt, säg mig öppet och utan 
fruktan: står ni i förbund med djäfvulen? Var icke 
rildd, jag ger er absolution. 

— Jag förstår ej ers majestät. 

— Jag önskade af er lära konsten att rida öfver 
äfkpna hafvet till Middelfart. 



114 REBELL MOT SIN LYCKA 

— Ingenting är lättare. Era majestät behagade 
kasta en blick genom fönstret. 

Konungen såg ut. Den nyss molntäckta himlen 
hade i hast klarnat, och allt förebådade en skarp köld, 
h vilken ock inträffade ännu samma kväll. Carl Gustaf 
klappade Bertelsköld lätt på axeln. 

— Grefve, sade han, den nyheten är värd en socken 
i Finland — om ni utför hvad ni åtagit er. 

— Det skall ske, ers majestät, svarade Bertelsköld. 



När solen följande morgon rann upp öfver de löf^ 
lösa bokarna på Fyen, glimmade hela fåran af Lilla Balt 
i glansen af nattgammal is. Svenskame strömmade 
till stranden, för att öfvertyga sig om vintemallens 
skicklighet att bygga broar och lyckans gunst att bygga 
dem enkom i rattan tid. Konungen var vid godt 
lynne. Nordens alla tre kronor syntes honom glimma 
vid horisonten. 

Kölden fortfor att vara utomordentligt stark. Redan 
på morgonen bar isen fotgängare. Fram emot kvällen 
vågade Bertelsköld sitt djärfva försök. Han af lade sin 
tunga rustning och pådrog ett lätt kyller. I stället för 
den stora bruna häst han vanligen red, utvalde han en 
liten och mager, men senfast springare af öländsk ras. 
Två ridkneklar på skridskor följde honom, hvardera 
skjutande framför sig en kälke. Därpå begyntes färden 
i åsyn af nästan hela svenska hären. 

I början, där isen var säkrare, red Bertelsköld 

mycket långsamt, för att icke uttrötta sin klena ölänning. 

Men ju närmare han nalkades den farligaste delen af 

sundet, där strömfåran framgick, desto mera ökade han 

'^ii, så att knektame i^ %\iii^ VUtSub^ ^Vndabn hade 



LILLA BALT 115 

stor möda att följa honom. Allt nännare syntes den 
snöbetåckta stranden af Fyen; det brakade och b&gnade 
under hästens fötter, gång efter gång slog en hof igenom 
den blanka och tunna isen, så att vattnet stänkte högt . . . 
men den oförvägne krigaren flög fram i ilande fart . . . 
ån ett ögonblick . . . Bertelsköld stod oskadd på Fyen, 
och i samma stund störtade hans häst, för att icke mera 
stå upp. 

Solen nedgick frostig och gul bakom Slesvigs kust, 
och den tidiga vinteraftonen begynte redan att skymma. 
Tiden var dyrbar. 

Bertelsköld hade landstigit i närheten af en by 
söder om Middelfart. En hop danskar, män, kvinnor 
och barn, hade samlat sig på stranden, nyfikne att veta 
hvad den ridande våghalsen hade att förkunna. Sannolikt 
ansågo de honom för en kurir, afsänd af svenska 
konungen. Ingen anade afsikten med detta ovanliga besök. 

Bertelsköld såg sig om ; hans knektar med kälkame 
voro ännu ett godt stycke borta. Han närmade sig 
folket, frågande hit och dit efter vägen till Odense, i 
det han lät förstå att han vore afsänd för att sluta 
fred. Denna nyhet uppf^^llde alla med glädje. Man 
skockade sig harmlöst och fredligt kring den främmande 
tätt invid stranden, och sä ankom, enligt order på för- 
hand, den ene af knektame, kvarlämnade sin kälke och 
ett par medförda lösa skridskor samt begaf sig strax 
på återvägen. 

Bertelsköld frågade om man icke kunde isvägen 
komma till Middelfart och spände därunder skridskorna 
på. Böndeme erbjödo sig i glädjen att lega honom en 
urnan häst i stället för den störtade. Allt syntes vän- 
skapligt och godt ... då fattade Bertelsköld oförmodadt 
en iem&rig pojke ur hopen om lif vet, kaslad^ \iOTvo\si v^ 



116 REBRLL MOT SIN LYCK)l 

kälken, sköt denna ut framför sig på ' isen och ilade med 
vindens hastighet på de lätta skridskoma bort med sitt 
rof. Allt detta var gjordt i ett ögonblick. 

Böndeme, häpne och handfallne, trodde knappt sina 
ögon, innan de redan hörde gossen skrika långt borta 
på isen. En kvinna störtade fram ... det var den röfvade 
gossens mor . . . hon slet sitt hår, hon var den första 
att springa efter på isen, halkade, föll, reste sig åter, 
föll åter, stod åter upp och sprang efter Bertelsköld, tills 
hon nedföll afsvimmad. Några unga karlar följde hennes 
spår. Förgäfves, röfvaren var redan nästan ur sikte i 
den tilltagande skynmingen och omöjlig att hinna. Med 
harm och' förbannelser öfver svenskames trolöshet åter- 
vände förföljame jämte den olyckliga modem. 

Emellertid uppnådde Bertelsköld, med gossen på 
kälken, lyckligt den motsatta kusten. Ett börjande mån- 
sken hade gynnat hans äfventyrliga färd. På svenska 
sidan gaf man honom redan förlorad. Mörkare blef 
kvällen, och mörkare blef konungen. Han ångrade 
detta vågspel; han behöfde så väl hvarje tapper arm, 
och hvad som var det viktigaste — hela hans här 
skulle i Bertelskölds öde ana sitt eget, vare sig lycka 
eller olycka, om man försökte det tillämnade tåget. 

Men Bertelsköld kom. 

— Jag har ridit öfver Balt, ers majestät, ehura 
jag åkt på skridsko tillbaka. Här är mitt lefvande vittne 
från Fyen! 

Och den fångade pojken framleddes, röd om näsan 
af kölden och mumsande på ett hvetebröd, som man 
gifvit honom för att tysta hans gråt 

Konungen spände från halsen en guldkedja, hvari ^ 
hängde drottning Kristinas porträtt i en med juveler i 
heaatt medaljong. i 



ULLA BALT 117 

— Genend, sade han, tag detta till minne af er 
Bid. Hidanefter skall ni bära Fyens vapen i er grefliga 
■kflkL Och hidanefter — tillade konungen med stolt 
lilHftriikt — skola vi besöka min broder Fredrik i 
K&penhamn. 

— Och hidanefter — hviskade Dahlberg till Klas 
Tett — skall Bertelsköld erhålla ånna en socken att 

i Finland. 

— Ja — svarade Tott i samma ton — ifall där änna 
en socken i Finland att bortgifva ; jag triflar därpå. 

Om kvällen förplägades trupperna extra, och an- 
ffirane icke mindre. Det är bekant att Carl X Gustaf 
m en lika väldig dryckes- som slagskämpe. Dessa 
vflda krigarevanor hade han dels från trettiåra kriget, 
ttr vin flöt i strömmar ej mindre än blod, dels också 
Un den tysta längtans och ärelystnadens tid, då han 
i Imrillig landsflykt på Öland i hemlighet suckade efter 
Sfmges krona. Mången gång — och senast under mord- 
hianaretåget med Rakoczi i Polen — hade konungen 
boiti oklädd i säng, och likväl sågs han följande 
■Ofgon, tidigt som alltid, i rastlöst arbete. Också nu 
bt det ädla riienska vinet, plundradt ur källrame af 
Hobteins och Slesvigs rika riddaregods, och konungens 
ttempel följdes af de fleste härförame. Rundtomkring 
i oflieerBkvarteren dracks Danmarks undergång i botten, 
och stundom nämndes därvid äfven Bertelskölds namn 
4ioin den förste, hvilken bevisat möjligheten att rida 
Vver Bälten. 

Icke långt från prästgården hade tio eller tolf 
hifre officerare af dem som icke hörde till konungens 
fiktrognaste omgifning slagit sig ned kring ett välförsedt 
Wd i en rymlig bondstuga. Bragder och vin liftade 
kjiitan och tungor. Det var dock en stor, en li^dftWivV 



118 REBELL MOT SIN LYCKA 

tid. Den gamla, ofta slagna, men lika ofta fraktade 
fienden Danmark, som städse lurat pä Sveriges fall, 
skulle ändtligen krossas, förödmjukas; Skäne, Halland, 
Blekinge, Norge skulle ryckas därifrän och införlifvas 
med Sverige; ja törhända sloge redan danskames sista 
stund som själfständigt folk. Jutland och öfriga öar 
skulle räknas som svenska provinser, Köpenhamn som 
en ödmjuk lydstad; Carl Gustafs krigare skulle förlänas 
med den danska adelns gods och ätervända med furstliga 
rikedomar. H vilken äral Hvilken vinning! Och — 
hvilken anledning att tömma och äter tömma den brädd* 
fulla bägaren 1 

Hetsade af vinet, gäfvo sig alla känslor luft Den 
gamla svenska adeln hatade nykomlingame i dess krets, 
dem Kristinas slösande gunst hade framdragit till titlar 
och rikedomar. En af desse var Bertelsköld; han hade 
ofta fått erfara det; han fick det äfven nu. Sten Bjelke, 
med många seklers anor i sitt blod, stötte så häftigt sin 
bägare mot hans, att hälften af vinet utspilldes, och 
ropade så högt att alla hörde det: 

— Rider dig d-n, lilla grefve af Lilla Balt, du dricker 
ingenting 1 Tror du vi dricka saltsjövatten? 

Bertelsköld tömde sm bägare utan att svara. 

— Den där — fortfor Bjelke, vändande sig till de 
öfriga — den där har ätit rofvor på Fyen i dag. Han 
är uppfödd med rofvor. Han är van att plantera kål- 
hufvuden . . . 

— Och att afhugga dem, när de bli oförskämda, 
genmälde Bertelsköld, hvars hetsiga lynne var fädemearL 

— Nej se huru stolt han är, den Bältgrefven! fortfor 
Bjelke i samma ton. — Vet ni väl hvaraf det kommer 
sig ? Jo hans morfar hade titel och värdighet af bonde- 



LILLA BJLLT 119 

kong och heiskade öfver femtio mossar och stenrösen 
nftgonstfides appe i finnmarken. 

— Grefvei utbrast Bertelsköld uppfarande. 

— Och hans mor — fortfor Bjelke, allt i samma 
ton — hans mor, mina herrar, var en prinsessa, som 
▼allade får i skogen. D&rför . . . 

Bjelke hann icke tala till slut, innan Bertel- 
•kölds handske flög honom midt i pannan. Blossande 
af vrede stod den stolte ädlingen upp och drog i blinken 
sitt svftrd. I samma ögonblick hade Bertelsköld dragit sitt. 
Förolämpningen å ena och skymfen å andra sidan 
foro alltför offentliga, för att de närvarande ens skulle 
gjort ett försök att afböja striden. De nöjde sig med 
att reglera den efter ridderlig sed i envig — bordet 
imdanskaffades, flera ljus upptändes och sekundanter 
utsagos. Om en kvart var allt i ordning till ett af 
dessa blodiga mellanspel, som voro så vanliga i fält och 
dem icke ens konungens närhet förmådde afböja. Ty 
nfir det gällde en hederssak, gaf den tidens adel icke 
e&er för själfva konungamakten. 

Båda kämpame voro utmärkta och pröfvade fäktare, 
båda hetsiga, båda förbittrade af gammal ovänskap. De 
kringstående väntade med kännaremin ett intressant 
aflonnöje, och de bedrogo sig icke. Oaktadt taket var 
så lågt, att svärdsspetsarna ristade fåror däri, fördes 
striden å båda sidor med lika skicklighet, om också icke 
mckl lika lycka. Bertelskölds klinga hade flera gånger 
ti&ffat motståndaren; Bjelke blödde ur tre eller f^-ra lätta 
sår, utan att ha förmått tillfoga sin flende ens en skråma. 
Utmattad och blödande begärde han tre minuters stille- 
slånd. Detta beviljades. 

— t Jag tar er till vittnen, mina herrar, utbrast 
tjéke,) att denne ualing är osårbar genom \xc!^^o\iv. 



120 REBELL MOT SU LYCKA | 

Alltuedan vid Nördlingen har hmn icke fttt en enda | 
akråma, och hvar man vet orsaken. Han bår pä sitt ^ 
vänstra ringfinger konung Gustaf Adolfe ring; han för- ^ 
tröstar på dess makt ; det är blott därför han vägar slåss 
med en ärlig kavaljer. 

Dessa ord förfelade ej sitt intryck på den allmänna 
vidskepelsen. 

— General — sade en af de äldste officerame — - 
vi äro kristne soldater och tåla icke bland oes något 
djäfvulstyg. Ett ord är så godt som en ed; säg oss 
att allt hvad man berättar om er ring är en käringsaga, 
och vi tro er, som om ni svurit därpå. 

Bertelsköld tvekade ett ögonblick — men harmen 
och frestelsen voro för stora . . . han dukade under. 

— Det är sant, sade han, att jag bär en ring till 
den store konungens minne, men allt hvad Bjelke och 
andra säga därom är löjligt skrock. 

— Må då striden begynna igenl 
Och striden begynte åter, men den skyddande 

ängeln hade vikit från Bertelskölds sida. I första hugget 
klöf Bjelkes svärd hans vänstra hand, och två de yttersta 
fingrarna föUo till golfvet. Det svartnade för den sårades 
ögon, svärdet sjönk ur hans hand, och blott de kring- 
ståendes hastiga mellankomst hindrade honom att ned- 
sjunka inför sin segrande fiende. 

En af officerame upptog de afhuggna fingrarna och 
drog från det ena en liten ring af koppar. 

— Kan det vara den ryktbara ringen? frågade han. 
De kringstående logo. 

— Den är ju icke ens af guld, sade de. Det kan 
omöjligt vara den rätta. 

Den frågande kastade fingret och ringen föraktligt 
ifrån aig. 



I 



LILLA BALT 121 

. Hedendom i människohjärtat, är du då omöjlig att 
rota? Yi födas ooh uppfödas i tron på en evig försyn, 
m mäter våra öden med orubbelig rättvisa*; och likväl 
»mn^a vi ständigt åter till tron på forntidens blinda öde, 
n nyckfulla, den oförnuftiga makt, som mätert ve och 
1 med hat och nit, båda så oförtjent. Och just där- 
mom att vi tro därpå, får denna samvetslösa makt ett 
Ide öfver oss; spelaren förlorar när haprtror på sin 
or, och sjömannen förgås när han spår sin undergång. 

Bertelsköld, den djärfve soldaten, hade genom 
skans mångåriga gunst blifvit lyckans slaf. I det 
onbllck Bjelkes svärd klöf hans vänstra hand, klöfs 
DB stolta tro som en ek, splittrad af ljungelden. Han 
^ade icke för såret och smärtan; han dignade för 
Mlvetandet af sin lyckas plötsliga fall. 

Ett dygn förgick. Kölden fortfor att befästa is- 
fggoma, och hela svenska lägret var i den lifligaste 
relse. Denna syn upplifvade krigarens mod. Härdad 
mödor och faror, besegrade Bertelsköld snart den 
rsta smärtan. Förbunden och matt af blodförlust, kunde 
n ej förmås att stanna i overksamhet. Han, den förste 
m ridit öfver Bälten, ville icke vara den siste att följa 
t segerrika tåget. 

Men aftonen före den afgörande dagen lät han kalla 
1 son Bernhard, hvilken han alltsedan händelserna i 
thauen stött tillbaka med en hårdhet liknande fordom 
ndekungens. Den blinda tron på en lycka i ned- 
ngen hade åter fått makt öfver krigarens själ. Bernhard 
srtelsköld fann sin far generalen stilla försjunken i 
traktandet af en bild i medaljong. Var det drottning 
istinas bild, som han nyss hade fått af en smick- 
ide konungagunst? Nej, det var bilden af en skön 
t. _ JTtk, tar. JDloMtr. IL 



122 REBELL MOT SIN LYCKA 

svartlockig och svartögd kvinna från stranden af Hain ; 
det var bilden af den svärmande sköna Regina von 
Emmeritz. 

Generalens ögon voro fuktiga af tårar. Så långt 
han kunde minnas tillbaka hade han gråtit blott en enda 
gång förr; det var vid hans moders, vid Meris död. 
När han förlorade sin maka, hade tåramas tröst blifvit 
nekad den sörjande. 

Bernhard var af ett annat lynne. Tårarna i ham 
faders ögon framkallade strax hans egna. Generalen 
fattade hans hand — och försoningen mellan far och 
son var utan ett enda ord fullständig. 

— Detta var din mor I sade Bertelsköld med en 
röst af ovanlig vekhet. — Min son, om du en dag 
kommer att älska en kvinna, så förena heniié icke med 
dig genom oupplösliga band. Att förenas med oss, det 
är att förenas med olyckan. Aron Bertiläs förbannelse 
följer oss. 

— Men en moders välsignelse går i dess spår och 
br^^ter udden af förbannelsens törnen, svarade Bernhard. 
Ni har fordom sagt mig det, min far! Det är eder 
moders ring som ni bär. 

— Nej, nej, återtog Bertelsköld häftigt, jag bär den 
icke mer, den är förlorad, och min lycka med den. Min 
mor har sagt mig det, och nu vet jag klart att hon talat 
sanning. Med denna ring följer lycka i fred och seger 
i krig, kärlek, ära och rikedom; den som bär denna 
ring skall äga all världens lycka och endast hafva att 
bekämpa sig själf, men han skall ock själf vara sin 
lyckas fiende. Mened och släktfiendskap, högmod och 
omåttelig ärelystnad skola ständigt arbeta inom hans 
bröst, för att bereda hans fall . . . Bernhard, min son ) 
Ringen afhöggs med iin^r^l d«ii %\.^9Jid \a% var svag nog 



LILLA BALT 123 

itt ftmeka dess kraft . . . j^ ^^^ ^^it fråga icke mer 
efter den, nöjs med en stillare lycka, som ingen för- 
bmnelse bår i sitt sköte ... tag en varning af mig . . . 
jig har varit min lyckas fiende, rebell mot mig själf, 
mot det högsta och heligaste ... jag har svurit mened, 
min son; därför skall jag i morgon dö. 

— Ni som segrande genomgått så mången fara . . . 

— Det var då jag burit inom mig segerns visshet 
Na bär jag vissheten om min undergång. Hör mig, 
Bernhard, jag lämnar åt dig mina gods, mina fattiga 
brödlösa och förtryckta underhafvande. Var för dem 
en far, mer än jag kunnat vara. På Majniemi lefver en 
änka ... du känner henne, det är svarta Jane. Hon är 
den enda lefvande som känner stället där en stor skatt 
är nedgräfd. Vid denna skatt låda tårar och blod, ty 
den är ett rof från vilda strider i Böhmen. Uppsök 
denna skatt, ty den var från början min; bygg därmed 
de förstörda kojorna bättre än förr, odla den öde jorden, 
hägna de förvildade ängarna, låt denna skatt aftvå i tårar 
af tacksamhet sin skuld af blod. 

— Jag lofvar er det, min far. Men . . . 

— Farväl, min son 1 Vi se hvarandra åter i morgon 
och sedan — hos din mor I 

Bernhard om&mnade sin far; den veke ynglingen 
grät som ett barn. Därpå gick han med hastiga steg. 

Morgonen den 29 Januari bröt in. Kölden var starkare 
in någonsin. Redan i daggryningen var hela hären 
flbrdig till uppbrott vid kusten. Man hade undersökt 
isen; den bar. Dahlbergs försiktighet litade ej fullt 
därpå. Han hade på de vådligaste ställena af strömfåran 
låtit utbära halm, begjutit den med frysande vatten och 
lagt bräder därpå. Det evigt minnesvärda tåget> hundrade 
år därefter besjunget af Gyllenborg, begYuVv^. 



124 REBELL MOT SIN LYCKA 

Rytteriet och kanonerna tågade främst från HeOie 
öfver det lilla Brandsö mot en vik på Fyen söder oa 
Iversnäs. Först red högra flygeln under Wrangel odi 
Tott ; därnäst den vänstra under konungens och Bemdss' 
befäl ; fotfolket tågade i norr om de öfriga. Det var ett 
sällsamt tåg på den öppna, blå isen . . . tyst» allvailigli 
såsom man går öfver en öppen graf. När man nalkades 
strömfåran, stego ryttame af och ledde sina hästar vid 
tygeln på afstånd från hvarandra. Men engång komne 
öfver det farligaste, kastade sig alla i sadeln och störtade 
med höga jubelrop mot den på stranden väntande fienden. 

Omkring 4,000 danske krigare, 1,600 bönder, som 
sågade isen, och flera tusende åskådare stodo på Fyens 
kust med brinnande böner att svenska hären måtta 
sjunka, som fordom Farao, i hafvets djup. Men 
svenskame kommo lyckligt öfver med hela sin öfvermakt 
... ett raskt angrepp af den jämklädda ryttareskaran, 
och den modfällda danska truppen var dels sprängd, 
dels tillfångatagen. 

Carl Gustaf, som kom efter, säg striden, men icke 
de sinas hastiga seger. 

— Följen migl ropade han och tog med sin flygel 
en omväg åt höger, i mening att landstiga på en annan 
punkt och taga danskame i ryggen. Hela flygeln störtade 
ditåt. 

— Akta er, Bertelsköld, ropade Dahlberg till den 
förbiilande generalen, som, med vänstra armen i band, 
sprängde främst i truppens spets . . . akta er, skilj ryttame 
åt, I riden för tätt! 

Men Bertelsköld hvarken hörde eller såg något 

annat än stranden på afstånd och nya bragder där inför 

konungens ögon. I täta leder rusade båda de främsta 

skvadronemdi fram öivet a\x^m^^x«XL^ d&. lAEtigIL den 



1S6 RSBSLL MOT SfN LYCKA 

bräckliga bryggan brakade, brast med ett förfärande dän 
och den stolt framilande skaran sjOnk. Sä plötslig, sä 
oväntad midt under jublet kom denna fördärfvets stund, 
att man knappt nägra ögonblick säg hästar och folk 
kämpa mot den frambrytande vägen, innan de alla bort- 
rycktes af strömmen och försvunno i djupet Bada 
skvadronema voro utan räddning förlorade; konungens 
och franska sändebudets vagnar med sina spannhästar 
delade ryttames öde. 

Carl Gustaf säg de sina förgäs och kunde ej hjälpa. 
Danmarks krona vinkade äter . . . konungen säg bort frän 
den öppna, bläa grafven, tog en omväg och uppnädde 
med resten af sin flygel lyckligt landet. Här var striden 
redan utkämpad, Fyen var eröfradt. Seland darrade, och 
konung Fredrik skickade ilbud pä ilbud att bedja om 
fred, ty under hans fötter vacklade Danmarks gamla rike. 

Men det svenska lejonet tog ut sitt spräng. Dahl- 
berg yrkade ifrigt därpä, men Wrangel och förrädaren 
Corfitz Ulfeld, den gängen rädd, voro ifrigt emot. 
Konungen beslöt sig, efter någon tvekan, för Dahlbergs 
djärft beräknade plan. Den 6 Februari, redan före 
dagens inbrott, aftågade rytteriet från Svendborg öfver ön 
Tassing till Langeland. — »Det var en hemsk och dyster 
vandring, säger härom Fryxell. Genom hästtrampet för- 
vandlades den på isen liggande snön till en mörk issörja, 
så att vägen såg ut som en bred och öppen ström. Genom 
denna måste trupperna vada i nära half alns vatten, 
fruktande hvarje ögonblick att känna den tärda isen brista 
under sina fötter. Några villade sig och försvunno i djupet.» 

Men hejdlöst som en lavin gick tåget framåt, från 
Langeland till Laaland, från Laaland till Falster, från 
Falster till Seland. Det trolösa hafvet svek sina egna 
barn, de herrliga dan8\ta^wii^o^>övt,«ti^sfiEÄsv\S?M 



LILLA BALT 127 

Btnden billigt på sin rygg. Den 12 Februari 1658 
landsteg svenska hftren vid Vordingborg på seländska 
kosten. Hjfiltebragden var redo att för alltid inristas i 
kåfdemas minnen, freden i Roskilde blef dess följd, 
Skåne, Halland och Blekinge dess dyrbaraste vinning. 

Konong Carl Gustaf hade icke den store Gustaf 
AdoUs aktning för mftnniskolif. När han såg tillbaka 
på hvad detta tåg kostat honom och hvad han vunnit 
dinned, tfinkte han vid sig själf: »Danmark tog jag för 
|odt pris». 

Unge grefve Bernhard Bertelsköld stod engång i 
konnngens^ nftrhet och betraktade hafvet med tårfulla 
bGckar. Då tänkte konungen åter vid sig själf: »Bertel- 
iköld var en tapper soldat — de några hundra drunk- 
nade ryttame voro ock tappre bussar . . . men Danmark 
tog jag ändå för godt pris». — Javäl . . . men han tog 
det icke. 

Ofta sedan betraktade Carl X Gustaf Bältens böljor 
med stolta känslor. Hvad återstår att besegra för den, 
som besegrat världen? 

Att besegra sig själf. 

Carl X Gustaf kunde icke besegra sig själf. Det 
▼ar hjältens mänskliga svaghet och mänskliga fall. 



TSKÄRNS BERÄTTELSER. 



v. 



HÄXAN. 



I 




Fältskärns femte berättelse. 



Nej kusin, nej — förklarade gamla mormor med den 
egna bestämda tonen, som klädde henne så väl 
och som kunde vara så amper, när det gällde rena 
ailniret — men här var det skämt, ty den gamla kunde 
aldrig förmå sig att anse fältskäms berättelser för allvar 
— nej kusin — kom aldrig och påstå att äldre Bertel- 
sköld blifvit hvad han kunnat blifva och anständigtvis 
bort Jag frågar: är det rätt? Han våren förhoppnings- 
foll yngling, när vi först träffade honom i slaget vid 
Breitenfeld; något vek, något blyg, det tillkom hans 
ålder, för resten ömsint, hygglig och rask, jag medger 
det, men alldeles inte vild. Hvem hade kunnat tro, att 
tf honom skulle bli en sådan hård krabat, ja rent af 
en omänniska, som er general Bertelsköld? Det är 
oförsvarligt, kusin, och jag får säga, att om ni låter 
Bemhaid Bertelsköld, som ännu är ung och beskedlig, 
med tiden blifva en dylik som far hans, så vill jag 
platt inte mera veta af honom, nej se det bryr jag mig 
inte om. 

Vid dessa ord hade gamla mormor blifvit en smula 
iBrm — hon blef så lätt varm för allt hvad hon ansåg 
fån MMDi oeb rätt bår i världen — och d^l Yi^di^ ^Vlv^ 



132 FJLLTSKÅRNS FKMTK BERÅTTSLSl 

den följd, att ungdomen nindtomkring teg stffla so 
muren, ty gumman hade respekt med sig, så hjå 
innerligt god hon ftn var. Anne Sofi fortfor att ren 
lingon med en min som hade hon suttit i kyrkan ; kans 
var det för det att hepnes föstman var bortrest 
hösten till Löbeck att köpa krimskrams. Kusin Svi 
holm framtog betänksamt sin dosa med Köpenhami 
pickanell, och kusin Svenonius hade fått tag i i 
kvartark papper, hvaraf han vek tuppar och kryddlåd 
åt barnen. 

— Min goda kusin — genmälde ftltskäm gans 
saktmodigt — tillåt mig att göra den frågan: huru ani 
kusin ÉiX hjälten i en roman bör sluta sin lefnad? 

— Romaner och komedier böra sluta med gifti 
mål, det är ett anständigt och hederligt slut, och däri 
på köpet glädjande för åhöraren att veta sina värn 
vara i behåll, sedan de godt och väl fått hvad de vil 
Allt hvad därutöfver berättas är onödigt och kunde vi 
osagdt; ja jag medger, att man väl tål vid något Ii 
tillägg, såsom t. ex. att det unga paret efter mån 
herrans år sitter omgifvet af barn och bamabam hi 
stugan full. Men sorgliga slut på böcker äro ett otii 
som borde förbjudas af censuren. Huru en romanhji 
skall sluta? Jo, som jag nyss sade kusin, han sk 
sluta som äkta man. 

— Kusin kan ha däri ganska rätt; en verklig romi 
hjälte gör klokt uti att sluta på det sättet. Men mi 
Bertelsköldar, förlåt mig det, kusin, äro inga romanhjäl 
efter Lafontaines mönster; det vore mycket bekymm 
samt för mig, som gärna önskar uppfostra dem 
människor af samma sort som vi andra dödliga. C 
det så mycket mer, som de ha liksom en snäf 

historisk anstrykning. Vax ^c^di oeV \äs^ \)NkX. ^&&(«Sa. 



fIltskArns femte berättelse 133 

Udre Bertelsköld. Redan från första början grodde hos 
honom ärelystnadens frö, och det fröet hade en ypperlig 
jordmån på trettiåra krigets blodiga mark. Men äre- 
lystnaden bär inom sig fröet till egoism, och om dessa 
Mn tt hejdlöst mogna under inflytandet af ständiga 
hårda strider, där merendels hvar och en är sig själf 
nimiasty så blir resultatet däraf en karakter sådan som 
Gustaf BertelskOlds. Säg icke att denna karakter är sig 
tjilf otrogen; tvärtom, den är trognare, än både kusin 
och jag hade önskat. Kusin tyckes tro mig ha rättighet 
Ut tillyxa mina hjältar sådana jag behagar, ungefär som 
Anne Sofi roar sig att af samma deg baka stundom 
ballar och stundom kringlor . . . 

Anne Sofi ryckte fältskäm i rocken, ty hon såg att 
mormor icke tyckte om denna jämförelse. 

— Ja ja, fortfor Bäcken mildrande, jag vet alltför 
Til att kusin gör skillnad mellan bullar och människo- 
lynnen. Men den första pligten för en berättare är att 
rara sannfärdig, nämligen så, att han mäter sina skil- 
dringar med den inre sanningens måttstock; och så har 
han ingalunda frihet att låta en människa blifva annat 
in hvad hon måste blifva, nämligen en produkt af 
naturens anlag och lifvets inflytanden. Nu är det väl 
tndigty att om Bertel blifvit uppfostrad hos Storkyro 
bondekungen, hans morfar, i stället för att skickas till 
Stockholm i sällskap med de adlige junkrarne och där- 
ifrån nt i kriget; ja till och med om han i mannaåren 
fått aitta stilla i huslig trefnad på Majniemi, så hade de 
mildare anlagen i hans lynne fått rådrum att utvecklas, 
i atillet för den hårdhjärtade ärelystnaden, och han 
hade då blifvit en annan än han blef. Men därom kan 
endast sägas, att hade icke om varit, så hade käringen 
...ja ja, ijck ej illa vara, kusin, så är del n^tV^x^^tv. 




134 PÄLTSKÅRNS FEMTE BERÄTTELSE 



Tag därtill i beräkning hvad en ständig medgång in- 
verkar pä en karakter, som icke från böljan har en ; 
motvikt i nog fasta grandsatser, och ni skall finna att ; 
jag har rätt 

— Äldre BertelskOld må nu vara som han är — ' 
återtog gamla mormor, som blott till hälften gaf med 
sig — men lofva mig, att icke på samma sätt göra if 
den unge Bernhard en hårdhjärtad despot Det skulle 
göra mig ondt om gossen; han är litet lätt kanhända, 
men så mycket jag kan finna, af hjärtat god, ja mycket 
bättre än hans far. 

— Jag lofvar ej mer än jag kan hålla, genmälde 
Bäcken eftertänksamt Kusin påmiimer sig, att en 
mors välsignelse och en morfiirs förbannelse kämpa om 
släkten Bertelskölds öden; det kommer an på hvilken 
af dem får öfverhand. Vi stannade sist vid den tid, då 
general Bertelsköld utspelt sin lefnads roll. Hans son 
Bernhard var vid den tiden ännu ganska ung, vidpass 
aderton år; och att vid aderton år blifva faderlös och 
komma i besittning af ofantliga ägodelar, helst i en orolig 
tid, har stora faror och frestelser. Ty lyckan är alltid 
sådan, att ger hon mycket, så kräfver hon än mera 
tillbaka, och ni minns, att högmod och ärelystnad voro 
bestämda att hos Bertelsköldame utgöra deras lyckas 
ständiga fiender. 

— Rex regi rehelliSt rättare: in regeln^ inföll 
Svenonius med djupsinnig min. 

— Sådant pjunk kan jag ej tåla, inföll i sin tur 
kapten Svanholm, hvars martialiska uppsyn redan länge 
röjt förargelse och otålighet — Rex hit och rex dit, 
hvad tunnor tusan, skall man bena en tapper soldats 
själ som man benar en silll Låt Bertelskölchime vara 
hvad vår Herre skapat dem ViW, «ii vmwlbt stolta kaohända. 



fJLltskärns femte berättelse 135 

hvad d-n gör det? Hufvudsaken är att de äro duktigt 
folk, ena h-s bussar, som klappa fienden brun och blå, 
så att det gör svenska och finska namnet heder. Jag 
minns finna vid Karstula, när vi rätt kommit oss in i 
elden . . . 

— ... så var bror glad att väl komma därifrån, 
ifbrOt honom den obeveklige Svenonius. 

Kaptenens buskbeväxta läppar öppnades till ett svar, 
som vftl icke blifvit ett af de mildaste, därest ej gamla 
mormor skyndat sig att förekomma ovädret. 

— Jag ftr säker på, sade hon, att kusin Bäck 
denna gång har mycket annat att berätta, än blott om 
Bertelsköldame. Vi äro fredligt och borgerligt folk, vi 
Ulla icke i längden ut med de förnäma och deras 
krigsbuller. Jag längtar att höra något om den lustige 
Larsson och hans beskedliga fru, som vi ej på länge 
hört af; jag hoppas de lefva och äro vid hälsan. 

— Och jag, utropade Anne Sofi, vill gärna höra 
något mera om den lilla Greta på Majniemi. Är hon 
verkligen så svag för Bernhard Bertelsköld, som man 
kar skäl att tro, så beklagar jag henne. Att älska en 
lådan fjärilgrefve — nej, då . . . Anne Sofi teg. 

— ... då föredrar jag en hygglig ung man af borger- 
skapet, ville du säga, inföll fältskäm. Ja godt och väl 
— tillade han i allvarsammare ton — jag hatar icke 
adehi, och beviset därpå är att jag så ofta indrar den 
i mina berätteber, enkannerligen därför att dess historia 
år så nära inflätad i hela landets, och aldrig annars så 
mycket som på sextonhundratalet. Ja jag vill påstå att 
adeln på den tiden, åtminstone i Sverige och Finland, 
rar det virke hvaraf man byggde historien. Men efter- 
som både börd och lefnadserfarenhet ha ingifvit mig lika 
mycken yånskap lör de ofrälse stånden, ak mk&V^ \>6.^ 



136 FÄLTSKÅRNS FSMTB BSRÅTTEL8I 

tillstå att man gör illa, om man låter dem i historieB 
bortskymmas af de förnäma. Tänk t. ex. därpå, att 
största delen af vår anseddaste medelklass nu för tideD 
i Finland leder sin härkomst från män, som arbetat sig 
fram till heder och namn under sextonhondratalet och 
början af det sjuttonde; ja jag tror att ingen ens af de 
lärde herrame vid akademin skall slå mig på fingrarna, 
om jag bekänner, att finska historien alltsedan stora ofredea 
tagit sitt mesta virke ur denna ofrälse medelklass. 
Därför — och fältskäm vände sig till mormor — får 
kusin vänligen ursäkta, att, medan vi ännu befinna oss 
på sextonhundratalet, jag likasom har en liten förkärlel^ 
för adeln, däri att jag låter den stå mera fram i taflomas 
förgrund. När vi engång, om vår Herre ger hälsan, 
byltat igenom seklerna så långt som till sjuttonhundnt- 
talet,, lärer förhållandet blifva omvändt Åtminstone har 
det alltid synts mig, som skulle de finska präst- ocba 
köpmannasläktema ha sin egen* lilla och märkeliga 
historia för sig — märkelig just därför, att den i långa 
och starka trådar väfver tillsamman en ny borgerlig 
aristokrati. 

— Kusin talar i gåtor. 

— Framtiden talar alltid i gåtor. Betänk att vi 
ännu stå midt i sextonhundratalet. 

— Hvad har kusin ännu att berätta därom? 

— Oändeligt mycket, och likväl oändeligt litet, i 
jämförelse med detta århundrades rikedom på ämnen af 
största intresse för minnet och eftertanken. Vi lefva 
nu i ordnade och upplysta tider, när alla förhållanden 
gå sin regelbundna gång, på vägar, dem samhället noga 
utstakat, när lagens herravälde är erkändt af alla och 
fördomarna, om än i tysthet verksamma, icke mera 
träda med trotsig panna midl \ Gud& lyiaa da^r^ hotande 



FÅLTSKÄBNS FEMTE BERÄTTFXSE 



137 



Bd 8?årdet och bUet dem som ej afsvärja till deras 
nnån sin Ofvertygelse. Det kan vara nyttigt och godt 
t engång blicka in i det innersta af en annan tid, när 
sddlligt var bättre, men, sanningen att säga, ännu 
rycket mera var sämre beställdt än nu. 

— Det är ej möjligt, kusin. Den gamla goda liden 
år mycket bättre än våra dagar. 

— Vi få se. Nu vill jag börja min femle berättelse. 



/A - ^»k. å^ Diuåtr. n. 





ha tretton år fOrgått, 
Mdan vi senast s&go Carl X Gustaf på sin lyckas hOjd 
och grefve Guslaf Bcrtelsköld begraFven i Bältens vågor. 
Rorta är det skimrande blandverket af Pfalzerkonungens 
krigiska storhet; lyckan hade pä sistone Cfvei^fvit sin 
trotsige gunstling; ingen kula hade förkortat hans itven- 
[yrliga krigarebana; den tysta döden på sjukbädden 
hade öfverraskat honom midt under nya vidtutseende 
planer all befästa herraväldet i norden — han f&ll 
som eil svärd aFbrutet i slidan ett Ögonblick innan 
man väntade att på nytt se det Ijunga Ofver fiendens 
hufvuden. Och efter de stora segrama, kOpta med 
folkels blod, efter de glänsande erö Ringarna, vunna 
med sä otroliga ansträngningar, återtog trfittheten sin 
räll — statens nervei domiuA» «i 'm»»J&^ 4nM tiU- 



f 






KUNO CARLS JAOT 139 

gångar, alltför härdt anlitade, syntes nära att försina, och 
de förvildade åkerfälten, de öde och utfattiga byarna, de 
tömda oCEentliga kassorna, allt syntes anklaga Carl Gustafs 
omftttliga krigslystnad för en begynnande allmän ruin. 
Sverige i dess europeiska betydelse såsom en makt 
af första ordningen var en småväxt yngling iklädd en 
jättes rustning och stolt öfver en jättes bragder. Yng- 
lingen hade lefvat för fort, hans krafter syntes uttömda, 
och rustningen tyngde honom tidtals till jorden. Men 
segramas minne är ett stort arf; när ett folk bär inom 
aitt bröst den stolta själfkänslan att vara ett af jordens 
yppersta och tappraste, så förgäter det för en tid sitt 
riimande blod, sin förslösade märg, dess muskler behålla 
flin spänatighet, dess hand förblir orubbeligt knuten kring 
fistet af segerns svärd, och det dör icke — det lefver 
innu, kämpar ännu, segrar ännu — det har ännu att 
hoppas en framtid af ära, uppvuxen ur en forntid af glans. 
Det är makten och storheten af en idé, som hålla 
ett folk upprätt. 

Men det materiela underlaget — kroppen, som tjenar 
till verktyg för denna stora själ — måste vårdas och 
skonas. Utan Carl XI skulle, långt förrän Pultava, ett 
slagftlt blifvit den svenska storhetens graf och minnes- 
vård. Må vara att denne konung var långtifrån en så 
vis statsman, som man föreställt sig — att han, i motsats 
mot hjälten och äfventyraren, hans fader, satte idéemas 
makt för lågt och den statsekonomiska vinningen för 
högt: det var dock genom honom som Sverige ännu 
femtio år efter Carl X:s död tyngde starkt i Europas 
Tågskål. Hans reduktion förberedde Östersjöprovinsernas 
fall, säger Fryxell; ja väl, men hans inre lagstiftning 
atvecklade nya och rika hjälpkällor, tillräckliga för 
banande år, därest icke aonen dem slöaal pk \iva\^. 




140 HÅXAN 

När Cari X Gustaf föll, som träffad af en ljungeld, 
på hälften af sin bana, såg sig Sverige om efter en 
konung och fann att dess krona bars af >3tt bam om 
fyra år. Tolf års regering af förmyndare var ingen 
lycklig tid; det skulle vara lugnets tid efter stormarna, 
hvilans tid efter strider och blodförluster; det blef i 
stället en tid af de storas split och de smås förtryck, af 
den enskilda vinningens plundringar och det allmänna 
bästas åsidosättande. Adeln syntes nära att uppnå det 
mål, för hvilket den arbetat under Kristina och som 
Carl Gustaf stäfjat, men icke tillintetgjort Sverige var 
en oligarki, ett fiLmannavålde, där några få af de stora 
släkterna ensamma sögo statens yppersta must 

Finland hade blödt i de stora utländska krigen; 
Karelen var härjadt och stora sträckor öde sedan 1666. 
Allt var i vanmakt, allt utom folkets tåliga mod. De 
några åren af Per Brahes förvaltning hade slocknat, 
förgått som en dager af blå himmel mellan de mörka 
skyar. Knappt var han borta, innan oredorna åter 
begynte. En del af adeln förtärde utom landet sina 
stora förläningars skatter; en annan del huserade hemma 
likt den vilde jägarens ridt i den stormiga höstnatten. 
Fogdame utpressade bondens sista skärf; vrånghet staf- 
vade lagens domar; råhetens oljud fömummos i själfva 
kyrkorna; medan dogmerna i sin fanatism hade störtat 
Terserus från biskopsstolen, reste vidskepelsen sitt hufvud 
högre än någonsin; de hemska vanvettiga häxprocesserna 
grasserade som en farsot i alla sinnen och domsalar. 
Men genom dessa mörka tider glimmade likväl två oför- 
gängliga ljus, dessa tiders evärdeliga ära och gryningen 
af en bättre framtid: den finska bibeln och det finska 
universitetet 

O bnm efterlängtad vax Vnn «\ ^V^^vn^oxisiG^kAnnnfen 



I KORG C4RL8 JAGT 141 

j Carl XI, som nu skulle fatta regeringens tyglar, hvilka 
I — säger en utmärkt författare — härtills hade »släpat 
i imatsen!» Mänga tusende ögon sägo opp till honom 
i tidenias betryck säsom till en ängel i nöden. Han var 
ong, och ungdomen har alltid ett hjärta. Så kunde man 
hoppas af honom ett hjärta för landets nöd. 

Vår berättelse dröjer en stund vid de dagar dä han 
(Qnta gången, ännu omyndig, trädde på Finlands jord. 
Vil icke egentligen på Finlands, ty den jorden var då 
mera svensk än finsk. Men en senare tid har kallat 
den finsky och naturen, som ställt dessa trakter likt 
utposter vid landets yttersta gränser i väster, har varit 
if samma tanke. 

Hafvet har många döttrar vid Finlands kuster, många 
trotsiga sköldmör, som bjuda åt vågen sin barm af granit 
— många älskliga barn i gröna dräkter af gungande björk 
odi al. Men störst bland dem alla är den klippfasta jungfrun 
längst i sydväst, de tre åafvens dotter, det grönskande 
Åland. 

Bottenhafvets fjärran vågor storma med nordan emot 
dess strand; sydostvinden jagar Finska vikens böljor 
emot dess klippor, och sunnan kastar hela Östersjöns 
fäldiga vattenmassor i skum mot dess kust, medan en 
fjärd af den sistnämnda, Ålands eget haf, med sommarens 
västan försöker sin kraft mot dess obevekliga murar af 
granit 

Åland räknar mer än åttio bebodda öar, utom otaliga 
Uippor och obebodda skär, där stundom ankrar fiskarens 
båt och den ensamma svanen utbreder sina hvita vingar 
om våren. Jorden är ofta hård och karg; klippan ger 
intet bröd, sanden intet bete, men hafvet är desto gif- 
mildare, och på dessa stränder bor ett härdadt folk af 
^draiv oéb ffåhire. 




143 HÄXAN 



Midt i denna grupp af öar och holmar höjer sig 
»fasta Åland» med sina kyrkor och byar för seglarens 
syn. Vid tiden för vår berättelse var det mindre befolkadt 
och mindre odladt ftn nu. Täta skogar, dem yxan ej 
vägade vidröra, utbredde sig öfver större delen af ön, 
och i dessa skogar betade nordens ädlaste högdjur, elgen. 
Ty större delen af ön lydde under Kasielholms kungs- 
gård, hvars ruiner ännu i dag spegla sig i en smal vik 
af sjön, och dess skogar voro fridlysta jagtmarker, dår 
ingen annan än slottets beherskare eller konungen ägde 
rätt att jaga. Så stränga voro jagdagama, att enligt 
själfve den milde konung Gustaf Adolfs stadga af den 2 
Augusti 1620, »den, som å Åland något elgdjur nedsloge, 
skulle straffas tUl Itfveh, men därest han af synnerlig 
gunst benådades, skulle allt hans gods vara förverkadt 
till kronan och han själf försändas tiU Ingermanland, 
»utan hopp om förlossning för hela sin lifstid». Denna 
stadga har veterligen aldrig blifvit tillämpad i hela dess 
stränghet, men landsförvisning, gatlopp och fästnings- 
arbete ha blifvit ådömda för elgars fällande. Nyare tider 
ha fallit i motsatta fel. Det ädla, det sköna djuret har 
utan allt skydd blifvit barbariskt förföljdt och snart totjBilt 
utrotadt af jägarens kula. 

När man, kommande från Åbo, passerar först Skiftet, 
sedan Delet, lämnande Bomarsunds fästning till höger 
samt Lumparland och Lemland till vänster, inkommer 
man i en bred, sedan smalnande vik, på hvars inre 
strand man ser den spetsiga, korsprydda tomspiran af 
Sunds kyrka, den största på Åland, samt icke långt 
därifrån Kastelholms ruiner. Den 31 Augusti år 1671 
var hela denna nejd i den lifligaste rörelse, ty man 
väntade ingen ringare gäst än konung Carl XI själf, 
åtföljd Rf prinsessorna ocYi a\^TT^ dc\«n%i Vi^c^t^^t. Lyckliga 



KUNG CARLS JAOT 143 

att komma som han, en konung till sitt folk, högt 
må och efterlingtady innan han ftnna var sedd, innan 
I inna rar kfind t Men Sveriges och Finlands framtid 
uno med honom; detta var nog. 

Dagen hade varit stormig och regnig; elementema 
tisera icke de höge på jorden. Men mot aftonen 
nade himlen, stormen aftog, böljorna gingo fredligt 
hvila, och kvallens rodnad fSrgade vikar och sund i 
skimrande glans. Ålftnningame, de som hade något 

skörda, hade försummat sin skörd, fiskaren hade 
nt sina nät, vallhjonet sina hjordar. Alla strömmade 

till stranden för att invänta konungen, ty redan två 
r tre dagar förut hade en del af hofvets betjening 
Indt för att beställa rum och förnödenheter för de 
i^iga, dels på Sunds prästgård, dels hos fogden, som 
ödde en nyare byggnad af trä vid sidan af det redan 
Ulna slottet — dels äfven i några af de största och 
t försedda bondgårdarna. 

Inemot klockan fem på eftermiddagen såg man 
1 yttersta kusten den stolta kungliga fregatten Iris 
jeståtiskt klyfva den salta vågen och, styrd af nejdens 
urnaste lotsar, försiktigt närma sig viken vid Sund. 
inne täcka speljakter, Kastor och Pollux kallade, 
:om byggda för kungens nöje — ty Carl XI var i sin 
;dom en djärf seglare, likasom han var en oförvägen 
are — loverade i koketta bukter än vid fören, än 

sidan af fregatten, som förde blott smärre segel, för 

icke äfventyra en förhastad bekantskap med Ålands 
nd. Mången anade att konungen själf befann sig på 
af jakterna och lämnat åt damer och rädde hofjunkare 
(ättens tryggare däck; men så var det ej, ehuru lusten 
Eattades. Ty konungens guvernör, den styfve pedanten 
Bter Bom, hade medföljt på tåget at uTideT«>VV^\\^ xv\V^ 



144 HÅXAN 

och den unge monarken, ehuru otåligt han fördrog den 
besvärliga uppsikten, hade gifvit vika för Horns pligt- 
skyldiga anhållan, det hans majeståt måtte under stormen 
bevara sin dyra person ombord på fregatten. 

Klockan sju på aftonen kastade Iris ankar ute pi 
den glimmande fjärden, och de kungliga jämte hofvet 
embarkerade dels på de mera grundgående jakterna, 
dels i slupar, för att närma sig stranden. Ett omäteligt 1 
jubel från hela den talrika folkskaran hälsade konungens 
ankomst på Ålands jord. 

Från det ställe, där man landsteg, var vidpass en 
åttondedels mil till prästgården. Emedan marken var 
uppblött af regnet, kunde de höge gästeme ej gå till fots, 
och vagnar funnos inga andra på Åland, än tunga fyr- 
hjuliga bondvagnar. Hvad skulle man göra? För konungen, 
drottningen och de förnämsta bland hofdamema funnos 
ridhästar i beredskap, enkom ditförda från Stockholm; 
men de flesta öfriga af hofvets fina herrar och damer hade 
att välja mellan två onda ting: antingen att promenera i 
slasket eller att uppstiga på ryggen af feta bondkampar, 
betäckta med hemväfda ylletäcken. Några valde det ena, 
några det andra ; där var både löje och förtret, men allt 
detta roade konungen mycket. 

Tilläggom det, att vägen ända till prästgården var 
beströdd med enris och friska björklöf, hvilka spredo 
en behagelig doft i aftonens svalka. 

Så framskred det lysande tåget, hvilket, betjeningen 
inberäknad, säkert uppgick till omkring hundra personer. 
Här såg man den unge konungen med hans långa vackra 
och lockiga hår, hans små lifliga ögon, hans elghudskyller, 
hans stora huggvärja och mera pojkaktiga, än kungliga 
hållning; änkedrottningen Hedvig Eleonora med den 
knubbigR växten och del boT%w\\%«L xi\a^^TidftV\ v™»»^ 



KUNG CARLS JAGT 145 

na, konongens sköna, sedan så fOrtretligt ryktbara 
i, då endast nitton år och i mångdens ögon blifvande 
ning af Sverige. Där såg man hennes medtäflarinna 
inhet, Stina Wrangel, hoffröken hos drottningen; där 
nan riksråden Krister Horn och Johan Gyllenstjema, 
mellan politiska fiender och rivaler om makten ; där 
nan stallmästaren Mårten Reutercrantz, hofjonkaren 
if Gyllenstjema och månge bland konungens yngre 
»roder, fjärilar som redan begynte att svärma i skenet 
en uppgående solen. Med undantag af konungen 
hvars dräkt var den enklaste af alla, visade sig 
ta delen af hans svit i den slösande prakt, som 
rkte förmyndaretiden — denna tid, som nu var en 
i sin nedgång och ännu icke blifvit reformerad af 
XI:s stränga sparsamhet. 

Folkmassorna hade vid landstigningen själfmant 
t en haj, där man såg hoftjename fjäskande skynda 
, fin för att näpsande visa tillbaka en närgången 
), som trillade i fötterna, än för att nedtysta en 
\t pratsam gumma, som högljudt utskrek sin för- 
an öfver den aldrig här sedda prakten. Genom 
a haj passerade nu de kungliga jämte hofvet — 
ngen hälsande åt alla sidor — de högs^ damerna 
i att väl ha kommit i land undan hafvets stormar 
le unge adelsmännen stolt och vårdslöst blickande 
ing sig på folkhopen, i det de här och där nedläto 
itt nicka åt de vackraste bondflickorna. 
Hofvudet högre än alla de öfriga gick i konungens 
en bildskön ädling af omkring trettio år. Enligt den 
8 sed flöt det långa svarta håret i lockar kring hans 
Iror — ett mod, som förebådade de just då upp- 
oande allongeperukema. Hans drag voro manligt 
anturare veka, än trotsigt befallande ; en VAxc^V IxVxv 



146 hJLxan 

hans mörka ögon genomilade folkskaran med ett eget I 
uttryck af mildhet och behag. En vid reskappa omslöt 
hans skuldror och hindrade att urskilja om dräkten var 
civil eller militär; en hatt med breda skyggen, uppfistad 
med en agraff af juveler, beskuggade en del af ansiktet 
och de svarta lockarna. 

— Nej se pä den I utropade tämligen högt en af 
de närmast stäende bondflickorna, en liten älskelig tte, 
som af nyfikenhet uppspärrade de klara blä ögonen, i 

— Vet du hvad, Greta, den där är visst kungen sjfilf Å 

— ty så skall en kung se ut. I 

— Huru kan du veta det, Lisa? svarade hennes | 
granne, en annan blomstrande mörklockig flicka, strålande ^ 
af hälsa och oskuld i det öppna glada ansiktet — Aldrig 

i världen har du sett en kung förut. 

— Liksom jag inte visste det ändål återtog den 
första med naivt själftörtroende. — Hög som en tall, 
vacker som en vårmorgon och mild lik en sommarkväll 

— så skall en kung se ut; det har jag hört af höns- 
gumman på prästgården; hon har i sin ungdom varit vid 
hofvet och vallat drottning Kerstins kycklingar. 

— Hvad är det som töserna prata? snäste en röd- 
blommig . fiskaregumma, som infunnit sig i hopen med 
färska flundror i sin kasse, i hopp att få kungligt betaldt 

— Begriper ni inte det, att kungen går där långt framför 

— han med det förnäma majestätiska utseendet — ^ och 
därvMd pekade hon på Krister Horn. 

— Kors att se så gammal ut och vara bara sexton 
årl utropade Lisas granne med barnslig förundran. 

— An sen då? puttrade gumman. Vore det underligt, 
om en kung hade rynkor i vaggan? 

— Visst vore det underligt, mor, svarade flickan 
oskyldigt. 



KUNG CARLS JAGT 147 

Du talar som du har förstånd till, fttertog Krister 
iras beundrereka myndigt, och därpå var det alut med 
ekornas invändnitigar. 

Men en fjärde person hade, liksom de, med sina 
ekar följt den högväxle herren i kappan och den 
relprydda hatten, och hennes kinder färgades därunder 
iBom r5da som smultron, ömsom hvila som vinteranÖ. 
I var unga prastmor Eran Saltvik, då kapell, bon 
Dt hitkommit för marknadens skull och aå fält vara 
id om det kungliga hesöket, Hvem skulle i henne ha 
inkant den hårde mäster Adams milda dotter, Majniemis 
naste blomma, hon som redan för sex år sedan räckt 
I band åt studenten Johannes, när han ändlligen, etter 
iga år af mödor och katederkrig, hade kommit sä långt 
m Ull en komminislerbefallning borta i Ålands skär? 
m som hade sett henne den tiden, hade väl utan 
Irigbel märki, att hjärtat sörjde en förlorad ungdoms- 
lim ^ men nu voro år förgångna, kinderna hade åler- 
[it sin f)'llighet, hjärta och själ hade återvunnit den 
Isa, som år gudsfruktans och de redliga stridernas lön 
allt var åter godt, det förflutna stod där som en skön 
3m i dagern af ett aflägsel fjärran — dä plötsligt en 
blick uppref hjärtats läkta sär och kom dem alt åter 
tda, väl blott för ett ögonblick, men ack så djupt, så 

ITy den unga kvinnan hviskade knappast hörbart 
sjiU: 
Det är han — det Är Bernbard — Bernhard 
itohköld! Och han säg mig icke I Han kände mig ej I 
Men Berlelsköld fortsatte med det öfriga tåget sin 
{ till prästgården, där en mållid var dukad för konungen 
1 de förnämste, sä mänga som där fingo rum, medan 
öfriga spridde sig enhvar till deras på förhand utsedda 
Det var ett ftnisande, man Van V\(ä 4%.t^^- 



I 



I 



148 HÅXAN 

Redan vid stranden hade kyrkoherden med sin indi 
marken nigande gumma mottagit de höge gistenuib 
Krister Horn, han den forne mmlaren, som na h 
så prudenteligt förnäm, såg noga till att rangoidni 
följdes till pankt och pricka. Närmast efter de kon 
följde grefvar och friherrar, medan den lägre i 
knotande såg sig, nu som alltid, tillbakasatt genoi 
betitlades anspråk och inom sig svor att vid första tOl 
rycka makten or de förhatliga händerna. Men den 
konungen fördrog med afsky och otålighet detta al 
ceremoniel. Han hade hoppats att här, i natorena s! 
engång få njuta af sin mänskliga rätt att vara ung 
fri — detta hopp blef bedraget genom hans mors fnih 
och hans guvernörs misstänksamma argusblickar — I 
undrar att konungen längtade efter den stund, då 
Gnge på Ålands slätter »styra själf sin raska häst: 
och, tillade i sina tankar den blifvande envåldsherska 
»styra själf mitt land — är det ej bäst?» 

Följande dag, den 1 September, var väderleken 
elak; regnet störtade i strömmar; ingen af damerna 
blott några af hofherrame vågade sig utom döm 
På prästgården var kvalmigt och tungt, rummen 
små, gästeme många och drottningen ej vid det 1 
lynne. Prostefar och prostemor, hvilka själfva atfl 
i ett torp invid gården, hade nåden att bjudas 
middag vid deras eget bord, som af hofvets måetar! 
var rikligen försedt med läckra anrättningar. H< 
Eleonora lefde rätt godt, också på resor. TafEeln ser 
des i åsyn af det på gården församlade folket, som ge 
de låga fönstema lätteligen såg allt hvad därinne förehi 

På aftonen, medan regnet fortfor, lektea I 
hoffolket allehanda lekar, och för ombytes skull in 
man några af bond&\c!koTTv% \ ^%V VtovVicv^ ^S^^ 



I 



hjUan 

mu roade sig ftt dena fOrlfigenbet. Skada alt aaleo 
var så liieQ ; man kunde ej dansa. Och skada att ttr- I 
nåmheten var sA stor på vissa h&ll; man kunde ej na 
aig sä som man väl haft lust till. j 

Men bvar är bana majestät? frftgade bofberrame 
sig emellan, och m&ngen af tärnoma frågade i tysthet 
detsamma. Han jagar, var svaret. I hällande regn? Ja 
viast. A hen konungar älska fri be len. Hvad (rågade 
Sveriges unge monark eder eu genomvåt kappa eller 
flackade slöllar af sSmsk, när det gällde den stora njut- 
ningen att en hel dag förgäta konungakronan I Med 
atati mästaren Reulercrantz, med öfverdådingen Gustal 
Gyllensljema, hans närmaste vänner den liden, irrade 
Carl XI från morgon till kväll genom skogarna, gevirel 
pä axeln, jaglhomet pä bröstet, sporrarna i hästens sida, 
och så, bi och husch, öFver berg och backar, &fver 
bäckar och gärdesgärdar. Ulan försköning för biistar eller 
rytlare. Pä någon ordentlig jagt var icke alt tänka i 
dag; man sköt hvad som först kom i skoithäll, fin fin 
kråka, än en ekorre, än en Ijäder, än en hare. In J 
— sanningen att säga — en fredlig gumse eller Ml 
skäggprydd getabock, som i sin oskuld begapade dft I I 
sporrstreck framilande rvtlarne; del förstas att Ggaren 
sedan fick dubbel ersättning. Rida var hnfviidsakei) i 
dag, det öfriga bisak, och dq'pande af regn, uppaflkle 
ryttame en aQägsen fiskaresluga, där de höllo till godo 
med färsk strömming och Alanda ost. Så drefvo de 
förnäme vildbasame hela dagen i skogen, och på kvällen 
aktade sig konungen, saker om snubbor, alt ålen-ända 
till prästgården. I stället logerade han för natten vid 
Kastelholm, där etl antal af de yngre junkrame slagil 
sig nod vid bägare och tärningar, ocb ett knapphändigt 
bad underrättade sent pi VvttVfttv itav \«J»^iia»Äfc ^la^t 



KVHQ CARLS JAGT 

nmjjen, att bana majeBtit mådde väl ocb skalle i morgon 
inOnna sig, oro vtderleken vore gytmsarn. 

— Ack, suckade drotlningen, gref Hom, gref Horn, 
bråd tror ni om Sveriges framtid? 

Och graf Rom ekakode pligUkyldigt sitt hufvud 

i nodereåtljgt nit. Hvarken ban eller baos herskaiinna 

ktttiie, Mtt denne na sft vilde konungslige jägare i en 

Framtid skulle 




m 2 September var 
en söndag. Himlen 
lulna ögon betrakta den kungliga 
Men icke den klaraste sol skalle i dag btifvit 
för skogens ioFinares lugn. Sä glödande vwttn n«_ 



152 HÄXAN 

ännu lutherdomen, nyss utgången ur stridernas hett 
stränga voro ännu den tidens religiösa fordringar 
icke Kristinas lättsinniga gyckel, icke Carl X:s i 
krigarelif, icke förmyndaretidens aristokratiska flärd 
mätt afnOta ens de yttre banden där, hvarest fritänki 
och njutningslystnaden maskstungit kärnan invärtes, 
snart hofvet uppträdde officielt, om också blott pi 
jagt, vågade ingen af dess medlemmar att fOrsui 
söndagens gudstjenst Konungen infann sig bittida 
morgonen på prästgården, icke utan spår af en gei 
vakad natt; den moderliga läxan uteblef ej, men 
hördes med tålamod. Stallbrödeme från KasteU 
växlade sneda blickar med Horn, men det stam 
ännu vid blickar. 

Det behöfver icke sägas att kyrkoherdens pred 
i Sunds kyrka den dagen var lång, grundelig och spä( 
med exempel ur Gamla testamentet alltifrån Nimrod, 
var en jägare inför Herranom. Den dagen behöfde 
väckaren med sitt spö puffa sofvande gummor i nac] 
var icke andakten alltid så stor, så var nyfikenheten d 
större. Konungen lade i håfven tio dukater, drottnii 
fem och hofvet i proportion. 

Mot aftonen klarnade himlen, hofvets ungdom beg 
att längta efter länge uppskjutna nöjen, och konungei 
med sin guvernörs tillåtelse, arrangera en målskjuti 
Högt i toppen af en sviktande stång bands gång < 
gång en fladdrande dufva, och de snällaste skytt 
försökte sina kulor. Rundtomkring stodo flera hund 
åskådare; för hvarje bomskott hörde man hofdame 
gäckeri, och för hvarje dufva som föll hördes mängi 
hurrarop. Högst ändå, när dufvan föll för konungens t 

Först den 3 September gick den egentliga ja 
löB. Dagen var henlig oc\i m\\^\ VcvX^N. %&viSLdsAxsvt t 



PlilNtfK.S2iAN OCH ntASlKRUR 153 

rdyitrade mera kung Carla jagt. Hela det lysande 
llakapet begaf sig än ridande, än gående, än åkande 
till skogarna inemot gränsen af Saltvik. På en täck 
ille, omgifven af ekar, lindar och björkar, uppslogos 
Iten, väl tolf till antalet; två, som voro bestämda för 
I kungliga, voro det ena af röd sammet, det andra af 
ritt siden, och från bådas toppar svajade högt den 
ågula fanan. 

Hallå — och så isläpptes kopplen lösa, holsteinska 
fthundar af den ädlaste ras, införskrifna af grefve 
o la Gardie till konungens nöje. Konungen och sju 
ler åtta de bäste ryttame satte sig till häst, de öfrige 
igame intogo till fots sina anvista platser, medan damerna 
iröfvade ft under allehanda lekar och upptåg vida i 
togsbackarna. 

Blott en af dem hade vågat till häst följa jagten åt, 
ch det var prinsessan Juliana. I sanning, det fordrades 
»ta tyglar och oförskräckt mod till en sådan ridt. Ofta 
ir skogen så tät och snåren af enris och epilobier så 
9ga, att hästarna vägrande kastade om i starkaste farten 
:h galopperade bortåt friare nejder, allteftersom de hörde 
indamas välkända skall. Ofta hände oförmodadt att 
fvoma sviktade under hästarnas hofvar, en försåtlig 
mgfly lurade under en falsk matta af gräs, eller stod 
an vid randen af ett kärr, i hvars sänka fuktighet små 
iser, bevuxna med vide, här och där bjödo ett vådligt 
tfäste. Eller höggo sig ryttame väg med värjoma genom 
t tät småskog af al, i hopp att bakom den finna ett 
ie, men sågo i dess ställe det vida blanka hafvet strax 
vid deras fötter i kullrande dyningar skvalpa mot 
selstenama. 

Prinsessan Juliana var ständigt en af de (t^m^v^ 
h ofön'ågnaate. Buskar och träd hade *\i\\^ftT\ t^^v^W 
// - >*v>f i,0r iiiuåir. U 



154 HAXAN 

för konungens kusin. Granen utsträckte sin lumniigi 
gren och tog i den hukande farten hennes koketta bareti 
med dess plym af en rosenfärgad strutsfjäder; tallen 
gjorde allt för att med sin sega kåda fasthålla hennefl 
åtsittande länga ridklädning af svart sammet; björken 
öfverströdde henne med guhiande löf; den yfviga enrit- 
busken grep i förbifarten efter hennes smä guldkantade 
ridstöflar; den kullfallna hundraåriga furan lade sig i 
hennes väg; branterna lurade, kärret lurade, alla ville 
de hafva den sköna, den öfverdådiga ryttahnnan. Mes 
hon ilade framåt, lik en valkyria, med glödande kindefi 
med flygande mörka lockar, ståtlig och stolt att skåda; 
ingenting uppehöll henne, ingenting a&kräckte henne^ 
allramin^t det att hon förstörde sin dyrbara dräkt, ty 
den v/ir tillspillogifven. Alla hofvets damer och de flesti 
af herrame bortskänkte, hvar afton sedan de jagat genom 
skogarna, hela sin kostym åt betjeningen och påtogc 
nästa morgon en ny, för att nästa afton på samma såti 
bortskänka den. 

Allt hade varit förträffligt, om endast elgarna ?ah 
artiga nog att låta skjuta sig. Det är bekant, att dett: 
snabba djur med största fördel jagas vintertid, när skara 
brister under dess fot och jägaren på lätta skidor hinnc 
dess bringa med spjutet eller kulan. Sommartid, såsoi 
nu, är elgen, som obehindradt löper tre mil i timmei 
svår att upphinna. Den snabbaste hund kan ej följ 
hans lopp. Den kungliga jagten fick erfara detta. Var 
att ständigt ostörda beta i sina skogar, blefvo de ad 
djuren uppskrämda af det aldrig förr hörda larmet 
deras fridlysta hem; jagthomens ljud, hundamas ska 
hästarnas gnäggande, jägarnas rop, som korsade skog( 
i alla riktningar, uppfyllde elgarna med fruktan, och mt 
Båg på afstånd he\a akatot A^^ wiA^xv TSbft^ ^Sxv4« 



PRIN8KS8AN OCH PRÄSTFHUN 155 

snabbhet. Kafängt ansträngde hundarna 8in yttf^rMta kraft 

att häfda sitt gamla rykte som skogamas skräck ; en efter 

innan kom flämtande tillbaka med hängande tunga, eller 

ftumos de »döda af nit» vid stranden af en bäck, där de 

velat släcka sin törst. F&fängt sporrade jägame sina 

hastar, galop ventre å terre — öfver kärren, genom 

•kogssnären funno de förföljda djuren sina kända stigar, 

dår ingen vågade eller kunde följa dem. F&fängt spändes 

starka nät öfver smala näs, öfver öppna pass, där djuren 

miste fram; de störtade sig i sjön och simmade förbi; 

de kastade sig in i skogen och trängde sig igenom. 

Jägame voro utom sig af jagtlust och harm ; tvä gänger 

hade konungens häst sjunkit ned i kärret och med möda 

blifvit uppdragen; tvä gånger hade Reutercrantz, den 

skickligaste ryttare i Sveriges rike, blifvit af hängande 

trädgrenar sopad af hästryggen; ännu hade man ej 

sårat, långt mindre fällt en enda elg. 

Mot aftonen måste jagten, för jägares, hästars och 
hondars trötthet, upphöra. Konungen lät framkalla de 
tyske elgvaktame, som här enkom voro tillsatte, och 
atfor i tämligen hårda ord för deras försumlighet att ej 
iAttre stänga elgamas flykt. Väktame svarade frimodigt, 
Ut därest hans majestät ville återkomma i Februari eller 
Mars, kunde de med säkerhet lofva en bättre fångst. 

Emellertid var kvällen herrlig och mild, hvarför det 
höga sällskapet beslöt sig att stanna kvar öfver natten 
i tälten. Endast drottningen logerade i en ny timrad torp- 
stuga och fördref aftonen, jämte Horn och ett par hennes 
hofdamer, med femkort och trumf. Hedvig Eleonoras 
svaghet för detta spel var så bekant, att gycklare sade, 
ej ntan syftning på den tidens slöseri, att drottningen 
med de fem förmyndame spelte fem kort och trumf oni 
rikeis inkomaier. 



] 56 HÄXAN 

Följande dag blef vacker och klar, och nu gick 
jagten lös i en större stil. Man avancerade na långt 
in på Saltviks område, där terrängen var, om möjligt, än 
oländigare, men elgamas flykt också därigenom försvårad. 
Konungen hade, med den sedan så välbekanta envisheten 
i hans lynne, föresatt sig att med en sammanhängande 
jägarkedja drifva elgama ända till fasta Ålands yttersta 
uddar och där anställa massaker i stor stil. Lyckligtris 
afstod han därifrån, när man föreställde honom att elgama, 
bragta i trångmål, skulle alldeles nedtrampa och förstöra 
de nysådda rågfölten. Man nöjde sig därför med ett 
rastlöst guerillakrig, i hopp att instänga och nedgöra ett 
i sänder af de stolta djuren. Detta lyckades bättre i 
dag. Den första elgen föll nära Saltviks prästgård för 
prinsessan Julianas kula. Ett allmänt jubel belönade 
hennes lycka och djärfhet. Blott konungens håg mörknade; 
än oförvägnare sporrade han sin häst öfver klippor och 
branter ; han hade fått i sigte en ståtelig elg, och djuret 
haltade, det hade mellan stenarna vrickat sin fot; allt 
mattare blef dess lopp . . . det drefs emot stranden, flykten 
var stängd. Hundarna rusade till, elgen tvärstannade, 
vände sig om och inväntade med förtviflans resignation 
sina förföljare. Man vet att dessa ädla djur, när de se 
sin undergång gifven, betrakta jägaren med en blick så 
rörande, nästan mänskligt sorgsen, att det hårdaste hjärta 
kunde vekna däraf. Men konungen hvarken hörde eller 
säg något annat än det efterlängtade bytet ; han höll inne 
sin häst, han lade an . . . då small ur småskogen ett 
skott af okänd hand, och den stolta elgen stupade i sitt 
blod, fallen för främmande kula i det ögonblick konungen 
trodde sig säker om äran att vara dess baneman. 

Den sextonårige jägaren glödde af harm. Man 
/jT^nomsökte skogen — wVäxv ^\A.x. W^xv \Ei&a\!^ V^lirvi 



PRINSESSAN OCH PKÅSTFRDN 157 

« 

jagtan ånyo, ty utan byte, fallet för egen hand, hvarken 
kunde eller Yille den kunglige jägaren återvända. 

Emellertid hade prinsessan, öfvermodig af fram- 
gången, beslatat, kosta hvad det ville, att nedlägga ännu 
en elg. Följande hundskallet, aflägsnade hon sig allt- 
mera från det öfriga sällskapet, hvars hästar redan voro 
uttröttade. Hennes stora holsteinska springare galopperade 
framåt öfver buskar och gärden med spetsade öron och 
frustande näsborrar . . . allt häftigare blef skallet, allt 
vildare blef ridten . . . prinsessan befann sig på en liten 
bergshöjd bevuxen med spensliga tallar, och nedanför i 
dalen banade sig den flyende elgen väg. Den djärfva 
ryttarinnan ville genskjuta honom och sporrade raskt sin 
häst utför den af regnet slippriga kullen. Holsteinaren 
lydde, vågade försöket, men snafvade och störtade i 
flygande tsri öfverända med sin kungliga börda. 

En ensam ryttare hade på afstånd följt den öfver- 
dådiga ridten och ilade nu till hjälp. Prinsessan låg 
afdånad vid foten af en hög fura; den ädle holsteinaren 
låg döende med krossade refben vid hennes sida. Ryttaren 
tog prinsessan på sina armar, bar henne till en källa och 
badade hennes hufvud med det kalla vattnet. Om en 
stund uppslog hon sina vackra ögon och betraktade sin 
riddare med ett obeskrifligt uttryck. 

— Ar det ni, Bertelsköld? hviskade hon. Det är 
bra; låt mig nu dö. 

— Nej, svarade Bernhard Bertelsköld — ty det 
?ar han — Sveriges blifvande drottning har en högre 
beståmmelse. Värdigas ers höghet sätta sig upp på min 
hist? Jag vill leda den fram till prästgården, som icke 
ir långt borta. 

Prinsessan svarade icke . . hon fasthöll hans hand^ 
åom förwökte /tJitM aig lös. Hundarnas akaW Yi^id^ ^.>^^^xv^v^ 



158 HÄXAN 

jagten hade dragit sig åt ett annat håll, och vida omkrinf 
i den ensliga skogen hördes endast kållans sorl ocl 
hafvets sakta dån mot den aflågsna stranden. 

Stridande kfinslor kämpade om våldet i Bertel 
skölds bröst. 

— Ers höghet, återtog han, lef för en stor framtid, 
lef för nordens ärorikaste krona I Konungen, min herre, 
skall med oro sakna er. Kom, låt oss söka för er en 
bättre vård. 

Prinsessan besvarade hans maning med en blick pi 
engång af harm och lidande. 

— Konungen 1 upprepade hon. Hvad frågar han 
efter mig, denne känslolöse pilt, som endast har sinne 
för soldater och hästar? Sveriges krona! Hvad frågar 
jag efter den, när mitt hjärta är brutet 1 . . . Bernhard — 
fortfor hon med glödande häftighet — jag vet att jag 
skall dö, och då är det detsamma hvad de säga om mig 
Jag vill dö — hos er! . . . 

Där stod han på knä vid hennes sida, han dei 
skönaste riddaren vid Carl XI:s hof — och hon tryckti 
hans hand mot det våldsamt klappande hjärtat, och han 
långa svarta lockar blandade sig med hennes bruna 
Men blott några ögonblick. Utan att svara fattade grefv 
Bernhard sin kungliga skyddsling ånyo om lifvet och ba 
henne till sin väntande häst. Varsamt steg han i sadeln me 
prinsessan i sin famn och vände mot den en kvart mil däi 
ifrån belägna prästgården. Ingen af de båda sade ett orc 

Men på prästgården var ingen hemma. Alla, både stor 
och små, voro ute att se på den kungliga jagten. Blol 
en halfvuxen flicka satt där och vaggade ett barn i Undi 

Grefve Bernhard gick in och stödde med sin an 

den vacklande prinsessan. Saltviks prästgård var, likson 

de flesta andra den tid«a« YkN«ik»a>A\Xx% ^«t t^v^ 



PniNSBSSAN OCH PRÅSTFHUN 169 

nn filr tiden en ganska vanlig boadg&rd. Från den 
FfintDgan kom man in i en sal med stor spis, den 
ocb innanför den var en liten kammare. 




var allt. Men en vårdande hand hade förat&tt att 

denna enkla boning utbreda trefnad och prydlighet. 
u afl tarfligt och dock b& inbjudande, golfvet bestrfidt 
fint enris, v&ggama at grof furu ot&petserade och 

glftnsande gula, kokkSrlen blankt skurade, ajilfva 
hyllan med desa framakymtande bunkar och fat sfi 
jt tick. De smä fOnatren hade gardiner af fint 

ty homa}}6D var di innu en lyxaxtikeV; 



IBO HÄXAN 

8ågo8 ett skrifbord och en bokhylla, i alla fönster stodo 
resedor, löfkojor och nejlikor, öfverallt röjde sig spåren 
af en god ande, som sväfvat genom dessa mm och tryckt 
på dessa väggar stämpeln af sin tillvaro. 

Grefve Bernhard förde prinsessan in i den lilla 
kammaren, tryckte hennes hand till sina läppar och sade: 

— Ers höghet, ni är sjak, det häftiga fallet har 
skadat er. Hvila er här några ögonblick, medan jag 
skyndar att underrätta konungen om er hälsa och hit- 
skicka edra hofdamer till er vård. 

— Bernhard — hviskade prinsessan med matt röst 
— öfvergif mig ickel Det är kanhända sista gången vi 
träffas så. Säg att jag är sjuk, att jag yrar, att jag är 
vansinnig, säg hvad ni vill, men öfvergif mig ej. Ni vet 
ej hvad jag lider bland alla dessa intriger, midt i den 
hjärtlösa väfnaden af denna politik, som utsett mig till 
ett redskap för sin egennytta. Hatad af några och 
smickrad af andra, har jag ingen verklig vän, ingen som 
älskar mig af odeladt hjärta. Drottningen, som skulle 
vara min mor, är hård och kall; hon vunnar för sina 
lustslott, hon grubblar öfver sin son; hon älskar mig 
mindre än ett palats af sten. Engång vågade hon säga 
till mig: Juliana, låt varna dig af din mors exempel! 
Ah, den afskyvärda, hon vågade tala så om min morl 
Blott ni, gref Bernhard, har visat mig vänskap och del- 
tagande — jag bar läst det i edra ögon, våra själar ha 
länge förstått hvarandra, oaktadt pligten tillslutit edra 
läppar. Nåväl, jag frisäger er från denna pligt — jag 
älskar ej konungen, jag skall aldrig tillhöra honom — 
hör ni det: aldrig! 

Och den häftiga flickan betraktade åter sin räddare 
med dessa glödande blickar, i hvilka en själ af passioner, 
upplöst i en enda M|;a, aiap^^vA^ %^%. 



rniNSKSSAN OCH rRÄSTFRUfl 161 

Men grefve Bernhard var nu en man ; han vek icke 
i haatigl för den farligaste frestelse, hvilken ännu mött 
onom änder bana lefnad, som på detta slags faror varit 
i rik. Ännu engång förde han den sköna handen till 
ina läppar och sade: 

— Ers höghet, ni är prinsessan Juliana, konungens 
usin och blifvande gemål. Jag är blott er undersåte, 
ch mig återstår blott den rättigheten att vörda er, att 
eklaga er och att evigt gömma i mitt hjärta minnet af 
r godhet Farväl 1 

Ett ögonblick teg prinsessan helt stilla. Därpå sade 
lon kallt och befallande: 

— Jag tackar er, grefve, för ert nit. Gå, hämta 
nina hofdamer; jag vill afbida dem här. 

Bertelsköld gick, och strax därpå hörde man hof- 
lUigen af hans häst, som i sträckgalopp ilade bort från 
pristgården. Men nu, när hon åter var ensam, brast 
prinsessans korta stolthet i en flod af tårar, så häftiga, 
•å hejdlösa, som endast den försmådda kärleken kan 
grita vid nitton år. Den härtills döfvade smärtan af 
hennes fall återkom med fördubblad häftighet; hon 
kastade sig på en bädd, en brinnande feber glödde i 
kennes ådror, det susade för hennes öron, hennes med- 
vetande förgick, och en hastig yrsel lockade på hennes 
Uppar ord, dem ingen annan bort höra än han, som 
nyss haft mod att försaka deras betydelse. 

Icke länge efter grefvens bortfärd inträdde i stugan 
less ålakeliga värdinna, den unga prästmor — ty ingen 
igre in biskopens maka hette då för tiden fru — och 
hennes släp följde ej mindre än fyra pojkar, hennes 
löner, alla högljudde och storligen uppspelte af den 
nmgligt jagtens ovanliga skådespel. Prinsessans afkastade 
idkMppM vMT den förata anblick som m6\Xi^ d«iv \vcw^^ 



102 HÄXAN 

modern i hennes stuga. Flickan vid vaggan sprang i 
hennes famn och ropade: 

— Mor, mor, därinne i kunmaren är en prinsessa, 
som gråter sä mycket och ropar pä en grefre, som heter 
Bernhard Bertelsköld. 

Vid dessa ord vek ftrgen sä hastigt frän den unga 
kvinnans kinder, att barnet bekYmradt frägade: 

— Är du sjuk, mor? 

Greta — lät oss kalla henne sä, ty det var ju 
kapellanens unga hustru, vär forna vän frän Majniemi 
— Greta bortvisade sina nyfikna barn och inträdde i 
kammaren. Hvad säg hon där? En ung och skön flicka 
i läng åtsittande robe af mörkgrön sammet — marmor- 
blek med tillslutna ögon, lutad öfver bädden. Greta 
kände henne sedan landstigningen; hon begrep att det 
var prinsessan; hon märkte hvad grefven ej märkt, att 
hennes högboma gäst blödde af en stark kontnsion öfver 
vänstra tinningen. Hon skyndade att med kalla omslag 
afkyla det vackra brunlockiga hufvudet. 

Men prinsessan fortfor att med häftighet och i stark 
yrsel uttala afbrutna meningar, för hvilkaa betydelse 
hennes vårdarinna darrade. 

— Akta er, Bertelsköld ... vet ni väl, grefve, att jag 
är drottning af Sverige . . . ah, hvad jag hatar er. Ni 
afsk^^värde ... ni tror att jag älskar er. Ser ni schavotten 
där på Brunkebergs torg ... er schavott . . . min schavott . . . 
hela Sveriges schavott! O . . . ni skall blöda ... ni skall 
blöda . . . mycket ! och jag skall blöda med er . . . ty ni 
vet att jag äl . . . Säg icke det ordet, grefve, ty dä dödar 
jag er ! . . . Tyst . . . drottningen kommer ... ja, ers 
majestät ... ni har att befalla. Jag lyder. 

Nu suckade prinsessan djupt, hennes läppar slötos 
och bon ayntea alumT^ Va. \ ^%\»wkciä V^t^v» xftn^t 



PRINSK88AN OCH PRÄSTFRUN 168 

Stugan, Greta skyndade dit och såg framför sig 
nnngen och Reutercrantz. 
Dgen af dem hade träffat Bertelsköld ; ingen af dem 

prinsessans härvaro. Greta märkte det snart och 
le sig. 

- GadsfredI atropade kungen raskt med en blick 
ölkhyllan. — Vi äro mycket hungriga. Gif oss en 
bröd och en filbunke. 

- Om ers majestät håller till godo med vår ringa 
. . svarade Greta, rodnande upp till örsnibbarna. 

kOnungen vände sig förtretad bort. 

- Det är ändå odrägligt att allestädes vara igenkänd, 
tian sakta till Reutercrantz. 

- Min goda värdinna — utropade denne muntert 
I tror att ni anser den lille pilten för en kungl Nå 
in krona, det kallar jag att vara människokännare. 
t vore skönt; en sådan kung skulle dansken breda 
dörgås och äta upp i en munsbit. Men, efter vi 
enkända, så vill jag ej längre dölja mig. Min vän 
I är konungen! Hit med filbunken! 

^ch därvid såg Reutercrantz majestätiskt befallande 
rreta utvalde den delikataste bunken, framtog några 
ypperligt färskt bröd af årets växt och ett smör 
It som en fullmåne på klar himmel. Det tarfliga 
anshuset hade blott en enda silfversked; denna tog 
rcrantz utan krus, för att visa sin kungliga värdighet, 
ningen själf grep hurtigt till träskeden. Och därpå 
te båda att angripa bordet med en så bondaktig 
att den äldste af pojkame ryckte modem i kjolen, 
viskade: 

- Ar det där en kung, så är jag också en kung. 
teatercrantz, som hörde detta, vände »ig om, strök 
r maaaea och aade: 




1H4 HÅXAM 

— Ser du, min vän, en kung måste också nn 
en smula JUosof — och filosofin är en aktningsvärd 
vetenskap, tillade han, i det han åter gjorde en djup 
grop i filhunken. 

I detta ögonhlick hörde man tydligt prinsessans röst 
från kammaren: 

— Rädda mig, grefre . . . kungen kommer! 
Kungen och Reutercrantz växlade en blick. Silfver- 

skeden stannade orörlig på sin förd till filbunken; trå- 
skeden stannade lika orörlig på sin förd till konungens 
läppar. Greta skyndade, blek af häpnad, in i kammaren. 
Rösten därinne fortfor: 

— Och ni tror ännu, grefre, att jag skall bli hans i . . . 
Ah, den odräglige pojken med sina hästar och hundar 
och soldater ... jag har ju sagt att jag afskyr honom! 

— Ers majestät! sade Reutercrantz och reste sig 
häftigt opp. 

Konungen rodnade lindrigt, men blef kvarsittande 
och svarade skenbart likgiltigt, i det han åter begynie 
använda träskeden: 

— Min mor har alltid fruktat för Finland ; hon troi 
att här spökar. 

— Ja i sanning ! sade den andre och satte sig ånyc^ 
Nu hörde man därinne en liflig röst tala lugnanA 

ord, men prinsessan blef däraf än häftigare. 

— Bort! ropade hon.^ Döda mig! Skymfa mi^ 
Jag vill ej bli drottning! Docka åt en docka, myckel 
artigt! Bort, ers majestät, bort, bort, bort! Jag har ju 
sagt er, att jag älsk . . . nej, jag har ej sagt det. M 
kan döda mig, sire, men jag har ingenting sagt. 

Kungen steg opp. Han var ju ej annat än en gosse 

ännu. Han ville visa sig mycket lugn, mycket kall; 

bän gick också med slad\f;a %\.%f|, <A.N«t %vws(^^ t&k^. V%sv 



f 



f 



KRINMRSSAN OCH PRÅSTPRUN ltSf> 

såg ej at( han stötte till vaggan, kullstjälpte en b2(nk 
ocli söndertrampade en af piltarnes irähäätar. I det 
Ögonblick han ville inträda i kammaren, mötte honom 
Greta i dörren. 

— Ers majestat — sade hon darrande, men beslut- 
samt — jag ber som en nåd att ni ej oroar min van- 
sinniga syster. 

— Er syster? 

— Jt, min stackars olyckliga syster, som fordom 
ftr kammarjungfru hos hennes majestät drottningen, er 
mor. Bfin syster led af en olycklig kärlek, hennes förstånd 
bar varit borta alltsedan dess. Hon tror sig ännu vara 
vid hofvet ... 

— Besynneriigt! sade konungen, förvånad och tve 
bnde. Rösten liknade . . . men det är ju också orimligt . . . 

— Ja ir det icke? inföll Reutercrantz skrattande, 
i det han växlade en hastig blick med Greta i dörren. 
— Hade jag icke för en timme sedan sett hennes höghet 
prinsessan rida åt ett helt annat håll, så hade jag kunnat 
ge mig belsebob i våld på att . . . Ja, hennes majestät 
har rätt, här spökar kapitalt, och det midt på ljusa 
dagen. Kom, befaller ers majestät, så skola vi söka upp 
våra rymmare. Jag tycker mig höra hundskall där boria 
i .småskogen . . . 

Konungen svarade icke, men i det han gick, tryckte 
han en dukat i den äldste gossens hand. Pilten höH 
det gula myntet mot dagen och visade det åt de mindre, 
i^n af de yngre fick däraf kurage, sprang efter kungen 
i dörren och ropade öfverljudt: 

— Vänta, hör du, gif mig också en penning; du 
har trampat sönder min häst. 

ungen vände sig leende om. 
NA, sade han, har jag IrampaV ftiSmW v\\t\ Va^a, 
^ ska// du få an annan i stället. 



166 HÄXAN 

Därpå ilade han bort med Heutercrants. 

Och för att nämna hvar sak på sitt ställe, så kannt 
vi genast tillägga, att följande morgon stod under präst- 
gårdens fönster en den vackraste lilla ölänning, fällt 
munderad med sadel, stigbyglar och ridtyg, och rid- 
svennen, som ledde honom, förde en hälsning, att hans 
majestät skickade här en häst i stället för den han 
trampat sönder. 



3. De två från fordom. 

Men vi återvända för ett ögonblick till prinsessan. 
Knappt var konungen borta, innan den unga präst- 
mor med rask och van hand öppnade en af de fina 
blåa ådror, hvilka smögo sig under det hvita hullet af 
prinsessans arm. Den tidens präster och prästfruar voro 
nästan alla, mer eller mindre, hemma i huskurer och 
enkel praktisk läkedom; ty lärde herrar doktorer funnos 
i landet inga, och fältskäreme voro en raritet, som ej 
stod att taga på hyllan ^ Åderlåtningen hade till följd 
att yrseln förgick, febern lugnades, och snart föll prin- 
sessan i en välgörande sömn. 

I detta ögonblick återkom Bertelsköld med konungens 
läkare och två af hoffröknama, åtföljda af deras kammar- 
jungfrur, för att taga vård om den sårade. Grefven steg 

^ Här ansåg fällskärn passande att egna ett utförligt 
loflal åt den lyckliga tid, då mau ännu knappt visste af 
fakulteter och en Utskär kunde jämföras med en arkiater 
uu för tiden. 






DK TVÅ FRÅN POR DOM 167 

brådskande in i stugan och ämnade sig, utan vidare 
förfrågan, med sitt följe in i kammaren, då han midt i 
stugan hejdades a^ en lindrigt darrande hand, som fattade 
naiis arm. 

— Hvarthän, grefre Bertelsköld? sade en röst, som 
|Ȍ grefven gjorde ett eget intryck, utan att han strax 
kunde göra sig reda därför. 

— Är hennes höghet mycket sjuk? utropade grefven 
och ville ånyo skynda förbi. 

— Hennes höghet prinsessan är ej mera här, återtog 
samma röst, och den unga prästhustrun stod ånyo i 
grefvens väg. 

— Huru? Jag lämnade henne här för knappa två 
timmar sedan . . . återtog grefven både förvånad och 
uppbragt. 

— Hennes höghet befann sig strax därpå bättre 
och fortsatte jagten till häst, svarade den unga kvinnan 
med nedslagna ögon och fortfor att bevaka kammar- 
dörren, öfver dessa rena läppar hade väl knappt en 
nödlögn kommit någonsin förr, och hon blygdes för 
btmen, som ej kunde undgå att märka hennes osanning. 

Bertelsköld märkte denna osäkerhet, utan att ana 
dess orsak. Underliga föreställningar genomkorsade hans 
puma. Afven han, ehuru född finne, var icke fri från 
tron på sina landsmäns trollkonster. Den unga kvinnans 
envishet, hennes nästan uppenbara osanning måste 
hafva en hemlig grund. Alltmera uppbragt, fattade 
grefven hennes arm och ryckte henne åt sidan. 

— Ni ljuger! utropade han. Prinsessan måste 
ma här. 

Men Greta vek icke. För tredje gången ställde 
hon sig beslutsamt framför kammardörren och sade med 
Ikf röél: 



168 IIÅXAN 

— Nej, grefve, ni slipper icke in. Ni skulle död 
min vansinniga syster, och det kan jag ej tillåta. 

Bertelsköld vände sig till ridknektame, som medföl 
i stugan, och ropade med vredens stämma: 

— Ryck den oförnuftiga kvinnan från kammai 
dörren. Prinsessan måste finnas därinne, död elk 
lefvande. 

Ridknektame närmade sig, barnen begynte gråta 
Blott en af gossame, lille Per, han som sprang eft( 
kungen, kastade sig i vägen för den främste af knektami 
hängde sig vid hans ben och försökte att s^älpa honoi 
umkuU med en käringkrok. 

— Gror du illa åt mor, ropade han, så slår ja 
ihjäl dig med min träsabel. 

Knekten sökte förgäfves göra sig lös och lyftad 
sitt ridspö, för att blifva kvitt det besvärliga påhängt 
på hans ben. Detta var mer än modersögat kund 
uthärda. Ett ögonblick stred Greta med sig själf ; därp 
ilade hon tätt intill grefven, steg på tå, ty han var lån^ 
och hviskade i hans öra dessa ord: 

— Bernhard, du, men ingen annan, får inf 
i kammaren. Jag ber dig, skicka bort dessa människoi 

Verkan af dessa ord var förunderlig. Man såg grefve 
hastigt rodna, vända sig om och betrakta den un| 
prästhustrun med häpna, ovissa blickar. Men blott e 
ögonblick. Strax därpå vände han sig till sina följ* 
äl ägare och sade med en röst, hvars starka rörelse a 
hans själfbeherskning ej kunde dölja: 

— Hon har rätt. Prinsessan har verkligen rid 
bort och befinner sig troligen redan hos hennes majesti 
drottningen. Förlåten, mina damer, att jag besvärat i 
hit. Jag ber er, skynden förut, jag skall snart ha de 

äran att följa er. 



DE TVÄ PRÅN PORDOM ' 169 

Hviskande sinsemellan, aflägsnade sig hofdamerna 
och deras följe, ovissa hvad de borde tänka om denna 
plötsliga förändring i grefvens handlingssätt. 

De två från fordom blefvo allena, omgifna allenast 
af barnen. Ingen af dem sade ett ord. Minnets makt 
öfver de fordom glödande hjärtan — ungdomens Ijufvaste 
vår — saliga drömmar af oskuld och kärlek — o huru 
sorgligt Ijufva tankar vakna vid eder anblick, där I stan 
som en horisont i fjärran för människans syn, en horisont 
af stjärnor och morgonrodnad, af blommor och dofter 
från en längst förfluten tid 1 År förgå, och lifvet kämpar 
dna heta strider, hjärtat betäekes med ärr af läkta sår, 
medan somliga blöda ännu- tankar och sinnen åldras, 
fiirgema blekna, blonmioma mista sin doft, och än här. 
In där faller ett gult förvissnadt löf från lifvets träd; 
men oåtkomligt för tiden, ovissneligt, heligt, underbart 
står den första kärlekens minne ristadt i själens djup: 
det är en morgon, som kan skåda sin kväll, men hvars 
skära rodnad flämtar ännu i skyn, när hela jorden be- 
tåckes af natt. 

Femton år hade förgått, sedan Bernhard Bertelsköld 

och hans hjärtas första kärlek hade sagt hvarandra 

hrväl i parken vid Majniemi. Hvad var nu han, och 

hvad var hon? Han var en världsman, en hofman, 

som under långa utrikes resor, under strider och äfventyr, 

onder ständigt umgänge i de högsta kretsar hade samlat 

«n rik erfarenhet af lifvet i godt och ondt, en man, 

hvars hjärta haft rum för tjugu älskarinnor sedan dess 

och för hvilken kärleken redan hade blifvit >en gammal 

daglig saga». Hon var vid två och trettio års ålder 

inna nästan ett barn i oskuld ; hennes lefnad hade flutit 

stilla och jånmt som en bäck i skogen ; litet brus ibland 

div»r gtötesteDåma, litet hastigare fart \ de n^^d^x, ^^t 

ir — ^åk. kmr. Wnåtr. n. 



170 HÅXAN 

sluttningen år starkare på iifvets mark ; men för resten det 
ständiga, stilla, oskyldiga sorlet af en vänligt förrinnande 
våg, hvars friska svall år en välsignelse för stränderaa 
mndtomkring. Na stodo de åter vid hvarandras sida, 
landtflickan och världsmannen, båda förstummade af 
jämförelsen mellan hvad som varit och hvad som var. 
Lille Per var den förste som bröt tystnaden. 

— Mor — ropade han med en ganska tydlig sido- 
blick på grefven — säg då åt den elake herm att han 
går sin väg! 

Barnets lilla vrede rörde den stolte grefven nästan 
till tårar. Han tog pojken i sin famn, kysste honom 
och sade mildt: 

— Icke vill jag göra din mor illa. Vet du väl, min 
gos8e, att din mor och jag ha hållit mycket af hvar- 
andra — i forna tider, tillade han sakta. 

Därmed var isen bruten. Men Greta fruktade det 
farliga ämnet. 

— Låt oss icke mera tala därom, herr grefve, sade 
Uon af böjande. 

— Nej, sade Bertelsköld, låt oss just tala därom. 
Du vet ej du hvilken svalka för hjärtat som finnes i 
minnet af länge förgätna oskuldsdagar. Minns du änna 
gamla Janes spådomar? Jag tror hon räknade sjutton 
flammor — tillade han på engång skämtande ocb 
vemodigt. — Hon hade orätt, hon räknade dem för fL 
Hon kunde ha sagt trettio. Och likväl är det blott en 
enda bland dem, som är oförgätlig. 

— Ni är skyldig ett vad sedan dess, herr grefve, 
sade Greta. Ni lofvade mig er fars kopparring i byte 
mot en blåklint. 

— Jag kan ej hålla mitt löfte, om jag äfven vilh 
det. Konungens m^ l6TÄN%ÄXi ^^ «o^ ^^fö\ \ ^mbt^ 



Irvid min fm förlorade (vå (inger af sm vänatra band. 
Itg har sedan ej iterfätt nngen. och ja^ önskar del 
luppl, ty ebaro jag sjftlf bar lidii däraf, ba mina tmder- 
lahuide vannit. Jag har hafi olyckor aedan dess, jag 
bar m«r in enging varit s^uk, s6rad och nära döden: 





17S HÄXAN 



— Ack ja, herr grefre, men ... 

— Men? ... Du tager detta så sorgset? 

— Ja, ty ... jag vet ej om jag bör säga er det 
Hon är anklagad för trolldom, och processen skall i 
dessa dagar begynna. Ack om ni kunde resa dit! 

— Trolldom! upprepade grefven betänkligt — Det 
är i dessa tider en svår anklagelse, öfver hela Sverige 
brinna nu för tiden bål vid bål, och de vidunderligaste 
saker berättas om häxorna. Du har rätt, jag måste utan 
dröjsmål resa till Majniemi. Men fortfor han skäm- 
tande, du kallar mig icke mera dut 

— Jag, herr grefve? frågade Greta rodnande. 
Du gjorde det likväl nyss förut 

— Emedan ni annars ej skulle ha igenkänt mig, 
och då hade ... er trettiondeförsta kärlek varit förlorad, 
återtog Greta naivt. 

— Min trettiondeförsta . . ? Ah, du erinrar mig 
om prinsessan. Hon är härinne? 

— Ja, hon sofver. Hon vet icke att kungen nyss 
var här ... att han hörde henne i yrsel yppa sin afsk^* 
för honom och sin kärlek för en annan, hvars namn 
hon till all lycka ej nämnde . . . Hon vet ej att jag, med 
knapp nöd och med hjälp af en osanning, hindrade 
honom att upptäcka henne och afledde hans misstankar. 
Konungen får ej veta att hon var i kammaren under 
hans härvaro, ty därpå skulle Sverige förlora en drottning 
och ni en . . . Greta kunde ej utsäga ordet. 

— Och det var därför du . . .? 

— Det var därför jag var tvungen att tilltala er 
med en benämning från forna tider. Annars hade ni 
varit orsaken till en stor olycka. 

— Beundransvärda kvinna, det var då för att rädda 
tvad du kallar min kåi\«kk . . . 



Dl TVÄ PRÅN FORDOM 178 

— Nej, herr grefve — svarade Greta med nästan 
förebrående ton — det var för att rädda en ung flickas 
frmmtid och heder. Det var för att afvända skymf och 
oenighet från konungens familj. Jag har gjort hvad jag 
bort; det återstår för er att göra hvad ni bör. 

— Da har rått, min vän, återtog grefven tankfullt. 
Dir slår ett högt och ädelt hjärta under din enkla 
dräkt — mer grefligt ån mitt, mer konungsligt, ån 
högboma kungabarns. Vi måste rädda prinsessan, men 
huru? 

— Hennes höghet har endast behöft en åderlåtning 
och stärkande sömn, för att återvinna sin hälsa. Det 
ena har jag besörjt och naturen det andra. Hon skall 
snart vara i stånd att obemärkt lämna prästgården och 
återvända till de kungliga. Det blir er sak att finna en 
passande förevändning för hennes frånvaro. 

— Greta, du är lika klok, som ädel. Hur skall jag 
Ucka dig? 

— Därmed ... att Sveriges blifvande drottning ej 
mera kan vara grefve Bertelskölds . . . älskarinna. 

— Du änglasjäl . . . huru vackert du förstår att 
inslå de goda strängarna i mitt innersta 1 Ack, ofta ha 
Ilttsinnet och fåfängan vunnit segern öfver mina bästa 
föresatser. Det är därför att jag ej då haft en god ande, 
som hviskat vid min sida: akta dig, under dessa rosor 
dölja sig brottet och ångern I O, var du min goda 
ingel, såsom du fordom vari Sådan som du var ingen 
— ingen under hela mitt lif ! 

Och från den stolte världsmannens öga droppade 
SD tår på den tinga kvinnans hand, som han förde till 
sina läppar. Men Greta lösgjorde sakta sin hand, drog 
ned tårfulla ögon tvenne af sina gossar till sitt sköte 
ocb aauh: 



— Ser ni, herr grefre, dessa &ro mina goda ft 
Bed Gud, att ni engin^ tnfl fOrstft den »anna kfirlektn; 
di skall ert lijftrlii ej bidda ensami meri 



4. Slutet af kung Carls Jagt. 




I 



glen fortgick de Kljande <i*- 
garna i lierrligt höstTJidct. 
Antingen högdjuren voro 
iröllare eller jägame genoDi 
vanan skickligare, alltnof* 
det lyckades vida bftttra nu. 
fln I början. Konungen fBllde 
med egen hand en elg, ReiitHrcrantK en annan, Guat&f 
Gyllenstjema den tredje, fltra af hofherrarne likaledes 
hvar sin. Den unge (ursten vsr vid gladt lynne; faaja 
antecknade i sin dagbok alla ^koit, både lyckliga ocb 
fllyckliga; han striirvude kring hela fasta Åland ocb 
stundom ulöfver sunden, när en jagad elg hade sim- 
mande tagil sin tillDykt (ill en holme. Hans ridler voro 
fifverd&digare Sn n&gonsm ; fyra gfingi-r om dageu ombytte 
han häst. Men drotlnin^en oph riksrÄden voro icke vid 
del bttsta lynne. De begynie all längta tillbaka Ull Stock- 
bolm och sågo med oto VoTiuiMteu» -t^ 



SLOTKT AP KUNO CARLS JAGT 175 

Man hviflkade att det stundom gick hett till vid bägarne 
på Kastelholms fogdeboställe och att majestätet alltför 
ofta förglömdes för pojl^ns öfverdåd. 

En dag var det marknad i Sund, och många tusende 
mlnniakor ditatrömmade från hela skärgården och från 
Abo, många blott för att få se de kungliga. Här voro 
rader af marknadsstånd uppslagna i nejden af kyrkan, 
och de kungliga hade låtit uppslå några tält på en höjd, 
där man hade en öfversikt af hela folkvimlet. Drott- 
ningen med hofvet gjorde en promenad mellan de 
brokiga skarorna af kråmare, fiskare, matroser och bönder; 
linamän och rättare sökte förmana den stojande hopen 
till tystnad, hofveta lägre betjening underlät ej heller att 
visa sin vikt i staten med att näpsa de påträngande. 
Men det oaktadt voro ceremoniel och hofseder den dagen 
iflagda ; man såg hoffröknama skrattande köpa band och 
mössor af krämame; de adlige sprättame fastade tupp- 
fjädrar, köpta af bondpojkame, i sina sammetsbaretter; 
drottningen själf köpte med egen hög hand den fisk, 
som skulle anrättas till middagen och hvilken, om 
man får tro sagan, bestod af flundror och sik. Men 
konungen sågs ej till. Hvar höll den vilde pojken nu 
åter hus? 

— Hvar? upprepade den raska och munviga fröken 
Stina Wrangel, som händelsevis blef vittne till ett 
af dessa utrop, där drottningen glömde sig och modem 
röjde sig. — Hvarl Tillåter ers majestät mig att tala 
appriktigl ? 

— Tala; du har rätt att prata tok i dag! — Stina 
Wrangel var nämligen en favorit hos drottning Hedvig 
Eleonora. 

— Jag ville blott säga, att ädla högdjur måste 
fållas mtiå list. Så långe ers maiostÅl \^ki mV \i\^tv^ 



176 hAjlan 

folket i glansen af sin kungliga värdighet, akola de aOi 
buga allerlklmjnkaat, men ingen skall yppa hvar konangen 
är. Om vi däremot — jag ^enar era majestät och 
några af oss flickor som lihrakt — skulle gä at för- 
klädda i skymningen . . 

Drottningen smålog. 

— Det vill säga, återtog hon, att jag skulle ha det 
nöjet bli ett förkläde för edra dumheter . Men likt 
godt, skaffa oss fort några bonddräkter och lät fyia man 
af lifvakten följa oss på a&tånd, utan att väcka upp- 
seende. Inga andra än Juliana, du, Märta Leijonhufvnd 
och Ebba Wachtmeister få vara med om förtroendet. 
Marsch 1 

Sagdt och gjordt, den lilla öfverdådiga hofCröken 
flög af som en pil, och en timme därefter syntes drott- 
ningen förvandlad till en ärevördig Ålandsgumma i 
söndagsdräkt, medan hennes fyra hoffröknar, utstyrda i 
brokiga band, dem de köpt af krämame, hoppande af 
munterhet, visade sig som sannskyldiga bondflickor. 
Prinsessan Juliana ensam var ännu blek och lidande 
sedan fallet med hästen. Alla fem voro redan färdiga, 
då drottningen begynte frukta att dräkterna ej vore nog, 
att inkogniton kunde blifva röjd och äfventyret möjligen 
kompromettera hennes värdighet. Efter någon besinning 
lät hon tillkalla gunstlingen grefve Bertelsköld, invigde 
honom i förtroendet och befallde honom att följa med 
som beskydd för alla händelser. Grefven förvånades 
icke litet; han hade svårt att finna en bonddråkt 
passande för sin resliga växt, men lyckligtvis hade man 
ett antal i förråd för maskrader, och så voro ändtligen 
alla färdiga. Klockan var sju på aftonen, och mörkret 
hade redan inbrutit. Alla smögo sig i tysthet ut från 
präslgärden och begktvo a\% ik«dkV. \i>^. 



SLUTET AP KUNG CARLS JAGT 177 

Den tiden var brftnnyinet vil bekant; men det hade 
m icke förvandlat marknaderna till skådeplatser för 
id och slagsmål; dock fonnos ölkrogar, där det gick 
pil bullersamt till. Med hemlig fruktan skickade 
fttningen BertelskOld att utspana om konungen fanns 
((Ikrogama. Grefven gick, fick här och där boxa sig 
m» här och där uppbära knuffar och skällsord, men 
rkom med det lugnande besked, att konungen ej sågs 
på krogama. 

Vid ändan af byn var en stor bondstuga, kring 
Iken mycket folk hade samlat sig. Inifrån hördes 
let af en säckpipa, ackompagnerad än af sjungande 
ter, än af en stor puka af kalfskinn. Man kunde 
« att därinne lektes och dansades. Drottningen gaf 
sina en vink; BertelskOld banade väg, och så trängde 
n sig försiktigt fram mellan folkhopen. Om man får 

berättelsen, aflopp detta icke alldeles utan nederlag, 
gra lustiga bröder mötte de kommande vid trappan; 

tog drottningen om lifvet och svängde gumman ett 
r hvarf omkring; en annan tog Stina Wrangel om 
dten och tryckte på hennes läppar en smällande kyss; 
tredje tog Ebba Wachtmeister under armen och ville 
ns fa^on enlevera henne. Alla damerna voro halfdöda 
skrämsel och ångrade redan tusen gånger sin obe- 
iksamhet; men Bertelskölds kallblodighet räddade allt. 
in ropade tämligen högt och med så åländsk brytning 
n kunde: 

— Kom gossar, där midtemot låter kungen slå 
)pen ur öltunnorna, och hvar och en får dricka så 
'cket honom lyster. 

Detta slog an. Största delen af hopen rusade ditåt, 
b damerna blefvo befriade från sina påhängsne till- 
åJBje, Bom Japo från dem till Bacchi nö^en. 



178 HÄXAN 

— Låt oss vända om, grofye, sade den korpulenU 
drottningen, som ännu pustade efter den ansträngande 
snurredansen och redan hade nog af äfventyret 

— Ja låt 088 vända om, hviskade de räddaste af 
flickorna. 

Men den som icke lät sig förskräcka var Stim 
Wrangel. 

— Vänta, låt mig titta litet, innan vi gå, sade hon 
sakta, och utan att vänta på svar, var hon redan till 
hälften inne i den öppna stugudörren. De öfriga voro, 
med eller mot sin vilja, tvungna att vänta i fturston och 
höllo sig där undanskymda i en mörk vrå. 

Därinne var ett bröllop. Stugan var tämligen stor 
och uppfylld af folk, så att blott i midten af rummet eo 
plats var öppen, och här lekte man danslekar. Säckpipam 
blåste så kraftigt och så länge lungorna räckte till; när 
han tröttnade, föllo bondflickorna in med sin sång, och 
däremellan intonerade pukan vid passande tillfålleii. 
Brinnande pärtor och talgljus, ställda i urhålkade rofvor, 
upplyste rummet och fläktade för luftdraget, som genom 
de öppna fönstren underhöll en behaglig svalka. Ung- 
domen tycktes ha mycket roligt; här och där drogs en 
gammal fiskare eller en bedagad matrona med i ringen 
och skumpade där af hjärtans grund. Alldeles fint gick 
det visst icke till; dessa näfvar, vana vid noten och 
yxan, buro naturens handskar och grepo rätt stadigt i, 
där de blott fingo tag; stegen voro ej heller lärda i 
Alina Fräsas dansskola, men ärligt och hederligt gick 
där till; denna plumphet hade sin oskuld, som vil 
kunde uppväga hofvets förfinade lättsinne, och den lilla 
hoffröken i dörren hade en hjärtelig fröjd att betrakta 
detta för henne ovanliga skådespel. 

Hastigt smög Vion %v% \xV \ \»x%\mtl^ ryckte drott- 
ningen i kjolen och s^dev 



SLUTET AK KUNO CARLS JAQT 179 

— Bn nucjestät, kungen är dir. 

Kungen var verkligen där med tvä eller tre af 
sina förtrogne. Alla voro klädde i simpel jägaredräkt 
imgeftr som hofvets ridsvenner; Reutercrantz hade varit 
nog försiktig att sysselsätta knektarna pä andra häll, sä 
ttt man ej behöfde frukta deras inblandning i konungens 
Ifventyr. Omöjligt är det icke, att ju nägra af bondfolket 
ttiade hTilka gästeme voro, ja det väckte en billig för- 
ondraDy når tre dukater funnos lagda bland silfver- och 
kopparslantarna pä det stora brudfatet; men de som 
märkte oräd hade nog förständ att icke lätsa märka 
nägot, och sä gick dansen obehindradt, utan att nägon 
generade sig för de främmande jägarna. Man säg pä 
konungen att han trifdes väl — säsom Carl XI äfven 
sedermera alltid trifdes bättre i obildade kretsar, än i 
högre och finare bildade, där hans blyghet och brist pä 
umgängeston hade svart att reda sig. Han svängde om 
med bäde gummor och flickor, sä det var lust och 
l^ädje att se uppå, och när gärdens silfverbägare gick 
omkring bland de förnämligare gästerne, fylld till brädden 
med franskt vin, försatt med kummin och kardemumma, 
imög sig konungen hellre till den väldiga ölstänkan, som 
pä ett bord vid spiseln stod framsatt för den stora 
hopen af gästeme, och tog sig därur en klunk pä äkta 
bondevis. 

Emellertid var det skrifvet i stjärnorna, att de höge 
gistemes inkognito icke skulle den aftonen aflöpa utan 
ifventyr. Lille Per från prästgården hade med sin mor 
kommit till marknaden och, såsom hörande till andliga 
ståndet, jämväl blifvit bjuden till bröllopet. Där hade 
han krupit opp i ett hörn just nära ölstånkan. Knappt 
fick han sikte pä den unge jägaren, förrän han ropade: 
— Tai'k Bkali da ha för hästen. — Konun(en\%iv^^ ?k\%\ioA. 



180 HÅXAM 

Modern sOkte tysta den lille och lyckades fi 
stund, men det dröjde ej länge, innan vår gode 
åter fick sikte på jägaren och ropade så högt atl 
kringstående hörde det: 

— Se där är den beskedlige kungen, som gal 
en häst. 

Den tysta aningen, som redan länge hade gröt 
flera bland bröUopsgästeme, fick nu en oväntad b« 
telse nr barnets mun. Han begynte att med för! 
blickar betrakta hvarandra, och snart märkte de i 
mande jägame till sin stora förtret, att nmdt kring 
bildade sig en tom ring och att en mängd pen 
ställde sig att begapa dem på behörigt afstånd. 
gaf konungen sina vänner ett tecken och närmad 
dörren för att i tysthet draga sig ur spelet Men i 
om hans närvaro hade som en löpeld flugit genom 
bröllopsskaran och äfven hunnit till åskådame ut 
gården, hvilka nu i sin tur strömmade in, för att < 
få se en skymt af landsens unge herre och koi 
Trängseln i dörren blef därför så stark, att i den stu 
ingen slapp in eller ut, och där stod nu kungen, för 
och brydd huru han bäst skulle undkomma folkets < 
hängsenhet. 

Vid samma tid hade drottningen, prinsessan, B 
sköld och hofbröknama trängt sig i dörren, för at 
trakta konungen, och stodo nu fångna, inklämda m 
dem som ville ut och dem som ville in. Äfven 
prästmor från Saltvik hade velat draga sig undan 
sin pilt, förlägen öfver den villervalla hans lilla pratsa 
tunga åstadkommit. Barnet blef klämdt och bö 
gråta; en närastående sjöman tyckte det vara sync 
den lille och lyftade honom på sina breda axlar, fi 
hjålpå honom ur lrån^e\ii. 



8LUTKT AP KUNG CARLS JAQT 181 

No tyckte sig lille Per vara en hel karl, d&r han 
b sjömannens axlar hade fri utsikt öfver hela bröllops- 
len och var hnfvndet högre fin alla öfriga. Han såg 
t omkring som en kong på sin tron, och slutligen 
innade hans små ögon på några ansikten, dem han 
skte sig kfinna igen. 

— Akta dig, mor, ropade han, dftr fir den elake 
ihren, som ville göra dig illa hemma hos oss. 

Håndelseyis stod konungen just i samma ögonblick 
ra bredvid; han hade nyss förut igenkfint den lille 
h setl ett prof på den skarpa observationsförmåga, som 
in ej sillan finner hos barn med goda hufvuden. 

— Hvad sfiger du? sade den kunglige jftgaren och 
lade piltens hand. 

— Ja ja — pratade den lille, munter och uppspelt 
sin höga hedersplats — tror du jag inte känner dig? 

1 fir kungen, och dfir står grefven, och dftr står 
insessan, som var inne i kammaren, när du var 
IS oss. Ä, nog kfinner jag er, fast ingen känner 
Bn mig. 

Kungen följde med ögonen gossens pekfinger och 
Ddde sig igenkänna prinsessan Juliana i bondedräkt, 
inru hennes ansikte var till hälften doldt af ett hvitt 
ickle. 

— Var hon inne i kammaren, när jag var hos er? 
}prepade han med en lindrig dariming i rösten. 

— Hvad pratar du för dumheter, Per? hörde man 
ödem hviska strax bredvid. — Här har du en hvete- 
ödsbulle — och därmed ville hon stoppa hans mun. 

Men den liUe fortfor att prata, i det han mumsade 
ballen: 

— Visst var hon i kammaren, n&r du åt filbunke 
b tnmpmde atjål min trå-PoHe, och sedan %V. m'^^'^^ 



182 HÄXAN 

mor henne i armen, att hon blödde, och sedan imi* mor 
åt grefven: det är min syster, sa' mor. Inte har mor 
någon syster. 

Emellertid hade Bertelsköld lyckats andantringa 
folkhopen i farstun och bereda sina damer fri reträtt. 
Alla de höge gästeme kommo findtligen at på gåiden, 
och drottningen, som ej längre kunde styra sin yrede, 
fattade sin kunglige son i armen och hiriskade: 

— Ers majestät, är det så en konung af Sverige 
bevarar sin värdighet i folkets ögon? 

Konungen rodnade starkt och h viskade lika saktt: 

— Ers majestät, gref Horn har alltid framställt «rt 
höga exempel för mig till efterföljd. Dessutom, hvem 
är den damen i hvita hucklet, som äfven har hedrat 
denna fest med sin närvaro? 

— Det är den blifvande drottningen, som med rätta 
har oroats öfver den blifvande konungens pojkstreck. 

— Hälsa då den blifvande drottningen, att den 
blifvande konungen, »den odräglige pojken med sina 
hästar och soldater», icke vill göra henne till »docka 
åt en docka» — nej, ers majestät, denna blifvande 
drottning blir aldrig drottning — åtminstone icke i 
Sverige, såvida hon ej vill vänta på min efterträdare! 

Och med dessa ord ilade konungen bort, kvar- 
lämnande drottningen i bestörtning och vrede öfver något 
som för henne var en fullkomlig gåta. 

Det återstod nu endast att så obemärkt som möjligt 
uppnå prästgården. Sagan förmäler ej hvilka vidare 
äfventyr därunder händt, och det är troligt att en mans 
djärfhet och fem kvinnors list voro tilhräckliga för att 
utan hinder uppnå målet. Men folket i bröUopsgården, 
långtänkt som alla våra landsmän, hade först efter de 
kuDgligRB bortgäng tIlU YixoukåV laVua. ^«iv %sv ^m^^ dem 



»LUTET AP KUNO CARLS JAGT 183 

ide hade vederfarits bröllopet Och nu fönt utbrast 
gamla kirlek till konungahuset i ett skallande 
op, som i kvällens tystnad hördes ända till präst- 
I. 

len Greta från Saltvik tryckte med tårar den lille 
n sitt hjärta och sade: 

- Olyckliga barn, du har krossat en krona 1 

te blef i förstone häpen, ehuru han ej begrep det 
te. Men så mycket förstod han, att han troligen 
något illa. Han stod rätt fundersam en stund; 
sade han: 

- Var ej ledsen nu, mor I Kungen har trampat 
r min häst och gaf mig en annan i stället. Har 
unpat sönder hans krona, så skall jag göra honom 
nan i stället. Var ej ledsen nu, morl 

Ireta smålog. 

- Hvad är det som ett barn ej kan I 

fen säkert är det, att det icke var prinsessan 
a, som sedermera blef Carl XII:s moder. Hvem 
ir det då sett ut här i norden? Det kom en dag, 
veriges tillämnade drottning skattade sig lycklig att 

skyla sina felsteg med en krämares hand — när 
ödgades byta den kronas glans, som skimrat öfver 
s ungdom, mot tvungen landsflykt, ett fläckadt namn, 
! af ånger och en graf af glömska. Arma och 

prinsessa — hvem kastar på dig den första stenen ! 
>ock — återvändom, för att egna en hastig afskeds- 
åt slutet af konungens jagt. 

^n 6 September 1671 var bestämd för återresan. 
ingen och riksråden lämnade med glädje Ålands 
er, men konungen och hela det yngre hofvet sade 
saknad farväl åt det fria lifvet i skog och mark. 
hriåkade att en del af den yngre adcAn VAx n^%X 



184 HÅXAN 

utföra en plan att göra konungen myndig et 
den lagliga tiden, och därtill allenaatyrande , de 
gick om intet. Och det var väl; enväldet kon 
sedan tids nog, när dess stund var inne. 

De kungligas besök var utmärkt af fle: 
härtighetsverk. Man säger att kyrkor och fati 
betydliga gåfvor; därom tiga nu kyrkoböckei 
sedan förstördes under stora ofreden. En a 
raskaste skyttar, som fällt en elg och därmed 
sitt lif, fick näd af konungen. Hvad elgama i 
såg man ännu fyrtio år därefter deras högbun 
horn mellan löfven i Ålands skogar. Men stora 
som förödde så mycket, förödde äfven dem. . 
när fienden väntades, blef, på svenska regeriz 
fällning, en stor massaker anställd bland elgam 
kött insaltades, deras hudar gjordes till 1 
Carl XII:s ryttare. Fiendens kulor medtogo de 
blifna. Efter den tiden irrade här och där eti 
par omkring på de forna betesmarkerna, till desf 
den sista elgen sköts på Fläka hemmans ägo 
lands socken. 

Detta besök var Carl XI:s första och en< 
på finsk jord. Den kungliga fregatten låg r 
hundrade svajande vimplar, sluparna lade från 
de talrika skaror, som rundtomkring betäckte strä 
vikar, uppstämde ett tusenstämmigt hurra för dei 
konungen — och fregattens kanoner hälsade 
ett dånande farväl. När röken af sista skottet e 
såg man konungen med blottadt hufvud vinka 
hälsning — och snart klöf den stolta fregatten 
fåra i vågen, som glänste likt guld uti aftonrodnad 



BARNRN I BLÅKULLA 185 



5. Barnen 1 BlikuIIa. 

Innan Ti gå yidare i denna berättelse måste vi först 
taga ett steg af yidpass fyra månader tillbaka. Det 
var vid Valborgsmässotiden år 1671. Marken hade kort 
fömt blifvit bar, några herrligt ljumma regn hade efter- 
följts af ett lika herrligt solsken ; en lätt ånga höjde sig 
från den ännu gula marken, där nu de första stråen 
begynte uppspira; man tyckte sig höra gräset växa; man 
trodde sig timme efter timme se huru ängarna blefvo 
gröna och träden knoppades. 

Och åter äro vi i nejden af Majniemi några få mil 
från Åbo. Sedan vi sist besökte denna nejd för femton 
år tillbaka, har den antagit ett gladare och vänligare 
utseende. Där råder väl ännu mycken fattigdom i de 
små kojor, som omgifva det stolta slottet; men den nöd, 
den förtviflan och det hat, som rådde där under salig 
grefvens tid, äro nu mycket mildare. Grefve Bernhard 
Bertelsköld har ombytt fogde på sitt slott; den gamle 
mäster Adam har, rädd för sina förre underhafvandes 
hämnd, flyttat sin boning till Åbo stad och nedsatt sig 
där att som draken vakta de rikedomar han utpressat 
if den fattige bonden. Den nye fogden har af sin herre 
erhållit stränga instruktioner att förfara skonsamt med 
böndeme, att understödja de flitigaste med små lån och 
de fottigaste med eftergifter på arrendet. Så har en del 
tf de många öde gårdarna åter blifvit befolkad, de för- 
Tildade fälten åter besådda med korn och kärna; man 
kunde hoppas en bättre tid, därest bonden på de adeliga 
godsen häda n&gon säkerhet för framtiden, ^^xv YiN^xsv 

lA — JTfJt. ber. nioåtr. IL 



186 HÅXÅN 

kunde försäkra honom därom, att icke hans nuvarande 
milde herre en dag skalle efterträdas af en despot, som 
åter behandlade sina undi^rlydande likt de oskäliga djuren? 
Och sä arbetade bonden fOr dagen, nöjd när han hade 
fred och bröd för ögonblicket; men på framtida upp- 
odlingar, på konmiande släktens väl tänkte ingen, ty 
hvem ville en dag se sitt arbete komma en ny mäster 
Adam till godo? 

Nära en kvart mil & ån slottet låg Arvio by, den 
samma som blifvit nästan tutalt ödelagd genom upprorets 
följder i mäster Adams tid. Största delen af folket var 
på utarbete under den vackia eftermiddagen; på vägen, 
som gick genom byn, såg man en ensam gumma vandra. 
Hon var helt och hållet svaitklädd i groft, men renligt 
ylletyg. Den böjda gestalten vittnade om en hög ålder, 
men den skarpa genomträngamle blicken vittnade omen 
klok och verksam själ, medan hennes raska rörelser läto 
förmoda en kroppslig styrka, si*m åldern ännu ej kunnat 
märkbart bryta. 

Såg man nogare på den g'Amla, så igenkände man 
utan svårighet »Svarta Jane», hvilken läsaren torde 
minnas från förra berättelsen. Den som icke kände 
henne skulle tagit henne för omkring sextio år; andra 
visste rätt väl, att hon nu måste vara minst sjuttiofem. 
Man såg heime försiktigt vandra vägen fram och här 
och där se sig omkring på gårdarna i byn. Så snart 
hon trodde sig ha ingenting att befara, gick hon med 
sitt knyte in i stugorna, dröjde någon stund, återkom 
med knytet ständigt större och fortsatte åter sin väg till 
andra gårdar. Hvad hade hon där att skafb, och hvad 
medförde hon därifrån? 

På det att inga misstankar oskyldigtvis måtte stanna 
på en person, för \ivVWeii ^ Vi'^ ^xv %^\\ä ^&mmal vän- 



BARNEN I DLÅKULLA 187 

9 vilja vi följa henne på några af dessa besök. I 
a gården var matmodem hemma och kärnade smör. 
ta Jane blef väl emottagen, instängdes en stund i 
kkammaren och bortgick med många tacksägelser 
ett par nya strumpor i knytet I andra gården var 
Sicka om aderton eller tjugu år henmia för att ha 
II öfver de små barnen. Här var Jane lika väl- 
men, en brasa upptändes, och i askan af den ned- 
na glöden lästes tillkonmiande ting. Resultatet 
6 ha utMlit den unga flickan till särdeles nöje, ty 
bortgåendet ökades knytets innehåll med en stor 

I tredje gården var husbonden hemma och låg 
Jane blef inkallad och kom icke gärna; dock lät 

förmå sig att läsa öfver den sjuke och erhöll till 
ling en blank daler silfvermynt, med löfte om 
»elt, därest mannen i morgon kunde gå ut. I fjärde 
en mötte henne en piga, som drog henne in i 
g[ården och i tysthet berättade att hennes fästman 
rgifvit henne; Jane skulle därför reda åt honom en 
Iryck. Hvad svaret blef, förmäler icke historien, 

säkert är att Jane kom därifrån med ett par nya 
npeband. I femte gården blef hon bortjagad med 
Iser och hårda ord; värdinnan beskyllde henne att 
ha stulit ull om påsknatten och förgjort koma, så 
le icke mjölkade. I sjelte gården blef hon åter väl 
tagen ; en häst hade sjuknat och var nära att krevera ; 

gaf hästen brännvin, band en påse under hans hals 
erhöll till belöning en kappe salt. I sjunde gården 
fdes god lycka för brygden; Jane tvättade brygg- 
1 med ett afkok på rönn, ljung och porsris, hvilket 
e medföra lycka, och erhöll för denna väntjenst ett 
kakor färskt bröd och ett par marker smör. Så 

det ar gård och i gård, och a\\i\l\\iWi \iäA^ ^«^ 



188 HÅXAN 

gamla, saltp&sen inberåknad, en så stor Mrda, att hon 
skäligen ej ansåg sig kunna bära mera för en gång. 
Och efter det redan led mot kvällen, fann hon för godt 
att begifva sig på hemvägen, utan att låtsa föntå 
de vinkar hon ännu hir och där märkte vid nästan 
hvarje stuga hon passerade. Ty dylika besök i byn 
skedde icke alla dagar, och Jane hade stor praktik 
äfven i andra b^ar. Hvar och en ville därför passa på 
Ullfället. 

Emellertid bogynte männen hemkomma från arbetet, 
och Jane fann icke för godt att möta dem, där hon 
kom med påse och knyte. Hon visste att de fleste 
fruktade henne, men hon visste äfven att många be- 
skyllde henne för allt ondt som hände i byn och hotat 
angifva henne, hvilket i dessa tider var en vådelig 
sak. Hon tog därför en genväg öf\er ängarna och vek 
därifrån inåt gångstigen, som ledda genom skogen till 
stranden. 

Dit hade hun ännu vidpass en Qärdingsväg, och 
huru raskt hon än gick, rann aftonsolen ned bakom 
topparna, medan Jane ännu var i skogen. Natten kom, 
och det var väl icke så farligt här i landet i Maj, når 
mörkrets flor sväfvar helt tunt öfver grenar och toppar, 
likt en behagelig dröm, medan talltrasten sjunger sina 
sorgligt vackra visor i den mörka barrskogen. Ja där 
var ännu en sångare, som lät höra sig på afstånd vid 
sjön och vid hvars toner talltrasten upphörde med sina; 
det var näktergalen som då liksom nu ^ar en kär syd- 
ländsk gäst på Finlands södra kust. 

Likväl påskyndade Jane sina steg, tf hon var icke 

säker uppå, att ju ej en skälm kunde ha tagit hennes 

båt vid stranden, och då hade hon fått tillbringa natten 

/ skogen. Vid det \ion {^e^L «l^ ^^tal ^Oti ta^Nkc^^^s «å 






BARNEN I BLÅKULLA 189 

och underliga tankar frän fordom ronno i hennes 

hörde hon i skogen ett främmande ljud. Det var 

orrens kuttrande, icke vargens tjut, icke nattskärans 

ande ljud pä renen i rägfälten. Det var rösten af 

rätande barn. 

Jane var bamkär och gick ät det häll där hon 
I rösten. När hon sä gätt en läng omväg, upp- 
B hon tre barn, en gosse och tvä flickor, alla om 
eller sex är, hvilka sutto hopkrupna vid roten af 
råd, och tvä af dem sofvo oskuldens sömn pä den 
{a marken, men den ena af flickorna var vaken och 
för sig själf af hunger och räddhäga. Jane gick 
till barnen. 

— Hvarför aren I sä ensamma här i skogen? frä- 
hon. 

— Ack, sade flickan, vi följde koma pä vall för 
i gängen i dag, dä kom regnet i middags, och där 
in präktig regnbäge. Dä sade Tommu : kom, låt oss 
ist regnbagen, han är där helt nära i skogsbacken. 

när vi kommo dit, var han ännu ett stycke bort, 
lä kommo vi längre och längre i skogen, tills vi ej 

hittade hem. 

Jane log nästan sorgligt. Kanske tänkte hon pä, 
dessa barn sprungit efter regnbågen, likasom 
iskorna springa efter lyckan. De säga som barnen : 
är helt nära, lätom oss taga henne 1 Och när de 
na dit, är hon äter ett stycke borta, och när de 
cia dit, syns hon äter glimma fjärran i skyn, och 
)lja de dödlige hennes försvinnande spär, tills de 

med att förvillas i djupa skogen. 

— Följen med mig, sade Jane, sä fän I sofva 
ti i min stuga. I morgon skall jag visa er vägen 



190 HÄXAN 

De sofvande fingos med mOda på benen, och så 

fortsatte hela sällskapet vägen till stranden. Barnen 
gingo tysta och illa till mods ; de kände nog svarta Jane 
och visste hennes rykte; de hade kanske hellre blifvit 
kvar i skogen, men de vågade ej yppa sin fruktan. Blott 
Tommu hade mod att hal^[råtande säga: 

— Jag vill ej gå med trollet i skogen; jag vill gå 
hem till mor. 

— Vi vill gå hem till mor, snyftade båda flickorna. 

— Hvad nu, små tokar? puttrade Jane. Mor sofver, 
och till byn är en half mil. Se så, klifven raskt på; 
hos mig fån I sedan smörgås och mjölk. 

Smörgås och mjölk I Hvem har ej varit barn och 
varit hungrig och hört dessa ord, som i den stunden 
innefattade all jordisk lycka och läckerhet I Tårarna 
upphörde att rinna, och barnen stego på med förnyade 
krafter; blott den ena af flickorna bröt stundom små 
kvistar och strödde dem efter sig på gångstigen. 

— H varför gör du så där? h viskade den andra. 

— Tyst! svarade den lilla. Farmor har berättat för 
mig om en flicka, som blef bortförd af trollen i skogen 
och strödde kvistar på vägen, och sedan när hon såg 
kvistarna, hittade hon hem igen. 

Om Jane hört dessa ord, hade hon haft skäl att 
darra. När en idé, en fördom, eller hvilken föreställning 
som helst har gripit ett folk, så skall man grant märka 
dess omfång och vikt i de små barnens mun. Veta de 
ingenting däraf, då kan man vara säker på, att den idén 
ännu ej blifvit en lifsfråga och en hjärtesak. Men be- 
gynner den föreställningen att spöka på barnens läppar, 
då må den glädjas som vinner därpå, och då må den 
darra som drabbas däraf, ty då kan han klart förstå, 
att den idén gått ViU dyop^V %1 ^^ V^^Näxi^ '\xi\xto^ ^ 



BARNEN I DLAKULLA 191 

lunfljemas innersta, ja i sjålfva moderamjölken och kan 
icke atrotas på många mansåldrar. 

Vid den tid, hvarom yi tala, var tron på häxor och 
trolldom en sådan föreställning, som, urgammal i sig 
sjilf, hade ånyo blossat upp på ett förskräckande sätt. 
Just i det stora århundrade, som hade födt Newton, 
Leibniz och på slutet Voltaire, just vid den tid, när 
reformationen hade för en stor del af Europa låtit 
morgonrodnaden dagas af en ljusare tid, just då uppstod 
denna märkvärdiga reaktion af hedendomens och medel- 
tidens djupaste mörker. Kättarebålen i det katolska 
Enropa hade ännu icke upphört att brinna, när häxomas 
bål begynte att tändas i den protestantiska världen. 
Trolldomen blef på den tiden en trosartikel, på hvilken 
de klokaste män ej mera tviflade. Allmänna bönedagar 
Qtskrefvos för att afvända »satans raseri», kungliga 
kungörelser varnade menigheten, styrkte dess tro och 
upphetsade dess inbillning; trollkommissioner nedsattes, 
till hälften af andlige, till hälften af världslige män, och 
dömde många hundrade att å båle brännas »för sin själs 
salighets skull», hvarom allt mera skall berättas längre 
fram. I Sverige begynte detta o väsende i Norrland under 
Gustaf Adolfs tid, tog sedan fart, grasserade öfver hela 
landet och grymmast i Dalarna. Finland, trolldomens 
hemland sen urminnes tid, blef hastigt och starkt an- 
ttncket däraf, så att här brunno bålen i full låga under 
nästan hela senare hälften af sextonhundratalet; ja i 
Sverige behöfdes icke mer än att vara finska och vara 
gammal och ful, för att dragas inför de förfärliga dom- 
stolar, som dömde utan försköning, emedan de dömde 
Qtan sans. Och hvilken märkvärdig roll de små barnen 
härvid spelade, skall af det följande blifva klart. 



193 HÄXAN 

Men Ti återvända till Jane och barnen i skogen. 
Det var redan sent lidet på natten; når de honno till 
stranden, stego de i båten och rodde öfver till Janes 
stuga, hvilken Ifisaren torde minnas sedan förra berättelsen. 
Här var allt sig likt som för femton år sedan, med den 
skillnad att ned ifrån taket hängde på en tråd en underlig 
prydnad — en grinande dödskalle. Antingen det nu 
var för att afskräcka det vidskepliga folket från besök i 
hennes stuga (ty Jane tålde inga besök), eller af den 
besynnerliga förkärlek för det hemska, som ofta födes 
af ensamheten — alltnog, när Jane tände de torra spå- 
norna i sin spis, såg man dödmannens toma ögonhålor 
likasom ur luften stirra på de nykomne. 

Barnen skreko högt af förskräckelse. 

— Hållen er mun, sade Jane förtretad. Sådana som 
den där skola vi alle blifva, ty människan är en mask på 
jorden. Se så, kära barn, sätten er här vid bordet och 
äten er mätta; sen få ni krypa till kojs i min egen säng. 

Och därvid framtog hon ur sitt knyte de färskt 
bröden och det gula smöret, nedtog från hyllan sin enda 
sparade Glbunke och bjöd barnen af godt hjärta stilla 
sin hunger. Ja för att ännu därvid fägna deras ögon, 
framtog hon tre blanka mässingstallrikar, som glänste 
likt guld, och tre skedar af samma metall, en kvarlefva 
frän forna tider. Men barnen kröpo i en vrå och tordes 
af skrämsel ej röra sig. Slutligen nödgades de med 
halft våld att komma till bordet 

Hos de stackars små stred hungern hårdt med f5^ 
skräckeisen. Ändtligen var hungern nära att segra, då 
en obetydlighet åter betog dem all deras aptit En af 
dessa oskyldiga skalbaggar, en sådan som barnen kalla 
»blåmask» och som vårtiden ofta har sitt tillhåll i vägg- 
springorna, hade rkkal bWVäl ^V ^^xo^^ti wik t(iteto^ 



BARNR5 I BLÅKULLA 



191 



lig att promenera Afver filet som en mäDnigka Sfver 
isen. Knappt bteh'o bamen honom varse, innan de 
kastade ifrän eig skedar och amörgfiaar och kröpo änyo 
darrande i vrän. 

— Hvad går äl er? ropade Jane haraiBen. 

Barnen svarade ej. Hor upprepade frågan och 
trädde närmare. D& började alla tre storskrika, och den 
äldre af flickorna ropade öfverljudt: 




I 



— Aldrig fita vi trolIenB mM; trollens mat bUr 
tBrvandUd till maakar. 

Jane aökte förgäfvea att lugna de smk, dä i det- 
Hmma dörren öppnades och tvfi personer af besynnerligt 
ttteende inträdde. Den ene var nästan alldeles svart 
— af naturliga orsaker, ty det var en kolare (rån grann- 
■kspet. Den andra var en gammal kvinna, underligt 
ntalyrd i röd kjol och tröja med allehanda utsydda 
isckui, och kring halsen bar hon ett p^Vbanä «i ioKSk 



194 HÄXAN 

musslor, dem bönderne anse för ormhufvuden och 
hvarmed de ännu i dag bruka pryda sina betsel. Vid 
denna nya förfärande syn kröpo barnen under sängen 
och lågo där helt tysta, utan att knappt våga andas och 
utan att märkas af de nykomne. 

Jane kastade på sina nya gäster en butter blick 
och frågade snäft: 

— Nå hvad är det nu igen? Jag har ju sagt att 
jag ej kan hjälpa er. 

Mannen tog till orda och sade nästan ödmjukt: 

— Var icke ond nu, Jane, för att vi komma vid 
denna tiden. Det är nu midnatt, och Vapuri säger att 
ingen annan än du kan hjälpa mig. Redan i fyra nätter 
har jag sett drakeiden lysa i skogen; jag har kastat stil 
därpå, jag har tigit som muren, men kitteln har ändå 
ej kommit upp till jordytan. Vapuri säger att böfvelen 
rider gränsle däröfver och kan ej fås bort med mindre 
än att du besvärjer honom sju resor med drakeblod och 
själfspillingars ben och små mördade barns lillfingrar. 
Därför så . . . 

— Ja därför så måste du hjälpa honom, inföll den 
gamla kvinnan med häftighet. — Gör dig ej till, det 
veta nog alla, att ingen kan det så bra som du, ty da 
är bekant och god vän med hin onde. Herre Jesus, 
där är han ju . . . skrek hon till i detsamma, i det hon 
varseblef dödskallen, som hängde i taket 

— Vill du hålla din mun! skrek Jane förargad. 
Skäms du icke att komma med sådana ord här i min 
egen stuga! 

Den främmande kvinnan missförstod hennes mening 
och svarade förlägen: 

— Ja det är dumt af mig, Jane, att här hos dig 
åkalla Guds namn, l^ d^\. lcii\Ä%<M: ^vw VwäV. ^V ksa!t 



bahnen i blåkulla 195 

ih verkan. Hen se här skall du få se, att jag godtgör 
itt fel. 

Och därvid tog den halft vanvettiga, af trolldomens 
rsot anstuckna kvinnan tvenne halmsträn, lade dem i 
>rs på golfvet samt trampade och spottade pä korset. 

— Se sä, tillade hon triumferande, nu skadar det 
mera att jag uttalat Guds namn. 

Den olyckliga, hon visste icke hvad hon gjorde, 
idskepelsens mörka demon hade fått makt öfver henne ; 
introns spöke hade stigit fram ur sin väsenlösa tomhet 
'h vuxit opp till en förfärande verklighet, till en synd 
>m hånade det allraheligaste. 

Äfven Jane stod under vantrons välde, men hon 
[»pslukades icke däraf. Vapuris hädelse upprörde hennes 
tnersta. Hon sprang upp och ropade med hotande 
Mrder: 

— Ut från min tröskel, ni gudsf örsmädare ! Ut, ni 
irtappadel Ut! Ut! Ut! 

Jane var icke god att trotsa i detta ögonblick. Hon 
38te sig i hela sin längd; det gråa håret fladdrade, den 
noliga handen höjdes hotfullt. Kolaren och hans följe- 
lagerska skyndade på dörren, men Vapuri mumlade 
ndskefuUt för sig själf: 

— Hon vill ensam behälla sin konst, men detta 
biU hon ej ha gjort för intet. 

Jane gick ut att samla örter, ty just i natt var det 
iDmåne. När hon kom äter, erinrade hon sig de af 
bämsel halfdöda barnen. Deras gömställe under sängen 
ir tomt. Hon sökte dem öfverallt, men förgäfves. De 
oro försvunna utan spår. 




196 hJLxan 



6. YattuprofveL 

rilidigt en vacker morgon i början af Juni år 1671 
-L rörde sig på Åbo gator och långs stränderna af än 
en stor folkmassa. Det var påtagligt, att man väntade 
någon synnerlig och ovanlig tilldragelse och likväl icke 
rätt visste ställe och tid. Ty än hördes vid stranden 
ett larm, och strax skyndade flera hundrade dit att se 
åt hvad det var; än skockade sig en folkhop på torget 
utanför domkyrkan, och strax växte hopen af nyfikne, 
som från alla håll tillströmmade; än blänkte gevären af 
^n patrull på den då nyss anlagda Slottsgatan, och 
strax hastade hoparna dit till dess möte. Aura å var 
uppfylld af båtar och skutor, hvilka behagligt utbredde 
sina hvita segel att torka i den lugna och solklara 
morgonluften, och från landssidan inkommo rader af 
kärror, hvilkas ägare förde sina produkter till torget 
och med förundran stannade i trängseln af de sysslolöse 
åskådame. 

Bland de nyss ankomna var en heldäckad skuta, 
som syntes större och förnämligare än de andra och 
som, lastad med yppersta Vasa råg, hade trängt sig upp 
ända till närheten af den enda bro, hvilken den tiden 
underhöll kommunikationen mellan båda åsträndema. Ur 
dess lilla kajuta framkröp en kort och tjock gubbe, 
hvars hvitnade hår, mustascher och pipskägg förunderligt 
stucko af mot det jovialiska och ännu rödblommiga 
ansiktet. Strax efter honom framkröp ur samma gömma 
en likaså liten och likaså rundelig gumma, något tiotal 
yngre fin gubben, m«i\ \\V«l ^^^^tv\. ^^ %^^\£l\A>% «iti 



198 HÄXAN 

tog han henne om lifvet och lyftade henne med ungdom) 
raskhet opp på det torra. Hon åter tackade med e 
gladlynt nick, och så begåfvo sig båda framåt torge 
för att uppsöka den köpman, till hvilken de ville sälj 
sin råg. Under vägen hände sig emellertid, att d 
kommo in bland folkhopen och att gumman oskyldig 
fick en och annan knuff af bredaxlade matroser elle 
näsvise gatpojkar. Gubbens hvita ögonbryn rynkado 
härvid tämligen barskt, och under ett »blitzdonnerkreoz 
pappenheim> sköt han, med en ynglings kraftiga arm, d( 
påträngande åt sidan. 

— Hör på, gode vän — sade han till en gammal 
grof lemmad man, som nyss kommit från landssidan med 
ett lass rotfrukter — äro då människorna här i Åbo 
rent af galna? Hvad springa de efter så bittida på 
morgonen, måne manium et sero oenientibus ossa, som 
vi fordom brukade säga, den tiden jag gick här i katedral- 
skolan? 

Den tilltalade vände sig flegmatiskt om, valkade 
en stor tuggbuss mellan tänderna och svarade eftei 
någon betänketid: 

— Det är svarta Jane, som skall undergå vattuprofvet 

— Så så — svarade gubben, i det han uppknäppte 
sin korta fårskinnspäls, som blef något varm i sommar 
luften — svarta Jane är då en trollpacka, mcUa sibylla 
efter hvad jag kan förstå? 

— Jo men, svarade mannen vid lasset enstafvigt 

— Då är hon visst från Österbotten ? frågade gummai 
med en lindrig utländsk brytning i talet 

— Nej men, svarade åter den enstafvige. 

Men därpå tillade han med en blandning af stolthe 
och skygghet, likasom ville han tillegna sig en del a 
Janes rykte, men likvli lruV\.«Å<^ ^^^^ \^\\^«t\ 



VATTUPROFVET 199 

— Jane år hemma frän Majniemi. 

— Min vän — fortfor den lille gubben med komiskt 
Ivar — jag vill hälla min skuta med räg och rättor 
not ett gammalt öskar, att du vore bättre kamrat pä 
I nattlig öfverrumpling, än som talare pä ett namnsdags- 
ilas. Majniemi I Jag vill vara skapt som en kroat, 
Q jag känner den socknen. Ubi nunc ecclesia ... det 
* för märkvärdigt, sä snart jag äterser den hederliga 
imkyrkan, där jag fordom sköt sä mänga kajor med 
)rättbäge, sä växer latinet opp igen, som rägaxen mellan 
nbbama pä ett gammalt svedjeland. 

— Jag vill minnas att grefve Bertelsköld har ett 
lort säteri med detta namn, inföll den lilla runda gumman, 
det hon gjorde ett fäfängt försök att fortsätta prome- 
iden och draga gubben med sig. 

— Bertelsköld? mumlade den gamle. Jasä, nä nä. 
Ii är säledes grödan pä hans äker. Han sädde trolldom 
:h han skördar häxor, det är i sin ordning, hoc est in 
mm ordinem, som de gamle sä sant uttryckte sig. 
om, mor lilla, vi lata dem doppa häxan; var säker pä 
i hon flyter, om hon är af rätta sorten. 

De bada gamla ville nu gä, men mannen vid lasset 
ide faittat gubben med ena handen i pälsen, medan 
Bn andra handen med ett omisskänneligt uttryck af 
(riägenhet for hit och dit under hundskinnsmössan, som 
etäckte landtmannens gräa här. 

— Skulle det. .. skulle det vara kapten? stammade 
irien och betraktade gubben och hans päls med* underligt 
urna och ärligt dumma ögonkast. 

— Hvad nu . . . sapperment, dig har jag sett engäng 
•rr, sade gubben och fixerade den fordom muskel- 
irka gestalten, hvars rygg blifvit krökt under arens 
Dgd. — BUtzdonnerkreuz, är du icke PeW^, tixrcix^t^ 



200 HÄXAN 

tretti vid Larssons skvadron af salig kangens finska 
dragoner? 

— Jo men ir jag så, och ni ir min kapten, sva- 
rade mannen vid lasset, i det en enda, men trohjärtad 
tår sökte sig en väg utför den solbrynta fårade kinden och 
föll på fårskinnspälsen, hvars fåll den gamle tryckte till 
sina skäggiga läppar. 

Den lille gubben — i hvilken läsaren kanhända 
redan igenkänt vår gamle gode vän Larsson från Gustaf 
Adolfs tid — glömde i hast sin latin och minnet af 
domkyrkans kajor, för att stadigt och trofast skaka den 
gamle kamratens hand. 

— Blitzpappenheim, är det du, Pekka 1 utropade 
han. Så finns det då ännu en rask gosse från salig 
kungens dar ; ja ja, vi äro icke många kvar uppå denna 
jorden, som kunna säga oss ha sett hvitögat på gamle 
korpralen vid Breitenfeld och blödt en ärlig droppe blod 
med vår store kung på Lutzens fält Så, Pekka, du fir 
nu bonde, ser jag, och kör ditt lass, och bonde är jag 
också, min gubbe, och för min skuta hit med egna 
pojkar och egen råg. Här ser du min gumma, ja ja, 
liten smul fetare om lifvet och gråare i hufvudet har 
gumman blifvit, sedan vi första gången spetsade mun 
åt hvarandra i Wurzburgs tomkammare och lurade 
jesuitpacket, så det var lust och glädje att se uppi 
Men så skall jag ock säga dig, att gumman sedan dess 
har gifvit mig åtta pojkar och sex flickor, summa fjorton, 
min hederlige vän, och af dem lefva nu tolf, nämligen 
hälften af hvardera sorten. Ja ja, Kätchen, icke är det 
värdt att du ser så högfärdig ut för det. Säg mig, hvad 
för en belsebub for då i vår Bertel på senare tider, att 
han icke mer var sig lik ? . . . Men, tillade han, här står 

jag och pratar borl den Vid \8L%^\i^^\s:^i^VL(^^mannen; 



VATTUPROFVET 201 

un har jag i behåll, gudskelof, och 51 ryms däri änna 
. gamla dagar. Om en stund är jag här tillbaka, och 
. skall da komma ombord på min skuta och dricka en 
lig kanna öl med din gamle kapten. 

Det gamla paret fortsatte nu sin väg. Men under 
len hade folkhoparna fördelat sig, somliga till kyrkan, 
mliga till Slottsgatan. Orsaken blef snart tydlig. Från 
ittet nalkades en fångkärra, åtföljd af ett kommando 
Idater med dess korporal i spetsen. På kärran satt 
i blek, mager och tynande gestalt, i hvilken man knappt 
mde igenkänna svarta Jane, som ännu för en månad 
dan var så kry för sina år. Hopkrumpen, fastlåst 
ed kedjor om händer och fötter, syntes hon känslolös 
r sin skymf och sin olycka. I åskådames sinne om- 
bdade vid hennes anblick fruktan och afsky med 
ädjen att nu ändtligen se henne, den länge så ryktbara 
Izan, i hennes förnedring och straff. Ingen förbarmande 
lick, ingen medlidandets tår sågs i dessa många hundrade 
gon, som nu betraktade henne. Det föll ingen enda 
1, att denna gamla kvinna var ett af de många olyckliga 
ffren för den blindaste vantro; ingen anade, att äfven i 
Annes bröst ett mänskligt hjärta klappade och led; 
ögen tviflade på, att ju trollpackan, som försvurit sin 
jti åt a^frundens furste, med detsamma afsvurit alla 
linskliga känslor och förverkat sin rätt att behandlas, 
tt ömkas som människa. 

Långsamt fortgick det bedröfliga tåget under åska- 
imes smäderop: 

— Hvarför har man ej gifvit häxan en kvast att 
la på? 

— Jane, Jane, hvar är nu djäfvulen, som ej kommer 
t hjälpa dig? 

14. — Jn^ ber. niuåtr. II. 



202 HÄXAN 

— Blås kedjorna af dina händer 1 Tag korpvingar 
på axlama och flyg i ogglehamn till Blåkulla; det vore 
just präktigt att sel 

Men många gjorde i tysthet korstecknet, ett minne 
från den katolska tiden, hvilket ännu var kvar, oaktadt 
reformatoremes nit, och brukades i hemlighet af gam- 
malt folk. 

— Hvad har då det trollet gjort? frågade Larsson, 
hvilken med sin gumma under armen återvände från 
köpmannens hus. 

— Hvad hon gjort? upprepade en närastående röd- 
brusig borgare. Ja det är icke lätt att uppräkna. Pränta 
hennes synder på pergament, och den listan skall räcka 
från Åbo till Viborg. Hvad hon gjort 1 Han frågar deti 
Så mycket skall jag säga honom, att hon förh&xat 
människor och djur, att hon förvandlat ärlige kristne s 
till vargar och fört många oskyldiga barn till mörksens 
samkväm i Blåkulla. 

— Nå så bränn då det otyget — mumlade den 
hederlige kaptenen förargad — men stå ej och {ö^ 
smäda en fånge, som ej kan röra hand eller fot. Donne^ 
blitz, det kan förarga mig in i själen, när jag ser flera 
hundrade män bruka sin mun mot en gammal käring, 
som ej kan försvara sig. 

Nu var tåget vid domkyrkan, där allt folket hade 
samlat sig till morgonbönen. Klockan var sex. Han 
var den tiden mera bittida i rörelse än nu; dagens 
arbete begynte i alla klasser af samhället klockan fem 
på morgonen och slöts klockan åtta på aftonen. Na 
gick det rykte, att den stränge biskop Gezelius själf 
skulle förrätta bönen i domkyrkan. Men troUpackan, 
hvars orena ande kunde besmitta Guds hus, fick icke 
inkomma i templet. Hon nt^^ki^dA^^ %\ax£ca. \sa4 rai vakt 



VATTUPROFVKT 203 

i den trånga förstugan till södra korset och därifrån, 
för öppna dörrar, afhöra bönen. 

Och ryktet hade ej misstagit sig. Efter psalmen 
och den vanliga bönen, uppträdde biskopen själf midt 
på stora gången framför södra korset, läste först en 
kraftig bön mot trolldom och satans list, som i denna 
onda och gudlösa tid bragt så många själar i evigt 
ftrdärf, samt vände sig därpå direkt till fången med 
ea lika kraftig förmaning att ändtligen göra bot inför 
Guds församling och, sig till fromma, androm till 
nming och vamagel, öppet bekänna djäfvulens funder 
och det syndiga umgänge hon med den lede frestaren 
plägat hade. 

Vid dessa ord trädde biskop Gezelius helt nära till 
döiien, där Jane stod, och fixerade henne med sina 
genomträngande ögon. Hela den då femtiosexårige pre- 
latens gestalt hade ett manligt, ett strängt befallande 
Attryck; den friska färgen på hans kinder, den skarpt 
Mjda näsan, det långa krusiga och redan hvitnande 
liåret, det gråa skägget, som flöt öfver bröstet i rika 
rågor — allt imponerade hos denne den kraftfullaste 
DEian, som alltsedan hierarken Magnus Tavast suttit på 
&bo biskopsstol. Det var häxan i Endor, som hade 
besvurit Samuels ande ur grafven. 

Denna blick, för hvilken präster och lekmän darrade 
alltfrån Åbo till Tomeå, kom äfven Jane att darra. 
Men efter hand tycktes hon åter fatta mod; en liflig 
rodnad ftrgade hennes vissnade kinder, hon vågade tid 
Bfter annan upplyfta sina ögon; ja slutligen vågade 
bon hvad onda samveten aldrig vågade: hon såg 
luskopen rakt i ansiktet; blixt mot blixt. Kyrkans öfver- 
tofvad teg och väntade bekännelsen från synderskans 
åpjMur. 



S04 HlXkf! 

Men den fem och sjuttioäriga kvinnans böjda gestalt I 
uppreste sig helt rak, i det hon sade ett enda ord, som • 
slog alla närvarande med förfäran. 

— Kättare I utropade hon. 
Biskopen studsade. Han erinrade sig nu, att bland 

de svåraste (och rimligaste) anklagelserna mot Jane var 
äfven den, att hon aldrig i mannaminne hade besökt 
Herrans nattvard. Han begynte att ana en annan omk 
därtill, än blott ett gudlöst förakt för sakramentena. 
Och biskopens lynne var lika häftigt, som krafifollt 

— Hvad vägar du säga? utbrast han, i det 
hans kinder färgades af en lifligare rodnad. 

— Jag säger, att du, som kallar dig kyrkans huå$ 
och som står här för att bikta mina synder, kske Ir 
annat än en kättare i Guds hus. Du och ditt kapitd 
och dina präster och hela ditt folk, I aren icke anpit 
än förtappade affällingar från den rätta tron. I sitleB 
till doms öfver en rättrogen katolik, men jag aäger eder: 
det vore bättre att I kladden eder i säck och aaka o<^ 
gingen till Rom att söka den helige faderns aflal fBr 
eder egen svåra synd. Ja jag säger dig att jag 
katolik, och det trogna Bajern är mitt fädernesland. 
mer än trettio år har jag varit vittne till eder kåttenh 
otro; jag har nödgats förneka min tro och gömma mitt 
radband, som tjufven gömmer en stulen altarkalk, och ^ 
jag har icke upplåtit min mun. I hafven fängslat mig 
oskyldigt för ringa ting och kastat mig sex famnar nnder 
jorden i det förskräckliga håltomet af edert slott här i 
Abo; där har jag frusit och hungrat och utstått alla 
mörkretä och ensamhetens fasor, och jag har fördragit 
det utan klagan. Nu dragen I mig för edra domstolar 
och fören mig, fattiga, gamla och värnlösa kvinna, till 
döden att brännas pk b%\, oeV \vL ^^^x^x^^x^^^dfttta^ 




206 HÄXAN 

såsom de heliga martyrer det fördragit i fordomtima. 
Men när I dragen mig i eder kyrka och viljen att jag, 
en troende, skall bikta för eder, otrogne, då uppreser 
sig mitt hjärta, och jag upplåter min mun för första 
gången på mer än trettio solhvarf, och säger till eder: 
visserligen är jag en stor synderska, men I åren dock 
större syndare än jag: I aren allesamman kättare och 
affällingar, och likasom den timliga elden skall förtära 
min kropp, så skall den eviga elden förtära eder 
själ, I förlorade barn af den stora heliga allmänneliga 
katolska kyrkan I 

Hvad sade biskop Gezelius, han den stränge och 
mäktige protestanten, till denna sista uppflammande låga 
från trettiåra krigets glödande vulkan? Han beherskade 
sin af vrede darrande stämma, upphof sina händer 
och sade: 

— Jag tackar dig, min Gud, att dessa hädiska ord 
icke äro sagda i ditt tempel, utan allenast i ditt tempels 
förstuga. Visserligen tillåter du djäfvulens makt på 
jorden vara ganska stor, då han ikläder sig själfva trones 
mantel och trotsar i dess skrud det allraheligaste. Dock 
är jag viss uppå, att du hafver satt honom ett mål före, 
och han skall icke undkomma det, ehvad han i sin list 
må förebara armod eller oskuld eller något slags ond- 
skyllan. Fören bort denna ftrstockade kvinna till det 
prof, som lagarna föreskrifva, och först när lagen henne 
dömt, är det tid för kyrkan att ännu engång, och för 
sista gången, bjuda henne nådens själabot. 

Och biskop Gezelius aflägsnade sig med högborei^ 
panna. Men Janes aftynande gestalt hade åter fallit 
tillsamman efter det häftiga utbrott, som medtog hennes 
krafter, och hon lät utan allt motstånd föra sig bort till 
det grymmdi gyckelspel, &om N^xyXsA^V^xvxv^ \\»i|}^tis namn. 



VATTUPROFVET 207 

atan medlidande, utan försköning, som 
brdom romarna vid djnrfäktningama i cirkus, vftntade 
tiaen åsk&dare utanför kyrkan på häxans vattuprof. 
Knappt visade sig Jane, och knappt spridde sig bland 
nångden ryktet att hon icke bekant, innan ett stormande 
jubel atbröt och hälsade f&ngen med höga glädjerop. 
Nästan i trinmf följdes hon till stranden af ån — men 
det Tar en grym triumf, det var kattens smekningar till 
råttan, det var en gycklares fröjd att offret för hans 
begabberi ej mera kunde undkomma. Så förvildade voro 
redan sinnena genom dessa vidunderliga, tätt på hvar- 
andra följande häxprocesser; så förvirrade voro genom 
dem begreppen om mänsklighet och medlidande, att 
min trodde sig göra Gud en tjenst med att håna den 
olyckliga i hennes skymf och förnedring. Och när det 
innu därtill blef bekant, att Jane i förstugan till själfva 
domkyrkan skymfat biskopen och öppet bekant sig till- 
höra den hatade papistiska läran, då kände hopens 
jubel och raseri ingen gräns; hade man icke väntat 
ett så stort nöje af vattuprofvet, så var fara värdt, att 
man redan därförinnan slitit den stackars fången i stycken. 
Så snart Jane med sin bevakning var kommen till 
det utsedda stället vid ån, uppställde sig soldateme i 
halfcirkelformig spetsgård omkring henne, för att afhålla 
den ständigt växande folkmassan. Därefter föreläste en 
stadstjenare på ämbetes vägnar det utslag af den därtill 
nedsatta trollkommissionen, hvari förbemälda änka, svarta 
Jane benämnd, såsom den där idkat trolldom och gemen- 
skap med djäfvulen, men likväl icke kunnat förmås att 
sådan stor synd i godo på sig bekänna, nu skulle, till 
Buds ära och sanningens utrönande, underkastas det 
wvikeliga vattuprof, hvaraf klarligen skönjas kunde, om 
bon mäklade med trolldom afvända bin vi^ TA^\a«ci& 



208 HÄXA 

ordning, den där vid handen gifver, att en människa, 
kastad bunden i vattnet, atan djäfvulena bistånd måste 
af vattnet uppslukas ^. 

Jane nedlyftades från kärran. Hennes händer och 
fötter sammanbundos stadigt, obarmhärtigt hårdt med 
starka tåg, och i detta jämmerliga tillstånd bars hon nt 
på en låg brygga, som sträckte sig utåt, nära det djupaste 
stället af ån. Icke ett ord eller en klagan undföll hennes 
läppar. Men åskådames nyfikenhet steg till sin höjd. 
I detta ögonblick voro, så långt man kunde se, alla 
plank, alla tak och i synnerhet bron uppfyllde af gapande 
munnar och utsträckta halsar; ja soldateme i spetsgården 
voro tvungne att med pikar och korsgevär afhålla de 
påträngande. 

— Hundra daler mot femtio att hon flyter! ropade 
samme rödbrusige borgare, som en stund förut hade 
förargat Larsson. 

— Vare sagdt, svarade denne med en harmfull och 
utmanande blick på sin vederdeloman. 

Ännu i sista ögonblicket ute på bryggan frågade 
rättens tjenare med hög röst den anklagade, om hon 
ville godvilligt bekänna sig skyldig. Hopen darrade af 
fruktan att hon skulle göra det. Men från Janes läppar 
hördes endast ett sakta, men beslutsamt nej. 

Detta ne] var afgörande. Tvenne starka karlar 
fattade den olyckliga, en i fötterna, en under armarna, 

^ Dessa vattuprof voro, likasom de motsvarande eld- 
profven, där en uiklagad måste bära glödande järn, redan 
långt för detta i bruk och återfinnas ofta i medeltidens 
krönikor. Här antogs, besynnerligt nog, att endast djäfvulen 
kunde rädda den brottslige, medan de s. k. gudsdomarna 
inneburo att Gud skulle genom ett underverk rädda den 



VATTUPROFVET 209 

sringde henne ett par gånger, för att taga fart, och 
elongade henne därpå långt ut i den af vårfloden upp- 
svSllda strömmen. Plaskandet af den gamla kvinnans 
kropp, när den nedföll i vattnet, åtföljdes i samma 
ögonblick af ett outsläckligt hurrarop från den förvildade 
tolkmassan. 

— Hon sjunker — jag har förlorat 1 utropade 
borgaren med förtrytelse. 

I samma stund som Jane föll i vattnet, försvann 
hon under strömmens yta, där endast ett lätt skum 
utvisade stället för hennes fall. Det skallande jublet 
tystnade; hvar och en kände dock tyst inom sig, att 
detta skämt var för groft och föga bättre än ett mord. 

Båtar utsattes genast, för att uppsöka och rädda 
den drunknande. Sällsamma slutsats 1 Att hon sjönk, 
skulle vara ett bevis på hennes oskuld, men detta 
bevis skulle kosta henne lifvet. Sanningen att säga, 
var man icke förberedd pä denna inkonsekvens; rättens 
tjenare hade tagit för afgjordt att trollpackan skulle flyta. 

Jane hade blifvit kastad i strömmen ofvanför bron. 
Med ens uppstod nu på bron ett larm, som snart öfver- 
gick till den vildaste fröjd. 

— Hon flyteri Hon flyteri ropade man, och några 
de spefullaste skyndade att tillägga: — Opp mot strömmen 
med käringen I Opp mot strömmen I 

I själfva verket syntes för ett ögonblick Janes 
hnfvud på vattenytan nära bron. 1 nästa ögonblick 
sjönk det åter, men båtarna voro i närheten och 
lyckades uppfiska den olyckliga, innan strömmen för 
alltid behöll henne i sitt djup. Sanslös blef hon återförd 
till slottet 

Bland folkmassorna uppstodo larm, skrik och ord- 
yåxhngar. Bäde båxan flutit? Hade Vioii a^vmVxV'^ ^Vv.'^ 



310 HÄXAN 

delarna kunde besvaraa med ja, båda med nej. Hvarken 
Larsson eller borgaren erkände sig hafva förlorat Men 
de fleste stannade vid det som närmast passade in i 
deras vidskepliga tro, nämligen att trollpackan flutit, och 
alla desse voro ense därom, att man icke behöfde vidare 
bevis pä hennes brottslighet. Under mycket stoj och 
oväsende skingrade sig hoparna åt alla håll, och därmed 
hade detta skamliga, men för tidehvarfvets seder be- 
tecknande uppträde sitt slut 

Underbara kontrast I Samma flod, som nu gaf 
tillbaka sitt och vidskepelsens rof — samma flod, som 
sålunda blef vittne till ett det gröfsta barbari, som 
nyare tider veta att omtala — det var samma rykt- 
bara Aura^ vid hvilken Finlands bildning så skönt 
uppblomstrade — samma Aura, som skaldemö sedan 
så varmt besjöngo — samma Aura, hvars namn alltid 
skall vara förenadt med allt hvad Finland, under de 
första seklerna efter universitetets stiftelse, ägde ut- 
märktast i vetenskap, konst och litteratur I 



7. Rannsaknlngen. 

Den stora eldsvåda, som den 29 Maj 1681 ödelade 
största delen af Åbo stad, hvilken nyss hade åte^ 
hämtat sig efter branden år 1656, förstörde äfven 
hofrättshuset och större delen af dess viktiga handlingar. 
Törhända hade man axm^x^ %i ^«iiv VV\.\. tA^^^l uiQplys- 



RANNSAKNINGEN 311 

dg om den lAngvariga rättegången mot häxan från 
ijniemi 1671. 

Hela sommaren, som förflöt efter det grymma 
ttaprof vi nyss omtalat, hade svarta Jane suttit fängslad 
Åbo slott Alla medel användes för att få henne till 
kfinnelse; själfva det fruktansvärda håltomet i hufvud- 
ggnaden af slottet, dit mörka gångar ledde än uppför, 
t nedför och där den anklagade, afklädd till blotta 
inety lämnades att försmäkta i mörker och köld sex 
mnar under jorden — äfven det blef ^ängt anlitadt 
ne bekände icke, och ehuru hon ansågs förvunnen 
9d mer än halfva skäl, vågade domarene ej fälla 
nne till bålet, emedan vattuprofvet utfallit tvetydigt 
h ej kunde anses fullt bevisande. Sannolikt bäfvade 
an ännu på denna sidan hafvet för den gamle Brahes 
»plysta tänkesätt — han som redan räddat mer än 
t af vidskepelsens rof från dess domares fåkunniga 
ntro. 

Emellertid förmäler denna historia, att rannsakningen 
rtsattes inför Åbo hofrätt i medlet af September år 
(71, och då dylika rannsakningar ofta förekomma som 
ärkeliga skildringar af tidens seder och åsikter, är det 
ke utan sitt särskilda intresse att i någon mån följa 
tss gång. 

I den trånga förstugan utanför hofrättens sessions- 
m stod den anklagade, omgifven af vakt och vittnen, 
ind hvilka senare sågos flera barn. Torget utanför 
h trappan till huset voro uppfyllda af nyfikna, som 
kl spänd otålighet afbidadc rannsakningens gång. 

Andtligen visade sig i förstugan hofrättens vakt- 
Istare och inkallade den anklagade. Jane följde honom 
k1 Tacklande steg. Hennes krafter voro brutna af 
igelsets Joft ocb det långa lidandeV; \i^xvxv^% ^b^^xv 



212 HÅXAM 

glänste i sällsam glöd; hon såg omkring sig med fO^ 
virrade blickar, hennes fordom sä snygga svarta dräkt 
hade fallit i trasor, och det hvitnade håret omgaf i 
tofviga lockar det vissnade gulbleka ansiktet 

Vid det stora bordet i sessionsrummet sågos blott 
några få af hofrättens ledamöter. Presidenten riksrådet 
Sparre var frånvarande på resa till Stockholm. Sekre- 
teraren Johan Gartzios, en redan gråhårig man, förde 
protokollet och advokatfiskalen Laurentius Wigelios 
framställde anklagelsen. Tvenne medlemmar af troll- 
kommissionen, en världslig och en andlig, voro äfven 
tillstädes. 

Wigelii framställning gick ut på att visa, huruledes 
det grufveliga trolldomsväsendet, Gud bättre I i dessa 
onda tider tagit så hasteligen till, att man ju icke utan 
ömkan och gruelse kunde se så många återlösta själar 
genom satans list blifva förde i evigt fördärf. Och ansåg 
han fuller sakens verklighet vara utom allt tvifvel, hvad 
ock de gudlöse Olosofer vågade däremot invända; dock 
ville han, till dess ytterligare bestyrkande, anföra själfva 
hans högvördighets biskop Gezelii intyg därom i hans 
encyclopcedia synoptica, hvarest det klarligen och med 
stor lärdom utredes, att ju trollkvinnor, medelst djäfvulens 
åkallande, kunna skada årsväxten, fördärfva boskapen, 
göra människor halta, döfva och blinda, ja äfven sätta 
horn på människor, uppsluka böndemes hästar och 
kärror m. m. sådant olideligt och försmädeligt ofog. Har 
ock den vördige och lärde Dominus Enevald i en 
dissertatione iheologica fuller intygat, att man på torget 
i Prag sett en trollkarl för betalning uppsluka en lefvande 
gris. Och vore det allom välbekant, icke allenast att 
onda kvinnor ända till senaste tider sina djäfvulska 
konster brukat, sälaom ilLV.Ve^Vxv^«tv tsäWw:!. \!k.^^<5rdi^ 



RANNSAKNINGEN 213 

biskopen och salig Domini Alani änka^ det nogsamt 
▼id handen gåfve, utan ock mänga sådane tillförene 
både hfir och i Sverige blifvit dömde och för trolldom 
brände, fOmtan att oväsendet ändock någon märkelig 
diminuationem förspörja låtit, fastmer ju längre desto 
obstinatare i bygderna continuerat 

— Na, fortfor aktör, vore här tillstädesvarande 
kvinna, svarta Jane benämnd, till mångahanda syndiga 
konster och djäfvnlens umgänge hälft förvunnen, de där 
vore för vidlyftiga att nu alla uppräkna. Dock som hon 
af tråffelig ondska fortfar att neka härtill och jämväl 
det henne ålagda vattuprof, genom den lede fiendens 
tillskyndeke, vore dubia underkastadt, ville aktör, ä hög 
befallning, henne ytterligare om dessa ärender spörja 
och genom vittnen fälla, görandes allt detta till Guds 
åra, sanningens främjande och många fattige själars 
räddning ur evigt fördärf. 

Efter denna inledning skreds till förhöret, hvars 
frågor Jane i början besvarade nästan trotsigt. Det 
hufvodsakliga däraf var följande. 

Fråga. Hvar hon vore född och huru hon kommit 
hit — Svar. I byn Oppelsbach nära Augsburg i Bajern. 
Blef vid tjugu års ålder gift med en finsk soldat och 
följde honom, efter många öden och ströftåg, hit till 
landet år 1640. Blef kort därpå änka och bebodde sin 
mans stuga på Majniemi ägor. 

^ Biskopen anklagade Alani änka att ha brukat en 
Yinno-kvinna till fördömliga konster, låtit igenskaffa ett smycke 
och några stycken fläsk, plågat Dn. Enevald med trollskott 
och velat iÖrdärfva biskopinnan själf, under hennes sjukdom, 
med en trolldryck. Målet varade i nära fem år och vädjades 
slutligen till rådet i Stockholm, som 1671 dömde biskopen 
alt tili änkan betåla, 400 d&ler silfvermynl. 



214 HÄXAN 

Fråga, Hyarför hon kallafl 9i>arta Jane, och om 
detta icke härrörde af hennes lykte för svartkonst — 
Svar. Hon kallas så, emedan hon alltid bar sorgdrftkL 
Hon sörjer sin man, sin tro och sitt fädernesland. 

Fråga, Hvad tro hon bekänner. — Svar. Den 
rättrogna allmänneliga romerska kyrkan. 

Fråga. Om hon icke visat den lutherska tron 
och sakramentema sidvördnad. — Svar. Icke annars, 
än när eder biskop ville förmå mig till bikt i sin 
kyrka. Dä . har jag kallat honom en kättare» som han 
ock är. 

Härpå inkallades vittnen, som intygade att Jane 
väl varit misstänkt för påfviska läran, eftersom hon 
aldrig besökte någon kyrka, men att hon aldrig svarat, 
när man frågat henne därom. Kapellanen Stigzelins, 
medlem af trollkommissionen, intygade att den anklagade 
enständigt vägrat svara på de frågor och förmaningar 
man gjort henne i fängelset att afsvärja den fördömliga 
påfviska vantron. Förmantes att än vidare arbeta pi 
hennes omvändelse. 

Fråga, Hvarmed hon lifnärt sig de trettio åren 
efter hennes mans död. — Soar, Med spinnande och 
med goda människors gifmildhet. 

Fråga, Om det är sant, att i närheten af hennes 
stuga vore en skatt förborgad i jorden. — Svar. Den 
som det vet och tror må söka den. 

Kolaren, som den omtalda natten var i Janes stuga, 
inkallades och betygade på ed, att han sett en drakeld 
brinna på holmens strand. Tillfrågades om Jane lärt 
honom trolldom för skattens finnande. Svarade att han 
det i en svag stund begärt, men att Jane med hårda 
ord kört honom på dörren. Förmanades att söka skatter 
I Guds ord och icke \ iA%oV å^to^äNaV^v 



RANNSAKNIMOKN 215 

Fråga. Det vore ja allom bekant att Jane brakade 
■på i aska; hvarfOr neka därtill? — Svar. Enfaldigt 
folk har bedt henne därom, och hon har tyckt sådant 
mgen synd vara. När träet förbrinner, synas i glöden 
•Uehanda syner, som icke annat äro än eldens lek. 
Hed sådant roar man barn, och klokt folk skrattar däråt. 

Icke mindre än fyra bondflickor inkallades och 
betygade att Jane spått åt dem i askan, åt somliga 
flistman, åt andra rikedom; och tre betygade änder tårar 
att de änna förgäfves väntade spådomens fullbordan. 
Endast den Qärde teg och svarade, på tillfrågan, under 
hög rodnad, att redan veckan därpå hade allt blifvit 
appfylldt Därför hade hon gifvit åt Jane sju alnar 
lärft Som antecknades. 

Fråga, Om hon icke förgjort mäster Adams dräng, 
som stulit en säck mjöl ur sin husbondes kvarn. — 
Svar. Jag har icke förgjort honom, allenast gjort honom 
sjuk. Mäster Adam befallde mig det, såframt jag ville 
behålla torpet — Mäster Adam tillkallades och sade sig 
icke minnas detta. 

Fråga. Huru hon betedde sig för att göra drängen 
sjuk. — Svar. Jag tog en gammal örtug, vecklade 
beck däromkring, kastade honom på marken och sade: 
»Avaa korvas, Herra Jumala, ja anna varkaan palkansa 
saada ^.> Detta har jag lärt af Puu-Jumala från Uleåborg. 

Fråga. Om hon åter gjort drängen frisk, och 
hvarmed. — Svar. Jag läste öfver honom evangelium 
om påskdagen, och däraf blef han helbregda, sedan 
han fört det stulna mjölet tillbaka. 

Fråga. Om hon brukat läsa i salt. — Svar, 
Understundom, för att bota sjuka människor. Detta vore 
ingen synd. 

» OppntL, Herre Gud, dina öron och \il V^xilv^ii IV imX^Ti, 



216 HÄXAN 

Fråga, Om hon brukade läsa öfver modstulna 
kreatur. — Svar (efter något betänkande). Ja. 

Fråga, Hvad ord hon därtill brukat. — St>ar, 
Dessa ord: »Jungfrun Maria klagade sig, min ko är spildt 
och illa yildt, det skall blifva bot, sade Jesus. Jesus 
gick pä ett brinnande berg och såg de vanne kvinnor. 
Jag manar dig, du vanne kvinna, du får mig mitt igen, 
fullt som ett ägg, rödt som en blomma, innan tre solsätt, 
tecknadt eller korsadt.» — Som antecknades. 

Fråga, Om hon kan bota bryggningar, och hvad 
man därtill brukar. — Svar. Jag tager därtill en, rönn 
och ljung, hugger det fint och sjuder i vatten. Med 
detta låter jag tvätta bryggekaren. 

Fråga, Om hon likaledes gör god smörlycka, och 
hvarmed. — Svar, Jag lägger en gråsten i sjudande 
vatten och därmed tvättar jag kärnan. — Detta är ingen 
synd. — Många vittnen framhades och intygade att så 
skett. Förmanades strängeligen att afhålla sig från sådan 
vidskepelse. Gummorna från Arvio by bedyrade under 
tårar, att de aldrig mer skulle sådant bruka. 

Fråga, Om hon icke engång undsagt ett helt 
bröllopslag och hotat göra dem till vargar. — Soor. 
Jag var bjuden af värdinnan, men jagades på dörren 
af värden. Då några kastade stenar efter mig, sade 
jag till dem: »I faren fram som ville vargar i skogen». 

Vittnen framkallades, som intygade att Jane ropat 
till dem: »Jag vånne I voren vargar». Därpå hade en 
af de unge män, som kastat stenarna, inrusat under 
skriande och oregerliga åthäfvor bland bröUopsgästeme, 
velandes bita några af dem. Dock blef han klok igen, 
sedan prästen läst öfver honom. Härpå svarade Jane 
att gossen varit drucken af öl. Som bestreds, hvarefter 
Vittnesmålet aniecknadea. 



RANNSAKNINGEN 217 

Fråga. Om det vore sant, att hon ridit ryggen 
en ko, den hon sedan intorkat och icke tillrättafört. 
- Sv€tr. Det har hon aldrig gjort. — Vittnen in- 
pide sig hafva sett Jane spotta pä smör, och strax 
af det törbrändt När hon var i byn, har ofta händt 
t boskapen stannat och sett pä henne. Som an- 
cknades. 

Rannsakningen öfvergick nu till den viktigaste delen 

anklagelsen, nämligen Bläkullafärdema. Under loppet 

frågorna fylldes salen efter hand ända till trängsel 

de många inkallade vittnena, till största delen kvinnor 

h barn, och på allas ansikten lästes de växlande 

trycken af fasa, afsky och spänd nyOkenhet. Det var 

st sådana vidunderliga, pä fullt allvar af i öfrigt kloke 

h ansedde män hållna rannsakningar, som verksamt 

irogo att bland menigheten stärka och utbreda tron pä 

lUdomens fruktansvärda verklighet. 

Fråga, Om det är sant, att hon om påsknätterna, 
h fifven däremellan, faht till Blåkulla, tjenat djäfvulen 
b till samma stora synd förfört små oskyldiga barn, 
mt horn därmed tillgått. — Svar, Det har hon aldrig 
)rt. Allt hvad människor därom säga är idel skrock 
h skvaller. Hon kunde taga Gud till vittne därpå. — 
»nnanades ytterligare att bekänna och gaf därpå ena- 
nda svar. 

Na framkallades vittnena. Det första, en mjölnares 
stru, intygade att hon en pingstnatt sofvit i kvarnen, 
idan mannen var bortrest. Vid midnattstid hade 
n vaknat däraf att fånen med sina änglar kom fly- 
dde med stort gny, och strax därefter fyra eller fem 
»Upackor, bland dem äfven svarta Jane, ridande på 
aatar, och dessa hade burit på ryggen bördor af stulen 
. Då har ianen vägt ullen med falskt Wstiv^Xi ^O^i 

15, — -W* A«r. JUnåtr, U. 



218 HAXAft ' 

funnit den vara alltför ringa, hvarpå han bultat häxoroa 
i ryggen med knoppen af besmanet och sagt till dem: 
»dubbaderal dubbaderal» När trollpackoma kommit, 
hafva de sagt: »nu äre vi här, herre». Och når de 
farit: »nu dragé vi bort, herre». Och hvargång de till- 
talat den onde, hafva de sagt: »stå, fånen», Och han har 
svarat: »fånen står». Och hela natten har varit ett 
underligt schas och brus i vattuhjulet, men vittnet har 
legat i ett hörn och dragit toma sackar öfver hofvudet 
Frågades huru hon då kunnat se och höra något Sva- 
rade att hon stundom, under mycken ångest, tittat fram. 
D&rpå har hon af ångslan somnat, och når hon vaknat, 
har spökeisen varit till anda, och kvarnen har stått 
Som antecknades. 

Flera vittnen intygade, somlige att de sett, sömlige 
att de hört häxorna påsktiden rida genom luften, och 
bland dem äfven svarta Jane. Detta synes bfist på 
taket af ett tre gånger flyttadt hus. Och hvargång när 
häxorna reda sig att flyga, smörja de sig med salva ur 
ett bockhorn och säga därvid: »opp och neder, och 
ingenstädes veder». Hvarefter de som fåglar svinga upp 
genom skorstenen och icke stöta sig. Men en har af 
förseelse sagt: »opp och neder och allestädes veder»; 
hvarefter hon stött mot alla väggar och träd och af 
dem blifvit krossad till döds. Och komma de under 
flygten för nära ett kyrktorn, strax dragas de däremot 
och stötas sönder mot tornet m. m. 

Sedan vittnena flera gånger blifvit förmanade att 
hålla sig endast till hvad som rörde Janes person, in- 
tygade flera af dem att deras barn varit borta nattetid, 
utan att någon visste hvar, och i deras sängar har varit 
lagdt ett stycke trä eller en sten. Och när barnen 
andra morgonen komYml \)i&^^k»^ \ai \sAa^ M^ dem: 



RANNSAKNIMOEN 319 

lar da Ttrit i BlåknUa i natt?» hyartill barnen svarat 
; och när man frågat dem om svarta Jane fört dem 
t, halva de ock därtill med tårar jakat Mödrarna 
Isades na att framföra dessa barn, hvilket skedde; 
:h såg man tydeligen att barnen med stor räddhåga 
»traktade den anklagade, och månge af dem fingos ej 
t öppna sin man, innan Jane för tillfället utleddes i 
tre mrnmet. 

Hofvadsomman af barnens förvirrade berättelser 
ir ongeftr denna: Jane har nattetid tagit dem ur 
iraa säng och fört dem genom luften till Blåkulla. 
Ir iro många mm och mycket präktigt En stor svart 
irl döper barnen i hett vatten; därefter tappar han ut 
irms blod, skrifver därmed på ett papper och lärer dem 
la. Små barn har han stoppat i en kittel och skummat 
»ttet af dem, sedan de kokat; andra har han stött 
nder till mjöl, och däraf har han gjort en smörjelse 
troUpackoma. Jane har därunder haft horn pä 
torna och försökt rycka dem ut, och för hvar gång 
r kon sagt: »förbanna dig, horn, som icke går ut», 
i afton har hon haft på sig en kragetröja och flugit 
ing barnen rätt som en skata. I Blåkulla är en ängla- 
mmare, hvarest böner läsas och psalmer sjungas, men 
t slippa barnen ej in. Den stora svarta karlen lärer 
m att läsa trones artiklar bakfram, och de som det 
1 göra få städjegåfvor, som likna guldpenningar, men 
dra morgonen äro de torra löf o. s. v. 

Sist framhades jämväl de tre barn, som varit hos 
ne om Valborgsmässonatten, och berättade därom 
Ijande (hvilket läsaren behagade jämföra med den före- 
ende skildringen af samma besök). 

Jane har flugit framför dem som en kråka och 
dcat dam in i skogen. Där hai Ilou \a%\V. ^^tsl ^^Osi 



220 HÅXAM 

fört dem till Blåkulla, och där ha de sett den onde, 
som grinade mot dem rätt som en dödskalle. Därefter 
har hon gifvit dem mat på guldtallrikar, men äldsta 
flickan har läst bordsbönen, och därvid har maten för- 
vandlats till stygga maskar. Strax därpå har den onde 
inkommit alldeles svart och med honom en trollpacka. 
De hafva handlat med Jane om barnens själar, men ej 
kommit öfverens om priset, hvarpå de flugit med ston 
svarta vingar sin väg. Jane har* då flugit på samma 
sätt efter dem, men då ha barnen sprungit sin väg och 
funnit en båt vid stranden. Med den ha de rott flera 
hundra mil öfver ett stort haf, och så har en karl funnit 
dem halfdöda af hunger i skogen. 

Efter denna berättelse inkallades Jane, protokollet 
blef henne föreläst, och hon tillfrågades hvad hon 
därom hade att säga. Hvar och en väntade att höra 
henne enständigt neka, såsom hon tillförene gjort, mea 
på dessa få timmar hade en märkbar förändring med 
den olyckliga kvinnan föregått. Lidandet hade uttömt 
hennes krafter; hvad alla andras vittnesmål icke för 
mått, det hade de små barnens berättelser verkat på 
henne. När hon hörde dem, darrade hon i alla leder, 
hennes blickar förvirrades, och hon svarade knappast 
hörbart : 

— Det måste väl vara sant, eftersom barnen 
säga det. 

— Hon bekänner 1 ljöd det från alla läppar, och i 
alla ansikten målade sig en förvåning och en afsky, 
större, om möjligt, än förut, när trollkvinnan icke 
bekände. Hennes domare själfve kunde icke värja sig 
från en rysning. 

— Du bekänner då, sade ordföranden, att du plägat 
omgänge med m&iki«\A bGiX%\A!^ 



RARRSAKNINOSN S21 

— Jl. 

— Att da med syndig trolldomskraft förhäxat män- 
niskor och djur? 

— Ja. 

— Att da, af hirdt hjirta och i ondt appsåt, 
förfört de små barnen till allehanda djäfvulskap, farit 
med dem genom luften till Blåkulla, förrådt dem, sålt 
dem ock öfverantvardat dem åt människosläktets fiende ? 

— Ja. Efter barnen så säga, har jag fuller det gjort. 
Efter denna ttllande bekännelse uppstod ett ögon- 

bKcks tystnad. Då reste sig den seztioårige Olof Wallenius, 
assessor i hofrätten, med vredens rodnad på sin äre- 
vördiga panna och begärde ordet. 

— Mig tyckes redan länge, sade han, att jag suttit 
i ett gelag af skvallrande käringar och icke i en allvar- 
sam rätt af kloke domare, de där döma efter Guds och 
minniskors lag med förnuft och samvete. Varandes 
uppenbart för alle, som ögon och öron hafva, att alle 
dessa vittnen äro betagne af grof vidskepelse, så att 
de TiBserligen sannfärdige äro i sin egen tro, men af 
lögnens fader med allehanda ömkeligt skrock besmittade. 
Vill ock icke neka, att ju åtskilligt kan vara sant, det 
na för tiden både lärde och olärde förtälja om djäfvulens 
list, dock faller det mesta idel prat och villfarelse. Och 
indrar jag högeligen, att rättens ledamöter det intet 
iktat, haruledes denna kvinna, som härtills nekat, hafver 
let gjort emedan hon då ännu hade förnuft mer än I 
lUe att sådant göra. Men nu, när hon af ett omänskeligt 
BLngelse är vorden till kroppen eländig och af månge 
ninniskors vrånghet till själen förvillad, nu har hon 
icke kunnat uthärda att barnen om henne intygat all 
pdenskap, och har sålunda, af kropps och själs van- 
miktiylr^^ toåB^ ^ioa s/nnens bruk och bekton^i ^<^V \|V 



222 HiXAlt 

sig, hyilket hon aldrig gjort FördenskoD resenrerai 
mig mot all rannsakning, den där med en ftnig mim 
föres, och förnekar hennes bekännelse all kraft 
verkan, intill dess genom förfame läkares intyg atr 
må, i hvad män hon varit gill att inför lag stånda 
svara för hvad hon om sig och sin trolldom till 
hafver. 

Sådana ädla och applysta tänkesätt dyka stan 
fram ur den tidens blinda vantro, men blott för att 
mörkret omkring dem än mörkare för eftervärlden. ] 
Wallenii tal blef inom rätten larm och split Soi 
höUo med reservanten, men de fleste voro af ai 
tanke. Vittnena och den anklagade visades ut, och 
en häftig öfverläggning stannade rätten — vid det be 
tror läsaren, att inhämta läkares intyg om Janes föm 
— nej, vid det beslut, att låta syna henne på axis 
om hon där hade det vanliga irclldomsmärkei. Ocl 
det befanns att hon på högra axeln hade tvenne Ii 
i kors, och detta tecken befanns så klart bevisande 
afgjordt fällande, att numera ingen reservation kt 
komma i fråga. 

Men vi hasta förbi denna mörka tafla af förfii 
barbari. Efter behörig justering och öfverläggning 
kunnades enhälligt, Wallenii röst undantagen, den c 
att alldenstund trollpackan Jane från Augsburg, sn 
Jane benämnd, genom fullgiltiga skäl och egen bekänii 
blifvit saker fälld att hafva sig med hednisk trollc 
djäfvulens umgänge och kristen ungdoms förfön 
svårt försyndat, jämväl ock, i sin papistiska vantro, 
högvördige biskopen och den rena evangeliska I 
hårdt försmädat, alltså varder hon, Jane från Augsl 
sig själf till själabot, androm till skräck och vam; 
dömd att, efter. i&Te%&a%«ii \^i^^^%^ *\ ^^t^ \:rt&\30A. 



RR8TAN8 VÅQOR 233 

wwiilingeM Isyn å b&le brännas; som afkunnades i Åbo 
den 10 September år efter Christi börd ettusen sex- 
hnndradequttioett 

Nyheten om denna dom, som i ögonblicket spriddes 
kring hela staden, hälsades af de pä torget församlade 
nyfikne med skallande hmrarop. 



8. Erstans vågor. 

Man siger om hösten, att han är dyster och vild, 
öch han är väl stundom så, och vemodig är han 
aUtidy emedan han lefver i minnet af det glada som 
varit och icke mera är. Också när han ler, är hans 
löje så blekt, som vore det blott en bemantlad sorg, och 
när han är som skönast, så är det en döende skönhet, 
som ännu engång ser sig om med himmelska ögon i 
den stund hon förgås. 

Men obeskrifligt herrlig är hösten ändå, när de 
gala björkarna, när de röda rönnarna och de mång- 
ftrgade aspama stå vid sidan af evigt gröna granar på 
stranden af en speglande sjö — när aftonsolen sjunker 
så saligt som en god ande ned uti nattens famn och 
en osägelig stilla förklaring breder sig öfver de tysta 
vattnen och de vissnande stränderna. Det är naturens 
höga resignation, hennes tålmodiga fridsälla strålande 
blick mot döden — ty hon vet att hon i själfva döden 
år oförgängelig och att nya vårar skola sakta upprinna 
ur askan af det förgångna. En sådan herrlig förklarad 
hö0tafton år aUtid aom maningen om ^W. \d ^V %Xk.^x^ 



224 HÄXAN 

sidan om grafven: dödlige, hvarför klaga att din hydda 
förgås och att lefnadens blommor så hastigt vissna? Se 
på mig; jag är tålig och mild, och jag dör med leende 
frid, ty hoppet dör ej med mig, det lefver evinnerligt, och 
äfven jag skall lefva, och min andes skäraste blommor 
skola lefva med mig, för att aldrig mera förvissna 1 

Och en sådan rörande vacker afton var det no, 
två veckor efter de dystra händelser vi nyss ha omtalat 
Ensam i ett af fängelserummen på Åbo slott satt den 
dömda trollkvinnan Jane, kvällen före den dag, då hon 
skulle brännas på bålet. Hennes fönster vette mot slotts- 
fjärden, och bortom den syntes Erstans vågor glinmia 
i aftonrodnadens glans. Det röda skenet föll in genom 
det trånga gallerfönstret och färgade muren midtemot på 
ett ställe rosenröd ; och emedan skenet återkastades från 
en sakta gungande dyning i sjön, såg man skenet på 
väggen dallra med fin och behaglig glans, så älskeligt 
täck, att själfva den obevekliga muren tycktes dallra 
och skimra, som vore han byggd af klara rubiner. Jane 
såg därpå, och hvad hon tänkte vet den som ser i det 
tysta; kanske tänkte hon på sina glada barndomsdagar 
vid stranden af Lech, och aftonrodnadens sken öfver 
fängelsemuren, det var minnets sista glädje, som följer 
den olyckliga intill gränsen af lifvet. 

Vid det Jane helt stilla satt och betraktade afton- 
skimret, öppnades sakta dörren, och in trädde en gammal 
man af ännu kraftfull gestalt, ehuru med hvitnande hår. 
Han klappade Jane lätt på axeln. 

— Sofver du? sade han. 

Jane såg upp och igenkände mäster Adam, den 
forne tyrannen på Majniemi. Men hon svarade icke. 

— Hör mig, fortfor den gamle, utan att bry sig 
om hennes likgiUigVvel. — \i^\Äxw Yäx ^^\. V^x&mit nu 



SRSTANS VÅGOR 225 

med dig, Jane, för det da ej lydt mina råd och delat 
skatten med mig. Nu ser du för sista gången solen gå 
ned; redan bygges ditt bål utanför Tavast-tull, och det 
har kostat mig guld, mycket guld, för att få tala med dig. 
För hvem yill du numera gömma din skatt? Barn har 
du inga, och ingen släkt; af föräldrar och syskon har 
du ingenting hört på mer än trettio år. Var då engång 
fOmuftig, Jane, och visa mig stället hvar skatten är. Till 
tack vill jag låta dig fly ännu i denna natt. 
Jane betraktade gubben ett ögonblick. 

— Hvartill yill du då bruka min skatt? sade hon 
långsamt och nästan tvekande. 

— Hvartill? Ah — jag vill samla den i mina 
källrar; jag behöfver guld, mera, mera guld; utan guld 
kan jag ej lefva. Du vet ej du hvad det vill säga att 
hungra och törsta efter den gula metallen. När jag var 
yngre, Jane, då rasade många begär i min själ — jag 
kunde älska och hata och hämnas och döda; nu är jag 
stilla som ett lamm, kall som en klippa, utan kärlek 
och utan hat. Blott den enda tråden binder mig ännu 
vid lifvet: guld I guld I och jag måste ha mera guld. 
Hör du, jag måste äga din skatt, annars skall du i 
morgon brinna. 

— Aldrig skall du äga den du, sade Jane torrt. 

— Nej såg icke det, förbarma dig, Jane; ser du, 
jag har ingen fred hvarken på jorden eller i grafven, 
så länge jag vet att så stora rikedomar kunde bli mina 
och icke blifva det. Hvad vill du jag skall göra, för 
att äga dem? Du är katolik; vill du då att jag skall 
gifva en del däraf till dina kloster i Bajern? 

— Nej, svarade Jane. Dessa rikedomar äro röfvade 
nr kloster och kyrkor med synd och våld, och till 
kloster ocb kyrkor akoh de återkomma. l^^Tl \ä&.% ^^^^ 



236 HÄXAN 

ovärdige, skall fnre ut de vSlsi^ade verk. P& tre stitlen 
ftro de gdmda, och ett är uppgrafvet. Bertelskftid har i^ 
gifvit den minata af skatterna, och jag tcI att han dSraf 
förftrat en krona af (inl silfver till katedralen i Augabor);. 
De Ofriga tvft skola hvila i jorden, intill dess . . . 

— Hvad säger dti? 

— Intill dess Finland återvSndt i den romerat 
katolska kyrkans skCte. 




IRSTANS VÅQOR 997 

— Omyind hela Finland» och jag skall gifva dig det 

— Så brinn då på bålet, eländiga troUpackal ut- 
ropade gubben och störtade bort. 

Jane blef ensam. Hon föll på sina knän och bad. 
Man hade fråntagit henne radband och krucifix. Men 
på det ställe, där yågskimret speglade rOdt på fängelse- 
muren, hade hon ristat ett litet kors. F6r detta knäföU 
hon; det skimrade för hennes ögon som ett gyllene 
krucifix, och hon trodde därpå. Det var en skön 
Tillä, och likväl var hon icke mera vansinnig i detta 
ögonblick. 

Solen gick ned, skuggorna fOllo allt tätare Ofver 
nejden, och det trånga fängelset mörknade. Jane låg 
ännu kvar på knä för korset, som hon ej mera såg. 
Hon bad, den olyckliga, om Finlands omvändelse. 

Då öppnades dörren sakta ånyo, in trädde en kvinnlig 
gestalt insvept i vid kappa och tillslöt varsamt dörren 
efter sig. 

— Jane, hviskade hon, känner du mig? 

— Greta 1 utropade den gamla, sprang opp och föll 
den nykomna om halsen. — Nyss var din far hos mig, 
för att begära mitt guld. Kommer också du för att 
fresta mig? 

— Tala sakta, Jane, att fångknekten ej hör oss 
därute i korridoren. Jag kommer för att rädda dig. 
Fort, tag denna kappa, hölj mitt huckle om ditt hufvud 
och gå rak, om du kan. Öppna sedan dörren, och när 
du möter knekten, så fäll detta guldmynt i hans hand, 
men akta dig att din hand ej vidrör hans, då märker 
han att det icke är jag. Sedan, när du passerar vakten 
vid slottsporten, gif honom det andra guldmyntet, se 
här. Strax utanför porten vänta dig Bertclsköld och 
mitt man. De föra dig till stranden, en bkV «\kt \^^lv^^^^ 



I 



sas nkxjM 

ocb vftr ikuta Ir ankrad ej långt barifrin pä fjl 
Genast i natt skall den segla mod dig till Åland, oeli 
däritrin går ett fartyg i morgon till Danzig. Skynda dig, 
ingen lid flr att förlora. 

— Oi:h du fljälf, Greta, hvad skall det hlitn af dig? 

— Jag stannar kvar i ditt ställe. Tror da \i\ att 
man skall bränna mig så som man ämnar göra med dig? 

— Men vet du väl, Grela, att jag är en elak troll- 
packa, som förhäxar både djur och människor? Akta 
dig, du bar små barn; jag kunde till län fOr min rädd- 
ning föra dina barn i fUrdårfvel. 

— Människorna ha trott illa om dig, Jane, men 
jag känner dig bättre. Du har sysslat med fåfängliga 
ting, men ingenting ondt har du menat därmed. 

Häxan tryckte den unga kiinoans händer fa&rdl i 
eina. 

— Du tror di icke alt jag förvandlat människor 
till valbar? sade bon. 

^ Nej, det har dn aldrig gjort. 

— Och jag har icke fört de sroå barnen tlH 
Blåkulla? 

— Aldrig, Jane; det har man ljugit på dig. 

— Och jag är ännu en människa och bar ett 
mänskligt hjärta, och har ej bom på mina fötter oob 
vingar på mina axlar ocb afgrunden i min själ? 

— Du är en mFlnniska, som vi andra, stackars Jane I 

— Tack! tacki utropade den gamla, böjde sig ned 
och kysste Gretas klädningsräU. — Ja nu vet jag det, 
jsg är en människa som ni andra, och jag har en Gud, 
som ni; det var en tid då jag icke trodde det. Ty ser 

Greta, de ha behandlat mig som det vildaste dJR. 
Och jag får återse mitt fädernesland, milt sköna Bajern, 
barndoms altvat, m\iv utv%äoto» ^tfw*. ■wekaiittv^nirfj 



BRSTANS VÅGOR 229 

iroma af det gamla Augsburgs kyrkor 1 Hur skall jag 
dca dig, barn I 

— Skynda er, Jane, tiden förgår, och de vakter vi 
itai kunde bli aflOsta. 

— Ja, ja . . . Gud signe dig, barn 1 

Och den gamla hastade, dold af den vida kappan, 
rt Men Greta, dir hon kvarblef i mörkret, knäppte 
la hfinder och bad: 

— Du gode Gud, förlåt att jag felat mot världslig lag; 
n lag skall icke döma henne eller mig. Hon var för mig 

moder; så har jag handlat mot henne som en dotter 
ndlat Och själf är jag en moder; så förlåt min mänsk- 
a bön: bevara nu också mig, bevara mig åt mina barn I 
Men ute öfver fjärden gungade kort därpå en båt 
)t den väntande galeasen. Där satt vid styret den stolte 
lingen, och nedhukad på båtens botten satt den arma 
rföljda häxan från Majniemi. Så hunno de galeasen 
m hinder, och dess hvita segel väntade otåligt att 
oredas i morgonvinden. Och månen hade höjt sin 
ifva öfver bergen och bildade i den lugna vattenytan 

lång, darrande pelare af ljus. Då lutade sig Jane 
irer relingen och såg med underliga profetiska blickar 
d i den sakta dyningen, som långsamt höjdes och 
nktes i breda kullriga vågor, oaktadt vindstillan. 

— Hvad läser du i Erstans vågor? frågade Bertel- 
öld, i det han lätt vidrörde den gamlas arm. 

— Finlands framtid, svarade Jane med låg röst. 

— Och hvilken är denna framtid? fortfor grefven 
^d en blandning af nyfikenhet och otro. 

Jane betraktade honom skarpt. 

— Långa smärtor och sena fröjder, evärdelig strid 
h evärdelig lön, mycket mörker och omsider ljus, 
trade hon med proteiiakt allvar. 



I 



Grefve Berlelsköld log. 

— GÄ till hvilu, stBckArs Jane. 
domens ande har Siinu maict med <iig. 
herrliga bahet brinna inga b&l; p& 
akriEvas inga oräUfärdiga domar mer. 



sade han; 
Men på drti 
bU 



bll^H 




Och nallen kom och gick. 

Mor^fonen därpA var bålet firdigt och 
i rSrelae, f6r att ekfida häxan brinna. Men fågeln 
ulllugea och buren tom. Den slora hopen raaade i 



ERSTANS VÅGOR 



231 



åtgirder; Greta frigafs med n&gra vresiga ord, vakteme 
ställdes under krigsrätt. De gode herrar i hofrätten, 
män af heder, oaktädt deras och tidens fördomar, anade 
måhända att en kommande tid skulle mildare än de 
döma häxan från Majniemi. 



FÄLTSKÄRNS BERÄTTELSER 



VI. 



MAJNIEMI SLOTT. 



- Ftk. ber. lUutr. II. 



Fältskärns sjette berättelse. 

När fiUtflkärn slutat sin femte berättelse om konungens 
jagt och häxprocessen, syntes alla de närvarande 
hemska till mods. Glöden hade nedbrunnit i den stora 
ipiseln, det enda ljuset brann med rykande veke, och 
Utskäms länga själbössa kastade förunderliga skuggor 
[>ä väggen i bredd med kruthornet och jagtväskan. Be- 
rättaren själf satt stum; den vackra Anne Sofi märkte 
9j att de hängslen hon virkade ät sin fästman hade 
Eallit till golfvet; kusin Svanholm tummade begrundande 
lina mustascher; kusin Svenonius sammanletade med 
riktig min de sista snuskornen i sin tömda dosa, och 
punla mormor, som annars med sitt friska praktiska 
sinne lefde mera i verkligheten, än i fantasin, hade, 
utan att märka det, stickat sin strumpfot minst ett 
par tum längre, än välskapade människofötter hade 
behof utaf. 

ÄndUigen bröt den gamla tystnaden och sade: 
— Jag mä säga, kusin, det där var en kuslig 
historia. Det var för väl att jag skickade barnen bort. 
Där kusin kom till svarta Janes äfventyr. Man kan bli 
mörkrädd iör mindre än sä. Och e\iuru \«l% l^x mvci 



236 PÅLTSKÅRNS SJBTTE BERÄTTELSE 

del icke tviflar att ju underbara ting kunna ske, den 
värt blinda förnuft förgäfves söker att utgrunda, si 
måste jag sftga kusin, att sådant otyg som trolldom oct 
signerier äro för en kristen människa vederstyggeliffl 
skrock. 

— Nå nå — genmälde kapten Svanholm viktigt — 
man kan vara en god kristen och likväl, i vissa om 
ständigheter, göra bekantskap med fan. Rädd hai;ja| 
aldrig varit, den som det säger vill jag kaUa en skurk 
och jag kunde berätta er något från Karstula . . . 

— Där bror hade så flinka ben, inföll Svenonias 

— Herre 1 röt kaptenen, men hejdade sig i ögon 
blicket, ty skolmästarens malitiösa infall begynte genon 
vanans makt blifva oskadliga som Mithridates' gift 

— Jag ville säga — fortfor han, ännu smått fnysand< 

— att jag kände en käring fordom i Åbo; det var ei 
häxa, hon spådde 1809 års revolution och 1812 års kri( 
och Napoleons fall och Carl XIII:s död i kaffe. 

Svenonius hade påtagligen ett nytt stickord pl 
tungan, då fältskäm med sin vanliga lugna min, hälften 
allvar och hälften skämt, genmälde: 

— Bror Svanholm har rätt, jag har i min ungdom 
sett kuriösa ting i mamsell Arfvidssons kort, och i Parii 
såg jag engång hin håles flinkaste elev. Hon hette, vill 
jag minnas, mamsell Lenormand. 

Anne Sofi, som stundom läst tidningarna, kände sig 
hastigt besvärad af en ofantelig nyfikenhet 

— Goda bästa gufar, utropade hon lifligt, berätta 
oss något om mamsell Lenormand. 

— Ja gör det, kusin, sade mormor, som delade 
med sin dotterdotter mänsklighetens och könets älskvärda 
svaghet att gärna vilja veta mer än man vet förut — 
Hur sade kusin? LeiionnAn^'^ 



FALTSKARNS 8JSTTK BERÄTTELSB 237 

— Det m engång en mörk och kulen november- 
rtiHy började fiUtskäm. Minns jag rätt, så var det 
rax fOre adventet, som är den rätta spöktiden. På en 
blig gata i Paris hörde man tomurets dofva slag för- 
urna midnattstimmen ... 

Vid dessa ord for Anne Sofi opp med ett förfärans 

p och hennes annars så rödblommiga kinder blefvo 

hast helt bleka. Fältskäm stannade midt i sin be- 

ttelse» och allas blickar vändes åt samma håll som 

ime Sofis. 

— Där rörde sig något i den mörka vrån, sade hon. 
Fältskäm steg opp, utan att ändra en min, och 

tgaf sig till vrån. 

— Här är käppen, bror Bäck, här är käppen! ut- 
pade Svanholm, hvars martialiska sinne icke fördrog 
t hans gamle vän gick obeväpnad till en strid mot 
flnde fiender. 

Hen föltskäm stack oförfärad sin hand bakom 
Bsondspälsen, som fridsamt hängde på sin knagg vid 
t &rliga stället, och fick tag i något som icke hörde 
I pälsen. 

— Fram, munsjörl 

Föremålet stretade emot, men snart visade sig, att 
Itskäm höll den lille skrikande Jonathan i luggen. 

— HvadI sade mormor. Gick du inte din väg 
sd Andreas och de andra? 

— Det var så, sade gossen snyftande . . . det var 
, att . . . jag ville höra gufar berätta om svarta Jane 
h barnen i Blåkulla . . . och så kröp jag bakom pälsen 
h hörde alltsammans. Och sen, när gufar började tala 
a spöken, så stack jag hufvudet fram, och . . . 

— Ja då såg jag att pälsen rördes, inföll Anne 
»fl idigot brydd. 



238 PilLTSKÅRNS SJKTTE BKRÅTTKLSE 

— Gå na din vftg odi låt bli att lyssna en annan 
gång, sade mormor strångt För i kväll må da slippa 
med den luggis da fått 

Jonathan såg åt dOrm och rörde sig ej ar fläcken. 

— Jag törs inte gå i mörkret öfver vinden, sade 
han slutligen med låg röst 

— Lys honom, Anne Sofi, återtog mormor. Det 
är följden af att barn få höra saker som ej äro för 
deras ålder. 

— Jag tror vi lämna mamsell Lenormand till en 
annan gång, sade fiUtskäm. 

— Ja, inföll Svenonias ; annars vågar ej bror Svan- 
holm gå öfver vinden utan käpp. 

Svanholm morrade i mastaschema, men teg. 

— Jag har några frågor att göra kusin om den 
förra berättelsen, sade mormor eftersinnande. Att häxeri 
och trolldom varit allmännare gängse i folktron förr än 
nu, är intet tvifvel. Men att här skulle ha anställts 
formliga processer och att understundom människor blifvit 
brända på bål här i Finland för trolldoms skull — 
förlåt mig, kusin, det där är ju en liten roman, hvaraf 
man tror så mycket man vill? 

— Jag tvingar ingens tro — svarade fältskäm något 
misslynt — och icke heller nekar jag till, att ja allehanda 
namn och detaljer, dem jag berättar, skalle förgäfves 
sökas i tideböckema. Ty jag har den tro om don firia 
skildringen, att dess sanning består uti att kunna vara 
sann genom att stämma öfverens med det väsentliga 
och allmänna i det man vill skiklra; ja jag går så långt, 
att den ibland kan därigenom blifva sannare än själfva 
verkligheten. Jag kan till exempel måla Napoleon åtande en 
smörgås ; posito att jag verkligen sett honom äta amörgås, 
kan jag väl därför s^jBl %.\.\. \d% mW^^V. ^<^^\ftnaoL sådan- 



FÅLTSKÅRNS SJKTTE BRRÅTTRLSK 239 

han Tar? Men se, nu händer att jag diktar om honom 
en stor bedrift, som aldrig händt, men som är honom 
lik; eller lägger jag i hans mun ett järnfast ord, som 
han aldrig har sagt, men som slär in pä ett här med 
hans riktiga lynne; är icke dä det jag diktat ihop mera 
verkligt i väsendet, än den där lilla smörgasen, som är 
verklig bara i slumpen? Nä ja, och sä är det med 
svarta Jane och häxprocessen i Åbo. Jag skall säga 
kusin, det är alldeles visst och kan icke bestridas, att 
ju häxor blifvit brända ocksä hos oss och att det till- 
gätt med deras processer ungefär sä som jag nyss be- 
skrifvit Men fastän saken som faktum är obestridlig, 
sä medger jag gärna att ännu mer än en dunkelhet 
Gnnea däri, till exempel huru något sä ytterst befängdt 
rar möjligt ännu i mansåldrar sedan Finland hade ett 
universitet. 

— Det var mörkrets furste, som förtömades öfver 
den evangeliska lärans ljus, inföll skolmästaren. 

— Bror Svenonius gör som många andra, han 
skyller allt pä den stackars fan, svarade fältskäm. Men 
jag tror att orsaken nu, som ofta annars, måste sökas 
hos människorna själfva. Här i norden äro seder och 
föreställningar mycket sega. Jag föreställer mig att 
katolska läran — som till sitt väsende är en blind tro, 
i motsats mot den evangeliska läran, som är en upplyst 
tro — ännu vidpass hundrade år efter reformationen 
hängde envist kvar i sinnena, så att visserligen kyrkan 
i former och anda var luthersk, men däremot folktron 
i botten katolsk. Man får icke förgäta, att bibeln den 
tiden var en stor sällsynthet på svenska och bragtes full- 
ständigt pä finska tungomålet först 1642. Nu tänker 
jag, att så länge lutherdomen stod där i sin första 
angdomBvåmia, rastad till strid med biid^ Nxc^iv^'^ ^^\ 



240 FÅLTSKÅRN8 SJETTC BERÄTTELSE 

och det världsliga svärdet, så länge där var i den en 
lefvande ande, aä länge kände ock de katolska minnena 
af instinkt att de trycktes tillbaka af en stor andelig 
makt, och spjärnade väl något emot, men icke på ett 
vildt och rosenrasande sätt. Däremot vet man, att någon 
tid efter trettiåra kriget kom en kropps- och själströtthet 
öfver lutherdomen, så att den visserligen i troslifvet 
lefde kvar i sin gamla kraft — det bevisar psalmboken 
af 1695 — men anden flydde or kyrkans former och 
förtröttades hos de skriftlärde uti eländiga krig om bok- 
stafven. Det kände de gamla blinda katolska minnena 
också af instinkt — ty folket är ett barn, det resonerar 
icke, det känner och det handlar — och däraf fingo de 
makt att resa sina sista ursinniga bål mot trolldomen. 
Och trolldomen var en fenix, den reste sig nyfödd och 
starkare ur hvarje bål. Den fick därigenom laga utslag 
och fullmakt uppå att vara till, och när man i kyrkorna 
höll förböner däremot, så ville det säga detsamma som 
att trolldomen var en trosartikel, och allt tvifvel därpå 
var kätteri. Märk huru lutherdomen här blef sig själf 
otrogen och huru Guds gissel drabbade den. Men det 
ämnet vore ofanteligt rikt att tala om, särdeles här i 
Finland, där trolldomen är en arfsynd, och därför tror 
jag vi för denna gång lämna det i sitt värde. Emellertid 
kan jag ej neka, att ju anblicken däraf är storartadt 
vild och slår enhvar med förfäran. Ty hvad vill det 
lilla futtiga skrocket i våra dagar betyda, mot denna 
rasande själssjukdom, som på sextonhundratalet grep 
många tusende och hade sin fulla förskräckliga verklighet 
i både dbölars och ofters tro, ja i själfva vetenskapens 
lärosalar, vid lagens domaresäten och på konungames 
troner! Har bror Svenonius något snus i sin dosa? 
-- A^e ^utta quidem, \c^^ ^xv ^o^W.. 



FÅLTSKÅRN8 8JKTTE iBERÄTTELSB 241 

— Tack, Anne Sofi, min puUa, jag sköter nog 
pan sjftlf. Sanningen att säga, är jag glad att vi nu 
>mmit väl Ofver trolldomen, ty ett dystert kapitel i 
ira framfarna öden är därmed förbi, och den fortfar 
il ftnna en god tid efter de dagar vi skildrade nyss, 

ända in på tredje och fjärde ärtiondet af sjutton- 
indratalet, men den flammade endast tidtals upp och 
Dcknade slutligen af sig själf. Jag menar att vi få 
mat att göra och tänka på i nästa berättelse, ty nu 
>mmer den stora reduktionen hand i hand med en- 
Udet, hvarigenom icke blott egendomen, utan hela 
reriges och Finlands inre ställning mycket förändrades. 
ch sedan komma vi till randen af en ny tid, som be- 
nte med de förskräckligaste olyckor vårt land någonsin 
verlefvat, och det vill mycket till att under allt detta 
ira vid godt mod. 

— Jag tror, kusin — genmälde mormor något 
Ipen — att vi beskedligt gå den tiden förbi och låta 
■n Bofva i sin blodiga graf. Hvad tjenar det till att 
)prifva gamla sår? Jag för min del går aldrig på 
»ektakel för att se ett sorgespel; gråta får man nog 
Lr i lifvet ändå. Utan förlåt mig, kusin, jag vill ha 
5je af hvad jag ser och hör, och därför tycker jag 
est om komedier, där allt slutas som det bör med ett 
ler par anständiga giftermål. 

— Och litet krig ibland, och några bussiga karlar 
ed ruter i kroppen, det tycker jag om, utropade Svan- 
>Im, med tanken på Johanna af Montfaucon, som han 
iigen sett uppföras af Widerbergs trupp. — »Lazarra 
\Tf där han kunde befalla,» tillade han i mustaschema 
r sig själf. 

— Klassiska stycken framför allt, reserverade sig 
^eDonias med djupsinnig min. 



242 PÅLTSKÅRNS SJBTR BKRÅTTKL8X 

— Men litet rOfvare ändå odi mycket hjiltemod, 
inföll Anne Sofi, som hade gråtit af förtjusning vid 
Hedvig eller Banditbmden och aldrig kunde ttrgåta 
Skyddsängeln af Carl Lindegren. 

— Jag menar att ett större sk&despel in stora 
ofreden innu ej hlifvit nppfördt hår i norden, återtog 
fältskåm. Men lyckligtvis ha vi innu ett stycke dit, 
och nästa gång lära vi endast få se ridån gå ned öfver 
sextonhondratalets strider. Det var ett rikt århundrade, 
och jag måste säga att jag med saknad lämnar det 
Det århundradet hade kropp och själ lika jåttestarka, 
hjärta och hufvud lika kraftigt utbildade; därför ger det 
en så hel bild. Men sjuttonhundratalet hade en vekligare 
kropp till sin stora själ, ett kallare hjärta till sitt lysande 
hufvud: därför kan det beundras mera än älskas. Ja 
ja, jag säger ingenting om Carl XII och Peter den store, 
ty dessa båda bjässar hade diat sextonhundratalets 
modersmjölk. Men var så god och ställ Fredrik den 
ende vid sidan af Gustaf Adolf, så be&rar jag att han 
synes liten till växten, och jag tviflar uppå att alla 
Lehnbergs predikningar uppväga ett enda kraftord af 
biskop Rothovius eller en enda psalm af den gamle 
Spegel. Anne Sofi, min vän, tag af ljuset! 

Mormor hade fallit i djupa tankar, och fältskäm 
trodde förmodligen att hon begrundade skillnaden mellan 
Gustaf Adolf och Fredrik den ende. Men när han 
tystnade, hördes hon fråga tämligen tvärt: 

— Den där historien om prinsessan Juliana var 
väl också en dikt? Var hon verkligen änmad att blifva 
Sveriges drottning? 

— Ja, bästa kusin, därom kan jag blott säga med 
förra herm: nog kan jag svära därpå, men ej vill jag 

hålla vad. Hvad \b% n^I %x %Xi \s^^\. Ns^^^ ^ och att 



FÅLTSKÄRNS SJETTE BERÅTTEL8H 243 

hon stod ▼§! hos drottning Hedvig Eleonora, som också 
trodde dirpå och yftl drifvit svårare saker igenom än så. 

— Kusin hade en anspelning på hennes senare 
öden. Jag måste säga att det gjorde mig ondt om den 
stackars flickan, ehuru jag befarar att hon var något lätt. 

— Det hade hon i arf af sin mor, pfalzgrefvinnan 
Eleonora Katarina. Jag förtiger den vackra prinsessans 
senare fifventyr; det kan vara nog att veta, det hon 
dutligen gifte sig med en krämareänkas son, hvilken 
konungen adlade med namnet Liljenborg. Här finner 
således kusin ett giftermål sluta komedin, men jag 
tnflar uppå att den därför är hvarken glad eller upp- 
bygglig. 

— Och grefve Bernhard Bertelsköld, hvad har det 
blifvit af honom? frågade mormor glad att afbryta ett 
ämne som hotade blifva kvistigt. 

— Det få vi se i fgette historien, genmälde fältskäm. 



Majniemi slott. 

Fyra och tjuga år ha förflutit sedan berättelsen 
lämnade Majniemis häxa på Erstans klara vatten- 
spegel. Mycket har åldrats som förr var ungt; mycket 
har vissnat som förr var blomstrande. Nytt har kommit 
och gammalt gått; nya klara ögon framtitta nu under 
den hvita bamluggen i Finlands porten; nya tärnor 
plocka nu blåklint på Finlands ängar. Omskapande och 
föryngrande har tiden gått öfver mänskliga förhållanden; 
stora förändringar ha gjort samhället nytt, lyckligtvis 
denna gång inifrån och mest till det goda — sakta och 
fredligt, såsom de stora revolutionerna gå öfver jorden. 
Det verkligt stora braskar icke. Det liknar solskenet 
om våren: det upptinar i stillhet de frusna marker och 
hårda isar, det ser på dem med kärlekens milda värma, 
och de stå ej emot. Alla yxor och svärd skulle ej 
förmått att sönderhugga isen på Finlands sjöar, och 
likväl så smälta de för vårens blida leende. Förgäfves 
tömmer hatet sitt gift; förgäfves slösar våldet sin jätte- 
styrka ; kärleken är dem öfvermäktig ; han ensam förmår 
upprätta det fallna och sammanfoga det brustna och 
gjfva de döda Utvel; \i«Ji qiaaxci V^^i^t ^V&.^i^^Ok \v^. 






MAJNIEMI SLOTT 245 

Mellan åren 1671 och 1695 låg nära ett fjärdedels 
sekel^x omfattande början och slutet af Carl Xhs regering. 
Denna tid var i många afseenden en vår dfver vinter- 
snön. Väl kastade enväldet sin skugga öfver flera för- 
hållanden; väl voro där inbördes strider många och 
partihat och orättvisor icke få; väl kom där ock sedan 
efter segrar och glans en lång och mörk höstnatt af 
förhärjade stormar, som läto den nästföregående tidens 
frukter först efteråt mogna till skörd för seklerna. Men 
oaktadt dessa skuggor gick där en stor och lifvande 
ande genom Carl XI:s regering; medan staten samlade 
en makt, som snart skulle förslösas, begynte där i sam- 
hällets inre ett nytt lif, som bibehöll sig midt under 
stormarna och var det modersköte, ur hvilket de krafter 
framgingo, som i en senare period utgjort dep svenska 
och finska nordens lycka . . . 

Vid dessa ord gjorde fältskärn ett uppehåll^ liksom 
ilete han sig ogärna bort från de stora taflorna, för att 
återgå till de små. Därpå såg han med ett godt leende 
omkring sig och sade: nu gå vi tillbaka till Majniemi, 
tj dir är något viktigt å förde. 




1 



nr en solklar dag i medlet at Jnni 
I månad Ar 1695. Den fOregAende vinibth 
hade ailiifrfln Oktober firet förut vårit 
I 8.1 utomordentligt kall, att man desa 
like ej mindes alltsedan fir 1658, di 
Carl X lågade Cher Ballen. EHei 
denna jårnvinter, som hade mycken 
nöd i sitt fQlje Sfver hela Europa, kom 
en B& sen vår, att marken ännu i slutet af Maj var Stel- 
trusen och 'den [örlviflade landtmannen dag efter dag 
Ut^åfvea Tfintade på mildare väder att göra aitl väiside. 
Andtligen nu, när del led Ull midsommar, hade jordea 
upptinat, och rundlomkring pi de bördiga Hlten Tid 
Majniemi sigos slottets landbOnder med något gladan 
uppsyn utså kornel i de nyplöjda Åkerfälten. Hoppet 
vidhåller människan i del längala; kanske skulle flntin 
en varm och fruktbar sommar belöna odlarens möda. 
Men inne i alollel och dess vidlyftiga omgifningu 
hade man annat att tänka på. Där var ett alfikaode och 
elt fejande ötvermUlan &\\\|J. S ä.% *\kä. 



FÖRVALTAREN 247 

något förbJlna praktrummen, ty slottets ägare, grefve 
Bernbard BertelskOld, hade under de senaste tjogafem 
åren blott tre eller fyra gånger, och hvarje gång endast 
några månader, bebott sitt födemegods. Hår var således 
mycket att göra, för att återställa rommen i det lysande 
skick, som anstod slottsherrens rang, praktlystnad och 
rikedom. Handtverkare af alla slag, enkom hitsända 
från Stockhohn, några till och med från Tyskland, hade 
redan i två veckor arbetat på slottets iståndsättande, och 
vid deras sida arbetade hederlige mästare och gesäller 
från Åbo, hitsända i samma ändamål, ej utan att mången 
gång med den urgamle nationele Perkele på tungan knyta 
näfven åt de öfvermodige nykomlingame, som ansågo 
de finske arbetame långt under sig i både rang och 
skicklighet De gode mästame från Åbo voro vane att 
sjålfve här i landet gälla för de ypperste, och många 
bland dem hade i sin ungdom vandrat med ränseln på 
ryggen och knölpåken i handen genom Tyskland, hvar- 
öfver de sedan gjorde allehanda lustiga gesällvisor, såsom 

I Pråmen haver jag vantra 
perfnttan keinun tal lama 
å haver låti hämta, säntå 
örtor å rosor^ 
linnun launun prassica, 

m. m. som därom kan läsas i flera sannfärdiga historier. 
Det var därför förlåtligt, om de ansågo sig lika vidt- 
bereste och mångkunnige som främlingame och, när det 
så passade sig, ej blefvo dem svar skyldige, vare sig 
med tungan, murslefven eller målareborsten. 

Tid efter annan, när trätorna blefvo för handgripliga, 
nödgades förvaltaren på godset blanda sig i saken, 
merendeJs aom iredaatittaie^ någongång \\\lvSl %o\si \^^- 



248 



MAJMKMI SLOTT 



I 



slraffsnde myndighel. Kunake liu vj nftgdt 
igenkänna den Irellioän^e. undersäUige oeb Htarkl byggde 
mannen i hans blAa v ad mal »ja eka med de slora blankii 
massingsknappHma och den gråa rdtliallen, som be- 
skuggade elt lämligen Ijusl bår. elt par ärliga blå ögon 
iifli ett lugnt, godsint, men därjlimle kar&klersfaal ansikte. 
Det kan ditrfCir vara godt att så gärna försl som aisl 
berätta buru vi gjort hans bekanti^kap engåtig fQnil undp' 
biilt andra förbållanden, nämligen på Saltviks prästg&xd 
och bondbröllopet i Sup4, 
•lär kung Carl XI i år 
slyngelär jagade inkogoitn. 
[)et vai verkligen sanuiu 
lille präktige Per, som Ock 
en ölänning till skänki i 
stället för sin sCndertisi^i 
pade Iräbäat ocb som sedan, 
stackars liten, så oskyldig 
kom att störta en tillämoad 
'Iruttnjng trän Sveriges Iron- 
Hei var första ocb sista 
gången i sin lifstid vår Per 
både blandat sig i statens angelägenheter. Däremot bi- 
bebOll han allt fortfarande en stor förkärlek för hSslar 
och var mer än engång ihop med föräldrarna att få gi 
in vid kavalleriet, men därtill sade far och mor oeto. 
Således, när Per ej både lust alt, som de äldre brOdeme, 
isludera på krHgem, var han bjärteligen glad atl vid 
sexton års ålder komma som ridsvon till grefve Bertel- 
sköld. Här kom han i slor gunst för trohet ocb pålit- 
lighet, Gck lära fttakilligt pä resor i främmande ISndec, 
ocb ehuru Finland den tiden ej hade något Mualiali, 
befarna vår Per eiVei nt^oa *.\i \»ä. \^ 




r 



FÖRYALTARSN S49 

kraliflcerad att mottaga den lediga förvaltaresysslan på 
Majniemi. Det gjorde han med så mycket större hjärtans 
lust, som hans bu*, den hedersgubhen, redan för tio år 
sedan fått pastoratet, hvartill Bertelsköld ägde patronats- 
rftlten. 

Man såg på Majniemi, att där rådde en annan 

styrelse nu, än fordom under mäster Adams tid. Väl 

b^Ofde grefven pengar, och ständigt mera pengar nu 

som förr, men lyckligtvis hade han andra källor än 

-'» Mijniemi att Osa ur, och kyrkoherdens böner och mäster 

« im rapporter bevekte grefven att efterskänka en stor 

i ^M dagsverken och andra feodala pålagor, som dittills 

^ minerat de stackars landböndeme. Man kände knappt 

^ igen Majniemis omgifningar. I stället för trasiga utsvultna 

'I gestalter ' med hatet och olyckan målade i sina dystra 

såg man nu hurtiga uppsyner, hela, om också 
dräkter; där voro hästar för hvarje lass, icke 
mera, som fordom, en mänsklig varelse, tvungen af 
' råttarens piske att framsläpa bördorna. Försvunna voro 
\ de forna eländiga kojorna, som fördystrade hela nejden 
"^ nmdtomkring det praktfulla slottet, och i deras ställe 
] reste sig trefna välbyggda hus med ordentliga fönster af 
'■'^, glas, som ända dittills varit en stor lyx, och med lika 
ordentliga eldstäder, som förut hade hört till sällsynta 
undantag. Där hade kommit ett förr okändt välstånd i 
landtmannens boning, och med välståndet hade kommit 
icke blott yttre hyfsning, utan ock arbetsamhet, guds- 
fruktan och ett fridsamt lefveme i stället för den forna 
^1 lättjan, nppstudsigheten och vildheten i sederna. Där 
hade skett ett stort och ädelt verk på det fordom så 
olyckliga Majniemi: bonden, förut behandlad föga bättre 
In en llfégen trål, hade återfått sin rätt och med det- 
samma sitt värde såsom människa. Och akäom *\ ^'^ 

J7. — Ät åér, niuBtr. IL 



S50 MAJHIEMI SLOTT 

tider mänsklighet och mildhet, långt mer än hårdhet och 
slafveri, äfven i yttre måtto bära välsignelsens firokt, så 
hade också här det förunderliga inträlbit, att Majniemi 
småningom begynte rendera mera onder den friare och 
mildare styrelsen, än mäster Adam fömt lyckats samman- 
skrapa, oaktadt han utan försköning utpressade folkets 
sista skärf och sista arbetskraft. 

Vid bakgårdarna helt nära stranden af sjön voro 
långa rader af ståtliga uthus, stallet för femtio hästar, 
ladugården för hundra kor, drängstugan, pigstugan, brygg- 
stugan, bagarstugan, tvättstugan, öfverallt var samma 
verksamhet som uppe i slottet öfverallt relmrerades, 
putsades, bakades, bryggdes, tvättades. Där var en 
rörelse och en brådska, som förebådade viktiga till- 
dragelser. Stundom såg man en vördig och gladlynt 
matrona i blå yllekofta bestyrsamt trippa från den ena 
stugan till den andra, likasom för att hafva inseende 
öfver de mångfaldiga arbetena. Frågade man en af 
pigorna hvem den präktiga gumman var, som så lätt 
klef trappa upp och trappa ned, oaktadt sin försvarliga 
korpulens, så svarades flinkt: »Må väl veta att det är 
kära mor från prästgården, som hjälper son sin med 
sysslorna.» 

Ja så var det, här träfl^a vi mer än en god vän 
från de gamla tiderna. Kära mor från prästgården var 
nu omkring femtiosex år, men hade, oaktadt sina fjorton 
barn, hvaraf tio i lifvet, jämte det kloka hufvudet och 
det glada, fromma och hurtiga hjärtat, äfven bibehållit 
en god del af sin ungdoms raskhet och blomstrande 
hälsa. Den fordom sjuttonåriga simmerskan i Majniemi 
sund, den sedan trettiotvååriga värdinnan vid konungens 
besök på Saltviks prästgård, det var allt samma hjärtliga, 
samma genompräkliga QiÄ\aL, %wii tssi^ %:^vci^T^ till 



FÖRVALTAREN 251 

herakarinna dtver det rödmålade enkla pastorsbostället 
borta Tid kyrkan, hade kommit att hjälpa sin son 
mäster Per med sysslorna pä Majniemi. Ganska mildt 
hade årens snö fallit ned öfver detta vackra hufvud; 
knappt ett enda grått strå hade på lek smugit sig in 
i det fordom så rika blonda håret; knappt en enda 
rynka hade ännu plöjt sin fåra i den öppna, ljusa och 
redliga pannan. De blå ögonen blickade ännu lika 
klart, de friska läpparna logo ännu lika godt, blott en 
enda af deras mjällhvita tänder hade gått förlorad, och 
den annars lätta gången hade fått en viss vaggning, 
förorsakad af fetman. Ungdom förgår, åren härja, men 
hjärtats skönhet sprider dock alltid en förklaring, som 
öfverlefver kindemas rosor, kärlekens första löjen och 
qälfva tiden ^ 



I tvättstugan höll man just på att mangla fina 
holländska duktyger, hvilka under år och dag hade 
gulnat i skåpen utan att begagnas, men nu måste bereda 
sig på att göra tjenst. Mangling är ett tungt arbete, 
vare sig att man drager framåt eller skjuter på, och det 
behOfs en flink och van hand att under tiden utbreda 
linnet. Kanske var det just därför som några af tvätt- 
gommoma, hvilka hade det lättare arbetet att släta och 
utdraga byket, innan det kom under stockarna, ansågo 

^ Vid dessa ord såg Anne Sofi med en öm och för ljust 
blick på gamla mormor, likasom ville hon säga att det var 
från henne fältskäm hämtat sitt ideal af en skön ålderdom. 
Pen gamla förstod henne och nickade tacksam, nästan rörd. 
Men mtskäm låtsade ej märka intrycket af sina ord^ utan 
tartlar med tia beråUelae likasom ingen\m\^ p%BA«t^\.. 



252 BfAJNISMI SLOTT 

för sin pligt att underhålla sina manglande medsystrar, 
och sig själfva på köpet, med en konversation, som ej 
kunde beskyllas för tunghäfta. 

— Ni må säga hvad ni vill, Brita — sade en af 
de myndigaste i hopen — jag har sett byken förr i 
mina dagar. Hvem var det som i så många herrans år 
tvättade salig bispens nattmössor och stoppade hans 
strumpor och kanske mer än engång stärkte hans bispe- 
kragar, när han stod där, Gud fröjde själen, så vördig 
som Aron i Israel? Jo det var just jag, med förlof, 
och man skall ej säga om mig att jag tar miste på 
holländsk dräll och Stockholms linne. Och vill den 
nådiga frun ej nöja sig med min tvätt, och föraktar 
hon de bästa dukar som någonsin breddes under en 
stekt gris på ett finskt bord, så skall jag säga henne 
hvad bispemor brukade säga — bispemor höll sig ej 
för god att vara nedriga mot fettigt folk, så furstelig 
vederlike hon var . . . ' 

— Ert byke, mor Sanna, och vår mangling och hela 
Majniemi lära visst duga åt den förnäma grefvinnani 
skyndade mor Brita att infalla, medan den andra drog 
andan. — Folk säger att hon är grymt högfärdig. 

— Visst har hon rätt att vara högfärdig, återtog 
Susanna, efter hon är en född Sparre, och alla Spärrar 
äro af hårdt trädslag. Jag må väl veta att vår grefve 
är af ung släkt, och fast ens mor råkade vara furstinna, 
så rår man ej för att ens farmor (här sänkte Susanna 
rösten) handterat klappträ och såpa som annat hederligt 

' Nedlåtande. 

* Susanna syftar förmodligen på den pfalzgrefve-värdighet, 
som kejsar Fredrik III förlänade sedermera biskop Magnus m 
Sårkilaka och bana etlettcldax^^ vdkA biakopame, utan dom- 
prostarne i Åbo. 



FÖRVALTAREN 

tch så iåiikto vär nådige grefie att hans barns 
ftdror vSl kunde tåla en (illsats af högailellgl blod. j 
eynnerhel som grefvinnan 9nnu dilrlill var akrisleiigl rik, 
men si gull ej annat 8r än mull, som det atSr i den 
spriilnya pgalmboken, Gud eigne vår nådige kung för det 
sK ban juat i Ar lålit sålla ihop den, alla kristfromma 
aiålar till uppbyggelae och ajiilabot. Ja bvad var det 
jag ville säga? Jo rikedomen den drack och drog af, 
reduklionsherrame lade vantarna pfl grefvena rafinga 
kyrksocknar både i Liffland och Finland, och grefvinnani 
igodelar gingo samma väg, och rält som det är (h&r 
sänkte gumman ånyo röalen), så tar bin hårde själf»» 
Hajniemi. Sanna mina ord, jag har varit med i mäalsr 
Adams tid; det orätt fås med sorg förgås. Och 
därfOr — bär höjde hon flter rösten — sft tänkM 
jag att grefvinnan väl får hålla till godo med bvsdi* 
huset förmår. Ty fast bär nu ödas mänga hundra, 
lusen daler på fåfängeligt fejande och pulsande, si 
skail ingen inbilla mig att del står så rikligt till här på 
flottet . . . 

— Ni skulle skämmas, mor Sanna, att slå här som 
fa oatlnggla och spå ondt åt vår milde och gode herre, 
inföll Brita ånyo med en viss tonvikt, eom hon anaåg 
Mg böra antaga, när hon stod på husets bästa. — Har 
del rarit illa förr, sä är det bättre nu, del kan ju ett 
barn förstå. Spotta icke öfver dig och lasta icke dens 
bröd du äter, sSger ordspråket. Det sägs att kungen 
har ledsnat vid reduktionen, och blodiglarna ha sugit aig , 
mätta. Jag tänker de låta Majniemi vara i fred. I 

— Blodiglamal upprepade Susanna i sin tur med 
en myndighet likasom slode hon på höga kiuaans bästa. 
— För det att vår nådige kung har med rätta ta^l 
lillbata del som de böge herrarne med Voo^t o*iV v^<H. 



af, 

i 



254 MAJNIKMI SLOTT 



ha tagit från kronan och det ftittiga folket i många 
herrans år . . . 

— Kfinner någon hvad hofmfistaren går för, som 
väntas hit i dag eller i morgon? inföll Brita ånyo, 
kanske för att komma ifrån ett ftmne som ej Tar utan 
sina faror i dessa enväldets tider, där mer ån ett i otid 
uttaladt ord blifvit besraradt med steget och hjul. 

— Nog rymmes höken i orrens bo och en jutes 
rygg kan jämka sig godt i en svensk stol, srarade 
Sosanna. Den tiden Nils Janssen ännu var bara en 
simpel kammartjenare, hade han det rykte om sig att vara 
en elak högmodig karl, och jag tänker att människan 
väl sällan blir bättre af stor medgång i världen. Men 
den karlen säges ha en så förunderlig lycka med allt 
hvad han företager sig, att allt går honom i händerna 
likasom af sig själf. Ju fettigare och mildare grefven 
blifvit, desto rikare och hårdare blef hans hofmästare. 
Mången tror att tjenaren är rikare än hans herre; jo 
jo, det säges att många smulor fallit vid sidan af de 
många socknar och gods, som man fråntagit grefve 
Bertelsköld. Det känner den elake karlen alltför väl, 
och därför har han mera välde i huset, än grefven själf. 
Han råder och styr. Jo jag kunde berätta något jag, 
hvad som säges om själfva grefvinnan, men si det öra 
var ännu ej skapt, som fick höra en gammal kråka 
skratta med skatorna. 

— Hvarför a&kedar ej grefven, som har makten 
och herraväldet, en så farlig tjenare? frågade en af de 
yngre i sällskapet. 

— Hvarför? upprepade mor Sanna viktigt Byk du 
dina lakan, Sara, och stick ej din näsa i de förnämas 
nfckelhål. Så mycket kan jag säga dig, att om grefven 

iehåJJer hofmästaren, ^ \iw \i«si ixo». löiSi, \^Va& 



FÖRVALTAREN 

na^[ er, att den knrlen lyckas i allt hvad han företar 
sig, men grefven har bara olyckor, där ej faofmästaren 
hjälper till. Hvem ekaffada grefven det rika giftet? 
Hvem l&nade honom pengar alt mula reduktion sbetrarne, 
nfir Majniemi siat var i fara? Hvem frälsade honom nr 
8}6nöd pä Ålands haf? Hvem släckte sä förunderligt 
den stora eldsv&dan här i slottet för sju är sedan? Jo, 
ser ni, del allt gjorde ... A stå ej här och gapa pä mig, 
Sara, som en girs med uppspärrad trut. Jag önskar att 
präalmor mä komma och lära dig göra skäl för maten, 
slinka. Det är annat gry i det folket, och jag ville väl 
lefya den dagen när jag får se mäster Por taga Nils 
Janssen i kragen, ja min själ, ville jag det. 

— Nå nfi, blif ej ond fiJr det, mor Sanna, sad* ■ 
Brita försonande, i hopp att fä höra mer af det skvaller 4 
som är aä lockande för de ringare, när del gäller de 
högt uppsatte. — Ser ni inte ai( alla höra pä er som 
pä präaten i kyrkan? Ni sade ju alt hofmäslaren var elt 
tyckobam? Jag vill minnas alt han pä etl förunderligt 
Eäll kom i gref\'ens ijenst. Folk säger att gamle grefve 
Bertelsköld, fadern, en linter i salig kungens tid rad 
öfver hal-isen titi Danmark och förde med sig tillbaka 
en liten pojke, som han röfvat frän jutame . . . 

Saeanna, som fann sig smickrad af att erkännas 
för ett orakel i tvättstugan, var färdig att pä etl lysande 
sätt motsvara detta förtroende, dä i detsamma elt hög- 
Ijudt larm med skrik och hojtande pä ofre slottagärden 
ädrog sig allaa uppmärksamhet och för tillfället afbröt 
den löpande skvallerkrönikan. För att förklara denna 
ovanliga tilldragelse mäsle vi gå en halftimme lilibaka i 
vir berättelse. 

Den åt inre borggi^den vända bufvudfasaden af 
Mi9iuwn> ^on nr utsirad med den taTl^,'^A'a1^Hn:l^w^A 



356 BfAJNIKMI SLOTT 

aristokratiska lyx, som ännu i dag gör anblicken af 
sextonhundratalets herregårdar så imponerande. Allt hvad 
träsnideri och stuokatararbete kunnat åstadkomma var 
här anbragt i öfverflöd. Biand annat syntea mellan 
fönsterraderna kolossala kämpagestalter i halfupphöjdt 
arbete, bevakande muren med sköld, svärd och hjälm, 
som vålnader af en förgången riddartid. Regn, blåst 
och ålder hade likväl ej haft försyn att här och där 
af bry ta än en arm, än en fot, än en hjälmbuske på 
desse gipskämpar, och man var nu nödsakad att på 
stegar och ställningar rHppa kämpame på ett sätt som 
de väl föga fördragit, om di* va ill i«f kr*tt orli blod. 
Detta var ett arbete som (»hila>t di* ty^ko mästame 

r 

voro rätt hemma uti, o<'h AIjm nitimre fmgo därvid 
nöja sig med den anspi'Ak>Iusnrc lollm af liandtlangare. 
Oaktadt de ej med nå;;f>n rinili^^lut kur. di* pruta emot, 
aflopp ej kamratskapet ir.nl (Ns^karno utan glåpord å 
ömse sidor. Bland finnai i.c vnr en Ltcn axclbred murare 
vid namn Yrjö, som hadi* i\v\ rvktc om sig att lustigare 
än någon rådbråka svonska sprAktt o< Ii med sina visor 
var en föregångare till den sodan fuinn nktbarare »Eskola 
kuppen». Ty ehuru ALo, siun annii i da*,' fir mera Bnskt 
till lynne och språk än niAn^Tn annan stad i landet, var 
det ännu mera vid slutet af .srxtuidtuiiflratalet, så hade 
likväl svenskan, både gonom uniMTsitetct och adeln, 
stundom ock genom ovi.*^cf kyrkans män, då redan fått 
ett slags högre anseende som liof- oc li bildningaspråk, 
hvilket de lägre klasserna ej dröjde att efterhärma på 
deras vis, kanske ej utan medvetande af den satir både 
öfver svenskan och dem själ f va, Hom låg i deras rotvälska 
och som var ett slags hämnd fur den nedsättning som 
drabbade landets eget tungomål. 



FÖRViO-TARKN 257 

Högst på stegen stod nu den tyske mästaren och 
rappade kåmpames ben, medan Yrjö stod på gården 
imder honom och framräckte gipsen med den anmärkning 
att det vore »sachsisk gröt med en finsk slef». Tysken 
besvarade denna anmärkning med att tid -efter annan, 
skickligt, men likasom af våda, nedstänka en klump af 
gipsen i Yijös panna. Denne höll en stund till godo. 
Hen når tysken, att förkorta tiden, begynte med hög 
röst sjanga en af sin hembygds visor, höjde äfven Yrjö 
sin stämma i en annan tonart och sjöng: 

Hyökä peiju, junpa taalar, 
härät tanssaa, miki haakar, 
konkommu, lilla syötävän, 
viska tanssaa suullen hypp^än. 
Konkommi, lilla tokka, 
viska tanssaako hoppaa. 

En stund fortfor denna besynnerliga sångarestrid, 
och allt tätare nedregnade därunder gipsklumpama 
öfver Yijös ansikte, utan att förmå honom till tystnad. 
Slutligen förlorade mästaren på stegen tålamodet och 
slungade murslefven med van hand midt i pannan på 
den oförskämde handtlangaren. Detta var mer än den 
lustige muraren från Åbo kunde fördraga. Hastigt krökte 
han sin starka axel under stegen, lyftade den från marken 
med karlen uppå och gjorde så med sin sprattlande 
motståndare, som hade all möda att hålla sig fast, en 
dansande rund kring slottsgården, allt under det han 
fortfor med sitt 

• 

Konkommi lilla tokka, 
viska tanssaako hoppaa I 



258 MAJNISMI SLOTT 

Den manhaftige Yrjö tyckte sig i detta (^|[onblick 
vara en föga ringare karl än Simson, hvilken bar på 
sina skuldror Gazas portar. Hans kamrater från Åbo, 
i korus med slottets pigor och drängar, som ditlockades 
af bullret, funno uppträdet så kosteligt, att alla instämde 
i den bekanta melodin, och för hvar gång man kom till 
orden »tanssaako hoppaa», bletvo murarens krumsprång 
och tyskens ställning i höjden allt äfventyriigare. Men 
dennes landsmän funno saken mindre rolig, och med 
dem förenade sig stockholmarns. I en hast hade två 
nästan jämnstarka partier bildat sig, det ena för att 
befria fången på stegen, det andra för att fortfara med 
dansen. Följden blef, som man lätt kunde ana, gräl, 
skällsord och slutligen handgemäng. 

— Ned med stegen! dundrade i. detsamma för- 
valtarens röst från andra sidan af gården. Men de 
stridande voro dOfva för allt annat än sin egen för- 
bittring och fortforo att af alla krafter, ömsom svärande, 
ömsom skrattande, på hvarandras ryggar trumfa takten till 

Konkommu, lilla syötävän, 
viska tanssaa suullen hyppjjänl 

— Ned med stegen, säger jag I ljöd för andra gången 
mäster Pers befallande stämma, och ett par kraftiga 
örfilar till höger och vänster i hopen gåfvo befaUningen 
eftertryck. Yrjö släppte stegen, som han så tappert 
försvarat, fången hoppade till marken, kämpame åtskildes 
knotande. 

Förvaltaren såg bister ut. 

— Ni skulle skämmas, sade han, att göda luften 
med stora ord och stjäla dagspenningen af er herre. 
Du, Yrjö, dansar du härnäst, så dansar du efter kartMisen, 
karl Och ni, Mu\W, w^^^ tv\ ^^t^ \«}ä&ki!l ^ ^äjQSBn, 



HOFMÄSTAREN 259 

innan blir ni själf den som rappas. Till arbete, säger 
Bgl Har någon lidit orätt, så må han klaga i kväll, 
edan klockan ringt. Marsch I 

Den larmande hopen teg helt stilla, tvekande, knfvad 
f förvaltarens &sta ton. Då hördes oförmodadt en kort 
ch skarp röst: 

— Hvem är det som befaller här? 

En friUnmande man i resdräkt stod med korslagda 
rmar i porten. 



2. Hofmästaren. 

Den nykomne, som så befallande afbröt striden på 
slottets borggård, tycktes vara föga öfver fyrtio år 
ammal, kort och mager till växten, af ett utseende som 
)ga imponerade vid första anblicken. Följde man likväl 
e små hvassa ögonens snabba blickar, och gaf man 
kt på det drag af djärf, nästan trotsig beslutsamhet, 
om spelade kring den tunna öfverläppen, så anade man 
tt här hvarken saknades klokhet att uppgöra, eller kraft 
tt ntfOra en energisk viljas planer, vare sig goda eller 
nda. Mannen var klädd i en åtsittande, något sliten 
rOn lifrock, som, jämte den korta hirschfängaren, lät 
)rmoda en jägare; men i stället för jagtbössan fram- 
ttade or hans bälte kolfvama af ett par små terzeroler, 
n kort grå reskappa var kastad öfver axlama, och det 
jnabrona, lindrigt i rödt stötande håret betäcktes af en 
redakårmad hatt med silfverspänne, men utan plym. 

Främlingens röst hade en viss genomträngande 
kii/M^ åom gjorde att hans förslå ot&, c^wxtxx \^ ^^ 



S60 



MAJNI8MI SLOTT 



I 



utsädes, likvfil hOrdea mycket tydligt Ofver gården och 
komma både fönallaren och arbelame att ovillkorligt 
ögonblick var också främlingen 
igenkSnd, ty han hade varit i slottet mer §n enginj 
fönil. ehuru för flera år sedan, och var ej heller ovånUd 
nu. Ett sakla sorl af bestörtning gick genom hopen. 

— Det är hofmäslaren, hviskade raan. 
Mäster Per rodnade, hälsads 

höfligt och syntes törlilgen. 

— Tag ej illa opp, herr 
Nils, sade han; här var en liten 
osämja mellan arbetarne, men 
den är redan bilagd. 

Del bör anmärkas, alt herte- 
titeln ännu den tiden sällan gafs 
åt andra än adeln eUer andn 
bögi uppsatte män ocJi var, når 
den gafs åt en underordnad pe^ 
son, en ovanlig höOighel, som 
rCjde antingen fruktan eUer en 
stor tanke om personens bf- 
tydqnhet. 
> — Jag frågar hvem lOn 

befaller har, upprepade hof- 

mästaren nästan spefullt. — Hvem är du, karl t Jag 

tycker mig ha sett dig förr. 

— Jo, och det mer Sn engång, avarade Per t6h 
trylsamt, i del han rodnade ända upp till firsnibbarcB. 

Den tiden jag ryktade grefvens svarta slo, var SiU 
Janasen icke för god att stubba dess svans. 

Med ett hastigt, knappt märkbart Ögonkast måtte 
hofmftstaren sin t. d. stallbroder, men denna endi 
hliek röjde tillräto.Wijl aU ?« V^ä» 'ä.W v.v. W^ 





HOFMÄSTARKN 261 

^Ididkelig fiende. Utan att gifva akt pä fönaltarens 
SYBr, vände sig herr Nils till de främmande 
och uppfordrade dem att göra reda för orsaken 
larmet och myteriet på slottsgården. De tillfrågade 
ej säga sig detta två gånger och framställde natur- 
saken så, att all skugga föll på Yrjö, på gårds- 
44ket och sist äfven på förvaltaren. 

flofmåstaren lyssnade till denna framstälkiing. Därpå 
han sig kallt till mäster Per och sade med en 
som ej tålde någon motsägelse, i det han pekade 
den fÖri>luffade Yrjö: 

— Låt binda den där karlen vid pålen och gif 
m tjugu prygel, 
Den hederlige förvaltaren kände blodet lika hastigt 

tfllkalr» från sina kinder, som det nyss rusat dit, 
Uek af bestörtning framstammade han: 

— Det kan ej vara ert allvar, herr Nilsl 
Hofmästaren mätte honom med en blick af förakt 
vinkade stum med handen, att förbrytaren borde 

dröjsmål gripas. En rysning gick genom alla de 

^irvannde. Det förekom dem, som skulle den gamle 

Mlntrr Adams tid ånyo lefva opp med hela dess laglösa 

Ifnmiiy som utan rannsakning och dom öfverlämnade 

simiiakors välfilLrd till pris åt godtycket 

Mister Per bemannade sig. 

— Tag det ordet tillbaka, herr Nils, sade han, ty det 
kan ni ej försvara, hvarken för Gud eller människor, 

f dhr fir grefven, vår nådige herre. Muraren Yrjö har 
imnmat sig, det vill jag icke bestrida, men han är en 

^ U handtveriore och hör ej till slottets underhafvande. 
Odi om han också hörde till dem, så vore han icke för 
iti en trål, som man kan vanhedra och slå efter behag. 
nan skall han stra&s, så år det lagen aom «Su^ åV 




S69 BAAJNIKMI SLOTT 

honom, herr Nils, och icke er blotta befallning, om 
ni än såge sju gånger morskare at än ni na gör. 
Låt stämma honom till tinget, det har jäg ingenting 
emot, men så sant jag heter Per, så skall ni icke 
därförinnan röra honom med ett finger, det svarar 
jag för. 

Förvaltarens manhaftiga ord förfelade ej sitt intryck 
på andra än den, till hvilken de riktades. De godsinte 
tyskames rättskänsla vaknade. 

— S'ist schon gat, Ihro Gnadenl sade de; lassen 
wir den armen Teufel laufen. 

Stoekholmame — nyss upphetsade af handgemänget, 
men redlige män, som under kungens egna ögon voro 
vane att se lagen råda och band läggas på de höge 
herrames egenmäktighet — dröjde ej heller att taga 
murarens parti och menade att karlen väl förtjenat ett 
kok stryk vänner emellan, men ingalunda att offentligen 
straffas som en gemen missdådare. 

Den man, som sålunda såg sin myndighet motsägas 
af en växande opposition och som påtagligen hade för 
afsikt att nedsätta förvaltaren genom att utse den stackars 
Yrjö till syndabock, hörde med synbar likgiltighet de 
kringståendes invändningar, likasom vore det under hans 
värdighet att svara därpå. När hofmästaren tyckte sig 
hört nog, afbröt han tvärt den tyska, svenska och finska 
vältaligheten med den korta frågan om man ville lyda 
eller ej. 

För den som ej kände hofmästaren närmare kom 
denna fråga alldeles oväntad, just när man trodde sig 
ha bevekt honom till ett mildare handlingssätt Mäster 
Per hörde till deras antal. Han stannade svarslös; de 
öfrige likaså. Men ingen hand eller fot rörde sig att 
iyda den stränga b«tB\\xivc^^Ti. 



HOFHAsTjUtKH 

Herr Nils tycktes vara beredd därpå. Utao att 
ndare elOsa n&gra ord p& denna hop, sotn faan ans&g 
ift långt under sig, framtog han en helt kort pipa, 
s&dan som jägare nyttja att locka järpar, och hvisalade 
— en kort skarp faTtssling, som olycksbådande skar i den 
■amlade folkhopens öron. Verkan uteblef icke. Sex jägare, 
alla beväpnade liksom deras herre, inträdde genom porten. 

— Bind denne skurk vid närmaste träd — aado hot- 
måstaren, pekande på Yrjö — ocb gif bonom fyrtio rapp. 

Var befallningen kort, sä lät ej heller utförandet 
denna gång vänta på sig. Jägame grepo den bestörle 
muraren, och innan någon af de kringstående tänkte 
på att höja en arm till hans försvar, var karlen redan 
bortförd ocb exekutionen i full gång. I 

Var del feghet? Var det Öfverraakning ? Finska ' 
lynnet är långtänkt. Hopen var icke beredd på en 
fråmmande inblandning och lät i sin första handfallenhet 
öfverrsska sig. Endaat tyakame mumlade ett kreun- 
■appermcnt, och stockholmame yttrade med ett slags 
medlidande ett uttryck, som fordom var mycket all- 
mänt i Sverige: >När det går tokugt, går c 
Finland!* 

Den hederlige mäster Per beböfde Qera minatwl 
att reda sina tankar, oeb under tiden hade både hof- 
mästaren, jägame och delinkventen försvunnit från gården. 
Hen när Per ändlligen hunnit sansa sig, intogs han af 
den häftigaste vrede, grep en närastående jämstör och 
ropade ät gårdens folk all de skulle följa honom 
kosta hvad del ville, masta man befria den oskyldij 
vanhedrade. 

Där voro många som delade förvaltarens harm, 
men icke alla delade hans mod. De tieste smögo sig 
aadmo, ti^ dat hoUde hJifra all?Rr ii tteAaa^ q<3&. wii^juft. 



i 

f 
1 

inom^^^l 



I SÖ4 UAJMEMl SLOTT 

sex eller sju voro genast fllrdige Btt med de lilihyggen 
som nårmasl futiDos tillhands vars FörvalUren FOljaklige. 
Gamla Susanna framlittade bakom elt hOrn af slotts- 
flygeln, där hon inrättat sitt observatorium, och hAjd« 

I modigt sin stämma, sedan hofmästaren ej mera sågs lUi. 

[ — Hvad DU, mäster Per, skrek hon öfverijadt, bar 

den lede belaebub farit uti eder ocb förrändt edra ftgOB. 
aä att ni springer eder den gröna rocken som en tjur 
efter ett stycke röd duk? Vore ni an sä god gårdBhand, 
mäster Per, det sAger jag er, lag er till vara fGr hela 
vargskocken och stick ej ert hufi-ud i gapet, d& fär ni 
nästa gäng se er om hvar ni m& biira er ball. Korpen 
är en lyckofftgel fOr sig själf, mäster Per, därför ledet 
han i hundra år, men rör icke vid honom, ni får rtA 
i fingrarna. Jag har i mänga herrans år stärkt salig 
biapena prästkragar, och det skall jag säga er, att åt 
som mahtena hafva, mot dem år ej värdt alt 8pj8n& 
Gör som jag och annat filrslAndigt folk, mäster Per, ocfc 
git honom bCft-elen när han ej bör på, men akta er at! 
räkna trädarnB i hans grCna rock. Se pä mig, jag kan 
tala när det behSfs och däremellan hälla min mun, ocb 
det har jag godt af, men sädana hela junkrar som ni 
akta ej stort pä hvad gammalt och klokl folk sfiger till 
der&B eget bästa. 

Dessa sisla ord undfAllo mor Susanna i färUylelsen, 
när hon säg alt förvaltaren ej brydde sig om hennes 
goda råd, utan rusade ästad med sitt folk att befria 
muraren. En strid syntes oundviklig och hade vfil fäga 
allupit med seger för den goda saken, ty mäster Per 
förglömde i sin ifver atl både hofmästaren och bans 
jägare voro väl beväpnade med sidogevär och pistoler. 
Till all lycka visade stg i rälta stunden präslroor BJiU, 
den raska och pr&VAig.»tit«\a,\i'äw»m<Ä«&^^j(ÄBiPM«(t 



HOFMÅSTARSN 265 

(ör sonen ej tilläto henne att blifva en overksam åskådar- 
inna af ett så farligt företag. 

— Per, min egen gosse — sade hon och fattade 
itadigt hans arm, som han förgäfves sökte lösslita — 
?ar stilla och lyd din mor, som du alltid gjort. Gif 
vika för öfvermakten, det förnedrar aldrig en bra karl; 
gå icke, da min redlige gosse, öfver lagens råmärken, 
fastån våldet går; stå fast vid det rätta, så hjälper oss 
Gad allsmäktig i sinom tid . . . 

— Hen att godvilligt tåla ett sådant öfvervåld, nej, 
mor» det kan ej, det får ej ske, ropade Per utom sig. 
Jag har varit i Estland och Liffland och Polen, jag har 
sett icke allenast herrame, utan ock fogdar och halunker 
behandla arbetaren som ett oskäligt djur; men se det 
skaU ej ske här i Finland, mor, så länge vi ha skrifven 
lag och ännu en mans arm att försvara oss med . . . 

— Nej, Per, fortfor Greta, du sliter dig ej lös, 
säger jag dig. Du vill låta nedskjuta dig som en hund . . . 
vill do? Gå då, gå, men jag följer dig; förrän deras 
kolor träffa dig, skola de träffa mig. Gå, du halsstarrige 
pojke, låt döda dig, om du nödvändigt så vill, men du 
har då också dödat din mor . . . 

Per brast i tårar. 

— Vill ni då all jag, som bör ansvara för att rätt 
sker alla här på slollot i min herres frånvaro, skall 
tåla...? Hvad vill ni dä af mig? 

— Jag begär Llutt en liten tids tålamod, sade Greta, 
i det hon förgäfves sökte att behålla den fasta åhörande 
ton, i hvilken hon talat nyss förut. — Var klok, Per, 
▼ar god! Du vot att grefven har gammal vänskap för 
oas alla. Han skull höra oss. Han skall ge Yrjö upp- 
rättelse och som en rättvis herre bestraffa sina tjänares 
Ofverråld . • • 

iSL — Jkk htf. niuMtr, IL 



866 MAJNIKMI SLOTT 

— Det återst&r intet annat, det Sr no för sent, 
svarade förvaltaren suckande, med en blick åt slotts- 
porten, d&r man nu såg hofmSstaren återkomma med 
jägame efter vfilförrättad exekution. 

En af karlame, som följt mäster Per, närmade sig 
och hviskade i hans öra: 

— Säg bara ett ord, och jag krossar den bofvens 
skalle med jämstören, så att han aldrig mer låter prygla 
en hederlig karl. 

— Jag förbjuder dig att röra honom, hviskade Per, 
i sin tur afvärjande. — Låt vara för den gången, Lampi- 
Matts 1 Jag vet du har gammalt groll till småtyranneme 
sedan mäster Adams tid; men låt honom vara, min gubbe; 
vår Herres hand skall göra den saken bättre än do och jag. 

— Det var ändå skada, mumlade Lampi-karlen, 
den samme som mäster Adam fordom lät sätta i kvarn- 
kammaren. — Det hade gjort en människa godt att 
tysta den skurkens stormodiga mun. Men behöfs det 
en annan gång, så räkna på mig. 

Hofmästaren nalkades, ledigt och ogeneradt, med 
det öfverlägsna hånlöjet på de tunna läpparna, och 
hälsade på prästmor, likasom ingenting hade passerat 

— Det fägnar mig att se er så rask, mor Greta, 
sade han. Det skall bli vår nådiga fru grefvinna kärt 
att göra bekantskap med er och med prästgårdens 
ypperliga kalfvar och sommarsmör. Lille grefve Gustaf 
Adolf är en riktig varg, när han slipper i filbunken; 
jag beklagar edra mjölkhyllor, mor Greta, om det roar 
honom att ofta göra besök på prästgården. 

— Vi få då vänta hennes nåd och barnen rätt 
snart? frågade Greta, glad att kpnuna in på andra och 
fredligare ämnen än de nyss föregångna, ty mister Per 
Btod allt ännu med m^iksL \k\\Om TA\tfficamk täda. 



HOFMÄSTAR£N 267 

— Sist i öfvermorgon mot aftonen, svarade hof- 
mistaien med en favorittjenares viktighet och utan att 
bevSrdiga förvaltaren med en blick. — Grefven kan 
ej slita sig lös från Stockholm förrän längre fram pä 
sommaren, men hans näd önskade att grefvinnan och 
alla barnen, grefve Torsten och grefve Gustaf Adolf 
och fröken Ebba, skulle njuta af den vackraste tiden 
här på Majniemi. Hennes nåds hälsa har ej varit rätt 
god på våren, och grefve Torsten är mycket klen för 
sina fjorton år, men när man ser grefve Gustaf Adolf 
och fröken Ebba, skulle ingen tro att han är bara tolf 
och hon tio år, så starka och frodiga se de ut — just 
som edra gödda kalfvar, mor Greta, för att nyttja en 
mera landtlig, än just annars passande liknelse. 

— Men — fortfor hofmästaren afbrytande sig själf, 
i det han helt tvärt och legert vände sig till mäster 
Per — här förspiller jag tiden med en stamtafla öfver 
det grefliga huset och glömmer alldeles att mycket ännu 
är ogjordt, som bör vara färdigt i öfvermorgon. Hvad 
är det jag ser, min bäste förvaltare 1 Arbetarna sysslo- 
löse 8om på en helgdag, nu när alla armar böra vara 
i rörelse! På gården ligga kalk, stenar och stockar; 
min käre vän, jag ber er komma ihåg att hennes nåd 
grefvinnan är van vid den utsöktaste elegans i sin om- 
gifning. Slottsmurarna ännu våta af rappning? Ni borde 
anvindt mera folk, ni hade ju instruktion att strö ut 
guld med båda händerna. Och trappan? Pä min ära 
tror jag ej ni ditsatt stänger af järn, i stället för de 
forna förgyllda mässingsstängema. Hvad skall det betyda, 
min vin? 

— Ni glömmer, herr Nils, sade förvaltaren bistert, 
ni glömmer att de förra ledstängerna förstördes vid 
branden för 8ju år aedan. Och då \^% fXSivxik ^'^y ^^^^ 



268 MAJNIEMI SLOTT 

ni säger, guld att utströ med båda händerna, lät jag 
ditsätta stänger af godt Dannemora järn. 

— Men, min bäste förvaltare, hvartiU, om jag får 
fråga, har ni då användt Majniemis revenyer de två senaste 
åren? Ty det vet ni bäst själf, att hans nåd knappt upp- 
burit så mycket däraf, som värdet af en passabel ridhäst 

— Hvartill ? upprepade mäster Per, nästan morrande 
af harm. — Jo det skall jag säga er, herr Nils Janssen, 
ni som så gärna strör ut er herres guld — med ena 
handen åtminstone. Med grefvens tiUåtelse har jag användt 
godsets revenyer att åter uppodla slottets jord, att upptaga 
de många ödehemmanen, att dika åkrarna, att inrätta en 
skola, att bygga mänskliga boningar åt folk som dittills 
bodde sämre än grefvens sämsta häst; att lindra deras 
bördor, att förse dem med redskap och dragare, att göra 
dem till människor, herr Nils I Jag tänker att grefven, 
som är en god och ädel herre, när han minns sitt 
Majniemi huru det förr såg ut och när han med egna 
ögon ser huru det nu ser ut, skall glömma att fråga 
efter de förgyllda ledstängerna. 

— Ni blir varm, min bästa förvaltare, sade hof- 
mästaren gäckande; drick ett glas vatten och lugna er, 
så fä vi sedan talas vid om de nya förbättringarna. 
Ingenting är fullkomligt här i världen, icke ens er för- 
kärlek för packet här i trakten. Ni har glömt en sak: 
hvem ni är och hvem jag är och hvem som är herre 
på slottet. Ni har alldeles för stora omsorger, min vän; 
jag skall framdeles försöka att lätta er börda. 

Med dessa ord svängde hofmästaren på klacken och 
begaf sig in i slottet, affekterande en vårdslös öfver- 
lägsenhet, som han kopierat efter de fömämm. Mäster 
Per och hans mor kvarblefvo stumma, förvånade öfver 
en tjenares dj&ifiiel all v^\^ %vgl V^tim taUL. 



VAMIUEN BERTELSKÖLD 269 



3. Familjen BertelskOld. 

rrVå dagar fOrgingo under stora tillredelser på Majniemi. 
JL Man måste erkänna att hofmästaren var en man af 
ovanlig energi. Han fördubblades, han tredubblades, han 
▼ar öfverallt. Under hans ögon tvangs hvarje hand att 
arbeta som fyra. Slottet fick på otroligt kort tid ett 
helt nytt utseende. Det gällde också egentligen ytan. 
Än öfversmetades en remna i muren; än skyldes ett 
för&llet ställe med ny målning; alla uppgångar putsades, 
pryddes; alla paradrum kläddes med nya tapeter; i 
rummen utbreddes dyrbara mattor; i trädgården istånd- 
sattes en vattenkonst; gården sirades med rader af unga 
björkar, visserligen afhuggna och dömda att inom få 
dagar se sin späda grönska vissna — men hvad betydde 
väl det? Hofmästaren var en af dem som ansågo ytan 
förmer ån väsendet och ögonblickets glans ej för dyrt 
betalad med en hel framtids förvissning. 

— Det ser bra ut, sade han med en tillfredsställd 
blick på sina hastiga verk. — Mera guld — mera, mera 
i den bottenlösa hvirfveln. Grefvinnan skall bli nöjd, mitt 
verk går framåt 1 — tillade han tyst, med en sällsam 
blandning af löje och dysterhet. 

Master Per var vid ett afskyvärdt lynne. Han morrade 
som en bandhund åt alla som mötte honom. Ju mera 
hofmästarens panna ljusnade, desto mera mulnade för- 
valtarens. — Arma Majniemi I suckade han. 

På tredje dagen om aftonen var allt folket klädt i 
högtidsdräkter, och hela gården och ett godt stycke af 
▼J^es roro beströdda med löf ur sko^^eii o^ \^!^\£L\fiL^x 



270 MAJNISMI fM)TT 

ar drifhoset. Man väntade och väntade. Men koriren 
från Åbo, som en half timme förut skalle förkanna 
grefvinnans ankomst, hördes ej af. Ändtligen kom han 
sent på natten med bad att det var motvind i skär- 
gården och att fartyget från Stockholm ankrat vid Korpo. 
Det var en vanlig sak då och länge därefter, innan man 
änna kände ångkraftens underverk. 

Många af de väntande blefvo modfällda^ Men hof- 
mästaren tog saken från en annan sida. 

— Vi ha ännu en dag, sade han, och den måste 
användas. Mera guld, ännu mera I 

Och från Åbo efterskickades dyrbara vaser med 
blommor och sällsynta växter, som uppställdes långs 
trappor och ingångar; triumfbågar byggdes öfver vägen, 
prydda med draperier och löfverk, och de sex jägame 
fingo sina nya livréer af blå sammet med silfverbroderier 
färdiga. Men ännu en dag blefvo de väntade borta, och 
så äter en dag och åter en dag, för motvindens skull. 
Och allt utströdde hofmästaren »mera guld», och för 
hvarje dag höggos nya björkar och anskaffades nya 
blommor, och för hvarje dag ökades prakten och an- 
stalterna för grefvinnans emottagande. Hofmästaren gick 
sä långt i sitt nit, att pä alla bondstugor i nejden 
rödmålades den gafvel som vette åt landsvägen. Själfva 
gärdesgårdama pryddes med flaggor och långs hela raden 
fortlöpande guirlander af rönnblommor, som spridde en 
tjusande doft. Men vägarna en hel mil från slottet 
stänktes med vatten för dammets skull. 

Ändtligen på sjunde dagen efter hofmästarens ankomst 

inträffade på eftermiddagen en kurir på sin löddriga häst 

och förkunnade att grefvinnan Bertelsköld skulle vara 

här innan aftonen, sedan hon intagit middag i Åbo hos 

yandshöfdingen friVieTte Lot^nVL Q^x^vjJa» 



FAMIUEfL BERTELSKÖLD 271 

Nu kunde man ej laiigte tvifla. Den fyra gånger för- 
gifves inöfvade entusiasm, hvartill hofmästaren dresserat 
dottets underhafvande, togs för femte gången i anspråk. 
Klockan sju på aftonen syntes de grefliga vagnarna, fyra 
till antalet, eskorterade af två förridare och fyra lakejer 
till hSat efteråt Det var en vacker kväll och en lifvande 
anblick. Så långt ögat kunde följa vägens krökningar, 
var allt idel grönska, blommor, löfverk, äreportar, högtids- 
dräkter, svängda hattar och hurrarop. En kejsarinna 
hade ej kunnat emottagas med större landtlig ståt. 

När främsta vagnen, dragen af fyra hvita hästar, 
körde in genom slottets hufvudport, hissades, på gifvet 
tecken, blågula flaggor med Bertelsköldska vapnet på alla 
slottets fem tom, och ett hälft dussin gamla nickhakar, 
uppställda vid stranden, gåfvo salut. Fader Johannes, 
pastorn i församlingen, hade föreslagit att grefvinnan 
skulle mottagas med en fröjdepsalm, men hofmästaren 
hade satt sig däremot, och den vördige pastorn erhöll, 
endast med villkor att vara mycket kort, tillåtelse att 
hälsa slottets herskarinna med ett andeligt välkomsttal. 

Fader Johannes uppfyllde sitt åliggande efter bästa 
förmåga. Det sällsynta hände, att där förekommo endast 
sex eller sju latinska fraser, som hörde till tidens för- 
nämsta vältalighetsblomster, men däremot ett lämpeligt 
antal skriftenes språk. Han liknade grefvinnan vid Sara, 
Abrahams hustru, som drog med sina tjenare in i det 
ttrlofvade landet, och önskade att Rebeckas och Rachels 
välsignelse måtte dugga öfver den nådiga frun och hela 
hennes hus. Han liknade hennes afkomma vid Sarons 
liljor och Kidrons blomster, fiores in horto Domini, 
och önskade att Salomos visdom och Gideons hjältemod 
månde blifva deras timliga arfvedel, men ärones krona 
deras evigB. Han glömde ej heller all \\\uv^ ^\% ^^^i^ 



272 MAJNIEMI SLOTT 

vid dörrvaktaren i Jakobs hos och uttalade visligen det 
hopp att, om det var Gndi täckeligt, skulle här» under 
deras grefliga nåders hägn, regna honung och manna öfver 
dessa Mose barn i deras mödors öken och . . . och . . • 

— Men så sluta då, fader Johannes, sluta då, annars 
gör ni oss alla till judar, hviskade hofmästaren bekymrad, 
i det han ryckte pastorn i kaftanen. — Ser ni icke att 
hennes nåd redan blir otålig? 

I själfva verket röjdes en lätt skymt af otålighet 
i den förnäma grefvinnans vackra ansikte. Hon, för 
hvilken hela denna ståt var tillställd och som hälsades 
med så vältaliga liknelser, tycktes vara ett fruntimmer 
af medellängd, föga öfver tjugufem år, ehuru man vid 
sidan af hennes äldste son måste anse henne för minst < 
trettioett. Hennes drag voro bleka, nästan lidande, ytterst ] 
fina och regelbundna, mycket behagfulla, utan att vara 
egentligt sköna; blå ögon, ljust hår, öppen panna och i 
synnerhet en ovanligt vacker mun med pärlhvita tänder. 
Hon bar en lång reskappa af ljusgrå sammet med goU* 
häk tor och fodrad med dyrbara pälsverk, en försiktigh^ 
som man kunde anse nog långt drifven för denna årstid; ' 
en enkel svart hatt med uppslaget hvitt flor förhfijdi 
ännu mera ansiktets ovanliga blekhet, som likväl llifiiii. 
af en svag rodnad, i det hon afbröt den föriägne kytfaft* 
herdens välönskningar med ett kort: 

— Mycken tack, min gode pastor! 

Därpå vände hon sig, ännu stående på vagnssteget, 
till den talrika skaran af folket, som trängdes kring 
vagnarna, och sade med en röst som var för svag för 
att höras af andra än de nnrma>l slåomlc: 

— Jag tackar er all;«, ^mxIi folk. for er välvilja, och 
hoppas, med Guds hjälp, alt er vurdi;;c pastors önskan 
må g& i fullbordan. 



FAMIUEN BERTKLSKÖtO Si 

Ett fömyadl jubelrop besvarade dessa ord, utan t 
de Ifingre bort stäende visste hTad som var anledningen. 
Men de kringstäende anmärkte all grefvinnan yttrade de 
fft orden, väl ej utan en visa värma och godhet, mon 
likvfil pä ett nedlåtande sätt, aom visade att bon ej fann 




sig SYTinerligt Cfverraskad af alla dessa tillslällni 

hennes skull, ulan tvärtom syntes vara van vid aAdanF 

aom en skyldig uppmärksamhet. 

Medan grefvinnan, sä fort del kunde anses passande, 
«na rom i riottel, Mi ^a^ •'fe 



274 BIAJNIKMI SLOTT 

komnades af mor Greta, fortfor hopen på gården att 
mönstra hennes svit. 

— Hvem &r det långa, magra och mörkletta fnm- 
timret, på hvars arm hennes nåd stöder sig? frågade 
mor Brita en fjäskande kammartjenare bland de nyss 
ankomne. 

— Hennes nåds sällskapsdam, en fattig fröken 
Sinclair, svarade kammartjenaren. 

— Kors, sade Brita, jag trodde hon minst var en 
friherrinna; hon ser lika förnäm ut som hennea nåd 
själf. Och det där andra frontimret i den rutiga ylle- 
kappan, hvem kan hon vara? fortfor Brita, i det hon 
pekade på en flicka af ljust och godsint utseende» men 
nästan för fet att vara så ung. 

— Jungfru Linderoth, frökens guvernant, var det 
korta svaret. 

— Jo jag kunde tro det — inföll Brita med kännare- 
min — det finns inte mera adeligt blod hos den toasan 
än hos mig. Men se där hjälper hon lilla fröken or 
vagnen. Ack gudsigne barnet, en sådan vacker Gnds 
ängel hon är! Och hvad hon är lik sin mamma I Oeh 
han som hoppar ur vagnen med ett enda språng, det Ir 
visst äldsta gref ven, lilla Torsten I Och hvad han bliffit 
stor och präktig! Och hvad han liknar sin pappal 

— Håll då munnen på er, kära vän, snäste kammar- 
tjenaren, och besvära ej deras nåders öron med ert 
dumma prat. För resten skall jag säga er, att det ej 
är grefve Torsten, utan yngre grefven, Gustaf Adolf. 
Jo grefve Torsten skulle visst hoppa ur vagnen på det 
sättet! 

De två barnen, som suttit med guvernanten i andra 

vagnen, förtjenade verkligen, till sitt yttre åtminstone, 

det beröm som mor BiWbl f\<t)%^\. \»V ^^th. '^^^^ssql Ebba 



S78 MAJHIEMl SLOTT 

var moderns afbild, men förskOnsid td hela bamdoi 
friskhet och ett visst dra^ af godhet, som man, oaktadt 
gref\-innana annaxa behagliga drag, förgäfves sökte hos 
hense. Gustaf Adolf Bertelsköld iter var en kärnfrisk, 
slark, eldig, liflig och ostyrig pojke med faderns BTarta 
bAr, si avarl att del nSslan skiftade i bl&ll, inQrka 
spelande ögon, stark och muskulös kroppsbyggnad fOr 
sina fir. Hans första mandat, när han kom nr vagnen, 
var all klappa hAstarna på halaen, afttta ett krokben fGr 
en af kammarljenarne, sä att denne föll nkiftng pi 
g&rden, och därpå fatta sin syster om lifvel och bära 
henne springande opp för den stora trappan, två eller 
tre trappsteg i sender. Allt detta var gjordl inom mindre 
lid än vi berättat det. 

1 Iredje vagnen satt grefve Torsten med sin informator, 
eller kanske rättare guvernör. Tofi^ten Bertelakolda yttre 
var längl ifrån så anslående för äskad amea nyllknii 
blickar, som de Ofriga syskonens. Del var ett blandidl 
tycke af far och mor, ljust hår och bruna Sgon, för 
Öfrigt på engång en viss högdragenhet förenad med ett 
känsligt, nervöst och lidande utseende. Ynglingen, ehnni 
blott fjorton år. säg ul som vore han mycket äldre. 
Han satt insvept i en tjock skinnfodrad kappa, atOdde 
sig, når han nedsteg ur vagnen, pä sin guvemöra axel 
och gick öfver gärden med näsian vacklande steg, ulan 
att hälsa på någon af de kringsläende. Hans ledsagare 
åter, magister Schöuberg, af en gammal, men utarmad 
och afaigkommen adelig ätt, tycktes vara en man af 
omkring fyrtio år, mager, bleklagd och af ett torrt 
ulaeende. 

1 fjärde vagnen sutto fyra kammarjungfrur med 
allehanda saker för nytta och nöje. hvaribland Ivi knfi- 
handar, £röken Ebbaa iK-JouvWwiKi^ii. «o. TB,'es^9j^i 















FAMtUKR bbrtelskOld 977^H 

namn Dick. Etterät följde packvaguar med tillbehör för 
en sommarsejour, diir ingenting som hörde till tidens 
uislokratiska lyx fick umbäras. Askädame tröttnade 
icke att begapa dessa herrligheter, af hvilka mänga voro 
lOr dem ända tiil namnet obekanta. Mesta uppseende! 
Tåckte likväl dvärgen, markattan och papegojorna. Man ^_ 
deres rykte skulle snart fördunklas af en ännu vid^^^ 
naderligare syn. ^H 

— En tooken hien och nätter herre! Hvad heter ^ 
den lilla herm? utropade mor Brita inslällsamt och 
Itrtade sig fram öfver vagnen, för att bättre se markattan. 
som satt där hopkrupen i en rrä med ain galonerad« t^ 
halt p& bnfvudet. ^H 

Bobbo ansåg förmodligen delta som en invit tSI^H 
nännare bekantskap, ly med ett skutt salt hon gränsle ^^ 
Ofver mor Britas nacke och begynte frisera hennes här 
pk den fason, att gumman gallskrikande log till fötter, 
i tanke att hon hade litslcfvande f-n på nacken. Mot ^h 
Snaanna, som varit i Åbo och stärkt aalig bispens kragiT)'^^! 
hade mer ftn engång i aina ^H 
dagar aetl markattor pä j|^^ 
torgel och talade föraktligt .^fl^HP^ 
om ifolk som ej kunde M ,,^ dB^^^BS^ 
skilja människor ifriVn kräk> , måi^^H^^^HB^ 


Därför, när Ulle Dick, dvär- ^ 
gen, ville stiga ur vagnen, 
passade mor Susanna pä, 
log bonom i famnen, strök 
honom aom en katt och sade ; 
— KisB, kisa, hvad han 
har vackra kläder, aj sé ^ 




f 


vacker rock, kiase lilhl 








1^78 MAXNIBM1 SLOTT 

Men Dick fann sig alldeles ej trakterad af sådana 
karesser, spände sina naglar i den bestörta gummans 
kinder och ropade fräsande af vrede: 

— Katt vara du själf och inte jag, sakramentskade 
katta 1 

Skrek mor Brita nyss, så skrek nu mor Susanna 
sju gånger värre. I den allmänna uppståndelsen Ofver 
gummomas missöde hördes hästtraf vid porten, och in 
leddes sex sköna ridhästar, hvar och en med sin jockey, 
samt i spetsen för dem en morian, klädd i grann silfver- 
stickad jacka, men svart som synden. Förskräckelsen 
blef allmän; åt alla sidor skingrades åskådame. Morianen, 
antingen han härmades öfver den a&ky han väckte eller 
var road af att öka den okunniga hopens fruktan, gjorde 
en grym grimas, sträckte ut tungan och visade två rader 
hvita och hvassa tänder. Villervalla, rop och böner mot den 
lede fienden hördes om hvarandra. Mor Susanna hämtade 
sig likväl så mycket, att hon klyftigt uträknade, huruledes 
»djäfvulen väl måste hafva sin hand med, där människor 
blifvit kattor och kattor människor; men, tillade hon 
triumferande, rädd är han ändå för prästs ; han tordes 
ej komma hit förrän den gudsmannens tal var slut» 

Rätta förhållandet var att morianen, som hade det 
svarta namnet Nero, var grefvinnans stallmästare och hade 
i sakta mak kommit efter från Åbo med ridhästarna. 



Morgonen efter sin ankomst till slottet satt grefvinnan 
Bertelsköld i den praktfulla sängkammaren och betraktade 
en herrlig utsikt öfver Majniemi sund, medan kammar- 
jungfrun upplade hennes rika blonda hår med samma 
noggrannhet, som hon skulle ha gjort det nysa före en 
iysande fest i den «v«ik«\nL \i\)ab^^a»9bA»GL. Fi bordet 



PAMIUSrr BERTBLSKÖLD 279 



bradTid grefvinnan stod en silfverbricka med servis af 
kinesiakt porslin, i hvilken man nyss serverat choklad, 
och hennes små fötter, vårdslöst instuckna i guldstickade 
tofflor, hvilade på en sidendyna, lagd framför toiletten, 
likasom vore icke ens den mjuka persiska mattan nog 
fin och varm för den fot som trampade den. Från 
rummet bredvid hördes papegojomas otäcka kuttrande, 
som alldeles förtog ljudet af fågelsången i björkarna 
vid stranden, åfven om dessa vårens bamdomsröster 
kunnat intränga genom rutorna af de omsorgsfullt slutna 
tttnsternai 

Klockan var omkring sju, och naturen strålade i 
hela den daggiga glansen af en skön junimorgon. Det 
var en herrlig utsikt öfver lummiga löfstränder, mellan 
hvilka spegelblanka vikar smögo sig fram likt silfverband 
på en ljusgrön sammetsmatta. Hafvet, det mäktiga, stora, 
som gick i djupa dyningar långt borta i taflans bakgrund, 
hade hitskickat endast sina blidaste döttrar, de smala 
fjärdar och sund, hvilka kärligt omslöto uddar och öar, 
bevuxna med rönnar, björkar och blommande häggar. 

— Skjut bättre undan gardinen, Karin, sade gref- 
vinnan, betagen af den tjusande anblick, som utbredde 
sig Ofver nejden. — Bertelsköld hade rätt, tillade hon 
tankfullt; detta land i allt sitt armod är dock mycket 
skönt, nästan lika skönt som mitt Västergötland. 

— Ers nåd bör ej exponera sig för luftdraget, 
yttrade kammarjungfrun med en favorits beställsamma 
förtrolighet — Du milde himmel, hvad ers nåd i dag 
ser bra ut, ja riktigt förtjusande; jag slår vad att grefven 
skulle såga detsamma. Hvem hade också kunnat tro 
att den infama blåsten på sjön och den kalla finska 
luftan skulle bekomma ers nåd så väl! Förlåt . . . ännu 
don 01» laeken ... så där. Del Unax ^ra^X. m^^%si 



S80 MAJNIKMI SLOTT 

att vara så älskvärd för torna väggarna eller en tråkig 
präst eller några andra tölpar här på bondlandet Ack, 
ers nådl 

— Hvad suckar du åt, toka? 

— Ack, ers nåd, Finland är ändå ett a&kyvärdt 
land, hvarför skulle vi hit? ödemarker och tallskogar, 
ett troll bakom hvarje stubbe, och ett språk sedan, kix, 
kax, kuxl Jag tänker på våra resor i Frankrike och 
Italien. Där kunde man fk smak för att bo på landet 
Hvar man gick, så badade man ordentligt i bloomior 
och vällukter; socker på alla läppar, vid hvarje steg en 
markis, i hvarje buske en vicomte. Han var ändå bra 
söt, den vackra vicomte d'Ayrac i Rouen . . . 

Kammarjungfrun väntade troligen att se sin djärfva 
anspelning besvarad med en lätt rodnad eller ett smålöje, 
men i stället röjdes en hastig blekhet på grefvinnans 
fina kinder. 

— Hvar är Sinclair? frågade hon kort afbrytande. 

— Jag ser henne komma där borta i trädgården. 
Hon går med en bok i handen; hon hvarken hör eller 
ser. Men . . . hon stannar, hon syns bestört Ja verkligen, 
hon ropar på hjälp. Hon slår omkring sig med sin 
eldröda schal . . . hon springer ... det är första gången 
en dödlig sett fröken Sinclair springa I ... Nu stannar 
hon åter. Men hvad går åt henne? Nej se, ers nåd, 
sel Det är för löjligt I 

Och den själfsvåldiga kammartärnan utbrast i ett 
så hjärtligt löje, att grefvinnan mot sin vilja lockades 
till fönstret att se hvad som kunnat ge anledning därtill. 
Hvad hon såg var äfven af det slag som kunnat locka 
allvaret själf att glömma sin värdighet Fröken Sinclair 
stod vid trädgårdsmuren, där hon ej mera hade reträtten 
öppen, och slog t&Tt^\i\«id\. oxc^croi^ %\% t&mL dsn röda 



FAMIUEN BERTELSKÖLD 281 

schalen, för att af värja ett helt dussin kalkoner, hvilka 
med utsträckta halsar och spärrade stjärtar angrepo 
henne; och ju mera hon slog med schalen, desto ur- 
sinnigare blefvo hennes befjädrade fiender. 

— Jag är säker att alltsammans är ett upptåg af 
Gfista, sade grefvinnan både misslynt och skrattande. 
— Spring ned, Karin, och befria fröken; skicka opp 
min vildbasare, om du ser honom. 

Karin gick och kom snart tillbaka med både Gustaf 
Adolf och den befriade fröken, den senare lika högröd 
af harm, som nyss hennes schal. Där blef på stället 
rannsakning. Gustaf Adolf förklarade att han varit i 
stallet och ryktat hästarna med Nero. Därefter hade 
han varit med förvaltaren på åkern och försökt »lära 
sig plöja». Därefter hade han råkat öppna trädgårds- 
porten för kalkonerna . . . 

— Det gjorde grefven med flit, för det att han såg 
mig promenera där, invände fröken hvasst. 

— Ja — sade Gustaf Adolf med en trotsig öppenhet, 
som klädde honom förträffligt — jag tyckte det var synd 
att fröken skulle gå ensam och ville skaffa fröken ett 
passande sällskap. 

Om också modershjärtat var böjdt att advocera 
för den vackre mörkögde förbrytaren med den glada 
frimodiga pannan, så förstod grefvinnan mästerligt att 
dölja det. 

— Det är föga passande för en adelsman att lära 
sina seder i stallet, sade hon strängt, och ännu mindre 
alt gå som en bonde efter plogen. Du har dessutom 
betett dig oskickligt mot fröken Sinclair. Jag vill att 
da ber henne om förlåtelse. 

Gustaf Adolf bet sig i läppen. 

— Jag ber er om förlåtelse, min mor I sade han. 

/A — ^éfé. ber. IlluBtr. Il 



282 MAJNIEMI SLOTT 

— Men jag fordrar att du ber fröken om för 
låtelse. 

Gossen teg ett ögonblick. Därpå sade han fyndigt 

— Nej, min mor, det passar inte en adelsman ai 
göra afbön hos den som kalkonerna gjort illa. Tror n 
att jag är skyldig fröken upprättelse? Ja dä nekar ja| 
ej alls, om hon vill slåss med mig . . . 

Ett knappt märkbart löje röjde att den svaga modem, 
hvars styrka var mera skenbar än verklig, hade möda att 
bibehålla sin stränghet. I detsamma kom äldre brodera, 
grefve Torsten, och hörde utmaningen. 

— Gösta är icke rädd för mer än en fiende, sade 
han, och det är ledsnaden. 

— Du har rätt, sade modem, glad att finna en 
utväg som var mindre förödmjukande för hennes älskling. 
— Tillåt, min bästa fröken, att jag ber er om tillgift i 
stället för min halsstarrige son. Men du, Gösta, du går 
genast upp i ditt rum och blir där till aftonen i arrest 
Det må vara ditt straff för denna gång. 

Den dömde förbrytaren gjorde en stel bugning och 
lydde. Han hade knappt kommit ut ur rummet, innan 
lilla Ebba, som lyssnat vid dörren, flög honom om halsen 
och utropade halfgråtande : 

— Var inte ledsen, Gösta, jag skall vara hela dagen 
hos dig. Jag skall söka fram alla mina dockor åt dig, 
bara du lofvar att inte, som sist, hänga opp dem i 
spjuUbandet. 

— Låt mig vara! sade gossen vresigt. 

Men strax därpå ångrade han sig, och tårarna 
kommo honom i ögonen. 

— Nog skulle du ha roligare därute, sade han. 
Men kom ändå. Du är bra god som bryr dig om mig. 
Aldrig mera gör iag duv^i docJwjit *\Wa.. 



PAMIUBN BSRTELSKÖLD 283 

De båda syskonen gingo att dela arresten. Men inne 
sängkammaren fortfor en rådplfigning mellan grefvinnan, 
lennes sällskapsdam och unge grefve Torsten. 

— Gösta är alltför lätt ledd till oseder, sade modem 
mäktande. Det är skada att han ej har ett bättre 
Mkssande sällskap än betjening och bönder här på 
!ajniemi. 

Fröken Sinclair, ännu echaufferad, nämnde ett ord 
•m den alltför själfiständiga min, som slottets under- 
afvande togo sig. Hon hade just i trädgården med 
^r^usning studerat en ny roman af Scudéry, då hon 
förmodadt blef angripen af . . . och därvid såg hon flera 
f trädgårdsdrängame arbeta på kort afstånd ifrån henne, 
len ingen hade rört en fot, för att komma henne till 
jälp. Ja förvaltaren, som kom öfver gården, hade under- 
ått sig att skratta . . . 

Torsten upptog denna anmärkning på ett sätt som 
ttnade om de aristokratiska grundsatser han tidigt in- 
ipit af sin lärare, kanske till någon del af sin far. 
ajniemi, sade han, har alldeles för länge saknat en 
irre på stället Folket har vant sig att lefva på egen 
md; det måste vänja sig vid den beroende ställning 
m tillkommer det. Han tyckte ej illa om förvaltaren ; det 
g ut att vara en bra karl, men alldeles för egenmäktig, 
»fmistaren hade berättat om en mycket klandervärd 
pstudsighet Sådant borde förekommas en annan gång. 
Grefvinnan betraktade tankfull den sköna utsikten. 
— Låt säga förvaltaren, sade hon vårdslöst, att han 
vidare lär Gösta plöja. Låt säga honom att under- 
oighet, yttre och inre, är hans pligt och hans folks. 
m, Torsten, se hit I Ser du den glimmande blåa randen 
r bortom löftoppama? Det är hafvet, Torsten 1 O hvad 
rheten är akön, när den förstår alt 'vani ixi^^^X 



284 MAJNIEMI SLOTT 

Torsten såg bortåt hafvet Han sentende den inre 
motsägelsen i sin mors ord. Han svarade med ett uttryck 
vida öfver sina år: 

— Men, min mor, är det ej storhetens största pligt 
att vara stor? 

— Jost d&rför, sade grefvinnan, behöfver den ej 
förringa något annat vid sin sida. Ser du, Torsten, delta 
&r det Finland som man målat för oss så ödsligt och 
vildt. Mig förekommer det likv&l på engång så skönt 
och så stort 



4. Fester och faror. 

Carl XI:s kraftfulla, nyktra, allvarliga, nästan tnimpna 
regering hade plötsligen satt en damm för svenska 
adelns öfverdådiga lyx, som strömmade ut öfver alla 
bräddar alltsedan drottning Kristinas tid. Det blef ett 
hastigt slut på alla dessa praktfulla och veckotal långa 
fester, ringränningar, tomerspel, komedier, dueller, ström- 
mar af vin, hjordar af stek, förgyllda statsvagnar, fräsandet 
af siden och klangen af det utströdda silfret öfver hela 
Sveriges rike, Finland icke undantaget Det blef tystare, 
nästan ödsligt i de stolta adelsborgama ; festemas larm 
hade förklingat, bordens dignande öfverflöd hade smultit 
ihop, ståten hade bleknat, silfret hade vandrat genom 
reduktionen in i konungens skattkamrar. Och i stället 
kommo de styfva allongeperukema, de långa predik- 
ningarna, de skarpa räfsterna, det järnhårda duells- 
piakatet, och med d^m «ik nS»& \s\)N\st ^ASi^^^V, \ hvilken 



1 



FESTER OCH FAROR 285 

konungeii personligen föregick med exempel. Men lika- 
som hade mörkrets makter harmats öfver den guds- 
fraktan, det allvar och den stränga sedlighet, som under 
allt detta blef sed och lag, så begynte den farligaste och 
mest förstörande fienden för hela nordens lugn att vid 
samma tid smyga sitt gift i samhällets kärna. Lyxen 
gick bort, och brännvinet kom. 

I de sista åren af den väldige adelstämjarens tid 
var det därför något ovanligt, ja oerhördt, att se den till 
största delen utarmade adeln utveckla en del af sin forna 
prakt, och det skedde då endast i trakter så aflägsna, 
att man trodde sig säker för reduktionsherrames ständigt 
lurande blickar. Om detta var fallet med Majniemi, 
skola vi snart erfara. Det säkra är, att strax efter den 
grefliga familjens ditkomst, sommaren 1695, begynte en 
rad af fester så lysande, så slösande, att de föga syntes 
öfverensstämma hvarken med tidens sed, rikedomens 
fttror eller det landtliga lugn, till hvilket grefvinnan 
Bertelsköld hade dragit sig undan för att vårda sin 
vacklande hälsa. 

Ehuru grefve Bertelsköld hörde till den yngre adeln, 
Kristinas skapelse, så hörde likväl hans grefvinna, född 
Sparre, till de äldsta familjerna och delade deras sympatier 
och deras missnöje med den nuvarande styrelsen. Tyvärr 
bar icke denna sannfärdiga berättelse förvarat namnen 
på alla de högättade och stolte gäster af den kringboende 
gamla adeln, som vid denna tid besökte Majniemi och 
deliogo i dess fester. 

Likväl kan man taga för afgjordt, att där icke 
saknades hvarken Hornarne till Kånkas — af hvilka 
likväl öfverste Evert Gustafsson aflidit 1687 och Finlands 
generalguvernör Henrik Horn, friherre till Marienborg, 
llmnat vårideD 1693 — ej heller den aVoVV^ IrkkÄttvwxi»». 



286 MAJNISMI SLOTT 

pS Lemsjöhoim, Anna .Mari* Croas, tödd grafriiuii titn, 
eller de icke mindre ffim&ina FIciaingmnM tiU 7inaii, 
Bom då hade fiiergfitl tria den Krefliga tQI dra [hhenfi^ 
attcn af sammR namn. D&r nknad«fl TtMt ide luihr 
landshöfdingen t Åbo, friherre Lorentz Crealz lill C 
herre lill Sarfi-elaks, Tjuslerttf oclt del nytt 
Tyko, jämte håna fOmäma friherrinoa, Hedrig 
Stenbock, bvars mor vai en De la Gardie. Ka läkt 
skara af adeln frkn Åbo och trakterna diromknng Hlfii 
dessa sina chefer till Majnienii. 

Sommaren var regnig, kall och ffiga gnusaiD Dr 
luatbarheter i det fria. Dvil var aom förKJOTtU; hm 
gång grefvinnan arrangerat en rSlI glad ful i del fni 
begynte himlen mulna, dSr kom stOrtregn odi bUä, A 
var föratördt, och man fick roa sig mom slottets mitnr. i 
slutet på Juli beslöt hon likväl att Sn hfibirgningeD aat 
en rätt lysande tilletällning och kallade på sin h^fmistm. 



FESTER OCH FAROR 287 

jag kunnat utpressa af förvaltaren. Den karlen har en 
beondransvärd talang att nedgräfva alla godsets inkomster 
i bottenlösa kärr. Emellertid (och härvid bugade sig 
Jansson mycket ödmjukt) behöfs det blott en vink af 
eis nåd, liksom förut . . . 

— För att låna af er, menar ni? inföll grefvinnan 
stolt Min herre, jag kan umbära mina tjenares gracer. 
När jag behöfver ert biträde, skall jag tillsäga därom. 

— Som ers nåd befaller, svarade hofmästaren i 
samma ton som förut, men med en hemlig blixt af såradt 
högmod, och beredde sig att lämna rummet. 

— Vänta, återtog grefvinnan, jag erinrar mig att 
grefven, min man, bör vara här om två veckor. Ni kan 
dårför ännu denna gång tillskjuta kostnaderna; det blir 
knappt några dagars förskott. Huru mycket är jag er 
skyldig? 

— En obetydlighet, ers nåd, som jag ej kan på- 
minna mig, svarade ögontjenaren allt i samma ton. 
— Mitt minne är mycket kort för allt annat än ers 
nåds befallningar. 

— Och det är förmodligen för det att ert minne 
är så kort, som ni hvar gång låtit mig på förhand under- 
skrifva ett kvitto öfver beloppet? Janssen ... om ni 
skalle bedraga mig? 

— Ers nåd, detta misskännande ... 1 Jag går genast 
att för ers nåds ögon sönderrifva dessa olyckliga kvitton, 
som beröfva mig det jag anser dyrbarast på jorden, ers 
nåds förtroende! 

— Det är onödigt, stanna kvar. Tror ni att fyra 
hundra daler silfvermynt förslå till i torsdag för alla 
uppköp i Åbo, — kostymer, musik, fyrverkeri, drufvor, 
kryddor etcetera? 



S8B majnibm) slott 

— Om ers näd tilUter mig alt besOrja t 
med omtanke och hushftllning, boppss jtig kanna 
IrehiinilrB daler . . . 

— Omlankel Hnahållning! afbrOl grefvinnan hlfl 
Jag be g Ar inga tiggaretjcnster af er, min hem. 
kAnner min vilja; hiish&lla ocli spara (Or er rHaä 
icke för min. Till i afton uppsätter ni c 
fMten, och hvad kostnaderna anglir, ae hftr . 




Grefvinnsn gick baati([t tiD ekrifbordet och opp« 
med knappt l&slig etil följande kvitto, som hon Itmni 
bofmSstaren : 

• Jansson har all fordra 4O0 daler i silfver. KvUtei 
Ebba Kristina Uerlelsköld, ffidd Spi 



KKSTER OCH FAROR 289 

Toradagen kom, och för första gången på långe såg 
man den klarnade himlen bebåda en vacker sommardag. 
Klockan yidpass åtta pä morgonen lät hofmästaren anmäla 
sig för att emottaga grefvinnans sista befallningar. 

Han inträdde ljudlöst i kabinettet, hans steg förlorade 
sig på den broderade mattan; hans herskarinna tycktes 
ej blifva honom vane. Hans blickar hvilade obemärkta 
på den behagfolla, ännu ungdomliga gestalten i dess lätta 
morgondräkt. Grefvinnan satt tankfull och fördjupad i 
låsningen af ett nyss ankommet bref. 

Hofmästaren väntade en stund i tystnad, men 
slutligen förlorade han tålamodet, ty minuterna voro 
dyrbara. 

— Jag kommer för att höra om ers nåd har något 
mera att befalla, yttrade han ödmjukt. Ers nåd har 
gjort orätt uti att misstro sin lycka. Dagen blir för- 
tjoaande, och festen skaU äfven blifva det. 

Grefvinnan såg opp — något förtrytsamt kanske, ty 
hon svarade kort och nästan vresigt: 

— Festen blir icke af. Låt kontramandera allt- 
aamman. 

— Era nåd I . . . stammade hofmästaren. 

— Behöfver jag säga er mer än en gång hvad ni 
har att göra? Festen blir icke af. 

— Förlåt mig, ers nåd, det är omöjligt. Allt är 
i ordning. Hans excellens i Åbo och deras nåder på 
Villnäs, Lemsjöholm, Kånkas och andra förnäma gäster 
blefvo bjudna i går på morgonen och skola vara här 
vid middagstiden. Man kan ej mera skicka dem återbud. 

— Gör hur ni vill. Festen blir icke af. 

— Man måste åtminstone ha ett skäl att förebara . . . 

— Behöfver jag redogöra för mina skäl? Sinclair, 
rar god och kom bit Tror ni att del be\i^\ä ä^BSi\^ 



290 MAjmKMI SLOTT 

Fröken Sinclair kom. 

— Jag fruktar att ers nåd ej kan ondyika en 
förklaring, svarade hon förlägen. Dessa Homar och 
Flemingar fordra égard. Deras börd, deras rang . . . 

— Säg dem hvad ni vill. Rår jag för att min man 
är oförnuftig? Hör själf hvad han skrifver: »Politiska 
skäl fordra, min dyra vän, att du denna sommar lefver 
sä rétirée som möjligt Inga féter, ingen luxe, det fir i 
högsta grad risquabelt att visa en 9plendeur, som kunde 
ådraga oss vissa i>ersoners jalousie. Mina soupgoner 
skall jag själf innan kort explicera för dig. Till dess, 
ma trea chére, vore jag dig obligerad, om du ville visa 
attention för mina desseiner*, 

— Om jag vågar säga min tanke — yttrade fröken 
något brydd — så kan herr grefvens mening pas du 
tout vara den att lägga obstacle i vägen för en fete, 
som ers nåd redan annonserat. Det måste alltid blifva 
en question de demain. 

— Hans nåd, inföll hofmästaren, skulle säkert med 
chagrin erfara att personer af den qwdité, som till 
exempel friherre Creutz, skulle mankeras genom att 
kontramandera en gjord invit. 

— Men hvad bör jag göra? fortfor grefvinnan 
misslynt. Min mans önskan är klar, ehuru jag ej kan 
fatta dess orsak. 

— Ers nåd supponerar att brefvét kommit i morgon 
och icke i dag, genmälde Sinclair modigare. 

— Dagen blir herrlig, festen blir skön, inföll hof- 
mästaren i samma ton. — En sådan dag kommer ej åter. 
Man skall erkänna ers nåd för den tongifvande bland 
hela finska adeln. 

Grefvinnan vacklade. Men hon var sin man i hög 
<frad tUlgifven oc\i akwWe ^mvtvo\^\. to.^^^\Ä. ^^^NÄAt^l 



FESTER OCH FAROR 291 

• 

ng att följa hans önskan, därest icke lilla Ebba inkommit 
utom sig af förtjosning öfver sin nya kostym, som hon 
skulle bära vid festen och som föreställde en dryad 
eller skogsnymf. Moderssvagheten tog öfverhand. Efter 
någon tvekan beslöt grefvinnan att festen dock skulle 
iga mm, »men blott för denna gång». 

Sinclair och hofmästaren skyndade hvar åt sitt håll, 
triumferande öfver att ha genomdrifvit sina planer. Då 
imnälde kammarjungfnm förvaltaren. Grefvinnan var 
icke vid lynne att mottaga den bistre unge mannen, som 
oftare visade henne trumpna miner än glada, men lät 
dutligen förmå sig därtill. 

— Hvad vill ni? frågade hon kort. 

Mäster Per var icke buskablyg, när det gällde att 
brottas med själfva björnen, men här kände han sitt 
mod försvinna. Han hade öfverläst en så skön läxa på 
vägen; nu hade han glömt den totalt och brummade 
otydligt något som skulle föreställa en lyckönskan med 
anledning af det vackra vädret. 

— Det är bra, svarade grefvinnan otåligt. Var det 
något mera ni ville säga mig? 

Mäster Per morrade några ord ungefär af den mening 
att årsväxten vore mycket klen och att ängarna borde 
få växa bättre innan de slogos. 

Grefvinnan förlorade tålamodet, som just ej var af 
längsta sorten. 

— nia nog att ni ej har hö, sade hon; det är ert 
feL Mina gäster skola bärga slottsängen i dag. Ar det 
för liten växt, så låt slå de närmaste ängarna och för 
det slagna till slottsängen. Jag vill att det skall se 
ynmigt ut. Majniemi är rikt ; ängarna få ej vara fattiga. 
Adjö med er; gör som jag sagt. 



292 MAJNIKMI SLOTT 

Innan mister Per visste ordet af, var han åter på 
vSg utför slottstrapporna. 

— Du fördömda ^urskallel sade han till sig sjålL 
Hade jag ej så skönt låst öfver huru jag skulle öppna 
grefvinnans Ögon för hela sanningen? Huru håstama 
beta våra fetaste ångar I Huru jågame trampa våra bästa 
åkrar! Huru säden ej matas 1 Huru gråset förtvinar! 
Huru missväxt grinar på alla fält! Huru hungern klappar 
på alla dörrar! Huru öfvermodet förtrycker ossl Hora 
snikenheten prejar ossl Huru lättjefulle, sturske betjenter 
huttia med bonden efter behag! Huru allt förslösas! 
Huru folket knotar! Huru man ljuger! Huru man stjäl! 
Huru Majniemi går till spillo! Huru hela mitt verk 
förstöres! Gode Gud, nej icke mitt verk, utan ditt! 
Beskydda du detta olycksslott, att icke de dagar må vånda 
igen, om hvilka män och gubbar ännu med bäfvan tala! 

Dessa ord framkvällde, otydliga, likt bruset af ett 
aflägset vattenfall, ur förvaltarens breda bröst Men han 
hade icke länge tid att öfverlämna sig åt dessa sorgliga 
tankar. I trapporna var han nära att springas omkull 
af kammartjenarne ; på gården bestormades han från alla 
håll. Där skulle vara hafre, hö och stallrum för hundrade 
hästar, riklig f örplägning för gästemes talrika svit ; flaggor 
på tornen; nya löfsalar; nya triumfbågar; alla slottets 
underhafvande skulle vara på sin post, högtidsklädde, 
väl dresserade, framför allt med glada miner. Alla 
förråder skulle tömmas, alla källrar aflämna sitt innehåll. 
Majniemi skulle visa sig rikt, grefligt, fursteligt, kungligt, 
medan nöden smög i dess kojor och farorna lurade 
bakom bländverket af dess glänsande ståt 

Mäster Per var en enkel och ärlig landtbrukare. Han 
kunde ej fatta huru en så skimrande slöja kunde kastas 
öfver en så hotande tum, ^^xicti\»x^RA\i\3^^^^>x'wx^Nx'^^^^^ 



slJIttkrölet 293 

— Bara grefven kommer, skall allt bli bättre I Grefven 
Ir ädelmodig, grefven är rikl Han skall förstå sitt folks 
betryck! Kanske skall han kasta en tunna guld uti 
nödens gap; och mera än guld: han skall kasta en 
solblick af mänsklighet i detta mörker af tyranni 1 

Men den som ej, likt mäster Per, var invigd i en 
del af slottets mysterier — ty han kände långtifrån 
illa — den tänkte helt säkert gladare tankar i den 
herrliga sommardagens solsken. Där reste sig det stolta 
slottet med sina fem tom öfver den gröna nejden som 
en kungaborg omgifven af hela sitt rike. Majniemis 
siskor sjöngo i lundema; sommaren var så sen, att 
naturen lefde ännu uti vårens efterglans. I sakta vågor 
gungade vikarnas silfver rundt kring stränderna. I 
franamas mörka kronor susade minnet af den tid som 
förgått; i björkamas ljusa lockar vaggades hoppet om 
kommande vårar. Hvad den mänskliga stoltheten någonsin 
förmått att framkalla på Finlands jord, det försökte den 
här; men praktfullare än dess prakt, herrligare än dess 
herrlighet, utbredde naturen sin klara, sin strålande frid 
öfver Majniemis blommande stränder. 



5. Slåtterölet. 

Klockan tolf middagstiden begynte gästeme anlända. 
Där kommo långa rader af den tidens tunga hel- 
täckta vagnar, som behöfde ett spann af fyra hästar för 
att röras ur fläcken. Och vid deras sida galopperade 
Uut och bebagfallt sirlige ryttare i btoVv^göc ^r^^R^Ä.^^>^cw^ 



294 MAJNIEMI SLOTT 

ädlingar, som, än tOl höger, än till vänster om vaguiima, 
läto sina hästar dansa i krämande rörelser med högbnma 
frostande hafynden, för att tillvinna sig en beundrande 
blick frän de sköna ögon, som tittade ut genom vagns- 
fönstren. 

Vägarna voro stänkta med vatten och beströdda med 
björklöf, blandadt med blommor. Längs gärdesgärdama 
hängde, liksom vid grefvinnans ankomst, goirlander af 
smä rönn- och grankvistar, bundna pä snören. Innan 
man vände inät stora inkörsporten, äkte man omkring 
hundrade alnars sträcka genom ett konstgjordt hvalf af 
björk och gran, som spred en angenäm svalka i sommar- 
hettan. Frän alla fem tornen svajade äter de blägula 
fanorna i den genomskinliga luften, och den största fiman 
pä hufvudtomet var prydd med Bertelsköldska vapnet, 
en ryttare i full rustning, pä ena sidan en nedfålld vind- 
brygga, syftande pä Marienburg (vid Wurzburg, där ättens 
stamfader först inträngde öfver slottets vindbrygga), och 
pä andra sidan Fyens vapen, som Gustaf Bertelsköld 
erhöll af konung Carl X rättighet att bära, när han först 
bland alla red öfver Lilla Balt. 

Middagen serverades i stora slottssalen precis klockan 
ett, som var ovanligt sent för lefnadsordningen i Carl Xl:s 
tid, då man vanligen stod upp klockan fyra pä morgnarna, 
åt middag klockan elfva och gick till sängs klockan nio. 
Salen förtjenar en egen beskrifning. Den var sä stor, 
att hundrade gäster — ty vidpass sä många voro de — 
godt fingo rum kring borden, som voro dukade i ett B, 
naturligtvis med nödigt mellanrum, för att inkomma inom 
de båda halfcirklama. Likväl kunde man säga att salens 
höjd var ännu större i proportion, och frän midten af 
^aJret nedhängde en tolfarmad ljuskrona af gediget silfver, 
ett konstrikt oc\i '^^l^^V. ^"^Vi^sX %£tÄXÄ^ vsoa. xssäss. 



siJIttbrölet 295 

trettiåra kriget blifvit plundradt från något tyskt furste- 
slott (hvem vet kanske från en klosterkyrka) och hem- 
fördes bland andra skatter af den äldre Bertelsköld. 
Taket var siradt med en stor mängd afbildningar. Här 
såg man de sju Egyptens landsplågor, Israeliteme i öknen, 
Josoas och Makkabeemes strider med flera uppbyggliga 
taflor ur Gamla testamentet, valda på det sätt att man 
tydligen kunde märka slottsherrens förkärlek för krigiska 
ämnen. Väggarna röjde samma smak i ännu högre grad, 
ty de voro från golf till tak beklädda med kolossala 
oljemålningar, föreställande scener ur trettiåra kriget och 
Carl X:s fälttåg. Stilen röjde en holländsk målares hand, 
och kavallerifäktningar utgjorde hufvudämnet. Här såg 
man, bland annat, Wallensteins anfall mot Stålhandske 
och finname i slaget vid Breitenfeld; öfvergången af 
Lech; Gustaf Adolfs intåg i Munchen; Gustaf Adolfs 
död vid Lutzen; slagen vid Nördlingen och Wittstock; 
slaget vid Warschau med flere ryktbara tilldragelser. 
Senare tillkommen och af en annan hand var en stor 
tafla föreställande öfvergången af Lilla Balt; man såg på 
afstånd konungen segrande landstiga på Fyen, medan 
närmare i förgrunden en ryttareskara med vagnar och 
tross sjönk ned under bristande is, och ofvanför syntes 
ryktets gudinna hållande en svart vapensköld, på hvilken 
lästes i förgylld skrift: 
Gustaous Bertelsköld, comes, obiit 29 Jan, 1658, 
Jacet indomitus victor pro rege sub unda, * 
Vägledd af denna tafla, kunde man lätt på de ufriga 
tafloma, och merendels invid Gustaf Adolfs eller Carl X:s 
sida, särskilja den gamle grefve Bertelskölds resliga 

> Gustaf Bertelsköld, grefve, dog den 29 Jan. 1658. 
^Anhuå och segrande för sin konung, hv\\ai \iQii xm^^x >iV:^\:l. 



S96 MAJNISMI SLOTT 

kåmpagestalt, utdelande sina hugg i det hetaste atrida- 
tumlet Målaren hade naturligtvis icke förklenat den 
tappre grefvens bedrifter; men det måste erkännas, att 
verkligheten erbjöd hans pensel rika ämnen. Likasom 
för att mildra intrycket af dessa blodiga taflor, såg man 
på midten af stora väggen framför ingången en annan 
af fredligare anblick, föreställande drottning Kristina 
utdelande grefvevärdigheten åt en stålklädd krigare, och 
under lästes det likaledes förgyllda datum 20 Oktober 
1650. Mellan de sex fönstema på långsidan sågos för 
öfrigt fem stora porträtter, bland hvilka man vid första 
anblicken igenkände Gustaf Adolf, Kristina och Carl X 
Gustaf. Fjärde taflan, en riddare i full rustning, var 
porträttet af samme den förste grefven Bertelsköld, som 
förherrligats öfverallt af målarens hand, och den femte 
taflan visade den undersköna bilden af hans tidigt hädan- 
gångna grefvinna, med datum af hennes dödsdag den 
24 Juni 1653. Nuvarande grefvens och grefvinnans 
porträtter hade erhållit en anspråkslösare plats i den så 
kallade marmorsalen. 

Det vore förgäfves att söka beskrifva måltidens 
prakt. Vare det nog sagdt, att servisen för alla hundrade 
gästeme var af silfver, med Bertelsköldska vapnet 
stämpladt of\anför ett numera obekant polskt vapen, 
som antydde att denna dyrbarhet, ej mindre än ljus- 
kronan, var ett byte från kriget och hämtadt från något 
eröfradt slott i Polen. Krigens minnen gingo igen; 
man såg numera endast deras glans, man hade glömt 
deras tårar. 

Kaffe var icke okändt, men dracks ännu ej vid 

större tillfällen. I stället serverades efter de många 

stockholmska bakverken och franska konfityrema vid 

slutet af målUden eVV aoW. «vw!is^\. ^\\i '\ wkä. %\L^ 



8LÅTTSRÖLET 297 

^i»B med fötter af elfenben. Grefvinnan, som intagit 
högsätet vid sidan af baron Creutz, uppreste sig strax 
dirpåy gästeme följde exemplet, och måltiden slöts klockan 
tjTB, pft eftermiddagen. 

Nu bjöd hvarje kavaljer sin arm åt en dam, och 
man gick ut att promenera i slottsträdgården. Historien 
har icke antecknat hvad de sade hvarandra, dessa för- 
näma gäster på Majniemi, under promenaden i löfsalamas 
aralka. Månne utsökta artigheter i det halfsvenska, half- 
fransyska språk, som den tiden var i bruk och som 
ännu icke blifvit rensadt genom konungars föredömen 
eller skaldemes nit för det nordiska modersmålet? Väl 
inOjligtf ty bland sällskapet funnos herrar och damer af 
en äldre skola, som personligen hämtat sin bildning i 
närheten af »det stora seklets» glänsande medelpunkt, 
honom, till hvilken man såg upp som till en sol och en 
afgod, all fullkomlighets mönster, all bildnings orakel, 
den mäktige, omättlige, lysande halfguden Ludvig XIV. 
Men dessa äldre voro på väg att utträngas af ett yngre 
släkte, som uppvuxit under Carl XI:s barska allvar, 
antingen i Stockholm eller hemma på deras slott, emedan 
likedomen ej mera förslog till slösande resor utrikes. 
Och dessa yngre hade af sin tids förGning endast fraserna 
i behåll ; bakom dem dolde sig icke sällan landtjunkarens 
årliga råhet eller soldatens plumpa näfrättsidéer. 

Men jag tycker mig se dem ännu, såsom Dahlberg 
aftecknar dem i sitt dåvarande Suecia hodierna på 1695 
&r8 planscher — desse herrar i skor, silkesstrumpor och 
kortbyxor, i sina långa rockar, som visade alla ryggens 
krökningar, med de långa knappraderna, de oformliga 
nedhängande uppslagen, den fina hvita spetshalsduken 
och den vidunderligt yfviga allongeperuken kring ett 
af mjölk och bär — och deaaa iW^n^ ^^tcl^^ \ 
m — />*. A^. UluBtr. TT. 



298 BfAJNIKMI SLOTT 

sina urringade, kortlifvade, snäfva, men mycket länga 
klädningar med deras många garneringar, med den korta 
mantiljen, som man återsett i nittonde seklet, med de 
bara armarna, den koketta solfjädern och den ovanligt 
höga hufvudbonaden å la Maintenon — nej, icke den 
allraheligaste Maintenon, bevars för det — utan kan- 
hända . . • 

m 

Slottets båda hofvudfasader lågo mot norr och söder. 
Mot norr voro inkörsporten, borggärden och stora npp- 
gången. Södra fasaden åter vette mot trädgården, öfrer 
hvars klippta häckar man från slottsfönstema hade den 
skönaste utsikt öfver ha&viken. På östra sidan lågo de 
vidsträckta uthusen, där vi i början af denna berättelse 
voro med om byket, medan den vidsträckta parken 
utbredde sig i väster om slottet och på denna sida stod 
i förbindelse med trädgården genom en bro, som förde 
öfver en konstgjord damm. 

För att beskrifva Majniemis trädgård, skulle fordras 
mycket detaljerade insikter i den tidens hortikultur, på 
h vilken otroliga kostnader nedlades och för h vilken man 
enkom förskref de skickligaste holländske trädgårds- 
mästare. Vår tids smak skulle kanske finna mycket 
bizarrt, som den tiden ansågs vara höjden af elegans; 
våra enklare känslor skulle kanske uppröras vid anblicken 
af det våld, eller rättare den list, med hvilken man 
inpressade naturens täcka oregelbundenhet i snörråta 
matematiska figurer, som på ögat göra ett enformigt, 
nästan ängsligt intryck. Men i trädgårdsskötseln som 
konst hade man den tiden gått långt, kanske längre fin 
nutiden, emedan man då uppoffrade summor, som na 
ÄkuiJe synas fabe\akl\g|e^ v^ ^^V\». tä\^^ ^^^fi^XAÄs^ WiJbrit 



blAttkrölet 'S99 

I Itolland, elt mod t Frankrike, en lyx i England, 
en passion t Tyskland, och som i alla des§a länder drefa 
framåt Ull sina yllersla möjligheler, ja stundom (ill 
TJdunderligheC, och som den praktlyslna svenska och 
Sn&ka adeln, kanske mera af härmn ingabegär, än af 
¥erkljg böjelse, tillegnade sig. Ty vid sidan af sydligare 
iintlers yppiga regetation måste dessa nordiska anlägg- 
ningar synas bleka; den saftiga grönskan felades, det 
farma luftperspeklivel öfver blommornaa glödande färger 
saknades. Men i samma män som naturen bär uppe 
ej förmådde uthärda en täflan med den sydländska i 
nkedom, i samma män ansträngde konsten bär alla 
sina resurser att fylla dessa luckor, att d6lja denna 
underlägsenhet. 

Majniemis trädgård blef sannolikt öfvertrSSad af 
mången annan den tiden i Sverige, om också ej i Fin- 
land. Och likväl kunde den i konst och måhända i prakt I 
(IQa med månget kungligt lustslott i nittonde seklet. 
I åtta stora snörräla fyrkanter, hvardera omgifven af 
klippta acacie- eller rosenhäckar, utbredde den eig lik 
m sammetsmjuk matta nedanför alottsfönstema. Hvarje 
tvarter var konstrikt arbetadt i rococostil med blomster- 
nbatter, dyrbara tulpaner, krökta, ytterst smala sand- 
gångar och ett fint utländskt grässlag, som lät forma sig 
ftfter behag i fantastiska schatteringar. 1 medelpunkten 
tf hvarje kvarter stod dessutom en marmorstaty på ain 
piedestal; Jupiter, Juno, Mars, Venus, Apollo, Minerva, 
iklerkiirius och Ceres hade sålunda hvar och en för sig 
Slit lilla rike af blommor och grönska. I hvardera af 
de fyra yttersta hörnen, som bildades af de åtta kvarteren 
sedda såsom en enda fyrkant, var en glänsande spring- 
brunn, där en plaskande triton sprutade sin klara stråle 
J^en i medelpunkten at lråd%^ä«^ ^vc uiv 



800 MAJNIRMI SLOTT 

cirkelrand damm, viåpnsB tio alnar i diameter, utihvars 
midt en förfiLrlig drake med tre hofvuden ur hvardera 
af de tre gai>en uppkastade en bred yattenatråle, aåluida 
att de tre strålama korsade hvarandra och bildade ett i 
solen glimmande B. 

När man tröttnat vid anblicken af blonmioma och 
springbronnama, behöfde man ej gå långt, innan man 
fann svalka i en stor sexarmad stjärna af humle, som 
klängde sig uppför sina spjälor af trävirke, samman- 
böjda upptill, så att de bildade behagfulla båghvalf, dår 
vandraren fann täcka bänkar att hvila uppå. Medel- 
punkten af denna stjärna bildade en rund doftande 
humlesal, i hvars midt stod ett bord af marmor och en 
täck staty af Hebe, öfver hvars hufvud dagern föll, 
mildrad af grönskan, genom det luftiga löfhvalfvet 

De äldre bland sällskapet hvilade här några ögon- 
blick, medan de yngre spridde sig långs stranden, där 
fem eller sex lätta båtar voro i beredskap för en utfart på 
sjön. Kavaljereme rodde, damerna bortfläktade myggorna 
med sina solfjädrar, och så gjorde man en tur kring 
holmen, där Svarta Janes koja ännu kvarstod förfallen 
och obebodd som en ruin från forna dagar. Minnet af 
den till döden dömda häxan hade rotat sig i folktron; 
stället betraktades med vidskeplig fasa, och ingen hade 
kunnat förmås att bosätta sig i det illa beryktade boset 
Båtsällskapet reste också hastigt förbi, med den skämtande 
anmärkning att Majniemis skatter voro här begrafna. 
Ljudet af en flöjt for smekande öfver den blanka vatten- 
ytan, ungdom och kärlek gungade bort i båtarna, de 
vackra fröknarna böjde sig öfver båtkanten, och när de 
sågo sina kinder rodna i vattenspegeln, doppade de sina 
/ivita händer i valtn^l och stänkte lekfullt några droppar 



slJLttirölst 801 

på roddaroe, som hotade att tiU straff sätta dem i land 
på den misstänkta holmen. 

Länge fick färden ej dröja ändå, ty nu gafs signal 
att höbärgningen tog sin början på slottsängen. Mäster 
Per stod där och bmmmade att daggen begynte falla 
på det utbredda höet, som var så dyrbart i nuvarande 
missväxtår, men hans mulna panna ljusnade, när den 
lilla guvernanten Linderoth, åtföljd af Ebba klädd till 
herdinna, hoppade fram öfver ängen och brådskade att 
få rä&or åt fröknarna. Mäster Per var besegrad; det 
begärda hämtades fram, väl trettio fina, lätta, blåmålade 
räfiM>r, enkom gjorda för händer som voro vana att 
behandla arbetet som en lek. Alla de äldre togo plats 
på gräsbänkar och ditflyttade soffor, men alla de unga 
grepo hurtigt till arbetet. Det blef ett stoj och ett ras 
och ett skämt, så att Majniemis stränder genljödo däraf. 
Bland de fina damerna voro somliga mycket ovana och 
betedde sig befängdt roligt vid räfsningen, somliga åter 
Toro uppvuxna på landet och hade mer än engång hållit 
i råfsan förut Men goda makter, hvilket arbete här blef I 
Mäster Per, hvars praktiska sinne alltid tänkte främst 
på det nyttiga, hade blott ett ögonblick låtit besticka sig 
med den täcka anblicken af dessa hulda räfserskor på 
den gröna ängen. Snart såg han med en landtbrukares 
förtviflan, huru höet, som hoprafsades af några, åter 
kringkastades af de öfriga, som öfverdådigt hoppade midt 
i stackarna eller skuffade hvarandra omkull däri, medan 
somliga togo famnen full och kastade öfver de andra. 
Värst bland alla var den unge Gustaf Adolf; han for 
öfver ängen grasserande och förstörande som Attila, 
hunnemes konung, ty växte där också gräs i hans spår, 
så växte åtminstone intet hö för ladugården. De andre 
adlige Junkrame låtsade hvad de kund^ ^.VV \^Vt^ V^^\. 



SOS MAJNIRMI SLOTT 

på slädarna, hvari det kördes till ladorna, men tappade 
därvid hälften omkring. Olyckliga voro i denna stund i 
allongeperukema; ingen frisör i Åbo eller Stockholm I: 
skulle utan den djupaste grämelse ha kunnat betrakta '= 
dessa stolta aristokratiska mästerverk af deras babyloniska 
byggnadskonst. Nedplattade, förstörda, fulla med höstiån 
och damm, blefvo de arma perukerna slutiigen hängda på 
trädens kvistar, en lekboll för de ostyriga aftonvindania. 
Där gick allt litet vildt och icke alldeles förnämt till på 
slottsängen vid Majniemi; de gamla skakade missnöjda 
sina hufvuden med deras långa orubbade peruklockar; 
men hvad kunde de göra, sederna hade en smula för 
vildats sedan deras ungdom, och de fingo nöja sig med 
att snaska de delikata hjortron och körsbär, som ymnigt 
kringbjödos af kammartjenare, klädde till herdar och 
skogsrån. 

Emellertid begynte solen småningom sänka sig i 
väster bakom parkens ekar och björkar, de improviserade 
arbetame begynte att tröttna, och de verklige fingo utföra 
resten. Då hördes trumpetstötar från parken, och fram 
redo tvenne ryttare, den ene kolsvart från hufvud till 
fot på en svart häst och den andre likaså snöhvit på 
en hvit häst, förkunnande under fan^er, att om det 
högvälboma sällskapet ville stiga upp till Floras borg, så 
ville prins Vintersnö och prins Höstnatt med sina tjenaif 
våga en dust till gästemes ära. Sällskapet lät ej säga flf 
detta två gånger och satte sig genast i rörelse till parkeo. 

Floras borg var en tämligen hög kulle midt i pariKo, 
och på dess topp var ett lusthus, från hvilket man hade en 
ntomordentligt glänsande utsikt öfver sjön, parken, trid- 
gården och de långa raderna af drifhus, hvilkas fönster 
glimmade som gu\d \ ^qtv&qIqu. Gästeme mottogos Ur 
af fröken Sinckit \ Aä^^^^ ^^Vst^vsissLVÄsGw^wa.^b»». 



SLÅTTERÖLET BOS 



^Br;^ rickle &1 hvar och en, i den ordning de kommo, en 
uUQkt bukeli af rara blommor, förklarande ein tackaamhel 
för det all gbteme arbetat i hennes rike. Nedanför 
knllen på Oatra sidan var en sandad plan, som atrSckle 
sig till randen af dammen, och här voro anatailer till en 
ringränning; turkhufvuden af papp, ringar och Haddrande 

■ ilofvor, faslbundna med snören. 

Sä snart gästerne intagit sina platser, inredo fr&n 
olika sidor prins Höstnatt, Stföljd af fem andra ryttare 
lika becksvarla som han, och prins Vintersnö, ätföljd af ■ 
tern ryttare lika snChvita som han. De tvä parliemKl 
salnterade gäslernei trumpeterna smattrade, och nng--^ 
Tinningen begynte. Det gällde nu att med spetsen af 
CD tre alnar l&ng lans, under stark ridt kring nindeln, än 
uppfAnga en sväfvande ring, än nedstöta elt grimaserande 
lurklmfvud, än. genomborra en stackars förskrämd duf va, 
som förgäfves sökte att undfly sin fara. Svarta prinsen 
och hans folk visade sig häruli märkbart öfverlägsna 
hvita prinsen och hans fotk. I säkert öga, vig hand och 
skicklighet att manövrera sin häst var prins flöstnatt 
oöfverträffelig; ban hade tagit sex ringar, lika m&nga 
turkar och fyra diifvor, innan ännu prins Vinteranö 
förmatt taga en af bvardera. Också hälsades han af 
åsk&darnee lilliga bifall, och p& gifvel tecken nedkastade 
Flora sin blomslerstaf p& banan, hvarpå läHingen upp~ 
hörde, prins HOstnall förklarades för segrare och erhöll 
af lilla Ebba, smyckad som feernas drottning, det första 
priset, bestAende i en jagtväska knuten af silke och 
ffUd med franska karameller, det senare hennes egen 
nitpGnning, hvaröfver hon ej var litet stolt. 

Nö serverades mjöd, man hvilade nAgra ögonblick, 
oi:h därpä begynte den andra och allvarsammare delen 

I åf hkea, en reminiacena frän Eotdom, KQia ^^ bV^tttsiUb- 



804 majhumi slott 

stämde med tidens krigiska lymie — denna tid då de 
karoliner vuzo opp, som få år därefter skalle med sitt 
rykte uppfylla hela Europa. Det var likväl den ej obe- 
tydliga skillnad mellan dessa lekar och forntidens, att de 
verklige riddame sutto här som åskådare, medan striden 
utfördes af deras tjenare och personer af lägre stånd. 

Gustaf Adolf, som med brinnande liflighet följt* 
täflingens gång, smög sig under tiden till prins Vinter- 
snö och hviskade honom i örat: 

— Stå på dig, mäster Per, låt se att da är rask 
och kastar den elake Janssen i backen. Akta dig för 
Nero, han har den vigaste hästen: låt ej honom stöta 
dig från sidan, han är stark som en varg. Var ej rädd, 
Per; är han en varg, så är du en björn; laga att dn 
drifver dem bådla i dammen, ja gör det Per, så tycker 
jag om dig. 

Prins Vintersnö svarade icke, han nickade bara godt 
och spände på sig sin stormhufva och sitt läderkyller. 

Alla kämpame väpnade sig nu på samma sätt som 
den hvite prinsen med stormhufvor och läderkyller. När 
det var gjordt, gafs signal att börja leken ånyo. 

Banan var för trång, för att tillåta alla på en gång 
deltaga i striden. Man hade därför öfverenakommit att 
kämparne skulle mötas parvis, en hvit och en svart i 
sender, sålunda att de först uppställdes bredvid hvar- 
andra ; därpå red den ene åt höger, den andre åt vänster, 
tills de möttes på motsatta sidan af banan, hvarigenom 
deras hästar finge ett lagom anlopp, för att kuima drabba 
tillsamman med fart och kraft Meningen var nämligen 
att motståndarne skulle med sina lansar af asp ^ försöka 

^ Lansarna gjordes vid sådana tillfällen af ett skört 
träslag, på del att de atvjW^ YiTOVÄ^^Tsv^VJSAÄOibl^fve så häftig, 
att den som träffadea d««ai\xmda \\^^«Äw^^>a\\^^^\öaa^ 



slItterÖlet 

tUVta hvanmdra af hästen. Men emedan anloppel ehedde 
i en halfcirkel, hände sig att ryttarne genom cenlrifugal- 
knften svftngdes utåt och Ifitl blefvo osäkre i sadeln, 
hvilkel åter fordrade stor berfikning och skicklighet, täi 
att ej inverks på stridens ulgfing. 




Pöljden ble( ockaS den, att den förste bvite och 
f&nle Bvarte ej föratodo att undvika denna fara, 
n&r de drabbade hop, utan tumlade b&da på en gång 
af histryggen och föUo i sanden, till åskidaraes atora 
tSii aste/ee. Sanden var mjuk, b&d& u^^a\«i<:i o^ 



i»aÄ»ä*^^ 



306 MAJNISin SLOTT 

men höljde af damm och aftridde harmane åt sidan 
med utmanande åtbörder. 

Båda anförame begagnade denna otur för att hviska 
en varning i örat på de kampar, som härnäst vågade 
sig fram. Anloppet skedde nu med större försikti^et 
och stöten blef mera åhörande. Den hvite föll, den svarte 
höll sig hurtigt i sadeln och hälsades af åskådames 
bifallsrop som segervinnare. 

Båda partierna, och på samma gång åskådame, 
begynts att värmas af striden. Man hörde hotelser, 
tillrop och uppmaningar; där uppe på Floras borg höUo 
herrame vad för det ena eller andra partiet, och damerna 
kastade stundom blommor, stundom konfokter ned till 
de stridande. 

Uppmuntradt häraf, red tredje paret ut, på engång 
varsamt och raskt, men den hvite var för häftig, hans 
lans brast af; den svarte svängde genast åt sidan 
och kastade sin motståndare med en hastig stöt under 
högra axeln ur sadeln. Ånyo voro de hvite besegrade, 
ånyo höjdes ett högt jubelrop från de svartes vänner på 
Floras borg. 

Fjärde parets sammandrabbning blef oa^ord, lika- 
som första parets. Efter ett alltför lifligt anlopp föllo 
båda af hästryggen, och den hvite vrickade därvid så 
illa sin fot, att han måste bortledas från stridsplatsen. 

Nu återstodo af de hvite endast två, men emedan 
två af de svarte segrat och hade rättighet att ånyo för- 
söka sin lycka, voro de inalles fyra. I samma proportion 
stego vaden på Floras borg, så att man höll fyra på de 
svartes lycka mot två på de hvites. Hvad som ännn 
uppehöll de hvites mod, var att deras ypperste kämpar 
ännu icke pröfval sm Vjcke^. !&%iv äfven de svarte hade 
sparat sina bäste ti\\ «\%\.. 




Pnns Vintersnö skickade nu sin ende ftlerstående 
kämpe i etriden, och Gustaf Adolf, Bom afgjordt tagit 
parti (Cr de hvite, kunde ej låla bli att ropa: 

— Sl& pä dig, Lampi-Matts, stft p& dig aom va ^^| 
karl och e1& de svarle i backen I . . . ^^M 

Den hvile tycktes taga unge gretven på orden, t ^^ 
(v& anlopp & rad fällde han tvä af de svarte till marken 
— desamme som förut hade besegrat hvar sin mot- 
stiVndare af de hvile. Glädjerop och sk)-mford hördes 
om hvarandra bland äskfidarne. De bvitea aktier hade 
stigit; de voro nu jämnstarke med sina motståndare, 
två mot tvä. 

Prina Vintersnö fann likväl rfldligt alt låta sin ende 
kvarblifne kämpe hvila elt ögonblick och sporrade sjUlf 
sin häst mot en af de avarle. Redan vid första anloppet 
märkte han att hans motståndare var honom jämngod, 
om icke Öfverlägsen i skicklighet alt manövrera sin häst. 
I det de möttes, hukade den svarte sig ned, undvek 
prinsens välmåttade lans och gaf honom, i del han 
svängde hästen, en så slsrk slöt frän sidan mot storm- 
hiifvan, att prinsen ofelbart störtat af häften, om icke 
remmarna brustit och storrahufvan fallit af. Hela säll- 
skapet igenkände nu i prins Vinlersnö mäster Per, som 
röd af harm och blygsel upptog sin jämhufva, för att ^^ 
börja leken om igen. ^^| 

— Svarta hund — mumlade han för sig själl — ^^M 
den bär gången skall du ej undkomma mig! ^H 

Signalen gafs, ryttarne stötte tillsamman, men åter 
lelade mäster Pers lans, ty den svarte hade, med endast 
högra fölen i stigbygeln, kastat sig hängande ned långs 
hSstens högra sida och mattade dfirltrAn en ny försåtlig 
stöt, men som endast träffade hans motståndare t bec^i. 
^^ioM Vintersnö töratod sig icke pii &kdu\\. %V%,mV, vt^uqg^^^— 



808 MAJNIIMI SLOTT 

om, grep sin fiendes häst med Tinstrm handen i tygeh 
och gaf därpå med högra armen den hängande stöt 
pä stöt, under det att hästarna stegrade sig» tills den 
svarte slutligen nödgades släppa sitt tag och föll tungt 
Ull marken. Därvid afrycktes stålgallret, och under 
hufvan grinade af smärta morianen Neros korpsvarta 
ansikte. 

Nu återstod prins Höstnatt ensam mot de två hvite. 
Men snart nog blef jämnvikten återställd, ty redan i 
första anloppet fällde han en af de hvite till marken. 
Det var Lampi-Matts, som gick miste om sin efter- 
längtade hämnd. Han var för het, han stötte miste och 
stupade i samma stund för den svarte prinsens kraftiga 
anfall. 

Voro så endast de båda anförame kvar på platsen. 
Allas blickar riktades på dem; båda hade redan visat 
prof på både styrka och skicklighet. Vaden på kallen 
jämnades; ingen kunde med någon visshet förutsäga 
utgången. Man anmärkte endast att den hvite prinsen 
var tröttare, emedan han nyss förut bestått en hårdare 
dust. Däremot trodde man sig märka att hans häst var 
starkare och vigare, än hans svarte motståndares. 

Kämparne redo långsamt till sina platser och hälsade 
hvarandra på riddaresed. Man kunde ej se genom stål- 
gallren huru fientligt de mätte hvarandra med blickarna, 
ehuru allt skulle vara endast ett skämt 

Trumpeten smattrade, hästarna kände sporren och 
gcnomflögo i en blink hvar sin motsatta halfcirkel. När 
de möttes, splittrades båda prinsames lansar, och båda 
r^ttarne vacklade af stöten, men blott för ett ögonblick. 
Båda sutto de kvar i sadeln, och en storm af hand- 
klappningar och bifallsrop röjde tydligt åskådames nöje 
och beundran ötvet dennÄ. N^ieVt^ x^nNjkl^^. 



slAtterölet 309 

Ryltarne vände om till sina platser, och trumpeten 
smattrade ånyo. Andra anloppet höll på att gå olyckligt 
för svarte prinsen. Hans häst snafvade, och det skulle 
?arit en lätt sak för den hvite att nedstöta honom från 
sidan, men han gjorde det ej. Han vände lugnt om» 
under åskAdames högljudda bifall, och man begynte för 
tredje gången. 

Den svarte syntes ej förstå sig på ädelmod, han. 
När de möttes, splittrades hvite prinsens lans för andra 
gången, men den svarte hade med flit gjort en lättare 
stöt och behöll sitt vapen. Nu var han ej sen att 
begagna det; en våldsam stöt kastade den hvite prinsen 
oförberedd ur sadeln, men han föll icke, han blef en 
sekund hängande i stigbygeln och lyckades, emedan han 
fasthöll tygeln, att svinga sig upp igen. Utan vapen red 
han i raseri mot den svarte, hvars häst stegrade sig, 
gick bakåt, söndertrampade staketet och nära nog hade 
kastat sin ryttare i dammen. Men den svarte förlorade ej 
fattningen. I det afgörande ögonblicket, just vid randen 
af dammen, hann han nätt och jämnt lyfta sin lans och 
måtta en stöt mot den hvites ansikte. Det skedde så 
våldsamt, att näsa och mun frustade i blod och den hvite 
prinsen hufvudstupa störtade af hästen och ned i dammen. 

Ett rop af förskräckelse hördes från damerna på 
kallen. Men faran var likväl ej så stor, ty de besegrade 
hvite skyndade genast Ull och uppdrogo ur vattnet sin 
afsvimmade anförare, som återfördes till slottet för att 
erhålla nödig vård. De svarte hade nu segrat; deras 
anförare, prins Höstnatt, red fram till Floras borg och 
mottog det utfästade priset, ett vackert jagthom af 
förgylldt silfver. 

Sådan var denna något vilda lek, som lätt kunnat 
£å en sorglig utgång, men som icke vax m^taVVt^i^xv^ 



dlO MAJNinn SLOTT 

ån mången tnnan yapenOfning i Cari XI» tid, dår 
mer ån engång blod flöt och halsar brötos och refben 
knåcktes på skåmt i de blifvande karolinemes bistra 
lekar. Få ögonblick dårefter hade sållskapet på koUen 
för nya nöjen glömt de nyss föregående. Sommarnattens 
låtta skymning bröt in, och i dess skuggor lyste mot 
den lått omtöcknade natthimmelen ett briljant fyrverkeri 
i solar, stjåmor och blandande raketer. Det var ett 
lysande lif på Majniemi vid den tiden. Rnndtomkrmg 
förplågades folket, den talrika fråmmande be^'eningen 
rumlade muntert om i slottets Ifigre våningar, och 
vål hundrade hastar utspillde hafran ur de öfverfyllda 
krabborna. 



6. En objuden gäst 

Just medan fyrverkeriet brann som herrligast i Majniemi 
park, och dess raketer, stigande högt öfver trådens 
toppar, plöjde sina eldstrimmor i den bleka natthimmelen, 
galopperade tvenne ryttare på stora landsvågen som ledde 
från Åbo. Komne till hågnaden vid slottsparken, veko de 
af till höger på en sidovåg och stego af vid en bakpori, 
genom hvilken man kunde komma in Ull parken. Här 
mottog den ene ryttaren hästarna under sin vård, medan 
den andre hastigt försvann bland parkens skuggor. 

Om en stund syntes han åter närmare Floras borg 
och stannade där några ögonblick lutad mot ett tråd, 
med korslagda armax b^\x«.\L\As\d^ f^^erkeriet En mörk 
kappa skyddade Yionom moV Ti"ÄXJöc^ÄSi ^5i«äa.\j^3^ÄöA 



EN OBJUDEN GÄST dll 

)I af hans ansikte. Brokiga gestalter, herdar och fauner 
&n dagens fest, sYärmade kring honom i eldskenet. 
rån kullen ljöd en glädUg musik, och så långt man 
inde se, yar parken uppfylld af skåmt och sång, af 
unterhet och Ofrerdåd. Där hade, utom slottets egne, 
mlats flera hundrade åskådare från närmaste bygd, 
(h för att ej låta musiken gå obegagnad, svängde sig 
I här, än där en yster skara af dansande grupper i 
{ångraset mellan träden. 

Den nykomne syntes föga vid lynne att dela nattens 
nnterhet och gjorde min att gå vidare, då han oför- 
odadt antastades af en bland slottets jägare, kring 
rars gröna jacka hängde kvarlefvor af säf, som utvisade 
t han i dagens nöjen spelat rollen af någon sorts 
ögud. Den lustige jägaren hade tagit något för mycket 
1 bästa och ansåg förmodligen den vid trädet stående 
ste mannen för en af de förnäme gästemes betjening, 
»m åter fått för litet af välfägnaden. Jägaren trodde 
Lrför slottets heder fordra att han vid tillfället ^orde 

I honneurs som värd. Han grep den främmande i 
nidran, svängde honom ett hvarf omkring och gnolade 
i en gammal visa: 

Skam åt den bäck, där ryttarens häst 
stupar af törst vid dess lopp I 
Skam åt den värd, som låter sin gäst 
nykter se solen gå opp I 

— Beså, inga invändningar, min bästa Merkurius, 
ler Dromedarius, eller hvad d-n du har spelt för en 

II i dag I utropade den honette värden på slottets 
ignar, i det han förgäfves sökte draga den mantelhöljde 
Il dystre mannen med sig. — Är icke jag Neptunus 
'er Necken eller Böfvelen från \ da% \S\ \ m^x^xv^ 



313 MAJNIKMI fa:X)TT 

Och ser da, min lille bror, efter jag hör till det yftta, 
flå har jag arbetat i mitt element. — F-n sådan korforste 
vi ha till hofmästarel De inbillade sig därinne att det 
spanska vinet var bara för de förnämas mannar, men 
så sant jag här står — förlåt, lilla bror, jag står inte, jag 
seglar, jag simmar som en fisk — så lät Nils Janssen 
hämta åt oss det sista ankaret ar denna osla slotts- 
källare, där själfva råttorna hädanefter få dö af törst, 
ty ser da, min hjärtans gallo yän, Nils Janssen är Tår 
grefve, och gamla herm därborta i Stockholm — måtte 
han florera som en enrisbaske på torra stenbacken, 
damm kein Feindschaft nicht, sa' jaden åt jesaiten. 
Vete hin hvad som blir att äta eller dricka i morgon, 
det får Nils Janssen sörja för, han har gald som nötter 
i hasselskogen; men grefven, ser da, han är så fattig 
som en bajersk mank i en svensk sakristia. Lita på 
det, bror lille, rättna är det slut med grefven, kapitalt, 
exflinkt, hemnter putzwech. 

J^aren försökte att vid dessa ord sänka sin röst 
till en hviskning, likasom berättade han en märkvärdig 
hemlighet, och fortsatte sina försök att draga den förmente 
kamraten med sig. Denne hade likväl hafvud och fötter 
bättre i sin makt och lät sig skenbart ledas, men var i 
själfva verket den som styrde bådas vandring och styrde 
den så, att de andveko folkhopama. 

— Jaså — sade den fränmiande, ej atan en viss 
egen betoning af rösten — det är då siat med grefven, 
och hvaraf vet du det? 

— Hvaraf vet jag det? upprepade jägaren stammande, 
ty det syntes att nattluften förbryllade hans hufvad i stället 
att göra det klart. — Hvaraf? Jo det skall jag säga dig, 
du Jupiter eller Posidonius, eller hvad du heter; ty si 

gudomliga äro v\ a\\a. Ä^w^i"^ UVCä ^^ ^v^». ^^ \fti. 



EN OBJUDEN GÄST 313 

grefven har ftran, grefvinnan har nöjet, och hofmftstaren 
har pengarna. Om icke Nils Janssen lånade sina pengar 
till fira och nöje för det grefliga herrskapet, så vore det 
hvarken firofullt eller nöjsamt att lefva här på Majniemi. 

— Du ljuger, skurk I utbrast den främmande; men 
i samma ögonblick hejdade han sig och försökte att 
sänka rösten till samma ton af rå förtrolighet, som mest 
tycktes öfverensstämma med jägarens lynne. — Jag menar, 
tillade han, att du ljuger som en hel karl. Det där har 
hofmftstaren skrutit för dig, när han tittat för djupt 
i bägaren. 

— I bägaren? Håll litet, jag skall säga dig något. 
Nils Janssen har ett fel, han tittar aldrig i bägaren, nej 
vasserra, rundarum nichts, säger tysken. Men jag vet 
något som inte du vet, Posidonius! 

— Nå hvad vet du då, store Neptunus! sade 
främlingen. 

— Jag vet all långe Valentin har hört af Kerstin 
och Kerstin har hört af Karin att Nils Janssen suckar 
af k&rlek till en viss hög dam, och Karin har sagt åt 
Kerstin, och Kerstin har sagt åt Valentin, och Valentin 
har sagt åt mig, att en viss hög dam ej vore så obenägen 
att skänka en viss hof mästare en nådig blick, och . . . 
hut i dig, Posidon . . . 

Den lustige jägaren blef på ett obehagligt sätt 
ifbniten i sina små meddelanden ur slottets chronique 
icandaleuse. Han hade ännu icke talat till punkt, innan 
den främmande, likasom fattad af en plötslig vrede, 
grep honom hårdt öfver båda axlarna och kastade 
honom handlöst och hufvudstupa till marken. Detta 
råkade ske i närheten af dammen invid Floras borg, 
och jägaren föll med sin halfva persou v d^l n^Vv 
dllråckligt åndå för att bättre än del Äp^xv'^V^ n\xnr\ 

91. — rsk. ber. lUustr. II. 



314 MAJNIKMI SI,OTT 

erinra honom om hans miinskliga skrOpligh«t, oakudi 
Kudfirollen som lian ätagit sig. Svärande och till hSlften 
nykler, reste lian ^ig opp m^d den [Arvsats att tsgi 
ravanche på Bin olackssmme Posidonins, men denne rar 
fC ra vunnen oeh stod ingenstadvs att Gnna. 




Vi IMa emellertid jagaren anaiälla sina j&nitOnber 
öfrer de vMa elementemas bfilsosamma egenskaper 
invärtes eller ulvSrlea oefa förnylta os9 i hast till in 
annan punhl uti slottets grannskap. 

Det var sent pä natten, eller rftltare tidi|l pl 
morgonen; de Qeste gäalerne hade lämnat slottet, nign 
hade k\'arslannat oeb bliFvit tnlnarlerado i gSslrummen. 
som upptoga en hel flygel och ständigt stodo i onlning 
Alt mottaga be^aI\^a. «V\eT QW^a.nlB., nom vAdjat tiU 



EN OBJUDKN GkST 315 

nyss så stojande borggården; tystare blef det i salarna, 
det ena ljuset efter det andra slocknade i fönsterna. 
Blott från parken kunde man ännu höra spridda ljud 
tf nattsvärmares efterspel, och borta i sidobyggnadema 
hördes stundom slamret af silfver och porsliner, som 
flitiga pigor under prästmors inseende diskade under 
natten, för att till morgondagen undanrödja en del af 
festens ruiner. 

Men hvilken natt ! Försvunnen var redan hvarje flik 
af skuggornas slöja öfver vatten och löf; där kvittrade 
ftglar i hvarje gren af Majniemi park, och öfver löf- 
dongarna i nordost steg en rodnande sol i hela sin 
klarhet opp ur den korta hvilans sköte. Och allteftersom 
solen steg högre, begynte först de högsta tornfönstren 
i slottet glimma som guld; så kom ordningen till de 
lägre tomfönstren, så till småfönstren under takranden, 
därpå till fönstren i tredje våningen, därpå till andra 
och sist till nedersta våningen, tills slutligen sju eller 
åttahundrade rutor alla på en gång glänste i lågor af guld 
och slottet syntes likasom simmande i en flod af strålar 
och rosenglans. Hvad som gjorde denna tafla ännu 
mera storartadt skön var det, att i motsatt riktning mot 
solen höjde sig i sydväst ett svart åskmoln, som redan 
stigit till en tredjedel af himmelens höjd och bildade en 
mörk fond, mot hvilken den stolta byggnaden glimmade 
i sin ljusprakt likt sagornas slott, framtrolladt af feerna 
midtemellan ljusets och mörkrets värld — idel herrlighet 
på solsidan, idel sorg på nattsidan, pärlor och kristall 
omgifna af krusflor och fasa — här förklaringen, friden, 
sållheten — där hotet, stormen och olyckan — här en 
uppgående morgon som randas i tjusande skönhet — 
där en annalkande dag som gömmer s\i\a b\\^\Ax \ tvaN^.- 
muia moln I 



816 MAJNIEMI SLOTT 

Taflan var yerkligen så hånförande, att man kunde 
förstå huru åtminstone en man, försjunken uti desa 
anblick, glömde nattens mödor och hvilans Ijufhet Denne 
man var densamme som en stund förut hade så tvärl 
afbrutit jagarens förtroliga bekännelser. Ensam, orörli{ 
och tankfull betraktade han slottet i hela dess sköm 
belysning af morgonrodnaden bruten mot åskhimmelen 
Utan att han tänkte därpå, smög sig en suck ur hani 
barm, och han sade till sig själf: 

— Herrlighet som förgår, makt som sviktar, storhe 
som sjunkeri Ännu några korta försvinnande solhvarf 
och detta stora sekel är slut, och dess verk förgås, od 
dess bragder lefva endast i sagorna. Han, som resti 
detta slott med skatter vunna i krigets våld på ei 
främmande jord, han trodde sig kanske ha byggt et 
verk för seklerna och rest en evärdelig minnesvård i stei 
på Finlands jord för familjens ära och efterkommande 
beundran. Och hvem vet — denna sol går opp så sköi 
och det är kanhända Majniemis sista sol, och den ti* 
som kommer skickar i förväg sina stormiga skyar al 
slunga en blixt öfver stolthetens drömmar och den fö] 
gängliga storheten af ett förmätet människoverk I 

Vid dessa ord spratt han hastigt till, ilade bort oc 
försvann genom en okänd löntrappa Ull det inre i 
slottet. 



Ungefär vid samma tid på morgonen satt grefvinna 
Bertelsköld sömnlös vid fönstret i sin sängkammare oc 
betraktade tankfull den förtjusande tafla, som utbredc 
sig för hennes blickar i den uppgående solens skei 
Festen hade vanl \>jekd.d QQ,\i glänsande; alla de hö, 
förnäme g&sleme Yiad^ xxVVt^OkX ivck. \i^\flÄ5Äsv ^ 



EN OBJUDEN GÄST 317 

iemis herrlighet, dess kostbara anläggningar, dess 
nde prakt, dess utsökta smak. Grefvinnans fåfönga 
illfredsställd; men där blandade sig likväl en annan 
digare känsla i den unga och praktlystna damens 
imande tankar. Hon hade uppvuxit i skötet af en 
j, som ännu bibehållit ej obetydliga kvarlefvor af 

svenska aristokratins forna rikedom och- som på 
9na slott, långt undan den bistre, allvarlige kungens 
, haft rådrum att utveckla en del af den forna 
D i sin omgifning. Med illa dold missbelåtenhet 

den sköna grefvinnan några år bortåt nödgats foga 
i det indragna trumpna lefnadssätt, som rådde vid 
ii och i konungens närmaste grannskap. Det var 
ctligt, om hon här i sin landtliga frihet hoppades 
rätt att återtaga sin ungdoms vanor och omgifva 
med den furstliga prakt, som tillkom hennes börd, 
es rang och hennes rikedom. 
Stundom blandade sig i dessa tankar en lätt fruktan, 
vekan om hvad grefven, hennes gemål, skulle säga 
n, och hon hade skäl att tvifla på hans beredvillighet 
ela hennes åsikter i allt. Men förhållandet mellan de 

makarna hade varit godt, om också de senare åren 
lom något kallt. Grefvinnan litade på trollmakten 
na behag, om hvilka hennes spegel sade att de ännu 

mäktiga nog att besegra en makes invändningar. 
iren i dagens politik, okunnig om skälen till grefvens 
ikligheter, ansåg grefvinnan dem snarare härröra 
åligt lynne, nycker och måhända svartsjuka, än af 
rsammare orsaker. Hon föresatte sig därför att 
hans ankomst mottaga grefven med nya fester, 
imakfullare, än mera lysande, öfvertygad att hon 
enom skulle smickra hans stolthet och genom ^u 
\aifaJJ appmärkaamhei muta B\g \i\\ \i«xa \i^t»^« 




r 



■ 



318 MAJNIKMI SLOTT 



Intagen af dessa planer, ringde grefmnan på sin 
kammaijangfm, för att fråga om fröken Sinclair anno 
gått till hvila. Hon kinde ett behof att meddela ål 
en förtrogen sina nya idéer — och dessutom var det 
ej mera natt, det var morgon, och grefvinnan konde ej 
sofva. Dörren öppnades, och hon vände därvid ryggen 
åt dörren. 

— Karin — sade grefvinnan, utan att se sig 
om och utan att afbida frökens ankomst — var icke 
denna fest förtjusande? Måltiderna, promenaderna, båt- 
färderna, slåttem, ringränningen, lansbrytningen, fyr- 
verkenet, kostymerna, musiken, danserna . . . säg, tror da 
att den finska adeln någonsin sett något dylikt hemma ^ 
hos sig? Ah, jag har förödmjukat dem, desse herrar 
på Kånkas och Villnäs och den stolta friherrinnan på 
Lemsjöholm. Men nej, Karin — det var icke därför; 
det var för att ge dem ett föredöme ; de skola följa det, 
mon enfant, och så ha vi alla roligt däraf. Hvad menar 
du? Nästa fest, när grefven kommer, skall bli dubbelt 
så lysande. Redan i morgon resa vi in till Åbo, för att 
beställa de nya kostymerna. Vi måste ha ett fullkomligt 
herdespel, eller hvad tror du, kanske vore det bättre att 
uppföra ett allegoriskt eller ett mytiskt stycke? Jag skulle 
bli Diana och bära en måne af diamanter. Sinclair kan 
gärna passera för en Juno, hon tycker om att bära en 
stolt air. Torsten får bli ApoUo — nej, han är för 
krokig, han kan hellre bli en Merkurius; Torsten år 
diplomat. Gösta blir Mars, Ebba blir Eos, morgonrod- 
nåden, och Linderoth hoppas jag kan tilldraga snoddema 
i sitt snörlif och bli Minerva. Nero blir Vulkanus och 
Bobbo Cerberus. Magister Schönberg skrifver verserna, 
iikväl ej på latin. Paalorua orationer undanbe vi oss. Ja, 
Karin, vi resa l\\\ kbo, V\ Vbmxcv*. V^sA^^äwA^töä.x ^\ 



\ 



EN OBJUDEN GÄST 319 

plundra alla trädgårdar och orangerior; det är så skönt 
att slösa! Fyrahundrade fanor skola fladdra på båda 
sidor om vägen. Öfver rosor skall grefven åka, under 
stindiga triumfbågar hvart tjugonde steg, en hel mil 
innui han nalkas sitt slott, och när han kommer, skola 
kanonerna dåna och musiken ljuda och hela slottet vara 
Uädt i blommor och löf, och jag mottager honom i min 
åtsittande riddräkt af grön sammet, och han kommer 
lycklig och stolt öfver min kärlek, utbreder sina armar 
och säger . . . 

Grefvinnan tystnade. Hänförd af sina planer, tvekade 
hon likvU ett ögonblick hvad grefven verkligen skulle 
siga vid ett sådant tillfälle ... Då ljöd bakom henne 
en röst: 

— Och han säger: Ebba, du har glömt din makes 
böner, du har lönat hans förtroende med att bereda 
hans undergång! 

Grefvinnan spratt till. I den stora spegeln framför 
sig såg hon de första solstrålama, som funnit en väg 
genom rutan, belysa hennes makes gestalt, som stod 
där bakom henne och betraktade henne med blickar på 
engång af kärlek, vrede och sorg. 

Tiden var vidskeplig, och grefvinnans första tanke 
Ttr att bakom henne stod ett spöke. En hastig fasa 
målade sig i hennes vackra ansikte; de också annars 
så mjfillhvita kinderna blefvo nu hvitare än snön, de 
nyss så uttrycksfulla ögonen stirrade oafvändt på det 
hemska föremålet i spegeln, och hennes nyss så vältaliga 
läppar hade icke styrka att uttala ett enda ord. Det 
uppstod en paus, under hvilken gestalten förgäfves 
tycktes vänta ett svar. 

Men grefve Bernhard Bertelsköld — ty det var 
dock han — var, som läsaren kawatc tivvcvw^^, «vv \ 




320 MAJNIBMI SLOTT 



grunden vek och mild karakter, i hvan lynne det aldrig 
låg att hafva en njutning af andras lidanden. Del 
smärtade honom att hans ankomst, nyss beskrifven med 
en sådan hänförelse, skulle väcka så motsatta känslor 
möt dem hans maka föreställt sig. Han skyndade fram, 
tog grefvinnan i sina armar och tryckte en kyss på 
hennes bleka panna. 

— Lugna dig, min älskade Ebba, sade han med 
ett obeskrifligt uttryck af mildhet och värdighet i dessa 
ännu så ädla drag, som i ungdomen voro ett mönster 
af manlig skönhet. — Jag kommer till dig som ett spöke 
i nattens tystnad, och det vet Gud att jag ej kommer 
med glada känslor. Men du är lika högsint, som da ir 
stolt, och stör jag dina fester, min Ebba, så vet jag att 
din själ har rum för större tankar än så, och du skall 
kunna bära äfven det hårdaste, allenast vi under tyngden 
Hf vår fallande storhet bevara tvenne skatter okränkbara: 
vår heder och vår kärlek! 

Grefvinnan såg opp — tvekande, fruktande, orolig. 
Färgen vände tillbaka på hennes kinder, men i stället 
fördunklades hennes ögon af tårar; hon besvarade med 
en obestämd rädsla sin makes kyss. 

— Du hårda grymma vän, sade hon; hvarför kom 
du så till mig, och hvad betyda dina gåtlika ord? 

— Säg mig, Ebba; fick du mitt bref af den 
14 Juli? 

— Jag fick det, svarade grefvinnan darrande. 

— Och likväl . . . Grefven tystnade. — Men — fortfor 
han efter en paus — du måste dock veta allt Ja jag 
har kommit till mitt slott som en förbrytare — frukta 
ej, jag har ingenting brutit — ty ryktet om din lysande 
fest träffade mig genast vid öfverkomsten till Åbo, och 
jag har sagt alt deim«i l^^t ^"^vt \Vx >»A^TsgKx^. \Äa5Ss^ 



EN OBJUDEN GÄST 321 

red jag hit ensam, åtföljd blott af en enda ridknekt, ty 
jag hade ej hjärta att le åt mitt öde, för det att det 
äfven ftr ditt. Höljd i min mantel, såg jag okänd i 
parken dina fester och fyrverkerier. Masikens dån och 
dansens jabel genomborrade mitt hjärta. Jag ville åter 
fly från anblicken af så mycket lättsinne på själfva farans 
branter, då en usling tvingade på mig sitt eländiga 
kamroarskvaller. Lyckligtvis var det ännu skumt. Hade 
det varit dager, min fru, så skulle mina egna domestik^r 
sett mig rodna af blygsel. 

— Men jag förstår icke . . . Förklara er, min gref ve ! 
inföll grefvinnan, hvars lifliga blod, liksom Bertelskölds 
eget, sällan hade långt till kokpunkten. 

— Oroa dig ej, jag är nu lugn — denna försäkran 
motsades likväl af grefvens röst — men där ute hade 
jag varit i stånd att fläcka min värja med vissa uslingars 
blod, ty de nämndes vid namn. Säg mig, hvem har 
förskjutit dig omkostnaderna för dessa fester, dessa 
försköningar, som ägt rum under min frånvaro? De 
medel jag skickat dig ha tyvärr varit otillräckliga för 
så betydande utgifter. 

Grefvinnan rodnade starkt. 

— Monsieur le comte — sade hon med tonvikt — 
som min make har ni rätt att göra sådana frågor, men 
det hade anstått er bättre som ädling att icke göra dem. 
Spara mig den förödmjukelsen att använda första timmen 
af vårt återseende på dylika redovisningar. I morgon 
skall ni få se alla dithörande papper. 

Det fel man minst af alla kunde förebrå Bernhard 
Bertelsköld var girighet, ej ens under dess vackrare 
slöja af ekonomisk omtanke, ärefvinnans anspelning 
vidrörde en ömtålig sträng. Han gick ett par slag med 
håfUghet tram och åter öfver goltvel. 



322 MAJNIKMI SLOTT 

— Min fro, sade han, jag har ägt större besittningar 
än mången furste, och jag har förlorat dem — kanske 
i denna stund alla. Jag har ägt millioner, och jag har 
sett dem försvinna, tusende efter tusende. Ni borde 
veta, ni min grefvinna, att alla dessa förluster icke kostat 
mig en suck eller en sömnlös natt Om ni slösat af 
böjelse, sä har jag gjort det af grundsats; dåruti ha 
vi intet att förebrå hvarandra. Men det guld jag kastade 
bort, det var mitt. Det ni strödde ut på vägarna, det var 
er tjenares, det var en uslings, som hade den djärfheten 
att erbjuda er lån, att upphäfva sig till sin herskahnnas 
fordringsägare, att kanske tro sig därmed ha pålagt henne 
en förnedrande erkänsla. Jag skulle ej ha sagt er det, 
min fru, ty hade jag förolämpat min maka med den 
ringaste misstanke om hennes heder, sä stode jag nu ej 
här . . . men efter ni säger mig hvad en ädling bör göra, 
så vill jag säga er hvad en grefvinna Bertelsköld icke 
bör göra. Vet ni väl hvart det fört, detta lättsinniga 
anlitande af edra tjenares gracer? Jo, min grefvinna^ 
det finns ingen bland edra domestiker, som ej hviskar 
därom, som ej ger ert rykte till pris för skandalen. Ni 
har dansat i dag, ni har gifvit en lysande fest; för- 
blindade! Under det att ni slösat med edra nöjen och 
edra gåfvor, hviska druckne betjenter i örat på den 
förste som vill höra det, att grefvinnan Bertelskölds hof* 
mästare vågat lyfta sina blickar ända till sin herskarinnas 
person I 

Grefvinnan uppstod hastigt, häftigt. Hon ville svara, 
men orden dogo på hennes läppar. Förgäfves reste sig 
stoltheten i hennes bröst; hon kände sig förödmjukad 
som kvinna, som maka, och hennes känslor bröto sig 
ordlösa i en ström af tårar. 

Bertelsköld kSinde ävci ^r^öie %tDS\\»^ 



EN OBJUDEN GÄST 323 

— Svara mig icke, Ebba, sade han, eller hellre: 
svara mig endast med dina tårar! 

Grefvinnan aftorkade likväl tårarna, höjde åter sitt 
sinkta hufvud och sade: 

— Det är nog. Min hofmästare kan icke förolämpa 
mig. Han jagas på porten ... det är allt. Och därpå 
lämna vi detta Finland, som bjuder oss endast harm 
och förödmjukelser. Ej sant, tillade hon häftigt: vi resa 
åter till Sverige, snart, mycket snart? 

— Finland är min fosterbygd, det är mig kärt 
alltifrån vaggan, sade grefven. Det har gett oss hvad 
det hade att gifva: en landtlig fristad, trohet och till- 
gifvenhet; våra olyckor förde vi hit med oss öfver hafvet. 
Jag delar din tanke, att Nils Janssen måste afskedas, 
och för hvad pris som helst. 

— Men . . . det kan ju ej genera dig att betala de 
lumpna tusen daler eller så bortåt, dem han äger att 
fordra? 

— Hvem vet I Han är en farlig man, klok, vinnings- 
lysten och hämndgirig. Janssen är ett arf af min far; 
jag skulle längesedan afskedat honom, om jag ej ansett 
mig ha något att godtgöra honom. Du minns att vid det 
märkvärdiga tåget öfver Bälten 1658 var min far den 
förste som red öfver isen till Fyen. Som bevis att han 
varit ditöfver, medförde han till konungen en dansk 
gosse, fem år gammal, som han bortryckt ur folkhopen 
och nr en mors armar på Fyen. Denne gosse är Janssen. 
Jag högaktar danskame, det är ett redbart folk. Men 
alltför våldsamt och onaturligt blef denna telning från 
danska jorden flyttad öfver bland fiämlingar; han växte 
opp under krig och vanvård; det var därför han van- 
släktades från sitt folk och blef en bof. Olyckligtvis 
år det en akuM, aom tynger mm äV^lVV. ^^%V^ ^^v\ 



324 MAJNIEMI SLOTT 

godtgöra den, — förgäfves! En nemesis blef frukten 
af det våld, som ryckte denne gosse öfver till oss. 
Han blef en orm vid min barm. Uppvuxen i vårt hus 
alltifrån barndomen, känner Jansson mer fin han borde 
veta. Jag fruktar att han kunde störta oss. 

— Åter en gåtal En man som han, en vanbörding, 
en simpel domestik, skulle vara i stånd att störta en 
grefve Bertelsköldl 

— Ack, Ebba, grefve Bertelsköld fir, eller blir 
kanhända innan kort en tiggare. Du känner ej du denna 
fruktansvärda liga, som sträcker sina klor efter addns 
makt och ägodelar, som plundrat och utarmat de rikaste^ 
som störtat och hånat de mäktigaste och som, åam 
ej mättad af rof, beständigt öppnar sitt vida gap att 
uppsluka återstoden af den svenska aristokratins faiU- 
vunna besittningar. Så vet då, att denne Moloch i m 
brännande kopparugn hotar att uppsluka ftfven oss, odi 
dess namn, för hvilket Sverige och alla dess provinaor 
bäfva, är — reduktionen! 



HKDDKTJyNKN 




upprepade gref- 

innan Berlelsköld 
laed en häpnad, 
hvars orsak hon sjäK ej rält 
kunde falla. Hon kände alltför 
vät detta namn — hvem kände 
ej det? — men hon hade blott 
vn oklar aning om fulla be- 
tydelsen af denna stora bvälf- 
ning, där tvenne störujöar, den 
ena frän höjden, den andra nr 
fifver den svenska adelna 
nfvnden och hotade att straffa dess förmStenhet med 
Q total tillinte tgö re I so af deas makl. 

Grefven fållade sin makas hand och satte sig vid 
ennes sida. 

— Del fir nödvändigt, sade ban, att du ISr kfinna 
&r ställning och de faror, af hvdka vi omgifvas. Jag 
alkas den älder i lifvet, dä skuggorna båda aftonens 
IrheL Jag kan gå bort en dag, och du slät dk ensäca 
utan n^o^ tomÄ\^ tf*^ 



I 



Ä VÄ^^ 



326 MAJNIBMI SLOTT 

din sida. Men da fir en klok kvinna, Ebba, om också 
stundom vilseledd; försynen har gifvit dig en stark själ, 
som af motgången endast skall vinna en ny spfinstighet 
Har du tålamod att höra mig? Men du fir trött, do 
behöfver hvila. Låt oss uppskjuta detta samtal till 
längre fram. 

— Nej — inföll grefvinnan med sitt lynnes hfiftighet 
— jag känner ingen trötthet. Sftg mig allt, och sSg det 
utan försköning. Tror du v&I att jag kunde sofva under 
bördan af ett hälft förtroende, med intrycket af okända 
faror, som hota hela vår framtid? Jag ber dig, jag 
fordrar det: säg mig hela sanningen. Ty du sade rått, 
jag har styrka att bära den. 

— Nåväl, svarade grefven. Du vet att familjen 
Bcrtelsköld är af ung adel; vårt sköldemärke daterar 
sig blott från år 1636. Men drottning Kristinas gunst, 
jämte vissa familjehemligheter, upphöjde tidigt min far 
i jämnbredd med rikets äldsta ätter. Vår grefvevärdighet 
är af 1650; våra första rikedomar voro dels krigsbyte 
från Tyskland, dels min moders furstliga hemgift. Dessa 
skatter skulle dock snart ha blifvit uttömda, ty nyheten 
af vår adel föranlät min far att söka i slösande prakt 
öfverbjuda de gamla familjerna. Men vid samma tid 
erhöll min far stora förläningar i jordegendomar, dels i 
Finland, dels i Liffland, och dessa förläningar ökades 
betydligt af konung Carl X under polska kriget och efter 
tåget öfver Balt, där min far omkom. Så sträckte sig mina 
besittningar vid denne konungs död 1660 öfver fyra sock- 
nar i Finland med mer än trehundra hela hemman, och 
mina gods i Liffland räknade mer än 12,000 lifegne. 

— En furste var du i makt. 

— Ja jag oar. Men \a^ b(St aä^a dig något som 
jag hittills förtegat, knae öi^V ^^^ ^xv Xäxu^äös^^V, ^^ 



KKDUKTIONEN 8S7 

vill, men min far trodde därpå, och jag kan ej 
ntka atl slumpen märkvärdigt rubbat min otro i della 
hänseende, Öh-er vfir släkt hvilar den dubbla, etridjga 
makten aC en välsignelse och en förbannelse. 
hemlighet stär i förbindelse med en ring, en amulel 
hvars historia min äldste son en dag skall finna 
:. nvolut bland mina hemliga papper. Nog af, denna 
ing bars en läng lid af konung Gustaf Adolf och kom 
-lollan till min far. ää länge han bar den, följde honom 
i.-n hOgsl Bältaynt, ja otrolig medgAng i alla hans töietag, 
men på samma gäng frestelsen till en lika omätelig 
stolthet oeh ännu därtill olycka för hans närmaste. 
Denna ring förlorades. I en usel by p& Julland uppstod 
en duell, därvid tvä finger på min (ars vänstra hand 
lilefvo afhtiggna; lingren ålerfunnos, men icke ringen. 
Två dagar därefter omkom min far. Ringen förblef 
borta, och med den vek lyckan från vår släkl. Största 
Iclen af min lefnad har sedan varit en kedja af yttre 
loigångaj och likväl en inre tillfredsställelse. Vid hofvel 
ingafa jag af intriger; ofta vid randen af mitt fall, 
ijiprätthölls jag af drottning Hedvig Eleonoras ynnest. 
Jag sökte äran under Turennes och Condés fanor; äran 
(ann jag, men aldrig framgAngen. Nftstan i hvarje strid 
blef jag slagen, och segrade den fana, under hvilken jag 
siridde, sA kunde jag vara säker uppå atl därförinnan 
genom en blesayr vara urständsatt att dellaga i triumfen. 
Drottningen utverkade åt mig diplomatiska beskickningar 
till utländska hof. Jag vågar säga att jag utförde dem 
skickligt och samvetsgrant, men beständigt med motgång. 
Jag hade byggt på en suveräns ynnest: han dog. Jsg 
.ide en minister fullkomligt i mina händer: han föll. Jag 
iir nära alt utverka åt Sverige en lyeande allians-. sIä^pA 
Febrbellin gjorde allt om \nleV- OcV \i.t*i« *ä' 



'ga I 

,n«" 



^'!u^^_ 



328 MAJNIKMI SLOTT 

smalto mina rikedomar tillsamman som snöhus i vir- 
solens sken. En del af mina besittningar i Liffland 
pantsattes ' och förlorades. En annan del appslukades 
af reduktionens första hvirflar. Jag sörjde dem ej, ty 
kärlekens Ijufva lycka återstod. Den sköna Ebba Sparre 
räckte mig sin hand. Förunderliga ödel Medan den 
yttre världsliga lyckan gäckades med mig, i fullkomlig 
motsats till min far, syntes allt omkring mig blomstra af 
sällhet. Själfva detta Majniemi, fordom så olyckligt och 
förtrampadt i all sin prakt, gick gladare dagar till mötes 
under en trogen och människoälskande tjenares vård. 

— Och likväl är det något som smärtar dig? sade 
grefvinnan ömt. Har du ej mod att försaka den yttre 
utmärkelsen för hjärtats tystare fröjder? 

— Mod? upprepade grefven dystert. Du vet att 
jag icke sviktat. Men mannen tillhör ej endast sigsjälf; 
han har högre intressen att lefva och kämpa för. Jag 
är indragen i en stor och på djupet af samhället rasande 
strid. Kanske har jag sagt dig, att min fars moder var 
en bondedotter från det bördiga, det själfständiga Öster- 
botlen. Denna min farmor hade en far, som hela sitt 
lif igenom kämpat för en idé, nämligen den, att all 
mellanmakt, som ställde sig mellan konungen och folket, 
vore ett fördärf och ett oting. Försynen och hans egen 
ärelystnad fogade så, att just hans egna ättlingar, hans 
dotters barn, inkastades bland adeln och måste genom sin 
ställning blifva adelns naturlige sakförare. Då förbannade 
den gamle bondekungen sin egen släkt, adopterade en 
sin väns son och tog det heliga löfte af honom och 
hans efterkommande, att oförsonligt kämpa för lidelns 
utrotande, för dess fullkomliga tillintetgörelse. Detta 
löfte har redan bwnV a\Tv«L ^Y\ikler. Skickeisen fogade, 
att denne Larssons Wtiv, ?»o\cv ^^wtsöä \\*ä^\^ \ tk^ 



REDUKTIONEN 

iara morfars arf och åsikter, bleh'o pS engäng fOnnCgne, 
tedbare, högt aktade män och ännu därtill kloke parti- 
i^hefer. Så hände, att den ene blef riksdagainan för 
bondealändet frän Finland, den andre iiter för borgare- 
ståndet. Oesse män voro bland de verksammaste adels- 
Cienderne vid 1680 års riksdag och bidrogo i sin män 
till det stora förstörelseverket. Det är således mellau 
mig och dem ett ärftligt ståndshat, och de arbeta i denna 
stund på att i grund ruinera mig. Men jag bör säga Ull 
l''ras heder, likasom jag vet om mig själf, atl pereonema 

rsvinna fiir de stora frågornas fall eller seger. Det | 
_.iller icke mig eller dem, del gäller om Sverige och 
Finland mera skola äga en adel utom den som lismar 
i konungens förmak och för stal med håna nådegåCvor. 
A — man har ej sparat sina frestelser äfven för mig. 
Man har trotl att jag, såsom tillhörande en yngre familj, 
skulle ställa mig bland lederna af dessa uppkomlingar, 
som byggs sin lycka pä den gamla adelns ruin. Men 
uati har misstagit sig. Af grundsats har jag ställt mig 
i högadelns sida; jag liar oskiljaktigt knutit mig vid 
'^•^■i intressen genom min förbindelse med dig, och 
. ätken jag elter mina barn skola någonsin samtycka 
j ett olygladt folkvalde, en obunden konungamakt och 
i-ii ofri, krypande ijensleadel. 

— Och del är därför. . .? 

— Ja, det är därför jag skulle känna mig olycklig I 
att förlora all makt, allt inflytande i den stora strid, 
80OT efter min öfi'ertygel9e gäller rikets inre välfärd. 
Itedan reser motpartiet med skadefröjd sina buf\'uden, 
för atl frossa vid anblicken af värt fullkomliga nederlag. 
Men dv triumfera ännu för bittida, desse okunnige bönder, 
'iesae snikne krämare, desse skenhelige präster — de som 



330 MAJNIEMI SLOIT 

från predikstolarna offentligen förkanna att andersåtame 
icke äro annat fin konungens trftlar. Vår tid skall ännu 
komma, n&r vi återtaga från dem deras rof och tillbaka- 
visa dem till deras mullvadshål! Och då ve denna 
påtrugade envålds- och pöbelmakt och dessa affäUingar 
från adeln, desse Gyllenstjemor, desse Wachtmeistrar, 
denne Klas Fleming och allt deras anhang, och alla de 
parasiter som solat sig i deras sken med Lindskdld i 
spetsen — det skall, vid Gud, komma en efterräkning, 
och de skola se, att den gamla ekens hjärta ej finnes 
hvarken i dess rot eller i dess topp, utan i dess frisi^a, 
märgfulla kärna allena 1 

Grefve Bertelsköld hade uppstått och mätte golfvet 
med häftiga steg, som röjde hans upprörda känslor. I 
stället för de väl högsinta och energiska, men alltför 
hatfulla och partiska drag, med hvilka han afmålade 
reduktionen, skola vi söka att i några korta ord ge 
en mera opartisk framställning af denna märkvärdiga 
hvälfning i Sveriges och Finlands tillstånd den tiden. 



Sveriges och Finlands jord var delad, såsom den Ir 
det ännu i dag, i kronojord, frälsejord och skattejord. 
Genom sina ägare och sina privilegier representerade 
den första konungen, den andra adeln, den tredje massan 
af folket. Mellan alla tre voro sedan urminnes tid ebb och 
flod, täflan och omflyttningar, än lagliga, än våldsamma, 
än långsamma, än plötsliga. Under medeltiden tog det så 
kallade andeliga frålset öfverhanden genom gåfvor till 
kyrkor och kloster. Gustaf Vasa indrog det allt, mer 
än 20,000 hemman, till kronan, som nu blef den störste 
jordägaren. Därefter begynte det adeliga frålset, gynnadt 
«if krigen och 8lÄVa\i\'«Xliv\T\^^rcv^, ^^X.^k^^::*^iwKöÄ.^'^5k^li i^ 



REDUKTIONEN 891 

r sig sICrre dolen af rikets jorti, lills det störtades a£ 
irl Xl:8 reduktion. I en nyare tid är det »kattejorden 
- rättare bondeatändet, ty en del jorde >natur> år 
imera oföränderlig — som bestiLndigl utvidgar sig pft 
kostnad af krono- och frälsejord. Hvardera klassen 
ir således haft sin tid och sin öfvermakt, 3om tyngt i 
gskålen af statens inre angelägenheter. 

I Sverige och Finland funnos år 1656 vidpaas 
>,000 hela hemman af alla slag. Af dessa hade Gtiataf 
Jolf, Kristinas förmyndare och i synnerhet Kristina 
llf dels sålt, dels bortskänkt 38.750 kronohemman 
ed mer ån en million daler i éu-lig inkomst, och nästan 
Is till adeln, sA att adeln vid den tiden, sina förra 
istttningar inberäknade, figde mellan 40 och 50,000 
imman. PalmskSidska Eamlingama redogöra för adelns 
rlKningar i Krislinas lid. Se här ett prof. Hela Öster- 
itten var bortgifvet, utom Kronoby socken. Där funnos 
Ijande friberredömen: Stjemsköldame hade Kemi; Äke 
celsson Natt och Dag hade Ijo och Pudaajärvi ; Gyllen- 
jernoma hade Uleå; familjen Taube hade Karlö; familjen 
lOp hade Limingo; Brahesläklen hade Knjana, Paldamo, 
ilkuno, Salo, Brafaestad, Siikajoki, utom Pielisjårvi, 
inni*, Idensalmi och Kuopio; Falkenberg och Nils 
elke delade Pyhäjoki; Shering Rosenhane hade Kala- 
d; Homame lill Kånkas hade största delen af Lohtefi; 
wenholm hade resten, och hans änka fick pä köpet 
iMå; Banéreme hade Gamia-Carieby; släkten De la 
rdie hade Pedersöre och Jakobslad; Klas Tott hade 
-Carleby, Lappo, Ilmola och hälften af Vörå som 
'f»hap: resten af Vörå var Paikulla friherredöme ; 
ensljernorna hade Slorkyro, Lillkyro, Miistasaari och 
'in; Bondesläkten hade Maiaks och Laihcla; äks!:4d«.l 
ll^ftff både tappfjärd. Och del vat dotV ieW*. smivtoä. ^_ 



4 

I 
t 



833 MAJNISMI SLOTT 

Österbotten, som så blodigt hade kämpat för folkfriheten 
ett hälft sekel förut under klubbekriget 

Hade detta förhållande ostördt fortgått, så skulle 
innan kort både Sveriges och Finlands fria, jordfigande 
bondestånd blifvit förvandladt till adelns hyresgäster, 
åbönder, torpare och inhyseshjon. Det var dit som 
högadeln syftade. Exemplet af Polen, af Danmark, af 
Liffland, af Estland, där adeln betydde allt och den 
lifegne bonden mindre än den häst som svettades för 
hans plog, när han ej drog den själf — detta exempel 
var ju så lockande! Men däremot uppreste sig folkets 
urgamla själfständighet i förbund med ståndshatet och 
stundom lägre motiver, som på alla håll samlade hop 
en storm emot adeln. Konungame hade ju ej rätt att 
bortgifva statens oförytterliga egendom. Statskassan var 
nära bankrutt. Böndeme buro dubbelt tyngre skatter 
och utskrifningar än adeln. Var det därför de hade spillt 
sitt blod för rikets vinning i krigen? Skulle Sveriges 
ära innebära folkets träldom? Första stormen mullrade 
1650 och brast ut 1655, då adeln gaf med sig en ringa 
del i den så kallade fjärdepartsräfsten, som sedan flera 
gånger upprepades. Denna storm gick öfver, den mullrade 
ånyo 1672, leddes bort, stannade af, men blott för att 
från år 1680 bortsopa två tredjedelar af svenska adelns 
omätliga rikedomar. 

Tillgången därvid låta vi grefve Bertelsköld måla 
— väl i partiets mörka färg, men ock till en stor del i , 
sanningens. j 

— Denne kung, sade han, tenderar alltför mycket ] 
åt enväldet. En Gud, en kung, en kyrka — ja vål; j 

I 

men här får ingen tro hvad ej kyrkan vill och ingen 
äga hvad e] konungen vill. Kring sådane furstar saknas 
aldrig de, som m^d r^xvV^d ^wvxä ^^ ^^^^^t^ns»^^^ 



REDUKTIONEN 333 

kattkammarens vinst och det aHmänna bästa, uppmanande 
.tt fördenskall taga undcrsåtarnes ägodelar. De satte 
ig tillsamman emot oss: drängar och skrifvare voro 
leras rådgifvare; den störste bandhund i Sveriges rike 
ar deras hufvudman^. De låtsade ingenting annat vilja, 
n lättnad i rikets nöd. Tasslare förde deras ord till 
tänderna; lejde smygskrifvare klappade på dessas dörrar 
»eh framsmögo nidskrifter mot adeln. Så kom frågan 
i bane, och bakom marionetteme logo de som drogo på 
rådama. Bland adeln funnos afFällingar som skreko 
å hOgt, att de ansågos för flertalet. Så blef där en 
»mrOstning, den vidunderligaste man någonsin hört; ty 
le aom hade mesta halsen ech minsta samvetet bedyrade 
itt alla voro af deras mening, och så gick ett beslut 
genom, medan någre af oss hade bortgått att klappa på 
Koniuigens stängda dörr. Den dagen var den 29 Oktober 
1880, och därifrån daterar sig Sveriges vanmakt. Ty 
nom sköldborgen var den makt bruten, som värnade 
nedborgerlig frihet mot konunganyeker, och utom borgen 
SOrvandlades Estlands och LifHands ridderskap, som offrat 
A mycket för Sverige, till tiggare, tvungne att kasta 
dg i armarna på den förstkommande, som lofvade att 
Iterställa åt dem deras förlorade rättigheter. Där ned- 
iittes kommissioner, som skulle granska kronans och 
mdersåtames rätt och döma öfver båda, medan konungen 
itod bakom och tog; och där sutto män, dem samvetet 
eke besvärade och lagliga gåfvobref föga bundo. Och 
le togo allt hvad de kunde, först från de mäktigaste, 
lirpå från de förmögne, slutligen ock från de ringaste. 
>ch då uppstod där en veklagan bland dem som hade 
linde lupit i partimännens snara, ty de kände den nu 

' Jobaa GylleDstjenuL 



334 MAJNIEMI SLOTT 

kring sin egen hals, och den drogs så hårdt till, att 
själfva deras nödrop förkväfdes. Och medan några fä 
blefvo rika och hofverade i sina röfvade skrudar, blefro 
alla öfriga fattiga, och där uppstod öfver hela riket en 
sådan veklagan af utblottade familjer, af plundrade änkor 
och store, förtjente mäns barn, dem man beröfvade 
priset för fädemes blod, att dess like aldrig blifvit hörd, 
ej heller någonsin kommer att höras, där ej Gendeo 
härjar landets innersta. 

Grefven teg ett ögonblick, och vi vilja begagna hans 
tystnad för att ytterligare komplettera hans skildring frin 
andra sidan. 

Mellan Sveriges störste då lefvande häfdatecknare, 
Gcijer och Fryxell, fördes för några år sedan en häftig 
strid om »aristokratfördömandet i svenska historien». 
Det kan vara vanskeligt att gifva den ene eller den andre 
uteslutande rätt. Men att Geijer i hufvndsaken trängt 
liinj^re med sin historiska skarpblick, bevisa Fryxells 
ögna, senare utgifpa arbeten, där han med* berömlig 
oväld, emot all den glans och de stora förtjenster, som 
onekligen måste tillerkännas i synnerhet sextonhondra- 
talets aristokrati, tillika framställer de vådor som hotade 
både konungamakt och folkfrihet genom adelns tryckning 
;\t båvla sidorna. Enligt Geijer har det föresväfvat den 
svenska aristokratin på dess mest lysande höjd, frin 
iiustnf Adolfs död och till Carl XIrs redakti