Full text of "Fältskärns berättelser"

See other formats

Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 




p 



/ok 







«X .'C ( 


er 


c 


c 




if 


^^ 


(* 


c i 


■ v 


. iC>- ..■ 


er 


l.< 


<S:f^ 


<J' fftC 


i C< « 


.» 






t <<CC 


1 <> «■ 




C 


^7 

c 

( 


«^< 

-T ^ 
f' 

t i 
C ( 
c c 

- c: c; 
c«: 

. ^,. 

C 


f C « • 
f c (f c 

c c-r ( . 
<" c r ( '. 
CCC' ' 
is:x' < < 

.«Ct ' ' < 

lev < 

(CC c 


cc 


■ ev 






1. '. m" 


' cc 


. c- 




( 




fe 


< ' 




c 




■ C' ' 


c < 


< f 


(C ... j 


i 

c 

v,. ..^ 



~'>£8t. 




• ■ •■ •■ 



FALTSKARNS BERÄTTELSER 



AF 



Z. TOPELIUS. 



FJERDE CYKELN. 



FÖllRA AFDELNINGEN. 



Odemarkernas wår. — Borgarekungen. 



Fjerde upplagan. 



Reviderad af författaren. 



Illustrerad af Carl Larsson. 



STOCKHOLM. 

ALBERT BONNIERS FÖRLAG. 



STOCKHOLM. 

IVAR lliBOGSTRÖXS BOKTRYCKERI 1884. 



FÅLTSKÅRNS BERÄTTELSER, 



X. 



ÖDEMARKEIINAS VÅR. 



Fältskärns tionde berättelse. 

ödemarkemas vår. 




m vinterafton, då åhörarne åter voro församlade i fältskftms 
kammare och snöyi*an i breda, mjuka flingor betftckte 
rönsterinitoma, behagade postmästaren kapten Svanholm mot 
all förmodan fägna sällskapet med sin krigiska närvaro. Han 
både nemligen, efter förra berättelsens slut, med en ganska 
manhaftig ed låtit förnimma, att han nu varit med om allt 
hvad han brydde sig om att höra och ingalunda tänkte 
vidare besvära sig att förnimma några historier om fnask 
och småplock efter Carl XII:s död. Detta oaktadt bullrade 
bans tunga, jemklackade stöflar denna afton bland de första 
i vindstrappan, och den hederlige kaptenen, ur stånd att 
försaka den gamla vanan, marschemde in som förut, lika- 
som hade han glömt det förhastade löftet att lysa med sin 
^'ånvaro. Måhända saknade han också den vanliga portion 
gräl, som han, priskurant, behöfde hvar qväll för att sofva 
på sina lagrar och hvarmed annars hans gamla gnatiga hus- 
bållerska brukade nitiskt förse honom. Han inträdde således, 
till utseendet i djupaste fred, men inom sig redan på för- 
band uppburrad liksom en modig stridstupp, h vilken i tyst- 
bet beredt sig på ansenliga nappatag. 

Fältskärn märkte detta med vandt öga och helsade små- 
leende. Men skolmästaren, magister Svenonius, som satt der 
oied segerns visshet på förhand målad i sitt magra, svart- 
omskiga anlete, var icke sinnad att den gången släppa sin 
gamle vän och vederdeloman för hackor, hvai-för han genast 
beledsagade sin helsning med den ironiska anmärkningen, 
att bror Svanholm behöfde värma sig efter julnatten på 



8 FALTSKÅRNS BERÄTTELSER. 

norska fjällen anno mundi 1718 och derför borde maka sig 
så nära brasan som möjligt. 

Kaptenen, som efter den fatala eden fann en reserva- 
tion oundviklig, svarade till en början så saktmodigt som 
möjligt, att om bror Svenonius ville steka potäter vid brasan, 
stode det honom fritt, men han. Svanholm, hade dock kom- 
mit hit för att höra något mer om de siste karolinernes 
öden; annat bekymrade honom ganska ringa. Han hoppades 
och förväntade, att bror Bäck ännu skulle hafva en smula 
krut i behåll från den stora ofreden, för att åtminstone 
svärta pedanterne om nosen. 

Anspelningen var icke fin, och skolmästaren ansåg sig 
måhända direkt angripen i sina svarta polisonger. Han gen- 
mälde derför i sin tur, att han icke vore den, som behöfde 
svärta sina mustacher (kaptenens mustascher stötte, som vi 
veta, i rödt), och hvad Carl XHis krut angår, så vore det 
nu utskjutet både for samtid och efterverld. Bror Svanholiii 
skulle visserligen få osa bränd t horn i den nu följande berät- 
telsen, men han skulle också få se huru »pedanterne» små- 
ningom lyckades tvätta bort den gemena krutröken från 
tidens anlete efter 1721. 

— Ja, der tvättades vackert 1741 och 42, — inföll kap- 
tenen föraktligt. — Der visade skrifvarfolket rätt hvad det 
dugde till. Och var det något dugligt i hela den tiden, sä 
var det »skuggan af ett namn» och de gamla granadörer, 
som ännu spökade qvar i verlden från Carl XII:s tid. 

— 1741 var bara skryt i Carl XIIcs stil, — återtog 
skolmästaren. 

— Ja, sedan han utspelt trumfen och bara hackorna 
voro qvar. Hjeltemod! Man hade grande misöre ouverte 
på hand och företog sig att spela nio spel i hjerter. T^et 
skulle man bli på sådana kort. 

Skolmästaren fortfor: — Det märkvärdigaste jag fann 
i förra berättelsen, var Eva Rhenfelts ord till Carl XII i 
Christinehamn 1718: >^hvad har ers majestät gjort af Fin- 
land?^ li%g^ märke till det, bror Svanholm, det var krut 
i de oi-den, om bror så vill. Det var kuragösa ord, jag kan 
icke neka till det. Hon hade väl kunnat lägga dertill : hvad 
har ers majestät gjort af Estland? af Liffland? af Inger- 
manland? af halfva riket och på sistone af Sverige sjelf? 
Men det ena kunde förslå. Hade nu bror varit i kungens 
ställe, hvad skulle bror ha svarat derpå? 



ÖDEMARKERNAS VÅR. 9 

— Jag? — upprepade Svanholm, smickrad och brydd. 

— Ja, posito att. bror varit Carl XII, hvad skulle bror 
ha svarat derpå? 

— Jag skulle ha svarat: drag åt fanders, har jag nu 
tid att höra på käringprat? 

— Bror mins likväl, att Carl XII svarade icke ett ord 
derpå, utan vände frågérskan ryggen. Menar bror, att inte 
frågan gick som en kosackpik tvärtigenom hans koppar- 
pansrade samvete? Och menar bror inte, att den frågan 
ensam bröt stafven öfver Carl XII:s bana och öfver alla så 
kallade hjeltar, som för sitt rykte, sin personliga ära fÖii 
sina folk till slagtbänken? 

— Hjeltemod! — utbrast kaptenen, i högsta grad för- 
vånad och mankerad öfver detta pedantiska utfall mot alla 
hjeltar öfver en bank ; men i sin martialiska vrede förmådde 
han blott mumla i mustacherna en otydlig protest, i hvilken 
man endast kunde urskilja orden: »bläckjunkare», »stut- 
Diakare», »folk, som inte en gång vore värda att borsta Carl 
XII:s skoputsares rock, hvad sen att topprida en hådan jätte 
som han!» 

Läsaren torde erinra sig, att Carl XII hade bland de 
yngre i sällskapet, om möjligt, ännu mera af gjorde anhän- 
garcj än den krigiske postmästaren, och kaptenen erhöll 
strax en oförskräckt bundsförvandt i Anne Sofi, hvilken gäng 
efter gång fÖU fienden i flanken, medan lille Jonathan, så 
att säga, »harcelerade eftertrupperna» så närgånget han 
vågade, i anseende till sin utomordentliga respekt för den 
lärde skolmästaren. Der uppstod följaktligen en högst liflig 
strid, under hvilken piedestalen af Carl XII:s rykte än stor- 
mades och nederbröts af de angripande, än återtogs och restes 
ända till skyarna af hans försvamre. Man kan sMga, att 
samma strid mellan olika meningar fortgått öfver hela nor- 
den i snart halftannat århundrade och väl torde komma att 
fortgå så länge »Kung Orre» och »Kronofogden» slåss om 
första nimmet i svenska historien; — så länge idealet och 
ziffmn ligga i harnesk emot hvarandra. På fältskärns tid, 
när Tegnérs »Axel» nyss kommit ut, var öfvervigten afgjord 
på deras sida, hvilka tänkte med skalden : 

Den gamla tiden är nii^ kär, 
Den gamla karolinska tiden, 
Ty lugn han var som samvetsfriden 
Och modig såsom segern är. 



10 faltskIrks BEBÅTTELÖER. 

En senare tid Rr kanske mera böjd att skrifva accept 
och godkändt på Fryxells debetsedel för Carl XII:s sterbhus; 
men i den aflägsna vindskammaren var det hardt när att 
skolmästaren blifvit i gi-und slagen af det karolinska partiet, 
så mycket mer som tvenne af stormakterna till utseendet 
voro neutrala. Fältskärn inkastade med flit en retsam an- 
märkning då och då, för att underhålla stridslusten, och 
gamla mormor försökte efter sin vana, men länge förgäfves, 
att draga tvisten på något oskyldigt sidoröremål, ungefär 
som man i nödfall styr en skenande häst in i drifvorna vid 
sidan af vägen. 

— Var sä god och säg mig en sak! — utropade slut- 
ligen mormor, höjande rösten, — stupade Carl XII verkeli- 
gen för en lönnmördares hand, som det vill synas af några 
uttryck i förra berättelsen? 

Alla närvarande voro färdige att besvaia frågan med 
ja. Endast fältskärn lade dertill den reservation, att frågan 
visserligen ej vore bevisligen utredd ; han hade derom endast 
sagt hvad många kunnige inHn, och bland dem flera häfda- 
tecknare, sagt före honom. Han ville likväl ej neka. att 
ju folktron alltid har en viss motvilja att tänka sig utom- 
ordentlige män och hjeltar, h vilka förvånat verlden, sluta 
precis som andra dödlige. Herkules förtärdes af en förgiftad 
klädnad; Romulus blef borttagen af en sky; Carl den store 
sitter ännu i berget och väntar på yttersta domen, när hans 
skägg skall vexa kring stenbordet; Olof Tryggvason drunk- 
nade icke vid Svoldern; Carl den djerfve stupade icke vid 
Nancy ; Gustaf II Adolf blef skjuten med silfverkula o. s. v. 
Hvarför skulle Carl XII helt enkelt stupa for en norsk kula 
från Fred rikshalls bastioner? 

— Så är det, — svarade gamla mormor. — Det enklaste 
är ofta det, som man sist begriper. Det vore ju alldeles för 
naturligt, att en våghals, som Carl XII, der han stod med 
armarna öfver bröstvärnet utsatt fÖr fiendens eld, kunde blifva 
träffad och falla som hvarje annan soldat. Nej bevars, det 
skall vara »en koalition af Euro^ms förenade makter» och 
hvad alla dessa klyftiga saker heta. för att få bugt på en 
kruka, som gick så länge till brunn efter vatten . . . 

— En kruka? — upprepade kapten Svanholra, blos- 
sande röd. — Carl XII en kruka! 

— Kruka eller ämbare, det kan vara detsamma, — gen- 
mälde mormor; — jag ber att kusin må sila min mening och 



ÖDEMABKEUNAS vIb. 11 

ej mina ord. Nä ja, han föll, hvad var det för märkvär- 
digt i det? Det underbara var snarare, att han icke stu- 
pade långt för detta. 

— Det underbara var, att han föll i sin rätta stund, 
innan allt ioU med honom, — återtog fältskärn allvarsamt. 

— Låt oss inte mera tvista derom, — fortfor gamla mor- 
mor, nöjd att med sin lilla diversion ha afledt striden från 
den häftigaste batalj plåt sen, — Jag unnar salig menniskan 
allt det lilla nöje han kan ha i sin graf af de många vackra 
verserna och annat mer, som man skrifvit om honom; men 
visst hade han gjort oss en tjenst, om han låtit bli att 
ställa till den der norska julottan, ty då hade vi ännu haft 
vår förträfflige major BertelskÖld i behåll. Jag kan ej säga 
att jag varit synnerligt svag för hans röfvarlif i skogarna 
och många besynnerliga äfventyr; men ett troget hjerta är 
guld värdt, och det kan man säga om Gu&taf Adolf Bertel- 
skÖld. Måtte hans enka, den manhaftiga frun, få lefva 
så länge, att hon ser deras lilla Carl Victor blifva en 
bra karl. 

— Blir han lika stark som majoren? — frågade lille 
Jonathan, som numera dagligen anstälde försök med Bertel- 
skölds konst att lyfta en karl med hvardera handen på rak 
arm. Detta var i Jonathans ögon höjden af mensklig full- 
komlighet. 

— Kära Jonathan, karlarne bli allt klenare i armen 
och kallare i hjertat, — svarade Anne Sofi gäckande. — 
Fm i verlden kunde de bryta sönder hästskor; ännu i mor- 
mors ungdom kunde de slåss som de slogos vid Porrasalmi 
och vid Lappo, men nu för tiden äro de färdige att upp- 
gifva andan, när de dansa ut brudgummen på ett bröllop. 

— Hvad kaffe och thé, bränvin och tobak, toddy och 
schlafrockar, dunbolster och kammarluft, lexor, galoscher och 
varma tamburer må haft for ett inflytande, vill jag ej af- 
göra, — anmärkte fältskärn. — Men öfverhufvud tror jag 
knappt, att det nu lefvande slägtet är mycket svagare, än 
karolinerne fordom. Skilnaden är, att styrka och mannamod 
både aktades och behöfdes mera då än nu, och derför blef 
man dertill öfvad från barndomen. Nittio gingo kanske 
under dervid, men tio blefvo starka deraf, och så glömde 
man de nittio for att prisa de tio. Håll ut att brottas du, 
Jonathan, så kan du också lyfta din karl och vika en silfver- 
tallrik. 



12 FÅLTSKÄBNS BEBÄTTELSER. 

— Carl Victor Bertelsköld blef lyckligtvis född i ett, 
tidehvarf, när man lärde sig sätta högre värde på dygd ocIä 
kunskaper, än på den råa kroppsliga styrkan, — svarade 
skolmästaren med en utmanande blick på sin krigiske veder- 
deloman. 

— Blef ban född till en mes, så må han då bli en mes, 
geiiia för mig, — genmälde postmästaren stucken. — Men 
blef han född till en karl och brås han på far och mor, så 
skall man få se, att Carl Victor Bertelsköld en dag gör skäl 
för sitt namn. Jag hoppas han får en bättre lärmästare, än 
sin knipsluga, sikaktiga farbror, som jag inte kan tåla på 
mina utmärker. Hjeltemod! Der har bror Svenonius en 
mönsterherre efter sitt sinnelag. 

— Vet man något mera om de karoliner, som qvar- 
lefde efter konungens död? — frågade Anne Sofi. 

— Man vet, — svarade fältskärn, — att de få, som 
högt aktade qvarlefde ännu fyrtio eller femtio år efter konun- 
gens död, aldrig underläto att lyfta på hatten vid Carl XILs 
namn och med en vördnad och en beundran utan like talade 
om hjeltekonungen och hans stora bedrifter, hans enkla lef- 
nadssätt, hans oskrymtade gudsfruktan och hans orubbliga 
jem vilja. Jag tänker, att ingen så lätt kan glömma »Den 
gamle knekten», — »den siste än på jorden, som sett kung 
Carl» . . . Den siste qvarlef vande af karolinernes högre befäl 
var general Cronstedt, som dog 1750. Den siste kilnde 
officeren var kapten Gutoffsky, som dog 1784 vid 99 års 
ålder. Den siste kände soldaten hette Nils örberg och dog 
1816 vid 108 års ålder i Dalsland i Sverige. 

, — Men då var han ej mer än 10 år vid konungens 
död, — anmärkte mormor med sitt praktiska räknehufvud. 

— Det är sant, — sade fältskärn; — men troligen 
tjente han redan vid så unga år, liksom mången annan den 
tiden, som pipare eller trosspojke. Örberg kände jag ej, 
men jag kände en annan gammal karolin, som helt säkert 
var en af de siste på jorden. Han hette Abraham Lindqvist, 
var född 1696, tjente som dragon under kung Carl och slog 
sig, sedan han tagit afsked ur tjensten, på en liten landt- 
handel i Tammerfors, flyttade sedan till Ny-Carleby och dog 
1801 vid 105 års ålder. Han var en af de få dödlige, som 
kunde säga sig ha lefvat i ire århundraden. Också hade 
han i sin ungdom lyft både häst och lass öfver gärdet, när 
han förföljdes af kosackerne; men de sista åren hade den 



ÖDEMARKERNAS VAR. U\ 

reslige mannen krympt ihop till en liten snöhvit gubbe, hvars 
rygg stod i en båge och som af de då lefvande nästan med 
häpnad betraktades såsom ett spöke från forntiden. 

En tystnad uppstod. De krigförande maktema syntes 
böjde att sluta fred på karolinemes grafvar. Ändtligen 
frågade gamla mormor hvad man efter allt det grufliga 
kngsbullret hade att vänta i tionde berättelsen. Fältskäm, 
som härtills sett ut mot yrvädret och den snöiga rutan, 
vände sig nu till sin blomstrande åhörarinna Anne Sofi, 
fattade hennes hand och sade med en god blick: 

"Odemarkernas var," 



ödemarkernas vir. 
1. Freden i Nystad. 




Langa sorgliga ur hadi. tallit bjin bi^vi 
och vinteiiinoofTei Finland'! furbloddi 
h)ertii OLb juängen hoddi redan att 
det for alltid upphott att klapjja da 
mot hibtec 1T21 ett hoppets bud- 
stap flög frfin mun till mun ofver 



KBEDKN I II YSTAD. 15 

nordens riken. Det var nyheten att, efter treäiiga, ofta 
afbrutna, dittills fruktlösa underhandlingar — efter rftnker, 
uppskof, intriger, trolöshet, hotelser, mutor, smicker, hård- 
nackade inkast och förnyade krigsfaror af alla slag — den 
efterlängtade freden ändtligen blifvit, den 30 Augusti gamla 
stilen, afslutad i Nystad och sålunda ändat det stora nordiska 
kriget, som varat utan af brott i fulla 21 år från seklets 
början. Krigets mordengel, född i monarkeraes hemliga 
kabinetter och uppenbart ammad af folkens blod och tårar, 
hade jemnt hunnit till myndig ålder, då han af brist pä 
näring nödgades släppa sitt byte. Men han lemnade det 
icke, innan han, likt vampyren, utsugit allt dess blod och 
förlamat dess lifskraft, sä att jättefolket i norden efter denna 
förfärliga kris krympte hop till en dvärg. 

Hvad hade han icke kostat, denna fred, som för evigt 
, inristat det lilla Nystads namn uti nordens häfder! Frukten 
af tvenne århundradens segrar och eröfringar: det rika Liff- 
land med sin idoga handel, det bördiga Estland, Finlands 
systerland, och dermed hela Finska vikens södra kuststräcka; 
ösel och Dagö med flere öar, bebodda ännu i dag af svenska 
kolonister; Ingermanlands blodigt omtvistade moraser och 
Nevas mäktiga pulsåder, af naturen enkom danad till ett 
stort väldes medelpunkt; — det vida, herrliga Ladoga, 
ensamt för sig ett haf och ett rike; — det gamla Wiborg, 
svenska väldets yttersta förmur, emot hvars vallar östems 
svallvåg så ofta kastats tillbaka, och med Wiborg dess om- 
råde, Finlands sydöstra hörn, der bröder sletos frän bröder 
pä hvardera sidan om en onaturlig gräns; — allt tillhopa 
mer än ett konungarike, mer än en sjöstat, — östersjö- 
väldet, bryggan till vesterländema, hafsluft under örnens 
vingar och Öfvervigten i norden*). Sant nog lofvades der å 
båda sidor »en städz varande, evig, upprigtig och obrotzlig 
fred till Landz och Vattn, jemte en sanfördig Enighet och 
ett oupplössligt ewigt wänskapsband» mellan de båda rikena, 
så att på de förra fientligheterna »aldrig mehr skal tänkt 
varda:» ; och likasom kongl. majestät i Sverige »på det kraf- 
tigaste, som någonsin ske kan, till evig tid renuncierar för 



*) Fftltskärn anmärkte: det är märkvärdigt att läsa, huru dessa 
stora landaftradelser, hvilka helt och hållet förändrade maktställ- 
ningen i norden, summariskt affUrdas uti den 4:de och 8:de af freds- 
traktatemes 24 artiklar, medan Öfriga vilkor och förbehåll vidlyftigt 
specificeras. Stora ting kunna sägas med få ord. 



16 ÖDEMARKERNAS VAR. 

• 

Sig, dess Successorer och effterkomraande och hela Sveriges 
Rike all den rätt, prsBtention och åtahl, som Hans Kongl. 
Majestät och Sveriges Rike på alla ofvannämnde Provincier, 
öijar, länder och orter ägt och äga kunnat» m. m. ; alltså 
lofvades ock, att »Hans Czariske Maj:t, dess arfvingar och 
effterföljare i evighet eij skole äga eller kunna påstå sig äga 
någon rättighet eller anspråk, under hvad sken och namn 
det helst vara må, på det nu restituerade Storfurstendömet 
i Finland» jemte den återstående delen af Kexholms län. 
Tideböckema hafva inregistrerat denna »eviga fred» bland 
så många andra dessolika, utvisande bokstafvens vansklighet 
och hvarje tidehvarfs oförmåga att döma hvad derefter, i 
andra tider och slägten, komma skall. 

Och likväl, med aJla dessa oerhörda uppoffringar, med 
alla de hotande fi-amtida vådor, hvilka freden snarare när- 
made än aflägsnade, har knappast någonsin ett budskap med 
större glädje mottagits i norden, än denna samma Nystadska 
fred. Efter verl den kan mäkla med vilkoren och lasta under- 
handlame för en alltför stor efterlåtenhet ; men då, i den 
stunden, var tröttheten så stor, behofvet af lugn och hvila 
så öfver allt annat känbart, att fred, fred till hvad pris 
som helst, var den innersta tanken i allas hjertan, det hög- 
ljudda ropet på alla läppar. Allt Sveriges rike liknade en 
dignande kämpe, som dag och natt vakat på sin post under 
öfvermenskliga ansträngningar, tills armen domnat, knäna 
svigtat, ögonen sjunkit tillhopa och hjertat förtviflat. Under 
sådana omständigheter väljer man icke den mjukaste bädden, 
man neddignar på den första bästa tufva uti ens väg, lik- 
giltig för allt hvad hvilan kostar, endast man kan insvepa 
sig i den genomskjutna fanan och rädda sin ära för bättre 
framtids dagar. 

Och der fanns dock en stark droppe af sötma i denna 
försakelsens bittra kalk. Man hade återfått nio tiondedelar 
af det förlorade, det smärtsamt saknade Finland; modren 
hade ur ruinerna af det brinnande huset, der hennes rike- 
domar begrofvos, dock räddat till sist sitt mest älskade barn, 
vanmäktigt, sanslöst, förblödt, knappt med tecken till lif, 
men räddad t, räddadt ändock för hoppet och framtiden. 
Kanske hade hon kunnat uppoffra äfven det och lefva ändå ; 
— det blef hennes öde i en kommande tid. Men barnet 
hade ej kunnat lefva, om det gått förloradt år 1721. Intet 
af allt det, som sedan, efter ett sekels utveckling, föll Fin- 



FBBDEN I NYSTAD. 17 

land till godo, hade då kunnat tillfalla det. Så till döden 
maktlöst, bratet och förkrossadt, som landet låg vid Ny- 
stadska freden, och under då rådande tidsanda, skulle Fin- 
land blifvit ohjelpligen begrafvet som en försvinnande spillra 
i oceanens böljor, och man skulle i denna stund endast 
återfunnit dess namn i ett ryskt guvemement, som knappt 
kunnat mlita sin ståndpunkt och sin betydenhet med 
Estlands. 

I jemfÖrelse med denna vinning voro öfriga fördelar i 
fredsvilkoren — kung Fredriks tryggade plats på en vack- 
lande thron, den tullfria utförseln af spanmål från Liffland 
och de två millioner riksdaler, dem Ryssland beviljade som 
en allmosa åt det bankrutt a Sverige, — att anse son^ 
obetydligheter, hvilka knappt kunde uppväga förödmju- 
kelsen att ej ha kunnat utverka amnesti för Mazeppas 
kosacker. 

Det nu så idoga lilla Nystad, anlagdt af Gustaf II Adolf 
1617, hade redan under 1600-talet kommit till ett visst 
välstånd, förnämligast genom sina träkärl och plankor, som 
flitigt utfördes på små jakter till Stockholm. Ar 1685 d. 
14 Sept. hade en eldsvåda Ödelagt staden, som icke hann 
fullkomligt repa sig efter denna olycka, när hungern, kriget 
och pesten kommo att förhärja älven dess fredliga bygder. 
Nu, 1721, hade man icke ens hunnit få den nya stenkyrkan 
fiirdig, hvars byggnad begynte 1706. Husen voro små, röd- 
målade envånings trähus och gatorna trånga, så att staden 
erbjöd ganska få beqvämligheter för de förnäme fredsunder- 
handlame, af hvilka svenska sändebuden, riksrådet grefve 
Liljenstedt och landshöfdingen baron Strömfelt samt ryske 
generalfälttygmästaren grefve Bruce ankommit redan på våren, 
men tsarens mäktige gunstling, geheimerådet Österman hade 
låtit vänta på sig och drog med flit ut på tiden, för att 
drifva svenskarne till det yttersta och ännu hinna utpressa 
en gärd frän det utarmade Finland. Enkom för sändebuden 
och deras talrika betjening hade man låtit uppföra ett stort 
hus pä Kivikarta holme strax utanför staden. Här prutade 
svenskame visserligen något emot, men för denna handel 
gällde icke den bekanta regeln, att 

smycket prutades ej, men hälften prutades genast». 

Slutligen tvistades om ösel och Wiborg. ösel strök snart, 
när nödropen hördes till Nystad från svenska kusten, der 

Fällikärns bträUelter. IV. 2 



18 ÖDEMARKERNA» VAR. 

ryska flottan nu tredje sommaren gjorde landgång och 
härjningar. Därefter, och när Österman bad de svenska 
sändebuden nogare genomläsa en viss punkt i deras (icke 
för honom) hemliga instrak tioner, strök Kfven Wiborg. 
En vapenhvila den 20 Juli på två månader föregick freds- 
slutet. 

Knappt blef vapenhvilan bekant, innan en mängd båtar 
och små fartyg från närmaste kuster skyndade till Nystad, 
såsom den säkraste oi*t, der man nu kunde erfara hvartåt 
tidens vindar och flaggorna vände sig. Äfven från den gent- 
öfver belägna Roslagen infunno sig båtar med finska flyk- 
tingar, darrande af otålighet att få veta Finlands öde och. 
dermed ofta sitt eget, ty många bland dem ledo i Sverige? 
dåvarande armod och osäkerhet knappt mindre nöd derborta, 
än hemma i deras eget förhärjade land. En temligen liflig 
byteshandel uppstod. Ryske och holländske köpmän, sora 
åtföljt sändebuden och deras svit, ville icke emottaga de 
värdelösa svenska mynttecknen, utan sålde salt, mjöl och 
hampa i utbyte mot smör, talg, pelsverk, jern och koppar- 
plåtar,, som finname här och der förmått sam manskrapa. 

Knng det hus, der riksgränserna och nordens ställning 
vid denna tid afgjordes, stod mången sommardag från bittida 
om morgonen till sent på qvällen en orolig väntande folk- 
hop, sora bemödade sig att i de höge herrarnes och: deras 
följeslagares uppsyn läsa freden eller kriget. H varje livré- 
klädd kammartjenare, som, med den plymagerade hatten och 
den broderade rocken med vida ärmar, visade sig med hem- 
lighetsfull min på trappan eller i dörren, begapades af hopen 
som ett orakel och antog, i medvetande af sin betydelse, en 
vigt, såsom h vilade på hans skuldror nordens öde. Tyckte 
sig åskådarne i dessa vigtiga miner läsa dåliga nyheter, så 
fömummos bland hopen mången halfqväfd suck och mången 
tröstlös tår; men visade herrars och tjenares barometer vac- 
kert väder, då lifvades åter folkhopens sjunkande mod, och 
enhvar talade blott om sina planer för den närmaste fram- 
tiden. Så långt hade det kommit, att hvarje broderad narr 
i Nystad kunde med en rynkad panna skiämma detta annars 
så oförfärade folk, som i långa år trotsat de största olyckor 
och de öfvermäktigaste fiender. 

Oaktadt vapenhvilan, cirkulerade tidtals oroande rykten. 
Än hette det att kriget åter upplågat och att tsaren i egen 
l)erson fi-amträngde med en stor flotta mot Stockholm; än 



FREDEN I NYSTAD. 19 

att de förnäme herrame derinne råkat i en häftig träta och 
botat ofördröjligen lemna Nystad; än åter att hela Finland 
blifvit tillspillogifvet vid fredsslutet. De täta kurireme och 
de dagliga konferenserna läto på sistone ana, att afgöran- 
dets stund nalkades. För hvar dag växte oron, och de utan- 
för konferenshuset posterade kosackerne hade mången gång 
möda att med deras hotande pikar afhålla den alltför när- 
gångna hopen af nyfikne. 

En dag — det var den 31 Augusti bittida på mor- 
gonen — blef det bekant, att diplomaterne varit tillsamman 
hela föregående dagen och att sent på aftonen en kurir 
afgått till Petersburg, medan en annan kurir på en snabb- 
seglande kutter afsändes till Stockholm. Betydelsen af dessa 
budskap blef icke länge en hemlighet. Nystad vaknade till 
en fröjdedag, utan att tänka på det sorgflor, hvarmed denna 
dag skulle onigifva dess namn i Sveriges historia. Från 
en andlös förbidan, från ovisshetens alla qval, öfvergingo 
befolkningens känslor till en ohejdad glädje. Det tröga finska 
lynnet hade for ett ögonblick bortlagt sin fiegma. Man gret, 
man skrattade, man skrek, man omfamnade h varandra, be- 
kanta och obekanta, vänner och fiender; sjelfve de vilde, 
men gladlynte kosackerne, som så länge varit landets för- 
skräckelse, tumlade arm i arm vid hamnen med sjömän och 
bondgummor, fiaskan i handen, hurraropet pä läppaiiia! Allt 
var glömdt, allt hvad man lidit, allt hvad man försakat, är 
af elände, strömmar af blod, hundratusende grafvar, armodet, 
hungern, landsflykten, döden, förtviflan, allt, allt var i denna 
stnnd förgätet i den outsägliga, sälla ktttislan att åter ega 
ett fädernesland, ett hem och en framtid. Man kände sig 
med ens upplyftad ur afgrunden af den yttersta nöd; man 
både legat så djupt förkrossad, att man nästan glömt att 
boppas pä bättre dagar. Hvad betydde nu allt hvad man 
lidit och förlorat; man kände sig åter ega rätt att lefva, 
och med denna känsla var man plötsligen rik, lycklig, sorg- 
lös och fri. 

Monarkemas ratifikationer på fredsslutet, båda daterade 
den 9 September, läto icke länge vänta på sig. Men redan 
innan de smattrande trumpeterna förkunnade den glada till- 
dragelsen för allt folk, hade nyheten derom kringflugit land 
och rike, och det förblödande Sverige, det redan förblödda 
Finland andades åter. 

Hade efterverlden, som med dystra blickar skådat till- 



20 



(^DEHAHKBBHAB vkn. 



baka på freden i Nystad, blott en enda dag genomlefvat 
des^a sofgei' atan like ocb dessa känslor utan namn, kan- 
hända Ilade hon dä med mildara hand aflyftat sorgfloiet 
fi'än Nystads minne och inskriFvit dess namn bland dessa 
försynens ri^dslag, som p& sitt ifnne biira stämpeln af det 
oundvikliga. 



2. Vid Nystads hamn. 




j^j^liid var ii-.ke den ort, som 
"i dagar hade förMrötdser 
j alt erbjuda de unga fiirniima 
'rar, hvilka £om svit och 
biträden ätJoljt ambassadö- 
ne. De begagnade derför 
nägra timmars ledighet för 
atl famma 31 Augusti på eftermiddagen promenera nedåt 
bamnea och betrakta de brokiga folkhoparna, favilka, så 
ovana att hafva en glad stund, nu betedde sig desto buUer- 



Utsigten var i hög grad liflig. Alla fartyg och båtar 
flaggade, och de, som inga flaggor hade, sökte ersiitta bri- 
sten med gröna bj5rkar, uppresta till den mUngd, att ham- 
nen liknade en ungskog. Septembereolen (ty efter nya stilen 
Bkulle man redan haft den 11 September) sken klar öfver 
den lugna vattenytan, som nyss afslutat si» fred med hafs- 
stormaiTia. Improviserade butiker voio nppslagna på stran- 
den, på öl och bränvin var ingen brist, och ryska soldater, 
de enda som hade penningar, sörjde fiir åtgången. Man sdg 



VID NYSTADS HAMN. 21 

dera frikostigt och gladlynt traktera sina nya vänner, isyn- 
nerhet der unga flickor voro med i sällskapet. Flera bland 
desse soldater hade under sin långa härvaro gift sig med 
finskor, hvarpå jemförelsevis var god tillgång, ty bland de 
qvarblifne innevånarne funnos åtminstone tre qvinnor mot 
en karl. Andra hade knutit inklinationer på orten, och 
siomliga skyndade sig att göi*a det nu, när de visste att 
landet inom fyra veckor skulle utrymmas. De vore vane 
att icke dervid göi*a många omständigheter, ty sederna hade 
tyvärr blifvit så förvildade under det långa eländet, att 
nästan hvilken qvinna som helst lät sälja sig till hustru åt 
den afsky värdaste kal muck, allenast han bjöd några blanka 
silfverrublar eller en mjölkande ko, och ansåg sig ändå 
lycklig att icke blifva tagen för intet, såsom ofta hände, 
när qvinnor och barn bortfördes som kolonister till Ryssland. 
Manstukten, hvilken meriindels strängt upprätthållits af den 
kiknade furst Galitzin, så långt hans arm räckte, hade ock 
de senare åren, under den nye generalguvernören, folkröfva- 
ren Douglas, blifvit mycket förslappad, så att militären var 
van vid allehanda sjelfsvåld i det eröfrade landet. 

De af hunger och allt slags brist utmärglade finnarne 
lalde icke många droppar bränvin, innan deras blod kom i 
svallning, och det var härd t när, att den en dag gamla 
»eviga» freden allaredan i smått sett slutet på sin korta 
evighet. Der var jalousi, der var en känsla af förödmju- 
kelse hos finnarne, kanske också afund öfver soldatemes 
lyckliga lott med allting fullt upp och mynt i tickoma. 
Här och der uppstod gräl vid butikerna, och från grälet 
kom man till handgemäng, hvilket merendels slöts till fin- 
naraes nackdel, ty bland dem funnos högst tjå unga och 
kraftiga karlar; nästan alla voro grånade gubbar eller half- 
vaxne pojkar. Lyckligtvis var glädjen öfver fredsslutet 
under allt detta så öfvervägande, och qvinnorna, stridens 
orsak, uppträdde så nitiskt som fredsstiftarinnor, att tvistenia 
slutades lika hastigt som de begynt och största delen af 
folkhopen icke deraf lät störa sig. 

Två unge och ståtlige herrar, en baron Sparrfelt och 
en von Weidern, den förre privatsekreterare hos grefve Liljen- 
stedt och den senare i samma befattning anstäld hos geheime- 
rådet Österman, promenerade arm i arm, likasom en illu- 
stration af fredstraktaten, och roade sig åt stojet, då deras 
uppmärksamhet filstes vid ett nytt tumult nära stranden. 



22 ÖDBMAUKEKNAti VÅB. 

En lång rysk grenadier förföljde skrattande och svärande 
en ung finsk bondflicka, sora, för att undkomma honom, sprang 
i en båt och sköt ut från land. Grenadieren sprang efter i 
det grunda vattnet vid stranden och fattade båtstammen. 
Flickan hotade honom med åran, och då han ej släppte båten, 
gaf hon honom ett försvarligt rapp öfver skuldran. Här- 
öfver förbittrad, tryckte grenadieren båtstammen under vatt- 
net; flickan förlorade fotfästet och halkade, äfven hon, i det 
våta, der en ny strid uppstod mellan henne och hennes för- 
följare. 

De unge herrarne närmade sig nyfikne för att betrakia 
detta uppträde. Flickan undkom ännu en gång, men i 
stället att fly till stranden, stadnade hon beslutsamt och 
hotade grenadieren ånyo med åran. 

— Morbleu, — utropade Sparrfelt med en geni il ed, 
— det förekommer mig som hade jag sett den tappra tö.sen 
lorr. Kiktigt: är det icke lilla Marie från Stockholm, hon 
som fÖrhexat min egen herr bror ryttmästarenl Hur har 
hon blifvit bondflicka och kommit till Nystad? 

Grenadieren sprang flickan på lifvet, utan alt akta ett 
nytt rapp, och vred åran ur hennes händer. 

— Jag har på min ära lust att spela min bror ur 
brädet, — utropade Sparrfelt, i det han sprang till stran- 
den for att bistå den svagare parten. Men han kom en 
postdag for sent. En ung man i bondjacka hann före honom, 
sprang i vattnet och fattade i sin tur grenadieren om lifvet. 
Denne släppte flickan och vände sig ursinnigt mot sin nye 
motståndare. Ett häftigt brottande uppstod emellan de bada, 
och flickan skyndade under tiden till stranden, men stadnade 
der med högröda kinder, afvaktande stridens utgång. 

Grenadieren, hufvudet längre än sin motståndare, kastade 
sig öfver honom med hela sin tyngd, för att nedtrycka honom 
i vattnet. Mot allas förmodan hade han likväl i den korte, 
men axelbrede ynglingen i bondjackan funnit sin öfverman. 
Det varade icke länge, innan jackmannen upplyfte grena- 
dieren med ett väldigt tag och derefter kastade honom rak- 
lång i det uppgrumiade vattnet, som här ej var mer än en 
aln djupt vidpass. 

Folkhopen på stranden upphäfde ett glädjerop. 

Sparrfelt tog emellertid tillfället i akt och gjorde sin 
kur hos den ännu qvardröjande flickan, hvars ovanliga sköil- 



VID NYSTADä HAMN. 23 

het, förhöjd af sinnesrörelsen, afl(^ckade von Weidern ett 
utrop af öfverraskning. 

— Jag skattar mig lycklig, älskvärda Marie, att kunna 
erbjuda er mitt beskydd mot dessa råa knektar och bön- 
der, — förklarade den unge riddaren på fransyska och i en 
ton af galanteri, starkt blandad med en förnäm protektion. 
— Kom, jag vill föra er till ambassadörens hus; der kan 
ni i lugn berätta mig genom hvilken sällsam händelse jag 
trätFar er här och i denna oväntade förklädnad. 

Den unga flickan var så upptagen af striden ett stycke 
derifrån, att hon i början oj varseblef sin nye beskyddare. 
Men knappt hörde hon sig nämnas vid namn, innan en hastig 
blekhet efterträdde rodnaden på hennes kinder och hon skyn- 
dade att draga ylleduken längre ned öfver sin panna. — 
Nådig herrn misstager sig, — sade hon på svenska med en 
liten darrning på rösten och en temlig åländsk brytning i 
uttalet. 

— Mille tonnerres! — återtog Sparrfelt förvånad — 
skulle det verkligen? . . . Men nej, sköna Marie, försök ej 
att bedraga mig. Hvem skulle en gång ha 'sett er och ej 
vid första ögonkastet igenkänna Marie Larsson, grefvinnan 
Horns älskvärda protegée, som så många år varit uppfostrad 
i hennes hus i Stockholm? . . . 

— Jag känner hvarken horn eller klöfvar, — svarade 
flickan åter med ett gapskratt och än starkare brytning. — 
hg är från Åland och har varit sju år med moster i Ros- 
lagen. Si, det var konfekten, sad' mor om strömmingen. 
Men sä råkade jag mista moster i trängseln, och så kom 
den gemena karlen . . . 

— Det vore väl tunnor tusan, — genmälde baron Sparr- 
felt, ånyo med en förnäm kastning af den perukprydda nacken, 
men påtagligen ganska villrådig. — Är icke du — det vill 
säga, är icke ni densamma Marie, med hvilken jag hade den 
äran att dansa en spansk quadrille sista vintras hos grefve 
Bertelsköld, så måste någon finsk trollpacka ha kopierat ert 
porträtt och blandat en kärleksdryck i det rhenska vin jag 
i middags hade äran dricka för er välgång hos grefve Liljen- 
stedt. Vid alla Cupidos nycker, sköna Marie, ni må vara 
hvem som helst, så pretenderar jag den förmån att i dag 
få vara er förklarade riddare. 

— Sköt han Cupido, om han har en häst med det 
namnet, roen låt mig vara i fred, jag är ingen trollpacka, — 



24 ÖDKMARKIfiUNAS VÄU. 

svarade flickan snäft. — Se, bär kommer Elias, — och med 
dessa ord lemnade hon honom tvärt, för att möta den unge 
mannen i bondjackan, h vilken nu närmade sig, etter sin seger 
Öfver den långe grenadieren i vattnet. 

Förbållandet var det, att ryske befälhafvaren, hvilken 
hade stränga ordres att i dag förekomma misshälligheter 
med den finska befolkningen, utskickat en patrall, som anländt^ 
i rattan tid för att gripa grenadieren och föra honom som 
orostiftare på högvakten. Härigenom afböjdes en fortsätt- 
ning af den förbittrade striden, och mannen i jackan kom 
utan vidare äfventyr på det torra. 

— Kom, Elias, — sade tlickan och fattade ynglingen 
under armen; — låt oss söka upp moster! 

Baron Sparrfelt gjorde invändningai*, men i sin osäker- 
het hvem den besynnerliga flickan verkligen var, lät han 
henne undkomma, och innan kort var hon med sin följesla- 
gare försvunnen i folkhopen. 

Weidern ryckte på axlarna. — Hos oss, — sade han, — 
gör man ej sådana omständigheter med en lifegen, hon må 
då sedan vara skön som Sanct Anna eller som kejsarinnan 
Katarina sjelf. 

— Men hos oss finnas inga lifegna, — svarade Sparr- 
felt, besvarande axelryckningen. — Morbleu, jag har kanske 
misstagit mig på det bruna håret och de klippska blå ögonen. 
Men jag vill ännu hålla vad om grefve Liljenstedt mot en 
simpel renskrifvare, att det är den verkliga Maiie Larsson, 
hvilken förtrollat alla kavaljerer i Stockholm de sista två 
åren. Förklara mig denna gåta, min bästa baron! Är det 
hon, denna förtjusande varelse, som plötsligen blifvit escamo- 
terad till en grof åländsk fiskarflicka, eller ur det vi, som 
druckit fredens skål något för djupt i den ädle grefvens 
fört räf fl iga Riideshei mer ? 



3. Tre flyktingar. 




Iiilllas hemlig, tillUess 
monavkenies ratifikation anljindt från Stockholm och Peters- 
burg. Men liksom i mörka natten Ijnset framtriinger genom 
alla gpringor nr den stängda hyddan, så fi-amsippiade genast 
i början den stora nyheten dfver otäta iMppat' och blef ha- 
"tigt, om ocksä ej officielt, bekant. Rådman Jakob Fahlan- 
der från Gamla Carleby, hvitken efterverlden bar att tacka 
för den bästa samtida skildring man 1 Finland eger från 
alora ofreden, hörde nyheten tiän fiedsombudenä egen man 
i Nystad och fick under hälft tjstbetslöfte den helsning till 
ryske kommendanten i Wasa, att de ful Im Hk ti ge icke varit 
förgafvee tillsamman. Kommendanten kunde, »betagen af 
ägnad», ej heller tiga dermed, och så flög fredsbudet långs 
kasten norrut, med mycken glJldje emottaget Ufven af ryska 
tmppema, som allaredan voro ut ledsna vid de dåliga qvai-- 
teren i det ffirödda landet. 



26 ÖDKMARKKUNAÖ VÅR. 

Morgonen efter den tilldragelse, som beskritVes i före- 
gående kapitel, lät grefve Liljenstedt uppkalla sin sekrete- 
rare baron Sparrfelt och gaf honom en »reprimande» fÖi 
gårdagen. — Man har sett baron inlåta sig i konversation 
med ganska suspecta personer, — yttrade han. 

Sparrfelt beskref det lilla äfventyret. — Den unga flic- 
kan, — sade han, — ifall det var hon — är en tinsk borgar- 
dotter från Wasa och benådades, jemte många andra linska 
flyktingar i Stockholm, med grefve Horns protektion. Gret- 
vinnan Horn fäste vid den lilla borgarflickan en synnerlig 
attention och lät gifva henne en education vida öfver hennes 
conditioner, hvarför hon också stundom fick den nåden del- 
taga i de förnäma aftoncirklarna. Det var naturligt, att 
den oförmodade anblicken af en sådan person, förklädd och 
i en så kritisk situation . . . 

— Skulle påkalla en ung kavaljers ridderliga protek- 
tion, jag förstår. Men vet baron väl, att hennes följesla- 
gare, en ung man i bondjacka, blifvit igenkänd som en af 
den ryktbare Löfvings djerfvaste partigångare, med ett ord, 
en ki vekas? 

Sparrfelt bedyrade sin okunnighet derom. 

— Så är det emellertid, — fortfor grefven. — Knappt 
för tre veckor sedan, således efter vapenstilleståndets afslu- 
tande, har samme unge man blifvit igenkänd «om anförare 
för en beväpnad skara fribytare, hvilka öfverfallit, plundrat 
och uppbränt en i Pargas skärgård liggande fientlig galer. 
Hans uppträdande här har väckt uppmärksamhet, grefve 
Bruce talar derom med indignation, och man befarar, att 
den knappt afslutade freden kan sättas i våda genom nya 
entrepriser af samma högst suspecta tendens. 

— Men den utlofvade amnestin? 

— Sträcker sig icke till röfvare. Annorlunda kan man 
ej numera qvalificera dessa halsstarrige kivekät, som för- 
bittra våra motståndare i det ögonblick allt beror på paci- 
fica tendenser. Svenska auktoritetema måste visa sig lika 
nitiska som de ryska att suprimera sådana brigandager, och 
min önskan är derför, att baron genast förenar sig med 
ett ryskt kommando, som fått befallning att efterspana och 
gripa ifrågavarande person med alla hans anhängare och 
följeslagare. 

Sparrfelt bugade, inom sig icke missnöjd att än en 
gång, och nu med laglig fullmakt, få uppträda som den 



TUE FLYKTINOAK. 27 

hemlighetbiulla flickans beskyddare. Troligen kände han sig 
ej heller synnerligen disponerad att skona den unge mannen 
i bond jackan, i h vilken han ej utan skäl misstänkte en gyn- 
nad rival. Han efterkom derför med skyndsamhet sin för- 
mans befallning och befann sig en halftimnie derefter stadd 
på efterspaningar, jemte sin betjent och ett ryskt kom- 
mando, bestående af en officer och tjugu kosacker. 

Det dröjde ej länge, innan man genomsökt det lilla 
Nystad och öfvertygat sig, att de man sökte ej funnos i 
btaden. Man frågade bönderne, hvilka inkommit till staden 
med det smör, som h varje mantal blifvit anbefaldt att er Ligga 
till fredskongressen. Ingen visste eller låtsade sig veta något 
om flyktingarne. De fieste stodo i hemligt förstånd med kive- 
kät, och de Srom ej gjorde det, fruktade deras hämd. 

På grefve Druces befallning kungjordes nu med trum- 
slag på Nystads gator, att ett pi-is af hundia rubel (en 
ofantlig summa den tiden) utlofvades åt den eller de, som 
kunde gripa och till ryska auktoriteterna öfverlemna strand- 
rötVaren Elias Pehrson, anklagad att hafva Öfverfallit och 
uppbränt hans tzariske majestäts galor Golupka samt för- 
brutit sig emot vapenstilleståndet. För samma ändamål 
utlofvade grefve Liljenstedt 100 daler silfvermynt och 20 
för hvarje af Pehrsons anhängare. 

Slutligen lät en gumma muta sig till den bekännelsen, 
att en ung man och en ung flicka tidigt på morgonen rest 
norrut ur staden på en kärra, dragen af en oxe. Men på 
samma gång rapporterades från hamnen, att två dylika per- 
soner, åtföljde af en gammal qvinna, redan qvällen förut 
afseglat norrut i båt. Sparrfelt, som saknade båten, hvari 
flickan sprungit dagen förut, ansåg den senare uppgiften 
vara den riktiga, bemannade i hast en snabbseglande jakt 
och medtog några ryske soldater, jemte en underofficer. 
Kosackerae deremot redo norrut, för att gripa de flyende, 
i händelse de begifvit sig uppåt landet. 

Det blåste en frisk sydvest, och jakten stack ut för 
sida vind emot Lökö båk och Pyhämaa. Hvarje litet segel, 
i^om styrde norrut blef jagadt, upphunnet och undersökt. 
Än var det en fiskare, som lagt nät och sköt vid Kukkaisten- 
maa; än en Eurabonde, som återvände från Nystad med 
ett par kappar salt. Emellertid friskade vinden i och 
tvang de förföljande att hålla sig på tillbörligt afstånd från 
kusten. 



28 ÖDEMAKKEKNAS VAK. 

Just der smög ett litet segel tätt under land. SpaiT— 
felt gjorcje allt för att genskjuta det, innan det uppnåtl 
sundet vid Kursila. Det lyckades icke; båten slank in i 
sundet, men jakten sköt bättre fart, afstandet minskades, 
och man kunde nu tydligt urskilja en karl och tvenne qvin- 
nor i båten. 

Sparrfelt tillsatte alla segel och följde efter i sundet. 
Man var nu endast ett par musköthåll frän båten och upp- 
manade den genom ropare att lägga bi. Ett ögonblick 
syntes den böjd att efterkomma befallningen; seglet giga- 
des, jakten närmade sig. Sparrfelt igenkände nu bestäradt 
samme yngling, som i går kastat grenadieren i vattnet. 
Viss på sin sak, lät han framtaga rep, för att binda fri- 
by tåren. 

Men båtens manöver visade sig snart vara endast ett 
elakt skämt. Jakten hade knappt framskridit några famnar, 
innan den befann sig i lä för den lummiga skogen vid 
Kamela; seglen hängde slappa och begynte lefva for ett af 
de vanliga luftdragen i sundet. Båten dereraot stack ut 
två par årar och aflägsnade sig med jemna, men raska tag, 
tills han uppnådde öppna sjön och man såg hans segel ånyo 
svälla för den skarpa sydvesten. 

Sparrfelt rasade. Man måste utlägga årar äfven från 
jakten, men detta gick trögt, och när man ändtligen åter 
fick vind i seglen, syntes den flyende båten blott som en 
liten hvit prick i norr bland de skummande vågorna. 

— Anamma den besten ! — utropade länsmannen, som 
pligtskyldigt medföljde på jakten. — Han kryper rättnu 
bakom Pitkäluoto, och vi ha mörkt om en timme. I dag 
få vi knappast bugt på banditen. 

— Skyn tjocknar, och stormen tar till; vore det icke 
rådligast att söka land innan mörkret? — frågade under- 
officeren, en sachsisk landkrabba, som började känna en viss 
otrefnad vid den allt starkare sjögången. 

— Lofva bättre och håll kurs på seglet der! — var 
Sparrfelts svar. Han hade tjenat vid flottan och ville visa, 
att han icke var rädd för en stänk saltvatten. Befallningen 
åtlyddes, och jakten sköt pilsnabbt fram genom de mörk- 
nande vågorna. 

Vi skola nu tillsvidare lemna den fine friherren, hans 
länsman och hans soldater, der de nitiskt kämpa mot Botten- 
hafvets böljor, och i stället kasta en blick på den misstänkta 



TRE FLYKTINGAR. 29 

båt, som utgjorde föremålet för deras nit och villebrådet 
vid denna jagt. 

Det var en vanlig mindre skötbät af denna på en gång 
skarpa och väl proportionerade barn ing, som antyder en god 
seglare, förande blott ett sprisegel och klyfvare. Vid styret 
satt samme yngling, som brottades med grenadieren och 
som i kungörelsen om hans gripande kallades Elias Pehrson. 
flan kunde icke vara mycket öfver tjugu år gammal, hade 
Ijast bår, öppet, något solbrynt ansigte, ärliga grå ögon och 
ett uttryck i hela sitt väsende af förslagenhet, raskhet och 
gladlynt godhet. Voro dessa händer fläckade af blod och 
plundring, så kunde det ej ha skett af grymhet eller rof- 
girigbet. Denne röfvare såg snarare ut att kunna gifva sin 
egen jacka åt en nödstäld i stormen, än att plundra honom 
för vinning i mörker och lugnvatten. Sin båt manövrerade 
han med säker hand och en djeifhet, som nästan tycktes 
gränsa till öfverdåd. 

Midt i båten satt en gumma om vid pass 70 år, klädd 
i en gammal fårskinnspels och något lomliörd. Hvar gång 
båten krängde för brisen, makade hon sig ängsligt i lofvart 
och mumlade sakta en bön mellan tänderna. 

Tredje personen i båtens framstam var samma unga 
flioka, som baron Sparrfelt kallat Marie Larsson och som så 
modigt värjde sig mot den långe grenadieren. Hon var 
snai-are kort än lång, spänstig och frisk i alla sina rörelser; 
hade långt brunt hår, upplagdt i tvenne flätor, kloka blå 
ögon, fina vackra drag, for tina for en bondflicka, för hur- 
tiga ior en stadsdam, i hela sitt väsen ett uttryck af natur- 
ligt behag, foradladt genom en vårdad uppfostran. Hon 
hade rott i sundet och var ännu varm af den starka motio- 
nen, men blåsorna i hennes händer förrådde hennes ovana 
vid detta slags arbete. Påtagligen hade hon blifvit mera 
skrämd, än hon ville medgifva, när båten var nära att upp- 
hinnas, men ynglingens säkra hållning återgaf henne modet, 
och för sjögången väjde hon endast dä, när en stänk våg yrde 
in öfver relingen och öfversköljde hennes stoppade tröja af 
svart kamlott. 

Betraktade man med ett hastigt ögonkast dessa flyk- 
tingar, kunde man lätt taga de tre för en ung fröken, 
eskorterad af sin daenna och beledsagad af sin trotjenare: 
så märkbar var den unga flickans Öfverlägsna hållning i 
bredd med hennes följeslagare. Men vid ett närmare ögon- 



30 ÖDEMARKERNAS VÅR. 

kast fann man, att hennes säkerhet var endast en reflex: 
af ynglingens trygga hållning, beroende af den och bakom 
masken af en skenbar likgiltighet döljande ett ungt hjertas 
alla känslor af fruktan, tvekan, hopp, oro och — hvem kunde 
så noga veta det? — minnen af deil art., for hvilka hjertal 
smälter i sorgsna tankar. 




4. Höststormarna 1721. 



a vi långt ännu till Raumo? — frågade den 
unga flickan, sedan hon en stund med oro 
betraktat en svart molnvägg, som uppsteg vid horizonten i 
sydost. Elias vände ryggen åt detta och hade klar himmel 
framför sig, der han satt i bakstammen och såg emot norr. 

— Till Raumo ha vi ännu två goda mil, och icke lära 
vi vara så välkomna der, — svarade ynglingen. — Det vill 
säga, att Marie nog kan fara dit, men icke jag, — till- 
lade han. 

— Och hvarför icke du? — frågade flickan. 

— Ja, hvarför ha vi alltsedan middagen den der spår- 
hunden i hälarna efter oss? — fortfor ynglingen småleende, 
i det han kastade en blick tillbaka på jakten, som satt alla 
segel till och med stark fart sköt fram genom sjögången 
vidpass en mil längre söderut. 

— Det har du ännu icke sagt mig, Elias. Vi möttes 
ju först i Nystad, sedan åländingen, som fört mig från Stock- 
holm, öfvergaf oss. Jag kände strax igen dig i bonde- 
kläderna, fastän du icke kände mig, och du var bra god, 
som åtog dig att föra mig ända till Wasa. 

— Icke kunde jag lemna dig på bara backen med det 
sällskapet, det är klart. Först och främst äro vi köttsliga 
kusiner; min mor var din faster. Och sedan så måste en 
bra gosse hjelpa en bra flicka. Ser du, Marie, den der 
hvita segellappen vill komma oss för nära på lifvet och får 
medhåll i Raumo, ty der är inqvartenng. Men den gången 
narrar han sig på konfekten. Vi ha gudskelof mörkt om 



HÖSTSTORMARNA 1721. 31 

en half timme och litet storm och snötjocka till husbehof. 
Ser du det lilla snöret här; farfar min har fått det af en 
hexa i Åbo, som hette svarta Jane, men han ville aldrig 
begagna det. Här ha vant tretton knutar, men nu äro de 
bara två. Jag löste upp en i dag der vid sundet och tänker 
rättnu lösa en annan. 

— Fy, Elias, att du kan bruka sådant otyg till sjös! 
Hvad gör du med det? 

— Det är bra att ha, det har hjelpt mig mer än en 
gång, när jagthundarne varit nära att nagga mig uti hasorna. 
Löser jag en knut, så har jag vind från hvad håll jag vill. 
Löser jag två, har jag storm så det hviner i knutarna, och 
löser jag tre, så kan intet skepp hålla sjön, och snön kom- 
mer som en hvit fäll öfver oss midt i sommaren, och stor- 
men sopar bort skogar och hus, och det dånar och brakar 
liksom på domedag. Du ser, jag har två knutar qvar ännu. 

— Men det är ju gudlöst ! Vore du icke så bra som 
du är, Elias, kunde jag rätt bli rädd för dig. Storm få vi 
nog ändå i qväll. Säg mig, hvarför förfölja de oss? 

— Det är en liten historia, ser du, och lång är den 
icke. Den natten när Majniemi sprang i luften, lät min far 
fora min mor och oss barn till en holme i skärgården och 
tänkte att hemta oss, men då råkade far bli sårad. Vi sleto 
ondt i tre veckor, tilldess vi kommo undan med en Pargas- 
skuta till Sverige. Der bodde vi några år, och der träffade 
jag dig hos grefve Horn. En dag kora min far tillbaka 
och hade den tappre Löfving med sig, och när Löfving åter 
begaf sig på äfventyr, bad jag att få följa honom. Det satt 
liårdt, må du tro, både fur far och mor, men jag var envis 
som synden och fick till slut min vilja fram. Så följde jag 
Löfving i fyra år under tusen faror och lärde mig hans sätt 
att föra krig. Det var det enda sätt som dugde numera, 
ser du, och alla de gånger jag varit förklädd till käring 
och tiggare, alla de gånger jag varit nära kosackpiken, 
muskötmynningen och repet, det är för långt att berätta. 
Löfving hade ledsnat att göra partier till lands; vi gjorde 
dem i stället till sjös. Ryska galérerna kommo lastade med 
rof från svenska kustema; vi togo en liten del af bytet 
tillbaka; hvad kunde det vara för ondt i det? För oss fanns 
ingen vapenhvila. En vacker månskensnatt hUnde sig, att 
vi kommo till Pargas skärgård. Der låg en galer förtöjd 
vid stranden; Golupka hette han; manskapet hade gått på 



32 ödemäbkebnas vår. 

rummel i land och vakten sof. Tjugu man voro vi, tre 
båtar hade vi. Det var en flink manöver. Vi äntrade 
galéren, togo hvad vi kunde, och resten brände vi. Galéren 
sjönk som ett tungt samvete; der voro kyrkklockor om bord, 
och de ringa nu ottesång i sjöbottnen ända till domedag. 

— Jemmer, om de visste att du gjort det, Elias! 

— Liksom de icke visste det! Mig känner allt folk, 
den ena och den andra nickade i Nystad i smyg åt mig, 
att jag skulle laga mig bort. Douglas är icke god på mig, 
och Bruce har satt ett pris på mitt hufvud. Så snart jag 
fick se den estländska segellappen, tänkte jag strax : der ba 
vi våra paltar! Gör ingenting, Marie. Med dessa knutar 
skall jag lappa dem, om det kommer an på, så att ingen 
klut skall bli torr på dera. 

Skymningen bröt in. Man hade uppnått Wärknäs udde, 
som halfannan mil sydvest om Raumo skjuter ut i hafvet, 
och var i begrepp att dubblera udden med förlig vind, då 
båten plötsligt tornade så starkt mot en undervattensklippa, 
att både flickan och gumman kastades af stöten ned från 
roddarbunkarna. I nästa ögonblick lyftes båten ånyo af en 
kommande våg och befann sig åter på flott vatten. Men 
faran var icke derför Öfverstånden. Nedra märlan, som fast- 
höll rodret, hade blifvit afslagen, och det blef endast med 
yttersta ansträngning möjligt att styra båten. Till råga 
på olyckan strömmade vattnet in genom en betydlig läcka 
tätt invid kölen. 

Ynglingens första tanke var att lugna sina båda qvin- 
liga passagerare. — Sitt vackert stilla! — ropade han. — 
Jag känner den lömska hällan; hon har narrat mer än en 
bra karl om hösten i skumrasket. Gör ingenting. Om mindre 
än en qvart kunna vi vara i land. 

Gumman lät icke trösta sig. Hon skrek öfverljudt att 
båten sjönk och kastade sig fÖr livar krängning åt motsatta 
sidan. Marie deremot fattade Öskaret och arbetade raskt, 
för att hålla båten läns. 

Elias var tvungen att giga seglet och gripa till årorna. 
Under denna manöver såg man jakten närraa sig med stry- 
kande vind. Oaktadt skymningen, hade han sannolikt båten 
ännu i sigte. 

— Hvad gör du? — sade flickan, när Elias ett ögon- 
blick upphörde att ro. 



UAaTBTOUHABNA iTll. 33 

— Ingenting, — svarade han. — Jag löser den andra 

Imnlen. 

Och liksom hade elementema endast vBntat jiä denna 
fcignsl, tilltog stormen i bast med fÖrlUrande styrka, aä att 
fjHrden vida kring udden betHcktes af skura och de dolda 
lefTen begynte ryta som vilddjur i mörkret. Det korta 
etjcke nan ilnnu hade att tiUiyggalägga, hotade haten bvarje 
ögonblick med undergång i brilnningama. Likväl kom man 
lyckligt, med käten halfiyld af vatten, till stranden. 

— Bort med den hvita näsduken! — ropade ynglingen 
hastigt. Marie lydde. Denna duk, som hon knutit kring 
hufvQdet, kunde forr&da flyktingai-ne. 



Deras försigtighet kom måhända försent. Man kunde 
Innu från stranden urskilja huru jakten länsade förbi udden, 
»lack npp fOr half vind ät sydost och kora snart uti lä, så 
att han kunde kasta ankar ett stycke från land. Och knappt 
lar detta gjordt, innan en valbemannad slup lade ut frän 
ftrtygeta sida och styrde åt Annila till, i påtaglig mening 
att afsklim flyktingame ätei-tåget frän udden till fasta landet 
och stora landsvägen åt Raumo. 

Elias smålog, niir han märkte detta på klippan, der han 
höll ntkik. — Sista knuten! — mumlade han, upplöste 
snöret och kastade det långt ifrån sig i skogen. Han kände 

FåtUkämi bträHditr. IV. 3 



84 ÖDEHABKEBNA8 VÄR. ^ 

sig med ens Ifttt om hjertai. Det förekom bonom, som hade 
han härmed lösgjort sig från sista qvarlefvan af fädernes 
vidskepliga hexväsende, om hvilket han i sin barndom hört 
så många underbara sägner pä Majniemi. 

Vare sig nu att Svarta Janes ande sväfvade öfver vatt- 
nen för att gifva eftertryck åt sista arfvet af hennes troll- 
domskonst, eller att ovädret på ett ganska naturligt sätt 
hade länge samlat sig i det svarta snömolnet, alltnog, der 
utbröt ett herrans väder, hvars like icke blifvit i manna- 
minne förspord uti dessa stormiga nejder. Vinden sprang 
med ens till sydost och växte till en orkan, som rasade öfver 
kusten på snöiga vingar. I ett nu var allt insvept i ogenom- 
trängligt mörker. SnÖ, blandad med hagel, nedföll så tätt, 
att alla vägar och stigar om få minuter voro obegagneliga. 
I denna isande frost, i detta förfärliga mörker hörde man 
rundtomkring endast hafvets rytande, måsarnas skri, var- 
garnas tjutande, stormens dån och braket af hundraåriga 
furor, som stupade för oi^kanens framfart, en efter annan 
och stundom i långa sträckor, stam öfver stam, såsom hade 
en af Uppenbarelsebokens domsenglar farit fram öfver nejden 
med vredens vågskål och härjat allt i sin väg. Det var 
liksom hade naturen ännu behof af en våldsam kris, innan 
hon kunde komma till jemnvigt efter en sådan rad af ovan- 
liga och förstörande företeelser, som utmärkte slutet af 17:de 
seklet och början af det 18:de. Den tidens författare tala 
alla om höststormarna år 1721 såsom de våldsammaste man 
någonsin då upplefvat, och dessa stormar betäckte det olyck- 
liga Finlands kuster med spillror af fartyg och skeppsbrutne 
flyktingar, hvilka' vid första rykte om freden skyndade hem 
till sitt älskade land, men i stället funno döden vid dess 
kuster*). 

I en naturlig grotta, bildad af en öfverhängande klipp- 
häll, sutto de tre flyktingarna, blott till hälften skyddade 
för ovädrets fasor. De vågade icke upptända eld, af fruktan 
att derigenom förråda sitt gömställe Ibr sina förföljare; och 
äfven om de vågat det, hade det sannolikt varit omöjligt. 
Ynglingens hela omsorg gick ut på att skydda de två väm- 



*) Fahlander omtalar, bland andra förolyckade, den rikaste och 
dä för tiden mest ansedde köpman i Gamla Carieby, rådman Lars 
Bränner. Hans otålighet att återvända till f&derneslandet var så stor, 
att han inskeppade sig på hösten med hustru, barn och all sin egen- 
dom till hemorten. Alla förgingos i vestra Qvarken utanför Umeå. 



HÖSTSTORMARNA 1721. 35 

lösa yai'elser, bvilka slumpen eller försynen anförtrott åt 
hans vård. Han samlade mossa under snön och granmskor 
från skogen fÖr att bereda dem en driiglig bviloplats; han 
afkastade, oaktadt deras invändningar, sin korta jacka fÖr 
att 4)ereda dem skydd mot kölden; han intalade dem mod 
och försäkrade dem, att de vid dagningen skulle vara utan 
all fara. Och när han dervid belönades med en god, vänlig 
blick från flickans vaima ögon, då kände han sig så lycklig, 
dd glömde han sitt vilda, af faror uppfylda äfventyrarelif 
och tyckte sig under denna snöiga klipphäll, midti stormen, 
mörkret, kölden och elementernas uppror mera säll, än han 
någonsin känt sig under många år, alltsedan hans bamdoms 
lyckliga dagar hemma på Majniemi. 

— Marie, — sade han med en för honom ovanlig vek- 
het i rösten, — jag vill icke fråga dig hvarför du lemnat 
Stockholm, der du bodde i lugn och öfverflöd hos den för- 
näma grefven och hans goda grefvinna, for att byta ditt 
lyckliga lif raot så många faror och försakelser, som möta 
dig här i vårt eget sönderslitna och förhärjade land. Men 
visst måste du dertill haft goda skäl. 

— Du vet, att jag kommit för att uppsöka min gamle 
far, — svarade flickan undvikande. — Sedan sex år ha vi 
icke hört det minsta af honom. Jag vet endast, att ingen- 
ting kunde förmå honom att flytta öfver till Sverige, när 
han skickade min mor och mina syskon ur landet vid fien- 
dens inbrott. Vi voro elfva syskon, åtta bröder och tre 
systrar. Sex af bröderne stupade på ett parti under major 
Bertelsköld, kort före Storkyro slag. Två bröder blefvo 
hemma hos far, och af desse två blef en bortförd till Ryss- 
land, den andre gick i fält och frös sedan ihjäl i de norska 
fjällen. Min mor är nu död, mina systrar ha gift sig i 
Sverige. Af alla elfva är jag den yngsta och enda, som 
ännu kan vårda vår gamle far, ifall han ännu lefver, kan- 
hända i nöd och armod. Skulle du, Elias, stadnat i Sverige 
och lefvat i öfverflöd, om du varit som jag? 

— Men hvarför denna förklädnad, om du endast ville 
uppsöka din far? Hvarför icke hellre resa på ett större 
fartyg och under bättre beskydd, som grefve Horn kunnat 
förskaffa dig? Hvarför icke komma rik och välförsedd till 
din far, hellre än fattig och sjelf i behof af ett stöd? Gref- 
vinnan höll af dig som eget barn; hon skulle så gerna ha 



36 ÖDEMARKERNAS VÅR. 

försatt dig i tillfälle att rädda den gamle Thomas Larsson 
ur nöden. 

Marie teg, och hade det ej varit så mörkt, skulle man 
sett hennes klara blå ögon sänka sig fuktiga mot den snöiga 
mossan. — Fråga mig icke derom nu, — sade hon slutligen 
bedjande. — Kanske skall den dag komma, när jag kan 
säga dig allt. 

Ynglingen frågade icke mera. En mörk blixt for kan- 
hända i detta ögonblick genom hans själ. Flickan anade 
det och fattade hans hand. — Jag kan icke säga det nu, — 
sade hon ödmjukt; — men tro intet ondt om mig, Elias! 
Jag säger dig, att du en gång skall se allt så klart och 
ljust, som allting nu är mörker omkring oss. 

Man talade icke mycket mera den natten under klipp- 
hällen på Wärknäs udde. Endast stundom afbröts stormens 
oljud af nödrop från sjön, der seglare gingo i qvaf, eller 
från skogen, der villade vandrare fröso ihjäl. Men de tre 
flyktingame vågade icke lemna sin fristad; och hvad skulle 
väl de kunnat uträtta i denna fasans natt mot element ernås 
raseri? 




5. Ett fälttåg vid Raumo. 



orgonen efter den förfärliga stormen var solklar och 
spegellugn. Ett tjockt hvitt snötäcke låg utbredt 
öfver alla gator och tak i det gamla Raurao, hvars utseende 
denna tid var vida mer förfallet än Nystads. Midsommar- 
aftonen 1682 hade stöne delen af staden nedbrunnit; endast 
den gamla ärevördiga fransiskanerkyrkan stod då, som i våra 
dagar, qvar efter tidemas ödeläggelser. Nu hade krigets 
fasor gått öfver orten. Raumo hade vid denna tid 6 (säger 
sex) borgare. Den nyss förut blomstrande skolan, också ett 
medeltidsarf, var öfvergifven. lärare och elever voro skingrade 
eller döde. Sedan sju år hade här ingen yxa timrat, ingen 
pensel målat, ingen glasmästare skurit en ruta för husens 
vidmakthållande. Staden liknade en Öfvergifven och öde by, 
ur hvars sönderslagna fönster här och der ett blekt, utmärg- 



ETT FÅLTTÅO \1X> BAUMO. 37 

ladt ansigte fi-amtittade. Ack, der hade heller ingen fin 
frökenband pä länge behöft de ryktbara Raumospetsaraa, 
som dåy och ännu i dag, qvarblifvit såsom ett ditflyttadt arf 
från de flitiga nunnorna i Nådendals forna klosterceller. Men 
likväl foHforo ännu i den mörka och betryckta tiden några 
åldriga qvinnor af gammal vana att knyppla och åter knyppla 
m Penelopes väf, i förhoppning om bättre dagar, då man 
åter kunde behöfva en smula grannlåt i Finland — en oskyl- 
dig, fin och behaglig lyx, som väl förtjänte någon upp- 
muntran för sin urgamla härkomst och för sin subtila konst- 
fårdighet. Lyckligt vore Finland, om det aldrig läte förleda 
sig af en mera ruinerande lyx, än de vackra, oskyldiga Raumo- 
spetsame. 

Denna morgon bortlade de fattiga knypplerskorna sitt 
arbete och skyndade nyfikna till fönstret. Det kompani 
grenadierer, som var förlagdt uti staden, marscherade ut, 
och kosacker sprängde öfver de annars folktoma gatoma. 
De goda madameina korsade sig; — man påstod att de 
Hnna i tysthet brukade denna katolska sed, som dessutom 
upplifvades genom ryssarnes exempel. De kunde ej annat 
tit), än att kriget åter utbrustit i full låga. Man talade 
om ingenting mindre än en fientlig landstigning på Wärk- 
näs udde, och de, som icke begrepo h vartill en sådan skulle 
tjena efter freden, voro öfvertygade, att åtminstone en skara 
af de förmätne kivekät landstigit under natten på udden, 
för att Öfverrurapla och nedgöi*a den ryska posteringen. 

Förhållandet var, att kosackeine från Nystad ankommit 
till staden under jagt efter flyktingarne, och samtidigt hade 
baron Sparrfelt i samma ärende anländt från sjösidan med 
resten af sin skeppsbrutna besättning. Jakten hade gått 
förlorad i stormen med allt hvad deruppå fanns; båten hade 
kantrat i bränningarne vid udden och hälften af manskapet 
omkommit. I stället att inspärra Hyktingarne på udden, 
nödgades grefve Liljenstedts nitiska ombud, halfdöd af köld 
och med vrickad fot, söka en fristad i Raumo, der han icke 
underlät att inrapportera till railitärbefälet huruledes den 
djerfve fri by t a/en med hans anhang befann sig i närmaste 
gmnnskap. 

Kivekät voro till den grad fruktade, äfven i vestra Fin- 
land, att ryske befälhafvai'en, som trodde sig hafva att göra 
med en V>etydlig skara af desse förtviflade partigångare, ansåg 
sig böra vidtaga utomordentliga åtgärder. Ett par i staden 



SS ÖDBMABKBBNA8 VÅB. 

befintliga föltkanoner framdrogos, och då alla hästar behöf- 
des för kavalleriet, anbefaldes borgmästaren Hans Reinman 
att anskaffa dragare för trossen. Men oaktadt allt hans nit, 
kunde i denna hast ej flera än fyra hästar sammanbringas 
i Raumo stad. 

Kavalleri, infanteri och artilleri, inalles omkring 150 
man, uttågade alltså på morgonen till Wärknäs. Emedan 
alla vägar voro igenyrda, uppbådades stadens och närmaste 
byars manskap att boHskaffa snön, men äfven dertill för- 
mådde borgmästaren icke sammanbringa flera än 30 ä 40 
arbetsföre män, till större delen gubbar och pojkar, hvarför 
äfven deras hustrur och döttrar måste vara behjelpliga vid 
arbetet. Ett avantgarde utskickades att rekognoscera fien- 
dens ställning och förehafvanden, hvarefter bela btyrkan, i 
slagordning och hvar minut beredd på anfall, inryckte i de 
oländiga skogsmarker, som bilda den i hafvet framskjutande 
udden. 

Bland de utskickade mindre ströfpartierna befann sig 
en sergeant med fyra man, hvilka fått i uppdrag att rekog- 
noscera södra delen af udden närmast fasta landet. Ser- 
geanten var en man om fyratio år vidpass, temligen tjock 
och o vig, med ett par förfärliga knäfvel borrar och ett par 
jovialiska grå ögon, framtittande under de lurfvigaste Ögon- 
bryn, som ännu beskuggat en manhaftig krigares martialiska 
blickar'*'). Oaktadt detta hotande utseende tycktes han vara 
så föga trakterad af den mödosamma vandringen, att han, 
knappt kommen ur sigte från hufvudstyrkan, satte sig att 
hvila på en sten, och befalde, på en löjlig rotvälska, — hop- 
blandad af ryska, svenska och finska, med en stark botten- 
sats af hans tyska modersmål, — sina soldater att draga 
för f-n i våld hvart de behagade; man hade nu fred, och 
han ämnade icke längre springa »mituntereinander wie ein 
Eselsjunge för diese fördömde Kivekäsianen und teufels 
nasibratten. Marsch ! » 

Soldaterna, rådville hvad de borde tänka om detta kom- 
mando, begåfvo sig till en förfallen lada nära intill, i hopp 
att der kunna i all beqvämlighet afsluta sin kampanj i det 
mjuka höet. Men knappt hade den förste satt foten inom 
den uppbrutna dörren, innan han skrikande rusade ut till- 

*) Vid denna beskrifning blinkade skolmästaren med en illparig 
blick på sin vän, kapten Svanholm, som, varm och andäktig i fOr- 
bidan på den stundande striden, tummade sina rOda mustacher. 



BTT FÅLTTJla VID RAUHO. 89 

baka, hållande med Mda händerna om hafvndet, som blödde 
af ett temligen hårdthUndt hugg öfver tschabän. 

Häpne Qfver detta mottagande, ailos^de de tre öfiige 
pH måfå sina musköter root kdan och sprungo derefter, med 
den s&rade kamraten emellan sig, allt hvad de CbrraAdde, sin 
vKg till bufvudstjrkan, utnn att vidare Fräga efter sin när- 
maste ilirman, sergeanten. 



É^^^ttl 


M 


■É^^^ 


^9 


^■l^^ä 


Ml 


l^f^P 


^M 


^^Ä 


ra 


,i cp^Sl 


L 


'\w^'^ 


%.> 



Denne hade nr Echen elifickan framtagit en ko]'t pip- 
soQgga och var just inbegripen i det behagliga göromälet 
>tt draga de fitrsta rökarna, dä han förnam skriket vid ladan 
och strax derpS skotten. Ganska oangeniimt störd i sitt 
(Srebafvande, fann han efter nägot betänkande för godt att 
nppstiga och närma sig ladan med dragen huggare och pijmn 
mellan tänderna. Gevär hade han icke, den gode mannen. 



40 ÖDBMARKBRNAS vIb. 

— Was der Henker, perkele, stuj, durak! — utbiust 
sergeanten, ropande efter sin trupp; men denna befann sig 
redan långa vägar ur sigte, och den tappre anföraren var 
en fältherre utan armé. 

I sådan belägenhet bruka vanliga fältherrar anse reträt- 
ten höra till omständigheternas allmänna gång, men den 
tappre sergeanten beslöt fresta krigslyckan och klef huiiigt 
framåt. Ur ladan trädde då en ung nian i grå bondjacka 
och med di*agen värja — en af dessa långa huggvärjor, 
som den tiden utgjorde karolinernes älsklingsvapen — kort. 
sagdt, den unge Elias Pehrsson sjelf. 

— Gif dig, eller är du dödens man! — utropade yng- 
lingen, i det han gick sin motståndare på lifvet. 

— Wech mit palaschen und på knä mit den koiran, 
öder den teufel anamrae dich! — utropade sergeanten å sin 
sida och var genast redo att parei*a hugget, likväl utan att 
släppa tobakspipan. 

Det visade sig snart, att båda kämparne voro öfvade 
fäktare. Hvad den yngre egde förmer i styrka och vighet, 
det ersatte sergeanten med sitt orubbliga lugn. Han gaf 
och parerade huggen med den största kallblodighet och under- 
lät icke vid minsta andrum att blåsa en rök ur pipan, som 
hängde ett qvarter framom hans långa mustascher. 

Detta förargade ynglingen. Hans hugg föllo tätare, 
men på samma gång mindre forsigtiga. Nästan i saniina 
sekund hade hans värjspets afskurit pipans skaft och ser- 
geantens klinga rispat hans jacka vid vänstra skuldran. 

— Jach skall mans lare den tusan perkele snide min 
gute stambulka, — skrek sergeanten, i sin tur uppbragt, 
och trängde hetsigare på sin Bende, men nu med mindre 
framgång, ty i detsanuna flög klingan ur hans hand, genom 
en skicklig croisade af motståndaren, och sergeanten stod 
afväpnad. 

— Gif dig! — ropade ynglingen än en gång och höjde 
hotande sin väldiga huggvärja. 

— Schtill, nur ganz sachte, kamrat, jag vill mans giwe 
den pamp och lappe den stambulka, — svarade den besegrade. 
— Aber en gut Rath will jach mans giwe dazu. Packe sin 
väg, padi suda! Den koko joukko ist ganz in der Nähe. 

— Du har rätt, kamrat! — svarade Elias, stickande 
värjan i slidan med en känsla af vänskap f<)r den afväpnade 
motståndaren. — Spring din väg, — om du annars är skapt 






BTT FÅLTTÅG VID BAUMO. 41 

att springa, — tillade han med en munter blick på ser- 
geantens korpulenta person. 

— Noch ein aberdass, — genmälde sergeanten. — 
Oletko kivekäs?*) Hvart går den Reise? 

— En kivekäs är jag, får gå, men vidare, tänker jag 
icke bikta för dig. Palta nu af och det på fläcken! — 
svarade ynglingen. 

— Wain minäkin kivekäs !♦♦) Jach vill verdaramo mich, 
följe honom, waikka pobjan perään***). Han kan anamme 
mich mit. Jach ger den tjenst tausend Schweinefleisch, vi 
hawe den fred. 

Elias skrattade. Mannen såg ut att hafva fullt allvar. 
Men ögonblicken voro för dyrbara. Han gjorde min af att 
med flata klingan köra den efterhängsne karlen för pocker 
i våld. 

— Inte klappe den bra Erik Burcliard, burgerineister 
in Wasa. Ein burgermeister giwe i)å den rygg, inte tage 
på den ryggen, — fortfor sergeanten med en uppsyn af 
förolämpad värdighet. 

— Hvad? — utropade ynglingen. — Är du den rykt- 
bare sachsiske dragonen Erik Burchard, som Schmidtfeldt 
satt till borgmästare i Wasa och som icke kan skrifva sitt 
«get namn? 

— Den burgermeister är jach, den ganz knnniotettawa 
Qnd ryktbare person. Jach skriwer min Namn mit den pamp 
Qnd mit den nagajka. Nun inte tjinownik: soldat! durchaus! 
Nan inte soldat: kivekäs! durchaus! Nur immer mit dem 
Ström! Zwanzig mal besoften im Arreste gcsessen; njeto 
dobia! Marschiren nach Wasa, freies Leben, fred und den 
amnesti ! 

Elias befann sig i en sällsam förlägenhet. Sergeanten 
såg allt annat än pålitlig ut, och likväl talade han med en 
öppenhet, som icke gerna kunde vara anlagd på försåt. För 
en lustig bror, som ledsnat vid krigstjensten, måste också 
lockelsen att rymma nu vara i samma mån stor, som faran 
för efterräkningar minskades genom freden och truppernas 
aftåg ur landet. Ur stånd att blifva mannen qvitt, beslöt 
Elias att hålla hans sällskap till godo, så länge det ej kunde 

*) Är du en kivekäs (fribytiire; efter ortlen, stenhantl, sten- 
slnngare). 

**) Också jag är en kivekäs. 
***) Om också till nordens ände. 



42 ÖDEMARKERNAS VÄR. 

undvikas, men uraktlät icke att hålla på honom ett vaksamt 
öga. Han utkallade Marie Larsson och gumman, som varit 
fördolda i ladan, h varpå alla fyra skyndsamt begåfvo sig 
framåt fasta landet och stora landsvägen. 

— Den teufel marschiren in lunta poron, — utbi-ast 
den ovige sergeanten, som med möda följde de öfriga. — 
Alter junge weta guten Rath. Kamrat nehme den duschinka, 
jach sauvere den matuschka. Marsch! 

Och härvid drog Burchard den af förskräckelse half- 
döda gumman med sig till landsvägen, der trossen höll stilla 
och några slädar funnos förspända. Elias förstod hans mening; 
flyktingarne togo för sin räkning två af slädarne, och tross- 
kuskarne, som ganska väl kände den tappre sergeanten, hans 
fniktansvärda knäfvelborrar och hans ännu fruktansvärdare 
rotvälska, vågade icke göra den ringaste invändning. 

Snön, som fallit på grön mark, gick genast till vatten, 
men slädtoret var nu ypperligt, och det bar af i galopp till 
staden. För att komma vidare norrut, måste man passera 
tätt förbi tullen, och här var det hus, der baron Sparrfelt 
ännu logerade, sysselsatt att bada sin ledbrutna fot. Den 
nitiske friherren satt just vid fönstret, inom sig belåten må- 
hända att sjelf icke behöfva förnya bekantskapen med Wärk- 
näs ödemarker, då han såg slädarna komma på långt håll 
och igenkände de så ifrigt efterspanade och nu förmodligen 
fångade flyktingame. Han öppnade derför fönstret för att 
njuta af sin triumf och än en gång erbjuda den unga flickan 
sitt beskydd. Men hvem målar hans harm och förvåning, 
när slädarna ilade snabbt förbi och ynglingen i bondjackan 
helsade med den gäckande frågan hur herr baron var nöjd 
med jag* en i går! Sparrfelt rasade och gjorde hvad han 
kunde, för att sätta hela staden i rörelse. Men ack, detta 
var lättare tSnkt än gjordt. Stadens sex borgare hade annat 
att göra, militären var ute på fälttåget, och allt hvad Sparr- 
felt kunde åstadkomma var att den dagen knypplades några 
alnar spetsar mindre än vanligt i Raumo stad. 

Det behöfver icke tilläggas, att fälttåget till Wärknäs 
udde aflopp utan manspillan och utan annan förlust, än 
några nedj^ippade stöfiar, så framt man icke vill anföi-a den 
märkliga händelse, att borgmästaren Hans Eeinman blef med 
peruken fastsittande i en gran. Den värde embetsmannen 
undkom emellertid Absalons öde genom det ganska förnuf- 
tiga beslutet att hellre låta peruken hänga, än hänga sjelf; 



och så slöts stora ofredeDa sista fälttftg i dessa nejder, vSl 
icke mindre br&kEaint, men mycket mera oskadligt, lin mänget 
föregående ttrventjr. 



6. En Decemberdag 1 Wasa. 




östen 1731 med Kina stormar ocli skepps- 
brott hade lemnat rum f3r en tidig 
oth skarp vinter, som jLunu bar de 
iHstfaregående vintrarnes ofredsljnne. Minnet af stoi-a ofre- 
len har nemligen intill denna dag qvarleranat så djupa, 
ibnra förbleknade sp&r i folkets minne, att man ännu i 
i)^rbotten bör, till h&lften pä skämt, till hälflen på allvar, 
iilas »om den tiden, nilr det var sä kallt, att elden fr53 i 
spiseln». En annan sägen talar om »när det var sä mörkt, 
att man ej såg pertan, som brann vid väggen». Inbillnin* 
gen kunde ej finna nog starka bilder fiir att uttrycka dessa 
tiders förfårliga nUd, och efterkommande förestälde sig der- 
(Sr, att under stora of]'eden rådde ett ytterligt mörker och 
en oerhörd köld. Möjligen kändes också klimatets strängbet 
bärdare, ju mindre medel det ödetagda landet hade att skydda 
sig deremot, Alla berättelser frftn den tiden öf verensstämma 
deri, att vintrame under krigsären voro ovanligt kalla. 

En dag i början af December hade en hop folk för- 
samlat sig utanför kyrkan i Wa^a. Det var en söndag vid 
midd^stiden, och en ostlig storm yrde massor af snö öfver 
staden. Man hade nyss kommit frän kyikan ; det gamla 
ärevördiga stentemplet var nödtorftigt iordningstUldt ; guds- 



44 ÖDEMARKERNAS VÅB. 

tjenst hade också hållits der med få afbrott under hela den 
ryska tiden och sista landshöfdingen Stackelberg hade låtit 
iståndsätta fönsterna, så att det icke mera, såsom under 
Scbmidtfelts tid, regnade och snöade in på församlingen. 
Men kyrkan var beröfvad alla sina prydnader, som invånanie 
vid fiendens inbrott undandolt eller fört öfver till Sverige. 
Borta var altartaflan och sjelfva ramen nedbruten; borta 
den gamla orgeln, prydnaderna på predikstolen och ljus- 
kronorna i taket, ilnda till de simpla ljuspiporna af jem- 
bleck i bänkkarmarna, vare sig att fienden hållit dem till 
godo, eller att en nitisk väktare räddat ända till det minsta 
af kyrkans egendom. Allt var förfallet, bänkarna murkna, 
lappningen här och der bortfallen, en del grafvar under 
kyrkogolfvet uppbrutna, plundrade och en dal grafstenar med 
dei-as inskrifter från 1600-talet spräckta. Sjelfva staden 
deremot var mindre förfallen än de flesta öfriga städer, emedan 
den som residensort hållits någorlunda vid makt. Meq detta 
lif var ett skenlif. Utom militärens qvarter, Korsholms bo- 
ställe och de af fienden tillsatta embet.smännens boningar, 
var allting öde. Af 10 stora fartyg, som Wasa egde 1714, 
fanns intet enda qvar. 

Tålmodigt och väntande stod folket i snöyran utanför 
kyrkan. Midtigenom vintern och ödeläggelsen uppgick också 
för dessa nejder ett nytt hopp. Freden, freden var på allas 
läppar och dernäst huru krigets stora oredor skulle botas. 
Sålänge den af fienden organiserade förvaltningen ännu var 
i verksamhet, gick samhällets mekanik sin gång, väl ofta 
på sned, men han gick ändå. Stackelberg, den siste chefen, 
hade varit en välmenande herre. Men nu hade urverket 
•stadnat. De ryske tjenstemännen voro borta, de finske hade 
ännu ej trädt i stället. Allt var i upplösning, hela sam- 
hället så godt som utan styrelse. Och likväl såg man nu 
samma förunderliga ordning, som fl)r 25 år sedan under 
den stora hungersnöden. Lagen h vilade, men ingen rörde 
sig att trampa dess bud under fötterna. Verkställande makten 
var utan armar, men det föll ingen in, att man nu kunde 
göra hvad man behagade. Brottet hade ingen anklagare, 
ingen domare; desse utarmade bönder och borgare hade kun- 
nat spela herrar och spoliera allt hvad ännu återstod att 
taga, men ingen gjorde det. Så starkt var, sedan Carl XI:s 
visa regering, det lagbundna samhällsskicket, att det ännu 
efter så grymma skakningar bestod profvet, och aldrig ha 



EN DBCEMBEBDAO I WASA- 45 

Finlands lagar mera glänsande bevisat sin styrka, än just 
under denna öfvergångstid, då allt var i upplösning och 
h varje annat land skulle hemfallit under de lössläppta hungrande 
och förvildade massornas tygellösa passioner. 

Men så var också detta folks hela hållning under den 
hårda pröfningen ett mönster för alla tidehvarf. När pre- 
sterne år 1715 undanbådo sig den dem påtvungna fogde- 
befattningen, utsåg ryska styrelsen i Österbotten skrifkun- 
nige bönder och bondesöner till fogdar. Desse fogdar valde 
i hvarje socken en länsman, bonde liksom de sjelfva. Instruk- 
tionen för dem alla, så fogdar som länsmän, bestod, enligt 
tidens sed, i knut eller galge, derest de icke prompt uttogo 
och aflevererade utskylderna. Lön kom aldrig i fråga; bön- 
deme tillsades endast att föda sina fogdar, hvarför dessas 
uppehälle vanligen bestod i någon kaka stampbröd, litet fisk 
cch fågel, högst sällan smör eller mjölk, ty boskapen var 
slagtad och ut(3dd. Nuvarande fogdar och länsmän kunna 
tänka sig uti deras ställe. Med denna instiniktion, denna 
aflöning, heter det likväl 1721, att ^åe voro sinsemellan 
ganska eniga, sä att de vid någon påkommande nöd alltid 
sam råddes, påminnande sig icke allenast ansvaret under 
denna, utan ock en tillkommande förändrad regering. De 
valde sig således i hvarje socken de förståndigaste och mest 
betydande bönder till rådgifvare och uppf^yningsmän, hvilka 
vid expedierandet af ankomne ordres, reparationer, uppbör- 
der och leveranser, restantiers indrifvande och redogörelser 
skulle tillstädes vara; hvarför ock vid undersökningen vid 
1722 års vinterting i landshöfdingens närvaro intet mot dem 
var att påminna, utan fingo de tvärtom beröm fÖr sin om- 
händerhafda förvaltning :» . 

Ära åt desse obemärkte, redlige män ännu efter hun- 
drade år i deras okända grafvar! Det folk, som bestått ett 
sådant prof, skall förvisso bestå i hvilken pröfning som helst. 

Man hade pålyst i kyikan, att den länge väntade nye 
landshöfdingen baron Beinhold Wilhelm von Essen ändtligen 
skalle inträffa i Wasa och att folket för honom kunde an- 
draga sina besvär och klagomål. Betrycket var stort, alla 
behöfde hjelp och alla sågo i den nye höfdingen en räddande 
engel. Men tillika blef der en stark gäsning i sinnena. 
Atskillige af den eländige tyrannen Schmidtfelts kreatur 
både genom sina utpressningar ådragit sig allmogens bittra 
hat. Stackelberg hade hållit en sträng räfst med de värste 



46 ÖDEMA&KBBNAS VÄB. 

bland dem. Tvä bondplågare, hvilkas namn kommit Ull 
efterverlden, nemligen länsman Mårten Essevius i Lappa- 
järvi och en annan hans medbroder, Johan Ahlgren, hade 
redan förra sommaren blifvit dömda fr&n lif, ära och gods. 
En tredje länsman, Andei*8 WidbAck i Laibela, hade afsatts 
från tjensten och dömts att återställa allt hvad han roffat. 
Men nu hade ryktet spridt &ig, att desse småtyranner sknlle 
blifva delaktige af fredsamnestin, och annat ogräs var Unna 
dertill att bortrensa. Böndeme satte sig derför i sinnet att 
hos landshöfdingen yrka på sträng näpst, och pä kyrktorget 
hördes månget oixl af förbittring mot Schmidtfelts handt- 
langare. 

— Anders håller sig gömd här i staden! Anders måste 
fram ! Anders måste vi ha till stegel och hjul, — skreko några 
de högljuddaste. — Schmidtfelt hade nemligen haft tvä be- 
ryktade drängar, Israel och Anders, hvilka han skickade 
kring länet som fiskaler, och hvar desse råe blodsugare foro 
fram, der hade de utpressat sista skäifven, dels fÖr sin herre 
och dels för sig sjelfva. Israel hade visligen lagat sig andan, 
när Schmidtfeltska regementet var slut, men Anders hade 
blifvit sedd i trakten; man trodde att han nedgräft sina 
roffade egodelar och smög omkring för att skaffa dem undan. 

Knappt var detta sagdt, innan en larmande hop, till 
större delen bestående af gatpojkar, kom tågande uppför 
Köpmangatan och förde emellan sig en trasig usling, hvars 
tofviga hår och förvildade utseende snarare voro egnade att 
ingifva medlidande än fraktan. — Vi ha honom! vi ha 
honom! — skreko pojkanie triumferande. — Beckmans Josef 
såg konom krypa under H idéns bastugolf, och der drogo vi 
ut honom från fötterna. — Delin qventen var samme Anders, 
som nyss var efterfrågad. 

— Slå den hunden! Piska ur honom favarenda daler 
han röfvat från en kor och faderlösa! — ropade den förbitt- 
rade hopen. 

— Låt mans den hohe obrigkeit banke tusan perkele 
koiran brun und blau! Den rygg ist von härkän nabka; 
jach känne den rygg; men den obrigkeit muss man respek- 
tiren! — utlät sig en tjock person i fårskinnspels och hund- 
skinnsmössa, neddragen öfver ögonen. 

— Burken! Burken är här! Burken har också en räk- 
ning ogjord! — sorlade folkmassan och skockade sig kring 
den siste talaren, som förgäfves sökte maka sig undan, sedan 



EN DECEMBERDAG I WASA. 47 

kn en gång förråd t sig. Minsta pojke i Wa^a kände den 
rjktbare f. d. borgmästaren Burebard på bans besynnerliga 
rotvälska, ocb i staden var ban, lika mycket for sitt goda 
bull, som fbr namnets skull, bekant under öknamnet Burken. 

— Es lebe Carolus! — skrek den afsatte magistrats- 
personen, mån om att i denna opåräknade klämma visa sina 
loyala tänkesätt. 

— Tygta munnen på Burken! — utropade några. — 
Hvad skriker ban for Carolus? Är ban inte i rysk tjenst? 

— Han blef för fet vid magistraten, — genmälde andra; 

— derför beböfde ban svältremmen ocb blef på ny kula 
rysk sergeant. 

— Jacb inte vara sergeant! — skrek borgmästaren. 

— Jacb vara den ärlicbe rymmer, den karkun, den kivekäs, 
dorcbaus! Zwanzig mal in Arrest gesessen! Sto djelat? 
Pratscbaj! Jacb rymme nacb Wasa! Jacb tycke den Wasa 
om, jacb bo den Wasa, jacb scbwöre den grossmäcbtigen 
Fnderieus ! Durcbaus ! 

— Nog ba vi baft värre borgmästare, än Burken, — 
invände en gammal borgare. — Han drack bemma ocb snar- 
kade i magistraten; men både ban en droppe qvar i kruset, 
så bjöd ban åt andra med. 

— Mig lät ban ge tjugu prygel för det jag skrek 
hnrra för kungens bemkomst, — mumlade botfullt en skäg- 
gig fiskare. 

— Immer den obrigkeit respektiren! — svarade borg- 
mästaren. — I går den czaren, i dag den kung, nur immer 
den reebten potentaten, durcbaus! 

— Bort till Korsbolm med Anders ocb Burken! — 
ropade åter de längre boit stående. 

— Stilla! — yttrade en myndig man, som nu fram- 
trädde bland den stojande bopen. — Veten I icke, att lands- 
höfdingen väntas bvar stund till staden? Han må döma 
dem, icke vi. Ocb bvad Burebard angår, så vet bvar käring 
att ban är en narr, ocb det är det värsta man kan säga 
om bonom. Han kan följa mig bem tillsvidare. 

— Larsson bar rätt! Landsböfdingen skall döma dem, 

— ropades nu från alla båll, ocb stojet tystnade, sedan man 
förvissat sig om att de båda misstänkta personerna voro i 
säkert förvar. 



{ 




48 ÖDEMARKEKNAS VÄK. 



7. FamiJijen Larsson. 

'en myndige man, som i en så läglig stund inlade sitt 
forord för den afdankade borgmästaren Burchard, var 
den rikaste köpman i Wasa dåförtiden och en son till den 
Larsson, hvilken grefve Bernhard Bertelsköld besökte här 
under den stora hungersnöden*). Slägten hade, sedan dess 
uppträdande i dessa berättelser under första hälften af sexton- 
hundratalet, delat sig i tvenne hufvudgrenar. Ena grenen 
hade qvarstadnat som bönder i Storkyro på stamgodset Ber- 
tila och der bragt sig upp till ansenligt välstånd. Men denna 
gren af slägten hade nästan totalt gått under i kriget. All 
dess egendom var förstörd, fadren, Thomas Larsson, var för- 
svunnen, modren död, åtta blomstrande söner hade stupat, 
två döttrar hade stadnat under flykten i Sverige, och endast 
yngsta dottern Marie återvände fattig och vänilös till fädernes- 
landet, för att under mödor och faror uppsöka sin förlorade 
fader. 

Andra grenen åter hade blifvit köpmän i Wasa och 
härstammade från en Lars Laisson, hvilken tjenat sig upp 
från drängpojke till bokhållare, från bokhållare till kompanjon 
och från kompanjon till måg hos den rike handelsmannen 
Hagelin, som hvarje år skickade fem skepp till Stockholm, 
och derifrån förskref sig början till Wasa-Larssöneines rike- 
dom. Nuvarande chefen för detta hus hette också Lars 
Larsson. När krigets åskor begynte att mullra pä nära håll, 
skickade den försigtige mannen redan på hösten 1713 hustru 
och barn jemte sin mesta redbara egendom öfver till Stock- 
holm, och när landet gick till spillo efter Storkyro slag,^ly eka- 
des han sjelf undkomma norra vägen öfver Tonieå. At fien- 
den qvarlemnade han gård, magasiner, beckbruk och skepps- 
varf, men skulle dock äfven med återstoden varit en rik 
man, derest icke den rätta plundringen begynt efter konun- 
gens återkomst och med Görtziska väldet. Larsson hade då 
öppnat en spanmålshandel i Stockholm; men nu kom den 
ena godtyckliga gärden och pålagan efter den andm, och 
slutligen anbefaldes Stockholms stad 1718 att införskrifva 
100,000 tunnor spanmål från utlandet. Larssons sista blanka 



O Se sjette berättelsen, DMajniemi slottD. 



FAMILJEN LARSSON. 49 

karoliner vandrade ut i denna affär; men knappt var spän- 
målen kommen, innan Görtz bestämde prijbt, for hvilket 
spanmålen skalle säljas, och nedsatte det så lågt, att köp- 
männen fÖrloi*ade 6 till 8 daler på hvarje tunna. Med Lars- 
sons handel var det nu slut, liksom med de flesta andras, 
och han kunde skatta sig lycklig att, vid sin slutliga åter- 
komst till Wasa strax efter freden, af hela sin stora för- 
mögenhet ifga några gömda gamla silfverbägare, etthundra 
kopparplåtar och några tusen värdelösa mynttecken i behåll. 
Så litet detta var, så var det dock mer än någon annan 
den tiden egde i Wasa, och Larsson uppträdde derför i 
fädernestaden med det rykte om ^^ig att vara en klok karl, 
som bergat sin nätta spillra undan det allmänna skepps- 
brottet. Detta anseende förstod han att begagna till utländsk 
kredit och var således en af de få, som genast kunde åter 
börja sin handel med stor profit, i det han för lågt pris 
uppköpte tjära och införskref salt. Den, som då hade pen- 
nbgar, gjorde briljanta affiirer. Så högt var penningens 
värde, och så stor var bristen på denna va^^a, att en gam- 
mal man vandrade från Uleåborg till Brahestad hela åtta 
milen till fots för att hemta en sexöreslant, som han gömt 
bakom ugnen uti en bagarstuga. 

Larsson hade nyss fått sitt spolierade hus någorlunda 
i ordning. Väggarne voro hvitlimmade, och rutor funnos 
äter i alla fönster; men dubbelfönster voro den tiden, äfven 
i skarpaste vinter, en okänd lyx. Från en liten öfverbyggd 
trappa och genom en trång förstuga trädde man in i en 
temligen rymlig, men låg sal, hvars amöblement utgjordes 
af en ofantlig öppen spis, ett stort matbord, omålade bän- 
kar, en karmstol af masur för husbonden, en rymlig skänk 
och på väggen ett porträtt af Carl XII, hvar söndag be- 
kransadt med friskt granris af husets ungdora. Allt det 
groll, hvilket Larsson och alla köpmän den tiden hyste mot 
salig kungen, som kostat dem vackert, hade längesedan 
blifvit kastadt på den förhatlige Görtz. Han ensam fick 
nppbära borgareståndets bittra grämelse öfver all den ofärd, 
som konftngens krig5>lystnad bragt öfver handeln och nä- 
ringame; och ehuru Larsson varit för mycket med om debet- 
sidan af Carl XILs bokföring, för att just kunna hysa någon 
beundran för hjelten, tillät han likväl sina söner och döttrar 
att i detta afseende ha sin mening för sig. 

Till höger om salen funnos två kamrar, den ena för 

FällMhilrns beruttehrr. IV. 4 



50 ÖDBMÄBKEBNAS VÄB. 

värden och värdinoan, den andra for dötirania. Till venster 
voro likaledes ^å kamrar, af hvilka den yttre utgjorde han- 
delsbod, den inre på en gång kontor och boningsrum för 
söneme. Dessutom fanns midtöfver gården en finnstuga för 
böndeme och ofvanför den en s. k. nattstuga for ansenligare 
gäster. Lägger man härtill, att inredningen i alla dessa 
rum var ännu enklare än den uti salen, så kan man göra 
sig en ungefärlig föreställning om den tidens rikaste kÖp- 
manshus uti Wasa stad. 

Några timmar efter uppträdena vid kyrkan återfinna 
vi Larsson och hans familj vid qvällsvardsbordet kl. 7 på 
aftonen. Till venster om köpmannen satt hans husfru, mor 
Larsson, en något barsk matrona om tre och fyrtio år; 
närmast henne döttrarna, jungfru Kajsa, 20 år gammal, af 
mera hurtigt, än just behagligt utseende, och liten Veronica, 
en klarögd, men blek och fint byggd flicka om 12 år vid- 
pass. Närmast fadren sutto tre raske söner. Af dem hade 
den äldste, Lar§, 25 år gammal, allaredan gifvit sin tribul 
åt kriget och tjent under kungen i Norge, der han mist 
sitt venstra öga, men nu var han fadrens förste bokhållare 
och högra hand. Den andre, Mathias, 22 år, var bestämd 
att öfvertaga bondearfvet efter sin fars kusin, den föisvunne 
Thomas Larsson, och den yngste, Bertel, som blott var 15 
år gammal, hade gått i skola i Stockholm och funderade pa 
den lärda banan, så snart man åter fick akademi i Abo. 
Längre ned vid bordet satt en svensk bokhållare vid namn 
Grenman, jemte två gamla drängar och tre pigor, och bland 
dem. hade äfven f. d. borgmästaren Erik Burchard erhållit 
sin anspråkslösa plats. 

Tidens rådande stränga ordning tillät ingen att tala 
vid bordet, derest han icke direkt tillspordes af husbonden. 
Men denne, h vilken annars med hela en solid affärsmans 
förakt behandlade äfventyraren, som slumpen fört till hans 
hus, nedlät sig nu att ställa till honom några frågor, som 
med synbart intresse följdes af det Öfriga tigande bord- 
sällskapet. 

— Burchard var i Nystad? — frågade Larsson. 

— Jach war den Nistad mit und gjöre den fred, — 
svarade f. d. borgmästaren, i det han lät en ansenlig stekl 
rofva följa en stor strömming åt innanför de långa knäfvel- 
borrarne. — Jach var den Kivikarta, den ö, den saari, w( 



FAMILJEN LARSSOK. 51 

den grossen Hus war aufgebaut, und wo der grossmilchtige 
graf Bnice die Schwedenbunden zog an der Nase. 

— Hvad säger han? — återtog Larsson med rynkad 
panna. 

— Jaeh säger wo der grossmächtige graf Liljenstedt 
die Russenbunden zog an der Nase, — fortfor borgmästaren, 
utan att låta sig det minsta bekomma. — Jacb kenne den 
grossen potentaten, alle zusammen, kaikkityyni, durchaus! 
Den Liljenstedt, den Ostermann, den Bruce, den Strömfelt, den 
Sparrfelt; guten Tag, mein lieber Burchard, kapuschewaite? 
Jacb presentire das gewär. Gott befehle Ibro Gnaden, so 
und so, grosser Durst, aber den flasken so ganz pikku liten! 
Da bast du ein Dakaten, Burebard, vi gjöre zusammen den 
fred! Scbön Dank, ibro Gnaden, es lebe der grosse Czar! 

— Så, så! — mumlade Larsson småleende. 

— Wollte sägen: der grossmäcbtige Friedericus soU 
leben! — rättade borgmästaren flinkt. — Nur immer den 
rechten Potentaten, durchaus! 

— Nå, och der träffade han en ung flicka, som frågade 
i byame efter Thomas Larsson? 

— Den Nistad jacb få podoro^chna nach Raunio. Den 
Raumo jacb marscbire gegen den kivekät. Eben Jius dem 
Arreste wech, schlecht geschlafen, miserabel getrunken, pfui ! 
Jacb sage zu mir: bin ein gut Finnländer, bin wiikamies, 
tjinownik, burgermeister in WaSa gewesen, marscbiren nach 
Wasa, den alten prächtigen Larsson zu seben und den treff- 
licben Bier — mit Erlaubniss, jacb dricke den skål — und 
so, paff, drei hundsfotten in den alten lada! Jacb binde 
alle zusammen: nein, jacb binde de stacker nicht, nimmer 
gi*ausam gewesen. Jacb sage till dem: Kinder, lasst uns 
gute Freunde und kumpanit werden. Hagel! Das junge 
fl icke fiel rair um den Hals, so verdammt frob war sie. 

— De voro tre, säger Burebard? Och b var skildes 
han från dem? 

— Jacb dem konwojii-te alle drei bis nach den Malaks, 
kirkonkylässä. Alleweil spatsiren, la la, zuweilen köre den 
häst, kataj! Den junge kiwekäs war verdammt vergntigen 
mich zu haben. So ein verfluchter Bummler! Den preis 
på hans kopf, hundert thaler och hundert rubel verdienen, 
— eta sto rublej ! Jacb uichts verdiene, so ein Kerl ist der 
alte Burchard. Jacb beskytte dem; die alte Mume janunerte 
nur immer fort: den bra Burchard, den Herzens ystävä. 



53 



Adbhakkebnas vIb. 



Wie sio verliebt war, Donner wetter; ganz verpickt war ä 

wegen des alten Burgenmeisters. Nun so {och härvid intar 
folierade boigmäKtaren ^in berUttebe ined en portion grOt 
som kunnat försU ftt ett hälft kompani) in den Malaka trs 
jäch ein miserables B]'antweiQ, nawodki! !Nabm ein t-scharki 
denn ich hatt* grossen Durst, und war so ein wenig bf 
soffen — halloh! Die jnnge duschinka ward skräckt, dt 
teuffels kerl schliess den owen kiini, und das ganze Gesel 
schaft war putzwech. 

Larssons bliek mörknade, men han teg. Alla bord 
gHsteme hade slutat sin m&ltid ; endast borgmästaren vi 
ännu ifiigl sysselsatt att godtgöra hvad han forsnmoiat genoi 
berittteUen om sina hjeltemodiga äfventyr, d& dSrren öp] 
nades och en ung flicka inträdde i salen. 

Oaktadt den snöiga ko 
tan och den öfver panna 
neddragna ylleduken, igei 
kände alla de närvarande vi 
första ögonkastet Marie Lari 
sons vackra blå ögon oc 
sraUrta, behagfulla gestalt. 
Familjens yngre med 
lemmar uppatodo för att hela 
henne elt godt väikommen 
sjelfve borgmästaren bortlad 
träskeden, som gjort en !^ 
oerböi-d brecbe uti hafregrB 
ten. Men husbondens behl 
lande blick qvarhöll alla p 
deras platser. 

— IJordsbönen! — sade han entonigt, utan att bevÄr 
diga den nykomna ens med en helsning, 

Veronica, hvai-s tur det var att uppläsa bönen, fuV 
gjorde stammande sin skyldighet. Allas blickar sraögo f5i 
stulet titt flickan, som stod der, skygg och tigande, qvar vi 
dörren. 

KUr bönen var slut, gick Larsson fram till Marie oc 
ledde henne, utan att sSga ett oi-d, till sin kammare, hva 
efter han stängde dörren och betraktade henne med en å< 
mares stränghet. 

— Innan jag betsar dig välkommen i mitt Uns, — sof. 
han, — måste jag veta, om du är värdig att träda bär 




FAMILJEN LABS80N. 53 

och vara en af de våra. Jag Hr dig uti faders ställe och 
jag måste veta hvarför da uti mörka natten rymt från 
Stockholm och så svårt fÖrbrutit dig mot dina höga välgö- 
rare, grefven och grefvinnan Hora. 

— Jag skref till grefvinnan från Waxholmen och bad 
henne förlåta mig, — svarade Maiie, kämpande med sina 
tårar. 

— Ett bref, som ingen förstod och hvari du intet be- 
kände. Jag vill veta hvarför du flydde. 

— Förlåt mig, ack förlåt mig, farbror! Jag kan ej 
säga det nu; det skulle kanske störta oss alla uti förderf. 
Tro mig, jag är oskyldig, jag kunde ej annat! Jag måste, 
jag måste fly! 

— Marie, du kan väl aldrig föreställa dig, att jag 
ämnar nöja mig med toma undfly k ter. Säg mig allt och 
jag skall försöka ställa ditt fel tillrätta. 

— Jag är ej brottslig, farbror, och likväl kan jag ej 
säga er nu hur det är. Haf nåd med mig. Har ni hjerta 
att jaga mig bort från ert hus? 

— Nej. Men jag tillåter dig ej att tala vid någon 
bär, eller räcka din hand åt dina kusiner och din faster, 
innan du rättfäi-digat dig. Var förauftig, barn ! Är du oskyl- 
dig, så behöfver du blott säga ett sant ord. 

— Och detta ord skulle kanske blifva er olycka! Nej, 
farbror! Jag kan icke, jag kan icke nu! 

— Jaså! Hör då hvad jag lofvade grefve Horn, när 
jag reste från Stockholm. Jag skall skicka flickan tillbaka, 
när jag finner henne och hvar jag finner henne ; så var mitt 
ord, och mitt ord brukar jag aldrig rygga. Hafvet är ännu 
öppet. Vid Brandö ligger en Umeåbo, som seglar i mor- 
gon tillbaka till Sverige. För i natt må du stadna här, 
men ingen annan än jag skall tala med dig. I morgon vid 
^*ggfywingen för jag dig ut till Brandö och sörjer för att 
du kommer tillbaka till Stockholm. Godnatt. 

Med dessa ord lemnade den stränge farbrodern rum- 
met och reglade dörren utifrån. Marie gömde ansigtet i 
wna bänder och gret. 

Ingen vågade ens med en h viskning motsMga den fruk- 
tade husbonden. Endast Veronica smög i tysthet en bit af 
sin sondagskaka på brickan, der man framsatte en qväUs- 
mat åt hennes instängda kusin. 

När detta var gjordt, sköt Larsson regeln undan och 



54 ÖDEMARKERNAS VÅR. 



gick sjelf med brickan in till den fångna. Ett rop af öfver- 
raskning — och alla följde bonom i kammaren. Fönstret 
stod öppet ; den arma Marie hade flylt ensam och öfvergifven 
ui i den mörka vinternatten. 



8. Flyktingarne i ödemarken. 

^ela hösten igenom år 1721, och ännu långt in på föl- 
jande året, fortfor en rad flyktingar att inströmma 
till Finland. Några kommo norra vägen öfver Tomeå och 
Kemi; andra kommo sjöledes tillbaka från Sverige; ännu 
andra kommo från ödemarkerna i det inre af landet, der de 
funnit en fristad, tillbaka till deras forna hemvist närmare 
kusten: några få kommo också tillbaka från fångenskapen i 
Ryssland. Alla hade de att kämpa med stora vedermödor. 
Här funnos inga andra vägar i brukbart skick, än de nöd- 
vändigaste militärvägar. Vid alla öfriga vägar fanns icke 
en bro, icke en färja, knappast en båt vid stränderna; inga 
gästgifvargårdar, inga häslar, inga lifsmedel, inga bonings- 
hus och inga menniskor. När landbhöfdingen baron von 
Essen Andersmessotiden 1721 med lifsfara kastades af stor- 
marna i land till Kassaböle i Sastmola socken och derifrån 
ville färdas norrut till sitt höfdingedöme, fann han på sjelfva 
stora kustvägen inga anstalter gjorda för resandes fortkomst. 
Ryska styrelsen hade väl här inrättat postgång och gästgif- 
verier, men de voro nu upplösta. Landshöfdingen kunde 
endast med största svårighet komma fram och måste på flera 
ställen dertill begagna oxar. Häraf kan man ungefär ana 
huru det var bestäldt med öfrige vägfa tände. 

De, som begåfvo sig inåt sockne- och byavägar, åter- 
funno mångenstädes icke den forna vägen, utan i dess ställe 
ett kärr, eller en små.skog, der man här och der upptäckte 
hjulspår. Funno de vägen, så voro alla diken igenrasade, 
alla tinimmor förstörda och rundtomknng lågo alla hägnader 
nere kring forna åkrar och ängar. Flyktingarne sökte sin 
hembygds kyrka; de funno henne ej utan möda; skogen 
hade uppvuxit omkring henne och skymt henne för vandra- 
rens blickar. Hägnaden var nedrifven kring kyrkogården 



FLTKTINOARNE I ÖDBMARKEN. &5 

— nemligen der det fanns en sådan, ty de ileste döde be- 
grofvos ännu under kyrkans golf — och korsen lågo ned- 
trampade. 1 tornet fanns ingen klocka att ringa till guds- 
tjenst; bimmelens vindar blåste in genom de sönderslagna 
fönstren; altaret hade ingen skrud, ingen kalk, intet vin 
och blott sällan en prest, eller ock fanns i den foiiie kyrko- 
herdens^ ställe en ung djekne, som blifvit dertill invigd på 
måfå i Abo. Ändock böjde flyktingarne med innerlig andakt 
knä i den förödda helgedomen; de tyckte sig åter stå sin 
Gud närmare, när de fingo tillbedja honom i den egna kyr- 
kan, så bofällig hon var. 

Fiån kyrkan gingo flyktingarne att söka sin by och 
sin gård. De gnuggade sina ögon och sägo med förvåning 
omkiing sig. Det var så främmande och olikt nu på den 
forna stranden, på den välkända kullen. Grinden var borta, 
brunnen inrasad, stugan försvunnen; det var icke lätt att 
igenkänna den gamla kära gården, som nu var bevuxen med 
granar och enrisbuskar. Eller hände sig någon gång, att 
en ny stuga de sista åren hade rest sig på den gamlas frid- 
lysta plats, och i den nya stugan bodde nya, främmande 
invånare, som tagit det öde hemmanet i besittning. Då upp- 
stodo der inbördes klagomål och långa tvister om egande- 
rätten; och det var förunderligt att se, huru dessa menniskor 
tvistade om den ena lilla och half vilda jordlappen, medan 
landet på flera mils sträckor låg öde och utan bebyggare. 

Tio eller tolf dagar före jul tågade en sådan skai^ flyk- 
tingar genom Storkyro socken. De voro omkring tio hus- 
håll, men egde icke mera än två hästar att draga sitt ringa 
bohag. Vägen förde dem öfver det forna slagfältet; elfven 
låg åter frusen, stränderna åter snöbetäckta, likasom på den 
märkvärdiga dagen för snart åtta år sedan. Här och der 
kunde man under snötäcket urskilja benranglet af en häst 
eller jordhögame, som blifvit uppkastade öfver de slagnes 
grafvar; för öfiigt intet spår på nära håll af den stora 
striden. Men Napo by låg ännu öde och obebodd, till hälf- 
ten nedrifven, till hälften bränd. Några iförfallna hus stodo • 
qvar, men folket skydde dem. Det nära slagfältet var ett 
för kusligt grannskap och stod i förbindelse med bittra håg- 
komster. Flyktingame tågade vidare och kommo på en 
omväg till kyrkan. Den stora odlade slätten var till en 
del öfvervuxen med unga björkar och videbuskar, der räfven 
hade sin kula och snöripan sitt bo midt på Finlands största 



*■ -- - 



56 ÖDBMABKBBHAS vIb. 

' och bördigaste åkerftLlt. Men en del af slätten bar 
spdr af odling. Har voro en del af byarna änna bi 
och flyktingarae fingo ett efterlHngtadt tak Öfver hui 
De spridda sig derför i gårdarna och mottogos gSstf 
det fattiga folket. Någta liland dem voro liemma från 
trakt. Det var rörande att ^e, huru de gingo från 
till g&rd, för att efterfråga sina slägtingar och v 
Ganska få voro de, som nu funnos qvar; men det 
någon gång, att föräldrarne återfanno sina filrloradi 
och barnen sina begråtna föiiildrar; sysion återfunno s 
hvilka de länge ansett för döda, och den forne yng 
återfann sin ungdoms iilskade brud vid en annans 
Arme, vilsekomne flyktingar från det kiira fosterlands 
kände sig likasom skeppsbrutne, af hvilka många funi 
gi*af i vågorna, 
några blifvituppk 
pä stranden och 
ined skiftande so 
gl^tdje sina gl 
leder. 

Bland dem, 
tågade vidare, v 
siillskap af fem 
ner med en h!ist 
iljland dera utgjo 
återvändande fan 
ung f. d. soldf 
namn Heikki, hans likaså unga hustru, Brita, och j 
orklSse fader, den gamle Hilli. Denne Heikki var 
son ifrån Storkyro och skulle som äldste son bordt 
beniraanet efter sin fader. Men när Heikki, som man 
för död, nu vände tillbaka från Svei'ige, fann han gå 
hemman tagna i besittning af yngre brodem, hvilken 
der bosatt i flera år och hade iamilj omkring sig, Hi 
net var för litet att dela, och Heikki hade ingen 1u 
* fördrifva sin broder. Alltså rastade han blott nägi'a 
i 8torkyi'o och begaf sig derefter med sin hustru och 
fader längre norrut till Munsala kapell, i afsigt att u] 
ett öde hemman, som tillhört svärfadran. Munsala (i 
ling är nu för tiden helt och hållet svensk, men orten 
namn {Muni-salo, äggholmen) och många andia namt 
jemte (Wäki-salo, Lohi-lahti m. fl.) bevisa att folke 




FLTKTINQABNE I ÖDEMARKEN. 57 

förene varit finskt. Stora ofreden förändrade mångenstädes 
den finska och svenska befolkningens områden i Österbotten 
genom nya inflyttningar. 

Till dessa tre hade i nejden af Wasa en ung flicka, 
ledsagad af en yngling i grå jacka, anslutit sig. Då vi utan 
svårighet i dem igenkänna tvenne gamla bekanta, behöfver 
endast tilläggas, att Marie Larsson efter flykten från sin 
farbroders hus fann en fristad hos en syster till den gamla 
gumman, som härtills åtföljt henne och som nu stadnade 
qvari Wasa. Här hade Elias Pehrsson åter uppsökt henne, 
och då Marie för intet pris ville underkasta sig sin farbro- 
ders hotelse att återsändas till Stockholm, beslöt hon att 
hellre med Elias' tillhjelp, på egen hand, efterspana sin för- 
svunne fader. Båda åtföljde derför de öfrige flyktingarne 
till Storkyro. Men här hade ingen sett Thomas Larsson på 
mer än fym år, sedan han råkade i strid med det fientliga 
Ifomraando, som var ditskickadt för att indrifva utskyldema. 
Vid detta tillfälle plundrades och brändes Bertila gård, och 
dess gamle husbonde för8van%, Men ett rykte gick, att han 
^ör två år sedan blifvit sedd uti Munsala eller Orawais, och 
^etta rykte förmådde Marie att följa de öfrige norrut, så 
^*iycket hellre, emedan hon fattat vänskap för Brita och hop- 
pades härigenom undkomma sin farbroders efterspaningar. 
filias hade sina skäl att icke återvända till södra Finland 
^•h betänkte sig icke länge, innan han beslöt att blifva den 
^emte i ressällskapet. 

Flyktingarne behöfde emellertid mer än åtta dagar för 
^tt tillryggalägga de sex milen emellan Storkyro och Mun- 
^la. De måste mer än en gång hvila öfver natten i en 
torfallen lada eller en öfvergifven tor parkoja, och den stac- 
kars hästen måste åtnöja sig med vissnade löf, hvilka med 
möda uppsamlades under snön. Mer än en gång voro var- 
game midt på ljusa dagen så närgångne, att Elias och 
Heikki måste med störar drifva dem tillbaka, när de anföllo 
hästen. Mer än en gång påträffades äfven i skogarna qvar- 
lefvor af någon ensam fl3'^kting, hvilken blifvit söndersliten 
och uppäten af dessa, då otroligt närgångna ]'ofdjur. 

Lyckligtvis bildade isen naturliga broar öfver åar och 
kärr, och de vägfarande hade försett sig med lifsmedel i 
Storkyro. De kommo derför ändtligen, uttröttade, men väl- 
behållne till sin bestämmelseort Lohilahti (numera Lojlax) 



58 ÖDEMARKEBNAS VÅR. 

en qvart mil norrom Munsala kyrka och tre qvart mil söder- 
om Ny-Carleby stad. 

Allt bvad här återstod af Hillis forna hemman var en 
gammal ria vid landsvägen. Det var två dagar före jul; 
huru skulle desse husville flyktingar fira frälsarens glada 
födelsefest? 

De togo sin bostad i rian, och det befanns, att hon, 
med någon fÖrsigtighet, ännu kunde eldas. Om en stund 
sprakade i ugnen en brasa af grof tallved. Heikki och hans 
unga hustru betraktade hvamndra med en känsla af trefnad. 
De hade aldrig fÖrr suttit tillsamman under eget tak, och 
denna förfallna nedrökta byggnad var den första fasta egen- 
dom och det första hem de egt uti lifvet. Medan den gamle 
Hilli ej kunde nog prisa hemmanets förra rikedom och sucka 
vid tanken på dess nuvarande armod, tyckte sig de unga 
nygifta rikare nu, än de någonsin varit fÖrr. Sorgsen och 
tankfull satt Marie vid ugnen, och mot hennes vilja flydde 
hennes tankar tillbaka till Stockholm, till det lika grefliga 
huset, der midt under Sverig» armod allt Hnnu var sammet, 
siden, speglar och guld. Frestaren, som alltid är till hands 
i sådana ögonblick, hviskade i hennes öra: h varför bytte du 
denna prakt mot ett eländigt skjul bland drifvor och öde- 
marker? Men den tysta rösten i hennes innersta svarade 
härtill: Marie, du gjorde rätt! Och frestaren teg. 

Elias återvände nu med sin bössa från skogen och med- 
förde två skjutna tjädrar, hvilka man genast anrättade. — 
Jag vill göra dig ett förslag, Heikki, — sade han gladt. 
— Jag vill blifva din torpare, och så skola vi bygga till- 
samman; här är god timmerskog rundtomkring oss. Först 
vill jag hjelpa dig att bygga en bi-a gård här på kullen, 
och sedan skall du hjelpa mig att bygga en liten stuga der- 
nere vid sjön. Du skall sköta åker och äng, i*ia och ladu- 
gård; jag deremot skall fiska der i den vackra viken, när 
du icke behöfver mig, ty min håg står ändå ständigt till sjön. 

— Hand på det! — svarade Heikki hurtigt. — Men 
då skall du också hafva en rask hustru, som bjuder dig en 
glad min, en god bra^a och en varm gröt, när du kommer 
frusen och våt tillbaka från sjön. 

— Det tål ännu mycket att tänka på, — svarade Elias, 
i det han förlägen makade en tallstubbe längre in uti ugnen. 
Stubben sprakade, gnistorna blänkte, och eldskenet fÖU blän- 
dande på Maries ansigte, der hon satt invid ugnen med huf- 



VINTER- OCH VÅBDÄ6AB. 59 

vudet lufadt i båda händerna. Kanske var det för eldskenet, 
som hon i detta Ögonblick vände sig bori., och ingen vissie 
om hennes tjuguåriga hjerta klappade fort eller långsamt 
vid dessa fi*am tidsplaner. 



9. Vinter- och vårdagar. 



(12/ en följande vintern snöade ganska sträng öfver nybyg- 
garne på Lojlax. De hade firat julottan i Ny-Carleby, 
der de i alla fall måste förse sig med salt och jern och dit 
de hade tre qvart mils väg. Den lilla staden hade 1714 
undergått en hård medfart. Här hade ryska galérfloitan 
landsatt trupper vid elfmynningen. Härifrån hade den fa.^ans- 
Wla flykten och förföljelsen börjat i Österbotten. Andra 
fientliga skaror framryckte landvilgen söderifrån efter Stor- 
kyro slag. Men stadens förmögnaste borgare hopsamlade 
allt. silfver och guld, som kriget lemnat dem öfrigt, och 
gingo dermed den anryckande fienden till mötes på södra 
sidan om bron. Grannarne i Jakobstad, som icke iakttogo 
denna forsigtighet, sågo snart derefter sin stad uppgå i lågor. 
Ny-Carleby egde ännu en liten qvarlefva af välstånd deri- 
genom att dess djerfva, små odäekade fartyg, trotsande fien- 
dens vaksamhet, tid efter annan drifvit handel på Vester- 
botten. För öfrigt var också här spolierad t och öde. Staden 
hade vid fredsslutet knappt 150 invånare; men på hösten 
hade redan lika många flyktingar återvändt ifrån Sverige. 
Den 1708 uppförda träkyrkan församlade, då som ännu i 
dag, både stad och land till den stora högtiden. För första 
gången på många år var åter ett gladare lif på kyrkbacken. 
Man hörde åter, som fordom, bjellrornas muntra klang och 
hästarnes gnäggande under kappkörandet på den mörka jul- 
morgonen. Kyrkan strålade åter som förr i ljus och andakt. 
Väl voro kronor och ljusarmar gjorda för tillfället endast af 
träd, och ljusen voro h varken många eller stora. Men aldrig 
hade kyrkan stått i högtidligare glans eller genljudit af 
mera innerliga lofpsalmer. Det var likasom hade en djup 
hänryckt känsla af tacksamhet och nyfödd lycka återstrålat 



60 ÖDBMARKBBNA8 vIb. 

ifrån församlingens allvarliga ansigten upp till englabildema 
i taket och genom stenhällarna ända ned till de dödas grifter 
under församlingens fötter. 

Nybyggarne från Lojlax återvände efter högmessans siat. 
Det förekom Elias, som hade en tjock karl i lurfvig får- 
skinnspels följt dem ett stycke, när de gingo från kyrkan 
till sitt qvarter hos rådman Fortell. Man måste ihåg- 
komma, att Elias var en fridlös man, som hade sina skäl 
att icke gema möta bekanta, och han beslöt der för att hafva 
ögonen öppna. Men när Heikki kort derefter satte sig i 
släden att kuska Brita och Marie tillbaka till Lojlax och 
Elias sjelf utan äfventyr passerade bron till fots, förglömde 
han snart denna flyktiga misstanke. 

Strax efter julen begynte Heikki och Elias att bygga 
af alla krafter. Det dröjde icke heller många veckor, innan 
en rymlig stuga stod nytimrad och hvit på Lojlax' kulle, 
österom landsvägen, som gick mellan kullen och sjön. Den 
ena af de två små kamrarna med deras utsigt öfver den 
vackra viken, som då gick upp under kullens fot, fastän 
han nu dragit sig långt tillbaka, bestämdes åt Marie genast 
från början. I andra kammaren bodde Heikki med sin hustru; 
men Elias försmådde den plats, som var ämnad åt honom i 
stugan utanför dem. Han tog alla nätter qvarter i rian 
strax derinvid; — jag sofver så godt der i halmen vid 
ugnen, — skämtade han. Men Elias sof icke. När de andra 
hvilade, gick han ute på vakt i den frostiga vinternatten 
och lyssnade noga till h varje ljud, som förnams från den 
nära landsvägen. Elias var van att lefva på krigsfot; raan 
hade nu fred, men Elias kände i luften någonting osäkert; 
han ansåg det icke för rådligt att alla invånare sofvo på 
Lojlax. 

Emellertid gingo veckor och månader fredligt förbi, och 
Elias begynte att stundom unna sig någon hvila. Det hände 
ibland, att en vandringsman, lockad af eldskenet från den 
trefliga stugan, sökte ett herberge här under mörker och 
oväder. Än var det en gammal karolin, hvilken sent om- 
sider var stadd på vandring tillbaka till hemtrakterna ; än ^ 
en fånge, som ändtligen återvände från Ukrän och förgäfves 
frågade efter slägtingar och vänner, dem han lemnat för 
tjugu år tillbaka; än en fattig kapellan eller klockare, som 
begaf sig till fots tillbaka till sin församling; än ett par 
halfvuxna barn, som sökte sitt förlorade hem och ej min- 



VIHTICR- OCH VÅBDAOAB. 61 

its mera dersf, än att pä gården var en brunn, i stallet 
eD hast ocfa vid nängea en god mor, som läste vilUignelsen 
Sfver detn, när de f3rr voro Bmfi. Alla dessa vandrare funno 
en fiistad bfir, likasom Lojlax' invänare sjelfve s^ nyss fdrut 
Ibnait en fristad hos andra. Och de Ijeriitlade hvar och en 
sina Baj^r nnder den länga vinterqvtlllen; ty verkligheten 
Tar den tiden underbarare iin mängen saga na, och nien- 
niikoma hade npplefvat s& sällsamma öden, att nu väl Bällan 
nigon mera skSdar i lifvet dylikt. 

En dag i början af Mars, niir fredens första värsol kom 
tiiBn att smälta på Finlands gjanar, voro Mnnsala kapell- 
boer samlade på isen invid Wexala hy for att upptaga kyrk- 




Hwkan som der bhfvit ned-, nkt id tiendens ml rott Ilon 
We nndei de nio åren sedan hon mkte lunkit s\ djupt 
i den Ibia i[fjan att hon icke ficks upp om libsten med piäm 
vk ki^n — man var icke en alldeles slket pA stilUet 
Hir I ksom vid mången annan af Fmlands btiitiidet Ii ide 
vallhjonet eller gumman &oin vandrade till kjikan pä Ön 
dag mojgonen klockan rmga i s|on ja man >ai ä -^iikei 
derpii, att dessa gummoi och vallhjon fiågades åt om stiiUet, 
der klockan låg. Qammalt folk hör ju ännu i dag sådana 
i<iiikta klockor ringa i sjöarna. 

Gn klok gubbe från Monär^ by rådde folket att kasta 



62 ÖDEMARKERNAS vAr. 

stål uti vaken, der de sökte sin klocka. Stålet skulle då 
ofelbart klinga emot den invigda malmen, om klockan fanns 
der. Men försöket lyckades icke, stålet klang emot alla 
stenar på bottnen. Några menade felet ligga deri, att man 
ej iakttog fullkomlig tystnad, såsom när man letade jord- 
gömmor. Andra trodde sig kunna utrUtta intet förutan att 
presten läste sin bön öfver vaken. Först sedan Elias fann 
på att söka klockan med dragg, på fiskarevis, så fanns hon 
slutligen, drogs med förenad styrka upp i dagsljuset ocb 
fördes under stoj och glädjerop tillbaka till kyrkan. 

Det begynte redan skyrama, när Elias ocb Heikki åter- 
vände öfver isen tillbaka till Lojlax. Snövattnet, som raid- 
dagstiden smultit i gropar och hjulspår, hade åter stelnat i 
aftonfrosten till en tunn pappersis, som rasslande bräcktes 
under vandrarens fötter. Himlen var så ren, så blå, som 
den här i norden endast kan vara under en skön marsqvHll, 
och en egen vårkänsla genomgick hela naturen. Äfven de 
båda vandrarne, som ingalunda voro fallne för svärmiska 
intryck, dinicko med välbehag den rena luften och betrak- 
tade tyste den öfver granskogen tindrande aftonstjernan. 

De hade uppnått landsvägen icke långt från det ofant- 
liga stenkummel, som oceanen fordom uppkastat på donna 
strand, då Elias, med en erfaren partigångares skarpa blick, 
blef varse ett par ovanligt breda medspår på väge.n. — Någon 
rysk herre har åkt norrut i dag, — sade han, ej ulan en 
orolig blick mot den obevakade gärden. 

— Det måste ha varit en förnäm herre, — genmälde 
Heikki, i det han mönstrade hofspåren; — han har varit 
eskorterad af tre ryttare, en på h vardera sidan och en bakom 
släden. 

— Riedörren står öppen, — anmärkte Elias och på- 
skyndade sina steg. Rian begagnades äfven till stall for 
enda hästen på Lojlax gård, innan ett särskildt stall hunnit 
uppföras. 

Vandrarne kommo till rian ; hästen var borta, selen for- 
svunnen. Snön utanför rian var nedtrampad af hästhofvar 
och menniskototter. 

Intagne af oroliga aningar, skyndade de båda männen 
till stugan. Men Heikkis fruktan lugnades genast, när Brita 
trädde mot honom i dörren med sin vanliga obekymiude 
min. Hon hade Hir några veckor sedan skänkt sin man en 



VIKTElt' OCH VÄBDAOAB. 63 

rask gosse och lemnade vaggan blott för att insläppa de 
återkommande. 

— Hvem bar varit i stallet och tagit vår häst? — 
frågade Heikki. 

— Jag trodde du redan visste det, — svarade Brita. 
— Skallfogden skickade efter honom och lät säga, att han 
uppbådat alla hästar för* att draga klockan till kyrkan. 
Din var den tionde, sade han; iiera hästar funnos ej i hela 
kapellet. 

— Hvad vill det sSga? — utropade Heikki. — Vi 
komma från isen och dit ha inga hästar blifvit uppbådade 
vidare än tre, som godt förslogo för hela transporten. 

— I alla dagar! Det måste Marie veta, som följde 
med karlame till rian, för att gifva dem nyckeln, — sva- 
rade Brita, nu i sin tur bestört. 

Elias, som under tiden sökt Marie kring hela huset, 
ofverhopade Brita med frågor hvart den unga Hickan tagit 
vägen. — Men har hon då icke följt er åt? — genmälde 
Brita. — Jag undrade väl att hon mot sin vana blef borta 
^ länge, men jag trodde att hon gått med till isen för att 
se när de upptogo klockan. 

Elias begärde ej vidare förklaring. Han störtade ut, 
kom till rian och derifrån till landsvägen. Aftonen var klar 
och lugn ; månen gick upp öfver skogen. Vida omkring 
liördes icke knäpp eller kny. Af Marie syntes icke ett spår, 
hördes icke det minsta ljud. 

EUias stod några ögonblick tyst, andlös, tillintetgjord. 
Det förekom honom, som hade verlden rundtomkring honom 
plötsligt blifvit ()de och mörk, och han förstod icke mer 
denna vårliga himmel, hvars stjemor han nyss betraktat med 
stilla glädje. Måne var borta; allt var tomt: hvad skulle 
han mera göra i verlden! 

Men denna döfvande känsla lemnade åter nim för en 
ny fraktan. Hvem hade bortfört flickan? Och hvart hade 
man fört henne? « Måste han icke tro, att detta våldsamma 
forsat stod i någon förbindelse med den hemlighet, hvilken 
hade jagat henne från Stockholm och hvilken hon så envist 
vägrade yppa? Och om så var, hvilket öde väntade henne nu? 

Att uppsöka henne, att rädda henne, blef nu Elias' 
enda tanke. Hans besinning återkom med hans fruktan* 
Han kastade hig krypande ned, för att i det svaga, ovissa 
månskenet undersöka spåren på landsvägen. Han trodde 



64 ÖDEMARKERNAS VÅR. 

sig upptäcka, att släden med de breda medarne gjort halt 
vid uppkörsvägen till gården och sedan åter fortsatt sin färd 
norrut. Hvarför norrut, om det var Maries farbroder i Wasa, 
som låtit bortföra henne? Än mer: han tyckte sig märka, 
att släden, som förut varit förspänd med två hästar, norrom 
gården varit förspänd med tre. Det föll honom in, att den 
tredje hästen måste ha varit Heikkis; ja, han trodde sig 
igenkänna spåret af högra bakfoten, der skon på ett ställe 
var afbruten. Han förstod nu, att man genom hästens bort- 
förande velat beröfva honom h varje möjlighet att eftersätta 
våldsverkarne. 

Elias begrep med sin i många faror bepröfvade rådig- 
het hvad han hade att göra. Han skyndade tillbaka till 
stugan, stoppade hos sig det silfverur han en gång tagit 
som krigsbyte af en fientlig officer och några på samma sätt 
förvärfvade, länge besparade silfverrublar. Derpå sade han 
Heikki och Brita ett hastigt farväl, med löfte att icke åter- 
vända utan Marie. 

Nu visste han, att ingen enda häst stod att köpa för 
guld på hela milen framåt Ny-Carleby stad. Han måste 
derför först gå söderut till Munsala kyrkoby, ehuru denna 
väg gick i motsatt riktning emot de flyendes kosa. Men 
Elias hade intet val. Han uppnådde byn och gick in i den 
gård, der han visste att man hade den snabbaste hästen. 
— Låna mig din häst, Simon, — sade han, — och skulle 
jag ej komma tillbaka, så håll dig skadeslös med detta ur 
och dessa penningar; det är mer än din häst är värd. 

Simon, en gammal hästbytare, tog sig mer än en gkng 
bakom örat, innan han kunde förmå sig att ingå på detta 
förslag. Det var minsann icke godt om hästar nu för tiden: 
man hade nödgats herata dem på femtio mils väg allt från 
Karelen, och nu stodo de icke der till köps ens för pen- 
ningar; man hade sist på sena hösten måst öfverföra hästar 
från Westerbotten. Men voro hästar rara, så voro blanka 
silfverpengar ännu rarare, och Simon kunde icke emotstå 
frestelsen. Han bedyrade, att han hellre ville förloi*a hustrun 
än hästen ; men hur det var, slunko rublai*na in i hans gamla 
skinn pung, och affären var uppgjord. 

Några minuter derefter red Elias i sporrstreck tillbaka 
mot Lojlax, spände sin häst för Heikkis lätta kyrksläde ocli 
styrde kosan med rask fart norrut i den stjernklara, lugna 
och frostiga vårnatten. 



tBIBTTABBNB JA6T. 65 



10. Fribytarens jagt. 




rlias P«hrson var icke en af dera, som förhalade tiden, 
när något af vigt var att uträtta. Klockan elfva på 
aftonen hade han uppnått Ny-Carleby och stadnade vid det 
oansenliga gästgifveriet i norra delen af staden. Landshöf- 
dingen baron Essen hade nemligen under vintern låtit in- 
i^tta nya gästgifverier vid alla mera befarna vägar, och 
skjutsen hade, med anledning af tidernas dyrhet och bristen 
pä hästar, blifvit f(5rhÖjd till sex styfver milen. 

Hela staden sof i sin djupaste nattro. Den tiden gick 
man, enligt gammal god sed, till kojs klockan 7 eller 8 om 
aftonen och var uppe vid hangället klockan 3 på morgonen. 
Ålit vakande vid ljus, der man ej kunde ätnöja sig med 
eldskenet från spiseln eller flamman af en perta, hade dess- 
utom denna vinter förbjudit sig sjelf, alldenstund talgljus 
voro dyra och mycket sällsynta. Än mindre fanns den tiden 
en enda lykta vid gatorna uti Finlands städer. 

Elias bultade oförfilradt på den stängda porten och för- 
dristade sig, när intet svar följde, att ropa: — i kronans 
namn! 

Åndtligen visade sig en yrvaken dräng och öppnade 
porten med den vresiga frågan — hvem fänin det var, som 
icke lät folk sofva i fred. 

— Jag är landshöfdingens kurir, — svarade Elias flinkt, 
— och är skickad från Wasa med bud till den herra, som 
for här igenom i qväU i den stora ryska släden med tre 
hästar för. Jag vill veta när han for härifrån och om han 
tog isvägen non-ut. 

Drängen, som ännu sof med förståndet, stirrade på den 
nykomne och frågade gäspande: — hukan*) herre? 

— Han, som for här igenom i qväU klockan sex eller 
sju och hade en ung qvinna och tre ryttare med sig. 

— Här har ingen herre varit, och jag gitar ej nappas 
med tokuga frågor, — svarade drängen morskt och slog 
IKjrten igen midtför kronans förmente kurir. 

Elias öfverlade om han borde spränga upp porten och 
väcka gårdsfolket. Detta syntes honom mindre rådligt. Ett 



♦) Hvilken? 
FålUkåms beråitelter, IV. 5 



66 ÖDEMABKBBNAS VÅR. 

annat medel rann honom hellre i hågen. — Akta dig, 
Matts, — sade han, — att jag ej låter inmönstra dig till 
soldat, när jag om två veckor kommer hit med landshöfdin- 
gen! — Ett af de största bekymren på vintern 1722 var 
nemligen uppsättandet af den nya roteringen i dåvai*ande 
folkbrist, ooh ehuru det icke mera gick an, som i salig 
kungens tid, att :► inmönstra)» den ena eller andra passande 
karlen efter behag, satt skräcken fÖr denna despotiska rekry- 
tering ännu qvar i folkets sinne. 

— Nå, — fortfor Elias utanför porten, — vill du god- 
villigt säga mig h vilken väg de togo hänfrän norrut? 

— De voro inne hos rådman Forteils, och jag menar 
de foro is vägen åt Flatanabban, — svarade drängen, betyd- 
ligt spakare. — Skall kurilarn ha häst? 

— Nej. Men om de qvarlemnat här en ljusröd vallack 
med skon sprucken på högra bakfoten, så säg till hos For- 
tells, att det är Ileikkis häst på Lojlax. Godnatt. 

Nu bar det af för Elias i fullt traf till lastageplatsen 
vid Aminne och derifrån ned på isen, för att på en ginväg 
uppnå Jakobstad, som ligger nära en half mil på sidan om 
stora kustvägen. Marsnatten fortfor att vara månljus och 
klar, isföret var klingande, och stränderna tycktes flyga 
förbi den ilande släden. Elias, som på vintern en gång förut 
rest denna väg, krökte i rask fart öfver elfmynningen och 
de framskjutande uddarna inåt fjärdarna i PedersÖre skä^ 
gård samt stadnade klockan ett på morgonen vid gästgifveriet 
i Jakobstad. 

Här såg ytterst öde och härjadt ut. Staden låg ännu 
i ruiner efter branden d. 4 Mars 1714, då äfven fem skepp 
brändes i hamnen. Jakobstad hade tre frihetsår, men man 
hade icke ens bortr()jt grushögarna, som ännu bildade kullar 
och klyftor under vinterns snötäcke. Det driftiga, slöjd- 
fardiga Pedersörefolket var i grund förlamadt och till stor 
del utödt. Endast här och der hade ett litet nytimradt hus 
uppstått efter freden. Blott i söder om den förharjade staden 
skådade Pedersöre gamla ärevördiga stenkyrka, hvars rädd- 
ning traditionen tillskrifver ett underverk, i den månljusa 
vårnatten dyster och snöbetäckt ned på förödelsen. Stads- 
kyrkan brändes den 30 November 1714. 

Elias upprepade sin saga om kuriren och blef efter 
lång underhandling insläppt. Man hade ännu icke hunnit 



FBIBYTABBNS JAGT. 67 

glömma krigstidens ofog och lät icke gema npp för en 
främling nattetid. 

Första frågan var efter den lyska släden. Svaret blef 
att »qvinnfoltje valt slädavingland och gita stig ur åsta sess 
neder i stugon» ; men derefter hade släden fortsatt färden 
klockan åtta på aftonen isvägen åt Gamla Carleby. Elias 
bet hop tänderna. Han var tvungen att rasta en timme 
för att fodra sin häst. 

Derefter fortsatte han fiirden. Åter försvunno stränder 
och isar under hofvama af hans flinka häst, vårmorgonen 
ljusnade omknng honom, och klockan sex var han i Gamla 
Carleby. 

Denna stad var i föga bättre skick, än den föregående. 
Den hade blifvit nybyggd efter branden 1664, men spolierad 
under kriget; fartyg och sjöbodar brända. Gamla Carlebys 
krönikeskri fvare Jac. Ghydenius skildrar på följande sätt 
stadens utseende vid Nystadska freden: »Få hus, det ena 
bär, det andra der, stodo taklösa och sönderrifna. Näppe- 
ligen fanns här någon inbyggare. Ty borgerskapet hade, 
så många som slippa kunde, boiiflytt, och de, som nödgades 
qvarblifva, hade på våld- och pinsamt sätt blifvit slagtade.» 
— * Staden dref likväl ännu någon handel. Hur liten denna 
var, kan man sluta dei*af, att ett holländskt fartyg, som 
ämnat sig till Wasa, men styrt miste och ankrat vid Gamla 
Carleby, kunde afsätta blott en ringa del af sitt salt, sin 
tobak och sina kattuner, och när holländaren försökte det 
vanliga medlet att inrätta en byteshandel, kunde på hela 
den då ännu skogrika orten ej mer än 30 tunnor tjära upp- 
bringas. 

Här väntade Elias att finna sina flyktingar. Fåfänga 
hopp! När han med klappande hjerta frågade efter den 
ryska släden, svarades honom att »hä ha flri landväjen 
norrett» för två timmar sedan. Den unga qvinnan hade 
gråtit, och en ung karl, som kuskade släden, hade förgäfves 
sökt trösta henne. För öfrigt hade de resande rastat här 
öägra timmar, ryttarne hade ätit som glupande ulfvar, och 
den tjockaste bland dem, en kar] med förfärligt långa knäfvel- 
^rrar, för h vilkas anblick barnen sprungo på dörren, hade 
talat en rotvälska, som ingen förstod. 

Detta var den första underrättelse, som gaf Elias något 
ljn8 i hans många gissningar. Den tjocke karlen kunde icke 
vara någon annan än f. d. borgmästaren Barchard; men 



68 ÖDKMAUKEUNAS VÅB. 

hvem var den unge tröstaren vid Maries sida? För första 
gången kände den ärlige fribytaren en skymt af svartsjiikl 
blanda en ny skärpa i hans ångest för den älskade fliokilb- 
Hvad var att göra? Hästen var utkörd och kunde ej taHtk 
begagnas, utan att spilla den dyrbara tiden med en Mt 
eller hel rastedag. Men de hade blott två timmars fSr^ 
språng! Elias bortbytte sin goda häst mot en sämre, 
ut h vilad, och fortsatte färden norrut i de flyendet spår. 

Han passerade höjdsträckan i Kelwiå och kom in 
Lochteås slätter. Denna nejd hade lidit jemförelsevis 
Elias såg här glest befolkade byar; han mötte bönder^dii 
åkte till staden. Men lian hade nu foga lust att .ai 
jemfÖrelser öfver krigets olika härjningar. Vid 
kyrka var han tvungen att hvila sin häst. Lyckligtnifl 
flyktingarne, som troligen icke mera fruktade att föl 
rastat på samma ställe. Berättelsen om dem blef allt 
nerligare. Den unga q v innan hade varit ganska glad;, 
man, och sprakat förtroligt med sin ledsagare. Elias 
ett ögonblick färdig att vända tillbaka. Men dertiUr<l 
han för envis. ii 

Han fortsatte färden med kortaste möjliga up| 
passerade det förvildade Kalajoki och det ännu vildare ! 
joki, dessa nu för tiden tätt bebodda och mycket 
kuststräckor. Ju högre han kom mot norden, desto 
ligare spår hade kriget efterlemnat. Från och med. 
delen af Pyhäjoki var allt en ödemark; öfversnöade 
högar betecknade byarnas forna plats; åkerfälten voni' 
vuxna med tät skog; några få kojor, hvilka tillika .1 
gjorde som herbergen för resande, qvarstodo i n arbetat af 
kyrkoiTia, men deremellan kunde man färdas miltal, utan 
att skönja en menniskoboning eller möta en lef vande varehi^ 
förutom de öfverallt kringstrykande vargarna. Men Elias 
lät icke afskräcka sig. Han fortsatte jagten orubbligt, out- 
tröttligt, natt och dag, beständigt med tanken på att upp- 
hinna och återföra Marie, som nu var knappt en eller två mil 
fi-amför honom. På detta sätt kom han till Salo och Brahestad. 

Brahestad var till det yttre någorlunda skonadt, men 
i grund utarmadt. I en del af de öfvergifna husen hade 
bönder inflyttat från den kringliggande förhärjade nejden 
och lifnärde sig med fiske. När de förre flyktade invåname 
begynte återkomma på hösten, uppstodo der hårdnackade 
strider, emedan de nye bebyggarne i det längsta yille för- 



FBIBYTABBNS JAGT. 71 

svara platsen, och borgmästaren Wickman, stamfader för en 
slägt som alltsedan förblifvit bosatt i staden, hade all möda 
att återinföra någon ordning i detta lilla förvildade samhälle. 

Elias hade icke väl hunnit in genom ena porten af den 
kringbyggda gästgifvaregården, innan en stor rysk släde, eskor- 
terad af tre ryttare, körde i fyrsprång ut genom den andm. 

Djerf och beslutsam, såsom hans vilda yrke lärt honom, 
hoppade den unge mannen ur släden, kastade sig på en vid 
porten fastbunden främmande häst och red ursinnigt efter 
de bortilande. Desse hade ännu icke hunnit till stadsporten, 
då Elias red in på dem med en sådan våldsamhet, att venstra 
bästen för släden blef kullriden och hela tåget var tvunget 
att stadna. > 

— Har jag er ändtligen, fördömda qvinnotjufvar! — 
ropade den unge mannen skummande af vrede och var i en 
blink till marken och invid släden, utan att bry sig om 
ryttame, som, troende sig vara anfallne af en galen men- 
niska, drogo sina huggvärjor, men tvekade att bruka dem. 

— Der teuffel anamme dich, tausends perkelen koira! 
Weeh mit dir! Padi! — skrek bakom Elias borgmästaren 
fiarchards välkända stämma. 

Men Elias hörde honom icke; han hade fråndragit släd- 
gardinema och stod der mållös af bestörtning. Ett full- 
komligt obekant ungt fruntimmer blickade emot honom med 
af förskräckelsen blekta kinder. 

— Hvad skall detta betyda? — utropade i sin tur en 
likaså obekant militär, som sprang från kusksätet och grep 
Elias i kragen. 

— Der Mann ist hullu ferryckt, ganz toll, durchaus! 
— skrek åter borgmästaren, men hviskade i detsamma Elias 
i örat; — packe den vög, geschwind, kamrat, sitschas! Bei 
Gott, jach muss verrathen den kivekäs! 

— Marie! Hvart hafva de fört Marie? — mumlade friby- 
taren, känslolös för all annan tanke, än den förlorades räddning. 

— Bo, so, die duschinka? Gut kamrat. Die duschinka 
i^eise nach Stockholm öfver den is. Jach dem begegnet, 
lierjantaina, abends bei Mun sal. Der alte Larsson dabei; 
binks um, kamrat; hast gal marsch eingeschlagen ! Links um! 

— Jag dåre! Jag dåre! — utropade Elias. De flydde 
åt söder, och jag sökte dem åt norr! — Och som en ursin- 
^^ig störtade han tillbaka till gästgifvaregården. 



ÖDBMARKBKIiAq vAR. 



U. Diplomaten ooh hans samvete. 




^.sidfititen grefve Toraten Berlelskuld salt 
Hl morgon Viå bUrjan af April 1722 a<i 
silt eleganta, arbetsmni i Stoclcholm ocli aHiörde likgiltigt 
en mUngd auppliker och andra iirender, dem hans sekrete- 
rare resumerade i koit F^amniandisg frän ankommande bref. 
Den fine grefven med sin jtlerst vårdade toilett, sin eftev 
alla modets regler friserade peruk, bin broderade svar(a 
sammetsnattrock med de vida ärmarna ocfa stora uppslagen, 
de korta ätsittande gula benkläderna, sitkesstrnmpoina ocfa 
de rikt utsydda tofflorna, satt vårdslöst tillbakalutad i en 
fåtUlj ocli liLt endast stundom njigm koi'la, orakelmessiga ord 
undfalla sig som svar pä tjenarens frJigande rörodrag. Énd^ist 
stundom spelade ett nUslan omiirkligt sj>efullt ISje öfver bann 
intelligenta, men outginindliga ansigte ocli liijde hela det 
måhiinda affekterade förakt, med hvilket han fann för godt 
att behandla dem, som i en eller annan angeUgenhet sökte 
bans protektion. 

— Pastor Ringbom beder om eders excellens' gunstiga 
(orörd till det regala pastoratet i Småland, — refererade 
sekreteraren, i det han, med en trogen kopia af sin herres 
föinäma köld, lade ifrån sig ett af brefven. 

— Jag vill minnas han voterade vid sista riksdagen 
mot suvarHniteten ? — frågade grefven väi-dslSst. 

— Ja, — svarade sekreteraren, raissförstfLende frågan, 
— tyviln' var han en mindi-e pålitlig rojalist. 

— Han skall få pastoratet, — svarade BertelskSld. 



DIPLOHATBN OCH HANS SAMVETB. 73 

— Assessor Berling beder att komma i nådig åtanke vid 
det lediga hofrättsrådsem betet, — resumerade sekreteraren, 
något förbluffad. 

— Var det icke han, som uppsatte Wermlandsbönder- 
nes klagomål öfver bruksegames arbiträra åtgärder och indrog 
deri några insinuationer för den oinskränkta konungamak- 
ten? — återtog gi*efven. 

— Tyvärr var det han, — genmälde åter sekretei-aren, 
bemödande sig att vända. kappan efter vinden. . 

— Han skall få embetet, — svarade grefven lika lako- 
niskt. 

— Landshöfdingen baron Essen begär nya frihetsår för 
de österbottniska städerna, som lidit af kriget, Wasa, Kri- 
stinestad, Ny-Garleby ... 

— Hvem har ej lidit af kriget? Det angår mig icke. 
Visa honom till grefve Horn. 

— By ttmästaren baron Sparrfelt supplicemr ödmjukast, 
att ers excellens ville hafva honom i åtanke vid den utlof- 
vade majorsplatsen. 

— Sparrfelt? . . . Ah, jag påminner mig, en odugling, 
en lycksökare. Han kan vänta ännu några år. 

— De finske flyktingarne i Sörmland påminna om under- 
stodet för deras hemresa, hvilket grefve Honi låtit lofvä 
dem genom ers excellens ... 

— Grefve Honi? Det blir hans sak. Har han lofvat 
dera, kunna de vända 6ig till honom. 

— Franske ambassadören hoppas, att ers excellens be- 
hagar förorda hans sak, och hvad angår de 60,000 livrés 
han haft äran tillsända ers excellens som bevis på sitt hofs 
högaktning . . . 

Grefve Bertelskölds blick mörknade. 

— Jag supponerar — afbröt han — att de oförskämde 
finname klagat på mig hos grefve Horn. Ehrenbrand — står 
ni i sold hos grefven? 

— Jag? — upprepade sekreteraren bestört. 

— Eh bien, jag vill icke tro det. Ni har ju mig att 
tacka för er vapensköld. Ni var rätt och slätt en herr 
Brandt, till dess vår nådiga drottning på min proposition 
fann för godt att introducera er bland sina 171 nya adels- 
män. Ni kan ännu stiga högt, min kära Ehrenbrand, genom 
en fidele conduite. 

— Era excellens^ min trohet, mitt nit . . . 



74 ÖDEHABKBBNAS VÅB. 

— Godt. Men hvem stör oss i dag så tidigt på mor- 
gonen? 

En kammartjenare anmälde grefvinnan Liewen. Besö- 
ket tycktes icke vara välkommet, men kunde ej afböjas. 
Grefven afskedade sekreteraren, och grefvinnan inträdde. 

Grefvinnan Ebba Liewen, född Bertelsköld, var ännn 
samma ädla, behagfulla qvinna, som vi lärt känna i de före- 
gående berättelsenia, och ehuru tider och sorger något blekt 
dessa älskvärda drag, röjde hela hennes väsende ännu samma 
uttryck af förstånd och godhet, som tillvann henne allas 
hjertan, utom den kalle diplomatens, hennes egen broders. 
Hon helsade något upprörd, satte sig vid grefvens sida och 
syntes tveka hui*u hon borde börja samtalet. 

— Jag slår vad, att min ämabla Ebba åter har med 
sig en lista för bidrag åt de finske flyktingaiiie och fruktar 
af systerlig vänskap att alldeles tömma min klena kassa, — 
yttrade grefven med konstlad munterhet. 

— Nej, — svarade grefvinnan med en lätt darming, 
som icke undföll diplomatens skarpa öga; — jag kommer 
för att tala med dig om Eva, om Göstas enka och hen- 
nes son. 

— Comment? Vår courageusa svägerska har då åter 
i sinnet att företaga ett nytt flulttåg mot lappar och kosac- 
ker, och du har afslutat med henne en off- och defensiv 
allians. 

— Nej, Torsten, ditt gäckeri skall icke skrämma mig. 
Jag kommer ej för att begära en allmosa, endast rättvisa. 
Det är icke nog att du låtit förvisa din brors enka fi*ån 
Stockholm, der hon blott sökte en audiens hos konungen . . . 

— Jag förvisa min' tappra svägerska? Ma chére, hvad 
tänker du om mig? Du vet ju, att vår nådiga drottning 
har sina nycker, som alla qvinnor. Hon hade nu en gång 
fått i sitt hufvud att Eva intrigerade för holsteinska pai-tiet 
och ville h tout prix hugga in på den legitima thron- 
följden . . . 

— Afbryt mig icke. Du har förklarat Eva krig på 
lif och död och började med att låta förvisa henne från 
Stockholm. Det var ditt bon plaisir, jag säger intet derom. 
Men derefter, när hon drog sig tillbaka, lät da taga ifrån 
henne gods efter gods för dessa infama kronorester, upp- 
komna under Görtziska tidens godtyckliga pålagor, och nu 
låter du för samma rester hennes sista egendom i Ostergöt- 



DIPLOMATEN OCH HANS SAMVETE. 75 

land gå under klubban. Din hämd, Torsten, är oföi*8onlig, 
jag vet det; men den borde åtminstone icke vara ignoble. 

— Fortfar, min grefvinna. Man måste excusem damerna, 
äfven när de säga sottiser. 

— Görtz dog på schavotten, du var sjelf en af hans 
mest förbittrade domare, som icke en gång unnade honom 
hvad lagen unnar den simplaste missdådare. Alla hans verk, 
goda och onda, har du varit med om att kullstörta; men 
när det gäller att rädda din brors enka, din brorson, från 
följderna af hans utpressningar, då godkänner du Görtziska 
systemet, ty det har tjenat din hämd. 

— Min bästa Ebba, för hvem tager du mig? 

— Vill du, att jag skall säga dig det? 

— Ja, gör det, för all del. Att döma af inledningen, 
tycks det ej vara din afsigt att kanonisera mig. 

— Nåväl, Torsten, jag skall säga dig hvem du är. 
Jag skall tala som vore jag ditt eget samvete. 

— En predikan? Det blir amusant. 

— Af vår far, som hela sitt lif igenom handlade af 
grandsats, mottog du arfvet af en piincip, nemligen upprätt- 
bållandet af adelns inflytande såsom medlare mellan konunga- 
makt och folkmakt. 

— Eh bien, hvad kan du ha deremot? 

— Huru har du följt denna grundsats? Jag vill säga 
dig det. Du slöt dig under salig kungens tid till grefve 
Horn, för att klifva upp på hans axlar, och du gäller ännu 
för hans devouerade anhängare. Men du är färdig att störta, 
bonom hvilket ögonblick som helst, när ditt intresse for- 
drar det. 

— Verkligen? Så skarpsynt har jag ej trott dig vara. 

— Gyckla, om du behagar; jag fortsätter. Du lismade 
med alla partier, ansågs oumbärlig f^r alla och bedrog dera 
alla. Piinsessan och hertigen, aristokraterne ocli deraokra- 
teme, alla trodde dig arbeta i sitt intresse. Det fanns blott 
6n man och en qvinna, som genomskådade dig. Mannen var 
kungen, qvinnan var Eva Rhen fel t, sedermera grefvinna Ber- 
telsköld. Derför svor du dem båda ett oförsonligt hat, och 
deri, jag medgifver det, har du hållit ditt ord som en man ; 
■^ ^^ij jag bedrar mig: en man är sin konung trogen och 
förföljer icke värnlösa qvinnor. Du har hållit ditt oid som 
en Macfaiawell. 



76 ÖDEMABRBBNAS VAR. 

— Nu börjar predikan. Continuera; men var blott ej 
alltför vältalig. Jag hoppas du sluiar före middagen. 

— Du fann dot nyttigt för dig att forhjelpa prinsessan 
till thronen ; derigenom vann du ett fotfäste i hennes ynnest. 
Men på samma gång fann du det nyttigt for dig att bidraga 
till suveränitetens afskaffande. Derigenom fick du anseende 
som en frihetsvän. Grefve Horn, din beskyddare och Sve- 
riges störste nu lefvande statsman, bröt ohjelpligt med hof- 
vet; men du, hans lärjunge och skyddsling, behöll din hof- 
gunst; och när man begynte finna ditt spel alltför dubbelt, 
lyckades du förflytta kronan på konung Fredriks hufvud. 
Du var åter räddad, du vann din afsigt och blef all rådande 
bakom de synlige chefernes rygg. 

— Men nu börjar du smickra. Det passar illa din rol 
af hofpredikant. 

— Tålamod. Du fortfar att bära två ansigten, men 
intet hjerta. Du är på en gång rojalist och patriot, som 
man nu begynt kalla ed ra partier. Du har beundransväi'dt 
dragit dig ur allt embarras för din trolöshet åt båda sidorna. 
Du har stigit och fortfar att stiga. Inom fyra år har du 
från en underordnad legationssekreterare uppsvingat dig till 
president i ett af rikets vigtigaste kollegier, och innan kort, 
det vill säga när du störtat grefve Horn, skall du sitta 
bland rikets råd. Det är mycket, Torsten, för en man, som 
icke har sitt snille, utan endast slumpen, att tacka för sin 
makt och sin upphöjelse. 

— Nu komma vi alltså till sens moralen. 

— Ja, slumpen, ty det är din innersta tro. Torsten, 
Torsten, hvad båtar oss det klyftigaste hufvud, om vi icke 
ega derjemte ett hjerta for tro och heder i lifvet? Du, som 
icke tror på bvarken Gud eller samvete, du sätter all din 
förtröstan på en usel vantro, en dårskap, en amulett! Du 
föraktar dig sjelf så djupt, att du tillskrifver hela din makt 
och lycka denna hemska trollmakt, som förföljer vår slagt 
och bereder dess ofärd! Din enda, din innersta tro är tron 
på makten af konungens ring! 




SAMVETET TYST» AB. 77 



12. Samvetet tystnar. 



et gäckande löjet försvann från grefve Bertelskölds 
^^^"^ läppar. — Förlåt mig, — sade han, — min tid är 
upptagen. Låt oss återkomma till ämnet, om du behagar. 
Haru stor är kronans fordran i egendomen Falkby? 

Grefvinnan fortfor, utan att svara på frågan: — Om du 
lifvades af denna stora känsla för rättvisa och ädelmod, som 
ledde vår far under hela hans lif, skulle jag vädja endast 
till den, och du skulle höra mig. Nu måste du veta, att 
också jag genomskådar dig, — och mig kan du icke hata, 
det är omöjligt. Du tror dig oåtkomlig i din intriganta, 
bjcrtlösa politik, och det finns likväl en svag punkt, der du 
med lätthet kan såras. Sedan du erhöll ringen tillbaka, 
säger du hvar dag till dig sjelf : denna ring skall göra mig 
oemotståndlig; denna ring skall l3'fta mig öfver mina fien- 
ders ränker och Öfver sjelfva de menskliga tingens obestän- 
dighet. Jag skall stiga, beständigt stiga, obekymrad om 
hvem jag dervid trampar under mina fötter, och ingen skall 
störta mig. — Ja, se icke derför så mörkt på mig; detta 
är din innei:sta tanke, och härtills är den besannad af verk- 
ligheten. Men huru, — om du förlorade ringen ännu en 
gång? 

Grefve Torsten smålog tvunget. — Jag skall sörja fbr 
att min generösa Ebba icke en annan gång bortsäljer den 
för en strut konfekt, — sade han. 

— Jag vill påminna mig, att ringen varit forlorad flera 
gånger förut, och h varje gång genom en mened. Du sjelf 
har tappat den en gång,' när du på gyckel besvor din kärlek 
för gamla fröken Posse. Är du så säker på, att du aldrig 
svär mened? 

— Ebba, — du missbrukar mitt tålamod! 

— Hela din politik är en trolöshet? Hela ditt lif är 
en mened! Akta dig, Toi^ten, fÖr dessa ödets dunkla mak- 
ter, hvilka du på en gång trotsar och fruktar! Då ingen- 
ting annat beveker dig, så tänk på ditt fall! Handla nobelt, 
Torsten, om icke af ginindsats, så dock af fruktan ! Du, som 
icke tror på Gud, men tror på en kopparring, darra för din 
afgud, att han icke hånar och bedrager dig! 

Grefven . gick häftigt fram och åter öfver rummet. Hans 



78 ÖOBMABKEBNAS VÅB. 

köld hade öfvergifvit honom. Mästaren i den tidens trolösa 
statskonst, han, som log åt alla menskliga känslor, hade för 
ett ögonblick förlorat jemnvigten. Grefvinnan sökte snabbt, 
men kanske för obetänkt, att begagna detta ovanliga intryck 
på ett hjerta af is. 

— Välan, — sade hon, — det beror endast på dig att 

återkalla kronans fordran på Falkby och förklara den ogiltig, 

såsom den är, emedan den utskrifning, på hvilken den stöder 

sig, var fullkomligt olaglig. I hafven kallat baron Görtz 

%jernskrapan» ; I kiinnen icke sanktionera hans åtgärder, 

sedan I låtit hans hufvud falla. 

Innan hon ännu talat ut, hade ögonblicket på falk- 
vingar flugit förbi, och det kalla löjet hade återtagit 8in 
vanliga plats pä statsmannens läppar. — Medgif, ma chére, — 
sade han småleende, — att vi likväl äro ett par stora bara. 
Vi tvista om ett fantom och glömma, att verkligheten har 
sina pretentioner. Jag vill tänka på din propos. Man skall 
arrangera allt k tout possible. 

Grefvinnan Liewen såg väl, att hon förfelat målet. Men 
hon kände sin ätts hela mod och stolthet upplåga vid tan- 
ken på denna oförrätt, som hotade hennes barndomsvän ocb 
hennes älskade broder Göstas son. — Jag proponerar ett 
arrangement, som kanske skall konvenera dig bättre, — 
sade hon. 

— Godt. Låt oss lemna moralerna och återkomma till 
realiteten. 

— Europa står rustadt i tvenne läger. Man säger, 
att en mängd franska livrés dessa dagar blifvit utdelade 

— som subsidier — for att vinna Sveriges medverkan. Skulle 
händelsevis något af detta utländska guld ha fallit fÖr dina 
fötter, så låter du det, som en man af ära, ligga på gatan. 
Har jag förstått dig? 

— Subsidier? Det är omöjligt. Jag vet intet derora. 

— En Bertelsköld säljer icke sitt fädernesland. Men 

— bedrar jag mig icke, så ha subsidier inträffat också fråa 
Ryssland? Sverige är lyckligt, det utbjudes på auktion^ 
det tillfaller den mestbjudande. Derom vet min bror ej 
heller minsta soup^on? 

— Pöbeln radoterar. Enfin; vill du köpa tillbak» 
Falkby för dessa foregifna utländska penningar? 

— Icke Falkby, icke min egen lycka, om jag än nöd- 
gades tigga mitt bröd på gatan» Förr skulle jag förgås a^ 



SAMVETET TYSTNAR. 79 

hänger. Men antingen låter da inhibera auktionen pä Falkby, 
eller blottar jag för drottningen hela din dabbelhet. Hon 
skall tro mig, ty hon vet — och Gnd vet — hvad denna 
bekännelse kostar mig. Na har jag sagt dig allt, na kan 
da anse äfven mig för din fiende, om da icke hellre före- 
drager att anse mig som din trognaste v^n. Välj! 

Och grefvinnan Liewen ailägsnade sig med bögburet 
hafvnd, men med högröda kinder, upprörd och darrande. 
Det hade endast behöfts ett ord, och hon hade gråtande 
kastat sig i sin brors armar. Men detla ord uteblef och 
syskonen voro skilda för alltid. 

Grefve Torsten stod en stund förvånad öfver detta ovan- 
liga utbrott af en så mild och vek varelse. Han efbersin- 
nade priset för sin systers kärlek. Det kostade honom endast 
en vink, och Falkby var räddadt, hans syster blidkad. Men 
skalle väl han, den statskloke, ogenomskådlige mannen, 
erkänna sig besegrad och rodna för en qvinna? Nej, — 
det kalla löjet återvände ännu en gång på hans läppar. 
Han ringde. Sekreteraren kom. 

— Ehrenbrand, — sade grefven med ett nådigt små- 
löje, — jag har tänkt på er befordran. I morgon afgår en 
beskickning till Petersburg. Min vän, gör er reisfardig, ni 
skall börja er diplomatiska bana. Var viss om min pro- 
tektion. 

Den unge mannen stadnade bestÖrt och oviss huru han 
borde uttyda denna oväntade utmärkelse. 

— Ers exceUens ... — stammade han. 

— Jag förstår. Ni behöfver respenningar. Se här. 
liåt se, att ni gör mig heder. Adjö. 

Och van vid mekanisk lydnad, befann sig den unge 
diplomatiske nybörjaren snart utom dörren, utan att veta 
barn. Men grefvens blick mörknade, när han befann sig 
allena. 

— Jag måste rensa min omgifning, — sade han till 
sig sjelf. — I min tjenst bör man ej veta för mycket. Hur 
bar Ebba fått aning om . . .? Kan hon verkligen blifva 
mig farlig? Enfantillagc ! En qvinna har sina sentimentala 
nycker. Men hon har rätt. Jag kunde blifva suspect vid 
bofvet. Jag behöfver en succés hos kungen. Huru? Före- 
spegla honom den suveräna makten, som han så lifiigt efter- 
fikar? Eller — ? hos ces messieurs äro de små medlen ofta 



80 ÖDBHABKEBNAS VÅS. 

bättre än de stora. Hvar finna en tråd, för att draga dockan 
i ledband? Om jag skulle . . .? 

Grefven ringde ånyo. Kammaiijenaren kom. 

— Jacques, lät kalla hit ryttmästaren baron Sparrfelt. 

— Han väntar sedan en timme i förmaket på föraträde 
hos ers excellens. 

— God t. Låt honom komma in. 

Sparrfelt kom, — en ståtlig ung militär, men som på- 
tagligen icke varit med när krutet fanns upp. 

— Min bäste ryttraUstare, — sade grefven förbindligt, 
— det gör mig ondt att man negligerat en så förtjent mans 
befordran. Hade det berott af mig, skulle ni längesedan 
erhållit majorsplatsen. Ingen är dertill mera berättigad än 
ni. Men grefve Horn, — ni förstår. Apropos, er bror, har 
man sagt mig, eftei-spanar allt ännu förgäfves den flydda 
dufvan från grefve Horns familj. Neka icke, min bäste 
baron, att ni hade en viss partage i defn vilda finska fågelns 
försvinnande. 

— Ers excellens behagar skämta. 

— Nej, på min ära. Det är ni, som enleverat henne, 
och nu låter ni er bror söka henne i Finlands ödemarker. 
Medgif, att denna malice är er uppfinning. Ni är en verklig 
Don Juan, min bäste baron. Ni gör eröfring på eröfring, 
och den lilla Marie är föi*tjusande. 

Smickrad af så mycken nedlåtenhet, fortfor ryttmiästaren 
att neka, men på ett sätt som kunde tydas huru som helst. 

I detta ögonblick inträdde oanmäld en reslig äldre man 
i borgerlig drägt och af strängt, nästan kärft utseende. 
Denne man var ingen annan än Lars Larsson, köpmannen 
från Wasa. 

Grefvens panna, som rynkades vid detta burdusa upp- 
trädande, jemnades genast, när han igenkände Larsson, till 
det allraklaraste solsken. Det var honom lika kärt som 
o Förmodad t, sade han, att på denna årstid återse en så 
estimerad connoissance från Finland. 

Köpmannen bugade jemt så mycket som skyldigheten 
fordiade och förklarade, att landets betryck och brådskande 
afi^rer ej tålde något uppskof. Han hade kommit öfver isen 
till Umeå och derifrån hit som deputerad från Wasa stads 
borgerskap, för att i underdånighet supplicei-a om förlängda 
frihetsår och eftergifter i tullen, h vartill han nu ödmjukast 
vågade anhålla om hans exc^ellens* höggunstiga protektion. 



81 



%leQ\oro de och de — o h nu lu lade Laih on obekiitiad 
om irtlmä tårens nllrvaro att vidlvltigt utUlgga moliveiiia 
fBi sm be kiekning hianbland nodTsndigheten att med föi ta 
ppet vatten för e Finland lued alt jein ^panmäl bumle 
llpriike och — nattvardsMD ty den totala lusten derpå 
både tvnngit niängpn kyika att i den sfoia nöden begagna 
bfllnvin till detta behof 

Cref\e To ten Iv f.nade tycktea det nied mycket in 

le II ! It il IlU detta andragande men afbröt 

ilDtlig il I d n toiklaringen att han voifl full 




kombgt oficitigad im billigh fen ^f \\aa Uigerkapa he- 
glran o h skulle Ti in de! lilt h\ad lian fluiådde söka 
ntyerka bifall dertill Fo ofigt hade man nu en miSd och 
nådig konung tom pä allt s^tt ville Letrimia undei såtaraes 
Usta o fi v osv 

Den stiSnge demokraten friln Wa a bvarade bilrtill nilgot 
mmdre Qdminkt In npi likanteiH lofliga vana lli att han 
itie beg&rde nägon nåd endast Ulttvi a och nili man nu 
lade lagbunden frihet hoppades han alt en fidan i ke kulle 
förvägras Det hade ack \ \aiit t,i fve Horns n ening till 
liAe han 



r 



82 ÖDEMABKEBNAS vIb. 

— Utan tvifvel, — svarade grefven ytterst förbindligt 
— Om han, min bäste Larsson, insinuerat sin supplik hos 
grefve Horn och hans excellens jugerat den som possible, 
kan jag på förhand gratulera till framgång. 

— Jag har icke insinuerat något hos grefven, -^ gen- 
mälde Larsson buttert. — Jag förde endast min brorsdotter 
tillbaka till grefvens hus och sprakade underhand med gref- 
ven om våra affärer. 

— Er brorsdotter, lilla Marie? 

— Ja, herr grefve, — och Larssons sol bryn ta kinder 
färgades dunkelröda. 

• — Fägnar mig. Adjö, min kära Larsson, var viss om 
min protektion. Och ni, major Sparrfelt, ni hör, — ert 
rykte som eröfrare står på spel. i|^ gifs endast ett medel 
att rehabilitera er egenskap af oei^^ståndelig. 

— Kan jag på något sätt tjena ers excellens? 

— Mig? Hvad tänker ni på? Men er sjelf, ert rykte 
som oöfvervinnelig. Enlevera er sköna! 




13. "Lappland är återfunnet". 



f' id Jama i Sörmland var i April 1722 ett kungligt 
jagtparti. Konung Fredrik älskade dessa nöjen med 
nästan lika passion som hans tvenne företrädare och var 
deruti nästan likaså skicklig och väl förfaren. Han hade 
varit en hurtig och sadelfast herre, men blef med åren 
mei*a beqväm. Skilnaden mellan hans och Carlarnes jagter 
var den, att dessa numera sällan voro lifsfarliga eller hals- 
brytande, utan allt aflopp med någon strapage till häst och 
fot, hvaraf följde god aptit; och konung Fredrik var icke 
den, som föraktade ett godt bord. Ännu var han, ehum 
fet och ovig, en ganska skicklig ryttare. Det fanns knap- 
past i Sveriges rike en bättre skytt än konungen, och han 
roade sig icke sällan att skjuta Öronen af en hare i fullt 
språng, i det han lemnade åt sina hundar octh jägare det 
simplare görat att döda villebrådet. Deremellan höU konun- 
gen, likasom de store Carlarne, till godo med färskt smÖr 
och gul grädde i prestgårdarne, likväl så, att hans franska 



»LAPPLAND ÅB ÅTERFUNNET». 83 

kock benäget hjelpte prestraor vid anrättningarne; ja, det 
hände till och med att konungen icke försmådde en filbunke, 
servei-ad i bondgårdame af någon vacker tös, men der skulle 
vara kanel och socker pä, hvilka ej fingo saknas uti den 
lilla silfverbeslagna reskantinen, som hofmästaren alltid med- 
förde för att krydda landsbygdens grofva smak efter hans 
nådes finare kännedom af den gastronomiska vetenskapen. 

Våren var långt liden och snön redan till stor del borta. 
Man hade i dessa mer befolkade tmkter icke lyckats ringa 
mer än en enda bjöm, och sedan denne var fäld efter alla 
konstens regler af konungens egen kula, gick det löst på 
läfvar och annat villebråd, hvarpå trakten hade ett ymnigt 
förråd. Nu var jagten slutad för dagen, och konungen hade 
låtit an-angera en fin supé på prestgården. Här saknades 
bvarken spanska viner eller kraftigt öl, och eftersom konung 
Fredrik var en folkelig konung, hvilken hade sina skäl att 
stå väl med Sveriges allmoge, voro äfven några af nejdens 
anseddaste bönder inbjudne att deltaga i gästabudet. 

Konungen var gemenligen mycket mild och nådig, när 
ban slapp lös från de besvärliga regeringsomsorgerna. Han 
behagade i nåder infinna sig på ett bröllop, hvilket samma 
qväll, ej utan små biafsigter på äran af ett kungligt besök 
och hoppet om kunglig frikostighet, var tillstäldt i gårdens 
stora folkstuga. Detta hopp slog ej heller fel. Hans maje- 
stät behagade i egen hög person nypa bruden i kindbenet 
och lägga fyra dukater på bnidtall riken, hvarefter han med 
kännareblick mönstrade de for en sådan kunglig nåd högst 
förlägna unga töserna uti brudskaran. Mönstringen tycktes 
likväl icke utfalla synnerligen till nöjes, emedan konungen 
snart derpå vände sig till ett par gråhårige dannemän och 
begynte fråga om landets tillstånd, hvilket högeligen för- 
undrade dem, som visste huru ogerna hans majestät vid så 
muntra tillfällen brukade besvära sig med riksdagsangelä- 
genhetema. 

Böndeme voro icke heller sena att i frimodiga, dock 
vördsamma ordalag afmåla folkets stora betryck och rikets 
vanmakt efter det långvariga kriget och hade i samma ande- 
drag en mängd underdåniga böneskrifter till hands, hvilka 
presten uppsatt åt dem, för att icke låta det höga besöket 
aflöpa utan nytta för orten. Konungen mottog böneskrif- 
terna med den nådigaste uppmärksamhet och lofvade, i det 
ban lemnade bröllopet, göra hvad på honom ankom, men 



84 6DEMA&KEBNAS vIb. 

underlät icke att tillägga med en lätt axelryckning att »han 
kunde så litet för rikets välfUrd göra, de skulle sig till 
rådet vända; finge han i framtiden mera möjlighet , skulle 
visserligen allt till de redelige dannemännens hugnad och 
belåtenhet utfalla». 

Bönderne, som icke rätt visste huru de skulle uttyda 
denna kungliga gåta, hvilken gjordes än otydligare genom 
en stark tysk brytning i uttalet, voro emellertid förtjuste 
öfver den höge gästens utomordentliga nedlåtenhet, och någre 
bland dem företogo sig vid ölstånkan att högeligen prisa 
den nuvarande styrelsen framför den nästföregående. — Det 
är längesedan en svensk bonde sett hv it ögat på sin herre 
och konung, — utropade en af gästenia. 

— Och får han ställa som han vill, så få vi det godt, 

— sade en annan. — Men de höge herrarne ha satt griinma 
på honom och göra hvad de behaga med konung och bönder. 

— Det kunde väl ock behöfvas en grimma efter allt 
hvad vi skådat i salig kung Garls tid, — genmälde en 
annan. 

— Hvem understår sig att smäda kung Carl och hans 
blå gossar? — utropade häftigt en gammal ärrig karolin, 
som satt med sitt trallen i en vrå af stugan. — Det behöf- 
des icke mer än kung Carls namn, och kung Fredriks aktier 
föUo i ögonblicket. 

— Gamle Hans har rätt, det var dock en kung som 
dugde till något, och att det gick tokugt, det var Görtzens 
och hen-arnes fel, — ropade flera röster. 

— Lag och frihet äro nu våra herrar, — invände be- 
tänksamt en riksdagsman från 1719. 

— Jjaga mig hit och fria mig dit, — svarade karo- 
linen, stampande med sitt träben, så att det genljöd i stugan 

— vill ni höra en ny visa, gossar, tryckt i år? Den lyder 
så här: 

DNär allt har nått sin höjd, man snart det falla sett; 
Så har vårt Svenska uhr nu gått från tolf till ett.x> 

Ett högt bifallsrop belönade denna allmänt kända anspel- 
ning på regenternas ziifror, och konung Fredriks aktier föHo 
ytterligare hos detta förunderliga folk, som hellre ville låta 
tyrannisera sig af en hjelte, än lefva frie under en dock- 
konung. Förgäfves invände den förste talaren, att äfven 
kung Fredrik var känd som en tapper krigare och att han 



»LAPPLAND ÄR ÅTERifUliNET». 85 

sin kropp bar flera ärr efter kulor och pikar, Un sjelfva 
kung Carl. Skuggan af detta sista namn öfverhöljde redan 
nu, medan alla sår af den blodiga karolinska tiden ännu 
blödde friska, till den grad alla andra namn, att efterträ- 
daren helt och hållet glömdes fÖr de sagolika bedrifter och 
äfventyr, hvarraed mannen med träbenet nu begynte und- 
fägna sina kamrater vid ölkruset. 

Under tiden intog kung Fredrik sin plats vid det läckra 
bordet i prestens sal och lät sig vHl smaka, under skämt, 
löje och slippriga jagthistoiier, då en jHgare inkom och lera- 
nade konungens gunstling Broman en biljett. En stund der- 
efter borttog Broman, hvilken då som privatsekreterare bör- 
jade sin bana till det framtida presidentskapet, konungens 
tallrik och lät biljetten omärkligt falla på servetten. Konun- 
gen fortfor att skämta och prata, men stoppade biljetten 
hos sig. — Was giebts? — frågade han dereftei* sin sekre- 
terare, liksom i förbigående. 

— Lappland är återfunnet, — svai-ade Broman med 
låg röst. 

Konungen stod genast upp. — Mine herrar, — sade 
han förbindligt, — jag beklagar, att jag ej längre kan af 
ert amnsanta saraqväm mig förlusta. Vigtiga statsangelä- 
genheter kalla mig genast till Stockholm; men jag ber er, 
fortfaren, låten er ej af detta unfall störa! Adjö, meine 
Herm! Aiif Wiedersehen! 

Konungen for. Den lätta ensitsiga räcken, körd af 
hans lifkusk, var förspänd med den bäste trafvaren, och 
strax efter följde Broman och kammartjenaren, åkande i 
kursläde. Bredvid slädame galopperade den vanliga eskorten 
af en adjutant och fyra lifdragoner. 

Konung Fredrik var lika liten hästgråtare som någon 
af Carlarne och körde med »kungskjuts» likasom de. Hästar 
Toro dessutom på förhand uppbådade, och Södertelje passe- 
rades, utan att stadna, i god tid på aftonen. Dercfter sak- 
tades märkbart den starka fUrden. Broman, beledsagad af 
två dragoner, fick befallning att åka förut, »för att se om 
isarna voro säkra», och den kungliga sluden med resten af 
eskorten följde i lätt traf ett godt stycke efter. 

— H vad är detta för ett ställe? — frågade konungen, 
pekande på ett stort, förfallet hus till höger om vägen. 

— Det är Gärdinge och tillhör Sparrfeltarne, — sva- 
rade adjutanten, som reid vid sidan af släden. 



86 



AOEHABKUBHAS vIb. 



— Det ser obebodt nt. 

— Det har ej varit bebodt pä m&nga &v af andra 
förvaltaren och hans folk. 

— Kan Strömberg se, om det är ljus uti Öfra i 
ningen? 

— Icke det minsta, Sii^e. Der är niQrkt. 

— Ungt folk gjorde bättre att sin jord odla, an 
sig p& ambassaderna vraka . . . Aber was giebts da am Uf 




Broman lamentirt ja wie ein verröckter. Kör jiä, j 
Teufel! 

Verkligen fa!)rdes larmet af ett högljudt grUl, i bvii 
man urskiljde Bromans atämma, på nägot afständ nti 
frostiga nattluften. !NUr konungen och hans adjutant hn 
till stitllet, funno de Bromans släde fastköid vid en an 
miitande slfide, der vintervägen gick utför en ängsbacke 



i »LAPPLAND ÅB ÅTEBFUNNET». 87 

till Mälarens isar. Grälet hade redan öfvergått till hand- 
gemangy och Broinan med sina tvenne dragoner höll på att 
komma till korta mot en lång officer med två eller tre sol- 
dater, b vilka alla dragit värjorna och utan krus höggo in 
på sina motståndare. Freden var ännu så nymodig; man 
ville icke riktigt komma sig ur den gamla vanan. 

— Kör packet ur vägen att rum oss skaffa! — befalde 

I konungen, och adjutanten lät icke säga sig detta två gån- 
ger. I en blink var han der med sina dragoner, och striden 
iick nu en annan vändning. Motpartiet gaf bataljen förlorad 
och lopp till skogs; endast den främmande officern fäktade 
bma som en ursinnig vid den till hälften kullstjelpta släden. 

— Gif er, baron Sparrfelt! — utropade Strömberg, som 
n igenkände sin motståndare. — I konungens namn arre- 
flUnur jag er för vägafridsbrott. 

'— Och fftr qvinnofiidsbrott ! — inföll Broman med en 
iUan^ som tog sig mäktA ridderlig ut. — Här uti 
finnes ett fruntimmer, som förklarar sig vara med 
itti bortförd från Stockholm. 

Viljan föll ur den förbluffade ryttmästarens hand. 

Kcmnngen steg ur sin räck. — Vi hade icke väntat, 
— ^Hide han, med den högdragna stränghet han vid dylika 
iiUUlen rt väl kunde antaga, — vi hade icke väntat oss 
iti^'nlto våra officerare i en situation, som bättre skulle 
0f$Bt0 konyenera på öppen landsväg. Är det så, mina 
kMir, 0om I lag och anständighet iakttagen? Baron Spärr- 
Ml begifver sig på ögonblicket till Gärdinge och stadnar 
cbr, tills vi hans förhållande hinne närmare undersöka. Hvad 
frinitimret angår, befalle vi eder, Broman, att henne saine 
ei 8Miye til] hennes förvandter i Stockholm återföi-a. H varje 
(MJkyldig har rätt att vårt kungliga beskydd anropa. Ni 
ttWfarar oss med ert hufvud för denna dame. 

Konungens befallning åtlyddes, och om få minuter var 
Sparrfelt på väg till Gärdinge, medan det kungliga tåget 
fortsatte vägen till Stockholm, förökadt med ett tigande, 
darrande och i nattens skymning oigenkänligt fruntimmer. 



ÖDKUAUKKllNAa VÅH. 



14. Fortsättning af fribytarens ja«;t 




. kiiinade bcnabt vär unge 
haltige kndov gsriddare 
Puhison 1 en ganska Ufvei 
I eldgenhet uti Brabesta< 
det Br I illif,t att vi se & 
det vidare blilvit af honoi 
amnig Sfver förlusten af sin Slskade Måne, iitan \ 
gar utan bekantiskapei utan att våga vanda sig till 
af inj^ndigbeteinn emedan ett pu-i Iinnu fortfai-ande v, 
jih hans hufvad åg faan t>ig fo villad högt upp i t 
medan ett dunkelt ode lyckte Maiie tillbaka till Stoc 
som bon bä oturklai ligt fiuktade Ett ögonblick ansåj 
allt foiloiadt Det fSrekom honom som både jorden t 
undei bana fötter 

Då ruskade bono n en omild band i kragen, c 
bonde om S| ningit efter honom fiän ga tgifvaregäide 
di-adc tilllaka Mn haat En tankf foi genom fribj 
bufvud och vdxte haeligaie an det biukas hiir i la ne 
ett moget beslut ~ 

— Skjntsa mig nu genabt noiiut tilldess vi up 
officern ORi reste nyss bdrifrän och tag min bäst i skju 
Bonden gjorde stora igon — Antingen ir karlen 
ellei har han stulit histen — tilnkte ban vid si( 
Men Elias drog bonom med sig tillbaka till glistg 
gärden och huiu saken bedref voro b^da en stund d 
p% vilg lill Utpåborg fiU all lycka både de resandet 
ryska sliide gätt sunder i S ikapk och denna g&nj 
hann Elias dem utan synneihg svångbet 



FOBTSÄTTNING AF FBIBTTABBKS JA6T. 89 

Hurtigt trädde han ia i stugan på Geiiula gästgifveri 
och fann der samma pei*sonery som han någi'a timmar förut 
så obetänkt hade öfverfallit vid lirahestads tull. F. d. borg- 
mästaren Burchard reste sig upp från ett fat rofvor, hvars 
innehåll just höll på att försvinna i hans korpulenta mat- 
säck, och gjorde min af att spärra vägen för den inträdande. 

— Den tusan perkele kivekäs will durchaus hängen! — 
utroimde han. 

Elias sköt honom åt sidan och gick rakt fram till offi- 
cera, en medelålders man med ädla, redbara drag. — För- 
låt mig, — sade han, — att jag än en gång siör eders 
välborenhet; men det sker, vid Gud, icke i elak mening. 

— Hvem är ni? Hvad vill ni? — frågade officern med 
rynkad panna. 

— Jag är en af salig kungens och Löfvings ringaste 
tjenare, till yrket en kivekäs, som de kalla oss, konungens 
frie män här i landet. — genmälde Elias. — Ett pris af 
hnndra daler är satt på mitt hufvud för att jag brännt en 
rysk galer i Pargas skärgård, och ers välborenbet kan lätt 
blifva af med mig genom att angifva mig för länsman pä 
orten. Men jag talar till en karolin ; jag kan ej hafva något 
att frukta. 

— Nej, i sanning ; är det så som du säger, min gosse, 
behöfver du icke ångra att ha vändt dig till mig. Jag är 
major Dttker vid uppländ ingarne och vänder tillbaka från 
Ryssland efter snart tretton års fångenskap. Min hustru 
följer mig norra vägen till Stockholm. 

— Till Stockholm ! — uppropade Elias. — Herr major, 

— tag mig med! Jag vill tjena er som skoborstare, jag 
vill köra ihjäl alla hästar för er — jag vill slåss för er — 
men det behöfs icke numera — kort sagdt, herr major, jag 
vill dö för er, men tag mig med! 

— Unge man, — sade Dttker leende, — om du kör 
som du rider, tror jag verkligen att du är i stånd att hålla 
ord, H varför har du så brådt till Stockholm? 

Elias redogjorde i korthet för Maries bortröfvande. 

— Det är en betänklig historia, — sade majoren; — 
vi ba nu fred, min gosse, och med all din hurtighet fruktar 
jag du kommer till korta mot flickans förmyndare. Men 
hka godt: att vara biltog för att man tillfogat fienden af- 
^räck, det är icke något fel i mina ögon. En af mina 
gamla soldater, som följt mig ur fångenskapen, stadnar i 



90 ÖDBMABKBRNA8 VÄB. 

Uleäborg, och Barcfaaitl speknleiur der på en Iftnsroans- 
befattning. Da kan intaga dei-as plats. Men rid icke ibjäl 
mina hästar, det förbehåller jag mig. 

— Lefve kung Carl! — utrojMide Elias och srängde 
hatten. 

— Wollte sägen den grossmächtigen Friederich, — rät- 
tade Burchard. — Nur immer den rechten Potentaten, 
durchaus ! 

Tåget satte sig åter i rörelse. Man reste na genom 
förfiirligt ödelagda nejder. Hela Liroingo slätt var en öken, 
der icke sten på sten var öfrig af menniskors boningar. 
Först i närheten af Uleåborg såg man åter här och der en 
koja vid vägen. Staden sjelf var illa medfaren. Dess 
historieskrifvare Johannes Snellman (1736) omtalar fiendens 
intåg i den oförsvarade staden Andersdagen år '1714: och 
huru allt blef under kriget spolieradt, 143 bland invåname 
bortförde i fångenskap samt många andra under flykten om- 
kommo på hafvet. På vintern hade nu några bland 6yk- 
tingaiiia återkommit öfver Tomeå; men staden var ännu 
till hälften obebodd, och bestod af förfallna kojor, knappt 
uppresta efter branden 1705, innan pesten 1710 och fiendens 
infall satte äfven Uleåborgs välstånd långt tillbaka. 

De resande stadnade icke iHngre i Uleåborg, än som 
behöfdes för en nödvändig hvila. Färden fortsattes under 
mödor och faror, om hvilka man nu knappt kan göra sig 
en föreställning, allt längre åt norden. Ända till det lilla 
förfallna Tomeå räckte spåren af krigets sköflingar. Der- 
efter fanns åtminstone tak öfver hufvudet, men ftfven på 
svenska sidan, ehuru i mindre grad, var folket utdödt, armo- 
det stort och landet förvildadt. Mången gång hade de resande 
endast fribytarens rådighet och vana att reda sig i det 
kinkigaste läge att tacka för att de helbregda kommo igenom 
alla dessa besvärligheter. 

Andtligen, efter åtta veckors färd i menföret, såg man 
Stockholms tomspiror glimma i vårsolen. Denna anblick 
pressade tårar ur den redlige Dtikers ögon. Man befann 
sig nu i början af Maj. Elias tog ett hjertligt afsked af 
sina följeslagare och begaf sig på egen hand ut i den då- 
varande trånga labyrinten af Stockholms hnfvudstad, der 
Tessins verk, det nära fulländade, men ännu obebodda nya 
slottet då redan, stolt som en lejonkula, blickade ut öfver 
Mälarens förm^lning med Östersjöns vågor, 



FobtbIttkinq Af vaiBYTABKHS JAOT. 91 

Van att, eåsom sin mäatare Lsrving, antaga alla sliep- 
r, begaf sig den föi'slagne fribytaren genast tilt grefve 
m bus och ntgaf sig der för en finsk herres kammar- 
ire, som med goda ord och dusörer ville insinuera en 
rdran hos grefve Horn. Snart hade han i denna egen- 
' lockat ur tjenstefolket allt hv&d de visste om grefven, 
rlnnan och hennes fostei-dotter. TyvOn- var det inga 



^fl|^^',J^B 


H 


^^^m^vF^^ 


^SH^ 


^^^,^^'^H^ 


^K 




yf 


IIP 


^yf- 



a nyheter. Larsson hade äterfört Marie Ull greiVens 
hon hade gråtit mycket och mest stfingt sig inne, men 
fton hade hon gått att besiika sin syster, som var ini-est 
Stockholm, och pä Stervligen derifrån hade Uon plötsligt 
funnit. Förgfifvea hade Larsson, fdr^fves grefven sjelf 
balfva etaden i rörel^ fiir att återfinna den förlorade; 
var nq trp veckor sedan, odi mas hade icke fwmit det 



92 ÖDKMABKEBNAS vIb. 

ringaste spår. Grefvinnan var otröstlig, den kftrfve Larsson 
sökte fbrgUfves dölja sin ånger ocb oro öfver att hafva fört 
flickan till Stockboloi. Kort sagdt, det var något under aUt 
detta, mente de kloke bland tjenarne. Flickan både en bjerte- 
sorgy det kuqde man nog se på benne, och till slut skulle 
man få höra, att bon hoppat i sjön. 

— Hvad skulle det t;jena till? — sade den gamle poii* 
väktaren, som ansåg sig klokare än alla de andra. — Hade 
hon hoppat i sjön, så hade bon flutit, det är klart; så myc- 
ket har hon lärt sig i Finland. Hon rymde ja hem för att 
»tjäla konsten af någon gammal hexa i Lappland, men se, 
det skämdes hennes farbror för och fut*de henne bit för att 
blifva kristen igen, det lär vara si och så med den saken i 
Finland. Baron Sparrfelts bästa karl, Knut med äiret, svor 
och förbannade sig på att grefvinnans Marie hade förhexat 
hans herre och skulle nog en dag fara af med honom till 
Blåkulla. 

^ — Vet man så noga, att hon icke gjort det? — frå- 
gade Elias helt lugn, medan han inom sig var färdig att 
bugga den gamle sladdrarn i stycken. 

— Icke Hr det så visst, — sade en näbbig kammar- 
jungfru, som aldrig kunnat förlåta Marie hennes företräde 
i grefvinnans ynnest. — Samma dag hon försvann, såg jag 
Spärr felt rida två gånger här förbi, och från den dagen bar 
ingen sett till honom. 

— Pi-ata hon, min söta! — sade grefvens förnäme 
kammartjenare, som alltid visste mer än alla de öfriga. — 
Baron Sparrfelt har rlinnt värjan igenom en dragon och 
sitter nu i arrest på sin egendom Gärdinge tre mil från 
Stockholm. 

Elias hade hört nog. En half timme derefter var han 
på vägen till Gärdinge, och denna gång i egenskap af en 
förvaltare, som reste för att uppköpa hästar till Finland. 
Dei dröjde ej heller länge, innan han hade reda på Gär- 
dinges inre historia. Sparrfelt var der, halfdöd af ledsnad 
och grämelse, men tvungen att stadna i bus-arrest, »för att 
han och hans folk kört öfver kungen på isen ocb ibjälslagit 
fyra dragoner, vid b vilket tillfälle hans majestät med knapp 
nöd kom undan med lifvet, för hvilket allt nådig baron 
högst sannolikt hade att vänta stegel och hjul». Skulden 
till allt detta hade varit en finsk troUpacka, som nådig baron 
velat föra med. sig till Gärdinge för att bota ^gårdens hästar 



FO&TSItTNINO af FBtBTTAKEKB JAOT. 98 

för spatten; men när löjtnant Strömberg iick se hexan, lät 
han hagga ett hål på isen och stoppade henne dit med gevärs^ 
kolfven, ty det förstås att hon flöt. 

Med detta besked återvände Elias till Stockholm, och 
gaf sig ingen ro, innan han fått reda på löjtnant Ström- 
berg. Här gaf han sig ut för ett ombud från Larsson, 
hyilken ville framlemna en böneskrift till konungen, och lät 
härvid ett ord undfalla sig om Sparrfelt och hexan. »Lars- 
son hade ämnat köpa hästar på Gärdinge, men fått höm att 
SpaiTfelt brukade kurera sina hästar med trolldom.» 

Strömberg gapskrattade. — Det vore ej Sparrfelt olikt, 
men i det fallet blef han dragen vid näsan af Broman, som 
for af med hans hexa. Kanhända Bromans hästar också 
ha spatten. 

Med dessa ord vände löjtnanten sin supplikant ryggen, 
och Elias begaf sig, sammanbitande tänderna af raseri, för 
att uppsöka Broman. 



ÖDB1U.BKKBHAB vin. 



16. Jupiter och Juno. 




öv att finna denna Inrliltdse Kannolifc, 
ens möjlig, mäste luan erinra sig der 
Kamma förRndr ingen i Reder och titn 
vid svenska hofvet efter Carl XII;s di 
Carl XI:s tid voro sederaa ytterst sti 
och liolvefc, likasom konungen, delade sin dag mella 
bete och andaktsöfn ingår. Mycket af den lidens allva 
dunstade under Carl Xn:s vilda ungdomsnöjen; inei 
efter lyfte först segrama och sedan nederlagen folket 
till en allvarligare stämning. Sjelfva den jUsande 
tvedrägten, partihatet, intiigerna, thronsiriderna och kE 
föv eller mot envilldet .stälsatte i burjan sinnena mo 
sedeförderf, som redan i mer lin en mansålder utbrei 
från det lättsinniga franska tiofvet Ztver sIBire deh 
Europa. Sverige fortfoi- pä det hela att Tai'a ett land 
strlinga seder, och det behöfdes Snnu 50 ära svagbf 
inre slindringar, för att i Gustaf lllts lid införa andra t 
sUtt i de bSgre samhällsklasserna. Men Fredrik I badc 



JUPITBB OCH JUKO. 95 

i en annan skola, ftn tolfte Carl. Han hade uppvuxit i 
samma galanta hoflaft, som den tidens berömdaste libertiner, 
August II och hertigen af Orleans, och stred för helt andra 
eröfringar, än hans barske företrädare. Lyckligtvis räckte 
hans inflytande icke långt bortom bofvets lysande lekverk, 
och partierna, som fortforo att ryta omkring honom, under 
honom och Öfver honom, skrämde honom till ett yttre sken 
af anständighet, hvilket tog sig rätt komiskt ut för dem, 
som närmare kände honom. 

I bottnen af stora händelser ligger alltid en stark tråd, 
som sammanhåller dem, men på ytan förlorar sig denna tråd 
i svaga spindel väfvar af slump och menskliga lidelser, hvilka 
då få utseende af att ha varit händelsernas egentliga led- 
trådar. Vid tidpunkten för denna berättelse blandade sig i 
de of riga partistriderna en förbittrad fiendskap mellan det 
segrande bessiska och det besegrade holsteinska partiet i 
Sverige. Grefve Horn var nu den man, som styrde riket. 
Men den sjelfrådiga Ulrika Eleonora kunde aldrig förlåta 
honom, att han, som varit hennes systersons och medtäflares, 
den holsteinske prinsens guvernör, allt fortfarande hade sin 
forne elev så kär, som rikets välförd och den nya successio- 
nen det kunde tillåta. Grefve Horn handlade som en man, 
men hans drottning hatade som en qvinna. Hans fall var 
beslutadt; och hade han fallit i den stunden, medan friheten 
9nnu var ett okynnigt barn, så hade måhända enväldet, 
som ensamt visste rätt hvad det ville, ånyo upprest sin 
krönta panna i Sverige. 

Konung Fredrik darrade för den stunden lika högt som 
han önskade den. Han Hlskade icke grefve Horn, men han 
fi'aktade honom. Ogerna gaf han vika för drottningens 
enträgna föreställningar att den nya ordningens pelare borde 
störtas. Slutligen lemnade han dock sitt bifall dertill. 

Bakom dessa hof-intriger stod, osynlig och mfiktig, en 
i dessa berMtteker välkänd man, grefve Torsten Bertelsköld. 
Han hade drottningens öra. Han var af henne bestiirad till 
grefve Horns efterträdare. Ingen annan var dertill vuxen. 

Allt var förleredt. Dagen och timmen voro utsatta. 
Det fordrades endast konungens underskrift till den all- 
rådande Horns afsked och förvisning, hvarpä efterträdarens 
utnämning omedelbart skulle följa. 

Konungen väntade drottningen i sitt arbetskabinelt och 
gick orolig fram och tillbaka i rummet. Han hade af»kedät 



96 ÖDBMABKERNAS VÄB. 

sina gunstlingar och förtrogne; endast sekreteraren Bromas 
satt vid skrif bordet, sysselsatt att efter konungens diktame=3 
uppsätta en skrifvelse till rådet, hvarigenom den egenmäk- 
tiga och vågade åtgärden skulle rättfärdigas. 

Hvad dessa statsangelägenheter dock i längden blefvo 
tråkiga! Konungen ändrade och ändrade ånyo ordalagen i 
den betänkliga skrifvelsen, men fick dem aldrig rätt e(t«r 
sin önskan. Slutligen kastade han sig utledsen på soffan 
och afbiöt sin diktamen tvärt med den oförmodade frågan: 
»noch nichts von Lappland? Ännu ingenting om den finska 
hexan?» 

— Eders majestät . . ., — sade Broman, med underdånig 
förvåning blickande upp från den vigtiga skrifvelsen i ett 
helt annat ämne. ^ 

— Nun was? Du måste mig henne tillrättaskaffa. I 
mer än ett hälft år har hon mig tständigt gäckat. Du §r 
ett oskickligt nöt, Broman ; duger knappt kråkfötter hop att 
sudda. Eselsjunge ! 

— På ers majestäts befallning föi-de jag henne i säkert 
förvar hos hofskräddaren mäster Gerhards hustru, som fick 
befallning att noga stänga fönster och dörrar och icke in- 
släppa någon menniska, innan ers majestät fick tillfålle att 
incognito hedra dem med sitt första nådiga besök. Beklag- 
ligtvis . . . 

— Geh zum Teufel ! Andra morgonen var hon putzwecb. 

— Mutter Gerhard visade mig fönstiet, der flickan 
hissat sig ned. Det var i andra våningen; tjugufyra fot 
från marken. Obegripligt! . . . 

' — Obegripligt resultat af de dukater den sladder- 
käringen af dig lurat. Kanske har du dem i din egen vida 
ficka stoppat? 

— Ers majestät, mitt underdåniga nit ... 

— Bah, Zuckerwasser ! Hvad har du gjort för att 
henne återfinna? Geschwind! 

— Jag vände mig först till grefve Bertelsköld, som 
förmådde Sparifelt att enlevera flickan, för att spela henne 
i rätta händer. Han visste ingenting. 

— Nichts? Den mest slipade skurk i Stockholm visste 
gar nichts? Weiter fort! 

— I grefve Horns hus, der kammartjenaren står i mii* 
sold, hade man heller ingen spaning. Man trodde der, ai^ 
flickan hoppat i sjön. 



^ JUPITBS OCH JUKO. 97. 

— Man kan Sverige styra och likyäl ingenting veta. 
Weiter fort! 

— Sedan jag, lika förgäfves som nyss f5rat grefve 
Horn, låtit genomsöka hela Stockholm, kom i går en karl 
till mig, under föregifyande först att han ville inlemna en 
sapplik. Men nftr han såg sig ensam med mig, grep han 
mig i kragen och tvang mig med pistolen f5r bröstet att 
älga hvad jag visste om Marie Larssons försvinnande. 

— Och da sade honom allt hvad da visste ond noch 
was dazu? 

— Porr skalle jag tösen gånger dö, än svika min store 
konangs nådiga förtroende, — fortfor gunstlingen i samma 
ton midtemellan underdånigt krypen och oförskämd förtro- 
lighet. — Jag märkte, att han kände händelsen med Sparr- 
felt, och diktade hop för honom en famös historia: flickan 
skalle vara dold hos en hofperakmakare på söder. Den för- 
dömda karlen var icke lätt att lura. Jag var tvången att 
följa honom till den föregifne perakmakaien. Lyckligtvis 
mötte jag poliskommissarien Frifält vid trappan. Han för- 
står en blinkning och min gode man sitter nu i stadshäktet, 
anklagad för hemgång och rån. 

— Gut, Broman, gat. Låt karlen hänga, geschwindt! 
Han kunde sig damma och farlig blifva. Packets modesti 
bör respekteras. 

— Ers majestät täckes vara utan bekymmer. Det är 
na atredt, att karlen, som kallar sig Elias Pehrson, är en 
gemen fribytare fi*ån Finland och att förliden höst ett pris 
blef satt på hans hafvud för något slags röfveri. Det finnes 
skäl tillräckligt att hänga tio personer af hans condait. 

— Geschwindt, jonge, geschwindt! Han bör ej morgon- 
dagen skåda. Det ges vissa orsaker, — hofvet har katt- 
öfon — drottningen prade, — jalouse, man förstår? 

— Ers majestä.t skall blifva satisfierad. 

— Man bör på sin egen hals tänka. Man badinerar; 

— mansetodt! Man hemtai* Maiie inom åtta dagar till- 
baka, eller man sitt afsked har. Verstanden? Weg! Drott- 
ningen kommer. 

Sekreteraren försvann med den allra underdånigaste 
bogning, onåden i perspektiv och grämelsen i sitt hjerta. 

— Sådana redskap slitas fort och brista snart, — säger en 
berömd författare. 

Grefve Bertelsköld anmäldes och mottogs nådigt. Intet 

ralUlämt beräUeUer. IV. 7 



98 ÖDBMA&KBBNAS VÅB. i^ 

drag föri*ådde hans inre oro vid det afgörande ögonblick, 
som skulle föra honom till maktens höjder. Han var, som 
alltid, kall, lugn och beräknande. Man vexlade blott några 
likgiltiga ord; Fredrik I tyckte ej om folk, som genom- 
skådade honom. 

Drottningen inträdde; hofdamema stadnade ute. Hvem 
mins ej Ulrika Eleonora den yngres höga och stela gestalt 
med det upplagda håret, den urringade klädningen, det 
oformligt långa, liksom påklistrade lifvet ofvanfÖr den öfver 
höfterna utstående styf kjorteln och de högklackade skorna? 
Hela gestalten hade starkt tycke af en ringklocka utaf bronz. 
Pfaltziska husets stora ögon och tjocka läppar mildrades hos 
Carl XHrs äldre syster af ett fint qyinligt behag, men hos 
Ulrika Eleonora fingo de ett visst karlavulet uttryck, som, 
i förening med en stor näsa och grofva armar, icke rätt 
ville motsvara de loftal för skönhet, hvarmed den tidens 
smickrande poeter frikostigt utrustade henne. Hon hade 
också ärft brödrens hela sjelfrådighet, utan att ärfva hans 
fasthet, hvarför hon ofta vacklade i vankelmod och förgick 
sig i häftigt lynne, hvilket hos Carl XII var nästan exempel- 
löst. Denna qväU var hon icke vid godt lynne. Konnngen 
märkte genast vid inträdet ett åskmoln öfver hennes höga 
panna och skyndade sig att, om möjligt, söka afvända blix- 
tarna. 

— Immer skön som en Juno och oemotståndlig som 
kärlekens gudinna! — utropade han, kyssande hennes hand 
med den tidens svulstiga conrtoisie. Samtalet fördes på 
tyska. 

— Liknelsen är ej illa träflfad, — svarade drottningen 
med en viss skärpa i rösten. — Åtminstone har min höga 
gemål ett beundransvärdt tycke af Jofur, — majestätisk och 
fidel ! Olympen kunde afundas oss ; vi spela hvar dag Ovids 
metamorphoser ; — ers majestät har ju studerat Ovid? I 
praktiken måhända? Man finner der förtjusande lärdomar. 
Och se der Mercur — gudaraes budbärare! Jag gör er 
min kompliment, herr grefve! Ni spelar er rol sans ]ieur 
et sans reproche. 

Grefve BertelskÖld bugade sig lugn och småleende, lik- 
som hade han endast öra för drottningens utomordentliga 
qvickhet. Konungen hade mera möda att dölja sin öfver- 
raskning. Någonting var i olag, det märkte han klart. 
Hans gemål, som han hade att tacka för kronan, visste mer 



JtJNOB hIhd. 99 

to hon borde veta. Men hvilket af de många äfventyren 
både nu transpirerat och uppväckt hennes vrede? 

Han obligerade drottningen att taga plats i- den enkom 
för henne hitflyttade purpursammets- fåtöljen. — Behagar 
ers majestät hedra mig med sina befallningar? — sade han. — 
Kär Carl XII vredgades i Demotika, satt storvisirens hufvud 
iSst under turbanen. När Ulrika Eleonora var ond, måste 
Fredrik I spela rolen af den tropligtigaste undersåte. 

Drottningen satte sig; en mörk rodnad steg allt högre 
på hennes kinder och panna. Hon var icke älskvärd då, 
Ben det var någonting hos henne, som påminte om kala- 
baliken i Bender. Hon teg ännu. 

— Jag hoppas ers majestät mår väl? — frågade konun- 
jifen, kanske utan att märka den ironi som låg i tonen. — 
En badkur i Medevi nästa sommar skall ers majestäts dyr- 

\ bara helsa recréera. 

Intet svar. Askmolnet var ännu icke laddad t fÖr blixten. 

— Men för att komma till rikets affärer, — fortfor 
konnngen, synbart generad och i tydlig afsigt att besvärja 
stormen med hvilket offer som helst, — så delar jag full- 
komligt ers majestäts propos, att grefve Horn ej längre kan 
sonteneras. Vi måste vår regering från suspecta tendenser 
pnrifiera. 

— Rhadamantus bör afsättas från gudames areopag, 
Tör att remplaceras af Mercur — tjufvarnes gud ! Vise Jofur, 
är icke detta er mening? — utbrast den förolämpade makan. 




16. Junos hämd. 



onungen vexlade förlägen en blick med Bertelsköld, 

^^ som stod der lika kall och lugn, som hade han kom- 
mit att afhöra ett af den tidens långtrådiga herdaqväden. 
Men drottningen fortfor, utan att vänta på svar och allt 
mera ur stånd att längre tillbakabålla sin kokande vrede: 
— Ja, Gud må veta, att jag hatar denne finske enhör- 
ning, denne dryge oligarch, som nu spelar herre öfver krönta 
bufvuden, och den dag skall komma, när jag trampar honom 



100 ÖDBMABKBRNAS vIb. 

under mina fötter. Men att uppoffra honom — en man med 
capacité, en man med noblesse — för en usel ränksmidare, 
en hycklare, en ignobel frondör — så lågt, ers majestät, 
har ännu icke vår ärfda krona sjunkit! Stadna qvar, herr 
grefve; er drottning befaller det. Ni småler ännu, ni är 
förtjust Öfver att vara vittne till en scene i vårt kungliga 
hus, men grefve Horns efterträdare blir ni aldrig! Se hftr, 
läs, och döm huru djupt drottningen af Sverige måste 
förakta er. 

Med dessa ord räckte drottningen honom en namnlös 
biljett af grefve Bertelskölds kända hand och blott innehål- 
lande dessa ord: 

»I dag kl. sex eller sju e. m. enleveras Lappland af 
Sparrfelt och föres till Gärdinge. Avis au lecteur!» 

Bertelsköld läste biljetten, utan att förändra en miB) 
och återlemnade den med en kall bugning åt drottningen. 

— Eders majestät täcktes nådigst förlåta mig, — sade han; 

— denna biljett är verkligen af mig. Jag erfor händelse- 
vis, att en ung flicka i grefve Horns hus var föremål för 
en narrs persecution och ansåg mig böra varna hennes f&^ 
myndare, en köpman från Wasa vid namn Larsson. 

— Bagateller! Låt oss återkomma till rikets affairer, 

— inföll konungen, som efter den sista förklaringen begynte 
hoppas en bättre utgång af kalabaliken, än han i början 
befarat. 

Ulrika Eleonoia sönderref biljetten och kastade bitan» 
kring golfvet. — Mediocert af gudanies budbärare! — ut- 
ropade hon. — Attendez: jag skall göra ers majestät och 
herr grefven den äran att något animera ett dåligt minne. 
I grefve Horns hus fanns för ett år sedan en finsk flicka 
af borgerlig härkomst; jag har glömt hennes namn, men 
hos vissa höga personer, som hedrat henne med sin upp- i 
märksamhet, var hon känd under namnet Lappland. Voilä, 
ett smeknamn af dålig smak, messieurs. Denna flicka var ; 
skön, sade man, — det är mig likgiltigt, — och hade fått 
ett slags education. Olyckligtvis var hon ingen Dana6< 
Jofur fann ingen nåd för hennes ögon, och jag önskar att 
en person af högre rang än hon hade egt en lika god smak. 
Man sade till och med, att hon var fullkomligt oskyldig 
och hennes heder utan fläck. Det är möjligt; åtminstone 
flydde hon från grefve Horns hus, för att undkomma sin 
mäktige tillbedjares förföljelser. Likväl förteg hon dessa 



JUM08 UÄHD. 101 

förföljelser så obrottsligt, så heligt, som man förtiger en 
fars förseelser. Hon underkastade sig alla skymfliga uttyd- 
ningar af hennes steg hellre än att fön*åda en furstes svag- 
beter, hvilka — om de blefve förrådda för detta folk, som 
icke förstår att skämta med sin Ara — skulle djupt ned- 
ältta kronans anseende och dens prestige, som kronan bar. 
Hvad tyckes ers majestät? Denna flicka, hade hon icke för- 
tjcnt ett bättre öde? 

Konungen bemödade sig att skratta. — Esopus, — 
sade han, — skulle afundas ers majestät talenten att berätta 
sedolärande fabler på det mest snillrika och underhållande sätt. 

— Tålamod, sire! Vi skola strax komma till sens 
moralen. Flickan trotsade alla faror, för att återfinna sin 
hembygd och sin förlorade far. Olyckligtvis hade hon en 
onkel, som imaginerade sig, att gammaldags tro och ära 
tonu hade något värde i Stockholm. Uppbragt öfver hennes 
flykt från grefvinnan Horn, hennes välgörarinna, och okun- 
nig om hennes motiver, som hon obrottsligt förtegat, tvang 
kin flickan att återvända med honom till Stockholm och 
göra excuse hos grefvinnan. Flickan gjorde det, och hon 
gjorde det, sire, utan att ens då förråda en secret, som 
kunnat compromettera personer, så höga, att icke minsta 
skngga från samhällets lägre regioner borde falla på dem. 

Konungen svarade blott med en axelryckning. Huru 
kände också en drottning, en förnäm dam om trettiofyra år, 
befatta sig med sådana småsaker? Fredrik I glömde, att 
det som en qvinna vid trettiofyra år minst förlåter, det är 
&tt hafva en yngre medtäflerska. 

Drottningen fortfor, alltmera uppbragt, i det hon med 
sina stora, stela, blå ögon fixerade Bertelsköld : — Slutligen 
forcerade man flickan att tala. En person vid hofvet hade 
den infamien att arrangera en enlevering, för att escamotera 
benne — den simpla borgardottren — till rangen af en 
Diana de Poitiers eller en duchesse de la Valliére, jag vet 
ieke; alltnog, denna person gaf en viss Leporello af betje- 
oingen en vink, och flickan blef för andra gången enleverad 
från 6il Bias, för att tillfalla Don Juan. Lyckligtvis gaf 
bennes förtviflan henne mod att sauvera sig, i det hon knöt 
gardinerna tillsamman och hissade sig ned från ett fönster 
i andra yåningen. Hon gäckade ännu en gång sina förföl- 
jare. Midt i natten och darrande af köld, sökte hon refuge 
iioe en af mina hofdamer, grefvinnan Liewen. Här, först 



102 ÖDBMABKBRNAS VÄB. 

här, sire, röjde hon, för att rättfärdiga sig, denna kedja af 
skandal och intriger, för hvilka hon sä länge varit ett offer; 
och ni, grefve Bertelsköld, kan desavouera er syster, om ni 
har mod dertiU. Men ni har det icke. Ni har bedragit 
niig» grefve, infamt bedragit mig! Jag ansäg er för en 
ädling, en statsman; jag var nära att förtro er vår kronas 
högsta intressen, och ni har forcerat er egen syster att 
demaskera er. Eländige charlatan, som ni är, tror ni, att 
Ulrika Eleonora låter behandla sig som en hertiginna af 
Orleans? Fruktar ni icke, ni dubbel tungade lycksökare, att 
min vrede en dag skall ecrasera er? Ah, monseignear af 
Hessen, och ni, grefve af ingenting — hvar ert grefskap 
må varit i tiden — för att han icke mera finns, för hvil- 
ken I och verlden darrat, så tron I er kunna trampa under 
fötterna en qvinnas, en makas heligaste rättigheter; men I 
hafven glömt, messieurs, att denna qvinna ännu i dag &r 
Sveriges drottning! 

Ulrika Eleonora betäckte ett ögonblick ansigtet med sin 
lina spetsnäsduk och bortsköt konungens hand, som fattad? 
hennes, för att trycka den till sina läppar. Derpå fortfor 
hon med något mera sjelflDeherrskning : 

— Denna flicka, denna »Lappland», som ni kallade 
henne, hade en älskare, en simpel, men honett person, som 
hon sjelf. Han följde henne hit för att befria henne nr 
edra klor, messieurs, och edra handtlangare läto kasta honom j 
i fängelse för att blifva af med honom. Var det ej så V 

— Ers majestät, som är all vetande, — svarade konun- 
gen spetsigt, — vet förmodligen också, att denne karl &r 
en finsk röfvare, som gjort sig skyldig till hemgång i Stock- 
holm, och att man satt ett pris på hans hufvud. 

— Jag vet, sire, att vid den tiden, då er stora fältheiTO- ^ 
talent icke förmådde hindiu fienden att bränna och plundra | 
på Sveriges kuster, var denne unge man en bland de finska ] 
partigångare, som oroade fienden inom hans eget område, j 
Hans brott, sire, består deri, att han under stilleståndet 
uppbränt en rysk galer och att han i Stockholm sökt skydda ; 
en värnlös flicka. Jag har nyss låtit frigifva honom. 

Konungen förlorade tålamodet. — Ers majestät bar ' 
att befalla, — sade han, — men tillåt mig erinra, att en | 
scene de famille hade lämpligare kunnat till en téte-a-téte 
besparas . . . 

— Få det att ni, sire, derefter må kunoa i eder liber* 



JUN08 hImd. 103 

ina jagtsocieté moquera er öfver en qvinna, som haft den 
svagheten att procurera eder en krona! Och på det att 
eder servila kabinettsadel Rn vidare knnde ostraffadt gyckla 
med deras drottnings heder! Grefve Bertelsköld torde bättre 
Sn eders majestät uppskatta hvarför han haft den äran att 
bevittna denna controverse. För öfrigt, — fortfor här drott- 
ningen med en min af högdraget förakt, — är det oss full- 
komligt indifferent hvad herr grefven behagar tänka om vår 
hngliga person. 

— Min underdåniga mening, — svarade grefven iro- 
fiskt, — skall alltid med soumission beundra eders maje- 
st&ts höga egenskaper, äfven när jag har den olyckan att 
86 mitt nit dragas i tvifvel . . . 

— Vi önska icke höra er mening, herr grefve. Ni har 
jl gods, icke sä? Någonstädes i månen? Edra tendenser 
ka alltid varit åt höjderna. Yi hoppas, att landtluften skall 
bekomma er väl. Nej, stadna en moment! Ni har ännu 
en scen att bevittna. 

— Befaller ers majestät något mera? — inföll konun- 
gen, i det han torkade svetten af pannan. 

— Tillåter ni, sire, att jag talar några ord i ert namn, 
likasom ni ännu för två år tillbaka talade i mitt? 

— Om jag ej mig bedrager, har eders majestät hela 
tiden ordet haft. Kan jag mera än tiga? 

— Ja, sire, ni kan — samtycka. Nåväl! 

Och drottningen ringde. Dörrarna öppnades, och in 
trädde Marie Larsson, darrande och åtföljd af Elias Pehr- 
son, hvilken med någon förlägenhet såg sig i detta höga 
^Ukap. Drottningens uppvaktande damer och kavaljerer 
fortforo att stadna utanför, och dörrarna stängdes ånyo. 

Ulrika Eleonora fixerade den unga flickan några ögon- 
kfick skarpt. Kanske kände hon som qvinna en stark lust 
att krossa och förödmjuka äfven den oskyldiga medtäflarin- 
nan; men vissheten om hennes triumf besegrade den känsla 
af hat, som svartsjukan ånyo var nära att upptända i hen- 
nes själ. Hon sökte nu att i sina ord inlägga en nådig 
drottnings höghet och mildhet. 

— Mitt goda barn, — sade hon till Marie, — hans 
majestät, som med ledsnad erfarit att du varit ett föremål 
Sr ovärdiga menniskors förföljelser och som ingenting högre 
inskar, än att alla hans redliga undersåter må åtnjuta fuU- 
[Qmlig rättvisa, bar behagat anmoda mig att taga dig tmder 



104 



ÖDEMARKEBNÄB VÄB. 



mitt särskilda nådiga beskydd. Och på det att da vid din 
snara återresa till hembygden icke må sakna vid din ajd^ 
en försvai*are, som hädanefter kan betrygga dig moi 
förolämpningar, är det hans majestäts nådiga Tiljttf 
framt du sjelf ej har någonting deremot, — att da 
söndag i våii hofkapell sammanviges med denne angtfi 
som älskar dig och som blifvit lika oskyldiga fÖrfÖ^ 
du sjelf. Det är ju eders majestäts högstegna bel 
om jag ej misstager mig? 

— Fullkomligt! Hennes majestät har på det nådi| 
sätt behagat förekomma mina önskningar, — svarade koni 
gen, bitande sig i läppen. 

— För öfrigt blir det min sak att erhålla din förmj 
dåres samtycke och att sörja för din hemgift. Du eger 
din återkomst att välja den bästa stadsgård, eller det 
hemman i Wasa län, hvilketdera du önskar, och draga vei 
på min handkassa för köpesumman. För att ytterligare 
vår kungliga ynnest godtgöra all den infami, som da, mitt' 
barn, så oskyldigt lidit, vilja hans maj:t och jag, jemte vill:] 
hof, hedra edert bröllop med vår kungliga närvaro. If ; 
det ej så, ei*s majestät? Och ni, grefve Bertelsköld, 
tagit en så generös del i denna flickas öden, skall sitkiii^^ 
ej uteblifva vid detta glada tillfälle? 

Konungen nickade, Bertelsköld bugade — båda stoimMk 
förbittrade och förödmjukade. 

— Jag tackar er, sire ! Jag tackar er, herr grefte, ■3" . 
fortfor drottningen med en knappnål i hvarje ord. — 
ken lycka, mina barn, när en högsint konung och em^ 
adel förena sig att skydda oskuld och rättvisa äfveB 
deras lingaste undersåter! Farväl, mina vänner, vi i 
hvai*andra. Farväl, sire; blottställ er icke för myduk-; 
nästa jagtparti! Farväl, herr grefve; helsa grefve 
när han träffas, och försäkra honom om vår nådiga 
genhet! 



M 



n^ 




I bi-ända boningar, förhärjade 
åkerfält, rnineradt vBlstSnd, 
ihjälslagna, marterade eller i 
fängeBskap och träldom bort- 
förda menniakor, ja om ajelfva 
de politiska olyckorna, eåsom 
(Briusten af Under, fSrstSrda 
finanser och allmän vanmakt, vore de enda följderna af ett 
lingt och förödande krig, Eå vore anblicken iinnu icke på 
långt när den ödsligaEte, som möter ett menniskoöga i denna 
■ verldens brödmfejder. Dessa boningar kunna återuppbyg- 
ga dessa ftilt kunna äter besås, dessa invänare kanna Äter 
uppväxa genom naturens visa ordning, som efter stora Sde- 
läggelser fördubblar fruktsamheten. Äfven riken kunna efter 
hand åter upplyftas ur deras vanmakt och förlorade länder 
återvinnas genom odlingen inom egna gi^nser. Men den 
hlrdaste af alla olyckor, och den, som uppfyller betraktaren 
med den djupaste sorg, Hr anblicken af en stor moralisk 
förnedring, som vanligen ätfbljer krigens härjningar och som 
äfven i Finland åtföljde den stora ofreden. Du, som må- 
hända i denna berättelse skjggat tillbaka för en och annan 
Uick i denna tids sedliga forderf, var viss, att du endast 
I3tt ana en ganska liten del deraf. Det har varit nödvän- 
I digt féi- taflans siinning, men du har blifvit förskonad fr&n 
I oea grSista och mest upprörande fSmedring i samhKlIets 
' wgre klasser, der ingen yta af bildning beslöjar den otyg- 
lade och vidriga sjelfviskhet, hvars frön Aro nedlagda i hvarje 
menniskohjerta. Den, som en gång vill måla stora ofreden 
1 liela dess förfärande sanning, han mfiste måla den qvinnan, 
iom ensam på isen i vinternatten åt upp sitt döda barn, 
eUei — kanske än mer betecknande — henne, som, dagen 



108 ÖDBMABKläBNAä VÅB. 

efter ett blodigt nederlag, kysste för en usel judaspenning 
sin mans mördare och sitt lands fiende. 

Lyckliga luå vi skatta oss, att under denna djupa för- 
nedring det till döden förkrossade finska folket dock i sin 
helhet dignade neder med ära och mannamod, för att åter 
resa sig upp, när en bättre morgon grydde. Vid sidan af 
de allradystraste taflof, som historien erbjuder, framträda 
mildrande och försonande minnen af ädla uppoffringar, trohet 
och försakelser i nödens bittraste pröfning, vid hvilka hjertat 
klappar af beundran och glädje, likasom ofta de mörkaste 
skuggor endast tjena till att förhöja dagrarna af dygd och 
godhet. Skada, att snai-t halftannat århundi*ades natt be- 
grafvat de flesta af dessa ädla drag i glömska; -^ de, som 
återstå, äro likväl tillräckliga att för efterverlden rättfärdiga 
fädemes minne. 

Och nu, gode läsare, föra vi dig från äfventyi*en, farorna, 
sorgerna och nöden fredligt tillbaka till en vacker värqväll 
på Finlands nordliga strand i början af Juni 1722. Våren 
var sen, men kom då hastigt på, så att träden löfvades 
inom några dagar. Aldrig har någon vår i Finland blifvit 
med så underliga känslor emottagen. Det förekom de åter- 
vändande flyktingarne, som gingo de nu ett nytt lif till 
möte. Allt omkring dem syntes så förunderligt främmande. 
I början, när snön smälte, betraktade de med vemodiga 
känslor gi^ushögaine af sina forna hem, de förvildade åker- 
fälten och skogen, som vuxit tät öfver byarnas forna plats, 
de igenrasade brunnarna, de murknade gärdena och ända in 
i de för Öppna dörrar och fönster stående kyrkorna. Men 
när gräset begynte grönska och träden löfvas och det väl- 
bekanta suset af sjöamas blå vågor åter hördes sorla om- 
kring dem, tycktes dem landet i all dess vildhet vara så 
öfver all beskrifning skönt, att de aldrig dess like skådat 
någonstädes. Det var ju ändock deras eget kära land, deras 
barndoms älskade bygd, och de behöfde icke mera, som for- 
dom Babylons judar, hänga sina harpor i pilträden på den 
okända stranden och fukta med sina tårar främlingens nåde- 
bröd. Hvad betydde väl det, att stor brist och många 
Ijekymraer ännu återstodo, innan de kunde få sin nya bostad 
i ordning och vänta på skördar, hvilka de ännu ej sått! 
De arbetade nu med lust och ifver, ty de arbetade för ett 
nytt hem och en bättre tid; de hade åt«r ett fädernesland 
och en framtid, och de tyckte det åter löna mödan att lefva* 



vIrbn 1722. 109 

En afton, som sagdt, i Juni, när björkarna med sina 
nyssutslagna grOna mössöron speglade sig i den klara viken 
vid Loilax, såg man en fordom reslig, men nu af sorg och 
ålder lutande gråbärsman långsamt vandra på landsvägen, 
som från Ny-Carleby leder åt söder till Wasa. När ban 
kom till gårdens nya grind vid den likaså nya och hvita 
gärdesgården, satte han sig på en sten att b vila. Till ven- 
ster om vägen hade han den nybyggda gården, der tvenne 
kor i hagen betade girigt det ännu s^}äda gräset och en 
man och en qvinna flitigt uppgräftade närmaste åkertäppa. 
Till höger om vägen utbredde sig viken, och vid dess strand 
höll en annan man på att timra ett mindre fartyg, medan 
en annan ung qvinna icke långt derifrån var sysselsatt med 
att klippa de yfviga pelsarna af några präktiga får. Aftonen 
var klar, lugn och mild; hela naturen t^^cktcs småle af frid, 
likasom hade menniskoiiias nya förhoppningar dubbelt skona 
återstrålat från hennes hulda modersanlele. Den gamle 
tycktes tveka om han borde gå vidare, eller sÖka här ett 
hevberge för natten, ty vandringen hade påtagligen med- 
tagit hans krafter. 

Innan han ännu bestämt sig för det ena eller andra, 
både mannen och qvinnan vid stranden slutat sitt arbete 
och återvände öfver vägen till gården. När de nalkades 
och tunno gubben hvilande på stenen, bjödo de honom vän- 
ligt att rasta öfver natten i gården. Med en stel nickning 
och utan att tacka för en så vanlig gästfrihet, följde han 
dem hem till den nära boningsstugan. 

Vid deras inträde hade våra gamla bekanta, Heikki och 
Brita, äfven återvändt ifrån gräftlandet, och qvällsvarden af 
enklaste slag stod färdig på bordet. Elias Pehrson och hans 
unga hustru Marie — ty det var de, som arbetat vid stran- 
den — intogo annars ett slags högsäte vid bordet niist 
Heikkis svärfader; Heikki och hans hustru hade trugat dem 
Nertill, sedan Elias nu köpt hela hemmanet. Men för denna 
gång afstods öfversta platsen åt gråhårsmannen från lands- 
vägen, hvilken också intog densamma utan krus. Det hörde 
till tidens vackra seder, att ålderdomen var sjelfskrifven till 
sådan heder. 

När den gamle vid bordsbönen aftog sin ludna vinter- 
löössa, blottande dervid ett kalt hufvud och ett spöklikt, 
Vitskäggigt ansigte, blef Marie helt hastigt ganska blek. 



110 ÖDEMAtt&BBKAS vIb. 

men hemtade sig åter och lyssnade med spänd uppmärk 
samhet till männernes tal. 

— I dag ha vi gjort ett godt stycke arbete, — sade 
Elias till Heikki. — Du och Brita ha ärtlandet färdigt, och 
jag har sträckt spantema till min lilla kutter, som inium 
hösten skall hemta oss hvad vi behöfva från Stockholm. 
Skutan skall heta Maja; — alla Major ha lycka med sig, 

— tillade han med en förtjust blick på sin vackra hustrn. 

— Och alla Britor med, — svarade Heikki godmodigt 

— Ja, kära far, ni må tro att här är mycket att göra titt 
hösten. Korntäppan har jag nu fått sådd, och ärtlandet A 
vi i morgon, men rågåkern ger oss arbete hela sommani^ 
och sedan låter han oss vänta på skörden till i höst ett år 
till. I vinter ha vi mest ätit bara stampbröd, men sedai 
Elias och Marie kommo hem från Stockholm med vår nådiga^ 
drottnings kungspengar, vankas här rent bröd, som ni seti 
Han är nu husbonde, ser ni, och jag bara landbonde, meol 
eftersom han har sina gamla vanor till sjös och sträfvar ut \ 
åt de villande vågor, så sköter jag landtbruket, tills jag 
får mig ett annat hemman. Marie, ser ni, är icke heller 
för högfärdig att sitta till bords med oss, fastän hon gåtl, 
i lära hos grefvinnor och firat bröllop i kungens och drott- 
ningens nådiga när varelse. Vi ha en skräckeligt nådig kung. 
nu för tiden, och drottningen, hon skall se ut som en messings- 
fiol på en midsoramavvaka. 

— Nog går det nu framåt, om vår Herre är så nådig 
och ger växt på landet och vind på sjön, — sade Elias, 
afbrytande vännens kungliga loford. — Visst vill det fall* 
sig ovant för en sådan lycksriddare som jag att sätta sig i 
stadigt bo som en annan menniska ; men när jag får trångfe 
på landet, tar jag min välsignade lilla Maja med och reser 
till Stockh — jaså; nej, Maja vill icke med till sjös, hoB 
stickar hellre strumpor och väfver vadmal här hemma. Det 
är hon som råder, ser ni; jag hade annars tänkt söka mig 
till borgare i Ny-Carleby, efter sjöfart och jordbruk icke 
hampa sig bra till sa ra man, men Maja har ingen lust fÖl 
stadslifvet, och det bon vill, det vill jag. Nu kan ni smaba 
på det hembryggda ölet, far; vi ha ju fått malt i år. Ni 
kan tro mig, när jag säger det, jag som härtills lefvat a^ 
krig och örlig: Gud välsigne freden, gamle man! Utan det 
vore vi alla på half i-anson. 

— Freden? — mumlade gubben från landsvägen, i del 



vIbbn 1722. 111 

han dystert skakade det gråskäggiga hnfvudet; — hvad ha 
de döda för godt af freden? 

— Det hörs, att ni förlorat mycket på kriget, gamle 
far, — sade Elias trohjertadt. — Låt ej sorgen för all tid 
få makt öfver er; Gud skall ännu styra allt till det bästa. 

— Elfva barn! Elfva barn! — fortfor den gamle, som 
det syntes, uteslutande upptagen af en enda föreställning. 
— Åtta söner! Långa, raka, starka gossar, allesamman sex 
fot och tre tum under måttet, utom den yngste! Min stac- 
kars Benjamin — min ålders glädje — var tre tum kortare. 
De sju ha stupat; sex tog Bertelsköld; ni ha kanske hört 
det? — i Ilmola — om vintern — på skidorna — alla sex 
på en morgon; det är en gahimal historia. Den sjunde tog 
Icongen med sig till Norge; det ha ni också hört; det var 
om julnatten; sjelfva bergen skulfvo af köld; en stackars 
gos&e kunde ej vara mer hård än stenen. Och sedan Ben- 
jamin; ni skulle ha sett Benjamin, han var så mild under 
ögonen som den unga qvinnan der; ja, hon må väl gråta 
sina ögon röda för hans skull. Vi bergade en dag den ned- 
trampade rågen; då kommo kosackerne och lyfte min lilla 
Benjamin med sig på hästryggen . . . Från den dagen trodde 
jag icke mera på Gud. 

— Men, — sade Elias, med ens uppmärksam, när han 
?åg Marie gömma ansigtet i sina händer, — hvem är ni, 
gamle man, som förlorat så mycket och ställer den barra- 
hertige Guden till svars derför? 

Den gamle fortfor, utan att höra honom: — Jag sprang 
efter ryttame så länge jag kunde, — en dag — två dagar 
— veckor, månader: jag visste till slut icke mer hvar jag 
Tar. I djupa Ryssland var jag, der ingen förstod mig. De 
lågo att jag förgicks, och de gåfvo mig bröd. Jag sade 
till dem: gif mig igen min siste, min ende son! Jakob hade 
élf\ra söner qvar, när de förde till honom Josefs blodiga lif- 
fock, och ändock slet han sönder sina kläder och strödde 
aska på sitt hufvud. Jag har ingen, ingen! Men de för- 
rtodo mig icke. Sedan hittade jag icke tillbaka — tiggde 
mig fram, ensam, fattig . . . och jag hade dock fyra stora 
hemman . . . jag hade ju elfva barn. Men det finns ingen 
Gud! Om det funnes en Gud, skulle han längesedan ha 
förbarmat sig öfver mig. 

— Och vet ni så visst, att han icke gör det nu, fastän 



IIS AUEttABKERHAS vXb. 

ni i er blindbet och sorg fumekar hans vBgar? Ni hade 
ju också tre döttrar. 

— Tre döttrar . . . alla fagra som dagens lju« . . . ocfc 
■ den yngsta bland dem_ var, nast min Benjamin, den t&graste 
och den kilraste af dem alla. Men de ha. alla öfvergifril 
mig, alla, alla förglömt mig; och vet jag val, om nSgon if 
dem numera finns ofvan jord? i 




Vid desaa ord både Marie sakta gått bakom den gamle^ 
bitnk och omfamnade bonom med heta tårar. — Känner K 
icke igen mig, far? — hviskade bon snjftande vid hatt' 
bröst. — Jag 'år ju er egen lilla Marie, som var ännu et 
barn, niir ni skickade oss öfver till Sverige, ocb derfdr via»* 
jag nu icke stvax hvem ni var. Hur jag har sökt er, m> 
stackars far! Men nu skall ni icke mera ijfvergifva of? 
nu skall ni bo hos ot-s; nu skal! ni äter ivo, att det fini»* 
en Gud! 



VÅBEN 1722. 113 

Den gamle betraktade henne stel och orörlig. Han hade 
npplefvat sä bittra öden, att han nästan hade glömt hvad 
glädje var. Men na smalt hans hjerta. Han slöt sina ögon 
och öppnade dem äter för att betrakta den sköna blomstrande 
dottren, liksom för att öfvei-tyga sig, om icke allt detta var 
en dröm frän forna dagar. Kanske hade han ofta förr, der 
han ensam och fattig irrade kring i det främmande landet, 
8ett denna syn i drömmen, och den hade försvunnit, för att 
lemna honom dabbelt ensam ät hans armod och sorger. Nu 
försvann den ej mer, nu var han plötsligt åter rik, och 
darrande stod han upp frän bänken, men blott för att, på 
€Q gång lycklig och förödmjukad, knäböja och tillbedja den 
Cnd, som han nyss förnekat. 

— Jacobs Gud välsigne dig, barn, och den du kär 
lafveri — h viskade han. — Såsom jag nu står, så står 
kla vårt finska land uti denna våren, och har ft)rlorat tio 
Urn af elfva, men när det återfunnit det elfte, se, då kän- 
! ler det sig äter lyckligt och rikt, såsom hade det aldrig 
inist sin glädje. Kom, barn, här är för trångt i stugan. 
Utom 088 se Guds nådes sol gå ned i ljus och gå upp i 
I Wmhertighet! 

Ocb de gingo med underliga känslor ut i vårqvällen, 
^ denna vår, dä sä många tårfulla ögon i Finland för- 
gäfVes sökte ett spär af de sina, men ock så många skilda 
lijertan ånyo klappade högt mot hvarandra. Solen sjönk 
bakom granarna på udden och förgylde vikens lugna vatten - 
Spegel ; komknarren skorrade uti det första åkerfältet ; rök( n 
»f fredliga tjärdalar och kyttländer omtöcknade horizonten ; 
pä afständ hördes äter vallflickans sång och klockornas klin- 
gande borta i beteshagen; allt var frid, ljus, förtröstan och 
^p, och sä randades åter fredens första gröna vår öfver 
Finlandd ödemark. 






^^lUtkårnt beråUdser. IV. 8 



FÅLTSKÅRNS BERÄTTELSER. 



XI. 



BORGAREKUNGEN. 



Fältskärns elfte berättelse. 

Borgareknngen. 



' ♦♦ » 




.var ölöto vi sist? — frågade gamla mormor, 
när den vanliga kretsen åter var samlad en 
afton mellan jul och nyår. Helgen hade medfört så många 
bestyr, att en driftig husmor vKl måste ursitktas, om hon 
glömt det framfarna fÖr det närvarande. 

— När kivekät bi*ände ryska galéren, — svai-ade lille 
Jonathan flinkt, men halfhögt och liksom for sig sjelf, ty 
disciplinen var sträng och barn underatodo sig sällan att 
öppna munnen i äldre folks närvaro, om de ej fingo direkt 
en fråga. 

— Jag menar det var vid Nystads fred, när menni- 
skorna togo sitt förnuft till fånga, — genmälde skolmästaren, 
i det han med den honom egna värdighet framdrog den 
blårutiga snusnäsduken. 

— Ursäkta, det var vid fälttåget på Wärknäs udde 
och slagsmålet vid Gärdinge, — inföll postmästaren^ kapten 
Svanholm, hvars hågkomster dröjde med förkärlek vid hvarje 
skymt af Örlig. 

Men Anne Sofi hade fäst sig vid mildare tilldragelser. 

— Mins icke mormor ödemarkernas vår? — utropade hon. 

— Kungen och drottningen voro ju med på Elias Pehrsons 
biöllop med Marie Larsson, och sedan sågo vi dem en afton 
i Juni på Lojlax gård, när den gamle Thomas återkom från 
sin vandring till Ryssland. 

— Nu mins jag det, — svarade mormor. — Det är 
ior väl, att der en gång blef ett ordentligt bröllop; min- 
sann var det ej första gången allt slöts som det skulle. 



118 FÅLTSKÅBNS BBRÅTTBL8EB. 

Skada, att ett så rart tillfälle blef så knapphändigt om- 
taladt. Jag både vJlntat en omständlig beskrifning på bröl- 
lopet: huru der gick till, huru bruden var klädd, hvad folk 
hade på sig och hvad man hade till mats. Det är då något, 
som man begriper och som man kan taga på med händema. 
Men om den eller den höga herm, presidenten eller kungen 
haft det eller det fuffens for sig i ill att bedraga hederligt 
folk, så angår det oss fasligt litet, efter hvad jag kan tycka, 
isynnerhet när det kommer fmm i halfqvädna visor. Jag 
får tillstå, att jag aldrig kunnat med Torsten Bertelsköld; 
knipslug var han redan som pojke, och värre blef han. Men 
sedan han blifvit president, är han då rent af odräglig. Fy, 
en sådan samvetslös karl! 

— När allt väges med sitt mått, var han kanhända 
h varken bättre eller sämre än hela den tidens statskonst, — 
genmälde fältskäm saktmodigt. — HvarfÖr gapade världen 
på Carl XII? Visst icke blott för hans hjeltebragder, utan 
lika mycket för hans ärlighet, som inisade blindt med hnf- 
vudet emot väggen. Ty stater emellan gälde annars alltid 
den grundsats, att den listigaste bedragaren var den störste 
mästaren; och det fanns intet svek, som ej då fick namn 
af politisk vishet, när det gälde att roffa en granne. Jag 
medger, det kan vara tu tal, om icke vår tids diplomati i 
tysthet är utaf samma tanke; — ja, så ser det verkligen 
ut; i tvåhundra år har man egt en folkrätt på papperet, 
och likväl lefva staterna ännu inbördes i naturtillståndet, 
så att karl är den som kan åtkomma det rikaste bytet, om 
möjligt med list, hvarora icke med våld. Men skilnaden iir, 
att det nu finns en ofientlig mening, ett rättsmedvetande, 
som fördömer sveket och icke sällan med ett andedrag bort- 
sopar spindelnäten. Och derfor vågar sig sveket icke nu- 
mera fram utan en stark förgyllning: det understår sig icke 
mera att vara princip; det djerfs icke mera i)redika den 
lära, som Carl Gustaf Tessin ville inplanta hos Gustaf lHj 
när denne ännu var barn, att »dygden är en blandning a^ 
god t och ondt», allt efter omständigheterna. Märk väl, att 
Tessin var på sin tid Sveriges störste diplomat efter Arvid 
Horn och ansedd fÖr ett lysande snille, hvilket han ocks5 
var, och for resten heller ingen oäfven karl. 

— Kattguld — oäkta förgyllning — en portepce utai 
värja! — mumlade kapten Svanholm triumferande, i sit^ 
inrotade hat till diplomatin. 



BOBOABBKUNOBK. 119 

— Hvar sak för sig! — inföll skolmästaren ej nian 
hetta. — Utan förståndige män i rådkammaren stode vi alla 
snb dio, på bara backen. Jag vill påminna mig, att också 
1700-talets statsmän brukade vädja till allmänna meningen. 

— Åhja, — svarade fältskäm. — När Peter I, August 
II och Fredrik IV slöto förbund mot Carl XII, drogo de 
försorg om att rättfärdiga sig uti cirkulärer till alla större 
emopeiska hof. Carl XII, eller rättare Piper, drog försorg 
om att vederlägga dem med pennan lika hurtigt som med 
svärdet. Sådant blef både sed och nödvändighet, ju mera 
jemvigtssystemet utvecklade sig och krigen begjmte med 
allianser. Ett exempel bland många var också det ryktbam 
Smclairska mordet 1739, som hade till följd en liflig skrift- 
vexling inför hela Europa. Men striden utkämpades då 
mellan hof ven, kabinett erna och deras besoldade skriftställare. 
Skilnaden är, att i våra dagar vilja folken också hafva sin 
mening och diskutera sådana frågor med tidningames tal- 
föra tungor; och medan det på 1700-talet berodde af fram- 
gången, om en sak till slut blef stämplad som våld eller 
rSttvisa, händer det nu, att den allmänna meningen inläg- 
ger protest äfven möt sådana saker, som långt före detta 
vnnnit gammal häfd. Och på samma gång sitter masken 
allt lösare på svekets panna, det må sedan heta statskonst 
eller enskildt Ivcksökeri. I våra dagar vore Torsten Bertel- 
sköld, jag vill ej iBäga omöjlig, men lättare genomskådad. 

— Ifall han ej vore en Talleyrand, — utlät sig kapten 
Svanholm något försmädligt. 

— Bror är en tapper krigare och framför allt en nitisk 
postmästare, — åteiiog fältskärn med det satiriska allvaret, 
som klädde honom så väl ; — men jag tror ej, att en man, 
som afsatt Napoleon och linierat Europa, kan vägas per 
lod. För att återkomma till Bertelsköld, så tillhöra karak- 
terer som hans egentligen öfvergångsperioder, när den ena 
principen fallit ooh den andra ej ännu kommit till full klar- 
het. Ar 1721 var friheten i Sverige ännu knappt mer än 
ett förnekande af absolutismen ; derom voro alla partier ense 
och hade således en gemensam botten. Men när det gälde 
att bygga något positivt på den nya grunrfen, blef der 
^rax en klyfta mellan Hattar och Mössor, och då kunde 
mgen mera stå väl med alla partier, för att bedraga dem 
&lla. Vi skola försöka att se den tiden i hviti3gat. 

— Får jag säga min mening, — inföll gamla mormor 



120 fJLltskIrns beråttblbbb. 

med sin vanliga bestämda ton, — så vore det för v&l, om 
vi kunde slippa allt riksdagsgräl. Var så god och sfttt 
plymer i hattarna och band i mössorna, och ISgg dem sedan 
på hufvuden med peruker eller uppstruket hår med litet 
puder uppå, så blir det något som folk begriper. Nfi, hur 
går det med konungens nng? Jag vill aldrig förmoda, att 
det olyckstinget skall till slut förderfva också den lille Oail 
Victor Bertelsköld, son till Gösta Bei-telsköld och hans fro, 
som hette Falkenberg i sig sjelf? Jag kan icke neka, att 
jag har liksom en liten vänskap för gossen på förhand: hans 
föräldrar voro hederliga och beskedliga menniskor; jag hop- 
pas gossen ej ärfver deras lust att Backa verlden omkring. 
Måntro han blir knekt? 

— Det förstås, om han har den alliti minsta raieruli 
sig, — inföll kaptenen. — Han skall väl icke bli skolmilr 
stare, vill jag förmoda? 

— Duger han ej till det, kan han ju alltid bli post-' 
mästare, — genmälde den förolämpade skott-taflan för kaptea 
Svanholms sarkasmer. 

— Gufar — låt honom bli något rätt stort och gentilt 

— låt honom bli kung, eller åtminstone en fältherre, som 
vinner lysande segrar och omskapar länder och tidehvarf! 

— utbrast Anne Sofi med glänsande blickar, uppfyld af 
sin lyckliga ingifvelse att omskrifva 18:de seklets historia 
till förmån för den lille Carl Victor Bertelsköld. 

Fältskärn nickade med ett godt smålöje. — Det Sr 
skada, — sade han, — att ej Anne Sofi blifvit en af Nor- 
norna, som spinna ödets trådar och uppnysta tidehvarfven; 
vi skulle då få idel hjeltar och sköna hjeltesagor. Det blod» 
som dryper i hjeltarnes fjät, skulle hon förvandla till hallon- 
saft, och alla de tårar, som dugga omkring dem, skulle af 
henne förvandlas till mildaste sommarregn. Nej — med 
Carl XII hade den romantiken utspelt sin rol*), och den 
hjelte, som framträdde näst efter honom, Fredrik II, var 
ett snille utan hjerta, en kall egoist utan fläkt af enthusiasm. 
Medlet af sjuttonhund latalet var just ett sådant kallt, egoi- 
stiskt och resonnerande tidehvarf, som frambragt stora ting 
med sitt förståndiga tänkande, men ganska små med den 
inre hänförelsens makt. Det var Voltaires, Fredrik II:s och 
Pompadours tidehvarf . . . 

*) Det marks, att fältskärn ej upplefvat Garibaldis tidehr»*'^' 

Såttarens anm. 



BOBGARBKUKOBK. 121 

— Och Klopsiocks, Haydn^s, Svedenborgs, Linnés, — 
myände Anne Sofi. 

— Må vara. Sftg mig den tid, när mensklighetens 
\ijerta upphört att klappa ! Men vänta ej i den tiden några 
lansar från sagan. Jag kan ej bjelpa, att vi den tiden 
i. ex. i Sverige och Finland söka förgäfves desse berömde 
krigare, som så nyss derförinnan gingo ut att förvåna verl- 
den. I stället finna vi flitiga armar, som utdika ödemar- 
kerna, bygga städer och byar, betäcka landet med skördar, 
liafyen med flottor och spnda bildning och välstånd i de 
fitrhärjade bygderna. En sådan nyttans tid, när allt skulle' 
byggas nytt och det första behofvet var dagligt bröd, glän- 
ser icke med ljuspunkter, som blända mot fonden af mörka 
skuggor. Men om man har någon aktning för det redliga 
arbetet; om fredens välgerningar, bildningens fi*amsteg och 
skatteiiia af mensklig lycka ha något värde, skall denna 
tid visa en tafla, som efter så många uppskakande prof- 
ningar gifver ett lugnande intryck. Anne Sofi, fruktar jag, 
blir svår att tillfredsställa. Hvad skola vi göra? Hjelte- 
periodens dramatiska spänning är ohjelpligt förbi: vi måste 
uppsöka nya drififjädrar; få se hur det lyckas. 

— Alltså är det en idyll vi nu ha att vänta; Atis 
och Camilla med herdar, herdinnor och — får? I rosende 
Wd ändå, eller hur? 

— Det vill jag ej lofva. Tror du, att passionemas 
gl5d brinner mindre het under borgarens jacka, än under 
Sdlingens sammetsrock? 

— Således äfventyr i vadmal? Gissar jag rätt? 
Fältskäm knackade ut sin pipa mot spiselkanten och 

wate ett par nya, långa vedträn i Israsan. — Nu skola vi 
gi^fva skatter, — sade han. 



å 



Sorgarelcungen*). 



1. Riksdagsvalet. 




■ 1738 den fBi-sta Maj på (B^ 
middagen voro Wasa etada Blflsti 
och borgerskap uppkallade inflir magistraten, för att ytif 
sitt ombud till den förestående lagtima riksdagen i Stoet 
holm. Redan tidigt på morgonen var en ovanlig rörelse oD 
den lilla staden, (irupper af bandiverkare och andra mindn 
borgare hade lemnat sitt arbete fOr att diskutera dagent 
vigtiga fråga i gathörnen eller på gHstgifvargftrden, 
tillika var ölkrog; de tBmämligai'e hade stämt möte b« 
borgmHstaren, f5r att rädplSga om samma vigtiga angdi* 
genhet, och stadens fiskal sägs i hemliga bestyr vandra ittt 

*) Man hOrde f&ltBkarn jttrn i sin vanliga Bklmtande ton, llt 1 
han hellre valt en annan titel fOr ilenna berättelse, men Anne Sut \ 
ville hafva en kung, hon vnr ej belåten med mindre, och derfDr 
måste lion Ii en kung efler råd och omständigheter. 



BIKSDA08VALBT. 123 

g&rd till gård hos dem, som egde det mesta att säga. På- 
tagligen voro allehanda inflytanden na nti rörelse, och man 
liade här en liten, men tydlig afbild af trissandet med de 
inånga små vexelhjnl, som tillsammans åtgjorde det inveck- 
lade riksdagsmaskineriet. En riksdagsman var heller ingen 
liten karl i dessa tider, när ständeina styrde Sveriges rike 
med tillhjelp af en konung och ett råd, som ej fingo vara 
annat än verkställande redskap. Dessa ständer med kunglig 
makt voro väl en mångböfdad personlighet och dessutom 
fyrdelta, så att ett ganska ringa bråk af makten tycktes 
Inlöpa sig på hvarje riksdagsman. Men utom det att fol- 
hU majestätsrättigheter gåfvo sjelfva det lilla bråket tyng- 
den af en ziffra, kom det till sist an på, hvilket af de 
inånga bråken, som kunde förskaffa sig mesta gehör på 
riksdagen och uppsvinga sig till ett helt tal med en hop 
nollor efter sig; och hvilken soldat kan icke i sin rensel 
tera en fältherrestaf? Wasa stads borgare voro följaktligen 
alldeles öfvei-tygade om att riksdagens, och dermed äfven 
Sveriges och Finlands öde, låg i dag uti deras händer, och 
^ierför hade perukerna blifvit med största flit uppborstade, 
derför skeno messingsknappar och skospännen med en ovanlig 
glans, och derför drogos de bästa svarta högtidsstrumporna 
^pp till knäet, utan fruktan för menföret nu om våren på 
de tränga och icke stenlagda gatorna. 

För att kasta en blick bakom förlåten i denna minialyr- 
bild af riksdagsstormarna, torde läsaren benäget följa på ett 
besök hos dåvarande landshöfdingen öfver Österbotten grefve 
Carl Frölich i hans landshöfdingeresidens Korsholm. 

Det gamla stenhuset var försvunnet under tidens veder- 
Uiödor, och i dess ställe reste sig inom vallama ett stort, 
men lågt trähus med tvenne flygelbyggnader. Korsholm 
var nu ett besynnerligt mellanting mellan fäste och boställe. 
De ståtliga vallama hade nyligen blifvit reparerade, porten 
hade byggts fastare, och det höga planket, som utgjorde. 
den inre befllstningen, hade åter satts uti fullt försvarsskick. 
Ofvanför poiien var riksvapnet utskuret i trä och i dess 
bjertsköld stadens vapen, den kungliga vasen; men nedanför 
^tsamma prunkade Frölichska ättens grefliga vapen. Allt 
detta gaf tydligt tillkänna, att herskaren uti denna moder- 
niserade riddarborg var för det första krigare, för det andi-a 
iristokrat. 

Den gamle karolinen grefve Frölichs personlighet jäf- 



1» 



B DBQ ASBKITK OKS. 



vade icke heller denna gissning, der han satt i sitt a 
rum, faOgRiniäm ocb dock med en soldats hela enkell 
Han var vid den tiden 58 ir, men s&g at att vara tiaJ 
äldre. Icke åldern, icke heller fältlifvets I&nga mSdoi', p' 
tvenne avåra blessyrer, dem han ior tretiiot-ju 
erb(tll vid öfvergängen af DUna, både något bOjt lians i 
gestalt och kommit hans bjessa att hvitna. Han rOn 
med svårighet, emedan hans ena ben hade stj-fnat; mM 
befallande hållningen och Örnblicken under bans bnfj 
ögonbi^n lilto höga och laga förstå, att det iUdriga L 
tinnn hade både lilor och tiinder f&r hvemhettt som 
träda honom ett steg fÖr nilra. 

Klockan var åtta på morgonen, och den gamle hen 
hade just nu ett besök, der det vankades hårdt mot hLM 
Fram^r bonom, der han satt i den b&gkaimade liindstolea 
af valnöt, stod en gubbe, icke mindre reslig iln han i ' 
knappast mindre hög i sin hållning. Det var h " 
ringa man i Wasa, det var stadens rikaste köpman, vlrfl 
gamle bekante Lars Larsson, då för tiden omkring 70 & 
ebnru han, i motsats mot grefven, icke såg nt att vara n 
iln sextio. Hans bär hade knappt hnnnit gråna Unnn; 
senfalla arm t,vcktes i stånd att kasta en jfitle till ma 
och i bans fasta blick lyste klokhet och försla^enbet, par 
med kraft och sjelfförtroende. Hade han icke stått medad 
grefven satt, skulle ett fiitmmande öga kunnat siadna I 
tvekan om hvilken af dem som hllr var bOfding, ty sådanel 
syntes de begge. 

— Således, — fortfor landsböfdingen, tydligen 
niijd, — står han fast vid sitt beslut att icke confor» 
sig efter mina desseiner? 

— Min underdåniga mening Hr, att en redlig i^ 
handlar så som han finner för riket nyttigt vara, — ^ 
rade borgaren, 

— Han tänker hålla vid i7ska alliansen? 

— El-s näde menar traktaten, som fSr rikets 
och vRlf^rd är oumb&rlig. Jag ser intet ondt i det. 

— Så? Han stoppar sin mun full med ryskt mjgl j 
sin pung med silfvei-dfjrar, det ar bans politik. Han f 
står intet, att det humilierar oss åt det hållet, der 
borde vara fiöra? Han soutenerar grefve Hoin? 

— Jag fördristar mig tro, att rikets värd är i goda ' 
biinder. 



BIKSDAQSVALET. 127 

— Nå, hur mycket bar Horn betalt honom för hans 
eqiösa soamission? 

— Ers näde, jag säljer min spanmål, men icke min 
vertygelse. Den står icke till salu för lock eller pock, — 
rarken för den ena grefven eller den andi*a. 

— Au diable, karl, behåll sin öfvertygelse. Jag frågar 
dika prejudicer han ämnar förskaffa Wasa stad. Han 
Mil^geras ej med mindre än stapelrätt, kan jag förmoda? 

— Min mening är, att våra finska städer aldrig komma 
ig ftre, om ej deras sjöfart blir fri. 

— Snick, snack; så badinera de alla. Liksom de icke 
lefve rika nog af kommersen på Stockholm! Mina herrar 
Tamare vilja trafikera på Medelhafvet, för att retournera 
om gränder af Spanien! 

— Stockholmarne bjuda oss hvad dem lyster, så länge 
år marknad är stängd. Anno 1729 bjödo de oss 24 skil- 
iDgar för en tunna råg. En nådig Gud har ej skapat Fin- 
and med dess vida kuster och sköna hamnar till en köks- 
)iga åt Stockholm. 

Karolinen grefve Frölich, som h varken i egenskap af 
krigare eller ädling hyste synnerlig respekt för det lilnge 
ruggade, ofta krypande borgareståndet, betraktade med för- 
aning och vrede den djerfve köpmannen, som kapprak och 
förgki*äckt vågade motsäga honom i hans eget hus. Det 
Ämla soldatlynnet jäste öfver. — Jag har icke låtit kalla 
onom hit för att disputera om hans kommers, utan för att 
råga h vilket system han vill soutenera, ifall han i dag blir 
ald till riksdagsman, — utbrast grefven med häftighet. 

— Jag har sagt ers nåde, att jag anser rikets väl 
ara i goda händer, — svarade Larsson, utan att förändra 
n min eller undvika höfdingens bistra ögonkast. 

— Jaså. Då är det min vilja, att staden väljer Aulin. 

— Jag vet ej hvem staden kommer att välja, men det 
fet jag, att Sveriges rikes grundlag af anno 1720 tillför- 
(äkrar borgerskapet att sjelf välja sina ombud, utan att 
iermed besvära höga vederbörande. 

— D-n skall taga er, karl, om ni understår er att 
conspirera mot öfverheten. Sacrenom, betyder då min vilja 
i Wasa mindre än intet? 

— Den betyder mycket, ers nåde, men den betyder 
iiundre än Sveriges lag. 

— Ut med er, — ut, fördömda spanmålsjude, och våga 



128 BOBGABEKUNGEN. 

att contrecarrera mina desseiner! Jag skall, tag mig sjuttio 
lära er, kryddkrämare, att agera pösinunkar här, sä längi 
jag för regementet. Ut, sftger jag! 

Lars Larsson böjde litet, helt litet, sin stolta panna 
och aflägsnade sig långsamt, ntan att vidare slösa ett ord 
pä sin uppretade förman. 

Grefve Frölich var ocksä i bottnen ingen despot. Men 
friheten var ännu ung, enväldet satt ännu qvar i den gamla 
stammens lynne, och ju längre en höfding var aflägsen från 
rikets medelpunkt, desto större var ännu frestelsen att spels 
satrap. 

I trappan mötte Larsson fiskalen Spolin, som kom f5r 
att rapportera och som några minuter derefter äter syntes 
på språng med erhållna ordres. Larsson smålog helt kallt: 
han kände sina österbottningar och visste af gammalt hvad 
ett maktbud betydde. 

Klockan strax efter nio begynte valet och fortfor till 
klockan tolf. Det såg i början ut att blifva en het strid 
med oviss utgång, ty det mindre borgerskapet hade, som 
vanligt, ett horn i sidan till matadoreme i staden och både 
satt sig i sinnet att rösta på hökaren Aub'n, som lofmde 
yrka på stränga lagar mot bönhaseriet och landthandeln. 
Hade alla dessa hållit ihop, så hade mängden kunnat upp- 
väga de rikares röster och sätta Larssons seger pä spd. 
Men allteftersom det blef bekant, att fiskalen Qeskade med 
landshöfdingens ärender till förmån för Aulin, deserterade 
den ena efter den andra öfver till Larssons parti, och nftr 
alla röstat, befanns Larsson vara utsedd till Wasa stads 
riksdagsman med så öfvervägande pluralitet, att hans mot- 
ståndare knappt hade fått en femtedel af rösterna. 

Grefve Frölich skummade af vrede. — Jag skall vÄl 
finna något moyen att dethronisera borgarekungen! — ut- 
ropade han. 

Yttrandet blef bekant, och från den dagen vardt Lat^ 
Larsson känd under namn af borgarekungen. 



MAJBIDTEM. 129 




2. Majridten. 



en plats, hvilken i en senare tid upptagits af Wasa 
stads prydnad, det ståtliga, slutligen till kyrka för- 
vandlade hof rättshuset, som uppfördes af Gustaf III år 1784 
gentemot Korsholms kulle, var vid tiden för denna berättelse 
till större delen obebyggd. I stallet fÖr den nuvarande 
sköna, åldriga allén, der konung Gustafs minne vissnar hvarje- 
höst fbr tidens frost och hvarje vår ånyo slår ut i en frisk 
grönska, såg man i Lars Larssons dagar en rad af små 
kryddgårdar, planterade med kålrötter, persilja och dill, hUr 
och der garnerade med hallon- och vinbärsbuskar. Men på 
norra sidan om Korsholm och vesterut ända till »Sundet» 
sträckte sig en beteshage, der ungdomen brukade leka om 
sommaren och der skolgossarne företogo sig krigiska anfall 
mot de oskyldiga vallama. 

Samma första Maj, när riksdagsvalet skedde på förmid- 
dagen, hade en stor mängd barn och ungdom begifvit sig 
ut till hagen på eftermiddagen. Marken, som kort förut 
blifvit bar, var ännu gul och fuktig af vårvätan, träden 
voro ännu löflösa, och endast på solsidan af vallarna fröj- 
dades ögat af friskt grönt gräs. Men denna lilla skymt af 
vår var allt som begärdes, och hvad behöfde man mer, när 
himlen var hög och blå och när solstrålarna glittrade på 
Sundets då ännu klara vattenyta? Ungdomen hade roligt: 
man slog boll och slog pryl och slog tunnband; man lekte 
katt och råtta, sprang natthugg och enklek och dansade 
»fria vill Simon i Sälle». Skol piltarne, som hade majlof 
på eftermiddagen, underläto icke heller att leka »svenskar 
och ryssar», i hvilken lofliga afsigt de minste koramo klass- 
vis uttågande med trummor och gevär, färdige att eröfra 
verlden, och Korsholm att börja med. Det är icke anteck- 
nadt, om svenskar eller ryssar fingo öfverhand uti detta 
märkvärdiga vapenskifte, men sannolikt hade båda de krig- 
förande maktema på sistone slutat förbund med hvarandra, 
emedan de senare på aftonen vände sig gemensamt emot en 
ny fiende, nemligen stadens lärpojkar, som samlats vid vallen 
för att se på lekarna. Arten satt redan i piltarne; ty när 
österbottningen icke har krig i stort, är han mycket hugad 
att skaffa sig det i smått; han är den fredligaste karl i 

FåltshårM beräUelter. IV. 9 



130 BOBOABEKUNOEN. 

verlden, blott han emellanåt får damma till af hjärtans lust. 
Här funnos dessutom gamla nederlag att hämna, nya segrar i 
att vinna, och innan man visste ordet af, var der en ny i 
kalabalik mellan :»de kristne och tarkame:»; och då segern, 
som rätt och tillbörligt, måste stadna till slut på de krist- 
nes sida, hände sig ock, att lärpojkame efter tappert mot- 
stånd blefvo med rifna tröjor och uppsvullna kindben drifne 
från valplatsen. j 

Medan detta tilldrog sig pä stadssidan invid Korsbolm 
.och bokstafligen under rektorns egna ögon, der han stod på 
vallen och skrattade i tysthet med en gammal skolkämpes 
nöje åt pojkarnes hjeltebragder, i det han blott lät en ti 
skolbetjeningen förmana dera att icke biTika tillhugg, — 
såg man tvenne ryttare nalkas från södra sidan på vägen 
från Kristinestad och svänga förbi vallens krökning, der de 
höllo stilla for att betrakta bardaleken. Den ene ryttaröi, 
som red framför den andra, var en smärt och vacker yng- 
ling i den välbekanta karolinska uniformen, till hSlftei 
betäckt af en lätt reskappa. Han red en ung appelgrå 
häst, som tycktes dansa under hans tygel och med mSd» 
följdes af den uttröttade röda vallack, h vilken fått på sin 
lott den andre ryttaren. Denne var en äldre, kortvnxen 
och axelbred karl, hälften soldat, hälften dräng, eller kan- 
hända båda delarna, ifall man fick döma af renseln bakp& 
den grå bondjackan och den militäriska ordning, med hvilkea 
ett par bylten och dito stöflar voro fastsnörda vid sadelknappen. 

När båda kommit till slottsporten, höll den äldre ryt- 
taren stilla, likasom för att invänta sin herre, som ridit 
porten förbi; men den unge officern märkte det icke odi 
fortsatte ridten. I detsamma fick han visa, att han icke ] 
var en dufunge i sadeln. Turkarne hade just då.blifviti 
grund slagne och rusade i full flykt förbi vallen, förföljde 
med stoj och rop af de segrande kristne. Den appelgrå 
hästen skyggade och gick durch; det bar af som en storm- 
vind öfver stockar och stenar. Kristne och turkar fingo akta 
sina öron, men ryttaren satt som gjuten på hästiyggen oå 
lyckades efter en temligen lång halfcirkel, mera äfventyrlig 
för andra än för honom sjelf, vända med saktad fart till- 
baka till vallarna. — Så så, — utropade han, klappande 
det ystra och stolta djuret på halsen; — skäms inte Bogatir 
att visa sina oseder i Wasa? Stilla, säger jag! Menar baUf 
att han här har steppen framför sig? 



MAJBIDTBN. 131 

Vid dessa ord stadnade hästen, men fortfor att klippa 
med Öronen och lystra på hvarje misstänkt ljud. Häst och 
ryttare hade emellertid kommit på vestra sidan af vallarna 
och icke långt ifrån Sandet, då med ens en ny anblick kom 
lyttaren att glömma det så nyss öfverståndna snedsprånget. 

På denna sidan lekte den fredligare ungdomen: barn, 
unga flickor-och en del af de äldre gossanie, som icke brydde 
sig om något så alldagligt, som bataljen på norra sidan. 
Åsynen af den främmande ryttaren på hans vilda häst var 
deremot något ovanligt numem i Wasa och förfelade icke 
att framkalla en stor nyfikenhet. Språng och lekar stadnade 
af, och den ena frågade den andra hvem den granne herrn 
kunde vara. 

Blott två af de lekande hade antingen icke märkt den 
främmande, eller i sin ifver icke låtit hans ankomst af bryta 
leken. Det var en ung, späd och brunögd flicka, klädd i 
en kort hvit klädning och nästan ännu ett barn, som för- 
följdes i »hök och dufva» af en långbent rektorist och gäc- 
kade alla hans sjnmilssteg för att upphinna henne. Hon 
sprang som en råbock i hundrade bugter, och just då hon 
var nära att fångas, slank hon beständigt åter undan åt 
sidan. Men när jagten fortfarit en stund, blef hon drifven 
allt närmare Sundet, och der kunde förutses, att hon måste 
gifva sig fången. Detta tycktes förtreta henne, och hon 
stadnade en sekund nära strand magasinerna, likasom hade 
hon ämnat söka en tillflykt der. Troligen fann hon likväl 
ienna utväg betänklig, hajade åter åt sidan och kom så till 
en gammal al, som stod tätt invid stranden och till hälften 
lutade fram Öfver vattnet. Här var hon fången, ty reträt- 
ten var stängd. Men i det ögonblick förföljaren nalkades, 
fattade hon i en gren af trädet och klängde upp som en 
kattunge. Den långe rektoristen, säker om sitt byte, var 
icke sen att följa exemplet. Och så sutto de båda som 
fåglar i trädet. Men då hördes ett brak, ty samma gren, 
som burit den flyende dufvan, l>rast af för den tyngre höken, 
och rektoristen damp plums, så lång han var, i vattnet der 
nedanför. 

Den främmande ryttaren hade, road af flykten och 
jagten, småningom ridit allt närmare och blef således vittne 
till den öfverdådiga lekens vådliga slut. Han besinnade sig 
icke länge, var med ett hopp ur sadeln och ilade till stran- 
den, för att rädda den di*unknande. Lyckligtvis var det 



132 BORGARKKUNGEN. 

icke så farligt, som det såg ut. Sundet, som ännu hundra 
år derförinnan burit stora skepp, var redan 1738 betydligt 
uppgrundadt af Österbottens stora naturfenomen, landhöj- 
ningen, och den forhoppilingsfulle telningen af Wasa trivial* 
skola föll derför helt mjukt och oskyldigt i fyra eller fm 
qvarters vatten med en liten bottensats af gi'å äfja der- 
under. Innan främlingen ännu hann räcka honom den brustm 
grenen till stöd, hade han redan, drypande af vatten och 
gyttja, kafvat sig upp på stranden. 

Ett så afgö rande nederlag kunde icke smältas utan 
revanche. Den vingskjutne och högst förbittrade höken fick 
åter sigte på dufvan, som i första häpnaden hoppat ned 
från trädet for att skynda till hjelp, men som nu, när hoa 
såg sin förföljare utom all fara och i ett så bedröfligt skick, 
tog sig det orådet för att skratta så friskt och godt, som 
endast en dufva kan skratta. 

— Vänta, — skrek rektoristen, ursinnig af harm, — 
jag skall lära dig att skratta! — och dermed tog han åtar 
ett sjumilssteg, med uppenbar fara för den förföljda att «9 
sin hvita klädning få en högst betänklig andel af Sondeil 
vatten och äfja. Hon tog derför ånyo till flykten, men ntt 
med ringa utsigt att undkomma sitt öde. Ju mer hon mätU 
distansen tillbaka till vallen, desto tydligare insåg hon, att 
flykten dit var omöjlig. Hvad skulle hon göra? Hon tog 
den enda utväg, som återstod henne och som likväl icke 
mången liten flicka skulle ha tagit i hennes ställe: b<m 
sprang till den väntande Bogatir, trädde helt varligt sin 
venstra fot uti stigbygeln och satt, utan att man visste 
huru, i sadeln. Påtagligen var det icke första gången hon 
suttit till häst. Men hvad det ville säga att rida Bogatir, 
derom hade hon ingen aning, och den leken höll på att 
lyktas värre än hök och dufva. Knappt kände den ystra 
hästen sin lätta börda i sadeln, utan att känna sin herres 
fruktade tygel, innan han sträckte ut öfver hagen och inåt 
staden med en så förfärande hast, att hörsel och svn för- 
gingo den bestörta ryttarinnan. Man såg henne släpp» 
tygeln, luta sig framåt och instinktlikt gripa mod båda 
händerna uti sadelbommen. Snart voro häst och flicka ur 
sigte. Rektoristen hade fått en lysande revanche, och nu 
var det hans tur att, blek af häpnad, blicka efter den bort- 
ilande. 

Den främmande officern försökte alla de smekord och 



UAJBIDTGM. 



183 



telaer till hvilka han'( Bogatn fun bmkat ]ya«na Det 
trfSrj^fveB och han bpgrep -iielf alt det nyss föiut upp 
i^mda djoiet rAbat pä nytt i sitt vilda lynne Hickan 
ntea förlorad och det äteiaiod intet ann-it Hn att sk>nda 
U fota uti Bogatirs «pår raed den sannolika utsigten att 
nm henne nägon'itades med kio^ssadt hulvud '■tortad till 
arken 

D4 höides frän närheten af Koi-sholioa vallai en hvins 
Dg ^ skarp och giill atl den t>d1igt toinatns ISngt hoit 
ver torlpt af alla de många 'om skieko om hvaiandi-a iid 




■blicken af den skenande htictcn Fi linlmgen t\clvles igen 
mna delta '|ud han sladnide han lyssnade han Meka 
nder f4rgade af en lodnad liksom bljgdei han ofvei ait 
U lijelf kunna fiambnnga "^inma ljud — Det ai Tslvan 
t ir min tiogne Stefan — ade han till lekioristen som 
Ijde honom — "Denna hviesling kan ingen annan goiB, 
lei Bogalir kinnci den han ar fbdd i Ungent och det 
rden signal, med hvilken ungrarne kalla sina hilstar från 
eppen. Hör! Nu hvisslar han om igen! 

Det gälla, genomträngande ljudet upprepades andi-a 
^gen och tredje gången. Och Be: vid tredje bvisslingen 



lU BOROABBKirKaBK. 

Båg man Bogatir, till utseendet helt lugn, följa ljudet odi 
i sakta lunk nHrina sig vallama, åer den andre ryttaren ntu 
svärighet hejdade honom. 

Främlingen och hans följeslagare skyndade dit. Dn 
hTilklitdda flickan höll sig ännu ki-ampaktigt fast i sadeln. 
Men hon var atan medvetande. 

— Ester! Min Ester! O Gud, bon !ir död! —ut- 
ropade en blek och vacker ung qvinna, gom trHngde sig 
fram bland folkhopen. 

— Ah, ser inte Veronica att flickan håller fast ag 
Snnu? ^ anmäikle en af skollärarne, srmi lyfle benna iS 
hästen. Händerna kunde verkligen blott mnd tviii-igbet rydui 
frän sadeln. 

— Hvem är den angå flicVan? — frågade den tltti- 
luande ot^cem med lifligt deltagande. 

— Det iir Ester Laisson, den rike Ijarssona ya^ 
och mest älskade barn, — svai-ade skollai-aren. 

— Jo jo, LarsFon får nu se hvad det vill gBga att 
högre an vingame bära, — mumlade en sJagtai 
valet pä föimtddagen tillhört Aulins anhängare. "»' 
skall fä set alt han rider storståtligt til! nksdages, 
bura lian rider dädan, ocb hvem som då liviF^slar åt b« 
det kan man inte si\ noga veta. 

— Jo men, ^ pade närmaste gumman i hopeR 
sanna mina ord, det bär, det bådar något för Larssnn, 1 
mod, h!>gmod, hvad i-i1ger ordspråket? 



3. Grefven och borgarefiickan. 



jI2^en främmande unge officeni tycktes vilja godtgöraäft 
"*°^ missöde, hvari hans vilda häst hade en så stor andei. 
Han skyndade att hemla vatten från nHrmnste brunn, (oli- 
tade dermed den afsvimmade flickans panna och lät heonf 
lukta på en fin essenee, som lian framtog nr ett etui i sadel- 
faölstret. Han faade nu tiiirdJle att närmai'e betrakta benn^ 
drag, ocb hans dellagande minskades icke deraf, att åes» 



flBBVTKK OOH BOKaABXrLICEAM. lS5 

ira onnhgt vachra Ester Larsaon kunde icke vara mer 
1 Qortoii högst femton är Hnnu ett barn som också 
änaes öfxerdftd tillifiekligt bevisat men ett barn pfi ung 
imens grSns vHsten "imart och pHd hfli et glänsande brunt 
rn ej ntan spåi af vårsolens inverkan hinderna allif5r 
m för en småstadsflicka af borgerlig liiirkonist Fn liten 
velring på venstra handen och imä spetsmanchetler af 
ita subtila Ranmoarbete som i v&ra dagai kommit allt 
Bra ar bruk sedan det ej f^imStt uthiirda tilflan i prii 




led det belf^iska maskinarbetet, jilfvade icke främlingens 
irsta förmodan, att den unga flickan var en rik mans bort- 
tltmda Kisklingsbam. 

Kanske mins någon ännn den forna lilla Veronica, hvil- 
en, samma qvlill när Marie Larsson btef sä håi'dt emot- 
»gen af sin strftnge farbroder, skickade henne till tröst en 
lit af sin sCndagskaka*). Veronica Larsson hade vuxit och 
ilommat i kärlek ; hon var icke mera ung, hon hade sett 
ina 29 somrar, men hon spred Hnnu en doft af kärlek om- 



*) Tionde berättelsen, Ödemarkemas v 



136 BOBOABBKUNaBN. 

kring sig. Hon både afvisat många friare för att 
sin faders hus och egna hela sitt hjerta åt yngsta systern 
l]stci*, som så väl behöfde hennes vård, sedan deras moder 
dött, sedan deras far alltmera sällan hade en stund öfiig 
för sina barns uppfostran och sedan han alltmera gjorde 
hvad han kunde för att bortskämma den lilla favoriten, som 
himlen skänkt honom till hans ålders glädje. Veronica ensam 
vågade sätta sig emot Esters nycker; hon ensam vågade 
vägra henne något; och när den trotsiga flickan ändock fick 
sin vilja fram, såsom nu uti majlekarna, var det alltid Ve- 
ronica, som vakade öfver henne och godtgjorde alla fel, dem 
hon ej kunde förhindra. Den halsbrj^tande ridten hade hon 
ej kunnat förekomma, och det blef, nu som alltid, hennes 
lott att med en moders omsorg pyssla om sitt lilla ofor- 
ståndiga barn. 

— Var inte rädd nu, Ester, faran är öfver, och du8r 
hos mig! — hviskade hon ömt till den bleka systern, som 
i hennes famn begynte återhemta sig från förskräckelsen och 
uppslå ögonen. Der fanns icke i hennes ord en enda skymt 
af förebråelse för all den grymma oro, hvilken hon sjelf så 
nyss lidit, den goda Veronica. 

Ester såg sig förvirrad omkring och blef varse sin för- 
följare i leken, den långbente rektoristen, som, ännu andlös 
af häpnad, stirrade mot henne öfver systerns axel. 

— Ser du det. Ringblom, — sade hon med ett ännu 
matt, men triumferande trots öfver de blek röda läpparna, 
— jag sade ju det, din stackare, att du aldng skulle få 
fatt mig! 

I detsamma mötte hon pä andra sidan den främmande 
officerns deltagande blickar, och ögonblickligen öfvergötos 
hennes hvita kinder af den skäraste rodnad. Skygg som 
ett blygt barn, gömde hon strax sitt hufvud i sin sylters 
sköte. 

Detta roade främlingen. Han lade sin hand på flickans 
bruna hår och sade leende: — Var icke rädd numera. 
Bogatir är en öfverdådig sälle, som behöfver stränga tyglar, 
och jag har sett gamla ryttare kastas ur samma sadel, der 
du satt qvar. Nästa gång skall det gå bättre. Vill du 
lära dig rida? 

Ester såg upp: det mätte ha retat henne att behandlas 
som barn. — Vill du sälja din häst? — frågade hon. 



aBBFVSN OCH BOBOABBFLICKAN. 137 

— Det tror jag knappt, — svarade frftmlingen. — 
Jag tänker du redan baft nog utaf honom. 

— Min far skall gifva dig så mycket pengar du vill. 

— Bogatir är ungrare, han låter ej sälja sig ! — åter- 
tog muntei*t den unge officern. — Men om jag sålde honom 
åt dig, hvad skulle du då företaga dig? Ville du en gång 
till forsöka din lycka? 

— Ja, det ville jag, — svarade flickan och kastade en 
utmanande blick på den otåligt stampande hästen. 

— Och om han ej behagade lyda din tygel? Om han 
kastade dig ur sadeln, min lilla trotsiga docka? 

— Då skulle jag låta skjuta honom, — svarade Ester 
mycket bestämd t och utan lingaste tvekan. 

Främlingen skrattade. Men Veronica tyckte ej om 
detta raljeri. — Kom, låt oss gå hem och stöd dig på mig! 
— sade hon. — Kom, Ester, innan far får höra af andra 
att du varit i fara. 

Ester förändrade hastigt min och sökte förgäfves dölja 
sin oro. — Nej, Veronica, nej, — sade hon; — du får ej 
tala om det för far! Han skulle bli ond på den främmande 
herrn. — Och far är ej god, när han är ond! — tillade 
hon naivt, med en blick på främlingen. 

— Hvad är det frågan om? — sade bakom dem en 
befallande röst, och der stod landshöfdingen grefve FrÖlicb, 
som återvände från en promenad till hamnen och med någon 
förandran blef varse folksamlingen vid porten till Korsholm. 
I detsamma märkte han den unge officern, som vördnads- 
fullt förde sin hand till den trekantiga hatten. — Hvad 
ser jag I — utropade landshöfdingen på fransyska. — Grefve 
Bertelsköld här! Var hjertligt välkommen hit till vår höga 
nord! Min unga kusin regnar ned ifrån månen! 

Löjtnanten vid fortifikationskorpsen grefve Carl Victor 
Beiielsköld, på möderne beslägtad med gi*efve Frölich, glömde 
vid dessa ord den lilla förmätna borgareflickan, som kastade 
på honom en lång och förvånad sidoblick. Wasa har aldrig 
egt något stort förråd af grefvar, och den ende, som fanns 
der förut, betraktades som en så utomordentligt hög herre, 
att hans gelikar knappt kunde finnas i Stockholm. Hvem 
skulle ha trott, att Wasa nu i hast hade blifvit försedt med 
en grefve dertill? Ester kände sig med ens så fullkomligt 
äterstäld, att hon alldeles icke kunde förmås att gå hem. 
Hon lemnade endast plats åt de förnäme hen*ame och fortfor 



188 BOBaABBKXTKOBir. 

att ned barnslig nyfikenhet betrakta den unge främlingen, 
med bvilken hon njss både sprakat så fritt och sora lioa i 
sitt vanliga sjelfsvåld kallat du. Men det var i Esters tanke 
icke så farligt: det fanns knappt någon annan i hela Wasa, 
än landshöfdingen sjelf, som hon icke tilltalat i samma för- 
troliga ton. Det märkvärdiga var i hennes ögon blott det, 
att den unge herrn var så ståtlig, så lång, så fbmäm i hela 
sitt sätt; att han hade så glänsande blå ögon, fastän hans 
med omsorg upplagda hår var så svart, att det nästan skif- 
tade i blått; att han icke bar peruk; att den lilla hatten 
klädde honom så väl; att han bar värja och bälte nnder 
den korta reskappan; att han såg så god ut, fastän det 
förunderliga ödet skapat honom till grefve; att det just råkat 
vara hans häst, som nästan skrämt henne till döds, och att 
han lagt sin hand på hennes panna och lofvat lära benne 
rida. Alla dessa tankar flögo oro hvarandra i den lilla öfver- 
dådiga flickans brunlockiga hufvud och gjorde henne döf for 
syster Veronicas Ömma förmaningar. 

Grefve Carl Victor — ty så kunna vi kalla honom till 
åtskilnad från hans farbroi*, diplomaten grefve Torsten Ber- 
telsköld — redogjorde nu i få ord, också på franska, för 
ändamålet med sin resa till Finland. Han hade förliden 
höst återkommit till Sverige från Wien och från Ungern, 
der han bevistat fälttåget mot turkame och i fem år lärt 
krigskonsten uti den store prins Eugens ypperliga skola. 
Nu hade hans mor lagt honom på hjertat att lära känna 
hans förfaders land, detta Finland, hvilket hans fader för- 
svarat till sista man och älskat ända in i döden. Hans onkel 
grefve Torsten hade då förskaffat honom ett uppdrag af 
rådet att inspektera fästningarna i Finland och föreslå planer 
till finska kustens försvar vid ett möjligen föi^estående krig; 
och emedan ett fartyg banat sig väg genom isen till Kristine- 
stad med munderingspersedlar för Österbottens regemente, 
hade tillfallet begagnats att göra en utfiygt till Wasa. Na 
voi-e han här och ville, med sin nådiga onkel Frölicbs tillå- 
telse, för en vecka eller par sitta in på Korsholm. 

— Dock icke på vatten och bröd? — genmälde grefve 
Frölich skrattande. — Vet du väl, mon cher ami, att kräftor 
och adelsmän prosperera icke i Österbotten? 

— Det vet min familj af gammalt, — svarade den 
unge grefven i samma ton. — Nästan alla Bertelsköldar ha 
legat i delo med Österbottens demokrater. Jag sjelf har 



FIIKIL SFOLTN. 



139 



knftppt satt foten på detta omrftde, innan min hUst enleveras 

if en liten ufvergitterska, lilla Larsson ... 

— Gn Lai'sson? Jtig gi'atulerar; Jag har också den 
fBimän att protitera af CDnnoissanneii. Men kom, låt oss se 
U om Korsholms källor i>i'oduGera annat ![n brunnsvatten . . . 



4. Fiskal Spolln. 



n veeVa eller något mer hade 
fijrflulit sedan Carl Victors an- 
komat till Wasa, under h vilken 
tid han fullkomligt hunnit i5f- 
vertj-ga sig om, att Korsholm 
icke var akapadt till ett fäste 
enligt deti njarc kvigakont-tens 
foi-diingar. Ueremot liade han 
uttiitikt en plan att liefista 
inloppet till Wasa mot en fient- 
lig öfverraskning och hade nu, 
med dessa planer i hågen, ätfiiljt landshöfd ingen grefve Fri5- 
lieh på dennes vanliga aftonridt ut till hamnen. Isen låg 
Inuti i de inre fjHrdaina, men längre ut emot Replots skilr- 
gård hade en stark sydvest upprtfvit ishandet, och de båda 
rjtlame hiillo stilla en stånd fOr alt njuta af hafvets lif- 
nnde anblick. Man säg den blå randen i vetter vidgas 
och klarna; man såg de unga vågorna på långt afstånd än 
liBja, Hn åter sSnka sig i de vaeki-aste kroklinier; man såg 
dem brjta sig mot klippor eller isberg i fjerran och åter 
fallande stKnka eilt smälta silfver högt i den genomskinliga 
Tirlnflen. Salskytfame återvilnde frän sin farliga fuid på 
isstyckena, släpande- med sig beta slHdar, uppfylde af stu- 
pade sjöhnudar, medan andra, som skjutit tsjöMgel fiir veliar 
rid iskantei-na, boro sitt villebrfid i säckai på ryggen. 




140 BOBOABBKUNaBN. 

o 

Åtta fartyg lägo i hamnen, alla görande 8ig fördige 
ait gå till segel, så snart isar och vindar gåfvo dertill sitt 
bifall; och af dessa dtta tillhörde fem de största den rike 
skeppsredaren och köpmannen Lars Larsson. Det var jnst 
en af källorna till hans rikedom, att han hvarje år försålde 
i Stockholm tre eller fyra nya fartyg, enkom byggda på 
spekulation; men det femte fartyget, som prunkade med 
namnet Ester på akterstäfven, hade han bestämt att för 
egen räkning, men i en Stockholms- redares namn, göra turer 
på Rostock och Wismar. 

Landsböfdingen betraktade med mulna blickar desta 
tillredelser och vände sig sedan till sin följeslagare med den 
plötsliga frågan om lian väntade krig? 

Bertelsköld svarade, att man i Stockholm alltmera um- 
gicks med krigiska planer, for att begagna konjunkturen 
och återtaga från Ryssland de stora uppoflPringarna i Ny- 
stadska freden. Men der funnos tvenne hållhakar fur nuva- 
rande fred, neraligen riksens råd med grefve Horn i spetsen 
och den fredliga majoriteten från foregående riksdagar. Båda 
hakarna hoppades krigspartiet snart kunna spränga: ocli då 
skulle en soldat ånyo betyda något i Sverige. 

— Justement, det är hÖg tid, innan ny bakade herrar 
af alnen växa gamla kavaljerer öfver hufvudet, — genniiilde 
land-shöfdingen, ej utan häftighet. — Vet du väl, OhaiH 
att på detta fartyg embarkerar endera dagen en riksdags- 
man, som bär freden uti sin ficka V Mullvaden trifs i i^iit 
hål, och en köpmans vyer sträcka sig från disken till bod- 
dörren. Desse fredshjeltar voro i stånd att sälja Riga för 
en tunna äpplen, Narvas troféer för en kappe salt och hela 
Petersburg iov en bit sulläder. Men förmår jag hindra det? 
Nej, par malheur, vi ha den olyckan att vam frie medbor- 
gare; en landshöfding i Wasa betyder nu för tiden mindre 
än en borgmästare i Jakobsstad. Ah, vi skulle få en splendid 
succés! Vi skulle emportera en victoire, som skulle resti- 
tuera våi-a possessioner bort öfver Nevan! Vi skulle taga 
revange fÖr alla våra deconfityrer! Och då säger man till 
oss att vi böra vänta! Likasom vi hade tid att vänta, vi 
gamla soldater af salig kung Carls skola (här lyfte lands- 
böfdingen på sin hatt, såsom de återstående karolinerna aldrig 
underläto, när de nämnde konungens namn)! Parbleu, Charles, 
de, som oss succedera, kunna gifva sig patience ä bon plaisir; 
de kunna revidera kartan i nästa århundrade. Men vi, som 



FISKAL BFOLIN. 141 

)loti ha fä dagar öfriga, måste rehabilitera våi* ära och icke 
åia kung Carls minne gnagas af möss! 

— Min onkel vill säga mössor, — återtog Bertelsköld 
leende, men varm af den gamle krigarens återvaknade 
minnen. 

— Hvad vill det säga? 

— Min onkel har då icke hört, att kung Fredriks 
yttrande blifvit historiskt: »Sie sind alle Nachtmtttzen.» 

— Kung Fredrik har ibland sina luminösa infall; det 
skulle convenera en konung af Sverige att icke sjelf draga 
nattmössan så djupt öfver öronen. Enfin, denne Larsson är 
en desperat karl och i stånd att med sin hardiesse, sin 
slughet och sitt inflytande i borgarståndet förderfva hela vår 
gloriösa entreprise. Hade jag haft makten och dekreterat 
valet, skulle han aldrig kommit derin. Det är sviter af 
Horns system ; packet rycker makten från adeln och trampar 
rikets ära i smutsen. Men karlen är nu riksdagsman, det 
kan icke f-n heller hjelpa ; han gör sig färdig att embarkera 
(ill Stockholm. Jag ville donera ett års inkomster af hela 
3aitt län åt den, som kunde sätta obstacle fÖr resan. 

— Förlåt, min onkel, att jag ihågkommer fabeln om 
blåsten och solskenet. Skulle icke en smickrande nedlåtenhet 
•rån er sida — en middagsbjudning t. ex. — vara till- 
•Hcklig att böja den styfve mannen och närma honom till 
irt parti? 

— Spildt krut! Jag känner dessa österbottniska demo- 
krater: sedan urminnes tid veta de icke af någon annan 
aristokrati, än kyrkans och penningens. En incamerad prin- 
cip ftr alltid redoutable, och en sådan är Larsson. För honom 
existerar endast en kung, ett folk och ingenting dereraellan. 
Med kung Fredrik är han personligen lierad, favoriserad af 
drottningen, intim med Plomgren, Kjerrman och andra infly- 
telserika personer bland svenska borgerskapet, fÖr att icke 
tala om Finland, der han har en incontestable préponderance, 
^i finns blott ett medel att écrasera honom. 

— Och det är? 

— Afunden bland hans egna ståndsbröder. Kan hans 
resa inhiberas någon vecka, så att han försummar riksda- 
gens början, så är han neutraliserad. Men jag förstår mig 
^ke på krokvägar. Jag har en fiskal, — hej da, kommer 
®j karlen der, som vore han efterskickad! Spolin! 

Den person, som tilltalades, var en liten blek, mager 



142 BOBOABEKUNOEH. 

och Ijusläifc man, klädd i en sliten, men väl borstaci bran 
rock med stora messingsknappar, och mötte ryitame ensam 
åkande i en dålig bondkärra. Vid landsböfdingens tillrop 
stadnade ban, hoppade vigilant ur kärran och närmade sig 
med en så ödmjuk bugning, som hade han velat plocka upp 
stenar från landsvägen. — Nå, — fortfor landshöfdingen — 
hur stå affärerna? 

— Bra eller illa, alltsom ers nåd befaller, — svarade 
iiskalen försigtigt och med en frågande sidoblick pä den 
unge grefven. 

— Hvad skall det heta, herr lurifaz? Tala fritt; den 
herm är min slägting. Om ett par dagar ha vi pratiquable 
seglation; våi*a köpmän ämna försöka sitt sjöhufvud. Nå, 
min kära Spolin? 

— Tullen kan icke förmås att lägga obstader i vägen. 
Papperen äro klara. 

— Så? H varför ha vi ett tullverk? Ni begriper v&I, 
karl, att jag ej kan refysera pass åt en riksdagsman? 

— Ers nåd, — jag supplicerar att i underdånighet 
fråga, om jag har ryggen fri? 

— Hm, det der smakar af spö. Jag vill ej förmoda, 
att han har för sig något kanaljeri? 

— Min högsta åstundan är endast att efterkomma ers 
nåds befallningar. 

— Godt. Gör som han vill. Och kom ihåg, min 
ohängda vän, att han exponerat mig vid valet den 1 Maj. 
Han har en glupsk faute att godtgöra, min kära Spolin. 
Jag har ej emot att han söker revange. Jag skall tänka 
på hans befordran. 

— Ers nåd, — den ifrågavarande personen skall icke 
resa till Stockholm; åtminstone icke i Maj. 

— Det vore böfveln? Nå-nå, Spolin gör som han vill, 
det blir hans affär. Kom, Charles! — Och tydligt genei^d 
att fortsätta samtalet, gaf landshöfdingen sin häst sporrame, 
för att återvända till staden. Men fiskal Spolin, hvars rygg 
ånyo betydligt kroknat vid afskedet, rätte sig småningom 
upp, ju mera hans höge förman aflägsnade sig, och stod der 
slutligen i sin fulla iHngd af fem fot och två tum. Hvarpå 
han hastigt åter klef upp i kärran, fortsatte vägen till 
hamnen och mumlade for sig sjelf : — Innan Michaeli har 
jag Korsholms fögderi. 

— Var detta ett exemplar af den finska demokratin? 



riBKAL SPOLIN. 



143 



~ jttrade Bertelsköld, medan de fortsatte ridUn. — Jag 
'cUj bvarfSr mitt ridspö liade en sä f&rvånande attraktion 
Jll barlens rygg. 

— Mitt ooksä, — skftmtade landsböfdiDgen. — Dame! 
r det mitt fel att käppen beböfver en doppsko, för att röra 
djn? Hvad vili da att jag skall gSra? Pribelen kan 
la god nog f5r proletärer och bQnder, men enfin, den 
Dkommodemr en landsbOfding. Nej, då préfererar jag en- 
SUet under saiig kung Cari. Marsch, karl! och karlen 
[ick. Halt, filbond! och fäbund stod. Nu deremot ... 
ipropos, favem har inridit din Bogatir? 



— Min ridknekt Istva 

— Antingen Hr karler 
uest raffinerade ryttare, s 
iema pä en bra ftilnnge. 
oinsta sparf pä t 



ien galnaste vägbals, eller den 
I Unna lagt betsel mellan tSn- 
; bara, ki^ket lystrar ju för 
L balf mils omkrets! Helt annan var din 
mins bonom som i gfir, när vi traverse- 
ide Dflna: finsk race, som ej förhastade sig uti ogjordt 
idet; tjocka ben, låg bals, bi-ed bringa och goda lungor; 
- bBll ut, der de ryska och polska hfistarna kreperade som 
■alfyar. SHg mig, hvar fick du den här höghalsade kattr 
ingen med sina svafvelsticksben och sina smala Öron, som 
«stindigt ilro på ståltråd? 

— Det är ett helt äfventyr, min onkel. 

— Bon. Då kunna vi spara det, tilldess vi åter bivua- 
i«ra under battenema af min gamla RUdesheimer. Par 
nirade, jag är nyfiken att se hvem af de två som blir bet: 
[areson eller Spolin. Noshörningen har råkat ut för en krokodil. 




144 BOBaABEKUKGEN. 




5. Fenningefursten. 



id tiden för denna berättelse stod den rike Lars Lars- 
sons hus ännu nästan i samma i^kick, som för sexton 
år tillbaka, när det iståndsattes efter stora ofreden. Samma 
låga sal, samma fyra kamrar, samma finnstuga och natt- 
stuga med tillbehör, endast att husen voro prydligare bräd- 
beslagna och att en del möbler bekommit den stoi-a lyxen 
af hvit oljefärg. Vid torget till höger om den gamla går- 
den var en nybyggd gård, som beboddes af äldste sonen 
Lars med hans talrika familj; till venster en äldre gård, 
som innehades af dottren Kajsa, gift med den förnäme och 
myndige rådman Blom. Alla tre, Larsson sjelf, sonen och 
svärsonen, drefvo sin skilda handel med egen bod och 
rivaliserade, på österbottniskt vis, om tjärbönder, smörfinnar 
och salthandel, men drefvo skeppsrederiet i bolag och domi- 
nerade derigenom ortens sjöfart. Man kunde säga, att dem 
emellan var fred och förbund i utrikes ärender, men ständig 
fejd om marknaden inrikes; — endrägt och sämja, när det 
gälde att kämpa mot en främmande konkurrens, men på 
samma gång inbördes täflan, som icke aflopp utan kalaba- 
liker. Voro der två af dem på väg till någon af de stora 
marknaderna i det inre af landet, visst körde de förbi hvar- 
andra om natten, för att hinna en timme förr och försäkra 
sig om de bästa kunderna; och kom der en förr okänd bonde 
från Tavastland eller Savolaks, såsom då brukades, ned till 
Wasa, visst lockades han af den, som hann först, med löftet 
om rågade saltmått och så eller så många lerpipor på köpet. 
H vilket allt icke hindrade sonen och svärsonen att i yttre 
måtto visa den gamle borgarekonungen och hans aktnings- 
värda kapitaler en öfvermåttan stor vördnad, så att de aldrig 
talade med honom ute annorlunda än med hatten i ban^ 
och aldrig svarade honom inomhus annorlunda än stående 
Dessutom samlades hela den stora familjen om söndagarni 
efter gudstjensten till middag uti den äldre Larssons hus 
och då satt den gamle der som patriarken Abmham, ståtli 
och enväldig, omgifven af barn, barnabam och tjenstefoU 
så många som fingo plats vid det långa bordet uti familjs 
salen. 



PENNINGEPURSTEN. 145 

Na var det icke söndag, utan tvärtom en brinnande 
hvardagsbrådska ; men likväl såg man kl. elfva på förmid- 
dagen båda granngårdamas invånare med bani och blomma 
begifva sig högtidsklädda, som de alltid voro vid sådana 
tillfällen, till den gamla gården. Att der leta sig väg mellan 
hästar och folk, som uppfylde gården, var ingen lätt sak. 
Bönder och sjömän, blandade med en och annan stadsbo af 
högre rang uti samhället, hade skockat sig på trapjian och 
i förstugan, väntande att få inträde. I finnstugan var ett 
bord dukadt for långväga kunder; från bagarstugan, der 
Veronica med Ester som underståtbållerska förde befälet öfver 
tre eller fyra pionröda pigor, osade en behaglig doft af nyss- 
gräddadt bröd ; nattstugan var upptagen af ankomne resande. 
Saken var den, att skärgården nyss l3lifvit isfri och Larsson 
i beråd att med alla sina fem fartyg segla till Stockholm. 
Tusen nödvändiga saker skulle då stökas undan till resan, 
och alla aflfKrer, som fordrade chefens egen handläggning, 
skulle nu uppgöras. Men tillika skulle familjen spisa till- 
aamman en afskedsmiddag, innan dess fader och hufvudman 
bégaf sig i ill sjös. 

Midt i denna vefva och trängsel inträdde på gården 
fen unge grefve Carl Victor Bertelsköld, för att lyfta hos 
Larsson ett kreditiv från Stockholm. Fin och förnäm som 
han var, med en toilett som i Wasa icke förfelade att väcka 
alla flickors beundran, tycktes han något generad af den 
nära beröringen med så många oborstade landsmän och vän- 
tade tydligt, att hopen på trappan skulle sjelfmant lemna 
honom plats. Men deruti misstog han sig: ingen rördes 
ur fläcken, och ett par tjäriga matroser tycktes snarare 
finna ett nöje uti att spärra för honom vägen. Herr grefven 
fick vänta och vänta kanhända for länge fÖr hans unga 
tålamod. 

— Var god och gif rum! — . sade han då till matro- 
seme, i en ton, som icke väntade någon motsägelse. 

— L^gg bi så länge, att inte herrn törnar, — sade 
den ene sjömannen, i det han mönstrade honom med en 
gäckande blick. 

— Lemna rum, jag har ingen tid att vänta längre! — 
%repade Bertelsköld. 

— Gud skop ingen hast, — genmälde den andre sjö- 
Diannen lugnt, med händerna i byxfickan. 

I detsamma sprang en spenslig flicka, alldeles hvit af 

FälUhåms beråiteher. IV. 10 



146 ISÖROAftEKtTNGGK. 

mjöl, tvärsöfver gården, kilade af uppför trappan och slank, 
vig som en kattunge, in genom trängseln, likväl icke ntan 
att i förbifarten lemna tydliga spår af bagarstugan på det 
fina blå klädet af grefvens rock. 

— Ester, — ropade Bertelsköld efter henne, — sSg 
till din far, att jag önskar träffa honom! 

Flickan stadnade ett ögonblick, såg på honom med ett 
par qvicka bruna ögon och försvann derpå inne i förstugan. 

— Stopp, kryssare! Lofva intet i strömmen, han kom- 
mer i drift! — mumlade den förste af sjömännen och lade 
helt familjert sin beckiga hand på grefvens axel. 

Troligen var det icke så illa ment, men Bertelsköld 
var ej vid lynne att tåla sjömansspråk. I samma stund 
grep han karlen om nacken och kastade honom, sora var 
oberedd på denna manöver, burdus utför trappan. 

Detta var mer än en Wasa- matros kunde billigt for- 
draga. Den stupade hjelten var icke förr på fötter igen, 
innan han rusade i vredesmod tillbaka till trappan, och yå 
samma gång grep den andre Neptunisonen Bertelsköld i 
kragen. — Dick babord med rodret! — skrek sjömannen. 

Ställningen var kritisk och hade blifvit det Un mer, 
om icke den lilla mjöliga flickan åter trängt sig fram mellan 
de stridande och i hastigheten kommit matrosen att släppa 
taget. — Far kommer strax! — hviskade hon och for som 
en raket tillbaka till bagarstugan, der hon gömde sig bakom 
dörren, för att bli vittne till stridens utgång. 

Bertelsköld begagnade tillfället, sprang ned på gården, 
stälde sig med ryggen fri mot en \iigg och drog värjan. 
— Den förste, som kommer, må akta sina öron! — utro- 
pade han. 

— AHa man till väders! — svarade matroserne, grepo 
hvar sin stör och redde sig till batalj. Det blef stoj och 
oväsen på gården. Flera sjömän* togo parti för kamraterne. 
Ett par soldater, som råkade vara tillstädes bland hopen, 
stälde sig flinkt på den angripnes sida, och bönderne, höge- 
ligen roade af detta extra spektakel, underläto icke att gjuta 
olja på elden. — Damma till! — ropade de. — Trä mot 
stål! Ryck spetten af dem! Stek strömming på deni! 
Tröska dem, så att agnarna flyga! 

Det liknade sig att blifva ett af dessa handgemäng? 
söm fordom voro, och på en del orter ännu äro nästan ett 
hvardagsnöje i de österbottniska städerna, då anblicken a* 



FKNKlHOItPVICSTBN. 147 

gamle Larssona hS)ra gestalt pH trappan med ens giorde 
t pä OTäsendet — Hvein anderstår tig att {bv& oljud p& 
mm gård? — ropade han med vHldig »tämma — Bort 
1 etSrama' Så sant lag Hr heire hilr så Oud nåde den 
iTigar knystra ett ord' Och ni unge heire som glöm 
r att ni icke nn B\ir Iland turkar och hedningar ^tick 
vlrja I slidan så framt eit Iif är er kHrt och itig m 

mig' Jag iSger ei att ingen skall krbka ett hår på 

hitfvad 




Sorlet på gärden tystnade genast, och da lyftade vap- 
I äEnkte sig sjelfitiant. 

Bertelaköld hade varit en klen llLrjunge af den etore 
ns Engén, om han ej föredragit en äroCull reträtt fram- 
en kritisk position, der "jellVa segern llitt kunde blifva 
nederlag. Han följde alltpå inbjudningen, helt värds- 
t, helt likgiltigt, och intriidde genom den undanvikande 
thopen uti Lars^^ons sal. Denna var till hillften uppfyld 
vintande, medan en i sender in.släpptes i kontoret till 
»stei-. Orefven fick stående vUnta, lika raed ringaste dags- 
Atie, tills hans tur kom. Var det afsigt eller var det 



148 BOfiGABEtCtmaE)^. 

en regel? Han visste det icke, men hans unga f5rnäiDa i 
blod kom åter i svallning vid det, som han ansåg för en ny ; 
förödmjukelse inför penningefarsiens gränslösa Öfvermod. 

Ändtligen var det hans tur, och han inträdde i det 
oansenliga rum, som utgjorde det rika och ansedda husets 
enda kontor. Ett skåp af valnöt, ett bord af omålad ek, 
en dito pulpet, en kassakista af jern, en simpel enmanssling 
och tre eller fji-a klumpiga stolar utgjorde rummets ganska 
tarfliga amöblement. Vid pulpeten svettades den gamle bok- 
hållaren Grenman under tusen bekymmer med en penna 
bakom h vardera örat; vid bordet satt den mäktige Lars 
Larsson sjelf framför en hög af bref och handelsböcker. 
Större var ej personalen i detta konk)r. 

BertelskÖld fmmlemnade ett kreditiv på 1000 riksdaler, 
men tillade, kanhända mera högdraget än Larsson var van 
att smälta: han hoppades att det var sista gången ban 
skulle besvära en man, som hade så liten tid att befatta 
sig med sådana småsaker. ■^... 

— Min hene måste vata »en främling i detta land, — 
svarade Larsson kallt, i det han framtog ur kassakistan 
några påsar med blanka riksdalrar. — Kände ni våra för- 
hållanden, skulle ni inse, att ett ruineradt land, såsom våii^ 
icke rjckes ur sin vanmakt med krus och bockningar för 
en inbillad ära, utan med redlig flit och solida ansträng- 
ningar. Ni, som icke sett andra tider, kan tycka, att vi 
simple borgare borde anse det för en stor heder att möta 
er på trappan med ödmjukaste anhållan att ni ville taga 
emot våra penningar. Men jag, min unge herre, har sett 
de dagar, då detta landet på femtio mils omkrets icke egt 
så mycket, som behöfts för att köpa tio tunnor salt, och då 
Görtz nödgades utpressa blod, fÖr att hopskrapa denna summa, 
som ni nu kallar en småsak. Gud gifve ni aldrig får se 
det, herre; ni skulle då lära er bättre respekt för arbetet 
och för arbetets frukt. Här äro penningame. Farväl; jag 
önskar er lycklig resa. 



EN UTFLYQT ÅB 1738. 149 




6. En utflygt år 1738. 



u rider ut genom norra tullen. När du arri- 
verat till Weikars, grenar sig en byväg åt 
venster mot kusten, men du följer stora vägen utmed Kyro 
elf till bron vid Lillkyro kyrka. Härifrån löper strandvägen 
norrut till Wörå och Ny-Carleby, men du continuerar upplands- 
vägen åt höger, som går till Storkyro. Det vill säga, ifall 
du ej préfererar att logera öfver natten på Lillkyro prest- 
gård, hvilket vore tranquilare, emedan vägarna der i nejden 
oroas af vagabonder. 

— Jag tackar min onkel och hoppas vara tillbaka i 
öfvermorgon. 

— Jag skulle hellre .se, ait du uppsköte ditt aventure, 
tills jag blir i tillfälle att procurera dig eskort. För när- 
varande kan jag ej umbära en enda karl; packet är i rörelse; 
du har sjelf sett dess humör. Par honneur, Charles, jag 
har nog af friheten. Att vara landshöfding och att vid 
livarje steg känna en snara om foten, som hoter grundlag, 
privilegier, domstol, — det är insupportabelt! Dame! Gif 
också mig en smula frihet till husbehof, — frihet att hugga 
in på kanaljerna, när de blifva for närgångna, — en ärlig 
choque, såsom vi brukade med kung Carl i Polen, — och 
nian skall se, att land och rike finna sig väl deraf. Apropos, 
da bar ännu ej sagt mig hvad som förskaffar bondlurkarne 
i Kyro äran af ditt besök. 

— En diversion, en önskan att se något mera af detta 
land, än Korsholms gamla vallar. Och dessutom, min onkel, 
önskar jag träffa min fars gamle krigskamrat, denne Lauri 
eller Laurikainen, som skall finnas någonstädes i Kyro och 
som rain mor anbefalt mig att uppsöka, för den händelse 
att han vore i behof af understöd. 

— Tag dig till vara. Desse forne kivekät stå ej alltid 
nti det bästa renommé fÖr en loyal conduite. En del af 
dem har slagit sig i ro på sina forna lägenheter och an- 
^pa nu skogar och kärr lika obstinat, som de fordom 
atackerat de. ryska transporterna. Men andra, som ej kun- 
^t vänja sig rätt vid freden, ha bosatt sig på ödeshemman 
^upt in i skogarna och drifva der allehanda binänngar, 



150 BOBGABEKUNQEN. 

som icke rätt behaga kronobetjeDingen, par exemple, åver- 
kan å kronoskogarne, bränvinsbränning, lurendrejeri ocb då 
eller då, för variation, ett litet rån på landsvägarna. Vi 
ha haft att uppbygga ett nytt samhälle, Charles, och sådant 
gör man icke komplett på en mansålder. Mycket är ännu 
ogjordt, mycket måste ännu tolereras, som vi blott smånin- 
gom kunna justera under lag och författningar. Desse gamle 
kivekät skaffa oss myror i hufvudet. Folket fruktar dem 
som sjelfva djefvulen ; omöjligt att erhålla vittnen, länsmän- 
nen våga sig icke till deras nästen utan manstark belSck- 
ning. Ännu en gång, tag dig till vara, min kära Charles; 
hazardem dig icke i skogarna. 

— Min onkel kan vara lugn; jag är beväpnad, och 
Istvan följer mig. 

— Som du behagar; jag har varnat dig, men änaar 
icke persvadera min gamle väns son till något poliroQtfL 
Således au revoir. Jag vill emellertid se till hvad som Ipi 
göras med denne penningjude, denne Larsson, hvilken Ud 
håle måtte skaffa en considerabel process på halsen. Apropos, 
du har ännu ej sagt mig din mening om emöten på btns 
gård. Om det vore ett moyen att differera hans resa ... 
Låta vi häkta matroseme? 

— Nej, min onkel, nej, jag ber er, för min skull, lål 
saken förfalla. Vill ni inblanda mig i en rättegäng? 

— Du kan ha rätt. Jag torde väl finna andra medel 
Farväl och — ännu ett ord! Om man attackerar dig i 
skogen, så låt de skurkarna veta ditt namn. Det finns 
ingen mauvais sujet från Lochteå skogar till Lappfjärds bro, 
som icke vore i stånd att låta hänga sig för Gösta Bertel- 
skölds son. Gud välsigne kanaljerna, de ha likväl ett bjeiia 
i bröstet under den trasiga fähundsjackan . . . 

En qvart timme efter detta samtal mellan landshöf- 
dingen grefve Frölich och hans gäst, den unge grefve Bertel- 
sköld, såg man den senare, åtföljd af sin tiogne tjenare 
Istvan, rida nt på sin appelgrå häst Bogatir genom den 
nyligen uppförda gulmålade noria tullporten i Wasa. Defl 
unge ädlingen hade påtagit en simpel ryttaredrägt och stuc- 
kit i sadelhölstret ett par väldiga kavalleripistoler, ärfda 
från fadrens tid; men dennes ofantliga huggvärja hade redan* 
under fredens och modets inflytande, vid sonens venstra sida 
blifvit utbytt emot en sm^l stickvärja af utsökt ungerskt 



iTse. 151 

arbflte Istvan deremot bar en turkibk eabel lued damabcener 
tling» och öfvei axelD jerate sm rensel en kort maskot 

Klockan vai tre på eftei middagen dagen \ai.kBi ocb 
Ilar ehum något kyl g De I Ada lyttame ledo i lätt traf 
ii sordost och både sna t lemnat de låga liitbuseii och den 
^vbrdiga gamla etenkyikaa i Wa-^ långt bakom big 
FCrgta milen var då som nu till stoi del skoglo flack 
och enfotmig endast hUr ocb dei afbruten af AkerMt med 
grön rågbrodd som fiodade val i den bördiga leijoiden 
ihen bjai och gärdai voro temhgen gle a foi att 1 gga 
å nftia det ydligaie O teibottens res den o t o b da fbi 




Itden me t vhlmående stad der ISgO inna vida strUckor öde 
men de gårdar som funno voro mest alla tora ocb ny 
tuarade Allehanda tian portei luotteb på vigen ocb tiUn^de 
cj^ttame mlill dikeskanten Man mäikte t il att desi^.i nej 
ien, svenska befolkning med sitt otoligaie lynne bOm dief 
ttl] en stor del tjärbrilnneii siofart landthandei ocii kepp 
byggen ännu icke baft tid eller lust att bota stora ofiedens 
lÄrjningar i jordbruket, så mycket mer, som den österbott- 
niske bonden både rätt till skeppsfart pä Sverige. Den 
berOmda Wasarågen vHxer ocksä blott till en ringa del i 
rtsdens nftnnaste grannskap, medan de egentliga kombodarne 



152 BOBGABEKUNGEN. 

för detta utmärkta sädesslag äro att söka i de oragifvande 
finska socknarna Lillkyro, Storkyro, Laihela och Ilmola. 

Landskapet fick en annan färg, så snart ryttarne koramo 
in på den finska befolkningens område, som i en smal kil, 
mellan svenskar på båda sidor, skjuter fram ända till kusten 
i Lillkyro socken. Vägen gick här för det mesta invid 
stranden af den annars lugna Kyro, hvilken, nyligen befriad 
från sina isbojor, nu skummade i ungdomligt öfvermod 
mellan sina låga, med al och vide bevuxna lerbräddar. De 
öppna slätterna afbrötos redan af ansenliga skogar, bvilka 
under krigstiden fått rådrum att åter uppväxa och ännu icke 
härjats af yxen för tjärdalarnas behof. Mellan skogarna 
vidgade sig tätare och bättre vårdade åkerfält: ännu visst 
icke Öfver hela det fordom odlade området, men väl gär- 
dade, bättre dikade och med ett utseende, som tydligt lät 
ana, att jordbruket i dessa nejder var hufvudnäring. Går- 
darne blefvo tätare, men på samma gång mindre och de 
flesta enstaka, utom närmast kring kyrkan, ty finnen behöll 
också här sin förkärlek tor ensamheten, oberoendet och godt 
svängrum omkring sig; det är blott lavastländingen, som 
stundom skockat sig tillsamman i stora, tätbyggda byar, 
likasom för att hålla tillhopa mot herregodsens förtryck. 
Folkets utseende blef tystare, allvarsammare, trumpnare; 
anblicken af ryttarne lockade barnen till gärdesgården och 
qvinnorna till fönstret, men sällan lyftes numera en mossa 
att helsa, och grindarne fingo de resande merändels sjelfve 
Öppna, hvilket icke var fallet på den flinkare svenska befolk- 
ningens område närmare staden. 

Något, som förvånade Bertelsköld, var den talrika skaran 
af barn, som öfverallt tycktes befolka de minsta kojor. På 
ett par ställen steg han af och gick in för att begäi*a en 
dryck vatten. Öfverallt mötte honom samma syn; ett hälft 
eller helt tjog barfota och hvitluggiga barnungar i blotta 
lintyget; en yngre karl, biträdd af flera qvinnor, på utarbete; 
några gråhåriga gummor, sällan en gubbe och högst sällan 
en man om fyratio eller femtio år. Orsaken var tydlig*, 
vid fredsslutet för sjutton år sedan fanns knappt en vuxen 
man mot fyra eller fem qvinnor, ty inemot fyra femtedelar 
af den manliga befolkningen hade uppslukats af det förfär- 
liga kriget. Men sedan den tiden hade man här och i hela 
Finland blifvit vittne till en förunderlig naturens kraft, som 
Öfverallt i lifveb sträfvar att efter stora rubbningar ftter- 






EN UTFLYOT ÄB 1738. 153 

ställa den förlorade jemnvigten. Alla, eller nästan alla 
äktenskap blefvo på den tiden välsignade ued en aldrig 
förr eller sedan förspord finktsamhet, så att tio, femton 
eller tjugu barn i h varje hushåll .voro helt vanliga före- 
teelser. Befolkningen steg så hastigt, till någon del genom 
åtei'flyttande, dock mest genom denna naturens sällsamma 
alstringskraft, att landets folkmängd tjugusju år efter freden, 
såvidt man vet, var fördubblad och vuxit från tjugunio till 
sextio personer på qvadratmilen. Men det var ett folk af 
barn: största delen af Finlands söner och döttrar blickade 
nu med klara blå barnaögon ut mot en lyckligare framtid. 
Det var sällsamma tider, som aldrig komma tillbaka. Hvad 
hade icke då kunnat göras, för att göra allting nytt och 
för att fostra ett nytt slägte, fritt från de gamla lyten, i 
Herrens fruktan och sanningens ljus, till kunskap och dygd! 

Det var redan afton, när de resande, efter landshöfdin- 
gens anvisning, uppnådde Lillkyro prostgård på backen vid 
elfsiranden. Den ärevördige pastor Gumse, en gammal frusen 
man i fårskinnspels, storstöflar och läderkalott, salt i egen 
person uti den utbyggda förstuguqvisten och tycktes stadd 
i det lofliga göromålet att lexa upp en enfaldig mjölnare, 
som, med mössan i handen och högeligen bekymrad, tog sig 
gång efter gång i den mjöliga luggen. 

— Jag säger dig, Anders, — förmanade prosten i en 
faderligt välmenande ton, som stod i en besynnerlig kontrast 
till talets innehåll, — ja, jag säger dig, gamle grindstolpe, 
att en eländigare gårdshund än du finns icke mellan Lill- 
kyro bro och Wörå socknerå! Att låta de tilistéer stjäla 
boit hästen midtför din näsa, du förtorkade fnöskbit, och 
icke spraka en gång, så att länsman fått nys derom, innan 
de hunnit till skogen, du gamla grötqvarn! Menar du de 
sätta sig ned och vänta på efterlysningen nästa söndag i 
kyrkan, du åsneboga? Litet känner du Lauri, om du tror 
han hem tar kräket tillbaka? 

Mjölnaren förnyade vid dessa ord sin manöver i luggen 
och genmälde förbluffad, att hästen försvunnit från betes- 
hagen, men hvem som tagit den, kunde han icke svära på. 
Han visste blott, att hans son Jaakko, som plockat tranbär 
i skogen, hade i dag på morgonen sett Lauri komma med 
fiolen på nacken från ett bröllop i byn, och derför tänkte 
ban . • . 

-— Du Är lika mjölig i ditt hufvud, som i din lugg, 



151 



BOROAREKUHaBN. 



min kKia Anders, — fortfor den nppbra^^ kyrkofaerden i 
samma vänliga ton, men afbröts i sina feimaningar aF Be^ 
telsköld, som na uÄraiade sig, nyfiken att veta, om den 
man ban sökte var densamme, som b&r tycktes vara miss- 
tänkt för ingenting mindre fin alt bafva stulit mjSlii- 
rens häst. 




7. Fällan pä Lillkyro kyrkogård. 



ag är en redande, som Gnskar 
träffa en gammal soldat yi 
namn Lauri eller Laurikaineii, 
och i fall högvördige prosten 
kynner ban» bemvist, vorej&g 
mycket förbunden att få 
det, — yttrade 
med en böflig belsning. 
Prosten Qnmse tog friw 
ett par glasögon med knipbSge af raessing, aftorkade glasen 
med mycken betänksambet, lievilpnade sin värdiga näsa ocli 
betiaktade friimlingen med tydlig förundran. — Hemvist? 
— upprepade ban. — Lauris bemvist? Ui-säkta, hvarifrf" 
är min berre bemma? 

■ — Jag kommer från Wasa ocb har ett ärende till Ja 
nämnda personen, som lärer vara bosatt bSr i trakten. 

— ■ Bosatt? — - upprepade prosten ånyo. — Hni. bra. 
om min berre, som jag förmodar, äv landsfiskal, bm, biSi 
fastän herm torde beböfva vSxa i embetsrocken, så, — ^l^ 
sakta mig, — tror berrn, att Lauri är en bosatt person! 
— Jag vet endast, att ban vaiit en af de siste, » 
försvarat sitt land under förra kiiget, och önskade gen» 
veta nägot mer om bans nuvarande ställning, — svarade 
Bertelsköld, som ej fann godt alt upplysa prosten oin IäW 
villferelse. 



FÄLLAN PÄ LILLKTBO KYBKOGÄBD. 155 

— Ställning? — genmälde ånyo den envise gamle. 
— Unge man, ni kunde så gerna fråga, om nordanvindens 
ställning, när ban susar der borta i björkarna, och hvar ban 
är bosatt. Krig är en stor olycka, bvarmed Herren pålagt 
088 för våra synder; Gud nåde den, som upplefver sådant. 
Ni, som är ung, bar väl icke sett annat än ärren, men fråga 
clen mark, på livilken ni står: bofvarne af Ammons barns 
hästar bafva trampat derpå. Nämn bara stora ofreden, ocb 
ni skall böra stename tala. 

— Förlåt, men kan det vara samma Lauri, som miss- 
tankes att ba stulit mjölnarens bäst? 

— Hvad bebagas? Jag bar inga bevis, berre, inga 
bevis. Har jag sagt, att ban stulit bästen? — Ocb en viss 
orolig blinkning bakom glasögonen lät ana, att den vördige 
prestmannen både någon farbåga att vidare inlåta sig i detta 
samtalsämne. 

— I sådant fall ber jag ödmjukast att få någon anvis- 
ning livar jag bör uppsöka mannen. Om ban varit synlig 
här nära i dag på morgonen, torde jag kanske upphinna 
honom ännu i qväll. 

— Uppbinna bonom? Hm, bm, vill ni taga ett godt 
råd af en gammal man, så stadna bär öfver natten ocb båll 
till godo bvad buset förmår. Brita, — gå ocb vittja natt- 
stugan! Jag tänker ni torde få plats, såväl som en annan. 

En groflemmad, rödbrusig flicka visade sig bärvid på 
gåi*den ocb kom efter några ögonblick tillbaka med det 
besked, att for närvarande ingen annan än domarens långa 
skrifvare tagit qvarter i nattstugan. Det borde nemligen 
till tidens vackra ocb gästfria sed, att ständigt ett större 
varmt rum i gården stod med bäddade sängar öppet for alla 
resande, som der iogo in utan allt krus ocb anmälan ocb 
försörjdes med bvad de beböfde, mången gång utan att värd- 
folket ens visste bvem gästerna voro. Tid efter annan, 
isynnerbet om morgnarna, skickades någon af tjenste folket 
att efterse bvem som der tagit in ocb bvad de kunde be- 
böfva, ocb det kallades att vittja nattstugan, alldeles som 
fiskaren på morgonen vittjar ryssjor ocb laxpator, för att 
upptaga nattens fångst. 

Dessa gästvänliga fällor, på en tid när sä få andra 
beqvämligheter stodo resande till buds, både sina ömsesidiga 
fördelar. Hvarken värd eller gäster generade sig mer än 
dem \yste\ landet både icke en enda tidning, men hvarje 



156 BOBQAKEKUNORN. 

resande motsvarade ungefilr ett tidningsnummer i våra dagar 
och betalade sin undfägnad med färska nyheter när och 
fjerran ifrån. Det fanns derför mången hederlig landtpregt, 
hvilken ansåg sig bedragen på dagens nyaste krönika, när 
fällan vittjades och understundom fanns tom. 

Kanske fanns det något i den tormente landsfiskalens 
utseende, som lät prosten Gumse hoppas en rikare skörd 
än vanligt, ty han förnyade sin vänliga inbjudning, med 
tillsägelse åt Brita att bädda sängen åt den resande herm 
och låta skrifvaren ligga i fållbänken. Karlen kunde få en 
bänk i drängstugan ; hästanie borde v^tnas och ledas i stallet, 
ty betet i hagen var ännu för klent, och der vore ingen 
säkerhet, om kräken flöja ; man skulle komma ihåg hur det 
gått med Anders' häst. 

Bertelsköld lät endast förniå sig att äta qvällsvard i 
prestgården, medan hästarna fodrades. Han infördes i den | 
långa salen, hvilken med två kamrar och kök inrymde kyrko- | 
herden i ett välmående pastorat och hela hans familj, utom ! 
adjunkten, som bodde i vindskammaren och hade trettio 
plåtar i lön. Han fann vid det dukade bordet en husesam ; 
prestfru i grå yllekofta, hemväfd af egna fårs afkastning, 
omgifven af en matfrisk skara af barn och barnbarn, som 
tigande gjorde godt besked i det digra grötfatet. Man gjorde 
inga omständigheter; gäster sutto ju dagligen här vid samma 
bord, och att den förmente landsfiskalen erhöll en plats vid 
bordets öfre ände bredvid den ärevördige värden, var sanno- 
likt en extra utmärkelse, som kunde förklaras af någonting^ 
ovanligt i hans utseende, hvilket omedvetet lät ana en person 
af annat stånd, än prestgårdens dagliga kunder. 

Prosten Gumse hade mycket att fråga: b vad man sade 
i Wasa om riksdagen; hvad man tyckte om valet; hvad 
man betalade för rågen; om man skulle få krig; hvad smöret 
kostade; huru det var med de polska aflfärema; om h&r 
smuglades mycket bran vin öfver till svenska sidan; om 
romerska kejsaren var illa sjuk; hvem som skulle blifva 
fogde i Korsholms härad och om det var sant att påfven 
skulle abdikera. Sedan Bertelsköld på dessa frågor svarat 
allt hvad han visste och kanhända litet dertill, sökte ban 
åter leda samtalet på Lauiis person. Men knappt hade ban 
för andra gången nämnt detta namn, innan der uppstod en 
förlägen tystnad, den ena såg på den andra och man börda 



FÅLLAN PÅ LILLKT&O KTRKOgArD. 157 

en af de minäta pojkarne h viskande fråga modren »om den 
frSmmande herm ville sätta Lauri i kurran>. 

Det var klart, att en sådan forbehållsamhet måste hafva 
någon orsak, och då den unge vandiande liddaren icke hade 
lust att röja sitt inkognito, tackade han för åtnjuten völ- 
fägnad och afslog alla inbjudningar att stadna öfver natten, 
med den höfliga förklaring att hans tid ej medgåfve något 
dröjsmål: han måste genast fortsätta resan och vore mycket 
förbanden, om han kunde få någon, som mot hederlig veder- 
gällning ville visa honom vägen till Lauris boning. 

Den ärevördige prosten hostade ett par gånger, såg 
5ra8ora på det stora vägguret, ömsom på sin gummas halsduks- 
snibb, likasom for att hemta någon lycklig ingifvelse, och 
förklarade slutligen, att mjölnarens Jaakko kände alla stigar 
i skogen och vore den som bäst kunde vägleda honom, »ifall 
ban nödvändigt ville hellre göra bekantskap med banditer, 
moraser och nattdimmor, än med en varm säng hos heder- 
liga roenniskor». 

Emedan Jaakko följt sin fader till prostgården och som 
bftst var stadd i det lofliga göromålet att slefva uti sig ett 
fat gröt i drängstugan, mötte förslaget intet synnerligt hin- 
der, och en stund derefter såg man de två ryttarne, väg- 
ledde af en spenslig, barfotad pojke om tretton eller fjorton 
år och med ett klippskt utseende, lemna prostgården, icke 
Utan en märkbar förundran hos alla dess invånare. 

Löjtnant Bertelsköld hade uppvuxit långt från sin faders 
land och redan lärt känna månget annat land bättre än 
detta, men han var icke alldeles okunnig i finska språket. 
Han hade tillbragt en del af sin barndora i troget sällskap 
med den gamle Tobias, som fordom åtföljde hans moder på 
den äfventyrliga färden till Kajaneborg*), och af honom lärt 
sina fäders språk. Mycket hade sedan åter bortfallit ur 
minnet, men tillräckligt fanns ännu qvar, fÖr att i någon 
mån göra honom begriplig for pilten, som nu med en stöf- 
vares vighet mera sprang än gick vid dikeskanten framför 
de båda ryttarne. Han fick således veta, att vidpass en 
mil från prestgården var ett torp i skogen, der Lauri stun- 
dom brukade uppehålla sig. Och fanns han ej der, kunde 
man kanske för pengar och goda ord få veta hvar man vidare 



*) Tredje cykeln, 9:de berättelsen. 



158 fionaAfivKUNOVN. 

borde söka honom. Med detta klena besked fortsattes ridtett 
uti den ljusa våraftonen. 

Klockan var mellan tio och elfva på qväUen, niir ryt- 
tarne under Jaakkos ledning lemnade stora landsvMgen och 
veko af på en mindre byväg åt venster. Äfven denna väg 
smalnade efter hand, sedan man passerat några gårdar, der 
hundames skall framlockade ett och annat nyfiket ansigte i 
de små fönstren, af hvilka en del voro endast gluggar, som 
stängdes eller öppnades med luckor. Bertelsköld anmärkte, 
att fbrstugudörrarna i dessa gårdar voro stängda; en för- 
sigtighet, som annars sällan brukades uti detta fredliga och 
folktoma land. 

Slutligen blef vägen smal som en gångstig, kärrspåren 
upphörde i den leriga marken, och ryttarne kunde icke mera, 
utan olägenhet för stenar, stubbar och enrisbuskar, rida i 
bredd. De hade redan lemnat den sista gården långt bakoro 
sig; hundskallet upphörde; boskapens klockor pinglade ide 
mer på afstånd i skogsbackarna; man kände icke mer den 
egendomliga lukten af rök från de spånhögar, som upptändas 
på trädesåki-arna för att skydda koma för mygg. Den vak- 
samma majsolen hade gått till hvila bakom björkar och granar; 
nattdimman uppsteg ur kärren och utbredde sig som ett flor 
öfver fuktiga och låglända ställen. Skogen blef tätare, 
luften svalare; tystnaden afbiöts endast af myggornas sns, 
hästarnes jerana hofslag, rasslet af någon afbruten qvist, 
eller stamman af en talltrast, som i denna enslighet sjöng 
sin melodiska sång i trädens toppar. 



8. Äfventyr i fredstid. 



t^wi längre ryttarne kommo i skogen, desto smalare blef 
^ gångstigen, så att slutligen knappt något annat antydde 
en väg, än fjätet af en förvillad ko, der marken var bl5t 
Hästarne snafvade oupphörligt på vindfällen, gmnarnes qvi- 
star slogo ryttarne i ansigtet. Intet tecken till vedhygge 
eller andra spår af mcnniskor kunde upptäckas i denna folk- 
toma ödemark af skog, stenar, björnmosse och kärr. 



A.PVENTYR I PttBDSTlO. 159 

— Hvad nu, din slyngel, här ftr ju vögen slut! — 
atiopade Bertelsköld otåligt, när trädens täthet ändtligen 
tvang honom att stiga af och leda hästen vid tygeln. De 
sista fjäten hade upphört, men Jaakko fortfor ännu att med 
en ekorres vighet, till hälften krypande, slingra sig fram 
mellan snåren. 

— Är vägen slut? — upprepade pojken med en dum 
min, som under andra förhållanden icke skulle förfelat att 
framkalla hans följeslagares löje. 

— Komma vi icke snart till torpet, skall jag lägga 
dig öfver sadeln och låta dig smaka ett stycke björk, — 
fortfor den förbittrade grefven. 

— Torpet? — upprepade pilten. — Kan det vara tor- 
pet, som syns mellan trJiden? — Der syntes verkligen ett 
mörkt föremål i den dunkla skuggan af granarna. * 

Med det samma kilade han af som en pil mellan träd- 
stammarna. Istvan, som hela tiden bevakat honom med 
misstrogna blickar, släppte sin tygel och tog till fötter åt 
Banima håll. Innan kort voro båda ur sigte. 

Beiiielsköl^, lemnad allena och oviss hvad han borde 
tänka om pojkens försvinnande, hade intet annat parti, än 
att tjudra hästaiiia och begifva sig till fots åt det håll, 
der det mörka föremålet framskymtade genom nattdimman. 
Han hade icke gått många steg, innan han togs ur sin vill- 
farelse. Hvad man ansett för en menniskoboning var intet 
annat än en stor varggård, uppförd af hopfogade trädstam- 
mar och innantill försedd med ett giller. Stammarna voro 
på flera ställen nedbrutna, och hela inrättningens förfallna 
skick utvisade, att den troligen icke sedan flera år varit 
eftersedd och vårdad for dess ursprungliga bestämmelse. 
Denna falla var i alla afseenden mindre inbjudande, än den 
^stfria fällan på Lillkyro prestgård. 

Bertelsköld stadnade för att lyssna. Rundtomkring 
bonom var tyst som på hafsbottnen: icke en fågel, icke en 
flllkt; endast på afstånd hördes ett sakta sus, likasom af 
millioner myggors vingar. Stället var högländt, men strax 
invid var ett kärr, och deröfver sväfvade ett ogenomträng- 
ligt töcken. Det tycktes alltmera breda sig ut; det flöt 
M)m en lätt sjö af bomull öfver trädens rötter och stammar; 
endast topparna syntes ännu i vårnattens egendomliga glans. 
Småningom smög sig töcknet allt högre i synkretsen, och 
det dröjde ej många minuter, innan vår vandrande riddare 



160 iK^BaAitttKUHeRH. 






berann sig så fullkomligt omgifveti af dimman 
kunde urskilja ett Tit rem fil pä tio steg^ af^tdnd. 

Han ropade; intet eko. Han bviäxlade; laitit 
Han trodde sig höra Ijndet af en afbruten qvitit oob 
sig fram dif&t: han hade bedragit sig; det var en t^ixt, 
som flaxat mot nägon förtorkad gren. Han knnde ej MM 
tyifla: den föiiiidiske vägvisaren hade med afsigt fört boDtm 
vilse i ödemarken, och han trodde sig ana orsaken. Ha 
hade tagit honom för en resande landsfiskal, och ju mf 
han erinrade sig den fi>rbebäll samhet man iakttagit OÄ^ 
Lauris person, desto tydligare förstod han, att Jaakko mllb 
ligga i nägon komplott med denne iifventyiare ocli vtU 
leda hans förmente förföljare på villspftr, för att nndentttl 
fri by tam om faran. 

Otalig och misslynt, fortfor Bertclsköld att trefvÄ rij 
framåt i vildmarken, utan att veta hvait. Det liekymiaät 
honom icke, att gnlset var vått och nattluften kylig; % 
hHr, iln der trodde han sig höra ett ljud af sina fBtjesltigSA 
Men nllr han fortsatt denna mödosamma vandring, somM 
tyckte, nUra en mil, befann han sig åter vid varggftrdSRi 
hvilken han lemnat för iKngesedan. Han hade gått iW 
nästan regelbunden cirkel kring stallet. "* 

Om en st.und hördes tydliga steg i skogen. NågWitW 
rörde sig i dimman, och strax derpå bo|ipade en speftwg. 
figur tätt förbi honom. Det var en flicka; hon l»ir'«tt 
hvilt huckle öfver hufvudet och såg honom troligen i<4% 
ty vid hans tillrop: »vänta litet!» hajade hon till och df 
sig hSpen om; men flydde strax ånyo med en fågels faastif 
het och försvann i dimman. 

Sä snabbt hon skymtade förbi, hade likv;il BertelsköU 
till sin stora ESrundian, tyckt sig igenk!iima hennes dng. 
Var hon icke en töckenbild, en fé, ett fantom, så hade fe» 
åtminstone en förvånande likhet med en villkänd peran, 
som han trilffat för tolf timmar sedan i Wasa — ryttarifr 
nan från första Maj — hans befrierska i tumultet på fSr 
middagen — den öfverdådiga, skHlmeka lilla borgareflicku 
Ester Larsson. 

— Ester! Lilla, vackra Ester, har du hjerta att lemna 
mig ensam i denna ödemark? — utropade den unge löjt- 
nanten i första öfverraskningen öfvei- detta ovKntade mSte. 

Ingen svai-ade. Det förekom BeiteJstöld, som hade den 
nyckfulla flickan gömt sig några steg derifrån Lra' 




Äfvenlyr i fredBtiU. 
Fällikämt itrålUUer. IV, 



iFVBKTta 1 PftEDBTIÖ. 163 

stor gmn. Han skyndade dit; men det, som han tagit f5r 
hennes hvita hackle var blott den hvita stammen af en björk, 
som i broderlig endrägt vuxit vid granens sida. Han mAste 
le åt den gycklande synvillan af sin lifliga fantasi. Huru 
kände han ett ögonblick inbilla sig, att den rike köpman- 
nens dotter, sin faders perla och ögonsten, skulle befinna 
sig ensam midtuti natten i denna stiglösa vildmark så långt 
ifrån Wasa? 

Missnöjd vände han åter till varggropen, i hopp att 
Istvan dock slutligen skulle uppsöka honom vid detta märke 
i skogen. Han hade likväl knappt hunnit dit, innan en ny 
gestalt trängde sig fram mellan trädstammarna. 

Det var en man mellan 50 och 60 år vid pass, ovanligt 
kort till växten, men bred öfver axlama, klädd i nejdens 
vanliga bonddrägt och bärande en yxa på axeln. Mannen 
kom samma väg som flickan, — och Bertelsköld blef nu 
varse, att der var en liten, knappt märkbar gångstig — 
stadnade, liksom förundrad, och frågade: — hvad gör herrn 
så här dags i skogen? 

— Och hvad gör ni sjelf, min vän? — genmälde gref- 
ven i sin tur, nöjd att ändtligen ha funnit någon som kunde 
vägleda honom ur ett läge, vid h vilket han redan hunnit 
ledsna. 

— Jag hugger masteträd, — svarade mannen torrt. 

— Och jag söker en fördömd pojke, som skulle visa 
mig vägen och rymde sin kos. Har ni sett honom? Eller 
bar ni mött min betjent, som gick för en stund sedan ditåt? 

— Jag vill minnas, att jag mötte en pojke, — yttrade 
mannen. 

— Hvar mötte ni honom? Och när? 

— I middags på landsvägen. 

— Hör på, karl, ni gjorde bättre att ärligt säga mig 
hvar jag bör söka mitt folk, ty jag tycker icke om gyckel. 

— Och herm gjorde bättre uti att vid detta laget sofva 
i sin säng, än att fånga orrar i småskogen. 

— Jag begär icke råd, — genmälde Bertelsköld något 
bögdraget, — utan jag önskar att ni visar mig vägen ur 
denna infama skog. Ni kan förtjena en god dagspenning. 

— Möjligt no^, herre, men, det aktar jag intet om, — 
svarade mannen likgiltigt. — Vägleda er kan jag icke; jag 
har mitt beting och måste ha mina furor till landsvägen 
innan qvällen. Men ett godt råd kan jag gifva er, och är 



164 BO&GABRKUHOBK. 

ni icke för högfärdig att tro en masthuggares ord, så lyss 
på det der ljudet derborta. Hör ni ej någonting? 

— Jag tycker mig höra ett sus, ej starkare lin en 
broms, när han surrar mot fönsterrutan. 

— Det ttr en stor broms, det der, herre, och vore ni 
honom någon mil närmare, skulle ni kanske bättre förstå 
hans morgonpsalm. Har ni aldrig hört Bottenhafvets hundar 
gläfsa mot klipporna? 

— Tror ni, att det är hafvets sus? 

— Ja, det kan ni lita på. Hjelp er nu sjelf. Skulle 
ni icke se solen för dimman, så lyss på hundskallet: der 
har ni vester, och skedan kan ni styra efter egen kompass. 
Om två timmar börjar sydvesten blåsa; ni mister då dim- 
man, men också kompassen ; fram på morgonen kryper solen 
i skinnfällen, och vi torde få höra -Thoren gå. Farväl, herre; 
vill ni er fars son väl, så spara ej skosulorna. Jag önskar 
er lyckosam vandring. 

— Vill ni icke förtjena tio plåtar? 

— Min mast kostar femtio. Gud vare hos er. 

Och med dessa ord hade äfven mannen försvunnit åt 
samma håll, som nyss förut flickan. Bertelsköld kände mycken 
lust att sätta efter den oförskämde och tvinga honom att 
förtjena den erbjudna lönen, men han hade alltför nyss sett 
prof på framgången af .sådana efterspaningar. Hans belä- 
genhet föi'eföll honom mera löjlig än farlig, och vid åtanken 
på alla de vida vådligare nätter han tillbragt vid förposter- 
nas bivuak i de ungerska skogaina, beslöt han tålmodigt 
sätta sig ned och vänta en stund, tills dimman skingrats. 

ödet tycktes likväl hafva bestämt, att Carl Victor Bertel- 
sköld, löjtnant vid kongl. majestäts fortifikationskorps, denna 
natt icke skulle njuta ens en qvart timmes hvila, ty det 
dröjde icke länge, innan på något afstånd en gäll, genom- 
trängande h vissling ljöd genom vildmarkerna. Denna gång 
var det Istvan, och om någon ännu kunnat tvifla derpå, 
förrådde Bogatirs lifliga gnäggande, att han lystrat till den 
välkända signalen. Bertelsköld svarade med ungrames van- 
liga stridsrop, och det dröjde ej länge, innan hans trogne 
tjenare framträdde från en helt annan sida, än den, hvartåt 
han utgått. 

Istvan afgaf nu sin rapport. Han hade jagat sin rym- 
mare nära en timme; men den sluge pojken hade så väl 
förstått begagna sin kännedom af lokalen, att beständigt 



ÄFVBNTYE I FRISDSTID. 165 

något hinder afbinitit jagten: än ett kärr, än ett snår, än 
en af dessa kullerstenar, stora som hus, h vilka öfversålla 
hela österbottniska kulten. Bakom ett sådant stort sten- 
kummel hade Jaakko försvunnit, och när Istvan ännu envist 
fortfor att leta honom, hade han »sett folk inne i berget». 
Han sade detta med så allvarsam min, att han framlockade 
ett löje på sin klentrogne herres liippar. — Då gick du väl in 
till dem och bad dem visa dig vägen? — frågade Bertelsköld. 

— Jag gå in uti berget? — upprepade Istvan med 

oförstäld förundran. — Jag går hvart ers nåde befaller, 

der stål kan bita på skinn och der kulorna icke vända om 

från målet tillbaka; men jag är en menniska, ers nåd, och 

vill icke hafva något att siiaffa med det der, §om jag såg. 

Jag begrep, att det är icke allting på lätt här i skogen, 

och makade mig undan det fortaste jag kunde, för att upp- 

iäÖka ers nåd; men jag är viss på, att den nedriga dimman 

a'r enkom utskickad fÖr vår skull, och så har jag lupit i 

ring som haren, när hundarne äro i hasorna på honom. 

— Du är en narr. Jag har hört siigas, att här äro 
ännu många gömställen i skogarna sedan stora ofredens tid, 
när folket förstack sig i jordkulor och bergshålor för att 
Undkomma fienden. Hvem vet, om vi icke just i denna håla 
finna den karl vi söka. 

Istvan hade emellertid fått något annat i hufvudet. 
Han lade sig ned med örat mot marken, låg så en minut 
stilla, i det han höll andedrägten och frågade sedan plötsligt: 
— Har ers nåd släppt hästarna lösa? 

— Jag tjudrade dem ej långt härifrån, och de kunna 
ej ha slitit sig lösa, ty jag hörde Bogatir gnägga på det 
ställe jag lemnat honom. 

Istvan fortfor att lyssna. — De äro lösa, de äro ett 
godt stycke ostvart härifrån — de aflägsna sig, — nu stadna 
de — nu gå de igen — det går långsamt — de trampa 
stockar och torra qvistar — deras steg äro tyngre och jem- 
oare än hos hästar som ilöja . . . Ers nåd ! Man har stulit våra 
hästar; så trampa endast kräk, som bära ryttare på sin rygg! 

— Kom, — sade Bertelsköld, som visste rätt väl att 
Istvan från barndomen uppvuxit i faror och vildmarker, der 
sin^iena skärpas långt Öfver raenniskors vanliga mått; — vi 
skola snart se om du gissat rätt, och då få vi en jagt, mot 
bvilken vår förra varit en barnlek. 



16$ BORUABEKtTMCKM. 

e. Dimdrottningens strampeband. 




o t ven ne vandrarne i Lillkjw 
«kog voro icke sena alt lel» 
sji'' en vfig genom ^nären liH 
den plats, dei' deras hSstav varil 
tjudi'ade, och första Ögonkastet 
öfvertygade dem, att IstvsK 
fina hörsel icke bedragit honom. 
Platt^en var tom, den mjuka mossan sägs trampad helt njss 
af fiiska fotsjnV, och hSslame voro borta. Det var '»ke 
niöjligt att de strukit af griinmorna eller slitit sig \^ 
Icke ens triidens bark, der de varit bundna, visade uiin^li 
spår af ett väldsaint lösryckande. 

Istvan var utom sig. Han kastade sig till markan: 
han kröji ]>ä alla fyia, han vHdrade spåren som en jagt- 
hnnd; han fnös af harm. ■ — Se här! — skrek han; — 
Bogatir har stegrat sig. Så lätt ba de ej kommit pä hm 
rygg, och livtt, menar jag, skulle de ej hållas i sadeln, ot 
icke den fördömda skogen vore så tiit. 

— Håll! De ha tappat något! — utropade Berlel 
sköld, i det han böjde sig ned och upptog ett bliinkanäi 
fBreiiiäl fifin närmaste enrisbuske. i>et var ett litet nä|ie 
strumpeband af siden med silfverknHppen, som glittinde lik 
en Juvel bland de fuktiga dropi^arna af dimman på enriset 
Istvan betraklade tingesten med en i hans tanke hi^ 
riittmätig afaky. — Sade jag icke det? ■ — triuinfeiude han 
— Jag kHnner det der, jag vet hvad det betyder. Just s 
fann jag det en gång pä bergen i Bukovina melian Zablato 
och Kolomea. Det var om natten, i klart månsken, ne 
något dimmigt vid tlod strand en ; vi hörde de otrognes faiab 
gnägga i dalen. Jag bad^ kunnat blifvi^ stormiikii^ soi 



DIMOBOTTNINGBNS STBUMPKBAND. 167 

Bn pascha, men jag förstod ej min lycka, jag kastade otyget 
från mig i Pruth ! I daggryningen hade vi fienden Öfver oss 
och fingo stryk i stället tor seger. Hvarfor var jag dum? 

— Så farlig är väl icke en liten bandstump, — gen- 
mälde Bertelsköld småleende. — Jag tycker han liknar 
märkvärdigt en flickas strumpeband. 

— Liknar? Ja, herre, det liknar allting, ibland si, 
ibland så. Den, som tappat det, kan också likna det ena 
och det andra: ibland en stubbe, ibland en sten, ibland en 
käring, ibland en flicka. Det kommer allt an på hvad 
klockan är^ och hvad lynne det har, som huserar i dimman. 

— Hvarfx)r skulle jag kasta ifrån mig något, som 
kanske blir en anledning att upptäcka tjufvarne? 

— Jag säger ers nåd, att när jag kastade tinget ifrån 
mig, var jag dum som en bosniak; det förstod jag först 
efteråt. Jag borde ha gömt det innanför jackan, så hade 
jag blifvit osårbar; och den, som tappat det, hade varit 
tvungen att komma till mig och begära tinget tillbaka. 
Då kunde jag ha sagt mina vilkor, ers nåd, om det också 
varit en krona. Och då skulle det der uti dimman ha gif- 
vit mig hvad jag begärt. Göm det, herre, men lägg näfver 
omkring det, eller ännu bättre, lägg det mellan två flata 
stenar uti er vestficka; det kunde bränna igenom näfret. 

— Narr, om någonting är besynnerligt i allt detta, 
så är det att möta här en flicka, som . . . Men medan jag 
hör på ditt enfaldiga skrock, låta vi tjufvarne undkomma oss. 

— Ja, vid Sandens berg, det är som ers nåd säger. 
mig, om ni kan, och komma vi åter på slät mark, så 

vill jag visa de lymlarne hvem som är Bogatirs herre. 

Vid dessa ord lade sig Istvan ånyo andlös med örat 
mot marken, och sedan han förvissat sig om den riktning 
de borde taga for att upphinna hästtjufvarne, begynte han, 
mera krypande än springande mellan snåren och trädstam- 
marna, bana sig väg med den fart, att hans herre, ehuru 
ansenligt yngre, hade största möda att följa honom. Det 
var förunderligt att se, med hvilken fyndighet ungraren i 
sin ifver gaf akt på hvarje märke, som utvisade hästarnes 
spår i vildmarken. Än var det en nedtrampad tufva, än 
en afbruten qvist, än spåret af hofvarnas åverkan på en 
knllfallen, forranltnande trädstam; än syntes spåren åter 
förlora sig på en stenbunden mark, och då tjenade honom 
?tt ställ^ med n^ss afskrapad mpssev eU^? ^p sm^sten^ son^ 



i 



16^ BOBGABBKUNOEN. 

blifvit vänd ur sitt läge och låg med den af fuktighet 
mörknade sidan uppåt, till vägledning. BerleLköld trodde 
sig märka, att deras nuvarande kosa gick åt öster ocb i 
nästan rät vinkel mot den, på h vilken de inkommit i .sko- 
gen; men en annan gång förekom det honom, som hade 
ban sett den eller den krokiga tallen, den eller den moss- 
belupna kullerstenen redan qvällen förut. Han slöt deraf, 
och kanske icke så orätt, att deras förrädiske vägvisare från 
Lillkyro prestgård med afsigt fört dem på en krokig och 
slingrande omväg inåt skogen, för att desio mer försvåra 
möjligheten för dem att hitta tillbaka på egen hand. 

I denna förmodan styrktes han ännu mer, när de båda 
vandrame, efter en högst mödosam färd och förrän de kun- 
nat hoppas, sågo skogen glesna omkring sig och åter nal- 
kades odlade trakter. Att döma af en ljusning i Öster, 
kunde klockan nu vara omkring två på morgonen, men dim- 
man, som låg tät öfver de fuktiga ängarne, skymde all 
utsigt på längre afstånd än femtio steg. Man kom till en 
gärdetigård; på andra sidan om den var ett nyss gräftadt 
kyttland. Här kunde icke Istvan begagna sin konst att 
lägga örat mot marken: i denna mjuka, muddrade lermylla 
förlorades hvarje resonnans af ljud i fjerran. Han var tvun- 
gen att springa långs dikesrenarna och kom till en liten 
väg, den första han sett sedan qvällen förut. När han och 
hans herre några minuter följt vägen, syntes i dimman en 
liten gård. 

— Halt! — ropade Bertelsköld, utom sig af trötthet 
och otålighet. — Klappa på, din hund, och låt oss rasta en 
timma; jag står icke längre ut. Jag har marscherat mer 
än en natt pä de ungerska stepperna, och har haft lika godt 
sulläder under mina fötter som du, men dig må böfveln nu 
följa längre. Marsch, karl, hvad gapar du på? 

— Jag menar, att här under kullen borde vara ett 
berg, — svarade tjenaren, utan att låtsa höra sin herres 
befallning. I stället företog han sig att med fingrarna af- 
skrapa mullen på höjdsluttningen invid gärdesgården, och 
strax derpå såg man honom åter luta sig ned att lyssna. 
— Jag har dem! — ropade han. — De äro icke en qvart 
mil härifrån. Nu skola vi se, om Bogatir förstår sina 
fäders språk! 

Icke förr var det sagdt, innan Istvan tog sig för att 
springa uppför den lilla kullen, liksom hade hau aldrig 



DIMDBOTTNINOENS STBUMPEBÅNO. 169 

*ranipat ett trött fjät uti denna natt. Kommen på höjden, 

kVåttrade han i en der växande asp och lät höra en af dessa 

gälla hvisslingar, hvarmed han förstod att genomskära luften 

Wljasom med en syl. Oakiadt morgondimman, måste denna 

bvissling ha hörts ganska långt, emedan ljudet flöt med det 

säakta luftdraget, som började blifva märkbart på höjden och 

blåste åt nordost, hvilket var det håll dit Istvan vände sig. 

Ett par minuter var det alldeles stilla omkring dem; 
man hörde endast sorlet af en liten vårbäck, som silade sig 
fram mellan stenarna på backsluttningen. Istvan förnyade 
sin bvissling andra gången, tredje gången. Intet ljud 
till svar. 

Men efter tredje signalen nedsteg han från trädet, åter- 
tog sin lyssnande ställning och tillkännagaf med lifliga åt- 
börder, att han hörde Bogatirs hofvar nalkas. Bertelsköld 
kunde snart ej mera tvifla derpå. Innan ännu dimman tillät 
att urskilja något med ögat, hörde han de välkända hof- 
slagen af sin trogne klippare närma sig i detta korta galopp, 
som försatte rytterskan vid Korsholm i så si ort bryderi. 
Och få minuter dercfter kom verkligen Hogatir, lydande sig- 
nalen, med dessa djurs underbara instinkt galopperande tvärs- 
igenom dimman framåt den smala byvägen. 

Men han kom icke ensam. Till vandrarnes nöje och 
undran sågs på hans rygg en både ömklig och löjlig figur, 
som spjemande af alla krafter höll sig framlutad fast i 
hästens mahn, medan ett par nakna fötter, som voro för 
korta att uppnå stigbyglarne, dängde som trumpinnar på 
båda sidor om sadeln. Och hvem var den bedröflige ryttaren 
annan än Jaakko, pojkby tingen, vägvisaren, h vilken nu af 
en besynnerlig ödets skickelse fördes att mot sin vilja stå 
till ansvar för dem, som genom hans elaka upptåg fått hela 
natten kringirra i skogen? Hans straff blef fullständigt, då 
Bogatir, väl inriden i all militärisk manöver, stadnade nästan 
tvärt, när han uppnått sin herre, hvilket hade den naturliga 
påföljd, att hans olycklige ryttare ögonblickligen kastades 
öfter hästens hals hufvudstupa till marken. 

På det hela var detta för Jaakko en mycket lycklig 
tandelse, emedan den fullkomligt var egnad att bespara den 
tooppningsfulle ynglingen en säkerligen annars oundviklig 
^stuga, tillredd af qvistarne från närmaste björk. I stället 
finge hans domare nu det besväret att hjelpa honom på 
i^tter igen och undersöka, om han tagit någon skada af 



170 Bl 

fallet Lyckligivis Imde han tumlat ganbka mjukt i en 1 
\wl \iå vJlgkanten och uppstod deiiftan visst icke i å 
bfiyggaste Vt\ nad » en likv ti tä helbregda som någon 
en leigdk uipMått med tvenne fnska armai och ben efl 
en a, halsbrytande kutleibytta 

Den stackars Jaakkos vedermödor voro dock icke ha 
Qied «å alldeles ofveiständna Medan I tvan föraktligt kun 




lade honom Åt sidan och gick att klap|>a hästen med d 
sma tortiolighetei dem man vid 'sådana tillfallen egnar « 
Unge saknad och återfunnen v^n begynte hans herre ai 
tiilla den examen omstdndigbetcma päkallade Den liH 
skalmen var icke ^a Htt att taga reda pä 8& snaH bi 
något återbemtat andan och säg ig i kUmman satte ht 
till att tjuta med en Mrtuositet som en vargunge knniu 
^fundas hopom Qmojhgt att. f& fram ett be^npli^ ord 



DIMDROTTNINGENS 8TBUMPEBAND. 171 

— Istvan, — sade Bertelsköld med låtsadt allvar, 
— gå och fläta ett stadigt ris utaf björken der! 

Tjutandet blef nu fordubbladt, men när det icke halp, 
fann skälmen for godt att falla till bönboken. Herrarne 
skulle forlåta honom, det var icke han, som tagit hästarna, 
det var Lauri, som löst dem från träden och tvungit honom 
att hjelpa sig. Flickan hade varit rädd att sitta ^lå grå- 
skymmeln och fick derfor rida den andra hästen, medan 
Lauri ledde honom vid tygeln; då hade Lauri inedtagit 
skymmeln, for att icke blifva upphunnen af herrarne, och 
så hade Jaakko tyckt det vara roligt att rida en smula 
och så — uhu (här begynte snyftandet ånyo vid tanken på 
det nöje Jaakko så snöpligt gått miste om) — så hade de 
kommit ut på landsvägen, då skymmeln med ens fått ett 
trollskott och tagit sig för att barka af ut i dimman — och 
sedan — uhu (musiken begynte ånyo, tilldess en liten snärt 
af riset gjorde behörig verkan). 

— Var det Lauri, som nyss förut gick förbi varg- 
gropen? — frågade grefven. Pojken bejakade detta. 

— Hvem var flickan, som följde honom? 

— Flickan? — upprepade skälmen med sin enfaldiga 
min. — Det måtte ha varit hans egen flicka. 

— Försök ej att krångla! — genmälde hans obeveklige 
iuktomästare. — Hvad vet du om flickan? 

— Uhu, — folket säger, att han är hennes gufar, — 
snyftade pojken. 

— Herre, — hviskade Istvan, — det är icke bra att 
tala om sådant, medan dimman ännu ligger tjock öfver 
ängen. 

— Du påminner mig om något annat, — återtog Ber- 
telsköld. — Alldeles förgäfves vill jag ej ha strapatserat i 
tesa infama moraser. — Marsch, slyngel! — fortfor han 
<ill Jaakko, — visa oss vägen till slenröset i skogen, der 
folket är gömdt. Denna gång vill jag sörja för att du icke 
^•■ager oss vid näsan. 

Jstvans invändningar voro lika fruktlösa, som Jaakkos 
niusik, och snart såg man tåget åter sätta sig i rörelse inåt 
skogen, Bertelsköld till häst och framför honom den mot- 
strafvige pojken, betslad lik en istadig fåle med ett vidje- 
fep, hvarmed Istvan funnit för godt att försäkra sig om 
^ans värda person. 



X . ' *" J F" 



lAHEKUHUKH. 



10. Jättekumlet 1 skogen. 




II u|i|)gäencle inoigonsolen hade 
iinnii (ij liunnit (^"'"^'i'*''?* 
iliiriman, KOni, oåtkomlig (ur 
vinden, leiHcklttde inredelaiw 
' af Lillkyioskog, när denäfven- 
tyrliga kavalkaden med Ae^a genstilifvige viigvisare närmade 
hig ett Btorl blenkuinmi?!, lietilget en knapp rjvari. mil pi 
vestm »idan om xtoia landsvägen. Marken i denna trakt 
var ytterst oländip, genomskuren af kin- ocli afbniten »t 
vifldiga stenblock, sil att bådo fiSrsigligbet ocli tålamod voro 
af nöden. Men s^å loukande voro dessa mödor efter den 
enformiga stillheten på Kor^liotm, ^ liQigt rörde sig det 
ilrfda Ilfvenlyi-arelynnet i den unge iidUngens bi'Öst, att elt 
fiiretag, som, i iietinktande af desh! oniSdJghtit, fiir bvarje 
annan skulle ha synla liai-nsligt och nan'al(tigt, kom bononi 
att gl5mma hunger och tröllhet för utsigten att koinm» 
den hemlighet på spären, hvilken sä nysd hade uppskrämt 
hans modige, tnen vidskeplige följeslagare. Det hade l!r 
honom ett eget Iteliag att genomströfva densa vildmarker, 
der hany fader fordom fort »ina vilda partigångarefejder 
emot en Öfvermäktig iiende; och kunde ej i~onen, ^om hani 
ftirsvara sitt land, så kunde kan m5iligen draga någon nylt& 
af alt läiu kllnna det uti dess armod och vildhet, Eädaol 
det ännu vid hvarje steg bar spär af den stora ftirödelwi' 
Jaakko kiinde pAlagligen vUgen bättre än han gem^ 
vav hugad att roedgifva, ty efter nägra smä misslyckail* 
föreök att krängla sig undan, förde han vandrarne in ^ 
en liten körviig, som bar friska känspär och ledde fSrt" 
kärr och stenar till det omnlininda kumlet, Iivilket Istvan 



JÅTTEKtJMLBT I SK06BK. 173 

beklinde vara detsamma, sora ingifvii honoro hå lilttmiitiga 
farhågor. Det var ett af, dessa naturens väldiga bålverk, 
som stundom anträffas vid Österbottniska kusten och snarare 
likna ofantliga jättehögar, resta Öfver fallne titaner före 
syndafloden. Detta kummel hade åtminstone tusen steg i 
omkrets; basen eller grundvalen utgjordes af stora, moss- 
belupna och i kanterna afnötta klippblock, i en vild oord- 
ning kastade öfver hvarandra af någon oerhörd kraft, men 
hopade i en bestämd riktning, likasom ditsköljda af en oemot- 
ståndlig våg. Ofvanpå dessa block lågo stenar af mindre 
storlek, men samma form, allesamman afrundade i kanterna, 
och ytterst på dessa lågo allt mindre stenar, så att en del 
af de öfversta, som bildade kammen eller toppen af kumlet, 
knappt hade mer än ett hönsäggs storlek. Det hela bildade 
snarare en ås, än en pyramid, och slutade under all sin 
kaotiska oordning i en nästan regulier rundning, ungefar 
som ett stort kuUstjelpt tråg. 

Bertel sköld betraktade med nöje och nyfikenhet denna 
naturens storartade lek, som tycktes honom vara den mest 
passande grafvård åt tolfte Carl, då Istvan, som med mycken 
motvilja låtit förmå sig att kringvandra kumlet, betydelse- 
fullt pekade på en besynnerlig sten, hvars former i dimman 
antogo gestalten af ett kolossalt hästhufvud. 

— Var det här? — frågade hans herre med däm- 
pad röst. 

— Jag menar det, — svarade tjenaren trumpet. — 
Den som bor här i huset har lemnat hästhufvudet efter sig, 
när han red in. 

Bertelsköld lemnade nu hästen och pojken under Istvans 
bevakning och anträdde ensam vandringen upp till den 
anvisade stenen, som låg vidpass i midten och på halfva 
höjden af kumlet. Det var en kort, men mödosam vandring : 
än halkade hans fot på den slippriga mossan, hvilken be- 
täckte dessa lemningar af urtidens revolutioner; än rubbade 
bans steg en sten ur dess läge och kom den att rulla ned 
med ett doft, ihåligt ljud, likasom på taket af ett källar- 
bvalf. Kumlet hade på nära håll förlorat sitt reguliera 
ntseende; allt syntes vildt och förvirradt; de grå granit- 
blocken tycktes slumpvis och fantastiskt uppstaplade öfver 
bvai*andra. Och det, som på afstånd liknade ett hästhufvud, 
var ingenting annat än oformlig stenmassa, nästan hän- 



I7l fiOBOAKRKONQKIt. 

gande på sluttningen, sä att den tycktes hvarje ögonblict 
fUrdig att nedeti)i-ta. 

Under denna sten var ett häl, tillräckligt atort att 
rymma en karl, och Öppningen, som nu låg bar. t;ckt«s hn 
varit betUckt af en bredvid liggande flat etenbiill. Kumlet 
hade biir bildat en natarlig grotta*), hvilken i tider al' nöd 
och fara måste ha erbjudit nejdtms invånare en fSrträfäig 
tillRyktsort, som i nödfall kunde försvaras mot en iif>e^ 
liigsen styrka. 

Men icke iSr ro skull torde roenskliga varelser ha nDU 
en fristad i denna Öppna graf, soin gapade tyst och inCrk 
under kumlets tusenåriga klippor. Det fbrekom BevtelakBlå 
som funnes bur nSgot, hvilket hade orsak att flky fijt dagBAti 
ljus. I samma stund lian böjde sig ned, slog en lätt d^ 
lukt emot honom; han trodde sig upptäcka ett svagt 6^ 
sken i djupet, ocb strax derpå blef han varse ufversla kantM 
af en stege, som derinne stod upprest mot m3'nningen fxk 
tydligen visade, att hålan icke beboddes af andar, hvilt^ 
Tijga behöft sädana bjelpmedel för upp- och nedstigandet. 

Efter att hafva undersökt t^ingkrutet (lå ett par siiyL 
t«rzeroler, som han alltsedan ungerska fälttåget bar i aS 
billte, beslöt sig vär unge äfventjrare alt n-edgii pä stegeS 
och undersöka grottan. För säkerhets skull Uit ban en sndti 
sten nedfalla i öppningen och Öfvertygade sig af dess &1I 
emot bottnen, att dju|)et icke var stÖiTe, Kn som antaglig» 
knnde motsvaras af stegens lUngd. 

Han beträdde derfur stegen vid godt mod, likviil idw 
utan att tidt och ofta med varsamhet undersöka pinnaniM 
styrka och kasta en blick bakom sig, emedan nedstigasM 
iiiåsle ske baklänges. Nägra fä steg förde honom från dit 
klara morgonljuset ned i en skymning, som .'vagt belystes 
af dagern från öppningen. Ännu några st«g, oeh nfven 
denna skymning föi'svann, medan mörkret fick Sfverband 
ocb dagbålet upptill visade sig som en rand Ijns flack i 
taket af grottan. 

*) Fältskärn (rodde sig mSrka ntt hnna åhörnre nnsågo hisb- 
rifti om erotrnn för en romnil på fri lianil ocb loR sig dernf anlcJ- 
niiiK alt påminna om cict ryfctbnni Trollberfet i Wörå. FolksigDHi 
liltskiifver liylikn piroltor JätlnrnF, niiscr riem vara onda andars Ii"' 
liåll och göniiiiatlen (Vir längesedan Wijr.irnn hemliglietsrulla skall». 
Mer an snnnoiikt av, ntt de i tdrrti. tider vnrtt tillflyktsorler för flyk- 
tingar, banditer och falshmjnlare. 



jIttbkuulet i skoobn'. 



175 



Sedan giefven räknat nägra och tjugu trappsteg, upp- 
"iååe ban bottnen, som be^itod af grus och småsten, hala 
af fuktighet. Den förslå anblick, som miJtte honom bHr, 
rar en halfförkolnad eld, som brann i ett hiirn af denna 
noder, jordisk a bostad och spriddo ett matt sken öfver de 
Fonkla attnblock, som utgjorde grottans viiggar. Bertel- 
kSld befann sig i ett oregelbundet kUllarlibt hvalf, icke 
torre, men något högre Un en vanlig bondstuga. 

Mellan klipporna i de^rS vUgg soilade en liten killläder, 
farans tider en ovärderlig skatt fijr ett sädant giimsllille. 




Ctom ett pav grodor, som halkande ut ti Ltkti, benen pi de 
vita Btenaiiia, sjutes i grottan ingen lefvande \aielse men 
allt utvisade, att hon måste helt n^^a ba vant bebodd 
Elden kunde icke mer än en timme ha leronats utan eltei 
8yn; pft en stenhflll vJd väggen syntes lemmngar tftei en 
miltid, medan ett par hällar hade tjenat till s in^, tallen och 
Snna betäcktes af qvarblifna KrskinnsfillJai 

Ulom dessa föremål funnos i grottan allehanda iPd'-Kai) 
sisom stupslefvar, smedjestild, hamrar, tiingei deglai gjut 
formar och spår af flei-a slags metallei =om tycktes ha 



176 UOnOABEKUNOEN. 

blifvit föl-arbetade i denna underjordiska verkstad. Bevfel- 
sköld hade sett för mycket af veilden, för att låta fånga 
sig af den Unna på hans tid rådande allmänna vidskepelsen, 
och var derför böjd att tillskrifva alla dessa redskaper en 
ganska naturlig, ehuru oviss bestämmelse. Men han var 
likväl för ung, för att kunna alldeles lösgöra sig från det 
mystiska intrycket af denna djupa tystnad, denna graflika 
skymning, som talade så mäktigt till inbillningen och som 
förökades af känslan att ensam befinna sig 30 fot under 
jorden, stängd från ljuset och lifvet, i ett läge der ingen 
mensklig makt kunde komma till hans hjelp, om klipporna 
störtade tillsamman öfver hans hufvud. Intrycket var så 
oemotståndligt att Bertelsköld ett ögonblick tyckte sig vid 
den slocknande eldens sken se dvergarne framkrypa ur rena- 
norna i klippväggen och med sina små svai-ta händer gripa 
efter hamrarne, för att fortsätta sitt arbete, som blifvit 
afbrutet af den objudne gästens intrång i deras nnde^ 
jordiska boning. 

Harmsen öfver detta gyckel af inbillningen och bedraget.; 
i sin väntan att finna dem han sökte, beslöt den unge kn*' 
garen att afsiå från vidare undersökningar och åteiTända.' 
till dagsljuset uti den öfre verlden. Han uppsökte derför- . 
stegen och fann den med någon svårighet, ty det hade blif- 
vit mörkare i denna del af grottan, måhända dei^för att' 
elden var nära att slockna. 

Han anträdde emellertid återvägen på sin Ariadnes- 
tråd, ti-appsteg för trappsteg, men mörkret foiiifor. Han 
borde likväl redan ha sett den runda dagöppningen Öfver 
sitt hufvud. Den syntes icke. Han klättrade otåligt vidare, 
och höjden tycktes honom fördubblad, då han med ens stötte 
hufvudet mot ett hårdt föremål. Han famlade med hän- 
derna i mörkret och fann, att han kommit till stegens öfre 
ände, men öppningen var försvunnen, och i dess ställe låg 
öfver ingången en tung klipphäll, h vilken måste ha varit 
densamma, som vid hans nedstigande låg vid sidan af öpp- 
ningen. Med eller utan afsigt hade någon stängt honom 
återvägen, och han var en fånge i den ödsliga, mörka och 
öfveigifna bergshålan. 

] 



VID WASA HAMN. 177 




11. Vid Wasa hamn. 



ed samma obarmhertiga rätt, h var med det nyckfulla 
ödet stundom lemnar de dödlige att marteras af oviss- 
hetens qval, nödgas vi nu fÖr en tid lemna den unge löjt- 
nanten i hans oförmodade fängelse och förflytta oss några 
mil derifrån till Wasa, der den myndige riksdagsmannen 
Lars Larsson ändtligen stod i begrepp att anträda sin till- 
ämnade resa till Stockholm och riksdagen. 

Det var en lördagsmorgon och, väl att märka, just 
samma morgon, när grefve Bert elsköld och hans ridknekt, 
några timmar tidigare, trefvade i dimman genom Lillkyro 
skogar. Åtskilliga hinder liade vållat ett uppskof i Lars- 
sons resa. Någon formalitet hade felats för att utbekomma 
landsböfdingens pass, och riksdagsfullmakten hade icke erhållit 
alla nödiga underskrifter. Tullkammaren hade icke utlem- 
nat fartygets dokumenter, och fiskal Spolin hade dagen förut 
hit it sätla två af matroserne i kurran fÖr oljud på gatan. 
Kort sagdt, det skäggade i taljorna, som sjömännen säga, 
och törhända skäggade något äfven i Larssons eget beslut, 
ty den först bestämda resdagen var en fredag, och detta 
skäl ansågs af mången redan ensamt för sig som en giltig 
anledning till uppskof. Hvem ville och hvem kunde, utan 
yttersta nödfall, börja sin resa på en fredag? Det hade, 
enligt tidens allmänna tro, varit detsamma som att blindt 
utsätta sig för alla oblida stjernors inflytande. 

H vilket gehör Larsson sjelf behagade skänka sina vän- 
ners och fränders föreställningar om fredagens olyckliga bety- 
delse har man ej kunnat erfara, men visst är, att han som 
en klok aflarsman icke underlät att på bästa sätt begagna 
uppskofvet till sin fördel. Man fortfor hela natten att öka 
fartygets last med ortens vanliga exportartiklar till Stock- 
holm, i främsta rummet spanmål, dernäst smör, kött och 
salt fisk, men äfven tjära och beck, som i brådskan icke 
hunnit instufvas. Den gamle bokhållaren, som sjelf var på 
stället för att hafva inseende öfver lastningen, tillbragte en 
sömnlös natt, medan hans principal tog sig några timmars 
hvila; men emedan denne trotjenare vakat äfven den före- 
gående natten i resbestyr, blefvo hans ögonlock småningom 

FäUskårns berättelser, IV. 12 



178 



tGABBKUNQKM. 



tanga, och ulutligen fSllo gai-dinertia alldeles ned lor bi 
Ärgusblickar, der lian sait pä bryggan vid hamnen n 
notei'ade 1 sin planbok den ena varutransporten eder di 

Under denna ofrivilliga paus i hans tjenstenit b£ni 
*^ig, att ett lnHti med smä kaggar, till utseendet liktiaD< 
ättingar eller halffjerdingar med beck, hvilka stundom br 
kades till stufningsgods, anUnde till bryggan och skol 
notems. Men nftr bokhållaren sof, gjordes icke vidare oi 




stSndigheler, godiset rördes Ombord ocli mottog» utan noterin 
jemte allt det Öfiiga. 

Emellertid steg solen allt högro och sken bokh&IUr 
Grenman lillt. i ansigtet, så att han vaknade i rSttan i'- 
fiir att mottaga ein princiiml, sora anlände till hamoE 
ätföljd af ain familj, klockan mellan nio och tio pä föroii 
dagen. Pass och do ku men ter voro ändtligen i ordnii 
matroserne frie frän arresten, vinden gynnsam, och m 
ville straii lätta ankar. Slligten följde ined ombord, fSr ; 
säga det sista afskedet, och eniedan nilgra af borgerskaj 
visat ein i-iksdagsman den uppmärksaoibeten att följa bom 



VID WASA HAMN. 179 

till hamnen, för att önska lycklig resa, be«tods för tillfUUet 
en extra förplägning af franskt vin åt de förnämligare 
gästeme och bränvin åt manskapet. 

Svärsonen rådman Blom höll ial för sin svärfar: han 
liknade honom vid landsens prydnad och ett fullmoget ax 
(hvarvid garfvaren Widland hviskade sin granne i örat, att 
Blommen endast väntade att få tröska) och förmodade att 
han med kunglig majestäts nåd och riksens herrars gunst 
skulle icke allenast l3evaka borgerskapets privilegier, utan 
ock ställa så till, att Wasa stad finge stapelrätt, och finge 
det ensam i Österbotten . . . 

Här afbröt Larsson otåligt sin nitiske svärson med den 
förklaring, att han höUe kunglig majestät i all skyldig ära, 
men hvad riksens herrar anbelangade, vore han en fri man 
i ett fritt rike och kände inga andia herrar, än kungen och 
lagen. Och eftersom vinden begynte friska i, ville han nu 
tacka sina vänner för den heder de bevisat honom och säga 
dem ett godt farväl. 

Mot denna invit var intet att invända, och så genia 
de gode vännerne ännu hade velat skåda bottnen i half- 
ankaret, dolde de sin besvikna förväntan bakom ett Ijudeligt 
hurra, hvari hela besättningen instämde. 

— Heder och tack! — svarade redaren. — Och nu, 
gosi^ar, — klart att liitta! 

— Hurra för patron ! — ljöd det ännu en gång i den 
friska morgonluften. 

— Fägnesamt att se herrarne alla så muntra! — 
inföll i detsamma en välbekant röst, som talade något i 
nJlsan, och genom porten i brädgången klef en liten, tunn 
och Ijushårig figur, som var ingen annan än fiskal Spolin i 
egen person. 

— Lätta ankar! — fortfor patronens myndiga stämma, 
och skepparen underlät icke alt pligtskyldigt upprepa samma 
befallning. 

— Om förlåtelse, — invände fiskalen mycket höfligt, 
men ej utan en märkbar tonvigt, som smakade redan på 
förhand af illa dold skadefröjd, — om förlåtelse, herr patron; 
men innan skeppet går till segel har jag befallning att 
anställa visitation ombord. • 

— Hvad vill det säga? — röt Larsson häftigt. — Jag 
har klara papper från tullkammaren . . . 

— Det är möjligt, — fortfor fiskalen med en axel- 



180 BOBOABEKUNGEN. 

ryckning; — men jag har bestämda ordres. — Och dervid 
företedde han en skriftlig befallning från landshöfduige- 
embetet att, »af förekommen anledning», anställa visitation 
ombord på briggen Ester, innan den tilläts att utlöpa nr 
hamnen. 

— Det har sin riktighet, — svarade Larsson förakt- 
ligt, sedan han genomögnat papperet. — Skeppar Mars! — 
låt fiskalen visitera hvad honom lyster, men låt det gå fort, 
och se till att ingenting förderfvas. Slår han sönder en 
enda lägg eller bryter ett enda lock, så tag vittnen, det 
kommer att debiteras i sinom tid. 

— Besvära sig ej med vittnen, dem har jag sjelf, — 
genmälde fiskalen något försmädligt, i det han vinkade åt 
en tulluppsyningsman och en stadstjenare att följa sig vid 
detta oförmodade intrång på det lofliga tullverkets helgade 
område. Och sedan han, som det tycktes mera för syn skull, 
helt flyktigt tittat bakom några pressenningar och kastat 
on hastig blick i kajutan, styrde han djerft sina steg till 
lastrummet, der hans lurande öga genast upptäckte en af 
de små kaggarne, som inpraktiserats i fartyget, medan bok- 
hållaren Grenman sof oskuldens sömn på lastbryggan vid 
hamnen. 

— Slå upp den der kaggen! — befalde han myndigt 
sina häpne handt langare. 

— Men der är ju bara beck, — vågade tulltjenste- 
mannen blygsamt invända, något stucken i känslan af sin 
förnärmade värdighet. 

— Slå upp kaggen! — lydde den korta befallningen. 

Fiskalen ål lyddes, och knappt hade locket blifvit upp- 
bänd t med yxan, innan der trillade ur kaggen en hel bråte 
alldeles blanka och nya silfverriksdalrar. 

Tullmannen och stadstjenaren fingo stora ögon. Skep- 
paren och ett par af besättningen, som nyfiket betraktade 
experimentet, fingo det icke mindre. Som en löpeld spridde 
sig ryktet kring fartyget, att Larsson exporterade silfver 
till Stockholm och instuckit sina dyrbara kaggar som stuf- 
ning emellan tjära och beck. 

Icke minst förvånad blef den rike köpmannen sjelf Öfver 
denna oväntade upptäckt. Hans första genomborrande ögon* 
kast träflfade svärsonen rådman Blom, som mer än en gäng 
blifvit beträdd med försök att lura sin vördade svärfar i 
allehanda mystiska spekulationer. Men den välädle råd'' 



ESTBBS UPPTÅGKTBB. 181 

mannens hela uppsyn röjde en så okonstlad bestörtning, att 
man snarare kunde tro honom misstänka sin svärfar för 
obemula försök att lura honom, svärsonen, på hans tillkom- 
mande arf. Det blef en ganska uttrycksfull paus af ömse- 
sidig förundran der nere i lastrummet. 

— Dessa penningar tillhöra icke mig, och jag har om 
dem ej den ringaste kännedom, — utbrast Larsson slutligen 
med en harm, som han icke brydde sig om att dölja. 

— Det är mycket möjligt att så förhåller sig, — sva- 
rade fiskalen helt saktmodigt. — Men patron ursäktar, att 
jag i så fatta omständigheter måste tills vidare stoppa 
fartyget. 

Larssons tålamod svek. — Och med hvad rätt, — 
utbrast han, — vågar ni hindra en riksdagsman att infinna 
sig på sin plats? Hvar står det skrifvet, att fartyg stoppas, 
för att de föra silfver från en inrikes ort till en annan? 

— Silfver? — genmälde Spolin försmädligt, i det han 
boll ett af de nya mynten mot dagern från storluckan. 
— Ah, silfver må patron Larsson föra hvart han behagar 
inrikes, men jag tror icke att man kan göra detsamma med 
stämplade tennstycken. Dessa penningar äro allesamman 
falska! 



12. Esters upptäckter. 

m4 

rI!/Xade briggen Ester lemnat i stycken och plötsligt börjat 
sjunka, skulle det knappt framkallat en större förvå- 
ning hos alla de kringstående, än det enda lilla ordet falskt 
fnynt! Medan Carl XII:s tunga kopparplåtar och Görtzens 
myöttecken ännu voro temligen allmänt i bruk, var silfver- 
niyntet deremot sällsynt och betraktades med en viss vörd- 
nad. Plumpa försök att efterapa det så högt ansedda myntet 
liade väl stundom förekommit, och tyske tenngjutare hade 
lyckats insmugla ett och annat parti af denna bedrägliga 
vara. Men om sveket således icke var alldeles okändt, var 
^et likväl 1 hög grad öfverraskande att nu finna det falska 
myntet, icke blott till en ovanlig mängd, utan äfven ovan- 



182 BOBOABBKUNOBN. 

ligt vill efterapadt, så att det fordfades en gammal spår- 
hunds skarpa väderkorn, för att vid första ögonkastet upp- 
täcka dess verkliga halt. Emellertid försvann det misstrogna 
mummel, som mötte fiskalens första påstående, när den 
nitiske tjenstemannen lät myntet vårdslöst falla mot plank- 
stufniDgen i lastrummet och dess matta klanglösa ljud gjorde 
h varje vidare tvifvel omöjligt. 

För en affärsman som Larsson fanns väl knappt ett 
föremål på hela jordens yta mera afskyvärdt, än falska pen- 
ningar. Sedan han hemtat sig från sin första bestörtning, 
förklarade han rent ut, att härunder var någon nedrig kom- 
plott och att han, såsom oantastelig riksdagsman, icke äm- 
nade fråga därefter, utan fortsätta resan. Hvarpå fiskal 
Spolin med all höflighet anmärkte, att det stode honom full- 
komligt fritt och att det endast var hans goda brigg Ester, 
som för tillfället vore föranlåten att uppskjuta resan. 

Larsson yrkade strängt förhör, och den nitiske fiskalen 
förklarade, att det visserligen skulle ske, men i vederbörlig 
ordning, inför rätt och protokoll. Den uppbi-agte redaren 
företog sig då att sjelf anställa räfsten. Men detta var ogör- 
ligt; hans Argus hade sofvit, och det utreddes blott, att 
okände karlar fört kaggarne till bryggan, hvarefter dessa 
med det ofri ga godset blifvit förda ombord. 

Man undersökte de öfriga kaggame, och se, det be- 
fanns att de ganska ordentligt innehöllo, icke mynt, utan 
beck. Man visste ej hvad man borde tänka om allt detta. 

Ombord fanns emellertid, bland slägt och vänner som 
åtföljt riksdagsmannen, en späd varelse, hvilken härtills tyst 
och obemärkt med ett par klippska ögon betraktat sakemas 
gång, och det var Ester Larsson, köpmannens yngsta dott«r. 
Hon smög sig nu till sin fader och hviskade, med en blick 
på fiskalen: »Fråga honom huru det kom sig, att han genast 
fann den enda kaggen, som innehöll mynt.» 

Anmärkningen var klok, och fadern, som sällan tog 
råd af någon dödlig, fann för godt att denna gång följa 
sin dotters anvisning. 

— H varför? — genmälde fiskal Spolin med synbar för- 
lägenhet. — För att myntkaggen råkade ligga öfverst. 

Ester stötte nu, liksom händelsevis, med sin lilla fot 
den tömda kaggen, som låg på däcket, och anmärkte lik- 
giltigt, att den i kanten hade en skåra, som icke fanns på 
de öfriga kaggama. 



ESTBB8 UPPTIgKTBB. 183 

Fiskalen förklarade detta vara en tillfällighet, som icke 
mgick honom. Men han hade fått göra med en plågoande, 
iom icke släppte honom så lätt. 

— Hvar var fiskal Spolin i natt, klockan mellan ett 
)ch två på morgonen? — frågade Ester spetsfundigt, i det 
bennes bruna ögon spelade med en så förunderlig glans, att 
rättvisans bestörte tjenare stod ett Ögonblick förbryllad och 
svarslös. Med möda förmådde han framstamma, att han 
stode här som åklagare icke som anklagad, och att han ej 
vore skyldig att svara på dumma frågor. Han hade sofvit 
kela natten lugnt i sin säng. 

— Fiskalen svarar ändå, — inföll Ester med samma 
småsluga min. — Men om fiskalen sof, såf var kanske sän- 
gen intet så riktigt bäddad. Skall jag säga hvar fiskalen sof? 

— Skaffa bort den näsvisa flickbytingen och gif rum, 
att jag får på höga kronans vägnar försegla lastrummet till 
vederbörlig noggrann visitation, — återtog tjenstemannen, 
angelägen att för hvad pris som helst blifva qvitt sin 
plågoande. 

Men Ester lutade sig tätt till hans öra och hviskade 
balt sakta: »Neka intet, att fiskalen var i natt klockan ett 
vid jättekumlet i Lillkyro skog.» 

Om åskan slagit ned bland protokoller och stämningar 
i sjelfva hans embetsrum, hade verkan ej kunnat vara kraf- 
tigare på den förbluffade mannen. Hans blickar tycktes i 
^e kringståendes förvånade ansigten söka bekräftelsen på 
öågon högst oväntad upptäckt, och hans försvar inskränkte 
sig till ett svagt försök att frammumla ordet »bevis!» 

Men Ester släppte honom icke. — Vill fiskalen genast 
a briggen segla och förklara allt för missförstånd? — 
b viskade hon ånyo med ton vigt på orden. 

Den olycklige mannen liknade en fluga, som midti sin 
iustiga flygt råkat in i ett spindelnät. — Det är följden 
lUlr föräldrar icke aga sina barn ! — utropade han och när- 
t&ade sig med detsamma porten vid brädgången, för att 
hafva reträtten öppen. 

— Hvad är det du säger, Ester? — frågade Larsson. 

— Jag säger, att fiskalen kan träffa gamla bekanta, 

om han nödvändigt så vill, — svarade Ester och svängde 

på klacken, pekande på en äldre man, som satt i en af 

Htama vid fai*tyget& sida, insvept i en vid grå jacka, och 

tycktes tillhöra roddame. Fiskal Spolin kunde icke under- 



184 BORGABBRUNOBN. 

låta att skänka ifrågavarande person en sidoblick fi-ån relin- 
gen, och resultatet var det märkvärdiga, att han genast med 
foten på trappan fork1ai*ade hela sin stora upptäckt vara eti 
missförstånd. Det vore påtagligt, menade han, att p&tm 
Larsson hade ingen vetskap om det olofliga företaget, Oflfc;^ 
han ville för ingen del vara den, som hindrade en sA M^* 
ningsvärd person att intaga sin behöriga plats vid rikaeitt 
ständers sammankomst. Han, Spolin, ville framdeles skifl)? 
denna obehagliga sak all möjlig utredning och hade vkÉfe 
ingenting emot att ju briggen finge genast gå till segab^-^ 
h varför han också icke ville med sin närvaro falla vidan 
till besvär, utan önskade samteliga herrskapet en lycklig resa. 

Med dessa otd makade han sig ned i sin båt, ej ntan 
att flera gånger se sig tillbaka, likasom hade han fmktai 
få en tjärpyts öfver sitt hufvud, och aflägsnade sig snart 
med hastiga årtag från briggens sida. 

Kanske var det en lycklig omständighet for den vU- 
betrodde tjenstemannen, att det åter börjande resebestynt 
icke gaf någon tid att efterfråga orsakerna till denna besyi- 
nerliga omsadling i hans tjenstenit. Allt kom i full yerk- 
samhet, gästerne troppade af från däcket ned uti liåtarnii 
och briggen gjordes segelklar. Endast Larsson sjelf hade 
ännu tid öfver att trycka sin dotter i famn och hvii$ka till 
henne något, som innebar ungefiir, att han ville hemta henne 
granna dockor och sockeigryn från Stockholm till belOmnl 
för hennes klokhet. sJ, 

Troligen kände sig Ester stucken af dessa löften, aeife 
hon tyckte sig längesedan haiVa vuxit ifrån, ty hon i'odiH4|^ 
starkt och vände sig bort. Fadren betraktade henne: iW^ 
förekom honom som hade hon vuxit ett hufvud högra seM 
i går. Hans underläpp sköt framom den öfre, såsom lii|i- 
brukade när något vigtigt beslut var å hane, och efier nåfjel 
betänkande frågade lian tvärt, om Ester hade lust att flHJif 
honom till Stockholm. 

Den lilla öfverdådiga flickan hajade till, betrakiade 
honom med ett par stora ögon och förklarade strax, att defc 
var just hvad hon ifrigast önskat, men icke vågat begftnu 
— Och får jag se kungen? Och slottet! Och de vaekia 
officei-arne med deras plymer i hatten! Och får jag se pl 
när det blir krig! 

Den stränge faderns ansigte rynkades, men molnet gick 
hastigt öfver. — Jag lofvar, att du skall få se kungen, — 




A\ 



^ -'* '% 




-> ■"«,sv*«*'*t y>*«*p 



K,st.-rfl iLp|.i;U'ktf 



BSTEB8 I7PPTÅGKTBB. 187 

svarade han, — men dermed måste du vara nöjd. En för- 
ståndig flicka frågar ej efter lysande dårskaper: Kom ihåg, 
din lilla toka, att du reser ej blott för att roa dig, utan 
för att lära något nyttigt, som du ej kan lära här hemma. 
Jag skall sätta dig i den bästa skola der finns, du skall få 
lära dig mer än mången fröken, och du skall göra din gamle 
far heder. 

— Jag får se kungen! Jag får se kungen! — utro- 
pade Ester, som vid denna märkvärdiga nyhet glömde det 
i hennes tanke mycket obetydliga tilliigget om skolan. Och 
i sin förtjusning kompletterade hon strax sin mening: — Jag 
får se Carl den tolfte! Jag får se krig! 

— Det hoppas jag med Guds och ständemas makt att 
du ej skall få se, — yttrade fadern leende. — Men det är 
tid att da gör dig i ordning, barn. Yeronica, se till att 
flickan blir strax i ordning; vi ha redan haft fÖr mycket af 
onödiga uppehåll. 

— Men, min far, — invände systern, som nu först till 
sin stora häpnad hörde talas om denna oförmodade resa, 
— icke kan Ester fara så der som hon går och står. Åt- 
minstone måste vi skicka hem efter linnena och strumporna, 
och den svarta helgdagsklädningen, och de nya kängorna, 
och reshnfvan och karpusen, och guldkedjan, och omöjligt 
kan hon fara utan den grå yllekjolen, och så behöfver hon 
koftan på sjön, och det nya floret, som hon fick i somras, 
och spetsmanchetteraa, och det lilla syskrinet, och nya testa- 
mentet och psalmboken, och muffen, och perlbandet och . . . 

— Nej, håll, det var en förskräcklig ramsa! HvarfÖr 
tänkte du intet på det förut? Men barnet bör ej förkyla 
sig heller. Skynda derför till staden och hemta det nöd- 
vändigaste, men bjefset kan gerna bli hemma ... Ja, det 
vill säga, att guldkedjan kan du taga med, och perlbandet 
och ringarne; barnet får intet se ut som en tiggaininge, och 
det kostar pengar att köpa allt sådant nytt. Och hör på, 
Grenman, du följer Veronica och skickar barnet litet russin 
och mandel till reskost från boden. Se väl efter drängarna, 
karl, och somna intet från ljuset! Gif finnarne lagom brän- 
vin, att de intet bli oregerliga, och hushålla på tobaken. 
Grenman, det är nog att de få ett par blad i sender på 
köpet, om tjäran är tjock och tunnorna väl mätta. Men 
(och detta h viskades) håll öga på Blommen, att han intet 
öfverbjuder oss, och märker du någonting ditåt, så hushålla 



188 BOBOABEKUNOBN. 

ej på en kappe salt och ett par lerpipor, fÖr att hålla bön- 
derne vid humör. Mät intet heller mera kamlott och kai- 
taner åt flickorna, än åt käringama, din gamla narr, odi 
se till att pojkarna intet slippa i lakritslådan. Vänta — 
vi behöfva minst fjortonhundra tolfter plankor till hösten; 
det gör ingenting, om Blommen får vänta. Se efter humle- 
gården, och hushålla med specerierna: mer än två lod ingefön 
bör intet gå åt fÖr bordet i veckan. Och ännu en sak! 
Om landshöfdingen eller hans folk begär på kredit i hoden, 
så svara höfligt, men tydligt, att det kommer aldrig i frågfc 
Jag känner de höga herrarne från salig kungens regemente* 
tid; de ha så länge tagit för sig i krig, att de glömt hetak 
i fred. Men om den unga karlen Bertelsköld ej råkar van 
vid kassa för tillfället och har lust att probem vårt flandriskt 
kläde eller vårt spanska vin, så räkna intet så noga mei 
det; han har goda papper och kan betala tjugu procent fÖr 
krediten och — ja, Gud vare med dig, min kära Grennuuil 
Det är tid att du lagar di^ af. 

Vid slutet af dessa förtroliga, halfhögt uttalade rM 
hade Ester med ens blifvit uppmärksam och tankfull. Idai 
såg henne hoppa ned i den enda qvarblifna båten, som skulle 
fijra hennes syster till staden, och samtala ifrigt och sakta 
med samme man, hvars åsyn haft en så besynnerlig verkan 
på fiskal Spolin. Den gamle roddaren skakade flera gånger 
raissn()jd på hufvudet, men tycktes slutligen gifva efter fÖr 
någon enträgen begäran, och man hörde honom mumla något 
om att envisa barn måsle få sin vilja fram. Deras samtal 
af bröts likväl snart af Veronica och Grenman, som nedstego 
i båten, hvarefter denna skyndsamt aflägsnade sig från brig- 
gen, sedan Ester åter klifvit ombord. 



13. Slut på äfventyret i Lillkyro skog. 

en det är tid att återvända till en fånge, hvars öde 
kanhända ingifvit mer än billiga farhågor, och vi 
förflytta oss derför tillbaka till jättekumlet i Lillkyro skogt 
der grefve Carl Victor Bertelsköld så oförväntadt fann sig 
instängd i bergshålan. 



SLUT PÅ ÅFVBNTYRKT I LILLKYBO SKOG. 189 

För en hetlefrad ung man, hvars tålamod sällan räckte 
längre än från handen till värjfästet, var denna ofrivilliga 
fångenskap en god lexa i konsten att vänta. Bertelsköld 
gaf likväl icke utan ihärdigt motstånd sin frihet förlomd. 
Sedan han öfvertygat sig att hålan icke hade mer än den 
enda ingång, till hvilken han blott kunde komma med stegen, 
företog han sig att med en dernere funnen jemstång för- 
söka uppbända klipphällen, som betäckte öppningen. Det 
tycktes honom icke omöjligt : han hade ärft någon del af sin 
faders ovanliga kroppsstyrka, och fastän hans ställning var 
ytterst obeqväm, gaf hällen småningom vika, så att en 
strimma af dagsljuset trängde in genom öppningen. Ännu 
några försök, och han kunde träda ut sin arm genom dag- 
hålet. Hans otålighet växte; han stötte till hällen med hela 
sin kraft. Men detta tag var ett tag för mycket för hans 
biiickliga fotfäste; stegen brast under hans fötter, och han 
störtade med dess brustna bitar ned i hålan. 

Lyckligtvis aflopp detta saltomortale bättre än man 
kunnat lormoda. Glad att likväl hafva armar och ben i 
behåll, stod den unge krigaren åter upp och begynte rekog- 
noscera. Allt hopp att nu med egna krafter uppnå öpp- 
ningen var förloradt, och dagstrimman i höjden tycktes 
endast gäcka hans fruktlösa harm. 

Han måste således finna sig i sitt öde. Han gick till 
den nästan slocknade elden och lyckades åter tända den. 
Vid dess sken upptäckte han en grof hålbrödskaka, en ask 
med smör och en annan med salt fisk. För en som hela 
natten strapatserat i skogen, är en sådan upptäckt icke utan 
sitt värde, äfven om man icke någonsin varit med i fält, 
och Bertelsköld drog icke heller i betänkande att hålla till 
godo med måltiden. Den var förträfflig, och källådern i 
bergsklyftan sörjde för sofvel. Det fattades endast godt 
sällskap och utsigt att snart åter blifva fri, för att göra 
denna belägenhet fullt ut lika så dräglig, som förr vid en 
bivuak. 

Med den stillade hungern återfann sig det sorglösa 
ungdomssinnet, och utan att synnerligen bekymra sig öfver 
sitt vidare öde, kastade sig Bertelsköld ned på en af de 
qvarlemnade fäUarna, h varefter han, trött af nattens mödor, 
inom få sekunder försjönk i en lugn och vederqvickande 
sömn. 

Sannolikt hade han sofvit ganska länge, ty han kände 



190 BUKUABBKlTMaiClt. 

»ig tnllkoiDligt atbvilad, tiiU- han vaknade deraf att n 
trampade på hans lutter. Han satle sig upp, och säj 
sin sida fem eller sex kallar iyaa, på honom med ett 
kände pertbloss. 

Håna första tanke var att gripa efter sina vapen, 
de Ktodo icko att finna. VHrjan var utdragen ur s 
pistolerna, som han lagt bredvid sig, voro ej mera 




Han lie-innade sig ej liingc, s|irang upp, grep jernst 
som han begagnat vid Gitt misslyckade försök att ai 
skjuta hullen, ocli stiilde sig sä med ryggen mot k 
Ykggen. 

Allt detta skedde sä raskt, utt nyliomlingamc i gn 
icke ens gjorde ett försök att hindra honom. De betral 
Örasoin honom, ömsom hvarandra och syntci^ rädville om 
de nu borde företaga sig. 



SLUT PÅ ÄVVKNTTBläT I LILLKTBO SKOa. 191 

Slatligen steg en af dem fram och anstälde ett slags 
'hör, som gick ut på att få veta hvem den fiH.mmande 
r, hvarifrån han kom och i hvilket ärende han befann sig 
r uti bergshålan. Bertelsköld svarade utan tvekan, att 
t kunde vara likgiltigt hvem han vore; han kom ifrån 
asa och sökte en person vid namn Lauri eller Laurikai- 
D, som han förmodade finnas i denna håla. Utgången 
de blifvit stHngd, när han ville begifva sig härifrån, och 
\ de ville förhjelpa honom att finna den han sökte, hade 
jptt fBrvänta en hederlig belöning. 

gw Detta svar föranledde en lådplägning, som fördes med 
pipBet, och Beiielsköld blef nu varse, att en af de okände 
r . hans pistoler, en annan hans värja och att do öfrige 
eil' bei^pnade med yxor, för att ej nämna de vanliga 
tframey som alla efter ortens sed buro i läderbälten vid 




[ ^ Den karlen, som talat först, tog nu åter till ordet och 
mde rent ut, att de visste väl med hvem de hade att 
nemligen med den svenske landsfiskalen, som (iviillen 
fj^. bSrt sig före på prestgården. Han, landsfiskalen, hade 
URnngit sig hit for att utspionera deras förelag och häkta 
jiri, men detta vore lättare sagdt än gjordt; han gjorde 
it i att läsa sitt fadervår, \y de vore inga narrar, som 
ikte släppa honom ut fÖr att angifva dem, och han skulle 
:e komma lika helbregda upp, som han kommit ned. 
. Bertelsköld svarade kallt, att han icke vore den de togo 
rtom för, utan löjtnant i kronans tjenst, och de skulle 
tt ft plikta, om de krökte ett hår på hans hufvud. Han 
åkte icke angifva dem, men han varnade dem att göra 
ril&ta bekantskap med jernstören, ty det kunde bekomma 
m ganska illa. 

Inom sig var den unge krigaren icke alldeles så lugn, 
m ban gaf sig min af att vara. Han kunde ej dölja för 
^, alt ban hade att göra med en af dessa qvailefvor från 
ora ofredens laglösa tider, för hvilka landshöfdingen grefve 
rölich, som kände sitt folk, hade varnat honom, innan han 
Qträdde denna äfventyrliga färd, — förvildade forne parti- 
ångare, hvilka icke funnit för godt att underkasta sig den 
igbundna samhällsordningen, utan fortforo att kringdiifva 
skogarna och idka förbjudna handteringar, — med ett 
>rä, eftervärken af ett långt och förfUrligt krigs oredor, 
Qvilka behöfde mansåldrar för att åter lugnas och redas, 



192 BORGAUEKUNUBN. 

liksom dyningame efter en storm, ännu länge sedan dea 
upphört, fortfara att brytas i skum mot stränderna. 

Troligen liade hans hotelse icke förfelat ett visst intryck, 
ty derpå följde en ny öfverläggning mellan det angripande 
partiet. Men resultatet var icke mycket lugnande, ty perfc- 
l3losset kastades till marken och efterlemnade en skymning, 
under hvilken knäppningen af haname, som uppdrogos på 
de båda i beslag tagna pistolerna, ganska tydligt utvisade, 
att striden snart skulle taga en vådligare vändning. Ingea 
tid var alt förlora. Bertelsköld grep sin jernstör med båda 
hUnderna, fast besluten att kasta sig öfver banditerna och* 
hellre ensam våga en strid mot dem alla, Un att utan mot- 
stånd låta sig nedskjutas med sina egna vapen. 

Men innan han ännu hann tillgripa detta fÖrtviflade 
steg, hvars utgång var mer än oviss emot så härdade och 
i alla slags fejder väl förfarne slagskämpar, hördes uppe vid 
dagöppningen det fina ljudet af en liten h visselpipa, eller 
s. k. hjerp-pipa, som jägare ofta bära med sig i skogen. 
Karlarne tycktes öfverraskade. Men efter någon tvekan 
besvarade de signalen på samma sätt. Strax derpå fÖrm5^ 
kades dagöppningen, och en man i grå jacka klättrade ned 
utför ett tåg, som hängde från ingången till bottnen af 
grottan. 

— Hvad ha ni gjort af den främmande junkem? — 
frågade den nykomne med sträng och befallande röst, i det 
han, som kom från det klara dagsljuset, icke strax knnde 
urskilja föj'e målen devnere. 

— Hollah, kamrat, är ni en bra karl, så hjelp mig 
att tukta dessa skurkar, som stulit mina vapen! — utro- 
pade Bertelsköld, i det han han stötte jernstören mot khp- 
pan, så att det gnistrade i stenen. 

— Är ni der? — genmälde mannen. — Jag trodde 
knappt, att någon, bom ej hör .till handtverket, skulle ba 
funnits tio minuter lefvande i jättekumlet. Antti, gif värjan 
tillbaka åt herrn; — Mört, gif honom pistolerna! Jag 
ansvarar tor honom. 

Banditerne syntes böjda att vägra. De mumlade harm- 
fullt något om dårskapen att låta kronans spårhundar nosa 
i deras gömställe. 

— Hvad nu? — röt mannen i jackan. — Har jag inte 
sagt, att jag ansvarar for honom? Vapnen tillbaka, eller 
skall d-n taga er! Skäms ni intet, fega buskkrypare, aitt 



SLUT PÅ IfYSNTTBBT I LILLKTBO SKOG. 193 

smyga er på en karl, som redde sig sä duktigt i går mot 
becktröjoma på Larssons gård! 

— Men soldateme höllo med honom, han hör till sno- 
kame! — invände envist och oförskräckt en bland angri- 
pame, som troligen haft någon trasa i byket vid gårdagens 
folkskockning i Wasa. 

— Det är icke sant, — fortfor mannen i jackan, — 
jag såg honom kasta en af knektarne utför trappan. — 
Ljug ihop något för dem, och knys för Guds skull icke ett 
otå om att ni hör till landshöfdingens folk, — hviskade han 
i detsamma på svenska till Bertelsköld i en ton, som lät 
märka, att han befarade myteri. 

Men denna varning verkade motsatsen genom att reta 
den unge ädlingens stolthet. — Jag har sagt er, lymlar, — 
utropade denne, — att jag ej skall angifva er; men veten, 
att jag bor hos landshöfdingen och är hans slUgting! 

Nu blef ett larm. — Der hör ni det! Och det är er, 
Lauri, som han vill föra i häkte ! — I detsamma small den 
ena pistolen så nära, att den svedde Bertelskölds mörka hår. 
Den andra mattades knappt tre steg från hans hufvud; men 
armen, som bar den, träffades af ett slag med jernstören 
och fUlde pistolen till marken, der den brann af. 

Striden hade utan allt tvifvel blifvit blodig, om icke 
den person, som kallades Lauri, hade kastat sig emellan, 
under uppenbar fara att träffas af de yxar och knifvar, som 
svängdes i skymningen. — Galningar! — ropade han till 
de förbittrade angriparne, — ha ni någonsin hört talas om 
starka majoren? 

Detta namn hade en förunderlig verkan. Huggen, som 
mattades, föllo icke; ropen och ederna tystnade tvärt; ban- 
diteme tycktes tveka. 

Lauri underlät ej att begagna sin fördel. — Blygens! 
— utropade han. — I majorens tid stodo vi en emot sex 
fullrustade karlar, och här stå ni sex emot en, sedan ni tagit 
hans vapen! Hade ni minsta heder uti er, skulle ni bära 
på edra händer major Bertelskölds son. 

— Är han starka majorens son? — mumlade karlarne 
med synbar förlägenhet. 

Starka majoren var det namn, under b vilket Gösta 
Bertelsköld var känd uti dessa nejder, och det namn, under 
hvilket hans bragder ännu fortlefde i minnet vid tiden för 
denna berättelse. 

FältskårM berättelser, IV. 13 



194 » BOBOABBKUNaBN. 

— Jag Säger er, att det är hans son, — fortfor Lauri, 
— och om ni visste hvarför han kommit hit, skalle ni tacka 
mig för att jag hindrat er att begå den största domhei i 
hela ert lif. Han har kommit hit, gossar, för att skaffii v 
något att göra. Han vill skafifa oss krig! 

Icke förr var det sagdt, innan allt var fSrfindiiåL 
Mordvapnen föllo ur banditemes händer; desse förtviflada^ 
ur samhället utstötte karlar trängdes nu kring den vafi' 
krigaren för att trycka hans händer, för att bedja om 
förlåtelse, och den ibland dem, hvars högra 'arm 
förlamad af slaget, framräckte snyftande sin venstra ftr 
äfven få del af dens tillgift, hvilken de nyss veåsii offim ^:\ 
stället åt sin hämd och sin fruktan. 

— Unge herre, — sade Lauri med ett eget nibjek: 
af enkel värdighet till honom, som rörd och förråaad W 
ett föremål för dessa oväntade vördnadsbetygelser^ — m^ 
skall kanhända en gång efterlemna en son. Se till, itt| 
han ärfver af eder ett namn, som faller vapnen nr 
fienders händer och duger att värma efterkommandes 
tan! Men kora, — hviskade han, — det är tid att "vi 
detta ställe; man söker er öfverallt, och jag viUe ej 
mycket god t, att spårhundarne skulle söka er hftr ati 
kumlet ... 

Vid dessa ord begåfvo sig alla till hålans ingång, 
det nedhängande repet gjorde tjenst i stället för stege. 




14. Istvans äfVentyr. i 



är grefve Bertelsköld uppsteg ur hålan i jättekumlet, 
hade solen, redan hunnit öfver sin middagsböjd. Hvil- 
ken angenäm känsla för ett ungt sinne att uppstå från det 
fuktiga, kyliga mörkret i jordens innandöme, likasom ur ea 
graf, till det klara solskenet, våren, friheten, lifvet, dea 
friska vinden och fågelsången i alla toppar och grenar! 
Intrycket var så mäktigt, att den unge krigaren inom sig 
uppsände en tyst tacksägelse till verldames Herre för frihet 
och lif; ty inga stormiga öden, inga frestelser af tidehvarf— 
vets då redan börjande otro hade förmått i hans hjerta 
utplåna de böner hans moder lärt honom uti hans späÖL"! 



IBTTANB iFTSNTTB. 197 

barndom; hon, som i motg&ngens pröfningar lärt sig att 
frukta Ond. Ett barns bön är såsom en källas åder i jor- 
den : vintrarna snöa deröfver, och klipporna lägga sig tunga 
på sanden, men den gömda ådern banar sig väg, och gräset 
deröfver grönskar i natt och solsken. 

Bertelskölds första fråga var efter Istvan. Den trogne 
tjenaren var försvunnen. Bogatir och vägvisaren syntes ej 
till. Men i stället att meddela de upplysningar Lauri lyc- 
kades förskaffa sig af karlame om de försvunnas öde, skola 
vi gå tillbaka i vår berättelse till den stundj när tjenaren 
säg sin herre nedstiga i hålan och sjelf blef stående på post 
vid foten af jättekumlet. 

Han hade icke stått länge i sin dubbla bevakning, ena 
banden vid hästens tygel, andra handen vid pojkens nacke, 
då han observerade en häst och en kärra, hvilka, eskorte- 
rade af åtta karlar, mödosamt banade sig väg genom den 
eländiga marken. Karlame å sin sida tycktes förvånade' 
att 86 en främling vid jättekumlet, fyra af dem skilde sig 
från de öfriga, sträfvade rakt mot Istvan och visade honom 
en flaska bran vin. Men de hade att göra med en man, som 
hundrade gånger stått på post mot faror och fiender. Istvan 
drog helt lugnt en af pistolerna ur sadelhölstret och vän- 
tade så de okändes ankomst. 

De fyi'a tyckte icke rätt om denna syn. De stadnade 
för att råd pläga, skilde sig derpå åt och närmade sig för- 
sigtigt från fyra olika håll, på ett sätt, som icke mera lem- 
nade något tvifvel om dei*as fientliga afsigter. 

Istvan begagnade sin ofördelaktiga ställning så klokt 
han förmådde, stäldc sig med ryggen mot hästens sida och 
spände hanen på sin pistol. Olyckligtvis tvang honom denna 
manöver att släppa taget i pojkens nacke, och icke förr var 
det gjordt, innan den illfundige bytingen kröp under hästens 
ben och befann sig i frihet. Angriparne kommo allt när- 
mare, och nu uppstod följande korta samtal: 

— Kamrat, vill du ha dig en sup i morgonk30an? 

— Stor tack, kamrat. Vill du hafva bly till betalning? 

— Hör på, hvad kostar din häst? 

— Skallen på en tjuf, om du nödvändigt vill veta det. 

— Ett vackert kräk. Hur gammal kan han vara? 

— Litet äldre, tror jag, än det rep, i hvilket du kom- 
mer att hänga. 

— Låt mig ändå få ^e hans tänder. 



198 BOBOABEKUNOBK. 

— Akta dig; — han bits! 

Men längre bann icke den manbaftige tjenaren fort- 
sätta käbblet, innan ban kände någonting hänga sig hst 
vid hans ben och draga honom omkull. Oberedd på dennj 
fiende, hvilken var ingen annan än samma lilla galgiSgdf 
som tillstält så mycken förtret i denna natt, sökte Istvaa 
att lösgöra sig från det snärjande taget, då i detsamma 
karlarne voro öfver honom och en af dem kastade ett hi 
täcke öfver hans hufvud. I det desperata brottande, 
härefter uppstod, afbrann pistolen och Istvan blef, oak 
tappraste motstånd, öfvermannad och bunden af dessa firi- 
bytare, bvilka påtagligen voro lika erfame som ban sjdf 
uti detta slags äfventyr. Troligen var det en af dem, som 
efter vunnen seger var nog försigtig att lägga hällen till- 
baka öfver ingången till hålan. 

. I sin maktlösa harm och ur stånd att se eller ropfc- 
under hästtäcket, kände Istvan huru bofvarne lyfte honodi 
på Bogatirs rygg, h varefter en af dem klef bakom hoDOOi 
och sprängde bort med sitt byte med en snabbhet, som ma 
ej skulle förmodat i denna oländiga trakt. 

Efter en stund urskilde fångens vana öra på de jenh 
nare och mjukare hofslagen att man kom på en banad vSg; 
och ridten fortfor nu med ökad hastighet utan afbrott, son 
Istvan tyckte sig märka, inemot två timmar. Efterhanå 
förstod han, att Bogatirs krafter, ansträngda under mer Si 
tolf timmars oupphörliga mödor, voro nära att attömma^ 
och föreställningen att det ädla djuret, som var honom känn 
än en menniska, slutligen skulle störta för denna omemk- 
liga behandling, bedröfvade honom mycket mer, än han» 
egen förunderliga och obeqväma belägenhet. 

Emellertid saktades Bogatirs i böi*jan starka traf, ocb 
slutligen lät man honom stadna, vare sig att han ej h5ll 
längre ut, eller att fången och hans förare uppnått mM 
för sin bestämmelse. Istvan lyftes af hästen, bars in i ett 
rum och kastades handlöst på golfvet. I denna ställning 
förblef han liggande vidpass en timme, under fåfänga för- { 
sök att göra sig fri. Det enda han förmådde var att 15a- 
göra sig från täcket, och han märkte nu, att han befann 
sig i en badstuga, hvars enda dager kom från en glugg 
öfver lafven, tillräckligt stor att låta en katt passera, men 
alltför liten för att lemna hans axelbreda person den rin- 
gaste utsigt att undkomma genom flykten. 



IBTVANB IfYSNTTB. 199 

Det var likväl någontmg i detta fÖr resten vanliga mm, 
som tilldrog sig den fångnes synnerliga uppmärksamhet, och 
det var et4 i stename ofvanför den groft murade ugnen 
inhugget kors, troligen en qvarlefva af katolsk vidskepelse, 
för att förstärka badstugans hos alla finnar högt ansedda 
läkande kraft och bevara henne för alla onda trolldomars 
menliga inflytande. Istvan kunde icke vända sina ögon frän 
detta kors; det förekom honom, som hade han sett det fÖr 
längesedan och som hade han nägon gäng badat just pä 
denna samma lafve, röd och varm i imman frän ugnen, med 
en qvast af nyss utslaget björklöf uti sin hand och omgifven 
af män och qvinoor i samma belägenhet. 

Medan han sökte att reda dessa dunkla hågkomster, 
inkom samme man, som han hade att tacka fÖr denna ofri- 
villiga resa, löste hans band och räckte honom en måltid 
af bröd, ost och sur mjölk. Istvans första fråga var efter 
Bogatir, och han kände sig lätt till sinnes, när han erfor, 
att det trogna djuret befann sig, väl mycket trött, men för 
öfrigt godt vid en hafrekrubba i stallet. Hans nästa fråga 
var hvad man egentligen ville honom, och svaret blef helt 
kort, att han skulle hålla sin mun tillsvidare; man skulle 
väl få se hvad han var för en karl, när »grå jackan» kom hem. 

Istvan hade sina klippska Ögon på dörren, men innan 
planen hann utforas, hade hans vederdeloman lemnat bad- 
stugan och tillbommat utgången. Der återstod intet annat, 
än att hålla tillgodo den måltid, som kryddades af fasta, 
nattvak och mödor. När detta var gjordt, kröp Istvan på 
lafven, för att genom gluggen se åt huru denna trakt af 
verlden såg ut. 

Han såg framför sig en lång sträcka af bördiga åker- 
fält, gröna af rågbrodd och genomflutna af en bred elf. 
Vid stranden af denna elf var en by, som han tyckte sig 
känna igen, och tätt invid badstugan var en brunn, der 
han någon gång varit med om att hinka upp vatten åt 
hästarna. Nära denna brunn stod en gammal, krokig tall, 
hvars nedersta tjocka och raggiga grenar bildade likasom 
en inbjudande sittplats, och denna alldeles icke ovanliga syn 
uppfylde Istvan med forunderliga känslor. Hans bruna, 
styfva och väderbitna drag förvredos efterhand till ett grin, 
hälften skratt, hälften gråt, och huv han såg och åter såg 
ut, och hur han torkade sina ögon, som skymdes af ovana 
tårar, blef detta intryck så starkt, att han slutligen kastade 



sno 



BOBOABXKUiraEir. 



sig ned p6 halmen och — icke gret, det vore för litet »gdt, 
men tjöt som en gammal bjijm, hvilken råkat i ftllan oct 
fSrgitfves f^lktar att komma at derifrån. , 

Arma Istvan, han förstod nu tydligt, att han en gäiijr , 
måste bafva EUttit i denna samma krokiga tall och kasfit i 
tallkottar p& dessa samma pojkar, som nn konimo ridudt j 
barbacka till brunnen; men huru och när, det var bon» I 
omujligt att begi-ipa; han vinste blott, att det måste ba Tsiit I 
fijr mycket längesedan. i 

Hans herre, som nägra timmar derefler ankom till stAllet, ~ 
åtföljd af den besynneilige man, som kallades gr^jaeku, 
fann If^tvan fgrsiinkt i en n& djnp sömn, att det beb&fda 
armkraft (ur att återkalla honom till medvetande. — Kom, 
sade den förbiyllade tjenaien stirrande framför sig och blan- 
dande gamla minnen med nya, — kom, låt oss rida till 
brunnen och vattna hiistama: Far har sagt jag fSr inltt 
rida vallacken, sad' far, ty han slår bakot, men Mnsti yPV 
jag rida och taga min lilla syster Maja i fiimn — och fi 
slåss vi med pojkarne der vid fallen — och alla sju bröderna 
skola få se huru stark jag Hr ■ — och der kommer far ftin j 
åkern och kiir dem alla till lian, och — npp karoratarl 
Sankt Istvan! Sankt Istvan! de otrogne aro fjfver ossi 

— Uslingar! — ropade Be]'tel8köld högeligen nppbrafti 
■ — hvad hafven I gjort min trogne Istvan? Den slackän 
karlen bar mistat ftrståndet! 

Men Istvan hade under liden hnnnit moma sig lA 
sprang upp från lafven. — Hvar !lr jag? — frågade to» 
med ofiirstitld förvåning. 

— PÄ Iteitila gärd i Slorkyro, — svarade mannoi. 
Kom kallades gråjackan. 




pI bbbtila. qIbd. 




bitndclj-e den gunsti^ läsaren 
skulle finna denna berilttelse 
iiJVt^Atjrlig ocli osannolik, kan 
lei ej skada att lyasna pä följande samtal mellan den unge 
;ref?e BertelskGld och den person, som af nägra kallades 
irijacban, af andra Lauri eller Lanrikainon, och bvilken nu 
nfdrde sin följeslagare i ett litet torp ej långt från den 
ladstuga, der Istvan helt nyss blifvit anfäktad af så förun- 
lerliga inbillningar. Det bör miirkas, att den unge Udlin- 
[eos Sppenhjertigs och hurtiga vilsende nnder de tvä mil de 
'pi filrdats tillsammans fur att uppsijka Istvan, hade betyd- 
igt minskat afständet mellan honom och Grå jack an, på 
amma gång som >starka majorens* namn och hågkomster, 
fSrening med väntjensten i, grottan, knutit ett band af 
Mroende mellan den gamle fribytaren och sonen till dennes 
orne älskade chef. 

— Är detta Bei-tila gärd? — frågade den unge gref- 
'cn, i det han kastade en nyfiken blick kring den tarfliga 
orpstugan, hvars märkvärdigaste prydnad var ett kluddigt 
nrträtt af Carl XII i hemgjord trtlram, medan ett par tunga 
ädbSssor, en läng huggvärja och en gammal fiiltflaska bvo- 
erligt forliktes på den nedrökta väggen med en yxa, en säg, 
n borr och andi-a redskap af en fredligare besUSmmelse. 

Gräjaekan drog sin skäggiga nlibb till ett slags löje. 
- Huj haj, ers näd! — sade han. — Detta rofskalet, som 
ärsJir Tiir en gammal kivekäs och som alltid är en smula 
'wtnare än björnmossan i skogen, är kanske det minsta 
o<pet på Bertilas mark. Nådig junkem kan se ut genom 



202 BOBaABBKUNGBN. 

fönstret vesterut: det är ett nätt stycke jord, fyra mantal 
efter gamla jordaboken, och maken till jord fÖr fallvigtig 
råg skall ers nåd få söka i hela Finland. Detta allt bör 
under Bertila gård, det har samlats dit, hemman efter hem- 
man, under Larssönernes tid, och fastän egoma ännu icke 
repat sig efter stora ofredstiden, kan allt vara värdt sina 
sextio eller sjuttiotusen daler bröder emellan. Jo men. ers 
nåd kan titta på jordlappen, efter det är härifrån, som hans 
förfader härstamma och hafva sitt namn, och folket säger, 
att ers nåds, — låt mig se, — jo, farfars fars morfar, så 
var det, blef arg i tiden på ers nåds farfars fars mor och 
testamenterade hela torfvan till Larssöneme; det vet hvar 
gammal käring i byn; men huru det gick till efter svensk 
lag, det angår mig intet. Folket säger, att sedan den tiden 
ha grefvarne Bertelsköld, far efter son, varit en gång Mr, 
att se om det som bordt vara deras, men bara den enda 
gången i deras lif, och det har alltid bebådat någon stor 
ofärd för landet. Sist var starka majoren här och värfvade 
med sig de sex Larssönerne, som alla stupade i ett nappa- 
tag, och några dagar derefter skedde Storkyro slag ... Men 
hvad är det värdt att tala om fjolgammal snö? 

— På en så stor egendom borde finnas ett större bonings- 
hus, och jag ser endast små kojor, — genmälde Bertelsköld. 

— Stor egendom? — upprepade friby tåren vresigt, med 
österbottningens vanliga motvilja for godsherrar på landet. 
— Här finnas inga sådana egendomar; här finnas bönder, 
som sjelfva ega sin jord, och Larssöneime äro för kloke att 
plöja sin åker i sammetsjacka. . En bra gård fanns här före 
kriget, men den rök af, och mycket annat med den, och 
Mathias Larsson, borgarekungens son, bebor den lilla röda 
stugan, som ers nåd kau se några böss-skott härifi'ån vid 
elfven. En bondes pels kan rymmas i den döiTen också. 

— Hur har borgarekungen kommit sig till ett så stort 
jordbruk ? 

— Det må ers nåd fråga hans syskonebam, gamla 
Thomas Larsson, som ligger i grafven. Småvettig var gub- 
ben på sistone efter vandringen till Ryssland fÖr att söka 
pojkbytingen, som kosackerne togo i luggen en vacker dag 
och som sedan aldrig vidare hördes af. Lars Larsson i Wasa 
begrep, att hilr var en affär att göra, och hvarför skulle ej 
en k om jude föra ut spän mål från egen ria såväl som från 
andras? Det är ju att ladda med eget krut. Nu hade 



PÅ BBBTILA qIxD. 203 

Fhomas Larsson tre döttrar i lifvet och alla pojkarae borta; 
två flickor voro gifta i Sverige och färdiga att kyssa borgare- 
kungen på skinnhandsken för de 8,000 daler, som föUo pä 
deras lott för Bei-tila. Yngsta dottern Maria är gift med 
Lofvings guldgosse, Elias Pehrson i Mansala, och för en sådan 
abborre brakades andra krokar. Elias fick, utom pengarna, 
en liten snällseglande skoneil, just enkom så hvass i stäfven, 
som det behöfs för att segla på mindre än en vecka till 
Danzig, och det för Larssons räkning ; fördöme mig den karlen 
gör något för intet. När detta var väl bestäldt, flyttade 
Mathias hit och begynte uppgräfta alla igengrqdda tegar, 
tills han åter fick hundra tunnor utsäde af de tvåhundra, 
som såddes här förr. Hvad mig angår, fick jag torpet till 
dodedag för en liten strunttjenst, som jag gjorde gubben i 
ofredstiden, men det hör inte hit. 

— Hör, Lauri, det står icke rätt till med dina kam- 
rater, karlarne der i stenkumlet. 

— Hå, hvad skulle det vara? Pojkar, som stulo rofvor 
den tiden vi knackade kosacker. Men arten sitter i dem, 
och med någonting skall man lefva. 

— Alla de der stöpslefvarna och pressarna och annat 
mer der nere i deras kryphål, — medgif, karl, att det är 
ett handtverk, som möjligen kunde angå länsman. 

— Nå, hvarför, pik i mitt hjerta, lät ers nåd de slyng- 
larne vara i den tron att de hade landsfiskalen framför sig? 
Hyktet har långa ben, och innan gunstig junkern var utan- 
för gårdens grind, hade bud redan gått till pojkarne i skogen 
ätt hålla god utkik, ehuru hin håle fogade att de läto narra 
sig af fiskal Spolin. 

— Hvad kunde fiskalen hafva för gemenskap med dessa 
laglöse fribytare? 

Gråjackan blinkade. — Jag skall säga ers nåd en sak, 
^ svarade han. — När kungen är utan pengar, gör han 
pengar af silfver, och det har han råd till. När Görtzen 
var utan pengar, gjorde han silfverdalrar af koppar; det 
kade han råd till. När i-aska pojkar i skogen bli utan 
pengar, mynta de silfverdalrar af tenn, och det ha de råd 
till. Men när fiskal Spolin blir utan pengar, myntar han 
^t sin gemena själ, som icke är värd ett stycke tenn, och 
det har han råd till. Han inbillade pojkame, att han ville 
hjelpa dem smugla dems hemgjorda dalrar öfver till Sverige 
Och dela vinsten, förstås, och efter det icke var första gången. 



204 BOBOABEKUNOEN. 

läto de nöten lura sig af den illmariga besten. Falsk ladd- 
ning, ers nåd! Först hade Spolin bevis på dem, och sedan 
fick han ett ypperligt tillfälle att trakassera med Larsson. 
Men han blef mäkta lång i synen, när Ester fick bngt på 
honom, ty fiickbytingen hade råkat se honom på morgon- 
qvisten i skogen. 

— Det var således Ester Larsson, som sprang förbi 
mig. i dimman och hjelpte dig stjäla mina hästar? 

— Stjäla? Jag får be ers nåd tala med mera respekt 
om min guddotter. Sanningen att säga, hade hon på qvällen 
rest ut i fadrens ärender, efter ingen annan pålitlig pemn 
fanns att skicka i brådskan, och det var ej foi*sta gången; 
hon har fadrens kurage och förstånd som Sn hexunge. Men 
pojkame i skogen hittade på det orådet att snappa hoxi 
hennes häst och dräng, precis som de sedan gjorde med er 
Istfan, eller hvad han må heta, och det var lofligt krigs- 
knep, ers nåd, efter de hvar stund väntade lands^skalen. 
Fiickbytingen hade ej lust att mista sin häst for godt köp 
och uppsökte gudfar. Jag åtog mig då att lotsa henne till 
staden igen, hvartill hästarne kommo väl till pass. Men 
hon är ett söndagsbarn, hon ser mer än andra, och hade 
respekt for gråskymmeln: det var fin näsa, ers nåd, ty bäst 
vi redo, begynte det f(5rdömda kreaturet spetsa öronen, 
kastade tvärt om och rök af som en raket med pojksnyflfeln 
på ryggen. Nå godt, folk har sin sed, och kräk ha sin; 
men vi redo till staden och koramo tids nog för att bjelpa 
Spolin med silfverkaggen. Hugg mig i stycken, om jag 
gjort mig omaket att åter begifva mig ut och hjelpa ers 
nåd ur klämman, derest icke flickungen bedt mig så envist 
derom. Men hon skall nu en gång ha sin vilja fram, om 
än hela Wasa och hennes far på köpet satte sig tvärt der- 
emot. 

Bertelsköld stod en stund tyst vid spiseln. Hans tankai* 
voro annorstädes, uti förgångna tider. Han bad Gråjackat^ 
följa sig till hans stammoders graf på Storkyro kyrkogård- 

— Det går för sig, — svarade fribytaren. — Men p^ 
vidt jag vet, är det icke mycket att se, ty allt förnämt foll^ 
är begrafvet under kyrkans golf, och klockaren vet knappa^^ 
mer hvar ers nåds förfäder ligga. 

— Min farfars farmor och hennes far äro begrafna "" 
nordvestra hörnet af kyrkogården, — återtog Bertelsköld 
— Se här, jag ville icke resa till Finland utan denna tecl^ 



p1 bsbtila gård. 205 

niDgy som förvaras i vår familj och som gjordes af min 
fiir&r, när han besökte Storkyro för att köpa spanmål under 
1697 års hungersnöd*). 

— Får gå, så resa vi efter karta, — genmälde Lauri. 
— Men det är nu fyrtioett år sedan dess, och menniskans 
minne på jorden är som en utskjuten patron: han ryker en 
liten stund, och så slocknar han i morgondaggen och tram- 
pas och glöms. 

Gråjackan hade rätt. När de kommo till kyrkogården, 
sökte de förgäfves de tre grafstenama, dem Bernhard Bertel- 
sköld en gång i tiden antecknat till efterkommandes håg- 
komst. De hade troligen sjunkit i jorden eller &llit omkull 
och blifvit af likgiltiga händer undanskaffiide. Borta var 
bondekonungens, borta hans gamle vapenbroder Larssons 
minnesvård. Endast en af grafstename låg ännu qvar, så 
öfverhöljd af mossa och grus, att blott ett hörn stod fram 
öfver jordytan. Ättlingen i femte led uppreste denna för- 
gätna sten, och sedan han bortskrapat mossan, läste han på 
dess framsida bokstafven E. Det var hans stammoder Eme- 
rentias graf. Borta var allt minne af rikedomar, vapen- 
bragder och verldsligt anseende: endast kärleken, endast 
hjertats godhet hade besegrat förgängelsen. Den renaste 
och ädlaste af de tre hade lefvat längst uti minnet; hennes 
oskuldsfulla själ hade, ännu hundrade år efter döden, be- 
varat sjelfva den hårda stenen från glömskan och under- 
gången! 



*) F&ltskånis Berättelser, andra cykeln, sid. 336. 



BOItQAttKKUMUKN. 



16. StatsmaimeDs kabinett 




Lrän Österbottens skogar förflytta 
:)sa nu några iDäoader fraJntt 
till SveHges bufTUdstad. Det 
&f ))å senhösten år 1738. En 
kall nordost drifver skurar iS 
snöälosk öfver Stockbolms gator 
ocb jnstilninier |iå ett passande 
sätt meä tidens oio. Det otåliga, vanketmodiga aven^ 
vikingalynnet badö nu hvilat i sjutton &r och tyckte sig 
hafva Bofvit nog, tyckte sig hafva heiutat nya krafter efter 
den starka förblödningen under toll'te Carl. Btt nytt s1ägi« 
både vuxit upp under freden, ett slägte, som mindes segramei 
men glömde bvad de kostat, ocb detta slägte var redo ittl 
äter göra buller i verlden. Det unga Sverige rufvade p* 
framtidstankar. Det tåg så oändligen mycket förändradt 
sedan dessa sjutton är, sedan nordens tyngdpunkt blifvil 
kastad från Målarn till Nevan ocb sedan jätten i öster vaktial 
till lif och fatt .smak på saltvatten i tvenne baf. Det kände 
icke lida alt se sig förvandladt frän en magnat till en tor- 
pare; bjeltedröm marna begynte ånyo spöka uti dess hufvad, 
och det svor att kasta den nya oivlningen öfveiiinda. 

Men dei'till beböfdes först att komma till husbonde- 
viildet i sitt eget hus. Detta vlilde hade alltsedan regements- 
förändringen och Nystadska freden legat i Horns och hans 
vänners försigtiga händer. De skulle nu bort, och derpå 
arbetades ifrigt alltsedan 1731. Men det hade sig icke ^ 
littt. De styrande hade pä sin sida tvä, som ännu af gam- 
mal vana tyngde i vågskälen, nemjigen konungen och drotl' 
ningen, hvilka icke älskade dem, Ivärtom hade kallat dem 
»nattmössor», men hvilka dock hade sina skJll att ännu 
mindre lita på det uppsträfvande partiet. Ocb i folkets ögon 



BTATBKANNEKB KABTKBTT. 207 

kunde Horn med iHttmUtig stolthet visa tillbaka pä dessa 
sjatton fredliga år, onder hvilka riket med oväntad hastighet 
återvunnit en del af sin inre välmakt, — denna lyckliga 
period, som ännu länge under adertonde seklets stormar och 
tvedrägt prisades af de gamla såsom goda, gyllene tider, då 
fred, frihet, endrägt och gudsfruktan herskade öfver land 
och rike. 

Trådarna af den tidens politiska härfva löpte ut öfver 
allt Svea land och hade blifvit tvinnade redan vid riksdags- 
valen; de hade småningom blifvit bundna till en stor not, 
i h vilken man på en gång ville fånga konung, råd och 
ständer. Fiskarna voro omringade, kilen knuten, varpet 
förestod. De som drogo på tågen syntes icke; man såg blott 
allahanda svall i tidsvågorna och den stora notens målade 
flarn, som prunkade med det granna namnet patriotism. 

En morgon satt presidenten grefye Torsten Bertelsköld, 
familjens hufvudman, i sitt kabinett vid Drottninggatan, 
öfverhopad, som vanligt, af arbete och uppvaktningar. Denne 
man hade en sällsynt förmåga att hinna med allt och alla. 
Han hade ständigt några minuter lediga för hvarje besö- 
kande, höga och låga ; hvar och en tyckte sig disponera hans 
tid ; man såg honom knappt arbeta, och likväl blef han färdig 
med allt och hade ännu tid öfrig för aftoncirklarna på hofvet 
och de qvicka franska lustspelen bos grefve Tessin. Hemlig- 
heten af hans verksamhet bestod deri, att han sof endast 
tre timmar på dygnet, var ytterst måttlig i alla sina lefnads- 
vanor och förstod att ena minuten ögonblickligen återvinna 
hvad han på den andra förlorat. Drottningen hatade honom, 
konungen gäckade honoro, Horn misstrodde honom ; han hade 
fiender bland alla partier, emedan han svikit dem alla, men 
alla fruktade honom, uch alla beböfde honom. Kall och 
sjelfvisk satt han der med det högdragna satiriska löjet på 
läpparna, som en spindel i medelpunkten af sitt nät. Hans 
alltid spetsiga dmg hade blifvit än hårdare, än hvassare 
under dessa sexton eller sjutton år, sedan vi sist sågo honom 
konspirera; men den ytterst vårdade peruken dolde för alla 
andra än kammartjenaren, att hans hår blifvit snöbvitt, 
ehuru han icke var mer än femtiosex år gammal; den svarta 
sammetsrocken, med dess guldbroderier och oformligt vida 
uppslag efter tidens mode, röjde aldrig minsta dammkorn af 
protokollema, och de svarta silkesstrumporna, som gingo till 
knäet under de gula, åtsittande pantalongerna, visade ett 



208 BOBOABBKUKOEV. 

par sä oiadeliga vådor, att man nästan kunde missilUika 
nnder dem en god portion vadd. Ja, om man rätt nära 
gaf akt på hans ännu ungdomliga hy och pä. den afmätta 
rundningen af hans grå ögonbryn, var man frestad att tro 
pä ett mycket skickligt anbragt smink; men fä voro de, 
som kommo honom sä nära. För resten var denna konst- 
gjorda ungdom numera icke ovanlig ens vid Carl XII:s efter- 
trädares hof, ty Fredrik I var sjelf en utsökt kavaljer, och 
de franska sederna strömmade in med verldens luft genom 
de öppna fonstema i Stockholms nya kungliga slott. 

Framfor denne fbiiiäme herre, som satt i en enkel, men 
elegant skrifstol af mahogny, inlagd med perlemor, stod en 
lång, styf och rak gubbe i rock af blått kläde utan allt 
prydnader. Hans hållning hade ingenting af en bönfallande 
supplikants, snarare af en man som fordrar en naturlig rät- 
tighet, men grefvens svar utvisade, att denne tog saken nr 
andra synpunkter. 

— Gif er tillfreds, min kära Larsson, — sade grefven 
till honom. — Jag bar haft nåden framlägga er underdåniga 
supplik om stapelfrihet fÖr Wasa stad, och hans majestät 
har behagat taga den uti gunstig consideration. Men, 60ffl 
ni vet, dependerar saken af ständemas consentement, ocb 
nu beror det, min kära vän, på de meriter ni der har att 
åberopa. Jag skall uppriktigt säga er, att borgareståndets 
conduit och tendenser äro suspecta.; det sägs, att man sätt«r 
sina egna intressen framför rikets ära och välfärd. Borgare- 
ståndet går ända derhän, att gilla traktaten med Ryssland. 

— Borgareståndet önskar fred och anser denna bäst 
öfverensstämma med rikets sanskyldiga bästa, — infÖU utan 
tvekan den styfve riksdagsmannen från Wasa. 

— Godt, min vän, godt, jag delar fullkomligt er mening, 
men låt oss förstå hvarandra. Ni vet, att rådet, när det 
förnyade denna traktat, har öfverskridit sin fullmakt. Lag 
och rätt, min kära Larsson, gå framför allt. Ni har stort 
inflytande, ni har i ert stånd en préponderance, som ni måste 
begagna till rikets bästa. Jag är säker derpå, att ni ej 
godkänner rådets förfarande; ni skall förmå edra medbröder 
att votera såsom de böra. 

— Ja, ers excellens. Såsom de böra. 

— Och då, min vän, när ni voterat för den goda saken 
mot rådets egenmäktighet, är det naturligt, att man fäster 
ett förtjent afseende vid edra propositioner, bland annat vid 



RTATSMANNfiKS KARtNBTt. 209 

LpelrHtten. Nästa sommar, jag är viss derpå, skola edra 
epp segla direkte på Medelbafvet. 

— Men om jag anser rådet hafva handlat såsom det 
)rdt och voterar derefter? — genmälde riksdagsmannen kallt. 

— Ja, hvad vill ni jag skall göra? Då har ni förspillt 
' stads fortune, och edra skepp segla på Stockholm, liksom 
»rut. 

— Farväl då, ers excellens! Jag vet nu hvad Wa&a 
?er att hoppas i denna rättmätiga sak. 

— Allt, min vän, allt; er sak går förträffligt. 

— Jag tror också det. När man handlar efter sin pligt 
ch sin öfvertygelse, ändas dock allt på sistone väl. Tillåt 
lig endast säga herr grefven, att vi köpmän i Norrbotten 
tskeppa spanmål och tjära, men vi utskeppa icke våra sam- 
eten, om det också vore till Medelbafvet. 

Vid dessa ord aflägsnade sig borgaren med en stel bug- 
ing, som knappt skulle ha ansetts tillräckligt djup inför 
3 småstads- borgmästare. Grefven rynkade pannan, — 
lltid oböjlig ! — mumlade han. — Prölich har rätt ; dessa 
rämarefurstar börja att växa oss öfver hufvudet. Det är 
)g tid, att vi stäcka deras öfvermod. Karlen måste bli vår; 
in disponerar två tredjedelar af ståndet. 

Han fattade, ringklockan. — Kalla in Plomgren! — 
de han till kammartjenaren. 

Plomgren inträdde. Han var en af Stockholms mest 
(tydande köpmän, rik, förslagen och föga samvetsgrann, 
an och hans medbroder Kjerrman, båda riksdagsmän, voro 
! som flitigast bearbetade borgareståndet i hattpartiets 
tresse. 

— Nå, min kära Plomgren, — frågade grefven likgil- 
Ejt, — hur gå affärerna? Jag hoppas er hustru och edra 
iJBFesäckar befinna sig väl? Man börjar dricka mycket kaffe 
Stockholm. Jag förmodar, att ni fått leveransen för hofvet? 

— Ers excellens har varit så gunstig och inlagt sin 
Idiga protektion, — svarade denne representant af sitt 
Ånd med en bugning, som borde ha funnit sjelfva maje- 
iätets bifall. — Det är en obetydlig affär, trettiofyra säckar, 
len Died sparsamhet slår man sig ut, ers nåd, ifall icke 
Oerrman nästa år får klädesleveransen for armén. 

— Man skall lefva och låta lefva, min kära Plomgren. 
kjerrman är, liksom ni, en man som är mån om rikets 
•ÄBta; likväl inser jag icke hvarför just han skulle få klädena 

FåUskåms beråiielter. IV. H 



■i 



310 BOBaARBKUSaKN. 

framför er. Ä|jrop08, bar g&r det i borgareståndet na dr 
tiden? Jag bar ej på lilnge haft tid att tlinka derpi, 

— Det g&r illa, fSrdiimdt illa, ers excellens, ursäkt» 
min dristighet. Det är en karl isynnerhet, som blandw 
bort korten, och det Hr Larsson från Österbotten. Ers nid 
kUnner honom ; en hatsstatrig rojalist, en komjnde, soiu ir 
i ätänd att knäcka nacken på friheten, bara han llir iSl 
betaldt för sin utsädes råg. 




— Deri bar ni riitt. Han var n;s» bo3 mig, och kal 
ni gissa i bvilket itrende? Han begär stapeldltt för bUs 
de norra st!iderna. Hvad siiger inin goda Plomgren om det' 

Plomgi-en bleknadt. — Stapelriltt för de norra GtBdemst 
— uppi-epade han med oförstHld bHpnad. — Himmelen> 
Tiider! Stapelrlitt fSr de usla köpingarne! Finns det H 
ingen i^ttvisa mera pä jorden? Stapeliittt för Finlands 
sjöfart! Det vore ju Stockholms ruin! 

- — Otvifvelaktigt; afgjord ruin. Men. hvad viL ni jag 
skall gOra? Hans inajestiit siiges icke vara obenUgen att 
tanka på saken, oeh bvem vet hvad ständerna fil i sitt bot* 
Tud? Det ser klent ut med affirema, kära Plomgren, on 



SPiHobLM och 

lame börja fiära nt sin tjära och sina plankor sjelfva och 
iske pä köpet bSrja förse Stockholm med salt. 

— Det är omöjligt! — utbrast åen förfilrade k5praan- 
I. — Det vore den upp- och nedvHnda verlden! Det voi-e 
bi med friheten; det vore rikets säki'a undergänj;! 

— Så tänker ocksä jag, och eharu den saken icke angår 
g, vill jag se till hvad jag kan göra, om ni fortfar att 
ra nitisk och arbeta allt hvad ni kan för att tournera 
rgareståndet. Ni kan också skaffa mig någon person frän 
nland, någon som känner den der Larssons omständighelfir. 
it skulle kanske ej skada att kontrabalansera hans des- 
iner, eller hvad menar ni? 

— Den röfvaren! Den riksbedragaren! Ja — låt se, 
£ känner en karl, som kom för ett par veckor sedan från 
fasa, — en fiskal Spolin, 

— Godt. Skicka hit honom med det (orsta. Jag skall 
Inka pä edra kläden, min hederlige Plomgren. Helsa er 
n^ru och bed henne hålla till godo med den lilla essence- 
idan frän Paris ; det är af samma parfume, som diottningen 
elf begagnar. 



17. Spindeln ooh gräshoppan. 



den qvarts timme, som 
' förflöt sedan riksdagsmannen 
imgren lemnat presidenten 
■ grefve Bertelskölds kabinett, 
, hade denne hunnit expediera 
' fyra resolutioner, nemligen två 
fullmakter pä indi'ägliga pa- 
storater för riksdagsmän i pre- 
steståndet och två befordringar 
för oppositionsmän i borgare- 
. ståndet, af bvilka en blef ut- 
nämnd till koinraerseräd, en 
'^^ till borgmästare. Derefter ut- 

ökades privatsekreteraren Feldman med hemliga instiuk- 
ner till bondeståndets sekreterare Troilins. På majori- 




212 BOBaABEKUNQt:K. 

teten i riddarhuset kunde hans excellens förlita sig; men 
ännu återstod en icke alldeles obetjdande statsmakt att töar- 
nera för ändamålet, och denna makt var majestätet sjelf. 

Nu inträdde, alldeles som han varit kallad, konungem 
gunstling, då för tiden kammarherren och ledamoten i kom- , 
merskoUegium, sedermera presidenten Broman, eller >(fe 
Broman'», som denne fåfänge favorit icke underlät att skrifvs 
på sina rosenfärgade, af parfymer doftande franska visitkort. 
Sedan vi sist sågo f. d. kammartjenaren och skafiaren for 
Fredrik I:s privata nöjen, hade hans yttre menniska, på 
samma gång som hans värdighet, undergått en betydlig för- 
ändring. Han var nu ytterst fin och elegant, med en håll- 
ning, hvari parvenyn oupphörligt stack fram bakom hofman- 
nens lånta fjädrar och gaf honom ett slags komisk grandezza, 
som passade förträffligt till hans välmående och jovialiska 
figur i öfrigt. Broman, ehuru icke mera ung, var hvad 
man i våra dagar skulle kalla en toujours pojke; fyndig, 
godhjertad, slösaktig och ruinerad, men likväl aldrig rådlS» 
om mynt, emedan, säger om honom C. G. Tessin, »han 
kunde sälja en höna dyrare, än jag kunde sälja en spansk 
häst», och emedan han lånade upp penningar mot tolf pro- 
cent och, när så behöfdes, mot revers på dubbla beloppet, 
hvilket icke hindrade honom att låna ut dem åt sina vänner 
mot sex procent, med den framgång, att hans efterlemnade 
skulder sedan stego till inemot 400,000 rdr. Med ett orf, 
denne man »skulle endast behöft ega ett Peru för att var»; 
den solidaste, präktigaste och t jenst ak tigaste karl i verlden»» 
och alla dessa egenskaper gjorde honom till den ende gunst- 
ling, som lyckades på längden bibehålla sig i den vankel- 
modige konungens ynnest. 

Presidenten Bertelsköld mottog honom med denna för- 
troliga jeranlikhet, som så högt smickrar alla uppkomlingar. 
Denna gång var det icke »min kära Broman», utan »mini 
aimabla kammarherre», som obligerades att taga plats ochj 
spraka en stund — på fransyska naturligtvis, ehuru kam- 
marherren aldrig kommit långt i den vägen, — om senastlj 
balen på hofvet, om den nya franska dansösen, som vto-j 
tades hit, om rätla snitten på en maskradkostym eller omj 
den nyaste romanen af mademoiselle Scudery. Han bj 
så god tid, den artige grefven, han hade för tillfället »ingenr| 
ting som kunde uppväga nöjet att spraka en stund inei{ 
denne hofvets riddare sans peur», om icke just sans reprochetj 



H obIbboppak. 213 

och dessutom önskade faan begära goda rkå om den nya landau- 
\agneti, som presidenten Sranade reqvirefa nästa v^\■ från 
Paris. I detla afseende var Bertelsköld vUl underrättad. 
Kammarbeiren egde en vagn af just de egenskaper, gom 
grefven ijnskade sig; den hade kostat honom 600 riksdaler, 
och han sade sig nu med n6je afntä den, om han dermed 
kunde göia hans excellens den obetydligaste tjenst. Hans 
Bicellens ä sin sida rådfiågade en prisnola frän Paris och 
fann, att den vagn han ämnade beställa skulle komma att 
koBla minst 1000 riksdaler, hvarför han fann det vara en 
verhlig väntjenst, om kammarherren ville afstå sin vagn för 
iiinnia pris. Underhandlingen var icke läng, ty den togs 




(A bada sidor cavalierement. Köpet nfsliit^, och bada hade 
. *kHl att vara belfttna: den ena hade köpt ett nyttigt verk- 
j tyg; den andra hade fött penningar att betala sina hungriga 

lakejer. 

Liksom händelsevis, fi-ågade grelven derefter, avitnner 
;, emellan», om deras majestäters nuvarande tänhesKtt angående 

lidet. Kammarherren svarade lika förtroligt, att om mös- 
I Eoina icke voi'0 i särdeles gunst, s& voro hattarne det ännu 

mindre, och att deras majestäter icke ämnade blanda sig i 
I hela detta trassel om besittningen af en makt, som . . . 

— Som dei'as majestäter helst ville behålla för egen 

ilkoing, — infen grefven med en blinkning, som den ena 

4ip]oiD4t«n anser nog för att förstAs af den andra. 



214 BOBGABEKUNGEN. 

Men Broman fann sig generad och föll ur sin diploma- 
tiska rol. — Hin tage dem, som störa hans majestäts appetit 
med detta fördömda riksdagsgral ! — utbi'ast han och betrak- 
tade spännet på sin sko, der han med ena benet öfver det 
andra vräkte sig i samraetsfåtöljen, liksom hade han yarii 
en af sina egna lakejer. Han ansåg troligen sin värdighet 
fordra att icke inkommodera sig. 

— Och till denna fromma önskan svarar jag amen, — 
återtog Bertelsköld. — Men tillstå, monsieur de Broman, 
att rådet behandlat hans majestät legert, för att ej säga ; 
mesquint! Fyrahundratusen daler fÖr resan till Eassel; hvil- 'i 
ken löjlighet! Jag frågar: kan majestätet representeras med ^ 
sådana spottstyfrar? Kan en konung med sådana anslag 
värdigt belöna sina trognaste tjenare? Nej, monsieur; rib- 
styrelsen måste ställas på andra fötter, det inser ni, med er 

t alen t för finanserna, bättre än jag. Böi-a vi fÖrdi*aga judar 
i rådkammaren? Horn till exempel, som aldrig har pen- 
ningar för kronans värdighet, men alltid fullt uj^p, när han 
sjeU* vill lysa! Bjelke, som ej på fyra år gifvit en bal! 
Bonde, som vägrar invitera så distinguerade personer, som 
ni, till sina pedantiska aftoncirklar — ni, den agreablaste 
man vid hofvet och som har den lyckan att tillhöra hans 
majestäts intima umgänge! Jag vill ej tala om grefve Hård, 
monsieur, hvilken tillåtit sin son att göra det der epigram- 
met, ni vet, om edra galanta äfventyr! Ni finner, att en 
sådan styrelse icke längre kan existera. 

Kammarherren Broman var icke den som rodnade för 

« 

småsaker, men denna gång var det icke utan, att ju hans 
blomstrande kinder fingo en högre färg. — Bah, sade bai» 
med en nonchalance, som klädde honom förträffligt, — ers 
excellens behagar smickra mig. Det är alltid en ära f5r 
mig att anses värd ett pasquille; min nådige herre och 
konung hugnas alla dagar med sådana, öfverstelöjtnant 
Coyet\s till exempel; hvad säger ers excellens om det? 

— Coyet? — upprepade grefven, som nu kommit jasi 
till den punkt han ville; — hvad är det om Coyet? Har 
han haft för liten eller för mycken tur hos damerna? Det 
kommer ibland på ett ut. 

— Jag visste icke, att ers excellen3 var okunnig oa 
en libell, som snart är en visa på Stockholms gator, — 
genmälde gunstlingen förargad, «*- Den dygdi^e CJoyet upp- 



SPINDELN OCH GBÅSHOPPAN. 215 

äser sitt snillefoster för alla, som ha tålamod att höra derpå. 
Det säges vara ett memorial till ständerna ... 

— Ja, jag påminner mig nu, att jag hört något derom. 
Han yrkar, att tjenstepigan Hagar med dess söner må ut- 
drifvas ur Abrahams hus. Stackars Coyet, jag tror, par 
honneur, att han slagit sig på att bli qvick; dét måste ha 
kostat honom en oerhörd ansträngning. I sanning har han 
icke gjort hans majestät en stor ära med att jemföra honom 
med patriarken Abraham ; men jag lemnar derhän, om fröken 
Taube finner sig lika smickrad af denna jemförelse. 

— Att blanda sig i hans majestäts husliga angelägen- 
heter . . . hvad f-n angår allt detta Coyet? 

— Det kommer an på. Vär dygd, monsieur de Bro- 
man, kan känna sig fullkomligt satisfierad af att hans maje- 
siÄt låtit viga sig på sidan med fröken Taube; h varför icke? 
Jag känner suveräner, som icke besvära sig med så många 
formaliteter. Men tillåt mig fästa er uppmärksamhet på 
att Carl XII var ungkarl, och sedan hans tid finns här i 
Sverige en hop personer, som anse en fru för mycket och 
två för en lyx. Hennes majestät är utan tvifvel ett så för- 
ståndigt fruntimmer, som man kan begära af hennes år, 
men det gifs likväl saker, som till och med en drottning 
icke gerna förlåter sin man, isynnerhet om de få en viss 
^lat. Och sedan Coyet fått det olyckliga infallet att för- 
likna hennes majestät vid Sara, som icke mer var en skön- 
iet, fruktar jag vår nådiga drottning ... ni vet, att hon 
äUises ega ett slägttycke med sin salig herr bror. 

— Det kan jag intyga, som varit hotad med mer än 
en sottise af hofdanaernas tassel. Parbleu, jag gör ingen 
hemlighet deraf, och dessutom har det stadnat vid blotta 
hotelser. 

— Ni har rätt, hvad lider man ej för sin konung? 
Emellertid är det ni, monsieur de Broman, som kommer att 
blifva det första offret, 

— Jag? Det är omöjligt. Jag är så oskyldig som en 
mumie i hela denna inclination. 

— Hvem skulle ett enda ögonblick tvifla derpå? Och 
likväl — kommer ni ihåg fabeln om lejonen, som tvistade 
och åter försonades? Det är ni, min älskvärde och dygdige 
lEammarherre, som blir det pris, med hvilket v^r nådige 
tonong skall återköpa sin husfred, 



S16 



lABBKDNOEK. 



Gunstlingen rodnade icke mer; han bleknade. - 

excellens toi-de hn rätt, — sade han. — Befall öfvei 

— NävRl, — fortfor Uertelsköld, i det han äterto 
ton af öfverlägs enhet, blandad ined förakt, hvilken ha 
slutet af delta samtal knappt gjorde sig mödan att 
— jag vill sauveiu er dyrbara existens St födemesL 
Ni gilr genast till konungen. Ni liemttar honom, - 
som af er sjelf, förstår ni, -~ att Coyefs raemoria 
allas mun och att det ofelbai-t skall inlemnaa till stfin 
och åsladkomma ofantlig skandal, oberaknadt det, att ki 
gen måste skicka fnikea Taube ur landet, derest icke 
majestät ger sitt obetingade coneentement och samtycl 
raesurerna emot rädet. Åt drottningen Bäger ni hv 
behagar. Är jag förstådd? 

— Ja, ers excellens, — svarade den förödmjukade ^ 
lingen med en mycket djupare bugning Un förr. 

— Farväl, monsieur de Broman! Ni kan vid ti 
skicka mig er vagn. 



/-^c^^^-- J 




IS. Ett möte pä skridskor. 



^f^idi tiden för denna beriittelse vai" den foma »Walln 
^'^ eller »Waldemars-ön», bvilken sedan blifvit så 
berömd under namn af Stockholms Djurgård, ännu till 
delen en jagtraark, upptagen af bergshitllar, sampigt 




/^■''Y \ 



Ett mOte pi skridekor. 



ETT MÖTB PÄ SKKIDSKOB. 219 

länder och vackra, men vilda löfskogar, der de för konun- 
gens och hofvets kulor bestämda högdjuren betade så tem- 
ligen ostörde af hufvudstadens närhet. Redan Carl X Gustaf 
hade år 1658 gifvit befallning om öns förvandlande till en 
»lustgård», och fransmannen De la Vallée hade ej långt 
derefter uppgjort en af Hedvig Eleonom godkänd ritning 
efter Versailles mönster, med »fontainer, advenuer och par- 
quer» m. fl. tillbehör. Men den sol, som skulle komma 
Djurgården att grönska, hade ej ännu gått upp. Arbetena 
vid Biskopsudden stadnade af; långt bakom de grå molnen 
i fjerran slumiude ännu Gustaf lll:s tidsålder; ingen Blå port, 
intet Rosendal bjöd gomen eller ögat sina kommande, behag, 
och de materiela bestyren i Horns och Fredrik I:s tidehvarf 
sysslade utan medtäflare på strändeiiia af denna framtidens ö. 

Amiralitetet hade, efter flottans förflyttande till Carls- 
krona, låtit utarrendera sina förra besittningar i dessa nejder. 
Grosshandlaren Lodsach hade då pä sydvestra udden af ön 
anlagt skeppsvarf efter de bästa utländska mönster, och 
dessa varf voro just vid den tid, som nu är i fråga, ett 
föremål för hela Stockholms beundran och nyfikenhet. Det 
var derför icke ovanligt, och det ansågs som ett passande 
ynnestbevis, att hans majestät sjelf och en del af hofvet 
någon gång hedrade varfvets nyttiga industri med ett nådigt 
besök. 

En natt i slutet af November 1738 hade en skarp frost, 
— förebud till den kommande, ovanligt stränga vintern, — 
isbelagt både Saltsjön och Mälaren invid Stockholm, med 
undantag af strömfåran närmast slussaine. Derpå följde en 
lugn, solklar dag med fortfarande frost och utan snö; ett 
tillfälle, som man ej ville lemna obegagnadt, för att med en 
nordisk vintertafla roa franske ambassadören grefve St. Severin 
d'Arragon, hvilken på allt sätt kurtiserades efter den nyss 
med Frankrike afslutade s. k. defensiva alliansen, som in- 
bragte åt Sverige årligen 300,000 mark hamburger banko 
i subsidier för det krig man redan på långt håll hade i 
perspektiv. 

Hans majestät och hofvet, jemte ambassadörerne, åkte 
derför. på förmiddagen ut i vagnar till Djurgården; men 
drottningen, uppretad och nedslagen af Coyets memorial om 
medtäflaiinnan fröken Taube och all den skandal som deraf 
kunde befaras, förklarade sig opasslig och stadnade på sina 
rum. Programmet för dagen lydde; a) promenad kring 



220 BORGARBKUNOEN. 

Djurgården i vagn; b) besök på varfvet; c) skridskoåkning 
på saltsjön; d) jagt på Djurgården; e) dinér på varfvet kl. 1; 
f) återfärd till .staden kl. 5; g) bal på hofvet kl. 7; h) sou- 
pér kl. 11. 

Allt gick fortrUffligt. Promenaden var herrlig, utbig- 
terna med litet rimfrost i träden förtjusande, varfvet befanns 
intressant, jagten kostade fyra eller fem hjortar lifvet »för 
ädla sår», och dinérn befanns arrangerad med all den gastro- 
nomiska talent, som kung Fredrik så väl förstod att värdera. 
Det var andra tider nu, än 1725, när den ärlige gamle hof- 
marskalken Diiben vågade traktera sin konung med karo- 
linska tidens husmans kost och så mycket väsen uppstod öfver 
gammal konfekt och »odrickliga» viner. Kung Fredrik både 
alltsedan gifvit de strängaste instruktioner om sin vinkällare, 
och ingen rhengrefve kunde på sitt bord framsätta en ädlare 
vara än han. För resten saknades visst icke heller annan 
lyx uti detta styfkjortlarnas gamla goda tidehvarf. Huru 
litet Sverige behöfde vänta på sin Gustaf III för att få del 
af utländsk grannlåt, bevisas redan af grefve Tessins klagan, 
att han sett prestfruar sjåpa på gatorna med långa siden- 
släp (ä la robe trainante) och assessorer åka i präktiga eki- 
pager med två galonerade lakejer bakpå vagnen. 

Efter dinérn följde skridskolöpningen. Isen var spegel- 
blank och tillräckligt säker, endast man icke begaf sig ut 
mot strömdraget, och för att trygga mot all fara, åtföljdes 
sällskapet af hofvets lakejer, som sköto framför sig långa 
och lätta slädar. Hofvets kavaljerer visade efter bästa för- 
måga sin skicklighet, och för dem bland damerna, som vågade 
sig på det hala, funnos små, med sammet beklädda stolar 
på medar, bakom hvilka ständigt fanns en artig riddare, 
beredd att skjuta den unga sköna fram och under den snabba 
färden h viska de behagligaste artigheter i hennes lilla röda 
och frusna öra. 

Bland dessa kavaljerer befann sig löjtnanten grefve Carl 
Victor Bertelsköld, som på hösten återkommit från sin resa 
till Finland. Hans da me var en ung gref vinna de Lynar, 
fransyska och anför vandt till grefve d'Arragon. Detta söderns 
lifliga barn var utom sig af förtjusning öfver den lätthet, 
den snabbhet och det behag, hvarmed hon så, fÖr första 
gången i sitt lif, ilade fram öfver den glatta isbanan. Hon 
klappade i sina små händer på en gång af nöje och köld; 
bon yiUe beständigt längre, än längre ut på det blanki^ fHltet, 



KTT MÖTE PA SKRIDSKOR. 221 

och historien förmäler icke, att hennes riddaro gjorde någon 
invändning deremot. Troligen hade den hemlighetsfulla kon- 
versationen vid det rödfrusna öi-at för båda ett intresse, som 
kom dem att glömma huru långt de svärmade ut på isfHltet, 
och det var likväl så långt, att de redan hade närmare till 
Danvikens midt emot liggande strand, än till Djurgårds- 
varfvet, från hvilket de utgått. 

Här höll likväl den unge grefven stilla och föreslog att 
man skulle vända om, ty han erinrade sig, att strömmen 
från Mälarsidan gick närmare södra stranden. Men fröken 
de Lynar satte sig deremot. — Se bara, — utropade hon, — 
der vid motsatta stranden åker ett fruntimmer på skridskor! 
Det vore for mig ett stort nöje att göra hennes^ bekantskap 
och stjäla hennes konst. Se blott med hvilken skicklighet 
hon toumerar i cirkel kring den gamla mabonne, som står 
der så häpen och knappt förmår hålla sig på fötterna! 

Från hopen af åskådare, som på den motsatta stranden 
betraktade hofvets förlustelser, hade verkligen en ung flicka 
i åtsittapde kapott af tryckt svart flanell, — ett tyg, som 
då utgjorde ett af svenska industrins första lärospån, — 
hegifvit sig ut med skridskor på isen och visade der i de 
vackraste cirklar en ovanlig skicklighet, som tillvann henne 
åskådames sympatier ej mindre än den franska frökens 
beundran och afund. I handen höll hon en jemskodd balanser- 
stång, troligen af försigtighet, i händelse isen vore för svag, 
men detta lätta redskap blef snarare en anledning till koket- 
teri. Än höll hon stången framför sig såsom ett spjut, än 
svängde hon den öfver hufvudet, än stötte hon den i isen 
och sköt sig fram dermed liksom en skidlöpare, än vågade 
hon det djerfva försöket att hoppa deröfver och kom på 
fötterna med en färdighet, som skulle hedrat en lindanserska. 
Alla hennes rörelser voro på en gång så nyckfulla och så 
liehagliga, att fröken de Lynar vände sig till sin kavaljer 
och frågade honom något spefullt, om man hade balett i 
Stockholm; — »denna lilla fé är bestämdt en dansös». 

— Det vågar jag bestrida, — svarade grefven; — 
först för att ingen skulle understa sig att täfla med fransy- 
skorna uti grace, och sedan for att ingen dansös skulle 
riskera sina fötter i remmarna af en skridsko. 

— Mais si, — sade den unga damen, förtretad af mot- 
sägelsen. — Var god och åk litet närmare; det är jti lätt 
att öfvertyga oss derom. 



222 BOBOAfifiKUKGfiN. 

— Jag vet ej om jag bör våga det, — återtog hennes 
riddare. — Isen är möjligen svagare hitåt. 

— Hvad, min herre? — utropade fröken de Lynar. 
— Jag visste icke fönit, att svenskame kunna allt — till 
och med att vara litet fega ibland, när det faller dem in. 

— Jag tackar för komplimenten, — svarade den unge 
grefven, i sin tur stucken, — och om det roar er, skall jag 
ha den äran följa er i döden. — Vid dessa ord åkte han 
raskt framåt, kanske icke utan den hemliga önskan, att det 
lilla fi*ansyska öfvermodet måtte erhålla en passande lexa. 

De hade också knappt hunnit tio eller femton famnar 
framåt, innan den nattgamla isen plötsligen brast under deras 
fötter och dame och kavaljer sjönko in i saltsjöns kalla, fo^ 
såtliga vatten. 

— Au secours! Jag dör! — utropade fröken de Lynar, 
ytterligt skrämd, när hon kände sig sjunka. Men med henne 
var det icke så vådligt, ty fåtöljen ensam var tillräckhg att 
uppbära hennes spensliga figur. I värre våda kom grefve 
Bert.elsköld^ medan han försökte hindra stolen att kantra. 
Hvarje gång han sökte stöd vid kanterna af isen, brast stycke 
efter stycke under hans arm. Askådame på Dan viks strand 
upphäfde höga rop. Hofvets skridskolöpare och lakejer blefvo 
faran varse och skyndade ditåt. Men de hade ett godt stycke 
hal is att tillryggalägga, och det gifs situationer i lifvet, då 
man icke har tid att länge vänta. 

Den unga okända, som varit en oskyldig orsak till detta 
missöde, hade emellertid närmat sig stället och med lika 
mycken klokhet som raskhet varit betänkt på ett räddnings- 
medel. Hon lade sig ned på isen, närmade sig vaken med 
ögonskenlig lifsfara och räckte balanserstången åt den sjun- 
kande. Lyckligtvis bar henne isen; grefven fattade i stången 
och lyckades med dess tillhjelp hålla sig uppe, medan han 
med andra handen fasthöll fröken de Lynar, som, yr af för- 
skräckelse, fäklade för att komma lös. Innan ännu någon 
af hofvet hann komma till undsättningi hade Bertelsköld, 
med tillhjelp af det erbjudna stödet, lyckats komma på fast 
is och på samma gång rädda sin genomvåta följeslagerska i 
olyckan. 

Fröken de Lynar kände icke förr ett stadigt fäste under 
sina fötter, innan hon to^ sig för att skratta med det gla- 
daste lynne i verlden. Hon såg vid sina fötter en trymå 



LSKTIONEB pl HAfiPA. 223 

af renaste glas; det var den blanka isen, som återspeglade 
hennes och hennes kavaljers gestalter i ett alltför bedröfligt 
skick, för att ej göra en komisk effekt. — Gode himmel ! — 
utropade hon; — ni och jag, min grefve, kunde visas fÖr 
penningar! I Paris skalle man betala två sous stycket, för 
att na få beundra oss! 

Men grefven hörde henne icke ; han hade blott ögon för 
den okända, som med en sats var åter uppe på sina skrid- 
skor och ilade derifrån. Han måste ha sett henne förut; 
töckenflickan i Lillkyro skog stod med ens for hans minne. 
— Ester! — ropade han efter henne, — Ester Larsson, 
Btadna då, att vi få tacka er! 

Men Ester — ifall det verkligen var hon — llit icke 
hejda sig, utan försvann snart bland hopen af åskådare på 
stiunden, der man såg ett Uldre fruntimmer med åtbörder 
af froktan och bannor mottaga henne. 

— Hade jag icke rätt? — inföll åter glädtigt fröken 
de Lynar. — Hon är likväl en dansös, och beviset derpå är 
att hon förhexat er, min bästa grefve, med sina pas de glace. 

Bertelsköld kände verkligen något inom sig, som liknade 
hexeri. — Hon är en finska, och alla finskor kunna trolla, — 
svarade han i samma ton. Inom sig tänkte han: Är det 
möjligt, att yrhättan från Wasa på dessa sex månader bli f vit 
«n utbildad gratie? 




19. Lektioner på harpa. 

m alla strömmar i hafvet ginge ständigt åt samma håll, 
så vore navigationen en enkel lära; och om all åtrå 
Ir i verlden beständigt pekade efter samma kompass, så 
Vore det ingen konst att lära sig lifvets lexa. Men ingen 
kurs är så rak, att icke här och der en sidovind drifver 
^glatsen på sned, och ingen karakter är till den grad af 
gjutstål, att icke någon fjäder trycker ojemnt i verket, 
[iifvet är fullt af missvisningar på korapassen, och denna 
närkvärdiga historia bär derom vittnesbörd. 



224 boboabekunobk. 

Alltsedan den unge löjtnanten grefve Carl Victor Bertelr 
sköld i November 1738 återsåg Ester Larsson, borgaiv- 
kungens yngnta dotter, på isen mellan Djurgårdsvarfvet ocfa 
Danviken nära Stockholm, vid det tillfälle då både han oefa 
fröken de Lynar hade hennes rådighet att tacka för sioa 
lif, förmådde han icke mera bortjaga nr sina tankar denna 
sällsamma, intagande bild. Nyfikenheten att lära känna en 
flicka, som den nyckfulla slumpen nu för fjerde gången 
kastat uti hans väg, syntes honom vara ett tillräckligt motiv 
att uppsöka hennes spår; men honom omedvetet hade det 
svärmiska lynne, som måhända var ett arf från farfadern 
Bernhard Bertelsköld, färglagt Ester Larssons bild med det 
hemlighetsfulla skimmer, hvilket så mäktigt anslår och tjosar 
ynglingahjertat. Hotvets nöjen, de förnäma damemas cirklade 
behag och sjelf va fröken de Lynars älskvilrda fransyska 
koketteri, allt hade blifvit honom likgiltigt, och doi tid, 
som tjenst och konvenans icke oundvikligt upptogo, anySnde 
han numera dels på Stockholms gator, dels vid. 8altfl[j8Di 
isbetäckta stränder, i hopp att återfinna sitt förlorade spår 
af den lilla trotsiga finska borgarflickan. 

Det föll sig icke så alldeles lätt, ty han erfor . siiiiii 
att riksdagsmannen Larsson bebodde ensam ett anspråkslfiA 
rum två trappor upp vid Köpmangatan, och om hans åclM^ 
visste ingen ett ord. Men den unge grefven lät ieka 
skräcka sig. Stockholm var då icke så stort, att memuskor 
just kunde spårlöst försvinna, och så upptäcktes en dag, att 
Larsson vanligen efter slutadt arbete brukade om qySllaiiia 
besöka ett hus vid Vesterlånggatan, der den rika fru Stger 
hade sin liirftskramhandel. 

Löjtnant Bertelsköld fann nu med ens, att hans linne- 
garderob behöfde en ansenlig förstärkning. Ingenstädes fann 
man heller så supej fina holländska näsdukar, så hvitt lärit 1 
från Norrland och Abo, så ypperliga drällai", både tyska, 1 
svenska och finska, som just hos fru Säger. Och emedan 4 
en ung hygglig man, som aldrig ])rutar, alltid betalar kon- ^. 
tant och alltid har ett förbindligt ord om den goda varan, : 
det billiga priset, den prydliga uppställningen, kanske tiU ' 
och med om den välstrukna bindmössan, som klär fiim i 
huset så väl, — emedan en sådan ung man i alla batiker 
är en välkommen kund, så dröjde ej heller länge, innan 
löjtnant Bertelsköld hade Ij^kan tillvinna sig fru Sagers 
bevågenhet, der hon sjelf, enligt gammal god sed, stod i 



LBKTIOHBB PÅ HARPA. 22ö 

iden och s&lde, biträdd af en gammal enögd Juagfru och 
t tjarig bodpojke, bvilken liknade Stockholms nuvarande 
LTiliEerade bodherrar ungefär Eom en raggig vallhund liknar 
n slätkammad, tvättad och parfymerad mops. 

Att fra Säger var enka efter en riksdagsman, som 
kEnkafiat enviUdet, gmndlagt friheten och förhjelpt kupg 
Sredrik p& thronen; att hon sjelf var en betydande person, 
bkde tyranniet och i-kHnkte den fria fbrfattningen sitt niilk- 
tig» stöd ; att hon — troligen derför — hade den lyckan att 
sli särdeles väl hos fÖrDäma kunder och dagligen hadu besök 




1 boden af gretvar, friherrar och riksens-r&ds fruar, — att 
grefvinnan Tessin köpte hos henne sin kammarduk samt att 

Sfve Horn och andra bland Carl XII:s bussar klädt blodig 
irta ur hennes bod ; detta allt och mera dertill hade hon 
Kdan vid första bekantskapen hunnit berätta, medan hon 
■aite Dt ett stycke primalärft, som ikunde duga åt kungens. 
Bitta g&iig erfor Bertelsköld, att den mliktiga frun var till 
bOrden finska och på långt håll slägt med Larsson, »som de 
lar borta kalla borgarekungen» ; ehuru Ond skall veta, hette 
]et, att hon hade mera bekymmer än ära ntaf den slägt- 
F^Ukårai bträllther. IV. 16 



226 BOBO ABB KUNQEN. 

skapen, sedan han fått det infallet att inqvartera hos henne 
ett bortskämdt barn, som hvar dag satte henne myror i 
hufvudet . . . 

Här tvftrstadnade plötsligt den pratsamma frun, i det 
hon kastade en blick utåt gatan, likasom hade hon befarat 
något obehörigt vittne. Förgäfves lät löjtnanten förstå, att 
han, som nyss kommit från Finland, hade kära helsningar 
till Ester frän hemorten. Fru Säger gjorde dervid en knyck 
pä nacken, likasom ville hon säga, att sådana helsningar 
vore fåfängt besvär, och för den dagen voro alla vidare 
spaningar fruktlösa. 

Men redan följande dag, eftersom nya lärfter alltjemt 
måste prof vas, erfor Bertelsköld, — sedan gumman talat sig 
varm i politiken och som en rättskaffens Mössa önskat alla 
Hattar i gäldstugan, för att ej säga i »Rosenkammaren», — 
att hon hade sju dagar i veckan med de många lärmästare, 
som Larsson kantänka skickat henne på halsen för dotterns 
räkning. Än kom der en, som skulle lära flickan huru långt 
det var till Rom ; än en annan, som pluttrade griffeltafloiiia 
fulla med ziffror; Un en tredje, som hade munnen full med 
gamla verldsens historier; än en fjerde, som kunde konsten 
att brodera krimskrams med glasperlor; än en femte, som 
skulle lära Ester tyska; än en sjette, som lärde henne rida 
värre än en turk på den vilda skymmeln hon fått af sin 
far; kort sagdt, all möjlig onyttig och fåfäng lärdom, ntom 
Guds ord och fransyska, ty bibeln läste hon med sin far, 
och franska väsendet kunde Larsson ej tåla; det var ett Hatte- 
påfund. Visst voro alla dessa lärmästare och guvernanter 
gammalt folk med grått hår, fastän gudnäs icke stort bättre 
för det; men nu kom det värsta. Fadern hade nemligen 
fått i sitt hufvud, att flickan borde lära sig spela harpa, ty 
det vore, menade han, en rättskaffens och gudelig konst, 
som sjelfve den gudsmannen konung David i tiden idkat 
med så mycken berömmelse. Och se, deri fanns ingen kun- 
nig lärare eller lärarinna i hela Stockholms stad, åtminstone 
ingen af nog stadgad ålder . . . 

— Om min ringa talent i harpspelning kunde vara till 
någon tjenst ... — inföll den unge löjtnanten, sjelf förlägen 
öfver denna blyga proposition till en siidpel lärftslA-ämerska. 

Fru Säger mätte honom med ett förvånadt ögonkast 
och frågade om han kände borgarekungen. 

— Något litet, — svarade Bertelsköld. 



LEKTIONER PÅ HABPA. 227 

— Om ers nåd känner Larsson, — genmälde den upp- 
riktiga frun, — så vet ers nåd, att sjeltVa kung David vore 
icke god nog till lärare åt flickan, om han bure en grefve- 
titel framfor sitt namn. Det är det jag sagt Larsson: han 
isknlle umgås, som jag, med höga och låga och mäta riksråd 
med samma aln som han mäter skomakarpojkar; det kallar 
jag handel, friheten i all ära, förstås. Men det är nu en 
gång som eld och vatten ; adeln tål han intet, och sjelf vill 
ban hafva sin dotter till fröken. Befaller intet ers nåd ser- 
vietter af samma sort som gref Horn? 

Bertelsköld gick, men kom dagen derpå tillbaka. Han 
hade fått veta, att fru Säger hade en son, som spelade flöjt. 

— Nå, hvad Calle angår, — fortfor frun, när den 
ömma strängen blef skickligt vidrörd, — så har han fullt 
Upp att göra med kongl. majestäts tjenst i kammarkollegium. 
CSalle både kunnat bli en så god lärftskramhandlare som 
någon i Stockholm, och kanske litet förmer, men han har 
ett hofvud, ers nåd, ja, ett hufvud som fyra andra; han 
kan grekiska och latinska och franska, när allt går omkring, 
oeb derför tänkte jag, att han må nu bli något i verlden 
och kammarkollegium, nog sköter jag boden, och han har 
gadskelof en sparstyfver, när många andra förnäma herrar 
sfitta sina skospännen i pant. Jag står alltid på frihetens 
Bida, men Gud välsigne kungen, min son kan bli assessor, 
om han får lefva, och sedan . . . hvad sen om han spelar 
fiöjt? 

— Tvärtom, — inföll grefven, — det ger honom alltid 
en viss reputation. Hos grefve Tessin till exempel — (grefve 
Tessin kunde ej tåla musik). 

— Tror ers nåd det? — frågade modren med ett solskens- 
leende. — Kanske kunde ers nåd vara så nådig och inlägga 

.. ett godt ord fÖr Calle . . . 

— Icke blott det, min bästa fru Säger, utan jag kunde 
kanske genom min onkel låta hennes majestät få ett prof 

il på de fina drällerna ... 

— Åh, hvad säger ers nåd? Skulle hennes majestäts 
[ höga person behaga spisa på mina duktyger? Och kanske 
t kåUa här utanför med sin kungliga vagn, när hon far ut 
, till Ulriksdal? 

f — Ingenting är lättare än det, om hennes majestät 

endast får en passande vink. Och efter Calle spelar flöjt, 
Itunde vi ju vid tillfälle försöka flöjt och harpa tillsamman . . . 



188 B0BG4BeKUKGEN. 

— Bre nåd behagar raljera , . . 

— W&st intet, man Jinner ej alla dagar eo god Sjijt. 
Kanhända bar Eater mei-a last att lära aig flöjt, än harpa. 

— Sicken en! Jag vill intet skilja fyrekaft frän drKll, 
otu intet hans näd slog hurvndet pA spiken. För att sSga 
sanningen, så ha bainen länge haft likasom ett godt Öga 
till hvarandra, och fastän Ester är en nog illa nppfoatrad 
flicka, aS. tviflar j&g intet att hon raed goda lampor kan 
blifva en duglig bustrn, och alldele» barfota kominer boo 
ej heller till huiiet, så att ... ja, om det behagar em näd, 
stär milt ringa bas hjertans gema till tjenst fgr en ai artig 
herre, och harpan kan er» nSd gema ta med ; det kan van 
n& godt som att städ^la en gammal supig organist för etl 
qvarter risgryn i timmen. 

Den nnge ädlingen från Fredrik I:s hof .smSIog ät,iwi* 
förel^en och antog inbjud nin-ien. Sjelfva de bjerta mola^ 
serna hade något lockande och pikant. På ena nidan buu 
onkel presidenten, den högdragnaste aristokrat, som n&gonsbi 
blickat med forakt på packet inunder sig; — jiå andi'a sidai 
Larsson, den mest inbitne demokrat, som någonsin ropat n 
öfver adelsväldet; — mellan dem en krämaiemadam, som 
skrek på frihet och var färdig att kyssa de fiirnämas kjortel- 
fållar; vidare ett naturbarn, som skulle dresseras efter nyasts 
Stockholmsfasoner ; slutligen han sjelf, arftAgaren af ett lysande 
namn, promenerande direkt frän hofvet fSr att midt ibland 
lärftspackorna aekompagnera Caile Sagera flöjt för npjet 
att se en liten borgarflicka, som hans onkel knappt sknlie 
ansett väi^dig en plats som kammarjungfru, — och detta 
allt under risk att, om han upptäcktes, om han misstänkt«É, 
göras arflQs af den ena och kastas ut genom fönstret af dm 
andra; kort sagdt. denna situation fSrekom den unge IGjt- 
nanten så beOingd, att han leranade fru Sagers butik iii«d 
det bjertligaste löje, som flugit öfver hans läppar alltmedan 
äfveniyret i Lillkyro skog. 



( POLITISK INTKin. 



SO. . Trådarne af en politisk intrig. 




'i lui oss gängen af denna be- 
I itteKe till pipaidenten grefve 
Toisten llertelsliilds kabmetl, 
dm dalda medelimnkten for sA 
num^a tiasslig^ hädar, som 
närjde nksdagen och åsyftade ingenting mmdre, Sn att 
IrSndra styi elsens persona! ocli nkets politiska "ysiam 

Alll var Bom förr, ^arama utm'irkta oidnmg, samma 
itsökta prydligbet , icke ett dammkorn pä &t,atE mannens fina 
immetsrock , icke en rul bad lock pä hans efter alla kon- 
lens regler svarfvade peruk, intet '<pär af brädska uti de 
i étagerer af mahogny och elfenben uppiudade pappers- 
igama, allt hade ett ut&eende af nästan filosofiskt lugn, 
>en ett lagu <iom koketterade och var hertiknadt att s^nas 
■n stora trymän, placerad midt framfor donen, lillHt hvarie 
sökande att vtd for':ta intrildet beundra sm egen peison 
m mjuka flandriska mattan tycktea enkom ditlagd for att 



230 BOBGABBKUNOBK. 

icke ens med knarrandet af en sidensko afbryta rummets 
andäktiga tystnad. En byst af Carl XI blickade bister på 
sina grannar, Frankrikes Ludvigar, den 14:de och 15:de, 
hvilka åter i sin tur nedblickade på en byst af den då all- 
rådande ministern kardinal Fleury ; men förgäfves sökte man 
på de smakfullt onierade piedestalerna Carl XII:s högbuma 
bufvud. Grefve Torsten var för stolt att förneka sina anti- 
patier, och b var och en visste, att han tillböii hjeltekonun- 
gens afsvurne fiender. Slutligen fanns ännu en piedestal, 
på hvilken man skulle väntat finna en bild af kung Fredrik I. 
Men nej; han hade cederat sin plats åt en fmnsk dansas, 
mademoiselle Zoö. 

Klockan var 8 på morgonen, och grefven, som s^lUan 
lade sig före kl. 2, hade arbetat sedan kl. 5. Det ena 
besöket anmäldes efter det andra. In trädde på en gång 
tvenne högreste, ståtlige herrar. Den ena, en militär, affek- 
terade att i sin drägt bibehålla någon del af den jsramls 
karolinska uniformen, som under Fredrik T.s tid fått lemM 
plats åt dåvarande preussiska modellen, hvilken åter, med 
dess stångpiska, dess pudrade peruk, dess långa vestar odi 
knäbyxor, var ingenting annat än en ytterligare tillstökad 
kopia af den franska uniformen. Denne herre bar ridstÖflar, 
kraghandskar och den långa, karolinska värjan, likasom droge 
han ut i fält; hans hållning var djerf och befallande, roen 
icke frånstötande, snarare öppen, hederlig, till och med -rid- 
derlig, ehuru något burdus. När han talade, var det med 
en häftighet, liksom kunde ingen motsägelse komma i frägSi 
men ett skickligt motskäl förbryllade honom, en fin vSnd- 
ning ledde fort hans åsigt åt sidan. Man kunde nästan ana, 
att tiderna gjort denne man ett hufvud högre än han verk- 
ligen var; andra tider skulle komma, som åter gjorde honom 
ett hufvud kortare. För närvarande stod hans anseende på 
sin höjd: det var hjelten i det stundande bedröfliga kriget, 
generalen grefve Charles Emil Lewenhaupt, af sina djerfvaste 
anhängare stundom kallad »Carl XIII». 

Den andre herrn var en civil, medelålders man, til ' 
utseendet helt enkelt klädd, men med en smak, en elegans, ' 
som stälde sjelfva den kokette diplomaten i skuggan. Hvarje 
tum spetsar i hans halsduk var af den utsöktaste finhet; 
ett par subtila manschetter skuggade två de h vitaste händer, 
som oupphörligt beledsagade hans tal med lifliga gester. 
Och han talade som en mästare, denne herre, full af behag 



tbAdabme af en politisk intbig. 231 

och qvickhet, endast att han, när samtalet fördes på svenska, 
beständigt inblandade en fulländad fransyska, som tycktes 
vara hans egentliga modersmål. Hans hållning röjde mönstret 
af en fulländad verldsman; hela bans förnäma personlighet 
hade något i hög grad intagande, i mångens tycke insinuant, 
ty han visste med största smidighet falla undan för mot- 
satta meningar, likväl så, att han merändels behöll sin egen 
för sig. Sjelf tycktes han uppfatta sin bestämmelse såsom 
en försonande mellanlänk mellan ytterligheterna i ett stor- 
migt tidskifte; en mission, hvari han torde öfverskattat sin 
förmåga, ty utom hofvets salar röjde sig hos honom bristen 
på stål uti viljan, och 1738 års Sverige, som växte Lewen- 
baupt öfver hufvudet, blef slutligen äfven den högaristokra- 
tiske republikanen grefve Carl Gustaf Tessin, för närvarande 
* kndtmarskalk vid riksdagen, öfvermäktigt. 

Desse tre mäktige herrar — den kalle, sluge, raffine- 
iade diplomaten, den häftige, ridderlige, men inskränkte 
krigaren och den intelligente, qvicke, men ytlige hofraan- 
nen — förenades nu af omständigheternas makt under samma 
fima, för .att beherrska sitt fädernesland. Samtalet fördes 
till det mesta på franska. 

— Jag är förtjust att se deras excellenser i ett så 
afgöi^ande moment, då föderneslandet mer än n&gonsin be- 
höfver ett stöd af tapperheten och snillet, — yttrade grefve 
Bertelsköld, väl vetande att Lewenhaupt genast skulle gå 
öfver från den allmänna frasen till det direkta öfverläggnings- 
ämnet. 

Tessin hann likväl förut med en lika spetsigt svarfvad 
kompliment. — Ers excellens, — sade han, pekande på 
bystema, — är omgifven af så illustra dygder, att vi knappt 
kunna smickra oss med att öka samlingen. Kardinal Fleury 
och mademoiselle Zo^; det är att hemta inspirationer både 
från denna och andra verlden. 

— Ni påminner mig verkligen, min bästa grefve, att 
vi försummat rådfråga oraklet om nästa votering. Kanske 
ers excellens, som har den lyckan att vara lierad med assessor 
Svedenborg, ville åtaga sig ... 

— Till saken, mina herrar, — inföll Lewenhaupt otå- 
ligt. — Vi ha blott några minuter att disponera före plenum. 
Hans majestät hesiterar. Englands bifall till thronföljden 
för prinsen af Hessen konvenerar hans majestät bättre än 
franska alliansen. 






232 BOBGABEKUNGBN. 

— Lyckligtvis, — återtog grefve Tessin, — eger Frank- 
rike något som är i kung Fredriks smak. Hans majestät 
säges ha låtit kardinalen förstå, att några oxhafvuden franska 
viner, preraiére qualité, till ett vKrde af 100,000 ecus, kunde 
influera på högstdensammes disposition fÖr Frankrike. Det^ 
vore okristligt af kardinalen att räkna på en sådan bagatall, 
när det gäller Europas välfärd. 

— Möjligt. Men hvem garanterar oss hans raajesUts 
samtycke till riksrådens afsättande? 

— Jag, — svarade Beitelsköld lugnt. 

— Vågar jag fråga hvad som gör ers excellens så säker 
på ett mer än dubiöst consentement? 

— Ingenting är enklare. Co\'et.s memorial till stSn- 
derna om fröken Taube liar gjort önskad verkan. Han» 
majestät vill till hvad pris som helst undvika skandal, ock 
en drottnings vrede har ännu något att betyda i Sverige. 

— Mottag min compliment, herr grefve, — yttrade 
Tessin något spefullt. — Ni spelar schack som en mästarfc 
Detta drag har gjort konungen matt. 

Bertelsköld svarade med en lätt bugning. — Tillåt 
mig, — sade han, — att räkna mig som én ovärdig med- 
lem af den diplomatiska skola, hvari ers excellens under 
regenten Orleans vunnit doktorsgraden. 

— Men, mina herrar, — återtog Lewenhaupt, miss- 
nöjd med detta ordkrig, — veten I väl, att man vill köpi 
oss med ryska penningar? Bestuscheff har nyligen erh&llil 
6,000 dukater, hvilka han deponerat i banken. Med detli 
guld skall han köpa hälften af våra anhängare. 

— Ah ti donc, sextusen dukater! Hvilken spottstyfvw 
för den svenska friheten ! — utropade Bertelsköld med indig- 
nation, medan det kalla, spefulla löjet på hans läppar gaf 
orden en afsigtlig tvetydighet. 

— Äro vi så långt hunne, — deklamerade Tessin, — 
att svenske mäns heder och samveten köpas med utländskt 
guld? Mina herrar, jag vädjar till ndderskapets urgamla 
ära. I egenskap af landtmarskalk kan jag ej tillåta ei 
ett sken af en så grof misstanke låda vid ståndets repar 
tation. 

— Tillåt mig anmärka en liten omständighet, — åte^ 
tog Bertelsköld. — Bestuscheff har gjort oss en tjenst, som 
ej nog kan värderas. Så snart han lyfter dessa sex tusen 
från banken, skola vi draga försorg om att det blir bekant, 



TBÅDABNB AF KV POLITISK INTBIO. 288 

och den som det ringaste fraktar att synas köpt skall deri- 
genom blifva tvungen att votera med oss. 

— Hvilket ej skall hindra, att man säger oss vara 
köpta med louisdorer, — invände Tessin med en axelryck- 
ning. — Mina herrar, ståndet bör rensas och utländskt guld 
en gång för alla stämplas med infami. 

— Och hvad äro subsidier annat än köp? — yttmde 
Bertelsköld. — Säljes icke Sverige hvar dag åt den mest- 
bjudande? I dag är det Fmnkrike, i morgon England, i 
öfvermorgon kanhända Ryssland. Huru vill man förbjuda 
enskilde en handel, som drifves en gros med hela fUdeiiies- 
landet ? 

LevT^enhaupt inföll: — Jag anser med h. exc. landt- 
marskalken, att en rensning är oundviklig. De illasinnade 
måste bringas till lystnad eller utvoteras från riddarhuset, 
obehöriga bortskickas, militär tillkallas, skadliga böcker och 
skrifter förbjudas. Annars blifva vi aldrig säkra på vote- 
ringen, och förrädame hafva fritt spel. 

Tessin och Bertelsköld vexlade ironiska ögonkast vid 
denna kraftiga tolkning af den konstitutionela friheten. 
Landtmarskalken anmärkte saktmodigt, att man torde på- 
finna medel, som ej trädde yttranderätten i en fri republik 
för nära. Efter de upplysningar han nu erhållit, borde 
segern ej vara oviss på riddarhuset, och presteme voterade 
alltid för konungens mening. Hvad bönderne angick . . . 

— Bönderne tänka som sin sekreterare, och Troilius Hr 
en nerslagen karl, — genmälde Bertelsköld. 

Tessin smålog. — Det vill säga, att Pierrot alltid får 
dansa efter Arleqvins pipa. Allt beror således på vår svenske 
Pehr krämers humör för tillfället. 

— Ers excellens har rätt: i denna stund beror allt på 
borgarståndet. Plomgren och Kjerrman spela våra melodier 
för krämame från morgon till qväll, men så länge tjur- 
hufvudet Larsson ej kan tournerås, ha vi ståndet emot oss. 

— Så skicka honom för f-n i våld, — utbrast Lewen- 
haupt. 

— Hvad vill ni man skall göra, min bästa general? 
Vi lefva i en fri republik, som h. exc. grefve Tessin så sant 
anmärkte. Enda moyenget är att få krämaren frivilligt bort, 
och dertill har jag tagit mina mått och steg. 

— Vi förlita oss på herr grefven. Apropos, huru må 
våra vargungar i sekreta utskottet? 



234 BOBOABEKUNOEN. 

— De börja få klor och tänder. 

— Då beror verkligen allt på borgarene. 

— Och i SLsta handen på Larsson. 

— Ers excellens vet kanhönda, att denne finske korn- 
jude iir känd under namn af borgarekungen. 

— Det fägnai' mig: två konungar i en republik äro 
alltid buttre än en. Vi dethronisera den ena med den andra, 
orh Sverige är vårt. 



1 



21. En vindskammare vid Vesterlånggatan. 




Jl^t^ ftt hus, som egdes och beboddes af den rika fru Säger 
'^^^^^ vid Vesterlånggatan, var ett af de äldsta i ti^akten 
och stod på forntida vis med gafveln åt gatan. I förhållande 
till sin ringa längd och bredd var det ganska högt och 
bestod af tre våniugar, förutom en hög vind med brant tak, 
belagdt med skiffer. Jordvåningen under de tre upptogs af 
boden, placerad på gafveln, en bodkammare, som beboddes 
af bokhållaren, kök, handkammare och drängrum. En trappa 
upp var praktvåningen, bestående af fyra nim, hvaraf t?å 1 
stodo för sonens räkning, ett för främmande och ett fSr ■ 
gamla fru Säger sjelf, men af de fyra motsvarande rummen 
två trappor upp voro två obebodda och begagnade till upplags- 
rum för lärfter; det tredje beboddes af bodjungfrun Lovisa, 
en fattig slägting på långt håll, och under hennes närmaste 
tillsyn bebodde Ester Larsson det fjerde rummet, en vinds- 
kammare med utsigt mot öster. 

Det var till denna högt belägna fristad den vördiga 
frun en dag kl. 3 på eftermiddagen i egen person beled- 
sagat sin förhoppningsfulle son från kammarkollegium, åtföljd 
af den unge grofve Bertelsköld, i det lofliga ändamålet att 
förskaffa sin unga skyddsling de musikaliska insigter hennes 
far hade önskat och livilka, som vi erinra oss, bestodo i 
lektioner på harpa. Sannolikt hade den goda frun en viss 
farhåga att tillåta musikaliskt klingklang nere i hennes egen 
våning, der Ester tog sina öfriga lektioner, emedan det kunde 



EN TINDSKAMICASE VID VESTBBLÅNOOATAK. 285 

gifva anledning till prat bland granname och för resten var 
fru Säger nog ft^rsigtig och mån om sin skyddsling, att icke 
tillåta någon inträda i vindskammaren annorlunda än i hen- 
nes egen eller jungfru Lovisas personliga närvaro. 

Det var nu femte eller sjette gången grefve Bertel- 
sköld trädde med ständigt lättare steg uppför den bmnta 
trappan. Framför honom flög Ester lätt som en fågel, två 
eller tre trappsteg i sender ; vid hans arm uppklef värdinnan 
i huset, högst smickrad af denna ära, men sonen i kammar- 
kollegium hade af okänd anledning blifvit borta, och det 
behöfdes hela den gunst, som den artige unge herm lyckats 
vinna hos vederbörande, för att icke detta afbrott i trion 
gjort lektionen om intet. Den goda frun var icke utan 
sina betänkligheter, som synes af följande samtal, eller rät- 
tare monolog, under hennes mödosamma vandring uppför 
trappoina. 

— Intet för det, ers nåd, — sade hon, — intet för 
det, — jag har gudskelof ögon och vet att skilja en hederlig 
ung man från en förnäm glop, som förbryllar hufvudet på 
enfaldigt borgarefolk, — men jag tviflar på, att min salig 
man, som var med om friheten och kung Fredriks krona, 
skulle ha tillåtit en så fin ung herre att besöka Ester på 
hennes eget rum, om det också skedde uti min egen när- 
varo, ty ers nåd kan väl tänka att vi äro måne om vårt 
ärliga namn, och Gud bevare kungen, det förstås, men Gud 
bevare också landsens döttrar för kunglig majestäts nådiga 
ögonkast. Sådan herren är, sådan är tjänaren, säger ord- 
språket, och det är intet längesedan det var si och så, att 
Marie Larsson kora lyckligen undan . . . Nå, jag säger ingen- 
ting, och ers nåd vet, att min son i kammarkollegium är 
så godt som förlofvad med Ester, och det kan väl aldrig 
skada hans befordran att spela flöjt, eller hur? Bevara mig, 
hvar han nu håller hus, niir ers nåd har gjort oss den äran ; 
jag kan väl förstå att der är mycket att skrifva, ' Calle har 
en så vacker stil, det är han som skrifver vår allernådigste 
konungs til el på utanskrifterna . . . pub, det är en brant 
trappa, ers nåd; huset är bygdt i kung Göstas tid, och 
Sagerska slägten har blifvit född och död här i huset. Men 
nu äro vi uppe. Lovisa, se efter boden, så länge jag håller 
hans nåd sällskap, och haf öga på Malenius, att han inte 
mäter för mycket af karamarduken, ifall drottningens hof- 
pigor skulle komma i boden. Prack och bjBSvär har man 



236 BOBOABEKUNOEN. 

med bodbetjeningen, och bara slarf är det nu för tiden med 
ungt folk, alla förgapa sig i de föinHma, men hur det går 
med friheten och kammarduken, lemnar jag osagdt . . . 

Man hade nu kommit till Esters vindskammare. Det 
var ett djupt, högt och ålderdomligt rum, som med dess 
enda fönster skulle varit ytterst otrefligt, derest det icke 
haft den skönaste utsigt öfver hela slottsbacken, skeppsbron 
och saltsjön. Detta enda fönster hade sin egen mUrkvär- 
dighet, hvarom Bertelsköld flera gånger vågat framkasta en 
fråga, men utan att erhålla annat svar, än att det var Mn 
»gamla verldens tider». Rutorna voro nemligen stängda af 
ett starkt jerngaller, och förmodligen var det för att slippa 
se denna förhatliga syn, som Ester — nyckfull i allt — 
hade placerat framför fönstret en egen soiis blomsterkruka, 
en ung gran, växande ur en stor trälåda. Skogens friboma 
planta tycktes icke lida af denna fängelselika omgifning; 
granen frodades väl och utbredde sina lummiga grenar framfor 
fönstret och jemgallret med den framgång, att rummet \i 
ljusa dagen var halfmörkt. 

— Ester, lyft du undan det stygga trädet; man kan 
ju knappt se hvarandra, och när hans nåd är så nådig och 
besvärar sig hit fÖr din skull, barn, bör han åtminstone se 
dina fingrar på strängarna, — puttrade fru Säger, i dåligt 
humör öfver sonens uteblifvande. 

— Förlåt, — svarade Ester ödmjukt, men mycket be- 
stämdt, — det är min skog, den enda jag har, och om intet 
skogen får dager, så vissnar han bort. 

— Tillåt att trädet står qvar, — inföll Bertelsköld. 
— Det är en gammal regel, att musiklektioner alltid gå 
bäst i skymningen. 

— Nå, om så är, — genmälde fru Säger, i det hon 
framtog sin stickstrumpa, — så förstår ers nåd sådana saker 
bättre än jag . . . Hvar Calle kan dröja . . . men kanske du 
börjar, barn, med den psalmen, som far tycker så mycket 
om — numro 354. 

Ester tog några vackra grepp på den stora pedalharpan, 
som stod uti rummet, och öppnade just sina läppar att börja 
sången, då jungfru Lovisa något häi:)€n stack sitt hufvud in 
genom dörren. 

— Kära mor skulle strax komma ned, — utropade 
hon. — I stället för den moderna frutiteln brukades ilnnu 
hemma i husen det gamla ärliga »kära mor». 



EN YINDSKAMBiABE VID YBSTBBlInOOATAN. 337 

— Hvad står på? — frågade matmodren, i det hon 
lade bort stickstrumpan. 

— Kära mor skulle bara strax komma ned, — var 
svaret. 

— Det är väl återigen soteld i köket, fastän man 
betalar två plåtar om året till skorstensfejaren, — puttrade 
gumman. — Så är det alltid, bara prack och besvär, och 
tiderna bli allt värre och värre. Lovisa, blif här så länge . . . 
hans nåd ursäktar . . . 

Med dessa ord var hon redan försvunnen. Grefven och 
hans elev befunno sig plötsligt allena uti det halfmörka 
rummet, der dessutom novemberskymningen snart begynte 
att inbryta. 

En paus uppstod. Bertelsköld hade härtills behandlat 
Ester såsom ett nyckfullt barn; det hade uppstått mellan 
dem ett slags syskonförtroende. Men nu, för första gången 
ensam med den ystra sylfiden, som blifvit ett hälft är högre 
sedan deras bekantskap i Finland, kände sig grefven ett 
ögonblick stum. 

Ledd af denna fina instinkt, som aldrig sviker natur- 
barnet, grep Ester i strängarna och begynte att sjunga, — 
en hel lång psalmvers, frisk och klar, som hade hon sjungit 
för skogens granar. Grefven lyssnade. Denna enkla, rörande 
melodi hade något som gjorde hans hjerta vekt. Ester sjöng: 

DOm alla de trä och gräs uti mark, 

De hade båd' stämma och tunga; 

Om fåglar och djur de kunde än starkt 

Med englaröster utsjunga. 

Förmådde de aldrig tillfyllest Guds son, 

Vår Frälsare Jesnm lofva.» 

— Ännu en vers, Ester, ännu en vers! — Det före- 
kom Bertelsköld som hörde han en fången fågel sjunga i 
buren om skogens frihet. 

Och liksom hade den unga flickan anat hans tankar, 
upptog hon strax derpå följande vers: 

X)£n liten fågel han flyger så högt. 
Och vädret det lyfter hans vingar. 
Han lofvar sin Gud, är lustig och nöjd, 
När han öfver bergen sig svingar. 
Så göra ock strömmar, som rinna sin väg 
Långt under de dälder och lundar.]) 



238 BOBGABEKUNQEN. 

Sången tystnade. — Säg mig, — sade Bertelsköld, föl- 
jande sin förra tankegång, — huru har din far haft hjerta 
att instänga dig uti denna dystra bur? Och hvad betyda 
dessa tjocka jemgaller framför ditt fönster, — du, som mer 
än andra varelser lefver af frihet och ljus? 

Ester lade fingret på munnen och pekade på yttre 
rummet, likasom hade hon fruktat att någon lyssnade. 

Bertelsköld öppnade dörren. — Det är ingen derute, -- 
sade han okonstladt. 

— Då skall jag säga grefven, — hviskade Ester, — här 
har för många år sedan bott en vansinnig flicka af Sagerska 
slägten. Hon har haft en hög herre kär och blifvit bedra- 
gen, det var alltsammans, och det är så vanligt, sade Lovisa. 
Men icke lät hon stänga sig af jerngallret, förstås. Hon 
hoppade ut. 

— Hoppade ut? Från tredje våningen? 

— Det förstås. Hvad skulle hon göra bär? 

— Men det är en förfHrande höjd, Öfver femtio Wi 
och härunder är en stenlagd gård. Hon måste ha blifvit 
krossad till döds? 

— Ja — åhja, det var väl inte så farligt med det. 
Hon blef ju bedragen. 

— Tänker du också hoppa ut genom fönstret? 

— Det kommer an på. Kanhända. Om jag får mycket 
ledsamt. 

— Hvem skulle ha hjerta att göra dig ledsen? 

— Nå, så kan jag hoppa för ro skull då. 

— Lyckligtvis är gallret nog starkt. 

— Nu mins jag något. Vill gröfven lofva mig en sak? 

— Hvad skulle det vara? 

— Jo, att se kungen och drottningen riktigt på nära 
håll. Vet grefven, att det har jag så länge önskat. Och 
i öfvermorgon är der maskrad hos grefve Tessin, och dö 
kungliga komma dit, det har en af kammarpigoma beiUttat 
Lovisa i går. Lofvar grefven att fÖra mig på maskraden? 

— Nej, min lilla, det kan jag ej lofva dig. 

— H varför intet? 

— Dit komma endast hofvet och några' af riksdags- 
männen. 

— Men om jag bär mask, som alla de andra? 

— Ej en gång då. Du är nu långa flickan. Ditt rykte 
kunde lida, och det skulle göra mig ondt. 



KN VINDRKAUMARE VID VKSTKRLÅNOOATAN. 341 

— Adjö, dä. Helsa rUtt mycket till moster Säger! 

Och med dessa ord, innan den föi*vånade ynglingen för- 
stod hennes afsigt, var hon försvunnen bakom granen. Jem- 
gallret rasslade, rutan klingade. Bertelsköld sprang till 
fönstret. 

Hans första tanke var, att E^ter gömt sig bakom granen. 
Hon fanns icke der. Gallret, fästadt i en ram på gångjem, 
var uppslaget — två rutor i k ras. Ester hade hoppat ut 
genom fönstret. 

Den unge grefven var ej af de lättskrämda, men nttr 
han såg ut, såg den hissnande höjden, säg den stenlagda 
gärden under sig och intet spår af den vilda Hickan, — då 
begynte hans hjerta att våldsamt klappa. — Ester! — 
ropade han. 

Intet svar. 

— Ester! — fortfor han, — elaka flicka! SUg ett ord 
att du lefver! Vill du låta mig dö af oro? 

— Får jag se kungen, eller hvad? — ljöd en frisk och 
munter stämma helt nära hans öra. Bertelsköld såg sig om. 
Fönstret var på yttre sidan försedt med en massiv, jem- 
beslagen lucka, och på yttre sidan af denna lucka, som var 
uppslagen mot väggen, höll Ester sig fast. 

— Kom genast in, eller sätter jag hela huset i alarm! 
— utropade grefven, allvarsamt ond. 

— Får jag se kungen? — upprepade den envisa flickan. 

— Nej, det får du intet. Och kommer du ej genast 
tillbaka, så lofvar jag dig, att din far får veta dina narr- 
aktiga upptåg. 

— Jaså . . . jag får således intet se kungen? — fortfor 
Ester i likgiltig ton, och dervid bortflyttade hon högra han- 
den från luckan, satte den spotskt i sidan och fastböll sig 
endast med venstra handen, hängande öfver bråddjupet. 

Det svindlade för Bertel skölds ögon, men han beslöt att 
ej gifva vika. Han stödde sig på högra knäet, slog högra 
armen om fönsterposten, riickte sig framåt så långt han för- 
mådde, drog fönsterluckan till sig och grep med venstra 
armen E.ster om lifvet. En sällsamt vådelig brottning följde 
nu mellan dem båda. Ester blef i sin tur ond och slog 
omkring sig som ett rasande barn. Men nju hade hon funnit 
sin öfverman. Bertelsköld ryckte henne in genom fönstret 
och tillbommade jemgallret. 

Då slog hon honom i ansigtet. 

FåUskäma htråtUUer. IV. 16 



US BOBOARBKUMOEir. 

Vreden ftlrgade ^rnglingeng kinder. Bat«r sknlle stia&E; 
— ban kvBste benne 

Hon bet honom i kinden 

Nu blygdes Bertelskold Han en man hade l&tit Via 
fjra Ig titl vrede af ett egensinnigt bain 

Med Hnnn bl&dande kjnd fattade han harpan grep i 
de s strängar nfigra djnpa ackorder och fortfÄtte pialmen 
1 4 vert 3 

bGdiI Fader Son och den Helige And 

Med all sina englare skara 

Bevare oes i dag och i allan stund 

FOr djefrulens faUka snaia 

FOr all den afnnd han Citl oss bJLr 

Vart lif och ejäl till stor fara » 

Det vai nästan alldeles mörkt i rummet >iiii liM 
lieg>nte s|nnga stampade Ester med foten i golfvet Nlr 
han slöt hade hon lutat eilt hufvud mot fönstret orh ^jf 
tade hbgt 




S2. Maskeraden. 

^^^et liette icke iiiasquerade, det var endast en pelit' 

»lercle, en soir^e i kostym hos landtniaiskalken gr^^' 

Tessin och lians Älskvärda grcfvinna. De inviterade voiofl. 

knappt tvåhundra personer; konung Fi-edrJk och droitniig 



MASKBBADBK. 243 

Ulrika Eleonora, eliten af bofvet, diplomatiska corpsen och 
dea höga aristokratin. Likväl hade h. exc. land t marskalken, 
säkeii ej utan beräkning, tillika inviterat några bland sina 
farligaste motståndare på riddarhuset och i borgareståndet; 
ja, mössorna ansågo hela tillställningen för en riksdags- 
manöver, åsyftande att smickra de gensträfvige, förblända 
dem med kunglighetens glans och möjligen låta kung Fredrik 
personligen inverka på deras mening, sedan man numera 
lyckats draga honom in i hattpartiets intressen. Äfven de 
sex riksråd, h vilka man ville störta från makten, voro invite- 
rade, men endast grefvarne Hård och Bonde hade antagit 
bjudningen; grefve Horn skylde på sjuklighet, de öfriga på 
brådskande göromål. 

Der hviskades om en särskild anledning hvarför gästerne 
borde uppträda maskerade. Spänningen mellan drottningen 
och fröken Taube hade blifvit så stark efter Coyets rykt- 
liara memorial om Sara och tjenstepigan Hagar, att Ulrika 
Eleonora högst ogerna visade sig tlti större sällskap, och 
allraminst der hon befarade att möta sin förhatliga rival. 
Men att ej invitera fröken Taube, det hade åter varit att 
nnankera konungen och bringa honom för hela aftonen ur 
humör. Genom att uppträda i masker ville man således 
Undvika att kompromettera den ena eller andra och vid 
demaskeringen senare på q vallen, ifall drottningen dröjde så 
länge, borde man alltid finna någon utväg att förekomma 
vådliga möten. 

I Sverige fanns icke den tiden en ädling, som i fin 
l'ildning och lysande egenskaper kunde mäta sig med grefve 
Tessin, — icke en verldsdam, som i behag och älskvärdhet 
Öfverträtfade grefvinnan Te.ssin, — icke ett hus, der umgänges- 
^onen var så utsökt, snille och vitterhet, konster och veten- 
skaper så hemmastadda, som i Tessinska huset. Allt hvad 
^idehvarfvet hade qvickt, upplyst och intagande samlades 
?ema i dessa eleganta salonger, kopierade efter de bästa 
■>arisermönster. På den tid, när Stockholm endast hade ett 
'amraalt hof och på thronen en redan utblomstrad kurtisör, 
'Vars artigheter mot damerna voro mera misstänkta än smick- 
ande, sökte och funno de skrämda behagen, de ädlare sederna 
n fristad uti Tessinska huset, hvilket i mer än ett afseende 
ar en förebild för det ännu i framtidens dunkel fördolda 
ustavianska tidehvarfvet. Mera hofraan än statsman, mera 
iTsande talent än djupgående snille, var grefve Tessin i sitt 



244 BÖROAREKtJNafiK. 

natarliga element just vid sådana arrangementer, der fyn- 
dighet och smak kunde visa sig pä sin Älskvärdaste sida. 
Den lilla festen, som sades vara utan alla anspråk, var, 
detta oaktadt, redan på förhand ett talämne vid hof?et oeh 
gjorde verkligen all heder åt värdens och värdinnans lyckliga 
uppfinningsförmåga. 

Den tunga ståten af gudar och gudinnor vid de forna 
maskradema hade nu rymt fältet för mera lättfotade franska 
herdar och herdiunor, dansande i en salon, dekorerad med 
blommor och bersåer. Ponden af denna sal förestälde ett 
sch weizerland skåp af förvillande effekt, bergtoppania belagda 
med snäckor och glittrande af kristaller, sjöarna infattade 
med spegelglas. Vid foten af dessa målade "berg såg man 
de tUckaste schweizerhyddor, i hvilka serverades smultron 
och grädde, ost och mandelmjölk. I ett eremitage till bSger 
— ett eremitage af gobeliner och ostindiska mattor! — var 
en upphöjd plats beredd för de kungliga, oeh eremiten i 
denna lysande ödemark var ingen annan än värden sj^. 
Något, som för öfrigt gjorde en briljant effekt, var de stora 
trymåerna, skickligt dolda mellan löfverk och placerade midt- 
emot hvarandra på salens långsidor, hvarigenom de på ett 
bländande sätt återspeglade vimlet och ljuskronorna, så att 
man tyckte sig på båda sidor skåda en ändlös filé af eklS- 
rerade löfsalar och bjerta kostymer. 

Drottning Ulrika Eleonoia satt der stel och högtidlig 
i sin oformliga styf kjortel, likasom en madonna skuren i trfi, 
och tycktes föga deltaga i aftonens nöjen. Arma drottning, 
hon följde med mulna och misstänksamma blickar dessa 
grupper af brokiga masker, likasom anade hon att under 
någon af maskerna doldes de drag, hvilka hon minst af alla 
önskade skåda. Stundom, vid ett skämt af eremiten, fi5g 
der ett flyktigt löje öfver hennes något karlavulna drag, 
men snart återföll hon ånyo i sitt tungsinta lugn. Kanske 
önskade hon i hemlighet att nu sitta gömd för verlden i det 
innersta af sitt kungliga slott; men en så mäktig man som 
grefve Tessin fick icke mankeras; drottningen stadnade qvar. 

Den något dufna stämning, som i följd faäraf spiidde 
sig bland Ulrika Eleonoras närmaste omgifning, tycktes emel- 
lertid icke det minsta genera hennes kungliga gemål. Kung 
Fredrik hade samma dag återkommit fj ån ett lyckligt jagt- 
parti och var vid ett mycket nådigt lynne. Hans niajest&t 
l3ehagade från sin upphöjda plats anställa en mönstring med 



MASKEBADEK. 245 

gästerna, särdeles de unga, och skänka ett ynnestfullt öra 
åt de icke alltid fina qvickheter, hvarmed favoriten Broman 
fann för godt att roa sin herre på de närvarandes bekostnad. 
Hastigt mulnade konungens blick, i det att den stad- 
nade vid en ståtlig, mäkta styf och kapprak gubbe, som 
nederst i salen betraktade vimlet med samma likgiltighet, 
8om vedhuggaren i skogen betraktar en myrstack. — Se 
der en stock, som duger att på England exj)ortera, — ytt- 
rade kungen. — Wo der Teufel hab ich den Kerl schon 
ehmals gesehen? 

— Det är en medtäflare om ers majestäts krona, borgare- 
kungen Larsson, — svarade gunstlingen, utan att det minsta 
genera sig för vissa mindre angenäma minnen, som for honom 
voro förknippade med Larssons person. — I Finland, — fort- 
for han, — har man den seden ait doppa en borgare tre 
gånger i hecky på det att han må erhålla en passande pli. 

— Ah, das verfluchte Mftdohea sein Väter! — gen- 
mälde kungen, i det han fortsatte mönstringen, nickade 
nådigt åt franske ambassadören och tern ligen kallt åt presi- 
denten grefve Bertelsköld samt siadnade slutligen med sina 
blickar på en ung herdinna, hvilken, maskerad som alla 
andra, stod ensam vid «tt fönster och betraktade honom 
genom masken. 

Mönstringen måtte lia väckt en kunglig nyfikenhet, ty 
btrax derpå hörde man hans majestät yttra på franska till 
värden: — Min bästa eremit, det torde snart tid vara, att 
ni med er troUstaf återger deras naturliga gestalt ät alla 
de fantomer, som eder ödemark befolka. 

Men Tessin hade observerat, ait drottningens skarpa 
blickar följde en högväxt^ raaskemd Amaryllis vid motsatta 
sidan af salen. — Värdigas tillåta, — sade han, — att jag 
afbidar den stund, som är föreskrifven af stjenionia. I detta 
ögonblick visar oss konstellationen tvenwe planeter, som kor.sa 
h varandra vid Jupiters bana. 

— A ha, — svarade konungen i samma ton, — ni 
menar, att Jupiter kunde i mellanhand råka mellan Juno 
och Venus. Store astrolog, jag beundrar er skarpsynthet. 
Gör som ers vishet för godt finner. 

Gästerne bytte flere gånger om mask och kostym, 
Tvenne par, föreställande årstiderna, inträdde nu och upp" 
förde en kontradans. En af de fyra, den unga Våren, helt 
ocb bAllet (}fyers&Uad med blommor, tiUdrog sig allas upp- 



846 



BOBaABBKUNGSM. 



mSrkaamhet En sä smidig gi-atie en sh sylfidisk fot bad 
iinnn icke upptradt i danden Man fiägade hvaraudra bvei 

Våren Yai En del gissade pS fröken stenbock andra i 
den unga giefvinnan Bonde 

— Men det flr lu en venlalel llomsterqvast — ytl 
rade frbken de Lvnai spetsigt till lujtnanten grefve Bertel 
skSld som hela aftonen vant ovanligt tanfespndd och bv 



fl 


M 


^'M 


S^-' 


'.-^ 


K '* - 


^^im:$ 


•^^ -sv. 



lika&oni alla andra f Ijde med U| pmnrksamLet äistideii 
dans — Ni kr hogdt poeti k i afton min bäita grefve 
tillade hon — Gä plocka losoi hos denna vår jag I 
vad, att ni skall fylla en hel korg 

— Vara nordiika värai loiblekna mot sodeius — " 
rade Bertehkbld nHbtan utan att lUnka på hvad faan sad 

— Tror ni det? — åteitog fröken de Lynar — D 
faller mig någoating in. Medgif, att jag gissade t&tt den gån^ 



MA8KBBADBN. 247 

jag hade den äi*an att i ert sällskap mäta djupet af Öster- 
sjön. 

— Jag kan ej påminna mig . . . 

— I afton mins ni då ingenting. Den vigilanta flickan 
på skridskoma, hon som räddade oss med en tbeaterkupp 
ur det våta, — hon var likväl en dansös, fastän ni ej ville 
tro det. 

— Men, min nådiga, hvilken anledning har ni att tro 
något sådant? 

— Hvilken anledning? Och det säger ni, som en q vart 
timme icke haft ögon för någon annan än henne! 

— Jag? Men förklara er ... 

— Åh, min grefve, ni är visserligen mycket förtjust, 
uien så blind kan ni ej vara, att ni ej finner en viss lik- 
het . . . enBn, vår dansanta skridskolöperska och denna Vår 
äro ja samma person. 

Lyckligtvis var dansen med detsamma slutad, och i det 
beundrande bifall, som sorlade rundtom kring, observerade 
ingen annan än fröken de Lynar, att hennes kavaljer skif- 
tade ftlrg. — Hvad fattas er? — sade hon. — Ni är ju 
blek som ert eget krås. Ah — hvilket ärr ni bär på er 
kind! Är ni biten af en orm? 

— Ja — af en orm, — svarade Bert elsköld och ilade 
bort, för att söka den okända masken. Han fann henne 
omgifven af en skara beundrare, — bland dem eremiten, 
som anhöll att få presentera henne för sin kungliga gäst. 
Men Våren lade fingret på sin mun och svarade på alla 
dessa komplimenter icke ett ord. 

— Nåväl, min nådiga, — fortfor den alltid fyndige 
värden, — jag respekterar er tystnad, det är er rättighet 
att tala endast med rosors doft! 

Med dessa ord fattade han masken vid handen och pre- 
senterade henne för konungen såsom en ros från Hesperi- 
dernas trädgård, »vältalig genom sjelfva sin tystnad». 

Bertelsköld kunde knappt andas. 

Konung Fredrik yttrade några af dessa artigheter, på 
hvilka han hade ett så godt förråd. Men den unga Vären 
endast neg och neg ännu djupare. Kungen ski*attade. 
— Dagen gryr, — skämtade han. — Bort med natten från 
alla dessa solar! 

Damerna begynte demaskera sig. 

Di neg den unga Våren ännu djupare och slank bort 



248 BORGARKKn:MOEN. 

som en ål mellan de förvånade gruppema. — For mig 
itrån! — hviskade hon hastigt i Bertelskölds öra. 

— Ester I — hviskade han tillbaka, utom sig at* häpnad. 

— Jag sade jn, att jag skulle se kungen! Men koin... 

— Nej, älskvärda Vår, så lätt skall ni ej undkomma 
oss ! — utropade en korpulent, jovialisk herre och stälde sig 
i deras väg. Det var monsieur de Broman. 

— Bort, boii! — svarade Bertelsköld och trängde 
honom undan. Der uppstod en trängsel ... En reslig gestalt 
stod i vägen för de flyende. Det var Larsson • . . Man kom 
ej ur fläcken. 

— Olyckliga! — hviskade Bertelsköld, — du är för- 
lorad, om vi ej komma härifrån . . . 

— Masken! Masken! — ropade flere röster. Alla både 
nu demaskerat sig. Våren ensam var ännu maskerad. Hen- 
nes hand darrade. 

Då vändes hastigt allas blickar till eremitaget. Droitr 
ningen hade dånat. Planeterna hade korsat hvarandras banor. 
— Bertelsköld och hans skyddsling lyckades fly. 

Festen blef för ett ögonblick afbruten. Drottningen 
aflägsnade sig, men konungen stadnade qvar för att se 
gretVe Tessins nya »badinerie»: »L'enfant jaune», som upp- 
fördes före supén. Förgäfves sökte man den förtjusande 
Våren. Hon var försvunnen, och man befann sig åter midt 
i November. 



23. Samma natt 




'fi& 



nappt hade den mask, som före- 
stälde Våren, kommit ur träng- 
seln i salen till den med domestiker uppfylda förstugan, 
innan hon, utan ett ord till förklaring, slet sig lös fr&n m 



»ahhal natt. 249 

ledsagare och skyndade till en viiniande kammarjungfru, 
som kastade en kappa öfver hennes axlar oclh torde henne 
bort. Bertelsköld ilade efter dem utför trappan. Hunnen 
till porten, såg han en vagn rulla bort, och vid lyktomas 
sken urskilde han på vagnsdörren det grefliga Stenbockska 
vapnet. 

Förvåning, bestörtning, oro, foi-trytelse intogo efter hvar- 
andra ynglingens själ. Var det verkligen Ester Larsson? 
Hvilket lättsinne af ett barn! H vilken djerfhet af en flicka 
utan börd och verldsvana, att intränga förklädd på denna 
mötesplats for allt hvad hufvudstaden hade förnämt och. 
lysande! Och huru var detta ens möjligt? Skulle verkligen 
Ivarsson sjelf, denne styfve demokrat, hafva låtit sin fader- 
liga svaghet förleda sig ända derhän, att tillfredsställa denna 
nyck af hans bortskämda älsklingsbarn? Samma fåfänga, 
som bevekt honom att gifva sin dotter en uppfostran vida 
öfver hennes ständ^ skulle då närt hos honom den hemliga 
önskan att låta henne okänd tnumfera med personliga fore- 
träden inför majestätet och hofvet? Någon annan förklaring 
var knappast möjlig. Och ju vissare detta förekom Bertel- 
sköld, desto mera vände sig hans harm mot en far, som bå 
oförlåtligt kunde sätta sitt barns rykte i våda. Arma barn, 
hvad skulle det blifva af henne under en sådan ledning, i 
fai*orna af detta lättsinniga hof, mot hvars glans hon flög 
som en fjäril mot ljuslågan? Och hon var likväl, i allt sitt 
vilda öfvermod, en ovanlig, en älskvärd, en rikt begåfvad 
varelse, hvilken måste räddas för hvad pris som helst, om 
det ock gälde att försvara henne mot hennes egen fars 
obetänksamhet. 

Bertelsköld betänkte sig icke länge. Han beslöt att 
genast uppsöka Larsson, hvilken ännu dröjde qvar bland 
grefve Tessins gäster. 

I detsamma uppslogos dörrarna, och drottningen, som 
återhemtat sig från sin svindel, ledsagades till sin vagn af 
värden, värdinnan och sina uppvaktande kammarfmar. Men 
emedan kung Fredrik, som alltmera negligerade sin gemål, 
behagade foiiJeirande hedra soirén med sin närvaro, qvar- 
stadnade äfven de flesta bland gästerna, för att öfvervara 
representationen af L'enfant jaune. 

Alla voro nu demaskerade. Flera hade sett Bertelsköld 
bjuda sin arm åt den unga masken, som väckt så mycket 
uppseende, — Ah, — utropade monsieur de Broman, — 



250 BOBGABEKUNOEN. 

der ha vi fröken Stenbocks riddare! Vet ni väl, min bästa 
grefve, att ni borde ställas fÖr krigsrätt, såsom den hvilken 
beröfvat vår afton en af dess skönaste prydnader — näst 
den förtjusande Amaryllis, — tillade han nog högt för att 
höras af konungen, som befann sig ej långt derifrån. 

— Er skarpsynthet är omöjlig att bedraga, — hviskade 
Bertelsköld, glad att kunna afleda misstankarna; — men 
jag ber er, stör ej min dams lilla nöje att passem incognito; 
bon skall utan tvifvel snart vara här tillbaka. 

— Fröken Stenbock var det icke; hon sjuknade i går 
afton och kan ej lemna sitt rum, — inf5ll en kammarjun- 
käre, som till punkt och pricka kände hofvets krönika. 

— Om förlåtelse, min herre, ni misstager er, — gen- 
mälde en annan kammarjunkare, som affekterade att ännu 
mer vara inne i kröjaikan. — Fröken Stenbock lät for en 
vecka sedan beställa de äkta parisiska blommor, som Våren 
bar, och hennes vagn höll vid porten, nar jag steg nr. 

— Men hennes egen läkare har sagt mig, att hon bsr 
messlingen, — invände den första. 

— Ah, man känner läkarne! Hvad säger man ej för 
att befordra sina vackra patienters små intriger! — återtog 
den andre. 

Bertelsköld lyckades smyga sig undan. Han hade icke 
gått långt, då en tung hand lade sig på hans skuldra, ocb 
bredvid honom stod borgarekungen. 

— Jag har någonting att säga herr grefven, — yttiiide 
Larfctson kallt. 

— Det f ägnar mig, — svarade Bertelsköld. — Jag 
har äfven något att säga herr riksdagsmannen. 

— Låt oss då tala ostörda af dessa narrar, — sade 
Larsson och gick åt sidan vid en af fönsternischenia. — 
Vet ni väl, herr grefve, att er ridknekt hotar mig med för- 
lusten af halfva min egendom? 

— Istvan? Hvad menar ni dermed? 

— Jag menar, att er ridknekt Istvan påstår sig vara 
min äldre broders, Thomas Larssons, försvunne son, och i 
denna egenskap hotar han att börda mina egendomar i Sto^ 
kyro. Hvad säger ni derom, herr grefve? Är det icke en 
väl hopsatt historia? 

— Jag ber, förklara er närmare. Istvan har 
vårt besök i Storkyro varit fÖr mig en gåta. 

— ffftväj, jag vill vara kort. Min Äldre broder, Tbo- 



SAMMA NATT. 251 

mas Larsson, egare till Bertila gård och dermed samman- 
slagna hemman i Storkyro, hade åtta söner och tre döttrar. 
Sex af sönerne stupade samma dag för konung och fädernes- 
land; den sjunde bortrycktes af fältsjukan. Då återstod 
endast den yngste af bröderna, Benjamin. Han hade Josefs, 
Jakobs sons öde; dock blef han icke såld, utan bortröfvad 
af kosacker, som förde honom vid elfva års ålder med sig 
till Ryssland. Efter denna tid — det är tjugutre år sedan — 
har ingen hört det minsta af pilten Benjamin. Hans fader 
Thomas, som vandrat ut att söka honom, återkom efter 
freden bräcklig och sinnessvag till sin födelseort. När han 
kort derpå dog, återstodo af hela Thomas Larssons slägt 
endast de tre döttrarna, två gifta här i Sverige, d^n tredje 
gift med min skeppare Elias Pehrson, bosatt i Munsala. 
Af dessa tre och deras män köpte jag för femton år sedan 
deras jordagods, som då voro i yttersta forfall efter kriget, 
och sedan dess har min son Mathias genom nyodlingar mer 
än fyrdubblat egendomens värde. Nu uppträder denne Istvan, 
eller rättare hans sakförare, fiskal Spolin . . . 

— Ah, jag vet. Han är en slipad skurk . . . 

— Och gör anspråk på att börda fÖr inköpspris min 
broder Thomas' egendom, på den grund att han, Istvan, 
skulle vara samme Benjamin Thomasson Bertila, hvilken 
först bortfördes af kosackerne till deras hembygd vid Don, 
sedermera vid ett ströftåg blef fången hos turkarne och 
iindtligen från dem rymde öfver till Ungern, der ni fann 
honom och tog honom i er tjeiist. Nu frågar jag: hvad 
säger herr grefven om denna historia? 

— Jag säger, — svarade Bertelsköld eftersinnande, — 
att denna berättelse är mycket äfventyrlig och kanhända 
osannolik, men derför icke omöjlig. Det har alltid förekom- 
mit mig, som hade Istvan en god portion nordisk tröghet 
och finsk seghet uti sig, och alltför besynnerlig var den 
lätthet, med hvilken han lärde sig finska språket, likasom 
hade det vaiit hos honom ett vaknadt barndomsminne. När 
vi kommo till Bertila gård i Storkyi-o, blef karlen som från 
sina sinnen; han yrade om en brunn vid gården, som han 
skulle ha sett förr och dit han som barn ridit ut att vattna 
hästar. Jag vet ej hvad jag bör tänka derom. Har man 
företett några bevis? 

— Skriftliga alldeles inga. Orediga hågkomster, vitt- 
X\ens intyg och ett ävr på vepstr^ kipdbewet, sgm d^n föri» 



252 BORUABERUNaSK. 

svanne Benjamin burity sedan ban vid åtta års ålder blef 
sparkad af en bäst. 

— Ärret? Ja, Istvan bär ett sådant ärr. 

— Och det är allt hvad beiT grefven bar sig bek&nt? f 

— fortfor liarsson kallt. — Förlåt mig, jag har ansett herr 
grefven for en ung, redbar man, hvilken ej har något skäl 
att sälla sig till mina fienders liga. 

— Det har jag ej heller ; tvärtom. Allt, hvad jag kan 
säga, är att, i de underbara tider vi upplefvat, äro händelser, 
sådana här är fråga om, icke alldeles otänkbara. 

— Såå? Jag förstår. Låt oss icke mera tala deroni. 
Var det något, som herr grefven önskade säga mig? 

— Ja, — sade Beiielsköld något förlägen, — jag ville 
bedja er icke taga illa upp, om jag frågade något angående 
er dotter. 

— Min dotter? — Larsson rynkade pannan. 

— Jag har hört sägas, att er yngsta dotter följt er 
till Stockholm. Det är en stad, som erbjuder många faror. 
Tillåt mig som en vän att fråga er: känner ni alla dessa 
faror, och är ni säker på att hafva bevarat för dem ert 
älskvärda bani? 

Larsson uppstod, betydligt bögdragnare än den unge 
aristokraten, som stod framför honom. — Herr grefve, — 
sade han, — jag har tagit mig friheten att fråga er an- 
gående en affär; men mina familjeförhållanden äro min 
ensak, och mina vänner väljer jag sjelf, men tillåter icke 
någon att påtruga mig sin vänskap. Är det annars något, 
h varmed jag kan stå till tjenst? 

— Jag påtrugar ingen min vänskap, — svaiude Bertel- 
sköld, i sin tur ett hufvud högre, — men var öfvertygad, 
att jag ej utan anledning gör denna fråga. Kan det vai"a 
möjligt, att Ester utan ert samtycke . . . 

Larsson afbröt honom och lade sin hand på hans axel. 

— Unge man, — sade han, — för att spara er vidare 
frågor bör ni veta, att mellan er och min familj varit af 
åbder en ärftlig fiendskap. Jag bör göra oss båda den rHtt- 
visan, att vi icke legat i delo om personliga intressen, men 
desto mer om dem, som äro de dyrbaraste fÖr rikets och 
samhällets väl. Ni är en yngling och såsom sådan färdig 
att svärma för det första hugskott, som faller er in. Mea 
när ni blifvit tio år äldre, skall ni intaga den mannens plats 
(ban pekade dervid på presidenten grefye Torsten B^rt^- 



förbAtlioa planeb. 253 

skSld, som icke stod långt ifrån dera), ocb då skall det blifva 
ert måly likasom edi*a ^ders> att trampa folket under edra 
fötter. Jag deremot — och med Gudö hjelp mina söner 
efter mig — håller fast vid mina fUders mål att upplyfta 
folket ur dess förnedring och i vår tur trampa dess för- 
tryekare under våra fötter. Ni finner således, herr grefve, 
att melkn oss kan ingenting vara gemensamt, — på sin * 
höjd en afif^r. Var derfor god ocb genera er icke. Spek- 
taklet börjai*. 

Med dessa ord vKnde han den unge Udlingen ryggen. 
Fonden med schweizer-landskapet rullades upp, ocb man gaf 
L'enfant jaune. 



24. Försåtliga planer. 

jIl fall den gunstige läsaren af det föregående anat, att det 
^^ sammandrog sig ett moln kring borgareknngen Larssons 
grå bufvud, så har han måhända icke gissat så alldeles orätt. 
I samma mån som Larssons inflytande växte i borgare- 
ståndet och hotade att tillintetgöra hattpartiets klyftiga 
planer att indraga ståndet i sina intressen, i samma mån 
spunnos allt flitigare i mörkret de nät, som skulle omsnärja 
den farlige motståndaren och göra honom oskadlig. Som 
riksdagsman var han personligen oantastelig, så länge riks- 
dagen varade; men nu, då sakerna för hvar dag nalkades 
mera sin spets, blef det dock för hvar dag nödvändigare att 
skaffa honom ur vägen, och verktyget för denna kabal blef 
vår gamle bekante, den i alla slags ränker väl förfarne fiskal 
SpoHn. 

Utan att låta skrämma sig af sitt misslyckade försök 
att qvarhålla Larsson i Wasa medelst den föregifna smugg- 
lingen af falska silfverdalrar, hade den nitiske fiskalen genom 
sina vänner falsk myntarne i Lillkyro skog fått nys om en 
person i grefve Bertelskölds tjenst vid namn Istvan, bvars 
äfventyrliga öden och godtrogna karakter tycktes göra honom 
särdeles passande till bulvan i den lejon ja gt man nu hade 



254 BOttOABBKUKOEK. 

för afsigt att anställa. Och sedan Spolin pä oi*t och dtälle 
insamlat alla tjenliga upplysningar, begaf han sig på hösten 
öfver till Stockholm, der han, efter erhållna instruktioner, 
icke underlät att uppsöka Istyan. 

Det behöfdes icke stor konst för att öfvertyga den ärlige 
ridknekten, att han och ingen annan vore den rättmätige 
egaren till dessa stora jordagods, hvilka Larsson tillhandlat 
sig af sina brorsdöttrar, efter hvad man sade, för en verklig 
röfvarepenning. Tiderna näst efter stora ofreden voro dess- 
utom så utomordentligt rika på sådana underbara historier 
om försvunne och återkomne arftagare, att de, så att säga, 
hörde till dagordningen och lätt funno trovärdighet hos både 
domare, parter och påkallade vittnen. 

Istvan, som förmåtts att hålla saken hemlig for sin 
herre, hade emellertid uppsökt Larsson och på sitt kärfva, 
fåordiga sätt presenterat sig som hans brorson, i det han 
erbjöd honom en förlikning i godo. Den som kände borgare- 
kungen — och det gjorde Spolin — kände också på för- 
hand utgången af ett sådant besök. Larsson var icke den 
man, som skänkte en hel förmögenhet åt den förste bäste, 
hvilken ville hafva godheten mottaga den. Resultatet blef 
körteligen, att han jagade sin nya slägting på dörren. 

Nu gälde emellertid att skrämma honom med en process, 
som borde tvinga honom att återvända till hemorten för 
att beväpna sig med lagliga dokumenter emot den hotande 
förlusten af balfva hans egendom. Man drog försorg om 
att han påmindes om flera dylika fall, som gått ända till 
kungs och slutat med svarande partens fullkomliga ruin. 
Men Larsson lät icke imponera på sig. Han behöll sin 
mening för sig och fortfor att sköta riksdagsärenderna som 
förut, i den vissa förhoppning, att hans partis seger tillika 
skulle bereda framgång åt den plan, för hvilken han så länge 
och så ihärdigt arbetat, planen att förskaffa de österbott- 
niska städerna stapelfrihet. 

Spolin begynte misströsta om verkan af sitt klyftiga 
påfund. Det var godt iiog för att en dag bereda honom 
hämd; men hvad angick detta de mäktige herrarne bakom 
hans rygg? Bort måste borgarekungen; först öfver hans 
störtade thron kunde hattarrie hoppas att klifva till väldets 

Dock, Spolin hade som skicklig fiskare många nät ut- 
lagda på en gång. Han snokade omkring och fann på 
Stockholms värdshus en ung narr vid namn Calle Säger, 



FÖBSÅTLIOA PLAKKB. 255 

hvilken förde ett mantert lif bland en hop fattige adelsmftn, 
hyilka, i utbyte mot nöjet att kalasa på hans bekostnad, 
icke riiknade så noga på att nedlåta sig till ett så borger- 
ligt umgänge. Medan hans hederliga, men alltför kortsynta 
mor trodde honom sitta fördjupad i riksvigtiga angelägen- 
beter på kammarkollegium, fann CaUe Säger det mera öfverens- 
stämmande med sina artistiska anlag att blåsa flöjt för de 
&gra väidshusflickoma, och det yar efter en glad middag 
bland sina förnäma vänner, som han begick det misstaget 
att komma något uppspelt hem den dagen, då jungfru Lovisa, 
förskräckt öfver hans munterhet, bad kära mor komma ned 
från Esters vindskammare, med den påföljd att gumman 
gl5mde gå ^pp igen. 

Med denne förträfilige unge man lyckades Spolin knyta 
en intimare bekantskap, hvilken närma^ torde hafva grun- 
dats på vissa förespeglingar att rekoramendem en så för- 
tjent yngling till en lysande befordran bod höge gynnare. 
Och emedan samma rekomuiendationer voro genaste vägen 
till fru Sagers hjerta, föll det sig icke synnerligen svårt för 
den sluge spejaren att vinna int]*äde i samma lärftskram- 
bandel, som kort föinit haft äran mottaga en grefiig harp- 
ipelare. 

Spolin visste rätt väl hvar han borde söka sin mot- 
ståndares mest sårbara punkt. Men han visste äfven, att 
Bister var honom för klok: hon hade en gång föinit gjort 
lans planer om intet. Han aktade sig derför att låta henne 
märka besöken och lyckades i stället vinna på sin sida jungfru 
Lovisa, en välmenande, men enfaldig person. Han talade så 
vackert, den beskedlige fiskalen, om sin gamla vänskap för 
det stackars instängda barnet, huru grymt man behandlade 
henne och huru man ej borde sätta sig emot hennes oskyl- 
diga önskningar. Jungfru Lovisas goda hjerta blef rördt, 
isynnerhet som några små artigheter liito henne förstå, att 
titeln af fiskalska icke hörde till omöjliga ting här i verlden. 
Och efter det föll sig så, att fröken Stenbock sjuknade, 
qvällen innan hon skulle uppträda i quadrillen hos grefve 
Tessin, och hennes kamraarjungfni var en förtrogen vän till 
jungfru Lovisa, så behöfdes endast några nödiga instruk- 
tioner och en passande handgåfva åt fröken Stenbocks betje- 
ning, för att bereda Ester, som händelsevis var alldeles af 
Bamma växt, det nöjet att uppträda på maskraden, i den 
bögboiTia frökens kostym. Att den öfvermodiga, oerfarna 



au 



BOnUAltRKl-NdK.V. 



borftsreOirkan snait skulle ri)|a ig t en å 1y sande ''amlmg 
att deraf mä&te fulja ld uppenlar skacdil och att Larsm 
lelt skulle bbfva vitlne till denna sm oth sm dotters fOr 
(idm)ukelsti adan var den hederlig iialcalen-j vitl aola^i 
plan Men ack il t ven den btöiata menskligs fiffighet fBr 
mår icke utgrunda alla rnn^ bakat i händeherna och spola 
hade icke lierUknat att Wa&aUickans natuihga fnbet blef 
vid maskraden tagen lui en val spelad lol att hennes med 
fadda g atie kultiverad af Stockholms berbmdaite daiis- 
lilrare gitvit henne mod att uppträda i en loiut inFfvad 
qnadnlle iih att lim . <let Mdhea " ni Ii ket h UJt 




ila 



I 



tt ka 



Tlldttan^agn t k kulte den hoj pfuUe yngl ngeB 
Calle age bl t a en pa ^ande 1 m tftng o h fil detla rinda 
nål tus ade pä honom a nug t n gången I |o n 

— \et du h adii — ytt ad Si 1 n t II n man «ll 
af vUn kapen f t 1 ga ö nbl k i a killla n [lan n 

— let ^Juoka tades alt å Le ba iu> ket q a < 
d tt af 

— P at — a ude Hojt lelaien som tog saken lutl 

— Vo e det e| f att hålla gu n nan v d godt hnmSr A 
k lie lag v a dem h ad hon ha p& kistbottnen 



FÖBSÅTLIQA PLANER. 257 

— Det kan du intet så noga veta. I ditt ställe skulle 
jag taga fasta på den österbottniska tjärtunnan. Hon väger 
något, och det skulle göra björnarna späka som lamm. 

— Ester? Jaså, den visan sjunger mor alla dagar. 
Men intet vill jag ha ungen, och intet vill hon ha mig. 
Hon är i stånd att klösa ögonen ur mig, om jag drar på 
den stiilngen. 

— Så, du tror det? Gamla karlen, och begriper dig 
intet mer än en skolgosse på flickornas nycker. Att hon 
Wöses, det är just ett bevis att hon i hemlighet älskar dig. 

— Jo, jag tackar. Bjud åt de andra herrarne! 

— Det är sant, den högfärdige Larsson tycker, att du 

vore ett for simpelt parti för hans dotter, du, som likväl 

Sr en af de gentilaste unga karlar i Stockholm! I ditt ställe 

skalle jag visa honom, att flickan tar dig med uppräckta 

'jänder, hvad stund du behagar göra henne den äran att fria. 

— Tycker han det, den oborstade korn juden? Nå, om 
let också vore blott {()r att riktigt förarga honom . . . 

— Se, det skulle jag kalla revange! I morgon till 
xeiDpel, när flickan rider ut på sin vanliga promenad åt 
torns tull ... Ha ni ej en middag der i grannskapet? 

— Några af mina intimaste viinner: Ulfvenklo, Lejon- 
am, Gyllenfelt, excellensen Hårds brorson och några andra 
f den bättre sooietén. 

— Det passar ju ihop som en fiansk komedi. Om till 
xeinpel hennes häst skulle skena — så der lagom, förstås, 
f en liten brinnande fnöskbit i örat . . . Du är ju en bra 
yltare, vill jag minnas? 

— Så påstå gardesmusikanterne. Men stallknektarne 
>åstå, att jag är en god flöjt spelare. 

— Afund, bara afand! Har jag ej sett dig rida som 
m turk öfver dikena på Ladugårdsgärdet? Kort sagdt, du 
håller kampen, som är på väg att skena ... du räddar din 
8köna . . . det är gentilt, det brukas nu för tiden mycket i 
romaner . . . 

— Jag vet det. Jag läser ingenting annat. 

— Sedan för du henne in till dina vänner . . . litet 
afdånad, det skulle göra effekt . . . 

— Ja, det vore larmoyant . . . 

— Derpå följer en öm scen . . . 

— Hin helle^r. Jag kan hitta på att få mig en örfil. 

Fältskäms berättelser. IV. 17 



— 8å mycket buttre, du bar d& anledning att t; 
revange. 

— Menar broi- det? 

— Ocb dä eclaterar du er föilofning i bela siillskapels 
nlirvaro. 

- — Men om jag ängrar mig? 

— Angia dig sedan sä mycket du bebagar. Dn hat 
emellertid tagit revange pä flickan, revange på fadera, revonge 
på dina bjurnar . . . Kort sagdt, det är ett äfventyr, i 
gör dig rjktbar i bela Stockbolm. Man skall sRga: 
Säger, det är då en bedning a(t ha tur; han knep en tnnnii 
guld på hvart finger! Och sä gentilt sedan! Det kommer 
att verka på din befordran. En kavaljer som du, med e 
så enorm förmogenbet, må^te ofelbart komma i fråga viJ 
nästa adeliidiplom. Kanbiinda baron . . . baron Säger! l)«t 
låter liUt bra, oller bur? 

— Hvarfor intet? Nog hör man bondaktigare tiinin, 
Gi'efve Bonde t. ex. Du har rätt, SpoHn. Salig fa 
med oin att gSia frihet i landet. Det vore vill intel fijr 
mycket, om hans son blefve baron. 



2Ö. Far och dotter. 




Riksdagsmannen Lans Lars- 
1 inträdd<; en dag helt 
nlTn-modadt i Sagertika 
liuaKlotli kleCmed styfva 
.efi uppfar den branta 
■a]i(iaii till sin dotters 
indwkaiumaie. Det var 
niirniare middag, en tid dÅ han anniirs brukade vara triiget 
upptagen af riksdagsg5roni;)l, men i dag liade borgareståndet 
intet plenum. Man fljrberedde sig till en stor votering i 
fifverraorgon, allt gick viil, och borgarekungen var vid ett 
fuitiiifäigt lynne. 

Han vitntade att finna Ester upplagen af nägon bland 
dessa lektioner, hvarmed han så frikostigt Öfverhopade henne; 
mm ban bedrog sig. Ester hade nyss förut behagat bort- 
skicka sin tyska språklitiure och satt nu vid öppet fönster, 
>^Dcle sig att blåsa såpbubblor, hvilka hon lät flyga ut i 
lien klara, frostiga vinterluften, der de till alla vandrares 
t^rundtan flilgo som smä glimmande stjernor i solljuset liögt 
Sfver tak och gator uti den stora staden. 

Faderns blick mulnade; men flickan gaf icke ovädret 
■■id att bryta löst. Hon flög honom genast om halsen och 
''ad honom komma att se hennes små granna fåglar; han 
'kulle se hnm högt de flögo och huru sparfvarae förgäfves 
'Ökte att fånga dem i flygten. 



260 BOBOABEKUNQEN. 

Den sträfve gubben kunde ej motstå så vigtiga skäl 
för en försummad lektion. Han drog sina läppar till ett 
buttert löje, och det var något rart att se Larsson skratta. 
Måhända fanns i hela vida verlden blott en enda person, 
som kunde berömma sig af att hafva rubbat detta oförän- 
derliga allvar, och denna enda var Ester Larsson, hans 
yngsta, öfverdådiga och bortskämda älsklingsbarn. 

— Narraktiga barn, — brummade gubben. — Tycker 
du det passar en sedesam flicka, som läst sig fram redan i 
somras, att blåsa såpbubblor på Stockholms gator? Säg 
mig, tjufunge, — och han nöp henne i örat, — när skall 
du en gång blifva klok och förståndig? 

— Klok är jag redan, det har far ofta sagt mig, och 
för.stnndig skall jag småningom också blifva, när jag får grå 
här och hinner så der till riksdagsåldern som far, — sva- 
rade Ester, i det hon lät en ny bubbla flyga. 

— Nå-nå, vi få hoppas det tar sig, — puttrade fadeni, 
ej utan ett litet nytt solsken öfver de barska läpparna. — 
Men vi måste då också se till att du får något bättre att 
tanka på. Jag skall säga dig något, kära barn. Det är 
en farlig tid vi lefva i, och den fågel, som qvittrar för bit- 
tida om morgonen, är innan qvällen i hökens klor. Din far 
är gammal och ville gerna se dig försörjd, min kära flicka. 
Du fyller snart sexton år. Hvad säger du, om jag skulle 
tänka pä en bra man åt dig? 

— Jag? Se, den bubblan flög högst af alla! Tror 
far hon kan vara mycket lägre än Jakobs kyrktorn? 

— Bubblorna brista, barn, och din far talar om allvar- 
samma saker. Du är uppfostrad i ett ärligt och gudfruk- 
tigt hus; jag vill, att du skall blifva en rättskafl^ens qvinna. 
Du svarar ej på min fråga? Skulle unga Säger ha pratat 
dårskaper för dig? Jag förstår, — om det der, som man 
kallar hjerta, kärlek och mera dylikt. Jag borde förutsett 
det, när jag ackorderade in dig här i huset . . . Hm, en gam- 
mal pjollrig mor och en odåga till son, den qvisten duger 
inte att sitta på, sad' orren om ormbunken. Ester, du roå 
aldrig ha bundit dig med något löfte till Säger? 

— Jag låter ej binda mig, jag. Nej, far, jag t3'cker 
intet om kedjor. 

— Det är bra; du lyfter en sten från mitt hjerta. En 
flicka bör aldrig binda sin framtid, som hon ej kan bedöoia. 
Sådant är deras sak, som bättre förstå. Kort sagdt, jag har 



FAR OOH DOTTBR. 261 

utsett åt dig en bra, en ordentlig man, icke for ung, icke 
f5r gammal, några och tretti år vid pass. Hvad s&ger du 
om det, barn? 

— Far skulle se mina bubblor! Se nu bara . . . pytt, 
hon sprack, den der, innan hon hann till kyrktuppen. 

— Ester, mitt hjertebarn, du min glädje på jorden, 
tror du, att din gamle far så gema vill mista ditt glada, 
skalkaktiga ansigte, som lyser upp mina mulna stunder i 
denna verldenes mödor? Men det måste en gång ske, barn, 
och det är bättre att jag väljer en man åt dig, än att du 
väljer efter ditt eget^ narrakiiga hufvud. Du har ju sett 
unga ArstrÖm, Eiik Arström, sin fars kompanjon? En red- 
bar och bra karl, solid förmögenhet . . . det är med deras 
hus jag har gått in på den stom spanmålsaffären, du vet . . . 
uti h vilken jag nedlagt halfva min förmögenhet. Det blir 
en bra aflfär, jag väntar just bref derom. Det har blifvit 
missväxt i Nederländerna ... 

o 

— Ah, har det blifvit missväxt i Nederländerna? 

— Jo du, en gång få vi tinnar också mata de rika 
bolländarne. Således, mitt kära barn, blir unga Arström 
din man. Mången kommer att afandas dig, min pia; men 
något för något; de finnas väl, som komma att afandas 
Arström också. Det Ur öfverenskommet mellan hans far och 
mig, att ert bröllop skälig firas i julhelgen. Jag bör icke 
dölja för dig, att gamla Arström har mycket inflytande i 
borgareståndet. 

— Nej, hvad sSger min far? Hur har han kommit åt 
ett så stort inflytande? 

— Redbarbet, drift och förmögenhet, det är säkrare 
vägar än alla intriger till ett godt namn som medborgare 
och patriot. Om du visste, mitt kära barn, hvilka ränker 
man satt i omlopp för att störta din far! Men det skall 
ej lyckas dem; den gamle Larsson är dem för seg. Och 
sedan har jag ju dig! ... Är det något, som du önskar 
dig, lilla toka? Kanske ett af de vackra armbanden, som 
hänga i fönstret hos guldsmeden vid Storky rkobrinken ? Eller 
kanske en af de dyra flandriska spetskragarna, som mången 
fröken vid hofvet ej har råd att bestå sig? Nej, tacka mig 
intet på förhand, du har det ej än, din nippertippa! Tror 
du jag är nog svag att kasta ut så dyra pengar för en 
sådan kråka som du? ... Hvad ger du mig, om du får de 
der spetsarna, säg? 



262 BOBGABEKUNGEN. 

Ester slog sina armar omkring hans hals. — Allt hvad 
du vill, far, utom dig sjelf. Dig skänker jag intet bort for 
någon Orrström eller Ormbunke, eller hvad han må heta. 

— Nå-nå, vi skola talas vid om den saken. Men du 
har intet låtit mig höra hur du förkofrat dig på kung 
Davids harjia. Hvem har varit din lärmästare, bara? Någon 
gammal organist, tror jag mor Säger berättat mig. 

Ester teg. Hon kunde ännu icke konsten att Ijnga. 
Lyckligtvis fordrades intet vidare besked om detta ömtåliga 
ämne. Fadern fortfor: 

— Du skall en annan gång få sjunga for mig N:o 354. 
Nu har jag ej tid. Vi ha middag och strax derpå utskott. 
Hvad tänker du nu företaga dig? Du ämnar väl ej hela 
dagen sitta här med dina dåraktiga såpbubblor? 

— Nej, far. Nu tänker jag mig ut att rida, som du 
vet att jag gör alla dagar före middagen. 

— Hm — jaså, du har fått din vilja fram med den 
saken också. Jag borde annars icke tillåta dig det ... ty 
det är intet vanligt för flickor af ditt stånd. Men jag viU, 
att mitt barn i allt skall kunna täfla med hvem som helst, 
om det också vore den fina franska fröken vid hofvet; bon 
rider i alla fall icke hälften så väl som du. Men akta dig, 
mitt kära barn, att ej schäcken går durch med dig; jag 
tycker han klipper nog mycket med öronen. 

— Det har ingen fara; jag har sett dem, som varit 
värre än han. 

— Jo-jo, du har icke glömt ditt äfventyr vid Kors- 
holm. Den der unga grefven är nu här. Han skall vara 
fÖrlof\ad, sägs det, med fröken de Lynar. 

Ester bleknade. — Det är icke sant! — utropade hon. 

— Hvad menar du? Ett låd ger jag dig, bara; lyssna 
aldrig till pigsq väller. Jag kan väl tro, att Lovisa rega- 
lerar dig med historier från hofvet. Hör på, rider du linna 
ut med den gamle stall mästaren? 

— Nej, far. Jag rider nu ut med Calle Säger, fastän 
han är en dålig ryttare. 

— Det tycker jag ej om. Har ej stallmästaren tid att 
rida ut, så får du finna dig i att bli hemma. 

— Far behöfver intet bry sig om Säger, han är en 
narr. Det är också sista gången jag nu ämnar rida ut i 
hans sällskap. 

— Må så vara, efter det är sista gången. Men nu ba 



FÖLJDEBNA AP EN PROBfRNAD TILL HÅBT. 263 

vi middag. Farväl med dig, min flicka. Rid försigtigt. 
Och Gud beskjdde dig! 

— Farväl, min far. Gud beskydde också dig! 

Med dessa ord åtskildes far och dotter. Några minuter 
derefter satt Ester på sin ystra häst och red ut emot Horns 
tull i sällskap med sin fåfänge kusin. 



26. Pö\)dema af en promenad till häst. 



det lilla, men på sitt sätt fashionabla värdshuset Spanien 
utanför Horns tull hade en utvald samling af Stockholms 
mest ruinerade unge dagdrifvare slagit sig ned kring ett 
bord, fullradadt med utsökta holländska pipor och dito knaster, 
som då för tiden voro på modet. Tobaken i alla dess former 
hade varit känd i Sverige och Finland alltsedan trettioåra 
kriget, men först på senare tider hade han fått insteg bland 
de högre klasserna, hvilka sannolikt efterapade höga preus- 
siska föredömen och tagit seden från Pommeni. För de fina, 
fransyskt bildade ädlingarne fortfor all tobak att vara en 
styggelse, men just detta framkallade bland dagens mindre 
nogräknade lejcn en opposition, och ju tjockare moln de läto 
bolma ur sina granna porslinshufvuden, desto mera ansågo 
de sig stå på svenska frihetens sida mot de aristokratiska 
fördomarna. För öfrigt sörjde man med passande portioner 
af Eostocks-öl tillräckligt för alt i_:iiporna icke blefvo torra. 
Man hade ingen anledning att skona hvad huset förmådde; 
ty lustpartiet bekostades af den like Säger, hvars ankomst 
väntades hvarje ögonblick för att begynna dagens arbete, 
en finare middag, der de simplare varorna skulle utrymma 
platsen åt tyska och franska viner, som väntade i karafiner 
af böhmiskt glas. 

Politik var dagens lösen, och sällskapet, hvars med- 
lemmar hade vid en statshvälfning ingenting att förlora, 
men allt att vinna, hörde naturligtvis till oppositionen. Bland 
desse heri-ar funnos spelare, som offrat sin förmögenhet på 
den bedrägliga lyckans altare, goddagspiltar, som uppätit sitt 



264 BOBOAKBKUNGKK. 

arf i förväntan på onklars och tanters frånf^ille, lättingar, 
som icke kunnat komma till någon syssla under det stränga 
och arbetsamma Hornska systemet. Alla dessa voro för 
ögonblicket Hattar; alla öfvade sin qvickhet på den nuva- 
rande styrelsen, b vilken ej förstod att tillbörligt uppskatta 
deras talanger, och voro som bäst i färd med Europas poli- 
tiska ställning, då man hörde hästtraf på gården och såg 
den viintade värden, Calle Säger, anlända. 

Till allas förundran skedde intåget på ett nog eget sätt. 
En ung, smärt flicka, sällsynt smidig och behagtull i alla 
sina rörelser, inträdde till fots på gården, ledande vid tygeln 
en häst, på hvars rygg unge Säger endast med möda tycktes 
hålla sig fast. Det upplystes snart, att den hygglige unge 
mannen fallit från hästen; och emedan det torde vara så 
god t att genast berätta sakens sammanhang, var händelsen 
den, att Ester Larssons schack hade skenat, Sagers fuchs 
hade följt sin kamrats exempel, och äfventyret hade slutats 
dermed, att ryttaren gjorde en kullerbytta, hvarpå Ester, 
som redde sig bättre, hade bjudit honom sin häst och på 
hans begäran ledt honom till värdshuset, i den tron att han 
var illa skadad och behöfde en snar hjelp. 

Skadan måtte likväl icke varit så lifsfarlig som Ester 
föreställt sig, ty knappt hade hon hjelpt sin kavaljer ur sadeln 
och ledt honom in i huset, innan han tycktes märkbart repa 
sig vid åsynen af de gamle viinnenie och det dukade bordet 
Han förklarade nu, att ett stycke hummer och några glas 
rhenskt skulle troligen ej bekomma honom illa, isynnerhet 
om hans dame behagade taga plats vid hans sida och åter- 
hemta sina krafter i det patriotiska och högst belefvade 
sällskap han skulle hafva den äran att presentera för henne. 

Ester Larsson var icke den som brukade tappa kuraget; 
men inkommen så oförmodadt i ett sällskap af främmande 
karlar, hvilka icke brydde sig om att dölja sin munterhet, 
kände hon sig på en gång förvånad, ond och torlägen. 
Dörren stod öppen; hon vände sig om för att gå. 

Men nu stälde sig en af herrarne i hennes väg. Det 
vore omöjligt, förklarade han, att en så förtjusande fé, som 
räddat deras vän ifrån undergång, kunde lemna dem, utan 
att tillåta sällskapet hembära henne sin hyllning uti ett glas 
äkta Rttdesheimer. 

o 

— Ah, drick du, och krusa intet; herrame veta ju alla, 
att du är min lilla fästmö, — inföll herr Säger vårdslöst, 



FÖLJDERNA AF EN PROliENAD TILL HÅ8T. 265 

der han, utan minsta tecken till någpn vådlig åkomma, just 
höll på att slå sig ned vid det rågade bordet. 

— Hans fästmö I Vi gratulera! Vi gratulera! — ut- 
ropade gästerne, i det de med fylda glas trängde sig kring 
den förskräckta flickan, som icke såg någon möjlighet att 
undkomma. Det var icke första gången de hörde Calle 
Säger skryta af sin nära förbindelse med den österbottniske 
borgarekungen och alla hans rikedomar, yngsta dottern in- 
beräknad. Mot en sådan liten simpel borgareflieka kunde 
man tillåta sig allt. 

— Hennes skål, min söta vän! — ropade en af de 
nllrgångnaste, den redan något mosige Gyllenfeldt. 

o 

— Ah, drick, — det Ur inte tjära det här! — skrat- 
tade närmaste man, den unge sprättande von Hartzdorf, 
som bar den elegantaste stångpiskan i hela sällskapet. 

— Jag hoppas vi bli marskalkar på bröllopet, — till- 
lade försmädligt den korpulente baron Krauser, Stockholms 
Hörste ostkännare, i det han prydligt instack servietten 
mellan vesten och det omsorgsfullt stärkta kråset. 

— Och hvad svärmor skall bestå fina kökshanddukar! 
— yttrade den gentile Lejonram, som skröt af att inom 
sex veckor hafva tappat två tunnor guld på biribi. 

— Se så, kom hon, min lilla vän, och tag en sup och 
en smörgås! — återtog Gyllenfeldt otåligt, i det han rågade 
det oförskämda gycklet med att taga Ester i venstra han- 
den för att leda henne till bordet. 

Men nu var det slut med Ester Larssons korta tålamod. 
Hon svarade honom som kanske icke mången förolämpad 
flicka vågat svara i hennes ställe. Hon slog honom med 
ridspöet midt i ansigtet. Och hon slog icke falskt. På hans 
blossande panna och kinder vittnade strax en högröd strimma, 
att näpsten var lika grundlig, som vältortjent. 

— Sakrament skade borgartossa! — var det fina utrop, 
som i första häpenheten undföll den mosige herrn, i det han 
släppte Esters hand och förblufiad tog sig öfver det svidande 
stället. 

Herrarnes indignation öfver detta attentat blef förfärlig. 
De trängdes kring Ester under stoj och gyckel. Herr Säger 
lemnade sin tallrik med den nyss inburna hummern, för att 
uttrycka sin förtrytelse öfver den obelefvade flickans högst 
simpla beteende. Endast Krauser satt orubbligt småleende 



266 BOBOABBKUKGBN. 

qvar med servietten vid kråset och benade lÄckerbitarne af 
en stekt beigeflundra. 

Under oväsendet hade man icke bemärkt, att en ny- 
kommen gäst inträd t i rummet bredvid ocb reqvirerat ett 
glas vin, under det att han genom den balföppna dörren 
tydligt hörde hvarje ord uti salen. Nu fann ban för godt 
att träda in midtibland sällskapet, trängde de närgångnaste 
tillbaka och stälde sig beslutsamt vid Esters sida. 

Den nykomne var grefve Carl Victor Bertelsköld, h vil- 
ken, i det han red förbi värdshuset Spanien, hade igenkänt 
Ester Larssons schack på gården och, förvånad deröfVer, 
beslutit göra sig underrättad om orsaken till hennes när- 
varo på detta icke alldeles väl beryktade ställe. 

— Hvad? — utropade han med vredens rodnad på sin 
högbuiTia panna, — hvad, mina herrar, är detta ett beteende, 
som anstår svenska adelsmän emot ett värnlöst och aktnings- 
värd t fruntimmer? Finns någon här, som vågar kasta minsta 
fläck på denna unga flickas rykte? 

Heri*arne sågo på hvarandra, Gyllenfeldt mumlade: 

— Hvem har gifvit grefven rätt att melera sig i våra 
affärer? Hon har slagit en adelsman; hon skall, tag mig 
tusan böflar, kyssa mig först på hand och sedan på mun. 

Bertelsköld svarade med en blick af förakt. 
Lejonram, spelaren, han som bland rumlame hade det 
bästa hjertat, slog nu grefven sakta på axeln och h viskade: 

— Var förnuftig, väck intet gräl! Kom och töm ett glas 
med oss, så låta vi flickan löpa sin kos. Vi veta ju alla, 
att du var hennes kavaljer på maskraden hos grefve Tessin. 

— Hvem har spridt ut . . .? 

— Hvem? Fråga den första perukmakare, som fiiserar 
ditt hår, ty det är troligen nu ett samtalsämne på alla Stock- 
holms barberarestugor. Jag hörde det i dag af en liten 
gemen karl vid namn Spolberg eller Spole, eller hvad han 
må heta. 

— Jaså, — skrek åter Gyllenfeldt, som tycktes draga 
sig något dylikt till minnes, — grefven tror, att vi här ha 
maskrad, der man utan reprocher kan införa hvilken dame 
från gatan som helst? 

— Tror grefven, att vi låta lura oss så lätt som vissa 
höga nattmössor? 

— Låt henne dansa sina pas de printempsi Här finnas 
moitiéer tillräckligt — sommar, höst och vinter efter behag! 



FÖLJDBBNA AP EN PBOMKNAD TILL HÄST. 267 

Stormen växte. Bertelsköld fattade Ester vid handen 
och ledde henne in i ett sidorum. — Blif här några ögon- 
blick, — hviskade han; — och skulle jag blifva urståndsatt 
att föra dig härifrån, så skall löjtnant Lejonram göm det. 
Frukta icke; han är bättre än sitt rykte. 

— Om du dör, vill jag dö med dig! — utropade Ester 
och hängde sig vid hans arm. Hon var utom sig, hon visste 
icke mer hvad hon sade. '» 

— Nej, Ester, jag lefver ännu för att försvara din 
heder. Stadna; denna skymf krUfver blod! ' 

— Nej, nej, gå icke, de döda dig! Jag släpper dig 
icke! — och hon klängde sig ännu fastare vid hans fån- 
gade arm. 

— Arma bara, vet du då icke, att jag älskar dig och 
att din heder är min! Vill du bringa mig till fortviflan? 

Ester såg på honom med ett par stora, förvånade ögon 
och släppte hans arm. — Gå, gå! — hviskade hon, fåfängt 
sökande att dölja sina tårar. 

Bertelsköld stängde dön-en till sidorummet och inträdde 
i salen. Han fann alla beredde på en blodig upprättelse. 
Man tvistade endast om hvem som först borde korsa sin 
värja med Ester Larssons försvarare. 

— Mina herrar, — sade den unge grefven lugnt och 
bestämdt, — herr Gyllenfeldt har fått ett slag öfver an- 
sigtet. Jag förklarar att han fullkomligt förtjent det, och 
det är således honom, som jag först skall hafva den äran 
att möta. Löjtnant Lejonram torde ha den godheten blifva 
min sekundant. 

— Jag proponerar, att vi sluta vår middag och sedan 
uppgöra affären på Liljeholmen, — föreslog Krauser, — 
missnöjd att blifva störd i sin angenäma sysselsättning. 

— Omöjligt! Mörkret inbryter! AUons, till saken! — 
ropade flera röster. 

— Det är också min mening, — yttrade Bertelsköld. 
Man rangerade sig och afkastade rockarna. Gyllenfeldt 

hade i hast blif vit nykter och utsåg von Hartzdorf till 
sekundant. 

Striden begynte. Båda motståndarne voro öfvade fäk- 
tare, men Gyllenfeldt, ursinnig öfver den lidna förolämp- 
ningen, var ur stånd att behålla det lugn han så väl be- 
höfde for att parera sin skicklige motståndare. Det dröjde 



268 BOBGABBKUNOEN. 

ej länge, innan en skarp stöt genom högra axeln afpressade 
honom ett rop af raseri. 

— Gör ingenting; låt oss fortsätta! — ropade han. 
Men snai-t hängde hans arm maktlös vid sidan, och Bertel- 
sköld sänkte sin värja. 

— Turen iir hos er, herr von Hartzdorf, — yttrade 
grefven. 

Den sårade fördes undan, och Hartzdoif trädde i ställei 
Ung och veklig, hade han varit ett lätt byte för en mindre 
skonsam fiende. Bertelsköld nöjde sig att rispa ett märke 
öfver hans högra kind, hvarpå sekundanteiiie skyndade att 
korsa sina värjor emellan de stridande. 

— Adieu, mon plaisir hos det täcka könet, — an- 
märkte Krauser, utan medlidande med sin bestÖrte T3n, 
hvars första omsorg var att betrakta blessyren i spegeln. 

— Turen är hos er, herr baron! — yttrade Bertd- 
sköld, skenbart lika lugn, ehum man af den skarpa tonen 
kunde ana, att förbittringen jäste inom honom. 

— Ni hade kunnat vänta, tills jag slutat kalkonen, — 
brummade den utmanade, i det han prudentligt hopvek 8e^ 
vietten, strök sig om läpparne och stälde sig i posityr. — 
Låt det gå fort, jag är hungrig! — tillade han, helt vårds- 
löst lekande med värjan, likasom hade han aldrig brakat 
henne till annat än att peta ned äpplen. 

Bertelsköld lät likväl icke bedraga sig. Han visste, 
att han nu hade att göra med sin farligaste motståndaie, 
Stockholms mest beryktade duellant, en fulländad fäktan, 
invigd i alla de italienske mästaiTies finter. Han visste, att 
denne kallblodige cgoist skulle spetsa honom pä sin v&ija 
med samma likgiltighet, som han skar sönder en kyckling. 
Han beslöt att taga sig till vara, ty Krausers plan var på- 
tagligen att genom låtsad vårdslöshet göra sin fiende sSker 
och förleda honom att blotta sig for den alltid Inraochb 
alltid vaksamma värjspetsen. - 

— Huru många har ni dödat i dueller, herr grofiH 
— yttrade Krauser helt legert, just under det att ban 
rade ett väl mattad t utfall. 

— Ni blir den förste, — svarade Bertelsköld i 
ton; men hans blod begynte sjuda. 

— Hvad? Ingen enda? Och jag roar mig som bSfli 
med den åttonde, — återtog baronen, i det han, medan ban 
iinnu talade, riktade en försåtlig stöt mot Bertelsköld» bröst. 




FOlJiliinia »f Ull promcnnil till häsi 



FÖLJDERNA AF EN PROMENAD TILL HÄST. 271 ' 

Värjan slogs åt sidan, men uppslet skjortärmen, och en blod- 
strimma iUrgade linnet rödt. 

— Nej, se! Jag tror ni spillt lingon på ärmen, — 
anmärkte Erauser. 

Bert elsköld insåg sin fara. För b varje minut blef ban 
betare, hans motståndare deremot allt kallare, allt försmäd- 
ligare. Deri låg vådan^ Han beherskade sin vrede och 
öfvergick^från anfall till försvar. 

— Ab, — man är rädd om sitt grefliga hull, — gäc- 
kade Krauser, ocb i detsamma blottade ban sig med flit, 
för att förleda grefven till utfall. När denna plan slog fel, 
miste Krauser i sin tur tålamodet. — Finissons! — ro- 
pade ban. 

Bertelsköld höll sig på defensiven. Krauser ansåg detta 
bärröra af blodförlust ocb trodde sig nu kunna våga en 
afgörande stöt. Han drog sig ett steg tillbaka, likasom 
ville han ställa sig en garde, nien i samma ögonblick gjorde 
ban ett våldsamt utfall, hvilket ej lyckades bättre. Un att 
ban störtade på sin motståndares utsträckta värja, som gick 
honom tvärsigenom veka lifvet ocb fälde honom till golfvet. 

— La piéce est finie, allons souper! — utropade ban 
med de bekanta hemska orden vid Carl XII:s död, i det en 
ström af blod forsade ut genom näsa ocb mun. Gurmanden 
hade slutat sin bragdrika bana. 

— Fort till bäst! — hviskade Lejonram. 
Bertelsköld insåg, att hvarje dröjsmål var vådligt. Han 

ryckte Ester med sig ocb skyndade ut. Ej ens Säger hindrade 
dem, och snart galopperade båda Öfver bron till Liljeholmen. 
Då höll grefven stilla. — Nej, — sade han, — jag 
måste återföra dig till din far. 

— Hellre till döden! — utropade Ester förfärad. — 
Maskradhistorien är känd i hela Stockholm. Min far är 
fruktansvärd, och det lyckligaste jag kunde vänta vore att 
ännu i afton förenas med en man, bvilken jag afskyr. 

— Nåväl, — sade Bertelsköld; — jag vet en annan 
fristad, der du kan lefva trygg, tills stormen är öfver. Jag 
för dig under min mors beskydd. 




27. Hlnorna bölja springa. 



arama äa.g Iianclel en mtiiiffade \i 
vHtcI hu et Spanien hade (leEi 
denten grefve Tor len Bertelskold 
mottagit gynnsamma nnderiSt 
tel er Hans största fi k ^ han. 
livalfi k som ingen fömt kDnnat 
binda och fånga — begynts »tt 
f^s^^^^^^-^^si^ prattia i not«n Och allt tiUre 

rt^ *! ~~~' diog det sn<tr|ande gai^iet kniig 

tr** Svei iges verklige herre och fclv ts- 

man, den gamle, af Hr, mödor och ära nedtyngde grefve 
Arvid Horn; allt mem vidgades horizonten f6r Hattarnes 
itregiriga framtidiiplanei', och för hrarje dag säg man dem 
allt meiu nUrma sig dei'as föresätta mäl: en ny styrelse ocb 
ett nytt politiskt system. Segervissheten lyste ur den rtnk- 
fiille diplomatens skar))a blickar, der han, ensam i sitt kabi- 
nett, liegrnndade medlen att bryla det sista motslindet. 
Han var för klok att lui-akta de mindre fiskar, som iinnn 
återstodo att fjiilla, och framförallt generade honom borgare- 
ståndets fortsatta motspänstighet. Det var visserligen blott 
ett slånd mot tre, pil hvilka man ansåg sig rava 'säker, mm 
det var af vigt att ega nyckeln till landets kassakista, ocb 
så länge man icke egde borgai'eståndet i sin makt, konde 
man alltid befara, att nyckeln icke ficks eller icke tog opp 
det krAngliga låset. 

Klockan var mellan 5 och 6 på eftermiddagen. Vax- 
ljusen brunno i si If verkandela bravne, och grefven, som tycktes 
vänta någon, säg tid efter annan på klockan. — Sknlle den 
gamle vargen vädra forsat? — sade han till sig sjelf. 

Men dubbeldÖri'ai'na Öppnades, och kammartjenaren an- 
mälde riksdagsmannen Larsson. Grefvens panna ljusnade, 
och han nickade ett »stig in!° 

Ivarsson inträdde, alltid lika styf som en bjelk€ ifrfa 
sitt hemlands skogar. — Herr gi-elven har låtit kalla mig, — 



MINORNA BÖRJA RPRINOA. 273 

sade han efter en snäf bugning. — Vi hade utskott i sian- 
det, så att jag ej kunde infinna mig precis klockan fem. 

— Gör ingenting, min bäste Larsson ; tjenst och fädernes- 
land framför allt. Var god och tag plats. Jag har önskat 
Rpråka med er om vår gemensamma affär, de österbottniska 
.städernas stapel fri het. 

— Jag bekänner, att jag ej mei-a hyst något hopp om 
herr grefvens gunstiga förord . . . 

— Men, min bästa vän, ni misskänner fullkomligt mina 
^oda afsigter. Vi kunna vara af olika mening i andra frågor, 
och hvar och en bör följa sin öfvertygelse ; men hvem skulle 
ej göra ed ra patriotiska tänkesätt den rättvisa de så väl 
fortjena! Tro mig, — och dessa ord 3'ttrades med en rörande 
uppriktighet, — jag är er verklige vän och gör allt hvad i 
min förmåga står för att tjena er. 

Larsson svarade med en kort bugning, som lemnade 
vänskapsförklaringen i dess värde. 

— Ni har fiender, min bästa Larsson, — fortfor gref- 
ven; — fiender, som söka att skada er och er sak. Plom- 
gren t. ex.: en egennyttig karl! Jag afskyr sådana karlar. 
Om ni ville hafva föi troende till mig, skulle jag använda 
hela mitt inflytande för att tillintetgöra hans planer. Er 
process, ni vet; hvad tycker ni väl? Högsta domstolens 
ledamöter påstå, att ni bestäradt skall förlora. Och det gäller 
ju halfva er förmögenhet? 

— Tillåter ers nåd, att vi återkomma till stapel- 
friheten ? 

— Det är just derom jag ville tala. Ni förstår, att 
en sådan process måste skada er sak på samma gång som 
er sjelf. Man skulle säga, att ni begär stapelfrihet för att 
reparera edra förstörda affärer. Och när man, som ni, lig- 
ger vidt ut, i spanmålsexport t. ex., h vilket alltid är en 
vanskelig affär, som dependerar af konjunkturen . . . 

— Jag inser ej hvad mina enskilda affärer hafva att 
göra naed kongl. majestäts^ och riksens ständers beslut. Jag 
är associerad med huset ArstrÖm & Söner i Stockholm och 
skulle kanhända vinna mera uppå att Stockholm behölle 
sina uteslutande privilegier på verldshandeln. Men det är 
en skriande orättvisa att förbjuda idoga städer, rikets bästa 
exportorter, att utföra sina varor till den marknad de finna 
fördelaktigast, . . . att tvinga dem sälja åt Stockholmaren 
för underpris och köpa af honom för hvad han behagar 

Fältskåms berättelser, IV. 18 



274 BOBOABBKUNOEN. 

fordra, på det att han må kunna fortjena, medan alla andra 
förloia. På det sättet kommer aldrig rikets handel i flor; 
all spekulation förlamas, våra fattiga stflder gå under. Fin- 
land betalar en oerhörd indirekt skatt, och Stockholm ut- 
suger landets märg, utan att sjelf ega en varaktig vinst; 
ty ju mera landet utarmas, desto mindre konsumerar det, 
och desto mindre fortjenar Stockholm sjelf på sitt monopol. 

Den sträfve gubben blef varm, när han kom in på det 
ämne han satt sig före såsom sitt lefnadsmål. Statsmannen 
hörde honom tålmodigt och med ett mildt smålöje samt 
fortfor sedan i den mest vänskapsfulla ton: 

— Till hvem säger ni detta, min ärade vän? Till en 
man, som fullkomligt delar er åsigt och anser, likasom ni, 
denna sak for handelns och sjöfartens lifsfråga. Men edra 
fiender skola invända, att ni sjelf är ett exempel på det nu 
gällande systemets gagn och ändamålsenlighet. De skola 
svara, att ni sjelf under detta system fÖrvärfvat en högst 
betydande förmögenhet, — att ni eger åtta skepp i sjön, — 
att ni är Finlands störste exportör, — att ert namn gäller 
i hela den handlande verlden som guld, — ja, att ni med 
rätta fÖrvärfvat den ärofulla benämningen af borgarenes 
konung . . . 

— Så mycket mindre, ers nåd, bör jag beskyllas att 
af egennyttiga afsigter votera fÖr stapelfriheten; — och den 
stolte gubben rätte sig vid dessa ord ett hufvud högre än förr. 

Presidenten liertelsköld kunde ej alldeles undertrycka 
ett eget hånande, elakt och olycksbådande löje. — Ni har 
rätt, — sade han, — er ställning är för närvai*ande lycklig 
och oberoende. Rik, ansedd och mäktig, firad, beundrad 
och afundad af alla edra medbröder, lycklig familjefar, — 
icke sant, ni har ju välartade, älskvärda barn, och bland 
dem en dotter, som utgör er ålders glädje? — hvad kan 
en dödlig mera begära af lifvet? Min bäste Larsson, tillåt 
också mig, en gammal, ensam ungkarl, att afundas er lycka! 

— Herr grefve, det är nu icke fråga om mig . . . 

— Just om er, min vän, eller, hvad som är detsamma, 
den sak ni förordar. Föreställ er till exempel, att hela denna 
sällsynta, denna högt beprisade lycka, som menniskoma 
afundas och som ni — naturligtvis med allt skäl — till- 
skrifver er egen drift, klokhet och arbetsamhet, föreställ er, 
att denna lycka är ett korthus, bygdt på lösa sanden och 



MINOBNA BÖRJA 8PBTN0A. 275 

färdigt att i*amla för första vindpust, kanske i samma stnnd 
vi tala derom. 

Larsson såg honom styft i ansigtet. Men detta stän- 
digt småleende, ständigt kalla ansigte var omöjligt att 
genomskåda. 

Grefven fortfor: 

— Jag ber er, hör noga på hvad jag nu har att säga 
er, och märk väl, att jag talar som en vän, hvilken endast 
önskar ert eget bästa. Till en början kommer ni att för- 
lora er process. 

— Det är möjligt. 

— Det är säkert. Min vän, det kommer att högst 
betydligt skada ert anseende. Ni kommer att fi*amstå deri 
som en man, hvilken velat — hur skall jag uttrycka mig? 
— plundra sina närmaste anförvandter. 

— Ers excellens! 

— Hör mig med tålamod. Hvai-för riskera halfva er 
förmögenhet och hela ert anseende? Voi^e det ej skäl att 
nedlägga denna infama rättegång, som ruinerar er? Besinna, 
hvem Ur er motpart? En äfventyrare, en simpel karl, en 
betjent hos min brorson. Och en man som ni skulle tillåta 
en sådan person att degradera er till hvad era fiender skulle 
kalla en sniken roffare? Det Hr omöjligt. Vi måste skicka 
er mot^iart till Ungerns moraser, derifrån han kommit. 

— Jag tackar ers nåd. Men emedan en sådan bilägg- 
ning skulle pålägga mig en förbindelse, som jag ej kan upp- 
fylla, vill jag hellre stå risken, om så måste vara. 

— Verkligen? Ja, det är sant, ni disponerar ännu en 
betydlig egendom, som icke beror af edra brorsbarns anspråk. 
Jag vill påminna mig, att hela detta ert rörelsekapital, och 
kanske något deröfver, är för närvarande nedlagd t i en stor 
spanmålsaffär på Holland. 

— Jag ber ännu en gång, att ers excellens ej blandar 
sig i mina affärer. 

— Ni skall strax finna orsaken. Se liMr en apostille, 
som jag i dag på morgonen erhöll från holländska ministern. 
Han skrifver mig, att den fria spanm ålsinförseln i Neder- 
landema upphörde den 25 sistlidne Oktober och att, tvärt- 
emot förbudet, en med sp^anmål lastad svensk kofferdiflotta, 
tillhörande handelshuset Arströra & Söner i Stockholm, den 
26 Oktober inseglat, i Zuidersee. Jag beklagar er, min vän; 
ty ni vet huru afundsjuke holländarne äro om sina jordbruks- 



276 BORGARRKUNGEK. 

intressen. Derest ej diplomatin lyckas bemedla affären, Siro 
skepp och gods forbrutna och underkastade konfiskation. 

Larsson bet sig i läppen. Man såg, att pilen både 
rispat hans köpmanshjerta. Men han beherskade sig. — 
Jag hoppas, — sade han med fattning, — att svenska rege- 
ringen icke skall tillåta ett så groft våld mot dess under- 
såtars egendom. 

— Hvad vill ni man skall göra? Ni påminner er 
under hviika lumpna förevändningar engelsmännen borttogo 
våra fartyg i Carl XT:s tid, och Sverige stod likväl då på 
höjden af sin makt. Myn heers i Amsterdam äro mer än 
billigt jaloux'a, och jag fruktar Sverige har icke råd att 
skaffa sina undersåters anspråk gehör. Ni, som önskar freden 
a tout prix, ni vill väl icke börja krig för Arström & Söners 
spanm ålsflotta? 

— Ers nåd, om ett så skändligt öfvervåld eger rum 
utan en skarp reklamation från svenska regeringens sida, få 
förtjenar icke denna usla styrelse att en ärlig man spiller 
ett ord till dess fursvar eller en fyrk till dess understöd. 

Presidenten smålog; det var dit han ville komma. — 
Nå, det fägnar mig uppriktigt, min bästa Larsson, — sade 
han, — att en gång höra er yttra en sund åsigt om vår 
politiska ställning. Ni finner hvarthän vi kommit med denna 
styrelse, som humilierar oss i våra egna och utländingens 
Ögon. Och denna styrelse är det, som ni försvarar i bor- 
gareståndet! Nej, min vän, vi måste hafva en förändring, 
och uppskjutes den längre, är äfven er sak förlorad. Den 
nya styrelsens första omsorg skall blifva att skaffa alla rHtt 
och att föra ett decideradt språk mot utrikes makters exorbi- 
tanta pretentioner. 

Larsson betänkte sig nägia bistra Ögonblick. Derpå 
yttrade han: — Jag tror mig känna grefve Honi; det ar 
omöjligt, att han kan lemna denna sak utan afseende. 

Atef smålog statsmannen. — Jag tviflar, att grefve 
Horn finner för godt att befatta sig med edra angelägen- 
heter. Han har för närvarande nog af sina egna. 

— Han skall, han måste höra mig. 

— Men om hans afsked endast väntar på konungens 
underskrift? 

— Så vänder jag mig till grefve Bonde. 

— Och om hans afsked väntar på ständernas under- 
skrift? 



MINORNA BÖRJA SPRINGA. 277 

— Grefve Hård! 

— Samma förhållande. 

— Må vara. Innan jag har full öfvertygelse, förändrar 
jag icke min åsigt i borgareståndet. 

— Jaså. Ni eger er frihet. Jag har rådt er som en 
vän, men ni foredrager att blifva på en gång deshonorerad 
och fullkomligt ruinerad. Ni kan i alla fall trösta er med 
er husliga lycka . . . edra barn . . . 

— Jag har sagt ers excellens en gång förut, att jag 
aldrig säljer min politiska öfvertygelse. Hot eller smicker, 
det qvittar mig lika. Är det något, hvarmed jag annars 
kan vara till tjenst? 

— Nej. Bevare mig himlen att vilja rubba edra patrio- 
tiska tänkesätt . . . Men apropos af edra barn, tillåt mig, 
min bästa Larsson, ännu en fråga, — och här antog gref- 
ven sitt blidaste småleende. — Jag hoppas, att er dotter 
befinner sig väl? En förtjusande varelse; jag beundrade 
verkligen hennes dans på maskraden hos grefve Tessin. 

— Herr grefven misstager sig. Min yngsta dotter är 
ett bani och kan aldrig hafva den äran att visa sig i en 
så hög societé. 

— Hvad, min vän? Jag visste väl, att ni var med- 
brottslig i denna lilla förtjusande intrig, men jag trodde 
icke ni längre affekterade att bibehålla er dotters inkognito. 
För Öfrigt talar hela Stockholm om ingenting annat än 
mamsell Larsson och hennes täcka dans i quadrillen för de 
kungliga, der hon spelade Vårens rol. Jag tillstår, att grefve 
Tessin och hans majestät sjelf med någon förvåning hörde, 
att en person, som ej var inviterad, hedrade societén med 
sin närvaro . . . 

— Ers excellens, det är ett nedrigt förtal! — Den 
sista, väl riktade pilen begynte att tränga igenom pansaret 
af is kring borgarekungens hjerta. 

— Men, min kära Larsson, hvarför neka till ett litet 
oskyldigt skämt? En vacker flicka kan taga sig friheter, 
med hvilka vår upplysta tid ej bör räkna^ så noga. Ni såg 
sjelf, hvilken grace, hvilken hardiesse! Ah, det var char- 
mant! Er uppfostran skulle göra heder åt en dam vid 
hofvet. 

— När jag säger ers excellens att det är lögn, så 
borde jag ej behöfva sSga det två gånger, — genmälde 
Larsson, i hög grad uppbragt och orolig. 



278 BOBOABBKUNGBK. 

— Som ni behagar! Fråga hvera ni föi*st möter 
gatan b varom man talar alltsedan i går. Hela verlden vet, 
att min brorson var den som lyckades sauvera er dotter ur 
trängseln. Jag säger ingenting d^rom. Jag gillar hans 
smak. 

— Nedriga smädelser! Ah, I tron då, högfÖmäme 
herrar, att I ostraffadt kunnen skymfa en borgares heder! 

— Förifra er icke! Hvem talar om heder? En bagatell. 
Har ni hjlndelsevis hört hvar er dotter nu befinner sig? 

Larsson stud.sade. Det begynte blifva honom klart, att 
äfven hans älskade barn kunde blifva ett offer for de stämp- 
lingar, af hvilka han omgafs. Hans ögon flammade. — 
Hvad vet ers excellens om min dotter? — frågade han 
skarpt. 

— Men lugna er då! Er dotter befinner sig troligen 
förträffligt. Jag hörde blott händelsevis, att hon ridit ut i 
dag med en ung, mindre välkänd person vid namn Säger, i 
ändamål att spi.*<a middag med en hop muntra beriur på 
värdshuset Spanien. 

— Mitt barn! Min Ester! — klagade den olycklige 
fadern och vred sina händer. Han påminde sig ridten och 
trodde nu allt. 

— På värdshuset — fortfor grefven utan förbarmande — 
lärer uppstått något gräl om hvem som egde de största 
anspråken på er dotters ynnest. Ungt, hetsigt blod, ni vet 
hur det tillgår. Följden blef ett par eller tre dueller — 
en baron Kranser lär ha blifvit på platsen, och er dotter 
säges hafva tagit till flykten med en bland herrame. Allt 
detta tilldiog sig knappt för en timme sedan. Man rappor- 
terade det just innan ni kom. Ni kan vara lugn. Såvidt 
jag vet, är er dotter oskadad. 

— Oskadad ! — utropade fadern i fullt raseri och trädde 
hotande grefven på lifvet. — Nedriga ménniska, tag allt 
hvad jag eger — ah, ni har redan tagit det! — men gif 
mig tillbaka min Ester, mitt barn, mitt älskade bara! 

Grefven ringde och sade till kammartjenaren : — Led 
riksdagsmannen varsamt utför trappan; han lider af svindel. 

Larsson sansade sig. — Herr grefve, — sade han med 
ännu darrande stämma, — ni borde icke ha glömt Marie 
Larssons historia*) och den icke hedrande andel ni hade deri. 



*) ge berättelsen »Ödemarkernas v^r^S), 



GBBirVK HORNS FALL. 279 

Det gifä en försyn, som skall hämnas den ringes oförrätt 
på de mäktiges bufvuden. 

— Men, min bästa vän . . . 

— Smäda mig icke med er vänskap, herr grefve! Från 
denna stund äro vi dödliga fiender. 

Och borgarekungeu gick mer styf iln han kommit, utan 
minsta krökning af sin oböjliga nacke. 



28. Grefve Horns fall. 




i skola nu, tvärtemot bruket i verlden, vända våra 
blickar från den uppgående solen till den nedgående, 
från dem som uppklifva på ögonblickets, skuldror till dem 
som falla under bördan af dess tyngd. Märk, att vi tala 
om förgångna tider och om en fallande storhet — hög och 
aktningsbjudande i sjelfva sitt fall — icke om dessa små- 
kryp, dem tidens vindar oförskyldt lyft till höjderna tor 
att nästa minut åter bortblåsa dem till deras plats i det låga. 

Och der dessa berättelser läsas af finska Ögon, märk, 
att Arvid Horn var en finsk man, den störste statsman, som 
härtills utgått från landet öster om Bottenhafvet. 

Yi inträda i ett annat kabinett, lika elegant och än 
mera luxuriö.st möbleradt, än presidenten grefve Torsten 
Bertelskölds. Men detta gemak bär i all sin prakt ett tycke 
af ålderdom; der är damm på tafiorna, damm på statyerna, 
damm på de ståtliga foliantema i deras hylla, damm på de 
fina, med siden och sammet beklädda möblerna. Gardinerna 
nedfalla i tunga festoner och förmörka rummet; mattorna 
äro så mjuka, som vore ljudet af minsta steg olidligt för 
innevånaren. Oaktadt sin kända smak för lyx och komfort, 
har egaren ej på länge kunnat förmå sig att låta damma 
och städa sitt arbetsrum; han sätter mera värde uppå att 
icke minsta möbel rubbas, icke minsta papperslapp förflyttas 
från sin plats. Han är konservativ ända in i småvanorna 
af sitt dagliga lif, och han har rätt att vara det! Han är 
70 år och har i unga år hjelpt Carl XII att på den tidens 
3^tt 4&P^in^ och städa nor4ens riken, 



&80 BOBU&niCKUHlIlIH. 

Nti äittijf gietvö Arvid Horn, gamiiiai ouh skrnplij; vor- 
dtn, vid det. tungt belastade arlwtsboi-det. Urverket hai' e.i 
stadnat; bana sekreterare liar nysa bortgått, belastad med 
bref till halfva Eu)'opas kabinetter och lialfva Sveriges ocIj 
Finlands eiubetsverk. Ännu för fö minuter sedan uttänkte 
den garaie statsmannen nya politiska kombinationer (Sr tryg- 
gandet af likets viilfdrd, fredliga planer att Låta odlingen 




erotift nja riken inoiu 1721 ir ra\tket bn[kiyin|ta gianser 
^nnu n3-<< var ban ^jilen i itt fideme-lands politiska lif 
och den aoin med stadig band b lU statens tjglar kahioäe 
pa i,ioneraa och fbrmedlinde 'å mSiiga hatftilla intreswn 
som korsade hotade oi-h sökte tilhntetglSra bvarandra Men 
nn hade han kastat veridens I orda från oina skutdioi han 
vai tiött hiifl sökte hvila loi &in sjill och framfar hoaou 



QBBFYE HOBNS FALL. 281 

Jåg Carl Xll:s stora bibel uppslagen. Hvad läste han der? 
Det var predikarebokens fi)rsta kapitel: 

»Allt är fåfängligbet. Hvad hafver menniskan mer af 
alla sine mödo. som bon hafver under solene? En slägt 
förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinner- 
liga. Solen går upp och går neder och löper till sitt rum, 
att hon der igen uppgå skall. Vädret går söder ut och 
kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det be- 
gynte. Alle floder löpa i hafvet; dock varder hafvet icke 
^88 fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen. 
All ting äro mödosam, så att ingen kan uttalat, ögat ser 
sig aldrig mätt, och örat hör sig aldrig mätt. Hvad är 
det 80m skedt är? Detsamma som hädanefter ske skall. 
Hvad ftr det man gjort hafver? Detsamma man ännu bär- 
etter göra skall : oss sker intet nytt under solene. Sker ock 
liAgot, der man af säga kan: si det är nytt? Ty det är 
oeik förr skedt i de förra tider, som före oss varit hafva. 
Man kommer intet ihåg huru det tillforene gånget är, ej 
lieller kommer man ihåg hvad härefter kommer, när dem, 
nom tillkommande äro.» 

•Vid dessa ord sänkte sig den gamles ärevördiga hufvud 
.iMi handen. De sjuttio åren af hans lif, de trettio åren af 
makt gingo förbi honom som en dröm, och han upp- 

le Predikarens ord: »Jag såg på allt det under solene 
och 81, det var allt fåfängligbet och jemmer.» 
t;*_ Allt? — frågade han sig sjelf. Och åter svarade 

'Sig sjelf: — Tomhet, fåfängligbet, förgänglighet! 
^ Då föllo hans ögon på en annan bok, som låg öppen 
'lifiäan i går. Det var Senecas arbeten. Ett ställe var upp- 
slaget, hvilket stämde Öfverens med Predikarens ord och 
lydde: 

»Quosdam, cum per mille indignitates in usum dignitatis 
subrepserint, misera subit cogitatio, ipsos laborasse in titulum 
sepulchri.» Det är: »Några, som med tusen ovärdiga medel 
knipit upp till höga värdigheter, gripas plötsligt af den 
Ömkliga tanken, att de sjelfve arbetat på inskriften öfver 
sin graf.» 

' — Hvad? — utropade han. — Är också jag en af dem, 
som föddes för stoftet och som smugit sig fram till en makt, 
b vilken de voro ovärdige att bekläda? Hela min lefnads 
verk, min ungdoms strider för konung och fädernesland, — 
min mannaålders mödor, och detta fda statsskick, som jag 




282 BOBOABBKUNOKN. 

grundlagt, befästat och upprätthållit i Sverige, — är allt 
detta ingenting annat, än inskriften öfver min graf? 

Han höjde tankfullt på axlame och fx5rsjönk i en dyster 
begrundning. Ack, hvilket lif är så fläckfritt, att icke stun- 
dom en tyngande tanke på egna brister, egna svagheter 
smyger sig in i det ädlaste hjei*ta och rubbar det sjelf- 
fortroende, som nyss förut måhända haft sig för högt, det 
medvetande af stoi-a idéer, stora handlingar, hvilket måhända 
i stoltare ögonblick varit frestad t att tillbedja sig sjelf! 
Den store, bragdrike, verksamme mannen var i denna stund 
långt mer att beklaga, än dagakarlen, som räknar hela sin 
mödas frakt efter den veckolön han uppbär om lördags- 
qvällen. Denne fattige arbetare ser dock ett resultat framför 
sig: grefve Horn såg «itt fädernesland sönderslitet af partier, 
sig sjelf grånad och vanmäktig, — och han frågade sig: 
for hvad har jag lefvat? 

Då öppnades dörren, helt sakta som bruket var uti 
detta hus, och kammartjenaren anmälde presidenten grefve 
Torsten Bertelsköld. Den gamle statsmannens panna mul- 
nade ända till åskmoln; likväl sade han: — Grefven är väl- 
kommen. 

Och in trädde med varsamma steg, liksom i ett sjuk- 
rum, hans forne lärjunge, som vuxit mästaren Öfver hufvudet 
och som nu — det visste grefve Horn rätt väl — var själen 
i den liga, hvilken arbetat på hans fall. De båda herranie 
kände h va rand ra, men huru mycket än tiden förändrat, fanns 
likväl något qvar af det forna förhållandet, af mästarens 
öfverlägsenhet på ena, och lärjungens undfallenhet på andra 
sidan. Det fanns ganska säkert icke mer än en dödlig, för 
hvilken grefve Bertelsköld hyste en vördnad, eller rättare 
en fruktan, som hvarken hån eller slughet någonsin förmådde 
fullkomligt öfvervinna, och denne ende var hans herre och 
mästare grefve Arvid Horn. 

Och dock hade han nu — kanske i den tron att ingen 
annan kunde lyckas deri — åtagit sig det svåra uppdraget 
att förmå den gamle statsmannen till att godvilligt nedstiga 
från sin höga plats som rikets styresman och lemna makten 
ifrån sig i Hattarnes händer. 

Han började ytterst försigtigt med några deltagande 
frågor om hans excellens' hel sa, likasom hade detta varit 
det enda och ganska naturliga ändamålet med hans besök. 
|lela Sverige, försäkrade han, hade paecl oro fQmi^mmit^ att 



OBBIfVfi HOBNS FALL. 1283 

h. exc. långvariga mödor f5r dess väl medfört en kroppslig 
trötthet, b vilken, hoppades han, likväl icke skulle hindra 
b. exc. att ännu i många år egna sin mogna erfarenhet åt 
fäderneslandets tjenst. 

— Förlåt mig, — af bröt honom grefve Horn i den be- 
kanta, förnäma tonen, som lärjungen icke illa efterhärmade 
emot sina klienter, — har jag äran mottaga herr grefven 
som enskild vän, eller som deputerad från riddarhuset? 

Presidenten försäkrade, att ban kommit blott af per- 
sonligt och skyldigt intresse for att underrätta sig om b. exc. 
välbefinnande. 

— Det fägnar mig. Jag kunde annars inbilla mig, att 
jag lefver något for länge för berrarnes otåligbet. Med gref- 
ven är det en annan sak. Men jag blir gammal fÖr både 
vänner ocb fiender. När man, som jag, bär ärr ifrån tvenne 
stridsfält, kan vigören icke räcka i evigbet. Mitt sår från 
Dlina påminner ofta om sin tillvaro, men jag skulle kanske 
glömma det, om jag ej då och då blefve på civila batalj- 
faltet ecraserad af anfall både i rygg ocb flanker. Det finns 
något, som för en gammal krigare är värre än gikten, och 
det är riksdagarna. 

— Smädelsen skall aldrig kunna fördunkla . . . 

— Låt oss icke tala om smädelsen. Den gör oss samma 
tjenst, som de glödgade kulonia, med bvilka vi värmde våra 
tält om vintern i Polen: allt beror på huru man tar dem. 
Apropos, hur avancerar saken på riddarhuset? Blir man 
snart af med oss? 

— Ers excellens, riddarhuset, liksom de öfriga stånden, 
vet att till fullo uppskatta ers excellens' eminenta förtjenster. 

— Jag ber, inga complimenter: låt oss nu lemna våra 
lexor i den officiösa stilen. Jag frågar huru långt man 
kommit med vårt syndaregister i afseende på förnyandet af 

'traktaten med Ryssland. Vi ha ju hiandlat mot secreta 
utskottets föreskrift, icke sant? Ocb vårt fel förminskas 
icke deraf, att dess föreskrifter voro förseglade ocb väntade 
på en conjunktur, som i vår tanke icke inträfi'at. 

— Ers excellens känner bättre än jag, att den ry.ska 
traktaten verkligen ansetts som en utmaningsbandske åt 
Frankrike ocb att ständernas pluralitet torde komma att 
ställa rådet till ansvar, — likasom att secreta utskottet 
anser conjunkturen favorabel för en allians med Turkiet, 
subsidier ^f Frj|.p)irike pcb krig med Ryssland, Ma^ aqs^v 



284 BOBOABEKUNGEN. 

något böra vågas för nkets ära och sjelfständighet samt 
våra förlorade provinsers återtagande. 

— Hvad? Favorabel? För att denne äfventyrare, 
denne Bonneval i Konstantinopel, inbiliar eder allehanda 
barnsagor om en turkisk allians! Ära och sjelfständighet, 
köpta med tiggeri om franska subsidier! Förlorade provinser 
återtagne af pojkar utan armé, utan fältmateriel, utan flotta, 
utan penningar! Veten I då så visst, mina heriar, att icke 
vårt svenska lejon i en sådan råttfillla kunde få släppa till 
ännu en bit af sitt luggslitna skinn? Och hvar hafven 1 
fältherresnillet, som skall bana eder vägen till dessa fabel- 
aktiga segrar? Jag förstår: helsa Lewenhaupt från en af 
Carl Xll:s gamla soldater och säg honom, att länder eröfras 
icke med stora ord. Säg honom, att det fordras en annan 
konst att vinna bataljer på slagfältet, än bravorop på talare- 
stolen. ^ 

— Jag ber ers excellens vaia öfvertygad om att för- 
bittringen emot rådet, grundad eller ogrundad, är ganska 
stark; men hvad ers exc. beträffar, skall alltid en skyldig 
vördnad . . . 

— Bah, hvem talar om mig? 

— Och vore icke den nyligen skedda olyckliga noten 
till danska ministern . . . 

— Förklara er! Danska ministern? 

— Ja, jag kan icke dölja det, ei^s excellens' brådska 
att communicera med danska ministern den convention, som 
ers exc. nyligen afslutat med Frankrike, anses innebära en 
våda för alliansen med sistnämnda makt, och några bland 
ers excellens' tiender hota ers excellens med en anklagelse 
för denna indiscretion. 

— Hvad? Vi skulle begära Frankrikes tillåtelse att 
adressera oss till en annan makt i frågor, som röia våra 
egna intressen? Så, mina herrar? Det är således nu så* 
långt kommet, att ett land, som kallar sig fritt och sjelf- 
ständigt, icke vågar yttra ett ord utan dess s. k. allierades 
samtycke. 

— Ers excellens' fiender . . . 

— Hvad angå mig mina fiender? Frågan är om riket 
bör föras i ledband af en ränkfull kardinal i Paris eller en 
ruinerad vagabond i Konstantinopel. 

Och den gamle, nyss så skröplige mannen gick med 
ungdomshäftighet fraru oqh åter öfver den mjuka mattan, 



GREP VE HORNS PALL. 285 

Plötsligt stadnade han framfor Bertelsköld, fixerade honom 
skarpt och frågade: — Hvein blir min efterträdare? Ni 
eller Gyllenborg? 

Bertelsköld svarade med fattning: — Må himlen bespara 
oss denna fråga ännu många år! Men om ers excellens' 
långa naödor skulle berättiga till en efterlängtad hvila; — 
om verkligen denna anklagelse, hvars löjlighet ers excellens 
behagat så klart lägga i dagen, skulle uppfylla ers excellens 
med en rättvis förtrytelse, var åtminstone öfvertygad, att 
det icke är jag, — jag som haft den äran att tjena under 
ers excellens och har ers exc. ledning att tacka för den erfa- 
renhet jag möjligen kan ega i statsangelägenheter, — att 
det icke är jag, som eftersträfvar en plats, der hvilken som 
helst måste fordunklas af foretiädaren. 

Grefve Horn fick under dessa fraser tid att lugna sig. 
Han satte sig åter och yttrade kallt: — Enfin, det är så- 
ledes ni, som ämnar göra mig öfverflödig. 

— Ers excellens, dessa misstankar . . .! — Och Bertel- 
sköld gjorde min att aflägsna sig med hela den förolämpade 
dygdens och vänskapens indignation. Men Horn fortfor: 

— Herr grefve, — låt oss vara uppriktiga! Jag be- 
klagar mitt land, emedan det för någras maktlystnad, någras 
äregirighet kommer att kastas ifrån den fredliga banan af 
frihet och framskridande in på vådliga afvägar, der mitt 
gamla öga endast kan upptäcka faror och förödmjukelser. 
Jag . vore frestad att också beklaga mig, emedan jag icke 
lyckats uppfostra en annan skola af statsmän, än talent- 
fulle ränksmidare och uppbrusande politici, hvilkas vyer 
knappt räcka till spetsen af deras värja. Likväl har jag 
en anledning att tacka er, herr grefve, — och jag tackar 
er. Ni har lyft en börda ifrån mitt hjerta. Se här! — 
och dervid utpekade han det ställe ur Seneca, som nyss förut 
gjort honom så tankfull och nedslagen. 

Seneca var ingen obekant storhet för grefve Torsten 
Bertelsköld; men han hade för länge sedan förgätit denna 
sentens. Han återlemnade boken med den hånfulla anmärk- 
ning, att den ulan tvifvel var mycket moralisk. 

— Ja väl! — återtog Horn med den öfverlägsna hög- 
het, som i ögonblicket bortsopade hånlöjet från motstånda- 
rens läppar. — Se der ett af dessa tiinkespråk, dem forn- 
tidens vishet slungar genom årtusenden framåt emot den 
låga ärelystnadens fräcka panna! Jag vill nu säga er, herr 



286 BOBOABEKtTNOBir. 

grefve, hvarför jag tackat er. Ett ögonblick ansåg jag mig 
hafva lefvat förgäfves. Och ringa må det synas inför den 
Allsroäktige hvad min svaga arm förmått. Men när jag 
mäter mitt verk med edra, mina herrar efterträdare, då 
känner jag mig ega någon rätt att säga till eder, som 
brådsken att blifva mig qvitt: jag har upplyft Sveriges rike 
ur dess djupaste förnedring, dödsnöd och ödeläggelse till 
välstånd, anseende och yttre sjelfständighei. Jag har rjckt 
det ur despotismens kedjor, der det låg vanmäktigt, blödande 
och förkrossadt, ett rof för Görtz och hans gelikar, som 
trampade det under fötterna, och återgifvit det dess urgamla 
frihet, 1734 års lag och hvad som är mer än lagar: akt- 
ningen för sig sjelf. Jag har emottagit det som en hopplos 
ruin; jag återlemnar det som ett rike af fmmtid ocb lifs- 
kraft. Mina herrar, hvad skolen I göra af mitt verk? — 
hvad skolen I göra af det rike jag lemnar eder? 

Bertélsköld svarade icke. Denna gång var det M 
med hans latin. 

Grefve Horn fortfor: 

— Det fanns också ett ögonblick, när den gamle roma- 
rens ord slogo mig med sanningens skarpa svärd, der jag 
står vid slutet af min bana, och jag frågade mig sjelf, om 
mina medel alltid varit de värdigaste — om icke äfven jag 
arbetat för en tom, eländig titel, som skall blifva min graf- 
skrift. Väl må jag bekänna, att inför den store domaren 
deruppe står jag lika litet ren, som någon annan dödlig 
varelse, full af brist och fåftlnglighet. Men jemför jag mig 
med eder, mina herrar efterträdare, då har jag någon rätt 
att säga till eder: jag har icke smugit mig till makten 
genom att undanskaffa en föregångare! Jag har icke hållit 
mig uppe med lögn och svek; jag har icke med eländiga 
ränker bedragit konung och fädernesland, för att så länge 
som möjligt sola mig uti makten och förhäfva mig som en 
af denna verldens väldige. Nej, mina herrar! På den plats 
jag innehaft har jag lyfts af tidens stormar som en poli- 
tisk nödvändighet; jng har behållit den så länge jag haft 
det rena medvetandet att vara mitt fädernesland nyttig, och 
jag störtas icke derifrån såsom I en dag skolen si ört-as; — 
jag nedstiger frivilligt, när jag ser mina afsigter misskända, 
min kraft bruten, och jag nedstiger, sjelf en fri man, om- 
gifven af fiie medborgare, från den höjd, dit jag uppsteg 
i kamp mot absolutismen, som genom mig blef lyft från 



ESTER LABS80NS FLYKT. 287 

allas skuldror. Se der, herr grefve, hvarför jag har att 
tacka er; — och nu står det er fritt att handla efter ert 
godtfinnande. Jag inlemnar i dag min afskedsansökan. 

Grefve Bertelsköld ville sHga något, men han fann icke 
ord. Han stod som en skolgosse infor den gamle mästarens 
ferla, och han afträdde stum, förödmjukad, full af raseri, 
men tillika med hämdens och segerns djupt inom läpparnas 
Fängsel begrafna hånlöje. 

Och grefve AiTid Horn återvände, ensam vorden, till 
3arl Xn:s stora bibel, for att nedlägga sin förlorade makt 
.nfÖr Dens fötter, som eger himlen till thron och jorden till 
rotapalli 




20. Ester Larssons flykt. 



är den unga flickan och hennes beskyddare först galop- 
perade framåt stora vägen fiån Horns tull, är det 
troligt att ingen af dem uppfattade hela vådan af deras 
äfventyrliga företag. För Ester var blott det klart, att hon 
icke ville, icke vågade återvända till Stockholm, der hon 
blifvit så groft skymfad och nu var ett allmänt samtals- 
ämne, och till sin far, hvars stränghet var lika jemhård i 
att bestraffa ett fel, som hans kärlek varit öfverdrifven i 
att bortskämma ett älsklingsbarn. Huru hade han icke 
l^ehandlat Marie Larsson, hennes kusin, hvilken anropade 
hans beskydd och mottogs sä, att hon hellre hoppade ut 
genom ett fönster i vinterqvällen, än qvarstadnade i sin 
farbroders hus! Ester hade som barn hört sin syster Vero- 
nica berätta denna upprörande händelse; den hade gjort på 
henne det lifligaste intryck, och nu måste hon sjelf, mera 
skyldig än sin kusin, vänta ett lika, ja hårdare bemötande. 
Derför var hennes enda klara tanke, att hon måste bort, 
l>ort; men hvart, det visste hon icke. 

De båda unga redo en stund tysta vid hvarandras sida. 
Bertelsköld, äldre och mera erfaren, återkom dock snart till 
in lugnare besinning och framkastade ett ord om att Ester 
kunde ångra sin flykt; det vore då bättre, att de i tid vände om. 



288 BORaABBKUNnRN. 

Den unga flinkan Rvaradfi buftigt, att. faan kunde vSsda 
tillbaka, om han sä behagade. Hon nkulle icke fSr tåget 
pris mera SterTilnda till Stockliolm. 

— Valan, — sade ynglingen, — så iiio vi frän dern» 
stund bror och syster. Ditt förtroende skal! vara mig heligt, 
och till ett bevis derpil vill jag föra dig till min mca: 

Ridten fortsattes. Det mörknade och lj]ef allt kyligv*. 
Dr bada nnga vnro glada att |)& aftonen uppnä Mariafn^, 

Men att stadna hilr hade sina vädor, ty Larsson sknHn 
silkei-t icke tipara nägot raedel att äterl^ sin förlorade dotlOT. 
Dertelsköld drog de]'lor ft)rsoi'g om att rJdbiistarna lileho 
ilterskickade till Slockliolm, ktipte en slllde och ett wimn 
(ifverplagg ät Ester samt fortsatte resan med skjats genom 
natten till Nyköping. Hitrifrän skickades fQr-bad »ettt 
Norrköping och så vidai-e söderut, och till Malmö skiclgdfp 
bref med förfiägan om lllgenhet öfver till Danmark. Allt 
detta för alt förvilla efterspaningarne. Plyktingame reste 
ocksä pil denna vilg ut ifrån staden, men en half mil iti- 
ifrän ombytte de klHder i en bondgfird och togo af åt Mger 
pd vägen flt Örebro. De fili-dades nu i egenskap af en brnkh 
inspektor och hans syster, hvilka i-este frän Säter fiir'alt 
tilltriida tjenst på ett bruk uti Nora bergslag, ocfa lyFkftde< 
som sådana uppgöra ressällskap med en prat.saui och karln- 
Tulen slagtaremadaiu från Örebro, hvilken varit nedrest till 
Stockholm att sälja hudar. 

Denna hedervärda medborgarinna försurainade ida ttt 
sä godt tillflille att redan på förhand liltta sitt tgert« Ml 
bördan af alla de vigtiga St ockholiusny heter hon iiMÄfIMt 
till landsorten. Näst prisema pä talg och hädar, K>m ■ 
hennes krönika intogo det främsta rummet, fBLjde aillt a 
smala politik, emedan gumman liörde till hattpartiet, mIM 
natui'1iga skäl, att hade man krig, s& hade man vHäåiv, 
och hade man soldater, så skulle dessa soldater hafnatSSu 
och renslar, hvilket äter kunde vaia en liten fOrtjengt fb 
fattige borgare i dessa dyi-a tider. Längre strUckle dg icto 
gnmmans räknekonst. Detta äter gaf anledning att bedifn 
sig ijfver i-iksdagen och mössoi-na, borgarekangen LamOi 
inbegripen. — Och sä skall han ha en dott«r, den der Un- 
son, en halflokig Kicka, som en natt klildt ut sig till frilktn 
och farit upp till en dans på hofvet och bjudit npp Vnngni 
sjelf; ocli nog vet man, nilr drottningen säg det, aA blef Imn 
sä ond, alt bon svimmade pä fläcken, der hon satt pÄ si" 



ESTER LABSSONS FLYKT. 291 

kungliga thron ; och då har kungen sagt, att det måste vara 
något trolltyg, efter flickan förhexat honom ; for si, hon var 
finska, och finskoma kan man tro om hvad som helst. Men 
nH,r man då såg efter flickan, hade hon försvunnit som en 
rök, om det nu var genom fönstret eller skorstenen, det 
kunde ingen så noga säga; men det har drottningen aldrig 
kunnat glömma, utan hade sagt: hon vånne ryssen tog hela 
Finland, ty derifrån kommer bara otyg och illgUrdsfolk. 
För si, det skall vara ett tåcke land: der är kaflfe så tjockt, 
att skeden står rak i koppen, och när de slå grädde i, så 
måste de klippa af den med ullsaxen. 

Att motsäga den hedervärda gumman i hennes berät- 
telser, hade varit ett fåföngt försök, och våra resande fingo 
tålmodigt hålla till godo med dessa historier, som voro hvar- 
ken bättre eller sämre, än dem ryktet vanligen uppdukar. 
I sin ställning måste de anse det för en lycka, att deras 
foljeslagarinna välment bjöd dem nattqvarter i sitt hus uti 
Örebro, och sedan de der, för första gången under sin 
äfventyrliga färd, unnat sig någon hvila, fortsatte de föl- 
jande dag resan norrut till gamla grefvinnan Bertelskölds 
egendom Fal k by på gränsen af Östergötland. 

Af denna betydliga egendom återstod i'6r den forna 
egarinnan endast en ringa lösbruten del, der hon nu i en 
anspråkslös landtlig boning tillbragte aftonen af sitt fordom 
stormiga lif. Största delen af egendomen hade gått under 
klubban för kronorester sedan de Görtziska utpressningarnas 
tid, och för denna hårda hemsökelse hade hon att tacka sin 
mäktige svåger, pre^sidenten Torsten Bertelsköld, h vilken, 
såsom vi veta, med en fordom försmådd älskares hela hämd- 
lystnad, svurit henne en oförsonlig fiendskap. Mot hans 
inflytande hade alla reklamationer varit förgäfves, och gref- 
vinnan egde nu, utom sonens understöd, endast så mycket 
öfrigt, att hon icke saknade det nödvändiga. På Falkby, 
— ty så kallades äfven den lilla del af godset, hvartill 
kronan »af gunst och nåde» förunnat den tappre karolinen 
Gösta Bertelskölds enka besittningsrätt för hennes person 
och återstående lifstid, — på detta Falkby kände man tvenne 
slags högtider, utom de vanliga helgdagarne. Den ena in- 
träffade, när grefvinnan Ebba Liewen, född Bertelsköld, här 
besökte sin svägerska och älskade ungdomsvän; den andra, 
när ende sonen Carl Victor fick ledighet att besöka sin mor. 
Dessa kära besök voro ljuspunkter i det annars enformiga 



292 BORGABEKUNOEN. 

och ensliga lifvei på Palkby, och dess almanacka räknade sina 
tidskiften från det ena besöket till det andra. När någon 
gång den sällsynta lyckan skedde att båda inträffade sam- 
tidigt, plägade grefvinnan på Falkby skämtande säga, att 
hon kände sig två sekler yngre, när hon på ena sidan både 
1600-talets, på den andra 1700-talets nngdom invid sitt 
hjerta. — Skada, — tillade hon då i samma ton, med en 
tår i sitt ännu blixtrande mörka öga, — skada, att stora 
ofreden ligger emellan dem båda. 

Carl Victor Bertel sköld kände hjertat klappa fortare 
vid dessa minnen af sin mor, när han, en af de sista november- 
dagarne i skymningen, på afstånd igenkände de löflösa, med 
rimfrost betäckta björkarne vid Falkby. Härtills hade hans 
tankar nästan uteslutande upptagits af omsorgen om det 
unga ressällskap han så oförmodadt kommit att medföra, 
— huru han för henne skulle mildra alla resans obehag, 
huru han skulle trösta henne med hoppet om lyckligare tider 
och med den mest aktningsfulla grannlagenhet befria henne 
frän den nedslående känslan af hennes ensamhet och värn- 
löshet vid sidan af en ung man, så högt öfver henne i Fam- 
hällsställning. Och det syntes som om en blid stjema enkom 
sparat åt Ester Larsson denna bittra förödmjukelse, for att 
kufva i hennes själ det nyckfulla, egensinniga och sjelfrådiga 
trots, som genom natur och uppfostran blifvit hennes största, 
hennes vådligaste fel och som under andi-a forhållanden sanno- 
likt blifvit hennes säkra undergång. Hennes stolthet, hennes 
öfvennod voro brutna; den hårda pröfningen, ytterligare 
skärpt af deras ressällskaps lilla Stockholmssqvaller, hade 
trängt ända till lijertats grund, och de första två dagaiiie 
hade Ester på sin beskyddares uppmuntrande ord intet 
annat svar, än sin tystnad och sina tårar. Först på tredje 
dagen återvann hon så mycket lugn, att hon då och då 
kunde gälda grefvens uppmärksamhet med någon liten åter- 
tjenst, såsom att hopsy hans söndriga handske och koka för 
bådas korta måltid en skål varm mjölk på gästgifvare- 
gården; och den som sett Ester Larsson så ödmjuk och 
anspråkslös sköta dessa små bestyr, skulle knappt mera hafva 
igenkänt samma öfvermodiga flicka, som helt koi-t fornt 
sprängde öfver Stockholms gator så att det gnistrade under 
hästhofvaiTie och folkhoparne rusade åt sidan, i den tro att 
de råkat i fara för en skenande hi^st. 

Denna förändring rörde Bertelsköld djupt. Han hade 



ESTER LARSSONS FLYKT. 293 

undvikit ända till den aflägsnaste anspelning på de ord, 8oni 
i ögonblickets stormiga känslor undföllo honom i sidorummet 
på det olyckliga värdshuset Spanien. Men dessa ord bör- 
jade växa in i hans hjerta. Om redan bildhuggaren med 
en känsla af karlek betraktar den döda leran, som under 
hans hand antager sköna, harmoniska former, med hvilket 
intryck måste då icke en ung, ädelt tänkande, finkänslig 
man betrakta en ung, rik, men formlös och missriktad qvinno- 
själ, hvilken likasom under hans hand återvinner det enkla 
blygsamma behaget af en ädel qvinlighet! — Ack, . — tänkte 
han vid sig sjelf, — hvilken skatt af godhet och älskvärd- 
het har icke legat förborgad under denna raissvårdade yta, 
och hvilket ädelt väsende kan icke ännu skapas af detta 
naturbarn, endast hon kommer under den rätta moderliga 
vården, — hon, som aldrig vårdats af någon mor! 

— Mod, Ester! — tröstade han. — Mod, min lilla, 
fdrgråtna syster! Ser du björkarne der borta, der till ven- 
ster på stranden af viken? Kanske kan du ännu i skym- 
ningen upptäcka ett litet rödmåladt hus med hvita fönster- 
poster och en hög flaggötång vid gafveln? Det är allt hvad 
som återstår af mitt mödernegods, — ty min far egde endast 
Mn långa huggvärja, — och det är der du skall finna en nior. 

Ester svarade icke. Icke skymningen, utan tårarna 
hade fördunklat hennes blick. 

— Och en god, en ädel mor! — fortfor ynglingen 
varmt. — Du är ett klokt barn, Ester. Jag bör derfÖr 
säga dig, att du kanske vid första mötet har att vänta 
någon köld, kanske någon högdragenhet från min mors sida. 
Många och bittra lidanden hafva gjort henne misstrogen 
mot menn iskorna. Men så snart jag hunnit säga henne 
hvera du är och hvad du lidit; så snart hon har mitt rid- 
derliga ord på din heder och oskuld, skall hennes famn utan 
tvekan stå öppen för dig och du skall icke ångra, att du 
förtrott dig i hennes och mitt beskydd. 

liertelsköld hade sett något af verlden, men ännu fÖr 
litet för att rätt mäta klokhetens makt i ett sex tonårigt, 
hjerta. Ester fattades af en gruflig ångest. — Stadna! — 
utropade hon. — Af barmhertighet, låt mig gå och hellre 
gömma mig i den fattigaste koja! Ack, jag skall dÖ af 
blygsel för en enda blick, som förkrossar mig. 

— Men jag lofvar dig vid min heder, att du i nästa 
ögonblick skall hvila som ett eget barn i min mors armar. 



— Nej, nej, etadna! Ar näd, stanna, herr giefve'. — 
foi-tfor Ester i gamma ton, GOiu änna bar spftr af bemus 
forna häftiga Ijtine, i det hon omedvetet äter tilltalade no 

fbljeFilagaro med den titel, hvilken innebar hela Hf^t&ndet 
mellan deras börd och sarahällsstSllning. 

— Näväl, — sade Berlelsköld efter en kort besinniaf;, 

— jag vill uppfylla din önskan. I den lilla stugan tid 
grinden bor min mors gamla trotjenarinna, gumman Flinla, 

— enka oc-ksfi hon efter en tapper karolin. Hennes hjeiU 
iir mjnkaie än hennes namn, och du skall stadna ho.s hennfi, 
till dess allt iir [ISrberedl och jag kommer alt herota dig- 



30. Qamla bekanta. 




r lifvets 

svunnen och hCstvincleii 
ilar genom skogarni 
iir det föränderligt att 
se, hnrn olika hanqvar- 
lemnar sina spår i W- 
trildens kronor. En del härjas nian 
förbarmande, vissna bort, falla 
af och lerana grenarna kala. An- 
JB^na ocli falla del- 
is, sii att sidogrename afklKdu 
n skrud, medan sommarens grBfr 
;ka llnnu en kort tid drGjer i toi>- 
er andra motstå förbSrj- 
lingen, eller rättare, de fä af den 



&AULA BEKANTA. 295 

endast en ny och lika förgänglig fägring i dessa mäng- 
färgade brokiga blad, som kläda dem i ett rörande be- 
hag, Ij af vare, vemodigare, än sjelfva ungdomens friskhet. 

Och så Sr det med dessa förgängliga blommor af qvinlig 
skönhet, hvilka, likasom de andra, blomstra och vissna, 
8micki'as och glömmas, darra en tid för vindanies sus och 
sjunka så bort i den tysta natten. Olika är också för dem 
fägringens ålder, olika förvissningens spår; mycket beror 
af yttre stormar, det mesta likväl af inre lugn eller inre 
strid. 

Två fordom tjusande qvinnor, båda i sin ungdom före- 
mål för Stockholms beundran och de stolte karolineiiies rid- 
derliga hyllning, sutto nu gamla och glömda i det lilla röda 
huset på Falkby gård. Båda voro af samma ålder, nu 56 
år; båda voro ädelsinnade, höghjertade själar; båda hade 
delat gemensamma sorger, gemensamma minnen ; båda älskade 
hvarandra innerligt och trofast alltsedan barndomen. Men 
likasom bådas lynnen skiftade i olika färg, €å buro äfven 
bådas drag en olika stämpel af årens höst. Grefvinnan Ebba 
Liewen, född Bertelsköld, hade bibehållit en stor del af 
ungdomens fégring: den vackra, mjällhvita hyn; de Ijufva, 
goda och glada blå ögonen, som vid minsta varmare intryck 
fyldes af tårar; de vackra, fylliga formerna, som endast 
hade fått en ansats af matronans värdiga korpulens; endast 
det blonda håret hade något glesnat och grånat. Grefvinnan 
Eva Bertelsköld, född Falkenberg, hade till sitt yttre lika- 
som hårdnat under tidens inverkan; den fordom smärta, 
smidiga växten hade blifvit mager och något styf ; de eldigt 
sköna dragen hade fått ett tycke af stränghet; det svarta 
håret begynte blandas med några silfverglKnsande strån; 
endast de mörka, fordom blixtrande ögonen hade ännu bibe- 
hållit sin hänförande glans. 

Grefvinnan Bertelsköld firade nu den ena af sina länge 
efterlängtade högtider: hennes älskade ungdomsvän hade 
lockats af det första sköna släd föret att resa de tolf mil, 
som åtskilde dem, och besöka henne på Falkby. Hon hade, 
efter sin egen försäkran, blifvit ett sekel yngre och anade 
icke, att hon snart skulle sluta äfven det andra seklets 
ungdom till sitt klappande modershjerta. 

De båda vännerna sutto i skymningen vid arbetsbordet 
i h vardagsrummet och sprakade förtroligt om nytt och gam- 
malt. Grefvinnan Liewen var barnlös: det var derför natur- 



296 BOBO ABEK UNGEN.. 

ligt, att bådas kärlek hade omfattat det föremål, som stod 
dem båda nlirmast, sonen, brorsonen Carl Victor Bertelskold. 
De talade båda om hans älskvärda, milda karakter, som så 
omisskänneligt i)åminte om farfadren Bernhard Bertelskold, 
och om de utsigter han hade att under tidens stormar kämpa 
sig till en fast och ärofull ställning i samhället. Båda voro 
ense om att denna ställning borde betryggas genom en 
fördelaktig förbindelse med någon af rikets mäktiga ätter, 
ty ingendera väntade något pålitligt stöd af den sjelfviske 
farbrodren, presidenten Bertelskold. Men båda voro for fin- 
känsliga och kände för väl hela vådan af kalla beräkningar, 
för att uppgöra ett sådant parti utan en ädlare böjelse. 
Deras gemensamma hopp var derför, att den älskade ynglingen 
måtte sjelf välja och finna en honom värdig binid vid svenska 
hofvet, och grefvinnan Ebba föreslog skämtande, att båda 
skulle för första gången afiagga sin ständigt burna sorg- 
drägt på den glada dag, då Carl Victor i deras åsyn för- 
enades med en honom värdig, ädel, intagande och högättad 
maka. 

Under dessa samtal hade skymningen, utan att de 
märkte det, nästan öfvergått till mörker, då dörren sakta 
öppnades och en man trädde osedd in uti rummet, der han 
några ögonblick blef ett tyst vittne till vännernas öfverens- 
kommelse. Men då trädde han raskt fi-am, kastade sig i 
grefvinnan Bertelskölds armar och utropade i glad ton: 
»Håll ord, min älskade moder!» 

Grefvinnan uppgaf ett rop af glädje: hon igenkände 
sin son. Och ynglingen hastade från henne, att kyssa sin 
fasters hand. Näst hans mor, fanns knappt någon i verl- 
den, för hvilken han hyste en så obegränsad vördnad och 
tillgifvenhet, som fÖr den englagoda och fromma grefvin- 
nan Ebba. 

Carl Victor beslöt att icke lemna ett gynnande tillfälle 
obegagnadt. Derför, när återseendets första utrop och frågor 
voro förbi, vände han sig till sin tant och bad om hennes 
goda hjertas förord för en ung och olycklig varelse, hvilken 
anropade hans mors skyddande välvilja. 

— Hvad? — sade grefvinnan Ebba föi^vånad. — Mitt 
förord? Narraktiga gosse! När har din mor någonsin vägrat 
sitt bistånd åt en oförtjent olycka? 

— Aldrig, det är sant, — svarade ynglingen något 
förlägen; — men min mor dömer måhända strängare än 



GAMLA BEKANTA. 297 

min tant en person, som gjort sig skyldig till en ungdoms- 
Förseelse. 

Gretvinnan Eva betraktade sonen med forskande, något 
mörka ögon. — Förklara dig, — sade bon; — bvem är 
det, som gjort sig skyldig till en ungdomsförseelse? 

Carl Victor fattade hennes hand och såg henne oför- 
Taradt och trohjertadt i de mörka ögonen. — Jag för med 
mig en ung flicka, hvilken jag önskar ställa under min mors 
beskydd, — sade han i bedjande ton. 

Grefvinnans blick mulnade än mer. — Min son, — 
sade hon strängt, — du kommer från ett lättsinnigt hof, 
der man påstår, att det som i min ungdom gälde för dygd 
och beder numera blifvit en saga. Måste jag upplefva den 
skymf, att äfven du ...? Men nej! Säg mig, att jag illa 
förstått dina ord; din fars son kan icke glömma sin ridder- 
liga äi*a, icke glömma den aktning han är skyldig sig sjelf 
och sin gamla mor. 

— Det kan han icke ; låt honom förklara sig, — invände 
mildt, som alltid, grefvinnan Ebba. 

Ynglingen berättade nu öppet och enkelt sina första 
tillfälliga möten med Ester Larsson vid Korsholms vallar, 
tumultet på Larssons gård och derefter i Lillkyro skog. 
Han glömde ej berätta huru hon räddat hans lif på isen 
^id Danviken; huru han erbjudit henne lektioner i musik, 
bura hon i barnsligt öfverdåd inträngt förklädd på den olyck- 
iga maskraden hos grefve Tessin och huru detta oförstånd 
kostade hennes rykte och åtföljdes af förolämpningen på 
irärdshuset Spanien. Han förteg icke Esters fel; men han 
skildrade hennes uppfostran som yngsta, moderlösa och bort- 
klemade barnet i det rikaste hus på hennes födelseort; hen- 
nes fars hela svaghet och hela obevekliga stränghet, hvilken 
hon fruktade värre än döden; han glömde ej att nämna 
hennes ovanliga egenskaper både i förstånd och hjerta och 
slöt med en bön, att hans mor ville taga denna unga, olyck- 
liga och förföljda flicka under sitt beskydd, intilldess att 
man på ett eller annat sätt hade utverkat hennes fars för- 
låtelse. 

De båda damerna hörde honom med tålamod och vex- 
lade endast stundom en frågande blick, när berättelsen blef 
för varm för att kunna tolkas endast som medlidande. När 
han slutat, uppstod ett slags familjeöfverläggning. 

— Har du betänkt, — sade grefvinnan Bertelsköld, 



298 BORGABEKUKOBN. 

— att lagarne måste gifva dig orätt, ja bota dig med 
strängt ansvar? Min son, hvad bar du gjort? Du bar ryckt 
en dotter från hennes far! 

— Min mor, det finnes bögre pligter, än lagamas. 

— Det är sant. Men om lagarnas bokstaf denna 
gång skyddar den beligaste af alla jordiska pligter, vågar 
du likväl att trotsa dem? Hvad begär du af mig? Du 
begär, att en mor skall hjelpa dig sönderslita en fars hjerta! 

— Ack, ni känner icke denne hårde far! Han vore i 
stånd att döda henne, men han gör det icke. Han handlar 
grymmare än så: han säljer henne till maka åt en man, 
som hon af skyr. 

— Är det en hederlig man, så måste bon prisa sig 
lycklig, om han erbjuder henne denna räddning ur en skan- 
dal, hvari hon icke tyckes vara alldeles oskyldig. Ditt hjerta, 
min son, har denna gång lalat högre än din klokhet. Men 
låt oss rådfråga det, som bör iala högre än både klokbet 
och hjerta: vårt samvete. Fråga dig sjelf, om ditt delta- 
gande för denna unga flicka är så alldeles rent från sjelf- 
viska förhoppningar, att du öppet kunde se hennes mor i 
ögat — ifall bon egde en mor — ocb säga till henne: 
hvad jag gör för Ester, det är helt ocb hållet for hennes väl! 

Ynglingen leg. 

— Nåväl, — fortfor grefvinnan; — kan du i en så 
ömtålig fråga icke uppträda fullkomligt desinteresserad, så 
att ditt samvete icke beslår dig med minsta förebråelse, låt 
oss då genast återsända detta ofbrståndiga barn till hennes 
far i Stockholm. 

— Förlåt, min Eva, — inföll nu grefvinnan Liewen, 
i det hennes vackra ögon fyldes af tårar, — jag bar aldrig 
kunnat åtskilja hjertats ocb samvetets röst, och mitt hjerta 
säger mig, att vi handlade grymt, om vi stötte ifrån oss 
en olycklig varelse, som anropar vårt beskydd, utan att ens 
böra eller känna henne sjelf. Tillåt Carl Victor att presen- 
tera henne för dig. Var god mot det stackars barnet; så 
ensam och öfvergifven, som bon nu är, beböfver bon tröst 
ännu mer än hon beböfver råd. 

— Gud välsigne er, min älskade tant! — utropade 
ynglingen ocb kysste varmt hennes hand. 

Grefvinnan Bertelskölds stränga uppsyn veknade för 
detta oemotståndliga solsken. — Ebba, — sade bon ömt, — 
när du en gång förflyttas till de saligas boningar, skola 



GAMLA BEKANTA. 299 

sjelfve de förtappade välja dig till sin fSrespråkarinna, ty 
din godhet är i stånd att smälta sjelfva himmelens portar. 
Nåväl, min son, din tant har icke uttänkt det rätta, hon 
bar känt det, och det betyder mer. Gå, hemta den xmgs, 
flickan hit. I afton skola vi endast tänka på min lycka 
att ega vid liiin sida allt det som är mig dyrbarast på 
jorden. Men hvad? — din arm är förbunden? Du är sårad? 
Hur har du blifvit sårad? 

Carl Victor kunde ej ljuga. Han nödgades omtala 
duellen, som han härtills förtegat. Hans sårade arm var 
ännu icke läkt. 

— En duell, store Gud! Och du har dödat din mot- 
ståndare! Hvarför sade du det ej genast? Vi måste nu 
tänka på din säkerhet. Vänta! . . . Jag har någon vana 
vid förbindningar; jag hade god praktik 1716 vid belägrin- 
gen af Kajaneborg. — Och vid dessa ord måste ynglingen 
afkasta sin rock och låta undersöka den sårade armen. 

— Förbandet är väl lagdt, — yttrade hon. — Hvem 
bar förbundit dig? 

— Min reskamrat, — svarade ynglingen leende. — Ni 
ser, min mor, att hon kanske icke vore ovärdig att blifva 
er lärjunge. 

— Det är bra och icke farligt, blott det ej vansköts, 
— fortfor grefvinnan, i det hon med skicklig hand pålade 
en ny förbindning. — Men se der, ett ärr på kinden; hvar 
bar du fått det ärret? Du rodnar? Dock ej i ärelös stiid, 
vill jag hoppas? 

— Ah, du gör Cail Victor förlägen. En mor bÖr ej 
fråga för mycket, — inföll åter grefvinnan Ebba med ett 
godt löje. 

— Min mor tillåter kanske, att jag hitför mitt res- 
sällskap? — sade Carl Victor, för att undkomma denna 
examen. 

— Kan hon ej efterskickas? 

— Nej, hon skulle ej komma då. 

— Hvad? Ej komma? 

— Bestämdt icke. 

— Nå vjll, — g& då, men dröj icke länge. 
Bert el sköld gick. 

— Älskar han henne? — frågade grefvinnan Ebba, 
sedan han gått. 

— Tyvärr kan jag knappt meiti tvifla derpå, — sva- 



300 BOBOABEKUKGEN. 

rade den bekymrade modren. — H vilken olycka! Men han 
måste sauveras. 

— Eva, — hvad du än ämnar göra, — glöm aldrig, 
att också vi varit unga, också vi ha älskat och lidit! 

Grefvinnan Eva tryckte sin väns band. En sträng hade 
vidrörts, som aldrig uppbört att darra. 

Innan de återkommit från sina minnen, öppnades ånyo 
dörren, och Carl Victor inträdde, denna gång mycket blek. 

— Nåväl. 

— Ester bar flytt. Hon står icke att finna. Ack, hon 
har uitydt .sin långa väntan som ett af slag af min mor! 




31. Stora minan springer. 

i förflytta oss nu omkring två månader framåt i tiden 
till Januari 1739. De länga, trassliga trådarne af 
riksdagsintrigen voro nu långt utspunna, noten hade blifvit 
utlagd och dragen så nära land, att man trodde sig vai*a 
säker om de stora fiskarna. Den största hvalfisken hade 
dessutom redan blifvit harpunerad och dragen på det torra, 
der han icke vidare rörde en fena. Den finske enhörningen 
hade — enligt tidens vältaliga liknelse — upphört att stångas. 
Grefve Horn hade stigit ned från maktens tinnar, och när 
denne buse fallit, trodde sig Hattarne icke beböfva göra 
många omständigheter med de små busarne. 

Rikets råd blef då inför secreta utskottet formligen 
åtaladt för allehanda förseelser, såsom att rådet, tvärtemot 
secreta utskottets instruktion sedan förra riksdagen, för- 
b^ummat franska och turkiska allianserna, förnyat traktaten 
med Ryssland, vidtagit tre vice-amiralers utnämnande på 
en gång tvärtemot kai aktersförordningen m. m. Deras excel- 
lenser försvarade sig tappert och värdigt, dock utan frara- 

Denna Hattarnes första framgång var lika näi*a att 
genast i början slå om i nederlag. De ofrälse stånden, på 
hvilka man trodde sig säker, begynte att spjerna emot. 



STOBA MINAN SPRINGER. 301 

Partierna voro nästan jemnstarka på riddarbuset, men i de 
öfriga stånden både Mössorna öfvervigt. Bönderne betänkte 
sig; presterne ocb borgarene försvarade riksråden pä den 
grund, att de icke begrepo, bvari desse egentligen felat. Hat- 
tame, skummande af raseri, ansträngde sina yttersta krafter 
ocb lyckades förmå borgareståndet att dela sina åsigter. 

På denna punkt stodo sakerna, när berättelsens enskilda 
trådar åter knytas ihop med den allmänna bärfvan af denna 
ryktbara statshvälfning. 

Hela Stockbolm var i jäsning; alla stånd böllo plena, 
ocb partierna stridde med yttersta bäftigbet om makten. 
Borgareståndet både delat sig i tvenne bal fler. Plomgren 
ocb bans anbängare gjorde allt för att rycka pluraliteten 
öfver på Hattames sida. Men på motsatta .sidan stod Lars- 
son, borgarekungen, jemfast ocb oböjlig som en fura från 
sitt bemlands moar, ocb bakom bonom en massa af borgar- 
skåpet från småstäderna, bvilkas opposition betydligt skärptes 
af det gemensamma batet mot Stockbolmsborgarnes privile- 
gier. Kardinal-argumentet var beständigt, att man ville 
veta bvari riksråden felat. Hattarne svarade, efter sin 
instruktion, att det kunde ej sägas, det var en statshemlig- 
bet. Mössorna genmälde då envist, att efter felet var osyn- 
ligt, borde äfven straffet vara det. Hattarne invände: det 
var nog att secreta utskottet kände förseelserna. Mössorna 
svarade, att rättvisan vore förmer an alla slatsheinligbeter. 
Omöjligt att bringa dem ur denna po.-ition. 

Samma bäftiga strid utkämpades inom den brinnande 
härden för alla riksdagsintriger, secreta utskottet, der reso- 
lutionen skulle fattas. Adeln uttalade der med 18 rösters 
pluralitet ordet skyldig. Presterne kunde ej förmås dertill. 
Borgarene voro delade bär, som i deras plenum, och dock 
l>erodde nu allt på dem, ty böllo de med adeln, så voro 
der två stånd mot ett, emedan bönderne icke hade några 
deputerade i secreta utskottet, och detta röstade ståndsvis. 
I denna afgörande stund, då segern redan tycktes luta åt 
Mössornas sida ocb borgarekungen stod der som en klippa, 
oåtkomlig för alla anfall, stacks en biljett i hans hand, med 
begäran att han genast skulle läsa den, emedan innehållet 
vore brådskande ocb högst angeläget. Han bröt den meka- 
niskt och läste följande korta rader: 

»En person, som kan gifva upplysningar om eder för- 



302 BOBOABBKUNOBK. 

svunna dotter, vUntar eder ute i förstugan. Om eder dotters 
välfärd är eder kär, så kom på ögonblicket.» 

Ingen underskrift. Medlet var väl beräknadt. Det argu- 
ment, som Larsson redan höll i beredskap f<ör att veder- 
lägga motståndarne och uppmuntra sina anhängare, förstum- 
mades på hans läppar. Han for med handen öfver den höga, 
af bekymmer fårade pannan och stapplade ut med långa 
steg, utan att säga ett ord. 

Förvirring och undran uppstodo bland Mössorna. Hvad 
kunde förmå deras anförare att i ett så vigtigt ögonblick 
lemna dem i adelspluralitetens våld? Plomgren var ej sen 
att besvara denna fråga. Det var tydligt, påstod han, att 
den hedervärde riksdagsmannen hade ingenting vidare att 
tillägga; han var öfverbevist och ansåg sjelf den sak han 
försvarat förlorad för Gud och menniskor. 

Under tiden fann Larsson i förstugan den ärlige oeh 
välaktade äkta hälften till samma slagtaremadam från ÖrelHX), 
hvilken några veckor förut erbjudit de tvenne fljkiingarne 
ett nattläger uti sitt hus. Denne hedervärde borgare sade 
sig vara uppmanad att berätta Larsson aHt hvad ban visste 
om flyktingarne, hvilka förmodades vara samma unga per- 
soner, som gifvit sig ut fÖr att resa till Nora bergdag. 
Hans berättelse var i så måtto af vigt, emedan LuascHis 
efterspaningar ganska riktigt blifvit ledda på villspftr, så 
att han både genom embetsmyndigheterna och egna niddc- 
kade lät förfölja de flyendes spår ända till Malmö, naiarligt- - 
vis. utan all framgång. 

Borgarekungen hörde honom med rynkad panna och 
sammanbitna läppar. I denna stund hade han glömt allt — 
riksdagen, riksrådet. Hattar och Mössor, vänner och fiender; 
allt var honom likgiltigt, endast han kunde få någon spa- 
ning om sitt förlorade barn. Men på hans häftiga frågor 
kunde slagtaren endast bekänna, som sanningen var, att ban 
alldeles icke hade någon aning om hvart de två unga per- 
sonerna vidare begifvit sig, när de lemnade Örebro. 

Minuterna förgingo, och Larsson hade ännu icke upp- 
hört att fråga, då en af hans ifrigaste anhängare störtade 
ut från utskottssalen och bad honom fÖr all del återvända, 
ty deras parti gick under. Den gamle mannen vaknade 
som ur en dröm. »Ja, ja», sade han och återvände förströdd. 
Det var för sent. Hattame hade segrat äfven hos borgarene 



ed fyra rösters plural i t et, och fem riksråd förklarades 

y\äige. 

Larsson teg: ban sjelf var i denn» söndringens tid 1<Iuf- 
n i ta. Fadren ocb medborgaren kHmpade om bans själ; 
n ena hade beiuäktigat sig hans hjei-ia; den andra behOU 
nu makten uti hans hufvud. 

Hattarne i utskottet skyndade nn att uppsätta resolu- 
inen om de fem förnämste riksrådens afskedande, nemligen 
efvarne Bonde, Hård, Bjelke, Barck och Creutz, hvilka 
(go behålla sina förra titlar och 4.000 daler i ärlig pen- 








<n. Men härmed var ännu icke statskuppen utspelad, 
creta utskottets resolution skulle ytterligare godkännas af 
bestånden i deras plena. 

Oeh nu börjades samma och samma visa om igen. 
Indens öfverlaggningar blefvo allt stormigare. Det felades 
;e mycket, att ju ett formligt blodbad uppstätt ä riddar- 
eei. Orsaken hUiiill var äter borgareståndets motspän- . 
ghet. 

Besegrad i utskottet, hade Larsson ilnnu en gilng med 
a makten af sitt inflytande och sin oböjliga karakter upp- 



304 BOBOABEKUNGEH. 

trädt i borgares! åndet till de anklagade liksrådens försvar. 
Aldrig hade hans stämma ljudit så kraftfall; aldrig hade 
hans enkla, praktiska bevisning, så förträffligt lämpad efter 
hans åhörares uppfattning, just emedan han sjelf var en man 
ur dei-as leder, slagit hufvudet på spiken. I korta, raska, 
gripande ord visade Larsson, huru riket under Uomska syste- 
met arbetat sig upp ur sin vanmakt till välstånd; hora 
freden vore f5r landet en lifsfråga; huru man na ville störta 
riksråden, för att bringa ett annat parti till makten, och 
huru man, ifall detta lyckades, ofelbart innan kort skalle 
hafva krig, fattigdora, manspillan, inbördes hat och hotande 
undergång. Han besvor derfbr sina medbröder att icke lyssna 
hvarken till löften eller hotelser från motsatta sidan; de 
skulle som frie svenske mUn stå fast for den goda saken, 
och de rättfärdige skulle på sistone segra, men de orätt- 
färdige förskingras som agnar i alla himmelens väder. 

— Akta er, Larsson! — h viskade tätt bakom honom 
en af Hattarnes legde anhängare, — akta er! Vet ni icke, 
att här utanför stå fullt med blå rockar, som fråga alla in 
och ut gående om deras resolution? 

— Hören I, svenske män? — ropade Larsson med 
dunderstämma, så att det gaf genljud i salen. — Man botar 
oss med de blå rockarna! Jag frågar, om landet har kladt 
sina knektar för att försvara oss emot våld, eller for alt 
nedertrycka rikets ständers ärliga, lagliga yttranderätt? 

Vid dessa ord uppstod ett obeskrifligt tumult, och största 
delen af ståndet samlade sig omkring borgarekungen, ro- 
pande högljudt, att ingen skulle understa sig förmena dera 
deras lagliga rätt. 

Under tiden hade Plomgren smugit sig ut och skyndat 
till riddarhuset med underrättelsen att Hattarnes sak vore 
förlorad i borgareståndet, derest man icke ofÖrdröjligen dit- 
sände en deputation, »som de djerfve nedtystade och de 
försagde uppmuntrade». Genast afbröts protokollets juste- 
ring, en stor hop af adeln trängde sig kring skrankat under 
ropet pro patria et libertate och utnämnde sig sjelfva till 
deputerade med Lewenhaupt till anförare. På andra sidan 
fick lagman Hammarberg ljud och förestälde, huru oanstän- 
digt det var, att det ena ståndet ville påtruga det andra 
sin mening; ginge deputationen till borgarene, så ville han 
strax följa efter med andra hälften af adeln och förklara 
deputationen olaglig, såsom afskickad utan behörig votering. 



STORA MINAN SPBINOEB. 305 

Förvirringen gick öfver alla gränser; sju eller åtta sprungo 
mot Hammarberg och ropade att han borde kastas ut genom 
fönstret; andra drogo sina värjor, och Mössorna stälde sig 
med ryggarna mot väggen för att forsvara sina lif. För- 
gäfves bad general Wrangel dem komma ihåg, att de voro 
svenske och ej polske adelsmän. Landtmarskalken grefve 
Tessin, som varit »opasslig», infann sig under tumultet i 
schlafrock och fick efter långt bultande ljud, då tumultet 
småningom lugnades med den försäkran att deputationen 
skulle gå af; hvilket ock skedde med mycket buller. 

Dess ankomst till borgareståndet förnyade der tumultet 
och ovissheten. Småstadskrämarne blefvo högeligen skrämde. 
Förgäfves sökte Larsson intala dem mod. Han vann endast 
uppskof. Man ville nogare betänka sig. Borgarekungen 
rasade. — Betänka oss! — utropade han. — Betänka oss, 
när en rättfärdig sak och rikets välfärd hänga på våra ord? 
Aren I borgare? Aren I frie män? Och dessa adelsvalpar, 
som skulle trampa oss under fötterna, om vi icke vore rik- 
sens ständer och här lika goda som de, dem låten I ostraf- 
fadt taga oss ordet ur munnen! 

Äter hviskade någon bakom honom: — Larsson, koin 
ut ! Er dotter hålles fången hos grefvinnan Bertelsköld på 
Falkby i Östergötland. 

Larsson vände sig icke ens om. Han for med handen 
öfver pannan, men blott fÖr ett ögonblick. I nästa minut 
var han åter inne i sitt ämne, obekymrad om det stoj, som 
från alla håll öfverröstade honom. Denna hårdnackenhet, 
denna fasthet imponerade på de klenmodige. De begynte 
åter samla sig kring den hvithårige, högreste, väldige gub- 
ben, som så oföifäradt förde frihetens och rättvisans språk 
emot adelsväldet, hvilket hotade att förtrycka dem alla. 
Och åter lutade segern åt Mössomas sida. De genomdrefvo 
åtminstone ett mildrande beslut; man skulle mot riksråden 
vidtaga »lindrigare utvägar». 

Ett budskap få dagar derefter förändrade allt. Fyi-a 
bland de anklagade riksråden hade förklarat, att de, för att 
spara riket en inbördes fejd, ville frivilligt nedlägga sina 
em beten. 

Bestörtning, förvåning, triumf och skadefröjd omvexlade 
bland vänner och fiender. Borgarekungen hade tappat sitt 
högsta spel. Hat tame hade segrat. 



Fällskäitis berättelser. IV, 20 




BOBGASBKUNaBK. 



32. Bref äran grefvinnan Eva Bertelsköld, f&dd 
Falkenberg:, tiU hennes son, löjtnanten vid fortl- 
flkatlonskorpsen, grefve Carl Victor Bertelsköld. 

Falkby den 20 Januari 1739. 
Min Ilkkaae Carl! 

ag har med största consolation 
I emottagit din apostille fiånBei- 
' gen, tackandes Gud alla dagar, 
att ban dig lyckligen i dessa 
farligheter fSrhnlpit Bfver giUn- 
sen till Norige ; förhoppandeä 
ock att du Sn vidare befinner 
dig sain et sanf, som ISr din 
fattiga mor Ur, nSst Gad, den 
största hugnad i denna bedröflig^ 
fikilsmessan. Att du tUtiker dig pä våren dädan till England, 
ILr mig intet emot, allenast du, kiire son, intet ^tter dig i 
skuld för den dyra rei^an. och iHrer du val attendera, att 
London är for mången ungdom en abirae, der da, vill Gud, 
intet tager skada af. Ocli skall der nu för tiden vara bland 
ungdom af societén ett flitigt daellerande. Käre son, jag 
pefsuaderar dig intet hurora, det du intet redan vet och 
besinnat; tfinkandes att din malheur i Stockholm är digen 
{låminnelse, att Gud ocb konung gifvit dig en adelig vlirji 
att den mot rikets fiender, och intet i avantures och parti- 
culiera rencontres, med mandom braka. Tag intet illa lid 
min moderliga uppriktighet; Gnd vet bäst, att den vSlment 
är och att jag nogsamt kilnner din genereusa charactére. 
Men jag tänker pä din salige fader, hurn han sä trofast och 
manligen btiidde alltintill dilden för konung och fildemes- 
land, blifvandes i alla vedeiviirdigheter vid det ena att frukta 
Gud och fakta för det som här i verlden bör aktas bQgat 
och heligast, utau att akta ungdoras narrspel och sådant 
badinerie, som nu för tiden brukas. Derför ban ock efter- 
lemnat åt dig ett ärorikt namn, som är ditt enda arf, det 
da med Guds hjclp skall beva]'a och vidare med ära leinni 
åt dina efterkommande. 



B&Efl* FbIn EVA BERTEL SKÖLD TILL HENNES SON. 307 

Käre son, jag har i din afaire tagit mig den hardiessen 
att tillskrifva hennes majestät och nyligen bekommit ett 
nådigt och gracieust svar genom grefvinnan Tessin. Hennes 
majestät har täckts erinra sig din salig fader och äfven om- 
talat dig sjelf med eloge, utlofvandes ä tout possible förunna 
dig sin nådiga protection. Din tante, som particulierement 
för denna sak är inrest till Stockholm, skrifver, att din oncle 
presidenten med hvar dag får större influence och har alla 
apparenser att i riksrådet succedera grefve Horn. Han kan 
således intet tillåta sitt namn. Gud bättre, blifva draget 
inför domstolarne uti din person. Men Ebba har ännu intet 
haft den resignation att honom uppsöka; du vet, att ingen 
af familjen haft lyckan profitera af hans ynnest och aflfec- 
tion, om det annars må kallas en lycka. Än må jag till- 
lägga, att baron von Krauser, som du haft olyckan döda, 
säges hafva vaiit en horreur lor allt hederligt folk, och 
grefve Hård lärer sig utlåtit, du borde hafva en recompense 
och intet åtal, fÖr att du befriat Stockholm från detta plågo- 
ris, som sju eller åtta unga personer i duell om lifvet bragt. 
Hvilket, käre son, icke förringar ditt fel inför den allseende 
Guden, alldenstund du så olyckligen i förtid har bragt en 
skuldbelastad man inför den dom, som icke återvänder. 

Min älskade Carl, jag förmanar dig hjärtligen, att du 
intet låter någon desespoir få makt öfver dig. Din benåd- 
ning och återkomst kunna intet differeras längre än nästa 
vår. Jag behöfver ej säga med h vilka känslor du då skall 
e mött ägas på Fal k by. 

Den olyckliga unga person, som från Plint a deserterade 
och som vi dagen derpå återfunno halfdöd af köld i torpet 
på andra sidan om sjön, äi* ännu under min vård och be- 
finner sig väl. Jag tillstår, att hon mig mycken inquietude 
förorsakat, likväl intet genom sin conduite, som från början 
vaiit mera modeste och undergifven, än jag kunnat af henne 
förmoda. Att hennes éducation befunnits i högsta grad 
negligerad, var att förutse. Hon har den största möda sig 
pålagt att icke låta mig sådant märka, hvilket, då något 
öfverdrifvet och intraitable henne i sinnet kommit, hon alltid 
gjort våld att kufva och sedan med tårar bedt mig henne 
intet förskjuta. Dessa excesser ha ock sista veckorna sällan 
påkommit, och är der ett ömt hjerta och en ferme charactére, 
hvarpå jag sätter värde. I mitt bibliotheque har jag åt 
henne de bästa böcker utvalt, dem hon läser med flit och 



308 fiOBOA&B^l^KGBK* 

förstånd ; hvarje afton läser hon för mig ur din salige faders 
bibel, mig till stort soulagement, särdeles sedan mina ögon 
icke tillåta mig läsa vid eldsljus. 

Hvad mig oroar och inquieterar, är, som du dig kan 
föreställa, hennes fars ankomst, den jag snart alla dagar 
med fruktan emotser. Hjelpe oss Gud, käre Carl, hvad 
skola vi svara, när den stränge mannen kommer att åter- 
fordra det honom med rätta tillhör, hans eget barn V Kan 
ock icke presumera, att han länge förblifver i okunnighet 
om den protection hon funnit på Falkby, ehuru riksdags- 
Jirenderna, hvari han säges vara mycket melerad, honom 
härtills hindrat henne att uppsöka. Jag föreslog den unga 
personen att under din tantes protection återresa till Stock- 
holm, lofvandes henne allt möjligt skydd och förord af en 
så öra protectrice, som grefvinnan Liewen; hvilket intet 
annat till påföljd hade, än tårar och böner, dem jag för 
svag var att emotstå, som torde varit min pligt. Oroa dig 
intet, min k. son, för det stackars barnet. Torde hända allt 
aflöper väl, isynnerhet sedan hon tyckes inlet ogenia se en 
anständig ung man, trädgårdsmästaren Bergflykt, som bor 
uti gårdsbyggningen. Kan alltså hända att hennes far låter 
sig persuadera, när hans dotters rykte sauveras genom ett 
fördelaktigt partie. 

tlag hade i föiTa veckan ett agréabelt besök. Grefvin- 
nan Stenbock, som julat i Westergötland, visade mig den 
gracieusa artigheten att under uppresan till Stockholm be- 
söka Falkby. Med henne följde fröken Malin, som jag intet 
sett sedan åtta år: en singuliére hasard vis ä vis unga Lars- 
son, efter det just var Malins costume hon begagnade på 
den fatala maskraden, som för henne sedan så fast bedröflig 
blef. Grefvinnan berättade mig denna anecdote, den jag 
låtsade finna incroyable. Hon ville intet tro att du var 
melerad i denna afaire, ändock malicen det påstod, och sin 
betjening hade hon afskedat för dess escamotage med costu- 
men. Lyckligtvis kunde ingen af de unga personerna den 
andra känna, utom det att Larsson på egen begäran förblef 
i kökskammaren. Vill dock intet förtiga, min k. Carl, ehuru 
litet du torde attendera dertill, att min guddotter fröken 
Malin erabellerat på dessa åtta år och all min förväntan 
öfverträffat. Det förvånar mig, att du en så aimable pei^son 
med en så förträfflig uppfostran intet omtalat med mer 
distinction. I min ungdom skulle hennes talenter intet mött 



BN AFTON PÄ FÄLKBT. 309 

så kallsinniga blickar. Hon talade också om dig med en 
viss égard . . . 

Min k. Carl, när denna sorgefalla tid väl öf verstanden 
är, skola vi närmare tala om din carriére vid fortifikationen. 
Vill din oncle i detta embarras dig protegera, skall jag hans 
förra hårdhet intet mera komma ihåg; men förlita oss på 
honom kunna vi intet; han förlitar sig sjelf allenast på egen 
klokhet och på den syndiga amuletten, konungens ring, den 
der nu snarligen torde förhjelpa honom till de högsta äre- 
ställen i riket. Bevare dig Gud, m. k. son, från att någon 
tid detta afgrundens bländverk i dina händer bekomma och 
dei*af frestas, såsom månge af din slägt blifvit hårdare än 
klippan deraf förstenade i sitt hjerta. Utan blif vid din 
faders tro, likasom vid din faders ära, och din faders tro 
var att Gud oss allena hjelpa kan, men beläten af koppar 
äro såsom Babels gudar och falna till aska med alla som 
sig på dem förlita, infor lefvande Gud. Betänk det, min 
k. Carl, och skrif snarligen, att jag må veta dig väl går. 
Derom beder natt och dag 

din trofasta moder 

Eva Bertélsköld. 

P. S. I den hastighet, när du for, hade jag intet tid 
att ekipera dig fyllest med strumpor och skjortor. Jag 
skickar dig nu med en sillhandlare ett hälft dussin af hvar- 
dera, och må du veta, om de deraf få något värde, att det 
vaiit min glädje dem både sticka och sömma. Men som 
budet just afgå skall, vet jag intet om Ester hunnit dera 
alla märka. Det ser jag, att hon i hastigheten på några 
vändt grefvckronan upp och ned. Må väl, jag skickar din 
compliment till grefvinnan och Malin; en toute htlte. 

E. B. 



33. En afton pä Falkby. 



pl^^ n dag i början af Februari uppstod ett häftigt yrväder, 
" som betäckte slätter, vägar och isar i Östergötland 
med manshöga drifvor. Den lilla bivägen till Falkby var 
ftUlkomligt igen^nöad, &i s^tt endast topparna af spolplanket 




BIO BOBOABBKUNGEN. 

vid gården stodo upp Öfver drifvoma, och flaggan på den 
höga stången, som Carl Victor Bertelsköld en gång hade rest 
mot gafveln af det rödmålade huset, gnisslade oroligt af 
och an, likasom en utkik, hvilken på afstånd varsnar en 
fiendes annalkande. 

Skymningen hade inbrutit, och grefvinnan på Falkby 
satt med stickstrumpan i den vackra, med saffian beklädda 
hvilstolen, som hennes son en gång skickat henne från Stock- 
holm och som utgjorde enda lyxartikeln i den annars tarfliga 
salen. Ett stycke från henne, närmare dörren, satt Esler 
Larsson, kardande ull, och midt på golfvet stod trädgårds- 
mästaren Bergflykt, som hade blifvit inkallad för att råd- 
göra om inrättandet af nya drifbänkar i trädgården. Han 
var en man af vidpass trettio års ålder, med slätkammadt 
ljust hår, af mycket ordentligt, ärligt och redbart utseende, 
nitisk i tjensten, det kunde man höra, men hvad deröfver 
gick, det tycktes också gå öfver hans horizont. 

När man var i ordning med drif bänkarna, öfvergick 
grefvinnan skickligt till ett annat samtalsämne. Trädgårds- 
byggningen, sade hon, behöfde en reparation till våren; det 
kunde nu ske på samma gång. Det vore ej mer än billigt, 
att Bergflykt ändtligen finge ordentliga, varma rum. Han 
kunde ej dömas till ständig ensamhet. Den vackra årstiden 
hade han sina blommor; men en sådan qväll som denna 
kände hvar menniska behofvet att ega någon, som man 
kunde med vänskap och förtroende trygga sig till . . . 

— Man får då sköta om sina fönsterkrukor, — gen- 
mälde trädgårdsmästaren oskyldigt. 

— Det kan intet upptaga lång stund att sköta dem, 
— återtog grefvinnan. — Och sedan känner Bergflykt sig 
åter ensam . . . 

— Jag ber om förlåtelse, men det tar sin goda tid att 
ansa krukorna, isynnerhet om de taga mossa och der visar 
sig mask på bladen, — fortfor den unge mannen, utan att 
låta bringa sig en hårsmån på sidan om hufvudsaken. 

— Ester, mitt barn, säg till om thévatten; det är ett 
Herrans väder ute, och vi behöfva något att värma oss med. 

Ester gick. Då fann grefvinnan for godt att gå rakt 
på saken och lät utan omsvep förstå, att en förståndig ocb 
bergad man som Bergflykt borde söka sig en bra hustru. 

Detta var tydligt. Den ärlige unge mannen rodnade 
pågot litet Qch ^uepac^e ^tt det kupc^e ii^tet y^^ra yr vUges, 



EN AFTON PÅ FALKBY. 311 

ty medan han var ute i trädgården, gick hushållet på slarf, 
och medan han såg efter bönorna, åto spaifvama upp 
hans ärter. 

— Nå, hvad hindrar honom, min vän, att gifta sig, 
när han behagar? 

— Jo, jo men, det är allt ett litet hinder, • — menade 
trädgårdsmästaren. Detta hinder ville han icke rätt ro ut 
med, men så mycket förstod man, att han funderade på 
saken och hyste vissa farhågor for möjligheten af en korg. 

— Men han kunde ju misstaga sig, — invände gref- 
vinnan. — Hvilken hederlig flicka skulle försmå en så bi*a 
karls hand? 

— Det kunde allt hända, — svarade Bergflykt med 
en suck. — Den jag vill ha, säges vara mycket rik. 

— Det tror jag knappt han behöfver befara, — an- 
märkte grefvinnan leende. — Ville Bergflykt hellre, att hon 
vore en fattig flicka? 

— Det ville jag visst, — svarade blomstermannen med 
ett komiskt uttryck af desperat resignation. 

— Nåväl. Rent ut, min kära Bergflykt: vill han hafva 
Ester Larsson till hustru? 

Trädgårdsmästaren tummade sin sälskinnsmössa och 
svarade derpå manhaftigt ja. 

Grefvinnan fortfor: — Det tillkommer icke mig, utan 
Esters far, att dertill samtycka eller refusera. Jag kan 
allenast säga honom, min van, att jag gillar hans val och 
önskar dertill Guds välsignel^^e. Han vet redan orsaken, 
hvarför Ester kommit hit, och hvad man sagt om henne i 
Stockholm ; en ringa del sanning, det mesta förtal. Således, 
min kära Bergflykt, må han aldrig förebrå henne det eller 
säga sig, i det eller något annat, hafva blifvit förd bakom 
ljuset. Han vet också huru Ester för hvar dag blifvit 
undergifnare, förståndigare och mera aktsam på sig sjelf; 
ja, jag kan säga honom, att hon har blifvit mig för hvar 
dag kärare, och jag vill tro, att Gud skickat henne denna 
pröfning för att ödmjuka och böja hennes förut nog hals- 
starriga hjerta. Hvad säger han om att genast i morgon- 
dag resa till Stockholm, för att personligen begära hennes 
fars samtycke? Det är billigt, att en far lär känna den 
man, åt hvilken han skänker sitt barn. Jag skall sörja för 
att han tillika genom andra får yeiOf mit n\ är e^ br^ och 
b^clerli^ karl, 



312 BOBOABEKUNQEK. 

— Jag tackar allmödmjukast för att hennes nåd Hr så 
nådig och inlägger ett godt ord, annars torde väl den rika 
mannen, som säges vara snarlik en kung, kunna svara mig, 
att porsris och lavendel intet tnfvas tillhopa i samma kmh. 
Och resa, ja, se dertill vore jag flink och redebogen ftmrai 
denna qväll . . . 

— Det är omöjligt. I ett sådant vargaväder vOle jig 
intet jaga min katt på dörren. 

— Intet för vädret, ers nåd, om det kommer an jå 
att förtjena en sådan rar törnros, som jungfru Elster; men 
jag får vara så uppriktig och säga, att jag vet sannerligen 
intet hvad hon sjelf har att säga om en sådan bonde 
som mig. 

Anmärkningen var riktig och grefvinnan dröjde att 
svara, till dess Ester kort derefter inkom med théet Då 
vinkade hon flickan till sig, tog hennes hand och tilltalade 
henne med ömhet. — Ester, — sade hon, — du har aldrig, 
så långt du minnes tillbaka, egt någon mor. Föreställ dig, 
att jag är din mor! 

Flickan kysste hennes hand. 

— Ja, barn, — fortfor grefvinnan, — du har i detta 
Ögonblick icke heller en far att fråga till råds, och likväl 
är det for dig ett vigtigt ögonblick, ty det gäller att upp- 
rätta din heder och förena dig med en rättskaffens man, 
som begär din hand och med hvilken du, om Gud vill, skall 
blifva en lycklig, aktad och älskad maka. Svara mig nu 
som du skulle svara din mor: hvad säger du hAix)m? Till 
du räcka Bergflykt din hand och blifva hans hustru? 

Ester smalt i tårar, men svarade intet. Grefvinnan 
återtog, under det att äfven hennes mörka ögon smäningom 
Rngo den fuktiga glans, som fordom gjorde dem så förtju- 
sande : 

— Tro icke, att jag vill öfvertala dig, barn; långt 
mindre tvinga dig till ett samtycke, som du en dag kunde 
ångra, ifall det icke gåfves fullkomligt frivilligt. Jag ISser 
i ditt hjerta: jag vet hvad der föregår. Jag har varit mig 
som du; jag känner de drömmar, som gyckla fÖr våra 5gOD 
i denna ålder af lifvet. Ack, mitt baiii, det kommer en 
vinter, när allt förfryser, som icke eger en varaktig rot, 
och denna rot är, näst tron på Gud, aktningen för äg sj^ 
och känslan af uppfylda pligter. Du är skyldig dig sjelf 
en upprättelse för din ungdoms felsteg, Du har en gammal 




Q fk JTalkbf. 



EN AFTON PÅ PALKBY. 315 

far, som du djupt bedröfvat och förorättat: äfven honom 
är du skyldig den upprättelsen att kunna träda inför honom 
med öppen panna och säga: min far, här har ni er dotter 
tillbaka utan fläck i verldens ögon; skänk henne er förlå- 
telse, och allt är åter god t, och edert ärevördiga hvita huf- 
vud skall icke läggas med sorg i grafven! 

Ester var bruten. Hon kastade sig på knä för gref- 
vinnan och h viskade: — Ers nåd . . . min välgörarinna . . . 
gör med mig som ni vill ... ni vet det bättre . . . jag är 
färdig att lyda er! 

Grefvinnan kysste henne på pannan och upplyfte henne 
med godhet. — Gråt icke mera! — sade hon. — Jag begär 
en försakelse, men jag fordrar ingen lydnad. Bevare mig 
Gud, att vilja binda dig med ett förhastadt löfte. Bestäm 
sjelf den tid du behöfver, för att med lugn kunna öfver- 
lägga det beslut du bör fatta. 

— Nej, ers nåd, nej, ingen öf verläggning ! Jag lyder 
genast! — utropade Ester med en skymt af sin forna häf- 
tighet. 

Grefvinnan skakade missnöjd på hufvudet. — Mins, — 
varnade hon, — att det löfte man en gång gifver bör vara 
oryggligt! Jag tillstår, det vore mig kärt, om ditt beslut 
ej dröjer länge, emedan händelser kunna inträffa, som . . . 
med ett ord, din far kan komma, när vi minst förmoda det. 
Men jag ber dig, mitt barn, betänk dig åtminstone till i 
morgon ! 

— Nej, nej, — fortfor Ester i samma ton, — hvem 
säger mig, att jag i morgon är densamma som i dag? 

Derpå lutade hon sig till grefvinnans öra och hviskade: 
— Jag fruktar mig sjelf! 

Grefvinnan fixerade henne strängt, nästan med häpnad; 
der uppstod en lång, pinsam paus. Den dittills försagde 
friaren begynt e mista tålamodet och framstammade något 
om att han ingalunda ville tvinga den dygdeädla jungfrun 
emot hennes vilja; hon skulle säga rent ut ja eller nej. 

— Nåviil, — sade grefvinnan, än strängare, ja hårdt, 
och allt ännu med den mörka, forskande blicken; — handla 
så, som du kan försvara det inför Gud och ditt samvete! 

Ester såg henne rakt i ögat; hennes kinder färgades 
af en hög rodnad. Hon reste sig med en värdighet, som 
icke eftergaf grefvinnans egen och som påminte om fadren 
i 1^9,ns ståtliga ögonblick. — pis p&d, — s?icle hgn, — jag 



816 

förlåter er, att ni i ert hjerta ökat bördan af mina fel meå 
ett, bvartill jag aldrig bar gjort mig skyldig. Om jag ricker 
denne man min hand, gå ^ör jag det utan att blygas for 
Gud eller mitt samvete. Hvad jag brutit, det vet han, och 
jag har inlet att tillägga, emedan jag är hvarken bättre 
eller siimre, lin han tror mig vara. Jag är, liksom ban, d 
ringa, borgerlig bHrkomst: vi toi-de derför anstä hvarandra. 
Men bvarken er börd ocb er rang, ers näd, eller edra väl- 
geiningar, som jag aldrig skall glömma så länge jag lefver, 
kunna tillåta er att skymfa mig utöfver hvad jag ined rätta 
fiSrtjent. Ni tror kanhända icke, att vi folk af boT^rligt 
stånd också hafva ett hjerta, som känner, nSr det föriram- 
pas och såras; men ni misstager er, ers nåd; vi kunna vara 
lika stolta som ni! 

Det var borgarekungens dotter sora talade. Men inoan 
grefvlnnan hann svara, bördes oformodadt klangen af bjellror 
ute )>å gården. 



34. Ed gäst på Fallcby. 




kund erfarea- 
bct, att just de äd- 
laste personligbe- 
ter, som annars 
fattalifvet ur upp- 
höjda synpunkter, 
ofU Hro lättare än 
andi-a åtkomliga 
för sin tids fördo- 
mar. Vid tiden fBr 
i^ma, berättelse hade man ännu ett iiaUt seVel till ^et tnärli- 



SK gIsT pX FALKfiY. dl7 

Värdiga åi-et 1789. Hvem undrar, att ännu år 1739, då 
aristokratin regerade Sverige i frihetens namn, en hög dame, 
som grefvinnan Bertelsköld, trodde sig göra en god gerning, 
när hon beredde åt den af förtalet skymfade borgaredottren 
ett passande parti? Denna lyckliga tillfällighet var i hennes 
ögon så tydligt en himlens skickelse för Esters eget bästa, 
att hon troligen icke varseblef, huru nära hennes egna moder- 
liga planer för sonen stodo i samband med denna förening. 
De hårda pröfningar grefvinnan genomgått hade icke blifvit 
utan allt inflytande på hennes lifiiga, kmftfulla själ, som 
dei-af hårdnat uti sitt yttre skal, och det var derför med 
lika mycken förvåning, som vrede, hon hörde Ester Larsson 
tala i sin faders anda med en stolthet, som grefvinnan icke 
väntat af en ung person, hvilken hos henne var ett mellan- 
ting mellan kammarjungfru och fosterdotter. 

Hon fann derför i bjellerklangen på gården en önskad 
anledning att utskicka Bergflykt, för att se åt hvem som 
kunde ha vågat ^sig hit i detta grufliga oväder. Derpå vände 
hon sig till Ester, som ännu stod framför henne högröd och 
oböjd med de djerfva orden på läppame, och tilltalade henne 
med en matmoders befallande ton. — Hvad vill det säga? — 
frågade hon. — Har min möda med dig varit så förgäfves, 
att du glömmer till hvem du talar? 

Men Ester var nu en gång åter uii sitt vilda lynne 
och svarade, utan att sänka blicken: — Det är icke jag, 
som har glömt det. Det är ers nåd, som har glömt, att 
också masken kröker sig, när han trampas under fötterna. 
Jag är evigt tacksam för edert beskydd, men det ger ej 
ers nåd rätt att förolämpa mig med ovärdiga misstankar. 
Ers nåd fruktar, att jag eger något anspråk på grefve Carl. 
Men jag säger ers nåd, och det borde icke ännu vara glömd t, 
att föiT än jag skulle förnedra mig nog lågt att vilja tränga 
mig in i er familj, förr ville jag ensam dö i en drifva vid 
landsvägen. 

Medan hon ännu talade, inträdde, ledsagad af trädgårds- 
mästaren, en högrest, hvithårig, pelsklädd gubbe, alldeles 
betäckt af snö, som han icke ens brydde sig om att afskaka, 
stadnade några sekunder vid dörren och besvarade Esters 
sista ord med en djup suck, i det han halfhögt yttrade: 
— Jag tackar dig, Jakobs Gud, att jag hafver återfunnit 
min sjstfödda uti Egypii land och att hon ännu är värdig 
att kallas mitt barn! 



318 fiO&GÄ&iBKtTNaBK. 

Ester hajade till och vände sig om. — Min fader! — 
utropade hon och gömde ansigtet i sina händer. 

Grefvinnan, som aldrig hade sett borgarekungen, förstod 
i Ögonblicket hvem hon hade framfor sig. Men hon beher- 
skade sig och gick med värdighet honom till möte. 

— Jag förmodar, — sade hon, — att det är riksdags- 
mannen Larsson, som hedrar mig med ett besök. Jag beder 
eder vara välkommen i mitt hus, och jag skattar mig lycklig 
att kunna återgifva eder ert förlorade barn. Ester, — om- 
famna din far, och bed honom tillgifva dig all den sorg du 
samlat öfver hans grå hår! 

Ester stod orörlig och vågade icke upplyfta sina ögon. 
Måhända rann henne just då i hågen huru hennes kusin 
Marie Larsson en gång blifvit emottagen vid ett tillfälle 
som detta. Men vare sig att åren, sorgen, eller de ord han 
nyss hörde sin dotter uttala, hade brutit fadrens jemhårda 
sinne, — alltnog, den gamle utbredde sina armar och sade 
med darrande stämma: — Ester! Mitt bara! Mitt älskade 
baiTi! 

Och Ester flög i hans armar. Hon hade icke ord att 
bedja med, hon hade blott tårar, så barnsliga, så häftigt 
flödande tårar ur hjertats innersta djup, att de förqväfde 
hennes röst, och med denna vältaliga bön låg hon snyftande 
vid sin faders bröst. 

Det var som hade en hemsk förtrollning i ett ögon- 
blick blifvit upplöst. Den gamle Larsson glömde med ens 
all den bitterhet, alla de hotande straflfdomar, på hvilka han 
rufvat under den långa besvärliga resan i snö och yrväder 
för att uppsöka sin dotter. För Ester försvann det fram- 
farna som en elak dröm i den öfverlyckliga känslan att ega 
sin faders kärlek, och grefvinnans förnäma vrede smälte 
bort som en drifva i vårsolen vid anblicken af denna så 
oförvrlntadt hastiga försoning mellan ett felande barn och 
en hård, en djupt sårad fader. Den ädla frun förstod det 
väl: hon var sjelf en moder. 

Endast trädgårdsmästaren Bergflykt, som alltid varit 
van att med den djupaste respekt beträda sin stränga mat- 
moders rum, kunde icke fatta den främmandes obelefvenhet 
att inträda i denna helgedom klädd i en snöig pels, och han 
betraktade mod ofOrstäld häpnad uppträdet mellan far och 
dotter, hvilket för hans ögon hade den märkvärdiga följden, 
att snön begynte smälta och rinna ned från pelsen på Estei"S 



EN oiST PÅ PALKBY. 319 

hår och skuldror. När derför en tystnad uppstod efter åter- 
seendets första ögonblick, fann sig den beskedlige mannen 
förpligtad att bedja jungfru Larsson taga sig till vara; hon 
skulle visst annars snart blifva genomvåt. 

Denna oskyldiga anmärkning verkade på de öfrigas 
upprörda känslor som en helsosam kall dusch. Ester lös- 
gjorde sig med ett solsken af småleende ur sin fars armar, 
upplöste hans bälte och hjelpte honom af med den våta 
pelsen. Grefvinnan lät tillsäga om en varm måltid och bjöd 
sin gäst taga plats i den förnäma hvilstolen; en ära, hvil- 
ken hon annars icke brukade slösa på hvem som helst. 
Larsson krusade icke heller emot: det var just icke hans 
vana att krusa för de förnäma. Men man såg, att han 
gjorde så mycket hans sträfva natur tillät, for att icke fela 
i skyldig aktning mot husets värdinna. Kanhända fruktade 
han sjelf att framkalla nya stormar, som kunde störa hans 
dyrköpta fadersglädje. 

Ester, intagen af samma fruktan, delade sig med den 
Ömmaste uppmärksamhet mellan båda de gamla. Än sökte 
hon i grefvinnans blickar läsa hennes minsta önskan och 
förekomma den, i det att hennes bedjande blickar gjorde en 
tyst afbön för hennes hejdlösa häftighet kort förut. Än 
återvände hon till sin far med en smekning, som tycktes 
vilja på förhand besvärja hvarje hotande fara från detta håll. 
Och när hon forstulet betraktade honom, under det att hon 
tycktes syssla med att duka qvällsvarden, skymdes hennes 
ögon ånyo af hemliga tårar. Hon fann sin fader mycket 
åldrad, sedan hon sist hade sett honom. Den oböjliga nacken 
hade fått en lutning, den höga pannan hade fårats af djupa 
rynkor, och det förekom henne som hade herskareblicken 
mattats i dessa genomträngande ögon. Men hon sökte öfver- 
tyga sig sjelf, att det var af trötthet efter resan. Han hade 
ju hela den sista milen nödgats vada till fots genom drif- 
vorna, emedan hästarne sjönko så djupt in, att de knappt 
förmådde draga den torna släden. 

Grefvinnan, å sin sida lika mån om att icke väcka stor- 
raarne innan allt var förberedt, ledde samtalet från resan 
och yrvädret till jordbruket på Falkby och förstod så oför- 
märkt att låta sin trädgårdsmästares förtjenster framstå i 
den gynsammaste dager. Hon beskref bland annat huru 
Bergflykt enkom inforskrifvit en kappe potäter från Tysk- 
land och lyckats förträffligt att odla denna nya, i Sverige 



320 boroaherunoen. 

ännu mycket sällsynta, i Finland nästan okända växt, som 
borde blifva af mycken nytta. Bergflykt, som fått en vink 
att stadna qvar och härtills hållit sig blygsamt vid dörren, 
tillsades nu att beskrifva sina försök for riksdagsmannen, 
h vilket han ock gjorde redigt och klart, såsom allt der han 
var på sitt rätta område. Till grefvinnans hemliga glädje 
tycktes Larsson med mycken uppmärksamhet fästa sig vid 
denna beskrifning. Hans fyndiga hufvud uppgjorde genast 
en plan att infora den nya växten på Bertila i Storkyro; 
han ville derför noga veta metoden. Hvarpå grefvinnan 
icke allenast erbjöd honom en half kappc deraf till utsäde, 
utan äfven drog försorg om att han vid qvällsvarden sjelf 
fick prof va den amerikanska rotfruktens förträffliga egen- 
skaper. 

Så långt var allt väl, och de tre närmast intresserade 
personerna tycktes hafva slutit ett tyst förbund att icke i 
afton vidröra ömtåliga ämnen, dä olyckligtvis Bergflykt, som 
fann sig i hög grad uppmuntrad och smickrad af den ovan- 
liga äran att sitta vid grefvinnans eget bord, begynte i sin 
oskuld att tala om äpleträden, som skadades senaste höst af 
frost, och huru han täckte rötterna med halm »just samma 
dag, som unga grefven kom hit med jungfru Ester». 

Om Falkby remnat i stycken, hade en sådan händelse 
knappt kunnat framkalla större häpnad, än denna menlösa 
erinran väckte hos två af de närvarande. Grefvinnan sMnde 
sin tjenare en af dessa blixtrande blickar, hvilka döda ordet 
på dierfvare läppar än hans, och den ärlige trädgårdsmästa- 
ren förstummades ögonblickligen, utan att sjelf veta h varför. 
Ester rodnade ända upp till örsnibbarne och betraktade så 
noga de blå rosetterna på den engelska tallriken framfor 
henne, liksom hade hon velat se tvärtigenom den. Knappt 
vågade värdinnan kasta en förstulen blick på sin grånade gäst. 

Men Larsson var denna afton icke mera sig sjelf. Hans 
panna rynkades en enda gång i de välbekanta bistra vecken; 
derefter vände han sig till trädgårdsmästaren och sade lugnt: 

— När ni har unga trän, bör ni sköta dem bättre. 
Taga de skada, så är det oftast dens fel, som dragit dem 
upp. Torde ock hända, om Gud ger vår och solsken, att 
de åter komma till lifs och bäi*a välsignade frukter. 

— Ja, — sade grefvinnan rörd, — jag känner ett 
sådant ungt träd. Stormen hade af brutit en gren, och 
frosten hade kommit dess löf att blekna; men rot och kärna 



SBKLERNäS ABF. 321 

voro, Gudilof, friska. Ni har sagt sant: detta träd behöfver 
skötsel och varmt solsken, och vill Gud, skall det ännu bära 
en rik frukt. 

Man uppstod frän bordet. Larsson kysste sin dotter 
på pannan, tackade värdinnan och yttrade, i det han gick 
till sitt rum: 

— I morgon tackar jag for min dotter. 




35. Seklemas arf. 



oi*gonen derpå hade yrvädret öfvergått till blida. Klockan 
åtta inträdde Larsson, styf och ståtlig, i salen på 
Falkby, der grefvinnan var honom till möte vid det bastanta 
frukostbordet. Ester hade tidigare på morgonen haft ett 
långt samtal i enrum med sin far. 

Man hel sade med en viss högtidlighet, vexlade några 
likgiltiga ord om nattro och väderlek och satte sig derpå 
till bords. Den gamle lät sig väl smaka, men Esters tallrik 
förblef orörd, och hennes ögon voro förgråtna. 

När måltiden var slutad, uppstod Larsson, bugade sig 
prudentligt for värdinnan och tackade for sig och sin dotter. 
De skulle nu resa, hästarne vore bestälda. 

Allt detta förekom grefvinnan något kallt. Hon slösade 
inga toma invändningar, men hennes hjerta veknade vid 
tanken på Esters blif vande öde. Först nu, när de skulle 
skiljas for alltid, blef hon varse, att detta olycksbarn blifvit 
henne kärare, än hon sjelf anat. Det var mellan dem en 
själsfrändskap, som nu först blef klar for henne: samma 
eldiga själ, samma energiska vilja, samma bestämda, stolta, 
sjelfständiga karakter. Skilnaden låg i olika åldrar, olika 
uppfostran, olika samhällsställning; grunden var lika, resten 
berodde på lifvets öden. 

Grefvinnan öfverlade med sig sjelf om hon borde tiga 
eller tala. Men när afskedets stund var inne och Ester 
hvilade vid hennes barm, då förekom det henne som hade 
hennes ord i går blifvit en sanning och som vore hon en 

Fåltskårnt berättelser. IV. 21 



322 BORGARE K UNGEN. 

mor, hvilken utsände sitt barn till okända öden uti den kalla 
vinterfrosten. Hon beslöt att tala och anhöll om ett samtal 
utan vittnen med sin ärade gäst. 

Larsson följde henne till sidorummet. Grefvinnan ytt- 
i*ade då, med den varsamhet hon ansåg sig böra iakttaga, 
att hon vore honom skyldig räkenskap för hans dotters 
vistelse på Falkby. Hon hade mottagit Ester som ett felande 
barn, hvars öfverilade flykt hade sin ursäkt i den skymf 
hon lidit och de smädelser hon fruktade i Stockholm. Ester 
var det unga träd, som kanske icke blifvit med nog försicr- 
tighet vårdadt och som skadats af frosten, men åter skulle 
grönska och bära frukt under en öm vård. Hennes fader 
kunde vara lugn; grefvinnan återlemnade hans dotter för- 
bättrad och renad af den hårda pröfningen. Hon hoppades 
derfÖr, att alla felsteg vore glömda och att förlåtelsen vore 
fullkomlig. 

Larsson svarade enstafvigt, att han vore tacksara for 
grefvinnans beskydd och icke vidare ville ihågkomma sin 
dotters fel, allenast hon hädanefter visade honom den obrott*- 
liga lydnad, som vore hennes barnsliga pligt. 

— Nåväl, ^ — fortfor grefvinnan, värmd af den tanken, 
att hon ännu kunde göra något för Esters lycka, — om vi 
nu egde ett bevis, att er dotters rykte ingenting lidit — 
om till exempel en hederlig man, som är henne värdig, 
skulle begära af er hennes hand — hvad skulle ni svara 
der på? 

Larsson teg några ögonblick; en misstanke for genom 
hans stolta själ, och han frågade med rynkad panna hvad 
hennes nåd ville säga härmed. 

— Endast det, — svarade grefvinnan oförskräckt, — 
att i mitt hus flnnes en ung rättskaffens man, som skulle 
skatta sig lycklig, om ni ville gifva honom Ester till hustru. 
Det fattas endast ert samtycke, och Ester skall blifva en 
aktad, en ärad, en lycklig maka. 

Larsson tydde dessa ord som en bekräftelse på sin 
misstanke. Han stod upp, hans blick mörknade fruktans- 
värdt. 

— Mitt samtycke! — utropade han. — Det är nog; 
jag genomskådar nu allt. Jag vet nu h vårtor ni sände er 
son till Finland, hvarför han smög sig in i min slägtings 
hus i Stockholm, h varför Ester skulle skymfas, lockas till 
flykt och flnna en fristad hos er. Vill ni, att jag skall 



SEKt&RNAd AftF. 323 

säga er hvarför? För att er son var fattig och behöfde 
mina penningar! Ja, ers nåd, så var det! Mina penningar 
vägde till slut ändock mer, än allt edert adeliga högmod, 
och ni blygdes icke att nedlåta er så djupt, som att kalla 
en borgerlig flicka er dotter, på det att er son skulle få 
frossa i öfverflöd och förgylla er murkna vapensköld med 
en simpel köpmans mödosamt sparade egodelar. Sådana 
aren I, högförnäma herrar och fruar, som nu fÖr tiden råden 
i Sveriges rike. I skåden oss storm odigt öfver axeln och 
akten oss nätt och jemnt värdige att borsta edra skor och 
uppbära släpen af edra klädningsfåUar; men när I behöfven 
vårt guld, då aren I så nådiga och hållen det till godo och 
våra barn på köpet. Mitt samtycke! Hvartill skulle det 
beböfvas? Jag är icke mera rik; jag är fattig, ers nåd, 
fattigare än ni sjelf. Tag derför ert ord tillbaka. Hvad 
bryr ni er om min dotter, när hon icke mer kan uppvägas 
med guld? 

— Ni missförstår fullkomligt min mening, — genmälde 
grefvinnan, förvånad och retad, äfven hon, öfver en så 
oväntad tolkning af hennes välmenta förslag. 

Men Larsson fortfor, utan att höra henne: 

— Jag skall säga er något, som ni kanhända icke vet, 
eller redan har glömt. Min slägt har också anor: de gå 
jemnt lika långt tillbaka som släkten Bertelskölds. Och 
mellan våra slägter har varit en fiendskap alltfrån begyn- 
nelsen, for att den ena stått på förtryckarnes och den andra 
på de förtrycktas sida. Jag mins ännu den tid, när eder 
mans far tiggde som en nåd att köpa några tunnor span- 
mål af min far, emedan allt hans folk höll på att svälta 
ihjäl. Jag mins också den dagen, när sex Larssöner, alla 
unga, ståtliga karlar, stälde sig under er jnans befäl och 
ingen af dem vände tillbaka, ty den äran kostade dem deras 
hjerteblod. Slutligen mins jag eder svåger, den eländige 
ränksmidaren, som nu satt sig upp att styra riket: det är 
han, som förderfvat fred och endrägt i landet, som två 
gånger skymfat dötti*arna af min slägt och snart skall bringa 
mig sjelf i ill tiggarstafven. Och ni begär mitt samtycke 
ior er son att. äkta min dotter! 

Grefvinnan, ehuru sjelf sårad i sin svagaste sida, hade 
fått tid att återvinna sin fattning. 

— Riksdagsman Larsson, — yttrade hon med förnäm 
värdighet, — ni kan vara öfvertygad om att jag fullkomligt 



324 fiÖBC^ÅEEKttNdBl^. 

delar er tanke angående en förbindelse mellan min son ocb 
er dotter. Derom har också aldrig varit fråga. Min afsigt 
var att begära Esters band for min trädgårdsmästare; ett 
parti, hvilket jag anser å båda sidor passande. Ocb när ni 
nu känner min mening, förmodar jag, att ni sjelf anser edra 
öfriga suppositioner åtminstone ganska förbastade. 

Larsson återtog: — Ers nåd bar rätt att förklara sin 
mening; jag har kanske fÖr mycket tänkt på gamla minnen. 
Men då jag nu, som sagd t, är fattig, kan jag icke stå till 
tjenst ens med att försörja eis nåds trädgårdsmästare, och 
det torde således vara bäst att vi sluta detta samt.al. Dock 
— ännu ett ord! Efter jag hör att vi äro af samma mening 
om våra barn, ocb det möjligen kunde hända att de sjelf?a 
hade sin mening för sig, — ja, hvem vet? Också en grefve 
kan stundom falla på dårskaper, — så låt oss här infÖr d^ 
allseende Guden lofva, ni mig ocb jag er, att aldrig med 
ord eller gerning samtycka till våra barns förening med 
bvarandra! Må ingen af oss vika från sitt bestämda mål. 
Må våra slägter i all framtid fortfara att stå i två skilda 
läger, hand mot hand ocb hjerta mot bjerta, 8& att inges 
feg försoning mellan oss eger rum, innan tiderna nåU an 
fullbordan ocb efterverldens dom bar fallit Öfver den sak, 
om b vilken vi b vardera strida! 

Grefvinnan Bert elskölds högstämda själ fattade foD- 
komligt storheten af den tanke, som gömde sig i den ginle 
borgarekungens ärftliga hat. Till börd ocb lynne aristoktvt 
i detta ords bättre betydelse, var hon lika öfvertygad om 
adelns berättigande, som Larsson om folkets, och hemMS 
enskilda önskningar sammanföllo här med bvad hon aosig 
för sitt fäderneslands väl. Hon stod derför i begrepp åii 
obetingad t afgifva det löfte man fordrade af henne, då faflo 
hejdades af en för båda mycket oväntad syn. 

Genom den öppna dörren till salen såg hon sin egen 
son, bvilken hon trodde vara långt borta i Norge, stående 
vid sidan af Ester Larsson, hvars hand han fattat, under 
det att han med ohörbara ord tycktes intala henne mod 
ocb hopp. 

— Du här! — utropade grefvinnan, glömmande allt 
för denna syn, som liknade ett bländverk af hennes upp- 
rörda fantasi. 

— Ja, min mor, ocb i grefvens tid, tack vare er berät- 
telse om en viss rival ! — utropade Carl Victor Bertelsköld 



SEKtEBMAS AUV. 335 

glaät, I det ban inhadde i sidoiuramet — Först nli Norges 
fjellar reate sina buga muiar emellan o^s ocb \åft btod der 
på ruin faders okunda, ^nui^a graf fbr^l då blef det m\g 
ilart, att lifvet luke egei niijot vHide fiji my utan lasters 
käilek Riksdagsman Lar^-son' Jag anhåller ödmjukt oeb 
1 all <tra on pder dotten band Mn mon Jag lieder aft 
ni vill kilU I- t^ I \ ™ ei 1 tfe 



'lIl^^^M 


^i),.>^mmå 




#/Pil 




||ii|M Kn^ 



Larsson och grefvinnan vexlade I li 1 ai Dei reste Mg 
högre murar iln Norges fjellar emellan de båda unga na, 
— dubbla, kopparfasta murar af sekleri hat och ärftliga 
fördomar. Grefvinnan teg ; hon visste svai et frän andra 
banden, och det uteblef icke. 

Den styfve, strHnge, bvitbätige gubben trädde fram, 
tog sin dotter härdt i armen och ryckte henne med sig. 



326 BOBGABBKUNOBN. 

— Kora! — sade han. — Jag lackar grefven för an- 
budet; det torde kanske icke vara så illa inent. Men eld 
och vatten kunna aldrig förlikas. En Larsson och en Bertel- 
sköld kunna aldrig tillhöra h varandra. Herr grefven vet 
nu mitt svar; jag behöfver ej säga, att det är mitt sista. 
Farväl, fru grefvinna. Kom, Ester; hästarna äro förspända. 

Ester lydde. Hon gret icke. Hon bad icke. Hon visste 
väl, att seklernas arf hade skiljt dem åt. Men der brann i 
hennes ögon en dunkel eld, och hon hviskade till den be- 
störte ynglingen, som fbrgäfves sökte att hindra henne: 

— Följ mig icke! Min far har rätt. Vi kunna icke till- 
höra h varandra. Men älska h varandra, Carl, — det kunna 
vi, om än haf och fjellar skilja oss åt for hela vårt lif. 

Och hon slet sig lös från sin far, slog sin ann om 
ynglingens hals och kysste honom. — Farväl ! — sade hon. 

— Och nu, min far, tillhör jag er. Befall öfver mig! 

Några ögonblick derefter ilade släden bort ifrån Falkby 
gård, och grefvinnan Bertelsköld stod ensam qvar med sin 
återvände son. 




36. Konungens ring. 

nnu en gång inträda vi i presidenten grefve Torsten 
Bertelsköldrf kabinett. Förmaket utanför är uppfyldt 
af utländsäke diplomater, hofmUn, militärer och högre tjenste- 
män, som vänta på företräde. Alla vända sig mot den upp- 
gående solen. Alla täfla om att tiggd en nådeblick af den 
man, som nu skulle taga rikets tyglar och, lyft ad jjå seg- 
rande hattekullar, länka Sveriges öden mot nya banor i 
ständernas och frihetens namn. 

Det är ju midt i Sveriges så kallade frihetstid. 

Derinne sitter den snait allrådande mannen, Sveriges 
verklige konung, fastän eu annan bär namnet. Han har 
kanhända åldrats och vissnat under bördan af alla de intriger, 
som fört honom till makten; men det märker ingen. Den 
broderade sammetsrocken döljer skickligt hans magerhet; 
den ytterst v^l friserade peruken gömmer de grå håren; ett 
fint anbragt, nästan omärkligt smink ger helsans och ung- 



KONUNGENS BINÖ. 327 

doraens targ åt den fårade pannan och de förtorkade kin- 
derna. Endast en grön skärm öfver ögonen skymmer något 
den förr så h vassa blicken, som genomskådar alla, men sjelf 
kan genomskådas af ganska få. Det betyder dock föga: en 
tillfällig svaghet i synen, ådragen under strängt nattarbete. 
(i ref v en sitter rak och vigilant som en yngling i den med 
elfenben och perlemor inlagda fåtöljen och solar sig i glansen 
af sin förestående makt. Han står vid målet fÖr hela sin 
lefnads ilflan ; hvilka otroliga mödor, hvilken mångårig själs- 
spänning har det icke kostat honom att hinna så långt! 
Men nu är spelet vunnet, nu skall han intaga den plats, 
från hvilken han störtat sin store mästare grefve Horn. 
Hvad bekymrar det honom, efterträdaren, att denna thron 
'il' ^ySS^ P^ folkgunstens och partiernas böljande våg? Han 
har ju grånat i konsten att styra dessa ostadiga elementer; 
han skall nu mer än någonsin förstå att beherska dem. 

Handsekreteraren hade ännu icke slutat föredragningen 
af morgonens många och vigtiga ärender, då kammartje- 
naren anmälde, en efter annan, de nybakade riksråden grefve 
Posse, baron Löven, hofrättsrådet Ehrenpreuss och stats- 
sekreteraren CederstrÖm samt ambassadören grefve de Lynar, 

— Bed deras excellenser hafva godheten stiga in i lilla 
salongen, — var svaret. 

— Kammarherren monsieur de Broman . . . 

— Säg, att han väntar i antichambren. 

— Fiskal Spolin ... 

— Kör den oförskämde slyngeln på dörren! 
Handsekreteraren fortfor: — ödmjukt memorial från 

kronans befallningshafvande i Storkyro socken, Finland: arfs- 
målet rörande Bertila gård uppskjutet, i anseende till svaran- 
dens ut eblif vande under laga förfall som riksdagsman. 
— ; Går dock derhän. Fortfar! 

— Nådeansökan rörande dråp och blodvite i tvekamp: 
hans majestät har, af förekommen anledning, funnit godt i 
nåder förmildra krigsdomstolens utslag rörande löjtnanten 
högval borne grefve Carl Victor . . . 

— Tig! Jag vet redan: ett års suspension från tjen- 
sten och hälft års förvisning . . . Något måste man göra 
för sina odågor till brorsöner. Vidare! 

— Kanslikollegium besattes enligt ers excellens' för- 
slag. Hofkansleren baron von Kochen, kansliråden Nerés 
och B^-hr insinuera oqj afske4 



• • 1 



328 BOBOÄUBKUNGBN. 

— Tillägg grefve Bonde med flera. Fortfar! 

— Grefve Tessin supplicerar om ambassadörsplatsen i 
Paris. 

— Så? Han supplicerar? Nåväl, när man spelt ut 
sin farce i Stockholm, är det tid att börja en komedi i Faiis. 
Han får platsen. Vidare! 

— Hans majestät låter genom monsieur de Broman 
insinuera förhöjd pension fÖr riksrådet grefve Taube . . . 

— Refuseras. Hans majestät har icke alltid behagat 
conforraera sig efter rikets behof och patriotemes önskningar. 
Och som hennes majestät lärer vara af annan mening, skulle 
förhöjningen vara en indiscretion. 

— Hennes majestät hemställer genom kammarjunkaren 
baron Höök angående tyska kammarfruarna. Kunde som 
öfverflödiga supprimeras och depensen inbesparas, öfriga hof- 
fruentimbrets appointement till att dermed öka. 

— Hennes majestät pietenderar en berömvärd spai- 
samhet för kammarfruarna. Men som hans majestät torde 
preferera en annan mening, så annotera, att tyska damernas 
gage förhöjes. Är det något vidare? 

— Ingenting vidare, än förnyad ansökan om understöd 
för soldatenkan Flinta. Hon säger, att ers excellt^ns derlill 
med ed förbundit sig, när hennes man i tiden fort ers 
excellens helbregda fram och åter till högstsalig kung Carl 
vid Stralsunds belägring. 

— Flinta? Bosatt på Falkby, är det ej så? 

— På Falkby gård. 

— Refuseras. Ni kan nu sluta. 

— Jag får då svara, att ers excellens den eden intet 
kommer ihåg ... 

— Ni svarar ingenting. Har jag tid att mig befatta 
med käringars påfund och eder, som jag aldrig har svurit? 
Nog. Ni kan gå. 

Sekreteraren gick med en djup bugning. 

Grefven blef ett ögonblick ensam. Han hade rätt: 
hvem kunde i detta ögonblick begära af honom en tanke 
på fattiga enkor och länge förgätna eder? Han frossade i 
triumfen att se Sveriges konung och drottning, bland svär- 
men af andra supplikanter, bönfalla hos honom, och bön- 
falla fÖrgäfves om åtgärder som stodo i närmaste samband 
med deras personliga sympatier och antipatier. Med hvilken 
vällust skulle han icke nu se detta kungapar, som en gång 



KONUNGENS RING. 329 

så djupt hånat och förödmjukat honom'*'), i dess tur hånadt 
och forödmjukadt, kröka sig under hans öfvermäktiga infly- 
tande! Och icke blott de, utan alla hans fiender, höga och 
låga, de skulle känna tyngden af hans arm, de skulle nödgas 
sjelfve bära honom på sina skuldror till makten. Hattame 
sjelfve, som trodde sig i honom finna ett verktyg för sina 
planer, de skulle finna sitt misstag; han skulle hålla dem i 
tygel med Mössomas parti, liksom Mössorna med dem; han 
skulle, trogen sin vana, grunda sitt oåtkomliga välde just 
på den tvedrägt, som söndrade riket. Och under allt detta 
ville han nu, först nu, genomföra den idé, som han mot- 
tagit i fädernearf, men föra den vida längre än hans fader 
ens vågat drömma: han ville ställa adeln högt öfver både 
konung och folk, och när detta hade lyckats honom, då 
skulle han omskapa Sverige till en republik efter polskt 
mönster med allrådande hei-rar och lifegne bönder; stiftaren 
af all denna lycka likväl förbehållet att sjelf vara den mäk- 
tigaste, för hvilken de andre mäktige skulle ödmjukt buga. 

Vid dessa stolta, sjelfviska, högtflygande tankar, som 
kommo honom att förgäta hela mängden af de derute vän- 
tande, utsträckte grefven mekaniskt sin knutna hand, lika- 
som för att på en gäng famna och krossa Sverige. Då kände 
han på sitt finger tryckningen af den ring, som han så 
sällsamt återfått och från hvilken han sedan aldrig mer velat 
skilja sig. Det var konungens ring. 

En demonisk tanke for genom hans själ. — Hvilket 
ömkligt slägte äro icke menniskorna! — sade han till sig sjelf. 
— De tala om en Gud, en försyn, och denna usla koppar- 
bit är nog att förhåna dem. Hvad har Gud, hvad har för- 
synen gjort för mig? Intet! Men denna ring — det är 
löjligt, men det är likväl så — denna ring bär den oemot- 
ståndliga lyckan med sig. När jag förlorat honom, gick 
mig allt emot: arbete, klokhet, list, allt var förgäfves. Men 
sedan jag återfått honom, lyckas mig allt. Ja, allt! För 
mig finnes ingen omöjlighet mera. Jag kunde begära en 
krona, om icke kronorna nu för tiden stode här i landet i 
vanpris . . . Men om jag återgåfve dem deras värde? . . . 

Bertelsköld smålog, i det han tankfullt vred på den 
hårdt slutande ringen. — II varför icke en krona? — mum- 
lade han. 



♦) Ar 1721. Se »Qclemarkernas vtvr», 



330 BOBGABKKUNQBN. 

Utan att veta huru, hade han ringen lös i handen, 
ringen, som under 18 år nästan vuxié fast kring hans finger. 
En underlig känsla, hälften hån, hälften bäfvan, fick makt 
öfver honom. Han höll ringen mot dagen, för att se om 
han ännu kunde urskilja dess hemlighetsfulla R. B. R. — Eex 
Regi Rebellis. — Säg mig, — sade han, — säg mig du: 
skall jag begära en krona? 

Kanske darrade hans hand, när han utsade dessa ord, 
ty ringen halkade bort ur hans fingrar och klang, när den 
föll emot golfvet, med ett eget främmande ljud; — åtmin- 
stone ljöd det i grefvens öron som när man afklipper strän- 
gen på en luta med sax. 

Grefve Bertelsköld sprang upp från fåtöljen, for att 
upptaga ringen. Det blef så besynnerligt mörkt for hans 
ögon. Med möda fann han ringklockan. — Ljus! — ropade 
han till kammartjenaren, — Bemta in ljus! Det är ju 
mörka natten. 

Tjenaren såg bestört på sin heiTe, ty klockan var tio 
på förmiddagen och rummet belyst af full dager. 

Men grefven fortfor att famla på golfvet liksom i. dju- 
paste mörker och ropade ständigt på ljus, ty han hade tappat 
något, sade han, men hvad, det kunde han ej förmå sig att 
utsäga. Han fruktade troligen, att man än en gång skulle 
bestjäla honom på hans dyrbaraste klenod. 

Kammartjenaren efterkom hans befallning och hemtade 
tvenne tända vaxljus. Onyttig omsorg; grefven beklagade 
sig i uppretad ton, att man lemnade honom ensam i mörkret 
Betjeningen skingrades i villervalla, och hviskningame nådde 
snart till de många uppvaktande, hvilkas tålamod höll på 
att taga slut i förmaket och lilla salongen. Ryktet spridde 
sig, att grefve Bertelsköld med ens blifvit vansinnig. 

Hans läkare efterskickades; de besökande trängde sig 
nyfiket i dörren. De ville se den man, som nyss skulle 
styra ett rike och nu icke ens förmådde styra sig sjelf. 

Läkaren kom och fann grefven sittande i fåtöljen. En 
kall svett hade öfversköljt panna och kinder, bortryckt 
sminket och blottat för allas ögon ett blekt, forvissnadt och 
afmagradt ansigte. Men man hade misstagit sig: han var 
icke vansinnig, — icke ännu. 

— Är det ni, min kära doktor? — sade han med en 
cjvarlefva af den förra förnäma tonen. — Säg mig, hvad 




Konui.6"- 'l»S- 



ItOSt^NOENS tLllSn. dSS 

betyda dessa infama hviskningar omkring mig, och hvad 
betyder det täta mörker, som omgifver mig? 

Liikaren betraktade honom forskande, undersökte hans 
ögon och svarade allvarsamt: — Det betyder, herr grefve, 
att ni är blind! 

— Hvad? Blind? Är ni galen, herre? Det är sant, 
att mina ögon ha varit svaga, men jag såg likväl för en 
stund sedan temligen bra. 

— Det är ingen vanlig svaghet, herr grefve; det är 
svarta starren. Den har småningom utvecklat sig, och jag 
har länge befarat något sådant. Men ni måste nyss hafva 
varit utsatt fÖr någon häftig sinnesrörelse, hvilken påskyn- 
dat det ondas utbrott. 

— Ja — så är det, — fortfor grefven förvirrad och 
afbrutet. — Ser ni, min kära doktor, — jag råkade tappa 
något — en Ijagatell — icke värd en kopparvitten — 
souvenir af min aflidne far. Man tappar icke sådant, för- 
står ni, utan chagrin, och — men säg mig; det dröjer väl 
ej länge, innan jag återfår min syn? — Hör ni det, doktor: 
jag måste hafva min syn tillbaka, och det snart, snart, sMger 
jag er. Liksom jag hade tid att vänta! Tror ni, att mina 
fiender vänta på mig! 

— Herr grefve, jag skulle bedraga er, om jag gåfve 
er ett hopp, som konsten ej förmår uppfylla. Allt antyder, 
att ni tyvärr är för hela er återstående lifstid ohjelpligt blind. 

— Hvad, miserabla qvacksalfvare! Och ni vågar säga 
mig det och vet icke, att ni sätter ert hufvud på spel! 
Doktor — ni måste återgifva mig synen, hör ni det? Bästa 
doktor — ni vet, att jag kan kungligt belöna er. Säg, 
hvad önskar ni? Äreställen? Titlar? Guld? Allt tillhör 
er, ni eger att välja, ty ni vet, att Sverige väntar på mig. 
Men då måste ni också lofva att återgifva mig mina ögons 
bruk. Grand ciel! Styra riken och vara blind, det är ju 
ridikylt, icke sant? Men så skratta då, doktor; medgif, att 
det vore en bétise, en sottise! 

— Än en gång, ers excellens, befall öfver mig; men 
er syn kan jag icke återställa. 

Grefven sprang upp från fåtöljen. — Ah, — utropade 
han, — jag är bedragen, jag är bedragen! Dessa eländiga 
våga att trotsa mig, och jag förmår icke att straffa dera. 
Hvar är min ring? Gif mig tillbaka min ring! . . . Nej, 
bort, alla, bort! Ni vore i stånd att stjäla min lycka. 



334 BOROARfeKtnmSK. 

Malheur! Qael malheur! Min sämsta betjent kan bitta 
en krona! Min argaste fiende kan eröfra verlden! Och 
jag är blind, vanmäktig och blind ! — Nu mins jag, så var 
det: konungens ring tappas aldrig utan en mened! Och 
en sådan usel ed! Har jag ej brutit dyrare eder! Hören, 
mina vänner, bar jag ännu en enda vän, så gå till enkan 
Fl inta på Falk by och lofva henne all min förmögenhet, om 
hon skaffar mig ringen tillbaka! Men hon måste göra det 
snart, annars är jag forlorad, ty fÖr mig finnes ingen lycka 
i himraelen och på jorden utan konungens ring! 

Och så fortfor den olycklige att famla och rasa, medan 
de närvarande drogo sig skygga tillbaka och Hattarnes 
hufvudmän redan hviskade sig emellan, att här vore intet 
att göra, man måste skynda att erbjuda makten åt Gyl- 
lenborg. 

Då inträdde en svaitklädd gestalt med en engels mild- 
het, närmade sig den fallne statsmannen, drog honom med 
sakta våld till hvilstolen och hviskade: — Torsten, känner 
du mig? 

— Ebba! — utropade han och tryckte hårdt hennes 
hand. — Kan du än en gång gifva mig åter min ring? 

— Nej, — sade hon. — Men låt oss bedja att jag kan 
återgifva dig din Gud! Hvad båtar det menniskan, om hon 
förvärfvar hela verlden och tager skada till sin själ? 



37. Halftannat år senare. 




fU dag i September år 1740 hade höstens första frost- 
natt efteriöljts af en vacker solskensmorgon, då en 
ung flicka med snabba steg återvände till staden från krydd- 
gårdania utanför Wasa. Hon bar i hvardera handen en 
korg, den ena fyld med rofvor, den andra med kål, och på 
hufvudet bar bon en rutig ylleduk, något framdragen öfver 
pannan, likasom för att med flit dölja ett par vackra mörka 
ögon och ett svart hår. När hon passerade förbi Korsholm, 
kastade hon, liksom af gammal vana, en flyktig blick uppåt 



HÄLFT ANNAT 1e SENAttE. 335 

vallama, men fortsatte vandringen oob vek från hufvudgatan 
in i en oansenlig gränd, der hon ingick uti ett gammalt, 
lågt och oansenligt hus. Der nedsatte hon sina korgar i 
stugan, som tillika var kök, och yttrade till en äldre qvinna, 
hvilken stälde en gryta på spiseln: 

— I dag må du veta, att jag haft lycka. Hvar köper 
du skönare rofvor, och hvar finner du präktigare kålhufvu- 
den, Veronica? Magistraten sjelf kan intet uppvisa bättre. 
Säg, tror du, att jag kan få tala vid far? 

— Han sitter med Grenman derinne i kammaren och 
uppgör aflFärer. Jag tror, att han ämnar slå upp en bod 
här i gränden. Ack, Ester, Ester, att intet far hellre flyttar 
till svåger Blom, som köpte hans stora gård i våras, när 
vi måste sälja nästan allt hvad vi egde och flytta hit i den 

^amla stugan! I stället att bråka med fattigdom och be- 
kymmer, skulle far ännu kunna lefva i välstånd på gamla 
dagar, och du, min stackars Ester, skulle slippa att gå en 
mil om dagen för uppköp i byarna. 

— Lefva på nåder, menar du? — svarade Ester Lars- 
son litet spanskt. — Nej, syster, förr än vi skulle tigga vårt 
bröd af vår giriga svåger, som ropat in fars bilsta egodelar 
for en spottpenning, förr kunde vi vandra till Storkyro och 
begära tak öfvcr hufvudet hos vår ungerska kusin, som tog 
den betan ifrån oss. Det kunde gå lätt nog det, — tillade 
Ester godmodigt; — han har ju friat till mig. 

— Men du tänker väl aldrig taga en menniska, som 
är till hälften turk? — invände Veronica med oforstäld 
häpnad. 

— Ja, när jag väl glömt den andra, men som det intet 
lär ske i min tid, så får Istvan, — eller Penna, som de nu 
kalla honom, — söka sig hvar han behagar en värdinna på 
Bertila gård. Låt se, jag gläntar litet på dörren till fars 
kammare. 

Vid dessa ord öppnade Ester sakta dörren till husets 
enda sidorum och tittade in. I kammaren satt på en omålad 
bänk och vid ett likaså tarfligt bord den gamle, nu från 
sin välmakt och väldighet störtade borgarekungen, sysselsatt 
att med sin oskiljaktige trotjenare, gamle Grenman, som 
blifvit honom trogen i nödens dagar, uppgöra planer att 
åter komma till nytt välstånd. Larsson hade åldrats, och 
hans styfva nacke var böjd af olyckan; men under det att 
hans skarpa ögon tycktes genomskåda tiderna, fortfor hans 



336 BOBOABBKUNOBI'. 

fyndiga fanfvnd att, likasotn fSrr, utspana bästa medlen att 
draga fördel af konjnnkturema 

— Jag säger dig, Gipnman, — yttrade han, — att 
den som vill vara med när det regnai gröt, måste hafva 
slefven i god tid färdig Att vi få kng, innan nä^-ta fira 
skylar bergås det ar sä sHkert som morgonrodnad blaskig 
hatt ocb hattevdsen hund orh katt Men Bloinmea ocb de 




andra atfllla sin inaiknad p& vackert väder. Jag säger dig, 
Orenman, att det blir vargaväder; inom tvä år kostar salt- 
tunnan två tunnor råg, och i'yäk hampa finns blott i gal- 
garna. Vi måste hafva penningar och lägga på nedei'lag. 

Bokhållaren skakade med en suck silt grå hufvud. Han 
ville ej ut med sanningen, att ki-editen var slut. 

Larsson fortfor, lifvad af sin spekulation: — Jag skri f- 
ver till Stockholm: hoIlUndarDe måste dock en gång ut med 



HALPTANNAT 1b ÖENABB. 337 

skadeståndet fÖr våra röfvade skepp. Mina gamla bönder 
skola lemna mig tjärfin på kredit, och Vasaråg till export. 
Lyckas ej det, så bandar jag såar, du klyfver pertor, mina 
söner hugga ved, och mina döttrar sticka strumpor. Pengar, 
Gren man, pengar måste vi hafva till salt och hampa. Nästa 
sommar hugga vi ut kammarfönstret till dörr och göra oss 
en bod. 

— Ja, det skulle se ut, — nickade Ester i dörren: 

— ni banda såar! Nej, far, jag skall säga er en bättre 
spekulation. I morgon är ni riksdagsman, och en riksdags- 
man har kredit. 

— Det kommer an på, — sade den gamle småleende. 
Oaktadt alla skiften och öden, var der ännu en skymt qvar 
af den svage fadren och den bortskämda favoriten. 

— Lita derpå, — fortfor Ester. — Jag hörde sägas, 
att här finnes ett stort parti, som voterar på far för att de 
andra votera på svåger Blom. 

— Gå din väg! Nej, — kom först, att jag må om- 
famna dig, du mitt sorgebarn, som dock blef min sista glädje 
här i verlden! — Så, nu kan du gå. Och derför är min 
mening, Grenman, att vi trassera tretusen daler på Merlades 
& Söner i Cadiz och införskrifva saltet genom Friberg & 
Winkelman i Stockholm. 

— Men det går intet, det går intet, — jemrade bok- 
hållam uti ett slags desperation, ty det var troligen första 
gången i sitt lif han vågade motsäga sin patron och mästare. 

— Går intet? H varför går det intet? 

— För att, — stammade Grenman, som nu en gång 
drefs till det yttersta, — fÖr att vi ha ingen kredit! Tjära, 
spanmål, allt går till Blommen, vår port förbi, och frågar 
jag hvad tunnan kostar, se de sturska ut och svara mig: 
Pengar! — Tretusen daler! Och vi ha intet trettio! 

Larsson teg och försjönk i en dyster begrundning. 
Utan penningar måste köpmannen ofta reda sig: utan kredit 
är han såld. 

— Kanske vore det intet omöjligt att finna en utväg, 

— återtog Grenraan, spetsfundigt knäppande på en obeskriflig 
tingest af näfver, foreställande en snusdosa. 

— Hvad menar du, karl? Understa dig ännu en gång 
att tala om kompaniskap med Blom! 

— Jag menar, — återtog bokhållaren oskyldigt, — att 
sedan nu presidenten Bertelsköld blifvit tokig och hans bror- 

Fältshårns berättelser. IV. 22 



338 BOBGABKKUNOEK. 

son ärfver hela förmögenheten, som lärer uppgå till fem eller 
sex tunnor guld, sä beror det bara på kära far att ... 

Larsson gaf honom ett par ögon som tretums-spikar. 
Men Grenman observerade sin guddotter Ester i döiTen, fick 
ett nytt raptus af oerhördt kui*age och fortsatte dristigt : . . . 
— så beror det bara af kära far att ställa alla tillfreds och 
på samma gång stärka husets kredit. Merlades & Söner 
remittera i Maj en saltlast på Friberg &, Winkelman; Fri- 
berg k Winkelman remittera lasten i Juni» på Larsson k 
Komp.; Larsson k Komp. acceptera påföljande Januari en 
vexel på Merlades & Söner; nettobehållning 100 procent. 

Den gamle köpmannen knäppte med fingrarna och gick 
några slag fram och åter i rummet. Frestelsen var stark, 
men icke nog stark att bryta hans jemvilja. — Bertel- 
sköld & Larsson ! — mumlade han. — Nej, det är en firma, 
på hvilken vår Herre ej har några affärer att göra. 

— Men patron har sjelf sagt, att här stundar ett varga- 
väder, — fortfor Grenman, hvilken lik trögkörda hästar 
lunkade på, sedan han en gk^g kommit i farten. — Hvera 
skall blifva er dotters stöd, när ni en dag faller undan? 

— Ester har bröder. 

— Och skall hon i all sin lefnad äta deras bröd? Nej, 
patron, der sitter i henne en god del af ert eget sinnelag. 
Ni går ej in på kompaniskap med er egen svärson; Ester 
går ej in på kompaniskap med sina bröder och svägerskor; 
det är allt gam af samma härfva, fader Larsson, derför 
kunde ni göra härfvan klar. 

— Det är någon sanning i hvad du säger, — gen- 
mälde Larsson, träffad af anmärkningens riktighet. — Jag 
hoppas ännu lefva den dag, när ovädret bryter löst. Jag 
får då se på hvilken sida den unga mannen har ställt sig. 
Ester, skrifver han ännu till dig, som han gjorde det första 
året? 

— Ja, min far. Du har tillåtit det. 

— Skrif honom då, att han antager sig folkets sak, 
och jag vill tänka på er förening. 

— Min far, — svarade Ester, — Carl Bertelsköld är 
en man som ni sjelf och säljer ej sina principer. Jag kan 
ej skrifva till honom hvad ni begär. 

— Nåväl, låt oss ej tala mer derom. — Hvad kunna 
Grönberg och Salovius vilja mig? 

De tvenne hedervärde Wasaborgarene inträdde något för- 



HALFTANNAT ÅB SENARE. 339 

lägne, tycktes det, öfver det armod, som rådde i huset, och 
kommo efter många omsvep fram med sitt ärende, som 
bestod deri, att Blommens motpart! ämnade återvälja stadens 
förre högt aktade riksdagsman, hvilket besvär de hoppades 
han icke skulle undandraga sig; men dertill ville de dock 
foga ett litet förbehåll, nemligen, att deras ombud skulle 
votera med Hattpartiet, för att icke förverka för staden de 
maktegandes gunst. 

Borgarekungen reste sig styf i nacken och pekade ut 
genom det Öppna fönstret, der man hade utsigt öfver Kors- 
holms vallar. — Gå, — sade han, — gå till vallama der 
borta och befall dem att blifva gräsbänkar, på det att de 
höge och mäktige må kunna sitta beqvämt på dem. Hvad 
tro ni vallama svara? De skola säga er: Vi mättes icke 
ut efter denna dagens mått, och vi gjordes icke till rygg- 
stöd för denna stundens öfvermod. Vi mättes sådana, att 
vi kunde bestå genom tiderna, och vi restes här till att 
försvara fosterlandet. Det är också mitt svar på edert 
vilkor. En hattebroder fån I aldrig af mig, om jag än höUe 
ut i tjugu riksdagar. Och är Wasa så angeläget om de 
maktegandes gunst, så må det skicka mjukare män än jag. 
Men då må ock Wasa se till hvad det sedan eger qvar af 
sig sjelf. 

Grenman och de två borgarene vexlade ögonkast. Den 
ena förstod ej huru man kunde vara fattig, utan vänner, 
utan kredit, utan möjlighet att åter begynna ett verksamt 
lif, och ändock försmå förbindelsen med ett rikt och för- 
nämt hus, som kunde bereda utväg till allt. De andra för- 
stodo ej, huru man kunde vara en fallen storhet, förödmju- 
kad, förbisedd, ja hånad af nära slägtingar, och likväl skjuta 
ifrån sig en lysande upprättelse, blott för att envist hålla 
fast vid gamla fördomar. Alla tre tego likväl; den höge, 
hvithårige gubben med sitt forntids-allvar och sin orubbliga 
hållning skrämde dem till tystnad. 

Men Ester Larsson förstod sin fader. Hon närmade 
sig honom, slog armama kring hans hals och hviskade: 
— Fader, du är en man, och jag är stolt att vara din 
dotter! 



■^^ 



Fjerde cykelns förra afdelnings innehåll: 

ödemarkernas vår: 7. 

1. Freden i Nystad 14. 

2. Vid Nystads hamn 20. 

3. Tre flyktingar 24. 

4. Höststormarna 1721 30. 

5. Ett fälttåg vid Raumo 36. 

6. En Decemberdag i Wasa 43. 

7. Familjen Larsson 48. 

8. Flyktingarne i ödemarken 64. 

9. Vinter- och vårdagar 69. 

10. Fribytarens jagt 65. 

11. Diplomaten och hans samveto 72. 

12. Samvetet tystnar 77. 

1.3. »Lappland är återfunnet!) 82. 

14. Fortsättning af fribytarens jagt 88. 

15. Jupiter och Juno 94. 

16. Junos hämd 99. 

17. Våren 1722 107. 

Borgarekungen: 117. 

1. Riksdagsvalet 122. 

2. Majridten 129. 

3. Grefven och borgareflickan 134. 

4. Fiskal Spolin 139. 

5. Pennin gef ursten 144. 

6. En utflygt år 1738 149. 

7. Fällan på LiUkyro kyrkogård 164. 

8. Äfventyr i fredstid 168. 

9. Dimdrottningens strumpeband 166. 

10. Jättekumlet i skogen 172. 

11. Vid Wasa haron 177, 



12. Esters upptäckter 181. 

13. Slut på äfyentyret i Lillkyro skog 188. 

14. Istvans äfventyr 194. 

15. På Bertila gård 201. 

16. Statsmannens kabinett : . . . 206. 

17. Spindeln och gräshoppan 211. 

18. Ett möte på skridskor 216. 

19. Lektioner på harpa 223. 

20. Trådarne af en politisk intrig 229. 

21. £n yindskammare vid Yesterlånggatan 234. 

22. Maskeraden 242. 

23. Samma natt 248. 

24. Försåtliga planer 253. 

26. Far och dotter 259. 

26. Följderna af en promenad till häst 263. 

27. Minorna börja springa 272. 

28. Grefve Horns fall , . . . 279. 

29. Ester Larssons flykt 287. 

30. Gamla bekanta 294. 

31. Stora minan springer 300. 

32.* Bref från grefvinnan Eva Bertelsköld, född Falkenberg, till 

hennes son, löjtnanten vid fortifikations-korpsen, grefve Carl 
Victor Bertelsköld 306. 

33. En afton på Falkby • 309. 

34. En gäst på Falkby ' 316. 

35. Seklernas arf 321. 

36. Konungens ring 326. 

37. Halftannat år senare . 334. 



II 



>j 'J. .:■ 


JL>J 


j.i 


i> J 


. ' ^-^ ^ >' 


io5:> 


X' 


'3 J 


'^ i> 


^03 


:> ; ■ 


9 > 


'-? >3> 


>5:>3 




•> ) 


■ '^ ^ ■ >_» 


>:>)Z> 




) 


'» > . ,,)> 


> ?^U 




1 i 


, '» > >» 


t )3^ 


J J' 


) J 


■ > .-,3> 


»3 


))J 





-» • ■'' 


•:>:» 


)_)- 


■■0 


, '. ■■* ' ' O . 


yy> 


v:>) 


-;> ' 


■ ' :J». 


yyj 


)>-' 


.)> ) 


)>.) 


■Oj>J 


:»j 


<)£>■ > 


■ ■:■:» 


Qj»:> ■ 


j:)j 


»:>■ ■ 


n . ., ; Ii • M^> 


•)>:>> 


j-^J 


^)> }0 


h ■ ^^'Je^> 


)■>:> X 


»5 i)> :v'5 


1' ;- .^ >^^'> 


> >') ) 


V)' 


>> i^yj 


i i^Jas)":» 






>> ) * y^ 


V; '^ > »:>. 


1 / 




> 1 . ^-^^ 


1 ■ 1. i 1 -^^ -^ 









J 


, > . ). >j) ,-; p 


..ji) 


'>>--'J 


^ ^ 


) 


)■ > > i» 1) i> 


5)) 5) 


'XiJ 


j>> 


•) 


■) > ■ >■ J>3D » »: 


!» » 


i»;> 


3> 


) 


' > J »} ) 3 


■v.)JJ 


^y) 


yy 


> 


'j > • h ^>:);) )> 


SV,) 


'>:> 


3) 


i 


>j ) • >> 3/ o;» » ) 


.0;, )).»;) 


»•) 


3 


.O }>' 3- .ö'i9 




> ) 




J) 


.)) )v)^ i> ^a)ii»j 


J> ■ 


: ) 




;» 


lO JAJ 5 J" J>-' 


1); ,' 


:■ ) 


. ,; 1 


i) 








r ) ' 




)>5 .3 J> '9J 


,)i 


■ ) 






.>>..■ )y>>-9:) ■ 


>)) > 


:> 






': .■X>v; O >■*> > 




.' 






) >3 :)y. o )' :> 




; 






»;) .33 ) )-J 




) 






x>jj O >:>->> 


j. 


j 






0)JJ 313 ' '^■• 


)>' 


1 






:»:)jj)3 i>' 




) 






)>;'y33 ''l> ' 


; ■:■ 


) 


"t 




'))))j3> i>' 


> '' 


) 


> 




)) ■> ^ 1 "* ^, 'Ä 






) 




*'^ J } ^ J' JF 








I'.:- 


)0>i3> 30 J i 






> 




o^ A j> ) )); :) ) 






■j 




>:))3) nj> 










1» j: ?>■) 1 » .1 ) 


! 








y> y> ^yy 1 .)) ). ? 


J ' 




J 




> y O)' ■> / J> 


'} J) 


j ) > • 


J 


-=± 


P >i O'' '' J' J> 


) » 


> ) •) 


y 


J 


» '. -a ) .) >i:-7> > 


) » J 


). )»:>i ' 1 




> ^ »-> ) D '); 1> 


Oi>J)j >!):>'
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Fältskärns berättelser"

See other formats
