Skip to main content

Full text of "Förhandlingar vid Svenska läkare-sällskapets sammankomster"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  com/ 


V^       •%  u  v  o  a  •  I 


^    J-C    Saitfimcisco    J-^    oispwjfw^   ^ 

/ri\  LIBHARy    /q\         :772j      /r- 

^''  ^/(:  \ri^^^'^  "^^^v^^  \r:/  "^/ 


/rn\  LiBfiAR^Y  /'pq\     :7/2o   /v 
i.     JJT^   /^rn%,  LiBRARY  /^rr~]\     o 


c^ 


c 


t  'njTancisco 

,  LIBRARY 


<k      -p  Ut .  '^^-r.      -.^^      1:  •      <). 


T/C 

;^;2^  /p^\  uBf^ARy /_;%,^    j] 


%. 


>        -j-^  --;,  *-  ^  O 


pi— I         >?         "-^        'o         p->-,         o*         L-^         <V         r-r- 

/r-i\  "-'BRA^Y /*<v     :7/i.  /U 
011,  ,/^\  tr^KAR^v  .o...    :?;; 


^1^ 


FÖRHANDLINÖAE 


SVENSKi  LÄKARESÄLLSKAPETS 


SAMMANKOMSTER 


Ar  1865. 


ProiohoUsfSrtmdé:  SdlUkaptU  Mbrtterare: 
I):r  Edholm. 


STOCKHOLM,  1866. 

P.    A.    H0B8TF.  DT    &  BÖNS  B, 
Kongl  Boktryckare. 


CLOSEff 


LVäCKS 


SVENSKA    LAKAR&SALIÄKAPETS 


SAMMANKOMSTER 


ÅR  1S65. 


fi-ototolUfSremd»:  Såtttkapttt  Sekreterare: 
0:r  Edholm. 


FÖRHANDLINÖAE 


SVENSKA  LÅKARRSÄLUSKAPETS 


SAMMANKOMSTER 


ÅR  1865. 


PrcUåoOåfBromdt:  SäiUkaptU  Bdbnttrare: 
Vit  Edholm. 


STOCKHOLM,  1866. 

P.    A.    H0R8TKDT    &SOiraB, 
KonsL  Boktryokare. 


.1 


INNEHÅLL. 


Sid. 

Januari   10.  —  CaKL  SpBIKCHOBN  f.  — Nckrolog 1. 

Retziska  stipendiet  2. 

Ö0XA>-sso5s  reserapport.  —  Veckoappgiftems. — Biblioteket.  —  Skattmastare- 
Tal.  —  TacksSgelseskrifvelse.  —  Prof.  v.  Rechlinouausen  och  Dr.  da 

StLTA  Casteo  ledamöter.  —  Skrivelse  Mn  ÖfTerst&tbUlareembetet  ...  8. 

Ledamöter  anmälde    5. 

CoDstitntio  epidemica 6, 

Nya  Fannakopén 9. 

Januari  17.  —  Generaldirektör  Berlin  helsad.  —  Condoléansskrifvelse 9. 

Sjakbosen  för  yeneriske  sjuke  i  bafvadstaden 10. 

Skrifrelse  frin  Finska  LakaresiilUkapct.  —  Luftvexling  vid  aUmanna  inritt- 

oingar.  —  BeTisionsberättelse.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica  16. 

SÖDERHAH  B.,  Aman  E.  g.  ledamöter.  —  Pndrettfabrik 17. 

Jomari  U.  —  Öfverfiltliikaren  BIoenholm  f 18. 

AsKLÖF  J.  J.  Skattmästare. —  Ledamöter  anmälda. —  Constitntio  epidemica  18. 

Smittkopporna  19. 

Xy*  Fannakopén 20. 

Janmari  3U  —  Vattenledningsforslag  21. 

Biblioteket.  —  Sköldbekg  Sv.  ledamot.  —  Constitntio  epidemica 2L 

Bnodtska  medikalgymnastiken  (Letin) 28. 

Fdruari  7.  —  Inventering.  —  Ledamot  anmäld.  —  Professor  Bruzelivs  f . 

—  Nya  Farmakopén 56. 

Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 64. 

Psdrettfabrik 66. 

Cttraregift  (Huss) 66. 

Föreoiog  for  frivillig  vård  af  ilrade  ocb  sjnke  i  filt.    (Lemohen) 70. 

T^ruari  t4.  —  STRÖMBERG  G.  J.  ledamot.  —  Biblioteket.  —  Constitntio 

epidemica  71. 

Bnsilianska  droger  (Huss) 72. 

Myoma  fibromatosnm  (Santesson;  Ket) 73. 

Ledamot  anmäld.  —  Bref  fr&n  v.  Duben  (Sahtesson) 78. 

FthrwH  21.  —  Taeksägelsebref.  —  Zander  J.  G.  W.  ledamot 74. 

Utiändsk  ledamot  anmäld.  —  Prof.  Erikson  ocb  Dr.  Wallmer-H- 74. 

Biblioteket —  Constitntio  epidemica 74. 

Claude  Bernard:  Opiibasemas  olika  verkan.    (Ref.  Husa) 7b. 

li5DBEBG  S.  O.:  Om  de  offtcinela  barkame.    (Bef.  Hambebo) 80. 

Fthnari  28, —  Lifmedicos  Nerxan  f.  —  Porträttsamling 81. 

Constitntio  epidemica 81. 

FusDREiCH:   Bidrag  till  diagnosen  af  sammanväxningar  mellan  bjerta  ocb 

bjerteäck.   (Ref.  Huss) §?. 

Milsfoster.   (Lotén) |*- 

Wdiab:  Lftitveiling  ocb  uppvärmning.    (Ref,  Bbrum) *>• 


IV 

Sid. 

Mar»  7.  — Begiran  om  sUtaanilag 87. 

Biblioteket.  —  Constttntiö  epidemica 88. 

ProTisoriskt  ajakhns  vid  Sabbataberg 89. 

Cancer  hepatis  (Bruzelius;  Kjet) 90. 

Fel  i  TalTolaD  tricuspidales  (Clarévs;  K^jcllbero) 9i. 

Man  14.  —  Statsanslag.  —  Biblioteket.  —  Constitntto  epidemica 97. 

Sällsynta  &11  af  Inxation  (Fsilandes;  Rossandee) 98. 

Perforerande  Cancer  alveolaris  recti.     (Sa  ntesson  ;  Ket) 100. 

Cancer  Tcsic».    (Santesson;  Key) 103. 

Fractura  Colli  femoris  (Key) 105. 

Man  21,  —  Statsanslag 106. 

Prof.  v.  Lanoenbeck  ledamot. —  Ledamöter  anmälde 106. 

Constttutio  epidemica 106. 

ReTaccination  107. 

Man  25.— Ödman  8.,  Ntsteöm  N.  E.  ledamöter 108. 

Biblioteket.—  Constitntio  epidemica 108. 

Deformitet  af  foten.   (Töenblom) 109. 

Febris  reonrrens.    (Ref.  Malmsteh;  Key) 110. 

April  4, —  Constitutio  epidemica 118. 

T9<'oidfeber.    (Malmsten) 114. 

Tnmör  i  lefvem  ock  s&r  i  duodennm.    (Stolts) 115. 

Ckampignoner  i  kräkningar.    (Sandahl  O.) 119. 

Urindekomposition  inom  blåsan.    (Ref.  Santesson) 119. 

April  It.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica 120. 

Kniralbräck  pl  framsidan  af  Vasa  cruralia.    (Santesson) 121. 

Uranoplastik.     (Santesson)  122. 

Litbotribe  injecteur.     (Santesson)  .^ 123. 

Post  mortem-nppmjakning  af  lungorna.    (Ödmansson) 123. 

April  18.  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 12b. 

Nfiten  af  Cola  acnminata.    (Hambeeg) 126. 

Blodiglars  skotseL    (Hambeeg) 127. 

Prdfning  af  kloroform  med  bilimbin.    (Hambebo) 127. 

Lamaee-Picquot:  Verkan  af  kaffe  vid  inkarcerade  bråck.     (Ref.  Hvss)...  128. 

Giftiga  verkningar  af  nitro-glycerin.    (Sandahl  O.) 130. 

April  25.  —  Utländska  ledamöter  anmälde.  —  Tacksägelseskrifvelse 13&. 

Biblioteket  186. 

Constitntio  epidemica 186. 

HM:  Perivascnliires  Canalsystem  etc.    (Ref.  Key)  137. 

Hssmatoma  dnne  matris  och  gri  degeneration  af  ryggmärgen.    (Key)  ...  137. 

Anomalt  forlopp  af  halsens  vener.    (Ödmansson) 140 

Skolhygies  140i 

Nitro-fpyoerin.    (Ref.  Bbelir) 142. 

Maf  2,  —  Badinrättning  vid  Borgholm.    (Bjöece;   Malmsten) 143. 

Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 145. 

LäkiirwHJllskapets  lokal,  —  Skolhygien 147.' 

BANTING!   de  rObésité.    (Ref.  Huss) 149. 

Maj  9.  —  Förändring  i  stadganie 149. 

Biblioteket  —  Val  af  bibliotekarie.  —  Constitutio  epidemica 150. 

Skolhygien  151* 

Maj  16.  —  Bensow  J.  O.  återvald  till  bibliotekarie 152. 

Biblioteket  ^Constitntio  epidemica 152. 

HvM:  Om  kaffe,  dess  brak  odi  missbruk.    (Ref.  Sandahl  O.)  153! 

Kaffe  mot  Ciretinismns.    (Ret  Lamm) 159. 

GiifcmordcB  i  Frankrike.    (Beaun) 169. 


Sia. 

Maj  23. —  BibliotekareTMonr.  —  TrichiBbyrå 160. 

Utliadtk   ledunot  anmäld.  —  Förcniiigeii  för  friTflUg  T|rd  af  ainde  och 

ajoke  i  filt    (Lexchxr) ^ 160. 

KUiotcket.  —  Apotekaren  Hanbukt  oc£  Prof.  Wtoont  Mamdtar 161. 

Conatitutio  epidemica 161. 

Ledamot  anmäld.  —  Tridiiniaais.    (Ket;  Lotén) 162. 

Pagejistscioee:  Die  TricliineB.    (Ref.  Ket) 163. 

ÄaenTiama  Aortie.    (Krt) 168. 

Tnmör  i  sinna  maxiBaria.    (Santesbon;  Ket) 168. 

Fosforförgiftning.    (Abelin) 166. 

BTnnnainrnttnmgen  i  Berzelu  park.    (Cedesbtböx) 166. 

Maj  30. —  Tal  af  priadomare.  ~  Liftnedicns  Frahck  ock  Prol  GBAnoLST  -H*  166. 

SEtTEBTAU.  C.  H.  ledamot. —  Ledamot  anmftld 167. 

Biblioteket. —  Conatitntio  epidemica 167. 

T.  WnxKBSAKD:  Om  jod  mot  typbnifeber.    (Rel  MAUiaTEir) 168. 

Hejamasn  och  Kuttnek:  Febria  recnrrena.    (Bef.  ÖDHAMsaoK) 169. 

Bref  om  Febria  recnrrens.    (Huaa) 169. 

Jwni  6,  —  BoKSTRÖx  C.  ledamot.  —  Biblioteket  —  Conatitntio  epidemica  170. 

Prof.  Vaiektike  MoTT +.  — Nekrolog.    (Sahte8«oh) 171. 

EuuKKBUBO:   Den  hTpodermatiska  mdtoden.    (Bef.  SARTxaiOM) 172. 

Tnchuuaaia.    (Bef.  Sahtesson) 172. 

Kaffemiubmk  i  Finland.    (Eoholm) 172. 

Jmri  30.  —  Conatitntio  epidemica 178. 

Gekeimeridet  Fb.  Wsissb  ledamot 175. 

Opodeldoc  med  jod;   Bztractum  Daud  Carotae;   fransyaka  fiffmacentiaka 

preparater.    (Sandahl  O.) 176. 

Grimanltaka  forfaUkningtproceaaen.    (Beblw) 176. 

llAATiva:   Die  Chinarinden.    (Bef.  Sandahl  O.) 177. 

Nekrolog  öfver  Cabl  Spbincuobn.   (Bef.  Sandahl  O.) 177. 

BxbacU  flnida.    (Beblik) 177. 

GBAEPxa  nja  Optonieter.    (Bosbandeb) 177. 

laatmmenter  för  modifierad  linearextraktion.    (Bo88andsb) 178. 

Ketinalafloaaning.    (Bossandeb) 179. 

Mi  ^.  —  Lakareaallakapets  Handlingar 179. 

Bkonomiaka  frågor.  —  Biblioteket.  —  Conatitntio  epidemica 179. 

Anenriama  Aortie  (Dr  AcuABiua;  Ket) 182. 

Tuberkeldegeneration  af  nrogenitalapparater.    (Dr  Lind6KOO  ;  Ket) 182. 

Njure  med  abnormt  li^e.    (Ödmansbon) 188. 

Lnngprof.    (BiTZiua;  Sdholh) 188. 

Bbaoob  Charooal  Biacnita.    (Lahh) 184. 

Juli  18,  —Begäran  om  stataanalag 186. 

Biblioteket  ~  Constitntio  epidemica 187. 

ytländak  ledamot  föreslagen 189. 

Årsrapport  fr&n  Serafimerlaaarettet.    (Malmsten) 190. 

Aneoriima  AortK  k,  Arteriie  innominatie.    (t.  Stdov) 190. 

Anenriama  Arteriae  rertebralia.    (▼.  Stdoit) 191. 

Roptnra  Cordia.    (v.  Stdow) 192. 

BrHL:  Bidrag  till  Typbnsfebema  Etiologi.    (Ref.  Lundbebo  Fb.) 192. 

ScmÖDTE:  Phtiriaaia  og  Mnndena  Byggning  hoa  Pedicnlus.    (Bef.  Lund- 
bebo  Fb.) 196. 

ÅupuU  U  —  Biblioteket.  —  Conatitntio  epidemica 196. 

Nytt  moment  Wd  harUppaoperation.    (Dr  Zettebstband;  Kalmbten)...  198. 

Mortalitetaatatiatik.    (Malmbten) 199. 

itapiwti  U.  —  Priflamne.  ~  tJtlandak  ledamot  anmild 200. 

Biblioteket.  —  Conatitatio  epidemica 200. 

Vikroakopiaka  preparater  af  droger.    (Sandaul  O.) 208. 

Gdabarb&uuL    (Bef.  Sakdahl  O.) 208. 


VI 

Sid. 

Tonklefverolja.  (Ssbaedt) 203. 

Förgiftningsiall  med  Radix  Jalsppn.    (Hambkro) 203. 

Frestdenten  Abraham  Lincolns  skoitakaja.  (Edholm) 204. 

Pachymeningitia.    (Tiubbbo;  Edholm) 204. 

Tomör  å  cranium.   (Dr.  Kablbebo;  Sandahl  O.) 208. 

AugtuU  29.  — Beldningsmedaljer 209. 

Biblioteket.  —  Ledamot  anmäld.  —  Constitatio  epidemica 210. 

Nachets  mikroskop,    (v.  Duben) 212. 

Ärcstod  öfver  Schboedeb  v.  d.  Kolk.    (t.  Duben) 212. 

LuscuKA:   Die  Anatomie  det  Menschen.    (Ref.  v.  Duben)  212. 

Henle:    Handbuch   der  systematischen   Ajiatomie  des  Menacheo.    (Ref. 

y,  Duben)  213. 

Forsell:  Trichiner  i  råttor.    (Ref.  Edholm) 213. 

FoBBELL:  Trichinutfordringsförsök.    (Ref.  Edholm) 214. 

FoBSELL:  Mjeltbrandeos  smittbarhet.    (Ref.  Sandahl  O.) 216. 

SepttmUr  ^.  —  Trichiner.    (Ket) 216. 

Val  tiUkannagifna.  —  Enbstböm  P.  A.  ledamot 223. 

Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 223. 

Aachener  Thermal-Wasser.    (Edholm) 284, 

Eulenbebo:  Nitroglyoerio.    (Ref.  Sandahl  O.) 224. 

September  12.  —  Prof.  Hedenbobo  f  225. 

Belöningsmedalj.  —  Förslag  till  prisämnen  225. 

Beblin  Ordförande;  val  af  I^omitéledamöter  och  Revisorer 226. 

Biblioteket. —  Constitntio  epidemica 227. 

Prisdomames  utlåtande 228. 

Basedows  sjukdom.    (Rossandeb)  228. 

Böttiqeb:  Yattenkuranstalten  i  Söderköping.    (Ref.  Huss) 230. 

DowERTiE:  Balneologiska  studier  vid  Upsala  vattenknranstalt.  (Ref.  Husa)  230. 

Clacde  Bebnabd:  Pastnla  maligna.    (Ref.  Huss) 230. 

Glaude  Bernard:  Curarin.    (Ref.  Huss) 232. 

September  W.  — Prof.  Rabbén  f  282. 

Bestämmande  af  prisämnen 233- 

Biblioteket. —  Constitntio  epidemica 234. 

LiEBios    köttextrakt.     (Mulleb;    Huss;    Prof.   Palmstedt;    Hambero; 

Sandahl  O.) 235. 

Tegelté.    (Sandahl  O.) 238. 

Homann   og   Hartwig:   Meddelelser  om  Nervefeberen  i  Kragerö  Lsege- 

distrikt  Aar  1864.    (Ref.  Huss) 23a 

September  2(7.— Stataanslag.— Ledamot  anmäld 238. 

Biblioteket.—  Constitntio  epidemica 238. 

Trichiner  i  svin.    (Key) 239. 

Corvisart:  Collection  des  Mémoires  sur  une  fonction  méconnue  dn  Pan- 

creas  la  Digestion  des  Aliments  azotés.    (Ref.  Santesson) 240. 

låkare-SällahapeU  57:de  årshögtid  den  3  Oktober  1865  240. 

Några  ord  om  legala  kemiska  analyser  vid  förgiftningar.    (Ordförandena, 

Hr  Hahberos  afgångsforcdrag) 240. 

Sekreterarens,  Hr  Edholms  årsberätteäse 240.  ' 

Tabell  öfver  helsotillståndet  inom  hufvudstaden  under  året 240. 

Smittkopporna 241. 

Tabell  bUer  smittkopporna  under  året 242. 

Skarlakansfebem 243. 

Sällskapets  litterära  verksamhet.  —  Nya  ledamöter 243. 

Döde.  —  Embetsmän  och  Revisorer,  —  Affärsställning 244. 

Donation  till  prisfonden  af  Hr  Reonell 245. 

Oktober  10,  —  BoBERQ   A.  ledamot 246. 

Tal  vid  ordförandeskapets  nedläggande 246. 

Hedarsledamot  föreslagen.  —  Biblioteket 246, 

Ledamot  anmäld.  —  Constitntio  epidemica 247. 


VII 

Sid. 

Sxtniaterint  hafnmdeskap.    (Gboth) 249. 

Pria&miie  i  Preussen.    (Lkuchen) 26S. 

Ohober  77,  —  Åbero  A.  R.  ledamot 263. 

Bibliot^ct.  —  CoDstitntio  epidemica 253. 

Val  af  Komitéledamot 254. 

GljrcerinsalTa.  —  Blodiglan  sköUel    (Hambero) 255. 

Joarnal  de  Chimie  médicale.    (Ref.  Berltn) 256. 

Bref  Mjk  Ryssland.    (Bkroman  J.  C;  Liutewalch;  Edholm) 256. 

Oktober  24.  — Val  af  komitéledamot 258. 

Ledamot  föreslsgen.  —  Poliklinik  for  tandsjukdomar 25B. 

Coastitutio  epidemica 258. 

Anearisma  Cirsoideum.     (Ket) 259. 

Csrcinoma  uteri.   (Ket) 261. 

Aneurisma  aortse.    (Wallim;  Ket) 265. 

MbsbUdadt  foster.    (Grill;  Ket) ^....  267. 

Diskussionsämnen 268. 

Geoeratio  spontanea.    (v.  Duben) 269. 

Obci^  J/.— Komitéledamot ^ 269. 

rtländska  ledamöter  föreslsgna.  —  Örtenoren  L.  G.  ledamot 269. 

Program  for  sammankomsterna 269. 

Sjnkhus  å  Sabbatsberg 270. 

IVof.  Robert  Remak  f.  —  (^nstitntio  epidemica 270. 

HåRTELiUB:  Gjmnastiska  iakttagelser.    (Ref.  Huss) 271. 

Qnassia  amara.     Bellin.    (Huss) 271. 

PolTcrisatör.    (Bruerlitjs) 272. 

November  7.  —  Br.  Reqnsll  hedersledamot 273. 

CoDstitutio  q>idemica 273. 

Haskoter:   Epitkelioma   cylindraceum   foliaoeum   och   globosam.     (Ref. 

Santrsson) 274. 

Vådan   vid  behandlingen   af  Teleangiektasier  medelst  injektion  af  klor- 

jem.    (Santesson) 274. 

Konsdelar    in    duplo   samt  trenne   nedre   extremiteter.     (Ref.   Eduolu). 

Med  planche 275. 

Korember  N.  — FRAN9018  Maloaione  f 277. 

Biblioteket  —  Constitntio  epidemica 277. 

Journal  de  Chimie  médicale.    (Ref.  Berun) 279. 

NiuMANK:  Lefvertran.    (Ref.  Berlin) 279. 

Stenkolstjaras  antiseptiska  egenskaper.    (Gräub) 280. 

•Faraos  ormar».    (Stenberq) 280. 

Matks:  Medicinsk  ordbok.    (Tholander) 281. 

November  21.  —  ProT.lakaren  Ltsell  f 281. 

Biblioteket.  —  Ledamot  föreslagen.  —  Constitutio  epidemica 282. 

Zalkskt  :  Untersnchungen  uber  den  ursemischen  Process  und  die  Function 

der  Niercn.    (Ref.  Ket) 283. 

Pstologiskt  preparat  af  urinapparaten.    (Ket) ^  283. 

Utländska  ledamöter  föreslagna .,. 283. 

SyfiUtiska  affektioner.    (Ntström;  Öduansson) 283. 

Bubbelridigt  Cephalbaematom.    (Ödmansson) 288. 

November  28,  —  Dr.  Brakenbero  f 288. 

Br.  Locioumf»  Prof.  Warncre  och  Assessor  Pharmaci»  Trier  ledamöter  289. 

Biblioteket  —  CASséN  A.  W.  ledamot.  —  Constitutio  epidemica 289. 

Fettrandladt  hjerta.    (Malmsten) 290. 

BamoUition  i  Nerrcentra.     (Malmsten) 291. 

Paralyiier.    (Malmsten) 292. 

I>€cember  5.  —  Biblioteket 296. 

Constitutio  epidemica :  *^* 


vm 

IVenne  amane  skottskador.    (Rossandeb) 

H/OBT:  Om  Tlrden  af  moder  och  barn.    (Ref.  Ckdebschjöld) 

December  12.  —  BegneUska  donationen 

Conatitntio  epidemica 2&&. 

Brasilianska  droger.    (Husa) 300. 

Amneus:  Om  Kronprinsen  Carl  Auousts  dödss&tt  och  de  rattsmedicin- 
ska hnf^ndpunktema  af  rättegången  mot  Rossi.    (Ref.  Huss) 304. 

December  19.  —  Böcker  oeh  handlingar  rörande  Carl  AuausTa  död.   (Lor 

JEVALCH;  Edholm) 904. 

Prof.  C.  O.  WhBER  ledamot  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 903. 

ReTisionsberättelse.  —  Raehitis.    (Ödxanssok) 907. 

HJemtumör.  —  (Öoxamsson;  Bruseuvs) 909. 


Förhandlingar  vid  Svenska  Läkare-Sällskapets 
sammankomster  år  1865. 

Den  10  Januari. 

C\RL  Spri.nchorn  f.  —  Nekrolog.  —  Retziaka  stipendiet  —  Reserapport.  — 
Teckoappgiflema.  —  Biblioteket.  —  Skattmästareval.  —  TacksägelseskrifTelse. 
—  Prof.  v.  Recklinohausen  och  Dr  da  Silva  Castro  ledamöter.  —  Skrif- 
relse  från  Ofvei-Ståth&llare-Embetet.  —  Ledamöter  anmälde.  —  Constitniio 
epidemica.  —  Nja  farmakopén. 

=  Ordföranden  delgaf  sällskapet  den  sorgliga  underrättel- 
sen om  skattmästarens,  hofapotekaren  Sprinchorns,  i  dag  på 
morgonen  inträffade  dödsfall  och  beklagade  den  förlast  sällska- 
pet härigenom  lidit. 

Hr  Malmsten,  som  under  många  år  varit  den  aflidnes 
läkare  och  vän  och  som  tillsammans  med  Hr  Santesson  vår- 
dat honom  under  hans  sista  sjukdom,  redogjorde  med  några 
korta  biografiska  drag  för  hans  lefnad. 

Carl  Sprinchorn  föddes  den  28  November  1814.  För- 
äldrame  voro  hofapotekaren  CarXi  Sprinchorn  och  hans  fru 
fddd  GÖRANSON.  Han  åtnjöt  undervisning  vid  Strengnäs  gym- 
nasium^och^aflade  derefter  studentexamen  i  Upsala.  Omfattade 
^^edermera  fadrens  yrke  och  tillträdde  efter  hans  död  år  1841 
apoteket  Lejonet  i  Stockholm,  hvilket  han  redan  många  år  förut 
förestått.  S.  ingick  1843  äktenskap  med  Elisabeth  Elfstrand 
och  hade  i  detta  gifte  9  barn,  af  h vilka  4  döttrar  öfverlefva 
honom.  —  Den  vidsträckta  verksamhet  han  egde  inom  det 
farmaceutiska  området,  omfattade  han  med  så  mycket  nit  och 
skicklighet  att  hufvudstadens  läkare  derföre  till  honom  stå  i 
stor  förbindelse.  Ar  1853  utnämndes  han  till  riddare  af  Wasa- 
orden. —  I  Svenska  Läkaresällskapet  blef  S.  ledamot  år  1837 
och  skattmästare  år  1845.  Här  var  han  en  flitig  deltagare  i  arbe- 
tena inom  sin  sfer  och  en  samvetsgrann  skattmästare,  som  under 
loppet  af  20  år,  utan  all  ersättning,  till  sällskapets  fromma  och 
fordel   beklädde    sin   mödosamma   och    ansvarsfulla   befattning. 

Förkamdlmgar  1865.  1* 


Oegennytta  och  vätvilja  genomträngde  hela  hans  karakter  och 
gaf  hans  person  derigenom  en  prägel,  som  förskaffade  honom 
många  och  verkliga  vänner.  —  Största  förlusten  drabbar  nu 
hans  familj,  men  många  sörja  vid  hans  bortgång  en  man,  som 
med  frikostig  hjälpsamhet  gaf  rikliga  understöd  åt  de  behöfvande 
och  läkemedel  åt  fattiga  sjuka.  —  Så  lemnar  Carl  Springkorn 
ett  tomt  rum,  men  ock  ett  kärt  och  välsignadt  minne. 

Under  sednare  åren  var  helsan  vacklande  till  följe  af  ett 
lefverlidande.  Under  julhelgen  inträffade  plötsligen  en  svår  glos- 
sitis.  Tungan  och  närliggande  körtlar  ansvällde  betydligt,  en 
phlegmone  uppkom  på  venstra  sidan  och  svulsten  vållade  ett 
starkare  tryck  på  luftstrupen.  Tunginflararaationen  gick  tillbaka, 
men  den  flegmonösa  ansvällningen  utbredde  sig  allt  mer  och 
mer,  dock  utan  all  suppuration.  £n  häftig  frossbrytning  inträf- 
fade den  7,  och  pneumoni  i  venstra  lungan  den  8  Januari.  Den 
9  infann  sig  yrsel  och  den  sjuke,  hvars  krafter  på  förhand  voro 
brutna,  afled  stilla  i  dag  på  morgonen  kl.  3.15  efter  en  lefnad 
af  något  öfver  50  år. 

På  framställning  af  Hr  Carlson  beslöts,  att  Sällskapet 
skulle  ansluta  sig  till  begrafningsprocessionen  samt  på  fram- 
ställning af  nr  Malmst£N,  att  en  condoléansskrifvelse  skalle 
uppsättas  för  att  öfverlemnas  till  den  aflidnes  enka. 

=  En  från  Karolinska  Institutets  Lärare-Collegium  anländ 
tacksågéUeskrifveUe  upplästes  af  sekreteraren. 

Tm  Svenska  Läkare- Sällskapet  I 

Den  skrifvelse  af  den  6  December  1864,  med  hvilken 
Läkare-Sällskapet  behagat  till  Carolinska  Medico-Chirurgiska 
Institutets  Lärare-Collegium  öfverlemna  de  på  inbjudning  af  Säll- 
skapet insamlade  19,862  Riksdaler  Riksmynt  Ull  Anders  Retzii 
stipendiifondy  har  Lärare-Collegium  mottagit,  och  får  så  väl  för 
densamma  som  för  den  rika  gåfvau  affägga  sin  varma  och  förbind- 
ligaste tacksägelse.  Det  betydliga  beloppet  —  större  än  något, 
som  hittills  blifvit  i  likartadt  ändamål  här  insamladt  —  visar 
bäst  med  hvilket  lifligt  intresse  Läkare-Sällskapets  uppmaning 
blifvit  omfattad  så  väl  af  Sveriges  Läkarekorps  som  af  flera 
utom  densamma  stående  medborgare;  ett  förhållande  lika  gläd- 
jande för  Sällskapet  som  hedrande  för  minnet  af  den  man, 
hvars  namn  blifvit  fästadt  vid  gåfvan.  Denna  skall,  såsom 
Lärare-Collegium  hoppas,  under  en  lång  och  obegränsad  framtid 
verka  uppmuntrande  och  välsignelserikt  för  kommande  genera- 


tHmer  af  medicine  etnderande,  bland  hviika  mången  härigenom 
skall  känna  sig  manad  att  med  vördnadens  och  tacksamhetens 
känslor  blicka  upp  till  det,  äfven  på  detta  sätt  fortlefvande, 
ständigt  föryngrade  minnet  af  Anders  Retzius,  i  h vilken  Läkare- 
sällskapet egt  en  af  sina  mest  nitiske  och  värderade  ledamöter, 
och  Carolinska  Institutet  siu  egentlige  grandläggare. 

De  vilkor,  Läkaresällskapet  fästat  vid  gåfvans  öfverlem- 
Dande,  skola  saravetsgrannt  iakttagas,  och  anhåller  Lärare* 
CoUegiam  att,  sedan  de  närmare  bestämmelserna  rörande  sti- 
peodiet  blifvit  uppgjorda  och  stadfåstade,  få  Svenska  Läkare- 
sällskapet desamma  meddela.   Stockholm  den  10  Januari  1865. 

==  Sällskapet  beslöt,  att  i  den  f.  n.  under  trycket  varande 
delen  af  Läkare-sällskapets  Handlingar  skulle  ingå  Hr 
Odmanssons  reserapport  öfver  af  honom  verkställd  resa  i 
Ryssland. 

=  På  hemställan  af  sekreteraren  beslöt  sällskapet,  att 
v^^ihh-uppgiftema  öfver  sjukligheten  inom  hufvudstaden  skulle 
hädanefter  inlemnas  sednast  innan  kl.  3  Måndagsmiddagarna, 
ViiT  att  i  tillräcklig  tid  upptagas  i  det  härtill  afsedda  schemat 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bablia  Mediral  Press.  Gåfva  af  Dr  Moore.  —  Skara  Veterinäi^ 
inrättnings  tidskrift  1865  N:o  1.  Gåfva  af  fÖrfattarne.  —  Öfversigt 
af  sjukdomsförbSllandet  i  Sverige  år  1862,  af  A.  T.  Wistrand. 
Gåfva  af  författaren. 

=  Enligt  stadgarnes  föreskrift  utsattes  val  af  ny  akatt- 
mästare,  efter  derom  utfärdad  annons,  till  sammankomsten 
den  24  Januari. 

=  Upplästes  en  från  sällskapets  nyligen  invalde  ledamot 
Hr  Hesselgren  anländ  tacksagelseskrifvelse, 

=  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
inkallades  genom  val  Professoren  i  Königsberg  F.  v.  Reck- 
ldtghausen  samt  Dr  Francisco  da  Silva  Castro,  öfver- 
läkare  vid  hospitalet  i  Para  i  Brasilien. 

=  En  från  Öfverståthållare-Ernbetet  ankommen  akrifveUe 
applåjstes  af  sekreteraren. 

Till   Svenska   Läkare-SäUskapet, 

Sedan,  i  sammanhang  med  en  på  åtgärd  af  Stockholms 
Stadsfullmäktiges  Berednings-utskott  för  närvarande  beroende 
fråga  om  ändamålsenligt  ordnande  af  den  kommunala  sjuk- 


vården  i  haFvadstaclen,  i  hvilket  afseende  föreslagits  uppfö- 
rande på  kommunens  bekostnad  af  tvenne  nya,  väl  organi- 
serade sjukhus,  ett  i  stadens  norra  och  ett  i  dess  södra  del, 
framställning  blifvit  gjord  jemväl  derom,  att,  i  stället  för 
eljest  nödig  på-  och  tillbyggnad  af  kurhusanstalten  på  Kungs- 
holmen, inom  ettdera  af  de  nya  sjukhusen,  en  afdelning 
måtte  ordnas  för  patienter,  behäftade  med  venerisk  smitta, 
och  Berednings-utskottet,  i  skrifvelse  den  17  innevarande 
månad,  af  anförde  orsaker,  begärt  att  sällskapets,  äfvensom 
K.  Sundhets-Collegii  yttrande  om  lämpligheten  af  denna  an- 
ordning måtte  genom  Öfver-Ståthållare-Embetet  införskaffas; 
så  får  Öfver-Ståthållare-Embetet,  med  bifogande  af  styrkt 
afskrift  af  Utskottets  skrifvelse,  härigenom  anhålla  att  säll- 
skapet behagade  härom  afgifva  yttrande  och  dermed  till  Öfver- 
Ståthållare-Embetet  inkomma.  Stockholm  i  Ofver-Ståthållare- 
Embetets  kansli  den  24  December  1864. 

Skrifvelsen    från    Stadsfullmäktiges  Berednings-Utskott 
var  af  följande  lydelse: 

Ttö    Öfver-Ståihållare-Embetet. 

I  sammanhang  med  en  på  Stadsfullmäktiges  Berednings- 
utskotts åtgärd  för  närvarande  beroende  fråga  om  ändamåls- 
enligt ordnande  af  den  kommunala  sjukvården  här  i  hufvud- 
staden,  i  hvilket  afseende  föreslagits  uppförande  på  kommu- 
nens bekostnad  af  tvenne  nya,  väl  organiserade  sjukhus,  ett 
i  stadens  norra  och  ett  i  dess  södra  del,  har  framställning 
blifvit  gjord  derom,  att,  i  stället  för  eljest  nödig  på-  och  till- 
byggnad af  Kurhus-anstalten  på  Kungsholmen,  inom  ett  af 
de  nya  sjukhusen  måtte  ordnas  en  afdelning  f9r  patienter 
behäftade  med  venerisk  smitta;  Och  har  såsom  skäl  för  en 
sådan  anordning  faufvudsakligen  anförts:  att  allmänna  om- 
dömet med  afsky  uttalade  sig  om  dem,  som  af  venerisk 
åkomma  smittats;  att  så  länge  slike  patienter  behandlas  å 
särskildt  sjukhus,  vistelsen  å  étt  sådant  ställe  stämplade  pa- 
tienten med  förakt  och  försvårade  för  denne  efter  tillfrisk- 
nandet anställning  i  annan  tjenst  samt  möjligheten  att  ernå 
anständig  och  nyttig  verksamhet;  att  detta  synnerligen  gälide 
den  qvinliga  ungdom,  som  årligen  från  landet  hitkomme  och 
töUe  offer  för  förförelse,  samt  att  fruktan  för  att  blifva  å 
kurhuset  intagen  och  för  de  dermed  förknippade  mjder  för- 


mådde  den  sjuke  att  i  det  längsta  forhemliga  sjukdomen  for 
Läkaren,  därigenom  det  onda  förvärrades  och  smittan  vidare 
^riddes;  h varemot  a  andra  sidan  blifvit  anmärkt,  att  ifråga- 
sättas kunde,  huruvida  icke  kännedomen  om  de  personer, 
hrilka  måste  anlita  den  syfilitiska  afdelningen  lättare  spredes, 
då  denna  funnes  förenad  med  annat  större  sjukhus,  i  hvilket 
fall  det  afsedda  ändamålet  ej  vunnes,  och,  hvad  värre  vore, 
befaras  kunde,  att  den  af  de  två  sjukhusinrättningarna,  med 
hvilken  den  syfilitiska  afdelningen  skulle  sammanställas,  finge 
i  allmänna  omdömet,  till  foga  fromma  för  andra  dervarande 
sjuke,  kollektivt  bära  det  vanärande  märke,  som  man  ansedt 
vidlåda  den  isolerade  kurhusinrättningen;  att  det  anmärkta 
forhållandet  icke  på  patienternas  flertal  utöfvade  något  in- 
flytande, hvilket  förmenades  kunna  slutas  deraf,  att  utaf  de 
711  qvinnor,  ^om,  enligt  oflfentliga  rapporter,  varit  under  år 
1863  på  kurhuset  härstädes  behandlade,  icke  mindre  än  541 
blifvit  från  besigtningsbyrån  ditremitterade  och  sålunda  an- 
tagligen hemfallna  under  prostitutionen,  innan  sjukdomen  in- 
träffat; att  omdömet  om  ändamålsenligheten  af  en  större 
mängd  sjukes  sammanförande  inom  ett  mindre  område  inga- 
lunda skulle  vara  hos  vetenskapsmännen  odeladt,  samt  att 
bekymmersamt  blefve,  om  erfarenheten,  efter  vidtagande  af 
en  sådan  anordning,  skulle  komma  att  vederlägga  förutsätt- 
ningen derom.  Då  Utskottet  i  en  fråga  af  denna  beskaffenhet 
icke  trott  sig  böra  afgifva  förslag,  innan  Utskottet  inhemtat 
sakkunniges  utlåtande,  har  Utskottet,  med  begagnande  af  dess 
i  33  §  af  K.  Förordningen  om  Kommunalstyrelse  i  Stockholm 
den  23  Maj  1862  tillerkända  rätt,  skolat  anhålla,  det  Öfver- 
Stäthållare-Embetet  behagade  anmoda  K.  Sundhets-Collegium 
Aoh  Svenska  Läkare-sällskapet  här  i  staden  att  sig  yttra, 
huruvida  en  sådan  anordning,  som  här  ofvan  blifvit  omför- 
mald,  lämpligen  bör  åvägabringas.  Stockholm  den  17  De- 
cember 1864. 

•  Efter  någon  diskussion  beslöt  sällskapet,  att  ärendets 
behandling  skulle  uppdragas  åt  en  för  detta  ändamål  nedsatt 
komité,  bestående  af  Hrr  Rossander,  Santesson  och  Tho- 
LA3n>£R,  hvilken  med  förslag  härutinnan  skulle  till  den  24 
Januari  inkomma. 

=  Att  antagas  till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
anmäldes  af  ordföranden  och  Hr  Bensow  apotekarne  i  Stock- 
holm E.  SÖDERMAK  och  £.  G.  ÅhMAN. 


=  Constitutio  epidemica  under  verkan  frän  och  med  söndagen 
den   18  till  och  med  lördagen  den  24  December  1864: 
Sjukligheten  lika  med  föregående  vecka. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  17  läkare): 


Febris  typhoides 1. 

Diphthcria 6. 

Angina  membranaces  2. 

Pertnssis 1. 

Cholerina 2. 

Bysenteria  1. 

Diarrhoea 32. 

Febris   intermitteDs . .  10. 

Angina  parotidea 11. 

Yariolae.  Varioloides .  5. 

VariceUaD 5. 

Scarlatina 4. 

Syphilis 3. 

Gonorrhoea 7. 


Ictertu 2. 

Metritis 2. 

Rhenmatismus  aoatns  7. 

Erysipelas 1. 

Erythema  nodoitam..  2. 

Urticaria 2. 

FarnDcolns 3. 

Febris  ephemera 1. 

Ly  tDphaiigitis 1. 

JEUienm.  recens  afebril.  1. 


Summa  282. 


Meningitis   cerebral ia  1. 

Tetanua.  Trismua 1. 

Apoplezia  cerebri 1. 

Neoralgia 2. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis 8. 

Ang.  tons.  k.  fauciam  70. 

Lary  ngo-tracheitis ....  2. 

Bronch.  Cat.  bronch.  57. 

Pneumonia 11. 

Pleuritis 2. 

Febris  gastr.  simplex  7. 

Gastritis.     Enteritis..  4. 

Peritonitis   3. 

2.     A  hufvudstadens  BJukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarattet:  sjukantalet  den  18  December  240,  hvaraf 
128  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkorane  under  veckan  s  pneu- 
monia 5,  rheumatismus  acutus  3,  febiis  typhoides  1,  delirium  tre- 
mens 1,  gastritis  1, 

På  Allmänna  Qamisons-sfukhuset:  sjukantalet  den  18  December 
131,  hvaraf  54  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkorane  under 
veckan:  pneumonia  5,  syphilis  4,  gastritis  3,  gonorrhoea  2,  vario- 
loides 1,  febris  typhoides  1. 

På  Provisoriska  sJuUiuset:  sjukantalet  den  18  December  181, 
hvaraf  137  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  10,  deli- 
rium tremens  3,  bronehitis  2,  uephritis  2,  febris  typhoides  2,  diar- 
rhoea 1,  syphilis  1,  icterus  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronehitis  9,  varicell»  5,  variolae  2 
diarrhoea  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  colitis  1,  urticaria  1.  Poli- 
kliniken: diarrhoea  3,  conjunctivitis  2,  angina  tonsillaris  2,  bronehitis, 
1,  apoplexia  cerebri  1,  colitis  1,  peritonitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  18  December  56;  inkomne 
under  veckan:  diarrhoea  1,  conjunctivitis  1,  otitis  1,  bronehitis  1, 

På  Allmänna  Barnhördshuset:  vårdade  25;  febris  puerperalis  1. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  inkomne  under  veckan:  delirium  tremens 
1,  rheumatismus  articularis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  18  De- 
cember  160,  hvaraf  77  mankön  och  Srqvinkön. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  18  December  31;  sy- 
philis  7,  gonorrhoea  4. 

3,  Bland  de  fattiga  (enligt  fattij^läkarncs  vecko-rapporter) : 
bronehitis  27,  variolse  18,  diarrhoea  17,  rheumatismus  acutus  13, 
pneumonia  7.  ophthalmia  6,  angina  tonsillaris  6,  febris  intermittens 
5,  febris  gastrica  simplex  5,  pertussis  4,  gastricimus  3,  gastritis  3, 
febris  typhoides  2,  peritonitis  2,  cystitis  2,  diphtheria  1,  angina 
parotidea  1,  scarlatina  1,  pleuritis  1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

Norra  Korrektions-Anrättningen:  bronehitis  2. 


=  Constitatio  epidemtca  under  veckan  från  och  med  söndagen 
den  25  till  och  med  lördagen  den  31  December  1864: 
Sjukligheten  något  ökad;  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  24  läkare): 


SyphilU 7. 

QoDorrhoea •. . .  7. 

Meningitis   cerebralis  1. 

Äpoplexia  cerebri 2. 

Nenrultfia 5- 

ConjunctiTitis 12. 

Otitia 10. 

Ang.  tons.  &  fkucinm  81. 

Lary  ogo-tracheitis ....  10. 

Bronch.    Cat.  broncfa.  86. 

Bronchiiis  capillaris..  1. 

Pneumonia 5. 

Plenritis 2. 

Febr  is  gaatr.  aimplex  30. 

Gastritis.     Enteritia. .  2. 

Colitis 4. 


Typblit.kPeritypWit.  1. 

Peritontiis 2, 

Ictenis 3. 

Rbenmatismiia  acutua  24. 

Erysipclaa 6. 

Grythcma  nodoaam..  5. 

Urticaria 1. 

Furuncnlns 6. 

Carboncnloa 2. 

Stomatitia 1. 

Ooghoritia  acata 1. 

Ly  inphangitis 1. 

Rheam.  reccns  afebrii.  1. 

Samma  413. 


Febris  typhoides 3. 

Mening,  cerebro-apin.  2. 

Diphtheria 3. 

Ingina  membranacea  2. 

Pertnssis 3. 

Cholera  nostras 3. 

Dysent^ria 1. 

IKarrhoea 32. 

Febm  iotermittens...  14. 

ÄQgina  porotidea 14. 

Variolae.     Yarioloides  8. 

Varicdlae  5. 

Scarlatina 1. 

MorbilU 1. 

Beiirinm    tremena  ...  1. 

litox.  e  ammon.  canat.  1. 

2.     Å  Hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  31  December  253,  hvaraf 
136  på  afdetningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  rheu- 
matismuB  acutus  3.  bronchitis  2,  febris  typhoides  2,  febris  inter- 
mittens  2,  pneumonia  1,  perityphlitis  1, 

På  AUniänna  Garnisons-sjukhuset:  inkomne  under  veckan:  syphilis 
6,  pneumonia  3,  febris  intermittens  2,  gonorrhoea  2,  colitis  2,  febris 
typhoides  1,  varioloides  1,  gastritis  1,  icterus  1. 

På  Provisoriska  sjukhushet:  sjukantalet  den  31  December  196, 
hvaraf  153  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  14,  deli- 
riam  tremens  2,  bronchitis  2,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  ty- 
phoides 1,  febris  puerperalis  1,  metritis  1. 

På  ÅlUn/(Uma  Barnhuset:  diarrhoea  10,  varicellse  7,  bronchitis  6, 
bronchitis  capillaris  5,  conjunctivitis  3,  pneumonia  2,  erysipelas  2, 
roseola  febrilis  2,  variolae  1,  pleuritis  1,  furunculus  1.  Polikliniken: 
diarrhoea  6,  angina  parotidea  1,-  conjunctivitis  purulenta  1,  otitis  1, 
febris  gastrica  simplex  1,  furunculus  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  31  December  56;  inkomne 
under  veckan:  bronchitis  2,  conjunctivitis  1,  pleuritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  vårdade:  24  qvinnor;  febris 
puerperalis  1.  rheumatisrous  acutus  1. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  metritis  1. 

På  Diakoniss-sjukhv^et:  sjukantalet  den  31  December  29;  in- 
komne  under  veckan:  diphtheria  1,  conjunctivitis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  31  De- 
cember 162,  hvaraf  78  mankön  och  84  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  inkomne  under  veckan: 
syphilis  24. 

Provisoriska  Kurhuset:  inkomne  under  veckan:  syphilis  6,  go- 
norrhoea 3. 

3.  Bland  de  fattiga  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) : 
bronchitis  27,   vanolas   17,  diarrhoea   15,  rheumatismus  acutus  10, 


8 


Febris  typhoides 3 

Biphtheria 3. 

Angina  membranacea  1. 

Pcrtussis 2. 

Cbolera  nostras 2. 

Cholerina 1. 

Diarrhcea 38. 

Febria  puerperalis....  1. 

Febris  intennittens. . .  7. 

Angina  parotidea  ....  4 

Yariolie.     Varioloides  7. 

VaricellsB 14. 

Scarlatina  1. 

Delirium   hremens....  3. 

Intozicitio  e  phosph.  1. 

Syphilis 8. 


Tcterns 2. 

Nephritia 1. 

Metritia 2. 

Rheamatismns  acatus     14. 

Eryaipelaa 6. 

Erythema  nodosnm..        2 

Urticaria 

Zona 

farunculaa 

Carbunculns 

Olosaitis 

Rheom.  recena  afebril 


4. 
1. 
4. 
1. 
1. 
4. 


Summa  353. 


pneumonia  9,  catarrhus  gastro-intestinalis  acutus  9,  angina  tonsillaris 
6,  catarrhus  ventriculi  acutus  5,  febris  interrmitténa  4,  metritis  4, 
pertussis  -2,  angina  parotidea  2,  delirium  tremens  2,  syphilis  2,  oph- 
thalmia  2,  febris  typhoides  1,  diphteria  1,  pleuritis  1,  cystitis  1. 

Norra  Korrékäom^nräUmngen:  diarrhcea  1,  angina  tousillaris  1, 
bronchitis  1. 

=  Consfitutio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  söndag^en 
den  1  till  och  med  lördagen  den  7  Januari  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig, 
1.     Irum  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (frän  21  läkare) : 

Gonorrhoea 5. 

Apoplexia  cerebri 1. 

Nearalgia 5. 

Conjancti  vitis 6. 

Otitis 1. 

Ang.  tona.  &  faacinm  68. 

Thrombosis.  EmWia  1. 

Laryngo-tracheitia ....  5. 

Bronch.  Cat.  bronch-  8å. 

Bronchitis  eapillaria.  1. 

Pneamonia 12. 

Pleuritia 4 

Febria  gastr.  aimplex  18. 

Gaatritia.     Enteritia..  2. 

Typhlit.&Pcrityphlit.  1. 

Hepatitia 1. 

2.  Å  Hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  7  Januari  267,  hvaraf 
140  på  afdelningen  for  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  bron- 
chitis 3,  pneumonia  3,  rheumatismus  acutus  2,  erysipélas   faciei    1. 

På  Allmänna  Qamisons-sjukhttset:  sjukantalet  den  7  Januari 
158,  hvaraf  67  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under 
veckan:  syphilis  8,  bronchitis  7,  delirium  tremens  3,  gonorrhoea  3, 
pneumonia   2,  variolae  1,  febr.  gastr.  sirapl.  1,  nephritis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  7  Januari  200,  hvaraf 
127  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  varioloe  13,  delirium 
tremens  3,  pneumonia  2,  syphilis  1,  neuralgia  1,  thrombosis  1, 
febris  gastrica  simplex  1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  10,  catarrh.  intestinal  acutus 
9,  varicelloB  6,  bronchitis  capillaris  4,  furunculus  2,  roseola  febrilis 
2,  diphtheria  1.  raeningitis  cerebralis  1,  otitis  1,  pneumonia  1, 
pleuritis  1,  catarrh.  veutric.  acut.  1.  Polikliniken:  diarrhcea  5, 
conjunctivitis  2,  bronchitis  2,  adenitis  2,  laryngo-tracheitis  1,  pleuritis 
1,  erytberaa  nodosura  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  7  Januari  52;  inkomne  under 
veckan:  diarrhcea  1,  bronchitis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  den  7  Januari  vårdade:  29  qvin- 
nor;  febris  puerperalis  3. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  intet  nytt  sjukdomsfall. 

På  Diakmiss-sjukhuset:  sjukantalet  den  7  Januari  31:  inkomne 
under  veckan:  bronchitis  1,  febris  gastrica  simplex  1. 


9 

På  Stockholms  Hospital  för  nnnessijvke:  sjttkantaiet  den  7  Janu- 
ari  162,  hyaraf  79  mankön  och  83  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den' 7  Januari 
190,  hraraf  167  från  staden,  23  från  länet;  sypbilis  17,  gonorrhoea  4. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  41;  syphilis  10,  gonorrhoea  4. 

3.  Bland  de  fattiga  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
bronehitis  34,  diarrhoea  3,  variolBB  11,  rheumatisraus  11,  febris 
intermittens  9>  catarrhus  intestinalis  9,  angina  tonsillaris  8,  pneumonia 
8,  ophthalmia  4,  gastritis  4.  pertussis  3,  apoplexia  cerebri  3,  syphilis 
2,  diphteria  1,  angina  parotidea  1,  delirium  tremens  1,  otitis  1, 
lar}'Dgiti8   1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  syphilis  1,  rheumatismus  acutus  1. 
Norra  Korekttons-inrättningen:  diarrhoea  2,  bron chi tis  1. 

=:  Fortsattes  diskussionen  om  intagandet  och  uteslu- 
tandet af  läkemedel  i  den  nya  farmakopén. 

Den  17  Januari, 

Geaeraldirektor  Berl[N  heUad.  —  Ck)ndoléan88krifvelse.  —  Sjakhns  i  hufradstsden 
för  yeneriake  sjuke.  —  Skrifvel'*c  frän  finska  Läkare-s&llskapet.  —  liUft- 
▼ezliog  vid  allmänna  inrättningar.  —  Biblioteket.  —  Constitulio  epidemica. 
—  Hrr  SÖDERMAN  och  Ahhan  ledamöter.  —  Pudrettfabrik. 

=  Sällskapets  ledamot,  ordföranden  i  K.  Sundhets- 
Colleginm,  Generaldirektör  Berlin,  som  nyligen  anländt  till 
bniVudstaden  och  bevistade  sammankomsten,  halsades  af  ord- 
foranden  och  besvarade  den  honom  egnade  välkomsthelsningen. 

=  Sekreteraren  uppläste  den  i  förra  sammankomsten 
beslutade   condoléansshrifvelsen^   som  var  af  följande  lydelse: 

Enkefru  Elisabeth  Sprinchorn  född  Elf  strand. 

Svenska  Läkare-sällskapet  har  med  smärta  mottagit 
underrättelsen,  att  dess  aktade  och  värderade  ledamot  Carl 
Sprinchorn  den  10  Januari  med  döden  afgått.  —  Sedan  28 
år  tillbaka  sällskapets  ledamot  och  sedan  20  år  dess  Skatt- 
mästare, har  den  bortgångne  inom  vårt  samfund,  liksom  i  det 
allmänna,  tillvunnit  sig  välförtjent  högaktning  och  tillgifvenhet 
af  alla  dem,  med  hvilka  han  stod  i  närmare  beröring.  Den 
mödosamma  befattning  han  i  så  många  år  beklädt  inom 
Sälbkapet  och  som  han  så  samvetsgrannt  vetat  att  förvalta, 
hans  oegennyttiga  och  välvilliga  tänkesätt  och  vänfasta  sinne 


10 

gjorde  honom  under  lifvet  högeligen  förtjent  af  Sällskapets 
tacksamhet  och  aktning,  och  gör  det  nu  till  en  sorglig,  men 
kär  pligt,  att  till  hans  efterlefvande  enka  och  familj  vördsamt 
framföra  ett  uttryck  af  Läkare-sällskapets  djupa  saknad  och 
uppriktiga  deltagande. 

En  härpå  från  Enkefru  Sprinchorn  anländ  tacksägelse- 
skrifvelse  upplästes. 

=  Den  af  Hrr  RossAinDER,  Santesson  och  Tholandkr 
bestående  komité,  som  vid  förra  sammankomsten  blifvit  ned- 
satt, med  anledning  af  Ofverståthållare-Embetets  skrifvelse 
om  foreslaget  uppförande  på  kommunens  bekostnad  af  tvenne 
nya  sjukhus  m.  m.,  hade  häröfver  afgifvit  betänkande^  som 
af  Hr  Rossander  upplästes. 

Till  Svenska  Läkare-SäUskapetI 

Sedan  Öfverståthållare-Embetet  i  Stockholm  i  skrifvelse 
af  den  24  sistiidne  December  anmodat  Svenska  Läkaresällskapet 
att  afgifva  utlåtande  rörande  lämpligheten  af  ett,  på  åtgärd  af 
Stockholms  Stadsfullmäktiges  beredningsutskott  beroende,  förslag, 
att  i  stället  för  eljest  nödig  utvidgning  genom  på-  och  tillbygg- 
nad af  kurhusanstalten  å  Kungsholmen,  låta  anordna  en  afdel- 
ning  för  veneriska  sjuka  inom  ettdera  af  de  tvenne  nya  sjukhus, 
som  äro  i  fråga  att  på  kommunens  bekostnad  inom  hufvudstaden 
uppföras,  öfver  hvilket  förslag  beredningsutskottet  med  stöd  af 
gällande  författningar  begärt  att  genom  Ofverståthållare-Erabetet 
Läkaresällskapets  utlåtande  måtte  införskaffas;  och  sällskapet 
i  sitt  första  sammanträde  efter  jul,  eller  den  10  sistiidne  Jan. 
för  frågans  utredande  nedsatt  en  komité,  få  undertecknade,  som 
erhöllo  sällskapets  uppdrag  att  i  densamma  ingå  såsom  leda- 
möter, härmed  meddela  den  äsigt,  hvartill  vi,  utan  meninpjs- 
skiljaktighet,  i  ifrågavarande  angelägenhet  kommit. 

Beredningsutskottets,  i  afskrift  remissen  bifogade,  till  Öfver- 
ståthållare-Embetet aflatna  skrifvelse  i  ämnet  innehåller  redan 
de  skäl,  såväl  för  som  emot  nyssnämnda  åtgärd,  hvilka  blifvit 
under  öfverläggningarna  härom  inom  utskottet  framställda,  och 
som,  med  undantag  af  administrativa,  egentligen  kunna  å  hvnr- 
dera  sidan  anföras.  Såsom  talande  för  densamma  har  man 
framlagt  dels  ett  moraliekt  skäl,  afseende  att  förekomma  den 
olägenhet  och  skada,  som  antages  drabba  den  person,  hvilken 
å  kurhuset  vårdats    genom  det  förakt,  hvarmed  allmänna  om- 


u 

dömet  stämplar  den,  som  varit  med  venerisk  sjukdom  behäftad 
och  hvarigenom  atsigten  att  efter  tillfrisknandet  erhålla  anställ- 
ning i  tjenst  och  sålunda  komma  i  nyttig  verksamhet  skulle  för- 
svåras —  en  olägenhet,  hvilken  företrädesvis  ansetts  träffa  den 
qvinliga  ungdom,  som  årligen  från  landsorten  hitkommer  för  att 
söka  anställning,  och  hvilken,  då  sådan  ej  genast  erhålles,  lätt 
blir  ett  offer  för  förförelsen;  —  dels  ett  med  det  nyssnämnda 
Därå  sammanhängande  sanitärt  skäl,  bestående  den,  att  patien- 
temn  af  fruktan  för  ett  sådant  moraliskt  brännmärke  och  dess 
följder,  skulle  söka  att  i  det  längsta  förhemliga  sjukdomen, 
hvarigenom  denna  komme  att  förvärras  och  dessutom  smittan 
lätt  kunde  vidare  spridas. 

Såsom  skäl  for  en  motsatt  åsigt  har  åter  blifvit  anfördt, 
att  hvad  det  förstnämnda  skälet  vidkommer,  särdeles  med  af- 
seende  på  den  från  landsorten  hitkommande  qvinliga  ungdomen, 
så  synes  det  anmärkta  förhållandet  på  den  icke  ega  särdeles 
stor  tillämplighet,  hvilket  man  ansett  sig  kunna  sluta  deraf,  att 
utaf  de  711  qvinnor,  som  enligt  officiella  rapporter  varit  under 
år  1863  på  kurhuset  härstädes  behandlade,  icke  mindre  än  541 
blifvit  frän  besigtningsbyräerna  ditremitterade  och  sålunda  an- 
tagligen varit  hemfallna  under  prostitutionen,  redan  innan  sjuk- 
domen inträffat;  —  att  ifrågasättas  kunde,  huruvida  icke  känne- 
domen om  de  personer,  hvilka  blifva  å  den  syfilitiska  afdelningen 
intagna,  lättare  skulle  komma  att  spridas,  då  denna  är  förenad 
med  ett  annat  större  sjukhus,  i  hvilket  fall  det  afsedda  ända- 
målet ej  vunnes;  —  att,  hvad  värre  vore,  befaras  kunde,  att 
det  af  de  båda  ifrågasatta  sjukhusen,  inom  hvilket  kurhusafdel- 
oing  komme  att  upplåtas,  finge  till  föga  fromma  föröfriga  der- 
varande  sjuka  i  allmänna  omdömet  kollektift  uppbära  det  van- 
rykte, som  nu  anses  vidlåda  den  isolerade  kurbusinrättningen; 
—  samt  slutligen  att  omdömet  om  ändamålsenligheten  af  en 
större  mängd  sjukes  sammanförande  inom  ett  mindre  område 
ingalunda  vore  hos  vetenskapsmännen  odeladt;  anmärkande  till 
sist  utskottet  det  »bekymmersamma»  deri,  om  erfarenheten,  efter 
vidtagandet  af  en  sådan  anordning,  som  den  föreslagna,  skulle 
komma  att  vederlägga  de  förutsättningar,  man  för  densamma 
lagt  till  grund. 

Efter  samvetsgrann  pröfning  af  hvad  sålunda  blifvit  an- 
fördt,  hafva  komitterade  ej  kunnat  annat  än  finna  de  skäl, 
som  mot  den  föreslagna  åtgärden  blifvit  andragna,  i  väsendtlig 
mån  öfvervägande,  och  anse  sig  för  egen  del  böra  tillägga  följande: 


12 

Om   Stockholms  stad,  såsom  af  forslaget  till  sjukvårdens 
reglerande  framgår,  skulle  få  tre  till  och  med  fyra  stora  sjuk- 
hus (tvenne  nya  jemte  de  förut  varande:  lasarettet  och  provi- 
soriska sjukhuset),  men  i  endast  ett  af  dessa  finnes  en  särskilt 
afdelning  för  veneriska  patienter,  så  är  det  föga  tvifvel  under- 
kastadt,    att  just    detta   sjukhus   snart  hos  allmänheten  skulle 
råka  i  samma  dåliga  rykte,  som  nu  vidlåder  kurhuset.   Fruktan 
att  anses  såsom  med  venerisk  sjukdom  behäftad  skulle  sanno- 
likt  afhålla  patienter,  som  för  andra  sjukdomar  behöfde  vård, 
att  söka  inträde  på  just  detta  sjukhus,  då  andra  stodo  till  buds, 
som  ej  utsatte  dem  för  en  dylik  misstanka.   Denna  fruktan  vore 
så  mycket  mera  grundad,  som  flertalet  af  de  patienter,  hvilka 
komme  att  på  detta  sjukhus  intagas,  säkerligen  blefvo  att  hän- 
föra till  den  syfilitiska  kategorien.    Den  utvidgning  af  kurhuset, 
som   för   det   närvarande   behöfves  är  nemligen  redan  ganska 
betydlig,  och  man  kan  förutse,  att  denna  afdelning,  med  anled- 
ning  af  stadens   hastiga  tillväxt  i  folkmängd,  särdeles   af  de 
arbetande   och   tjenande   klasserna;  i  följd  af  de  alltjemt  till- 
växande  kommunikationerna   med    landsorterna  o.  s.  v.,   snart 
skulle  komma  att  uppgå  till  mera  än  hälften  af  den  för  qvin- 
nor  afsedda  delen  af  det  nya  sjukhuset.    Om  qvinnor  är  ju  nu 
företrädesvis  fråga;  att  inrymma  både  karlar  och  qvinnor  med 
syfilitisk    sjukdom   inom   detsamma,   skulle  möta  ganska  stora 
hinder   med    afseende  på  servisen,  en  omständighet,  hvartill  vi 
för  öfrigt  snart  skola  återkomma. 

Faran  för  qvinnor,  som  för  andra  sjukdomar  å  det  nya 
sjukhuset  intoges,  att  anses  såsom  syfilitiska,  vore  således  så 
verklig  som  möjligt,  deras  förskräckelse  för  detta  ställe  ganska 
naturlig  och  sjukhusets  rykte  snart  förstördt.  Erfarenheten  har 
för  öfrigt  i  detta  hänseende  redan  fällt  sitt  utslag.  Under  den 
tid,  då  veneriska  patienter  fingo  å  Serafimer lasarettet  intagas, 
var  detta  sjukhus  bland  allmänheten  så  illa  anskrifvet,  att 
andra  patienter  endast  med  svårighet  kunde  förmås  att  der  söka 
inträde;  det  ansågs  bland  folket  för  en  skam  att  vara  eller  ha 
varit  å  lasarettet  intagen,  och  denna  tradition  har,  medvetet 
eller  omedvetet,  fortlefvat,  långt  efter  det  den  sista  veneriska 
patienten  lemnade  lasarettet,  och  inskränkt  dess  verksamhet 
Att  trycka  en  sådan  stämpel  på  ett  nytt  sjukhus  vore  en  åter- 
gång till  det  sämre,  som,  i  kommitterades  tauka,  en  snar  er- 
farenhet bittert  skulle  få  att  beklaga.  Det  afsedda  skyddet  för 
de  verkligen   syfilitiska  patienterna  torde  ej  ens  med  den  före- 


13 

slagna  åtgärden  vara  att  yinna,  ty  svårligen  skulle  dessas  när- 
Taro  på  sjukhaset  kanna  för  öfriga  patienter  helt  och  hållet 
fördöljas,  och  af  dem  skulle  de  säkert  ha  att  vänta  sig  långt 
mindre  öfverseende  och  tystlåtenhet  än  af  olyckskamraterna  på 
kurhuset,  i  hvilkas  intresse  det  ligger  att  förtiga  både  sin  och 
andras  vistelse  derstädes.  Det  moraliska  skälet  för  anordnandet 
af  en  kurhusafdelning  inom  ett  af  de  nya  sjukhusen  försvinner 
således  —  enligt  komitterades  tanka  —  och  dermed  äfven  det 
sanitära,  ty  fraktan  att  intagas  på  det  nya  sjukhuset  skulle 
leda  till  alldeles  samma  resultat,  som  förskräckelsen  för  det 
speciella  sjukhuset  nu,  hos  dem,  som  lida  af  sådana  föreställ- 
ningar. 

Men  ett  annat  och  i  komitterades  tanka  ganska  vigtigt 
skäl  talar  äfven  emot  den  föreslagna  åtgärden,  och  det  är  svå- 
righeten för  servisen  och  ordningen  inom  ett  så  sammansatt 
sjukhus.  Ett  kurhus  eller  en  kurhusafdelning  måste  nära  nog 
betraktas  och  skötas  såsom  en  arrest:  de  prostituerade  qvin- 
norna  åtminstone  få  ej  lemna  det,  då  de  vilja.  Häraf  häi-flyter 
ett  helt  annat  ordnande  af  servisen,  än  på  ett  vanligt  sjukhus 
är  lämpligt  och  behöfligt.  En  kurhusafdelning  på  ett  sjukhus, 
vore  ett  sjukhus  i  sjukhuset,  i  flera  afseenden  lydande  helt 
andra  lagar  och  regleradt  på  helt  annat  sätt,  än  den  öfriga  in- 
rättningen. Hvar  och  en,  som  är  förtrogen  med  ordningen  inom 
dylika  anstalter,  vet  mer  än  väl,  att  svårigheterna  vid  en  sådan 
sammansättning  skulle  bli  ganska  stora,  redan  om  en  kurhus- 
afdelning skulle  afstängas  i  det  större  sjukhuset,  och  afskiljandet 
af  tvenjie^  en  för  karlar  och  en  för  qvinnor,  blefve  i  hög  grad 
både  besvärligt  och  kostsamt.  Eomitterade  hafva  sig  väl  be- 
kant, att  på  många  af  Sveriges  sjukvårdsinrättningar  kurhus 
och  sjukhus  äro  mer  eller  mindre  fullständigt  förenade,  men 
anse  den  omständighet,  att  häröfver  just  ingen  klagan  blifvit 
forspord,  icke  bevisa  något  med  afseende  på  Stockholm.  I 
hufvudstaden  äro  förhållandena  så  olika  mot  dem  i  landsorts- 
städerna, på  hvars  kurhusafdelningar  med  få  undantag  endast 
10  å  12  patienter  på  en  gång  vårdas,  och  dessa  vanligen  af  ett 
helt  annat  slag,  än  hufvudstadens  prostituerade,  att  det  vore 
otillbörligt,  att  lägga  förhållandet  inom  de  små  kurhusen  till 
grund  för  inrättandet  af  Stockholms  sjukvårdsanstalter.  I  Göte- 
borg, der  förhållandena  något  så  när  närma  sig  hufvudstadens, 
äro  kurhus  och  sjukhus  skiljda,  och  går  man  till  andra  länder, 
Hnner  man   att  i  de  af  dem,  der  sjukhusväsendet  är  bäst  ord- 


14 

nadt,  och  hyilka  således  äro  de  enda,  som  böra  tagas  till  mönster, 
enahanda  ordning  är  iakttagen. 

Komitterade  hafva  ej  velat  undanhålla  för  Svenska  Läkare- 
sällskapet  en  betänklighet  mot  den  föreslagna  åtgärden,  som  hos 
dem  ytterligare  uppstått  och  hvilken  beträffar  sjelfva  sjukvården. 
De  syiilitiska  sjukdomarnes  studium  har  småningom  utbildat  sig 
till  en  specialitet,  och  denna  har  nu  för  tiden  vunnit  en  sådan 
betydelse,  att  den  nära  fordrar  en  persons  hela  tid  och  odelade 
krafter,  om  han  skall  kunna  fullständigt  behenska  densamma. 
Det  är  visserligen  sannt,  att  i  de  mindre  städerna  en  läkare 
måste  vara  allt^  medicus,  kirurg,  acchouchör,  syfilolog  o.  s.  v., 
men  i  Stockholm  liksom  i  alla  andra  större  städer,  och  särdeles 
hufvud'  och  universitets-städer,  är  förhällandet  ett  annat,  det 
kan  och  bör  till  och  med  vara  det.  Här  bör  syfilologien  kunna 
göra  anspråk  på  att  af  en  specialist  företrädas  med  alldeles 
lika  rätt,  som  hvilken  som  helst  af  de  andra  medicinska  discip- 
linerna, och  patienterna  finna  sig  äfven  utan  tvifvel  bäst  af  att 
dylika  anspråk  erkännas.  Det  är  otvifvelaktigt,  att  de  veneriska 
patienterua  skötas  bättre  af  den  vid  kurhuset  anställde  specia- 
listen, än  af  hvilken  annan  läkare,  som  å  det  nya  sjukhuset 
förordnas  till  öfverläkare,  och  att  skapa  alltför  många  öfver- 
läkareplatser,  på  det  patienterna  måtte  få  den  bästa  möjliga 
vård,  stöter  på  hvarjehanda  svårigheter.  I  den  mån  sådant  är 
nödvändigt,  måste  det  naturligtvis  ske,  men  kommunen  har 
måhända  rätt  att  fordra,  det  inga  onödiga  svårigheter  och  kost- 
nader densamma  tillskyndas. 

På  grund  af  hvad  nu  blifvit  anfördt,  tillstyrka  alltså 
komitterade,  att  den  framställda  frågan:  huruvida  det  är 
lämpligt,  att  i  ett  af  de  nya  sjukhusen  inrymma  en  afdelning  för 
veneriska  patienter,  af  Svenska  Läkaresällskapet  med  anförande 
af  nu  angifna  skäl,  med  nej  besvaras.    Stockholm  d.  16  Jan.  1865. 

C,    Santesson.         C.  J.   Rossander,         F,    Tholander. 

Angående  det  i  skrifvelsen  föreslagna,  men  af  komitterade 
afstyrkta  inrymmandet  af  kurhusanstalten  såsoro  separatafdel> 
ning  inom  ett  af  de  nya  sjukhusen  uppstod  diskussion,  i  hvilken 
deltogo:  Hrr  Carlson,  Cederschjöu),  Grahs,  Lemcuen, 
Malmsten,  Rossandeä,  Santesson  och  Tholander. 

A  ena  sidan  framdrogs  af  Hr  Carlson  den  åsigt,  att  vi- 
stelsen å  ett,  uteslutande  för  syfilitiska  patienter  afsedt  kurhus 
i  allmänhetens  tanka  stämplade  den  därstädes  vårdade  med  ett 


15 

visst  förakt,  som  möjligen  afstängde  dylika  personer  från  fram- 
tida utkomst  och  gagnande  verksamhet,  då  deremot  veueriske 
sjuke,  vårdade  å  fallt  isolerad  afdeicing  inom  allmän  sjukvärds- 
inrättning  derigenom  undginge  dylika  misstankar  och  deras 
följder.  För  öfrigt  fastade  Hr  C.  uppmärksamheten  derpå,  att 
inom  Sverige,  såväl  i  hufvudstaden,  som  synnerligen  i  lands- 
orten, lasaretts-  och  kurhusa fdelningar  förekoinmo  inom  samma 
sjukvårdsanstalt,  likasom  detta  förhållande  afven  flerstädes  i 
utlandet  egde  rum.  Slutligen  påpekade  Hr  C.  det  förhållande, 
att  ombyggnad  eller  påbyggnad  af  det  nuvarande  kurhuset  ur 
ekouoraiska  skäl  ej  vore  att  tillstyrka,  emedan  den  tomt,  å 
hvilken  kurhuset  är  uppförd,  ej  tillhör  staden,  som  dock  redan 
pa  densamma  nedlagdt  stora  kostnader. 

Hr  Malmsten  ansåg  den  yttrade  åsigten  oro  förenandet  af 
kurhus  och  sjukhus  på  samma  ställe  visserligen  vara  i  viss 
mening  filantropisk,  men  dess  praktiska  utförande  deremot  mindre 
välbetänkt,  ty  hos  allmänheten  förefunnes  en  så  djupt  grundad 
traditionei  fördom  och  fruktan  att  vårdas  på  en  sjukvårdsin- 
rättning, dit  syfilitiska  patienter  egde  tillträde,  att  ett  dylikt 
sjukhus  tvifvelsutan  alltid  skulle  med  misstänksamhet  betraktas 
och  aldrig  lyckas  att  tillvinna  sig  fullt  förtroende.  —  En  öfver- 
läkare  på  ett  af  de  allmänna  sjukhusen  skulle  dessutom  svår- 
ligen kanna  jemte  sina  öfriga  göromål  åtaga  sig  vården  af  en 
större  syfilitisk  afdelning,  som  vid  vetenskapens  närvarande  stånd- 
pankt  fordrade  en  specialist.  —  Erfarenheten  från  de  större  lasa- 
retten, som  egde  syfilitiska  afdelningar  vore  för  öfrigt  föga  upp- 
muntraode  till  efterföljd,  och  vederbörlig  afstängning  och  disciplin 
dessutom  särdeles  svåra  att  åstadkomma.  —  Hvad  filantropien 
beträffar,  så  torde  det  vara  vigtigare  att  afse  de  personers  goda 
rykte,  som  icke  tillhöra  den  syfilitiska  afdelningen,  dess  mera 
som  äfven  med  bästa  ordning  dessa  alltid  kunde  löpa  fara  att 
bli  smittade.  —  Hvad  slutligen  den  ekonomiska  sidan  af  frågan 
angår,  ansåg  Hr  M.  densamma  vid  en  så  vigtig  sak  vara  af 
ringa  betydelte. 

Hrr  Grähs,  Rossander  och  Santesson  redogjorde  för  för- 
hållandet såväl  med  isolerade  kurhus  som  med  kurhusafdelningar 
vid  större  sjukinrättningar  i  utlandet,  nemligen  i  Danmark, 
Preussen,  Österrike,  Frankrike,  England,  Ryssland  och  Italien. 
Anläggandet  af  stora  sjukhus,  afsedda  till  upptagande  af  alla 
slags  sjuka,  kunde  numera  med  skäl  anses  som  en  anakronism, 
ej  fortjent  af  efterföljd. 


16 


Hr  Leinchen  .ansåg  att  Hrr  komiterade  på  ett  fallkomligt 
tillfredsställande  sätt  behandlat  frågan  och  begärde  derföre 
proposition. 

Då  denna  af  ordföranden  blifvit  framställd,  instämde  säll- 
skapet i  det  af  komiterade  afgifna  betänkande. 

Ordföranden  tackade  komiterade  för  den  skyndsamma  hand- 
läggningen och  genomförda  behandlingen  af  denna  vigtiga  fråga. 

=  Sekreteraren  uppläste  ett  från  Finska  Läkaresålhkupet 
anländt  bref,  innehållande  tacksägelse  för  till  sällskapet  an- 
komne böcker. 

=  Generaldirektör  Huss,  som  af  sjukdom  var  hindrad  att 
vid  sammankomsten  sig  infinna,  öfverlemnade  genom  sekreteraren 
en  reserapport  rörande  ventilationen  vid  skolor,  allmänna  inrätt- 
ningar, sjukhus  m.  m.  i  utlandet,  hvilken  rapport  anmäldes  till 
intagande  i  Sällskapets  Handlingar.  På  anhållan  af  ordföranden 
åtog  sig  Hr  Berlin  att  för  sällskapet  göra  ett  referat  af  den 
ofvannämnda  uppsatsen. 

=  Upplästes  den  af  Hrr  Malmborg  och  Stoltz  affattade 
revisionsberättelsen  öfver  räkenskaperna  för  det  förflutna  säll- 
skapsåret.    Full  décharge  erhölls. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Berättelse  om  H.  K.  H.  Kronprinsessan  Lovisas  Vårdanstalts  f5r 
sjuka  barn  utveckling  och  verksamhet  under  de  första  tio  åren  af 
dess  tillvaro,  af  styrelsen.     Gåfva  af  generaldirektor  Huss. 

=  Constitutio  cpidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  8  till  och  med  Lördagen  den  14  Januari  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  25  läkare): 


Febris  typhoides 

Diphtheria 

Angina  membranncea 

Influensa 

Pertussia 

Diarrhoea 

Febris  intermittens... 
Angina  parotidea..  .. 
Variole.   Varioloides. 

VariccUae 

Scarlatina 

MorbiUi 

Delirium  tremens.... 
Intox.  e  vap.  carbon. 
Sypbilis 


4 
4 
1 
3. 
1. 

30. 

10. 

11. 
5. 
4. 
1. 


Gonorrhoea 8. 

Meningitis  cerebralis      1. 
Apopicxia  cercbri..  .       3. 

Neuralgia 7. 

Coujunctivilis 6. 

Otitis 3. 

Aug.  tons.  &  fancium     77. 

Pericarditia 

Laryngo-tracheitis 

Broueh.  Cat.  bronch. 
Pneuiiionia  .. 


1.  Febris  gastr.  simplcz 


Enteritis. 


Nephritiä 1. 

Rheumatismns  acutns  23. 

Firysipiltiä \). 

Eryihema  nodosum...  2. 

Triicaria 4. 

Zona 3, 

Furuncnlus 1. 

Cnrbunculus    1. 

Rubeola 1. 

Stomatitis  ulcero^a..  4. 

Rheom.  rccena  afebril.  1. 

Summa  366. 


GaHtrilis. 

Colitia 

Peritonitis . 

2      Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 
På    Serafimer-lasaretUt:    sjukantalet    den   14   Jan.   270,  hvaraf 
152  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke ;  inkomnc  under  veckan:  pneu- 


17 

mocia  6,  deliriam  tremens  6,  rheumatiamus  acntuB  3,  febris  typhoi- 
(Jes  1,  febris  intermittens  1,  mtoxicatio  e  pbospbor.  1,  conjnnctivitis 
1,  angina  tonsillaris  1,  laryDgo-tracbeitis  1,  gastritis  1,  peritonitis  1. 

Pä  ÅUmönna  Gamisonssjukhtuet:  sjukantalet  den  14  Jan.  180, 
byaraf  78  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkotnne  under  veckan: 
broncbitis  5,  febris  gastrica  siroplex  5,  gonorrbcea  4,  sypbilis  3, 
nngina  parotidea  1,  variolae  1,  pneumonia  1,  plenritis  1,'  rbeuma- 
ti^mus  acutus  1. 

På  Provisoriska  sjtikhuset:  sjukantalet  den  14  Jan.  195,  bvaraf 
126  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  18,  pneumonia 
3,  delirium  treraens  4,  febris  typhoides  2,  diarrboea  1,  febris  inter- 
mittens 1,  febris  gastrica  simplex  1,  rbeumatismus  acutus  1. 

På  AUmdnna  Barnhuset:  varicellae  16,  broncbitis  11,  catarrbus 
intestinalis  acutus  6,  pleuritis  4,  catarrbus  ventriculi  2,  roseola  & 
eijtbema  fugax  2,  dipbteria  1,  pertussis  1,  conjnnctivitis  1,  otitis  1» 
broncbitis  capOIaris  1,  erysipelas  1,  adenitis  1.  PoUhUniken:  catar- 
rbus gastro-intestinalis  acutus  7,  conjnnctivitis  3,  pertussis  2,  bron- 
cbitis 3,  rbeumatismus  2,  febris  typboides  1,  broncbitis  capillaris  1, 
entero-colitis  1,  erysipelas  1,  adenitis  2. 

På  Bam^vkkuset:  sjukantalet  den  14  Jan.  55;  inkomne  under 
veckan:  diarrboea  2,  conjunctivitis  2,  febris  intermittens  1,  nepbritis  1. 

På  AUmdnna  Barnbördshuset:  antalet  vårdade:  21;  peritonitis  1, 
metritis  1. 

På  BambfirdsJntset  Pro  Patria:  belsotillståiidet  godt. 

På  Diakmiss-sjukhusei:  sjukantalet  den  14  Jan.  29;  inkomne 
under  veckan:  rbeumatismus  2,  pneumonia  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  14  Jan. 
162,  hvaraf  79  mankön  ocb  83  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  14  Jan. 
185,  bvaraf  164  från  staden  ocb  24  från  länet;  inkomne:  sypbilis 
28,  gonorrboea  3. 

Provisoriska  Kurhuset:  50  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sy- 
pbilis 14,  gonorrbcea  2. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
broncbitis  39,  rbeumatismus  19,  diarrboea  16,  variolae  13,  catarrbus 
Ttrntriculi  acutus  9,  pneumonia  8,  febris  intermittens  7,  angina  6, 
ophtbalmia  5,  catarrbus  gastro-intestinalis  acutus  4,  angina  parotidea 
3,  febris  typboides  2,  neuralgia  2,  dipbteria  1,  pertussis  1,  morbilli 
1,  delirium  tremens  1,  pleuritis  1,  peritonitis  1,  sy  no  vitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  sjukantalet  28;  dianboea  3, 
broncbitis  3,  sypbilis  1. 

=  Till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogos 
apotekame  i  Stockholm   E.  Söderman  och  E.  G.  Aman. 

=  Hr  Carlson  framlade  en  aktieteckning  för  anläggandet 
af  en  pudrett/abrik  i   Stockholm   och  fastade  Sällskapets  upp- 

FSrka^dHngar  1865.  2^ 


18 

märksamhet  på  detta  företag.  —  Hr  Oråhs  framhöll  ham 
denna  angelägenhet  stode  i  nära  samband  med  ordnandet  a.f 
nattrenhållningen,  hvilken  för  den  allmänna  sundheten  hö^st 
vigtiga  fråga,  enligt  hans  åsigt,  blifvit  lemnad  åsido  i  annonsen 
om  aktieteckningen.  —  Hr  Carlson  redogjorde  för  det  system, 
som  vid  den  tillämnade  pudrettfabriken  skalle  tillämpas,  hufvud— 
sakligen  bestående  i  orenlighetens  desinficierande  medelst  kalk. 


Den  24  Januaru 

ÖfrerfiQtläkaren   BIuenholu   f.  —  Hr  Asklöf  skattmästAre.  —  Ledamot  an- 
mäld. —  Smittkopporna.  —  Farmakopé-komiténs  forslag. 

=  Ordföranden  tiilkännagaf  att  Öfverfaltläkaren  och  Rid- 
daren af  Wasaorden,  M.  D.,  K.  M.,  Fredrik  Bågenholm  född 
den  14  September  1793  aflidit  i  Landskrona  den  16  innevarande 
månad.    Dr  B.  var  sedan  1819  medlem  af  Läkaresällskapet. 

=  Anställdes  val  a/9X:at<ma^/ar«  efter  aflidnehofapotekaren 
Sprinchorn  och  erhöll  härvid  apotekaren  J.  J.  AsKLÖF  36 
röster  af  41.  Hr  A.,  som  ej  vid  sammankomsten  var  närvarande, 
skulle  af  sekreteraren  om  valets  utgång  underrättas. 

=  Att  antagas  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet 
anmäldes  af  Hrr  Anderson  och  Törnblom  amanuensen  vid 
obstetriska  kliniken,  M.  L.,  Sven  Sköldberg. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  15  till  och  med  Lördagen  den  21  Januari  1665: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare): 


Febrig  typhoides 2. 

MeuiDK'  cerebro-9pin.  1. 

Diphthcria  13. 

Angina  membranacea  1. 

Pertasais  1 


Cholerina 

Diarrhoea 

Febrii  pucrperalia. . . . 
Febris  intermittens  .. 

Angina  parotidea 

Variolse.     Varioioides 

Varicellae 5. 

ScarUtina 2. 

Deliriam  tremena...       2. 
Oonorrhoea 9. 


Nephritia 3. 


1. 
13. 
5. 
8. 
2. 
2. 
6. 


Meningitia  cerebralia  1. 

Åpoplezia  cerebri 1. 

Nearalgia 4. 

Conjnnctivitis 11. 

Ang.  tons.  &  faaciam  86. 

Laryngo-tracheiiia ....  10. 

Broncb.  Cat  bronch.  69. 

Bronchitis   capillaria.  1. 

Pncamonia 8. 

Plearitis 1. 

Febris  gastr.  aimplez  21. 

Gastritis.     Entcritis  .  7. 

Cojitis  2. 

Pcritonitis 1. 

Icterus 1. 

2.     Å  hufviidstndens  sjukvårdsanstalter:  * 

På  Serafimer-lasarettet:  sjnkantalet  den  21  Jan.  263,  hvnraf 
146  på  afdelningen  for  invårtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  rheii- 
matiamus  acntua  5,  neuralgia  1,  bronchitia  1,  pneumonia  1,  icteras  1 


Metriiis 
Rbeumatismns  acutus 

Erysipelaa 

Erythema  noduanm.. 

Urticaria 

Zona 

FuruDcoIut 

Congestio  cerebri 1. 

Stomatitis 1. 

Rhenm.  recens  afebril       4. 

Samma  379. 


19 

På  AUmdnna  Oarms<m»^nkhu»et:  ^'ukantalet  den  21  Jan.  172, 
bTHraf  82  på  afdelningan  för  invärtes  sjake;  inkomne  under  yeckan : 
bronchitis  10^  gonorrhoea  6,  pneumonia  2,  83rplnlis  1,  pleuritis  1, 
febris  gastrica  simplex  1,  rbeumatismua  1,  urticaria  1. 

På  Promsoriåca  sjukhuset:  sjukantalet  den  21  Jau.  206,  hvaraf 
134  ioTartea  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  33«  febns  ty- 
pboides  "ly  diarrboea  2,  delirium  treroens  2,  rbeumatismus  acutus  2, 
febris  intermittens  1,  neuralgia  1,  pneumonia  1,  erysipelas  1,  ery- 
theraa  nodosum  1. 

På  ÅUmånna  Barnhuset:  catarrhus  ga^tro-intestinalis  16^  bron- 
cbitis  7,  bronchitis  capillaris  5,  nrphritis  5,  catarrhus  veetriculi  4, 
Taricellse  3,  pneumonia  3,  gastro-enteritis  3,  meningitis  cerebralis  2, 
conjuuctivitis  2,  dipbteria  1,  trismtis  1,  furunculus  1,  roseola  1. 
PoUklhdken:  catarrhus  gastro-intestinalis  9,  bronchitis  4,  conjuncti- 
Titis  4,  adenitis  3,  febris  intermittens  ],  otitis  1,  larjngo-tracheitia 
1,  icterus  1,  rbeumatismus  acutus  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  21  Jan.  54;  inkomne  under 
vfckau:  pertussis  1,  diarrhoea  1,  gastrifis  1,  colitis  1. 

På  AUmånna  Barnbördshmet:  den  21  Jan.,  febris  paerperalis  3, 
rarioiae  1. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotiJlstandet  godt. 

På  Diakomss-sjukhtaet:  sju  kan  talet  den  21  Jan.  30;  intet  fall 
af  akut  sjukdom. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjtdce :  sjukantalet  den  21  Jan. 
165,  bvaraf  80  mankön  och  85  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  2l  Jan. 
186,  bvaraf  162  från  staden  och  24  från  länet;  syphilis  19,  gonor- 
rhoea  1. 

Provisoriska  Kurhus^:  sjukantalet  den  21  Jan.  46;  syphilis  6, 
gonorrhoea  5. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  veck  o-rapporter): 
bronchitis  37,  variolae  20,  dian'licea  13,  angina  tonsillaris  13,  rbeu- 
matismus acutus  13,  pneumonia  7,  catarrhus  intestinalis  acutus  7, 
ophthalmia  6,  catarrhus  ventriculi  acutus  3,  gastritis  1,  icterus  3, 
typhus  1,  dipbteria  1,  pertussis  1,  syphilis  1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diaiThoea  3,  bronchitis  2. 

— '  Hr  Carlson  tillkännagaf,  att  han  från  öfverläkaren 
vid  Provisoriska  sjakhuset  erbållit  en  skrifveise  innehållande, 
att  koppsmittan  syntes  vara  i  betydligt  tilltagande  inom  Stock- 
holm, jeoite  hemstållan,  att  andre  sjake  kände  från  sjukhuset  för- 
flyttas till  någon  fattigvårdsinrättning,  för  att  lemna  plats  åt 
koppsjake.  —  Hr  C,  som  i  egenskap  af  förste  stadsläkai-e,  i 
Stockholms  Dagblad  ställt  en  uppmaning  till  allmänheten,  att 
genom  preventiva  åtgäxder  söka  motverka  sjukdomens  spridning, 
yttrade  sig  i  dfrigt  angående  nödvändigheten  af  dessa  åtgärders 


20 

vidtagande,  helst  desamma,  synnerligen  inom  de  fattigare  klas- 
serna, voro  i  hög  grad  försummade. 

Hr  Malmsten  delade  Hr  Carlsons  åsigt,  men  fastade 
uppmärksamheten  vid  svåi*ighetema  att  vid  en  i  stor  skala  före- 
tagen vaccination  och  revaccination  erhålla  tillräcklig  och  duglis; 
vaccin. 

Hr  LiLLJEBJÖRN  anmärkte,  att  just  under  nuvarande 
årstid  dessa  svårigheter  voro  störst,  då  under  vintern  högst 
få  späda  barn  vaccineras,  synnerligen  inom  de  fattigare  klas- 
serna, emedan  mödrarne  frukta  att  utsätta  barnen  för  kylan 
samt  att  för  öfrigt  vaccinationen  vanligen  ej  företages  under 
de  första  lefnadsmånaderna,  ehuru  erfarenheten  ger  vid  handen 
att  barnen  redan  vid  en  månads  ålder  och  dessförinnan  kunna 
med  framgång  och  utan  risk  vaccineras.  Enda  utvägen  att 
nu  bereda  tillgång  på  färskt  och  gångbart  ympämne«vore 
enligt  Hr  L:s  åsigt  att  till  allmänheten  ställa  en  uppmaning 
att  ännu  ovaccinerade  barn  borde  med  det  snaraste  vaccineras. 

Hrr  Grahs,  Lamm  och  Max.msten  förenade  sig  med 
Hr  Lilljebjörn. 

Hr  Carlson  ansåg,  att  ifall  Läkaresällskapet  afgåfve  en 
dylik  uppmaning  till  allmänheten,  deruti  äfven  borde  fastas 
afseende  på  revaccination  af  äldre  personer,  framför  allt  i  de 
hus  der  personer  behäftade  med  smittkoppor  förefunnes. 

På  af  ordföranden  framställd  proposition  beslöt  Säll- 
skapet att  den  ifrågasatta  uppmaningen  till  allmänheten  skulle 
utfärdas,  samt  att  densamma  skulle  af  sekreteraren  uppsättas 
och  i  morgondagens  tidningar  ingå.    Dess  lydelse  var  följande: 

Då  veckouppgifterna  rörande  sjukligheten  i  hufvudstaden 
utvisa,  att  smittkopporna  vunnit  allt  mera  utbredning,  anser 
sig  Svenska  Läkaresällskapet  böra  till  allmänheten  afgifva  en 
uppmaning,  att  genom  vaccinering  söka  förekomma  sjukdomens 
vidare  kringspridande.  Härvid  bör  framför  allt  märkas,  att 
vaccination  af  späda  barn  så  snart  som  möjligt  företages,  samt 
att  omvaccination  af  äldre,  för  alla  af  vigt,  i  första  rummet 
bör  såsom  skyddsmedel  användas  af  de  personer,  som  hafva 
beröring  med  koppsjuka  eller  vistas  i  de  hus,  der  sådana 
sjuka  förefinnas. 

—  Diskussionen  öfver  farmakopé-komitens  fördag  afslu- 
tades,  sedan  samtlige  listome  på  in-  och  utgående  läkemedel 


21 

Toro  genomgångna.  Förslaget  återremitterades  till  komitterade, 
som  tillsammans  med  sekreteraren,  skulle  granska  listorna  och 
uppsätta  skrifvelse  till  K.  Sundhets-Collegium. 


Den  31  Januari. 

^k-lttI]lÄstaren  helsad.  —  Förslag  till  vatteDledning.  —  Biblioteket.  —  Hr  Sköld- 
berg ledamot.  —  CoDstitalio  epidemien.  —  Brandtska  medikalgymnaatikeii. 

=  Sällskapets  nya  skattmästare  Hr  J.  J.  ÅSKLÖF  hel- 
sad es  af  ordföranden.  —  Skattmästaren  tackade  för  Sällskapets 
genom  valet  honom  visade  förtroende  och  uttryckte  sin  varma 
önskan,  att  till  Sällskapets  gagn  och  nytta  kunna  förvalta  den 
honom  uppdragna  ansvarsfulla  befattningen» 

=  Sekreteraren  uppläste  en  från  handlanden  G.  J.  Hall- 
gren till  Sällskapet  ställd  skrifvelse,  innehållande  förslag  till 
rnttenledninff  inom  hufvudstaden  med  utgångspunkt  från  Stads- 
hagen, der  reservoiren  skulle  anläggas,  hvarifrån  hufvudröret 
skulle  löpa  i  östlig  riktning  till  Hötorget,  derifrån  vatten- 
ledningsnätet ytterligare  skulle  spridas  till  församlingarne  på 
norr.  —  Ofvannämda  förslag,  som  ej  föranledde  till  någon 
sällskapets  åtgärd,  lades  till  handlingarne. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Förteckning  på  Svenska  Läkare,  Apotekare  och  Veterinärer, 
jemte  ofversigt  af  läkaretjenster  m.  ro.  år  1865.  Pä  K.  Suudhets- 
Collegii  befallning  utgifven  af  dess  ombudsman.  Stockholm  1865. 
Gåfva  från  K.  Sundhets-Collegium. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkare-sällskapet  antogs: 
amanuensen  vid  obstetriska  kliniken  M.  L.  Sven  Sköldberg. 

=  Consfitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  22  till  och  med  Lördagen  den  28  Januari  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig,  dock  något  ökad. 
1.     Inorn  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  29  läkare): 


Febru  typboideä 3 

Diphtheria 3. 

Anipna  membranacea  1. 

Pertiuni 2. 

Liarrbnea 33. 

Frbris  puerpenilib 1. 

Febm  interio  ittens  . .  13. 

Angioa  parotidea  18. 

VartolK.     Varioloidea  12. 

Varicellse 4. 

ScarlaUoa 8. 

l)fliriara  tramena.  ..  1. 

Sjphilis 6. 

Goiiorrhoea 7. 


Meningitis  cerebralis  2. 

Nenralgin 7. 

ConjanctiYitU 11. 

Otitis 5. 

Ang.  tous.  &  Fancinm  87. 

Thrombosis.  Embolia  1. 

LaryDgo-trachettis ....  16. 

Bronch.   Cat.  broncb.  100. 

Bronchitis  capillaris..  2. 

Pnenmouia 4. 

Plenritis ö. 

Febris  gaatr.  simplex  23. 

Gaatritia.     Enteritis  .  6. 

PeritoDitia 2. 


Icterus 6. 

Nepbritis 2. 

Metritis 2. 

Rheuaiatismus  acutus  18. 

Erysipclas 4. 

Urticaria 6. 

Zona 1. 

Carbnnculna 1. 

Roseola   1. 

Pauaritium 1. 

Rheum.  recena  afebril.  6. 

Rttbeola 1. 

Perapbigus.....^^.  1- 

Summa  427. 


22 

2.    Å  hufyudstadena  sjakyärdsanstalter: 

På  Serafimer-laaarettet:  sjukantalet  den  28  Januari  274,  hvaraf 
157  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneu- 
monia  4,  rbeumatismns  acutus  3,  febris  intermittens  2,  febris  ty- 
phoides  1,  delirium  tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  pleuritis  1,  ca- 
tarrhus  ventriculi  1,  icterus  1,  metritis  1. 

På  ÄUmånna  Oarmsons-sjukhuset:  sjukantalet  den  28  Jan.  178, 
hvaraf  81  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan : 
syphilis  5,  gonorrboea  3,  bronchitis  2,  pneumonia  2,  febris  intermit- 
tens 1,  variolee  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  sjukantalet  den  28  Jan.  190,  bvaraf 
136  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variol»  35,  meningitis 
cerebro-spinalis  1,  delirium  tremens  1,  neuralgia  1,  febris  gaatrica 
simplex  1. 

På  AUmånna  Barnhuset:  bronchitis  15,  catarrhus  gastro*intesti- 
nalis  acutus  11,  varicellte  4,  conjuncti vitis  3,  nephritis  3,  febris  ty* 
phoides  2,  bronchitis  capillans  2,  pleuritis  2,  diphtheria  1,  meningitis 
cerebralis  1,  tetanus  1,  pneumonia  1,  gastro-enteritis  1,  erysipelas 
ambulaDs  1,  furunculus  1,  roseola  1,  adenitis  1.  PoUklimken:  ca- 
tarrhus gastro-intestinalis  acutus  5,  febris  intermittens  1,  conjuncti- 
vitis  1,  bronchitis  1,  rheumatismus  acutus  1,  furunculus  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  28  Jan.  56;  inkomne  under 
veckan:  conjunctivitis  2,  meningitis  cerebralis  1,  pneumonia  1,  chorsea  1. 

På  AUmånna  Bambördshus€t:  antalet  vårdade  qvinnor  27 ;  febris 
puerperalis  1,  metritis  2. 

På  Barnbördshuset  Pro  Patria:  helso  tillståndet  god  t. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  28  Jan.  34;  inkomne 
under  veckan:  rheumatismus  acutus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  28  Jan. 
165,  hvaraf  80  mankön  och  85  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  28  Jan. 
154,  hvaraf  123  från  staden  och  31  från  länet;  syphilis  20,  gonor- 
rhoea  1. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  28  Jan.  51;  gonorrhcca 
9,  syphilis  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) : 
bronchitis  27,  diarrhoea  18,  variolee  13,  angina  tonsillaris  12,  febris 
intermittens  9,  febris  gastrica  simplex  9,  rheumatismus  9,  ophthal- 
mia  7,  pneumonia  7,  syphilis  3,  catarrhus  ventriculi  acutus  3,  nn^ina 
parotidea  2,  gastritis  2,  febris  typhoides  1,  diphteria  1,  angina  meiu- 
branacea  1,  meningitis  cerebralis  1,  pleuritis  1,  peritonitis  1,  metritis 
1,  synovitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  febris  gastrica  simplex  2,  diarrhoea  1, 
bronchitis  1. 

Norra  KorrekUons-inrdttningen:  diarrhosa  3,  bronchitis  2,  funin- 
cqIus  ]. 


=3  Upptogs  till  dukassion  en  af  Ur  Levin  P.  A.  i  Säll- 
skapets sammankomst  den  6  sistlidne  December  föredragen 
redogörelse  for  den  af  Kaptenen  Brandt  använda  gymnastiska 
h^kandlingsmetod  vid  framfaU  af  ändtarmen  eller  U/modem. 

»År  1847  företedde  sig  första  anledningen  till  uppkomsten  af 
denna  bebandlings-metod,  i  det  att  under  pågående  Skaraborgs 
regementes  möte  en  soldat  vände  sig  till  dåvarande  löjtnanten  vid 
regementet  Th.  Brandt,  hvilken  genomgått  lärokurs  vid  Gymna- 
stiska Central-Institutet  i  Stockholm  och  var  anställd  såsom  gym- 
nast i  Norrköping  och  vid  vattenkuranstalteu  i  Söderköping,  med 
begäran  att  han  måtte  söka  hjclpa  en  annan  soldat,  som  fått  änd- 
tarmen svårt  framfaDen  och,  i  anseende  till  båda  läkamcs  tiHfäl- 
Hga  frånvaro  åt  andra  håll,  ej  kunde  få  någon  läkarehjelp.  £huru 
sjelf  tveksam  att  göra  ett  försök  med  en  åkomma,  som  han  hvar- 
ken  förr  sett,  eller  hört  omtalas  någon  behandlingsmetod  emot, 
uppmanades  han  ytterligare  af  en  närvarande  kamrat  att  försöka 
hjelpa  karlen,  hvarefter  de  följdes  åt  till  denne.  Vid  betraktande 
af  åkomman  och  eftersinnande  att  den,  efter  hvad  som  visade  sig, 
måste  bestå  i  en  förslappning  af  ändtarmens  lyft-  och  slutmuskler, 
äfvensom  i  tarmens  egen  muskelhinna,  fÖU  det  Hr  B.  in  att,  i  an- 
ledning af  läget  ntaf  ändtarmen  med  dess  fortsättning  den  S-for- 
miga  delen  af  koliktarmen,  åkomman  borde  mekaniskt  kunna  häfvas 
genom  en 'framifrån  bakåt  uppåt  verkande  trycklyftskakning  emot 
Sromannm.  "Vid  första  försök  lyckades  äfven  ändtarmens  införande 
omedelbart  under  denna  rörelse,  både  till  öfverraskning  för  honom 
sjelf  ocb  de  närvarande.  Samma  manöver  lyckades  sedermera  for 
idia  dem,  som  Hr  B.  inlärde  denna  behandlingsmetod. 

Det  tillfälliga  läsandet  af  en  skrift  om  fruntimmerssjukdomar, 
och  kapitlet  rörande  lifmoders-framfall  kom  honom  sedermera  att 
tänka  på,  att  samma  eUer  lika  verkande  rörelser  borde  kunna  bringa 
detta  organ  att  hålla  sig  uppe  i  bäckenet,  och  rufvande  Öfver 
denna  idé  fick  han  omsider  tillfälle  att  försöka  sin  metod  på  ett 
par  qvinnor  med  lifmoderfall  ute  på  landet,  hvilka  försök  aflöpte 
nöjaktigt  och  sedermera  efterföljdes  af  andra,  sedan  han  i  trakten 
fått  ett  visst  rop  om  sig  att  kunna  bota  dylika  åkommor.  För- 
söksföremål kommo  snart  sjelfmant  och  lätt,  hvarunder  han  för  sig 
uppgjort  och  utvecklat  nedanstående  kurplaner,  med  någon  modi- 
fikation efter  sig  företeende  omständigheter. 

A)  Emot  åndtannsf ramfall: 

1}  Stödmotstående  korsbensklappning,  för  att  höja  den  från  plex. 
sacralia^  utgående  innervationen  och 

2)  Åndtarma-upplyftning.  Patienten  lägges  på  rygg  med  upp- 
höjd hnfvndgärd,  uppdragna  lår  och  böjda  knän,  fötterna  stödda 
på  liggplanet.  Eörelsegifvaren  sätter  an  högra  handens  skiljda 
fingerspetsar  ofvanom  venstra  blygdbenet,  följer  under  en  sakta 
skakande  rörelse  (för  att  undantränga  småtarmarue)  detta  bens  in- 
sida så   nära  och  djupt  som  möjligt  i  nedre  bäckenet,  hvareät  de 


24 

riktas  emot  plex.  sacralis  med  en  mjuk  darrtryckning;  derefter  gö- 
res  med  samma  hand  vänd  snedt  inåt  uppåt  mot  venstra  refbens- 
randen  en  jemn  skaklyftning  i  nämnda  riktning.     Hvardera  rörel- 
sen förnyas  tre  gånger  med  fri  andhämtning  emellanåt. 
B)  Emot  li/moder-fram/alL 

1)  Förstnämnda  korsbensklappning.  Patienten  stöder  sig  något 
framstupad  med  de  vågrätt  utsträckta  armame  mot  en  y'B%^,  med 
skilj  da  fötter  och  något  inåt  vända  tår,  under  det  buken  fixeras 
af  rörelsegifvarens  venstra  hand,  som  med  utbredda  fingrar  stöder 
dess  medlersta  och  nedre  del.  Med  löst  knuten  höger  hand  och 
slapp  handled,  samt  tätt  fallande  slag  klappas  vek-  och  korsrygg 
samt  länd  snedt  nedåt  höften,  först  på  ena,  sedan  omvexlande  pu 
andra  sidan  uppifrån  trakten  af  l:sta  ländkotan,  samt  äfven  rätt 
uppifrån  samma  ställe  nedåt  svansbenet  med  5  slag,  hvarefter 
samma  trakter  strykas  med  flat  hand  i  samma  riktning  och  ord- 
ning. Denna  rörelse  förnyas  3  till  5  gånger,  så  att  utan  att  obe- 
hag förorsakas  af  rörelsen,  en  angenäm  känsla  af  värma  deraf 
uppstår. 

2)  Sidpunktskakning,     Patienten  i  krökt  ryggläge  såsom  i  A  2. 
Gymnasten  ställer  sig   på   knäna  emot  patienten  med  hennes 

fötter  inskjutna  mellan  dem,  sjelf  stödjande  sitt  underlif  mot  och 
mellan  dess  knän,  fattar  med  båda  armarne  omkring  patientens 
lif,  så  att  de  hoplagda  fingerspctsarue  mötas  uäi*a  l:sta  ländkotans 
taggutskott,  på  ömse  sidor  om  hvilket  med  dem  göres  en  uppåtlyf- 
tände  punktskakning.  Under  händernas  successiva  flyttande  nedät 
till  hvarje  kota  och  sedan  snedt  om  veka  lif  vet  på  insidan  af  höft- 
benen ned  emot  Ijumskarne,  fortsattes  denna  rörelse  flere  gånger. 
Hela  rörelseoperationen  repeteras  3  gånger. 

3)  Lifmoder-darrlyftning,  Samma  läge  som  föregående.  (Blåsa 
och  ändtarm  böra  om  möjligt  vara  nyligen  tömda,  fastande  mage 
eller  lätt  frukost.)  —  Börjande  med  en  tarmame  från  nedre  under- 
lifs trakten  uppåt  trängande  rörelse,  nedför  gymnasten  sina  supine- 
rade  händer  med  sträckta,  något  skilj  da  tingrar  från  blygdbägeii, 
sökande  följa  bäckenringens  främre  insida  så  nära  och  djupt  sum 
möjligt,  ned  i  lilla  bäckenet;  samt  söker,  allt  med  fingrames  böj- 
sida  framåt,  att  fatta  den  förut  inom  bäckenet  inskjutna  lifmodcrn 
och  föra  den  med  en  mjuk,  men  ändock  kraftig,  darrtryckning 
uppåt  i  riktning  mot  ryggen  och  mellangärdet;  hvarvid,  om  rörel- 
sen är  rätt  gjord^  gymnasten  slutligen  har  både  lifmoder  och  små- 
tarmar i  det  hopslutna  greppet.  Patienten  erfar  dervid  en  tydlig 
indragande  känsla  i  de  nedre  slappa  bäckeuorgancrna.  Äfven  deuua 
rörelse  förnyas  3  gånger. 

4)  Härtill  lägges  i  vissa  fall  vanlig  darrtryckning  t  maggropen. 
Mellan  rörelserna  får  någon  tid  förflyta,  lagom  att  bortta^^a 

känslan  af  sista  rörelsen  och  derunder  får  patienten,  i  motsats  till 
det  vanliga  gymnastiska  bruket,  ligga  stilla,  ifall  framfallet  varit 
fullständigt  och  gammalt,  samt  aUtior  vidt  bäcken  dertill  gur  au- 
ledning.  Rörelserna  gifvas  utanpå  det  enkla  linnet.  Patieutt^rua 
tillhållas  att  under  behandlingstiden  i  allmänhet  gifva  akt  på  sina 


26 

rörelser  och  taga  sig  till  vara  for  högt  klifvande,  hukande,  böjande 
och  lyftande;  samt,  ifall  moderring  fornt  begagnats,  dagligen  taga 
en  inspnitning  af  svalt  vatten.  Eljest  tillätes  dem  fri,  gående 
rörelse. 

Efter  något  ömmande  vid  behandlingens  början,  tåla  patien** 
tt-raa  snart  nog  fullkomligt  väl  vid  densamma,  ehuru  den  d:dje 
röreben  för  betraktaren  visar  sig  temligen  våldsam. 

Antecknade  sjukdomsfcUl,  som  varit  foremål  for  denna  behand- 
lingsmetod, och  som  äro  stödda  på  sådana  uppgifter,  att  de  kunna 
ufgura  en  giltig  grund  for  befogadt  omdöme. 

A)  Fram/all  af  åndtannen: 

1.  Ur  S — g;  hade  i  flera  år  lidit  af  ofta  återkommande 
ändtarmsf ramfall  och  försökte  1^*59  på  Dr  Erlandssons  uppmaning 
Hr  Brand ts  behandling.  Behandlades  först  tillfålligt  en  gång,  och 
sedermera  några  (ett  obestämdt  antal)  dagar  efter  hvarandra.  Har 
sedermera  på  förnyad  tillfrågan  alltid  upplyst,  att  han  numera  ej 
känner  af  denna  åkomma. 

2.  Ett  treårigt  barn  till  en  hemmansegare  i  O.  på  Billingen 
hade  en  tid  lidit  af  ändtarmsfrumfall  hvarje  gång  afföring  skedde. 
11  r  B-.s  hjelp  anlitades,  men  barnets  rädsla  för  främlingen  och  til- 
lika afstånd  frän  Hr  B:s  bostad  föranledde  att  rörelsegifvandet 
måste  anförtros  åt  barnets  moder,  efter  noggrann  undervisning  och 
försök  i  Hr  B:s  närvaro.  Efter  några  få  dagars  behandling  upp- 
hörde åkomman  och  har,  enligt  fleras  intyg,  sedan  dess  aldrig  vi- 
sat sig. 

B)  Fram/all  af  Ufmodem* 

1.  1861  den  10  Augusti.  Hustru  S.  L.,  47  år  gammal; 
genomgått  5  barnsängar  under  27  års  tid,  hvarunder  hon  bestän- 
digt varit  besvärad  af  lifmodersänkning.  Under  de  3  sista  åren 
har  framfallet  varit  komplett,  så  att  hon  burit  organet  i  en  slags 
grimma,  som  hon  sjelf  gjort.  Ytan  har  antagit  epidermiskt  ut- 
seende och  patienten  har  under  sednare  tid  varit  särdeles  besvärad 
af  tyngd  och  dragning  i  underlifvet,  värk  i  korsryggen  och  svårig- 
het att  låta  urinen. 

Behandlades  med  ett  kort  afbrott  till  den  30  i  samma  må- 
nad. Organet  höll  sig  inne  från  första  dagen,  ehuru  patienten 
gick  \  mil  till  sitt  hemvist.  Efter  lyftning  af  en  potatesgryta 
sankte  det  sig  åter  andra  dagen,  men  blef  ej  komplett.  Seder^ 
mera  blcf  det  allt  fastare  i  sin  normala  ställning  och  ansåg  sig 
patienten  vid  behandlingens  slut  kunna  göra  nästan  hvad  som 
bebt  i  sina  sysslor,  utan  fara  aller  obehag.  Är  fortfarande  frisk 
när  detta  nedskrifves.     (Brandt.) 

2.  1861  den  12  September.  Hustru  M.  L.,  37  år.  Tre 
veckor  efter  en  barnsäng  1858  var  patienten  sysselsatt  med  att 
baka,  under  det  att  hon,  hvilande  på  ena  foten,  skotte  rullvaggans 
rörelse  med  den  andra  och  derpa  utbar  ett  skulämbar  till  ladu- 
gården.    När   hon  nedsatte  ämbaret  bekom  hon  ett  framfall,  som 


26 

na  är  fuUständigt,  stort  som  ett  äpple,  men  med  någorlunda  nor- 
mal slemhinna. 

Behandlades  med  3  veckors  af  brott  till  den  12  Oktober,  då 
framfallet  länge  varit  inne.  Undersöktes  ånyo  efter  3  veckor  dä 
organet  fortfarande  var  inne. 

Är  fortfarande  frisk  den  21  November  1864.     (B&andt.) 

3.  1862  den  7  Augusti.  Hustru  L.,  44  år.  Framfall  sedan 
2  år,  obestämd  tid  efter  föregående  barnsäng.  FramfaUet  är  äpple- 
stort,  slidans  väggar  mycket  svullna,  bildande  2:ne  stora  bläsor 
jemte  lif modern  på  dess  framsida;  ständiga  plågor  i  korsrygg^eu 
och  brännande  hetta  i  organet. 

Efter  8  dagars  behandling  var  ryggsmärtan  borta,  under  det 
framfallet  förbättrats  till  sin  karakter,  men  fortfarande  var  synlig^t 
ute.  Efter  3  veckors  behandling  hade  framfallet  reducerats  till 
simpel  sänkning,  då  äfvcn  känslan  af  hetta  försvunnit.  Fick  seder- 
mera behandling  blott  en  gång  i  veckan  och  vid  förnyad  under- 
sökning efter  3  veckor  hade  lifmodem  ytterligare  höjt  sig.  I  slu- 
tet af  året  inträdde  grossess,  men  organet  förblef  derunder  på  sin 
plats.     (Dr  Th.  Lundberoer.) 

4.  1863  den  5  Mars.  Fru  B.,  44  år.  Sänkning  under  8 
år;  framfall  de  tre  sista.  Den  20  Mars  vid  undersökning  var  lif- 
modem inne  i  bäckenet  med  munnen  1\  tum  öfver  bäckenbottnen; 
fortfarande  slapphet  i  slidans  främre  vägg.  Är  frisk  den  21  No- 
vember 1864.     (Br.) 

5.  1863  den  7  Mars.  Pigan  A.  A.,  61  år.  Fullständigt 
framfall  sedan  3  år,  efter  ett  fall  ned  i  en  källare.  Efter  börjad 
behandling  försvunno  tyngd  och  plågor  i  ryggen  hastigt  och  den 
20  höll  sig  lifmodern  inne,  endast  med  slapphet  i  främre  slidväg- 
gen.     (Brandt.) 

6.  1863  den  8  Mars.  Fru  L.,  44  år.  Framfall  sedan  5  år 
tillbaka,  2  år  efter  sista  barnsäng.  D.  19.  Lifmodem  håller  sig 
endast  ett  par  timmar  inne  efter  h varje  behandling.  Som  hou 
dock  kände  mindre  utaf  de  åtföljande  symtomerna  och  fick  djup 
sorg,  afbröt  patienten  kuren.     (Br.) 

7.  1863  den  8  Mars.  Maria  N.,  ogift,  24  år.  Efter  bäran- 
det af  en  tung  låda  fick  patienten  för  3  år  sedan  en  sänkning 
med  inflammation  af  lifmodem.  £u  fälla  af  främre  slid vaggen 
synlig  i  vulva.  Patienten  kände  sig  bättre  redan  efter  första  be- 
handlingsdagarne  och  den  15  var  lifmodern  vid  normal  höjd,  något 
bakåtlutande,  men  slidan  ännu  slapp.     (Dr  Bergsten.) 

8.  1863  den  8  Mars.  Elna  J.,  44  är.  Fullständigt  fram- 
fall  sedan  8  år.  Efter  4:de  behandlingsdagcn  stod  lifmodern  1 
tum  högt  i  bäckenet  och  plågorna  voro  borta.  Den  19:dc  kände 
sig  alldeles  frisk  och  bar  af  oförstånd  en  vätte nså,  utan  att  fram- 
fallet återkom.     Fortfarande  frisk.     (Dr  Bergsten.) 

0.  1863  den  3  November.  Hustm  Maria  E.,  45  år.  Födt 
4  lefvande  barn  och  haft  2  missfall,  det  sista  vid  påsktiden  drtta 
år.  Bar  3  veckor  derefter  vn  half  tunna  råg,  hvaraf  stark  blod- 
gång i   8   dagar.     Måste  sedan  ligga  till  sängs  i  11  veckor  utan 


27 

förmåga  att  röra  ug.  Vid  undersökning  itark  sänkning  af  lifmo- 
dem  och  slidan.  Modermnnnen  öppen  for  första  pekiingerleden, 
omgifven  af  ojemnlieter  och  hela  lifmodem  ausYälld.  Efter  6  da- 
gars behandling  kunde  patienten  utan  syårighet  gå  från  sitt  hemvist 
upp  till  gymnastiklokalen.  Den  8:de  dagen  var  modermunnen 
sluten,  nästan  slät,  dragen  något  åt  venster,  men  lifmodren  högt 
upplyftad  ocli  slidan  sammandragen.  Den  16:de  kände  sig  patienten 
Mt  frisk^  reglerade  den  18 — 22:dra;  samt  hemreste  den  29  No- 
Tember  i  bästa  tillstånd,  utan  tecken  till  sänkning  vare  sig  af 
Mmoder  eller  slida;  men  obetydliga  ojemnheter  kändes  ännu  om- 
kring den  hopdragna  yttre  modermunnen.     (Brandt.) 

10.  1863  den  8  November.  Fru  T.,  47  år.  För  5  år  sedan 
uppkom  efter  lyftning  af  hennes  då  sjuke  man  en  lifmodersänk- 
Bing,  som  förvärrats  genom  årliga  missfall  och  ansvällning  af  Ugg- 
»tockamc  (enligt  uppgift  af  läkare  i  Januari  1862).  Dr  Sylvén 
konstaterade  vid  patientens  ankomst  till  Sköfde  ofvannämnde  dag 
Bs&nkning  af  lifmodem,  stor  slapphet  och  framfall  af  slidans  främre 
^ägg»  —  hvilket  tillstånd  åtföljdes  af  olidlig  värk  i  venstra  ljum- 
sken nedåt  benet,  så  att  patienten  äfven  liggande  genom  högljudd 
jemmer  ofta  väckte  sin  man.  Stor  tyngd  i  underlifvet  och  svå- 
righet att  gå.  —  Redan  efter  de  första  dagames  behandling  voro 
plågorna  borta.  Den  16  November  kändes  lifmodem  redan  be- 
tydligt upphöjd  i  bäckenet,  men  slidan  var  ännu  slapp,  nedhän- 
gande framtill.  Den  22  var  slidan  sammandragen.  Den  29  hem- 
reste,  enligt  egen  utsago  kännande  sig  fullt  frisk.  Sednare  har 
blifvit  upplyst,  att  patienten  efter  en  ansträngning  fått  ny  känsla 
af  tyngd,  hvilken  dock  åter  försvunnit  under  bmket  af  länd-  och 
korsbensklappningar.     (Brandt.) 

11.  Att  hustm  Maja  Jansdotter  från  K.  i  B.  socken,  vid  i 
dag  fDretagen  undersökning  befunnits  lida  af  ett  fuUständigt  lif- 
moderframfall  (prolaps.  uteri  complet.),  så  att  lifmodem,  som  är 
exkorierad  kring  sin  yttre  mun,  bildar  en  stor  svulst  af  2  till  3 
tums  höjd,  räknadt  från  de  stora  blygdläpparna  till  spetsen  af 
svulsten,  det  varder  härmed  på  förat  aflagd  embetsed  intygadt. 
Sköfde  den  14  Augusti  1863.  O.  Sylvén,  Med.  Dr,  Bataljons- 
läkare. 

Den  1  September  förnyades  undersökningen  på  ofvannämnda 
qrinna,  hvilken  under  tiden  anväudt  gymnastik  hos  Hr  Kapten 
Brandt;  och  befanns  dervid  att  lifmodern  träffades  omkring  2  tum 
inom  och  ofvan  de  yttre  blygdläpparna,  detta  ehuru  qvinnan  kom 
gående  till  min  bostad,  hväket  på  fömt  aflagd  embetsed  intygas. 
Sköfde  den  1  September  1863.     O.  Sylvén. 

12.  1864  den  29  Januari.  Fru  H.,  43  år.  Sista  barnsäng 
för  12  år  sedan.  Ett  år  derefter  uppkom  lifmoderframfall  med 
detsamma  åtföljande  envis  förstoppning  och  nervösa  lidanden.  Be- 
gagnade deremot  moderring,  men  hvUken  för  6  år  sedan  förorsa- 
^^e  en  inflammation  i  lifmodem  med  hönsäggstor  svulst  derstä- 
des,  hvarför  patienten  måste  ligga  till  sängs  under  behandling  af 
^  LiieiRLÖF  i  Kristinehamn  under  4J^  månads  tid.    Efter  behand- 


28 

lingens  slut  qvarstod  framfallet,  hvaremot  ring  fortfarande  begag- 
nades, sedan  en  försökt  slidhållare  ej  kunnat  nyttjas.  Moderhalsen 
▼ar  nu  mycket  förlängd,  påträffades  redan  i  slidans  ingång.  Ein- 
gen  borttogs  vid  gymnastikens  början. 

Den  19  Febr.  Lifmodern  nu  uppdragen  in  i  bäckenet,  lu- 
tande bakåt.     Patienten  känner  sig  må  väl. 

Den  18  Mars.  Lifmodern  indragen  till  2^  tums  höjd  öfver 
frenulum.  Dess  ställning  bakåt  lutande.  Patienten,  som  känt  sig- 
sjuk  någon  tid,  hemreste  denna  dag.     (Brandt.) 

13.  1864  den  12  September.  Fru  I.,  48  år,  stark  kropps- 
byggnad. Har  under  14  å  15  år  lidit  af  kronisk  bronkialkatarr 
(med  emfysem?),  som  ofta  förorsakat  häftiga  och  envisa  höst- 
anfall.  Utan  andra  symtomer  än  en  känsla  af  tyngd  djupt  i  un- 
derlifvet,  som  ofta  gjorde  sittande  ställning  obehaglig,  upptäcktes 
för  några  år  sedan  en  stark  sänkning  af  lifmodern,  hvilken  sedan 
dess  öfvergått  till  ofullständigt  framfall  af  organet,  som  vid  an- 
komsten till  Sköfde  denna  dag  mötte  det  undersökande  fingret 
mellan  de  inre  blygdläppame,  med  främre  väggen  af  slidan  starkt 
påslikt  framfallen. 

Den  3  Oktober.  Under  gymnastikbehandlingens  fortgång  har 
nämnda  obehagliga  tryckande  känslan  vid  sittande  försvunnit,  jemte 
förutvarande  tyngd  i  korsryggen,  oaktadt  rätt  besvärlig  hosta  fort- 
farande ofta  angripit  patienten.  Yid  slidans  ingång  möter  ännu 
en  påslik,  slapp  svulst  bildad  af  en  ännu  framfallen  del  af  slidans 
främre  vägg.  Vid  pass  1^  tum  ofvanom  blygdbandet  möter  lif- 
modern, med  temligen  starkt  ansvälld  sliddel,  men  kännes  fast  i 
sitt  läge,  med  modermunnen  dragen  något  mer  än  vanligt  bakåt 
korsgropen  och  kroppen  ungefär  midt  i  bäckenets  kämlinie.  Äf- 
ven  den  kännes  större  än  vanligt. 

Den  16  Oktober.  Oaktadt  fri  rörelse  och  ganska  besvärande 
hosta,  håller  sig  lifmodern  vid  samma  höjd,  men  ej  obetydligt 
framåtlutande.  Främre  slidsegmentet  har  nu  fullständigt  dragit 
sig  tillbaka  inom  sUdöppningen,  men  bildar  ännu  en  vulst,  känbar 
ofvanför  de  inre  läpparna.  I  öfrigt  säger  sig  patienten  må  full- 
komligt väl  i  afseende  på  sina  förra  underlifsåkommor,  de  tider 
då  ej  hostanfallen  besvära  allt  för  mycket.  Lifmodern  har  under 
de  sista  14  dagarna  ingen  gång  varit  framfallen.     (Levin). 

14.  1864  den  3  Oktober.  Fru  C,  47  år,  medebuåttig  kropps- 
byggnad. Lif ra oderf ramfall  under  8  års  tid,  hvarunder  patienten 
dock  lyckligt  genomgått  2:ne  grosesser.  Efter  en  lyftning  med 
derpå  utförd  uppåtsträckning  af  armame  blef  framfallet  för  ett  par 
år  sedan  fullständigt,  och  har  sedan  dess  aldrig  varit  inne  annat 
än  tillfälligtvis  efter  reposition,  men  vid  upprätt  ställning  genast 
åter  utträngt.  Under  denna  tid  har  patienten  haft  en  hetsig  pen- 
tonit  af  ej  utredd  anledning,  hvarefter  krafterna  ytterligt  sjönko. 
Sedermera  varit  plågad  af  periodiska  korssmärtor,  stark  afsöndring 
från  det  framfallna  organet,  mycket  trög  nfforing,  som  förvärrat 
lidandet,  men  på  sednare  tid  förbättrats  efter  bruket  af  losande 


29 

mineraWatten.     Urinafg&agen  ej  särdeles  fonvfirad  och  ordentligt 
menstnierad. 

Hela  öfre  hälften  af  slidan,  ined  lifmoderns  slid-del  starkt 
ansTäUd,  utträngd  utanför  yttre  blygdläppame.  Slemhinnan  dera 
år  torr,  har  helt  och  hållet  antagit  natur  af  of  ver  hud  och  är  föga 
känslig. 

Den  5.  Efter  första  dagens  behandling  höll  sig  lifmoder- 
Llumpen  qrar  inne  i  bäckenet,  trots  fri  vandring  på  gatorna,  men 
rid  gående  tiU  stols  framfÖll  organet  ånyo.  Anbefalldes  mera  still- 
het under  påföljande  dagar.  Den  16  Oktober.  Lifmodern  har 
hällit  sig  inne  sedan  den  5:  te,  den  står  nu  med  munnen  nära  2 
tum  högt,  bakåt  korsgropen.  Främre  slidväggen  bildar  ännu  en 
bi-tydlig  fälla,  känbar  mellan  de  inre  läpparna.  Behandlingen  af- 
bröts  genom  patientens  nog  tidiga  hemresa  den  10  November;  — 
men  den  20  egde  den  vunna  förbättringen  fortfarande  bestånd, 
ehuru  organet  vanligen  på  eftermiddagarne  kändes  något  mera 
sänkt.     (Levin.) 

15.  1864  den  22  November.  Hustru  Christina  P.,  45  år;  gift 
i  16  år,  med  4  barnsängar.  Redan  efter  första  barnsängen  för  15 
ar  sedan  sänkning  af  lifmodern,  hvilken  efter  hand  utvecklat  sig  till 
ett  framfall,  som  på  första  året  var  komplett.  Såsom  sådant  har 
det  under  de  sista  åren  äfven  varit  permanent,  så  att  det  under 
rörelse  alltid  befunnits  utom  bäckenet,  ofta  äfven  om  nättema, 
emedan  när  patienten  fört  in  det  helt  och  hållet,  hon  erfarit  stark 
sveda  under  bröstet  och  hufvudvärk;  hvarför  hon  ej  varit  angelä- 
gen att  hålla  det  inne,  ehuru  hon  ständigt  kände  slitning  i  ryg^ 
gen  och  tyngd  i  underlifvet,  samt  yttersta  svårighet  att  kasta  vat- 
tiQ.  Aldrasvårast  har  åkomman  besvärat  henne  de  sednare  5  åren 
tfter  sista  barnsängen,  då  hon  ej  en  minut  kunnat  hålla  det  inne 
änder  stående  ställning. 

Efter  1  månads  gymnastikbehandling  har  patienten  nu  sitt 
framfall  fullkomligt  inne,  såväl  dag  som  natt.  Nyss  anländ  till 
gymnastiklokalen,  efter  att  hafva  gått  från  sitt  hemvist  och  uppfor 
trappan,  står  lifmodern  2^  tum  liögt  i  bäckenet;  slidans  slemhinna 
kännes  väl  ännu  tjock  och  vulstig,  nästan  läderartad  och  af  bakre 
väggen  nedskjuter  en  strutformig  påse  af  en  tumändas  storlek  mel- 
lan de  yttre  läppame.  Yttre  modermunnen  är  temligcn  öppen, 
flikig.  Patienten  kan  nu  fritt  röra  sig,  utan  att  lifmodern  någon 
tnda  gång  efter  hvad  hon  uppger  framfallit  sedan  behandlingens 
första  dag;  ehuruväl  densamma  kännes  sänkt  mot  aftnarna.  Den 
förr  erfarna  känslan  af  obehag  när  organet  var  inskjutet  har  efter 
hand  försvunnit  och  är  nu  alldeles  borta.  (Erlandsson  och  Levin). 
16.  1864  den  22  Nov.  Fru  K— r,  48  år;  gift  uti  15  år, 
braruiider  2  barn.  Sista  barnsängen,  8  år  sedan,  följdes  af  stor 
SFaghet,  hvarunder  patienten  efter  gång  i  trappor  förmärkte  sank- 
niug  af  lifmodern,  som  efter  hand  utvecklade  sig  till  fullständigt 
fr&mfall;  hvilket  årligen  ökats  till  storlek,  under  tilltagande  matthet, 
svårighet  att  kasta  vatten  och  oförmåga  att  sköta  sina  husmoder- 
liga åligganden,  hvilket  förorsakat  patienten  stor  sorg,  nästan  mer 


30 

&n  det  kroppsliga  lidandet.  Försökt  begagnande  af  moderring', 
men  i  anseende  till  deraf  förorsakade  hudlösbeter  med  värk  och 
sveda,  samt  ständig  flytning  måste  den  borttagas  och  svala  inspnit- 
ningar  nyttjas.  På  sednaste  tid  har  framfallet  varit  permanent, 
ej  knnnat  hållas  inne  vid  någon  rörelse  och  isynnerhet  på  efter- 
middagarne varit  särdeles  besvärande. 

Efter  första  dagens  behandling  har  framfallet  emot  vanligheten 
hållit  sig  inom  bäckenet,  ehuru  patienten  rört  sig  likasom  förr. 
Lifmodem  möter  1^  tnm  innanför  blygdbandet,  stödd  å  bäckenbotten. 
Främre  slidväggen  till  en  del  pungformigt  framträngd  mellan  yttre 
blygdläpparne.  Tttre  modermunnen  öppen,  flikig  och  ojemn  i  kan- 
terna.  Slemhinnan  i  slidan  hypertroiierad,  läderaktig,  besatt  med 
papillära  hypertrofier.     (Levin). 


Desaa  nu  anförda,  äro  de  hufvudsakligaste  och  tillförlitligaste 
behandlingsfall,  som  jag  under  min  vistelse  i  Sköfde  samlat  och 
till  en  del  sjelf  observerat;  såsom  mig  synes  tillräckliga  för  att  på 
dem  grunda  ett  gynnsamt  omdöme  om  denna  behandlingsmetod. 
Derjemte  hafva  förekommit  åtskilliga  andra,  dels  deviationer,  dels 
lidanden,  som  ej  egentligen  bordt  vara  foremål  för  behandlingen, 
hvilken  ock  hos  dessa  patienter  under  min  vistelse  der  afbröts. 
Såsom  vanligt  händer,  när  en  ny  kurmetod  kommer  i  ropet,  öfver- 
svämmas  dess  utöfvare  af  en  mängd  olikartade  sjukdomar,  som  ej 
ligga  inom  hans  gebiet,  och  hvilka,  på  enträgen  begäran  emot- 
tagna,  sedermera  ligga  både  behandlingsmetoden  och  dess  utöfvare 
tiU  last.  Således  fanns  här  vid  min  ankomst  ett  fall  af  framträngd 
lif moderpolyp,  ett  af  vandrande  njure  o.  s.  v.  jemte  flera  fall  af 
enkla  lifmoderhypertrofier,  kroniska  inflammationer,  bakvikningar 
och  framåtstjelpningar.  Såväl  emot  hypertrofierna  som  isynnerhet 
framåtstjelpningama  har  jag  bevittnat  mycket  vackra  verkningar  af 
kuren,  hvarföre  jag  ber  att  fä  vidfoga  3  rätt  anmärkningsvärda 
fall  af  detta  sednare  lidande. 

Ett  fall  af  botad  framåtböjning  anföres  äfven  enligt  Dr  Er- 
landssons afgifna  intyg. 

Lifmodera-framåtatjelpning, 
17.  Fru  E.  31  år;  2:ne  barn.  Sedan  11  år  tillbaka  svåra 
symtomer  af  ryggmärgsretning,  sammanhängande  med  ulcerationer 
kring  den  hypertrofierade  modermunnen  och  framåtstjelpt  lifmoder- 
läge,  med  stöd  på  bäckenbottnen  baktiU.  Hela  ryggen  ömmande, 
hettande  och  värkande,  med  oförmåga  till  någon  aldrig  så  litet 
ihållande  rörelse.  Kan  således  ej  gå  mer  än  några  få  steg,  utan 
att  plågorna  i  ryggen  jemte  trängningar  tiU  urinkaatning  och  tyngd 
i  underlifvet  förvärras.  Ofta  anfall  af  »hugg  i  sidorna  och  mag- 
kramp»,  och  när  dessa  symtomer  blif^a  våldsammare  genom  försök 
till  ansträngningar,  uppkommer  stor  ömhet  i  hela  underlifvet. 
Plågorna  kännas  såväl  i  hufvud  som  rygg  vid  alla  lifligare  försök 
till  rörelse,  vare  sig  med  armar  eller  ben.  God  matlust.  Afföring 
oklanderlig.     Reglering  ordentlig,  men  alltid  åtfo^d  af  ökade  plå- 


31 

gor.  Patienten  begagnade  utan  skenbar  nytta  Tattenkur  vid  Bie 
onder  några  veckor  på  eftersommaren  1863,  hvarefter  hon  den  26 
Sept.  började  gymnastikkar  hos  Hr  Brandt.  Denna  visade  snart 
god  verkan,  aä  att  i  början  af  Nov.  s.  å.,  då  jag  träffade  patienten 
1  Sköfde,  egde  hon  mycket  större  förmåga  att  röra  sig,  utan  att 
6te§n^  eller  framkalla  de  förra  plågorna,  samt  kände  sig  i  alla  af- 
seenden  båttre.  Efter  7  månaders  ihållande  behandling  hade  så 
god  forbättring  vannits,  att  hon  hemrest  kunde  utan  obehag  sköta 
om  sin  hushållning,  vara  rörlig  både  ute  och  inne,  ehuru  visserligen 
med  någon  fortfarande  retlighet  i  nervsystemet;  hvilket  förhållande 
enligt  ny  underrättelse  ännu  eger  rum.     (Levin). 

Vid  afresan  från  Sköfde  uppgifves  af  Hr  B.  lifmoderns  volym 
minskad  till  vanlig  storlek,  dess  stäUning  upprätt  och  höjd  från 
bäckenbottnen  omkring  2  tum. 

18.    Fröken  S.  37  år.    För  15  år  sedan  började  och  tiUtogo 
småningom   smärtor  i   underlifvet,  matlusten  förlorades  uuder  till- 
tagande oorduingar  i  matsmältningen  och  tidtals  påkommo  kramp- 
aktiga plågor   i  hypogastrium,   hvilka  någon  gång  spredo  sig  upp 
öfver   nafvehu     Begleringen  påkom  regelbundet  och  utan  plågor 
h?ar  tredje  vecka.    Ingen  svårighet  att  kasta  vatten,  men  trög  af- 
foring.     I    början    fanns    ingen    ömhet    eller  värk  i  ryggen,  men 
mycken    kramphosta;    och    efter  en  Marienbaderkur   1858  utbröt 
Idoniak  kramp,  till  en  början  mest  i  diaphragma  och  respirations- 
musklema,  men  sedan  äfven  i  extremiteterna.    Efter  en  samma  år 
genoiagången    vattenkur    vid    Bie    minskades    skärpan  af  de  inre 
krampplågoma;    men  de   blefvo   under   det  följande  året  våldsam- 
mare i  extremiteterna.    Derefter  tiUkommo  våldsamma  kräkningar, 
Qtan  föregående    qväljning,   efter  hvarje  måltid.     Ryggen  började 
ömma  under  det  en  tryckning  erfors  öfver  hj essän  och  synen  blef 
&&rdeles    svag.     Sömnen    var    fortfarande  god.     Något  resultat  af 
inre   undersökning    från    denna    tid    är  ej   kändt.  —  Under  hela 
denna   tid,    allt   sedan  krampen  i  extremiteterna  började,  har  pa- 
tienten varit  oförmögen  att  gå  uppe,  har  endast  med  ytterlig  svå- 
righet kunnat  flytta  sig  genom  ledning  vid  möblerna  inuti  rummet, 
o^en  med  våldsam  kramp  åtföljande  hvarje  försök,  såväl  härtill,  som 
Att  begagna  händerna.     Patienten  har  t.  ex.  ej  kunnat  bjuda  till 
^tt  skrifva  en  rad,  sticka,  eUer  på  annat  sätt  sysselsätta  sig  under 
beU  6  &  7  scdnare  åren. 

Den  3  Okt.  1864.  Patienten  är  ytterligt  afmagrad  med  stark 
skolios  af  ryggen,  bågsegmentct  devicrande  åt  höger  1^  tum  från 
medeilinien.  Vid  aldra  lindrigaste  beröring  af  de  2  sista  hals- 
btoma  uppstår  ögonblickligen  en  envis  kramphosta;  der  nedanom 
v  lyggen  ej  så  särdeles  ömmande. 

Lifmodem  är  starkt  framåtstjelpt,  med  bottnen  såsom  det 
nutan  tyckes  genom  adherenser  neddragen  mot  blåsans  hals  och 
^^aldelen  låter,  ehuru  svåråtkomlig  genom  sitt  högt  uppskjutna 
^  i  korsgropen,  en  gång  fattad,  temligen  lätt  nedvika  sig  genom 
^ning,   men  lössläppt  återtager  den  ijederlikt  sin  bakåt  riktade 


32 

ställning.   Ingen  kanbar  hypertrofi  af  kroppen»  och  haken  är  full- 
komligt virgineL 

Behandlades  med  N:o  2  och  3,  darrtryckning  och  strykning 
längs  benens  nervstammar,  men  kan  blott  fördraga  rörelser  af 
lindrigaste  pression. 

Den  16.  Tar  na  rörelserna  nästan  lika  med  andra;  har  repat 
sig  rätt  mycket  och  börjat  gå  med  stöd,  hvartiU  förut  ej  gjorts 
försök  under  8  är,  emedan  hälame  ej  utan  yttersta  smärta  kunnat 
tryckas  mot  golfvet,  utan  fotens  ställning  gjort  patienten  i  dess 
fruktlösa  försök  till  tågångare. 

Har  äfven  börjat  kunna  styra  sina  händer  till  skrifning,  men 
med  stor  ansträngning.  Lifmodrens  lägeförhållande  ungefar  lika 
som  den  3  Okt. 

Den  23  Nov.  Framstegen  äro  i  ögonen  springande.  Patienten, 
som  i  stäUet  för  sitt  förra  slappa  lidande  och  bleka  utseende,  fått 
lifliga  anletsdrag,  går  nu  för  sig  sjelf  helt  obesvärad  öfver  rummet 
och  har  skrifvit  en  mängd  bref  tiU  sina  vänner. 

Lifmoderns  botten  har  höjt  sig  betydligt  och  modermunnen 
är  nu  lätt  åtkomlig  närmare  bäckenets  axellinie,  samt  hela  organet 
utom  all  jemförelse  rörligare.  Kramp  påkommer  nu  ej  alls,  fastän 
de  gymnastiska  rörelserna  gifvas  med  alltmera  eftertryck.  De  båda 
halskotorna  ännu  dock  mycket  ömma.     (Levin). 

19.  Fru  B.  enka,  25  år.  God  kroppsbyggnad,  något  svank- 
ryggig  och  friskt  utseende;  barnsäng  för  2  år  sedan.  Har  som 
yngre  haft  bleksot  och  stark  vaginalblenorré  med  värk  i  korsryggen, 
känsla  af  sugning  mellan  skulderbladen  och  hjertklappning,  isyn- 
nerhet om  aftnarne  efter  sänggåendet.  Klen  matlust  och  trög  af- 
föring.  Har  under  första  grossessen  haft  stark  lifmodersänkning 
med  pressningskänsla  nedåt  och  svårighet  att  sitta. 

Den  3  Okt.  1864.  Modermunnen  är  jemte  slidhvalfvet  dragen 
så  högt  upp  bakåt  korsgropen  att  densamma  ej  med  fingret  kan 
nås.  Lifmoderkroppen  kännes  starkt  framåtstjelpt,  med  botten 
tryckt  emot  blåshalsen.  Plågas  af  täta  urinträngningar.  Bäcken- 
ställningen visar  stark  stupning  framåt,  men  eljest  rymligt  och  väl 
bildadt  bäcken.  Efter  några  dagars  gymnastik  (rörelser  n:o  1,  2, 
d  och  4  —  n:o  1  likasom  alla  fall  af  framåtstupning  utaf  lifmo- 
dem  endast  med  ländhöftklappning)  kände  sig  patienten  redan 
mindre  besvärad  af  urinträngningarne.  Den  16.  Ingen  forändring 
af  lifmoderns  ställning.  Trängningame  åter  plågsamma  under  ett 
par  dagar. 

Den  21  Nov.  Lifmoderkroppen  har  nu  antagit  ett  nästan 
normalt  upprätt  läge,  är  rörlig,  men  fortfarande  med  sliddelen  högt 
uppe  och  tryckt  bakåt  korsgropen.  Den  kan  dock  nu  fullkomligt 
nås  och  i  upprätt  ställning  (hvari  alla  undersökningar  gjorts)  kännes 
den  hafva  en  lutning  af  50  till  60  grader  mot  våglinien.  De 
subjektiva  symtomema  äro  nu  mycket  minskade,  isynnerhet  urin- 
trängningen,  hvilken  dock  ännu  någon  gång  låter  lindrigt  känna 
sig.  De  förut  i  4  månader  uteblifna  menses  hafva  återkommit 
regelbundet,  men  sparsamt  i  2  perioder,  samt  blott  varat  i  2  dagar. 


33 

Afforing   ir  ordentlig.     Tjngden  i  anderlifret  ocli  svårigheten  att 
«itta  nästan  borta.     (Leyin). 

20.  Hustm  Johanna  A.  från  H.  som  vid  undersökning  den 
17  sistlidne  Not.  befanns  Hda  af  retrofieaio  uteri,  med  slapp,  öppen 
och  ojemn  modermnn,  prolapsns  vaginn  isynnerhet  framtill,  irrita- 
tion af  arinblåsan  med  betydlig  ömhet  i  blåshalsen  och  ständig 
benägenhet  till  orinkastning,  har  genom  gymnastisk  behandling  af 
Hr  Kapten  Brandt,  först  från  den  20  till  27  Nov.  och  med  af- 
brott  får  inträdd  menstruation,  sedermera  från  den  6  till  12  Dec, 
trller  tillsammans  15  dagar,  vunnit  det  resultat,  att  ej  blott  efter 
5  dagars  behandling  lif modern  befanns  stå  rätt,  modermunnen  var 
fastare,  urineringen  nästan  normal,  prolapsus  vaginse  och  ömheten 
i  blåahalsen  mindre;  utan  äfven  vid  undersökning  den  13  Dec. 
kustnin  befriad  från  aUa  plågor,  kände  sig  fullkomligt  frisk.  Hvilket 
gynnsamma  resultat  äfven,  18  dagar  derefter,  vid  i  dag  förnyad 
undersökning,  oaktadt  ansträngande  göromål  under  gårdagen,  be- 
fanns fullkomligt  oforändradt.  Då  jag  dessutom  har  mig  bekanta 
flera  sjukdomsfall  af  dels  lika,  dels  svårare  beska£fenhet  inom  qvin- 
nans  sexualsystem,  behandlade  medelst  Hr  Brandts  gymnastik  med 
lika  lycklig  utgång,  kan  jag  ej  nog  rekommendera  densamma  emot 
förutnämnda  sjukdomar.     Sköfde  den  31  December  1862. 

P.  Erlanbsson. 
Med.  Dp  och  Kir.  Mag. 

Hvad  nu  mina  åsigter  i  ämnet  beträffar  enligt  den  erfarenhet 
jtg  kunnat  inhemta  under  font  en  veckas  noggrannt  iakttagande, 
såväl  af  sjelfva  behandlingsmetoden,  som  vid  patienternas  förnyade 
nndersökningar  och  utforskande  af  deras  öfriga  förhållanden,  samt 
sobjektiva  befinnande  under  och  i  anledning  af  behandlingen,  — 
så  flr  jag  oförbehållsamt  framlägga  dem  för  att  gälla  hvad  de 
kanna. 

Genom  ryktet  erfarande  att  kapten  Brandt  i  Sköfde  uppfunnit 
("ti  nytt  sätt  att  medelst  gymnastik  bota  lifmoderafvikningar  och 
enkannerligen  framfall,  får  jag  erkänna  att  jag  i  början  mycket 
triflade  på  uppgiftens  sanningsenlighet,  till  dess  jag  i  Dr  Erlands- 
sons från  Sköfde  muntliga  intyg  forlidet  års  sommar  vann  bekräf- 
telse derpå.  Under  en  resa  på  hösten  sammanträffade  jag  med 
kapten  B.  i  Sköfde,  samt  fick  af  honom  sjelf  omedelbar  upplysning 
om  mannaloperationema  vid  hans  behandlingsmetod,  samt  hörde 
flera  påtagliga  fall  af  forbättring  uppgifvas;  och  såg  med  egna 
ögon  framgången  hos  en  då  i  Sköfde  befintlig  sommarbadgäst  från 
Bie,  hvilken  bland  de  iakttagna  fallen  är  upptagen  under  N:o  17 
och  efter  ej  fullt  6  veckors  behandling  var  påfallande  förbättrad. 
Dessa  omständigheter  styrkte  mig  i  föresatsen  att  söka  vidare  be- 
kräftelse på  behandlingsmetodens  verkan,  helst  årligen  till  vatten- 
karanstalten vid  Bie  anlända  flera  qvinnor,  hvilka  uppenbarligen 
hafra  sina  spinalirritationer  och  andra  nervlidanden  att  skylla  på 
anomalier  inom  slägtlifssferen;  och  mot  hvilkas  grundlidande  vatten- 

FM^amdtimffor  1865.  8* 


34 

kuren  derföre  oftaBt  visat  sig  alldeles  oTerksam,  så  att  aymtomema 
ifall  de  for  någon  kortare  tid  mildrats,  dock  snart  återkommit, 
eller  ock  fullkomligt  utan  förändring  motstått  vattenbehandling  i 
förening  med  vanlig  gymnastik. 

Under  tiden  upptogs  saken,  såsom  bekaat  är  af  enskilda  leda- 
möter utaf  Svenska  Läkaresällskapet;  men  under  den  försöks  tid  af 
ej  mer  än  kögst  14  dagar,  som  Hr  B.  på  deras  uppmaning  och 
i  deras  namn  i  Stockholm  använde,  kunde  genom  ofullatändiga 
förberedeker  och  knapp  tid  ej  någon  fast  öfvertygelse  vinnas, 
hvarpå  ett  något  så  när  giltigt  omdöme  och  utlåtande  i  ämnet 
borde  grundas  och  afgifvas.  —  Önskan  att  sjelf  vinna  öfVertygelae, 
förenad  med  otålighet  att  invänta  resultat  af  Sällskapets  möjligen 
vidare  åtgörande  i  saken,  föranledde  mig  derföre  att  efter  slutad 
badsäsong  vid  Bie,  personligen  inställa  mig  hos  kapten  Brandt 
den  1  Oktober  detta  år.  Jag  vistades  oafbrutet,  och  nästan  stund- 
ligen, hos  honom  under  en  veckas  lopp,  då  jag  uppfattade  sjuk- 
domshistorierna  och  undersökte  alla  hans  patienter  (med  undantag 
af  ett  rätt  intressant  fall^  der  undersökning  af  pryderi  ej  tilläts» 
och  hvilket  jemte  ett  och  annat  som  ej  bordt  vara  föremål  för 
behandlingen,  ur  denna  relation  är  uteslutadt);  samt  fastställde 
diagnoserna  efter  mitt  bästa  förstånd.  Sedermera  återkom  jag  2 
gånger  med  olika  mellantid,  den  sista  gången  7  veckor  efter  mitt 
första  uppträdande  —  och  begagnade  under  tiden  tiUfallen  att 
underrätta  mig  om  åtskilliga  personers  tillstånd,  som  förut  genom- 
gått men  afslutat  behandlingen.  Äfven  diskuterades  ämnet  med 
de  i  staden  boende  läkame  Hrr  Erlandsson  och  Sylvén,  hvilka 
båda  iakttagit  flera  sjukdomsfalls  botande  och  tillfölje  deraf  skänka 
sitt  fulla  erkännande  af  behandlingsmetodens  värde  för  läkande 
eller  förbättrande  af  mångåriga  och  fuUstwdiga  lifmodersframfall. 

Från  min  synpunkt  kan  jag  ej  annat  än  skänka  Hr  B:8  upp- 
finning så  stort  förtroende  som,  och  större  än  jag  sjelf  fattat  för 
någon  annan  behandlingsmetod,  ej  allenast  vid  framfall  af  lifmodem, 
utan  äfven  emot  andra  missriktningar  af  detta  organ. 

Min  öfvertygelse  är  derjemte,  att  den  skall  befinnas  vara  ett 
utmärkt  medel  att  väcka  och  underhåUa  en  reglerande,  regressiv 
metamorfos  vid  fall  af  så  kallade  lifmodeiinfarkter  eUer  kroniska 
inflammationer,  hypertrofier  och  benägenhet  för  aflägiingar  och 
främmande  bildningar  af  flera  slag  uti  lifmodem  och  dess  annexer. 
Att  den  vidare,  med  vederbörlig  omtanka  handhafd,  d.  v.  s.  ej 
missbrukad  vid  faU  af  akut  inflammation  i  närbelägna  delar^  eller 
der  fara  finnes  för  bristning  af  någon  tumör  i  underlifvet  och  dylikt, 
—  ej  kan  medföra  någon  sli^  våda,  när  den  såsom  sig  bör,  samt 
med  vana  och  handlag  att  gifva  rörelserna,  användes. 

£fter  hvad  som  rörande  detta  ämne  har  föregått,  är  det  mycket 
troligt  att  det  mötes  med  ej  ringa  fördom  från  mången  läkares 
sida;  och  min  auktoritet  är  väl  ej  heller  den  rätta  att  söka  häfva 
en  dylik.  Men,  menniskan  vågar  det,  hvariill  hennes  idéuppfatt- 
ning  manar  henne,  —  och  min  öfvertygelse  är  att  läkarekonsten 
har  allt  skäl  att  tacksamt  tillegna  sig  alla  hjelpuiedel  på  ett  verk* 


36 

suafaetsoBiråde,  der  hon,  tlsom  vi  Tiil  veta,  idrut  räknar  tå  få  oeb 
föga  rerluamma,  som,  i  fråga  om  häfvande  af  lifmodema  åkommor 
i  allmÄnhei  och  den  Iftgeförändringar  iaynnerhet,  ar  fallet. 

Vid  de  diskussioner  som  enligt  dess  tryckta  förhandlingar 
inom  Läkaresällskapet  hållits,  rörande  ifrågavarande  ämne,  har  man 
bland  annat  att  fasta  sig  vid  den  förhastade  slutsatsen  som  af  en 
och  annan  sällskapets  aktade  ledamot  framkastats,  men,  antagen 
för  god,  helt  och  hållet  måste  missleda  omdömet  hos  dem  som 
icke  haft  tiliftlle  att  personligen  pröfva  —  jag  menar  yttrandet, 
att  det  vid  behandlingen  företrädesvis  verkande  momentet  vore 
lufttrycket.  För  en  närmare  eftertanke  måste  denna  förklaring  helt  och 
hållet  falla.  För  dess  antagande  skulle  tvenne  motiver  vara  möjliga. 
Det  ena  ifall  den  utfallna  Ufinodems  förmodade  indrifvande  i  bäcken- 
hålan under  sjelfva  operationen  dermed  skuUe  afses,  hvarvid  luft- 
trycket borde  verka  såsom  vid  vattnets  stigning  i  en  pumpstöfvel 
genom  uppkomst  af  tomrum.  Sådant  eger  dock  ej  rum,  emedan 
Hr  B.  alltid  tillser  att  organet  före  rörelsemas  gifvande  är  infördt 
uti  bäckenet,  samt  emedan  detsamma  medelbart  genom  bukbetäck- 
mngen  fattas  och  handgripligen  uppföres  på  sitt  ställe.  Det  andra 
motivet  vore  att  det  yttre  lufttrycket  skulle  vara  i  stånd  att  hålla 
organet,  en  gång  fullständigt  iniördt,  genom  buktäckets  motstånd 
å  sin  sida,  qvar  i  hålan.  Detta  jäfvas  genom  den  anmärkningen, 
att  ett  framfall  då  ej  behöfde  någon  annan  behandling  än  det 
simpla,  men  fullständiga,  införandet;  hvilket  alla  måste  erkänna  är 
alldeles  otillräckligt. 

På  n^t  annat  än  ettdera  af  dessa  tvenne  sätt  kan  luft- 
tryeket,  ehvad  jag  ser,  ej  verka  —  och  alltså  är  den  förklaringen 
förkastlig.  Tvärtom  bekräftade  de  patienter,  af  hvilkas  subjektiva 
uppfattning  jag  sökt  upplysning,  att  tfUr  den  f&rsta  uppfy/tnings- 
operoHanen  antingen  det  oförklarliga  inträffat  att  en  lifmoder,  som 
förut  otaliga  gånger  af  dem  sjelfva  varit  införd  och  vid  upprätt 
ställning  genast  åter  framfallit,  ofta  oafbrutet  qvarblifvit  inne  i 
bäckenet;  till  deras  egen  stora  förvåning,  ehuru  de  under  tiden 
utfört  samma  rörelser,  som  tillförene  ovilkorligen  föranledt  dess 
framfallande.  Eller  ock,  om  framfall  åter  föranledts  af  stolgångs* 
krystningar,  lyftningar  eUer  räckningar  o.  s.  v.,  att  organet,  om 
det  genast  åter  införts,  bibehållit  sig  i  läge  af  enkel  sänkning  till 
nista  operation,  då  den  välbekanta  nedåtdragande  känslan  åter  för- 
9?unnit  —  och  organet  vid  undersökning  känts  stå  mer  eUer  mindre 
högt  i  bäckenet,  utan  omedelbart  stöd  på  dess  botten.  Att  af- 
gifva  någon  annan  förklaring  på  detta  fenomen,  som  af  mig  sjelf 
fiere  gånger  iakttagits,  tilltror  jag  mig  ej;  —  men  helt  påtagligen 
har  lufttrycket  dervid  ej  det  ringaste  inflytande,  enär  det  ju  vid 
orgsnets  beinnande  inom  kroppen  verkar  lika  från  alla  utsidor. 

Jag  kan  således  tills  vidare  ej  fatta  någon  annan  förklaring 
in  den  gamla  af  turgot  vit€di8,  ehuru  den  svårligen  är  tillräcklig, 
nar  man  betänker  både  organemas  ömsesidiga  läge,  vid  fästnings- 
medel  ooh  dessas  utomordentliga  slapphet  och  uttänjning  vid  full- 
stsadiga  fraafaU.    laJcttagelaen  måste  dock  qvarstå,  såsom  ett  mång- 


faldigt  bekräftadt  factum,  hvarpå  det  återstår  att  vinna  en  nöjaktiga 
tydning.  Skulle  man  vilja  forsöka  en  sådan,  utan  objektiv  skär* 
skådning,  hvilket  väl  sällan  lärer  erbjuda  sig,  så  synes  mig  den  af 
organets  lättande  under  operationens,  detsamma  hopklämmande,  ^ 
inverkan,  i  förening  med  tonisering  af  muskelnerver  och  kontraktila 
väfnader  i  banden,  vara  mest  antaglig. 

Såsom  en  obestridlig  följd  af  behandlingen  får  jag  således 
påpeka  organets  afgjorda  benägenhet  att  från  den  forras  första 
handläggning  stadna  qvar  inom  bäckenet  och  detta  ofta  på  ett 
alldeles  förvånande  sätt,  i  det  att  patienterna  gått  lång  väg,  i 
trappor  o.  s.  v.  omedelbart  efter  slutade  gymnastikrördber  och 
organet  har  det  oaktadt  stadnat  qvar  inom  vulva,  ehuru,  enlig:t 
patienternas  egen  utsago,  det  tiUförene  ej  varit  inne  ett  ögonblick, 
utom  i  sittande  eller  liggande  ställning.  Men  i  allmänhet  synes 
dock  benägenhet  för  sänJcning  fortfarande  både  finnas  och  göra  sig 
känbar  under  eftermiddagame  och  mot  aftnarne,  ehuru  organet  under 
den  närmaste  tiden  efter  gymnastiken,  som  alltid  sker  innan  magen 
blir  fylld,  således  på  f.  m.,  kännes  utomordentligt  lätt,  eUer  rättare 
ej  kännes  aUs.  Såsom  af  berättelserna  kan  ses  har  det  otroliga 
äfven  ofta  inträffat,  att  organet  fortfarande  stadnat  qvar  inom 
bäckenet,  ehuru  operationemas  antal  inskränkt  sig  till  blott  10 — 15 
inalles;  och  detta  ehuruväl  patienterna  tillhört  den  rent  arbetande 
klassen,  hvilka  man  väl  kan  inse  hvarken  vårda  sig  om  att,  eller 
ens  kunna,  undvika  sådana  rörelser  omedelbart  efter  slutad  be- 
handling, såsom  bärandet  af  flera  slags  bördor,  hukande  o.  d., 
hvilka  företrädesvis  äro  egnade  att  framkalla  återfall.  Jag  har 
hört  personer,  rörda  ända  till  tårar  intyga  detta,  prisande  sin 
oväntade  lycka. 

Hvad  beträffar  de  normala  sexuella  förrättningarne  under  bruket 
af  denna  behandlingsmetod,  har  jag  både  hört  af  patienterna  sjelfva, 
samt  funnit  af  Hr  B.  anmärkt,  att  menstmationsmeUantidema  nä- 
stan konstant  förkortas  hos  cdUi,  såsom  ett  ytterligare  tecken  till 
ökad  lifsverksamhet  hos  organet. 

Under  pågående  period  afbrytas  naturligtvis  operationerna, 
utom  vid  fall  af  alltför  stark  sekretion,  hvarvid  Hr  B.  begagnar 
såsom  afledande,  armrullning  och  öfveriaberutrychning  eller  modi- 
fikation af  rörelsen  n:o  3,  hvilka  åtgärder  han  säger  vanligen  in- 
skränka den  alltför  starka  blodgången;  hvaremot  han  i  det  mot- 
satta fallet,  eller  när  patienterna  bruka  ha  alltför  kort  eller  ringa 
afsöndiing,  ger  dem  oafbrutet  horåbensklappning  och  fotruUning^ 
samt  böftting  af  hela  bålen  med  moUtånd,  Detta  gäller  dock  egent- 
ligen om  andra  afvikningar  i  läget  än  framfall. 

Jag  vill  nu  ej  längre  upptaga  sällskapets  tid  med  mer  eller 
mindre  berättigadt  ordande  uti  denna  sak,  af  en  här  både  okänd 
och  ovan  stämma.  Men  jag  kan  ej  annat  än  varmt  uppmana 
Sällskapet,  och  Hrr  Fruntimmersläkare  ex  professo  isynnerhet,  att 
ej  försumma  fruktbargörandet  af  en  uppfinning,  hvilken  lofvar  att 
skänka  en  hittills  ouppnådd  lindring  uti  en,  sina  offer  så  hopplöst 
qvä^ande  åkomma,  som  fullständiga  lifmoderframfall;  ooh  Jag  vågar 


37 

antydA  att  i  samma  uppfinning  är  gifVen,  åtminstone  början  till  en 
hittills  obegagnad  metod,  att  komma  de,  både  patienter  och  deras 
läkare  så  utpinande  lidanden,  som  följderna  af  en  mängd  andra 
slägtUfssjukdomar  äro^  till  hjelp. 

Möjligen  skulle  kapten  Brandt  genom  sällskapets  bemedling 
kunna  sättas  i  tillfälle  att,  —  ej  såsom  hittills  skett  flyktigt,  utan 
förberedelse  och  tillgång  på  operationssubjekter,  samt  med  upp- 
offring af  egna,  dertill  alltför  otillräckliga  medel  —  vistas  någon 
längre  tid  i  hufmdstaden,  samt  således  genom  Terkligt  tillmöte- 
gående från  sällskapets  sida  uppmuntras  att  göra  sitt  bästa  till 
en  lidande  mensklighets  förmån,  under  det  att  dertill  fuUt  passande 
personer  kunde  utväljas  och  inläras  i  den  gymnastiska  handlägg- 
ningen. —  Jag  vill  härmed  blott  anmärka,  att  inga  f6ra6h  alla  af 
andra  äro  bättre  än  flyktiga  experimenter  af  oöfvade  personer, 
mången  gång  kanske  utförda  blott  på  beskrifning  af  andra  eller 
tredje  man,  hvilka  tOlfölje  af  felslagna  resultater  gifva  anledning 
till  lika  lättvindiga,  som  missledande  slutsatser.  Jag  har  sjelf  för- 
sökt utförandet  af  behandlingen  och  inhemtat  patientemas  öppen- 
hjertiga  utlåtande  derom,  men  funnit  mig  ingenting  mindre  än 
uppmuntrad  att  fortsätta. 

Äfven  vill  jag  erinra  sällskapet  att  kapten  B.  är  den  enda 
person,  som  är  i  sin  metod  fullt  invigd;  att  en  persona  förmåga 
både  är  otillräcklig  och  i  sin  enskilda  tiUvaro  erbjuder  en  klen 
garanti  för  en  vigtig  saks  traditionella  fortbestånd.  Hvad  som  till 
dess  betryggande  bör  göras,  måste  således  göras  utan  lång  be- 
tänketid. 

Och  nu  slutar  jag,  i  tillförsigten  att  hafva  allvarligt  återväckt 
frågan  om  en  för  sälskapet  maktpåUggande  sak,  —  en  sak  af  den 
vigt,  att  den  vidrör  en  af  läkarekonstens  hittiUs  minst  framgångs- 
rika sidor.  En  sak  vidare,  genom  hvars  befrämjande  och  utveck- 
ling till  behandlingslärans  fromma,  en  stor  ära  skall  vindiceras,  ej 
blott  för  uppfinnaren  och  den  svenska  gymnastiken,  utan  äfven  för 
ett  Läkaresällskap  hos  hvilket  man,  likt  det  svenska,  är  van  att 
finna  ögonen  öppna  och  andan  verksam  för  allt,  hvaraf  den  lidande 
delen  af  slagtet  och  sträfvandet  att  förbättra  dess  kroppsliga  ställ- 
ning kan  vinna  nytta.  P.  A.  Lbvin.» 

Hr  Malmsten  anförde  följande: 

Då  Hr  LsviM  i  Svenska  Läkaresällskapet  uppläste  sitt  anförande 
om  Hr  Bbandts  »mtdikalgymnaaiik  mot  proUxpaer  och  uterinlidemden» 
begärde  jag  denna  fråga  på  bordet.  Jag  ansåg  nemligen  att  det 
Tar  för  Läkaresällskapet  af  vigt  att  närmare  taga  kännedom  om  de 
meddelade  sjukbistorierDa,  i  stöd  af  hvilka  Hr  Levin  påkallade 
Läkareaältakapets  uppmärksamhet,  än  som  kunde  ske  af  ett  hastigt 
afbörande  af  det  upplästa  anförandet.  Frågan  gällde  nemligen  här 
en  ny,  förut  okänd  läkemetod,  hufvudsakligen  mot  prolapsus  uteri, 
om  hvilken  visseriigen  redan  förr  en  gång  inom  Sällskapet  varit 
diskussion,  men  utan  att  S&llskapet  då  kunde  om  densamma  stadga 


38 

sitt  omdöme*  Hr  Lem  yädjade  du  med  stod  af  sitt  nnfSnnde  till 
Svenska  LäkaresällBkapets  »öppna  ögon»  och  har  sjeif  således  önskat 
en  allvarlig  pröfoing  och  ett  moget  omdöme  om  den  nya  metodena 
värde.  Hvar^e  ny  lakemetod  omfattas  ofta  i  dess  början  med  stor 
v&rma  och  ryktet  vållar  ofta  allt  för  stora  förhoppningar,  som  vi 
tyvärr  i  en  framtid  mången  gång  se  svikna;  —  det  var  derför  för 
088  alla  kärt  då  en  collega  framlade  sin  vunna  erfarenhet  om  den 
ifrågavarande  nya  läkemetoden,  ty  på  pröfningen  af  de  meddelade 
sjukhiatorierna  —  pä  dessa  faota  —  beror  naturligen  det  oförvillade 
omdöme.  Läkaresällskapet  måste  falla  om  kurens  värde.  I  den  mån 
medicinen  sträfvar  att  blifva  en  exakt  vetenskap  och  mindre  grundad 
på  teoretiska  spekulationer,  är  det  ock  som  en  sjukhistoria,  hvilken 
naturtroget  uppfattad  i  alla  hänseenden  fullständigt  och  redigt  med- 
delas, eger  något  värde,  ty  derpå  beror  dess  bevisande  kraft. 

Det  är  med  denna  anledning  som  jag,  ehuru  ingalunda  specialist 
i  ifrågavarande  ämne,  dock  ansett  mig  i  vetenskapens  och  sanningens 
intresse  böra  från  rent  kUnisk  ståndpunkt  granska  Hr  Levins  anfö- 
rande och  de  i  densamma  meddelade  sjukhistoriema. 

För  att  icke  för  mycket  trötta  Sällskapet  förbigår  jag  i  min 
granskning  ej  blott  de  tvenne  sjukhistoriema,  som  Hr  Levin  meddelar 
i  afseende  på  prolapsus  intestini  recti,  liksom  äfven  de  i  afhandlingen 
meddelade  sjukhistorierna  rörande  andra  uterinlidanden  och  faster 
mig  uteslutande  vid  de  sjukhistorier,  som  angå  sänkning  och  framfall 
af  lifmodem. 

Före  granskningen  af  hvarje  sjukdomsfall  uppläste  Hr  Malmsten 
sjukhistorien,  sådan  den  af  Hr  Levin  blifvit  meddelad  och  hvilken 
läsaren  återfinner  i  Qr  Levins  här  förut  meddelade  afhandfing. 

»Fram/all  af  liflnodemj^ 

Sjukdams/aUet  N:o  1.  Patienten  hade  »genomgått  5  barnsängar 
under  27  års  tid,  hvarunder  hon  beständigt  varit  besvärad  af  lif- 
modersänkning  »ocb»  under  de  3  sista  åren  hade  framfallet  varit 
komplett.1» 

Vigtigt  hade  varit  veta  när  sista  barnsängen  var,  att  icke  tala 
om  det  orimliga  att  under  patientens  5  grossesser  lifmodersänkningen 
fortfarit.  Yi  lägga  märke  till  att  från  behandlingens  första  dag 
uterus  höll  sig  inne. 

Slutet  af  sjukhistorien  lyder  så:  »ar  fortfarande  frisk  när  detta 
nedskrifves.  (Brandt)»,  Patienten  kom  under  behandling  den  10 
Ang.  1S61  och  »behandlades  med  ett  kort  afbrott  till  den  30  i 
samma  månad»,  när  »nedakrefs»  detta:  •fort/fxrande  fruk^f  den  30 
Aug.  1861  eller  när?  Sjukdomshistorien  upplyser  icke  härom  och 
har  därigenom  förlorat  betydligt  af  sin  bevisande  kraft. 

N:o  2.  Denna  sjukhistoria  är  i  allmänhet  svår  att  förstå.  Den 
1!^  Sept.  1861  var  »framfallet  fhllständigW  men  huru  det  förhållit 
sig  från  dess  uppkomst  1858  tills  denna  tid  finnes  icke  omnämndt. 
Måhända  har  det  under  denna  tidrymd  emellanåt  länge  varit  inne? 
»Behandlades  med  3  veckors  afbrott  till  den  12  Okt  då  framfallet 
länge  varit  inne»,  d.  v.  s.  ajelfva  behandlingen  varade  ungefar  8  dagar. 


a» 

^ig^  hade  Tarit  att  upplysa  nftr  dessa  3  Teckore  afbrott  i  be- 
bandlingen  intrftffade  ooh  hvad  betyder  ordet  Blfinge»?  var  det  må- 
hända efler  föista  dagens  behandling  P  Emellertid  se  ▼!  här,  i  mot* 
sats  mot  f5rra  sjukhistorien,  anmärkt  att  qvinnan  den  21  Nov.  1864 
rar  fortfaraode  frisk;  men  sjakhistorien  är,  for  att  af  densamma 
kunna  draga  någon  slatsats,  minst  sagdt  alltför  ofullständig. 

N:o  3.  Denna  sjnkhistoria,  uppsatt  af  en  läkare,  är  i  många 
hänseenden  märki^rdig.  Jag  öfyerlemnar  åt  hvar  och  en  att  afgöra 
hvad  följande  uttryck  vill  säga:  »slidans  väggar  mycket  svullna,  bil- 
dande tvenue  stora  blåsor  jemte  lifmodern  på  dess  framsida»;  och 
slutligen  finnes  anmärkt  »i  slutet  af  året  inträdde  grosess  men 
(obe.  »fii^fi»)  organet  forUef  derunder  på  sin  platå.»  Vigtigast  af 
allt  hade  varit  få  veta  när  forlosaningen  inträdde  for  att  deraf  be* 
döma  groesessens  böljan  och  huru  tillståndet  sedermera  gestaltade 
sig.  Hvad  denna  sjukdomshistoria  än  må  bevisa,  något  omdöme 
om  behandlingens  verkan  kan  åtminstone  ej  på  densamma  grundas. 
Under  grosessen  borde  väl  lifmodern  småningom  höja  sig  och  sedan 
onder  densamma  bli  inne  i  bäckenet. 

N:o  4.  Denna  sjnkhistoria  upplyser  endast  att  qvinnan  var  frisk 
den  31  Nav.  1864,  samt  att  hon  uppgifves  haft  »sänkning  nnder  8 
år,  framfall  de  3  sista»;  men  huru  tillståndet  var  den  5  Mars,  då 
hon  antegligtvis  skulle  ha  kommit  under  behandling  samt  huru  länge 
och  ofU  hon  verkligen  behandlats  derom  lemnas  ingen  upplysning, 
hvarfore  denna  sjukhistoria  såsom  föga  bevisande  torde  kunna  f5rbigå% 
helst  som  »fortfarande  slapphet  i  slidans  främre  vn^»  qvarstod. 

N:o  6,  Upplyser  visseiiigen  att  qvinnan  varit  under  behand- 
ling och  att  lifmodern  höll  sig  inne  den  20«(Mars?),  men  huru 
tillståndet  sedan  varit,  derom  lemnas  ingen  upplysning.  Hvad  detta 
fall  bevisar  lemnas  derhän. 

N:o  6,  Härom  är  intet  att  säga  om  ej  att  det  är  sorgligt  se 
detta  fall  anfÖrdt  såsom  något  bevisande. 

N,o  7.  Sjukhistorien  är  högst  ofullständig;  intet  är  anfört  om 
lifmodems  läge  oeh  storlek  vid  början  af  behandlingen,  endast  »en 
fälla  af  främre  slidväggen  synlig  i  vulva»;  när  nU  vid  behandlingens 
slut  upplyses  att  »slidan  äunu»  var  »slapp»  frågas  hvad  detta  fall 
bevisar? 

N:o  8.  I  afseende  på  detta  fall  der  forbättringen  tyckes  märk- 
värdigt hastigt  inträdt,  anmärkes  dock  att  intet  finnes  anfört  om 
lifmodems  läge  vid  början  af  behandlingen,  icke  heller  tidpunkten, 
når  hon  var  »fortfarande  frisk»;  hvilket  ej  bordt  saknas  i  en  sjuk- 
historia med  anspråk  på  bevisning. 

N:o  9.  Denna  sjukhistoria  synes  vid  ett  flyktigt  genomläsande 
bevisa  ganska  mycket,  men  granska  vi  densamma  närmare  finna  vi 
resultatet  blifva  h^lt  annorlunda:  påsken  inträffade  nemligen  1863 
den  5  April,  3  veckor  derefler  fick  qvinnan  »stark  blodgång  i  8  dagar 
måste  aedan  ligga  till  sängs  ill  veckor  utan  förmåga  att  röra  sig» 
d.  v.  8.  jtill  mot  slutet  af  Juli  månad;  men  här  följer  en  lucka  i 
berlttelsei}  af  mer  än  3  månader,  då  intet  finnes  omnämndt  om  qvin- 
&SBS  tähtåikåL     Den  3  Nov.  kom  hon  nemligen  under  Hr  Brandts 


40 

behandling,  då  vid  undersökning  befanns  stark  sänkning  af  lifoaodem 
ocb  slidan  etc.,  men  ioke  med  ett  ord  omnamnes,  haruvida  qvinnan 
då  hade  svårt  att  röra  sig  eller  icke.  Emellertid  anmärkas  i  sjuk- 
historien, att  qvinnan  »efter  6  dagara  behandling  kunde»  »utan  svå- 
righet gå  från  sitt  hemvist  upp  till  gymnastiklokalen».  »Den  8:de 
dagen  var  modermunnen  sluten,  lifmodem  högt  uppljftad»  slidan 
sammandragen  etc.»  Fallet  har  tydligen  varit  en  ofullständig  invo- 
lution  af  uterus,  men  i  hvad  mån  behandlingen  bidragit  till  organets 
återgång  till  det  normala,  är  tillfölje  af  sjukhistoriens  ofullständighet 
svårt  att  säkert  bedöma,  ty  möjligen  var  redan  före  behandling^en 
uteri  involution  börjad   och   fortgick  sedermera  under  behandlingen. 

N:o  10.  Detta  fall  tyckes  onekligen  tala  för  en  förvånande 
hastig  förbättring  efter  behandlingen,  men  i  sjukhistorien  förbigås 
helt  och  hållet  att  omnämna  huru  ansvällningen  af  äggstockame 
förhöll  sig,  hvilket  dock  hade  varit  nödvändigt  för  att  bedöma  fallets 
natur. 

N:o  IL  I  stallet  för  sjukhistoria  meddelas  här  tvenne  beedigade 
läkarebetyg  af  Dr  Sylvån  om  en  qvinnas  tillstånd;  det  ena  af  den 
14  Aug.  1863,  då  lifmodern  bildade  »en  stor  svulst  af  2  till  3  tums 
höjd,  räknadt  från  de  stora  blygdläpparna  till  spetsen  af  avulsten* 
och  det  andra  af  den  1  Sept.  1863,  då,  efter  att  qvinnan  under  tiden 
användt  gymnastik  hos  Hr  Brandt,  »lifmodern  träffades  omkring  2 
tum  inom  och  ofvan  de  yttre  blygdläpparna»,  men  ej  ett  ord  om 
huru  lång  tid  före  första  betygets  afgifvande  qvinnan  lidit  af  moder- 
fallet, likasom  man  icke  får*  veta«  huru  tillståndet  var  efter  den  1 
Sept.»  då  sista  betyget  afgafs.  Dessa  beedigade  betyg  må  tjena  till 
hvad  som  helst,  säkert  är  att  Tetenskapen  varit  mera  betjent  af  en  full- 
ständig sjnkhistoria,  som  lemnat  upplysning  så  väl  om  qvinnans 
status  antecedens  som  hennes  tillstånd  någon  tid  —  helst  en  lang^ 
tid  —  efter  den  hos  Hr  B.  genomgångna  behandlingen.  I  afseende 
på  sednare  betyget  som  innehåller  »att  lifmodem  träffades  2  tum 
inom  och  ofvan  de  yttre  blygdläppame»  är  svårt  att  bedöma  lifmo- 
dems  verkliga  läge,  då  yttre  blygdläpparna  kunna  vara  af  olika 
tjocklek  och  slapphet. 

N:o  12,  Hvad  vill  det  säga:  »inflammation  i  lifmodern  med 
hönsäggstor  svulst  derstädes»?!  Hvad  sjukdom  vållade  patientens 
hemresa?  Berodde  densamma  på  att  lifmodem  i  stället  för  att  vara 
nedsjunken  blifvit  bakåtlutad?    Sjukdomshistorien  alltför  ofullständig. 

N:o  13,  Bedömandet  af  denna  sjnkhiatoria  öfvarlemnar  jag  åt 
Herrar  Oynekologeri  då  jag  icke  kan  förstå  Hr  Levins  uppgift  den 
3  Okt,  då  det  anmärkes  att  lifmodem  »kännes  fast  i  sitt  läge  med 
modermunnen  dragen  något  mer  än  vanligt  bakåt  korsgropea  och 
kroppen  ungeHir  midt  i  bäckenets  kämlinie.  Åfven  den»  (hvilken 
den?)  »kännes  större  än  vanligt»;  men  alntet  af  sjukhistorien  före- 
faller mig  underligt,  nemligen:  »i  öfrigt  känner  sig  patienten  må  full* 
komligt  väl  i  afseende  på  sina  förra  underlifsåkommor,  de  tider  du 
ej  hostanfallen  beavära  allt  för  mycket  Lifmodern  bar  under  de 
sista  14  dagarae  ingen  gång  varit  framfallanj*  Här  borde  väl  hafva 
anmärkts  horn  under  dessa  sista  14  dagar  hostan  förhållit  sig. 


41 

Nh>  14.  Porbattringen  synea  har  egentligen  hafva  berott  på 
att  lifmodem  antafrit  i  bäckenet  en  framåtlatande  ställning,  men  då 
ifTimre  vilidväggen  fortfarande  bildade  en  betydlig  flUa,  känbar  mellan 
de  inre  läppame»  eynea  det  otroligt  att  den  Tunna  förbättringen 
iäoge  skall  ega  bestånd. 

N»  15  och  16.  I  afseende  på  begge  dessa  sjukbistorier  erfares 
att  från  bebandlingens  f^sta  dag  lifmodern  hållit  sig  inom  bäckenet, 
men  att  behandlingen  icke  synes  haft  så  stor  inverkan  på  slidfram- 
fallet.  Begge  äro  ofullständiga,  utom  i  annat,  äfven  demti  att  de 
ej  lemna  någon  på  verklig  undersökning  stödd  uppgift  om  lifmodems 
läge  Tid  behandlingens  början  och  i  afseende  på  den  sednare  upp- 
lyses ej  ens  ora  behandlingen  räckt  en  dag  eller  flera. 

Efter  meddelandet  af  dessa  16  sjukbistorier  yttrar  Hr  Levin: 
•dessa  nu  anförda  äro  de  hufvudsakiigaste  och  tillförlitligaste  be- 
handlioKsfall,  som  jag  under  min  vistelse  i  Sköfde  samlat  och  till 
en  del  ajelf  observerat;  såsom  mig  synes  tillräckliga  för  att  på  dem 
gnmda  ett  gynaamt  omdöme  om  denna  behandlingsmetod.» 

Af  den  granskning  jag  haft  äran  inför  Sällskapet  framställa 
synes  mig  ojäfaktigt  framgfi,  att  alla  dessa  sjukhistorier  äro  mer 
eller  mindre  ofullständiga,  alltför  knapphändiga,  ofta  oredigt  fram- 
ställda och  uti  desamma  ganska  ofta  flera  vigtiga  omständigheter 
förbigångna  för  att  man  af  desamma  skulle  kunna  fålla  ett  bestämdt 
omdöme  om  kurmetodens  värde.  De  flesta  gifva  anledning  till  så 
många  inkast,  att  de  nödvändigt  hindra  ett  »gynnsamt»  omdöme  om 
den  ifirågavarande  behandlingsmetoden.  Det  intryck  man  flir  af  de- 
samma är  fast  mer  högst  oangenämt,  isynnerhet  för  hvar  och  en 
som  här  hoppades  och  väntade  fl  stöd  för  sin  öfvertygelse  och  vill 
andvika  att  draga  »lättvindiga  oeh  vilseledande  sltäsatser;»  och  aådana 
kunna  äfven  finnas  då  det  gäller  att  f&rorda  en  sak.  Hvad  tro- 
värdighet skall  man  kunna  sätta  till  Hr  Brandts  diagnoser,  då  han 
såsom  Hr  Levin  sjelf  anmärkt  mottagit  till  behandling  fall  af  lif- 
ffloderpolyp  oeh  vandrande  njure;  ty  icke  kan  detta  endast  tillskrifvas 
patienternas  öfvertalningsförmåga. 

Det  är  möjligt  att  i  Hr  Brandts  läkemetod  ligger  »början»  till 
en  hittills  obegagnad  metod,  som  i  en  framtid  kan  visa  sig  verksam, 
men  jag  betviflar  på  det  högsta  att  densamma  genom  Hr  Levins  åt- 
göraiide  vunnit  i  förtroende.  I  allmänhet  synes,  såsom  Hr  Levin 
oek  anmärkt,  första  dagens  behandling  snart  sagdt  på  ett  magiskt 
aäit  verkat  ej  blott  förbättring  utan  ofta  nästan  allt  som  sedan  vanns 
vid  en  fortsatt  behaudling;  och  då  åtminstone  i  ytterst  få  sjukdoros- 
lall  finnes  konstateradt  att  helsan  eller  förbättringen  fortfarande  egt 
bsstånd  en  längre  tid  efter  behandlingens  slut,  torde  man  med  skäl 
kunna  betvifla  kurens  varaktighet.  Såsom  Hr  Levin  anmärker  äro 
de  personer  som  lida  af  nterinsjukdomar  besvärade  af  måDgahanda 
nerrlidanden  och  såsom  vi  veta  hysteriska;  och  den  förbättring  som 
ofta  i  sjttkhistorierna  omtalas  synes  också  ej  sällan  vara  ett  uttiyok 
af  patienternas  subjektiva  uppfattning.  Denna  förbättring  efter  första 
dagens  behandling  har  Ull  och  med  slagit  Hr  Levin  med  förvåning; 
då  det  dessutom   synes   vara  svurt  att  få  »fullt  passsnde»  personer. 


42 

som  kttnna  inl&ra  denna  bebandlingsmetod,  favarpå  Hr  Levin  säger 
sig  sjelf  vflra  ett  exempel,  synes  kuren  fast  mera  bero  af  en  magisk 
kraft,  som  Hr  Brandt  besitter,  och  ligga  så  att  säga  inom  animala 
magnetismens  gebit.  Hr  Levin  har  visserligen  sökt  på  sitt  vis  for- 
klara  kurens  verkningar,  ehuni  förklaringen  tjckes  till  och  med  före- 
falla honom  sjelf  mindre  »nöjaktig»;  och  med  dylika  fraser  som  att 
deu  skulle  bero  af  »organets  lättande  under  operationen,  detsamma 
hopklämmande  inverkan,  i  förening  med  tonisering  af  muskelnerver 
och  kontraktila  väfhader  i  banden»  låter  också  näppeligen  frågan  af- 
farda  sig.  I  allmänhet  synes  Hr  Levin  tillhöra  en  redan  föråldrad 
fysiologisk  skola,  då  han  »såsom  ett  tecken  till  ökad  lifsverkaambet 
hos  organetv,  en  följd  af  behandlingen,  anför  »att  menstruation»- 
mellantiderna  nästan  konstant  förkortas  hos  aUa.»  Yi  se  deremot 
att  en  ofta  återkommande  menstruation  merendels  beror  på  en  ^'^Mig 
verksamhet  hos  organet,  således  på  en  minskning  i  den  normala  liCs- 
verksamheten  hos  detsamma. 

Öf^er  det  mystiska,  magiska  elementet  i  behandlingsmetoden, 
om  något  sådant  finnes,  tror  jag  Sällskapet  icke  bör  fälla  något  om- 
döme, och  Sällskapet  kan  icke  falla  något  omdöme  öfver  något  annat 
tillfölje  af  Bjukhistonernas  ofullständighet  Är  Hr  Brandts  metod 
»början  till  en  ny»,  mera  lycklig  läkemetod,  och  innehåller  den  något 
sannt,  är  jag  fnlU  öfvertygad  att  den  oberoende  af  h varje  Sällskapets 
omdöme  skall  bryta  sin  bana  och  gå  en  lysande  framtid  till  mötes 
så  mycket  mer  som  ryktet  förkunnar  att  redan  från  alla  landsorter 
patienter  strömma  till  Hr  Brandt.  Innehåller  åter  Hr  Brandts  metod 
icke  någon  verklig  varaktig  sanning,  så  går  det  Hr  Brandts  kur  som 
med  många  andra  underkurer,  att  den  förr  eller  sednare  reduceras 
till  sitt  verkliga  värde.  För  min  del  tillstyrker  jag  Svenska  Läkare- 
sällskapet att  tills  vidare  iakttaga  en  afvaktande  ställning. 

Hr  Andebjson   anförde: 

Sedan  Hr  Malmstkk  genomgått  största  delen  af  de  meddelade 
sjnkhistoriema,  vill  jag,  fBr  att  ej  alltför  mycket  taga  sällskapets 
tålamod  i  anspråk,  endast  göra  några  tillägg  till  de  af  honom  fram- 
ställda anmärkningarne  och  hufvudsakligen  fästa  mig  vid  de  sjuk- 
dom sberättelser,  som  icke  utgjort  föremål  för  hans  granskning. 

Då  det  i  sjukhistoriema  (t.  ex.  1,  4,  5,  7,  8,  etc.  etc.)  omtalas, 
att  patienter  under  mänga  (3,  8,  15,  etc.)  år  varit  besvärade  af  lif- 
rooderframfall  eller  sänkning,  så  må  det  billigtvis  frågas,  huru  man 
vet  delta.  Är  det  på  gi^nd  af  läkares  undersökning  eller  är  det  pfi 
grund  af  andra  uppgifter?  Det  är  annars  en  erfarenhet,  som  inom 
gynekologisk  praxis  snart  sagdt  dagligen  kan  göras,  att  patienter, 
som  plågas  af  smärtor  i  nnderiifvet,  korsryggen  o.  s.  v.  sjelf?a  nppgo 
sig  lida  af  sänkning  af  lifmodren  eller  något  annat  felaktigt  lifmoder- 
li^e  och  vanligen  äfven  ange  tidpunkten  för  oeh  oraaken  till  dettas 
uppkomst,  men  läkaren  antingen  ej  finner  detta  felaktiga  läge  eller 
finner  derjemte  andra  oob  vida  vigtigare  förändringar  (från  ooh  med 
katarrer  och  kroniska  inflammationer  i  och  omkring  lifmodren  ända 
till  nybildningar  af  alla  slag),  hvilka  ftro  såv&l  npphofvet  till  smärtorna 


43 

som  tOI  den  tillftf^entyn  S^en  ftrhandmyaranée  lägefträndringen. 
Sänkildt  anaer  jag  af  vigt,  att  uppj^ifoa  fall  af  lifmoderproIapB  be- 
horigmi  konstateras.  Jag  kan  nemHg«n  icke  undgå  att  erinra  om, 
horn  ofta  det  inträffar,  att  patienter  (icke  sällan  på  grand  af  någon 
bammonkaa  uppgift)  förklara  sig  rara  behäftade  med  framfaU  af 
lifmodren,  men  vid  undersökning  endast  förete  en  prolaps  af  vagina. 
Då  man  härpå  gör  dem  uppmärksamma,  får  man  af  somliga  det 
besked,  att  framfallet  endast  tidtals  är  komplett  och  om  man  aeder- 
mera  vid  ett  sådant  gynnande  tillfälle  kommer  att  undersöka,  visar 
det  sig  ofta,  att  ingen  annan  förändring  eger  ram,  än  att  en  be- 
tydligare fäUa  af  vagina  utträngt,  under  det  lifmodren  innehar  nästan 
sin  nOTmala  plats  i  bäckenet.  Jag  har  förutskickat  dessa  anmärk- 
ningar, emedan  många  sjukhistorier  endast  innehålla  den  uppgiften 
att  frarofall  eller  sänkning  aedan  flera  år  egt  rum,  men  granskningen 
af  de  fall,  der  någon  utförligare  redogörelse  lem  nas  för  undersökningen, 
synaa  mig  ålägg»  läsaren  stor  varsamhet  i  antagandet  på  god  tro 
af  åtskilliga  gjorda  uppgifter. 

I  sjukhistorien  N:o  13  anföres,  ntt  lifmodren  (vid  undersökning 
den  3  Okt.)  möter  \\  tum  ofvanom  blygdbandet  mied  tetnUgen  starkt 
ansvdUd  sUddel*  Hade  denna  ansvällning  uppkommit  under  behand- 
lingen? Åtminstone  anmärktes  den  ej  vid  den  första  undersökningen, 
då  »lifmodren  mötte  det  undersökande  fingret  mellan  de  inre  blygd- 
läppame.» 

Då  modermunnen  befanns  dragen  något  mer  än  vanligt  bakåt 
korsgropen,  men  kroppen  befann  sig  ungefär  midt  i  bäckenets  käm- 
iinte»  aå  måste  ju  en  art  af  retroflexion  åstadkommits,  om  hvars  för- 
klaring man  väl  får  helt  och  hållet  förtvifla.  Måhända  är  ockaå 
meningen  den,  att  en  lindrig  anteversion  var  förhanden,  eftersom 
modemiunnen,  var  blott  »någoi  mer  än  vanligt»  dragen  bakfit  och 
kroppen  fanns  mmgefär  midt  i  bäckenets  kärnlinie.» 

Det  beter  vidare:  Åfven  den  (lifrooderkroppen?)  kännes  större 
ån  vanligt.  Det  hade  varit  ganska  upplysande  att  veta,  genom 
hvilken  nndersökning  denna  lifmoderkroppens  förstoring  konstaterades. 
Om  nemhgen  lifmoderkrDppen  icke  kunde  kännas  genom  (främre) 
vaginalhvalfvet,  så  erfordrades  något  annat  än  vaginalexploration  for 
att  ådagalägga  en  förstoring  af  lifmodren  och  jag  inser  icke,  huru 
man  batärodt  kunde  afgöra,  att  lifmoderkroppen,  som  ej  kunde 
kännas,  stod  ungefär  midt  i  bäckenets  kämlinie.  Om  åter  lifmoder- 
kroppen kunde  kännes  genom  vaginalhvalfvet,  så  talar  ju  det  emot 
att  kroppen  befann  sig  ungefär  midt  i  bäckenets  kärnlinie.  Åtmin- 
stone béhöfs  en  annan  redogörelse  än  den  här  meddelade,  för  att 
ådagalägg  sådant.  Icke  heller  lifmoderkroppens  förstoring  hade  vid 
den  första  undersökningen  anmärkts;  hade  tilläfventyrs  under  be- 
hsndlingeo  lifmodren  i  sin  kelhet  ansvälltP 

Vid  nndeiaökning  den  16  Okt.  höll  sig  lifmodren  vid  samma 
böjd,  men  var  »ej  obetydligt  fromåtlutande.»  Sålunda  hade  nu  slut- 
ligen en  ej  obetydlig  antdversion  uppstått  under  behandlingens 
fortgång. 


44 

Nu>  14.  Deona  pati«nt  hade  haft  lifmoderframfall  under  8  ^ra 
tid,  hvarunder  hon  genomgått  2:ne  groseseer.  Hade  framfallet  qvar- 
stått  åfren  under  groaesserna?  Detta  ar  aom  bekant  ytterligen 
•allsynt 

Vidare  har  patienten  nnder  denna  tid,  enligt  uppgift,  haft  en 
hetsig  peritonit;  då  ingen  närmare  redogörelse  för  denna  åkommas 
säte  och  utbredning  är  lemnad,  har  man  snarast  att  tanka  på  en 
metroperitonit,  eftersom  patienten  sedermera  plågats  af  periodiska 
korssmärtor  och  stark  afeöndring  från  det  framfallna  organet  (lif- 
modren).  Men  om  en  akut  metroperitonit  egt  rum,  tror  Hr  I^  att 
den  aflupit  utan  adherenser?  Och  i  sådant  fall  är  det  rimligt  att 
antaga,  att  lifraodren  kunnat  utan  ringaste  olägenhet  medelst  de 
Brandtska  manipulationerna  upplyftas  och  (såsom  skedde  den  5  Okt.) 
hastigt  framfalla?  Man  vet  ju  att  åfven  försigtigt  anställda  försök 
att  reponera  en  medelst  adherenser  fiwtad  uterus  kunnat  medföra 
STår,  t.  o.  m.  letal  peritonit. 

Den  5  Okt.  anroärkes,  att  lifmoderklumpen  höll  sig  qvar  i 
bäckenet;  men  vid  gående  till  stols  framföll  organet  (lifmoderklumpen) 
ånyo.  Vid  den  första  undersökningen  var  endast  lifmodrena  sliddel 
utträngd  utanför  yttre  blygdläppame. 

N:o  16,  För  8  år  sedan  förmärkte  patienten,  efter  gång  i 
trappor,  sänkning  af  lifmodren.  Är  det  alldeles  visst,  att  patienten 
sjelf  kunde  förmärka  att  en  sänkning  förefannsP  Man  blir  af  sjuk- 
historien icke  upplyst  om  huru  länge  detta  fall  observerades  eller 
behandlades;  månne  blott  en  dagP 

I  slutet  af  sjukhistorien  anföras,  att  yttre  modermunnen  var 
öppen,  flikig  och  ojemn  i  kanterna;  före  behandlingens  början  är 
ingenting  nämnd  t  om  den  yttre  roodermonnen.  Det  samma  kan 
anmärkas  med  hänseende  till  sjukhistorien  N:o  15;  der  sägea,  att 
yttre  moderrounnen  var,  efter  en  månads  gymnastikbehandling,  tem- 
ligen  öppen,  flikig,  utan  att  vid  den  första  undersökningen  moder- 
munnens  be8kafi'enhet  blifvit  omnämnd. 

Härefter  anföras  under  rubrik :  Lifmoderé  /rctmåU^elpning  »3  rätt 
anmärkningsvärda  falU  Åfven  mig  synes  de  rätt  anmärkningsvärda 
fastän  icke  blott  i  den  mening  Hr  L.  åsyftar. 

N:o  17,  Det  är  anmärkningsvärdt,  att  fallet  rubriceras  såsom 
framåtstjelpning,  då  texturförändringar  förefunnos,  hvilka  i  öfrerena- 
stämmelse  med  allmän  erfarenhet  måste  anses  vara  af  en  större  be- 
tydelse och  hvilka  antagligen  betingat  lägeförindringen ;  ockaå  ser 
man  i  fallet  N:o  19^  att  trängningame  till  urinkaatning  minskats, 
innan  någon  förändring  af  lifmodrens  ställning  åvägabragts,  äfvensom 
i  N:o  18,  att  patienten  »repat  aig  rätt  mycket»,  oaktadt  lifmodrens 
lägeförhållande  var  ungefär  detsamma  som  Tid  gymnastikens  början. 

Det  är  anmärkningsvärdt,  att  vid  patientens  afresa  efter  7  må- 
naders behandling  lifmodrens  volym  uppgifvas  minskad  till  vanlig 
storlek,  då  vid  den  första  undersökningen  endaat  talas  om  uleerationer 
kring  den  hypertrofierade  modermunnen;  (menas  därmed  hypertrofland 
portio  vaginalisP) 


45 

Del  ir  aamirkiiuigvvirdl»  att  dasn  oloentioiier  tedermera  icke 
nåån  oaniainas. 

Det  ir  stulligen  annärkningtvårdt,  att  lifroodren  app^fre»  »hSjå 
rr^  ftrfcfcm^ofliifw  omkring  2  tum»,  således  stående  högre  in  under 
BOfinala  forkållanden. 

N:0  IS.  Vid  detta  fall  tUI  jag  så  mycket  mindre  uppebålla 
!Dig,  son  Hr  L.  Tid  sin  närvaro  i  Likaresiliskapet  icke  svntes  nl|a 
ridhålla  den  uppgifaa  diagnosen,  sedan  Hr  OKDiascHJOLD,  som  un* 
dersökt  patienten*  framstillt  sin  från  Hr  L:s  betydligt  afvikande 
appfattning  af  fallet  Då  i  enlighet  med  denna  uppfattning,  som 
fil  hirvidlag  måste  ega  vitsord,  lifmodren  hvarken  var  ömmande 
dkr  uppdrifren,  skall  det  val  också  svårligen  Mia  någon  likare  in, 
stt  med  fall  sådana  som  detta  for  ögonen  fasta  någon  synnerlig  vigt 
Tid  ett  sådant  lifmoderlige,  som  har  enligt  Hr  Cederschjölds  in^ 
forefuDBits.  Man  ser  ju  också  af  ^ukkistorien,  att  patienten  repade 
ftig  mTcket,  innan  lifmodrens  läge  innu  undeneått  någon  förindring. 

Jag  vill  endast  tilligga,  att  dessa  gymnastiska  manipulationer 
synas  med  afeeeode  på  lifmodren  ega  den  undergörande  kraft  att 
både  lösa  och  binda:  bir  hade  en  lif moder,  som  ansågs  bunden  ge* 
nom  adherenser,  blifvit  efter  vederbörlig  behandling  »utom  all  jem- 
forelse  rörligare»,  då  t  ex.  i  fallet  n:o  13  lifmodren  efter  anvind 
gymnastik  kändes  »fast  i  sitt  läge»  och  i  fallet  n:o  1  »blef  allt  faatare 
i  sin  normala  ställning.» 

N:o  19,  »Har  under  första  grossessen  haft  stark  lifmodersink* 
ning  med  presaningskänsla  nedåt  och  svårighet  att  sitta.» 

Jn  men  man  betraktar  sådana  uppgifter,  dess  mindre  upplyssnde 
blifra  de  och  desto  mer  gifva  de  anledning  till  betänkligheter.  »Under 
första  ^rosessen»  vill  vål  säga  så  mycket  som  under  dess  första 
pmodf  Men  under  denna  period  har  det  ju  (oro  också  ej  på  fullt 
berättigad  grund)  temligen  allmänt  antagits  såsom  norraalt,  att  lif- 
modren sjunker  djupare  ner  i  bäckenet?  Har  Hr  L  varit  i  tillfälle 
att  konstatera,  att  sänkningen  i  detta  fall  varit  starkf  Då  det  sir- 
skildt  anfores,  att  stark  sänkning  egde  rum  under  fårsta  grosessen, 
så  vill  vit  Hr  L.  också  dermed  hafva  antydt>  att  under  de  grosesser, 
9ora  sedermera  intriffat,  ingen  sänkning  iakttagits.  Så  mycket  mindre 
betydelse  eger  då  sinkningen  under  första  grosessen.  Pressnings- 
kärälan  nedåt  och  svårigheten  att  sitta  låta  mycket  väl  förklara  sig 
Qtan  denna  sinkning. 

Den  21  Nov.  heter  det:  »lif moderkroppen  (som  den  8  Okt. 
kändes  starkt  framåtstjelpt,  med  botten  tryckt  emot  blåsbalsen)  har 
na  antagit  ett  nästan  normalt  upprätt  läge,  är  rörlig  (det  har  förut 
ej  omtalats,  att  den  var  orörlig;  voro  äfven  här  adherenser  förbanden?), 
men  fortAuande  med  sliddelen  högt  oppe  och  tryckt  bakåt  korsgropeo. 
Den  (sliddelen?)  kan  dock  nu  fullkomligt  nås.»  Då  således  lif  moder- 
kroppen  antagit  nästan  norroalt  upprätt  läge,  roen  sliddelen  ännu 
»tod  högt  uppe,  tryckt  mot  korsgropen,  alltså  i  en  abnorm  riktning 
bskit,  måste  här,  liksom  i  fallet  n:o  13,  en  böjning  af  lifmodren, 
m  art  af  retroflexioo  åstadkommits.  Att  detta  var  forhållandet, 
tvekar  jag  tillsvidare  att  antaga  for  allvarsamt  menadt. 


46 

Vidare  heter  det:  Beliddelen  kftnnea,  i  uppiftit  ståilniug  (hFari 
dia  andersökningar  gjorte)  bafva  en  latning  af  50  till  60  grméer 
mot  våglinien.»  År  detta  all  varsamt  menadt?  Menas  med  denna 
lutning  den  vinkel,  som  sliddelena  kämlinie,  förlängd  bakåt,  ^ör 
med  våglinien  P  Det  är  ja  alldeles  orimligt  att  antaga,  att  denna 
vinkel  skulle  utgöra  60  till  60^  sä  myeket  mer,  som  undersökningen 
gjorts  i  stående  ställning,  oeh  bäckenställningen  i  detta  fall  visade 
stark  stupning  framåt  och  dertill  ytterligare  kommer,  att  sliddelen 
stod  högt  uppe,  tryckt  mot  korsgropen,  alkså  i  en  ännu  starkare 
stupning.  Eller  hvad  kan  annars  menas  med  sliddelens  lutning  mot 
våglinien  P  Jag  vet  nog,  att  den  normala  backenlutningen  bestämmes 
till  omkring  60^;  men  om  också  denna  bestämning  föresväfvat  Hr  L» » 
så  ?et  jag  icke,  huru  han  begagnat  den  för  att  finna  sliddelena  lut- 
ning mot  våglinien. 

Man  vet,  hvilka  UDdersökntngar  Njbgilk  företog  för  beatam- 
mandet  af  den  normala  bäckenlutningen;  Hr  L.  går  raskare  tillväga 
ocb  säger:  sliddelen  kOtmes  ha  en  lutning  af  50--^60^  mot  våglinien. 
Utan  att  tala  om  det  delikata  i  en  sådan  undersökning  och  det 
originela  i  en  sådan  bestämning,  som  i  gradtal  anger  lutningen  af 
ett  organ,  hvars  ställning  är  så  vexlande  i  följd  af  de  omgifvande 
organernas  olika  utspänning  etc,  synes  det  klart,  att  en  sådan  be- 
stämning, när  den  gifves,  innebär  anspråk  på  mer  än  vanlig  nog-  | 
grannhet  och  anspråk  pä  pålitlighet,  då  man  ej  närmare  än  på  10® 
velai  bestämma  lutningen.  Jag  lemnar  åt  Sällskapet  att  afgöra,  om 
dessa  anspråk  här  kunna  anses  i  ringaste  mån  tillfredsstlllda. 

Slutligen  heter  det  i  sjukhistorien:  »tyngden  i  underlifvet  och 
svårigheten  att  sitta  nästan  borta»;  det  förstnämnda  symtomet  har 
aldrig  förut  omtalats  och  det  sistnämnda,  som  säges  vara  nästan 
borta,  omnämnes  ej  heller  vid  den  första  undersökningen.  Det  an- 
fördes endast  förut,  att  patienten  under  förata  grosessen  haft  svårighet 
att  sitta.    Och  härmed  taga  vi  afsked  af  detta  anmärkningsvårda  fall. 

N:o  20.  Innehåller  en  sjukhistoria  och  ett  intyg  af  Dr  Ba- 
liicKDSaoN.  Såväl  den  förra  som  det  sednare  förtjäna  icke  mindre 
uppmärksamhet  än  de  nyss  genomgångna  fallen. 

Man  har  ock  i  min  tanka  med  rätta  fordrat  äfven  af  läkare, 
som  egnat  icke  ringa  både  tid  och  arbete  åt  studinm  af  någon  spe- 
cialitet, att  då  de  meddela  något  fall  af  ovanligt  förlopp  oeh  isyn- 
nerhet om  de  vilja  göra  gällande  en  viss  behandlingsmetod,  de  fram- 
för allt  se  till,  att  diagnosen  icke  är  underkastad  något  tvifvel.  Det 
hade  sålunda,  med  all  aktning  för  Dr  B.,  icke  varit  öfVerflödigt  att 
veta,  genom  hvtlken  undersökning  denna  diagnos,  som  förutsätter 
uteslutandet  af  åtskilliga  andra  abnormiteter,  hvarmed  retroflexion 
kan  förvexlas  och  äfven  af  öfvade  exploratörer  förvexlats,  blifvit  fast- 
ställd. Men  äfven  om  yi  taga  för  afgjordt,  att  för  tillftilet  en  retro- 
flexion förefunnits,  så  tillåter  jag  mig  nämna,  att  man  i  gynekologisk 
praxis  ieke  talar  om  fall  af  botad  ante-  eller  retroflexion  derföre,  att 
under  några  dagar  tecken  till  en  sådan  böjning  förefunnits,  men  se- 
dermera försvunnit.     Sådana  kurer  skulle  då  biifva  alldagliga. 


41! 

Yör  aU  om  detta  Ml  kuDoa  oftgonting  dömo,  hade  det  derföre 
mit  önskligt  att  veta,  dels  om  endast  en  lindrigare  bågböjning  eller 
eo  beijdUgaie  TiDkelforinig  böjning  egde  rum,  dels  om  Hr  E.  un-, 
deraökt  denna  patient  mera  än  en  gång  (den  17  No?.)  före  behand- 
ängcD»  samt  om  Hr  £.  derefter  dagligen  undersökte  patienten,  ända 
till  desa  retroiexionen,  6  dagar  efter  behandlingens  början,  befanns 
kuierad.  Det  är  ju  annars  möjligt,  att  retn^exionen  redan  på  andra 
dageo  var  försvunnen;  visshet  i  detta  hänseende  skulle  bidraga  att 
ytterligare  belysa  fallet 

Är  man  fullkomligt  viss  på,  att  denna  patient  ej  n^gon  tid 
före  den  första  undersökningen  haft  missfall?  Jag  frågar  derföre  att 
denna  (ormodan  snart  sagdt  påtvingar  sig  hvar  och  en  som  läser 
sjukhistorien.  Förloppet  och  alla  syrotomerna  skulle  då  stämma 
ofverens  med  allmän  erfarenhet.  För  detta  antagande  talar  äfven 
den  omtt&ndigheten,  att  modermannen  var  slapp  och  öppen;  upp- 
luckrad  blir  den  väl  i  följd  af  hvarjehanda  inflytelser,  men  slapp 
kånnea  den  företrädesvis,  då  den  förut  varit  utvidgad. 

GymnastikbehaDdlingen  börjades  den  20  No  v.  och  den  27  gjordes 
ett  afbrott  »for  inträdd  menstruation»;  den  25  eller  tvä  dagar  före 
menstmationen  var  moderrounnen  fastare.  Jag  törs  deremot  ingen- 
ting anmärka,  jag  endast  antecknar  det  som  en  af  de  egendomlig- 
heter, hvilka  i  vanlig  gynekologisk  praxis  icke  förekomma.  Man 
observerar  der,  att  modermunnen  vid  inträdande  menstruation  blir 
vyvJairt, 

Slutligen  tillägger  Hr  £.,  att  han  bar  sig  bekant  flera  sjukdoms- 
fall af  dels  lika,  dels  svårare  beskaffenhet  inom  qvinnans  sexualsystem, 
behandlade  medelst  Hr  B:s  gymnastik  med  lika  lycklig  utgång  och 
att  han  ej  nog  kan  rekommendera  densamma  emot  förutnämnda 
sjukdomar.  I  betraktande  af  huru  samvetsgrann  en  läkare  måste 
vara,  di  det  gäller  att  rekommendera  en  behaDdling  mot  en  stor 
klass  af  sjukdomar,  som  understundom  icke  äro  så  lätta  att  diagno- 
sticera, kan  man  af  ofvunstående  rekommendation  lätt  finna,  huru 
ooggranni  och  huru  vidsträckt  Hr  E.  måste  hafva  gjort  sig  bekant 
med  denna  behandlings  resuitater.  Man  torde  derföre  kunna  hoppas, 
att  Hr  E.,  på  grund  af  sakens  vigt,  icke  undandrager  sig  att  låta 
äällskapetffå  del  af  den  erfarenhet,  på  grund  hvaraf  den  ampla  re- 
komm^idationen  blifvit  utfärdad.  Det  meddelande,  som  af  Hr  L. 
benäget  blifvit  gjordt,  skall  såsom  Sällskapet  torde  hafva  funnit  icke 
göra  ytterligare  bidrag  öfverflödiga. 

Bland  de  fall  »af  dels  lika,  dels  svårare  beskaffenhet»,  hvilka 
Hr  £.  sett  lyckligt  behandlade,  ha  väl  således  utan  tvifvel  förekommit 
&il  af  svår,  betydlig  retroflaxion,  med  vinkslformig  böjning,  hvarvid 
man  gemenligen  finner  böjningsst&Uet  slappt,  utan  resistens  i  följd 
af  fettdegeoeration  och  atrofi  ooh  måhända  äfven  flexioner  stående  i 
itmband  med  adherenser  o.  s»  v.  Eller  menar  Hr  E.  sjukdomsfall 
^  koaiyekcmda  slag  inom  qvinnans  sexualsystem?  Detta  är  troligt, 
^rsom  Hr  £.  antagligen  känner  andra  medelst  gymnastik  lyckligt 
behandlade  faU  fin  retroflexioner. 


48 

Utom  det  nödvändiga  deruii,  att  en  rdcommendation  sådan  som 
den  anförda  är  tydlig,  så  vore  det  for  Sällskapet  af  stort  intresse 
.att  af  eo  fullt  kompetent  person  få  Teta,  mot  hmlha  ajukdoQiar  in- 
om  qvinnans  sexualsystem  denna  behandling  visat  sig  verksam.  Ur 
L.  säger  att  Hrr  £.  och  Stlvån  »iakttagit  flera  ^'tåkdomg/alU  bo- 
tande ocb  tiUfolje  deraf  skänka  titt  fulla  erkännande  af  behandling»- 
metodens  värde  for  läkande  eller  förbättrande  af  mångåriga  och  full- 
ständiga U/moders/ramfaU.»  Detta  är  påtagligen  en  alltför  stor  in* 
skränkning  af  Hr  E:s  rekommendation. 

Den  granskning  af  »de  bufvudsakligaste  och  tillforlitligaate  be- 
handiingsfalU,  som  Hr  L.  under  sin  vistelse  i  Sköfde  samlat  och  till 
en  del  sjelf  observerat,  h vilken  ofvanfore  blifvit  lemnad,  hade  otvifvel- 
aktigt  kunnat  och  måhända  bordt  blifva  utförligare;  jag  tror  dock 
att  den  är  tillräcklig  for  att  gifra  stod  åt  min  från  Hr  L:s  afvikande 
mening,  att  de  svårligen  »kunna  utgöra  en  giltig  grund  for  befogade 
omdöme.» 

Särskildt  har  man  att  beklaga,  att  då  den  skriftliga  redogörelsen 
af  Hr  Levin  måste  ligga  till  grund  for  Sällskapets  omdöme  i  detta 
fall,  så  liten  omsorg  blifvit  egnad  åt  redaktionen  af  uppsatsen,  att 
man  allt  som  oftast  stöter  på  otydligheter  och  här  och  der  på  obe- 
gripligheter. Jag  vet  icke,  om  någon  af  Sällskapets  ledamöter  kan 
göra  sig  en  klar  foreställning  om  lifmoder-datTlt^ftmngm  efter  den 
af  Hr  L.  lemnade  beskrifningen.  Då  det  der  säges,  att  gymnastens 
fingrar  nedforas  »från  blygcUfågen»,  så  menas  Täl  otvifvelaktigt,  att 
de  nedforas  från  öfre  bäckenöppningen,  bakom  blygdbenen.  Vidare 
säges,  att  »gymnasten  nedfor  sina  supinerade  händer  med  sträckta, 
något  skiljda  fingrar,  sökande  följa  bäckenringens  främre  insida  så 
nära  och  djupt  som  möjligt  ned  i  lilla  bäckenet»;  det  synes  som  det 
icke  skulle  vara  så  alldeles  lätt  att  på  detta  sätt  »allt  med  fingrames 
böjsida  framåt»  och  följande  tätt  utefter  bäckenringens  främre  insida 
»fatta  den  förut  inom  bäckenet  inskjutna  lifroodren  och  fora  den 
uppåt  i  riktning  mot  ryggen  och  mellangärdet,  hvarvid,  om  rörelsen 
är  rätt  gjord,  gymnasten  shdUgen  har  både  lifmoder  och  småtarmar 
i  det  hopslntna  greppetj»  Men  han  skulle  ju  redan  rid  fingrames 
nedförande  söka  fatta  lifroodren  och  föra  den  med  darrtryckning 
uppåt?  Hvad  vill  det  då  säga,  att  han  slutligen  skall  hafva  både 
den  och  småtarmarne  i  det  hopslutna  greppetP 

Patienten  erfar,  säges  det,  en  tydligt  indragande  känsla  i  de 
slappa  bäckenorganema;  men  lifmodren  är  ju  redan  förut  inskjuten, 
det  är  ingenting,  som  skall  indragas,  rörelsen  är  ju  en  lyftning,  i 
riktning  uppåt.  Jag  förmodar  derfore,  att  det  är  en  upplyftande 
känala,  som  patienterna  erfara  vid  denna  rörelse. 

Af  beskrifningen  öfyer  rörelserna  inhämtar  man,  att  dessa  gifvas 
fdanpå  det  enkla  linnet.  Hr  Brandt  sas^er  i  sitt  »anmärkningsirärda» 
opus  »om  uterinlidanden  och  prolapser»:  aalla  dessa  rörelser  gifvos 
utanpå  Idädema  samt  så  grannlaga,  att  hviiket  sällskap  som  helst 
kan  dervid  vara  närvarande»;  och  på  det  att  detta  tillkännagifVande 
sknlle  så  mycket  bättre  falla  i  ögonen,  har  det  fått  sin  plats  på 
titelbladet 


49 

Hr  Levin  upptrader  emot  »den  forhastnde  slutsatoen»  som  vid 
PD  diskussion  inom  Läkaresällskapet  framkastats,  »att  det  vid  be- 
hnndlingen  företrädesvis  verkande  momentet  vore  lufttrycket»,  samt* 
tillägger,  att  »två  motiver  skulle  vara  niöjHgaj»  fnr  antastandet  af  en 
sAdan  förklaring.  Det  ena,  säger  han,  vore,  att  lif modrens  indrif- 
vande  i  bäckenhålan  under  sjelfva  operationen  nfsAges;  men  sådant 
eger  ej  rum,  emedan  organet  förut  införes  i  bäckenet  och  genom 
bukbetäekningarne  fattas  och  handgripligen  uppföres  på  sitt  ställe. 
Vi  hafva  alltså  genom  Hr  L.  blifvit  upplyste  derom,  att  lifmodren 
laanera  före  rörelsernas  gifvande  reponeras,  likasom  derom,  att  dessa 
gifvas  utanpå  det  enkla  linnet;  men  Ur  L.  hade  ju  af  den  i  Hygiea 
intagna  redogörelsen  för  Sällskapets  diskussion  och  särskildt  af  Hr 
L\3af8  beskrifning  kunnat  inhemta,  att  så  icke  tillgick  i  de  fall, 
hvarpå  nämnda  yttrande  hade  afseende,  utan  att  lifmodren  under 
rörelserna  (d.  v.  s.  under  de  två  rörelserna,  då  qvinnan  låg  på  ryggen) 
småningom  drog  sig  in  i  bäckenet.  Det  kan  väl  då  icke  vara  tal 
om,  att  den  ännu  utfallna  lifmodren  genom  bukbetäekningarne  fattas 
Gch  haudgripligen  uppföres  på  sitt  ställe;  deremot  faller  det  väl  icke 
Hr  L.  in  att  neka,  att  oin  tarmarne  undanträngas  och  bukbetäeknin- 
garne kunna  deprimeras  ända  ned  till  bäckenbottnen  (och  Hr  B. 
Lir  i  sitt  opus  sagt,  att  rörelserna  ske  »på  djupet  af  bukkaviteten»), 
deraf  med  fysikalisk  nödvändighet  följer,  att  vid  den  s.  k.  lyftningen 
»lufttrycket  borde  beforda  indrifningen  af  lifmodren.» 

»Det  andra  motivet  vore  —  enligt  Hr  L.  —  att  det  yttre  luft- 
trycket skulle  vara  i  stånd  att  hålla  organet,  en  gång  fullständigt 
infördt,  qvar  i  hålan»;  hvarför  icke  också  hindra  det  att  någonsin 
framfalla?  Jag  vill  här  endast  erinra,  att  lifmodrens  qvarhållande 
(eller  prolapsens  botande)  just  var  det  som  skulle  bevisas  och  h vilket 
Sällskapet  derföre  icke  kunde  förutsätta,  så  mycket  mindre  som,  i  det 
af  Hr  ScHAQEESTRÖH  meddelade  fallet,  lifmodren  efter  3  veckor  ånyo 
framföll  och  i  det  af  Hr  Lamm  beskrifna,  lifmodren  efter  vanlig  re- 
position »qvarstannat  in  situ  tills  den  åter,  i  följd  af  svåra  nisus 
exonerandi  åter  framföll.»  Hr  Levin  gör  vidare  derpå  uppmärksam, 
att  eJUr  den  första  upply/tningsoperationen  lifmodren,  som  vid  förut 
anställda  repositioner  genast  åter  framfaltit,  antingen  »oaf  brutet  qvai^ 
blifvit  inne  i  bäckenet,  eller,  om  den  framfallit  och  genast  åter  in- 
förts, bibehållit  sig  i  läge  af  enkel  sänkning  till  nästa  operation,  då 
den  vid  undersökning  känts  stå  mer  eller  mindre  högt  i  bäckenet, 
utan  omedelbart  stöd  på  dess  botten.  Men  det  säges  i  sjukhistorien 
d:o  16:  »Efter  första  dagens  behandling  har  framfallet  hållit  sig 
inom  bäckenet»;  »lifmodren  möter  1  tum  innanför  blygdbandet,  stödd 
a  bäckenbottnen.» 

Hr  L.  söker  förklaringen  till  den  lyckliga  verkan  af  gymnastiken 
i  den  turgor  viUdis,  som  rörelserna  åstadkomma  i  de  respektiva  de* 
lame.  Men  då  denna  förklaring  synes  honom  otillräcklig,  anser  han 
lifmodrens  lättande  under  operatiouens,  densamma  hopklämmande 
inverkan,  i  förening  med  tonisering  af  rouskelnerver  och  koutraktila 
väfnader  i  banden,  vara  mest  antagligt. 

Förhandlingar  1865.  ^* 


50 

Det  ^ynes  mycket  svårt  att  förstå,  ham  turg&r  i  lifmodren  kan 
stå  tillsamman  med  densammas  lättande  under  operationens  hop- 
klämmande inverkan;  eller  skall  man  antaga,  att  dessa  markTärdiga 
manipulationer  förmå  att  begränsa  turgorn  till  lifmodrens  ligamenter? 
Hvilken  stark  tro  beböfves  ej  för  att  antaga  Dtonisering  af  moakel- 
nerver  ocb  kontraktila  väfnader  i  banden»  såsom  orsak  dertili,  att 
en  under  flera  år  framfallen  lifmoder  efter  den  första  uppflyttnings- 
operationen  qvarstannar  inom  bäckenet P  Hvarföre  blir  vagina  så 
sällan  ocb  så  ofullkomligt  delaktig  af  denna  toniseringP  (Jfr  n:o 
13,  14,  16,  16  och  20). 

Hr  L.  skänker  åt  Hr  B:s  uppfinning  större  fortroende  än  åt 
någon  annan  behandlingsmetod,  ej  allenast  vid  framfall  af  lifmodren 
utan  äfven  emot  andra  missriktningar  af  detta  organ;  och  han  är 
derjemte  öfvertygad,  att  den  skall  befinnas  vara  ett  utmärkt  medel 
att  väcka  och  underhålla  en  reglerande,  regressiv  metamorfos  vid  fall 
af  så  kallade  lifmoderinfarkter  eller  kroniska  inflammationer,  hyper- 
trofier  och  benägenhet  för  aflagringar  och  främmande  bildningar  af 
flera  slag  uti  lifmodren  och  dess  annexer.  Jag  vet  icke  ratt,  hvad 
Hr  L.  menar  med  benägenhet  för  aflagringar  m.  m.  Huru  vill  man 
diagnostisera  den  och  ådagalägga,  att  den  blif vit  lyckligt  behandlad  ? 
Hr  L.  vill  väl  dermed  låta  förstå,  att  han  sett  dessa  aflagringame 
m.  m.  med  framgång  behandlade.  Men  hvilka  äro  då^  utom  lif-  | 
moderinfarkter  eller  kroniska  inflammationer  och  hypertrofier,  hvilka 
särskildt  omnämnas,  dessa  aflagringar  och  främmande  hilåmngar  af 
fiera  slag  aU  lifmodren  och  dess  annexerf  Polyper,  fibroider,**cyst- 
bildningar,  tuberkulos,  cancer?  Eller  hvilka  annars?  Har  Hr  L. 
under  sina  korta  besök  i  Sköfde  sett  benägenhet  för  dessa  främmande 
bildningar  häfvas? 

Hr  L.  anför,  att  under  bruket  af  gymnastiken  menstruations- 
mellantiderna  nästan  konstant  förkortas  hos  alla;  enligt  vanlig  gyne- 
kologisk  erfarenhet  är  detta  ingalunda  gynnsamt  för  »väckandet  och 
underhållandet  af  en  reglerande,  regressiv  metamorfos  vid  lifmoder- 
infarkter» o.  s.  v.  Min  öfvertygelse  är,  att,  fönän  de  gynekologiska 
ajukdomames  diagnostik  och  patologi  blifvit  alldeles  omgestaltade, 
åsigter  sådane  som  de,  hvilka  i  Hr  L:s  uppsats  framträda,  icke  hafva 
någon  utsigt  att  tränga  igenom. 

Jag  har,  med  anledning  af  Hr  L:s  anförande,  i  det  föregående 
framställt  åtskilliga  anmärkningar,  hvilka  jag  tror  att  äfven  Hr  L. 
icke  skall  finna  alldeles  obefogade.  För  öfrigt  är  jag  med  Hr  L. 
fullkomligt  ense  deruti,  att  behandlingsmetoden  bör  pröfvas.  l)å  jag 
emot  densamma  icke  hyser  någon  nfatåom»,  hade  jag  derföre  redan 
före  Hr  L:s  anförande  i  Sällskapet  sökt  att  bereda  mig  tillfälle  till 
en  sådan  pröfning. 

Ett  sådant  finnes  numera,  sedan  läkare,  hvilka  derjemte  äro 
gymnaster  ex  professo  ooh  för  saken  iifligt  intresserade,  tagit  känne- 
dom om  Hr  B:8  behandlingsmetod.  Detta  måste  väl  erkännas  inne- 
bära den  bästa  garanti  för  att  densamma  blir  behörigen  profvad, 
helst  Hr  B.  ju  »bestrider  på  det  ifrigaste  det  påståendet,  att  det 
skulle  vara  något  egendomligt  för  honom  att  lyckas  med  dessa  kurer.» 


51 

Det  torde  stiedes  blifva  anledning  att  framdeles  åteAomma  till 
detta  ämne;  och  dä  Hr  L.  nog  vet,  att  granskning  af  och  anmärk- 
Biogar  emot  hvarjehanda  uppgifter  rörande  en  viss  fråga  väl  kunna 
^  tillsamman  med  och  till  och  med  hårflyta  frän  intresse  för  sjelfva 
frågan,  aå  kan  jag  tillägga  att  det  skulle  glädja  mig  icke  mindre 
aa  Hr  L.,  om  man  kunde  motse  några  gynnsamma  resultater  af  den 
utaf  honom  sä  varmt  förordade  behandlingsmetoden.  Hvad  angår 
rerksamheten  af  densamma  emot  hvarjehanda  smärtsamma  sensationer 
i  bäekenregionen,  så  torde  vara  lämpligast  att  tiJls  vidare  icke  heller 
den^m  ialla  något  yttrande,  helst  denna  sida  af  kuren  icke  af  Hr  L. 
blifvit  aarskildt  framhållen. 

Hr  Cederschjöld  anförde: 

Förliden  sommar  blef  han  anmodad  att  besöka  fröken  8.,  som 
omtalas  uti  Hr  Levins  18:de  berättelse,  för  att  utröna,  huruvida 
fai^nDes  sjuklighet  kunde  hafva  sin  orsak  uti  något  förändradt  läge, 
eller  annan  sjukligbet  hos  lifmodern,  och  huruvida  Hr  C,  med  an- 
ledning deraf  ansåg  deu  s.  k.  Brandtska  kurmetoden  kunna  vara  för 
fröken  S.  ändamålsenbg.  Yid  besök  hos  fröken  S.,  som  bodde  om- 
kriog  }  mil  ifrån  Stockholm,  hade  Hr  C.  funnit  patienten  i  hög  grad 
afoBagrad,  liggande  på  sängen  och  förklarande  att  hon  var  så  svag 
stt  hon  blott  med  svårighet  kunde  flytta  sig  ifrån  stället  och  icke 
utan  att  falla  i  kramp  kunde  transporteras  längre  stycken,  samt  att  hon 
var  ständigt  sangliggande.  Tryckning  å  ryggkotorna  förorsakade  icke 
olgon  smärta,  men  framkallade  en  krampaktig  hosta,  hvarhelst  pi 
ryggraden  en  dylik  tryckning  gjordes.  Yid  yttre  undersökning  & 
boken  ingen  ömhet,  ingen  uppdrifning  af  något  organ,  öfverallt  klar 
perkusaionston.  Yid  inre  undersökning  befanns  lifmodern  något  ned- 
sänkt och  anteverterad,  obetydligt  ömmande  å  högra  sidan.  Moder- 
kålan kanske  något  förstorad.  Någon  egentlig  sjuklig  förändring  af 
lifmodern  kunde  icke  iakttagas  med  undantag  af  läget.  Lifmodren 
var  så  rörlig  aU  dtsa  läge  kunde  med  lätthet  förändras.  Urinkast* 
ningen  naturlig  och  obehindrad. 

På  grund  af  denna  undersökning  hade  Hr  C.  förklarat,  att  sjuk- 
domen icke  berodde  på  någon  sjuklig  förändring  af  lifmodern,  utan 
att  sjukdomsfenomenen,  enligt  hans  omdöme,  antydde  en  hög  grad 
af  spinalirritation.  Hvad  angick  frågan  att  begagna  den  Brandtska 
frjmnastiken,  så  hade  Hr  G.  visserligen  tillstyrkt  densamma,  men 
kunde  ej  rätt  inse  huru  det  skulle  vara  möjligt  för  henne  att  trana- 
porteras  först  till  Stockholm  och  derifråu  på  jernväg  till  Sköfde,  då 
hon  icke,  utan  att  falla  i  svår  och  långvarig  kramp,  kunde  foretaga 
midsta  rörelse  i  mmmet.  Någon  tid  derefter  erhöll  Hr  G.  emellertid 
ett  bref  från  fröken  S.,  skrifvet  i  hennes  namn,  som  underrättade 
honom  derom,  att  patienten  ifrån  Hr  Kapten  Brand  t  mottagit  en 
varm  uppmaning  att  komma  till  honom  med  den  säkra  förtröstan, 
att  hon,  med  Guds  hjelp,  skulle  blifva  befriad  ifrån  sitt  långvariga 
lidaode  och  att  hon,  lifvad  af  detta  hopp,  hade  beslutit  att  företaga 
den  låuga  färden.  Bedan  denna  Hr  Brandts  skrifvelse  förorsakade 
eo  i  sanning  förtrollande  verkan  på  patienten,  så  att  hon,  som  icke  på 


52 

mänga  år  kannat  röra  sig  i  sitt  rum,  nu  kunde  anträda  den,  for  en 
sådan  patient,  ansträngande  resan.  Enligt  de  underrättelser  Hr  C. 
sedan  erhållit  hade  patienten  derefter  och  genom  Hr  Brandts  be- 
handling,  återvuifnit  åtminstone  relativ  helsa. 

Detta  ganska  anmärkningsvärda  forhållande  ansåg  Hr  C.  icke 
vara  något  tvifvel  underkastadt,  men  fBmekade,  efter  den  uppfattning 
han  gjort  sig  om  sjukdomens  natur,  att  det  lyckliga  resultatet 
vunnits  genom  gymnastikens  inverkan  på  några  sjukliga  förändringar 
af  lifmodern.  Hr  Levin  uppger  visserligen  att,  vid  den  undersökning 
han  verkställt  den  3  Okt.,  han  funnit  moderbottnen  j»såsom  det  nästan 
tycktes  genom  adherenser  neddragen  mot  blåsans  hals»  och  så  fast, 
att  när  den  »svåråtkomliga  vaginaldelen»  fattades  och  neddrogs,  detta 
blott  kunde  ske  genom  »böjning»  af  organet,  som  »lössläppt,  fjeder- 
likt  återtog  sin  bakåt  riktade  ställning.»  Men  då  ett  dylikt  for- 
hållande icke  egde  rum  när  Hr  C.  några  månader  förut  gjort  under- 
sökning, utan  lifmodren  då  var  så  rörlig  att  dess  läge  med  lätthet 
kunde  förändras;  så  är  det  klart,  att  de  af  Hr  Levin  iakttagna  ad- 
herenserna  uppkommit  efter  tiden  för  Hr  C:s  undersökning  och  således 
icke  rimligtvis  kunna  anses  i  ringaste  mån  hafva  kunnat  framkalla 
en  sjukdora  som  börjat  redan  for  15  år  sedan. 

Att  lifmodren  är  adherent  med  kringliggande  delar  ar  icke 
något  ovanligt,  men  Hr  C.  sade  sig  icke  känna  mera  än  två  sätt, 
h varpå  dylika  adherenser  uppkomma.  Det  ena  är  såsom  en  följd  af 
en  föregången  akut  peritonit  och  det  andra  då  lifmodren  genom 
några  patologiska  förändringar  blir  så  förstorad  att  den  fyller  bäcken- 
hålan och  genom  tryckning  på  kringliggande  delar  framkallar  en 
kronisk  inflammation.  Intet  af  dessa  fall  har  här  inträffat.  Patienten 
säger  sig  aldrig  hafva  lidit  af  peritonit  och  lifmodren  yar  normal 
Att  en  lifmoder,  utan  känd  anledning,  inom  så  kort  tid  blir  så  brosk- 
artad  t  adherent  med  »blåsans  hals»,  som  här  skulle  varit  händelsen 
och  detta  utan  att  förorsaka  ringaste  olägenhet  vid  urinkastning,  ar 
ett  fall,  så  egendomligt,  att  det  sannolikt  står  alldelea  ensamt  i  sitt 
slag.  Åtminstone  hade  Hr  C.  hvarken  sjelf  iakttagit  något  dylikt 
eller  funnit  det  beskrifvet  hos  någon  gynekologisk  författare.  Att 
dessa  hårda  adherenser  genom  den  Brandtska  gymnastiken  och  den 
deraf  uppväckta  »turgor  vitalis»  redan  den  23  Nov.  kunde  vara  så 
absorberade  eller  lossnde  att  lifmodren  nu  var  rörlig,  minskade  icke 
det  unrierbara  uti  hela  denna  händelse.  Hr  C.  bad  derföre  Hr  Levin 
icke  misstycka  att  han  icke  kunde  frigöra  sig  från  misstankan  att 
Hr  L.,  vid  undersökningen,  blifvit  på  ett  eller  annat  sätt  missledd. 

För  öfrigt  trodde  Hr  C.  att  man  mången  gång  öfverskattar  lif- 
moderdeviationemas  menliga  inverkan  på  qvinnors  allmänna  helso- 
tillstånd. Till  denna  föreställning  hade  han  blifvit  ledd  af  egen 
erfarenhet,  som,  huru  ringa  man  också  skulle  vilja  akta  den,  likväl 
icke  borde  vara  utan  all  betydelse,  då  den  grundar  sig  på  25  års 
utöfning  af  läkarekonsten.  Sålunda  hade  han  ofta  funnit  qvinnor 
med  ganska  betydande  lifmoderdeviationer  och  för  öfrigt  fullkomligt 
god  helsa,  samt  tvärtora  många  med  sjukdomssymtomcr,  liknande 
dem,  som  fröken  S.   företett,  ut^in  spår  till  afvikelse  af  lifmodrens 


53 

läge.  Han  ville  derfore  fasta  uppmärksamheten  derpå,  huru  nöd- 
Tändigt  det  var,  att  vid  bedömande  af  orsaken  och  uppkomsten  till 
dylika  sjukliga  företeelser,  taga  noga  i  öfvervfigande  allt  som  har 
inflytande,  synnerligast  på  generationssferen,  såsom  uppfostran,  pen- 
aonstdsendet^  vanor,  lefnadsförhållanden  o«  s.  v.  och  icke  ensamt  fasta 
sig  vid  en  mindre  afvikelse  af  lifmodrens  fullt  normala  läge.  Slut- 
ligen önskade  han  blott  tillägga,  att  han  delade  Hr  Levins  tillfreds* 
ställelse  öfver  det  lyckliga  resultatet  af  Hr  Brandts  behandling  af 
ifrågavarande  patient,  men  trodde,  att  detta  och  liknande  fall  egent- 
ligen erbjuder  större  intresse  for  psykologen  än  for  läkaren. 

Hr  Hartelius  omnämde,  att  han  för  närvarande  behand- 
lade 4  patienter  enligt  Kapten  B:s  metod,  men  behandlingen 
hade  blott  en  kort  tid  fortgått,  så  att  något  bestämdt  resultat 
änoa  ej  kunde  anföras. 

Hr  H.  hade  hört  yttras  den  formodan,  att  Kapten  B.s  gymnastiska 
metod  ej  skulle  vara  ny,  men  såvidt  det  vore  honom  bekant  hade  före 
Kapten  B.  ej  någon  gymnast  auvändt  specialbehandling  mot  ifråga- 
varande sjukdomar,  åtminstone  omtalar  den  gymnastiska  litteraturen  ej 
några  sådana  fall.  Det  torde  således  ej  kunna  bestridas,  att  Kapten  B. 
är  metodens  uppfinnare.  —  En  annan  fråga  är  om  man  framdeles  kan 
hoppas  vinna  de  resultat,  som  Kapten  B.  aneer  sig  redan  ha  vunnit. 

Af  en  tillfällighet  sammanträffade  Hr  H.  for  några  år  sedau 
med  Kapten  B.  vid  den  tid  han  först  började  använda  sin  metod. 
Tveune  qvinnor  hade  då  på  kort  tid  blifvit  medelst  hans  gymnastik 
botade  for  kompletta  lifmoderfall.  Detta  syntes  emellertid  Hr  H. 
nära  omöjligt  och  föreföll  äfven  Kapten  B.  underligt  samt  uppmun- 
trande till  anställande  af  vidare  försök.  H varken  Kapten  B.  sjelf 
eller  någon  annan  hade  undersökt  dessa  patienter,  så  att  här  sak- 
nades visshet  såvÄl  om  diagnosen  som  om  resultatet;  sedan  dess  har 
Kapten  B.  så  mycket  tid  och  krafter  medgifvit  egna  t  sig  åt  denna 
verksamhet.  —  I  slutet  af  sistlidne  December  besökte  Hr  H.  Kapten 
B.  for  att  taga  kännedom  om  hans  gymnastiska  metod.  Han  mot- 
togs dervid  med  den  största  välvilja  och  beredvillighet  samt  inhera- 
tade  de  nya  åsigterna  och  de  manuella  greppen.  —  Kapten  B.  be- 
handlade dagligen  12 — 15  patienter,  men  kunde  ej  mottaga  alla 
hjelpsökande.  Han  sjelf  liksom  pntientema  voro  öfvertygade  om 
metodens  osviklighei  Den  är  i  sig  sjelf  mycket  enkel  och  består 
i  3  rörelser,  af  h vilka  den  ena  afser  att  fora  det  sjuka  organet  i 
normalt  läge,  de  andra  två  verka  på  de  nerver,  som  gå  till  ifråga- 
varande organ.  Dessa  rörelser  gifvas  dock  med  vissa  modifikationer 
efter  lifmoderns  sänkning,  framfall,  bak-,  frnm-  eller  sido-stjelpning. 
Vid  komplicerade  sjukdomsfall  användas  äfven  andra  rörelser.  Kapten 
B.  anser,  att  gymnastiken  bör  häfva  och  förbättra  nutritionsstörelser 
som  uppkommit  genom  organets  abnorma  läge.  Digestions-,  cirkula- 
tions-, respirations-  och  sekretions-organenia  samt  nervsystemet  äro 
olika  faktorer  med  gemensam  inverkan  på  nutritionen.  Härpå  måste 
g}'mnastiken  inverka,  voro  sig  allmänt  eller  mera  enskild  t.  —  Af  de 
4  fall,  som    för  närvarande  af  Hr  H.  behandlades,   anfördes   blott 


64 

de  tTenne  fSljande:  £o  qyinna  af  oiukring  30  åra  ålder  började  for 
ett  år  sedan  strax  efter  en  barnsäng  känna  olägenhet  af,  efter  e^en 
uppgift,  lifmodersänkning,  som  småningom  förvärrades  och  som,  for 
3  veckor  sedan,  enligt  Hr  Liedbecks  uppgift  utgjorde  ett  komplett 
moderfall.  Patienten  behandlas  fortfarande»  men  känner  sig  nu  be- 
tydligt förbättrad.  —  Den  andra  patienten,  en  dalkulla,  uppgifrer 
sjelf  att  hon  längre  tid  lidit  af  lifmoderfall,  pfi  så  sätt  att  hon  under 
sista  tiden  ej  kunde  hela  dagen  gå  i  strängt  arbete,  emedan  lifmo* 
dern  på  eftermiddagen  föll  nt.  En  del  af  vagina  var  ständigt  pro* 
laberad.  Den  sednare  prolapsen,  men  ej  den  förra,  konstaterades  af 
Hr  Anderson.  Patienten  kände  sig  eniellertid  återställd  redan  efter 
några  dagars  behandling,  oaktadt  hon  går  i  samma  tunga  arbete, 
så  att  här  förekommer  ett  fall,  som  liknar  de  mänga  af  Kapten  B. 
anförda.  —  Hr  H.  ville  framdeles  närmare  redogöra  för  dessa  tvenne 
fall,  liksom  för  andra  dylika,  som  kunde  komma  under  hans  behand* 
liug.  Förutginges  denna  af  noggrann  undersökning  och  bestämd  dia- 
gnos skulle  tvifvelsutan  förhållandena  bäst  belysas. 

Hr  Malmsten  yttrade 

att  han  med  glädje  erfor  att  Hr  Hartelius,  som  är  både 
läkare  och  gymnast,  tagit  kännedom  om  den  ifrågavarande  läke- 
metoden och  då  nu  Hr  Hartelius  var  sysselsatt  med  dess  användande 
och  lofvat  framdeles  meddela  Läkaresällskapet  resultatema  af  be- 
handlingen, vore  det  så  mycket  större  skäl  för  Sällskapet,  att  for 
närvarande  afhålla  sig  fråu  allt  omdöme,  utan  afvakta  den  vunna 
erfarenhet  Hr  Hartelius  kommer  att  framdeles  meddela.  Vigtigt  är 
att  diagnosen  af  de  behandlade  fallen  konstateras  af  personer,  som 
äro  vana  vid  dylika  undersökningar  och  att  likaså  verkan  af  kuren, 
ej  blott  en  gång,  utan  flera  gånger,  helst  en  tid  efter  slutad  behand- 
ling, äfven  konstaterades,  ty  att  tala  om  »botade»  fall  af  »komplett 
lifmoderfall»,  då  ingen  undersökt  patienterna,  så  att  »visshet  saknades 
såväl   om  diagnosen,  som  om  resultatet»  —  var  ju  föga  bevisande. 

Hr  RossANDER   anförde 

det  han  efter  genomläsande  af  Hr  Levins  skrift  och  efter 
åhörande  af  den  kritik,  som  Hrr  Malnosten  och  Andersson  nu 
underkastat  densamma,  kommit  till  samma  resultat,  som  dessa 
båda  Herrar,  nemligen  det,  att  de  meddelade  sjnkdomshistorierna 
lemnade  för  mycket  öfrigt  att  önska,  för  att  kunna  tjena  till  grnnd- 
val  för  uttalande  af  ett  för  metoden  gynnsamt  omdöme,  allraroinst 
i  den  utsträckning,  som  af  Hr  Levin  försökes.  Det  vore  val  möjligt, 
att  metoden  innehöll  något  godt,  men  det  borde  bevisas  på  annat 
sett,  än  som  hittills  skett.  Ej  heller  kunde  Hr  R.  finna,  det  Säll- 
skapet kunde  hafva  någon  skyldighet  att  genom  sin  försorg  eller  på 
sin  bekostnad  bereda  kapten  Brandt  tillfälle  att  här  i  Stockholm  få 
experimentera  med  sin  metod,  såsom  af  Hr  Levin  blifvit  yrkndt. 
De  försök,  som  Hr  Hartelins  påbegynnt  och  som  Hr  R.  hoppades 
skulle  väsendtligen  bidraga  att  upplysa  frågan,  kunde,  strängt  tapet, 
vara  för  Sällskapet  tillräckliga.  Om  likväl  Hr  Hartelii  erfarouhet 
skulle  visa  sig  vara  en  annan  än  upptäckarens,  om  metoden  under 


55 

b«DS  händer  akulle  lemna  alldeles  motsatta  resultater  mot  dem,  som 
kapten  B.  påstår  sig  kunna  åstadkomma,  så  vore  det  sannolikt  att 
både  kapten  B.  och  (tillfolje  af  den  uppmärksamhet,  för  att  icke  såga 
popularitet,  som  metoden  hos  allmänheten  vunnit)  äfven  allmänheten 
komme  att  beklaga,  att  kapten  B:8  förfaringssätt  icke  blifvit  pröfvadt, 
aåsom  han  ajelf  utför  det.  Derföre  ansåg  Hr  B.  Sällskapet,  jemte 
det  att  det  förklarar  sig,  med  fullt  förtroende  för  Hr  Hartelius  af- 
Takta  resultatet  af  hans  försök,  tillika  böra  besluta,  att  om  kapten  B. 
af  egen  drift  kommer  till  Stockholm  och  vill  underkasta  sin  metod 
Sällskapets  bedömande,  det  är  villigt  att  då  utse  en  komitté  för  att 
öfverhana  experimenter  utöfva  den  vetenskapliga  kontrollen*  Säll- 
skapet uppfyllde,  enligt  Hr  Bossanders  tanka,  på  detta  sätt  både 
klokhetens  och  billighetens  fordringar. 

Slotligen  yttrade  Hr  Malmsten  den  åsigt  att  Sällskapet 
icke  f^r  närvarande  kunde  på  annat  sätt  förfara,  än  afbida  de 
resultater.  Hr  Hartelins  haft  godheten  lofvat  framdeles  meddela 
Sällskapet  och  till  dess  borde  afhålla  sig  från  allt  omdöme, 
samt  sålanda  i  afvaktan  härpå  lägga  Hr  Levins  anförande  till 
handlingame.  Skulle  Hr  Brandt  i  en  framtid,  såsom  Hr  Ros- 
sander  anser  möjligt,  komma  hit,  för  att  någon  längre  tid  under- 
kasta sin  metod  Läkaresällskapets  pröfning,  vore  det  då  tids 
nog,  att  taga  i  öfvervägande  en  komittés  nedsättande. 

På  af  ordföranden  framställd  proposition  instämde  Säll- 
skapet i  Hr  Malmstens  yttrande. 

Den  7  Februari, 

Inveaternig.  —  Ledamot  anmäld.  —  Prof.  Bruzbuus  f.  —  Skrifrelse  till  Sund- 
liets^ollegium.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica.  —  Padrettfabrik.  — 
Cnnregift.  —  Furen  ing  för  vård  af  sårade  och  sjuke  i  f&U. 

=  Ordföranden  tiilkännagaf,  att  af  komittén  beslutad  tn* 
ventering  af  Läkaresällskapets  i  kassakistan  förvarade  säkerbets- 
handlingar  m.  m.  den  2  dennes  blifvit  af  ordföranden,  sekrete- 
raren, skattmästaren  och  Hr  Tholander  verkställd,  samt  att 
dervid  allt  blifvit  i  vederbörligt  skick  befunnet 

=  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
föreslogs  af  Hrr  Bruzelius  och  Key  bruksläkaren  vid  Finspång 
M.  L.  Gustaf  Julius  Strömberg. 

=  Ordföranden  tiilkännagaf,  att  I^rofessoren  m.  m.  Arvid 
Sture  Bruzelius  den  28  sistlidne  Januari  vid  66  års  ålder 
aflidit  i  Lund.  Sedan  1843  hade  han  varit  ledamot  af  Svenska 
Läkaresällskapet 

S3  Sekreteraren  uppläste  af  farmakopékomittén  uppsatt 
fördag   tUl  skrifveUe  tM  Kongl.  SundheU-CoUegium  och  blef 


56 

detsamma,  efter  derom  företagen  diskussion,  med  några  sni&rre 
förändringar,  af  Sällskapet  antaget,  med  följande  lydelse: 

Till  KofiffL  Sundhet9^Colleffium. 
Sedan  Kongl.  Gollegiam  i  skrifvelseaf  den  21  Juli  1864  till 
Svenska  LäkaresäUskapet  öfverlemnat  ett  af  nuvarande  General- 
direktören m.  m.  Berlin,  enligt  honom  af  Egl.  Collegium  lemnadt 
uppdrag,  upprättadt  förslag  till  förändringar  i  våx  nu  gällande 
farmakopé,  hvilket  förslag  innefattar  tvenne,  skrifvelsen  bifogade, 
förteckningar,  den  ena  på  de  läkemedel,  som  synts  honoimböra 
ur  en  ny  upplaga  af  farmakopén  utgå,  den  andra  på  sådana 
medel,  som  borde  i  densamma  såsom  nya  ingå,  och  Kongl. 
Collegium,  med  anledning  af  Hr  Berlins  hemställan,  att  de  här 
i  riket  praktiserande  läkare,  såsom  ock  apotekare,  måtte  lemnas 
tillfälle  att  mot  förslaget  afgifva  de  anmärkningar,  hvartill  det- 
samma kunde  föranleda,  anmodat  Sällskapet  att  vidtaga  de 
åtgärder,  som  kunna  finnas  erforderliga  med  afseende  på  de 
ifrågasatta  anmärkningarnes  erhållande  samt  derefter  med  dem 
jemte  eget  utlåtande  till  Kongl.  Collegium  inkomma,  har  Säll- 
skapet, som  ansett  sig  böra  efterkomma  den  sistnämnda  delen 
af  Kongl.  Collegii  anmodan,  och  som  för  frågans  närmare  ut- 
redning nedsatt  en  komitté,  hvars  arbete  af  Sällskapet  under- 
kastats den  noggranna  pröfning,  som  sakens  vigt  fordrar,  for 
sin  del  äfven  upprättat  ett  förslag  till  förändringar  i  nu  gäl- 
lande farmakopé,  i  vissa  delar  afvikande  från  Hr  Berlins,  men 
såsom  hans  innefattande  tvenne  listor,  den  ena  på  medel,  som 
ansetts  böra  ur  den  nya  farmakopén  utgå,  den  andra,  på  sådana, 
som  Sällskapet  atisett  böra  i  densamma  såsom  nya  ingå,  hvilka 
listor  jemte  remisshandlingarne,  Sällskapet  nu  till  Kongl.  Colle- 
gium får  öfverlemna.  De  grunder,  hvilka  af  Sällskapet  blifvit 
vid  förslagets  uppgörande  följda,  hafva  hufvudsakligen  varit 
följande: 

1)  Enär  Sällskapet  ej  egt  någon  kännedom  om  de  läke- 
medel, som  äro  ämnade  att  qvarstå  eller  upptagas  i  den  nya 
danska  farmakopén^  har  Sällskapet  måst  grunda  sitt  förslag 
endast  på  den  erfarenhet,  som  under  diskussionerna  blifvit  af  dess 
ledamöter  frapilaggd,  rörande  såväl  de  äldre  som  de  nyare 
medikamenternas  användbarhet  och  bruk  inom  landet,  samt  på 
kännedomen  om  hvad  som  i  åtskilliga  andra  nyare  farmakopéer 
blifvit  upptaget. 

2)  I  olikhet  med  Hr  Beriin  har  Sällskapet  hållit  före,  att 
alla  ämnen,  hvilka  verkligen  såsom  raédikamenter  antingen  en- 


67 

^mma  begagnas^  eller  i  fannakopén  finnas  föreskrifna  att  ingå 
i  farmaceutiska  kompositioner,  som  i  praktiken  brakas,  äfveii 
b5ra  i  fannakopén  vara  upptagna,  om  de  än  Aro  allmänt  till-* 
gängliga.    Sådana  medel  äro  ovnm,  sevum  m.  fl, 

3)  I  likhet  med  Hr  Berlin  bar  Sällskapet  ansett  sig  böra 
bibehålla  åtskilliga  läkemedel,  hvilka  numera  ej  af  läkare  före- 
skrlfyasy  men  af  allmänheten  i  s.  k.  handköp  efterfrågas.  Dessa 
medels  bibehållande  i  en  ny  upplaga  af  farmakopén  låter  viBser- 
ligen  ^j  ur  rent  vetenskaplig  synpunkt  försvara  sig,  men  enär 
de,  ehuru  af  nyare  och  verksammare  med  skäl  ersatta,  likväl 
ej  kunna  helt  och  hållet  frånkännas  medicinsk  verksamhet,  och 
allmänheten,  som  en  gång  för  dem  fattat  förtroende,  otvifvel- 
aktigt  fortfarande  kommer  att  efterfråga  dem,  men  apotekarens 
skyldighet  att  tillhandahålla  dem  till  ett  visst  pris  och  af  god 
beskaffenhet  försvunne,  om  medlen  utginge  ur  farmakopén;  torde 
offltankan  fÖr  allmänhetens  fördel  få  öfverväga  den  för  farma- 
kopéns  vetenskapliga  helgjutenhet 

4)  De  enkla  medel,  som  aldrig  i  och  f9r  sig  sjelfva  be- 
gagnas, ntan  endast  förordnas  i  förändrad  eller  förädlad  form, 
äro  till  större  delen  redan  af  Ur  Berlin  uteslutna,  och  har  Säll- 
skapet följt  detta  exempel,  så  mycket  hellre,  som  åtskilliga  af 
dem  ej  i  sin  ursprungliga  form  kunna  å  apoteken  förvaras. 
Sådana  äro  baccae  recentes,  succi,  bilis  bovina  recens  och  flera 
andra.  Derjemte  anser  sig  Sällskapet  böra  uttrycka  den  åsigt, 
att  då  flera  slag  af  en  drog  i  handeln  förekomma,  endast  ett 
af  den  och  helst  det  bästa  bör  vara  ofBcinellt 

5)  I  afseende  på  magistralsfonnlernas  bibehållande  eller 
uteslutande  har  Sällskapet  i  allmänhet  följt  Hr  Berlins  föredöme, 
men  gått  ett  steg  längre  genom  att  utesluta  alla  enkla  pulver- 
blandningar (sådana  der  endast  två  ingredienser  förefinnas),  in- 
fusioner och  dekokter.  Då  i  farmakopén  måste  vara  intagna 
alknänna  föreskrifter  för  beredning  af  uifusioner  och  dekokter 
samt  för  pulvers  blandning,  har  det  synts  Sällskapet  öfverflödigt, 
att  bland  den  mängd  ämnen,  som  kunna  och  böra  administreras 
i  hvardera  af  dessa  former,  några,  liksom  till  exempel,  blifvit 
utvalda,  helst  som  styrkan  af  en  dekokt  eller  infusion,  samt  ett 
pulvers  sammansättning  i  olika  fall  kan  och  bör  variera. 

6)  I  likhet  med  Hr  Berlin  anser  Sällskapet,  att  alla 
»reagentia»  böra  i  ett  särskildt  appendix  upptagas. 

Läkaresällskapet  har  derjemte  velat  begagna  detta  till- 
fälle, för  att  attrycka  några  önskningar,  rörande  den  blifvande 


58 

fannakopéiis  redaktion.  Den  första  af  dem  beträffar  det  språk, 
hvarpå  farmakopén  kommer  att  affattas.  Redan  uti  det  svar, 
som  Lftkaresällskapet  i  Mars  månad  1858  afgaf  på  Kongl. 
CoUegii  skrifvelse  af  den  15  Februari  s.  å.,  deri  KongL  CoUe- 
ginm  begärde  Sällskapets  yttrande  om  lämpligaste  sättet  att 
ntskrifva  recepter  m.  m.  efter  den  nya  allmänna  svenska  vigten, 
framställde  Sällskapet  den  önskan,  att  nästkommande  nya 
farmakopé  måtte  utgifvas  på  svenska  språket  med  bibehållande 
af  antagna  termini  technici,  och  Läkaresällskapet  vidhåller 
samt  förnyar  na  denna  önskan. 

Den  andra  af  Sällskapet  återupptagna  fråga  beträffande 
farmakopéns  redaktion,  angår  medicinalvigten.  Sällskapet  har 
flera  gånger  tillförne  yttrat  sig  till  förmån  för  den  franska 
decimalvigtens  antagande  samt  till  och  med  ingått  till  Kongl. 
Maj:t  med  en  ansökan  rörande  detta  ämne,  och  hafva  Säll- 
skapets åsigter  om  gramvigtens  företräden  för  den  brukliga 
svenska  medicinalvigten  sedan  dess  icke  undergått  någon  för- 
ändring. Sällskapet  tillåter  sig  ock  nu,  framställa  den  önskan, 
att  i  den  nya  farmakopén  vigtbestämmelsema  må  lämpas  efter 
det  franska  vigtsystemet. 

Läkaresällskapet,  som  väl  har  sig  bekant,  att  i  det  för- 
slag till  nytt  apotekarereglemente,  som  af  Kongl.  Collegium 
är  ingifvet  till  Kongl.  Maj:t,  en  paragraf  medgifver  undantag 
för  de  vid  läkarestationer  å  landsbygden  upprättade  mindre 
apoteken  från  att  tillhandahålla  alla  i  farmakopén  upptagna 
medicinalier,  endast  de  äro  försedda  med  dem,  hvilka  ortens 
läkare  funnit  för  sjukvården  erforderliga,  med  skyldighet  för 
apotekaren  att  anskaffa  hvad  af  öfriga  medicinalier  kan  komma 
att  begäras,  dock  efter  hos  Sundhets-Collegium  begärd  och 
erhållen  tillåtelse  att  sig  af  denna  förmån  begagna,  och  som 
lifligt  önskar  att  denna  stipulation  må  vinna  Kongl.  Maj:ts 
nådiga  bifall,  tillåter  sig  hemställa,  att  vissa  medicinalier  må 
anses  såsom  obligatoriska  för  hvarje  apotek,  och  de  öfriga 
såsom  hörande  till  dem,  hvilka  apotekame  å  de  mindre  apo- 
teksinrättningarne  efter  derom  af  vederbörande  läkare  gjord 
reqvisition  äro  skyldiga  att  anskaffa,  samt  att  bestämmelse 
om  hvilka  medel,  som  böra  räknas  till  den  ena  eller  den 
andra  kategorien  i  sjelfva  farmakopén  intages. 

Hvad  åter  beträffar  KongL  CoUegii  anmodan  till  Läkare- 

-  sällskapet,  att  vidtaga  åtgärder  för  inhemtande  af  anmärkningar 

mot  Hr  Berlins  förslag  från  samtliga  i  riket  praktiserande  lä- 


59 

käre,  så  ock  apotekare,  anser  sig  Sällskapet,  som  ej  bland 
sina]  ledamöter  räknar  rikets  alla  läkare,  långt  mindre  apo- 
tekare, ocb  med  dem,  som  ej  äro  dess  ledamöter,  icke  står  i 
någon  officiell  beröring,  ej  kunna  efterkomma  denna  anmodan, 
och  har  det  synts  Sällskapet  att  denna  åtgärd  lättare  kände 
Tidtagas  af  Kongl.  Snndhets-Colleginm,  eller  af  den  farmakopé- 
komitté,  som  utan  tvifvel  blifver  tillsatt  for  det  slutliga  för- 
slagets affattande. 


Läkemedel,  som  föreslås  att  i  den  Nya  Farmakopén  ingå. 


Äcetas  natricus. 

Addum  carbolicum. 

Aconiti  radix. 

Äconitina. 

Aqua  cbaraomillae. 

ftheroleum  sinopis. 

»  valerian«e. 

Azongia  benzoata. 

B        pbocse  curata. 
Benzina. 

Bitartras  kalicns  puma. 
Brajer»  flores. 
Brometum  kalicum. 
Carbo  popnli. 
Carbonas  calcicus  prsecipitatus. 

»         ferrosus  saccharatus. 

9         lithicus. 

9         natricus  purus. 
Cbarta  nitrata. 
Cliiooidinum. 
Ckloras  kalicus. 

»       natricus. 
Chloretnm  codeinicum. 
CUoroformium. 
Citras  ferrico-quinicus. 

»      magnesicus. 
Cofféina. 
Collodium. 
Cooiina. 
Conii  semina. 
Digitalina 

Elixir  pectorale  (Ph*  Dauica). 
EffluUio  cerae. 

•       oleosa. 
Krgotina. 
Extnctum  aloes  aquosnm. 


£xtractQm  cannabis  indicas. 

»         columbo. 

»         digitalis. 

»         frangulsB. 

»         fuci  vesicuIosL 

B         monesiee. 

»        phy8Q8tigmat.Teneno8. 

B         pin  i. 

»         semin.  conii. 
Ferrum  reductum. 
Filamenta  lintei. 
Frangulae  cortex. 
Fucus  vesiculosus. 
Gelatina  alba  optima 
Glycerinum. 
Gutta  percha. 
Hydras  ferricus. 

BBC.  magnesia. 
Hyoscyami  radix. 
Hypophosphis  calcicus. 
Hyposulphas  natncus. 
Jalappae  resiua. 
Jodetum  natricum. 
B        plumbicum. 

B        sulphuris. 
Kamala. 

Lamiiiariae  digitatae  stipites. 
Lactas  zincicus. 
Linimentum  ammonic.  camphorat. 

B  Stokesii. 

Liquor  opii  acidus. 
Lupuli  glanduke. 
Manna  canellata. 
Magnesia  leniter  usta. 

B         ponderosa  anglica. 
Matico. 


60 


Molybdenas  natricus. 

Nicoiina. 

Nitras  argeDticus  mitigatus  (2  slag) 

B     natricus. 

•     strychnicus. 
Oleum  cadinum. 

»       empyreumaticum    lithan- 
tracis. 

»      jecoris  aselli  albam. 

»  B  »      ferratum. 

»  »  B      c  quinina. 

»       sesami. 
Oxidum  zinoicum  veDale. 
Oxalas  cerosus. 
Pepsina. 

Pulvis  aerophoms  laxans. 
Pyrophosphas  ferrosus. 
»  natricus. 

Quinina. 

Sal  Carlsbadense  nativum. 
Santonina. 
Scammonii  resina. 
Solutio  ammoniaci  spirituösa. 

»     citratis  magnesici  carbonica. 

»     hypermanganatis  kalicL 

»     bydratis  natrici. 
Species  amaras  Boeckeri. 


Species  ad  deooctum  lignorum. 
Styrax  liquidus. 
Succus  liquiritiae  depuratus. 
Sulpbas  atropinicus. 

»       calcicus  ustus. 

»        cinchonicus. 

B        morpbicus. 
8ulpburetum  stibicum  purum. 
Syrupus  jodeti  ferrosi. 
Tinctura  amicse. 

»         cbinoidini. 

B         colchici. 

B         ferri  pomata  (Ph.  Dan.} 

B        jodL 

B         lobeliae  inflätas. 

B         nacis  voniicse. 
Trocbisci  bilin. 
Unguentum  cetaceL 

B  contra  scabiem. 

B  glycerini. 

B  jodeti  kalici. 

Valerianas  atropinicus. 
B  quinicus. 

B         zincicus. 
Veratrina. 
Vinum  ad  serum  parandum. 

B       aromaticum. 


Läkemedel,  eam  föreside  aU  ur  den  Nya  Fhrmakopén  utgå. 


A)   Pharmaca  simplicia. 

Acetum  pyroxylicum. 
Aconiti  folia. 
^rugo. 

Alcannce  radix. 
Aloe  hepatica. 
Aqua  fortis. 
Argentum. 
Aurantii  flores. 

B        folia. 
Aurum. 

B        foliatum. 
Axungia  pbocas. 

B       porci. 
Bnlsamum  canadense. 
Bardantc  radix. 
Berberidis  baccte. 
Bctuln  folia. 


Bilis  bonna. 

Bismutbum. 

Bolus  armena. 

Butyrum. 

Cacao. 

Carbonas  calcicus  nativua. 

Caricis  arenari»  radix. 

Cntecbu. 

Centaurii  minor,  sumroitates. 

CepsB  bulbus. 

Cerasa  acida. 

ChinsB  radix. 

CincboniB  griseae  cort«x. 

B         rubnu       b 
Citri  succus. 
Corallinm  rubrum. 
Comu  oervL 


61 


Creta  alb& 
CTmini  aemina. 
Enuliie  nidix. 
Ferri  rasura. 

B     limatuin. 
Ficus  passa. 
Fraxini  cortex. 
Famariic  herba. 
Graminis  radix. 
Gråna  tigliL 
Granat!  cortex  radicis. 
Hsmatite8« 
Heilebori  albi  radix. 

»         nigri    » 
Hippocastani  cortex. 
Hordei  crimna. 

»       farina. 

»       maltum. 
Icthyocolla. 
Imperatorii  radix. 
Indiga 

Jnglandittm  putamina. 
Juniperi  baccce  immatune. 
Kali  zooticum. 
Lac  Taccinum. 
Lacca  in  granis. 
LapiUi  cancrorum. 
Lactis  cremor. 
Lapatbi  radix. 
Lapis  suillns. 
Lauri  baccie. 
Malrae  folia. 

Macia  1.  nucis  moachatie  arillus. 
Mauna    calabrina     (obs.    manna 

canellata  ingår). 
Mari  berba. 
Mentb»  crispce  herba. 
Nitnim  croduro. 
Oleum  bergamottaB. 

»       citri. 

»      jecor.  aselli  fuscnm. 

»       oliva  rum  cororaune  (obs. 
ol.  sesam  i). 

B       origani  cretici. 

»       succiui  crudum. 
Ossa  bovis. 
»     sepiae. 
(hycocci  baccfc. 
Padi  cortex. 


Papaveris  aemina. 
Passulse  majores. 
Pechurim  faba. 
Piper  nigrum. 

«     jamaicense. 
Plumbum  laminatum. 
Poma  acidula. 
Polypodii  radix. 
Hanunculi  albi  herba. 
Reaina  elastica. 

»      flava. 
Bibis  nigri  baccie. 

»      nigri  folia. 

»     rubri  baccae. 
Rubi  idiei  baccse. 
Sabadillse  semina. 
Saccharum  candum. 
Sal  acetosell», 
Salicia  cortex. 
Sambuci  baccie. 
Sanguis  draconia. 
Säpo  e  btttyro. 
Sassafras  lignum. 
Scammonium     aleppense     (obs. 

Scammonii  reaina). 
Scordii  herba. 
Secalis  farina. 
Sedi  herba. 
Sevum  hircinum. 

»       ovillum. 
Simarubie  cortex. 
Sinapis  alb»  semina. 
Spathum  ponderosnm. 
Stannum. 

Staphisagriae  semina. 
Styrax    calamitus    (obs.    Styrax 

liquidus). 
Tartarus  crudus. 
Testfe  ostrearum. 
Thymi  herba. 
Tritici  farina. 
Tussilflginis  folia. 
Vinum  gallicum  rubrum. 

»       rhenanum. 
Yiolie  tricoloria  herba. 
Vitis  ideee  bacore. 
Ulmi  cortex. 
Zedoariae  radix. 
Zingiberis  radix  condita. 


62 


B)   Pharmaca  pra^paranda. 

Aoetas  cupricus. 
»       kalicus. 
»      stryclmiciis. 
Acetnm  roste. 

•        rubi  ideei. 
Acidam  boricum. 

»        hydrocyanicum  dilutum. 
JEtheroleum  absinthii. 
9  cymini. 

»  piperis  jamaicensia. 

j»  tanaceti. 

^tbiops  mineralis. 
Alcobol  vinL 
Aqaa  mentbae  crispse. 
»     ranuDculi  albi. 
»     supércarbonatis  kalici. 
Argentam  puram. 
Balsamnm  sulphuris. 
Bolus  praeparata. 
Carbo  spODgise. 
Cataplasma  siDapinum  mitias. 
Ceratum  sabin». 
Cereoli. 

»        plumbici. 
Chloretom  aurico-natricum. 
B         baryticum. 
»         calcicum. 
»         stibicum. 
Cinnabaris  praBpnrata. 
Conserva  cochleariie. 
Corallia  praeparata. 
Conditam  aurantii. 
Cyanetum  ferrico-ferrosum. 

»        kalicum. 
Decoctum  altheae. 
j»         cincbooae. 
»         bordei. 
»        bordei  acidulum. 
»         sarsaparillae. 
»  »      compositum. 

»        guajaci. 
Elzeosaccliarum  cinamomi. 
Electuariam  mann». 

n  myrrbseoompositum 

n  scordii. 

Elixir  Hjserneri. 

a      stornachicum  temperatum 
Hoffroanni. 


Emetina. 

Emplastum    assae    foetidas    com- 
positum. 
»  calaminae. 

»  cantharidum      cam- 

pboratum. 
»  cerae. 

»  byoscyami. 

»  stomacbicum. 

Emulsio  gummosa. 
Enema  nicotianaB. 
Extractum  acoDiti  spirituosum. 
»  betulsB. 

»  centaurii  minoris. 

B  cinae. 

n  ciQcbonae. 

»  dulcanaarae. 

»  enulae. 

»  hellebori  nigri. 

»  byoscyami  spirituös. 

»         jalappae. 
o  juglandium. 

»  lupuli. 

»  mezerei. 

»  roillefolii. 

»  nicotianae. 

»  »       spirituosum. 

•  polypodii. 

»  stramonii. 

»  trifolii  aquatici. 

Flavedo  citri. 
Oelatina  cornu  cervi. 
Haematites  praeparatus. 
Hydras  ferricus  in  aqua. 
Iiifusum  aurantii  aromaticum. 
j»        cincbonae. 
»        digitalis. 
»        malti. 
»        sennae. 
Lapilli  cancrorum  praeparati. 
Linctus  mellitus. 
Liquor  ammoniaci  aromaticus. 
j»  »  succinatua. 

»      cornu  cervi  acetatus. 
»       pyrotartaricus, 
Magnesia  usta. 
Mel  rosce. 


6S 


Hutnra  meieurialis. 

Speciea  emollientea. 

•       pyrotvtarica  camphorata. 

• 

pro  vaporibua  acidi  aoetici. 

llorsoli  aromaticL 

Spiritua  cocbleariie. 

»        citrici. 

• 

cinnamomi. 

»        stibiati. 

ji 

juniperi  compositua. 

Oleum  cantharidom  infusum. 

» 

rostnarini  compositua. 

»       Chabcrti. 

Stannum  pulveratum. 

•       lini  frigide  expressum. 

Strycbnina. 

»       OToruin. 

Subcarbonas  ferrico-ferrosua. 

•       succini    empyreumaticum 

Succua 

armoracise  compoaitua. 

rectificatum. 

» 

berberidia. 

Oxidom  fcrrico-ferroauni. 

» 

ceraaorum. 

»        hydragyricum    prrecipi- 

» 

oxycoccL 

tatum. 

» 

ribia  nigri. 

•        hjdragyrosam. 

• 

9    rubri. 

»        atibicum. 

» 

rubi  idaei. 

Oxyrael  aeruginis. 

Sulphohydras  ammontous. 

PasU  altheiB. 

Sulphuretum  ferroaum. 

B     amygdalarum. 

Syrupua  aceti. 

PilulsB  aloes  amare. 

citri  corticia. 

»      cHloreti  bydragyricL 

emetince. 

•      nicoiianre. 

hydrargyri. 

•      nitratis  argentici. 

oxycoccL 

»      aaponia. 

aarabucL 

•      salphatis  cuprici  ammoni- 

Teatie  oatrearum  preparats. 

acalis. 

Theriaca. 

Pulvis  aluminis  kinosataa. 

Tinctura  aloéa  compoaita. 

>       chloreti  bydragyroai  the- 

B 

caatorei. 

baicus. 

» 

cinchoDse. 

»       enulas  aromaticua. 

» 

guajaci  fosniculata. 

»      jalappcB  bydrargyratua. 

» 

hellebori  nigri. 

»      jalappae  salinus. 

B 

laocse  myrrbata. 

B            »       tartaricus. 

» 

rbei  aroara. 

»       bsemoaUticus  Bonafoux. 

P 

valerianaB  ammoniata. 

»       magneaiae  tartaricus. 

9 

vanillce. 

9       nitri  oxalicua. 

Trocbiaci  ipecacuanba. 

»      rhei  aalinas. 

» 

menthse  piperitidis. 

•       aaccbari  acidulaa. 

Vinum 

cinchonn  amarum. 

B       soilliB  compoaitus. 

» 

colcbici. 

B       »eunsB          » 

» 

ferratum. 

»       tårtan         » 

9 

gentiance  compositum. 

Säpo  ammoniacatua. 

9 

rhei  aromatioum. 

Sericum  epiapaaticum. 

9 

9    dulce. 

Solutio  acetatia  kalici. 

» 

scilliticum. 

»      carbonatia  ammonici  api- 

9 

sennre  compositum. 

rituoaa. 

Unguentum  oepm. 

»      gummi  guttfc  alkalina. 

9 

hellebori  albi 

>      faydratia  kalici. 

9 

mezerei. 

Spcciea  Hjaemeri. 

9 

rosaceum. 

^ 


64 


=  Till  biblioUket  anmftldes: 

Acupressure,  a  new  method  af  arrestin^:  surgical  Hfemorrhage 
and  of  accelerating  the  Healing  of  Wounds  hy  Javbs  Y.  Sixpsok. 
Edinburgh  1864.  —  Brunnen ärztliche  Mittheilungen  iiber  die  Ther- 
men  bei  Eras.  Von  Dr  L.  Sprenolsr,  4:te  Aufi.  Neuvied  1863. — 
Die  Felsen-Quelle  zu  Bad  Ems  natiirlich  warmes  alkalisclies  Wasser 
binter  dem  Nassauer  Hofe  entspringend,  physikalisch-chemisch  unter- 
sucht  durch  den  Dr  Mohr  zu  Coblenz.  Bad  Ems  1862.  —  Oeheim- 
rath  Dr  Diel.  Eine  biographische  Skizze  von  Hofrath  Dr  Sprkngler. 
—  Brunnendiätetik  fiir  Kurgäste  i  Bad  Ems  von  Dr  L.  Sprsnolkr. 
3:te  Anfiage.  Bad  Ems  1863.  —  Oro  anilinfärger  och  dermed  färgade 
vafnader  af  Dr  N.  P.  Hambbrg.  Stockholm  1866.  —  Gåfvor  af  for- 
fattaine. 

=  Constitatio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  29  Januari  till  och  med  Lordagen  den  é  Februari  1865: 
Sjnkligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  25  läkare) : 


Febris  typhoides 

Diphthcria 8. 

Angina  membranaoea  4. 

PertoMis 1. 

Cholerina 8. 

Diarrhoea 32. 

Febrit  interroittens...  8. 

Angina  porotidea 20. 

Varioln.    Varioloides  7. 

Varioell» 5. 

Soarlatina 4. 

Deliriam  iremena  ...  2. 

Syphilis 10. 

Gonorrhoea 8. 

Meuingitis  cerebralis  3. 


Åpoplexia  cerebri  .... 

Nenralgia 6. 

Conjunctmtifi 14. 

Otiti» ..  10. 

Äng.  tönt.  &  fanciam  94. 

Pericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis ....  13. 

Broneh.  Cat.  broneh.  105. 

Broadutis  capillariB.  4. 

Pnenmonia 5. 

Plenritia 3. 

Febrit.  gastr.  simplex  14. 

Oastritis.     Enteritia .  7. 

Colitis 1. 


1. !  Peritonitia 1. 

Icterns 2. 

Nephritis 1. 

Metritis 2. 

Rheumatiamus  acutna  13. 

Eryaipelaa 1. 

Rrjrthcma  nodoaom  .  1. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Farancnlaa  3. 

Cyatitia t 

Rheum.  receus  afebril.  1, 


Summa  425. 


Typlilit.&Perityphlit 

2.     A  hufvudstadena  sjukvårdsanstalter: 

På  Serc^fimer-UxsareUet:  sjukantalet  den  4  Febr.  262,  hvaraf  150 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkorone  under  veckan:  pneumonia 
7,  rheumatismus  acntus  3,  bronchitis  2,  pleuritis  1,  enteritis  1. 

På  AUmOnna  Qammns-sjukhuset:  sjukantalet  den  4  Febr.  200, 
hvaraf  93  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
bronchitis  9,  pneumonia  3«  syphilis  2»  gonorrhoea  2,  angina  tonsil- 
laris  2,  gastritis  2,  colitis  2,  febris  intermittens  1,  congestio  cerebri 
1,  pleuritis  1. 

På  Provisoriska  sfukhushet:  sjukantalet  den  4  Febr.  183,  hvaraf 
131  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolee  18,  rhenmatismus 
acutus  3,  delirium  tremens  1,  syphilis  I,  bronchitis  1,  febris  gastrica 
simplex  1. 

På  AUmänna  Barnhuset:  bronchitis  14,  laryngo-tracheitis  4, 
catarrhus  intestinalis  4,  pneumonia  2,  nephritis  2,  conjunctivitis  2, 
yaricelliB  1,  otitis  1,  bronchitis  cnpillaris  1,  furunculus  1,  roseola  1. 
PoUkUniken:  bronchitis  1,  catarrhus  gastro-iutestinalis  1,  icterus  1, 
furuncuhis  1. 


65 

På  Bam^nkhatt:  ajukantalet  deii  4  Febr.  66;  mkomne  under 
reclBB:  diarrfaoea  2,  conjooctivitis  1,  febris  gaatrica  simplex  1. 

På  AUmOnna  Bambördshuset:  vårdade:  27  qvinnor;  febria  paer- 
penlia  2,  parametritis  4. 

Pä  Diakomsé-sfukhuset:  sjukan  talet  den  4  Febr.  34;  intet  akut 
hH  bar  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  f&r  sinnes^uke:  sjukantalet  den  4  Febr. 
168,  kvaraf  82  mankon  och  86  qvinkon. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  4  Febr. 
189,  byaraf  159  från  staden  och  30  från  länet;  inkomne:  sypbilis  21, 
gonorrhcea  1. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  4  Febr.  53;  ayphilis  11, 
gonorrhcea  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
bronchitis  36,  diarrhoea*  15,  febris  gastrica  simplex  13,  pneumonia  12, 
riieumatismus  acutus  11,  febris  intermittena  10,  variolte  9,  angina 
tonsillaris  8,  opbthalmia  7,  gastricismus  5,  febris  typboides  2,  ery- 
sipelas  2,  dipbteria  1,  nngina  membranacea  1,  angina  parotidea  1, 
delirium  tremena  1,  ayphilis  1,  commotio  cerebri  1,  neuralgia  1, 
cyatitia  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  diarrboea  1,  febria  intermittena  1,  de* 
lirium  tiemena  1. 

Norra  KorrdUiom^råUmngen:  diarrboea  2,  febria  intermittena  2, 
bronchitia  2. 

=  Förekom  ånyo  till  diskussion  den  1  samoiankonisten  den 
10  fiistlidne  Januari  af  Hr  Carlsok  upptagna  frågan  om  an* 
liggandet  i  hufvudstadens  grannskap  af  en  pudrett/abrik  (se 
prot  den  10  Januari).  Den  i  inbjudningen  till  aktieteckning 
omnämnda  metoden  bestod  hufvudsak  ligen  den,  att,  sedan  latrin- 
spillningen  i  afträdena  gjorts  luktfri  medelst  tillsättning  af  slåcki 
kalk,  den  sedermera  i  pråmar  fördes  till  fabriksplatsen,  der 
den  skalle  undergå  en  ytterligare  preparering  genom  tillsats  af 
odäekt  kalk. 

Generaldirektör  Berlin  påvisade  de  tvenne  vigtiga  ändamål, 
som  genom  ett  dylikt  företag  afsågos,  neroligen  såväl  tillgodo- 
görandet för  landtbruket  af  latrinspillningen,  som  framför  allt  de 
fördelar  i  sanitärt  hänseende,  hvilka  bereddes  hufvudstaden,  som 
ännu  är  i  saknad  af  ett  väl  ordnadt  renhållningssystem.  Förslaget 
borde  derföre  understödjas  genoro  aktieteckning  och  genom  lä- 
kames  inflytande,  ehuru  man  kunde  motse,  att  företaget  i  en 
så  stor  utsträckning,  som  i  aktieteckningen  afsåges,  troligen  till 
eo  böljan  skulle  möta  hinder. 

F^hmmdii»gar  1865.  5* 


Hr  Carlson  fftrklarade,  att  förslaget  till  en  Mijan  endast 
afsåge  en  del  af  den  i  hnfvadstaden  tillgängliga  latrinspillning, 
men  att  det  sedermera  i  mån  af  ökade  tillgångar  skulle  utstrRckas. 
Åfven  Hr  C.  önskade,  att  Sällskapets  ledamöter  skalle  belijerta 
den  vigtiga  frågan,  helst  de  mindre  goda  hygieniska  förhållan- 
dena i  Stockholm  till  stor  del  torde  kunna  tillskrifvas  latrin- 
väsendets  närvarande  skick.  Uppmanade  derföre  till  aktieteck- 
ning, så  att  ej  denna  vigtiga  sanitära  fråga  nu  måtte  förfalla. 

Ordföranden  uttryckte  sig  i  samma  riktning  och  omnämnde 
en  i  Ultuna  Landtbruksinstituts  tidskrift  förekommande,  af  Prof. 
C.  E.  Bergstrand  förfatud  artikel,  hvaritillsätUndet  af  släckt 
kalk  till  färska  (ej  i  jäsning  stadda)  exkrementer,  såsom  ett 
särdeles  fördelaktigt  desinficierande  medel  förordas,  och  påpekade 
ordföranden  för  öfrigt  de  stora  olägenheter,  som  tillfölje  af  den 
nu  brukliga  nattrenhållningen  uppkomma  och  som  för  hufvud- 
stadens  innevånare  äro  alltför  väl  bekanta. 

Genom  diskussionen  angående  anläggandet  i  Stockholms 
grannskap  af  en  pudrettfabrik  framgick  således  den  åsigt,  att 
denna  fråga  för  allmänna  sundheten  inom  hufvudstaden  vore  af 
stor  betydelse,  hvarföre  äfven  Läkaresällskapet  uttryckte  sitt 
lifliga  intresse  för  denna  angelägenhet  samt  sina  föriioppningar 
om  företagets  realiserande. 

På  begäran  af  Hr  Carlson  och  efter  af  ordföranden  fram- 
ställd proposition  beslöt  Sällskapet,  att  denna  §  af  protokollet 
efter  sammankomstens  slut  skulle  justeras. 

=  Generaldirektör  Huss  förevisade  från  Brasilien,  genom 
Dr  Fransisco  da  Silva  Castro,  erhållna  prof  pås.k.tWtan«i< 
pilgiftf  af  indianerna  benämndt  Uviari,  af  engelska  författare 
Woorare,  af  franska  Curare,  af  portugiserna  Hervadura.  Med 
anledning  häraf  lemnade  Hr  H.  följande  upplysningar: 

Detta  8.  k  pilgift  är  svårt  att  erhålla  oförfalskad  t;  de  indian- 
atammar.  som  betjena  sig  nf  detsamma,  utlemna  det  ogerna,  hålla 
dess  beredning  till  en  del  hemlig  och  appgifva  ej  åtskilliga  deruti 
ingående  ämnen.  Det  nu  förevisade  skall  enligt  gifvarens  uppgift 
vara  fullkomligt  äkta  och  oförfalskadt;  det  kärl  af  lergods.,  hvari  det 
befinnas  är  originiurt  från  de  ?ilda  iDdianema  och  sådant  som  de 
begagna  det  for  giftets  sista  konoentroriog  och  förvaring.  Dr  Castro 
har  sjelf  vistats  bland  de  stammar,  som  bereda  det  Beredningi- 
sättet  uppgifves  vara  följande:  Utriariplantan  är  en  parasitisk  slingei^ 
täxtj  som  lärer  anträffas  endast  utefter  stl^nderna  af  öfre  Amnzon- 
floden,  den  är  ej  botaniskt  bestämd,  men  anses  tillhdra  familjen 
Buphorbiaceas  och  skall  till  bladformen  fullkomligt  likna  latropha 


Jhu  bft]^  år  grof  och  »triir;  det  ir  danna  del  af  v&xtOD» 
lärer  l^tndeavia  begagnas  for  giftets  beredning,  hvilken  tillgir 
på  det  ^tt  att  barken  först  stampas  och  sedan  lägges  uti  en  ringa 
qrantitet  vatten,  for  att  under  några  dagars  tid,  utan  användning  af 
Tårme,  appinjakas;  sedan  detta  skett  utpressas  massan;  den  sålunda 
erhålläa  saften  utstålies  i  solen  till  afdunstning,  hyilken  f&r,  utan 
aitificiol  Tånne,  försiggå  till  ett  syrups^ockt  extrakts  konsistens. 
Indianerna  anse  att  giftet  förlorar  sin  kraft  om  eld  värme  i  och  (8r 
beredningen  begagnas,  en  åsigt  som  experimenter  i  Europa  dock  risat 
rara  mindre  riktig.  Beredningen  synes  vara  något  olika  inom  olika 
stamraar,  hvarfore  naturforskare,  aom  besökt  dessa  trakter,  beskrifva 
den  på  olika  sått  Enligt  några  uppgifter  skall  den  sista  inspisse- 
ringen  försiggå  i  lerkårl  stålida  på  het  aska.  Inom  hvarje  stam  ut- 
föres  beredningen  af  dess  preater  eller  trollkarlar  under  en  mångd 
olika  ceremonier,  både  vid  våxtens  insamling  och  vid  de  olika  perio- 
derna  af  beredningsprooessen.  Till  det  fardigberedda  sirupstjooka 
extraktet  sättes  ytterligare  saften  af  åtskiJliga  giftiga  växter,  hvilka 
ej  åro  kånda  och  hvilka  antagligen  åro  olika  inom  olika  stammar; 
till  följd  håraf  kan  giftets  sammansättning  ej  alltid  vara  likformig. 
Några  resande  påstå  att  äfveu  gift  taget  från  vissa  ormar  tillsättes, 
och  att  just  det  tillsatta  ormgiftet  skulle  vara  det  väsentligast  ver^ 
kände.  Det  sålunda  beredda  giftet  kan,  utan  att  förlora  något  i  kraft, 
förvaras  många  år  och  vapen  dermed  förgiftade  hafva  visat  sig  bibe- 
hålla, enligt  i  Europa  gjorda  iorsök,  sina  egenskaper  ännu  efter  12 
— 15  års  förvaring.  De  sydamerikanska  iudianstiimroar,  som  känna 
hemligheten  af  beredningen,  förgifta  medelst  neddoppning  uti  eller 
bestiykning  med  detsamma,  ej  allenast  sina  stridsvapen,  utan  ook 
jagtp  och  fiskredskap.  Pilspetsar,  kastspjut,  stridsklubbor,  trädsvärd, 
besatta  med  skarpa  stenskifvor  o.  s.  v.  förgiftas  på  nyss  angifna  sätt. 
Giftets  verkan  är  högst  märkvärdig  och  egendomlig;  så  snart  det 
förgiftade  vapnet  träffar  en  lefvande  varelse,  af  hvad  djurslägte  som 
helst,  menniska,  däggdjur,  fågel  eller  fisk,  på  sådant  sätt  att  huden 
genomtrånges,  och  hvarvid  såret  må  vara  aldrig  så  obetydligt,  foyer 
döden  ovilkorligt,  stundom  nästan  ögonblickligt  efter  några  sekunders 
forlopp,  stundom  först  efter  några  få  minuter,  utan  ringaste  döds- 
kamp, utan  ryckningar  och  utan  konvulsioner  eller  stelkramp;  nerv- 
lystemet  synes  förlamas  på  en  gång  och  lifvet  utslocknar  utan  kamp. 
Verkningarne  äro  så  förfärande  att  flera  exempel  uppgifvas  då  stam- 
nar,  som  varit  i  besittning  af  giftet,  inom  några  dagar,  ja  inom 
algra  timmar,  utrotat  ända  till  sista  individen  af  andra  stammar, 
krilka  de  öfverfallit.  —  Villebråd  och  fisk,  som  dödas  med  de  för- 
giftade vapnen,  kunna  utan  fara  förtäras  blott  de  kokas,  hvilket  in- 
dianerna antaga  bero  derpå,  att  kokningen  forstör  giftets  skadliga 
^enakaper.  —  Det  märkligaste  vid  detta  gift  är  dock,  att  detsamma, 
i  likhet  med  ormgiftet,  ej  verkar  förgiftande,  då  det  i  mindre  doser 
fortares,  d.  &.  införes  i  rangen,  utan  visar  sig  då  helt  och  hållet 
oikadligt;  man  har  visserligen  hitintills  antagit  att  äfven  större  qvan- 
titeter  kunnat  ntan  fanr  förtäras,  men  de  nyaste  försöken  hafva  åda- 
galagt att  så  ej   är  händelsen,  utan  att  det  infördt  i  magen  äfven 


68 

kan  verka  förgiftande;  detta  skulle  Tisserligen  kanna  förklaras  af 
tillsatsema  af  olika  vaxtsafter,  såsom  nyss  blifvit  angifvet,  hvarigenom 
giftet  ena  gången  beredt  kan  erhålla  olika  modifikationer  i  sina  verk- 
ningar mot  en  annan  gång,  särdeles  om  det  bekommits  från  olika 
stammar,  då  beredningen  inom  en  stam  antagligen  ej  är  densamma 
som  inom  en  annan,  men  sannolikt  aro  de  olika  verkningame  huf- 
vndsakligen  beroende  af  dosen  och  att  giftet  under  vissa  förhållanden 
ooh  relativt  små  doser  är  verksamt,  men  under  andra  forhållanden 
och  i  större  doser  blir  på  ett  helt  annat  sätt  verkande,  emedan  en- 
ligt alla  experimentatorers  enstämmiga  uppgifter,  inverkningame  på 
djur,  som  dödas  med  detta  gift,  genom  direkt  införande  af  detsamma 
nti  blodet,  äro  temligen  likformiga. 

De  fnllständigaste  nndersökningar,  hvilka  rörande  detta  ämne 
med  hänsyn  till  dess  fysiologiska  verkningar,  hlifvit  publicerade,  äro 
af  Prof.  Clattdb  Bbrnaed  i  Paris  1857  och  Hrr  Hammonb  och 
MrrcHELL  i  Filadelfia  1859;  flera  tyska  fysiologer  hafva  äfven  med 
detta  ämne  gjort  experimenter,  hvilka  dock  i  hufvudsak  ofverena- 
stämma  med  de  anfördes.  Bernard  har  dessutom  uti  Septemberhäftet 
af  Bevne  des  deux  mondes  for  forlidet  år  publicerat  en  mera  popu* 
lär  framställning  om  curares  egenskaper.  Besultaten  af  mångfaldigt 
gjorda  experimenter  af  dessa  fysiologer  på  djur  af  åtskilliga  slägten 
äro  i  det  hela  öfverensstämmande,  endast  afvikande  uti  några  mer 
eller  mindre  vigtiga  detaljer.  Till  utseendet  liknar  den  giftiga  sub- 
stansen lakritsextrakt;  den  innehåller  en  egenartad  aikaloid,  kallad 
Gnrarin.  £xtraktet  är  lösligt.  i  alkohol  och  i  vatten,  samt  lika 
giftigt  i  båda  lösningame.  Enligt  Bernards  uppgift  forändras  eller 
förminskas  dess  verksamhet  ej  af  värme;  en  kokande  lösning^  dödar 
lika  hastigt  som  en  kall.  Om  till  extraktet  sattes  klor  eller  brom 
förstöres  dess  kraft  helt  och  hållet;  det  blir  då  oskadligt;  jod  minskar 
densamma,  likaså  saltpeter  qph  svafvelsyra;  alkaliska  salter  synas  ej 
förändra  den.  Man  har  uppgifvit  att  curare  skulle  inverka  försto- 
rande äfven  på  växter;  detta  har  ej  af  experimenter  konstaterats; 
man  har  vattnat  blommor  med  en  Vattenlösning  deraf,  utan  synlig 
effekt;  frön  hafva  grott  lika  väl  uti  corarelösning  som  uti  vii^ten  o.  s.  v. 

Besultaten  af  de  fysiologiska  experimenterna  äro  enligt  Bernard 
1  korthet:  1)  Curare  absorberas  ej  under  vanliga  förh£landen  af 
magens  och  blåsans  slemhinna  eller  af  konjunktiva,  men  absorberas 
deremot  till  någon  del  af  slemhinnorna  i  ändtarmen  och  respirations- 
organema;  den  oskadade  huden  å  däggdjur  och  fåglar  absorberar  det 
ej,  men  grodornas  hud  under  vissa  förhållanden.  Mag^lemhinnans 
oförmåga  att  absorbera  giftet  är  dock  ej  absolut;  experimenter  hafva 
nemligen  ådagalagt,  att  om  på  en  hund,  som  är  fastande,  insprutas 
en  lösning  i  magen,  dör  ban  inom  kort;  insprutas  åter  en  lika  stor 
qvantitet  strax  efter  ett  mål,  lider  han  ej  det  ringaste.  2)  Curare 
ntöfvar  ej  någon  inverkan  på  hjerta  och  drkulationsoi^aner  samt 
förändrar  ej  blodets  fysiologiska  egenskaper.  Högst  märkligt  är  det 
experiment^  Bernard  anför  rörande  hjertata,  förhållande  hos  grodor 
vid  förgiftning  med  curare;  grodan  har  såsom  bekant  ett  blodhjerta  och 
fyra  lymfhjertan;  de  sednare  stadna  ögonblickligen  af  giftets  inverkan, 


då  deremoi  det  förra  eller  blodhjertat  fortfar  att  pulsera  ända  till 
djurets  död  ocb  till  och  med  efter  den  skenbara  döden.  3)  Curare 
upphäfver  eller  rättare  sagdt  dödar,  såsom  genom  ett  slag,  nervsyste- 
mete  verluainbet  och  främst  excitabiliteten  inom  den  motoriska  sferen; 
men  märkligt  nog  qvarstår  kontraktiliteten  hos  muskleroa,  ett  för- 
hållande, som  utgör  ett  bland  hufyudbevisen  for  muskelkontraktilitetena 
sjelfatändighet  och  oberoende  af  det  motoriska  nerysystemet.  4)  Curare 
måste,  oaktadt  hastigheten  af  dess  dödande  inverkan,  i  likhet  med 
alla  andra  gifter,  upptagas  direkt  i  blodet  och  genom  blodet  såsom 
intermediär  inverka  på  nervsystemet.  Man  skulle  tycka  att  dödens 
hastiga  inträdande  motsäger  giftets  forutgående  upptagande  i  blod- 
strömmen, men  direkta  experimenter  bevisa  dock  detta  förhållande 
så  bestämdt  att  derom  ej  kan  tvifias.  5)  Giftets  inverkan  sker  först 
pi  n^rvayatemets  periferiska  förgreningar  och  sprider  sig  derefter  till 
dess  centrala  delar;  men  endast  den  motoriska  sferen  är  afficierud; 
det  sympatiska  nervsystemet  paralyseras  ock,  men  sednare  än  det 
motoriska.  6)  Curare,  inkommet  i  blodet,  på  hvilken  väg  som  helst, 
genom  absorption  eller  genom  injektion  i  kärlen,  dödar  utan  ryck- 
ningar, konvulsioner  eller  stelkramp,  således  utan  egentlig  dödskamp 
genom  hastigt  inträdande  förlamning  af  det  motoriska  nervsystemet 
främst  det  respiratoriska,  hvarigenom  andedrägtsfunktionen  afstannar 
och  döden  sålunda  inträder  genom  asfyxi. 

Såvidt  Hr  H.  hade  sig  bekant,  har  man  hitintiUs  ej  användt 
curare  såsom  terapeutiskt  medel;  annat  än  vid  några  försök  dermed 
i  stelkramp.  Efter  slaget  vid  Solferino  lärer  man  nemligen  med 
någon  framgång  försökt  det  vid  förtviflade  fall  af  tetanus  och  tris- 
mus  efter  operationer;  det  användes  då  i  form  af  omslag,  doppade 
i  en  lösning  af  giftet,  och  lagda  på  såret.  Boussinqault  uppgifver 
för  öfrigt  aig  hafva  sett  en  Kolnmbiansk  general,  som  led  af  epilepsi, 
men  förhindrade  anfallen,  då  han  till  dem  kände  förebud,  genom  att 
intaga  ett  piller  af  curare.  —  Att  detta  ämne  skulle  vara  indiceradt 
uti  tillfallen  af  krampsjukdomar,  toniska  eller  kloniska,  således  vid 
epilepsi  och  tetanus,  synes  kunna  antagas  af  dess  fysiologiska  effekt, 
men  svårigheten  att  dosera  det  för  den  enda  väg,  på  hvilken  det  med 
säkerhet  verkar,  nemligen  å  sår^tan  eller  å  sårade  ställen,  måste  ännu 
Itminstone  lägga  bestämda  hinder  i  vägen  för  dess  användning. 
Först  när  fysiologiska  experimenter  lärt  oss  verkningame  af  Curare, 
inkommet  i  magen  under  olika  förhållanden  och  i  sammanhang  der- 
med de  doser,  under  hvilka  det  kan  gifvas  på  denna  väg,  torde  detta 
medel  kunna  upptagas  till  egentligt  terapeutiskt  bruk. 

Hr  H.  öfverlemnade  det  förevisade  preparatet  till  Karo- 
Knska  iostitutets  samlingar  och  uppmanade  till  anställande  af 
fBrsok  öfyer  dess  verkningar  på  djur. 

Hr  Ket  tackade  på  Institutets  vägnar  för  den  värderika 
gafvan  samt  atlofvade  att  experimenter  dermed  framdeles  skulle 
mtållas,  då  den  patologiska  institutionen  kommit  till  stånd.  — ^ 
Anmärkte  för  Ofrigt  att  äfven  inv&rtes  taget  curaregift  vore  af 


70 

den  vådligaste  betkalfenhet,  så  framt  det  UDder  passagen 
tr&ffade  det  minsta  sår  eller  erosion. 

Hr  Lamm  omnftmnde  att  han  1847  öArenrarit  de  af  Clande 
Bernard  anställda  experiment  med  pilgift  på  ^jar.  Hundar^  pä 
hvilka  försök  anställdes  dogo  efter  48—60  sekunder.  logen 
effekt  inställde  sig  deremot,  då  giftet,  på  det  sätt  som  vid  de 
fysiologiska  försöken  användes,  infördes  i  ventrikeln  genom  en 
artificiel  magfistel  medelst  ett  silfverrör. 

Ordföranden  anförde  att  han  af  framlidne  Prof.  PEREiRik 
erhållit  ett  slags  pilgift  från  engelska  Guyana,  kalladt  Woarari 
och  att  Pereira  ansåg  detta  gift  hufvudsakligen  härr<H'a  från 
Strychnos  toxifera.  —  Märkvärdigt  är  att  detta  gift  visar  verk— 
ningar  som  likna  dem  af  opium.  Vid  undersökning  hade  i  be— 
malde  gift  ej  någon  stryknin  anträffats.  Ordföranden  ville 
erinra  sig  att  man  i  England  föreslagit  och  äfven  försökt  Wourari- 
giftet  såsom  motgift  vid  strykninförgiftningen.  Då  beredningen 
vore  obestämd,  så  torde  detta  medel  icke  utan  föregående  analys 
böra  administreras. 

SS  Hr  Lemchen  framlade  en  inbjudning  till  »förening  (6r 
frivillig  vård  af  sårade  och  sjuke  i  f&lt»  jemte  förslag  till  stad- 
gar för  denna  förening  samt  uppmanade  Sällskapets  medlemmar 
att  genom  teckning  af  bidrag  verka  för  denna  sjukvårds  ord- 
nande och  utvidgning. 

Den  14  Februari. 

Hr  Steömbsso  ledamot.  —  Biblioteket  —  Constitniio  epidemiei.  --  Bratilianaka 
droger.  —  ViginaltnmÖrer.  —  Ledamot  anmäld.  —  Reaebref  från  Hr  v.  Bubxn. 

=  Sällskapets  nyligen  antagne  ledamot  Hr  Sköldberg 
Sv.  helsades  af  ordföranden. 

SS  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs,  M.  L., 
Bruksläkaren  vid  Finspång  Gustaf  Julius  Strömbebg. 

=:  Till  biblioteket  anmäldes: 

A  skört  Notioe  of  the  Pharmacopoea  fennica  and  Pharmiqy  in 
Finland,  by  Dr  N.  P.  Hambero.     Oåfva  af  författaren. 

as  Constitutio  epidemiea  under  veckan  från  ooh  med  Böndagen 
den  6  till  och  med  Lotdagen  den  11  Februari  1866: 

Sjttkligheten  ej  betydlig. 


71 


1. 


Febiif  typboidei 
MeniBg.  cerebro-spin. 

Dipkthieria 

AsgiBa  aembnaaoeft 

PertBttif 

Diarrhon 

Febns  jmerpenlis  ... 
Jthns  intermittcxis . . 

Ab^  parotidca 

Tiriol».    Yarioloidei 

TtiiaQK 

Scarlatiu 

htox.  e  rapor.  earbon. 
Syphflia 


mukU  prakHk  aninUdo  ^domtfall  (fita  26  Iftkare): 


2, 

2. 

4 

3. 

1. 
27. 

1. 
13. 
U. 

3. 

a 

5. 

1. 

2. 


Oononiioaa 1. 

Menin^tii   cerebralia  1. 

Åpoplexia  cerebri ....  5. 

Neaimlgia 1. 

ConjanctJTitis 10. 

Otitig 9. 

Ang.  toB0.  &  fandaiD  75. 

Lary  ngo-tracheitis ....  8. 

Bronch.  Cat  bronch.  113. 

Pneumonia 6. 

Plenritia 1. 

Febris  gaatr.  simplez  23. 

Gastritis.    Eoteriäs . .  3. 

Coiitu 4. 


Peritonitia 5. 

Hepatitia 1. 

Metritia , 1. 

Rbeamatiaaoi  acatm  2L 

Erysipelaa 2. 

Erythema  Dodoanm..  1. 

Urtiearia 1. 

Zona 1. 

Funiocaliia 8. 

Rheam.  recens  afebrU.  7. 

CoDgdatio 4, 

890. 


2.  Å  hufvudstadeDs  sjubrårdsanstalter: 

På  J^n^tmer-kucfreäet:  sjukantalet  den  11  Febr.  269,  hvaraf  152 
på  afdelniDgen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pueumoBia 
3,  rhenraatismus  aeutns  3,  febris  typhoides  2,  broncbitis  1,  plenritia 
1,  catarrboa  veutriculi  1. 

På  AUmåfma  Garmsons-^fukkiuei:  sjukantalet  den  11  Febr.  186, 
hvaraf  94  pä  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  iukorone  under  veckaux 
broockitis  9,  syphilis  4,  gastritis  3,  gonorrhoea  2,  pneumonia  1. 

På  Provisoriska  åjukhuset:  sjukantalet  den  11  Febr.  172,  hvaraf 
113  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  9,  rheumatismus 
acutos  3,  febris  intermittens  1,  delirium  tremens  1,  broncbitis  oapil- 
Ivis  1,  syphilia  1,  pneumonia  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  catarrbus  intestinalis  acutus  10,  bron- 
elutis  8,  pleuritis  4,  broncbitis  capillaris  2,  pneumonia  2,  angina 
membranacea  1,  varicellse  1,  urtiearia  1,  furunculus  1,  adenitis  1. 
PoHkUmken:  broncbitis  4,  adenitis  2,  conjunctivitis  purulenta  1,  an- 
gina tonsillaris  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajukantalet  den  11  Febr.  56;  inkomne  under 
reckan:  meningitis  cerebralis  2,  broncbitis  2,  pneumonia  1,  pleuritis  1. 

På  ÅUmdrma  Baml^dakuset:  vårdade  26;  metritis  2,  febrh 
poerperalfs  1. 

På  Bambårdshuset  Pro  Patria:  belsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-sf likhuset:  sjukantalet  den  11  Febr.  33;  inkomne 
under  veckan:  otitis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajukantalet  den  11  Febr. 
1B8,  hvaraf  82  mankön  ock  86  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  ajukantalet  den  11  Febr. 
19li  hvaraf  160  från  staden  ocb  31  från  länet;  sypbilis  25, 
gononrhoea  2. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  11  Febr.  191;  sypbilis  8, 
gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkamea  vecko-rapporter): 
^ehitis  37,  rbeiunatismns  aeutns  19,  diarrboea  16,  febris  inter- 
■Qttent  11,  angina  tonsillaris  11,  febris  gastrica  simplex  10,  variolte 
I  ooogelatio  6.  ophthalmia  6,  gastricismua  4,  sypbilis  3,  dipbtberia 


72  «•  • 

%  aogina  parotidea  2,  febris  typhoidas  1,  daliriam  treipaits  1,  nea^ 
ralgia  1,  otitis  1,  gastritis  aauta  1,  cystitis  1,  eryeipelas  1. 

4.     I  stadens  fängelser: 

Nor^  Korrektions^nrattmngen:  diarrhoda  2,  bronchitis  2,  furan— 
culas  1. 

=  Generaldirektör  Huss  förevisade  följande  från  Brasiliea 
erhållna  och  derst&des  officinela  droger: 

1)  fhiktshcdet  af  Beriholetia  exceUa;  det  skal,  som  uti 
sig  innesluter  de  vanligen  i  handel  förekommande  s.  k.  Brasili- 
anska nöttema;  hela  frakten  benämnes  på  portugisiska  »CoatonAa 
de  fiopucaia»  eller  sapucaia-kastanier.  Så  väl  barken  af  sjelfva 
.trädet,  som  fraktskalen  användas  i  medicin,  båda  i  form  af 
dekokt;  1— -2  ans  af  barken  eller  af  de  sönderstötta  skalen 
kokas  med  1^  liber  vatten  till  1  liber  colatar;  denna  qvantitet 
fortares  antingen  hel  och  hållen  på  dagen,  eller  ock  endast 
hälften.  Begagnas  för  att  förekomma  recidiver  af  frossa,  men 
framför  allt  mot  kronisk  blåskatarr;  skall  äfven  visa  sig  verk- 
sam i  morbas  Brighti  och  diabetes.  Utom  såsom  dekokt  be- 
gagnas skalen  äfven  på  det  sätt  att  de  fyllas  med  vatten,  favilket 
sedan  det  stått  att  draget  6—12  timmar,  drickes. 

2)  fi^Ön  af  Copaifef*a  officinalis^  det  träd  hvaraf  copaiva- 
balsamen  erhålles.  Dessa  frön  skola  vara  ett  bepröfvadt  medel 
mot  kroniska  diarréer,  såväl  hos  äldre  personer  som  hos  barn» 
isynnerhet  om  rödsot  förutgått.  Begagnas  i  pnlverform  10 — 20 
gran,  3 — 4  gånger  på  dagen. 

3)  En  flaska  Pacarari-tinktur.  Af  12  flaskor,  som  blifvit 
afsända  från  Rio,  voro  de  11  sönderslagna.  Dr  Francisco  da 
Silva  Castro,  som  skänkt  denna  tinktur,  liksom  de  nyss  före- 
visade drogerna,  har  medsändt  en  afhandling  om  Pacarari-plan'' 
tans  medicinska  bruk,  hvarur  Hr  H.  ansåg  sig  l)öra  meddela 
dess  uppgifna  verksamhet  mot  Elephantiasis,  särdeles  som  man 
i  Europa  ännu  ej  har  något  medel  med  säkerhet  verksamt  mot 
denna  sjukdom.  Växtens  botaniska  namn  är  Feltodon  radicans 
enligt  några  författare,  enligt  andra  Chenopodium  repens;  den 
kallas  på  landets  språk  orm-ört,  derföre  att  den  begagnas  såsom 
motgift  mot  ormbett,  särdeles  skallerormens.  De  Brasilianska 
läkame  använde  den  mot  konstitationel  syfilis  och  utslagssjuk- 
domar  af  åtskillig  art  Dr  Castro,  som  förestår  ett  sjukhus, 
der  100  spetälske  vårdas,  har  sålunda  haft  godt  tillfälle  att 
pröfva  medlets  verknmgar;  han  nppgifver,  att  ett  90  dagars 


^  .  73 

fortsatt  imtodiskt  brak  af  denna  drog  sisom  extrakt  och  dekokt, 
bide  ot-  och  invårtes,  i  fOrening  med  noggraua  diet  af  ateslii- 
tände  f&rsk  mat  samt  dagliga  ljumma,  prolongerade  bad,  visat 
sig  mäktigt  att  i  många  fall  fnllkomligt  bota^denna  sjukdom; 
skalle  efter  några  månader  tecken  till  recidiv  visa  sig  ftmyas 
kureo. 

=  Hr  Santesson  föredrog  om  olika  slag  af  va^no/tum^rer 
och  förevisade  preparatet  af  ett  af  honom  nyligen  exstirperadt 
Myoma  Jibramatotumy  som  haft  sis  plats  i  bakre  vaginalvfiggen, 
midt  emellan  fomix  och  introitus,  samt  redogjorde  f5r  opera- 
tionen. 

Hr  Ket  beskref  närmare  sjelfva  tumören.  Den  liknade 
fullkomligt  vanliga  s.  k.  fibroider  i  uterus  och  visade  äfven 
fiamma  mikroskopiska  byggnad.  Den  bestod  nemligen  till  stor 
del  af  organiska  rouskeltrådar,  hviika,  förenade  i  grofva  bundtar» 
sluta  sig  i  olika  riktningar  med  mer  eller  mindre  starka  bind- 
?äf$knippen.  De  fbrra  voro  öfvervägande  öfver  de  sednare, 
Derjemte  förefunnos  elastiska  trådar  i  för  dylika  tumörer  ovan- 
1^  riklig  mängd.  Som  bekant  är,  benämnas  dessa  tumörer, 
hvilka  sällan  förekomma  i  vagina,  men  deremot  äro  ytterst  van- 
liga i  uterus,  af  Johannes  Muller  deamoider;  sedermera  har 
benämningen  fibroid  varit  den  allmännast  antagna.  Båda  namnen 
äro  dock  oriktiga,  då  tumöi*erna  bildas  lika  mycket  eller  mer  af 
organiska  muskeltrådar  som  af  bindväf.  ViRCHOW  bar  derföre, 
med  afseende  på  det  ena  eller  andra  elementets  förherrskande, 
benämnt  dem  myoma  Jibramatosum  eller  fibroma  mtfomatosum. 

Hr  Santesson  utlofvade  f&r  tidskriften  ^n  uppsats  om  dessa 
tumörer. 

Hr  Anderson  erinrade  om  huru  sällsynta  dylika  svulster 
äro  i  vagtna,  samt  huru  få  fall  deraf  hittills  blifvit  observerade 
och  exakt  beskrifoa,  hvarföre  äfven  Hr  Santessons  uppsats  med 
stort  intresse  kunde  motses. 

=  Att  till  ledamot  af  Sällskapet  antagas  anmäldes  af 
Urr  Ket  och  Kjellberg  Med.  Licentiaten  Jonas  Gustaf 
Wilhelm  Zander. 

-  »  Hr  Santesson  uppläste  ett  från  Hr  v.  Duben,  som 
fftr  närvarande  vistas  utomlands,  anländt  bréfy  hvilket  skulle  i 
tidskriften  ingå. 


74 


—  Ptof. 


Dm  21  F^mutrL 

Bnf  frln  Hr  IiEixeb.  —  Hr  ZAKinift  ledtmot  —  Ledanifltor  anatiade. 
Seikson  och  Dr  WALurift  ff.  —  BiUioUkel.  —  Conttitaitio 
Opiibasernai  olika  verkan.  —  Arbete  i  Farmakognoel 

sa  Sekreteraren  meddelade  ett  frän  Hr  Leuer  ankommet 
bref,  innehållande  tacksägelse  för  hans  antagande  till  Sällskapets 
ledamot,  jerate  vanlig  skriftlig  förbindelse. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  M.  L. 
Jonas  Gustaf  Wilhelm  Zander. 

=  Till  utländsk  ledamot  af  Sällskapet  föreslogs  af  Hrr 
BossAKDER  och  Samtesson:  Geheime-Medicinalrådet,  Professor 
B.  Langexbeck  i  Berlin. 

£=s  OrdfSranden  tillkännagaf,^tt  LMtaresällskapet  åter  för- 
lorat tvenne  af  sina  ledamöter,  nemligen  Professorn,  M.  D., 
F.  och  K.  Magistern,  Gustaf  Erikson  samt  Jubeldoktorn, 
K.  M.,  R  W.  O.,  Samuel  Wallner.  —  Prof.  Eriksoo,  som 
var  fBdd  1789,  antogs  till  ledamot  1819  och  afled  i  Norrköping 
den  16  Februari  vid  76  års  ålder.  —  Doktor  Wallner,  som  var 
Svenska  Läkarecorpsens  senior,  fSddes  1778,  blef  ledamot  i  Säll- 
skapet 1819  och  afled  i  Hudiksvall  den  12  dennes,  86  år  gammal. 

=  Till  btblwtéket  anmäldes: 

Die  Thermen  von  Teplitz-Schönau  und  die  gleichzeitige  An- 
wendung  der  Electricitet  in  deo  exsudativen  Krankheitsformen  von 
Anton  Ebbrlb  Med.  Dr.     Prag  1864. 

=:  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  12  till  och  med  Lördagen  den  18  Februari  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare): 


Febril  tjphoides 4. 

Mening,  cerebro-spin.  1. 

Diphtheris 11. 

Pertossii 5. 

Diarrhoea 27. 

Febrisiatermittent...  13. 

Angina  parotidea 11. 

Variolae.    Varioloidei  9. 

VariccU* 13. 

Scarlatina  6. 

latox.  e  vapor.  carbon.  1. 

Syphilit 4. 

Oonorrhoea 2. 

Apoplexia  cerebrt....  I 


Neuralgia 8. 

Conjonctiyitia 7. 

Otitia. 8. 

Ang.  tons.  le  fancinm  81. 

Pericarditis 2. 

LaryDgo-tracbeitia. ...  10. 

BroQch.  Cat.  broncb.  114. 

Broocbitia  eapiUaris.  5. 

Pnenmonia 10. 

Plruritia 5. 

Febris  gaatr.  aimplex  27. 

Gaatritia.    Enteritia..  8. 

Colitia 1. 


Peritonitia 8. 

Ictema 8. 

Metritia.: 8. 

RbeamatiapkOB  aentua  24. 

Erysipelaa 4. 

Erythema  nodoaam..  8. 

Urticaria 8w 

Zona 2. 

Fnrnncolna 7. 

Carbuncalna 1. 

Stomatitia 1. 

Rhenm.  reeena  afcbril  8. 

Samma  442. 


Typblit.&Perityphlit      2. 

2.     Å  hufirudatadena  sjukvårdsanstalter: 

Få  Serafoner-UuareUei:  sjukantalet  den  18  Febr.  268,  hvaraf 
147  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  rheu- 
matismus  aoutos  4,  pneumoma  8|  bronohitis  2,  otitis  1. 


76 

Pi  AUmOfma  Oarmåtmå^téhmi:  njakäniäkt  den  18  Febr.  210, 
bvmf  118  på  afddhiiiigen  f5r  uiTiriat  tjuko;  iokonne  under  t«ckui: 
iMOBebitis  13,  diarrboM  6,  aypbilis  3,  pneumonia  8»  febrit  intor- 
nitteos  2,  gonorrbosa  2,  febris  iypboidet  1,  broacbitu  oapillaria  1» 
plearitta  1,  fbrunculua  1. 

På  Prooiscfriuka  ^vkkuBei:  sjakao talet  den  18  Febr.  201,  bvaraf 
129  iBTirtcs  sjuke;  inkomne  under  vecka n:  yariol»  24,  rbeumatitnraa 
■eatus  4,  delirinm  tremena  3,  pneumonia  2,  sypbilis  1,  ikromboaie 
1,  febria  gastrica  simplei  1,  ((astritis  1,  eiysipelaa  1. 

På  AUmOnna  Bamhmet:  broncbitis  9,  catarrhus  intestinalis  ac«* 
tas  11,  pleuritis  5,  pneumonia  4,  coojunctiTitis  3,  eijtipelas  2, 
Tsrioellse  1,  broncbitis  capillaris  1,  nephritis  1,  erytbema  fagax  1. 
PobkldinaDem  catarrbns  intestinalis  acutus  2,  conjunctivitis  2,  dipbteria 
1,  Tariolie  1,  varicellss  1|  pneumonia  1,  adenitis  1. 

På  Bam^ukhuatt:  sjukantalet  den  18  Febr..  56;  inkomne  under 
▼eekan:  'diarrbcea  1,  broncbitis  1,  gastritis  1. 

På  AUmOana  Bamb^^dshmei:  antalet  vårdade:  23;  febria  puei^ 
peialia  5,  endo-pararoetritis  8,  mania  puerperalis  1. 

På  Bambårdåhuei  Pro  Pairia:  febris  puerperalis  1. 

På  Diakom$9^ukhu8et:  sjukantalet  den  18  Febr.  31;  endast  iiiU 
af  kroniska  sjukdomar  ba  under  veckan  inkommit. 

På  Stockhofmå  Hoipiial  för  Sinnesrfuke:  sjukantalet  den  18  Febr. 
166,  bvaraf  80  mankön  ocb  86  qvinkön. 

På  Stockholms  åtada  och  låna  Kurhus:  sjukantalet  den  18  Febr. 
180,  hvaraf  149  från  staden  ocb  31  från  lånet;  inkomne:  sypbilis  21. 

PraoisoriBka  Kurhuatt:  sjukantalet  den  18  Febr.  47;  inkomne: 
lypbilis  6,  gononhcea  2. 

8.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattiglåkarnes  vecko-rapporter): 
broncbitis  44,  pneumonia  18,  variolte  16,  rbeumatismus  acutus  13, 
angina  parotidea  12,  diarrhoea  12,  catarrhus  gastro-intestinalis  acutus 
10,  cougelatio  8,  angina  tonsillaris  5,  gastricismus  5,  erysipelas  5, 
ophtbalmia  4,  febris  typhoides  2,  delirium  tremens  2,  neuralgia  2, 
angina  membranacea  1,  angina  parotidea  1,  sypbilis  1,  apoplexia 
cerebri  1,  tetanus  1. 

4.     I  atadena  fängelaer: 

Narra  K^rrektionaHnråämngan:  diarrhcsa  3,  broncbitis  2. 

a=  Generaldirektör   Huss  föredrog  om  opiibaaemaa  oUka 
verkan. 

Sedan  under  sednare  tiden  opium,  såsom  sådant»  börjat  komma 
något  utur  bruk  ocb  dess  alkaloider  numera  oftare  begagnas,  bos 
oss  bufvudsakligast  tvenne  af  dem,  morfin  ocb  kodein,  tror  jag  det 
böra  intressera  Sällskapet  att  få  kännedom  om  några  af  de  olika 
verkningame  utaf  dessa  ocb  öfriga  uti  opium  innebflUnn  saltbaser. 
Då  Claudi  Bibnard  nyligen  offentliggjort  några  fysiologiska  ex* 
perimenter  i  detta  bänseende,  får  jag  i  korthet  anföra  det  bufvad* 
•skligaate  af  de  resultatet  till  bvilka  han  kommit  rörande  de  sopo- 
riiislu  och  toxiaka  egenskaperna  bos  aez  af  opii  beståndsdelar;  ban 


76 

aäger  tig  dock  endast  nu  börjat  sina  undersökningar,  ooh  betnktar 
hvad  han  hitintills  erfarit  blott  såsom  en  inledning  till  något  full- 
ständigare. De  sex  opii  beståndsdelar,  med  hvilka  han  hitintills 
experimenterat,  äro:  morfar  narctin,  kadeifh  narkaUn,  papaverin  och 
Ubcdn;  experimentema  hafva  med  alla  dessa  blifvit  verkställda  me- 
delst injektioner  i  den  subkutana  bindväfven,  emedan  han  funnit  att 
absorbtionen  på  denna  v8g  försiggår  regulierast  och  lemnar  de  si- 
kraste  och  mest  komparabla  resultater.  De  tre  förstnämnda  af  deaaa 
hafva  soporifiska  egenskaper;  de  tre  sednare  sakna  dylika.  Ehum 
således  morfin,  narceiu  ooh  kodein  verka  soporifiskt,  göra  de  detta 
dock  ej  på  samma  sätt,  utan  hvar  och  en  af  dem  på  sitt  egna  och 
karakteristiska. 

1)  Morfin.  Djur,  som  genom  morfin  blifvit  försatta  uti  djup 
sömn,  synas  vara  fullkomligt  känsellösa  och  kunna  ligga  flera  tim- 
mar ntan  att  göra  den  minsta  rörelse;  om  man  nyper  dem  i  extre- 
miteterna  äfven  ganska  hårdt,  visa  de  sig  ej  erfara  någon  känsla 
deraf  förrän  efter  itererade  försök.  För  ljud  deremot  äro  de  känsliga, 
så  att  om  något  dylikt,  äfven  mindre  betydande,  hastigt  framkallas, 
uppvakna  de,  kunna  till  ooh  med  springa  upp,  men  falla  genast  till- 
baka uti  den  narkotiska  sömnen.  Durationen  och  intensiteten  af 
sömnen  stå  i  nogaste  samband  med  den  dos  som  blifvit  använd, 
men  sättet  för  uppvaknandet  ooh  djurets  förhållande  derefter  äro 
karakteristiska.  Hundar  t.  ex.  synas,  när  de  uppvakna,  likasom  yra 
med  stirrande  ögon,  och  då  de  resa  sig  upp  för  att  gå,  &ro  de  bakre 
extremitetema  släpande,  liksom  halfk  paralyserade;  de  synas  förskräckta, 
förvirrade,  känna  ej  sin  egare,  söka  undfly  och  gömma  sig  på  det 
mörkaste  ställe  de  kunna  komma  åt.  Dessa  yttringar  qvarstå  flera 
timmar  och  ofta  åtgå  tolf  timmar  innan  de  fullständigt  återhemtat  sig. 

2)  Kodein,  Sömnen  efter  kodein  blir  aldrig  så  djup  som  efter 
morfin;  djuret  kan  alltid  lätt  väckas,  vare  sig  genom  vidröring  eller 
genom  buller;  det  synes  snarare  vara  döfvndt  än  söfdt;  för  ljud  är 
det  särdeles  känsligt;  vid  minsta  dylikt  får  det  ryckningar  i  extre- 
mitetema, vid  något  starkare  springer  det  upp  och  söker  fly.  Sen- 
sibiliteten blir  sålunda  vida  mindre  döfvad  genom  kodein  än  genom 
morfin.  Särdeles  karakteristiskt  olika  är  uppvaknandet  utur  sömnen 
efter  kodein  mot  efter  morfin.  Djuret  vaknar  hastigt  och  utan  tecken 
till  yrhet  eller  förskräckelse;  ögonen  äro  naturliga,  gången  visar  ej 
något  tecken  till  svaghet  i  de  bakre  extremitetema;  det  visar  sig 
lifligt  och  genast  uti  fullt  naturligt  tillstånd. 

Till  förtydligande  af  de  olika  verkningarne  af  dessa  båda  sub- 
stanser må  följande  experiment  anföras.  Tvenne  handvalpar  af  lika 
ålder  och  lika  storlek  narkoliserades,  den  ena  med  klor-morfin,  den 
andra  med  klor-kodein;  efter  en  qvarts  timme  voro  båda  i  fullständig 
sopor,  uti  hvilken  de  lågo  orörliga  mellan  3 — 4  timmar.  Då  de  nu 
uppväcktes  kontrasterades  bådas  beteenden  på  ett  högst  märkligt  sätt; 
den  »morfineradcA  var  dusig  med  stirrande  uttryckslösa  ögon,  släpade 
bakbenen  vid  gående  och  igenkände  ingen,  ej  en  gång  sin  »kodeiue- 
rade»  kamrat,  som  genast  efter  uppvaknandet  var  liflig  ooh  munter 
samt   sökte  på  allt  vis  genom  lek  uppigga  sin  dnaiga  medbioder. 


rt 

Tvenne  dagar  birefter  förnyades  experimentet,  men  omvändt»  så  att 
den  som  förra  gåogen  blef  morfinerad  na  blef  kodeinerad  och  tT&rtom; 
dosen  af  medlen  voro  båda  gångerna  desamma  (5  centigram  injice- 
rade i  bindvafven)  och  verkningarne  voro  afven  till  alla  delar  de- 
samma; den  som  föregående  gången  morfinerades,  men  nn  kodeine- 
rades  var  vid  uppvaknandet  liflig  och  munter,  den  andra  deremoi 
dttsig,  slö  och  med  släpande  gång.  Båda  gångerna  återfiugo  de  mor- 
finerade  hundame  först  följande  dagen  sitt  naturliga  humör,  de  ko- 
deinerade  genast  efter  uppvaknandet. 

3)  Narcein.  Sömnen,  som  framkallas  af  denna  substans,  öfver- 
ensstammer  i  vissa  hänseenden  med  den  af  morfin,  i  andra  med  den 
af  kodein,  men  ar  dock  olik  med  bådas.  Narcein  är  den  kraftigast 
sorongifvande  beståndsdelen  af  opium.  Djuren  sofva  betydligt  dju- 
pare af  narcein  än  af  kodein,  men  hafva  dock  ej  den  blytunga  somu 
som  efter  morfin,  utan  uppfatta  temligen  lätt  nypningar  och  vidroring. 
Sömnen  af  narcein  karakteriseras  synnerligast  deraf,  att  djuren  under 
densamma  ej  uppfatta  något  ljud,  huru  starkt  det  än  är,  då  deremot 
under  aömn  af  morfin  äfven  svagare  ljud  uppfattades  och  under  den 
af  kodein  känsligheten  for  ljud  var  mycket  stegrad.  Vid  uppvak- 
nandet förete  djuren  ett  tillstånd  ungefar  midt  emellan  det  efter 
morfin  och  kodein,  de  äro  h varken  så  dusiga,  yra  och  förlamade, 
som  efter  morfin,  men  ej  heller  så  lifliga  som  efter  kodein. 

Äf  dessa  experimenter  följer  sålunda  att  de  anförda  trenne  sub- 
stanserna framkalla  en  sömn  till  viss  grad  karakteristisk  for  hvardera. 
Besultaten  hafva  utfallit  enahanda  vid  försök  på  hundar,  kattor,  ka- 
niner, marsvin,  råttor,  dufvor,  sparfvar  och  grodor.  Såsom  resumé 
af  de  tre  substansemas  verkningssätt  mA  ett  intressant  experiment 
anföras.  Tre  lika  stora  råttor  söfdes,  en  genom  hvardera  af  de  tre 
snbstansema,  och  lades  uti  en  och  samma  bur  af  metalltråd.  Då 
buren  vidrördes  så  att  ett  svagt  ljud  framkallades,  spratt  den  kodei- 
nerade  råttan  högt  till,  de  andra  tvenne  lågo  orörliga;  vid  starkare 
ljud  ryckte  äfven  den  morfinerade  häftigt  till;  den  na rceinerade  rörde 
sig  ej  äfven  vid  mycket  starka  slag  på  buren.  Vid  uppvaknandet 
var  den  kodeinerade  genast  munter  och  liflig,  den  narceiuerade  något 
mindre  kry  under  det  den  morfinerade  behöfde  flera  timmar  för  att 
bemta  sig  från  sin  dusighet. 

Dessa  nu  af  Bernard  framställda  resultat  till  foijd  af  en  lång 
serie  experimenter  äro  ej  för  läkareu  något  egentligt  nytt,  emedau 
hvsrje  erfaren  läkare  väl  känner  att  morfin  framkallar  en  tung  sömn 
med  eAerfÖljande  dusighet  och  bufvudvärk  samt  känsla  af  allmän 
slapphet,  t»å  till  själ  som  kropp,  då  deremot  kodein  gifver  en  lätt 
sömn,  efterträdd  hvarken  af  bufvudvärk  eller  känsla  af  förslappning, 
ntan  tviirtom  en  känsla  af  vederqvickelse  och  stärkta  krafter.  Med 
narcein  firo  under  sednare  tider  terapeutiska  försök  gjorda  af  Béhikr 
ocb  pubticerade  uti  Bulletin  general  de  thérapeutique,  dessa  synas 
fullt  öfverensstämraa  med  Bernards  of  vananförda  uppgifter.  Sjelf 
br  jag  for  några  och  20  år  sedan  på  Professor  MosAKDaas  begäran 
gjort  försök  med  narcein,  som  jag  af  honom  erhöll;  jag  fistade  mig 


78 

då  ej  vid  annat  än  att  undersöka  dew  aomngiffande  förmåga  och 
nppgaf  att  jag  ansåg  densamma  lika  med  moiinering. 

Sedan  Bernard  redogjort  för  försöken  rörande  opiibaaemns 
sc^orifiska  verksambet,  lem  nar  han  ftfven  redogörelse  för  deras  toxiska 
förmåga.  Emellan  dessa  båda  verkningssätt  synes  ej  någon  bestämd 
relation  kunna  etableras,  eftersom  t.  ex.  morfin,  som  visar  sig  hafva 
en  så  framstående  soponfisk  förmåga,  bar  deremot  en  myeket  lå^ 
toxisk  o.  s.  v.  —  De  toxiska  verkningarne  sönderfalla  i  tvenne,  den 
egentligt  toxiska  och  den  konvulserande.  Den  häftigast  toxiska  verkan 
har  tebain;  skillnaden  mellan  denna  substans  och  morfin  är  så  be- 
tydlig, att  dä  10  centigram  klor-tebain,  injiceradt  uti  en  ven  på  en 
större  bund  dödade  bonom  inom  fem  minuter,  dödades  en  hund  af 
lika  storlek  ej  genom  injektion  af  ända  till  2  gramm  klor-morfin. 

Jag  förbigår  den  speciela  framställningen  af  opiisubstansemaa 
toxiska  och  konvulserande  verkningar  och  anför  endast  slutreanltaten 
•f  de  gjorda  experimenterua.  Dessa  resultater  gifva  vid  handen,  att 
opii  substanser  verka  hvar  och  en  på  sitt  sätt  i  följande  ordning: 

Soporifitk  verkan.  Toxisk  verkan,         Konmdeeremde  verkan* 

1.  Narcein.  1.     Tebain.  1.     Tebain. 

2.  Morfin.  2.     Kodein.  2.    Papaverin. 

3.  Kodein.  3.     Papaverin.  3.     Narkotin. 

4.  Narcéin.  4.     Kodein. 

5.  Morfin.  5.     Morfin. 

6.  Narkotin.  6.     Narcein.  (?) 

Häraf  följer  att  endast  tre  af  opii  substanser  hafva  soporifisk 
förmåga;  alla  hafva  deremot,  ehuru  i  olika  grad,  toxisk;  hvad  den 
konvulserande  angår  hafva  väl  alla  blifvit  härunder  uppförda,  men 
bärvid  får  anmärkas  att  narcein  synes,  enligt  hitintills  gjorda  expert- 
aienter,  sakna  förmågan  att  framkalla  konvulsioner,  emedan  de  med 
denna  substans  förgiftade  djuren  dö,  utan  föregående  konvulaioner, 
under  symtomer  af  allmän  förlamning. 


Det  nu  anförda  gifver  anledning  till  ganska  vigtiga  anmärkningar: 
först  och  främst  rubbas  den  åsigten,  som  hitintills  varit  hyllad,  att 
verkningarne  uti  terapeutiskt  hänseende  af  en  drogs  olika  bestånds- 
delar skulle  vara  med  hvarandra,  om  ej  öfverensst&mmande,  dock 
åtminstone  analoga,  och  vidare  att  den  analogi  man  velat  konstatera 
i  verkningar  mellan  droger  hemtade  från  samma  växtfamilj  ej  gema 
kan  antagas  såsom  gällande.  Här  se  vi  nemligen  att  en  och  aamma 
drog,  härstammande  antingen  från  en  och  samma  växt  eller  från 
flera  växter  af  samma  familj,  innehåller  flera  ämnen,  som  till  sin 
verksamhet  äro  ej  endast  hvarandra  olika,  utan  till  och  med  rakt 
motsatta.  Som  exempel  må  anföras:  narcein  har  den  kraftigaste 
aömngifvande  förmågan,  men  har  ingen  hitintills  iakttagen  förmåga 
att  framkalla  konvulaioner;  tebain  saknar  helt  och  hållet  aömngif- 
vande förmåga,  men  har  deremot  den  kraftigaste  förmågan  att  orsaka 
konvulaioner.  Narkotin  bar  en  ganska  kraftig  konvnlsezande  fomiåga. 


Ba  beailtcr  al  slU  opii  bestlndadelar  d«a  tvagMto  toziska  o.  s.  v. 
De  fortsatta  andenökmngar  som  Bernard  oilofTar  lira  Tal  nftrmare 
belyaa  dessa  frågor  och  sannolikt  synes  mig  att  terapien  kan  komma 
itt  i  en  framtid  uti  opium  eller  r&ttare  uti  dess  särskilda  bestAnds* 
delar  erhålla  l&kemedd  af  större  betydelse  ftn  hitiDtills. 

Hr  L2VIN  yttrade,  att,  eham  de  anställda  fSrsöken  såTål 
i  fyakdogiskt  som  terapentiskt  hänseende  yoro  af  stor  vigt,  lik- 
Til  genom  dem  bevis  på  de  olika  preparaternas  skiljda  inverkan 
på  menniskor  ej  kunde  anses  vunna,  då  nemligen  försöken  hit- 
tills endaat  blifvit  anställda  på  4jar,  och  erinrade  för  öfrigt  om 
det  olika  inflytande  som  opiiun  eger  pi  olika  personer  samt  om 
Browns  kända  Tttrande  »Opinm  roeherde  non  sedat»  —  Pä 
personer  med  hög  intelligens  och  lifligt  lynne  har  det  sedativa 
medlet  t.  ex.  som  bekant  ofta  en  verkan  motsatt  till  den  van- 
liga. Så  erinrade  sig  Hr  L.  huru  framlidne  landshöfdingen 
Haas  Järta,  som  Hr  L.  nnder  en  svår  sjukdom  vårdat,  då 
lian  erhållit  morfin,  derigenom  ej  föll  i  sönm,  utan  tvertom  rå- 
kade i  ett  exstatiskt  tillstånd,  hvarunder  hans  omdöme  fick  en 
högst  egendomlig  klarhet  och  skärpa. 

Ordföranden  anmärkte,  att  hvad  specielt  narkotin  angår, 
större  qvantiteter  deraf  kunna  intagas  utan  påföljd  af  narkos, 
hvarföre  äfven  detta  ämne  af  en  känd  engelsk  författare  erhållit 
benämningen  ^»Anarkotin»^ 

Med  anledning  af  frågan  om  olika  inverkan  af  opium  an- 
förde Hr  Lamm,  att  han  nyligen  vid  en  interkostalneuralgi  hos 
ett  fruntimmer  användt  en  subkutan  injektion,  hvarvid  endast 
ingick  ^  gr.  svafvelsyrad  morfin.  Oaktadt  den  låga  dosen  hade 
likväl  svåra  narkotiska  symtomer  inträdt.  Således  eger  olika 
subjektiv  disposition  äfven  rum  vid  användande  af  morfin  enligt 
denna  metod  och  ansåg  Hr  L.,  att  man  möjligen  vid  dylika 
ondantagsförhållanden  hade  mera  att  befara  häftig  och  hastig 
verkan  af  injektionerna  än  då  medlet  invärtes  administrerades. 

Hr  Santesson  meddelade  sin  erfarenhet  från  Serafimer- 
lasarettet  om  de  snbkntana  morfiniiyektionema,  hvilka  der  under 
sednare  åren  alltmera  kommit  i  bruk  vid  nenralgier  o.  s.  v., 
men  företrädesvis  vid  fall  af  delirium  tremens,  då  patienten 
visar  sig  motsträfvig  och  vägrar  att  svälja.  Medlet  insprutas 
å  ena  extremiteten  i  dos  af  |,  |  till  )  gran  och  någon  anled- 
niog  att  frångå  denna  metod  har  hittills  å  Lasarettet  ej  före- 
kommit 


80 

=s  OrdfSranden  fSstade  Sklkkapets  nppniärksamhet  på  en 
af  Med.  Lic.  S.  O.  Lindberg  atgifven  afhandling  »Om  de  of- 
ficinela  barkame.»  Detta  arbete  hade  af  författaren  blifvit  till 
Professors-CoIIegiam  vid  Kongl.  Karolinska  Medico-Klrargiska 
Institutet  ingifvet  såsom  prof-scriptuni  för  Medicine  Licentiat- 
examen. Samma  afhandling  hade  såsom  disputation  pro  grada 
medico  blifvit  af  författaren  försvarad  sistlidet  år  i  Upsala. 

En  kompetent  domare.  Professorn  i  materia  medica  och  medi- 
cinsk naturalhistoria  vid  K.  Karolinska  Institutet,  Hr  P.  F.  Wahl- 
BSRO,  har  uttalat  ampla  loford  öfver  ifrågavarande  afhandling  och 
tOldelat  den  vitsordet  cum  insigniori  laude  approbatur.  Hr  W. 
nämner  bland  annat,  att  afhandlingen'  på  ett  förtJenstfuUt  sätt 
ådagalägger  skicklighet  i  bearbetning,  sakkunskap,  klarhet  och  be- 
stämdhet i  föremålens  ordnande  och  beskrifning  m.  m.  Hr  H.  in- 
stämde uti  de  loford,  som  blifvit  författaren  tilldelade  for  hans  opus, 
och  tillade  att  hvar  och  en  som  gör  sig  besvär  att  genomläsa  ar- 
betet säkert  kommer  att  inse  att  författaren  i  hög  grad  är  i  be- 
sittning af  förmågan  att  med  noggrannhet  och  ursloljning  iakttaga 
de  mest  utmärkande  egenskaperna  hos  naturföremålet  samt  att  på 
ett  tydligt,  lättfattligt  och  bestamdt  sätt  framställa  sina  iakttagelser. 
Författarens  framställningssätt  är  fritt  från  onödigt  ordsvall,  arbetet 
egnar  sig  derföre  särdeles  väl  till  studerandes  undervisning  uti 
farmakognosi;  önskligt  vore  att  författaren  ville  låta  ifrågavarande 
arbete  efterföljas  af  öfriga  växtdelar  tillhörande  materia  medica,  så 
att  en  fullständig,  lärorik  och  lämplig  lärobok  i  denna  vetenskaps- 
gren hos  oss  kunde  erhållas. 

Arbetet  begynner  med  en  allmän  beskrifning  af  barkame,  uti 
hvilken  deras  histologiska  beskaffenhet  är  med  fuUständighet  af- 
handlad. 

.Författaren  indelar  barkarne  uti  följande  fyra  afdelningar: 

1)  Quina-barkar,  2)  Bittra  och  sammandragande  barkar, 
3)  Skarpa  barkar.     4)  Äromatidka  barkar, 

Cinchonabarkarne  äro  med  omsorg  och  skicklighet  afhandlade, 
man  ser  att  författaren  noga  studerat  och  väl  användt  de  bästa 
arbeten  i  denna  väg  af  Wsddell.  Delomdre  &  Boucbabdat  och 

J,   B.  HOWARD. 

Quina-  (china-)  barkarne  delas  i  a)  gula,  b)  röda  och  c)  bruna 
barkar. 

På  falska  chinabarkar  finnes  en  fullständig  förteckning. 

Hr  H  kunde  icke  underlåta  att  anmärka  några  namnfor- 
andringar. 

I  stället  for  Cortex  Cinchonn  eller  Cortex  Chin»,  skrifver  Hr 
L.  alltid  Cort  QtdncB,  hvilket  visserligen  är  i  enlighet  med  den  ur- 
sprungliga benämningen,  således  rättare,  då  detta  namn  hittills  icke 
blifvit  hos  oss  begagnadt,  hade  det  vanliga  namnet  dock  inom 
parentes  bort  bifogas. 


81 


I  saimnanliang  banned  skrifVer  Hr  L.,  Qainasyra,  Quinagarf- 
sjn,  Qninarödt;  Hr  H.  ansåg  att  Berzxiji  benämningar,  Chinasyra, 
Gunagarfsyra  och   Chinarödt  hade  bort  bifogas,  om  ej  bibehållas. 

Oenusnamnet  Cinchona,  stafvar  Hr  L.  Chinchona;  flera  för- 
fattare liafra  anmärkt  att  grefnnnan  C.  skref  sitt  namn:  del  Chinchon^ 
men  de  utmarktaste  arbeten  i  ämnet,  t.  ex.  de  af  ofvannämnde  för- 
fattare hafva  bibehållit  det  Linnéiska  namnet.  Att  Linné  sjelf  hade 
vil  reda  på  ham  ifrågavarande  grefyinna  stafvade,  ses  uti  hans 
diaputation  »De  Cortice  peruvianox»,  der  följande  ord  återfinnas: 
*Anno  1640  nxor  proregis  Hispanici,  tu  ne  Comitis  del  Chinchon, 
tertiana  interroittente  rehementi,  quse  saepius  epidemice  in  ea  regione 
grassatur  cortice  sanata  fuit.»  Hr  H.  trodde  att  det  varit  bättre 
att  bibehålla  det  Linnéiska  namnet. 

Ben  28  Februari. 

Liftnedko»  Nxbman  t-  —  Sällskipeta  porträttsamling.  —  Constitntio  epidemica. 
—  Sunmanråxningar  mellan  hjerta  och  hjertsack.  —  Missfoater.  —  Laft- 
vexling  och  appivärmning. 

==  Ordföranden  tillkännagaf,  att  Sällskapet  åter  förlorat 
es  af  deaa  ledamöter,  nemligen  f.  d.  Regementsläkaren,  Lifme- 
diciis  och  Riddaren  af  Nordstjeme-  och  Wasa-Ordname,  M.  D. 
och  K.  M.,  Wilhelm  Samuel  Nerman,  som  i  dag  på  mor- 
gonen aflidit  tillfölje  af  ett  slaganfall  efter  några  få  dagars  sjuk- 
dom. Den  aflidne  var  född  1795  och  hade  sedan  år  1822  varit 
medlem  af  Läkaresällskapet. 

=  Ordföranden  meddelade  att,  enligt  Sällskapets  beslut  af 
den  6  sistlidne  December,  tryckta  bref  nu  blifvit  afsända  till 
likaresällskapets  samtlige  ledamöter  i  landsorten,  med  anhållan 
om  insändande  af  fotografikort  till  SäUekapets  porträUsamlinff 
och  uppmanade  de  närvarande  att  inlemna  sina  resp,  fotografier 
till  sekreteraren  eHer  bibliotekarien. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
äen  19  till  och  med  Lördagen  den  25  Februari  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.    Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  27  läkare): 


ftlJris  typhoidea.  ...  1. 

Öipktheria 4. 

Asgiö»  membnnacca  2. 

^ertmaia 4. 

%lerma 1. 

WicBteria 2. 


''^ria  intermitteaa . . 
Japaa  parotidea  .... 
l«iol«.    Varioloidca 

^irietllÄ 

^lalina 

Morbflli 

•'??Mlis 


40. 
18. 
16. 
10. 

3. 

8. 

1, 

6. 


Gonorrhoea 6. 

Meningitit  cerebralia  1. 

Apoplexia  cerebri  ....  1. 

Conjanctiritis 10. 

Otitis 2. 

Aog.  toiis.  &  fancinm  d3. 

Lary  Dgo^tracheitis ....  10. 

Bronch.  Cat.  bronch.  197. 

Bronchitia  capillaris.  5. 

Pneamonia 8. 

Pleoritis 2. 

Febris  gastr.  aimplaz  12. 

Oaalritis.     Enteritia .  4. 

TyphUt.&Perityphlit.  1. 


Peritonitis 4, 

Icteroa 1. 

Nepbritia 2. 

Rheamatiamna  acntna  15. 

Eryaipelaa 8. 

£ryihema  nodoaum..  2. 

Urticaria 2. 

Zona 2. 

Furunculua 1. 

Congelatio 1. 

Bheam.  reoena  afebril.  2. 

Summa  448. 


Fdrkaudlmgar  1865. 


82 

2.  Å  bofvodatadens  ajokvårdsiuistaUer: 

På  Serqfimer4aaaretiei:  ajakantaUt  åen  25  Febr.  266,  hvaraf 
146  på  afdelningen  (or  in^rtes  sjnke;  iakomne  under  veckan:  piieu- 
monia  8,  i'liettmati8mu6  aoatus  2,  brooebitia  I,  piearitia  1. 

På  AUmdnna  Oarniacfna^vkhuset:  sjukantalet  den  25  Febr.  194, 
bvaraf  117  pfi  afdelningen  för  invärtes  ajuke;  inkomne  under  yeckan: 
sypbUia  3,  gonorrfaoaa  3,  bronchitia  3»  pneumonia  %  dyaenteria  1, 
icteraa  1,  nephritis  1. 

På  Prwuariaka  sfukkuaet:  sjukantalet  den  25  Febr.  205,  bvaraf 
138  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variol»  27,  pneumonia 
3>  delirium  tremens  2,  diarrboaa  1,  febris  intermittens  1»  febris 
gaatrica  simplex  1,  congestio  cerebri  1. 

På  ÄUmOnna  Barnhuset:  broncbitis  11,  bronchitis  capillaris  3, 
pleuritis  3,  catarrbua  veniricnli  acutua  3,  varicellse  1,  conjunctivitis 
1,  gaatritis  1,  erysipelaa  1.  PoUkUmken:  bronchitis  3,  catarrbua 
intestinalis  3^  diphteria  1,  angina  parotidea  1,  febris  intermittens  1, 
conjunctivitis  1,  angina  tonsillaris  1,  laryngo-tracheitis  1,  pleuritis  1,  i 
peritonitis  1.  I 

På  Bamsfukhuset:  inkomne  under  veckan:  conjunctivitis  S,  pneu-  ' 
monia  2,  pleuritis  1. 

På  AUmOnna  Baimbårdahnaat:  antalet  vårdade  16;  febris  puer- 
peralis  4,  parametritis  1. 

På  Bambördahusei  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  7;  belaotill- 
ståndet  godt. 

På  Diakomss-sjukhuset:  sjukantalet  den  25  Febr.  32;  inkomne 
under  veckan:  diarrfaoea  1,  rhenmatiamus  aeutos  1. 

På  Stockholms  HospiUd  för  Sirmes^uke:  ajukantalet  de&  26  Febr. 
168»  hvaraf  81  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  25  Febr. 
175,  hvaraf  146  från  staden  och  29  från  länet;  inkomne:  syphilis  20, 
gonorrhoaa  1. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  25  Febr.  44;  syphilis  7, 
gonorrhcea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkamea  vecko-rapporter): 
bronchitis  46,  diarrhcea  23,  pneumonia  17,  varioke  16,  febris  ga- 
atrica simplex  13,  rheumatismua  acutus  12,  angina  tonsillaris  9, 
febris  intermittens  7,  gaatricismus  7,  congelatio  6,  ophthalmia  4, 
delirium  tremens  3,  pleuritis  3,  angina  parotidea  2,  scarlatina  2, 
gaatritis  acuta  2,  febris  typhoides  1,  syphilis  1,  apoplexia  cerebri  1, 
peritonitis  1,  nephritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhcea  2,  angina  tonsillaris  1, 
bronchitis  1. 

=  Generaldirektör  Huss  anförde  följande  bidrag  till  rfiu- 
gnosen  af  sammanväxningar  mellan  hjerta  ock  hjertsåok. 


88 

Di  diagDOsen  af  detta  tillstånd  är  i  många  fall  särdeles 
srar  att  med  bestimfiiet  uppgöra  och  författanies  uppgilter  äro 
i  åtskilliga  häaseenden  bvaranära  motsägande,  rörande  nppgifna 
teckens  väfde,  måste  hvarje  uppgift»  som  kan  bidraga  till  någon 
nämare  upplysning  vara  välkommen.  Det  är  derföre  jag  med- 
delar fSiljande  af  Professor  Feibdreich  i  Heidelberg.  Prof.  F. 
bar  nemligen  observerat  tvenne  fall  af  total  sammanvftxning 
mellan  hjetta  och  bjertsäek  med  några  follkomligt  öfveren»- 
stammande  tecken  från  halsens  vener  och  är  det  på  dessa  tecken 
han  faster  uppmärksamheten. 

Det  en  tid,  t.  o.  m.  såsom  patognomoniskt,  antagna  tecknet 
på  ifragavBrande  sammanväxning,  nemligen  tillbakadragning  af 
ett  eller  flera  af  intercostalrommen  vid  Igertats  systoliska  schock, 
har  sednare  rafarenbet  visat  vara  otillfSrlitligt,  åtminstone  såsom 
ensamt  stående,  emedan  det  kan  förekomma  under  vissa  för- 
hållanden, oberoende  af  bvarje  sammanväxning  mellan  bjerta 
och  säck,  ja  t  o.  m.  saknas  då  pericardiom  är  anväzt  till  IVanure 
bröstväggen  eller  till  ryggkotorna.  Skoda  har  nemligen  förklarat 
interoostalrummens  tillbakadragoing  vid  den  systoliska  schocken 
vara  hufvudsakligast  beroende  just  på  dessa  sednare  anväxningar. 

De  symtomer  Prof.  F.  uppgifver  sig  iakttagit  äro  i  korthet 
följande:  då  handen  lägges  öfver  hjerttrakten  erfares  en  schock  af 
hela  hjertats  volym  mot  bröstväggen,  men  denna  schock  är  ^ 
systoiisk  utan  diastolisk;  härom  måste  man  förvissa  sig  genom 
anskultation,  att  schocken  nemligen  är  isokron  med  andra  hjert- 
ljudet.  Inspekteras  nu  hjerttrakten  synes  bröstväggen  vid  denna 
diastoliska  schock  höja  sig  eller  liksom  utvidgas,  och  detta  så 
mycket  tydligare,  ju  tydligare  tillbakadragning  af  intercostal- 
rummen  vid  systole  försiggått.  I  samma  tidsmoment,  som  den 
diastoliska  schocken,  försiggår  ett  hastigt  sammanfallande  af 
jugnlarvenerna  jemte  tydlig  indragning  af  superclavikular- 
regional;  under  systole  äro  nemligen  jagularvenema  spända  och 
saperclavikularregionen  fylld.  Detta  förhållande  repeteras  vid 
hvaije  diastoie  och  systole.  Det  är  härpå  Prof.  F.  fäster  upp- 
märksamhet och  antager  ett  dylikt  förhållande  såsom  karakte- 
ristiskt, så  vidt  slutas  kan  af  endast  tvenne  observerade,  och 
med  hvarandra  fullt  öfverensstämmande  fall.  Sålunda  skulle 
diastolisk  schock  med  höjning  eller  utvidgning  af  bröstväggen  ske 
isokron  med  ett  hastigt  sammanfallande  af  jugnlarvenerna  och 
indragning  af  snpraclavikularregionen;  systoiisk  tillbakadragning 
af  intercostalrummen  isokron  med  utspänning  af  jugnlarvenerna  och 


84 

supraclaviknlarregionen,  då  de  förekomma  tillhopa,  vara  säkra 
diagnostiska  tecken  på  totala  sammanv&xningar  mellan  hjerta 
och  hjertsftck.  De  båda  af  Prof.  F.  anförda  fallen  slätade  med 
död  och  kunde  sålanda  genom  liköppning  konstateras. 

Hvad  nu  förklaringen  af  dessa  diagnostiska  tecken  angår, 
så  år,  hvad  först  beträflPar  den  diastoliska  schocken  och  bröst- 
korgens samtidiga  höjning,  detta  en  naturlig  följd  af  den  forut- 
gående systoliska  tillbakadragningen;  men  förklaringen  af  den 
hastigt  försiggående  depletionen  af  jugularvenema  blir  något  mera 
komplicerad.  Prof.  F.  antager  följande:  genom  hjertats  systo- 
liska tillbakadragning  måste  en  sammantryckning  af  bröstets 
organer  ega  mm  och  härigenom  venerna  hindras  att  uttömma 
sig;  de  blifva  derföre  under  systole  utspända;  då  nu  vid  diastole 
denna  tryckning  upphör,  uttömma  venerna  sig  hastigt  och  sam- 
manfalla; härförutan  uppkommer  ock  vid  systole  en  dragning 
och  förlängning  af  de  stora  kärlen,  företrädesvis  af  vena  cava 
superior,  h varigenom  blodloppet  uti  denna  ven  hindras;  vid 
diastole  upphör  denna  dragning  och  blodloppet  blir  fritt 

s?  Hr  Kr.  Loven  förevisade  och  demonstrerade  ett  af 
Hr  ScHAOERSTROM  till  Karolinska  institutet  benäget  öfver- 
lemnadt  ofuUgånget  foster,  som  företedde  en  höggradig  fissura 
abdofmnaUå  med  kloakbildning,  spina  bifida  sacralU  m.  fl.  miss- 
bildningar: 

Framsidan  af  buken  från  några,  linier  nedanför  svärdbrosket 
till  den  i  detta  fall  öppna  blygdbensfogen  intages  af  en  stor 
rund  säck,  hvilkens  tunna  väggar  bildas  af  tvenne  skilda  lager 
—  ett  yttre,  som  utgör  en  omedelbar  fortsättning  af  huden  och 
ett  inre,  som  bildas  af  bukhinnan.  På  undersidan  af  denna  säck 
vid  pass  en  tum  från  blygdbensfogen  befinner  sig  en  aflång  5 
centim.  hög  och  3  centim.  bred  Öppning  med  jemna,  något  upp- 
drifna  kanter,  hvilken  leder  till  en  rymlig  kavitet  —  kloaken  — , 
som  af  ett  tviUrgående  veck  delas  i  tvenne  afdelningar,  en  öfre 
och  en  nedre.  Den  förra  var  vid  fostrets  framfödande  fylld  af 
bambeck  och  visar  sig  såväl  härigenom  som  på  grund  af  slem- 
hinnans beskaffenhet  motsvara  blindtarmen.  I  dess  öfre  vägg 
utmynnar  tunntarmen  genom  en  sprickformig,  af  tunna  valvel- 
artade  kanter  begränsad  öppning.  Nedtill  och  bakom  det  om- 
nämnda vecket,  som  skiljer  denna  afdeluing  af  kloaken  från  den 
nedre,  leder  en  större  Öppning  till  groftarmen,  som  helt  och 
hållet  bakom  buk  hinnan  sträcker  sig  uppåt  i  form  af  en  vid 
blindsäck. 


85 

Den  nedra  afdelningen  af  kloaken  bildas  af  orinblåsans 
bakre  v&gg.  Dess  slemhinna  är  i  midten  ojemnt  appdrifven  i 
en  mängd  veck  och  knölar^  hrilka  tillsammans  bilda  en  hjert- 
formig  fignr  med  nedåt  riktad  spets.  I  öfrigt  är  väggen  nästan 
fullkomligt  slät  och  öfvergar  helt  omärkligt  i  de  yttre  betäck- 
ningame.  Nära  medellinien,  strax  nedanför  den  hjertformiga 
ansvällningens  nedre  kant  finnas  tvenne  fina«  osymmetriskt  be- 
lägna öppningar,  ledande  till  korta,  blindt  slntande  kanaler,  — 
sannolikt  rndimenter  af  njurarues  ntförsgångar.  Något  högre 
upp  och  till  höger  finnes  en  annan  af  den  här  ojerona  slemhin- 
nans veck  och  exkrescenser  nästan  dold  öppning,  genom  hvilken 
sonden  intränger  i  en  trång,  af  tjocka  resistenta  väggar  omgifven 
kanal,  som  i  riktningen  oppåt  och  utåt  löper  bakom  bakhinnan 
och  slutar  med  en  trattformig,  i  peritonealkaviteten  fritt  utmyn- 
nande och  af  franslika  bihang  omgifven  öppning  —  den  högra 
modertrumpeten.  På  venstra  sidan  finnes  ingen  dylik  kanal 
(hvilken  måste  anses  motsvara  den  s.  k.  Milllerska  gången  eller 
ena  hälften  af  lifmodren),  men  väl  högt  upp  i  bukkaviteten  i 
trakten  af  venstra  binjuren  en  modertrumpet,  som  eftor  ett  kort 
förlopp  slutar  blindt,  och  under  densamma  i  ett  veck  af  buk- 
hinnan en  liten  äggstock. 

Af  yttre  könsdelar  finnas  endast  rudimenter  af  de  stora 
blygdl&ppame,  samt  mellan  dem  en  trång,  nedtill  af  ett  tunnt 
hudveck  begränsad  öppning,  genom  hvilken  en  fin  sond  endast 
intränger   ett   par   lioier.    Åndtarmsöppningen  saknas  alldeles. 

Ofvanför  kloaken  innesluter  peritonealkaviteten  utom  lef- 
vem,  som  är  något  förändrad  till  form  och  läge  samt  mottager 
den  korta  nafvelvenen  från  venster,  endast  magsäcken,  n^jelten 
och  största  delen  af  tunntarmen,  hvaremot,  såsom  f5rut  är 
nämndt,  allt  hvad  som  finnes  af  groftarmen  ligger  helt  och 
hållet  bakom  bukhinnan.  Denna  visar  i  följd  deraf  en  särdeles 
enkel  anordning  isynnerhet  med  afseende  på  bildningen  af  stora 
omentalsäcken,  hvars  ursprungliga  uppkomst  såsom  en  vid  ven- 
trikelns  omvridning  bildad  instjelpning  af  desss.  k.  mesogastrium, 
såsom  Joh.  Malier  först  visat,  är  fullkomligt  tydlig,  alldenstund 
förloppet  här  icke  såsom  vid  den  normala  utvecklingen  grumlas 
genom  omentets  sammanväxning  med  mesocolon  transversum. 

Utom  den  klyfning  af  sacralregionen,  som  betingar  spina 
bifida  visar  ryggradens  lumbaldel  en  högst  betydlig  framåtkrök- 
ning,  såsom  vanligen  är  händelsen  vid  svårare  fall  af  fissura 
abdominalis. 


SS 

SfaitligMi  viMk  foatvets  fötter  Tackra  speciaiiMi  den  ena  af 
p«f  varu»  den  andra  af  jMa  ealcanew  (bockfot). 

SS  OeneraldirdsjtOr  Berlin  lemnade  en  kort  ledogörebe 
fihr  Imfmdsakliga  inneh&Ilet  af  den  reseberättelse,  hvilken  in* 
genU^ren  E.  A.  Wdcak  afgifvit  efter  en  på  allmän  bekostnad 
verkställd  resa,  i  ändamål  att  taga  kännedom  om  i  utlandet 
använda  oUka  metoder  fttr  nppvännning  och  ventilation  af  sjok- 
hus,  skolor  och  andra  offentliga  lokaler  och  hvilken  berättelse 
vid  sammankomsten  den  17  Januari  blifvit  af  Greneraldirektör 
Hnas  till  Sällskapet  öfverlemnad. 

Hr  Wiman  hade  under  sin  resa  besökt  London,  Paris, 
Berlin,  Dresden,  Wien  och  åtskilliga  andra  städer  i  Tyskland. 
Apparaterna  fSr  uppvärmning  voro  beskrifna  under  fem  olika 
kategorier,  nemligeu:  a)  kakelugnar  och  kaminer;  b)  kaloriferer; 
c)  cirkulerande  varmt  vatten  med  lågt  eller  högt  tryck,  öppna 
eller  slutna  systemer;  d)  ånga,  ledd  in  i  rör  eller  kaminer  från 
gemensam  generator;  e)  vatten,  värmdt  med  ånga  från  särAild 
generator.  -«  De  på  olika  ställen  använda  konstrnktioner  voro 
tydligt  beskrifna  samt  hvarderas  fördelar  och  olägenheter  finam- 
hållna  på  ett  sätt,  som  visade  att  författaren  både  ur  veten- 
skaplig och  praktisk  synpunkt  förstått  att  bedöma  de  dervid 
verkande  momenter. 

De  inrättningar  för  åstadkommande  af  luftvexlingi  hvilka 
anbringas  i  sammanhang  med  uppvärmningsapparatema,  afhand- 
lades  vid  dessa  senare.  Deremot  beskrefvos,  efter  en  framställ* 
ning  af  den  s.  k.  naturiiga  ventilationens  otillräcklighet,  särskildt 
de  fristående  ventilationsapparatema,  grundande  sig  antingen  på 
den  genom  temperatur-differenser  störda  jemvigten  hos  luftmas- 
sorna, eller  på  en  medelst  mekanisk  kraft  åstadkommen  indrif- 
ning  (pulsion)  eller  utsugning  (exhaustion)  af  lufU  Med  rätta 
gaf  författaren  den  med  pulsion  verkställda  mekaniska  ventila- 
tionen företrädet,  såsom  kraftigast  och  jemnast.  Afren  i  denna, 
för  den  så  att  säga  medicinska  byggnadskonsten  ytterst  vigtiga 
aldelning  af  reseberättelsen,  visade  sig  författaren  såväl  vid 
beskrifningame  som  vid  bedömandet  af  olägenheter  och  fördelar, 
fullkomligt  hemmastadd  på  hithörande  vetenskapliga  områda 

Såsom  ett  bihang  till  reseberättelsen  medföljde  en  särddid 
nppeats  af  samma  förfhttare  om  den  för  nödig  ventilation  er- 
forderliga mängd  luft  under  olika  förhållanden,  hvars  till  en  del 
or  åtskilliga  skrifter  sammanfattade  innehåll  af  referenten  be- 
tecknades såsom  för  läkaren  högst  vigtigt  och  tänkvärda    Ref. 


87 

spplåsca  de  akta  sidonia  af  appsatsea,  favari  författaren  med 
fidit  beriitigaDde  aöker  viaa  att  vid  uppförandet  af  lokaler,  der 
itiadjg  InftTexling  är  af  nöden,  en  betydlig  beiparing  af  bygg- 
Dadskoetaad  kunde  vimiaA,  om  nmmen  gjordes  mindre  höga  och 
Dflo  i  Bt&Uet  sörjde  f8r  en  rikligare  ventilation,  hrilken  med 
pasMade  inrättningar  kan  åstadkommas  för  jemförelseyis  ringa 
kottnad. 

Hr  Huss  upplyste,  hora  det  refererade  arbetet  tillkommit 
Sedan  erfarenbeteu  visat,  att  ventilationen  vid  allmänna  inrätt- 
oisgsr  i  Sverige  i  allmänhet  vore  bristfällig  och  da,  såsom  till 
exempel  vid  hospitalet  i  Konradsberg  varit  händelsen,  genom 
reotiiationsapparater  efter  utländskt  mönster  öoskadt  resultat 
ej  vonnits,  hade  Hr  Huss  med  afseende  fästadt  på  frågans  stora 
Tigt  hos  K.  M:t  anhållit  om  reseanslag  för  en  kunnig  teknologi 
hvilken  vid  utländska  sjukhus,  skolor  m.  fl.  allmänna  inrättningar 
skoUe  sättas  i  tillfälle  att  studera  de  olika  metoderna  för  upp- 
Timmng  och  ventilation,  deras  fördelar  och  deras  brister  samt 
deras  tillämplighet  för  vårt  land.  Till  utförandet  af  detta  upp- 
drag hade  reseberättelsens  författare,  Hr  Wiman,  blifvit  utsedd. 
—  Hr  H.  instämde  med  Hr  Berlin  i  hans  yttrade  åsigter  och 
anböll  om  det  värdefulla  arbetets  upptagande  i  Sällskapets 
baodlingar. 

Efter  diskussion,  i  hvilken  Hrr  Berlin,  Grahs,  Huss, 
Lemchen,  Levin,  Saitdåhl,  O.,  Thojlander  och  Sekreteraren 
deltogo  och  under  hvilken  olika  åsigter  yttrades  angående  lämp- 
ligheten af  ifrågavarande  uppsats  införande  i  handlingame, 
beslöt,  genom  röstpluralitet,  Sällskapet,  på  af  ordföranden  fram- 
ställd proposition,  att  Hr  Wimans  Reseberättelse  skulle  i  den 
nu  under  trycket  varande  delen  af  Svenska  Läkaresällskapets 
Handlingar  ingå. 

Den  7  Mars. 

fieginn   om   statMoilag.   —  Biblioteket.  —  Conititutio  epidemica.  ~  Ganeer 
hepatii.  —  Fel  i  Talvnlae  tricutpidalet. 

=  Upplästes  af  sekreteraren  följande  §  ur  komitéproto- 
koUet  för  den  10  Januari,  hvilket  i  dagens  komitésammankomst 
blifvit  jnsteradt: 

»Dä  räkenskaperna  fÖr  förlidet  år,  liksom  för  året  1860— 
1861  utvisa,  att  det  Läkaresällskapet  tilldelade  ataUanslagf  stort 
2,250  rdr  rmt,  ej  befunnits  tillräckligt  för  bestridande  at*  de  ut- 


88 


gifter,   hvartill  detsamma  ateslatande  af  Sällskapet  blifnt  ao— 
vändt  —  nemligen  till  betäckaode  af  omkostnader  tillhörande  S&U-- 
skåpets  litterära  verksamket,  som  änder  sednare  åren  alltmer» 
tilltagit,  så  att  under  de  nämnda  åren  utgifterna  på  detta  konto 
uppgått  till  mer  än  3000  rdr  rmt,  samt  att  enahanda  förhållande 
äfven  innevarande  och  följande  år  torde  komma  att  ega  mm  — 
beslöt   komitén  på  framställning  af  Ex  ThoLiAnder,  att  för^ 
höjning  af  det  nu  anslagna  beloppet  till  3000  rdr  rmt  skalle 
hos  rikets  ständer  vid  instundande  riksdag  begäras,  samt  att; 
framställning  i  ämnet  dessförinnan  skulle  till  Kongl.  Sundhets-- 
GoUegium  ingå. 

Hrr  Carlson,  Malmsten  och  Santesson  yttrade  sig  för 
den  gjorda  propositionen,  men  begärde  för  upplysningars  inhem- 
tande  frågans  bordläggning. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Om  officinella  barkame  af  S.  O.  LiNBBxaG,  samt  en  på  ryska 
språket  författad  afhandling  om  Secale  cornutum  nf  verkliga  stats- 
rådet Pelikan  i  8:t  Petersburg.  —  Gåfvor  af  forfattame. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  Söndagen 
den  26  Februari  till  och  med  Lördagen  den  4  Mars  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  27  läkare): 


Febrifl  typhoides 4. 

Diphiheria 7. 

Angina  membranacea  2. 

Diarrhcea 90. 

Febris  puerperalis. . . .  1. 

Febris  i ntermittens ...  13. 

Aogina  parotidea 12. 

Variolae.    Varioloidea  12. 

VariccU» 8. 

Scarlatina  2. 

Deliriam  tremena . , . .  2. 

Sjrphilis 1. 

Oonorrhoea 4. 

Meningitis  cerebral  is  3. 


CoDJanctivitis 8. 

Otitis 4. 

Ang.  tona.  &  faaciam  100. 

Pericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis ....  21. 

Bronch.  Cat.  broncb.  106. 

BroDchitis  capillaris.  6. 

Pneamonia 16. 

Pleuritis 1. 

Febris  gastr.  simplex  21. 

Gastritis.    Entericis . .  7. 

Coliti» 2. 

Typblit.&Perityp]ilit.  1. 

Peritonitis 2. 


Icterus 2. 

Metritis 1. 

Rheamatismns  acntns  15. 

Erysipelas 12. 

Erythema  nodoaam..  6. 

Urticaria 5. 

Zona 4. 

Faruncnlus 4. 

Stomatitis 2. 

Rheam.  recens  afebriL  2. 

Summa  449. 


2.     Å  hufvudatadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Seraftmer-UuareUet:  sjukantalet  den  4  Mars  261,  hvaraf 
147  på  afdeiningen  for  invärtes  sjuke;  inkorane  under  veckan:  pneu- 
monia  5,  rh«umatismu8  acutus  4,  febris  typhoides  3,  delirium  tre- 
mens 1,  plenritis  1,  peritonitis  1,  icterus  1. 

På  AUmänna  Oamisons-^ukhuset:  sjukantalet  den  4  Mara  212, 
bvaraf  105  på  afdeiningen  for  invärtes  sjuke;  inkomue  under  veckan: 
pneumonia  8,  syphilis  3,  gonorrhoea  3,  bronchitis  3,  neuralgia  1. 
erysipelas  1. 


På  Frovimmåka  ^'ukhusei:  sjakantalet  den  4  Mara  208,  hvaraf 
120  iiiFärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variol»  27,  delirium  tre- 
mans  3,  bronchitis  2,  diarrhoea  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  febria 
^trica  simplex  1,  rheumatiamua  acutua  1. 

Få  AUmOnna  Barnhuset:  bronchitis  12,  catarrkus  intestinalis  6, 
bronchitis  capillaris  3,  nepbritis  2,  yaricel)»  1,  conjunctivitis  1, 
pueomonia  1,  pleuritis  1,  enteritis  1,  erysipelas  1.  PoUkUniken: 
catanbns  intestinalis  9,  ^onchitis  3,  conjunctivitis  2,  pneumonia  2, 
rkeamatismns  acutus  2,  stomatitis  2,  diphteria  1,  febris  intermittens  1. 

På  Bamsfttkhuaet:  sjnkantalet  den  4  Mars  56;  inkomne  under 
Tcckan:  pneumonia  2,  febris  typhoides  1,  neuralgia  1,  laryugo- 
tficheitis  1,  bronchitis  1. 

På  ÄUmdnna  Bambördahuset:  antalet  vårdade:  13;  parametritis  2. 

På  Bamöördshuaet  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade:  6;  helsotill- 
ståndet  godt. 

På  Diakomss-tjvkhuati:  endast  kroniska  sjukdomsfall  ha  under 
veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sirmes^uke:  sjukantalet  den  4  Mars 
171,  hvaraf  84  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  4  Mars 
175,  hvaraf  151  från  staden  och  24  från  länet;  inkomne:  syphilis  22. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  4  Mars  51;  inkomne: 
sjphilis  7,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter): 
bronchitis  48,  rheumatismas  19,  variol»  18,  diarrhoea  13,  opbthal- 
mia  9,  febris  gastrica  simplex  9,  febris  intermittens  8,  pneumonia  8, 
angina  tonsillaris  7,  cougelatio  6,  gastricismus  4,  angina  parotidea  3, 
pertassis  2,  delirium  tremens  2,  syphilis  2,  meningitis  cerebralis  2, 
peritonitis  2,  typhus  1,  febris  typhoides  1,  diphtheria  1,  angina 
membranacea  1,  scarlatina  1,  commotio  cerebri  1,  apoplexia  cerebri 
1,  laiyngitis  1,  gastritis  acuta  1,  icterus  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrätimngen:  bronchitis  4,  dianhosa  2,  angina 
tonsillaris  1,  zona  1. 

Hr  Carlson  anmälde  att  ett  provisoriskt  sjukhus  med  60 
platser  i  dessa  dagar  blifvit  öppnadt  vid  Sabbatsberg  samt  att 
^d  denna  sjukinrättning  alla  slags  sjukdomsfall  mottagas  med 
andantag  endast  för  svårare  operationsfall  och  smittkoppor.  — 
Detta  sjukhus,  liksom  det  äfven  nyligen  upprättade  provisoriska 
bambördshuset  å  Södermalm,  vädrades  medelst  en  Wallinsk 
ventilatioosapparat,  hvilken  i  anseende  till  dess  ändamålsenlighet 
och  relativt  obetydliga  kostnad  af  Hr  C.  på  det  högsta  förordades. 

=5  Sällskapets  nyligen  antagna  ledamot  Hr  Zander  hel- 
mes af  ordföranden. 


90 

=:  Herr  Bruzeuus  redogjorde  fSr  fSljande  vid  Sersfmer- 

iaearettet  vårdade,  egendomliga  fall  af  C€meer: 

Sofia  LuDdström,  49  år  gammal,  f.  d.  sjulcaköterska,  intaga 
pil  Semfiner-kMarettet  for  flera  månader  (d.  2S  Juni  1864)  sedan 
och  bar  sedan  dess  ordats  derstådes  till  den  28  Februari  detta  år« 
då  bon  afled.  PatienAen,  som  mr  en  ganska  fövståndig  odi  i  upp* 
giftema  best&md  qfiima,  meddelade  om  eitt  foregående  hdsotiBBtfad 
följande  upplysningar  Hon  bads  alltid  lefvat  i  geda  omständigheter 
oeh  alhjemnt  åtnjutit  god  heka  tills  i  November  månad  1883,  då 
hon  nppt&ckte  '^nne  knökur  i  nnderliiVet",  vid  refbensranden,  dea 
ena  i  venstra  sidan  och  den  andra  närmare  medellinien  i  epigastiina. 
Dessa  knölar  förorsakade  henne  foga  olägenhet,  men  oroade  henne 
mycket,  enär  de  hastigt  tilltogo  i  storlek.  I  Januari  månad  fi^jande 
år  berjade  hon  att  besväras  af  symtomer  från  magen;  fick  sura  heta 
uppstötningar  någon  tid  efter  maten,  kände  stundom  äckel  ocli 
kräktes  et^  par  gånger,  hvarvid  det  uppkräkta  den  ena  gången  be- 
märktes vara  "blodblandadt".  Uti  Februari  eller  Man  månad  blefro 
ofvannämnda  knölar  säte  for  måttlig  värk,  som  höll  sig  hufvud- 
sakligen  till  venstra  sidan,  ökades  vid  upprätt  ställning  och  vid 
rörelser,  men  deremot  nästan  försvann  vid  ryggläge.  Hennes  till- 
stånd var  dock  icke  sämre  än  att  hon  åtminstone  tidtals  kunde 
vara  uppe  och  den  hufvndsakliga  olägenheten,  som  hon  erfor  af 
åkomman,  var  den  tryckning  och  spänning,  som  knölame,  hvilka 
aUtjemt  tilltogo  i  atoriek,  förorsakade  vid  rörelse.  Matlusten  var 
dodc  någorlunda  hjelplig,  men  då  och  då  hade  hon  äckel  odi  kräk- 
ningar.  Hennes  löafter  aftogo  dock  märkbart,  så  att  hon  fann  si^ 
föranlåten  att  söka  inträde  på  Serafimer4asarettet.  Hon  uppgaf  att 
hon  aldrig  känt  någon  värk  i  högra  sidan  samt  att  hon  aldrig  haft 
galsot.  Då  hon  intogs  på  lasarettet  var  hennes  tillstånd  följande: 
Utseendet  kakektiskt,  huden  blekgrå,  men  utan  icterisk  färg,  krop- 
péh  betydligt  afmagxad,  inga  ansvällda  körtlar.  Buken  var  utspänd 
af  en  stor  tumör,  som  tycktes  uppfylla  hela  underlifvet  med  undan- 
tag af  en  smal  del  straxt  öfver  symfysen  och  mellan  båda  osaa 
ilei  MatI  peitnssionston  böljade  på  högra  sidan  vid  4:de  refbenet 
och  gick  ilerifrån  oafbrutet  ända  ned  till  tumörens  nedre  rand,  åt 
venster  sänkte  sig  den  öfre  perkussionsgränsen  snedt  nedåt,  så  att 
den  på  den  renstra  sidan  började  ungefar  mellan  5:te  oeh  6:te  ref- 
benet Den  högra  hälften  af  tumören  var  jemn  och  fast,  men  den 
venstra  kändes  eamiaanaatt  af  större  (bamhufvndstora  oeh  sindre) 
rundade  knölar,  bland  hvilka  somliga  voro  elastiska  och  psevdo- 
fluktuerande.  Nedtill  och  på  högra  sidan  kunde  tumörens  kant 
palperas  och  befanns  vara  jemn  och  resistent,  betydligt  tjock,  samt 
skiljd  från  den  venstra  delen  af  tumören  genom  en  inbugtning  ^ler 
inebbving,  hvarefter  åt  venster  nedre  raaden  af  tamören  ntgjonke 
af  fltöne  knölar,  som  doek,  enär  de  sköto  ned  i  bäckenet,  ej  kunde 
noggrannare  palperas.  Den  högra  och  nedre  delen  af  tumören  före- 
tedde således  stor  likhet  med  en  förstorad  lefmsrlob.  Diaphragmaa 
rörelser   vid   respirationema    utöfvade  omärkl^  inflytande  på  still- 


»1 

af  tiuDfiMB,  liTflken  ijdligm  iMdftaU  aftodde  8%  på  oeh  var 
ti7<^  mot  bboktobeim.  Hndoaa  filig  öfvor  buken  nur  kke  ^nkligi 
firindnd,  nwd  widantiig  af  att  TOMna  lå|:o  fylUa  ooh  atåfriiada. 
Bakana  anknit  var  85  deoimaitiim.  Någon  utgjuftnmg  i  paritanaal*» 
kafiteteii  iarefanns  ioke.  Uriaeii  var  klar,  ^ii4g:ul»  af  1.014  q^  r^ 
m  laaktkm  oeh  iaweliöll  kraikea  albumia  eUer.f^dUfiliigåiiuM. 

Från  brosteta  oigaoar  förmirktas  kko  någoi  anaai  abnormt  to 
att  kjertat  var  lindrigt  deplaceradt  uppåt  och  att  ett  blåsande  systo» 
iiskt  hi^ud  hördes  öfrer  spetsen. 

Under  den  tid  som  hon  tillbragte  på  6erafiBaer*lasarettet  mårktea 
ej  någon  annan  förändring  i  tillståndet  ån  att  tumören  al^emnt  till- 
ta i  storlek,  hvarunder  dess  öfre  grins  höjde  sig»  båda  hypokon- 
dnema  atbugtades  och  mot  slutet  var  bukens  omkrets  öfver  nafvela 
39  decimaltum.  Aptiten  var  dock  någorlunda  god,  men  afforingen 
trog»  så  att  den  måste  underhjelpas  genom  lavemangen.  fin  ooh 
snnan  gång  hade  hon  en  lindrig  kräkning»  men  smärtorna  uti  buken 
voro  gaaaka  dragliga  ooh  hon  klagade  hufvudsskligen  öfver  den  stoia 
tumörens  tyngd.  Under  de  sednare  2  månaderna  började  de  undie 
extremitetema  svullna,  kraflerna  aflogo  all^emnt,  och  en  lungkatair 
tillstötte  8  dagar  före  hennes  död.  De  två  sista  dagarna  uppträdde 
lindrig  ftcteroa.  Hvad  diagnosen  beträffar,  så  vägde  den  emellan  en 
caaoeröat  degenererad  odi  förstorad  lefver  aamt  en  s,  k.  kolloid- 
cancer,  aoa,  utgående  från  omentet  eller  nägot  annat  organ,  sedai^ 
mera  spridt  sig  vidare.  £n  cancer  hepatis  hade  man  anledning  att 
antaga  på  grund  deraf  att  den  högra  och  nedre  delen  af  tumören 
loretedde  en  viss  Jikhet  till  formen  med  den  högra  loben  af 
ea  förstorad  lefver,  men  åUkiUiga  förhållanden  talade  dock  emot 
en  lefverkraft&  Tumören  hade  enligt  patientens  bestämda  föi^ 
aäkran  först  börjat  i  venstra  sidan;  någon  icterus  fauns  icks  förr 
SA  ett  par  dagar  före  döden,  galifargämnen  kunde  aldrig  upptäckas 
i  nrxnen  och  tumören  hade  redan  vid  första  undersökning  af  den 
sjuka  uppnått  en  så  enorm  storlek  att  man  väl  kunde  hjaa  nl^gra 
betänkligheter  att  antaga  denna  betydliga  svulst  bildad  endast  och 
tUenaat  af  en  förstorad  lefver.  Skäl  fuanos  derföre  också  att  tänka 
på  möjligbeten  af  en  kolioid**canoer  utgående  från  omentet,  en  can- 
cerform, aom  ofta  förlöper  utan  att  framkalla  någon  svårare  smärta 
eller  andra  mera  framstående  symtomer  med  undantag  af  en  eller 
fiera  tumörer,  hvilka  ofta  uppnå  högst  betydande,  monstruösa  propor- 
tioner.  I  detta  fall  saknades  dock  ett  symtom,  som  sällan  är  borta 
rid  denna  canoerCörm,  nämligen  utgjutoing  i  bukkaviteteu. 

Herr  Kky  förevisade  och  demonstrerade  den  vid  obduk*^ 
tkmen  till^anKtagna,  eålkynt  förstorade  MVem* 

Jkre  buigtmng:  Kroppesi  starkt  afmagrad  med  ytterst  taan^ 
brangol  panicnlits  adiposusi  temligen  starkt  ödem  i  båda  undw- 
bonea,  avagare  å  låren,  ödem  likaledes  i  labia  majora.  Ingeii 
likitelhat;  svaga  blånader  å  båle&e  bakre  delar;  svagt  gul  flUg  å 
kadett,  starkare  å  coignnetiTSB  ocalorum. 


HufwåfL  Dara  maier  blodfattig;  långa  blodledaren  innehåller 
«tt  yttent  fint  blodcoagolam.  Mjuka  hinnorna  blodfattiga;  pia  in- 
filtrerad af  en  tunn»  klar,  aeros  Tätska  i  ringa  qvantitet»  Yid  aido- 
^entriklama  intet  att  anmärka.  Ujemans  sabstans  blek  med  starkt 
glänsande  snittyta;  konsistensen  normal.  3:dje  och  4:de  ventriklama 
förete  intet  anmarkningsvärdt.  De  centrala  ganglienia,  mednlla  <x^ 
jpons  af  samma  beskaffenhet  som  stora  hemisferema. 

Bröstet  och  Inåken.  Vid  bröstets  och  bukens  öppnande  befinnas 
största  delen  af  bukkaviteten  upptagen  af  en  knölig  tumör  med 
'ojemna  konturer,  hvilken  befinnas  vara  den  enormt  uppdrifna  lefvem. 
Nedom  densamma  synes  endast  colon  transversum,  belägen  strax 
nfvanom  symphysis  pubis.  Tumören  är  med  starka  adherenser  fast- 
"Växt  vid  bukväggen.  Diaphragma  af  tumören  uppskjuten  å  högra 
fiidan  till  jemnhöjd  med  3:dje  refbens-brosket,  å  venstra  sidan  till 
det  4:de.  Lungorna  till  följd  deraf  uppskjutna  mot  öfre  delen  af 
thorax;  den  vensta  täcker  till  största  delen  hjertat.  Pericardiam 
innehåller  ett  par  matskedar  gult,  tunnflytande  serum.  Den  sub- 
pericardiala  väfvaden  företer  en  gul  färg  och  gelatinöa  beskaffenhet, 
lljertmuskulaturen  skiftar  i  brunrödt  Högra  hjertat  innehåller  några 
lösa  fibrincoagnla  jemte  tunnflytande  blod;  chordse  tendineae  och  val- 
-vula  tricuspidalis  isynnerhet  å  gnidningsranden  förtjockade,  utan 
retraction.  Valvula  mitralis  är  å  sina  gnidningsränder  betydligt  for- 
tjockad,  den  är  lindrigt  retraherad;  chordse  tendinese  likaledes  f5r- 
tjockade  och  partialt  sammanvuxna;  musculi  papillares  i  spetsarna 
-seuvandlade.     Aortas  valvler  fasta. 

Venstra  lungan  för  känseln  degig;  dess  yta  tämligen  blek. 
Vid  genomsnitt  kuistrar  den  öfverallt  för  knifven;  snittytan  glatt, 
ljusröd;  vid  tryck  utrinner,  isynnerhet  ur  nedre  loben  en  finskummig 
tunnflytande  gul  vätska  i  ytterst  riklig  mängd.  Bronkierna  afgifva 
vid  tryck  ett  tjockare,  gult,  glasigt,  segt  sekret;  deras  slemhinna 
^ar  ett  Ijusrödt  utseende  och  är  betäckt  af  tjock,  segt  sekret  Högra 
iungan  företer  samma  beskaffenhet  som  den  venstra. 

Efter  lungomas  uttagande  undersöktes  viscera  i  bukkaviteten 
närmare  och  befanns  då  tunntarmarne  nedskjutna  i  lilla  bäckenet, 
▼entrikeln  liggande  bakom  den  uppdrifna  lefvem,  sammanvuxen  med 
-densamme  genom  fasta  bindväfsadherenser.  I  ventrikelns  väggar 
kännas  inga  knölar  eller  förhårdningar.  Peritoneum  visar  allmän 
lortjockning. 

Lefvern  väger  25  skalp,  och  mäter  från  högra  randen  till 
venstra  20  v.  t.;  från  öfra  randen  till  den  undre  17  v.  t  Hon- 
sontela  omkretsen  från  sida  till  sida  39  v.  t.,  den  vertikala  om- 
kretsen 28  v.  t.  Ttan  är  mycket  spräcklig  med  gulgrå,  skarpt 
begränsande  fläckar;  högra  lobens  öfre  yta  är  jemn  ooh  glatt,  visande 
bibehållen  lefversubstans  å  större  och  mindre  fläckar;  den  venstra 
lobens  öfre  yta  företer  flera  oregelbundna  fördjupningar  mellan  större 
och  mindre  kullriga  upphöjningar.  Den  undre  ytan  är  knölig  ooh 
ojemn.  Ofver  en  af  knölarna  å  högre  lobens  undre  sida  ligger 
gallblåsan,  som  är  platt-tryckt  och  innehåller  högst  obetydligt  tnnn, 
bmngul    galla.     Lefvem    är  i  allmänhet  temligen  fast  for  känseln. 


9S 

VMtU  tu  dÅ  Imolar  kännas  dock  hälft  flaktaerande.    Vid  genomsnitt 

^xfixmea    dew    bogra    lob  på  en  utsträckning  af  9  qvadrattum  frfin 

Vi^  Tftnden  utgöras  af  lefverparenkym,  till  largen  brungult;    acini 

dentides    liro    temligen    stora    med    brunröda    centra   ocb   gulhvita 

periferier;  b&r  och  der  finnas  i  detta  parti  insprängda  små,  hritgrfr 

knölar.     Den    öfriga    delen    af  lefrem    utgöres  af  en  temligen  lo» 

jnasaa  med  öfyer  anittytan  framhvälfvande,  från  hasselnöt,  till  knyt- 

nafvestora    knölar,  i  allmänhet  omgifoa  af  temligen  fasta  bindväfs- 

figl^r.     Knölarna  äro  dels  gulgråa  till  färgen  med  insprängda  röda 

{Hinkter,    dels    diffust  rödblå  med  större  och  mindre  af  blodcoagul» 

fyllda  bålor,  af  hvilka  en  del  synbarligen  Toro  starkt  utvidgade  kärl 

imder    det    andra  uppkommit  genom  blödning;    de  äro  i  allmänlMt 

lösa  och  låta  lätt  söndertiycka  sig.     Å  venstra  delen  är  en  stor  daV 

af    knolame    smälta,    eller   stadda  i  smältning,  qTarlemnande  hålor 

fyllda  af  en  brungul  detritusmassa  eller  ett  hälft  gelatinöst  fluidum,, 

liTarigenom,    då    bindyäfsTsggarne  i   omgifhingen   qvarstå,  det  helft 

får  ett  groft  alveolärt  utseende. 

Högra  njuren  är  särdeles  fast  f5r  känseln;  kapseln  förtjookad^ 
låter  med  srårighet  aflossa  sig.  Å  ytan  finnas  här  och  der  in- 
sprängda brunröda,  temligen  fasta,  något  mer  än  knappnålshufvud- 
stora,  upphöjda  knölar.  Vid  genomsnitt  synas  en  mängd  dylika 
knölar  insprängda  i  kortikal substansen,  men  ej  i  pyramiderna.  Snitt- 
ytan risar  ett  jemnt,  glatt,  glänsande  utseende  med  skarp,  något 
genomskinlig  rand;  i  nedre  hälften  af  njuren  har  kortikalsubstanaen 
ett  skiffergrått,  grumligt  utseende  ända  in  till  pyramiderna.  I  dei^ 
öfre  hälften  är  kortikalsubstansen  i  de  sllngriga  partierna  rödgrå  i 
fascikleme  blekt  grå.  Pyramiderna  bleka,  giågula,  af  ett  sklerotiskt 
utseende.  Vid  öfvergjutning  med  jod  syntes  några  f&  glomeruli 
UifTa  bruna.  Venstra  njuren  företer  å  ytan  samma  beskaffenhet 
som  den  högra;  äfven  i  denna  finnas  i  barken  insprängda  små  kar- 
einomatösa  knölar,  ofta  omgifna  af  en  liflig  ingestionszon;  barkea 
ir  äfveu  här  i  nedre  delen  af  njuren  skiffergrå.  Substansen  öfver- 
allt  fast  och  hård;  i  öfre  hälften  har  barken  ett  grågult,  gelatinöst 
ntseende.  I  septa  interfascicularia  synas  fina,  hvitgula  punkter  ocb 
strimmor.  Pyramiderna  i  allmänhet  blodfattiga,  hafra  samma  ut- 
seende som  barken.  Mjelten  är  temligen  bred  och  fast;  dess  kapsel 
förtjoekad;  snittytan  brunröd,  glatt  och  jemn,  trabekulärsystemel 
tydligt  framträdande;  corpora  Malpighii  stora  och  talrika.  Ventri- 
kelns  slerahinna  rynkig,  obetydligt  fortjockad,  utan  spår  till  mam- 
millära  upphöjningar,  fläckvis  liflig  injektion.  Nära  cardia  är 
skmhinnan  i  dess  ytligare  lager  gastromalacisk  uppmjukad.  Tunn- 
tansames  slemhinna  är  till  största  delen  mycket  blek,  här  och  der 
försedd  med  injektioner  i  de  större  venerna  och  betäckt  af  ett  gaU- 
ftrgadt  slem.  Vid  tillsats  af  jod  färga  sig  spetsarna  af  dess  villi 
bruna. 

Hr  Key  tillade:  Knölarne  i  lefvem  och  njurarne  visade 
vid  mikroskopisk  undersökning  en  medullär-karcinomatös  bygg- 
nad med  synnerligen  stor  rikedom  på  kärl.    Temligen  egendomlig. 


94 

Tar  d«n   faata  bindTäfsbegränsningen  af  ooh  emellan  de  stdrre 
InOlarne,   och  den  ttllfblje  deraf  uppkommande  groft  alreol&ra 
besluiffenheten   af  substansen  å  de  ställen  der  sjelfva  cancer- 
masaan   genom  blödning  eller  uppmjukning  sönderfallit.    Ingen- 
atAdas   hade  processen   vaiidral  direkt  Arån  lefverkapaeln  5frer 
på  närliggande  organer,   oeh   endast  i  njnrame  #5refiumo«  se* 
kundära   heh   färska,  små  cancerknOlar.    Det  vore  sålnnda  ej 
ringaste   tvifvel  underkastadt  att  cancern  här  primärt  uppträdt 
i  lefvern,  hvilket  såsom  bekant  mindre  ofta  &r  fallet  vid  lefver- 
eaatfer,  som  vanligast   är  af  sekundär  naiUir.    Detta  är  af  in- 
tresse, ty  en  sekundär  lefvercancer  skulle  väl  näppeligen  kunna 
haft   ett   så  långsamt  förlopp.    Att  lefvem  vid  carcinoma  kan 
enormt  tilltaga  i  vigt  och  volym  är  bekant;  så  säger  Frerichs 
i  sin  **Klinik  der  Leberkrankheiten*':  att  den  dervid  kan  appnå 
ea  vigt  af  10,  15,  ja  ända  till  20  skalp,  ooh  derut^ver.   Före- 
Kggaade   fall   torde   såhmda  i  detta  hänseende  stå  på  yttersta 
gränsen,   då   lefvem  vägde  25  skålp.     Huru  en  dylik  bildning 
måste  så  att  säga  äta  upp  all  födan  for  den  person,  hos  hvilken 
den   förekommer   är   tydligt,   om   man   betraktar  dess  enorma 
massa  oeh  betänker  hvilken  liflig  plastisk  verksamhet  ooh  pro- 
^aktivitet,   som   för   den   ligger  till  grund,  alldeles  oafsedt  de 
ymniga  blödningarna. 

Oaktadt  det  stora  antal  fall  af  medullarcancer  Hr  MALM- 
STEN haft  tillfälle  att  observera  hade  han  dock  aldrig  anträffat 
något  som  det  nu  beskrifna.  —  Diagnosen  af  cancer  hepatis 
är  omöjlig  att  uppställa  från  sjukdomens  början.  Digestions- 
rubbningar,  kräkningar  och  äckel  utgöra  de  första  symtomema, 
efter  längre  eller  kortare  duration  utvecklar  sig  sedermera  sjuk- 
domen hastigt,  hvarvid  kraftuttömningen  och  lefveransväUningen 
utgöra  de  mest  framstående  sjukdomstecknen.  Döden  inträffar 
vanligen  3  månader  efter  det  lidandet  kunnat  bestämdt  diagno- 
stiseras. I  det  nu  anförda  fallet  hade  deremot  cancern,  efter 
den  tidpunkt  då  diagnosen  bestämdes,  haft  ett  så  långvarigt  för- 
lopp som  16  månader. 

^  Hr  Kjellbehq  uppläste  ett  från  Hr  Clabéus  i  Westerås 
ankommet  bref : 

•• Onsdagen    den    18  Januari  kl.   half  10  e.  m.  blef  jng 

kallad  till  eu  11  års  gosse,  som  uppgafs  hafva  hastigt  insjuknat 
Gossen  tillhörde  det  Gautierska  Konstberidare-Sällskapet  och  hade 
samma  afton  uppträdt  som  akrobat  eller  gymnast,  hvarvid  han  med 
samma   vigör,    som    vanligt,    utfört  de  öfliga  krumspången  eta  ooh 


95 

pl  iatet  afttt  visat  mg  mindye  rask  ån  c^eat  För  fifrigt  nppljrtta^ 
att  han  noder  aommaren  och  kMeii  lidit  af  kikhoata,  mm  under 
sedoaate  veckorna  Tiaserligen  hoatat,  men  ej  kiknat.  En  half  tinne 
iore  min  ankomst  hade  han  plotaUgt  Uifvit  andtappt  och  "likblek" 
samt  klagat  öfrer  amärta  i  bröatet.  Jag  fiinn  honom  naatan  pula- 
ioa,  iskall  om  händer  och  fötter  samt  lindrigt  oyanotiak  å  lapparna; 
leapirationen  foraiggick  obehindradt  och  reapirationaljadet  hördes 
rent,  om  pck  något  svagt.  Hvad  hjertauakultationen  vidkommeri 
så  Terkstalldes  den  visserligen,  men  icke  med  tillbörlig  noggranhet; 
pojken  låg  nemligen  bäddad  på  stolar,  vända  med  sitsen  mot  en 
b^  och  med  ryggstöden  utåt  rummet,  åt  hvilket  håna  venatra  aida 
låg  vftad,  kvadan  jag  kunde,  utan  att  flytta  honom,  med  mitt  ven- 
strå  öra  lätteligen  auakultera  lungorna,  i  det  jag  lutade  mig  ner 
öf?er  en  stolrygg,  men  då  jag  skulle  lyssna  på  bjertat,  hvilket  foil 
BJg  lägligast  med  högra  örat,  måste  jag  höja  mig  på  tåspetsarna  och 
kom  följaktligen  i  en  mindre  beqväm  ställning.  Som  jag  i  denna 
st&llning  dock  nådde  venstra  brösthalfvan  och  straxt  träffade  på 
siitralvalvela-regionen,  men  der  icke  hörde  något  biljud,  samt  l^jeft- 
kontraktionerna  för  öfrigt  voro  svaga  och  ljuden  alltaå  mindre  atarka, 
så  kom  jag  icke  att  auskultera  öfver  hjertbasen  och  inåt  sternum 
tilL  Och  dermed  ansåg  jag  ingenting  vara  försummad  t,  så  mycket 
mindre,  som  prognosen  i  allt  fall  syntes  mig  hopplös  och  jag  trodde 
mig  kunna  och  böra  förklara  tillståndet  ur  en  trombos  i  arteria 
polmonalis.  Om  något  Uåsljud  var  att  höra  öfver  trionspidaiia 
blef  alltså  icke  afgjordt.  Och  hvem  tänker  på  abnorma  ljud  i  denna 
ralrel,  då  mitralis  bcfunnita  frisk!  -^  Ett  par  timmar  derefter,  kl. 
12  på  natten,  afled  gossen. 

Som  gossen  var  en  särdeles  vacker  pojke  och  dessutom  omtyckt 
för  sin  utomordentliga  vighet,  så  lärer  det  hastiga  dödsfallet  väckt 
deltagande  hoa  en  massa  menniskor  i  staden  och  föranledt  lyktet, 
att  han  varit  ajuk  förut  och  tmngals  in  på  arenan  sista  aftonen  före 
döden,  hvarföre  poliseu  föranstaltade  medicolegal  obduktion.  Då 
Dr  ÄliTiN  och  jag  förrättade  denna,  fauns  en  så  ansenlig  förträng- 
ning af  tricuspidalvalveln,  att  dess  lumen  endast  hÖU  3'"  i  längd 
och  2'"  i  bredd.  Stenoaen  var  trattformig  och  ränderna  utgjordea 
af  rigida,  senglänaande,  vid  pass  ^"  tjocka  strängar,  uti  h vilka  de 
åfvenledes  förtjockade  och  styfva  ohordae  tendinese  insererade  sig. 

Högra  förmaket  var  ej  utvidgadt.  Mitralis  och  öfrige  valvler 
fullt  fysiologiska.  Venae  cavae  och  lefvern  blodöfverfyllda.  Ingen 
tromb  i  Inngarteren  eller  annorstädes.  Lungorna  voro  just  icke 
blodfattiga,  men  ej  eller  kongestionerade.  För  öfrigt  allting  i  vedei^ 
bodigt  skick. 

Förutom  det  intresse,  som  detta  fall  erbjuder  i  det  hänseendet, 
itt  hvarje  fristående  tricuapidalförträngning  är  en  aällaynthet,  torde 
verkligen  också  förtjäna  att  antecknas  det  en  menniska  kan  vara 
behäftad  med  ett  så  enormt  utprägladt  hinder  för  blodomloppet  och 
iadock  vara  mäktig  af  de  mest  ansträngande  kroppsrörelser,  utan 
att  lida    deraf.     Föräldrarna  försäkrade^  att  gosaen  aldrig  beklagat 


96 

sig  ofVer  trötthet  eller  syagliet;  men  väl  hade  han  alltid  hållit 
sig  synnerligen  blek.  Att  hjertfelet  var  medfodt,  lider  väl  intet 
tvifvel. 

Hvad  den  hastiga  döden  beträffar,  så  torde  väl  dess  orsak  en- 
dast kanna  sökas  i  en  hjcrtparalysi. 

Hr  K.  ansåg  det  meddelade  fallet,  om  ftn  något  ofall- 
ständigt,  dock  af  stort  intresse  i  flera  hänseenden.  Högst  ovan- 
ligt var  det  såväl  derigenom  att  felet  i  tricnspidalis  här  stod 
ensamt,  utan  något  annat  valvelfel,  som  derigenom  att,  då 
stenosen  var  så  högst  betydlig,  gossen  kunnat  nnder  lifstiden 
utföra  de  häftiga  och  ansträngande  rörelser  som  en  akrobat  vid 
ett  konstberidaresällskap  måste  prestera.  Märkvärdigt  var 
ock  att  vid  obduktionen  hjertat  befunnits  till  sin  form  så  foga 
eller  snarare  intet  förändradt;  hvarken  förstoring  af  högra  för- 
maket eller  förminskning  af  hjertats  öfriga  kaviteter.  —  Om 
felet  varit  medfödt  eller  uppkommit  strax  efter  födelsen,  — 
hvilket  vanligen  är  fallet  med  dylika  hjertfel,  var  det  äfven 
anmärkningsvärdt  att  gossen  kunnat  uppnå  den  ålder  han  nu 
innehade,  då  vanligen  barn  med  dylika  hjertfel,  om  de  fram- 
födas lefvande,  kort  tid  efter  födelsen  aflida.  Hr  K.  var  der- 
f5re  mera  böjd  att  tro  det  omnämnda  hjertfelet  uppkommet 
under  en  senare  period  af  gossens  lefnad.  Med  afseende  på 
dödsorsaken  instämde  Hr  K.  således  i  den  af  Hr  Claréus  ytt- 
rade åsigt. 

Hr  Ket  anmärkte  äfven  sällsyntheten  af  dylika  organiska 
fel  i  högra  hjertat  hos  personer,  som  redan  passerat  den  första 
barnaåldern.  Vanligen  härleda  sig  sådana  hjertfel  hos  späda 
barn  från  en  reumatisk  process  under  fosterlifvet,  då  högra 
hjerthalfvan  lättare  angripes  af  en  endocarditis.  Trodde  ock 
att  i  det  omtalade  fallet  hjertfelet  daterade  sig  från  fosterlifvet 
samt  ansåg  nära  omöjligt  att  öfriga  delar  kunnat  vara  fullt 
fysiologiska. 

Hr  Ödmansson,  som  delade  Hr  Kjellbergs  åsigt  ansåg 
att  tillslutandet  af  foramen  ovaie,  hvilket  måste  antagas  ha 
egt  rum,  då  motsatsen  ej  i  obduktionsberättelsen  namnes,  tyd- 
ligen tillkännagåfve  att  det  organiska  hjertfelet  ej  kunde  här- 
leda sig  från  fosterlifvet. 

Med  anledning  af  det  ifrågavarande  fallet  redogjorde  Hr 
Bruzelius  för  ett  af  honom  nyligen  vårdadt  fall  af  akut  endo- 
carditis i  högra  hjerthalfvan. 


97 


I  Den  14  Motb, 


Statmukget.  —  Biblioteket.  —  CoDttitotio  epidemice.  —  Sällsynta  h\\  af  loxa* 
tion.  —  Caneer  recti  —  Caiieer  Tesicfe.  —  Fractnrn  eoUi  femoria. 

=  Den  i  föregåeDde  sammankomst  bordlagda  frågan  an- 
gående begäran  om  forökadt  statsanslag  vid  nästkommande  riks- 
dag bordlades  ånyo  på  framställning  af  ordföranden. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Om  de  puerperala  forändringarne  inom  lifmodem.  Akademisk 
afhandliog  af  Wilhblm  Nstzbl.  —  GAfva  af  författaren. 

=  Ckinstitatio  epidemica  änder  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  5  till  och  med  Lordagen  den  11  Mars  1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  ajukdomsfall  (från  21  läkare): 


Diphtberia 4.jSjphili» 5. 

Äsgina  membranaoea      1. ,  Gonorrhoea 4. 

Pertnnia 1. !  Meningitis   cercbralit  1. 

Diarrhoea 16.  |  Nearalgia 1. 

Febril  pnerperalis  ...       2.  i  Conjanctivitia 6. 

Febri»  intermittens . .     lö.lOtitis 2. 

Aagina  parotidea 9. 1  Ang.  tons.  &  faaciam  91. 

Varioke.    Yarioloides  6.  i  Larjoffo-tracheitis . . . .  18. 

VarieellK 6.lBroneb.  Cat.  bronch.  103. 

Scarlatina 3.|Pneomoma 7. 

Morbilli LiPlenritia 3. 

Intox.  e  vapor.  earbon.  2.  JFebris  gaatr.  simplex  17. 

Belijiom  tremens....  1. 1 Gastritis.    £nteritis..  3. 


Colitis 1. 

Typblit.  &  Perityphlit.  1. 

Icterns L 

Nephritis 1. 

Rheumatismus  acutus  14 

Erysipelas 5. 

Erytbema  nodosam..  3. 

Urticaria 3. 

Zona 2. 

Rhenm.  reeens  afebril.  6. 

Cystitis 1. 

Samma  366. 


2.     Å  hufvudstadens  ^ukvårdsanstaJUer: 

På  Serajimer-lasarettet:  sjukantalet  den  5  Mars  262,  hvaraf  150 
på  afdelningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia 
7,  enteritis  catarrhalis  2,  peritonitis  2,  delirium  tremens  1,  laryngo- 
tracheitis  1,  typhlitis  1,  metritis  1,  rheuroatLsmus  acataa  1,  erysi- 
pelas 1. 

På  Allmänna  Garmsons-sfukhuset:  sjukantalet  den  5  Mars  186, 
bvaraf  97  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  5,  bronchitis  2,  gastritis  2,  syphilis  1,  gonorrhoea  1 
colitis   1.  nephritis  1. 

På  Provisoriska  sjukkusei:  sjukantalet  den  5  Mars  195,  hvaraf 
132  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolee  17,  febris  ty- 
pboides  1,  febris  intermittens  1,  conjuncti vitis  1,  bronchitis  1,  pneu- 
monia 1,  gastritis  1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  d.  5  Mars 
27,  hvaraf  IS  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  congelatio  6, 
bronchitis  3,  rheumatismus  acutus  3,  pneumonia  1,  gastritis  1,  con- 
gestio  cerebri  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  10,  catarrhus  intestinalis  9, 
irticaria    4,    conjuncti  vitis    2,    otitis    2,    pneumonia   1,  pleuritis   1. 
FdrhandUnffar  1865.  7* 


PoWcUniken:  catarrhua  gastro-inteatinalis  acutus  4,  bronchitia  3,  con- 
gestio  cerebri  1,  pneumooia  1,  pleuritis  1. 

På  Bamajukhuset:  sjukan  talet  dan  5  Mara  58;  inkomna  under 
veckan:  acarlatina  3,  pneumonia  2,  angina  tonaillaris  1,  pleuritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvinnor:  13; 
parametritis  4,  febris  puerperalts  2. 

På  Bambörcbhuuet  Pro  Pa^ia:  helsotillståndet  godt. 

På  Promsaritka  Bambördakuset:  antalet  vårdade  qvinnor  6; 
helsotillståndet  godt. 

På  Diakomss-^tdchuset:  sjukantalet  den  5  Mars  35;  inkomne 
nnder  veckan:  febris  intermittens  1,  bronchitis  1. 

På  Stockholm  Hospital  för  Sinnsa^uke:  sjukantalet  den  5  Mars 
168,  hvaraf  82  mankön  och  86  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  5  Mars 
171,  hvaraf  148  från  staden  och  23  från  länet;  inkomne  under 
veckan:  syphilis  25,  gonorrhoea  1. 

Promsoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  5  Mars  48;  inkomne: 
syphilis  6,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
bronchitis  40,  variol»  27,  diarrhoea  18,  rheumatismus  18,  pneu- 
monia 16,  febris  gastrica  simplex  7,  febris  intermittens  5,  gastritis 
6,  syphilis  3,  erysipelas  3,  congelatio  3,  scarlatina  2,  ophthalmia  2, 
otitis  2,  metritis  2,  typhus  1,  febris  typhoides  1,  angina  mem- 
branacea  1,  febris  puerperalis  1,  angina  parotidea  1,  variccUaj  1, 
meningitis  cerebralis  1,  pleuritis  1,  ileus  1,  cystitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  KorrékUons-inräUmngen:  bronchitis  2,  diarrhoea  1. 

=  Hr  RossANDER  uppläste  en  redogörelse,  författad  af 
underkirurgen  på  Serafimer-lasarettet  Dr  Psilander,  öfver 
tvenne  sällsynta  fall  af  luxatiouy  som  Dr  P,  varit  i  tillfälle  att 
å  sjukhuset  observera  och  äfven  omedelbart  sjelf  reponerat 

1.  Pigan  Margretha  Persdotter,  20  år  gammal,  intogs  å 
Serafimer-lasarettets  kirurgiska  afdelning  den  1  sistlidna  November 
for  luxatio  esterna  completa  patellce  dextrcs.  Om  uppkomsten  af 
nämnde  luxation  berättar  patienten,  att  hon,  hvilken  innehafver 
tjenst  hos  en  familj  här  i  staden  såsom  barnpiga,  aftonen  före 
inkomsten  å  lasarettet,  under  det  hon  bärande  barnet  passerade 
öfver  golfvet,  snafvat  och  fallit,  utan  att  dervid  stöta  knäet  mot 
något  föremål  och,  att  hon  derefter  saknat  förmåga  att  stöda  på 
högra  benet,  tUl  följe  af  ömhet  och  värk  i  knäet  samt  underbenets 
abnorma  böjning  utåt.  Smärtan  blef  mot  natten  så  intenaiv,  att 
patienten  ej  kunde  ligga,  utan  i  sittande  ställning  måste  afvakta 
morgonen,  då  bon  afsändes  till  lasarettet.  Vid  inkomsten  å  lasa- 
rettet var  patellas  läge  på  knäledens  utsida  lätt  att  iakttaga,  oak- 
tadt  den  betydliga  ansvällningen  af  knäet  i  sin  helhet;  deijemte 
märktes    vid    ryggläge,   jemte    en    ringa    flexion  i  hnft-  och  knä- 


99 

lederna,  underbenet  bdjdt  utåt,  så  att  det  mot  utsidan  af  låret 
bfldide  en  tmbbig  vinkel.  Vid  palpation  å  knået  kåndee  patella 
liggande  på  utsidan  af  oondyloa  extemus  femoris,  så  att  dess 
frtaire  yta  Tar  vind  ntåt  och  dess  inre  kant  framåt.  Knäet  före- 
tedde för  dfri^  en  tikformig  uppdrifning,  till  mesta  delen  bero- 
ende på  en  betydligare  ntgjntning  i  leden.  Repositionen  af  den 
hxerade  patella  gick  temligen  l&tt  för  sig  sedan  den  med  båda 
händerna  blifrit  omfattad  och  nnder  upplyftande  dragen  inåt. 
Sedan  dees  har  patienten  vårdats  för  synovitis  i  leden  till  den  21 
sis^dne  Februsri,  då  hon  utskrefs  försedd  med  en  knftkapsel  af 
lider,  som  gaf  stdd  åt  den  aUt  för  rörliga  patella. 

Såsom  i  detta  faU  prsedisponerande  orsak  till  denna  så  ovan- 
Hga  Inxation  torde  man  fä  anse  en  abnorm  rörlighet  hos  patella, 
beroende  på  en  abnormt  ökad  mängd  synovia,  hvartill  kommer 
gtun  valgum  i  temligen  hög  grad.  Patienten  uppger  nemligen, 
fttt  hon,  så  l&ngt  tillbaka  hon  kan  minnas,  förmärkt,  att  högra 
kolet  varit  tjockare  än  det  venstra,  samt  att  patella  stundom 
luder  hastigt  framförande  af  benet  glidit  åt  ledens  utsida,  hvarvid 
lion  känt  någon  hastigt  öf^ergående  smärta,  men  hon  har  aldrig 
förr  behöft  aidita  läkare. 

Herr    R.  tillade  några  reflexioner  öfver  mekanismen  vid 
patelku  luxatiofier  i  allmänhet,  deras  förekommande  o.  s.  v. 

2.     Ijuxado  poUids  deatri  anterior. 

Den  10  sifltl.  Februari  på  aftonen  inställde  sig  vid  Serafimer- 
lasarettet  en  skrädaaremästare  från  staden,  59  år  gammal,  för  att 
erhålla  hjelp  för  högra  handens  tumme,  som  blifvit  luxerad  framåt 
och  något  utåt.  Diagnosen  var  lätt  gjord  vid  första  påseendet 
till  följe  af  tummens  karakteristiska  ställning  till  metacarpus  och 
den  närmare  undersökningen  konstaterade  den  fullkomligt.  Re- 
positionen gick  temligen  lätt  genom  en  enkel  traktion.  Denna 
temligen  ovanliga  luxation  hade  uppkommit  derigenom,  att  pa- 
tienten, som  hade  synnerligen  magra  händer  med  slappa  ledgångar, 
fallit  mot  golfvet,  hvarvid  han  tagit  emot  sig  med  högra  handens 
starkt  abducerade  tumme  och  pekfinger. 

Vidare  meddelade   Hr  R.  följande  fall  af  partiel  luxation 
frän  sin  af  delning  på  lasarettet: 

Den  6  sistlidne  Mars  intogs  på  Serafimer-lasarettet  en  plåt- 
^lagaregesäll  Theodor  F.  24  år  gammal,  som  ramlat  ned  pä  gatan 
från  en  stege,  två  våningar  högt.  De  voro  för  öfrigt  två  på  stegen 
och  båda  föllo  ned  på  gatan.  Den  ene  bröt  högra  pateUa  och 
i&axiUa  inferior,  den  andra  T.  F.  likaledes  patella.  Denne  sednare 
^kadade  dessutom  venstra  foten,  som  han  snärjt  in  emellan  stegens 
pinnar.  Poten  var  vid  inkomsten  något  svullen,  men  kunde  röras 
mot  underbenet   och   patienten  kunde  till  och  med  dermed  utföra 


100 

alla  vanliga  rörelser,  ehuru  stark  böjning  af  tlbma  något  amärtade. 
Yid  undersökning  påträffas  på  fotryggen  en  framspringande  kant^ 
gående  på  tvären,  ungefär  2^  tum  från  andra  tåns  rot.  Hela  inre 
randen  af  foten  samt  den  öfre,  inre,  så  vidt  den  korresponderar 
mot  08  metatarsi  hallucis  och  första  os  euneiforme,  äro  alåta  och 
jemna.  Likaså  den  del  af  tarsus,  som  morsvarar  de  öfriga  tårna. 
Den  framspringande  kanten,  som  är  nära  ^  tum  hög,  kan  ned- 
pressas, ehuru  med  mycken  smärta  för  patienten,  men  återtager 
genast  sin  upphöjda  plats.  Ingen  krepitation  kan  framkallas. 
Denna  kant  kan  ej  tillhöra  annat  än  främre  randen  af  os  eunei- 
forme secundum  och  vid  noggrann  undersökning  kännes  desa 
sidoränder,  synnerligen  den  yttre,  äfven  höjda.  Detta  utomordent- 
ligt sällsynta  casus  var  enligt  Hr  Rossanders  tanka  värdt  att  om- 
förmälas,  ehuru  någon  behandling  derför  ej  kunde  ifrågakomma. 
Keduktionen  var  nemligen  omöjlig  att  vidmakthålla  utan  svära 
plågor  för  patienten,  och  som  denne  ej  för  framtiden  torde  komma 
att  få  särdeles  men  af  skadan,  hade  Hr  B.  afstått  från  annan 
behandling  än  en  palliativ,  kalla  omslag  etc. 

Hr  Santesson  anmärkte  att  det  första  af  de  af  Hr 
Rossander  meddelade  fallen:  fullständig  knäakålslnxation  ntåt, 
utgör  en  verklig  kirurgisk  sällsynthet  och  erinrade  sig  med  an- 
ledning häraf  ett  annat  äfven  högst  egendomligt  fall,  som  för  några 
ål*  tillbaka  förekommit  i  hans  praktik.  —  Ett  fruntimmer  på 
25  år,  som  led  af  hydartros  i  knäleden  slant  i  en  trappa, 
erfor  dervid  en  häftig  smärta  i  ena  låret  ock  kunde  sedermera 
ej  böja  benet  Först  5  å  6  veckor  derefter  kora  hon  änder 
behandling.  Vid  undersökning  befanns  nu  att  en  dislokation 
egt  rum  på  så  sätt  att  patella  var  vriden  på  kant,  men  qvar- 
liggande  i  sin  snicus.  Malgaigne  har  refererat  dylika  fall, 
der  knäskålen  nästan  omvänd  befanns  inklämd  i  sin  snicua 
mellan  kondylerna.  Under  kloroformnarkos  lyckades  Hr  S.  att 
reponera  knäskålen,  dock  ej  fullkomligt,  i  anseende  till  niptur 
af  dess  tendo  och  derefter  uppkommen  synovit,  hvarföre  patella 
fortfarande  stod  något  utåt  och  bakåt.  Gipsförband  anlades 
derefter;  patienten  förlorades  sedermera  ur  sigte,  så  att  resal tåtet 
af  behandlingen  ej  var  kändt.  —  Hr  S.,  som  sett  det  tredje 
af  de  af  Hr  Rossander  relaterade  fallen  anmärkte  för  öfrigt 
den  härvid  förekommande  högst  egendomliga  partiela  förskjut- 
ningen, bestående  deri  att  basen  af  andra  tåns  fotlagsben  ej 
helt  och  hållet  lemnat  os  cuneiform  samt  att  öfrige  fotlagsbenen 
e;  voro  deplacerade. 

=  Hr  Key  redogjorde  för  ett  fall  perforerande  cancer  alve- 
ohria  recti^  till  hvilket  Hr  Santesson  meddelade  sjukhistorien : 


101 

Tullvaktmästaren  And.  Henr.  Ågren,  48  år  gammal,  från 
Hedrig  Eleonora  församling,  intogs  på  Serafimer-lasarettet  den  12 
Oktober  1864  for  en  phlegmone  nti  högra  yttre  hörselgången, 
ii?ilken  åkomma  for  behandling  gaf  vika,  så  att  patienten  efter  3 
å  4  veckor  kunde  anses  botad  for  densamma.  Han  var  en  stor 
stark  karl  med  friskt  och  frodigt  utseende.  Den  7  November  in- 
sjuknade han  med  frossbrytning,  erfor  känsla  af  tyngd  i  maggropen, 
som  ömmade  for  tryck;  fick  belagd  tunga,  elak  smak  i  munnen 
samt  forstoppning;  dessutom  stark  feber  och  hufvudvärk.  Ord. 
laxermedel. 

Detta  tillstånd,  som  i  början  ansågs  vara  en  febris  gastrica, 
varade  4 — ö  dagar.  Men  då  ingen  bättring  i  symtomerna  inträdde, 
ställdes  diagnosen  på  febris  typhoides.  Ord.:  fosforsyra  med  in- 
fos.  lini. 

Ömheten  tiUtog  i  utsträckning  öfver  buken,  dock  snarare  mera 
åt  venstra  än  åt  högra  sidan,  och  forstoppningen  fortfor;  patienten 
kollaberade,  hade  hufvudvärk  och  emellanåt  yrsel,  och  räckte  detta 
tillstånd  till  den  24  November,  då  symtomerna  började  aftaga. 
Febern  och  hufvudvärken  aftogo,  han  svettades,  och  kände  sig  i 
allmänhet  må  bättre.  Krafterna  voro  sjunkna  och  patienten  be- 
tydligt afmagrad.  Lösa  öppningar  omvexlade  med  förstoppning. 
Yid  slutet  af  månaden  ansågs  han  fullt  konvalescent  efter  sin 
sjukdom.     Erhöll  sulph.  quinicus. 

Hela  den  följande  tiden  var  patientens  tillstånd  ungefar  ena- 
handa. Han  var  matt  och  klen,  sinnesstämningen  särdeles  depri- 
merad; matlusten  ringa  och  öppningarna  lösa,  ömsom  flera,  ömsom 
färre  gånger  på  dygnet.  Låg  beständigt  till  sängs.  Behandlades 
hnfrudsakligen  med  oleosa  och  opiater. 

Så  långsamt  än  forbättringen  fortskred,  tycktes  han  dock  på 
sista  tiden  i  någon,  om  än  ringa  mån  återfå  sina  djupt  sjunkna 
kraft-er.  Han  började  gå  uppe  små  stunder,  men  endast  med  stöd 
af  andra  personer.  Matlusten  började  så  småningom  återkomma 
och  digestionen  försättas  i  mera  normalt  skick.  Visserligen  hade 
han  ett  par  veckor  före  sin  död  några  kräkningar,  som  snart  stil- 
lades af  den  behandling  han  derfor  erhöll,  men  ansågs  detta  endast 
såsom  något  tillfälligt.  Ej  heller  fanns  för  öfrigt  något,  som  på- 
kallade särskild  uppmärksamhet. 

Helt  plötsligt  den  3  Mars  på  aftonen  fick  patienten  efter  2:ne 
öppningar  en  mycket  häftig  smärta  i  underlifvet,  hvarefter  snart 
påkommo  gallfargade  kräkningar,  stor  vånda  och  ytterlig  ömhet  i 
huken.  Kräkningarne  upprepades  dagen  derpå  och  fortforo  i  ständigt 
och  oroväckande  tilltagande  symtomer  som  omisskänneligt  tydde 
på  en  peritonit.  Den  5:te  på  morgonen  var  patienten  ytterligt 
blek  och  kollaberad,  pulsen  omärklig,  extremiteterna  kyliga.  Afled 
kL  half  2. 

Vid  obduktionen  anmärktes  hufvudsakligen : 

Bttkkaviteten  innehöll  en  ringa  mängd  grumlig  vätska  med 
ymniga   fibrinösa    flockar.     På  bakre  ytan  af  omentet,  på  tarmens 


102 

ooh  lefverns  peritonealbeklädnad  fann»  en  Iw,  gvåaktig,  fibrinös 
Mägg&iBg,  som  lindrigt  fiammanlödde  tarmaroe,  såväl  ainsemiellan 
som  Bied  omentet,  odk  som  lätt  knnde  afskri^pas,  då  det  under- 
liggande  peritoneum  fläckvis  syntes  lifligt  injicieradi.  I  fossa  roc- 
tovesicalis  låg  ett  mindre  blodooagulum  simmande  i  den  grumligm 
tttgjutningen.  Rectnm  var  nedtill  medelst  lös,  grågul^  fibrinös  be- 
läggning fastlödd  vid  bakre  blåsväggen.  Vid  lindng  strä(^ming  af 
tarmen  och  blåsan  brast  fastlödningen  och  dervid  upptäcktes  å 
främre  väggen  af  rectum  ungefär  1^  tum  ofvanför  pliea  semilunaria 
Douglasii  något  till  venster  om  medellinien  ett  aflångt  perforemnde 
tarnttår  af  ungefär  en  50-öre8lants  storlek»  med  trasiga,  lifligt  in- 
jicierade  kanter,  hvarigenom  vid  tryck  utströmmade  tarminnehålL 
Förut  hade  ej  tarminnehåll  kunnat  i  bakhålan  observeras.  Efter 
tarmens  uppklippning,  befanns  sårets  inre  mynning  å  slemhinnan 
vara  något  mindre  än  den  yttre,  så  att  slemhinnan  med  under- 
minerads  trasiga  ränder  sköt  in  öfver  såröppningen.  I  omgifningen 
voro  alla  hinnorna  af  tarmväggen  i  en  smal  zon  lindrigt  fortjockade 
och  uppluckrade,  företeende  ett  smutsigt  grågrumligt  utseende.  Der 
och  hvar  upptäcktes  i  ränderna  små,  knappnålshufvudstora,  gelati- 
nosa,  fiskromlika  knölar,  liggande  uti  ett  fint,  hvitgrått  stroma, 
antydande  att  såret  uppkommit  gen<»n  ulceration  af  en  alveolar» 
cancer,  af  hvilken  blott  der  och  hvar  smärre  partier  i  periferien 
blifvit  qvar.  Såret  satt  nära  5  tum  från  anus.  Slemhinnan  i 
rectum  och  tjocktarmen  för  öfrigt  blek,  ytterst  ringa  förtjockady 
utan  spår  tiU  ulcerationer.  I  tunntarmarne  var  den  äfven  något 
tjock  med  lindrig  ansvällning  af  peyerska  körtlarna  och  äfven  af 
de  solitära,  men  utan  spår  till  föregångna  ulcerationer,  eller  än> 
bildningar.  Mesenterialkörtlarne'  något  stora,  fasta,  gråbleka»  utan 
degenererade  härdar. 

I  ventrikeln  förefanns  i  närheten  af  pylorus  å  curvatora  minor 
flera  spridda  polypösa  temligen  mjuka,  giiröda,  exkresoenser,  med 
bred  basis  utgående  från  slemhinnan.  Vid  genomsnitt  visade  sub- 
mukösa  väfnaden  under  de  flesta  af  dem  endast  en  ytterst  lindrig 
förtjockning,  men  under  några  funnos  från  ärt-  till  hasselnötstora 
tumörer  af  rundad  form,  till  konsistensen  något  lösa,  gråbleka, 
fortsättande  sig  med  temligen  skarp  begränsning  från  slemhinnans 
yttre  lager  genom  submucosan,  och  ingripande  på  muscularis. 

Lindrig  fettretention  i  lefvern  Mjelten  ej  ansvälld;  till  kon- 
sistensen af  normal  fasthet  och  i  öfrigt  af  friskt  utseende.  Nju* 
rame  något  slappa  till  konsistensen,  mied  ett  smutsigt  grågramtigt 
utseende  af  barksubstensen  i  de  slingriga  partierna. 

Vid  mikroskopisk  undersökning  af  rändema  omkring  såret  i 
rectum  befanns  på  flera  ställen  väfnaden  utgöras  af  ett  alveolärt 
stroma  i  hvars  mellanrum  lågo  dels  stora  celler,  dels  en  gelatinös, 
på  fettkom,  kärn-  eller  cellrester  temligen  rik  substans,  och  det 
blef  sålunda  fullt  säkert,  att  såret,  såsom  ofvan  nämndes,  upp- 
kommit genom  ulceration  af  en  alveolar-cancer. 

På  flera  ställen  kunde  man  se  huruiedes  den  gelatinöaa  sub- 
stansen   bildades   genom  ansvällning»  slemig  metamorfos  ooh  sön- 


103 

dafaUning  af  de  i  alveolerna  liggande  stora  epithelieliknande  cel- 
lenuL  Tumörerna  i  ventrikeln  liknade  Ull  sin  byggnad  på  det 
nvmaate  en  kancroid,  eller  epitelial-cancer.  I  ett  nylnldadt,  areo- 
lärt  och  alveolärt  stroma,  eller  i  den  gamla  bindväfven  lågo  bollar 
och  rör  af  epitelie-liknande  celler^  hyilka  ingenstädes  ännn  visade 
teden  till  gelatinös  metamorfos. 

Det  var  tydligt  att  man  här  hade  en  flirsk  cancerbildning, 
sannolikt  härledande  sig  från  den  tid  då  svårare  symtomer  från 
ventrikeln  började  framträda.  Hvad  cancerns  byggnad  i  ventri- 
kela  beträffar,  så  kände  det  väl  synas  som  vore  den  här  af 
anaan  art  än  i  rectom,  men  ntan  tvifvel  hade  den  äfven  i 
ventrikeb  efterhand  antagit  samma  beskaffenhet,  om  den  fått 
fortskrida  under  någon  längre  tid.  Hr  Key  ansåg  dess  beskaf- 
fenhet i  ventrikelväggen  vara  ett  nytt  bevis  för  hvad  han  i 
Liikare-sällskapet  några  gånger  förut  framhållit,  att  nemligen 
aWeolar-cancern  i  sina  tidigare  stadier  i  allmänhet  mest  liknar 
kancroiden,  hvarmed  den  äfven  i  kliniskt  hänseende  torde  hafva 
många  likheter,  såsom  dess  jeraförelsevis  ringa  tendens  att  blifva 
inoltipeL  Den  erhåller  först  sin  karakteriska  beskaffenhet  s»- 
dan  de  epitelieliknande  cellerna  i  stromats  mellanrum  undergått 
srällDing,  slemmetamorfos  och  partiel  sönderfallning,  eller  rättare 
sammansmältning  med  hvarandra.  Man  skulle  kunna  uppfatta 
den  såsom  en  kancroid  med  slemmetamorfos.  I  föreliggande 
fall  forefanns  den  på  sina  båda  älskningsställen  nemligen  rectum 
och  pars  pylorica  ventriculi;  på  sednare  stället  var  den  tydli* 
gen  helt  fUrsk  och  sekundär. 

Att  den  häftiga  peritoniten  skulle  vara  föranledd  af  tarm- 
perforation  var  under  lifvet  ansedt  såsom  temligen  säkert;  men 
allt  talade  för  att  det  vore  ett  tyföst  sår  som  perforerat, 
och  någon  anledning  att  misstänka  cancer  recti  hade  ej  före- 
fanoits.  Då  vid  obduktionen  inga  bestämda  tecken  till  en  f5re- 
gående  tyfös  process  kunde  anträffas,  så  uppstår  den  frågan 
om  tyfoidfeber  verkligen  här  funnits?  obduktionsfenomenen  til- 
låta ej  en  bestämd  negation  deraf,  ty  utan  tvifvel  behöfver  ej 
<ien  tyfosa  processen  nödvändigt  leda  till  ulceration,  utan  kan 
äfven  gå  till  fullständig  resolution.  Dylika  fall  torde  dock  vara 
myeket  sällsynta,  och  det  torde  vara  tvifvelaktigt  huruvida  det 
föreliggande  varit  ett  sådant,  vid  hvilket  den  redan  förut  be- 
stående cancern  i  rectum  varit  den  slutligen  dödsbringande 
komplikationen. 

=  Hr  Santesson  redogjorde  vidare  för  följande  fall  af 
^^^cer  veciece: 


104 

En  några  och  60  ån  man  hade  sedan  4 — 5  år  tillbaka  lidit 
af  en  kronisk  cystit,  men  var  eljest  f5r  sina  år  jemforelseris  frisk. 
Urinen  innehöll  tidtals  endast  en  ringa  portion  albumin.  I  medio 
af  Januari  innevarande  år  tilltog  tyngden  öfver  blåstrakten,  urin- 
strålen  blef  ofta  afbruten  och  blödningen  stundom  temligen  betyd- 
lig. Vid  undersökning  fanns  ingen  sten;  blåsväggarne  voro  trabe- 
kulerade  och  i  urinen  upptäcktes  fragmenter  af  en  afstött  struktur, 
som  rid  mikroskopisk   undersökning  befanns  innehålla  cancerceller. 

—  Döden  inträffade  under  symtomer  af  en  akut  peritonit.  —  Vid 
obduktionen  förekom  cancer  med  srålig  fortjockning  i  blåsväggen, 
i  bindväffen  mellan  blåsan  och  rectum  samt  exsudatafsättningtir 
mellan  peritoneaibladen.  Ingen  sten  förefanns,  endast  några  smärre 
utfallningar  af  trippelfosfater.  I  peritoneum  och  omentet  visade 
sig  en  utbredd  carcinos. 

Hr  Kry  redogjorde  för  de  vigtigaste  obduktionsresultaterna. 

—  Hr  Key  hade  val  ej  sjelf  närvarit  vid  obduktionen,  men  hade 
af  amanuensen  Jåderholm  erhållit  följande  upplysningar: 

Bukhålan  innehöll  en  smutsigt  brunaktig,  grumlig  vätska  i  en 
qvantitet,  som  uppskattades  till  2  kannor.  Peritoneum  hade  öfver- 
aUt  en  gråbrun  färg,  var  fullkomligt  glanslöst,  tätt  besatt  med  små 
knölar,  förtjockadt,  men  ytterst  skört;  vid  genomsnitt  syntes  i  den 
linietjocka  hinnan  en  mängd  tätt  insprängda  hvita  knölar  af  ett 
knappnålshufvuds  till  ett  hampfrös  storlek.  Gamla  fasta  samman- 
växningar  forefunnos  på  flera  ställen,  sammanlödande  tarmarne  s<l- 
väl  sinsemellan  som  vid  nätet,  urinblåsan  och  bukväggen.  Vätet 
var  1  å  2  tum  tjockt,  vid  genomsnitt  visande  endast  fettväfnad. 
Urinblåsan  starkt  fästad  till  sin  omgifning,  så  att  plica  recto- 
vesicalis  var  nära  utplånad;  nedåt  och  åt  sidorna  omgafs  den  af 
en  voluminös  massa,  som  dels  var  bindväf  och  fettväf  med  utvid- 
gade venplexus,  dels  en  lösare,  grågrumlig  nybildning,  som  före- 
trädesvis omsjaf  bakre  blåsväggen.  Urinblåsans  yågg  var  temligen 
tjock,  men  baktill  så  lös  att  den  der  vid  uttagningen  brast  sönder. 

Slemhinnan  å  bakre  väggen  i  trakten  af  trigonum  fullständigt 
afstött;  sårbottnen  utgjordes  af  en  lös,  mörjig,  brungr^i  massa 
med  små  grusiga  konkrementer  å  ytan. 

I  omgifningen  af  såret  var  slemhinnan  missfärgad  lös,  lucker 
med  små  gråhvita  knölar  inströdda  i  substansen. 

I  andra  organer  intet  af  synnerlig  vigt,  inga  tumörer. 

Hr  Key  hade  ofta  undersökt  af  Hr  Santesson  honom 
lemnade  prof  af  den  aflidnes  urin,  och  deruti  funnit  ymnigt 
större  och  mindre  temligen  fasta  flockor,  som  helt  och  håltet 
utgjordes  af  epitelialceller,  anordnade  såsom  i  en  epitelial- 
cancer,  dock  hade  aldrig  något  stroma  funnits  i  de  afgående 
partierna.  Den  mikroskopiska  undersökningen  af  blisao  efter 
döden  visade  att  degenerationen  å  bakre  väggen  var  förorsakad 


105 

af  epHelialcancer  (kancroid).  Haravida  denna  ifrån  början  varit 
viilös,  såsom  så  ofta  i  blåsan  är  fallet,  kunde  ej  bestämmas,  då 
redan  före  döden  de  jrtliga  delame  sönderfallit  och  afstötts  med 
fullkomlig  förlust  af  slemhinnan  å  det  degenererade  partiet. 
Degenerationen  af  peritonenm  var  af  särskildt  intresse.  Äfven 
den  var  en  cancerbildning,  som  nästan  uteslutande  höll  sig  till 
de  djupare  lagren,  lemnande  ett  tunnt  ytligt  lager  af  hin- 
nan fntt. 

På  tvärsnitt  befanns  nemligen  det  förtjockade  peritoneum 
ytligast  utgöras  af  fast  bindväf  med  temligen  glest  liggande, 
något  stora  bindväfskroppar.  På  något  afstånd  från  ytan  bör- 
jade dessa  mer  och  mer  tilltaga  i  storlek  samt  visa  ymnig  del- 
ning, småningom  emot  de  djupare  lagren  öfvergående  till  alveoler, 
fyllda  af  stora  celler,  liknande  skifepitelier.  I  de  djupaste 
lagren  voro  dessa  i  allmänhet  anordnade  koncentriskt,  bildande 
större  och  mindre  bollar,  det  qvarblifvande  stromat  var  här 
ytterst  obetydligt.  —  Sällan  hade  man  tillfllle  att  så  utmärkt 
vackert  som  här  på  en  gång  öfverblicka  hela  förloppet  vid 
kancroidbildningen. 

Hvarken  RoKlTANSKY  eller  FÖRSTER  omnämner  att  epi- 
tal].\lcaccer  blifvit  observerad  i  peritoneum,  ej  heller  hade  Hr 
Key  sig  bekant  att  så  förut  skett.  Af  intresse  var  äfven  att 
degenerationen  började  på  djupet  af  hinnan,  ehuru  infektionen  i 
detta  fall  tydligen  förmedlats  af  sjelfva  innehållet  i  peritoneal- 
kaviteten,  såvida  man  dertill  får  sluta  af  degenerationens  jemna 
utbredning  öfver  hela  peritoneum  under  det  alla  andra  organer 
voro  fullt  fria. 

=  Hr  Key  demonstrerade  slutligen  liköppuingsfenomenen 
hos  en  äldre  qvinna  som  aflidit  å  Serafimer-lasarettet,  der  hon 
intagits  for  en  fractura  coUi  Jemoria, 

Dm  21  Mara, 

ScaUAinlag.  —  Profcwor  von  Lanoenbeck  ledamot.  —  Hrr  Ödman  och  NrsTBOM 
anmälde  till  ledamöter.  —  Coustitatio  epidemica. 

=  Upptogs  den  i  förra  sammankomsten  bordlagda  frågan 
angående  begäran  om  färökadt  statsanaloff  vid  nästkommande 
riksdag. 

Ordf5randen  redogjorde  för  tillkomsten  af  det  statsanslag, 
som  sällskapet  redan  åtnjöt,  belöpande  sig  till  2,250  Rdr  Rmt, 


106 


beviljadt  1816  med  760  Rdr  Biksg.  och  1864  med  1 ,500  Rdr  eamma 
mynt;  förra  gången  på  Kongl.  Maj:t8  nådiga  proposition»  den 
eednare  på  förslag  af  enskild  motionär.  Ordföranden  framställde 
vidare  hvilka  åtgärder  voro  de  lämpligaste  för  framförandet  af 
denna  begäran,  och  beslöt  sällskapet  efter  någon  disknssion, 
hvamti  deltogo  Hrr  Carlson,  Ekelund,  Grahs,  Tholakdrr 
och  sekreteraren,  att  underdånig  skifvelse  i  ämnet  skalle  till 
Kongl.  Maj:t  ingå,  samt  att  räkenskaperna  öfver  utgifterna  i 
och  för  sällskapets  litterära  verksamhet  under  de  5  sednaste 
åren,  skulle  denna  skrifvelse  biläggas. 

=  Till  utländsk  ledamot  af  svenska  Läkare-sällskapet 
invaldes  geheime-medicinalrådet  professor  B.  v.  Lanoenb£CK 
i  Berlin. 

===  Hr  Björken,  som  nyligen  återvändt  från  en  utländsk 
vetenskaplig  resa,  helsades  af  ordföraoden  välkommen  till 
fäderneslandet. 

=  Att  till  ledamöter  af  Läkare-sällskapet  antagas  an- 
mäldes af  Hrr  GråH^j  och  Öhrström:  biträdande  läkaren  vid 
hospitalet  å  Konradsberg  med.  licent  S  Ödman,  samt  af  Hrr 
Key  och  Lundberoer:  underläkaren  vid  Stockholm  stads  och 
läns  kurhus  med.  licent.  Nils  Engelbrekt  Nyström. 

SS  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  12  till  och  med  Lördagen  den  18  Mars  1865: 
Sjukligheten  ej  betydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  27  läkare): 


Ftbris  typhoides 3. 

Mening,  cerebro-spin.  1. 

Diphtherio 8. 

Angina  membranacea  3. 

Pertossis 1. 

Diarrhoe» 88. 

Febrit  poerperalit . . . .  1. 

Febria  iutermittens  ..  20. 

Angiua  parotidea  .  ..  13. 

Variolse.     Varioloidea  11. 

Varicell» 11. 

Sctrlatina 2. 

Belirinm  tremena....  1. 


Gonorrhoea 2. 

MeuiDgitia  cerebralia  2. 

Åpop]exia  cercbri ....  2. 

Nearalgia 6. 

ConJDnctivitia 5. 

Otitia 6. 

Ang.  tona.  &  faacium  61. 

Thromboaia.  Embolta  1. 

Lary  Dgo-tracheitis ....  14. 

Bronch.  Cat   bronch.  111. 

Pncamonia 11. 

Pleoriiia 2. 

Febria  gaatr.  ainiplex  23. 

Gaatritia.     Enteritia .  6. 


Peritonitia 5. 

Nephritis 1. 

MetritU & 

Rheomatiamna  acutna  14. 

Eryatpelaa 7. 

Rrytbema  Dodoaara..  1. 

Urticaria 1, 

Zona 1. 

Carbunculoa 1. 

Rnbeola 1. 

Stomatitia 5. 

Rbeum.  recena  afebrii  4. 

Sumina  399* 


SyphiJia 2. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serct/kner-lasareUet:  sjukautalet  den  18  Mar»  262,  hraraf 
148  på  ofdelningen  för  iny&rtes  sjuke;  inkoinoe  under  veckan:  pneu- 
monia  6,  rheumatismus  acutus  4,  catarrhus  ventriculi  acutus  2, 
febris  typhoides  1,  nngina  pnrotidea  1,  erysipelas  faciei  1. 

På  Alimdnna  OamiBcna-sjnithnBet:  sjukantalet  den  18  Mars  189, 
bvanf  101  på  afddningen  for  invärtes  sjuke;  inkomna  under  veckan: 


107  ' 

broDchitis    7,    gastritis    6,   gffaorAnM  5»  pneumonia  3,  syphilis  2, 
pleoiiiis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  18  Mars  194, 
hvaraf  140  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  27,  deli- 
riom  tremens  3,  pneumonia  2,  gastritis  1,  icterus  1. 

På  Provisoriska  itjukhuset  å  Sabbatsberg:  bronchitis  4,  peritoni- 
tis  3,  febris  typhoides  1,  delirium  tremens  1,  angina  tonsillaris  1, 
pneamoma  1,  gastritis  1,  erysipelas  1,  congelatio  1. 

På  AUmärma  Barnhuset:  bronchiUs  17,  catarrbus  intestinalb 
acatas  10,  urticaria  2,  varicell»  1,  cotyunctivitis  1,  utitit  1,  pneu- 
monia 1,  pleuritis  1,  gastro-enteritis  1,  uephritis  1,  furunculus  1, 
eethyma  febriJis  1. —  PoHklimken:  broncbitis  7,  catarrbus  gastro-intesti- 
oalis  acata  5,  conjunctivitis  S,  febris  intermittens  2,  pneumonia  2, 
ftmmculns  1. 

På  Bam^'ukhus€t:  sjnkantalet  den  18  Mars  66;  inkomne  under 
veckan:  conjunctivitis  2,  broncbitis  1,  pneumonia  1. 

På  AUmänna  Bctmbérdshuset:  antalet  vårdade  qvinnor:  10; 
psrametritis  1. 

På  Bambärdsfmset  Pro  Paitria:  diphteria  1. 

På  Provisoriska  Bambördshuset :  antalet  vårdade  qvinnor  6. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjnkantalet  den  18  Mars  35;  inkomne 
under  veckan:  pleuritis  1. 

På  Stockholms  Hospital  /är  sinnes^fuke :  sjukantalet  den  18 
Mars  169,  bvaraf  82  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  18  Mar» 
158,  bvaraf  139  från  staden,  19  från  länet;  sypbilis  24. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  18  Mars  45;  sypbilis  4, 
gOQorrboea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigl&kames  vecko-rapporter): 
broncbitis  46,  diarrboea  18,  rheumatssmus  acntus  18,  febris  gastrica 
timplex  13,  pneumonia  11,  variolie  9,  febris  intermittens  7,  angina 
parotidea  6,  angina  tonsillaris  6,  congelatio  6,  opbtbalmia  5,  deli- 
rium tremens  4,  gastricismns  4,  raeningitis  cerebralis  3,  gastritis 
anta  2,  febris  typhoides  1,  sypbilis  1,  icteras  1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrekäons-^nrdtiningeu:  diairhosa  5,  broncbitis  3,  ery- 
speks  1. 

I  saninianbang  med  constitutio  epidemica  och  den  nu  rlU 
dande  koppepidemien  anmärkte  Hr  Ekelund  att  af  50  pa 
frimurarebarnliAset  revaeciaerade  barn  hade  vaccinen  slagit  an 
pa  ej  mindre  än  12  barn,  alla  afver  10  år.  —  Hr  Lewin  ao* 
förde  att  omkring  }  af  de  barn  vid  samma  ålder,  hvilka  haa 
revaccinerat,  företett  positivt  resultat  och  Hr  Lewerttn  an- 
oiårkte  som  ett  undantagsförhållande  att  revaccinationen  för 
boQom  lyckats  å  ett  fruntimmer  af  öfver  60  års  ålder. 


•  108 


Ven  28  Mars. 

Hrr   Ödmam   och   KtstrÖm   ledamöter  —  Gifva  tiD  biblioteket.  —  Conttitatio 
epidemica.  —  Deformitet  af  foten.  —  Febria  recnrrena. 

=  Till  ledamöter  af  Läkare-sällskapet  antogos  biträdande 
läkaren  vid  hospitalet  å  Eonradsberg  med.  liceut  S.  Ödman 
och  underläkaren  vid  Stockholms  stads  och  läns  kurhus  med. 
licent  Nils  Engelbrekt  Nyström. 

z=  Till  bSblioiheket  anmäldes: 

Årsberättelse  öfver  Kongl.  Yeterinäivinrattningens  i  Skara  verk- 
samhet och  förvaltning  är  1864.  —  Gåfva  af  lector  Forsssll. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  19  till  och  med  Lördagen  den  25  Mars  1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig. 

1.     Incm  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  24  läkare): 


Febris  typhoides 

Diphtheria 6. 

Angina  membranacea  2. 

Oholerina 2. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 21. 

Febris  intermittena  . .  12. 

ÅDgina  parotidea 11 

Variolie.    Varioloides  9. 

Varicellae 10. 

Scarlatina 2. 

Delirium  tremena....  2. 

Syphilis 6. 


Nephritis 3. 

Metritia 1. 

Rheamatismtt8  acatai  13. 

Erysipelas 6. 

Erythetna  nodosum..  3. 

Urticaria 1. 

Kurnncalos 3. 

Carboneulas 1. 

Stomatitis 1. 


Samma  370. 


Oonorrhoea 10. 

Meoingitia  cerebralis  3. 

Nearslgia 6. 

Conjaiictivitis 3. 

Otitis 8. 

Ang.  toDS.  &  fancinm  61. 

Laryngo-traohettia ....  2. 

Bronch.  Gat.  bronch.  111. 

Bronchitia  capillaris..  6. 

Pneamonia 13. 

Plenritia 4. 

Febris  gastr.  simplex  22. 

Icterus 3. 

2.     A  hufvudstadens  sjukvårdeanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  25  Mars  259,  hvaraf 
146  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkom  ne  under  veckan:  pnea- 
monia 4,  bronchitis  1,  perityphlitis  1,  icterus  1. 

På  Allmänna  OarmsonS'^'ukhuset:  sjukantalet  den  25  Mars  182, 
hvaraf  97  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  10,  syphilis  5,  gastritis  3,  gonorrhoea  2,  bronchitis  2, 
plenritis  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  inkomne  under  veckan:  variolcie  12, 
febris  intermittens  2,  delirium  tremens  2,  febris  typhoides  1,  fe- 
bris puerperalis  1,  syphilis  1,  pneumonia  1,  rheumatismus  acutus  1, 
erysipelas  1. 

På  Provisori^  ttfukkuset  å  Sabbatsberg:  sjuka ntalet  den  25 
Mars  52;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  3,  febris  typhoides  1, 
•delirium  tremeos  1,  laryngo-tracheitiB  1,  peritonitis  1. 

På  ÄUmömna  Barnhuset:  bronchitis  5,  coiguncti vitis  4,  bron- 
chitis capillaris  3,  catarrhus  intestinalis  3,  pneumonia  1,  pleuritis  1, 
furunculus  1,  catarrhus  gastro-intestinalis  4.  Polikliniken:  bron- 
chitis 3,  conjunctivitis  3,  otitis  1,  rheumatismus  acutus  1,  erysi- 
pelas  1. 


109  ' 

Pfi  Bam^uJJiuaet:  sjukaotaJet  den  26  Mara  66;  inkomoe  under 
Teckan:  scarlatina  3,  diarrhisa  1,  conjuncti vitis  1,  pneumonia  1, 
febris  gastrica  simplex  1. 

På  ÅUnUbma  Bambördahuset:  antalet  vårdade  qvinnor  19;  para- 
metritis  8»  febris  paerperalis  3. 

På  Provisoriska  Bambördshusei:  antalet  vårdade  qvinnor  6. 

På  Diakoniss-sjtikhuset:  sjukantalet  den  25  Mars  34;  endast 
kroniska  sjakdomsfall  ba  änder  veckan  inkonimit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  25  Mara 
168,  bvaraf  81  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  25  Mara 
158,  bvaraf  137  från  staden  ocb  21  från  länet;  sypbilis  19. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  25  Mars  31;  gonor- 
rhoea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattiglakarnes  vecko-rapporter): 
broachitis  49,  diarrboea  17,  pneumonia  14,  rbeumatismus  acutua 
13)  febris  intermittens  10,  febris  gastrica  simplex  10,  variolss  7, 
opbtbalmia  6,  angina  tonsillaris  6,  gastricismus  5,  delirium  tremens 
4,  varicellas  2,  mcningitis  cerebralis  2,  otitis  2,  erysipelas  2,  angina 
parotidea  1,  gastritis  1,  peritonitis  1,  icterus  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrdUmngen:  diarrboea  5,  broncbitis  2,  febri» 
intermittens  1. 

=  Hr  TÖRNBLOM  redogjorde  fÖr  en  deformitet  af  foten 
till  f51je  af  bruket  af  trånga  skodon  och  förevisade  ett  preparat 
häröfver,  taget  å  anatomisalen. 

Deformiteten  utgjordes  af  en  dislokation  af  stortån  utåt 
och  uppåt,  hvarigenom  densamma  kommit  att  ligga  på  tvEroD 
öfver  fotryggen,  hvilande  öfver  ledgångame  mellan  andra  ocb 
tredje  tans  första  falang  och  deras  motsvarande  metatarsalben* 
—  £ft€r  att  hafva  antydt,  huruledes  trånga  skodon  hindra  den 
Qtplattning  af  fothvalfvet,  som  eger  rum  både  i  längd  och  tvär- 
riktuing,  då  kroppstyngden  öfverflyttas  på  en  fot,  samt  huru 
smala  skor  pressa  tårna  tätt  intill  hvarandra  eller  till  och  med 
trycka  en  eller  annan  af  dem  öfver  eller  under  de  öfriga,  an- 
märkte Hr  T.  att  denna  tryckning  likväl  var  otillräcklig  att 
förklara  en  så  betydlig  deformitet,  som  den  nu  förevisade,  der 
tan  nära  nog  bildade  en  rät  vinkel  mot  sitt  eget  metatarsalben. 
Någon  annan  kraft  måste  här  ha  medverkat  och  en  sådan  före- 
fanns  också  verkligen  hos  musklerna.  Då  nemligen  en  af  tårna 
genom  skons  fortsatta  tryckning  kommit  i  sned  ställning  mot 
sitt  metatarsalben,  upphöra  sträck-  och  böjmusklerna  att  vara 
fena  antagonister;  de  draga  tån  allt  mera  åt  samma  håll,  dit 
hon  börjat  deviera,  hvilket  förhållande  äfven  egde  rum  å  pre- 


•  110 

paratet,  å  hvilket  stortåns  maskler  voro  nppdissekerade.  — 
Foten  hade  tillhört  en  qyinna,  som  å  båda  f&tterna  företedde 
samma  deformitet. 

Hr  Andersson  erinrade  sig  att  ofyannämnde  TanstUlniog 
af  fotens  byggnad  ej  så  s&Ilan  anträffats  hos  qvinnor  å  anatomi- 
salen  samt  att  framlidne  professor  A.  Retzius  fästat  uppmärk- 
samheten på  denna  f5ljd  af  koketteri.  —  I  så  betydlig  grad 
som  å  det  förevisade  preparatet  ansåg  Hr  A.  dock  ej  att  de- 
formiteten  derstädes  förekommit. 

=  Hr  Malmsten  fastade  sällskapets  uppmärksamhet  på 
den  rekurrenta  feberform,  som  under  vintern  varit  epidemiskt 
gängse  och  ännu  fortfar  i  Petersburg.  En  särskild  kommis- 
sion, som  derstädes  blifvit  nedsatt  för  undersökningar  angående 
denna  farsot  har  om  densamma  lemnat  följande  upplysningar: 

Den  rekurrenta  febern  visar  sig  ej  sällan  epidemiskt  i 
Skottland  och  Irland  och  flera  fall  ha  äfven  blifvit  iakttagne  i 
Schlesien  och  i  Egypten.  Inom  Ryssland  beskrefs  den  första 
gången  af  Dr  GovoRLiVY,  som  haft  tillfälle  att  studera  den 
1857  och  1858  i  hamnen  Novo-Arkhangelsk;  i  Odessa  observe- 
rades den  1863  af  Dr  Bernstein;  men  i  Petersburg  har  den 
«j  visat  sig  förr  än  under  loppet  af  förlidet  år. 

I  afseende  på  symtomema  visar  den  rekurrenta  febern 
föga  skiljaktighet  från  andra  epidemiska  febrar  med  affektion 
af  tarmkanalen,  lefvem  och  mjelten.  Stundom  har  den  ett 
förlopp  af  4 — 10  dagar,  hvarefter  återgång  till  helsa  inträder, 
men  oftast  förekommer  den  med  en  intermittens  af  2—14  dygn, 
efter  hvilka  ett  nytt  feberanfall  inställer  sig;  i  sällsyntare  fall 
ha  patienterna  till  och  med  varit  utsatta  för  ett  tredje  feber** 
anfall,  hvarefter  helsa  åter  inträdt  Under  intermittensema 
qvarstår  vanligen,  som  under  en  konvalescens,  ett  tillstånd  af 
betydlig  nedsättning  och  utmattning.  I  och  för  sig  sjelf  är 
sjukdomen  sällan  dödlig,  utan  de  flesta  dödsfallen  böra  skrifvas 
på  räkning  af  komplikationema. 

För  det  närvarande  är  denna  afart  af  intermittent  feber 
utbredd  bland  de  arbetande  och  fattigare  klasserna  i  Petersburg. 
Inom  garnisonen,  belöpande  sig  till  60,000  man  gärder  och  an- 
dra trupper,  som  ligga  i  inqvartering  i  staden  och  dess  omgiP- 
ningar,  hafva  deremot  från  sjukdomens  uppkomst  till  den  1  Januari 
ej  mer  än  260  fall  förekommit  Mortaliteten  har  inom  deo 
civila  befolkningen  uppgått  till  8  å  10  procent  af  de  sjuka  och 


\ 


111 

inom  xuilitAren  till  4  å  5  procent    De  förmögDare  klasserna  ha 
nfifitan  helt  ocb  hållet  blifvit  skonade. 

Häraf  kan  den  slutsats  dragas  att  sjukdomens  uppkomst 
i  Petersburg  mindre  kan  tillskrifvas  atmosferiska  inflytanden 
Sn  missgynnande  förhållanden  i  allmänhet,  i  synnerhet  det  ym- 
niga förtärandet  af  vegetabilier,  som  detta  år  lemnat  dålig 
skörd  —  Som  orsaker  till  feberns  spridning  antagas  för  öfrigt 
beskaffenheten  af  den  fattigare  och  arbetande  klassens  bostäder; 
tilloppet  till  hufvudstaden  af  ett  ovanligt  stort  antal  arbetare; 
Adoämnenas  dyrhet;  plötsliga  omslag  i  väderleken  och  slutligen 
äfren  ett  kontagiöst  inflytande,  då  friska  personer  längre  tid 
vistats  tillsammans  med  de  sjuke. 

Hr  Malmsten  anmärkte  att  6ri£SSING£R  äfven  i  Schweitz 
iakttagit  en  intermittent  feber  med  karakter  af  tyfoid  samt  ofta 
stföljd  af  aflektion  af  lefveni  och  ictems.  Troligen  skulle  äfven 
snart  inom  vårt  land  den  rekurrenta  febern  förekomma  mera  « 
freqvent  än  hittills,  då  den  endast  visat  sig  i  spridda  och  få- 
Uliga  fall. 

Med  afseende  på  förvexlingen  mellan  recidiverande  tyfoid* 
feber  och  febris  recurrens,  då  densamma  uppträder  i  spridda 
fall  yttrade  sig  Hr  Ket: 

Liksom  Hr  Malmsten,  framhöll  Hr  K.  det  egendomliga  der- 
Qti  att  febris  recurrens  ej  hos  oss  förekommit  i  någon  epidemi,  fastän 
möjligen  i  spridda  fall,  vid  hvilkas  bedömmande  man  dock  säker- 
ligen nödgades  vara  forsigtig.  Att  febris  recurrens  fortjenar  sin 
alrskilda  plats  i  nosologien  lider  val  numera  ej  något  tvifvel,  men 
h?art  denna  bör  forläggas  derom  äro  meningarna  delade  ocb  om 
sjukdomen  är  närmast  slägt  till  febris  intermittens  eller  om  den 
kor  till  typhusfamiljen,  torde  väl  få  anses  såsom  en  ännu  sväf- 
rande  fråga.  Uppträder  den  i  epidemier  vore  den  väl  temligen 
lått  igenkännelig,  men  i  enstaka  fall  borde  en  recidiverande  tyfoid- 
feber  kunna  fullkomligt  simulera  vissa  former  af  den  ifrågavarande 
sjukdomen.  Becidiver  af  en  ileo-typhus  synas  ingalunda  vara  så 
sällsynta.  Vid  obduktionerna  finner  man  då  i  tarmen  den  tyfösa 
processen  i  2:ne,  eUer  vid  dubbelrecidiv  i  3me  olika  stadier.  Ett 
äldre  stadium,  likformigt  i  en  viss  utsträckning  från  valvula  coli 
vppåt  ileum,  och  ett  yngre  stadium  i  viss  utsträckning  i  närmast 
kögre  upp  befintliga  tarmparti.  Det  första  tillhörande  den  vid 
sjukdomens  början  inledda  processen,  det  sednare  varande  ett  ut- 
tryck af  recidivet.  Det  är  i  allmänhet  en  origtig  foreställning  att 
den  tyfosa  processen  ifrån  valvula  coli  först  småningom  sprider 
sig  uppåt  tarmen,  och  att  man  derfore  vid  obduktionerna  skulle 
fiana  processen  i  väsentligt  yngre  stadium,  ju  mera  man  aflägs- 
aade  sig  Mn  nämnda  valvel.     Undersöker  man  forhåUandet  noga^ 


112 

skall  man  nemligen  finna  bevis  för  att  vid  sjukdomens  början  ett 
visst  parti  af  tarmen  i  det  närmaste  samtidigt  angripes,  och  att 
processen  i  detta  parti  sedermera  fortlöper  temligen  jemnt  och  lik- 
formigt; och  att,  om  ett  högre  upp  beläget  parti  sedermera  affici* 
eras,  så  sker  äfven  detta  i  det  närmaste  pä  en  gång  och  i  viss 
utsträckning.  Efter  att  hafva  af  Yiechow  fått  sin  uppmärksamhet 
riktad  på  detta  förhållande  hade  Hr  K.  så  noggrant  som  möjligt 
med  specielt  afseende  derpå  granskat  alla  tyfösa  tarmar  han  haft 
tillfälle  se,  och  stödde  sålunda  sitt  påstående  på  ett  ej  ringa  antal 
observationer. 

I  allmänhet  är  det  få  processer,  hvars  ålder  man  till  en  visa 
gräns  kunde  på  obduktionsbordet  bestämma  med  så  mycken  preci- 
sion som  den  tyfosa  i  tarmkanalen.     Vid  7:de  till  8:de  dygnet  är 
den    s.  k.  märglika  infiltrationen  i  allmänhet  fulländad  i  hela  det 
angripna  partiet     Nu  börjar  antingen  resolution,  eller  den  bekanta 
skorpbildningen.     Denna    sednare   fortgår   till  omkring  ll:te  eUer 
12:te    dygnet.     Vanligen   öfvergå  de  närmast  valvula  coli  liggande 
Peyerska    körtlame    i    långt  större   utsträckning  till  skorpbildning, 
än  körtlarne  högre  upp,  till  följe  deraf  att  processen  är  intensivast 
i  nedersta  delen  af  ileum.     Man  kan  derföre  träfia  körtlar  på  något 
afstånd   från  valvula  coli,  som  antingen  blott  å  en  liten  fläck  visa 
skorpbildning,    under    det    de    för  öfrigt  innan  resolutionen  fram- 
skridit   under   längre  eller   kortare  tid  qvarstå  svällda;    eller  man 
finner    ej    spår  till  skorpbildning  i  en  del  Peyerska  fläckar,  hvilka 
varit  lindrigare  angripna,  hvilket  förhållande  lätt  ger  anledning  till 
misstag,    så    tiUvida  som  man  kan  anse  dessa  körtlar  sednare  an- 
gripna.    Att  processen  emellertid  i  dem  är  lika  gammal  som  i  de 
öfriga    visar    en   jemförelse    med    de    fläckar,    som   partielt   skorp- 
vandlas,   och  i  hvilka  skorpbildningen  är  lika  långt  avancerad  som 
i   nedersta  köi-telfläckarne.     Omkring  ll:te  dygnet  börja  skorporna 
lösas    från    sin    omgifning,    först  i   ränderna  och  sedan  i  bottnen. 
Omkring  14  dygnet  börjar  deras  afstötning  och  denna  är  ofta  full- 
ändad   vid   17:de  dygnet,  men  fördröjes  stundom  till  21;sta,  eUer 
kanske    ännu    längre,    hvarefter   läkningsprocessen  börjar.     Det  är 
gifvet    att    förhållandet    skall    variera  något  i  olika  fall,  samt  att, 
alltefter    intensiteten,    förloppet  kan  i  olika  stadier  vara  mer  eller 
mindre    hastigt,    men    i    allmänhet  torde  de  angifna  förhållandena 
vara  normen.     Den  ena  skorpan  afstötes  något  förr  än  den  andra, 
men  man  finner  dem   alla  samtidigt  stadda  i  afstötning,  eller  och 
finner  man  i  ett  högre  parti  af  tarmen,  såsom  ofvan  anfördes  i  en 
viss   utsträckning  en  likformig  process  af  långt  yngre  datum,  här- 
rörande från  ett  recidiv.     Sålunda  finner  man  t.  ex.  vid  en  obduk- 
tion   att    i    utsträckningen    af  1}  aln  från  valvula  coli,  skorporna 
äro    stadda    i    afstötning,    under  det,  de  Peyerska  fläckarne  i  den 
närmast  högre  tarmdelen  till  en  utsträckning  af  t.  ex.  en  aln  visa  en 
färsk    märglik    infiltration,    eller  börjande  skorpbildning.     Alltefter 
det    relativa    förhållandet  mellan  processerna  kan  man  i  detta  fsll 
då  sluta  till  att  på  7  å  9  dygnet  ett  recidiv  af  processen  inträffat, 
och    att    dervid    den    förut  skonade  eller  endast  lindrigt  angripna 


113 

ii;niiadte  tarmdeleii  aflcierata.  Hr  Key  hade  upprepade  gån^r  på 
^ruud  af  dessa  forMUanden  vid  obduktionerna  diaj^nosticorat  att 
un^iflr  på  det  eller  det  8Jukdoinsdy<?net  en  plötslig^  försämrings  in- 
traffnt  och  alltid  dcrvid  träffat  rätt,  hvilket  ej  skulle  varit  roöjlijct 
om  processen  gradvis  och  småningom  utbredt  sig  uppåt.  En  gång 
hade  Ur  Key  sett  en  färsk,  märglik  infiltration  i  ett  högre  tarm  parti, 
uiider  det  såren  i  nedre  delen  af  ileum  voro  stadda  i  läkning.  Re- 
cidivtrt  hade  der  inträffat  på  22  eller  23  dygnet,  om  minnet  ej  svek. 
RiMndiTcr  af  tyfoidfcber  äro  ju  dessutom  en  känd  sak.  Inträffa  de 
t;u:i^  och  Öfver!;äi-  sjukdomen  till  lielsa,  så  att  ej  obduktionen  kan 
vcTiiiera  diagnosen,  synes  det  som  de^sa  fall  skulle  ofta  fullkomligt 
kunna  likna  en  febris  recurrens. 

Hr  Malmsten  var  dereraot  af  den  åsigt,  att  skillnaden 
mellan  ett  typhus-recidiv  och  en  febris  recnrrens  vore  så  ut- 
präglad, att  man  i  åtminstone  flertalet  fall  borde  kunna  åtskilja 
de«sa  sjukdomsformer. 

På  förfrågan  af  Hr  Anderson  hvilken  behandlingsmetod 
hufvudsakiigen  användts  mot  den  rekurrenta  febern  svarade  Hr 
Malmsten,  att  kina  mot  densamma  ansetts  som  det  verksam- 
maste medlet. 


Den  4  April. 

Cun«i)totJo  epidemioL  —  SjiikdomsfMll   —  Curioaum.  —  Urindekomposition  in- 
om  bl&san. 

=   Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  26  Mars  till  och  med  Lördagen  den  1  April  1865: 
Sjukligheten  något  ökad. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare): 


Febris  typhoidcs  . . . . 

IHphiberit 

Pertujsis  

Cholcrina 

Diarrhopii  

Febris  internnttens. 
Angioa  parotides. 


9 
11. 

1. 
25 
21. 

6 


Yftriolflb.     Vftfioloidfts  33. 

Nariwllttr 2. 

NvnrlBttna          8. 

MorbiUi 1. 

Intoxicstio  e  phosph.  2. 

S}philii 4. 


OoDorrhoea 2. 

Meningitis  cerebrnlis  1. 

Apoplexia  ccrebri  .    .  1. 

Neuralgin 9. 

CoQJnnctivitis 7. 

Olitis 4. 

Ang.  toDs.  &  fRUciuro  82. 

Laryngo-tracheitis...  18. 

Brouch.  Ciit.  bronch.  94. 

Brorichitis  capillaris.  4. 

Pneunionii 17. 

Pleuritis 3. 


Oaxtritis.    Eateritit .  5. 

Typblit-ÄcPeriiyphlit.  1. 

Pentoaitis 8. 

Icterua 2. 

Metritit 8. 

RheamntUmns  acotut  9. 

ErysipelrtB 1. 

Erythema  nodosum..  1. 

l'rUc;iria 3. 

Zona 2. 

Fnruncnlus . .  8. 

Samina  410. 


Febris  gastr.  siinplcx     16. 

2      Å  hufvudstadens  sjukvfirdsanstalter: 

På  Serc^imer-laaareUet:  sjukantalet  den  1  April  258,  hvaraf 
145  på  afdelningeu  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris 
typhoides  2,  bronchitis  2,  rheumatisraus  acutus  2,  iutoxicatio  ex  acid. 
nitric.  1,  icterus   1,  metritis  1,  cystitis  1. 

rörknnäimgar  1865.  8^ 


114 

På  AUmänna  Oarnisons-sfukhuaet:  sjukantalet  den  1  Aprii  191, 
livaraf  97  pä  afdelniiigen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  6,  syphilis  4,  gonorrhoea  4,  bronchitis  3,  pleuritis  1, 
rheumntismua  acutus  1. 

PS  Provisoriska  sjitkhuset:  sjnkantalet  den  1  April  200,  hvaraf 
128  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  26,  delirium  tre- 
mens 3,  febris  typhoides  2,  bronchitis  2,  pneumonia  2,  rheumatisrans 
acutus  2,  febris  intermittens  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  1  April 
55,  hvaraf  39  invärtes  sjuke  inkomne  under  veckan:  febris  f^astrica 
simplex  2,  bronchitis  2,  nephritis  2,  rhcuraatismus  acutus  2,  erysi- 
pelas  1. 

På  Alhnänna  Barnhuset:  bronchitis  6,  cntarrhus  intestinalis  acu- 
tus 5,  bronchitis  cnpillaris  3,  coujuncti vitis  purulenta  2,  pleuritis  2, 
pneumonia  1,  urticaria  1,  erythema  febrilis  1,  pemphigus  1.  — 
Polikliniken:  bronchitis  5,  catarrhus  gastro-intestinaiis  acutus  5,  per- 
tussis  3,  conjunctivitis  3,  catarrhus  ventriculi  acutus  2,  diphteria  1, 
scarlatina  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantnlet  den  1  April  54;  inkomne  under 
reokan:  conjunctivitis  1,  bronchitis  1,  pneumonia  1,  febris  gastrica 
simplex  1. 

På  Albnänna  Barnbördshuset:  antalet  vårdade:  10;  febris  puer- 
peralis  2,  endoraetritis  2. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  antalet  vårdade:  16;  para- 
rnetritis  3. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  1  April  34;  inkomne 
under  veckan:  rheumatisrous  acutus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  1  April 
167,  hvaraf  81   mankön  och  86  qvinkön. 

Pä  Stockholms  stads  och  lätis  Kurhus:  sjukantalet  den  1  April 
153,  hvaraf  134  från  staden  och  19  från  lånet;  inkomne:  syphilis  2 K 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  1  April  24;  inkomne: 
syphilis  7,  gonorrhoea  2. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
bronchitis  35,  diarrhosa  19,  febris  intermittens  16,  variolss  14,  rheu- 
matismus  acutus  11,  pneumonia  10,  febris  gastrica  simplex  8,  angina 
tODsillaris  7,  ophthahnia  4,  gastricismus  4,  anginn  parotidea  3,  ga* 
stritis  3»  meningitis  cerebralis  2,  erysipelas  3,  febris  puerperalis  2, 
•carlatina  2,  stomatitis  2,  pertussis  1,  syphilis  1,  laiyngitis  1,  peri> 
tonitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions^nrdUningen:  bronchitis  2,  febris  intermittens  1. 

=  Hr  Malmsten  meddelade  ett  sjokdomsfal!  från  Serar- 
fimerlasarettets  medicinska  klinik,  der  diagnosen  var  svår  att 
göra  mellan  en  tyfoidfeber  med  något  äldre  ^jertfel  och  en 
ulcerativ   endocarditis.    Så   t.  ez.    uppträdde  änder  sjukdomen 


115 

lierpefl  labialis  och  intet  exantem  visade  sig.  Vid  första  lyert- 
Ijndet  befanns  öfver  basen  ett  skarpt  biljud,  som  fortplantade 
sig  i  aorta.  Decnbitas  inträdde  hastigt.  Obduktionen  visade  de 
karakteristiska  tyfoida  ulcerationema  samt  en  äldre  fÖr^'ockning 
af  aorta-valveln. 

=  Hr  Stoltz  relaterade,  äfven  från  Serafimerlasarettet« 
följande  sjukdomshistoria: 

Hustru  Maria  Catharina  Andersson,  29  år  gammal,  från  Adolf 
Fredriks  församling,  intogs  på  Serafimeriasarettet  den  7  Febr.  1866. 

Patienten  säger  sig  ej  veta  om  något  ärftligt  sjukdomsanlag 
inom  sin  slagt  Såsom  tvätterska  har  hon  ofla  slitit  ondt.  Hon 
kar  varit  gift  i  flera  år,  men  ej  fbdt  barn;  har  alltid  varit  ordentligt 
menstruerad.  Säger  sig  på  sednaste  år  varit  klen  både  till  helsa 
och  krafter,  men  har  aldrig  varit  allvarsammare  sjuk.  Har  alltsom* 
oftast  varit  besvarad  af  reumatiska  krämpor,  än  å  det  ena,  än  andra 
stället  af  kroppen.  För  ungelUr  ett  år  sedan,  började  hon  utan  känd 
anledning  och  utan  någon  sjuklighet  for  öfrigt,  att  lida  af  ett  diarré, 
som  sedan  nästan  alltjemt  fortfor  ända  till  jultiden  1864.  Öppnin- 
gamea  antal  på  dagen  varierade  mellan  3—4 — 6,  de  hafva  varit 
tunna,  stundom  slemmiga,  men  ej  blodblandade  eller  åtföljda  af 
tenesmer.  Under  hela  denna  tid  har  hon  fÖr  öfrigt  varit  temligen 
kry,  fast  matt  emellanåt,  dock  ingen  gång  sängliggande.  Ungefär 
samtidigt  med  diarréets  uppträdande,  började  hon  besväras  af  värk 
i  ryggen,  något  ofvanom  njurtrakten.  Jultiden  1864,  efter  att  på 
sednaste  tiden  hafva  magrat  temligen  betydligt,  började  hon  bli  så 
klen  att  hon  måste  intaga  sängen.  Hon  led  af  hufvudvärk,  feber, 
ömhet  i  buken,  ofta  påkommande  nppstötningar  af  gas,  samt  en  tem* 
ligen  envis  forstoppning.  Matlusten  hade  dock  under  hela  tiden 
varit  god,  inga  kräkningar  besvärade  henne.  Laxermedel,  som  nu 
ofta  behöfde  anlitas,  vållade  hvarje  gång  kräkning,  men  ingen  öpp- 
ning. Lavemanger  tillgrepos  i  stället,  och  ehuru  de  hade  åsyftad 
verkan,  så  förbättrades  ej  hennes  tillstånd.  Hvad  som  nu  nästan 
mest  besvärade  henne,  var  värken  i  ryggen,  hvilken  utstrålade  åt 
sidorna,  nästan  mera  åt  den  venstra.  Den  4  Jan.  innevarande  år, 
började  hon  förmärka  en  knöl  i  epigastrium,  hvilken  efter  hennes 
uppgift  (orblifvit  oförändrad  ända  till  hennes  inkomst  ä  lasarettet. 
För  öfrigt  fortfor  tillståndet  att  vara  enahanda,  febern  och  hufvud- 
värken  försvunne  småningom,  ryggvärken  fortfor,  öppning  ficks  en- 
dast efter  lavemanger,  ömheten  öfver  buken  minskades  något,  upp- 
stötningame  af  gas  upphörde,  men  krafterna  sjönko  fortfsrande,  och 
hullet  aftog  allt  mer  och  mer.  hvarföre  hon  äfven  sökte  och  erhöll 
inträde  å  lasarettet  den  7  Febr.  1866. 

Staius  prcBsens  den  8  Februari  1865:, 

Patienten  är  blek  och  betydligt  afmagrad,  samt  har  ett  utseende 
tydande   på  något  djupare  lidande.     Hon  ligger  helst  på  rygg,  och 


116 

ombyter  med  största  svårighet  läge.  Klngar  ofver  oroliga  soinn  ocfi 
stark  svettning  om  nättema,  for  ofritt  öfver  intet  annat  an  stor 
ömhet  och  beklämning  i  maggropen.  Vid  inspektion  af  boken  for- 
märkes i  epignstrium  en  knytnäfrestor  tumör,  som  bildar  en  teraligeD 
begränsad  framhvälfning  af  bukväggen  ned  mot  nnfveln.  For  ktinselo 
är  denna  tumör  rund,  degig,  något  elnstisk,  temligen  forskjatbar  och 
något  ömmande.  Perkussionstonen  öfver  densamma  är  tympanitisk 
och  formärkes  en  lindrig  sqvalpning  vid  succussion  inom  tumören. 
Patienten  ömmar  dessutom  vid  tryck  i  högra  hypochondrium,  der 
någon  resistens  af  hela  bukväggen  formärkes.  För  Öfrigt  är  buken 
ej  utspänd,  mjuk  och  indolent.  Tungan  är  ren  och  blöt,  matlusten 
temligen  klen,  fördrager  dock  och  behåller  maten  utan  någon  olä- 
genhet. I  ryggen,  i  trakten  af  sista  dorsal  och  första  lumbal kotan, 
erfar  hon  en  nästan  ständig  smärta,  hvilken  vanligen  uppfattas  som 
en  ihållande  värk,  men  stundom  påkomma  ristande,  skärande  smärtor 
derstädes,  och  utstråla  dessa  mot  maggropen.  Patienten  erfar  dock 
ingen  ömhet  vid  tryck  å  detta  ställe  af  ryggen.  Lefverns  dämpning 
börjar  vid  6  refbenet  och  sträcker  sig  i  mamillarlinien  3  tom  nedåt,  åt 
venstcr  öfvergår  den  medellinien  och  sammanfaller  dess  matta  ton 
här  med  hjertat.  Hjertat  af  normal  storlek^  hjertljuden  rena,  pulsen 
80  i  minuten.  Intet  fysikaliskt  tecken  på  något  aneurisro.  Från 
lungorna  intet  sjukligt  att  anmärka.  Vid  nndersökning  per  vaginam 
beiinnes  uterus  vara  i  normalt  läge  och  fullt  rörlig.  Urinen  af 
1.020  sp.v.  innehåller  inga  abnorma  beståndsdelar. 

Vid  inkomsten  ordinerades  ett  vått  värmande  omslag  å  buken, 
samt  \  gr.  morfin  till  natten. 

Sömnen  var  god  under  natten  och  följande  dag  ordinerades 
emulsio  oleosa,  en  matsked  4  å  5  gånger  dagligen. 

Tillståndet  var  oförändradt  de  följande  dagarne,  med  undantag 
af  att  öppning  nu  hvarje  dag  inställde  sig  spontant,  och  att  tumören 
i  epigastrium  började  minskas. 

Den  13  Febr.  var  tumören  nästan  alldeles  försvunnen,  men  i 
dess  ställe  började  i  högra  hypochondrium  den  ofvannämnda  resistensen 
blifva  alltmera  ömmande  och  hård;  lefvern  tycktes  med  sin  nedre 
kant  kännas  nedom  refbensranden,  men  äfven  derunder  kändes  de 
nnderliggande   delarne    mera   oeftergifliga  och  resistenta  än  normalt. 

Den  18.  Oaktad  t  patienten  till  hvarje  q  väll  fått  morfin,  så  har 
sömnen  om  nätterna  varit  orolig;  hon  klagar  egentligen  öfver  den 
svåra    värken   i   ryggen,  men  tycker  sig  för  öfrigt  må  temligen  väl. 

Den  20.  Hade  patienten  ett  frossanfall,  med  efterföljande  feber 
och  hufvudvärk,  samt  dagen  dcrefber  tvenne  frossaufnll,  hvarförc 
qninin  ordinerades.  Som  hon  började  att  må  illa  och  få  små  kräk* 
ningar  af  morfinet,  som  gafs  till  qvällarne,  så  gjordes  dtn  24  Febr. 
en  subkutan  morfininjektion  på  \  gran  i  epignstrium,  äfven  efter 
detta  följde  kräkning,  men  sömnen  under  natten  fullkomligt  lugn 
och  god. 

Den  27.  Tumören  i  högra  hypochondrium  framträder  nu  allt 
tydligare  och  är  betydligt  ,öm  för  vidröring.  På  sed  naste  dagame 
flera  lösa  öppningar. 


117 

Den  9  Mars.  Pft  sednaste  dn^arne  har  patienten  eu  och  au* 
nan  gång  haft  små  kräkningar.  Öppningen  ordentlig.  Matlasten 
klen.  Buken  börjar  bli  nägot  uppdrifven,  aä  att  tumören  kännes 
otydligare.  Stark  svettning  under  sömnen,  som  nu  nr  temligen  god. 
Allmänna  tillståndet  tyckes  i  det  hela  något  bättre. 

Den  18.  Utan  att  tillståndet  på  sednaste  dagarne  försämrats, 
så  erfor  patienten  i  dag  ett  par  timmar  efter  middagen  helt  plötsligt 
en  häftig  smärta  och  hetta  Öfver  hela  buken.  Den  minsta  vidröring 
kunde  ej  fördragas,  buken  började  bli  utspänd  och  kräkningar  in- 
ställde sig.     Ord.:  morfin  löst  i  aqu.  amygd.  amar.  conc. 

Den  19.  Smärtan  och  ömheten  öfver  buken  fortfara,  en  svår 
Tärk  i  ryggen  plågar  äfven  patienten.  K  räkning  i  dng  flera  gånger. 
Det  nppkräkta  består  af  en  seg,  gulaktig,  surt  reagerande  vätska, 
med  inblandade  osmälta  födoämnen. 

Den  20.  Tillståndet  i  dag  klent,  buken  något  tympanitisk, 
ömmande  som  förut.     På  aftonen  och  natten  flera  kräkningar. 

Den  21.  Utan  att  tillståndet  väsentligen  försämrats,  började 
patienten  fraracmot  kl  5  e.  m.  helt  hastigt  att  kallsvettas  och  koUa- 
bera,  uppkräktes  en  blod  blandad  vätska,  ungefär  ett  par  matskedar, 
samt  aded  kL  5. 

Obduktion  den  23  Mars. 

Yttre  besigtmng.  Liket  starkt  afmagradt  med  ytterst  tunn.  brun* 
gul  panniculus  adiposus.     Svag  likstelhet  qvarstår. 

Inre  besifftning.  Vid  bukka  vi  tetens  öppnande  synes  ventrikeln 
nedskjuten  nästan  ända  till  nafveln,  vändande  i  venstra  hiilften  hela 
ain  främre  yta  mot  bukväggen.  Venstra  lefverloben  täcker  den  fram- 
skjutande curratura  minor  och  är  här  genom  synnerligen  lösa,  grå- 
hvita,  fullt  (arska  pseudomembraner  fastlödd  vid  ventrikelväggen. 
Vid  lefverlobens  upplyftande  beiinnes  äfven  dess  undre  yta  fastlödd 
vid  en  med  cnrvatura  minor  sammanhängande  nära  knytnäfvestor 
tumör,  som  å  ytan  är  trasig,  visande  en  lös,  mörjig,  grägrumlig  väf- 
nad  och  lemnande  flngret  tillträde  till  en  större  håla,  som  går  bakom 
ventrikeln  och  duodeuum.  Ur  hålan  framrinner  en  starkt  blodfärgnd, 
nägot  grumlig  vätska.  Ventrikeln,  som  uppklipptes  in  situ,  befanns 
fullkomligt  fylld  af  dels  mera  tunnflytande,  mörjig  blod,  dels  af  stora, 
ganska  fasta  blodcoagula  af  nära  ett  q  varters  rymd,  vägande  }  skälp. 
I  ventrikeln  finnes  å  curvatura  minor  på  ett  tums  afstånd  från  py- 
lorus  ett  ärtstort  sår  med  stjernformigt  utstrålande  veck.  En  gulgrå, 
lös  väfnad  bildar  sårets  botten.  Genom  denna  kan  en  kateter  in- 
foras i  den  stora  förutnämnda  hålan.  Ventrikelns  slembinnn  fortjockad, 
muskelhinnau  i  pars  pylorica  omkring  Ij^  lin.  tjock.  I  duodenum  på 
ett  par  liniers  afstånd  från  py lorus  befinner  sig  i  fortsättningen  af 
curvatura  minor  ett  två-tums  långt  sår,  i  omgifuingeu  af  hvilket 
slemhinnan  är  lindrigt  underminerad  med  ufrundade,  ej  förtjockade 
ränder.  Sårets  botten  bildas  närmast  ränderna  af  en  gråsvart,  fläckig, 
temligen  glatt  och  jemn  väfnad,  som  är  genorabi-uteu  af  en  tums- 
lång  öppning,  hvarur  blodcoagula  i  ymnig  mängd  framsippra.  Öpp- 
ningen  leder   in   till  den  förut  nämnda  hålan,  denna  befinnes  hafva 


118 

sitt  lige  uti  det  till  en  knytnäf ves  storlek  ansYållda  caput  pancreatis. 
Sjelfva  den  gåsäggsatora  hålan  är  öfverallt  omgifven  af  en  alamaigy 
sönderfallande»  grågul  väfnad,  som  utåt  antager  en  fastare  konsistens 
och  öfvergår  utan  skarp  gräns  i  sjelfva  pancreas,  som  i  närheten  ar 
hård,  sklerotisk,  genomdragen  af  fasta  hvitgråa  strängar.  På  något 
afstånd  från  hålan,  nedåt  från  densamma,  forefinnes  i  caput  pan- 
creatis en  hönsäggsstor  knöl  utan  skarp  begränsning,  af  ytterst  lös 
beskaffenhet,  spräckligt  hvitgrå  med  röda  insprängda  härdar  samt  i 
midten  stadd  i  börjande  sönderfallning  med  infiltration  af  blod.  De 
omgif vande  lym/körtlame  starkt  svällda  och  karcinomatöst  degenere- 
rade. Ligamentum  hepato-duodenale  förkortad  t  och  förtjockadt,  fast- 
▼äxt  vid  pancreas.  Den  del  af  venstra  Ufverlobens  undre  yta,  som 
låg  fastlödd  vid  den  underliggande  knölen,  visar  från  kapseln  ett 
par  linier  inåt  en  ytterst  lös,  nästan  gelatinös  konsistens  och  på  en 
yta  af  ungefär  ett  tvåöres  storlek  ett  spräckligt  gulgrått  och  blårödt 
utseende. 

Lefverm  snittyta  är  blek,  gråbrun  med  brungråa  centra  och 
fina  gulgråa  periferier.     Gallgångarne  fyllda  af  galla. 

Åffelten  slnpp,  lös,  dess  pulpa  rödgrå,  malpighiska  kroppame 
stora  och  talrika. 

Njurame  till  konsistensen  fasta,  å  snittytan  gråbleka,  af  friskt 
utseende. 

PeriUmeum  är  i  allmänhet  blekt,  men  här  och  hvar  dock  visande 
ytterst  små,  kapillära  blödningar.  I  lilla  bäckenet  fanns  omkring  fyra 
matskedar  tjock,  grumlig,  gulgrå  vätska  med  inblandade  fibrinösa 
slamsor. 

TumUarmame  ligga  till  en  del  nedskjutna  i  lilla  bäckenet  samt 
visa  en  livid  färg  och  stark  kärlinjektion.  Slemhinnan  i  öfre  delen 
af  jejunum  temligen  lifligt  röd,  visar  stark  pigmentering  i  spetsarna 
af  villi  ända  ned  till  början  af  ileum,  hvars  slemhinna  endast  visar 
en  gröfre  venös  injektion,  utan  annan  forändring.  Slemhinnan  i 
tioektarmnma  synnerligen  blek. 

HjertsHcken  innehåller  några  matskedar  tunnflytande,  gult  serum. 
Båda  hjerthalfvorna  innehålla  tunnflytande  blod  jemte  några  lösa 
blodcoagula. 

HjericA  ganska  litet.  Yeustra  ventrikelväggen  betydligt  fortjookad, 
dess  lumen  litet;  valvler  och  mynningar  friska. 

Högra  lungan  är  i  öfversta  och  mellersta  lobema  blodfattig,  i 
nedersta  loben  temligen  blodfylld,  öfverallt  luftförande.  Vid  tryck 
utrinner  från  snittytan  en  finskummig  vätska  från  nedersta  lobens 
bakre  partier. 

Venstra  lungan  i  sin  helhet  ytterst  blek  och  blodfattig. 

För  öfrigt  intet  att  anmärka. 

Hr  Key  omnämnde  att  preparatet  fannes  tillvarataget  och 
ville  framdeles  för  Sällskapet  förevisa  detsamma,  då  perforationa- 
sättet  var  liögst  egendomligt  och  ett  ärr  i  ventrikeln  desantoin 
visade  att  ett  äldre  genombrott  egt  rum. 


119 

=  Hr  Sandahl  O.  oiutalade  som  ett  euriosum  ett  fyiid 
af  svampar,  som  anträffats  i  kräkningar.  —  Patienten,  -  som  vid 
en  middag  den  13  Mars  förtärt  champignoner,  led  dagen  der- 
efter  af  en  gastricism  och  kräktes  betydligt,  men  återställdes 
snart  och  hade  sedermera  ej  förtärt  föda,  hvari  något  slag  af 
svamp  ingredierade.  Efter  nägra  dagars  förutgänget  illabefin- 
nande  fick  han  emellertid  åter  kräkningar  och  uppkastade  der- 
vid  dea  30  Mars,  således  17  dagar  efter  förtärandet,  flera  nästan 
osmälta  svampar.  Patienten  hyste  den  bestämda  öfvertygelse 
att  dessa  vållat  kela  hans  illamående  och,  huru  besynnerlig 
saken  fbrefoU,  hade  Hr  S.  ingen  anledning  att  misstro  uppgiftenia. 
Svamparne  förevisades. 

=  Hr  Santesson  anförde  ur  »Finska  Notisbladet  för 
Läkare  och  Pharmaceuter»  ett  meddelande  af  Prof.  v.  WlLLE- 
BRAND,  nemligen  att  TäAUBE  i  en  artikel  i  Berliner  Klin.  Wochen- 
schrift  vill  bevisa,  att  urinens  ammuniak^dekompositton  inom 
blåsan  ej  beror  på  det  från  väggen  afsöndrade  slemmets  iråkade 
jäsning  eller  sönderdelning,  såsom  man  hittills  vanligen  antagit, 
utan  på  närvaro  af  i  blåsan  inkomna,  eljest  i  luften  suspende- 
rade miasmatiska  änmen  af  organiskt  ursprung.  Detta  stöder 
författaren  hufvudsakligen  på  iakttagelser,  gjorda  å  en  63  års 
man,  som  för  långvarig  urinretention  inkommit  å  Gharitén  i 
Berlin.  Oaktadt  patienten  i  3  år  lidit  af  sin  åkomma  hade 
urinen  bibehållit  sin  klarhet  och  normala  beskaffenhet,  tills 
Traube  hade  katetriserat  pat  med  en  kateter,  som  legat  fritt 
i  sjuksalen.  Kort  härefter  blef  urinen  grumlig,  alkalisk.  Gruralet 
visade  sig  vid  mikroskopisk  undersökning  till  största  delen  bestå 
af  en  tallös  mängd  vibrioner.  Af  dessa  hade  sannolikt  ett  parti 
införts  med  katetem  i  blåsan,  der  de  med  sin  kända  reproduk- 
tionsförmåga inom  kort  i  oändlighet  mångfaldigats.  Den  prak- 
tiska regeln  blir  i  följd  häraf,  att  innan  man  inför  något  in- 
strument i  blåsan  låta  det  ligga  i  kokhett  vatten. 

Hr  S.  uttryckte  sin  förvåning  öfver  denna  notis,  som,  med 
stöd  af  ett  ensamt  och  tvifvelaktigt  fall,  ville  förneka  spontan 
arindekoroposition  inom  blåsan  och  uppställa  en  ny  praktisk 
regel  vid  ett  så  ofta  förekommande  kirurgiskt  handgrepp  som 
katetrisering  samt  påvisade  de  svårigheter  som  deraf  skulle 
uppkomma. 

Hr  Berlin  omnämnde  att  enahanda  förklaring  af  urinens 
dekomposition,  som  den  af  Traube  anförda,  äfven  blifvit  fram- 
dragen  af   fran^ska  läkare  och  påpekade  det  analoga  förhål- 


120 

lande,  som  otvifvelaktigt  iakttagits  vid  det  experiment  då  saften 
af  drufvor  utpressad  öfver  luftfritt  qvicksilfver,  således  utom 
beröring  med  luften,  ej  företer  någon  jäsningsprocess,  hvaremot, 
då  luft  insläppes,  jäsning  snart  inträder  och  jästceller  utvecklas. 


Den  11  April. 

'  Biblioteket.  —  Gonstitntio  e]jlideinica.   —   Ovanligt  brfick.  —  Uninopl&stik.  — 
»Lithotribe  injecteur».  —  Postmortem-appmjaknlng  af  lungorna. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Reseanteckningar  af  en  militärlRknre  af  Dr  E.  Edholm.  Oåfva 
af  forfnttaren. 

=^  Constitutio  epidemica  under  veckan  frAii  och  med  Söndflgeii 
den  2  till  och  med  Lördagen  den  8  April  1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  ha  88  fall  förekommit. 
—  Kopporna,  sora  under  foregående  veckor  aftagit,  hafvn  under  de 
båda  sista  veckorna  fiter  varit  i  tilltagande. 

*  1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare): 


Febril  typhoides  ....  3. 

Dipbtheria 8. 

Cholera  nostrai 1 

Cholerina 1. 

Bysenteria 1. 

Diarrhoea 21. 

Febris  intermittens  . .  10. 

Angina  parotidea  ....  4. 

VarioUe.    Varioloidea  25. 

Scarlatina 5. 

MorbiUi  2 

Delirittm  tremens.  ..  2. 


Gonorrhoea 4. 

Mcniugitis  cerebralis  1. 

Conjuneti  vitis 10. 

Otiiis 4. 

Ang.  tons.  &c  fauciam  52. 

Loryngo-trncheitis....  13. 

BroQch.  Cat.  bronch.  108. 

Bronchitis  capillans.  2. 

Pneainonia 11. 

Plearitis 2. 

Febris  gastr.  simplex  26. 

Gastritis.     Enterltis  .  1. 

Colitis 1. 


Fcritonitis 1. 

Icterus 2. 

Metritis 7. 

Rheumatismni  acntus  10. 

Kryaipelaa 8. 

Erytheina  nodosuni..  2. 

Irticaria 8. 

Fiirunculus 1. 

Rheuin.receDsnfcbril.  7. 

Summa  3G8. 


Syphilia  4. 

2.     A  hufvudstadens  sjukvårdsnnstalter: 

På  Serqfimer-laaar ettet:  sjukantalet  den  8  April  252,  bvaraf 
140  på  afdelninjj^en  för  invärtes  sjuke;  iakorane  under  veckan:  pnou- 
monia  8,  bronchitis  2,  febris  typhoides  1,  meningitis  cerebralis  1, 
pararaetritis  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  Allmänna  Qarnieons-ejiJdmset:  sjukantalet  den  8  April  204, 
hvaraf  105  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  7,  syphilia  3,  gonorrhoea  3,  bronchitis  3,  delirium  tre- 
mens 2»  pleuritis  2,  otitis  1,  icterus  1,  rheumatismus  acutus  I. 

På  Proviéorieka  ajukJmeet:  sjukantalet  den  8  April  203,  bvaraf 
139  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolao  49,  pneumonia 
3,  delirium  tremens  2,  febris  typhoides  1,  diarrhoea  1,  icterus  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  8  April 
63,  hvaraf  36  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  gastrica 
simplex  3,  bronchitis  2.  pericarditia  1,  nephritis  1,  rheumatismus 
acutus  1,  furunculus  1. 


121 

På  AUmänna  Barnhuset:  broiichitis  10,  cntnrrluis  gnstro-intesti- 
calis  6y  pleuritis  3,  pneiuDonia  2,  erysipelas  1,  nrticnna  1.  — 
PoltkUmken:  broncfaitis  11,  catarrhus  iiitestiiinlis  8,  cotijuiictivitis  3, 
äcarlatina  2,  febris  iiiterinittens  ],  nnghia  parutidca  i,  sclereinn  1, 
rrythema  febrilis   1. 

På  BarMJukhuset:  sjukantnlet  den  8  April  55;  inkomne  uodvr 
reckan:  scarlatina  2,  bronchitis  1,  pneumonia  'l. 

Pä  AUmänna  BambiinUhuaet:  antaiet  vårdade  14;  febris  pimr- 
|)«ralis  1,  paramttritis  3. 

På  Bambördshustt  Pro  Palria:  lielsotillatAndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  nntnlet  vArdade  13;  helsotill- 
stAndet  god  t. 

På  DiakomsS'^'ukhus€t:  sjukantnlet  den  8  April  34;  inkomne 
UQd«r  veckan:  nngina  tonsillaris  1,  pneumonia  1,  febris  gnstrica 
«implex    I,  peritonitis  1. 

På  Stockhobns  Hospital  för  Sinnes^'uke:  sjukantalet  den  8  April 
167,  hvaraf  80  mankön  ocb  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukiintnlet  den  8  April 
150,  hvaraf  129  från  staden  och  21  från  länet;  inkomne:  sypliilis  16. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjuknutalct  den  8  April  24;  syphilis  5, 
goiiOrrhoen  4. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläknrnes  veck  o-rapport  er): 
bronchitis  38,  diarrlioea  17,  pneumonia  15,  variolre  14,  rbeumatis- 
inus  13,  febris  gnstrica  simplex  10,  febris  intermittcns  9,  gnstri- 
ci$mQ9  6,  nngina  tonsiliaris  5,  pcrtu^sis  2,  anginn  pnrotiden  2, 
Inryngitis  2,  febris  typhoides  1,  diphtherin  1,  nngina  membranacea  1, 
varicellse  1,  delirium  tremens  1,  otitis  1,  plenritia  1,  gastritis  1, 
erysipelas   L 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  2,  bronchitis  3,  febris 
iatermittens  1,  angii.a  tonsiliaris  1. 

=  Hr  Santesson  förevisade  för  Sällskapet  en  patient 
från  Serafimerlasarettet,  hvilken  företedde  en  ovanlig  form  af 
bråck,  nero ligen  ett  krurcdbråch  beläyet  på  framsidan  af  väsa 
cruralia.  Som  bekant  är  förekomma  allmännast  hernise  crurales 
intern®  med  läge  på  inre  sidan  om  kärlen;  hernio)  crm-ales 
extemae  belägna  på  yttre  sidan  om  kärlen  äro  ganska  sällsynta 
och  ännu  mera  sällsynt  är  den  form  af  krural  bråck,  som  har  sin 
plats  vare  sig  bakom  eller  framom  de  nämnda  kärlen.  Patien- 
ten hade  haft  bråck  et  sedan  20  år  tillbaka  och  sedan  16  år  be- 
gagnat bråckband,  som  dock  ej  fullständigt  hållit  detsamma 
inne.  Härigenom  hade  bråcket  tvingats  utåt  och  pressats  öfver 
framsidan  af  kärlen  —  samt  sålunda  vallat,  att  i  närvarande 
fall  ett  vanligt  kmralbråck  simulerade  den  ovanliga  formen  af 
en  hemia   cruralia  antevasciilaris  (et  externa).    Reposition  kan 


122 

utan  svårighet  verkställas  och  då  fingret  följer  bråckets  väg, 
ligger  brockporten  på  inre  sidan  om  kruralkärlen.  Ett  bråck- 
band med  stark  fjäder  och  nedåtstående  pelott  (nästan  vertikal 
mot  fjedern)  användes  nu  och  är  fullt  ändamålsenlig. 

A  samma  person   hade  Hr  S.  äfven  med  framgång  före- 
tagit  uranoplasiik  för  en  uranoschisma.    Redan  1819,  således 
för  46  år  sedan,  hadi^  han  opererats  af  dåvarande  adjunkten 
vid  Karolinska  institutet  Or  Ekström.    Efter  denna  opei*ation 
återstod  emellertid  en  klyfning  af  velum  palati;  hårda  gommen 
och   alveolarprocessen;  öppningen  i  de  båda  förstnämnda  hade 
omkring  1^  centimeters  bredd  och  var  belägen  å  venstra  sidan  om 
septum  nasi.    Tungan  egde  en  anmärkningsvärd  volnbilitet,  men 
talet    var    oklart  och  suddigt.     Den  osteoplastiska  operationen 
verkställdes  den  20  Mars  enligt  Langenbecks  metod.  —  Vid 
utförandet  af  uranoplastik  är  det  alltid  af  största  vigt  att  sido- 
incisionema  göras  tillräckligt  stora,  då  annars  spänningen  och 
trycket  i  mjuka  gommen  bli  så  betydliga  att  brand  inställer  sig 
i  flikame  af  gomseglet.    Fergusson  bestämde  hvilka  muskler 
gjorde  starkaste  motståndet,  nemligen  flexor  och  levator  palati, 
på  hvilka  derföre  myotonii  borde  göras  nära  hamulus  pterygoi- 
deus.    Blödningen  var  vid  operationen  ej  betydlig,  ehuru  arteria 
palatina   anterior   genomskars.  —  En  olägenhet,  som  vanligen 
genast   efter   operationen  och   de  närmast  följande  dagame  in- 
träffar, består  deri  att  patienterna,  som  genom  fissurens  förening 
få  en  betydlig  luftväg,  vid  hvilken  de  vant  sig,  afspärrad,  till 
följe  deraf  förete  dyspné  och  kongestionstillstånd  till  lungorna,  så 
mycket  mera  som  ansvällningen  i  samtliga  de  mjuka  delarae  — 
nedåt   gombågarne    och    tungroten  —  ytterligare  minskar  luft^ 
tillträdet.   På  7  dygnet  uttogos  de  4  främsta  suturerna  (af  silke), 
de  öfriga  ett  par  dagar  dercfter;  endast  de  bakre  hade  skurit 
igenom.  —  Ju  mjukare  ärret  blir  dess  renare  blir  uttalet,  dess 
mindre  stelhet  och  svårighet  vid  de  finare  rörelserna.   Förkort- 
ningen af  velum  gör  dock  att  mun-  och  näskavitetema  ej  blifva 
fullständigt  af  stängda  från  h  varandra,  hvarföre  en  del  af  nasal- 
ljuden  äfven  qvarstå,  mest  dock  till  en  början.    Kan  tillräcklig 
längd  af  velum  åstadkommas,  så  att  detsamma  når  bakre  pha- 
rynxväggen  försvinner  nasalljudet.    Åtskilliga  plastiska  opera- 
tionssätt   ha   blifvit   föreslagna  och  några  äfven   användts  f5r 
uppnående  af  detta  mål;  dock  äro  de  alla  af  den  beskaffenhet, 
att  de  lättare  låta  sig  beskrifva  än  tttf(5ra  i  ett  så  rörligt  organ 
Bom  gomseglet,  hvarföre  de  ej  heller  erhållit  nigon  allmånnare 


123 

aovändniog.  Dr  Passa  vant  i  Frankfurt  ain  Main  har  isynnerhet 
sysselsatt  sig  med  detta  problem.  Det  af  honom  sednast  före- 
slagna operationssättet,  hvilket  Hr  S.  med  teckningar  åskådlig- 
gjorde, består  i  korthet  deruti,  att  närmare  medellinien  än  arteria 
palatina  posterior  läggas  tvenne  snitt  genom  veluni  upp  mot 
pålat,  duram,  som  sedermera  förenas  med  ett  tvärsnitt,  hvar- 
etler  den  fyrkantiga  lambeaun  frigöres  och  periosteum  medtages 
till  randen  af  ossa  palati,  hvarcfter  lambeaun  till  sidorna  förenas 
och  defekten  i  hårda  gommens  betäckning  lemnas  att  ersättas 
eller  fyllas  genom  granulation.  Ingen  nekros  inträffar  härvid, 
emedan  benets  nutrition  underhålles  från  periosteum  å  dess  an- 
dra yta  åt  nässidan.  £u  med  framgång  utförd  operation  enligt 
denna  metod  manar  till  efterföljd. 

=  Hr  Santesson  redogjorde  vidare  efter  Gazette  des 
Hopitanx  för  en  förbättring  af  stenkrossningsinstrumenter,  be- 
stående deri  att  injektionsapparaten  och  litotritören  innehållas  i 
samma  instrument.  Maisonneuve  hade  i  Academie  de  Méde- 
cine  den  28  sistlidne  Mars  förevisadt  ett  dylikt  instrument,  be- 
Dämdt  »lUhotribe  injectevm,  af  Robert  &  Collins  tillverkning 
och  på  det  högsta  lofordat  detsamma  efter  de  prof-operationer 
han  dermed  verkställt.  Injektioiiskanalen  löper  i  den  manliga 
branchen  och  kan  genom  en  trattformig  mynning  sättas  i  för- 
bindelse med  en  spruta  eller  aspiratör.  Utan  att  operationen 
afbrytes  kan  således  insprutning  verkställas  af  operatören  eller 
assisteotea.  Maisonneuve  läster  särdeles  vigt  vid  införandet  af 
gas  vid  blåsoperationer  i  stället  för  flytande  ämnen,  specielt 
kolsyregas,  som  änder  pågående  operation  kan  stilla  organets 
initabilitet  och  hålla  blåsväggarne  i  en  jemn  och  fortsatt  ut- 
spänning.  —  En  teckning  af  instrumentet  förevisades. 

=  Hr  Odmansson  förevisade  ett  preparat,  tillvarataget 
vid  en  obduktion  å  barnhuset,  nemligen  posimorUm-^uppmjuhiing 
a/  Iwiffomay  som  lätt  kan  förvexlas  med  gangren  och  isynnerhet 
nå  medicolegala  liköppningar  kan  ge  anledning  till  villrådighet. 

Hr  O.  häntydde  på,  att  denna  förändring  i  lungorna  är 
identisk  med  den  allmänt  kända  gastromalacien.  Vanligen  upp- 
står den  derigenom,  att  uppmjukningen  från  ventrikeln  fortskrider 
^nom  diaphragma  till  lungorna.  På  sednare  tider  hade  man 
emellertid  mångenstädes  observerat  fall,  der  en  sådan  marsch 
per  contiguitatem  ej  kunde  följas.  Till  förklaring  af  förändringen 
aoder  dessa  förhållanden  har  man  antagit,  att  sura  ämnen  från 
>    ventrikeln  inkominit  i  luftrören  antingen  derigenom  att  vid  kräk- 


124 

ning  påkommen  under  agonien,  någon  del  af  det  uppkräkta  kunnat 
passera  in  i  larynx,  eller  genom  kroppens  omstjelpning  efter 
döden.  Stundom  har  det  lyckats,  att  konstatera  identiteten 
mellan  innehållet  i  luftrören  och  det  i  magsäcken.  Några  un- 
dersökningar, huruvida  ej  en  dylik  malaci  kan  uppstå  sjelfstan- 
digt  i  lungorna  hafva  ej  blifvit  offentliggjorda. 

Uti  ifrågavarande  fall  hade  obduktionen  gjorts  16  timmar 
efter  det  5J  månader  gamla  barnets  död.  Inga  tecken  till  för- 
ruttnelse förefunnos.  I  ventrikeln  träffades  ett  mindre  malaciskt 
parti  å  bakre  väggen  nära  cardia,  der  förändringen  dock  ej 
sträckte  sig  utom  slemhinnan.  Nästan  hälften  af  lungorna  be- 
fanns fullständigt  emollierad.  I  högra  lungan  var  spetsen,  med- 
lersta  loben  och  öfre  delen  af  nedre  loben;  i  den  venstra  nedre 
hälften  af  ofre  loben  samt  öfre  delen  af  di^ss  nedre,  säte  för 
förändringen.  Begge  hufvudbronkiernas  slemhinna  var  raissfärgad. 
Uti  några  af  de  till  de  uppmjukade  partierna  gående  luftrör, 
anträffades  ett  mera  torrt,  kornigt  innehåll,  som  under  mikro- 
skopet visar  sig  bestå  af  till  storleken  varierande  fettkulor, 
livaraf  en  del  voro  gulfärgade,  en  kornig  massa,  talrika  vibrioner 
samt  celler,  af  h vilka  somliga  voro  förseddc  med  cilier  och  så- 
lunda visade  sig  tillhöra  luftvägarne,  andra  deremot  voro  utan 
cilier,  mindre  till  storleken  och  af  pepsinkörtelcellernas  form. 
Barnet  hade  under  sista  dngarne  endast  njutit  ammans  mjölk. 

Denna  förändring  är  af  den  största  praktiska  vigt,  emedan 
densamma  lätt  kan  förvexlas  med  lunggangren.  Hvartill  ett 
sådant  misstag  t  ex.  i  medicolegala  fall  kan  leda,  är  lätt  att 
visa.  Från  gangrenen  skiljes  malacien  hufvudsakligen  derigenom, 
att  omgifningen  af  den  malaciska  härden  ej  företer  tecken  på 
något  föregående  retningstillstånd.  Vanligen  är  gränsen  mellan 
de  friska  och  förändrade  partierna  ej  skarp.  Man  får  standora 
såsom  i  detta  fall,  se  ställen,  der  lungväfnaden  med  undantag 
af  någon  missfargning  är  af  normal  beskaffenhet.  Uppmjukningen 
kan  emellertid  äfven  träffa  förut  jpatologiskt  forändrade  delar, 
såsom  ock  i  vårt  fall  är  förhållandet;  begge  de  nedre  lunglo- 
berna  äro  här  säte  for  on  diffus  bronchopneumoni.  I  dylika  fall 
far  man  vid  bedömandet  afse  från  dessa  delar.  Den  under- 
stundom högst  betydliga  utbredningen  af  malacien  kan  då 
tjona  till  ledning  för  omdömet.  De  uppmjukade  delarne  hafva 
ej  den  vid  gangren  vanliga  stanken.  De  hafva  derjemte  ett 
mera  homogent  gelatinöst  utseende.    Deras  f&rgning  beror  hufvud- 


125 

.^kligen  likasom  vid  ^astromafacien  på  mängden  af  det  i  delen 
befintliga  blodet. 


Den  18  April 

Hr  HALUjif  heland.  —  Biblioteket.  —  Gonatitutio  epidemica.  —  Kolanöten.  — 
BMiglar.  —  Bilirabin.  —  PiCftUOT:  Kaffes  dynamiska  rerkan;  Ref.  af  Husa. 
—  Nitroglyccrin. 

=  Sällskapets  ledamot,  Medicinalrådet  Hallin,  som  ny- 
ligen anländt  till  hufvadstaden  och  tillträdt  sin  plats  i  Kongl. 
Sondhets-Collegiam,  helsades  af  ordföranden. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Le3  boromes  d^Engis  et  les  horn  mes  de  Chauvaux  par  M.  A. 
Spring.  Bruxelles  1864.  Gåfva  af  författaren.  —  Bidrag  till  Sveriges 
oflicieia  Statistik.  A)  Befolkningsstatistik.  Ny  följd  II.  3.  Stati- 
stiska Centralbyråns  undcrdilniga  berättelse  for  åren  1856 — 1860 
samt  for  året  1861.^    Gåfva  af  Statistiska  Centralbyrån. 

=  Constitutio  epidemien  under  veckan  från  ocb  med  Söndagen 
den  9  till  och  med  Lördagen  den  15  April   1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  63  fall  af  smittkoppor  ha  under 
veckan  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  28  läkare): 


Diphtheria.... 4. 

AB^ina  membranacea  1. 

Pertuisia  1. 

Cholerina 1. 

DjseBteria 2. 

Ditrrhcea 31. 

Febria  intermittena  . .  12. 

Ängina  parotidea  ....  11. 

VttHolae.     Tarioloidcs  18. 

VftriceUn 5. 

Stuirlatina 4. 

Korbilli 1, 

l^elirinxa  tremens....  1. 


Gonorrhoea 11. 

Apuplexia  cerebri.  ..  1. 

Nenralgia 5 

Conjanctivitia 8. 

Otitis 5. 

Ang.  tons.  &  fancinm  66 

Tbromboais.   Embolia  1. 

Laryngo-tracheitis.  ..  9. 

Bronch.   Cat.  broiich.  103. 

Broncbitis  capillaris..  5. 

Pneanionia 18. 

Pleuritis 1. 

Febris  gaatr.  simplex  14. 

Gastritis.     Enteritis  .  4. 


Colitis    1. 

Typhlit.  &  Perityphlit.  3. 

PeritoDitia 3. 

Icterus 4. 

Nepbritia 4é 

Metritia 1. 

RhcDmatismDs  acatns  18. 

Erysipclas 6. 

Urticaria 2, 

Furuncalaa  3. 

Carbonculaa 1. 

Rhenm.recens  nfebril.  4. 

Samma  396. 


Svpbilia 4. 

2.     A  hufvudstadens  sjukvardsanstalter: 

?å  Serajmer-lasaretttt:  ajukantnlet  den  15  April  151,  braraf 
14f)  pil  afdrlningeti  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneu- 
iTjMnia  6,  febris  typhoides  1,  febris  intermittens  1,  pleuritis  1,  catar- 
rh«j«  ventriculi  1,  rheuraatismus  acutus  1. 

På  AUtftänna  Gamisons-ajukhtiset:  sjukantalet  den  15  April  174, 
l-^aRtf  91  på  afdeluiugcn  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
7'Tiea:iiOQia  9,  sypbilis  2,  broncbitis  2,  variolse  1,  scarlatina  1,  gonor^ 
rboea  1,  erysipelas   1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalct  den  15  April  183,  hvaraf 
12.5   invärtes    sjuke?    inkomne    under  veckan:   variobe  31,   delirium 


126 

tremens  5,  pneumonia  2,  rheumatisinua  acutua  2,  meningitis  cerebro- 
spinalis  1,  febris  intermittens  1,  neuralgia  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  15 
April  55,  Iivnraf  40  invärtes  sjuke;  inkonine  under  veckan:  febris 
gnstricn  siroplex  2,  febris  typhoides  1,  pneuraonia  2. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  6,  catarrhus  gastrointesti- 
nalis  5,  pneuroonia  3,  nephritis  2,  pleuritis  2,  oonjunctivitis  puru- 
Jen  ta  1,  urticaria  1,  erytheraa  fcbrile  1.  —  Poliklituken:  bronchitis  8, 
catarrhus  gastro-intestinalis  4,  conjunctivitis  3,  bronchitis  capillaris  2, 
diphtheria  1,  angina  membranncea  1,  febris  intermittens  1,  vanolae  1, 
angina  tonsillnris  1,  pleuritis  1. 

På  Barnsjukhuset:  inkomne  under  yeckan:  scarlatina  3,  conjunc- 
tivitis  1,  scabies  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  11;  febris  puer- 
peralis  1. 

På  Barnbördshitsei  Pro  Patria:  b  elsotillståndet  god  t. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  inkomne  under  veckan  7;  peri- 
metritis  4. 

På  Diakomss^sjukhuset:  sjukantalet  den  15  April  34;  inkomne 
under  veckan:  angina  tonsillaris  diphtheritica  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  15  April 
167,  hvaraf  80  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  15  Apnl 
142,  hvaraf  120  från  staden  och  22  från  länet;  inkomne:  syphilis  15. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  15  April  18;  inkomne: 
gouorrhoea  4. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
bronchitis  33,  diarrhoea  16,  variolae  12,  pneumonia  11,  rheumatis- 
mus  11,  febris  gastrica  simplex  9,  febris  intermittens  7,  ophthalmia 
7»  angina  7,  gastricismus  5,  delirium  tremens  4,  laryngitis  8,  angina 
parotidea  2,  neuralgia  2,  gastritis  2,  diphtheria  1,  angina  membra- 
nacea  1,  scarlatina  1,  peritonitis  1,  nephritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektionsinrättningen:  diarrhosa  2,  nngina  tonsillaris  2, 
febris  intermittens  1. 

=  Ordföranden  fastade  uppmärksamhet  på  några  uti  Phar- 
maceutical  Journal  för  Mars  1865  förekommande  uppsatser  och 
anförde  följande: 

1)  Om  Kola-nöten  från  vestra  A/rika  af  Dr  W.  F.  Daniell. 
Vexten  hvaraf  denna  frukt  erhållas  är  Cöla  acuminata  R.  Br., 
som  tillhör  familjen  Stercaliacee  och  förekommer  i  tropiska 
Vest-Afrika  och  i  Sodan.  Frukten,  som  kallas  kola  eller  gola 
(i  Sudan  guru),  har  storlek  och  form  af  en  hästkastanie.  I  Su- 
dan drifves  betydlig  handel  med  denna  frakt,  som  af  negerstain- 
marna  mycket  värderas  och  användes,  dels  såsom  dietetiskt 
medel,  dels  som   läkemedel.     Såsom  exempel  på  nötens  värde 


127 

torde  fa  anföras,  att  om  en  främling  besöker  en  Iiöfding  och  af 
honom  bjndes  på  en  eller  par  nötter  (till  och  med  endast  en 
half)  så  betyder  det:  Ni  är  hos  mig  hjertligt  välkommen.  I 
Senegambien,  der  denna  frukt  förr  var  lika  sällsynt  som  värderad, 
kände  man  för  50  nötter  köpa  sig  en  hustru  utur  landets  bästa 
familjer.  Flera  författare  i  slutet  af  förra  och  början  af  nu- 
varande sekel  omtala  denna  frukt,  t.  ex.  Adam  Afzelius  i  sin 
uppsats  om  vegetationen  på  Sierra  Leone  1794;  äfven  uti  Col- 
lectio  8:o  (1815)  af  hans  »Remedia  guineensia»  omnämnes  denna 
firukt  under  namnet  »ToIa)i  samt  att  den  är  aromatisk  och  nm- 
cilaginös  och  användes  med  fördel  i  dysenteri.  Dr  Daniell  an- 
ser kolafrukten  bafva  toniska  och  adstringenta  egenskaper,  och 
har  under  sin  vistelse  i  vestra  Afrika  såsom  militärläkare  funnit 
den  verksam  mot  der  gängse  diarréer.  Kolanöten  tuggas  van- 
ligen af  negrerna;  den  hvita  befolkningen  använder  dereraot  de- 
kokten.  Yid  medlets  intagande  på  qvällen  bemärkte  Daniell  att 
det  åstadkom  sömnlöshet  och  förmodade  på  grund  deraf  att 
frukten  möjligen  kunde  innehålla  théin.  Kemisk  undersökning 
har  sedermera  visat  att  så  är  fallet.  Vid  anställd  analys  (se 
pag.  457  ofvanbemälde  jumal)  fann  John  Attfield  i  kola- 
Dölen  2.13  procent  théin. 

Efter  bvad  man  för  närvarande  känner  förekommer  théinet 
nd  växter  tillhörande  5  ganska  olika  naturliga  familjer,  nemligen 
i  l:a  Thea  species  (Temströmiacese),  i  2:a  Coffea  arabica  (Cin- 
chonacea»),  i  3:e  Ilex  paraguajensis,  mate  (Aqnifoliaceae),  i  4:e 
Paulinia  sorbilis,  guarana  (Sapindacese),  i  5:e  Cola  acuminata 
(Sterculiace»).  Kolafrukten  har  troligen  ännu  icke  blifvit  an- 
vänd såsom  läkemedel  i  Europa. 

2)  Om  Blodiylara  skötsel.  Hr  C.  F.  Bevan  uppgifver  sig 
bafva  funnit  puloeriserad  mangansuperoxid  vara  ett  godt  medel 
att  bibehålla  blodiglar  vid  god  helsa;  han  föreskrifver  att  dag- 
ligen ombyta  vatten  och  i  förvaringskärlet  på  100  blodiglar 
dagligen  tillsätta  30  gran  pulveriserad  mangansuperoxid  och  på- 
står att  alltsedan  denna  behandling  började  att  användas  icke 
något  dödsfall  bland  hans  iglar  inträffat. 

=5  Ordföranden  omnämnde  vidare  en  uti  Annalen  der  Chemie 
nod  Pharmacia  (December  1864)  förekommande  afhandKng  af 
G.  StIbbleb  om  de  färgämnen,  som  förefinnas  i  konkrementer 
från  gailblåsan  och  om  ett  af  dessa  färgämnens,  nemligen  det 
gulröda  bUirubmet»  anvåndbarlut  vid  pröfning  af  kloroform. 


128 

Städeler  har  utur  sådana  gallstenar,  som  huf vadsak iigen 
utgöras  af  Hlrgämne,  framställt,  utom  bilirubin  äfven  ett  brant 
bilifuscin  och  ett  grönt  färgämne  bilipradn^  samt  slutligen  en 
i  vatten,  alkohol,  eter  och  utspädda  syror  olöslig  kropp  bilihumin, 
Biliprasin  skiljer  sig  från  biliverdin  deiigenom  att  dess  lösning  i 
alkohol  brunfärgas  af  ammoniak^biliverdinlösning  förändras  icke. 

Bilirubinet  framställes  på  följande  sätt:  den  pulveriserade 
gallstenen  bchandlns  först  med  eter,  som  utdrager  kolestearin 
och  fett;  derefter  aflägsnas  inblandad  galla  med  kokhett  vatten. 
Sedan  pulvret  bfifvit  torkadt  behandlas  det  flera  gånger  efter 
hvarandra  med  kloroform,  som  utdrager  ett  klibbigt  ämne  och 
ringa  mängd  bilirubin;  största  delen  deraf  förefinnes  uti  konkre- 
mentet  såsom  bilirabinkalk,  hvilken  i  kloroform  är  olöslig.  Efter 
utdragning  med  kloroform  behandlas  den  derföre  med  utspädd 
saltsyra,  som  sönderdelar  bilirubinkalken,  så  att  klorcalcium 
upplöses  och  bilirubinet  lemnas  olöst.  Bilirubinet  upplöses  se- 
dermera lätt  vid  behandling  med  kloroform,  hvaruti  det  löses 
med  rent  gul  eller  orangegul  färg, 

Städeler  fäster  uppmärksamhet  på  att  i  handel  icke  sällan 
förekommer  kloroform,  som  är  stadd  i  oupphörlig  sönderdelning, 
under  sur  reaktion  och  utveckling  af  en  stickande  lukt  af  fosgeo- 
gas.  Dylik  kloroform  löser  bilirubinet  med  grön  färg.  Pienna 
reaktion  är  så  känslig,  att  oaktadt  sönderdelningen  så  obetydligt 
fortskridit  att  den  på  lukten  ej  bemärkes,  så  behöfves  knappast 
I  milligram  bilirubin  för  att  framkalla  en  grönaktig  fargning; 
klor  utöfvar  på  färgämnet  samma  verkan;  af  större  mängd  klor 
utblekes  färgen  helt  och  hållet. 

=  Generaldirektör  Huss  redogjorde  för  en  uppsats  af  Dr 
Lamare-Picquot,  Ofverläkare  vid  hospitalet  i  Hondeur,  angå- 
ende verkan  och  användning  af  kaffe  vid  inkarcererade  bråck  m.  m: 

Enligt  Dr  Picquots  uppgift  fastades  de  franska  läkames 
uppmärksamhet  redan  1856  på  den  egenskap,  som  ett  starkt 
af  kok  på  kaffe,  invärtes  begagnadt,  eger,  att  häfva  inkarcera- 
tionen  vid  inklämda  bråck  och  sedan  lång  tid  tillbaka  användes 
kaffe  för  detta  ändamål  på  de  fransyska  Antillerna. 

Ar  1859  anställde  författaren  experiment  på  sig  sjeif,  för 
att  utröna  verkningarne  af  starkt  kaffe,  drucket  kallt  i  större 
qvantiteter.  i4re  försöket  var  pulsen  69;  snart  inträdde  efter 
de  första  kopparna  prekordialsmärtor,  blekhet,  nedsättning  af 
hjertverksamheten  och  kyla  i  huden,  bvarjemte  pulsen  efter  in- 
tagande af  5  koppar  föll  till  61.  —  Ett  fall  af  inklämdt  bråck. 


129    •' 

lämpande  sig  för  fSrsök  med  ofvannftmnda  behaodliogsmetod,  er« 
bjöd  sig  ej  långt  derefter.  Patienten  var  en  34  år  gammal  arbetare 
af  stark  konstitution.  Sedan  flera  år  tillbaka  hade  han  ett 
ljumskbråck,  som  2  eller  3  gånger  fallit  fram,  men  af  honom 
sjelf  kunnat  återinföras.  Taxis  knnde  emellertid  nu  ej  verk- 
ställas och  den  sjuke  intogs  j)å  hospitalet,  der  han  placerades 
så,  att  bäckenet  låg  högre  än  bröstet,  hvarefter  belladonna-salva 
ingneds  i  Ijumsktrakten.  Innan  han  intogs  på  sjukhuset  hade 
en  kräkning  inställt  sig.  —  Nya  fruktlösa  repositionsförsök 
gjordes  påföljande  dag.  Tillståndet  var  då  följande:  ansigtet 
blekt,  bråcksvulsten  stor  som  ett  hönsägg,  het  och  smärtande 
for  tryck;  puls  70;  ingen  kräkning  under  natten.  Patienten  fick 
qvarligga  på  sitt  planum  inclinatum  och  erhöll  kaffe  som  enda 
behandling*  Afkoket  gjordes  på  måttligt  rostadt  och  nyss  roalet 
kaffe;  125  gram  deraf  användes  för  8  koppar,  af  hvilka  en 
intogs  hvar  halftimme.  Fyra  timmar  derefter,  då  de  8  kop- 
parna voro  tömda,  var  patientens  puls  59;  han  var  ytterligt 
matt  och  hade  benägenhet  att  kräkas.  Då  bråcksvulsten  nu 
fattades  för  verkställande  af  reposition  kunde  denna  genast  och 
utan  svårighet  verkställas.  Efter  4  dagar  utgick  patienten  från 
hospitalet  frisk  och  försedd  med  bråckband.  —  Författaren,  som 
uppger  sig  kunna  citera  flera  dylika  fall,  anför  emellertid  endast 
detta  enda,  såsom  uppmanande  till  efterföljd  och  väntar  af  för- 
nyade försök  stora  resultaten 

Ytterligare  meddelar  Dr  Picquot  följande  sjukhistoria: 
En  f.  d.  marinofficer,  77  år  gammal,  hade  sedan  flera  år  till- 
baka lidit  af  urinrörsförträngning  med  tidtals  påkommande  urin- 
retention.  I  Oktober  månad  1860  inträffade  ett  dylikt  anfall 
med  fullkomlig  urinstämma,  hvarvid  ingen  sond  kunde  införas 
i  biåsan.  Starkt  kaffe  ordinerades.  Efter  intagande  af  5  koppar 
deraf  började  urinretentionen  att  häfvas  och  efter  fortsatt  bruk 
af  kaffe  hade  densamma  påföljande  dag  upphört.  —  Aret  derpå 
gaf  äfven  samma  behandling  på  samma  patient  ett  lyckligt  re- 
sultat. —  Författaren  drar  häraf  den  slutsats,  att  kaffe  äfven 
är  ett  verksamt  medel  för  häfvande  af  kramp  och  eretism  i 
blåshalsen,  samt  att  detsamma  bör  användas,  då  sondering  ej 
kan  verkställas  och  då  andra  medel,  såsom  iglar,  bad,  lavementer, 
grötar  o.  s.  v.  ej  visa  sig  verksamma,  hvilket  ofta  nog  inträffar. 

Br  Huss,  som  ej  tilltrodde  sig  böra  gifva  nämnde  artikel 
något  bestämdt  vitsord,  hade  dock  velat  delgifva  Sällskapet  den- 

FSrkandUngar  1865.  9* 


ISO 

samma  fdr  prOfning  af  det  lätt  tillg&ngliga  medlets  terapeatiaka 
inverkan  vid  likartade  fall. 

Hr  ANDERSON  anmärkte,  att,  om  någon  fördel  af  den  an- 
gifna  behandlingen  konstaterades,  vore  det  äfven  skäl  att  försöka 
densamma  vid  inre  inkarcerationer  och  möjligen  äfven  vid  svår 
dysmenorré.  —  Hr  Huss  tillade  att  författaren  äfvenledes  före- 
slår kaffets  användande  vid  volvnlas. 

=3  Hr  O.  Sandahl  anförde,  angående  dt  giftiga  verkmn" 
game  af  nUro-glycerinj  följande: 

En  dag  i  början  af  innevarande  April  månad  hade  Hr 
A.  N.  —  en  känd  mineralog  och  kemist  —  företagit  sig  att 
mäta  vinklame  hos  några  under  inflytande  af  stark  köld  fram- 
ställda kristaller  af  nitroglycerin.  Under  tvenne  timmars  tid 
ungefärligen,  mellan  kl.  10  och  12  förmiddagen  hade  Hr  N. 
varit  sysselsatt  med  denna  mätning  och  derunder  med  fiagrarne 
handterat  kristallerna.  En  enda  gång  hade  han  derander  med 
ett  af  fingrarna  kommit  att  vidröra  tungan  och  dervid  känt  ea 
obehaglig,  sötaktig  smak  af  nitroglycerin.  Efter  kl.  12  begaf 
sig  Hr  N.  till  Rörstrands  porslinsfabrik  i  akt  och  mening  att 
der  med  Hr  A.,  fabrikens  föreståndare,  träffa  öfverenskommelse 
om  förfärdigandet  af  åtskilliga  apparater  för  kemiskt  behof. 
Under  vägen,  som  tillryggalades  till  fots,  erfor  Hr  N.  en  allt 
mer  tilltagande  tyngd  och  värk  i  hufvudet  i  förening  med  yrsel 
och  svårighet  att  ordna  tankarne.  Dessa  symtomer  ökade  sig 
under  uppehållet  å  Rörstrand,  så  att  det  blef  Hr  N.  omöjligt 
att  nöjaktigt  framställa  sitt  åu^ende.  Hr  N.  återvände  sålunda 
och  uppnådde,  tillfölje  af  ytterst  svår  hufvudvärk  jemte  yrsel, 
endast  med  svårighet  sitt  hem.  Här  stegrades  hufvudvärken 
ytterligare  och  kändes  isynnerhet  svår  vid  iinningame  och  öfver 
pannan,  oändligt  mycket  svårare  är  den  hufvudvärk  som  är  be- 
kant under  det  ökända  namnet  »kopparslagare.»  Under  tiden 
mellan  kl.  2  och  4  e.  ro.  inställde  sig  våldsamma  kräkningar, 
ansigtet  var  blekt  och  kallsvett  utbröt  ymnigt.  Ett  mindre  glas 
bränvin  intogs,  men  någon  föda  kunde  icke  förtäras,  och  en  stund 
derefter  insomnade  Hr  N.  samt  sof  ett  par  timmar.  Omkring 
kl.  8  på  aftonen  hade  alla  svårare  symtomer  försvunnit;  endast 
en  lindrigare  hufvudvärk  återstod  och  följande  dagen  befann 
sig  Hr  N.  vid  vanlig  god  heisa. 

Hr  A.,  den  ofvannämnde  föreståndaren  för  porslinsfabriken 
å  Rörstrand,  hade  likaledes  genom  att  lukta  och  obetydligt  smaka 
på  nitroglycerin,  som  användes  såsom  sprängningsmedel  vid  det 


181 

i  RHniraiidfl  grannskap  pågående  jernf&gsarbetet,  ådragit  sig 
eo  ytterst  intensiv  hufvudvärk,  alldeles  såsom  hos  Hr  N.  svå- 
rast kätinbar  i  främre  delen  af  hafvudet  Detta  är  anmärknings- 
r&rdt,  emedan  enligt  uppgifter  från  Nordamerika,  meddelade  af 
Dr  Hambero,  den  hufvudvärk,  som  nitroglycerin  framkallar, 
skulle  företrädesvis  hafva  sitt  säte  i  hufvudets  bakdel. 

Det  förefaller  nästan  homöopatiskt  eller  otroligt,  att  en  så 
ytterst  ringa  qvantitet  nitroglycerin,  som  den  Hr  N.  kunnat  upp- 
taga, dels  genom  fingrarnes  hud,  under  kristallemas  handteraude 
vid  mätningen  af  deras  vinklar,  och  dels  genom  den  vidröriug 
af  tungan,  som  skedde  tillfälligtvis  en  enda  gång,  kunnat  fram- 
bringa de  omnämnda  svåra  verkningarne.  £mellertid  finnes  i 
Journal  de  Chimie  médicale  Tom.  X.  4:me  Serie  en  uppsats  af 
MerricK  (faemtad  ar  Americ.  Journal  of  sciences  and  Arts.  t. 
XXXVI,  p.  212),  hvari  denne  uppger,  att  en  fyrationdedels 
droppa  af  nitroglycerin  är  tillräcklig  för  att  påskynda  pulsen 
och  åstadkomma  »la  toigraine.»  Merrick  uppgifver  vidare  att 
nitroglycerinet  är  flyktigt  —  en  uppgift,  som  torde  vara  ett  miss- 
tag —  och  att  detta  ämne,  infördt  i  organismen  genom  respira- 
tionsorganeraa,  förorsakar  ytterst  häftiga  smärtor  i  hufvudet,  en 
Qtomordentlig  retlighet  i  retina  och  en  stor  kraftnedsättning. 
Merrick  tillägger  dock  att  den  verkan  nitroglycerinet  frambringar 
risat  sig  olika  hos  olika  individer.  Han  märkte  t.  ex.  hos  sig 
8jelf  ingen  yrsel  eller  värk  i  hufvudet,  hvaremot  hos  Dr  FiELD, 
en  engelsk  läkare,  som  gjort  försök  med  detta  ämne,  en  femtionde-^ 
deis  droppe  var  tillräcklig,  att  åstadkomma,  icke  blott  den  om- 
nämnda ytterst  svåra  hnfvudvärken,  utan  äfven  ett  upphäfvande 
af  taokames  logiska  ordnande. 

Nitroglycerinets  upptäckande  af  kemisten  Sobrgro  an- 
mäldes af  PeloUze  för  Academie  des  Sciences  i  Paris  den  15 
Febr.  1847.  De  giftiga  egenskaperna  hos  denna  nr  glycerinet 
härledda  kemiska  förening  voro  redan  bekanta  för  upptäckaren, 
likasom  dess  egenskap,  att  under  vissa  förhållanden  explodera 
med  en  förfärlig  kraft,  en  egenskap,  som  lofvar  detta  ämne  i 
Tara  dag^r  en  stor  och  vigtig  användning. 

Dr  Fluokig£r,  Statsapotekare  i  Bern,  har  beskrifvit 
mtroglycerinframställningen  på  följande  sätt: 

»Vid  lämplig  behandling  med  salpetersyra  aflemnar  glyce- 
rin  3  eqvivalenter  väte  och  upptager  i  stället  3  eqvivalenter 
under-salpetersyra.  På  detta  sätt  uppstår  ur  C*  H^  O*  (=  gly- 
cerin)  den  här  ifrågavarande  föreningen  C^H*  (3N  O*)  O^  (=  nitro- 


132 

glycerin).  Man  gar  bäst  tillväga  på  det  sätt,  att  man  till  en 
afkyld  blandning  af  12  volymer  svafvelsyra  med  6  volymer  rö- 
kande salpetersyra  droppvis  under  oniröring  tillsätter  I  volym 
glycerin,  men  så  långsamt  att  temperaturen  icke  får  öfverskrida 
15  till  20^  C.  Glycerinets  specifika  vigt  bör  åtminstone  vara 
1.25.  Efter  några  timmar  gjates  denna  blandning  i  20  gånger 
sin  volym  vatten  och  lemnas  att  klarna.  När  detta  skett,  fin- 
ner man  nitroglycerinet  såsom  ett  grumligt  lager  vid  botten  af 
kärlet.  Den  ofvanför  befintliga  sura  vätskan  afhälles,  nitro- 
glycerinet tvättas  upprepade  gånger  med  vatten,  för  att  borttaga 
all  syra,  och  befrias  sedan  från  vatten  genom  torkning  öfver 
koncentrerad  svafvelsyra.  Nitroglycerinet  visar  sig  då  vara  en 
svagt  gulaktig  eller  färglös  vätska  af  1.6  sp.v.,  utan  sur  reak- 
tion och  utan  lukt.  Vid  längre  förvarande  och  vid  hastigare 
upphettning  (180^  C.)  sönderdelas  nitroglycerinet  under  särdeles 
häftig  explosion.» 

Det  är  bekant  att  denna  benägenhet  att  explodera  lider 
vissa  inskränkningar.  Så  t.  ex.  om  nitroglycerin  är  utbredt  i 
ett  tunnt  lager  på  ett  städ  och  man  slår  derpå  med  en  ham- 
mare, så  exploderar  endast  så  stor  mängd  af  nitroglycerinet,  som 
omedelbart  blifvit  träffad  af  hammaren;  det  öfriga  exploderar 
icke.  Endast  vid  starkare  upphettning  (180^)  explodera  större 
massor  på  en  gång. 

»Vid  långsam  sönderdelning  uppstår  ur  nitroglycerinet  huf- 
vudsakligen  oxalsyra,  glycerinsyra  och  kolsyra.  Under  vatten 
eller  löst  i  sprit  kan  det  längre  tid  förvaras.  Man  har  att  gifva 
akt  på  att  det  icke  är  starkt  förgadt  och  icke  reagerar  surt. 
Nitroglycerinet  är  icke  flyktigt.  Det  löser  sig  nästan  alls  icke 
i  vatten,  föga  i  kloroform,  något  mera  i  eter.  Det  bäst  pas- 
sande lösningsmedlet  för  nitroglycerin  till  medicinskt  ändamål 
är  vanlig  sprit  och  lämpligaste  proportionen  torde  vara  en  del 
nitroglycerin  på  nio  delar  sprit.» 

De  högst  giftiga  egenskaperna  hos  nitroglycerinet  gjorde 
att  detsamma  begärligt  upptogs  bland  homöopatiska  medel  af 
Herikg,  som  gaf  det  ett  nytt,  öfverflödigt  och  opassande  namn 
Glonoin^  bildadt  af  initialerna  ö/ycerin,  Oxyd,  Mtrogen,  Oxygen, 
med  ändeisen  in  på  slutet,  —  ett  exempel  på  homöopatisk  ord- 
bildning! 

Engelsmannen  FlELD  var,  enligt  Bouchardat  (Ännuain 
ihirapeutique  de  mat  etc.  1860)  den  förste,  som  gjorde  för- 
sök  med   nitroglycerinet   i  terapeutiskt  hänseende.    Field  och 


133 

Bradt  funno  att  små  doser  af  detta  medel  botade  häftiga  nea- 
ralgier.  I  motsats  bftrtill  ttppgif?a  Fuller  och  Uarley,  att 
åfven  bibringandet  af  stora  doser  af  detta  ämne  icke  åstadkomma 
oagon  sorts  verkan,  i  hvilket  omdöme  Vulpian  på  det  hela 
inståmmer. 

Det  är  uppenbart  att  dessa  tre  sistnämnde  experimenta- 
torer  icke  haft  för  handen  något  riktigt  preparnt,  utan  sannolikt 
nitroglycerin,  som  undergått  långsam  sönderdelning,  hvarigenom 
dess  giftiga  egenskaper  försvinna. 

Sedan  December  1860  har  Dr  Rudolf  Demme,  privat- 
docent och  assistent  vid  medicinska  kliniken  i  Bern,  anställt 
försök  med  nitroglycerinets  terapeutiska  verkan  och  i  en  upp- 
sats benämnd:  Daa  Nitroglycerin  ah  Arzneimittel^  meddelad  i 
sammandrag  i  Neues  Repertorium  fttr  Pbarmacie  (Band  XII. 
Heft  8  &;  9  p.  431.  Mtlnchen  1863),  har  han  i  korthet  redo- 
gjort fSr  försöken  och  deras  resultater. 

Han  tog  sjelf  af  den  ofvannämnda  lösningen  af  nitrogly- 
cerin (en  del)  i  sprit  (nio  delar)  2  a  3  droppar  vid  olika  tider 
på  dagen.  Nitroglycerinets  skarpa  aromatiska  smak  framkallade 
efter  några  sekunder  en  rifvande  känsla  i  halsen  och  på  tungan, 
hvarjemte  spottafsöndringen  ökade  sig.  Efter  några  minuter 
konstaterades  en  ökning  af  pulsens  hastighet  med  10  a  12  slag 
i  minuten.  Efter  5  till  10  minuter,  i  flera  fall  först  efter  en 
Qerdedels  timma,  kändes  en  tryckande,  dof  smärta  i  främre 
delen  af  bufvudet,  jemte  svindel  och  oreda,  —  symtomer  som 
redan  voro  iakttagna  af  nitroglycerinets  upptäckare. 

Togos  5  a  6  droppar  af  ofvannämnda  lösning,  så  inträdde 
samma  fenomener,  men  hastigare  och  bestämdare,  hvartill  kom 
en  tydlig  känsla  af  dragning  och  fibrillösa  ryckningar  i  båda 
massetererna.  Men  dylika  mindre  stora  doser  framkallade  dock 
icke  någon  bestämd  trismus.  Två  gånger  tog  Dr  Demme  un- 
gefikr  en  timma  efter  frukost,  en  dos  af  10  droppar.  Redan 
efter  få  minuter  inträdde  ofvannämnde  symtomer  i  starkare  grad 
med  tryckande  smärta  i  pannan,  häftig  svindel,  dragning  i  mas- 
setererna och  tinningmusklerna  och  derigenoro  försvårad  rörlighet 
i  underkäken,  lätta  fibrillösa  ryckningar  i  enskilda  rouskelgrupper 
å  eztremitetema.  Hufvudvärken,  svindeln  och  ryckningarne  i 
eztremiteternas  muskler  försvunno  sedan  efter  10  till  15  minu- 
ter; deremot  qvarstod  dragningen  i  massetererna  längre,  en  half 
till  en  hel  timma. 


IS4 

Någon  inverkan  pi  digestions-»  oeb  nrogenitalwtpparftten 
observerades  icke.  A  djur  hade  Dr  Demme  ioke  haft  tillf&ile 
att  anställa  försök. 

På  den  medicinska  kliniken  »des  Inselspitaieaii  i  Bem« 
anställdes  terapeutiska  försök  med  nitroglycerin  i  ofvannftmnda 
spritlösning.  Vanligen  gafs  2  till  3  droppar  pro  dosi,  aldrig 
mera  än  4  droppar  på  en  gång.  Till  en  början  gafs  2  droppar 
3  till  4  gånger  om  dagen,  men  efter  8  till  10  dagar  gafs  samma 
dos  5  a  6  gånger  och  i  ett  fall  ända  till  8  gånger  på  dagen. 
Fenomenema  hos  de  sjuka  visade  sig  i  allmänhet  öfverensstäm- 
mande  med  de  ofvan  skildrade.  Medlet  försöktes  i  första  rum- 
met mot  sjukdomar  i  motilitetssferen,  som  icke  berodde  på  or- 
ganisk orsak,  på  hysteriska,  reumatiska  paraplegier,  så  kallade 
essentiella  paralysier  hos  barn  eta  I  några  fall  kröntes  be- 
handlingen af  fullständig,  i  andra  af  delvis  framgång.  I  den 
tidskrift,  hvarur  detta  är  hemtadt,  uppgifves,  dess  värre,  icke 
någonting  närmare  härom. 

Det  väsentligaste  af  de  iakttagelser,  som  Dr  Demme  gjort 
med  afseende  på  nitroglycerinets  verkningar,  kan  sammanfattas 
i  följande  punkter: 

1)  Nitroglycerinet,  f^amstäldt  enligt  ofvan  anförda  metod, 
är  obestridligen  ett  starkt  och  hastigt  verkande  gift. 

2)  I  sina  verkningar  på  den  friska  och  sjuka  organismen 
synes  nitroglycerinet  i  flera  hänseenden  stå  nära  till  dem  af 
nux  vomica  och  dess  preparaten 

3)  Indikationerna  för  användning  af  nux  vomica  och  dess 
preparater  måste  äfven  tillsvidare  fasthållas  för  användande  af 
nitroglycerinet. 

4)  Nitroglycerinet  synes  i  många  fall  öfverträfifa  nux  vo- 
mica och  dess  preparater  i  verksamhet. 

5)  Skadliga  följder  af  ett  länge  fortsatt  bruk  af  nitro- 
glycerin likasom  någon  s.  k.  knmulation  af  dess  verkan  har 
man  icke  ännu  kunnat  iakttaga. 

Dr  Demme  tillägger  att  det  i  organismen  införde  nitro- 
glycerinet hittills  icke  kunnat  återfinnas  bland  se*  och  exkreter. 

Det  berättas  att  stensprängare  här  i  Stockholm,  hvilka 
användt  nitroglycerin  i  stället  för  vanligt  krut,  klagat  öfver  att 
de  efter  nitroglycerin-explosion  anfallits  af  svar  hufvndvärk. 
Detta  förhållande  måste  sannolikt  bero  derpå,  att  vid  explosionen 
icke  allt  nitroglycerin  sönderdelats,  utan  att  en  ringa  del  und- 
gått att  explodera  samt  i  stället  kringkasUts  i  luften  i  infc  för- 


186 

deiadt  tillstånd  odi  iedaii  af  nlrrarande  persondr  genom  respira- 
tionsvfigarne  blifvit  i  kroppen  npptaget.  De  gaser,  som  bildas 
af  det  genom  explosion  s(}nderdelade  nitroglycerinet,  äro  icke  så 
giftiga,  att  ofvan  skildrade  symtomer  genom  dem  kunna  upp- 
komma. 

I  diskussionen  öfver  de  möjliga  vådorna  vid  beröring  af 
sprangolja  eller  dess  inandaude  i  gasformigt  tillstånd  yttrade  sigi 
atom  Hr  Sandahl,  &fven  ordföranden  och  Hr  Lamm.  —  Upp^ 
giflema  angående  nitroglycerinets  giftighet  äro  ännu  delade. 
Arbetare  sysselsatte  i  dåligt  vädrade  lokaler,  tunnlar  o.  s.  v. 
med  bergsprängning  med  detta  ämne,  som  under  de  sista  åren 
illt  mer  vannit  användning  inom  Sverige,  påstås  ej  sällan  klaga 
öfver  illamående,  som  anses  härleda  sig  från  inandning  af  olje- 
partiklar  vare  sig  att  oljan  vid  skottets  afiossande  i  fint  fOrde- 
ladt  tillstånd  sprider  sig  i  luften  eller  afficierar,  då  den  vid 
laddningen  gjutes  direkt  i  borrhålet  ur  en  flaska  eller  annat 
kSrl.  Angående  graden  af  nitroglycerinets  flyktighet  variera 
emellertid  uppgifterna  betydligt.  Vid  dess  sönderdelning  bildas 
oxalsyra  och  glycerinsyra. 

Den  25  April 

UUäodiki  ledamöter  föreslagna.  —  Bref  fr&n  Hr  Stbömbbbg.  —  Biblioteket.  — 
Cootiiiatio  epidemica.  —  Referat  —  PachymcningitiB.  —  Abnormt  forlopp 
af  baltkarlen.  —  Skolhygien.  —  Nitroglyccrin. 

a  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
fiJreslogos  af  Hrr  Berlix  och  Hamberg:  Dr  A.  Wiggers, 
Professor  vid  universitetet  i  Göttingen.  Utgifvare  af  »Grundriss 
der  Pharroacognosieii  samt  författare  till  den  farmakognostiska 
afdeloingen  i  Canstatts  Jahresbericht  Uber  die  Fortschritte  in  der 
Pharmacie;  samt  Apotekaren  i  London,  Daniel  IIanbury;  ut- 
RifTsre  af  »Notes  on  Chinese  Materia  medica»  och  författare  af 
många  uppsatser  i  Pharraaceutical  Journal  t.  ex.  Om  Perubal- 
sam, Storax,  Ammonium,  Ralabarbönan,  Dragant,  Anacahuita- 
ved  m.  m. 

=r  Sekreteraren  meddelade  ett  från  Läkaresällskapets  ny- 
a&tagua  ledamot  Hr  Strömberg  anländt  tacksägelsebref. 

s=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Om  reaektionen  af  Skulder  og  Albueleddet  efter  Skudsaar  al 
hor.  A.  o.  DRAOHM/m.  Oåfra  af  författaren.  —  Medicinskt  Arehir 
2:dra  Bandet  2:dra  häftet.    Gåfta  af  Redaktionen. 


136 


=  CoDstitntio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  16  till  och  med  Lördagen  den  22  April  1865: 

Sjukligheten  något  ökad,  dock  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor 
hafva  84  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  27  läkare): 


Dipbtheria 5. 

Angina  membnnaoei  1. 

Cholerina 2. 

Dysentoria 2. 

Diarrhoea 56. 

Yehri»  intermitteiiB ..  15. 

Angioa  parotidea 16. 

Yariolae.    Varioloides  24. 

Varicell» 6. 

Scarlatina 5. 

MorbiUi 1. 

Delirinm  tremens....  2. 

Intoz.  ex  ammon.  caiist.  1. 

Sjrphiln 5. 


1. 
26. 
80. 

4. 
19. 


8. 


Peritonitia 

Ictenii 

Nephritis 

Metritia 

Rheomatiamos  acutns 


a 

3. 

1. 

3. 
14. 


Erysipelai 7. 

Urticaria 7. 

Zooa 3. 

Faruncaloa 3. 

Robeola 1. 

Rheum.reeeD8  afebril.  8. 

Samma  434. 


Oonorrhoea 8. 

MeniDgitia  oerebraUa      2. 

ConjonctiTitia 10. 

Oiitis 5. 

Ang.  tona.  le  fancium 

£ndocarditi« 

Larjmgo-tracbeitit .... 
Broneh.  Cat.  broneb. 
Broncbitit  capillaria.. 

Pnenmonia 

Plearitit 

Febria  gastr.  timplez 
Oastritu.  Eoteritifl  . 
Colitis 8. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukrfirdsanstalter: 

På    Serafimer-lasarettet:   sjukantalet  den   22  Apnl  250,  hraraf 

139  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bron* 
chitis  4,  pneumonia  4,  febris  typhoides  1,  delirium  tremens  1,  me- 
ningitis  cerebralis  1,  rheuraatismus  acutus  1. 

På  ÅUmänna  Oamisons-sjukhuset:  sjukantalet  den  22  April  177, 
hvaraf  84  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gonorrbosa  6,  syphilis  5,  bronchitis  3,  pneumonia  3,  pleuritis  1, 
rhenmatismus  acutus  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  sjukantalet  den  22  April  196,  hraraf 

140  invärtes  sjuke:  inkomne  under  reckan:  rariolae  48,|  delirium 
tremens  3,  febris  typhoides  2,  pneumonia  2,  metritis  2,  rhenmatismus 
acutus  2,  icterus  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  d  Sabbatsberg :  sjuksntalet  den  22 
April  49,  hvaraf  37  invärtes  sjuke;  inkomne  under  reckan:  bron- 
chitis 3,  rhenmatismus  acutus  2,  neuralgia  ischiadica  1,  metritis  1. 

På  ÅUmänna  Barnhuset:  bronchitis  5,  catarrhus  intestinalis  3, 
erythema  fcbrile  2,  conjunctivitis  1,  bronchitis  capillaris  1,  erythema 
nodosum  1.  —  Polikliniken:  pneumonia  6,  catarrhus  gastro-intesti- 
nalis  6,  febris  intermittens  3,  conjunctivitis  3,  gastritis  2,  angina 
parotidea  1,  laryngo-tracheitis  1,  febris  gastrica  simplex  1,  icterus  1. 

På  Barn^ukhuset:  sjukantalet  den  22  April  53;  inkomne  under 
veckan:  syphilis  2,  conjunctivitis  2,  enteritis  2. 

På  AUmOnna  Barnbördshuset:  antalet  vårdade  15;  parametritis  1. 

På  Barnbördshuset  Pro  Pairia:  endometritis  1. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  antalet  vårdade  den  22  April 
9;  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-^ukhuset:  sjukantalet  den  22  April  32;  inkomne 
änder  veckan:  angina  tonsillaris  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnes^iuke:  sjukantalet  den  22  April 
166,  hvaraf  80  mankön  ooh  86  qvinkön. 


isr 

På  StodiÅolmi  åiadB  oeft  lOna  Kwkua:  bokantalet  dan  22  April 
131,  hvaraf  111  från  staden  och  20  från  länet;  inkomne:  syphilis  IS. 

Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  22  April  17;  iukomne: 
sjpbilia  2,  gonorrhcea  4. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattiglåkarnes  recko-rapporter): 
bronchitis  31,  dianrhoea  17,  Tarioln  12,  rheumatismus  12,  pneumo- 
nia  8,  febris  iDtermittena  8,  catarrhoa  gastro-iiitfatinalis  8,  angina 
tODsUlaris  7,  gastricismus  6,  opbthalmia  4,  delirium  tremens  3,  per- 
tasds  2,  febris  typboidea  1,  dipbtberia  1,  cholera  nostraa  1,  angina 
parotidea  1,  acariatina  1,  otitis  1,  icteros  1,  nephritis  1,  cystitis  1, 
metritia  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrebtions-mråUningen:  bronchitis  3,  diarrhoea  2,  angina 
parotidea  1,  erythema  nodosum  1. 

Hr  Levbrtin  meddelade  ett  under  veckan  i  bana  praktik 
förekommet  fall  af  ammoniakfårgifining^  Den  kanstika  ammo- 
oiaken  innehöiU  i  ett  a.  k.  fläckvatten,  hvaraf  en  ej  obetydlig 
portion  genom  misatag  blifvit  nedaväljd.  Patienten  ateratålldea 
snart  fullkomligt  under  begagnande  af  vanliga  motgiften 

=  Hr  Ket  redogjorde  för  Professor  His  arbete:  tJber  ein 
perivascul&res  Canalaystem  in  den  nervösen  Centralorganen  und 
tiber  deasen  Beziehungen  znm  Lymphaysteme,  och  skulle  referatet 
framdeles  i  tidskriften  ingå. 

=3  Hr  Ket  demonstrerade  obduktionsfenomenen  vid  ett 
fall  af  Hcematorna  durcB  matris  och  grå  degeneration  af  rygg^ 
märgen  vid  syfilis.    Sjukhistorien  var  födande: 

Tapetseraren  E.,  50  år  gammal,  från  S:t  Nicolai  församling, 
intogs  den  4  Mars  1866  på  Serafimerlasarettets  kirurgiska  afdelning. 

Status  antecedens: 

Patienten»  bvars  uppgifter  om  sitt  förflutna  heUotillstånd  till- 
följe  af  miiinesslöhet  tyckas  vara  något  sväfvnnde,  bnr  dock  några 
hällpunkter,  omkring  hviika  hans  sjukdomsbistorin  koncentrerar  sig. 
Sålunda  uppgifrcr  han,  att  båda  ior&ldrarue  åro  dödn,  obekant  huru 
och  om  de  haft  uågon  dylik  åkomma,  som  den  hvaraf  patienten  nu 
besvaras. 

Vid  18  års  ålder  påstår  sig  patienten  hafva  haft  droppel,  men 
oekar  till  att  någonsin  hafva  varit  på  något  annat  sätt  veneriskt 
smittad,  ehuru  han  roedgifver  sig  hafva  undergått  7  veckors  svältkur 
pi  harvarande  kurhus  för  kondylomer  in  ano  och  flera  spridd»,  djups, 
men  foga  värkande  sår  på  underbenen,  hvarefter  ännu  flera  större 
och  mindre,  bruna  och  teroligen  djupa  ärr  qvarstår  pA  ut-  och  bak- 
ftiilan  af  underbenen.     Patienten  nppgifver  vidare»  att  han  för  om- 


IS8 

kring  6  år  sedan  började  besv&ras  af  viA  i  korarjrggen,  som  gjorde 
det  nästan  omöjligt  for  honom  att  röra  sig,  men  kan  ej  pAminna 
sig  att  ryggraden  samtidigt  ?arit  ömmande  för  tryck;  derjemte  upp- 
trädde flyktig  värk  i  lederna,  som  patienten  sjelf  anser  hafva  varit 
af  reumatisk  natur  och  h  varemot  han  af  läkare  ordinerades  fröt  te* 
ringar.  Nämnde  värk  i  lederna  påstår  patienten  ännu  finnas  qvar, 
ehuru  försvinnande,  då  han  är  i  rörelse  och  under  varmare  årstider. 
För  2  år  sedan  började  han  märka  att  armar  och  ben  emellanåt  lik- 
som domnade  och  att  han  ej  kunde  kasta  sitt  vatten  med  samma 
kraft  som  förut,  hvilket  sedan  dess  fortfarit  och  i  slutet  af  sistfor- 
flutna  December  i  så  betänklig  grad  tilltog,  att  han  ej  kunde  gå 
säkert,  ej  heller  hade  sina  händer  tillräckligt  i  sin  makt  for  att 
sköta  sitt  handtverk,  så  att,  då  härtill  kom  yrsel  och  ofta  återkom- 
mande svindel,  isynnerhet  då  han  skulle  resa  sig  upp,  och  själsfor- 
mögenheterua  märktes  aftaga,  det  ej  återstod  patienten  annat  än  att 
söka  sig  in  å  Serafimerlasarettet 

SUUvs  prcesena: 

Patienten  är  af  stark  kroppsbyggnad  med  temligen  bibehållet 
huU  och  muskulatur.  Ansigtet  uttrycker  slöhet  och  passivitet^  men 
derjemte  ett  visst  lidande.  Blicken  uttryckslös  och  pupillen  starkt 
kontraherad.  Patienten  klagar  öfver  en  egen,  obehaglig  känsla  i 
hufvudet,  hrilken  han  beskrifver  såsom  en  viss  yrsel,  som  går  från 
pannan  åt  bakhufvudet;  någon  egentlig  hufvudvark  har  han  ej.  Då 
han  reser  sig  upp  påkommer  honom  ofta  svindel,  hvarvid  det  mörk- 
nar for  ögonen,,  susar  for  Öronen  och  han  förlorar  jemnvigten.  Han 
markerar  någon  ömhet  i  nackgropen  och  klagar  öfver  stelhet  i  nacken, 
isynnerhet  om  qvällar  och  morgnar.  Från  psykiska  sferrn  företer 
han  åtskilliga  depressionssymtoraer,  såsom  slöhet  i  uppfattning,  lik- 
giltighet for  hvad  som  passerar  omkring  honom,  svagt  minne,  trÖg 
tankegång  och  ett  långsamt  uttal,  emellanåt  sökande  efter  ord  och 
uttryck  för  ganska  vanliga  föremål.  Sinnesorganerna  förete  äfven 
vissa  abnormiteter  nemligen:  något  försvagad  syn  och  hörsel,  hvilken 
scduare  patienten  uppfattar  såsom  om  öronen  voro  tilltäppta  och 
derjemte  vissa  obestämda  sensationer  af  krypning  och  oro  i  benen 
samt  till  en  viss  grad  anestesi  i  händerna  och  i  allmänhet  känsla  af 
tyngd  och  svaghet  i  extremiteterna.  Motilitetsrubbningar  ge  sig  till- 
känna hufvudsakltgen  i  benen  genom  den  egna,  vaggande  gången, 
hvilken  blir  stapplande  då  patienten  skall  stanna  eller  vanda.  Fråu 
bröstets  och  bukens  organer  kan  vid  fysikalisk  undersökning  intet 
sjukligt  uppfattas.  Pufc  73  full  och  jemn.  Eyggraden  foreter  ingen 
ömhet  vid  tryck,  om  ej  möjligen  öfver  de  två  sista  lumbalverte- 
brema.  Patienten  kan  ej  sjelf  låta  sin  vin,  utom  någon  gång  dropp- 
vis och  måste  derfor  tappas  med  kateter.  Blåsan  fyller  sig  i  ill- 
mänhet  långsamt.  Urinen  af  1.026  g.  vigt  och  stark  sur  reaktion, 
har  mörkgul  färg  oeh  reagerar  ej  for  något  sjukligt.  Den  sedimen- 
terar f^a,  men  innehåller  betydligt  med  slem.  Slolgången  i  all- 
mänbet  trög.  Ingen  matlust,  men  temligen  god  aömn  om  nättema. 
Patienten  katetriseraa  morgoa  och  afton. 


139 

Den  8  Mars.  Efter  att  i  %åi  och  fSrrgär  fSrgåfves  haf?a  tagit 
laxatir  fick  patienten  i  dag  laTcmang  med  temligen  god  verkan. 

Den  10.  Klagar  i  dag  of  ver  värk  i  buken,  h  vilken  dock  vid 
palpation  kännes  temligen  mjuk  och  indolent     Ord.  cing.  nept. 

Den  12.  Öppning  i  gfir  afton.  Puls  80.  Urin  mera  mörk- 
fargad  med  stark  bottensats  af  slem  och  nrater.  Ord.:  jod.  kal.  + 
infus.  gent.  comp.  1  matsked  2  gånger  dagligen. 

Den  18.     Ökad  jodkal.  till  1  maisked  3  gånger  dagligen. 

Den  20.     Frivillig  öppning  i  dag  på  morgonen. 

Den  23.  Öppning  i  går  morse  efter  dec.  frangulse.  Tappas 
fortfarande.  Urinen  af  sur  reaktion  och  1.026  eg.  v.  Sedimenterna 
visa  sig  under  mikroskopet  bestå  af  rikliga  kalkoxalatkristaller,  här 
och  der  beklädda  med  ett  rödt  rärgämne,  granulerade  celler,  epitel 
m.  m.  Patienten  känner  sig  i  allmänhet  något  bättre;  klagar  en- 
dast öfver  det  fortsatta  bruset  i  hufvudet  och  för  öronen  med  min- 
skad hörsel.  PqH  känsel  i  händer  och  fötter;  men  han  fattar  dåligt 
tag  med  händerna  och  bar  samma  oaåkra  gång.  Ord.:  dec.  frän- 
gnliB  hvarannan  dag,  så  länge  förstoppningen  fortfar. 

Den  7  ApnL    Tillståndet  enahanda.  Patienten  slutar  med  jodkaL 

Den  18.  Yrseln  i  hufvudet  något  ökad.  Flimmer  fÖr  ögonen 
och  soa  for  öronen.     Ord.:  veaioat.   beströdt  med  kamfer  i   nacken. 

Den  19.  Patientens  tillstånd  har  betydligt  foräämrats  sedan 
gårdagen,  uå  diarré  med  starka  trängningar  till  stolgång  inställde 
sig  och  mot  aftonen  feber.     Ord.:  em.  oleosa  3  matskedar. 

Den  20.  Ansigtsuttrycket  tillkfinnagifver  mer  stupiditet  än  förut. 
Patienten  har  dock  full  sans  och  svarar  redigt  fastän  trögt  på  honom 
tillställda  frågor.  Han  ligger  fullkomligt  stilla  med  stönande  ande- 
drsgt  och  stirrande  Ögon.  På  tillfrågan  om  han  har  ondt  någon- 
städea,  visar  han  åt  nacken  och  venstra  sidan  af  hufvudet  Förlam- 
Bingen  sjncs  på  sista  dagarna  hafva  blifvit  mera  allraän,  så  att  han 
har  svårighet  att  röra  händer  och  fötter  och  då  han  skall  gå  till 
stols  måste  han  stödjas  for  att  ej  falla  omkull.  Känseln  tyckes  dock 
vara  qvar  i  både  händer  och  fötter.  Dessutom  har  patienten  fått 
svårighet  att  svälja  och  paralysien  i  blåsan  och  rectum  tyckes  vara 
förökad.  Emellanåt  påkomma  konvulsiva  ryckningar  i  hufvudet  och 
extremitetema ;  dessemellan  ligger  han  i  ett  tillstånd  mellan  sömn 
och  vaka  och  tyckes  emellanåt  slumra  in,  men  lycker  till  och  vak- 
nar. Båda  brösthalfvorna  höja  sig  likformigt.  Perkussionstonen  obe- 
tydligt mattare  på  högra  framsidan.  På  samma  ställe  höres  respira- 
tionaljttdet  svagare;  på  venstra  framsidan  åter  förstärkt  Baktill  på 
högra  sidan  höras  pipande  och  sonora  rassel.  Hjertverksamheten 
påskyndad.  Hjertljuden  svaga.  Puls  88.  Temperaturen  i  axillen  39. 
Mjelten  ej  förstorad.  Tunga  och  tänder  brunt  belagda.  Ingen  ömhet 
i  buken.     Ingen  öppning  sedan  i  går,  då  den  var  lös. 

Den  21.  Tillståndet  temligen  enahanda.  Puls  88.  Temp.  38{. 
Patientes  afled  kl.  2  på  natten  med,  efter  de  omkringtiggandes  upp- 
gift» hibebåUeft  såna. 


140 

Preparatet  af  hematomet  förevisades  och  en  redogGrelse 
lemnades  för  dylika  bildningars  nppkonist  yid  pachymeningitis. 

I  sammanhang  med  det  af  Hr  Key  anförda  fallet  redo- 
gjorde Hr  Odmansson  för  trenne  fall  af  pachymeuingitU  från 
Serafimerlasarettet  och  Barnhuset  och  skulle  redogörelsen  för 
dessa  fall  till  tidskriften  inlemnas. 

»  Hr  Odmansson  f5revisade  vidare  ett  preparat  med 
anomaU  förlopp  af  halsens  vener. 

Hr  Ö.  hade  funnit  preparatet  vid  sektionen  ai^ettfem&rigt 
barn.  Vena  anonyma  deztra  var  bildad  genom  sammanflödet  af 
v.  sabclavia  och  jagnlaris  interna,  men  den  sednare  var  särdeles 
liten.  I  dess  öfversta  del  inmynnade  ett  stort  kärl,  hvilket  hade 
samma  rigtning  som  vanligen  tillhör  v.  jugularis  externa,  men 
lopp  bakom  m.  sterno-cleido-mastoideus;  vid  ang.  max.  inf.  bil- 
dades detsamma  genom  föreningen  af  jugularis  externa  med  v. 
facialis  communis.  V.  jag.  interna  låg  utom  kärlskidan  framför 
sidodelen  af  masc.  stemo-hyoideos.  Vid  4 — 5  af  tracheas  brosk- 
ringar  delade  den  sig  i  två  lika  stora  grenar,  hvaraf  den  ena 
fortsatte  sig  ned  till  bildandet  af  v.  anonym,  d.,  den  andra  gick 
åt  venster  snedt  nedåt  och  inmynnade,  sedan  den  upptagit  den 
venstra  jug.  externa,  i  v.  jug.  interna  sin.  Den  sålunda  upp- 
komna stammen  bildade  med  v.  subclavia  en  anonyma  sin.,  som 
gick  ned  vid  sidan  af  ryggraden  till  6:te  ryggkotan.  Här  de- 
lade den  sig  i  två  lika  stora  grenar,  hvilka  vände  sig  åt  höger, 
gingo  öfver  nyssnämnda  ryggkota  bakom  aorta,  hvarefter  de 
snart  åter  sammanväxte  till  en  stam,  som  vände  sig  uppåt  och 
inmynnade  i  högra  v.  anonyma,  ungefär  på  samma  ställe,  der 
v.  azygos  annars  går  upp  i  vena  cava  superior.  Vena  azygos 
och  hemi-azygos  förenade  sig  framför  8:de  ryggkotan  till  en 
stam,  som  mynnade  in  i  den  nedre  af  de  grenar,  hvamti  den 
venstra  anonyma,  som  ofvan  visades,  delade  sig  vid  6.-te  rygg- 
kotan. 

=  Hr  Carlson  fastade  Sällskapets  uppmärksamhet  på 
vissa  felaktigheter  i  sanitärt  hänseende,  som  vidlåda  det  nnva* 
rande  undervisningssättet  i  skolorna.  At  barnen  och  ungdomen 
lemnas  nemligen  ej  tillräcklig  tid  till  rörelse  i  fria  luften;  ge- 
nom borttagande  af  eftermiddagslektionema  följa  successivt  på 
h varandra  för  många  undervisningstimmar;  tiden  mellan  målti- 
derna blir  derigenom  oproportionerligt  lång,  så  att  digestionen, 
som  hos  barn  försiggår  hastigiure  än  hos  äldre,  i  längden  deraf 
måste  lida;  frukosttiden  är  ej  tillräcklig,  m.  fl.  förhållanden,  som 


141 

ge  rfittYis  anledning  till  anmärkning  och  torde  böra  ändras.  — 
Med  erkännande  af  de  förbättringar  i  sanitärt  hänseende,  som 
på  sednare  tider  egt  rum  inom  skolväsendet,  kan  således  dock 
ej  nekaa,  att  fortfarande  flera  dylika  äro  af  behofvet  påkallade, 
hTartore  Hr  C,  som  funnit  sin  åsigt  delad  af  framstående  skol- 
man, ville  till  Läkaresällskapet  hemställa,  att  Sällskapet  skulle 
taga  ett  initiativ  i  denna  fråga,  undersöka  densamma  samt  upp* 
mana  de  deri  intresserade  personer,  föräldrar  och  målsmän  m. 
fl.  till  ett  sammanträde,  der  hithörande  ämnen  skulle  diskuteras 
och  allmänna  uppmärksamheten  ytterligare  dera  fästas. 

Hr  Malmsten  ansåg,  att  en  dylik  uppmaning  till  allmän- 
heten låge  utom  Sällskapets  verksamhetssfer  och  befogenhet, 
samt  att  densamma  snarare  borde  utgå  från  målsmän  eller  skol- 
styrelsen än  från  Läkaresällskapet. 

Hr  Cederschjöld  trodde  saken  vara  af  den  största  vigt 
och  att  det  närvarande  tillståndet  i  skolorna  gåfve  anledning 
till  grundade  bekymmer,  samt  att  frågan,  såsom  rörande  det  upp- 
växande slägtets  framtida  helsa,  borde  ligga  läkaren  varmt  om 
hjertat.  Om  också  ingen  direkt  uppmaning  till  allmänheten  från 
Läkaresällskapets  sida  utginge,  borde  dock  en  grundlig  diskussion 
inom  Sällskapet  gifva  ett  godt  stöd  för  frågans  vidare  behandling. 

Hr  Kjellberg  yttrade  sig  i  likhet  med  Hrr  Carlson  och 
Cederschjöld  om  vigten  deraf  att  frågan  med  omsorg  diskute- 
rades, hvarigenom  Läkaresällskapet  skulle  göra  sig  väl  förtjent 
af  samhället  och  det  nuvarande  förvända  sättet  i  skolgången 
skulle  kunna  rättas.  Specielt  önskade  Hr  K.  att  uppmärksam- 
heten riktades  på  de  privata,  okontrollerade  läroanstalterna,  i 
synnerhet  flickskolorna,  der  eleverna  arbeta  många  timmar  suc- 
cessivt i  olämpliga  lokaler,  utan  behöfligt  tillfälle  att  hemta  luft 
och  föda,  och  der  ohelsa  och  anemi  nästan  höra  till  regeln. 

Afven  Hr  Lemghen  ansåg,  att  något  korrektiv  i  detta 
hänseende  högeligen  vore  af  behofvet  påkalladt  och  Hr  Lamm 
önskade  att  en  komité  borde  inom  Sällskapet  nedsättas  för 
frågans  närmare  utredande. 

Hr  Huss  ansåg  den  väckta  frågan  vara  af  yttersta  vigt, 
men  af  den  utsträckning,  att  för  densammas  utredande  erfordrades 
lång  tid,  noggrann  pröfning  och  mycken  erfarenhet.  Ville  der- 
f5re  att  Sällskapet  yttrade  sig  i  andra  hand,  sedan  någon  af 
hufvttdstadens  skolstyrelser  till  besvarande  framställt  några  när- 
mare bestämda  frågor  rörande  skolomas  sanitära  förhållanden. 
I  den  form  frågan  nu  af  motionären  blifvit  för  Sällskapet  framställd 


142 

torde  ej  något  resnltiit  af  en  diskussion  vinnas,  men  skalle  Säll- 
skapet besluta  dess  diskuterande  borde  vissa  diskussionspunkter 
formuleras  och  torde  motionären  sjelf  vara  den  lämpligaste  per-^ 
son  till  dessa  punkters  uppställande. 

Hr  Carlson  trodde  missförhållandena  med  afseende  på  tiden 
för  skolgången  och  undervisningen  samt  bristande  tillfälle  att 
erhålla  behöflig  föda  vara  de  fel  som  bäst  behöfde  påpekas  och 
som  menligast  inverkade,  synnerligen  på  de  yngres  fysiska  ut- 
veckling. 

Hr  Grahs  ansåg  frågan  såsom  varande  en  praktisk  tillämp- 
ning af  de  medicinska  vetenskaperna,  tillhöra  Sällskapets  verk- 
samhet och  att  ett  initiativ  här  vore  befogadt.  Förenade  sig 
i  öfrigt  med  Hr  Huss  i  afseende  på  uppsättandet  af  bestämda 
diskussionspunkter,  utan  hvilka  Hr  G.  ej  trodde  diskussionen 
kanna  leda  till  något  mål. 

Efter  af  ordföranden  framställda  propositioner  beslöt  Säll- 
skapet: 

Ätt  frågan  om  förbättrande  af  de  sanitära  förhållandena 
inom  skolorna  skulle  i  Sällskapet  till  ytterligare  diskussion 
upptagas; 

Att  vissa  punkter  för  denna  diskussion  böra  formuleras, 
samt 

Att  uppsättandet  af  dessa  diskussionspunkter  bör  öfver- 
lemnas  åt  några  af  Sällskapet  dertill  utsedde  komiterade. 

Härtill  utsagos  Hrr  Carlson,  Cederschjöld  och  Grähs. 

=:  Till  kompletterande  af  de  uppgifter  angående  nitro^ 
glycerins  giftiga  verkningar,  hvilka  blifvit  Sällskapet  i  dess  sista 
sammankomst  meddelade  af  Hr  O.  Sandahl,  anförde  Greneral- 
direktör  Berlin  den  af  Pelikan  (Med.  Zeit.  Russlands  1865)  vid 
försök  på  djur  vunna  erfarenhet,  enligt  hvilken  20—25  droppar 
nitroglycerin  hos  kaniner  förorsakade  konvulsioner,  tetanas,  för- 
svårad respiration,  först  förökad,  sedan  förminskad  Igertverksam- 
het,  allmän  känslolöshet  och  döden  inom  1 — 15  minuter;  40 — 50 
droppar  förorsakade  hos  hundar  kräkning,  salivation  och  slut- 
ligen de  nyss  uppräknade  verkningarne.  Vid  sektionen  insade 
sig  hjernan  stundom  anemisk,  stundom  hyperemisk,  lungorna  och 
särdeles  deras  .  bakre  delar  vanligen  blodfyllda,  hjertat  tomt,  i 
mi^en  ingen  eller  obetydlig  rodnad,  i  ett  fall  hemorragiska 
erosioner. 


143 

Enligt  en  berättelse  i  Bnckiers  Repert  d.  Pharmacie  hade 
en  person,  som  inandats  ångorna  från  en  på  ett  varmt  vatten- 
bad spilld  lösning  af  nitroglycerin  i  eter,  efter  15  minuter  er- 
farit en  odräglig  hnfvadvärk,  hvartill  sällade  sig  stor  matthet, 
ytterlig  ömtålighet  för  Ijoset  samt  allmän  orolighet  och  ångest 
Inhalation  af  en  stor  mängd  eter  skaffade  lindring,  men  de  obe- 
hagliga verkningame  försvnnno  icke  förr  än  efter  3—4  dagar. 

Sjelf  hade  Hr  Berlin,  efter  en  tillfällig  inandning  för  en 
kort  stund  af  ångorna  från  en  varm  lösning  af  nitroglycerin  i 
alkohol,  erfarit  en  häftig  värk  i  bakhnfvudet,  hvilken  likväl  snart 
nog  försvann,  efterlemnande  en  betydlig  mattighet. 

Dessa  genom  nitroglyeerins  inandning  förorsakade  verk* 
niogar,  hvilka  berättas  hafva  visat  sig  stundom  äfven  vid  dess 
beredning,  äro  så  mycket  märkligare,  som  nitroglycerin  uppgifves 
och  aotages  vara  icke  flyktig.  Berlin  hade  dock  tyckt  sig  hos 
nitroglycerin  förmärka  en  äcklig,  sotaktigt  skarp  lukt,  hänty-^ 
dande  åtminstone  på  någon  flyktig  inblandning.  Skulle  glycerin, 
liksom  cellulosan,  kunna  bilda  flere  nitroföreningar  med  olika 
egenskaper? 

Hr  Berlin  meddelade  slutligen  att,  enligt  till  Sundhets- 
CoUegium  inkommen  anmälan,  en  treårig  flicka  dött  af  förgift- 
ning, sedan  hon  njutit  något  af  innehållet  i  en  flaska,  hvilket 
nppgifvits  vara  »nitroglycerin  eller  sprängolja.»  Händelsen  hade 
nyligen  passerat  i  norra  delen  af  Skåne. 


Den  2  Maj. 

Bi4isritteiDg  nd  BoigWm.  —  Biblioteket  —  CoutHutio  epidtmioa.  —  Likar»» 
SiUtkapcts  loktl.  —  Skolbygien.  —  Referat. 

=  Sekreteraren  nppläste  följande  från  Sällskapets  ledamot 
Hr  BJÖfiCK  anlända  skrifvelse,  tillkännagifvande  öppnandet  af 
en  bodinråUning  vid  Borghohn  på  Öland: 

Innan  jag  går  att  i  allmänna  tidningarne  kungöra  öppnandet 
af  ea  ny  badanstalt  for  Östersjöbad  vid  Borgholm  på  Öland,  har  jag 
ansett  det  vara  min  pligt  att  i  första  rummet  for  Svenska  Läkare- 
sällskapet aamfila  dess  tillvara  Uti  denna  min  ödmjuka  anmälan 
mgår  dock  ett  moment  af  egennyttig  beräkning  till  fromma  for  an- 
staltens bestånd  och  framtida  trygghet  for  sia  existens.  Skulle  det 
således  lyckas  mig,  att  genom  denna  anmälan  åstadkomma  en  gyn- 
sam  stämning  hos  Läkaresällskapet  for  denna,  i  vår  badälskande  tid, 
i^  resurs  for  hadbeböfiande,  anser  jag  mig  i  och  med  detsamma 
hafva  tiUvägabragt  den  vackraste  ock  tillförlitligaste  »puff»  for  den- 


144 

samma.  Det  torde  derföre  tiUåtas  mig:  att  for  Stilskapet  påpeka  de 
sanitära  fördelar,  som  denna  badort,  enlif^t  mitt  förmenande,  kommer 
att  erbjuda.  Badorterna  vid  vår  veatra  kust  b  af  va  län^^e  och  fortjent 
bäfdat  sitt  anseende  såsom  ypperliga  asyler  för  för  desamma  qvalificerade 
ejukdomsformer  och  individualiteter.  Under  de  sednare  åren  har  man 
dock  kommit  mer  och  mer  till  insigt  deraf,  att  en  mängd  af  de 
förra  och  isynnerhet  af  de  aednare  ej  tolerera  den  starka  sältan  bos 
vattnet  och  isynnerhet  ej  de  väl  skarpa  vindame  vid  vestra  kusten. 
Åtskilliga  badorter  vid  Östersjön,  hafva  också  till  fyllande  af  ett  nu- 
mera allmänt  erkändt  behof  af  bafsbad,  der  en  naturlig  modifikation 
af  vatten  och  luft  förefinnes,  i  sednare  tider  etablerats  och  till  dessas 
serie  slutar  sig  nu  Borgholms.  Ölands  klimat  i  allmänhet  har  länge 
och  med  rätta  ansetts  såsom  ett  det  förträffligaste  öklimat,  hvarom 
dess  historiska  sjukdomsanunler  i  afseende  på  epidemier  m.  m. 
lemna  de  säkraste  vitsord.  Härtill  torde  väl  i  främsta  rummet  dess 
från  alla  skadliga  inblandningar  fria,  jerant  tempererade,  genom  friska, 
men  modererade  vindar  ständigt  rörliga  och  ozon-rika  luft  bidragit 
Dessa  nu  uppräknade  egenskaper  hos  luften  finnas  företrädesvis  vid 
Borgholm,  som,  beläget  på  en  på  två  sidor  hafsfamuad  udde,  måate 
åtnjuta  en  den  friskaste  och  renaste  hafsluft,  så  att  man,  utan  att 
fantisera,  kan  jemföra  vistelsen  derstädes  med  en  sjöresa,  men  utan 
alla  en  sådans  obeqvämligheter  och  möjligen  stora  obehag. 

Jag  har  med  flit  och  i  främsta  rummet  dröjt  vid  de  sanitära 
fördelarne  af  luften,  då  jag  i  sjelfva  verket  anser  dessa  såsom  de 
vigtigaste  och  förnämsta  vid  denna  badort.  Hvad  vattnet  beträffar, 
så  har  jag  hittills,  såsom  ej  boende  på  stället,  ej  kunnat  inhemta 
nödig  kunskap  om  dess  fysikaliska  egenskaper.  £u  fördel, -enligt  mitt 
förmenande,  vid  dylika  modifierade  hafsbad,  af  stor  vigt,  anser  jag 
vara:  dess  ifrån  sednare  hälften  af  Juni  månad  under  hela  den  sed- 
vanliga tiden  för  en  badsejour,  d.  v.  s.  till  och  med  September  må- 
nads början,  jemnhöga  (20 — 24^)  endast  på  några  få  grader  från 
luftens  skiljaktiga  temperatur.  Det  återstår  för  mig  naturligtvis  att 
under  en  längre  vistelse  på  stället  taga  närmare  kännedom  om  vattnets 
salthalt,  specifika  vigt  m.  m.  samt  derefter  så  småningom  vinna  er- 
farenhet om  dess  chemico-dynamiska  verkningar.  I  sammanhang 
härmed  vill  jag  blott  hafva  nämnt,  att  på  föga  distans  från  badhuset 
finnes  tillgång  på  hafsgyttja,  om  hvars  närmare  analys  ooh  under- 
sökning jag  med  det  snaraste  skall  foga  anstalt.  Af  hvad  jag  hit- 
tills haft  äran  nämna,  framgår,  att  det  hufvudsakligen  blir  de  kalla 
eller  kanske,  härvidlag  rättare  sagdt,  de  ljumma  hafsbaden  i  öppen 
sjö,  jemte  den  herrliga  luften,  hvaraf  man  kan  ha  att  vänta  vackra 
och  nöjaktiga  resultater.  I  följe  härutaf  är  också  badanstalten  byggd 
med  hufvudsakligt  afseende  på  dessa  sednare,  af  hvilken  orsak  nu 
till  en  början  endast  fyra  karbadsrum  finnas,  hvaremot  till  bad  i 
öppna  sjön  äro  för  närvarande  afsedde  10  smärre  afklädningsrum, 
stående  i  direkt  förbindebe  med  öppna  hafvet  medelst  en  liten  trappa 
och  försedda,  hvart  och  ett,  med  en  större  markis  till  skydd  mot 
sol  och  vind,  då  sådant  önskas,  hvardera  rymmande  1 — 2  t.  o.  m. 
4  personer.     Derigenom  beredes  de  badande  den  stora  fördel,  att, 


145 

pi  samma  gång  de  m  aHa  fordringar  uppfyllda  i  afeeende  ph  ett 
rerkligen  öppet  hafsbad,  der  vatten  sol  och  luft  samtidigt  få  Terka, 
de  dock  alltid  finna  aig  ogenerade  af  nftrmaste  badande  granne.  Det 
tillkommer  icke  mig  att  på  något  sått  gå  Sällskapets  erfarenhet  och 
mogna  omdöme  i  förväg  med  afseendc  på  for  hvilka  sjukdomsformer 
eiier  individer  denna  badort  skulle  vara  företrädesvis  tjenlig;  men 
jag  vågar  dock  hafva  äran  nämna  att  för  min  faotasi  h&grar  den 
fbrhoppning,  att  Borgholms  badanstalt,  som,  hvad  naturliga  sanitära 
fördelar  beträffar,  uppfyller  alla  fordringar  på  ett  saltsjÖbad,  genom 
ofvannämnde  alla  uppgifna  förhållanden  mildradt  och  modifieradt,  i 
en  framtid  skulle  komma  att  ulgöra  en  välgörande  asyl  för  barn, 
som  lida  af  skrofler  och  rachitis,  klorotiska  qvinnor.  efter  förebrående 
terapentisk  behandling,  börjande  tuberkulos,  snmt  alla  öfriga  sjukdoms- 
former,  hvarföre  hafsbad  i  allmänhet  anses  tjenliga;  och  slutligen  för 
dessa  slndena  iouebyirgare,  hvilka  efter  ett  (under  större  delen  af 
året)  atiUaeittaiKk  och  instängd  t  lif,  vare  sig  på  era  betarummet,  i 
ealottgea  eiler  sängkammaren,  så  väl  behöfva  att  några  veckor  eller 
månader  under  sommaren,  medelst  inandan  de  af  en  ren  luft  och  de 
stärkande,  uppfriskande  baden  i  hafvet,  retablera  sin  mer  eller  mindre 
störda  halsa.     Oacarshamn  den  27  April  1865. 

A.  V,  Björck, 

Hr  Malmsten  förevisade  planritning  Ofver  anläggningarna 
vid  det  nya  etablisseroentet,  som  erbjuder  många  och  stora  för- 
delar genom  sitt  utmärkta  klimat,  lättheten  i  kommunikationer, 
de  billiga  lefnadskostnadema  och  sitt  ovanligt  natursköna  läge, 
hvarföre  Hr  M.  äfveu  tillönskade  företaget  all  framgång. 

Hr  Edling,  som  under  flera  ir  varit  stationerad  på  Öland 
i  egenskap  af  provincialläkare,  förordade  äfven  den  nya  badin- 
rätmingen  vid  Borgholm,  hvilken  plats  sommartiden  är  en  bland 
de  angenämaste  punkter  i  Sverige.  Hvad  hafsvattnets  tempe- 
ratur angår,  är  densamma  visserligen  ännu  under  Juni  månad 
vexlande  och  beroende  af  de  olika  vindarne,  så  att  t  ex.  vid 
nordlig  vind,  då  bafsisen  drifves  ned  från  Q  varken,  vattnet  ofta 
hastigt  och  betydligt  afkyles,  men  från  Juli  månads  ingång  är 
temperaturen  jemn  och  hög  och  kan  stället  då  till  det  bästa 
rekommenderas  både  som  badort  och  vistelseort  i  allmänhet. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Pharmacopoea  Divitum  af  O.  Bano.  Kjebenhavn  1866.  Gåfva 
af  författaren. 

=  Constittttio  cpidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  23  till  och  med  Lördagen  den  29  April  1865: 

Sjnkligheten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  ha  under  veckan 
67  fall  förekommit. 

F^hamdlmgar  1866.  ^^ 


146 


1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  29  läkare): 


Felirts  typhoides 1. 

Diphlheria 4. 

Pertussis 1. 

Cbolera  noatras 8. 

Diarrhoea 46. 

Febril  pnerpenilis....  1. 

Pebris  intenuittens ...  22. 

AngiQR  parotidea 20 

Varioln.    Varioloidei  18. 

Varioellab 6. 

Scarlatina 8. 

Sjphilia 2. 

Oonorrhoea 10. 


Apoplexia  cerebii ....  2. 

Neuralgia 5. 

Conjanctivitis 12. 

Otitis 4. 

Ang.  tons.  &  feocinm  58. 

Endocarditis 1. 

Tbrombosit.   Embolia  1. 

Laryngo-tracheitia....  7. 

Bronch.  Cat.  bronch.  89. 

Bronchitis  capillaris.  2. 

Pneumonia 8. 

Pleuritis 1. 

FebriB  gaatr.  aimplex  21. 

GaRtritis.    Eateritis . .  6. 


Colitii 1. 

Typblit&PeritypUit.  1. 

Peritooitia 5. 

Icterat... 1. 

Metritia 1. 

Rhenmatiamns  aentna  14. 

Eryaipelaa 6. 

Urlicaria 1. 

Zona 1. 

Fnnincnins 6. 

Rbemn.  reoena  afebril.  1 . 

Samma  381. 


Meningitia  cerebralia      1. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafoner-lasarettet:  sjukantalet  den  29  April  248,  hraraf 
136  på  afdclningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneu- 
monia  6,  delirium  treraens  2,  rheumatismus  acutns  2,  febris  typhoi- 
des  1,  febris  interraittens  1,  parametritis  1. 

På  Allmänna  Gamisons-sfukhuset:  pjukantalet  den  29  April  178» 
bvaraf  87  på  afdelninii^en  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
bronchitis  4,  pnenmonia  3,  syphilis  2,  gonorrhoea  2,  otitis  2,  febris 
typlioides  1,  febris  intermittens  1,  delirium  tremens  1,  febris  gastrica 
ilex  1. 


På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  29  April  206,  bvaraf 
148  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolfe  37,  delirium  tre- 
mens 2,  febris  puerperalis  1,  pneumonia  1,  nephritis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjnkantalet  den  29  April 
53:  inkomne  under  veckan:  pneumonia  2,  metritis  2,  rheumatismus 
acntus  2,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1. 

På  AUmänna  Barnhuset:  bronchitis  6,  catarrhus  gastro-intesti- 
nalis  4,  conjunctivitis  puiulenta  3,  raeningitis  cerebralis  2,  pleuro- 
pneumonia  2,  pericarditis  1,  laryngo-tracbcitis  1,  erysipelas  1,  pem- 
phigus  1,  adenitis  acuta  1.  —  Polikliniken:  catarrhus  gastro-intesti- 
nalis  6,  bronchitis  5,  conjunctivitis  4,  febris  intermittens  2,  otitia  1, 
angina  tonsillaris  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  adenitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  29  April  53;  inkomne  under 
reckan:   bronchitis  1,   stoniatitis  ulcerosa  1. 

På  Allmänna  Barjibärdshuset:  antalet  vårdade:  15;  febris  puer- 
peralis 2. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  endoroetritis  1. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade:  13.  , 

På  Diakoniss-sfukhuset:  sjukantalet  den  29  April  26;  inkomne  I 
under  veckan:  pneumonia  1.  J 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  29  April ' 
166,  hvaraf  79  mankön  och  86  qvinkön.  | 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  29  April  i 
185,  hvaraf  120  från  sUden  och  15  från  länet;  inkomne:  syphilis  27.  ^ 
gononrhosa  6.  I 


147 

3.  Bland  de  fattiga,  (enlifct  fattigl&kames  veeko-rapporter): 
broncbitis  29,  diarrbcea  25,  yariol»  17,  pneumoDia  13,  febris  iutei^ 
mittens  8,  angina  tonsillaris  8,  catarrhas  gastro^intestinalis  8,  rheu- 
matismos  7,  ophtbalmia  6,  febris  typboides  4,  gastricisraus  3,  per- 
tnssis  2,  gastritis  2,  angina  parotidea  1,  scarlatina  1,  varicellee  1, 
oti^  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Narra  Korrektions^nrättningen:  broncbitis  3,  diarrbooa  1. 

=  Fråga  om  anskaffande  af  annan  lokal  för  LåhxresöXU 
skåpet  väcktes  af  Hr  Malmsten.  —  Då  redan  sedan  längre  tid 
tillbaka  Sällskapets  sessionssal  vid  samiuankomstema  ej  erbjöd 
tillräckligt  utrTrome,  otan  vore  trång  och  osund,  ville  Hr  M. 
att  af  rent  sanitära  skäl  någon  förändring  härutinnan  snart  måtte 
vidtagas  och  ansåg  att  beredandet  af  bättre  och  rymligare  lokal 
borde  uppdragas  åt  Sällskapets  komité. 

Hr  Carlson  omnämde,  att  komitén  väl  äfven  insett  be- 
hofvet  af  annan  lokal  och  sedan  längre  tid  tillbaka  varit  betänkt 
å  eo  dylik  förändring,  men  tvekat  mellan  tillbyggandet  af  Säll- 
skapets egendom  eller  inköp  af  annat  hus.  Sedan  nu  frågan 
åter  blifvit  upptagen,  funnes  en  ökad  anledning  till  densammas 
snarai  företagande  och  förenade  sig  Hr  Carlson  derutinnan  med 
motionären. 

Afvenså  Hr  Grahs,  som,  då  intet  af  de  hitintills  uppgjorda 
förslagen  öfver  projekterad  tillbyggnad  å  Läkaresällskapets  tomt 
visat  sig  ändamålsenligt,  ansåg  att  annan  och  fullt  lämplig  lokal 
dertili  borde  utses. 

Efter  af  ordföranden  framställd  proposition,  instämde  Säll- 
skapet i  Hr  Malmstens  motion  och  erhöll  komitén,  utan  vidare 
bestämmande  angående  platsen,  uppdraget  att  åt  Sällskapet 
söka  förskaffa  en  lämpligare  lokal  än  den  närvarande. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  af  komiterade:  Hrr  Carl- 
son, Cederschjöld  och  Grahs  (se  prot.  för  d.  25  April)  upp- 
satta diskussionspunkter  i  frågan  om  de  sanitära  förhållandena 
vid  skolorna: 

1)  Visar  den  uppväxande  ungdomen  sådana  tecken  till 
allmän  svaghet,  att  man  kan  hafva  grundad  anledning  att  be- 
fara slägtets  fysiska  försämring? 

2)  Existerar  inom  skolorna  —  såväl  dem  fÖr  gossar,  som 
flJr  flickor  —  en  ansträngning  i  arbete,  som  menligt  inverkar 
på  ungdomens  helsa? 


148 

3)  Kan  den  nu  allmänt  antagna  metoden,  att  bibringa  en 
8t((rre  mångfald  af  &mnen,  vt^va  ett  menligt  inflytande  på 
lärjangarne? 

4)  År  den  fajBtställda  skoltiden  från  kl.  8  eller  half  9  f.  m. 
till  kl.  3  e.  m.  lämpligt  afpassad,  och  är  tiden  för  rörelse  i  fria 
luften  och  för  måltiderna  i  ett  tillbörligt  förhållande  till  läs- 
timmarne?  Bör  någon  olikhet  i  dessa  fall  ega  ram  för  de 
olika  könen? 

5)  Lemna  härvarande  skollokaler  den  garanti  i  afseende 
på  snygghet,  rymlighet,  luftvexling  och  belysning,  som  smidhetens 
lagar  bjuda? 

6)  Vore  det  icke  angeläget,  att  äfven  de  privata  skolorna 
i  afseende  på  hygieniska  och  dietetiska  förhållanden  ställdes 
noder  någon  offentlig  kontroll? 

7)  Månne  icke  liera  af  de  olägenheter  eller  brister,  som 
anses  vidlåda  skolorna,  äro  att  tillskrifva  sättet,  hvarpå  upp- 
fostran handhafves  i  hemmen? 

En  längre  diskussion  uppstod  om  denna  frågas  lämpligaste 
behandling  och  bästa  sättet  att  densamma  upptaga  och  hand- 
lägga. 

Hrr  Malmsten  och  Ket  hyste  den  åsigt,  att  Läkare- 
sällskapet ej  borde  till  diskussion  upptaga  ofvannämde  allmänna 
punkter,  da  inga  bestämda  faktiska  upplysningar  för  grundande 
af  ett  säkert  omdöme  förefunnos.  Förarbetet  vore  ännu  långt 
från  undangjordt  och  den  vigtiga  frågan  fordrade  förvisso  mera 
detaljkännedom  i  hithörande  ämnen,  än  hvad  rimligtvis  kunde 
antagas  inom  Läkaresällskapet  förefinnas.  Ansågo  på  grund 
häraf,  att  de  af  koraiterade  framställda  punkter  voro  för  obe- 
stämda och  sväfvande,  för  att  nu  till  diskussion  upptagas  samt 
att  derföre  för  frågans  afgörande  vore  fördelaktigare  om  den 
först  i  andra  hand,  sedan  behöriga  upplysningar  inhemtats,  af 
Sällskapet  upptoges. 

De  koniiterade:  Hrr  Carlson,  Cederschjöld  och  Grähs  an- 
sågo sig  genom  punkternas  framställande  ha  fyllt  sitt  uppdrag, 
hvilket,  om  det  utsträcktes  till  insamlande  af  faktiska  upplys- 
nbgar,  vore  särdeles  både  svårt  och  tidsödande  att  utföra. 
Behöfde  dylika  upplysningar  inhemtas,  vore  skäl  att  någon  fram- 
stående pedagog  anmodades  att  för  Sällskapet  sådana  framlägga. 

Hr  Huss  erinrade  om  hvad  han  förliden  sammankomst 
yttrat  och  framställde  fortfarande  tvifvel  om  att  ett  upplysande 
svar  i  denna  fråga  kunde  från  Läkaresällskapet  erhållas.   Bäst 


149 

vore  om  fiJrste  stadsläkaren  satte  stg  i  beröring  med  skolstyrelsen 
eller  läraresåHskapet  i  Stockholm,  som  i  denna  fråga  borde  ega 
mera  erfarenhet  fin  Sällskapet 

Med  Hr  Hass  förenade  sig  Hr  Sköldbkro  S.  E. 

Hr  Lamm  trodde,  att,  då  komiterade  af  bristande  tid  ej 
ansågo  sig  kunna  inhemta  de  upplysningar,  hvarpå  Sällskapet 
skalle  grunda  sitt  bedömande,  bäst  vore  att  en  eller  tvenne  er- 
kändt  skicklige  skolman  anmodades  att  lemna  de  erforderliga 
nppfysningame.  Önskade  t  annat  fall  att  frågomas  antal  och 
omfång  inskränktes. 

Generaldirektör  Berlin  ansåg  att  vissa  punkter  i  komi- 
terades  program  innehölle  frågor,  som  utan  vidare  upplysningar 
knnde  diskuteras,  då  deremot  för  utredande  af  andra  erfordrades 
noggranna  upplysningar  och  till  och  med  sififenippgifter.  Dessa 
frågor  borde  derföre  undanskjutas  tills  de  nödiga  materialerna 
anskaffats,  hvaremot  de  öfriga,  som  kunna  besvaras  t.  ex.  kon- 
trollen öfver  privata  skolor  och  de  rent  hygieniska  förhållandena 
m.  m.  borde  till  diskussion  upptagas. 

Hr  Tholander  trodde  att  frågans  upptagande  för  det 
närvarande  vore  förenadt  med  stora  svårigheter  och  ville  att  de 
uppställda  punkterna  till  upplysningars  vinnande  och  förberedande 
af  diskussion  först  öfverlemnades  till  Svenska  Läraresällskapet 
eller  annan  svensk  pedagogisk  förening. 

Då  under  diskussionens  lopp  frågan  afHrLEMCHENblifvit 
begärd  på  bordet  skalle  densamma  i  nästkommande  samman- 
komst åter  upptagas. 

=  Generaldirektör  Huss  refererade  ett  mindre  arbete  med 
titel  »De  TObesité  par  William  Banting»  och  skulle  en  uppsats 
derom  framdeles  i  tidskriften  ingå. 

Den  9  Mqj. 

Föriodriog  i  stadgarne.  — >  Biblioteket.  —  Cbnatitutio  epidemica.  —  Skolhygien. 

=  Ordföranden  uppläste  af  Sekreteraren  föreslagen  och  af 
komitén  gillad  förändring  af  §  42  i  Sälhkapeta  gtaiigar^  hvilken 
förändring  den  20  sistlidne  December  i  Sällskapet  föredragits 
ocb  som  enligt  stadgarnes  föreskrift  §  45  under  innevarande 
Maj  månad  borde  till  afgörande  förekomma.  Den  förändrade 
diltionen  var  af  följande  lydelse:  »I  September  månad  h varje 
ar  ntsefi  tvenne  ledamöter,  hvilka,  sedan  Sällskapets  och  de  un- 


150 


der  Sällskapets  vård  ställda  fonders  räkenskaper  blifvit  med 
nyssnämnda  månads  utgång  afslatade,  skola  revision  deröfver 
anställa.  Sin  berättelse  härom  afffifve  de  första  Tisdagen  i  pår 
följande  December  månade  Varande  §:s  ordalydelse  i  öfrigt 
oförändrad.  —  På  af  ordföranden  framställd  proposition  antog 
Sällskapet  den  föreslagna  förändringen. 

:=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Relation  de  la  peste  qni  a  régné  en  Gréce  en  1827  A  1828 
par  L.  A.  Gossb.  Paris  1838.  Gåfva  af  Militär-attachéen  i  Paris 
Majoren  ro.m.  F.  Staafp.  —  Om  jod  emot  Typhusfebern  af  F.  v.  Will»- 
BRAND.  Helsingfors  1865.  Gåfva  af  författaren.  —  Om  kaffe;  dess 
bruk  och  missbruk  af  Dr  Magnus  Huss.  Stockholm  1865.  Gåfva 
af  författaren.  —  Bidrag  till  Sveriges  officiella  Statistik.  K).  Helso- 
och  Sjukvården.  I.  Sundhets-Collej^ii  underdåniga  Berättelse.  Ny 
följd  2,  året  1862.     Gåfva  från  Kongl.  Sundhets-CoUegium. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  val  af  bibliotekarie  vid 
nästa  sammankomst  kommer  att  förrättas. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  30  April  till  och  med  Lördagen  den  6  Maj  1865: 

SjukUgheten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  81  fall  före- 
kommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare) : 


Febris  typhoides  ....  2. 

Diphtheria 4. 

Periassis 3. 

Choierina 3. 

Bysenteria 1. 

Biarrhoea..  45. 

Febris  pnerperalis...  1. 

Febris  intermittent ..  19. 

Angina  parotidea   ...  14. 

Variolee.    Yarioloides  20. 

Varicenee 2. 

ScarlatiDa  7. 

Belirium  tremens....  2. 

Syphilis 4. 

Gonorrhoea 7. 


Meningitis   cerebralis  3. 

Apuplexia  cerebri  ....  1. 

Neural^ia 2. 

ConjuDctivitis 11. 

Otiiis 6. 

Ang.  tons.  &  faaciam  46. 


Oastritis.     Enteritis .  1. 

Colitis 2. 

Peritonitis 2. 

Icterus 1. 

Nephritis 1. 

Rheamatismus  acutus  17. 

Erysipelas 2. 

Erythema  nodosum..  3. 

Urticaria 6. 

Zooa 1. 

Furuncalas 5. 

Rheum.  recens  afebril.  2. 


Samma  366. 


Pericarditis 1, 

Endocarditis 1 

Thrombosis.  Embolia  1. 

Lary  ngo-tracheitis. ...  14. 

BroDch.  Ca  t.  bronch.  75. 

Bronchitis  capillaris.  2- 

Pneumonia 

Pleoritis 

Febris  gastr.  simplex  16. 

2.     A  hufyudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Seraftmer-lasarettet:  sjukantalet  den  6  Maj  229,  hvaraf  121 
på  afdelningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis 
2,  febris  typhoides  1,  febris  interroittens  1,  delirium  tremens  1, 
apoplexia  cerebri  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  eiysipelas  1. 

Pä  Albnånna  Garnisons^j^jkhuset:  inkomne  under  veckan :  gonor> 
rhoea  8,  syphilis  6,  pnenmonia  6,  bronchitis  5,  febiis  typhoides  1, 
febris  interraitlens  1,  variolee  1,  pleuritis  1,  ^astritis  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  sjukaiitalet  den  6  Maj  194,  hvaraf 
141    invärtes   sjuke;   inkomne  under  veckan:    variolae    42,    delirium 


151 

tremens  2,  bronchitis  2,  angina  parotidea  1,  neuralgia  1,  febris  ga- 
stiica  simplex  1. 

Pä  PrcvtBoriaka  ^vikhuaet  å  SMaUherg:  sjakanialet  den  6  Maj 
57;  inkonine  under  veckan:  delirium  tremens  2,  pneumonia  2,  rheu- 
matismus  acutus  2,  diarrhcea  1,  febris  intermittens  1. 

Pä  Allmänna  Barnhuset:  catarrhus  gastro-intestinalis  6,  bron- 
chitis  4»  nephritis  2,  varicelJse  1,  laryngo-tracheitis  1,  pneumonia  1, 
erysipelas  1,  urticarla  1.  —  Polikliniken:  broncliitis  6,  catarrhus 
gastro-intestinalis  4,  conjunctiritis  3,  pertussis  1,  febris  intermittens 
1,  varicellse  1,  bronchitis  capillaris  1,  pneumonia  1,  erysipelas  t, 
nrticaria  1. 

På  Bamsfukhuået:  sjukantalet  den  6  Maj  50;  inkomne  under 
veckan:  angina  parotidea  1,  conjunctivitis  1,  bronchitis  1,  pneumo- 
nia 1,  g^stritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuaet:  antalet  vårdade  10;  eclampsia  1. 
Hälsotillståndet  godU 

Pä  Bambördshuaet  Pro  Patria:  helsotillståndet  god  t. 

På  Provisoriska  Bambördskuset:  antalet  vårdade  13;  helsotilK 
ståndet  god  t. 

På  Diakonias-sjukhuset:  sjukantalet  den  6  Maj  25;  intet  fall  af 
aknt  sjukdora  har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  6  Maj 
165,  hvaraf  79  mankön  och  86  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  6  Maj 
131,  hvaraf  118  från  staden  och  13  från  länet;  inkomne:  syphilis 
20,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter): 
bronchitis  35,  diarrlioaa  15,  rheumatismus  acutus  10,  variolee  10, 
pneumonia  7,  febris  gnstrica  simplex  6,  ophthahnia  6,  angina  ton- 
sillans  5,  gastricismns  5,  febris  typhoides  2,  angina  membranacea  2, 
neuralgia  2,  gastritis  2,  diphtberia  1,  pertussis  1,  angina  parotidea  1, 
vancell»  1,  syphilis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhcea  2,  bronchitis  2,  febris 
gastrica  simplex  1,  icterus  1. 

=  Upptogs  den  i  förra  sammankomsten  bordlagda  frågan 
angående  de  sanitära  förhållandena  inom  akoloma. 

Ordföranden  redogjorde  för  denna  frågas  utveckling  under 
de  tvenne  sammankomster  den  varit  föremål  för  Sällskapets 
nppmärksamhet.  —  Efter  en  diskussion,  hvari  deltogo  Hrr  Ceder- 
scHJoiiD,  Grahs,  Kjellberg,  Malmsten,  Tholander  och 
Sekreteraren  instämde  Sällskapet  i  af  Hr  Malmsten  väckt  och 
af  ordföranden  framställd  proposition  derom,  att  inom  Sällskapet 
komiterade  borde  ntses,  hvilka,  efter  tagen  kännedom  om  de 
sanitära    forhållandena  vid  hufvudstadens  läroverk  och  skolor. 


152 

eg^e  att  ytterligftre  fiörbereda  ficågau,  innan  densamma  ft*amdeles 
af  Sällskapet  skulle  såsom  diskussionsämne  återupptagas. 

Till  komiterade  utsagos  Hrr  Carlson,  Cederschjöld,  Gr&ba 
och  Kjellberg. 

Den  16  Ahg. 

Bibliotcluiieral.  —  Bibliotekol.  —  ConitJtntio  qiideinicft.  ^  KifliB,  åtm  brak 
ooh  mitkbrak  af  M.  Huas.  —  Otftmorden  i  FntnkrUn. 

=  Anställdes  enligt  stadgarnes  föreskrift  val  a^  bibliotekarie^ 
hvarvid  Hr  Bensow  enhälligt  återvaldes. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Anntomie  clastiqiie  du  Dr  Auzoux.  Catalogue  de  1865^  — 
S:t  Petersbur^er  mediciniscbe  Zeitacbrift  186dw  Hefl.  1.  2.  Gdfvor 
frfin  Kon^l.  Sundkets-Coilegium.  —  Beietiiing  om  Födselstiftelsen  i 
Christiiinia  fra  1838—1863  ved  Dr  F.  G.  Fayb.  —  Gymnastiska 
Iakttagelser  af  Dr  T.  J.  HAarsLius.  Stockholm  1865.  —  Vftra  barns 
framtid.  Bådgifvare  vid  bnrnauppfosirao  i  och  utom  bemraet  och 
undier  alla  årstider  af  Alexandkr  Domkå.  Öfversatt  och  fSrsedd 
med  upplysnnde  noter  af  J.  Lswbutin.  Stockholm  1865.  G&ffor 
af  föiiatiaroe. 

=  Constitutio  epidemica  under  verkan  frSn  och  med  Söndagen 
den  7  till  och  med  Lördagen  den  13  Maj  1865: 

Sjukli^heten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  ha  under  veckan 
64  fall  förekommit 

1.     Inom  enskild  praktik  aumalde  sjukdomsfall  (fr§n  26  läkare): 


Febris  t^vpboides 5  >Menui^iti8  cerebralU  1. 

Mening.  cerebro-«piii.  1  |Apoplexi8  cerebri ....  2. 

Diphtheria 9.  |Nearalgia 6. 

Angioa  membraoacea  1.  Conjunctivitis 13. 

DyseDteria 1.  Otitis 4. 


Diarrboea S3. 

Febrig  intermitteDs.. 
Angina  pRrotidea 6. 


Colitia 4. 

Ty  iihlit.  &  PcrityphliL  1. 

Peritonitit 1. 

lolcrus 2. 

Nephritis 2. 

Rbe*(inatiiBQ»aoiiti8  12. 

Brysipclat 7. 

Erythema  nodomim..  8. 

Urticaria 6. 

Zona 1. 

Famodilu 7. 


Samma  376. 


Ang.  toDs,  &  fanoiom  48. 

Thromboais.  Einbolia  1. 

Jjaryngo-trecbeilis....  14 

YftrioW  Varioloides    15.  Bronch.  Cat.  bruncb.  81. 

Taricellas 1 .  Broncbiiis  capillaris .  4. 

Scarlatina 16.  Pneumonia 12. 

Deliriam  tremens ....       1. :  Pleuritis 5. 

^philis l.lFebrie  gaatr.  simplez  13. 

GoDorrhoeft 4. i Gattritia.    Eotcritii..  7. 

2.     Å  hufvudstadenÉ  ^tåkvårdsanBtaUer: 

På  Serafimer-laaarettet:  sjukantalet  den  13  Maj  238,  hvaref  130 
på  afdelniogen  for  iiivä\*tes  sjuke;  inkomue  under  veclum:  pueumonis 
4,  febris  fyphoides  2,  pleuritis  2,  febris  iutermittens  1,  delidum 
tremena  1,  Inryiigo-tracheitis  1,  broncbitis  1,  rheuroatismus  acutus  L 

På  AUmänna  Oamisons-sjukhuset:  sjuknntalet  den  13  Maj  195, 
hvaraf  95  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan; 


153 

ifpkitiB  6»  pueunonift  4,  gooorvboea  S^  bronchitis  3,  nephriiia  2» 
iebris  tjrphokks  1,  deluiuiii  Iremens  1,  ooDJuncdvitis  1,  febris  ga- 
stiiea  simplei  1. 

Pft  Promscritkm  ajnkkuaet:  sjttkantalet  den  13  Maj  193,  bvaraf 
134  invirtea  ajuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  28,  febris  ga^ 
striea  aimplex  4,  deliriam  tremens  4,  pnennionia  3,  pleuritis  3,  febris 
typhoides  2,  bronchitiB  2,  diairbooa  1,  meningitis  cerebralia  1,  ne» 
phritis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  d  Sahbatsherg:  sjukantalet  den  13  Maj 
57;  inkomne  nnder  veckan:  bronchitis  2,  pneumonia  2,  gastritis  2» 
febria  gnstrica  siroptex  1,  peritonitis  1. 

Pft  AUmOnna  Barnhuset:  bronchitis  4,  febris  intermittens  8» 
conjfincti  vitis  3,  otitis  1.  —  Polikliniken:  pleuropneomonia  5,  ca  tar- 
rhtts  inCestinalis  acutus  5,  bronchitis  3,  pyasmia  pnerperalis  2,  ne- 
ningitia  cerebralis  1,  conjuncti vitis  puralenta  1,  larytjgo-tracheitis  1, 
erysipelas  1,  peniphigas  acutus  1. 

På  Barnsjtskhtiset:  sju  kan  tn  let  den  13  Maj  60;  inkomne  nniter 
veekan:  conjuncti  vitis  2,  scarlatiiin  1,  ihrombosis  1. 

På  Ålbnånna  Barnéördshvset:  antalet  vårdade  qvinnor:  12. 

På  Barnkördshvset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambörtishtiset:  antalet  vårdade  qvinnor  9. 

På  Diakomss-sjukhusei:  sjukantalet  den  13  Maj  29;  intet  fall 
af  akut  sjukdom  har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospitai  för  Sitmessjuke:  sjukantalet  den  13  Maj 
1G2,  hvaraf  77  mankön  och  85  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  13  Maj 
129,  hvaraf  114  från  staden  och  15  frfin  länet;  inkomne  nnder 
veckan:  syphilis  18,  gonorrhosa  4. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) : 
bronchitis  29,  vnriolae  21,  dinrrboea  19,  pneumonia  lö,  febris  ga*' 
striea  simplex  13,  rheumntismus  9,  febris  intermittens  8,  febris  ty- 
phoides 4,  an<<ina  tonsillaris  4,  gastricismus  4,  erysipelas  4,  scarla- 
tina  2.  morbilli  2,  ophthalraia  2,  pleuritis  2,  peritouitis  2,  diphtheria 
1,  varicell»  1,  neuralgia  1,  icterus  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrekäons^nrdtimngen:  diarrhoaa  2,  bronchitis  2,  pneu- 
monia 1. 

=  Hr  SANDAHii  o.  lemoade  ^i  redogörelse  för  en  nyligen 
ntkommen  brochyr:  »Om  Kaffty  dess  bruk  ock  missbruk  af  Dr 
M.  Huss.)> 

Inledningen  till  denna  populära  afhandling  —  ämnad  till  ett 
väckelaerop  mot  kaffets  missbruk  —  börjar  den  frejdade  författaren 
med  ett  citit  ur  den  af  honom  dr  1852  utgifna  skriften:  »O/n  Sveriges 
endemiska  i^ukdamar»,  visande  att  kafieforbrukningea  i  Sverige  under 
föregående  årtionden  alltmera  tilltagit,  samt  att,  då  man  önskade  g«- 
Bonr  braket  af  kaffe  minska  oeh  undantränga  bränvinsmissbrnkel,  man 


154 

vfil  icke  var  blind  för  de  skadliga  följder,  som  ett  öfverflödigt  bruk 
af  kaffe  kunde  medföra,  men  dock  måste  »af  tvenne  onda  ting»  välja 
det  minst  skadliga.  Förfnttarcn  påstår  dock  icke,  att  den  allmännare 
ntbredningen  af  kaffedrickandet  varit  det  förnämsta  medlet  mot  bran- 
vinsmissbruket.  Han  tvärtom  frambäller  att  bränvinsmissbrukets  af- 
tagande  i  första  rummet  är  en  direkt  följd  af  sednare  tiders  klokare 
bränvinslagstiftning.  Men  ban  fäster  uppmärksamheten  på  att  sam- 
tidigt med  bränvinsmissbmkets  minskuing  har  kaffeförbrukniugen  i 
hög  grad  tilltagit. 

Till  stöd  för  denna  åsigt  anföras  utdrag  ur  årsrapporter  till 
Snndhets-CoUegium,  inleronade  under  åren  1859 — 1863  af  icke  mindre 
än  60  läkare  från  62  olika  distrikter  i  de  flesta  af  rikets  landskap, 
i  h vilka  enstämmigt  framhålles  kaffeförbrukningens  oerhörda  tillta- 
gande på  sednare  tider,  så  att  densamma  urartat  till  ett  svårt  miss- 
bruk, hvilket  af  de  flesta  bland  dessa  läkare  sättes  i  direkt  samband 
med  den  allt  allmännare  utbredningen  af  den  kroniska  magkatarren 
(»magsyran»)  och  bleksoten. 

Uppgifter  från  vederbörande  embetsverk  visa  ännu  bestämdare 
i  hvilken  hög  grad  kaffeförbrukningen  tilltagit  under  sednare  åren. 
År  1854  infördes  till  riket  13,520,082  skålpund  och  1863  icke 
mindre  än  17,443,337  skålpund  kaffe,  då  oskadadt  och  sjöskadadt 
sammanräknas.  Det  sistnämnda  årets  införsel  af  kaffe  öfverstiger  så- 
lunda det  förstuämnda  årets  med  i  rundt  tal  icke  långt  från  4,000,000 
skålpund,  hvilket  visar  —  enar  intet  enda  skålpund  är  angifvet  så- 
som utfördt  från  Sverige  —  en  årlig  tillökning  i  förbrukningen  un- 
der dessa  tio  år  af  i  medeltal  400,000  skålpund.  1  hufvudsaken 
samma  resultat  erhålles,  om  man  sammanräknar  kaffeinförseln  för  de 
första  fem  åren  och  jemför  denna  summa  med  suroman  af  importen 
under  de  sista  fem  åren  af  denna  period.  Man  finner  då  att  1854 
—1858  infördes  71,307,584  skålpund  och  under  1859—1863 
85,888,698  skålpund,  eller  i  medeltal  under  de  första  fem  åreu 
14,261,517  skålpund  och  under  de  fem  sednare  17,177,739  skalp. 
Detta  ådagalägger  ovedersägligeu  kaficförbrukn ingens  hastiga  och 
stora  tillväxt,  i  större  proportion  än  befolkningens  under  samma  tid. 

I  en  not  anmärker  förråt  tåren  i  förbigående  att  i  Norge  för- 
brukas något  större  mängd  kaffe  än  hos  oss;  i  Danmark  och  inom 
Tyska  tull  föreningens  stater  ungefär  lika  stor,  men  i  England  och 
Frankrike  blott  hälften  så  stor  mängd  som  hos  oss,  allt  i  förhållande 
till  folkmängden. 

Författaren  afliandlar  sedan  kaffets  bruk  och  verkningar. 

Först  framställes  här,  efter  omnämnande  af  kaffets  härstammande 
och  dess  utbredning  i  Europa  under  de  sista  2  århundraden^  de  olika, 
ofta  alldeles  stridiga  åsigter,  som  under  tidernas  lopp  sökt  göra  sig 
gällande  med  afseende  på  kaffets  bruk  och  verkningar.  Dessa  åsigter 
upptagas  sedermera  och  granskas  fullständigare  under  följande  huf- 
vudsatser: 

1)  Kaffe,  ensamt  för  sig,  är  ej  något  egetitligt  närings-  eller 
födoämne.  Man  hade  iakttagit  att  personer,  som  begagnade  kaffe,  ej 
tycktes    hafva    behof  af  så  mycken  föda  som  andra,  hvarföre  man 


155 

antog  att  kaffet  miste  vara  Därande  och  då  kemin  framvisade  i  det- 
samma CD  qyäfvehaltig  beståndsdel,  koffeinet,  så  ansågs  förklaringen 
på  kaffets  närande  egenskap  gifven.  Roffeinmängden  är  dock  så 
obetydlig  att  den,  trots  sin  qväfvehalt,  foga  måste  betyda  sfisom 
Qåriiiiisämne,  i  jemförelse  med  t.  ex.  afven  en  ringa  mängd  kött, 
ocb  bvad  albuminet  i  kaffebonan  beträffar,  hvilket  också  är  närande, 
d  upptages  aldrig  detta  ämne  i  kaffedrycken,  såsom  denna  vanligen 
här  i  landet  beredes. 

Man  bar  afvenledes,  ända  till  sednaste  tiden,  antagit,  att  kaffet 
akulle  hafva  en  egenartad  förmåga  att  inskränka  ämnesomsättningen 
i  kroppen,  så  att  förbrukningen  af  kroppens  beståndsdelar  skulle  ske 
långsammare,  hvarfÖre  sålunda  kaffedrickaren  skulle  minde  än  andra 
hafva  behof  af  föda.  Författaren  nämner  att  denna  åsigt  icke  hållit 
^tänd,  i  det  att  »noggranna,  strängt  vetenskapligt  genomförda  under- 
Kokningar  hafva  under  sednaste  åren  ådagalagt  att  kaffe  ingalunda 
iaskränker  eller  minskar  den  ofvannäranda  omsättningen  och  forbruk- 
DiDgenA,  hvilka  undersökningar  dock  i  denna  »folkskrifti»  icke  lämp- 
ligen kunnat  framläggas. 

I  följande  sats:  2)  Kaffe  är  ett  retmedel,  d.  ä.  en  dryck  som 
Utö/var  en  retande  inverkan  på  åtekilUga  delar  af  vår  kropp,  såsom 
mage,  tarmar,  hjerta,  hjerna,  nerver  o.  s.  v.,  upptager  författaren  åter 
nyssberorda  iakttagelse  om  kaffedriekarens  minskade  bebof  af  föda, 
och  förklarar  detta  fenomen  &å,  att  kaffet  verkar  såsom  ett  retmedel 
]yå  magens  slemhinna,  framkallar  sålunda  en  lifligare  afsöndring  af 
mag^aft  och  derigenom  bättre  smältning  af  den  intagna  kanske  ofta 
häidamälta  födan,  h varigenom  organismen  sattes  i  stånd  att  bättre 
sn  annars  tillgodogöra  de  nämnda  beståndsdelarne  i  födan. 

Kaffets  retande  verkan  på  ofvan  uppräknade  särskilda  organer 
framhålles  och  det  sjukliga  tillstånd,  som  kan  uppkomma  genom 
alltför  flitigt  anlitande  af  detta  retmedel  antydes  här  endast  i  förbi- 
^ende  samt  afbaiidlas  fullständigare  under  kapitlet  om  kaffets  miss- 
bruk. I  dess  egenskap  af  retmedel  ligger  förklaringen  af  den  sken- 
bart motsatta  erfarenheten,  att  kaffet  å  ena  sidan  är  ett  besparings- 
medel, som  i  en  frisk  mage  hjelper  till  att  ur  hårdsmalt  föda  fuU- 
<tandigare  uttaga  näringsämnena,  och  å  den  andra  ett  medel,  som 
framkallar  en  känsla  af  lättnad  hos  den,  som  efter  ett  rikligt  mål 
förtär  en  kopp  af  denna  dryck,  hvilken  under  sådane  forhållanden 
påskyndar  digestionen  och  minskar  öfverflödets  följder. 

Den  tredje  frågan:  Är  kaffe  endast  ett  njutningsmedel  eller  mat- 
snaror  dess  bruk  fyllande  af  något  bestämdt  behof  f  besvarar  författaren 
Tilkorligt  jakaiide,  i  det  han  påpekar,  att  kaffet  för  mången,  som 
kan  hålla  sig  till  lättsmält  föda,  är  en  öfveiflödsvara  och  ett  rent 
njutningsmedel,  bvaremot  dess  begagnande  af  arbetande  klasserna, 
briika  ofta  endast  hafva  tillgång  till  svårsmälta  födoämnen,  är  ett 
behof,  till  hvars  fyllande  genom  kaffe  en  instinkt  synes  hafva  ledt 
folken.  Det  är  naturligtvis  äfven  för  de  arbetande  klasserna  tillika 
ett  njutningsmedel,  som  sålunda  lätt  kan  förleda  till  missbruk. 

4)  Bör  kaffe  betraktas  såsom  läkemedelf  Författaren  nekar  icke 
alt  kaffe  genom  sin  halt  af  koffein  och  den  under  röstningen  upp- 


166 

kommande  ridbrända  oljan  eger  egenskaper,  som  kunna  ^r  medi- 
cinskt indamåt  begngnas;  men  has  lägger  mindlre  vigt  härpå,  kelat 
appgifterna  om  de  medicinska  verkningarne  äro  stridiga. 

6)  Bår  bruket  of  kaffe  befråmjaa,  under  fårhoppning^  att  det- 
samma  förmår  minska  brOnvins/örbrtikningen.  Denna  fräga  besvaras 
aå:  »att,  om  ock  bruket  af  kaffe  ej  kan  anses  såsom  nA^t  allmäBt 
gällande  och  säkert  medel  till  minskning  af  branvinsforbrukning,  det 
dock  ej  utan  skal  kan  tillrådas,  antingen  for  enskilda  siipare  eller 
nti  orter,  der  superiet  är  for  herrs  kan  de;  dock  med  iakttagande  af 
nödig  fm*sigtighet,  på  det  man  ej,  då  man  befrämjar  kaffets  bruk, 
måtte  tillika  framkalla  dess  missbruk.i» 

Författaren  sammanställer  sedan  for  bättre  öfversigts  skall  de 
svar  hvaiiill  ofvanskrifne  fem  hnfvudfrågor  gifvit  anledning. 

Derefter  lemnas  åtskilliga  anvisningar  och  reglor  for  ett  wnått- 
ligt  och  förståndigt  kaffebruk»,  såsom: 

1)  K(^€  bår,  dä  det  drickes,  ej  vara  får  starkt  beredt.  Till 
två  koppar  må  användas  högst  1^  kubiktum  rostadt  kaffe. 

2)  Kaffe  får  aldrig  drickas  hett.  Författaren  framhåller  de  skad- 
liga verkuingame  på  mageu  af  heta  ämnen  i  allmänhet  och  kaffe 
isynnerhet.  Den  kroniska  magkatarren  har  ofta  sin  grund  i  vanan 
att  fortära  het  föda. 

3)  Kaffe  bör  icke  förtäras  t  stor  mängd  hvarje  dag.  Under 
▼an%a  forhullanden  och  vid  i  öfrigt  godt  helsotillstånd  vill  förfat- 
taren tillåta  två  högst  tre  koppar  af  vaulig  rjmd,  dock  ej  tätt  efter 
hvarandra. 

4)  Kaffe  bör  drickas  med  tillsats  af  socker,  mjöik  eller  grädda, 
hvarigenom  dess  retande  egenskaper  mildras. 

6)  Kaffe,  med  nu  nämnda  tiUsatser,  bör,  då  magen  år,  som  man 
säger,  tom,  ef  förtäras  utan  jemte  bröd,  dek  for  att  mindre  reta 
magen  och  dels  för  att  tillika  bjuda  densamma  jemte  kaffet  en  nä- 
rande spis. 

6)  Kaffe  bör  i  allmänhet,  om  det,  under  iakttagande  af  nu  an- 
gifna  ffirsigtighetsfnått,  skall  kunna  betraktas  såsom  oécadUgt,  ef  dag- 
ligen begagnas:  a)  af  barn  under  12 — 15  år;  att  låta  barn  dagligen 
dricka  kaffe  afrådes  på  det  bestämdaste.  De  anses  deraf  hämmas  i 
sin  utveckling,  samt  få  oftlsg  for  magsyra  och  bleksot.  På  grund 
af  kafferetande  egenskaper  må  det  icke  förtäras;  b)  af  personer  som 
lida  af  svag  eller  dålig  nksge  eller  magsyra  under  någon  form;  c)  af 
dem  som  kafoa  bleksot  eller  anlag  derHU,  eller,  enligt  författarens 
närmare  bestäm  ning  i  första  rummet  ej  begagnas  af  såda ne  bleksots- 
sjuka,  som  tillika  hnfva  magsyra,  icke  heller  nar  bleksoteti  är  förenad 
med  nervösa  yttringar  orh  vaginalkatarrcr;  d)  af  nervösa  ock  nerv- 
svaga personer  i  allmänbet;  e)  af  personer,  som  plågas  af  blodets 
stigande  åt  hufvudet;  f)  af  dem  som  hafva  benägenhet  för  hjrrtklapp' 
ning,  vare  sig  densamma  endast  är  nervös  eller  beror  pä  något  dfw 
pare  hjertHdande ;  samt  slutligen  enligt  andras  uppgifter  icke  heller 
g)  af  dem  som  hafva  anfräUa  tänder  och  tUlföife  dentf  plågas  af 
tandvärk  ooh  likaledes  icke  af  dem  som  lida  af  »flgttmde  reumatiska 
smärtor,  så  kallad  nervgikL» 


157 

Författaren  öfvergår  aedan  till  skildrandet  af  l^eCt  ttdubrvk  ock 
ddta  misslnvka  /öffder,  hTarvid  framatallea  missbruketa  skadliga  ?ei-k- 
niogar  på: 

1)  Mage  och  fnatsmåUmngsverktyg,  i  det  den  upprepade  retnin- 
gen af  den  heta  knffedrycken  framkallade  magsyra^  b  vars  olika  namn 
i  olika  landsorter  uppräknas.  Magsyra  af  kaffemissbruk  skiljer  sig 
ej  i  sina  yttringar  från  magsyra  af  annan  orsak,  men  magsyra  af 
hrid  orsak  som  helst  kan  icke  botas  så  länge  kaffe  missbnikas. 

2)  Blodberedning  och  blodomlopp,  a)  Bleksot  såsom  följd  af 
kofemissbruk,  Författnren  ville  visserligen  icke  skrifva  den  utförligt 
iiiildrade  bleksotrns  Öfverhandtagande  allmännelighet  endast  och  alle- 
ns4  på  kaffes  missbrukande  under  sednare  årtionden,  men  han  synes 
bnjd  att  tillägga  detta  missbruk  en  icke  ringa  etiologisk  vigt  med 
afseende  på  bleksotens  allt  allmännare  uppträdande  isynnerhet  bland 
allmogen.  Författaren  yttrar  i  sammanhang  härmed:  »ett  högst  au- 
mdrkningsvärdi  sammanträffande  var,  att  unge/är  liktidigt  med  att  blehr 
sotm  bland  rikets  landtbefolkning  uppträdde,  började  åfven  kaffejör- 
brukmngen  bland  samma  befolkning  antaga  beskaffenheten  af  missbrttk.» 
Bleksotens  betydelse  för  ett  under  denna  sjukdom  hemfalltt  folks 
framlid  tecknas  med  dystra  och  mörka  färger,  en  teckning,  som  väl 
torde  kunna  försvara  sin  plats  i  en  populär  ngitationsskrift  mot  ett 
långt  gånget  missbruk,  hvilket  säkerligen  torde  vnrn  en  jemte  andni 
samverkande  orsak  till  ett  allmänt  örverklagndt  ondt,  elmruväl  sta- 
tistiska undersökningar  visa  att  mortaliteten  bland  befolkningen  min- 
skats och  medel lifslängden  ökats  under  sednare  tider,  hvilka  förhål- 
laoden  tala  emot  en  slägt^ts  fortgAende  degeneration  i  fysiskt  hän- 
seende, oaktadt  bleksot  m.  m.  b)  Oregelbundet  blodomlopp  såsom 
följd  af  kaffemissbruk  visar  sig  hos  kaffedrinkaren  genom  hjertklapp- 
niiig,  susning  och  tyngd  i  hufvudet  o.  s.  v. 

3)  Hjtrna  och  nerver  öfverretas  genom  missbruk  af  kaffe.  Hy- 
sterisk sinnesstämning  med  alla  dess  ohehng  för  den  som  deraf  lider 
och  för  omgifningen,  tungsinthet  och  oro  m.  fl.  symtomer  friin  nerv- 
ijstcmet  kunna  härledas  ur  omåttligt  bruk  af  knffe.  Dessa  lidanden 
och  deras  följder  i  moraliskt  hänseende  för  familjen,  när  t.  ex.  en 
husmoder  genom  kaffemissbruk  ådragit  sig  dem,  frambålles  på  ett  i 
saiiDing  målande  sätt. 

Föifattaren  framställer  sedermera  andras  fisigter  att  kaffemiss- 
hniket  skadligt  inverkar  på  tänderna,  framkallar  »flyggikt»,  rubbningen 
if  lt!fverns  funktioner,  samt  hos  qvinnan.  s.  k.  »flytning»,  och  synes 
till  en  del  sjelf  gilla  dessa  antaganden. 

Slutligen  framställer  förfatUneu  en  varmhjertad  uppfordran  till 
hrar  och  en  enskild  att  i  sin  mån  söka  motverka  kaffets  missbruk 
och  hemställer  till  Statsmakternas  behjertande  ett  förslag,  att  de 
g^nom  lagstiftningsåtgärd  —  i  analogi  med  hvad  som  skett  med 
afset;nde  ft  bränvinet  —  måtte  söka  hämma  ooh  minska  det  öfvei^ 
haad Lagande  kaffemissbruket. 

Hr  Cederschjöld  afgaf  äfven  en  kritik  af  samma  arbete, 
mot  hvilket,   om  ock  dess  förtjänst  som  agitationsskrift  borde 


158 

erkännas,  dock  enligt  Hr  Cedersclgölds  tanka  åtskilliga  anmärk- 
ningar vid  noggrann  granskning  kunde  framställas  och  voro  dessa 
anmärkningar  hufvndsakligen  följande:  Provincialläkarnes  anförde 
embetsrapporter  berättiga,  enligt  Hr  G:s  förmenande,  ej  till  de 
slutsatser  författaren  deraf  dragit,  enär  de  visserligen  omförinäla, 
att  magsyra  och  bleksot  utgöra  de  förherrskande  sjukdomsfor- 
merna  bland  allmogen,  men,  med  endast  ett  undantag,  ej  påvisa 
ett  bestämdt  kausalsammanhang  mellan  kaffet  och  de  nämnda 
sjukdomarne.    Vidare  ansåg  Hr  C.  äfven,  att  de  i  arbetet  före- 
kommande sifferuppgifterna  ej  bevisa  hvad  dermed  åsyftas,  utan 
snarare    motsatsen.     Om  uemligen  en   fördelning  göres  af  hela 
den  per  år  importerade  kaffeqvantiteten  på  så  stor  del  af  folk- 
mängden, som  deraf  rimligtvis  kan  komma  i  åtnjutande,  antag- 
ligen  2   millioner  personer,  vore   qvoten   ganska  låg  och  angaf 
pro  persona  en  lägre  qvantitet  än  hvad  författaren  bestämt  så- 
som »ett  måttligt  och  förståndigt  kaffebruk.»   Ytterligare  trodde 
Hr  G.  äfven  att  författarens,  för  nationalkänslan  nedslående  an- 
tagande om  slägtets  fysiska  försämring,  ej  vore  berättigadt  och 
erinrade  om  hvad  i  polemiken  med  anledning  af  ett  af  författa- 
rens föregående  arbeten  »Om  Sveriges  endemiska  sjukdomar»  i 
detta   hänseende   blifvit  yttradt;   och  uttryckte  Hr  C.  slutligen 
sin  lifliga  önskan  att  kaffe,  hvilket  för  allmänheten  borde  anses 
som  en   förnödenhetsvara,   ej  framdeles  måtte  med  ökade  tull- 
nmgälder  beläggas. 

Mot  de  af  Hr  C.  i  denna  kritik  fällda  omdömen  om  Hr 
Huss  arbete  yttrade  sig  Hrr  Berlin,  Levin,  Sandahl,  Tho- 
LÄNDER  och  Sekreteraren.  —  Att  kaffemissbruk  vållar  kroniska 
magkatarrer  torde  väl  kunna  antagas  såsom  ett  af  de  flesta, 
om  ej  af  alla  svenska  läkare  erkändt  factum  och  kausalsamman- 
hauget  härvid  ådagalägges  tydligast  deraf  att  upphörandet  med 
kaffeförtärandet  vid  dylika  affektioner  oftast  är  tillräckligt  för 
deras  förbättrande  eller  häfvande.  Hvad  äter  sifferuppgifterna 
angår,  förutsatt  att  Hr  Gederschjöld  ej  öfverskattat.  kaffekonsu- 
menternas antal,  kan  dock  med  allt  skäl  det  förhållande  an- 
märkas, att  största  delen  af  allmogen  ej  erhåller  oförfalskad, 
utan  utblandad  vara  eller  surogater,  som  af  kaffe  endast  ega 
namnet,  och  hvilkas  enorma  förbrukning^qvantitet  ej  kan  be- 
räknas. De  i  diskussionen  deltagande  uttryckte  för  öfrigt  i  mot- 
sats mot  Hr  G.  den  åsigt,  att  brochyren,  hvilken,  som  folkskrift 
betraktad  ej  borde  mätas  med  samma  mått  som  en  rent  veten- 


159 

skaplig  afliandling,  likväl  i  både  popal&rt  och  vetenskapligt  hän- 
sående  intager  ett  framstående  rom. 

Hr  GråHS  ansåg  att  förtärandet  af  kaffe  ej  borde  så 
strängt  bedömas,  då  detsamma  till  någon  del  undanträngt  det 
långt  skadligare  missbraket  af  spirituösa  och  på  det  hela  visat 
^g  gagneligt  for  de  arbetande  klasserna.  Erinrade  äfven  om 
inspektören  öfver  den  militära  sjukvården  under  Erimkriget 
Baudens*  loford  om  kaffes  användande  i  stort  inom  en  armé 
på  fältfot.  Sambandet  mellan  kaffet  och  kardialgien  trodde  Hr 
G.  ej  fullt  bestämdt  och  framdrog  att  bland  skånska  allmogen 
magsyran  varit  endemisk  långt  innan  kaffe  användes  i  så  stora 
qvantiteter  som  nu,  hvartill  dock  andra  speciela  orsaker  torde 
kunna  uppsökas. 

I  sammanhang  med  diskussionen  om  kaffet  anförde  Hr 
Lamm  ur  Journal  de  Chimie  médicale  (Fevr.  1865)  följande  om 
kaffets  förmodade  förmåga  att  förekomma  Crettnismus: 

Dr  Chabrand  har  fastat  upproärksaraheten  derpå,  att  under  de 
sista  10  åren  Cretinismus  allt  mer  visat  sig  i  aft ägande  i  arron» 
dissemeiitet  BriaDQon  och  antager  som  orsak  till  detta  förhAllande 
det  allt  mer  tiUlagande  bruket  af  kaffe,  synnerlignst  bland  den  qvin- 
liga  befolkningen.  Man  har  med  rätta  antagit  att  kaffe  eger  en  för- 
delaktig inveiknn  på  nutritionen,  på  hjernans  verksamhet  och  på  den 
intclektoela  sferen  i  allmänhet  och  det  tyckes  derföre  besitta  egen- 
skapen att  minska  och  foitagn  den  kroppsliga  och  psykiska  slöhet» 
som  forefinnes  hos  personer  med  fallenhet  for  Cretinismus.  Att  kaffe 
eger  särdeles  närande  beståndsdelar  anser  Dr  C.  praktiskt  ådagalagdt 
af  flera  anförda  facta.  Som  de  mest  bevisande  deribland  namnes  det 
ymniga  förtärande  af  kaffe  och  det  goda  helsotillstfind,  som  förefinnes 
bland  arbetarne  i  de  belgiska  stenkolsgrufvorna  vid  Chnrleroi  och 
bland  den  utarmade  befolkningen  i  vissa  trakter  af  Bob  men,  der 
österrikiska  regeringren,  med  hänsyn  till  kaffets  närande  egenskaper, 
lärer  nedsatt  importotulien  på  denna  vara.  Med  stöd  häraf  anser 
Dr  C.  den  ökade  kaffekonsumiionen  böra  befordras  och  kaffepriset 
nedsättas  i  de  trakter  der  kretinismen  förekommer. 

=  Generaldirektören  BERLIN  redogjorde  efter  Journal  de 
Chimie  médicale  för  förhållandet  med  giftmorden  i  Frankrike 
och  de  dervid  använda  olika  gifterna,  hvaraf  framgick,  att  vid 
förbrytelser  i  denna  väg  fosforn  på  sednare  tider  blifvit  allt 
oftare  använd. 

Nedanstående  tabellariska  uppgifter  ange  tydligast  tillta- 
gandet af  vid  dorastolarne  afdömda  fosforförgiftningar  och  min- 
skandet af  arsenikförgiftningarne. 


186a 

1857. 

Fosfor  . 

4. 

23. 

Arsenik 

33. 

18. 

160 

1862.     Siunma  p&  10  år.     Årligt  meaeltal.    Proorat. 

,  16.  164.  15.  30. 

5.  172.  17.  33. 

I  Sverige  deremot  förekommo  1864  30  förgiftningar  med 
arsenik  och  under  innevarande  år  redan  ej  mindre  än  15  dy- 
lika. 

Den  23  Maj. 

BtbliotekireTitorer.  —  Byrå  för  mikroskopitk  nndersolniiiig  af  fl&sk.  —  Leda- 
möter  anmåUia  och  antagna.  —  Förening  för  frivillig  vård  af  BJoke  och  så- 
rade i  fält.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epideuica.  —  Trichinia&is.  — 
Referat  —  Anenrisma  aort».  —  Kankroid.  —  Posforforgiflning.  —  Branna- 
inrattoing. 

=  Till  revisorer  vid  skeende  inventering  af  biblioteket  ut- 
sagos Hrr  Broberg  och  Westfelt  G. 

=  Hr  Carlson  anmälde  att  en  bf/rå  för  mikroskopisk 
undersökning  af  flåskvaror  med  det  snaraste  skulle  öppnas  i  en 
lokal  i  huset  J\ls.  15  Tyska  Brinken  och  skulle  byrån,  som  står 
and^  Professor  Rets  öfverinseende  och  der  undersökniiigarne 
verkställas  af  amanuensen  Blix,  vara  för  allmänheten  till- 
gänglig alla  söcknedagar  kl.  half  8  till  half  10  f.  ra.  Flera 
handlanden  hade  redan  begärt  undersökningars  verkställande. 

=«  Hr  Abelin  meddelade  ett  från  Dr  Frohleben,  Öfver- 
läkare  vid  Mariabospitalet  i  Petersburg,  anländt  bref,  som  un- 
derrättade derom,  att  den  bekante  ryske  pediatrikern  Weisse 
den  28  Maj  (gamla  stilen)  skulle  fira  sitt  jubileum  som  medicine 
Doktor  for  50  år  tillbaka  och  hemställde  Dr  Frohleben  om  ej 
Läkaresällskapet  vid  detta  tillfälle  ville  öfversända  en  gratula- 
tionsskrifvelse.—  Då  Dr  Weisse  ej  är  ledamot  af  Läkaresällskapet 
ansågs  dock  en  dylik  aktningsbetygelse  vara  mindre  på  sin  plats, 
hvaremot  af  Hrr  Lundberg  Fr.  och  Abelin  till  utländsk  leda- 
mot af  Svenska  Läkaresällskapet  föreslogs:  Geheimerådet  Dr 
Fr.  Weisse,  känd  som  stiftare  af  och  25-årig  föreståndare  för 
Barnsjukhuset  i  Petersburg  samt  dessutom  genom  en  mängd 
värdefulla  afhandlingar  inom  pediatriens  gebiet. 

=  Hr  Lemchen  tillkännagaf  att  föreningen  för  frivillig 
^ård  af  sårade  och  sjuke  i  fält  den  24  Maj  kommer  att  hålla 
sin  första  årssammankomst  och  inbjöd  de  för  saken  intresserade 
att  dervid  infinna  sig. 


161 

»  Hrr  Beroh  A.  X  och  Rossander,  båda  nyligen  bem- 
komna  från  utländska  vetenskapliga  resor,  helsades  af  ordfö- 
randen välkomna  till  fäderneslandet. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bad  Öyenhausen  von  Dr  Lehman.  Leipzig  1863.  —  Direciör 
Lampb  und  die  Kränter-Heilanstalt  in  Goslar  am  Harz  von  Alexander 
BoLFFs.     Goslar  1859.     Gåfvor  af  Hr  Berlin  M.  N. 

=  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
inkallades  genom  val  apotekaren  Daniel  Hanburt  i  London 
och  Professorn  vid  universitetet  i  Göttingen  Fr.  Wiggers. 

=  CoDstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  14  till  ocli  med  Lördagen  den  20  Maj  1865: 

Sjukligheten  något  minskad,  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  ha 
67  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  27  läkare): 


Tjrpliu» 1 

Febris  tjphoides 1 . 

Dipfathem.  7. 

Pfitnssit 4. 

Ckolerina 2. 

Dyscnteria 1. 

Diarrhnea 39. 

Febris  intermittenB  . .  17. 

Ånsrioa  parotidea  ....  10. 

Varioloe.     Varioloidet  13. 


Deliriuni  tremens....       1.1  Febris  gastr.  simplez     19. 
Syphilis 6.|Ga8tritis.     Enteritis .       1. 


Goiiorrhoea 6. 

Meningitti  cerebralis  1. 

Apoplexia  cerebri ....  2. 

NeuraJgia 2. 

CooJQDctivitis 6. 

Ang.  tons.  &  ranciam  57. 

Laryngo-tracheitis ....  19. 

Bronch.  Cat.  broiicli.  60. 


Typhlit.  &  Perityphlit.  1. 

Mtrtritis 1. 

Rbearnatismns  acutus  19. 

Eryaipelas 4. 

Erythema  nodosom  . .  2. 

Zona 2. 

Karuncnlos 1. 

CarbDncalas..  4. 

Samma  338. 


VaricelUe 1. 1  Bronchitis  capillaria. .       1. 

Scarlatioa  10.  Pneumonia 12. 

Morbilli 2.|Pleariti8 3. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasaretttt:  sjukantalet  den  20  Maj  238,  hvaraf 
130  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneu* 
monia  5,  rheumatismus  acutus  4,  delirium  tremens  2,  parametritis  2, 
pleuriti^  2,  ong:ina  tonsillaris  1. 

På  Allmånna  Garnisons-sjukhuset:  sjukantalet  den  20  Maj  168, 
hvaraf  87  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  7,  delirium  tremens  2,  bronchitis  2,  syphilis  1,  gonor- 
rboea   1,  erysipplas   1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  20  Maj  193,  hvaraf 
139  invärtes  sjuke:  inkomne  under  veckan:  variolae  35,  delirium 
iremens  3,  pneumonia  3,  febris  gastrica  simplex  3,  febris'  typhoides 
2,  diarrhoea  1.  ... 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  20 
Maj  56;  inkomne  under  veckan:  pneumonia  3,  bronchitis  2,  nephri- 
tls  2,  febris  gastrica  simplex   1,  gast ri tis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  5,  catarrhus  intestinalis 
acutus  4»  nephritis  2,  conjunctivitis  1,  py»mia  puerperalis  1,  pneu- 

FörhttndUngar  1866.  11* 


162 

moida  i,  plettiitis  1.  *^  PoUkliiähsn:  coftan^us  gasir^^iDtestinalis 
aoMtus  5,  cenjuncti vitis  4,  broochitis  3,  febr»  gaatrica  aimplex  2, 
febris  interroittens  1,  scarlatina  1,  roeningitis  cerebralia  1,  otitis  1, 
orticaria  1,  zona  1. 

På  Bam^jvkhusel:  sjukantalet  dea  20  M^j  61;  iBkomne  under 
▼eckan:  scarlatina  2,  gastritis  2,  conjunctivitia  1,  pleuro-pneumonia 
1,  Hephrilia  1. 

På  AUmårmti  Sambötdshuset:  antalet  vårdade  10;  tnetritis  1. 

På  BambörcUhttstt  fro  PcUria:  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  6. 

På  Diakoniss-^vkhuset:  sjukantalet  den  20  Maj  29;  acder  vec- 
kan har  intet  fall  af  akut  sjukdom  inkommit. 

På  Siockhohns  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  20  Maj 
162,  bvaraf  78  mankön  och  84  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  20  Maj 
130,  hvaraf  114  från  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  syphilis  20, 
gonorrhoea  S. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarncs  vecko-rapporter): 
bronchitis  30,  pneumonia  20,  variolie  19,  diarrhoea  17,  rbeumatia- 
inus  11,  ophthalroia  7,  angina  tousiliaris  5,  gastricismus  5,  dipb- 
theria  4,  scarlatina  4,  febris  gastrica  simplex  4,  apoplexia  cere^iri  3, 
morbilli  2,  varicellse  2,  conjunctivitis  2,  syphilis  2,  metritis  2,  ery- 
Bipeltts  2,  febris  typfaoides  1,  angina  membranacea  1,  otitis  1,  plen- 
ritis  1,  gastritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  KorrekUons^nråUningen:  diarrhoea  4^  soorbutua  2. 

=  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
anmäldes  af  Hrr  Malmborg  och  Rossander  t.  f.  underkirurgen 
vid  Kongl.  Serafimerlasarettet  M.  L.  Carl  Henrik  Settervall. 

=  Hrr  LovÉN  Chr.  och  Key  redogjorde  for  ett  å  Karo- 
linska institutets  anatomisal  anträffadt  fall  af  iriehiniasi^  det 
första  hittills  anmärkta  inom  hufvadstaden.  Preparater  f&re- 
visades  och  sjukdomsförloppet  meddelades. 

Hr  Loven  förevisade  härvid  några  mikroskopiska  preparater  af  in- 
kapslade muskeltrichiner,  äfvensom  delar  af  med  trichiner  särdeles 
rikUgt  späckade  muskler  från  liket  af  en  å  LfingholiDen  förvarad 
straåånge.  Trkhinernas  närvaro  hade  blifvit  tillfälligtvis  observerad 
vid  dissektion  å  härvarande  anntomisal  af  Fil.  Mag.  £dv.  K  sy. 
Djuren  fbrekommo  i  allmänhet  talrikast  i  bålens  muskler  och  aftogo 
småttingom  i  antal  mot  ändarne  af  extreraitetema.  Synnerligt  ym- 
niga voro  de  i  Mm.  peciorales  samt  i  öfverarmens  muskler,  mimtre 
talrikt  deremot  i  interkostalmusklerna.  Äfven  larynx  och  farynx 
muskulatur  var  ganska  betydligt  inficierad. 

A  alla  de  nyssnämnda  ställena  voro  trichinkapslame  fullt  tyd* 
liga  <for  det  obeväpnade  ögat,  dels  på  grund  af  sin  talrikhet»  dels  ock 


163 

emedan  de  d^rstides  ofveralH  foro  mor  eller  mindre  forkalkade,  i 
följd  hTarflf  de  vid  påfallande  ljus  genom  sin  kritlivitn  fiirg  stneko 
bjert  sf  mot  den  omgifvande  väfnaden.  I  de  mest  penferiska  mask- 
lerna,  sAsom  i  handens  ooh  fotens,  kunde  de  deremot  knappt  ses 
Qt«n  användande  af  mikroskop,  emedan  här  ännu  ingen  eller  högst 
obetvdlig  kalkafsattning  inträdt. 

Såsom  ett  bevis  på  haru  se^lifvade  dessa  djur  åro  anförde  Hr 
L,  att,  oaktadt  den  döda  kroppen  mer  an  en  vecka  legat  å  anato- 
misalen  och  strax  efter  sin  ankomst  dit  blifvit  balsamerad  genom 
arsenikinjektion  i  artcrerna,  flera  af  de  ur  sina  kapslar  frigjorda 
djuren  befunnits  fullt  lifliga. 

=  Hr  Key  redogjorde  vidare  för  ett  nyligen  af  PaG£N- 
STECHER  utgifvet  arbete  med  titel:    Die  Trkhinen, 

=  Slutligen  meddelade  Hr  KEY  ett  fall  af  aneurisma  ootUb 
och  förevisade  det  vid  liköppningen  tillvaratagna  preparatet. 

=  Hr  Santesson  meddelade  från  Serafimerlasarettets 
kimrgiska    afdelning    följande   fall   af  tumör  i  sinus  mcueillariå. 

Mamsell  M.  R.  från  Halland,  några  och  sextio  år  gammal,  hade 
under  bela  sin  föregående  lefnad  städse  åtnjutit  god  helsa.  Under 
första  hälften  af  Oktober  månad  1864  började  hon,  strax  nedom 
midtcn  af  högra  undre  orbitalranden,  märka  en  svulst,  som  då  den 
först  observerades  hade  en  artas  storlek,  mjuk  konsistens  och  kändes 
faitväxt  vid  underliggande  öfverkaksben,  hvaremot  huden  öfver  den- 
samma var  fullt  forskjutbar  och  icke  visade  någon  sjuklig  förändring. 
Snart  tillkom  dock,  såväl  i  huden  öfver  tumören,  som  å  nedre  ögon- 
trycket ett  ej  särdeles  betvdligt  ödem.  Hon  påstår  val,  att  dessa  nu 
nnmnda  symtomer  varit  de  första  hon  kunnat  observera,  men  vid 
närmare  efterfrågan  upplyser  hon,  att  hon  redan  någon  tid  före 
nämnda  tumörs  framträdande  märkt  en  starkare  flytning  än  vanligt 
fnin  högra  näsborren,  och  att  det  utflytande  stundom  varit  varlikt, 
stundom  blandadt  med  blod.  Tumören  var  b  varken  föregången  eller 
åtföljd  af  smärtor.  Af  tillkallad  läkare  ordinerades  grötar  till  om- 
si.ig.  Sedan  nnder  en  månad  fortsatts  med  denna  behandling,  under 
hviiken  tid  tumören  tillväxte  i  storlek  nedåt  öfverkäken  under  huden, 
som  nu  blef  mindre  forskjutbar,  starkare  ödematös  och  rodnad,  be- 
g;if  hon  sig  i  början  af  följande  November  raSnad  till  Göteborg  for 
att  på  sjukhus  få  behörig  vård.  Hon  behandlades  der  hela  denna 
tnnnad  såsom  förut,  med  grötoroslag.  Under  denna  tid  besvärades 
hen  ofta  af  värk  i  högra  öfverkäkens  dens  cnninus,  hvarfÖre  denna 
ultogs.  I  början  af  December  visade  sig  tecken  till  varbildning  un- 
jIt  det  ställe  af  huden,  der  tura  ören  först  börjat  märkas.  Incision 
gjordes  nu  å  detta  ställe  for  att  uttömma  varet,  hviiken  incision  efter 
nåirra  dagnr  förlängdes  medelst  ett  längs  margo  infraorbitalis  utåt 
gående  snitt,  slutande  ungefär  midt  under  yttre  ögonvinkeln.  Där- 
efter inlades  velar  i  såret.  En  betydlig  suppuration  följde  nu.  Tu- 
mörens storlek  minskades  likväl  icke,  utan  tilltog  snarare,  hvarjemte 
huden  öfver  densamma  bortfrättes,  så  att  i  den  en  substansförlust 


164 

uppkom  af  vid  pass  ett  tvåores  omkrets,  qvarlemnande  upptill  endast 
nedre  ögonlocket.  Allmänna  tillståndet  var  under  hela  denna  tid 
ganska  godt.  Emedan  nu  en  mera  ingripande  operation  ansågs  be- 
höflig,  begaf  hon  sig.  hit  till  Stockholm,  for  att  söka  inträde  å  Sera- 
fimerlasaretfet,  der  h9n  intogs  den  4  Januari  1865.  Sedan  såsom 
diagnos  blifvit  fastställt,  att. en  tumör  förefanns,  som,  utgången  från 
antrum  Highraori,  genombrutit  dess  främre  vägg  och  förorsakat  de 
ofvannämnda  symtomeVna,  beslöts  att  foTetaga  total  resektion  af  öfver- 
käken,  hvilken  ock  verkställdes  tyenne",  dagar  sednare,  eller  den  G 
Januari.  Härvid  genomslciiros  forst^  de  mjul«i'&e]^Mckningarne  medelst 
tvenne  snitt;  det  ena  gående  från  randen*  äföfverJäppen,  ungefär  på 
midten  af  dess  högra  hälft,  något  utnnfer  högra  näsvingen  mot  inre 
Ögonviukeln,  delande  nedre  ögonlocket  strax  atom  tarpiihkten;  det 
andra  genom  bctäckningarne  öfver  os  zygomaticum,  börjande  i  yttre 
ögonvinkeln  och  gående  i  horisontel  riktning  vid  pass  två  tum  utAt 
och  bakåt.  Sedan  de  mjuka  betackningarne  blifvit  iösdissekerade  och 
underliggande  ben  i  behörig  utsträckning  blottade,  delades  os  zygo- 
maticum  medelst  kedjesåg,  införd  under  det  förut  från  orbitalgolfvet 
aflossade  periosteum  genom  iissura  orbitalis  inftrior,  fram  i  fossa 
temporo-maxillaris.  Efter  det  involucrum  palati  blifvit  aflossadt  på 
högra  sidan  af  gommen,  delades  med  en  afbitare  högra  processus 
alveolaris  och  palatinus  något  utanför  gomhvalfvets  midt.  Sedan  der- 
efter  på  enahanda  sätt  sambandet  med  öfverkäks-  och  näsbenen  biifvit 
upphiifdt  genom  delande  af  processus  nasalis  max.  superioris.  lösbändes 
öfverkäksbenet  och  uttogs  tillika  med  den  vid  detsamma  fasthnngande 
tumören,  samt  Öfverlemnades  till  patologisk-anatomisk  undei*sökning. 
Derefter  bortklipptes  några  i  operationssåret  qvarlemnade  slamsor  af 
till  sitt  utseende  tumören  liknande  beskaffenhet.  Sedan  blödningen 
blifvit  stillad,  förenades  såren  i  de  mjuka  delarne  genom  suturae  ferreae 
och  nodosae.  l>en  i  huden  förut  befintliga  substansförlusten  var  man 
nödsakad  qvarlemna  i  sitt  fordna  skick.  Den  nedre  ögonlocksfiiken, 
som  dels  genom  den  gamla  hudforlusten  och  dels  genom  första  hud- 
snittet vid  operationen  blifvit  aflossad,  så  att  den  endast  egde  fäste 
nedom  yttre  ögonvinkeln,  och  som  dessutom  var  starkt  rodnad,  ödc- 
matös  och  af  ett  Ii  vid  utseende,  hopfogades  medelst  en  sutura  ferrea 
vid  sitt  fordna  fäste  inåt.  Såren  i  huden  läktes  snart,  till  största 
delen  per  primam  intensionem.  Ögonlocksfiiken  tog  emellertid  ej 
fäste  på  sitt  gamla  ställe,  utan  sjönk  några  linier  nedåt,  men  åter- 
vann frisk  beskaffenhet.  Den  sparade  mjuka  betiickningen  i  gom- 
hvalfvet,  hvilken  fastades  till  insidan  af  bucca,  sammanväxte  snart 
med  denna,  antog  behörig  form  och  vann  inom  kort  mera  och  mera 
fasthet.  Från  alla  sidor  af  operatioiissåret  framskjöto  friska  grnnu- 
lationer,  hvnrjemte  kanterna  af  huden  kiing  den  gamla  substansförlu- 
sten efter  första  incisionen  drogos  något  inåt.  Patienten  åtcrhemtauc 
snart  krafter  och  allmänna  tillståndet  blef  efter  omständigheterna 
godt.  Efter  ungefär  en  månads  förlopp,  och  sedan  operationssal  et 
till  stor  del  var  igenfyldt  med  nybildad  granulationsväfnad,  började 
huden  öfver  den  såret  närmaste  delen  af  os  zygomaticura  att  blifva 
nnsvälld    och    rodnad,    hvarjcmte   en   ringa  mängd  tunnflytando  var 


165 

började  visa  sig,  kommflnde  från  benets  närmaste  omgifning.  Vid 
uudersökning  med  sond  kaiides  ok-benet  blottadt  nteftér  en  obetydlig 
utsträckning.  Samtidigt  började  äfven  vRfnnden  i  den  djupare,  bakåt 
belägna  delen  af  den  kavitet,  som  uppkom  efter  det  borttas^na  öfvér- 
kakäbenet,  att  antaga  ett  utseende,  som  mer  och  mer  liknade  den 
borttagna  tamörens.  Snart  visnde  det  sig,  att  degenerationen  fort- 
gick i  de  mjuka  delnrne  utåt  os  zygomnticum,  bvarfore  en  resektion 
af  detta  ben  företogs  den  5  Mars,  h varvid  prooesaus  frontalis  ossie 
zy^omatici  och  hehi  nrcns  af  detta  ben  borttogos.  Samtidigt  bort- 
dissekerades äfven  den  sjukliga  väfnaden  i  operationssåret.  För  blot- 
tandet af  benet  genomskars  huden  i  ärret  efter  det  fordna  snittet 
från  yttre  ögonviDkeln.  Såret  i  huden  läktes  icke  per  primam,  men 
väfnaden  i  det  nya  operationssåret  antog  ett  friskt  utseende,  hvar- 
emot  det  äldre  såret  i  djupet  af  hålan  efter  käkbenet,  fortfarande 
visade  sjuklig  beskaflfenhct.  Den  14  April,  då  hon  begärde  lemna 
lasarettet,  var  allmänna  tillståndet  godt;  granulationerna  i  tinuing- 
såret  friska,  fyllde  ej  ännu  detsamma  helt  och  hållet.  Granulntio- 
Deriia  i  det  gamln  såret,  fortfarande  af  ett  sjukligt  utseende,  fram- 
skjuta ymnigt.  Högra  ögat  står  nära  en  half  tum  lägre  än  det  venstra; 
dess  conjunctiva  bulbi  något  kemotiskt  nnsvölld.  Gommen  har  vanlig 
hväifiniig.  och  en  ganska  betydlig  fasthet. 

•  Hr  Key  redogjorde  för  strukturen  af  den  borttagna  kan- 
kroidsvnlsten. 

=  Hr  Abelin   delgaf  Sällskapet  följande  förgiftningsfaU 
med  fosfoTy  hvarvid  intoxikation  skett  medelst  inandning  : 

Den  13  Maj  på  f.  ra.  anmodades  jag  att  så  fort  som  möjligt 
besöka  en  piga,  som  hastigt  och  illa  insjuknat.  Yid  mitt  besök  hos 
den  sjuka,  erfor  jag,  då  jag  gick  genom  köket,  innanför  hvilket  den 
sjuka  yistades,  en  stark  och  obehaglig  lukt  af  fosfor,  hvilket  förhål- 
lande genast  gaf  mig  anledning  misstänka  möjligheten  af  någon  för- 
giftning. Den  sjuke,  en  flicka  24  år  gammal,  af  friskt  och  blom- 
strande atseende,  berättade:  att  hon  föregående  afton,  den  12,  kl. 
10 — 11  varit  sysselsatt  med  att  uti  springorna  på  den  ännu  varma 
spisen,  insmörja  så  kallad  t  råttmos,  for  att  dermed  fördrifva  kacker- 
lackor.  Under  det  hon  härmed  var  sysselsatt,  kände  hon  en  stark 
lukt  af  fosfor  och  såg  moset  lysa  i  mörkret.  En  stund  efteråt  kände 
hon  hufvudvärk  och  äckel,  men  somnade  snart,  sedan  hon  gått  till 
sangs.  Då  hon  vaknade  på  morgonen  den  13  kände  hon  sig  matt 
och  trött;  äfven  ögonen  kändes  »matta»  och  »såsom  om  något  kom- 
mit in  uti  dem»;  synen  var  äfven  »matt»;  dessutom  kändes  en  pin- 
sam tyngd  öfver  bröstet  samt  smärta  i  maggropen,  förenad  med  stor 
ängslan;  intet  kunde  förtäras.  Efter  någon  stund  skulle  den  sjuka 
gå  till  torget,  men  öfverfolls  på  gatan  af  en  sådan  mattighet  samt 
yrsel  åt  hufvudet  förenad  med  svårighet  att  andas,  att  hon  måste 
Återvända  hem.  Ifrån  maggropen  stego  plågorna  uppåt,  allt  under 
tilltagande  oro  och  ängslan  samt  en  känsla  af  strypning  eller  qväf- 
ning,  som  var  ytterligt  pinsam.  Andedrägten  blef  hastigare  och  för- 
svårades ständigt;  känsla  af  brännhetta  och  torrhet  i  svalg  och  strupe. 


166 

SL  pr.  Den  sjuke  kiinde  sig  matt,  led  af  stor  ångest»  kaode 
sig  besynnerlig  och  kunde  ej  frigöra  sig  från  tanken  på  en  snart 
fireslåeude  död;  ansigtet  rödt  och  blossande,  stark  hetta  åt  hufvudet, 
pulsen  irriterad,  hastig,  ofta  varierande  i  freqvens  från  110 — 130, 
halskärlen  spända;  respiratioaen  hastig,  ytterst  mödosam,  pipande  och 
sorlande.  Blicken  uttryckte  en  hög  grad  af  ängslao  och  oro,  som 
dock  efter  lugnande  ord  och  försäkran  att  tillståndet  ej  var  farligt^ 
snart  tycktes  aflaga. 

Gura:  Terpentindukar  på  bröst  och  hals,  TerpentinlaFeroent 
samt  stora  doser  pulvis  rtiei  c.  roagnesia. 

Efter  några  dagar  full  helsa. 

=:  Hr  Cede&ström  meddelade  en  kort  redogörelse  för 
förlidet  år  för  BrummnråUnisi^n  i  Benis  salong  i  BerzeUipark 
och  lemnnde  uppgift  på  hvilka  naturliga  och  artificiela  helso- 
vatten der  tinhandahållas. 


Ben  30  Maj. 

Val  uf  prisdomare.  —  LIfmedicu»  Feanck  och  Profeuor  Gratiolet  tf .  —  Hr 
bETTE&VAUU  kdamot.  —  Bihliotekftt.  —  Coudtitutio  epiileaiiaR.  —  Jod  i 
Typhiufeber.  —  Febria  recurren». 

1=  Ordföranden  tillkännagaf,  att  val  af  priåä0maF€  iyireT  en 
redan  inkommen  och  möjligen  innan  Maj  månads  otgång  inkom- 
mande taiiingsakrifter,  borde  enligt  reglementet  för  prisfonden  för- 
rftttaa  och  utgjordes  prisämnet  af  uppgiften,  »att  jemte  en  alhnftn 
öfv^rsigt  af  hel.sobrunnar  i  Sverige,  afgifva  en  speciel  beskrifning 
öfver  någon  af  de  mera  anlitade  Sveriges  helsobrunnar.»  - 
Sekreteraren  uppläste  med  anledning  häraf  följande  §  ur  Säll- 
skapets komités  protokoll:  Enligt  §  9  af  reglementet  för  pris- 
fonden  upprättade  komitAn  forslag  till  prisdomare  btver  täflings- 
skrifter  samt  tifl  suppleanter,  och  foreslogos  titl  prisdomare 
Generaldirektör  Berlin  samt  Hrr  Glas  och  Malmsten  samt 
till  suppleanter  Hrr  v.  Duben  och  Hök.  —  Efter  verkställd 
OMröstaing  enligt  reglementets  föreskrift  befanns  att  de  af  kcw 
mit^  föreslagna  erhållit  de  flesta  rösterna. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  en  af  Sällskapets  med- 
lemmar Lifmedicus  Dr  Anders  Georg  Franck,  ledamot  sedan 
1827,  den  19  Maj  aflidit  i  Göteborg  vid  72  års  ålder,  samt  att 
Sällskapet  i  början  af  aret  föriorat  en  af  sina  utländska  leda- 
möter Professor  FierRE  Gratiolet,  Chef  för  de  anatomiska 
arbetena  vid  naturalhistoriska  museum  i  Paris,  medlem  af  Lä- 
karesällskapet sedan  1859. 


167 


=:  Till  ledamot  af  SälUkapet  antogs  t.  f.  Undtrkiriirgeii 
tM  KoDgl.  Serafimerlasarettet  M.  L.  Carl  Henrik  Settervall. 

=  Professorn  i  psykiatri  vid  universitetet  i  Upsala  NiLS 
Gustaf  Kjellberg  och  provipcialläkaren  i  Norbergs  distrikt 
Dr  Carl  Robert  Senell,  bvilka  voro  närvarande  vid  aaoi- 
iqaakopisteQ,  hekades  af  ordföranden. 

=  Ätt  till  ledamot  af  Läkaresällskapet  antagas,  f^esfegs 
»T  Hrr  Bbnsow  och  Malmsten,  Amanuessen  vid  Kongl.  Serar- 
fimerlasarettets   medicinska  afdelning  M.  L.  Carl  Bokström. 

=>  Till  biblioket  anmäldes: 

Generalberetning  fra  Oanstad  Sindsygeasyl  för  Aaret  IMS, 
Chrisliania  1864.  —  Norges  officielle  Statistik,  udgiven  i  aaret  1864. 
C.  N:o  4.  Beretning  om  Sondbetstiilstanden  og  Medicin  al  forholdefie 
i  Norge  i  Aaret  1862.  Udgiven  af  Departementet  for  det  indre.  Chri- 
stiania  1864.  —  Norges  officielle  Statistik,  udgiven  i  Aaret  1864. 
C.  N:o  5.  Tabeller  över  de  Spedalske  i  Norge  i  Aaret  1863  samt 
Äarsberetning  for  samme  Aar  till  Departementet  for  det  Indre  fra 
Overkegen  for  den  spedakke  Sygdom.  Ghristiania  1864.  Gåfvor 
från  Norska  Departementet  for  det  Indre.  —  Skara  Yeterinärinrfitl- 
niBgs  tidskrift  1865  Maj.   Gåfva  frän  redaktionen. 

=3  Oonstatutio  tpidenEuea  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
dea  21  till  och  med  Lördagen  den  27  Maj  1865: 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka  ej  betydlig.  —  Af  smitt- 
koppor bafva  under  veckan  54  fall  förekommit. 

1.  Inom  etukHd  prakäk  anmälde  sjukdomsfall  (från  23  läkare): 

Febr»  typlMides 2. 

BipbUeria 6. 

Pertaasia 3- 

Diarrhoea 37. 

Fcbris  interna ittena...     17. 

Ängiiia  parotidea 5. 

Tsriolaa.     Varioloidea     12 

Varicell» 4 

Scarlatina 19. 

Syfkilia 1. 

(lODorrhoea , 4. 

CoBJoDCtivitis 6.  Nephritia 1. 

2.  A  hufvudstadens  sjukvärdsanstalter: 

På  Serqfimer-lasarettet:  sjukantalet  den  27  Maj  241,  hvaraf 
136  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  rheu- 
natismus  aoutus  4,  bronchitis  2,  pneumonia  2,  catarrhus  ventriculi  2, 
perilonitis  2,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  delirium  tremens  1, 
eiysipelas  faciei  1,  cystitis  1. 

På  Allmänna  Gamiaons-sjukJmaet:  sjukantalet  den  27  Maj  172, 
kvaraf  90  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gODorrhcea  3,  pneumonia  3,  syphilis  2,  colitis  2,  febris  typhoides  1, 
variolse  1,  delirium  tremens  1,  pysemia  1,  erysipelaa  1. 


Otitia 4. 

ABg.  fana.  it  faqciais  50. 

Laryngo^tracheitia....  11. 

Bronch.  Cat.  broncb.  47. 

Pneomonia ,  20. 

Pleuritia 7. 

Pebria  gaatr.  aimplez  17. 

Gaatritia.     Enteritia .  5. 

Colitia 2. 

Peritonitia 1. 

Icterua.... 1. 


Metritia L 

Rkeumatiasma  acutn»  8^ 

£ryatpclaa 5l 

Grythcma  nodoaum..  2. 

Orticaria 3. 

Zona 1. 

Pnranculua 7. 

Rabeola 1. 

Rheam.  recena  afebril.  1. 

Samma  311. 


1«B 

På  Pramsoriska  f^^täehuset:  sjolcantalet  den  27  Maj  179,  Hvaraf 
124  invärtes  sjuke;  inkomnc  under  veckan:  variolsB  27,  pneumonia 
8,  deliriiina  tremens  2,   febiis  intermittens  1,  sypbiiis  1,  gonorrhoea 

1,  gastritis  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  ^ukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  27  Maj 
66;  inkomne  under  veckan:  rheuraatismus  4,  febris  gastrica  simplex 

2,  febris  typhoides  1,  febris  intermittens  1,  meningitis  cerebralis  1, 
pneumonia  1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  catarrhus  intestinalis  5,  conjunctivitis 
purulenta  4,  bronchitis  4,  pleuritis  1,  pemphigus  1,  erythema  fe- 
brile  1.  —  Polikliniken:  catarrhus  intestinalis  5,  conjunctivitis  3,  febris 
intermittens  2,  urticaria  2,  diphtberia  1,  pertussis  1,  utitis  1,  pneu- 
monia 1. 

På  Bam^ivkkuset:  sjukantalet  den  27  Maj  52;  inkomne  under 
veckan:  gastritis  2,  conjunctivitis  1,  otitis  1,  pneumonia  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvinnor:  13; 
roetritis  1,  mania  puerperalis  1. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvionor  12. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  27  Maj  31;  inkomne 
under  veckan:  rheumatismus  acutus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  27 
Mnj  167»  favaraf  80  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  27  Maj 
123,  hvaraf  110  från  staden  och  13  från  länet;  inkomne:  syphilis 
15,  gouorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarn es  vecko-rapporter): 
bronchitis  22,  diarrhosa  14,  variolte  14,  febris  intermittens  H,  febris 
gastrica  simplex  9,  pneumonia  9,  ophthalmia  7,  angina  tonsillaris  6, 
febris  typhoides  3,  scariatiiia  3,  gastricismus  3,  erysipelas  2,  diph- 
tberia 1,  laryngitis  1,  gastritis  1,  cybtilis  1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  3,  bronchitis  3,  con- 
junctivitis 1. 

=  Hr  Malmsten  redogjorde  för  en  afbandling  af  Prof. 
F.  v.  WiLLEBRAND  »Oin  jod  emot  typhusfebeD)  (22  sid.  8:o. 
Helsingfors  1865).  Referenten,  som  genomgick  åtskilliga  af  de 
vigtigare  sjukdomshistorierna,  hvilka  syntes  tala  för  metodens 
användande,  ansåg  likväl  att  densamma  genom  de  åberopade  13 
fallen  vore  föga  konstaterad  och  fruktade  att  den  skulle  dela 
det  öde,  som  så  ofta  träffat  preconiserade  läkemedel  i  typhus 
t  ex.  PoLLis  antefermentativura :  sulfiderna,  som  efter  fortsatt 
pröfning  ej  kunnat  bibehålla  sitt  rykte  såsom  verksamt  niedel 
mot  de  zymotiska  sjukdomarne.  Den  af  W.  använda  jodformcln 
var  följande: 


169 

Rec,  Jod.  pur. .  .  gr,  vj. 
Jod.  kal  .  .  gr.  xi). 
Aqo 3j. 

Att  intaga  4  droppar  i  ett  spetsglas  vatten  hvarannan  timme. 
Hr  Malmsten  ansåg  emellertid  att  metoden  borde  pröfvas  innan 
något  beståmdt  omdöme  om  dess  värde  uttalades,  samt  ville  till 
tidskriften  lemna  en  uppsats  öfver  Prof.  v.  Willebrands  brochyr. 

Generaldirektör  Huss  instämde  med  Hr  Malmsten  och  an- 
såg ej  joden  mäktig  att  neutralisera  typhusgiftet.  För  längre 
tid  tillbaka  hade  man  i  Frankrike  användt  jodkalium  mot  ty- 
phus, men  medlet  hade  ej  visat  sig^  motsvara  det  förtroende  det 
till  en  början  egt.  Sjelf  hade  Hr  H.  under  sin  vidsträckta 
praktiska  verksamhet  ej  användt  detta  medel. 

Hr  LEVi^f  trodde  sig  under  sin  tjenst^tid  vid  Serafimer- 
lasarettet  hafva  observerat  det  forhållande  att  personer,  som  fÖr 
andra  sjukdomar  än  typhus  föras  till  hospitalet  och  sedermera 
angripas  af  denna  sjukdom,  skulle  förete  bättre  prognos  än  andra 
typhnssjuke  —  en  åsigt,  som  af  Hr  Malmsten  ej  delades. 

=  Hr  Ödmansson  lemnade  en  utförlig  redogörelse  för  den 
under  vintern  och  våren  i  S:t  Petersburg  gängse  epidemien.  — 
Anförandet,  som  hufvudsak ligen  utgjordes  af  tvenne  referater, 
nemligen  om  Die  Febris  recurrens  in  S:t  Petersburg,  Beobach- 
tungen  aus  dem  Obuschoffschen  Hospitale  von  Dr  F.  Herrmann 
och  Patologisch-Ånatomische  Veränderungen  in  der  Febris  re- 
currens von  Dr  C.  Kuttner  skulle  i  sin  helhet  i  tidskriften 
införas. 

I  sammanhang  härmed  meddelade  Generaldirektör  Huss 
följande  utdrag  af  ett  bref  från  S:t  Petersburg  af  den  29  April. 

»Den  första  som  här  observerade  och  igenkände  febris  recurrens 
rar  Öfverl» karen  vid  Obuchoflska  hospitalet  Dr  Hcrrroann.  Han  höll 
redan  i  Augusti  månad  18G4  derom  ett  foredrag  uti  härvarande 
Läkaresällskap,  och  mötte  naturligtvis  mycket  motstAnd  hos  alla 
gamla  practici.» 

»Dödligheten  i  vanlig  febris  recurrens  nr  9 — 10  procent;  uti 
den  biliösa  formen  60  procent;  ganska  fä  af  de  bemedlade  klasserna 
bnfva  varit  angripna;  ingen  enda  läkare  har  under  hela  epidemien 
aiiidit  uti  febris  recurrens,  men  väl  två  under  vintern  uti  vanlig 
typhus.» 

»Epidemien  har  ännu  ej  börjat  tydligt  aftaga.  Följande  sjuk- 
rapport för  den  25  April  bifogas: 


170 


Qrarliggande 
från  i  går. 

Insjuknadew 

TUlfriftkB«d«. 

Döde. 

Qvarliggande 

till  i  dag  den' 

26  ilpril. 

ID. 

3.117 

q 

1.843 

m. 
241 

q- 

134 

m. 
164 

q- 

102 

m. 
70 

q- 

36 

m. 
3,124 

q- 

1.339 

i.iSO 

a76 

266 

106 

ii6d     1 

D^n  6  Juni 

Hr  BoKBTRÖx  ledaiDot.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  cpidemica.  —  Prof.  VåLEN- 
TiHB  MoTT  t»  —  EuLENBUEG :  bypodermativka  metoden.  —  Tricfainiaaia.  — 
Kaff^iiabrak  i  PinlaDd. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  ama- 
onensen  rid  Kongl.  Serafimerlasarettets  medicinska  klinik  M.  L. 
Carl  Bokström. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Almindelig  Inledning  till  Forelsnningior  över  MenniMkeis  Pliy- 
fliologie  vid  Kjobenbavns  Universitet  af  Dr  P.  L.  Panum.  Kj0ben- 
bavn  1865.  Gäfva  af  författaren.  —  Redogörelse  för  sjukvården  och 
ekonomien  inom  Kongl.  Serafimerlnsnrettet  under  år  1864.  Stock- 
holm 1865.     Gåfva  af  Prof.  Santbsson. 

=s  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
<ien  28  Maj  till  och  med  Lördagen  den  3  Juni  1865: 

Sjukligheten  mindre  än  foregående  vecka;  ej  betydlig. 

1.     Inom  enskild  praktik  anroäMe  sjukdomsfall  (från  23  läkare): 


Diphtheria 6 

Angina  membranacea  4. 

Pertoiaia 1. 

Cholerina 2. 

Diarrhcea..  .  28. 

Pebris  puerperalis  ...  1. 

Pebria  intermittena..  18 

Variol».    Variobidca  10. 

Varioell» 8 

Sci^latiua la 

S^philia 2. 


Gonorrhoea 5. ,  Rheoin atiamus  acutoa      6. 

Neuralgia. 4.  Erysipela» 8. 

ConJQDcttvitis 6.  |  Erytheina  nodosum ..       1. 

Ang.  tona.  Ib  faveJQm     89.  i  Urticaria % 

Lar^Dgo-tracbeitis....       2.  Zotia 1. 

Bronch.  Cat.  bronch.     ^7. 1  Furaucalq» 10. 

PneamoDJa 10.  Rheum.  rccen»  afebril^    1. 

Febfi»  gaatr.  aimplex  20.                          c,.^™.  9*^ 

Peritonitia '....  2.                        Summa  256. 

IcteTua 2. 1 

Kephritia 2.1 

2.     k  bufvudstadens  sjukvftrdsanstalter: 

På  Ser^fimer-lasarettet:  sjukaotalet  dan  3  Juni  212,  hvaraf  114 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomna  under  veekaa:  pneumonia 
3,  pleuriiis  2,  febris  iatermittens  1,  rheumatismus  aoutus  1,  eiysi* 
pelas  1,  erythema  nodosum  1. 

På  MwUfnna  Qmviåcns-qftdohuBet:  sjukantal^t  den  2  Juni  187, 
hvaraf  106  på  afdelningen  för  invärtes  ^uke;  inkomne  ttftder  veckan: 


171 

lypbilis  5,  gonorrlioM  3,  pneamosk  d,  gastritis  2,  febris  tvphoides 
1,  fdbria  iatormittens  1,  angiBa  parotidea  1,  aiigina  tonsillaris  1, 
phoriiia  1. 

På  Prawéeariska  sjukhuset:  ajukantaiet  åtn  3  Juni  186,  hvaral 
12(^  invarttts  sjuke;  iDkomoQ  under  veokan:  variolsd  25,  d«Iiriuift 
tnmens  4,  febria  typhoidea  1,  diarrhooa  1,  scarlatina  1,  ayphiUs  1, 
apepleiia  ofirebri  1,  pneumonia  1,  metritis  1,  eryaipelaa  1. 

På  Pnmsorisha  sjukhuset  å  Sabbaåsherg:  ajukantalet  den  3  Juai 
55^  kvaral  46  invärtes  sjuke;  inkom  ne  under  veckan:  pneumonia  3, 
rbeumatismus  acutus  2,  paritonitia  1,  roetritia  1,  erysipelns  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  6,  catarrhus  ialeatinalia 
acutis  5,  coujuoctivitis  2,  plearitis  1,  erysipelas  L  —  PoUkUniken: 
cQnjtmctivttis  4,  catarrbus  intestinalia  4,  broncbitia  2,  diphtberia  1, 
febns  iutermilteoa  1,  angioa  tonsillaris  1,  plearitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  3  Juni  53;  inkomne  uiuler 
Tscbn:  conjunctivitis  2,  diphtberia  1,  pleuritis  1,  gaatritis  1. 

På  AUmdnna  Bambärdshuset:  antalet  vårdade:  16;  peritooitis  2. 

På  Provisoriska  Bamhördshuset:  antalet  vårdade  14. 

På  IHakoniss-^ukhuset:  sjukantalet  den  3  Juni  34;  endast  fall 
af  kroniska  sjukdomar  hafva  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  3  Juni 
163,  hvaraf  80  mankön  och  88  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  löns  Kurhus:  sjukantalet  den  3  Juni 
122,  hvaraf  111  från  staden  och  11  från  länet;  inkomne:  sypbilis 
16,  gonorrhoaa  5. 

Norra  Korrektions^nråttmngen:  bronchitis  4,  diarrbosa  2. 

=  Hr  Santesson  anmälde  frånfället  af  en  af  Sällskapets 
mest  framstående  utländske  ledamöter,  Professor  Valentine 
MoTT  i  New- York  och  framställde  efter  Med.  Times  and  Ga- 
£ette  en  nekrolog  öfver  den  bortgångna  verldsbekanta  kirurgen. 

Valentine  Mött  föddes  den  20  Augusti  1785,  graduerades  vid 
Colombia  College  och  fortsatte  derefter  sina  studier  i  England  uu- 
dcr  loppet  af  2  år  vid  Guys  Hospital  under  ledning  af  Sir  AsTLSY 
CoopiR,  som  högt  värderade  den  unge  kirurgen  och  förutspådde 
Itans  lysande  bana.  Studierna  fullföljdes  sedermera  i  Edinburgh  ooh 
vid  St  Thomas  Hospital  i  London.  Från  planen  att  ytterligare  ut- 
bilda sig  vid  de  fransyska  sjukvårdsnnstalterna  måste  M.  afstå  till- 
följe  af  det  pågående  kriget  och  återvände  till  sitt  heraland  år  1809. 
Päfoljande  år  blef  han  demonstrator  i  anatomi  och  utsågs  redan 
ISll  vid  26  års  ålder  till  Kirurgie  Professor,  h vilken  plats  han 
aedan  vexelvis  beklädde  vid  olika  medicinska  institutioner. 

Flera  nya  och  djerfva  operationsmetoder  vittna  om  M:s  snille 
oeh  uppfiiinijigsformåga  och  fästa  hans  namn  för  alltid  i  kirurgiens 
liistoria.  Så  utförde  han  1816  med  framgång  exartikuhition  i  höft- 
leden och  underbaud  samma  år  (for  ett  aneurism  på  högra  a.  sub- 
cUvia)  a.  icominata,  endast  2''  från  hjertat,  efter  hvilken  kirurgiska 
%ärd  patienten  lefde  i  26  dagar.     År  1827  anlade  ban  för  försU 


172 

gången  ligatur  på  a.  iliaca  communis;  den  opererade  lefde  ännu  30 
år  derefter  vid  god  betsa;  1827  utförde  M.  äfven  exstirpation  af 
clavicula  i  dess  helhet  (för  ett  osteosarcoma),  en  operation,  som  före 
honom  aldrig  och  efter  honom  endast  t  ven  ne  gånger  blifvit  förnyad 
och  som  äfven  kröntes  med  framgång.  Få,  om  ens  någon  kirurg, 
ha  egt  en  så  vidsträckt  verksamhet  inom  sitt  yrke.  Utom  de  an- 
förda nya  och  djerfva  operationerna  utförde  M.  nem ligen  under  sin 
långa  praktiska  bana  7  lyckade  underbindningar  af  subclavia,  16 
txnrtikulationtr  af  underkäken,  46  ligaturer  å  carotis,  7  å  a.  iliaca 
externa,  62  å  a.  femoralis,  165  litotomier  och  närmare  1000  am- 
putationer. 

Åren  1834 — 1840  vistades  M.  i  Europa  och  var  efter  sin  hem- 
komst en  af  grundläggarne  af  University  medical  College  i  New- York, 
vanligen  kallndt  »Mötts  skola»,  en  utmärkt  institution,  som  förstn 
vintern  räknade  300  studenter.  Sysselsatt  med  sin  lärareverksamhet, 
sina  ndministritiva  åligganden  och  framför  allt  strängt  upptagen  af 
sin  ofantliga  praktik  hade  M.  ej  mycken  tid  öfrig  för  litterära  sys- 
selsättningar, men  de  amerikanska  medicinska  tidskrifterna  ha  dock 
under  mer  än  40  års  tid  från  honom  erhållit  många  värderika  bidrag. 

Den  26  April  1865  afled  denne  kirurgernas  Nestor  i  sitt  80  år. 
Hans  bortgång  har  beröfvnt  den  amerikanska  kirurgien  dess  målsman, 
men  de  hundradetuh  skickliga  lärjungar  han  utbildat  utgöra  det 
bästa  testamente  han  kunnat  lemna  sina  landsmän. 

=  Hr  Santesson  redogjorde  efter  Bibliotek  for  Laeger, 
för  EuLENBURGS  föfsök  med  den  hypodertnatiska  metoden. 

=  Hr  Santesson  meddelade  slutligen  efter  Virchows  Ar- 
chiv  ett  referat  om  triehiniania^  med  anledning  hvaraf  Hrr  Ket 
och  Tornblom  omnämnde  att  å  byrån  för  trichinundersökningar 
förliden  vecka  trichiner  hade  anträflFats  hos  ett  ungt  svinkreatur, 
uti  hvars  kött  de  temligen  sparsamt  förekommo. 

I  en  diskussion  angående  kommunens  åliggande  att  ersätta 
säljaren  för  svinkött,  som  vid  undersökning  befunnits  trichin- 
haltigt  och  om  ersättnings  bestridande  vid  boskapssjukdomar  i 
allmänhet,  yttrade  sig  Hrr  Cederschjöld,  Lemchen,  Key, 
Lltndberg  Fr.  och  Tholander. 

=  Sekreteraren  fastade  Sällskapets  uppmärksamhet  på  en 
i  Finlands  Allmänna  Tidning  för  den  19  sistlidne  Maj  af  den 
kända  signaturen  F.  v.  W.  införd  artikel,  innehållande  en  re- 
cension öfver  Generaldirektör  Huss  brochyr  »Om  kaffe;  dess 
bruk  och  missbruk»,  genom  hvilkon  artikel  framgår  att  med  af- 
seende  på  kafemtsahrtik  samma  förhållanden  göra  sig  gällande 
i  Finland  som  i  Sverige  och  att  den  recenserade  brochyrens 
tendens  deiföre  torde  vara  lika  behjertan svärd  i  det  förra  lan- 
det som  i  det  sednare. 


173 


Den  20  Juni. 

CoDstitntio  epidemica.  —  Gefaeimeridet  Weissx  ledatuot.  —  Farmakologiska  pre- 
parater.  —  Grimaoltska  förfalskuiogsproceaseQ.  —  Mabtiub:  KiDabarkarna. 
Referat.  —  Nekrolog  öfver  Cabl  Sprinchokn.  —  »Flaid  extracU».  —  Ögon- 
iDstrameoter. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  Söndagen 
den  4  till  och  med  Lordagen  den  10  Juni  1865: 

Sjnkligheten  något  ökad;  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva 
under  veckan  47  fall  förekommit. 

1.     Inotn  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  23  läkare): 


Nenralgia 11. 

Conjunctivitifl 9. 

Oiitia -  2. 

Äng.  tons.  &  faaciam  50. 

Endocarditid .*.'  1. 

Tbrombosis.  Embolia  1. 

Laryngo-tracheitis....  5. 

Broiich.  Cat.  bronch.  37. 

Brunchitis  capillaris.  1. 

PoeurooDia 11. 

PleuritÄ 1 

Ftbriä  gastr.  simplex  17. 

Gastritis.     Enieriiis .  4. 


Colitis....' 3. 

Icterus 3. 

Rbenniatismas  acatvs  12. 

Erysipelas 9. 

Erytbema  nodosum..  1. 

Urticaria 4. 

Zona 2. 

Kuranculns 12. 

Carbuncnlua 2. 

Rheum.  recens  afebril.  4. 

Rubeola 1. 


Summa  310. 


Pcbri»  typboides 1. 

Dipbtbcria 12. 

ÄDgioa  membranacea  1. 

D(«rrhoea 29. 

Febrig  paerperalia....  2. 

Febris  intermittens . .  18. 

Aagina  parotidea ....  3. 

Vanolse.    Varioloidea  6. 

Scariatina 17. 

Delirium  tremens  ...  3. 

Syphilis 5. 

Gonorrhopa  9. 

Meningitis   cerebralia  1. 

.2.     A  hufvudstadens  sjukvfirdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  10  Juni  202,  bvaraf 
120  pä  afdelnini^en  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pnen- 
iDonia  3,  febris  typhoides  2,  fcbris  intermittens  1,  delirium  tremens 
1>  pleuritis  1,  peritonitis  1,  icterus  1,  nephritis  1,  rbeumatismus 
acutus  1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Gamisona-sjukhuset:  sjukantalet  den  10  Juni  172, 
hvaraf  88  på  afdelnin^en  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  9,  bronchitis  8,  syphilis  6,  gonorrhoea  4,  delirium  tre- 
mens 1,  ui-ticaria  1. 

På  Proviaorisku  sjukhuset:  sjukantalet  den  10  Juni  180,  hvaraf 
123  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  23,  pneumonia 
3,  scariatina  2,  delirium  tremens  2,  syphilis  2,  diphtheria   1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsderg:  sjukantalet  den  10  Juni 
46;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  3,  febris  intermittens  1,  pneu- 
monia I,  rbeumatismus  acutus  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  5,  catarrhus  intestinalis  acu- 
tns  2,  bronchitis  capillaris  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  gastritis  1. 
—  Po/;i:/ti77ib^n.*.  catarrhus  gastro-iutestinalis  acutus  11,  bronchitis  2, 
pneumonia  2,  diphtheria  1,  febris  intermittens  1,  scariatina  1,  oon- 
junctivitis  1,  otitis  1,  pleuritis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  10  Juni  58;  inkomne  under 
veckan:  conjunctivitis  2,  diphtheria  1,  angina  parotidea  1,  scariatina 
1,  gastritis  ,1,*  peritonitis  1. 

På  AUmänna  Bambördshuset:    antalet  vårdade  13;  mastitia  1. 

På  Provisoriska  Barnbar dshusei:  antalet  vårdade  15. 


174 


Pä  Diakoniss-ajukhtset:  ^ukan talet  den  10  Juni  32;  inkomne 
under  veckan:  rheumatismus  flcutus  2,  pneuroonia  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sirmessfuke:  sjukantalet  den  10  Juni 
169,  hvaraf  81  mankön  och  88  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  10  Juni 
129,  hvaraf  118  från  staden  och  11  från  länet;  inkomne:  syphilis 
17,  gonorrhoea  4. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) : 
bronchitis  22,  variolae  18,  febris  intermitteus  12,  pneumonia  12, 
rheumatismus  acutus  11,  diarrhoea  10,  angina  tonsillaris  10,  ca- 
tarrhus  gastro-intestinalis  acutus  9,  scarlatina  8,  gastriciamus  5, 
ophthalroia  4,  febris  tvphoides  2,  angina  parotidea  1,  delirium  tre- 
mens  1,  syphilis  1,  neuralgia  1,  otitis  1,  conjunctivitis  1,  laryngitis 
1,  gastritis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektiotis-tnrdttningen:  bronchitis  3,  diarrhoea  2,  aoor- 
butus  1. 

=  Constitatio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  11  till  och  med  Lördagen  den  17  Jnni  1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  52  fall  nu- 
der  veckan  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anm&lde  sjukdomsfall  (från  22  läkare): 


FeliriB  typhoides  ..  ..  1. 

Diphihcri» 9. 

Angina  inembninacea  2. 

Cholerina 2. 

I>i«rrhaea 86. 

Febris  intermittcns  .  11. 

Anfcina  parotidea  ....  ö. 

Variolae.    Varioloides  4. 

Varicellae 1. 

9car]atina 19. 

Delirium  tremena....  2. 

Sypbilis 6. 

Gonorrhoea 6. 


Nenralgria 4. 

Coojnnctivitii 12. 

Otitia 8 

Ang.  tona.  &  faucium  43. 

Lnryni(o'trttcheitia. ...  5 

Broocb.  Cat.  bronch.  37. 

Bronchitia  capiUaria .  2. 

Pneumonia 4. 

Plenritia 2 

Pebriä  gafltr.  aimplex  19 

Gastritis.    Enteritis .  6. 

CoHtia 1. 

Pcritonitis 2. 


Iciems 2. 

Nephritia 3. 

Metritis 1. 

RbeumatianiaB  acutas  13. 

EryMpelaa 3. 

Erytbema  Hoéosam..  1. 

Urticaria 7. 

Kuroncnlua 1. 

Rheum.  reccne  afebril.  2. 

Summa  280. 


2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  SeraftmerAasarettel:  sjukantalet  den  17  Juni  206;  hvaraf  105 
pA  afdelningen  for  inviirtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pnenmonia 

4,  febris  typhoides  2,  pleuritis  2,  febris  intermittens  1,  variolas  1, 
delirium  tremens  1,  febris  gastrica  simplex  1,  ictema  1,  rheumatis- 
mua  acutus  1,  erysipelas  1. 

PA  AUniänna  Oamisons^sfukhuset:  sjukantalet  den  17  Juni  186, 
hvaraf  93  pA  avdelningen  f5r  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
s^philis  9,  gonorrhoea  6,  gastritis  4,  pneumonia  3,  diarrhosa  2,  ra- 
riolae  1,  ictearus  1. 

PA  Promsariska  sfukhuset:  sjukentalet  den  17  Juni  180,  hvaraf 
125   invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  Tariol»  27,  pueumouia 

5,  delirium  tremena  3,  nephritis  2,  diarrhoea  1,  acarlatiBa  1,  laiyngo- 
tracheitis  1,  bronohitis  1,  typhlitis  1. 


175 

På  Pnnriioriåka  ^'ukJmséi  4  SaUaUherg:  »jokanUlet  den  17  Jmi 
49;  inkomne  änder  veckan:  febris  typhoides  1,  diarrhoea  1,  npoplexia 
cerebri  1,  pneumonia  1,  gastritis  1,  peritonitis  1,  icterus  1,  rheuma- 
tismus  acutus  1. 

Pä  AUmdnna  Barnhuset:  bronchitis  5,  CAtarrhus  intestinalis  acu- 
tos  4,  bronchitis  capillaris  2,  pleuritis  1,  nephritis  1.  —  PoUldinihen: 
catarrboa  gostro-inteatinalis  acutus  10,  bronohiiis  7,  conjuncti vitis  6, 
febris  intermitteiis  3,  pneumonia  3,  diphtberia  2,  scarlatiiia  2,  va- 
riols  1,  gastritis  1,  nephritis  1,  ery^ipelas  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  17  Juni  67;  inkomne  under 
veckan:  conjuuctivitis  8,  riinrrhoea  1,  angpna  parotidea  1. 

På  AUmånna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  18;  febris  puer- 
peraiis  2»  manin  pnerperalis  1. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  friskt 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vArdnde  8;  pneumonia  1. 

P&  Dicäconiss-^ukhuset:  sjukantnlet  den  17  Juni  34;  inkomne 
nnder  veckan:  febris  f^nstrica  aimplex  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  17  Juni 
174,  hvinraf  84  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukautalet  den  17  Juni 
136,  hvaraf  125  från  staden  och  12  från  läuet;  inkomne:  syphili» 
32,  gonorrboea  10. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rnpporter): 
bronchitis  23,  diarrhoea  18,  variolae  11,  scarlatina  11,  febris  inter- 
mittens  11,  rheumatismus  7,  ophthalmia  6,  pneumonia  5,  gastricis- 
nins  5,  febris  gastrica  simplez  5,  diphtberia  2,  delirium  tremens  2, 
stomatitts  2,  erysipelas  2,  febris  typhoides  1,  angina  membranacea  1,. 
choiera  noatras  1,  angina  parotidea  1,  morbilli  1,  scorbutus  1,  ^ 
philis  1,  angina  tonsillaris  1,  oophoritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Narra  Korrekiions^nräitningen:  diarrhoea  3,  febris  intermittena  2^ 
broochitia  2,  scarlatina  1,  urticaria  1. 

=-  Till  otl&ndsk  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  an- 
togs genom  val  Geheiroerådet  Dr  Fr.  Weisse  i  S:t  Petersboiig. 

=  Hr  Sandahl  O.  förevisade  och  beskref  följande  far^ 
^deeuiuka  preparaten 

1)  Opodeldoc  med  jod^  hvilket  medel  visat  sig  verksamt 
n]ot  reumatiska  smärtor  och  svullnader.  Beredningen  deraf  åter- 
fiaoes  i  farmacenttsk  tidskrift  f^r  år  1862. 

2)  Eaetractum  Dauci  Carotce^  som  genom  sin  billighet  och 
sin  indifferens  torde  förtjena  att  begagnas  såsora  constitnens  för 
piilermassas  beredande. 

Vidare  anmärkte  Hr  S.  att  åtskilliga  fransyska  farmaceut 
Ww  preparater  af  Grimaults  tillverkning,  hvilka  under  sed- 
i^^  tider  varit  begagnade  här  i  Stockholm  och  af  hvilka  åt^ 


176 

skilHga,  såsom  airop  de  qtdnquina  ro^tge,  sirop  de  raifort  jodé^ 
blifvit  i  Sällskapet  förevisade,  på  sista  tiden  befunnits  dels  för- 
falskade, dels  af  mindre  god  beskaffenhet,  samt  att  tiilyerkaren 
tillfölje  häraf  blifvit,  enligt  hvad  utländska  jurnaler  upplysa,  lag- 
förd  och  dömd. 

Med  anledning  af  Hr  Sandahls  yttrande  om  de  Grimauitska 
preparaten  meddelade  Generaldirektör  Berlin  efter  Gazette  des 
Tribunaux  för  den  18  Februari  1865  anklagelsepunkterna  och 
det  utslag,  som  Tribunal  correctionel  afgifvit  i  den  Griniauliska 
förfalekningeproceseen.  Då  Griroaults  preparater  i  de  flesta  län- 
der och  äfven  i  Sverige  vunnit  utbredd  användning  ansåg  Ur 
B.  denna  process  och  dess  slutliga  utgång  vara  af  stort  intresse. 

De  punkter,  till  hvilka  G.  blifvit  förvunnen  voro  följande: 
1)  Under  benämningen  sirop  de  raifort  jodé  med  tillägget  y>plu9 
dhuile  de  foie  de  morue»  hade  han  beredt,  annonserat  och  för- 
sålt en  svagt  antiskorbutisk  syrup,  som  var  illa  sammansatt  och 
innehöll  en  helt  ringa  qvantitet  jodkalium.  —  2)  Under  benäm- 
ningen sirop  de  quinquina  ferrxiginexix  hade  han  likaledes  försålt 
en  blandning,  hvaruti  hvarken  röd  kinabark  eller  den  uppgifna 
föreningen  af  röd  kinabark  och  jern  förekom,  utan  utgjordes 
detta  preparat  af  en  illa  beredd  och  med  karmin  färgad  syrup 
på  grå  kinabark.  —  3)  Hade  han  afyttrat  en  syrup,  som  uppgafs 
innehålla  y>sel  d^arseniate  de  soude  et  de  fem,  hvilken  kemiska 
förening  icke  existerar  och  4)  försålt  ett  pulver  med  benämningen 
»pepsine  pure»  och  nelixir  de  pepsine»  (å  5  franc  för  hvardcra 
preparatet),  hvaruti  pepsinet  var  ersatt  af  vanligt  stärkelsemjöl. 
Annonseringen  af  alla  dessa  medel  hade  illustrerats  med  lysande 
prospekter,  i  hvilka  G.  falskligen  åberopade  prismedaljer,  som 
tilldelats  annan  person,  tillegnat  sig  titeln  »lauréat»  och  citerat 
bref  från  kejsarens  lifmedicus,  hvilka  bref  helt  och  hållet  voro 
fingerade.  —  Då  domstolen  ej  fann  skäl  att  fästa  afseende  vid 
den  enda  omständighet  G.  till  sitt  urskuldande  kunde  anföra, 
nemligen  att  de  åtalade  preparaterna  varit  ämnade  för  utlandet 
och  ej  till  komsumtion  inom  Frankrike,  fälldes  det  utslag:  att 
G.  ådömdes  450  francs  böter,  8  dagars  fängelse,  bekostandet  af 
processen  och  uppsättandet  af  25  exemplar  af  domen  på  allmänt 
besökta  ställen  (hvaribland  ett  exemplar  på  dörren  tiil  hans 
eget  apotek)  samt  slutligen  till  införandet  af  samma  dom  i  tvenne 
tidningar. 

Liksom  Hr  Berlin  yttrade  sig  ordföranden.  Hrr  Malmsten 
och  Lamm  öfver  det  stora  gagnet  deraf  att  dylika  industriknep. 


177 

efter  vederbörligt  beifrande  och  erhållande  af  välförtjent  näpst, 
komma  till  allmänhetens  kännedom. 

=  Hr  Sandahl  O.  lemnade  vidare  ett  referat  öfver  Martii 
arbete  om  kinabarkama^  hvilket  framdeles  sknlle  i  tidskriften  ingå. 

=  Hr  Sandahl  O.  meddelade  slutligen  en  i  den  danska 
tiPbarmacentisk  Tidende»  förekommande  nekrolog  öfver  apote- 
karen Carl  Sprinchorn,  innehållande  en  skildring  af  den  af- 
Itdnes  lefnad  och  det  inflytande  han  egt  på  farmaciens  ntveck- 
Img  inom  Sverige. 

=  Greneraldirektör  Berlin  anmärkte  en  ny  benämning  på 
extrakter,  hvilken  inom  den  farmaceatiska  nomenklaturen  lätt 
knnne  ge  anledning  till  misstag  och  förvexling,  nemligen  de  s.  k. 
'^fiuid  extradsy}  som  förekomma  i  Förenta  Statemas  Farmakopé 
och  äfven  antydas  i  British  Pharmacopoeia.  Dessa  extrakter 
böra  vid  benämningens  transformerande  på  latin  ej  kallas  ex- 
tracta  liquida,  hvarmed  egentligen  afses  en  roellago,  ej  heller 
extracta  soluta,  hvarmed  betecknas  ett  i  bestämd  proportion 
löst  extractum  spissum,  utan  böra  benämnas  extrcuita  fluida; 
hvilket  namn  ej  leder  till  någon  förvexling.  —  Fördelen  af  ex- 
tracta fluida  är  den  att  de  innehålla  de  verksamma  växtbestånds- 
delame  i  samma  vigtsförhållanden,  som  den  motsvarande  växten 
ianehåller  dem  och  att  genom  medlets  flytande  form  såväl  dis- 
peosationen  som  ingifningen  till  de  sjuke  underlättas.  I  Amerika 
tyckas  »fluid  extracts»  redan  vunnit  särdeles  användning  och 
torde  möjligen  i  framtiden  komma  att  upptagas  i  flera  farma- 
kopéer.  —  Pharmaceutische  Centralblatt  redogör  för  berednings- 
sättet af  Extract.  Hyoscyam.  fluidum  och  Extract.  Secal.  Cor- 
QQtum  fluid.,  hvilket  sednare  står  på  gränsen  af  de  preparat,  som 
i  Pharmacop.  norvegica  benämnas  essentiae. 

Ordföranden  omnämnde  att  vid  engelska  verldsexpositionen 
flera  fluida  extrakter  förekommit;  glycerin  och  alkohol  voro  stun- 
dom tillsatta  och  ingen  bestämd  beredningsmetod  fanns  uppgifven. 

=  Hr  Rossander  förevisade  och  demonstrerade  en  ny 
(jptoinetevj  uppfunnen  af  Professor  A.  von  Graefe  i  Berlin. 

Denna,  som  har  form  af  en  dubbelkikare,  är  så  inrättad  att 
ceaom  dess  fram-  eller  tillbakask rufvande  patienten  sjelf  bestämmer 
det  for  sig  bäst  passande  korrektionsglas.  Kikaren  är  nemligen 
graderad  och  då  t.  ex.  en  myop  frainskrufvat  den  så  långt,  att  han 
dermed  ännu  kan  se  i  fjerran,  är  också  pa  skalan  angifvet  det  wa- 
Förhandlingar  1865.  12* 


178 

gaste  konkavglas,  hvarraed  han  kan  se  pR  afstånd  och  graden  af  rayo- 
picn  sålunda  äfven  bestämd.  Genom  en  ytterst  enkel  mekanism  eller 
förskjutandet  af  ett  annat,  i  kikarens  okularända  anbragt  glas,  tjeuar 
samma  instrument  att  bestämma  det  starkaste  konvexglas,  hvarmed 
en  hypermetrop  kan  se  aflägsna  föremål,  d.  v.  s.  graden  af  hyper- 
metropien.  Kikarens  båda  cylindrar  äro  dessutom  rörliga  mot  hrar- 
andra,    for  att  passa  till  hvilket  afstånd  mellan  ögonen  som  helst. 

Vidare  förevisade  Hr  R.  de  instrumenter,  som  afv.  Graefe 
begagnas  för  den  modifierade  linearextraktionen  af  starr  eller  den 
8.  k.  utslefningeD,  och  redogjorde  för  operationens  utfarande: 

Inciaionen  göres  med  en  mycket  bred  lansknif,  alldeles  såsom 
den  vid  iridektomi.  Att  incisionen,  ehuru  gjord  med  ett  rätlinigt 
instrument,  i  sjelfva  verket  ändå  blir  bägformig  tillfölje  af  corneas 
form,  ansåg  sig  Hr  R.  i  förbigående  hora  påpeka.  Sedan  incisionen 
blifnt  verkställd  göres  iridektomi  på  vanligt  vis.  Härefter  sondcr- 
rifves  linskapseln  med  en  kystotom,  som  är  olika  böjd  allt  efter  den 
sida,  hvarpå  operationen  göres.  Slutligen  uthemtas  linsen  med  en 
slef,  som  är  ett  mellanting  mellan  Schufts  och  Critchbtts  något  äldre 
instrumenter.  Hr  E.  hade  ofta  sett  denna  operation  utioi'as,  äfven 
vid  stora  och  hårda  starrar  och  mest  med  lysande  framgång,  men 
framställde  det  oaktadt  åtskilliga  betänkligheter  mot  dess  antagande 
såsom  general  metod.  Äfven  om  det  än  kunde  anses  rätt  att  ope- 
rera alla  starrar  på  samma  sätt,  äfven  om  endast  de  relativt  hårdn 
tagas  i  betraktande,  hvilket  Hr  B.  förnekade,  reducerade  sig  frågan 
enligt  honom  slutligen  dertill:  är  det  klokt  att  med  flit  göra  inci* 
sionen  eller  lambån  så  liten,  att  en  slef  nödvändigt  skall  behöfva 
inforas  emellan  linsen  och  glaskroppen,  djupt  in  i  ögat,  for  att  star- 
ren skall  kunna  utbringas,  då  man  genom  att  göra  lambån  obetyd- 
ligt större  kan  utbringa  linsen  utan  slef  och  utan  större  fara  för 
suppuration  i  comea,  naturligtvis  iridektomi  här  äfven  förutsatt?  Hr 
R.  hade  ej,  trots  de  vackra  resultater  han  hos  v.  Graefe  sett  af  ul- 
slefningen,  kunnat  bringas  ifrån  sin  förut  hysta  och  uttalade  åsigt« 
att  då  valet  är  fritt,  extraktionen  utan  slef  var  förenad  med  mindre 
fara.  Att  den  dessutom  är  mycket  lättare  att  utföra,  vore  alldeles 
påtagligt  och  äfven  denna  omständighet  förtjenade  väl  äfven  att  ta- 
gas i  betraktande.  För  att  ge  stöd  åt  sin  åsigt,  omtalade  Hr  R. 
de  resultater,  som  han  under  det  sednaste  1^  året  haft  af  sina  lambu- 
eztraktioner,  och  hvilka  varit  så  goda,  att  intet  enda  öga  genom 
suppuration  gått  till  grunden,  Hr  R.  anmärkte  slutligen  att  utslef- 
ningen  eller  den  modifierade  linearextraktionen  märkvärdigt  liknadr 
de  första,  temligen  råa  cxtraktionema  af  Daniel  och  hans  närmaste 
efterföljare,  knifven  hade  nästan  samma  fonn  som  Daniels  och  sjelfvn 
starrens  utdragande  hörde  också  till  denna  gamla,  längesedan  och  I 
troligen  på  goda  grunder  öfvergifna  metod.  Endast  iridektomieu 
hade  tillkommit,  men  också  vore  detta  en  hufvudfördel  vid  den  mo- 
derna extraktionen.  Att  slefven  för  öfrigt  i  mfinga  fall  vore  alldele^ 
oumbärlig,  ansåg  sig  Hr  B.  knappt  behöfva  tillägga. 


179 

Till  sist  redogjorde  Hr  R.  för  en  ny  operation,  som  han 
äf^en  i  Berlin  sett  utföras:  Operation  för  retinalajlosming. 

Denna  märkTärdiga  och  mycket  »delikata»  operation  gores  med 
tiilhjelp  af  ögonspegeln.  Operatören  begagnar  likväl  båda  ögonen 
torris.  Med  det  obeväpnades  tillhjelp  instickes  en  särskildt  for  Snda- 
roålet  konstruerad  nål  genom  sclera,  midt  emot  det  ställe  der  afloss- 
ningen  förefinnes,  in  i  glaskroppen.  Operationens  vidare  gång  öfver- 
^as  af  det  andra  ögat,  framfor  hvilket  en  ögon  spegel  är  fastad 
(i  en  glasögonställning).  Den  på  båda  sidor  skärande  nålen  införes 
i  den  framskjutna  retinalvägen  och  denna  sönderdelas,  så  att  den 
(ierunder  befintliga  ansamlingen  fir  utgjuta  sig  i  corpus  vitreunL 
Retina  lägger  sig  nu  åter  mer  eller  mindre  fullständigt  intill  choroidea 
ocb  i  lyckligaste  fall  kan  den  dermed  åter  växa  tillsammans,  ja  åter- 
ta^ större  eller  mindre  del  af  sin  funktion.  Det  fall,  hvilket  Hr 
R.  haft  tillfälle  att  se,  åtföljdes  af  briljant  resultat  och  höll  den 
Tunna  forbättringen  sig  ännu  efter  flera  veckor,  hvilket  eljest  långt 
ifrån  alltid  är  forhållandet. 


Den  4  Juli. 

L^aresinskapcts  haocUiDgar.  ^  Ekonomieka  frSlgor.  —  Biblioteket.  —  Consti- 
tntio  epidemica.  —  SjukaomsfaU.  —  Njare  med  abnormt  läge.  —  Lungprof. 
—  «Charcoal  Biscnits». 

=  Ordföranden  anmälde  att  komitén  tillstyrkt  intagandet  i 
Sällskapets  under  trycket  varande  Handlingar.  Band  I.  Serien  H 
af  tvenne  till  Sällskapet  inlemnade  originalafhandlingar,  nemligen: 
WiSTRAND,  A.  T.,  Om  Koppepidemien  i  Sverige  år  1856 — 1861, 
samt  LA24GEL.L:  Högtidstal  hållet  i  Göteborgs  Läkaresällskap 
1864;  och  gillade  Sällskapet  detta  komiténs  beslut. 

=  Ordföranden  anmälde  vidare  att  komitén  tillagt  Sekre- 
teraren fri  vedbrand,  for  detta  år  utgående  med  6  famnar  björk- 
ved,  hvilket  komiténs  beslut  äfven  af  Sällskapet  stadfUstades. 

=  På  framställan  af  ordföranden  bemyndigade  Sällskapet 
komitén  att  mot  lämplig  ersättning  låta  en  arkitekt  uppgöra 
erforderliga  planritningar  fiir  Sällskapets  blifvande  lokal. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Meddelelser  om  Nervefebern  i  Kragerö  Loegedistrikt  Aar  1864 
ved  HoUANN  og  Hartwig.     Gåfva  af  författarne. 

=  Conslitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  18  till  och  med  Lördagen  den  24  Juni  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  73  fall  före- 
kommit 


180 


TjphaB 1. 

Mening,  cerebro-spin.  2. 

Dyienteria 1. 

Diarrhoea 25. 

Febris  pnerperaiis....  2. 

Febris  mtennittens . .  7. 

Angina  parotidea 8. 

Yarioltt.    Varioloides  5. 

Searlatina 12. 

Syphilii 2. 

Gonorrhoea 8. 


Typh1ii.&Perit7phlit  2. 

Peritonitis 1. 

Nephritis 1. 

Rheumatiamas  acutns  8. 

Erysipelaa 8. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Knrancalas 6. 

Summa  166. 


1.  Inom  enskild  praktik  ao malde  sjakdomsfall:  (från  14  läkare): 

Apoplexia  oerebri ....  2. 

Neuralgia 2. 

ConjttBctmtis 2. 

Otitis 1. 

Ang.  tons.  &  faacinm  28. 

Laryngo-traeheitis ....  7. 

Broneb.  Cat.  broncb.  28. 

Bronchitis  eapillaris..  1. 

Pnenmonia 6. 

Plearitw 1. 

Febria  gastr.  simplex  2. 

2.  Å  hufvudstadens  ajukvärdsanstalter: 

På  Serc^mer-lasarettet:  sjukantalet  den  24  Juni  189,  hraraf 
98  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneu- 
monia  2,  febris  typhoides  1,  febris  intermittens  1,  angina  tonsiilaris 

1,  gastritis  1,  peritonitis  1,  rheumatismus  acutus  1,  parametritis  1. 

På  ÄUmänna  Oamiaons-sjukkuset:  sjukantalet  den  24  Juni  188, 
hvaraf  92  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  7,  syphilis  5,  gonorrhoea  5,  erythema  nodosum  2,  bron- 
chitis 3,  searlatina  1,  pleuritis  1,  zona  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  24  Juni  183,  hvaraf 
132  invärtes  sjuke:  inkomne  under  veckan:  variolse  41,  delirium 
tremens  5,  pneumonia  3,  nephritis  2,  febris  gastrica  simplex  1,  ery- 
sipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  24 
Juni  55,  hvaraf  43  invärtes  sjuke;  gastritis  2,  febris  gastrica  simplex 

2,  rheumatismus  aculus  2,  angina  tonsiilaris  1,  pleuritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  catarrhus  gastro-intestinalis  acutus  4, 
bronchitis  3,  bronchitis  eapillaris  1,  pneumonia  1,  nephritis  1.  — 
Polikliniken:  catarrhus  gastro-intestinalis  7,  conjunctivitis  2,  searla- 
tina 2,  diphtheria  1,  angina  membranacea  1,  febris  intermittens  1. 
bronchitis  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  rheumatismus  acutus  1,  erv- 
sipelas  1. 

På  Bam^ukhuset:  sjukantalet  den  24  Juni  59;  inkomne  undir 
veckan:  meningitis  cerebro-spinalis  2,  searlatina  1,  conjunctivitis  1, 
colitis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  16;  parametritis  2. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  7;  pneumonia  1. 

På  DiakontsS'Sj'ukhuset:  sjukantalet  den  24  Juni  38;  inkomtic 
under  veckan:  angina  tonsiilaris  1,  bronchitis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnes^vke:  sjukantalet  den  24  Juni 
176,  hvaraf  85  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurltus:  sjukantalet  den  24  Jun' 
143,  hvaraf  127  från  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  syphilis  21. 
gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
variolBB  27,  bronchitis  24,  diarrhoea  14,  scariatina  10.  angina  ton- 
siilaris 8,  pneumonia  5,  febris  intermittens  4,  rheumatismus  ncutt". 
8,  diphtheria  2,  pertussis  2,  pleuritis  2,  erysipelas  2,  angina  men- 


181 


branacea  1,   nearalgia  1,  angioa  tonsillaris  1,  catarrlins  gastro-inte- 
stinalis  1,  gastritis  1. 

4.     1  åladena  fängelser: 

Norra  KorreMons^nräUningen:  diarrfaoea  2,  scorbutns  2,  erysi- 
pelas  1,  erythema  nodosum  1. 

=  Conetitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  25  Juni  till  och  med  Lördagen  den  1  Juli  1865: 

Sjokligheten  något  okad.  —  Af  smittkoppor  hafra  56  fall  före- 
kommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  17  läkare): 


DiphtheriÄ 8. 

Angina  membrsDacea  2. 

PertoBsiÄ 1. 

Chokrina 3. 

Dyieiktem 1. 

Diarrhoea 35. 

Febris  paerperalis....  1. 

Febris  intenmttent..  9. 

Aogiiia  porotidea ....  2. 

Variol».    Varioloidea  10. 

Viriceltaj 1. 

ScarlatiDa 18. 

Beliriam  tremens  ...  5. 


Syphilis 2. 

GoDorrhoea 5. 

MeniDgitis  cerebralU  1. 

Äpoplexia  cerebri  ....  1. 

Nearalgia 4. 

ConjunctivitU 8. 

Otitis 1. 

Ang.  tona.  k  fanciam  36. 

Larjngo-tracheitis ....  -5. 

BroDch.  Cat.  bronch.  24. 

Broncbitia  capillaris.  3. 

Poeamonia 6. 

Plenritia 6. 


Febris  gaatr.  aimplex  13. 

Gaatritia.    Enteritia .  4. 

Colitia 1. 

Peritonitia 2. 

Nephritia 3. 

Metritiå 2. 

Eryaipelaa 4. 

Rbeamatiamaa  acatua  11. 

Purunculua ...  6. 

Summa  244. 


2.    Å  hafyudstadena  sjukvårdsanstalter: 

På  Serqfimer-lasarettet:  sjukantalet  den  1  Juli  190,  favaraf  101 
på  afdelningcn  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia 
3,  rbeumatismus  acutus  3,  febris  typhoides  2,  febris  intermittens  2, 
scarlatina  1,  ineningitis  cerebralis  1,  bronchitis  1,  pleuritis  1,  peri- 
touitis  1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Gamisom-sjukkuset:  sjukantalet  den  1  Juli  145, 
bvaraf  74  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
broncbitis  b,  pneumonia  5,  gonorrboea  4,  sypbilis  3,  febris  typhoides 
1,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  1  Juli  181,  hvaraf 
134  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  25,  delirium 
treraens  4,  pneumonia  3,  scarlatina  2,  febris  intermittens  2,  diar- 
fboea  1,  roorbilli  satuminus  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  1  Juli 
^6;  inkomne  under  veckan:  rbeumatismus  acutus  2,  febris  intermit- 
tens 1,  scarlatina  1,  pneumonia  1. 

På  AUmånna  Barnhuset:  catarrbus  intestinalis  acutus  4,  bron- 
chitis 3,  variolae  3,  pneumonia  2,  conjunctivitis  purulenta  1,  pysemia 
puerperalis  1.  —  PoUkUniken:  catarrbus  intestinalis  acutus  7,  bron- 
chitis 6,  febris  intermittens  5,  scarlatina  3,  pertussis  2,  dipbtberia  1, 
variolse  1,  otitis  1,  angina  tonsillaris  1,  pneumonia  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  1  Juli  55;  inkomne  under 
veckan:  angina  parotidea  1,  scarlatina  1,  pneumonia  1,  gastritis  1, 
typhlitis  1. 

På  AUmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  13;  parametritis  2. 


182 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  9;  parametritis  4. 

På  Diakoniss-^vkhuset:  sjukantalet  den  1  Juli  32;  iukorone 
under  veckan:  bronchitis  2. 

På  Stockholms  Hospital  för  simts^uke:  sjukantalet  den  1  Juli 
176,  bvaraf  86  mankön  och  90  qvinkon. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  1  Juli 
144,  hvaraf  126  från  staden  och  18  från  länet;  inkomne:  syphilis 
19,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) : 
bronchitis  22,  scarlatina  20,  variolae  17,  diarrhoea  11,  pneumonia  9, 
febris  gastrica  simplex  6,  rheumatismus  6,  febris  intermittens  4, 
diphtberia  4,  ophthalmia  3,  febris  typhoidea  2,  pertussis  2,  febris 
pnerperalis  2,  angina  tonsillaris  2,  laryngitis  2,  varicellae  1,  pcrito- 
nitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inräUningen:  diarrhcea  3,  scorbutus  2,  bron- 
chitis 1,  pneumonia  1. 

=  Hr  Key  meddelade  ett  bref  från  stadsläkaren  Achabius 
i  Örebro  och  förevisade  ett  brefvet  åtföljande  preparat  af  ett 
aneurisma  aortcB. 

=  Hr  Key  delgaf  Sällskapet  vidare  äfven  ett  bref  från 
provincialläkaren  i  Wrigstads  distrikt  Lindskog,  åtföljdt  af  ett 
preparat  öfver  en  särdeles  utbredd  tuberJcel-degeneraiion  afuro- 
genitalapparaten. 

=  Hr  Odmansson  förevisade  en  vid  obduktion  å  Gami- 
sonssjukhuset  tillvaratagen  njure  med  abnormt  läge. 

Den  venstra  njuren  å  en  22-årig  i  lunginflammation  dod  man  både 
ett  ovanligt  djupt  läge.  Den  var  med  två  tredjedelar  af  sin  längd  pla- 
cerad framfor  venstra  hälften  af  4  och  5  lumbalkotoma  och  randen  af 
m.  psoas,  med  |  framfor  os  sacrum.  Den  låg  tätt  tryckt  till  dessa  delar, 
omfattad  i  en  ram  af  S.  romanum  och  öfre  delen  af  rectum.  A  midten 
af  njurens  främre  yta  finnes  en  bred,  pa  tvären  löpande  insänkninjc, 
hvilken  fortsätter  sig  i  en  djup,  men  smal  fira,  som  klyfver  njurens 
venstra  rand.  Till  insänkningens  midt  går  ureteren.  Här  vidgar  den 
sig  till  ett  bäcken,  som  snart  delar  sig  i  en  större  och  en  mindre 
gren,  hvaraf  den  fSrra  bildar  calyces  for  denna  del  af  njuren,  medan 
den  sednare  går  upp  till  njurens  Öfre  ända  och  der  upptager  tre 
papiller.  Strax  till  höger  om  den  större  bäckenafdelningen  utgår  en 
stor  ven,  som  stiger  snedt  uppåt  och  inmynnar  i  nedersta  delen  af 
▼ena  cava.  Sedd  uppifrån  tyckes  vena  cava  på  en  gång  sönderfalla 
i  tre  nästan  lika  stora  grenar.  Njurvenen  har  vid  sin  inmynuiug 
två  stora  valvler.  Något  till  venster  om  bäckenet  inträder  i  njuren 
en  arter,  stor  ungefär  som  en  art.  radialis,  hvilken,  löpande  i  den 
nyssnämnda  fåran  öfver  njurens  venstra  rand,  utgår  från  art.  iliaca 
communis  strax  öfver  dess  delning.  Öfre  delen  af  njuren  erhåller 
två  mindre  arterer  från  nedersta  delen  af  aortas  främre  vägg.  Från 
densamma    utgå  två  vener,  af  hvilka  den  ena  uppgår  i  den  större 


183 

njurvenen    nära  |  tum  från  yena  cava,  den  andra  i  ofre  delen  af 
vena  iliaca  communis  sinistra. 

Njuren  är  något  mindre  än  den  högra,  som  har  normalt  läge. 
Till  strukturen  är  den  utan  forändring.  Dess  ureter  inträder  på  van- 
ligt  st&lle  i  urinblfisan. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  af  Hr  Retzius  medde- 
lade uppsats,  hvarati  anfördes  ett  fall,  der  ett  barn  lefvat  J7 
timmar  efter  födelsen  och  der  icke  dess  mindre  lungorna  vid 
anställd  obduktion  ej  voro  luftforande  eller  vid  lungprof  flytande 
på  vatten. 

På  en  26-årig  fra  med  rnkitisk  bäcken  förträngning,  som  var 
haf vande  for  fjerde  gången,  inledde  Dr  Thomas  förtidigt  förlossnings- 
arbete efter  Krauses  metod.  Hafvandeskapet  var  framskridet  till  34 
veckan;  d.  5  Nov.  1863  kl.  10  f.  m.,  sedan  39  timmar  efter  den 
elastiska  bougiens  införande  gått  till  ända,  försiggick  barnsbörden, 
hvarvid  inga  konståtgarder  behöfde  anlitas. 

Vid  sjelfva  födsloakten  vnr  T>r  T.  icke  tillstädes.  Allt  dervid 
erforderligt  biträde  lemnades  af  kandidat  Koster,  som  efter  gjord 
afnafling  öfTcrlemnade  fostret  till  en  skoterska. 

Fostret,  som  strax  efter  födelsen  började  att  med  liflighet  skrika, 
fortfor  ännu  då  Dr  Th.  fram  på  dagen  ankom,  att  skrika  med  en 
styrka  och  uthållighet,  som  kannat  väntas  i  fall  det  varit  fullburet 
och  rättidigt,  men  knappast  af  en  förtiding. 

Kroppslängden  var  16J  tum  och  vigten  4|  skålpund.  På  af- 
tonen kl.  6  besökte  kandidat  Koster  barnsängsqvinnan.  Barnet  hade 
då  ännu  ej  tagit  bröstet,  men  syntes  må  fullkomligen  väl,  hade  un- 
der dagens  lopp  onfbrutet  qvidit  och  andats  med  jemna,  hastiga  och 
korta  andetag.  Barnet  hade  badat  och  deraf  befunnit  sig  väl.  Af 
hvad  orsak  man  vid  midnattstiden  sett  sig  föranlåten  att  efterskicka 
läkare  namnes  ej,  men  endast  att  denne  vid  sin  ankomst  föreskref 
en  mixtur,  hvari  ingick  vin.  stib.,  äfvensom  att  han  fann  fostret  icke 
kunna  svälja.  Mot  morgonen  kl.  3  dog  barnet,  17  timmar  efter 
födelsen. 

Vid  sektionen,  som  företogs  34  timmar  efter  döden,  befanns  alla 
underlifvets  innanmäten  friska.  Magen  innehöll  ett  tunnt  slem  och 
i  ändtarmen  fanns  en  liten  mängd  meconium.  Då  bröstet  blifvit 
öppnadt,  sågos  lungorna  intaga  bakre  delen  nf  brÖsthulan.  Den 
venstra  lungan  var  helt  och  hållet  betäckt  af  hjertat.  Något  serum 
fanns  ej  ansamladt.  Hjertat,  synnerligen  högra  hälften  deraf,  inne- 
höll en  icke  obetydlig  mängd  blod.  Lungorna  företedde  en  likfor- 
migt mörkbrun  färg.  Ingenstädes  förekommo  petechial-sugillationer. 
Lungorna  i  förening  med  hjertat,  lagda  i  vatten,  sjÖnko  till  bottnen 
af  kärlet.  Afvenså  förhöUo  sig  lungorna  skiljda  från  hjertat.  Vid  i 
lungorna  gjorda  inskärningar  förmärktes  ingenstädes  något  kniatrande 
ljud.  Lungparenkyraet  var  öfver  allt  friskt  och  innehöll  en  liten 
qvantitet  blod;  med  lätthet  kunde  det  genom  inblåsning  luftfyllas 
och  dess  beskaffenhet  var  i  allt  sådan  som  träffas  hos  fullburna  eller 
for  tidiga  foster,  hvilka  icke  lefvat  och  andats. 


184 

Th.  förklarar  sig  företeelserna  hos  detta  foster  pä  följande  sätt: 
Fostret,  som  för  tidigt,  men  genom  naturens  egna  krafter  blifvit  fram- 
födt,  började  genast  efter  födelsen  att  respirera;  alla  för  inspirationen 
tjenande  muskler  trädde  i  rerksambet.  Brosthftlan  utvidgades  och 
lungorna  fylldes  med  luft.  Emellertid  mätte  de  aktiva  respirations- 
verktygen  bos  denna  förtiding,  icke  bafva  varit  sä  fullständigt  ut- 
vecklade, som  erfordrats  för  att  med  vederbörlig  kraft  fortsatt  fungera, 
bvadan  efter  iiägra  timmars  verksamhet,  inspirationerna  blefvo  allt 
svagare  och  ofullständigare,  tills  de  slutligen  alldeles  upphörde,  un- 
der det  exspirationen,  ett  rent  passivt  fenomen,  beroende  af  lungpa* 
renkymets  elasticitet,  fortfor  att  utdrifva  en  vida  större  mängd  luft 
än  som  vid  den  föregäende  inspirationen  blifvit  inbragdt  och  slutligen 
blefvo  lungorna  äter  försatte  i  sitt  primitiva  foetal-tillständ  och  en 
längsamt  fulländad  nsfyxi  gjorde  slut  pä  lifvet. 

Detta  är  det  enda  fall,  dervid  Dr  Th.  funnit  lungorna  alldeles 
lufttomma  hos  barn,  som  notoriskt  lefvat  och  andats;  deremot  säger 
han  sig  icke  sällan  hos  foster  som  rättidigt  eller  förtidigt  blifvit 
framfödde,  men  alla  varit  i  mer  eller  mindre  grad  ofullständigt  ut- 
vecklade och  som  genast  efter  födelsen  starkt  skrikit,  samt  nägon 
tid  efter  födelsen  börjat  att  allt  mer  och  mer  svagt  andas,  och  om- 
sider aflidit,  bafva  funnit  lungorna  innehälla  endast  en  till  förväning 
ringa  mängd  luft.  Orsaken  härtill  är  densamma  som  vid  ifrägava- 
rande  fall. 

Författaren  varnar  i  följd  häraf,  ifrän  att  vid  medikolegal  ob- 
duktion af  ett  nyfödt  barn,  hvnrs  lungor  icke  innehälla  nägon  luft, 
obetingacU  och  med  full  visshet  förklara  fostret  icke  hafva  lefvat  och 
andats.  En  sädan  företeelse  bör  endast  föranleda  till  sannolikheten 
eller  med  andra  ord,  till  den  förmodan  att  fostret  kommit  dödC  till 
verlden.  Han  befarar  icke  att  härigenom  barnamord  skall  undgä  att 
blifva  upptäckta,  ty  om  ett  nyfödt  barn  som  lefvat  och  andats,  pä 
väldsamt  sätt  och  genom  qväfning  tages  afdagn,  sä  mäste  af  den  vid 
respirationen  indragna  luften,  en  betydlig  del  finnas  qvar  i  lungorna, 
enär  det  vilkor,  hvarunder  all  luft  skulle  kunna  försvinna,  säsom  i  när- 
varande fall,  saknas  här,  nemligen  ett  längsamt  aflidande,  en  längsam 
död,  till  följd  af  ofullkomlig  kroppsutveckling. 

=  Hr  Lamm  förevisade  ett  slags  i  England  beredda  kakor 
af  träkol  och  mjöl,  hvilket  preparat  Hr  L.  ansåg  förtjent  att 
rekommendera  vid  de  sjukdomar,  der  kolpreparater  användas, 
såsom  vid  vomica  o.  s.  v.  Kakorna,  som  egde  en  god  och  ren 
smak,  benämnes  nBraggs  Charcoal  Biscuits.» 

Den  18  Juli. 

Begartn  om  statsanslag.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica.  —  Utlioask 
ledamot  anmäld.  —  Årsrapport  från  Serafimerlasarottet.  —  Anearisma  duplex. 
—  Aneurisma  arteri»  vcrtebralis.  —  Rnptura  cordts.  —  Typhosfeberns 
etiologi.  —  Phtiriasis. 

=  Ordföranden  helsade  i  Sällskapet  välkomna:  Professoren 
i  patologisk  anatomi  vid  Alexanders-universitetet  i  Helsingfors 


185 

Hj£LT  samt  Sällskapets   ledamöter  Hrr  Grill  C.  A.  och  v. 
Sydow. 

=  Sekreteraren  uppläste  af  honom  uppsatt  förslag  tUl 
underdånig  shrifveUe  till  KongL  Maj;t  angående  öJcadt  understöd 
af  allmänna  medel  för  Svenska  Läkaresällskapets  litterära  verk- 
samhet.  Förslaget  antogs  i  dess  helhet  med  några  smärre  tillägg 
och  skulle  detsamma  af  ordföranden  justeras,  för  att  innan  den 
1  nästkommande  Augusti  till  Kongl.  Eklesiastikdepartementet 
ingå.  —  Den  justerade  skrifvelsens  lydelse  var  följande: 

Stormåktigste  Allernådigste  Konung. 

Med  anledning  af  Ilikets  Ständers  snart  förestående  sammanträde 
vågar  Svenska  Läkaresällskapet  i  underdånighet  underställa  Eders 
KoDgl.  Maj:t8  nådiga  pröfning  behofvet  af  ett  forokadt  statsanslag 
af  750  rdr  rrot  till  ytterligare  utvidgande  af  Sällskapets  litterära 
▼erksanihet  och  får  Läkaresällskapet  såsom  skäl  för  denna  sin  be- 
gäran for  Eders  Koni?I.  Mjijit  framlägga  följande  korta  redogörelse 
ior  hufvnddragen  af  sin  verksamhet: 

Svenska  Läkaresällskapet,  som  stiftades  den  31  December  1807 
och  »hvars  ändamål  är  att  för  rikets  läkare  och  apoteknre  bilda  en 
»litterär  föreningspunkt,  samt  att  verksamt  bidra^^a  till  de  medicinska 
»veteuskapernns  förkofran,  spridande  och  praktiska  tillämpning»  har 
under  sin  snart  60-åriga  verksamhet  alltjemt  sökt  att  fortgå  i  den 
rigtnin^,  som  af  dess  stiftare  blifvit  afsedd  och  har  denna  verksamhet 
under  de  förflutna  åren  alltmera  utvidgats. 

De  hvarje  vecka  återkommande  sammanträdena  hafva  lemnat 
tillfälle  till  ett  rikligt  utbyte  af  erfarenhet  inom  de  olika  medicinska 
knnskapsgrenarne,  hvarjcmte  Sällskapet  genom  sitt  betydliga  bibliotek 
och  fortsatt  inköp  af  medicinska  arbeten  samt  införskrifvande  af  ett 
stort  antal  medicinska  tidskrifter,  kunnat  tillhandagå  sina  medlemmar 
med  alla  de  vigtigare  bidragen  till  vetenskapens  utveckling  inom  den 
utländska  medicinska  litteraturen. 

Från  Kongl.  Sundhets-Collegium,  Ofverståthållarcembetet  och 
hafvudatadens  Kommunalstyrelse  m.  fl.  myndigheter  hafva  ej  sällan, 
och  under  sednare  åren  allt  oftare,  till  Sällskapets  bedömande  hän- 
skjutits  till  allmänna  helsovården  hörande  frågor,  hvilka  under  sam- 
mankomsterna varit  foremål  för  diskussion  och  hvilkns  utredande, 
vare  sig  inom  Sällskapet  sjelf,  eller  genom  inom  detsamma  särskildt 
nedsatta  komitéer,  for  det  allmanna  tvifvelsutan  varit  af  ej  ringa  vigt. 

Bland  foremålen  for  Sällskapets  verksamhet  i  uämda  hänseende 
må  exempelvis  anföras: 

1)  Meddelanden  af  preventiva  åtgärder  mot  farsoter  och  råd  vid 
dessas  behandlande,  såsom  vid  cholera  och  smittkoppor. 

2)  Medel  att  förekomma  och  minska  den  veneriska  sjukdomens 
utbredning. 

3)  Behandlingen  af  allmänna  sanitära  frågor,  såsora  anläggandet 
af  nya  sjukhus,  helsovården  inom  skolorna,  luftvexling  och  uppvärm- 


186 

ning  i  sjukbus  ooli  ofieutliga  lokaler,  ändamålsenliga  vattenledningar, 
latrinväsen  och  renhållning,  varningar  till  allmänheten  for  skadliga 
ämnen  m.  m. 

4)  Bedömande  af  till  statsmedicinen  hörande  frågor,  yttranden 
öfver  fannakopéforslag  o.  s.  v.,  som  af  K.  Sundhets-Collegium  blifvit 
till  Sällskapet  remitterade,  hvarjemte 

5)  Sällskapet  under  de  sista  åren  uppställt  numeriska  tabeller 
med  vecko-,  qvartals-  och  årsuppgifter  öfver  sjukligheten  inom  huf- 
vudstadeu. 

Äfven  ett  stort  antal  enskilda  personer  hafva  i  Sällskapet  för- 
frågat sig  angående  sådana  företag  och  angelägenheter,  som  kunnat 
tillhöra  Läkaresällskapets  verksamhetsområde. 

För  att  bereda  en  allmän  spridning  inom  Svenska  Läkarekorpsen 
af  medicinska  iakttagelser,  upptäckter  och  rön,  samt  sednare  tiders 
allt  mera  utvecklade  åsigter  inom  den  allmänna  helsovårdens  och 
hygienens  områden,  har  Läkaresällskapets  litterära  verksamhet  varit 
i  fortfarande  tillväxt.  —  En  serie  af  årsberättelser  utgåfvos  från 
1810 — 1841.  —  »Läkaresällskapets  handlingar»  utgåfvos  från  1812 
— 1833  i  12  band  och  »Läkaresällskapets  nya  handlingar»  utkommo 
1837 — 1863,  12  toraer,  jemte  ett  1864  utgifvet  supplementband, 
hvarjemte  2:dra  seriens  Itsta  tom  för  närvarande  är  under  tryckning; 
och  af  den  alltsedan  1839  reguliert  utkomna  medicinska  månads- 
skriften Hygiea  utgifves  nu  den  27:de  årgången.  —  Sällskapet  pu- 
blicerar vidare  äfven  de  vid  sammankomsterna  uppsatta  protokollernn, 
hvilka  under  benämningen  »Svenska  Läkaresällskapets  Förhandlingar» 
årligen  utgifvas.  —  Såväl  hufvudstadens  som  landsorternas  läkare 
hafva  bidragit  till  alla  dessa  litterära  arbeten  och  ett  ej  obetydligt 
antal  officiela  handlingar,  reglementen,  reserapporter  o.  s.  v.,  tillhö- 
rande KongL  Sundhets-Collegii  Arkiv,  hnfva  på  sådant  satt  befordrats 
till  trycket  och  till  allmänhetens  kännedom. 

Slutligen  torde  äfven  böra  omnämnas  att  år  1858,  genom  en- 
skilda tillskott  af  ledamöterna,  till  en  erinran  af  Sällskapets  50-åriga 
verksamhet,  stiftades  en  prisfond,  hvarigenom  Sällskapet  sattes  i  till- 
fälle att  belöna  inkomna  prisskrifter  och  värdefulla  svenska  original- 
arbeten  inom  medicinens  område. 

Svenska  Läkaresällskapet  har  i  sin  verksamhet  ingalunda  varit 
i  saknad  af  uppmuntran  och  har  äfven  kommit  i  åtnjutande  af  stats- 
bidrag. I  kraft  af  Kongl.  Maj:ts  nådiga  bref  af  den  20  Mars  1816 
åtnjuter  Sällskapet  nemligen  ett  årligt  understöd  ior  dess  vetenskap- 
liga verksamhet  af  500  rdr  banco,  hvilket  understöd  1854  förökades 
med  ytterligare  lOOO  rdr  samma  mynt  eller  numera  årligen  2,250 
rdr  rmt. 

Då  nu  emellertid  Läkaresällskapet  i  brist  af  tillräckliga  tiUgilngar 
ser  sin  framtida  litterära  verksamhet  betydligt  begränsad,  emedan 
dithörande  ntgifter,  till  hvilkas  bestridande  statsanslaget  hittilU  ute- 
slutande blifvit  användt,  enligt  hvad  bifogade  rnkensknper  fi^r  de  5 
sista  åren  utvisa,  oftast  i  ej  ringa  mån  ölVerstigit  de  medel  Säll- 
skapet för  detta  ändamål  egt  till  sitt  förfogande,  vågar  Svenska 
Läkaresällskapet  vid  detta  förhållande  underdånigst  anhålla,  det  Eders 


187 


Kongl.  Maj:t  måtte  täckas  till  Eikets  näst  sammanträdande  Ständer 
aflåta  nådig  proposition  om  att  det  hittills  Sällskapet  lemnade  stats- 
bidrag af  2,250  rdr  rmt  om  året,  må  blifva  från  och  med  nästa 
statsregleringsperiod  förhöjdt  till  3000  rdr  rmt  om  året,  for  att  af 
Svenska  Läkaresällskapet  användas  till  den  inhemska,  vetenskapliga 
medicinska  litteraturens  befrämjande  medelst  i  tryck  utgifna  arbeten. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Medicinskt  Archiv.  Band  2.  Haft  3.  Gåfva  af  redaktionen.  — 
Société  de  secours  aux  biessés  militaires.  Comité  central  franpais. 
Paris  1865.  Gåfva  af  föreningen  for  frivillig  sjukvård  i  falt.  — 
Die  Wirkungen  der  Kreuznacher  Soolquellen  v.  Dr  W.  Genzhbr. 
Gieaaen  1862.  —  Vattenkuranstalten  i  Söderköping,  historik,  lokal- 
beskrifning  och  verksamhet  under  åren  1857 — 1863.  Redogörelse 
af  Dr  Gustaf  Bottiger.  —  Tredie  Aarsberetning  frå  Institutet  for 
Svensk  medicinsk  Gymnastik  af  C.  M.  Nycandeb.  Kjebenbavn  1865. 
—  Öfversigt  af  sjukdomsförhållandet  i  Sverige  år  1863  af  A.  T. 
WiflTBAND.     (Aftryck  ur  Hygiea).  —  Gåfvor  af  författame. 

=  Oonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  2  till  och  med  Lördagen  den  8  Juli  1865: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  62  fall  före- 
kommit 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  22  läkare): 


Apoplexia  cerebri  ....  2. 

Nenralgia 5. 

Conjaneti  vitis 5. 

Otitis 2. 

Ång.  tons.  &  fanciam  35. 

Laryngo-tracheitis....  5. 

BroDch.  Cat    brouch.  21. 

Bronchitis  capillaris.  2. 

Pneamonin 4. 

Plenrilis 2. 

Fe  b  ris  gastr.  siroplex  14. 

Gastritis.     Enteritis .  3. 
1. 


Pcritonitis 3. 

Hcpatitis 2. 

Icterus 3. 

Ncphrilis 1. 

Metritis 2. 

Rheamatismas  acutus  7. 

Erysipelas 6. 

IJrticaria 5. 

Zona 2. 

Samma  256. 


Diphthcria 11. 

Aagina  membranacea  1. 

Chokra  nostras 1. 

Cholerina 1. 

Diarrhcea 53. 

Febris  iotermittens...  5. 

Ängiua  parotidea 4. 

Variobe.     Varioloides  12. 

Varieelltt 3. 

Scarlatina 18. 

SjpkilU 5. 

Gonorrhoea 6. 

Mcningiti»  cerebralis  4.  TyphlitÄcPeritypblit 

2.     A  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafafier-laaarettet:  sjukantalet  den  8  Juli  192,  hvaraf 
100  på  nfdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomue  under  veckan:  rheu- 
matismns  acutus  2,  cholerina  1,  febris  interniittens  1,  variolae  1, 
searlatina  1,  delirium  tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  bronchitis  1, 
typhlitis  1«  eiysipelas  faciei  1. 

På  Allmänna  Garnisons-sjukhuset:  sjukantalet  den  8  Juli  148, 
hvaraf  72  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  iukomne  under  veckan: 
syphilis  7,  gonorrhoea  4,  bronchitis  2,  pneumonia  2,  colitis  2,  va- 
riolae 1,  febris  gastnca  simplex  1,  peritonitis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  8  Juli  187,  bvaraf 
146  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolas  25,  delirium 
tremens  4,  pneumonia  3,  diarrhoea  3,  uephritis  2,  tetanus  \,  febris 
intermitteus  1,  febris  puerperalis  1,  febris  typhoides  1. 


188 


På  Provisoriska  ^'ukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  8  Juli 
54;  inkomne  under  veckan:  rheuroatismus  acutus  3,  pleuritis  2,  diar- 
rhoea  1,  neuralgia  facialis  1,  angina  tonsillans  1,  febris  gastrica 
simplex  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  catarrbus  intestinalis  acutus  4,  bron- 
cbitis  3,  pycemia  puerperalis  1,  rheumatismus  acutus  1.  —  PoU- 
kUniken:  catarrhus  intestinalis  acutus  8,  febris  intermittens  3,  bron- 
cbitis  3,  conjunctivitis  2,  pneumonia  2,  angina  membranacea  1,  scar- 
latina   1,   pleuritis  1,  gastritis  1,  erythema  nodosum  1,  urticaria  1. 

På  Barn^ukhuei:  &jukant«1et  den  8  Juli  56;  inkomne  under 
veckan:  diphtheria  1,  angina  membranacea  1,  scarlatina  1,  conjunc- 
tivitis 1,  bronchitis  1. 

På  Allmänna  Bambördshusei:  antalet  vårdade:  12;  parametritis  1. 

På  Provisoriska  Bambördskuset:  antalet  vårdade:  10;  para- 
metritis 1. 

På  Diakoniss^jukhusei:  sjukantalet  den  8  Juli  32;  inkomne 
under  veckan:  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  8  Juli 
175,  bvaraf  85  mankön  och  90  qviukön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:,  sjukantalet  den  8  Juli 
145,  bvaraf  125  frän  staden  ocb  20  från  länet;  inkomne:  sypbilis 
21,  gonorrhoaa  1. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarncs  vecko-rapporter): 
variolae  23,  bronchitis  19,  scarlatina  16,  diarrhoea  15,  angina  ton- 
sillaris  6,  febris  gastrica  simplex  6,  rheumatismus  6,  erysipelas  5, 
febris  intermittens  4,  diphtheria  3,  pleuritis  3,  metritis  2,  meningitis 
cerebrnlis  2,  febris  typhoides  1,  pertussis  1,  varicellse  1,  delirium 
tremens  1,  ophthalraia  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  4,  febris  intermittens 
1,  carbunculus  1. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  9  till  och  med  Lördagen  den  15  Juli  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  under  veckan 
64  fall  förekommit. 


1.     Inom  enskild 

Diphtheria 1. 

Pertussis 1. 

Cholerina 1. 

Bjsenteria 4. 

Diarrhoea 44. 

Febris  puerperalis....  2. 

Febris  intennittens  .  4. 

Variolae.    Varioloides  2. 

Varlcell» 2. 

Scarlatina 16. 

Delirium  tremens....  1. 

Sypbilis 8. 


praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  17  läkare): 


GonorrhcBa 4. 

Meningitis  cerebralis  1. 

Neoralgia 2. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis 4 

Ang.  tons.  &  faocinm  18. 

Lnryngo-tracheitis ....  1. 

Bronch.  Cat.  bronck  15. 

Pneumonia 4. 

Pleuritis 2. 

Febris  gastr.  simplex  17. 

GaKritis.    Enteritis .  3. 


Colitis 3. 

leteros 1. 

Metritis 8. 

Rheumatismus  acutus  7. 

Erysipelas 6. 

Urticaria 2. 

Fnruneulus 2. 

Carbunculus 1. 

Cystitis 2. 

Samma  185. 


189 

2.  Å  hufvadstadens  sjukvårdsanstnlter: 

På  Serafaner-lasareUet:  sjukantalet  deo  15  Juli  I82;hyaraf98 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febr  is  ty- 
phoides  2,  rheumatismus  acutus  2,  erysipelas  2,  diarrhoea  1,  varioloe 
1,  neuralgia  1,  pneumonia  1,  urticaria  1. 

På  AUmänna  GamisoM-sjnkhuset:  sjukantalet  den  15  Juli  112, 
hvaraf  44  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gonorrhcea  6,  syphilis  5,  pneumonia  5,  delirium  tremens  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  sjukantalet  den  15  Juli  185;  inkomne 
under  veckan:  variolse  48,  scarlatina  3,  pneumonia  2,  nephritis  2, 
diarrhoea  1,  febris  puerperalis  1,  delirium  tremens  1,  pleuritis  1, 
rbeomatismus  acutus  1,  erysipelas  1,  erythema  nodosum  1. 

På  Provisoriska  sfukJmset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  15  Juli 
46;  inkomne  under  veckan:  gastritis  3,  delirium  tremens  2,  pneu- 
monia 1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  AUmänna  Barnhuset :  catarrhus  intestinalis  3,  variolae  1, 
bronchitia  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  erythema  febrile  1.  —  Poli- 
kliniken: catarrhus  gastro-intestinalis  acutus  10,  bronchitis  3,  febris 
intermittens  2,  pneumonia  2,  enteritis  2,  pertussis  1,  variolie  1, 
conjunctivitis  1,  pleuritis  1,  furunculus  1. 

På  Bam^ukhusei:  sjukantalet  den  15  Juli  54;  inkomne  under 
veckan:  diarrhoea  1,  syphilis  1,  meningitis  cerebralis  1,  meningitis 
spinalis  1,  conjunctivitis  1,  stomatitis  ulcerosn  1. 

På  AUmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  16. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  antalet  vfirdade  10. 

På  Diakoniss*sjukhuset:  sjukantalet  den  15  Juli  28;  inkomne 
under  veckan:  febris  intermittens  1,  angina  tousillaris  1. 

På  Stockholyns  Hospital  för  siwiessjuke :  sjukautalet  den  15  Juli 
177,  hvaraf  86  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukautalet  den  15  Juli 
156,  hvaraf  136  från  staden  och  20  från  länet;  inkomne:  syphilis 
18,  gonorrhcea  12. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
diarrhoea  22,  bronchitis  18,  variolee  12,  scarlatina  10,  febris  inter- 
mittens 6,  rheumatismus  acutus  5,  angina  tonsillaris  5,  pneumonia 
4,  febris  gastrica  siniplex  4,  dysenteria  3,  ophthalmia  3,  gastricismus 
3,  diphtheria  2,  laryngitis  2,  cybtitis  2,  erysipelas  2,  febris  typhoides 
1,  pertussis  1,  varicell»  1,  syphilis  1,  meningitis  cerebralis  1,  ga- 
stritis 1,  peritonitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  diarrhoea  1,  febris  intermittens  1. 
Norra  Korrektiotis-inräUningen;  scorbutus  3,  bronchitis  2,  febris 

gastrica  simplex  2. 

=  Till  utländsk  lednmot  af  Svenska  Läkaresällskapet  före- 
slogos af  Hrr  Bruzelius  och  Malmsten  Medicine  Professorn 
vid  universitetet  i  Tiibingen  Dr  Felix  Niemeyer,  bekant  ge- 
nom flera  lärda  arbeten,  hvaribland  företrädesvis  »Lehrbuch  der 
specielle  Pathologie  und  Therapie». 


190 

=  Hr  Malmsten  afgaf  enligt  upprättade  numeriska  ta- 
beller en  redogörelse  för  morbiliteU"  och  mortalitetaförhållandena 
vid  SerafimerlasareUeU  medicinska  afdelning  åren  1863 — 1864, 

=  Hr  v.  Sydow  redogjorde  för  följande  i  hans  praktik 
förekomna  anmärkningsvärda  sjukdomsfall  och  förevisade  de  vid 
obduktionerna  tillvaratagna  preparaten. 

1.    Åneurisma  aortce  åf  artericB  innominatcB. 

Handlanden  P.,  31  år  gammal,  ajuknade,  efter  att  hafva  någon 
tid  känt  sig  obestämdt  illamående,  i  slutet  af  November  1864.  Han 
vårdades  då  af  annan  läkare  och  ansågs  hans  sjukdom  hafva  varit 
en  tyfoidfeber  med  mer  än  vanligt  allvarsamma  bronkitsymtomer. 
Omkring  jultiden  säg  jag  honom  ett  par  gånger  och  företedde  han 
då:  svår  dyspné,  utmärgladt  utseende,  stark  feber,  ymnig  svettning; 
lungorna  fulla  af  slem,  ymniga,  purulenta,  stundom  blodiga  sputa.  — 
Först  i  medio  af  Februari  såg  jag  honom  ånyo.  Under  mellantiden 
hade  han  varit  mycket  bättre  och  till  och  med  ute.  —  Dyspnén, 
hvilken  aldrig  varit  fullkomligt  borta  hade  ånyo  ökats,  så  att  inspi- 
rationen tidtals  var  hvisslande,  exspirationen  åter  bullrande  genom 
grofva  slemrassel,  hostan  var  freqvent,  hård,  skällande;  rosten  foga 
hes.  Auskultation  af  lungor  och  hjerta  var  svår,  om  ej  omöjliggjoixl 
genom  de  anmärkta  respirationsförhållandema.  Perkussionen  lemnade 
ej  anmärkningsvärda  resultater.  Fix  smarta  anmärktes  icke.  Pa- 
tienten var  sömnlös  och  tvungen  att  hålla  sig  i  en  mer  eller  mindre 
sittande  ställning. 

I  slutet  af  Februari  månad  började  sputa  allt  oflare  och  slut- 
ligen ständigt  blifva  blodiga,  den  upphostade  blodmängden  blef  allt 
betydligare,  ehuru  någon  egentlig  blodstörtning  icke  infann  sig.  Un- 
der sednare  tiden  tillkommo  qväfningsattncker  och  uti  en  sådan  afled 
patienten  den  19  Mars. 

Vid  obduktionen  befanns  hjertat  något  forstoradt.  Aorta  var 
ateromatost  fortjockad,  så  att  dess  inre  yta  var  knottrig  och  röd- 
aktig,  en  förändring,  hvilken  började  strax  öfver  de  friska  aortaval- 
vlerna  och  hvilken  sedan  in  crescendo  sträckte  sig  öfver  aortas  pars 
ascendens  samt  äfven  till  en  del  öfver  arteria  innoniinata.  Omkring 
tvenne  tvärfinger  öfver  nämnde  valvler,  till  höger  visade  sig  ett 
ojemnt  ovalt  hål  med  jemna  släta  kanter  och  af  en  blyertspennas 
kaliber  och  detta  hål  ledde  in  till  en  eljest  sluten  aneurismahåla, 
hvilken  var  utspänd  af  klumpad  blod  och  fibrer.  Denna  plommon- 
stora aneurismasäck  gaf  utifrån  ett  utseende,  som  aorta  här  blifvit 
knölformigt  utvidgad.  Ett  analogt,  nästan  lika  stort  hål  ledde  ifrån 
arteria  innominatas  bakre  vÅgg  in  uti  en  större,  af  liknande  innehåll 
utspänd  och  trachea  något  komprimerande  aneurismasäck,  hvars  bakre 
vjigg  bildades  af  tracheas  framsida.  Då  nu  genom  spritens  inverkan 
aneurismets  innehåll  nästan  alldeles  forsvunnit,  utgöres  denna  bakre 
^^g  af  6  mer  eller  mindre  blottade  trachealringars  framsidor  samt 
deras  mellanliggande  partier;  h vilka  sednare  förete  5  stycken  större 


191 

och  mindre  häl,  genom  hvilka  aneurismahålan  direkte  kommunicerar 
med  tracbeas  karitet.  Slemhinnan  i  trachea  särdeles  omkring  nämnde 
hål  röd  och  härd.     Lungorna  företedde  kongestionstillständ. 

Aneorismer  förekomma  vid  30  års  ålder  jemförelsevis  sällsynt. 
VmcHOW  uti  sin  handbok  för  Pathologie  och  Therapie  anger  dock 
ntt  3  fall  af  59  förekommit  emellan  25  och  35  år.  Anna  sällsyn- 
tare uppgifver  Wunderlicr  närvaron  af  aneurisma  arteriee  innomi- 
natae  hvilken  uti  915  aneurisroafall  uppgifves  hafva  förekommit  23 
gånger.  Uti  sistnämnde  författare  angifves  äfven  att  ett  aneurisma 
arterise  innominatee  sällan  brister  inåt;  ett  förhållande,  hvilket  dock 
hår  cgt  rum  och  detta  uti  sjelfva  trachea  och  ej  uti  högra  bronki- 
algrenen,  hvilken  i  dessa  fall  angifves  såsom  den  hufvudsakligen  li- 
dande utaf  luftrören.  Att  blödningarne  från  aneurismasäcken  ej  varit 
betydligare,  trots  de  betydliga  direkta  kommunikationsvägarne  mellan 
arteren  och  trachea,  har  sin  naturliga  förklaring  uti  närvaron  utaf  de 
betydbga  coagula  hvilka  fyllde  aneurismasäcken. 

2.     Aneurisma  artericB  vertebralis. 

Det  andra  af  de  anatomiska  preparater  jag  har  att  i  dag  fram- 
visa år  taget  från  liket  efter  en  61-årig  enka  L.  Denna  qvinna» 
hvilken  jag  under  Maj  månad  1864  vårdade  för  en  högersidig  lung- 
inflammation, \éå  redan  då,  sedan  något  år  tillbaka,  af  dysloquia  samt 
pareais  extremitatum,  hvilka  fel  hon  påstod  sig  hafva  fått  genom 
repeterade  slagattacker.  I  den  tanke  att  qvinnan  verkligen  lidit  utaf 
repeterade  hemorragier  uti  hjeman  och  att  såsom  sviter  utaf  dessa 
en  ramollition  kunde  qvarstå,  utforskade  jag  hvarken  då  eller  sed- 
nare  noggrannare  huru  dessa  uppgifna  slagattacker  förhållit  sig,  helst 
gumman  var  mycket  svår  att  förstå  för  sitt  stödd  rande  tal  och  ingen 
af  hennes  omgifning  kunde  gifva  någon  närmare,  fullständigare  upp- 
gift. Under  detta  årets  lopp  har  jng  flera  gånger  mäat  besöka  pa- 
tienten och  visade  sig  derunder  utom  dysloquien,  hvilken  nu  ökades 
till  den  grad  att  gumman  slutligen  bl  ef  omöjlig  att  förstå  till  och 
med  vid  expression  af  enstaka  ord,  samt  paresen,  hvilken  var  mest 
framstående  i  venstra  sidans  extremiteter,  en  ständig  oro  och  jämmer- 
klagan  såsom  de  mest  framstående  symtomerna.  —  *0m  förhållandet 
vid  dödsmomentet  saknas  nårmare  uppgifter.  — 

Obduktion  (36  timmar  efter  döden)  visade:  Dura  mäter  på  flera 
stallen  intimt  förenad  med  cranium.  Ödem  i  en  betydlig  mängd 
emellan  hjemhinnorna  på  hjernans  konvexa  yta,  särdeles-  framtill  pä 
den  högra  sidan.  Arachnoidea  här  och  hvar  opalescerande.  Pia 
mäter  låter  lätt  aflossa  sig,  dess  kärl  måttligt  blodfyllda.  Pachionska 
granulationer  hafva  på  flera  ställen  intagit  nedre  väggen  af  långa  blod- 
ledaren. Hjernau  fast,  af  medelmåttig  blodhalt.  Yentriklame  innehålla 
hvardera  1  å  2  teskedar  klart,  tunnt,  rödaktigt  fluidum.  -«-  Thalami 
optici  och  corpora  striata,  noggrannt  undersökta,  vi^de  en  ät  rost- 
galt stötande  färgskiftning  och  i  bakre  delen  af  corpora  striata  vi- 
sade sig  en  tydlig  uppmjukning.  Framom  och  något  mer  till  vens  ter 
pä  medulla  oblongata  visar  sig  en  tumör  af  omkring  )  tums  längd. 


192 

täckande  och  komprimerande  en  stor  del  af  medulla  oblong^atas  främre 
yta.  Denna  tumör  är  upp-  och  nedtill  afrundad,  blåaktig  till  farmen 
och  är  tydligen  en  utvidgning  ataf  arteria  vertebralia  sinistra  eller 
med  nndra  ord  ett  aneurism  utaf  samma  arter. 

För  att  lemna  preparatet  i  någorlunda  orubbadt  skick,  har  jag 
ej  velat  noggrannare  undersöka  tumören,  dock  har  vid  uttagning^n 
tyvärr  arterens  öfre  ända  blifvit  afskuren. 

3.    Rnptura  cordia. 

Utom  dessa  fall  har  jag  under  året  varit  i  tillfälle  att  se  äfren 
en  annan  temligen  sällsynt  företeelse,  åtminstone  vid  så  tidig  älder, 
nemligen  en  ruptura  cordis  hos  en  något  öfver  8-årig  flicka.    Flickan, 
hvilken  aldrig  blifvit  af  mig  vårdad,  hade  någon  tid  fornt  genomgått 
en    reumatisk    feber  och   vid   obduktionen   fanns  bjertsäcken  full   af 
blodlefrar,  hjertat  fanns   något  nedom  hälften  utvidgadt,  så  att  det 
erbjöd  formen  af  ett  timglas,  nemligen  större  bredd  vid  basen  och 
spetsen  och  hopkrypning  emellan  dessa  delar.    Märken  eftei  ^n  peri- 
kardit    visade   sig   dels  genom  mindre  bandformiga  adherenser,  dels 
genom  intim  sammanvävning  af  hjertat  och  hjertsäck  till  en  betyd- 
ligare utsträckning.    Den  spriugformiga  rupturen  låg  strax  ofvom  der 
denna    sammanväxning  slutade  och  till  höger.     Endast  den  venstn 
hjertkammaren   var  intresserad  uti  utvidgningen  och  endocardium  i 
den    utvidgade    delen    visade    snart    sagdt  ett  nät  af  oregelbundna 
springor  eller  bristningar.     Flickan  afled  hastigt  under  natten  efter 
att  dagen  förut  hafva  varit  ute  och  rÖrt  sig. 

Angående  de  tvenne  förstnämnda  af  dessa  fall  samt  aneu- 
rismeruas  uppkomstsätt  och  symtomatologi  uppstod  diskussion, 
hvaruti  deltogo  Hrr  Bruzelius,  Key,  Malmsten,  v.  Sydow 
och  Prof.  Hjelt.  —  Efter  af  Hr  Key  framställd  anhållan  öfver- 
lenmade  Hr  v.  Sydow  de  förevisade  preparaten  till  Kgl.  Karo- 
linska Institutets  patologiskt-anatomiska  samling. 

=  Hr  Lundberg  Fr.  redogjorde  i  korthet  för  en  i  »Zeit- 
schrift  fiir  Biölogie»  intagen  uppsats  med  titel:  Ett  Bidrag  täl 
Typhusfeberm  Etiologie  af  Professor  Dr  L.  BUHL. 

Antagandet  att  orsakerna  till  typhus  vore  att  söka  i  menniskor^ 
dagliga  sysselsättning,  i  de  hastiga  temperaturvexlingar  för  hvilkn 
de  utsättas;  i  mängd  och  osmältbarhet  af  födoämnen,  i  dryckens 
olikhet,  i  bostäders  beskafieuhet  m.  ro.,  som. man  uppgifvit,  hade 
förekommit  författaren  småaktigt.  i>En  sjukdom  som  anfaller  icke 
blott  enskilde,  utan  som  likaväl  kan  kasta  sig  öfver  en  hel  stads- 
befolkning som  Öfver  innevänarne  i  ett  enda  hus  måste  ha  en  orsak 
i  stor  skala.»  En  sådan  är  emellertid  knappt  antydd  i  Gbissinobks 
och  HiRSCHs  förträffliga  undersökningar.  Att  med  någon  bestämdhet 
angifva  en  sådan,  är  ändamålet  med  dessa  rader.  För  att  nå  delta, 
begagnade  författaren  såsom  material  det  stora  antal  af  typhus  & 
sjukhuset  i  Miinchen  döde,  hvilka  af  honom  obducerats  och  hvilk) 


193 

för  sista  10  iren  uppgå  i  randt  tal  till  900.    Det  firliga  antalet  af 
obducerade  typhuslik  uppgick 

1855  till 65. 

1856  »  108. 

1857  »  112. 

1858  »   150. 

1859  »  74. 

1860  »  34. 

1861  »   45. 

1862  »  107. 

1863  »  115. 

1864  * 89, 

Summa  899. 

Häraf  synes  att  typhusfeberns  extensitet  i  Miincben  olika  år 
varit  mycket  olika,  så  att  maximum  uppgått  ända  till  4 — 5  gånger 
minimum;  och,  h vilket  är  vigtigare,  att  en  stegring  förekom  från 
1855  till  1858,  och  från  1859  en  betydlig  sänkning,  hvarefter  åter 
igen  efter  1861  en  stegring  uppkom. 

Af  en  annan  tablå  viaar  sig  att  mortaliteten  i  typhus  yarit 
störst  under  December,  Januari,  Februari  och  Mars,  men  synnerligen 
under  Februari,  att  den  varit  minst  i  Maj,  Augusti  och  Oktober  samt 
Att  den  under  Juni  och  Juli  endast  obetydligt  ökats,  då  den  der- 
emot  i  September  icke  obetydligt  stegrat  sig.  Den  största  minskning 
den  inträffade  i  Mars  och  April,  hvareroot  i  November  en  rask  steg- 
ring bemärktes. 

Afser  man  från  nägra  små  vexliugar  af  sjukdomen,  så  påtränger 
sig,  efter  ofvan  meddelade  erfarenhet,  den  frågan  om  icke  det  flera 
är  efter  hvarandra  fortgående  stigandet  och  det  derpå  följonde  af* 
tagandet  är  beroende  på  en  bestämd  lag,  eller  beror  på  en  bestämd 
orsnk,  som  undergår  analoga  fluktuationer.  Härmed  kan  naturligtvis 
icke  menas  en  menniskas  olika  och  vexlande  individualitet  eller  den 
specifika  orsaken  till  en  abdomiualtyphus,  hvilkeo,  då  den  frambringar 
en  sjukdom  med  konstanta  patologiskt-anatomiska  karakterer,  på  alla 
tider  och  ställen  måste  vara  den  qvalitativt  samma,  utan  den  biorsak 
(Hilfisursache)  hvilken  än  hindrar  än  befordrar  den  specifika  orsak, 
som  måste  anses  såsom  grunden  till  typhusfeberns  in-  och  extensitet, 
till  dess  epidemiska  eller  sporadiska  uppträdande. 

Enligt  ofvan  framställda  erfarenhet  är  orsaken  näimast  att  söka 
i  årstiderna  och  temperaturförbållanderua.  Griesinger  augifver  »att 
^östeo  mest  och  vAren  minst  gynnar  typhus  samt  att  sträng  vinter 
direkt  motarbetar  dess  utbredning.»  Enligt  iakttagelser  för  8  år 
(1856 — 63)  i  Miinchen,  inträffade  deremot  under  våren  och  sommaren 
252  sjukdomsfall,  men  under  hösten  och  vintern  nästan  dubbelt  så 
niåijga  eller  493.     Hirsch  har  kommit  till  ett  liknande  resultat. 

Men  geuom  denna  observation  visas  endast  huru  typhus  för- 
liiiller  sig  under  vissa  år  och  icke  huru  dess  till-  och  aftagande  i 
ttort  flera  år  efter  hvarandra  kommer  till  stånd.    Dessutom  kan  ty- 

nrkandUmffar  1865.  13* 


194 

phus  på  andra  ställea  förhålla  sig  till  årstiderDa  tvärtemot  hvad  för- 
hållandet varit  i  Miinehen,  så  att  temperaturens  inflytande  på  typhus- 
feberns  in-  och  extenaitct  icke  kan  försvaras.  Och  att  detsamma  ar 
förhållandet  med  atmosferiska  nederbörden  ådagalägger  författaren 
genom  en  tablå,  som  utvisar  att  mängden  af  denna  icke  inverkar  på 
typhusfebems  in-  och  extensitet. 

Den  ofta  uttalade  satsen,  att  efter  långvarigare  regn  epidemier 
äro  allmännare  icke  allenast  saknar  grund,  utan  är  helt  och  hållet 
falsk.  De  största  års-summorna  af  meteorisk  nederbörd,  falla  på  åren 
1859  och  1860  och  just  1860  och  1861  erbjuda  minimum  af  typhus- 
mortnlitet. 

Dessa  betraktelser  ledde  slutligen  författaren  till  undersökning 
af  Grundvattnet  i  dess  förhållande  till  typhus.  SAsom  bekant  är  kom 
Pbttenkopjbr,  under  sina  forskningar  öfver  cholerans  etiologi,  på  den 
genialiska  idén  att  fästa  en  större  uppmärksamhet  vid  det  under 
jordytan  befintliga  vattnet,  och  sedan  dess  (1856)  hafva  mätningar 
af  grundvattenståndet  och  dess  nivåstånd  från  jordytan  ända  till  denna 
dag  i  Miinchcn  (hvar  14  dng  i  5  brunnar)  blifvit  utförda.  Förfat- 
taren är  nu  i  tillfälle  att  framlägga  jemförelse  mellan  grundvattnets 
vexlingar  i  Miinchen  sedan  1856  med  typhusmortaliteten  under  samma 
tid|  hrarigenom  ådagalägges,  att  det  existerar  ett  verkligt  samman- 
hang mellan  grundvattnets  oscillationer  och  typhus'  in-  och  extensitet; 

att  detta  förhållande  beträffar  icke  blott  ett  enda  år,  utan  alla 
observationsåren ; 

att  så  länge  grundvattnet  fortfarande  stiger,  aftager  också  an- 
t^pt  af  dndsftill  i  typhus,  men  så  länge  det  förra  fortfarande  faller, 
ökas  antalet  af  de  sednare; 

att  typhus  icke  egentligen  står  i  förhållande  till  grundvattnets 
nivå  utan  till  dess  rörelse; 

att  ju  hastigare,  djupare  och  mera  ihållande  grundvattnet  sjunker 
desto  in-  och  extensivare  och  desto  långvarigare  blir  en  typhusepidemi, 
och  deremot  ju  hastigare,  högre  och  mera  fortfarande  grundvattnet 
stiger  desto  hastigare  aftager  eller  försvinner  den. 

Författaren  anser  efter  dessa  iakttagelser  icke  betänkligt  att, 
såsom  Pettenkofer  för  ch olera,  för  typhus  antaga  en  specifik  orsak  i 
jorden,  som  frigöres  med  grundvattnets  fallande,  men  som  genom 
dess  stigande  bindes. 

Söker  man  den  specifika  orsaken  till  typhns,  såsom  infektions* 
sjukdom  i  obekanta  söndcrdelningsprodukter  af  organiska  ämnen,  i 
putrida  materier,  så  är  det  också  de  otaliga  organiska  bildningar, 
hvilka  på  ofvanangifna  sätt  blifvit  blottade  och  hvilkas  sönderdelnings- 
produkter  i  gasform  eller  bundna  vid  vattenångor  genom  öfverliggande 
porösa  jordlager  uppstiga  och  på  ytan  framträda;  och  ju  hastigare, 
djupare  och  mera  ihållande  grundvattnet  sjunker  desto  större  qvan- 
titeter  sönderdelade  organiska  substanser  frigöras,  hvaremot  ju  hasti- 
gare det  stiger,  desto  större  mängd  af  dessa  ämnen  bindes  eller 
öfversvämmaa  och  blifver  derigenom  oskadlig. 

För  att  motverka  dessa  inflytelser  föreslås  2  palliativracdel : 
1)    sträng    tillsyn,    att    icke  i  förruttnelse  stadda  organiska  ämnen 


195 

(koksaffall,  nrio,  triick  etc.)  må  inblandas  i  den  grund  och  botten, 
på  ]iTi]ka  boningshus  stå  eller  från  hvilken  en  underjordisk  yatten- 
strömning  mot  boningshus  eger  rum ;  2)  åstadkommandet  af  en  god 
och  stark  luftströmning. 

=  Hr  L.  redogjorde  vidare  f5r  en  uppsats  om  Phthiriané 
og  Mundens  Byggning  hos  Pedietdus  af  Professor  ScmÖDTE. 
(Hospitalstidende  Jtl  25,  1865). 

Ben  åsigt  att  lössen  hafya  mandibler  är  oriktig  och  oförenlig 
med  de  första,  enklaste  och  säkraste  satserna  om  arthropodernas 
morfologi,  och  lakarne  torde  blifva  nöjda  med  att  blifva  af  med  den 
gamla  phthiriasis.  Ty  sedan  man  börjat  inse  att  denna  sjukdom  icke 
längre  kan  hållas  i  lif  med  fabulösa  berättelser,  uppehälles  den  f  n. 
endast  genom  den  föreställning  att  lössen  bafva  mun,  hvarmed  de 
kunna  bitas  och  äta  sig  in  i  huden  samt  sålunda  framkalla  »dels 
öppna  dels  täckta  lusbölder.»  Blir  det  blott  klart,  att  lössens  hela 
byggnad  är  beräknad  för  ett  blodsugande  djur,  så  torde  också  en 
egendomlig  lussjnka,  i  den  bemärkelse  detta  ord  hittills  blifyit  taget, 
komma  att  anses  omöjlig,  såvida  man  icke  vill  vända  tillbaka  till 
deu  gamla  tron,  att  löss  utan  vidare  kan  jäsa  ut  af  hudens  eikre- 
tiooer.  Skall  derföre  namnet  icke  försvinna  torde  det  böra  användas 
endast  om  de  tillstånd  i  huden,  som  uppkomma  genom  en  långvarig 
misshandling  genom  blodsugande  djur,  tillsammans  med  inverkningar» 
som  kunna  förutsättas  hos  individer,  som  vanligen  tjena  såsom  bo- 
ställe och  näring  för  sådana  snyltdjur. 

Författaren  fäster  vidare  uppmärksamhet  på,  att  alla  undersökare 
efter  Swammbrbam  mer  eller  mindre  hafva  missförstått  den  afhand- 
ling  i  detta  ämne,  som  förefinnes  i  hans  Biblia  natur»;  och  dock 
var  den  undersökning,  som  derför  ligger  till  grund  lika  sinnrik  och 
felfri  som  afhandlingen  är  fullständig,  klar  oeh  lefvande.  Hr  Schiödte 
framställer  derefter  en  kort  historik  om  de  undersökningar,  som  blifvit 
gjorda  om  lössens  byggnad  och  åsigterna  om  lussjukan,  samt  derefter 
sina  egna  undersökningar  om  de  begge  racerna  af  Pediculus  huma- 
nus  samt  beskrifver  de  iakttagelser  han  gjort  på  den  största  af  dessa 
(P.  vestiraentorum)  under  sugningsprocessen,  då  underläppen  är  in- 
skjuten i  ett  svetthAl  och  fästad  genom  raothaknr.  Om  hufvudet  dä  för- 
sigiigt  afklippes  strax  framom  ögonen,  så  blifver  främre  delen  af 
detsamma  fastsittande  i  huden,  och  om  man  då  långsamt  och  för- 
sigtigt  tager  det  löst  med  pincetten  och  lägger  det  under  mikro- 
skopet, sä  ser  man  en  framskjuten,  i  ändan  med  roothakar  beväpnad, 
kort,  mörkbrun  snabel,  ur  hvars  spets  ett  än  kortare,  än  längre, 
hinnaktigt  rör  hänger  fram.  Lägges  nu  ett  täckglas  på  preparatet, 
försvinna  alla  de  framskjutna  delarne  och  man  har  framfor  sig  de 
gamla  afbildningarne  (enligt  Erichson  och  Simon)  med  bit-m und,  med 
mandibler  och  palper.  Det  lättaste  tryck  drifver  allt  utehängande 
in  i  hufvudet  och  häri  ligger  orsaken  till  de  olika  beskrifningarne 
och  åsigtenia. 


196 


Den  1  ÄugustL 


Biblioteket  —   Constitntio    epidemica.    —  Harlappsopentiou.   —  Mortaliteti- 
tUtiBtik. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

12:ter  Bericht  iiber  das  gymnastiscb-ortopädiscfae  Institat  zu 
Berlin  ron  Dr  H.  W.  Bkkendt.    Berlin  1866.    Gåfva  af  författaren. 

SS  Constitntio  epidemica  nnder  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  16  till  och  med  Lordagen  den  22  JuH  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  41  fall  före- 
kommit 

1.    Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  16  läkare): 


Mening,  oerebro-spin.  1. 

Dipbtheria 5. 

Angina  membrRnacea  3. 

Cholere  nottrss 5. 

Cbolerina 9. 

Dyaenteria 1. 

Biarrhoea 52. 

Febrig  iDterroittens...  6. 

Angina  parotidea 1. 

Variolae.    Yarioloidea  5, 

Scarlatina 19. 


Pnenmonia 2. 

Pleuritis 1. 


Febria  gaatr.  aitnplex  14. 

Gastritis.    Enterttis .  2. 

Colitii 3. 

Rbeumaiiamiu  acutna  4. 

Erysipelaa 1. 

Urticaria 2. 

Febricnla 1. 

Summa  198. 


MorbiUi  1. 

Delirium  tremens....  L 

Sypbilia 3. 

Gonorrhoea 11. 

Meningitii  cerebralis  3. 

Nenrtlgia 

Conjunctivitia 7. 

Otitie 4. 

Ang.  tom.  &  faneiom  12. 

Perioarditia 2. 

Broncb.  Cat  broneh,  15. 

2.     Å  hufvudstadens  ajukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  22  JuH  180,  hraraf 
93  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris 
typhoides  2,  scarlatina  1,  delirium  tremens  1,  gonorrhoea  1,  pneu- 
monia  1,  nephritis  1,  metritis  1,  rheumatismus  acutus  1,  eiysipelas  1. 

På  Allmanna  Gamisona-^vkhueet:  sjukantalet  den  22  Juli  108, 
hvaraf  45  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gonorrhoea  3,  sypbilis  2,  cholerina  1,  febris  intermittens  1,  variolse 
1,  scarlatina  1,  gastritis  1. 

Få  Fromsoriska  afukhiiset:  sjukantalet  den  22  Juli  181,  hvaraf 
142  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  varioIsB  18,  scarlatina  3, 
delirium  tremens  2,  neuralgia  2,  aogins  tonsillaris  2,  pneumonia  2, 
erysipelas  2,  diphtheria  1,  ayphilis  1,  febris  gastrica  simples  1,  pe- 
ritonitis  1,  nephritis  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  22  Juli 
47;  inkomne  under  veckan:  delirium  treraens  1,  angina  tonsillaris  1, 
pneumonia  I,  febris  gastrica  simpler  1,  peritonitis  1,  icterns  1, 
maatitis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  3,  catarrhus  inteetinalis  2, 
conjunctivitis  1,  enteritis  1,  nephritis  1.  —  PolihUniken:  catarrhus 
gastro-intestinalis  8,  conjunctivitis  6,  bronchitis  3,  pneumonia  2, 
diphtheria  1,  variol»  1,  scariatina  1,  pleuritis  1,  gastritis  1. 

På  Barnsjukhttset:  sjukantalet  den  22  Juli  52;  inkomne  nnder 
veckan:  pneumonia  2,  diarrhosa  1,  scarlatina  1,  conjunctivitis  1, 
gastritis  1. 


w 


På  AUma$ma  BarnbårdtåmiH:  antalet  Tårdade:  9;  emboUa  1, 
panmetritis  1. 

På  ProvimtfMa  BandOrdåhmH:  anUIet  vårdade:  7;  parama- 
trilts  1. 

På  Diak(m99-^'tMu8€t:  sjukantalet  dan  22  Juli  29;  inkomna 
andar  veckan:  angina  tonsillaris  1. 

På  Siockhobns  ffotpital  för  sinnes^uke:  sjukantalet  den  22  Juli 
177,  kvaraf  86  mankon  ocb  91  qvinkön. 

På  Stockhobna  stadt  och  Ubu  Kurhus:  sjukantalet  den  22  Juli 
157,  hvaraf  136  från  staden  ooh  21  Mn  lånet;  inkomne:  syphOis 
23,  gonorrhoaa  3. 

3.  Bland  de  fattigra,  (enligt  fattiglåkarnes  vecko-rapportar): 
diarrbcsa  33,  scarlatina  22,  bronchitis  17,  yariolfe  16,  febris  gaatrica 
simplex  8,  rbeumaiismua  8,  febris  intarmittens  6,  opbthalmia  3, 
pneumonia  3,  gastrieismus  3,  febris  typhoides  2,  raricellse  2,  me* 
ningitia  cerebralis  2,  neuralgia  2,  angina  tonsillaris  2,  laryngitis  2, 
peitussis  1,  apoplexia  oerebri  1,  erysipelaa  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  soorbutus  1. 

Norra  Korrdctions^nrdtänngen:  diarrboea  9,  scorbutus  7,  pneu- 
monia 1,  erythema  uodosum  1. 

SS  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  ocb  med  Söndagen 
den  23  till  och  med  Lördagen  den  29  Jnli  1865: 

Sjukligheten  okad.  —  Af  smittkoppor  hafva  27  fall  förekommit 
1.     Inom  enMld  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  17  läkare): 


DipfatheriK 8. 

Cboleni  nottrat 9. 

Ckolerinm 28. 

BjKnteria 5. 

Biarrbora 144. 

Pelirw  ivtermittent  .  2. 

VariolA.    VarioloidM  2. 

VtrioeW» 8. 

ScarUtioa 15. 

Sjrphilis 2. 

GoDorrhcn 2. 


Meningltit  cerebrelit      1. 

Nenrilgia 1. 

CoDJnncti  vitis 5. 


Metritii 1. 

Rhenmatismns  acutua  5. 

Erytipelas 8. 

Kurtincultta 1. 

Carbuncnlus 1. 

Rheum.  receot  afebriL  1. 

Febricala 1, 

Rubeola 8. 


Samma  S96. 


Otitis 

Ang.  tons.  &  fanciam  24. 

BroQch.  Cat.  bronch.  8. 

Poenmonia 1. 

Febris  gastr.  simplex  18. 

Oaatritis.     Enteritit .  2. 

Tjrpblit&Peritypblit.  1. 

Nephritis 1. 

2.     A  huf?udstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serqftmer4asareUet:  sjukanUlet  den  29  Juli  184;  bvaraf  99 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  iukomne  under  veckan:  rheuma- 
tismua  acutus  3,  febris  typhoides  3,  bronchitis  2,  pleuritis  2,  chole- 
rioa  1,  scarlatina  1,  pneumonia  1. 

På  AUmänna  Oarmsons^'t4khuset:  sjukantalet  den  29  Juli  116, 
hvaraf  60  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
diarrhoaa  3,  gonorrhoea  3,  syphilis  2,  bronchitis  2,  pneumonia  2, 
febris  gaatrica  aimplex  2,  febris  interroittens  1,  pleuritis  L 

På  Provisoriska  sfMiuset:  sjukantalet  den  29  Juli  146;  inkomne 
under  veckan:  variolas  14,  pneumonia  4,  gastritis  4,  delirium  tre« 
mens  3,  rheumatismus  acutus  2,  febris  typhoides  1,  syphilis  1,  febria 
gsstriea  aimplex  1,  peritonitia  1>  metritia  1,  oophoritia  1. 


198 

Pi  AUmånna  Samhuset:  diarrhoea  25,  nepbritis  2,  eiythema 
febrile  2,  conjunctivitis  purulcnta  1,  bronchitis  1,  pleuritis  1.  — 
PoUkUmhen:  diarrhooa  13,  bronchitiB  2,  diphtheria  1,  febria  inter- 
mittens  1»  conjancti vitis  1,  laryngo-tracheitis  1,  gastritis  1«  eiysipelaa 
If  nrticaria  1,  funinculus  1. 

Pi  Allmänna  BamböråahuBtt:  antalet  vårdade  9. 

På  Bambård$hu8€i  Pro  Pairia:  belsotillståndet  godt 

På  Provisoriaka  BambärcUhuset:  antalet  vårdade  8;  parametritis  1. 

På  Diakamas-^ukkuset:  sjukantalet  den  29  Juli  26;  intet  fall 
af  akut  sjukdom  har  under  veckan  inkommit 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukaotalet  den  29  Juli 
174,  bvaraf  85  mankön  och  89  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukaiitalet  den  29  Juli 
157,  bvaraf  135  från  staden  och  22  från  länet;  inkomne:  syphilis 
19,  gonorrhcea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
diarrhooa  95,  cholera  nostras  18,  scarlatina  15,  variolss  11,  bron- 
chitis 10,  febris  gastrica  simplex  7,  pneumonia  5,  gastritis  5,  peri- 
tonitis  4,  pertussis  3,  febris  intermittens  3,  angina  tonsillaris  3, 
meningitis  cerebral  is  2,  apoplexia  cerebri  2,  diphtheria  1,  nepbritis 
1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  nepbritis  1,  rheumatismus  acutus  1. 
Norra  KorrekUons^nräämngen:  diarrhoea  15,  rheumatismus  acu- 
tus 1. 

=  Hr  Malmst£N  meddelade  ur  ett  bref  från  Regementa- 
läkaren  Dr  Zetterstrand  följande  uppgifter  angående  ett  nytt 
moment  vid  harlåppsoperation: 

Sedan  Ifippen,  i  fall  så  behöfves,  blifvit  lossad  från  tandkottet 
ocb  kanterna  på  vanligt  sätt  renskurna,  hvarvid  man  oftare  felar 
genom  att  borttaga  for  litet  än  for  mycket,  inforas  nålarna  (Carls- 
badernålar)  }  tum  eller  något  deröfver  från  sårkanten  i  sned  riktning 
till  inre  sidan  af  sårytan,  dock  så  att  slemhinnan  ej  genomstickes, 
samt  utforas  åt  motsatta  sidan  naturligtvis  i  omvändt  förhållande; 
öfveiBta  nålen  anbringas  först  och  derefter  de  två  (eller  tre)  öfriga; 
den  nedersta  bor  in-  ocb  utforas  just  i  ofvergången  emellan  epidermis 
ocb  epithelinm.  Sedan  allt  detta  såsom  vanligt  är  gjordt  och  innan 
flårytoma  bringas  i  beröring  med  hvarandra,  sättes  högra  tumnageln 
emot  den  delen  af  nålen,  som  synes  i  öppningen,  och  ett  pel^ger 
bakom  hvardera  ändan  af  nålen,  som  på  detta  sätt  böjes,  så  att  han 
bildar  en  afrundad  vinkel.  Sårytoma,  som  nu  sammanföras,  komma 
sålunda  i  jemn  beröring  med  hvarandra  redan  innan  tråden  blifvit 
omvirad.  Denna  anbringas  dock  naturligtvis  på  vanligt  satt  och 
demtanpå,  sedan  nålarna  blifvit  afklippta,  en  kompress  doppad  i  kallt 
vatten,  hvilken  ofta  fuktas  ånyo.  Efter  omkring  60  timmar  — 
t.  ex.  från  söndags  e.  m.  till  onsdags  morgonen  —  under  hvilkeii 
tid  patienten  ej  bör  tala  mycket  ej  heller  tugga,  kan  man  tfyggt 
uttaga  nålarna;  —  härvid  bör  tråden  oljas  en  god  stund  förut,  venstra 


199 

haDdens  fingrar  stödja  läppen,  och  nålarna,  den  ena  effcer  den  andra, 
attagas,  —  ej  med  »skrufning»  — -  utan  så  att  de  alltid  gå  i  sitt 
eget  spår  eller  med  en  rörelse  liknande  den,  hvarroed  tången  utfores 
▼id  tångforlossningar.  Först  derefter  anläggas,  om  man  så  vill,  haft- 
plåster^remsor,  som  räcka  frfin  den  ena  kinden  till  den  andra  och 
förnyas  hvarannan  eller  hvar  tredje  dag  —  ett  par  eller  tre  gånger 
efter  omständigheterna.  Fördelarne  af  det  anförda  momentet  vid 
operationen  äro:  att  all  stramning  och  klämning  förhindras,  att  sår- 
ytorna  komma  i  en  jemn  och  fullständig  beröring  med  hvarandm, 
att  den  hastiga  läkningen  i  hög  grad  befordras,  så  att  nålarna  förr 
än  annars  kunna  uttagas,  att  det  ej  kan  komma  i  fråga  att  »lägga 
faäflor  under  ändan  af  nålarna»,  hvilka  till  följe  af  sin  ställning  ej 
kunna  äta  sig  in  i  skinnet  eller  vid  uttagandet  efteriemna  hål,  som 
äro  aflånga  åt  sidorna,  hvilket  annars  ofta  inträffar,  samt  att  patien- 
ten, så  snart  den  lilla  operationen  är  verkställd,  har  liten  eller  ingen 
smärta  dera£ 

På  detta  sätt  har  jag  med  bästa  framgång  här  under  mötet 
opererat  för  harlapp  en  hustru  och  en  beväring,  äfvensom  hemma, 
kort  före  resan  hit,  en  82-årig  gubbe,  som  led  af  ett  kräftsår  i 
underläppen  af  \  valnöts  storlek,  upptagande  nästan  halfva  läppen; 
lyckligtvis  var  hans  läpp  af  naturen  så  rundeligt  tilltagen  att  han 
en  yecka  efter  operationen  kunde  resa  hem  med  en  hyggligare  mun 
än  han  hade  före  kräftsårets  uppkomst. 

På  grund  af  ofvanstående  anser  jag  att  harläppssöm  alltid  bör 
på  detta  sätt  yerkställas,  hvarhelst  i  ansigtet  den  kan  komma  i  fråga, 
och  bör  nålens  böjning  naturligtvis  lämpas  efter  tjockleken  af  de 
delar,  som  skola  genomstickas. 

=3  Hr  Malmsten  meddelade  vidare  ett  sammandrag  af 
morialitetsstcUistiken  Ofver  i  lifförsäkriogsbolaget  Skandia  för- 
säkrade personer  under  åren  1855 — 1864. 

Under  dessa  år  hade  summa  121  personer  aflidit  i  följande 
sjukdomar  eller  tillfölje  af  följande  olyckshändelser,  nemligen: 

Longaot 18.    Hjeminflammation 3. 

Nenrfeber 15.    Vådlig  händelse 3. 

Langinflammation 10.    Hjernuppmjukning 2. 

Hjemblödning 9.    Magsår 2. 

Bnkhinne-inflammation  .  .  8.    Sockersjuka 2. 

Drunkning 6.    Lefvercirrhos 2. 

Sjelfmord 6.  Syfilitiskt  hjemlidande  .  .  1. 

Lefverkräfta 5.    Ansigtsros 1. 

Magkräfta 5.  Inflammation  i  luftrören  .  1. 

Brights  njursjukdom    ...  5.  Bronchitis  capillaris    ...  J. 

Asiatisk  cholera 4.  Akut  reumatism  och  hjert- 

Kroniska  hjertsjukdoroar .  4.           inflammation 1. 


200 


EpUepsia 1.   Smittkoppor 1. 

Benröta  i  ryggkotorna  .  .      1.    Pyemi I. 

Ryggmärgstvinsot 1.   Kronisk  Alkobolsjakdom .       I. 

Gula  febern L  Summa  121. 

Tuberkulos  -och  Typhus  hade  således  varit  de  betydligt 
öfvervägande  dödsorsakerna  och  ville  Hr  M.  bland  de  öfriga 
påpeka  den  relativt  betydliga  freqvensen  af  död  genom  vådlig 
händelse  och  genom  sjelfmord  samt  tillfölje  af  mag-  och  lefver- 
kräfta,  hvilken  sistnämnda  sjukdom  ofta  nog  har  ett  lika  latent 
som  hastigt  förlopp. 

Den  15  Augusti, 

PriMunne.  —  Utläodtk  ledamot.  —  Biblioteket.  —  Constitatio  epideioica.  —  Mikro- 
skopiska preparater.  —  Kalabarbönan.  —  Torsklefvcrolja.  —  Förgiftninf^fall. 
—  Presidenten  Ltncolns  skottskada.  —  Pachjmeningitis.  —  Tamör  I  Craniam. 

=  Ordföranden  anmälde,  att,  i  öfverensstämmelse  med 
reglementet  för  prisfonden  §  5,  de  af  Sällskapets  medlemmar, 
som  det  önskade,  egde  att  till  Sällskapets  komité  inkomma  med 
fördag  tiU  prisämne  före  den  1  instundande  September. 

=s  Till  utländsk  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  ut- 
sågs  genom   val    Professorn  i  medicin  i  Ttibingen  Dr  Feijx 

NiEMETER. 

=  TiU  biblioteket  anmäldes: 

Marienbad  in  der  Sommersnison  1864  nebst  einigen  Bemerkungen 
zur  Balneo-Therapie  der  Chronischen  Metritis  (des  cbronischen  Uterus- 
infaret)  von  E.  H.  KiSGH.  Prag  1865.  Gåfva  af  författaren.  — 
Bidrag  till  Sveriges  officiela  Statistik.  L)  Stutena  jernvagstrafik. 
2.  Trafikstyrelsens  und.  berättelse  för  år  1863.  Stockholm  1865. 
Gåfva  från  StaHstiaka  byr^.  —  Le  Congrés  et  le  traité  de  Geneve. 
Aout  1864.  Associationsinternationalea  de  secours  aux  roiiitaires 
blessés.  3:iéme  Edition.  Gåfva  från  Föreningen  för  friviUig  tiukt 
vård  i  fälL 

^  Constitutio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  Söndagen 
den  30  Juli  till  och  med  Lördagen  den  5  Augusti  1865: 

Sjukligheten  mindre  än  föregående  vecka;  ej  betydlig.  —  Af 
smittkoppor  hafva  26  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomafall:  (från  15  läkare): 

Febris  ty  phoides 1. 

Mening,  cerebro-spia.  1. 

Diphtheria 3 

Cholera  nostns 2. 

Cholerins 10. 

Bytanteria 3. 

Diarrhoea 124. 

Vebris  intennittena  . .  2. 

Variolte.    VarioloideB  5. 

Varicell» 1. 

Soarlatina 6. 


Delirium  tremens....  1. 

Syphilis 4. 

Oonorrhoea 4. 

Nearalgia 4. 

CoDJnnctivitis 3. 

Otitia 8. 

Ang.  tona.  &  faacium  24 

Larjngo-tracheitia ....  3. 

Bronch.  Cat.  bronoh.  10. 

Pneamonia 2. 

PJeoritia 1. 


Febria  gaatr.  aimplex  13. 

Colitia 2. 

Typhlit  &  Perityplilit  1. 

Peritonitis 1. 

Icterua 1. 

Nepbritia 1. 

Metritis 3. 

Rheomatiunua  acutiia  4 

Bryaipelaa 4 

Samma  247. 


201 

3.     Å  bufvndstadens  sjukTårdaanstalter: 

På  SerapmerAaaoMittH:  inkomne  under  veckan:  searlatina  2, 
deKriam  tremens  2,  bronchitis  2,  icterus  2,  febris  puerperalis  1, 
typhlitis  1,  metritis  1,  rheuniatiamus  acutus  1,  parametritia  puer- 
peralia  1. 

På  AUxnånna  Oarm9(ms^'ukhuaet:  inkorane  under  veckan:  sy- 
pbilis  5,  cbolerina  2,  diarrbosa  2,  broncbitia  2,  gaatritia  2,  gonor- 
rhoea  1,  pneumonia  1,  peritonitis  1,  nepbritis  1,  rheumatismus  acu- 
tus  1. 

På  Provisoriska  bakhuset:  sjukantnlet  den  5  Aug.  148,  bvaraf 
107  invaKes  sjuke:  inkomne  under  veckan:  varioln  12,  delirium 
tremens  4,  sypbilis  4,  pneumonia  3,  ^astiitis  2,  dinrrboea  1,  bron- 
cbitia 1,  pleuritis  1,  icterus  1,  nepbritis  1,  metritia  1,  rheuroatiamas 
acntus  1. 

På  AUmånna  Barnhuset:  diarrboen  6,  conjunctivitis  2,  broncbitis 
2,  nepbritis  2,  furunculus  1.  —  Pobkliniken:  diarrboea  21,  broncbitis 
4,  gastritis  2,  dipbtheria  1,  scarlatina  1,  conjunctivitis  1,  angina 
tonaillaris  1,  pleuritis  1,  rbeuroatismua  acutus  1. 

På  Bam^ukhuaei:  sjukan  talet  den  5  Aug.  54;  inkomne  under 
veckan:  gastritis  2,  pertusais  1,  angina  pnrotidea  1,  scarlatina  1, 
pleuritis  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  AUmånna  Bambördahuaei:  antalet  vårdade  7. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  7;  pneumonia  1. 

På  Diakoniss-sjvkhuaei:  sjukan  talet  den  5  Aug.  27;  inkomne 
ncder  veckan:  euteritis  1,  erytbema  nodosum  1. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhtis:  sjuknntalet  den  5  Aug. 
147,  bvaraf  127  från  staden  och  20  fnln  länet;  inkomne:  sypbilis  24, 
gonorrboea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattiglnkainea  vecko-rnpporter): 
•diarrboea  136,  acarlatina  25,  broncbitis  12,  variolee  9,  febris  gastrica 
simplex  7,  febris  intermittens  6,  rheumatismus  6,  cholera  nostras  5, 
angina  tonsillaris  4,  pneumonia  3,  ophtbalmia  3,  diphtheria  2,  va- 
ricellse  2,  febris  typboides  1,  angina  membrnnacea  1,  dysenteria  1, 
febris  puerperalis  1,  meningitis  cerebrnlis  1,  apoplexia  cerebri  1, 
gastricismus  1,  peritonitis  1,  nepbritis  1,  cystitis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  delirium  tremens  2,  angina  tonsillaris  1, 
diarrboea   1,  conjunctivitis  1. 

Norra  Korrektions-inrätimngen:  diarrboea  3,  bronchitis  2,  scor- 
batus  2. 

=  Constittttio  epidemica  under  veckan  från  ocb  med  Söndagen 
den  6  till  ocb  med  Lördagen  den  12  Augusti  1865: 

Sjnkligbeten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  bafva  19  fall  före- 
kommit. 


202 


1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomafall  (från  15  lålcare): 

Gastrilis.    £iiteritis .       2. 


Febrit  typlioides 1 

Pertnssis 1- 

Cholen  nosttiit 1 

Cholerina 1. 

Diarrhoea 56. 

Febr»  intermittcns . .  7 

Anginii  parotidea ....  1. 

VariolK.    Varioloidea  3. 

Scarlatioa 3. 

Delirium  tremens  ...  2. 


Peritonitii 1. 

Nephritis 1. 

Metritis 5. 

Rheamatismus  acotoa  1. 

Erysipelas 3. 

Summa  142. 


Syphilii 

Gonorrhna 3. 

Neuralgta 2. 

CoBJuDCtivieis 1. 

Oiitis  4. 

Ang.  tons.  &  faucinm  13. 

l^ryngo-tracheitis....  1. 

Brohch.  Cat.  bronch.  12. 

PlcnritiÄ 1. 

Febrilt  gastr.  siroplex  14. 

2.  A  bufyudsiadens  sjukvårdsnnstnlter: 

På  Serafimer-lasareUet:  sjukaiitalet  den  12  Ang.  186,  byaraf  106 
på  afdelningeii  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  tj- 
phoides  1,  cholerina  1,  delirium  treraens  1,  nn&rina  tonsillaris  1, 
pneunionia  1,  pleuritis  1,  rheumatismus  acutos  1,  perimetritis  1. 

På  Allmänna  Oamisona-sjidchuaet:  sjukantalet  den  12  Ang.  101, 
bvaraF  38  på  afdeiiiin^en  for  invärtes  sjuke;  iokomne  under  veckan: 
gonorrhoea  4,  syphilis  3,  gii.stiilis  2,  diarrhoea  1,  angina  tonsillaris  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukautalet  den  12  Aug.  151,  hvaraf 
106  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  12,  delirium 
tremens  5,  diarrhoea  3,  febris  typlioides  2,  pneomonia  2,  febris  ga- 
strica siroplex  2,  dysenceria  1,  fe1)ris  intermittens  1,  conjunctivitis  1, 
pleuritis  1,  peritonitis  1,  perimetritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  3,  bronchitis  2,  pneuroonia 
1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  6,  furunculus  2,  pertnssis  1,  febns  in- 
teimittens  1,  scarlatiua  1,  conjunctivitis  1,  angina  tonsillaris  1,  bron- 
cbitis  1,  pleuritis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  12  Aug.  54;  inkomne  under 
veckan:  scarlatina  2,  syphilis  1,  conjunctivitis  1,  pneumonia  1.    |§J 

På  Allmänna  Bambördshusei:  antalet  vårdade  12;  febris  puer- 
peralis  1. 

På  Provisoriska  Bambördshusei:  antalet  vårdade  2. 

På  Diakoniss-sj likhuset:  sjukantalet  den  12  Aug.  24;  inkomne 
under  veckan:  rheumatismus  acutus  1. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  12  Aug. 
152,  bvaraf  133  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  syphilis 
16,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) : 
diarrhoea  59,  scarlatina  14,  febris  gastrica  simplex  11,  febris  inter- 
mittens 8,  bronchitis  8,  cholera  nostras  4,  variol»  4,  angina  ton- 
sillaris 4,  rheumatismus  4,  dyseuteria  3,  ophthalmia  3,  febris  ty- 
phoides  2,  angina  parotidea  2,  roorbilli  2,  varicellse  2,  otttis  2, 
pneumonia  2,  nephritis  2,  meningitis  cerebralis  1,  apoplexia  cerebri 
1,  gastricismus  1,   peritonitis  1,  cystitis  1,  metritis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  delirium  tremens  1,  rheumatismus  acu- 
tus 1. 

Norra  Korrektions^nrättningen:  diarrhoea  8,  bronchitis  2. 


203 

»  Hr  Samdahl  O.  förevisade  en  samling  af  väl  utförda 
mikra$k&pi$ha  preparaier  öfver  offidnela  droger^  tillverkad  af 
G.  RoHDiG  och  lofordade  den  härvid  tillämpade  metod,  hvari- 
genom  en  drogs  duglighet  med  lätthet  på  mikroskopisk  väg  kan 
bestämmas  och  hvarigenom  vid  tvifvelaktiga  och  tvistiga  fall 
t^  ex.  vid  bestämmandet  af  kinabarkar  o.  s.  v.,  vextcelienias 
stmktar,  ställning  och  innehåll  med  säkerhet  angifva  drogens 
verkliga  beskaffenhet. 

Åfven  ordföranden  och  Hr  Malmsten  ansågo  dylika  sam- 
lingar ega  en  särdeles  vigt  för  ett  säkert  bestämmande  af  offi- 
cinela  vextämnen. 

=  Hr  Sandahl  delgaf  Sällskapet  vidare  efter  Buchners 
Repertorium  fQr  Pharmacie  ett  referat  om  Kalabarbönan  och  en 
deraf  i  stort  uppkommen  förgiftning,  hvilket  referat  skulle  i 
tidskriften  ingå. 

Hr  S.  meddelade  i  sammanhang  härmed  att  det  s.  k. 
Kalabarpapperet,  som  af  oftalmologerna  användts  för  kontrak- 
tion  af  pupilleo,  men  som  genoro  sin  retande  egenskap  vållade 
olägenhet,  på  sednare  tider  blifvit  fördelaktigt  ersatt  af  Kota-- 
barffelatin,  som  torde  vara  den  bästa  formeln  för  dylika  prepa- 
raten 

2=  Hr  Sebardt  förevisade  ett  nytt  slag,  särdeles  ren  och 
klar  tarskle/verolja^  hitförsänd  af  apotekaren  Kron  i  Bergen. 

Hr  Malmsten  anmärkte  att  den  i  Sverige  till  en  början 
rådande  fördom,  att  den  mörka  oljan  vore  den  verksammaste, 
numera  kunde  anses  helt  och  hållet  försvunnen,  sedan  erfaren- 
heten på  det  bestämdaste  visat  att  den  rena  oljan  både  är  verk- 
sammare och  lättare  kan  fördragas;  och  antydde  Hr  M.  för 
öfrigt  det  allt  mer  vidgade  bruk  oljan  på  sednare  tid  vunnit 
genom  dess  kombinering  med  quinin  och  jernmedel  m.  m.  Dess 
förmodade  jod-  och  bromhalt  har  deremot  ej  konstaterats,  utan 
verkar  oljan,  som  andra  djurfett,  närande.  Gifven  endast  såsom 
nntriment  och  utan  medikamentös  tillsats  torde  den  derföre,  åt^ 
minstone  för  barn,  med  skäl  kunna  ersättas  genom  ett  ymnigt 
begagnande  af  godt  och  färskt  smör  vid  måltiderna. 

Hrr  6RAHS9  Sandahl  O.  och  ordföranden  yttrade  sig  i 
samma  rigtning  som  Hr  Malmsten. 

=  Ordföranden  meddelade  enligt  Phamiaceutical  Journal 
f^r  Augusti  innevarande  år  att  /örgiftnings/all  inträffat  i  Kon- 
stantinopel derigenom  att  Radix  Jalappse  befunnits  förfalskad 
med  rötterna  af  Aconitum  ferox  och  möjligen  andra  Aconitumarter. 


204 

=s  Sekreteraren  redogjorde  efter  Lancet  f5r  den  17  Juni 
f5r  den  ékoUékadoy  som  vållat  Presidenten  i  Förenta  Statarna 
Abraham  Lincolns  franfälle: 

Dr  LoNGMORB  meddelar  i  Lancet  for  den  17  Juni  en  beskrif- 
ning  af  den  skottskada,  som  drabbat  presidenten  Lincoln.  Som  be- 
kant ar  hade  i  teaterlogen  mördaren  på  några  få  fots  afstånd  bak- 
ifrån ailossat  ett  pistolskott  mot  sitt  ofiers  hufvnd.  Vid  obduktioneo 
befanns  projektilen,  som  utgjordes  af  en  liten  rundkula,  hafva  tagit 
följande  väg:  den  hade  inträngt  genom  os  occipitis,  en  tum  till  ven- 
st  er  om  sinns  longitudinalis,  slagit  in  ett  benfragment,  som  den 
skjutit  framfor  sig  ungefar  3''  in  i  bjemmassan,  hade  sedan  devierat 
något  åt  höger,  gått  in  i  främre  loben  af  högra  hemisferen  och  hade 
der  stannat  omedelbart  öfver  högra  ögonhålan,  utan  att  vålla  något 
direkt  brott.  Ej  dess  mindre  befunnos  båda  orbitae  komminat  frak- 
turerade;  bensplittrorna  i  brottytorna  stodo  inåt  och  du  ra  mäter  som 
beklädde  dem  var  helt  och  hållet  oskadad.  Dessa  dubbla  frakturer 
ansågos  af  obducenten,  Dr  Tafft,  troligen  med  rätta  härleda  sig  af 
contre-coup. 

Af  annan  åsigt  är  Dr  Longmore  på  grund  deraf  att  pannbenet, 
hvilket  ligger  gent  emot  det  skadade  stället  på  bakhufvudet  och 
borde  ha  varit  mest  utsatt  for  contre-coup,  bär  var  oskadadt.  Sna- 
rare förmodade  Dr  L.  att  brotten  i  ögonhålorna  uppkommit  genom 
hjernmassans  undulation  vid  skakningen,  hvilken  med  så  stark  im- 
puls foitplantat  sig  mot  orbitalväggame  att  dessa  frakturerats.  — 
Till  stöd  för  denna  sin  åsigt  meddelar  L.  ett  annat  fall,  der  en  kula 
gick  in  öfver  främre  randen  af  venstra  os  parietale  och  gick  ut  i 
närheten  af  tuber  parietale  på  samma  sida  samt  der  man  vid  sek- 
tionen fann  ett  stycke  nf  venstra  orbitaltaket  af  en  shillings  storlek 
utslaget  och  nedpressad  t  i  ögonhålan,  utan  spår  till  skada  inom 
hjernskålen  i  dess  närhet. 

Naturligare  än  undulationen  är  dock  förklaringen  af  dylika  ska- 
dor medelst  contre-coup,  åtminstone  i  det  Lincolnska  fallet,  ty  om 
äfven  contre-frakturen  ej  så  exakt  ligger  gent  emot  deu  först  träffade 
punkten,  böra  väl  de  tunna  och  spröda  orbitalväggame  snarare  springa 
sönder  än  det  relativt  tjocka  pannbenet. 

=  Enligt  uppdrag  af  Hr  Tillberg  meddelade  sekreteraren 
vidare  följande  fall  af  Pachi/meninffiiis,  som  fSrekommit  å  Gar- 
nisonssjukhuset 

Till  Gamisonssjukhuset  inkom  den  14  Juli  1865  hästgardisten 
A.  35  år  gammal,  bchäflad  med  syfilis. 

För  första  gången  smittad  i  våras,  vårdades  patienten  då  här- 
st  ädes  for  chancre  och  utskrefs  i  slutet  af  April,  läkt  efter  12  dygns 
lokal  behandling.  I  medio  af  Juni  månad  observerade  han  ett  röd- 
fläckigt  utslag  på  kroppen,  vid  sin  uppkomst  åtfnljdt  af  feber  med 
allmänt  illamående  och  smärta  i  svalget.  De  lokala  syrotomema 
hafva  sedan  dess  bibehållit  sig  och   under  tiden  tillökats  af  nya  å 


20S 

scrotom  ocb  i  analregionen ;  de  febrila  gingo  bort  efter  några  dagar, 
och  sedan  dess  har  patienten  hela  tiden  varit  kiy  och  rask,  haft  god 
iptit  och  sofyit  godt  om  nätterna. 

Status  pneseM  den  15  Juli: 

På  armame,  bröstet  och  underlifvet  ett  yppigt  roseola-utslag, 
bestående  af  större  och  mindre  fläckar,  som  på  de  olika  regionenia 
hftfva  ett  något  olika  utseende;  på  armame  och  underlifvet  åro  de 
blekröda,  foga  upphöjda  öfver  huden  och  tydligt  skiljda  ifrån  hvar- 
lodrs;  på  bröstet  deremot  bafva  de  på  många  ställen  konfluerat  till 
fitörre  oregelbundna  plaques,  som  äro  lifligt  röda  och  synbart  upp- 
liojda  öfver  den  friska  hudens  yt& 

På  veastra  gombågen  sitter  strax  till  venster  om  uvuln  en  ytlig 
mindre  ulceration,  och  längre  ned  en  ärtstor  mukös  pnpel.  Båda 
tonsillema  äro  något  ansvällda  och  slemhinnan  i  svalget  öfvcralit 
hjperemisk.  I  rima  ani  och  å  scrotum  sitta  spridda  större  och 
mindre  papler,  som  på  sednare  stället  äro  ulcererade  i  spetsen.  Å 
pneputium  på  det  stället,  der  chankern  haft  sitt  säte,  kännes  ännu 
tu  liten  broskig  förhårdnad,  Cervicol-  och  inguinal-körtlarne  äro  an- 
srailda  men  indolenta.  Patientens  allmänna  tillstånd  är  godt;  han  har 
en  god  och  kraftfull  kroppsbyggnad  och  frisk  ansigtsfårg.  Hans 
digestionsorganer  äro  i  godt  skick.  Ord.:  Pilul.  jodet.  hydrargyros. 
1  piller  hvarje  afton. 

Den  20  Juli.  Lindrig  merkuriala£Fektion  å  tandköttet.  Ord.: 
Sol  chlorat.  kal.  till  gorgelvatten. 

Den  22.  Merkurialaffektionen  ökad.  Patienten  upphör  med 
pillema  och  för  några  matskedar  8ol.  chlorat.  kal.  på  dagen. 

Den  26.  Under  de  2  sista  nättema  har  patienten  haft  svår 
)ark  i  främre  högra  sidan  af  hufvudet  och  derför  ej  kunnat  sofva. 
Aptiten  är  ej  så  god  som  förr  och  afforingen  är  trög,  men  for  öfrigt 
niår  patienten  ej  illa;  om  dagen  är  hnn  fri  från  hufvud värken, 
^iiantemet  har  bleknat  och  är  å  de  flesta  ställen  knappt  synbart. 
Ord.:  Laxans  salinum. 

Den  27.  I  natt  har  hufvudvärken  icke  varit  så  svår,  men  ökat 
si^  på  morgonen  och  fortfar  ännu.  Den  sjuke  ser  klen  och  lidande 
ut  och  känner  sig  mntt.  Under  ronden  angreps  han  af  häftiga  upp- 
Wtningar  och  uppkräktes  ett  gallfärgadt  slem.  —  Han  har  icke 
Jnisit  eller  haft  feber;  huden  är  varm  och  lindrigt  svettaudc;  pulsen 
'iO  full  och  mjuk;  respirationen  jemn  och  obesvärad,  tungau  blöt 
ö%ot  bclaggd,  buken  mjuk,  indolent;  rajelten  något  uppdrifven; 
t*innc  lösa  öppningar  under  dygnet;  urinen  saturerad,  sur,  är  fri 
friiD  albumin.  Frampå  dagen  blef  hufvudvärken  lindrigare  och  den 
^Me  kände  sig  då  temligen  väl,  men  något  matt.  Ord.:  insmörj- 
ÄJ»g  af  30  korn  ung.  hydrargyri  på  aftonen  och  ett  varmt  bad 
»oljande  morgon. 

Den  28.  Hufvudvärken  under  natten  lindrig  och  patienten  bar 
*^Mt,  ehuru  något  oroligt  Han  ser  något  raskare  ut,  men  känner 
^^  fortfarande  matt. 


206 

Den  29.  Under  gårdagen  hade  den  sjuke  9  å  10  eptleptifoimft 
anfall,  hvardera  af  2 — 3  minutera  duration  och  åtföljda  af  admiL 
Under  konvulsionema  har  han  bitit  sönder  tungan.  Natten  har  varit 
lugn  och  patienten  har  sofvit  något;  hnfvudvärken  är  ej  så  sriTf 
men  den  sjuke  känner  sig  mycket  tung  i  hnfmdet.  I  öfrig^  ioga 
symtomer. 

Den  30.  Under  g&rdagen  åter  2  konvulsiva  anfall,  som  dock 
b&de  till  duration  och  styrka  voro  af  lindrigare  beskaffenhet  an  an- 
fallena  dagen  förut  Tillståndet  i  öfrigt  som  i  går.  Ord.:  ny  in- 
smörjning. 

Den  31.  Den  sjuke  ser  dusig  och  tung  ut  och  sofver  mycket, 
men  är  fullkomligt  redig.  Hufvudvärken  fortfar.  Ingen  frossbiytning 
eller  feber;  huden  ar  lindrigt  svettande  och  visar  en  temperatur  af 
+  35®  C.  i  axillen,  pulsen  65;  tungan  tjockt  belaggd,  blöt,  inga 
kräkningar  sedan  den  27;  en  liten  öppning  i  går.  Ord.:  isblåsa  på 
hnfvudet. 

Den  1  Augnsti.  Den  sjuke  ligger  försänkt  i  djup  sömn,  tyst 
och  stilla  på  högra  sidan  med  hufvndet  nedborradt  i  kudden.  Han 
sofver  oupphörligt,  men  är  fullt  redig,  då  han  blir  väckt.  Hufvud- 
värken fortfar  ännu,  den  har  på  de  sista  dygnen  varit  ihållande  hela 
dygnet  om;  pulsen  60;  lindrig  merkurialaffektion  åt  tandköttet. 
Ord.:   Enema  terebinth. 

Den  2.  Försämringen  fortgår.  Den  sjuke  ligger  i  ett  nästan 
soporöst  tillstånd,  vaknar  visserligen  då  han  väckes,  men  återfaller 
snart  i  sitt  förra  tillstånd;  han  svarar  redigt,  men  trögt  och  lång- 
samt; pupillerna  äro  lika  stora  och  af  vanlig  vidd,  men  något  tröga 
i  sina  rörelser;  conjunctiva  nr  blek;  svälj ningsakten  försiggår  utan 
hinder;  iuga  symtomer  från  lokomotionsorganerna ;  huden  är  varm 
och  svettnnde;  pulsen  62,  mjuk  och  temligen  full;  respirationerna  24 
jemna  och  obesvärade.  Inga  kräkningar;  en  frivillig  afforing  i  går 
efter  lavemeutet. 

Den  3.  Tillståndet  nästan  detsamma  som  i  går;  den  sjuke 
ligger  ännu  på  sida,  meu  ar  mera  soporös.  Urinen  har  han  ej  kastat 
sedan  i  går  afton;  blåsan  tappades  och  innehöll  ungefär  1  qvarter 
mörkbrun  urin.  På  e.  m.  börjnde  någon  olikformighet  i  ansigtets 
drag  visa  sig  jerate  lätta  öfvergående  ryckningar  i  venstra  handens 
fingrar,  nässpetsen  och  högra  munvinkeln  voro  dragna  på  sned,  hö- 
gra pupillen  större  och  mindre  rörlig  än  den  venstra.  Urinen  af- 
gick  ofrivilligt  i  sängen.  De  paralytiska  symtoraema  tilUogo,  respi- 
rationen  blef  ojeran,  åtföljd  af  ett  rosslande  läte  och  den  sjuke  afled 
slutligen  kl.  12  på  natten. 

Vid  obduktionen  den  5  Augusti  anmärktes  hufvudsakligen 
följande : 

Förvanri'ingcn  långt  framskriden  på  vissa  ställen  af  kroppen; 
etc  betydligt  emfysem  i  mjuka  delarna  på  bröstet^  halsen  och  pä 
högra  sidan  af  nnsigtet.  Ofvanpä  högra  heraisfereu  wtder  dura  mäter 
en  större  samling  extravaserad,  till  största  deUn  koaguUrad  blod,  som 


207 

på  tjockaste  stallet  yar  nngeHir  \  tum  tjock;  —  blodntgjutningen 
hade  sitt  Vkge  ofvanpå  mellersta  hjt^riiloben,  men  en  del  af  det  fiy- 
tände  blodet  hade  utbredt  sig  t  ett  Uomt  lager  ö/ver  hela  hems/eren. 
Största  delen  af  extravasntet  var  fjUradr.  vid  insidan  af  dura  mäter 
och  följde  med  hinnan,  då  hon  lossades  från  hufvudot.  Resten,  som 
låg  qrar  på  hjernnns  yta  lät  med  lätthet  och  fulistaudigt  bortspola 
sig.  Änichnoiden  var  något  tjock» re  och  dnnklare  på  högra  sidan 
än  på  den  venstra  samt  fullkomlif^t  hel.  Pia  mäter  var  något  öde- 
matos  i  sulci  interejinles;  hennes  stora  kärl  voro  tetnligen  utspända 
af  blod,  hennes  finare  voro,  i  likhet  med  dem  på  venstra  sidan,  mått- 
ligt blod  fyllda.  Ingen  blodntgjutning  emelljin  de  mjuka  hjernhinnorna 
forefanns.  Blodlednrne  iniiehöllo  tiinnflytande  blod,  men  ej  spår  af 
koaguleradt.  Hjernmassan  något  lös  och  måttligt  blodprickig,  visade 
inga  texturforändrin<;Hr;  medulla  ohlongata  ej  heller  några;  sidoven- 
triklame  innehöllo  hvardera  en  tesked  rödfnrgadt  serum.  Det  vid 
hårda  hjernhinnan  vidfästade  blodexiravasatet  var  inneslutet  emellan 
tvenne  tydliga  pseudomeiubraner,  som  vid  periferien  af  blodutgjut- 
ningen  sammansmälte  till  en;  den  ena  nf  dessa  meml)raner  var  grå- 
gnl  till  farmen,  mycket  tunn  och  kunde  med  likn  Iritthet  sönderslitas 
i  alla  riktningar;  den  vnr  på  ett  ställe  sönderspräni^^d,  hvarigenom 
det  utgjutna  blodet,  som  uisprunj^lit^iii  varit  mera  begränsadt,  fått 
utlopp  i  bufvudet.  Den  yttre  uieml)ranen  var  tjockare,  temligen  in- 
timt förenad  med,  men  dock  aflo^sbar  från  dura  mäter,  fläcktals  nära 
1  millimeter  tjock  och  förvandlad  till  eu  grå  biadväfsartad  hinna. 
På  några  ställen  märktes  större  och  mindre  ekymoser  emellan  henne 
och  insidan  af  dura  mäter.  En  del  af  det  extravaserade  och  koa- 
gulerade blodet  var  till  konsistensen  nästan  skört,  af  en  mörk  rost- 
brun färg;  den  andra  delen  var  seg  och  liknade  fiirsk  blodlefver; 
det  hela  var  genomdränkt  af  flytande  mörk  blod.  På  trennc  ställen 
af  pannbenet  förekomma  i  benets  yttre  tafla  en  mängd  hampfrökorns- 
stora  och  mindre,  på  några  ställen  med  hvarandra  koufluerande,  i 
grupper  samlade,  runda  hål  med  skarpa  kanter,  hvilka  utfylldes  af 
mjuka,  rosenröda  cellproliferationer,  som  lika  granulationsbildningar 
uppskjöto  från  benets  diploé  till  ytan,  men  som  icke  visade  spår  af 
någon  försiggången  varafsöndring.  A  några  af  de  bredare  balkarne 
hålen  emellan,  äfvensom  i  närmaste  oragifningen  omkring  de  nyss- 
beskrifna  stållena  förekommo  en  mängd  mycket  små,  vårtformiga 
henaflagringar  emellan  benet  och  benhinnan.  På  insidan  var  benet 
rödfläckigt  af  en  liflig  hyperemi  i  kärlen,  och  fläckorne  öfverdragna 
med  ett  ytterst  tunn  t  exa  udatan  flög.  —  Hjertsäcken  innehöll  en  jumfru 
halmgult  serum,  hjertat  var  något  stort  och  sladdrigt  och  innehöll 
i  båda  halfvorna  flytande  blod,  men  inga  fibrincoagula;  dess  musku- 
latur var  rödgrå  till  färgen,  och  venstra  kammarens  väggar  voro 
tunnare  än  vanligt;  endocardium  jemte  val  vi  erna  friska.  Båda  lun- 
gorna voro  fria  från  bröstväggen  och  öfvernllt  friska.  —  Magsäcken 
och  tarmarne  voro  betydligt  utspända  af  luft;  den  förra  var  för  öf- 
rigt  tom  med  blek  något  föiijockad  slemhinna,  öfverdragen  med  ett 
tuont  lager  segt  slem.  Tarmarnes  slcmhinna  blek;  de  solitära  ock 
Pejeraka   körtlarne  icke  ansvällda;   mjelten  6  tum  lång  och  nära  4 


208 

tum  bred  var  upplöst  till  en  mörkröd  grötformig  massa  jlefrem  något 
förstorad,  jemn  och  likformig  i  snittytan,  till  färgen  rödgrå.  Njo- 
rame  voro  starkt  blodfyllda,  men  i  öfrigt  friska.  Ingenstädes  i  kärlen 
fanns  koagulerad  blod. 

Preparat  af  Paehymeningiten  förevisades. 

Referenten  ansåg  att  den  korta  tiden  från  patientens  fSrsta 
angripande  af  syphilis  (4  månader),  jemte  de  nu  förhandenvar- 
rande  lindriga  sekundära  symtomerna  deraf,  ej  gåfve  aaledniog 
till  antagandet  att  sjukdomen  stode  på  specifik  grund,  utan  att 
troligare  vore,  det  mannen,  som  sedan  längre  tid  tillbaka  hem- 
fallit åt  bränvinsmissbruk,  tillföije  häraf  erhållit  disposition  för 
det  hjernlidande,  som  under  hans  vistelse  på  sjukhuset  utbildats 
och  slutat  hans  dagar;  en  åsigt,  hvilken  äfven  Hr  Malmsten, 
som  anförde  liknande  fall,  ansåg  vara  den  rätta. 

=  Hr  Sandahl  O.  meddelade  följande  sjukdomshistoria, 
om  en  tumör  å  Cranium  med  lycklig  utgång,  meddelad  af  stads- 
läkaren i  Skara  Dr  Karlberg: 

I    början    af   Oktober    månad    förlidet  år  infann  sig  hos  mig 
Maria  A.  ooh  klagade  ofver  hufvudvärk,  som  hon  sedan  några  veckor 
känt,  alltjemt  inskränkt  till  en  liten  fläck  i  venstra  sidan  af  hufvudet 
Patienten  som  vistades  har  i  staden  såsom  elev  vid  härvarande  qvin- 
liga    seminarium,    var    22  år  gammal,  hade  ett  friskt  utseende  och 
sade  sig  alltid  haft  god  helsa.    Han  har  föräldrar  ooh  syskon  i  lifvet, 
h  vilkas  helsotillstäud  äfvenledes  är  god  t.    Som  undersökningen  ej  gaf 
någonting   vid   handen,   antog  jag  hennes  åkomma  möjligen  vara  af 
hysterisk  natur  och  foreskref  derfore  blott  något  af  de  vanliga  anti- 
hysteriska  medlen.    Efter  en  veckas  förlopp  kom  flickan  tillbaka  och 
berättade  att  en  »kula»  slagit  upp  pä  det  värkande  stallet,  under  det 
hufvudvärken  fortfarit  och  stundtals  varit  särdeles  svår.     Vid  under- 
sökning   varsnades  nu  verkligen  öfver  bakre  ö/re  vitikeln  af  venstra 
hjessbenet  en  rund,   ungefär  5-öre-stor  svulst,  som  kändes  hård  och 
var  ömmande.     Sedan,  i  den  tanka  att  här  vore  fråga  oro  en  sub- 
kutan  abscess  eller  kanske  en  periostit,  grötomslag  någon  tid  blifvit 
använda,    började  svulsten  höja  sig  samt  kännas  mjuk  och  nästan 
fluktuerande.    Vid  punktion  med  sonde  exploratrice  framkommo  en- 
dast några  droppar  blod.    Sedan  några  dagar  derefter  förnyad  punk- 
tion  lemnat  samma  resultat,  men  värken  i  tumören  ytterligare  till- 
tagit, gjordes  for  undersöknings  skull  en  liten  incision.     Men  då  en 
massa  blod  härvid  framstörtade,  var  jag  i  häpenheten  mindre  betänkt 
på   undersökning  än  på  blödningens  stillande.     Efter  någon  tid  vå- 
gades   en  ny  incision   och  nu  syntes  i  snittet  en  evampig,  särdeles 
blodrik    massa,    som   temligen    lätt    genomträngdes   af  butonnerade 
sönder  i  alla  riktningar.     Det  gjorda  sfiret  började  nu  ulcerera  ocb 
den  svampiga,  hjemlika  massan  låg  slutligen  blottad.     Mera  för  att 
något  göra,  än  af  hopp  om  dess  nytta,  användes  nu  tucheringar  med 
Nitras  argent.  samt  oljade  koropresser,  hvaraf  tumören  minskades  och 


värken  tycktes  patienten  blifva  lindrigare.  Emot  slotet  af  Noyember 
månad  började  tumören  visa  pulserande  rörelser,  och  med  sonden 
kändes  tydligen  de  skarpa  kanterna  af  ett  genomgående^  fullkomligt 
cirkelrundt,  liksom  trepaneradt,  skiliingstort  hål  på  cranium.  Pa- 
tienten, som  sjelf  kunde  med  sina  finvrar  uppfatta  pulsationerna  i 
tamören  och  kanterna  af  hålet  och  derjemte  välvilligt  blifvit  af  för- 
numstiga personer  underrättad  om  »att  det  var  hjernan  som  värkte 
ut»,  hade  härigenom  blifvit  bragt  till  nästan  fullkomlig  fortviflan. 
Emellertid  fortsattes  med  tucherin«;arne  och  häraf  minskades  tumören 
allt  mer  och  mer,  så  att  den  slutligen  inemot  jultiden  låg  djupt  ned 
i  såret  och  syntes  endast  bilda  ett  tunnt  lager  på  dura  mäter.  Pa- 
tienten reste  nu  till  sitt,  en  mil  från  staden  belägna  hem,  med  löfte 
att  eftei  14  dagar  åter  besöka  mig.  Jag  var  dock  fullt  öfvertygad 
om  att  icke  vidare  få  återse  henne.  Dr  O.  Sandahl  från  Stockholm» 
9om  vid  denna  tid  vtr  på  besök  i  orten  och  dervid  hade  tillfälle 
att  se  henne,  hade,  som  han  sednn  meddelat  mig,  då  ställt  samma 
sorgliga  prognos  som  jag.  En  vecka  efter  jul  kommer  patienten 
likväl  till  mig,  och  nu  låg  i  botten  af  såret  dura  mäter  blottad  och 
fri  från  hvarje  spår  af  tumören.  Då  hon  sedan  i  medlet  af  Januari 
återkom,  hade  hud  betäckningarne  börjat  draga  sig  tillsammans  öfver 
såret  och  vid  nästa  besök,  ungefär  14  dagar  derefter,  var  detta  full- 
komligt läkt,  men  genom  ärret  kändes  tydligen  det  underliggande 
hålet  i  cranium.  Hufvndvärken  hade  nu  också  alldeles  upphört.  Jag 
har  sedermera  flera  gånger  träffat  henne,  sista  gången  vid  midsom- 
martiden ;  hon  var  då  frisk  och  glad,  och  nn  qvarstår  endast  en  liten 
iingervid,  ^  tums  djup  grop  som  en  erinran  om  den  farliga  åkomma, 
hon  så  lyckligt  genomgått. 

Den  29  Augusti. 

Frih.  v.  DuBEN  belsad.  —  Beloningsmedaljer.  —  Biblioteket.  —  Gonstitiitio 
cpidemica.  —  Mikroskop.  —  Ärestod.  —  Anatomiska  arbeten  af  Lvscuka 
och  Hbnle.  —  Trithiner.  —  Mjeltbrand. 

=  Ordföranden  halsade  Frih.  v.  Duben,  som  nyligen  åter- 
vändt  från  en  vetenskaplig  utländsk  resa,  välkommen  till  fäder- 
neslandet. 

=  Med  åberopande  af  reglementet  för  prisfonden  §  12 
föreslog  Hr  Rossander  författarne  af  åtskilliga  under  sednare 
år  utkomna  svenska  medicinska  originaluppsatser  till  erhållande 
vid  den  instundande  h(Jgtidsdagen  af  Svenska  Läkaresällskapets 
mmekularmedalj  i  Mfver  med  författarens  namn  ingraveradt 
och  anmärkte  Hr  B.  tillika  det  förhållande,  att  dylika  hedrande, 
men  föga  kostsamma  utmärkelsetecken,  som  tvifvelsutan  kunnat 
tilldelas  flera  arbeten,  dock  hitintills  allt  sedan  prisfondens  stif- 
tande år  1858,  ej  till  utdelning  ifrågakommit. 

Fårhandlingar  1865.  1** 


210 


Sekreteraren  uppläste  den  ifrågavarande  §:n,  enligt  hvilken 
det  skriftligt  inlemnade  förslaget  remitterades  till  Sällskapets 
komité. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bidrag  till  Sveriges  officiela  Statistik  Helso-  och  Sjakvirden. 
Öfyerstyrelsens    öfver    Hospitalen    underd.    Berättelse    for  är    1863. 

—  Nouveau    Mémoire  sur  la   Nature  et  le  traitement  de  la  Folie 
par  le  Dr  Turch.     Paris  1862.     Gåfror    af   Generaldirektor  Huss. 

—  Badestedder  i  Schweitz  og  Frankrig  der  kunne  trsede  istedet  for 
de    Tydske  af  O.  Bamo.     Kjebenhavn  1865.     Gäfva  af  (orfattaren. 

=  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
anmäldes  af  Hrr  Bruzelius  och  Rossänder  amannensen  vid 
Serafimerlasarettets  medicinska  afdelning  Med.  Lic.  Per  Adolf 
Eneström. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  13  till  och  med  Lördagen  den  19  Augusti  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  20  fall  blifrit 
anmälda. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  14  läkare): 


Febrifl  typhoides 2. 

Diphtheria 2, 

Fertussis 2. 

Cholerina 5. 

Dysenterift 2. 

Diarrhoea 61. 

Febris  intermittens . .  4. 

Variol».    Varioloidea  1. 

Varicellae 1. 

Searlatina 15. 

Delirimn  tremens....  1. 


PlenritiB 

Febris  gastr.  simplex 
Gastritis.    Enteritis . . 

Colitis 

Rhe^matismus  aeatns 

Erysipelas 

Rheam.  recens  afebril. 
Intox.  e  veneno  veget. 

Samma  165. 


Syphilis 2. 

Gonorrboea 2. 

Nearalgia 5. 

CoDJanctivitis 5. 

Otitis 4. 

Ang.  tons.  &  faocinm  19. 

Fericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis ....  2. 

Bronch.  Cat.  bronch.  8. 

Bronchitis  capillaris.  1. 

Pneumonia 1. 

2.     A  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasar ettet:  sjukantalet  den  19  Aug.  197,  hvaraf  110 
pft  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia 
3,  delirium  tremens  2,  febris  typhoides  2,  searlatina  1,  eiythema 
nodosum  1,  angina  tonsillaris  1. 

På  ÅUmdnna  Garnisons-ejukhuaet:  sjukantalet  den  19  Aug.  118, 
hvaraf  43  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gonorrhoea  6,  syphilis  3,  febris  typhoides  2,  diarrhoea  2,  pneumonia 
2,  febris  intermittens  1,  searlatina  1,  neuralgia  1,  keratitis  1,  ery- 
sipelas 1. 

På  Provisoriska  sjukftuset:  sjukantalet  den  19  Ang.  151,  hvaraf 
106  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  13,  febris  ty- 
phoides 3,  pneumonia  3,  diarrhoea  2,  delirium  tremens  2,  syphilis  2, 
nephritis  2,  dysenteria  1,  gastritis  1,  eiysipelas  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  9,  diarrhoea  4,  conjunctivitis 
1,  bronchitis  capillaris  1,  ecthyma  febrile  1.  —  FolikUniken:  diar- 
rhoea 5,  bronchitis  3,  pleuritis  2,  pneumonia  2,  diphtheria  1,  con- 
junctivitis 1,  otitis  1,  zona  1,  furunculus  1. 


211 

På  Bam^'ukhu8et:  sjukantalet  den  19  Aug.  55;  inkomne  änder 
veckan:    conjunctivitis  2,  angina  membranacea  1,  febris  intermittens 

I,  angina  parotidea  1,  scarlatina  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1. 

På  Albnårma  Bambördsfmaei:  antalet  vårdade  qvinnor  9;  febria 
pnerperalis  1. 

På  FromsoriBka  Bambördshuset:  antalet  yårdade  qvinnor  8; 
parametritis  2. 

På  Diakoniss-sftdchuset:  sjukantalet  den  19  Aug.  29;  endast  fall 
af  kroniska  sjukdomar  hafva  under  veckan  inkommit. 

På  Stockhobna  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  19  Aug. 
166,  hvaraf  145  från  staden  och  21  från  länet;  inkomne:  syphilis 
27,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter): 
diarrboea  68,  scarlatina  17,  febris  intermittens  11,  angina  tonsillaris 

II,  rheumatisrous  acutus  9,  febris  gastrica  simplex  9,  variolae  6, 
pneumonia  4,  cholera  nostras  2,  dysenteria  2,  otitis  2,  pleuritis  2, 
gastritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-tnråUmngen:  diarrboea  3,  bronchitis  3,  pleu* 
ritis  1,  furunculus  1. 

=  Constitutio  epideroica  under  yeckan  från  och  med  Sondagen 
den  20  till  ocli  med  Lordagen  den  26  Augusti  1865: 
Sjukligbeten  obetydlig. 
1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  1 2  läkare) : 

Febris  typhoides  ... .  1.  Gonorrhoea 6.  Pleuritis 3. 

Dtpbtheria 2.  Meningitis   cerebralis  1.  Febris  gastr.  simplex     14. 

Pertnssis B.JNeuralgia 2.  Peritonitis 1. 

Cholera  nostras 1. 1  Conjunctivitis 6. 

Cholcrina 8.  Otitis 2. 


Nephritis 2. 

Metritis 2. 

Rheamatismas  acotns  3. 

Erysipclas 2. 

Samma  145. 


Dysenterta 3.  Ang.  tons.  &  faDoiom  23. 

Diarrboea 28.  Laryngo-tracheitis....  5. 

Febris  intermittens  . .  4.  Bronch.  Cat.  bronch.  6. 

Scarlatina 7. 1  Bronchitis  capillsris.  2. 

Syphilis 2.|Pneumonia 3. 

2.     A  hufyudstadens  sjukvärdsanstalter: 

På  Serafimer-lasar ettet:  sjukanlalet  den  26  Aug.  205,  bvaraf  121 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  ty- 
phoides  7,  febris  intermittens  4,  diarrboea  2,  scarlatina  1,  delirium 
tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  broncbitis  1,  icterus  1,  metritis  1, 
rbeuraatismus  acutus  1. 

På  Ålimdnna  Qarnisons-^ukhuset:  sjukantalet  den  26  Aug.  118, 
hvaraf  43  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  syphilis  7,  colitis 
2,  febris  typhoides  1,  morbilli  1,  gonorrhoea  1,  bronchitis  1,  pleu- 
ritis 1,  typblitis  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  26  Aug.  161,  hvaraf 
104  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  va- 
riolffi  9,  diarrboea  8,  febris  typhoides  3,  dysenteria  3,  delirium  tre- 
mens 3,  pneumonia  2,  scarlatina  1,  meningitis  cerebralis  1,  perito- 
nitis 1,  intoxicatio  c.  nitroglycerino  1. 


212 

På  AUmänna  Barnhuset:  diarrlMBa  12,  bronehitifl  4,  nepkritis  2, 
conjaneiifitis  parulenta  1,  pcnftonitis  1,  erytheiDA  fag^x  1.  — 
PoUklinikm:  diarrhoea  4,  conjunctivitis  4,  diphtheria  1,  angina  toa- 
•illaris  1,  broBobitis  1,  poeumonia  1,  pleuritia  1,  febris  gastrica 
simplex  1,  erysipelas  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajiikantalet  den  26  Äug.  52;  inkomne  under 
veckan:  meningitis  cerebralis  1,  pneumonia  1,  peritonitis  1,  nephritb  1. 

På  Allmätma  Barnbårdshuset:  antalet  vårdade  12. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  3 ;  pBrametritis  1. 

På  Diokoniss-^uidiustt:  ajukantalet  den  26  Aug.  29;  endast  fall 
af  kroniska  sjukdomar  kafva  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  26  Ang. 
162,  bvaraf  141  från  staden  ocb  21  från  länet;  inkomne:  sypbilis 
16,  gonorrhosa  11. 

=  Frih.  V.  DuBEN  förevisade  ett  af  Nachet  i  Paris  fSr- 
färdigadt  mikroskop  af  nyaste  konstruktion  och  atraärkt  skärpa 
samt  fastade  appmärksamheten  på  en  vid  detta  mikroskop  ap- 
plicerad s.  k.  )>Revolyer»  för  apterande  af  linserna  samt  en  sär- 
skild apparat  för  stereoskopiskt  seende.  —  Åtskilliga  mikrosko- 
piska preparater  inlades  för  att  ådagalägga  instrumentets  ut- 
märkta beskaffenhet. 

=  Vidare  anmälde  Frih.  v.  Duben  den  nu  pågående  sub- 
skriptionen för  upprättandet  af  en  ärestod  öfver  framlidne  Pro- 
fessor ScHRCEDER  VAN  DER  KoLK,  hvartill  den  aflidnes  talrika 
vänner  och  lärjungar  i  skiljda  länder  redan  bidragit  med  betyd- 
liga summor.  —  De  närmaste  vännerna  hade  emellertid  redan 
un  på  kyrkogården  i  Utrecht  låtit  resa  en  storartad  och  särdeles 
vacker  minnesvård.   En  plansch  öfver  detta  monument  förevisades. 

=  Frih.  v.  DÖBEN  anmälde  slutligen  följande  nyare  ana- 
tomiska arbeten: 

1)  LuscHKA.  Die  Anatomie  des  Menschen.  2:ter  Band. 
2:te  Abilieilung.    Dos  Becken. 

Liksom  i  de  föregående  delarne  utmärker  sig  texten  (or  utmärkt 
reda  och  klarhet.  —  Bland  resultaten  af  nyare  forskntng^nr  må  om* 
näranas  undersökningarne  ora  den  hittills  relativt  obekanta  Glandula 
coccygea,  pä  hvilken  Professor  A.  Retzius  och  Hr  Gyllknskjöld 
redan  for  flera  år  tillbaka  fästat  Sällskapets  uppmärksam  lie  t  Kör- 
teln, som  förekommer  normalt  hos  båda  könen  och  vid  hvarje  ft1der« 
har  sin  piats  omedelbart  framför  spetsen  af  stjertbenet,  är  vonlig«& 
af  en  mindre  Ärts  storlek  och  eger  lydliga  glauduläi-a  dementer, 
emellan  hvilka  för  ett  så  litet  organ  särdeles  talrika  arterer  och  vener 
löpa  jemte  ett  tätt  nät  af  nervtrådar.  Slutgrtnen  af  A.  sacralis 
bildar  stjelken  på  hvilken  organet  befinnes  upphängdt  Öfver  ghm- 
delns  funktionela  betydelse  kan  for  närvarande  endast  hypoteser  frän* 


213 

ställas.  Men  i  patologiskt  häMeeode  erbjsder  den  ett  ej  ringa  intcesae, 
emedan  den  spelar  en  vigtig  rol  vid  den  af  J.  S.  Simpson  beskrifoa 
Coee^fodtfmen  eller  neuralgi  i  stjertbensregionen,  samt  genom  eyst- 
de^neration  ger  upphof  till  de  hittills  så  gåtlika  »Hygromata  cytäca 
peréneaUa»,  hvilket  förhållande  af  Braunes ')  och  Hbschls*')  under- 
aokniogar  biifvit  bestämdt  koastateradt.  —  £b  annan  patologidc 
egendomlighet  är  ansvällningen  ooh  den  fortfarande  permeMlitåUn 
^  Urackus  eller  Ligamenium  misperuorium  vesica  ända  in  i  den  mest 
fraasskridna  ålder.  Dylika  fall  ha  äfven  hårstädes  förekommit  och 
Uifvk  diagnosticerade  samt  gifvit  sig  tillkänna  genom  en  fluktuerande 
SFvlst,  öppnande  sig  i  nafveln,  hvarigenom  en  urinblandad  massa 
ntgjatit  sig.  —  De  i  texten  förekommande  fignrerna,  samtligen  teck- 
nade efter  fotografier  af  i  författarens  samling  befintliga  preparater, 
äro  Tftl  utförda,  men  kunna  dock  ej  mäta  sig  med  de  föregående 
delarnes,  af  den  anledning,  att  den  då  använda  OTanligt  skickliga 
tradsnidaren  aflidit. 

2)  HenIjE.  Handbueh  der  systemcUischen  Anatomie  de» 
Mentehen;  2zter  Band  Eingeumddehre.  2 de  Lieferwig  Ham 
tmd  Gesehleektgapparat. 

Liksom  de  båda  föregående  tomerna  utmärker  sig  denna  del 
for  sin  ovanliga  noggrannhet  i  såväl  hufvudsak  som  bisak.  Redo- 
görelse leronas  för  en  mängd  nya  fynd  och  undersökningar.  Bland 
annat  särdeles  i  detalj  gående  om  oviducten  och  fanMemas  förhål- 
lande au  ägget,  af  stort  intresse  i  fyaiologiskt  hänseende,  samt  om 
fywrameå  mikroskopiska  byggnad,  hvaroro  Henle,  som  bekant  är,  hyser 
egna  åsigter,  som  bland  de  tyska  anatomema  väckt  häftig  opposition. 
Arbetet,  som  ar  ovanligt  soignöst  utfördt,  såväl  till  text  som  plan- 
sober,  har  dock  det  fel  att  utkomma  så  långsamt  att  endast  3  band 
medhunnits  sedan  1840-taIet. 

=  Sekreteraren  meddelade  nr  Skara  Yeterinarinrättnings 
tidskrift.  Augustihäftet,  en  uppsats  af  Hr  N.  E.  Forsell  rö- 
raode trichiHtr  i  råttor: 

I  afsigt  att  få  utrönt  hvariMn  svinen  erhålla  trichiner  hafva 
mikroskopiska  undersökningar  på  de  djur,  som  vanligen  ingå  i  svi- 
nens föda,  under  innevarande  sommar  ofta  biifvit  verkställda.  Det 
har  härunder  och  nyligen  biifvit  uppdagad  t  att  trichiner  allmänt  före- 
komma i  råttor.  Af  5  sådana  djur  (Mus  decumanus),  som  biifvit 
undersökta,  fnnnos  trichiner  i  4  och  till  ett  oerhördt  stort  antaL 

Han  torde  anmärka  att  dessa  råttor  möjligen  erhållit  trichin- 
haltig  föda  från  de  djur,  som  hår  på  platsen  biifvit  till  utfodrings- 
försök    anvinde   (igelkottar,  kaniner  etc.)  och  att  trichiner  icke  an- 


*)  Die   DoppelbfldoDger   ond   angeborenen    Oeichwuhte   der  Kreosbeingegead. 

Leipsig  1862. 
**)  Hjrpertrophie  der   Lnschks*8chen    Drnie.     Oesterreichiiche    Zeitschrift   fär 

pnktiselM  Bsflknads.    1860.    N:e  14. 


214 

träffas  i  andra  råttor  än  dem  yid  försöksanstalten.  Men  detta  kan 
desto  mindre  vara  förhällandet,  som  utfodringen,  h vilken  alltid  Terk- 
ställts  af  undertecknad,  städse  skett  med  den  försigtigbet,  att  intet 
af  den  trichinhaltiga  födan  kunnat  komma  råttor  tili  del,  utom  det 
att  2  af  de  med  tricbiner  bebäflade  råttome  blifvit  funne  på  tem- 
ligen  stort  afstånd  från  försöksstället  —  den  ena  vid  ett  garfveri, 
den  andra  vid  ett  torp  ^  mil  utom  staden  —  hvareraot  bland  de 
3,  som  voro  fångade  har  på  stället,  en  befanns  fullkomligt  trichinfrL 

Det  är  således  bögst  sannolikt  att  tricbiner  äro  en  hos  råttor 
ganska  vanlig  företeelse  och  att  det  är  genom  förtärandet  af  råttor 
—  hvilka  vanligen  i  stor  mängd  ha  sitt  tillhåll  i  svinhus  —  som 
svinen  erhålla  sin  inqvartering  af  tricbiner,  ty  i  metmask,  sniglar, 
tomdyflar  etc.  som  ansetts  innehålla  fröet  till  dessa  snyltgäster  har 
jag  icke  funnit  minsta  spår  dertill.  Ett  ytterligare  skäl  till  anta- 
gandet att  tricbiner  allmänt  förekomma  hos  råttor  torde  finnas  i  den 
omständigheten  att  kattor  stundom  angripas  af  sjukdomstecken  som 
tyda  på  trichinförgiftning.  Förliden  höst  och  vinter  visade  sig  en 
sådan  åkomma  på  kattorne  i  Skaratrakten,  farsotartad.  Symtomerna 
voro:  afmagring  och  häftig  diarré,  som  vanligen  slutade  med  döden. 
I  många  bus  utdogo  kattorne  helt  och  hållet.  Då  trichinundersök- 
ningar  på  den  tiden  icke  voro  »på  modet»  blefvo  emellertid  de  döda 
djuren  icke  mikroskopiskt  undersökta  och  sedan  upptäckten  af  tri- 
cbiner i  råttor  blifvit  gjord,  har  icke  tillfälle  till  undersökningar  af 
köttet  hos  döda  kattor  yppnt  sig. 

Sannolikt  äro  tricbiner,  likasom  mask  på  krusbärsbuskar,  all- 
männa vissa  år  på  vissa  ställen,  under  det  att  de  pä  andra  tider  och 
orter  ej  förekomma.  I  så  fall  är  det  förklarligt  huru  tricbiner  kunna 
finnas  bland  råttor  utan  att  hela  kattslägtet  dött  ut. 

Vidare   om   de   vid  ofvannämnda  veterinärinstitut  gjorda 
irichimdfodringsförsöh : 

Dessa  försök  hade  anställts  å  sex  stacken  igelkottar,  som  er- 
höllo  tricbinbaltig  föda  och  alla  dogo  efter  en  utfodringstid,  varie- 
rande mellan  30  och  52  dagar.  Vid  obduktion  af  de  ifrågavarande 
djuren  b^unnos  de  alla  behäftade  med  såväl  tarm-  som  muskeltri- 
chiner  i  oerbördt  stort  antal.  —  Afven  en  uggla  underkastades  samma 
utfodring  och  dog  efter  3  dygn.  1  de  serösa  hinnorna  förekommo 
här  talrika,  i  klara  hylsor  inneslutna,  trichinlika  trädmaskar,  som 
dock  voro  af  annan  art  an  den  vanliga  och  måste  ba  funnits  hos 
djuret  innan  utfodringen.  Igelkottar,  som  fingo  förtara  ugglans  kött 
företedde  efler  döden  talrika  tricbiner  af  samma  species,  som  äfven 
hos  dem  endast  inqvarterat  sig  i  de  serösa  hinnorna  i  tarmkanalen. 

De  nu  gjorda  utfodringsförsöken  ansåg  Hr  Forsell  ha  gifvit 
tillfölle  till  följande  iakttagelser: 

Att  förtärandet  af  tricbinhaltigt  kött  nästan  ofelbart  öfverflyttar 
tricbiner  på  den  varelse  som  förtäit  detsamma. 

Att  af  de  djur,  som  till  dessa  försök  blifvit  använde,  alla,  så- 
som det  vill  synas  tillfölje  af  trichinförgiftningen,  tillsatt  lifvet. 


216 

Att  åfven  djar  med  utmärkt  kraftiga  dij^tionsorganer  —  igel- 
kotten smälter  både  hår  och  ben  i  den  förtärda  födan  —  icke  kunna 
befria  sig  från  de  i  tarmkanalen  inkomne  trichinema,  som  derstädes 
i  hundratusental  foröka  sig,  samt  därefter  genomborra  tarmarne  för 
att  inqrartera  sig  f5r  deras  i  allmänhet  öfriga  lifstid  i  musklerna. 
Att  trichinhaltigt  fläsk,  som  varit  saltadt  och  rökt  under  mera 
än  ^  års  tid,  befunnits  lika  sroittosamt  som  köttet  efter  nyligen  dö- 
dade trichinsjuka  djur  och  att  h varken  förruttnelse  af  det  kött  hvari 
trichinerna  finnas,  eller  sudant  kötts  sockring,  saltning  eller  torkning 
kunnat  tillintetgöra  dess  skadligbet  såsom  föda,  samt 

Att  äfven  andra  trichinartade  maskar  än  trichina  spiralis  kunna, 
likasom  dessa»  med  rå  kötlföda  insmugglas  i  kroppen  der  de  sedan 
aannolikt  för  alltid  qvarblifva  till  skada  för  lifvet  och  helsan. 

Det  ar  således  rådligast  att  aldrig  förtära  köttmat,  som  icke 
blifvit  kokt  eller  stekt  eller  åtminstone  blifvit  af  sakkunnig  person 
mikroskopiskt  undersökt  och  befunnen  trichinfri. 

I  fråga  om  trichinernas  inflytande  på  belsan  och  lifvet  hos  de 
varelser,  som  med  desamma  äro  behäftade,  har  man  anmärkt,  att  då 
trichiner  kunna  förekomma  i  stor  mängd  både  hos  menniskor  och 
djur  utan  att  de  deraf  tillsatt  lifvet,  så  måste  trichinerna  icke  vara 
aå  lifsfarliga  som  man  å  andra  sidan  velat  påstå.  Härtill  måste 
sraras,  att  observationerna  öfver  trichinförgiftningar  allt  för  tydligt 
ådagalagt  de  senares  skadlighet  och  att  muskelsystemets  inqvartering 
af  hundra  tusendetals  lefvande  maskar,  som  vegetera  på  det  förras 
bekostnad  af  anatomiskt-fysiologiska  skäl  omöjligen  kan  vara  för  hel- 
aan  och  lifvet  likgiltig.  De  talrika  dödsfallen  förlidet  år  bland  men- 
niskor i  Tyskland  tillfölje  af  förtärandet  af  trichinhaltigt  fläsk  (73 
dödsfall  bland  86  sjuka)  utgöra  härför  ett  talande  bevis.  —  Att  så- 
väl menniskor  som  djur  kunna  fördraga  ett  visst  antal  trichiner  utan 
att  dö  eller  synas  sjuka  deraf  är  lika  naturligt  som  att  de  kunna 
lefva  efter  förtärandet  af  ett  mindre  qvantum  arsenik.  Naturens  mot- 
ståndskraft mot  skadliga  inflytelser  gör  sig  naturligtvis  äfven  gällande 
emot  trichiner,  och  först  när  dessa  senare  finnas  i  för  stor  mängd, 
blir  motståndskraften  vanmäktig.  Att  äfven  svinen  fått  tillsätta  lif- 
vet genom  trichinförgiftning  är  mer  än  sannolikt,  ehuru  man  ännu 
h&röfver  saknar  tillräckliga  observationer.  Hvad  som  deremot  ar  med 
visshet  k&ndt  är,  att  hos  intet  af  våra  husdjur  är  dödligheten  så  stor, 
i  förhållande  till  antalet,  som  bland  svinen.  Det  är  ganska  troligt 
att  detta  förhållande  står  i  sammanhang  med  trichinernas  ofta  före- 
kommande bos  dessa  djur. 

Hr  Sandahl  O.  meddelade  proceduren  och  köttberedningen 
vid  de  ifrågavarande  utfodringsförsöken  och  Hr  v.  Duben  er- 
inrade om  att  de  vunna  resultaten  angående  trichiner  hos  råttor 
öfverenastämde  med  dem  som  af  Tudichum  uppgifvits.  — 
Trichinernas  borrningar  i  de  voluntära  musklerna  och  deras 
återfinnande  t.  ex.  i  M.  stapedius  i  örat,  der  Henle  funnit  dem, 
tarfva  ännu  mera  utredning  och  förklaring. 


216 

=  Hr  Sandahl  O.,  som  särdeles  lofordade  den  ofvan 
dterade  Skara  YeterinftrinrättniDgs  Tidskrift,  säsom  ofta  inne- 
hållande artiklar  af  stort  intresse,  anförde  ytterligare  ur  den- 
samma följande  om  mjeltbrandens  smiUbarhet: 

Då  för  några  år  sedan  mjeltbrand  utbröt  i  trakten  af  Falköping, 
befanns  vid  den  undersökning,  som  på  grund  af  vederbörandes  för- 
ordnande anställdes,  anledningen  till  sjukdomens  uppkomst  ooh  sprid- 
ning vara  följande: 

På  den  egendom,  der  ^ukdomen  föi-st  yppade  sig,  hade  året 
fout  en  häst  hastigt  dött  ute  på  bete  af  obekant  sjukdom  ooh  biif- 
vit  så  ytligt  ncdgräfd  i  en  beteshage  att  en  del  af  extremitetema 
voro  synbara.  Några  månader  derefter  såldes  egendomen  ooh  då  åui 
nye  egaren,  som  var  okunnig  om  den  döda  hästens  nedgräfning  i 
beteshagen,  följande  sommaren  ditslnppte  sina  hästar,  utbröt  mjelt* 
brand  och  dödade  3  st.  af  dem.  Innan  sjukdomen  blifvit  märkbar 
skulle  en  af  hästarne  begagnas  på  en  resa  till  Falköping,  men  den 
sjuknade  på  vägen  och  dog  ^  mil  från  staden.  Vid  det  döda  dju- 
rets boHskaffande  från  den  allmänna  landsvägen  voro  2:ne  bönder 
behjelplige,  som  kommit  åkande  med  hvar  sin  häst,  och  dessa  fingo 
dyrt  plikta  för  sin  hjelpsamhet,  emedan  de  mistade  icke  allenast  sina 
2  på  resan  medhafde  hästar,  utan  äfven  2  hemmavarande,  som  blefvo 
smittade  af  sina  hemkomna  stallbröder  eller  husbönder.  Hg, 

Den  5  September, 

lYiohiner.  —  Hr  Enisteöm  ledamot.  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemioa. 
—  Aachen  er-vatten.  —  Nitroglycerin. 

=  Vid  protokolljusteringen  anmärkte  Hr  Key  med  anled- 
ning af  de  vid  förra  sammankomsten  refererade  uppsatserna  af 
Lektor  Forssell  följande: 

Som  jag  ej  var  i  Sällskapet  närvarande  då  Hr  Forssells  båda 
uppstttser  om  »Trichiner  i  råttor»  och  »Trichinutfodringsförsök»  refe- 
rerades ooh  jag  af  protokollet  finner  att  de  teraligen  fullständigt 
komma  att  i  Hygiea  intagas,  så  utbeder  jag  mig  att  nu  få  und^ 
kasta  dem  en  liten  granskning»  hvilken  jag  anser  alldeles  nödvändig 
på  det  ej  en  del  i  dem  uttalade  mindre  rigtiga  satser  måtte  åstad- 
komma ytterligare  förvillelse  i  en  frfiga,  som  så  intressei-ar  den  stora 
allmänheten,  och  i  hvilken  åtminstone  vetenskapsmännen  alltid  borde 
yttra  sig  fullkomligt  exakt. 

Hvad  den  första  uppsatsen  eller  »Trichiner  i  råttor»  beträffar, 
så  säger  Hr  Forssell  deri  att  han  nyligen  uppdagat  det  Irichiner 
allmänt  förekomma  i  råttor.  Af  fem  sådana  djur,  som  blifvit  under- 
sökta, befunnes  4  behäftade  med  trichioer.  Det  förefaller  mig  under- 
ligt att  ett  sådant  meddelande  göres,  utan  att  med  ett  ord  omnämnesr 
huruvida  man  på  andra  håll  sökt  trichiuer  hos  råttor,  eller  om  desse 
ens  varit  misstänkta  för  att  meddela  sådana  åt  svinen.  Det  ser  af 
uppsatsen  ut,  som  frågan  om  trichiner  hos  råttor  här  förekom  för 
första  gången. 


Detta  ir  dook  UngtifråD  förfaålUndet.  Eo  liten  kistorisk  öfvw* 
blick  skall  viaa  att,  om  Hr  Forssells  bkttagelse  år  fullt  rigti^*  den 
ifren  ar  af  stort  intresse,  men  p&  samma  gån[(  att  man  måste  mot- 
tag meddelandet  med  en  viss  försigti^het  och  framförallt  att  nya 
beris  fordras,  dels  for  att  det  yerkligen  varit  tiichina  spiralis  som 
Hr  Fonsell  observerat,  dels  for  att  råttorna  i  så  fnll  ej  kunnat  in- 
tieieFas  af  det  tricbinhaltiga  kött,  hyarmed  Hr  Forssell  experimenterat 
å  andra  djur. 

Såaom  bekant  trodde  man  for  kort  tid  sedan  att  trichiner  for* 
atom  hos  menniskorna  och  svinen  åfven  blifvit  funna  hos  en  stor 
mmngd  andra  djur,  såsom  kråkor,  kajor,  uglor,  hökar,  mullvadar, 
grodor,  maskar  etc,  ja  afven  hos  fiskar,  och  då  man  sAg  huru  lätt 
råttor  vid  fodringsforsök  inficierades,  tog  man  for  af  gjord  t  att  de 
SLfveo  i  naturen,  der  de  ofta  borde  påtr&fla  trichinhaltig  föda,  inficie- 
rades  och  länge  hafva  just  de  varit  starkt  misstänkta  f5r  att  vara 
hafvndkällan  for  svinens  infektion.  Det  var  hufvudsakligen  Hbrbst 
som  bidrog  till  foreställningen  om  trichinemas  stora  utbrednini^  bland 
djuren,  derigenom  att  han  vid  sinn  experimenter  och  undersökningar 
ej  gjorde  noggranna  sliitcts-  och  art-bestämningar,  utan  upptog  såsom 
tnchina  spiralis  flera  olika  ala^s  små  rundmeskar,  hvilka  hos  åtskil- 
liga djur  forefinnat  dels  i  fritt  dels  i  inkapsladt  tillstånd.  Först  på 
sednaste  tiden  har  man  kommit  underfund  med  det  stora  misstaget 
oeh  att  trichina  spiralis  hitintills  blott  med  säkerhet  är  funnen  hos 
menniakor,  svin  och  kattor. 

Jag  vill  anföra  några  exempel.  I  mullvadar  fann  Herbst  tri- 
ckiner  utomordentligt  ofta,  ja  nästan  i  hvarje.  Fibblbr  har  emeller- 
tid na  visat  att  den  i  dem  forekommande  masken  ej  är  någon 
trichina  spiralis  och  fodringar  af  kaniner  medförde  ej  infektion.  I 
ofod muskler  finnes  en  liten  nematod  uti  sjclfva  muskel trAdame,  som 
mycket  liknsr  en  trichina,  men  dock  är  en  helt  annan  mask,  h vilken 
Ebbeth  benämnt  Myoryctes.  Max  Lanobnbbck  trodde  sig  funnit 
triehiner  i  våra  vanliga  metmaskar  och  ville  i  dem  söka  källan  for 
svinens  infektion.  Detta  syntes  sprida  mycket  ljus  of  ver  trichinernas 
lif  i  naturen,  men  när  man  såg  lite  närmare  efter  befanns  det  att 
de  ifrågavarande  små  parasitmaskarna  voro  anffuiUula-HTter,  som  når 
metmaskarna  dö  och  f^rmttna  blifva  fria,  h varefter  de,  utan  att  ö(- 
vergå  i  andra  djur,  i  fritt  tillstånd  uppnå  könsmognad.  Afven  hvit- 
betor  blefvo  misstänkta  for  att  vara  trichinkolportörer,  sedan  Schaght 
beskrifvit  en  inkapslad  trichinlik  mask,  som  lefde  på  deras  rötter, 
men  äfven  denna  mask  var  en  anguillula. 

I  en  nyligen  olTtmtliggjord  uppsats  (Zur  Trichinenlehre»  Virchows 
Arch.  Bd  xxxjj  Heft.  3.)  säger  Yirchow  att  trichinemas  naturliga 
forekommande  är  med  vetenskaplig  visshet  blott  konstateradt  hos 
menniskor  och  svin.  Med  stöd  deraf  aaser  han  det  sannolikaste  vara, 
att  svinen  inficieras  genom  exkrementer  af  menniskor,  hvilka  under 
några  veckor  efter  förtärandet  af  trichiuhaltigt  svinkött  ännu  hafva 
med  uttöm ningarne  afgående  drägtiga  tirmtrichiner.  Hela  kedjan  for 
trichinemas  vandringar  skulle  sålunda  blott  vara  den:  att  menniskorna 
fingo  trichiner  af  svinkött,  och  svinen  inficierades  af  de  menakliga 


218 

exkreroenterna.  Denna  Yirchows  hypotes  synes  mig  vara  alltför  vi- 
gad,  isynnerhet  då  Pagbnstbchsrs  experimenter,  si&som  jag  förut  i 
Sällskapet  meddelat,  ledt  till  det  resultatet,  att  tarmtrichiner  svårli- 
gen kunna  inficiera  de  djur,  sum  förtära  dem.  Försigginge  svinens 
infektion  på  sått  Virchow  anser  sannolikast,  så  hade  man  i  profylak- 
tiskt  hänseende  blott  att  hindra  svinen  från  att  förtära  mennisko- 
exkrementer.  Att  trichinernas  förekommande  ej  är  så  inskränkt  be- 
visas dessutom  deraf  att  de  med  all  säkerhet  äfven  blifvit  funna  i  kattor, 
såsom  Virchow  i  ett  sednare  häfte  af  sitt  Ärehiv  äfven  medgifvit. 
Denna  sednare  omständighet  synes  mig  mycket  tala  för  trichinernas 
förekommande  äfven  hos  råttorna.  Emellertid  har,  trots  flitigt  sökande, 
trichiner  förut  ej  i  dem  blifvit  funna.  Pagenstecher,  som  härmed 
mycket  sysselsatt  sig,  fick  negativt  resultat.  Väl  f&ngades  på  hospi- 
talet i  Heidelberg  en  med  trichiner  behäftad  råtta,  men  hon  kunde 
haft  tillträde  till  en  utkastad  trichiniserad  död  kanin.  MosLsa  un- 
dersökte särskildt  en  stor  mängd  råttor  från  duedlinburg  der  upp- 
repade trichinepidemier  förekommit,  men  ingen  var  trichinhaltig.  I 
Mariestad  undersökte  Kandidat  Blix  förliden  sommar  en  del  råttor, 
hvilka  äfven  voro  tricbinfria. 

Hr  Forssells  iakttagelser  att  4  af  5  råttor,  som  han  i  Skara 
undersökt  voro  behäftade  med  trichiner  skulle  under  sådana  förhål- 
landen vara  af  största  såväl  teoretiska  som  praktiska  intresse,  men 
då  så  många,  äfven  utmärkta  vetenskapsmän  förut  misstagit  sig  på 
de  hos  en  mängd  djur  såsom  parasiter  förekommande  små  rundmaskar 
af  andra  slägten  och  arter,  sa  anser  jag  mig  ännu  från  vetenskaplig 
ståndpunkt  böra  hysa  tvifvel  om  diagnosens  rigtighet,  tills  jag  an- 
tingen genom  en  af  Hr  Forssell  lemnad  anatomisk  beskrifning,  eller 
genom  egna  undersökningar  af.  materialet  blifvit  öfvertygad  om  mot- 
satsen, på  samma  gång  som  det  blifvit  till  fullo  ådagalagt  att  råt- 
torna omöjligen  kunnat  iuficieras  af  det  till  försöks  anställande  an- 
vända köttet,  eller  af  de  under  ezperimenterna  döda  igelkottarne. 
Äfven  i  sednare  hänseendet  synes  Hr  Forssells  gjorda  meddelande  ej 
vara  fullt  tillfredsställande.  För  egen  del  är  jag  emellertid  mycket 
benägen  att  anse  råttorna  såsom  en  hufvud källa  för  svinens  infek- 
tion och  skulle  blifva  särdeles  tillfredsställd  om  de  ofvan  angifna 
anledningarne  till  tvifvel  om  rigtigheten  af  Hr  Forssells  iakttagelser 
blefve  undanröjda. 

Af  en  bngare  på  söder,  som  i  somras  sändt  ett  trichinhaltigt 
svin  till  en  af  de  härvnraiide  Undersöknin (^^sbyråerna,  erhöll  jag  löfle 
att  han  skulle  i  svinhusen  fångn  och  tillsända  mig  råttor.  Blott 
en  enda  sådan  har  jag  erhållit.  För  någon  tid  sedan  erhöll  jag  dock 
förnyadt  löfte  härom  af  såväl  denne,  som  af  en  annan  bagare,  som 
äfvenledes  låtit  undersöka  ett  med  trichiner  behäftndt  svin.  Jag 
hoppas  derföre  att  snart  kunna  få  ett  stort  material  för  undersök- 
ningar, hvars  resultat  jng  framdeles  hur  vill  meddela. 

Rörande  den  andra  uppsatsen  eller  »Trichimd/odrinffs/öraök»  vill 
jag  till  en  början  anmärka  att  det  förhållandet,  att  vissa  djur,  som 
äta  trichinhaltigt  kött,  sjelfva  få  trichiner  är,  såsom  hvar  man  vet, 


219 

genom  en  stor  mingd  experimenter  till  fullo  ådagalagdt  for  flera 
år  sedan.  Det  förundrar  mig  redan  derföre  något  att  6  fodringa- 
för9Ök  med  igelkottar,  hvilka  ej  lemnat  tilirälle  till  någon  ny  iakt^ 
tagelae  blifvit  i  en  särskild  uppsats  offentliggjord.  De  många  an- 
ledningar till  anmärkningar,  som  denna  uppsats  för  öfrigt  innehåller» 
synas  antyda  att  författaren  varit  i  saknad  af  nödig  litteratur,  och 
håruti  må  väl  äfven  en  förklaring  finnas  för  att  han  ej  riktat  upp- 
märksamheten på  de  frågor,  som  ännu  äro  obesvarade  och  som  af 
fortsatta  experimenter  vänta  sin  lösning. 

Hr  Forssell  säger  att  han  fodrat  6  igelkottar  och  en  uggla  med 
trichinhaltigt  kött,  och  alt  vid  obduktionen  alla  de  ifrågavarande 
djuren  befunnits  behäftade  med  trichiner.  Man  skulle  häraf  vid  första 
påseendet  kunna  tro,  att  äfven  experimentet  nied  uglan  lyckats, 
hvilket  vore  af  intresse,  ty  ännu  har  det  aldrig  lyckats  ntt  trichini- 
sera  någon  fogel.  Ugglan  dog  emellertid  på  tredje  dygn<^t,  och  så- 
lunda på  en  tid  då  tarmtricbinema  ännu  omöjligen  hunnit  framföda 
en  enda  unge,  och  ännu  mindre  någon  sådan  kunnat  hinna  ut  på 
vandring.  Författaren  upplyser  äfven  sjelf  på  nästa  sida,  att  de  hos 
ugglan  funna  maskarna  lågo  i  klara  hylsor  inneslutna  i  kaviteternas 
serösa  hinnor,  men  ej  i  köttet,  hvarförutom  de  äfven  i  andra  hän- 
seenden voro  olika  trichiner.  Författaren  anser  derföre  sjelf  att  dessa 
maskar  tillhörde  »ett  annat  species  —  eller  om  man  sä  vill  genus» 
och  »måste  hafva  funnits  hos  djuret  före  utfodringen.»  Denna  med- 
förde sålunda  för  ugglan  intet  resultat.  Hvad  den  här  funna  masken 
beträffar,  har  den  säkerligen  ej  alls  varit  någon  trichina,  och  förmod- 
ligen var  det  samma  slags  mask  som  Hcrbst  för  länge  sedan  äfven 
funnit  i  peritoneum  hos  ugglan,  och  som  han  felaktigt  antog  vara 
trichina  spiralis.  Författaren  säger  att  den  döda  ugglan  användes  till 
2:ne  Igelkottars  utfodring  och  att  de  »serösa  hinnor,  som  hos  dessa 
djur  bekläda  bukkavitetens  inelfvor,  efter  döden  varit  rikligt  inqvar- 
terade  med  sådana  uggletrichiner  hvilka  sdbmda  befwmiU  lika  smitta 
jfomma  9om  flåsktrichinema.»  Till  denna  slutsats  berättigar  ej  två 
experimenter  på  en  enda  djurart.  Under  förutsättning  att  igelkot- 
tarne ej  före  fodringen  vore  behäftade  med  de  ifrågavarande  rnaskarne 
må  författaren  hafva  visat  att  de  s.  k.  uggle-trichinornn  kunna  genom 
fodring  inficiera  igelkottar,  och  detta  kan  vara  rätt  intressant  i  och 
för  sig,  men  deraf  följer  alldeles  icke  att  de  kunna  inficiera  andra 
djur.  Det  är  sannolikt  att  de  kunna  inficiera  många,  men  huru 
många  och  hvilka,  detta  måste  experimenter  visa.  Deras  förekom- 
mande kan  vara  ytterst  inskränkt  i  naturen.  I  en  så  ömtålig  fråga 
som  den  om  trichinerna  måste  man  vara  försigtig  och  ej  gifva  an- 
ledningar till  onödig  oro. 

Författaren  säger  om  de  i  igelkottame  observerade  tarm  trichi- 
nerna, att  de  natundom  varit  större  men  i  allmänhet  mindre  än  de 
inkapslade  maskarne.»  Detta  måste  bero  på  något  misstag.  De  tarm- 
trichiner,  som  varit  mindre  än  muskeltrichiner  knn  ej  hafva  varit 
trichiner;  ty  den  saken  är  alldeles  säker  att  muskeltrichinerna  då  de 
förtäras  af  ett  djur  betydligt  tillväxa  i  dettas  tarmkanal  och  utbildas 
till  könsmogna  individer.    Någon  förminskning  är  under  sådana  för^ 


22e 

båilanden  omöjli||^.  Små  embryoDer  kan  det  ej  heller  hafva  varit, 
if  de  aro  då  de  lemna  tarmkanalen  så  ofullstaadigt  utvecklade  och 
dl  jtterst  små  att  de  ej  kunna  förvezlaa  med  tarmtrichiner. 

Författaren  säger  att  de  af  honom  gjorda  utfodrin^loivokea 
gifrit  tillfälle  till  en  del  iakttagelser,  som  han  framställer  i  några 
korta  allmänna  satser.  Dessa  lida  hafvodsakligen  af  det  felet  att 
författaren  gjort  en  enstaka  iakttagelse  till  allmän  regel,  och  afiknda 
gått  långt  utöfver  och  på  sidan  om  de  resultater,  som  såväl  hans 
«om  andras  erfarenhet  och  experimenter  medgifva. 

Sålanda  tror  sig  författaren,  på  grund  af  sina  forsok  å  sex  igel- 
kottar kunna  säga:  »AU  förtärandet  af  tHchinkaUigi  kött  nästan  o/et- 
hart  öfoerftjfttar  trichiner  på  den  varelse  som  förtärt  äetsammaM  8å 
är  emellertid  ingalunda  forhållandet  och  detta  är  ytterst  vigtigt  att 
framhålla.  Fog] ar  synes  t.  ex.  ej  alls  kunna  trichiniseras,  åtminstone 
hafva  hittills  alla  försök  i  denna  rigtning  lyckligtvis  slagit  fel.  För- 
utom med  våra  vanliga  tama  foglar,  såsom  höns,  gäss,  ankor,  dufvoff 
etc.  har  man  experimenterat  på  en  mängd  andra  med  samma  nega- 
tiva resultat.  Väl  hafva  tarmtrichiner  bos  en  del  utvecklats,  men 
de  hafva  snart  afgått  från  djuren  och  någon  invandring  af  embryoner, 
eller  hvilket  är  detsamma,  någon  trichininfektion  har  aldrig  inträffat. 
För  öfrigt  inficieras  olika  diur  i  hög  grad  olika  lätt.  Hunden  t.  ex. 
ehuru  köttätande,  fSr  sällan  muskeltrichiuer.  Virchow  har  under  sina 
talrika  försök  aldrig  lyckats  iufioiera  någon  hund.  Alla  glires  synas 
deremot  med  lätthet  kunna  trichiniseras.  Med  kaniner  t.  ex.  miss- 
lyckas ej  gerna  ett  dylikt  försök  enligt  hvad  erfarenheten  såväl  an- 
norstädes som  här  visat.  Med  rurainautia  hafva  forsöken  hittills  i 
allmänhet  misslyckats.  Något  fullvext  nötkreatur  bar  aldrig  ännu 
blifvit  trichiniseradt,  men  det  har  dock  lyckats  Fagenstecher  att  få 
en  ung  kalf  behäftad  med  muskeltricliincr,  och  Fiedler  att  trichini* 
aera  ett  får.  För  ett  par  månader  sedau  öfverlemnade  jag  ea  tri- 
^shiuiserad  igelkott  till  härvarande  veterinärinrättning  med  förfrågan 
om  man  ej  der  skulle  vilja  experimentera  å  ruminantta,  hvartill  jag 
•aknade  tillgång.  Enligt  hvad  Professor  Sjöstedt  meddelat,  lyckades 
infektionen  hos  såväl  en  get  aom  ett  får,  hvilket  är  af  synnerligt 
intresse.  Om  sålunda  ruroinantia  äfven  kunna  få  muskeltrichiuer  så 
4ynes  detta  dock  ske  med  ej  så  liten  svårighet,  och  om  ett  ulbildadt 
nötkreatur  kan  trichiniseras  vet  man  ej  ännu. 

Författaren  säger  vidare:  »Att  trichinhaltigt  Jläsk,  som  varit  soL- 
iadi  och  rökt  under  mera  än  ett  hälft  års  tid,  be/unmts  Uka  smitlo^ 
^aauU  som  köttet  efter  nyligen  dödade  trickin^uka  djur  och  att  hviårken 
förruttnelse  af  det  kött  hvari  tricMnerna  finnas  eller  sådant  kötts  aodb- 
Ttng,  saltning  eUer  torkning  kunnat  tillintetgöra  dess  skwUighH  såsom 
Jödain»  Denna  sats  är  vilseledande.  Ur  Forssell  kunde  blott  suga 
att  den  grad  af  t.  ex.  saltning  etc.,  som  hans  kött  varit  underkastadt 
ej  varit  tillräcklig  att  döda  trichinerna,  men  det  ser  dock  ut  aom 
Hr  Forssell  ville  frånkänna  aaltningen  i  allmänhet  dödande  förmåga. 
Det  är  dock  lyckligtvis  genom  experimenter  visadt  att  en  grundlig 
och  långvarig  insaltning  just  är  ett  af  de  bästa  medlen  att  tiUiotet- 
göm  våra  ifrågavarande  parasiters  lif.    Fubstbmbbbo  fann  dam  vid 


Bl 

ett  experiment  retkn  afdöda  på  10:de  dagen,  hvilket  dock  efter  hvad 
andra  fonök  viaadt  ej  kan  betraktas  såsom  regel.  Haubnbh  antafcer 
att  3  veckors  grundlig  saltning  skulle  vara  betryggonde.  Intorkning 
lynes  äfven,  enligt  hvnd  flera  experimenter  gifva  vid  handen,  verka 
dödande  på  trichinerna,  men  den  måste  då  vara  grundlig.  Att  dor- 
emot  en  fullst&ndig  förruttnelse  af  trichinhaltigt  kött  ej  medför  de 
inneslutna  trichinernas  död  är  äfven  förut  genom  försök  utrönt 
Mycket  synes  trichinernas  resistensförmåga  mot  vissa  agentier  såsom 
t.  ex.  koksalt  bero  på  graden  af  dcrns  kapslars  utveckling,  hvarai 
desaas  större  eller  mindre  skyddande  förmåga  är  betingad. 

Till  sist  uttiilar  författaren  den  satsen:  »Att  åfven  andra  trickm" 
artade  maskar  än  trichiaa  spiralis  kunna  liksom  dessa,  med  rå  köU- 
föda  insmugglas  i  kroppen,  der  de  sedan  sannolikt  för  alltid  qvar- 
bli/va  till  skada  för  li/oet  och  helsan.»  Deimn  snts  är  egnad  att  långt 
utöfyer  hvad  erfarenheten  bjuder  injaga  skrock  för  allt  hvad  köttmat 
heter,  och  den  är  har  grundad  på  blott  den  observationen,  att  en 
trichinlik  mask,  som  ej  är  någon  trichin,  finnes  i  de  serösa  hinnorna 
bos  ugglnn  och  genom  fodring  kan  iuficiera  igelkottar.  Vi  böra  vis- 
serligen ej  äta  serosn  hinnor  af  ugglor,  så  mycket  kan  man  saga,  men 
det  är  ingalunda  gifvet  att  om  vi  det  gjorde  vi  skulle  få  så  kallade 
«uggle-trichiner.»  Det  är  enligt  hvad  i  anmärkningarne  till  första 
uppsatsen  blifvit  framhållit  allmänt  kändt,  att  ilern  slags  små  rund- 
maskar  förekomma  afven  i  musklerna,  hos  flera  isynnerhet  lägre  djur, 
som  ej  ingå  i  vår  föda,  skulle  vi  nu  gå  i  en  ständig  fruktan  för 
dessa  små  maskar,  hlefve  vårt  lif  i  naturen  alltför  ängsligt.  Det  är 
säkert  ingen  tilirällighet  eller  nyck  som  bestämdt  menniskans  urval 
af  djur  för  sin  föda;  måhända  ligger  derför  till  grund  en  lång  er- 
farenhet om  skadlig  inverkan  af  kött  från  de  djur,  som  blifvit  ut- 
gallrade. Moses'  förbud  mot  förtärandet  af  svinkött  hade  högst 
SBDDotikt  en  dylik  anledning. 

Vi  böra  kanske  derföre  ej  förakta  traditionen  härutinnan;  mcD 
n  hora  ej  heller  utan  skäl  uppjaga  skräck  för  köttet  af  de  djur,  som 
▼i,  i  enlighet  med  traditionen,  från  naturen  inhemta  för  vårt  kök  eller 
&f  dem  som  blifvit  våra  husdjur  och  vår  förnämsta  näringskälla. 
Ingen  iakttagelse  föreligger,  som  kan  ge  oss  anledning  att  frukta 
for  trichiner  eller  trichinartade  maskar  hos  något  af  de  djur  med 
bvars  kött  vi  pläga  föda  oss  mer  än  hos  svinet;  ej  heller  har  hos 
mcnniskan  någon  annan  trichinartad  mask  än  trichiua  spiralis  någon- 
sin blifvit  observerad. 

Af  det  anförda  synes  huru  stor  öfverdrift  det  äfven  ligger  uti 
den  slutsats,  soifi  författaren  tror  sig  kunna  draga  af  sina  iakttagelser 
nemligen:  »Att  det  är  rådligast  att  aldrig  förtära  köttmat  som  icke 
^fvit  kokt  eller  stekt  eller  åtminstone  bli/vit  af  sakkunnig  person  wt- 
f^nsh^skt  widersökt  och  befunnen  trichinfri.»  ki  de  foglar  vi  äta 
sjnas  vi  för  det  första,  enligt  hvad  hittills  blifvit  ådagalagt,  ej  be* 
böfva  befara  att  få  trichiner. 

De  ruminantia  som  blifvit  våra  husdjur,  kunna  väl,  fastän  med 
s?årighet,  trichiniseras,  men  ingen  iakttagelse  och  ingen  sannolikhet 
åligger  för  att  de,  såsom  gräsätande  djur,  i  naturen  utan  menni* 


222 

fikans  afsigtliga  mellankomst,  förskaffa  sig  trichiner  och  vi  böra  der- 
före  vara  lugna  f3r  dem,  åtminstone  tills  erfarenheten  lärer  oss  nå- 
got  annat.  Jag  vill  ej  tala  om  det  oskick,  sora  understundom  lärer 
bedrifvas,  att  servera  kattor  i  stallet  for  harar.  Kattorna  skulle  kunna 
gifva  oss  trichiner,  men  for  harame  hafva  vi  ännu  ingen  anledning 
att  hysa  fruktan.  Att  påyrka  mikroskopisk  undersökning  af  annat 
kött  än  svinkött  är  orimligt. 

Hr  Forssell  uppgifver  att  dödligheten  bland  menniskor  i  följd 
af  trichiuinfektion  är  så  stor  att  73  dödsfall  inträffa  på  86  sjukdoms- 
fall. Denna  sifferuppgift  måste  bero  på  något  tryckfel,  ty  dödspro- 
centen har  vid  de  olika  epidemierna  varit  ojemforligt  mycket  lägre 
och  varierat  mellan  blott  4  proc.  och  24  proc. 

Yid  slutet  af  sin  uppsats  framkastar  Hr  Forssell  en  misstanke 
om  att  den  stora  dödligbeten  bland  svinen  kunde  vara  föranledd  af 
trichiner.  Han  säger:  ^Aii  äfven  svinen  lätt  ttUsåUa  U/vet  genom 
trichin/örgiftning  är  mer  än  acmnoUkt,  ehuru  man  ännu  härö/ver  sak- 
nar tillräckliga  observationer.  livad  som  deremot  är  med  visshet  kändt 
är,  att  hos  intet  af  våra  husdjur  är  dödligheten  så  stor,  i  förhållande 
tiU  antalet,  som  bland  svinen.  Det  är  ganska  troligt  att  detta  för- 
håUande  står  i  sammanhang  med  trichinemas  ofta  förekommande  hos 
dessa  djur.»  Det  synes  mig  ej  alldeles  rigtigt  att  i  en  veterinäiv 
tidskrift  yttra  sig  så  allmänt  i  en  så  vigtig  frågn,  der  vetenskapen 
dock  led  t  till  vissa  positiva  resulta  ter.  Yeterinärläkare,  såväl  som 
den  allmänhet,  till  hvars  kännedom  uppsatsen  lätt  kommer,  kan  deraf 
få  en  alldeles  falsk  uppfattning,  om  trichinemas  inverkan  på  svinen, 
och  förledas  till  att  misstänka  trichiner,  der  ingen  anledning  dertill 
forefinnes,  samt  å  andra  sidan  till  att  göra  sig  obefogadt  säkra  der 
svinen  ej  visat  tecken  till  sjukdora.  Erfarenheten  och  framförallt  de 
vetenskapliga  experimenterna  ha  visat  att  svin,  ehuru  behäftade  med 
stark  tricfainiasis,  dock  i  allmänhet  ej  deraf  visa  några  svåra  sym- 
tomer,  oftast  nästan  inga.  Yngre  svin  afficieras  väl  stundom  mera 
märkbart,  men  de  dö  utomordentligt  sällan  äfven  af  den  ymnigaste 
trichininvandring  och  återvinna  snart  oftast  hull  och  krafter,  om  dessa 
ens  sjunkit.  Om  trenne  af  de  svin,  i  hvilka  härstädes  trichiner  blifvit 
funna,  har  jag  gjordt  mig  särskildt  underrättad.  De  voro  båda  blott 
6  månader  gamla,  men  hade  dock  under  lifvet  ej  visat  något  obseiv 
veradt  tecken  till  sjukdom,  utan  tvärtom  varit  ständigt  särdeles  krya 
och  vid  utmärkt  hull.  Man  torde  derföre  på  goda  grunder  kunna 
påstå  att  död  hos  svin  tillfölje  af  trichinsjukdom  mycket  sällan  före- 
kommer och  att  de  oftast  under  lifvet  ej  ens  deraf  blifva  på  något 
svårare  eller  ens  märkbart  sätt  sjuka. 

Om  det  alltid  är  af  vigt  att  vetenskapsmannen  yttrar  sig  exakl 
och  ej  säger  mer  eller  mindre  än  hvad  facta  tillåta,  så  är  det  detta  i 
ännu  högre  grad  i  en  fråga,  der  hela  allmänheten  står  och  lyssnar, 
och  äfven  bör  lyssna  till  hans  ord.  En  öfverdrift  eller  en  origtig 
uppgift  är  egnad  att  betaga  vigten  och  värdet  af  vetenskapens  utslag 
i  frågor,  der  dock  vetenskapen  bör  hafva  anspråk  på  volum  decessi- 
vum.    Det  är  på  grund  af  denna  åskådning,  som  jag  genom  de  gjorda 


223 

anmtrkniiiganie  velat  förekomma  en  lätt  möjlig  misstydning  af  hvad 
Hr  Foraseli  i  de  granskade  uppsatserna  yttrat 

Det  ar  att  hoppas  att  Hr  Forssell  med  samma  nit  fortsätter 
sisa  experiroenter,  men  det  vore  önskligt,  om  han  då  ej  spillde  sin 
tid  p&  redan  af^orda  saker,  utan  koncentrerade  siu  uppmärksamhet 
pi  lösningen  af  de  oafgjorda  frågorna,  såsom:  om  muskeltrichinema 
knäna  inficiera  f5re  sin  inkapsling;  om  infektion  kan  uppkomma  af 
foriårda  tarrotrichiner,  och  då,  under  hvilka  förhållanden;  samt  om 
rara  husdjur,  som  höra  till  ruminsntia,  äro  så  refraktära  mot  infek- 
tion, som  det  hittills  synts;  om  ej  möjligen  formen  for  födan  in- 
verkar på  resultatet,  h varvid  förtjänar  att  beaktas,  att  på  härvarande 
Teterinärinrättning  det  trichinhaltiga  köttet  gafs  i  flytande  form,  och 
vid  de  båda  verkställda  experiment  erna  med  lyckligt  resultat.  Af 
inna  mera  intresse  är  att  få  närmare  med  säkerhet  utrönt  huru  olika 
bebsndling  af  köttet  inverkar  på  trichinernas  lif.  En  del  frågor  &ro 
T&l  afven  i  denna  riktning  besvarade,  men  här  återstår  ett  stort  och 
tacksamt  falt  för  fortsatta  noggranna  experimeuter. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  vid  nästa  sammankomst 
val  skulle  förrättas  af  Ordförande  för  det  kommande  s&llskaps- 
iret  samt  af  komitéledamöter  och  revisorer  af  räkenskaperna. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  ama* 
naensen  vid  Serafimerlasarettets  medicinska  afdelning,  Med.  Lic. 
Per  Adolf  Eneström. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Jabresbericht  des  Instituts  fiir  Schwedische  Heilgymnastik  in 
Bremen  von  Dr  A.  Ulrich.  Bremen  1865.  —  Jabresbericht  ubcr 
dss  Institut  fur  medicale  Qyronastik  zn  Hannover  v.  Dr  A.  Ulridt 
Gifvor  af  författaren  genom  Generaldirektör  Huss. 

:=  Constitutio  epidemien  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  27  Augusti  till  och  med  Lördagen  den  2  September  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hnfva  8  fall  före- 
kommit 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  16  läkare): 


Febris  typhoides 2. 

DlpMheria 3 

Cböler»  ntwtnu 1. 

CholeriiM 6. 

Di*rrh«« 49. 

l^ebrts  intermittens  . .  11. 

ADfrina  p«rotidea  . . . .  1. 

V»n«l)« 1, 

ScarUiin» 9. 

GoQorrhoea 3. 


Plcuritis 5. 

Febris  gaatr.  simplex  10. 

Gutritis.     Eotcritis .  1. 

Mctritit 1. 

Rhcuinatismuii  iicutus  5. 

Erysipelas 1. 

Rbeum.  rccens  nfebriL  S. 


Meninjritis   cerebralis  1. 

Nenralgia 2. 

Conjanctivitis 4. 

Oliiis 2. 

Ang.  tona.  h  fancinm  26. 

PyiemU 1. 

Lary  ngo-traoheitis ....  3, 

BroQch.  Cat.  bronch.  23. 

Bronchitis  eapillarii..  1. 

Pneuinooia 4. 

2.     A  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  SerafimerAasaretttt:  sjuknntnlet  den  2  Sept.  209,  hvaraf  122 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  ty- 
phoides  3,  delirium  tremens  2,  pneumonia  2,  meningitis  spinalis  1, 
pericarditis  1,  typhlitis  1. 


Samma  179. 


224 

På  AUmOnna  QanmoM^vUms$i:  tjukantalet  den  2  Sep  t  131, 
hvaraf  49  pä  afdeluingen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  Teckan: 
sjpbilis  6,  gonorrboea  5,  pneumonia  4,  gastritis  2,  delirinm  tremens 
1,  angina  tonsiUaris  1,  bronehitis  1. 

På  FrmrisorUka  ^ukhuiet:  sjukantalet  den  2  Sept.  164,  hTaraf 
124  invärtes  sjuke;  inkorone  under  veckan:  delirium  tremens  6, 
variolse  5,  pneumonia  3,  rheuroatismus  acntus  3,  febris  typhoides  2, 
dysenteria  2,  diarrbosa  2,  febris  gastrica  simplex  2,  icterus  2. 

På  AUmänna  Barnhuset:  diarrboea  6,  broncbitis  5,  pneumonia  1. 
—  Poliklimken:  diarrboea  4,  oonjunctivitis  3,  broncbitis  2,  dipk- 
theria  1,  pertussis  1,  angina  tonsillans  1,  furuncuius  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  2  Sept.  49;  inkomne  under 
veckan:  gastritis  2,  diarrboea  1,  otitis  1. 

På  AUmOwta  Bambördskuset:  antalet  vårdade  8;  febris  puer> 
peralis  1. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  8. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  2  Sept.  32;  inkomne 
under  veckan:  scarlatina  1,  pneumonia  1. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  2  Sept 
164,  bvaraf  147  från  staden  och  20  frän  länet;  inkomne:  sjphilis  31, 
gonorrboea  2. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
diarrboea  36,  scarlatina  31,  broncbitis  22,  angina  tonsillaris  10,  fe- 
bris intermittens  8,  febris  gastrica  simplex  6,  opbthalmia  4,  pneu- 
monia 4,  rbeumatismus  acutus  4,  variolee  3,  gastricismus  3,  gastritis 
3,  dipbtberia  2,  febris  typhoides  2,  dysenteria  2,  angina  mcmbra- 
nacea  1,  morbilli  1,  apoplexia  cerebri  1,  neuralgia  1,  pleuritis  1. 
peritonitis  1,  stomatitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  rbeumatismus  1. 

Norra  KorreJcUons-inrättnmgen:  apoplexia  cerebri  1,  febris  ga- 
strica simplex  1. 

=  Sekreteraren  framlade  för  Sällskapet  en  priskarant  öfver 
Aachener  ThermaU  Wasser^  inleronad  af  firman  Jonassohn  k  Pe- 
terson i  Stockholm  och  förevisade  några  öfversända  flaskor, 
innehållande  dylikt  vatten,  enligt  uppgift  hemtadt  från  Kaiser- 
ijuelle.  Tappningen  och  försändningen  af  Aachenervatten,  lik- 
som af  öfriga  svafvel vatten,  hafva  hittills  i  anseende  till  deras 
lätta  dekomposition  genom  upptagande  af  syre  ur  luften  varit 
förenade  med  stora  svårigheter,  hvilka  man  dock  på  sista  tideo 
genom  vidtagna  försigtighetsmått  lyckats  öfvervinna,  så  att  den 
genuina  smaken  och  lukten  numera  fullkomligt  bibehålles. 

=  Hr  Sandahl   O.   meddelade   efter  Berliner  Kiiniscfae  * 
Wochenschrift   åtskilliga   erperimenter   af  Dr  Eulenbero  om 
verkningarne  af  nitroglycerin. 

Hr  S.  ansåg  dessa  försök  ej  särdeles  bevisande*  då  mot- 
satt erfarenhet  å  andra  ställen  vunnits  och  Generaldirektör  Ber- 


226 

LiiN  aomärkte  att  nitroglycerinets  olika  sammansättDing  tvifvels- 
atan  gifvit  anledning  till  de  skiljaktiga  uppgifterna  från  olika  bålL 

Dm  12  September. 

IVof.  Hedenboro  f .  —  BelSningsmedaU.  —  Fönlag  till  pruamneD.  —  Val  »f 
ordförande,  komité-Iedamöter  och  revitorer.  —  Biblioteket.  —  Conititatio 
épidcmiea.  —  Priadomamea  otlltande.  —  Basedows  ijakdom.  —  Sveiuk 
medicinsk  litteratör.  —  Pastola  maligna.  —  Carario. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Svenska  Läkarekorpsen 
åter  förlorat  en  af  dess  äldsta  medlemmar,  nemligen  Professor 
Johan  Hedenborg,  född  i  Östergötland  1787.  —  Efter  någon 
tids  praktisk  verksamhet  i  Stockholm  bosatte  sig  Hedenborg 
redan  år  1825  i  Konstantinopel  i  egenskap  af  läkare  och  seder- 
mera äfven  konsulatssekreterare  vid  svenska  beskickningen  i 
Torkiet.  Han  egde  der  en  vidsträckt  medicinsk  verkningskrets, 
gjorde  vidtomfattande  resor  i  Orienten  och  hemsände  till  fäder- 
neslandet dyrbara  botaniska,  zoologiska  och  etnologiska  samlingar, 
som  dels  skänktes  till  allmänna  institutioner  dels  af  staten  in- 
löstes. På  sednare  år  var  han  jemte  sin  familj  bosatt  på  Rhodos, 
i  hvars  herrliga  klimat  han  uppehöll  sig  hufvudsakligen  för  sin 
svaga  helsa  och  der  han  sysselsatte  sig  med  vetenskapliga  forsk* 
niugar  och  skriftställareverksamhet  tills  en  serie  af  olyckliga 
katastrofer  totalt  undergräfde  hans  välstånd,  så  att  den  åldrige 
vetenskapsmannen  nödgades  tillbringa  sina  sista  dagar  nära  nog 
i  armod.  —  Han  afled  i  Florens  den  21  Augusti  78  år  gammal. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  justerade  §  ur  dagoas 
komitéprotokoll: 

»Sedan  komiterade  till  granskning  företagit  det  af  Hr  Ros- 
SANDER  vid  Sällskapets  sammankomst  den  29  sistlidne  Augusti 
inlemnade  förslag  angående  utdelande  af  Sålhkapets  belöningen 
medalj  i  silfver  för  åtskilliga  uppgifna  medicinska  skrifter,  an- 
såg komitéu,  att  reglementet  för  prisfonden  i  dess  §  12  ej  med- 
gåfve  utdelandet  af  prismedalj  för  åtskilliga  af  de  uppgifna  af- 
handlingarne,  samt  att  frågan  om  de  öfrigas  belönande  borde 
förfalla.» 

==  Ur  ofvannämde  protokoll  uppläste  sekreteraren  vidare 
följande  justerade  §: 

»Nedanstående  förslag  till  prisämnen  hade  till  komitén 
iokofflmit: 

FörktmdUngar  1865.  15* 


226 

1)  H vilka  åtgärder  &ro  i  Stockholm  önskvärda  och  gag- 
nande fbr  befordrande  af  innevånames  lieUa;  och  i  hvad  mån 
äro  desamma  på  andra  städer  i  Sverige  tillämph'ga? 

2)  Om  skottskador  och  verkningar  af  nyare  tiders  pro- 
jektiler. 

3)  Allmän  öfversigt  af  de  svenska  heUobrunnarnes  kemiska 
sammansättning  och  fullständig  qvantitativ  analys  af  någon  svensk 
helsokälla. 

4)  Om  temperaturförändringarnc  i  de  akuta  sjukdomame. 

5)  Om  de  sjukdomar,  som  kunna  anses  företrädesvis  för- 
anledda af  arbetet  i  grufvor  och  medlen  att  desamma  förekomma. 

6)  Om  initialsymtoraet  af  syphilis. 

7)  Om  hjertats  neuroser. 

8)  Om  de  fall  af  dystoci,  som  bero  på  fostret  sjelft. 

9)  Om  Thoracocenthes. 

10)  Om  de  gastrointestinala  affektionerna  hos  späda  barn. 
Ii)  Om  njurarnes  histologiska  byggnad. 

12)  Puerperalfeberns  etiologi. 

13)  Framställning  af  de  åtgärder  och  medel,  hvilka  läkaren, 
—  såväl  ifrån  statsmedicinens  ståndpunkt,  som  ifrån  kommunal- 
läkarens  och  den  enskilda  läkarens  —  har  att  påyrka  och  sjelf 
i  verket  sätta  till  förekommande  af  kolerasjukdomens  uppträ- 
dande på  nytt  inom  Sverige,  eller,  (om  detta  ej  kunnat  förhm- 
dras)  till  minskande  af  kolerans  spridning  och  våldsamhet. 

w 

Efter  slutad  öfverläggning  beslöt  komitén: 

Att  för  Läkaresällskapet  såsom  prisämne  föreslå:  Hvilka 
åtgärder  äro  i  Stockholm  önskvärda  och  gagnande  for  befordrande 
af  innevånarnes  helsa;  och  i  hvad  mån  äro  desamma  på  andra 
städer  i  Sverige  tillämpliga? 

Att  prisskrift  skall  vara  inlemnad  före  Maj  månads  utgång 
1867  samt 

att  prisets  belopp  bestämmes  till  1,200  Rdr  Rmt  att  af 
prisfondens  medel  utgå. 

Samtliga  förslagen  skulle  till  Läkaresällskapets  kännedom 
meddelas.» 

På  begäran  af  Hr  Rossander  bordlades  denna  fråga, 

=  Enligt  stadgarnes  föreskrift  förrätUdes  val  af  ordf/krande, 
ledamöter  i  SäUakapeU  komité  samt  revisorer. 

Till  Sällskapets  ordförande  för  det  kommande  året  utsågs 
efter  verkställd  omröstning  med  29  röster  af  31,  Generaldirek- 


227 


tören  m.  m.  N.  J.  Berlin,  som,  i  Sällskapet  närvarande,  äfven 
förklarade  sig  villig  att  emottaga  det  honom  genom  valet  er- 
bjudna uppdraget. 

N.  v.  ordföranden  uttryckte  för  Generaldirektör  Berlin 
Sällskapets  tacksamhet  fÖr  hans  beredvillighet  att  tillmötesgå 
Sällskapets  förtroendefulla  önskan,  oaktadt  de  vigtiga  embets- 
åligganden  och  trägna  göromål,  som  så  mycket  toge  hans  tid  i 
anspråk  för  det  allmännas  gagn. 

Till  ledamöter  i  SaUakapete  komUé  för  året  1865—1866 
utsagos  följande  Herrar: 


För    anatomiska   klassen: 
medicinska         » 
kirurgiska  » 

farmacentiska    » 


allmänna 


Hr  LovÉN  Kr, 

»  tohlander. 

»  Santesson. 

»  Keijser  Jak. 

»  Lemchen. 

»  Carlson. 

»  Lewin. 

»  Hamberg. 

samt    till    revisorer   af  årets   räkenskaper    Hrr    Nyström    och 
Eneström. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Hygieniska  Meddelelser  cg  Betragtninger  udgivne  af  Dr  E. 
HoBKKMAN  4  Bind.  3  Heft.    Kjobenhavn  1865.    Gåf?a  af  författaren. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  Söndagen 
den  3  till  och  med  Lördagen  den  9  September  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  under  veckan 
16  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (frän  14  läkare): 


Febris  typhoides  ....  B. 

Diphtheria 4. 

Cholcrina 1. 

Dysenteria 

Diarrhoea 

Febr»  ioterroittens.. 

Angina  parotidea 1. 

Variolae.     Varioloides  2. 

Varicell» 1. 

Scarlatina 11. 

Oonorrhoea 1. 


42. 
4. 


Meningitii  cerebralia  1. 
MeDiDgitis  ipinalis  . .  1. 
Nenrslgia 5. 


Samma  157. 


Conjanctiritis . 

Otitis 55. 

Ang.  tons.  &  faucium  22. 

Laryngo-tracbeitis. ...  2. 

Broncb.  Cat   bronch.  17. 

Pneamonia 4. 

Plcuritia 3. 

FebriB  gastr,  simplex  9. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukvärdsanstalter: 

På  Serafimer-laaaretiet:  sjukantalet  den  9  Sept.  213,  hvaraf 
125  på  afdelningen  för  invärtes  sjake;  inkorone  under  veckan:  febria 
typhoides  2,  febricula  2,  rheumatismus  acutus  2,  dysenteria  1,  diar^ 
rhoaa  1,  scarlatina  1,  bronchitis  1,  uephritis  1. 


Enteritie .       1. 


Oastritis. 

Metritis 

Rbeumatismiu  acutns 

Eryiipelas 

Erytbema  nodonnm.. 

Urticaria 

Zona 

Rheum.  recens  afebril. 


5. 
1. 
8. 
1. 
1. 
4. 


228 

På  AUmänna  Oamiåons-ifukhuaei:  sjukantalet  den  9  Sept  133, 
hTaraf  51  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  4,  gonorrhoea  3,  febris  fcastrica  simplex  3,  syphilia  2, 
brotichitis  2,  colitis  2,  erysipelas  2,  febris  interrnittens  1. 

På  Prcvitori^ca  ^uldmset:  sjukantalet  den  9  Sept  162,  bTaraf 
117  invirtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolas  11,  febris  ty* 
phoides  3,  erysipelas  3,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  puerperalis 
1,  scarlatina  1,  nephritis  1,  metritis  1,  rlieuroatismus  acotus  1,  cy- 
stitis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhcsa  4,  diarrhosa  cruenta  4,  dy- 
•enteria  1,  bronchitia  1,  peritoniUs  1,  urticaria  1,  furunculus  1.  — 
Polikliniken:  febris  interrnittens  3,  pneumonia  3,  diarrhoea  cruenta  2, 
scarlatina  2,  conjunctivitis  2,  pleuritis  2,  erysipelas  2,  dipbtheria  1, 
icterua  1,  nephritis  1. 

På  Barn^fukhuaet:  sjnkantalet  den  9  Sept  56;  inkomne  under 
veckan:  scarlatina  2,  febria  typboides  1,  angina  membranacea  1, 
otitis  1,  gostritis  1. 

På  AUmänna  Bamhördehuset:  antalet  vårdade:  8. 

På  Pravisoriaka  Bambårdshuset:  antalet  vArdade:  6. 

På  Diakoniaa-fjvkhueet:  sjukantalet  den  9  Sept.  22;  intet  fall 
af  akut  sjukdom  bar  under  veckan  intagits. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  9  Sept 
179,  hvarnf  87  mankon  och  92  qvinkön. 

Pfi  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukan  talet  den  9  Sept 
173,  bvaraf  155  från  staden  och  18  från  länet;  inkomne:  sypbilis 
24,  gonorrhcea  6. 

8.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
diarrliosa  32,  scariatina  23,  bronchitis  12,  angina  tonsillaris  10,  fe- 
bris gastrica  simplex  9,  febris  interrnittens  9,  pneumonia  5,  rheu- 
matismus  4,  variolae  3,  opbtlialmia  3,  dysentena  2,  laryngitis  2, 
meningitis  cerebralis  2,  erysipelas  1. 

4.     I  stadens  fängelser:  febris  interrnittens  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  1,  pneumonia  1. 

SS  Sekreteraren  meddelade  de  frånvarande  prisdomarnes, 
Hrr  Glas*  och  Malmstens  skriftligen  insända  ntlåtanden  öfver 
en  under  sistl.  Maj  månad  till  Sällskapet  inkommen  täflingsskrift, 
benämd  »Allmän  öfversigt  af  Helsobrunnar  i  Sveriffe  i  alpha- 
bettsk  ordning}}^  och  hade  nämde  Hrr  ansett  denna  uppsats  ai* 
Bom  prisskrift  ej  förtjena  något  afseende,  ett  omdöme,  som  afven 
biträddes  af  tredje  prisdomaren  Generaldirektör  Berlin. 

=  Hr  RossANDER  delgaf  Sällskapet  följande  af  honom 
observerade  fall  af  Basedows  sjukdom: 

Ehuru  numera  fall  af  den  s.  k.  Basedows  sjukdom  jnst  ej  firo 
så  alldeles  sällsynta,  ej  ens  i  Sverige,  har  jag  dock  ej  ansett  mig 
böra  underlåta  meddelandet  af  ett,  som  jag  nyligaa  observerat 


229 

G.  L.  84  ir  gammal,  mamsell,  från  Södermanland,  konanlterade 
mig  i   början  af  Juli  d.  å.  för  ögonajakdoro.     Denna  beetod  uti  en 
ej  obetjdlig  exoptiuilmos  med  måttlig  rodnad  i  ögonen,  men  for  öf- 
rigt  temligvn  obetydliga  eiibjektiva  syrotoroer     Bullierna  voro  verk- 
ligen försvarligt  utatlende;  ehuru  ögonlocken  vid  tilisluiaing  Mnnn 
fullkomligt  betackte  dem,  stod  doek  spetsen  af  cornea  betydligt  fram, 
r'  framför  arens  sopraorbitalis,  då  ansigtet  betraktades  i  proiil.    Jag 
undersökte    strax    halsen  och   bjertat,  samt  fann  en  måttlig  struma 
och  en   våldsam   hjertpalpitation.     Detta  föranledde  mig  att  nogare 
ta  reda    på  så  viii  anamnesen  som  status  prsesens.     Patienten  har 
långe   haft   obestämda  bleksotssymtomer,  roattighet  och  någon  gång 
kafvudvark.    Menstruationen  hnr  vnrit  någorlunda  regulier  men  knapp. 
Matlusten    doek  god,   inga  gastriska  symtomer  och  patientens  utse- 
ende anger  ingen   kroppslig  svaghet.     Hon  anger  med  mycken  be- 
stämdhet att  hjertklappningen  ej  daterar  sig  längre  tillbaka  ån  sist- 
lidne    Mars    månad.     I   April  började  ögonen  bli  utstående.     Detta 
har   alltjemt   småningom   tilltagit,   utan  att  någon  reroission  af  det 
onda    iakttagits,    men   patienten  har  aldrig  haft  någon  värk  i  eller 
omkring    ögonen.     Conjunctivas    hafva    varit  och  äro  ännu  lindrigt 
fayperemiska,   arbetsförmågan  har  börjat  aftaga,  så  att  vid  ansträng- 
ning  de    vanliga   symtomerna  af  hebetudo  visus  inställa  sig.     När 
lialsens  ansvällning  börjat,  vet  hon  ej  angifva,  och  har  för  öfrigt  ej 
egnat    denna    omständighet    någon    uppmärksamhet.     Bulberna   äro 
mera   blottade  än  vanligt,  utstående  såsom  nyss  nämndes,  men  be- 
täckas af  ögonlocken  vid  deras  tillslutande.    Cornem  ej  mera  hvälfda 
äa   vanligt,    fullt  klara.     Ögonen  i  öfrigt  normala,  äfven  för  ögon- 
spegelsundersökning.     De  låta  endast  obetydligt  genom  tryck  pressa 
sig  tillbaka  i  orbitce.    Ingenstädes  kännes  omkring  dem  någon  fram- 
skjutande del  af  n^^n  tumör.     Patienten  är  sedan  barndomen  lätt 
myopisk.    Hon  ser  N.  1  Jseger  med  högra  ögat  i  5 — 10",  med  det 
veastra  i  4 — 8''.     Denna  grad  af  rayopi  är  dock  mera  apparent  än 
verk%,  ty  vid  mätning  med  konkavglas  visar  sig  otvifvelaktigt»  att 
den  rätta  graden  af  myopi  är  =  +  '^.    Resten  är  att  skrifva  på  räk- 
ningen af  en   lätt  amblyopi.     Alla  associerade  rörelser  med  ögonen 
sm  reguliera,  ehuru  i  alla  direktioner  något  litet  inskränkta.     Inga 
dubbelbilder    åt    något  håll.     De  aoeoraodativa  rörelserna  äro  mera 
bristfälliga.    Vid  förtäckning  af  ena  ögat  och  fixation  af  ett  föremål 
i  T  intiider  divergens   under  den  täckande  handen,  utgörande  1^'" 
for  venatra  ögat  och  1'"  för  högra  ögat.    Denna  divergens  gvarblifver 
^id   handens    borttagande.     Med    uppåt   devierande   prisroer  samma 
resultat;  korsade  dubbelbilder,  knappt  bragta  i  linen  med  pr.  8®  å  10^. 
H  långt  håll  öfvervinnes  medelst  obduktion  pr.  10®,  med  addukticn 
pr  \«^.    I   9''  distans  äro  abduktion  och  addtiktion  lika,  eller  18* 
Denna   undersökning  utvisar  tydligen  en  insufficiens  i  recti  intemi. 
Glandula   thyreoidea  är  ansvälld,  men  mjuk.     De  båda  sidode- 
^rne   bilda    fullt    syrometriska  tumörer   af  3^"  höjd  och  2"  bredd, 
^idtelpartiet  mycket  mindre  hypertrofiskt.    Hela  halsen  är  för  öfrigt 
l&tt  ödematös.     I  och  för  hjertats  underbökning  sände  jag  patienten 
^^  I>r  A.  Kjbllbiro,  som  skriftligen  meddelade  följande: 


230 

BHjerttrakten  ej  bombered,  men  å  densamma  synes  vid  fa  varje 
hjertats  systole  en  tydlig  vågformig  rörelse;  också  uppfattas  meddat 
palpation  hjertimpolsen  på  en  ganska  stor  yta  ocb  hjertverksamheten 
är  mycket  hastig.  Perkussion  angifver  att  hjertats  matta  ton  i  Ifingd- 
riktningen  börjar  vid  öfre  kanten  af  tredje  refbenet  och  sträcker  sig 
3^''  nedåt  till  ofre  kanten  af  sjette  refbenet.  I  tvärriktning  börjar 
den  matta  tonen  vid  kanten  af  sternum  och  sträcker  sig  inemot  3" 
åt  venster.  Vid  auskoltation  höres  öfver  aorta  val  vein  i  at&Uet  for 
första  tonen  ett  dels  skrapande  dels  pipande  biljud,  hvilket  visserli- 
gen höres  skarpt  öfver  tredje  refbenets  vidfastning  vid  sternum,  men 
ännu  starkare  öfver  sternum  uppåt  ocb  åt  höger.  Det  höres  äfven 
öfver  a.  carotis  och  axillaris,  ja  till  och  med  öfver  radialis!  Den 
andra  tonen  öfver  aortavalveln  är  ren,  men  stark,  kort  och  afklippt. 
Öfver  mitralis  höres  intet  biljud,  men  såväl  första  som  andra  tonen 
äro  korta  och  klanglösa.  Pulsen  hård  och  spänd,  mycket  hastig, 
144  slag  i  minuten.» 

Den  sålunda  funna  hjerthypertrofien  motsvarar  på  intet  via  den 
våldsamma  palpitation,  som  iakttogs  redan  vid  yttre  åskådande  af 
bröstkori^en  och  som  dånade  i  det  undersökande  örat  nästan  som  en 
tornklocka.  Det  var  här  ej  möjligt  att  tillskrifva  de  materiella  för- 
ändringame  inom  lyertat  den  enorma  verksamheten.  Om  struman 
samt  ögonens  utstående  äro  att  förklara  endast  genom  den  blodkon- 
gestion  åt  hals  och  hufvud,  som  hjertats  våldsamma  slag  måste  för- 
anleda, är  en  Iråga,  som  jag  ej  kan  afgöra,  ej  bör  försöka  att  afgöra, 
då  så  många  andra,  långt  mera  kompetenta  domare  än  jag  ännu 
besvara  den  så  olika,  men  nog  är  det  frestaude  att  besvara  den 
jakande. 

Trots  många  auktorers  varningar  hade  jag  föreskrifvit  ett  lin- 
drigt jernmedel  och  digitalis  i  små  doser,  hvarvid  också  Dr  Kjell- 
berg läl  bero.  Dessutom  gafs  ett  lindrigt  collyrium  af  Sulphas  Zinc. 
Patienten  hemreste  och  underrättade  mig  efter  en  månad  att  »ögonen 
tycktes  vara  något  bättre,  rodnaden  deri  är  minskad,  svullnaden  i 
halsen  och  hjertklappniugen  äro  mindre,  men  en  nästan  beständig 
feber  och  mattighet  ha  inställt  sig.  Sömn  och  matlust  aro  dock 
godaj»  Hon  tillstyrktes  att  vända  sig  till  en  närboende  skicklig 
läkare  och  tillsvidare  ej  begagna  digitalis. 

=  Generaldirektör  Huss  redogjorde  för  tvänne  nyligen  at- 
gifna  skrifter  rörande  våra  vcUtenkuranatalter,  neniligen: 

Vattenkuranstidten  i  Söderköping  af  Dr  G.  BOTTIGER. 
Stockholm  120  sid.  samt 

Balneologiaka  studier  vid  Upsala  vattenkuranstalt  af  Dr 
L.  G.  DovERTiE.    Upsala  77  sid. 

Referaten  härom  skalle  i  tidskriften  ingå*). 

=  Generaldirektör  Huss  redogjorde  vidare  efter  »Archives 
génerales»  för  följande  meddelanden  af  Professor  Cl.  Bernard 
i  Academie  des  Sciences  den  19  Joni  innevarande  år: 

°)  8e  Hygiea  innevarande  år  p.  476. 


231 

1)  Om  naturen  ock  anaianUska  byggnaden  af  Puetula  \ 
iiffna  af  Dr  Davaine. 

Sambandet  mellan  pustula  maligna  hos  mennisknn  ocb  djuren 
(den  sednare  på  fransyska  »Charbon»)  är  sedan  lång  tid  tillbaka  be- 
kant; från  sjuka  djur  transporteras  den  på  en  eller  annan  yig  å 
iDenniskan,  men  det  är  ej  konstateradt  att  den  hos  menniskan  kan 
uppstå  sjelfständigt. 

Dr  Davaine  har  förut  publicerat  noggranna  undersökningar  r9* 
rande  cbarbons  natur  och  anser  sig  genom  dessa  hafva  bevisat  att 
denna  sjukdom  har,  såsom  specifikt  eleraeut,  närvaron  uti  bölderna 
och  uti  blodet  af  filiforroa  infusorier,  kallade  Bacteridier.  Om  nu 
dessa  infnsorier  återfinnas  uti  pustula  maligna  hos  menniskan,  såväl 
ati  bölderna  som  i  blodet,  vore  detta  ett  fullständigt  bevis  på  sjuk- 
domarnea  identitet  hos  djur  och  menniska,  och  äfven  ett  bestämdt 
diagnostiskt  kännetecken  på  sjukdomen,  under  hvilken  form  den  ån 
uppträdde.  Redan  18B4  hade  Hrr  Davaine  och  Raimbxrt  med- 
delat akademien  ett  fall  af  pustula  maligna  hos  mcnoiska,  uti  hvilket 
bacteridier  blifvit  funna  uti  bölderna.  Nu  delgifver  den  förra  t?å 
nya  fall,  uti  livilka  närvaron  af  infusorierna  fullständigt  konstateras. 
Icfusorierna  intaga  centrum  af  bölden  och  ha  sin  plats  i  de  djupare 
lagren  af  epidermis;  de  befinnas  ej  likformigt  spridda,  utan  bilda 
här  och  hvar  liksom  små  ögrupper,  skiljda  från  h varandra  genom 
normala  epitelialceller  Någon  gång  bilda  de  äfven  öfvergångskedjor 
till  närmaste  grupp.  —  Kändt  är  att  pustula  maligna  från  början 
består  i  en  lokal  affektion,  som  kan  bindas  i  sitt  forlopp  genom 
ezstirpation  eller  användande  af  brännmedel,  men  som  efter  2  å  3 
dagar  generaliserar  sig  och  sedermera  ofta  nog  står  utom  behandling. 
Den  anatomiska  beskaffenheten  af  sjelfva  pusteln  förklarar  lätt  följ- 
den af  sjukdomsfenomens  uppträdande.  Bacteridierna,  som  till  en 
början  befinna  sig  i  epidermis,  der  inga  blodkärl  finnas,  äro  således 
liksom  isolerade  från  organismen  (?)•  Tränga  de  mera  på  djupet 
träffa  de  blod-  och  lymfkärl,  cirkulera  och  vålla  infektionssjukdom. 
—  Ett  dylikt  antagande  skulle  bevisas  af  följande  fall,  behandladt 
på  Hotel  Dieu  i  Juni  månad  d.  å.:  en  man,  till  yrket  bundtma käre, 
både  insjuknat  i  pustula  maligna  och  afled  på  4  dygnet,  trots  kraftig 
behandling  med  brännmedel  m.  m.  Blod,  som  vid  obduktionen  till- 
varatogs i  hjertat»  undersöktes  mikroskopiskt  samt  befanns  innehålla 
en  stor  mängd  bacteridier.  Detta  blod  inokulerades  på  ett  marsvin, 
hvilket  dog  två  dagar  efter  inokulationen^  då  dess  blod  befanns  in- 
nehålla en  otalig  mängd  bacteridier. 

I  trakter  der  pustula  maligna  allmännare  förekommer  uppstår 
ej  sällan  ovisshet  angående  bestämd  diagnos,  ett  forhållande,  som 
ännu  oftare  inträffar  der  sjukdomen  är  mindre  känd.  Resultaten  af 
nn  meddelade  undersökningar  angående  ofvannämnde  infusoriers  fore- 
kommande i  pustlema  böra,  om  dessa  undersökningar  än  vidare  kon- 
stateras i  h varje  tvifvelaktigt  fall  kunna  bestämma  diagnosen  samt 
indicera  användandet  af  brännmedel  eller,  sannolikt  säkrare,  exstir» 
pation. 


232 

BafnnButen  rekommenderade  anstallandei  a£  f5ndk  vid  hänrarandle 

reterinarinrättning. 

Hr  Ödmansson  anmärkte  att  tillvaron  af  s.  k.  bacteridier  äfveza 
förr  konstaterats  vid  mjeltbraudspesten.    Deras  rätta  beskaffenhet  vore 
dock  8n  tvirvel  underkastad,  dA  de  dels  antaj^s  vara  vibrioner,  dels 
f&rgldsa  globuHnkristaller.     Vid  de  undersökningar  som  verkställts  i 
Petersburg  af  Professor  Rawitsch  angående  mjeltbranden,  hade  det 
sednare  antagandet  gjort  sig  gällande.    Nfigra  undersökningar  anj^- 
ende  baoteridiemas  forekommande  hos  menniskor  hade  dock  Hr  Od- 
mansson  veterligt  der  ej  blifvifc  anställda. 

2)   JDe  fyåioloffUka  verkningame  af  Curarifu 

Sedan  Dr  Prsyir  lyckats  i  den  svåra  uppgiften  att  framställa 
rent  Curarin,  anställdes  af  Clauds  Bbrnard  åtskilliga  försök  angå- 
ende dess  toxiska  verkningar  jemförda  med  cnrares.  Hesultatan  roro 
följande: 

Curarinet  verkade  20  gånger  starkare  än  curare.  En  milligram 
af  det  förra  dödade  vid  hypodermatisk  injektion  hastigare  än  tjugo 
milligramer  af  det  sednare. 

De  fysiologiska  verkningame  voro  enahanda  for  båda  gifteraa 
ock  absorptionen  genom  tarmkanalen  var  för  båda  obetydlig. 

Då  moderplantan  för  curare  ej  är  bestÄrod,  har  CL.  B.  gjort 
exfrakter  af  alla  de  växtdelar  han  kunnat  öfverkoroma,  som  uppgifvas 
innehålla  giftet  och  därvid  funnit  att  PauUima  Curara  gaf  ett  ex* 
trakt  hvars  verkningar  voro  analoga  med  pilgiftets.  Undersökningarna 
härom  fortfara. 

Generaldirektör  Berlin  anmärkte  härvid  det  egna  förhållandet 
att  flera  Sapindacese  och  Paulliniaarter  äro  ätliga  och  särdeles  Till* 
smakande,  samt  att  P.  sorbilis  i  Brasilien  användes  till  beredande  af 
en  slags  ohokolad. 

JDen  19  September» 

Prof.  Rabbén  t.  —  HdaningBr.  —  Bestämmtnde  af  prisämne.  —  Biblioteket. 
—  Conatitutio  epidemica.  —  Li£BI08  köttextrskt.  —  Tegelté.  —  Offioinela 
barkar. 

=  Ordföranden  tiilkännagaf,  att  Sällskapet  ytterligare  för- 
lorat en  af  dess  äldsta  medlemmar,  nemligen  Professor  Johan 
Babbén  som  den  8  dennes  afled  vid  84  års  ålder.  R.,  som  var  (Md 
i  Finland  år  1781,  var  alltsedan  1817  medlem  af  Läkaresällskapet. 
Den  aflidnes  tidigare  verksamhet  vid  universitetet  i  Lund,  der 
han  1816  blef  docens  i  ekonomi  och  1818  adjunkt  i  medicin, 
aanit  sednare  sedan  1846  såsom  föreståndare  vid  landtbruks- 
institutet  på  Orup,  jemte  hans  trägna  deltagande  i  komrannala 
värf,  gjorde  honom  väl  förtjent  af  fäderneslandet  och  specieh 
den  provins,  der  han  var  bosatt  R.  har  utgifvit  åtskilliga  skrifter 
af  medicinskt  och  national-ekooomiskt  innehåll. 


233 

a=  Ordföranden  helsade  Gorpslage  Dr  Lochman  från  Norge 
samt  Professor  Warkcke  och  Assessor  Trier  från  Danmark, 
I     hrilka   f.   n.   uppehålla   sig   i  hufvodstaden  såsom  deltagare  i 
{     farmakopé-komiténs   arbeten,    Dr   Homann   från  Kragerö  oeh 
^     Dme    ClaréUS   och    Häggmark,    h vilka   äfven    i   Sällskapet 
voro  närvarande,  samt  önskade  välkomna  till  Sällskapets  sam- 
mankomster  Hrr  Malmsten,   Bensow  och  Öhrström,  som 
nyligen  åtenrändt  från  utlandet. 

==  Till  öfverläggning  upptogs  derefber  den  i  fön-a  samman- 
komsten  bordlagda  frågan  angående  bestämmande  af  prisåmne. 

Hr  RossANDER,  som  ingalunda  ville  underskatta  den  af 
komiterade  utvalda  prisfrågan:  »Uvilkaåtgärderäro  i  Stockholm 
»önskvärda  och  gagnande  för  befordrande  af  innevånarnes  helsa; 
Koch  i  hvad  mån  äro  desamma  på  andra  städer  i  Sverige  tillämp- 
»liga»  eller  förneka  densamma  dess  stora  vigt  och  vidsträckta 
omfattning,  hyste  dock,  just  på  grund  häraf  föga  förhoppning 
om  dess  besvarande,  samt  fruktade  att  en  så  beskaffad  fråga 
skulle  dela  samma  öde  som  dess  föregångare,  nemligen  att,  i 
anseende  till  sin  vidd  och  omfattning  förblifva  obesvarad.  Mera 
i  damålsenligt  ansåg  då  Ur  R.,  att  en  rent  praktisk  fråga  al* 
rniidro  utsträckning,  men  dock  af  högt  vetenskapligt  intresse, 
så  tom  prisämne  uppställdes,  och  ville  i  detta  afseende  förorda 
t!cn  på  prisämne-förslaget  uppsatta  frågan:  >»om  temperaturför- 
Hndringame  i  de  akuta  sjukdomarne»,  hvaroni  hitintills  inga 
observationer  i  större  skala  blifvit  i  Sverige  meddelade.  Hvad 
tiden  för  prisskrifts  inlemnande  angick,  ansåg  motionären  den- 
samma väl  långt  tilltagen,  men  instämde  dock  häiutinnao  med 
komiterade.  Prisets  storlek  ansåg  Hr  R.  deremot  opropoitio- 
nerlig  med  prisfondens  tillgångar  och  trodde  att  en  sumnmaf600 
rmt,  som  något  understiger  räntan  af  den  nämnde  fonden  för 
2  år,  vore  den  lämpligaste. 

Hr  Carlson  yttrade  sig  för  antagande  af  komiterades  för- 
slag i  oförändradt  skick,  då  derigenom  ett  hygieniskt  problem 
af  högsta  vigt  skulle  framställas  till  lösning,  till  båtnad  för  så 
väl  hufvudstaden  som  landsorten. 

Hr  Ket  uttryckte  sin  förvåning  öfver  komiténs  förslag, 
påpekade  de  vidsträckta,  tidsödande  och  kostsamma  forskningar, 
som  från  denna  frågas  besvarande  voro  oskiljaktiga,  ansåg  den- 
samma böra  upptagas  från  kommunens  ej  från  Sällskapets  sida 
samt  förenade  sig  med  Hr  Rossander. 


234 


Äfvensi  Hr  Malmsten,  som  ansåg,  att  om  intresset  f5r 
prisfrågorna  skall  kunna  bibehållas  vid  lif,  böra  dessa  ej  uppställafi 
så  svåra  att  det  är  största  tvifvel  underkastadt  om  de  komma  att 
bli  besvarade;  trodde  för  öfrigt,  att  det  af  Hr  R.  föreslagna 
ämnet  vore  särdeles  att  förorda,  då  det  för  närvarande  står  på 
dagordningen  inom  vetenskapen  och  kan  af  många  besvaras. 

Afven  Generaldirektör  Huss  ansåg  den  af  komiterade  f5re« 
slagna  prisfrågan  särdeles  svår  att  nöjaktigt  besvara,  då  t.  ex. 
iinnu  så  vigtiga  raateriaiier  härtill  som  mortalitetstabeller  f«')r 
Stockholm  saknas;  förordade  det  af  Hr  R.  föreslagna  ämnet  och 
instämde  äfven  i  öfrigt  med  motionären. 

Af  samma  tanke  var  äfven  Sekreteraren,  som  tillika  an- 
såg att  förändringar  i  reglementet  för  prisfonden  snart  borde 
ifrågakomma,  så  att  tvenne  eller  flera  smärre,  årliga  pris  kände 
atsättas,  i  h vilken  åsigt  flera  af  ledamöterna  instämde. 

Efter  af  ordföranden  framställda  propositioner  beslöt  Säll- 
skapet: att  komiténs  förslag  om  prisämne  skulle  förfalla  samt 
1)  att  till  prisämne  utsattes:  rxmt  temperaturföråndrinffame  i  de 
iJcuta  sjukdomarne>^ ;  2)  att  prisskrift  skall  vara  inlemnad  före 
Maj  nAnads  utgång  1867  samt  3)  att  prisets  belopp  bestämmes 
till  600  rdr  rmL 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Studier  och  arbeten  för  vården  af  moder  och  barn  af  Professor 
G.  Hjort.    H.     Göteborg  1865.     Gåfva  af  författaren. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  frSn  och  med  Söndagen 
den  10  till  och  med  Lördagen  den  16  September  1865: 

Sjukligheten  något  ökad.  —  Af  smittkoppor  hafva  1&  fall  före- 
kommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (frän  18  läkare): 


Febr  is  typboides 1. 

Mening,  cerebro-spin.  1. 

Dipbtheria 5. 

Ängina  membranacea  1. 

Inflnenza  1. 

Cbolera  nostras 1 

Cholenna 5. 

Dysenteria 3. 

Diarrhoea 74. 

Pebris  intermittens . .  9. 

Angina  parotidca ....  4. 

Variolse.    Varioloidea  6. 
VaricellflB 


Scarlatina 13. 

Syphilis 6. 

Gonorrhoea 15. 

Meningitia  cerebralia  1. 

TetnnuB.    Trismaa  ...  1. 

A  poplei  ia  cerebri ....  1 . 

Nenralgia 3. 

Conjtmctivitia 8. 

Oiitia 2. 

Ang.  tona.  k  faucium  26. 

Laryngo-tracheitis....  6, 

BroDch.  Cat.  bronch.  29. 


Plearitis 8. 

Kebris  gaatr.  aimplex  14. 

Gaatrilis.    Enteritia .  5. 

Colilia L 

Peritonitia 1. 

Hepatitis 1. 

Nrphritia 8. 

Rbeumatiatnaa  acatos  10. 

Zona 1. 

Fura&culaa 1. 

Rheum.  recena  afebril.  4. 

Summi  96b. 


Pneumonia 2. 

2.     A  hufvudstndens  sjukvårdsanstalter: 

På  SeraJlmer-lasareUet:  sjukanialel  den  16  Sept.  210,  hvaraf  126 
på  afdelnintJTcn  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan;  febril  ty- 
phoides  6,  febris  intermittenB  2,  scarlntina  2,  dysenteria  1,  dfllinom 
tremens  1,  pneumonia  1,  rheumatifimus  acatoa  1. 


236 

På  AUmarma  OamiwM^ukhutet:  sjukantalet  den  16  Sepi  122, 
hTaraf  48  pA  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  3,  bronchitis  2,  febris  interinittens  1,  gonorrhoea  1,  pneu- 
monia  1,  febris  gaatrica  siroplex  1,  typhlitis  1. 

På  Pravisariska  sjukhuaei:  sjukan  talet  den  16  Sept.  170,  hvaraf 
132  invftrtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  varioite  8,  rheumatisrous 
acQtas  4»  diarrhosa  3,  scarlatina  3,  delirium  treraena  3,  gastritis  2, 
nephritia  2,  febris  typhoidea  1,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  febris  ga- 
strica aimplex  1,  metritis  1. 

På  ÄUmånna  Barnhuset:  diarrhoea  3,  diarrhoea  cruenta  2,  bron» 
cbitis  2,  conjunctivitis  1,  bronchitis  capillaris  1,  pneumonia  1,  ne-* 
pbritia  1.  —  Polikliniken:  diarrhooa  7,  bronchitis  2,  pleuritis  2, 
conjunctivitis  purulenta  1»  laryngo-tracheitis  1,  pneumonia  1,  ne- 
phritia 1. 

På  Bam^vkhusei:  sjukautalet  den  16  Sept  56;  inkomne  under 
veckan:  diarrhcea  1,  scarlatina  1,  pneumonia  1,  gastritis  1. 

På  AUmånna  Bambördshuaet:  antalet  vårdade  11;  helsot  il  letan- 
det god  t. 

På  Provisoriska  Bambördshuaet:  antalet  vårdade  4:  helsotill- 
ståndet godt. 

På  Diakoniss-^ukhuset:  sjukantalet  den  16  Sept.  33;  inkomne 
under  veckan:  pleuritis  1. 

På  StockholmB  Hospital  f&r  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  16  Sept. 
179,  hvaraf  87  mankön  och  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  16  Sept 
168,  hvaraf  153  från  staden  och  15  frän  länet;  inkomne:  syphilis 
24,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
scarlatina  42,  diarrhoea  36,  febris  intermittens  9,  bronchitis  9,  febris 
gastrica  simplex  8,  rheuroatismus  6,  variolue  5,  angina  tonsillnris  5, 
pneumonia  4,  ophthalmia  3,  dysenteria  2,  gastricismus  2^  erysipelaa 
2,  diphtheria  1,  neuralgia  1,  peritonitis  1,  nephritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Narra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  2,  febris  typhoides  1. 

=  Generaldirektör  Huss  förevisade,  på  anmodan  af  Hr 
MiJLLER,  LiEBios  köttextrakt^  jemte  derpå  beredt  afkok,  samt 
lemnade  derom  följande  meddelande: 

Vid  sina  undersökningar  rörande  köttets  kemiska  beståndsdelar 
erhöll  Liebig  på  40-talet  genom  afdunstning  af  buljong,  som  genom 
kokning  befriats  från  ägghviian  och  genom  skumning  från  fett,  ett 
extrakt,  som  förenade  i  den  yttersta  koncentration  alla  buljongens 
aromatiska  beståndsdelar  och  egde  en  ovanlig  hållbarhet  Öfverty- 
gad  oro  buljongens  stora  betydelse  for  matsmiiltningen,  isynnerhet 
hos  rekon  valescen  ter,  försökte  Liebig  att  föranleda  fabrikationen  af 
dylikt  köttextrakt  å  sådane  orter,  der  kött  knappt  har  något  värde, 
men  först  förlidet  år  uppfylldes  hans  förhoppningar  genom  en  dylik 


236 

UbrikM  anlif^nde  i  Södra  Ammin,  der  aom  man  vet  tusentals 
boskftp  i  prmiriema  l&ngs  La  Pkta-strömmeQ  slagtas  för  hndeii  oeh 
benens  skuU. 

Sistlidne  vinter  erhöll  L.  en  profsändning  af  amerikanskt  kött* 
«ztrakt  frfln  fsbriken  af  Herrarne  Qiebert  &  C.ni  i  Fray-Bentoe, 
Uraguay,  och  förklarade  sig  belåten  med  dess  beskaffenhet,  förbe- 
hAllande  sig  dock,  att  det  noterade  priset  med  det  snaraste  måtte 
något  modereras. 

Extraktet  ar  numera  en  handelsvara,  som  importeras  af  general- 
agenturen  Jo9.  Bennert  i  Antwerpen  och  äfven  säljes  i  Kongl  Hof- 
apoteket  i  Miinchen,  på  båda  ställen  under  kontroll  af  Liebig  och 
Professor  Pettenkofer. 

Priset  per  kilogram  =  2}  skålpund  svensk  vigt,  är  30  francs, 
för  porsiinsburkarne  beräknas  0.42  fr.  per  0.25 — 1.00  kilogr.  samt 
ytterligare  0.21  fr.  for  hvarje  kilogr.  mera. 

£n  kilogram  extrnkt  svarar  mot  30  kilogr.  färskt  kött,  hvadan 
priset  å  1  skålp.  buljongkött  belöper  sig  till  cirka  28  öre,  ^  te- 
sked extrakt  är  tillräckligt  att  förvandla  en  tekopp  kokhett  vatten 
till  stark  och  välsmakande  buljong,  som  dock  bor  som  vanligt  saltas 
och  kryddas. 

Denna  nya  handelsvara  torde  förtjena  att  uppmärksammas  ej 
blott  i  sjukhus,  utan  ock  för  proviantering  af  garnisoner  i  fäst- 
ningar och  å  fartyg  samt  äfven  om  sommaren  på  landet,  då  det  kan 
vara  svårt  att  förse  hushållen  med  färskt  kött. 

På  anmodan  af  Professorn  m.  m.  G.  Palmstedt  föreyi- 
aade  ordföranden  äfvenledes  prof  af  det  Giebertska  köttextraktet 
och  derpå  beredd  köttsoppa. 

Denna  beredes  enligt  Liebigs  föreskrift  af  5)  extrakt,  §)▼  vatten 
och  5/9  koksalt;  ordföranden  fastade  uppmärksamhet  på  en  ämnet  be- 
lysande afliandling,  förekommande  i  »Archiv  for  Pharmaci  og  technisk 
Ohemi  med  deres  Grundvidenskaper»  af  S.  M.  Tbisr  för  Januari  1866. 

Hr  O.  Sandahl  anförde  med  anledning  af  det  rekommen- 
derade köttextraktet  följande: 

Ifall  extraktet  var  fritt  från  kottets  ägghviteamnen,  kunde  det 
Täl  icke  sättas  högt  på  skalan  för  näringsämnena,  enair  just  de  mest 
närande  beståndsdtlarne  i  köttet  icke  funnos  närvarande  i  extraktet. 
—  Liebig  yrkar  i  ett  bref  till  Hr  Qiebert,  fabrikanten  i  Sydamerika 
af  detta  köttextrakt,  att  det  skall  vara  fullkomtigen  fritt  från  fett 
och  icke  ega  någon  öfvervägande  limhalt.  När  sålunda  i  köttextraktet 
icke  finnes  protei  nära  nen,  icke  fett  och  limhalten  icke  fått  vara 
aöfvervagandeo  (»vorwaltende»),  såsom  i  s.  k.  buljongtafior,  så  åter- 
stå endast  köttets  salter  eller  oorganiska  beståndsdelar  samt  några 
åmnen  (kreatin,  kreatinin  och  andra),  hvilka  med  skål  betraktas 
såsom  hörande  till  den  regressiva  serien  af  organismens  beståndsdelars 
förvandling.  Det  är  då  svårt  att  förstå  huru  dessa  ämnen»  —  som 
ingå  i  det  s.  k.  »köttextraktiv-ämnetJi,  —  skola  knnna  ånyo  betyd* 
ligare  ingå  i  en  progressiv  metamorfos  inom  organismen  eller  osd 


237 

andTB    ord   rara  så  ypporiiga  näringsmedel  som  nu  af  Liebig  upp* 
gifvea. 

Det  heter  att  detta  nya  extractum  carnis  kan  forvaras  mycket 
lång  tid  nian  att  det  moglnr  eller  fBrskämmes,  afven  om  det  icke 
år  noggrannt  skyddadt  för  luftens  tillträde.  Ett  prof  af  detta  extrakt, 
beredt  i  BeHin,  sAsom  det  å  barkens  etikett  beter,  »Nacb  Lirbig»^ 
hfilket  ett  par  månader  fannits  i  Hr  Sandahls  ego,  hade  redan  inom 
ett  par  veckor  dragit  fuktighet  till  sig  nr  luften  i  så  stor  miingd 
att  det  blifvit  upplöst,  hvarjemte  det  öfverdragits  med  mögel.  — 
Det  är  dock  möjligt  att  detta  preparat  icke  var,  hvad  etiketten  lof- 
▼ade  och  hvad  det  uppgafs  vara,  ett  efter  Liebigs  metod  beredt  kött» 
extrakt. 

Hr  S.  höll  före,  att  bättre  än  detta  ägghvitefria  Liebigska 
köttextrakt  torde,  såsom  n&ringsmedel  betraktadt,  vara  ett  af  Dr  W. 
Horn  och  apotekaren  ToiL  i  Bremen  beredt  agghvitebnltigt  kott^ 
extrakt.  Detta  beredes  af  köttet  genom  dess  u  tia  k  ning  med  kalit- 
vatten,  tillsatt  med  nfigra  droppar  klorvätesyra.  Toel  har  funnit  att 
tillsättandet  af  en  genom  titrering  för  h varje  gAng  bestämd  och  noga 
afpassad  mängd  klorvätesyra  *)  hindrar  ägghvitan  att  koagulera  äfven 
vid  kok  hetta,  så  att  köttin  fusionen  på  detta  sätt  lätt  kan  afdunsta 
till  extraktform.  Det  är  dock  rådligt  härvid  att  icke  tillsatta  kok* 
salt  till  köttet  som  utdrages.  Några  droppar  för  mycket  eller  for 
litet  af  klorvätesyran  vållar  utfalliiing  af  ägghvitan,  hvnrföre  dea 
ofvannäronda  tilreringen  måste  vara  mycket  noggrann.  Mot  slutet 
af  afdunstningen  bör  temperaturen  i  vattenbadet  sänkas  tiil  omkring 
+  50^  C,  så  att  icke  ägghvitan  genom  nägon  starkare  hetta  under 
operationen  må  bringas  i  någon  svårlösligare  modifikation.  Detta 
extrakts  fortjenster  åro:  1)  Det  innehåller  nästan  alla  närande  be- 
ståndsdelar ur  köttet;  2)  Det  är  lösligt  i  vatten»  till  h vilket  några 
droppar  klorvätesyra  blifvit  tillsatt  Bäst  löses  det  med  pepsin  äf* 
ven  under  uppkokning,  i  det  ägghvitan  finnes  närvarande  i  en  lösiig 
modifikation;  3)  Detta  extrakt  haller  sig  oförantlradt  en  längre  tid; 
4)  Det  har  lukt  af  stt-kt  kött;  5)  Dess  smak  är  genom  tillsats  af 
salt,  pikant,  liknande  skifvor  af  stek  med  salt. 

Hr  Sköldberg,  Sven,  trodde  äfven  nyttan  af  den  af  det 
Liebigska  köttextraktet  beredda  buljongen  vara  ganska  tvifvel- 
aktig,  då  densamma  egentligen  innehåller  köttets  aromatiska  be- 
f^tåndsdelar,  men  ej  de  närande,  samt  ansåg  buljong  i  allmänhet 
som  ett  näringsmedel,  som  föga  vore  att  rekommendera  för 
konvalescenter. 

Äfven  Generaldirektör  Berlin  ansåg  köttextraktet  ej  vara. 
fullt  så  närande  som  beskrifningen  derom  angaf.  För  svag 
digestioD  och  såsom  ett  retmedel  för  aptiten  vore  dock  det  deraf 
beredda  afkoket  af  bestämdt  värde.  Erinrade  för  öfrigt  om  de 
af  ViRCHOW  härom  gjorda  undersökningar. 

')  I   medeltal  en   balf  droppe  klorväteayra  af  1.12  tp.  v.  på  hvarje  uni  af  em 
H  Liben  koktur  på  1  liber  kStt 


238 


=  Hr  Sakdahl  O.  förevisade  så  kalladt  tf^^M  från  Chiiui. 
samroanpressadt  i  tunga,  tegelliknande  fyrkanter,  samt  prof  af 
Cortea  WinteraniM  och  andra  ofjicnxfla  barkar^  hvarom  en  speciell 
uppsats  skulle  i  tidskriften  ingå. 

=»  Generaldirektör  Huss  refererade  »Meddeielser  om  Nerve- 

feberen  i  Kragerö  Lsegedistrikt  Åar  1864  ved  G.  Homann  o^ 

C.  Hartwig.    Christiania  1865»  68  sid.  —  Referatet  skulle  inga 

i  tidskriften*). 

Den  26  September, 

SUtmnslag.    —   Ledamot  anmäld.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  ^ndemka.  — 
Trichiner  ho»  svin.  —  Referat. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Läkaresällskapets  uoderd. 
begäran  hos  K.  M:t  om  framställning  till  Rikets  sammantrådacKi^ 
Ständer  om  ^Arac^^  ^to^^a^i^/a^  för  Läkaresällskapets  litterära  verk- 
samhet blifvit  af  Kongl.  Sundhets-Collegiura  tillstyrkt. 

=  Ordföranden  helsade  i  Sällskapet  välkommen  Dr  Huetek 
från  Berlin,  assistentläkare  på  Professor  Lanoenbecks  afdelning 
i  Gharitén. 

=  Att  till  ledamot  af  Läkaresällskapet  antagas  anmäldes 
af  Hrr  Groth  och  Nordrgen:  Apotekaren  i  Stockholm  AuGCsrr 
Boberg. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Dödsorsakerna  i  rikets  städer  under  året  1862  enligt  intyg  af 
Ifikare  (Sammandrag  af  de  till  K.  Statistiska  Centralbyrån  inkomoa 
utdrag  af  dödböckerna).  Gåfva  af  K.  Statistiska  Byråtu  —  Kött- 
extrakt, extractum  carnis,  ete.  etc.  Efter  nyligen  samlade  under- 
rättelser till  allmännare  kännedom  här  i  Sverige  omformäldt  af  Pro- 
fessor Carl  Palmstsdt.     Göteborg  1865. 

£=  Constitatio  epidemica  under  veckan  frän  och  med  Söodagoi 
den  17  till  och  med  Lördagen  den  23  September  1865: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  smittkoppor  hafva  25  fall  under 
veckan  förekommit. 

1.     Irum  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  22  I&kare): 
Apoplexia  cerebri ....       4. 

Neuralgia 3. 

Conjunctivitia 6. 

Otitis 2. 

Ang.  tons.  &  fauciam  46. 
Laryngo-tracheitis ....  7. 
Brooch.  Cat«  bronch.    81. 

Poenmonia 4. 

Pleuritis 3. 

Febris  gaatr.  simplei 


Bipbtherifi 4. 

Pertnaaia 6. 

Cholerina 2. 

Dyaenteria 8. 

Diarrboea 65. 

Vebris  puerperalis  ...  1. 

Febris  intermittens  .  15. 

Angina  parotidea...».  1. 

Vanolie.    Varioloides  6. 

Searlalioa 44 

Beltriam  iremena....  1. 

Syphilis 2. 

GoDorrhoea 7. 

Heningitis  cerebralis  2. 


Gastritis.    finteritis .  3. 

Colitis 1. 

Typblit&Perityphlit  1. 

Peritomtis 8. 


Icterus 8. 

Nepbritis 2. 

Metritis 2. 

Rbeomatisnius  acotos  4. 

Erysipelas 2. 

Erytbema  nodosam..  I. 

Zona 4. 

Kaninculus 3. 

Carbnnculna 1. 

Rhenm.  recetta  afebril  L 


Samma  817. 


•)  Se  Hygiea  innevarande  år  p.  478. 


239 

2.     A  liufvodstadens  sjukvårdsanatiilter: 

På  Serafaner4asareUet:  sjukantalet  den  23  Sept.  206;  hvaraf 
119  på  afdelningen  for  io vårtes  sjuke;  inkomne  under  yeckan:  scar- 
latina  4,   febris  typhoides  3,  dysenteria  1,  pleuritis  1,  erysipelas  1. 

På  ÅUmägma  QarmBons-sjvkhuset:  sjukaDtalet  den  23  Sept.  122, 
hvaraf  56  på  afdelninf^en  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan : 
sypbilis  2,  bronchitis  2,  gastritis  2,  colitis  2,  anidna  tonsill.  &  fan 
cium   1,  laryngo-tracheitis  1,  febris  gastrica  siroplex  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukan  talet  den  23  Sept.  172,  hvaraf 
118  inyärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  15,  scarlatina  5, 
diarrhcea  3,  delirium  tremens  3,  febris  gastrica  simplex  2,  rbeuma- 
tismus  acntus  2,  febris  typhoides  1,  febris  intermittens  1,  bronchitis 
1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  5,  diarrhoea  cruenta  3, 
diarrhoea  3,  pleuro-pneumonia  1,  nephritis  1.  —  PoUkUmken:  diar- 
rhoea 5,  scarlatina  2,  conjunctivitis  puralenta  1^  bronchitis  1,  pneo- 
monia  1,  pleuritis  1,  zona  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  23  Sept.  58;  inkomne  under 
veckan:  nephritis  post  scarlatin.  4,  conjunctivitis  1,  bronchitis  1. 

På  AUmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  13. 

På  Provisoriska  Bambérdshuset:  helsotillståndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Pairia:  belsotillståndet  godt. 

På  Diakcmss-sjukhuset:  sjukantalet  den  23  Sept.  34;  inkomne 
under  veckan  gastritis  1. 

På  Stockholms  Hospitcd  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  23  Sept. 
179^  hvaraf  87  mankön  och  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  23  Sept. 
168,  hvaraf  150  från  staden  och  18  från  länet;  inkomne:  syphilis 
30,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
diarrbc3ea  37,  scarlatina  32,  bronchitis  11,  angina  tonsiilaris  9,  febris 
intermittens  7,  catarrhus  gastro-intestinalis  acutus  7,  ophthalmia  6, 
variolsD  4,  pneumonin  3,  rheumatismus  acutus  3,  erysipelas  2,  per- 
tussis  1,  varicellse  1,  syphilis  1,  meningitis  cerebralis  1,  apoplexia 
cerebri  1,  laryngitis  1,  catarrhus  ventriculi  acutus  1,  peritonitis  1, 
nephritis  1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  rheumatismus  acutus  1. 

Norra  Korrekäons^nr&ltningen:  iyik^wtfilei  åtxi  23  Sept.  18,  hvaraf 
14  invärtes  sjuke;  sjukdomsfall  onder  veckan:  diarrhoea  3,  scorbutus  2. 

I  sammanhang  med  veckouppgiften  angående  morbiliteien 
framställde  sekreteraren  till  Sällskapet,  huruvida  ej  en  special- 
tabell, i  likhet  med  hvad  för  Yariolse  och  Pertussis  egt  rnm, 
äfven  måtte  upprättas  öfver  den  nn  rådande  epidemien  af  ScarUL- 
tina  och  beslöt  Sällskapet  att  en  sådan  tabell  skulle  uppställas 
och  i  förhandlingarne  ingå. 

=  Hr  Ket  meddelade  en  redogörelse  angående  trichinema 
och  det  sätt  på  hvilket  de  bibringas  svinkreaturen,  hvilken  upp- 
sats skulle  ingå  i  tidskriften. 


240 

t=  Hr  Santesson  meddelade  ett  referat  af  ett  arbete 
benämdt:  Collection  de  Ménwires  sur  une  faneäon  mieonnue  du 
Panereas  La  Digestum  des  aliments  azotés  par  Luden  CormsarL 


Svenska  Läkaresällskapet  firade  den  3  Oktober  1865  i 
Kongl.  Sandbets-Collegii  lokal  sin  femtiondesjunde  högtidsdag^ 
bvarvid  afgäende  Ordföranden  Dr  Hamberg  bull  ett  föredrag 
med  titel:  »Några  ord  om  legala  kemiska  analyser  vid  förgiftr- 
mngara  och  Sekreteraren  Dr  Edholm  afgaf  den  vanliga  be- 
rättelsen om  Läkaresällskapets  verksamhet  under  det  ft^rflatna 
arbetsåret  1864—1865. 


En  allmän  återblick  på  helsotälståndet  inom  hu/oudstaden 
msder  det  na  förflutna  året  utvisar  att  sjukligheten  varit  relativt 
obetydlig.  Inom  enskild  praktik  upptagas  för  året  16,875  sjuk- 
domsfall, nemligen  8,301  mankön  och  8,574  qvinkön,  enligt 
följande  tabell: 


Under 
2  ftr. 


Typhus 

Febril  typhoides  ... 
Mening,  cereb.-spin, 

Diphlheria    

AofT.    nemlmiDaeea 

InftuenzA 

Pertiissts  

Cholera  aostraa 

Cholerina 

Dyaenteria    

DiarrhoM 

Febris  puerperalis.. 
Febris  int«rmitteiit 
Aneina  parotidea... 
VariolsB.  Varioloides 

VarieeU» 

Scarlntina 

MorbilH    

Delirtao]  trement.. 
Intox.e  Toporcarbon 

ex  acidU 

MorbuB  satuminus. 

Syphilia    

Goiiorrhoea  

MéHingit.  oerebralia 
spinalis.. 
'etanas.    *rriainai 


p 


m.|  q. 


2—10. 


11 
7 
1 

20 
2 

11 

5 

246 


4 
8 
8 

26 

1 

10 

1 

273 


5 
3 

44 
15 

46 

1 

6 

4 

144 


68 
78 
41 
51 
119 
1 


18 

1 


1 

53 
13 

41 

2 

8 

4 

löO 


11— 20.ÖfVer20år 


m.  I  q.  I   m. 


13  18 
1 


1 
1 
3 
2 
54 


51  47 

70  44 

43  28 

66  11 

139  24 

2  3 


1 
1 
7 

1 
72 


33'  46 

4!   3 
81   87 


10 

56 

13 

705 


258 

44 

128 

25 

17 

1 

55 

5 

1 

150 
268 

7 


6 

13 

50 

22 

617 

18 

194 

48 

112 

20 

25 

4 

8 

2 


23 

12 

9 


TrAi»port|d95|460|  648|  611.270,225.1^18,1,322  3,125|2.648|  5.773 


Summa. 


tt.  ,  q. 


1 
61 

7 
99 
22 

1 

67 
14 
76 
24 
1149 

381 

177 

221 

98 

177 

6 

56 

6 

1 

1 

164 

288 

86 

1 

2 


52 

a 

166 


74 

17 

75 

28 

1.112 

18 

288 

164 

218 

109 

213 

8 

3 

2 

2 


18 
23 


5 
B 


3 

103 
15 

265 

48 

1 

141 
31 

151 


a.261 

18' 
669 

341 
434! 
207, 

390 
14' 
68 

i 

196 

801; 

69 
1 
2 


241 


Trtntport 

Apopleiia  ccrebri... 

NearmlgU 

GoDJunctivitii  

Oiitia 

Ang.  lons.  le  faoetiiiii 

Pericsrditis 

Sndocarditis 

'Pymmim  

Thrombos.  Embolia 
Lar/ngo-trscheitis , 
Broneh.  Cst  bronch. 
Bronchitis  capilUris 

PDeamonift   

PlcoHiis  

Febris  gutr.  timpl 
GastritU.    Enteritia 

Colitis  

TjpU.IcPerityphlit 

Peritonitis  

HeptUtis 

Iderat 

Nephritia 

Hetritis    

RheQmatiaiD«8  aent. 

Eryaipclai  

ErytbeiDE  nodotam 

Uriietria  ., 

Zooa 

Poruiiciilas  

Carbupcnlo» 


Under 
2  år. 


m.     q 


460 


13 

252233 

24 

16   13 

2 

7 

24 

11     6 

1 

1 


2—10. 


648    641 


23 
25 

176 

1 


3 

49 

20 

240235 

2 

1 


10 

4i 


56 

819 

11 

25 

13 

72 

7 

3 


18 
2 


4 

14 

2 

3 


56 
350 

9 
23 

3 
71 

6 

5 


12 
3 

6 
5 
13 
13 
1 
2 
1 


11—20. 


270 

4 

20 
19 


19 

185 

1 

10 

7 


OfTer20år. 


12 

21 

10 

297 


1 

24 
144 

9 
3 


"■  I  q- 


1.8121.8223,125 


25      19 


65 


130    112 


56 

767 

12 


1 

3 

105 

,006 

8 

191 

47 

332 

37 

15 

8 

13 

4 

32 

27 


168 


54 

i;^i. 


6 

126 

1,002 

12 

129 

51 

835 

58 

26 

14 

61 

2 

15 

16 

61 


72i  117 
161  22 
87 


19 

109 
13 


19 


Samma. 


2,648    5,778 


19 

18ä 

202 

99 

1,791 

8 


182 
109 
.183 
15 
1 
1 

3       7 

212    219 

1.712 1,729 

44      49 

242    174 

67      59 

449    441 


68 
29 
12 
18 
4 
51 
29 


95 

37 

17 

67 

2 

37 

21 

64 

294 

14!^ 

40 

64 

22 

120     36 

13 


51 
25 


47 

242 

884 

201 

2,974 

23 
8 
1 

10 

431 

3,441 

93 
416 
126 
890 
163 

66 

29 

85 
6 

88 

50 

64 
633 
230 

62 
115 

47 
156 

21 


Samma  7971854 1.431  l,5d4|807|845 5,266.5,34118^301 8,574|  16,875 

Qvartaisappgifterna  utvisa  för  öfrigt  följande  flnktnationer 
inom  sjukligfaeten  i  dess  helhet: 

Sjakdomsfall  under  l:a  qvartalet  (Okt.   Nov.  Dec.)  5,020. 
»  »      2:a         »        (Jan.  Febr.  Mars)  4,662. 

»  »      3:e         »         (April   Maj   Juli)  4,368. 

»  »      4:e         »        (Juli  Aug.  Sept)  2,835. 

Specialrapport  är  uppgjord  öfver  utbredningen  af  amiä- 
koppoma^  hvilken  epidemi  för  närvarande  är  i  betydligt  aftagande 
och  tyckes  närma  sig  sitt  slut.  —  Under  årets  lopp  hafva  i  en- 
skild praktik,  a  sjukhusen,  bland  de  fattiga  och  i  fängelserna 
fSrekomroit  2,171  falt  af  koppor.  Förra  året  anmäldes  688  fall, 
sålunda  under  epidemiens  lopp  tills  dato  summa  2,859  fall 
(största  antalet  fall,  nemligen  88,  anmäldes  under  veckan  den 
2-8  April). 

Förkandimgar  1865.  16* 


242 


17  Sept.— SS  8«pt 

•        s 

^ 

»  r" 

10  Bopt— 16  Sept. 

<D                        0» 

« 

•  k 

8  Sept.— 4)  Sept. 

0»                        jj 

• 

2  •; 

n  Aug.~S  Sept. 

« 

m 

*      H 

SO  Aa|r--)»6  Aug. 

o> 

o 

3  i 

18  Ang.— 19  Aoff. 

*4                         CO 

« 

8  5 

6  Ang.— 1»  Aug. 

•»                        M 

^ 

•  II 

80  JM-6  Ang. 

5 

Ok 

s   " 

S8  Juli— 89  Jali. 

*            S 

:: 

s: 

1«  JaM-ti  Juli. 

8 

<» 

9 

9  Juli— Ift  Juli. 

S 

OT 

8 

2  Juli— 8  Juli. 

.      a         R 

8 

8 

25  Juni— i  Juli. 

2            S 

Ig 

18  Juni— 84  Juni. 

5 

s: 

g 

11  Juni— 17  Juul. 

S 

»id 

9 

4  Juni— 10  Juni. 

a 

2 

^ 

88  Maj— 3  Juni. 

s         s 

2 

s 

21  Maj-87  Maj. 

2             S 

3 

s 

J4  MftJ— 80  Maj. 

5            S 

a» 

e 

7  MiU— 15  Maj. 

s        s 

ä 

3 

80  April— 5  Maj. 

S            9 

o 

g 

S8  April— 29  April. 

2             SS' 

r- 

S 

16  April— 82  AprU. 

ä            9 

M 

s 

9  April— 15  April. 

2            S 

2 

e 

S  April— 8  April. 

S            5 

s 

s 

86  Mara— 1  April. 

S            S 

^ 

n 

19  Mara— 85  Mara. 

2 

»• 

s 

18  l^ar»— 18  Mara. 

s         s; 

--   «■■■  - 

5 

5  Mar^-ll  Mara. 

«                  r- 

s; 

s 

86  Febr— 4  Mara. 

2        a 

•Ä 

!5 

19  Pebr.— 85  Febr. 

s         s: 

^ 

3 

18  Febr.— 18  Febr. 

a 

2 

.2 

5  Febr.- 11  Febr. 

«               o 

•  - 

S 

29  Jan.— 4  Febr. 

*-                n 

er 

8 

S8  Jan.— 28  Jan. 

2             8 

C9 

^ 

15  Jan.— 81  Jan. 

"             ;? 

8 

4S 

8  Jan.— 14  Jan. 

«a                2 

2 

s> 

1  Jan.  1865—7  Jan. 

•-                "* 

j^ 

s 

85  Dec.— 31  Dec. 

00                        lO 

f 

9 

18  Dec— 84  Dec. 

lA                      M 

00 

s 

Il  Dec— 17  Dec 

•O                      <D 

j; 

s 

4  Dee.— 10  Dec 

«0                       OD 

2 

s; 

87  Nov.— 8  Dec 

•O                       *« 

2 

8 

80  Nov.— 86  Nov. 
13  Nov.— 19"Nov. 

«• 

2 

8 

0»                        M 

1- 

8 

6  Nov.— 12  Nov. 

•O                     *« 

»- 

Jl 

80  Okt.— 5  Nov. 

iC 

2 

e» 

8 

23  Okt.— 89  Okt. 

«» 

'e 

2 

16  OkL— 88  Okt. 

oe 

L           2 

«• 

8 

9  Oku— 15  Okt 

Ik       3 

o  ' 

a 

S  Okt.— 8  Okt. 

"          2 

t» 

-^ 

85  Sept— 1  Okt  1864. 

« 

2 

o 

Hr 

S     1 
II 
1    Ǥ 

l< 

243 

Under  innevarande  höst  har  en  epidemi  af  ékarkJumsfebm' 
med  småningom  stigande  sjukantal  npptrfidt;  så  att  under  sist* 
lidiie  vecica  ej  mindre  än  96  fall  deraf  inom  hufvudstaden 
blifvit  anmälda. 

Med  sista  kalenderåret  afsiutades  26  bandet  af  tidskriften 
Hygiea  och  det  27  är  under  utgifning.  Kongl.  Sundhets-Colle- 
gium  har  äfven  detta  år  för  införande  i  tidskriften  meddelat 
många  af  de  till  Gollegium  inkomna  cmbetsrapporter,  från  läkare 
i  hufvudstaden  och  landsorten  hafva  rikhaltiga  bidrag  ingått  och 
pa  korrespondensväg  har  Sällskapet  mottagit  vetenskapliga  med- 
delanden från  åtskilliga  af  dess  utomlands  resande  ledamöter 
Frih.  v.  DiJBEN,  Dr  BJÖRKÉaj,  Dr  Salomon  m.  fl.  2:a  Seriens 
l:a  Band  af  Läkaresällskapets  nya  Handlingar  utkommer  med 
det  snaraste. 

Utom  med  jurnallitteratnr,  utbyten  och  inköpta  arbeten 
bar  biblioteket  under  året  blifvit  riktadt  med  en  mängd  gåfvor 
från  in-  och  utländska  embetsverk  och  lärda  samfund  samt 
enskilda  personer,  nemligen  från  K.  Sundhets-Collegium,  K.  Veten- 
skapsakademien, K.  Statistiska  Centralbyrån,  norska  och  finska 
medicinska  Sällskapen  m.  fl.  42  utländska  vetenskapsmän  hafva 
öfverlemnat  sina  arbeten  och  27  vetenskapens  gynnare  och  vän» 
ner  inom  landet  hafva  dessutom  med  gåfvor  bidragit  till  biblio- 
tekets ökande. 

Till  utländska  ledamöter  har  Sällskapet  under  året  invalt: 
Professor  F.  v.  Recklinghausen  i  Königsberg,  Öfverläkaren 
vid  hospitalet  i  Para  i  Brasilien  Dr  Francisco  da  Silva  Gastro; 
Geheimemedicinalrådet  Professor  v.  Langenbeck  i  Berlin,  Pro- 
fessorn vid  universitetet  i  Giessen  Wiggbrs,  Apotekaren  i  Lon- 
don Daniel  Hamburt;  Geheimerådet  Dr  Fr.  Weisse  i  S:t 
Petersburg,  samt  Medicine  Professorn  Fel.  Niemeyer  i  Tilbingen 
—  Till  inländska  ledamöter  hafva  blifvit  antagna:  Hit  Bok- 

STRÖM,    CURMAN,    EnESTRÖM,    NiESBERO,    NYSTRÖM,   PONTIN, 

Settervall,  Sköldberg^  Söderman,  Warfvinge,  Zander, 
Åman  och  Ödman  i  hufvudstaden  samt  Hrr  Hesselgrbn, 
Lagerlöf,  Leyer,  Schultz  och  Strömberg  i  landsorten. 

Bland  ledamöter  inom  riket  har  Sällskapet  under  årets 
lopp  förlorat  flera  medlemmar  vid  anmärkningsvärdt  hög  åldei, 
synnerligen  för  läkare,  nemligen  Ofverfältläkaren  Dr  Fredr. 
BÅGENHOLM  72  år  gammal.  Professor  Arvid  Sture  Bruzblius 
66  år,  Professoren  GusTAP  Eriksson  76  år.  Jubeldoktorn  Sa- 
muel Wallnbr  86  år  (Svenska  Läkarekorpseds  Senior),  Lif- 


344 

joedicDB  WoA  Samvel  Nerman  70  år»  LifmeiL  A.  G.  Franck 
72  ar.  Professor  HfiDEjraoBG  78  år  och  Professor  Rabbék  84 
år  gamiaal;  ea  af  våra  embetsinlLa  har  äfven  till  Sällskapets 
sorg  och  saknad  under  det  förflutna  året  aflidit,  nemligen  fiof- 
apotdLaren  Ga&l  Springhobn,  Sällskapets  skattmästare  sedan 
20  år  tillbaka. 

Af  sina  utländska  ledamöter  har  Sällskapet  under  året 
förlorat  Professor  Pierae  Gratiolet,  Chef  för  de  anatomiska 
arbetena  vid  Jardin  des  plantes  och  Professor  YaIiEni  ine  Mött, 
Amerikas  mest  bekanta  kirurg,  känd  för  sina  djerfva  och  lyck- 
Uga  operationer  samt  såsom  gruadläggare  till  University  Medical 
College  i  New-Tork. 

Till  ordförande  för  det  kommande  året  har  Sällskapet  ralt 
Generaldirektören  m.  m.  N.  J.  Berlin,  som  oaktadt  sina  vig- 
tjga  embetsåligganden  och  trägna  görömål,  emottagit  det  honom 
genom  valet  erbjudna  uppdraget. 

Efter  apotekaren  Sprinchorns  frånfälle  utsåg  Sällskapet 
tUl  hans  efterträdare  apotekaren  I.  J.  AsKLÖF. 

Dr  Bensow  har  under  året  blifvit  enhälligt  återvald  till 
bibliotekarie. 

Till  revisorer  af  det  förflutna  årets  räkenskaper  hafva 
Uifvit  utsedda  Hrr  Eneström  och  Ntströic. 


En  dfversigt  af  det  med  den  30  Septeodyer  afslutada  cä- 
kanskapsåret  utvisar  följande  aflfärsstälining: 

Inkomsterna  hafva  varit  8,801  rdr  85  öre.  Ki^ritalbehåll' 
ningen  75,086  rdr  82  öre. 

Årsafgiftm  har  blifvit  erlagd  af  103  ledamöter  i  Stock- 
holn,  nemligen: 

Anderberg,  Anderson  A.,  Berqh,  Berlin  M.  N., 
Berlin  N.  J.,  Billberg,  Björken,  Björkman,  Blaohet, 
Bragonnier,  Branting,  Broberg,  Brdzelius,  Carlson, 
Gederschjöld,  Cedersxröh ,  v.  DuBEN,  Edling,  Ekegrantz, 
Ekelund,  Engberg,  Gravenhorst,  Grill,  Groth,  Gräbs, 
Hahn,  Hallin,  Hallongren,  Hartelius,  Uulphers,  Hägg- 
STBOic,  HÖK,  HÖSTMAN,  Jentzen  s:or,  Jentzen  j:or,  Eeuser, 
Ket«  Kstser,  Kjellberg,  Kinberq,  ELindstrand,  Klingvall, 

KLOSTEBfiSRGt    KÖNSBERG,    LaMM,    LeMGHEN,    LETTSXRÖM^ 
LEVSRTIN,   LsWIN,  LiLLJSBJÖRN,   LILJEVALGH,  LjUVGQR&Nt 


24B 
LovÉN  Cbil,  I^tén  Sven,  Lundberg  Frbdr.,  Lundbbro 

VmC,  LUNDBERGER,  MALMSTEN,  MOLANDBR,  NeNS^SN,  NETEXI^ 

Nordgren,  Ntman,  Opphotf,  RETZiU8,RossANDER,RTDBERa, 
SiLNDAHL.  C.  J.,  Sandahl  O.,  Sandelin,  Santesson,  Scbagbrt- 
STRÖM,  Sebardt,  Sehlberg,  Sjöberg,  Sjöstedt,  SKOLDBSaO 
Er.,  Sköldberg  Sven,  SondAn,  Stenberg,  Stoltz,  Stål, 
sondevall,  svanbbro,  svedberg,  sätherberg,  södbrican, 
Thegerström,  Tholander,  Tillberg,  Törnblom,  Wahi#- 
BRRG,  Waller,  Warpvinge,  Westfelt,  Wilander,  Wni- 
merstedt,  Wistrand  Hilar.,  Wistrand  TmoL.,  Wåstfelt, 
Zantesson,  Ödmansson,  Öhrström, 

samt  19  i  landaorten,  nemligen: 

Anderson  Luk.,  Anjou,  Altin,  Braun,  Dandenelle, 
Drakenberg  G.  A.,  Ekman  I.,  Forling,  Forsell,  Uelledat, 
Hesselgren,  Klintberg,  Richter,  v.  Sydow,  Virgin, 
Wallneb,  Widberg,  Åkerman,  Åman. 

Inträdesafgift  är  erlagd  af  6  ledamöter  i  Stockholm,  nem- 
ligen: CuRMAN,  Malmborg,  Pontin,  Zander,  Åman  och  Ödman 
samt  6  i  landsorten,  nemL:  Edling  N.  A.,  Falck,  Lagerlöf, 
Lbyer,  Schultz  och  Strömberg. 

Till  Sällskapets  pria/ond  hafva  dels  i  tecknade  årsafgifter, 
dds  i  räntemedel  under  året  1864—1865  influtit  491  rdr46öre, 
varande  prisfondens  kapital  den  1  Oktober  1865  8,972  rdr  65  öre. 

ScHAUMKELska  fondens  inkomster  hafva  utgjort  1,033  rdr 
22  Öre;  dess  utgifter  960  rdr.  Kapitalbehållningen  är  17,949 
rdr  89  öre.  Gratifikationer  hafva  utdelats  åt  30  enkor  eller 
barn  af  legitimerade  svenska  läkare  med  tillsammans  960  rdr. 

Låkare^nödhjetpsfonden  har  änder  året  ökats  med  965  rdr 
19  öre;  dess  kapitalbehållning  utgör  18,097  rdr  65  öre.  Af 
denna  fond  har  under  året  understöd  lemnats  åt  6  enkor  efter 
dekgare  i  f.  d.  pensionsimättningen  för  svenska  l&kare,  deras 
mkoT  och  barn,  till  ett  samuianräkoadt  belopp  af  800  rdr  rmt. 


Sedan  klubban  på  öfligt  sätt  blifvit  tillträdande  ordföranden. 
Generaldirektör  Berlin  öfverlemnad,  begärde  Generaldirektör  Huaa 
ordet,  för  att  tillkännagifva,  det  en  af  Sällskapets  ledamöter  Dr 
ÄNDERS  Fredrik  Regnell,  som  sedan  flera  år  tillbaka  varit 
bosatt  i  Brasilien,  Gäldas,  Provinsen  Minas-Geraös,  och  hvars 
namn  vore  fästadt  vid  flera  donationer,  såsom  till  Dpsala  akademi 
och   Serafimerlasarettet,   ånyo  ådagalagt  en  frikostig  hågkomst 


246 

af  fosterlandets  medicinska  institutioner,  i  det  |ian  till  Svenska 
Läkaré^fillskapets  prisfond  skänkt  en  somma  af  400  £  sterl. 
eller  öfirer  7000  rdr  rmt,  hvilken  gåfva  gifvaren  genom  General- 
direktör Uuss  önskat  till  Sällskapet  öfverlemna.  —  Ordföranden 
tolkade  Läkaresällskapets  tacksamhet  för  den  frikostiga  gafvan 
och  skalle  en  skrifvelse  innehållande  tacksägelse  för  densamma 
och  daterad  Läkaresällskapets  Högtidsdag  till  Dr  Regnell  af- 
sändas. 

Den  10  Oktober, 

Hr  BoBKKo  ledamot  —  Hr  Hav  beros  tal  på  högtidsdagen.  —  Hedersledamot 
anmäld.  —  Biblioteket.  —  Ledamot  anmäld.  —  Constitutio  ^idemica.  ~ 
Extranterint  hafrandeekap.  —  Prisämne  i  Preussen. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  apo- 
tekaren i  Stockholm  ÅuousT  Boberg. 

=  På  hemställan  af  ordföranden  och  med  Hr  Hambergs 
benägna  bifall  beslöt  Sällskapet  att  i  sina  Handlingar  till  trycket 
befordra  Hr  Hambergs  vid  ordförandeskapets  nedläggande  den 
3  Oktober  detta  år  hållna  föredrag:  »Några  ord  om  legala 
kemiska  analyser  vid  förgiftningar.Yi 

=  Ordföranden  anmälde,  att  Sällskapets  komité  enligt 
stadgamas  §  11  till  Hedersledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet 
föreslagit  praktiserande  läkaren  i  Gäldas  i  Brasilien  M.  D.,  K.  H. 
ÄNDERS  Fredrik  Regnell  »patrocinio  et  mnnificentia  con- 
spicQum.» 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

^Etude  sur  la  diathése  nrique  par  C.  L.  Sandbas.  Paris  1865. 
—  Etude  sur  la  digestion  et  ralimentation  par  G.  L.  Sandras. 
Paris  1865.  Gåfvor  af  författaren  (som  roedsändt  ett  bref,  hvilket 
lades  till  bandlingarae).  —  Gonsumption,  as  en^endered  by  rebreathed 
air  and  consequent  arrest  of  the  uncousumed  carbonaceous  waste, 
its  prevention  and  possible  cure  by  Hen  ar  Mac  Gorhac.^  London 
1865.  —  Inflaromatoriske,  bypertrophiske  og  iibrese  SvuUttilstande 
af  Lifmoderhalsen  ved  Dr  F-  G.  Fayb.  —  Bidrag  till  frAgan  om 
nervernas  ändniogssätt  i  musklerna  af  A.  Key.  Stocklolm  1865.  — 
Om  cirkulHlionsforhfillandena  i  njurarne  af  A.  Key.  Stockholm  1865. 
Gifvor  af  forfattarne.  —  Metereologiskn  iakttagelser  i  Sverige,  utgifna 
af  Kongl.  Svenska  Vetenskapsakademien;  anställda  och  bearbetade 
under  inseende  af  Ea.  Edlund  5:tQ  Band.  1863.  Stockholm  1865. 
Gåfva  af  Kongl  Vetenskapsakademien.  —  Bidrag  till  Sveriges  ofiiciela 
Statistik.  A).  Befolkningsstatistik.  Ny  följd  IV.  Statistiska  central- 
byråns underdåniga  berättelse  for  året  1862  jemte  bihang  rörande 
dödsorsakerna  i  rikets  städer.  Stockholm  1865.  GAfva  sS  Statistiska 
hyråtu 


247 


ssi  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkares&IUkapet  antagas 
anmfildes  af  Hrr  Anderson,  Hallin  och  Lundberg  Fredr: 
Regementsläkaren  vid  Skånska  Dragonregementet  M.  L.  P.  o. 
K.  M.  Adolf  Reinhold  Åberg. 

=  Conslitatio  cpidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
deD   24  til)  och  med  Lördngen  den  30  September  1865: 

Sjukligheten  liksom  foregående  vecka.  —  Af  akarlakanafeber  ht 
nnder  veckan  96  fall  och  af  tmittkoppor  15  fall  fSrekonimit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  ajukdomsfnll  (från  20  läkare): 


Febris  typhoides 3. 

Dipbthcria 6. 

Cholerina 5. 

Dyseuiena 4. 

Diarrhcea 46. 

Febr  i»  poerpenilit....  2. 

Febrit  iDtermittens..  9 

An^ina  parotidra ....  1. 

Variobe.     Varioloides  8. 

VariccIliB 8. 

SearlatiBa 51. 

Ddirinm  trement....  1. 


Syphilis 6. 

Gonorrhoea 11. 

Neuralgia 5- 

Conjonctivitifl 6. 

Otiti» 2 

Ang.  tona.  &  fanciam  43. 

Laryngo-tracheitis. ...  6. 

Bronch.  Cat  bronch.  4b. 

Pneumonia 8. 

Febris  gaatr.  aimplex  4. 

Gaatritis.    Eoterilia..  5. 

Colitia 1. 


TypblititjkPerityphl.  1 

Peritonitia 2. 

Nephritia 1. 

Rheumatiamua  acutaa  5. 

Eryaipelaa 2. 

Zona 1. 

Fnnincnlaa 1. 

Rheum.  reeena  afebril.  1. 

Samma  285. 


2.     Å  hufvudstadens  ajukvårdsanstalter: 

Pi  Serafimer-lasarttM:  sjoknntalel  den  30  Sept  215,  hvaraf 
130  på  afdelniiigen  for  invärtes  ajuke;  inkomne  under  veckan:  febris 
typhoides  3,  rhetimatismua  acutus  3,  delirium  tremens  2,  pneumonia 
2,  diarrhoea  1,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  erysipelas  1,  eo- 
zema  aout.  1. 

P&  Allmänna  Oarmsons-sjtåkhuset:  sjukantalet  den  30  Sept.  107, 
hvaraf  41  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  2. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjuknntalet  den  30  Sept.  166,  hvaraf 
114  invärtes  sjuke;  inkomne  under  vecknu:  variolce  9,  diarrhooa  6, 
delirium  tremens  3,  pneumonia  3,  rheumatismus  acutus  2,  febris 
typhoides  1,  bronchitis  catarrh.  bronch.  1,  febris  gnstrica  simplex  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  dinrrhoea  12,  bronchitis  4,  variolss  1, 
enteritis  1,  peritonitis  1,  nephritis  1.  —  Polikliniken:  scnrlntina  5, 
diarrhoea  2,  conjunctivitis  calarrhalis  2,  pneumonia  2,  diphtheria  1, 
pertussis  1,  laryngo-tracheitis  1,  bronchitis  1,  febris  gastrica  sim- 
plex 1. 

På  Bam^ukhuset:  sjukantalet  den  30  Sept.  59;  inkomne  under 
veckan:  gastritis  2,  diarrhoea  1,  meoingitis  cerebralis  1. 

På  AUmänna  Bombar dshusei:  antalet  vårdade  den  30  Sept.  17; 
parametritis  3. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  helsotillståndet  godt 

På  Diakoniss^ukhuset:  sjukantalet  den  30  Sept  37;  inkomna 
änder  veckan:  rheumatismus  acutus  1. 

På  Stockholms  Hospital  /är  sinnes^vke:  sjukantalet  den  30  Sept 
177,  hvaraf  85  mankön  och  92  qviukön. 


t4B 


Fl  SttiMobtw  9ilad9  ock  ttbu  Kurhus.'  sfukanfcalet  den  90  SepL 
163,  hvaraf  135  frin  stacka  och  19  Mn  linet;  mkomott:  ^^Ulii 
29»  gonorrtoa  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnea  vecko-rapporter): 
scarlatina  39,  diarrhoea  30,  bronchitis  14,  angina  tonaillaris  8, 
catarrku»  gaatro-inteatinalis  acutus  7,  rheumatismus  acutns  5,  catar- 
rhos  ventriculi  acutus  4,  ophthalmia  3,  variol»  2,  pneumoiua  2, 
gastritia  2,  erysipelas  2,  febris  typhoides  1,  diphtheria  1,  pertuasis  1, 
fbbris  puerperalia  1,  apopleiia  cerebri  1,  neuralgia  1,  peritonitis  1, 
metritia  1. 

4.  I  stadens  fångdser:  fnruncnlus  1. 

Narra  Karrektions^nrdUningen:  ajakantafet  den  30  Sept  16; 
(all  under  yackan:  broncliitis  2,  acorbntis  2. 

:=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  1  till  och  med  Lördagen  den  7  Oktober  1865: 

Sjukligheten  något  ökad,  dock  ej  betydlig.  —  Af  snuttiofppar 
ftafva  under  yecknn  21  fall  samt  af  skarlakans/eber  119  fall  före- 
kemmii 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  ISkare): 


Febril  typhoides 1 

Diphtheria 10. 

Angina  membranacea  L 

Cholerina 3. 

Oiarrhoea 54. 

Fchris  pperpenlia....  1. 

Febris  intcrmitten» . .  3. 

Angina  parotidca 1. 

Variola.    Varioloides  7. 

Tåiicelke 1. 

Scarlatina 76. 

Syphilis 3. 

Gonorrhoea 9. 


Apoplexia  cerebri ....  1. 

Neuralgia 2. 

Conjnnctivitis 4. 

Ang.  tons.  St  faneium  68. 

Thrombosfs.  Embolia  1. 

IiaryngQ-tracheitia ....  7. 

BroncL  Cat.  bronch.  41. 

Bronchitis  capillaris .  1. 

Pneumonia 7. 

Plearitis 1, 

Febris  gastr.  simplcx  12. 

Oastritis.    FSoteritia . .  3. 


Nephritis L 

Hetritis 1. 

Rhe*imati8niaa  acatw  7. 

firjsipelaa 8. 

Erjthems  aodosum..  1. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Oarboncolns 1. 

Rhenm.  reeeas  afebril.  L 

Snmma  396. 


Hepatitis 1. 

2w     A  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serc^bner-laaarettet:  sjukantalet  den  7  Okt.  229,  hvaraf  132 
på  afdelningen  for  iuväiles  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febria  ty- 
phoides 4,  scarlatina  1,  delirium  tremens  1,  pueumonia  1,  erysipelas 
1,  erythenia  nodosum  1. 

På  Allmänna  Qamisons-^vkhuset:  sjukantalet  den  7  Okt.  110, 
hvaraf  37  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  3,  gonorrhoea  3,  cholerina  1,  delirium  tremens  1,  conjnno- 
tivilis  1,  angina  tons.  &  faucium  1,  bronchitis  1,  pneumonia  1, 
pTeuritis  1,  gastritis  1. 

På  Provisoriska  sfuklmset:  sjukantalct  den  7  Okt  176,  hvaraf 
124  InväKes  sjuke;  inkomne  nuder  veckan:  vanolie  11,  deliriam 
tremens  5,  diarrhoea  3,  pneumonia  3,  rheumatismus  acutus  3,  bron* 
chitis  2,  febria  typhoides  1,  syphilis  1,  pleuritis  1,  icterus  1,  eiysi- 
pelas  1. 

På  AUmänna  Barnhuset:  bronehitis  7,  diorrhooa  4,  pneumonia  I, 
pleuritis  1,  nephritis  1.  —  PobkUniken:  diarrhoea  8,  conjonctivitis  2, 
febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  bronchitia  1. 


\ 


24» 

n  Bartuftikhaet:  sjulan talet  den  7  Okt  58;  inkonnie  under 
feekan:  febris  mtermittens  1,  otitis  1,  bronchitie  1,  pnenmonia  I, 
nepbritis  1. 

På  AOmOrma  Bamhördåhusei:  Antalet  vlrdade  15;  pnenmonia  1. 

På  Bambördshuaei  Pro  Patria:  he?sotil låtandet  godt. 

Pft  Provisoriska  Bamd^dshtisei:  beboti  listandet  godt 

P&  Diakoiviss-^ukhusei:  sjukantalet  den  7  Okt  37;  inkomna 
under  veckan:  scarlatina  3. 

På  Sieckhotois  Hospitai  fdr  trnnes^ivke:  ejukantaltt  den  7  Okt 
176,  hvaraf  85  mankön  och  91  qvinkon. 

På  Stockhohns  stads  och  lOns  Kurhus:  sjukantalet  den  7  Okl. 
164,  hvaraf  143  från  staden  och  21  från  länet;  inkomne:  syphilia 
37,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enKgt  fattigläkarnes  yeeko-rapporter): 
searlatina  39,  diarrhoea  27,  broncbitis  17,  catarrhus  gaatro-intestmalis 
aentus  8,  rheumatismus  acutos  7,  febris  intermittens  6,  pnenmonia  4, 
varioln  3,  ophthalmia  3,  erysipelas  3,  diphtheria  2,  ?arice11fl3  2, 
angina  tonsUIaris  2,  metritis  2,  syphilis  1,  pleuritia  1,  cystitia  1, 
otitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  diarrboea  1,  rbeamatismus  1. 
Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrboea  3,  broncbitis  1. 

=  Hr  ANDERSON  A.,  som  nyligen  anländt  hem  från  en 
atlfindsk  resa  och  Sällskapets  ledamot  Hr  Haak  från  Carlatad 
belaades  af  ordföranden  rälkomna. 

=  Hr  Groth  meddelade  följande  märkliga  sjukdomsfall: 
Extrauterint  hafvandeskap^  buksnitty  extrakticn  af  ruttnadi foster; 
modren  död  13  dygn  efter  operationen  i  lunginflammaiion, 

Hnstm  Nyström,  28  fir  gammal,  bar  under  de  sista  10  åren 
regnliert  roensCruerat  och  var  hon  vid  ovanligt  godt  hull  och  god 
btlsa,  då  hon  i  December  år  1863  intriidde  i  äktenskap.  Under 
▼iren  1864  fortforo  normala  roenses  och  hade  hon  dem  sista  gSngen 
regaliert  i  början  af  påföljande  Juni  manad.  Såväl  åtskilliga  gnstriska 
oordningar,  hvilka  sedermera  uppträdde,  som  isynnerhet  menstniatlo- 
nens  nteblifvande  i  början  af  nästa  månad,  väckte  hos  henne  den 
sannolika  förmodan,  att  hon  befann  sig  i  välsignadt  tillstånd. 

Ät  detta  tillständs  normala  fortgående  fick  hon  dock  ej  långe 
glädja  sig,  ty  redan  i  medio  af  Juli,  d.  v.  s.  6  veckor  efter  sidta 
menstruationen,  började  blod  afgå  genom  vagina.  Denna  blödning 
▼ar  dock  så  ringa,  att  hon  ej  brydde  sig  om  att  derom  rådgöra  med 
någon  läkare  och  någon  häftig  smärta  hade  hon  vid  denna  tid  ej  i 
anderlifvet 

Blödningen  fortfor  sedermera  nuder  2  månader  att  periodiskt, 
ehnm  endast  spårvis,  uppträda,  tills  i  medio  af  September,  då  den 
blef  ymnigare  och  jsg  med  anledning  deraf  tillkallades. 

Jag  fann  nu  vid  exploration  af  bäckenets  contenta  en  hård  tu- 
mör, till  form  och  volym  liknande  en  gravid  oterus  i  4:de  månaden; 


2B0  •  ' 

den  kftndea  såsom  en  enda  tomor,  i  kontinaetet  med  portio  Tsg;!- 
nalis  uieri,  hvilket  parti  af  lifroodern,  såvSl  som  tumören  i  sin  hel- 
het, intog  den  gravida  Jifmoderns  normala  plats.  PA  grund  såvll 
biraf,  som  af  föregående  symtoroer,  antog  jag  tamoren  (or  gravid 
uterus  och  att  missfall  vore  å  fUrde. 

Efter  den  behandling  qvinnan  nu  underkastades,  afstannade  snart 
blödningen  utan  afgång  af  foster  eller -ägg. 

Under  de  (oljande  milnaderna.  Oktober  och  November,  syntea 
ingen  blod  till,  och  med  undantag  af  stundom  påkommande  am&rtor 
i  lygg  och  underlif  mådde  hon  väl,  samt  gick  uppe  och  skötte  sitt 
^tts.  Underlifvet  tilltog  under  denna  tid  i  volym  såsom  vid  en  vanlig 
grossess  och  i  början  af  December  kiinde  hon  fosterrörelser. 

I  medTo  af  December  såg  jag  patienten  (or  andra  gången.  Jag 
blef  då  tillkallad  derfore  att  de  nyssnämnda  smärtorna  i  rygg  och 
underlif  tilltagit  i  freqvens  och  styrka.  Tumören  simulerade  nu  full- 
komligt en  gravid  uterus  i  7:de  å  8:de  månaden.  Vid  inre  under- 
sökning kände  jag  genom  b&ckenets  mjuka  delar  i  öfre  backenöpp- 
ningen ett  foaterhufvud,  hvilket  vid  anstöt  vippade  undan  för  fingret 
Fosterljud  kunde  deremot  ej  höras.  Antagande  de  peiiodUka  smär- 
torna vara  prematura  kontrnktioner  i  uterus  lät  jag  patienten  ligga 
stilla  några  dagar,  hvarunder  hon  tog  nSgot  opiat.  Smärtorna  af- 
togo  nu,  så  att  hon  snart  kunde  återtaga  vården  om  sitt  hus. 

I  början  af  förliden  Januari  kände  hon  fosterrörelser  sista  gån- 
gen.    Tumören  fortfor  dock  att  växa  såsom  förut. 

Den  27  förliden  Mars  tillkallades  jag  for  tredje  gången  med 
anledning  af  då  uppträdande  blödning.  Tumören  var  nu  hårdt  spänd, 
elastisk,  fluktuerande  till  volym  och  form,  liknande  en  lifmoder  vid 
fullburen  grossess.  Inga  fosterljud  kunde  höras,  och  vid  ingen  slags 
undersökning  kände  jag  några  fosterdelar.  Moderhalaeu  uppluckrad, 
tillät  fingrets  införande  till  inre  modermun.  Genom  denna  inre 
moderroun,  som  ej  var  öppen  for  fingerspetsens  införande,  nedhänger 
uti  cervikalkanalen  en  mjuk  slamsa  af  en  lillfingerändas  tjocklek  och 
som  når  ungeiUr  yttre  modermun.  En  stinkande,  bmnaktig  materia 
stannade  på  det  explorerande  fingret,  och  utgjordes  den  så  kallade 
blödningen  af  dylik  materia.  De  fl!irr  omnämnda  periodiska  smär» 
torna    voro    starka   och   täta,  så  att  patienten  måste  intaga  sängen. 

Den  31  Mars,  eftef  3  timmars  värkar,  h vilka  så  simulerade  for- 
lossningsarbetet}  att  barnmorskan  trodde  normal  forlossning  vara  i 
görningen,  framfödde  qvinnan  en  fast  klump  af  ett  hönsäggs  storlek. 
Värkarne  afstannade  sedan.  Under  några  dagar  hade  qvinnan  Ijos 
flytning  (lochier)  hvarefter  cervikalkanalen  och  yttre  modermun  till- 
slötos.  Den  stora  tumören  i  ui^derlifvet  qvarstod  dock  oförändrad, 
men  mådde  patienten  detta  oaktadt  under  2  veckors  tid  härefter 
bättre  än  hon  gjoii  på  flera  månader. 

Vid  alla  inre  explorationer,  som  jag  gjort,  har  tumörena  nedre 
yÅgg  kähts  såsom  stående  i  sammanhang  oéh  full  kontinoitet  med 
lifmodems  cervikaldehl* 

Den  abörtliknande  fasta  klumpen,  som  afgick  den  31  Mars. 
undersöktes  af  Dr  Nitml,  som  utom  blodcoagnla  fann  densamma 


251 

bestå    af  uterinslemhinna  (Decidua).'    Några   spår    till   chorionviili 
kunde  deri  ej  upptäckas. 

Under  14  dngar  mådde  pntienten,  såsom  nyss  nämndt  Sr,  bättre 
än  på  lång  tid  förut;  sedan  borjnde  bon  åter  känna  smärtor  i  buken^ 
dessa  liknade  deck  ej  de  föcegående  periodiska  smärtorna,  utan  voro 
mera  jemnt  ihållnnde.  Vid  mina  besök  hos  patienten  kunde  jag  ej 
konstatera  några. kontraktioner  uti  tumören,  men  i  lilla  bäckenet  sjönk 
den  på  några  dngar  märkbart  längre  ned.  Det  kändes  liksom  skulle 
främre  ocb  högre  delen  af  nedre  uterinsegraentet,  fylldt  med  en  fast 
maasa,  hafva  ned:rnngt  i  lilla  bäckenet,  skjutande  fornix  vagime  och 
vaginalvä&rgen  framför  sig.  Portio  vaginalis  uteri  och  den  slutna  . 
(för  fingret)  os  uteri  kändes  till  venster  och  bakåt  foga  afvikande 
från  den  plats  i  bäckenet,  hvarest  de  förut  befunno  sig. 

Från  ett  forsok  att  infora  uterinsonden  afstod  jag,  då  jag  ej 
kom  igenom  inre  modermun  med  sondspetsen,  utan  att  vara  hårdhänd  t. 

Professorerna  Cedkrscujöld  och  Anderson  samt  Dr  Netzel 
hade    nu   den  godheten  att  den  19  April  åtfölja  mig  till  patienten. 

De  lokala  förhållandena  voro  då  saidana  jag  dem  sednast  be- 
skrifvit.  Tumören  är  af  en  lifmoders  storlek  vid  fullburen  graviditet; 
den  ar  spänd  och  elastisk.  Nfigra  fosterdelar  uti  densamma  kunna 
ej  med  säkerhet  kännas.  Den  kännes  vid  expioration  per  vaginam 
i  högra  främre  dt*len  af  öfre  bäckenöppningen  och  kan  fingret  ej 
konstatera  annat  än  kontinuitet  mellan  cervix  uteri  och  tumören. 
Tumörens  innehåll  uti  den  del,  som  vetter  nedåt  bäckenet  tycks  vara 
en  halffast  materia.  Modermun  är  något  devierad  åt  venster  och 
bakåt.  Genom  densamma  infördes  nu  uterinsond  och  befanns  uteri 
kavitei  ega  en  ledig  lifmoders  normala  längd.  Några  dagar  derefter 
infördes  uterinsond  åter  och  vanns  samma  resultat.  Uti  brösten  af- 
söndrades  sedan  flera  månader  mjölk. 

Om  diagnosen  af  fallet  kunde  numera  intet  tvifvel  uppstå:  näm- 
ligen att  vi  här  hade  en  graoiditaa  extratäertna. 

Under  slutet  af  April  och  början  af  Maj  mådde  patienten  rela- 
tivt väl;  d.  v.  s.  hon  var  fri  från  smärtor.  Hullet,  som  alltsedan 
sjukdomens  början  så  småningom  aftagit,  fortfor  dock  att  ytterligare 
minskas  och  medtogos  patientens  krafter  mer  och  mer.  Buken  blef 
af  den  alltjemnt  ännu  tillväxande  tumören  utspänd  och  respirationen 
generad.  Aptiten  aftog,  sömn  saknades,  hektiska  symtomer  visade 
sig  och  patienten  kunde  ej  lemna  sängen. 

Så  förhöll  det  sig,  då  Professorerna  Santxssok,  Cederschjöld  och 
Dr  Malmboro  hade  godheten  åtfölja  mig  till  patienten  den  16  Maj. 

Na  punkterades  den  stora  fostersacken  från  buken,  4  tum  nedom 
nafveln  och  af  dess  innehåll  tömdes  ungefär  2  kannor  flnidum.  Det 
utlomda  var  en  gulbrun,  luktfri  vätska,  som  innehöll  flockor  af  från 
fostret  lossad  epidermis,  vernix  caseosa  och  väl  sannolikt  plaoeutar- 
detritus. 

Tamören    sjönk    härigenom  så  tillsamman,  att  dess  höjd,  som 
förat   stått    vid    maggropen,  nu   var  vid  nafveln,  och  vid  palpation  . 
kicdei  dess  fasta  innehåll,  fosterklumpen. 


252 

Under  de  företa  24  timmsrne  efter  operationen  generades  pa^ 
tienten  af  krakningar,  nen  sedan  dessa  upphört  inträffade  inga  oro- 
ande s^tomer  shaam  ioljder  af  panktionen  eller  bukkavitetens  så 
hatdgt  roiaskade  ▼oiym.  TTMrtem  sömn  ock  aptit  inatallde  sig, 
palsena  hastighet   minskades  och  allmänna  tillståndet  förbittrades. 

14  dagar  efter  operationen  började  punktionssåret  bryta  opp 
och  en  fistelöppning  etablerades,  genom  hvilken  dagligen  utravn  en 
ej  ringa  mängd  Tatska  af  samma  gulbruna  förg  som  vid  operatäoas- 
tillfallet,  endast  derifrån  skiljd  genom  sin  vidrigt  stinkande  lokt. 
Samtidigt  härmed  började  i  niirheten  af  nafvehi  och  vid  tumdrens 
*  höjdpunkt  en  abscessbtldning,  eller  en  smältning  af  bukväggen,  gå- 
ende' inifrån.  Huden  på  detta  ställe  var  röd  och  ömmande  och  i 
de  inre  lagren  af  bukväggen  kändes  här  såsom  ett  bål  af  en  Uyerts- 
peniuB  tjockiek.  Detta  kål  vidgades  litt  hastigt,  så  att  det  om 
några  dagar  hede  en  ö-öres-slants  diameter,  under  det  atl  hudrod- 
naéen  intagit  ännu  större  areal. 

Den  2  Juni  öppnades  genom  en  iacision  denna  abscess  uti  en 
längd  af  ungefar  halfannan  tum  och  1  kanna  stinkande  materia  utr 
tömdes  ur  fostersäcken,  som  nu  var  öppnad  {or  normal  exploration. 

Tumören  sjönk  härigenom  finnu  mera  tillsamman,  och  låg  foster- 
kroppen så,  att  en  extremitet  påträffades  vid  exploration  med^ngret 
genom  incisionsöppningen. 

Patientens  allmänna  tillstånd  fortfor  härefter  att  vara  godt  och 
inga  oroväckande  syrotomer  hindrade  att  stälia  en  temligen  gynnsam 
prognos.  8  dagar  efter  den  nyssnämnda  incisionen  utvidgades  ouver^ 
turen  genom  ett  snitt  nedåt,  så  att  den  blef  omkring  4  tum  lång. 
Den  förutnämnde  foreliggande  extremiteten,  som  var  en  fot,  fattades 
och  gjordes  på  densamma  extraktion  af  fostret 

Såväl  vid  denna  som  föregående  operation  fungerade  Professor 
ShmteBson  och  närvoro  dessutom  Prof.  Cederschjöld  samt  Drma  Malm- 
borg och  Björken. 

Fostret  var  i  upplösningstillstånd  och  dess  utveckling  annonse- 
rade att  det  sannolikt  aflidit  i  början  af  Januari,  vid  hvilken  tid 
fosterrörelserna  ock  upphörde  att  kännas.  Det  skulle  då  ha  varit 
8  månader. 

Af  nafvelsträngen  finnes  endast  en  liten  bit  qvar,  och  denna 
skiljd  från  både  foster  och  placenta.  Af  placenta  finnas  likaledea 
endast  mindre  rester. 

Vid  inspektion  af  fbstersäcken  befinnes  densamma  fastvåxt  vid 
bnkvflgi/en  och  bukens  viscera  å  höger  sida  från  HUa  bäckenet  till 
höjd  af  nafveln. 

Dess  iusida  är  glatt,  af  smutsgrön  färg  och  kan  å  densamma 
phcentas  insertionsstäJIe  ej  bestämmas. 

De  ioljande  dagarne  mådde  patienten  rätt  väl  och  allt  lofvade 
en  lycklig  utgång,  då  jag  på  sjette  dagen  efter  operationen  till/olje 
af  en   resa  måste  Ismna  henne  och  såg  henne  då  for  sista  gången. 

Den  16  insjuknade  hon  och  fick  en  trombos  i  högra  bäcken- 
venen  med  åtföljande  rärk  och  svullnad  i  högra  benet.     Någn  Ah 


afi2 


^r  derefter  tillstötte  pnenmoDi  ock  ien  23  Jani  aied  hon  tilliolje 
iiinif.     Otngifningen  medgaf  ej  obduktion. 

I  jden  diskassioD,  fiom  uppstod  ang&ende  egenheterna  tid 
dctts  sjukdomsfall,  da  diagnostiska  svårigheterna  i  dess  böljan, 
beskaffenheten  af  den  vid  den  normala  gestationstidens  slut  af- 
gaagna  deciduan  och  operationsmetoden  yttrade  sig  Hrr  Änder- 
aoD,  Cederschjöld,  Netzel  och  Santesson,  hvilka  samtligen  varit 
i  lillfaile  att  observera  patienten. 

=  Br  Lemchen  tillk&nnagaf  att  preussiska  centralhmuUn 
får  frivilUg  vård  af  sjuka  och  sårade  i  fält  utsatt  ett  pris  af 
100  Fredricsdorer  för  det  bästa  arbete  om  den  erfarenhet  och 
de  åsigter,  sam  under  sednaste  tiden  blifvit  samlade  med  afse- 
ende  på  lämph*gaste  organiserandet  af  den  hjelp,  som  enskilda 
välgGrenlieten  kan  lerona  åt  sjuke  eller  sårade  krigare  i  f&lt. 
Yissa  framställda  frågor  önskade  komitén  besvarade  i  detta 
arbete,  som  bör  vara  inleronadt  seduast  den  1  Juni  1866.  — 
Komiténs  tillkänoagifvande  skulle  i  dess  helhet  ingå  i  Hjgieas 
Oktoberhäfte. 

Den  17  Oktober. 

Hr  Åbkro  a.  R.  ledamot.  —  Biblioteket.  —  Ckmititatio  epidemira  —  Val  af 
koinitékdaniot  —  Olyoerinialva.  —  Blodiglar.  —  Joanal  de  Chimie  niédi- 
cale  Ref.  —  Bref  fiån  Rysskad. 

»  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  Rege- 
mentriäkaren  Dr  Adolf  Reinhold  Åberg. 
=  Till  biblioteket  anmäldes  : 

Mnsée  Yrolik,  Catalogue  de  la  coUection  d'anatomte  hnmaine, 
comparée  et  pathologique  de  M.  M.  Ger.  di  W.  Yrolik  par  I.  L. 
DimsaAO.  Amsterdam  1865.  Gåfra  af  familjen  Yrolik  genom  BveC 
v.  DdasK, 

=  GoBStitutio  ^pidemica  änder  veckan  frän  och  med  Söndafsn 
den  8  till  och  med  Lördngen  den  14  Oktober  1865: 

Sjnkligheten  något  ökad,  temligen  betydlig.  —  Af  smitikoppor 
ha  nnder  veckan  förekommit  25  fall  samt  sS  skarlakansfeber  131  fall. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfiiU  (från  23  läkare): 


Febris  tjrphoidea  .  ...  4. 

Diphtheria 7. 

Angma  membranacea  1. 

Ckoleriaa 4. 

Dpenteria 8. 

Äi L 


Diarrhoea . 


Febria  intermittens . . 
Aagina  parotidea  .... 
VariolaB.    Varialaides 

Searlatina. — 

Horbim 

*pkiKi 


S. 
8. 
S. 
7. 
T7, 
L 


GoQorrhcea 8. 

Meuingitis   cerebralis  1. 

Nenralgia 3. 

Coi\}Q  nctiTitis 2. 

Otitis 8. 

Ang.  tons.  &  faaviam  70. 

Thrombotia.  £mbolia  1. 

Laryogo- tracbeilia ....  8. 

BroDcb.  Cat.  broncb.  48. 

firanobitit  eapiUaria.  1. 

PneamoBia 5. 

Pleoritit 2. 

flabria  gaitr.  limpleK  SO. 


Gastritis.     Enteritia .  3. 

Tjpblit.&Peritypblit  1. 

Icterus 1. 

Ncphritii 4. 

Metritis 2 

Rbetiniatismat  acotus  6. 

Bryiip^ 4. 

Urticaria 4. 

FttnincTilua 3. 

Carbanealiis..  1 

Ssmsaa  813. 


254 

2.  A  hufmdstadens  sjnlnrårdsanstalter: 

Pfi  Serqfimer-Uuarettet:  sjukantalet  den  14  Okt.  245,  hvanif  147 
pft  afdelningen  for  inyKrtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  scarlatina 
5,  febris  typhoides  3,  delirium  tremena  2,  broncliitia  2«  febris  inter- 
mittens  1,  meningitia  cerebralis  1,  angina  tonsillaria  &  faucium  1, 
pneumonia  1. 

På  AUmänna  Garnisons-sfukhuaet:  sjukantalet  den  14  Okt.  118, 
hvaraf  45  pfi  nfdelninfs^n  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
sypbilia  2,   febris  typhoidea  2,  cbolerina  1,  acarlatiua  1,  gonorrboea 
1,   meningitis  cerebralis   1,    bronchitia  1,  pneumonia  1,  nrticaria  1. 
»  P&  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  14  Okt.  179.  bvaraf 

129  inyäries  sjuke;  inkomne  under  yeckan:  variolae  15,  ayphilis  4, 
febris  typboides  3,  bronchitis  3,  nephritis  3,  rbeumatismus  ncutus  2, 
febris  intermittens  1,  delirium  tremens  1,  conjuncti vitis  1,  eryaipelas 
1,  furunculns  1. 

Pä  AUmänna  Barnhuset:  diarrhoaa  4,  broncbitis  4,  pyseroia  2, 
pneumonia  1,  nephritis  1,  adenitis  acuta  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea 
4,  scarlatina  2,  broncbitis  2,  conjunctivitis  1. 

Pä  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  14  Okt.  47;  inkomne  under 
▼eckan:  dinrrhoea  2,  scarlatina  1. 

På  Allmänna  Bambördahuset:  febris  puerperalis  1. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  helsotillståudet  godt 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  14  Okt.  38;  inkomne 
nnder  veckan:  febris  typhoides  2. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  14  Okt. 
177,  livarnf  87  mankön  och  90  qvinkon. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  14  Okt 
171,  bvarnf  149  från  staden  och  22  från  länet;  inkomne:  ayphilis 
22,  gonorrhoea  5. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter): 
scarlatina  46,  bronchitia  28,  diarrhoaa  26,  angina  tonsillaria  9,  febris 
intermittens  8,  catarrhus  ventricuii  acutus  5,  catarrhus  gaatro-intesti- 
nalis  acutus  4,  pneumonia  4,  vnriolte  3,  opbthalmia  2,  pleuritis  2, 
febris  typhoides  1,  delirium  tremens  1,  icterus  1,  metritia  1,  rhea- 
matismua  acutus  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser: 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  4,  meningitia  cerebro- 
spinalis  1,  branchitis  1. 

=  Sedan  Hr  Loven  Chr.  anmält,  att  han,  tillfSlje  af 
förestående  längre  ntrikes  resa,  vore  förhindrad  att  som  ledamot 
i  Sällskapets  komité  qvarstå  och  då  tillfölje  häraf  annan  ledar 
mot  af  den  anatomiska  klassen  borde  inväljas,  tilikäanagaf  ord- 
föranden att  sådant  val  skulle  förrättas.  —  Efter  någon  diskussion 
bordlades  valfrågan  till  nästa  aamroankomst  på  begäran  af  Hr 
Malmsten,  och  i  kraft  af  stadgarnes  §  18  om  Sällskapets 
verksamhet  och  arbetsordning  beslöts,  att  aåvSi  de  till  den  ana- 


266 

toTniska  som  till  de  trenne  öfriga  resp.  klasserna  hörande  leda* 
möter  borde  a  framlagda  listor  sina  namn  anteckna. 

=  Hr  Hamberg  förevisade  tvenne  prof  af  Glycerinsalva: 
1)  beredd  enligt  preussiska  farmakopén  genom  att  sammanrifva 
2  delar  stärkelse  med  1  del  destilleradt  vatten  ocb  tillsätta  10 
delar  glycerin  af  1.23  sp.  v.  samt  uppvärma  blandningen  till 
dess  den  bildar  en  genomskinlig  bomogen  massa;  2)  enligt  Ver- 
RIERS  föreskrift  beredd  glycerinsalva  af  1  del  stärkelse  ocb  16 
delar  glycerin,  som  uppvärmas  under  rifning  på  sätt  nyas  nämdes;.. 
den  sednare  salvan  hade  något  mindre  stadga.  —  Hr  H.  an* 
märkte  att  glycerinsalvan  bör  vara  fullkomligt  boniogen  och  att 
vid  beredningen  bör  iakttagas  att  upphettningen  fortsattes  så 
länge,  att  stärkelsekornen  fullständigt  hinna  att  utsvälla  och 
salvan  derigenom  erhålla  vederbörlig  konsistens  och  genom- 
skinlighet. 

Ordföranden  ansåg  glycerinsalvas  användande  som  basis 
vid  sammansättning  af  salvor  ega  stora  företräden  framför  fett- 
arterna,  synnerligen  derigenom  att  rätt  beredda  glycerinsalvor 
ej  härskna,  utan  i  flera  månader  kunna  bibehålla  sig  fullkomligt 
oftSrändrade.  —  Hr  Lamm  fastade  särdeles  vigt  vid  glyceriuets 
renhet  och  anmärkte  att  den  hos  detsamma  stundom  anträffade 
föroreningen  af  saltsyra  förändrar  salvornas  beskaffenhet,  så  att 
t.  ex.  ögonsalvor  härmed  beredda  bli  irriterande  och  motverka 
sitt  ändamål. 

=  Hr  Hamberg  omnämde  vidare  att  G.  F.  Bevans  me- 
tod*) att  genom  tillsats  af  litet  sönderstött  brunsten  till  vattnet 
hvari  blodiglctt  förvaras  bibehålla  iglarne  friska  blifvit  af  en 
apotekare  i  ätockholm  försökt,  och  att  dervid  f(3ljande  resultat 
visat  sig:  i  en  burk  innehållande  500  blodiglar,  hvaraf  40 — 60 
dagligen  dogo,  inlades  ungefär  en  tesked  groftpul veriserad  brun- 
sten, redan  första  dygnet  minskades  dödligheten  till  25,  andra 
till  11,  och  på  tredje  dagen  upphörde  den  alldeles.  I  andra 
bnrkar,  der  inga  sjuka  iglar  funnos,  inlades  äfven  brunsten  och 
i  dessa  har  ej  under  flera  månaders  tid  någon  anmärkningsvärd 
dödlighet  inträffat. 

=  Ordföranden,  som  uttryckte  den  önskan  att  inom  hvarje 
af  Sällskapets  fyra  klasser  någon  ledamot  ville  åtaga  sig  att 
vid  sammankomsterna  referera  några  till  klassen  hörande  in- 
och  utländska  skrifter  och  jurnaler  —  hvilket  åliggande  äfven  i 


*)  Se  Läkaresällskapets  förhandlingar  innevarande  år  p.  127. 


2B6 

stadgarne  finnea  papekadt  —  ville  ioom  den  farmaceaiiska  klassen 
till  granskning  npptaga  de  månatligen  utkommande  hifieaa  af 
Journal  de  Chimie  médicaU^  de  Pharmacie  et  de  Togieologie 
samt  gjorde  början  -  med  Septemhäftet  af  denna  tidskrifL  <— 
De  deri  förekommande  mera  anmärkningsvärda  artiklar,  för  hvilka 
redogörelse  lemnades,  behandlade:  Användandet  af  twrm  o/JboAo/ 
vid  brännskador,  Erodium  cicutarium  vid  vattsot^  utdragandet  aj 
vextaromer  medelst  glycerin^  olika  preparater  af  Juniperus, 
tekniska  notiser^  RoBiNETS  förslag  i  Gommission  des  logemenU 
insalubres  de  la  ville  de  Paris  om  ventilation  af  underjordiska 
afloppsrännor  samt  Blondeaus  kemiska  pröfningar  af  goeminetf 
den  neutrala  substansen  af  Karagenalgen,  Fucus  crispus. 

Enligt  uppgift  i  denna  sistnämda  artikel  visade  goeminet 
vid  analys  följande  beståndsdelar: 

Kol 21.80 

Väte 4.87 

Qväfve    .  .  .  21.36 

Svafvel  .  .  .    2.51 

Syre 49.46 

en  märkvärdig  sammansättning,  ty  med  hänsigt  till  dess  qväfve* 
halt  borde  goeminet  tillfölje  häraf  vara  bland  de  mest  närande 
substanser;  törhända  torde  dock  samma  förhållande  ega  rom 
dermed  som  med  gelatin  (hvilket  håller  20  delar  qvfifve  pa 
100  delar)  nemligen  att  de  närande  egenskaperna  icke  dess  mindre 
äro  underordnade. 

Afven  Hr  Hamberg  anmärkte  att  den  citerade  analysen 
var  af  stort  intresse  och  att,  ifall  dess  riktighet  konstaterades, 
skulle  derigenom  ådagaläggas,  att  man  alldeles  misstagit  sig  på 
sammansättningen  af  det  slemmiga  ämnet  i  karagenalgen,  det 
6.  k.  goeminet  eller  kara.ginet,  som  hittills  förts  till  de  qväfve- 
fria  kolhydraternas  klass,  då  det  deremot  efter  denna  analys 
skulle  närma  sig  albuminaterna. 

=  Enligt  uppdrag  af  Hr  Liljevalch  meddelade  sekre- 
teraren följande  ur  bre/från  Läkaresällskapets  ledamot  Hr  Juuus 
Carlsson  Bergman,  hvilken  för  närvarande  i  egenskap  af 
militärläkarestipendiat  vistas  i  Ryssland: 

»I  Petersburg  har  jag  besökt  första  och  andra  krigshospi- 
talema,  flottans  sjukhus  i  Gronstadt  samt  åtskilliga  civila  sjuk- 
vårdsinrättningar, hvaribland  den  till  provisoriskt  sjukhus  inredda 
Ismailoffska  Gardeskasernen.  Detta  sjukhus  organiserades  under 
sistlidne   Februari   månad   med   anledning  af  den  då  temligen 


ssr 

strfiAgt  graMeranda  fAriå  rtcmrau*    Det  består  af  7  st5rre 
bjggnader,   hvilka  tilisammaos  kunna  rymma  1^00  patienter. 
Närvarande  sjuknummer  var  400.    Sjukdomen  har  na  eå  paae 
aftaf^it  att  under  sista  veckan  endast  ett  par  recidiverande  fall 
af  febern  förekommit  och  kommer  hela  hospitalet  snart  att  in- 
dragas.   Utredningen,   utrymmet   och   anordningarne   för  öfrigi 
voro   så  goda  som  man  biiligtvis  kan  vänta  vid  en  provisorisk 
sjukanstalt.  —  Första  krigshospitalet  är  onekligen  hvad  bygg- 
uad€f  at-  och  invändigt,  uppvärmning,  ventilation,  utredning  och 
attiralj  beträffar  ett  riktigt  mönsterhospital.   Dess  apotek,  koka» 
departement  och  öfriga  ekonomi-detaljer  syntes  också  vara  i  det 
komplettaste   skick.    Den  utmärkta  ordning  och  snygghet  som 
öfverallt   råder   kan  lätt  förklaras,  när  man  får  veta  att  400 
soldater  der  äro  anställda  som  tjenstcpersonal  och  sjukvaktare. 
Der    kunna  upptagas  1,400  sjuka;  närvarande  sjuknummer  var 
1J63,  således  1  uppassare  för  3  patienten    Utom  öfverläkareo 
och   hans  två  adjointer,  finnas  der  40  ordinatörer,  alla  exami- 
nerade med.  doktorer,  samt  fältskärer  i  legio.    Vid  så  riklig, 
nästan   öfverflödig  personal  för  sjukvården  måste  resultaterna 
biifva   i   ögonen   fallande.    Betydliga  anslag  fordras  äfven  föc 
underhållet  af  dessa   militärsjukhus.  —  Andra   krigshospitalet 
beläget   vid   norra  stranden  af  Neva  är  satt  i  samband  med 
medico-kirurgiska  Institutionen,  som  här  har  såräl  medicinska 
kirurgtska,  syfilitiska  och  psykiatriska  kliniker,  som  äfven  obste- 
triska  och  gynekologiska.   Till  utrymmet  är  det  större  än  öfriga 
hospitaler  jag  här  sett    Det  upptager  nemligen  med  alla  sina 
tillhörande  sommar-  och  vinterboningar  2  stora  stadsqvatler,  så 
att  en  af  våra  småstäder,  beqvämt  kunde  dera  placeras.    Här 
kunna  också  vid  behof  mottagas  1,800  patienter  och  derutöfver. 
Sjuknunimern  för  dagen  var  mellan  6  och  700.    Hela  våningar 
voro   under  sommaren   under  reiiovation  och  reparation  och  de 
sjuke  vistades  under  tiden  i  sommarboningar  af  träd,  endast  en 
våning  höga,  men  försedda  med  dubbelfönster  och  temligen  kom- 
fortabla,  \^x  att  äfven  vintertid  i  nödfall  kunna  användas.   Dess- 
utom  uppslås  på  till  hospitaierna  hörande  lämpliga  platser  i 
parker   och   trädgårdar  stora  sjuktält  med  golf  och  stomme  af 
träd,   väggar   och   tak    af  tjockt   vadmal  och  derofvanpå  väf. 
Dessa  tält  rymma  omkring  40  sjuka  och  placeras  der  hufvud- 
sakligen  kirurgiska  och  skorbutiska  patienter  samt  konvalescenter, 
så   pass  försigkomna  att  de  tåla  dessa  luftiga  boningar.  —  I 
aihnänhet  är  totalintrycket  af  mitt  vistande  i  Ryssland  hittills 
J^ikMuUm^ar  1865.  17^ 


iS8 


Angenämt  och  mycken  välvilja  och  beredvillighet  vid  leronandet 
af  nddiga  upplysnhigar  har  jag  rönt  af  alla  personer,  med  hvilka 
jag  kommit  i  beröring. 

Dm  24  Oktober. 

Val  tf  komitéledamot.  —  Ledamot  föreslagen.  —  PoIiklinOc  fSr  taodsjokdonur. 
—  CoDstitntio  epidemica.  —  Anenrisma  cirsoideam.  —  Carcinoma  nteri.  — 
Aneariama  aortte.  —  Hissfoster.  —  Diskussionsämnen.  —  Generatio  spontanes. 

cs  Den  förlidne  sammankomst  bordlagda  frågan,  angående 
nytt  val  af  komitéledamot  af  den  anatomiska  klassen,  apptogs 
ånyo  af  ordföranden  och  skalle  de  på  listan  för  denna  klass 
antecknade  till  nästa  sammanträde  inom  sig  utse  en  ledamot 
att  i  komiténs  arbeten  deltaga. 

=  Att  till  medlem  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
anmäldes  af  Hrr  Malmsten  och  Edholm:  Provincialläkaren  i 
Silbodals  distrikt,  Med.  Lic.  och  Kir.  Mag.  Lorentz  Gustaf 
Örtengren. 

=  I  egenskap  af  förste  stadsläkare  anmälde  Hr  Carlson 
en  förbättring  i  hufvudstadens  f attigsjuk vård,  nem ligen  att,  sedan 
Tandläkaresällskapet  hos  Sandhetsnämnden  erbjudit  sig  att  in- 
rätta en  polMinik  för  tandytikdotnar^  med  vilkor  att  sundhets- 
nämnden  skulle  bekosta  lokal  och  nödiga  medikamenter,  sa  har 
sandhetsnämnden  härtill  lemnat  bifall  och  kommer  denna  anstalt 
nästa  lördag  att  öppnas  i  nämndens  lokal  m^  20  Tyska  Brann, 
hvarest  personer  af  hufvudstadens  mindre  bemedlade  befolkning, 
f&rsedda  med  sådana  betyg,  som  erfordras  för  erhållande  af  fria 
medikamenter,  kostnadsfritt  kunna  blifva  behandlade  af  legiti- 
merad tandläkare  hvarje  helgfri  dag  kl.  2—3  e.  m. 

^=  Constitutio  epidemica  under  veckan  frfin  och  med  Söndagen 
den  15  till  och  med  Lördagen  den  21  Oktober  1865: 

Sjukiigheten  teraligen  betydlig.  —  Af  smittkoppor  ha  under 
veckan  23  fall  förekommit  samt  af  skarlakansfeber  150  fall. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall:  (från  25  läkare): 


Febris  typhoides ....  7. 

Dipbtheria 7. 

Pertouis 1. 

Cholera  nostras 1. 

Cholerina 2. 

Diarrhoea 41. 

Febris  iDtertnittens ..  15. 

Aogina  parotidea ....  2. 

Variolae.    Varioloidcs  2. 

VaricellBB 2. 

Scarlatina 92. 

Bdirium  tremens....  1. 

Sjrpbilis 3. 


Gonorrhoca 5. 

Neuralgia 6. 

Conjanctivitis 9. 

Otiiis 2 

Aog.  tons.  &  faocinm  104. 

Pcricarditis 2. 

Endocarditis 1. 

Lar7Dgo-ti*acheitis ....  9. 

Broncb.  Cat  broncb.  56. 

rneumonia 7. 

Plearitis 5. 

Febris  gastr.  sitnpl«z  23. 

Oastritia.    Sntcritis  7. 


Colitis 3. 

Peritooitis 2. 

Nepbriiia 2. 

Metritis 1. 

Rheaioatismns  aeutas  8. 

Erysipelas 5. 

Uriicaria 5J. 

FtiranculQt 2. 

Cnrbononlas. 3. 

Rheam.  recens  afebril.  I 

Glossitis 1. 

Srnnma  442. 


259 

2.  A  hufvndstadens  sjukyfirdsanstalter: 

På  Serafimer-laaartttei:  sjukantalet  den  21  Okt  242,  hvaraf  144 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia 
5,  scarlatina  2,  febrig  typhoides  1,  felms  intermittens  1,  yariolse  1, 
angina    tonsiUaris   1,   ictenis  catarrhalis  1,   rheuraatiamus  acutus  1. 

På  Allmänna  Oamismis-sfukhuset:  sjuka nta let  den  21  Okt.  125, 
bvaraf  49  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
gonorrbosa  4.  scarlatina  3,  syphilis  3,  febris  intermittens  2,  bron- 
chitis  2,  diarrhcea  1,  rnriolte  1,  npoplexia  cerebri  1,  angina  tonsil- 
laris   1,  pneumonia  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  ^ukhusei:  sjukantnlct  den  21  Okt.  190,  bvaraf 
141  invärtes  siuke:  inkomne  under  veckan:  variolse  14,  febris  ty- 
phoides 4,  sypbilis  3,  febris  gastrica  aimplex  3,  scarlatina  2,  rheu- 
matismus  acutus  2,  dinrrhoea  1,  febris  intermittens  1,  conjuncti vitis 

1,  bronchitis  1,  pneumonia  1,  peritonitis  1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

På  AUmånna  Barnhuset:  broncbitis  3,  scarlatina  1,  pyaemia  1, 
pneamonia  1,  nephritis  1,  rheuraatismus  acutus  1,  urticaria  1.  — 
Polikliniken:  scarlatina  5,  diarrboaa  2,  angina  tonsiUaris  2,  broncbitis 

2,  otitis  1. 

På  Barnsjvkhtiset:  sjukantalet  den  21  Okt.  48;  inkomne  under 
veckan:  angina  membranacea  1,  diarrhcea  1,  erysipelas  1. 

På  AUmOnna  Bambördshuset:  peritonitis  1 ;  belsoti listandet  tilN 
fredsställande. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  belsotillståndet  godt. 

PA  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  21  Okt.  33;  inkomne 
acder  veckan:  febris  intermittens  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  21  Okt. 
175,  bvaraf  86  mankön  och  89  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  21  Okt. 
152,  bvaraf  133  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  sypbilis  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fnttiglnkarnes  vecko-rapporter): 
scarlatina  45,  diarrhcea  23,  bronchitis  17,  angina  tonsiUaris  15, 
pneumonia  8,  febris  intermittens  7,  rheumatismus  acutus  7,  catar- 
rbus  gnstro-intestinalis  acutus  6,  variolse  5,  catarrhus  ventriculi  acu- 
tus 4,  erysipelas  4,  diphtheria  2,  variccllie  2,  angina  membranacea 
1,  syphilis  1,  apoplexia  1,  ophtbalmia  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  diarrhcea  2,  syphilis  1. 

Norra  Korrektions-inråUningen:  diarrhcea  4,  broncbitis  2. 

=  Hr  Key  förevisade  2:ne  injektionspreparater  öfver  an«ti- 
risma  cirsoideum^  det  ena  bildadt  af  gretiar  från  arteria  idnaris^ 
det  andra  af  arteria  spinalis  postica  sinistra;  båda  tagna  vid 
obduktion  af  en  59  års  man,  som  på  Serafimerlasarettets  kirur- 
giska afdelning  aflidit  i  följd  af  fraktur  på  7  balskotans  båge 
med  seniiluxation  framåt  af  nämnde  kota,  bvaraf  genom  tryck 
pa  ryggmärgen  vållats  paralysi  i  balen  samt  nedre  eztremitetema: 


Aneurisma  cirsoideum  å  grenar  a/  arter ia  ubuma.  Vid  obduk- 
tionen märktes  strax  ofvanom  venstra  handleden  på  armens  insida 
öfver  senan  for  musculus  flexor  carpi  uliiaris  en  vahioUtor  knölig 
oeh  ojemn  tnmor,  öfver  hvilken  huden  var  fri  och  förskjutbar.  Under 
lifvet  lärer  denna  knöl  känts  svagt  pulsera  och  genom  tryckning 
kunnat  nedpressas,  h varefter  den  snnrt  återtagit  sin  förra  utsträckning 
och  höjd.  Efter  hudens  frånskiljande  befanns  knölen  utgöras  sf  ett 
konvolut  i  hvarandre  inflätade,  till  en  del  anastomoserande  arterslyngor 
af  ^  till  2^  lineas  diameter.  Slyngorna  voro  i  allmänhet  gnnska 
jemntjocka  utan  varikösa  utbugtningar  och  anastomoserade  der  och 
hvar  med  hvarandra.  De  voro  sammanhållna  af  en  fttst  sklerotisk 
bindväf  och  framträdde  derföre  först  efter  injektion  fullt  tydligt. 
De  lågo  hufvttdsakligen  framom  ocb  vid  sidoruH  af  senan  for  flexor 
carpi  ulnaris.  De  bildades  nästan  uteslutande  af  två  smärre  grenar 
från  arteria  ulnaris,  hvilka  efter  ett  kort  förlopp  plötsligt  vidgade 
sig  ocb  togo  ofvannämnda  ytterst  slingriga  förlopp  under  afgifvande 
af  några  på  samma  sätt  sig  slingrande  och  sammanfiötaude,  ställvi» 
anastomoserande  grenar.  Det  hela  bildade  ett  vackeit  specimen  af 
ett  aneurisma  cirsoideum,  och  närmade  sig  till  beskaflcnheten  af  eti 
aneurisma  anastoraoticum.  På  hufvudets  arterer  föniämligaat  arteria 
temporalis  äro  dylika  aneurismer,  fastän  vanligen  ej  så  utvecklade, 
rätt  ofta  förekommande,  men  på  extremiteteruas  arterer  synas  de  att 
dömma  af  författarnes  sammanställningar  vara  rätt  sällsynta.  Sjdfva 
arteria  ulnaris  var  säte  för  en  likformig  arteriosklerosis  me<i  temligen 
betydlig  förtjockning  af  väggarne,  men  deu  hade  ett  fullkomligt  rakt 
förlopp. 

Aneurisma  cirsoideum  å  arteria  spinalis  postica  sinistra.  Från 
höjden  af  2:dra  ryggkotan  vidgar  sig  plötsligt  arteria  spinalis  postica 
sinistra  till  en  diameter  af  1  linea,  visar  i  väggarne  en  temligen 
betydlig  förtjockning,  der  och  hvar  med  ateromatösa  fläckar,  och 
antager  ett  utomordentligt  slingiigt  förlopp,  på  flere  ställen  bildande 
små  konvoluter  i  hvilka  kärlslyngorna  ilere  giinger  korsa  hvarandra. 
men  till  största  delen  löpande  i  vackra  spiralform iga  korkskruflika 
vridningar.  Flerestädes  löper  den  rekurrent  i  festoner  och  3  å  4 
sådane,  flera  linier  långa  festoner  ligga  på  vissa  stallen  i  jemnhöjd 
bredvid  hvarandra.  I  arteiiae  spinales  posticte  inntynna  som  bekant 
rami  spinales  af  arterios  intercostales.  och  de  ifrågavarande  artererna 
underhållas  till  en  viss  grad  genom  förstärkning  af  dessa  rami  spi- 
uales.  Eätt  ofta  ser  man  arteriie  spinales  posticse  på  en  sträcka  be- 
tydligt  minskas  i  lumen,  ja  nästan  upphöra,  men  sedermera  något 
längre  ned  åter  utvidgas  till  sin  förra  storlek  eller  bildus  på  nytt 
från  rami  spinales  af  intej^kostalerna.  De  rami  spinales.  som  här  in- 
mynna  i  den  aneurismatiska  arteria  spinnlis,  biidn  på  flere  ställen 
sjelfva  genom  ett  ytterst  slingrigt  och  rekurrent  förlopp  små  kärl- 
konvoluter  med  finare  slyngor  vid  sidan  ora  den  egentliga  arteria 
spinalis  sin.  Den  högra  arteria  spinalis  postica  finnes  ej  såsom  ett 
sammanhängande  karl  å  brösdeleu  af  ryjrgmargeu,  utan  i  dess  sl&lle 
bilda  rami  spinales  från  arteri»  inteicostales  längre  eller  kortare 
stammar  suooessivt  nedom  hvarandm.  Dessa  (ro  fina,  af  \  linies 
diameter,  men  i  allmänhet  äfven  de  af  ett  långt  mera  slingrigt  för- 


261 

lopp  än  vanligt,  stilDvis  biklaode  riktign  karlkonvoluter  med  i  hvar- 
andra  inveckliide  alyngor.  Arterin  spiitnlia  nntiea,  som  injicierats  lik- 
som de  förut  skildrade  karlen,  är  af  vanlig  beakaffeohet,  kanske  doek 
oAgoi  litet  mera  slingrig  än  DormRlt. 

Såsom  bekant  löpa  arteriie  spinnles  alltid  något  slingrigt,  men  det 
ofvaii  skildrade  förloppet  isynnerhet  af  arteria  spinalis  sinistra  posticii, 
änder  det  kärlet  är  slnrkt  utvidgadt  och  i  vägp^arne  förtjockadt  med 
mteromatösa  fläckar,   är  sä  afvikniide  från  det  normala  att  det  fullt 
motsYnrar  fordringarne  på  ett  aneurisma  cirsoideum.    Fi*ån  patologisk- 
anatomisk  synpunkt  är  detta  af  intresse,  ty  jng  har  ingenstädes  fun- 
nit denna  förändring  observerad  å  nämnde  arterer,  hvilka  ej  nämnas 
i   förfnttames  sammnnställningar  af  aneurisraer.     Det  synes  väl  som 
de    skildrade    förändringarne    i   kärlen,   på  vissa  ställen  isynnerhet, 
kunnat    vara  i  stånd  att  utöfva   verkligt  tryck  på  ryggmärgen  och 
v^ålia  om  ock  lindriga  symtomer.    Olyckligtvis  kan  i  förevarande  fall 
ingen   kunskap  derom  erhållas.     Mannen  hade  visserligen  en  längre 
tid  varit  paretisk  i  nedre  extremitet  erna  men  detta  berodde  helt  visst 
på  en  annan  förändring  i  ryggmärgen  sjelf.    I  början  af  lumbaldelen 
fanna  nemligen  en  lindrig  spolformig  ansvällning  af  hela  ryggmärgen. 
Ytan   var  här  af  ett  något  gråaktigt  gelatinöst  utseende  med  drag- 
ning åt  gult,  och  med  små  spridda  rödgula  fläckar.    Vid  genomsnitt 
var  substansen  här  synnerligen  lös  med  en  grådaskig  färgton  i  hvita 
aubstansen    och   små  röda  hemorragiska  punkter  företrädesvis  i  den 
grfi  substansen.    Af  ven  i  närmaste  omgifningen  af  den  svällda  delen 
funnos  dylika  små  hemorragier.    Denna  del  af  märgen  konserverades 
(or  vidare  undersökning. 

Att  en  kronisk  inflnmmationsprocess  här  förelåg  lider  intet 
tvifvel  och  symtomerna  från  den  hafva  helt  och  hållet  maskerat  de 
symtomer  som  möjligtvis  annars  kunnat  framträda  i  följd  af  aneurismet. 

=3  Hr  Key  förevisade  vidare  ett  preparat  öfver  en  vid- 
sträckt carcinomatös  degeneration  i  fundus  uieri  under  det  cer- 
vix  och  portio  vaginalis  voro  friska: 

Preparatet  var  taget  af  en  29-årig  ogift  qvinna,  mamsell  M. 
£.,  som  den  16  sistlidne  November  intagits  å  Serafimerlasarettets 
gynekologiska  afdelning,  aflidit  den  20  och  obducerats  den  23  i 
samma  månad.  Då  Professor  Andersson,  under  hvars  vård  qvin- 
nan  varit  under  de  sednaste  dagnrne  af  hennes  lif,  var  i  Säll- 
skapet närvarande  hoppades  Hr  Key  han  ville  meddela  hvad  som  i 
kliniskt  hänseende  kunde  rörande  fallet  vara  af  intresse.  Vid  obduk- 
tionen hade  hufvudsakligen  anmärkts  följande: 

Yttre  besigtning:  Liket  temligen  starkt  afmagradt;  ingen  lik- 
stelhet.  Huden,  nfvensom  conjunctivie  å  båda  ögonen,  visar  en  tem- 
ligen stark  dragning  åt  gult.  Temligen  starka  likblånader  öfver 
kroppens  bakre  delar. 

Inre  besigtning:  Vid  bukens  öppnande  befinnes  dess  nedre  del 
framom  lilla  bäckenet  intagen  of  en  från  det  sednare  utskjutande 
rödgrå,  hälft  fluktuerande  massa,  hvilkens  framsida  stöter  intill  främre 
bakväggen  och  vid  den  är  löst  adherent  Efter  massans  frånskiljande 
från  främre  bukväggen  befinnes  den  på  fromsidan  Öfverdragen  af  en 


262 

tonn  los  membran,  vid  hvilken  det  neddragna  omentet  är  fastväxt. 
Under  denna  membran  ligger  ett  tunnt  lager  af  koagulerad»  brungrå 
blod,  efter  bvars  frånskiljande  den  frfin  biickenet  utskjutande  massan 
visar  sig  vara  den  till  storleken  af  ett  större  barnhurvud  uppdrifna, 
till  en  tumör  omvandlade,  hälft  fluktuerande  fundus  uteri.  Blåsan 
är  pressad  framåt.  I  fossa  vesico-uterina  finnas  några  bninaktigt 
missfärgnde  hlodcoagula.  Vid  mesocolon  för  flexura  sigmoidea,  af- 
vensom  vid  undre  ytnn  af  denna  farm  är  tumören  intimt  fastvaxt 
Men  på  dess  högra  sida  kan  flata  bnnden  nedföras  i  lilla  bäckenet, 
som  dock  kännes  så  godt  som  uppfyldt  af  tumören,  hvilken  trycker 
hårdt  på  rectum,  utan  att  med  den  vara  fastväxt  I  fossa  recto- 
uterina  inga  coagula.  I  omgifningen  af  turaören  och  i  hela  nedre 
delen  af  bukkaviteten  är  peritoneum  likasom  omentet  skiffergrått  och 
något  förtjockadt.  Vid  sidnn  af  colon  adseendens  några  matskedar 
tjock  rödgrå  grumlig  vätska.  För  öfrigt  inga  tecken  till  akut  peri* 
tonitis.  Efter  tumörens  uttagande  i  sammanhang  med  uterus,  vagiua, 
blåsan  och  rectum,  befanns  den  utgå  från  bakre  väggen  och  från 
fundus  af  uterus.  Den  är  öfverallt  öfverdrugen  af  uteri  peritoneala 
beklädnad,  med  undantag  af  en  mindre  fläck  framtill  och  upptill  der 
en  lös,  fransig,  af  blod  starkt  infiltrerad  väfnad  genombryter  perito- 
neum och  tydligen  varit  källan  för  den  på  uteri  framsida  inkapslade 
blod utgjutn ingen.  Vid  genomsnitt  visar  tumören  öfverallt  en  spräck- 
lig yta,  med  omvexlande  gul^rråa  eller  rödgtda  samt  röda,  på  några 
stallen  blåsvnrta  fläckar.  Från  de  sednare  kunna  blod  och  coagula 
utpressas.  Till  en  del  synes  coagula  ligga  i  preformerade  kanaler, 
under  det  de  dock  i  allmänhet  äro  ins))rängda  i  väfnaden  till  följd 
af  blödningar.  Tumörens  massa  är  öfverallt  lös  och  s^mderbrister 
ytterst  lätt  vid  pressning  mellan  fingrarne.  Der  och  hvar  är  den 
genomdragen  af  bindväfssträngar,  och  visar  fläckvis  en  groft  alveolar- 
svampig  textur,  med  dels  utådrad  blod,  dels  lös  mörjlik  massa  i  de 
grofva,  ofullständigt  begräusade  alveolerna  (carcinoma  alveolare  pul- 
taceum). 

Tumören  är  ej  skarpt  begränsad  mot  den  icke  degenererade 
delen  af  uteri  substans.  Den  blir  mot  gränsen  tem ligen  likformigt 
gulgrå  och  uterinsubstanscn  är  i  omgifningen  liksom  infiltrerad  af 
en  i  spridda  härdar  uppträdande  gulgrå  lös  massa,  fullt  liknande  den 
i  tumören.  Emellan  dessa  härdar  löpa  gröfre  och  smalare  balkar  af 
till  utseendet  väl  bibehållen  uterinsubstans.  På  flera  ställen  synes 
de  anmärkta  härdarne  tydligen  vara  utvidgade  uterin vener,  i  hvilkas 
lumina  cancermassa  vegeterar. 

Degenerationcrna  gå  på  uteri  baksida  ända  till  början  af  ccrvix. 
vid  hvilken  den  upphör;  den  intresserar  hela  yttre  delen  af  fundus 
och  slutar  i  främre  väggen  strax  nedom  fundus.  Upptill  fortsätter 
sig  uterinsubstanscn  i  ett  ytligt  lager  på  tumörens  framsida  i  ett 
par  tums  utsträckning,  men  öfverallt  annorstädes  går  degeuerationen 
anda  ut  till  peritoneum  och  på  en  mindre  fläck  i  fundus  genom- 
bryter den  nämnde  hinna  såsom  förut  är  anmärkt.  Deremot  fort- 
sätter den  sig  ingenstädes  in  till  uteri  kavitet.  Äf  bakre  väggen 
finnes  ett  bibehållit  lager  af  vid  pnss  2  liniers  tjocklek,  som  afakiljer 
tumöron    från    nämnde  kavitet.     Uteri naubstanaen  är  här  fast,  blekt 


263 

g^ri^^,  såsom  i  bela  den  bibebållna  främre  uterinväggen.  Substan- 
sen i  cerxix  uteri  är  nfigot  blekt  skiffergrä.  men  visar  ej  spår  tUl 
de^eneralion  och  portio  vaginalis  är  fullkomligt  glatt  och  jeron  utan 
ulcerationer.  Cervikalkanalen  fullkomligt  uppfylld  af  ett  tjockt  gle* 
rost  slem.  Uterinka  vite  ten  af  teroligen  normal  storlek  och  form, 
dess  slemhinna  i  allmänhet  blek,  endast  fläckvis  visande  svag  rodnad. 
Va^ina  glatt  och  jemn;  dess  slemhinna  liksom  portio  vaginalis  uteri 
af  en  blekt  skiffergrå  fkrg;  inga  ulcera tioner. 

Båda  tuberna  och  ovurierna  väl  bibehållna  fastän  till  läget  för- 
ändrade och  fastvaxta  vid  tumörens  sidor.  Urinblåsan  frisk,  endast 
i  nedre  delen,  i  närheten  af  orificium  urethne  internum,  visande  stark 
venöa  bloddrverfytlnad  i  slemhinnan. 

Lefvern  genom  en  mängd  fullt  organiserade  fasta  pseudomem- 
braner  med  sin  öfre  yta  fastväxt  vid  diaphragma.    Till  konsistensen 
är   den  ytterst  slapp,  sammansjunkande.    Suittytan  blekt  gulgrå  med 
uppsvällande  små  acini.     Parenkymet  ytterst  löst  och  skört,  sönder- 
tryckas    lätt   till   en   mörjig  massa.     Gallblåsan  måttligt  fylld  af  en 
tunn    brungul    galla.     Mjelten    af    vanlig   storlek,  temligen  fast  till 
konsistensen;    pulpan   blekt   rödgrå   med  glatt  snittyta;  malpighiska 
kropparne  små,  otydliga;  trabekularsystemet  starkt  utveckladt.    Yen- 
stru  njuren  synnerligen  slapp;   kapseln  starkt  adherent,  vid  dess  af- 
losaande   medföljer   ett  tunnt -lager  af  njiirsubstansen.     Vid  genom- 
snitt synes  barken  tjockare  än  normalt,  af  diffus   gulgrå  färg;   sepi- 
menta  lindrigt  uppsvällande,  af  cu  gulhvit  färg,  under  det  faskiklerna 
markera  sig  såsom  mera  grågula  strimmor.    Pyramiderna  diffust  grå- 
röda  med  kanalerna  mellan  knippena  af  väsa  recta  dragande  i  rödt 
Högra  njuren  af  samma  beskaffenhet,  som  den  veustra.    Ventrikelns 
slemhinna  ikterisk;  i  allmänhet  blek,  men  der  och  hvar  visande  små 
rosenröda  fläckar,  beroende  på  kapillär  blodöiverfyllnad  samt  smärre 
kapillära  blödningar.    På  gränsen  mot  autrum  pylori  synas  en  mängd 
små  knappnålshufvud stora  substansförluster  i  slemhinnans  körtellager 
(bemorrngiska  erosioner).    Slemhinnan  i  duodenum  starkt  gallfargad, 
ej  ansvälkl;    inget  hinder  för  gallans  utflöde.     Innehållet  i  tunntar- 
marne   starkt    gallfargad  t,  liksom   de  fastare  exkremen  terna  i  tjock- 
tarmen.    Slemhinnan  blek,  utan  anmärkningsvärd  forändring  såväl  i 
tunn-  som  groftarmen. 

Högra  lungan  baktill  temligen  blodfylld,  med  obetydlig  seröa 
utgjatning;  öfverallt  knistrande  för  knifven;  framtill  blek  och  torr; 
obetydligt  katarraliskt  sekret  i  bronkierna. 

Yenstra  lungan  frisk  som  den  högra,  men  i  bakre  delen  af  dess 
nedre  lob  sitter  tätt  under  pleuran  en  liten  klotrund  tumör  af  en 
bönas  storlek,  med  temligen  skarp  begränsning,  å  snittytan  fullt  lik- 
nande tumören  i  uterus,  med  en  grågul  grund  massa  och  inströdda 
små  livida  fläckar. 

Den  mikroskopiska  undersökningen  visade  alt  tumören  i  lifmo- 
dern  var  en  exqvisit  meduUarcancer  och  den  tydligen  sekundära 
knölen  i  längan  var  af  samma  byggnad. 

Såsom  bekant  utgå  i  de  allra  flesta  fall  carcinomerna  i  uterus, 
af  hvilken  form  de  än  må  vara,  från  portio  vaginalis  eller  cervix 
uteri.     Mera    sällan  finner  man  cancer,  och  då  vanligen  carcinoma 


264 

me^Uiire,  Båsom  hiir  u^ående  Mn  mnskulatiiren  i  corpn»,  och  fallet 
fir  deHore  redan  i  detta  bänaeendé  af  intTesse.  Eget  no^  finner  man 
ofta  att  en  cancer,  som  nigår  fr&n  portio  Taginalis  ocli  cervix  be- 
gp1lD8Rr  sig  vid  slutet  af  cervix,  likaeom  en  cancer  frftn  fundiw  sSaom 
bftr  gerna  begränsar  sig  vid  början  af  cervix.  Anmtifkningsviirdt  är 
ett  den  carcinomatösa  degenerationen  i  förevarande  fall  ingenstädes 
gått  intill  uterinka vitefen,  ej  beller  spridt  sig  öfver  till  närgraneande 
organer,  ocb  ej  ens  gtnontträngt  den  peritoneala  beklädnaden  mer 
än  på  en  mindre  flftck,  ehuru  tutnören  nått  en  storlek  af  nära  ett 
nansbnfvad.  Dess  maligna  natur  visas  dock,  såväl  af  dess  byggnad, 
som  af  dess  sekundära  uppträdande  i  ena  Inngan.  Por  den  kliniaka 
diagnosen  måste  ett  fell  siidnnt  som  detta  erbjuda  rätt  stora  svårig- 
heter. Den  normala  beskaffenheten  af  portio  vaginalis  ger  ingen 
anledning  att  misstänka  en  så  grav  eller  ens  någon  degeneratioD  af 
nterus.  Hade  nterinsonden  hlifvit  införd  skulle  ca  vitas  uteri  blifvit 
befunnen  af  normal  beskaffenhet,  for  såvicit  sonden  derom  kurmat 
lemna  upplysning. 

Vid  undersökning  från  rectum  åter  bor  tumören  hafva  känts 
mjuk  och  halfl  fluktuerande,  ocb  det  synes  mig  som  man  lätt  sknlle 
knnnnt  förledas  att  diagnosticera  en  svulst  af  annan  art,  t.  ex.  ett 
bematocele  retrouterinum. 

I  detta  fall  bör  diagnosen  dessutom  varit  så  mycket  svårare, 
som  de  mest  grava  forändringar  i  lefvern  och  njurarne  koroplieerade 
tillstAndet,  och  i  väsentligaste  mån  böra  hafva  inverkat  på  symtom- 
komplexen. Vi  finna  nemligen  af  obdaktionsberättelsen  att  en  ytterst 
intensiv  parenkymatös  hepatitis  varit  förhanden,  hvilket  äfven  vid 
mikroskopisk  undersökning  bekräftats,  älvensom  att  njurarne  varit 
^te  for  en  intensiv,  såväl  parenkymatös  som  iaterstitiel  ncphriti^, 
sannolikt  af  mera  kronisk  natur. 

Den  åtföljande  sjakdonishistorien  meddelades  i  korthet  af 
Hr  Anderson. 

Qvinnan,  34  år  gammal,  led  af  icterus.  var  ytterligt  emaoierad 
och  kraftlöst  och  kunde  ej  lemna  någon  redogörelse  for  sitt  foregå- 
ende tillstånd.  —  Buken  vnr  något  uppdrifven,  spänd  och  Ömtålig 
for  tryck;  lefver-  och  mngtrnkten  företedde  vid  perkussion  och  pal- 
pation  ingenting  abnormt;  å  nedre  delen  af  underlifvet  bemärktes 
en  nästan  i  medellinien  liggande,  rundad,  elastisk  tumör,  som  nr 
bäckenet  uppsteg  halfvägs  till  nafveln;  huruvida  den  var  rörlig,  knude 
i  anseende  till  smärtonm  vid  palpationen  ej  utrönas.  Äfven  genom 
fkämre  väggen  af  rectum  kunde  ett  segment  af  turoören  kännas; 
men  om  den  utgick  från  uterus  eller  Kig  tätt  inpå  densamma  måste 
på  grund  af  patientens  jämmer  och  stora  oiälighet  vid  undersökningen 
lemnas  oafgjordt  —  Ur  vagina  utsipprade  ett  temligen  sparsamt, 
stinkande,  smutsbrunt  sekret,  som  efter  några  genast  öretagna  in- 
jektioner ioke  vidare  visade  sig.  k  vagiualslera hinnan  kunde  inga 
sjukliga  förändringar  upptäckas,  portio  vaginalis  var  riktad  bakiit 
koragropen,  men  af  normal  storlek  och  beskaffenhet,  ej  ovanligt  upp- 
Incknid,  endast  föga  roilig.  I  främre  fomix  anträffades  en  orörlig» 
diflfus,  ömmande  resiatens  med  ojemn  yta.  —  Urinen  var  äggbvitc* 


265 

haltig.  —  Ehuru  nå^t  stod  for  antagandet  af  uterint  eller  extra- 
Qterint  hafvandeskap  ej  kunnat  vinnto,  ansågs  dock  en  sondering  af 
lifnodren  for  tilifallet  böra  nndvikas  på  gmnd  af  ömheten  öfver 
buken.  Patienten  afled  några  dagnr  efter  inkorasten  på  lasarettet. 
—  I>et  Ar  val  otvifvelaktigt  att  endast  i  fall  man  medelst  tidig  nn* 
dereokning  kunnat  ådagal&gga,  att  turaören  utgick  från  uterus  och 
sedermera  iakttaga  det  kakektiska  tillståndets  utveckling  i  jemnbredd 
med  tnmdrens  tillvext,  en  något  så  når  tillfredsstftllande  diagnos 
kunnat  uppgöras. 

==  Hr  Key  förevisade  vidare  ett  aneurism  å  aorta  ascefi- 
detiå  och  arcus  aortcs. 

Det  vackra   och   värderika  preparatet  var  öfversändt  af 
Dr  Wallin  i  Linköping  jemte  följande  skrifveUe: 

»Vid  en  obduktion  tillvaratogs  for  kort  tid  sedan  medföljande 
hjerta  och  dilnterade  aorta.  Den  delen  af  aneurismets  främre  yHg^^ 
dom  fattas,  var  så  intimt  förenad  med  högra  halfvan  af  bröstbenet 
samt  med  2,  3  och  4  refbensbrosken,  att  de  ej  kunde  skiljas  utan 
formedelst  knif  Högra  lungsäcken  innehöll  en  ansenlig  mängd  blod. 
Lungorna  utan  andra  sjukliga  tecken  an  dem  af  en  kronisk  katarr. 
Någon  öppning  på  aortaväggen  har  jag  ej  kunnat  finna,  men  utan 
tvifvel  finnes  en  sådan.  Preparatet  är  taget  af  en  60-årig  man»  som 
i  flera  år  lidit  af  andtäppa,  hosta  och  svårighet  att  gå,  åfveusom 
han  ofta  lärer  visat  bekanta  huru  hjertnt  slog  på  högra  sidan.  Mera 
kiinner  jag  ej  om  hans  sjukdom.  Han  dog  helt  plötsligt  en  afton 
utan  att  på  dagen  hafva  känt  sig  mera  illamående  än  vanligt.» 

Tydligen  tillfölje  af  den  intima  fastvexningen  mellan  aneurismet» 
främre  ^ng^  samt  sternum  och  refbensbrosken,  har  toppen  af  det- 
samma blifvit  bortskuren,  men  aneurismet  är  i  alla  fall  af  ett  halfvuxet 
barnbufvuda  storlek.  Det  har  sitt  säte  på  den  konvexa  delen  af 
ramus  ascendens  aortoD,  börjande  strax  ofvanom  sinus  Yalsalv»  och 
fortsättande  sig  till  ett  afstånd  af  3  centimeter  från  arteria  inomi- 
nata;  arens  aortse  är  dock  temligen  betydligt,  fastän  mera  likformigt 
utvidgad  ända  till  afgången  af  arteria  subclavia,  der  den  förträngea 
till  i  det  närmaste  normal  vidd.  Sjelfva  aneurismet  har  en  lindrigt 
sammandragen  hals,  är  i  sitt  inre  blott  sparsamt  beklädt  med 
löst  adherenta,  tunna,  gråbruna  fibrincoagula,  och  visar  på  den  öfver- 
sända  delen,  såsom  Dr  Wallin  äfven  angifvet,  ingen  ruptur.  Sanno- 
likt har  derfore  rupturen  försiggått  på  något  ställe  just  vid  aneuria- 
Qets  fäste  på  bröstvaggen,  hvarfore  den  ej  kunnat  observeras  sedan 
aneurismet  i  och  for  bröstets  öppnande  blifvit  skiljdt  från  sitt  fäste. 
Aneurisraet  skjuter  sig  snedt  uppåt  åt  höger  och  ligger  med  sin  hals 
framom  arteria  pulmonalis  dextra  och  högra  lungroten,  på  hvars  kärl 
det  bör  hafva  utöfvat  ej  så  ringa  tryck. 

Såsom  bekant  är  just  ramus  ascendens  och  arcus  aortae,  och  i 
de  aldra  flesta  fall  deras  konvexa  sidor,  de  ställen  på  hvilka  aneuris- 
mer  oftast  förekomma.  De  skjuta  härifrån  äfven  enligt  regeln 
öfver  åt  höger  och  då  de  nå  en  större  storlek  såsom  detta,  fastväxa 
de  ofta  vid  främre  bröstväggen,  ej  sällan  vållande  en  förstörelse  af 
denna»    hvarefter    de    framträda  under  bröstets  mjuka  betäckningar. 


a66 

ja  slutligen  tätt  under  huden.  Ett  praktexemplar  af  det  aednare 
alajgfct,  hvilket  var  öfversändt  af  Drrna  HAMMARaTRÖM  och  Acharius 
i  Örebro  både  Hr  K.  for  en  kort  tid  sedan  tillfälle  i  Sällskapet  forevisa. 

I  forevarande  fall  var  aneurismets  återverkan  på  hjeitat  af  sjn- 
nerlig:t  intresse,  hvarföre  Hr  K.  äfven  i  korthet  redogjorde  för  hjertats 
beskaffenhet.  Till  storleken  är  hjertal  normalt,  äfveDsom  dess  form 
är  regelbunden.  Fettbeläggningen  är  ytterst  stark,  sjnnerligm 
öfver  högra  kammaren,  der  den  på  flera  ställen  mäter  9  mm. 
Högra  kammarväggens  muskulatur  är  starkt  hypertrofisk  på  midten 
och  äfven  i  närheten  af  spetsen  mätande  7  ä  8  mm.  I  sjelfva 
conus  arteiiosus  är  dock  hypertrofien  betydligt  mindre.  Högra  kam- 
marens kavitet  ej  utvidgad;  dess  valvler  och  mynningar  friska.  Ven- 
strå  kammarens  muskelvägg  är  så  betydligt  förtunnad  att  den  ar 
föga  tjockare  än  högra  ven  tri  kel  väggen.  Val  mäter  den  i  nära  en 
tums  utsträckning  från  aortamynn ingen  omkring  11  mm.,  men  för 
öfrigt  är  den  temligen  likformigt  blott  8  mm.  tjock,  på  några  ställen 
sjunkande  ned  till  7  rom.  Yenstra  kammarens  kavitet  är  ej  det  rin- 
gaste dilaterad.  Valvula  mitralis  är  frisk.  Åortaa  valvler  aro  val 
något  förtjockade,  men  synas  varit  fullt  sufficieuta  för  den  relativt 
ganska  trånga  öppningen. 

Vi  finna  sålunda  här  väl  hypertrofi  af  högra  kammarens  muskel- 
^'^EE*  ^^^  denna  finner  lätt  sin  förklaring  i  det  hinder  för  blod- 
strömmen som  den  haft  att  öfvervinna  ti  II  följe  af  det  stora  aneuris- 
mets tryck  på  lungorna  och  på  högra  grenen  af  arteria  pulmonalis. 
Man  skulle  emellertid  äfven  hafva  väntat  sig  en  hypertrofi  af  venstra 
kammaren,  framkallad  genom  det  hinder  för  cirkulationen  i  aorta. 
som  aneurismet  förorsakat.  Men  dertill  finnes  ej  ett  spår,  tvärtom 
är  muskulaturen  hiir  atrofisk,  och  kammaren  ingalunda  dilaterad, 
såsom  vid  ett  af  Hr  v.  Sydow  för  någon  tid  sedan  i  Sällskapet 
förevisadt  fall  af  dubbelt  aneurism  å  aorta  ascendens  och  arteria 
inominata  äfven  anmärktes  förhållandet  vara.  Venstra  kammarens 
kavitet  var  i  det  sednare  fallet  dessutom  ej  så  litet  mindre  än  nor- 
malt. Skulle  nu  dessa  fall  vara  enstaka  undantag  från  den  af  för- 
fattarne  (Lbbeut,  Rokitansky,  Förstbr,  Niemeyer  m.fl.)  allmänt  så- 
som ett  axiom  uttalade  satsen,  att  aneurismer  å  aortu  medföra  hypertrofi 
af  venstra  ventrikeln  och  detta  »dess  mera  ju  närmare  aneurismet 
ligger  hjertat»  (Rokitansky).  Den  mekaniska  orsaken  till  en  sådan 
hypertrofi  vore  äfven  lätt  funnen  i  »det  fysikaliska  factum  att  det 
motstånd  som  en  vätska  finner  vid  strömning  genom  ett  ror,  växer 
om  röret  undergår  en  plötslig  förträngning  eller  en  plötslig  utvidg- 
uingö  (Niemeyer)  och  venstra  hjertkammarens  ökade  arbete  vid  aorta 
aneurisma  skulle  sålunda  medföra  dess  hypertrofi,  såsom  vanligt 
Atrofien  i  de  föreliggande  fallen  var  dock  alltför  stor  för  att  kunna 
vara  ett  undantag  och  Hr  K.  hade  derföre  granskat  alla  de  preparater 
öfver  dylika  aneurismer,  som  förvaras  i  Karolinska  institutets  sam* 
lingar,  och  dervid  funnit: 

1)  Vid  ett  preparat  med  ett  mindre  betydligt  aneurism  &  bulbu» 
aortie  samt  bristning  inåt  pericardium  var  venstra  ventrikeln  temligen 
betydligt  dilaterad  med  synnerligen  stark  förtuuning  af  muskuloturvo ; 


267 

»låtande  aorUTalWer;  dilatation  af  högra  kammaren  med  förtunning 
af  viggen. 

2)  A  ett  preparat  med  ett  aneurism  å  ramas  a&cendens  aortae, 
^tort  som  ett  nyfödt  barns  hufvud  äro  båda  kamrarne  lindrigt  dik- 
terade, men  muskulaturen  ej  förtjockad  i  någonderas  vägg. 

3)  Partielt  aneurism  af  ett  stort  gåsäggs  storlek  med  bred  pe- 
((unkel  sittande  på  den  konvexa  delen  af  den  for  öfrigt  likformigt 
ililaterade  ramus  ascendens  aorte;  venstra  bjertkammarens  kavitet 
något  mindre  än  vanligt,  dess  muskelvägg  förtunnad,  mätande  8  å  9 
centimeter;  aortas  valvler  synas  varit  fullt  slutande;  högra  kammaren 
temligen  betydligt  dilaterad,  med  förtunnad  yågg. 

4)  Högst  betydlig  mera  likformig  utvidgning  af  ramus  ascen- 
(tens  och  arens  aortie  samt  derjemte  en  partiel  aneurismatisk  utvidg- 
ning å  bågens  konkava  undre  vägg.  Venstra  kammaren  något  litet 
dilaterad;  dess  muskelvägg  förtunnad  mätande  9,  10  å  11  mm.; 
aortns  valvler  slutande;  högra  kammaren  något  litet  dilaterad  med 
lindrigt  förtunnad  muskulatur  och  stark  fettbeläggning. 

I  intet  af  museets  preparater  förefanns  sålunda  hypertrofi  af 
venstra  kammarväggen,  och  var  dilatation  förhanden,  så  var  väggen 
i  motsvarande  grad  förtunnad,  i  ett  fanns  atrofi  af  muskulaturen  till- 
sammans med  förminskning  af  kaviteten  och  detta  fall  öfverensstämde 
rcilunda  bärutinnan  med  det  ofvnn  beskrifna  och  med  det  af  Hr  v. 
Sydow  förevisade.  Hypertrofi  af  venstra  kammaren  vid  aneurismer  å 
noita  torde  derföre  ej  höra  till  regeln,  fastän  de  mekaniska  momen- 
•  erna  synas  tala  derfor. 

Mänga  andra  mekaniska  momenter  än  aortarörets  plötsliga  ut- 
vidgning och  sammandragning  kunna  emellertid  här  göra  sig  gällande 
och  motverka  det  ökade  motståndets  inverkan  på  venstra  hjertats 
kammare.  Sålunda:  om  aneurismct  är  mycket  stort,  så  härbergerar  det 
ständigt  en  stor  qvantitet  blod  och  hjertat  arbetar  ständigt  med  en 
sä  mycket  mindre  blodqvantitet;  utöfvar  aneurismet  större  tryck  å 
1  ungkarlen  så  försvåras  a  doppet  från  högra  hjertkammaren  och  en 
mindre  qvantitet  blod  inströmmar  vid  diastole  i  venstra  kammaren, 
hvars  arbete  derigenom  lättas.  Vidare  torde  ett  genom  den  störda 
cirkulationen  och  blodbereduingen,  sig  utbildande  anemiskt  tillstånd 
t  i  vara  utan  inflytande  på  hjertats  mekaniska  arbete. 

De  modifikationer  i  hjertats  förändringar  som  valvlernas  olika 
tillstånd  måste  föranleda  äro  lätt  insedda. 

==  Slntiigen  förevisade  Hr  Key  ett  af  Hr  Grill  i  Hede- 
mora öfversändt  miasbildadt  foster  af  synnerligt  intresse,  emedan 
deformiteterna  i  högsta  grad  till  det  yttre  liknade  dem  vid  rachitis. 

Ur  det  preparatet  medföljande  brefvet  från  Dr  Grill  meddelades 
följande: 

»Modren  till  barnet  är  36  år  gammal,  har  förut  framfödt  4 
lefvande  välskapade  barn.  Vid  midsommartiden  föll  hon  omkull  och 
''log  venstra  sidan  så  illa  mot  en  sten,  att  hon  förblcf  liggande  2 
till  3  timmar  på  stället,  till  dess  folk  tillkom mo  och  hjelpte  henne; 
(lerefter  var  hon  sängliggande  ungefär  l^  vecka,  men  kände  sig 
sedermera  frisk  såsom  förut.     Hon  har  hela  tiden  kant  särdeles  lif- 


liga   fostarröralser.     Barnet   föddes  den   9  Oktober  uti  fotbfadoin^. 

och  förlossningen  lärer  enligt  barnmorskans  uppgift  gått  särdeles  lätt 
Postrst  gaf  efter  födelsen  ifrfin  sig  ett  enda  svagt  pipnnde  late' 
Hr  Grill  anmärker  att  bröstkorgens  egendomliga  hopkläm ntng,  lik- 
som om  den  hlifvit  tryckt  af  de  korta  knubbiga  arroame,  —  mei 
isynnerhet  benens  och  armames  form  med  deras  i  olika  rigtningar 
krökta  benpipor  hade  synts  honom  så  egendomliga  att  han  medelst 
motor  och  öfvertHlning  förvfirfvade  sig  fostret  på  det  en  närmare 
nndersökning  nf  detsamma  måtte  kunna  göras.  Ett  synnerligen  Tärde- 
(bil t  preparat  blef  härigenom  förvärfyadt,  ty  missbildningen  är  i  bö^- 
grad  egendomlig. 

Hr  Key  hade  väl  ej  ännu  verkställt  någon  noggrannare  under- 
sökning af  fostret,  men  ville  just  visa  det  i  Sällskapet  innan  det 
genom  en  partial  skelettning  fSrlorade  sin  form  och  yttre  utseendf. 
förbehållande  sig  att  framdeles  få  Jemna  en  fullständig  beakrifniok' 
deröfver.  Fostret  syntes  ej  vara  alldeles  fullgånget,  mäter  .37^  ceo- 
timeter  i  längd;  naglame  nå  ej  ut  till  fingerapetsarne. 

Hela  fostret  är  särdeles  tjockt  och  klumpigt,  med  stort  hufvuti 
ooh  oproportionerligt  tjock  hals.  Extremiteterna  betydligt  förkortade, 
tjocka  och  vnlstiga,  isynnerhet  å  låren  och  öfverarmarne.  Då  armarat 
atstrackas  nå  de  ej  fullt  till  nafveln«  Låren  något  uppdragna,  kana:' 
ej  fullt  utsträckas.  Benpiporna  kännas  i  extremiteterna  böjda  i  eo 
å  två  bågor,  såsom  hos  en  rakitiker.  Epifyserna  äro  starkt  upp- 
drifna.  Bröstkorgen  starkt  intryckt  under  axillerna,  såsom  Hr  Grill 
anmärker,  liksom  hade  den  pressats  af  de  vulstiga  korta  armanie. 
I  nedre  delen  vidgar  sig  bröstkorgen  fatformigt.  Muskulaturen  ar 
allestädes  ytterst  grof  och  vulstig.  Formen  af  hela  fostret  är  dfc 
af  en  exquisit  rakitiker  och  frågan  blir  oro  här  verkligen  en  foster- 
raohitis  föreligger.  Såsom  bekant  är  det  högst  omtvistadt  hunivida 
en  sådsn  verkligen  finnes  och  med  säkerhet  blifvit  observerad.  UtaL 
sn  noggrannare  mikroskopisk  undersökning  som  Hr  Key  ännu  e 
velat  företaga,  kunde  detta  ej  med  säkerhet  afgöras.  Hufvudsknls- 
benen  som  hittills  ensamt  blifvit  undersökta  hnde  ej  visat  något  spår 
af  rachitis,  och  den  fråga  torde  kunna  uppkastas,  huruvida  ej  defor 
mitcten  i  bensystemet  kunde  förklaras  deri^^enom  att  muskuLi turen, 
som  tydligen  var  abnormt  utvecklad,  gått  bensysteroets  ntbildnine  ' 
förväg,  och  vållat  missgestaltning  af  de  i  ett  tidigare  stadium  rela- 
tivt för  mjuka  benen.  Måhända  stode  de  särdeles  lifliga  fosterrörelser 
som  modren  känt  i  sammanhang  härmed.  Eu  närmare  undersök  o  in  ^ 
skulle  lemnn  utslaget. 

=:^  Hr  Key  väckte  fråga  derom,  att  inom  Läkaresällskapet, 
liksom  inom  åtskilliga  utländska  vetenskapliga  samfund,  pro- 
grammet för  påföljande  sammankomst  i  den  föregående  bord** 
bestämmas  samt  ledamöterna  tillkännagifvas. 

Denna  förändring  i  Sällskapets  arbetsordning  ansågs,  nnder 
en  derom  nppkommen  diskussion,  i  hvilken  deltogo  ordfiörandeo. 
Hrr  Santesson  och  v.  Duben  samt  sekreteraren,  vara  Rlrdel- 
aktig  och  bidraga  till  vetenskapligt  Iif  samt  ej  behöfva  förao- 


as» 

leda  någon  isdhng  i  Sälltkapets  stadgar,  men  haravida  pro* 
grammet  borde  genom  sekreterarens  försorg  till  ledamöterna 
kringsändas  eller  spikas  a  tabula  i  Sällskapets  lokal»  blef  ^ 
närmare  bestämdt»  då  frågan  i  dess  helhet  af  Hr  Grahs  be* 
gärdes  på  bordet. 

=3  Frih.  v.  DiJBEX  redogjorde  i  ett  längre  föredrag  för  de 
nyare  forskningarne  angående  generatio  epontaneot  hvilka,  åter- 
upptagna sedan  1859,  varit  föremål  för  särdeles  uppmärksamhet 
i  franska  akademien. 

Dem  31  Oktober. 

FrmmliiigAr  heliade.  —  Komitéledamot  —  Utländska  ledamöter  IGreslagna.  — 
Hr  Öetkhoken  ledamot.  —  Program  för  SftUskapett  sammaskMiitter.  -* 
Sjoklma  I  Sabbattberg.  —  Prof.  Bobibt  Bkmak  f.  —  Constitvtio  epidemioa. 

—  Ref.  af  Habtclivs:  Gymnaatiska  lakttagelaer.  —  »Quaasia  amara  Bellin.» 

—  Pnlveriaatör. 

=  Doktorerna  Hellström  och  Fågelholm  från  Finland, 
5om  i  Sällskapet  voro  närvarande  helsades  af  ordföranden. 

=  Anmäldes  att  den  anatomiska  klassen  till  ledamot  i 
Läkaresällskapets  komité  utsett  Frih.  v.  DUBEN. 

=  Till  utländska  ledamöter  af  Sällskapet  föreslogos  af 
ordföranden  och  Hr  MALMSTEN:  Corpslaegen  i  norska  armén  E. 
F.  LocHMAN  i  Christiansand,  författare  till  flera  brochyrer  af 
farmaceut isk t  innehåll;  Professorn  vid  universitetet  i  Köpenhamn 
Th.  S.  Warncke  författare  af  en  handbok  i  farmakodynamik 
samt  af  ordföranden  och  Hr  Hamberg  Assessor  Pharmacie  S. 
M.  Trier,  utgifvare  af  »Archiv  for  Pharmacie  og  technisk  Cbe- 
mie  med  deres  Grundvidenskaber»  samt  för  öfrigt  den  första, 
.''om  offentligen  framhållit  vigten  af  öfverensstämmelse  uti  de 
nordiska  rikenas  farmakopéer  vid  naturforskaremötet  i  Köpen- 
hamn år  1860.  De  trenne  föreslagna  utländska  ledamöterna 
hade  för  öfrigt  af  de  resp.  regeringarne  varit  delegerade  att  till- 
sammans med  svenska  farmakopékomitén  utarbeta  utkast  till 
gemensamma  stadganden  för  de  nordiska  rikenas  farmakopéer. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  Pro- 
i^cialläkaren  i  Silbodals  distrikt,  M.  L.,  K.  M.,  Lorentz 
Gustaf  Örtengren. 

=  Upptogs  den  i  föregående  sammanträde  bordlagda  frå- 
gan angående  uppställande  på  förhand  af  program  för  nåstföl- 
jande  sammankomst  i  Sällskapet. 

Om  lämpligheten  af  en  sådan  förändring,  om  dess  öfver- 
<!Q8stämmelse   med   nu   gällande   stadgar  angående  Sällskapets 


270 


arbetsordning  (§  20),  om  programets  tillkftnnagifTande  medelst 
anslag  inom  Sällskapets  lokal  eller  kringsändande  till  ledamö- 
terna m.  m.  uppstod  en  längre  diskussion,  hvari  deltogo  ordfö- 
randen, Hrr  Carlson,  v.  Duben,  Grahs,  Huss,  Ket,  Malm- 
sten, Santesson,  Tholander  och  Sekreteraren. 

Sedan  ordföranden  framställt  proposition  huravida  Hr  Kej» 
forslag  na  kände  afgöras,  eller  borde  behandlas  enligt  §  45  så- 
som forändring  i  Sällskapets  stadgar  och  genom  votering  blifrit 
utrönt  att  Sällskapet  ansåg  behandling  af  frågan  enligt  oämde 
§  obehöflig,  framställdes  vidare  proposition  angående  antagandet 
af  den  ofvannämnda  motionen,  hvilken  af  Hr  K.  på  följande 
sätt  formulerades: 

Firedroff  anmäla»  hos  Sekreteraren^  ffom  vid  hvarje  sam- 
mankomst upplåser  lista  ö/ver  föredragen  för  nästa  sammankomst^ 
hvar  och  en  ohetaget  att  i  densamma  haUa  fåredrag  i  andra 
ämnen;  och  bör  denna  lista  å  tabiUa  i  Sällskapets  lokal  andas. 

Det  så  lydande  af  Hr  K.  framställda  förslaget  blef  at 
Läkaresällskapet  antaget 

=  Hr  Carlson  tillkännagaf  att  Provisoriska  sjukJiuset  å 
Sabbatsberg^  efter  verkställande  af  nödiga  reparationer,  nu  åter 
vore  för  allmänheten  öppnadt. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Prof.  Robert  Remak  i 
Berlin,  Läkaresällskapets  ledamot  sedan  1854,  utmärkt  såaoni 
mikroskopist  och  tysiolog,  i  början  af  sistlidne  September  månad 
plötsligen  aflidit  i  Kissiogen  tillfölje  af  en  karbunkel. 

=  Constitutio  epidemica  under  vecican  från  och  med  Sondagru 
den  22  till  och  med  Lördagen  den  28  Oktober  1865: 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka  temligen  betydlig.  —  Å( 
smittkoppor  hafva  uuder  veckan  22  fall  samt  af  skarlakansfeber  134 
fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  24  läkare): 


Febril  typhoides 3. 

MeniDff.  cerebro-spio.  1. 

Diphtheria 13. 

PertaMiB 1. 

Cholerina 2. 

DyBenteria 3. 

Dtarrhoea 27. 

Febria  puerpemlis....  1. 

Febria  interunttens...  12. 

Angina  parotidea 3. 

Varioln.    Varioloidea  7. 

Varicellie 10. 

Soarlatina  88. 

Ddiriam  tremena  ...  1. 


Syphilia 1. 

Oonorrhoea 9. 

Åpoplexia  ccrebri ....  1. 

Nearalgia 10. 

Conjuiictivitia 6. 

Otitis 3. 

Ang.  tona.  &  faaciom  73. 

Pericarditia 1. 

Laryngo-lrachcitia. ...  8. 

Bronch.  Cat.  bronch.  54. 

Pneamonia 4. 

Plcuritia 3. 

Febris  gaatr.  aimplex  12, 

GftB^tia.    Enttfitia..  4. 


TvpWit  &  Pcrityphlit.  t? 

Icterot 1. 

Nephritia 3. 

Metritia  2. 

Rbeumatiamnft  acalnt  11. 

Eryaipelaa 7. 

Rrythema  nodoaam  .  1. 

Carbunculoa 1. 

Rhearo .  recens  afebriL  4. 

Rabeola 1. 

Samma  394. 


271 

2.  A  h^mtdstadaiå  åtftikodrdåanstdUer: 

På  Serqfimer-lasarettet:  sjukantalet  den  28  Okt  240,  hTaraf 
140  på  afdt*  I  ningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  scar* 
latina  4,  febris  intermittens  2,  angina  tonsillaris  &  faucium  2,  febri» 
typhoidea   1,  pneumonia  1,  plearttis  1,  erysipelas  1. 

På  ÄUmånna  Oamieom-sfukhtsel:  sjukantalet  deu  28  Okt.  139, 
favaraf  62  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan; 
syphilis  4,  anginn  tonsillaris  dl  faucium  2,  bronchitis  capiliaris  2, 
pneumonia  2,  erysipelas  2,  dysenteria  1,  febris  intermittens  1,  go- 
norrhoea  1,  laryngo-tracheitis  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset:  sjukantalet  den  28  Okt.  194,  hvaraf 
142  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variol»  10,  febris  ty- 
pboide«  5,  pneumonia  6,  delirium  tremens  B,  rheumatismus  acutus  2, 
er^fsipclas  2,  dysenteria  1,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  syphilis 
1,  tbrombosis  1,  bronchitis  1,    icterus  1,  nepbritis  1,  furunculus  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  2,  pleuritis  2,  scarlatina  1, 
conjnncti vitis  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  2,  scarlatina  2,  conjunc- 
tivitis  2,  variolie  1,  bronchitis  1,  pleuritis  1,  erysipelas  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  28  Okt.  52;  inkomne  under 
veckan:  scarlatina  2,  bronchitis  1,  pneumonia  1,  nephritis  1. 

På  Allmänna  Bambärdshuset:  helsotillståndet  godt.  ^ 

På  Provisoriska  Bambårdshuset:  para metri tis  1. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  heiso  tillstånd  et  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  28  Okt.  35;  inkomne 
änder  veckan:  scarlatina  2. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  28  Okt. 
177,  hvaraf  85  mankön  och  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  inkomne:  syphilis  19. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
scarlatina  36,  bronchitis  24,  diarrhoea  18,  angina  tonsillaris  13, 
febris  intermittens  12,  ontnrrhus  gastro-intestinalis  acutus  10,  rheu- 
matismus acutus  8,  pneumonia  6,  variolae  4,  febris  typboides  2, 
diphlheria  2,  anginu  membranacen  2,  gastritis  2,  apoplexia  cerebri  1, 
neuralgia   1,    ophtbalmia   1,   peritonitis  1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  erysipelas  1. 

Norra  Korrektions^nrättningen:  bronchitis  6,  diarrhoea  2. 

==  Generaldirektör  Huss  refererade  ett  nyligen  af  Dr  T. 
L  Hartelius  utgifvet  arbete  benämdt  GymnaatUka  Iakttagelser^ 
Referatet  härom  skalle  i  tidskriften  iogå. 

=  Generaldirektör  Huss  förevisade  ett  fransyskt  preparat 
^^Quassia  amara  Belltn,y>  Quassian  förekom  härvid  i  form  af 
trädspån  liknande  visitkort  och  försedda  med  ofvannämda  titel, 
doppas  qaassiaspånet  under  4 — 5  minuter  i  ett  glas  vatten  eller 
^n  får  detta  en  markerad  bitter  smak  och  drickes  vid  de  sjuk- 


272 

domstiilfölleD  der  quassia  &r  indicerad  såsoiu  tisao  under  loppet 
af  dagen,  eller  oppblandadt  mnd  vin  till  måltideroa.  —  Priset 
för  12  blad  1  fr.  20  c. 

=  Hr  Brczelius   förevisade   och   redogjorde  för  en  07 
modell  till  puherisatör  för  inandning  af  fint  fördelade  vaUkor 
och  f&stade  härvid  uppmärksamheten  pi  den  vigt,  som  inhala- 
tionsterapien  på  den  sednaste  tiden  vunnit    Införandet  af  la- 
ryngoskopets  bruk  i  praxis  har  åt  studiet  i  larynx*  sjukdomar 
gifvit  ett  nytt  lif  och  en  ny  riktning,  och  ej  blott  diagnostiken, 
utan   äfven   terapien   har  häraf  skördat  rika  frukter.    Att  de 
pulveriserade   vätskorna   intränga  i   larynx  och  att  inhaiatioD 
deraf  således  är  en  fullt  rationel  behandlingsmetod  vid  sjukdo- 
mar härstädes,  derom  är  man  numera  fullt  ense,  hvaremot  frå- 
gan om  de  pulveriserade  vätskornas  inträngande  uti  de  djupare 
delame   af  lungorna  ännu  ej  kan  anses  vara  alldeles  afgjord. 
Resultaten  af  inhalationsterapien  bero  emellertid  i  väsentlig  mäs 
på  apparatemas  ändamålsenlighet  och  de  försigtighetsniått  som 
under   inandningen   iakttagas.    De   förr  brukliga  apparaterna, 
hvarvid   komprimerad  luft  användes  såsom  pulverisationskraft 
har  alla  haft  olägenheter,  och  det  var  derföre  en  lycklig  tanke  I 
hos  Dr  ZlEGLE  i  Stuttgardt  att  begagna  vattenånga  såsom  drif- 
kraft     De  enligt  denna   princip  konstruerade  apparater  förena 
i  sig  flera  fördelar,  bland  hvilka  må  nämnas  att  de  äro  lätta  | 
att  sköta,  pulverisera  finare  och  meddela  åt  den  inandade  vät- 
skan en  högre  temperatur,  hvilket  mången  gång  torde  vara  af 
nytta.    De  ha  derföre  utträngt  de  förra  ur  praxis  och  endast 
uti   ett  fall  kunna  de  icke  ersätta  dem,  nemligen  då  det  är  in- 
diceradt  att  använda  vätskan  kall,  t.  ex.  vid  blödningar.    Deo 
förevisade  apparaten  var  på  anmodan  af  Hr  B.  förfärdigad  al 
fabrikör  Stille  enligt  Ziegle's  princip  och  i  närmaste  öfverens- 
stämmelse  med  en  af  instrumentmakaren  Leiter  i  Wien  inven- 
terad.   Man  hade  blott  genom  att  förenkla  den  så  mycket  som 
möjligt,   sökt  uppfylla  en  vigtig  fordran  på  sådana  apparater. 
•  nemligen    billighet,    som   utgör  ett  nödvändigt  vilkor  för  deras 
allmänna  införande  i  praxis.    Den  kan  lemnas  till  det  måttliga 
priset  af  10  rmt  och  har  vid  användandet  under  någon  tid  pa 
Serafiraeriasarettet  befunnits  uppfylla  sitt  ändamål  på  ett  till- 
fredsställande sätt. 

Angående   apparatens   mekanism,  äfvensom  om  dess  an- 
vändande yttrade  sig  ordföranden  samt  Hrr  LåUM  och  Lrvu. 


273 


Den  7  November. 

Dr  Rkonzll  hedersledamot.  —  Conttitotio  epidemica  •—  Referat.  —  Operation 
af  Telangiektasier.  —  Salltynt  miMbildving. 

=  Till  hedereledamot  af  Svenska  Lftkarefiällskapet  invaldes 
enhälligt  Läkaren  i  Caldas  i  Brasilien,  R.  N.  O.  M.  D.  K.  M. 
Anders  Fredrik  Reonell,  ledamot  sedan  1845. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  29  Oktober  till  och  med  Lordagen  den  4  November  1865: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  scarlatina 
hafva  147  fall  samt  af  variolae  42  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare): 


Pebris  typhoides 2. 

Diphtheria  10. 

CboleriD*   1. 

Dytenteria  2. 

Diarrhcea  26. 

Febru  intermittens...  8. 

Aogina  parottdea  ....  1. 

VariolflB.     Yarioloidee  19. 

VariccU» 2. 

Scirlatina  98. 

Deliriam  tremens....  2. 

SypKilis 6. 


Gonorrhoea 7. 

Nearalgia  4. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis  2 

Ang.  tons.  &  faacinm  121. 

Laryngo-tracheitis ....  5. 

BroochiL  Cat.  broncb.  45. 

Plenritie 2. 

Febris  gaetr.  simplex  19. 

Gastritis.     Enteritis .  4. 

Peritonitis 1. 

Icterus 1. 


Nepbritis 7. 

RbeumatiamnB  aontos  10. 

Erjtipelas 11. 

Erytbema  nodosom..  2. 

Urticaria 4. 

Zona 2. 

Furuncalaa 3. 

Rheum.  recens  afebril.  1» 

Summa  438. 


2.     Ä  hufvudstadens  sjukvärdsanstalter: 

Pä  Serqfimer-laearettet :  BJuVaniaht  den  4  Nov.  253,  hvaraf  149^ 
pä  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  scarlatina 
5,  fehris  typboides  2,  typhlitis  2,  delirium  tremens  1,  pneumonia  1. 

Pä  AUmånna  Gamison^ukhuset:  sjukantalet  den  4  Nov.  135» 
hvaraf  56  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
sypbilis  7,  gonorrhoea  2,  colitis  2,  bronchitis  1,  rfaeumatismus  acutus  1. 

Pä  Promaoriaka  sjukhuset:  sjukantalet  den  4  Nov.  186,  hvaraf 
140  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolte  18,  febris  tj- 
phoides  5,  delirium  tremens  3,  rheumatismus  2,  erysipelas  2,  febris 
intermittens  1,  scnrlatina  1,  syphilis  1,  meningitis  cerebralis  1,  otitis 
1,  angina  tonsillaris  1,  icterus  1. 

Pä  Promaoriaka  af  viruset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  4  Nov. 
34,  hvaraf  22  invärtes  sjuke;  pneumonia  4,  rheumatismus  ncutus  4, 
febris  gastrica  simplex  2,  febris  typboides  1,  scarlatina  1,  delirium 
tremens  1,  apoplexia  cerebri  1,  angina  tonsillaris  1,  bronchitis  1, 
gastritis  1,  nepbritis  1.  I 

Pä  Allmänna  Banikuaet:  bronchitis  3,  diarrhoea  1,  conjunctivitis  1. 
—  Polikliniken:  febris  intermittens  2,  scarlatina  2,  diarrhoea  1, 
plearitis  1. 

Pä  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  4  Nov.  56;  inkomne  under 
veckan:  conjunctivitis  2,  bronchitis  2,  nepbritis  2,  diarrhoea  1, 
scarlatina  1. 

Pä  Allmänna  Bambördahuaet:  antalet  vårdade  den  4  Nov.  14; 
febris  puerperalis  1. 

f^rkandiingar  1865.  18* 


274 

På  Pravisoriéha  Bamh&rdåhuaet:  antalet  vårdade  den  4  Not.  12; 
helaotillståndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  heUoiiilståndet  godt. 

På  Diakoniaa-sjukhtaei:  sjukantalet  den  4  Nov.  34;  inkomne 
nnder  veckan:  febris  gastrica  simplex  %  rbeumatismus  acutua  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  SinnessjiAe :  sjnkantalet  den  4  Not. 
175,  hvaraf  85  mankon  och  90  q  vinkön. 

På  Stockhobns  stads  och  låns  Kurhus:  sjokantalet  den  4  Nov. 
134,  hvaraf  115  från  ataden  oeh  19  från  lånet;  inkomne:  syphilis 
12,  gonorrhoea  4. 

3.  Bland  de  faUiga^  (enligt  fattigläkarn es  vecko-rapporter); 
scarlatina  39,  bronchitis  30,  diaiTboea  17,  angina  tonsillaria  17, 
fbbria  gastrica  simplex  7,  febris  in  termit  tens  7,  pneumonia  6,  variote 
5,  ophtbalmia  4,  diphtheria  2,  catarrbus  veutricali  acntos  2,  perito- 
nitia  2,  febris  t^phoides  1,  varicellse  1,  delirium  tremens  1,  gastritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelser:  delirium  tremens  1,  erysipelas  1. 
Norra  KorréktUms-inräJttningtn:  bronchitis  2,  diarrhosa  2,  angina 

tonaillaris  1. 

=  Hr  Santesson  refererade  Prof.  Adolf  Hannovers 
nyligen  utgifna  patologiskt-anatomiska  nndersökning  af  EpUke-- 
lioma  cylindraceum  foliaceum  oöh  globosumy  hvilket  referat  fram- 
deles nnder  mbriken  Utländsk  Litteratur  sknlle  i  tidakriflen  ingå. 

Hr  Ket  anmärkte  skiljaktigheterna  mellan  de  af  Hannover 
uttalade  åsigterna  om  Epiteliomet  och  de  af  andra  nyare  för- 
fattare i  samma  ämne  antagna. 

=  Hr  Santesson  fastade  uppmärksamheten  på  en  hittills 
nästan  förbisedd  våda  vid  behandlingen  af  vaseulära  narvi  och 
Uleangiektasier  medelst  injektion  af  Uorjem,  Metoden  hade, 
som  bekant,  redan  länge  varit  använd,  såväl  på  kontinenten  som 
i  England,  och  utan  någon  reservation  uppgifvits  såsom  ett  af 
de  behandlingssätt,  man  i  vissa  former  af  nämnda  svulster  kunde 
begagna  med  den  bästa  utsigt  till  framgång.  I  ett  ganska  stort 
antal  fall  hade  också  Hr  S.  med  fördel  användt  detsamma  utan 
ringaste  olägenhet,  men  deremot  vid  ett  tillfälle  sett  döden  blifva 
en  följd  af  insprutningen.  För  detta  fall,  äfvensom  för  tvenne 
likartade,  hemtade  ur  engelska*  jnrnaler,  redogjorde  Hr  S.  utfSr- 
ligare,  samt  angaf,  såväl  den  sannolika  orsaken  till  en  så  be- 
dröflig  utgång  som  det  sätt  hvarpå  én  sådan  bör  kunna  före- 
kommas.  Då  frågan  var  af  största  intresse,  ej  minst  i  praktiskt 
hänseende,  lofvade  Hr  S.  att  fullständigt  meddela  de  anförda 
fallen  nti  en  särskild  uppsats  för  Hygiea. 


275 


a=  Sekreteraren  redogjorde  efter  Wiener  medicinische  Wo- 
chenschrift  för  ett  högst  egendomligt  fall  Kimisabildmngy  nemligen : 

Fallmixen  man  med  fxdlkondigi  utvecklade  könsdelar  in  duplo 
8anU  trenne  nedre  eatremiteter. 

Lancet  för  den  29  Juli  innevarande  år  berättar  (M  V.  Vol  II. 
1865)  att  en  nyligen  till  London  anländ  ung  portugis  infunnit  sig 
på  tidningens  byrå  och  företett  ofvanstående  defortnitet,  utnn  tvifvel 
en  af  de  märkvärdigaste  missbildningar  man  hittills  observerat. 

Trädsnittet,  som  visar 
missbildningens  beskaffen- 
het, är  lånadt  ur  ofvan- 
nämnde  tidning.  Beskrif- 
ningen  deröfver  och  man- 
nens historia  äro  följande: 

Juan  Battista  dos 
Santos,  född  i  Faro  i 
Portugal,  är  nu  19  år 
gammal,  af  5  fot  och  7 
tums  längd,  väl  nutrierad 
och  starkt  byggd.  Ansigs- 
fårgen  är  bronserad,  an- 
sigtet  intelligent  och  vac- 
kert. —  När  han  är  på- 
klädd har  han  helt  och 
hållet  utseendet  och  rör- 
ligheten af  en  väl  byggd 
yngling  vid  hans  ålder  och 
kan  genom  sina  kläder  helt 
och  hållet  dölja  det  säll- 
samma påhäng  han  har  att 
dragas  med.  —  Af  klädd 
foreter  han  i  genitaltrnkten 
följande  afvikelser  från  det 
normala : 

Han  eger  tvenne  fullständiga  och  starkt  utvecklade  penes,  som 
hänga  vid  hvarandras  sida  och  nedom  dessa,  mellan  båda  benen,  ett 
tredje  ben  jemte  fot,  på  satt  trädsnittet  utvisar.  —  Hvar  och  en 
penit  är  i  och  for  sig  helt  och  hållet  normal.  De  ha  sin  plats 
ungefär  1''  från  roedellinien  af  möns  veneris  och  hafva  i  slappt  till- 
stånd den  teroligen  ovanliga  längden  af  4}  tum.  Förhudarnc  äro 
tillbakadragna  och  den  venstra  lemmen  är  något  mer  utvecklad  än 
den  högra,  hvilket  förhållande  först  under  sednare  år  inträdt.  — 
Urinen  lates  på  en  gång  ur  båda  penes,  hvilka  vid  erektion  äfveu 
samtidigt  ansvälla  och  enligt  Lancets  uttryck  vblifva  äfven  andra 
funktioner  på  en  gång  verkställda.»  Närmare  i  detalj  angående  för- 
hållandet vid  coitns,  som  måste  vara  förenadt  med  vissa  svårigheter 
i  anseende  till  utrymmet,   yttrar  sig  ej  artikeln,  men  rämner  i  för- 


276 

bigående  att  vid  könsumgänge  den  venstra  penis  en  régle  ar  i  brak 
samt  att  B.  sjelf  anser  sig  vara  i  besittning  af  en  »coosiderable  virile 
power.»  —  På  yttre  sidan  af  hvardera  de  nu  nämda  jttre  genitalia 
aitter  ett  scrotum  väl  utveckladt  och  af  normalt  utseende,  men  hvar- 
dera endaat  hysande  en  testikel;  emellan  bada  penes  förekommer  ett 
tredje  sammanskrumpnadt  scrotum,  hvilket  enligt  Battistas  uppgift 
ända  till  hans  10  år  innehöll  tvenne  testiklar,  hvilka  vid  denna  tid 
drogo  sig  in  i  bukhfilan.  Då  införande  af  bongie  forvägras,  kan  ej 
afgöras  om  urinroren  kommunicera  med  hvarandra  eller  blåsans  for- 
hållande till  dessa. 

Hans  vidare  plus,  det  tredje  benet,  hvilket  som  trädsnittet  ut- 
visar hänger  ned  under  genitalia  mellan  bfida  låren  har  en  ganska 
komplicerad  och  egendomlig  byggnad.  Detta  ben  visar  ifven  ganska 
tydligt  att  mannen  egentligen  är  ämnad  till  ett  dubbelind  i  viduum* 
Vid  första  anblicken  består  visserligen  tredje  benet  af  ett  tjockt  lår, 
vid  hvilket  ett  forkryppladt  underben  och  en  missbildad  fot  äro  fa- 
stade, båda  i  dislocerad  ställning,  men  foten  utgöres  tydligen  af  en 
sammansmältning  af  tvenne  RJ  fullständigt  utvecklade  fötter,  hvilket 
tydligast  visar  sig  å  den  nedre  figuren  å  planschen,  foreställande 
foten  sedd  frän  dess  plantarsida.  Den  midtersta  tån  utgores  af  en 
sammanvävning  mellan  båda  stortårna;  till  höger  om  denna  midteltå 
ligga  den  högra  fotens  fyra  öftiga  tår  temligen  fullständigt  utbildade; 
till  venster  ligga  äfven  fyra,  dock  bristfälligt  utvecklade  tår.  — 
Tarans  och  metatarsus  forråda  äfven  duplicitet  och  på  ränderna  af 
denna  fot  kan  man  känna  tvenne  proeminenser  af  5:te  metatarsal- 
benen.  Proeminensema  på  dorsalytnn  (antydda  på  hufvudfiguren 
genom  tvenne  ringar)  utgöras  af  de  framstående  ändame  af  en  Tibia 
bifida.  Plantarytan  visar  tvenne  tydligt  skiljda  hälar.  £get  nog 
finnes  ingen  sensibilitet  i  slutpunkterna  af  denna  abnorma  fot,  hvars 
bredd  vid  främre  ändan  är  7",  i  midten  6^",  dorsalytans  längd  är 
4",  plantaiytans  6". 

Underbenet  är  såsom  ofvan  är  nämndt  disloceradt  och  ligger 
alltid  i  en  flexionsställning  till  lAret;  dess  nedre  ända  skjuter  fram 
öfver  fotryggen.  £n  dubbel  fibula  kunde  ej  iakttagas.  Huden  på 
detta  rudimentära  underben,  som  håller  7^''  i  längd,  är  blott  delvis 
känslig. 

Låret,  eller  den  del  af  extremiteten,  som  föreställer  detta,  är  köttigt 
och  af  pyramid  alform;  framifrån  sedt  liknar  det  ett  vanligt  lår,  orh 
är  rörligt,  men  vid  närmare  undersökning  visar  det  sig  ytterligare 
ofvantill  fästadt  med  en  vinkelled  vid  ett  kort  ben.  Detta  sednnre, 
som  framifrån  taget  ej  synes,  artikulerar  med  arcus  pubis  (huru?) 
och  är  ganska  rörligt,  k  bakre  ytan  af  den  tredje  extremiteten  ser  roan 
upptill  tvenne  fettrikare  partier  samt  mellan  dessa  och  nates  en  for- 
djupningi  hvara  betydelse  är  svår  att  angifva.  Yid  sin  öfre  ända  bar 
det  rudimentära  låret  ett  omfång  af  17'',  är  åt  sidorna  plattryckt 
och  eger  ansenliga  muskel-  och  fettmassor. 

Benet,  som  fBrenar  låret  med  bäckenet,  är  ungelUr  d"  långt  och 
uppfattas  ej  aflägset  på  främre  sidan,  der  huden  från  genitaltraklen    I 
öfvergår  till  tredje  extremiteten.  Äfven  bakåt  faller  det  i  ögonen,  men  är    I 

I 
I 


277 

omgifvet  af  så  mycket  fett  att  man  ej  kan  uppfatta  dess  verkliga 
g^eetalt  Baphe  perinei  visar  genom  sin  öfvergång  på  hudbetaokningen 
af  upphangningsbenet  att  anlag  finnes  för  ett  dubbelt  perineum; 
anua  befinnes  tryckt  ^"  från  medellinien  genom  närvaron  af  detta 
ben.  Battista  berättar,  att  en  portugisisk  apotekare,  som  tillika  fun« 
^erade  såsom  kirurg,  hade  verkställt  någon  slags  sönderbrytnings- 
procedur  med  det  tredje  benet,  då  ban  var  ett  år  gammal  och  tror 
9ig  veta  att  operationen  verkställdes  på  föreningspunkten  mellan 
of  ver-  och  underbenet  och  att  detta  sednare  derefter  intagit  den 
böjda  ocb  dislocerade  ställning,  det  nu  eger.  Möjligtvis  har  vid 
samma  tillfälle  lårbenshalsen  på  det  tredje  benet  blifvit  bruten  och 
derigenom  den  nu  existerande  upphangningsbenet  åstadkommits. 

Angående  sin  familj  berättar  B.  att  fadren  lefver,  men  att 
modren  dött  i  lungsot.  Han  har  4  bröder  och  2  systrar,  som  alla 
äro  väl  och  normalt  byggda.  Ingen  af  desaa  är  tvilling.  —  Sjelf 
bar  han  alltid  åtnjutit  en  utmärkt  helsa,  är  god  fotgängare  och 
^icklig  ryttare  (1)  Vanligen  bär  han  det  tredje  benet  fastadt  me- 
delst en  rem  i  högra  byxbenet  på  framsidan  af  högra  låret.  Då  han 
är  påklädd  kan  man,  som  ofvan  är  anmärkt,  ej  ana  deformiteten. 

Uppgifter  angående  hjerttoner  och  inre  oiganer  i  allmänhet 
saknas. 

Missbildningen,  ehuru  ofullständigt  beskrifveu  och  hur  otrolig 
den  låter,  måste  dock  existera  i  verkligheten,  och  torde  då  vara  en- 
sam i  sitt  slag. 

Den  14  November, 

ThukS^iB  Haloaione  f.  —  Biblioteket.  —  Coustitutio  epidemica.  —  Referat.  — 
Torsklefvertran.  —  Stenkolstjära.  —  Faraos  ormar.  —  Medicinsk  ordbok. 

c=  Sekreteraren  meddelade  en  kort  nekrolog  öfver  den 
nyligen  bortgångne  bekanta  fransyska  anatomen  och  kirurgen 
Franqois  Malgaigke,  död  i  Paris  den  23  sistlidne  Oktober 
vid  60  års  ålder. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bidrag  till  Sveriges  officiella  Statistik,  Helso-  och  Sjukvården 
II.  Öfverstyrelsens  öfver  Hospitalen  underdåniga  Berättelse  for  år 
1862  författed  af  Dr  Magnus  Uuss.  Stockholm  1864.  Öfvers. 
på  tyska  språket.  —  Äufzeiohnungen  in  BetreiF  der  Geisteskranken- 
pflege  in  Grossbrita nnien  und  Irland  sowie  fLber  Qheel  and  offene 
Geisteskranken-Anstalten  vou  Dr  EaNST  Salomon.  Ubersetz.  Gåfvor 
af  Gen.-direktör  Uuss. 

=  Constitutio  epidemica  uuder  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  5  till  och  med  Lördagen  den  11  November  1865: 

Sjukligheten  temligen  betydlig.  —  133  fall  af  Skarlakansfeber 
ocb  27  fall  af  smittkoppor. 


278 


1.     Inom  enskild  pnJctik  anmälde  sjukdomsfall  (från  23  Ifikare): 


Apo{ilezU  eerebri.  ..  1. 

Nearalgia 7. 

ConjuDctivitii 8. 

Otitis 4. 

Angina  toasill.  &  fka- 

cinm 114 

ThrombotU.  EmbolU  4 

Lary  ogo-tracheitis ....  3. 
BroRchitis.    Catarrb. 

bronch 43. 

Bronehitis    capUltria  1. 

Pneamonia 4. 

Plearitis 5. 

Febrit    gastr.   aimpl.  22. 

Oastritis.    Enteritia..  7. 

Colitis 2. 


Tn)Witi8    h   Perity- 

phlitis 8. 

HepatitU 1. 

Ictems 1, 

Nephritia 4. 

Bbeomatismin  aenUu  11. 

firysipelaa 5. 

Erythema  nodosum..  L 

Urticam 9. 

Zona 1- 

FnronoolDa S. 

Carbuncalua 3. 

Rheum.  receos  afebriL  3. 

Intozicatio  ez  opio*)  1. 

Snmiiui  483. 


Dipbtkeria 13. 

Angina  membranacea  3. 

Inflaenza 1. 

Cholcrina 1. 

Djaenteria 2. 

Diarrhoea 43. 

Febris  interinittena..  11. 

Angina  parotidea 2. 

Variolie.    Varioloides  6. 

Varicell» 10. 

Soarlatina 106. 

MorbiUi 3. 

Deliriom  tremens....  1. 

Syphflii 8. 

Gonorrhoea 7. 

Meningitts  cerebralis  1. 

2.     Å  hafvudatadens  sjukvårdsanstalter: 

På  Serqfimer-laaarettH:  sjukantakt  den  11  Not.  239.  hvaraf 
134  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkom  ne  under  veckan*,  aear- 
latina  4»  pnenmonia  2,  delirium  tremens  1.  icteras  1,  rheumatiamus 
acutus  1,  erysipelas  1. 

Få  ÄUmänna  Gamiaons-^vkhuset:  sjukantalet  den  11  Not.  117, 
hvaraf  51  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  4,  gonorrhoea  4,  bronehitis  2,  pneumonia  2,  febris  gastrica 
siraplex  2,  delirium  tremens  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset:  sjukantalet  den  11  Nov.  190,  hvaraf 
138  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolee  13,  febris 
typhoides  3,  angina  tonsillaris  3,  rheumatismus  acutus  3,  acarlatina 
2,  delirium  tremens  2,  febris  intermittens  1,  syphilis  1. 

På  Provisoriska  ^'ukkuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  11 
Nov.  52,  hvaraf  30  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris 
typhoides  7,  rheumatismus  acutus  3,  neuralgia  2,  febris  gastrica  sim- 
pla 2«  diphtheria  1,  variolse  1,  bronehitis  1,  pleuritis  1,  icterus  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  2,  bronehitis  2,  pneumonia 
2,  conjuncti vitis  purulenta  1.  —  PoUkUniken:  scarlatina  3,  angina 
tonsillaris  3,  bronehitis  2,  diarrhoea  2,  preumonia  2,  diphtheria  1, 
conjuncti  vitis  1,  pleuritis  1,  urticaria  1. 

På  AUmånna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  17;  helaotill- 
ståndet  godt. 

På  Promsoriska  Bambårdshuset:  antalet  vårdade  13;  helaotill- 
ståndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  hebotill  stan  det  godt 

På  Diakams9^'ukhuset:  sjukan  talet  den  11  Nov.  31;  inkomne 
under  veokan:  scarlatiba  1,  peritonitia  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessfuke:  sjukantalet  den  11 
Nov.  176,  hvaraf  35  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjuknntalet  den  11  Nov. 
121,  hvaraf  300  från  staden,  21  från  länet;  inkomne:  syphilis  16, 


^  Barn   förgiftadt   med   5vj  Tbustnr.  Tbidemani.    Helaa.    Fallet  fSnkom  i 
Dr  Theoebströms  praktik. 


279 

f^onorrhoea    1.   —    Provisoriska    Kurhuast:    inkomne:    syphilis    28, 
^ODorrhoea  8. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  ?ecko-rapporter): 
bronchitis  23,  scarlatina  19,  diarrhoea  18,  angina  tonsillam  12, 
febris  gastrica  simplex  8,  rheumatismus  8,  nephritis  6,  variolse  5, 
febris  intermittens  5,  preumonia  6,  ophthalmina  4,  erysipelas  3, 
diphtheria  1,  delirium  tremens  1,  neuralgia  1,  gastricismus  1,  peri« 
toaitis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  Diarrhoea  1. 

Norra  KorrMons-inräUningen:  Diarrhosa  3,  bronchitis  1,  preu* 
monia  1. 

=  Ordföranden  refererade  Oktoberhäftet  af  Journal  de 
Chimie  médieaU^  hvari  uppsatser  förekom  mo  öfver  medico-legala 
undersökningar,  förgiftningar  medelst  atropin  och  medelst  per* 
sikokämor,  en  artikel  öfver  de  olika  slagen  af  desinficierande 
medel,  urinens  beskaffenhet  under  sinnessjukdomar,  färsk  blod 
som  medel  mot  Phtisis  m.  m. 

=  Ordföranden  redogjorde  vidare  för  resultaten  af  en  un- 
dersökning om  lefoertranens  fysikaliska  egenheter  och  fysiologiska 
verkningar^  hvilken  blifvit  verkställd  af  OswALB  Naumank  i 
Leipzig  och  finnes  införd  i  Archiv  d.  Heilkund.  1865.  VI. 

Knappast  har  något  annat  läkemedel  på  en  jemförelsevis 
«å  kort  tid  vunnit  en  så  vidsträckt  användning  och  så  allmänt 
förtroende  som  torsklefvertranen.  Sedan  man  likväl  funnit  sig 
icke  kunna  såsom  orsak  till  dess  verksamhet  betrakta  hvarken 
den  ringa  mängd  jod,  som  deri  förekommer,  eller  glycerinfosfor- 
syran  eller  något  annat  i  obetydlig  mängd  deri  ingående  ämne, 
hvars  närvaro  den  kemiska  undersökningen  sökt  ådagalägga,  har 
den  fråga  helt  naturligt  uppstått,  huruvida  lefvertranen  egde 
någon  annan  verkan,  än  hvarje  annat  fett;  och  mången  läkare 
använder  fördenskull  andra  mindre  obehagliga  fettarter  i  lefver- 
tranens  ställe. 

Under  sådana  omständigheter  äro  de  resultat  af  icke  ringa 
intresse,  hvartill  ifrågavarande  undersökning  ledt  Maumann  har 
anställt  jemförande  försök  mellan  lefvertran  och  andra  fettarter 
i  afseende  på  deras  förmåga  att  genomtränga  ^urmembraner, 
deras  kapillära  egenskaper,  den  olika  lätthet,  hvarmed  de  oxideras 
utom  djurkroppen  och  resorberas  inom  desamma.  Hvad  som 
dervid  blifvit  utrönt  kan  sammanfattas  under  följande  momenter; 

1)  Fiskars  lefvertran  genomtränger  såväl  torra  som  våta 
djurhinnor  med  mycket  större  lätthet  ftn  alla  andra  feta  o^or 


280 

(de  Ijosa  slagen  ungefär  7  gånger  lättare  än  vallmo-olja,  och 
5  gånger  lättare  än  klöffett); 

2)  Den  svarta  lefvertranen  öfverträffar  i  detta  afseende 
de  ljusare  slagen; 

3)  Den  lefvertran,  som  blifvit  så  mycket  som  möjligt  be- 
friad från  den  inblandade  gallbeståndsdelar,  har  till  största 
delen  förlorat  denna  sin  egenskap  och  förhåller  sig  väsentligen 
som  andra  oljor; 

4)  Lefvertran,  som  blifvit  befriad  från  gallämnen,  åter- 
tager sin  egenskap  att  lätt  genomtränga  djurhinnor,  om  han 
skakas  med  galla; 

5)  Afven  andra  oljor  erhålla  egenskapen  att  lättare  genom- 
tränga djurhinnor,  om  de  först  få  tillfälle  att,  vid  skakning  med 
galla,  deror  upptaga  vissa  beståndsdelar; 

6)  Bland  alla  djurfett  och  vextoljor  är  tranen  ur  fiskames 
lefver  det,  som  lättast  oxideras,  och  denna  egenskap  härrör  icke 
allenast  från  en  större  halt  af  olein,  utan  hufvudsakligen  från 
närvaron  af  vissa  ämnen,  som  stå  i  nära  förhållande  till  dem» 
hvilka  iuDohållas  i  gallan; 

7)  I  allmänhet  står  förbrännligheten  hos  ett  fett  i  oravändt 
förhållande  till  respirationsprocessens  fullkomlighet  hos  det  djur» 
hvarifrån  fettet  blifvit  taget;  hvarföre  ock  fiskarnes  och  de  fisk- 
lika däggdjurens  fett  är  lättare  ozidabelt  än  fett  af  landdägg- 
djur och  foglar; 

8)  Hvarje  djurs  lefverfett  är  mycket  lättare  oxidabelt  äa 
det  fett,  som  finnes  i  andra  delar  af  samma  djur; 

9)  Oljan  ur  fiskars  lefver  är  det  fett,  som  lättast  resor- 
beras. 

=  Hr  Grahs  meddelade  ur  en  i  London  utkommande 
jurnal  för  gaslysning,  vattenledning  och  allmän  helsovård  af  den 
31  sistlidne  Oktober,  några  notiser  om  atenkolstjårans  anttseptiaka 
egenskaper,  det  bruk  man  deraf  gjort  i  cholera  och  andra  sjuk- 
domar, samt  om  de  skäl  som  finnas  för  dess  användande,  såväl 
preventivt  som  kurativt  mot  boskapspesten. 

=  Hr  Stenberg  fastade  Sällskapets  uppmärksamhet  på 
vådan  af  ett  slags  bamleksaker,  som  härstädes  under  sednaste 
tiden  i  stor  mängd  blifvit  försålde:  s.  k.  ^^Faraos  ormar»  eller 
»eldealamandram,  afsedda  att  roa  genom  deras  egendomliga  för- 
hållande vid  förbränning,  hvilken  vid  tillfället  äfven  af  Hr  S. 
förevisades.  Vid  verkställd  kemisk  undersökning  hade  de  nem- 
ligen   befunnits  bestå  af  qmekeilfver^rhodanid,  ett,  som  bekant 


281 

Sjr»  i  hög  grad  giftigt  ämne,  som  derjeinte  vid  förbränning,  syn- 
nerligen i  trånga  lokaler,  utvecklar  gaser,  som  menligt  inverka 
på  respirationsorganerna  samt  inandade  för  helsan  i  öfrigt  ära 
aS  vådlig  beskaffenhet. 

Hr  Lemchen  föreslog  att  någon  varning  för  dessa  farliga . 
leksaker  skulle  från  Sällskapet  ställas  till  allmänheten,  och 
sedan  Hr  Bbaconnieb  yttrat  sig  angående  de  stora  qvantiteter 
qvicksilfver-rhodanid,  som  i  handeln  namera  förefinnas,  beslöt 
Sällskapet,  på  af  ordföranden  framställd  proposition,  att  sekre- 
teraren skalle  i  tidningarne  låta  ingå  ett  meddelande  från  Lä- 
karesällskapets sida  om  faran  af  ett  ovårdsamt  handterande  af 
ofvannämda  leksaker,  hvilka  innehålla  ett  så  häftigt  gift  att 
de  lätt  kanna  vålla  svåra  sjakdomstillfällen. 

=s  Hr  Tholander  förevisade  en  engelsk,  etymologisk- 
exegetisk,  medicinsk  ordbok  under  titel:  An  expository  Lexicon 
of  tbe  terms,  ancient  and  modern,  in  medical  and  general 
science  etc.  etc.  by  R.  G.  Matne  M.  D.,  London.  (John 
Chttrchill)  1860.  (8:0  1506  pag.)  Pris  ungefär  rdr  45  rmt. 
Arbetet  hade  börjat  utgifvas  1851  och  utkommit  i  10  fortlöpande 
häften.  Såväl  enskilda  utmärkta  vetenskapsmän  i  England  och 
Skottland,  som  ock  redaktionerna  för  ett  större  antal  medicinska 
och  naturhistoriska  tidskrifter  i  Stor-Britannien  hafva  gifvit  de 
mest  gynnsamma  utlåtanden  rörande  arbetets  plan  och  utförande. 
Detta  lexikon  utgör  det  mest  omfattande  arbete  i  sin  väg,  som 
den  medicinska  litteraturen  hittills  egt,  och  dess  allmännare 
användning  möjliggöres  äfven  genom  den  nästan  öfverallt  åtföl- 
jande franska  och  tyska  synonymiken.  Olägenheten  af  att 
»Addenda»  upptaga  ej  mindre  än  151  sidor,  —  hvarföre  alla 
dithörande  artiklar  ej  äro  till  finnandes  på  sina  egentliga  ställen, 
—  samt  den  omständighet  Hr  Tholander  funnit  under  bokens 
begagnande,  nemligen  att  många  ord  saknas,  förringar  likväl  ej 
i  betydlig  mån  ordbokens  stora  värde. 

Den  21  November, 

PfOY.-]ik«ren  JjTBIll  f .  —  Biblioteket.  —  Ledamot  föreilagen.  —  CoDttitnti» 
epidemica.  —  Zalbuly.  Untenuohangen  ii  ber  den  anBinitohen  ProoeM  ete» 
Sel  KsT.  —  Patologiskt  preparat  —  Utländska  ledamöter  anmälda.  — 
Preparater. 

=  Ordföranden  tiUkännagaf  att  t.  f.  Provincialläkaren  i 
Båneå,  Med.  Lic.  Lyssll  med  döden  afgått. 


282 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Sur  les  divers  modes  de  formaiioa  des  dépéts  ossiféres  dana  les 
caverues  å  propos  d*088ements  découverts  dans  le  rocher  de  Liva 
prés  de  Namor  par  M.  A.  Spring.     Gåfva  af  författaren. 

—  Föreslogs  af  Hrr  Carlson  och  Bensow  att  Ull  leda- 
mot af  Svenska  L&karesällskapet  antagas:  sjakhnsläkaren  vid 
Provisoriska  sjakhaset  a  Sabbatsberg,  Med.  Lic.  Axel  Wil- 
helm Gassen. 


=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  12  till  och  med  Lördagen  den  18  November  1865: 

Sjnkligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  variolae  ha 
^6  fall  samt  af  scarlatina  96  fall  förekommit 

1.     Inom  enskild  praktik  aam&lde  sjukdomsfall  (från  26  Ukare): 

Feluis  typhoidai 13. 

Diphtheria 15. 

Angint  membnnacea  3. 

Oiolerioa 1. 

Bysenteria 1. 

Diarrhcea 66. 

FebrU  intermitteDs . .  7. 

Angina  parotidea  ....  1. 

Variolas.    Varioloidcs  7. 

Varicall» 1. 

Scarlatina 67. 

Delirinm  tremeas 

SyphaU 8. 


GastritU.    Eoteritia . .  4. 

Colitia 1. 

Peritonitia 3. 

Ictcrw 8. 

Nephriti» 8. 

Rheumatisnraa  acutus  11. 

Erysipdaa 2. 

Zona 8. 

Fnranealas 8. 

Oarbancaloa 1. 

Rheam.recensafebril.  3. 


Samma  465. 


Ocmorrhoea 9. 

Meningitis  cerebral  is  2. 

Apoplexia  oerebri ....  1. 

Neoralgia 8. 

CoDJUDCtiTltis 6. 

Otitis. 8. 

Ang.  tons.  &  fandum  117. 

Laryngo-tracbeitis....  12. 

Broncb.  Cat.  broncb.  40. 

Bronchitis  oapiUaris.  4. 

Pneumonia 3. 

Plearitis 5. 

Febria  gastr.  simpkx  27. 

2.    Å  hafvudstadens  ajukvårdaanstalter: 

På  Senj^mer-laeareUet:  sjnkantalet  den  18  Nov.  234,  hvaraf  126 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  scarlatina 
A,  pneumonia  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  Allmänna  Oamiaons-sjukhuset:  sjukantalet  den  18  No?.  126, 
hvaraf  50  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkorane  under  veckaa. 
syphilis  3,  gonorrhoea  3,  febris  gastrica  simplex  2,  scarlatina  1, 
bronchitis  1,  pleuritis  1,  typhlitis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjnkantalet  den  18  Nov.  177, 
hvaraf  126  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolm  9,  pnea* 
monia  4,  febris  typhoTdes  2,  delirinm  tremens  2,  syphilis  2,  nephri- 
tis  2,  rheumatismus  2,  erythema  nodosum  2,  scarlatina  1,  neuralgia 
1,  bronchitis  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhtuet  å  Sabhatsberg:  sjukantalet  den  18  Nov. 
63,  hvaraf  42  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  3, 
pneumonia  3,  gastritis  3»  rheumatismus  2»  scarlatina  1,  deliriiun 
tremens  1,  erysipelas  1. 

På  ÅUmåma  Barnhuset:  dianhosa  2,  bronohitis  2,  searlatiaa  1, 
bronchitis  capillaris  1,  pueumonia  1,  erysipelas  1.  —  Polikliniken: 
diarrhoaa  2,  bronchitis  2,  eonjunctivitis  1,  pneumonia  1. 

På  BarMifukhuset:  sjakantalot  den  18  Nov.  56;  inkomne  under 
veckan:  scarlatina  1,  bronchitis  1,  pneumonia  1. 


283 

På  AUmOmta  Bambördshuset:  antalet  vårdade  7;  heleotillatåndet 
godt. 

På  Frovitorisha  Bambördahuset:  antalet  vårdade  9;  helsotill- 
ståndet  godt. 

På  Bcumbördshuaet  Pro  Patria:  helsotil låtandet  godt. 

På  Diako9tt8å^'ukkiuet:  ajukantalet  den  18  Nov.  37;  inkomne 
under  veckan:  icterus  1^  diphtheria  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  ajukantalet  den  18  Nov. 
176,  bvaraf  85  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  des  18  Not. 
I26j  hvaraf  111  från  staden  ooh  15  från  länet;  inkomne:  syphilis 
26»  gonorrhoea  10. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  syphilis  24,  gonorrhoea  10. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnea  vecko-rapporter): 
bronchitis  23,  scarlatina  20,  diarrhoea  18,  rheumatismus  10,  variolas 
10,  axigina  tonsillaris  8,  febris  intermittens  7»  oatarrhus  ventriouli 
aeutua  4,  erysipelaa  3,  ophthalmia  2,  febris  typhoidea  1,  angina 
membranacea  1,  meningitis  corebralis  1,  apoplexia  cerebri  1,  otitis  1» 
pneumonia  1,  stomatitia  1,  nephritis  1,  metritis  1. 

4.  I  stadens  föngtlser:  febris  gactrica  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  2,  angina  tonsillaria  1. 

=  Hr  Ket  refererade  Vntersuchungen  iiber  den  urcemischm 
Process  und  die  Fiinction  der  Nieren  von  Dr  Zalesky.  Mit 
4  Tafeln,  Abbildungen  in  Farbendruch.  Tubingen  1865,  hvilkei 
referat  framdeles  under  rubriken  Utländsk  Litteratar  skulle  i 
tidskriften  ingå. 

Med  anledning  af  detta  referat  yttrade  sig  ordföranden 
och  Hr  MAI.MSTEK. 

=  Hr  Key  demonstrerade  ett  patologiskt-anatomiskt  pre- 
parat 5fver  en  hypertin^  af  Valvula  prostatica  jemte  dUatation  ef 
ureterema  och  hydronephrosis,  taget  från  en  65  års  mas,  aom 
aflidit  a  lasarettet.  Hr  Bru2£LIUS  redogjorde  i  korthet  fBr 
sjukdonasbistorien. 

£=  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
f^slogos  af  Hrr  Key  och  Rossakdeb:  Assistenten  vid  pato- 
logiska institutet  i  Berlin  Doktor  W.  Kuhne  samt  af  Hrr  Ket 
och  Santesson:  Professor  C.  O.  Weber  i  Heidelberg. 

=  Hr  Ödmansson  demonstrerade  ett  patologiskt  preparat 
öfver  eiffiiitisk  erektion  i  halsesu^  svaigeU  och  matsirupeia  nm^ 
shulafysr. 

Hr  Nyström  redogjorde  för  sjukdomshistorien. 

Carl  Johan  L.  dräng,  37  år. 

Patienten  sade  sig  ej  vetat  utaf  sin  sjukdom  lore  1868,  då  han 
i  Augusti    intogs  å  kurhuset  for  en  nekros  i  naaans  ben  samt  en 


284 

indaration  af  högra  hälften  af  tungan.  Han  behandlades  med  jod- 
kaliam  och  utgick  läkt  efter  40  dagar.  År  1864  i  September  vir- 
dades  han  åter  f5r  en  induraiion  af  tungan  och  ntakrefs  förbättrad 
efter  3  veckor.  Den  1  Maj  1865  inkom  han  ånyo  på  kurhuset, 
efter  att  flere  månader  ha  lidit  af  svårigheter  rid  tuggning  och  sv&Ij* 
ning  samt  vid  tal  och  respiration.  Patienten  var  svag  och  kakek- 
tisky  led  af  en  svår  hufvudvärk,  särdeles  om  nättema  och  af  ihärdiga 
krakningar  (hvarvid  bör  anmärkas,  att  han  var  supare).  Tungaii 
var  förstorad,  och  af  betydlig  hårdhet,  svagt  loberad  genom  grunda 
ISior,  något  torr  med  en  gråaktig  beläggning  och  med  betydligt 
liypertrofierade  papiller.  Gomseglet  var  mera  likformigt  ansvälldt, 
fortjockadt  och  hårdt,  med  blek  siemhinna.  Börelserna  hos  tunga& 
och  gomseglet  voro  särdeles  inskränkta.  Han  hade  betydlig  svårighet, 
att  artikulera  ljuden,  så  att  talet  var  svårbegripligt;  sväljningen  för- 
siggick trögt,  hvarjemte  maten  dervid  plägade  komma  upp  i  näsan. 
Ibland,  då  han  sväljt  någonting,  tyckte  han,  att  det  stannade  pa 
nedvägen  i  öfversta  stemalregionen,  och  han  kunde  då  ej,  utan  stt 
få  app  det  igen,  fortära  något,  förr  än  efter  en  stund,  då  det,  aom 
han  yttrade  sig,  sjunkit  ned.  Sondering  af  oesophagus  utvisade  ingen 
förträngning.  Partierna  närmast  omkring  larynx  och  öfre  delen  af 
irachea  kändes  ansvällda,  Icnöliga  och  hårda,  utan  forskjutbarhet  mot 
desamma.  Den  öfverliggande  huden  var  frisk  och  rörlig.  Larynx 
rörlighet  i  rigtningen  uppåt  och  nedåt  var  betydligt  iBrminskad. 
Hos  epiglottis  och  öfre  larynxöppningen  kändes  logen  förändring. 
Bosten  var  särdeles  hes,  och  patienten  sade  sig  stundom  erfara  en 
känsla  af  qväfning. 

Symtomer  forefunnos  af  en  allmän  bronkialkatarr,  samt  en  för- 
tätning af  venstra  Inngapetsen.  Vid  öfriga  organer  var  intet  an- 
märkningsvärd t. 

Under  behandling,  hufvudsakligen  med  jodkalium,  försvann  huf- 
▼ndvärken,  hvarjemte  indurationen  och  det  bypertrofiska  tillståndet 
af  tongan  och  gomseglet  förminskades,  äfvensom  ansvällningen  om- 
kring larynx  och  trachea  aftog.  Sväljningen  gick  något  bättre,  och 
maten  kom  mera  sällan  upp  i  näsan,  om  han  ej  åt  for  hastigt. 
Bespirationssvårigheten  deremot  ökades,  under  det  hull  och  krafter 
aftogo.  I  början  af  Juni  blef  respirationen  högeligen  generad,  straf 
ooh  högljud.  Epiglottis  och  öfre  larynxöppningen  kändes  oförändrade. 
Patienten  orkade  snart  ej  mera  vara  uppe.  I  midten  af  månaden 
tillkommo  häftiga  hostanfall,  öfvergående  qväfningsaufall  inträffade 
•tt  par  gånger  och  patienten  afled  den  27  Juni  1865. 

Vid  obduktionen  anmärktes,  utom  de  forändringar  som  synas 
af  det  förevisade  preparatet,  ett  betydligt  ödem  i  öfra  delen  af  li- 
lynx  och  i  ligamenta  vocalia,  tuberkler  i  venstra  lungspetsen,  ödem 
i  båda  lungorna,  samt  tecken  af  en  kronisk  katarr  i  ventrikeln, 
duodenum  och  jejunum. 

Hr  ödmansson  aaförde  följande: 

Talrika  observationer  förefinnas  öfver  syfilitiaka  afléktioner  i  de 
yttre  musklemai  medan  dylika  i  de  inre  musklerna  knappast  blifvit 


285 

iskttagna  atom  i  hjertat  och  tungan.  Yirohow  omtalar  deijemte 
^tt  fall  från  diaphragma  af  Muhchison.  I  det  preparat,  eom  jag  bir 
liar  äran  förevisa,  finna  vi  denna  patologiaka  for&ndring  ej  blott  i 
€le  yttre  halamuBklema  såsom  m.  stemo-thyreoidei  och  mylohyoideas 
4iexter,  ntan  &f?en  i  tnngan  samt  svalgets  och  roatstmpens  mnskulatnr. 
Oaktadt  patienten  ej  vill  veta  af  några  prim&ra  infektionssymtomer, 
Ican  intet  tvifvel  hysas  om  for&ndringens  syfilitiska  natur,  då  man 
tager  i  öfvervagande  dess  histologiska  karakterer,  säte,  utveckling»- 
liistoria  samt  de  konkomiterande  symtomema,  nekros  i  näsbenen  och 
dan  svåra  nattliga  hufvudvärken. 

Betrakta    vi    preparatet   närmare,  finner  vi  i  högra  m.  stemo- 
thyr.    ungefar    i    dess    midt  och  nära  randen  en  mera  regelbanden 
bonstor    och    ett   par  oregelbundna  något  större,  för  känseln  hårda 
knölar.    De  stå  i  det  intimaste  sammanhang  med  omgifvande  muskel- 
massa, så  att  de  ej  låta  derifrån  isolera  sig.    Dessas  snittyta  är  jemn, 
glAti    grågnl,  vid  närmare  betraktande  något  fläckig,  så  att  genom- 
skinliga  grå  fläckar  omvexla  med  ogenomskinliga  gnla.     En  dylik 
tnmör  ligger  i  högra  m.  mylohyoideas.    Venstra  m.  stemothyreoideits 
har    alltigenom   ett   abnormt  utseende.     Man  ser  ingenstädes  någon 
muskulatur  utan  är  denna  helt  och  hållet  ersatt  af  en  Incker  hvit 
väfnad;    endast    på  ett  ställe  visar  sig  en  ärtstor  tumör  af  samma 
beskaffenhet  som  de  ofvan  beskrifna.    Något  framom  midten  af  tnn- 
gan, som   i  öfrigt  har  vanlig  form,  ser  man  hvita  strängar  genom- 
löpa   substansen    i    hela  dess  tjocklek.     Gomseglen  äro  förtjockade» 
▼nlstiga;  uvula  förkortad;  vid  genomsnitt  af  dessa  delar,  likasoro  bakre 
pharynxväggen  möta  vi  åter  i  muskolatnrens  ställe  en  väfnad,  som  aer 
ut  som  bindväf.    Nära  den  nedre  konstriktoms  fäste  vid  laiynx  ligga 
tvänne  något  långdragna  knölar,  liknande  den  i  de  yttre  musklerna. 
Vid  öfvergången  mellan  matstrupens  öfre  och  mellersta  tredjedel  är 
dess  moskelstratum  i  en  längdutstrnckning  af  1^  tum  samt  i  hela 
dess  orokrets,  dock  mest  å  främre  hälften,  betydligt  förtjockadt.    A 
sistnämnda  del  är  det  förändrade  partiet  i  dess  midt  kring  4  gånger 
tjockare    än  matstrupens  normala  muskulatur,  i  hvilken  det  upptill 
och  nedtill  utan  skarp  gräns  öfvergår.     Det  är  hårdt,  faat  till  kon- 
sistensen; dess  snittyta  jemn,  något  torr,  af  hvitgul  färg. 

Den  mikroskopiska  undersökningen  af  de  förändrade  delarna 
gifver  följande  resultat.  Å  preparater  tagne  från  de  små  tumöremas 
graus  mot  den  friska  muskulaturen,  ser  man  små  rundade  kärnor 
uppträda  mellan  muskeltrådarne.  De  ökas  mer  och  mer  på  bekostnad 
af  dessa,  så  att  i  svulstens  yttre  del  det  hela  tyckes  vara  samman* 
satt  af  kärnor;  endast  här  och  der  synes  enstaka  eller  grupper  af 
muskeltrådar,  hvilka,  med  i  allmänbet  bibehållen  tvärstrimning,  hafva 
^'tt  glänsande  vaxlikt  utseende.  Längre  in  i  svulsten  visa  sig  fett- 
korn,  medan  antalet  af  kärnor  minskas.  Flackvis  ser  man  endast 
fettkom  i  en  mera  homogen  grundsubstans.  Vid  isolering  visa  sig 
utom  fria  kärnor  en  mängd  dylika  inneslutna  i  små  runda  celler. 
Den  venstra  m.  stemo-thyreoideus  är  nästan  helt  och  hållet  substi- 
taerad  af  bindväf,  än  lockig,  fibrillär,  än  bildande  större  homogena 
bundtar;  ett  temligen  rikligt  antal  elastiska  trådar  genomdraga  bind- 


HffBD.  Å  somliga  pr«parater  synas  inga,  å  andra  ett  vauligen  ringa 
aiilai  på  ofyannftmnde  s&tt  förändrade  mizskeltrådar;  standom  aer 
man  dook  trådar  mer  eller  mindre  fyllda  med  fettkulor.  Här  och 
der  räa  sig  större  eller  mindre  gmpper  af  små  celler  och  kamor, 
ftiUkomligt  liknande  dem  i  svnlsterna.  Den  lilla  tumoren  hår  kar 
lika  byggnad  med  dem  i  de  öfriga  musklerna.  Uti  tungan  förefinne 
en  temligen  betydlig  bindvåfsnybildning.  Uti  mjuka  gommen  ock 
pbaiynz  har  muskulaturen  nästan  i  lika  hög  grad  som  i  m.  atemo- 
äiyr.  ain.  lemnat  plats  for  bindvåf.  Äfven  här  finner  man  på  sina 
ställen  de  små  cellerna  representerade,  dock  alltid  i  ringa  mängd.  Det 
fortjodcade  partiet  af  matstrupen,  som  mikroskopiskt  i  hög  grad  liknar 
arnlsterna,  har  i  det  närmaste  samma  histologiska  sammansättning 
aom  dessa.  Man  ser  sålunda  de  små  cellerna  och  kärnorna,  än  sä 
talrika,  att  de  nästan  helt  och  hållet  undanskymma  öfriga  delar,  än 
jemte  en  större  eller  mindre  mängd  bind?&f.  Än  äro  cellelementema 
fiiaka,  än  stadde  i  olika  grader  af  fettdegeneration ;  än  åter  finner 
man  endast  mer  eller  mindre  finkornigt  fett  i  grundsnbstansen.  Denna 
ar  rikligare  än  i  srulsterna,  och  utgöres  af  formad  bindyäf. 

8arala  vi  nu  dessa  detaljer,  finna  vi,  att  fallet  representerar 
begge  de  former,  hvarunder  den  syfilitiska  rouskelaffektionen  brukar 
vqppträda  —  den  enkla  interstitiella  bindväfsbyperplasien  —  med 
konsekutiv  atrofi  af  muskeltrådnrne  och  den  specifika  gummasvulsten. 
Anmärkningavärdt  är  emellertid,  att  dessa  begge  former  ej  äro  väl 
begränsade  mot  hvarandra,  utan  att  åtskilliga  öfvergångar  finnas 
mellan  extremeraa,  som  fbreatällas  af  svulsterna  i  de  yttre  musklerna 
å  ena  sidan  samt  af  bindväfsnybildningen  i  tungan  eller  m.  stemo- 
thyr.  ain.  å  den  andra.  Denna  blandform  har  hitintills,  såvidt  jag 
vet,  ej  blifvit  tydligt  framhållen.  Det  är  sannolikt,  att  i  många  fall, 
der  man  vid  post-mortem-undersökning  endast  träffar  bindväfshyper- 
plasi,  ett  stadium  föregått,  hvarunder  dessa  små,  till  sin  natur  så 
transitoriska  celler  i  större  eller  mindre  mnngd  varit  for  handen. 

Hvad  beträffar  resultatet  af  behandlingen  i  vårt  fall,  så  nr  det 
väl  antagligt^  att  bruket  af  jodkalium  inledt  eller  åtminstone  på- 
skyndat resorptionen  af  de  fettdegenererade  cellmassorna  och  inskränkt 
deras  nybildning;  dess  verkan  på  bindväfshyperplasien  torde  deremot 
ej  böra  anslås  högt.  De  angripne  partierna  hafra  i  det  närmaste 
återtagit  sin  gamla  form,  men  alla  hafva  förlorat  mer  eller  mindre 
af  aina  verksammaste  beståndsdelar  och  somliga  såsom  m.  stemo- 
thyr.  ain.,  jemte  pharynxväggen  äro  i  sjelfva  verket  något  helt  annat 
an  de  förr  voro. 

Förändringen  i  svalget  och  oesophagus  förklarar  lätt  svfirigheten 
vid  deglutitionen,  då  till  följd  af  densamma  nsskaviteten  ej  kunde 
afstängas  och  den  peristaltiska  rörelsen  i  matstrupen  på  ett  ställe 
var  afbruten. 

=  Hr  Ödmansson  föreviaade  och  demonstrerade  följande 
preparater: 

1)  Några  Bjjifilitiaha  gummata  från  pericranuim. 

De  hade  till  ett  antal  af  tre  funnits  hos  en  person,  som  der- 
jemte   företedde  små  flata  exosioser  å  hufvudskälsbenen,  hyperostos 


287 

^  ^Rgo  ulnsK»  ^r  i  pbarynx  och  en  interstitiel  orchit.  De  gumindsa 
anflviÄlnmgarDe  hade  rund  fonn,  1 — 2  öres  omkrets  samt  kring  1 
lineas  tjocklek.  De  voro  torra,  dock  ej  sköra,  till  f&rgen  galaktiga 
ocb  l&go  omgifna  af  ett  fortjockadt  parti  af  pericraniuro.  Till  sin 
histologiska  sammansättning  bestodo  de  hnfvndsakligen  af  randade 
och  spolfonniga  celler,  till  större  delen  stadde  i  fettdegeneration. 

2}  Det  hyperostotisla  stycket  af  ulna  från  samma  faU. 

Det  var  nfira  tre  tum  långt.  Tjockleken  af  den  nybildade  tern» 
ligen  kompakta  benmassan  var  högst  2  linier.  På  ett  ställe  af  1 
tams  iSngd  och  ^  tums  bredd  var  det  annars  öfverallt  förtjockade 
periostenm  bortulcereradt;  i  bottnen  af  såret  syntes  benet  infiltreradt 
med  en  gul  lös  massa.  Hr  O.  vågade  ej  afgöra,  om  bär  förelåg  en 
gumtnos  eller  enkel  osteoroyelit.  Det  förra  var  dock  sannolikare,  då 
i  fallet  gummata  träffades  på  andra  ställen. 

3)  En  teetie  med  sammanvävning  mellan  bladen  af  tunica 
rmffinalis  ock  en  allmän  interstitiel  bindvåfehf/perplasi. 

Endast  bär  och  der  syntes  sparsamma  rester  af  körtelsubstansen. 
Det  hela  utgjordes  nästan  ensamt  af  en  fast  blodrik  genomskinlig 
bindväf.  Äfven  detta  preparat  var  taget  från  en  individ,  som  lidit 
af  syfilis. 

4)  Ett  syfilitiskt  sår  i  rectum. 

Preparatet  hade  Dr  Ö.  erhållit  af  Dr  Nystr^,  som  tagit  det- 
samma å  kurhuset  från  en  22-årig  qvinna,  hvilken  länge  vårdata 
därstädes  for  syfilis.  Vid  inkorosten  under  hösten  1863  hade  hon 
flere  chankersår  å  yttre  blygdläpparne,  öppna  buboner  i  ljumskarna, 
papillomer  kring  anus,  mellan  dessa  rhagades,  samt  ett  mindre  sår 
i  sjelfva  analöppningen.  Under  en  stärkande  behandling  och  braket 
af  jodkaliuro,  förbättrades  och  försvunno  efter  hand  öfriga  symtomer» 
men  nlcerationerna  i  rectum  sträckte  sig,  oaktadt  alla  deremot  an- 
vända medel,  allt  högre  upp.  Under  år  1864  hade  patienten  ett 
par  gånger  ett  lindrigt  roseol,  som  dock  snart  försvann.  Under  sist- 
iidne  vår  utbildade  sig  tuberkulos  i  lungor  och  tarmkanal  samt 
morbua  Brightii,  för  h vilka,  jemte  såret  i  rectum,  patienten  slutligen 
dukade  under  den  28  Juli.  Någon  tid  förut  hade  man  observerat 
mukosa  papler  å  vulva.  Yid  obduktionen  anträffades  tuberkler  och 
kaverner  i  lungorna,  tuberkulösa  sår  i  tarmkanalen,  diffus  nefrit, 
hvarjcrote  såväl  tarmar  som  njurar  gåfvo  stark  amyloidreaktion. 

Såret  omfattar  ändtarmens  hela  omkrets  i  en  längdutsträckning^ 
från  anns  räknadt,  af  9 — 10  ctm.  Dess  i  allmänhet  jemna  botten 
företer  på  några  ställen  större  grunda  fördjupningar,  hvarjemte  från 
densamma  höja  sig  8 — 10  ärt — nötstora,  på  bred  bas  sittande  poly- 
pcsa  utväxter.  Den  utgöres  af  submukosan,  hvilken  i  genomsnitt 
vanligen  visar  sig  förtjockad,  men  å  fördjupningarne  stundom  blott 
som  ett  helt  tnnnt  lager  på  den  i  allmänhet  hypertrofierade  muskel- 
hinnan. Ytterst  i  sårbottnen  visar  sig  öfverallt  vid  mikroskopisk 
undersökning   ett  mer  eller  mindre  mäktigt  granulationslager.     Ett 


288 

djliki  Inger  ofverdrager  af^en  polyperna.  Dessa  förete  något  ande: 
jtan  en  temligen  bred,  val  begränsad  mörkbrun  son;  alla  cellerna 
åro  bär  diffust  färgade.  Slemhinneranden,  som  upptill  begränsar  såret, 
år  jemn,  här  och  der  underminerad. 

Man  har  på  sednare  tiden  flerestädes  iakttagit  dessa  syfilitiska 
rectalsår.  De  bero  val  vanligen  på  primär  infektion,  antingen  ^enom 
coitus  heterotropicus  eller  der  de  fBrekomma  hos  qvinnor,  genom 
eekret  från  chankersår  å  genitalia,  mera  sällan  på  ulceration  utgå- 
ende från  kondylomer  eller  gum  mata.  Dess  uppkomst  från  nedfiv- 
tände  chankervar  har  enligt  Virchow  först  blifvit  angifven  af  Huxr. 
Efter  all  sannolikhet  har  såret  i  vårt  fall  uppstått  på  detta  sätt 
Diagnosen  af  dessa  sår  vid  obduktionsbordet  torde  alltid  vara  högst 
vansklig,  isynnerhet  der  man  icke  finner  andra  säkra  tecken  på  sy- 
filis eller  åtminstone  ärr  efter  chanker  å  genitalia  o.  s.  v.  Detta  är 
ett  af  de  många  fall,  der  anatomen  måste  söka  stöd  for  sitt  omdöme 
i  den  kliniska  observationen.  Såsom  hållpunkter  vid  skiljandet  af 
det  syfilitiaka  rectalsåret  från  det  difteritiska  och  sfirskildt  det  dy- 
senteriska,  hvarmed  lättast  forvexling  kan  ske,  faster  Virchow ')  upp- 
märksamheten  på,  att  det  förra  vanligen  har  sin  plats  i  nedre  delen 
af  rectum,  medan  det  sednare  merendels  träffas  i  flexura  sigmoidea, 
äfvensom  att  det  förra  är  ytligare  och  har  en  jemnare  botten  än 
det  sednare. 

5)  Ett  fall  af  dubbelsidigt  cepludmnaiom, 

Breitalbenen  voro  belt  ocb  hållet,  med  undantag  af  deras  vink- 
lar, beklädda  med  extravasater.  I  dess  omgifning  fanns  ingenstädes 
någon  nybildning  af  ben.    Barnet  var  vid  sin  död  19  dagar  gammalt 


Den  28  November. 

Dr  Draksnbero  f .  —  Dr  Lochxan,  Prof.  Wakmcxe  och  ÅBtesior  Taiva  ledt- 
möter.  —  Biblioteket  —  Hr  Cassén  ledamot  —  Constitntio  epidemica.  — 
Sjnkdomafftll. 

=  Ordf5randen  tillkännagaf  att  Läkaresällskapets  eflter 
antagningsdato  äldsta  ledamot,  förste  Stadsläkaren  i  Carlshamn, 
Jubeldoktorn,  R.  W.  O.,  Gustaf  Adolf  Drakenbero  den  21 
dennes  aflidit  i  sitt  82  lefnadsår.  Han  var  född  1784.  Leda- 
mot af  Svenska  Läkaresällskapet  1811.  Primus  vid  1812  ars 
Doktorspromotion  i  Upsala.  1813  Stadsläkare  i  Carlshamn, 
med  hvilken  befattning  han  fortfor  ända  till  sin  död,  således  i 
52  år.  —  Ett  under  innevarande  år  till  LäJcaresällskapet  an- 
ländt  bref,  vid  det  tillfälle  då  den  åldrige  jubeldoktorn  sände 
sitt  fotografiporträtt,  utvisar  de  känslor  han  fortfarande  hyste 
för  en  association,  han  tillhört  i  mer  än  ett  halfb  sekel. 


*)  KranUaften  GeaehirulBte    TI.  Band.    n.  Halfte.    pag.  416. 


=3  Till  utländske  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
inkallades  genom  val:  Corpslaege  i  norska  armén  £.  F.  LocH* 
MANN  i  Ghristiansand,  Professorn  vid  universitetet  i  Köpenhamn 
Th.  S.  Warncke  samt  Assessor  Pharmaci»  S.  M.  Trier  i 
Köpenhamn. 

=  Till  bibliotekei  anmäldes: 

Vorträge  uber  Erkentniss  and  Behandlung  der  Geiatesstorungen 
und  aber  das  Yorgehen  bei  forensischen  fiegutaohtungeii  physischer 
Zustände  von  Professor  Dr  L.  Schlager.  Wien  1865.  1.  Lieferang. 
Gflfra  af  författaren. 

=  Till  ledamot  af  Läkaresällskapet  antogs  sjukhusläkaren 
vid  Sabbatsbergs  sjukhus,  Med.  Lic.  Axel  Wilhelm  Gassen. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söndagen 
den  19  till  och  med  Lördagen  den  25  November  1865: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  *—  Af  Variols  hafva 
32  fall  samt  af  Scarlatina  101  fall  förekommit 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  25  läkare): 


Febri*  typhoide» 4. 

Mening,  oerebro-apin.  1. 

Diphtheria 12. 

Angina  membranacea  S. 

ByMntarU 8. 

Btarrhoea 71. 

FebrU  intermittena . .  8. 

VarioUe.     Varioloides  10. 

Varicdlae 7. 

Scarlatina 60. 

Deliriam  tremens....  2. 

Syphilif 4. 

GoDorrhoem 10. 


Neuralgia 7. 

ConjunctiTitia 4. 

OtitU 11. 

Ang.  tona.  &  fenciom  118. 

Lary  ngo-traoheitia ....  4. 

Bronch.  Cat.  bronch.  48- 

Bronchitia  capillaria.  1. 

Pnenmonia 7. 

Planritia 4 

Febria  gaatr.  aimpltz  31. 

Oaatritia.    Enteritia .  2. 

Colitia 1. 


Ictarna 8. 

Nephritia 8. 

Metritia 4. 

Rhenmatiamua  acatua  7. 

Eryaipelaa 4. 

Erythema  nodoaom..  3. 

Urtioaria 6. 

Fnruncolua 1. 

Rheom.  rccena  afebriJ.  2. 

Summa  466. 


Peritonitia 1. 

2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  SerafimerAaaaretUt:  sjukantalet  den  25  Nov.  250,  hvaraf  138 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  ty- 
phoides  5»  scarlatina  1,  delirium  tremens  1,  pneumonia  1,  pleuritis 
1,  typhlitis  1,  nephritia  1,  rheumatismus  1,  erysipelas  1,  haemorrhagia 
bronchialis  1. 

På  Allmänna  Oamisans-^^ukhuaet:  sjukantalet  den  25  Nov.  116, 
hvaraf  55  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  6,  pnenmonia  4,  rheomatismus  3,  gonorrhosa  2,  febris  inter- 
mittens  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  25  Nov.  189, 
hvaraf  138  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  13,  deli- 
rium tremens  5,  erysipelas  3,  febris  typhoides  2,  scarlatina  1»  rheu- 
matismus L 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  25  Nov. 
64,  hvaraf  42  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  scarlatina  3, 
febris  gastrica  simplez  2,  diphtheria  2,  bronchitia  1,  nephritis  1» 
rheumatismus  1,  erysipelas  1. 

Förkandiinsar  1865.  19* 


290 

På  AUmånna  Bamhuet:  bronchitis  3,  diarrhcea  2,  conjunctivitis 
2,  scarlatina  1,  laryogo-tracheitis  1,  pneumonia  1.  pleuritis  1»  ery- 
aipelas  1,  urtiearia  1.  —  PoUkUniken:  febris  inteimittena  3,  pneu- 
monia 2,  diarrhoda  1,  icteruB  1. 

På  Bamsjukhuaet:  sjukantalet  den  25  Nov.  57;  inkomne  under 
Teckan:  diarrhoea  2,  nephritis  2,  conjunctivitia  1. 

På  AUmOnna  Bambördshuaet:  antalet  vårdade  9;  peritonitis  1, 
helsotillståndet  godt. 

På  Proméonåka  Barnbördtihuaei:  antalet  vårdade  5;  helsotill- 
ståndet godt. 

På  Bambördshiset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoniu-^jvkhmet:  sjukantalet  den  25  Nov.  36;  inkomne 
under  veckan:  pneumonia  1,  rheumntismus  1* 

På  Stockhohm  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  25  Nov. 
174,  hvaraf  85  mankön  och  89  qvinkon. 

På  Stockholms  städa  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  25  Nov. 
140,  hvaraf  124  från  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  ajphilis 
28»  gonorrhoea  4. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  syphilis  27,  gonorrhoea  10. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter): 
acarlatina  35,  bronchitis  21,  diarrhcea  16,  angina  tonsillaris  13, 
variols  9,  febris  gastrica  simplex  7,  pneumonia  6,  rheumatismus  6, 
nephritis  4,  ophthalmia  3,  gastricismus  3,  angina  membranacea  2, 
erysipelas  2,  febris  typhoides  1,  diphtheria  1,  varicell»  1,  apoplexia 
cerebri  1,  icterus  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  delirium  tremens  3. 

Norra  Korrektions-inrdttningen:  diarrhcea  2,  bronchitis  2,  febris 
intermitteus  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

=  Hr  Malmsten  meddelade  följande  ajnkdomsfall,  dels 
från  enskild  praktik,  dela  från  Serafimerlasaretteta  medicinska 
kliniska  af  delning: 

Doktor  W.,  64  år  gammal  Hr  Malmsten  hade  omkring  10 
år  varit  hans  läkare  och  under  denna  tid  vårdat  honom  för  åtskilliga 
tillfälliga  sjukdomar,  men  hufvudsakligen  for  en  ofta  återkommande 
irreguliär  frossa.  Dr  W.  var  temligen  fet,  hade  i  allmänhet  fort  ett  stilla- 
sittande lif  och  flera  gånger  hade  Hr  M.  tillstyrkt  honom  att  genomgå 
en  ordentlig  Carlsbaderkur.  På  våren  1865  började  W.  lida  af 
stundom  påkommande  diarré  och  i  allmänhet  af  symtomer  af  en 
gastro-intestinalkntarr.  Under  sommaren  genomgick  han  på  stallet 
Carlsbaderkur,  hvaraf  han  fann  sig  bättre,  men  företog  derefter  en 
ganska  tröttsam  resa  i  Schweitz  och  andra  ställen  utrikes.  £f(er 
hemkomsten  blef  hans  lynne  mera  nedstämdt  och  i  slutet  af  Sep- 
tember böljade  han  klaga  öfver  värk  i  venstra  skuldran  och  öfver 
andtäppa  och  ångest  vid  gående.  Vid  fysikalisk  undersökning  af 
•åv&l  respirations-  som  cirkulationsorganerna  kunde  icke  något  sär- 
deles abnormt  anmärkas,  endast  att  hjertimpnlsen  var  svag  och  Hr 
M.  diagnosticerade  en  böljande  fettdegeneration  af  hjertat.    Emeller- 


291 

tid  kunde  W.  fortfarande  sköta  sitt  arbete  och  i  aJlmänhet  då  han 
höll  sig  stilla  besvärades  han  mindre  af  andt&ppa,  men  efter  rörelse 
påkom  denna  i  förening  med  beklåmning  och  oro.  Den  5  Oktober 
besökte  Hr  M.  honom  sista  gången  och  fann  hans  tillstånd  då  tem- 
ligen  tillfredsställande.  Samma  dag  hade  W.  församlade  Åtskilliga 
gäster  i  sitt  hus  och  kom  tillfolje  deraf  att  yara  något  längre  än 
▼anligt  uppe  på  aftonen.  Sedan  W.  den  6  Oktober  pä  morgonen 
efter  en  lugn  natt  haft  en  naturlig  öppning  ingick  han  i  sitt  expedi- 
tionsrum, der  han  plötsligt  anfölls  af  svår  dyspné  och  beklämniug 
öfver  hjerttrakten  och  afled  inom  några  minuter. 

Vid  obduktionen,  som  förrättades  af  Professor  Kky,  befanns 
utora  ett  betydligt  fettlager  under  huden  intet  abnormt  utom  ett 
fettvandladt  hjerta,  så  att  dödsorsaken  här  endast  kunde  tillskri fvas 
tu  plötsligt  påkommen  paralyais  cordis. 

Hr  M.  bifogade  några  ord  i  afseende  på  diagnosen  och 
behandlingen  af  fettvandladt  hjerta  samt  anmärkte  att  i  många 
fall  af  fordom  aå  kalladt  nervslag  den  hastiga  döden  utan  tvifvel 
berott  på  hjertförlamniog  till  följe  af  fettdegeneration  i  hjertat 

Dep«nrtementschefen  C,  67  fir.  Efter  att  förut  någon  tid  hafva 
lidit  af  åtskilliga  reumatiska  smärtor  började  C.  1849  att  lida  af 
hjertklappniug  och  småningom  utvecklade  sig  tydliga  tecken  på  en 
8teno6  i  aorta.  År  1858  vid  ett  tillfälligt  illamående,  efter  en  star- 
kare middagsmåltid,  underrättades  han  af  en  tillstädesvaraude  läkare, 
som  tillf&l  ligt  vis  rådfrågades,  att  hnn  led  af  ett  organiskt  hjertfel, 
af  hvilken  underrättelse  han  djupt  uppskakades  och  efter  h vilken  tid 
han  mera  grubblade  öfver  än  led  af  sin  hjertåkomma.  År  1859 
begagnade  han  bad  i  Wiesbaden  och  nyttjade  sedermera  gymnastik, 
fontanell  öfver  hjerttrakten;  och  fontanellen  flyttades  sedan  på  armen. 
Efter  ett  par  år  vande  han  sig  vid  hjertåkomman  och  hade  foga 
olägenhet  deraf;  kunde  utan  olägenhet  gå  uppfor  trappor,  men 
stundom  uppvaknade  han  om  nättema  med  hjertklappniug  och  ångest, 
hvilka  dock  voro  snart  öfvergående.  Under  åtskilliga  år  nyttjade 
han  under  sommaren  Molkenkur  och  hans  helsotillstånd  hade  i  all- 
mänhet förbättrats.  I  April  1864  började  han  lida  af  en  svår  huf- 
vudvärk  i  nacken,  som  uppträdde  periodiskt,  h varför  han  nyttjade, 
då  öppningarne  voro  tröga,  en  längre  tid  dekokt  på  Uhamuus  frau- 
^la  samt  Sulphas  quinicus  i  piller.  Han  blef  härefter  fri  från 
Wvud värken.  Under  sommaren  1864  genomgick  han  i  Helsingborg 
Molkenkur  och  fann  sig  temligeii  väl  till  strax  tfter  jul  nämde  år, 
då  hufvudvärken  återkom  med  ökad  intensitet  och  i  början  på  be- 
stämda tider.  Mestadels  kom  ett  anfall  midt  i  natten  och  sedan 
detta  minskats  återkom  ett  på  morgonen.  Han  begagnade  nu  ånyo 
Sulphas  quinicus,  jemte  vesicatorium  i  nacken  och  lindrigt  aflfBrande 
medel,  emedan  öppningarna  voro  tröga.  Han  blef  nu  åter  något 
hättre  till  dess  efter  en  sjalsansträngning  värken  i  bakre  delar  af 
hafvudet  återkom  med  fördubblad  styrka  och  blef  mera  ihållande. 
Ingen    rubbning  i  syn-  eller  öfriga  sinnesorganer  kunde  förmärkas; 


292 

intelligensen  var  fullkomligt  fri.  Det  etida  som  for  ofrigt  ådrog  sig 
sfiväl  patientens  som  baus  omgifnings  uppmärksamhet  var  att  han 
icke  sällan  vid  sväljande  af  såväl  dryck  som  mat  fick  i  vrångstrupen. 
Ingen  dag  gick  nu  förbi  utun  att  hufvudvärken  inställde  sig  och 
tidtals  mycket  svårt  Möjligtvis  blef  minnet  något  svagare  när  huf- 
vudvärken  ökades  vid  minsta  tankeansträngning.  Aptiten  var  fort- 
farande god,  men  öppningen  trög,  om  ej  roedikamenter  användes. 
Emellertid  var  han  under  medlet  af  Maj  månad  1865  icke  yärre 
sjuk  än  att  han  kunde  foretaga  promenader  uti  fria  luften.  Åkning 
bekom  honom  mindre  väl.  Allt  häntydde  emellertid  på  ett  sig  ut- 
vecklande organiskt  hjcrnlidande.  Hr  M.  hade  tillsammans  med  Hr 
Levkrtim  behandlat  den  sjuke  och  de  hade  redan  för  längre  tid 
sedan  ställt  en  dålig  prognos.  Mot  aftonen  den  21  Maj  började 
hnii  plötsligt  lida  af  svår  andnöd,  respirationen  blef  stertorös*  Vid 
fysikalisk  undersökning  af  lungorna  kunde  intet  abnormt  upptäckas 
utom  åtskilliga  slem  rassel.  Sväljandet  försvårades  i  hög  grad  och 
▼ar  endast  möjligt  på  det  sätt  att  sedan  han  försökt  svälja  två  gån- 
ger lyckades  det  den  tredje.  Pulsen  var  knappt  känbar,  intelligensen 
fullkomligt  fri  Till  en  början  upphostade  han  nu  rikligt  slem,  men 
upphostningen  blef  allt  mer  och  mer  omöjlig;  respirationsforlamningen 
ökades  allt  mer  och  mer  under  de  följande  dagame  och  patienten 
afled  under  cyanos  och  coUaps  den  25  Maj  på  morgonen. 

Hr  M.  beklagade  på  det  högsta  att  trota  alla  försök  ob- 
duktionen ej  tilläts  af  den  aflidnes  efteriefvande  raaka.  —  Att 
mot  slutet  af  lifvet  utan  tvifvel  ramollition  inträdt  i  de  delar 
af  nervcentra,  der  nerv.  vagus  och  hypoglossus  hafva  sina  ut- 
gångspunkter ansåg  Hr  M.  afgjordt,  men  af  hvad  natar  det 
primitiva  hjernlidandet  varit,  torde  utan  obduktion  vara  omöjligt 
att  bestämma. 

Frans  Johanaswiy  21  år,  kakelngnemakaregesäll  från  Kalmar  län. 
Status  antecedena: 

Patienten,  som  förut  ständigt  varit  vid  god  helsa,  insjuknade  i 
medlet  af  sommaren  i  kopporna,  hvilka  dock  voro  af  lindrig  beskaf- 
fenhet, så  att  patienten  redan  efter  8  dagars  sängliggande  kunde 
stiga  upp  och  sköta  sitt  arbete.  Några  symtom  er  af  affcktion  i 
svalget  under  sjukdomens  lopp  eller  vid  tillfrisknandet  hnfva  ej  varit 
for  handen;  men  sedan  patienten  under  en  veckaa  tid  varit  uppe 
begynde  han  så  småningom  erfara  värk  i  ländtrakten  och  synnerliga»! 
i  benen,  hvilka  snart  blefvo  mycket  ömmande,  så  att  han  endast  med 
svårighet  kunde  röra  sig,  slutligen  påkom  stor  mattighet  och  kruft> 
löshet  uti  dem,  så  att  de  på  sistone  ej  ville  bära  honoro.  Äfven 
då  patienten  forsökte  intaga  sittande  ställning  erfor  han  en  häftig 
smärta  i  sätet  och  nedåt  benen,  men  besvärades  icke  af  spontatia 
smärtor  härstädes  då  han  förhöll  sig  stilla  i  liggande  ställning.  Inga 
ryckningar  uti  benen  hafva  under  någon  period  af  sjukdomen  före- 
kommit; känseln  bar  varit  normal.   Efter  någon  tids  förlopp  begynde 


293 

samma  tillstånd  of  domning  och  mattigbet  ge  sig  tiliknDTia  i  de 
begge  ofre  extrem  i  teterna,  och  här  särdeles  i  fingrame,  som  blefvo 
mycket  stela;  ungefar  samtidigt  uppträdde  lamhet  fifven  i  ansigtets 
muskler  med  de  syrotoroer,  som  iakttogos  vid  patientens  inträde  på 
lasarettet.  I  öfverensstämmelse  med  förhållandet  i  de  nedre  extre- 
mitetema  har  äfven  i  dessa  partier  ingen  minskning  af  känselsinnet 
formftrkts,  eller  ofrivilliga  muskelryckningar  inställt  sig. 

Med  afseende  på  graden  af  domning  och  mattighet  i  de  begge 
kroppshalfvome  har  patienten  tydligen  formärkt  den  högra  vara  den 
mest  angripna  och  detta  hufvudsakligast  med  afseende  på  de  nedre 
extremiteterna. 

Pat  uppger  sig  under  sjukdomen  hafva  lidit  af  en  temligen 
häftig  värk  i  nacken,  men  icke  vid  något  tilirälle  förlorat  medve- 
tandet, ehuru  han  då  och  då  känt  någon  yrsel,  äfvensom  sömnen 
under  nättema  varit  orolig.  Från  urinblåsan  hafva  inga  sjukliga 
företeelser  egt  rum.  Fat.  har  under  hela  tiden  varit  besvärad  af 
elak  smak  i  munnen,  men  aptiten  har  varit  ganska  god;  oppnin- 
game  varit  särdeles  tröga.  Fat.  synes  hafva  lefvat  under  goda  hy- 
gieniska fBrhållanden  och  kan  icke  uppge  något,  som  han  anser 
kunna  hafva  gifvit  anledning  till  den  sjukdom,  hvaraf  han  lider. 

I  sin  hemort  har  pat.  åtnjutit  läkarebehandling  medelst  invär- 
tes medicin  och  applicering  af  terpentindukar  på  benen;  då  ej  nå- 
gon synnerlig  forbättring  visade  sig,  erhöll  han  slutligen  det  rådet 
att  söka  serafimerlasarettet,  der  han  intogs  den  8  September  1865. 
Vid  inkomsten  fbrretedde  patienten  paresis  uti  alla  extremite- 
tema,  synnerligast  uti  benen;  gången  var  vacklande  och  osäker,  och 
kunde  ej  utan  stöd  företagas;  högra  benet  mest  angripet.  Vid 
tryck  öfver  ryggkotorne  markerade  patienten  ingenstädes  smärta. 
Begge  ansigtshalfvorne  paretiska,  särdeles  den  högra;  patienten 
kunde  t.  ex.  ej  fullkomligt  sluta  ögonlocken,  vidga  näsborrarne 
eller  sammandraga  munnen;  känseln  orubbad.  Klagade  öfver  häftig 
hufvudvärk,  synnerligast  i  nacken.  Vid  användning  af  induktions- 
elektricitet  befunnoa  de  paretiska  partierna  tydligen  reagera  for 
densamma,  utan  någon  anmärkningsvärd  olikhet  i  de  begge  kropps- 
halfvoma;  ansigtsmusklemas  reaktion  var  jemförelsevis  minst,  syn- 
nerligast i  de  vid  hakan  belägna. 

Behandlingen  har  bestått  i  Cingulum  Neptuni,  vesicatorium  i 
nacken.  Jodkalium,  Decoctum  Frangulae,  Oleum  Ricioi  och  Lave- 
mang. Den  19  September  fick  patienten  vesicatorium  öfver  korset. 
H.  har  under  tiden  haft  synnerligen  trög  öppning,  men  allmänna 
Ullståndet  har  for  öfrigt  varit  godt. 

Status  pnsMM  den  4  Oktober  1866. 

Patienten  är  af  vanlig  kroppsbyggnad,  något  afmagrad,  mu- 
skulaturen slapp.  Sinnesorganerna  fungera  normalt;  ingenstädes 
anestesi.  Vid  försök  att  gå  kan  patienten  stödja  på  begge  benen, 
men  lyfter  dem  med  svårighet,  synnerligen  högra  benet;  gången  är 
dock  betydligt  mera  säker  än  vid  inkomsten  på  sjukhuset,  synner- 
ligast som  patienten  härvid  numera  kan  undvara  stöd. 


294 

Ingen  ömhet  for  tryck  markeras  ofver  ryggkotorna:  men  pa- 
tienten anger  tvenne  pankter,  en  pä  hvardera  sidan  om  ryggraden 
vid  nedre  ändan  af  os  sacrum,  der  han  ömmar  för  tryck. 

Patienten  kan  numera  obehindradt  röra  armarne;  i  fingrarDe 
qvarstår  dock  ännu  nigon  stelhet. 

Symtomerne  af  facialisparalysi  hafva  nu  nästan  follstaodigt 
gått  tillbaka,  så  att  patienten  utan  svårighet  utför  alla  mimiska 
ansigtsrörelser;  hufvudvärken  har  äfven  i  det  närmaste  försvunnit 
^ertimpulsen  svag;  dämpaing  inträder  nedom  4:de  refbenet,  knappa 
1^  tum  i  qvadrat.     Tonerna  fysiologiska. 

Inga  anemiska  biljud  höras  öfver  halskärlen.  Pulsen  80  i  mi- 
nuten. Perkussionstonen  öfver  lungorne  likformigt  full  och  klar; 
respirationsljudet  vesikulärt. 

Buken  naturlig;  perkusaionstonen  klar;  lefverdämpning  intrader 
invid  högrti  refbenskanten  fulla  2  tum  uppåt  i  mamillarlinien,  de- 
passerar  ej  medellinien;  bukens  klara  ton  sträcker  sig  uppåt  i  yenstra 
lateralregionen  öfvergående  i  lungton.  Tungan  blöt,  ej  belagd;  pa- 
tienten klagar  ännu  öfver  elak  smak  i  munnen;  aptiten  god,  opp- 
ningarne  fortfarande  tröga.  Urinen  temligen  ljus  till  fiirgen,  af  sur 
reaktion;  eg.  vigt  1.014  innehåller  ej  albumin;  klorsalter  i  normol 
mängd. 

Den  8  Okt.  Tillståndet  fortfarande  i  förbättring;  oppningarne 
numera  ordentliga;  patienten  markerar  ej  bestämd  smärta  öfver  de 
förutnämde  punkteme  vid  sidan  af  ryggraden,  utan  synes  förlägga 
dem  mera  utåt,  dock  ej  med  tydlig  begränsning;  tandköttet  upp- 
luckradt  och  blödande,  hvarför  föreskrefs  touchering  med  lapis  och 
gurgling  med  alunlösning. 

Den  23.  Patienten  går  nu  ganska  obehindradt  utan  att  känna 
sig  matt  äfven  upp  och  ned  för  trapporna,  men  tycker  ännu  högra 
benet  vara  slappt  i  jemförelse  med  det  venstra;  sedan  någon  tid 
har  patienten  begagnat  ångbad,  hvaraf  han  känner  sig  hemta  myc- 
ken styrka.  Försök  med  induktionselektricitet  har  företagits  och 
lemnat  hufvudsakligen  samma  resultat  som  förut. 

Patienten  ordinerades  quinin  med  Ferrum  reduotum  samt  gurgel* 
vatten  af  alunlösning.     Han  utskrefs  frisk  den  4  November  1865. 

Hr  M.  ansåg  detta  fall  i  många  hänseenden  af  intresse; 
först  hade  hr  M.  tänkt  på  någon  möjlig  förgiftning  —  men  sym- 
tomerna  talade  ej  för  den  af  bly,  och  någon  arsenikförgiflning 
kunde  ej  heller  komma  i  fråga.  Någou  difterit  har  patienten 
ej  lidit  af.  Fallet  var  svårt  att  reda.  Den  hastiga  och  full- 
ständiga förbättringen  af  paralysen  liknade  fallen  efter  diflerit. 
Möjligen  var  här  ett  fall  af  paralysis  såsom  följd  efter  smitt- 
koppor; sådana  fall  äro  observerade,  men  sällsynta. 

August  Andersson,  20  år^  arbetskarl  från  Södermanland. 

iStaius  antecedens. 

Båda  patientens  föräldrar  äro  döda,  modren  i  vattusotf  fadrea 

i  någon  kronisk  magsjukdom,  ^elf  har  patienten  lefvat  under  tern- 


285 

liicen  goda  hygieniska  forhållanden  och  itnjutit  god  helsa  till  sitt 
16:de  år.  Han  säger  sig  aldrig  hafva  missbrukat  spirituösa.  Under 
de  4  sista  åren  har  hans  helsa  varit  mindre  god  och  han  har  un- 
der denna  tid  genomgått  åtskilliga  sjukdomar.  Först  hade  han  fros- 
san, 8om  räckte  ett  hälft  års  tid,  och  ett  år  sednare  messling.  Efter 
denna  sista  sjukdom  har  han  på  olika  tider  genomgått  3  lunginflam- 
mationer —  den  sista  Tåren  1863  —  och  nu  på  sommsren  eu  svår 
bronchitis.  För  kopporna  vårdades  han  i  Mars  detta  ur  på  kopp- 
bnaet.  Han  har  aldrig  vant  behäftad  med  någon  venerisk  åkomma 
och  icke  heller  någonsin  lidit  af  reumatism. 

Den  24  Oktober  på  aftonen  började  patienten,  som  nnder  den 
närmast  foregående  tiden  kännt  sig  fullkomligt  frisk,  lida  af  hufvud- 
värk,  h  vilken  fortfor  under  de  tvenne  derpå  följande  dagame,  dock 
ej   värre,  än  att  patienten  kuude  sköta  sina  vanliga  göromål* 

Den  25  på  qvällen  hade  han  en  lindrig  frossbrytning  med  åt- 
ioljaude  äfven  mycket  lindrig  feber.     Samma  dag  började  patienten 
märka    svaghet   i  högra   armen.     Denna  svaghet  utvecklade  sig  så 
småningom  utan  någon  föregående  eller  åtföljande  värk  eller  ömhet 
till   fnllständig  lamhet,  så  att  patientens  arm  den  29  var  i  samma 
skick,    i    hvilket  den   uu   befinner  sig.     Den   25  började  äfven  pa- 
tienten lida  af  värk  i  korsryggen  och  benen.     Han  nödgades  den 
27    upphöra  med  sitt  arbete.     Rådfrågad  läkare  ordinerade  ett  lini- 
ment  och  ett  pulver,  men  då  tillståndet  ej  förbättrades  och  patien- 
ten  den  1  November  äfven  började  märka  svaghet  i  venstra  benet 
med  osäkerhet  vid  gående,  beslöt  han  att  söka  inträde  å  serafimer- 
lasarettet,  der  han  intogs  den  2  Nov.  1865. 
Statii$  prcBsen»  den  6  November  1865. 
Patienten  har  ordinär  längd  och  stark  kroppsbyggnad.     Hullet 
är  godt  och  muskulaturen  väl  utbildad.     Ansigtsuttrycket  förråder 
intet   sjukligt.     Lynnet   godt    och    intelligensen    orubbad.     Sinnes- 
organerna  funktionera  normalt.    Ingen  hufvudvärk.    Allmänna  helso- 
tillståndet fullt  tillfredsställande.     Vid  tryck  på  ryggraden  markerar 
patienten    ingenstädes    ömhet.     Deremot    ömmar   han    öfver    bakre 
delen    af  venstra  crista  ilii  samt  vid  M.  deltoidei  fäste  på  högra 
öfverarroen.     Hudtemperaturen  normal.     Musklerna  på  högra  öfver- 
armen    kännas  särdeles  slappa.     Patienten  förmår  icke  röra  denna 
arm  från  sidan.     Förmågan  att  rulla  armen  utåt  och  inåt  upphäfd. 
Musculi  biceps,  coraco-brachialis  &  brachialis  intemns  likaledes  full- 
ständigt paraly tiska.    M.  triceps  fungerar,  ehuru  ofullständigt.    Han- 
dens muskler,  isynnerhet  fingrames  extensoser,  försvagade;  dock  kan 
patienten  med  densamma  utföra  åtskilliga  rörelser.     I  venstra  benet 
känner  patienten  en  ihållande  värk  från  höften  nedåt  lårets  ut-  och 
framsida,    men    ingen   ömhet  förefinnes    derstädes.     Förmågan    att 
röra  benet  minskad,  så  att  gången  ar  släpande  och  oaäker.     Krop- 
pens öfriga  muskler  funktionera  normalt.     Känsloförmågan  öfveraUt 
oförändrad. 

Vid  lungorna  intet  att  anmärka.  Hjertat  fysiologiskt  Pulsen, 
fall  och  mjuk,  56  slag  i  minuten.  Lefvem  börjar  med  6:te  ref- 
benet   och    sträcker   sig  i  axillarlinien  4,  i  mamillarlinien  3  tum 


296 

nedåt.  Buken  mjuk  och  indolent  Matlust  god;  öppningar  or- 
dentliga. 

Ordinerades:  Calomel  laxans,  Vesicator.  i  nacken,  vattanomslag 
på  högra  armen  och  venstra  benet  samt  Sol.  Jod.  Kal.  invärtes. 

D.  9  Nov.  TiUståndet  har  varit  temligen  oforSndradt;  patien- 
ten befinner  sig  väl,  om  man  undantager  de  förutnämnda  paralyti- 
ska  symtoroema.     Yärken  i  benet  har  nästan  fullständigt  uppkört 

D.  12.  Tillståndet  i  allmänhet  godt.  Ömheten  öfrer  höften 
borta,  men  patienten  ömmar  innanför  Trochanter  major,  öfver  N. 
ischiadicus.  Urinen  sur,  1.030  eg.  v.,  håller  normalt  med  kloi^ 
salter,  men  inga  abnorma  beståndsdelar.     Puls  52. 

D.  15.  Efter  användande  af  den  konstanta  elektriska  ström- 
men, for  hvilken  såväl  sensibiliteten,  som  den  muskulära  kontmkti- 
liteten  högst  obetydligt  reagerade,  tycker  sig  patienten  på  aflonea 
märka  någon  större  styrka  i  de  paralyserade  musklerna. 

B.  17  användes  åter  konstanta  strömmen,  som  bekommer  pa- 
tienten väl.  Han  markerar  i  dag  starkt  ömhet  öfver  midten  af 
scapula  dextr.,  straxt  under  dess  spina. 

D.  24.  Under  fortsatt  bruk  af  elektriciteten  och  Jod.  KaL 
bar  patientens  ben  i  det  närmaste  återfått  sin  förra  styrka  och 
handens  muskler  betydligt  förbättrats,  men  de  öfriga  paralytiska 
musklerna  äro  oförändrade.  Patientens  utseende  har  på  sista  tiden 
blifvit  mera  anemiskt  än  tillforene. 

D.  26.  Patienten  förmår  i  dag  vid  ryggläge  fora  armen  nfigot 
från  sidan. 

D.  27.  Kontraktionsformågan  i  Musculi  deltoidei  ökad.  Patien- 
tens gång  nu  stadig  och  säker.  Ord.  Jod.  ferros.,  VesicaU  -f  Acet. 
Strychnic.  gr.  |  (endermatice)  öfver  högra  skulderbladet 

Patienten  qvaili^ger  ännu  på  lasarettet 

Hr  Malmsten  ville  framdeles  meddela  utgången  af  sjuk* 
domen.  Att  paralysien  i  högra  armen  var  periferisk  var  tyd- 
ligt, och  dylika  fall  har  man  kallat  reumatisk  paralysL  Af- 
fektionen  i  venstra  benet  var  icke  ovanlig.  Hfir  var  tydligen 
en  affektion  åt  Nerv.  Ischiadicus,  och  troligen  berodde  armens 
.paralyai  på  en  inflammation  i  Plex.  brachialis.  Märkvärdigt 
dock,  att  paralysien  uppkommit  utan  föregående  värk. 

JDen  5  DteenJber. 

Biblioteket.  —  Constitotio  epidemica.  —  SkotUkador.  —  Referat    »Om    vården 
af  moder  och  barn. 

=:  Till  biblioteket  anmäldes: 

Protokoll  vid  sammanträdet  mellan  Svenska  Farmakopé-komi- 
téns  ledamöter  och  af  de  resp.  regeringarne  i  Norge  och  Danmark 
ntsedde  komiterade  for  uppgörandet  af  utkast  till  gemensamma 
stadganden  for  de  nordiska  rikenas  farmakopéer.  Aftryck  af  Hy- 
giea.     Gåfva  från  Sveneka  Farmakopé4B<miitin. 


297 


=  Constitutio  epidemicA  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den   36  November  till  och  med  Lördagen  den  2  December  1866: 

SjttUigheten    fortfarande    temligen    betydlig.  —  Af  Scarlatina 
Ixafva  under  veckan  80  fall  samt  af  Variol»  86  fall  förekommit 


1.     Inom  enahäd 

Typhn» 2. 

Febrift  typboides 8. 

Diphi]&«ria 14. 

Obolera  nostras 1. 

C^holerina 8. 

DUurrboM 64. 

Pebrift  intennitteikt  .  8. 

Aogina  paroiidea 1. 

Varioln.    Varioloides  7. 

Taricellie 6. 

Scarlatina 66. 

MorbiUi 1 

Delirimn  tremens... .  1. 

Morbus  Batorninas...  1. 


praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  26  läkare) 

Syphm» 7. 

Gooorrhoea 18. 

A  poplezia  cerebri ....  1. 

Ncuralgia 8. 

Gonjaneti  vitis 10. 

Otitis 8. 

Äng.  tönt.  &  faneinm  128. 

Laryngo-tracheitifl ....  16. 

Bronck.  Cat.  broncL  42. 


Bronchitis  oapillaris. 

Pnenmonia 11. 

Pleuritis 8. 

Febria  gastr.  simplez  19. 

Gaetritia.    Snteritis .  8. 


Colitis 1. 

Peritonitis 2. 

Icterus 8. 

Nepbritis 6. 

Metritis 1. 

Rbenmatirains  acatns  17. 

Erysipelat 6 

Erytkema  nodotam..  1. 

Urtioaria 2. 

Furunculns 7. 

Carbnncnlns 1. 

Rbenm.  reoent  afebril.  1. 

Samina  490. 


2.    Å  hufvttdstadens  sjukvårdsanstalter: 

På  SerafimerAcuarettet:  sjukantalet  den  2  Dec.  262;  hvaraf 
136  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  fe- 
bris  intermittens  2,  scarlatina  2,  febris  typhoides  1,  delirium  tre» 
mens  1,  pneumonia  1,  icterus  1,  rheumatisrous  acutus  1. 

På  AUmOnna  Oamiåima-^fvkhuaet:  sjukantalet  den  2  Dec.  184^ 
hvaraf  67  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan: 
syphilis  7,  pneumonia  3,  febris  intermittens  2,  febris  gastrica  sim* 
plex  2,  nephritis  2,  rheumatismus  2,  febris  typhoides  1,  diarrhoea  1, 
deliriam  tremens  1,  gonorrhoea  1,  angina  tonsill.  1»  bronchitis  1, 
colitis  1. 

På  Proviwriska  ^ukhusei  å  Söder:  sjukantalet  den  2  Dec.  186» 
hvaraf  140  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  20,  deli- 
rium tremens  4,  scarlatina  2,  diphtheria  1,  diarrhosa  1,  febris  in- 
termittens 1,  pneumonia  1,  nephritis  ]. 

På  Provisoriska  ^'ukhtuet  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  2 
Dec.  63,  hvaraf  41  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  febris 
typhoides  2,  febris  gastrica  simplex  2,  gastritis  2,  nephritis  2,  scar- 
latina 1. 

På  AUmOinna  Barnhuset:  diarrhoea  2,  oonjunctivitis  2,  bron- 
chitis 2»  pleuritis  2,  pneumonia  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  9, 
bronchitis  3,  oonjunctivitis  2,  pneumonia  2,  laryngo-tracheitis  1. 

På  AUmånna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvinnor  16. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvinnor  6; 
helsotillståndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt 

På  Diakoniss-^ukhuset:  sjukantalet  den  2  Dec.  38;  inkomne 
under  veckan  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  rheumatismus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnes^'uke:  sjukantalet  den  2  Dec 
176,  hvaraf  86  mankön  och  90  qvinkön. 


2d8 

P&  StockholmB  gtada  och  lena  Kurhus:  sjakautalet  den  2  Pec 
144,  hvaraf  126  från  staden  och  18  från  länet;  inkomne:  ayphilu 
26»  gonorrhoea  4. 

På  Provwmaha  Kurhuset:  inkomne:  syphilis  25,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläkames  Tecko-rapporter): 
bronohiiis  82,  searlatina  19,  diarrbosa  18,  angina  tonsillaris  13,  rheo- 
matismufl  13,  febris  intermittens  12,  variol»  8,  pneumonia  7,  febria 
gastrica  simplex  7,  varicell»  3,  syphilis  3,  ophthalmia  3,  febris  tv* 
phoides  2,  pertussis  2,  gaatrioismos  2,  nephritis  2,  eiysipelas  2. 
diphtheria  1,  angina  membranacea  1,  apoplexia  cerebri  1,  otitis  1, 
gastritis  1. 

4.  I  stadens  fängeiser:  diarrhoea  2,  delirium  tremens  1,  febr 
gastrica  simples.  1. 

Norra  Korrektions^nrOttningen:  bronchitis  3,  diairboea  2,  ood- 
junctiritis  2. 

=s  Hr  RossANDER  meddelade  en  redogörelse  f5r  tTexine 
smärre  skottskador  med  deras  behandling  och  ntgångssätt,  nezn- 
ligen  ett  fall  af  skottsår  med  förstucken  kula,  behandladt  med 
Laminaria  digitata,  samt  en  extraktion  af  främmande  kropp  i 
Comea  och  Camera  anterior. 

=  Hr  Cederschjöld  refererade  de  sednast  utkomna 
häftena  af  Prof.  Hjorts  arbete  i>Om  vården  af  moder  och 
bam»t  hvilket  referat  skulle  i  tidskriften  ingå. 

Afven  Hr  Lamm  lemnade  några  upplysningar  och  an- 
märkningar angående  ofvannämnda  arbete. 

Den  12  DecenJber, 

Dr  BegneUf  donation  till  Pritfonden.  —  Conatitntio  epidemien,  —  Bnailiuukm 
droger.  —  Ämnens;  Om  Kronprinsen  Carl  Angnsts  dödssätt  Bet 

=  Ordföranden  tiUkännagaf,  att  de  af  Doctor  Regnell 
till  Sällskapets  prisfond  donerade  400  Pund  SterL  blifvit  af 
Komitén,  på  sätt  dess  protokoll  för  den  6  dennes  innehåller, 
emottagne,  samt  att  Generaldirektör  Huss,  som  öfrerbringat 
ofvannämda  summa,  upplyst,  att  någon  uppgift  å  bestämda 
vilkor  för  anrändandet  af  den  å  nämde  kapital  belöpande  ränta 
ännu  ej  från  gifvaren  ankommit,  men  att  han  uti  det  gåfran 
medföljande  brefvet  jrttrar,  att  han  skänker  kapitalet,  men 
förbehåller  sig  att  tills  vidare  disponera  öfver  den  å  detsamma 
inflytande  årliga  räntebeloppet. 

Enligt  förut  fattadt  beslut  skulle  en  taeksdgelseshri/vdse 
till  dr  Regnell  aflåtas  och  uppläste  sekreteraren  förslag  till 
sådan  skrifvelse,  Itvilken,  af  ordföranden  justerad,  egde  fSl- 
jande  lydelse: 


299 

Hr  Doetor  Andera  Fredrik  Begnd^  R.  N.  O. 

Brasilien.  —  Minas  Greraés.  —  Gäldas. 
På  sin  högtidsdag  har  Svenska  Läkaresällskapet  emot- 
t«tg;it    tillkännagifvandet   om   den   donation,  hvarmed  Ni  Herr 
I>oct.or  ihågkommit  Sällskapets  prisfond,  och  har  kort  derefter 
genom  Hr  Generaldirektör  Huss  bekommit  den  betydliga  gåfvan 
af    400  Pand  Sterh,   hvilken   samma  na  förvaltas  enligt  Eder 
derom   uttryckta   önskan.     Läkaresällskapet,   som   vid   ofvan- 
nämda   tillfälle   beslöt   att   en  tacksägelseskrifvelse  skulle  till 
Eder  aflåta?,  får  härmed  attrycka  den  högaktning  och  cljupa 
tacksamhet,   som   Sällskapet   hyser   för   en   ledamot,   hvilken, 
ehnra  redan  sedan  längre  tid  tillbaka  bosatt  fjerran  från  fäder- 
neslandet, likväl  fortfarande  med  varmt  intresse  och  ädelt  nit 
omfattar   dess   vetenskapliga  atveckling  samt  de  institutioner, 
som    dermed  ega  sammanhang,   h varpå  ett  nytt  och  lysande 
prof   blifvit   ådagalagdt   genom   den  frikostiga  gåfva,  som  na 
koonmit  Svenska  Läkaresällskapets  prisfond  till  godo. 

Måtte  denna  fond,  hvars  hufvudstod  genom  Eder  skänk 
vunnit  en  så  betydlig  tillökning,  få  rikt  tillfälle  att  göra  sina 
förökade  tillgångar  fruktbärande  och  verksamt  bidraga  till  upp-> 
muntran  af  den  inhemska  medicinska  litteraturen. 

Emottag,  Hr  Doctor,  jemte  de  upprigtiga  uttrycken  af 
Sällskapets  högaktning  och  tacksamhet,  hosfOIjande  diplom  att 
▼ara  dess  Hedersledamot. 

På  Läkaresällskapets  vägnar 


s  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sondagen 
den  3  till  och  med  Lördagen  den  9  December  1865: 

Sjukligheten  något  minskad,  dock  fortfarande  teroligen  betyd- 
lig. —  Af  Scarlatina  hafva  under  veckan  65  fali  och  af  Variole 
23  fall  förekommit. 

1.     Inom  enekild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  25  läkare): 


Febrig  typhoides 3. 

Diphtberia 14. 

Angiaa  membraiiacea  2. 

DysenterU 1. 

DiarrhoM 58. 

Febr  is  paerperalis  ...  1. 

Febril  iotermittenfl...  18. 

Angina  parotidea 2. 

VarioUe.     Varioloides  5. 

Varicell» 3. 

Scarlatina 46. 

Deltriam  tremens  ...  1. 

Sjrphilis 8. 

Gonorrhoea 7. 

Mcningitia  oerebrali»  1. 


Äpoplexia  cerebri ....  2, 

Neurslfda 4. 

ConjunctiTitis 11. 

Otitia 6. 

Ang.  tönt.  &  faacinm  102. 

Perioarditis 2. 

Endocarditis 1. 

Laryngo-tracbeitis ....  15. 

BroDcb.  Oat   broneh.  49. 

Bronebttia  capillaris .  9. 

PneQmoma 6. 

Pleuritia 4. 

Febria  gaitr.  siroplex  12. 

Gaatritia.     Enteritis .  1. 

Typblit.&Peritypblit.  1. 


Peritonttia 1. 

Icterua 1. 

Nrphritis 1. 

Rbeumatiamoa  aoutna  18. 

Erysipelas 8. 

Erytbama  oodoanm..  1. 

(Jrticaria & 

Zona 9. 

Faruncolas 8. 

Carbunculoa 2. 

Rbeuro.  recena  afcbril.  2. 

Samma  481. 


300 

2.  Å  bufimdstadeiiB  sjukvårdaanstalter: 

På  Serafaner-laaareUet:  sjukantalet  den  9  Dec  244«  hvaraf 
132  på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  poeu- 
monia  2,  febris  typhoides  1,  diphtheria  1,  variol»  1. 

På  Allmänna  Gamisoru-Bjukhuset:  sjukantalet  den  9  Dec  17J. 
liTaraf  81  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  Teckan: 
gonorrhoea  6,  syphilis  4,  broncbitis  A,  pneumonia  3,  gastritis  % 
febris  intermittens  1,  otitis  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhusei  å  tSöder:  sjukantalet  den  9  Der. 
188,  hvaraf  138  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  8, 
rbenmatismus  3,  febris  typboides  2,  scarlatina  2,  delirium  tremens  2. 
nephritis  2,  broncbitis  1,  pneumonia   1,  gastritis   1,  typblitis  1. 

På  Provisoriska  ^fukkuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  9  Dec 
68,  hvaraf  46  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  broncbitis  3» 
rbenmatismus  3»  febris  typboides  2,  diarrhosa  1,  scarlatina  1,  an- 
gina  tonsill.  1,  pneumonia  1,  gastritis  1,  nephritis  1,  metritis  1, 
eiysipelas  1. 

På  AUmOnna  Barnhuset:  diarrhoea  3,  broncbitis  2,  pneumo- 
nia 1.  —  PoUkUmkm:  diarrhoea  3,  syphilis  3,  conjuncti vitis  2,  fe- 
bris intermittens  1,  scarlatina  1»  broncbitis  1,  rheumatismus  1, 
sona  1,  farunculus  1. 

På  Bam^jvkhusel:  sjukantalet  den  9  Dec.  57;  inkomne  under 
veckan:  conjunctivis  2,  nephritis  2,  gastritis  2,  angina  tousill.  1, 
bronchitis  1. 

På  AUmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  qvinnor  16; 
helsotillståndet  godt. 

Pä  Provisoriska  Bambdrdshuset:  antalet  vårdade  qvinnor  8; 
helsotillståndet  godt. 

På  Barnbördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diakomss-^ukhuset:  sjukantalet  den  9  Dec.  37;  inkomne 
nnder  veckan:  pneumonia  1,     febris  gastrica  simplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  mnes^vke:  sjukantalet  den  9  Dec. 
174,  hvaraf  86  mankön  och  82  q  vinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  9  Dec. 
124,  hvaraf  110  från  staden  och  14  från  länet;  inkomne:  syphilis 
17,  gouorrbosa  3. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  syphilis  21,  gonorrhoea  8. 

3.  Bland  de  fattiga  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter): 
bronchitis  33,  scarlatina  16,  febris  gastrica  simplex  10,  variol»  9, 
diarrhoea  8,  rheumatismus  8,  pneumonia  7,  angina  tonsillaria  5, 
febris  intermittens  5,  febris  typhoides  3,  ophthalmia  3,  varicfellie  2, 
gastricismus  2,  erysipelas  2,  delirium  tremens  1,  meningitis  cere- 
hralis  1,  apoplexia  cerebri  1,  laryngitis  1,  gastritis  1. 

4.  I  stadens  fängelser:   delirium  tremens  1,  rheumatismus  1. 
Norra  Korrektions-inrättningen:   bronchitis  3,  febris  interm.  2. 

e=  Generaldirektör  Huss  förevisade  åtskilliga  brasilianska 
droger  ocb  redogjorde  för  deras  medicinska  användning  i  hem- 
bmdet 


301 

Jk?  1.  Fruktskidoroa  med  inneslatna  fr5o  aF  Tradiylo- 
l^ium  Martianum  af  fam.  Legaminos»  (CflBsalpiniaceaB).  Ett 
iLolossalt  träd,  från  hvara  stam  sjelfmant  utsipprar  det  hartz» 
som  i  handel  allmänt  förekommer  änder  namn  af  BrasUianåk 
kopal  uti  större  eller  mindre  kakor.  En  cylindriskt  formad 
fiart^kaka  förevisades. 

KopalhartzeU  tekniska  användning  är  väl  känd;  begagnas 
i  Brasilien  äfven  i  medicin  mot  affektioner  i  bronkierna,  sär- 
deles krön.  katarrer  m.  m.,  dels  invärtes  under  åtskilliga  for- 
mer«  dels  ock  såsom  inandningsmedel. 

Trädet  kallas  i  Brasilien  Juta^  och  hartzet  Jutaijseiro 
=  Jotaij-kåda. 

JVl  2.  Frön  eller  nötter  af  Ånacardium  occideniale  hu-- 
mäef  trka  Brasilien,  jemte  det  gummin  som  från  trädet  utsipp- 
rar; medelstort  träd;  familjen  Terebinthinacese. 

Den  pulveriserade  frukten  begagnas  i  Brasilien  såsom 
mbefaciens  och  blåsdragande.  OummU  begagnas  både  i  medi- 
cin och  industrien  alldeles  lika  med  gummi  arabicum. 

Trädet  kallas  Caju  och  gummit  Cajueiro  =  Gaju-kåda. 

Jm  3.  Barken  af  Jacaranda  proeera;  större  träd  af  fa- 
miljen Bignoniacese. 

Denna  bark  begagnas  allmänt  i  Brasilien  vid  behandling 
af  syphilis,  antingen  i  form  af  dekokt  (i]  på  ^j  colatur)  eller 
såsom  extrakt;  dessutom  ock  såsom  diureticum,  och  skall 
som  sådant  vara  särdeles  kraftigt. 

Kallas:  Caroba. 

JS,  4.  Frön  af  PauUnia  åorbiUs;  slingerväxt  af  familjen 
Sapindace».  Frukten  med  frön  sammanknådas  till  en  hård 
pasta,  kallad  Cruarand,  Denna  renas  på  flera  sätt  och  beredes 
till  kakor  liknande  chokolad.  Brukas  dels  som  läkemedel,  dela 
8om  näringsämne.  Som  läkemedel  begagnas  den  såsom  toni- 
cum  och  adstringens,  äfvenledes  som  aphrodisiacum.  Som  nä- 
ringsmedel är  dess  verkan  lika  med  chokolad. 

Användes  i  Brasilien  mot  diarréer  och  dysenterier,  isyn- 
nerhet då  de  blifvit  kroniska;  mot  blåskatarr,  äfvenså  mot 
8.  k.  allmän  nervsvaghet. 

Då  Guarand  beredes  till  chokolad,  sker  det  på  det  sätt, 
att  fruktkämorna  lindrigt  rostas,  pulveriseras  och  knådas  till 
en  homogen  kaka  med  tapioca  och  vatten,  samt  formas  till 
stänger  eller   kakor   m.  m.,  hvilka   sedan  ungtorkas.     Dessa 


302 

kakor  kunna  utan  att  förändras  förvaras  flera  år.    En  dyUk 
Ouarani-kaka  förevisades. 

Gaaranå  har  under  sednare  året  börjat  begagnas  i  Frank- 
rike  i  st&llet  för  ehokolad. 

J^  5.    a)  Frön  af  Siphonia  elasUea^  fam.  Euphorbiacea^ 
(kautschukträdet). 

b)  ea  flaska,  innehållande  den  hvita  mjölksaften  sådan 
den  rinner  utur  trädet  från  i  detsamma  gjorda  inskärningar. 

c)  rå  kautschuk,  s.  k.  Gömma  elastica  ordinaria. 

M  6.  Frön  af  Capaifera  MarUi^  fam.  Cassalpiniacea^ 
Ett  af  de  träd,  från  hviika  copaivebalsam  erhålles  genom  in- 
skfimingar  eller  borrhål  i  trädet. 

Fröna  begagnas  i  Brasilien  mot  kroniska  diarréer,  sär- 
deles hos  barn,  i  form  af  pulver,  och  anses  såsom  ett  spedfi- 
cum  i  detta  hänseende. 

Jli  7.  Fruktkapsler  med  frön  af  Bixa  orellmia,  familjen 
Bizacess.    Träd,  kalladt  Urucä. 

Denna  frukt  med  frön  begagnas  i  Brasilien  mot  kroniska 
bronkiallidanden,  kroniska  lefverlidanden,  gnisot,  kronisk  ob- 
struktion m.  m.;  dekokten  inspisseras  till  siraps-  eller  mos- 
konsistens och  begagnas  i  dylik  form.  Åfven  roten  användes 
på  enahanda  sätt. 

Af  det  röda,  klibbiga  öfverdraget  kring  fröna  beredes  deo 
så  mycket  begagnade  orleanaf&rgen,  bvaraf  flera  sorter  före- 
komma i  handel. 

•^  8.  Frön  ^SBowdichia  mc^or;  fam.  LeguminossB  (Mal- 
pighiaceffi).  Kolossalt,  allmänt  öfver  hela  Brasilien  växande 
träd.  Dess  bark  och  frön  användas  i  medicin  a)  invärtes  så- 
som svettdrifvande  och  exiterande,  uti  kronisk  reumatism,  kro- 
niska bronkialkatarrer,  vattusot,  kroniska  hudsjukdomar,  gam- 
mal syphilis  m.  m.  antingen  i  form  af  pulver  eller  som  dekokt; 
—  b)  uMirtes;  dekokten  begagnas  till  tvättningar  och  omslag 
vid  utslagssjukdomar,  särdeles  då  de  vätska  sig. 

•^  9.  Frön  af  Dipterix  odorata  (Tonkaböna),  familjen 
Leguminosffi;  Caesalpineee.  Begagnas  likasom  vanilj,  hvars  lukt 
den  har.  Den  utur  fröna  pressade  feta  oljan  (innehållande 
Cumarin)  är  särdeles  välluktande  och  begagnas  derföre  uti 
parfymerier.  Kallas  OUum  Cumahi  och  är  högst  sälkynt  i 
Europa.    En  liten  flaska  med  denna  olja  förevisades. 


303 

JUl  10.  Barken  af  MespUodaphne  pretiosa  (N.  v.  £.) 
eller  GrTptocoria  pretioaa  (Most.),  fam.  LaorineaB;  i  droghandel 
kallad  Ckisea  pretioaa. 

Denna  bark,  som  har  en  angenäm  lukt  af  saffran  ocb 
kanel  jemte  aromatisk,  bitter  smak  och  särdeles  värderad  i 
Brasilien  såsom  ett  tonico-aroraaticum  och  användes  således  vid 
allmänna  svaghetstillstånd,  dålig  digestion,  kroniska  bröstkatar- 
rer samt  anses  såsom  ett  specificum,  både  in-  och  utväxte» 
anvfind  mot  hvit  fluss.  Åfven  mot  gammal  Syphilis  rekommen- 
deras den.  —  Den  användes  i  form  af  irifnsion  invärtes  och 
som  dekokt  till  insprutningar  mot  hvit  fluss. 

JU  11.  Frön  af  Euterpe  oloracea^  palmart,  allmänt  före- 
kommande uti  det  inre  af  Brasilien,  särdeles  i  provinsen  Porå. 

Dessa  frön  äro  närande  och  utgöra  den  fattigare  befolk- 
uingens  nästan  uteslutande  föda;  de  skalas,  sönderkrossas  och 
kokas  till  välling,  hvilken  har  en  sötaktig,  behagligt  syrlig  smak. 

Begagnas  ock  af  läkare  såsom  ett  lätt  näringsämne  under 
febrar,  för  konvalescenter  och  för  barn. 

Af  skalet  och  fröna  erhålles  genom  kokning  en  fet  olja, 
som  begagnas  såsom  lysningsämne. 

m^  12.  Ved  med  bark  af  roten  af  Tachya  GuyanenMy 
fam.  Gentiane®.     Kallas  i  handel  Caferana  och  Allegator^oU 

Ved  och  bark  af  roten  hafva  en  bitter  smak,  fullkomligt 
liknande  Quassia.  Begagnas  allmänt  i  Brasilien  mot  frossa,  i 
form  af  tinktur,  till  hvilken  då  sättas  små  qvantiteter  china- 
salt;  eljest  såsom  amara  och  tonica  i  allmänhet;  då  såsom  in- 
fusion eller  dekokt.  Uppgifves  vara  det  allmännast  begagnade 
amamm  af  brasilianska  läkare.  Utvärtes  användes  dekokten 
till  omslag  vid  erysipelas. 

J\S.  13.  Frukten  af  Maurida  vinifera^  Brasiliens  största 
och  skönaste  palmart. 

Fruktskalen  och  kärnorna  likna  både  till  hvithet  och 
hårdhet  nära  elfenben,  hvadan  de  erhållit  namn  af  Tovegetabi'^ 
liskt  elfenben»^  nMarfim  vegetal». 

Denna  frukt  begagnas  ej  i  medicin,  utan  endast  af  svarf- 
vare  m.  fl.  såsom  elfenben. 

J\S.  14.  Frukt  af  Maximiliana  regia;  palmart.  Ätliga 
frukter. 

^MS  15.    Frukt  af  Heragina  umbrosiésima;  palmart 

Särdeles  högt  skattad  frukt  fÖr  sin  aromatiskt-syrliga  smak. 


304 

M  16.    Frön  af  Guäandina  bonduc;  en  buskväxt» 
Fröna  innehålla  ett  bittert  ämne  och  begagnas  dels  pnl- 

veriserade,  dels  i  form  af  tinktnr,  som  tonicam,  mot  dyspepsi, 

•diarrét  dysenteri  o.  s.  v. 

JMt  17.  Frön  af  Anona  murieata^  fam.  Anonace»;  löf- 
rikt  träd.    Kallas  Beribi. 

Fröna,  puiveriserade,  begagnas  som  rnbefaciens  i  likhet 
med  senapsdeg. 

•^y  18.    Frön  af  jEnocarpuB  bacdba;  palmart. 
Begagnas  som  ofvan  blifvit  anfördt  om  Eaterpe  oieraces. 
Den  genom  kokning  erhållna  oljan  användes  såsom  olivolja. 

«^  19.    Frukten  af  Acrocomia  sphcerocarpa ;  palmart 
Begagnas  till  oljepressning;    oljan  har  en  sötaktig  smaL 

«^  20.    Frukten  af  GutUidmia  ^peciaaa;  palmart. 

Frukten,  kokad  med  saften  af  sockerröret,  begagnas  all* 
mänt  såsom  en  särdeles  närande  spis.  Åfven  beredes  deraf 
en  i  hushållsbehof  mycket  använd  olja. 

Ordföranden  samt  Hrr  Hambero,  Sandahl  O.  och  Tho- 
LÄNDER  yttrade  sig  öfver  åtskilliga  af  de  förevisade  drogerna. 

=  Generaldirektör  Huss  lemnade  vidare  i  ett  ntförligt  refe- 
rat en  redogörelse  för  en  nyligen  af  Med.  Lic.  Amneus  utgifven 
akademisk  afhandling  »Om  Kronprinsen  Karl  Augusts  dödssätt 
och  de  rättsmedicinska  hufoudpunktema  af  rättegången  mot 
So8si,n  Upsala  1865,  63  sidor,  och  skulle  referatet  framdelea 
i  tidskriften  ingå.  —  Generaldirektör  H.  yttrade  sig  särdeles 
fördelaktigt  om  denna  afhandling,  hvilken  nr  såväl  historisk 
som  rättsmedicinsk  synpunkt  vore  af  stort  intresse  och  som 
hvad  stilen  angår  utmärkte  sig  för  särdeles  reda  och  klarhet 
fiamt  noggrann  kännedom  af  ämnet 

Ordföranden  samt  Hrr  v.  DiiBEN,  Lamm  och  Santesson 
yttrade  sig  angående  i  brochyren  förekommande  facta. 

Den  19  December. 

ProtolcolligaBtering.  —  Trof.  C.  O.  Webbe  ledamot  —  Ledamot  f5rcalageiL  — 
Biblioteket  —  Constitatio  epidemica.  —  Revisionsberättelsen.  -^  RachibL  — 
Hjerntomör. 

s=  Justerades  protokollet  för  den  12  December. — Vid  ju- 
steringen anmälde  Sekreteraren,  att  Hr  Liljevalch,  med  an- 
ledning af  det  af  Generaldirektör  Huss  i  ISrlldne  aammaiikoiD8t 


305 

meddelade  referat  »Oin  Kronprinsen  Kar|  A^ugusts  dödssätt» 
till  vidare  belysning  af  denna  fråga  insändt  några  dithörande 
handlingar,  4^Is.  i  manuskript,  dels  i  tryck,  nemligen: 

1.  Lifmed.  Pontins  och  Prof.  Berzelii  bref  till  Förste 
Archiatern  och  Gooimendeuren  v.  Schulzenheim,  dateradt 
Quidinge  prestgård  d.  8  Juni  1810.  Afskrift  af  ett  mnskrpt 
fannet  i  Wiborgska  samlingarne. 

2.  Memorial  föredraget  i  Presteståndet  vid  1856  års 
riksdag  af  Henrik  Schönbeck  angående  årlig  pension  åt  af- 
lidne  Lifmed.  Rossis  efterlemnade  ogifta  dotter.    Sthim  1856. 

3.  Försök  att  utan  tillhjelp  af  chemien  öfvertyga  KongL 
CoUegium  medicum  att  H.  K.  U.  Kronprinsen  Carl  Augusts 
den  28  Maj  1810  timade  död  ej  kunde  vara  en  följd  af  för- 
giftning, underdånigt  utlåtande  af  Professorerna  Engelhart, 
Florman  och  Liljevalch;  samt 

4|.  Magnus  Martin  af  Pontins  Samlade  Skrifter,  första 
bandet.    Sthlm  1850. 

Brefvet  upplästes  af  Sekreteraren  och  lades  jemte  bro- 
cbyrema  på  bordet,  för  att  finnas  att  tillgå  för  de  ledamöter, 
som  deraf  önskade  taga  kännedom.  Med  anledning  af  den 
upplästa  handlingen  uppstod  diskussion,  i  hvilken  Hrr  GepeRt 
SCHJÖLD  och  Santesson  yttrade  sig  om  värdet  af  de  upplys- 
ningar, som  åtskilliga  i  det  hittills  otryckta  brefvet  förekom- 
mande uttryck  lemnade,  om  Kronprinsen  Carl  Augusts  frånfälle 
och  till  följe  deraf  iuträflfade  historiska  händelser. 

^  Till  utländsk  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  an- 
togs genom  val  Professor  C.  O.  Weber  i  Heidelberg. 

—  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
föreslogs  af  Hrr  AsBX.ÖF  och  Lewin  Apotekaren  i  Stockholm 
O.  L.  ^.JÖRK^OM- 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Encyclppédie  ou  Dictionnaire  raisonné  des  sciences,  des  arts 
et  des  métiérs.  Par  une  Société  des  gens  des  lettres.  Puplié  par 
M.  DiDBROT  et  d'Alembert.  Beme  et  Lausanne  1778 — 1781. 
39  Tomer.     Gåfva  af  Medicinalrådet  Sondån. 

Sällskapet  beslöt  att  med  anledning  af  denna  betydliga 
skänk  en  tacksägelseskrifvelse  till  Hr  Sondén  skulle  uppsättas. 

Förhandlingar  ^865.  20' 


306 


=  Constitutio  epidemica  under  yeckan  från  och  med  Söndagen 
den  10  till  ock  med  Lördagen  den  16  December  1865: 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka,  temligen  betydlig.  —  Af 
Variolae  halva  41  och  af  Scarlatina  67  fall  blifvit  anmälda. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  251ikaie): 


Febris  typhoidet ....  7. 

Diphtheria 7. 

Cholerina 2. 

Biarrhoea 40. 

Febris  intermitteos  . .  18. 

Variol«.    Varioloides  14. 

Varicell» 1. 

Scarlatina  51. 

Belirinm  tremens  ...  4. 

Sypkilis 4. 

Gonorrhoea 7. 

Apoplezia  cerebri ....  8. 

Menralgia 5. 


ConjnnctiTitis 10. 

Otitis 3. 

Ang.  tons.  &  fiauciam  83. 

Thrombosis.  Embolia  1. 

Lary  ngo-tracbeitis ....  12. 

Bronch.  Cat  broncb.  75. 

Bronchitis  capillaris.  1. 

Paeamonia 9. 

Febris  gastr.  simplez  20. 

Oastritis.     Eoteritis .  7. 

Colitis 2. 

Typblit  &  Perityphlit  1 . 

Peritonitis  1. 


Icteros 2- 

Nephritts 1- 

Rheamatismns  tentoa  19- 

firysipelas IZ- 

Urticaria 3 

Zona 1. 

FiiraDcalas 5. 

Carbanculus 2 

Blieaiii.  resc  afebrilis  6. 

Samma  43b 


2.     Å  hufvudstadens  sjukvårdsanstalter : 

På  Serc^mer-kuarettet:  sjukantalet  den  16  Dec.  249,  hvaraf  133 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  tj- 
phoides  5,  scarlatina  2,  delirium  tremens  1,  bronchitis  1,  pnea* 
monia  1. 

På  AUmånna  Oarm8ons^'ukhu8ei:  inkomne  under  veckan:  sy- 
philis  5,  bronchitis  5,  gonorrhoea  1,  pneumonia  1»  febria  gastrica 
simples  1,  gastritis  1. 

På  Provisoriska  ^'ukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  16  Dec 
186,  hvaraf  139  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolie  13, 
febris  typhoides  4,  bronchitis  3,  rbeumatismus  3,  delirium  tremens 
2,  pneumonia  2,  erysipelaa  2,  febris  intermittens  1,  febris  gastrica 
simplex  1,  furunculus  1. 

På  Provisoriska  ^ukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  16  Dec. 
72,  hvaraf  53  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  gastr. 
simplex  5,  rbeumatismus  4«  bronchitis  3,  febris  typhoides  1,  deli- 
rium tremens  1,  pneumonia  1,  erysipelas  1. 

På  AUmånna  Barnhuset:  conjuncti vitis  1,  gastritis  1.  —  PoU- 
kliniken:  conjunctivitis  3,  diarrhosa  1,  varioh»  1,  scarlatina  1,  ga- 
stritis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  16  Dec.  57;  inkomne  änder 
veckan:  conjunctivitis  2,  otitis  1,  bronchitis  1,  pneumonia  1,  ne- 
phritis  1. 

På  AUmånna  Bambårdshuset:  vårdade  qvinnor  13;  betsotill- 
ståndet godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  vårdade  qvinnor  10;  helaotiU- 
ståndet  godt 

På  Bambårdshuset  Pro  Patria:  helsotillståudet  godt. 


307 

På  Diahmiså-ajukhuset:  sjnkantalet  den  16  Dec.  36;  inkomiiti 
under  veckan:  scarlalina  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuks:  sjukantalet  den  16  Dec. 
173,  hraraf  85  mankön  och  88  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantnlet  den  16  Dec. 
140,  hvar»f  121  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  syphilis 
20,  gonorrhoea  3. 

På  Provisoriska  kurhuset:    inkomne:  ajphilis  26,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  fattiga,  (enligt  fattigläknrnes  vecko-rflpporter): 
bronchitis  33,  diarrhcea  18,  variolae  13,  scailatina  13,  febiis  gnstr. 
sioiplex  10,  febris  intermittens  8,  angina  tonsillaris  7,  pneuraouia  6, 
rheumatismus  5,  ophtbalmia  4,  febris  typhoides  2,  laryngitis  2,  sy- 
philia  1,  apoplexia  cerebri  1,  pleuritis  1,  gastricismus  1,  erysipelas  1. 

4.  I  stadens  fängelser:  delirium  tremens  1,  syphilis  1,  febris 
gastrica  simplex  1. 

Norra  Korrektions^nrättmngen:  bronchitis  2,  erysipelas  1. 

=  Upplästes  Revisorernas  (Hrr  Nyströms  och  Eke- 
STKÖMs)  berättelse  öfver  Sällskapets  och  de  under  Sällskapets 
värd  ställda  fonders  räkenskaper  för  året  1864-1865,  och  till- 
styrkte Revisorerna  deri  full  décharge  åt  Skattmästaren. 

Ordföranden  tackade  Revisorerna  å  Sällskapets  vägnar 
f8r  det  af  dem  med  så  mycken  omsorg  verkställda  uppdraget; 
och  remitterades  berättelsen  till  Komitén. 

=  Hr  Ödmansson  förevisade  och  demonstrerade  ett  antal 
preparater  öfver  abnormiteter  å  barns  kranier,  förorsakade  af 
Rachitis,  samt  af  frakturer  hos  rakitiska  barn. 

1.  Tvenne  hufvudskålar,  som  begge  företedde  vid  rachitis  van- 
liga former.  Den  ena  var  sålunda  af  en  utpräglad  dolikocefalisk 
karakter,  medan  den  andra,  sedd  ofvanifräu,  genom  sina  utstående 
tubera  frontalia  et  parietalia  och  raka  nackben  hade  en  i  ögonen 
fallande  fyrkantig  form;  i  intetdera  fallet  var  hydrocephalus  for 
handen.  Å  den  förstnämnda  var  hela  partiet  af  ossa  parietalia 
framom  och  öfver  tubera,  medlersta  delen  af  os  frontis  samt  delarne 
öfver  tubera  frontalia  särdeles  tjocka,  alltigenom  af  en  svampig 
textur,  lätta  att  skära  i  tunna  skifvor.  Å  den  andra  hade  den  ra- 
kitiska förändringen  sin  plats  på  en  rundad,  en  tum  i  diameter  hål- 
lande fläck  straxt  öfver  begge  tubera  frontalia.  Stora  fontanellen 
hade  i  detta  fall  en  längd  och  bredd  af  nära  3  tum,  som  vanligt 
hufvadsakligen  på  bekostnad  af  frontalbenet,  medan  i  det  förut- 
nämnda fallet,  der  den  rakitiska  nybildningen  var  så  ojemforligt 
mycket  större,  fontanellen  hade  en  storlek,  hvilken  knappt  kunde  anses 
ofvcrgå  den  normala.  Barnen,  från  hvilka  preparaterna  voro  tagna, 
hade    en    ålder  af  nära  ett  år.     Å  ingen  af  hufvudskålame  funnos 


308 

dessa  vid  racbitis  sA  ofta  förekommande  förtunnade  stSllen  af  bak- 
bafvudet.  Hr  Ö.  ville  i  sammanbang  härmed  nämna,  att  ban  slöt  si^ 
till  BiTTXBS  åsigt,  att  dylika  förtunningar  af  benen  någon  gånp 
kunna  anträffas  i  fall,  som  ej  förete  nfigra  bestäm  du  tecken  på  tmr- 
cbitis,  ocb  att  det  derfore  ej  var  rätt  att  obetingadt  diagnosticers 
racbitis  bos  barn  ensamt  på  grund  af  dem. 

2.  Ett  venstra  öfverarmben,  ä  bvilket  något  nedom  midtea 
forefanns  ett  enkelt  snedt  brått  med  ofre  delen  af  bråttandsme 
bakåt.  Bråttytoma  lågo  löst  vid  bvarandra,  öfverklädda  af  tunna 
glänsande  bindväfslager,  bvilka  sammanbängde  genom  spar^mmi 
fina  utlopare.  Hela  bråttstället  ocb  dess  grannskap  var  omgifret  af 
ett  på  några  ställen  ända  till  5  millim.  tjockt  mjukt  periosteal- 
lager.  Detta  lager  yar  å  bakre  bälften  af  bråttstället  starkt  utbog- 
tadt  ocb  skiljdt  från  benet  genom  en  bogst  1  linie  bred  bala,  fylld 
af  en  lucker,  saftig  väfnad.  A  öfriga  delar  af  skelettet  fanns  en 
allmän,  men  belt  ringa  ocb  nästan  endast  till  diafysernas  ändar  in- 
skränkt racbitis.     Brättets  tillvaro  var  ej  kändt  under  barnets  liL 

Den  tjocka  periostaflagringen  kring  bråttstället  eller  callusbild- 
ningen  erbjöd  i  mikroskopiskt  hänseende  flera  egendomligbeter. 
Till  största  delen  utgjordes  den  af  brosk  ocb  osteoid-substani. 
Det  förra  var  i  allmanbet  särdeles  rikt  på  celler,  försedda  med 
tydliga  kapslar,  men  bär  ocb  hvar  uppträdde  cellerna  mera  spar- 
samt, liggande  radvis  ocb  utan  kapslar  i  den  homogena,  har  och 
der  atrimmiga  grundsubstansen.  Uti  den  sednare  syntes  derjemte 
temligen  talrika  fina  trådar,  hvilka  genom  sin  motståndskraft  mot 
reagentier  visade  sig  vara  af  elastisk  natur  ocb  väl  utan  tvifiel 
voro  lemningar  af  det  ursprungliga  periosteta  elastiska  väfnad.  Fö^ 
delningen  af  broaket  ocb  den  osteoida  väfnaden  var  ganska  an- 
märkningsvärd. I  det  parti  af  callusmassan,  som  enligt  ofyanstå- 
ende  var  skiljdt  frän  benet,  bildade  sålunda  brosket  den  inre  ocb 
mäktigaste  delen,  medan  osteoid-väfnad  endast  fanns  närmare  yttre 
ytan.  Å  ett  tvärsnitt  från  detta  parti  syntes  innerst  tjocka  brosk- 
balkar,  vanligen  stående  vertikalt  mot  benets  läogdaxel  ocb  omslu- 
tande rum,  fyllda  af  en  finstrimmig  väfnad.  Utom  detta  balkverk 
visade  sig  ett  samroanbängande  mäktigt  brosklager,  hvarpå  följde 
ett  fint  ocb  vackert  balkverk  af  osteoid-substans.  Djupt  in  rnellan 
dessa  balkar  och  merändels  parallelt  med  dem  syntes  rouskelbondtar 
eller  enskilda,  ofta  helt  korta  muskel  trådar  —  ett  förhållande,  som 
på 'det  skönaste  visade  rigtigheten  af  Virchows  uppgift,  att  callus- 
bildningen  ofta  tränger  djupt  in  i  de  närmast  benet  liggande  mjuka 
delame.  I  det  parti  af  callusmaasan,  som  låg  tätt  till  benet,  hade 
det  inre  balkverket  i  allmanbet  osteoid-karakter.  Här  syntea  på 
f!era  ställen  oforändradt  brosk,  bvarjemte  här  och  der  i  den  osteoida 
våfnadén  visade  sig  konturer  af  broskcell-kapslar,  hvaraf  det 'är  tyd- 
ligt, att  den  osteoida  väfnaden  utvecklat  sig  ur  brosk.  I  det  yttre 
osteoida  balkverket  deremot  var  Interoellular-aubstanBen  fullkomligt 
homogen ;  ingenstädes  syntes  broakccller  utom  det  stora  brosklagreti 
grans;    det  är  derföre  antagligt,  att  den  osteoida   väfnaden  här  ut- 


309 

Tecklat  sig  direltte  ur  bindyaf.  Uti  inre  delarne  af  callosmassai}, 
der  denna  Ifig  tätt  till  ben,  funnos  kalksalter,  medan  å  öfrige  delar 
ingen  gasutyeckling  vid  tillsats  af  saltsyra  egde  mm.  Anmärknings- 
vardt  i  fallet  ar  såväl  den  rikliga  broskutvecklingen  i  periostet,  som 
afven  det  förhfillandet,  att  på  sina  stallen  de  yttre  delarne  af  callus- 
massan  i  sin  utveckling  till  ben  ar  betydligt  längre  hunnen  an  de 
inre,  hvilket  sannolikt  beror  på  den  nyss  antydda  olika  utvecklings- 
gång, som  den  ursprungliga  väfnaden  inslagit. 

3.  En  tibia  från  ett  fall,  d.er  sjukdomen  var  långt  avancerad. 
Å  öfversta  delen  af  diafysen  hade  märgbildningen  trängt  igenom 
hela  den  kompakta  bensubstansen,  så  att  märghålan  gränsade  direkte 
till  den  mjuka  periosteala  massan.  Tillståndet  närmade  sig  det» 
9ora  af  GvsRiK  fått  namnet  »consamption  rachitique»,  och  ^ivilket, 
bevisande,  att  vid  rachitis  absorptionen  af  det  färdigbildade  benet 
stundom  kan  betydligt  ofvergå  den  från  periostet  utgående  nybild- 
ningen,  varit  ett  vapen  i  händerna  på  dem,  som  velat  identificera 
rachitis  med  osteomolaci 

4.  Några  ben  med  mer  eller  mindre  betydliga  krökningar  å 
diafysema,^  deribland  en  klavikel  med  en  krökning  nästan  i  r&t 
vinkel.  Å  flera  voro  dessa  ställen  tjockare  än  resten  af  benen. 
Ö.  antog,  att  dessa  krökningar  å  diafysemas  skaft  i  allmänhet  bero 
på  infraktioner  och  fraktuver  och  ej  på  enkla  flexioner;  dock  kunde 
säkerligen  de  sednare  äfven,  isynnerhet  i  fall  der  sjukdomen  var 
ansenlig  och  böjningen  skedde  långsamt,  gifva  anledning  till  betyd» 
liga  krökningar. 

=  Hr  Ödmaksson  förevisade  vidare  en  hjemtnmör  från 
Serafimerlasarettets  allmänna  afdelning. 

Den  hade  sitt  säte  å  insidan  af  dura  mäter  och  bakre  ytan  af 
pars  petrosa  dextra.  Dura  mäter,  som  svulsten  helt  löst  vidhäftade, 
visade  efter  dess  aflossande  en  ojemn,  luddig  yta.  Tumören  var  i 
ofrigt  beklädd  med  en  temligen  fast  kärlrik  hinna,  från  hvilken  en 
mängd  karl  gingo  in  i  svulstmassan.  Till  största  delen  logerade 
den  i  en  stor  fördjupning  å  sjelfva  randen  af  lilla  hjemans  högra 
hemisfer.  Fördjupningen  var  öfverallt  beklädd  med  en  ytterst  tunn 
fortsättning  af  pia  mäter,  k  dess  botten  var  den  grå  hjemsub* 
stansen  så  atrofierad,  att  den  hvita  tycktes  ligga  i  dagen,  men  vid 
mikroskopisk  undersökning  visade  sig,  utom  den  hvita  substansen, 
ett  helt  tunnt  lager,  hvaruti  i  en  sparsam  neuroglia  lågo  en  mängd 
större  och  mindre  celler.  Pons  Varolii  likasom  medulla  oblongata 
voro  något  sammantryckta  från  sida  till  sida.  Nerverna  visade  ma« 
kroskopiskt  ingen  forändring.  Uti  sidoventriklarne  fanns  ett  ej  obe* 
tydligt  transsudat. 

Svulsten,  som  är  afplattad  mot  dura,  rundad  mot  hjernan,  är 
6V3  ctm.  lång,  4V2  ctm.  tjock  och  nära  3  ctm.  bred.  Vid  dess 
främre  tredjedel  har  den  en  djup  inskärning,  hvaruti  insänker  sig 
en  process  af  den  här  ganska  tjocka,  beklädande  membranen.  Mi- 
kroskopiskt undersökt  visar  den  sig  bestå  af  i  alla  rigtningar  hvar- 


310 

andra  koreande  cellmassor,  jemte  mindre  talrika  tonnvaggade,  af  ei 
ringa  qvantitet  bindvftf  åtföljde  kärl.  I  öfrigt  ingår  ej  formad  birxl- 
?af  i  svulsten.  I  ränderna  af  preparaterna  visar  aig  en  ej  obeuc- 
lig  raångd  myelin.  De  genom  utspädd  salpetersyra  lätt  isolerade 
cellerna  äro  Ifinga  vackra  spindelceller  med  stafformiga  kirocr. 
Svulsten  är  ett  så  kalladt  »spindelcell-sarcon»  (Vibchow),  en  »To- 
mear  fibroplastique»  (Lkbebt). 

Hr  Bruzelius  applyate  i  korthet  angående  sjnkdomi- 
fSrloppet,  att  patienten  efter  långvarig  svar  värk  i  hufnidet 
med  döfhet  å  ena  örat  och  vacklande  gång  aflidit  i  dyseuteri 


i%/|r- c>5»^''^"^-'^*    -       "*.'* 


'^    -7 


X 


8VENSKA  LAKARE-8ALLSKAPETS 


SAMMANKOMSTER 


Ar  1866. 


i 


ProtokolUförande .  SälUkapets  Sekreterare, 
DocTOB  EDHOLM. 


<h^ 


■'■•^km 


FÖRHANDLINGAR 


VID 


8YEN8KA  LÄKARE-SÄLLSKAPETS 

SAMMANKOMSTER 
Ar  1866. 


Protokolhf ärande:  Sällskapets  Sekreterare, 
OocTOR  EDHOLM. 


STOCKHOLM,  1867. 

P.  ▲.  irOBBTBDT  k  SOlTBR 

XONOL.  BOKTBTOXARS. 


m 


.i 


KV^'^ 


V: 

j 


eM  ^ 


INNEHÅLL. 


Sid. 

Januari  9.  —  IiiTeiiteriiig  af  biblioteket.    (Brobebo;  Westfelt)  1. 

Biblioteket.  —  Bjöbkbom  O.  L.  ledamot  » 

Utländsk  ledamot  anmäld » 

Ledamot  anmäld.  —  Constitntio  epidemica ^ 2. 

Svulstformer  af  olika  natur  bos  samma  penon.   (Bbuzelius;  ÖDMANsaoN)  5. 

Ammoniakfabrik  (Cedebschjöld) 7. 

Januari  16,  —  Stadaläkaren  Westeb  ocb  Provincialläkaren  Sjögbéen  -H*  14. 

Retzii  Stipendium » 

Läkarejoumaler.  —  Brcf  fr&n  Prof.  Wiooebs.  —  Biblioteket 16. 

Blix  c.  a.  ledamot.  —  Constitntio  epidemica 17. 

Ammoniakfabriken.  —  Prof.  Schuh  f ;  nekrolog  (Rossaivdsb)    18. 

Esmabcus  operation  (Rossandee)  » 

Missfoster  med  Hydrencepbalocele  posterior.  (Netzel) 19. 

PovcHET:  Kölds  inverkan  på  djurorganismen.  (Santesson) 20. 

Prof  Kbukehbebo  f;  nekrolog.  (Lewebtin) 21. 

Januari  23.  —  F.  d.  Provincialläkaren  Staonell  t  21. 

Bref  Mn  Assessor  Tbiee.  —  Biblioteket.  —  Ledamöter  anmälda • 

Constitutio  epidemica » 

Brunnen  i  Brunnsbacken  å  Söder  22. 

Ammoniakfabriken 23. 

Planritningar  å  Sällskapets  bus  28. 

Januari  30,  —  Biblioteket.  —  Berlino  K.  F.  och  Boström  J.  W.  leda- 
möter     29. 

Constitutio  epidemica » 

Testamentarisk  disposition  till  Scbaumkellska  fonden  30. 

Byggnadsfrågan.  (Komiténs  yttrande)  » 

SENYTLEBt^N:  Fcttmetamorfos  af  djurkroppens  parenkymer.  (Ref.  Ket)...  33. 

Bboca:  Siége  de  la  faculté  du  langage  articulé.  (Ref.  y.  Dijben) » 

Bref  från  Kbistian  Loyén.  (v.  Duben) 36. 

Februari  6.  —  Bruksläkaren  Lindh  f  » 

Cadet:  iEtbiops  mineralis  i  Cbolera  » 

GaiMAULTS  preparater » 

Dt  Leisesdorf,  Max,  ledamot.  —  Constitutio  epidemica  37. 

Byggnadsfrågan.  (Carlson,  Ket,  Thoi.andkb)  38. 

Vestkastens  sommarklimat.  (Cederström,  Curman) 42. 

ViLLEinx:  Inokulationer  med  tuberkulos  materia.   (Ref.  Cederström)  . .  43. 

MiLLARD:  Inokulation  af  sypbilis  medelst  vaccination.  (Ref.  Cederström)  44. 

FtbruaH  13.  —  Hemliga  läkemedel  46. 

Tacksägelse  ocb  kondoleansskrifvelse  till  Enkefru  Staonell  46. 

Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica 47. 

Bygguadafrågan    48. 

Atreaia  ani.  (Dr  Nordenström;  Rossandek) 49. 

Egendomlig  process  i  ventrikel  och  tarmar.   (Key)     » 


Sid. 

Ledamot  anmäld.  —  Barrträdsprodakter.  (Saxdaul  O)  114. 

Ricinolje-  och  jernpreparater  utan  motbjudande  smak.     (Nokdoiun;  Se- 

basdt) » 

Ean   de  Val».    (Beeoh)  116. 

Syrupus  Frangulic.    (Lamm)  116. 

Oxidum  ferricum.  (Lamm).  —  Journal  de  Chimie  médicale.  (Ref.  Berlw)  117. 

April    24.  —  Biblioteket  » 

Pettersson  M.  L.  ledamot.  —  Constitutio  epidemica 118. 

Ånbnd  &  hus  och  tomter  119. 

Förslag  till  förändring  och  tillbyggnad  af  Sällskapets  egendom.     (Tho- 

landek)    120. 

Byggnadskomité  124. 

Maj  8.  —  Medicinalrådet  A.  T.  Wistband  och  Lasarettsläkaren  Holm- 
bom  H 125. 

Dr  Thomas  Hodgkin  +;  nekrolog.   (Santesson)  » 

Biblioteket.  —  Professorerna  Helmuolte  H.,  Ludwig  C,  Brijcke  E., 
Broca  P,   Huxlet  Tu.  H.,   Ecker  A.,  His  W.,  Fret  H.,  Beale 

S.  L.  ledamöter 126. 

Constitntio  epidemica 127. 

Byg^nadskomiténs  ntl&tande 129. 

Skrifrelse  till  Stockholms  Stadsfullmäktige 134. 

Uemia  umbilicalis.  (Abelin;  Ödmansson) 136. 

Maj  15,  —  F.  d   ProTincialläkaren  Brandelius  t  136. 

Anklaget  for  Sällskapets  litterära  verksamhet  beviljadt » 

Biblioteket.  —  NAlaton  A.;  Scanzoni  F.  v.  ledamöter » 

RETzn  stipendium.  —  Constitntio  epidemica » 

Lokal  anestesi.  (Santesson) 137. 

Bref  från  Hr  Sköldberg  j:or.   (Santesson)  139. 

Mortalitetsstatistik.  (Carlson) » 

Maj  22.  —  Dr  Thomas  Minton  f » 

ProTincialläkaremöte.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica  140. 

Peter  Möllers  torsklefverolja.  (Santesson) 141. 

Kinesiska  lake-  och  näringsmedel.  (Hambero)  145. 

Maj  29.  —  Främlingar  helsade   145. 

Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica 146. 

Anatomiska  arbeten  refererade.  (▼.  DOben) 147. 

GiAMum.    (Ref.  Ket)  148. 

Juni  5.  —  Förste  Bataljonsläkaren  Dr  A.  F.  Jacobson  t  » 

Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica » 

Kjerner  k.:  Om  syphilis  vaccinalis.    (Ref.  Malmsten)  149. 

BoNSDORTF  £. :  Om  syfilitiska  hjern-  och  ryggmärgslidanden 152. 

Tamör  i  ryggmärgskanalen.    (Malmsten)    153. 

Tnmör  i  hjeman.  (Malmsten;  Ödmansson)  157. 

Juni  19.  —  Provincialläkaren  C.  G.  Wieselöuist  f  161. 

Biblioteket  » 

Constitntio  epidemica 162. 

Läkarefest  å  Laxå  bruk.  (Malmsten) 164. 

Cholerakarantäner   166. 

Hrr  Grahs,  Mai.msten  och  Tuolandkr  utsedde  att  utarbeta  underrättelse 

till  allmänheten  om   choleran  172. 

Bref  från  Prof.  Nyrop  » 

Gåfrobref  och  stadgar  för  en  prisfond.    (Reqnrll)  » 

Jtdi  .?.  —  Lifmedicns  J.  D.  Grill  + 173. 

AnsYarig  redaktör  for  Hygiea.  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica  » 

Dr  Regnells  gåfrobref  jcmte  förslag  till  stadgar  för  en  prisfond 175. 


VI 

Sid. 

FiatuU  stercores  i  nafTeln.   (Abelin)  181- 

Första   cKolerafidlcn   183. 

Juli  5.  —  Främling  helaad  187. 

Cholenm.  —  Undenittelae  för  allmänheten  om  cholerans  igenkännande 

och   behandling  • 

Miasbrak  af  a.  k.  Thizlkmans  droppar  191. 

Juli    17.  —  Främlingar  helaade   » 

*Conatitntio  epidemica 192. 

Choleran  194. 

Juli  81,  —  Biblioteket  195. 

Regnellaka  prisfonden ■ 

Ledamot  forealagen.  —  Constitntio  epidemica  » 

Choleran  197. 

Rapportformulär  derom 198. 

Bref  från  Sv.  Sköldbeko.  (Samtebson) 199. 

Augutti  14.  —  Dr  O.  K.  Ekman  och  Hofrädet  L.  SPENOLrR  H  » 

▼.  DÖBELN  JoH.  WiLH.  ledamot  • 

Ledamot  forealagen.  —  Conatitutio  epidemica  » 

Choleran  201. 

G&SFE  d.  y.:  det  binoknlära  aeendet  hoa  akelande.   (Ref.  Rossandek)  ...  202. 

Förloaaningafall.    (Netzel) • 

Auguåti   Z8.  —  Biblioteket  203, 

Ullman  C.  M.  ledamot ■ 

Constitntio  epidemica » 

Choleran  205. 

Tmpning  mot  cholera.    (Ref.  Berlin  N.  J.)  206. 

Leyiseubs  choleradroppar.  (Ref.  Beblin  N.  J.) 207. 

Journal  de  Chimie  médicale.    (Ref.  Beblin  N.  J.)  • 

S^tember  4.  —  Provincialläkaren    C.   J.   Wbetuolm   och  Med.  Kand. 

Albeektsbon   t+   • 

Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 208. 

Choleran  209. 

Coubyoisieb:  Nervcellens  byggnad,  (v.  Duben) » 

BtpUmher  11.  —  Regneilska  prisämnen  ■ 

Val  af  ordförande,  komitéledamöter  och  revisorer 210. 

Biblioteket   —  Constitntio  epidemica 211. 

Choleran  212. 

September  18.  —  Regnellska  prisämnet:  Paralysiemas  patologi  och  terapi  • 

Komitéledamot    • 

Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica 213. 

Choleran  214 

Dr  FoBLiNG:   Ruptara  vense  cmral.   (Santesson) » 

Dr  FoBLiNO:  Paralysia  satumina.  (Santesson) 215. 

Tschinkel:  Cholerabehandling.  (Berlin  N.  J.) 216. 

Diagram  öf?er  choleran  i  Stockholm  1866.  (Gbähs) » 

September  25.  —  Främlingar  helsade 217. 

Ansvarig  utgifvare  af  Hygiea  » 

Conatitutio  epidemica a 

Choleran.  —  Journal  de  Chimie  médicale.    (Ref.  Berlin)  218. 

Amerikanska  kriget.  (Ref.  Edholm) 219. 

Låkaresällakapets  68:de  årthögtid  den  2  Oktober  1866 • 

Om  desinfektionsmedlens  olika  verkningSHiitt.  (Ordförandens,  Generaldirek- 
tör Berlins  afgängaföredrag)  • 

Sekreterarens,  Hr  J&duolms  årsberättelse • 

Tabell  öfVer  helsotiUstEndet  inom  hnfvudstadeu  under  det  förflutna  irct  • 


VII 

Sid. 

Smittkopporna 220, 

Skarlakansfeber.  —  Cholera  och  choleradiarré  221. 

Sällskapets   litterära  verksamhet  » 

Tabell  öfrer  Smittkopporna  under  året  222. 

Tabell  öfrer  Skarlakansfebem  nnder  året  223. 

Nya  ledamöter 224. 

Döde 225. 

Embetsmän.  —  Komité   —  Revisorer 226. 

Prisämnen    a 

Stagnellska  donationen  227. 

xVnskaffandet  af  ny  lokal  » 

AlTarsstäUning 228. 

Oktobtr  9,  —  Tal  på  högtidsdagen 229. 

Förhöjdt  statsbidrsg  » 

Bref  från  Prof.  Broca.  —  Hofrådet  Heidler  f  230. 

Biblioteket.  —  Constitatio  epidemiea 231. 

Cholenin  233. 

Aneurisma  arteriae  descendentis.  (Malmsten;  Asplund)  » 

Upsala  Läkareforenings  förhandlingar.  (Ref.  Santesson)  237. 

Oktober    16.  —  BibKoteket  242. 

Ledamot  föreslagen.  —  Constitutio  epidemiea  » 

Choleran  243. 

Ovariotomi.    (Sköldberg) 244. 

Lokal  anestesi.  (Santesson) » 

Oktober  23.  —  Lifmedicus  Petter  Robert  Lundberg  +  245. 

Biblioteket   » 

IlJUiner  k.  ledamot.  —  Constitutio  epidemiea 246. 

Choleran.   —  Byggnadsfragan   247. 

Farmaceutiska  preparater.  (Hambero) 248. 

»Animal  Qninoidine».    (Berlin) 251. 

Förgiftningsfall.   (Lkmciirn  ;  Uambkro)  252. 

nGammi  arabicnm»    (Skbardt ;  Sandahl) 255. 

Oktober  30.  —  Byggnadsfrågan  » 

Ledamot  föreslagen.  —  Constitutio  epidemiea  » 

Choleran  256. 

Aneurisma  aortae  descendentis.    (Prep.  Key)  257. 

Östern kiskt-preussiska  kriget.  (Bergman;  LaJEVALCH;  Edholm)  » 

^filitärsjnkvlbdsutredning  i  Hannover  och  Briissel.  (Braun;  Liljeyalch; 

Edholm)  259. 

Indsioner  af  cervix  uteri  vid  sterilitet.    (Sköldberg)  260. 

Kirurgiska  instrumeuter  förevisade.  (Sköldberg)  » 

November  6.  —  RegncIIska  prisfonden  261. 

Wiedbero  a.  J.  a.   ledamot.  —  Ledamöter  föreslagne  » 

Biblioteket.  —  Constitutio  epidemiea  » 

Choleran.  —  Prof.  Heinrich  Damerow  f 262. 

Latent  peritonitis.  (Malmsten;  Ödmanss  n)    » 

Xovetnber  13.  —  Bref  från  Prof.  Lionel  Beale 267. 

Tacksägelseskrifvcise  till  Dr  Rkokeli » 

Bkro  Cu.  E.,  Beckman  G.,  ledamöter  2(58. 

Constitutio  epidemiea » 

V  CTOR  v.  Bruns:  Die  Larjngoskopie.  (Ref.  Santesson) 269. 

Blåsestcn.  (Ekman  ;  Cedebstköm) 278. 

Bref  från  Prof.  Fkedr.  Holst.  (Uetzius;  Edholm) 274. 

Xovember   20.   —   Biblioteket   » 

Constitutio  epidemiea 275. 

RticH;  Digitalis.  (Ref.  Malmsten) 276. 

Björnström:  Bromkalium.  (Ref  Malmsten) 277. 


VIII 

Pharmacopée  fran^aise.    Paris  1866.    (Rer.  Berlin  N.  J.)  279. 

Koffeinhaltiga  droger.   (Sanpahl  O.)  281. 

Giftiga  lampskärmar.    (Lahv)  283. 

November  27,  —  Sapplcmenthäfte  till  Hygiea  281 

Byggnadsfrågan   • 

Bref  från  Prof.  Bruckk  285. 

Constitatio  epidemica ■ 

Trakomer  bland  garnisonen.    (Lvndberqek;  Malmborg) 286. 

Förgiftning  med  lysgas.  (Stoltz) 287. 

Odentus  :  Morrhårens  anatomiska  byggnad.  (Ref.  Loyém) 2fö 

CroN:  Dic  Ner?enwnrzcln  des  Riickenmarkes.    (Ref.  LoYén)  291, 

Tvillingshafvandeskap  efter  ovariotomi.  (Ref.  Edholm) 293. 

NicoLAYSEN:  Ovariotomi.    (Ref.  Santesson)       ...  2d4. 

December  4.  —  Prorincialiäkaren  Melin  f  297. 

TJtl&ndska  ledamöter  föreslagna.        Constitntio  epidemica  • 

Revisionsberättelse 298l 

Hjemtnmör.   (Malmsten;  Ödmansson)  299. 

Sjnkdom  genom  användande  af  symaskiner.  *Ref.  '^Ialmsten) > 

Inhalationer  vid  kikkosta.    (Ref.  Malmsten) 301. 

December  11.  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemica » 

Medfödd  defekt  af  bakre  näsöppningame.    (Santesson)  302. 

Kolporafi.    (Santesson) 3W. 

Setterts  pessarinm.  (Cederström) 306. 

December  18.  —  Revisionsberättelse   —  Biblioteket ■ 

Mortalitetsstatistik  för  Stockholm.  (Bero;  Berlin  N.  J.;  Graiis) 306. 

Constitntio  epidemica  308. 

Extractnm  Ratanhise.    (Sandahl  O.)  309. 


Förhandlingar  vid  Svenska  Läkare-SälUkapets 
sammankomster  åx  1866. 

Den  9  Januari, 

iBTeatcnag.  —  BiUiottket.  —  Hr  Bjöbkbox  ledamot.  —  Pr  Lusmdobv  och 
Hr  Blxz  forealagne  till  l«duiidter.  —  Conatitotio  epidemica.  —  Sjnkdomi- 
fkll.  —  AmmonUk&brik. 

=:  Föredrogs  en  af  Hrr  Broberg  och  Westfelt  afgifren 
berättelse  om  verkst&IId  inventering  af  Sälhkapeta  InblioieL  — 
Revisorerna,  som  ej  funnit  anledning  till  någon  anmärkning, 
vitsordade  den  utmärkta  ordning,  favari  biblioteket,  oaktadt  det 
trånga  utrymmet  befann  sig.  —  Ordföranden  framförde  såväl 
till    revisorerna  som  till  bibliotekarien  Sällskapets  tacksägelse. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Snndhetslära  för  folket  eller  läran  om  menniskokroppen  och 
sattet  att  bevara  och  återställa  helsan  af  Dr  Carl  Bock.  Öfvers, 
från  3:dje  upplagan,  noga  granskad  samt  försedd  med  några  tillagg 
af  Dr  Axel  Lamm.  Stockholm.  Qåfva  af  öfversättaren.  —  Dods- 
oraakerna  i  rikets  städer  under  året  1863  enligt  intyg  af  läkare 
(sammandrag  af  de  till  Kongl  Statistiska  Centralbyrån  inkomne  ut- 
drag af  dödbdckerna).  —  Bidrag  till  Sveriges  officiella  statistik. 
A.  Befolkningsstatistik.  Ny  följd.  V.  Statistiska  Centralbyråns  un- 
derdåniga berättelse  för  året  1863  jemte  bihang  rörande  dödsorsa- 
kerna i  rikets  städer.  Stockholm  1866.  Gåfvor  af  K.  Statistiska 
Centralbyrån.  —  iEsculap  tidskrift  för  pharmaoie  och  närförvandta 
fack«  l:sta  årgången.  l:sta  häffc.  November  1865.  Gåfva  af  ut- 
gifvaien. 

=  Till  ledamot  af  Sällskapet  antogs  apotekaren  i  Stock- 
holm O.  L.  Björkbom. 

cs  Till  utländsk  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  an- 
mäldes af  Generaldirektör  Huss  och  Hr  Salomon:  Docenten  i 
psykiatri  vid  universitetet  i  Wien,  M.  D.  Max  Leidesdorf, 
hvilken  såsom  praktisk  läkare  under  många  år  förestått  en  af 
Tysklands  bästa  privata  anstalter  f5r  sinnesrubbade  och  såsom 

FörkanMimgar  1866.  1* 


vetenskapsman  genom  utgifVande  af  sin  »Lehrbnoh  der  psychi- 
schen  Krankheiten»  på  ett  förtjenstfnllt  sätt  bearbetat  sinnes- 
medicinen  i  öfverensstämmelse  med  nutidens  medicinska  riktning. 

=  Ätt  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagu 
anmäldes  af  Frib.  v.  Duben  och  Hr  Ket:  Amanuensen  vid 
Allmänna  Barnbördsboset  Med.  Lic.  Gårl  August  Bldl 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  17  till  och  med  Lördagen  den  23  December  1865: 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka.  —  Af  Variolje  ha 
47  fall  samt  af  Scarlatina  43  fall  förekommit. 

1.     Inom  enikild  praktik  anmälde  ajnkdonufidl  (Mn  19  läkare): 

Tebris  tjplioideB l.fNeuralgia ÖJHepatitis L 

,  Ngplirltfi 


ConjiitiotiTitia 8. 

Otitia 6. 

Ang.  tons.  U  faucinm  57. 

Laryogootraoheitis ....  6. 

Broncn.  Cat.  bronoh.  73. 

Pnenmonia 7. 

Pleuritii L 

Febris  gastr.  simplex  11. 

Oastritis.    Enteritia .  3. 

Typhlit.  &  PerityphL  1. 

Peritonitis 1. 


Metritis. 
Rheamatismns  aeotna 

EryaipelM  

Erythema  nodoanm.. 

Zona 

Fnroncnliia 

CarbuDculna 

Rhenm.  reeens  afelml. 


6 
3. 
12, 
6. 
2. 
1. 
2 
2 


319 


Diplithinia 4. 

Diarrhoea 36. 

Pebria  intermittena..  8. 

Angina  parotidea  ....  4. 

VariolsB.    Varioloidea  12. 

VariceQn 1. 

Seaiilatiaa 21. 

Belimm  tremena....  2. 

SypbJUt 6. 

Gonontea 6. 

Apoplexia  cerebri  ...  1, 

2.  Å  Hnfvudstadena  Sjukvårdtanatalter : 

På  SeraJimér-latareUet:  ajnkantalet  den  23  Deo.  252,  KraTaf  14D  pä  afdel- 
ningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  scarlatina  5,  pneumonia  2, 
rbenmatismns  2,  febns  typhoides  1,  deliriom  tremens  1,  angina  tonaillaris  L 

Pft  Attmånna  Oamisons-sJukhiuBi :  sjnkantalet  den  23  Dec.  137,  Kvanf  61 
på  afdelningen  för  inTärtea  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  aypklUt  2,  gonor- 
iboea  2,  broncbitis  2,  pneamonia  2,  gastritis  2,  febris  typboides  1,  fiebria  inter- 
mittens  1,  intoxicatio  «  vapor.  carbon.  1. 

På  Pro9isori9ka  ajuhkuset  å  Söder:  sjnkantalet  den  28  Dec.  187,  hmti 
141  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  26,  delirinin  tnmeu  2, 
pneumonia  2,  fébria  typboidea  1,  syphilis  1,  ne^britis  1,  rbemnatiamus  acntns  1. 

På  Prtwiåoritka  tjukhuiU  å  Sabbatiberg:  ajnkantalet  den  23  Det.  71,  bvanf 
52  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia  2,  febris  gastrica  simpici 

2,  febris  typboides  1,  diarrboea  1,  varicellas  1,  bronebitis  1,  plenritis  1,  nephri- 
tis  1,  erysipelas  1. 

På  JSmnujubhiaet:  inkomne  under  veckan:  gastritis  2,  coajoneti vitis  1. 
brottcbltis  1,  pleuritis  1. 

På  Allmänna  Bambördahuset:  antalet  vårdade  13;  helsotillatåndet  godt. 

På  Proviaoriaha  Bambördahuaet :  antalet  vårdade  4;   belsotillstladat  godt 

På  JXakoniaa-ajukhvaet:  sjukantalet  den  23  Deo.  31;  inkomne  under  veckan 
febris  typboides  2. 

På  Stochholma  JToapUal  för  Sinneaajuke:  sjnkttttalet  den  28  Dec.  173,  bTanJ 
85  mankön  ocK  88  qvinkön. 

På  Stochholma  Häda  och  låna  Kurhua:  sjukantalet  den  23  Dee.  135,  bvar&f 
117  från  staden  och  18  från  länet;  inkomne:  sypbilis  18,  gonorrboca  3. 

På  Proviaoriaha  Knrhuaet:  inkomne:  sypbilis  7,  gonorrboca  2. 

3.  filand  de  Fattiga,  (enliet  fattigläkames  vecko-rapnorter):  bronebitis  35f. 
scarlatina  17,  diarrboea  9,  variola»  9,  febris  intermittena  f,  angina  tomillan»  7 
lebria  gaatrica  aimplex  6,  rbenmatiaraoa  6,  erysipelaa  4,  varicelln  3,  puenmon:^ 

3,  gastriciamua  3,   diphtberia  2,   dysenteria  1,  delirium  tremena  1,  opbtbalma 
1,  gaatritia  1,  peritonitia  1,  nepbritia  1. 


1.    Mom  mulMd  prakUk  anmilde  sjaUoiBifiiQ 


4.    I  atadmu  FåmgdM:  dittrlMBa  1,  ^^plulu  1,  rheoaiatiaiuif  1« 
Norra   Karrektionå-mråUmngm:   bronchitifl  9,  dinriifleft  1,  Mrif  gislriM 
■im^lcK  1,  erfupelaa  1. 

=  Gonstitatio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen  den  24  till  och  med  Lördagen  den  30  December  1866: 

Sjakligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  Yariol» 
hafva  29  fall,  samt  af  Scarlattna  66  fall  förekommit 

(från  23  lilrtfé): 

Colitis 2. 

Tjphlit.  h  Perity^liL  L 

Peritonitis 4. 

Ictenis L 

Nephritifl 8. 

MetritU 1 

RheumatUmni  aentnt  15. 

Srysipelu 7. 

Schema  nodonnn..  % 

Urtioaria 8, 

Zona % 

Purunculns 8. 

Carbttnenlas L 

Snmma  436. 


'Pebris  tjphoides 

Hf  eniiig.  eerebro-8pin. 

IHplitiieria 

Inflaeiiza 

Peitnssis 

ClioleriiiA 

'Djsenteria 

DimirliCBa 

Tebris  pnerperalis  . . . 
FebrU  utermittens . . 

AagixMi  parotidea 

Ymriole.    Vaiioloidea 

YaricellaB 

Scarlatina 

Delirium  tremeiu.... 


3. 

1 
10. 

1. 

1. 

5. 

5. 
40. 

2. 

9, 

1. 
12. 

5. 
50. 

1. 


STphilia 4- 

Gonorrhcea 14. 

Meningitis  eerebraliB  1. 

Nenralgia 8. 

ConjmietiTitii 11. 

Oiitii 9. 

Ang.  tons.  &  fttncinm  74 

Pericarditia 1. 

Thrombosia.  Embolia  1. 

Laryngo-traelieitis ...  12. 

BroneK.  Cat.  broneh.  82. 

Pnenmonia 12.' 

Plenriti» 2. 

Febris  gattr.  tinplex  17. 

Gtstritis.    Bnteritii.  1.1 


2.  Å    Hafntdatadena    Sjnkvårdsanstalter: 

Pi  BeraJmer4a$ar€Uél:  sjnkantalet  den  30  Dec.  258,  hranf  148  på  afdel- 
niagen  för  in?åriet  sjuke;  inkonne  oader  Yeokaa:  febria  tjphoidea  4,  acarlatiaa 
3,  erytipeiaa  2,  febris  pnerperalis  1,  pnenmonia  1. 

På  Ållmåima  Garniåont-vjiOihuset :  sjnkantalet  den  30  Dec.  159,  bTanif  69 
på  avdelningen  fSr  inTartes  sjnke;  inkomne  nnder  veokan:  sypfailia  6,  gonor- 
rkoem  8,  Mnria  typboidea  2,  broncbitis  2,  dianrbeea  1,  pnenmonia  1,  ffastritia  1. 

På  PromsoriMka  sjukhtuet  å  Söder:  sjukantalet  den  30  Beo.  196,  bvanf 
14B  iBYfirtea  sjnke;  inkomne  nnder  yeekant  ▼ariolis  12,  febris  tjpboides  3,  de- 
lirium tremena  8,  broncbitis  2,  nepbritis  2,  febris  Intermittens  1,  sfpbilia  1, 
pnenmonia  1,  febris  gastrioa  simpkx  1,  rbenmatismns  1,  fnmncnlns  1. 

På  Provisoriåha  sjukkuået  å  Sabbatsberg:  sjnkantalet  den  80  Beo.  67,  bramf 
45  iwrirtes  agoke;  inkomne  nnder  veckan :  scarlatina  2,  febris  typboides  1,  de- 
lirinm  tremens  1,  broncbitis  1,  plenritis  1,  rbenmatismns  1. 

På  Ällmätma  Bamhneef:  broncbitis  8,  conjnnetiritis  1.  —  PolikUnihen: 
eonjnnctiTitis  2,  diarrboca  1,  sypbilis  1,  broncbitis  1,  gastritis  1,  erysipelas  1. 

På  Bamenikkfuet:  sjnkantalet  den  30  Dec.  58;  inkomne  nnder  rockan: 
eofijnnctiTitis  2,  broncbitis  1,  nepbritis  1. 

På  Allmänna  Bambördåhaeet :  antalet  vårdade  10;  belsotillståndet  godt. 

På  PrwfiiöTuka  Barnbördshuaei :  antalet  vårdade  9;  belsotillståndet  godt. 

På  Bambördihuset  Pro  Patria:  belsotillståndet  godt. 

På  Diakoniså-sjtUtkueei:  sjnkantalet  den  30  Dec.  87;  inkomne  nnder  veckan: 
ncarlatina  2. 

På  Biochhohn*  BoipUalfÖr  Sinneiejuke :  sjnkantalet  den  30  Dec.  175,  bvaraf 
86  mankön  oob  89  qvinkon. 

På  SioiJeKolme  »tade  och  läne  KvrJme:  sjnkanUlet  den  30  Dec.  128,  bvaraf 
108  från  ataden  ocb  20  från  länet;  inkomne:  sjrpbilis  11. 

På  Provisoriåha  Kurhus^:  inkomne:  sypbilis  6,  gonorrbcea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) :  broncbitis  30, 
diarrbcea  13,  scarlatina  12,  angina  tonsillaris  10,  febris  eastrica  simplez  9, 
pnenmonia  8,  febris  intermittens  6,  rbenmatismns  6,  variolae  5,  erysipelas  4, 
pertnsais  3,  opbtbalmia  3,  febris  typboides  2,  varicellae  2,  peritonitis  2,  febris 
pnerperalis  1,  laryngitis  1,  metritis  1. 


L    I  mmåm$  J^Vhylw:  ddirimi  traMu  2,  febris  intemittnw  1,  Uks 
gutrioa  omplez  1»  etjrnpdit  1. 

N&rru  JCérrMom-mråUmingm:  bronehitii  4,  febrU  gtftrin  simples  1. 

=  Gonstitatio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  31  Dec  till  och  med  Lördagen  den  6  Januari  1866: 

Sjukligheten  något  minskad.  —  Af  Variolffi  hafva  42  fall, 
samt  af  Scarlatina  49  fall  förekommit 

1.    /M«  mébttd  prdäik  mmilde  tjiikdoiDtfiiU  (firln  24  l&kare): 


f ebris  tjpboides 4. 

DipbtherU 8. 

CholtfiiiA 8. 

1. 
26. 

9. 


DneaterU. 
DitrrlioBa. 


Febril  intermttteBs 

Angina  parotidaft 4. 

YariolM.    Varioloidet      7. 


L 

letenu t 

NepbritU i 

Mctriib L 

Rbeunatiamna  aestu    83. 
Brysipelaa 6L 


Nearalgia 5.  Tjrphlit  &  Peritypbl 

ConjanctiTitxi 10. 

Otitis  3. 

Ang.  tons.  Ib  fiaeinm  67. 

Periearditia 3. 

Pynmia 1. 

LaiyBffO-tracheitii  ...  5. 

Bronoh.  Oat.  broneh.  51. 

Bronobitii  capfllaria.  2. 

Pnanmonia 7. 

Plaoritia 

Febria  gastr.  simplez  16. 

Gattritif .    Entantis  2. 


2.|Colitia 3. 


EiTtbama  nodoanm 

Zona 

Fnnwoalm 

Carbaneiilaa  

Rheum.  recena  afebril. 


L 
t 

L 

1 


Sm 


bvaiaf  144  på  afdel- 


Yaiiealto 6. 

SoarUUiia Sa 

Dcliriom  tramana....       1. 

Sjpbilia 2. 

Gonorrbcea 

Apoplaiia  earabri. 

2.  Å   Hafmditadena    BjubtårdåmuUdUr : 
På  89rajlmer-la$arett€t:  sjakantalet  dan  6  Jan. 

ningaii  f6r  invartei  make;  inkomna  nnder  Tackan:  febria  typhoidea  6,~rheiima- 
tiamva  3,  acarlatina  1»  plenritia  1,  ietema  1»  ciyaipelaa  1. 

På  AUmånna  Oamisons-sjMuiet:  sjakantalet  den  6  Jan.  144,  hTaraf  63 
på  afdalnittgen  f5r  inTirtaa  qnka;  inkomna  nnder  Tackan:  febria  gaalriea  aim- 
pkz  4,  ijphilia  2,  laiyngo-tracheitia  1,  pnanmonia  1,  colitis  1,  icteraa  1. 

På  Prwrisoriska  tfjitik&iwaf  å  Söder:  ajakantalet  den  6  Jan.  202,  ]iTanil53 
inTaitea  ajnke;  inkomna  nnder  Teekan:  Tarioln  24,  deliriam  tremana  2,  eken- 
matismna  acntna  2,  cbolerina  1,  acarlatina  1,  angina  tonaiUaria  1,  bronebitit  1, 
pnenmonia  1,  gastritia  1. 

På  Pr&viioriska  åjtdtku$ei  å  SabbaUbera:  sjnkantalet  den  6  Jan.  73,  bvaraf 
50  xnTärtai  ajnke;  inkomne  under  Teekan;  bronobitia  3,  febria  tjpboidea  2,  de- 
liriam tremens  2,  pnenmonia  2,  plenritis  1,  gaatritis  1,  rhenmatiamna  1,  erjr- 
aipelaa  1. 

På  ÄUmdnna  Bamkuid:  broncbStis  5,  diarrboea  1,  broncbitia  capillaria  1, 
pnenmonia  1.  —  Polikliniken:  oonjanetiritia  3,  broncbitia  3,  diarrboea  2,  arii- 
earia  1,  febria  intermittens  1,  aypbilis  1,  pnenmonia  1,  plaoritia  1,  ietema  1, 
rbenmatiamna  1. 

På  Allmänna  Bambördehusei:  antalet  ylrdade  16;  belsotillsUndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördskuset :  antalet  Tårdade  13:  bebotillstlndet  godt. 

På  Ban^rdskmsei  Pro  Pairia:  belaotiUståndet  godt. 

På  Diak^niés-sjnkkusei:  sjnkantalet  den  6  Jan.  £%;  intet  fall  af  akoi  ajnk- 
dom  bar  nnder  Teekan  inkommit. 

På  Sioekkolwu  ffospUal  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  6  Jan.  173,  bTaraf 
85  mankSn  oeb  88  qvinkon. 

På  Stoekkolms  stads  ock  låns  Kurkus:  ajokantalet  den  6  Jan.  150,  bTanf 
129  från  ataden  ocb  21  från  länet;  inkomna:  sypbilis  30,  gonorrboea  7. 

På  Provisoriska  Kurkasei:  inkomne:  sypbilia  6,  gonorrhosa  2. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) :  broncbitia  40, 
scarlatina  14,  Tariolse  il,  diarrboea  10,  rbenmatiamns  8,  febris  gastriea  airaplci 
7,  angina  tonsiUaris  6,  ophtbalmia  3,  erysipelas  3,  febris  intermittens  2,  paca- 
monia  2,  apoplezia  cerebri  2,  dipbtberia  1,  delirinm  tremena  1,  meningitit  cere- 
braUa  1,  nearalgia  1,  laryngitis  1,  plenritis  1^  gastrieiamna  1,  peritonitis  1, 
ieterns  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  delirinm  tremena  1. 
Xorra  Korrektions^mräUningen:  diarrboea  1. 


5 

=  Hr  Bruzeuus  redogjorde  f8r  ett  owmUfforé  tfukdomå- 
faU  från  hans  kliniska  afdelning  pa  Serafimerlasarettet 

En  32-årig  piga,  Johioma  Jannon^  intogs  på  lasarettet  den  8 
Juni  1864  för  symtomer  tydande  på  ett  Tentrikellidande.  Efter 
någon  tid  inställde  sig  häftiga  astmatiska  anfall  samt  en  torr  retsam 
hosta.  Den  fysikaliska  nndersdkningen  visade  att  respirationsljudet 
öfver  ena  langans  öfre  lob  var  märkbart  svagare  än  ofver  öfriga  lung- 
delar,  ehuru  perkussionstonen  såväl  här  som  för  öfrigt  var  full  ooh 
klar.  Bespirationsljudet  åtföljdes  af  ett  egendomligt  sonort,  trakeal- 
liknande  ljud.  Pä  grand  hufvudsakligen  af  dessa  fysikaliska  tecken 
och  de  asmatiska  anfallen  ställdes  diagnosen  på  en  tumör,  som  tryckte 
på  hronkiema  och  lungornas  nerver  och  som  ansågs  utgå  från  bron- 
kialkörtlame,  enär  ett  aneurism  kunde  uteslutas.  Under  patientens 
▼istande  pä  lasarettet  utvecklade  sig  i  epigastrium  i  trakten  af  py- 
loTus  en  hård  ömmande  knöl,  som  slutligen  blef  äggstor  och  var 
något  rörlig,  men  syratomer  af  stenos  i  pylorus  fnnnos  lika  litet, 
som  uppkräkning  af  blod  eller  nfigot  kaffesumpliknande  ämne.  De 
aednare  dagame  före  döden,  som  inträffade  den  27  Mars  1865,  till- 
kom ett  betydligt,  pleuritiskt,  högeraidigt  exsudai 

Hr  B.  framhöll  i  öfrigt  det  obestämda  i  begreppet  sjelf- 
ständig  tnberknlos  i  bronkialkörtlama  och  trodde  att  denna 
benämning  blifvit  tillagd  många  sjukdomsfall,  som  icke  tillhöra 
gruppen  tuberkulos,  ntan  snarare  böra  betraktas  såsom  en  hy- 
perplastisk  process  med  benägenhet  till  »ostlikt»  sönderfallande. 
Till  denna  kategori  hade  han  velat  hänföra  äfven  detta  sjnk- 
domsfall,  enär  genom  den  fysikaliska  nndersökningen  någon 
taberkelafsättning  i  lungorna  icke  hade  knnnat  npptäckas. 

Hr  Ödmånsson  förevisade  och  demonstrerade  till  fallet 
hörande  preparaten 

Vid  obduktionen  anträffades  följande  hufvudsakliga  förändringar: 
De  intratoraciska  lymfkörtlame  i  allmänhet  betydligt  ansvällde,  af 
ostlikt  utseende,  stundom  pigroenterade.  Ett  stort  paket  af  dessa 
körtlar  omgaf  nedre  delen  i^  trachea  och  hufvudbronkiema,  af  hvilka 
den  venstra  var  nfigot  sammantryckt  I  nedre  delen  af  trachea  och 
i  dess  bakre  ^^k^^  finnes  en  1  ^  ctm  lång,  1  ctm  bred  öppning,  som 
ledde  ut  i  en  kastanjestor,  af  uppmjukade  ostiga  lymfkörtlar  begrän- 
sad hfila.  En  dylik  perforation  fast  något  mindre  fanns  vid  tracheas 
biforkation.  Hjertsäcken  komplett  sammanvuxen  vid  hjertat.  Förenings- 
bandet utgjordes  af  ett  blodrikt  fast  bindväfslager,  af  växlande,  här 
och  der  betydlig  roäktighet.  I  denna  bindväf  funnos  en  mängd  ärtr 
till  nötstora,  stundom  något  mindre,  stundom  större,  rundade  hårda 
knölar.  De  minsta  hade  en  i  allmänhet  genomskinligare,  men  alltid 
på  en  eller  annan  punkt  i  gult  stötande  ogenomskinlig  snittyta,  de 
öfriga  voro  alltigenom  gulhvita,  alla  af  fast  konsistens.  Här  och 
der,  såsom  å  öfre  delen  af  hjertventrikeln,  kring  arteria  pnlmo- 
nalis   var  det  breda  rummet  mellan  pericardium  och  dessa  delar  i 


6 

dess  helhet  intaget  af  en  liknande  avnktmaaea.  Få  några  stilleD 
ir&ngde  avulaterBa  in  i  yttre  dden  af  hjertaiaakeln,  i  hvara  inre  e} 
fimnoa  några  knölar.  Högra  pleorasäcken  innehöll  en  stor  mängd 
med  fibrintanor  blandadt  transudat  Lungan  baktill  genom  någri 
åldre  adherenaer  bunden  vid  bröatyäggen.  Pleura  pulm.  i  allminhc; 
iortjockad.  I  denna  och  adherensema  fanns  ett  mindre  antal  knölar, 
liknande  dem  i  pericardium,  men  alla,  äfven  de  minsta,  fuUkomligt 
gulhvita,  något  lösare  an  de  i  hjertsacken,  men  ingenstädes  sönder- 
fallande. Derjemte  hade  qvinnan  en  stor  kolloidcancer  i  pars  pylorica 
ventriculii  två  valnötstora  tumörer  i  omentum  minus  företedde  samma 
foråndring.     Njurarne  befunno  sig  i  börjande  granularatrofi. 

Hr  ö.  framhöll  det  märkvärdiga  förhållandet,  att  trenne 
svnlstformer  af  olika  natur  voro  för  handen.  Tumörerna  i  ven- 
trikeln  och  omentet  representerade  en  typiak  alveolar-  eller 
kolloidcancer. 

Förändringen  i  lymfkörtlarna  företedde  enligt  hans  åsigt 
2:dra  och  3:dje  stadiet  af  lymfkörtel-skrofulos,  då  deras  såväl 
makroskopiska  aom  histologiska  beskaffenhet  förbjöd  antagandet 
af  någon  egentligen  malign  svulstform,  såsom  cancer  eller  sar- 
kom,  da  miliartuberkulos  annars  ej  förefanns,  ej  heller  förändringen 
i  lymfkörtlame  kunde  visas  hafva  framgått  af  miliartuberkler, 
och  då  denna,  oaktadt  inskränkt  till  en  viss  grupp  af  lymf- 
körtlar, de  inom  thorax  belägne,  här  dock  uppträdde  så  utbredd 
och  i  så  hög  grad.  Svulsterna  i  den  perikarditiska  och  pleurala 
bindväfsnybildningen  berodde  på  en  från  bindväfskroppame  åt- 
gående proliferation  af  små  runda  celler  af  lymfkorpusklers  ut- 
seende. I  de  något  större  tumörerna  visade  eudast  den  yttersta 
zonen  detta  förhållande,  medan  å  öfriga  delar  de  nybildade  cel- 
lerna redan  voro  fettdegenerade  och  sönderfalbe.  Der  tumörerna 
trängde  in  i  hjertmuskulaturen  visade  sig  mellan  muskeltrådame 
samma  små  indifferenta  celler.  En  åtminstone  makroskopiskt 
Skartad  svulstform  beskrifves  af  många  författare  under  namnet 
»tuberkulos  perikardit»,  »tnberkulisation  af  perikarditiska  psea- 
domembraner»  m.  m.  I  vårt  fall  skulle  den  otvifvelaktigt  af 
dessa  uppfattas  som  tuberkulos.  Hyllar  man  den  nordtyska  sko- 
lans eller  YmcHOWS  åsigter,  måste  betänkligheter  finnas  för 
antagandet  af  dessa  svnlsters  tuberknlösa  natur.  Några  verk- 
Hga  miliartnberkler  finnas  ej,  svulsterna  hafva  tydligen  vuxit 
genom  en  likformig  diffus  proliferation  i  deras  omgifning,  hvar- 
tiU  kommer,  att  miliartnberkler  ej  finnas  i  andra  organer.  Som 
bd:ant  är  beskrifver  Yirchow  i  sist  utkomna  häftet  af  sin  On- 
kologi  mycket  noga  syfllomema.    Efter  hans  uppfattning  måste 


sTvIster  snarast  böra  råknas  till  chona  sistnämnda  finrnt 

XJ^om  nyss  anf5rda  gmnder  talar  för  denna  åsigt  ftfven  ceHemM 

xit^seende  och  transitoriska  natur  samt  den  omständigheten»  att 

arvalstema  utbildat  sig  i  midten  af  bindväfsnybildningen,  hvilket 

förhållande  är  utmärkande  f6r  syfilomerna;  om  också  ej  ensamt 

eller   alltid  tillkommande   dem.    Man   kan  emellertid  å  andra 

sidan   anmärka,  att  antagandet  af  tumöremas  syfilitiska  natnr 

ajr  vågad,  då  annars  ej  finnes  symtoroer  af  syfilis  och  patientens 

skntecedentia  ej  berättiga  till  en  sådan  mening,  då  de  syfilitiska 

sv-olstema  i  inre  organer  ej  ännu  kunna  anses  vara  tillräckligt 

iLftada,  och  då  en  tuberkels  förstoring  endast  genom  juxtappo* 

sition  af  miliartuberkler  ej  kan  hållas  för  fullt  bevisad;  dertiit 

kommer,  att  man  i  lymfkörtlarne  har  en  process,  som  om  också 

ej  identisk  med  tuberkulos,  dock  är  dermed  nära  beslägtad. 

Hr  Ö.  förevisade  i  sammanhang  med  föregående  fall  ett 
preparat,  taget  från  ett  8  månader  gammalt  barn,  hvarutt  visade 
sig  en  perforation  af  högra  hufvudbronken,  beroende  på  en  ul- 
cerationsprocess  i  omgifningen  af  smältande  ostlika  bronkial- 
körtlar.  I  detta  fall  fuonos  i  lungorna  miliartuberkler,  på  ett 
at&Ue  —  bakre  delen  af  högra  lungans  öfre  lob  —  Leennec^s 
3!>gelatinösa  infiltration»  med  börjande  ostig  metamorfos. 

I  diskussionen  om  det  1  diagnostiskt  hänseende  särdeles 
märkvärdiga  sjukdomsfallet  deltogo  Hrr  Bruzelius,  K£Y,  Malm- 
SXEN  och  Odmansson.  Frändskapcn  och  svårigheterna  af  den 
dtffereotiela  diagnosen  mellan  tuberkulos  och  skrofnlra  framhöUos 
och  redogörelse  lemnades  för  de  olika  teorierna  om  dessa  pato- 
logiska processer  enligt  Billroth,  Cruveilhier,  Rokitansky 
och  Virchow  m.  fl. 

Hr  Malmsten  uttryckte  för  sin  del  den  förmodan,  att  dsn 
observerade  förändringen  i  hjertat,  ehuru  aoamnesen  ej  gaf  nå- 
gon direkt  anledning  till  ett  sådant  antagande,  kunde  vara  ett 
syfilom. 

—  Hr  Cederschjöld  uppläste  följande  skrifvelse  angå-- 
ende  vådan  i  hygieniskt  afseende  af  en  i  Klara  församling  in- 
vid gasverket  belägen  fabrik  för  tillverkning  af  ammoniak: 

TiU  Svenska  Låkare-Sällskapet! 

£n  bland  de  svåraste  frågorna  angående  allmänna  sundbeten 
att  nöjaktigt  besvara»  torde  med  sk»]  anses,  dä  densamma  koauner 
i  någon  alags  kollision  med  större,  industriela  företag.  Här  upp- 
träda nemhgen  emot  hvarandra  tvä  mäktiga  intressen:  vinstbegäret» 


8 

stodjftiide  sig  på  samhällets  materieia  fordel  och  enskilda  penonen 
anspråk   att   komma  i  åtnjutande  af  de  nödvändiga  vilkoren  for 
helsa   och    trefnad,  sökande   sitt  hufmdsakligaste  stöd  i  aUmänna 
moralen.    Till  föga  heder  for  samhället  gifver  erfarenheten  nogsamt 
vid    handen,  huroledes  hos  oss,  som  foranderligt  nog,  ännu  äro  t 
saknad  af  ordnade  snndhetslagar,  det  sednare  intresset  gemenligen 
befinnes  alltför  lätt  i  rågskålen  emot  det  förra.    Oaktadt  Hr  fonte 
stadsläkarens  nitiska  bemödanden  af  förbättringar  i  och  for  allmänna 
sundheten,  kan  man  dock  icke  rimligtvis  begära,  att  han  skall  kunna 
göra    allt,    hvarfÖre  man  icke  heller  kan  lägga  honom  till  last  de 
vidriga   rännstenarne,    de   förpestande  depöter  af  orenlighet  i  tätt 
bebyggda  stadsdelar,  de  förqv^vande  ångorna  från  åtskilliga  fabriker 
etc.    etc.,    helst    man    nyligen  bevittnat,  att  blott  en  vidthotande 
eldsvåda  slutligen  förmådde  skänka  ostörd  nattro  åt  talrika  grannar 
till    en   dånande   eldqvam.     Jag  tror  derfore,  att  Svenska  Läkare- 
Sällskapet  skulle,  på  ett  for  det  allmänna  gagnande  sätt  sprida  sin 
verksamhet,    om    Sällskapet   stundom  upptog  till  pröfning  frågor, 
som  röra  allmänna  sundheten  inom  samhället,  emedan  det  viaat  sig, 
att    Läkaresällskapets    omdömen  i   dylika  frågor  icke  sällan  blifvit 
lagda  till  grund  for  helsosamma  förbättringar  i  dessa  hänseenden. 
Det  är  af  denna  anledning  jag  nu  tager  mig  friheten  för  en  kort 
stund  fasta  Läkaresällskapets  uppmärksamhet  på  den  vid  gasrerket 
här  i  staden  befintliga  fabriken  for  beredning  af  svafvelsyrad  Am- 
moniak, kaustik  ammmoniak  och  salmiak,  hvilken  fabrik  verkligen 
har  sin  egna,  rätt  »kaustika»  historia. 

Någonting  för  Stockholm  egendomligt  torde  det  få  anses,  att 
gasverket,  ämnadt  att  förse  hela  Stockholms  stad  med  lysgas,  fick 
anläggas  uti  en  så  central  och  så  ända  inpå  detsamma  tätt  befol- 
kad stadsdel,  som  nu  är  händelsen.  Jag  vill  icke  tala  om  den 
större  eller  mindre  eldfara,  som  en  dylik  inrättning  uti  sig  innebär; 
jag  vill  blott  taga  i  betraktande  hvad  inflytande  den  möjligen  kan 
hafva  på  helsotillståndet  i  dess  grannskap.  Det  är  nemligen  en 
allmänt  känd  sak,  att  vid  gasberedningen  utvecklas  åtskilliga  gaser, 
hufvudsakligen  svafvelväte,  hvarmed  det  s.  k.  gasvattnet  är  starkt 
inpregneradt  och  som,  i  händelse  det  får  fritt  afdunsta,  skall  på 
ett  betänkligt  sätt  orena  luften  vidt  omkring.  Denna  för  gasveiv 
kets  grannskap  stora  olägenhet  har  också  vid  gasverkets  anläggning 
så  till  vida  blifvit  tagen  i  öfvervägande,  att  uti  det  kontrakt,  som 
uppgjordes  emellan  administrationen  for  införandet  af  en  förbättrad 
gatulysning  och  gaslysningsaktiebolaget  i  Stockholm,  kom  att  in- 
flyta en  8>  den  10:de,  af  följande  lydelse:  »Orenlighet  och  smuta- 
vatten,  som  bildas  vid  gasberedningen,  skall  afledas  så,  att  det  icke 
tillskyndar  grannarne  någon  olägenhet.»  Att  denna  8  endast  har 
sin  betydelse  på  papperet  har  gasbolaget  tydligen  visat  derigenom, 
att  år  1854  en  ammoniakfabrik  helt  nära  gasverket  inrättades  for 
förbrukning  af  gasvattnet  och  som,  oaktadt  allvarliga  och  förnyade 
Idagomål,  fick  ostörd  utbreda  sina  vidriga  ångor  uti  8  års  tid,  eller 
till  1862,  då  den,  tillföre  af  fabrikantens  iråkade  ekonomiska  obe- 
stånd för  en  tid  upphörde.    Icke  heUer  efter  denna  händelse  aktade 


9 

eiaaboli^et  nfidigt,  att  stilla  sig  ofyanniiiinde  g  till  eftenftttelse, 
utan,  sedan  det  en  lång  tid  foigiflat  luften,  ansåg»  tiden  nu  yara 
inne  att  äfren  göra  ett  försök  att  förgifta  vattnet»  i  det  allt  gas- 
▼ätten  uttömdes  i  Klara  sjö.  Detta  måtte  dock  af  myndigheterna 
ansetts  vida  vådligare,  hvarföre  gasbolaget  vid  högt  vite  forbjöds 
att  dermed  vidare  fortfara.  Detta  gaf  anledning  till  uppbyggande 
af  en  ny  fabrik  för  beredning  af  svafvelsyrad  ammoniak,  kaustik 
ammoniak  och  salmiak,  hvilken  ii  1864  anlades  i  gasverkets  grann- 
skap eller  i  hörnet  af  Munklagers-  och  Mäster  Samuels-gatorna, 
och  det  är  om  denna  fabrik  jag  tager  mig  friheten  nu  yttra 
några  ord. 

Att  gasverket  genom  denna  fabriks  inrättning  icke  stort  bättre, 
än  genom  den  förra,  uppfyUde  sina  förbindelser,  att  afleda  »smuts- 
vatten, som  bildas  vid  gasberedningen  så,  att  det  icke  tiUal^dar 
grarmame  någon  olågenhet»,  visade  sig  snart,  då  en  förnyad  klago- 
skrift, undertecknad  af  24  personer,  redan  den  3  April  1865  in- 
lämnades till  Stockholms  stads  Sundbetsnämnd.  Sedan  de  klagande 
nti  denna  skrift  besvärat  sig  Öfver  de,  ifrån  den  nya  fabriken  ut- 
sända »stinkande  och  osunda  ångor,  och  det  till  den  grad,  att  dessa 
förmått  äfven  genom  dubbla  fönster  intränga  i  våningarne»,  tilläg- 
gande, att  oberäknadt  hvad  i  sanitärt  hänseende  är  vordet  i  detta 
ämne  yttradt,  en  otjenligare  och  farligare  plats  svårligen  kunnat 
utses  for  nämnde  fabriksanläggning,  än  den  nuvarande,  nen&ligen 
invid  sjelfva  brännpunkten  för  den  snart  blifvande  jemvägstrafiken 
genom  hufvudstaden,  inbyggd  i  verklig  trängsel  mellan  gamla,  högst 
eldfarliga  trähus,  en  med  väldiga  brädstaplar  och  annat  virke  väl- 
försedd brädgård,  samt  en  tomt  med  brädskjul  och  byggnadsmate- 
rialier,  alltsammans  helt  nära  sjelfva  gasverket  och  följaktligen  ty- 
dande på,  i  händelse  af  eldsvåda,  den  förskräckligaste  olycka  både 
for  gasverket  och  hela  den  kringliggande  trakten».  På  dessa  grun- 
der, och  som  hos  klaganderna  den  ledsamma  öfvertygelsen  blifvit 
fuUt  stadgad  —  de  hade  nemligen  i  hela  10  års  tid  gått  och 
lukiat  —  att  inga  säkerhetsmått  kunna  åstadkommas,  som  absolut 
förebygga  ölägenheterna  af  den  omformälda  fabriksinrättningens 
befintlighet  inom  staden,  anhöllo  de,  att  fabriken,  genom  Sundhets- 
nämndens  åtgöranden  måtte  förläggas  utom  densamma. 

Öfver  denna  klagoskrift,  i  sammanhang  med  en  remiss  från 
Stockholms  Handels-  och  EkonomikoUegium  angående  samma  ämne, 
utlät  sig  Sundhctsnämnden  på  följande  sätt: 

Utdrag  af  Protokollet,  hållet  hos  Stockholme 
Stads  Sundhets-Ndmnd  den  22  April  1865. 

8   8. 

S.  D.  Öfver  Sjökaptenen  Adolf  Fredrik  Fahlborgs  hos  Stock- 
holms Handels-  och  Ekonomi-Kollegium  gjorda,  i  protokollet  fÖr 
den  3  sistlidne  Mars  omformälda  framställning  angående  tillämnad 
anla^ning    af   fabrik    för   tillverkning   af  svafvelsyrad  ammoniak. 


10 

kMwtik  ammoniak  och  sakniak,  liade  Herrar  CiurhoB  ooh  Baran  Wmk 
inkommit  med  fdljande  ekriflliga  yttrande:  »Till  Stot^liolaia  sto& 
Snndhetsnftmnd.  I  ekrifVelae  af  den  14  nästlidne  Pebruari  har 
Stockholms  Handels-  och  Ekonomikolleginm  till  Sandhetanämndea 
ofrerlemnat  en  af  Sjökaptenen  A.  F.  Fahlborg  till  KoUegiom  in- 
gifren  akriftligr  anmälan,  att  han  Ämnade  här  i  staden  antäggm  oefc 
dfif?a  fabrik  f^  åstadkommande  af  svaf^elsyrad  ammoniak,  kaiutik 
ammoniak  och  salmiak,  och  sedan  nämnde  skrifrelse  jemte  bifogade 
handlingar  blifvit  till  oss  öfvediemnade  i  ändamål  att  deröfTer  till 
nämnden  inkomma  med  utlåtande»  fl  vi  äran  anföra  följande: 

Det  vid  lysgasens  rening  använda,  afvensom  det  genom  kon- 
densation  erhållna  vattnet  innehåller  atom  andra  ämnen  betydliga 
qrantiteter  ammoniak,  hvarjemte  det  är  inpregneradt  med  åtskilliga 
gaaer  hnfvudsakligen  sva/velväte;  och  om  derföre  sådant  vatten  får 
fritt  afdunsta  i  luften,  sprida  sig  dessa  för  helsan  skadliga  ämnen 
i  atmosferen,  hvaraf,  särdeles  i  närmaste  omgifning,  menliga  följder 
kunna  vara  att  befara.  Att  ölägenheterna  icke  blifva  mindre  ge- 
nom det  orena  vattnets  afledning  till  en  sjö,  belägen  såsom  for- 
Kållandet  är  med  Klara  sjö,  inses  lätt.  Afbigten  med  den  nu  iliå- 
gavarande  fabriksanläggningen  är  att,  utom  tillgodogörandet  af  den 
inom  åtskilliga  industrigrenar  värderika  ammoniaken,  äfven  borttaga 
eller  åtminstone  förminska  det  skadliga  inflytandet  af  öfriga  i  gas^ 
vattnet  närvarande  flyktiga  ämnen,  af  hvilka  svafvelodtet  utan  tv^?e] 
är  det  t  aanitdrt  hånseende  menUgaete. 

Tid  besök  dels  på  gasverket,  dels  uti  den  i  närheten  deraf 
anlagda  fabriken  hafva  vi  i  detta  hänseende  inhemtat,  att  det  orena 
gasvattnet  genom  under  marken  nedlagda  jernrör  från  gasverket 
inpressas  i  fabrikslokalen  uti  en  der  beflntlig  fullkomligt  sluten 
afdunstningspanna,  der  det  utsattes  för  en  till  öfver  100^  uppgå- 
ende temperatur,  hvarvid,  utom  en  del  vatten,  äfven  de  öÅiga 
fiygtiga  beståndsdelarne  till  större  delen  bortgå.  Af  dessa  bindea 
ammoniaken  af  svafvelsyra  uti  ett  slutet  kärl,  genom  hvilken  ke- 
miska process  en  så  hög  temperatur  äfven  uti  dett^  käii  uppkom- 
mer, att  såväl  vattnet  som  andra  flygtiga  ämnen  bortgå;  vattnet 
kondenseras  i  en  särskildt  kylapparat,  men  de  öfriga  gaserna  gä 
viciare  till  en  större  reningskista,  i  hvilken  de  tvingas  igenom  en 
tjock  bädd  af  myrmalm;  af  denna  bindes  förnämligast  svafvelvätct 
genom  bildandet  af  svafveljem.  Detta  svafveljern  utbredea  sedan 
i  luften,  der  det  syrsattes  och  blir  sålunda  tjenligt  att  ånyo  an- 
vändas såsom  reningsmedel.  1  afdunstningspannan  drifves  afdunst- 
ningen,  enligt  oss  meddelad  uppgift,  så  långt  att  endast  ungefar 
^  återstår,  hvarefter  denna  återstod,  äfvensom  det  genom  kondensa- 
tionen  i  kylapparaten  bildade  vattnet  afledes  till  marken.  Ammo- 
niaken och  svafvelvätet  böra  således,  åtminstone  till  aldra  största 
delen,  vara  ur  det  afrinnaude  vattnet  aflägsnade. 

Då  således  den  afsedda  fabrikationen,  om  den  och  ieke  /Ui- 
aiånd^t  afiäganar  ölägenheterna  a/  gaevaiinetp  likväl  i  vOsendUkg 
mån  minskar  desamma,  anse  vi  icke  akäligt  att  Sandhetuimadsn 


11 

f5r  nn  del  afstyrker  fabrikens  fortsatta  drifrande,  dock  med  vilkor 
och  med  påföljd,  som  Öf^erståtli&llare-Embetet  kan  finna  lämpligt 
bestämma,  att  fabrikanten  fortfarande  vidtager  sådana  åtgärder  och 
forsigtighetsmått,  att  icke  de  osanda  ämnena  spridas  uti  och  sär- 
deles omkring  fabriken,  rare  sig  genom  otätheter  i  apparaterna, 
genom  ofullständiga  kemiska  absorbtionsmedel  eller  genom  otill- 
räcklig afdnnstning  af  gasyattnet. 

Det  förestående  afser  tillverkningen  af  svafvelsyrad  ammoniak; 
beträffande  kaustik  ammoniak  och  salmiak,  så  voro  några  särskildta 
anordningar  for  framstäUning  af  dessa  ämnen  ej  vidtagna,  och  kunna 
vi  således  ej  derom  yttra  oss.     Stockholm  den  17  Mars  1865. 
Åx.  Gahr,  CarUon,  Ä.  ff.  Fockj» 

I  sammanhang  härmed  föredrogs  en  af  H.  Jäderlund,  J.  Wahl- 
gren, J.  Bränder  med  flere  i  grannskapet  af  gasverkets  byggnader 
boende  personer  undertecknad  skrift,  deruti  uppmärksamhet  föstats^ 
Uand  annat,  å  olägenheter,  som,  enligt  dessa  personers  formenande, 
skulle  vara  förenade  med  den  tillverkning,  hvarom  i  detta  mål  vore 
fråga;  och  som  Nämnden  till  alla  delar  biträdde  det  af  Herrar 
Carlson  och  Baron  Eock  afgifna  yttrande  och  i  anledning  af  ofvan- 
berörda  utaf  H.  Jäderlund  m.  fl.  undertecknade  skrift,  ansåg  annan 
åtgärd  icke  å  Nämndens  sida  påkallas,  än  att  af  den  gjorda  fram- 
ställningen lemna  Handels-  och  Ekonomikollegium  del,  så  skulle 
skrifvelse,  i  öfverensstämmelse  härmed,  tiU  Kollegium  aflåtas. 

In  fidem 
J.  F.  Bratt. 

Afskriftens  riktighet  intyga: 

O.  L.  Nyétrdm,  August  Kinberg, 

e.  o.  Kammarskrifrare.  «.  o.  Ktmmankrifvtre. 

Med  anledning  af  denna  skrifvelse,  som  af  Handels-  och 
BkonomikoUegium  öfverlemnades  till  den  meranämnde  fabrikens 
egare,  Hr  A.  F.  Fahlborg,  har  denne,  ibland  annat  upplyst,  att 
sdllverkning  af  adUniak  tUlgår  på  enahanda  sätt,  som  svafvelsyradt 
ammoniaksalt,  med  den  skUlnad,  att  i  stället  for  svafvelsyra,  då 
saltsyra  användes,  vid  hvilket  tillfälle  äfven  Inktfrihet  uppstår.» 

»K<m8tik  ammoniak  beredes  på  så  sätt  att  i  en  hermetiskt 
sluten  Jerncistern  svafvelsyradt  ammoniaksalt  och  kalk  blandas  till- 
sammans i  vissa  proportioner  och  utspädes  lösningen  med  vatten 
till  en  tjock  välling,  derefter  ledes  vatten  ånyo  igenom  denna  bland- 
ning, dervid  ammoniaken  frigöres  och  tillika  med  vattenångan  afgår 
i  ett  äfvenledes  hermetiskt  slutet  kärl  af  jern,  hvarest  ammoniak- 
gasen  tvättas  i  en  kalkvälling,  för  att  frigöras  från  möjligen  med- 
följande kolsyra,  hvarefter  den,  tillika  med  den  bildade  vattenångor, 
går  igenom  en  blykondensor,  hvarest  det  vid  starkaste  möjliga  af- 
kylning  upptages  af  de  då  kondenserade  vattenångorna,  eller  de- 
s^eradt  vattnet,  hvarefter  det  ledes  i  glaskärl,  hvars  mynning  till- 
slutes,  för  att  ej  någon  förlust  af  ammoniak  må  uppstå.» 


12 

Efter   dosa   förklaringar,  som  blifvit  Sandbetsnänmdeii  med- 
delade, afgaf  denaamma  f&yande  slatliga  ntlåtaude:  »Med  anledning 
af  KoDegii  remiss    —    —     —    —    —    —    —    —     —     — 

får  Stockholms  stads  SundlieUiiamnd,  efter  tagen  kännedom  af  dea 
ntaf  FablboTg  till  Kollegium  den  9  i  samma  månad  ingifna  akrifl, 
demti  de  metoder,  som  han  rid  tillYerkningames  åstadkommande, 
har  för  afsigt  att  följa,  närmare  uppgifvas,  och  sedan  förste  atada- 
läkaren,    efter  besök  pfi  stället,  haft  tillfälle  förvissa  sig  om  upp- 
gifternas   enlighet  med  verkliga  förhållandet,  härmedelst  förklara, 
att  ehuru  ej  mindre  tillverkning  i  stor  skala  af  lysgas,  än  ock  så- 
dana tillverkningar,  om  hvilka  i  detta  mål  är  fr2ga,  när  de,  såsom 
nu    är    fallet,  utöfvas  inom  tätt  bebyggd  och  befolkad  stadsdel,  i 
allmänhet  måste  anses  utöfva  mera  eller  mindre  menligt  inflytande 
på  de  kringboendes  sundhetstillstånd.  Nämnden  likväl,  innan  dessa 
förhållanden  blifvit  genom  särskild  sundhetslag,  som  for  närvarande 
saknas,  närmare  ordnade,  anser  ifrågavarande  tillverkningar  svårligen 
kunna  förhindras  och  derföre,  så  vidt  nu  är  i  fråga,  hufvudsakiigen 
åberopar  sitt,  rörande  tiUverkning  af  svafvelsyrad  ammoniak,  fornt 
afgifna  yttrande.     Stockholm  den  28  Juni  1865. 

A.  H.  FocK. 

/.  F.  BraU. 

På  grund  htu^af  beslöt  Handels-  och  Ekonomikolleginm  »att 
öfver  den  gjorda  anmälan  bevis  skulle  genom  utdrag  af  protokollet 
meddelas;  åliggande  dock  Fahlborg,  att  vid  drifvande  af  ifrågava- 
rande fabrik  vidtaga  sådana  åtgärder  och  forsigtighetsmått,  att 
osunda  ämnen  icke  spridas  omkring  fabriken.» 

Sådan  är  i  korthet  historien  om  ammoniakfabriken  vid  gas- 
verket. Den  skulle  måhända  förefalla  komisk,  om  den  icke  rörde 
en  hel  stadsdels  trefnad  och  välbefinnande.  Åtminstone  skulle  jsg 
icke  finna  det  så  underligt  om  de,  som  äro  intresserade  i  nämnde 
fabrik,  i  smyg  skratta  åt  sina  grannars  fåfänga  försök  att  befria 
sig  ifrån  det  oangenäma  grannskapet  och  åt  deras  vanmäktiga  vrede, 
då  de  stinkande  ångorna  angripa  deras  luktorganen  Men  forhvsr 
och  en  som  icke  demti  är  intresserad  fir  saken  en  helt  annan  be- 
tydelse och  gifver  anledning  till  ganska  allvarsamma  betraktelser. 
Den  lemnar  nemligen  den,  såsom  mig  synes,  ganska  sorgligs  upp- 
lysningen, att  en  fabriksinrättniog,  som  af  fullt  sakkunniga  personer 
anses  »utöfva  mer  eller  mindre  menligt  inflytande  på  de  kring- 
boendes helsa»,  likväl  dermed  fär  fortfara  och  detta  uti  en  titt 
bebyggd,  centralt  belägen  stadsdel,  af  det  märkliga  skäl,  att  det 
icke  finnes  någon  särskild  sundhetslag  i  detta  hänseende.  Sju  år 
äro  dock  snart  förlidna,  sedan  Förslag  till  Lag  angående  sundhets- 
förhållandemas  ordnande  i  riket  afgafs  af  den  för  ändamålet  i  nå- 
der förordnade  komitén,  som  under  ordförande  af  Hr  Medicinal- 
rådet Ax.  Gabil  Cablson,  utgjordes  af  Hrr  J.  F.  HDLTXHHnif, 
S.  Er.  Sköldbxrq  och  L.  NoaiN.  Nåväl  1  Låtom  oss  se  hvad 
detta  förslag  innehåller  angående  dylika  fabriksinrättningar. 


13 

Kap.    4. 

fir  kebu  Meollp  haiiteriigar. 

8  16. 
Pabrik»    handel  eller  annan  näring,  som  hädanefter  foreiagea 
ooh   är  af  beskaffenhet  att  medföra  vida  for  allmänna  sundheten, 
Tara  underkastad  de  i  denoa  lag  stadgade  reglor  och  de  forsigtig- 
hetsmätt,  som  af  vederbörande  myndigheter  föreskrifvas. 

8   17 
Dylika  handteringar  indelas  i  två  klasser.    Den  första  fär  ej 
inrättas  eller  drifvas  i  boningshus  eller  dess  grannskap. 

8  18. 
Till  första  klassen  räknas: 
1.     Ammcniah-fabrik, 

Kan  det,  under  sådana  forhållanden,  vara  med  ett  väl  ordnadt 
samhälle  fSrenligt,  att  den  ifrågavarande  fabriken  tillätes  fortfara 
med  sin  verksamhet?  Den  ålägges  visserligen  att  »vidtaga  sådana 
åtgärder  och  forsigtighetsmått,  att  osunda  ämnen  icke  spridas  om- 
kring fabriken»;  men  då  Hrr  Carlson  och  Fock  förklarat,  att  den 
afsedda  fabrikationen  icke  fullständigt  aflägsnar  olägenheten  af  gas- 
vattnet och  ingen  kontroll  häröfver  for  öfrigt  lärer  kunna  erhållas, 
si  synes  mig  hela  detta  forständigande  blott  som  en  tom  fras, 
ntan  all  betydelse. 

Boten  och  upphofvet  till  det  öfverklagade  onda  är  dock  huf- 
vudsakligen  att  söka  uti  sjelfva  gasverket,  hvarifrån  ammoniakfabriken 
erhåUer  material  för  sin  verksamhet,  nemligen  det  vid  gasberedningen 
bildade  gasvattnet.  Svårigheten  att  bortskaffa  och  att  utan  olägeuhet 
for  omgifningen  förbruka  detsamma  hade  ensamt  varit  ett  tUlräck- 
ligt  skäl,  utom  alla  andra,  att  icke  tillåta  gasverkets  anläggning 
der  det  nu  befinnes,  hvilket  aldrig  hade  kunnat  hända,  om  vi  rid 
den  tiden  hade  egt  någon  sundhetslag. 

Min  mening  med  hvad  jag  nu  haft  äran  anföra  är  icke  och 
kan  icke  vara  den,  att  Svenska  Läkaresällskapet  skulle  sätta  sig  till 
doms,  hvarken  öfver  gasverket,  ammoniakfabriken,  eller  hvilken  an- 
nan fabriksinrättning  som  helst.  Jag  har  blott  genom  ett  enda 
exempel  velat  for  Sällskapet  framhålla  huru  iUa  det  för  närvarande 
står  till  med  vira  sundhetsförhåUanden,  i  den  forhoppning,  att  in- 
om Sällskapet  väcka  ett  ökadt  intresse  för  dylika  allmänna  frågor, 
hvarigenom  nödiga  forändringar  till  det  allmännas  båtnad,  enligt 
mitt  förmenande,  bäst  och  säkrast  skulle  kunna  åvägabringas.  Ty 
jag  är  fullt  öfvertygad,  att  t.  ex.  de  som  nu  klsga  öfver  ammoniak- 
fabriken, skulle  vinna  sitt  mål,  att  fl  den  förlagd  utom  staden, 
äfvensom  att  dylika  inrättningar,  som  gasverket  och  den  dermed 
förenade  ammoniakfabriken,  hädanefter  icke  skulle  kunna  anläggas 
midt  uti  en  tätt  befolkad  stadsdel,  om  Läkaresällskapet  delade  den 
åsigten,  att  de  ovilkorligt  inverka  menligt  på  de  kringboendes 
helsotillstånd    och  att  de  icke  ridare  böra  få  anläggas  i  närheten 


14 

af  boningslius,  samt  ville  uttrycka  den  önskan,  att  en  lag,  som 
ordnade  våra  8undhetsf5rhållanden,  med  det  snaraste  måtte  etad- 
fästas,  till  forekommande  af  sjukdomar  och  olyckor  af  mångahanda 

8l»S-  F.  A.  Cederschiöld, 

Hr  GräHS  bemOtte  några  af  de  i  denna  akrifvelse  gjorda 
anm&rkningame,  redogjorde  f9r  Snndhetsnämndens  åtgGrandes 
och  lagbestämmelserna  angående  dylika  fabriker  i  utlandet. 

Flere  ledamöter  begärde  ordet,  men  på  framställan  af 
ordföranden  afbröts  diskussionen  i  anseende  till  den  långt  fram- 
skridna tiden  och  frågan  bordlades. 

Den  16  Januari, 

Stadsläkaren  Wbsteb  ooli  Proy .-Läkaren  Sjöghxek  H.  —  RsTm  etipendivm. 

—  JTonialer  f5r  Ifikare.  —  Taekaagelaebret  —  Biblioteket.  —  Hr  Bux  le- 
damot. —  Gonstitntio   epidemica.  —  Ammoniakfiabrik.  —  Ptol    SoBOS  i. 

—  EsMARXS  operation.  —  Hydrenoepbalocele  posterior.  —  Yerkaiagane  af 
köld.  —  Prof.  KsumrBEBO  f. 

=  Ordföranden  tillkännagaf,  att  tvenne  af  Svenska  Lä- 
karekorpsens  medlemmar  nyligen  aflidit,  nemligen  f.  d.  Stads- 
läkaren i  Westervik,  M.  D.  K.  M,  Pehr  Wh-helm  Westeb, 
76  år  gammal,  och  Provincialläkaren  i  Råneå  distrikt,  M.  L. 
Carl  Thiodolf  Sjöoreen,  som  efter  någon  tids  sjukdom  af- 
lidit  i  Paralysie  génerale  å  härvarande  hospital  för  sinnessjuke, 
44  år  gammal. 

=:  Sekreteraren  uppläste  följande  från  Karolinska  Indi- 
lutets  Lärare-CoUeffium  anlända  skrijvelse: 

Till  Svenska  LåkaresållskapeL 
I  den  skrifvelse,  hvarjemte  Svenska  Läkaresällskapet  till 
Karolinska  medico-kirurgiska  Institutets  Lärare-Collegium  öf- 
verlemnade  samtlige  Anders  Retzii  stipendiifond  rörande  qvit- 
tenser  och  handlingar,  behagade  Sällskapet  åt  Lärare-Collegium 
uppdraga  den  »framtida  vården  af  och  dispositionen  öfver»  re- 
dan förut  afgifna  stipendiimedel  »på  sätt  Lärare-CoUegiam 
finner  lämpligast  vara»,  »under  vilkor  att  räntan  af  denna  fond 
under  namn  af  Anders  Retzii  stipendium  årligen  utdelas  åt  en 
eller  flere  studerande  vid  Institutet,  såsom  uppmuntran  och  be- 
löning för  utmärkta  studier  i  Anatomi  och  Fysiologi». 

På  grund  af  det  gifna  förtroendet  har  Lärare-Collegiam 
upprättat  reglemente  för  nämnde  stipendiifond  och  stipendiom, 
och  har  härmed  äran  meddela  detta  reglemente  till  kännedom 


16 

af  liäkareaUIskapet,  hrilket  utan  tyifyel  fortfarande  med  lifligt 
interesse  flStjer  alla  åtgOrandeD  med  afeeeode  pä  den  foDd 
Dess  TfilyiQa  beredt  och  öfverlemnat  at  läroverket  Stockholm 
d.  16  December  1865. 

Pa  L&rare-CoUegii  vägnar 

608T.  VOK  DUBKK. 

Axel  WinmersiedL 

Beglemente  fSr  Anden  Betiii  Btipendlifbnd  och  St^endium. 

8  1. 

Anders  Retzii  siipendiifond,  —  bildad  gencHn  snbskription  pä 
uppmaning  af  Svenska  Läkaresällskapet  och  af  Sällskapet  öfver- 
lemnad  till  framtida  vård  och  disposition  af  Karolinska  medico- 
kinurgiaka  Institutets  Lärare-CoUegium,  —  forraltaa  i  sammanhang 
med  Institutets  5friga  fonder  och  under  samma  garantier,  utan 
att  betungas  af  särsldld  förvaltningskostnad. 

Fonden  mä  icke  förminskas. 

8  2. 

Vid  hvoije  Hiseära  slut  utdelas  fondens  ärliga  ränteafkastning 
Bunder  namn  af  Anders  Retzii  stipendium  till  en  eller  ilere  stu- 
denmde  vid  Karolinska  Institutet,  säsom  uppmuntran  och  belöning 
for  utmärkta  studier  i  anatomi  och  fysiologi;». 

Vid  det  i  8  6  omformälda  sammanträde  bestämmer  Lärare- 
CoUegium,  efter  sig  företeende  omständigheter,  om  hela  ärsräntan, 
eUer  blott  en  del,  samt  huru  stort  belopp  skall  i  ett  eller  flera 
stipendier  utdelas. 

Hvad  som  icke  utdelas  skall  reserveras  och  forräntas  till  yt- 
terligare förökande  af  stipendium  for  följande  är,  på  sätt  Lärare- 
CoUegium  för  hvarje  gäng  bestämmer. 

8  3. 

Att  anmäla  sig  såsom  sökande  till  Anders  Betzii  stipendium 
eger  hvar  och  en  som  vid  Institutet  minst  en  läsetermin  idkat 
studier  i  anatomi  och  fysiologi  eller  i  endera. 

För  erhållande  af  stipendium  fordras,  utom  hvad  här  förut 
sages,  att  sökanden  uoder  nämnde  eller  längre  studietid  vid  In- 
stitutet förfärdigat  ett  eller  flera  anatomiska  preparater,  eller  verk- 
ställt anatomisk  eller  fysiologisk  undersökning  af  den  beskaffenhet 
att  de,  företedda  eller  i  sina  resultater  framlagda,  af  Lärare-Col- 
legium  kunna  såsom  tillfredsställande  prof  antagas.  Företedda 
preparater  tiUhöra  Institutets  museum,  inlemnade  skriftliga  upp- 
satser dess  arkiv. 

8  ^-  . 

Lärare-Collegium    utser  någon  bland  sina  ledamöter  till  In- 

speetor  Stipendii,  och  eger  han  att  närmast  öfvervaka  och  i  Lä- 
rare-CoUeginm  föredraga  alla  med  stipendium  i  sammanhang  stå- 
ende angelägenheter. 


16 

Ansökningar  och  prof  inlesmas  till  Inspector  Siipondii  foic 
utgången  af  April  månad  hvaije  år.  Sfter  derom  vid  kallelsen 
gjordt  tillkannagifyande  skola  de  i  näst  påföljande  Lärare-OoUe- 
giom  eller  annat  dertill  särskildt  bestftmdt  sammanträde,  tfll 
granskning  och  afgörande  foretagas,  och  bör  dervid  äfren  tagas  i 
betraktande  det  af  yederborande  larare>  öfVer  hvaije  sig  anmä- 
lande, särskildt  afgifna  vitsord  med  afseende  på  dennes  under 
stndietiden  i  allmänhet  ådagalagda  flit  och  skicklighet. 

Vid  besiats  fattande  fo^as  de  i  andra  mål  fÖr  Lärare-CoHe- 
ginm  gällande  foreskrifter. 

S  6. 

Stipendium  kan,  på  ny  anmälan,  ett  följande  år  till  samma 
person  utdelas. 

8  7. 

Stipendiat-utnämning  tillkännagifves  genom  anslag  på  Insti- 
tutets tabula  nigra  och  anmäles  i  Svenska  Läkaresällskapet 

8  8. 
Tillkannagifyande   om  vilkoren  for  erhållande  af  stipendium 
å  denna  fond  skall  från  hvarje  läseårs  böljan  finnas  å  tidmla  ni- 
gra anslaget. 

(För  denna  gång  anslås  sådant  så  fort  som  stadgar  äio  af 
Lärare-Collegium  godJämda  och  antagna.) 

s  Förevisades  af  Sekreteraren  från  Hr  D.  Hbtbian  i 
Göteborg  insända  prof  på  läkarejonmaUr^  hvilka,  med  48  blad 
inbnndna  i  starkt  band,  kosta  5  R-dr  R:mt  stycket 

SS  Sekreteraren  meddelade  innehållet  af  ett  från  Säll- 
skapets nyligen  invalde  ledamot  Professor  Wiggbrs  i  Gröttio- 
gen  anländt  tackaågéUebref^  som  tillika  innehöll  ett  erbjndande 
till  Sällskapet  af  Prof.  Wrs  hittills  utgifoa  arbeten. 

c=  Till  biblioteket  anmäldes  : 

Degli  innesti  animali  e  della  produzione  artificiale  deUe  oel- 
lule  ricerche  sperimentali  de  Gavaliere  Paolo  Mantboacsa,  con 
disegni  copiati  dal  vero  dal  Signor  Giulio  BnuozSBO,  Milano  1865. 
—  Sa  le  riforme  legislative  desiderabili  pei  pam  e  su  le  kggi 
amministrative  desiderabili  pei  pazzi  e  pei  manicomi  lettera  del 
dottor  fisico  Cssare  Castiglione.  Milano  1865.  —  Dello  avelena- 
mento  prodotto  dal  fosforo  per  il  Dött.  Ranibbi  Bblliki.  FireBte 
1864.  —  Sommario  della  dinica  medica  di  Pavia  anno  1860— 
61 — 62—63  pei  Professore  Salvatorb  Tommasi.  Napoli  1864.  — 
Elementi  d'igiene  del  Dött.  Paolo  Mantegaza.  Milano  1864.  — 
Del  Cretinismo  in  Lombardia  relaaione  della  commissione  nomi- 
nata  dal  r.  instituto  lombardo  di  scienze  e  lettere.  Milano  1864. 
Gåfvor  af  Öfverläkaren  Salomon. 


17 

—  Tiil  ledamot  af  Sällskapet  antogs  Amannensen  Tid 
Allmänna  Barnbördshnset  Med.  Lic.  Carl  August  Blix. 

^  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  7  till  och  med  Lördagen  den  13  Januari  1866: 

Sjnkligheten  temligen  betydlig.  —  Af  Variol»  hafva  under 
veckan  38  fall  och  af  Scarlatina  42  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjokdomsfaU  (frtn  21  läkare): 
Fe  bris  typholden   ....       4.  Gonorrhoea 4.  Gastritia.    Enteritia . .       6. 


D i phtheria 7.  Meni ngitis  cerebralis  1 . 

Angina  membranaeea      2.  Nenralgia 3. 

Pertassia 1.  Conjunctmtia  4. 

Cholerina  1  lOtitia 5. 

Diarrhcea SCJAngina  tons.  &  faac.  65. 

Febria  intcrmittens..       9.  Pericarditia  1. 

Laiyngo-tracheitis  ...  10. 


Colitia 2. 

Peritonitia 3, 

Icterna 1. 

Nephritis 3. 

Rheumatismns  acntns  15. 

Eryaipelaa 7. 

Erythema  nodoanm  .  4. 

Bronch.  Cat.  broncb.     61.jUrticaria  2. 

Bronchitifl  capillaris        2.'Carbuncalaa 1. 

Pnenmonia 11.  Rbenm.recenaafebri]. 2. 

Febrii'ga«ir.'*9impi,';     2i\  Summa  839. 


Vario)».  Varioloidea.  6. 

Varicellae 3. 

ScarlatiP* 26. 

Delirium  tremens.  ..  3. 

Intox.  e  vapor.  carb.  1. 

Sjphilis 5.| 

2.  A  hnfrodstadens  sjukTftrdsanstalter: 

På  SeraJimer-laMarettet:  sjakantalet  den  13  Jan.  246,  hvaraf  140  på  af* 
delningen  för  inv&rtes  sjnke;  inkomna  nnder  veckan:  febris  typhoidea  11,  aa- 
gioa  tonsillaris  2,  peritonitis  1. 

Pl  Allmänna  Gamisons-ijukhmet :  sjakantalet  den  13  Jan.  152,  bvaraf  66 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sjpbilis  9,  rhenma- 
tiamns  3,  broncbitis  2,  febr.  gastr.  simpl.  2,  gonorrboea  1,  nneumonia  1. 

På  Pirovisoritka  »jukhusei  å  Söder:  sjakantalet  den  lo  Jan.  195,  bvaraf 
148  invärtes  sjake;  inkomne  under  veckan:  variolse  22,  febris  tjpboides  4, 
pnenmonia  2,  febris  gaatr.  simpl.  2,  dysenteria  1,  scarlatina  1,  angina  tonsill. 
1,  laryngo  tracheitis  1. 

På  Provisoriåkn  sjuJAuset  å  Sahhatiherg:  sjakantalet  den  13  Jan.  65, 
bvaraf  52  invärtea  ajnke;  inkomne  under  veckan:  febr.  gaatr.  simpl.  3,  deli- 
rium tremens  2,  broncbitis  2,  pnenmonia  2,  gastritis  2,  febris  intermittena  1, 
nepbrttis  1,  rbeomatismus  1. 

På  Allmänna  Bamhutet:  broncbitis  5,  diarrboea  2,  conjunctivitis  1,  pnen- 
monia 1.  —  Polikliniken:  conjunctivitis  8,  diarrboea  4,  febria  intermittens  2, 
scarlatina  2,  broncbitia  2,  colitis  2,  otitis  1,  angina  tonsillaris  1,  gastritis  1, 
urticaria  1,  zona  1. 

På  Bamavtkhuaet :  sjnkantalet  den  13  Jan.  51;  inkomne  nnder  veckan: 
coi^unctivitis  2,  diarrboea  1,  ncpbritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshutet :  vårdade  qvinoor  16;  helsotillståndet  godt. 

På  Pr<nisori$ka  BambÖrd$hu$tt :  vårdade  qvinnor  16;  belaotillståndet  godt. 

På  Bambördshutet  Pro  Patria:  belsotillatåndet  godt. 

På  Diakoni38'8Jukhus€t :  sjokantalet  den  13  Jan.  36;  inkommen  under 
veckan:  pnenmonia  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  sinnessjuke:  sjukantalet  den  13  Jan.  175, 
bvaraf  85  mankön  och  90  q  vinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjnkantalet  den  13  Jan.  148,  bvaraf 
VSI  från  ataden  och  21  frSn  länet;  inkomne:  sypbilis  25,  gonorrboea  1. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  gonorrboea  11,  sypbilis  6. 

3.  Bland  de  Fattiga  (enligt  fattigläkarnea  vecko-rapporter) :  broncbitis  25, 
scarlatina  13,  diarrboea  10,  variolso  10,  angina  8,  rbeumatismus  8,  febris  in- 
termittens 7,  febris  gastrica  simplex  7,  opbtbalmia  5,  pnenmonia  4,  febris  ty- 
phoidea 3,    gaatriciamns  2,    dipbtheria  1,    sypbilis  1,    erysipelaa  1,    meningitis 

F9rhandlimgar  1866.  ^ 


18 

otreteilis  1,   tpoplsiia  emkn  1,  plevritif  1»  perito&itu  1,   nephritU  1,    mc- 
tritis  1. 

4.    I  ffa<i6iw  fångtl$er:  diarrliaea  1,  sjpliilu  1,  febris  gaatricå  aimplei  1 
eiyaipelM  1. 

Sorra  KorrebHont-inråttningen :  bronchitis  1. 

^  Då  åtskilliga  af  de  ledamöter,  som  i  sistlidne  sammaD- 
komst  begärt  ordet  i  frågan  om  ammoniak/abriken  i  Klara 
församling,  i  anseende  till  sammanträde  af  Hrr  Stadsfallmäk- 
tige  voro  hindrade  att  sig  i  Sällskapet  infinna,  bordlades  denna 
fråga  till  påföljande  sammankomst 

—  Hr  RossANDER  meddelade  några  biografiska  notiser 
om  den  nyligen  (den  22  sistlidne  December)  aflidne  Professor 
ScHUH  i  Wien. 

Schnh,    som    var  en  af  Tysklands  mest  ansedde  kimrger  och 
l&ng^e  varit  en  af  celebriteterna  vid  Wienerskolan,  der  ban  först  be- 
klädde den  oftalmiatriska  lärostolen  —  dock  endast  en  kort  tid  — 
samt    sedan    under  många   år  en   af  de  två  kirurgiska,  hade  afven 
ntgifvit    några    arbeten,    af   h vilka    hos  oss  mest  kända   äro  b«nn9: 
PaUiologie  wid  Therapie  der  Paeudoplasmen,  ett  arbete,  som  till  och 
med   helt  nyligen   blifvit  i  Sällskapet  under  en  diskussion  af  kom- 
petent   person    med    loford   citerad  t,   samt   Ueber   Gesichtsnturalgitn 
tmd  iiber  dis   Qefolge  der  dagegen  vorgenommenen  Neruenresecttonen, 
ett  ämne,  åt  hvilket  B.  haft  anledning  egna  en  synnerlig  uppmärk- 
samhet,  emedan  han  sjelf  tidtnls  var  plågad  af  en  svär  tic  doalou- 
renx.    For  svenskar  är  särskildt  Schuhs  bortgång  mycket  att  beklag.i, 
ty    han    var  en  varm  vän  af  vårt  land.     Under  en  resa  i  Sverige 
för  många  år  sedan   hade   han   blifvit  mottagen  med  mycken  upp- 
märksamhet och  tröttnade  aldrig  att  i  ord   och  handling  visa  sin 
tacksamhet  härfor     Hvarje  svensk,  som  kom  till  Wien,  var  hos  ho- 
nom   en    välkommen    gäst,   och   denna  hans  förkärlek   för  svenskar 
var  blifven  ett  ordspråk  derstädes.     Professor  Schuh  efterlemnar  cd< 
dast    en    dotter,    gift  med   Professor  Gilewsky  i   Krakau,   en  un? 
framstående    man,    som    i    somras  besökte  Stockholm  och   som  om 
dödsfallet    notificerat    Hr  Bossander.     Professor  Schuh   var  vid  sin 
bortgång  60  år  gammal. 

=  Hr  RossANDEB  redogjorde  för  ett  fall  af  Esinarh 
operation,  som  han   den  24  sistlidne  Juli  på  lasarettet  utfört: 

Den  sjuke  var  en  24  års  man,  som  allt  sedan  den  tidi- 
gaste barndomen  haft  underkäken  ankyloserad,  hvadan  denna 
också  var  i  högsta  grad  atrofisk.  Operationen,  som  måst  ut- 
faras genom  sektion  af  de  båda  uppstigande  delarne  af  under- 
käksbenet)  hade  ledt  till  ett  omedelbart  vackert  resultat,  som 
ännu  efter  3  månader  ej  blifvit  sämre.  Patienten  kunde  röra 
sin  underkäk  ej  obetydligt,  men  var  dock  ej  fullständigt  läkt, 
då  han  utskrefs  från   lasarettet.    Hr  R.  lofvade  att  förskaffa 


19 

sig   visshet  om  det   definitiya  resultatet   och  framdeles  i  tid- 
skriften utförligt  relatera  fallet. 

Hr  Santesson  hade  ej  varit  närvarande  vid  sjelfva  ope- 
rationen, men  hade  haft  tillfälle  att  iakttaga  dess  goda  resultat 
och  anmärkte,  huru  denna  ännu  jemförelsevis  mindre  allmänna 
operation  med,  så  framt  man  hittills  kände,  lycklig  utgång  vore 
af  särdeles  vigt  och  intresse  för  den  kirurgiska  kasuistiken. 

Hr  Netzel  förevisade  och  demonstrerade  ett  miss- 
foster med  Hydrencephalocele  poaterior, 

Fostret,  som  var  af  qvinligt  kön,  fuUgånget  och  kraftigt  ut- 
vecklad t,  företedde  å  bfilen  och  extrem iteterne  inga  abnormiteter. 
Hufvttdet  satt  nedtryckt  mellan  axlarne,  så  att  fostret  syntes  sakna 
Kals,  och  hakan  var  endast  genom  ett  tjockt  hudverk  skiljdt  frän 
bröstet.  Ansigtet  var  välskapndt,  men  pannan  sriknades  fullkomligt, 
emedan  pannbenen  voro  ned  plattade  och  tryckta  mot  hufvudskåls- 
botten.  Hjessbenen  voro  betydligt  mindre  än  normalt  och  platt- 
tryckta  samt  genom  smala  sömmar  förenade  med  pannbenen  och  de 
rudimentära  nackbenen.  Några  fontaneller  af  vanligt  utseende  funnoe 
icke,  utan  de  sammanstötande  benen  trängde  tätt  intill  b  varandra. 
Hufvudskfilshvalfvet  saknade  sålunda  här  alldeles  sitt  normala  utse- 
ende, och  i  dess  ställe  bildades  af  pann-  och  hjeaa-benen  ett  platt 
tak,  som  bildade  ungefär  en  90^  vinkel  mot  ansigtsplnnet.  Sjelfva 
benstommen  af  hufvudet  blef  genom  dessa  förändringar  reducerad 
till  eii  ganska  obetydlig  volym,  men  bakom  denna  utsköt  en  med 
hud  betäckt,  fluktuerande  svulst  af  ett  l-årigt  barnhufvuds  storlek. 
Vid  basen  af  denna  svulst  kunde  man  känna  huru  dess  innehåll 
genom  en  speciedaler-stor  öppning  i  bakhufvudet  kommunicerade 
med  det  inre  af  kraniet.  Svulstens  betnckningar  bildades  af  bak- 
bufvudets  och  halsens  hud,  hvilken  isynnerhet  i  det  bakre  och  ne- 
dre parliet  var  så  utspänd,  att  den  öfvergAtt  till  en  pn  sina  ställen 
nästan  genomskinlig  tunn  hinna.  Genom  en  från  ryggraden  uppfit 
sig  fortsättande  strängformig  förtjockning  och  indragning  af  huden 
var  svulsten  baktill  afdelad  i  tvenne  ungefär  lika  stora  hälfter. 

Qvinnan,  som  födt  missfostret,  var  en  ung  och  välbildad  först- 
foderska.  Hon  hade  under  hela  gestationsperioden  befunnit  sig  väl 
och  visste  ej  att  uppgifva  nAgon  omständighet,  som  efter  hennes 
egen  åsigt  skulle  kunna  vara  vällande  till  missbildningen.  Förloss- 
ningen försiggick  hastigt  och  Intt.  Den  stora  svulsten  bjöd  sig  och 
framföddes  först,  derefter  hufvudet  och  den  öfriga  kroppen.  Nnfvel- 
strsngen  var  ovanligt  kort,  moderkakan  enligt  barnmorskans  uppgift 
i  intet  afseende  abnorm.  Fostret  framföddes  vid  lif,  respirerade 
temligen  kraftigt,  men  skrek  endast  svagt;  det  afled  efter  ungeAr 
3  timmar. 

Herr  Netzel  utbad  sig  att,  sedan  svulsten  blifvit  öppnad 
och  de  missbildade  delarne  närmare  undersökta,  få  en  annan 


20 

gång  i  Sällskapet  atf(^Iigare  redogöra  fttr  det  förevisade  mtss- 
fostret 

=  Hr  Santesson  lemnade  slatligea  (efter  Med.  Times 
and  Gazette  Decemb.  2.  1865)  ett  referat  af  Dr  Poucbdet's 
redogörelse  i  Academie  de  Médecine  f5r  sina  experiroenter  an- 
gående kölds  inverkan  på  djurorganismen. 

De  slutsatser,  till  hvilka  Dr  Pouchet  kommit,  voro  huf- 
vudsakligen  följande: 

1.  Till  de  första  företeelser,  som  föranledas  af  köldens  inver- 
kan börer  kapillärkärlens  sammandragning,  bvilken  lätt  kan  iakttagas 
under  mikroskopet.  Denna  sammandragning  är  så  betydlig,  att  in- 
gen blodkala  kan  vinna  tillträde,  och  kärlen  blifva  således  alldeles 
tomma,  hvilket  förhällande  är  orsaken  till  de  frusna  delames  blekhet. 

2.  Den  andra  företeelsen  är  sjelfva  blodkulornas  förändrade 
tillstånd,  och  äro  dessa  förändringar  hufvudsakligen  af  3  slag:  åeh 
kan  kärnan  lemna  sitt  orobölje  och  simma  fritt  omkring  i  bild- 
ningsvätskan, hvarvid  de  frigjorda  kärnorna  ha  ett  koottrigi  utse- 
ende och  äro  mera  genomskinliga  än  under  vanliga  förhållanden. 
Omhöljena  synas  antingen  sladdriga  och  sönderrifna  eller  ock  upp- 
lösas de  och  försvinna;  vidare  kan  kärnan  qvarstanna  inom  omhöl- 
jet,  men  blir  ogenomskinlig  och  befinner  sig  mer  eller  mindre  af- 
lägsnad  från  dess  centrum;  och  slutligen  kunna  blodkulorna  endast 
synas  mer  eller  mindre  naggade  i  kanterna  samt  ega  en  mörkare 
färg  än  vanligt.  Det  är  hufvudsakligen  i  reptilernas  blod,  som 
man  finner  kärnorna  utsprängda;  hos  däggdjuren  iakttages  deremot 
blodkulornas  naggade  beskaffenhet.  Antalet  af  blodkulor,  hvilka 
undergå  dessa  förändringar  och  återgå  i  blodomloppet,  är  beroende 
af  förfrysningens  utsträckning. 

3.  Hvarje  djur,  som  blifvit  förfruset,  d.  v.  s.  när  nllt  dess 
blod  förtjockats  och  blodkulorna  blifvit  förändrade,  måste  anses  for 
fullkomligt  dödt  och  omöjligt  att  återställa  till  lif. 

4.  Då  förfrysningen  angripit  endast  en  del,  blir  det  fullkom- 
ligt förfrusna  organet  gangrenöst  och  förstördt. 

6.  Då  en  delvis  förfrysning  ännu  ej  nått  sin  höjd  och  endast 
ett  fåtal  af  förändrade  blodkulor  inkommit  i  blodomloppet,  är  lifret 
ännu  ej  i  fara. 

6.  Eger  förfrysningen  deremot  betydlig  utsträckning,  så  dör 
djuret  hastigt  genom  den  stora  mängd  förändrade  blodkulor,  som 
▼id  upptinandet  hastigt  kastas  in  i  blodströmmen. 

7.  Ett  partielt  förfruset  djur  kan  Icfva  lång  tid,  om  det  hålle? 
fortfarande  i  sådana  viikor,  att  det  genom  kölden  förändrade  blodet 
ej  inkommer  i  det  allmänna  blodomloppet,  men  det  dör  plötsligt, 
om  man  upptinar  de  frusna  delarne,  enär  sålunda  de  förändrade 
blodkulorna  återinkomma  i  blodet  och  göra  det  otjenligt  till  lifveU» 
upprätthållande. 

8.  Vid  alla  fall  af  förfrysning  orsakas  döden  af  den  omnämda 
blodförändringen  och  ej  tilifölje  af  intryck  på  nervsystemet 


21 

9.  Sfisom  följd  af  dessa  facta  framgår,  att  ju  mindre  hastigt 
frusna  delar  upptinas,  dess  mindre  hastigt  sker  angreppet  på  orga- 
nismen genom  det  förändrade  blodet  och  desto  större  fir  äfven  ut- 
sigterna  för  framgång  vid  försoken  att  återställa  lifvet. 

=  Hr  LeV£RTIN  tiilkännagaf  Professor  Krukenberos 
ayligen  inträffade  frånfalle  vid  78  års  ålder.  Han  var  på  sin 
tid  en  celebritet  inom  den  medicinska  verlden  och  inrättade  för 
längre  tid  tillbaka  i  Halle  en  af  de  första  kliniker  i  Tyskland. 
Flere  svenska  läkare,  hvaribland  Generaldirektör  Huss  och  Hr 
Levertin  hade  hos  honom  åtnjutit  medicinsk  undervisning. 

Den  23  Januari, 

F.  d.  Prov.-Läkaren  Staonell  f.  —  Tacksagelsebref.  —  Biblioteket.  — Leda- 
möter Anmälda.  —  Constitntio  epidemica.  —  Ammoniakfabrik.  --  Säll- 
skapets hus. 

=  Ordföranden  tiilkännagaf  att  f.  d.  Provincialläkaren  i 
Carlstad,  R.  W.  O.,  M.  D.  o.  K.  M.,  Pehr  Erik  Stagnell, 
född  i  Sundsvall  1792,  den  12  dennes  aflidit  i  Stockholm. 

=  Sekreteraren  uppläste  ett  från  Sällskapets  nyligen  in- 
valde ledamot.  Assessor  Pharmaciae  S.  M.  Trier,  ankommet 
tacks  ägelsebref. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Koppepidemien  i  Sverige  åren  1856 — 1862  af  A.  T.  Wistband. 
G&fva  af  författaren. 

=  Att  till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
anmäldes  af  Hr  Salomon  och  Sekreteraren:  biträdande  läkaren 
vid  Malmö  hospital.  Med.  och  Fil.  Doctorn,  Kristian  Fredrik 
Berung  samt  af  Hr  Abelin  och  Seki*etcraren:  Amanuensen 
vid  pediatriska  kliniken,  Med.  Lic  Johan  Wilhelm  Boström. 

==  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  14  till  och  med  Lördagen  den  20  Januaii  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  Variolae^ 
hafva  31  fall,  samt  af  Scarlatina  35  fall  förekommit 

1.     Inom  enskiid  prahtUs  anmälde  sjukdomsfall  (fr&n  24  läkare): 

Febria  typhoides 6,  Meningitis  cerebralis      l.'lctera8 8. 

Dipbtheria 4.|Neuralgia 5.|Nephritia 1. 

PertoBsia IJConjanctiritis 5.  Metritis 1. 

Gbolera  nostras 2.0iiti8  1.  Rbeamatismos  acntns  19. 

Cbolerina 3.  Ang.  tons.  &  fancium  53.  Erysipelas 2, 

Dysenteria l.iLarynffo-tracbeitis   ..       öJErytbema  nodosnm..  1. 

Diarrboea 84.'Bronch.  Cat.  broneb.  79'Urticaria 4. 

Febris  intermittens..  6.;Bronobiti8  capillaris.       1.  Zona 1. 

Angina  parotidea 2.  Pnenmonia 15.  Carbanoalns  4. 


VariolsB.    Varioloidea  4. 

VaricellsB 5. 

Scarlatina 22. 

Sypbilia 2.' 


Pleoriiis 5. 

Febris  gastr.  simplez  20. 

Oastritis.    Ententis .  2, 
Peritonitia 


Bheum.  reeens  afebril.      1. 


Gonorrboea 7.|Hepatitis 1 


Summa  ool. 


22 

8.    k   Hafniditadeiii    BjmkvårdManatalter : 

På  Serafifner-loiartUei:  136  patieaUr  på  ftfdalningen  for  inTsttei  sJHke: 
inkomne  under  Yeckan:  febris  typhoides  8,  scarlatina  1,  pericarditiB  1,  pleuriti» 
1,  erysipeUs  1. 

På  Allmänna  OamU&n$-siMu$et :  ijakaatalet  den  90  Jan.  136,  hraraf  63 
på  af  delningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  Teckan:  ^hilii  5,  ^nor- 
rhoea  3,  bronchitis  2,  delirinm  tremens  1,  pnenmonia  1,  pleuhtis  1,  febri«  ga- 
ttrica  1,  nephritis  1. 

På  FrovisorUka  $jukh9$ei  é  89der:  »jnkantalet  den  20  Jan.  195,  hTarsf 
147  inTärtet  sjuke;  inkomne  under  veckan :  variolso  22,  bronckitis  4,  febrta  ty- 

? höides  2,  febris  gastrica  simplex  2,  delirinm  tremens  1,  s^rpkxlis  1.  peritoniti» 
,  rbenmatismus  1. 

På  ProvUorisiM  gjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  20  Jan.  76,  kvaraf 
58   invärtes   sjuke;    inkomne   nnder  veckan:  broncfaitis  7,   febris  tTphoides  2, 

?nenmonia  2,  diarrboea  1,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  delirium  tremens 
,  febris  gastrica  simplex  1,  gastritis  1,  nephritis  1,  metritis  1,  rhenmatismn» 
1,  erysipelas  1. 

På  Allmänna  Bamhfåset:  bronchitis  5,  diarrhcea  4,  eonjnnetivitis  3,  scarla- 
tina 1,  otitis  1,  laiTngo-tracheitis  1,  colitis  1,  erysipelas  1,  nrticaria  1.  — 
Polikliniken:  bronchitis  6,  conjunctivitis  5,  gastro-enteritis  3,  syphilis  2,  diar- 
rhcea 1,  scarlatina  1,  pnenmonia  1,  febris  gastrica  simplex  1,  colitis  1,  erythe- 
ma  nodosum  1,  nrticaria  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  20  Jan.  55;  inkomne  nnder  veekaa: 
febris  typhoides  2,  conjunctivitis  2,  gastritis  1,  nephritis  1,  pemphigus  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  14;  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  12;  helsotillståndei  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  Rodt. 

På  Diakoniss-sjtåkhuset :  sjukantalet  den  20  Jan.  37;  intet  fall  af  akut  sjuk- 
dom har  nnder  veckan  intagits. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  20  Jan.  173,  hvaraf 
83  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  oeh  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  20  Jan.  145,  hvaraf 
125  från  staden  och  20  från  länet;  inkomne:  syphilis  22^  gonorrhoea  3. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  syphilis  7. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) :  bronchitis  25, 
diarrhoea  18,  angina  tonsillaris  12,  febris  intermittens  9,  scarlatina  9,  rhenau- 
tjärans  9,  gastricismns  6,  febris  gastrica  simplex  5,  variolae  5,  febris  typhoides 
4,  apoplexia  cerebri  4,  laryngitis  3,  pnenmonia  3,  gastritis  et  enteritis  2,  sy- 
phibs  2,  diphtheria  1,  meningitis  cerebralis  1,  nennugia  1,  ophthalmia  1,  otitif 
1,  peritonitis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  rhenmatismus  1. 

^  Norra   Korrektions-inrättningen:    bronchitis  4,    febris   gastrica  simplex  2, 
conjunctivitis  1,  angina  tonsillaris  1. 

*  Bland  anmälda  sjukdomsfall  hade  Hr  Lamm  anfört  9  å 
Södermalm  förekommande,  dels  enkla,  dels  med  kräkningar  kom- 
plicerade diarréer,  såsom  härledande  sig  af  begagnande  af  vatten 
från  brunnen  i  Brunmbacken^  hvilken  nyligen  blifvit  åt  allmila- 
heten  upplåten,  sedan  den  en  längre  tid  bortåt  i  anseende  till 
derinvid  pågående  jernvägsarbeten  varit  tillstängd. 

I  egenskap  af  förste  Stadsläkare  upplyste  Hr  Carlsok 
att  sedan  anmälan  till  honom  ingått  derom,  att  åtskilliga  sjok- 
domsfall  å  söder  inträffat,  hvilka  ansågos  föranledda  genom  for-* 
tärande  af  vatten  från  nämde  brunn,  hvilket  egde  en  fadd  ocb 
elak    smak,   hade   han  genast  gått   i  författning  om  bmnnens 


23 

st&ngande  och  öppnande  i  dess  ställe  af  en  vattenkastare  tätt 
l>redvid  till  allmänhetens  tjenst.  Först  efter  verkställd  under- 
sökning af  vattnet  och  sedan  brunnen  blifvit  rensad  skulle  den- 
samma ånyo  upplåtas. 

I  Hr  Lewins  praktik  i  ofvannämnda  stadsdel  hade  äfven 
en  liten  lokal  epidemi  af  gastro-intestiuala  åkommor  visat  sig, 
hvaribland  flera  fall  af  kolik  och  diarré,  två  fall  af  cholera 
nostras  samt  ett  fall  af  dysenteri.  Vattnet  i  den  nyöppnade 
bninnen,  hvilken  eljest  anses  såsom  en  af  de  bästa  i  Stockholm, 
hade  nu  haft  en  underlig  smak  och  snart  satt  betydlig  fällning. 
Någon  annan  orsak  än  vattnet  hade  ej  kunnat  utfinnas. 

Hr  WiSTRAND,  HiLAR.  befarade  andra  föranledande  om- 
ständigheter, då  inom  åtskilliga  familjer,  som  begagnat  nämnda 
vatten,  intet  sjukdomsfall  uppstått,  och  då  äfven  i  de  längre 
bort  belägna  qvarteren  å  söder,  som  hemtat  sitt  vatten  från 
annat  håll,  ett  ovanligt  antal  diarréer  på  sednaste  tiden  före- 
kommit. Ansåg  för  öfrigt  önskligt  att  brunnen  ju  förr  dess 
heldre  upprensades,  så  att  vattenledningen,  hvilken  för  närva- 
rande ej  eger  mer  än  trenne  filtrerbassiner,  ej  för  mycket  an- 
litades. 

Hr  Malmsten  ansåg  att  rensning  af  brunnen  borde  ha 
föregått  dess  öppnande  till  allmänhetens  begagnande  och  påpe- 
kade i  öfrigt  det  egendomliga  förhållande  att  i  Stockholm  åkare- 
stationer vanligen  äro  belägna  i  det  närmaste  grannskap  af 
stadens  brunnar,  till  föga  fromma  för  dricksvattnet. 

Äfven  Ordföranden  samt  Hrr  Gederschjöld,  Sondék 
och  Tholander  yttrade  sig  i  denna  diskussion. 

=  Upptogs  till  fortsatt  diskussion  den  tvenne  gånger  bord- 
lagda, af  Hr  Gederschjöld  väckta  frågan  om  de  hygieniska 
olägenheterna  af  en  i  Clara  församling  belilgen  ammontakfabrik 
Hr  Qrähs  anhöll  att  fä  till  protokollet  anmärkt,  att  han,  då 
detta  ärende  första  gången  förevar  i  Läkaresällskapet,  redogjort  för 
behandlingen  af  detsamma  uti  Sundhetsnämden,  hvarvid  han  tillika 
upplyst  att  de  personer  i  Clara  församling,  som  anfört  klagomål 
öfver  den  ifrågavarande  ammoniakfabriken,  gjort  detta  innan  frågan 
varit  behandlad  af  Nämden,  således  innan  Nämden  tagit  kännedom 
derom  och  innan  fabriken  var  oktrojerad  och  fastade  Hr  G.  Säll- 
skapets  uppmärksamhet  derpå  att  Sundhetsnämden  med  stöd  af  det 
utlåtande,  som,  efter  inspektion  af  fabriken  och  tagen  kännedom 
om  operationerna  derinom,  blifvit  afgifvet  af  Professoren  Frih.  Fock 
och  Medicinalrådet  Carlson,  lemnat  sitt  medgifvande  till  fabrikens 
fortsatta  gång,  men  så  bindande  och  vilkorligt  att  så  framt  fabri- 
kanten ej  kunde  iakttaga  och  verkställa  hvad  han  sig  tillförband. 


24 

fabriken  icke  borde  A  existera.  Hr  G.  meddelade  efter  Sundhet»- 
nämdens  protokoll  såväl  namde  Herrars  utlåtande  som  Sundheta* 
nämdens  resolution.  —  Beträffande  andra  delen  af  frågan  eller  be- 
hofvet  af  en  Sundbetslagstiftning  instämde  Hr  G.  helt  och  hållet 
i  Hr  Cederschjölds  åsigt,  och  delgaf  Läkaresällskapet  följande  af 
honom  gjord,  motiverad  framställning  derom  inom  Sundhetsnäinden. 
hvars  innehåll  och  tendens  Sundhetsnämden  godkände,  ehuru  Näm- 
den  ännu  icke  gått  dessa  önskningar  till  möte: 

Den  10  Juni  1864.     Dr  Grähs  androg  följande: 
»Instruktionen    för    Stockholms    stads  Sundhetsnämd  påbjuder 
såsom  denna  Nämds  hufvudsakliga  åliggande  att  »vaka  öfver  hufrud- 
stadens    helso-  ooh  sjukvård»,   och  formulerar  i  några  vissa  mom. 
hvad    densamma    med    hänseende    dertill  har   att  iakttaga.     Hvad 
sjukvården  angår  kunna  dessa  allmänna  stadganden  vara  tillfyllest, 
enär  området  for  denna  del  af  Sundhetsnämdens  verksamhet,  om 
åfven  omständigheterna  kräfva  dess  utvidgning,  är  temligen  bestämdt, 
och    åtgörandena   inom  detsamma  hafva  en  af  erfarenheten  gifven 
norm  att  följa.    Annorlunda  är  det  med  allmänna  kelsovården.    De 
frågor  den  omfattar,   äro   så  många  och  svåra,  och  begreppen  om 
deras    ingripande    vigt    för   samhället  så  olika  och  dertill  så  otill- 
räckligt   utvecklade,    att  det  måste  blifva  nödigt  att  uppmäta  och 
bestämma  det  fält,  inom  hvilken  den  bör  komma  att  verka.     Sär- 
deles angeläget  torde  detta  blifva  just  for  sjelfva  den  myndighet, 
som  skall  hafva  sorgfällig  uppmärksamhet  på  stadens  sundhetstiU- 
stånd,    och  på  de   förhållanden,   hvilka  kunna  derpå  inverka,  dels 
derföre  att  denna  myndighet  klart  och  tydligt  må  fatta  sin  bestäm- 
melse  och  veta  hvad  den  har  att  göra,  dels  ock  på  det  den  icke 
må  råka  i  kollision  med  enskildt  rätt  och  anses  handla  utöfver  sin 
befogenhet,    hvaraf   följden  lättligen  blifver,   att  dessa  foreskrifter 
gäckas  och  dess  inflytande  förlamas.    Det  fordras  således  for  helso- 
vårdens handhafvande   en   ordnad  princip   iklädd  form  af  lag  eller 
stadga,    och  hvad  Stockholm  beträffar,  ligger  behofvet  deraf  högst 
tydligt    för  Ögonen.     Genom  en  sådan  lag  kunna  nemligen  veten- 
skapliga   rön    och    sanningar    i    större    utsträckning  tillgodogöras, 
Sundhetsnämdens  bestyr  bättre  regleras,   och  anordningame  lända 
det  allmänna  till  större  gagn;   utan  den  blifver,  enligt  min  tanka, 
någon    sundhetsreform   icke  möjlig.     Historiken    öfver    hithörande 
angelägenheter  i  andra  länder  visar  ock,  att  det  mål,  helsovården 
med    alla  dess  åtgärder  åsyftar  —  nemligen   förbättrandet  af  all- 
männa helso  tillståndet  och  beredandet  af  trefnad,  välfärd  och  mo- 
ralisk   förbättring  inom  samhällena  —  svårligen  kan  vinna»  utau 
stöd  af  förut  träffade  ändamålsenliga  lagstiftningsåtgärder. 

'  Med  anledning  af  hvad  jag  sålunda  haft  äran  anföra,  tillåter 
ji^  mig  föreslåy  att  Stockholms  stads  Sundhetsnämd  måtte,  genom 
anmälan  af  ärendet  hos  Herr  Öfverståthållaren  och  Herrar  Stads- 
(hllmäktige,  foga  anstalt  om  nedsättandet  af  en  komité  af  sakkunniga 
personer,  som  finge  åt  sig  uppdraget  utarbetandet  af  ett  förslag  till 
Helsovårdslag  för  Stockholms  Stad.» 


25 

Hr  G.  tillade,  att  hvad  han  yttrat,  blifvit  sagdt  hvarken  for 
att  i  ena  afseendet  försvara  Sundhetsnämden  eller  i  det  andra  klandra 
densamma,  ntan  blott  for  att  visa  att  begge  de  angelägenheter  Hr 
Cederscbjöld  framhållit  varit  föremål  for  Sand hetsnämd ens  omsorg. 

Hr  G.  fastade  slatligen  Läkaresällskapets  uppmärksamhet  på 
Sundhetsnämdens  besynnerliga  ställning  såsom  myndighet,  i  det 
nemligen  den  K.  Instruktionen  för  densamma  proklamerar  den  så- 
som egande  »inseende  öfver  hufvudstadens  allmänna  helsovfird» 
under  det  att  Drätselnämdens  3:dje  afdelning,  enligt  för  Drätsel- 
nämden  fastställd  instruktion  behandlar  och  ombesörjer  ärenden  j>som 
röra  gatuläggning,  lyshållning  och  vattenledning»,  d.  v.  s.  ett  stort 
antal  hygieniska  angelägenheter,  såsom  gators  och  rännstenars  be- 
skaffenhet, allmänna  platser,  aflopp,  takrännor,  afloppstrummor, 
dränering,  vattenledning,  allmänna  vattenkastare,  brunnar  m.  m. 
med  hvilka  alla  angelägenheter  Sundhetsnämden  icke  synes  få  mycket 
att  skaffa  om  icke  tillfälligtvis  eller  undantagsvis. 

Hr  Carlson  ville  med  anledning  af  Hr  Cederschjölds  anförande 
vid  föregående  sammanträde  lera  na  några  upplysningar. 

Hr  C.  delade  med  Hr  Cederscbjöld  den  fisigt  att  gasverket 
med  sin  nuvarande  belägenhet  och  under  nuvarande  förhållanden 
högst  menligt  inverkade  på  kringboendes  helsa.  Såsom  ledamot  i 
den  komité,  h vilken  afgaf  förslag  till  ordnande  af  gaslysningen  i 
Stockholm,  hade  han  ock  varnat  för  verkets  anläggande  vid  Clara 
sjö,  såväl  derfore  att  vattnet  i  ofvannämde  sjö  genom  orenlighet 
från  detsamma  skulle  blifva  oanvändbart  till  hushålisbehof,  som  att 
den  i  öfrigt  mindre  sunda  trakten  skulle  blifva  ännu  mera  ohelso- 
sam.  Hr  C.  föreslog  deremot  gasverkets  anläggande  på  Ladugårds- 
landet vid  Saltsjön,  der  plats  kunde  erhållas,  som  var  mer  fri  och 
mindre  tätt  bebyggd  än  trakten  kring  Clara  sjö.  Då  emellertid 
afseende  ej  fastades  vid  denna  åsigt,  förklarade  sig  Hr  C.  ej  vidare 
vilja  deltaga  i  ordnande  af  en  anläggning,  hvilken  i  hans  tanke  för 
Stockholm  skulle  medföra  ganska  vådliga  följder  i  sanitärt  hänse- 
ende, på  hvilket  menliga  förhållande  han  ock  sedermera  tid  efter 
annan  fästat  Öfverståthållareembctets  uppmärksamhet,  utan  att  än- 
dring kunnat  vinnas,  hvartill  orsaken  torde  kunna  igenfinnas  i  den 
konsideration  vederbörande  ansågo  sig  böra  visa  för  en  anläggning, 
som  for  det  allmänna  är  af  den  stora  betydenhet  som  gasverket. 
—  Då  detta  mest  skadar  genom  det  s.  k.  gasvattnet,  som  tappats 
antingen  direkte  i  sjön  eller  fått  utrinna  på  marken  och  sedan  bana 
sig  väg  till  sjön;  då  detta  vatten  uppgående  tidtals  till  en  qvantitet 
af  1000  kannor  och  deröfver  på  dygnet,  icke  kunnat  för  den  stora 
kostnaden  borttransporteras  till  något  ställe,  der  det  icke  skadade 
och  då  slutligen  en  fabrikant  erbjöd  sig  att  förbruka  detta  vatten, 
ansåg  Hr  C.  att  Sundhetsnämden  tillgodosåg  stadens  intresse  genom 
att  tillstyrka  den  ifrågavarande  ammoniakfabrikens  bedrifvande  un- 
der sådana  vilkor  att  fabrikationen  blefve  oskadlig  samt  att  Nämden 
på  så  sätt  föredragit  ett  mindre  ondt  framför  ett  större.  Om  fa- 
brikanten nnderlåtit  att  fullgöra  dessa  vilkor  stod  det  öppet  för  en 
hvar,    som   häraf  ansåg  sig  lida,  att  derom  på  ort  och  ställe  som 


vederbör  göra  anmälan,  då  fabrikationen  kunde  förbjudaa.  —  Åt- 
skilliga kringboende  begärde  äfven  hos  Sundlietsnämden  forbad  mot 
fabrikens  anläggande,  men  skrifvelsen  härom  inkom,  som  af  ven  Hr 
Orähs  meddelat,  inn{tn  frågan  varit  under  Nämdens  pröfning.  I>enn& 
var  härvid  icke  vederbörlig  myndighet,  utan  Öfverståthåliareembetei. 
hos  hvilket  klaganderna  sedan  egt  att  framställa  sina  yrkanden. 
sedan  det  visat  sig  att  de  fått  erfara  menliga  inverkningar  af  fa- 
brikationen  och  fabrikanten  sålunda  icke  fullgjort  de  vilkor,  under 
hvilka  tillverkningen  honom  meddelats. 

Hr  Grähs  hade  i  sitt  yttrande  beklagat^  att  Sundhetsnämdeii 
icke  ännu  fästat  förtjent  af  seende  vid  hans  forslag  till  åtgärders 
vidtagande,  för  erhållande  af  en  Sundhets-lag  för  Stockholm.  För- 
hållandet härmed  var  följande:  Sedan  Sundhetsnämden  var  bildad 
och  Hr  Carlson  sålunda  hoppades,  att  genom  dess  medverkan  skulle 
kunna  vinnas  de  sanitära  forbättringar,  hvilka  förut  kunde  anses 
som  fromma  önskningar,  men  dess  verksamhet  i  många  afseenden 
skulle  hämmas  om  den  icke  hade  en  sundhetslag  att  stödja  sig  vid, 
anhöll  han  hos  Öfverståthållaren  om  uppdragande  åt  en  komité, 
att  afgifva  förslag  till  en  sådan  lag,  hvartill  då  lemnades  bifall. 
Då  Hr  Grähs  någon  tid  derefter  framställde  for  Nämden  sitt  för- 
slag, upplyste  dess  vice  ordförande,  som  af  Öfverståthållaren  blifvit 
anmodad  att  fungera  som  ordförande  i  den  af  Hr  Carlson  före- 
slagna komité,  att  frågan  redan  var  å  bane,  och  hemställde  huru- 
vida Nämden  ansåg  sig  böra  under  sädana  förhållanden  vidtaga 
någon  åtgärd.  Nämdens  ledamöter,  som  enhälligt  instämde  i  den 
af  Hr  Grähs  uttalade  åsigt  om  behofvet  af  en  sundhetslag  foi 
Stockholm,  ansågo  sig  icke  behöfva  dervid  något  åtgöra,  då  Öfver- 
ståthållaren redan  tagit  frågan  om  hand.  Då  det  emellertid  icke 
lyckades  Öfverståthållaren  att  finna  lämpliga  personer^  som  voro 
villiga  att  åtaga  sig  detta  både  svåra  och  mödosamma  uppdrag, 
oeh  Hr  Grähs  åter  framkom  med  sitt  förslag,  ansåg  Nämden  sig 
oförhindrad  att  upptaga  frågan  och  vidtaga  de  åtgärder,  hvilka  bast 
skulle  leda  till  det  af  Hr  Grähs  afsedda  mål. 

Hr  Grähs  hade  äfven  i  sitt  yttrande  fästat  uppmärksamhetea 
derpå,  att  efter  nu  gällande  kommunallag  Sundhetsnämden  icke 
egde  befogenhet  i  afseende  på  gatuläggning  och  vattenledning,  ehuru 
det  sätt,  på  hvilket  isynnerhet  rännstenar  och  afloppstrummor  an- 
läggas och  skötas  samt  vattenspolning  användes,  i  hÖg  grad  inverkar 
på  sundheten.  Hr  C.  instämde  helt  och  hållet  med  Hr  Grähs  deniti, 
att  detta  förhållande  förtjente  rättas  och  hoppades  att  en  omarbet- 
ning af  kommunallagen,  väl  behöilig  äfven  i  andra  afseenden,  snart 
nog  skulle  framstå  såsom  nödvändig. 

Hr  WisTEAMD,  HiLAB.  anmärkte  att  kontraktet  mellan  gas- 
bolaget och  styrelsen  f.  n.  ej  kan  brytas.  Man  får  derföre  inskränks 
sig  till  att  söka  minska  dess  olägenheter.  Afloppstnunmoma  i 
Clara  församling  äro  äfven  högst  olämpliga,  men  då  stora  foraa- 
dfingar  förestå  i  denna  trakt  i  anseende  till  den  stundande  anlägg- 
ningen  af  jern vägen  och  dertill  hörande  bangård,  vore  det  ej  prak- 
tiskt att  bestämma  forändring  af  afloppstrumraomas  läge  förr  än 


27 

>£Vaniiamda  storartade  foretag  blifvit  satta  i  rerket  eller  åtminstone 
>«stämda  ritningar  deröfver  uppgjorda  och  antagna. 

Hr  Hahbsrg  yttrade  sig  angående  ammoniakfabriken,  fa?ilken 
ixan  nyligen  besökt  ocb  hvars  ölägenheter  han  fann  svåra  att  af- 
fujelpa.  Lukten  af  vätesvaila  är  alltid  kännbar  och  vissa  dagar  sär- 
deles stark  och  odräglig  samt  den  stinkande  orenligheten  i  aflopps* 
trumman  flera  fot  djup.  —  Hr  Hamberg  uttalade  sig  i  öfrigt  mot 
den  härstädes  använda  metod  for  gatu renhållning,  som  med  all 
slags  orenlighet  småningom  utfyller  hufvudstadens  i  sig  sjelfva  rena 
och  med  sandbotten  försedda  vattendrag. 

Hr  Ket,  som  anmärkt  att  de  i  fabrikens  närhet  boende  tvif- 
velsutan  hade  rätt  att  furdra  det  ingen  stank  från  densamma  ema- 
nerade, önskade  att  veta  om  denna  stank  verkligen  visat  sig  för  helsan 
skadlig  och  om  sjnkligheten  i  denna  trakt  af  CQara  församling  är 
betydligare  än  annorstädes,  hvilket  bäst  af  fattigläkarens  rapporter 
torde  kunna  upplysas. 

Hr    Cederschjöld    besvarade    några    af  de  anmärkningar  som 
blifvit  gjorda  med  anledning  af  hans  anförande.  —  Angående  hvad 
Hr  Grähs  yttrat  om  Sundhetsnämdens  åtgöranden  i  och  för  erhål- 
landet af  en  sundhetslag,  så  syntes  det  Hr  C.  som  om  detta  gåfve 
ökad    vigt   åt  hans  framställning  i  ämnet,  då  man  besinnar  att  en 
ledamot  af  Sundhetsnämden  med  den  sakkännedom  i  allt  hvad  till 
hygienen   hörer,    som  Hr  Grähs,  likväl  oaktadt  upprepade  uppma- 
ningar,   icke    förmått  bringa  frågan  om  sundhetslag  längre  än  att 
den  bUfvit  gång  efter  annan  undanskjuten.  —  Hr  Carlsons  yttrande, 
att    den    ifrågavarande  fabriken  icke  skuUe  medföra  några  olägen- 
heter,   om   densamma  bedrefs   under  vissa  vilkor,  ville  Hr  C.  icke 
förneka,  ehuru  detsamma  stod  i  strid  mot  Sundhetsnämdens  afgifna 
utlåtande  »att  dessa  fabriker  alltid  verka  mer  eller  mindre  skadligt 
på  de  kringboendes  helsotills  tand.»    Men  då  dels  Hr  Hamberg  upp- 
lyst att   det  vore  forenadt  med  stora  svårigheter  att  aflägsna  olä- 
genheterna af  fabriken  och  det  dels  lärer  vara  svårt  om  icke  omöj- 
ligt att  vaka  öfver  de  nödiga  försigtighetsmåttens  vederbörliga  iakt- 
tagande, så  fruktade  Hr  C.  för  sin  del  att  ingenting  kunde  vinnas 
genoro    reglementerande  i  detta  hänseende.  —  Riktigheten  af  Hr 
Keys   anmärkning  erkände  Hr  C.  så  mycket  heldre,  som  han  sjelf 
önskat   till  sitt  anförande  bifoga  statistiska  uppgifter  i  detta  hän- 
seende,   hvilket   dock   mött  allt  för  stora  svårigheter.     Hr  C.  ville 
blott  nämna  att  åtskilliga  personer  för  honom  nppgifvit,  att  de  af 
ångorna  från  fabriken  haft  qväljningar  och  kräkningar  samt  svindel, 
hvilket  Hr  C.  ansåg  vara  verkliga  förgiftningssymtomer.     Erinrade 
för    öfrigt    om    pudrettfabriken  på   Fjäderholmarne,  som  upphörde 
först  sedan  bolaget  blifvit  till  domstol  instämdt  (för  förgiftning), 
oaktadt  tiU  denna  anklagelse  inga  statistiska  uppgifter  om  sjuklighet 
eller  dödlighet  blifvit  bifogade.    Slutligen  ansåg  Hr  C.  att  om  for 
närvarande    den    ifrågavarande    fabriken    hufvadsakligen    medförde 
obehag    (or  de  kringboende,  förhållandet  skulle  blifva  helt  annat 
rid  en  utbrytande  cholera  eller  typhus-epidemi,  då  sannolikt  denna 


28 

trakt  skulle  företrädesvis  hotas  af  den  härjande  farsoten,  på  sär 
erfarenheten  visat  i  andra  länder. 

Hrr  Key,  Hossandeu  och  Sandahl  O.  instämde  med  Hr  Q- 
derschjöld. 

Ordföranden  yttrade  den  åsigt,  att  sådana  fabriker,  från  hvUki 
stinkande  och  for  helsan  menliga  afsöudringar  kunde  spridas,  boni^ 
från  första  början  anläggas  utom  städerna;  men  att  de  fabriker  af 
dylik  art,  hvilka  redan  funnos  anlagda  inuti  städerna  icke  knndt 
eller  borde  förbjudas  förr,  än  alla  förständiganden  från  myndigbe- 
temas  sida  om  de  ohelsosamma  biprodukternas  undanrödjande  eller 
oskadliggörande  såsom  vilkor  för  fabrikens  fort-satta  drift  visat  siz 
vara  overksamma.  —  I  sammanhang  härmed  anförde  ordförandes 
exempel  som  visade  huruledes  dylika  förständiganden  tvingat  fabri- 
kanten att  vidtaga  åtgärder,  hvilka  medfört  önskad  verkan  till  och 
med  i  sådana  fall,  då  man  skulle  hafva  ansett  det  knappast  vara 
möjligt. 

Såsom  resultat  af  diskussionen  föreslog  Ordföranden  att 
L&karesällskapet  skulle  i  allmänhet  uttala  den  mening:  att 
ångor  af  vätesvafla,  sådana  som  för  närvarande  utvecklas  från 
ifrågavarande  fabrik,  icke  allenast  äro  för  luktorganet  högst 
obehagliga,  utan  ock  for  helsan  menliga;  och  att  det  vore  öosk- 
ligt  om  livarje  fabrik,  som  på  de  kringboendes  helsotillstånd 
kunde  yttra  ett  menligt  inflytande,  antingen  strängt  ålades  att 
vidtaga  sådane  åtgärder,  hvarigenom  dylika  skadliga  verkningar 
förekommes,  eller  rent  af  förbjödes,  i  händelse  fabrikanten  vi- 
sade sig  icke  kunna  eller  vilja  vidtaga  för  ändamålet  fullt  verk- 
samma åtgärder. 

Hämti  instämde  Läkaresällskapet. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  uppgjorda  planritningar 
öfver  föreslagna  förändringar  och  Ullbyggnader  af  Sållskapet* 
ku8^  för  de  ledamöter,  som  deraf  ville  taga  del,  funnos  till  be- 
seende i  Sällskapets  lokal. 

Den  30  Januari. 

Biblioteket.  —  Urr  Bkblino  och  Boström  ledamöter.  —  Conatitatio  epidemin. 
—  Testamente.  —  Byggnadsfrågan.  —  Fettmetamorfoa.  —  Siége  de  li 
£M«lté  da  langage  articidé.  —  Bref  från  Hr  LovÉN  K. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Archiv  for  Phnrmaoie  og  technisk  Ghcmie  af  8.  M.  Tans 
Kjebenhnvn.  Årgången  1866.  Utbyte  mot  Hygiea.  —  E.  A- Schae- 
UNOS  »Bidrag  til  at  oplyse  de  Forhold,  under  hviike  Cbemien  har 
▼»ret  dyrket  i   Danmark.»     En  Anmeldelse,  indeholdende  to  hidtil 


29 

tTjkte  lodlseg  af  H.  C.  0rst£D.     Ved  S.  M.  Tribb.    Kjebenhavn 
858.  —  BsRONART  Carl  Leyy.  Notiser  om  Apothekarne  i  Norge. 

Ted    Dr  I.   G.  Burman-Becksr.     Gåfvor  från   Assessor   Pharmacue 

^.   M.  TsnsR. 

=  Till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogos: 
[  biträdande  läkaren  vid  Malmö  hospital,  M.  och  Fil.  Doctom, 
Kristian  Fredrik  Berling  samt  Amanuensen  vid  pediatriska 
kliniken,  Med.  Lic.  Boström. 

=  Constitntio  epideniica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
<iagen  den  21  till  och  med  Lördagen  den  27  Januari  1866: 

Sjukligheten  betydlig.  —  Af  Variolae  hafva  30  fall,  samt 
af  Scarlatina  36  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjakdomsfall  (fr&n  2i  läkare): 

Febris  typkoidea 6.  Gonorrhoea 7. ' GaatritU.     Enteritia .  8. 

Mening,  cerebro-apin.       L  Meningitia   cerebralia       l.lCol itia 1. 

Diphtheria 5.  Tetanas.    Triamna  ...       LJTyphlit.  &  PeritjphL  3. 

Angina  membranacea       1.  Apoplexia  cerebri ...       1.  Peritonitia 2. 


Ictema  2. 

Nepbritia 6. 

Metritia 3. 

Rbenmatiamua  acntna  13. 

Eryaipelaa 6. 

Urticaria  6. 

Farancalns 3. 

Carbunculaa 4. 


Samma  517. 


Pertaaaia 1.  Nearalgia 4. 

Ckolera  noatraa 1.  ConjauctiYitia  10.  ] 

Cholerina 4.  Otitia 7. 

Dy aenteria 3.  Ang.  tona.  &  fancinm  82. 

Diarrhoea  139.  Pywroia 1.] 

Febria  intermittena..  8.  Thrombosia.  Embolia       1.1 

Angina  paroiidea  ...  2.  Laryngo-tracheitis     .  13. 1 

Variolse.    Yarioloidea  12.;Bronch.  Cat.  bronch.  92. 

VariceUK 3.  Broncbitia  capillaria .       1. 

Scarlatina 25.  Pneumonia 10. 

Deliriom  tremena...       l.,Pleuriti8      4. 

Syphilia l.lFebris  gaatr.  aimplex  20.' 

2.     A    HnfYudstadena    Sjukvårdsanåiaiter  : 

På  Serafimer-lasareUet:  sjnkantalet  den  27  Jan.  253,  hvaraf  145  pl  afdel- 
aingen  för  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  acarlatina  2,  delirinm  tre- 
mena  2,  broncbitia  2,  febria  typboidea  1,  apoplexia  cerebri  1,  pnenmonia  1, 
rbenmatiamoa  1. 

P&  Allmänna  Garniåons-sjukkuset :  8JukantaIet  den  27  Jan.  150,  bvaraf  71 
pl  afdelningen  för  inyärtea  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  broncbitia  5,  aypbilis 
4,  febria  intermittena  1,  delirinm  tremens  1,  gonorrboea  1,  conjunctivitia  1. 
pnenmonia  1,  colitia  1,  rbeumatiamna  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  ajnkantalet  den  27  Jan.  198,  bvaraf 
151  invärtea  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  15,  febria  gastrica  aimplex 
4,  rbenmatismus  4,  sypbilis  2,  dysenteria  1,  delirium  tremena  1,  angina  ton- 
siUaris  1,  gaatritia  1. 

På  Pr&visoriska  sjukhuset  å  Sabbatsherg:  sjnkantalet  den  27  Jan.  74,  bvaraf 
60  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  pneumonia  3,  rbenmatiamna  3»  deli*- 
riom  tremena  1,  endocarditis  1,  broncbitia  1,  gaatritia  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrbcea  5,  broncbitia  5,  gaatritia  3,  variolse  2, 
conjanctivitia  2,  aypbilis  1,  angina  tonsillaria  1,  nejpbritia  1.  —  Polikliniken: 
cosjonctivitia  6,  broncbitia  6,  gastritia  4,  diarrboea  2,  sypbilis  2,  acarlatina  1. 
paeamonia  1,  nrticaria  1,  fnrnncnlna  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjokantalet  den  27  Jan.  53;  inkomne  nnder  veekaa: 
searUtina  1,  conjanctivitia  1,  nepbritia  1. 

På  Allmänna  BambOrdshuset:  antalet  vårdade  16;  belaotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  BambOrdshuset:  antalet  vårdade  11;  belsotillatåndet  godt. 

På  Bamb(hrdskuset  Pro  Patria:  belsotillatåndet  godt. 


30 

P&  Diakoniåt-^mååmåti:  sjnkMiUlet  deB  87  Jftn.  36;  inkorane  uider  veeka 
aephritis  (post  scarktinam)  2,  plearitit  1. 

På  Stoekkolms  Hospital  för  Sinnets jvké :  tjakanUlet  den  27  Jan.  174,  hTsi? 
82  mankön  och  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjakantalei  den  27  Jan.  170,  hva» 
144  från  staden  ock  26  från  länet;  inkomne:  syphilia  21,  gonorrko»  8. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  gonorrkoea  4,  sjpkilis  2. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  yecko-rapporter):  bronebitiii  9> 
diarrkoea   14,   febris   intermittens   8,   acarlatina  8,   febris  gaatriea  aimpiez  ^ 
rkenmatismua  8,  angina  tonsiUaris  6,  pnenmonia  4,  gaatricismna  4^  meningiift  i 
cerebralis  2,  opbthalmia  2,   pertussis  I,   Tariolie  1,  sypkUis  1,  plenritis  1.  p 
titritis  1,  peiitonitis  1.  I 

4.  1  Stadens  Fängelse:  pneumonia  2,  deliriam  tremens  1,  rkeamatismm  1  ! 
Norra  Korrektions-inrättningen:  bronckitis  5,  febris  gastrica  simplex  3.      j 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  genom  testamentarisk  dis-i 
position  af  framlidne  f.  d.  Provincial läkaren  och  R,  W.  O.,  j 
P.  £.  Stagnell,  en  betydlig  donation  kommer  att  tillfal]<i 
Sehaumkellska  fonden,  —  Testamentet,  som  i  afskrift  genoir. 
sterbhusets  utredningsmän  blifvit  Sällskapets  komité  tillställdt 
egde  i  den  pnnkt  som  berörde  ofvannämde  donation  följande 
lydelse :  ; 

»Hvad  härefter  ytterligare  återstår  tillfaller  Scbaumkell^ka  | 
>>pensionsfonden  för  Svenska  Läkares  fattiga  Enkor  och  bara: ' 
»med  vilkor  att  å  det  erhållna  kapitalet  lemna  min  broder. 
»Fredrik  Stagnell,  årligen  under  hans  lifstid,  fem  procents  ränta: 
»om  han  återkommer  till  Sverige  och  sig  såsom  behöfvande  an- 
»mäler.  Han  är  född  i  Sands  vall  omkring  år  1800,  lemnade 
»för  många  år  sedan  fäderneslandet;  och  har  på  25  års  tid  io- 
»gen  säker  underrättelse  om  honom  erhållits.» 

Komiton  hade  utsett  Hr  Kamrerai-en  J.  F.  Forsstranh 
att  vederbörligen  bevaka  nämda  testamante,  hvilket  val  af  Sfill* 
skåpet  godkändes. 

På  framställan  af  Ordföranden  fattades  beslut  att  en  tack- 
sägelseskrifvelse  skulle  uppsättas,  för  att  till  den  aflidnes  enka 
öfverlemnas. 

=  Sekreteraren  uppläste  ur  komitéprotokollet  för  dager 
följande  redogörelse  för  komiterades  åtgärder  i  bi/ggnadaf rågan. 

Don  af  Sekreteraren,  enligt  koniitébeslat  af  den  23  innefarande  Janotn. 
uppsatta  redogörelsen  hade  följande  lydelse  j 

För  S?cnBka  LäkaresäUskapet  f&r  härmed  dess  komité  afgifv^a  redogörei»* 
för  sina  åtgärder  med  afseende  p&  det  uppdrag,  som  den  2  aisLlidne  Maj  biifvit 
komiterade  Öfverlemnadt,  nemligen  »att,  atan  vidare  bestämmande  angåfndr 
»platsen,  &t  Sällskapet  söka  förakaffa  en  lämpligare  lokal,  än  den  närranode^ 
och  f&  komiterade  jemte  ritningar  och  kostnadsföralag  öfver  projekterad  till- 
byggnad oeh  förändring  af  Sällskapeta  nu  egande  hua  m.  m.,  får  Sällskapet 
framlägga    en  resumé  af  deM  närvarande  penningestäUning. 


31 

Syenska  Läkaresällskapet,  som  genom  testamente  af  Lifmedicns  M.  L.. 
WsmfK»  år  1818  erh&llit  framtida  njttjander&tt  af  våningen  en  trappa  upp  i 
huset  N:o  19  Nya  Kangsholmsbrogatan,  oeh  sedermera  den  23  Maj  år  1%1 
genom  kop  förv&rfrat  samma  egendom,  hvarå  laga  fasta  sedermera  Tunnits,  kade 
onder  en  lång  foIjd  af  år  i  denna  lokid  tillräckligt  ntrymme  for  sina  samman* 
träden.  I  mån  it  det  tilltagande  antalet  medlemmar  ock  bibliotekets  tillråit 
började  dock  utrymmet  småningom  tryta  ock  redan  för  längre  tid  tillbaka  v'ick- 
tes  fråga  om  beredande  af  rymligare  lokal  f5r  Sällskapets  sammanträden.  Föi^ 
ändring  ock  tillbyggnad  af  Sällskapets  hns  blef^o  äfVen  år  1859  projekterade  ock 
deaaeinritningar  deröf^er  äfrenuppgjorda,  jemte  ett  aproximativt  kostnadsforslag, 
slätande  på  en  snmma  af  30000  Rdr,  men  då  Sällskapet  ej  fann  något  af  för- 
slagen follt  ändamålsenligt,  blef  frågan  bärom  tills  vidare  uppskjuten.  —  Säll- 
skapets komité,  som  väl  insåg  behofvet  af  den  yrkade  förändringen,  var  emel- 
lertid fortfiuwide  betänkt  på  något  åtgörande  i  detta  hänseende,  vare  sig  genom 
inköp  af  annan  centralt  belägen  och  till  salu  varande  egendom,  eller  genom 
tillbyggnad  efter  annan  plan  af  Sällskapets  bus.  Till  följe  af  de  höga  inköps- 
prisen på  passande  egendomar  ock  den  innekafda  tomtens  ringa  utsträckning, 
mötte  dock  båda  dessa  förslag  betydliga  svårigheter.  Obehaget  vid  samman- 
komsterna, som  ända  till  trängsel  besöktes,  tilltog  emellertid  allt  mera.  Hr 
Malmsten  upptog  dä,  i  sammanträdet  den  2  Maj  förlidet  år,  ånyo  frågan  ock 
framställde  den  önskan,  att,  då  redan  sedan  längre  tid  tillbaka  Sällskapets  Ses- 
sionssal ej  erbjöd  tillräckligt  utrymme,  utan  vore  trång  och  osund,  någon  för- 
ändring härntinnan  af  rent  sanitära  skäl  snart  borde  vidtagas  samt  att  bere- 
dandet af  bättre  och  rymligare  lokal  borde  uppdragas  åt  Sällskapets  komité. 
Efter  af  ordföranden  framställd  proposition,  instämde  Sällskapet  i  denna  Hr 
Malmstens  motion  och  erhöll  komitén,  som  ofvan  är  sagdt,  »utan  vidare  be- 
»stammande  angående  platsen,  uppdraget  att  åt  Sällskapet  söka  förskaffa  en  lämp- 
»ligare  lokal  än  den  närvarande». 

Under  sistförflutna  sommar  diskuterades  frågan  vid  alla  komiténs  samman- 
komster och  Hrr  Caulson  och  Thol änder  såsom  »husets  tediler»  utsagos  att 
taga  ärendet  i  närmaste  öfvervägande,  samt  satte  sig  i  sSdaut  afseende  i  för- 
bindelse med  en  arkitekt,  hvarjemtc  Sällskapet  på  derom  af  komiten  framställd 
begäran  beslöt,  att  denne  arkitekt  mot  lämplig  ersättning  egde  att  uppgöra  er- 
forderliga planritningar  för  Sällskapets  blifvande  lokal.  Då  emellertid  Säll- 
sikapets  tomt  fortfarande  ansågs  väl  trång  att  för  ändamålet  användas,  men  åt- 
ftkilliga  tomter  förslagsvis  till  inköpande  uppgåfvos,  hvilkas  egare  under  sommaren 
voru  frånvarande,  kunde  likväl  tills  vidare  intet  till  saken  åtgöras.  —  De  tomter, 
b  varom  fråga  sedermera  närmast  uppstod  voro  Leijonhufvudska  tomten,  tillhörig 
N:o  10  Drottninggatan  och  belägen  midt  emot  Läkaresällskapet,  samt  en  tomt 
vid  Regeringsgatan  N:o  28  tillhörande  Juveleraren  Hammer.  Båda  dessa  förslag 
ansågo  likväl  komiterade  efter  dcrom  företagna  öfverläggningar  böra  öfvergifvas, 
dels  tiU  följe  af  de  högst  betydande  kostnader  i  afseende  pi  den  förra,  och  dels 
svårigheten  att  hvad  den  scdnare  beträffar  erhålla  bestämdt  besked  af  egaren. 
Äfvenså  förkastades  projektet  att  från  grunden  uppföra  ny  byggnad  å  Sällska- 
pets nuvarande  tomt,  förslag  om  förhyrande  af  annan  lokal  m.  fl.  —  I  komitén 
väcktes  deremot  projekt  till  förändring  af  Sällskapets  hus  utan  nybyggnad  från 
grunden,  och,  sedan  detta  projekt  jemte  åtskilliga  alternativa  förslng,  blifvit 
diskuteradt,  stadnade  komiterade  slutligen  i  den  åsigt  att  då  tjenlig  tomt  för 
närvarande  ej  utan  allt  för  stor  pekuniär  nppoffring  stode  att  erhålla,  förökadt 
Qtryrame  lämpligast  och  med  den  relativt  minst  betydliga  kostnad  torde  kunna 
beredas  genom  antagande  af  ofvannämnde  förslag,  h vilket  hufvudsakligon  åsyftar 
följande  förändringar: 

Till  vinnande  af  utrymme  nedrifvas  trapporna  och  förläggas  i  en  särskild 
trappbyggnad  å  gårdens  östra  sida,  hvilken  genom  en  direkt  gångport  sättes  i 
förbindelse  med  gatan. 

Andra  våningen  användes  i  dess  helhet  till  lokal  för  Sällskapets  samman- 
komster och  dess  bibliotek,  och  utgöres  denna  lokal  af  en  tambur,  en  sessions- 
sal, upptagande  båsets  hela  bredd,  således  i  det  närmaste  dubbelt  så  bred  ock 
lika  lång  som  det  närvarande  samlingsrummet,  samt  ett  tillhörande  läs-  och 
kooversationsrum  i  flygeln,  ock  skulle  för  andra  våningens  höjande  till  omkring 
16  fot  tredje  våningen  borttagas. 


32 

Fonta  v&ningen  för&ndraa  till  bott&Usram  &t  Sekreterarea. 

BottenTtniogen  skulle  inrymma  itim  it  bibliotekarien,  portvaktantug»  m.  ■ 

För  uppgörande  af  planritningar  i  denna  riktning  b^löt  komitén  att  vid 
tala  Kongl,  Arkitekten  J.  F.  Abom,  hvarjemte  beslut  fattades  att  de  iiaT«nad« 
hyresgästerna  till  instundande  fardag  den  1  nästkommande  April  skulle  upp- 
sägas, samt  att  anmälan  i  Siillskapet  skulle  göras  om  hyresersattning  &t  Selov- 
terareu  ock  Bibliotekarien  för  den  tid  de,  ifall  det  projekterade  byggnadaloretarM 
af  Sällskapet  antages,  ej  kunna  bebo  sina  boställslägenheter. 

De  planritningar  och  detaljerade  kostnadsförslag,  som  enligt  forenimnda 
beslut  för  komitön  framlades  och  i  extra  sammankomst  den  &  inneTaraadr 
Januari  genomgingos  och  diskuterades,  ans&go  sig  komiterade  i  kufTudaak  koniu 
gilla  och  hos  Sällskapet  förorda.  —  Beslut  fattades  äfven  derom,  att  ifall  dtn 
projekterade  tillbyggnaden,  hvilkeu  enligt  uppgift  skulle  kunna  fullbordas  fråi. 
April  månads  ingåug  till  Oktober  m&nads  sllit  innevsrande  år,  korame  att  sätta* 
i  verket,  komiterade  hos  Sällskapet  skulle  föreslå  att  en  eller  flere  af  Säll- 
skapets ledamöter  borde  utses  att  med  förslagets  verkstiUlande  taga  befattning, 
uppgöra  nödiga  arbets-entreprenad-kontrakter  ocn  öfver  byggnadsarbeteiia  bafra 
tillsyn,  med  rättighet  att  vidtaga  smärre  förändringar,  som  under  arbetets  fort- 
gång kunde  pröfvas  ändamålsenliga  och  nödvändiga. 

Medföljande  5  blad,  upptagande  byggnadsritningarne,  utvisa  de  föreaUgua 
förändringarne  och  deraf  beroende  tillbyggnad.  Enligt  likaledes  bifogade  ko^l- 
nadsförslaget,  skulle  de  erforderliga  kostnaderna,  såväl  för  sjelfva  bvjggnadea 
som  för  yttre  puts  och  väggfasta  inredningen  belöpa  sig  till  Rdr  32,Ö0U  Rmt. 
hvilket  belopp  i  betraktande  af  de  rikligt  beräknade  specialsummoma  ickr 
torde  behöfva  öfverskridas. 

Till  denna  kostnad  komma  likväl  åtskilliga  andra  med  byggnadsföretaget 
förenade  utgifter,  såsom  hyresersattning  för  Sekreterare  och  Bibliotekarie,  hyra 
för  samlingslokal,  arfvode  åt  en  byggnadskunnig  uppsyuingsman,  kostnaden  för 
ritningames  uppgörande,  inledande  af  gas  och  vatten  ro.  m.,  hvilka  utgifter^ 
sannolika  belopp  komitén  för  det  närvarande  ej  kan  uppgifva,  men  som  föx* 
torde  öfverstiga  3,500  rdr.  Bibliotekets  flyttning  lärer  icke  föranleda  betyd- 
ligare kostnad,  då,  enligt  Hr  v.  Dubens  erbjudande,  plats  för  detsamma  under 
tiden  kunde  beredas  å  Karolinska  Institutet. 

Andra  utgifter,  som  af  en  ny  och  större  lokal  föranledas  angå  bokskåprn» 
förändring,  möblers  anskaifandc  m.  m. 

Enligt  Revisionsberättelsen  för  Häkcnskapsåret  1864 — 1865  egde  Sällskapet 
i  kontant  behållning  Rdr  35,6^5  Rmt,  deri  inberäknadt  byggnadsfondens  belopp 
9,104  Rdr.  Tillgång  finnes  sålunda  till  byggnadsföretagets  utförande,  utan  att 
Sällskspet  behöfver  skuldsätta  sig.  Men  på  samma  gång  försvinna  dn  fornt 
såsom  hyres-  och  räntemedel  ingående  kontanta  inkomsterna,  så  att  för  de  år- 
liga utgifterna  ingen  annan  tillgång  kan  beredas,  än  genom  inflytande  årsaf- 
gifter.  De  förra  utgifterna  uppgingo  förledet  år  till  Rdr  1.247  Rmt  ock  tord» 
i  en  ny  större  lokal  ej  blifva  mindre;  årsafgifterna  kunna  efter  deras  nuvarandr 
belopp  ej  beräknas  högre  än  till  omkring  1,000  Rdr;  således  torde,  enligt  ko 
miterades  åsigt,  de  förra  icke  kunna  for  fromtiden  bestridas  utan  en  förhöjning, 
måhända  en  fördubbling  af  årsafgifterna. 

Denna  g  justerades. 

Ordföranden  redogjorde  fdr  de  uppgjorda  planritoingame 
öfver  föreslagna  förändringar  och  tillbyggnader  å  Sällskapets 
hus,  hvilka  sedan  förra  satnmankomsten  till  beseende  funnits 
framlagda  i  Sällskapets  lokal. 

Hr  Carlson  redogjorde  närmare  for  de  åtgärder  han  och 
llr  Tholander  förliden  sommar  och  höst  vidtagit  för  ernående 
af  den  Hammersha  tomten  vid  Regeringsgatan  J^  28,  utan  att 
önskad  of  veren  skommelse  då  kunnat  träffas.  Egaren  hade  emel- 
lertid nu  skriftligen  inlemnat  köpevilkoren,  som  af  Ur  C.  upp- 
lästes;  och  blef  detta  förslag  på  begäran  af  Kr  G.  bordlagdt. 


33 

Hr  Ket  gjorde  åtskilliga  anmärkningar  mot  det  appgjorda 
förslaget  om  nybyggnad  och  förändring  a  Sällskapets  hus  samt 
ansåg  att  det  trånga  ntrymmet  i  tomten  omöjliggjorde  anta- 
gandet af  detta  fSrslag,  som  nu  bordlades. 

Sällskapet  uppdrog  åt  Hrr  Carlson,  Rey  och  Tholander 
att  med  egaren  till  JtL  28  Regeringsgatan  söka  vinna  förändrade 
och  mera  bestämda  köpevilkor  och  skulle  aproximativt  kostnads- 
förslag för  uppförande  af  nybyggnad  a  nämde  tomt  till  nästa 
sammankomst  af  ofvannämda  komiterade  afgifvas. 

=  Hr  Ket  öfverlemnade  skriftligen  till  protokollet  ett 
referat  öfver  TuFettmeiamorfoa  af  djurkroppens  parenkymer^  /(h^e^ 
trddesms  i  tmtsklema  och  hjertai^  aåsofn  en  allmån  paiologiak' 
anatomisk  förändring  vid  akuta  och  kroniska  intoxikationer  genom 
organiska  och  oorganiska  gifter  af  Dr  Hugo  Senftleben.» 
Denna  uppsats  skulle  i  tidskriften  införas. 

s=  Frih.  v.  DiJBEN,  som  några  gånger  förut  i  Sällskapet 
redogjort  för  undersökningar  om  hjemans  struktur  och  funktioner, 
ville  på  särskild  föranledning  omtala  Dr  P.  Brocas  gjorda  iakt- 
tagelser öfver  hvad  denne  benämner  y^Siége  de  la  faeuUé  du 
langage  articulé,» 

Sedan  omkring  år  1825  hade  Bouillaud  uttalat  den  åsigt  att 
hjemans  främre  lober  styrde  talet  och  derpå  anfört  bevis,  hemtade 
från    den   kliniska  iakttagelsen   och   sektionsbordet,  och  denna  åsigt 
försvarade  han  fortfarande,  onktadt  flera  fall  framdragits,  hvilka  synas 
motsäga  det  gjorda  antagandet.    Bouillaud  ansåg  sig  dock  icke  kunna 
bestämma    någon   särskild   punkt   såsom  språkorgan,   utan  nöjde  sig 
med  alt  förlägga  det  i  allmänhet  till  de  främre  loberna.    Dr  Broca 
omtalade  1862  i  Societé  d*Anatomie  ett  sjukdomsfall,  i  hvilket  tal- 
förmågan   var    förlorad,   utan   att   intelligensen  eller  talorganet  med 
dess  nerver  voro  rubbade,  men  der  man  ^  obduktionen  fann  lesion 
af   tredje    frontal-gyrus  på   venstra  sida^Vhan  benämde  sjukdomen 
»Aphémie».    År  1863  framlade  Broca  i  ffiiété  d'AnthropoIogie  ånyo 
flera  fall  nf  samma  nffektion  med  samma  obduktionsfynd,  in  summa 
10    sådana,    af    hvilka  B.   drog  den  slutsatsen  att  organet  för  det 
artikulerande  språket   hade   sitt  säte  å  nämde  ställe.     Afemien  om- 
talades dcrefter  i  de  franska  medicinska  tidskrifterna  allt  mera  och 
kora    förliden    vår  till  diskussion  uti  Académie   de  Médecine,  med 
anledning    hvaraf    B.,    som  för  tilirållet  var  sjuk   och   bortrest,  uti 
Société  d*Authropologie   deu   16   Juni  förlidet  år  åter  tog  till  orda 
i  ämnet.    Han  anser  fortfarande  att  hvad  han  kallar  »verklig  Afemi», 
d.  ?.  s.  förlust  af  talförmågan  utan  lesion   af  talorganet  och  dess 
rörelsenerver,   samt  utan  rubbning  af  förståndet,  beror  på  lesion  uti 
tredje  frontalgyrus  till  venster.     De  fall  man  anfört  som  bevis  mot 
denna  åsigt  anser  han  icke  vara  bevisande  och  förklaringen  hvarföre 
FSrkanMingar  1866.  ^* 


34 

•ndati  bjeniaDS  venstrm  8id«  ekulle  styra  talet  tror  ban  af  ven  roöj.: 

Sen  skulle  vara  att  finna.     Det  är  hufvudsakligcD  med  afseende  f/ 
enna  punkt  han  argumenterar  och  på  följande  satt: 

Man  har  endast  funnit  högst  få  fall,  der  lesionen  egt  rum  fi 
högra  sidan.  Vanligen  har  man  funnit  de  aferaiska  vara  paral^ti^ki 
på  högra  sidan,  hvilket  förutsätter  lesion  i  venstra  hjemhalfvBn  tiL 
lolje  af  korsningalagen.  Man  finner  olla  skador  å  bögra  sidans  trcfdj^ 
frontalgyrus  utan  Afemi.  Statistiska  undersökningar  visa  alt  ie- 
sioner  i  bögra  ock  venstra  hemisferen  äro  till  antalet  ungefär  likt, 
men  95  p.  c.  afemiska  hafva  den  venstra  sidau  angripen. 

Skall  bvaHera  hjerubalfvan  hafva  olika  funktion?  Detta  ir 
osannolikt,  då  alla  pariga  orgaiier  eljest  hafva  lika  sådana  och  ål 
med  små  variationer  båda  sidornas  gyri  äro  lika.  En  annan  förkla- 
ringsgrund torde  dock  finnas.  Ser  man  först  till  hjemans  verksamhet 
vid  rörelser,  så  finner  man  att  en  stor  del  mekaniska  akter  bestäm- 
mas af  venstra  hemisferen.  £n  del  vensterhändta  finnas  visse.rligcL, 
men  de  flesta  äro  högerhändta.  Härtill  bidraga  härmning  och  upp- 
fostran mycket  och  af  vensterhändta  utforas  de  mera  sammansatta 
rörelserna  (skrifva,  måla,  spela  etc.)  lika  företrädesvis  eller  uteslu- 
tande med  venstra  handen  som  af  den  högerhändta  med  den  högra. 
Men  den  vigtiga  rölen  härvid  utföres  i  det  vida  största  antalet  fal! 
af  bögra  handen,  och  om  vi  snga  att  detta  bärleder  sig  från  forfa- 
drens  bruk  och  lärdomar,  ligger  nära  tillhands  den  formodan  att 
första  uppfinnarne  styrdes  af  nSgot  skäl,  hemtadt  från  sjelfra  vår 
organisation.  Slumpen  kan  det  ioke  gema  vara,  ty  intet  fi^k  är 
äwra  funnit  i  sin  helhet  vensterhändt.  Man  finner  oek  att  ften 
yanaterhändta  personer  icke  med  bästa  vilja  ocb  största  ansträngning 
kunna  lära  sig  att  blifva  högerhändta. 

Högra  handen  är  starkare  än  den  venstra  ocb  skillnaden  vexlar 
mellan  ^  ocb  ^  af  den  bögra  bandens  styrka.  Detta  är  fallet  icke 
Uott  boa  handarbetare,  utan  hos  alla  högerhändta;  tvertom  hos  de 
vensterhändta. 

Oratiolxt  bar  visat  att  vid  hjemans  utveckling  venstra  half* 
vans  gyri  skrida  fÖre  den  högras:  de  förra  äro  redan  tydliga,  då  df 
sednare  icke  synas.  Den  hjemdel,  som  styi-er  bögra  lemmarnes  rö- 
relser är  således  tidigare  än  den  andra;  det  är  deraf  klart  bvarlore 
högra  öfre  extremiteten,  såsom  bäst  innerverad  kommer  i  bruk  före 
den  venstra,  bvarföre  den  mera  fullkomnas  i  funktioner  ocb  blir 
starkare.    Men  de  högerhändta  äro  i  sjelfva  verket  »vensterbjernado 

Hvad  angår  artiknlationen  vid  språket,  så  styres  denna  af  dubbla 
rörelsenerver  och  är  ett  rent  muskelfenomen,  beroende  på  begge  si- 
dornas samtidigt  vericande  nerver  ooh  muskler.  Sjelfva  det  väsentliga 
vid  det  artikulerade  språket  ligger  icke  uti  rörelserna,  utan  tillhör 
intelligensen,  hjemans  område  och  det  finnes  der  uti  tredje  venstra 
frontalgyrus.  Vi  äro  vensterhjernade  med  afseende  på  spWUcet,  lika 
väl  som  med  afseende  på  våra  bandrörelser.  Det  är  en  vana  frao 
första  barndomen.  Bland  saker  dera  vi  lära  oss  är  talet  en  af  de 
svåraste,  det  är  ock  en  af  våra  största  utmärkelser  från  djuren.  Det 
dröjer  länge  innan  vi  vinna  talförmågan,  oaktadt  vi  börja  —  finnas 


35 

att  börja  —  mycket  tidigU  Juet  vid  denna  tid  ar  venstra  hemisfe- 
reu  den  bäat  utbildade,  sannolikt  anlitas  ock  derföre  denna  företrä- 
deavis. Yi  vänjas  derigenoin  att  tala  med  venstra  hjernholfvan  och 
denna  vana  gör  det  svårt,  ja  omöjligt  att,  då  den  venstra  skadas, 
tala  formedelst  den  högra  frön  talloben.  Denna  har  visserligen  samma 
förmåga,  men  den  saknar  öfning;  den  aferoiska  kan  visserligen  icke 
tala,  men  han  forstår  fullkomligt  sambandet  mellan  tankar  och  ord; 
och  liksom  det  finnes  vensterhändta  bör  det  också  finnas  högerhjer- 
nnde  med  afseende  på  talet,  utan  att  likväl  dessa  vexlingar  af  den 
vanliga  hjernverksamheten  behöfva  följas  åt.  —  Detta  antagande  for- 
klarar  de  undantagsfall,  då  man  vid  Äfemi  funnit  högra  sidan  af 
hjcrnan  lederad,  äfvensom  det  att  en  person  kan  tala,  oaktadt  venstra 
frontalloben  saknas  från  barndomen,  h  vilket  af  ven  iakttagits.  Detta 
fall  är  ock  intressant  deruti  att  denna  ifrågavarande  person  äfven 
var  vensterhändt. 

Men  om  högra  hjernhalfvan  äfven  hyser  en  talorgan,  hvarföre 
kunna  icke  de  som  blifva  afemiska  tillfölje  af  skada  i  den  venstra, 
äter  lära  tala,  liksom  den  som  Förlorar  bruket  af  sin  högra  liand  lär 
sig  begagna  den  venstra?  Det  kunna  de  ock  sannolikt;  försök  hafva 
visat  att  de  åtminstone  kunna  lära  något,  men  dessa  försök,  alldeles 
ojemforliga  med  den  första  undervisningen  man  får  i  att  tala  och 
under  helt  andra  förhållanden,  hafva  icke  blifvit  tillräckligt  länge 
fortsatta  for  &tt  upplysa  huru  mycket  man  kan  ånyo  lära. 

Sådant  är  Brocas  sätt  att  raisonnera  och  det  är  genialiskt, 
förutsatt  att  det  hvilar  på  goda  grunder.  Frih.  v.  Diiben  ansåg 
for  sin  del  att  slutsatsen  om  sätet  för  det  artikulerade  talet 
vore  förhastadt,  en  af  de  vanliga  förvexlingarne  mellan  post  och 
propter,  vid  betraktande  af  allt  hvad  äfven  med  Brocas  inskränk- 
ning af  begreppet  »artikulerad t  språk»  ingår  deruti.  Tanken, 
som  skall  uttryckas  och  formen  som  skall  väljas,  viljan  som 
sätter  maschinen  i  gång  och  bestämmer  hvarje  dess  allra  minsta 
modulation  uti  dess  verksamhet,  minnet  och  uppmärksamheten 
etc.  vid  betraktande  af  allt  detta,  har  man  svårt  att  tänka  sig 
ett  Hpråkorgan;  der  framlyser  tydligen  flera  samverkande  fak- 
torer, hvilka  för  att  dömma  efter  andra  hjernfenomen  hvar  för 
sig  förtjenade  sitt  organ,  om  man  fortfarande  äflas  att  tala  om 
sådane.  Saken  torde  för  öfrigt  förtjena  vidare  granskning  och 
undersökning  af  patologiska  anatomer  och  psykiatrer. 

Hr  Malmsten  erinrade  om  den  stora  uppmärksamhet 
Afemien  ur  patologisk  synpunkt  ådragit  sig,  synnerligen  i  Frank- 
rike på  sednare  tiden  samt  om  de  förtjenstfulla  artiklar  derom, 
som  förekommit  i  Gazette  hebdomadaire.  Sjelf  hade  Hr  M. 
äfven  observerat  dylika  sjukdomsfall.  Flera  olika  sjukdomsformer 
inom  den  nosologiska  cadern  torde  dock  ofta  ha  blifvit  subsu- 
merade  begreppet  Afemi. 


36 

Hr  Santesson  relaterade  äfven  några  fall  af  Afemi  hk 
Serafimerlasarettet,  h varom  utförligare  redogörelse  framdeie 
skalle  lemnas,  och  Hr  Key  anmärkte  att  största  f^rsigtighec 
erfordras  vid  bedömmande  i  patologiskt-anatomiskt  hänseeud^' 
af  förändringar  inom  hjernan,  helst  flera  olika  processer  på  en 
gång  kanna  ega  ram. 

=  Frih.  v.  DUBEN  meddelade  vidare  utdrag  af  ett  brer 
från  Hr  Kristian  Loven,  som  f5r  närvarande  vistas  i  Leipzig, 
innehållande  en  kort  redogörelse  för  de  andersökningar,  som  Hr 
L.  på  Professor  Ludwig's  laboratorium  förehar  rörande  ner- 
vemas inverkan  på  cirkulationen  och  särskildt  på  kärlen. 

Den  6  Februari, 

BrnkBlakaren  Lindh  f .  —  ^thiops  mineralis  i  cbolera.  —  Farmaceuten  C*gi- 
HAULT.  —  Dr  Letbesdorf  ledamot.  —  Constitutio  epidemica.  —  K.ope< 
projekt.  —  Vestkustena  sommarklimat.  —  Inokulation  med  taberknlö* 
materia.  —  Sjphilis  vid  yaccination. 

=:  Ordföranden  tillkännagaf  att  Svenska  Läkarekorptsen 
åter  förlorat  en  af  dess  medlemmar,  nemligen  Bruksläkaren  vid 
Ramnäs,  Med.  Lic.  Knut  Leonard  Lindh,  född  1838,  död 
den  28  sistlidne  Januari. 

=  Sekreteraren  framlade  för  Sällskapet  en  broschyr  af 
Professor  Gadet  i  Rom,  rörande  användandet  af  .^thiop 
minendie  i  cholera  och  uppläste  en  dermed  följande  skrifvelse 
från  Litteratören  P.  R.  Tersmeden.  På  förslag  af  Hr  Malm- 
sten remitterades  ofvannämde  broschyr  till  referat  af  Hr  GråHn 
som  åtog  sig  uppdraget. 

=  På  anmodan  af  Apotekaren  J.  A.  Ahlström  framlade 
Sekreteraren  tvenne  bref  från  Farmaceuten  Grimault  i  Paris, 
hvilken,  såsom  förr  i  Sällskapet  blifvit  omnämdt,  af  Tribunal 
correctionel  ådömts  böter  och  skymfligt  straff  för  bedrägeri  \\å 
försäljande  af  vissa  farmaceutiska  preparater  (se  Läkaresäll- 
skapets Förhandlingar  1865  p.  176).  För  att  söka  ådagalägg 
sin  oskuld  och  framställa  sig  såsom  ett  foremål  för  förföljelse, 
hufvudsakligen  med  stöd  af  skäl,  som  af  hans  advokat  blifrit 
i  Cour  Imperiale  de  Paris  åberopade  jemte  vissa  intyg  från 
Professor  Kletzinsky  i  Wien,  angående  de  ifrågavarande  pre- 
paraternas  sammansättning,  hade  G.  öfversändt  de  nu  framlagda 
brefven  samt  ett  nummer  af  tidningen  Le  Droit  till  Apotekaren 
Ahlström,  hvilken,  förr  än  processen  här  var  känd,  till  försälj- 


37 

ning  emottagit  åtskilliga  Grimaultska  preparater  såsom  Matico, 
Sirop    de   Quinquina  roQge,  Sirop  de  Raifort  jodé  m.  m.    Den 
enda  omständighet  G.  inför  domstolen  knnde  till  sitt  urskuldande 
åberopa  var  att  de  åtalade  preparaterna  varit  ämnade  för  ut- 
landet och  ej  till  konsumtion  inom  Frankrike.    Icke  dessmindre 
annonseras  och  prekoniseras  fortfarande  såväl  i  utländska  tid- 
ningar som  i  svenska  de  Grimaultska  medlen  och  uppmärksam- 
heten  har  nyligen  härstädes  blifvit  fästad  på  detta  förhållande 
genom  en  artikel  i  farmaceutisk  tidskrift,  sedermera  reprodu- 
cerad af  andra  tidningar.    På  begäran  af  Hr  Malmsten  upp- 
lästes   af  Sekreteraren  det  vigtigaste  af  ofvannämda  bref  och 
tidningsartikel,  hvilka,  efter  någon  diskussion,  hvari  deltogo  Ord- 
föranden  samt  Hrr  Malmsten  och  Lewin,  lades  å  bordet,  för 
att  finnas  att  tillgå  for  de  ledamöter,  som  deraf  önskade  taga 
kännedom. 

=  Till  utländsk  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  an- 
togs genom  val,  Docenten  i  psykiatri  vid  universitetet  i  Wien, 
Medicinae  Doctor  Max  Leidesdorf. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen  den   28  Jan.  till   och  med  Lördagen  den  3  Febr.  1866: 
Sjukligheten  något  minskad.  —  Af  Variolse  ha  25  fall  samt 
af  Scarlatina  32  fall  förekommit. 

1.     Inom  éntkild  praktik  anmälde  sjnkdomsfa]!  (Mn  28  läkare) : 

Febris  tjrpHoides l.lXearalgia d.lPeritonitia 3. 

Diphtheria   4.!Conjuiictmtia 9.'Icteni8 2. 

Angina  membranacea      l.jOtitis 6.{Nephriti8 3. 

PertiLHis 1.  Ang.  tons.  &  fauciam    61.'Metriti8 1. 

Cbolerina  S.jPcricarditia 9.  Rheumatismu»  acutus     14. 

Bysenteria  5.<£ndocarditi8 I,'£r78ipela8 5. 

Diarrhoea 68.!Lai7ngo-tracheiti8....  ILEiythema  nodosam..       1. 

Febris  intermittens . .  10. iBronch.  Cat.  bronch.    79.  | Urticaria 6. 

VariolK.    Varioloides  8.  iBroncbitis  capiUaris .       4.  Zona 1. 

Varicell» 2."  -^  -            - 

Scarlatina. 19. 

Delirinm  tremena....  1. 

SyphiUs 3. 


Pnenmonia 10.  Farnncnlns  8. 


Gonorrboea      5. 

Apoplexia  cerebri  ...       1. 


Plenritis   4. 

Febris  gastr.  simplez  24. 

Oastritis.    Enteritia .  5. 

Colitis 3, 

Typhlit.  &  Perityphl 


Carbunculns 4. 

Rbenm.  recens  afcbril.      4. 

Samma  405. 


2.    Å  Hofrndstadens  Sjukvårdsatuialttr : 

Fä  Sérafimer-loMarettet:  sjakantalet  den  3  Febr.  256,  hvaraf  144  p&  afdel- 
ningen  for  invärtea  sjnke;  inkomne  änder  veckan:  febris  typhoides  4,  deliriam 
tremens  2,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  bronchitis  1»  pneumonia  1. 

På  Allmänna  GamUons-sjukhuset :  sjakantalet  den  3  Febr.  164,  hvaraf  77 
på  afdelninffen  for  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  catarrhas  gastro- 
intestinalis  3,  febris  intermittens  1,  broncbitis  1,  angina  tonsiUaris  1,  rheama- 
tiamos  acotas  1,  colitis  1,  gonorrboea  1,  sypbilis  1. 

På  ProvUoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjakantalet  den  3  Febr.  184,  hvaraf 
138  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  13,  febris  typhoides  8, 
bronchitis  3,  pnenmonia  2,  diarrhoea  1,  deliriam  tremens  1,  ncphritis  1,  rhcu- 
matiimos  1. 


38 

Pl  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  ^nkantalet  den  3  Febr.  71,  hrsnf 
66  invärtes  ^nke;  inkomne  nnder  veckan:  bronchitis  2,  febris  gastrica  simpkx 
2t  gastritis  2,  rbeamatismns  2,  diarrboea  1,  endocarditis  1,  pnenmonia  1,  nt- 
phritis  1,  erythema  nodosam  1,  funmcalus  1. 

P&  AUmånna  Barnhuset:  bronchitis  5,  diarrhoca  3,  plenritis  3,  scarlatisa  I 
bronchitis  capillaris  1,  gastro-enteritis  1,  furnncalns  1.  —  Polikiiniben:  bre- 
chitis  Ö,  gastro-entcritis  5,  diarrhoca  2,  conjunctivitis  1,  angina  tonsilUrié  U 
plenritis  1,  nrticaria  1,  fnrnncnlas  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  3  Febr.  52;  inkomne  under  veekia: 
pnenmonia  1,  plenritis  1. 

P&  AUmånna  Bambördshuset:  antalet  värdade  11;  helsotilbtJindet  godt 

P&  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  13;  hclsotUlståndet  godt 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  hclsotillståndet  godt. 

På  Diahoniss-sjukhuset :  sjnkantalet  den  3  Febr.  36;  Intet  fall  af  akut  »jek- 
dom  har  nnder  veckan  intagits. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  3  Febr.  172,  hvaiaf 
62  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurh%u:  sjnkantalet  den  3  Febr.  164,  hvanf 
140  från  staden  och  24  från  länet;  inkomne:  syphilis  22. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  sjphiUs  7,  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter):  bronchitis  51, 
diarrboea  15,  scarlatina  11,  rheumatismus  9,  angina  tonsillaris  7,  pnenmonia  7, 
gastricismas  5,  febris  gastrica  simplpx  5,  febris  intermitt^ns  4>  ophthalmia  4. 
variolse  4,  erysipelas  3,  febria  typhoides  2,  diphtheria  2,  pertussia  2,  gastritis 
et  enteritis  2,  peritonitis  2,  varicellie  1,  meningitis  cerebralis  1,  laiyngitis  1, 
nephritis  1,  metritis  1. 

4.  I  Stadens  Fångélse:  delirium  tremena  1. 
Norra  Korrektions-inråttningen :  bronchitis  1. 

=  Hrr  Carlson,  Key  och  Tholandee,  de  koraiterade, 
åt  hvilka  Sällskapet  i  förra  sammankomsten  uppdragit  att  med 
egaren  till  »^  28  Regeringsgatan  söka  vinna  förändrade  och 
mera  bestämda  köpevilkor  samt  att  oppstälia  approxiroatxrt 
kostnadsförsla^  för  uppförande  af  nybyggnad  å  nämde  tomt, 
inlemnade  härom  följande  utlåtande,  som  af  Hr  Key  upplästes: 

Undertecknade,  som  af  Svenska  Läkaresällskapet  vid  dess  sammankomst  dea 
30  sistlidne  Januari  erhöUo  i  nppdrag  att  närmare  granska  det  af  SäUskapeti 
komité  tillstyrkta  förslaget  till  ombyggnad  af  Sällskapets  hos,  samt  att  nireda 
hnrnvida  Sällskapets  ekonomiska  stä&ning  medgåfVe  att  i  stället  nppfora  ett 
ajtt  hns  från  grnnden  på  annan  rymligare  tomt,  oeh,  i  så  fall,  om  n^on  sådai 
för  ändamålet  lämplig  tomt  stode  att  vinna,  och  specielt  om  ett  utbyte  af  Sill- 
akapeta  nnvarande  egendom  mot  den  välbelägna,  af  Hr  Hajocxr  ntbjadna  tomt- 
delen af  egendomen  ^  28  Regeringagatan  knnde  på  antagliga  rilkor  ske.  (1 
härmed  afgifva  följande  yttrande: 

Bet  af  komitén  inlemnade  oeh  tillstyrkta  forslaget  till  ombyggnad  af  SäO- 
akapets  gamla  hns  torde  väl  vara  så  ändamålsenligt,  som  ett  dylikt  förslag  nå- 
gonsin kan  blifva,  men  i  fö^d  af  platsens  inskränkthet  och  svårigheten  att  gifvs 
ett  gammalt  hus  en  ny  lämplig  inredning,  för  helt  andra  ändamU  än  de  som 
varit  afsedda  vid  hnseta  uppförande,  lider  nämde  förslag  af  många,  högst  vä- 
aentliga  brister,  af  hvilka  vi  vilja  framhålla  följ<inde:  SiUlskapets  samlingslokal 
skulle  komma  att  bestå  af  blott  tvenne  rum,  af  hvilka  ^elfva  salen  väl  änna 
någon  tid  skulle  kunna  ijmma  Sällskapets  vid  sammankomsterna  narvarands 
medlemmar,  men  hela  biblioteket  måste  jemväl  inrymmas  i  denna  sa]  och  t  det 
lilla  9  alnar  långa  och  ej  fullt  6  alnar  breda  rummet  vid  dess  sida,  hvilkct  i 
förslaget  betecknas  såsom  förmak.  Sn  följd  häraf  måste  blifva  att  biblioteket, 
som  redan  nu  torde  taga  allt  här  disponibelt  väggotrymme  i  anspråk,  småningom, 
i  samma  mån  som  det  tillväxte,  skulle  mer  och  mer  inkräkta  pS  det  öfriga  ut- 


3» 

rymnaet,  hvilket  i  en  ej  synneriigeu  afligaea  firamtid  derföre  med  Bodviiidigket 
skulle  blifva  alldeles  otillräckligt;  uynnerhct  flom  bibliotekatk&p  i  en  dylik  lokal 
ej  aknllo  atan  alltför  stora  olägenheter  kunna  görrs  fristående  i  samlingssalen. 
För  Sällskapets  trefnad  och  beq^ämlighet  är  det  nödvändigt  att  ej  alla  deaa 
nårvnruide  medlemmar  tvingas  att  ovilkorligen  under  hela  tiden  för  samman* 
komstema  sitta  sammanförda  i  ett  enda  rum,  hvarföre  läs*  och  konversations* 
rum  böra  finnas  vid  sidan  af  samlingssalen.  JDet  ofvannämda,  smala,  af  bok- 
hyllor till  5  alnars  bredd  inskränkta  rummet,  kan  ingalunda  tillfredsställa  ena 
de  m&ttligaste  anspråk  hiirpå.  För  att  möjliggöra  de  vid  sammankomsterna  ofta 
förekommande  enslulda  konferenserna  måste  dessutom  mera  än  ett  samtalsrum 
finnas.  1  nära  samband  med  samlingssalen  bör  dessutom  finnas  ett,  om  an  al- 
drig så  litet  rum,  der  tillfälle  till  rengöring  finnes,  sedan  man  handskats  med 
mer  eller  mindre  orenande,  ofta  derjemte  stinkande  preparater.  Klosett,  som 
numera  så  lätt  och  beqvämt  kan  inrättas,  bör  ej  heller  saknas  i  en  lägenhet» 
der  ofta  40  å  50  personer  under  flera  timmar  äro  samlade  till  öfverläggningar 
och  samlif,  men  intetdera  finnes  upptaget  i  komiténs  förslag,  och  utrymme  kan 
dertill  ej  heller  beredas,  så  vida  man  ej  till  detta  ändamål  vill  upplåta  det  lilla 
sidornmmet. 

Vidare  skulle  enligt  förslaget,  Bibliotekarien  få  sin  bostad  på  nedra  botten, 
medan  biblioteket  vore  förvaradt  2  trappor  högre  upp,  en  anordning,  som,  jemta 
andra  olägenheter,  skulle  medföra  en  ej  obetydlig,  annars  onödig,  tidspillan  för 
nämde  tjensteman.  —  Sekreterarens  våning  skulle  väl  vid  första  påseendet  kunna 
synas  lämplig,  men  en  niirmare  granskning  visar  att  äfven  den  är  i  många  hän- 
seenden obeqväm,  såvida  meningen  är  att  Sekreteraren  skall  i  den  kunna  vara 
logerad    såsom    gift    man.     lian  skulle  väl  komma  att  ega  förmak  och  salong, 
men  den,  under  vanliga  förhållanden  för  en  familj  så  nödvändiga  barnkammaren 
saknas   totalt,  och  möjlighet  till  en  sådana  anskaffande  förefinnes  ej.     Sekrete- 
rarens   eget    arbetsrum,    som  med  en  längd  af  7|  aln,  ej  blefve  fullt  5  alnar 
bredt,  måste  anses  såsom  alldeles  för  litet  för  en  person,  som,  jemte  en  mängd 
expeditionsgöromål,    äfven   har   praktik  att  sköta.     Vid  mottagningarne  skulle 
patienterna,    efter   att   hafva  väntat  i  en  märkvärdigt  formad,  ej  fullt  6  alnar 
bred,  men  15  alnar  lång  sal,  passera  genom  förmaket  för  att  komma  till  mot* 
tagningsrnmmet,  och  det  inre  sambandet  mellan  de  öfriga  rummen  i  våningen 
skulle  då  alldeles  upphäfvas,  hvilket  är  en  ej  ringa  olägenhet.    Kökets  och  pig- 
kammarens   afskiljda  läge  på  nedra  botten  ökar  obeqviimlighetema  i  bostaden. 
AUa  de  många  och  stora  olägenheter,  som  sålunda  enligt  ombyggnadiför* 
slaget   akuUe    komma  att  vidlåda  i  första  rummet  samlingslokalen,  men  äfven 
Sekreterarens    och   Bibliotekariens  bostäder,  kunna  säkerligen  aldrig  afhjelpaa, 
genom   någon   ombyggnad   på   Sällskapets  nuvarande  alltför  trånga  tomt,  men 
deremot   fullkomligt   undvikas  i  ett  nytt  hos,  uppfördt  på  en  rymligare  platt. 
Många  andra  skäl,  och  framförallt  de  ekonomiska,  tala  dessutom  emot  den 
föreslagna  ombyggnaden.    Sällskapet  skulle  enligt  förslaget  nedlägga  32,000  rdr 
på  att  ombygga  huset  uteslutande  för  sitt  ändamål;  men  härigenom  akulle  hnset 
ej  vinna  i  värde  för  en  möjligen  i  framtiden  ifrågakommande  försä^ning,  ntan 
det  skulle  tvärtom  sjunka  ej  obetydligt,  ty  det  blefve  mindre  lämpligt  för  alla 
andra   ändamål,    och  skulle  i  en  annans  hand  gifva  mindre  inkomst  än  i  desa 
nuvarande  skick,  emedan  lägenheterna  3  trappor  upp  komme  att  borttagas,  och 
▼aningen  2  trappor  npp  blott  blefve  en  stor  sal.    Blefve  byggnaden  fullt  ända- 
målsenlig och  beqväm  för  Sällskapet,  så  vore  väl  härom  intet  att  säga,  men  då 
detta,  enligt  hvad  ofvan  är  visadt,  ingalunda  blir  händelsen,  så  torde  det  äfven 
ur  denna  synpunkt  rara  föga  klokt  att  verkställa  ombyggnaden.   Kostnaden  här- 
för och,  ytterligare,  ej  så  litet  af  husets  nuvarande  värde  skulle  ju  vara  alldelea 
bortkastade  i  samma  stund  som  Sällskapet  i  en  framtid  blefve  nödsakadt,  ellec 
af  andra  skäl  beslutade,  att  skaffa  sig  en  annan  lägenhet,  i  hvilken  det  kunde 
finna  mera  beqvämt  utrymme  för  sig  sjelft,  sitt  bibliotek  och  sina  tjenstemim. 
Den  hyra  som  Sällskapet  komme  att  betala,  om  föreliggande  ombyggnada- 
förslag utfördes,    är  äfvenledes  större  än  hvad  med  en  klok  ooh  väl  behöflig 
ekonomisk  omtanka  är  förenligt.   Huset  kan  för  närvarande  uppskattas  till  ett 
värde  af  50,000  rdr.    Ombyggnaden  skulle  kosta  32.000  rmt,  och  huset,  ehnrn 
mindre  säybart,  skulle  sedan  representera  ett  värde  för  Sällskapet  af  rdr  83,000 
mt,  hvarå  räntan  utgör  4,920  rdr,  som  vore  den  hyra,  hvilken  Sällskapet  fSr 


40 

■UA  lägenlieter  konune  att  betala,  utan  afdrag,  åk  inga  inkomster  af  hvaei  knsd- 
erhållaa.  Räknas  härtiU  räntan  på  den  snmma,  som  l^år  till  ansknffimdet  tt 
nya  möbler,  bokskåp  m.  m.,  samt  till  bekostande  af  vatten-  och  gaainlednii^, 
arkitektanrode  m.  m.,  8&  blefre  Sällskapets  årliga  hyra  minst  5,340  rdr.  Ifriv^- 
▼arande  samma  har  nemligen  vid  en  af  oss  anställd  approximativ  beräknii^ 
befunnits  komma  att  minst  uppgå  till  7,000  rdr,  hvarå  räntan  utgör  420  rdr. 

£n  omständighet,  som  härvid  måste  ytterligare  tagas  i  betraktande,  är  tn 
när  man  böljar  rifra  och  grundligt  förändra  ett  gammalt  hns.  många  oförut- 
sedda fördyrande  omständigheter  lätteligen  kunna  inträffa,  hvarfore  omko«tnadra 
for  en  dylik  ombyggnad  ej  på  förhand  kan  med  säkerhet  bestämmas.  Ben  kas 
derföre  af?en  mycket  lätt  komma  att  betydligt  öfverskrida  den  beräknade  sub- 
man.  Öfverlemnas  utförandet  åt  en  entreprenör,  måste  denne  sitta  sitt  anbed 
så  högt  att  han  är  skyddad  för  alla  eventualiteter,  och  man  får  derfore  dl  ht- 
tala  mera,  än  hvad  arbetet  för  sig  sjelft  är  värdt.  Uppför  man  deremol  en  oj 
byggnad  ftån  grunden,  kan  kostnaden  med  full  säkerhet  beräknas,  på  samma 
^ing  huset  från  tak  till  botten  kan  lämpas  för  sitt  ändamål 

Låtom  oss  emellertid  antaga  att  sjelfra  ombyggnaden  kan  utforas  för  S2,00(> 
rdr,  men  det  ombyggda  huset  måste  förses  med  gas-  och  vattenledning;  np 
möbler,  bokskåp  m.  m.  måste  anskaffas,  arkitektarvode  m.  fl.  eitra  utgifter  be 
stridas,  och  dessa  utgifter  komma  att,  enligt  hvad  ofvan  nppgifvits,  gå  till  niiii«r 
7,000  rdr,  oberäknadt  hyresersättningen  under  den  tid  ombyggnaden  forsigj^r. 
Under  rdr  39,000  rmt  skulle  sålunda  hela  ombyggnadsföretaget  e\  kunna  utföras. 
Då  nu  SäUskapets  kontanta  tillgångar  ej  äro  större  än  35,685  rdr,  så  «kalle 
dessa  ei,  såsom  i  komitéberättelsen  antages,  betäcka  utgifterna,  utan  en  brist  af 
minst  3,315  rdr  skulle  uppkomma.  Denna  måste  fyllas  genom  lån,  hvarå  årli|;s 
räntan  i  det  närmaste  blefve  rdr  200  rmt.  Sällskapet  komme  sålunda  genom 
ombyggnadsförslaget  i  den  betänkliga  ekonomiska  ställning,  att  alla  de  årliga 
utgifterna  och  dessutom  200  rdr  räntor,  måste  ensamt  bestridas  af  årsafgiftem^ 
Dessa  fördubblade  blefre  säkerligen  ej  tillräckliga  för  ett  sådant  behof. 

En  annan  olägenhet,  fastän  af  mera  öfvergående  art,  som  ombyggnadsfor- 
slaget  medför,  är  att  Sällskapets  verksamhet  skulle  för  en  längre  tid  i  hög  fcnå 
störas,  på  samma  gång  som  dess  bibliotek  blefve  otillgängligt  tills  ombyggnadea 
▼ore  fuUändad. 

Från  hvilken  synpunkt  vi  än  se  frågan  finna  vi  sålunda  mäktigt  talaodr 
skäl  emot  ombyggnadsförslaget,  hvilket  äf?en  synes  af  komitén  hafra  UifVit  till- 
styrkt endast  emedan  den  ansåg,  att  Sällskapets  ekonomi  ej  tillät  uppförandet 
af  ett  nytt  bas  på  Sällskapets  nuvarande,  eUer  på  en  större  tomt,  och  att  dess- 
utom en  lämplig  sådan  större  tomt  ej  stode  att  på  drägliga  vilkor  erhålla.  Det 
sednare  hindret  är  nu  undanröjdt,  och  vi  skola  visa  att  uppförandet  af  ett  nytt 
hus  kommer  att  äfven  för  Sällskapets  ekonomi  medföra  stora  fördelar. 

Vid  förnyade  underhandlingar  med  Hr  Christ.  Hammer  har  han,  såsom  af 
Bilaga  1  lynes,  förklarat  sig  villig  att  mot  Sällskapets  hus  utbyta  en  tomtdd 
af  egendomen  ^  28  Regeringsgatan,  och  i  mellangift  kontant  till  Sällskapet 
erlägga  15,000  rdr.  Denna  tomtdel  erbjuder  nära  dubbelt  så  stort  ntiymoic 
som  Sällskapets  nuvarande  egendom,  och  den  kan  nästan  helt  och  håUet  betackas 
med  den  nya  byggnaden,  då  vid  utbytet  tillförsäkras  rättighet  att  upptaga  fönster 
åt  en  närliggande  stor  gård,  tillhörande  Hr  Hammer,  hvilken  rättighet  geoom 
inteckning  kan  fullt  betryggas  mot  hvarje  framtida  ingrepp.  1  samråd  med  ou 
har  Kongl.  Arkitekten  Abok  uppgjort  bifogade  utkast  till  nybyggnad  (Bil  2) 
för  Sällskapet  på  nämde  tomt.  Detaljrituingar  hafva  omöjligen  hunnit  uppgöra<, 
och  detaljejradt  kostnadsförslag  kan  derföre  ej  i  dag  for  Sällskapet  framläggaa; 
men  Hr  Abom,  hvilken,  såsom  bekant,  disponerar  öfver  en  stor  fond  af  erfa- 
renhet i  dylika  frågor,  har  förklarat  sin  öfvertygelse  vara,  att  huset  i  den  akaJa 
och  med  de  lägenheter,  som  utkastet  visar,  bör  kunna  bysgas,  med  otväadig 
pnUning  och  väggfast  inredning,  för  60,000  rdr  rmt.  Sällskapet  eger  en  di- 
sponibel fond  af  rdr  85,685  rmt  och  skulle  vid  bytet  ytterligare  kontant  erfalUla 
15,000.  Sålunda  skulle  Sällskapet  för  nybyggnadens  uppforande  disponera 
50,685  rmt.  Antaga  vi  nu  att  bySff^<^«n  skuBe  uppgå  ända  till  70,000  rdr 
så  behöffrer  Sällskapet  for  den  blott  upplåna  19.815  rmt,  eller  i  rund  samma 
20,000  rmt.  De  extra  utgifterna  till  möbler,  bokskåp,  arkitektarroda  m.  m. 
hafva  vi  beräknat  att  aldra  högst  uppgå  till  10,000  rdr,  men  låtom  oss  aataga 


41 

att  de  gå  till  11,400  rdr.  Denna  snmma  mitte  ifrenledes  genem  lin  tnskaffu, 
OC&  till  hyn  for  Sållikapets  nnvarande  lägenheter  nnder  nybyggnadeni  fortgång 
under  1^  år  tknlle  åtgii  4,500  rdr,  hvarifrån  dock  bör  aftäknas  under  tiden 
tiU  S&Uakapet  inflytande  hyrcsmedel  900  rmt,  då  3,600  rdr  återsU.  Sällskapet 
skulle  aålnnda  för  den  nya  tomtens  inköp,  för  nybyggnadens  follstandiga  upp- 
förande och  for  dess  fnllstandiga  inredning  och  förseende  med  möbler  etc.  be- 
höfra  inalles  låna  35,000  rmt.  Till  r&ntande  af  denna  summa  skulle  i  hyres- 
medel  erhållas  ett  betydande  öfverskott.  Enligt  den  plan,  vi  här  fhtmlägga, 
skulle  nemligen  bottenvåningen  innehålla  tvenne  butiker  samt  en  boställsTåning 
å  5  rum  med  kök  och  tambur,  till  uthyrning.  Enligt  gällande  priser  kan  man 
med  en  sådan  belägenhet  för  butikerna  med  säkerhet  räkna  i  hyresmedel  for 
den  mindre  800  rmt  och  för  den  större  1,100  rmt  samt  för  boställsTånineen 
minst  700  rmt,  hvilket  för  lägenheterna  i  bottenvåningen  ger  en  hyra  af  2,600 
rdr.  Dessutom  skulle  3  trappor  unp  i  huset  3  å  4  ungkarlsrum  uthyra»,  och 
for  dessa  kan  med  all  säkerhet  påräknas  400  rmt.  I  sin  helhet  skulle  Säll- 
skapet sålunda  af  huset  hafva  i  hyresmedel  en  årlig  inkomst  af  minst  3,000  rdr. 
Sällskapets  skuld  skulle,  enligt  hvad  ofvan  är  nämdt,  högst  blifva  35,000  rmt 
med  en  ränta  af  2,100  rdr.  Ett  årli||[t  öfrerskott,  sedan  ränUn  å  SällskapeU 
skuld  vore  betald,  skulle  uppstå  af  ej  mindre  än  900  rdr,  till  bestridande  af 
de  löpande  utgiftema,  i  stället  för  att  enligt  komiténs  ombyggnadsförslag  en 
årlig  brist  af  xOO  rdr  nppstode.  Den  årliga  differensen  för  SUlskapet  blefve 
minst  1,100  rdr  till  förmån  för  nu  (omlagda  förslag,  eller  en  summa  långt 
större  än  hvad  nuvarande  årsafgifter  tillsammans  gifva,  och  som  motsvarar  ett 
kapitalvärde  af  öfver  18,000  rdr.  Häraf  synes  huru  lätt  Sällskapet  kan  verk- 
ställa en  fullkomlig  nybyggnad  på  rymligare  tomt,  samt  att  den  ekonomiska 
ställningen  blir  dengenom  betydligt  bättre,  än  om  en  ombyggnad  i  enlighet  med 
komiténs  forslag  utföres.  En  årlig  inkomst  af  900  rdr  i  stället  för  en  brist 
på  minst  200,  är  den  pekuniära  vinsten. 

Låtom  oss  nu  se  till,  hvad  hyra  Siillskapet  kunde  anse  sig  i  den  nya  bygg- 
naden betala.  Den  nya  tomten  skulle  betalas  med  Sällskanets  hus  minus  Ib.uSö 
rdrs  mellangift.  Då  det  gamla  huset  värderas  till  50,000  rdr,  kostar  tomten 
sålunda  Sällskapet  35,000  rdr.  Nvabyggnaden  kommer  aldra  högst  att  kosta 
70,000  rmt,  och  lägga  vi  dertill  10,000  rdr  för  nya  inventarier  m.  m.,  så  kan 
den  nya  byggnaden  anses  fullt  i  ordning  kosta  115,000.  Räntan  härå  utgör, 
rdr  6,900;  men  det  nya  huset  ger  3,000  rdrs  inkomst  för  uthyrda  lägenheter, 
och  de  i  mellangift  erlagda  rdr  15,000  lemna  en  årlig  ränteafkastning  af  900 
rdr,  och  då  dessa  tvenne  summor  sammanlagda,  d.  ä.  rdr  3,900,  afdragaa  från 
rdr  6,900,  återstå  rdr  3,000,  som  är  den  summa,  hvilken  Sällskapet  kunde  anses 
betala  i  årlig  hyra  i  det  nya  huset.  Enligt  komiténs  förslag  åter  skulle  Siill- 
skåpets  årshyra,  såsom  ofran  visats,  komma  att  utgöra  5,340  rdr.  Alltsl  skulle 
Sällskapet  i  det  nya  huset  med  en  långt  rikare,  rymligare  och  ändamålsenligare 
inredning,  bo  2,3w)  rdr  billigare,  än  i  det  ombyggda  gamla. 

Räkna  vi  på  ett  annat  sätt,  så  finna  vi  att,  flrånsedt  alla  inventarier  och 
extra  småotgifter,  ombvggnaden  skulle  kosta  32,000  rdr  under  det  hela  nybygg 
nåden  blott  kostade  70,000  med  afdrag  af  de  15,000  rdr,  som  erhölles  i  mel- 
langift. Nybyggnadens  uppförande  skulle  sålunda  ej  blifva  Sällskapet  mer  än 
23,000  rdr  dyrare,  än  ombyggnaden  af  det  gamla  huset,  under  det  att  det  nya 
huset  lemnade  3,000  rdrs  afkastning  om  Iret,  då  deremot  det  gamla  huset  ej 
skulle  rendera  ett  öre.  Och  till  dessa  gynnsamma  förhållanden  kommer  vinsten 
att  hafva  ett  nytt  hus  på  en  nära  dubbelt  så  rymlig  tomt,  vid  en  stor  och  be- 
qväm  gata. 

Huru  ojemförligt' bättre  och  lämpligare  i  hvarje  hänseende  måste  ej  äfven 
alla  lägenheterna  blifva  i  ett  rymligare  hus,  som  från  grunden  till  takåsen  kan 
inredas  för  Sällskapets  ändamål.  Den  nu  f^mlagda  projektritningen  är  ett  i 
hast  nppgjordt  förslag  till  inredning,  och  har  endast  varit  afsedd  för  att  åskåd- 
liggöra hvad  utrymme  den  nya  platsen  erbjuder,  och  i  hvad  skala  vi  ville  före- 
sll  att  det  nya  huset  skulle  uppföras.  Mycket  kan  återstå  att  i  planen  för  in- 
redningen förbättra  eller  alldeles  fÖrända,  men  hvad  som  af  ritningen  synes  är 
att  alla  lägenheter  kunna  blifva  ändamålsenliga.  SamUugssalen  blir  stor  och 
festlig,  omgifven  af  flere  läs-  och  konversationsrum,  och  klosett  och  lavoir  i 
närheten.    Bibliotekariens    bostad  blir  belägen  bredvid  biblioteket;  och  Sekre- 


42 

tertren,  tom  kommer  att  diiponen  ea  hel  T&Diag  i  hatet,  ilr  en  beqräm  b*- 
stftd  af  ven  för  en  tillTäxande  familj. 

Alltages  förslaget  till  nybyggnad  behöfrer  SäUshapeta  verksam hei  ej  aLfbr^Ui 
och  deas  bibliotek  blir  nnder  helia  tiden  tillgängligt  såsom  fömt. 

På  grund  af  alla  ofvan  anförda  skäl  få  vi  sålunda,  med  afseende  lika  mycic; 
fästadt  på  Sällskapets  ekonomiska  fördel,  som  på  dess  trefnad,  beqvämli^lu.1 
och  förkofran,  afstyrka  det  af  Sällskapets  komité  framlagda  föralaget  till  re 
ombyggnad  af  Sällskapets  nuvarande  hus,  ooh  i  stället  föreslå  det  SäUskafci 
måtte  utbyta  sin  egendom  J^  19  vid  Nya  Kungsholmsbrogatan  mot  den  af  Hr 
C.  Hammer  utbjudna  tomtdelen  i  JfS  2o  Regeringsgatan  jemte  15,000  rdr  kua- 
tant  mellangift,  samt  för  öfrigt  på  de  vilkor  som  Bilaga  1  innehåller,  samt  att 
Sällskapet  på  den  nyförvärfvade  tomten  låter  åt  sig  uppföra  ett  ny^tt  Los  i  dcA 
skala  och  med  den  hufvudsakliga  fordelning  af  lägenheterna,  som  bifogade  for- 
slags-ritning  utvisar.    Stockholm  den  6  Februari  1866. 

Åx.  Oabr.  Carlson.  Axel  Key,  Fr.  ThoUmder. 

Åtföljande  planritning  å  nybyggnad  förevisades  och  nytt 
af  egaren  uppsatt  kostnadsförslag  företeddes. 

Efter  någon  diskussion  och  sedan  Ordföranden  uppläst  40 
§  af  Sällskapets  stadgar  rörande  afyttring  eller  forpantning  af 
Sällskapets .  egande  fastighet,  remitterades  utlåtandet  med  sina 
bilagor  till  Sällskapets  komité,  hvilken  till  nästa  sammankomst 
skulle  med  yttrande  deröfver  inkomma  och  blef  i  sammanhang 
härmed  det  af  komitén  afgifna  förslaget  om  tillbyggnad  å  Säll- 
skapets tomt  för  andra  gången  bordlagdL 

=  Mot  en  i  Hygieas  Decemberhäfte  intagen  Embetsrapport 
till  K.  Sundhets-Gollegium,  benämd  några  iakUageUer  öfvér  m- 
fljfiatidei  af  vestkusUns  sammarklimai  på  sjukdomar  i  respiralionå^ 
organema  af  Provincialläkaren  6.  LUNDGREN*)  gjorde  Frih. 
Gederström  åtskilliga  anmärkningar,  som  skulle  ingå  i  tid- 
skriften. 

Hr  CuRMAN,  som  sedan  7  år  tillbaka  tjenat^ort  såsom 
badläkare  vid  Lysekihl,  hade  åfven  fftstat  sig  vid  ofvannfimde 
uppsats  samt  ansåg  att  Dr  Lundgrens  uppgifter  om  Bohusläns 
klimatförhållanden  ej  grundade  sig  på  observationer  gjorda  vid 
sjelfva  kusten  och  under  sommarmånaderna,  utan  på  en  erfa- 
renhet, som  vunnits  i  det  inre  af  Bohuslän  under  hela  årets 
lopp.  Hr  C,  som  varit  i  tillfälle  att  anställa  komparativa 
meteorologiska  observationer  öfver  kustklimatet,  hvilka  till  en 
del  meddelades  och  framdeles  i  sin  helhet  skulle  i  tidskriften 
ingå,  kunde  på  grund  af  dessa  sina  iakttagelser  ej  instämma  i 
Dr  Lundgrens  allmänna  omdöme  om  Bohusläns  kustklimat  så- 
som varande  kallt  och  ombytligt. 


*)  Sa  H/siea  1865  p.  495. 


4S 

=  Frih.  Cederström  meddelade  resultatet  af  de  inokula^ 
tionsföraök  å  kaniner  med  tuberkulos  materia^  som  Professor 
Villemin  vid  militärskolan  Yal-de-Gräce  anställt  och  som 
Prof.  Clacjde  Bernard  framlagdt  inför  Académie  des  Sciences. 

Y.  har  vid  inokulationsförsöken  begagnadt  tuberkulos  materia» 
tagen  ur  kaveraer  pä  lik  24 — 36  timmar  efter  döden. 

1.  Den  6  Mars  1865  erhöllos  tvenne,  ännu  diande,  kanin- 
ungar, 8om  jemte  modren  förvarades  i  en  från  marken  upphöjd,  för 
oblida  väderleksinflytelser  skyddad  bur.  Den  ena  kaninungen  ym- 
pades bakom  örat,  hvilken  ympning  förnyades  den  30  Mars  och  4 
April  s.  å.  Den  20  Juni  (—3  månader  14  dagar  efter  första  ymp- 
ningen)  dödades  båda  de  unga  kaninerna:  den  ympade  hade  tuberkler 
i  lungor  och  njurar,  den  icke  ympade  var  frisk. 

2.  Den  lö  Juli  1865  iuokulerades  trenne  kaniner,  som  för- 
varades under  bar  himmel  inom  inhägnad,  den  22  Juli  gjordes  ny 
inokulation  ä  samma  kaniner,  äfvensora  å  en  fjerde,  förut  oympad 
kanin.  Dessa  djur  dödades  successivt  den  15,  16,  18  och  19  Sep- 
tember, d.  v.  8.  resp.  2  månader,  2  månader  1  dag,  2  månader  3 
dagar,  1   månad  28  dagar  efter  första  inokulationen. 

AUa  .befunnes  behäftade  med  lungtubcrkler.  Under  mellantiden 
emellan  dessa  kaniners  inokulation  och  aflifvande  dödades  tvenne, 
med  de  förre  samboende,  oympade  kaniner  och  befunnos  friska.  £n 
likaledes  med  de  förre  samboende,  oympad  kanin  dödades  först  den 
21  November  och  befanns  frisk. 

3.  Den  2  Oktober  anskaffades  sex  stycken  kaniner,  alla  tre 
månader  gamla,  af  hvilka  två  och  två  voro  syskon  och  tagna  ur 
trenne  särskilda  kaninfamiljer;  en  kanin  af  hvardera  syskonparet  ym- 
pades, hvardera  paret  förvarades  i  särskild  afdelning  af  den  åt  ka- 
ninerna upplåtna  lägenheten.  Den  24  Okt.  repeterades  inympningen 
och  samma  dag  ympades  sammalunda  en  fjerde  (den  sjunde  af  samt- 
liga antalet)  fullvuxen,  särdeles  stor  och  kraftfull  kanin. 

Parti  n:o  1.  Den  23  Nov.  (=  1  månad  21  dagar  efter  ymp- 
ningen)  fanns  den  ympade  kaninen  död:  sektionen  visade  tuberkler 
i  lungorna  samt  (ej  närmare  angifna)  cystor,  med  klart  innehåll,  i 
njurarne.  Den  oympade  kaninbrodren  dödades  samma  dag  och  be- 
fanns frisk. 

Paret  n:o  2.  Dödades  den  29  Nov.  (^  1  månad  27  dagar 
efter  ympuingen)  och  befanns  vid  sektionen  den  ympade  kaninen  be- 
häftad med  tuberkler  i  lungorna,  den  oympade  frisk. 

Paret  n:o  3,  Dödades  den  29  Nov.  (=  1  månad  27  dagar 
efter  ympningen)  och  iakttogs  vid  obduktionen  alldeles  samma  för- 
hållande som  hos  paret  n:o  2. 

Kaninen  n:o  4.  Dödades  den  29  Nov.  (=  1  månad  6  dagar 
efter  ympningen)  och  företedde  obduktionen  likaledes  tuberkler  i 
lungorna. 

Villemin  hade  medan  ofvannämde  försök  pågingo,  äfven  företagit 
inympningar  å  kaniner  med  var  från  flegmonösa  abscesser,  från  an- 


44 

thraces,  samt  med  cholerasjnkes  exkrementer,  hvilka  fonök  samtliges 
icke  medförde  nAgot  positivt  resaltat. 

De  nu  om  Dämd  a  inokulationsforsöken  med  tuber  kelmateria  hafra 
inom  den  medicinska  verlden  i  Paria  väckt  ett  oerhörd  t  upp«eende. 
Den  sista  sektionen  skedde  den  29  Nov.  och  redan  den  8  Dec  hade 
ej  blott  resultaten  af  dessa  försök  blifvit  framlagde  for  Äcadémk 
des  Sciences^  utan  af  ven  berättelse  om  desamma  inforts  i  det  nåmde 
dag  utkommande  numret  af  TUnion  Médicale. 

=:  Slutligen  meddelade  Frih.  Cederstrom  ett  referat  af 
Dr  MiLLARDS  anförande  i  Société  médicale  des  Höpitaax  an- 
gående inokulation  af  syphUis  medelst  vaceination. 

Hr  X,  commis  för  ett  större  handelahus  i  Paria,  hvilken  aldrig 
haft  någon  primär  syfilitisk  åkomma,  men  deremot  trenne,  intensiva, 
gonorréer,  hade  af  M.  år  1864  vårdats  för  reumatism  i  högra  armen. 

Återkommen  från  en  resa  till  Constantinopel  till  Paris  förliden 
sommar,  erfor  X  att  hans  far  låg  sjuk  af  koppor  i  Frankfart  am 
Main,  der  denne  var  bosatt.  X  beslöt  då  att  oförd  röj  ligt  resa  dit, 
men  att  före  af  resan  låta  om  vaccinera  sig.  Af  en  slägting,  läkare 
och  specialist  i  Paria,  erhöll  han  ett  rekommendationsbref  till  Prof. 
DsPAiTL  och  begaf  sig,  försedd  med  detta  bref,  till  den  Académie 
de  Médecine  tillhörande  vaccinationsbyrån.  Depaul  befanns  ej  till- 
städes, utan  verkställdes  vaccinationen  af  annan  derstades  tjenstgö- 
rande  läkare.  Vaccinen  togs  från  armen  af  ett  blekt  barn  af  klent 
utseende.  Med  vaccin  af  samma  barn  ympades  samma  dag  9  andra 
barn  samt  flera  soldater,  tillhörande  Paris  garnison.  Vaccinationen 
egde  rum  den  19  Auguati  1865. 

X  reste  dereAer  till  Frankfurt;  efter  de  trenne  instick  på  hvar- 
dera  armen,  bvilka  X  erhållit,  gingo  blott  tvenne  pustler  till  å  hvar- 
dera  armen,  motsvarande  de  båda  öfre  insticken.  Pustlerna  beaågos 
af  familjens  husläkare  och  befunnos  normala.  Krustoma  afföllo  den 
12  September. 

X  återvände  till  Paris.  Den  20  Sept»  således  1  månad  och  1 
dag  efter  revaccinationen,  uppstod  en  ny  pustel  å  h  vardera  armen 
motsvarande  det  tredje,  nedre,  insticket,  hvarvid  ingen  klåda  fo^ 
märktes.  Pustlerna  betsckte  sig  snart  med  bruna,  torra,  krustor,  men 
dessa  affollo  icke.  Omkring  den  22  Okt.  eller  ungefar  2  månader 
efter  vaccinationen  angreps  X  af  häftig  hufvudvärk,  som  hvarje  afton 
återkom,  så  snart  X.  nedlagt  hufvudet  på  hufvudkudden,  och  förhin- 
drade honom  att  sofva.  Ett  par  dagar  sednare  visade  sig  röda  fläckar 
.  å  bröst  och  buk,  hvilka  fläckar  ej  voro  föreuade  med  klåda,  smärtan 
i  hufvudet  blef  odräglig,  så  att  X.  den  6  Nov.  begaf  sig  till  Millard 
för  att  söka  hjelp.  Millard  antog  efter  en  någon  ytlig  undersökning 
närvaro  af  en  neuralgie  och  hade  redan  satt  sig  ned  vid  skrifbordet, 
för  alt  lemna  recept  på  qninin,  då  X.  omnämde  förhållandet  med 
de  så  envist  qvarsittande  krustorna  efter  de  senkoromande  vaccins- 
tionspustlerna.  Härvid  gick  ett  ljus  upp  för  M«  såsom  han  sjelf  i 
ain    rapport    uttrycker   sig.     Patienten  afldäddes:  å  hvardera  amen 


46 

befanns  motsvarande  det  nedre  raccinationsatygnet  en  crusta,  som  på 
bögra  armen  ej  var  olik  den  efter  en  yaccinpustel,  men  kruston  å 
den  venstra  var  deremot  af  ostronskalslikuande  form,  liknade  en 
Kupia  och  var  försedd  med  indurerad  bas;  ett  papulöst  nitltig  med 
alla  kännetecken  af  en  syphilis  fanns  å  bröst  och  buk;  flera  körtel- 
paketer  voro  indurerade;  penis  befanns  fri  från  ärr.  Millard  diagno- 
aticerade  syfilis  tillf51je  af  vaccination  och  denna  diagnos  bekräftades 
såväl  af  Habdt,  som  af  Ricord. 

En  médication  mixte,  med  jodkaliam  och  qvicksilfverjodar»  an- 
ordnades, hvaraf  patienten  alltmera  förbättrats. 

Millard  anställde  nu  efterforskningar  efter  de  9  barn,  hvilka 
samtidigt  med  X.  och  från  samma  subjekt  vaccinerats  och  resultatet 
af  dessa  efterforskningar  var,  att  6  bland  dessa  barn  befunnos  be- 
häftade med  syfilis,  2  hade  af  okänd  anledning  aflidit,  1  kunde  ej 
återfinnas. 

Det  regemente,  till  Irvilket  de  vaccinerade  soldaterna  hörde,  hade 
ombytt  garnisonsort  och  lemnat  Paris,  men  Millard  har  genom  en 
af  lärame  vid  roilitärläkareskolan  vid  Val-de  Grace  sökt  komma  dem 
på  spåren. 

Detta  sjukdomsfall  är  anmärkningsvärdt  såsom  i  etiologiskt  hän- 
seende bevisande  och  detta  just,  i  anseende  till  den  äfven  hos  de 
vaccinerade  barnen  konstaterade  syfilis.  Det  har  dessutom  särskildt 
i  Paris  väckt  stort  uppseende,  emedan  det  är  det  första,  som  egt 
rum  efter  vaccination  på  den  byrå,  som  är  underkastad  den  strän- 
gaste kontroll  i  hela  Frankrike  och  som  hittills  ansetts  lemna  den 
säkraste  garanti  och  mot  hvilken  ännu  aldrig  någon  rekrimination  i 
sådant  afseende  egt  rum. 

I  sammanhang  härmed  meddelade  Hr  Kjellberg  efter 
Journal  fiir  Kinderheilkunde  några  fall  af  förmodad  inympning 
af  syphilis,  hvilken  man  trott  härleda  sig  fråu  det  blod  af  sy- 
filitisk  person,  hvilket  vid  vaccineringen  kunnat  åtfölja  vaccin- 
lymfan. Frågan,  som  fortfarande  med  ifver  bearbetas,  står  dock 
ännu  så  i  vida  fältet  att  intet  afgörande  omdöme  kan  fallas  med 
stöd  af  de  fall  som  blifvit  anförda. 


Den  13  Februari. 

Hemliga   läkemedel.   —    Tacks&gelseskrifveUe.    —  Biblioteket.  —  Conetitotio 
epidemics.  —  Köpeprojekt.  —  Sjukdomsfall. 

=  Justerades  protokollet  för  den  6  Februari. 

Den  i  detta  protokoll  förekommande  §  angående  Grimaults 
&  C:is  preparater  samt  dessas  annonserande  och  försäljning  i 
Stockholm  gaf  anledning  till  en  diskussion,  i  hvilken  deltogo 
Ordföranden,  Hrr  Carlson,  Cederström,  Grähs,  Lamm« 
Lemchen,  Rossander,  Santesson  och  Sekreteraren,  och  ge- 


46 

nom  hvilken  den  åsigt  framgick,  att  Läkaresällskapets  ogillande 
af   dylik  försäljning  borde  komma  till  allmänhetens  kännedom. 

Hr  Edung  meddelade  att  han,  i  egenskap  af  Sondhets- 
Gollegii  Fiskal,  redan  fästat  Collegii  uppmärksamhet  på  ofvan- 
nämda  annonser,  såsom  stående  i  strid  med  gällande  forfattnin- 
gars föreskrift,  samt  att  tillfölje  häraf  förklaring  blifvit  infordrad 
från  Apotekaren  J.  A.  Ahlström,  hvilken  enligt  annonserna 
hade  vissa  af  de  Grimaultska  medlen  till  försäljning. 

Till  följe  af  diskussionen  och  hvad  förut  (se  protokollen 
för  den  20  Juni  1865  och  den  6  Februari  innevarande  år)  i 
Sällskapet  om  de  Grimaultska  preparaten  förekommit,  beslöts, 
på  af  Hr  Grähs  väckt  och  af  Ordföranden  framställd  proposi- 
tion, att,  då  ofvannämda  preparater  fortfarande  annonserades, 
Sällskapet  skulle  uttala  sig  mot  detta  missbruk  samt  till  all- 
mänheten afgifva  en  varning  för  dylika  hemliga  medels  begag- 
nande och  skulle  förslag  till  sådant  utlåtande  från  Sällskapets 
sida  af  Sekreteraren  till  nästa  sammankomst  uppsättas. 

=  Ordföranden  helsade  Stadsläkaren  i  Falköping  m.  m. 
Dr  A.  P.  Westerberg,  som  i  Sällskapet  var  närvarande. 

~  Sekreteraren  uppläste  följande  af  honom  uppsatta  tack- 
sägelse- och  kondoleansskrifvelse: 

Efihefru  Doctorinnan  Anna  Elimbeth  Stagneli,  född  Hdlgrtn. 

Svenska  Läkaresällskapet  har  nyligen  mottagit  underrat* 
telse  om  den  testamentariska  disposition,  hvarmed  Eder  aflidne 
man  ihågkommit  en  under  Sällskapets  förvaltning  stående  fond: 
Schaumkellska  fonden  för  aflidne  Svenska  Läkares  medellösa 
enkor  och  barn.  Den  betydliga  donationen,  som  Läkaresäll- 
skapet med  djup  tacksamhet  skall  emottaga  och  hvilken  enligt 
den  bortgångnes  önskan  kommer  att  förvaltas,  skall  for  all  fram- 
tid göra  hans  minne  äradt  och  välsignadt  af  de  embetsbröders 
efterlemnade  familjer,  som  ha  honom  att  tacka  för  sin  räddning 
från  nöd  och  tunga  bekymmer.  Medvetandet  af  dessa  välsig- 
nelser skall  utan  tvifvel  göra  Eder  sorg  mindre  bitter  och  skänka 
tröst  i  den  pröfning  som  nu  träffat  Eder. 

Emottag  Fru  Doctorinna,  jemte  Svenska  Läkaresällskapets 
uppriktiga  deltagande,  uttrycken  af  Dosa  högaktning  och  vördnad 
för  minnet  af  Er  bortgångne  make. 

Denna  skrifvelse  skulle  i  dess  närvarande  form  med  sna- 
raste till  Enkefru  Stagnell  afsändas. 


47 

=:  Tili  biblioUket  anmäldes: 

Beretning  fra  den  af  det  Kongl.  Med.  Selskab  nedsatte  Komité 
i  Anledning  af  forskjellige  til  Selskabet  ^'orte  Meddelelser  om  Barsel- 
febern  og  den  Kongl.  Fedselstiftelses  Forhold  til  samme.  (Aftryck 
af  Ugeskrift  for  Lseger).  Gåfva  af  det  Kongl.  Medicinske  Selskab  i 
Kjebenhavn.  —  Bandager  och  Instrumenter  afbildede  och  beskrefne 
ved  Camillcs  Nyrop.  2  Binds  1  Hefte.  Kjebenhavn  1866.  Gåfva 
af  författaren.  —  Nyare  undersökningar  och  iakttagelser  rörande  de 
fysiologiska  och  terapeutiska  verkningarne  af  bad  i  förtätad  luft  af 
O.  Th.  Sandahl.  Stockholm  1866.  —  Berättelse  afgifven  till  Kgl. 
Sundbets-Collegium  om  den  Mediko-pneumatiska  Anstaltens  verk- 
samhet i  Stockholm  under  åren  1863  och  1864  af  Dr  O.  Th.  San- 
DAHL.  Stockholm  1865.  Gäfvor  af  författaren.  —  Förteckning  på 
Svenska  Läkare  jemte  öfversigt  af  Läkare tjenster.  Apotek,  Djurläkare- 
befattningar  m.  m.  år  1866.  På  Kongl.  Sundhets-Collegii  befallning 
ntgifven  af  dess  ombudsman.  Stockholm  1866.  Gåfva  af  utgifvaren 
Dr  Edlino. 

^  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  4  till  och  med  Lördagen  den  10  Februari  1866: 

Sjukligheten  lika  som  föregående  vecka.  —  Af  Variol» 
hafva  12  fall  samt  af  Scarlatina  25  fall  förekommit. 

1.  Jnom  enskild  praktik  anmälde  sjakdomafall  (frän  25  läkare): 

Pebria  typhoides 7.  Mcningitis  cerebralis       l.;Colilis  2- 

Mening.  cerebro-spin.  1. ' Apoplcxia  cerebri  ...       1.  Peritonitis 1. 

Biphtkeria 4.Nenralgia  6.  loterna    2. 

Angina  membranacea      3.  Conjnnctivitis 10.  Nephritis 3. 

Pertasaia 3.  Otitia  4.  Rheamatismus  acutns  17. 

Cholerina    2.  Ang.  tons.  &  fancinm     89.  Grysipelaa 4. 

Bysenteria  8.  Thrombosia.  Embolia      1.  Urticaria 5. 

Diarrhoea     75.  Laryngo-tracbeitis          11.  Zona  2. 

Fcbria  intcrmittena . .  8.Bronch.  Cat.  bronoh.  130.  Furuncnlu» 1. 

Variole.    Varioloides  4.  Bronchitis  capillaris.       2.  Carbunculns 1. 

Varicell»     8.  Pnenmonia 7.  Rheum.recensafebril.  2. 

Scarlatina    19.  Plenritia 2. 

Sypbilit  2. 1  Febria  gastr.  simplcx  29. 

Gonorrboea 7.;6afltritis.    Knteritia..  1. 

2.  Å  Hufvndstadena  SjukvårdsanttalUr : 

På  Serajimer-lasarettet:  ajnkantalet  den  10  Febr.  262,  bvaraf  149  på  af- 
delningen  för  inrärtes  ajuke;  inkomne  under  yeckan:  pnenmonia  8,  febria  ty- 
pboidea  2,  bronchitis  1,  rhenmatismns  1. 

På  Allmänna  Oamisons-ajulhuaet :  ajnkantalet  den  10  Febr.  162,  braraf  78 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sypbilis  9,  bronchitis 

0,  gastritis  3,  gonorrhoea  3,  pnenmonia  2,  febria  typhoides  2,  delirium  tremena 

1,  angina  tonsillaria  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  ajnkantalet  den  10  Febr.  183,  hvaraf 
133  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  4,  varioloe  3,  febris  ty- 
phoides 2,  febris  intermittena  2,  delirium  tremena  2,  angina  tonsillaria  1,  la- 
ryngo-tracheitis  1,  gaatritis  1,  peritonitis  1,  icterua  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  SabhaUhtrg:  sjukantalet  den  10  Febr.  77,  hvaraf 
fö  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  neuralgia  3,  bronchitis  2,  rbeuma- 
iismus  2,  scarlatina  1,  delirium  tremena  1,  febris  gastrica  simplez  1,  nephritia 
1,  metritis  1. 


Summa  425. 


48 

P&  Mlmånna  Bamktuet:  broncMtu  8,  gwtro-enteritb  3,  diarriioea  3,  eoc- 
jnnctintis  1,  otitis  1,  angina  tonsillaris  1,  icterut  1.  —  Polikliniken:  gsftro- 
eateritis  8»  broBcHitis  3,  pneamonia  3,  coi^micttTitU  2,  syphilia  1,  Urmq- 
tncheitis  1,  broochitis  capillaris  1,  colitU  1,  nephritis  1,  rlieamatuinas  1. 

Pä  Barnåjukhtuei:  sjakantalet  den  10  Febr.  54;  inkomne  änder  reekiB: 
bronchitifl  1,  pnenmonia  1,  febris  gastrica  simplex  1,  gaatritis  1,  nephritia  pott 
scarlatinam  1. 

P2  Allmänna  Bambårdshutet :  antalet  Tårdade  16;  heiaotillrtlndet  godt. 

På  Proviåoriska  BambÖrdshuset :  antalet  Tårdade  14;  heUotiUständet  goit. 

Pl  BambÖrd*knået  Pro  Pairia:  beUotilUt&ndet  todt. 

P&  IHakonié9'9Jnkku9tt:  sjnkaatalet  den  10  Febr.  86;  intet  fall  af  akut  sjik- 
dom  har  nnder  veckan  inkommit. 

På  Stockholnu  BotpUal  för  8innei$jnke:  sjukantalet  den  10  Febr.  174, 
hTaraf  82  mankön  och  92  qvinkön. 

På  StockholfM  ttadt  och  låns  Kurhtåt:  sjnkantalet  den  10  Febr.  168,  hranf 
143  från  staden  och  25  från  länet;  inkomne:  syphilis  24. 

På  Proviåoriska  Kurhuet:  inkomne:  syphilis  10,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  Fattigläkames  recko-rapporter):  bronchitis  43, 
diarrhoea  22,  pnenmonia  9,  febris  gastrica  simplex  7,  febris  intermittens  7, 
yarioloe  5,  scarlatiaa  5,  ophthalmia  4,  rhenmatismus  4,  erjrsipelas  4,  angisi 
tonsillaris  3,  yaricellse  2,  apoplexia  cerebri  2,  gaatritis  2,  angina  membraoacct 
1,  angina  parotidea  1,  meningitis  eerebralis  1,  laryngitis  1. 

4.  I  Staden*  Fängelse:  delirium  tremens  2,  febris  intermittens  1.  hhru 
gastriea  simplex  1,  rhenmatismns  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  1,  pneumonia  1. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande   utdrag  nr  Sällskapets 
komités  protokoll  för  den  10  innevarande  Februari: 

Föredrogs  det  af  Hrr  Carlson,  Key  och  Tholakder  afgifoa 
forslag,  angående  utbyte  af  Sällskapets  nuvarande  egendom  mot  den 
af  juveleraren  Haromer  erbjudna  tomtdelen  af  egendomen  JU  28 
Eegeriugsgatan,  hvilket  åtföljdt  af  planritning  å  nybyggnad  och  de 
af  egaren  erbjudna  by tesvil koren  blifvit  af  Sällskapet  till  komitéo 
Öfverlemnadt,  med  uppdrag  att  till  nästa  sammankomst  med  yttrande 
deröfver  inkomma. 

Af  Hr  Tholander  framlades  Conti  fin  ti  såväl  for  ny  byglad  k 
nämde  tomt  jemte  utrustning  af  Sällskapets  egen  våning  m.  ra.. 
med  en  slutsumma  af  109,300  rmt,  som  for  den  föreslagna  foriin- 
dringen  af  Sällskapets  bus. 

Efter  en  längre  diskussion  angående  forslagets  fördelar  oob 
olägenheter  —  de  sednare  hufvudsakligast  härrörande,  dels  af  svå- 
righeter att  för  all  framtid  förhindra  tillbyggnad  å  närmaste  tomt, 
hvarigenom  otillräcklig  dager  inom  Sällskapets  lokal  blefve  följden, 
dels  af  osäkerheten  med  afseende  på  de  supponerade  hyrorna  — 
stadnnde  komitén  i  den  mening,  att  den  föreslagna  tomten  icke  vore 
lämplig  och  att  de  af  dess  bebyggande  påräknade  ekonomiska  för- 
delar voro  osäkra,  h vårföre  komitén  icke  ansåg  sig  kunna  bemalde 
bytesförslag  tillstyrka. 

Häremot  reserverade  sig  Hrr  Carlson  och  Tholander. 

Då  emellertid  komitén  af  hvad  under  frågans  handläggning  före- 
kommit hemtat  anledning  till  det  antagandet  att  genom  nybyggnad 
på  en  lämplig  plats  Sällskapet  skulle  erhålla  tjenUga  lokaler  med 
mindre  årliga  omkostnader  än  de,  som  enligt  förslaget  till  förändriu^ 


49 

af  Sällskapets  hus,  skulle  utgå,  ansåg  sig  komitén  böra  f5r  Sällskapet 
foreslå  att  anuons  i  allmftnna  tidningame  skulle  ingå  derom,  att 
Läkaresällskapet  önskade  genom  byte  mot  sitt  nu  egande  hus  eller 
geaom  köp  erhålla  lämplig,  centralt  belägen  tomt,  hvarom  inom  en 
månads  tid  anbud  kunde  inlemnas  till  Sällskapets  Sekreterare. 

Hr  Santesson  redogjorde  närmare  i  detalj  för  komiténs 
åsigter  i  denna  fråga,  berörde  de  båda  förslagens  fördelar  och 
brister  samt  uttryckte  den  mening  att  det  sednare  förslaget,  som 
af  Hrr  Carlson,  Key  och  Tholander  blifvit  utarbetadt,  i  flera 
afseenden  egde  företrädet  Då  emellertid  äfven  mot  detta  för- 
slag åtskilliga  anmärkningar  med  fog  kunde  göras,  hade  komitén 
ansett  lämpligast  att  behandla  frågan  på  sätt  protokollsutdraget 
utvisar. 

Såväl  Ordföranden  som  Hr  Santesson  tackade  ofvannämde 
komiterade  för  det  intresse,  nit  och  raskhet,  hvarmed  de  utfört 
det  åt  dem  af  Sällskapet  lemnade  uppdrag. 

I  diskussion  om  byggnadsfrågan  yttrade  sig  dereffcer  Ord- 
föranden samt  Hrr  Oarlson,  Grahs,  Key,  Kjellberq,  Lem- 
CHEK,  RosSANDER,  Santesson  och  Tholander.  —  Resultatet  af 
denna  diskussion  blef,  att,  i  likhet  med  hvad  Sällskapets  komité 
föreslagit,  annons  skulle  i  allmänna  tidningarne  ingå  derom,  att 
Läkaresällskapet  önskade  genom  byte  mot  sitt  nu  egande  hus 
eller  genom  köp  erhålla  lämplig,  centralt  belägen  tomt,  hvarom 
inom  en  månads  tid  anbud  kunde  till  Läkaresällskapets  Sekre- 
terare inlemnas. 

Med  anledning  af  komiténs  yttrande  »att  genom  nybyggnad 
»på  en  lämplig  plats  Sällskapet  skulle  erhålla  tjenliga  lokaler 
»med  mindre  årliga  omkostnader,  än  de  som  enligt  förslaget  till 
»förändring  af  Sällskapets  hus  skulle  utgå»,  ansåg  Hr  Key  att 
Sällskapet  tills  om  en  månads  tid  borde  kallas  till  mangrannt 
sammanträde,  för  att,  enligt  §  40  i  stadgame,  fatta  beslut  an- 
gående ifrågasatt  försäljning  af  Sällskapets  egande  fastighet. 

Efter  någon  diskussion  och  derefter  af  Ordföranden  fram- 
ställd proposition  instämde  häruti  Läkaresällskapet. 

~  Hr  RossANDER  aflemnade  ett  från  Dr  Nordenström 
i  Leksand  inberättadt  fall  af  Atreaia  ani,  hvilket  skulle  i  tid- 
skriften ingå*). 

=  Hr  Key  demonstrerade  ett  preparat  af  en  egendomlig 
process  i  ventrikeln  och  tarmarne. 

')  Se  Hygiea  1866  p.  109. 

förkandtingar  1866.  4* 


Hos  en  medelålders  qvinna,  hvilken  sedan  5  veckor  lidit  t: 
parametritis,  fanns  vid  obduktionen  lilla  bäckenet  bakom  liftnoden 
nppfyldt  af  var;  väggarne  stadde  i  varsmältning;  ligamenta  kt&, 
tuberna  och  ovariema  till  största  delen  forstörda.  Bäckenet  rgf 
genom  pseudomembraner  afstängdt  frfin  den  öfriga  bukhålan.  I  utjl- 
blåsan  samt  i  calyces  renales  en  intensiv  diphtheritis.  I  tarmkanalen 
fanns  en  högst  egendomlig  förändring;  i  groftarmen  med  undantag 
af  rectam  funnos  uemligen  en  mängd,  något  aflånga,  kullrigt  upp- 
böjda, i  allmänhet  intensivt  gula  fläckar,  omgifna  af  en  smal  röd- 
violett  zon.  De  voro  af  en  artas  eller  mindre  bönas  storlek,  mt-n 
dessutom  funnos  smärre  dylika  utan  injektionszon,  af  hvilka  de  minsta 
framträdde  som  små  punkter.  I  tunntarm ame  funnos  endast  någn 
få  dylika  härdar,  men  synnerligt  ymnigt  förekomma  de  i  ventrikeln 
Hr  K.  hade  velat  visa  tarmarne,  medan  de  ännu  voro  färska  orb 
hade  ännu  ej  närmare  studerat  förändringen. 

Den  20  Februari. 

Varning  for  hemliga  läkemedel.  —  Biblioteket.  —  Constitntio  epidemiea.  — 
Medicinalvigten  i  Norge.  —  Arsenik  i  svinlefver,  i  konfekt,  i  halklidningar 
och  i  tapeter.  —  Jonmal  de  Chimie  médicale.  —  Boakapspetten.  —  Hatieo. 

=  Sekreteraren  uppläste  en  i  förra  sammankomsten  be- 
slutad varning  Ull  allmänheten  fdr  hemliga  läkemedel  med  ao- 
ledning  af  annonserna  om  Grimaults  &  Ctis  preparater  och  skulle 
densamma,  efter  att  af  ordföranden  blifvit  justerad,  i  tidningame 
införas. 

Den  egde  följande  lydelse  : 

Varning  till  Allmänheten  för  hemliga  låkeinedeL 

Med   anledning   af  en   i  tidningen  Aftonbladet  under  de 
sednare  månaderna  ofta  synlig  annons  om  Apotekarebolaget  i 
Paris,  Grimaults  &  C:is  läkemedel  samt  dessas  utomordentliga 
verksamhet   och   gagn,    har   Svenska   Läkaresällskapet   ansett 
lämpligt  att  till  allmänheten  aflåta  en  varning  mot  begagnandet 
af  hemliga   läkemedel,  hvilka,  till  sin  sammansättning  okände 
och  varierande,  icke  allenast  måste  betalas  oskäligen  dyrt,  utan 
äfven  i  de  fall,  då  de  innehålla  några  verksamma  beståndsdelar, 
lätteligen  kunna  medföra  skadliga  följder.    Hvad  särskildt  an- 
går Grimaults  preparationer,  torde  dessa  så  mycket  mindre  kunoa 
anses  utgöra  något  undantag  härifrån,  som  tillverkaren,  eoligt 
Gazette   des   Tribunaux  den   18  Februari   1 865  (se  Post-  och 
Inrikes-tidningar  den  12  Oktober  samma  år),  blifvit  för  åtskilliga 
af  dessa  medels  beskaffenhet  i  sitt  hemland  lagfQrd  och  ådömd 


51 

straff  9amt  dervid  till  sitt  urskaldande  anfört  att  de  åtalade 
preparationerna  icke  varit  afsedda  för  konsumtion  i  Frankrike, 
utan  endast  för  afsättning  i  utlandet. 

=  Till  bibUoteket  anmäldes: 

Norges  officiele  Statistik.  Udgiven  i  Äaret  1865  C.  N:o  5. 
Tabeller  över  de  Spedalske  i  Norge  i  Aaret  1864  samt  Aarsberetnino: 
for  samme  Aar  tiil  Departementet  for  det  Indre  fra  Overlaegen  for 
den  spedalske  Sygdom.  Christiania  1865.  Qåfva  från  Departementet 
for  det  Indre. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  11  till  och  med  Lördagen  den  17  Februari  1866: 

Sjukligheten  något  minskad.  —  Af  VarioIsB  hafva  33  fall, 
samt  af  Scarlatina  17  fall  förekommit. 

1.    Inom  enskild  praktik  anmälde  sjakdomafall  (fr In  19  likare) : 


Diphtheria 3. 

Angina  membranacea  1. 

PertaasiB 1. 

Dysanteria 7. 

Diarrhoea 38. 

Febris  intermittens . .  2. 

Variolje.    Varioloides  6. 

VariceU« 5. 

Scarlatina 8. 

Delirinm  tremens....  1. 

SypbUis 1. 

Gonorrhoea 4. 


Nearalgia 2.  Ictems 1. 

Conjnnctmtis  9.  Nephritis 8. 

Otitis IS.jMctritii 4. 

Ang.  tons.  &  foacinm    26.'R]ieumati8mnsaonta8      8. 

Pericarditis 3.'Erysipelafl 8. 

Laryngo-traelieitis  . . .     24.{Uiticaria 8. 

BroncS.  Cat.  bronch.  106.  iFomncalas 4. 

Bronchitis  capiUaris .       4.  CarbnncnloB 1. 

Pneamonia 7.  Rhenm.  recens  efebril.      2. 

Pebris  gaatr.  simplei    16.i  Samma  322. 

Gaatritig.    Entcritia .       1.  oumm»  u«<>. 

Typhlit.  &  PcritypM.       1.' 
2.    A   Hafvadatadens    Sjttkvårdsanstalier : 

På  SeraJimer-lMareUet:  sjnkantalet  den  17  Febr.  264,  bvaraf  152  på  af- 
delningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneamonia  6,  bronchitis 
2»  delirium  tremens  1,  febris  typboides  1. 

På  Allmänna  Garnisont-sjukhutet :  sjukantalet  den  17  Febr.  171,  bvaraf  82 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sypbilis  3,  entero- 
colitis  3,  otitis  2,  bronchitis  2,  pneumonia  2,  gonorrhoea  1,  rheumatismus  1. 
På  Protfiåoriska  yukhuiet  å  8öd«r:  sjukanUlet  den  17  Febr.  180,  bvaraf 
128  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  11,  febris  typhoides  2,  de- 
lirium tremens  2,  bronchitis  2,  pneumonia  1,  gastritis  1. 

På  Proviioriåka  åjukhuåei  å  Sabbatsberg :  sjukantalet  den  17  Febr.  75,  hyaraf 
66  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  delirium  tremens  3,  bronchitis  2, 
rheumatismus  2,  scarlatina  1,  pneumonia  1,  metritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  15,  gastro-enteritis  5,  diarrhoea  3,  sy- 

{hilis  2,  erysipelas  2,  variolse  1,  scarlatina  1,  conjnnctivitis  1,  laryngo-tracheitis 
,  pneumonia  1,  pleuritis  1,  peritonitis  1,  urticaria  1,  furunculus  1.  — .■^<''*" 
kliniken  i  bronchitis  9,  pleuritis  2,  gastro-enteritis  2,  conjnnctivitis  2,  syphUis  1, 
nearalffia  1,  otitis  1,  laryngo-tracheitis  1,  urticaria  1. 

På  Bamsjnkkuset:  sjukantalet  den  17  Febr.  53;  inkomne  under  veckan: 
keratitis  2,  enteritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  16;  helsotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  10;  helsotillståndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotUlståndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  17  Febr.  37;  intet  fall  af  akut 
sjukdom  har  under  veckan  inkommit. 

Få  Stockholms  BospUalför  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  17  Febr.  175,  hvaraf 
88  mankön  och  92  qvinkdn. 


52 

På  atockkölwis  stadå  ock  låns  Kurhu:  sjakantalet  den  17  F«br.  156,  ivnn- 
134  från  aUden  och  23  fr&n  länet;  inkomne:  syphilifl  13. 

På  Provisoritia  Kurkmset:  inkomne:  ayphilif  16,  gonoirhoea  6. 

8.  BItnd  de  Fattiga,  (enligt  fattiKlåkamee  veeko-mpporter):  broDdutb  4ö. 
diarrhoM  17,  ▼ariol»  15,  angina  tonai&aris  9,  febris  intermittena  9,  scvlatiiu 
7,  oDbthabnia  7,  febril  gastriea  simplez  7,  eiTtipeUs  7,  gaetritia  6,  gaatricismBs 
5J  rhenmatismnB  5,  pnenmonia  4,  febria  typboidea  1,  delirinm  tremena  1,  9y 
phiUa  1,  nenralgia  1,  otitia  1,  larjngitia  1,  ictema  1,  nepbritia  1. 

4.    I  Stadens  FångeUt:  aypbilia  1. 

Norra  Korreldions-inråUninffen:  angina  tonaillaria  1,  bronchitia  1,  broti- 
ehitia  capillaria  1,  febria  gaatrica  aimplez  1. 

=:  Ordföranden  meddelade  att,  genom  en  Kongl.  proposi- 
tion af  den  25  Januari  innevarande  år,  följande  UäutH  täl  laa, 
angående  införande  af  ett  nytt  st/Hem  får  medicinalmfften^  blifrit 
Norska  Stortinget  f5relagdt: 

§  1.  Det  franske  metriske  Maal-  och  Vaegtsystem  skal 
anvendes  vid  Legemes  Ordinationer  af  Medikamenter  og  diss^a 
Udlevering  fra  Apothekene  till  medicinsk  Bmg,  istedetfor  den 
ved  Lov  angaaende  Maal  og  Vaegt  af  28:de  Jali  I824paabadne 
Medicinalvssgt  og  istedetfor  det  Norske  Laengde-  og  Hanlmaal. 

§  2.  Det  överlades  til  Kongeo  at  fastssette  Tiden  naar 
Förändringen  skal  traede  i  Kraft,  og  att  give  de  nasrmere  Bp- 
stemmelser,  der  i  Anledning  af  samme  foroediges. 

=  Hr  Hamberg  lemnade  följande  redogörelse  för  dm 
kemiska  undersökningen  af  en  mnnlefver^  som  védlat  förgiftning^'^ 
synUomer  och  befunnits  innehålla  antimon  och  spår  af  arsenik: 

Hr  LsMomN  hade,  med  anledning  af  åtskilliga  intrSffade  ajok- 
doiosfali,  till  farmaceutiska  institutet  aAemnat  en  snnlefver  och  ut- 
talat sin  onskati  att  deu  måtte  underkastas  kemisk  underaokniufr, 
for  att  utröua  huruvida  några  giftiga  ämnen  deruti  forefunuos. 

Det  öfverlemnade  lefveratycket  vägde  500  gram;  undersökningen 
utfördes  af  Hr  Waller  och  Hr  H.  gemeiieamt  på  farmaceutiskn 
institutets  laboratorium. 

Till  en  början  togoa  endast  300  gram  i  arbete;  lefvem  sönder 
skars  fint  och  behandlades  med  klorsyradt  kali  och  saltsyra  till  dtas 
en  ljusgul  vätska  erhöllSi  som  filtrerades  och  uppvärmdes,  så  att 
öfverskott  af  klor  aflägsnades;  dercfter  behandlades  den  med  sTnfrd- 
syrlighet  i  öfverskott,  hvilket  äfvenledes  genom  uppvärmning  aflägs- 
nades; uti  vätskan  inleddes  nu  svafvelväte  under  flera  timmars  tid. 
den  deraf  uppkomna  fällningen  afskiljdes  och  renades  först  gruom 
upphettning  med  rökande  salpetersyra,  sedermera  genom  smnltniitä: 
med  salpetersyradt  och  kolsyradt  natron.  Den  smälta  massan  be- 
handlades med  kallt  vatten,  hvarvid  en  olöslig  rest  erhöUa,  som  ge- 
nom fiUrering  afskiljdes;  flltratet  upphettades  med  svafvelsjra  ia  att 
all  salpetersyra  aflägsnades;  dereftcr  tillsattes  svafvelsyrlighet,  ^fve^ 
skott  deraf  utdrefs  genom  upphettning  och  svafvelväte  inleddes;  cu 


53 

I^A^l  fållning  erbdlls,  aom  med  ammontak  gnf  en  gul  lösning; 
denna  lösning  afdnnstades  i  en  liten  ponlinsskål  till  torrhet  ooh 
återstoden  blandades  med  cyankalium  och  soda  samt  upphettades  i 
eii  ström  af  kolsyra,  vid  denna  behandling  erhölls  uti  reduktionsröret 
en  svag  beläggning,  liknande  metallisk  arsenik;  på  samma  gång  for- 
märktes  i  rörmynningen  arsenikens  karakteristiska  lukt. 

Den  uti  vatten  olösliga  delen  af  den  smälta  massan,  tvättades 
och  torkades  samt  blandades  derefter  med  cyankalium  ooh  bland- 
ning^en  upphettades  til)  i^lödgning  i  reduktionsrör;  derigenom  erhölls 
ett  grått  pulver,  som  tvättades  med  vatten  och  sedermera  behand* 
lades  med  saltsyra,  hvaraf  det  upplöstes.  Vid  lösningens  undersök- 
ning befanns  den  förhålla  sig  till  svafvelväte,  till  zink  och  saltsyra 
etc.  såsom  antimonklorid.  De  återstående  200  gram  svinlefver  be- 
handlades på  samma  sätt  och  med  lika  resultat. 

Man  antager  i  allmänhet  att  antimon  är  olöslig  i  saltsyra,  men 
i  det  fint  fördelade  tillstånd  metallen,  genom  förena mde  reduktion 
med  cyankalium  förefiDnes,  löser  den  sig  (efter  hvad  flera  särskildt 
anställda  försök  ådagalade)  utan  svårighet  i  saltsyra. 

På  grund  af  de  vid  undersökningen  gjorda  iakttagelser  ansåg 
Hr  H.  den  ifrågavarande  svinlefvern  hålla  antimon  och  ringa  mängd 
arsenik. 

Hr  H.  hade  af  landtbrukare  hört  att  s.  k.  spetsglans  (arsenik- 
haltig  antimonsvaflighet)  gifves  åt  svin  af  orsak  att  de  deraf  befinna 
sig  väl  och  förmodade  att  den  i  lefvern  funna  metallen  härrörde  af 
spetsglansintagning. 

Hr  L£MCH£N  lämnade  i  sammanhang  härmed  sjukhistorien. 

Den  4  Januari  1866  anmodades  jag  af  en  härvarande  riksdags- 
man af  bondeståndet  N — t  att  besöka  hans  sedan  fiera  dagar  sjuka 
hustru.  Vid  min  ankomst  berättade  hon:  att  hon  med  fem  sina 
hf^mmavarande  barn  forutgående  Lördag,  den  30  Deo.  1865,  till 
middag  fortärt  svinlefver  och  att  hon  samt  alla  barnen  dei-efter  in- 
sjuknat; mannen  hade  ej  varit  hemma  till  middagen. 

Hon,  en  enkel  och  tarflig  qvinna,  hade  sjelf  på  Hötorget  inköpt 
lefvern,  noga  synat  densamma  ooh  funnit  den  hafva  ett  fullkomligt 
friskt  utseende,  men  vara  något  större  än  vanligt;  sjelf  hade  hon 
hemburit  den  från  torget,  efter  hemkomsten  sköljt,  rensat  och  an- 
rnttadt  densamma  i  en  vanlig  jerngryta.  På  min  fråga  npplyste  hon: 
att  svinlefver  var  en  i  hennes  hembygd,  Wermland,  synnerligen  om- 
tyckt och  värderad  anrättning. 

Modren  sjelf  är  49  år  gammal,  ooh  af  de  vid  måltiden  närva- 
rande barnen  är  en  dotter  19,  en  dotter  18,  en  son  13,  en  d:o  10 
och  en  dotter  5  år  gammal. 

Hon  hade  gjort  sin  middag  med  barnen  kl.  half  3  e.  m.  och 
jemte  svinlefvern  endast  förtärt  potatis  samt  mjölk;  —  sjelf  åt  hon 
med  god  aptit,  äfvensom  barnen,  med  undantag  af  den  18-åriga 
dottern,  som  sedan  några  dagar  varit  illamående,  men  äfven  hon 
deltog  i  måltiden  och  åt  något  litet  af  lefvern.    Ungefär  tre  timmar 


54 

efter  middagen  eller  omkriDg  kL  half  6  e.  m.  började  yugsta  barnet 
kanna   sig    illamående,   klagade  öfver  9v&r   hafrudvark  och  ville  ^ 
till  hvila.     Sedan  hon  kommit  i  sängen  var  bon  mycket  orolii?»  ka- 
stade  sig  af  ocb  an,  kändes  bet;  mot  midnatt  började  hon  kräkas, 
kräktes  sedermera  våldsamt,  blef  derefter  märkbart  lugnare,  somnade 
mot    morgonen    och   var  på   förmiddagen  så  mycket  bättre  att  hoo 
önskade   få  komma   upp   och   kläda  på  sig,  hvilket  ock  skedde  och 
syntes  hon  sedan  på  dagen  vara  fnllkomltgt  frisk.     Något  senare  på 
aftonen,  vid  6-tiden,  insjuknade  modren  sjelf,  med  känsla  af  allmint 
illamående  och  derefter  påkommande  hufvudvärk,  som  stegrades  mer 
och  mer  och  tycktes  blifva  outhärdlig,  jemte  en  känsla  af  Öfrervai- 
digande  matthet;  intet  qval  eller  plåga  i  maggropen  eller  annan  dtl 
af   underlifvet,    intet    äckel    eUer    törst,  ingen   känsla  af  ökad  eller 
minskad    kroppsvärme,   inga  dragningar  eller  plågor  uti  armar  eller 
ben;    natten  orolig  och  utan  sömn.     Hufvudvärken  och  maftighet!»- 
känslan  fortforo  oförminskade   på   morgonen,  tills  mannen  efter  råd 
af  eu  läkare  hemtagit  kräkmedel,  hvaraf  bon  kl.  10  f.  m.  intog  ett 
pulver,  som  vållade  starka  och  ihållande  kräkningar,  hvaraf  hoo  ge- 
nast erfor  märkbar  lindring.     Hufvudvärken  fortfor  dock  ännu  allt* 
jemt  uti  trenne  dagar  —  ehuru  minskad  —  jemte  mycken  matthet 
och    bristande    matlust,    men   på  tredje  dagen   inträdde   ett   häftigt 
diarré,  hvaraf  hon  än  ytterligare  förbättrades  och  den  4  Jan  .  da  jag 
besökte  henne,  var  hon  redan  klädd  och  uppe,  var  något  matt,  men 
syntes  vara  i  fullständig  konvalescens.    Hon  berättade  vidare  att  den 
som    närmast    i  ordningen   insjuknade  var  den  13-årige  sonen,  som 
insjuknade  vid  9tiden  på  aftonen,  äfven  han  med  stark  hufvudvärk 
och    mattighet;  såvidt   hon   förnummit  hade  han  under  natten  varit 
mycket  orolig  och   het,   men  mot  3-tiden  på  morgonen  fått  häftigt 
kräkningar,  derefter  somnat  och  var  vid  uppvaknandet  på  morgonen 
fri    från    hufvudvärk    och   syntes   vara  fullkomligt  frisk.  —  Dernäst 
sjuknade    den    10-årige   sonen;   tills  kl.  11  på  aftonen  tycktes  han 
vara  frisk,   men  då  anfölls  han  af  en  våldsam  och  svår  hufvudvärk, 
som    efter    sjelfmant   inträdande   kräkningar  snart  lindrades  och  på 
morgonen  var  han  bättre  och  kunde  vara  uppe.  —  Derefter  insjuk- 
nade den   1 9-åriga  dottern,  som  tills  kl.  12  på  aftonen  kunde  vara 
uppe  och  hjelpa  alla  de  öfriga;   men  vid  denna  tid  öfverföUs  äfven 
hon    af   samma   svåra  hufvudvärk;  hos  henne,  likasom  hos  modren, 
inträdde  inga  kräkningar  förr  än  påföljande  förmiddag  efter  intaget 
kräkmedel,  hvarefter  våldsamma  kräkningar  följde  och  snart  derefter 
märkbar  lindring;   men  hon,  liksom  modren,  fortfor  dock  att  i  flera 
dagar  känna  sig  illamående:  var  dock  vid  mitt  besök,  den  4  Jan., 
fullt  återställd.  —  Sist  insjuknade  den  18-åriga  dottern,  som,  såsom 
fornt  Dämdes,  varit  några  dagar  illamående;  hon  åt  helt  litet  af  lef- 
vem,    fick    dock   hufvudvärk  och  kräkningar,  men  hon  tycktes  van 
minst    angripen.     Några    veckor  sed  na  re  insjuknade  hon  och  do^  i 
början  af  Februari.    Om  hennes  sjukdom  kan  jag  ej  något  upplysa, 
skall  dock  af  den  läkare  som  vårdade  henue,  härom  söka  vinna  upp- 
lysning. 


55 

Sedan  ofyannämde  familj  gjort  sin  middag  sände  husmodren 
till  en  närboende  fattig  enka  med  trenne  barn,  hvaraf  ett  är  8  ett 
5  och  ett  2  år  gammalt»  ett  större  stycke  af  samma  lefver;  modern 
förtärde  ej  något  deraf,  men  alla  tre  barnen  åto  af  densamma  och 
blefvo  sjuka»  mer  och  mindre  häftigt,  alla  med  svår  hufyudvärk  och 
kräkningar;  men  några  sråra  symtomer  inträdde  ej  heller  hos  dem» 
utan  voro  de  alla  snart  åter  friska. 

Ett  stort  stycke  af  lefvem  inlemnades  till  kemisk  undersökning 
pA  farmacentiska  institutet  och  emottogs  der  för  sådant  ändamål  af 
Hr  Dr  Hamberg. 

Vid  i  dag  den  19  Febr.  förnyad  t  besök  hos  familjen  N — t  er- 
for jag  utom  underrättelsen  om  den  18-åriga  dotterns  inträffade 
sjukdom  och  död,  att  ingen  af  alla  dem  som  ätit  af  den  påtagligen 
akadliga  (giftiga)  lefvern  deraf  sedermera  haft  uågon  olägenhet. 

Den  hustrun,  som  försåldt  lefvern  på  Hötorget,  lärer  idka  häst- 
slagteri  och  använder  affallen  dervid  till  svingödning.  Det  svin- 
kreatnr,  hvarifrån  den  omnämda  lefvern  tagits,  hade  blifvit  slagtadt 
i  hennes  hem  och  hade  synts  vara  fullkomligt  friskt,  och  hvarken 
hade  hon,  eller  hennes  tjenare  med  hennes  vetskap,  ingifvit  djuret 
någon  medicin. 

Med  anledning  af  detta  egendomliga  förgiftningsfall  upp* 
stod  diskussion  om  verkaingarne  af  antimon,  synnerligen  af  dess 
mest  använda  preparat:  Tartarus  emeticus,  som  i  flera  afseen- 
den  i  sina  verkningar  ej  öfverensstämmer  med  de  i  ofvan- 
nftinda  sjukdomshistoria  anmärkta  symtomer.  Härvid  yttrade 
sig  Ordföranden  samt  Hrr  Bruzelius,  v.  Duben,  Hambero, 
Lamm  och  Lemchen. 

=  Hr  Hambero  förevisade  prof  af  giftig  konfekt,  giftigt 
balklädningstyg  och  giftiga  tapeter. 

Apotekaren  NvavisT  i  Nyköping  hade  till  Hr  H.  öfversändt 
arsenikhaltiga  karameller,  hvilka  enligt  uppgift  blifvit  i  Stockholm 
tillverkade  af  en  åkai^ehustru  Mårtensson.  Hr  N.  nämner  i  bref  att 
flera  barn  (10)  i  Nyköping  insjuknat  af  detta  Stockholms-nam-nam. 
Bemälde  kfirameller  utgjordes  egentligen  af  s.  k.  morsellmassa,  ut- 
gjuten och  målad  med  rödt  och  grönt.  Den  röda  färgen  var  kou- 
sionell,  den  gröna  schweinfurtergrönt,  ett  färgämne,  som  håller  om- 
kring 50  procent  arseniksyrlighet  och  dessutom  kopparoxid;  qvanti- 
teten  af  detta  giftiga  färgämne  var  på  hvar  karamell  ganska  betydlig. 
Hr  H.  hade  förevisat  Hr  Nyqvists  bref  äfvensom  bemälde  karameller 
(or  Hr  Polismästaren  Östlund,  som  derefter  låtit  ofordröjligen  an- 
ställa visitation  hos  Mårtensson,  dervid  hela  hennes  tillverkning  togs 
i  beslag;  af  den  vid  beslagatillfället  anhållna  konfekten  befanns  dock 
logen  enda  bit  vara  målad  med  grönt.  För  öfrigt  forefunnos  flera 
skålpund  karameller  af  lika  beskaffenhet  (morsellmassa)  med  de  från 
Nyköping  af  Apotekaren  Nyqvist  hitsända,  men  endast  den  röda 
färgen  var  till  finnandes,   den  gröna  saknades;  orsaken  dertiU  upp- 


56 

lymr  ett  från  Hr  Nyqvist  sedermera  anliiiidt  bref  af  den  9  Januari 
1866  så  lydande: 

»En  fru  med  namnet  Hedberg,  boende  på  s.  k.  Spetaara^tsB 
har  i  staden  har  köpt  de  arsenikhaltiga  karamellerna  af  ifråfcararandc 
Mårtensson  i  Stookholm.  Frn  Hedberg  har  ej  förgät  dem  utan  köpt 
dem  i  det  skick  hon  bär  sålde  dem.  Når  jag  ansatts  fra  Hedberg 
for  att  fä  reda  på  hvar  hon  köpt  morsellema,  sade  bon  sig  ej  komma 
ihåg  B&ljarens  adress,  men  som  hon  samma  dag  företog  en  resa  dll 
Stoekholm  lofvade  hon  att  vid  hemkomsten  uppgifva  adressen,  h  vil- 
ket hon  ock  gjorde.  Hon  har  sålunda  varit  uppe  hos  Mårteoseon, 
och  detaf  kom  det  sig  att  inga  giftiga  morseller  fnnnos  rid  visita- 
tionen  hos  ofvannämde  Mårtensson.  —  Det  kar  ej  lyckats  mig  att 
öfverkomma  flera  giftiga  morseller  ån  de  tvenne  har  följa,  hvaraf 
den  ena  visar  att  fårgen  blifvit  till  en  del  afskrapad.  E>e  hafvi 
hängt  i  barnens  julgranar  och  gått  åt  I 

Omkring  10  barn  hafva  här  injuknat  nf  detta  naro-nam.  Ett 
barn  tillhörigt  en  målare  låg  länge  sjukt,  men  intet  barn  har  dött 
Som  Mårtensson  försäljer  dylikt  uam-nam  till  flera  stader»  är  det 
sannolikt  att  dylika  förgiftningar  äfven  egt  rum  annorBtädesjt 

Hr  H.  beklagade  att  från  Sveriges  hufvndstad  till  andra 
landsändar  skalle  utsändas  tillverkningar,  hvilka  af  allmånheteD 
anses  vara  af  fullkomligt  oskadlig  beskaffenhet,  men  som  i  verk- 
ligheten innehålla  de  häftigaste  gifter. 

Orsaken  till  ett  dylikt  missförhållande  vore  enligt  Hr  H:s 
tanke  den,  att  vi  saknade  en  tidsenlig  giftstadga,  som  lämnade 
upplysning  och  skydd  i  förevarande  afseende. 

Redan  1847  hade  Svenska  Läkaresällskapets  n.  v.  Ord- 
förande uti  en  afhandling  i  Sällskapets  tidskrift  f&stat  uppmärk- 
samhet på  nödvändigheten  af  att  till  konditorivaror  och  leksaker 
använda  oskadliga  färgämnen. 

1848  begärde  Rikets  Ständer  hos  Kongl.  Maj:t  att  en  för- 
fattning, innehållande  mera  tryggande  kontroller  emot  missbruk 
af  gifter  måtte  utfärdas. 

Kongl.  Majrt  infordrade  den  3  Mars  1849  Kgl.  Sandhets- 
Collegii  utlåtande  i  ämnet. 

I  början  af  1860  inlemnade  Kongl.  Sundhets-Collegioin 
underdånigt  utlåtande  och  förslag  till  författning  rörande  gifter. 
Bemälde  förslag  upptager  särskild  föiteckniug  på  de  färgämnen 
som  af  sockerbagare  få  begagnas. 

Någon  ny  giftlag  har  det  oaktadt  ännu  icke  1866  ut- 
kommit. 

Med  anledning  af  hvad  som  blifvit  anfördt  och  förevisadt 
tillade  Hr  H.  att  man  för  närvarande  i  Sverige  kunde  oförmo- 
dadt  räka  ut  för  arsenik  såväl  i  mat,  som  i  kläder  ooh  husrum. 


5T 

=  Ordföranden  refererade  Novemberfaäftet  1865  af  Jour^ 
ftal  de  Chimie  médicale^  hvari  bland  annat  förekoromo  uppsatser 
om  åtskilliga  l&kemedels  användande  vid  cholera^  förgiftning 
genom  ••  k.  i>Farao4  ormar»^  nya  apparater  för  vatUr^rering^ 
förekommande  af  faran  vid  begagnandet  af  lått  antåndUga  dräg^ 
ter  å  eoénen  m.  m. 

=  Frib.  Gederström  meddelade  följande  om  boskap»- 
pestens  uppträdande  Hand  djuren  i  Jardin  d'acclimaiation  i 
lioalognerskogen  vid  Paris: 

Tid  boskapsajukans  utbrott  i  England  sändes  genast  Professor 
BouLVY,  anst&lld  vid  veterinftrskolan  i  Alfort,  af  franska  regeringen 
till  London,  för  att  nndersöka  beskaffenheten  af  den  farsot,  som  der- 
etådes  bland  hornboskapen  utbrutit  Bouley  besigtigade  de  sjuka 
djuren,  anstiillde  obduktion  å  döda  notkreatur  och  telegraferade  ge- 
nast på  grund  af  hvad  han  dervid  sett  till  franska  regeringen  att 
boskapspesten  förefanns  i  England.  Omedelbart  derefter  eller  den 
5  September  1865  utkom  franska  regeringens  förbud  mot  införsel  af 
hornboskap.  Emellertid  tilltog  sjukdomen  alltmera  inom  England, 
der  regeringen  på  grund  af  indiridens  medborgerliga  rättigheter 
och  dessa  r&ttigheters  vida  utsträckning,  ej  kunde  vidtaga  några 
kraftiga  åtgärder  till  förhindrande  af  sjukdomens  spridning.  En 
skeppslast  med  oxar  afgick  från  Holland,  oxame  landsattes  i  Lon- 
don och  torgfördes,  men  befunnes  för  mat^ra  att  vinna  afsättning, 
b  vårföre  de  åter  togos  ombord  och  hems&ndes  till  Holland.  Djuren 
sjnknade  efter  hemkomsten  och  boskapspesten  spriddes  med  hastighet 
öfver  större  delen  af  Holland,  der  samma  förhållande  som  i  Eng- 
land förhindrade  alla  radikala  åtgärder  för  sjukdomens  hejdande. 
Regeringen  utsände  visserligen  så  kallade  Inspektörer,  h vilka  skulle 
bsfva  att  vidtaga  åtskilliga  nödvändiga  åtgärder  till  förekommande 
af  sjukdomens  spridande,  men  dessa  inspektörer  förhindrades  af  landt- 
männen  på  allt  sätt  från  utvecklande  af  någon  kraftig  verksamhet; 
ej  sällan  hände  att  inspektören  vid  besök  i  ladugårdarne  utmotades 
af  landtroannen,  som  med  yxan  i  handen  vägrade  tillträde  till 
ladugården. 

Sjukdomen  spred  sig  vidare  till  Belgien  och  derifrån  genom 
smuggling  till  några  af  Frankrikes  norra  departementer.  Franska 
regeringen  uppträdde  då  genast  med  största  energi:  nedslagtning 
företogs  i  massa  af  såväl  friska  som  sjuka  djur,  ställen  rensades  och 
sjukdomen  utslocknade. 

Plötsligt  utbröt  sjukdomen  i  Jardin  d'acelimatation  i  Boulogner- 
skogen  invid  Paris.  Den  29  Okt.  tillkallade  veterinären  Lbbl\nc, 
anatälld  vid  besagde  trädgård,  Prof.  Bouley  för  att  konstatera  sjuk- 
domen. Nu  blef  fråga  hnru  farsoten  inkommit  i  anstalten  och  här- 
vid stannade  misstanken  på  de  enda  djur,  som  sedan  införselförbu- 
dets utfärdande  inkommit  till  trädgården,  nemligen  tvenne  gaseller, 
som  den  14  Okt  afgått  från  ett  enskildt  menageri  i  London  och 
ankommit  den  15  Okt.    Af  dessa  djur  hade  det  ena  genast  insjuknat 


58 

och  dött.    Det  andra  var  sjukt  ooh  farsoten  grasserade  biand  djnr^i 
Just  i  det  stall  der  dessa  gazeller  förvarats.     Djur  tillhörande  oi-. 
antilop-,    hjort-    och    getslägtet    angrepos   och   dogo.     NedslagtniL^ 
verkställdes  af  såväl  friska  som  sjuka  djur  i  samma  stall,  dock  skir 
nades    tvenne    lithauiska    uroxar  på  grund  af  djurartens  stora  s&l - 
«ynthet,  af  hvilka  den  ena  dog,  men  den  andra  genomgidi:  sjukdo- 
men.   Ett  får  ympades  med  materia  af  de  sjuka  djuren,  men  forbkf 
friskt.     Flera   af  de   nu  insjuknade  djuren  hade  på  förhand  ympau 
med    vanlig  vaccin,   som   således  ej  visade  sig  verksam.     En  hjor 
-som  ensam  bodde  i  ett  afsides  beläget  stall,  men  som  hade  gemen- 
sam    vårdare    med   de  sjuka  djuren,  angreps   och  dog.     I  ett  litet 
atall  beläget  midt  emot  det  förut  angripna  bodde  tvenne  a.  k.  pec- 
caris.     Dessa  djur  stå   nära  svinslägtet  och  tillhöra  ett  eget  aläsrte 
Dicotyles.     Arten  är  ej  närmare  angifven,  men  i  betraktande  af  an 
af   detta  slägte   finnes  blott   2  arter  (D.  torquatus  och  albirostrb) 
af  hvilka  endast  den   ena,  nem ligen  D.  torquatus,  finnes  i  Meiico, 
och  vidare  med  anledning  af  den  betydliga  samfärdsel,  som  ^er  niro 
mellan  Frankrike  och  Mexico,  torde  med  sannolikhet  kunna  antagss 
att  den  ifrågavarande  arten  varit  D.  torquatus.    Dessa  båda  peccani 
afledo,  hvaraf  den  slutsats  skäligen  kan  dragas  att  farsoten  angriper 
ej  blott  djur,  tillhörande  ordningen  pecora,   utan  äfven  svinslägtet  i 
vidsträcktare  bemärkelse.     Vid  obduktionen  af  den  ena  peccarin  be- 
fanns intestinalslemhinnan  förete  alldeles  samma  utseende  som  hudec 
«ger    vid    konfluerande    koppor.     Bouley    säger  att   han,   som   utaa 
farhåga  eller  vidare  försigtighet  deltagit  i  obduktioner  af  nötkreatur, 
döda    i   farsoten,   blef  hemsk   till  mods,  då  han  såg  obduktionen  af 
de    döda    peccaris,    dervid    lofvande  sig  sjelf  att  aldrig  mera  utan 
vederbörlig  försigtighets  iakttagande  utsätta  sig  för  dylik  inokulatiou. 
In  summa  34  djur  dels  nedslagtades,  dels  dogo  i  det  förut  angripna 
stallet,  inclusive  de  nyssnämda  trenne  derifrån  afskildt  boende  djuren. 
Sjukdomen  spred  sig  icke  vidare.    Bouley  anställde  nu  efterspaningar 
efter   hvart  den   först  döda  gazellens  qvarlefvor  tagit  vägen,  för  att 
förvissa  sig  att  ej  genom  desamma  något  ohägn  måtte  uppstå.    Gr- 
cellens   kropp  hade  blifvit  såld  till  en  naturaliesamlare,  hos  hviiken 
den   preparerade   huden  återfanns,  den  flådda  kroppen  hade  lemnaii 
åt  en  chiffonier,  som  utkastat  densamma  på  en  sophög  utanför  stA- 
den,  hvarest   kunde  han  ej  mera  påminna  sig.     Bouley  faster  upp- 
märksamheten på  huruledes  lätteligen  ett  svin  kunnat  förtära  af  detta 
smittade  kött,  huruledes  sålunda  smittan  kunde  hafva  blifvit  utbredd 
och  man  dervid  kunnat  ega  anledning  att  tro  på  ett  spontant  utbrott 
af  farsoten,  en  åsigt,  hviiken  Bouley  alltid  bekämpat,  hvad  det  mel* 
lersta    och    vestra    Europa   beträifar.     Bouley  b^af  sig  derefter  till 
London,    han  fann  der  att  ej  något  sjukdomsfall  inträffat  i  det  mc- 
nageri,   der  gazellema  blifvit  köpta,  men  att  deremut  dessa  gazeller 
från  London  förts  i  en  jernvägsvagn,  som  väl  för  tillfallet  varit  tom. 
men    som  föregående  dagar  begagnats   till  transport  af  färskt  kotL 
Det  synes  således  temligen  tydligt  att  gazellema  i  denna  vagn  mot- 
tagit   smittan.     På  grund  af  Bouleys  rapport  ingick  åkerbruksmini- 
stem   till  kejsaren  med  anhållan  att  ett  förbud  mot  införsel  af  nlU 


IJur,    med    undantag  af  h&star,  malAsuor,  Åsnor  och  hundar,  mAUe 
a  tfardaa. 

Såsoro  ett  vig^tigt  bihang  tiil  boskapspestens  historia  torde  slut- 
ligen med  nAgra  ord  A  anföras  en  tilldragelse,  som  lärer  hafra  pas- 
^«rat  i  England  förliden  December  månad.  £n  ▼eterinär  vid  namn 
ir^ancock  hade  vid  en  obduktion  å  ett  i  boskapssjaka  aflidit  kreatur 
sårat  aig  i  venstra  handens  dorsalyta.  Efter  några  dagar  inst&llde 
3i|<C  feber,  äfvensom  klåda  å  det  skadade  stället,  hvarjemte  handen 
och  underarmen  svullnade.  Derefter  uppstod  en  pustel,  som  af  flera 
t.iUkallade  såväl  läkare,  som  veterinärer,  förklarades  vara  en  vaccin- 
pustel.     {V Union  mécUcaU). 

Hr  Lamm  uppläste  ur  Lancet  fbr  den  3  Februari  ett  bref 
SID  gående  den  af  Dr  Murchison  förut  förordade  profylaktiska 
behandlingsmetoden  med  vaccin  vid  boskapspest,  hvilken  metod 
dock  numera  af  dess  uppfinnare  blifvit  öfvergifven. 

=  Hr  Sebardt  förevisade  Maticoblad  (af  Piper  angusti- 
folium)  och  derpå  beredt  destiUat,  dels  af  egen,  dels  af  Gri- 
MAULTS  &  C:is  tillverkning. 

Dm  27  Februari. 

Giftigt    klädningttyg.  —  Anonymt  bref.  —  TrikinntfodringsförtÖk.  —  BiUio* 
teket.  —  Constitutio  epidemica. 

=  Med  anledning  af  det  af  Hr  Hamberg  omtalade  fallet 
af  förgiftade  klädningstyger  omnämnde  Hr  Malmsten  att  han 
nyligen  haft  under  sin  vård  ett  ungt  fruntimmer,  som,  utan  nå- 
gon bestämd  anledning,  efter  en  bal  insjuknade  med  allmänt 
illamående,  eczem  å  hals,  axlar  och  ansigte  samt  coojunctivit. 
Patienten  tillfrisknade  snart,  men  samma  symtomer  återkommo 
efter  en  annan  bal,  der  hon  begagnat  samma  gröna  klädning 
som  på  den  föregående.  Vid  undersökning  befanns  tyget  inne- 
hålla arsenik. 

Ordföranden  tillade  att  dylika  tygers  färgning  vanligen 
tillgår  på  så  sätt,  att  tyget  doppas  i  dextrin,  hvarpå  den  gröna 
fllrgen,  ofta  den  giftiga  färgen  Schweinfurtergrönt,  uUållaSf  hvar- 
igenom  dess  spridning  i  luften  sedermera  betydligt  underlättas. 

=  Ett  till  Sällskapet  ankommet  anonymt  bref  från  G—n 
med  Hörby  poststämpel  blef  på  framställan  af  Ordföranden  lagdt 
å  bordet  till  genomseende  af  de  ledamöter,  som  deraf  önskade 
taga  kännedom. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  från  Sällskapets  ledamot 
Hr  Forsell  anlända  skrifvelse,  i  anledning  af  Hr  Keys  anfö- 


60 

rande  vid  Sällskapets  sammankomst  den  5  nftstlidne  Septemt>er 
angående  af  Hr  Forsell  vid  Skara  veterinärinrättning  verkställdj 
Tr^imtfodringaföraök: 

Då  jagf  icke  är  i  tillfiille  att  muntligen  besvara  de  anmärkniofr 
Iwarmed  Hr  Prof.  Key  bemött  ett  referat  af  en  t  Shcara  VeUrinar- 
inråUmngs  Udekrift  intagen  redogörelse  f5r  några  af  mig  ntionis 
trihinuifodnngiför^ök  torde  det  benåget  tillåtas  mig  att  få  ntd^ 
$krifhe  gmwUiU,  vid  Säilsknpets  nästa  sammaDkomst,  inför  Säiiskafi^ 
uppldatt  desto  heldre  som  de  anmärkningar  Hr  Professorn  infor  Säll- 
skapet andragit,  framställa  motiverna  till  och  resultaterna  af  ifrkg^ 
varande  försök  i  en  helt  annan  dager  än  som  öfverensstämmer  m^d 
ratta  forhållaDdet. 

Till  undvikande  af  den  nog  tröttande  vidlyfti^het,  som  skulle 
blifva  en  följd  af  ett  genmäle  root  Hr  K:8  anmärkningar  i  alla  derss 
enskildheter,  har  jag  nödgats  inskränka  mig  till  besvarande  eodär. 
af  dem,  som  företrädesvis  fastat  min  uppmärksamhet 

1)  Hr  Key  anför  att  det  förefaller  underligt  att  uppgiften  cm 
trikiner  i  råttor  meddelas  utan  att  med  ett  ord  omnämnes  hururlda 
man  på  andra  håll  sökt  trikiner  hos  råttor,  eller  ora  dessa  ens  varr^ 
maatänkta  för  att  meddela  sådana  ät  svinen,  samt  att  det  ser  lä  sf 
uppsatsen  som  frågan  om  trikiner  hos  råttor  här  förekommer  föriiti 
gången,  h vilket  »långt  ifrån  är  förhållandet.» 

Till  mitt  försvar  får  jag  äran  upplysa,  att  jag  icke  ned  af«<kt 
velat  uppväcka*  i»förundran»  hos  någon  och  ioke  heller  v^at  afskrifva 
hvad  andra  förut  ha  sig  bekant  ora  trikiners  verkliga  eller  »miss- 
tänkta» uppträdande  hos  olika  djur.  —  Jag  har  blott  velat  tillkanns- 
gifva  ett  factum  —  trikiner  i  rättor  —  om  hvars  sanningsenli^rhet 
det  står  hvar  och  en  fritt  att  af  här  förvarade  preparater  öfvci- 
tyga  sig. 

2)  Hr  K.  säger  vidare,  att  mmi  måste  emoUaga  rräna  gjonh 
meddelanden  med  en  viss  försigtighet. 

Innehållet  af  detta  mitt  genmäle  torde  bevisa  obefogenheten  af 
denna  anmärkning.  Om  Hr  K.  icke  anser  det  ohöfligt,  skulle  ja§ 
vilja  använda  samma  varning  emot  hans  egen  uppsats. 

3)  Vidare  säger  Hr  K.  att  framför  allt  nya  bevis  fordras  att 
det  verkligen  varit  trichina  spiralis,  som  jag  funnit  i  råttor  och  Hr 
K.  synes  hcmta  stöd  för  sitt  tvifirel  af  den  omständigheten  att  han 
sjelf,  vid  undersökning  af  en  råtta  »från  en  bagare  på  söder»  och 
Kandidat  Bljjl  vid  undersökning  af  en  del  råttor  i  Mariestad,  fuuiit 
dessa  tiikinfria. 

Jag  hade  föreställt  mig,  att  då  jag  under  slutet  af  sistlidne 
Augusti  härifrån  uppsände  till  Stockholm  en  extremitet  af  en  af  de 
trikinhaltiga  råttorna,  till  nndersökning  af  Hr  Professor  Key  sjelf 
och  genom  en  bekant  erhöll  besked  derom  att  Hr  K.  funnit  rikti^^ 
heten  af  min  uppgift  bekräftad  —  detta  skulle  vara  bevis  nog.  Jne 
är  emellertid  i  tillfälle  att  lemna  så  många  »nya  bevis»  Hr  K.  bil* 
ligtvis  kan  fordra,  ty  jag  har  mina  trildnhaltiga  råttor,  på  olika  9Mi 
konserverade,  ännu  i  behåll. 


61 

4}  Hr  K.  påstär  att  rättoraa  möjligen  kunnat  inficieraa  af  det 
;rikin haltiga  kött,  hvarmed  jag  experimenterat  och  finner  mina  med- 
ielanden  bärutinnan  »ej  fullt  tillfredaställande.» 

Härtill  8?ara8,  att  då  jag  egenhändigt  verkställt  de  ifrågavarande 
itfodrinfcarne  och  aldrig  förvarat  trikinhaltigt  kött  på  ställen  aom 
cunnat  åtkommas  af  råttor,  dessas  trikiniaering  icke  rimligtvis  kunnat 
;illgå  pä  det  sätt  Hr  K.  föreställer  sig.  Under  största  delen  af  för- 
sökstiden  förvarades  igelkottarne  i  en  större  brädlår,  fastspikad  på 
insidan  af  en  stallvägg,  ett  par  alnar  ifrån  golfvet  och  finnes  ännu 
lill  benäget  påseende  qvar  på  samma  plats  och  för  framtida  experi- 
meuter.  Den  omständigheten  att  den  ena  af  de  trikinhaltiga  råt- 
torna anträffades  vid  ett  torp  cirka  \  mil  från  staden,  talar  äfven  i 
siu  mån  emot  Hr  K:s  åsigt.  Ehuru  jag  visserligen  icke  kan  med 
vittnen  starka  hvnrifrån  de  ifrågavarande  råttorna  fått  trikiner,  torde 
likväl  min  mening  härom  få  gäUa  lika  mjcket  som  Hr  K:s,  om  den 
ock  icke  anses  ofullt  tillfredsställande.» 

5)  Vidare  påstår  Hr  K.  att  mina  iakttagelser  af  trikiner  i  råt- 
tor måste  från  vetenskaplig  ståndpunkt  betviflas,  dels  emedan  trikiner 
hittills  icke  äro  med  »vetenskaplig  visshet  konstaterade  hos  andra 
djur  än  menniskor,  svin  och  knttor  (Hr  K.  uppger  likväl  att  han 
genom  Professor  Sjöstedt  i  Stockholm  låtit  trikinisera  en  get  och 
ett  får  medelst  köttet  af  en  trikinhaltig  igelkott)  och  dels  emedan 
många  »utmärkta»  vetenskapsmän  förut  misstagit  sig  på  rundmaskar 
och  trikiner  —  (de  ifrågavarande  vetenskapsmännen  tyckas  åtmin- 
stone icke  varit  »utmärkta»  i  konsten  att  igenkänna  trikiner). 

Jag  förstår  icke  rätt  hvartåt  Hr  K.  syftar  med  denna  anmärk- 
ning. I  början  af  uppsatsen  klandras  jag  för  att  ha  velat  framhålla 
mitt  fynd  af  trikiner  i  råttor  såsom  någonting  alhleles  nytt,  h vilket 
Hr  K.  säger  »långt  ifrån  är  förhållandet»;  här  åter  klandras  jag  fHr 
att  ha  uppgifvit  en  sak  —  trikiner  i  råttor  —  »som  från  vetenskaplig 
ståndpunkt  måste  betviflas».  Vetenskapens  »ståndpunkt»  i  trikinfrågan 
mft  nu  vnra  huru  som  helst,  men  att  trikiner  fört  komma  i  råttor  det 
far  icke  vetenskapen  förneka,  ty  saken  bär  syn  för  sägen.  Den  tera- 
ligen  rikhaltiga  trikinlitteraturen  medgifver  fierestädes  äfven  att  så 
förhåller  sig. 

G)  Hr  K.  anmärker  vidare  »att  då  hvar  man  vet»  (?)  att  vissa 
djur  som  förtära  trikinhaltigt  kött  behäftas  med  trikiner  så  »förun- 
drar» det  Hr  K.  att  utfodringsföraök  med  6  igelkottar  blifvit  i  en 
särskild  uppaats  offentliggjord. 

Meningen  med  utfodringsförsöken  och  offentliggörandet  af  dess 
resulta  ter  var  ingalunda  att  sätta  någon  meuniska  på  understol.  Jag 
har  verkställt  dessa  försök  dels  och  hufvudsakligast  af  intresse  för 
saken,  men  dels  äfven  på  anmodan  af  en  i  Göteborg  bosatt  bekaat 
till  Hr  K.,  till  hvilken  Hr  K.  gifvit  uppdrag  och  materiel  till  ut- 
fodringsförsöks anställande,  men  hvilka  af  flera  skäl  icke  kunnat  der- 
»tides  utföras.  Jag  klandras  således  derför  att  jag  verkställt  en  sak 
hvarom  Hr  K.  anmodat  en  af  sina  vänner. 

Hvad  åter  anmärkningen  öfver  offentliggörandet  beträffar»  så  bör 
d«t  väl  icke  förefalla  Hr  K.  anderligt  att,  då  jag  är  utgifvare  af  en 


liten    tidskrift,    som  sårskildt  har  till  uppgift  att  redogöra  for  d 
verksamhet    hraråt  jag  harstädes  egnar  mig,  de  ifrågayarande  u'i: 
driDgsforeöken  äfven  i  tidskriften  blifiit  nämda. 

Det  är  dessutom  troligt  att  mycket  har  blifvit  offentJigfTjcr^ 
som  för  det  allmänna  varit  af  vida  mindre  intresse,  hvilket  slre. 
torde  visa  sig  deraf,  att  den  klandrade  uppsatsen  ansetts  Tärd  &* 
bemötas    med   6   blad   tattryckta  anmärkningar  i  tidskriften   Hy^^^: 

7)  Vidare  anmärker  Hr  K.  att  jag  synes  varit  t  sakruvl  ; 
nödig  UUeratur. 

Det  ar  tyvärr  en  sanning,  att  saknaden  af  nödig  litteratur  ef  < 
utgör  ett  svårt  hinder  för  idkandet  af  stadier  i  en  liten  småstad  r;.-: 
fä  kommunikationer,  men  i  det  nu  ifrågayarande  fallet  har  jag  iik^ 
varit  så  utan  litteratur  som  Hr  K.  tror,  tack  vare  Kgl.  Vetcnskxf* 
akademiens  och  K.  Karolinska  institutets  i  Stockholm  bibliotek,  h^  .: 
ifrån  jag  lyckats  erhålla  såsom  lån  hvad  jag  här  icke  kunnat  fä  k5;i 
Det  bar  emellertid  aldrig  varit  min  afsigt  att  i  denna  sak  göra  af 
skrifter  ur  förutvarande  litteratur  —  jag  har  blott  velat  redogöra  il 
några  facta  och  af  dessa  draga  några  allmänna  slutsatser. 

8)  Hr  K.  anmärker  vidare,  att  i  en  så  ömtålig  fråga,  som  (i^s 
om  trikiner,  måste  man  vara  /(irsigUg  och  ej  gifva  anledning  i(i 
»onödig  oro.» 

Detta  visste  jag  långt  förut  innan  det  blef  tryckt  i  Hyi?io;i 
Jag  tror  icke  heller  att  mina  åtgöranden  i  trikinfrågan  uppväck* 
onödig  oro  hos  någon  annan  än  Hr  Key.  Då  oron  dessutom  räknjf 
till  det  onödiga  slaget,  så  torde  den  väl  äfven  kunna  anses  temli^es 
oskadlig. 

9)  Hr  K.  anser  att  min  uppgift  om  tarmtrikineraas  ringar" 
Btorlek  an  muskeltrikinernas  måste  bero  på  något  mtsstag,  ty  ätt 
saken  är  alldeles  säker,  säger  Hr  K.,  att  muskeltrikinema,  dä  J? 
förtäras  af  ett  djur,  betydligt  tillväxa  i  dettas  tarmkanal. 

Detta  senare  eger  sin  fnila  riktighet,  men  det  finnes  äfven  ttt 
annat  slag  af  tarm  trikiner  —  de  i  tarmarna  utkläckta  eller  fo(i<in 
ungarne.  Det  var  dessa  som  befunnos  »betydligt  mindre»  än  de 
inkapslade  trikinema.  Troligen  har  Hr  K.  aldrig  sett  sådana  trikiner 
i  lefvande  tillstånd.  De  äro  ingalunda  så  »ytterst  små»  som  Hr  X. 
tyckes  föreställa  sig  och  de  kunna  både  med  lätthet  igenkännas  så- 
som trikiner  och  ses  vara  mindre  än  muskeltrikinema. 

10)  Vidare  anmärkes,  att  jag  gjort  enstaka  iakttagelser  ull 
regel  och  gått  långt  utöfver  och  pä  sidan  om  de  resultater  som  an* 
dras  och  egna  experimenter  och  erfarenhet  medgifva. 

Härtill  svaras,  att  jag  icke  uppställt  några  »reglor»  alls,  utnn 
blott  anfört  några  iakttagelser,  hvartill  de  af  mig  verkställda  utf.^ 
dringsförsöken  gifvit  anledning.  Om  resultatema  af  dessa  försök  \ck( 
i  allo  utfallit  enligt  andras  rön»  så  beyisar  detta  icke  nödvändigt  att 
jag  »gått  på  sidan»  om  deSsa,  ntan  att  saken  kan  ha  flera  sidor  än 
dem  Hr  K.  varit  i  tillfUle  att  iakttaga.  Hr  K.  tolkar  dessutom 
mina  rön  i  en  vida  mera  utsträckt  bemärkelse  än  jag  deråt  vela: 
gifva,    ty  dessa  rön  afse  de   djur  som  till  försöken  blifvit  aoTauu^ 


63 

>cb  hafVa  icke  tillampoiing  på  Hr  K:8  tal  om  höns,  dafyor  etc.,  son» 
ag  icke  till  mina  fonok  begagnat 

11)  Det  lagges  mig  äfven  till  last  att  jag  velat  vilseleda  allmån- 
tieten  geuom  nppgiften  att  trikinhaltigt  fläsk,  sora  varit  saltadt  ocb 
rökt  under  mera  äo  ^  års  tid,  visat  sig  lika  skadligt  som  köttet 
äfter  nyligen  döda  trikinhaltiga  djur  och  att  hvarken  förruttnelse, 
30ckring,  saltning  eller  torkning  kunnat  tillintetgöra  sådant  kötts 
skadlighet  till  föda  —  samt  att  Furstenbebo  och  Haubner  kommit 
till   helt  andra  resultat  i  denna  sak. 

Jag  bar  icke  med  afsigt  velat  vilseleda  nfigon  och  jag  tror  icke 
heller  att  detta  inträffat;  men  då  uppgifterna  afse  de  försök  jag  sjelf 
utfört  och  de  fenomen  jag  med  egna  sinnen  iakttagit,  så  måste  det 
ursagtas  mig  att  jng  sätter  större  tro  till  dessa  än  till  de  försök  som 
Hrr  Fiirstenberg,  Haubner  m.  fl.  beskrifvit,  helst  då  fullständig  upp- 
gift saknas  öfver  det  sätt  h varpå  dessa  Hrr  utrönt  att  trikiner  af 
sättningen  befunnits  dödade. 

12)  Hr  K.  fortsätter  vidare,  att  det  »lyckligtvis»  är  genom 
experimenter  visadt  att  en  »grundlig  och  långvarig»  sallning  just  är 
ett  af  de  bästa  medlen  till  trikinemas  dödande. 

Ifall  uppgiften  håller  streck  i  verkligheten  må  den  för  veten» 
skapen  rara  af  intresse,  mera  för  husmodern  eller  fiäskkonsumenten 
är  det  vigtigare  att  få  veta:  att  den  saltning  som  våra  fläsk  varor  t 
allmänhet  underkastas,  alldeles  icke  är  nog  »grundlig  eller  långvarig»- 
för  att  döda  deri  beftntUga  trikiner.  Jag  har  derom  med  egna  ögon 
öfvertygat  mig  —  och  jag  hemställer  derföre  till  opartiskt  bedöm- 
roande  hvilkendera  uppgiften  är  mera  vilseledande,  den  af  Hr  K.,, 
att  trikiner  dö  genom  saltning,  hvarigenom  således  saltadt,  trikin- 
haltigt fl&sk  måste  anses  vara  till  föda  oskadligt,  eller  den  af  mig^ 
att  saltadt,  trikinhaltigt  fläsk  måste  anses  lika  skadligt  som  färskt, 
emedan  försök  visat  att  utfodnug  med  sådant  fläsk,  som  ^  år  varit 
rökt    och  saltadt,  åstadkommit  försöksdjurets  trikinisering  och  död. 

Jag  tror  ingalunda  att  saltning  är  det  »bästa»  medlet  till  tri- 
kinemas oskadliggörande  och  jag  vill  fråga  om  Hr  K.  på  heder  och' 
samvete  vill  tillråda  någon  menniska  att  såsom  oskadlig  föda  förtära 
salt  fläak  (rökt  skinka)  hvari  trikiner  förefinnas.  Jag  tror  det  for- 
visso ick& 

13)  Min  uppgift  att  en  trikiulik  mask  af  annat  slag  än  trichina 
spiralis  äfven  visat  sig  genom  utfodring  kunna  öfvergå  från  ett  djur 
(en  uggla)  till  ett  annat  (en  igelkott)  anser  Hr  K.  vara  egnad  »att 
injaga  skräck  för  alU  hvad  köttmat  heter.» 

Jag  kan  icke  finna  att  så  förhåller  sig,  men  hurusomhelst  har 
jag  blott  tillkännagifvit  ett  factum,  aom  likväl  icke  får  tagas  i  an- 
nan mening  än  den  jag  deri  uttalat,  och  jag  rår  icke  för  om  någon 
deraf  låter  förskräcka  sig. 

14)  Hr  K.  anklagar  mig  vidare  för  stor  öfverdrift  och  orim- 
lighet i  den  slutsats  jag  dragit  af  mina  iakttagelser,  nemligen  att 
det  är  rådligast  att  aldrig  förtära  köttmat,  som  icke  blifvit  kokt 
eller  stekt  eller  åtminstone  af  sakkunnig  person  mikroskopiskt  under- 
sökt och  befunnen  trikinfri. 


64 

Orimligheten  i  detiii  råd  tror  jag  icke  (ir  så  e(or.  Då  del  visti 
«ig  att  trikinartade  maskar  hos  en  fogel  med  lätthet  öfverfllyttats  pj 
ett  däggdjur,  som  erhållit  sådana  maskar  i  födan,  torde  jwl  ett  »rin 
till  meuniskor  att  iakttaga  forsigtighet  vid  anvaiidaxidet  till  loda  si 
lått  fogelkött  —  t.  ex.  rökt  gåshröst  —  icke  vara  sä  öfrerdrifTtf 
eller  orimligt. 

Likaså  tror  jag  att  faran  att  fört&ra  rått  kött  af  gnisätandc  dju 
ingalunda  är  osaunolik,  ty  då  det  är  konstateradt  att  graaataBdr 
djur  kunna  trikiniaeras  och  då  trikiner  förekomma  hos  råttor,  sors 
ofia  hafva  sitt  tillhåll  bland  kreaturens  foder  och  lätt  i  detta,  kuoiu 
ihjälklämmas  och  af  kreaturen  förtaras,  så  är  det  visserligen  in^^: 
omöjlighet  att  äfven  köttet  af  våra  gräsätande  djur  kau  vara  behaf- 
tadt  med  trikiner.  —  Jag  har  flere  gånger  Tid  obduktioner  af  nr:- 
kreatur,  i  deras  magar  träffat  delar  af  vantar,  skosulor,  mdsskärmdj 
och  dylikt  och  då  dessa  kunnat  fortaras  så  kunna  likasåväl  råttor. 
behäftade  med  trikiner  blifva  nedsväljda.  Med  dessa  facta  for  bso- 
neu  torde  min  usigt  att  det  är  »rådligast»  att  icke  äta  rått  kO:t. 
icke  vara  så  alldeles  »orimliga  som  Hr  K.  vill  påstå. 

15)  Ilr  K.  upptar  det  särdeles  illa,  att  jag  ansett  den  i  <:ll- 
mänhet  stora  dödligheten  bland  svinkreaturen  sannolikt  stå  i  sammai- 
faang  med  trikinernas  oftare  forekommande  hos  dessa  än  andra  djo: 

Att  så  verkligen  förhåller  sig  har  jag  icke  påstått,  jag  har  bl>i' 
sagt  att  det  är  »troligt,»  £n  häraf  föranledd  formlig  tillrättaviso.i: 
af  Hr  Km  med  tal  om  oriktig  uppgift,  öfverdrift  etc.  ar  alldeles 
oberättigad. 

Under  den  tid  af  några  och  tjugo  år,  som  jag  egnat  min  upp- 
märksamhet åt  studerandet  af  djnrejukdoraar,  måste  min  erfarenb-t 
i  deras  bedömmande  vara  vida  större  än  Hr  K:s.  Bet  bor  åtmi>- 
stone  vara  mig  medgifvet  att  i  dessa  saker  få  ha  en  tro.  Jag  gmod  ir 
denna,  i  det  nu  klandrade  fallet»  icke  på  lösa  hugskott  utan  på  csmi^ 
ur  min  »praktik»,  hvarur  jag  skulle  kunna  aufBra  en  mängd  sjuk- 
doms- och  dödsfall  med  så  fullkomligt  liknande  symtomer  af  tricfar 
nissis  att  det  knappast  kan  betvitlas  att  den  icke  vid  dessa  tilinillci 
egt  rum,  ehuru  detta,  af  brist  på  då  verkställd  mikroskopisk  nndfr- 
sökning,  numera  icke  kan  bevisas.  För  öfrigt  tror  jag  att  den  meo:- 
cinska  vetenskapen  t  sin  praktiska  tUlämpning  ofta  måste  nöja  sig  mfii 
vida  mindre  högstämda  anspråk  än  dem  Hr  K.  vill  tilldela  densamm.^ 
ty  vi  lära  dagligen  af  erfarenheten  att  i  denna  »vetenskap»  är  dt\ 
mycket  som  icke  kan  bevisas,  men  likväl  måste  tros  eller  tiilsvidar.* 
antagas  såsom  sanning  —  äfven  vid  sådana  tillfallen  der,  såsom  H 
K.  säger,  »allmänheten  står  och  lyssnar».  Jag  tror  mig  derforc  ItU 
litet  hafva  skadat  »vetenskapen»  genom  att  yppa  min  tro  om  tiik> 
nernas  inflytande  på  svinens  dödlighet,  som  någon  skadat  meteoiTi- 
logiens  vetenskap  därigenom  att  han  gifvit  offentlighet  åt  sin  tr 
om  den  blifvande  väderleken. 

16)  Hvad   slutligen  beträffar  Hr  K:s  öuskningsmål  att  min 
trikioexperimenter   måtte  fortsättas,   så   får  jag  äran  upplysa  att  d* 
icke    blifvit    afbrutua,    så    föga    uppmuntran  från   Hr  K»  sida  jjj^ 
än  rönt 


65 

Det  ar  i  sanning  nedsIAende  att  finna  ett  litet  fonök  att  dra 
ett  strå  till  stacken  i  en  fråga  af  så  stort  intresse  for  det  allmänna 
ocli  for  vetenskapen  som  den  ifrågavarande»  så  bånadt  och  bittert 
klandradt  från  ett  kåil,  der  hvarje  bemödande  till  forkning  inotn  den 
komparativa  medicinens  gebiet  borde  med  skonsamhet  och  valvilja 
upptagas.  Det  är  troligen  icke  mången,  som  af  ateslutaude  intresse 
för  saken  vill  offra  tid,  mddor  och  kostnader  på  experimeuter  af 
detta  alag  och  ännu  färre,  som  till  lön  for  sitt  arbete  vilja  vidkännas 
obehaget  af  arktals  offentligt  klander.  Fortsatta  rön  i  denna  sak 
måste  under  sådant  förhållande  nödvändigt  undanhållas  offentligheten, 
ty  min  tid  räcker  icke  till  att  äfven  författa  forsvarsartiklar  mot  den 
bittra  och  ändlösa  kritik,  som  ett  offentliggörande  af  vidare  rön 
sannolikt  skulle  framkalla.  Jag  uppskattar  Hr  K:s  kritik  till  aitt 
fulla  värde  oeh  förmodar  att  den  tillkommit  i  god  afsigt  och  i  tanka 
att  dermed  gagna  vetenskapen,  men  jag  tror  att  Hr  K.  i  sitt  nit 
gått  för  långt,  till  skada  för  det  afsedda  ändamålet. 

Ingen  i  vetenskapens  tjenst  må  fritagas  från  skyldigbeten  att 
låta  sitt  ord  eller  sitt  arbete  bedömraas  af  vetenskapens  målsmän, 
men  det  torde  vara  kritikens  skyldighet  att  låta  andras  ord  gälla 
såsom  sanning  tillsdess  att  dess  snnningdlöshet  blifvit  bevisad  och  i 
alla  fall  torde  ett  arbete,  framkalladt  af  vetenskapligt  intresse  och  i 
sitt  utförande  åtföljdt  af  mödor  och  kostnader  —  om  ock  utfördt  af 
huru  svaga  krafter  som  helst  —  vara  förtjent  af  ett  välvilligt  er- 
kännande.    Skara  i  Februari  1866.  N.  E,  Foraaell 

Med  anledning  af  Hr  Forssells  genmäla  i  trikinfrågan  af- 
gaf  Hr  Key  till  protokollet  följande  skriftliga  anförande: 

Det  är  alltid  obehagligt  att  taga  tiden  för  en  vetenskaplig 
publik  och  utrymmet  i  en  tidskrift  i  anspråk  för  fortsättandet  af 
en  diskussion,  hvilken  ej  längre  tjenar  att  belysa  en  omtvistad  fråga, 
utan  snarare  antagit  kanikteren  af  en  personlig  polemik. 

Det  sätt,  på  hvOket  Hr  Forssell  upptagit  och  besvarat  min, 
enligt  mitt  förmenande  vetenskapligt  hållna  och  berättigade  kritik 
af  hans  i  Hygiea  refererade  uppsatser  i  trikinfrågan,  de  missledande 
citater  han  tillåter  sig,  och  de  utfall  han  bredvid  ämnet  gör,  tvinga 
mig  emellertid  att  med  benägen  tillåtelse  taga  Sällskapets  tid  i 
anspråk  för  följande  anförande  till  svar  å  Hr  F:s  genmäle. 

Hr  Forssell  säger  till  en  början  att  de  anmärbiingar,  hvarmed 
jag  bemött  referatet  af  hans  i  Skara  veterinärtidskrifb  intagna  redo- 
görelse för  några  af  honom  utförda  trikinutfodringsförsök  »fram- 
ställa motivema  Ull  och  reauUaterna  af  ifrågavarande  försök  i  en 
helt  annan  dager  än  som  öfverensstämmer  med  rätta  förhållandet. n 
Detta  Hr  F:s  påstående  är  emellertid  ingalunda  öfverensstämmande 
med  rätta  förhållandet,  såsom  hvar  och  en,  hvilken  genomläser  min 
kritik  torde  finna.  Det  har  aldrig  kunnat  falla  mig  in  att  miss- 
känna eUer  med  ett  enda  ord  hänsyfta  pä  motivema  till  utfodrings- 
försöken,  och  hvad  resultaterna  af  dessa  försök  beträffar,  så  in- 
Förhandliiigar  1866.  ö^ 


66 

skranka    de    sig    helt    och   hållet  dertill  att  6  igelkottar  blifnt 
trikiiihaltigt  kött  trikiniserade,   ooh  om  rik%hetea  af  dessa  resi 
täter  har  det  lika  litet  kunnat  falla  mig  in  att  yttra  ringaste  tvifT( 

Efter  den  otaliga  mängd  experimenter,  som  under  en  loljd 
år  blifvit  verkställda,  voro  dessa  resultater  så  godt  som  på  lu 
hand  gifha  och  de  afvika  ej  en  hårsmån  från  hvsd  vi  sedan  fl« 
år  i  denna  fråga  allmänt  känna.  Hr  F.  kan  sålunda  omöjligen  fö 
svara  sitt  förhastade  påstående  att  jag  i  falsk  dager  framställt  hsi 
motiver  for  och  resuitater  af  trikinutfodringsforsöken. 

Det  är  mot  de  allmänna  slutsatser  Hr  F.  dragit  och  d^  n 
sonnemang  han  fort  på  grund  af  resultatema,  som  jag  riktat  min 
anmärkningar  och  om  dessas  befogenhet  har  Hr  F.  ej  kunna: 
ringaste  mån  rubba  min  öfvertygelse. 

Att  jag  framställt  Hr  F:s  första  uppsats  »tnkiner  i  råttor» 
en  falsk  dager  har  han  väl  ej  direkt  ssgt,  men  detta  S3me8  jemri 
ytLTQ,  hans  mening  och  de  5  första  momentema  i  hans  genmak  tr 
egnade  åt  mitt  resonnemang  öfirer  nämde  uppsats. 

Det  är  emeUertid  lätt  att  bevisa  att  jag  just  sökt  gifva  iakt 
tagelsema  om  trikiner  hos  råttor  deras  fulla  betydelse,  och  fras 
hMlit  deras  stora  värde  om  de  vunno  bekräftelse;  men  jag  fordrad' 
ytterligare  bevis  för  diagnosens  riktighet,  hvilken  fordrans  befogenbt 
jag  formenar  mig  hafva  fullständigt  motiverat,  hvilket  jag  hopp£ 
hvar  och  en  opartisk,  som  genomläser  min  uppsats,  skall  erkåDua 

I  5  momentet  af  genmälet  säger  Hr  F. :  »vidare  påstår  I  fr  Kt^ 
att  mina  iakttagelser  af  trikiner  hos  råttor  måste  från  vetenskaj^it^ 
ståndpunkt  betvijias»  etc.  och  längre  ned  yttrar  han  med  anlediiiii£ 
häraf  »jag  förstår  icke  rätt  Jtvartåt  Hr  Key  syftar  med  denna  •»■ 
märkning,  I  början  af  uppsatsen  klandras  jag  för  att  ka  vHsi 
framhålla  mitt  fynd  af  trikiner  i  råttor  såsom  någonting  aUdeif 
nytt,  hvilket  Hr  Key  säger  »långt  ifrån  är  förhåUandet»;  hår  ntft 
klandras  jag  för  att  ha  uppgifvit  en  sak  —  trikiner  i  råttor  — 
nsom  från  vetenskaplig  ståndpunkt  måste  betviflas»».  Är  det  r^rk- 
ligen  möjligt  att  Hr  Forssell  ej  förstår  mitt  resonnemang?  och  hon 
kan  han  tillåta  sig  att  så  förvränga  mina  yttranden,  hvilka  b^tf 
och  en  kan  i  deras  rätta  sammanhang  läsa?  Jag  har  helt  (fokclt 
aldrig  klandrat  Hr  Forssell  för  att  han  velat  framhålla  sitt  fynd  d 
trikiner  i  råttor  såsom  någonting  nytt;  jag  har  tvärtom  just  *'M 
visa  att  om  iakttagelsen  bekräftar  sig,  så  vore  detta  verkligt»  i'% 
nyhet,  hvilken  jag  betecknat  såsom  varande  af  största  både  irorH 
tiska  och  praktiska  intresse,  något  hvarom  Hr  F.  ännu  synes  svafva 
i  fullkomlig  okunnighet,  oaktadt  den  belysning  af  frågan  jag  leiiinAt» 
och  som  han  från  många  andra  håll  kunnat  vinna. 

Hvad  jag  har  sagt  är  att  frågan  om  trikiner  hos  råttor  tonf 
långt  ifrån  ny,  och  jag  har  indirekt  klandrat  att  Hr  Forssell  twå* 
delade  sin  ixdcttagelse  utan  att  med  ett  ord  omnämna  huru  dtuus 
ofta  diskuterade  fråga  för  närvarande  stode.  Då  Hr  F.  fönunifflai; 
detta  lemnade  jag  en  kort  historisk  redogörelse  härför,  och  visjdr; 
att  man  sedan  länge  antagit  att  trikiner  hos  råttor  förekommo,  iu'-o' 
att  detta  ej  hittills  var  bevisadt,  och  att  de  äldre  uppgifleruft  »:t 


67 

trikxneniafl  vidsträckta  utbredning  i  naturen  antingen  vore  bevisligen 
oriktiga,  eller  ock  otillforlitliga»  just  emedan  man  uraktlåtit  att  göra 
noggranna  slägt-  och  art-bestämningar,  hvaiigenom  en  stor  mängd 
misstag  insmugit  sig.  Vidare  framhöll  jag,  att  då  ännu  trikinemas 
naturliga  forekommande  (d.  v.  s.  utan  menniskans  mellankomst  med 
fodringar  etc.)  med  vetenskaplig  visshet  blott  vore  konstateradt  hos 
menniskor,  svin  och  kattor.  Hvar  och  en  som  följt  med  trikin- 
litteraturen  borde  förut  vetat  detta.  Jag  citerade  ett  arbete  af 
YiBCHOW,  hvari  han  bestämdt  uttalar  och  framlägger  bevis  fÖr  detta 
påstående;  men  då  Hr  F.  ej  synes  vilja  anse  honom  känna  till 
frågans  ställning,  så  får  jag  ytterligare  hänvisa  till  den  historiska 
delen  af  PA6SN8T£CH£a's  arbete  »Die  Trichinen»,  hvilket  arbete  Hr 
F.  otvifvelaktigt  besitter. 

Jag  framhöll  vidare,  att  trots  flitigt  sökande  på  sednare  tider, 
bland  andra  af  Pagenstecker  och  Moslee,  äfven  på  orter,  der  trikin- 
epidemien  gått,  likväl  ej  tnkiner  i  råttor  förut  blifvit  funna.  Jag 
yttrade  emellertid  äfven  att  deras  förekommande  hos  kattor  mycket 
talade  for  att  de  äfven  funnos  hos  råttor,  fastän  man  hittills  ej 
kunnat  bevisa  detta. 

Häraf  framgår  otvetydigt  för  hvar  och  en,  som  jag  hoppas, 
att  jag  ansåg  Hr  Forssells  iakttagelse  såsom  ny  och  jag  betecknar 
den  ju  såsom  af  största  intresse  om  den  bekräftar  sig.  Men  på 
alla  här  antydda  och  i  förra  uppsatsen  närmare  utvecklade  grunder 
^i^^  j^  ™^S^  ^^frä''^  vetenskaplig  ståndpunkt  bara  hysa  tvifvel  om 
diagnosens  riktighet»  vid  de  af  IL-  F.  gjorda  iakttagelserna,  tilldess 
en  lemnad  anatomisk  beskrifning  eller  egen  åskådning  häfde  tviflen. 
Jag  uttalade  emellertid  uttryckligen  att  »jag  för  egen  del  vore  mycket 
benägen  att  anse  råttorna  såsom  en  huvudkälla  for  svinens  infek- 
tion och  skuUe  blifva  särdeles  tillfredsställd  om  de  angifna  anled- 
ningame  till  tvifvel  om  riktigheten  af  Hr  F:s  iakttagelse  blefve 
undanröjda.»  Den  som  ej  förstår  eUer  ej  vill  förstå  ett  dylikt  re- 
sonnemang,  den  sätter  förvisso  sitt  ljus  under  ena  skäppo.  Veten- 
skapen måste  vara  skeptisk;  för  den  gäller  inga  subjektiva  öfver- 
tygelser  såsom  facta;  for  att  facta  skola  inregistreras  måste  de  vara 
fullt  bevisade,  och  specielt  måste  man  fordra  detta  i  en  fråga  som 
denna,  der  misstag  så  lätt  kunna  begås,  och  äfven  af  annars  ut- 
märkta män  (ScHACHT,  Langenbbgk  m.  fl.)  blifnt  begångna,  såsom 
historiken  visar  oss. 

Tillfredsställelsen  att  få  mina  tvifvel  undanröjda  samt  att  kon- 
statera riktigheten  af  Hr  Forssells  iakttagelse  och  trikinemas  fore- 
kommande i  råttor  äfven  här  egde  jag  kort  derefter.  Från  Hr  Forssell 
erhöll  jag  nendigen  en  del  af  en  trikiniserad  råtta  och  fann  hos  de 
inkapslade  maskame  alla  kännetecken  som  karakterisera  Trichina 
spiralis.  Detta  meddelade  jag  äfven  i  Läkaresällskapets  samman- 
komst den  26  September,  såsom  alla  då  närvarande  ledamöter  kunna 
intyga.  Jag  hade  då  äfven  här  undersökt  ett  parti  råttor  från  en 
bagare  på  söder,  hos  hvilken  ett  trikinhaltigt  svin  förekommit,  och 
i  nära  hälften  af  dem  funnit  trikiner,  såsom  jag  vid  samma  tillfälle 
äfven    meddelade.     Jag  upptog  i  sammanhang  härmed  den  i  mitt 


68 

f5m  anfonnde  mecMelade  Virchoweka  hypotesen  om  triiunerB? 
6fVeH5i«nde  till  ranen  endast  genom  menaldiga  exkrementer  \i 
ytterligare  vederlftggning,  ocli  viaade  att  de  gjorda  iakttagelser!: 
gjorde  det  i  högsta  grad  sannolikt  att  i  stallet  råttorna  Tore  hnfriK 
kftUan  för  svinens  infektion,  hvilket  man  v&l  förat  förmodat,  m^. 
först  nu  kunde  mera  bestäemdt  pftstA.  Då  det  var  min  afsigt  ftt 
ntföriigare  i  en  sfirsldld  uppsats  behandla  detta  imne  Mef  nt 
föredrag  blott  omnämdt  i  protokollet,  men  utan  mitt  förriHaB^ 
på  det  sått,  att  deraf  ej  synes  det  jag  bekräftat  triktnemas  forv 
komst  i  råttor,  utan  blott  att  jag  talat  om  s&ttet  för  srin^i 
infektion.  Jag  har  sålunda  på  intet  vis,  såsom  Hr  Forssell  i  m< 
ment  3  af  sitt  genmåle  låter  förstå,  undanhållit  de  bevis  for  rikti* 
heten  af  den  oftanämda  iakttagelsen,  som  jag  erhållit,  utan  tvårtoii 
vid  första  tillfåUe  med  stort  nöje  meddelat  dem  oeh  ajelf  Umn^ 
andra.  Eget  nog  har  jag  i  denna  fråga,  just  genom  mitt  föm  as 
förande,  åt  Hr  Forssell  vindioerat  en  prioritet,  om  hviDcen  han  i^je 
sv&fvar  i  okunnighet,  hvilket  tydligen  framgår  deraf  att  han  i  nr 
genmäle  åberopar  de  äldre  obevisade  uppgifterna  om  trikia» 
råttor  såsom  facta. 

Detta  rörande  hufvudsaken  i  denna  Mga.  Några  enskildhet' 
i  de  5  första  momentema  af  genmälet,  som  härpå  hafra  afsecov-i 
ftro  emellertid  af  den  art  att  jag  ej  kan  med  tystnad  förbigå  drr 

Hr  F.  påstår  mig  hafva  sagt  »att  man  måste  emottaga  hai^ 
gjorda  meddelanden  med  en  viis  föreigtigheU»  Detta  är  ett  fal^i 
citat,  som  lägger  i  min  mun  något  helt  annat  än  jag  yttrat.  J.« 
har  sagt  »att  man  måste  mottaga  meddelandet  med  en  viss  fors^: 
tighet,  och  sålunda  ej  talat  om  Hr  F:s  meddelanden  i  allfn«nK<'i 
utan  om  en  enda  uppgift,  och  jag  tror  mig  gifvit  fulla  skäl  )> 
detta  mitt  yttrande,  såsom  af  mitt  förra  anförande  torde  inhemtu^ 

Hr  F.  återigen  tager  sig  af  sitt  citat  anledning^  att  gifr- 
»samma  varning»  mot  hela  min  uppsats.  Jag  tror  emdkrtid  (i« 
skall  blifva  en  bra  svår  uppgift  för  Hr  F.  att  vederlägga  eU  rod 
af  de  facta  som  jag  anfört,  och  på  grund  af  hvilka  jag  resonnern: 
Mot  sjelfra  resonnemangets  riktighet  behöfs  ju  åter  ingen  vamiik: 
ty  derom  måste  hvar  och  en  af  våra  läsare,  efter  vunnen  kännedo:: 
om  facta,  vara  kompetent  att  dömma. 

I  moment  3  säger  Hr  F.  att  jag  synts  hemta  stöd  för  mir 
tvifvel  (om  riktigheten  af  Hr  F:8  diagnos!)  »af  den  omstfindigbctt ' 
att  jag  sjelf  vid  undersökning  af  en  råtta  från  en  bagare  på  scxif: 
och  Kandidat  Bltx  vid  undersökning  af  en  del  råttor  i  Marif^i:.*! 
funnit  dessa  trikiafria.»  Detta  sätt  att  upptaga  en  mofetånd«m 
skål  är  högst  egendomligt  och  betecknande.  Hvarföre  uteftiot<j 
Hr  F.  t.  ex.  hvad  jag  bland  annat  anfört  om  Fagensteckers  f^i 
Moslers  mera  omfattande  undersökningar?  Jag  har  ju  dessnto': 
anfört  dessa  undersökningar  endast  såsom  ytterligare  bevis  för  o(' 
trikiner  ej  förut  med  säkerhet  funnits  i  råttor.  Huru  kan  Hr  Y 
slutligen  påstå  att  jag  hemtat  ringaste  stöd  från  att  en  af  mii- 
undersökt  råtta  ej  höll  trikiner.     Jag  har  ju  ej  ens  n&nt  om  ju 


undersökt  den,  utan  blott  omnämt  att  jag  for  fortsatta  undersök- 
ningar hade  från  ett  ställe,  der  ett  trikiniseradt  svin  funnits,  löfte 
om  forsändande  af  råttor,  men  dittills  blott  erhållit  en. 

Vid  moment  4  får  jag  anmärka  att  äfren  med  de  upplysningar, 
som  den  lemnas,  Hr  Forssell  »ej  fullt  tillfredsställande  ådagalagt 
att  ej  råttorna  kunnat  inficieras  af  igelkottame,  efter  de  sednares 
död,  ty  hvar  har  Hr  F.  gjort  af  de  döda  försöksdjuren?  Detta 
borde  hafva  meddelats.  Upplysningen  att  de  under  Ufvet  förvarats 
i  en  brädlår  i  stallet  ett  par  alnar  från  golfvet  kan  visserligen  vara 
af  mycket  intresse  (P)  i  och  för  sig,  äfvensom  att  nämde  brädlår 
ännu  finnes  qvar  på  samma  plats  till  benäget  påseende,  men  Hr 
F.  må  väl  ej  föreställa  sig  att  någon  trott  det  råttorna  ätit  af  igel- 
kottame medan  de  sednare  ännu  lefde? 

I  moment  5  har  Hr  F.  råkat  ut  för  ett  särdeles  olyckligt  citat. 
Han  anför  nemligen  såsom  ett  af  mina  argumenter  »att  måuga  ut- 
märkta vetenskapsmän  förut  misstagit  sig  på  rundmaskar  och  tri- 
kiner»  och  i  en  parentes  tillägger  Hr  F.  »de  ifrågavarande  veten- 
skapsmännen tyckas  åtminstone  icke  varit  »utmärkta»  i  konsten  att 
igenkänna  trikiner.»  Hr  F.  anser  sålunda  att  trikinema  ej  äro 
rundmaskar  (nematoder).  Jag  har  sagt  att  man  misstagit  sig  på 
såsom  parasiter  hos  djur  förekommande  små  rundmaskar  af  andra 
slägier  och  arter;  men  Hr  F.  synes  tro  sig  med  lätthet  kunna 
skilja  trikiner  från  samtliga  rundmaskar.  Detta  är  mer  än  någon 
före  honom  gjort,  och  vi  få  väl  då  snart  se  trikinema  utgallrade 
från  nematodemas  klass,  i  hvilken  män  af  facket  hittills  tyckt  dem 
vara  riktigt  på  sin  plats. 

Momentema  6 — 16  af  Hr  Forssells  genmäle  äro  riktade  mot 
mina  anmärkningar  öfver  Hr  F:s  andra  uppsats  »thkinutfodrings- 
försök.»  Vid  ett  fömyadt  genomläsande  af  mina  anmärkningar, 
hvartill  jag  vågar  uppfordra,  torde  man  finna  både  deras  befogenhet 
och  hofsamhet. 

Med  anledning  af  moment  6  får  jag  fråga  huru  Hr  Forssell 
kan  påstå  att  jag  klandrat  honom  för  att  han  verkställt  utfodrings- 
försöken? Jag  har  ju  tvärtom  uppmanat  honom  att  dermed  fort- 
sätta, men  att  rikta  sin  uppmärksamhet  på  de  frågor,  som  ännu 
återstå  att  genom  experimenter  lösa.  Om  jag  yttrat  en  undran 
öfver  att  6  fodringsförsök  med  igelkottar,  som  ej  gifvit  anledning 
till  någon  iakttagelse,  som  ej  är  sedan  länge  gjord  och  mångfaldiga 
gånger  konstaterad,  så  är  detta  helt  naturligt.  Om  någon  nu  för 
tiden  i  en  vetenskaplig  tidskrift  meddelade  att  han  funnit  det  vac- 
cinationen i  några  fall  synts  skydda  mot  koppor,  och  härom  skrefve 
en  uppsats,  som  ej  toge  ringaste  hänsyn  till  den  kolossala  erfarenhet, 
som  vetenskapen  i  denna  fråga  samlat,  så  skulle  detta  sannolikt  ej 
kunna  undgå  att  väcka  förvåning.  Den  erfarenhet  som  föreligger 
om  trikiners  öfverförande  till  vissa  djur  genom  förtärandet  af  trikin- 
haltigt  kött  är  lika  säker  och  åtminstone  af  fackmännen  lika  väl 
känd,  som  den  om  vaccinationens  skyddande  kraft  mot  koppor. 

I  moment  7  förklarar  sig  Hr  Forssell  ej,  såsom  jag  förmodat, 
hafva  varit  i  saknad  af  nödig  litteratur.     Jag  måste  väl  tro  detta. 


70 

ehuru  jag  genom  kännedomen  af  genmälet  blifnt  ännu  niera  bö> 
for  tvivel.  Saken  föi^larar  sig  dock  kanske  genom  Hr  Frs  orät 
tade  tillkännagifvande,  att  det  »aldrig  varit  hans  afaigt  att  i  deiuu 
sak  göra  afskrifter  ur  förutyarande  litteratur.»  L&same  af  Skan 
▼eterinär-tidBkrift  fl  sålunda  sig  i  denna  fråga  endast  meddekd- 
hvad  Hr  ForsseU  efterhand  utröner.  Detta  är  dock  skada  då  vi  ; 
litteraturen  redan  ega  en  så  stor  erfarenhet  samlad  af  tillioriitiUi 
yetenskapsmän  sedan  fiere  år. 

I  moment  8  säger  Hr  Forssell  sig  redan  förut  vetat,  att  mrci 
måaU  vara  /örstgtig  i  en  åå  ånUålig  /råga  som  den  om  triktner  ini 
^'  uppväcka  (modig  oro,  och  Hr  F.  tror  sig  ej  hafva  uppväckt  nå- 
gon sådan  i  trildnfrågan  hos  någon  annan  än  mig.  Hvad  mig  hr- 
träffar,  så  kan  jag  åter  försäkra  Hr  F.  att  de  satser,  mot  hvilka  p^ 
gjort  anmärkningar  ej  gjort  mig  det  ringaste  oroHg,  tj  jag  tgd^ 
kännedom  om  deras  öfyerdrifber.  Om  jag  åter  trodde  att  de  hc« 
andra,  som  ej  kände  förhållandena,  skuUe  uppväcka  onödig  oro,  «2 
var  det  derfore  att  jag  antog  det  Hr  Forssells  ord  skulle  viuia 
gehör  och  antagas  som  tillförlitliga,  åtminstone  af  många,  i  hvilke: 
fall  de  utan  fråga  skulle  hafva  ingifvit  onödig  oro.  Då  nu  Hr  F 
antager  att  detta  ej  varit  forhållandet,  så  förmodar  jag  han  talar  nf 
erfarenhet,  och  jag  har  deremot  intet  att  invända;  men  då  Hr  F. 
säger  att  »då  oron  dessutom  räknas  till  det  onödiga  slaget,  så  tord/ 
den  väl  äfven  kunna  anses  temUgen  oshadlig»,  då  kan  jag  ej  iolja 
hans  tankegång.  Menar  Hr  F.  att  den  nödiga  oron  är  skadlig  och 
den  onödig  oskadlig? 

För  att  bemöta  momentet  9  nödgas  jag  citera  det  i  dess  helhrt 
»flr  K,  anser  att  min  uppgift  om  tarmtrikinemas  ringare  storlek  än 
muskeUrikinemcu  måste  bero  på  något  misstag,  ty  den  saken  år  aU- 
ddes  säker,  säger  Hr  K,,  att  muskeltrikinema,  då  de  förtäras  af 
ett  d)ur,  betydligt  Ullväxa  t  dettas  tarmkanal.  Detta  sednare  eg^r 
sin  fulla  riktighet,  men  det  finnes  äfven  ett  annat  slag  af  tarmbri' 
kiner  —  de  i  tarmame  utkläckta  eller  födda  ungame.  Det  var 
dessa  som  befunnos  betydligt  mindre  än  de  inkapslade  trikinema. 
Troligen  har  Sr  K.  aldrig  sett  sådana  trikiner  i  Uf  vande  tiUstånd. 
De  äro  ingalunda  så  »ytterst  små»  som  Hr  K.  tyckes  föresUUIa  st*] 
och  de  kunna  både  med  lätthet  igenkännas  såsom  trikiner  och  »e* 
vara  mindre  än  muskeUrildnema,»  Jag  får  med  anledning  h&raf 
till  en  början  anmärka,  att  jag,  vid  de  rätt  talrika  experimenter  ja^r 
på  flera  olika  djur  anställt,  verkligen  haft  tillbe  att  studera  såv&i 
tarmtrikiner,  som  de  af  dem  framfödde  embiyonema;  de  sednsrr 
såväl  i  tarmen  som  stadde  på  vandring  och  under  utveckHng  till 
muskeltrikiner,  så  att  jag  kan  tala  härom  både  på  grund  af  egen 
åskådning  och  med  noggrann  kännedom  om  de  fullkomligt  6fre^ 
ensstämmande  resultatema  af  andras  forskningar. 

Att  Hr  Forssells  uppgift  det  »tarmtrikinema  stundom  vört  större, 
men  i  Mmänhet  mindre,  än  muskeltrikinema»  berodde  på  ett  nuKst^i; 
och  »att  de  tarmtrikiner,  som  varit  mindre  än  muskeltrikiner  ej  kun- 
nat vara  trikiner»,  såsom  jag  i  min  förra  uppsats  påstod,  df rpå  hi*^ 
Hr  F.  ejelf  gifvit  mig  det  mest  afgörande  bevis,  hvilket  jag  ris«•^ 


71 

ligen  med  motvilja,  men  med  afseende  på  frågans  vigt  dock  utan 
tvekan  måste  framdraga.  Dessförinnan  vill  jag  dock  på  det  be- 
stämdaste förklara  att  en  författare,  som  uppträder  i  en  vetenskaplig 
fråga  måste  göra  sig  förtrogen  med  hvad  som  inom  vetenskapen 
forstås  med  de  benämningar  han  använder.  Skulle  han  finna  sig 
föranlåten  att  ändra  vetenskapliga  termer  och  allmänt  antagna 
nomina  propria,  så  måste  han  uttryckligen  nämna  detta.  Eljest 
blir  hvaije  diskussion  en  omöjlighet,  äfvensom  den  ena  ej  kan  be- 
gripa hvad  den  andra  skrifver.  I  momentet  9  har  Hr  Forssell  an- 
▼ändt  ordet  tarmtrikiner  i  en  helt  annan  betydelse  än  den  fullkom- 
ligt bestämda,  som  detta  ord  inom  vetenskapen  eger.  Det  borde 
vara  öfverflödigt  att  upplysa  om  att  man  med  tarmtrikiner  uteslu- 
tande förstår  de  trikiner,  som,  efter  att  såsom  muskeltrildner  hafva 
inkommit  i  ett  djurs  tarm,  derstädes  äro  stadde  i  utveckling  till 
eller  hafva  uppnått  sin  fulla  könsmognad,  samt  att  man  kallar  deras 
ungar  uteslutande  för  trikin-embryoner,  hvilka  först  efter  invandring 
i  musklerna  utvecklas  till  muskeltrikiner.  Trikinembryoner,  muskel- 
trikiner  och  tarmtrikiner  äro  derföre  alldeles  bestämda  benämningar, 
betecknande  samma  mask  på  vissa  gifna  utvecklingsstadier.  Och 
dessa  benämningar  få  ej  godtyckligt  användas,  på  än  det  ena  än 
det  andra  stadiet.  När  Hr  Forssell  säger  att  de  tarmtrikiner,  som 
han  sett  vara  mindre  än  muskeltrikiner,  voro  de  i  tarmame  ut- 
kläckta ungame,  så  gör  han  derför  sig  skyldig  till  ett  stort  misstag 
i  afseende  på  terminologien  Då  han  ytterligare  säger  att  de  ej 
äro  så  ytterst  små,  som  jag  tyckes  föreställa  mig,  utan  att  de  både 
med  lätthet  kunna  igenkännas  såsom  trikiner  och  ses  vara  mindre 
än  muskeltrikiner,  så  är  detta  alldeles  oriktigt.  Ty  det  factum  kan 
Hr  F.  omöjligen  nedslå,  att  de  små  embryonema,  ej  i  tarmen  nå 
någon  vidare  utveckling,  utan  såsom  ännu  »ytterst  små»  individer 
kort;  efter  födelsen  begifva  sig  på  vandring  i  ett  så  utveckladt  till- 
stånd att  jag  tror  det  Hr  F.  ingalunda  kan  åtaga  sig  att  skilja 
dem  från  närslägtade  små  embryoner  af  andra  rundmaskar;  åtmin- 
stone skulle  jag  ej  kunna  detta. 

Det  måste  sålunda  varit  andra  maskar,  som  Hr  Forssell  i  tarm- 
kanalen observerat,  och  att  så  varit  derpå  har  Hr  Forssell  sjelf, 
såsom  jag  ofvan  nämde,  lemnat  mig  bevis  i  händerna. 

Jag  erhöll  nemligen  från  Hr  F.  ett  mikroskopiskt  preparat 
med  påskrift  tarmtrikiner.  I  detta  preparat  fanns  ej  mer  än  en 
enda  trichina,  och  detta  var  ej  en  tarmtrikin,  utan  en  ännu  inruUad 
muskeltrikin.  Deremot  funnos  i  preparatet  en  stor  mängd  små 
maskar,  hvilka  i  allmänhet  voro  något  mindre  än  muskeltrikiner, 
men  helt  olika  trikiner.  Till  alla  yttre  karakterer  voro  de  fullt 
öfverensstämmande  med  små  ättikålar,  och  voro  sålunda  utan  all 
fråga  små  anguillulider,  hvilka  hade  intet  att  med  trikiner  skaffa. 
Då  nu  inga  tarmtrikiner  i  preparatet  förefunnos,  så  var  det  tydligt 
att  det  var  dessa  maskar,  som  förauledt  Hr  Forssells  ofvannämda 
uppgift,  som  sålunda  fick  en  särdeles  öfverraskande  förklaring. 
Flere  personer  som  här  sett  preparatet,  kunna  intyga  riktigheten  af 
mina  uppgifter.     Bland  andra  undersökte  äfven  Amanuensen  Kan- 


72 

didat  Jädekholm  särdeles  noga  det  ifrägayaraude  preparatet,  2^1^ 
vid  mindre  förstoringar,  som  äfven  vid  större,  sedan  det  ursprung 
liga  tjocka  täckglaset  blifvit  borttagit.  Huru  anguillulidema  komu.  r 
att  i  sådan  mängd  innehållas  i  preparatet  vill  jag  ej  åtaga  mig  -a.' 
förklara.  Skulle  Hr  F.  kunna  hafva  som  reagens  begagnat  en  J 
ättlkålar  uppfylld  ättika;  eller  kanske  de  inkommit  med  växtft>drj 
i  det  djur  från  hvars  tarmslem  preparatet  var  taget.  Säkert  kr  äU 
de  ej  borde  hafva  forvexlats  med  tarmtrikiner  såsom  nu  akett. 

För  besvarandet   af  momentema  10,  11,  12,  13,  14  tror  p^ 
det    vara  i   det  närmaste   nog   att  hänvisa  till  min  förra  upp^^at-^. 
Här  vill  jag  endast  med  afseende  på  dem  anföra:  att  Hr  F.  i  >iiii 
slutsatser    gått    långt    utöfver   hvad  hans   egua  och  andras  exprri- 
monter    medgifva,    visas    bland  annat  af  den  satsen,   som  han  p<. 
grund   af  några  fodringsforsök  på  igelkottar  uttalat:  nemligeu  ^dt 
förtärandet  af  trikinhaltigt  kött  nästan  ofelbart  öfverflyttar  trikvtf^ 
på  den  varelse,  som  förtärt  detsofnma»,  men  flera  djur,  såsom  tom- 
lår, utbildade  ruminantia  etc.  etc.  har  det  ännu  aldrig  lyckats  tn> 
kinisera,    och   detta  är  af  största  vigt  att  veta;  cUt  jag  aldrig  sa^:: 
det  Hr  F.  med  afsigt  velat  vilseleda,  men  väl  att  hans  satser  a.  o 
vilseledande;    att    då    Hr  Forssell   numera  ej  synes  vilja  bestäm ■!: 
förneka  hvad  andras  experimenter  visat,  att  nemligen  en  »gnuidij 
och  långvarig»  saltning  dödar  trikinema  i  det  kött,  hvari  de  befinu&> 
och  då  han  nu  inskränker  sig  till  att  säga  det  »den  saltning,  :^olI: 
våra  fläskvaror  i  allmänhet  underkastas  icke  är  nog  grundlig  elhr 
långvarig  för  att  döda  deri  befintliga  trikiner,  så  är  detta  en  fni^a 
som  fordrar  sin  särskilda  utredning,  och  ej  är  afgjord  deraf  att  ni 
skinka,  hvars  beredningsmetod  ej  är  angifven,  befunnits  inticierandt'. 
ty   äfven  våra  beredningsmetoder  variera  mycket;  att  torkning  txii 
stekning  ej  heller  döda  trikinema  om  de  ej  ske  grundligt;  att  de 
af  Hr  F.  så  kallade  uggletrikinema  ej  äro  några  trikiner,  såsom  yj^ 
på  öfversända  preparater  kunnat  öfvertyga  mig  om ;  att  Hr  Fors^.il 
ingalunda  bevisat  att  han  Öfverfört  »uggletrikinema»  genom  fodriii<; 
på   de  två  igelkottar,  hvarmed  han  experimenterat,  ty  dessa  knmk 
alltför  väl  fornt  hafva  varit  med  de  funna  maskanie  behäftade;  att 
då  nämde  maskar  endast  sitta  i  mesenterium  och  i  peritoneuin,  dt 
omöjligen  kunna  meddela  någon  skadlig  egenskap  åt  köttet,  t.  ex. 
rökt  gåsbröst  såsom  Hr  F.  synes  förmena;  samt  att  små  inkapslade 
maskar  ofta  äro  funna  i  mesenteriet  och  peritoneum  hos  flera  fiskrir 
och  foglar,  men  aldrig  hos  menniskan  och  ej  synes  böra  inge  o*-^ 
den  ringaste  fraktan. 

Hvad  moment  15  beträffar,  så  får  jag  äfven  hännsa  till  hvad 
jag  i  min  förra  uppsats  anfört  rörande  trikincmas  inveri^an  j)a 
svinen.  Jag  nödgas  vidhålla  allt  hvad  jag  der  sagt  såsom  fullt 
berättigadt.  Emot  vetenskapligt  konstaterade  facta  gäller  iii^rn 
subjektiv  tro,  ej  heller  några  hypoteser,  hum  välgrundade  de  nnnar* 
kunna  synas. 

Det  är  med  ej  ringa  motvillighet,  som  jag  nedskrifvit  dutta 
avar  å  Hr  Forssells  genmäle,  hvars  beskaffenhet  nödgat  ung  att 
ingå   på  flera  detaljer,  hvilka  äro  främmande  för  det  vetcnskapli^ra 


73 

i  de  frågor  vi  diskuterat.  Jag  beklagar  mycket  att  Hr  Forssell 
uppfattat  min  kritik  af  hans  förra  uppsatser  såsom  ban  gjort.  Bet 
är  enligt  min  tanke  hyarje  vetenskapsmans  pligt  att  då,  i  till  hans 
vetenskap  hörande  frågor  af  större  vetenskapligt  eller  allmänt  prak- 
tiskt intresse,  äsigter  framställas,  hvilka  han  anser  vara  oriktiga 
och  vilseledande,  uttala  sitt  ord  och  söka  bevisa  hvad  han  anser 
vara  sanning.  Det  var  i  känslan  af  denna  pligt,  som  jag  fritt  från 
alla  personliga  biafsigter,  ansåg  mig  böra  bemöta  hvad  jag  i  Hr 
Forssells  uppsatser  ansåg  oriktigt  eller  obevisadt.  Sanningen  måste 
framgå  ur  skäl  och  motskäl  och  dessas  bedömmande  öfverlemnar 
jag  härmed  åt  våra  läsare. 

Hr  Malmsten  trodde  det  alltid  vara  för  Sällskapet  kärt  att 
från  dess  ledamöter  i  landsorten  emottaga  vetenskapliga  meddelan- 
den, särdeles  då  de  visade  intresse  för  lösningen  af  vigtigare  veten- 
skapliga frågor  och  hade  derföre  önskat  att  Hr  Key  i  mera  vänlig 
ton  kritiserat  Hr  Forssells  uppsats,  äfven  om  deri  förekommo  några 
Öfverdrifter.  Att  för  ledamöter  i  landsorten  många  hjelpmedel  sak- 
nas, som  i  hufvudstaden  finnas  att  tillgå,  är  gifvet,  likasom  att  det 
dagliga  utbytet  af  meddelandet  vetenskapsmän  emellan  ofta  nästan 
aUdeles  saknas.  Emellertid  är  ju  nu  Hr  F:s  upptäckt  fullt  kon- 
staterad om  trikiner  hos  råttor  och  uppgiften  i  detta  hänseende 
är  af  stort  värde.  Men  äfven  Hr  Malmsten  instämde  i  de  varningar 
Hr  K.  gjort,  att  ej  för  mycket  genom  öfverdrifna  slutsatser,  väcka 
oro  bland  allmänheten.  I  detta  hänseende  får  vetenskapsmannen 
vara  försigtig  att  ej  genom  uttalandet  af  förhastade  slutsatser  fram- 
kalla panisk  förskräckelse. 

Frib.  v.  DiJBEN  ansåg  att,  då  lionom  veterligen  inga  i  Sverige 
gjorda  undersökningar  öfver  utfodring  med  trikiner  voro  publicerade 
och  då  Hr  Forsell  sjelf  utgifver  en  vetenskaplig  tidskrift,  det  icke 
låge  något  klandervärdt  deruti  titt  han  uti  denna  offentliggjorde  de 
utfodringsförsök  ban  sjelf  företagit,  (ja  att  detta  icke  angick  någon 
annan  än  honom  sjelf),  äfven  om  de^sa  försök  icke  fört  kännedomen 
om  trikinerna  det  minsta  framåt;  de  bekräftade  dock  förut  kända 
facta  och  voro  af  detta  skäl  af  intresse.  De  gåfvo  ett  nytt  bevis 
på  Hr  F:s  forskningsifver  och  borde  ensamt  på  denna  grund  respek- 
teras. —  Beträffande  Hr  K:s  anmärkningar  mot  de  slutsatser  Hr  F. 
dragit  ur  sina  försök,  sä  ville  Hr  D.  i  dem  till  största  delen  in- 
stämma; dessa  slutsatser  synas,  äfven  om  framtiden  icke  i  allo  ve- 
derlägger dem,  dock  icke  berättigade  på  grund  af  de  anförda  för- 
söken. —  Beträffande  deremot  hvad  Hr  K.  yttrat  om  att  man  bör 
mottaga  Hr  F:8  meddelanden  rörande  trikiner  i  råttor  med  en  viss 
försigtighet,  att  Hr  K.  från  vetenskaplig  ståndpunkt  anser  sig  böra 
hysa  tvifvel  om  diagnosens  riktighet,  m.  m.  i  samma  anda^  så  ansåg 
Hr  D.  detta  vara  *ett  hårdt  tal  då  uppgiften  helt  enkelt  gäller  ett 
med  sinnena  konstaterbart  factnm,  för  hvilket  ingen  historik  eller 
vidare  omständigheter  erfordras,  samt  då  denna  uppgift  göres  af  en 
person,    som  under  bela  sitt  lif  sysselsatt  sig  med  naturhistoriska 


74 


undersdkningar  och  som  aldrig  veterligen  gjorl  ^  skyldig  till  falski 
uppgifter.  I  sådana  fall  och  då  uppgiften  är  positif,  kan  man  if^ 
gema  sätta  honom  i  t?if?elsinål  endast  på  den  grand,  att  an4^ 
misstagit  sig  och  att  ingen  förut  fnnnit  detsamma.  Det  wnr  iäci 
om  någon  ändå  hyste  tvifvel,  att  inbegara  corpns  delicti  och  f&  trDs 
i  händerna;  tills  dess  synes  Hr  K.  gerna  hafva  kunnat  spara  sias 
ingalunda  grannlaga  anmärkningar.  Utgången  visar  ock  det  riktiga 
häri,  ty  det  står  nu  fast,  att  Hr  F.  i  vårt  land  är  den  förste,  soa 
vetenskapligt  konstaterat  förmodan  om  trikinemas  förekomst  hei 
råttor,  och  derigenom  gjort  än  ytterligare  sannolikt  antagandet  att 
dessa  äro  »en  hufvudkälla  för  svinens  infektion>»,  hvilket  äfven  efie: 
Pageostechers  muntliga,  af  mig  i  sammanhang  med  Hr  F:s  medde- 
lande refererade  notis  om  Tudichums  undersökningar,  var  genom 
dessa  stödt  och  nu  blifvit  än  mera  stadgadt  genom  Hr  K-Jå  fynd 
härstädes. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Correspondanzia  scientifica  in  Roma  par  ravansamento  deUa 
scienze  Anno  XVIII,  di  sua  Institutziöne.  Bulletino  universale  1866. 
•W  27.     Gåfva  af  Prof.  Wahlbbro. 

=  Constitntio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Son- 
dagen den  18  till  och  med  Lördagen  den  24  Februari  1866: 

Sjukligheten  temligen  betydlig.  —  Af  Yariolae  hafva  10 
fall,  samt  af  Scarlatina  18  fall  förekommit. 

1.  /wofii  enskild  praktik  anmälde  sjnkdomifall  (fr&n  22  likare): 

Febrig  iyphoides 2. lOonorrhoe*  5.  lOftstritis.     Snteritis 

~"  ■  ■  ''.  Meningitis  eerebralii      1. 

.Nearalgia 7. 

.  Coiganctmtii 15. 

.Otitii  8 

.  Ang.  tons.  &  &nciom  59, 

.  Thromboflia.  Embolia  1. 

.  Larynflio-tracheitis   ..  24. 

.  Broncn.  Cat.  broncb.  134. 

.Bronchitis  capillarii.  4. 

.Pnenmonia 16. 

.  Pleuritu  6. 

•iFebrifl  gastr.  simplei  11. 

2.  Å   Hafvndstadens    Sjukvårdianstalter : 

P&  Serafimer-loåarettet:  sjnkantalet  den  24  Pebr.  261,  bvaraf  152  pi  tf- 
delningen  for  invarteB  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  febria  typhoidea  2,  paeo- 
monia  2,  scarlatina  1,  delin  am  tremena  1,  bronchitis  1,  dipbtlieria  L 

P&  AllmåtiM  Gamigons-ijukhuiei:  sjakaatalet  den  24  Febr.  190,  bvanf  91 
nå  afdelningen  för  inTärtes  ajnke;  iakomne  nnder  reckan:  bronchitis  5,  gastriti» 
O,  febris  intermittens  2,  febris  typhoidea  1,  variceUie  1,  deliriam  treneni  1, 
ayphilis  1,  gonorrhoea  1,  pnenmonia  1,  febris  gaatrica  simplex  1. 

På  Protfiåoriska  9Jtåkhutet  å  Bödet:  inkomne  nnder  veckan:  variola  T 
pnenmonia  4,  febris  typhoides  8,  rhenmatismns  acntns  2,  febris  iatcrmiltiai  1, 
deliriam  tremens  1,  bronchitis  1. 

På  Provisoriska  sj^iihuset  å  BabhatsUrg:  bokantalet  den  24  Febr.  72,  hrartf 
64  inrartes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  bronchitis  4,  plenritis  8,  febm 
gastriea  simplex  3,  rhenmatismns  8,  pnenmonia  2,  delirinm  tremens  1,  nephritif  1 


Diphtheria 8. 

Angina  membranacea      1 

Pertnasis 

Cholerina 

Bysenteria 

Diarrhoea 

Febris  intermittens.. 
Angina  parotidea..  .. 
Variolse.    Varioloides 

Varicellse  

Scarlatina 

Syphilis 


Peritonitis 3, 

Ictems 1 

Metritis 1. 

Rhenmatismoa  aentns  16. 

Erysipelas 5. 

Urticaria 6. 

Fnmncnins 3. 

Rheom.  recena  efehriL  L 

Samma  K)?. 


76 

Pl  AUwtäiMa  Bamkm»^:  broaehitii  7,  Marlttina  5,  ooi^nnetiTitia  i,  dur- 
rlftOM  4^  gattro-€Xit«ritif  8,  bronehitis  otpilkrii  2,  ayphilia  1.  —  PolikUmhen: 
broBehitu  B,  gaatro-enteritia  5,  febris  iBtermittena  8,  coigonctiTitia  8,  luyngo- 
traclieitii  2,  otitii  1,  pnenmoiiia  1,  plearitu  1,  fnnmcaliis  1. 

På  Bamsjiåiåu0€l:  jjiikåntAlet  den  84  F«br.  50;  inkomne  vnder  Tecktn: 
bronehiiii  1,  pneamonia  1,  enteritii  1,  eolitts  1. 

På  Mlmånna  BambéréUhutei:  antalet  r&rdade  17;  beUotillitlndet  godt. 

På  Proviåoriska  Bambörd$husei :  antalet  ▼årdade  10;  helsotillitlndet  godt. 

På  Bambifrdahfu^  Pro  Patria:  beltotillst&ndet  godt. 

På  JHaåscnUå-^tAkuågi:  sjakantalet  den  84  Febr.  39;  inkomne  nnder  veo- 
kan:  dipbtheria  1. 

På  Stockholms  HotpUalfår  Smnéssj^k*:  ijnkantalet  den  24  Febr.  176,  hvaraf 
83  maakön  och  98  qvinkön. 

På  Stockholmå  itaäs  och  Idm»  Kurhus:  sjakantalet  den  84  Febr.  159,  hfaraf 
138  från  ataden  oob  81  från  länet;  inkomne:  sypbilia  19,  gonorrhoea  6. 

På  Provisoriska  Kwrhmsei:  inkomne:  sypbilit  6,  gonorrhoea  8. 

3.  Bland  ds  Fattiga,  (enligt  llittigläkamea  yecko-rapporter) :  bronehitia  46, 
diarrboea  14,  pnenmonia  8,  febris  gastriea  aimplez  8,  rbenmatismns  8,  angina 
tonaiUaiis  7,  febris  intermittens  6,  acarlatina  4,  gaatricismns  4,  variolte  8,  oph- 
tliabnia  8,  otitia  8,  febria  typhoidea  1,  pertnaaia  1,  larjngitia  1,  plenritia  1. 

4.  I  8Uid«Ms  Fängslss:  diarrhoea  1,  deliriam  tremena  1,  bronehitia  1, 
rheamatiamna  L 

Xorra  KorrskHons-inHUimHgtu:  bronehitia  4. 


Den  6  Mara. 


Biblioteket.  —  Conatitntio  epidemica.  —  Hoapitalavaaendet.  —  Hydropa  aaoitea. 
Yattenanalyaer. 

=  Till  biblioteket  anro&Ides  en  samling  på  106  volymer, 
hafvadsakligen  af  äldre  författare,  gafva  från  Dr  Lettstböm. 

På  framställan  af  ordföranden  beslöt  Sällskapet  att  en 
tacksägelseskrifvelse  för  den  betydliga  gåfvan  skulle  af  sekre- 
teraren uppsättas  och  gifvaren  tillställas. 

^  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  25  Febr.  till  och  med  Lördagen  den  3  Mars  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  Variol» 
hafva  20  fall  samt  af  Scarlatina  13  fall  förekommit. 


1.     Inom  easkild 

Diphtheria 

Angina  membranacea 

Inibenia  

Diarrhoea 

Febria  intermittena.. 
VariolsB.    Varioloidea 

Varicelln 

Scarlatina 

Belirinm  tremana.... 

Syphilia 

Gonorrhoea     

Åpoplexia  cerebri  ... 


praktik  anmälde  ajnkdomafall 

8.  Nenralgia 1. 

8.  Gonjonetivitia 4. 

8.  Otitia 4, 

84.  Ang.  tona.  &  faucinm  51. 

87.  Thromboaia.  Embolia  1. 

5.  Laryngo-traoheitia. ...  81. 

6.  fironoh.  Cat.  bronch.  111. 
8.  Bronehitia  eapillaria.  8. 

8.Pnenmonia 88. 

8.  Plenritia 7, 

6.  Febris  gaatr.  aimplex  16. 

1.  Gastritis.    Enteritis  8. 


(fr&n  84  likare): 

Colitis 4. 

Peritonitis 1. 

loterns 10. 

Nephritia 8. 

Rheamatiamna  aentna  18. 

Eryaipelaa  4. 

Urticaria 5. 

Zona 1. 

Fnrnncnlna  8. 

Rhenm.  reeena  afebril.  8. 

Samma  887. 


76 

2.  1  HufradatadenB  8jiiiBB6rd9an$iaUer : 

P&  SM^fauer^aionm:  ^oktiitiaet  den  3  Mars  266,  hvml  150  på  a£^- 
aiBgen  för  iav&rtea  ajake;  inkomne  änder  yeeluii:  febria  typkoidM  2,  pneumoasa 
2,  bronchitii  1,  rlieomatifmat  1,  duurrhoM  1. 

På  Mlmånna  GamUont-sj^kktuet:  ajaluuiUlet  den  3  Mun  198,  hrmf  ^ 
på  afdelmngen  for  inTärtes  sjoke;  inkomne  nnder  reckan:  bronc&itis  4,  pm- 
monia  8,  gonorrhoea  2,  otitis  2,  acarlatina  1,  febna  gasirica  simplex  1,  g;ajtr9- 
enteritu  1,  colitis  1,  icterus  1,  nrticaria  1. 

Pl  ProvUoriska  sjnytutet  å  Böder:  sjnkantalet  den  3  Mars  185,  hTanf 
128  invärtes  ajake;  inkomne  under  veckan:  variolie  12,  rheamatismiu  2;  U-hri', 
typhoides  1,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1,  pnenmonia  1,  febris  n- 
•trica  simplex  1,  metritis  1,  erjsipelas  1. 

På  Prwitoriiha  tjukkus€i  A  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  8  Mars  71,  hrmi 
60  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  2,  nnenmonia  2,  gaatritis 
2,  febris  gastrica  simplex  2,  rbeumatismus  2,  febris  typnoides  1,  diarrboea  L 
delirium  tremens  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  6,  oonjnnctivilia  4^  gactro^nteritis  3. 
di^tfaeria  2,  pneamonia  2,  pleuritia  2,  nephritis  2,  diarrhoea  1,  otitis  1,  me- 
tntis  1,  pemplugus  gangrssuosa  1,  congestio  cerebri  1.  —  Polikliniken  zhronehiiu 

5,  coiuunctivitis  4,  gastro-enteritiä  2.  erysipelas  1,  urticaria  L 

På  Barnsjmkhuset:  »ukantalet  den  3  Mars  52;  inkomne  under  veckas, 
pneumonia  3,  bronchitis  2,  scarlatina  1,  enteritis  1,  nephritis  1. 

P&  Allmänna  BambörtUhuået :  antalet  v&rdade  11;  helsotillstiBdet  godt. 

På  Pravieoriåka  Bambårdehuset :  antalet  vårdade  12;  helsoUUståodeC  godl 

På  Bambördshusei  Pro  Patria:  ett  feU  af  peritonitia. 

På  Diakoniåå-sjukkuset:  sjukantalet  den  3  Mars  40;  intet  fall  af  akut  sjel- 
dom  har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockkolms  Hoepital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  3  Mars  176,  hvanf 
83  mankön  och  d3  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  3  Mars  154,  brinf 
133  fSrån  staden  och  21  från  länet;  inkomne:  syphilis  13,  gonorrhoea  3. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  inkomne:  gonorrhoea  4,  sjrphilia  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglakames  vecko-rapporter):  bronchitis  5$, 
diarrhoea  15,  rheumatismus  12,  febris  gastrica  simplex  il,  febris  intermittcni 
10,  angina  tonsillaris  9,  pneumonia  5,  variol«  3,  searlatina  3,  erynpelas  t 
varicellie  1,  nrticaria  1,  apoplexia  cerebri  1,  gastricismus  1,  gastritia  1,  icterui  1 

4.  I  Stadens  Fängelse:  delirium  tremens  1,  syphilis  1. 

yorra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  2,  angina  tonsillaris  1. 

=  Hr  Grahs  meddelade  början  af  en  nkort  öfvenigt  af 
hoapitalwäsendeU  närvarande  ställning  i  vårt  landr»  med  Udnifi^j 
af  de  derom  eednaat  afiåtna  berättelser  och  andra  officiella  data 
samt  redogjorde  för  den  speciela  sjakvården  och  hvad  som  när* 
mast  sluter  sig  dertilL    I  nästa  medicinska  klass  önskade  Br 

6.  fortsätta  och  afsluta  det  nu  påbörjade  föredraget. 

=  Hr  Bbuz£LIUS  meddelade  från  Serafimerlasarettet^ 
klinik  ett  fall  af  hf/drops  ascites*)  beroende  ^k  papiUonibädning 
i  ena  ovariet.    Detta  fall  skulle  i  tidskriften  intagas. 

=  Hr  WiSTRAND,  HiLAR.,  meddelade  att  han,  med  anled- 
ning af  hvad  i  Sällskapets  sammankomst  den  23  Januari  före- 


')  Se  Hygiea  1866  p.  104. 


77 

Icominit  rörande  .skadligheten  nf  vMnet  i  Södermalmstorg Amnnen^ 
1  ätit  anställa  analys  af  detta  Tatten.  Undersökniogen,  verkställd 
i  Febraari  uiånnd  af  Kaodidaten  G.  M.  Bolling  visade  föl- 
jande resultat: 

mycket  firi  kolsyra  och  på  100,000  delar  vatten 

Klomatriam 34.95 

Svafvelsyradt  natron 3.15 

Kolsyradt  natron 13.24 

SvaHrelsyrad  kalk 0.68 

Klorcalciam *  0.55 

Kolsyrad  kalk 8.27 

Klormagnesium 0.81 

KoUyrad  talk 2,57 

Foaforsyra,   salpetersyra   (spår)   kali,  jem, 
kiselsyra  och  lerjord  i  ringa  mängd,  jemte 

organiska  ämnen 5.38 

Summa  69.60  fasta  delar. 

I  samma  brunn  fann  Professor  Mosander  vid  af  honom 
gjord  analys  xvtiim  f^^  ämnen. 

Ett  vatten,  som  anses  för  ett  af  de  renaste  i  Sverige, 
neroligen  S:t  Eriks  källa  i  Upsala,  innehåller  endast  26.8  fasta 
delar  och  deriUand  8.63  kalkföreningar. 

För  jemfärelsens  skull  anförde  Hr  W.  en  analys  af  vat*- 
tenledningsvattnet  i  Stockholm,  hemtadt  från  vattenutkastaren 
vid  Södennalmstorg,  och  en  analys  af  vatten  i  Arstaviken  nära 
Skanstull.  Den  förra,  som  verkställdes  af  Kandidaten  Bolling 
i  Februari  månad  innevarande  år  visade  på  100,000  delar  vat- 
ten 2.4  delar  organiska  ämnen  samt  29.3  delar  oorganiska,  hvar- 
emot  den  sednare,  verkställd  af  Hr  Hamberg  i  September  må- 
nad 1857  visade  på  100,000  delar  vatten  3.700  delar  organiska 
och  13.420  delar  oorganiska  beståndsdelar,  eller  med  andra  ord 
i  vattenleduingsvattnet  3J.7  delar  fasta  ämnen  och  i  sjön  endast 
17.120  delar  fasta  ämnen,  en  i  sanning  särdeles  anmärknings- 
värd åtskilnad. 

Det  tvära  utbytet  af  vattenledningvattnet  mot  det  hårda 
vattnet  i  ofvannämde  brunn  (se  prot.  för  den  23  Januari)  an- 
såg Hr  W.  som  orsak  till  de  vid  denna  tid  gängse  diarréerna 
på  söder. 


78 


Dm  13  Mar$. 

PromcitUakaren  Hxdirtci  f .  —  Biblioteket.  —  Conttitiitio  epidemien.  —  Ned- 
sTiljde  nålar  m.  m.  —  Oftalmiatrisk  Kongress  i  Wien.  "^  Giftigm  kläd- 
aingstjger. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Läkarekorpsen  ånyo  för- 
lorat en  af  dess  medlemmar,  nemligen  t.  f.  ProvincialläkareQ  i 
Ulricehamns  distrikt,  R  W.  O.,  Innehafvaren  af  Carl  XIV  Jo- 
hans medaljen,  K.  M.  Wilhelm  Mauritz  Heinrici,  som  des 
2  dennes  aflidit  i  Ulricehamn,  70  år  ganunal. 

=s  Till  biblioteket  anmäldes  : 

Sulla  causa  specifica  del  Colera  Asiatica  il  suo  processo  pato- 
logico  e  la  indieazione  curativa  cbe  ne  resulto.  Memoria  del  Prof. 
FiLiFFO  Pacinx.     Firenze  1866.     Gåfva  från  författaren. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  4  till  och  med  Lördagen  den  10  Mars  1866: 

Sjukligheten  liksom  under  förra  veckan,  temligen  betydl^. 
—  Af  VariolsB  hafva  17  fall  samt  af  Scarlatina  10  fall  förekommit. 

1.    /fiom  emkild  praHik  anmälde  sjukdoms&U  (fr&n  23  läkare): 


Febris  typhoides IJGonorrlioea 5. 

Diphtheria SjMeningitis  cerebralis  2. 

Angina  membranacea  2.|Tetanna.   Trismos...  1. 

Pertnssis 2jApoplezia  cerebri 

Biarrhoea    8i.|Nearalgia  4. 

Febris  paerperalis  ...       1. ' Gonjnnetivitis 10. 

Febris  intermittens..  ISJ Ang.  tons.  &  fanciom  d5. 
3.  Thrombosis.  Embolia 


Angina  parotidea  .  .. 
Variolie.    Yarioloides 

TaricellsD   

Scarlatina    

MorbiUi 

Delirinm  tremess... 
Intox.  e  vapor.  carb. 
Syphilis  


1. 
129. 
1. 
8. 
5. 
19. 
8. 


Typblit.  &  PeritTphL  4 

Peritonitis 2. 

Hepatitis L 

Ictenu 4 

Nephritia 2. 

Metritis L 

Rheamatiamns  aeataa  15. 

Erjsipeias 6. 

Urticaria L 

Fnmncnius 2. 

Carbnncnlns 1. 

Rbenm.  recena  afebril.  2. 


Snmma  348. 


5.  Broncb.  Cat.  broncb. 

6.  Broncbitis  capillaris. 

4.  Pnenmonia 

LPlearitis 

2. 'Febris  gastr.  simplex 
LjGastritis.  Enteritis.. 
LlColitis 3. 

2.    A  Hnfmdstadens  Sjuhvårdåanstalter : 

P&  Sérafimer-latarettet i  inkomne  under  veckan:  febris  typboides  2,  deliriian 
tremens  1,  pnenmonia  1,  rbenmatismns  acntns  1. 

På  Allmänna  Gamiions-åJMlhuset :  sjnkantalet  den  10  Mars  172,  bvaraf  79 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sypbilis  4,  broncbitis 
4,  gonorrhoea  1,  pneumonia  1,  febris  gastriea  simnlez  1,  colitis  L 

P&  PtovUoritka  ajukhutet  å  Söder:  sjukantalet  den  10  Mars  188,  bvaraf 
125  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  5,  pneumouia  4.  rbeuna- 
tismus  acutus  B,  febris  typboides  2,  delirium  tremens  2,  broncbitis  1,  pleoritis 
1,  metritis  1,  erysipelas  1. 

Pä  ProviaorisIlM  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjnkantalet  den  10  Mars  69,  bvaraf 
57  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  gastriea  simplex  3,  gaatritii  2, 
nenraleia  1,  otitis  1,  rbenmatismns  acutus  1. 

Pa  Allmänna  Samhuset:  broncbitis  6,  diarrbcea  8,  pneamonta  2,  febris  in- 
termittens 1,  scarlatina  1,  coniunctivitis  1,  otitis  1,  rbeumatismus  1,  erysipelas 
1.  —  Polikliniken :  broncbitis  9,  coinunctiritis  4,  diarrbcea  2,  otitis  1«  broncbltii 
capiUaris  1,  pneumoni  1»  plenritis  1. 


79 

På  Bmm^ptkkmei:  sjnkaiiUlet  den  10  Man  56;  inkomne  under  Tecken: 
entooritif  8,  engine  membnnacem  1,  ooiganotiTitii  1,  angint  tonaillaria  1,  bron- 
ohltis  capiUarif  1»  pnenmonia  1,  ecaerae  faciei  L 

Pl  AUmOmma  Bcmbörd$kus0t:  antalet  rtrdade  19;  heliotiUitlndet  godt 

På  Prwitariska  BambördåMua:  antalet  Tlrdade  10;  heliotillstlndet  godt. 

Pl  DiakonUå-åjtikkitåa:  qnkantalet  den  10  Man  88;  inkomne  under  Teekan: 
bronchitii  1. 

Pl  8i0ekh^m$  ffosmUU  för  atmneåtjtée:  ajukantalet  den  10  Mars  176, 
lavmraf  85  mankön  ock  91  qvinkfo. 

Pl  atoddkoifmå  $tad$  oek  länt  Kurhu:  sjukantalet  den  10  Man  148,  kraraf 
131  frin  staden  och  17  firån  linet;  inkomne:  syphilis  SSO,  gonorrhoea  8. 

Pl  Proviåoriåka  Kurhuset:  sjnkantalet  den  10  Man  81;  inkomne:  s/philis 
3*    gonorrhoea  1. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enlirt  Fattigläkarnes  recko-rapporter):  bronchitis  54, 
paeumonia  16,  diarrhoea  15,  febris  intermittent  10,  rheumatismus  9,  angina 
iommllaris  9,  Tarioloe  6,  searlatina  5,  febris  gastrioa  simples  5,  ophthalmia  2, 
ioterua  2,  erysipelas  2,  Tarieell»  2,  febris  typhoides  1,  diphtheria  1,  sjphilla  1, 
mpoplexia  cerebri  1,  neuralgia  1,  laryngitis  1,  gastricismus  1. 

4.  I  atadme  Fängehe:  rheumatismus  2, 

Korra  Korrektionå-iuråttningen :  bronchitis  2,  diarrhoea  1,  varioln  1. 

==   Hr   Santesson   meddelade    från   Seraiimerlasarettets 
kimrgiska  afdelning  ett  fall  af  en  tmdlnad  i  främre  bukväggen: 

Patienten,  81  fir»  dalkulla.    8vullnadeD,  uppkommen  i  Auguati 
månad  forlidet  Ar  utan  känd  anledning,  var,  kort  efter  sedan   den- 
samma af  patienten  iakttogs,  åtföljd  af  ganska  häftiga  och  långvariga 
peritonitissymtomer,  som  dock,  då  hon  å  lasarettet  intogs  d.  28  Okt. 
1865,  nästan  alldeles  forsvunnit.    Svullnaden,  som  var  i  det  närmaste 
rand,  med  främre  ytan  betydligt  kuUrig,  —  sålunda  till  formen  nästan 
liknande  en  limpa  —  ooh  intog  hela  högra  hypogastrium,  sträckande 
sig  något  högre  än  nafveln  ooh  till  ett  par  tvärfingers  bredd  öfverskju- 
tande  linea  alba  åt  venster,  hade  redan  vid  inkomsten  till  sjukhuset 
delvis  öfvergått  till  suppuration  och  på  flera  ställen  genombrutit  be- 
täckningarne öfver  den  mest  konvexa  delen.    I  början  af  innevarande 
år  hade,  sedan  abcessen  i  bukväggen  till  största  delen  slutit  sig,  och 
svullnaden  nästan  försvunnit,  en  abcess  uppträdt  omkring  mjelten, 
hvilken  abscess  genombrutit  diaphragma  och  till  en  del  inkräktat  på 
nedre  ytan  af  den  till  mellangärdet  fastvexta  venstra  lungans  nedre  lob, 
samt  äfven  ingripit  på  en  del  af  mjältens  substans  i  dess  öfVe  ända. 
Sekundärt  häraf  hade  i  vena  liecalis  uppkommit  en  trombos,  som  fort- 
sättande sig  i  vena  porta  ooh  dess  förgreningar  i  lefvem,  derstädes 
framkallat  en  pylephlebitis  af  betydlig  utsträckning,  med  på  åtskil- 
liga ställen  i  parenkyroet  uppkomna  talrika,  smärre  smältningshMrdar. 
För    denna  process,  till  hvilken   slutligen   sällade  sig  ett   ihållande 
katarralt  diarré,  hade  patienten  slutligen  dukat  under  den  4  sistlidne 
Mars. 

Vid  obduktionen  fanns  orsaken  till  den  ursprungliga  svullnaden 
i  bukväggen  hafva  varit  en  vanlig,  temligen  grof  knappnål,  omkring 
8  linier  från  spetsen  böjd  i  rät  vinkel.  Denna  nål,  utan  tvifvel  ned- 
sväljd  med  födan,  hade  genombrutit  ett  ställe  af  tunntarmen,  som 
fastvext  till  insidan  af  närmast  motstående  bukvägg,  sålunda  inkom- 
mit i  denna  ock  der  framkallat  den  flegmonösa  svullnad,  för  hvil- 


80 

ken  patienten  sökte  inträde  fi  lasarettet.  Xåleo,  som  rar  inkrufttersd 
och  påträffades  i  en  anno  icke  fuUstandigt  stuten  del  w  abcesshålaf, 
förevisades  jemte  den  sjuklii^t  förändrade  delen  af  bukväggeo  och  de: 
till  dennes  insida  fastvexta,  nn  uppklippta  tarmstycket,  i  bTiIket  åt: 
hål,  hvarigenom  nålen  uttränf^,  ännu  fanns  öppet,  lemnande  genom- 
gfti^  för  en  vanlig  silfversond  och  kommunioerande  med  den  utan- 
för liggande,  till  största  delen  läkta  varhålaa.  Desentoni  foveviM<k% 
oesophagus,  på  hvars  nedre  tredjedel  en  läkt,  longitudinel  ritsa  i  slenh 
hinnan  iakttogs;  —  det  enda  spår  nålen  lemnat  efler  aig  under 
passagen  ned  till  den  det  af  tunntarmen,  der  bon  slutligen  perfo- 
rerade; som  det  tyckes,  efter  några  midslyckade  försök  på  ett  och 
annat  ställe  i  grannskapet,  att  genombiyta  tarmen.  —  Beskrifningtu 
och  förevisandet  af  mjeltabcessen  samt  de  sekundära  processerna  i 
T»mi  lienalis,  vena  pofta  oefa  lefrsm,  hade  Prof.  Ket  benäget  åtagit 
sig;  men  då  han  dels  ännu  icke  hunnit  afsluta  den  närmare  un- 
dersökningen af  ifrågavarande  delar,  dels  icke  var  för  aftonen  i 
Sällskapet  närvarande,  måste  dermed  anstå  till  en  följande  suiunan- 
komst 

Då  fallet  såväl  i  diagnostiskt  som  patologiskt-anatomiskt  hån- 
seende företedde  flera  punkter  af  stort  intresse,  lofvade  Hr  S.  i»tt 
utförligare  redogöra  för  detsamma  i  tidskriften,  i  sammanhang  med 
en  mera  detaljerad  beskrifning  af  Hr  Key  öfver  de  efter  döden  funna 
anatomiska  förändringarne. 

Med  anledning  af  nu  anförda  fall  af  en  nedsväljd,  främmande 
kropps  utträdande  genom  tarmväggen  och  deraf  orsakad  abcessbild- 
ning  i  bukbetäckningarne,  omtalade  Hr  S.  ett  annat  liknande  £bU, 
som  han  iakttagit,  äfven  på  lasarettet,  sommaren  1664. 

=  Med  anledning  af  ofvanstående  fall  förevisade  Hr  Sax- 
tesson  vidare  en  s.  k.  schalnål^  med  knopp  af  fargadt  glas, 
bvilken  nål  passerat  tarmkanalen  på  ett  sexårigt  barn.  Den 
hade  på  tredje  dagen  efter  nedsväljandet  afgått  naturliga  vägeo, 
utan  att  förorsaka  ringaste  märta.  Nålen  var  insänd  af  Pro- 
vincialläkaren  i  Nauras  distrikt  Dr  G.  ERICSSON. 

Hr  Gråhs  påminde  om  det  förhållande  att  sinnesrubbade 
stundom  nedsvcUja  stora  ocb  kantiga  fbremål,  såsom  spikar, 
nycklar  m.  m.  dylikt,  ocb  Hr  Santesson  omtalade  att  Roki- 
TAKSRY  funnit  sönderbrntna  gafflar  och  skedar  i  magen  och 
tarmkanalen  bos  vansinniga,  samt  vid  ett  tillfälle  en  4-tums 
spik,  som  perforerat  curvatura  major  i  magsäcken  ocb  gått  di- 
rekt ned  i  colon  transversum. 

=  Hr  RossANDER  meddelade  i  korthet  innehållet  af  ett 
till  honom  stålldt  inbjudningsbref  från  den  periodiska,  iniema- 
tionela^  oftalmiatriska  kouffressen^  bvilken  konstituerad  i  Paris 
1862,  utsett  Wien  till  samlingsplats  för  sitt  nästa  mdte  den  25 
Angusti  innerarande  år.    Sessionerna  komma  att  hållas  i  Doi- 


81 

versitetets  lokal.  Oftalmiatriska  klinikerna  tillhörande  institu- 
tioner och  samlingar  m.  in.  äro  tillgängliga  för  ledamöterna  på 
bestämda  tider.  Professorerna  Arlt  och  £.  J^GER  vid  All- 
ge  meine  Krankenhaos,  Professor  Stellwao  vid  Josephinuro  och 
Priniararzt  Dr  Koller  vid  Rudolfstiftelsen  lemua  de  härvid 
önskade  npplysningarne.  Inbjudningen  till  mötet  och  reglementet 
för  detsamma  skulle  i  dess  helhet  intagas  i  tidskriften,  för  att 
komma  till  de  svenska  läkares  kännedom,  som  mera  specielt  in-- 
tressera  sig  för  oftalmiatri. 

=  Då  arsenikfärgadt  klädningstyg  nyligen  (i  samman- 
komsten den  20  Februari)  af  Hr  Hambero  biifvit  Sällskapet 
förevisadt  och  då  ett  sjukdomsfall  härrörande  af  dylikt  tygs 
användande  kort  derefter  (den  27  Februari)  biifvit  af  Hr  Malm- 
sten i  Sällskapet  anmäldt,  ansåg  sekreteraren  följande  2  fall, 
som  ban  under  den  sednaste  veckan  haft  att  behandla,  af  lin- 
drig araenikförgi/tningj  förorsakad  genoro  begagnandet  af  gHhia 
balklädningary  förtjena  uppmärksammande. 

I  det  ena  fallet,  hos  en  ung  flicka,  19  år  gammal,  yttrade  sig 
illamåendet  till  en  början  genom  häftig  törst,  derpå  följde  dyspné 
och  opression  öfver  bröstet,  slutligen  lickel  och  kräkning.  Symto- 
merna  infunno  sig  redan  under  balen,  då  den  giftiga  klädningen  bars, 
och  tilltogo  efter  hemkomsten.  Efter  sömn  mot  morgonen  för- 
bättrades tillståndet,  men  äckel,  allmänt  illamående  och  tyngd  i  huf- 
vudet  fortforo  hela  den  påföljande  dagen. 

Det  andra  fallet  angick  en  särdeles  finhylld  ung  dam,  24  år 
gammal.  Hon  hade  sjelf  sytt  sin  balklädning,  och  redan  dervid  känt 
sig  illamående,  men  ej  anat  orsaken  dertill  och  hade  på  aftonen 
begagnat  klädningen.  Under  balen  kände  hon  hudretning  och  hetta 
i  ansigtet,  å  halsen  och  armarne,  samt  kände  sig  trött  och  tung  i 
hufvudet.  Dagen  derpå  företedde  hon  fi  nämde  oskyddade  kropps- 
delar ett  betydligt  akut  eczem.  Detta  fortfor  flera  dagar,  förenadt 
med  allmänt  illamående  och  bristande  matlust.  Armarnes  insidor, 
som  mest  kommit  i  beröring  med  tyget,  voro  mest  angripna,  hän- 
derna, som  varit  skyddade  af  handskarne,  deremot  fullkomligt  fria 
från  utslaget,  ögonen  lindrigt  inflammerade. 

Det  begagnade  tyget  utgjordes  i  båda  de  omnämda  fallen 
af  grönt,  s.  k.  Tarlatan,  härstädes  inköpt  och  af  särdeles  vacker 
och  klar,  något  i  blått  skiftande  färg.  Vid  gnnggning  lemnade 
det  ett  fint  dam,  som  vid  inandning  retade  luftvägame.  Vid 
förbränning  kändes  en  skarp  och  utpreglad  hvitlökslukt  och  vid 
af  Hr  Hamberg  benäget  företagen  kemisk  undersökning  gaf 
färgen  uttvättad  med  saltsyra  och  prof  vad  med  Marshka  appa- 
rMuknålmgar  1866.  6* 


82 

raten  betydligft  arsenikspeglar,  fedan  d&  bitar  af  endast  en  ttn 
i  qvadrat  profvades. 

Prof  af  tygen  och  de  efvannåmda  arsenikspegiame  före 
visades. 

Då  dessa  tyger,  som  här  allmänt  försäljas.,  befnnnos  ime 
häfla  arsenik  i  så  betänklig  qvantitet,  hemstfilide  sekreterarei 
om  ej  från  Sällskapets  sida  någon  åtgärd  emot  ett  dylikt  miss- 
bruk borde  vidtagas  och  föreslog  att  följande  meddelande  frii 
Läkaresällskapet  borde  i  tidningame  ingå. 

Meddelande  från  Svenska  Låkaresållskapet.  —  Då  nnder 
vintermånaderna  flera  dels  lindriga  dels  allvarsamma  sjukdoms- 
fall inträffat  tillfölje  af  begagnandet  af  gröna  klädning9tv^n 
(tarlatan),  och  då  vid  verkställd  kemisk  nndersökning  ffcrgeo  i 
dessa  tyger,  hvilka  härstädes  ganska  allmänt  förekoraitia  i  han- 
deln och  användas  till  balklädningar,  befunnits  innehålla  arsemk 
i  betydlig  mängd,  har  Svenska  Läkaresällskapet  ansett  sig  b^ra 
härå  fästa  allmänhetens  uppmärksamhet  samt  afgifva  en  vaminc; 
för  dylika  för  helsan  skadliga  tygers  användning.  — 

Häri  instätnde  på  proposition  af  ordföranden  Sällskapt 
och  blef  meddelandet  till  tidniugarne  justeradt,  för  att  med 
snaraste  införas. 

Den  20  Mare. 

Regementsläkaren  CNAtToroius  och  Prorineiallåkaren  Lindvoss  ff.  —  AnbaJ 
I  hns  och  tomter.  —  Aiyttring  af  LäkareslQslcapeta  fiwtighet.  —  Biblio- 
teket. — ^  C<]matitatio  epidemica.  —  Tacksagelseakrifrelse. 

=  Ordföranden  tillkäuuagaf  att  Svenska  Läkarekorpseo 
åter  förlorat  tvenne  af  dess  medlemmar,  nemligen  Regements- 
läkaren vid  Nerikes  regemente,  R.  W.  O.,  M.  o.  F.  D.,  K.  M., 
Anders  Jakob  Gnattingius,  som  den  17  dennes  aflidit  i  Örebro. 
vid  58  års  ålder  och  extra  Provincialläkaren  i  Broby  distrikt, 
M.  L.,  E.  M.  Anders  Predrir  Lindfors,  som  den  18  denoes 
derstädes  afled  44  år  gammal. 

S3  Sällskapet,  som  i  sammankomsten  den  13  sistiidoe 
Febmari  fattat  beslut  att  i  allmänna  tidningame  införa  annoos 
om  dess  önskan,  att  genom  byte  mot  sitt  nu  egaode  hus  eller 
genom  köp  erhålla  lämplig,  centralt  (i  början  af  norr)  belftgeo 
tomt,  hade  dera  emottagit  5  skriftliga  anbuds  hvilka  af  sekre- 
teraren upplästes  och  derefter  remitterades  till  Sällskapets  ko- 
mité,  jemte  ett  af  Hr  Tholander  återupptaget  fttralag  om  pa- 


S3 

byglad  af  Sälkkapets  navarande  egendom  ocb  seseionsealene 
foiiäggaode  i  den  härigenom  tillkomna  3:dje  våningen. 

=^  Upptogs  frågan  oin  afyUring  af  LåkaremlUkapeta  fa- 
stinhti  och  redogjorde  ordföranden  till  en  början  för  gången  af 
detta  ärende: 

Sällskapets  komité  hade  den  13  sistlidne  Februari  (se 
prot.  denna  dag)  framlagt  för  Sällskapet  den  åsigt  »att  genom 
»nybyggnad  på  lämplig  plats  Sällskapet  skulle  erhålla  tjenligare 
»lokaler  med  mindre  årliga  omkostnader,  än  de  som  enligt  för- 
»slaget  till  förändring  af  Sällskapets  hos  skulle  utgå»,  och  hade 
Hr  K£Y  med  anledning  häraf  i  ofvannämde  sammankomst  hem- 
ställt, om  ej  Sällskapet  tills  om  en  månads  tid,  enligt  §  40  i 
stadgarne,  borde  kallas  till  mangrannt  sammanträde,  för  att 
fatta  beslut  om  skeende  försäljning  af  dess  fastighet.  Diskus- 
sion härom  hade  uppstått  och  på  af  ordföranden  framställd 
proposition  hade  Läkaresällskapet  instämt  i  Hr  Keys  förslag, 
hvarefter  annons  om  mangrannt  sammanträde  till  den  20  pår 
följande  Mars  i  tidningarne  influtit. 

Derjemte  uppläste  ordföranden  §  40  af  stadgarne. 

Om  rätta  tolkningen  af  denna  §  samt  oro  det  lämpligaste 
ocb  mest  praktiska  sättet  för  frågans  afgörande  uppstod  här- 
efter en  längre  diskussion,  hvarnti  yttrade  sig  Hrr  Gkdersghjöijd, 
v.  DiJBEN,  Hambebg,  Key,  Kjellberg,  Lamm,  Lemchen, 
Lewertin,  Lewin,  Sandahjl  o.,  Santesson,  Tholander, 
ordföranden  och  sekreteraren. 

Följande  af  ordföranden  framställda  proposition:  »beslutar 
»Sällskapet  att  dess  egande  fastighet  i  enlighet  med  hvad  ko- 
»mitén  tillstyrkt  får  afyttras?»  blef  derefter  med  enhälligt  bifall 
besvarad. 

Under  diskussionen  hade  Hr  Key  med  hufvudsakligt  stöd 
deraf  att  fördelaktiga  anbud,  vid  en  tidsutdrägt  på  minst  en 
månads  tid,  skulle  kunna  gå  Sällskapet  ur  händerna,  föreslagit, 
att,  då  frågan  om  fastighetens  afyttrande  im  varit  Sällskapet 
förelagd,  härigenom  40  §:s  föreskrift  vore  efterföljd  och  att  till 
ffilje  häraf  inkommande  speciell  anbud  borde  utgöra  föremål  för 
komitéos  ooh  Sällskapets  pröfning  utan  att  särskild  samman- 
komst en  månad  på  förhand  för  dylik  frågas  afgörande  behöfde 
utlysas. 

Åtskilliga  ledamöter  ansågo  proposition  härom,  såsom  stå- 
ende i  strid  med  den  omförmälda  §:n,  ej  böra  ifrågakomma. 
Häruti  instämde  för  sin  del  äfven  ordlT^randen,  men  ville  dock 


84 

hänskJQta  frågan  hftrom  till  Sällskapet,  som  dervid  genom  om- 
röstning beslöt  att  Hr  Keys  proposition  skulle  framställas  och 
underkastas  votering  och  blef  derefter  propositionen  på  följande 
sätt  formulerad: 

»Anser  Sällskapet  att,  sedan  komitén  tillstyrkt  husets  af- 
»yttrande  och  sedan  på  grund  häraf  för  öfver  en  månad  sedan 
»Sällskapets  samtlige  medlemmar  blihrit  tills  i  dag  sammankal- 
»lade  för  att  fatta  beslut  rörande  sålunda  väckt  förslag  om 
»husets  afyttring,  nyss  fattade  enhälliga  beslut  att  en  sådan  af- 
»yttring  må  få  ega  rum,  uppfyller  de  föreskrifter,  som  finnas  in- 
»tagna  i  §  40  af  Sällskapets  stadgar  och  således  detaljbestäni- 
»melserna  vid  afyttringen  kunna  utan  vidare  hinder  af  nfunde 
»§  afgöras  pä  tillstyrkan  af  Sällskapets  komité  genom  enkel 
»majoritet  vid  ordinarie  sammankomst?» 

Af  45  röstande  voterades  28  ja  och  17  nej. 

Mot  beslutet  reserverade  sig  Hrr  ASKLÖP,  BERLIN  M.  N., 
Hallin,  Jentzen  s:or,  Keijser,  Kjellberg,  Lewin,  Sandahl 
C.  J.,  Santesson,  Tholander  och  Westpelt  G.,  hvarjemte 
Frih.  v.  Duben  anmälde  sig  vilja  med  skriftlig  reservation  till 
protokollet  inkomma. 

Hr  Lemchen  önskade  det  tillägg,  som  äfven  af  Sällskapet 
antogs,  att,  vid  ifrågavarande  försäljnings  hänskjutande  från 
komitén  till  Sällskapet,  detta  sednare  borde  en  vecka  på  för- 
hand genom  annons  i  tidningarne  härom  underrättar. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bidrag  til  Bedemelse  af  Fedemidlcraes  Nterin^svaerdi  af  Dr 
P.  L.  Panum.  —  Om  iCgfteskahsskilsniisse  i  Tilfeeide  af  Sindssy^om 
af  H.  Selmeb.     Kjebenhavn   1866.     Gäfvor  af  forfattarne. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  11  till  och  med  Lördagen  den  17  Mai's  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  Variolae 
hafva  26  fall,  samt  af  Scarlatina  20  fall  förekommit 

1.     Inom  entkUd  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (firån  22  läkare) : 


Febris  typhoides 3. 

Diphtheria 2. 

Angina  membranacea  2. 

Diarrhoea  29. 

Febris  intermittens . .  7. 

VariolsB.    Varioloides  6. 

VaricellaB 1. 

Scarlatina  14. 

Delin  om  tremens....  1. 

Gonorrhcea 4. 

Meningitis  cerebralis  2. 

Tetanns.     Trismus...  1. 

Apoplezia  oerebri..  .  2.  Gastritis.    Ententis. 


Nenralgia 4.  Colitis 1. 

Conjunctivitis  10.|Typblit.  Se  Peritypkl.  1. 

Otitis 5.Peritonitis 3. 

Ang.  tons.  Se  faneium    45.1ctems.. 1. 

Endocarditis 1.  Rhenmatismni  acQins  11. 

Thrombosis.  Embolia      1.  |Erysipelas 3. 

Laryngo-tracbeitis  ...  19.  Erythema  nodosam..  1. 

Broncb.  Cat.  broncb.  155.  Urticaria 5. 

Broncbitis  capillaris .      4.  Fomncnlns 3. 

Pnenmonia 23.  Rbeiyn.  recens  efebril.  5. 

Plcnritis '     3.1  q«^.  sckQ 

Febris  gastr.  simplez  19.j                       ^'*"'"**  ®^- 


85 

9.     1   Hnfmditadeiu   8jvi9ård$anttaltér : 

Pl  SeraJimer-laaaréHéi:  sjnkantalet  den  17  Man  262,  hTtraf  150  pl  af- 
delningen  för  inyärtes  sjnke;  inkomne  nnder  ?eekan:  pnenmonia  8,  febru  tj- 
phoidea  1,  angina  tonsiUaris  1,  laiyngo-tracheitis  1. 

På  Allmänna  Garnisons-ijukkuaet :  sjakantalet  den  17  Man  188,  hvaraf  67 

S&  afdelninffen  for  inT&rtes  sjnke;  inkomne  nnder  ?eckan:  bronckitia  7,  sypkilii 
,    coi^nnetntiii  2,  gonorrkoea  1,  plenritia  1,  gastritii  1,  rkenmatumus  1. 

På  Profritoritka  t;«ibibiM«l  å  Söder:  sjnkantalet  den  17  Man  187,  hvaraf 
134   inTärtes  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  varioln  18,  aypkilis  4,  bronohitis  4, 

Jneamonia  3,  rhenmatismns  2,  febria  typhoidea  1,  acarlatina  1,  delirinm  trement 
,    larTngo-tracheitis  1,  febris  gaatriea  aimplez  1. 

På  Provitoritka  sjnkkfuet  A  Sabbataberg:  sjnkantalet  den  17  Man  67,  hvaraf 
57  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  ?eckan:  pnenmonia  8,  ooi^nncti?itis  1,  endo- 
carditis  1,  febris  gastrica  simplez  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  5,  erysipelas  3,  soarlatina  2,  plenritis 
2,  gaatro-enteritis  2,  diarrbcea  1,  syphilis  1,  conjnnotivitis  1,  laryngo-tracheitis 
1,  pnenmonia  1,  urticaria  1,  fnrnncnlns  1.  —  Polikliniken:  bronchitis  3,  pnen- 
monia 8,  gastro-enteritis  3,  plenritis  2,  diarrbcea  1,  scarlatina  1,  conjuncti vitis 
1,   angina  tonsiUaris  1,  febris  gastrica  simplez  1. 

På  Bamajukhueet:  sjnkantalet  den  17  Mars  58;  inkomne  nnder  veckan: 
bronchitis  2,  pnenmonia  2,  coxgnnti vitis  1,  plenritis  1,  febris  gastrica  simplez 
1,  eeiema  capit.  1,  pamlis  1. 

På  i4//iiMiniia  Bambördahuaet :  antalet  vårdade  17;  helsotillståndet  godt. 

På  Proviaoriaka  Bambördahuaet:  antalet  virdade  11;  helsotillståndet  godt. 

På  Bambördahuaet  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  DiakonUa-ajukhuaet:  sjnkantalet  den  17  Man  38;  intel  fiOl  af  aknt 
sjakdom  har  nnder  veckan  inkommit. 

På  Stoekholma  Hoapitalför  Sinneaajuke:  sjnkantalet  den  17  Mars  176,  hvaraf 
85  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stoekholma  atada  och  låna  Kurhua:  sjnkantalet  den  17  Mars  146,  hvanf 
127  från  staden  och  19  från  linet;  inkomne:  ayphilis  18,  gonorrhoea  2. 

På  Proviaoriaka  Kurhuaet:  sjnkantalet  den  17  Mars  Xö\  inkomne:  gonor- 
rhoea 4,  syphilis  1. 

3.  Bland  de  Fattiga^  (enligt  fattiglåkames  veeko*npporter):  bronchitis  67, 
diarrhoea  20,  rhenmatismns  12,  pnenmonia  8,  febris  intermittens  7,  variolsB  7, 
febris  ffastrica  simnlez  7,  angina  tonsiUaris  5,  ophthalmia  8,  gastritis  8,  scar- 
latina 2,  sjphilis  s,  plenritis  2,  angina  parotidea  1,  otitis  1,  laryngitis  1,  peri- 
tonitie  1,  nephritis  1,  erjsipelas  1. 

4.  I  Staderna  Fängelse:  delirinm  tnmens  1. 

Norra  Korrektiona^inrättningen:  bronchitis  2,  febris  gastrica  simplez  1. 

=  Ordföranden  anmälde  att  en  tackaågeUe^krifvetse  anländt 
från  TandiäkaresåUskapety  efter  mottagandet  af  Läkare.sällska- 
pets  handlingar  m.  fl.  vetenskapliga  arbeten,  som  till  ofvannämda 
Sällskap  blifvit  såsom  gåfva  öfverlemnade. 

Den  27  Mara. 

Protokolljttstering.  —  Pönlag  om  fSntårkt  komité,  foriLndring  och  tillägg  i 
S&Uskapets  stadgar.  —  Ledamöter  föreslagna.  —  Biblioteket.  —  Constitntio 
epidemien.  —  Referator. 

Justerades  protokollet  för  den  20  Mars. 

Med  anledning  af  det  i  denna  sammankomst  (p.  83)  fat- 
tade beslut  angående  afyitring  af  LäkaresålUkapete  faaiighet 
inlemoade  Frih.  v.  DUBEN  följande  skriftliga  reservation: 


86 

Vanlig  ordning  f5r  bebundliag  af  atone  dcoBonriak  fråga  i 
inoiQ  Sällskapet  åen,  att  sedan  komttén  firigan  beredt  oeh  ebra 
komiténs  åtgkrd  till-  eller  afstyrkt  Sällskapet  i  den  eammnnktts 
di  arendjet  anmjiles,  si  framf  icke  bordläggning  begfirea,  afgor  df 
geaopi  eake)  pluralitet.  Från  denna  ordning  gdjrea  ett  enda  undantog 
bestämdt  i  %  iO  2ii  Sällskapets  stadgar,  hTilkaii  lyder  sålanda: 

•Skulle  frågijL  uppstå  om  ctfyttring  eller  förpantmnff  a/SéUldtepé 
egande  foitigkei,  pch  komitén  en  sådan  åtgärd  UUstyrker^  bör  SåL 
skåpet,  en  månad  före  beslutets  fattande,  genom  aUmåfma  ti(hmffan 
derom  underrättas  och  HU  mangrannt  sa$nmanträde  kaUas,  Får  k 
slutets  giltighet  fordras,  att  minst  tre  fjerdedelar  af  de  närviiraad 
sig  deruU  försnoj^ 

Då  denna  S  innehåller  att  fråga  kaa  uppstå  om  afyttring  i 
Sällskapets  fastighet  och  Sällskapet  derom  kan  besluta,  så  v^ir  de 
nyss  fattade  beslutet  att  huset  får  säljas,  helt  enkelt  en  absurdite: 
iQOt  hvilken  intet  binder  låg  i  S^s  ordalydelse,  hvilkeu  icke  innebi 
någon  fara  for  Sällskapets  bestånd,  och  till  hvilken  åtminatone  ya 
gaf  mitt  bifall,  emedan  man  var  sfi  angelägen  att  fatta  något  besiul 

Men  helt  annat  är  forhållandet  med  det  till  detta  besiat  ^ord 
tillägg,  hvarigenoro  Sällskapet  berättigas  att,  sedan  komitén  tillstyrk 
sådan  afyttring,  i  ordinarie  sammankomst,  nu  och  for  all  framtid 
med  enl^el  ^ostpluralitet  och  utan  afseende  på  S  ^0  af  stadgarna 
om  afyttring  besluta.  Detta  tillägg  anser  jag  snörrätt  stridande  moi 
Sällskapets  stadgar  och  mot  god  ordning  i  ett  debatterande  samfaaii 
samt  kunna  madf5ra  vådor  icke  blott  fBr  Sallskapeta  ekonomi  utai 
t.  o.  m.  for  dess  bestånd. 

Stöd  for  dessa  mina  åsigter  hemtar  jag  dels  ur  ordalydebeo, 
dels  af  andemeningen  i  g  40  af  våra  stadgar,  jemford  i  visst  hao- 
seende  äfven  med  deras  $  45- 

Till  laglig  afyttring  af  egendom  erfordras  otvifvelaktigt  ^:aiesi 
samtycke.  Egaren  till  Sällskapets  fastighet  är  ides  Sällskapets  ko- 
mité  jemte  Sällskapet  vid  ordinarie  sammankomst,  utan  hela  Säll- 
skapet, hvilket  genom  g  40  förbehållit  sig  att  f6r  sådant  samtycke 
blifva  på  den  föreskrifvet  sätt  representeradt 

Dessa  egare  kunna  icke  heller,  då  de  enligt  g  8  af  stadgaroe, 
förbundit  sig  att  dessa  »noggrannt  iakttaga»,  till  någon  annan  — 
komité  och  ordinarie  Sällskap  —  lemna  uppdrag  att  besluta  om  af- 
yttring, enär  g  40  af  dessa  stadgar  tillerkänner  ensamt  det  enU^ 
denna  g  konstituerade  sällskap  —  det  och  intet  annat  —  rätt  att 
i  sådana  frågor  fatta  beslut.  Komité  och  ordinarie  Sällskap  äro  i 
alla  andra  fall  hela  Sällskapets  representanter,  utom  då  det  gäller 
afyttring  eller  forpantoing  af  fastigheten. 

»Skulle  fråga  uppstå  om  afyttring»  etc.  och  komitén  sådan  åt- 
gärd tillstyrka,  bör  Sällskapet  så  och  så  fSrfara,  heter  det  DetU 
innebär  enligt  lagstil  och  vanligt  språkbruk  att  så  skall  fbrhm 
koarje  gång  sådan  fråga  uppstår  och  komitén  sådan  åtgärd  tillstyrker 
Ty  då  ett  väckt  forslag  till  afyttring  lika  väl  kan  förkastas  som  bi- 
fallas  och  följaktligen  g  icke  är  till  for  att  blott  en  gång  tillämpas, 
så  skulle  lagstiftaren^  om  han  dermed  afsett  ett  sådant  forfaringssåu, 


87 

»om  Mkkff^s  plarililet  iiQ  tilUtH  sig,  ovilkorligen  till  $  gjort  det 
tilliigg:  Nb.  Denna  S  tillämpas  blott  forsla  gången  sådan  fråga  vackes; 
aäljes  icke  huset  då,  så  må  Sällskapet  sedan  förfara  med  afyttring 
ooli  förpantning  hum  det  for  tiUf^illet  behagar.  Är  detta  tänkbart? 
Detta  med  afseende  på  im  tolkning  efter  bokstafven. 
Se  vi  åter  till  8:8  andemening,  så  måste  ?i  till  en  början  göra 
klau^  for  oss  dess  ändamål  och  afsigt 

De  flera  deri  innehållna  formaliteterna  för  tillkomst  af  giltigt 
beslut  kanna  Väl  icke  vara  uppställda  blott  foi"  att  med  långa  Om- 
svep   oeb    stor   högtidlighet  meddela  blanco-ktedit  åt  måhända  sju 
ledamöter  i  komitén  (g  35)  och  tolf  ledamöter  i  Sällékapet  (fi  26), 
summa    nitton,    och  bland  dessa  möjHgen  åt  en  phiralitet  af  i  den 
förra  4  mot  3,  i  det  sednare  6  (hvaribtand  ordföranden)  mot  6  — 
blancokredit  att  utan  apell  besluta  om  vilkoren  för  afyftring  af  SälK 
skåpets    fastighet,  ja  kanske   afgöra  hela  affären  inom  loppet  af  en 
eller  annan  timma.     Jag  fruktar  icke  att  så  sker,  men  det  är  khrt 
att  efter  Sällskapets  nu  fattade  beslut  så  kan  ske,  om  urvädren  blifva 
starka,  middagarna  talrika  och  långa,  eller  andra  de  obotfärdigas  för- 
hinder göra  lederna  glesa.  —  Man  kan  anmärka  att  i  så  fall  någon 
af  dessa  sex  i  minoriteten  kan  begära  frågan  på  bordet.    Men  denna 
räddningens    utväg    kan  glömmas  —  såsom  nul    och  bvad  hindrar 
Sällskapet  att  sedan  det  för  en  »skyndsam  behandlings  suspenderat 
S  40,  äfven  af  samma  skäl  votera  ikull  g  ^7?  den  sednare  är  icke 
▼igtigare  än  den  förra  och  någon  säkerhet  för  lydnad  af  stadgarna 
finnes  numera  icke. 

Vidare  kan  väl  g  40  icke  gerna  vara  tillkommen  och  de  om- 
ständliga föreskrifterna  deri  gjorda  för  beslut  om  och  bemyndigande 
till  vidtagande  af  preliminära  åtgärder  for  egendomens  afyttring; 
ty  sådan  rätt  har  Sällskapet  ändå  och  särskildt  dess  komité,  derföre 
behöfdes  ioke  dessa  högtidliga  sammanträden  ooh  de  skulle  om  de 
tillställdes  för  hvarje  Qät  framåt  onödigt  fördröja  hvarje  underhand* 
ling,  omöjliggöra  de  flesta. 

Till  det  undantag  från  vanliga  ordningen  för  ekonomiska  frågors 
behandling  och  den  omständiighet  i  föreskrifterna,  som  i  g  40  göres 
och  förefinnes,  söker  jag  förgäfves  någon  annan  anledning  än  den, 
att  man  velat  genom  denna  g  hindra  förhastade  och  kotteribesiut  i 
Sälkkapets  vigtigaste  ekonomiska  fråga«  Till  detta  ändamål  syfta 
föreskrifterna  om:  icke  blott  beredning,  ntan  tillstyrkan  till  åtgärden 
af  komitén;  en  månads  betänketid  sedan  denna  tillstyrkan  inkommit 
till  Sällskapet;  tidig  kallelse  till  mangrann  sammankomst  ooh  offent- 
ligt tiUkännagifvande  om  dess  ändamål,  samt  slutligen  treQerdedelars 
plnralitet  för  beslutets  giltighet 

Men  det  är  tydligt  att  fruktan  för  ock  garanti  emot  förhastade 
eller  kotteribeslut  vore  obehöfliga  och  hela  g  ändanålslös  om  ioke 
det  beslut,  som  i  g  afses,  vore  ^elfva  det  för  afytiringm  väsendtUga 
och  ihtUigen  af  görande.  Detta  åter  är:  den  afyttrande  personens 
(t.  ex.  det  enligt  g  40  konstituerade  Sällskapets)  direkta  bifall  till 
afyttringen  under  specificerade  vilkor  eller  indirekta  under  bestäm* 
mandet  af  sådana. 


88 

Endati  med  derma  tolkning  8f?ereiiaatammer  nimde  8»  tiUkomst 
ooh  ionehåll  och  genom  denna  tolkning  fårklaroB  de  i  helhet  ocL 
detalj. 

Qenom  det  nu  fattade  beatnUt  UlUntetgöre»  deremoi  det  aida 
tankbara  och  derfenUe  högst  vigtiga  dndamål  för  hvilket  S^i  tiUkoaaåU 
och  detta  finner  åtminstone  jag  vara  stridande  mot  allmänt  veder- 
taget ooh  det  enda  tillätliga  sätt  att  tolka  stadgar. 

Men  utom  dessa  från  den  omtvistade  %\n  hemtade  bevis  for  åt\ 
af  mig  klandrade  beslutets  olaglighet,  bör  af  ven  framhållas  de«s 
stridighet  mot  god  ordning  och  mot  stadgames  S  45.  Följden  af 
detta  beslut  blir  nämligen  den,  att  S  ^0,  i  hvad  angår  afyttring  af 
fastigheten,  för  all  framtid  suspenderas.  Sällskapet  har  bealatat  att 
dess  egendom  får  afyttras  samt  att  denna  afyttring  får  hädanefter 
ske  när  komitén  sådan  åtgärd  tillstyrkt  och  ordinarie  Sällskap  med 
enkel  pluralitet  densamma  gillat.  Följaktligen  kan  $  40  icke  nå- 
gonsin mera  användas  med  afseende  på  afyttring  af  fastigheten,  ntm 
är  i  denna  del  de  facto  upphäfd.  Men  forändring,  det  vill  ock  saga 
upph&fvande  af  stadgar,  kan  endast  ske  enligt  S  45  och  är  följakt- 
ligen genom  nu  nämda  beslut  g  45  bruten. 

Det  egna  forhållandet  uppstår  hädanefter  att  forslag  efter  för- 
slag till  fastighetens  afyttring  kunna  väckas  och  afslås,  det  ena  efler 
det  andra,  utan  att  de  få  af  göras  efter  den  enda  S  i  SdUstapets 
stadgar,  som  vid  deras  behandling  är  tillämplig  och  som  dessutom  har 
det  utmärkande  att  hafva  äUkommit  uteslutande  för  sådana  frågor. 
Jag  betviflar  att  slikt  beslut  fattats  i  någon  forsamling,  med  undan- 
tag af  franska  nationalkonventet  och  möjligen  i  —  Abdera. 

På  nu  anförda  grunder  måste  jag  reservera  mig  mot  Sällskapets 
oftanämde    beslut,    såsom  i  allmänhet  stridande  mot   god   ordning 
inom    Sällskapet  och   särskildt  mot  88  40  och  45  af  dess  stadgar. 
Det    är    mig    veterligen  första  gången   Sällskapet,   icke  af  glömska 
eller  förbiseende  och  i  obetydligheter,  utan  efler  lång  öfverläggnin^ 
och    genom    votering    bryter  sina   stadgar  i  en  redan  i  och  for  sig 
ganska  vigtig  punkt,  på  bvilken  lägges  ännu  större  vigt  derifcenom. 
att    han    göres  till   foremål  for  ett  undantagsstadgande;  jag  önskar 
lifligt,    att    det  äfven   måtte  blifva  sista  gången.     Lag  måste  lydas 
när  man  underkastat  sig  honom;  att  lyda  Sällskapets  stadgar,  ja  att 
i^noggrannt    iakttaga»    dem,    hafva   vi  forbundit  oss,  åÅ  vi  mottagit 
kallelsen  att  vara  dess  ledamöter.    Är  vår  lag  felaktig,  så  är  rättelse 
möjlig;  8  45  lär  att  och  huru  han  kan  ändras  och  förbättras.    Det 
står    dilom  och   hvarjom  af  oss  fritt  att  der  till  verka;  men  —  på 
laglig  väg.     Inom  samfund,   h  v  il  ka  sjelfva  stiftat  och  åtagit  sig  en 
lag,  är  hvarje  handling  i  strid  mot  denna  lag  en  vådlig  början  ttU 
moralisk    upplösning.     En   gång    bruten    eller   eluderad  gifver   han 
aldrig  säkerhet  mera.     Det  betyder  härvidlag  icke  det  ringaste  om 
man  kan  hoppas,  eller  inom  sig  vara  öfvertygad,  att  ingen  fara  eller 
direkt  skada   vållas  genom  lagöfverträd elsen;  fortroendet,  det  mora- 
liska   bandet   är   slitet  och  felet  står  outplånligt  qvar;  det  får  icke 
och    kan  icke  öfverslgrlas  med  ett  tyst  eller  öppet   uttaladt:    anda- 
målet helgar  medlet 


89 

Hr  Saktbsson,  som  förenade  sig  med  Frih.  v.  D.,  bilade 
till  protokollet  sin  särskilda  reservation  emot  det  af  Hr  Key 
föreslagna  och  af  Sällskapet  genom  votering  fattade  beslutet: 

1)  att  S  40  af  Sällskapers  stadgar,  angående  afyttring  af  dess 
ekande  fastighet^  genom  komiténs  i  allmänna  ordalag  gjorda  till- 
styrkan af  husets  försäljning,  genom  sättet  för  kallelsen  till  denna 
sammankomst  samt  genom  det  vid  densamma  fattade  allmänna  be- 
slutet, att  en  dylik  åtgärd  finge  vidtagas,  skulle  vara  till  alla  delar 
uppfylld;  —  äfvensom 

2)  att  hädanefter  af  komitén  handlagdt  och  tillstyrkt  anbud 
om  afyttring  af  Sällskapets  fastighet  kan,  sedan  detsamma  till  Säll- 
skapet inkommit,  i  nästföljande  ordinarie  sammankomst  företagas  till 
profning  och  afgöras  med  enkel  röstplnralitet,  —  emot  detta  beslut 
i  dess  helhet  måste  jag  reservera  mig,  alldenstund  detsamma  är  helt 
och  hållet  stridande  mot  Sällskapets  stadgar,  och  emedan  det  som 
prejudikat  kan  medföra  vådor  för  framtiden,  då  aktningen  för  och 
helgden  af  gällande  stadgar  och  grundregler  derigenom  blifvit  bruten. 
I  allo  instämmande  uti  de  skäl  Hr  v.  Duben  anfört  mot  detta  beslut, 
anhåller  jag  få  förena  mig  äfven  uti  den  reservation  han  deremot 
afgifvit 

Men  ej  nog  härmed  I  Mot  ytterligare  tvenne  åtgärder  vid  sam- 
mankomsten den  20  Mars  finner  jag  mig  skyldig  nedlägga  min  pro- 
test och  reservation,  alldenstund  de,  enligt  min  öfvertygelse,  äro  i 
strid  mot  stadgame.  Genom  prejudikatet  af  ett  sådant  tillfälligt 
suspenderande  af  stadgarne,  som  dessa  åtgärder  innebära,  Icmi  nem- 
ligen  Sällskapets  framtid  äfvcntyras;  —  och  det  är  denna  framtids 
trygghet  och  säkerhet,  som  framförallt  ligger  mig  om  hjertat. 

Då  den  af  ordföranden  vid  sammankomsten  den  20  Mars  gjorda 
j\»rsta  propositionen:  Om  Sällskapet  medgaf  att  dess  fastighet  finge 
afyttras,  blifvit  af  Sällskapet  enhälligt  bifallen,  framställdes,  på  föl^ 
slog  af  Hr  Kby,  den  andras  af  innehåll:  att,  sedan  nyssnämda  pro- 
position blifvit  af  Sällskapet  gillad  och  antagen,  skulle  detaljbestäm- 
inelserna  vid  afyttringen  kunna,  utan  vidare  hinder  af  S  40  i  stad- 
garne, afgöras  på  tillstyrkan  af  Sällskapets  komité  genom  enkel 
majoritet  vid  ordinarie  sammankomst;  —  hvilken  proposition,  vid 
anställd  omröstning  medelst  ballotering,  blef  Sällskapets  beslut  ge- 
nom 28  hvita  kulor  mot  17  svarta* 

Denna  proposition,  huru  man  än  må  betrakta  den,  innefattar 
obestridligen  en  ändring  i  Sällskapets  stadgar  —  en  ändring,  ej  blott 
af  ordalydelsen  utan  äfven  till  principen,  af  dessas  40:de  8-  ^^^ 
en  dylik  ändring  kan  ej  lagligeu  på  sådant  sätt,  som  nu  skett,  till- 
vägabringas. Fyrationdefemte  (45)  S  bestämmer,  att  förslag  till  än- 
dring i  Sällskapets  stadgar  skall  skriftligen  afgifvas  i  Sällskapet  före 
December  månads  utgång,  och  till  afgörande  företagas  i  följande 
Maj  månad.  Så  har  i  detta  fall  ej  skett.  Man  har  så  att  säga 
»på  rak  arm»  dikterat  en  lex  in  casu  —  oaktadt  inga  förhållanden 
Förhandlmsar  1866.  7* 


do 

voro  for  handen,  som  gjorde  en  diktator  berättigad  eller  nödTäDd 

—  och  genom  ett  eldant,  i  en  knapp  handvändning  tillkominet  h 
siat,  ej  blott  for  tillfallet  suspenderat»  utan  faktiskt  uppbäft  en  j 
lagligt  sätt  tillkommen  $  i  våra  stadgar.  Det  är  på  grund  här 
jag  reserverar  mig  såväl  mot  propositionens  laglighet  som  besåote 
giltighet,  då  den  foreskrifna  ordningen  vid  dylika  frågors  upptaganc 
och  afgörande  blifvit  i  närvarande  fall  helt  och  hållet  åsidosatt 

Det  andra  forhållandet,  mot  hvilket  jag  nodgas  reservera  ml 
och  som  innefattar  ett  ytterligare  sknl  mot  det  nyssnämda  beslutc 
giltighet,  år  sjelfva  sättet,  hvarpå  voteringen  verkställdes.  Dt 
skedde,  som  bekant,  genom  ballotering;  —  ett  sätt,  visserligen  ei 
kelt  och  lättvindigt,  men,  såvidt  jag  kan  erinra  mig,  under  den  ti 
af  nära  22  år  jag  haft  äran  tillhöra  Sällskapet,  endast  anvandt  ti 
val  af  ledamöter  eller  hederaledamöter.  Uti  alla  andra  fall  —  vaj 
sig  vid  val  af  erobetsmän,  komitéledamöter  och  dylikt,  eller  uti  eki 
nomiska  angelägenheter  —  har  beslut  fattats  antingen  genom  oppe 
votering,  eller  votering  med  slutna  sedlar.  Bruket  har  varit,  oc 
bör  äfven  blifva,  att  då  sluten  votering  foretages,  denna  sker  e(V 
upprop  enligt  listan  öfver  dem,  som  inbetalt  årsafgiften;  —  ett  sa 
att  gå  tillväga,  som  äfven  är  grundadt  i  Sällskapets  stadgar.  Dt&si 
17:de  S  bestämmer,  att  ledamot,  som  icke  före  Januari  månads  u 
gång  erlagt  årsafgiften,  ej  eger  rätt  att  deltaga  i  forefallande  vot 
ringar.  Det  är  en  känd  sak,  att  vid  revolten  den  20  Mars  såvi 
motionären  som  åtskilliga  andra  ledamöter  icke  voro  berättigade 
voteringen  deltaga,  då  deras  namn  den  stund  omröstningen  pågicl 
ännu  saknades  på  listan  Öfver  de  ledamöter,  som  årsaifgift  eriag 
Att  denna  betaides  kort  efter  voteringen,  är  ett  »bysteron  proteron 
som  ej  bringar  den  20  Mars  tillbaka  till  den  31  Januari,  och  id 
upphäfver   eller   godtgör  det  lagstridiga  i  förfarandet;   hvarfbre  ja 

—  äf?en  af  detta  skäl  —  reserverar  mig  mot  giltigheten  af  (!< 
beslut,  som  genom  en  så  beskaffad  votering  tillvägabragtes. 

I  Frih.  v.  D:s  reservation  instämde  Hrr  Abbxin,  Ceder 
scHJÖLD,  Lewin  och  Tholander. 

Hr  Ket  anhöll  med  anledning  af  reservationerna  att  vi 
justeringen  af  dagens  protokoll  få  inlemna  ett  skriftligt  anförande 

I  sammanhaog  med  frågan  om  afyttring  af  Sällskapet 
fastighet  uppläste  Frih.  v.  D.- vidare  följande  förslag  till  fåran 
dring  af  atadgames  §  40: 

För  att  undvika  all  tvetydighet  i  §  40  af  Sällskapet 
stadgar  samt  för  att  möjliggöra  skyndsammare  behandling  ai 
frågor  om  afyttring  och  f^rpantning  af  Sällskapets  egande  fa- 
stighet, med  iakttagande  af  nödig  säkerhet,  får  jag  härmed  till 
behandling  i  enlighet  med  artikeln  XH  samt  §§45  och  46  ai 
gällande  stadgar  framställa  följande 


91 

Pönlag  tiU  fårändrad  lydelse  af  §  40  i  nåmde  stadgar. 

Mom.  1,  Skulle  fråga  uppstå  om  afyttring  eller  förpant- 
niog  af  Sällskapets  egande  fastighet  och  komitén  sådan  åtgärd 
tillstyrker  i  motiveradt  utlåtande,  hvilket  tillika  innehåller  för- 
slag till  de  för  åtgärdens  vidtagande  nödiga  vilkor  och  berayn- 
diganden,  må  detta  utlåtande  i  den  sammankomst  det  för  Säll- 
skapet anmäles,  i  dess  helhet  eller  vissa  delar  kunna  bifallas, 
om  alla  närvarande  ledamöter  äro  derom  enige.  Aro  de  det  ej 
eller  begäres  bordläggning,  då  vare  ärendet  till  nästa  ordinarie 
sammankomst  uppskjutet. 

Mom.  2.  Förena  sig  i  denna  andra  sammankomst  icke 
femsjettedelar  af  de  närvarande  om  bifall  till  utlåtandet,  vare 
det  förfallet.  Förena  de  sig  derom,  men  begäres  det  ändock 
på  bordet  af  minst  fem  ledamöter,  då  varde  det  ånyo  och  till 
nästpåföljande  ordinarie  sammankomst  uppskjutet. 

Mom,  3.  I  denna  tredje  sammankomst  skall  ärendet,  dock 
med  undantag  för  det  fall,  hvarom  här  nedan  i  mom.  6  stadgas, 
till  afgörande  företagas  och  erfordras  för  beslutets  giltighet  att 
fem^jettedelar  af  de  närvarande  sig  deri  förena. 

Mom,  4,  Då  här  omhandlade  ärende  till  Sällskapet  in- 
kommit och  sammanträde  för  dess  behandling  skall  ega  rum, 
bör  Sällskapet  hvarje  gång  genoro  allmänna  tidningarne  derom 
ofordröjligen  underrättas  och  till  mangrannt  sammanträde  kallas. 
Mom.  5.  Utom  allt  hvad  här  ofvan  stadgas  erfordras  för 
besluts  giltighet  att  minst  tjugofyra  enligt  §  17  af  stadgarue 
röstberättigade  ledamöter  i  beslutet  deltaga  samt  att  votering 
verkställes  efter  upprop  och  med  slutna  sedlar.  Felar  något  af 
dessa  vilkor  vare  beslutet  ogildt. 

Mom,  6,  Sällskapets  ledamöter  ega  att  vid  hvarje  af 
ofvannämde  sammankomster  väcka  förslag  till  ändring  i  eller 
tillägg  till  komiténs  framställning.  Yäckes  sådant  förslag  i  första 
(mom.  1)  eller  andra  (mom.  2)  sammankomsten,  då  skall  det 
genast  skriftligen  uppsättas  och  med  enkel  pluralitet  i  samma 
sammankomst  afgöras  om  det  till  behandling  i  sammanhang  med 
hufvudfrågan  må  blifva  hvilande.  I  den  slutliga  tredje  (mom. 
3)  sammankomsten  må  sådant  förslag  endast  skriftligen  och  i 
form  af  proposition  framställas;  är  det  på  hufvudfrågan  inver- 
kande och  blifva  icke  femsjettedelar  om  dess  antagande  eller 
förkastande  enige,  då  skall  ärendet  i  dess  helhet  till  komitén 
återförvisas  och  till  ny  behandling  företagas. 


i«J 


92 

Slutligen  framlade  Frih.  v.  D.  äfven  följande  förslag  ti 
tillagg  i  SälUkapete  stadgar: 

Då  Sällskapets  stadgar  icke  innehålla  någon  f5reskiift  oi 
sättet  (ör  deras  tolkning  i  tvistiga  fall,  men  erfarenheten  ti 
sista  sammankomsten  visat  behöfligheten  af  sådan  fSreskrif 
så  får  jag  härmed  till  behandling  enligt  artikeln  XII,  §§  45  oc 
46  af  gällande  stadgar  foreslå  att  på  lämpliga  ställen  i  dei 
måtte  intagas  följande  tillägg. 

§  0.  Ordfl)randen  må  ej  kunna  vägra  proposition,  ntoi 
i  de  fall  då  han  finner  väckt  fråga  strida  mot  stadgames  m€ 
ning;  börande  han  förut  hafva  skälen  för  sitt  vägrande  anför 
Skulle  icke  Sällskapet  i  hans  åsigt  instämma,  ege  han  att  fui 
klara  öfverläggningen  h vilande  och  förvisas  målet  till  förstärk 
komité,  hvarom  §  O  stadgar.  Denna  komité  åligger  att  eft€ 
kort  förelagd  tid  inkomma  till  Sällskapet  med  motiveradt  oc 
bestämdt  utlåtande  öfver  frågans  stridighet  eller  enlighet  me 
stadgarne.  Hvad  denna  komité  förklarar  icke  vara  derem 
stridigt,  dera  må  proposition  sedan  icke  vägras;  hvad  hon  prof 
var  deremot  stridigt  förfalle. 

§  0.  Sådan  förvisning  och  förklaring  må  ock  i  tvisti? 
fall  gifvas  om  minst  tio  ledamöter  det  på  anförda  skäl  begära 
och  med  samma  förfarande  och  påföljd. 

§  0.  I  September  månad  hvarje  år  utser  Sällskapet  att 
af  sina  ledamöter  att  jemte  den  enligt  §  34  utsedde  komités  i 
valda  ledamöter  bilda  förstärkt  komité  f5r  stadgames  hägn 
Denna  komité  väljer  inom  sig  ordförande  och  biträdes  af  Säll 
skåpets  sekreterare,  hvilken  eger  att  i  komiténs  öfverlSggninga. 
och  beslut  deltaga.  Denna  komité  tillkommer  att  granska  Säll 
skåpets  stadgar  samt  upptaga  och  till  Sällskapet  afgifva  forsjaj 
och  utlåtanden  om  ähdringar,  förbättringar  och  förklaringar  a 
dessa  stadgar.  Vid  besluts  fattande  inom  förstärkt  komité  Iänd( 
i  allmänhet  till  efterrättelse  hvad  §  26  i  thy  fall  för  Sällskapet: 
sammankomster  bestämmer;  men  vid  afgifvande  af  sådant  ut- 
låtande som  i  §  O  omhandlas,  erfordras  för  besluts  giltighet  ati 
minst  tolf  ledamöter  äro  närvarande,  utom  sekreteraren,  och  ati 
af  dessa  minst  treQerdedelar  sig  om  beslutet  förena. 

De  båda  sista  förslagen  skulle  enligt  stadgames  föreskrift 
först  i  Maj  månad  nästkommande  år  till  afgörande  företaga5, 

=  Doctorerna  Dovertie  och  Miltopée,  som  i  Sällskapet 
voro  närvarande,  helsades  af  ordföranden. 


93 

t-  Ordföranden  aniiialde  att  af  Svenska  Läkaresällskapets 
iiya  Handlingar  ser.  2  del.  1  nyligen  lemnat  pressen  samt  i 
boklådorna  funnes  att  tillgå  för  af  kom.  bestämdt  pris  2:  50 
mit.  Den  af  sekreteraren  uppgjorda  katalogen  öfver  Sällskapets 
medlemmar  i  Januari  innevarande  år,  som  ingick  i  denna  del, 
funnes  äfven  i  särskilda  exemplar,  af  hvilka  ett  antal  åt  de 
närvarande  utdelades. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Ealneolo^iska    Studier    vid    Upsala    Vatteuknranstnlt   af  L.   G. 
DovERTiE.  Audra  häftet,  l^ervajukdomar.  Upsala  1866.  OåfraafFörf. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  18  till  och  med  Lördagen  den  24  Mars  1866: 

Sjukligheten  liksom  under  förra  veckan,  temligen  betydlig. 
—  Af  Variolae  hafva  19  fall  samt  af  Scarlatina  8  fall  förekommit. 

1.     Inom  enåhUd  praktik  anmälde  sjnkdomafall  (fr&n  18  läkare): 


Febria  gaatr.  aimplex  11. 
Gaatritis.  Enteritis  .  2. 
Colitio    3. 


Febria  typhoides 3.|ApopIexia  cerebri  ...  1 

Diphtheria  6.  Nenralgia  2. 

Angina  membranacea      LConjvactiritis 6. 

Pertuasia 2.  Otitia  3.  Ncpbritia 1. 

Diarrhoea    15.'Aiig.  tona.  &  fancium  34.  Rbeamatiamus  acataa    20. 

Febria  intermittena .  T.JLaryngo-tracheitis          Sl.Eryaipelaa 5. 

Variolae.    Varioloides  l.|Bronch.  Cat.  bronch.  108.  Carbunculaa 1. 

Varicellce     2.  Bronchitis  capiUaria.  4.jRheuin.receiiBafebriL      5. 

Scarlatina    5.  Pneumonia         . . .  15.'                       c«««T^irv7 

Gonorrhoea 5.  Plcuritis      8.1                       Summa  307. 

2.     A  Hufvuddtadena  Sjukvårdsamtalter : 

P&  Serajimer-lasarettet :  sjukantalet  den  24  Mars  260,  bvaraf  150  pä  afdel- 
ningen  fur  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia  6,  pleuritia  2, 
rheumatismus  2,  febria  intermittena  1,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1, 
zoua  1. 

Pä  Allmänna  GarnUons-sjulhuset :  sjukantalet  den  24  Mars  199,  h?araf  91 
pä  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan :  broncKitia  7,  aypbilis 
4,  conjunctivitis  2,  pneumonia  2,  cdlitis  2,  febria  intermittena  1. 

Pä  ProeUoriéka  sjukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  24  Mars  182,  hvaraf 
130  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  11,  syphilia  8,  pneumonia 
3,  delirium  tremena  2.  bronchitis  2,  apoplexia  cerebri  1,  febr.  gastr.  simplex  1, 
uepbritia  1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  24  Mars  69,  hvaraf 
(iO  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia  2,  febris  gastrica  simplex 
"2,  metritis  2,  variolae  1,  laryngo-tracheitis  1,  icterus  1,  rheumatismus  1. 

Pä  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  10,  diarrhoea  3,  gaatro-enteritis  3,  sy- 
philis  2,  conjunctivitis  2,  nephritis  2,  pueumonia  1,  colitis  1,  urticaria  1.  — 
PoliklinÖten :  bronchitis  8,  otitis  2,  gastro-enteritis  2,  febris  intermittena  1,  la- 
ryngo-tracheitis  1,  urticaria  1,  fnruncnlus  1. 

Pä  Barnsjukhuset:  sinkantalet  den  24  Mars  58;  inkomne  under  veckan: 
febrié  intermittena  1,  nephritia  p.  scarlatin.  1. 

På  Allmänna  Barnbördshuset :  antalet  vårdade  16;  helaotillståndet  godt. 

På  Provisoriska  Barnbördshuset:  antalet  vårdade  18;  helsotillatändet  godt. 

På  Barnbördshuset  Pro  Pairia:  helsotiUatåndet  sodt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  24  Mars  86;  intet  fall  af  akut  sjuk- 
dom har  under  veckan  inkommit. 

Pä  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  inkomne:  ayphilis  19. 


94 

På  ProvisorMa  Kurhuset:  sjukantalet  den  24  Mtn  36;  mkonuie:  »Tpbäi> 
3,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  dé  Fattiga,  (enligt  Fattiglakarnc«  vecko-rapporter):  broncfaitM  .i9. 
pneumonia  15,  febris  intermittena  11,  diarrhoea  10,  rheamatumns  8,  Tarioloe  ^ 
febris  gastrica  simplex  ö,  opbthalmia  4,  scarlatina  3,  meningitis  ccrebnli*  o. 
erysipela*  3,  gavtriciBmns  3,  dysenteria  2,  nenralgia  2,  syphilia  1,  otitii  1,  s»- 
stritii  1,  peritonitu  1,  icterns  1. 

4.  I  Stadeni  Fångehe:  congelatio  1. 

Norra  Korrektions-mräitningen:  febris  gastrica  simplex  1. 

s=  Att  till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
anmäldes  af  Hrr  Bensow  och  M.  Berlin:  Läkaren  vid  kall- 
vatteokuranstalten  i  Upsala,  M.  D.  Lars  Geobo  Dov£Bti£ 
samt  af  Hrr  v.  Duben  och  Key:  Förste  Bataljonsläkaren  rid 
Smålands  Husarregemente,  Stadsläkaren  i  Ekesjö,  Brunnsinteih- 
denten  vid  Lannaskede,  M.  L.  K.  M.  Gustaf  Wilheoi  Mil- 

TOPÉE. 

=  Frih.  v.  Duben  redogjorde  för  innehåiiet  af  foljandt 
nyligen  otkorona  arbeten. 

Lcerebog  i  descriptiv  Anatomi;  udctrbeidet  efter  CrmjeiUatn 
nTraité  dAnatomie  descriptive»,  af  J.  Lie,  prosektor  vid  universiteif 
t  ChrisUania,  första  häftet,  1865.     8:o. 

Detta  häfte  omfattar  inledning  och  osteologien,  på  100  sidor 
motsvarande  omkring  350  sidor  hos  Cruvveilhier;  således  en  betjdli; 
förkortning,  men  kanske  väl  kort  och  derigenom  äfven  något  torrt 
olikhet  med  de  flesta  nyare  läroböcker  i  anatomi  innehåller  dett 
arbete  inga  sidoblickar  åt  de  praktiska  områdena,  men  det  är  klart 
har  fSljt  med  sin  tid  och  synes  korrekt.  Torde  derfore  blifva  an 
vändbart  såsom  handledning  vid  dissektionerna,  om  det  snart  bli 
färdigt. 

Almndelig  Indledning  till  Forekesninger  över  Menneakets  Phyaic 
logie,  af  P.  L.  Paniim,  Professor  i  fysiologi  i  Köi)eDhamn;  1865 
8:0.     94  sid. 

Innehåller:  hvad  är  fysiologi  och  hvilken  ställning  intager  hoi 
till  patologien?  —  Om  fysiologiens  källor,  hjelpvetenskaper,  riktuin 
gar  och  studier.  —  Huruvida  kan  fysiologien  gifva  upplysning  on 
de  yttersta  orsaker  eller  om  de  fundamentala  naturkrafter  hvarpi 
lifsfenomenen  beroP  —  Hvad  är  gemensamt  for  alla  lefvande  van^l 
sers  lifsyttringar?  —  Hvilka  yttre  beting  äro  erforderliga  for  all? 
lefvande  väsendens  tillvaro?  —  Lifsyttriugarnes  hufvudsakliga  olik 
heter  och  indelning  hos  de  skiljda  lefvande  varelserna.  —  Det  hele 
utgör  un  djup  och  klar  uppfattning  af  vetenskaparns  ställning  ocl 
betydelse,   i   ett  språk   så  enkelt,   älskligt  och  ädelt,  som  förf.  sjclf 

Da8  Mikroskop  tmd  die  mkroskopische  Tecfmk  von  Dr  Heinnd 
Frey^  Prof.  d.  Medicin  in  Ziirich,  2:c  Aufl.,  257  fig.  i  träsnitt;  >^o. 
Första  upplagan  utkom  \BQdt  ^når^  förkortade  och  fÖrbåUr ode  1865; 
således    en    ganska   stark  afgång.     Detla   är  val  förtjent,  ty  arbrtti 


95 

iaueh&llor  i  4«  fl«at«  punkter  ^an$k<|  orafat tände  foreskrifter,  såväl 
med  afseende  på  mikroskopet  ooh  dess  bruk,  som  på  preparstions- 
metoder.  Det  innehåller  i  öfrigt  en  kort  histologi.  Såsom  väl  be- 
knut  i  Sveri)(e  genom  l:a  upplagan,  torde  det  redan  vara  nog  re- 
Icommeuderadt  på  förhand  och  utan  vidare  specificering  af  dess 
i  o  nehåll. 

HofU)  to  work  wiih  the  MieroBCopt,  hy  Lionel  S.  BeaU,  Prof.  i 
fyaiologi  vid  Kiugs  College,  London;  1866,  8:0,  56  litogr.  plancher; 
3:e  upplagan. 

Ett  arbete  med  alldeles  samma  tendens  som  foregående;  mindre 

fullständig    litteraturkannedom,    men   mera  originalitet.     En   mängd 

»jelfstandiga,    ej    sällan   afstickande   åsigter.     Den  af  författaren  for 

l&uge  sedan   gjorda  skildring  af  cellsubstansens  beskaffenhet,  om  in- 

konstansen  eller  saknaden  af  cellmembran,  om  skilnaden  mellan  kärna 

ocli    den    öfriga    delen  af  cellens  massa  —  »germinal  roatteri»  och 

»formed  substance»  —  hvilken  sedermera  äfven  blifvit  framställd  och 

ytterligare  sjelfständigt  bearbetad  af  Max  Schultze,  hans  efterföljare, 

finnes    ock    i   detta   arbete  vidare  fullföljd.     Ett  särskildt  kapitel  är 

e<cundt   åt  sättet  att   taga  fotogrnmmer  af  mikroskopiska  preparater 

f>ch    en  tafla  med   goda  sådana  fotogrammer  medföljer,  jemte  loupe 

att  betrakta  dem. 

Den  3  April. 

Replik,  —  SällAkapets  stadgar.  -  VottenkurinrättDing  vid  Mösseberg.  -  -  DaiukR 
lakaruc,  Profesaorema  Levy  och  Ballin  f +.  —  Biblioteket.  —  Coiutitutio 
epidemica.  —  Dovkrttk  L.  G.»  Miltop*e  G.  W.  ledamöter.  —  Utländäkn 
ledamöter  föreslagna.  —  John  Conolly  f. 

Justerades  protokollet  för  den  27  Mars. 
Hr  Key  uppläste  i  sammanhang  med  detta  protokolls  §  1 
följande  skriftliga  anförande: 

De  af  Hrr  DOukn  och  Santessun  upplästa  resiTvutioncrna  mot  det  af  Lii- 
kan^sällskapet  den  20  Mars  p&  af  mig  framställd  proposition  fattade  beslut,  rö- 
nt ode  tillämpningen  af  40  g  i  v&ra  stadgar,  nödga  mig  att  begära  Sällskapet.-* 
uppmärksamhet  fur  ett  nRgot  utförligare  anförande  till  protokollet,  hvari  jng  vill 
Mika  att  med  all  möjlig  respekt  för  andras  åsigter,  bemöta  de  viisendtlignstc  af 
reKorvantemas  onmärkningar,  och  närmare  framställa  de  skäl,  som  förauledt  mig 
att  hylla  den  åsigt,  hvilken  äfven  blef  majoritetens  inom  Sällskapet. 

Sedan  Hr  Bubcn  i  sin  reservation,  till  hvilken  jag  hänvisar,  sökt  motivera 
Miu  åaigt  att  beslutet  den  20  Mars  med  anledning  of  min  proposition,  är  snör- 
rätt stridande  mot  Sällskapets  stadgar,  finner  hon  för  lämpligt  att  strängt  till- 
ruttavisa  majoriteten.  Han  frambesvärjer  minnet  af  Abdera  och  franska  nntional- 
konvcutet  och  under  fortgången  af  rc^onnemanget  heter  det  bland  annat:  att 
Sällskapet  brutit  ej  blott  cmoi  god  ordning,  utnn  äfven  mot  siuu  stadgar,  och 
liftta  ej  af  glömska  eller  förbiseende  och  i  obetydligheter,  utRn  efter  läng  öfver- 
lägguing  och  genom  votering  etc;  ett  dylikt  lagbrott,  som  det  Sällskapet  för- 
menas hafva  begStt,  är  en  vudlig  början  till  moralisk  upplösning;  furtroendet,  det 
moraliska  bandet  är  slitet  etc.  Till  sist  läter  Hr  Diiben  otvetydigt  förstå  att 
majoriteten  låtit  sitt  handlingssätt  bestämmas  af  jesuitismen;)  regel:  »ändamålet 
helgar  medlen.» 


96 

Hr  Santesaon,  aom  instämmer  i  Hr  Däbens  reBemtion,  anier  att  genom  érf 
enligt  hans  Asigt  i  strid  med  stadgame  fattade  beslatet,  aktningen  for  ocb  iirb- 
den  af  gällande  stadgar  och  gmndreglor  blifnt  bruten,  hvarigenom  SiilLik&pr:- 
framtid  kan  äfrentTras.  Hr  Santesson  reserverar  sig  deijemte  ocb  prote«;t^r3. 
säväl  mot  den  af  mig  framställda  propositionens  I&gHghet,  som  afren  mot  plus- 
heten  af  beslutet,  hvilket  bland  annat  säges  vara  tUIkommet  nnder  en  kaajf 
handvändning,  och  betecknas  såsom  en  revolt,  ja  till  och  med  ordet  DikUtir 
har  derom  användts.  Af  den  ton  och  de  uttryck,  som  återftnnaa  i  båda  reeem 
tionema,  sknlle  man  kunna  förledas  att  tro,  det  vi  befanno  oas  midt  inne  i  ei 
revolutions  alla  faror,  der,  sedan  lagarne  uppsåtligen  blifvit  trampade  nniet 
fötterna,  jesuitismen  svingat  sig  upp  till  diktaturen  och  åt  godtycket  bygz^  n 
tron  på  ruinerna  af  det  förflutna. 

Se  vi  emellertid  något  närmare  på  hvad  som  passerat,  så  torde  foriiiJUn- 
dena  firamstå  i  en  helt  annan  dager  och  mången  skall  väl  dervid  känna  sig  fre- 
stad att  tillämpa  det  gamla  ordspråket  »Tant  de  bruit  poor  nne  omelette.* 

För  att  kunna  bedömma  frågan  på  dess  närvarande  ståndpunkt  minXe  y\ 
kasta  en  flyktig  blick  på  gången  af  dess  behandling.  Om  jag  dermcd  onödijt 
n^ptager  mångens  tid,  så  får  jag  bedja  om  öf^erseende ;  men  öfverblicket  bi 
nödvändig,  ty  en  del  af  hvad  som  nyligen  passerat  och  som  är  af  vigt  för  frizas. 
synes  hos  en  och  annan  redan  hafva  fallit  i  glömska.  Efter  mycket  långr&pf 
väntan  på  ett  begärdt  förslag  från  komitén  till  beredande  af  tjeiJigare  lokal  för 
Sällskapet,  framlade  komitén  vid  sammankomsten  den  30  Januari  ett  forslas:  ti!i 
ombyggnad  af  Sällskapets  nuvarande  hus.  Då  anmärkningar  häremot  gjonlr?. 
och  en  komitéledamot,  Hr  Carlson,  omnämde,  att  utsigt  fanna  för  att  ett  c:- 
byte  af  Sällskapets  hos  mot  en  rymligare  tjenlig  tomt  kunde  på  antagliga  vilkar 
göras,  så  nedsattes  af  Sällskapet  en  specialkomité  af  tre  medlemmar  (Hrr  CarhuiL 
Tholander  och  undertecknad)  för  att  närmare  granska  komiténa  ombyggnads- 
förslag,  och  dcijemte  utreda  huruvida  det  ifrågasatta  utbytet  verkligen  kcnJi 
ske,  och  om  det  vore  fördelaktigare  för  Sällskapet  att  i  så  fall  verkstÄlla  detts 
och  för  sig  på  den  nyförvärfvade  tomten  uppföra  en  ny  byggnad  från  grunden 
Vid  följande  sammankomst  den  6  Februari  framlade  vi  för  Sällskapet  de  bet  La- 
gade bytesvilkoren  jemte  af  ritningar  åtföljdt  förslag  till  nybyggnad  och  visaut 
att  det  nya  förslaget  i  alla  hänseenden  vore  att  föredraga  framför  komitéos  om- 
byggnadsforslag,  som  led  af  stora  olägenheter.  Frågan  hänsköta  nu  ånyo  tiM 
SiUiskapets  ordinarie  komité,  som  i  sammankomsten  den  13  Februari  förklanii!«- 
att  den  »af  hvad  nnder  frågans  handläggning  förekommit  hemtat  anledning  lil' 
det  antagandet  att  genom  nybyggiiad  på  en  tjenlig  plats  Sällskapet  skulle  crhulk 
tjenligare  lokaler  med  mindre  årliga  omkostnader  än  de  som  enligt,  förelaget  til) 
förändring  af  Sällskapets  hus  sknlle  ntgå»,  hvarföre  »komitén  ansåg  aig  böra 
för  Sällskapet  foreslå,  att  annons  i  allmänna  tidningame  skulle  ingå  derom  at: 
Läkaresällskapet  önskade  genom  byte  mot  sitt  nn  escande  hus  eller  genom  kop 
erhålla  lämplig  centralt  belägen  tomt»  etc.  Detta  förslag  antogs  af  Säliskap-t 
Én  medlem  af  komitén  fastade  då  uppmärksamheten  på  40  g  i  stadgame  tn' 
hvilken  jag  hänvisar.  En  temligen  liflig  diskussion  uppstod  om  hvad  som  mrd 
anledning  af  denna  paragraf  borde  åtgöras.  Att  fråga  om  afyUriny  nf  fn^t-j- 
heten  hlifvH  väckt  kunde  ej  bestridas,  lika  litet  som  att  komitén  en  tådan  iitg.t-.i 
tillstyrkt,  då  just  på  dess  förslag  en  annons  om  afyttringen  skulle  i  tidningaru" 
införas. 

Men  för  att  en  försäljning  skulle  fl  uga  rum,  måste  samtycke  dertill  giba* 
af  }  majoritet  på  ett  enligt  40  8:s  föreskrift  konstitoersdt  sammanträde  af  Säll- 
skapet. Om  detta  samtycke  på  så  sätt  vanns,  så  voro  40  §:s  föreskrifter  t  :M- 
gjorda.  Sådan  var  åsigten  hos  det  Läkaresällskap,  som  den  13  Februari  var  for- 
samladt  och  det  beslöt  derföre  att  enligt  40  8:s  föreskrift  sammankalla  SäU^kcpi 
mangrannt  genom  tidningame,  till  den  20  Mars,  för  att  fatta  beslut  rorandr 
ifrå^satt  afyttring  af  Sällskapets  egande  fastighet.  Vid  detta  sammanträde  u'af 
det  sålunda  efter  40  8:s  föreskrifter  konstituerade  Sällskapet  enhälligt  »itt  dl!- 
atånd  till  afyttring  af  Sällskapets  fastighet.  Efter  en  nu  uppkommen  lifiig  din- 
knssion  om  tolkningen  af  40  g  förklarade  majoriteten  inom  Sällskapet  (28  mot  17 1 
på  af  mig  f^mställd  proposition  att  den  ansåg  det  40  $:s  föreskrifter  om  KvaJ 
som  iakttagas  bör,  då  fråga  om  fastighetens  försäljning  uppstår,  voro  fullirjonla 
och  att  detaljvilkoren  vid  försäljningen  sålunda  kunde  i  vaiilig  ordning  aTguin* 


97 

Denna  proposition  och  detta  beslöt  voro  i  full  öfrerensstamxnelse  med  den 
åstigt,  som  g;)ort  sig  gällande  vid  sammankomsten  den  13  Febrnari  och  som  för- 
anledt  Sällskapets  allmänna  sammankallande  till  20  Mars,  som  i  annat  fall  varit 
fnll komligt  utan  ändam&l.  Detta  är  g&ngen  af  fr&gans  behandling.  Hvar  &ter- 
tluoa  vi  derunder  revolten?  Kan  detta  beslnt  sägas  vara  dikteradt  pä  rak.  arm 
och  tillkommet  i  en  knapp  handvändning?*  Har  icke  den  tolkning  af  40$,  som 
ligger  till  grund  för  beslutet  den  20  Mars  pft  tvennc  sammankomster  med  en 
månads  mellanrum  erhållit  majoritet.  Har  icke  denna  majoritet  handlat  efter 
böAta  öfvertygeise  och  sökt  uppfylla  föreskrifterna  i  stadgarna,  säsom  hon  upp- 
fattat dem?  Man  har  förnekat  detta  och  sagt  att  majoriteten  trampat  lagame 
n lider  fötterna  pä  ett  sätt  som  hotar  Sällskapets  bestånd.  Ätren  om  majoriteten 
hade  misstagit  sig  i  sin  tolkning,  hvilket  jag  ej  kan  medgifva  att  den  gjort,  så 
vore  detta  menskligt,  och  förtjcnade  ingalunda  de  skarpa  uttryck  som  mot  den 
användts,  så  snart  den  handlat  efter  sin  öfvertygeise,  hvilket  väl  ingen  på  fullt 
allvar  vill  bestrida.  Skäl  för  eller  emot  en  bestämd  åsigt  är  det  enda  som  här 
bör  tala  och  jag  vill  derföre  söka  närmare  framhålla  hvad  som  bestämt  mig  för 
den  tolkning  af  g  40  som  blef  majorit<>tens  och  jag  vill  söka  visa  att  nämde  S 
hvarken  blifdt  brnten  eller  upphäfd  såsom  reservanterna  mena. 

Paragrafen  lyder  sålunda:  Skulle  fråga  uppstå  om  afyttring  eller  f^rpantning 
af  Sällskapets  cgande  fastighet,  och  komitén  en  sådan  åtgärd  tillstyrker,  bör 
Sällskapet,  en  månad  före  besluts  fattande,  genom  allmänna  tidningame  derom 
underrättas  och  till  mangrannt  sammantriidc  kallas.  För  beslutets  giltighet  for- 
il  ras,  att  minst  tre  Qerdedelar  af  de  närvarande  sig  deruti  förena. 

Jag  får  då  först  med  afeeende  på  ordalydelsen  och  dess  fullgörande  ånyo 
framhålla  följande: 

Att  fråga  upp$tått  om  afyttring  eller  förpanining  af  Siilhkapeta  egnude 
fastighet  kan  ingen  fömcks;  ej  heller  att  komitén  en  sådan  åtgärd  tillstyrkt, 
och  med  anledning  häraf  har,  såsom  vi  alla  kunna  intyga,  Sällskapet  en  manad 
ftire  besluts  fattande  genom  allmänna  tidningame  derom  underrättats  och  till 
mangrannt  sammanträde  kallats.  Och  på  detta  sålunda  i  full  öfverensstämmelsc 
med  40  8  konstituerade  sammanträde  har  ej  blott  en  majoritet  af  1  ittnn  Säll- 
skapet enhälligt  gifvit  sitt  tillstånd  till  fastighetens  afyttring. 

Sålnnda  har  paragrafens  alla  furiiskriftcr  blifvit  efter  ordalydelsen  till  punkt 
och  pricka  uppfyllda,  uch  detta  torde  vara  nog  för  att  vcderliigga  påståoudct  att 
paragrafen  blifvit  bruten.  Meu  kanske  det  ligger  något  mera  i  denna  paragraf 
ån  hvad  orden  tillkannagifva.  Den  bör  ej  tillämpas  efter  orden  säga  re3er\'an- 
tcrna  utan  efter  andemeningen.  Detta  skulle  ej  hafva  skett  och  derför  vore  ett 
lagbrott  begånget.  Det  vore  ej  nog  med  att  ett  efter  40  $  konstitueradt  Säll- 
skap ger  sitt  samtycke  till  fastighetens  afyttring;  utan  livovje  särskildt  förslag 
med  dess  dctaljvilkor  för  afyttriugen  måste  först  tillstyrkas  af  komitén  och  se- 
dan pröfvas  af  ett  en  månad  förut  sanimankalladt  Sällskap.  Härom  innehåller  $ 
dock  ej  ett  ord  och  jag  tror  ej  att  detta  är  den  rätta  tolkningen. 

Mig  synes  lagstiftaren  med  ifrågavarande  paragraf  enda.<it  hafva  afsctt  det 
allmänna  beslutet  att  afyttra  fastigheten.  Han  säger  derföre  i  de  mest  allmänna 
ordalag  att  då  fråga  om  afyttring  uppstår  och  komitén  sådan  åtgärd  d.  v.  s. 
husets  afyttring  i  allmänhet  tillstyrker,  så  ^kall  etc.  Här  är  ju  ej  den  ringaste 
hänsyftan  på  något  visst  framlagt  föralag  till  försäljning,  utan  blott  om  det  all- 
männa beslutet  om  afyttriugen.  Hade  lagstiftarens  mening  varit  att  hvarje 
specielt  förslag  skulle  enligt  40  g  behandlas,  så  synes  det  mig  med  nödvändighet 
att  han  ej  skulle  insatt  de  orden :  och  komitén  en  sådan  åtgärd  tillstyrker,  utan 
i  stallet  sagt  -  -  och  komitén  de  föreslagna  vilkorens  antagande  tillstyrker;  eller 
det  inlemnade  anbudets  antagande  tillstyrker  —  eller  något  dylikt. 

Hvilken  brist  på  förutseende  klokhet  skulle  ej  lagstiftaren  dessutom  hafva 
ådagalagt  om  reservanternas  tolkning  vore  den  riktiga.  Hvilka  trassel  och  upp- 
repade mer  än  månadslånga  dröjsmål  skulle  ej  uppstå,  under  hvilka  och  genom 
hvilka  månget  fördelaktigt  anbud,  dels  skulle  uteblifva,  dela  återtagas.  För  att 
behandla  några  med  vissa  mellantider  inkommande  förslag  skulle  långliga  tider 
åtgå,  ty  först  skulle  de  beredas  i  komitén  och  sedermera  hvar  för  sig  ligga 
ytterligare  och  vänta  sin  månad  fnll.  Jau'  hyser  bättre  tankar  om  lagstiftaren 
än   att    han  skulle  förbisett  det  krångel,  det  bråk  och  den  onödiga  tidsufdrägt 


98 

som  häi-igeoom  »kulle  nppatä.  Ett  starkt  bevis  for  riktigWen  af  den  toilka3ir< 
att  8  40  a£aer  det  allmäniia  betlutet  om  egendomens  afyttring:,  och  ej  pröfvasu. 
af  specialfura  BK  finner  jag  för  min  del  dessutom  deruti,  att  stadgamc  ej  i&i.: 
h&lla  ett  ord  om  huru  for&mfi  skall  vid  inköp  af  ca  annan  fastighet  cUer  i 
annan  tomt  orh  dennas  bebyggande  ifall  fråga  derom  s&som  no  »kett  «kai< 
uppstå.  Dcttii  har  sålunda  af  lagstiftaren  blifvit  helt  och  liållet  lenuiat  åt  SJ 
skåpet  att  pu  vanligt  siitt  afgöras  d.  v.  s.  genom  enkel  majoritet  vid  vatl: 
ordinarie  sammankumst.  Det  kan  ej  rara  af  brist  på  förutseende  eller  af  gluxa^i 
Kom  lagstiftaren  lemnat  Sällskapet  denna  fribct.  Det  skulle  stå  ganska  illai-i 
sammans,  jn  det  skalle  vara  eu  oförlåtlig  inkonseqrcns  att  så  binda  häBderca  | 
Siillskapet  vid  en  försäljning  af  dess  fastighet,  och  försvår»  denna,  änder  6 
Säll8ka|>et  lemnades  full  frihet  att  på  vanligt  sätt  besluta  om  köp  af  nytt  Vi 
eller  om  uppförandet  nf  en  ny  byggnad.  Man  hnr  sagt  att  försäljmngeB  af  bsi 
skåpets  nuvarande  fastighet  skulle  vara  den  vigtigaste  ekonomijika  angelägeah- 
som  inom  Sällskajiet  kunde  förekommo.  Men  det  måste  dock  för  hvar  ocb  ti 
vara  klart  att  inköp  af  ett  nytt  rymligare  hn»,  eller  af  en  tomt  och  deonai  b« 
byggande  måste  nödvändigt  vara  en  långt  större  affär,  som  fordrar  långt  m«r 
betänkande  och  beräkning  än  den  på  det  hela  iranska  enkla  försäljningen  nf  dr 
nuvarande  fastigheten,  hvai*s  värde  väl  lärer  vara  temligcn  lätt  att  bestäxnmj 
sedan  beslut  om  dess  försiiljniug  en  gång  blott  blifvit  fattudt.  Det  kan  »^åka! 
c\j  blott  och  ej  ens  hufvudsakligen  varit  fruktan  for  ekonomiska  missriknio^ 
som  föranledt  40  §  bestämmelser,  då  Sällskapet  fått  full  frihet  att  p£  vanlig 
sätt  gå  tillvHga  vid  besluts  fattande  om  långt  vigtigare  och  svårare  frågor. 

Det  synes  mig  sålunda  på  gruud  af  alla  anförda  »kul  som  hade  lagstiftir^^i 
ej  velat  genom  (Ictaljcradc  bestämmelser  binda  händerna  på  Läkaresällakapet  \  '- 
det  definitiva  uppgörandet  af  vilkoren  för  en  föreslagen  försäljning,  utan  att  hn 
blott  velat  förekomma  ett  forhastadt  beslut  att  afyttra  fastigheten  och  derfr»rt 
skärpt  fordringarne  för  giltigheten  af  ett  dylikt  beslut,  samt  att  han  anxeit  hV 
de  definitiva  köpevilkor^ns  uppgörande,  sedan  beslut  om  försäljning  en  itu: 
fattats,  utan  fara  kunde  öfverlemnas  åt  Sällskapets  af  8  valde  ledamöter  och  U 
4  embetsmänncn  bestående  komité  samt  åt  Sällskapet  att  i  vanlig  ordnine  af- 
göras.  Endast  med  en  sådan  tolkning  låter  det  sig  förklara  att  inga  be»täiB- 
melser  blifvit  gjorda  för  sättet  att  besluta  om  inköp  af  ny  fastighet. 

Äfven  med  andemeningen  af  40  $  anser  jag  sålnnda  det  af  majontetea  den 
20  Mars  fattade  boslutet  vara  i  öfverensstjimmelse,  och  i  denna  öfvertygchf, 
kan  jag,  likasom  öfriga  medlemmar  af  majoriteten,  med  lugn  HMbakavisa  dr 
skarpa  nt tryck  som  i  reservationerna  förekomma. 

Båda  reservanterna  säga  att  genom  Sällskapets  ofta  omnämde  besiat.  d*-!* 
40  $  ej  blott  blifvit  bruten  utan  faktiskt  upphäfd,  och  att  då  detta  innebär  tn 
ändring  af  stadgame  i  strid  mot  hvad  %  45  derom  stadgar,  så  skulle  äfven  denna 
paragraf  blifvit  bruten.  Häremot  vill  jag  endast  anmärka  att  enligt  såväl  mir 
ofvan  motiverade,  som  äfven  enligt  majorit-etens  genom  votering  nttalatle  upp- 
fattning g  40  på  intet  sätt  blifvit  bruten,  utan  tvärtom  i  hela  sin  vidd  tillämpn' 
och  efterföljd,  ej  heller  har  den  blif?it  upphäfd,  ty  det  fattade  beslntet  kan  bloi* 
gälla  försäljningen  af  Sällskapets  nuvarande  fastighet;  köpes  en  ny  sådan,  vi 
mtistc  då  frågti  i  sin  ordning  om  den  nya  fastighetens  försäljning  uppstår,  nänxir 
paragraf  nödvändigt  tillämpas.  Huru  kan  den  då  sägas  vara  npphiifdV  Lika 
litet  lärer  den  vara  ändrad  dcrföre  att  majoriteten  tolkat  den  på  nmiat  satt  an 
minoriteten  och  reservanterna.  Jag  kan  derföre  ej  medgifva  att  något  brott  mot 
45  S^  på  något  sätt  ogt  rum,  lika  litet  som  mot  den  tö. 

Hr  Santesson  bar  reserverat  sig  mot  beslutets  giltighet  äfven  på  grund  nf 
BJclfva  sättet,  på  hvilket  voteringen  verkställdes.  Jag  vill  till  eu  början  härtill 
anmärka  ntt  om  någon  oformlighct  eller  olagligbet  dervid  blifvit  begångrn,  »a 
drabbar  detta  lika  mycket  den  ena  som  den  andra  åsigteus  anhängare:  ty  uti 
voteringen  gjordes  ingen  aumiirkuing  dernfver,  och  reservationerna  gällilc  At 
blott  beslutets  innehiil),  ej  sättet  pH  hvilkot  det  tillkommit  eller  do«s  gilMi^hd 
om  jag  undantager  Hr  Lkwlns  framställda,  men  ej  understödda  äsigt  att  nim 
proposition  borde  luift   ,'  delars  majoritet. 

Nu  anmärker  Hr  Santesson  emellertid  för  det  första  att  i  strid  mat  lätu'- 
varigt  bruk  vid  dylika  frågor,  voteringen  skedde  genom  bollutering.  Men  J- 
2t}  $   blott   stadgar  om  voteringssätiet,  att  alla  frågor  skola,  då  någon  Irdoui»* 


99 

cirt   ÖQtkar,  ovigerltgeu  afgönu  genom  öppen  votering,  bulloiering  eller  votering 
ined     slutna  sedlar  efter  frågans  beskaffennet,  och  d&  ingen  annan  inflkräukning 
i    detta  stadgande  göres  &n  att  val  af  ledamöter  skall  ske  genom  öppen  votering 
<Mrli    då  nn  ingen  vid  ifrågavarande  votering  begärde  annat  voteringssätt,  så  var 
det    fullt  lagligt  och  i  öfverensstämmelse  med  stadgame  att  ballotering  användes, 
iivarfore    detta  ej   kan  i   ringaste  mån  rubba  giltigheten  af  beslutet.     Deremot 
iir    den  gjorda  anmärkningen  att  många  deltogo  i  voteringen,  hvilka  ej  före  Ja- 
nuari månads  utgång  inbetalt  sin  årsafgift  af  största  betydelse  för  frl^an;  ty  § 
17    stadgar  att  »ledamot,  som  till  den  tiden  ej  inbetalt  afgiften,  cger  ej  rätt  att 
de]t«ga  i  förefallande  voteringar  eller  att  begagna  biblioteket.»     Det  är  alldeles 
likgiltigt   om   man  sedermera,  efter  den  sista  Januari  criägger  afgiften  eller  ej, 
ty     man  eger  i  alla  fall  ej  voteringsrätt  nndcr  återstoden  af  arbetsåret.     Då  Hr 
Santisssoa  särskildt  nämnt  mig  bland  dem  som  vid  voteringen  ej  erlagt  afgift,  så 
anser    jag   mig   böra  upplysa  att  jag  befann  mig  i  godt  s^lskap  med  represen- 
tauter  af  båda   äsigt-ema,  samt  att  vi  inalles  äro  2?  i  Stockholm  boende  med- 
lemmar,  som    lika  ofrivilligt  som  omedvetet  försuttit  vår  rätt  att  nnder  inne- 
varande år  i  voteringar  deltaga  och  att  begagna  biblioteket.    Illa  för  Sällskapet 
är     isynnerhet  att  S:ne  af  dess  mcst  nitiska  komité-lcdamöter  äfven  drabbats  af 
Ha  ni  ma  öde.     Skall  paragrafen  tillämpas  på  ifirågavarande  votering  och  npphäfva 
(lpi»4  giltighet,  hvaremot  jag  hvarken  kan  eller  vill  opponera  mig,  så  måste  detta 
ej     blifva  en   undantags-tillämpning  in  casn,  utan  måste  då  8  allt  fortfarande  i 
deaa   fulla  vidd  tillämpas.     Att  Sällskapet  emellertid  ej  på  många  år  fattat  ett 
ined    nfseendc    på   denna  g  fullt  lagligt  beslut,   ända  från  den  81  Januari  till 
Oktober  månad  h varje  år,  tror  jag  mig  kunna  påstå,  ty  öfverhufvnd  hafva  nära 
Dug    hälften  af  de  i  besluten  deltagande  medlemmarne,  årligen  bortglömt  att  i 
rattan  tid  erlägga  sin  afgift.     Paragrafen  har  dock  i  strid  mot  dess  ordalydelse 
tillämpats  så,  att  rätten  till  votering  blifvit  återvunnen  i  och  med  afgiftens  er- 
läggande.    Detta  brott  mot  stadgarne  kan  ej  vara  gjordt  af  glömska  eller  förbi- 
seende eller  på  ^rund  af  en  tvetydighet  i  lagen;  men  det  har  dock  för  sig  fått 
eii    mångårig    häfd.     Jag   slutar   här   detta  kanske  något   för  länga  anförande, 
i^Rnoni  hvilket  jag  velat  söka  befria  mitt  och  majoritetens  handlingssätt,  från  de 
in  orka  slagskuggor  som  derpå  kastats  och  sätta  det  i  ratt  belysning. 

Jog  ho])pns  att  vi  alla  må  städse  bibehålla  aktningen  för  och  respektera 
lM.'lgden  af  vara  lagar,  och  säkert  instämma  vi  alla  i  den  ene  värde  reservantens 
yttrande,  att  i  annat  fall  vådor  knnna  uppstå  för  vår  framtid,  men  det  är  äfven 
nödvändigt  att  vi  hysa  aktning  för  hvarandras  å.sigter;  göra  vi  detta  och  seder- 
mera handla  efter  bästa  öfvertygelse  med  det  gemensamma  målet  Sällskapets 
«)c-h  vetenskapens  utveckling  och  förkofran  ständigt  för  ögonen,  då  hyser  åtmin- 
<*tone  ej  jag  någon  frnktan  för  Sällskapets  framtid,  hnrn  lifligt  och  huru  ofta 
äi.i  olika  äsigter  må  bryta  lans  inom  dessa  väggar,  eller  inom  de  nya  murar, 
hvilka  jag  hoppas  snart  skola  omarma  våra  sammankomster. 

I  en  diskussion  angående  de  skriftliga  med  anledning  af 
husförsäljningsfrågan  inleinnade  reservationerna  och  åtskilliga  i 
desamma  förekommande  uttryck,  yttrade  sig  Hrr  v.  DiJBEN, 
Key,  Lemchen,  Malmsten,  Rossander  och  Santesson. 

=  De  af  Frih.  v.  Duben  i  sista  sammankomsten  gjorda 
förslagen  till  ändringar  och  tillägg  i  Sällskapets  stadgar  remit- 
terades till  komitén  för  att  framdeles  i  laga  ordning  (Maj  näst- 
kommande år)  i  Sällskapet  till  afgörande  företagas. 

=  Jemte  förklaring  öfver  några  smärre  af  revisorerna  af 
Sällskapets  räkenskaper  ^orda  anmärkningar,  återställdes  den 
till  komitén  remitterade  revisionsberättelsen,  och  erhöll  enligt 
revisorernas  tillstyrkan  skattmästaren  full  décharge. 


100 

=  Sekreteraren  appläste  foljaode  till  Sällskapet  anländ 
skrif velse  röraode  en  ny  vattenkurinråttning  vid  MåMib&rg: 

Till  Svenska  Läkare- Såliskapet! 

Till  följd  af  den  allmänna  och  mer  omfattande  tillämpnir^ 
som  sjokdomars  behandling  medelst  så  kallad  vattenkar  vmiDi 
såväl  i  vått  land  som  andra  länder,  måste  det  anses  vara  af  o! 
icke  ringa  vigt  att  ett  tillräckligt  antal  vattenkuranstalter  finoa: 
vid  dertill  tjenliga  lokaler.  Öfvertygelsen  att  en  kännbar  brif 
i  detta  hänseende  ännu  förefinnes  inom  Sverige,  har  föranle«ii 
bildandet  af  ett  aktiebolag  för  anläggande  af  en  större  rätter.- 
karanstalt  vid  Mösseberg  helt  nära  intill  Falköpings  jemväg-r 
station.  Detta  bolag  konstituerades  den  14  Juni  1864  nndt^i 
namn  af  »Mössebergs  Vattenkur-Inrättnings  Aktiebolagi*  ocl 
erhöll  den  30  Åagusti  1864  Rongl.  Maj:ts  nådiga  stadfastel.^^ 
å  sina  bolagsreglor. 

Bolaget,  som  for  närvarande  eger  tecknadt  ett  aktiekapitd 
60,000  rdr  rmt,  har  för  anläggning  af  inrättningen  mot  21,0<K 
rdr  inköpt  jordegendom  af  f\  mantal  med  omkring  60  tanolaiid^ 
areal.  Denna  jordegendom,  belägen  vid  foten  af  Mösseberg,  ejjei 
fyra  lika  stora  hufvadkällor.  Vattentillgången  i  en  af  dessa 
har  blifvit  uppmätt  och  utgör,  på  sätt  ingeniörens  J.  Norrmaof 
under  bifogade  intyg  utvisar,  39  kannor  i  minuten,  hvaraf  följer, 
att  inrättningen  kan  påräkna  en  vattentillgång  af  mera  än  15() 
kannor  i  minuten.  Vattnets  temperatur  i  sistberörda  källa  håller, 
enligt  Dr  Westerbergs  intyg,  6  grader  Celsius  och  är  vattnets 
köldgrad  i  de  öfriga  sannolikt  härmed  öfverensstämmande. 

Inrättningen  är  afsedd  att  rymma  cirka  800  badgäster  och 
att  öppnas  våren  nästkommande  år.  Om  det  arbete  i  byggnader 
och  planteringar,  som  å  inrättningen  redan  är  nedlagdt  och  fram- 
deles kommer  att  nedläggas  lemna  bifogade,  af  arkitekten  Sjö- 
berg uppgjorda  ritningar  upplysning;  och  upptager  närslotna 
prospekt  såväl  ett  kostnadsförslag  för  inrättningens  första  an- 
läggning som  uppgift  å  inrättningens  påräknade  årliga  inkomster 
och  utgifter. 

Då  direktionen  öfver  Mössebergs  vattenkurinrättning  ansett 
af  vigt  för  inrättningens  framtida  utveckling  att  erhålla  en  hrint 
stående  medicinsk  auktoritets  yttrande  öfver  inrättningens  be- 
tydelse och  nytta,  får  å  direktionens  vägnar  jag  härigenom  vörd- 
samt anhålla  att  Svenska  Läkaresällskapet  täcktes  meddela  M 


101 

Lit  I  ätande  i  berörda  hänseende,  som  sakens  vigt  och  företagets 
ofvan  framställda  beskaffenhet  krätVer.   Stockholm  den  3  April 

C  Håkansson. 

Mössebergs  vaUetikuranstalt  innefattar: 

Fyra  afdelningar  af  hvilka  tvenne  äro  afsedda  for  ståndspersoner 
o<*h    tvenne  for  allmogen,  som  innehålla: 

1)    Å/debiingame  för  ståndspersoner  kvar  der  a: 
En  större  afkylningssalong  med  4  bassiner  och  3  dusch-serviser. 
Tvenne  karbadsrum  för  5  badkar  med  4  särskilda  toiletter. 
Ett  rum  for  uppvärmniug  medelst  ångskåp  och  kaloriferer. 
Ett  rum  för  10  sittbaljor  och  några  fotbaljor. 
Nio  stycken  gemensamma  inpackningsrum  med  47  sängar. 
Trenne  enskilda  inpackningsrum  med  en  säng  i  hvardera. 
Ett  kabinett  för  galvanisering. 

2)    Åfdelningame  för  allmogen  hvardera: 

En  afkylningssalong  med  2  bassiner  och  2  dusch-serviser. 

Ett  karbadsrum  med  2  badkar. 

Ett  ångskåpsrum. 

Ett  rum  för  ryska  bad. 

Ett  sittbadsrum. 

5  stycken  iopackningsrum  med  inalles  27  sängar. 

En  sjuksal  för  8  patienter. 

Dessutom  är  för  hela  anstalten  gemensamt  afsedt  en  rymlig 
gymnastiksal.  Särskildt  dusch  hus,  som  äfven  innefattar  wellendusch 
samt  komprimationsapparat  m.  m. 

Hr  Malmsten  yttrade  sig  angående  denna  vattenkuran- 
stalts  fördelaktiga  belägenhet  och  blifvande  ändamålsenliga  in- 
rättning, samt  ifrågasatte  att  några  komiterade  skulle  inom 
Sällskapet  utses  för  att  afge  ett  utlåtande  angående  ofvannämde 
helsovårdsanstalt.  —  Frågan  bordlades. 

=  Ordföranden  meddelade  att  tvenne  af  Danmarks  mest 
kände  och  ansedde  läkare,  som  äfven  inom  svenska  läkarekorpsen 
räknade  talrika  vänner,  nyligen  aflidit,  nemligen  Ofveraccouchören 
vid  »Fedsels  og  Pleiestiftelsen»  Prof.  Carl  Eduard  Marius 
Le\'Y  och  Prof.  Ballin,  praktisk  läkare  i  Köpenhamn. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Upsala   Läkareförenings  förhandlingar  under  arbetsåret  1865 — 
1866.     Gåfva  af  Bedaktionen. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  25  till  och  med  Lördagen  den  31  Mars  1866: 


Diarrhcea 19, 

Febris  intermitten»..  9, 

VariolK.   Varioloides  4. 

Scarlatina 5. 

Syphili* 1. 

Oonorrhoea      2. 

CoDJonctmtis 8. 

Otitis 4 


102 

Sjukligfaeten  liksom  föregående  vecka  temligen  betydlig.  - 
Af  Varioiae  hafva  18  fall  samt  af  Scarlatina  14  fall  forekommi 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  ajnkdooufall  (frtn  17  läkare): 

Febris  tjrphoides 2.  Ang.  tons.  &  faucinm    dö.iictents 

Diphtheria ö.;£ndocarditifl  l.lRheamatumas  aeatiu    1 

Laryneo-traeheitts.  ..     16.|Sr3nipelaa    

Bronch.  Cat.  bronch.  192.  Urticaria 

BroDchitia  eapillaris.      2.  Zona 

Pnenmonia IG.iFontncnliis     

Pleoritis   12.>Rbeum.reeenaafebril. 

GaatritU.    Entcritw  2J                       q„„»».  *• 

Typhlit.  &  PerityphL  2.                       ^""™  ** 

Peritonitis 2.| 

2.  A   Unfvndatadens  SjnkvArdsanstalier : 

P&  Serajimer-lasareii6t:  sjokantalet  den  31  Man  267,  hvaraf  154  på  a£å< 
ningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  pneumonia  4,  febria  typhoidi 
3,  scarlatina  1,  delirinm  tremens  1,  rheamatismna  1. 

P&  Allmänna  Gamisonå-ajnkhmaet :  sjnkantalet  den  31  Han  167.  hvanf  ^ 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  broackitia  2,  {nu- 
monia  2,  rhenmatismos  2,  variolae  1,  laryngo-tracheitis  1,  plenritis  1. 

På  Provi»orUha  sjnkhwfet  å  Söder:  sjnkantalet  den  31  Man  179,  hvsr 
150  inviirtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  10,  pnenmonta5,  searlatia 
1,  apoplexia  cenbri  1,  coigunctivitis  1,  iotems  1. 

På  Proviåoritka  tjukhu$et  å  SahhaUberg:  sjnkantalet  den  31  Man  €7,  kvar 
60  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  broncbitis  eapillaris  3,  pncnmoiUA': 
febris  typhoides  1,  delirium  tremens  1,  rhenmatismus  1,  eryihema  nodosam  1 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  9,  bronchitis  eapillaris  4,  plenritij  i 
conjunctivitis  2,  diarrhoea  2,  otitis  1,  gastro-enteritis  1,  urticaria  1,  pemphigu 
1.  —  Polikliniken:  bronchitis  6,  diarrnoea  2,  coi^nncti vitis  2,  otitis  2,  porq 
monia  2,  gastritis  2,  sypbilis  1,  pleuritis  1,  urticaria  1. 

På  Bamsjnkkuset:  sjnkantalet  den  31  Man  55;  inkomne  under  veckso 
pneumonia  2,  conjunctivitis  2,  angina  1,  enteritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  18;  raetro-peritonitis  i 
pysemia  1,  mania  pnerpenlis  1,  helsotillståndet  tillfredsställande.  (?) 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  13;  helsotillatåndet  godt 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss'SJukhuset:  sjnkantalet  den  31  Man  39;  inkomne  nnder  veckan 
febris  gastrica  simplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  31  Man  179,  hran 
85  mankön  och  94  qvinkön. 

På  StocJcIwlms  stads  och  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  81  Mara  130,  hrini 
111  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  syphilis  16,  gonorrhoea  5. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  31  Man  18;  inkomne:  syphilis  1 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-npporter):  bronchitiiO> 
diarrhoea  15,  pneumonia  8,  febris  intormittens  7,  scarlatina  7,  opbthaimia  G 
febris  gastrica  simplex  5,  rhenmatismus  5,  angina  tonsillaris  4,  varioU*  H 
gastricismus  2,  meningitis  cerebralis  2,  syphilis  1,  apoplexia  cerebri  1.  Itnu 
gitis  1,  gastritis  et  enteritis  1,  metritis  1,  crysipolas  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse: 

Norra  Korrektions^inrättningen :  febris  gtstrica  simplex  1. 

s=  Till   ledamöter   af  Svenska  Läkaresällskapet  aiitogo$ 
Hrr  L.  G.  Dovertie  och  G.  W.  Miltopée. 

=r  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  LäkaresälUksprt 
anmäldes  af  Frih.  v.  Dubek,  Hrr  Rey  ock  Santesson: 


103 

Dr  II.  Belmholtz,  Professor  i  fysiologi  vid  universitetet 
i   Heidelberg, 

Dr  Carl  Ludwig,  Professor  i  fysiologi  vid  universitetet 
i   Leipzig  och 

Dr  Ernst  Brucke,  Professor  i  fysiologi  vid  universitetet 
i   Wien. 

Dessa  tre  män  intaga,  enligt  samtidens  vittnesbörd,  de 
första  platserna  inom  sin  vetenskap;  och  om  den  förstnämde 
sade  en  gång  vid  offentlig  föreläsning  en  af  de  andra:  »sedan 
Aristotelis  tid  är  H.  den  störste  fysiolog  verlden  frambragt.» 
De  hafva  alla  tre  brutit  nya  banor  inom  sin  vetenskap  samt  i 
skrift  och  tal  främjat  och  utbredt  densamma  på  utmärkt  sätt. 
Da  spåren  af  deras  verksamhet  igenftnnas  i  hvarje  nyare  fysio- 
logisk afhandling,  så  torde  en  uppräkning  af  deras  skrifter  vara 
öfverflödig. 

Dr  Paul  Broca,  Prof.  agrégé  vid  medicinska  fakulteten 
i  Paris,  kirurg,  sekreterare  i  Société  d'Anthropologie,  författare 
till  flera  uppsatser  i  anatomi,  hufvudsaklig  utgifvare  af  »Atlas 
<l*Anatomie  descriptive  du  corps  humain.»  För  B:s  åsigter  om 
Äteiuien  har  Frih.  v.  Dttben  ej  längesedan  redogjort  i  Läkare- 
sällskapet; hans  djerfva  och  med  lifsfara  förenade  insamling  af 
t>0  baskiska  kranier  är  verldsbekant. 

Thomas  Henry  Huxley,  F.  R.  S.  och  Professor  i  kom- 
parativ anatomi  vid  R.  College  of  Surgeons  i  London,  Chef  för 
School  of  Mines.  Författare  till  en  mängd  afhandlingar  i  kom- 
parativ anatomi,  till  skriften:  »Mans  place  in  nature»,  utgifvare 
af  Atlas  of  comparative  Anatomy,  Lyells  medarbetare  och  R. 
Owens  motståndare,  täflar  Huxley  med  den  sistnämde  om  första 
platsen  bland  nu  lefvande  komparativa  anatomer. 

Dr  Alexander  Ecker,  Uofråd,  Professor  i  anatomi  vid 
universitetet  i  Freiburg  im  Breisgau.  Utgifvare  af  de  berömda 
»Icones  histologico)»,  samt  nu  sednast  af  »Crania  Germania^ 
meridionalis  occidentalis. 

Dr  Wilhelm  His,  Professor  i  anatomi  och  fysiologi  i 
Basel,  väl  bekant  genom  sina  utmiLrkta  undersökningar  öfver 
lymfkärl  och  körtlar,  samt  genom  det  tillsammans  med  RuTi- 
MEIER  ntgifna  arbetet:  »Crania  llelvetica.» 

Dr  Heinrich  Frey,  Professor  i  medicin  i  Ziirich,  äfven- 
ledes  känd  genom  utmärkt  bearbetning  af  lymfsystemet,  af  Hr 
Key  ref.,  liksom  de  af  His,  inför  Sällskapet;  känd  i  öfrigt  ge- 
nom sitt  i  vårt  land  allmänt  spridda  arbete:   »Das  Mikroskop 


104 

und   die  mikroskopische  Technik»,  hvars   2:dra  upplaga   en  -j^ 
oss  nyligen  inför  Sällskapet  anmält. 

LlONEL  S.  Beale,  M.  b.  Professor  i  fysiologi  vid  Kiri; 
College,  London;  författare  till  »How  to  work  with  the  Ml 
croscope,  m.  fl.  arbeten,  utgifvare  af  »Archives  of  Medicim 
m.  m. 

=  Hr  Santesson  meddelade  att  den  frejdade  vetenskapr 
mannen  och  psykiatern  John  Conolly,  f.  d.  Professor  vi- 
Uuiversity  College  i  London  och  f.  d.  Ofverläkare  vid  Hanvell^ 
Hospital  för  sinnesrubbade,  den  5  Mars  aflidit  vid  71  års  åldrr 

Hr  S.  lemnade  efter  Medical  Times  and  Gazette  för  dtir 
10  Mars  följande  nekrolog: 

Conolly  hade  som  ung  genomgått  skiftande  Öden.    Efter  fadren<< 
tidign    död   sattes  han  i  skola  ocb  ingick  vid  18  års  ålder  i  kr:::- 
tjenst   samt  följde  sitt  regemente  på  garnisonering  i  Skottland  u! 
Irland;  tröttnade  dock  snart  på  det  militära  lifvet,  gifte  sig  rid  t: 
års    Ålder    och   tillbragte  derefter  ett  år  i  Frankrike.     Nu  först  be- 
stämde han  sig  for  sitt  blifvande  vitae  genus,  läkarekonsten  ocb  in- 
skreU  som  medicins  studiosus  vid  Edinburghs  universitet,  samt  Kr- 
jade  med  ifver  sin  nya  bana.     Efter  afslutande  af  sina  akademisk 
studier  (hans  Doctorsdisputation  behandlade  »Insanity»)  praktisersd 
han  korta  tider  på  skiljda  ställen  samt  egnade  sig  tillika  åt  Iittenir:i 
sysselsättningar   och  utgaf  jemte   Dr  (sedermera  Sir)  John  Fobb?j? 
»British    and    Foreign    Medical    Review»    samt  i   förening   med  Dr 
TwBDiE  »Library  of  Medicine.»    En  tid  Professor  i  praktisk  mcdicj; 
vid    University   College  i  London,  lemnade  han  snart  denna  ythu 
otillfredsställd  att  vid  undervisningen  ej  kunna  disponera  någon  klinu 
Först  1839  fann  han  omsider  såsom  Ofverläkare  vid  Hanvells  x\^\- 
lum,   en   institution  för  sinnesrubbade  med  nära  tusen  patieuter,  tn 
lämplig    sfer  för  sin   verksamhet.     Kedan   efter  2  månader  V2ur  ■itv 
restrainti>*systemet  därstädes  fullständigt  infördt.    Detta  väckte  myckc. 
uppseende    och    mycken   opposition,  men   Conolly  fortsatte  hela  sii 
lefnad   att   kämpa  för  detta  mål.     Hans  rapporter  1839  och   iHU 
utvisa  på  ett  lysande  sätt  möjligheten  af  systemets  praktiska  tillnmj- 
ning.     Sedan  sistuämde  år  afstod  han  siu  aflöning  och  qvarstod  tn- 
dast  såsom  konsulterande  läkare  vid  Haiivell.    Med  ifver  och  fram* 
gång    arbetade    han    fortfarande  fÖr  grundandet  af  goda   asyler  fC: 
fattiga    sinnessjuke.  —  Sedan  Conolly  dragit  sig   från  sin  praktik, 
uti  hvilken  han  varit  mycket  anlitad,  tillbragte  han  sin  ålderdom  i 
lugn  med  studiet  af  klassiska  författare, 

Conolly  hade  en  hög  intelligens;  en  snillrik  och  korrekt  stil 
utmärker  alla  hans  arbeten.  Bland  litterära  produkter,  utom  de  of* 
van  anförda,  torde  böra  nämnas  hans  j>Constrnction  and  ManageriK  n' 
of  Lnnatic  Asylnms»  samt  för  ett  par  år  sedan  »Hamlet»  en  iilei, 
broschyr  med  ett  djuptänkt  ooh  ytterst  lärorikt  innehåll. 


105 

Den  åldrige  psykiaterns  slut  gick,  sfisom  han  sjelf  önskat  det, 
helt  hastigt.  Efter  ett  plötsligt  anfall  af  hemiplegi  afled  han  den 
5   Mars  efter  endast  ett  par  timmars  sjukdora. 

Ett  verksamt  lif  egnade  han  till  realiserandet  af  en  ädel  idé, 
ncmligen  genomförandet  af  sinnessjukes  hehandling  utan  tvångsmedel, 
och  han  hnue  också  glädjen  att,  tack  vare  den  öfvertygelsens  värma, 
h varmed  han  sträfvade  för  denna  idé,  se  sina  menniskovänliga  önsk- 
ningar i  betydlig  mån  gångna  i  fullbordan. 

Afven  Frih.  v.  Duben,  som  varit  personligt  bekant  med 
(len  bortgångne,  meddelade  några  biografiska  drag  nr  hans  en- 
skilda lif. 

John  Gonolly  var  sedan  1852  medlem  af  Svenska  Läkare- 
sällskapet. 

Den  10  April. 

Läkarekorpsens  och  SällAkapeta  Senior  Dr  Rissler  f .  —  Stataanslaget.  —  Musae- 
bcrga  vattenknrinrätining.  —  Constitutio  cpidemica.  —  TJtländaka  ledamöter 
föreslagna.  —  Pylephlebitia.  —  Sjelfkaatration.  —  Koagnlerad  urin  i  bl&san. 
—  Hr  Sandauls  mcdico-pnenmatiska  anatalt. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  seniorn  i  Sveriges  Läkare- 
korps och  Svenska  Läkaresällskapet,  f.  d.  Provincialläkaren  i 
Jemtland,  Riddaren  af  Wasaorden,  Dr  Pehr  Rissler  den  24 
Mars  aflidit  på  Hornsberg  på  Frösön  i  en  ålder  af  84  år.  Den 
14  Juni  1814,  eller  för  mer  än  50  år  tillbaka,  invaldes  Dr 
Rissler  till  medlem  af  Läkaresällskapet. 

=s  Ordföranden  meddelade  att  K.  M:ts  nådiga  proposition 
angående  750  rdrs  årlig  tillökning  i  stataanslaget  för  Sällskapets 
litterära  verksamhet  *)  blifvit  För  några  dagar  sedan  af  statsut- 
skottet tillstyrkt. 

=  Den  förlidne  sammankomst  bordlagda  frågan  om  den 
nyanlagda,  ännu  under  byggnad  varande  vattenkurinrättningen 
vid  Mösseberg  upptogs  till  diskussion,  hvari  deltogo  Hrr  Grähs, 
ÄL\LMSTEN  och  Sandahl  O. 

På  förslag  af  Hr  Malmsten  beslöt  Sällskapet  att  rörande 
denna  helsovårdsanstalt  afgifva  följande  yttrande: 

Svenska  Läkaresällskapet,  som  ej  kunnat  på  sjelfva  plat- 
sen taga  någon  närmare  kännedom  af  den  nya  vattenkurinrätt- 
ningen  vid  Mösseberg,  tror  sig  dock  af  de  meddelade  handlin- 
garne och  ritningame  finna  att  läget  för  denna  anstalt  är  väl 
valdt  och  passande,  och  är  Läkaresällskapet  öfvertygadt  att  den 


*)  Se  protokollen  den  18  Joli  oeh  28  September  fSrlidet  år. 
FSrhandiingar  1866.  8* 


Pertassis 1, 

Cholerina 1. 

Djsenteria " 2. 

Biarrhcea 


106 

nya  inrättningeD,  om  allt  utfSres  i  enlighet  med  den  meddelad 
prospekten,  bör  kanna  uppfylla  sitt  ftndaniål  och  vinna  allmao 
hetens  förtroende,  under  föratsättning  att  ledningen  af  densamm 
uppdrages  åt  en  skicklig  och  nitisk  läkare. 

s:  Gonstitatio  epidemica  under  reekan  från  och  med  5an 
dagen  den  1  till  och  med  Lördagen  den  7  April  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  tämligen  betydlig.  —  Af  Variol^ 
hafva  27  fall,  samt  af  Scarlatina  8  fall  förekommit 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  sjalcdomsfall  (fr&n  21  läkare): 

Febris  typhoideB 2.'Memngitit  cerebralis      2.iT7phlit.  &  PeritjphL  2 

Mening.  c«rebro*4piii.      LJApopIexia  cerebri  ...       l.jPeritonitia 1 

Diphtheria 1.  Nearalgia d.jHepatitiB 1 

Angina  membranaoea      2.  ConjnnctmtiB 8.  letemt 1 

^.Otitia  6.|Ncpliriti8 t 

.  Ang.  tons.  &  funcinm  36.  Rhenmatismnt  acntiu  1-4 

.  Thrombosis.  Embolia      1.  iEiyaipelas 5 

.  Laryngo-tracheitis  ...  15.  Erythema  nodosmn.  i 

Febrig  pnerperalis  ...      1. 1  Bronch.  Cat ,  bronob.  130. '  Urticaria 1 

Febris  intermittens . .     13.  Bronchitis  capillaru .       6.  Fnrnncnlnt 1 

VarioUe.    Varioloidcs      Ö.Pncumonia 21.'Carbunculn8 I 

VaricellaB 3.|Plenritia 3.Rlieuin.recensefebnl.  3 

Scarlatina 3.  Febris  gaatr.  simplcx  17.                        ^  7-  - 

Syphilis l.lGaatritis.    Enteritis.  3.                        SnmiDÄ  5A) 

Gonorrhoea 9.|ColitiB 3. 

2.  A   Hnfinxdstadens    Sjukvårdsanttaiter : 

På  SeraJifMr-latareUet:  sjnkantalet  den  7  April  262,  hrmd  151  pä  &f 
delningen  for  invärtes  ajake;  inkomne  nnder  veckan:  delirinm  tremens  2,  febn 
intermittena  1,  perioarditia  1,  laiyngo-^acbeitia  1,  bronchitia  1,  pnenmonia  1 
plenritia  L 

På  Allmänna  Chrnisona-sjiikkustt:  ajukantalet  den  7  April  168,  hvmraf  7^ 

SI  afdelningen  för  invärtes  ajnke;  inkomne  nnder  veckan;  eyphilis  10,  bronciiitb 
,  pnenmonia  1,  plenritia  1,  febria  gaatrica  aimplex  1,  gaatritia  1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  ajukantalet  den  7  April  176,  brani 
132  invärtea  ajnke;  inkomne  under  veckan:  variolae  8,  pnenmonia  4,  raethtu 
2,  diarrboea  2,  aypbilia  1,  plenritia  1,  colitia  1,  nepbritia  1,  forunenlna  L 

P&  Provisoriska  sjuldisiset  d  Sabhatsberg:  ajukantalet  den  7  April  60,  bTarsl 
55  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  pnenmonia  2,  delirinjn  tremeoå  1 
colitia  1,  metritia  1,  rbenmatiamna  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitia  10,  dipbtberia  2,  coignnctivitii  2, 
broncbitia  capillaria  2,  plenritia  2,  urticaria  2,  diarrboea  1,  scarlatina  1,  ayphilii 
1,  angina  tonaillaria  1,  pneumonia  1,  eryaipelaa  1,  pempbisna  1.  —  PoWdiniktn: 
broncbitia  10,  diarrboea  5,  conjunctivitia  3,  pneamonia  3,  gaatro-enteritii  3, 
plenritia  2,  otitia  1,  nepbritia  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajukantalet  den  7  April  57;  inkomne  under  veckao 
enteritia  2,  scarlatina  1,  coi^junctivitia  1,  broncbitia  1,  pneumonia  1,  ecxema 
faciei  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset:  antalet  vårdade  18;  febria  pnexperalii  2. 
variolae  1. 

På  Provisoriska  Barnbördshusett  antalet  vårdade  13;  belaotiUatåadet  ptåt 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  belaotillatåndet  jrodt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  ajnkantalet  den  7  April  §3;  intet  (all  af  akut  ^ ak- 
dom  bar  under  veckan  inkommit. 

På  atookholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajukantalet  den  7  April  179,  brinf 
85  mankön  och  94  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  ooh  läns  Kurhus  ?  ajnkantalet  den  7  April  IBS^  httni 
116  från  ataden  ooh  17  f^ån  l&nett  iakomne:  syphilis  SS^  gonozrhosa  6, 


m 

Få  ProHåorUka   Kurhutei:  sjokanUlet  den  7  April  14;  inkomne:  gonor* 
rlicea  2,  syphilis  1. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkarncs  vecko-rapporter) :  bronchitis  72, 

?neiiinoma  16,  diarrhoea  13,  variol»  11,  rheumatismus  10,  febris  intermittens 
,  gastricismns  5,  febria  gastrica  simplex  5,  anjpna  tonsillans  4,  scarlatina  3, 
meningitis  cerebralis  3,  ophthalmia  2,  erysipelaa  «,  delirium  tremens  1,  neuralgia 
1,  otitis  1,  laryngitis  1,  gastritis  1,  ictenis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  delirinm  tremens  1. 

Norra  KorrektioM-inråUningen :  febris  intermittens  1,  fnrnncolus  1. 

=  Till  Utländska  ledamöter  af  Svenska  LäkaresäUskapet 
anmäldes  af  Hrr  Rossander  och  Santesson:  Professor  Nélaton 
i  Paris,  den  vetenskapliga  kirurgiens  förnämsta  representant  inom 
Frankrike,  verldsbekant  genom  flera  såväl  större  som  mindre 
arbeten  inom  detta  område;  samt  af  Hrr  Abelin  och  Schager- 
ström:  Geheimerådet  Professor  Fredrik  von  Scanzoni  i 
Wiirzburg. 

=  Hrr  Key  och  Santesson  redogjorde  för  ett  högst  an- 
märkningsvärdt  fall  af  Pylephlebitia,  Preparatet  förevisades. 
Utförligt  meddelande  skulle  ingå  i  tidskriften  under  rubriken 
Svensk  Kasuistik. 

=  Hr  Rossander  meddelade  följande  kirurgiska  curiosum: 

För  någon  tid  sedan  blef  jag  en  dag  strax  pä  eftermiddngeu 
kallad  till  en  patient,  som  under  ganska  egendomliga  forhållanden 
opererat  sig  sjelf  för  ett  moraliskt  och  fysiskt  ondt,  som  visat  sig 
vara  obotligt.  Det  var  en  17  års  yngling,  som,  trots  den  bästa 
vilja,  trots  alla  föreställningar  af  en  god  far,  ej  kunde  afhålla  sig 
från  en  last,  som  tyvärr  ej  är  ovanlig,  men  hos  honom  synes  nått 
en  större  höjd  än  vanligt  Förtviflad  öfver  sin  uselhet,  möjligen 
äfven  uppskrämd  genom  läsningen  af  någon  populär  skrift,  som  i 
dystra  färger  skildrar  sjelfbefl äckelsens  följder,  fattade  han  det  beslut 
att  söka  kurera  sig  genom  uppoffrandet  af  åtminstone  en  del  af  det 
organ,  Asom  var  honom  till  förargelse.»  Strax  före  middagsmåltiden 
hade  han  i  sitt  rum,  hvars  intill  matsalen  ledande  dörr  stod  half- 
öppen,  med  en  pennknif  utskurit  den  ena  testikeln,  den  högra.  Han 
satt  dervid  på  en  stol,  och  allt  skedde  så  tyst,  att  ingen  visste  nå- 
got om  saken,  förrän  fadren  inträdde  i  hans  rum,  för  att  kalla  den 
dröjande  sonen  till  måltiden.  Han  faun  honoro  då  badande  i  sitt 
blod.  Barberare  tillkallades  genast,  men  denne  vågade  ej  vidröra 
såret,  foreskref  endast  isomslag  och  aflagsnade  sig,  fortare  än  han 
kommit.  Efter  vid  pass  en  timma  inträffade  jag.  Patienten  låg  då 
till  sängs.  Hela  scrotum  var  af  coagula  utspänd  till  storleken  af  ett 
barnhufvud,  det  var  svartblått  och  dera  syntes  ett  sår  af  en  5-öre- 
slants  storlek.  Blödningen  var  nu  afstannad,  men  naturligtvis  kunde 
ej  sakerna  få  förbli  i  detta  skick.  Funikeln  måste  underbindas  och 
coagula  utrensas.  Sedan  barberaren  åter  blifvit  tillkallad  för  att 
hjelpa  mig,  började  jag  taga  ut  blodklumparne.  Den  utskurna  testis 
hade  blifvit  mig  förevisad,  snittet  hade  fallit  tätt  ofvan  epididymis. 


108 

Strax  innanfSre  såret  stötte  jag  på  en  gråaktig,  temligen  fast  kmp 
om  hvars  natnr  jag  en  stund  var  ganska  ivehågse  och  patier' 
lemnade  mig  ingen  upplysning.  Efter  fortsatta  manipalationer  n 
jag  den  lös  och  ut,  samt  fann  till  min  ej  ringa  förvåning,  att  i 
var  en  kautschuksboll  af  ungefar  1\  tums  diameter.  Den  stads 
patienten  hade  nem ligen  foreställt  sig,  att  det  han  borttagit  på  ni: 
sätt  borde  ersättas  och  derföre  instoppat  bollen,  hFarmed  han  [ 
forhand  försett  sig,  i  det  tomma  rummet.  Efter  utrensandet  af  bk- 
coagula,  som  tillsammans  nog  vägde  ett  skålpund,  var  det  ej  s?- 
att  anträffa  funikeln,  hvars  kärl  nu  lifligt  sprutade.  Totat-ligat 
anlades  och  åtdrogs  sä  hårdt  som  möjligt.  Isomslag  forordoaJ: 
Hinga  reaktion  följde  på  denna  operation,  en  god  och  just  ^ 
så  särdeles  ymnig  suppura  tion  inställde  sig  snart  och  l&kningeo  p^ 
alldeles  obehindradt,  samt  var  i  4:de  veckan  fullständig.  Ja^  h: 
anledning  att  förmoda,  det  ändamålet  med  denna  högst  ovanlLz 
behandlingsmetod  verkligen  blifvit  vunnet. 

=  Hr  Santesson  meddelade,  efter  Medical  Times  ar 
Gazette  f5r  1865,  ett  fall  af  spontan  urinkoagulaUon^  iaktta^r 
och  beskrifvet  af  Mr.  Stocks,  kirurg  vid  Salford  hospital,  oc 
hvilket  i  flera  afseendea  är  förtjent  af  uppmärksamhet. 

Patienten  var  en  27  år  gammal  gift  man  —  »magasinskarU  — 
fint,  mjukt  skinn;  hade  haft  gonorré  och  iritis,  aldrig  syfilis,  (?)  o.^ 
vid  18  års  ålder  en  psoriasis  ofver  hela  kroppen,  h varvid  naglnra 
skrumpnade  och  förtjockades  genom  afsättning  under  dem  af  ei 
gipsliknande  massa.  Begagnade  häremot  svafvelbad  och  återstållue 
inom  trenne  månader.     For  ofrigt  frisk. 

I  Juli  1862  fick  patienten  ett  ytterligt  kliande  utslag,  liknaBd< 
urticaria,  ofver  hela  kroppen;  starkast  på  händernas  ryggsidor  och 
perineum,  h varifrån  det  sträckte  sig  upp  ofver  Ijumskarne  och  neJi 
insidorna  af  låren.  Huden  inuti  händerna  blef  torr  och  hård;  sprari 
sönder  i  alla  böjvecken,  och  ofverallt  i  sprickorna  utsipprade  en  tut  • 
vattenaktig  vätska.  Hade  begagnat  varma  och  »turkiska»  bad,  hvilki 
dock  gjorde  åkomman  än  värre. 

Följande  Augusti  månad  efterföljdes  nyssnämda  hndsjukdom  al 
ett  vesikulöst  utslag  ofver  hela  kroppen,  starkast  på  extremitetero?. 
lindrigare  på  bålen.  Utur  bläsorna  framsipprade  en  tunn,  halmi^ui 
vätska,  som  efter  torkningen  täckte  huden  med  crustor  och  n<v 
Aflägsnades  dessa,  visade  den  tunna,  fina  huden  inunder  en  \ifi\: 
rodnad,  och  var  liksom  öfversållad  med  en  mängd  små  papler;  frij 
ytan  afsöndrades  hastigt  och  i  mängd  enahanda  vätska,  som  foni: 
omtalades,  och  hvilken  inom  kort  bildade  nya  skorpor.  Författartu 
anger  ej  namnet  på  detta  exantem,  men  af  beskrifningen  synes  tyd- 
ligt att  det  varit  eczema  acnUum,  Händernas  insidor,  likasom  tot* 
sulorna,  täckta  af  en  tjock,  sprucken  epidermis,  hvars  underlag  kiitJei 
ödematöst;  vid  tryck  på  densamma  utsipprade  från  sprickorna  i  hi*]- 
vecken  en  ymnig,  mjölkig  vätska.  Öfverhuden  under  foitenu  nf* 
stöttes   i   massa;    och  denna  vexling  förnyades  flera  gångur  anat: 


109 

sjulcdomeii,  som  räckte  från  Augusti  till  medlet  af  följande  December. 
Under  Oktober  tycktes  den  vara  på  sin  höjdpunkt.  Alla  naglame 
follo  af,  och  ersattes  af  spröda  s.  k.  kartnaglar,  under  hvilka  afsattes 
i  mängd  en  friabel,  gipsliknande  epidermismassa,  som  gjorde  nag- 
larne  tjocka;  deras  yta  ojemn,  knölig  och  skrumpen,  närmast  liknande 
yttersidan  af  ett  ostronskal.  Efterhand  återfingo  de  dock  sitt  nor- 
mala utseende.  Allt  håret  föll  bort  från  hufvudet.  Munnens  slem- 
hinna  tunn,  röd  och  liksom  flådd.  Kronisk  conjunctivitis  och  blepharo- 
adenitis.  Purulent  flytning  från  båda  öronen;  afsöndringen  blef  efter 
hand  tunnare  och  upphörde  slutligen.  Domning  och  smärta  i  tår 
ocb  fingrar,  hvilka  under  3  månaders  tid  nekade  sin  tjenst;  och 
ehuru  fingrarne  efter  utslagets  försvinnande  voro  mycket  bättre,  qvar- 
stod  dock,  fast  något  minskade,  samma  symtomer  i  tårna.  Under 
sjukdomens  början  var  klådan  i  huden  mycket  stark,  men  aftog 
småningom  och  försvann  slutligen  alldeles. 

Samtidigt   med  nu  nämda  sjukdomsfenomener  från  hud,  ögon, 
öron    och    rounslerahinnan,    iakttogos    följande  symtomer  från  urin- 
vagarne:   stark   värk  of  ver  njurarne,  i  perineum  och  kring  anus;  på 
sistnämda  ställe  Ökades  den  betydligt  vid  stolgång.     Ingen  ömhet  i 
prostata.     Ständiga    trängningar  att  låta  urin,  som  afgick  ofta  och 
med  brännande  sveda  —  omkring  ett  hälft  uns  hvarje  gång.     Från 
urinröret  framkom  eller  utdrogs  3  ä  4  gånger  om  dagen,  under  en 
veckas  tid,  halffasta,  ihåliga  cylindrar,  till  färgen  hvitgrå,  från  1  till 
l.|  tums  längd,  något  liknande  bitar  af  makaroni.    Urinen  var  klar; 
höll   albumin   i  mängd  och  koagulerade  af  sig  ^'elfy  efter  en  stund, 
i    genomskinliga,    gulaktiga    massor  —  närmast  liknande  halfsmält 
kalfgéle  — ,  hvilka   ilotterade  i  den   flytande   delen  af  urinen,  som 
utgjorde  ungefar  hälften  af  den  låtna  mängden;  hvaremot  den  andra 
hälften    antog    form   af  coagulum.     Lämnades  urinen  att  stå  under 
24  timmar  upplöstes  detta  ånyo  till  någon  del,  och  kringflöt  i  vät- 
skan under  form  af  större  sammanhängande  flockor,  liknande  tunna 
lager  af  spindel  väf  eller  bomull,  som  genom  dränkt  af  vatten  håller 
sig  flytande  i  detsamma.     Detta  fortgick  under  tvenne  veckor,  hvar- 
efter  urinens  sjel (koagulation   upphörde,  men  albuminurien  qvarstod. 
De  hvitgrå,  genom  urinröret  afgående,  ihåliga  cylindrarne  visade 
under    mikroskopet    samma  utseende  som  koagulerad  fibrin  företer; 
en  vågig  fibrillering,  hvarati  de  skenbara  trådarne  korsade  hvarandra 
i  alla  riktningar,  och  inneslöto  i  betydlig  mängd  epitelialceller  samt 
var-  och  blodkroppar. 

Den  gulaktiga  gelélika  massan  erbjöd  vid  mikroskopisk  under- 
sökning enahanda  beskaflenhet  som  cylindrarne,  endast  med  det 
undantag,  att  flbrilleringen  var  mindre  utpreglad  och  mera  sparsam. 
Då  vid  de  förra  hela  synfältet  var  öfverallt  täckt  med  ett  tjockt 
lager  af  den  fibrillära  substansen,  syntes  i  denna,  på  lika  stor  yta, 
under  mikroskopet  endast  3  eller  4  linier,  tydande  på  en  trådlik 
anordning;  mellanrummen  tycktes  fyllda  af  klar  urin.  —  De  spindel- 
väfslika  flockorna  visade  sig  bestå  af  hopfallna  fibriller,  efter  att  den 
mellan  desamma  inneslutna  vätskan  utträdt.  Några  fibrinafgjutningar 
från  urinkanalerna  syntes  ej. 


110 

Dessa  symtomer  frän  nrinvägarne  tarade  lika  länge  som  \\ 
utslaget;  men  urinens  sjelfkoagulering  förekom  blott  oDder  Oktc 
månad,  då  utslaget  stod  på  sin  höjdpunkt.  Sedan  i  slutet  af  i 
de  sjukliga  fenomenen  fiin  båda  systemerna  gått  tillbaka,  fort 
dock  urinen  att  hålla  något  aggbvita  med  en  och  annan  vaTkoq>ufk 
Urinkastningen  kom  mycket  ofta  på  och  var  stundom  åtföljd  af  st- 
smärta  i  perineum,  h vilken  framkallades  och  okades  dä  patiect 
blifvit  utsatt  for  kyla. 

Behandlingen  bestod  i  infusion  på  Pareira  brava,  Ura  ur 
Triticum  repens,  diaphoretica,  opiater  och  belladonna-sappositori- 
bästa  verkan  visade  Tinct.  ferri  sesquichloridi  (engelska  fans&i 
gifven  i  dos  af  5)  tre  gånger  om  dagen,  i  förening  med  kraflig  di 
Retningen  i  huden  minskades  mycket  genom  tvättningen  med  < 
lösning  5J  Bicarbonat  af  soda,  upplöst  i  1  qvart  (omkring  |  kaoc 
vatten. 

Det  lider  val  knappast  något  tvifvel,  att  i  na  anförda  fall  sv: 
tomema  från  huden  och  de  från  urinvägarne  berodde  på  en  ^j- 
samma  sjukdomsprocess  —  ett  inflammatoriskt  (akut)  eczem,  so 
angrep  både  huden  och  slemhinnan  inom  urinorganema,  och  att  t 
med  det  från  huden  afsöndrade  analogt,  fibrinhaltigt  och  derigenc 
koagulerande  exsudat  bildade  sig  på  slemhinnan  inom  urinvägarij 
hvilkct  framkallade  de  ofvannämda  ovanliga  företeelserna  uti  urin. 
Att  de  ihåliga  cylindrar,  som  utkommo  ur  urinröret,  utgjorts  afi 
krupöst  exsudat  i  detta  eller  uretererna  synes  antagligt;  —  m^ 
ovanligt  är  det  förhållandet,  att  den  vid  kastandet  klara  urinen  haii 
fibrinet  upplöst  for  att  först  yid,  eller  efter  afsvalningen  lata  det  j 
skilja  sig  i  form  af  ett  gelélikt  coagulum. 

=  Ordföranden  meddelade  att  Hr  Sandahl  O.  onslvl 
få  för  Sällskapet  tillkännagifvet  att  hans  medico-pnetimatifk 
anstalt  vore  flyttad  samt  utvidgad  och  förbättrad  och  inbjud  'i 
ledamöter,  som  sådant  önskade,  att  bese  anstalten  i  dess  för 
ändrade  skick. 

Dm  17  April 

Wegtergötlands  och  Smalända  Läkarof oren  ing.  —  Biblioteket.  —  Comtiti'» 
epidemica.  —  Ledamot  anmäld.  —  Barrträdsprodukter.  —  Ridnolje-  o* 
jempreparater  utan  motbjudande  smak.  —  Eau  de  Vala.  —  FnnguU«ynr 
—  Jempreparat.  —  Jonmal  de  Chimie  médioale. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  från  Westergötlamh  l<I 
Smålands  Låkareförening  anlända  bref: 

Till  Svenska  Läkaresällskapet  i  Stockholm! 

Blygsamt  trädande  i  sina  föregångares  fotspår,  utbeder  $*: 
Westergutiands  och  Smålands  Läkareförening  vördsamt  del^  aiti 


111 

genom  öfVerlemnande  af  bifogade  exemplar  af  sina  till  tryoket 
befordrade  stadgar,  få  betyga  Svenska  Läkaresällskapet  i  Stock- 
holm sin  högaktning,  dels  att  städse  få  vara  innesluten  i  Säll- 
skapets godhetsfalla  öfverseende. 

Skulle  Sällskapet  täckas  tillåta  utbyte  af  sina  till  trycket 
befordrade  förhandlingar,  mot  Föreningens  likaledes  till  trycket 
befordrade  protokoller?    I  April  1866. 


G.  Varenius. 

Ordförande. 


O.  Sylvén. 
Sekreterare-Suppleant. 


Stadgames  innehåll  var  följande: 

S  1. 

Westergotlands  och  Smålands  läkareforening  utgörea  af  de  inom 
Westergötland  och  Småland  samt  angränsande  län  boende  läkare  och 
apotekare,  hvilka  med  erläggande  af  den  bestämda  årsafgiften  Fem 
rdr   rmt  till  föreningens  kassa  yilja  i  den  förra  deltaga. 

S  2. 

Föreningens  ändamål  är:  att  for  Westergotlands  och  Smålands 
läkare  och  apotekare  bilda  en  litterär  föreningspunkt  samt  att  verk- 
samt bidraga  till  de  medicinska  vetenskapernas  forkofran,  spridande 
och  praktiska  tillämpning. 

S  3. 

Föreningen  sammanträder  3  gånger  om  året,  neraligen:  första 
belgfria  dag  efter  den  lÖ  Mars,  15  Juli  och  15  Oktober.  Juli- 
sammanträdet betraktas  såsom  årssammanträde. 

S  4. 
Sammanträdena  blifva  ambulatoriska  och  vid  hvarje  bestämmes 
stället  för  det  nästkommande. 

S  5. 
Hvarje  ledamot  eger,  att  efter  föregången  anmälan,  anföra  allt, 
hvad  i  ett  eller  annat  afseende  knn  röra  vetenskapen  eller  föreningen ; 
dock  att  alla  längre  och  vigtigare  meddelanden  ske  skriftligen  och 
manuskriptet  helst  till  föreningen  öfverlemnas.  Afven  står  det  hvar 
och  en  ledamot  fritt  att  vid  sammankomsterna  förevisa  sjuke  samt 
om  deras  sjukdom  och  behandling  med  föreningen  rådgöra^  hvarvid 
sjukdomshistorien  skriftligen  afgifves. 

S  6. 

Föreningen  väljer  vid  Julisammanträdet: 

1:0  En  ordförande  samt  en  vice  ordförande.  Ordföranden,  hvil- 
ken  endast  med  eget  begifvande  kan  återväljas,  tillkommer  att  vid 
föreningens   sammankomster  leda  öfverläggningame,  bestämma  ord- 


112 

ningen  för  ärendenas  föredragning  samt  underteckna  de  jastera 
protokollema.  År  ordföranden  hindrad  att  någon  sammankomst  •' 
vervara,  företrades  hans  ställe  af  vice  ordföranden. 

2:0  En  sekreterare  samt  en  suppleant.  Sekreteraren,  livilk^ 
likaledes  endast  med  eget  begifvande  kan  återväljas,  åligger  att  si 
föreningens  sammankomster  föra  protokollet;  att  i  någon  af  tidnii 
garne  i  samtlige  residensstäderna  uti  Westergotland  och  SmäbL 
minst  en  månad  förut  tillkännagifva  tiden  och  stället,  der  b  vari 
sammanträde  kommer  att  ega  rum  samt  att  uppbära  och  redon^ 
årsafgiftema. 

3:0  Vid  årssammankomsten  utses  t  ven  ne  revisorer,  för  att  graosJL; 
föreningens  räkenskaper. 

S  7. 

Ombyten  af  ordförande  och  sekreterare  inträffa  omedelbart  efle; 
afslutandet  af  årssam manträdet. 

§  8. 

Eevisionen  omfattar  tiden  från  det  ena  årssam mantradet  till  del 
andra. 

§  9. 
Arsafgiften  erlägges  vid  sammanträdet  i  Mars  månad. 

S  10. 

Votering  afgöres  genom  enkel  pluralitet  och  alla  vnl  genoa 
sluten  votering. 

8  11. 

Förslag  till  ändringar  eller  tillägg  till  stadgarna  kunna  enda^: 
vid  Julisam manträdet  upptagas  till  behandling,  sedan  de  sist  den 
30  Juni  blifvit  till  ordföranden  aflemnade. 

Med  anledning  af  sista  punkten  i  ofvananförda  bref  besltit 
Sällskapet  att  till  Westergötlands  och  Smålands  Läkareförening 
i  mån  af  tillgång  öfversända  Läkaresällskapets  Förhandliugar 
och  Handlingar  och  skulle  den  första  sändningen  åtföljas  af  en 
lyckönskningsskrifvelse  till  den  nybildade  föreningen. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Berättelse    uppläst    vid    Apotekare-Societetens   årssammonkoiusl 
den  6  Augusti  1865.    Stockholm  1866.   Gufva  af  Apotekaresocietoteii. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sun- 
dagen den  8  till  och  med  Lördagen  den  14  April  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  temligen  betydlig.  —  Af  Variol* 
hafva  40  fall  samt  af  Scarlatina  13  fall  förekommit. 


113 

1..    Incm  enåkUd  pråkUk  anm&lde  sjnkdomafall  (Mn  21  likare): 

ebris  tjrphoides iJApoplexia  cerebri..  .       l.|PeritoiiitiB 1. 

>ipfat1iem 4.|Nearalgia GJIcterns 2. 

»vsenterift LjConjanctiyltis IS.JNephritu 1. 

Marrhoea 32.  Otitis 8.  Metritis 1. 

'ebris  intermittens..     13.  Ang.  tons.  le  fanciam    d6..Rheamati8mua  aeatnt  12. 

ariolae,    Varioloidea      T.JLaryngo-tracheitis....     22.|Ery«ipcla8  5. 

ariccUas 2.'Bronch.  Cat.  bronch.  lll.'Ei7thema  nodosum..  1. 

U*nrlatina 9.,Bronchiti8  capUIaria.     12.|I'rticaria 2. 

)eliriom  tremena...      4.'Pneiimonia 13.'Zona  1. 


iypHilis 2. 

Tonorrhoea 6, 

VIeningitia  cerebralia  1. 

Ve  taxma.     Triamna. . .  1. 


Plcnritia   3.|FQrancnluB 1. 

Febria  gastr.  aimplex  10.  Rhenm.  recena  afebril. 
Oastritis.    Ententia .       1. 

Colitia 3. 


Summa  351. 


2.  Å  HnfvadaUdena  Sjvhvårdsanstalter: 

På  Serajimer-ltuareitei:  ajnkauUlet  den  14  April  254,  hvanf  146  pt  afdd- 
tiingcn  for  invärtea  ajake;  inkomna  nnder  veckan:  pneumonia  3,  febris  typboidea 
1,  scarlatina  1,  deliriam  tremena  1,  apoplexia  oerebri  1,  plenritia  1,  rneuma- 
tismua  1. 

Pi  Allmänna  Gamitons-tjukhutet :  ajukantalet  den  14  April  179,  hvaraf  86 
pä  afdelningcn  for  invärtes  sjnke;  inkomne  änder  veckan:  broncbitis  3,  pneu- 
monia 3,  gaatritia  3,  aypbilia  2,  febris  intermittens  1,  variolas  1,  gonorrboea  1. 
Pä  Provisoriika  sjukhuset  å  Söder:  sjnkantalet  den  14  April  185,  hvaraf 
139  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  16,  delirium  tremena  4, 
X>ncuTnonia  4,  febris  typhoides  1,  dysenteria  1,  bepatitis  ]. 

P&  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  14  April  56,  hvaraf 
49  invärtes  sjuke ;  inkomne  under  veckan :  pneumonia  3,  pleuritis  2,  febria  gä- 
ss tri  ca  simplex  2,  rbenmatismna  2,  febria  intermittens  1,  delirium  tremens  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  broncbitis  13,  diarrbcea  5,  conjuncti vitis  5,  pleu- 
ritis 5,  broncbitis  capillaris  4,  sypbilis  3,  pneumonia  3,  gastro-enteritis  2,  va- 
riolae  1,  scarlatina  1,  otitis  1,  nepbritis  1,  erysipelaa  1,  nrticaria  1.  —  Po/t- 
hliniken:  broncbitis  15,  conjunctivitis  7,  diarrboea  5,  pneumonia  3,  sypbilis  2, 
otitis  2,  nepbritis  2,  qrticaria  2,  pleuritia  1,  febria  intermittens  1,  angina  ton- 
sillaris  1,  furuncultts  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  14  April  59;  inkomne  under  veckan: 
conjunctivitis  4,  enteritis  4,  pneumonia  2,  scabies  1. 

På  Allmänna  Barnbörd$huset :  antalet  vårdade  21;  belsotillståndet  godt. 
På  Provisoriska  Bambördshtuet:  antalet  vårdade  14;  belaotillståndet  godt. 
På  Bambördshuset  Pro  Patria:  belsotillståndet  godt. 
På  Diakoniss-sjukhuset :  sjukantalet  den  14  April  30;  intet  fall  af  akut  sjuk- 
dom har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  14  April  179,  hvaraf 
^  mankön  och  95  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus :  sjukantalet  den  14  April  116,  hvaraf 
07  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  sypbilis  10. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  14  April  16;  inkomne:  sypbilis  4, 
gonorrhcea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter):  broncbitis  67, 
pueumonia  16,  diarrhcea  14,  variolse  14,  febris  intermittens  11,  ophthalmia  8, 
angina  tonsillaris  6,  febris  gastrica  simplex  6,  rbeumatismus  6,  gastricismus  3, 
ilviienteria  2,  scarlatina  2,  sypbilis  2,  erysipelas  2,  varicelloo  1,  meningitis  cere- 
bralia 1,  apoplexia  cercbri  1,  gastritis  1,  peritonitis  1,  cystitis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  variolao  1,  delirium  tremens  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  conjunctivitis  2,  broncbitis  2,  pleuritis  1, 
febris  gastrica  simplex  1,  zona  I,  furunculua  1. 

=  Läkaresällskapets  ledamot  Hr  Malmgren,  Stadsläkare 
i  Ystad,  i  Sällskapet  närvarande,  helsades  af  ordföranden. 


114 

=  Att  till  ledamot  af  Svenska  L&karesällskapet  anta: 
anmäldes  af  Hrr  Bergh  och  Hambebg:  Philosophiee  Doctc 
Med.  Lic.  Mahcelunus  Laurentius  Petterssox. 

=  Hr  O.  Sandahl  förevisade  profver  å  de  råämnen,  foi 
trädesvis  grankåda  och  tallstabbar,  hvilka  användas  af  Gret 
C.  M.  Lewenhaupt  å  Claéstorp  till  beredning  af  terpentin,  trå 
olja,  flera  slag  af  hartz  m.  m. 

Prof  å  de  vid  denna  beredning  erhållna  prodnkter  framlad 
f5r  Läkaresällskapet  och  anförde  Hr  Sandahl  dervid  foljacd 

Rå  terpentin  och  renad  terpentin.  Den  fordom  af  grankå 
beredda  terpentinen  hade  vanligen  en  obehaglig  lukt  och  vidi 
smak,  samt  var  sålunda  icke  användbar  till  medicinskt  bm 
Den  å  Claéstorp  tillverkade  renade  terpentinen  är  faUkomli 
klar  och  har  en  ren  lukt,  starkare  än  den  vanligen  i  Iiande 
förekommande  franska  eller  amerikanska.  Professor  Malmsie 
emottog  en  flaska  af  denna  för  att  pröfva  dess  verksamhet 
terapeutiskt  hänseende. 

Vattenhaltifft  hartz^  liknande  Resina  flava  i  Sv.  fannakopé 
men  att  dömma  efter  utseendet  mindre  rent,  samt  wxUenfn 
hartz,  motsvarande  farmakopéns  colophoniom;  erhållas  såsc*! 
biprodukter  vid  terpentinberedoingen. 

Tändepån  benämner  Grefve  L.  en  blandning  af  orent  han 
och   sågspån,   hvilken   massa   är   genom   pressning   fördelad 
små   romboidiska  bitar,   af  hvilka   en  enda  är  tillräcklig  ti 
antändning  af  en  eldbrasa.    Denna  tändspån  säljea  för  10  or 
skålpundet. 

Återstoden  af  grankådan  sedan  terpentinen  är  afdrifve 
anväudes  till  bränning  af  kimrök. 

Trädolja  beredes  genom  tallstubbars  behandling  med  öfver 
hettad  ånga.  Den  rå,  orena  oljan  är  brun  till  färgen  och  ha 
en  beck'  eller  tjärlik  lukt  Den  rena  luktar  af  carbolsyra,  ä 
till  fäi'gen  klar  nästan  som  vatten.  —  Professor  Sante^jso: 
skulle  försöka  denna  trädolja,  såsom  ett  desinfekterande  medel 
samt  äfven  såsom  ett  retande  utvärtes  medel. 

=  Hr  Nordgren  omnämde  att  han  å  sitt  apotek  här- 
städes  börjat  att,  i  likhet  med  hvad  i  utlandet  temligen  allmänt 
begagnas,  tillreda  sådane  medel,  som  genom  sin  smak  äro  mot- 
bjudande, på  det  sätt,  att  denna  smak  förtages,  hvilket,  isyunerhet 
vid  administrering  af  medikamenter  åt  barn,  är  af  ej  ringa  vict 
och  förevisade  tvenne  prof  härå,  nemligen  rioinolja,  försatt  med 


116 

socker  och  chokolad,  i  kakor,  piller  med  laetas  ferroeue  samt 
ett  jempreparat  på  samma  sätt  behandladt  i  pastiljform. 

Afven  Hr  Sebardt  förevisade  chokoladpastiljer  med  jern 
(ferrum  reductum)^  tillverkade  å  apoteket  Lejonet. 

Hr  Hamberg  vitsordade  att  det  förevisade  ricinoljeprepa- 
ratet med  fördel  användes  i  bampraktik  och  Hr  Sandahl  O. 
omnämde  att  en  person  som  visat  motvilja  mot  allt  hvad 
jempreparater  heter,  utan  motvilja  och  med  fördel  begagnat 
jernpastiljema. 

=  Hr  Berqh  a.  förelade  Sällskapet  till  honom  anlända 
bref  och  broschyrer  angående  mineralvatten  från  källorna  vid 
Vah  (Ardeche)  i  Frankrike.   Huf vudinnehållet  deraf  var  följande : 

Vals,  en  by  i  departementet  Ardéche  i  Frankrike  vid  stranden 
af  floden  Ardéche  i  en  af  berg  omsluten  fruktbar,  vacker  dal,  är  särdeles 
rik  på  mineralkällor,  hviika  alla,  med  undantag  af  en  enda.  St.  Do* 
minique,  genom  öfvervagande  halt  af  surt  kolsyradt  natron  och  en 
temperatur  af  13^  B.  tillhora  klassen  af  halta  natronkällor.  Enligt 
en  af  Henhy,  ledamot  af  Academie  de  Médecine  i  Paris,  gjord  ana- 
lys af  fem  bland  dessa  källor,  innehålla  de  på  1000  delar: 

St.  Jean:  Kolsyra  0.425;  surt  kolsyradt  natron  1.480,  kolk  och 
talk  0.430,  jern  och  mangan  0.006;  koksalt  0.060. 

Bigolette:  Kolsyra  2.095;  surt  kolsyradt  natron  5.800,  kalk  och 
talk  0.259,  jern  och  mangan  0.024;  koksalt  1.200. 

Frécieuse:  Kolsyra  2.145;  surt  kolsyradt  natron  5.940,  kalk  och 
talk  1.380,  jern  och  mangan  0.010;  koksalt  1.080. 

Desirée:  Kolsyra  2.218;  surt  kolsyradt  natron  6.040,  kalk  och 
talk  1.471,  jern  och  mangan  0.010;  koksalt  1.100. 

Madeleine:  Kolsyra  2.050;  surt  kolsyradt  natron  7.280,  kalk 
och  talk  1,192,  jern  och  mangan  0.029;  koksalt  0.160. 

Dessutom  finnas  surt  kolsyradt  kali  och  lithiumoxid,  svafvelsyradt 
natron  och  kalk,  kiselsyrad  lerjord,  jodalkali,  arsenik,  dock  i  högst 
ringa  mängd. 

De  likna  källorna  i  Yichy,  men  skilja  sig  från  dem  genom  sin 
lägre  temperatur,  större  halt  af  jern  och  sin  ända  till  dubbla  mängd 
Cri  kolsyra.  Förtjent  att  uppmärksammas  är  salternas  vexlande  mängd 
i  de  olika  källorna.  Då  t.  ex.  i  Vichyvattnet  det  kolsyrade  natronets 
procenthalt  vexlar  endast  emellan  0.40  och  0.54,  blir  den  här  från 
0.14  till  0.72.  En  källa,  Marie,  innehåller  tillochmed  blott  0.08 
proc.  surt  kolsyradt  natron.  I  följd  af  denna  olikhet  i  källornas  sam- 
nmnsattuing,  genom  denna  gradvisa  stegring  af  natronhalten,  inne- 
fattar Vals-vattnet  i  sig  hela  klassen  af  kalla  natronkäUor,  från  de 
svagaste  till  de  starkaste. 

Källorna  användas  i  alla  de  sjukdomar,  der  vatten  med  öfver- 
vägande  natronhalt  är  indiccradt:  katarrala  affektioner  af  slemhin- 
norna, dyspepsi,  nervös  kardialgi,  gäll-  och  blåssteu,  gikt  samt 
diabetes  mellibus. 


116 

Midt  ibland  dessa  iiatronkiillor  uppvaller,  besynnerligt  nog,  t 
källa,  4^^  Dominique^  som  har  icke  blott  en  med  dessa  helt  olii 
sammansättning,  utan  är  tillocbmed  den  enda  hittills  kända  i  s.: 
slag,  såvida  dess  analys  af  ofvannämde  Henry  kan  få  anses  fulit  'i: 
slutad  och  afgörande.  Den  gifver  nemligen  pfi  1000  delar:  fri  svafv^ 
syra  1.33;  surt  arseniksyrad,  fosforsyrad,  kiselsyrad  och  sTafre! 
syrad  jemoxid-oxidul  0.44  samt  spär  af  svafrelsyrad  kalk,  kok^J 
och  organiska  ämnen. 

Denna  närvaro  af  fri  svafvelsyra  forefaller  något  ofverraskaci 
—  ända  till  6  droppar  på  100  ort  —  i  ett  vatten,  innebaliabi' 
salter  med  svagare  syror,  h vilken,  tyckes  det,  borde  jagas  ur  aIl^ 
föreningar  genom  den  forstnämda.  Arseniken,  som  belöper  sig  t  ii 
0.0031  eller  med  andra  ord  till  ungefär  ^  korn  på  8  glas  vatten 
öfverstiger  med  tre  gånger  det  hittills  kända  mest  arsenikforan .' 
vatten.  Möjligen  behöfvas  vidare  undersökningar  for  att  göra  auaivsr. 
tillförlitlig.  £nligt  de  gjorda  kliniska  observationerna  i  öfverensstsr. 
melse  med  de  kemiska  hufvudbeståndsdelame,  arsenik,  svafrel,  fosf».: 
och  jern,  skall  denna  källa  vara  särdeles  verksara  vid  intermittent 
och  malaria-febrar,  kloros,  anemi,  hudsjukdomar,  skrofler,  syfilis  SÄ::^t 
isynnerhet  i  kroniska  lidanden  af  luftvägarne. 

Båda  slagen  af  vatten  hafva  en  angenäm,  af  alla  omtyckt  smai 
och  lämpar  sig  särdeles  väl  för  försändning,  då  de  derigcuom  ej  lära 
undergå  den  ringaste  förändring. 

=  Hr  Lamm  förevisade  följande  preparater: 

Syrupua  frangtdoe;  ansåg  att  denna  syrup  borde  användas  undw 
den  varmare  årstiden,  då  den  vanliga  dekokten  lätt  skämroes,  eljcr 
såsom  ett  adjuvans  uti  mixturer.  Med  afseende  å  smaken  vore  dti- 
hos  delikatare  personer  ocli  hos  barn  alltid  att  föredraga  framfr 
dekokten.  Ett  ytterligare  företräde  vore  det,  att  den  alltid  kun:t 
Hnnas  tillgänglig  på  apoteket,  medan  dekoktens  riktiga  beredande 
dröjde  minst  en  timmas  tid.  Hr  L.  hade  använd  t  donna  syrup  med 
fördel  under  ganska  många  år  och  föstade  uppmärksamheten  pu  dess 
upptagande  i  den  nya  farmakopéeditionen. 

Formeln  är  följande: 

Rec.     Cortieis  Frangul»  incis.     §iij. 
Coque  per  horam  integram 

c.  Aqu.  destillat.  quant.  suffic. 
ad  reroanentiam     Lbj. 
Sub  finem  coctionis  adde 

Seminum  Carvi  contus. 
Cortieis  Aurantii  concis.  an  5iij. 
Colaturae  adde 

Sacchari  albi     Lbj/?. 
Fiat  syrupns. 
Häraf  hade  gifvits  på  dagen  1  å  3  matskedar  åt  äldro  penonrr. 
I  &  3  teskedar  åt  äldre  barn  och  \  eller  1  tesked  åt  nyfödda  &p:'u!ii 
barn. 


nr 

Ojpidum  ferricwn,  beredt  på  följande  aätt: 
Hec.     Sulphatis  ferrosi  quantum  vis 
solve  in  aqua  destillata 

adde  Carbonatis  natrici  in  aqu.  desiillat.  solut. 
quarodiu  aliquid  praecipitatur 
aqu.  decant.  prsecipitat.  elat.  oll.  ferr. 
raunda  uritur^  donec  gas  carbonica  evaditur. 
Sålunda  beredd  jernoxid  hade  i  flera  år  blifvit  använd  af  Hr  L., 
som    tyckt  sig  finna,  att  detta  preparat  fordrages  af  digestionsorga- 
norna  särdeles  väl.    Dosis  är  2  å  3  gånger  så  stor  som  af  det  med 
vätgas  redacerade  metalliska  jernet.    Beredningen  af  jernoxiden  efter 
äldre   npplagor  af  svenska  farmakopén  (i  den  sednaste  eller  6:te  är 
preparatet  ej  upptaget)  ansågs  af  Ur  L.  högeligen  olämplig,  emedan 
preparatet    blefve    fororenadt    af   basiskt    svafvelsyrad    jernoxid   och 
svafveljern,    och    sålunda  icke  all  svafvelsyrad  jernoxid  fullständigt 
förvandlad  till  jernoxid,  äfven  om  bränningen  fortsattes  än  så  länge. 
Invärtesbruket  af  ett  sfidant  preparat  kunde  lätt  gifva  anledning  till 
magkatarr  eller  ock  diarré.     Den  nu  gällande  farmakopéens  Subcar- 
bonas   ferrico-ferrosus  motsvarade  närmast  den  förevisade  jernoxiden, 
men  vore  onödigt  fördyrad  derigenom  att  carbonas  kalicus  purus  an- 
vändes till  jemets  utfällande. 

Jernoxiden  förevisades  i  pulverform;  i  form  af  piller,  som  voro 
öfverdragna  med  en  hinna  af  socker  och  i  form  af  chokoladpaatiljer. 
Preparaterna  voro  beredda  å  apoteket  Morianen  härstädes. 

=  Ordföranden  refererade  det  hufvudsakliga  innehållet  i 
December  och  Jannarihäftena  af  Journal  de  Chimie  médicale; 
bland  annat  artiklar  rörande  åtskilliga  nya  behandlingsmetoder 
i  cholera;  pepeinberedning ;  conferva  bullosa  såsom  charpi,  an-» 
vändning  af  rotbarken  af  Berberis  vidgaris^  rapport  från  diplo- 
matiska konferensen  för  organisation  af  sanitetsvåsendet  i  Orten" 
ten  m.  m. 

Den  24  April. 

Biblioteket.  —  Pettebsson  M.  L.  ledftmot.  —  Gonstitatio  epidemica.  —  Bygg- 
nadsförslag. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Mémoires  sur  les  eaux  minerales  acidules,  gazeuses,  bicarbonatées, 
sodiques  de  Vals  (Ardéche)  par  M.  le  Docteur  Touäette.  Valence 
1865.  —  Emploi  médical  des  eaux  minerales  de  Vals;  Paralléle  entré 
les  eaux  de  Vals  et  les  eaux  de  Viehy  au  double  noint  de  vue 
chimique  et  therapeutique;  Etudes  sur  les  eaux  minerales  de  Vals. 
Privas  1866.  Af  samma  författare.  .Gåfvor  af  Dr  A.  Bergh.  — 
Om  Adgang  for  Personer  uden  medicinsk  Embeds-Examen  til  at 
udeve  Laegevirsksomhed.  —  Om  Indferelse  af  nyt  System  for  Medi- 
cinalvaegten.  —  Norges  officielle  Statistik  udgiven  i  Aaret  1865,  C. 
JM  4.    Beretning  om  Sundhedstilstanden  og  Medicinalforholdene  i 


118 

Norge  i  Aaret  1863.  Christiania  1865.  —  Norges  officielle  Stili-t^ 
udgiven  i  Aaret  1865.  C.  JW  5.  Tabeller  över  de  SpedaUke  i  ymz' 
i  Aaret  1864  samt  Aarsberetning  for  samme  Aar.  Chriatiaoia  1$«\' 
—  Historisk  Beretning  om  Rigshospitalet  og  Fedselsstiftelsen  iChr. 
stiania  ved  J.  U.  M.  Johansek.  Christiaoia  1865.  GäfFor  f*^ 
Norska  Departementet  for  det  Indre.  —  Bidrag  till  Sveriges  ofSd-i 
Statistik.  K.  Helao-  och  Sjukvården  1.  Sandhets-CoIIegil  underdaoir.^ 
berättelse.  Ny  följd  3.  Året  1863.  Stockholm  1866.  GÅfva  i 
K.  Sundhets-Collegium. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  Med. 
Lic,  Fil.  Dr  Marcellinus  Laurentius  Pettersson. 

r=  Constitutio  epidemica  nnder  veckan  från  och  med  Son- 
dagen den  15  till  och  med  Lördagen  den  21  April  1866: 

Sjukligheten  något  mindre  än  föregående  vecka.  —  Af 
Variolffi  hafva  28  fall,  samt  af  Scarlatina  9  fall  forekommiL 

1.    Inom  enshUd  praktik  anmälde  sjakdonufall  (fr&n  20  likare): 

PeritoniUs i 

Nephriiifl 1. 

Mctrilis ". 

Rhenmatismas  acvtiu  V 

Erysipelaa I. 

Urticaria  h 

Farancalufi o. 

CarbunculaB " 

Rhemn .  recena  efebriL  3. 

Samma  314. 


Mening,  ccrcbro-spin.       1.  Neoralgia 6. 

Dipbtheria 2,  Conjnnctivitia  6. 

PcrtuBsis' 3.0titi« 3. 

Drseuter ia  2. '  Ang.  tons.  &  faucinm  Si. 

Diarrhoea  23.'Pericarditi8 1. 

Pebria  intermitteus..  16. Laryngo-tracheitia   . .  16. 

Variolse.    Varioloidea  6.  Bronch.  Cat.  bronch.  118. 

Varicellae l.'Bronchitis  capillaris  6. 

Scarlatina  6.IPneumonia 8. 

Delirium  tremena...  l.JFebris  gaatr.  simplex  12. 

Sypbilis  S.IGaitritis.    Enteritia.  6. 

Gonorrhoea ö.j Typhlit.  &  Peritypbl.  1. 

2.    JL   HafTiidBtadena    Sjukvårdsansicdter : 

På  Serafimer-lasareUet;  ejakantalet  den  21  April  244,  hvaraf  139  pt  &f- 
delningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  yeckan:  pneumonia  3,  rhenmatumc* 
2,  delirium  tremena  2,  lébria  intermittena  1,  searUtina  1,  apoplexi*  c«rebri  L 
broncbitii  1,  erythema  nodosnm  1,  cystitis  1. 

På  Allmänna  Garniåonå-sjtikkusåt:  sjukantalet  den  21  April  155,  hvanf  77 
på  afdelninjren  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  coiganctinlii  j, 
pneumonia  o,  broncbitis  2,  febris  intermittena  1,  rheumatismna  L 

På  Proviåoritka  sjukhuétt  å  Söder:  sjukantalet  den  21  April  179,  hrtn( 
139  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolse  8,  delirium  tremens  *2. 
pneumonia  2,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  typboides  1,  diairhoea  1,  fehns 
intermittena  1,  sypbilis  1,  angina  tonsillaris  1,  metritia  1,  rbeumatiamnf  1. 

P&  Proviaoriska  sjukhuset  å  Sabhatsberg:  sjukantalet  den  21  April  58.  hvan' 
48  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  erysipelas  3,  broncbitis  2,  pncnmonn 
2,  gastro-enteritia  2,  nepbritia  2,  rbeomatismus  2,  delirium  ^mena  1,  mr 
tritia  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  broncbitis  8,  pleuritis  8,  broncbitis  capOlarif  (i. 
diarrbcea  5,  pneumonia  3,  conjunctivitia  2,  nepbritis  2,  otitis  1,  pyaemta  1 
gaatro-enteritis  1,  peritonitis  1.  —  Polikliniken!  broncbitis  9,  diarrbcea  ^. 
conjnnctivitis  3,  pleuritis  3,  sypbilis  2,  pneumonia  2,  ga8trc»-cnteritia  2.  dipb 
tberia  1,  pempbigna  1,  scarlatina  1,  meningitis  cerebralis  1,  angina  toiutlUri< 
1,  nepbritis  1,  urticaria  1. 

P&  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  21  April  58;   inkomne  nnder  veclan 
gastro-enteritis  2,  bronebitia  1,  febris  gattrica  simplex  L 

P&  Allmänna  BambSrdshuset:  antalet  vårdade  23;  belaotiUalÅndet  godt 


119 

Få  Proniioriska  Bambördåku$ei:  tntalet  vSrdade  12;  helsotUlftlndet  till- 
fredsstallande. 

På  Diakoniia-tjukhuått:  sjnkantalet  den  21  April  31;  inkomne  under  veckan: 
rheomatismns  1. 

På  StoekkolfM  BospiuUför  Smnessjvke :  sjnkantalet  den  21  April  179,  hyaraf 
85  mankön  och  94  qvinkön. 

På  Stockholms  9tads  och  låns  Kurhw:  sjakantalet  den  21  April  116,  Hvaraf 
99  från  staden  och  17  från  länet;  inkomne:  syphilis  15,  gonorrnoea  1. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjnkantalet  den  21  April  15;  inkomne:  syphilis 
2,  gonorrhoea  L 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglakames  vecko-rapporter):  bronchitis  55, 
diarrhoea  22,  pnenmonia  15,  variolse  14,  febris  intermittens  10,  ftbris  gastrica 
simplex  6,  ophthalmia  5,  rhenmatismns  5,  meningitis  cerebral  is  3,  nenralgia  3, 
gastro-enteritis  8,  erysipelas  3,  scarlatina  2,  otitis  2,  gastricismns  2,  icterns  1, 
metritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  erysipelas  3,  delirium  tremens  2,  syphilis  1,  apo- 
plexia  cerebri  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  4,  plenritis  1,  febris  gastrica 
simplex  1,  erysipelas  1. 

=  Den  af  sekreteraren  enligt  koraitébeslut  af  den  17  inne- 
varande April  uppsatta  redogörelse  tér  komiterades  åtgärder  i 
byggnadsfrågan,  med  anledning  af  remiss  från  Sällskapet  af  den 
20  sistlidne  Mars,  hade  följande  lydelse: 

Sedan  Läkaresällskapet  den  13  sistlidne  Pebroari  fattat  beslnt  att  i  allmänna 
tidningarne  införa  annons  om  Sällskapets  önskan  att  genom  byte  mot  sitt  nn 
egande  hos  eller  genom  köp  erhålla  lämplig,  centralt  (i  böljan  af  norr)  belägen 
tomt,  hade  dera,  nnder  påföljande  månaden,  influtit  4  skriftliga  anbud.  Dessa 
anbud  blefro  i  sammankomsten  den  20  Mars  af  Sekreteraren  föredragna  och  der- 
efter  jemte  ett  förslag  om  inköp  af  en  staden  tillhörig  tomt  vid  Berzeliipark 
och  ett  af  Hr  Tholander  upptaget  förslag  till  förändring  af  Sällskapets  nn 
egande  hus,  till  Sällskapets  komité  remitterade,  samt  hafra  i  sammankomsterna 
den  27  Mars  samt  3,  lO,  17  och  24  April  utgjort  föremål  for  öfrerläggningar 
inom  komitén,  hvars  ordförande  och  ledamöter  derjemte,  genom  besök  i  de 
ifrågasatta  egendomame,  upplysningars  inhemtande  från  olika  håll  och  byggnads- 
kannige  personers  rådforande,  sökt  att  genomföra  det  dem  af  Sällskapet  anför- 
trodda uppdrag. 

De  inkomna  anbnden,  som  af  komitén  granskats  äro  följande: 

1)  Majoren  A.  £.  y.  Plomobens  tomt  Jlf  10  rid  Clara  Strandgata 

med  en  areal  af  10,719  Q  fot;  till  salu  för  ett  pris  af  40,000 
rdr  rmt  eller  något  mindre  än  4  rdr  rmt  per  Q  foten. 
Denna  tomt,  som  i  det  närmaste  är  obebyggd  och  enligt  uppgift  eger  god 
och  fast  byggnadsgrund,  företer  dock  åtskilliga  sv£rare  olägenheter,  tillfölje  hyaraf 
komiterade  ansett  sig  böra  afistyrka  dess  inköpande.  Dessa  olägenheter  äro  huf- 
vudsakligen  följande:  Ingen  bestämd  ritning  Öf^er  jemvägsanläggninffen  i  tom- 
tens närhet  har  ännu  blifnt  fastställd,  så  att  tomtens  omgifningar  och  blifyande 
utseende  ännu  ej  med  någon  säkerhet  kan  uppgifvas;  —  i  egendomen  finnes  en 
snmma  intecknad,  hyilken  summa  af  grannen  erlägges  för  tillåtelsen  att  ega 
fenateröppningar  åt  tomten,  hyarigenom  densamma  i  yissa  riktningar  ej  kan  be- 
byggas; —  vidare  hafva  åtskilliga  komité-ledamöter  ansett  denna  plats  för  af- 
lägsen  för  å  Söder,  i  Staden  och  å  Ladugårdslandet  boende  läkare;  — slutligen 
torde  äfyen  jemyägens  omedelbara  närhet,  med  åtföljande  buller  och  oljud,  på  ett 
störande  satt  komma  att  inverka  på  Sällskapets  sammankomster,  ifall  Sällskapet 
här  egde  sin  lokal. 

2)  Enkefra  Skedbebos  stenhusegendom  Jlff  23  Regeringsgatan  mot  en 

köpeskilling  af  100,000  rdr  rmt. 


120 

rct''  Ofrannåmde   hoa,   trångt   och  i  dess  närrarande  skick  tHdeles  oläispl 
skalle  for  att  apteras  till  sitt  blifrande  ändamål,  tiUskjnda  Sällskapet  lå  b» 
liga   kostnader,   att   all   fråga  om  detsammas  inköp,  enligt  komitende*  tas 
bor  förfalla. 

8)  Apotekaren   Dorphs  egendom  JW  10  i  hörnet  af  Xybix)-  odi  ^ 
daregatoma  å  Ladngårdslandet  k  39,000  rdr  rmt. 
Detta  anbnd  hafva  komiterade,  med  afseende  fästadt  rid  egendomens  a^ 
läge,  ej  fnnnit  skäl  att  närmare  taga  i  öfvervägande. 

i)   Revisor  Hedmans   egendom   Jf   22   Nya   KnngsHoImsbro^i: 
90,000  rdr  rmt. 

Med  denna  egendom  har  komitén  fnnnit  samma  forhållande  ega  rom  « 
med  förslaget  n:o  2,  eller  i  korthet,  dess  behöriga  bebyggande  förenadt  na^ 
stora  svårigheter  och  omkostnader,  att  komitén,  i  öfverensst&mmelse  med  • 
tillfrågade  arkitektens  råd,  velat  helt  och  hållet  afstyrka  denna  egendoms 
köpande. 

Vidare  tillkommer  det  från  Sällskapet  jemte  ofvananforda  anbnd  remittrr; 
foralag  om 

5)  En  staden  tillhörig  tomt  på  10,329  Qalnar,  belägen  vid  H&j 

gatan.  Norrmalmstorg  och  Berzeliipark. 

Detta  förslag,  som  i  komitén  varit  nnderkastadt  mycket  ompröfvandc  1 
dock  omsider,  efter  inhemtande  af  noggranna  nnderrättelser,  ansetts  böra  f 
kastas,  äfren  nnder  den  fömtsättning  att  tomten  af  staden  på  de  billigaste  r.li 
knnde  erhållas.  Gmnden  är  nemligen  så  lös  och  otjenlig  att  redan  fOnt 
skilliga  personer  och  korporationer,  som  emat  bebygga  denna  vackra  plai«.  'f 
verkställda  undersökningar. med  joridbormingar  m.  m.  nödgata  afstå  från  Jf  ; 
tänkta  förslagen.  Enda  ntvägen  att  erhålla  grund  är  nemligen  att  använda  p 
ning,  hvarvid  2  å  8  pålar  ofranpå  hvarandra,  i  likhet  med  nnder  kringlig?^' 
byggnader,  erfordras,  samt  demppå  så  kallad  »bädd».  Derjemte  torde  ai^ 
vsra  mindre  antasrligt  att  tomten  kan  friköpas  till  egen  gmnd.  —  OaktaJt  ■ 
lockande,  om  ock  något  aflägsna  läget,  anse  komiterade,  aom  till  en  b<>r 
ifrågasatte  insändandet  af  en  skrifrelse  till  Hrr  Stadsfnllmägtige  i  detta  ii!>< 
nnmera,  efter  ofvanstående  upplysningars  erhållande  å  Stadsingeniörakontorei  ssj 
af  sakkunnige  arkitekter,  sig  dock  böra  afstyrka  äfven  detta  forslag. 

Då  komitén  sålunda  icke  kunnat  tillstyrka  något  af  de  gjorda  anbuden 
heller  det  väckta  förslaget  om  inköp  af  tomt,  återstår  endast 

6)  Hr  Tholåkdess  förslag  till  förändring  af  Sällskapeta  nn  egin 

hus. 

Detta  förslag  får  komitén  derfÖre  till  Sällskapet  öfverlemna  i  den  folU^- 
digade  form  motionären  gifvit,  och  anser  komitén  detsamma /Jr  det  narran* 
vara  det  enda  som  förtjenar  att  komma  nnder  öfverläggning  samt  tilliki  «i 
lämpligare  och  ändamålsenligare  ehuru  ej  billigare  än  det  förslag  i  likartid  iv! 
ning,  till  hvilket  komitén  förut  en  gång  tillstyrkt  Sällskapets  bUfall. 

Denna  8  justerades. 

Hr  Tholander  uppläste  derefter  följande  förslag  ai 
gående  förändring  och  tUWyggnad  af  Sålhkapets  nuvaran^ 
egendom: 

Åt  det  forslag,  rörande  beredandet  af  en  bättre  och  rymligare  IoIk»!  t- 
Svenska  Läkaressllskapet,  hvilket  endast  i  dess  allmännaste  hufvnddrag  blri  < 
mig  muntligen  framstäUdt  i  Sällskapets  sammankomster  den  13  siatlidne  Fff^^:  ' 
och  20  Mars,  tillåter  jag  mig  att  härmed  skriftligen  gifva  en  närmare  ntTvckLt  • 

Förslagets  momenter  äro: 

1)  Sällskapet  behåller  sin  nuvarande  fasta  egendom  och  apterar  dmuro!i'^ 
på  ändamUsenligaste  vis  förmedeUt  till-  och  påbyggnad  samt  andra  nödiir»  i ' 
ändringar,  för  hvilka  företag  de  af  Kougl.  Arkitekten  Abom  i  sistlidnr  ita-it' 
utförda  ritningar  och  berälmingar  läggas  till  hnfvndsaklig  gmnd  och  tiUicf'^ 
i  passande  dalar. 


121 

2)  Bet  BUTATtnde  hiiMts  d:dje  Tlning  ptbygges  till  erforderlig  höjd,  al  fttt 
«t    bUfrande  ston  rummet  i  detstmma  blir  16  fot  högt.    Pl  flygelbyggnaden 

^Ardeaa  veitra  sida  uppdrages  en  8:dje  y&ning,  tå  att  mmmet  der  blir  12  fot 
ö^t.  A  gardena  Öatra  aida  uppföres,  pl  nylagd  grund  med  källare,  ett  trapp- 
[Ufl,  till  hrilket  en  längre  förstugug&ng  leder  från  gatan,  och  i  hyilket  husets 
rappor    förflyttas,    så  att  hufrudbyggnaden  blir  frän  trappor  (i  vanlig  mening) 

3)  Tiningen  3  trappor  upp  fördelas  i:  a)  Ststiomsal,  hvilken  blir  nära 
lubb«lt  så  bred  och  fullt  lika  lång,  som  det  nuvarande  samlin^rummet ;  b)  eit 
t^J^nre  samUdtrum,  beläget  i  flygelhuset;  c)  ett  litet  gamtahrum  i  ylningens  nord- 
»IS  t  ra  hörn,  till  hyilket  mm  en  lavoir-  och  en  klosett-lokal  sluta  sig;  samt  d^ 
te  litet  yttér-rwH  (eller  tambur),  till  hvilket  man  inkommer  ifrln  förstugan  8 
rmppor  upp  i  trappbyggnaden,  och  i  hyilket  en  spiraltrappa  börjar,  som  leder 
led  till  yaningen  i  trappor  upp.  —  Såyäl  i  sessionssalen,  som  i  bida  samtals- 
'ummen,  uppsättas  skåp  för  Sällskapets  bibliotek  pl  de  yäggar,  som  dertiU 
ämi>a  sig. 

4)  Vlningen  2  trappor  upp  fördelas  i :  a)  en  yttre  tamhur,  till  hyilken  man 
inkommer  ifruk  förstugan  2  trappor  upp  i  trapphuset,  och  i  hvilken  den  spiral- 
trappa högar,  som  gir  upp  till  o:dje  yaningen;  b)  en  inre  större  tambur;  c)  ett 
motiagningtrum,  fÖr  tillfälliga  konsultationer  och  konferenser  pl  stället;  d)  ett, 
i  flygelhuset  beläget  eamtalsrum,  som  ock,  jemte  mottagningsrummet,  mellan 
sammankomsterna  begagnas  sisom  läsrum  pl  bestämda  timmar  dagligen;  e) 
tvenne.  It  gatan  belägna  rum  för  bibliotekarien,  jemte  ett  dylikt  för  biblioteka- 
riens domestik,  firin  hvilket  sednare  rum  ntging  beredes  till  den  yttre  tamburen. 
—  Såväl  i  samtalsrummet  som  i  mottagningsrummet,  uppsättas  skip  för  biblio- 
teket. I  sistnämda  rum  blefre  ock  tillfälle  till  inredande  af  en  kanske  behöflig 
Akrubb,  och  af  en  sarderob  för  bibliotekarien. 

5)  Viningen  1  trappa  upp  inredes  till  bostad  för  sekreteraren,  i  huf^ud- 
iiaklig  ofverensstämmelse  med  tit.  Aboms  ritning,  hvadan  ock  det  till  viningen 
hörande  köket,  jemte  pigkammare  m.  m.,  placeras  i  bottenvlningen,  som  genom 
spirflkltrappa  sättes  i  förening  med  första  vaningen. 

6)  Bottenvlningen  inredes  för  öfrigt,  —  d.  ä.  sedan  det  för  sekreterarens 
våning  nödiga  utrymmet  afjgltt,  -  \  4  boningsrum  jemte  ett  litet  kök,  hvilka 
utbyraa. 

7)  Källarne  under  hufvudbyggnaden  och  under  trappbyggnaden,  hvilka  för- 
säkras skola  lemna  tillräckligt  utrymme,  upplltas  och  fördelas  till  vedkällare 
for  JSällskapets  eget,  boställshaf^arenas  och  hyresgästens  behof,  samt  till  mat- 
kållare  för  sekreterarens  (och  för  hyresgästens?)  hushlU. 

8)  I  vinden  öfver  hufvudbyggnaden  blir  tillfiJle  att  inreda  ett  eller  annat 
kontor  för  hvaijehanda  förvaring. 

Att  det  nuvarande  husets  grund,  sedan  den  under  flygelbyggnaden  befintliga 
delen  deraf  blifvit  vederbörligen  förstärkt,  tilllter  den  ifrågasatta  plbyggnaden; 
—  att  tjockleken  af  de  nu  befintliga  ytterväggame  försäkrar  om  tillräcklig  bä- 
rigbet;  —  och  att  gällande  Byggnadsordning  medgifver  förslagets  utfönnde: 
äro  bedömanden  och  uppgifter,  för  hvilka  tit.  Abom  tillltit  mig  göra  honom 
ansTftriff. 

Allt  byggnadsarbete,  jemte  den  väggfasta  inredningen,  anser  tit  Abom  böra 
ktuina  vara  färdigt  inom  en  tid  af  6  minader,  eller  frin  den  1  April  till  den 
1  Oktober. 

Beträffande  kostnaden  för  hela  den  föreslagna  förändringen  af  SäUskapets 
hns,  har  tit.  Abom  förklarat,  att,  dl  den  af  honom  i  Januari  uppgjorda  kost- 
nadaberäkningen lägges  till  ffruud,  hvilken  slutar  med  en  summa  af  32,000  rdr 
rmt,  kan  något  hörre  tillskott  dertill,  än  8000  rdr,  ej  komma  i  friga.  Hela 
om-  och  nybyggnadskostnaden  måste  sUedes  beräknas  till  40,000  rdr. 

Dl  enlifft  närvarande  förslag,  —  i  olikhet  med  det  förut  af  Sällakapeta 
komité,  den  SS  Jan.  firamstäUda  föralaget  — ,  en  läsenhet  inom  Sällskapets  hus 
blefve  att  uthyra;  dl  denna  lägenhet,  bestlende  af  4  rum  med  kök,  utan  tvifvel 
bör  gifra  450  rdr  i  Irlig  hyra;  och  dl  denna  afkastning,  räknadt  efter  6  proo. 
I  kapital,  motsvarar  ett  kapital  af  7,500  rdr:  si  finnes  att  ofvannämda  tillökning 

Förhandlingar  1866.  ^ 


122 

i  byggBAdf kottnsd,  8000  rdr,  i  *d«t  närmnt;»  (d.  &.  ved  ea  diffva*  tf  Uc 
500  rdr)  appliiiuics  af  kapiUliseringsyfirdet,  7,500  rdr,  för  dea  jtåriilraadf  kjn 
afkastningea.  Den  tlutliga  tkiUnmdeii  mellan  rånUbdoppU  å  bjggkcwtaadei 
enlighet  med  Janaarifönlaget,  och  räntehtlopptt  ft  samma  kottnad  i  enlighet  m: 
närvarande  förslag,  blir  alltså  högst  ringa,  nemligen  blott  30  rdr;  wkiJlnaflp^  k 
emot  i  utiymme  ooh  komfort,  —  blott  man  Till  abatrahera  från  aea»ioa<K>ks'<t 
forläggande  3  trappor  npp,  i  stället  för  2  trappor  npp  — ,  blir  onekligen  IM 
^tjdlig,  och  det  till  förmån  for  niirvanuide  förslag. 

Om  no  detta  forslag  beträffande  bjgniad  oeh  annan  fBrändlriflg  af  lij 
antoges  till  verkstäUning,  skalle  detsamma,  i  likhet  med  de  ^:ne  särakildA,  k 
af  ordinarie  komitén,  dels  af  särskildt  komiterade  fornt  framatallda  forUa^ 
föra  med  sig  hvarjehanda  ntgifter  for  atnistningen  af  de  aärskilds,  af  SälUkå[ 
sjelf  begagnade  rummen,  samt  många  andra  eipensposter.  I  de  af  mig  der 
Febr.  aflemnade  conti  finti,  —  i  hvilka  dock  det  årliga  beloppet  af  forhojo^ 
å  husets  brandföreäkring,  af  förhöjning  i  husets  oncra,  sisom  ock  af  ökad  Lw 
nad  for  ved  åt  SiUlskapet  och  boställshafrareaa,  enar  detsamma  då  ej  kan^ 
mig  kalkyleras,  blifvit  ur  räkningen  uteslutet  — ,  hafva  ntgiftema  af  njasniia 
slag  blifvit  beräknade  till  7000  rdr  för  den  då  på  forslas  varande  omåf^gMfd 
af  huset,  och  till  10,000  rdr  för  nybyggnad  å  Hammerska  tomten.  Det  Us 
derföre  vara  fullt  rimligt  att  för  den  nu  framställda  planens  Terkitalligbet  a 
taga  nämda  utgifter  ej  komme  att  uppgå  till  högre  än  9000  rdr.  Skalle  zo- 
ligen  en  försä^ning  af  åtskilliga  sådana  Sällskapets  inventarier,  som  for  ^ 
skåpet  blefve  oanvändbara,  kunna  inbringa  500  rdr,  så  minskades  nyasmss' 
belopp  med  denna  summa,  så  att  8,500  rdr  åtexatode  såsom  atgiftaaumma  f 
utrustningen  m.  m. 

Ehuru  jag  icke  heller  nu  är  i  tillfille  att  uppgifva  någon  giltig  kaikjl,  n 
visande  den  höjning  mot  hittillsvarande  utgiftsbelopp,  som  ^Iskapets  ka.^ 
skulle  årligen  komma  att  vidkännas  för  förhöjning  af  husets  brandforaäJknaz 
värde,  förhöjning  af  husets  onera,  och  tillökning  i  vedåtgången,  har  jag  dock 
bordt  underlåta  lätt  ånyo  fästa  SiUlskapets  uppmärksamhet  på  dessa  posto. 
Jag  framhåller  här  äfven  den,  om  icke  alldeles  nya,  dock  förut  ^  i  beräknii 
tagne  omständigheten,  att,  om  till^le  skall  beredas  Sällskapets  ledamöter  s 
dagligen  på  vissa  timmar  kunna  besöka  läsrummen,  måste  ock  SäJlakapet.  *" 
vinnande  af  nödig  vård  och  ordning  i  desamma,  anlita  och  aflöna  någoo  särik.l 
vaktbetjent.  Samma  person  torde,  såsom  följd  af  nämforande  forslag»  afven  bui 
vara  tillstädes  i  rummen  i  andra  våningen  medan  Sällskapets  sessioner  på^ 
under  hvilka  timmar  den  ordinarie  vaktmästaren  bör  yara  n&ra  tillhanda  »: 
derföre  uppehålla  sig  i  sessionsvåniugens  tambur.  —  Ännu  en,  årligen  fortgåea. 
utgift  blefve  kostnaden  för  bestyret  med  eldning  och  städning  i  ^elfva  sewioci 
vSningen ;  hvilket  bestyr  väl  svårligen  skulle  kunna  uppdragas  åt  bibliotekariirj 
domestik,  och  bestämdt  icke  utan  särskilt  gengäld  för  detsamma. 

Sammanslå  vi  de  särskilda  utgiftsposter,  som  närmast  fo^a  af  liela  fbrtU^ 
så  befinnes,  att  då  byggnadskostnaden  uppgår  till  40,000  rdr  ooh  ntnstoieri 
kostnaden  till  8,500  rdr,  blir  48,500  rdr  den  summa,  som  det  första  iståa<i 
sättandet  kräfver.  Enär  nn  den  behållning,  som  Sällskapet  hittills  Årlipem  ^ 
i  sin  kassa,  —  nemligea  på  de  sista  4  åren,  i  modeltal  2^400  rdr  — ,  ir  »t.~rr 
äa  räntan,  efter  6  proeent  räknad,  å  Sällskapets  vid  sist  skedda  bokilat  e«an>t 
kontanta  och  utlånade  medel,  35,685  rdr,  hvilket  forhållande  utvisar  att  dett 
kapital  ej  erfordras  för  att  genom  sin  ränteafkastning  betäcka  de  hittills  raraiktl 
ntgiftema  for  Sällskapets  ekonomi  och  för  en  del  af  dess  litterära  verksamhft 
—  så  kan  Sällskapet  för  bestridande  af  namda  kostnad,  48,500  rdr,  i  j^rs* 
rummet  använda  hela  sitt  besparda  kapital.  Detta  åter,  som  den  90  Sept'  lS(x 
utgjorde  35,685  rdr,  kan  rimligtvis  ej  bli  annat  än  ökad  t  med  (for  rund  rik 
nings  vinnande)  åtminstone  2,Sw  rdr  till  den  30  Sept.  1866,  oeh  komme  slini.n 
då  att  utgöra  38,000  rdr.  När  nu  ytterligare  det  föreslagna  byggnadsfurtiK&r 
ej  kan  komma  till  utförande  före  deu  1  Apnl  1867  och  ej  påkallar  full  li^uii 
tion  förrän  efter  dess  foUbordando  den  1  Okt.  1867,  tillkommer  till  nimit 
38,000  rdr  efter  rimlig  beräkning  minst  4  procents  riinta  dera  (d.  v.  a.  r«DH  r*-: 
minst  8  måoader),  med  1,520  rdr.  så  att  det  disponibla  kapitalet  belöper  ■  • 
(i  rund  räkning)  till  39,500  rdr.   Men  kostnaden  för  byggaad  m.  m.  var  <^rM  n 


123 

Ir.  AlltU^mlito  SäUtkftpet,  i  amdra  raminet,  uppliat  fyllnaden  deri,  9000  rdr. 
vilket  limpligMt  kan  tikt  2tnom  lin  ntur  de  nnder  Sillakapetå  yård  ställda 
»nder,  mot  6  procant  r&nta  1  obetaldt  belopp  och  2  procent  trlig  amortering. 
I>ei  är  dock  ej  nog  med  det  fonta  iståndsättandet  och  den  ränte-  ooh 
morteringskoetnad,  som  den  nödiga  uppllningen  villar;  äfyeu  andra  Irliga  ut- 
ifter  uppkomma  och  skola  bestridas.  —  Af  dessa  dubbla  anledningar  kommer 
jr  en  längre  följd  af  &r»  hvaije  Ir  att  kräfra  ej  si  obetydliga  belopp,  nemligen: 
är  amortering  af  linet,  I  2  proc.,  180  rdr;  för  ränta  deri,  I  6  proc,  540  rdr 
lock  minskas  detta  räntebelopp  nigot  med  hvane  Ir);  för  ökad  brandförsäkring, 
kade  onera  och  utskylder,  samt  ökad  vedltglng,  O^lträfftaget)  600  rdr;  för 
xtra  Tmktbetjening  200  rdr;  för  sessionsvlningens  städning  med  eldning  50  rdr. 
Jcasa  aiimmor  sammanslagna  nppgl  till  1,570  rdr,  som  således  blefve  de  Irliga 
itgifteraas  belopp. 

Ooh  hora  betackas  dtssa  Irliga  utgifter?  —  Väl  miste  boningslägenheten 
botteBTlninxen  antagas  lemna  en  hyresinkomst  af  450  rdr;  men  Iterstlende 
L,120    rdr  miste  ock  anskaffas.    Största  delen  deraf  torde  behöfva  hemtaa  af 
for  höj  ning  i  inträdeaafgifterna  och  Irsafgiftema,  hvilka  sednare  hittills  —  hvem 
I  kulle  tro  det?  —  varit  oförändrade  i  snart  fulla  57  Ir,  eller  sedan  hösten  1809. 
Jag    foreellr  derföre  en  förhöjning  af  inträdesafgift  för  Stockholmsbo,  frin  10 
rdr   till  18  rdr;  af  Irsafgift  för  dito,  frIn  7^  rdr  till  15  rdr;  af  inträdesafgift 
för    landsortsbo,  fHb  7|  rdr  till  10  rdr;  och  af  Irssfgift  för  dito,  frIn  4  rdr 
till    6  rdr.    Tar  man  nu  de  i  Sekreterarens  berättelse  för  sällskapslret  1864 — 
1865  lemnade  uppgifterna,  rörande  antalet  af  under  detta  Ir  redan  varande  och 
nytillkomna  betalande  ledamöter,  i  Stockholm  och  i  landsorten,  till  kalkylmessig 
ledning  för  beräkningen  för  kommande  Ir,  och  otförer  man  räkningen  efter  de 
nyss    af  miK  föreslagna  förhöjningame,  si  komme  förhöjningen  I  inträdesafgift 
rör    6  Stockholmsbor  —  å  8  rdr  —  att  nppgl  till  48  rdr;  förhöjningen  i  £rs- 
afgift  för  100  ledamöter  —  å  ?!  rdr—,  till  750  rdr;  forhöjningen  i  inträdes- 
afgift   för  6  landsortsbor  —  ä  2^  rdr  --,  till  15  rdr;  och  förhöjningen  i  Irs- 
afgift för  16  ledamöter  —  å  2  rdr  — ,  till  82  rdr:  alltsl  blefVe  hela  förhöjnin- 
gens   belopp   845   rdr.    Bl  jag  ej  velat  viga  nigon  högre  beräkning,  och  dl 
postema  4gk)  rdr  och  845  rdr  tillsammans  ej  utgöra  mer  än  1,295  rdr,  Iterstir 
ett  defteit  i  inkomsträkningen  af  275  rdr.   V^ör  ett  belopp,  som  icke  vore  större, 
torde  dook  nIgon  ntfäg  kunna  beredas;  ooh  kanske  kunde  den  sökas  i  den  kassa" 
behåUniag,   som   efter  all  anledning  bör  finnas  den  80  Sapt.  1867,  ntöfver  de 
ofvan  i  ansprlk  tagna  räntemedlen,  1,520  rdr. 

För  beräkning  af  den  hyra,  hvilken  Sällskapet  skulle  komma  att,  efter  no 
framlagda  förslag,  Irligen  vidkännas  för  sin  egen  lokal  och  för  tvänne  funktio- 
närers bostäder,  torde  vara  lämpligast  att  (sisom  det  skett  i  de  särskildt  komi- 
terades  utlltande)  bestämma  det  närvarande  saluvärdet  af  Sällskapets  fastishet 
till  50,000  rdr.  Dl  härtill  lägges  kostnaden  för  byegnad  och  väggfast  inredmns, 
40,000  rdr,  komme  hela  den  nyanordnade  fastigneten  att  sta  Sällskapet  till 
90,000  rdr.  Enär  nu  räntan  häri,  k  6  proc.,  upnslr  till  5,400  rdr,  och  Säll- 
skapet ej  komme  att  ega  större  hyresinkomst  än  iSO  rdr,  miste  Sällskapet  de- 
bitera sig  sjelft  för  en  Irlig  hyra  af  4,950  rdr. 

Om  vi  —  I  andra  sidan  —  se  efter,  hvad  hyra  Sällskapet  i  husets  nu  be- 
fintliga skick  miste  i  räkning  skrifra  sig  till  last,  si,  —  med  beräkning  af 
50,000  rdrs  värde  I  egendomen,  hvarl  räntan,  å  6  proc,  utgör  3000  rdr,  och 
med  beräkning  af  de  nu  inflytande  hyresbeloppen,  600  rdr,  till  minskning  af 
nämda  ränta  — ,  betalar  Sällskapet  för  närvarande  i  Irlig  hyra  2,400  rdr. 

Skillnaden  mellan  den  enligt  mitt  förslag  förestlende  Inhyran  och  den  nu- 
varande utgör  sUedes  2,550  rdr. 

När  nu  till  den  nämda  förökningen  i  Irshyra,  2,550  rdr,  kommer  den  Ir- 
liga ntgiften  af  510  rdr  sIsom  ränta  I  beloppet  af  de  med  hela  förändringen 
förknippade  utgifterna  för  utrustningen  af  Siulskapslokalerna  (8,500  rdr),  samt 
den  likaledes  Irliga  utgiften  af  850  rdr  för  ökade  onera  och  expenser,  si  kan 
man  ieke  neka  att  tillökningen  i  kostnad  är  ganska  betydlig  för  ett  Sällskap, 
som  ej  eger  större  tiUglngar,  än  hvad  virt  eger.  Vidhlllanae  min  reservation 
mot  komiténs  den  10  sistlidne  Februari  beslutade  förkastelse  af  det  dl  af  Hrr 
CanLaoif,  Kwi  ooh  mig  framställda  förslaget,  att  Sällskapet  skulle  tillbyta  sig  den 


124 

Hammenka  tomten  ocK  deri  appfSra  en  ny  byggnad,  kan  jag  derfore  ij  is: 
låta  att  beklaga  att  komitén  och  sedermera  Sulskapet  akjntit  ifrån  sig  sir 
fonlag,  som,  i  min  tanke,  otvifrelaktigt  skalle  hafra  medfört  en  betydlig  peHs 
besparing  och  Itskilliga  fördelar  i  oeh  för  den  i  egentiig  mening  ekonoBLJ 
anordningen.  —  Men  dl  sagda  forslag  nästan  helt  och  häUet  blef  i  sakaai 
sympatier,  och  dl  återigen  de  försök,  som  hittills  blifWt  gjorda  att  iitfiou 
erhålla  annan  poååande  och  ej  alltför  dyr  tomt  eller  hns,  genom  byte  eller  k 
alldeles  misslyckats,  tror  jag  att  det  förslag,  som  jag  framat&IIt  torde  fört;' 
närmare  och  allrarligt  a&eende.  Åtminstone  synes  det  mig  Tara  äodamålf^! 
gare  än,  och  förtjena  ett  bestämdt  företräde  framför,  det  af  komitén  (»ila 
oek,  pro  Tirili,  af  mig)  i  Januari  månad  tillstyrkta  förslaget,  i  thy  att  1)  ko 
nåden  for  utförandet  ej  (eller  i  blott  försrinnande  liten  mån)  mr  högre  än  kc 
nåden  för  utförande  il  komiténs  fSrsIag;  2)  bibliotekarien  erhåller  en  my:l 
lämpligare  bostad ;  3)  utrymmet  för  uppställandet  af  Sällskapets  boksamlins  ^ 
betydligt  ökadt;  4)  flera  rum  blefro  att  disponera  for  Sallakapaledam « Atn 
samtal;  5)  passande  läsrum  (ej  högre  upp  än  2  trappor)  komma  att  &i:> 
6)  mm  beredes  för  la?oir  och  klosett;  och  7)  huset  vinner  i  värde  for  m«<. 
framtida  afyttring.  Den  fördelen  hafra  Januari  forslaget  och  mitt  förslag  gezL-f 
samt,  att  Sällskapet  får  qvarstanna  på  sin  gamla  välkända  oeh  aärdeles  tu'- 
lägna  tomt,  vid  hvilken  många  minnen  af  tacksamhet  och  tiUfnedaställelse  ä 
fastade. 

Till  forändring  af  indelningen  i  Sekreterarens  bostad,  mot  h^lkeo  anmäi 
ningar  blKvit  icke  utan  skäl  gjorda,  har  jag  ej  framställt  något  foralag,  n 
jag  har  af  arkit^ten  inhemtat  att  ändamåbenliga  ändringar  deri  ganska  s 
låta  göra  sig. 

Beträffande  risken  af  opåräknade  kostnader  vid  ombyggnad  och  påbrsgii 
af  ett  gammalt  hus  torde  Sällskapet  kunna  sätta  sig  i  säkerket  derföre,  o 
Sällskapet  beslutar,  att  ifall  blifvande  entreprenör  för  byggnaden  ej  åtager  i 
dess  utförande  och  all  den  risk,  som  en  inför  sakkunnig  besigtning  fnlJt  l* 
aktig  verkställighet  deraf  kan  medföra,  till  ett  pris  af  högst  WflOO  rdr.  koE 
mer  företaget  att  skjutas  åsido. 

Att  lokal  för  Sällskapets  sammankomster  måste  under  tiden  for  ombvfi 
nåden  sökas  på  annat  håU,  —  att  biblioteket  måste  nerpackas,  förflyttas  <fe 
blifva  nästan  otillgängligt,  —  att  obehag,  kostnader  och  mnder  for  SälUkapc 
verksamhet  uppstå,  äro  olägenheter  som  onekligen  vidlåda  närvarande  for&ltv 
likasom  komiténs  i  Januari  afgifoa.  De  äro  dock  af  en  temligen  snart  Öfves 
gående  art. 

I  en  längre  diskussion  om  samtliga  de  gjorda  förslag^i 
deltogo  Hrr  Abelin,  Carlson,  v.  Duben,  Lemchen,  Kev 
Malmsten  och  Tholander. 

På  af  ordföranden  framställd  proposition  beslöt  Sållskap^i 
slutligen  att  inom  sig  utse  trenne  komiteradey  för  att  ytterligare 
granska  redan  inkomna  förslag  samt  andra  dylika^  som  vidare 
kunde  ifrågakomma  samt  att  yttrande  deröfver  till  Sällskapet 
afgifva.  Då  röstning  med  slutna  sedlar  utföll  på  sådant  sätt 
att  öfvervägande  röstantal  erhölls  af  Hrr  Ket,  Carlson,  Th<>- 
länder  och  RosSANDER  (nemligen  den  förstnärode  30  och  dt* 
sednare  13  röster  hvardera),  men  Hr  Carlson  pågrund  af  traguA 
era6etsgöromål  förklarade  sig  hindrad  att  i  komiterades  arbeten 
deltaga,  skulle  den  nedsatta  komiténs  medlemmar  utgöras  åi' 
Hrr  Key,  Rossander  och  Tholander  och  skulle  dessa  komitenvle 
ega  att  disponera  öfver  erforderliga  medel  för  behöfliga  under- 


126 

sökningars  verkst&llande,  arkitektarfvode  m.  fl.  härmed  samman-  - 
hängande  utgifter. 

Slutligen  hembar  ordföranden  till  Hr  Tholander  Sällskapets 
tacksamhet  för  all  den  möda  han  nedlagt  vid  utarbetandet  af 
sitt  forslag  rörande  påbyggnad  af  Sällskapets  nuvarande  egendom. 

Ben  8  Maj. 

Medicinalr&det  Wistrand  och  Lasarettaläkaren  Holmbom  -H*.  —  ProfeMor 
Thomas  Hodokin  f.  —  Biblioteket.  —  Utländska  ledamöter  antagna.  — 
Constitntio  epidemica.  —  Byggnadsfr&gan.  —  Hemia  ambilicalis. 

=^  Helsades  af  ordföranden  Sällskapets  ledamot  Regements- 
läkaren m.  ro.  Dr  P.  A.  Edgren. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  af  Läkarekorpsen  åter  förlorat 
tvenne  af  dess  medlemmar,  nemligen  Medicinalrådet  Wistrand 
och  Lasarettsläkaren  i  Jönköping  HoLMBOM. 

Medicinalrådet  och  Riddaren  af  Nordstjerneorden  August 
TiMOLEON  Wistrand  afled  den  30  sistlidne  April  i  Stockholm 
i  en  ålder  af  59  år.  Han  hade  ännu  föregående  session  deltagit 
i  öfverläggningarne  i  det  embetsverk,  som  han  sedan  14  år  till- 
baka tillhörde  och  der  hans  stora  förtjenster,  synnerli^ast  inom 
flen  forensiska  medicinens  område,  hans  nit,  skicklighet  och 
ovanliga  arbetsförmåga  gjorde  honom  till  en  högt  framstående 
embetsman.  Sundhets-Collegium  har  till  följe  häraf  genom  hans 
bortgång  lidit  en  smärtsam  förlust.  —  Sedan  1836  tillhörde 
Medicinalrådet  Wistrand  Svenska  Läkaresällskapet,  hvars  tid- 
skrift ända  sedan  denna  tid  innehållit  en  stor  mängd  värdefulla 
bidrag  af  hans  flitiga  penna. 

Lasarettsläkaren  och  Stadskirurgen  i  Jönköping  R.  W.  O. 
Jonas  Petter  Holmbom  afled  derstädes  den  27  sistlidne  April 
i  en  ålder  af  65  åi*  efter  att  i  mera  än  30  år  innehaft  ofvan- 
nämde  befattning. 

=  Hr  Santesson  meddelade  att  en  af  Sällskapets  fram- 
stående utländska  medlemmar  Dr  Thomas  Hodgkin  den  5  April 
aflidit  i  dysenteri,  68  år  gammal,  i  Jafi^a  i  Palestina,  der  han, 
tillsammans  med  Sir  Moses  Montefiore,  uppehöll  sig,  i  afsigt 
att  söka  bereda  lindring  i  judarnes  betryckta  ställning  der  i 
landet,  likasom  de  förut  lyckats  förmå  Kejsaren  af  Marocco  att 
göra  vigtiga  koncessioner  till  förmån  för  samma  förtryckta  folk- 
stam. —  Han  graduerades  i  Edinburgh  1828,  var  sedermera 
Curator  vid  Uunters  museum  (öfver  hvilket  han  upprättade  en 


126 

mönsterkatalog)  samt  slntligen  Professor  i  patologisk  anato^ 
vid  Guys  Hospital.  Vid  bildandet  af  LoDdonnniFersitetet  a 
ställdes  han  som  förste  Senator  och  bidrog  i  betydlig  män  t 
organiseringen  af  denna  vigtiga  bildningsanstalt,  som  haD  äfF< 
framgent  egnade  största  omsorg.  Bland  hans  litterära  arbet< 
torde  i  främsta  ramraet  förtjena  att  nämnas:  The  JPatholo^ 
serous  and  mucous  Membranea^  Claasified  Catalogfie  of  the  M 
$eum  of  Guya  Hospital^  The  means  of  preåerving  Health^  T 
Inftttenees  of  phynical  agenU  on  Life  ni.  fl.  —  At  natnnrete: 
skapernas  alla  grenar  egnade  han  sig  med  stor  ifver  och  san 
vetsgrannhet  och  som  filantrop  egde  han  få  sina  likar.  Ha: 
lifliga  deltagande  i  »the  Aborigines  Protection  Society»  och  < 
slatliga  mission,  under  hvilken  han  afied,  visa  hans  verksamb 
i  denna  väg. 

Han  tillhörde  qväkames  sekt  och  var  i  sammanlefnad; 
en  ovanligt  human  och  älskvärd  man.  Förenad  med  And^ 
Retzius  genom  ett  intimt  vänskapsband,  var  han  särdeles  ir 
tresserad  för  hans  landsmän  och  en  mentor  för  svenska  låi» 
under  deras  vistelse  i  London. 

Professor  Thomas  Hodgkin  var  sedan  1847  medlem  a 
Svenska  Läkaresällskapet. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Verslag  över  den  Staat  der  Gestichten  voor  Krnnkziutngen  i 
de  Jaren  1860 — 1863,  aan  den  Minister  van  Biunenlandsche  Zrikc 
ingediend  door  de  Inspecteurs  deer  Gestichten  1865.  Ciåfva  af  f'rl 
SciiNEEvooT  g:enora  Prih.  v.  Dubbn,  som  tillika  fraroförde  gifvan-a 
vördnadafuUa  helsningar  till  Läkaresällskapet  —  Förhandlingar  n« 
de  Skandinaviska  Naturforskarnes  9:de  möte  i  Stockholm  från  dei 
8  till  den  15  Juli  1863.    Stockholm  1865.    Gäfva  af  Prof.  Abelin 

=  Till  utländska  ledamöter  antogos  genom  val:  Professan 
i  fysiologi  vid  universitetet  i  Heidelberg,  Dr  H.  HELMH0LT2;  Pro- 
fessorn i  fysiologi  vid  universitetet  i  Leipzig,  Dr  Carl.  Lvdwig: 
Professorn  i  fysiologi  vid  universitetet  i  Wien,  Dr  Ernst  BRrcKE; 
Professorn  vid  medicinska  fakulteten  i  Paris,  Dr  Fa  DL  Broca; 
Professorn  i  komparativ  anatomi  vid  R  College  of  Sur^eon^  i 
London,  Thomas  Henry  Huxley  F.  R.  S.;  Professorn  i  ana- 
tomi vid  universitetet  i  Freiburg  im  Breisgau,  Hofridet  Ale- 
xander Ecker;  Professorn  i  anatomi  och  fsr.siologi  i  Ba<rl. 
Dr  Wilhelm  His;  Professorn  i  medicin  i  Zörich,  Dr  HElNRJcn 
Frey  samt  Professorn  i  fysiologi  vid  Kings  College,  London. 
LiONEL  8.  Beale  M*  b. 


m 

=  GonAtitQtio  epidemica  under  veckan  flrån  och  med  S5n- 
a^^n  den  22  till  och  med  Lördagen  den  28  April  1866: 

Sjnkligheten  liksom  föregående  yecka.  —  Af  Variolse  hafva 
7   fall  samt  af  Scarlatina  3  fall  fSrekommit. 

1.     Inom  mMé  fr^Hik  anailde  sjnkéoflufiOl  (ftrin  17  Ukm): 

ebris  typkoidea 2. 

iphtlieria 8. 

ertaasis 4. 

h  olera  infantmo  ...       1. 

»ysenteria  1. 

liarrhoea    8. 

ebris  intennittens  .     12. 
arioln.    Varioloides      6. 

carlatina    1. 

)eliriiim  tremens....      2. 


Oonorrhcea 6, 

Neuralgia  7. 

Conjnnctmtis 6. 

Otitia  2. 


Oaatritifl.    Enteritia..  L 

Colitia 1, 

Peritonitia 1. 

Icterna 1. 


Ang.  tona.  &  fancinm    26.  Nephritia 1. 


Hheamatiamna  aentna      8. 

Urticaria 8. 

Forancnlna 1. 


Samma  247. 


.  L^ryngo-tracheitia     .  11. 

.  Bronek.  Cat.  bronoh.  90. 

.  Bronehitia  oapiUaria.  7. 

.Pnenmonia 14. 

.Pleuritia 8. 

;yphili8 4.iFebria  gaatr.  simplez  9. 

2.     A  Hafmdatadena  Sjulevhrdtamtalter : 

På  SeraJimer-lasareUet:  sjakantalet  den  28  April  288,  hvaraf  187  p&  afdel- 
liniten  for  inTärtea  ^ake;  inkomne  nnder  reckan:  pnenmonia  8,  fohris  inter- 
nittena  1,  acarlatina  1,  bronekitia  1,  nepkritia  1. 

Pl  Allmänna  Garmsons'tjukhu$et :  ajnkantalet  den  28  April  147.  kTaraf  76 
>ä  afdelningen  för  invartea  ajake;  inkomne  nnder  reokan:  bronehitia  4,  gonor- 
-hoea  8,  laryngo-tracbeitis  2,  febris  tjpboides  1,  diarrkoea  1,  ayphilia  1,  gastro- 
snteritia  1.  • 

Pl  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  ajnkantalet  den  28  April  173,  hvaraf 
L29  inTärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  variolse  12,  febris  typhoides  8,  de- 
liriam  tremens  8,  syphilis  2,  rkenmatiamua  2,  meningitis  cerebralia  1,  coujnnc- 
tiTitis  1. 

P&  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg :  ajnkantalet  den  28  Apnl  52,  hvaraf 
I&  inT&rtaa  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  febria  gastrica  aimplex  2,  scarlatina 
1,  delirinm  tremena  1,  bronehitia  1,  pnenmonia  1,  gaatro-enteritia  1,  metritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronehitia  10.  plenritia  6,  bronehitia  capillaris  4, 
otitia  4,  pnenmonia  4,  oonjunctivitia  8,  diarrhoea  2,  meningitia  cerebralia  1, 
paatro-enteritia  1,  peritonitia  1.  —  Polikliniken :  bronchitis  16,  eoninnctivitis  5, 
diarrhoea  8,  gaatro-enteritis  8,  pertnasis  2,  scarlatina  1,  pysemia  1,  bronehitia 
capiUaria  1,  pnenmonia  1,  nlenntift  1,  nrtiearia  1,  fnrnnoulns  1. 

På  Barnnukhuset :  ajnkantalet  den  2S  April  54;  inkomne  nnder  veckan: 
coiganctivitis  1,  pnenmonia  1.  nephritis  (p.  acarlat.)  1,  eczema  fkciei  1,  chorea  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  14;  helsotiilståndet  godt 

På  Prwisoruka  Bambördshuset:  antalet  vårdade  12;  helaotillatåndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helaotillatåndet  ffodt. 

På  Diahoniss^sjukhuset!  ajnkantalet  den  28  April  81;  inkomne  nnder  veckan: 
febria  typhoidea  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajnkantalet  den  28  April  180, 
hvaraf  86  mankön  och  94  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  oeh  låns  Kurhus:  ajnkantalet  den  28  April  119.  hvaraf 
100  från  staden  och  19  från  länet;  inkomne:  syphilis  19,  gonorrhoea  7. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  ajnkantalet  den  xS  April  11;  inkomne:  gonor- 
rhoea 1. 

8.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  Fattigläkarnea  vecko-rapporter):  bronchitis  62, 
pnenmonia  22,  diarrhoea  16,  febris  intermittens  14,  varioloe  9,  rhenmatismns  8, 
ophthalmia  6,  angina  tonaillaria  6,  febris  gaatrica  simplez  6,  gastro-enteritia  8, 
febria  typhoidea  2,  varicelliB  2,  syphilis  2,  plenritis  2,  gastricismns  2,  diphtheria 
1,  meningitis  cerebralia  1,  cystitis  1,  erysipelas  1. 

4.^1  Stadens  Fängelse:  delirinm  tremena  1,  febria  gaatrica  simplez  1. 
fforra  Korr^ions-inrättningeH:  diarrhoea  2,  febria  intermittena  2,  perito- 
nitia  1. 


128 


=  GoDstitatio  epidemica  änder  veckan  från  ocb  med  Sqih 
dagen   den  29  April  till  och  med  Lördagen  den  5  Maj  18S6r 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka.  —  Af  Variol»  haft» 
39  fall  samt  af  Scarlatina  7  fall  förekommit 

1.    Inom  entldid  praktik  tomilde  sjokdomafkU  (från  89  llksrB): 
Typhiw 8.jSypliilia 10.  Typhlit.  fe  PerityphL     I 


Febria  typhoides 1 

Diphtheria 1. 

Angina  membranaoea  1. 

Pertassu  -2, 

Cholen  inilmtiim ....  1 


GoQorrhoea 8. 

Nenralgia 8. 

Co^janotiTitii 11. 


Otitit . 

Ang.  tons.  &  Amciam 


6. 


Ictenu 
Neplintii 
Metritis . . 
Rheumaiiamiia  aentoi 


Diarrhaea  22.  Thrombotis.  £mbolia 


Febris  intermittens . . 
Angina  parotidea.  ... 
YariolaB.    Varioloides 

Varicelln 

Scarlatina 

Delirinm  tremens.  .. 


1. 

16. 


I 
L 


36.  Erysipclas 4. 


,  Urtiearia  ^ 

_-.Zona  I 

75.'Faranciiloa     I 

3.  Rbenm. 


rec.   efébril. 


Samiiia  907 


17.  Laryngo-tracheitis .... 
4.  Bronch.  Cat.  bronoh. 
4.  Bronchitifl  capillaris 

3.  Pnennonia 550. 

4,Pleuriti» 7. 

l.Tebria  gastr.  simplei    18. 

2.  A  Hafvadstadens  SjvhpårdåonttalUr: 

P&  SéraJimer-laåareUet:  sjnkantalet  den  5  Maj  259,  hfaraf  147  få  afd^ 
ningen  för  invärtes  sjolce;  inkomne  nnder  veckan :  pnenmonia  5,  febria  typkoi- 
des  2,  diarrboea  1,  ictenu  1,  erythema  nodosnm  1. 

Fl  Allmänna  Gamiåons-sjukhusei :  sjnkantalet  den  5  Maj  149,  bvaraf  81 
pS  af  delningen  för  inyärtes  sjake;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  5,  pncc- 
monia  4,  syphilis  3,  febris  intermittens  2,  deliriam  tremens  1,  gonorrltcra  1. 
conjunctivitis  1,  otitis  1,  plenritis  1,  colitis  1,  erysipelas  1. 

På  Proviåoritha  ajuhkuået  6  Söder:  sjakantalet  den  5  Maj  189,  hvaraf  143 
invärtes  sjake;  inkomne  under  veckan:  varioln  18,  febris  gastrica  siinplex  5, 
poeumonia  4,  deliriam  tremens  3,  febris  intermittens  1,  nephntis  1,  eryaipela«  1. 

På  Prtmtoriåka  tjukhuÉei  &  SabbaUberg:  sjukantalet  den  5  Maj  50,  bvanf 
42  invärtes  sjake;  inkomne  änder  veckan:  pnenmonia  4,  diarrhoea  1,  menisgiti* 
cerebralis  1,  catarrhus  bronch.  1,  broncliitis  capillaris  1,  gaatritis  1,  pehto- 
nitis  1,  metritis  1. 

På  Allmänna  Bamhu$ét:  catarrhus  bronch.  8,  pleuritis  4,  otitis  3,  con- 
junctivitis 2,  bronchitis  capillaris  2,  urtiearia  2,  pnenmonia  2,  diarrhosa  1.  vi- 
riolee  1,  meningitis  cerebralis  1,  laryngo-tracheitis  1.  —  Poliklimken:  eatarrha* 
bronch.  11,  diarrhoea  2,  conjunctivitis  2,  febris  gastrica  simplex  1,  rheuma- 
tismus  1,  erysipelas  1,  urtiearia  1. 

På  Bamsjukhuset;  sjakantalet  den  5  Maj  Ö6;  inkomne  under  veckan:  con- 
junctivitis &  keratitis  2,  eczema  2,  endocarditis  1,  gastritis  L 

På  Allmänna  Bambördéhntet:  antalet  vårdade  18;  heUotiUståndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuaei :  antalet  vårdade  13;  heUotillståadet  godt. 

På  Diakoniss-ajukhuset:  sjukantalet  den  5  Maj  31;  intet  fal]  af  akut  sjuk- 
dom har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke}  sjukantalet  den  5  Mig  176,  hvanf 
86  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  5  Maj  120.  hran/ 
98  från  staden  och  22  från  länet;  inkomne:  syphilis  20,  gonorrhcea  5. 

3.  Bland  de  Fattioa,  (enligt  fattigläkames  veeko-rapporter):  bronehitis  lU. 
diarrhoea  19,  variolae  16,  pnenmonia  16,  febris  intermittens  9,  rheumatifmai  9, 
febris  gastrica  simplex  7,  angina  tonsillaris  4,  gastricismus  4,  scarlatina  3.  oph- 
thalmia  3,  plenritis  3,  delirium  tremens  2,  gastritia  2,  febris  typhoides  1.  •}• 
philis  1,  erysipelas  1. 

4.  1  Stadens  Fängelse:  rheumatismus  1. 

Norra  Korrektions^rtUtningen :  catarrhus  bronoh.  2,  pneomonU  2,  coa- 
juneti  vitis  1. 


129 

=  Hrr  Ket,  Bossandbr  och  Tholander,  de  komiterade, 
It,  hvilka  SälUkapet  i  sammankorosteu  den  24  April  uppdragit, 
ktt  för  ifrågasatt  nybyggnad  ytterligare  granska  de  nu  inkomna 
*örs1agen  på  hus  och  tomter  samt  andra  dylika,  som  ytterligare 
i.  un  de  ifrågakomma  och  yttrande  h&röfver  till  S&llskapet  afgifVa, 
[kade  redan  nu  fullgjort  sitt  uppdrag  och  hade  deras  utlåtande, 
SOU1   af  Hr  Key  upplästes,  följande  lydelse; 

Vid  Svenika  LäkaresalUkaiMiU  sammaiikomflt  den  24  nftstlidne  April  erhöUo 
underteokntde  i  nppdrag  att  närmare  pröfra  de  hittills  vickta  och  sarakildt  det 
vid  namde  •ammankomst  af  komitén  öfverlemnade  förelaget  till  beredande  af 
öka.dt  atrymme  för  Sällskapet,  samt  att  i  händelse  dessa  fönlag  hefunnos  mindre 
tillfredsställande,  uppsätta  och  inkomma  med  nytt  sådant  i  nämde  syfte,  och  fl 
vi    på  grund  häraf  na  afgifra  födande  utlåtande. 

Då  det  Tid  sammankomsten  •  den  24  April  inlemnade  nya  förslaget  till  om- 

byggnad  af  Sällskafiets  hns  väl  esde  obestridliga  fördelar  framför  det  äldre  för- 

slagget    i   samma   riktning,   men  likväl,  såsom  dess  upphoftman,  undertecknad 

T  höländer  äfven  framhållit,  vore  underlägset  det  af  särskilda  komiterade  fram- 

fttallda    förslaget   till   uppförande  af  en  total  nybyggnad  på  den  i  utbyte  mot 

SälUkapets  hus  erbjudna  Hammerska  tomten;  då  vidare  hufmdskälet  hvarfdre 

siatnämda  förslag  ej  antogs,  var  det,  att  äfven  den  Hammerska  tomten,  ehuru 

nära    dubbelt   större  än  Sällskapets  nuvarande,  dock  ej  ansågs  nog  rymlig;  så 

ansågo  undertecknade  sig  i  första  rummet  böra  söka  utreda,  om  ej  Sällskapet, 

i    enlighet  med  dess  yttrade  önskan  kunde  med  ekonomisk  fördel  förvärfva  en 

ann  a  rymligare  tomt  än  den  Hammerska,  och  åt  sig  på  densamma  uppföra  en 

ny,   fällt  ändamålsenlig  byggnad. 

I  första  rummet  underkastades  de  till  komitén  inlemnade,  men  af  dem  för- 
kastade anbuden  å  tomter  och  egendomar  samt  det  väckta  förslaget  om  för* 
värfvande  af  stadens  vid  Berielii  park  belägna  tomt,  en  närmare  pröfning. 

Af  alla  dessa  anbud  och  förslaff  var  det  endast  tvenne,  för  hvilkas  förka- 
stande vi  ansågo  komitén  ej  haf^a  framlagt  fullt  giltiga  och  tillförlitliga  skäl, 
nemligen  inköpet  af  Hr  Plomgrens  tomt  vid  Clara  Strandgata  och  förvärfvandet 
af    st^ens  tomt  vid  Berielii  ^k.     Båda  dessa  tomter  voro  väl  belägna,  till- 
räckligt  rymliga  och  nästan  lika  stora,  men  den  sednare  hade  det  stora  före- 
trädet   att  ligga  något  mera  centralt,  samt  att  vara  en  hömtomt  med  en  sida 
vettande  åt  ett  större  torg  och  en  annan  åt  en  vackar  park,  under  det  Plom- 
grenska  tomten  endast  vände  en  kortare  sida  åt  det  ännu  ej  definitivt  ordnade 
jemvägstorget   och  för   öfrigt   var   eller  komme  att  blifva  alldeles  kringbygd. 
Tomten  vid  Berielii  park  kunde  dessutom  säkerligen  erhållas  på  långt  billigare 
vilkor   än   den  Plomgreuska,  som  höUs  i  det  höga  priset  af  40,000  rdr;  men 
om    grunden  på  den  Plomgrenska  tomten  vore  så  god  och  fast  som  uppgifvet 
blifvit,  och  deremot  å  tomten  vid  Berielii  park  så  lös  och  otjenlig  som  komitén 
antagit,  så  kunde  möjligen  i  alla  fall  den  Plomgrenska  tomten  vara  fördelakti- 
gare.    Att   dess  dyrhet  ej  ensamt  kunde  vara  ett  fuUgiltigt  skäl  för  dess  för- 
kastande syntes  oss  firamgå  deraf,  att  Hammerska  tomten  som  var  hälften  mindre, 
men  blott  5000  rdr  biUigare,  likväl  af  Sällskapet  knnde  bebyggas  med  större 
ekonomisk  fördel  än  någon  ombyggnad  af  Sällskapets  eget  hus  kunde  medföra. 
Vår   första   omsorg  blef  derföre  att  låta  nndersöka  grundens  beskaffenhet 
på  hvar  och  en  af  de  nu  iftigasatta  båda  tomtema.   Hvad  Plomgrenska  tomten 
beträffar,  så  besparades  vi  besväret  med  och  kostnaden  för  jordborrningars  verk- 
sflillande,   ty  sådana  voro,  såsom  till  vår  kännedom  kom,  redan  utförda  af  en 
fullt  tillförlitlig  person,  Byggmästaren  Hellström.   Af  honom  erhölls  upolysning 
derom  att  grunden,  i  stället  för  att  vara  fast  och  god,  var  så  lös  och  4]un,  att 
pålning  under  hela  det  blifvande  huset  måste  verkställas.    Skilnaden  i  omkost- 
naden för  grunden  å  denna  tomt  ooh  å  den  vid  Berielii  park  kunde  derföre  ej 
blifva  synnerligen  stor,  äfven  om  pålning  å  det  sednare  stället  skulle  behöfva 
ske  till  något  större  ^up,  och  i  vänta  ful  kunde  byggnaden  med  full  trygghet, 
såsom  erfarna  arkitekter  ooh  byggmästare  försäkrat,  läggas  på  bädd  utan  pål* 
ning  och  utan  synnerligen  stora  kostnader. 


130 

Sfter  offumftmnde  npjUyaaingan  TumtndQ  »oilgo  vi  om  hatwm  fnUt  gdtj 
skäl  för  att  ofrergifTa  förslaget  om  inköp  af  Plomgrenaka  tomieoy  mot  ^tTi: 
I6röfrigt  talade  att  den  hade  sin  största  sträckning  inåt,  med  endast  en  k«' 
sida  åt  d«t  tillämoade  jemviigstorget,  sant  att,  såsom  if^en  komitéa  frmmklL 
platsen  framfor  tomten  ej  rar  definitiTt  ordnad  och  hiillret  från  den  näriig^^^ 
järnvägsstationen  med  dess  hnsslande  lokomotiypipor  kunde  blifra  stömnée, 

Fnilt  afgörande  for  lorksstandet  af  den  Ptomgrenska  tomten  blef  re^xBrj 
af  de  på  vårt  föranstaltande  af  Byggmästaren  Hallström  TerkstäUda  ioriberma 
garna  a  stadens  tomt  Tid  Berzelii  park.  Desse  ntfoUo  nemlifren.  ^aom  Bil 
ntvisar,  så  att  på  ett  djap  af  41  ä  44  fot  en  jemn  ooh  f^st  gmshotten  mntrk 
lisdea.  A  pålarna  komma  sålnnda  blott  en  enkel  skarf  att  behöfVsa  odi  9ja 
mästaren  Hellström  har,  såsom  ofvannämnde  bilaga  äfven  ntTisar,  beriksai  a: 
pålning^n  under  den  nybyggnad,  till  hvilken  vi  i  dag  framlägga  forslsf:,  iua 
lunda  skulle  kunna  öfrerskrida  15,000  rdr,  äfven  om  byggnaden  forläoge*  rJ,n 
ändan  af  den  närbelägna  De  Oeerska  fiedikomisstomten,  såsom  forbålludet  «u 
nolikt  blefve  om  Sällskapet  kommer  att  bär  bygga.  SäUskapeta  komité  hmi  c^ 
som  bevil  för  gmndens  lösa  och  otjänliga  beskaffenhet  endast  anfört  att  re  b 
fornt  åtskilliga  personer  och  korporationer  nödgats  till  fö\jd  denif  af^å  fra 
föralsiger  att  bebygga  denna  vackra  plats;  men  af  oss  sökta  och  inhemtadc  a:^ 
lysningar  gifva  vid  handen,  att  tomten  aldrig  varit  af  staden  ntl^ndea,  <^ 
att,  så  vidt  vi  kunnat  erfara,  endast  3:ne  kyrkobyggnader  varit  å  den  ifriwt 
satta,  men  öfvergifvits,  ej  blott  för  gmndens  skull,  utan  hafvadaaklif^en  åert 
att  nämnde  byggnader  ej  här  komma  att  ligga  nog  fritt  med  nödig  dager  fra 
olika  sidor. 

De  nn  verkställda  nndersökningama  visa  att  en  fällt  säker  oeh  god  gran 
kan  erhållas,  för  ett  långtifirån  afskräokande  pris.  och  det  enda  akaL  aom  SaL 
skåpets  komité  trott  sig  ega  för  forksetandet  af  denna  rymliga  oeh  ntotmr^t  vaekr 
och  väl  belägna  tomt  bortfaller  sålunda  helt  och  hållet 

Efter  inhemtande  af  upplysningar  från  flera  olika  håll,  förnämligast  fri. 
inflytelserika  personer  i  stadens  kommunalstyrelse,  tro  vi  oss  knnna  med  aäker^^ 
antaga,  att  intet  hinder  kommer  att  möta  för  tomtens  friköpande,  utan  &t 
tvärtom  stadens  myndigheter  med  stor  beredvillighet  skola  öfverlSta  tomten  I 
Sl^skapet  på  särdeles  goda  vilkor.  Yi  hafva  trott,  och  genom  förfrågningar 
ärendet  hafva  vi  styrkts  i  vår  tro,  stt  staden,  i  betraktande  af  den  oLångsidtc 
verksamhet  som  Svenska  Läkaresällskapet  slltsedan  sin  stiftelse,  noder  mer  u 
ett  hslft  sekel  egnat  och  fortftirande  kommer  att  egna  åt  så  väl  allmänna  »o c 
enskilds,  inom  kommunen  uppstående  hygieniska  frågor,  skulle,  f5r  att  i  nig^i 
mån  gälda  sina  förbindelser,  utan  ersättning  upplåta  behöflig  byggnadsplsts^  i 
Sällskapet,  då  behof  nu  deraf  uppstått;  men  äfven  om  så  ej  skulle  ske,  tro  r 
oss  kunna  antaga  att  10.000  Rar  blir  den  högsta  summa,  som  staden  konunr 
att  af  Sällskapet  för  den  ifrågavarande  tomten  begära.  För  samma  pris  kucm 
vi  säkerligen  aldrig  mera  erhålla  en  så  vacker,  och  i  alla  hänseenden  ändamils 
enlig  och  fördelaktig  byggnadsplats. 

Tomten  håller  10,329  O  fot,  och  är  sålnnda  mer  än  dubbelt  aå  ator  soa 
Hammerska  tomten  och  nära  4  gånger  så  stor  som  Sällskapets  nuvarande. 

För  att  ådagalägga  med  hvilkea  stor  fördel  Sällskspet  kan  bebygga  dm- 
samma,  få  vi  äran  framlägga  bifogade  utkast  till  nybyggnsd,  som,  i  samråd  med 
oss,  blifvit  uppgjordt  af  Arkitekten  Söderlund.  hvilken,  bland  annat,  helt  nyligi-a 
gifvit  ritningen  till  det  största  hu^,  som  hittills  är  uppfordt  vid  Berzelä'nari, 
nemligen  det  som  tillhör  Rådman  Ohnell,  och  som  äfVen  hvilar  på  pålar.  Upp- 
förd  i  öfvarensstäramelse  med  det  nn  framlagda  förslaget  skulle  Sällskaprta  ny^ 
byggnad,  med  utvändig  pntsning  och  all  väggfast  inredning,  i  sin  helhet  gå  titl 
maximnm  140,000  Rdr.  enligt  Arkitekten  Söderlunds  beräkning.  Antogo  vi  att 
Sällskapet  måste  för  10,000  Rdr  inköpa  tomten,  så  skulle  hela  omkostnaden  ftr 
sjelfva  nybyggnaden  gå  till  150,000  Rdr  Rmt.  Detta  kan  väl  synas  vata  en 
stor  snmma,  men  af  bymaden  skulle  Sällskapet  i  årlig  inkomst  for  nthyrda 
lägenheter  erhålla  minst  S,700  Rdr,  såsom  följande  beräkning  utvisar: 

I  bottenvåningen  blefve,  på  högra  sidan  om  förstugan  8ine  batiker  med 
hvar  sin  bodkammare.  I  det  närbelägna  Boimierska  hnsat  betalas  800  Bdr  t 
hyra  för  en  dylik  lägenhet»  som  är  nl^ot  större  än  den  minsta,   men   betydligt 


131 

nftdr«  än  de  2*.ne  större  butikerna,  som  S&lkkapet  komme  att  uthyra.  Vi  tro 
a    derf5re  likna  mycket  ligt,  dl  vi  npptaga  hyran  för  den  mindre  boden  till 

0  Rdr  och  för  h?ar  och  en  af  de  bida  större  tiH  660  Rdr.  Den  tiU  venster 
(\    förstugan  befintliga  ligenheten,  hvilken  till  största  delen  blir  belägen  It  Ber- 

1  ii  park  med  en  veranda  framför  hnset,  blefve  särdeles  tjenlig  för  ett  stort 
l&^w-eitseri.  För  ett  dylikt  med  mindre  utrymme,  beläget  vid  andra  sidan  af 
Lrken»  betalas  för  närvarande  2.500  Rdr:s  hyra,  och  vi  anse  derföre  att  Sall- 
:ap«t«  bide  rymligare  och  ändam&lsenligare  lokal,  ligt  beräknadt,  bör  gifva  en 
fr«t  af  minst  2,0(X)  Rdr.  S&luoda  skulle  af  hela  bottenvlniugen  en  Irlig  hyra 
"    minst  3,800  Rdr  med  all  säkerhet  kunna  piräknas. 

I  v&ningen  en  trappa  upp  blefve  It  Norrmalms  torg  en  vacker,  beqväm 
[*h  ryoAlig  bostad  för  Sekreteraren,  med  6  rum  och  kök ;  men  derjemte  blefve 
tkT  en  lika  stor  vin  ing,  om  man  si  vill,  försedd  med  badrum  och  belägen  It 
lerzelii  park,  disponibel  för  uthyrning.  Med  ett  dylikt  läge  och  i  jeniförelse 
ned  gällande  priser  i  denna  trakt  bör  1,500  Rdr  kunna  erhillas  för  en  sfidan 
aning,  men  vi  npptaga  den  här  doek  endast  till  1,800  Rdr.  —  Ylningen  3 
ra p por  upp  skulle  helt  och  hlllet  disponeras  nf  Sällsknpet,  och  komme  att  inne- 
i&lla  en  stor  tambur  med  lavoir  och  klosett,  samlingssal,  bibliothekssal  samt 
renne  las-  och  konversationsrum,  jemte  8  &  4  mm  för  Bibliotheknrien,  och  ett 
i  2  rum  med  kök  för  en  Vaktmästsre.  —  Tre  trappor  upn  blefve  2:ne  viningar 
it  t  uthyra,  bidadera  lika  stora,  som  en  trappa  upp,  med  o  rum  och  kök.  Det 
□ninsta  fi  för  hvar  och  en  sf  dessa  anse  oss  kunna  npptaga  är  1,900  Rdr.  A 
rinden.  med  belägenhet  It  Berzelii  park  skulle  en  mllarc-atelier  inrättas  med 
omkring  4  smärre  mm  med  kök  förutom  sjelfva  atcliern.  Bristen  pl  läniplige 
ateliercr  för  mllare  och  bildhuggare  är  i  Stockholm  ytterst  stur  och  af  den  arti- 
stiska verlden  mycket  beklagad.  Svirigheterna  för  deras  inrtrdandc  i  privata  hus 
xnad  ami  ram  och  mänga  skorstenspipor  äro  ej  heller  obetydliga,  men  här  dere- 
mot  kunde  en  sidan,  tiU  följd  af  Sällskapets  stora  sal  med  största  lätthet  och 
ffirdel  inrättas.  £n  vackrare  och  bättre  atelier  än  denna  blefve,  stode  knappt 
att  A,  och  artister  med  hvilka  vi  rldgjort  hafva  enhällist  förklarat  att  det  aldra 
minsta  vi  för  den  i  vir  beräkning  kunna  npptaga  är  1,«00  rdr.  och  redan  hafva 
till  den  aspiranter  anmält  sig.  Det  större  eller  mindre  antal  vindsrum  som  för- 
ntrigt  med  lätthet  kunde  inredas  anse  vi  behöfliga  sisom  magazinsrum  för  en  del 
bokförlager  m.  m. 

lie  sammanlagda  hyresinkomsterna  blefre  sUunda,  llfl^t  beräknade, 

af  bottenvlningen 8,800  rmt 

•  1  vining  1  trapp.  upp 1,800     » 

.1       .      8      •        •     1,200     - 

»1      »      8      »        »     1,200    » 

»  1  atelier   4      »        ■    I  vinden     1.200     » 

Summa    8,700  rmt 

De  inflytande  hyresmedlen  8,700  rdr  utgöra,  efter  6  procent,  ränta  pl  ett 
kapital  af  öfver  144,000  rdr.     Dl  nu  ai^lf^n  byggnaden  enligt  Arkitekten  Söder- 
lands beräkning  Uott  skulle  kosU  140,000  rdr,  si  inses  lätt  stt  Sällskapet  ej 
blott  hade  ränta  nä  hela  byggnadskostnaden,  utan  dessutom  pl  4,000  rdr  utan 
att  debitera  sig  sjelf  för  ett  Irs  hyra.     ErhUles  tomten  till  skänks  af  staden 
skulle  sällskapet  sllunda  komma  att  ej  blott  bo  fritt  i  sin  statliga  lokal,  utan 
derjemte  i  rent  öfverskott,  d.  v.  s.  för  att  sällskapet  bodde  der,  erhilla  ränta  pl 
4,000  rdr  som  gör  340  rdr  ärligen.     Om  sällskapet  Iterigen   af  staden  inköper 
tomten  för  10,000  rdr,  si  blir  kostnaden  för  nybvggnaden  150,000  rdr,  och  dl 
af  dem  144,000  rdr  förräntas  af  hyran,  si  Iterstar  endast  6,000  rdr,  represen- 
terande hela  kostnaden  för  uppbyggandet  af  alla  de  lägenheter,  som  Sällskapet 
sjelft  i  huset  disponerar.     Frlusedt  onera  skulle  Sällskapet  sllunda  i  förra  fallet 
hafva  en  Irltg  inkomst  af  240  rdr  för  det  sällskapet  bodde  i  huset,  i  sednare 
fallet  äter  betsla  en  hyra  för  alla  sina  lägenheter  af  360  rdr  rmt. 

Efter  alldeles  samma  beräkningsgrunder  skulle  Sällskapet  enligt  sednaste 
ombyggnadiförslaget  betala  i  det  gamla  ombyggda  huset  en  hyra  af  4,960  rmt, 
oeh  vi  ilniia  allnnda  att,  om  tomten  vid  Berielii  park  erhilles  gratis,  Sällskapet 
dcrstädes  i  det  nya  huset  med  dess  ojemförligt  bättre,  man  kan  väl  sägi  fbftliga 


132 

lägenheter  bor  5,190  rdr  billigare,  och,  om  tomten  mAate  inköpas,  4^590  rdr 
bifiigare,  än  i  gamla  ombyggda  huset  med  dess  trånga  utrymme  och  jemforel- 
seyis  mindre  lampliga  inredning,  samt  nnder  alla  förk&llanden  2,040  rdr  billi- 
gare än  for  närvarande,  då  den  nnvnrande  hyran  beräknas  till  2.400  rmt.  Dessa 
resnltater  kunna  synas  förvånande,  ja  nästan  otroliga,  men  vi  tro  dem  ej  konna 
rnbbas,  då  den  erfame  arkitekten,  som  uppgjort  kostnadsförslaget,  försäkrmr  sig 
hafva  följt  en  särdeles  hög  beräkningsgrund. 

Låtom  oss  nn  se  till  hurudan  Sällskapets  ekonomiska  ställning  i  allmänhet 
skulle  blifva,  om  det  här  framlaggda  forslaget  blefve  antaget  och  utfordL 

Värdet  af  Sällskapets  nuvarande  hus  upptaga  vi  här,  liksom  i  äldre  forsla- 
gen, till  60,000  rdr.  Den  80  September  1S65  var  Sällskapets  besparda  kapital 
35,685  rmt,  och  såsom  af  undeTteckoad  Tholander  i  förra  ombyggnadsforalaget 
framhållits,  måste  detta  kapital  i  September  1866  hafva  ökats  till  38,000,  och 
Sällskapet  disponerar  sålunda  i  höst  ett  kapital  af  sammanlagdt  88,000  rdr. 

För  den  nu  föreslagna  nybyggnadens  uppförande  och  väggfasta  inredning 
måste  sålunda,  om  tomten  erhåUes  gratis,  ett  lån  af  52.000  rdr,  och  i  annat 
fall  af  62,000  rdr,  upptagas.  Men  äfven  den  summa,  som  åtgår  för  den  löaa 
inredningen  m.  m.,  måste  genom  lån  ansicafifas.  I  det  af  särskilde  koraiterade 
uppgjorda  förslaget  till  nybyggnad  å  Hammerska  tomten  beräknades  de  extra  nt- 

fifterna  för  möbler,  bokskåp,  arkitektarvode,  vatten-  och  gasledning  m.  m.  till 
0,000  rmt,  och  i  undertecknad  Tholauders  forslag  till  ombyggnad  iipptogos  de, 
efter  afdrag  af  hvad  försäljning  af  nuvarande  lösören  kan  inbringa,  till  8«500 
rmt.  Med  samma  beräkning  torde  nämnde  utgifter  för  den  af  oss  nu  föreslagna 
nybyggnaden  kunna  upptagas  till  högst  12,000  rmt.  Om  tomten  måste  inköpas, 
blefve  sålunda  74,000  rdr  den  summa,  om  Sällskapet  behöfde  upplåna  for  att 
utföra  nybyggnaden  och  verkställa  all  lös.  och  fast  inredning.  Att  erhålla  denna 
summa  mot  inteckning  i  det  nya  huset  anse  undertecknade  ej  möta  någon  svå- 
righet, så  mycket  mindre  som  mer  än  hälften  deraf  kan  erhållas  uti  de  under 
sällskapets  egen  förvaltning  stående  fonder. 

Till  förräntande  och  amortering  af  denna  skuld  skulle  Sällskapet  erhSlla  ett 
betydligt  öfverskott.  Nvbyggnaden  skulle  nemliiren,  såsom  ofvan  vifeats,  lemna 
en  kontant  inkomst  af  8,700  rdr.  Räntan  å  74.000  rdr  gör,  efter  6  procent. 
4,440  rmt  och  efter  denna  räntas  utbetalande  skulle  sålunda  ett  årligt  öfVerskott 
på  hyresmedlen  uppstå  af  4,270  rdr  till  sknldens  amortering  och  betäckande 
af  löpande  utgifter.  Vi  vilja  föreslå  att  2  procent  af  skulden  årligen  amorteras. 
Denna  amortering  skulle  sålunda  utgå  med  1,480  rdr,  och  om  vi  fHlndraga  dem 
från  den  ofvan  angifna  behållningen  af  4.270  rdr,  så  återstå  2,790  rdr  till  be- 
stridande af  löpande  utgifter.  Bland  desse  fortjena  i  främsta  rummet  att  tagas 
i  betraktande  de  utgifter,  som  kunna  sammanfattas  nnder  benämningen  »husets 
onera»,  och  hvarunder  här  innefattas  afgifter  till  kommunen  och  staten,  gatn- 
renhållningen  och  husets  underhållskostnad  m.  m.  Enligt  hvad  tillförlitliga  hus- 
ägare oss  meddelat  kunna  desse  s.  k.  onera  beräknas  utgöra  \  procent  af  hyra- 
nadskostnaden,  hvilket  för  en  byggnad  å  140,000  rdr  gÖr  en  årlig  utgift  af  700 
rdr.  Räkna  vi  härtill  brandforsäkringsafgiften,  som  kommer  att  årligen  utgs 
med  132  rmt,  ifaU  huset  brandförsäkras  till  110,000  rdr,  hvilket  vore  tillräckligt 
då  grunden  och  en  del  af  murarna  alltid  vid  eldsvåda  räddas,  så  kunna,  sedao 
räntan  vore  betald,  samt  2  procent  å  skulden  amorterade,  och  husets  alla  onera 
jemte  brandforsäkringsafgiften  betalda,  ej  mindre  äu  1,958  rdr  eller  om  tomten 
erhålles  gratis  2,558  att  återstå.  Denna  summa  kunde  uteslutande  användas  till 
Sällskapets  särskilda  utgifter,  såsom  inköp  af  böcker  m.  m.  innan  årsafgifteroa 
behöfde  anlitas.  Huru  betydlig  denna  behållning  är  i  jemforelse  med  nuvarande 
forhållanden  visar  sig  bland  annat  deraf  att  SiUlskapets  samtliga  utgifter,  med 
inbegrepp  af  onera  och  allt,  enligt  komiténs  uppgift  år  1864  blott  uppgingo  tOl 
1,247  rmt,  under  det  årsafgifterna  ej  öfverstego  1,000  rdr.  Här  skulle  vi  åter, 
sedan  alla  onera  voro  betalda,  hafva,  förutom  årsafgifterna,  antingen  1,958  rdr 
eller  också  2,558  rdr  att  förfoga  öfver. 

Jemföra  vi  åter  detta  resnltat  med  dem,  som  skulle  firamgått  nr  de  äldre 
byggnadsforslagen,  så  finna  vi  äfven  hnm  ojem  förligt  ekonomiskt  öfvnrligset  det 
nn  framställda  foralaget  är  öfver  alla  de  föregående. 


133 

Ihiligt  det  af  komitén  tiUstyrkto  första  ombyggnadsforslaget  skalle  Sillskapet 

e^t  någon  annan  tillgång  till  alla  sina  genom  förslaget  betydligt  ökade  irliga 

S^^^r  ^  de  inflytande  Srsafgifterna.    Enligt  furalaget  till  nybyggnad  pft  Ham- 

crska  tomten,  sknlle  Tal  efter  räntans  betalande  å  skalden,  Sällslcapet  haft  ett 

li|<t  öfVerskott  af  900  rdr,  men  dl  hvarken  hasets  unera  med  nnderhåll  af- 

.Wnade,  ej  heller  någon  amortering  å  den  35,000  rdr  stora  skalden  ?arkstlUld. 

nli£;t  aednaste  ombyggnadsforslaget  sknlle,  sedan  de  löpande  ntgiftema  blifvit 

-st.ridda  och  2  procent  af  skalden,  9,000  rdr,  amorterade,  en  årlig  approxima- 

vX    i  forslaget  beräknad  brist  af  1,120  rdr  appslå.     Till  betäckaade  af  denna 

rist    funnes  ingen  annan  ntväg  an  att  mer  än  fordnbbla  de  navarande  inkom- 

levna  af  årsafgifter. 

Enligt  no  framlagda  forslag  skalle  allenast,  såsom  ofvan  nämndes,  efter  rän- 

AKsa   betalande  och  2  procent  amortering  af  en  skuld  på  74,000  rdr,  samt  efter 

x-lsi|cg*ndet  af  alla  onera  m.  m.  en  behållning  på  hyresmedel  uppstå  i  minst  gyn- 

^skude  fall  af  1,958  rdr,  och  Sällskapet  skalle  sålunda  tillsammans  med  de  nn- 

ra.rande  årsafgifterna,  som  gå  till   1,000  rdr,  hafva  en  samma  af  2,958  eller 

izi.rmsire  3,000  rdr  att  uteslutande  anräuda  föt   sin  egen  räkning.     Benna  be- 

txälluing  skulle  dessutom  genom  amortering  och  den  deraf  fortgående  räntefor- 

m  i II åkningen,  årligen  ökas  med  8é  rdr.     På  10  år  skalle  sålunda  den  årliga  be- 

Htillningen  vexa  med  840  rdr,  och  efter  50  år,  ja,  rätteligen,  på  ännu  kortare 

tid,    skulle  Sällskapet  ega  fullkomligt  skuldfritt   ett  hus,  som  efter  nuvarande 

TörlUlianden  lem  nar  8,700  rdrs  ren  inkomst  förutom  de  förträffliga  bostäderna. 

Vi    knnna  sålunda  ej  inse  annat  än  att  det  framlagda  förslaget  måste,  om  det 

»ntaf^ea,  blifva  i  hög  grad  fruktbringande  för  Sällskapets  f^mtida  utveckling  och 

förkofran.     Svårligen  lärer  Snllskapet  kunna  påräkna  att  med  mera  gynnaamma 

utsigter  gripa  sig  an  med  anskaffandet  af  mera  rymliga  lokaler  än  dem  som  nn 

luLrbergera  oss. 

Kasta  vi  slutligen  en  blick  på  sjelfva  de  lägenheter,  som  Sällskapet  enligt 
nu   framlagda  forslag  skulle  komma  att  disponera,  så  torde  de  viil,  ifall  preten- 
tionerna ej  äro  allt  för  stora,  ej  lewna  mycket  öfrigt  att  önska.     Helt  visst  äro 
de   långt  bättre  än  i  något  äldre  förslag.     Det  fria  läget,  med  2  fa9ader  af  huset 
ät   öppna  platser,  torde  ej  böra  ringa  uppskattas.     Samlingssalen  med  2:ne  sido- 
ram komme  att  ligga  åt  Stockholms  vackraste  park.     Sjelfva  stora  salen  blefve 
22  alnar  lång  och  12  alnar  bred,  och  blefve  ej  belamrad  med  bokskåp,  då  en 
särskild  20  alnar  lång  bibliotekssal  forefinnes.     Vid  sidan  af  samlingssalen,  och 
med  särskilda  ingångar  från  den,  finnas  3:ne  läs-  och  konversationsrum,  hvaraf 
ett  är  salong  med  12  alnars  längd  och  9}  alns  bredd.    1  fil  med  denna  Sällska- 
pets yåuiog  och  omedelbart  bredvid  biblioteket  ligga  8  rum,  afbedda  för  Biblio- 
tekarien, men  denna  tjensteman  kan  lika  väl  erhålla  4  rum,  2:ne  mm  blefvo 
ändock  i  våningen  of  riga  for  en  vaktmästare,  som  på  vissa  tider  dagligen  borde 
vara  tillstädes,  for  att  öppna  tillträde  till  de  i  läsrummet  bredvid  bibliotekssalen 
eller  på  bordet  i  stora  samlingssalen  framlagda  jumalema,  hvilkas  antal  kunde 
med  den  förbättrade  ekonomiska  ställningen  rätt  betydligt  ökas. 

Utan  trifvel  skulle  Sällskapets  våning  blifva  en  af  de  vackraste  i  Stockholm 
och  vid  många  tillfallen,  såsom  vid  naturforskaremöten,  o.  d.,  skalle  den  kanna 
antaga  ett  festligt  utseende,  och  aldrig  mera  skulle  vi  behöfva  låna  hus  för  våra 
Årshögtider.  Och  denna  våning  skulle  vi,  jemte  den  för  Sekreteraren,  hafva  f5r 
snart  sagdt  ingen  hyra. 

Sekreterarens  våning  med  6  rymliga  rum,  nemligen  arbetsrum,  sal,  salong, 
sängkammare,  barnkammare,  pigkammare  och  kök,  torde  befinnas  vara  både  be> 
((▼äm  och  vacker. 

Det  är  i  alla  fall  gifvet  att  det  af  oss  nu  framlagda  förslaget  till  inredning, 
hvilket  blifvit  på  så  kort  tid  upprättsdt,  ej  kan  göra  anspråk  på  fulländning  eller 
på  att  vara  definitivt.  Mycket  kan  kanske  på  långt  bättre  sätt  anordnas,  och 
större  och  mindre  ändringar  kunna  äfven  göras,  ntan  att  de  på  något  sätt  rubba 
våra  ekonomiska  beräkningar. 

En  anledning  till  förändring  i  inredningen  och  till  någon  utsträckning  af 
byggnadsplanen  kommer  dessutom  sannolikt  att  uppstå.  Vid  sidan  af  den  här 
tUl  forvi^rfvande  föreslagna  tomten  striicker  sig  nemligen,  såsom  för  de  flefta 


134 

ledamötenift  af  Sällskapet  torde  rit  bektnt,  en  tmal,  blott  85  fot  bred  Icfl  ti 
en  tomt,  tiUhörende  de  Geeraka  fideikommisMt,  ände  ned  till  Benelii  park.  De 
?ore  utan  tvifvel  en  ftor  fordel  för  Sällskapet  att  äfven  förskaffa  sig  nedre  ändas 
af  denn^  tomtkil.  for  att  öfFer  den  utsträcka  sin  bjggnad,  hvarigcnom  aå  Til 
fasaden  åt  Berxelii  park  komme  att  betydligt  rinna,  som  äfven  riidel  af  de  till 
nthyrniDg  bestämda  lägenheterna  att  stiga,  mera  än  bråd  so^  motsTamde  des 
ökade  kostnaden.  Vi  faafra  dertore  gjort  oss  underrättade  om  nSgon  möjUgbe: 
förefanns  till  forvärf vande  af  ifrågavarande  tomtdel,  b  vilken  är  af  föga  Tärde  lur 
den  egendom  den  tillbör.  Enligt  upplysningar  af  vederbörande  personer  bahu 
vi  all  anledning  antaga  att  fideikommissnaturen  vid  början  af  hösten  komniei 
att  uppböra,  ocb  att  derefter  intet  binder  möter  for  Sällskapet  att  af  ifråga- 
varande tomt  på  billiga  villkor  inköpa  så  stor  del  som  det  anser  sig  behöfra. 
Af  Statsrådet  v.  Plåten,  till  hvilken  vi  först  vände  oss,  blefro  vi  bäaviaftde  till 
Underståtbållaren  Almqvist,  som  är  juridiskt  ombud  för  fideikommissarien  Bairw 
De  Oeer.  Hr  Almqvist  upplyste  att  en  ansökan  redan  till  Kongl.  Maj:t  a^tt, 
om  att  hela  den  ifrågavarande  fideikomiss-tomten  sknlle  A  försäljas,  samt  att 
denna  fråga  med  säkerbet  skulle  afgöras  i  början  af  bösten ;  oeb  byste  ban.  som 
i  dylika  frågor,  såsom  bekant,  bar  stor  erfarenbet,  ej  något  tvifvel  om  bi^H. 
Så  snart  ansökan  var  beviljad,  ansåg  ban,  att  helt  visst  Intet  binder  skulle  nöta 
for  Sällskapet  att  af  den  smala  tomtändan  på  billiga  vilkor  få  inköpa  så  mjdtet 
det  beböfde. 

Med  temlig  säkerbet  kan  sålonda  antagas  att  Sällskapet  under  bösten  kan 
förvärfva  ifrågavarande  lilla  tomtdel.  Undertecknade  bafra  emellertid  ej  vebt 
göra  det  nuvarande  förslaget  hiuraf  beroende. 

På  grund  af  bvad  vi  sålunda  anfordt,  föreslå  vi  for  det  närvarande  Srenska 
Läkaresällskapet  att  söka  förvärfva  stadens,  vid  Berzelii  park  belägna  tomt 
for  att  der  uppfora  en  byggnad  i  den  skala,  som  förslagsritnmgarna  utrisa,  samt 
att  för  detta  ändamäl  ufimlröjligen  ingå  med  en  anhållan  till  berrar  Stadsfnll- 
miiktige  att  antingen  utan  ersättning  afstå  tomten  till  Sällskapet,  éUer  ock  an- 
gifva  do  vilkor,  på  bvilka  staden  vill  tomten  till  Sällskapet  försälja. 

Stockbolm  den  8  Maj  1866. 
Aael  Key.  Carl  •/.  Eossander,  Fr.  Tholander. 

Med  anledning  af  komiterades  utlåtande  uppläste  Hr  Ros- 
sänder  ett  förslag  till  skrifvelse  till  Stockholms  Stadsfallmäktige, 
hviiket  efter  några  smärre  förändringar  erhöll  följande  lydelse: 

Enär  det  hus,  som  Svenska  Läkaresällskapet  nästan  allt 
sedan  sin  stiftelse  innehaft  och  begagnat  till  lokal  f5r  sina 
sammankomster,  sitt  bibliotek  och  till  boställen  åt  sina  embets- 
män,  hvilka  ej  på  annat  sätt  äro  aflönade,  redan  för  länge 
sedan  visat  sig  vara  alltför  inskränkt,  och  ingen  utvidgning  deraf 
är  möjlig  på  ett  fullt  ändamålsenligt  sätt,  har  Sällskapet,  för 
att  dess  verksamhet  skall  kunna  fortgå  och  utvecklas,  måst 
vara  betänkt  på  och  äfven  försökt  att  förskaffa  sig  en  ny  lokal. 
Svårigheterna  att,  med  de  ringa  tillgångar  Sällskapet  eger,  in- 
köpa en  någorlunda  centralt  belägen  tomt,  för  att  dera  uppföra 
ett  hus,  eller  ock  en  byggning,  som  för  ändamålet  kunde  apteras, 
ha   hittills    visat  sig  vara  oöfvervinnerliga,  och  det  är  derföre 


135 

om    Svenska  Läkaresällskapet  fästat  sin  uppmärksamhet  pa  den 
omt»    i  hörnet  af  Norrroalmstorg  och  Berzelii  park,  som  tillhör 
t£t<len  och  hvars  belägenhet  samt  vidd  göra  den  för  Sällskapets 
>eliof  lämplig.   Svenska  Läkaresällskapet  fkr  derföre  hos  Stock- 
lolixis  Stadsfullmäktige  vördsamt  förfråga  sig  oro,  och  på  hvilka 
rilk.or  Sällskapet  skulle  kunna  erhålla  ofvannämde  tomt.    Upp- 
förandet af  ett  hus  dera  vore  väl,  i  anseende  till  bottnens  be- 
skaffenhet, som   nödvändiggör  en  dyr  pålning,  förenadt  med  ej 
ot>etydliga   kostnader,   men  är  dock  för  Sällskapet  möjligt,  om 
tomten  åt  detsamma  öfverlåtes,  eller  för  billigt  pris  får  inköpas. 
L.äkaresällskapet  har   trott  sig  i  detta  hänseende  kunna  våga 
hoppas  ett  tillmötesgående  å  stadsmyndigheternas  sida  ej  alle- 
tiast  af  det  skäl,  att  tomten  för  det  närvarande  icke  ger  staden 
den    ringaste  inkorost  och  den  öppna  platsen  verkligen  är  van- 
prydande,  hvaremot  den  byggnad,  soro  Sällskapet,  derest  dess 
ansökan  beviljas,  dera  har  för  afsigt  att  uppföra,  skulle  blifva 
en    prydnad   för   denna   stadsdel;   utan  äfven  af  det  skäl,  att 
Hvenska   Läkaresällskapet   anser  sig  i  någon  mån  hafva  gjort 
sig  förtjent  af  Stockholms  stads  välvilja,  ity  att  under  Sällska- 
pets  nära  60-åriga  tillvaro  dess  verksamhet  ej  så  sällan  varit 
tagen  i  anspråk  för  stadens  bästa.    Efter  all  anledning  kommer 
detta  förhållande  äfven  i  framtiden  att  i  samma,  kanske  i  ännu 
högre   grad  fortfara,  och  Sällskapet  har  ej  tillförne  af  Stock- 
holms stad  hvarken  begärt  eller  erhållit  något  understöd  i  nå- 
gon form. 

Efter  någon  diskussion,  hvari  deltogo  Hrr  GråhS,  Leh- 
cil£N  och  Tholander,  stannade  Sällskapet,  på  af  ordföranden 
framställda  propositioner,  i  det  beslut,  att  ofvannäroda  skrifvelse, 
sedan  densamma  blifvit  i  nästa  sammankomst  justerad,  skulle 
till  Stadsfullmäktige  ingå,  samt  att  Hrr  komiterades  förslag 
skalle  remitteras  till  Sällskapets  komité,  som,  sedan  svar  från 
Stadsfullmäktige  ankommit,  egde  att  öfver  ft)rslaget  i  dess  hel- 
het sig  yttra. 

Ordföranden  uttryckte  för  Hrr  komiterade  Sällskapets  tack- 
samhet för  det  raska  handläggandet  af  den  vigtiga  frågan. 

=  Hr  Abelin  redogjorde  för  ett  egendomligt  fall  af  H^niia 
umbiliealU  från  Stora  Barnhusets  klinik.  Hr  ODAiANSSON  de- 
monstrerade preparatet.  Beskrifningen  deröfver  skulle  ingå  i 
tidskriften  under  rubriken  Svensk  Kasuistik. 


136 


Den  15  Maj. 


F.  d.  Provinciall&karen  BRAMDELms  f .  —  Statsanslag.  —  Biblioteket.  —  Pro- 
fessorerna  NiLATON    och   ScANSOMi  ledamöter.  —  Retsii  stipendium.  — 
Constitntio  epidemica.  —  Lokal  anestesi.  —  Bref  från  Hr  Sköldbebg  j:r. 
-  Mortalitetfstatistik. 

=  Ordföranden  anmälde  att  f.  d.  Provincialläkareo  M.  D., 
K.  M.,  Pehr  Brandelius,  den  13  dennes  aflidit  i  Stockholm, 
i  en  ålder  af  75  år. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  vidare  att  K.  M:t8  nådiga 
proposition  om  tillägg  af  750  rdr  rmt  årligen  å  anslaget  för 
Svenska  LåkareaålUkapets  liUeråra  verksamhet  na  inom  alla  fyra 
riksstånden  blifvit  beviljad. 

=s  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bidrae  till  Sveriges  officiella  Statistik  K.  (Helso-  och  Sjukvåi^ 
den  II).  Ofverstyrelseas  öfver  Hospitalen  underdåniga  berättelse  for 
år  1864.  Stockholm  1866.*  Gåfva  af  Generaldirektör  Husa.  — 
Aters  aroericau  almanac  for  the  use  of  Farmers,  Planters,  Mechanics, 
Mariners,  and  all  Families  1866.  —  Alroanaque  y  Manual  de  la 
Salud  por  el  Doctor  Ayee,  para  el  uso  de  los  Hacendados,  los  Me- 
canicos,  los  Labradores  y  todos  las  families  1866.  Curiosa.  Gåfvor 
af  Lector  Forsbll. 

=  Till  utländska  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet 
antogos  genom  val  Professor  Nélaton  i  Paris  samt  Geheime- 
rådet  Professor  Fredrik  v.  Scanzoni  i  Wurzburg. 

=  Sekreteraren  uppläste  följande  från  Karolinska  Insti- 
tutets Lärare-Collegium  anlända  skrifvehe: 

Till  Svenska  Läkaresällskapet, 

I  enlighet  med  §  7  af  Reglementet  för  Anders  Retzii 
stipendiifond  får  Karolinska  Medico-Kirurgiska  Institutets  Lä- 
rare-GoUegium  härmed  hafva  äran  anmäla  att  till  stipendiater 
å  nämde  fond  blifvit  utsedda  Medico-Philosophi»  kandidaterna 
Edv.  Engdahl,  Nore  Martin,  Fr.  Rudberg  saxat  S.  P. 
BiSGKSTRÖM.  Stockholm  den  12  Maj  1866. 
På  Lärare-CoUegii  vägnar: 
GUST.  VON  DÖBEN. 

Axel   Wimmersiedt. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  6  till  och  med  Lördagen  den  12  Maj  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  minskad,  ej  betydlig.  —  Af  Va- 
riolse  hafva  33  fall,  samt  af  Scarlatina  2  fall  förekommit. 


IST 


1«     Inom  makUd  prakHk  tamilde  sjukdoBsftai  (från  80  Uktn): 


ebria   tjphoidat 1. 

[«ning.  Mrebro-ipin.      1. 

»iphthem 8. 

n^iBA  ttunbiiBåeaft      1. 

ertnaaia 4. 

holerm  nottna .... 

'y*e]it«m  

»iarrhcM  

ebru  paeiperAlis  . 
ebria  iBtcrmittena 

n^ina  parotidea 1. 

mriol».    Vtrioloidet      6. 


STphilii  8.!Colitit I 


1. 

2. 
21. 

1. 
10. 


TypUit.  It  PeritjphL  2. 

Icterna 1. 

RheunaUamoa  Matu    17. 

Urtioari* 1. 

Zona  1. 

Fanmoolna 1. 

Carbanealaa 1. 

B]ieaiii.Noeiia  efabril.  8. 

Samma  280. 


ObnorrboBa 2. 

Apoplexia  eerabri  ...  1. 

Naoralgia 2. 

Coi^anotiTitia 7. 

Otitia 6. 

Ang.  tona.  It  flineiam  29. 

Larynffo-traebeitis ...  4. 

Bronob.  Cat.  bronob.  96. 

Bronebitia  eapillaria.  8. 

Pnenmonia 16. 

Febria  gaatr.  aimnlex  16, 

»eliriam  tnmana....      2.,0astritia.    Bntantia.  2. 

2.  1   Hnfrndatadena   l^jukv^rdsaiui^Ur: 

På  Sérafimtr-latar^tM:  ajnkantalet  den  12  Mi^  252,  bvaraf  142  på  af- 
elningen  f(5r  invartaa  ajnke;  inkomna  andar  raekan:  pnenmonia  10,  febna  ty- 
boidea  2,  daliriom  tremana  2,  planritia  1. 

På  AUmåima  OarmUtmt^ukhu^:  sjakantalet  den  12  Maj  164,  bwaf  86 
&  afdelningen  f5r  inTärtea  ajnke;  inkomna  nnder  veckan:  pnenmonia  6,  ay- 
hilia  2,  meningitia  oerebralia  2,  febria  intermittena  1,  bronebitia  1,  febria  gi- 
trtca  eimplez  1. 

På  PraviaorUka  åjvkkuå€i  å  Södtr:  ajnkantalet  den  12  Mig  195,  b?araf 
67  inrirtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  varioIfB  18,  bronebitia  8,  pnen- 
aonin  8,  febria  intermittena  2,  nepbritia  2,  febria  typboidca  1,  delirinm  tremeaa 
.,   sjpKilia  1,  fnmnonlna  1. 

På  Pr&vUoriska  åjukkuåét  å  SabbaitUrff :  ajnkantalet  den  12  M^  59,  bvartf 
L9  invirtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  pnenmonia  8,  bronebitia  8,  saatritia 
{,  diarrboaa  1,  variola»  1,  delirinm  tremena  1,  plenritia  1,  peritonitia  1,  rben- 
aatiamoa  aoatna  1,  eryaipelaa  1,  famnen] na  1. 

På  Äiiwtänna  BamkutU:  bronebitia  4,  plenritia  4,  dianrboaa  8,  coignnoti* 
ritis  9,  otitia  2,  nepbritia  2,  pnenmonia  1,  gaatritia  1,  bronobitu  capillaria  1, 
iryai^elaa  1,  nrticaria  1.  —  Polikiimken:  bronebitia  5,  oo^jnnotivitia  %  otitia  2, 
pMtntia  2,  diarrboaa  1,  ancina  tonaillaria  1,  pnenmonia  1,  oolitia  1,  rbeamA- 
lUmna  aontaa  1,  eryaipelaa  1. 

På  Bar%tjnkkMå€t:  ajokantalet  den  12  Maj  54;  inkomne  nnder  veekans 
»cabiea  2,  eoxema  2,  co^junctivitia  1,  pnenmonia  1,  gaatritia  1,  peritonitia  1. 

På  AUmånna  Bambördskuåei :  antalet  vårdade  19;  belaotillattadet  godt. 

På  Provkorkka  BamUrdåkui€i :  antalet  vårdade  8;  belaotillatåndet  sodt. 

På  Diiihanka^ijukkuiBi:  ajnkantalet  den  12  Maj  28;  inkomne  nnder  veÅan: 
»rysipalu  laciei  1. 

På  Stoekkolmu  ffotpUai  för  StfinaaaiiOw ;  ajnkantalet  den  12  Mig  178,  bvaraf 
ij7  mankön  ocb  91  qvinkön. 

Få  BtoMolm*  Haä»  och  läm$  Kttrkmi:  ajokantalet  den  12  M^  124,  bvaraf 
103  från  ataden  ocb  21  från  länet;  inkomne:  aypbilia  24,  gonorrbcaa  8. 

3.  Biand  de  Fattiga,  (enligt  fattiglakamea  vecko-rapporter):  bronebitia  49, 
dimrrhoea  18,  febria  intermittena  9,  pnenmonia  9,  febria  gaatrica  aimpiex  9,  va- 
riolae  8,  rbenmatiamna  6,  opbtbalmia  4,  aypbilia  8,  angina  tonaillaria  8,  febria 
typhoidea  2,  acarlatina  2,  gaatriciamna  2,  eryaipelaa  2,  nenralgia  2,  pertoaaia  1, 
morbiUi  1,  varicellae  1,  delirinm  tremena  1,  plenritia  1,  laryngitia  I. 

4.  I  Stadtmt  Fängeite:  febria  intermittena  1. 

Norra  Korr^ktiom^råUningtn:  bronebitia  8,  diarrboaa  2. 

=  Hr  Sant£:sson  redogjorde  i  korthet  för  den  lok«la 
anestesieos  nuvarande  användning. 

Sedan  engelsmannen  Arnold  vid  operationer  anv&ndt  olika 
köldblandningar  med  is,  koksalt  m.  m.  för  lokal  anesteaering, 

Förhandlmgar  1866.  10* 


138 

hade  Richabsok  fOr  fltr»  år  tSlbaka  i  samma  afngt  beg^ 
dektricitet,  s.  k.  VoHa-narkotuni,  hvitkftt  medel  dock,  si 
smärtsamt  och  ej  tillräckligt  dOfVande,  snart  öfrergafs.  J 
nyaste  metoden,  som  på  sista  tiden  vannit  alltmer»  aontodi 
består  i  öfverspoliung  med  eter  medelst  en  pulverisatör.  B 
i  England  ooh  Frankrike  har  etern  förr  varit  använd  i  san 
ändamål,  fast  med  annat  mödas  procedendi,  dock  utan  att  me 
lyckats  vinna  någon  kredit,  egentligen  derföre  att  anestesenc 
var  för  ytlig  samt  dessatoro  smäitsam  och  egande  ett  mes 
mflytande  på  läkningen.  —  Vid  djapare  och  vidsir&dktare  o 
rationer  ansåg  Hr  S.  den  lokala  anestesien  olämplig  och  <r 
räcklig,  vid  mindre  och  ytligare  operationer,  lipomers  borttags 
o.  s.  v.  kan  den  deremot  med  fördel  begagnas;  men  ersäi 
ingalanda  kloroformen. 

Tandläkaren  Tellander,  som  i  Sällskapet  var  närvaras 
hade  nyligen  från  England  erhållit  en  palverisatör  för  lo 
anestesis  användande  vid  tandatdragningar,  hvilket  inatrom 


förevisades.  Priset  16  skilling  engelskt.  Etern  bdr  v»a  rek 
fierad  och  ega  en  egentlig  vigt  af  0.723  (hvilket  är  svens 
farmakopéas  preparat).  Att  irrigationen  vid  tandutdragning  f^ 
tager  smärtan  hade  Hr  Tellander  härstädes  konstaterat 

Afven  Hr  Ket  förevisade  en  annan  modell  af  samma  i 
sträment  från  GharbiéRE  i  Paris.  Denna  palverisatör  tillhdr 
Tandläkaren  DAHI.IN,  som  medfört  densamma  från  Frankri^ 
men  här  hemma  hittills  endast  anv&ndt  densamma  i  två  fail« 
hvUka  det  ena  med  fullkomlig  framgång. 

Hr  RossAND^R  ansåg,  likasom  Hr  Santesson,  att  den  I 
kala  anestesien  egentligen  hade  sin  tillämpning  vid  ytliga  of 
rationer,  att  vid  djapai*e  successivt  döfva,  lager  för  la^er,  (ati 


19» 

**alla  sig  ganska  olfigligt  rid  operationen  och  ändamålet  dermed 
rXir  öfrigt  ej  vianaa.  Hr  Rossander  hade  i  lasarettet  anståUt 
kompaxativa  försök  med  olika  aoasthetica,  med  eter,  med  kloro- 
form och  med  en  blandning  af  bådadera  till  inandning.  Kloro- 
formen hade  han  h&rvid  alltid  funnit  ega  företrädet.  —  Vid 
t&ndatdragningar  ansåg  Hr  R.  instrumentets  gagn  tvifvelaktigt, 
emedan  anesteseringen  endast  komme  åt  tandköttet  och  ej  torde 
kunoa  tränga  sa  på  djupet  att  den  hindrade  smärtan  vid  tandens 
luxation  ur  tandhålan  och  nervens  afslitning. 

Åtskilliga  fall  af  ^okal  anestesering,  använd  vid  ovariotomi, 
beskrifning  på  nya  instrumeDter,  redogörelse  för  nya  operations- 
nietoder  i  England  m.  m.  relaterades  af  Hr  Santesson  ur  ett 
bref  från  Hr  Sköldberg  j:or,  dateradt  London  den  30  Mars, 
och  skulle  denna  korrespondensartikel  delvis  i  tidskriften  in- 
föras (se  Hygieas  Julihäfte  p.  251). 

=  Framlades  af  Hr  Carlson  tabeller,  innehållande  roor- 
talitetsstatistik  för  Stockholm.  Hr  C.  redogjorde  i  korthet  för 
deras  innehåll  och  de  svårigheter,  som  med  deras  uppställande 
varit  förenade,  samt  framställde  den  önskan  att  tabellerna  skulle 
granskas  af  inom  Sällskapet  utsedda  komiterade,  på  grund  deraf 
att  denna  statistik  vore  af  största  vigt  och  att  arbetet  i  dess 
helhet  genom  en  sådan  nu  företagen  granskning  kunde  i  betydlig 
mån  för  framtiden  underlättas  och  göras  mera  flruktbärande. 

I  diskussionen  härom  deltogo  Hrr  Grahs,  Lemchen  och 
Malmsten. 

Efter  af  ordföranden  framställd  proposition  utsagos  3  ko- 
miterade  till  ofvannämde  tabellers  granskning,  nemligen  General- 
direktör Berlin,  Hrr  Bero  och  Grahs,  och  skulle  komiterade 
sjelfva  i  händelse  af  behof  utse  en  suppleant 

Den  22  Maj. 

Dr  HiMTON  f .  —  ProTmoiftUäkanmöte.  —  BIMiot^ktt.  —  Conttitntio  epide- 
mies.  —  P.  MÖLLsat  TonklelVero|is»  ^  Ki&Miiks  l&k»-  ooh  aftringiaiadtl, 

=r  Ordföranden  tillkännagaf  att  Läkarekorpsen»  som  under 
innevarande  år  förlorat  ett  ovanligt  stort  antal  af  sina  med*^ 
lemmar,  ånyo  gjort  en  förlust  genom  bortgången  af  Dr  Thoicas 
Minton.  Den  aflidne,  som  sedan  flera  år  tillbaka  hade  en  be- 
tydlig praktik  i  hnfvudstaden  och  visste  att  tillvinna  sig  sina 


140 

patienters  sirdeles  tillgifVenhet  och  f&rtroende,  var  en  firamsi 
ende  kirurg  och  ögonläkare.    Han  afled  plötsligen,  efter  eodå 
en   kort  stunds  illamående»  den  15  dennes  på  aftoneo,  62 
gammal. 

sa  Hr  Ghristiåk  Loven,  som  nyligen  hemkommit  Ir 
en  utländsk  vetenskaplig  resa  och  Stadsläkaren  i  Wisby  Ponti 
i  Sällskapet  närvarande,  helsades  af  ordföranden. 

s  Anmäldes  att  Provincialläkaren  i  Götebor^gs  distri 
Dr  MONTÉN  i  skrifvelse  till  ordföranden  framställt  begäran  åt 
om,  att  det  instundande  sommar,  den  18  och  19  Juli  i  Stoc 
holm  sammanträdande  Provtnciallåkaremötet  skalle  tillåtas  i 
för  sina  sammankomster  begagna  Sällskapets  lokal. 

Då  ingen  af  Läkaresällskapets  ordinarie  sammanträdi 
infaller  under  ofvan  uppgifne  dagar,  medgaf  Sällskapet  att  de 
lokal  skalle,  enligt  uttalad  önskan,  vid  ofvannämda  möte  np] 
låtas,  dock  med  undantag  f5r  den  vanliga  biblioteksttden  1 
2—3,  och  skulle  Dr  Montén  om  detta  Sällskapets  besiat  oj 
derrättas. 

r=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Quelques  fieurs  sur  la  tombe  de  Hnoo  RoTHSTsm  par  le  I 
HxNBi  CxuLSNEEB  TAK  BouwBL.  Anvers.  1866.  Gåfva  af  Dr  Uleic 
—  Medical  Press  et  Gircolar  1866.    YoL  1.  M  20.     Gåfva  af  I 

MOOBS. 

B=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Söi 
dagen  den  13  till  och  med  Lördagen  den  19  Maj  1866: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Variolse  hafva  26  fal 
samt  af  Scarlatina  7  fall  förekommit 

1.    Inom  etukUd  prahUk  anmälde  sjnkdomffidl  (frin  17  lakaR): 

Pebris  typhoidea LMeningitis  cerebnlifl      l.jColitis 

Diphtherii 1. 1 Apoplezia  cerebri  ...  1.  jTyphlit.  Se  PeritypliL 

''  Neormlgia 2.'Icteraa 

Conjiinetiiitu 8.!Nephritif 

Otitit  2.!R]ieamatum!U  acntiu    1 

Ang.  tons.  k  fancinm    dO.  -Erysipelat 

Lai7n§:o-tneheitif  ...  8.  jUrtiearia . 


Ang;ina  membranaeea  8. 

Pertnsait 1. 

Dysenteria 3. 

DiarrhoBa 26. 

Pebria  intermitteni..  18. 

Angina  parotidea 8. 

Variol».    Varioloidet  8. 

Scarlatina 5. 

Deliriam  tremena....  1. 
Syphilia 


Bronch.  Cat.  broncb.    71. 


Zona . 

Fnrnnenlna 

Carbnncnlu 

Rhenin.reoena  afebrU. 


Simuiu  2& 


Bronchitia  capillaria.  1.  J 

Pnenmonia 7.  < 

Plenritia 2.1 

Febria  gaatr.  aimplex  7. 

Gonorrboaa ö.jGutritia.    £nteritia .  7. 

2.     1   Hafmdatadena    SjvkvårdsanstaHer: 

På  aerafimér-latareitet!  ajakantalet  den  19  tfig  288,  binaraf  188  pft  al 
delmogen  för  invärtea  ajnke;  inkomne  änder  veekan:  pnenmonia  8,  Ibbria  tj 
phoidea  1,  febria  intermitteaa  1,  pleoritia  1«  rbenmatiamna  aontoa  L 


141 

På  Allmänna  Oarmåom-ijukhustt:  ajaktntalet  den  19  Hig  197,  liTAxaf  di 
p&  afdclniuffen  fdr  iii?ärtet  ajake;  inkomne  under  veckan:  bronohitis  7,  pnen- 
xnonia  5,  febris  typhoides  1,  febri»  intermitteni  1,  angina  parotidea  1,  delirinm 
tre  mens  1,  syphilis  1,  gonorrhoea  1,  nenraigia  1,  rhenmatismni  aentnt  1. 

På  Frwieoritka  sj^tkhutét  å  Södtr:  ijnkantalet  den  19  Maj  186,  hvanf 
IGO  ioTårtea  sjuke;  inkomne  nnder  veckan :  Tariolaa  21,  febris  tjpboidea  4^ 
deliriom  tremena  4,  pnenmonia  4,  rbeumatiimna  aoutna  4,  ayphilia  1,  conjnn- 
ctiTitiB  1,  endocarditia  1,  febria  gaatrica  simplex  1. 

På  Provuoriåha  sjukhuåei  å  Sabbataberg:  ajnkantalet  den  19  Mij  68,  bvaraf 
56  inTartea  sjuke;  inkomne  nnder  Teckan:  bronchitia  8,  pnenmonia  2,  haemor- 
ra^^hia  nteri  2,  febria  intermittena  1,  endocarditia  1,  plenritia  1,  rhenmatiamna 
aoutna  1. 

På  Allmänna  Bamhtuet:  bronchitia  5,  plenritia  4,  urticaria  8,  bronchitia 
capillaria  2,  conjunctiTitis  1,.  otitia  1,  angina  tonsillaria  1,  pnenmonia  1,  erysi- 
pelaa  1,  furuncnlus  1.  —  PoliUmikBn:  bronchitia  6,  diarrhoea  8,  coi^unetintia  2, 
febria  intermittena  1,  plenritia  1,  febris  gaatrica  simplex  1. 

På  Barnsjukhuset:  smkantalet  den  19  Maj  57;  inkomne  nnder  veckan: 
co^junctivitia  i  keratitia  8,  pnenmonia  1,  gaatritia  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  21;  heUotillatåndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  11;  heUotillat^det  vodt. 

På  Diahmiss-sjukhusei :  ajnkantalet  den  19  Mij  28;  inkomne  nnder  veckan: 
rhenznatiamus  acutna  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajnkantalet  den  19  Maj  177,  hvaraf 
87  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  ajnkantalet  den  19  Maj  121,  hvaraf 
97  från  ataden  och  24  från  linet;  inkomne:  ayphilia  16,  gonorrhoea  8. 

8.  Bland  de  Faitiga,  (enligt  fattigläkamea  veeko-rapporter) :  bronchitia  47, 
pnenmonia  11,  rhenmatiamna  acutna  8,  febria  gaatrica  aimplex  7,  diarrhcea  6, 
febria  intermittena  6,  ophthalmia  6,  gaatriciamna  8,  variolie  2,  acarlatina  2, 
febria  typhoidea  2,  nenridgia  2,  angina  tonaillaria  2,  delirinm  tremena  1,  menin- 
gitifl'  oerebralia  1,  laryngitia  1,  gaatritia  1,  metritia  1,  eryaipelaa  1. 

4.    I  Stadens  Fängelse: 

Sorra  KorrekOons-inräUningen:  ooignnotivitia  1,  arjaipalaa  L 

s=  Hr  Santesson  redogjorde  för  den  af  norske  apotekaren 
Peter  Möller  använda  heredningmnetod  af  torskUfrerolja  af 
färsk  fiaklefver  och  förevisade  så  beredd  olja.  —  Den  uppsats 
i  ämnet  Hr  Santesson  erhållit  från  Norge  hade  följande  lydelse: 

FoUständig  beskrifning  på  i  Norge  uppfunnet  och  brukligt  sätt 
att  tillverka  Torsklefverolja,  jemte  ny  metod  for  dess  renande  tiU 
medicinolja,  af  Petkr  Möller  i  Christiania.  Försäljning  for  Sverige 
sker  endast  genom  Öbnbxrq  A  Andersson,  Göteborg*)* 

Tillverkningen  af  torsklefverolja  anses  mähända  allmänt  känd 
genom  erfarenheten;  detta  oaktadt  råda,  såväl  i  Norge,  som  ock  i 
utlandet  osäkra  och  oriktiga  begrepp,  både  rörande  sättet  för  dess 
beredande  och  de  olika  slagen  deraf,  som  i  handel  förekomma. 
Men,  då  torsklefveroljan  intagit  ett  vigtigt  rum  i  läkarepraktiken 
(der  den  hädanefter  torde  bli  oumbärlig),  och  således  ej  blott  är 
ett  läkemedel  pä  modet,  så  är  det  också  särdeles  maktpåliggande 
att  fä  nfigon  kunskap  om  beredningssättet  af  de  olika  slagen,  för  att 
derefter  kunna  öfvertyga  sig  om  dess  verkan.    Innan  jag  uppfann  ooh 

Pria:  60  5n  flaakan. 


142 

praktiserada  den  nya  metoden  att  sm&lta  torsklefver,  fannos  esdj 
trå  slaga  tonklefvero^a,  nemligen  den  ljusa  eller  så  kallade  kl^ 
sorten  (hvaraf  finnas  m&nga  varieteter,  ehuru  väseaUigen  desamn 
endast  med  olika  färgnyanser  frän  ^just  till  något  mörkbruiit),  c 
den  alldeles  mörkbruna  eller  så  kallade  garfvaroljan.  Beträffan 
de  olika  filignyanser,  som  utmftrka  den  förra  sorten  bar  mao  an» 
detta  forh&Uande  som  en  följd  af  oljans  olika  beredningsmetodi 
samt  derfbre  trott  att  hvarje  särskild  nyans  hade  särskilda  ib^< 
cinska  egenskaper,  öfvensom  olika  beståndsdelar.  —  Följaadr  np 
gifter  skola  visa  att  alla  ljusa  oljor  öfverhufVud  ega  samma  bestånd 
delar,  samt  följaktligen  åro  lika  verkande. 

Ben  klara  eller  faiglöst  genomskinliga  oljan,  som  den  kal! 
till  skillnad  från  den  bruna  och  garfyareoljan,  eihåUes  derigrnr 
att  lefvem,  n&r  den  kommit  i  land,  genast  kastas  i  stora  traki 
eller  reservoirer,  der  den,  efter  föregående  jemn  omrömijig,  b 
liggande  tiUs  den  börjat  upplösas;  under  denna  process  öppna  s 
lefVeras  celler,  och  den  deri  varande  oljan  flyter  upp  på  yta 
Bfterhand,  som  oljan  separeras,  aftappas  den  och  bringas  i  stor 
reservoirer,  der  den  klaras;  sedan  man  derpå  låtit  den  afrinna  i  U 
år  den  fabrdig  att  begagnas.  Den  olja,  som  aldraforst  fäs  från  d 
kärl,  hvari  lefrem  är  upplöst,  har  vanligen  en  ljusgul  färg,  hvareii}! 
den  sedermera  erhållna  oljan  småningom  mörknar,  i  mån  efter  de 
lösning  och  sannolikt  absorberar  några  af  blodets  beståndsdels 
såväl  som  luftens  syrepartiklar. 

Den  brända,  bruna  eller  s.  k.  garfvareoljan  tillverkas  på  fo 
jande  sätt:  de  fasta  qvarlefvoma,  från  hvilka  ej  mera  olja  kau  u 
dragas,  tages  ur  kärlet  och  lägges  i  jemkittlar,  der  de  kokas  til 
allt  vatten  i  lefvem  bortdunstat;  de  fasta  beståndsdelame,  som  ä! 
s.  k.  QtTBX,  Orug  eller  Korg,  flyta  upp  och  simma,  som  hårda,  kk 
aktiga  massor  på  ytan,  hvilket  utmärker  att  kokningsoperationfl 
försiggått.  Båda  slagen  af  olja  erhåUes  förnämligast  genom  deno 
behandling. 

Det  förstnämda  slaget  af  torsklefverolja,  som  brukas  till  m( 
dåoin  har  hittills  tillverkats  utan  någon  väaendtlig  förbättring  i  b( 
redningssättet.  Det  är  en  känd  sak  att  ofvanbeskrifna  slag  af  torsl 
lefverolja  har  högst  obehaglig  lukt  och  smak,  så  att  patienten  svåi 
ligen  kan  formås  intaga  den.  Denna  motbjudande  känsla  skull 
ökas  ännu  mer  om  orsaken  till  den  vämjeliga  lukten,  som  kommr 
af  ruttna  fiskdelar  samt  slarfaktig  behandling  vid  beredningen  ror 
känd. 

Så  länge  oljan  endast  begagnades  tiU  dess  urspnuigliga  ands 
mål,  nemligen  att  bränna  i  lampor  oeh  som  fett,  så  fanns  ingfli 
anledning  till  uppfinnande  af  en  bättre  beredningsmetod.  Man  ba 
väl  begagnat  åtskilliga  medel  såsom  kalk  och  kaustikt  kali*  att  gön 
den  lämpligare  till  bruk  i  lampor,  men  det  inses  lätteligen  ar 
dylik  behandling  ej  skulle  motsvara  ändamåleti  helst  dessa  alksliri 
(i  olikhet  med  hvad  som  är  forhållandet  med  andra  feta  o\JQr 
åstadkomma  lösning  och  bilda  tvål  eller  såpämnCj  hvaraf  glyrrrii 


14S 

extraheras.  Oljaktiga  syror  kunna  ej  frånskiljas  alkalit,  utan  be- 
gagnande af  ett  starkt  syrsalt.  Genom  denna  behandling  erhålles 
oljan  i  mycket  mer  förändradt  tillstånd,  i  stället  för  att  den  skuUe 
fås  renare.  En  del  af  dessa  oljaktiga  syror  utmärka  sig  för  deras 
obehagliga  lukt  och  härskna  smak.  Det  är  derföre  ganska  naturligt 
att  den  sålunda  beredda  oljan  aldrig  kan  bli  ren,  och  följaktligen 
blir  otjenlig  till  medicinskt  bruk.  En  renare  medicinolja  kan  endast 
åstadkommas  genom  en  passande  behandling  från  början.  Hyarje 
metod  för  rening  af  härsken  och  illaluktande  olja  gör  den  endast 
sämre  och  otjenlig  till  medicinskt  bruk,  emedan  de  feta,  ännu  ej 
frigjorda  syrorna  frånskiljas  under  sönderdelningsprocessen. 

Hittills  har  det  ej  med  visshet  utrönts,  af  hvilken  oljans  be- 
ståndsdel dess  medicinska  nytta  beror:  en  del  tror  att  dessa  komma 
af  jodin,  andra  af  fosfor,  andra  återigen  af  oljaktiga  syror,  eller  af 
fettet.  Både  Professor  Stkeckers  och  mina  egna  experimenter 
ha  visat  att  jodin  blott  existerar  i  så  ringa  grad,  att  den  svårligen 
kan  betydligt  inverka.  Föreställningen  att  dessa  tvenne  bestånds- 
delar äro  de  verkande  måste  öfvergifvas,  så  mycket  mer,  som  dessa 
ämnen  blifvit  använda  utan  spår  af  framgång  i  sjukdomsfall,  der 
under  liknande  omständigheter,  oljan  med  stor  framgång  begagnats. 
Huruvida  det  bör  tillskrifvas  verkan  af  särskilda  feta,  i  oljan  be- 
fintliga syror,  känner  jag  ej;  denna  fråga  torde  förblifva  olöst. 

Jag  är  alltså  för  min  del  af  den  tanken,  att  torsklefverolja  helt 
och  hållet  verkar  som  en  oljaktig  substans,  och  orsaken  hvarföre 
vegetabiliska  oljor  ej  kunna  med  lika  fördel  användas  beror  derpå 
att  torsklefveroljan,  såsom  animaliskt  fettämne,  lättare  upptages  af 
organismen,  sannolikt  tillfölje  af  dess  elementära  beståndsdelar: 
genom  inflytandet  af  alkalier  ger  den  helt  andra  lösningsprodukter 
än  fallet  är  med  de  feta  vegetabiliska  oljorna. 

Om  den  åsigten  alltså  är  den  riktiga,  att  torsklefveroljan 
verkar  som  fettämne,  så  måste  förnämsta  syftemålet  vid  dess  be- 
redning vara  att  erhålla  den  så  ren  och  så  likartad  som  möjligt 
med  den  i  lefvern  befintliga. 

Lefvern  har  som  bekant,  en  mild  oljaktig  smak,  men  luktar 
högst  obetydligt  af  olja;  vidare  har  den  på  vattnets  yta  flytande 
oljan,  när  fisk  och  lefver  kokas  i  stora  qvantiteter,  en  lika  ren, 
angenämt  luktande  smak  som  den  finaste  florentinerolja;  och  detta 
på  samma  gång  som  den  olja,  hvilken  afskiljes,  då  man  kokar  den 
feta  sommarsillen,  helt  och  hållet  saknar  den  oljaktiga  lukten  och 
smaken.  Fiskare  afskamma  och  begagna  den  som  smör  eUer  annat 
fett  i  sina  hushåll.  På  grund  af  den  praktiska  kännedom  jag  in- 
hemtat  i  detta  ämne  vågar  jag  tryggt  påstå,  att  principen  för  min 
metod  härmed  öfrerensstämmer.  Lefvern  sorteras  med  aU  möjlig 
omsorg,  och  den  skadade  bortkastas;  utan  detta  försigtighetsmått 
skulle  oljan  få  en  obehaglig  lukt  och  smak.  Den  färska  från  blod- 
partiklar renade  lefvern  bringas  i  den  af  mig  konstruerade  appara- 
ten, der  den  smältes  vid  så  låg  temperatur,  att  den  producerade 
oljan   innehåller,  i  oförändradt  skick,  lefvems  ursprungliga  fettpar- 


144 

tiklar.  Den  på  detta  satt  beredda  oljan  innehåller  mer  eller  mindre 
stearin»  som  den  afsätter  vid  en  temperatur  af  +  5^  C.  Hrad  som 
erhålles  vid  en  så  stark  temperatur  att  oljan  kokar,  innehåller  in- 
gen stearin^  emedan  denna  af  hettan  forstöres. 

Den  af  mig  tillverkade  torsklefveroljan  beredes  af  lefvern  af 
Gadus  Morrhua,  som  finnes  utmed  kusterna  af  Nordmcrre,  Sflmdmsnre 
samt  Lofotens  öar;  denna  anses  for  den  bästa  och  ändamålsenligaste. 
Huruvida  den  olja,  som  beredes  af  den  torsk,  som  fångas  senare 
på  året  i  Finnmarken,  är  lika  verksam,  har  ännu  ej  med  visshet 
utrönts;  men  säkert  är  att  den  har  en  helt  olika,  långt  ifrån  an- 
genäm smak  och  lukt,  hvilka  påstås  förorsakas  af  Lodden,  (Osmerus 
arcticus  v.  MeUotus  groenlandicus)  hvaraf  den  närer  sig,  och  som 
dessutom  brukas  till  lockbete  vid  torskfiskeriema  i  dessa  distrikter. 
Denna  fisk  har  en  obehaglig  lukt  och  smak,  hvaraf  köttet  och  lef- 
vern, samt  således  jemväl  den  deraf  erhållne  oljan,  blir  genomträngd. 

Den  olja,  som  beredes  af  kolarens  (Qadus  carbonarius)  lefver 
saknar  torsUefveroljans  utmärkande  egenskaper.  Denna  fisk  fångas 
jemte  torsken,  och  dess  lefver  blandas  ofta  med  den  andres,  så  att 
man  nödvändigt  måste  vara  på  stället  och  sjelf  köpa  lefvern^  for 
att  förvissa  sig  om  äkta  torsklefverolja. 

Det  händer  derföre  att  den  lätta,  gula  torsklefveroljan,  som 
säljes  på  fat  för  medicinskt  bruk,  (hvarom  jemväl  så  mycket  skrif- 
vits  i  utländska  tidningar)  är  långt  ifrån  äkta  torsklefverolja,  som 
den  anses  vara,  utan  ofta  utgör  en  blandning  af  denna  och  kolare- 
oljan. 

Intyg: 

Geaom  månglrigt  bmk  i  min  likanprsktik  tf  Pieter  MSUen  TonUefrer- 
olja  hsr  JM  kommit  till  den  eifiureiiheten  att  nämde  o]ja  verkar  mycket  bättre 
än  andra  oljor  af  samma  slag  mot  tnberkulösa  ooh  skrofolösa  sjakdomar,  iayn- 
nerhet  derföre,  att  den  assimileras  lättare  och  bättre  fördragas  vid  nibbad  mat- 
smältning samt  af  barn,  hrilka  icke  endast  intaga  den  suiska  lätt,  ntaa  ofta 
II  verkligt  begär  efter  densamma.  Jag  har  en  längre  tid  begagnat  den  för  mina 
egna  barn,  hvilka,  ntan  tecken  till  dyskrasi,  haft  en  ömtålig  helsa,  mera  som 
närings-  än  som  läkemedel,  och  det  ar  förvånande,  med  hvilken  aptit  de  tagit 
den,  och  hnm  de  känt  sig  ml  väl  deraf.  Jag  kan  derföre  tiyggt  rekommeadeia 
densamma,  pl  samma  ging  som  jag  anser  henne  for  den,  i  medicinskt  hänseende, 
bästa,  hittills  nppfnnna  o^a.    Chrlstiania  18  Febr.  1866. 

DE  BSSCHE. 
M.  D.,  iMte  L&kare  hos  H.  M.  KonniHren. 

Undertecknad  har  h&rmed  nöjet  intyga,  att  jag  under  flera  år  i  min  enskflda 
praktik  vid  Kongl.  hospitalet  begagnat  P.  Möllers  torsklefrerolja,  hvilken  nn- 
mera  användes  som  läkemedel  här  i  landet,  helst  den  öfrerträfi^  alla  andn 
slags  fisklefreroljor  genom  sin  verksamhet  och  genom  den  lätthet,  hvarmed  pa- 
tienten intager  densanuna.    Christiania  20  Febr.  1866. 

Chk.  Hcibxbo. 

M.^D.,  Prof.  Tid  Uoiveraitetet  Mmt 

Ofrerllkare  vid  KgL  ho«pltftl«t 

Bref  f^ån  Br  W.  Boeck  till  P.  Möller. 
M.  H.  Med  särdeles  nöje  erfar  jag,  att  ni  etablerat  en  agentnr  i  London 
för  er  torsklefrerolja.  Under  milt  vistande  derstädes  sistlidne  vinter  begagnade 
jag  tillfallet  att  rekommendera  den  hos  minga  af  mina  dervsrande  jrkesvanner. 
Jag  knnde  sä  mycket  hellre  göra  detta,  som  jag  vet  att  ni  alltid  är  sjelf  nir- 
varande  i  Lofoten  nnder  fisktiden,  för  att  tillse  att  endast  färsk  lef?er  anvindes 


145 

31  <4]aii.  Bet  skulle  alltaå  fan  omöjligt  *tt  fl  tonklefrero^a  bendd  tf  V&ttre 
KU  ne  an  det  ni  använder,  ooh  lika  Yiwat  ar,  att  det  af  er  nppfanna  beredninga- 
Mttet,  nemligen  att  koka  den  med  ånga,  mlate  erkännas  som  det  bästa.  Bet 
a^r  aå  mjcket  lättare  för  mig  att  rekommendera  den  i  London,  som  engels- 
cniiiineii  ?id  Expositionen  1862  tilldelat  er  belöningsmedalj,  för  er  uppfinning. 

£r  torsklef^ero^a  Tärderas  med  skäl  hemma  som  den  bästa,  ooh  ni  har  fått 
vnottmga   ?älfortjenta   bevis  af  högaktning  för  er  uppfinning,  sedan  jag  erfarit 
."tt   ni,   efter  den  stora  internationella  Expositionen  i  Bergen  hedrats  med  gnld- 
z^edaljen  af  Kongl.  Sällskapet  f5r  Norges  Yäl.    Förblif?er 

Christiania  6  April  IStö.  Sr  tillgifbe 

W.  BOSCK. 

Flere  ledamöter,  Hrr  Grahs,  Hambero,  Keijser  J., 
JMalmsten,  Sandahl  O.  och  Tholander  yttrade  sig  angående 
i^rdelarne  af  det  på  ofvananförda  sätt  beredda  preparatet. 

a  Hr  Hamberq  förevisade  några  till  honom  från  missio* 
Tiären  Hr  Rudolph  Leckler  i  Hongkong  hitsända  kinestika 
lö.ke^  och  näringsmedel  nemligen: 

Tigerlim,  sköldpaddlim,  hjorthornsskifvor  och  ginsengrot,  hvilka, 
enligt  Hr  Lecklers  meddelande»  af  kineserna  anses  såsom  de  mest 
stärkande  läkemedel. 

Oxbezoar  ooh  bjorngalla,  hvilka  användas  mot  bronchitis. 

Mysk,  pepparmyntolja. 

Lifvet  bevarande  piUer  af  betydlig  storlek. 

Svalbon  och  preparerade  hajfenor,  båda  omtyckta  läckerheter, 
som  kineserna  anse  vara  i  hög  grad  närande. 

Trepang,  Béche  de  Mer,  torkad  Holothuria,  som  i  Kina  all- 
mänt  användes  såsom  födoämne. 

Dessutom  förevisades: 

En  opiumpipa  med  lampa  och  vidare  tillbehör  för  opiirökning; 
en  tobakspipa  samt  kinesisk  tobak. 

Hr  H.  anförde  att  på  sednare  tider  gjorda  iakttagelser 
bekräftat  Pereiras  åsigt  att  opiirökning  måttligt  använd  icke 
vore  af  något  så  särdeles  förderfligt  inflytande  på  organismen; 
man  har  nemligen  anträffat  opiirökare  af  60 — 70  års  ålder  till 
och  med  deröfver,  hvilka  nnder  30  år  rökt  opium  och  det  oak- 
tadt  bibehållit  god  helsa  och  knnnat  förrätta  strängt  arbete; 
omåttligt  bmk  af  opiumrökning  framkallar  en  särskild  sjukdom, 
jemförlig  med  den  nti  Enropa  genom  omåttligt  användande  af 
spritdrycker  uppkommande  alkoholismen. 

Den  29  Maj. 

Biblioteket  —  Gonititntio  epidemies.  —  AnstomlBka  arbeten.  —  Referat. 

=  Stadsläkaren  i  Linköping  Dr  P.  R.  Bergman  och  Dr 
Hetman  från  Göteborg,  i  Sällskapet  närvarande,  helsades  af 
ordföranden. 


146 

=  Till  bibliotdcet  anmäldes: 

Report  of  the  medical  missionary  Sooiety  in  Chitia  for  th«  y 
1864.     Hongkong  1865.     Gåfva  af  Dr  Hambebo. 

=:  ConsUtutio  epidemica  under  veckan  fråo  och  med  & 
dagen  den  20  till  och  med  Lördagen  den  26  Maj  1866: 

Sjakligheten  liksom  föregående  veckan  ej  betydlig.  — 
Variolffl  hafva  34  fall  samt  af  Scarlatina  2  fall  f^rekomniit. 

1.  /nom  enskild  praktik  anmälde  sjukdotiufdl  (fr&a  18  likare): 

Febrifl  typhoidea 1.  Apoplexia  cerebri     .       2.iGa8trit».     Entcritii 

PertnstU  8.  Neiiralgi* 4.|Colitu 

Ckolerina l.jConjaiietintiB  5.|?eritoniti8 

Biarrhoea 25.  Otitia  4.;Rheumatiamiisaciitiu 

Febria  i&tenmttena  .     18.  Ang.  tona.  h  fanciom  25.  <£ryaipelaa 

VarioUe.    Varioloidea      3.  Laryngo-tracbeitia...       9.,Urticaria  

Scarlatina 1.  Broncb.  Cat.  broncb.  80.  Zona      

Ddiriam  tremena..  .       3.  Broncbitia  capillaria        S.iRbenm.reoenBefiebnl. 

Sypbilia 2.|Pneamonia 12.'  «  . 

Gonorrboea    2.iFebria  gaatr.  simplex      9.| 

2.  k  Hafvadatadeaa  Sljukoårdsanataltvr: 

På  Serafimer-lasareUet:  ajakantalet  den  26  Maj  236,  hraraf  130  pl  a^ 
ningen  för  inrartea  ajnke;  inkomne  nnder  Teckan:  pneamonia  4,  febris  typ 
daa  2,  peritonitia  2,  plenritia  1,  rbeomatiamna  acntna  1»  ecxemm  aect.  1. 

På  Allmänna  Gamiåont-iiukhusei :  ajakantalet  den  26  Maj  167,  hwa 
på  afdelningen  for  inyärtea  ajake;  inkomne  under  Teckan:  broneki^  6,  p 
monia  4,  ayphilia  2,  gonorrboea  2,  rbeamatiamna  aeutna  2.  febria  typlu»d< 
deliriam  tremena  1,  plenritia  1,  colitia  1. 

På  Provitoritka  $jukhtuet  å  Söder:  ajakantalet  den  26  Maj  189»  hTaraf 
inT&rtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  Tarioln  18,  delirinm  tremeaa  3«  diarr 
2,  febria  intermittena  2,  pnenmonia  2,  dipbtberia  1,  aypkilia  1,  broncbiti 
peritonitia  1,  eryaipelaa  1. 

På  Praviåoriåka  åjukhuei  å  SabbaUberg:  ajakantalet  den  26  Maj  69.  b^ 
59  inr&rtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan :  rbeamatiamna  acntna  3,  pnemnoBi 
febria  gaatrica  aimplex  2,  diarrboea  1,  deliriam  tremena  1,  apoplezia  eerebi 
gaatritia  1. 

På  Allmänna  Bamhusei:  bronebitia  5,  diarrhoea  8,  eonjnnctivitia  %  p 
ritta  2,  aearlatina  1,  aypbilia  1,  otitia  1,  perioarditia  1,  pnenmonia  1,  eryaip 

1,  fnroncnlaa  1.  —  Polikliniken:  broncbitia  10,  plenritia  4,  diarrboea  3,  p] 
monia  3,  pertnaaia  2,  conjnnotivitia  2,  variolae  1,  aypbilia  1,  gaatritia  1,  nep 
tia  1,  eryaipelaa  1,  famncnlna  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajakantalet  den  26  Maj  58;  inkomne  under  vednn:  < 
jnnctiritia  1,  gaatritia  1. 

På  Mlmänna  BambårdshusM:  antalet  vårdade  26;  heUotilliiliidet  godt 

På  Provisoriska  Bambördshuset :  antalet  vårdade  10;  belaotiUatåndet  ir 

På  BambÖrdshuset  Pro  Patria:  belaotillaiåndet  ir^t. 

På  Diakoniss-^jukhusei:  ajnkantalat  den  26  Maj  27;  intet  fiallaf  akntij 
dom  bar  nnder  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajakantalet  den  26  Maj  177,  bvi 
86  mankön  ocb  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  ajnkanUlet  den  26  Maj  128,  bv) 
101  från  ataden  ocb  27  från  länet;  inkomne:  aypbilia  21^  gonorrboea  8. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglåkamea  vecko-rapporter):  bronckit» 
diarrboea  13,  febria  intermittena  12,  variolae  12,  nneamonia  5,  febria  gaffi 
aimplex  5,  opbtbalmia  4,  rbeamatiamaa  aootoa  4,  lanrngitia  3«  febria  typhoi 

2,  apoplezia  cerebri  2,  angina  tonaiilaria  2,  gaatritia  2,  dipbtberia  1,  dyientr 
1,  delirium  tremena  1. 

4.  1  Stadens  Fängelse: 

Norra  JCorrektions-inrättningen:  broncbitia  2,  febria  intermittena  L 


147 

=  Frih.  v.  DUBEN  refererade  fB^ande  anatomiska  arbeten: 

MAC-QaLAVRT,  Dr  Th.  H.,  Zur  AncUomie  der  Leber,  Förfai- 
511,  »om  gjort  sina  injektioner  och  öfriga  undersökningar  på  Lud- 
L<»8  laboratorium  i  Wien,  både  kommit  till  det  resultat:  1)  med 
:9^eende  pA  gallgångarnes  finaste  forbredning,  att  desamma  upp* 
»Tiinia  mellan  cellerna  i  balkarna  och  omgifva  hvarje  enskild  cell  i 
^erst  fina  ror,  med  knappt  märkbara  strukturlösa  väggar;  och  2) 
^d  afseende  pA  lymfvägarna»  att  dessa  mellan  insulte  och  i  dem 
^KJ^i^^  >^  obestämdt  begränsade  klyftor  kring  kärlen  (portagrenarne), 
vilka  sålunda  badade  i  lympha,  i  likhet  med  hvad  His  m.  fl.  funnit 
>T    åtskilliga   andra  ställen  inom  kroppen  (nervcentra,  retina,  etc.). 

IjUSCHKA,  Prof.  H.  von.  Dos  Vordere  MiUelstUck  der  Prottata 
9MiI  die  Aberraäon  deeselben.  Författaren  hade  på  öfre  ytan  af  en 
:  Ijeat  normal  penis  vid  gräusranden  af  blygdhåren  funnit  en  4  mm. 
>red  öppning,  hvilken  ledde  in  till  en  helt  kort  kanal,  uti  hvilken 
>ppnade  sig  4  fina  hAl,  öppningar  från  en  6  mm.  stor  körtel,  hvilken 
författaren  på  anförda  skäl  anser  vara  den  detaoherade  och  förflyttade 
Trä  m  re  portionen  af  prostata. 

LusoHKA,  H.  v.,  Der  Hymen  fanbriatus,  Författareu  beskrifver  un- 
der detta  namn  en  hy  men  från  en  18  års  virgo,  hvilken  företedde  den 
egendomligheten  att  de  normala  mer  eller  mindre  starka,  tandlika 
ojemnheterna  i  membranens  kant,  funnos  till  ett  ovanligt  stort  antal 
och    af  enorm  storlek,  utväxta  till  långa  fransar.     En  krans  dylika 
orogaf  äfven  urethramynningen  i  rosettform.   I  kanten  af  hymen  syntes 
tre  springor  (inskärningar)  motsvarande  ungeförligen  de  ställen,  der 
binnan    norranit  brister  vid  coitus.     Författaren  fäster  uppmärksam- 
heten på  denna  förut  icke  beskrifna  form  af  hymen  i  medioo-legalt 
hänseende,  då  densamma  möjligen  skulle  vid  ett  ytligt  betraktande 
kanna  misstagas  för  en  söndersliten  sådan. 

Vidare  fortsättningar  af  Luschkas  Anatomie  des  Menschen  (III 
Bd.  1  Äbtk,  omfattande  »Die  Glieder»)  och  Hbnlss  dito  (II  Bd. 
3  Liefg.,  omfattande  »BkagefOssdrUaen»  och  sinnesorganer),  hvilka 
arbeten  fortfarande  fortjenade  det  höga  vitsord  de  från  alla  håll  fått 
e  mottaga. 

QuAiK*s  AncUomy,  sjunde  upplagan,  utgifVen  af  W.  Sbabpsy, 
AtLXN  TH0M90N  ooh  JoHN  OuBLAND,  parts  1  ooh  2,  omfattande 
osteologi,  royologi,  angiologi  och  neurologi,  samt  större  delen  af 
histologien,  i  hvilken  sednare,  författad  af  Sharpey,  det  är  en  gl&4}^ 
att  äfven  finna  anförda  iakttagelser  af  en  svensk,  nemligen  Dr  Che. 
LoviNS  afhandling  om  benens  byggnad  (sid.  XCVIII).  Detta  arbete, 
som  långe  utgjort  en  prydnad  för  den  anatomiska  litteraturen  och 
en  sf  de  bästa  praktiska  handböcker,  intager  i  denna  nya  upplaga 
ett  lika  utmärkt  rum,  och  är  den  ypperligaste  medelväg  mellan  de 
Wr  diwekanten  alltför  korta  (Htrtl,  Wilbon)  och  de  alltför  vid- 
IjffligR  (Luschkasi  Henle);  samt  innehåller  derjerate  det  mesta  önsk- 
mda  och  beböfliga  för  den  praktiska  läkaren» 


148 

i>0&AT*8  Änaiamjf,  de»eripiive  and  surgioalB^  3:dje  appUigi 
gifvea  af  T.  Holmes,  ett  verk,  som  i  England  mycket  begagii 
dissek  tioner.  Upprättadt  efter  en  ganska  god  plan  och  med 
m&nhet  grafiskt  framställningssätt,  lider  dock  aii>etet  a£  ojemi 
ofallstftDdigheter  ooh  isynnerhet  i  den  histologiska  deleii^  oriktig 
Är  således  icke  att  rekommendera. 

=  Hr  Key  refererade  ett  patologiskt-aDatomiskt  arb 
GiANUZZl,  hvilket  referat  framdeles  skulle  i  tidskri/ten  ib 

Dm  5  JunL 

Br  Jacobson  f.  —  Biblioteket.  —  Constitutio  epidemics.  —  Ref.  af  JCji 
Sypkilit  TAoeinalia  ock  BoNSDOBfr:  Om  syiHitiBkA  hjezn-  odk  rjggt 
lidanden.  —  Sjnkhiftorier. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  förste  Bataljonsläk 
vid  Uplands  regemente,  M.  D.,  K.  M.,  Akton  Fredrik  Jacoi 
den  26  Maj  aflidit  i  en  ålder  af  50  år. 

=»  Till  biblioteket  anmäldes: 

Haandbog  i  Lssren  om  de  indvortes  Sygdomme  cg  deres 
handling  af  L.  J.  Bbanbxs.  —  Det  Kongl.  Frederikaanirasiti 
pharmakologiska  Musenm  ved  Professor  Dr  Holst.  Gåffor  af 
fattame. 

=  Sällskapets  ledamot,  Lasarettsiäkaren  i  Weateråa  C 
REDS  helsades  af  ordföranden. 

=  Constitutio  epidemica  nnder  veckan  från  och  med  S 
dagen  den  27  Maj  till  och  med  Lördagen  den  2  Jnoi  1866: 

Sjnkligheten  ej  betydlig.  —  Af  Yariolas  hafva  31  fall  u 
af  Scarlatina  6  fall  förekommit. 

1.    Inom  en$iUd  praJoik  anmälde  ejokdomsfall  (firin  16  Ifikare): 

Diphthem 2.|0titis i.|Ioteni8 

Cholerin*    iJ  Ang.  tons.  k  fancinm    25.  Metritis  . 


Rhenmatif  mns  aeatna 

£i7sipelaa     

EiTthenia  nodosna.. 

TJrticaria 

Zona 

Fnmnculttt 

Bkenm.  recena  efebril. 

SttniAa  i 


Diarrhoea 20.:La]7ngo-tracheitia...      4.1 

Febrii  intermittena..  ILBronch.  Cat.  bronch.  ÖO.  J 

Variolas.    Varioloides  4.  Bronchitis  capillaria.      5. 

Varicelke 2.  Pnenmonia 7. 

Soarlatina 4.  Febris  gastr.  t implez  13.  j 

Sypbilia ö.Oastritit.    Enteritii..      3. 

Gonorrbcea 4.  Colitis 

Apoplezia  cerebri..  .  2.!TypWit.  &  PeritypbL 

Nenralgia 4.'Peritoniti8 2. 

Co^Jnnctivitit lO.jHepatitii L 

2.    Å  HufVndstadens  Sjukv&rdsanttdlter: 

På  Serajimer-latarettei:  sjnkantalet  den  2  Jnni  215.  hvaraf  124  p&  af)d 
ningen  f8r  inT&rtes  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  febria  ^höides  8,  paeumoi 
2,  febria  intermittena  1,  ictema  L 

På  Allmänna  GamUont-sjukhug^ :  ajokantalet  den  2  Jani  195,  bTsraf  1 
pi  afdelniogen  för  inv&rtea  ajaJce;  inkomne  nnder  reekan:  pnenmonia  9,  goD( 
rkoea  3,  febria  intermittena  2,  broncMtia  2,  eatarrhna  yentrienli  aentna  \  i 
pMUa  2,  eoagnnetintxa  2,  febria  (Tphoidea  1,  diairbgea  1. 


149 

På  Pr^friåoriåha  Mkméi  4  8éd«r:  »jnkåntolet  den  8  Jmu  179,  hTtrtf 
e^  invirtea  Q^ke;  inkomne  under  Tecktn:  Tariol»  18,  pnenmonia  4,  sypliilU 
"broncliitii  i,  feirU  typhoides  1,  febria  gaatrica  iimplez  1. 

På  Provisoriska  sitMusst  å  Sdbbatsbtrg:  tjakantfldet  den  2  Jani  66,  hvaraf 
>  invartea  ajake;  inkomne  nnder  ▼eckan:  pnenmonia  8,  febria  tynhoidea  1, 
iliriam  trvmena  1,  febria  gaatrioa  aimplez  1,  rhenmatiamna  aentna  1. 

På  ii//«i4fMMi  Bamhusst:  bronchitia  6,  diarrhoea  3,  larynffo-traobeitia  2, 
ieuritia  2,  farnncnlna  2,  coniunctiritia  2,  nephritia  2,  urticaria  SC  pnenmonia  1. 
-  J^olikiimkoH:  broncbitia  6,  pertnaaia  4,  gaatro-enteritia  8,  pnenmonia  2, 
leuiitia  2,  diarrboea  1,  Tarieellae  1,  coignnciifitia  1,  otitia  1,  laryngo-traobeitia 
.    bronchitia  capillaria  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajnkantalet  den  2  Jnnx  54;  inkomne  nnder  veokan: 
astritia  2,  keratitia  1,  eesema  1. 

På  AUmänna  B9mbördshusst :  antalet  rlrdade  22;  belaotillatlndet  godt. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  rlrdade  12;  2  fkU  af  pnerperalfeber. 

På  Diakoniss-sjukhusst:  ajnkantalet  den  2  Jnni  27;  inkomne  nnder  veekan: 
ebria  tjpboidea  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  atnnéssjuke:  ajnkantalet  den  2  Jnni  179,  hvaraf 
iS  mankön  oeh  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  ajnkantalet  den  2  Jnni  128,  hvaraf 
yS  firån  aUden  och  25  fdb  linet. 

8.  Bland  ds  Fattiga,  (enligt  ftittigläkamea  ▼ecko-rapporter):  bronchitia  87, 
diarrhoea  16,  febria  intermittena  18,  pnenmonia  11,  Yariolaa  9,  rhenmatiamna 
acutna  7,  ophthalmia  4,  febria  gaatrioa  aimnlez  4,  delirium  tremena  8,  angina 
tonsillaria  S,  fbbria  typhoidea  2,  acarlatina  z,  diphtheria  1,  ayphilia  1,  menin- 
gitia  oerebralia  1,  laryngitia  1,  gaatriciamua  1,  peritonitia  1,  nephritia  1. 

4.     I  Stadsns  Fängelse:  erjaipelaa  fkoiei  1. 

Iforra  Korrtktions-inråitningen:  ayphilia  1,  bronchitia  1. 

=:  Hr    Malmsten    refererade    tvenne  nyligen  åtkomna 
gradnaldisputationer  nemligen: 

Kjkbnir  k.,  Om  Syphilis  vaccinaUé.  Stockholm  1866.  38 
sidd.  8:0. 

Den  gravaste  beskyllning  man  lagt  Jsnnsbs  stora  upptäckt  till 
laat  är,  sAsoro  allmäDt  bekant,  att  derigenom  syfilitiskt  virus  skulle 
kanna  öfverföras.  Författaren  redogör  i  sin  uppsats  för  pro  ooh 
contra  i  detta  afseende,  med  stöd  af  den  erfarenhet  man  i  utlandet, 
syunerligen  i  Italien,  Tyskland  och  Frankrike  samlat.  —  I  Sverige 
har,  så  vidt  man  känner,  under  de  förflutna  64  åren  sedan  vaccina- 
tionens införande,  intet  noteradt  fall  häraf  förekommit. 

Frågans  historik  är  i  korthet  födande:  Redan  kort  efter  Jen* 
ners  upptäckt  tala  hans  motståndare  om  åtskilliga  utslag  ooh  sår 
m.  m.  såsom  följd  af  vaccination.  Som  dock  några  nftrmare  undei> 
rättelser  derom  saknas,  kan  man  ej  afgöra,  huruvida  här  möjligen 
kan  hafva  varit  fråga  om  syphilis  eller  ej.  Mosbuby  skall  hafva 
varit  den  förste  (1807),  som  direkt  påstod,  att  syphilis  kunde  of  ver- 
föras  genom  vaccination.  1814  sökte  Professor  Montsoqu  bevisa, 
att  dä  man  vaccinerar  en  syfilitisk  person,  så  bildas  en  pustel,  som 
innehåller  såväl  syfilitiskt  som  vaccin-virus.  Samma  år  observerade 
Dr  Marcolini  syphilis  epidemiskt  uppträda  ibland  de  af  honom 
vaccioerade;  ibland  de  vid  ett  tillfälle  vaccinerade  blefvo  40  syfili- 
tiska.  Professor  CiRiOLi  i  Creraona  gjorde  1821  en  ungeftir  liknande 
erfarenhet,  i  det  att  han  vid  ett  tillf&lle  iakttog  40  barn,  som  blefvo 


160 

iMittade»  ock  detsa  meddoMe  åter  i  sin  tar  smittm  4t 
oeh  ammor;  af  dcasa  dogo  19  barn  och  en  qvinoa.  Vid  dl  \ 
vaccioatioDstilifälle  blefvo  alla,  som  han  vaccinerade,  64  till  an 
smittade»  af  hvilka  10  dogo.  Sedan  deas  hafra  intill  njare 
olika  länder  och  p&  olika  tider,  flera  fall  blifvit  obaenreräde,  I 
iro  ner  eller  mindre  bevieande,  utan  att  dock  hafva  Tiekt  •; 
ligen  stor  uppmåiisarohet  f5rrftn  på  de  sednare  åren,  då  frågan  I 
med  mera  lif  diskuteras. 

Såsom  bidrag  till  koiuistikm  redogör  författaren  Tidare  fdr  i 
af  de  i  litteraturen  kända  fallen  af  sjphilis  vaccinalis,  bland  li 
casua  4  torde  vara  det  mest  anmårkningsvarda  *};• 

I  Rifolta  **),  en  ort  i  Italien,  byarest  syphilis  skall  faafra 
helt  och  hållet  obekant,  vaccinerade  —  den  24  Maj  1861  - 
lurgen  Goqoiola  en  gosse  vid  namn  Giovanno  Chiabrera,  aoa 
11  månader  gammal,  både  fullkomligt  god  helsa  och  en  robast 
stitution,  med  vaccin,  »om  f5rvarad  i  glasrör  var  kommen  från  A 
10  dagar  derefter  tog  man  vaccin  från  de  bildade  puatlema,  I 
med  man  vaccinerade  46  barn,  som,  enligt  gjord  observation, 
sammans  då  voro  fullkomligt  friska.  Den  12  Jani  vaccinerades 
17  barn  med  lympha  tagen  från  en  af  de  46  förut  vaocinei 
nämligen  en  flicka  vid  namn  Maacone.  De  båda  aerierna  i^ora 
sammans  63  barn,  af  hvilka  46  —  39  af  iSrsta  och  7  af  a 
aerien  —  berättas  hafva  blifvii  mer  eller  mindre  syfilitiaka.  A 
ende  de  tvänne  barnen  Chiabrera  och  Manzone  saknas  detaJje 
underrättelser;  endast  det  angifves,  att  de  blefvo  i  hög  grad  i 
tagna  och  att  det  sednare  afled.  Hvad  beträffar  de  öfriga  46  i 
tade,  så  observerades  de  i  allmänhet  först  efter  20  dagar»  n 
efter  10  dagar,  andra  åter  ej  förrän  efter  2  månader.  Man  iak 
då,  att  hos  somliga  inflammerades  vaccinationsställena  och  omg 
aig  med  en  blåröd  eller  kopparfärgad  halo,  då  de  voro  färdiga 
läkas;  inflammationen  ökades  och  anppuration  inträdde.  Hos  ai 
barn  var  ärrbildningen  redan  fulländad,  då  ärren  uppbröto  cich  i 
rerade.  Såren  betäckte  sig  med  skorpor,  som  alltjemt  förnyade 
Hos  en  tredje  afdelning  ändtligen  fingo  vaccinpustlerna  genast 
elakartadt  utseende  och  förvandlades  i  ulcerationer,  hvarefter  ett 
mänt  utslag  skall  hafva  följt,  som  emellertid  ej  af  läkare  har  hl 
sedt  eller  beskrifvet.  Efter  några  veckor  blef  en  stor  apfisiånd 
ibland  folket;  man  skyllde  på  vaccinationen  de  timade  ajukdomtfa 
och  Dr  PousA  vände  sig,  för  att  fl  råd,  till  medicinska  konjn'es 
som  just  då  var  församlad  i  Acqui.  Här  utnämdes  en  kommiu 
som  den  7  Oktober  begaf  sig  till  Eivalta,  undersökte  förbåUasd 
der  och  afgaf  berättelse  deröfver.  Hufvnddragen  i  berättelsen,  i 
utfärdades  af  Dr  Paohiottx,  voro  följande:  Den  7  Oktober  bad 
barn  dött  utan  någon  behandling,  emedan  sjukdomens  verkliga  oi 


*)  Stt  tnnat  al  de  anförda  fiUlen,  det  Mn*LAaDaka,  har  FrflL  Canmtr 

meddftlat  i  innevarande  ån  förhandlingar  p.  41 
**)  SKn>T'i  lahrb.  Bd.  120  pag.  100  oeh  LUnion  Médioak  1865  M^  t 

lette  des  H6piUnx  1862.  pag.  191» 


151 

ke  Hade  blifvii  insedd.  Derefter  fingo  de  andra  undergå  en  spo- 
fik  behandling  och  sedan  dess  hade  icke  något  dödsfall  inträffat; 
4  barn  voro  på  bättringsväg,  men  3  voro  ännu  i  fara.  Af  de  46 
Eiccinerade  hade  23  blifvit  spridda  åt  skilda  håll»  så  att  koromis- 
lonen  måste  inskränka  sina  undersökningar  till  de  återstående  23. 
kf  denna  undersökning  framgick,  att  syphilis  hos  dem  visade  sig 
nder  följande  symtomer:  plann  kondylomer,  mukösa  papler  i  anal- 
e^ionen  och  på  genitalia,  specifika  ulcerationer  på  läpparne  och  i 
valset,  ansvällningar  af  cervical-  och  inguinalkörtlame,  åtskilliga 
yfili tiska  exanteroer,  alopecia,  sekundära  ulcerationer  på  prseputium, 
ludtiiberkler  och  gummasvulster;  hos  två  barn  hade  roarasm  och 
cachexi  intradt.  Bland  mödrarna,  som  barnen  diade,  hade  några 
plana  kondylomer  på  bröstvilrtoma. 

De  trenne  hufvudfrågor  författaren  framställt  och  besvarat  äro: 

I)  Kan  syphilis  ö/ver/öras  genom  vaccination  f 
Ehuru  erfarenbeten  längesedan  jakande  besvarat  denna  fråga  ooh 
ovedersägligen  ådagalagt  att  en  förut  icke  syfilitisk  person  genom 
inympning  med  vaccin  fått  sig  meddelade  ej  blott  virus  vaccinale, 
nian  åfven  virus  syphiliticum,  kan  dock  å  andra  sidan  ej  nekas  att 
vaccinationen  i  några  fall,  der  den  fått  skuld  for  att  hafva  meddelat 
syphilis  på  samma  gång  som  skyddskoppor,  varit  oskyldig  och  att 
detta  gift  redan  förut  funnits  hos  den  vaccinerade. 

Till  stöd  for  sin  åsigt  redogör  författaren  för  den  bekanta  dis* 
kusaionen  i  Academie  de  Médecine  förlidet  år,  till  följe  af  Depauls 
»Rapport  au  nom  de  la  commissim  de  Vaccine,»  Boegks,  Ghassaiq- 
NACS,  Friedinoers  och  Sperinos  inokulationsförsök  beskrifvas  och 
BicoRDS,  Deyerqibs  m.  fl.  åsigter  i  ämnet  utvecklas  med  anledning 
häraf. 

2)  Oenom  hvilket  ämne,  som  vehikel  får  det  syfiUtisha  virus, 

öfver/öres  syphiUsf 
Då  många  experiment  ådagalagt  att  syfilitiak  smitta  kan  öfver- 
föras  frän  en  person  till  en  annan  genom  inokulering  af  blod  från 
den  smittade,  så  ligger  det  nära  tillhands  att  antaga,  att  det  ftfven 
vid  vaccination  är  blodet,  som  är  det  förmedlande  mediet  för  smittan, 
dä  deremot  ympämne,  utan  inblandning  af  blod,  hemtadt  från  ett 
syiilitiskt  subjekt,  ej,  enligt  YiiNNOis  påstående,  kan  åstadkomma 
syphilis.  Besiers  försök  synas  äfven  bekräfta  detta  påstående.  — 
Förfaitaren,  som  lem  nar  en  statistik  öfver  i  detta  hänseende  obser- 
verade vaocinationstillfällen  och  kritiskt  behandlar  frfigan,  kommer 
dock  på  anförda  skäl  till  det  resultat  att  det  är  högst  sannolikt,  att  ' 
det  syfilitiska  virus  vid  vaccinationer  kan  öfverföras  såväl  genom  in* 
blandadt  blod,  som  äfven,  och  troligen  oftare,  oberoende  deraf,  genom 
lymfan.  Det  sistnämda  så  mycket  mera  som  blodceller  redan  vid 
ringa  förstoring  kunna  upptäckas  inblandade  i  lymfan. 

3)  Hvad  dr  att  göra  för  att  icke  meddela  syfiiäisk  smitta 

genom  vaccination  f 
Innan   vaccinationens  införande  bortryckte  smittkopporna  hvart 
12  barn  och  angrep  | — ^  af  hela  folkmängden.     Att  öfvergifva  ett 


162 

si  vigtigt  och  ▼alsignelsebringande  presexrativ  som  Tsoohuti 
således  visat  sig  yara,  vore  naturligtvis  en  orimlighet  Att  appa 
några  försigtighetsmått  for  att  undvika  den  dermed  förknippade  i 
är  deremot  särdeles  angeläget.  De  af  författaren  motiv^ejrade 
f5reslagna  bestå  i  att: 

Underkasta  det  barn,  som  skall  lemna  Ijrmfan,  en  möjli 
noggrann  undersökning  samt  dervid  äfven  söka  nppljaningar 
dettas  föräldrar. 

Helst  taga  vaccin  från  barn,  som  äro  5fver  3  månader  ga 

Vaccinera  så  mycket  som  möjligt  med  blodfri  lymfa»  för  hr 
ändamål  det  är  bäst,  att  sedan  en  pnstel  blifvit  öppnad,  npphc 
lymfan,  som  utrinner  denir,  utan  att  göra  några  nya  instick. 

Enligt  Depaul  endast  begagna  nål  och  enligt  HoNoak  ej  | 
mer  än  ett  eller  två  instick. 

Att  iakttaga  forsigtighet  med  instrumenter  under  utförande 
sjelfva  vaccinationen. 

Hr  M.  ansåg  att  författaren  i  sin  uppsats  framlagt  hufv 
dragen  af  hvad  tills  dato  är  bekant  i  denna  högst  vigtiga  frs 
och  vitsordade  i  öfrigt  den  korrekta  stilen  i  detta  lilla  arh 

BoNSDORFF  E.,  Om  si/fiUtiaka  hfem-  och  ryggmär^94idam 
Helsingfors  1866.     64  sidd.  8:o. 

Oaktadt  det  först  är  under  de  sednare  decennierna  som  man  allm 
erkänt  vissa  hjernlidandens  beroende  på  syphilis,  så  var  detta  forkållaj 
dock  redan  observeradt  af  enskilda  författare  i  förra  seklet,  efaura 
flesta  af  dem  endast  antogo  lesioner  af  hufvudskålsbenen,  såsom 
sak  härtill.  Åtskilliga  observationer  gåfvo  nemligen  vid  handen 
svåra  cerebralstöringar  försvunne,  under  bruket  af  en,  emot  am 
coexisterande  syfllitiska  symtomer,  använd  specifik  behandling.  De 
observationer  återkommo  allt  oftare,  så  att  man  icke  med  a 
kunde  tillskrifva  en  tillfällighet  det  lyckliga  resultatet»  utan  den  c 
ständigheten,  att  det  specifika  medlet,  genom  att  forstora  ett  specii 
lidande  i  centralorganerna,  återskänkte  den  sjuke  helsan,  dock  är  i 
egentligen  först  under  de  sednaste  decennierna  dessa  på  syphilis ' 
roende  hjemlidanden  ådragit  sig  en  allmännare  och  välfortjent  u] 
märksamhet,  hvilket  foranledt  ett  omsorgsfullt  samlande  af  de  i  j 
nallitteraturen  spridda  sjukdomshistoriema.  Författarens  uppgifl 
sin  afhandling  är  hufvudsakligen  den  att  lemna  ett  bidrag  till  ( 
servationerna  i  denna  väg  genom  meddelandet  af  åtskilliga  hithörsn 
fall,  hvilka  ^han,  i  egenskap  af  assistentläkare  vid  Kallvattenkun 
stalten  vid  Abo,  varit  i  tillfälle  att  iakttaga. 

Efter  en  kortfattad  redogörelse  för  den  patologiska  txnatofn 
hufvudsakligen  efter  Laqnbau,  Lsbebt*),  Yulchow")  m.  fl.  bfrm 
författaren  till  éymtonuaohgien^  beskrifver  de  vanligen  akiljda.  do 
någon    gång  äfven  samtidigt  uppträdande  fnnktionela  störelsems 


')  Handbaok  d«r  nractijclieii  Medioio  p.  381—386. 
-)  Awhiv.    Bd.  xV  p.  326. 


153 

moskelFerksamheten,  den  paralyUska  och  den  korwulsiva  formen. 
Den  förra,  som  af  Waldemar  Stenberg  i  hans  arbete:  Sylilitisk  Hjeme- 
lidelse  blifvit  kallad  den  centripetala  paresen,  karakteriseras  genom 
det  gradvisa  framåtskridandet  af  till  en  början  periferiska  nervösa 
symtomer.  Den  sednare  formen  af  störelse  hos  muskelverksamheten, 
är  en  ganska  vanlig,  ehnru  ej  så  ofta  forekommande  företeelse  som 
den  ofvanbeskrifna  paralytiska.  Båda  symtomgrupperna  beskrifvas  af 
författaren  med  noggrannhet  och  omsorg.  EUologien  och  Diagnoaen 
upptaga  de  följande  kapitlen.  I  prognostiskt  l^nseende  anför  för- 
fattaren några  sifferuppgifter  och  yttrar  att,  ehuru  prognosen  inga- 
lunda kan  ställas  gynnsam,  är  den  dock,  jemförd  med  prognosen  i 
icke  syfilitiskt  hjernlidande,  så  mycket  bättre  än  denna,  att  det  i 
många  fall  kan  betraktas  som  en  lycka  for  patienterna,  då  en  sådan 
grund  för  lidandet  kan  bevisas,  emedan  här  en  ändamålsenlig  be- 
handling dock  ofta  nog  kan  uträtta  mycket,  stundom  till  och  med 
åstadkomma  förvånande  resultater,  då  behandlingen  deremot  i  de 
förra  fallen  oftast  är  fullkomligt  vanmäktig.  —  Behandlingen  bör 
uteslutande  riktas  emot  diatesen.  Beträffande  företrädet  af  utvärtes- 
eller  invärtes- bruket  af  qvicksilfverpreparater  anser  sig  författaren  böra 
gifva  det  förra  ett  afgjordt  företräde,  emedan  detta  i  vida  mindre 
grad  angriper  digestionsorganerna,  hvilkas  tillstånd  dessutom  mången 
gång  är  sådant,  att  det  kontraindicerar  det  invärtes  bruket  af  merkur. 
Utvärtes  deremot  kan  man  äfven  i  dessa  fall  använda  stigande  stora 
doser  och  derigenom,  i  de  fall  der  lifvet  hotas  och  den  sjukes  dagar 
synas  räknade,  ännu  möjligen  i  tid  bekämpa  sjukdomen.  Jodkalium 
bör  då  detsamma  användes  äfven  administreras  i  höga  doser.  Vatten- 
behandling och  hög  diet  bidraga  i  väsentlig  mån  jemte  den  specifika 
behandlingen  till  kurens  framgång.  Andra  medel:  arsenik,  syfilisation 
m.  m.,  kunna  ej  med  någon  bestämdhet  förordas.  10  sjukdomshi 
storier  från  ofvannämde  vattenkuranstalt  afsluta  arbetet. 

Hr  M.  ansåg  att  denna  monografi  i  korthet  redogjorde  för 
hvad  tills  dato,  hufvudsakligast  genom  Stenbergs  arbete,  i  detta 
ämne  är  kändt,  samt  att  författaren  genom  sitt  sammandrag  och 
genom  de  bifogade  sjukdomshistorierna  på  ett  förtjenstfullt  sätt 
löst  sin  uppgift. 

=  Hr  Malmsten  meddelade  slutligen  tvenne  sjnkdoms- 
historier  från  Serafimerlasarettet. 

1.  Gossen  Ernst  Fredrik  Stenbeck  från  Brännkyrka  socken,  11  år 
gammal,  intogs  på  Serafimerlasarettets  med.  klinik  den  4  Mars  1865. 

Född  af  friska  ännu  lefvaude  föräldrar  har  patienten,  som  upp- 
växt under  gynnsamma  hygieniska  förhållanden,  städse  varit  i  åt- 
njutande af  en  särdeles  god  helsa.'  Han  säger  sig  alltid  ha  varit 
stark  och  kry  och  vet  sig  ej  någonsin  förut  ha  lidit  af  någon  slags 
sjukdom.  Den  åkomma,  hvarför  han  här  är  intagen,  daterar  han  från 
jultiden  förlidet  år  och  kan  han  ej  uppgifva  någon  orsak  eller  an- 

Förhandlmgar  1866.  U* 


164 

ledning  till  denna  sin  sjuldoin.  Han  hade  ej  erhållit  någon  i 
eller  slag  i  ryggen,  ej  heller  hade  han  varit  utsatt  for  oågos  i 
kylniug.  Under  några  veckors  tid  förut,  innan  yttringnme  af  k 
sjukdom  först  började  visa  sig,  var  han  sysselsatt  som  handtlan^ 
i  en  smedja,  hvarest  han  ficlc  biträda  vid  h varjehanda  forefalki 
gdromål;  dock  användes  han  mest  för  att  draga  blåsbalgen  och  må 
han  för  att  förrätta  detta  för  honom  ganska  ansträngande  göroi 
ömsom  böja  och  sträcka  ryggen,  hvilket  ansträngande  af  ryggrsi 
måhända  torde  vara  att  anse  åtminstone  såsom  en  bidragande  or 
till  uppkomsten  af  det  onda  hvaraf  patienten  nu  lider.  Vid  jaltn 
började  han  förmärka  en  viss  svaghet  i  de  nedre  extremitetema  d 
ej  värre  än  att  han  kunde  fullkomligt  gå  och  röra  sig  samt  (öm 
sina  vanliga  göromål  i  smedjan.  Snart  nog  blef  dock  gången  ss 
lande  och  osäker  och  tilltog  detta  så  småningom  änder  den  de 
följande  månaden,  så  att  han  slutligen  hade  svårt  for  att  föråj 
sig  från  det  ena  stället  till  det  andra  och  föll  flera  gån«^r  otnk 
då  han  skulle  försöka  att  gå.  Han  tyckte  att  benen  vcmto  lib 
bortdomnade  på  honom.  Vid  början  af  förliden  månad  hade  h 
onda  så  långt  framskridit,  att  han  ej  mer  kunde  lem  na  »ns 
Svagheten  i  nedre  extremitetema  öfvergick  så  småningom  till  f 
komlig  oförmåga  af  rörelse.  Känseln  här  började  förslöas.  Un 
hela  tiden  han  vistades  i  hemmet,  hade  öppningarne  ej  någon  g 
afgått  ofrivilligt.  Deremot  afläts  urinen  under  de  sista  dagame,  u 
att  han  härom  var  medveten.  Någon  värk  eller  ömhet  i  ryggen 
patienten  ej  någonsin  haft  känning  utaf.  Han  har  ej  nigon  g. 
erfarit  någon  känsla  af  kyla  eller  krypniugar  i  extremitetema.  1d] 
hufvudvärk  har  han  varit  besväi*ad  utaf.  Matlusten  har  varit  gan 
god  och  har  han  tyckt  sig  för  öfrigt  må  helt  väl. 

Status  prcesens  den  6  Mars  1866: 

Patienten  af  för  sina  år  vanlig  längd  har  temligen  god  kro} 
hyggnad.  Hullet  försvarligt.  Änsigtsuttrycket  visar  ej  slöfaet. 
teUigensen  är  fullt  fri.  Ingen  rubbning  af  syn*  och  horselorganer 
funktioner.  Pupillerna  firo  något  dilaterade.  Ingen  hufvndvärk.  ( 
sömn  om  nätterna.  Aptiten  är  ganska  god.  Inga  dyspeptiska  s; 
to  mer  besvära  patienten. 

Den  frivilliga  rörelseförmågan  af  de  nedre  extremitetema  dr  1 
och  hållet  npphäfd.  Musklerna  härstädes  äro  än  slappa,  än  si 
och  styfva.  Alltemellanåt  påkomma  ofrivilliga  kontraktioner  af  mc 
lerna,  då  benen  temligen  långsamt  dragas  uppåt  ej  obetydligt,  för 
efter  än  längre  än  kortare  tid  åter  sträckas,  hvilket  allt  syne^  j 
siggå  utan  patientens  ringaste  sjelfvilliga  åtgörande.  Benen  kai 
ej  ntan  användande  af  lindrigt  våld  böjas  och  sträckas.  Känsels 
betydligt  förslöad  på  framsidan  till  Ijnmskvecken ;  baktiil  ända  t 
till  crista  ilei,  ofvanför  hvilka  ställen  ingen  sensibilitetsrubbning  fl 
finnes.  Vidröring  är  han  knappast  känslig  för.  När  man  stic 
eller  nyper  honom,  känner  han  visserligen  detta,  men  uppfattar 
ej  såsom  smärta.  Benet  rycker  då  tiU  och  dragés  uppåt  betydl 
Samma  förhållande  när  man  kittlar  honom  under  fötterna.  —  Iki 


156 

äro  ej^ansT&Uda  ooh  äro  ej  kalla  för  känseln.  Patienten  erfar  här 
ej  någon  värk,  ej  krypningar  under  huden  eller  dylika  abnorma  sensa- 
tioner. Ingen  sidokrökning  eller  utbugtning  af  ryggraden  kan  iakt- 
tagas. Ryggraden  är  ej  någorstädes  ömmande  for  tryck  eller  säte 
for  någon  smärta.  När  patienten  sätter  sig  upp  i  sängen,  hvilket 
han  kan  göra  obehindradt,  erfar  han  ej  nfigon  smärta  i  ryggen.  I 
of  re  extremiteterna  är  rörligheten  ej  på  något  sätt  inskränkt.  Re- 
spirationen  är  obesvärad.  Pulsen  full,  regelbunden,  nära  70  slag  i 
minuten.  Vid  den  fysikaliska  undersökningen  af  bröstets  och  bukens 
orgauer  befinnes  ingenting  anmärkninKsvärdt.  Öfyer  blåstrakten  öm- 
mar patienten  lindrigt  för  tryck.  A  högra  klinkan  förefinnes  ett 
liggsår  af  ett  2-öre8  storlek.  Såväl  urin  som  foeces  afgå  ofrivilligt 
utan  patientens  vetskap. 

Urinen  af  rödgul  färg,  sur  reaktion  och  1027  sp.vigt.  innehåller 
ej  några  abnorma  beståndsdelar. 

Förordn.  Induktions-elektricitet,  under  hvars  användande  det 
visade  sig,  att  den  elektromuskulära  kontraktiliteten  ej  någorstädes 
vnr  förminskad.  Musklerna  å  nedre  extremiteterna  reagerade  ganska 
liiligt  för  elektricitet.  —  Känsligheten  för  elektricitet  å  samma  ställen 
var  deremot  nästan  alldeles  upphäfd. 

Den  9  Mars.  Patientens  tillstånd  har  något  förbättrats.  Han 
känner  nu  när  han  har  behof  att  aflåta  urinen.  Uttömningarne  af- 
gå ej  ofrivilligt  som  förut.     Ord.:  Jodkalium. 

Den  25.  Liggsåret  å  högra  klinkan  har  ökats  till  storleken  af 
ett  5-öre.  Äfven  å  venstra  klinkan  finnes  nu  ett  dylikt  mindre  sår. 
Ord.:  ol.  jec.  aselli  till  omslag  å  såren. 

Den  10  April.  Som  patienten  under  några  dagar  haft  diarré, 
ordinerades  emulsio  oleosa.  Uttömningarne  afgå  nu  ofta  utan  hans 
vetskap. 

Den  23.  Såväl  urin  som  foeces  afgå  nu  nästan  alltid  ofrivilligt 
utan  patientens  vetskap.  Känseln  har  nu  börjat  på  att  blifva  för- 
slöad ända  upp  i  jemnhöjd  med  nedersta  delen  af  sternum.  Slöheten 
i  känselförmågan  är  dock  betydligt  mindre  här  än  å  nedra  extremi- 
teterna.    Liggsåren  tilltagit. 

Elektricitet  användes  ej  vidare.     Ord.:  qninin. 
Den  29  Maj.    Patienten  har  under  sista  månaden  alltemellanåt 
haft  lindrig  diarré.    Decubitus  har  alltvidare  utvecklat  sig,  så  att  nu 
h vardera  såret  intager  en  yta  af  nära  2  tum  i  qvadrat. 

Urinblåsans  och  ändtarmens  slut  muskler  ha  alldeles  förlorat  sin 
funktionsförmåga.  Detrusor  vesicte  tyckes  deremot  ej  vara  förlamad. 
För  öfrigt  har  patientens  tillstånd  ej  undergått  någon  förändring. 

£fter  det  patienten  en  längre  tid  lidit  af  ett  envist  diarré  samt 
decubitus  alltmera  tilltagit»  afled  patienten,  ytterligt  cmacierad,  den 
11  December  1865. 

Obduktions-berättelse : 

YUre  besigtning.    Kroppen  betydligt  afroagrad.    Båda  underbenen 

och  venstra  låret  förete  ett  måttligt  ödem.     Å  sakralregionen  ooh 

begge    tubera   isehii  finnes  ett  vidsträckt  sammanhängande  liggsår, 

hvilket  på  sina  ställen  tränger  ända  in  till  underliggande  ben,  utan 


166 

att  dock  detta  ar  blottadt  på  mer  än  en  liten  fläck  Qpptill  på  vcd? 
sida  om  sakralbenets  medellinie.  Of?er  båda  trochantares  majo 
finnes  &fven  djupa,  rundade,  omgifrande  delar  underminerande  ^ 
Å  venstra  sidan  träffas  äfven  här  blottadt  ben.  Mindre  liggsår, 
crustabelagde,  än  renade,  synas  å  begge  knäna. 

Inre  bmgtning,  Yid  ryggmärgskanalens  öppnande  visar  sig  rjj 
märgen  på  ett  vid  pass  2"  långt  ställe,  hvars  ofre  ända  faller 
med  skilnaden  mellan  1  och  2  ryggkotan  och  som  räcker  till  €  di 
beklädd  med  en  af  kärlrik  bindväf  omgifven  svulstroassa.  Dez 
omsluter  ryggmärgen  helt  och  hållet,  med  undantag  af  en  2'^  b 
strimma  å  dess  venstra  främre  sidodel.  Svulsten  är  tjockast  båkt 
der  dess  genomskärning  är  nära  1  cm.  Den  utgSr  ifrån  och  hh: 
temligen  fast  vid  dura  mäter,  som  å  främre  hälften  är  fri  frän  i 
derliggande  hinnor,  å  den  bakre  deremot  med  dem  löst  fastvux 
Svulsten  har  en  späckig,  något  genomskinlig,  fuktig,^  dock  ej  m& 
lik  genomskärningsyta,  temligen  fast  konsistens.  A  sidodelarne 
den  något  loberad.  Nervrötterna  äro  på  venster  sida  utan  samm: 
haug  med  svulsten;  på  den  högra  deremot  uppgå  de  i  densami 
och  äro  ända  in  i  foramina  intervertebralia  inbäddade  i  fortsi 
ningar  deraf.  Ryggmärgen  är  motsvarande  svulstmassan  något,  de 
ej  betydligt,  förminskad  till  volym,  men  lös,  nästan  sönderfljtan 
A  ryggmärgens  halsdel  visar  sig  på  båda  sidor  om  fissura  poster 
en  gråaktig,  genomskinlig,  under  niveau  af  omgifningen,  sankt  strimn 
strax  under  svulsten  synes  den  äfven,  fast  otydligare  och  forsvim 
snart. 

£rti/tmd-skålen  tunn.  Dura  mäter  blek.  Lindrigt  ödem  i 
mjuka  hinnorna,  hvilka  äro<  bleka.  Hjernsubstansen,  såväl  den  hvi 
som  den  grå,  auemisk.  Den  sednare  ovanligt  fuktig,  glänsan 
Sidoventriklame  innehålla  en  något  mer  än  vanligt  stor  qvanti 
serum.  Tela  choroidea,  liksom  öfre  begränsningen  af  ventriklan 
ovanligt  anemisk.  Lilla  hjeman  foreter  samma  utseende,  som  d 
stora.     Medulla  oblqngata  utan  forändring. 

Lungorna  retrahera  sig  ofullständigt.  Den  venstra  sedan  ga 
malt  här  och  der  fastväxt  vid  bröstkorgen. 

BjerUäcken  innehåller  vid  pass  ^j  klar  vätska.  Hjertat  temlig 
litet,  innehåller  i  högra  kaviteten  en  temligen  betydlig,  i  dess  vensi 
en  ringa  qvantitet  fast  koagulerad  blod.  Valvlema  friska.  Musl 
laturen,  synnerligen  i  venstra  ventrikelväggen,  blek  med  en  dragni 
i  gult. 

VenBtra  lungan  ovanligt  blek,  torr  i  snittet,  främre  ränder 
förete  ett  lindrigt  emfysem.  Det  sistuämda  är  äfven  förhållanti 
med  högra  lungan,  som  i  sina  bakre  partier  är  måttligt  blodfyl 
och  ödematös. 

Mjelten  ansenligt  förstorad,  hård  för  känseln.  Snittytaa  jem 
i  allmänhet  blekt  gråröd.  Corpora  Malpighii  framstå  särdeles  ty 
ligt,  såsom  mörkröda,  något  glänsande  punkter,  på  den  ljusare  boltnc 

NJurame  af  måttlig  storlek.  Kapseln  aflossas  lätt.  Ytan  fläcki 
injicitfad.   Konsistensen  mer  än  vanligt  fast;  kortikalaubstansec  blr 


167 

i   allmänhet  ovanligt  genomskinlig.    Pyramiderna  bleka.    Bi-njorame 
stora,   fasta,  kortikalsubstansen  sptcklik. 

JLefvtm  af  vanlig  storlek,  men  särdeles  tung.  Dess  nedre  rand 
rundad.  Snittytan  visar  ett  matt  vaxglänsande  utseende,  på  olika 
stallen  i  olika  grad;  den  är  särdeles  jemn;  acini  dock  i  allmänhet 
genom  sina  rödbruna  centra  temligen  tydliga. 

Ventrikeln^    som    i    öfrigt  tyckes  vara  frisk,  visar  i  curvatura 
major  2:ne  tumslån^^a  och  ett  par  något  mindre  helt  ytliga  substans- 
förluster, hvilkas  botten  är  starkt  indränkt  med  blod.     I  deras  när- 
maste omgifning  är  slemhinnan  belagd  med  en  tunn  crouplik  mem- 
bran.    En  ej  obetydlig  mängd  lös  koagulerad  blod  bekläder  slem- 
hinnan kring  pylorus.    Afven  här  finnes  en  tunn,  grå  pseudomembran. 
Tunntarmens  slemhinna  blek,  groftarmens  fläckvis  starkt  injicierad; 
dess    solitära    körtlar  i  allmänhet  förstorade.     Mot  nedre  ändan  af 
S.  romanum,  äfvensom  i  rectum,  har  slemhinnan,  synnerligen  å  dess 
▼eck,    en  grå,  temligen  fast  adherent  beläggning,  eller  hvars  aflos- 
sancfe    visar   sig    en    mängd  helt  ytliga,  vanligen  af  hemorragiska 
ränder  omgifna,  till  formen  oregelbundna,  defekter. 

Urinblåacm  håller  något  nästan  klar  urin.  Binjurarna,  isynner- 
het inre  delen  af  kortikalsubstansen,  tarmkanalens  slerohinna  med  de 
solitära  och  Pejerska  fläckarne,  lymfkörtlarne  i  allmänhet,  lefvern 
och  corpora  Malpighii  i  mjelten  och  njurarne,  gifva  vacker  amyloid- 
reaktion. 

2.  Lars  Sjöberg,  53  år,  stattorpare  från  Botkyrka  socken,  inkom 
den  15  December  1865  på  Serafimerlasarettets  medicinska  klinik. 

Angående  sin  föregående  lefnad  har  patienten  sjelf  ej  kunnat 
lemna  några  upplysningar;  det  följande  är  efter  patientens  död  med- 
deladt  af  hans  hustru.  Denna  uppgifver,  att  han  lefvat  i  stor  fat- 
tigdom, varit  gift  i  12  år  och  har  två  barn.  Det  utslag  han  f.  n. 
företer  öfver  hnfvudsvålen,  skall  han  hafva  haft  redan  före  giftermålet 
I  sina  yngre  år  lär  patienten  hafva  missbrukat  spirituösa,  men  på 
sednare  tider  varit  en  nykter  och  ordentlig  arbetare.  Han  har  all- 
tid varit  af  ett  vekt  och  något  inbundet  lynne,  men  aldrig  företett 
några  tecken  till  sinnesrubbning.  På  sista  åren  har  hans  minne 
märkbart  aftagit,  dock  icke  i  så  betydlig  grad,  att  han  derigenom 
nrståndsatts  att  sköta  sitt  arbete.  Några  svindelanfall  eller  epilep- 
tiska  konvulsioner  har  han  aldrig  haft,  icke  heller  några  symtomer 
af  förlamning  eller  andra  tecken  till  hjernlidande,  förrän  han  nu 
insjuknade. 

Få  sista  åren  har  patientens  syn  försvagats,  så  att  han  vant 
nödsakad  att  begagna  glasögon;  med  dessa  har  han  dock  redt  sig 
ganska  bra  till  i  Augusti  detta  år,  då  synen  hastigt  betydligt  för- 
sämrades, under  det  patienten  samtidigt  började  lida  af  värk  i  huf- 
vudet,  än  lindrigare,  än  ytterst  häftig,  men  nästan  alltid  ihållande, 
och  än  lokaliserad  i  pannan,  än  i  bakhufvudet.  För  sitt  ögonlidande 
sökte  han  hjelp  på  Serafimerlasarettets  poliklinik,  men  erhöll  det 
besked  att  för  tillfället  ingenting  vore  att  göra.  Emellertid  hade 
han  fortfarit  att  så  godt  han  kunde  sköta  sina  sysslor,  då  han  en 


158 

Sondag  i  början  af  November,  den  6  eller  13,  under  arbete  rid  be 
gftrden  plötsligt  blef  yr  i  buf?udet,  började  kräkas  och  (oU  sans' 
till  marken.  Emellertid  återbemtade  han  sig  efter  en  stånd  och  1 
gaf  sig  hem  gående,  men  ledd  af  en  annan  person.  Vid  hemkomst 
var  patienten  något  oredig  och  sluddrade  på  målet  och  hnstr 
markte  att  han  endast  obetydligt  kunde  röra  venstra  armen.  H 
låg  nu  till  sängs  hemma  omkring  en  vecka,  nnder  hvilken  tid  of 
villiga  ryckningnr  i  venstra  armen  esomoftast  påkoromo,  men  pmtic 
ten  alltmera  återfick  förmåga  att  röra  den  och  började  må  ungei 
såsom  före  anfallet.  Han  skulle  derfore  åter  böija  arbete,  men  d 
gick  ej  vidare.  Uppfattningsförmåga  och  minne  voro  i  en  betänk] 
grad  försvagade,  esomoftast  hlef  patienten  alldeles  yr  i  hufradi 
synen  hade  ilnnn  mera  minskats  ooh  patienten  kunde  ieke  med  o 
gon  kraft  röra  venstra  armen.  Dessa  symtomer  tilltogo  alltmera  < 
följande  dagame  och  då  han  den  28  Nov.  fördes  till  Dr  Martt> 
Södertelje,  var  han  redan  så  förslöad,  att  han  icke  visste  någ 
hvarken  om  resan  eller  dess  ändamål.  Dr  M.  förklarade»  att  p 
tienten  led  af  ett  obotligt  hjemlidande,  och  patienten  återfördes  hei 
Sedan  dess  har  han  legat  i  nära  3  veckor  hemma,  innan  han  h 
infördes.  Den  första  veckan  låg  patienten  ointresserad  for  sin  oo 
gifning  och  pratade  för  sig  sjelf  en  mängd  osam  man  hängande  sak 
om  sina  fordna  sysselsättningar,  men  kunde  då  och  då  utan  synnerii 
svårighet  formås  att  svara  på  till  honom  ställda  frågor,  hvilket  he 
gjorde  med  temlig  säkerhet.  Han  klagade  under  denna  tid  mycki 
öfver  värk  i  hufvudet  och  förde  ständigt  faändemn  till  pannai 
Matlusten  var  under  denna  tid  temligen  god  och  patienten  begärd 
offca  mat.  Öppning  denna  vecka  tveune  gånger  med  lavemang 
Under  den  andra  veckan  fortfor  sinneatillståndet  ungefär  såsom  föra 
men  det  var  nu  svårare  att  vScka  patienten  till  medvetande  om  si 
belägenhet.  Han  begärde  ej  vidare  mat,  men  åt,  då  man  gaf  honor 
föda.  Ingen  öppning  efter  tvenne  lavemanger.  Urinen  började  afg 
ofrivilligt.  Veckan  närmast  före  inkomsten  skall  patienten  hafv 
legat  alldeles  tyst  och  nästan  orörlig  och  endast  sällan  gifvit  till 
känna,  att  han  förstått  till  honom  ställda  frågor.  En  gång  Inna 
3 — 4  dagar  före  inkomsten,  lär  han  hafva  yttrat  en  önskan  att  fl 
mat,  men  sedan  återfallit  i  sin  fordna  tystnad.  Under  de  forsU 
dagame  af  denna  vecka  skall  han  hafva  haft  vnttentunna  öppningar 
hvilka  liksom  urinen  afgått  ofrivilligt,  men  sedan  varit  forstoppad 
Byckningame  i  venstra  armen  fortforo  hela  tiden.  Under  sisti 
veckan  skall  patienten  ständigt  hafva  legat  med  högra  ögat  till 
hälften  slutet,  äfvon  då  det  andra  stått  alldeles  öppet.  På  hitvageo 
skall  detta  dock  enligt  uppgift  af  den  skjutsande  icke  varit  forhål- 
landet, utan  patienten  haft  båda  ögonen  öppna. 

Status  prcBsens: 

Den  15  Dec.  Patienten  är  af  medelmåttig  längd,  med  stark 
kroppsbyggnad  ooh  ganska  godt  hull.  Huden  har  normal  värme  och 
fuktighet.  Hnfvndsvålen  visar  sig  på  venstra  sidan  af  hjessan  ht- 
täckt    med  en   2—3  linier  hög,  citrongult  färgad,   ior  känseln  fett 


160 

len  temligen  fast  rafva,  som  med  lätthet  låter  aflossa  sig  frln  den 
inderliggande  bnden.  Härvid  visar  sig  rufvans  undre  yta  temligen 
ikformigt  knottrig  och  den  underliggande  huden  insfinkt  under  den 
cringlig^gande  nivfin,  lindrigt  rodnad  samt  antingen  obetydh*gt  bl5- 
lande  eller  täckt  med  ett  seröst,  klibbigt  sekret.  Några  alldeles  lika 
i^rustor,  men  af  obetydlig  storlek  finnas  äfveu  på  högra  sidan  af 
hjeasan.  Håret  i  allmänhet  brunt,  men  de  glesa  testar,  som  fram- 
sticka  ur  rufvorna  äro  alldeles  hvita;  dessa  hår  äro  äfven  synnerligen 
spröda  och  sköra,  så  att  de  lätt  brista  vid  böjning  i  uttänjning. 
Vid  mikroskopisk  undersökning  visa  sig  rufvornn  bestå  af  en  detritus* 
masaa  med  inblandade  sporer  och  sporidier  i  riklig  mängd.  Håren 
uro  under  mikroskopet  alldeles  ogenomskinliga.  Halskörtiarne  obe- 
tydligt ansvHllda. 

Hufvudet  välformadt.    Ansigtet  är  ej  synnerligen  blekt  och  har 

icke    något  egentligen   sjukligt  utseende,  men  är  nästan  fullkomligt 

utan  allt  uttryck.    Patienten  ligger  alldeles  ointresserad  for  hvad  som 

orogifver  honom  och  såsom  det  tyckes  i  det  närmaste  utan  förmåga 

att   uppfatta  något  deraf.     Till  honom  ställda  frågor  tyckes  han  i 

de   flesta  fall  antingen  icke  höra  eller  icke  förstå  och  svarar  aldrig 

derpå,  så  att  han  sjelf  icke  kunnat  meddela  något  om  sitt  tillstånd. 

Venstrn    ögat    öppet,    det   högra  till  hälften   slutet.     Högra  bulben 

obetydligt  divergerande  utåt.    Pupillerna  lindrigt  likformigt  dilnterade, 

den    venstrn    reagerar    något,    den    högra  nästan   alls  icke  för  \jus. 

Ingen  snedhet  i  ansigtet.    Tungan,  som  är  något  belagd,  men  fuktig 

och  mjuk,  visar  ingen  deviution,  då  patienten  efter  flera  uppmaningar 

kan  förmås  att  uträcka  den;  den  foreter  inga  sår  eller  ärr.    Då  man 

häller  dryck  i  patientens  mun,  nedsväljer  han  den  efter  någon  stund 

med    temlig    lätthet  och   utan  att  få  något  i  vrångstrupen.     Bygg- 

raden   företer  ingen  deformitet.     Vid  tryck  öfver  processus  spinosi 

ger  patienten  ej  på  något  sätt  tillkänun,  att  han  erfar  smärta.    Lika 

litet  tyckes  han  känna,  då  man  trycker  eller  nyper  honom  på  andra 

ställen  af  kroppen.    Muskulaturen  något  slapp,  isynnerhet  på  nedre 

extremiteterna.     Om    man    upplyftei*    någon  af  armarne,  faller  den 

genast   åter    till   sidan,  men  någon  paralysi  tyckes  ej  föreflnnas,  ty 

litet  emellan  för  patienten  händerna  öfver  täcket,  böjer  benen  och 

vänder  sig  då  och  då  i  sängen. 

Bröstkorgen  välbildad.  Perkussionstonen  öfver  lungorna  full 
och  klar.  Kespirationen  lugn  och  jemn,  ingen  hosta;  respirations- 
ljudet  vesikulärt.  Hjertdämpningen  är  svagt  markerad  öfver  d:dje 
interkostalrummet  och  ijerde  refbensbrosket;  hjertljuden  svaga,  men 
rena.  Puls  full,  mjuk  och  jemn,  80.  Lefvern  ger  något  öjfver  ref- 
bensranden  en  svag  dämpning  af  1  tum  i  mamroillar-  och  l.V  tum 
i  axillarlinién.  Mjelten  ej  förstorad.  Buken  mjuk,  ej  uppdrifven. 
Inga  kräkningar.  Ingen  öppning  sedan  inkomsten.  Urinen,  som 
afgår  ofrivilligt,  sur,  1.020  eg.  v.,  innehåller  ej  albumin. 
S.  d.     Ordineras  bad  och  jodkalium. 

Den  16  Dec.  Tillståndet  oförändradt*  Urinen  tappas  morgon 
och  afton.  På  qvällen  skall  patienten  hafva  yttrat  några  obegripliga 
ord,  de  första  han  talat  efter  inkomsten. 


160 

Den  17  Dec.  Tilletåndet  under  natten  såsom  fornt.  På  mor* 
gonen  började  respirationen  blifva  stertorös  och  patienten  afled  kl 
10  f.  m.  —  Diagnosen  var:   Vitium  organic.  cerehri. 

Obduktion  den  18  December: 

Yttre  bemgtning.  Liket  af  medelmåttig  längd,  stark  kropps- 
byggnad och  godt  hull.  Stark  likstelhet  i  extremitetema.  CMVer 
hjessan  på  begge  sidor  är  hufvudsvålen  tätt  besatt  med  små,  torra, 
gulaktiga,  i  större  plättar  konfluerande  rufyor.  Yid  deras  afloasandc 
finnes  huden  under  dera  brunaktig  med  små  insänkningar.  Håret 
som   i   allmänhet  är  Ijusbrunt,  är  på  dessa  ställen  hvitt  eller  gråtl 

Inre  beaigtning.  Hu/vudeL  Dura  mäter  synnerligen  starkt  blod- 
fylld,  så  att  på  dess  yttre  yta  ett  fint  nät  af  injicierade  kärl  synas; 
den  inre  har  ett  mera  likformigt  blårödt  utseende.  I  långa  blod- 
ledaren tunnfiytande,  mörk  blod.  Pia  mäter  af  normal  glans  oeb 
tjocklek,  temligen  blodfylld,  jeroforelsevis  dock  mindre  än  dura. 
Oyri  synas  i  allmänhet  starkt  utplattade,  synnerligen  öfVer  högra, 
främre  loben.  Vid  hjemans  uttagande  utrann  genom  det  afskuma 
infundibulum  ungefär  ett  par  matskedar  klar,  serös  vätska.  Yenstra 
aidoventrikeln  innehöll  ett  par  matskedar  fullkomligt  klart,  ljust  gul- 
aktigt serum.  Dess  bakre  horn  långt  och  liksom  ventrikeln  i  öfrigt 
utvidgadt.  Yentrikelns  ependym  Ijockt,  af  ett  genomskinligt,  grå- 
aktigt utseende.  Dess  vener  starkt  blod  fyllda.  Högra  aidoventrikeln 
innehöll  en  temligen  klar,  brungul  vätska,  till  ungefar  en  matskeds 
mängd.  Längs  efter  dess  plexus  chorioides  ligger  ett  gulaktigt, 
gelatinöst  fibrincoagulum.  Det  bakre  hornet  långt  och  smalt  med 
temligen  tjockt  ependym,  fullsatt  med  små,  glänsande,  upphöjda 
punkter.  Midtelpartiet  af  ventrikelns  botten  intogs  af  en  något  mer 
än  hönsäggstor,  spräckligt  brunaktig,  öfver  den  öfriga  nivån  fram- 
springande ansvällning,  sammanhängande,  såsom  det  synes,  med  yttre 
delen  af  thalamus  opticus  och  framskjutande  såsom  en  lös,  rödaktig, 
valnötstor  tumör  i  fissura  transversa  cerebri.  På  svulstens  yta,  som 
synes  något  ojemn,  liksom  loberad,  finnes  till  en  del  ependymet  qvar 
såsom  en  hvitgrå,  hälft  upplöst  beläggning.  Der  ependymet  är  borta, 
synes  ytan  spräckligt  rödgrå,  af  ett  genomskinligt  utseende.  Tumö- 
rens konsistens  kännes  synnerligen  lös,  liknande  ett  dallrande  gelé, 
vid  genomsnitt  finnes  den  dock  fastare  i  sitt  inre  med  en  rödgrå, 
spräcklig  snittyta.  Svulstens  undre  yta  kan  följas  ned  i  undre  hornet, 
der  den  synes  omedelbart  sammanhänga  med  ammonshomet,  hvars 
nedre  del  till  ungefå^  en  tums  utsträckning  bibehållit  sin  vanliga 
form  och  är  öfverklädd  af  ependym,  men  är  af  lös  konsistens  och 
vid  genomsnitt  visar  en  lös,  diffust  grå  väfnad,  utan  tydligt  fram- 
trädande skillnad  mellan  dess  gråa  och  hvita  substans.  Den  hvita 
substansen  af  hjernlobema  är  i  omgifningen  af  tumöreu  lös,  upp- 
luckrad, af  ett  brungrått  utseende,  med  små,  kapillära  blödningar. 
Högra  corpus  striatum  synes  friskt.  Thalamus  opticus  på  samma  sida 
är  på  ytan  och  i  sitt  bakre  parti,  der  den  sammanhänger  med  fcu- 
mören,  ytterst  lös,  så  att  den  af  väfnadens  egen  tyngd  sönderlmster. 
Yid  insnitt  synas  dess  främre  och  inre  partier  af  minskad  konsistens, 


161 

en  i  öfrigt  friska.  Corpora  quadrigemina  på  samma  sida  skjutna 
llhaka  och  synnerligen  den  ofre  starkt  sammanpressad;  deras  kon- 
stens lös.  Fornix  synnerligen  lös  och  uppluckrad.  Högra  pedun- 
ilus  cerebri  synes  vid  insnitt  lös  och  säte  for  apoplektiska  härdar 
r  vexlande  storlek,  de  största  ungefär  ärtstora.  Fjerde  yentrikeln 
isar  intet  abnormt;  strias  acnsticse  starkt  utvecklade.  I  pons  kan 
id  genomsnitt  ingen  sjuklig  förändring  upptäckas.  I  medulla  obion- 
ata  synes  det  parti,  som  motsvarar  högra  sidosträngen  mera  grfiak- 
igt  och  infallande  un  samma  parti  pä  venstra  sidan.  Chiasma  och 
lervus  options  på  högra  sidan  synas  ej  förändrade.  Den  högra  tractus 
ipticus  i  närheten  af  corpora  quadrigemina  synnerligen  lös.  Högra 
»gat  tillvaratogs  till  närmare  undersökning.  Yenstra  hemisferen  af 
itora  hjernan,  liksom  de  delar  af  den  högra,  som  ej  gränsa  till  tu- 
nören,  synas  af  normal  konsistens  och  blodhalt.  Centrala  ganglierna 
ph  venstra  sidan  och  hela  lilla  hjeman  likaså. 

Ryggmärgen  och  dess  hinnor  visade  ingen  sjuklig  forändring. 
Tillvaratogos  till  närmare  undersökning. 

Bröstkaviteten,  Yenstra  lungans  bakre  yta  fastad  vid  bröstkorgen 
med  ganska  fasta  adherenser.  Båda  lungorna  i  de  bakre  delame 
starkt  blodfyllda,  knistra  öfverallt  fÖr  knifven;  öfver  snittytan  utrinner 
en  skummig,  mer  eller  mindre  blodblandad  vätska  i  riklig  mängd. 
Hjertkavitetema  och  de  stora  venerna  fyllda  med  tunnflytande,  mörk 
blod;  muskulatur,  valvler  och  mynningar  friska. 

Bukkaviteten.  Lefvem  temligen  liten;  stark  blodfyllnad  i  vena- 
hepat.-systemet.  Yid  mjelten  intet  att  anmärka.  Njurarne  af  vanlig 
storlek,  for  känseln  fasta,  med  lätt  aflossande  kapsel.  Yid  genom- 
snitt visa  de  sig  starkt  hyperemiska,  men  utan  parenkymatös  forän- 
dring. Yentrikelns  slemhinna  visar  en  fint  nätformig,  venös  blod- 
öfverfyllnad.  Tarm  slemhinnan  företer  ingen  anmärkningsvärd  förän- 
dring.   I  groftarmen  finnes  en  mängd  hårda  scybala. 

Hr  Odmansson  förevisade  och  demonstrerade  preparatet. 
Den  19  Juni. 

ProvincisU&karen  WtssELaviST  f .  —  Biblioteket.  —  Constitatio  epidemica.  — 
L&kftrefetten  på  Laxå  bnik.  —  Cholerakarantåner.  —  Underrattelie  för  all- 
mänketen  om  Oholeraajakdomeii.  —  Bref  från  Prof.  Kybop.  —  Stadgar  for 
REOiTKLijka  priafonden. 

=:  Ordföranden  anmälde  att  Läkarekorpsen  ytterligare  för- 
lorat en  af  dess  medlemmar,  nemligen  Provincialläkaren  i  Malmö 
distrikt,  M.  och  F.  D.,  K.M.,  Carl  Gustaf  Wieselquist, 
som  den  16  dennes  afled  i  en  ålder  af  65  år. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Die  Balneotherapie  der  chronisuhen  Krankheiten  von  Dr  E.  H. 
KiBOH.  1  Abtheilung;  Krankheiten  der  Digestions-  und  Hamorgane. 
Wiso  1866.     Gåfva  af  författaren,  åtfoljdt  af  ett  bref  till  Läkare- 


162 


sällskapet  —  Bidrag  till  utredande  af  de  s.  k.  anemiska  bil/ 
freqvens  och  diagnostiska  värde  inom  yngliogaåldem  af  Dr  Ab.  K 
BERO.     Stockholm  1865.     Gåfvn  af  författaren. 

=  Conatitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med 
dagen  den  3  till  och  med  Lördagen  den  9  Jani  1866: 

Sjnkligheten  liksom  föregående  veckan  ej  betydlig.  — 
Variolse  hafva  38  fall  samt  af  Scarlatina  6  fall  förekommi 


1.     Inom  enskild 

Cholerina  

Dyaenteria  

Diarrhoea     

Febria  intermittens . 

Angina  parotidea 

Variolse.    Varioloidea 

Scarlatina    

MorbiUi 

Syphilis 

Gottorrhoea 

Meningitis  oerebralis 


praktik  anmälde  sjakdomB&ll 


1. 
1. 
18. 
5. 
1. 
2. 
3. 
1 
1, 
1. 
1. 


Neuralgia  4. 

ConjnnctiTitifl 11. 


Otitis  1 

Ang.  tona.  &  fancinm  18. 

Laiyngo-tracheitiB    ..  11. 

Bronoh.   Cat.  bronoh.  47. 

Bronchitis  capillaria.  1. 

Pnenmonia 10. 

Plenritia 2. 

Febris  gastr.  simplex  8. 

Colitia 1. 


(frän  12  läkare): 

Peritonitis 

Ictema 

Rhenmatiimi»  aeatw 

Erysipelas 

Erythema  nodosam  . 

Urticarla 

FnmncaloB 

Rbenm.recens  efebrO. 
Intozicat.  e  cvpr.. 

SnmmA 


2.  A  Hufrndstadens  Sjukvårdianstalter : 

P&  Serajimer-laåarettet :  sjakantalet  den  9  Jani  223,  hvaraf  132  pä  ] 
ningen  för  invärtes  ajuke;  inkomne  nnder  veckan :  rheamatismna  acaii 
pnenmonia  2,  febris  intermittena  2,  febria  typhoides  1,  delirium  treme 
endocarditia  1,  bronchitis  oapillaria  1,  plenritia  1. 

På  AUmänna  Oamisons-åjukhutet  i  ajnkantalet  den  9  Juni  210,  hranl 
pä  afdelningen  för  invärtea  ajuke;  inkomne  nnder  veckan:  pnenmonia  6,  gas 
o,  bronchitis  4,  syphilis  3,  gonorrhoea  2,  varioln  2,  laryngo-tracheitia  2,  i 
intermittena  L 

Vt  Provisoriska  sjiäehuset  å  Söder:  ajnkantalet  den  9  Jnni  180.  h 
157  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  varioloB  19,  pnenmonia 3,  ddi 
tremena  2,  gastritis  2,  febris  typhoides  1,  diarrhoea  L 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  ajnkantalet  den  9  Jnni  62.  h 
60  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumonia  5,  bronchitis  2,  i 
gastrica  simplex  2,  nephritis  2,  scarlatina  1. 

P&  AUmänna  Barnhuset:  diarrhoea  7,  conjunctivitis  3,  bronchitis  2,  I 
chitis  capillaris  2,  nephritis  2,  pnenmonia  1,  pleuritis  1,  gastritis  1.  —  Pc 
niken:  bronchitis  8,  diarrhoea  3,  conjunctivitis  3,  pleuritis  3,  syphilis  2,  } 
mouia  2,  febris  intermittens  1,  febris  gastrica  simplex  1,  colitis  1,  icter 
nephritis  1,  erysipelas  1. 

P&  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  9  Jnni  56;  inkomna  under  vet 
conjunctivitis  k  keratitis  3.  gastritis  1,  rheumatismus  acutus  1. 

På  Allmänna  Barnbördskuset :  antalet  vårdade  20;  helsotillståndet  gOt 

På  Provisoriska  Barnbördskuset:  antalet  vårdade  14;   helsotillståndet  j 

På  Diakoniss-sjukhuset :  sjukantalet  den  9  Juni  28;  intet  h\\  af  akut 
dom  har  nnder  veckan  förekommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajnkantalet  den  9  Juni 
hvaraf  88  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  ajnkantalet  den  9  Juni  127,  l^ 
99  från  staden  och  28  firån  länet;  inkomne:  syphilis  20,  gonorrhoea  5. 

3.  Bland  de  FaUiga,  (enligt  Fattigläkames  vecko-rapportcr):  broucliiti! 
diarrhoea  17,  varioloe  15,  pneumonia  12,  febris  gastrica  simplex  8,  febrin  ii 
mittens  7,  rheumatismus  acutus  ö,  ophthalmia  %  scarlatina  3,  menintfitis  c 
hralis  2,  gastricismus  2,  angina  memoranacea  1,  dysentcria  1,  raricelTc  1. 
plexia  cerebri  1,  icterns  1,  erysipelas  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrhoea  1,  rheumatismns  1,  erysipelas  1 
Norra  Korrektions-Anrättningen:  coigunctiTitis  1,  rheomfttiiinos  1. 


163 


=   Constitntio  epidemica  under  veckan  Arån  och  med  Sön- 
'n   den  10  till  och  med  Lördagen  den  16  Juni  1866: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Åf  Yariolse  hafva  24  fall  samt 
»carlatina  2  fall  fOrekommit. 

1.      Itwm  émkad  praktik  anmälda  tjakdomsfall  (från  15  läkare): 
oa   membranaoea      1. 

erina 2. 

phce»  20. 

is    intermittena..       8. 
na   parotidea  ....       1. 


Otitia 

Ang.  tons.  &  fauciom 
Laryngo-tracheitis. . . . 
Broncn.  Cat.  bronch. 
Bronchitis  capillaris. 

Pnenmonia 15, 

Plenritia 3. 

Febrig  gastr.  simplez  10, 
Gastritia.  Ententis .  3. 
Typhlit.  &  PeritypW.      1. 

Peritonitia 3. 

Icterns 1. 


Metritis 3. 

Rheumatiamna  aeutaa  5. 

Eryaipelaa 1. 

Urticaria 3. 

Zona  1. 

Pnrancnloa 1. 

Carbaneolna  1. 

Rhenm.recenaefebril.  1. 

Febricula 1. 

Summa  187. 


Ase»     Varioloides  5. 

leUms  3. 

Latina 1. 

rium  tremcna...  2. 

lilU  8. 

orrlioea 3. 

junctivitia 7. 

2.      A  HafTudatadena  Sjukv&rdsaMiaUer : 

T  k  Serafimer-lasareiiet :  inkomne  under  veckan:  rbeumatiamua  acutua  4, 
imonia  2,  febris  typhoidea  1,  delirium  tremena  1,  pleuritia  1,  eryaipelaa  1, 
Tna   acut.  1. 

På  Allmänna  Gamitons-sjukhuiet :  ajnkan talet  den  16  Juni  166,  hvaraf  82 
afdelningen  för  invärtea  ajlke;  inkomne  under  veckan :  sy philia  2,  pnenmonia 
liarrhoea  1,  febria  intermittena  1,  gonorrhoea  1,  conjunctivitia  1,  bronchitia 
febria  gaatrica  aimplex  1. 

Pä  Provisoritka  sjukhusrt  å  Söder:  ajukantalet  den  16  Juni  183,  hvaraf  158 
\Ties  ajnke;  inkomne  under  veckan:  variolse  14,  febria  typboidea  2,  delirium 
nens  2,  bronchitia  2,  diarrhoea  1,  angina  tonsillaria  1,  pneumonia  1,  ga- 
tis  1. 

Pä  Proviåoriska  sjukhutet  å  Sabbattberg:  ajukantalet  den  16  Juni  67,  hvaraf 
invärtes  ajuke;  inkomne  under  veckan:  rbeumatiamua  acutua  4,  pneumonia  3, 
htheria  1,  diarrhoea  1,  acarlatina  1,  delirium  tremena  1,  bronchitia  1,  pleu- 
9  1,  gaatritia  1. 

Pä  Allmänna  Bamhutet:  diarrhoea  5,  bronchitis  3,  gaatritia  2,  nephritia  2, 
»nchitis  capillaria  1,  pleuritia  1,  urticaria  1.  —  PoUklinO^em  diarrhoea  6, 
>Qchitia  6,  conjunctivitia  3,  gaatritia  2,  angina  membranacea  1. 

Pä  Barnsjukhuset:  ajukantalet  den  16  Juni  52;  inkomne  under  veckan: 
ieritia  3,  pneumonia  1. 

P&  Allmänna  Bambördektuet :  antalet  v&rdade  20;  helaotillat&ndet  godt. 

På  Proffisoriska  Bambördthueet :   antalet  vårdade  9;    helaotillatåndet  godt. 

På  Bambördshuået  Pro  Pairia:  helaotillatåndet  godt. 

På  Diakoniee-ejukhueet :  ajukantalet  den  16  Juni  32;  inkomne  under  veckan: 
iria  intermittena  1,  bronchitis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke  i  sjukantalet  den  16  Juni  178,  hvaraf 
'  mankön  och  91  qviukön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus :  sjukantalet  den  16  Juni  118,  hvaraf 
i  från  staden  och  27  från  länet;  inkomne:  syphilis  17,  gonorrhoea  4. 

3.  Bland  de  Fattiga^  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) :  bronchitis  22, 
iriolse  10,  diarrhoea  lO,  pneumonia  9,  rheumatismus  acutus  7,  febris  inter- 
ittens  5,  erysipelas  5,  gastricisnns  4,  febris  gastrica  simplex  4,  angina  ton- 
llaria  3,  meningitis  cerebralis  2,  ophthalmia  2,  febris  typhoidea  1,  diphtheria 

äcarlatina  1,  neuralgia  1,  otitis  1,  gaatritia  1,  peritonitia  1,  eyatitia  1,  me- 
•itis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrhoea  1,  febria  intermittena  1,  delirium  tre* 
lena  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  3,  bronchitia  2»  pneumonia  1, 
ebris  gastrica  simplez  1. 


164 

8=:  Hr  Malmsten  lemnade  en  koA  relatioD  am  den  I 
fest,  som  den  14  dennes,  25:te  årsdagen  af  doctorspronK 
i  Upsala  1841,  firades  på  Laxå  bruk  i  Nerike,  dit  braks 
nen  Dr  Victor  Gassel  gästfritt  inbjndit  sina  f.  d.  pion» 
kamrater. 

Minnesfesten  bevistades  af  följande  medicins  doctoie 
Malmsten,  ?.  R.  Lundberg,  Hösthan  och  Ketsek  fria 
holm,  Bagge  från  Sundsvall,  Thollandeb  från  Söderhamn, 
BERO  från  Gefle,  Palmoren  från  Norrtelge,  Zetterstras 
Malmköping,  Beromansson  från  Arboga,  Htitfblt  från  Lin] 
Lanobll  från  Göteborg,  Hörlin  från  Marstrand,  Gellbrstei 
Land,  Virgin  från  Landskrona,  Hellman  från  Carlskrona,  Di 
SON  från  Eksjö  och  Suneson  från  Grenna. 

Med  de  samtidigt  inträffande  båda  snälltågen  anlände 
nämde  Hrr  till  Laxå  station,  belägen  helt  nära  intill  bruk 
sällskapet  förstärkt  genom  en  inbjuden  Upsalaqvartett  begaf  ; 
der  festmiddag  intogs.  —  Första  skålen,  en  välkomstskål,  som 
tolkade  dagens  betydelse,  föreslogs  af  värden  och  åtföljdes  af  H 
verser  författade  af  skalden  Ntbom,  som  I5r  25  år  sedan  äfve 
verserna  vid  promotionen: 

»^enakllglieteiis  vU,  ▼iBikap^  iiq 
Ar  det  valspr&k,  aom  nr  Hr»  hjet 

Det  var  i  dag  och  for  fem  lustrer  sedan 

Vi  voro  unga  dä,  nu  gamla  redan. 

Och  mången  bror  hem  före  oss  re*n  gått 

Och  hägrar  för  vår  syn,  ett  mirme  blott. 

Då,  denna  dag,  vid  helga  hymners  ljud. 

Ett  ädelt  tåg,  ur  stängda  lärosalen 

Vi  gingo  upp  i  ljusa  katedralen 

Att  böja  våra  hjessor  ned  for  Gud, 

Mottaga  mästerbrefvet,  eden  svära 

Att  våra  lif,  vårt  allt,  till  offer  bära 

Åt  mensklighetens  tjenst  och  Gud  till  ära. 

Fram  öfver  oss  en  mäktig  stämma  dånar: 

Det  är  som  åskslag  genom  hjertat  gå. 

När  Evasaers  röst  Guds  egen  stämma  lånar. 

Allt  medan  tårar  i  hans  öga  stå. 

När  till  apostlakallet  han  oss  viger. 

Till  strid  mot  qvalen  och  förgängelsen. 

Då  är  det,  som  en  engel  nederstiger 

Och  andas  eld  på  oss  från  himmelen. 

I  denna  stund  vi  visste  våra  öden: 

Yi  skalle  gå  från  templet  ut  mot  döden 

Och  ansigte  mot  ansigte  nu  stå, 

Med  konstens,  med  vår  karleks  hela  glod, 

Som  lifvets,  frälsningens  och  tröstens  vakter, 


165 


Mot  dessa  allvBrsamma,  dystra  makter, 
Som  heta  qval  och  sorg  och  nöd  och  död. 

Vi  kämpat  ha  till  blods,  vi  ofta  vridit 
Den  dystra  glafven  utur  dödens  hand; 
Vår  konst,  vår  karlek  dröjt  hos  dem  som  lidit; 
Vi  återknutit  många,  Ijufva  band; 
Så  mången  gång  med  återhållna  tårar 
Vi  sutit  ha  vid  vaggor  som  vid  bårar; 
Och  mången  mor,  som  upp  emot  oss  säg 
Med  bön  och  smärta  i  halfslocknadt  öga. 
Med  vingen,  redan  lyftad  mot  det  höga, 
Sig  återgifven  utaf  konsten  såg 
At  dessa  små,  som  omkring  bädden  lekte 
Och  moderskindens  hvita  li^*or  smekte. 
Dock,  det  var  Du,  blott  Du,  vår  starkhets  Gud, 
Som  genom  oss  fört  ut  Din  kärleks  bud; 
Derfor  i  dag  vårt  varma  själsförbund. 
Som  vårdar  rosorna  på  lifvets  grund, 
I  ödmjuk  tack  och  bon  för  Dig  neddignar 
Och  läkarns  sköna  konst  och  kall  välsignar. 

Det  är  i  dag  vår  SilfverbröUopsfest, 
Den  vi  med  vetenskapen  glada  fira. 
Och  sel  i  festen  träder  in  en  gäst. 
Som  vill  vår  fröjd  med  heligt  allvar  sira  *). 
Det  är  Promotor,  lärarn  utan  like, 
Från  dödens  kommen,  nej,  från  U/veta  rike: 
Det  hufvud,  som  så  mycken  vishet  tänkte. 
Det  bjerta,  der  så  mycken  kärlek  slog, 
Hvars  alla  ord,  solstrålar  lika,  bl&nkte, 
Som  lefver,  lefver  dubbelt,  se'n  han  dog: 
Osynlig  är  han  når  oss  denna  stund 
I   Att  &n  en  gång  välsigna  vårt  förbund.  — 
Vår  Hvaaaer,  Du  vår  stolthet  och  vår  ära, 
Vår  foresyn  i  både  lif  och  lära, 
Du  himmelske,  du  höge  hedersgäst, 
VäUcammen  på  vår  silfverbröllopsfestl 

Helt  säkert  äfven  mången  annan  gäst. 
Som  delat  våra  segrar,  våra  strider. 
En  vänlig  skugga  här  nu  bland  oss  skrider 
Och  ler  och  glades  åt  vår  sköna  fest.  — 
I  femton,  älskade,  nu  döde,  bröder! 
Om  i  Er  himmel  än  en  känsla  glöder 
För  hvad  på  jorden  hjertat  varmast  brann, 
För  hvad  af  vänskaps  tro  det  fann  och  vann. 
Då  veta  vi:  i  älskligt  sammandrag 
Här  mötas  jord  och  himmel  d$nna  dag. 

')  Vid  dMM  ord  (511  ett  t&okelse,  tom  ho^t  Hvusers  porträtt. 


166 

Sedan  följde,  omvexlande  med  qvartetten,  tal  och  skålar;  bigi'  | 
andra  till  kamraterna  på  vers  af  Dr  Bergmansson;  af  primas  Dr  i 
Gelierstedt  for  Promotor  Israel  Hvassers  minne,  med  verser  af  B: 
Virgin,  som  äfven  författat  ett  versifieradt  foredrag  of  ver  de  hkdks- 
gångue  promotionskamraternn ;  ultimas,  Professor  Malmsten  takiir 
for  qvinnan,  hvilken  skål  åtföljdes  af  verser  af  Jolin,  skål  f5r  vank: 
äfven  tolkad  på  vers  m.  m. 

Aftonen  tillbragtes  med  gladt  glam  i  det  gröna.  Ett  af  D^ 
Virgin  uppläst  poem,  skildrande  promotionsdagen,  helsades  sårskilc: 
med  mycken  glädje. 

Festen,  som  gynnades  af  ett  herrligt  väder,  skall  qvarlemna  en 
varaktigt  minne  hos  alla,  som  bevistade  detta  högtidliga  och  gUtåk 
återupplifvande  af  den  sista  Medicinie  Doctorspromotionen  i  Upsak 

=  Frågan  om  åndamåUenligheten  af  karantäner  mot  CfioUrc 
upptogs  såsom  diskussionsämne  af  ordföranden,  som  efter  en 
kort  framställning  af  de  åtgärder  mot  cholerans  införande,  bvilka 
enligt  K.  Kung.  den  30  Dec.  1857  i  vårt  land  äro  medgifnå, 
till  en  jemförelse  äfven  skildrade  Norges  och  Englands  forfatt- 
ningar i  detta  hänseende. 

Lagen  om  karantänsväsendet  i  Norge  af  1848  innehöll  att 
fartyg,  som  komma  från  något  ställe  i  Europa  på  denna  sidai 
Gap  Finisterre,  der  cholera  utbrutit,  eller  haft  någon  samfärdsel 
med  cholerasmittade  fartyg,  kunde  åläggas  observationskarantäc 
af  olika  långvarighet.    1849  fastställdes  observationskarantanec 
till  5 — 8  dygn.     1855  upphäfdes  all  cholerakarantän  i  Norge^ 
så  framt  ej  vid  framkomsten  till  norsk  hamn  någon  sjuk  eller 
död  i  cholera  funnes  ombord,  i  hvilket  fall  karantänsflagg  skulle 
hissas  och  karantänen  räcka  i  8  dygn.   Hufvudskälen  till  denna 
förändring  angåfvos  vara  dels  åsigten  att  cholerasjnkdomeos  ut- 
bredning som  epidemi  väsentligen  berodde  på  en  epidemisk  kon- 
stitution, utan  hvilken  sjukdomen  ej  får  någon  betydligare  ut- 
bredning och  hvilken  constitutio  epidemica  är  i  stånd  att  upp- 
väcka en  epidemi;  samt  dels  omöjligheten  att  på  Norges  \id- 
sträckta   kust   tillämpa    karantänslagai-na,    hvilka   ofta  blefro 
eluderade.   Då  choleran,  efter  att  under  flera  åi'  ej  ha  visat  sig 
i  Europa,  förlidet  år  åter  utbröt  i  Syrien  och  Egypten  och  der- 
ifrån   utbredde    sig  öfver  medelhafsländerna,  började  Departe- 
mentet för  det  Inre  åter  att  öfverlägga  angående  karantänsbe- 
stämmelserna.   Andra  åsigter  om  sjukdomens  smittbarhet  hade 
under  tiden  gjort  sig  gällande.   Många  ansågo  att  smittan  kunde 
emanera  ej  allenast  från  sjuke,  som  ledo  af  utbildad  cholera,  utan 
äfven  från  de  lindrigare   formerna  cholerina  och  choleradiarré. 


167 

^Ii  att  deri  låge  förklaringen  till  att  man  i  många  tillfällen  icke 
unde  utfinna  huru  öfverförandet  af  smittämnet  tillgått  och  att 
Utså  karantänen,  som,  endast  fastade  sig  vid  den  utbildade 
>rmeii,  så  ofta  visat  sig  overksam.  Härtill  kom  att  erfaren- 
eten  från  sednaste  epidemien  bestämdt  påvisade  att  utgångs* 
»unkterna  för  sjukdomens  utbredande  voro  från  smittad  ort  an- 
komna fartyg,  isynnerhet  passagerare-ångbåtar,  i  motsats  till  de 
örr  uppträdande  stora  epidemierna  i  Europa,  hvilka  i  riktning 
Van  öster  till  vester  närmade  sig  vår  verldsdel  från  sitt  ur- 
sprungliga tillhåll  i  Asien  och  följde  de  stora  kommunikations- 
iinierna  landvägen  genom  Ryssland. 

Frågan  om  lämpligheten  af  förändringai*  i  karantänsbe- 
stammelserna  mot  cholera  väcktes  tillika  af  Christiansands 
karantänskommission  och  underställdes  det  »Norske  medicinske 
Selskab  i  Ghristiania»  som  dock  enligt  hvad  Norsk  Magazin  for 
Lregevidenskab  19  Binds  pp.  1107 — 1129  utvisa,  uttalade  sig 
for  föreskrifterna  i  ofvananförda  1855  års  Kongl.  resolution. 

Då  emellertid  sjukdomen,  efter  att  under  sistlidna  vinter 
hafva  uppträdt  på  åtskilliga  orter  i  nordvestra  Frankrike  under 
våren   utbredde   sig   till   hamnar  i  Holland  och  England,  med 
hvilka  Norge  står  i  liflig  handelsförbindelse,  upptogs  ånyo  i  of- 
vannämde  medicinska  Sällskap  diskussion  om  det  önskliga  i  att 
kunna  underkasta  alla  ankommande  misstänkta  fartyg  en  visi- 
tatiou  och  att  införa  en  isolering  af  de  sjuka,  istället  för  den 
stränga   karantänen,   som    omöjliggör  en  pålitlig    visitation    af 
fartygen  och  ombord  varande  personer,  emedan  den  läkare,  som 
går  orobord,  egentligen  äfven  skulle  undergå  karantän  med  far- 
tyget och  dess  besättning.    Departementets  expeditionschef  för 
medicinalväsendet  framlade  derefter  ett  af  honom  utarbetadt  för- 
slag till  nya  karantänsbestämmelser,  åsyftande  att  med  upphäf- 
vande  af  den  nuvarande  8  dygns  karantänen,  införa  undersök- 
ning genom  karantänskommissionerna  af  alla  misstänkta  faityg, 
och  en  ändamålsenlig  af  söndring,  vare  sig  ombord  eller  i  land, 
af  de  sjuke,  som  kunde  anses  för  cholera  misstänkta,  under  det 
att  ombordvarande  friska  fritt  fingo  gå  i  land  samt  att  för  öf- 
rigt  observationstiden  af  manskap  och  passagerare,  hörande  till 
misstänkta  fartyg,  skulle  nedsättas  till  5  dygn.    Under  diskus- 
sionen härom  yttrades  visserligen  åtskilliga  tvifvel  om  den  di- 
rekta nytta,  som  vissa  af  de  förekommande  föreskrifterna  kunde 
medföra,  men,  på  några  få  undantag  när,  ansågo  dock  alla,  som 
yttrade  sig,  att  förslaget  voro  väl  motiveradt. 


168 

Följden  hftraf  blef  Den  norske  Regerings  Indstillmg 
23  Haj  1866,  som  föranledde  Plakatet  angaaende  Qvara 
bestemmelser  mod  Cholera;  giftet  Stockholms  Slot  den  4^ 
1866  och  af  följande  lydelse: 

Wi  CARL,  af  Ouds  Naade  Kmge  til  Norge  og  äa 
Oothers  og  Vendera;  Gjare  vitterligt:  I  Henhold  til  0  14 
om  Ctvarantainevtesenet  af  12 te  Juli  1848  fastsa&ttes  f^lgetid 
rantaine-Bestemmelser  med  Hensyn  til  den  ondartede  (as 
Cholera: 

S  1. 

Paa  Partai,  som  fra  Udiandet  ankommer  her  til  ^&^ 
heises  Qvarantaineflag 

a)  hris  det  kommer  fra  adenlandsk  cholerasmittet  Ste 
det  paa  Reisen  har  hävt  Samqvem  med  saadant  Sted  elle 
Fart0i  med  Choleraayg  ombord,  eller 

b)  hvis  det  har  Syg  ombord,  og  dennes  Sygdom  kan  be 
at  vsere  eller  at  ville  blive  Cholera,  eller 

c)  Iivis  det  under  Reisen  har  hävt  eller  ved  Ankomsts 
ombord  nogen  Syg  eller  Dad,  hvis  Sygdom  skjgnnes  at  vier 
at  have  vaeret  Cholera. 

I  samtlige  disse  Tilfselde  er  Samqvem  med  Land  forbudt, 
Farteiet  ved  Qvarantainecommission  er  bleven  underssgt 

8  2. 

Fartm,  som  er  i  noget  af  de  fomsevnte  Tilfselde,  skal  — 
med  ombord vaerende  Mandskab  o^  Passagerer  —  ved  Ankomst 
norsk  Havn,  hvor  dvarantainecommission  findes,  saasnart  skee 
nnderkastes   Undersegelse  af  denne,   saavidt  muligt  ved  dens 
kyndige  Medlem  eller  ved  en  anden  dertil  af  Commissionen  b< 
diget  Laege. 

8  3. 

Findes  ved  denne  Understiigelse  Cholerasyg  eller  derfor  misi 
Syg  ombord,  skal  saadan  Syg  höides  behörig  afsondret  enten  \ 
om  Qvarantainecommissionen  dertil  kan  anvise  passende  og  ia 
Locale,  eller  ombord  paa  saadan  Maade,  som  dvarantainecot 
sionen  bestemmer. 

Findes  nogen  af  Cholera  Dad  ombord,  skal  den  Dede  beg 
paa  saadan  Maade,  som  Qvarantaineoommissionen  til  Foreb^g 
af  Sygdommens  Udbredelse  bestemmer. 

S  4. 

Har  udtalt  Choleratilfsélde  viist  sig  ombord,  kan  Q.varant 
commissionen  bestemme,  at  Fart0iet  og  samtlige  ombordvier 
Personer  skalle  höides  afsondrede  i  indtil  6  Dagn,  efkerat  den 
5  omhandlede  Renselse  har  fundet  Sted. 

I  modsat  Fald  have  de  ombordvcerende  Friske  Tilladelw  t 
förlade  Skibet,  efteråt  Undersagelsen  er  tilendebragi 


169 

8  5. 

Naar  de  af  Cbolera  Dade,  de  deraf  an|2nrebne  eller  derfor  mis- 
enkte  Syge  ere  bragte  fraborde,  eller  —  forsaavidt  nogen  saadan 
yg  bliver  orobord  —  naar  han  er  bleven  frisk,  skalle  de  af  dem 
enyttede  Klaeder,  Rum  og  andre  Ojenstande  renses  (see  8g  54  og 
5  af  Qyarantainereglementet  af  lOde  Februar  1849). 

Medens  Syg  eller  Ded  er  ombord,  og  indtil  Renselsen  er  udfsnrt, 
kal  Fartaiet  ligge  under  Qvarantaineflaj^  og,  efteråt  de  Friske  maatte 
aerc  bragte  fraborde,  ikke  bave  andet  Satnqvem  med  Land  eller  med 
ndre  Fartaier,  end  Qvarantainecommissionen  tillader,  dog  saa,  at 
et  ikke  derved  bindres  i  —  under  lagttngelse  af  de  Forsigtigbeds- 
L^gler,  som  af  Qyarantainecom missionen  maatte  foreskrives  —  at  ud- 
osse  de  Ojenstande,  hvoraf  dets  Ladning  bestaaer,  eller  i  at  indtage 
ly  Ladning. 

8  6. 

For  Fartflri,   som  bar  examineret  Lsege  ombord,  bortfalder  den 
S    2   omhandlede   Undersagelse,   naar  Laegen  for  Qvarantainecom- 
iiissionen    afgiver    Erklsering  om,   at  der  ombord  ikke  er  eller  bar 
^n^ret  nogen  af  Cbolera  Ded  eller  Syg  eller  derfor  Mistnukt. 

8  7. 

For  den  i  8  2  nsevnte  Undersagelse  erbolder  Ltegen  1  Spd, 
for  indtil  bver  10  Personer,  som  iindes  ombord  og  af  bam  nnder- 
s0<^es;  Qvarantainecommissionens  sekyndige  Medlem  erbolder  for  hvert 
Fartui,  i  hvis  Undersagelse  ban  deeltager,  60  Skilling. 

8  a 

De  bidtil  gjffildende,  sssrligt  for  Cbolera  givne  Qvarantainebe- 
stemmelser,  saavelsom  enhver  eeldre  Bestemmelse,  der  maatte  stride 
mod  denne  Plakats  Indbold,  opbseves. 

HTorefter  Vedkommende  sig  underdanigst  bave  at  rette. 

Hufvudsakliga  innehållet  af  den  i  Privy  Council  beslutade 
föreskrift  rörande  cholerakarantäner,  som  f.  n.,  sedau  den  7  Maj 
1866,  är  gällande  i  England  är  följande: 

Fartyg,  som  anlända  till  engelsk  hamn  med  cbolera  ombord» 
ega  ej  ntan  lokalauktoriteternas  medgifvande  rätt  till  någon  slags 
kommunikation  med  land  under  en  tid  af  3  dygn  efter  ankomsten. 

Lokalauktoriteterna  skola  så  snart  som  möjligt  genom  läkare 
låta  undersöka  alla  ombord  på  dylikt  fartyg  varande  personer  ocb 
skola  lemna  dem,  som  af  läkaren  förklarats  fria  från  sjukdomen, 
tillåtelse  att  genast  gå  i  land. 

De  personer,  som  deremot  af  läkaren  anses  angripna  af  cbolera- 
symtomer,  skola,  ifall  deras  tillstånd  det  medgifver,  föras  till  det 
sjukhas,  som  till  sådant  ändamål  af  ställets  auktoriteter  blifvit  utsedt 
och  eger  dit  anländ  person  ej  tillåtelse  att  lemna  sjukhuset,  förrän 
hau  nf  läkare  förklarats  fri  fråu  sjukdomen. 

Förhandlingar  1866.  13* 


lYO 

Skulle  nftgon  hafva  aflidit  ombord  på  fartyget,  skall  kroppen 
foras  ut  till  sjös  och  sänkas  i  hafvet,  belastad  med  lämplig  tyngd, 
for  att  hindra  dess  nppHytande. 

Persedlar  och  sängkläder,  tillhörande  personer,  som  aflidit  eller  haft 
choleraanfall  under  resan,  vnre  sig  i  främmande  hamn,  eller  kort 
innan  de  gått  ombord  eller  under  vägen,  skola  desinficieras,  eller 
om  det  pröfvas  nödigt  forstöras,   under  tillsyn  af  en  tulltjensteroan. 

Sundhetsnamden  i  den  ort  dit  fartyget  anlände  eger  att  låta 
utföra  ofvannämde  foreskrifter.  Finnes  ej  en  dylik  nämd,  eger  aUds- 
nämden  att  dermed  taga  befattning. 

Hr  Carlson  meddelade  de  mått  och  steg,  som  Stockholms 
suDdhetsnämd  vidtagit,  för  att  om  möjligt  förhindra  införandet 
från  främmande  ort  af  cholerasmitta,  bufvudsakligen  bestående 
deri  att  en  kronan  tillhörig  byggnad  å  Rindön  nära  Waxholm 
upplåtits  till  sjukhus  och  att  från  misstänkt  ort  anlände  fartyg 
derutanför  anprejas,  då  en  vid  sjukhuset  anställd  läkare  enligt 
bestämda  instruktioner  eger  att  göra  undersökning  ombord  samt 
till  sjukhuset  införa  af  cholera  angripna  personer.  —  Persedlar 
och  sängkläder  desinficieras  genom  rökning  eller  med  en  lösning  af 
4  ort  carbolsyra  på  en  kanna  vatten.  —  Inom  Stockholm  ha 
äfven  vissa  mått  och  steg  blifvit  vidtagna  för  att  möta  en  bör- 
jande epidemi;  i  Jd  74  Hornsgatan  finnes  100  sängar  att  dis- 
ponera, provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg  kan  på  en  dag 
omrangeras  för  cholerasjukvård,  Glara  fattighuslokal  är  äfven 
med  det  snaraste  för  sådant  ändamål  att  tillgå;  läkare  äro  vid- 
talade; persedlar  för  600  sängar  finnas  färdiga  i  början  af  Juli 
månad  och  vidare  komplettering  bör  utan  svårighet  kunna  verk- 
ställas. Ordningsmannen  inom  qvarteren  hafva  beredvilligt  åtagit 
sig  att  vara  tillsyningsmän  öfver  snyggheten  inom  sina  distrikt 
och  vattenledningen  skall  3  gånger  dagligen  spola  rännstename 
m.  m. 

Hr  Malmsten  tackade  ordföranden  för  framställandet  af 
det  vigtiga  diskussionsämnet.  —  För  egen  del  ansåg  Hr  M.  att, 
ehuru  chofera  är  en  infektionssjukdom,  som  kan  liksom  Typhus 
blifva  smittosam,  densamma  dock  för  att  blifva  epidemi  van- 
ligen, i  förening  med  dåliga  hygieniska  förhållanden,  erfordrar 
en  viss  constitutio  epidemica.  Erfarenheten  bar  tillräckligt 
visat  att  karantänerna  snarare  äro  plantskolor  för  smitta,  än 
skydd  deremot,  och  det  under  sednare  tiden  allt  mera  konsta- 
terade factum,  att  personer,  behäftade  med  lindriga  former  af 
sjukdomen,  såsom  choleradiarré,  likväl  kunna  sprida  densamma, 
talar  ensamt  för  sig  tillräckligt  mot  alla  karantäner.     Hr  M. 


171 

erinrade  vidare  oro  PettenkoF£R*8  rön  och  forskningur.  —  En 
karantäosläkare  f5rd  ombord  pa  ett  fartyg,  anlAndt  frän  smittad 
ort,  underkastar  visserligen  alla  passagerare  en  flyktig  granskning, 
men  kan  dock  svårligen  uppspåra  dem^  som  lida  af  sjukdomens 
prodromer,  och  som  således  kunna  medföra  smitta.  Karantänerna 
äro  redan  tillfölje  häraf  opraktiska  institutioner.  —  Vidare  an- 
såg   Hr  M.  förfarandet  att  instänga  och  qvarhålla  personer  på 
ett    aflägse   beläget   cholerasjukhus,  mot  deras  vilja  och  under 
behandling  af  läkare,  för  hvilka  de  tilläfventyrs  ej  hysa  något 
förtroende,  kunna  med  skäl  anses  som  ett  våld  mot  den  enskildes 
rätt,  då  nb.  svårligen  till  stöd  härför  kan  åberopas,  att  det  all- 
männa  bästa   derigenom   skyddas.    Den  som  kan  omsorgsfullt 
vårdas  i  sitt  hem  bör  väl  också  ega  rättighet  dertill.    För  obe- 
medlade personer,  som  ej  kunna  erhålla  skötsol  på  annat  sätt, 
kan  visserligen  denna  utväg  med  fog  tillgripas,  men  likväl  åter- 
står alltid  det  odiösa  i  att  på  sådant  sätt  och  vid  sådana  till- 
fällen   göra  skilluad  på  personer  af  olika  förmögenhetsvilkor. 
Att  då  fartyg  anlända  med  cholerasjuke  ombord,  emottaga  dem, 
som  ej  ega  vård  på  annat  sätt,  på  ett  cholerasjukhus  och  der- 
efter   rena  fartyget  vore  säkerligen  det  ändamålsenligaste  med 
afseende  på  prophylaxis.    Bästa  preventimedlet,  långt  vigtigare 
än  karantänerna,  är  vidtagandet  af  hygieniska  åtgärder  inom 
städerna.    Att  gatorna  spolas  är  alltid  en  god  sak,  men  går- 
darne, som   oftast  äro  ändå  smutsigare  och  mera  vanskötta, 
bibehålla  vanligen  sitt  gamla  skick  med  stinkande  dynglårar  och 
afträden.    Sämst  lottad   torde  härstädes  den  egentliga  staden 
vara,  der  afträdena  ofta  äro  belägna  på  vindarne,  vägg  i  vägg 
med  hyresgästernas  bostäder,  samt  under  varma  somrar  sprida 
stank  och  osundhet.    Desinfektionsmedel  borde  här  alltid  finnas 
att  tillgå. —  Vigtigast  torde  dock  vara  att  utfinna  något  sätt 
att   skaffa   den   fattigaste   klassen   sund   och   tillräcklig   föda. 
Bränvinet   är   hos  dem  surrogat  för  både  mat  och  dryck  och 
sjukdomen  räknar  tillfölje  häraf  i  denna  klass  sina  talrikaste  offer. 
Hr  Tholander  yttrade  sig  i  hufvudsak  öfverensstämmande 
med  Hr  Malmsten  och  framställde  i  öfrigt  åtskilliga  under  före- 
gående epidemier  i  Sverige  och  utlandet  iakttagna  facta. 

Hr  Grahs  hade  sedan  länge  varit  af  den  åsigten,  att 
choleran  vore  en  infekterande  sjukdom  (infections-disease),  och 
att  epidemisk  inflytelse  vore  vilkoret  fSr  dess  uppträdande  som, 
epidemi,  samt  ansåg  i  likhet  med  Hr  Malmsten,  karantänerna 
i  allmänhet  vara  en  absurditet 


m 

Den  af  Hr  Carlson  omtalade,  af  Stockholms  kommun 
ordnade  observationskarautäa  på  Rindö,  afsåg  förnämligas 
fartyg  ankommande  cholerasjukes  separerande  och  vård, 
kunde  således  tolereras,  helst  den  icke  vållade  hinder  for  fri 
personers  fortkomst.  Ätt  den  som  preventiemedel  skalle  v 
Af  gdgn«  derom  hade  Hr  G.  ej  gjort  sig  någon  forboppn 
ehara  han  till  sin  fSrvåning  funnit,  att  dylika  obsenratio 
karantäner  under  de  sista  åren  blifvit  inrättade  i  åtskili 
länder  äfven  i  England,  och  synes  hafva  tillmnnit  sig  befc 
ningarnes  förtroende. 

=  I  sammanhang  med  frågan  angående  choleran  f&it 
Hr  Tholander  uppmärksamheten  derpå  att  Sällskapet,  i  lik 
med  hvad  tillförne  skett,  då  choleraepidemi  befarades,  bo 
uppdraga  några  af  sina  medlemmar  att  utarbeta  en  und 
rättelse  för  allmänheten  om  cholerasjukdomena  kännetecken^ 
skyddsmedel  mot  densamma  för  friska  samt  om  de  låkemet 
som  böra  användas  för  sjuka^  intUldess  läkare  hinner  ankom 
eller  då  läkare  ej  finnes  att  tillgå. 

Hr  Grahs  meddelade  att  han  af  Sundhetsnämden  rec 
erhållit  uppdrag  att  för  ordningsmännen  och  allmänheten  i  Sto< 
holm  författa  en  sådan  uppsats,  hvilket  dock  vore  utan  änc 
mål,  ifall  Sällskapet,  för  svenska  allmänheten,  utgåfve  en  dy 
underrättelse. 

Efter  af  ordföranden  framställd  proposition  utsagos 
Sällskapet  Hrr  Grähs,  Malmsten  och  Tholander  att  uppge 
förslag  till  en  förbättrad  upplaga  af  Sällskapets  förut  meddela 
underrättelser  för  allmänheten  om  cholerans  igenkännande  c 
behandling,  hvilken  uppsats  i  fall  af  behof  framdeles  skulle  1 
trycket  befordras. 

=  Sekreteraren  uppläste  ett  från  Professor  Nyrop  i  K 
penhamn  anländt  bref  som  han,  jemte  uppsatser  och  katalog 
öfver  instruraenter  och  bandager  tillsändt  Hygieas  redakti( 
Flera  af  deri  beskrifna  artiklar  exponeras  för  närvarande  i  I 
dustriexpositionen  och  ville  Professor  Nyrop  speciell  på  des 
fästa  svenska  läkares,  insrumentmakares  och  bandagisters  upj 
märksamhet. 

=  Sekreteraren  meddelade  slutligen  att  Sällskapets  heder 
ledamot  Dr  Regnell  i  Caldas  i  Brasilien  afgifvit  förslag  t 
stadgar  för  den  prisfond,  som  Dr  Regnell  redan  till  Sällskap< 
afiiemnat  och  som  han  vore  sinnad  att  ytterligare  föröka  ti 
10,000  rdr  rmt.    Denna  fråga  remitterades  till  Sällskapets  komit< 


173 


Den  3  Juli. 


Lifmedicua  Grill  f .  —  Hr  Edholm  ansvarig  redaktör  for  Hygiea.  —  Biblio- 
teket. —  Coiutitutio  epidemica.  —  Stadgar  för  REONELLska  prisfonden.  —■ 
Fittula  ttercorea  i  nafveln.  —  Choleran.  —  Extra-iammankomst. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Sällskapet  förlorat  en 
äldre,  aktad  ledamot,  nemligen  förste  Bataljonsläkarea  vid  Andra 
Lifgardet,  Lifmedicus,  R.  N.  o.  W.  O.,  Dr  Johan  Daniel  Grill, 
som  den  20  Juni  afiidit  i  lungtuberkulos,  61  år  gammal,  efter 
längre  tids  sjuklighet:  Lifmedicus  Grill  egde  under  tidigare  år 
en  vidsträckt  praktik  inom  hufvudstaden  och  förvärfvade  sig 
genom  sin  skjcklighet  och  sin  välvilja  allmän  aktning  och  till- 
gifvenhet.  I  Läkaresällskapets  tidskrift  var  han  under  en  lång 
följd  af  år  en  flitig  medarbetare  och  dessutom  allt  sedan  dess 
första  utkommande  tidskriftens  ansvarige  ntgifvare. 

=  Då  tidskriften  Hygiea  genom  Dr  Grills  bortgång  nu 
var  i  saknad  af  angvarig  redaktör^  uppdrog  Sällskapet  åt  huf- 
vadredaktören  Hr  Edholm  att,  på  ort  och  ställe  som  vederbör, 
attaga  tillståndsbevis  såsom  ansvarig  utgifvare,  hvilket  uppdrag 
Hr  E.  äfven  emottog. 

=  Ordföranden  helsade  Regementsläkaren  vid  Lifregemen- 
teta   Hnsarkorps,   Dr  N.  C.  Öhrbom  i  Sällskapet  välkommen. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Nreringsmiddel  for  Pattebern  af  Justus  v.  Libbio.  Oversat  af 
F.  HorrMBYBR.  Kjebenhnvn  1866.  Gåfva  af  författaren.  —  Foi^ 
bandlinger  i  det  Norske  mcdicinske  Sulskab  i  1865.  Christinuia 
1866.  Gäfvft  af  Professor  Fayb.  —  Bedogörelse  för  sjukvArden  och 
ekonomien  inum  Kongl.  Serafiroerlnsnrettet  under  Ar  1865.  Stock- 
holm 1866.  Gåfva  af  Professor  S.antesson.  —  Redogörelse  for  sjuk- 
vArden A  rikets  snratlige  austnlter  for  sinntssjukes  behandling  under 
Ar  1864  af  Dr  M.  Hus^  Generaldirektör  för  nnrode  anstalter.  Stock- 
holm 1866.  GAfva  af  författaren.  —  Bidrag  till  Sverig;e8  officiella 
Statistik.  A)  Befolkningsstatistik.  Ny  följd  6.  Statistiska  Central- 
byrAns  onderdAniga  berättelse  för  Aret  1864.  Stockholm  1866.  Gäfva 
från  Statistiska  byrAn. 

SS  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  17  till  och  med  Lördagen  den  23  Juni  1866: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  Variol»  hafva  26  fall,  samt 
af  Scarlatina  4  fall  förekommit. 


174 


L    Inom  mOad  praktik  tnmilde  fjakdomi&Il  (frln  13  lifaoe): 

Sypbilii 8.  Peritonitu 

Oonorrhaeft l.jMetritu    

Neuralgia L|Rhenmatumiu  aestai 

Conjnnoimiis 2.;Si7tipelM 

A.ng.  tom.  It  fkaciam  23.  SiTtkema  nodonm. . 

Larynp-trackeitU    .       l.jUrtiearia 

Bronck.  Cat.  bronck.    31 .  Porancaliif 

Pneamonia    4.  Febricula 

Plearitis     3.  Rkcoau  reeena  cfeVrit 

Fabrit  natr.  aimplax  9.                        o»«.«..  i 

Gaatriti».    Enteritia.  5.                        Somma  ] 

Colitia 1. 

Tjrpklit.  le  PeritypkL  2. 


Febria  tjpkoidM 1. 

Dipktkena 1 

Iiunenia 1 

Ckolerina 1. 

DTtcnterU 4 

Diarrkoca 18. 

Fabria  intermitteiia..  6. 

Angina  parotidea  1. 

YarioUe.    Yarioloidea  6. 

Varicell» 3. 

SearUtina 3. 

MorbiUi 1. 

Intoxieatio  ex  aeidia.  1. 


2.    1   HnfrndtUdena    Sptheårdåamidlier: 

På  Serajimer-lasartttei:  sjokantalet  den  23  Juni  196,  hrmni  112  pl 
delningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  pnenmonia  2,  plenrit 
febria  tjpkoidea  1,  meningitis  cerebralifl  1,  fisbria  intermittena  1,  triamos  t 
matiens  1,  ictenu  1,  erysipelas  1. 

På  AUmänfM  GamUonfåJMkhuåei:  sjnkantalet  den  23  Juni  173,  kTaiai 
på  afdelningen  för  invartea  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  syphilia  7.  pneenii 
3,  bronckitis  2,  gonorrbosa  1,  conjnnctivitis  1,  febria  gastrica  aimplex  1,  gasti 
1,  fornnoalos  1,  earbunenlna  1. 

På  Propiaoruka  sjuJdUuet  å  Söder:  sjnkantalet  den  23  Jani  143.  hv 
123  inv&rtes  ajnke;  inkomne  nnder  veekan:  rariol»  20,  ijpkilia  2,  fekrii 
pkoides  1,  pnenmonia  1,  ictems  1. 

På  Provisoriska  sjukhuiH  A  BahhaUherg:  sjnkantalet  den  23  Jnni  53,  kv 
41  inv&rtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  delirium  tremena  2,  peritoniti 
otitia  1,  rkenmatiamns  L 

På  Allmänna  Bamhutei:  diarrkoea  4,  aypkilia  2,  conjnnctivitia  2,  dipktli 
1,  aoarlatina  1,  broncbitia  eapillaris  1,  pnenmonia  1,  plenritia  1,  nepkriiis  1 
Polikliniken:  diarrkoea  4,  coigunctivitis  4,  pertofsia  1,  aearlatiiia  1,  otiti 
broncbitia  1,  colitia  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjnkantalet  den  23  Jnni  46;  inkomne  nnder  vacl 
enteritia  2,  pneumonia  1. 

På  Mlmånna  Bambördshuset :  kelsotillståndet  mindre  godt;  febria  pne 
ralia  1,  endometritia  1,  parametritis  L 

På  Provisoriska  Bambördskuset:  kelsotillståndet  godt 

På  Bambördskuset  Pro  Patria:  kelsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjnkantalet  den  23  Jnni  27;  inkomne  nnder  ved 
febria  intermittens  1,  bronckitis  1,  pnenmonia  L 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  23  Jnni  179.  hf\ 
87  mankön  ock  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  23  Juni  125,  kr 
96  från  staden  ock  29  från  länet;  inkomne:  sjrpkilis  21,  gonorrkcea  3. 

=  CoDStitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  S( 
dagen  den  24  till  och  med  Lördagen  den  30  Jnni  1866: 

Sjukligheten   liksom   föregående  veckan  obetydlig,  — 
Yariolee  bafva  53  fall  samt  af  Scarlatina  1  fall  Förekommit 


175 


1.     Inom  9mtkUd  pratfäb  aBmilde  ijakdoittifåU  (från  15  l&kaffe): 


Pe^rU  tjphoidM 2 

X>iphihen» 6. 

Inttaenu 

Ptsrtnssis  

OHolera  noatns 

Olkoleriiw    

X>ysentem  

I>imrrhoea 

Fcliria  intennitteiis . . 
A.¥igina  parotidea 
Vaxiolae.    Varioloides 

Vftricell» 

Syphilit  

G^norrhoea 


Peritonitii 1. 

Nephritia 1. 

Mctritii  1. 

Rheamatiamva  aeutna  1. 

Krysipeias    3. 

Etythema  nodöitim.  4. 

Urticaria  1. 

Farancalas    2. 

Stomatitis  uleeroaa  . .  1. 

RheQin.receiksefebril.  2. 

Catarrhaa  intestinalis  1. 

Snmma  148. 


Apopleiia  oerebri  ...  1. 

Nearalgia  2. 

Conjunctifitis  4, 

Otitis      .  3. 

Ang.  tona.  It  fanciam  17. 

Tlironiboais.  Embolia  1. 

Laryngo-tracheitis  6. 

Bronch.  Cat.  broncli.  15. 

Pnenmonia 8. 

Pleuritit 4. 

Febris  gastr.  Bimplex  9. 

Gaatritit.    Ententia .  5. 

ColitU I 

Typhlit.  le  Perityphl.  1. 

2.  A   Hnfvudstadens    Sjukvårdtanstalter : 

På  Sera/mer-laiarettet:  sjakantalet  den  80  Juni  206,  hTaraf  117  på  af- 
delningen  for  invirtea  tjake;  inkomne  änder  Teckan:  pnenmonia  6,  febris  ty- 
plxoides  3»  diarrhoea  2,  delirinm  tremens  1,  erythema  nodosom  1. 

På  Allmänna  Garnuons-tjukhuséi :  sjakantalet  den  30  Jnni  167;  inkomne 
under  veckan:  syphilis  6,  gonorrhoea  6,  cholerina  4,  cholera  3,  pnenmonia  8, 
delirium  tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  bronckitis  1,  febris  gastnca  simplei  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  A  Söder:  sjakantalet  den  30  Jani  143,  hvaraf 
'L2S  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  variolss  14,  diarrhoea  4,  febris 
typhoides  2,  delirinm  tremena  2,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  intermittens 
X,  pocnmonia  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sahhatsherg:  sjakantalet  den  30  Jnni  50,  hvaraf 
40  inviirtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  febris  typhoides  3,  broncbitis  2,  peri- 
carditis  1,  gastritis  1,  colitis  1,  peritonitis  1,  rheumatismus  acotns  1. 

På  Allmånna  Barnhuset:  broncbitis  5,  diarrhoea  3,  conjnncti vitis  2,  nrti- 
earia  2,  syphilis  1,  otitis  1,  broncbitis  capillaris  1,  olenritis  1,  farancalns  1, 
erystpelas  1.  -^  Polikiiniken:  bronehitis  11,  diarrhoea  D,  oonjnnciivitis  4,  pnen- 
monia 3,  plenritis  3,  syphilis  2,  gastro-enteritis  2,  rhenmatismns  acatns  2, 
otitia  1,  laryngo-tracheitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjakantalet  den  30  Jnni  49;  inkomne  nnder  vedtaa: 
conjunctivitis  le  keratitis  1,  febris  gastrica  simplex  1,  gastritis  1. 

På  Allmånna  Bambördshuset :  parametritis  1,  endometritis  1;  helsotill- 
aUndet  tiUfMsstillande. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  helsotillstlndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillstlndet  ffodt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjakantalet  den  30  Juni  29;  inkomne  nnder  veckan: 
pnenmonia  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

Pl  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkaptalet  den  30  Jani  179,  hvaraf 
87  mankön  och  92  qvinkön. 

Pl  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus :  sjnkantalet  den  30  Jnni  146,  hvaraf 
19^  frin  staden  och  25  frin  länet. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattig] Skames  vecko-rapporter):  bronehitis  63, 
diarrhoea  47,  variolse  38,  rhenmatismns  28,  pnenmonia  20,  febris  ffastriea  sim- 

?lex  17,  ophthalmis  9,  gastritis  9,  febris  intermittens  8,  syphilis  o,  erysipelas 
,  angina  tonsillaris  6,  gastricismas  5,  febris  typhoides  4,  metritis  4,  pertassis 
1,  cholera  nostras  1,  soarlatina  1,  delirinm  tremena  1,  meningitii  oerebralis  1» 
laryngitis  1,  plenritis  1,  nephritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrhcea  2,  delirium  tremens  2,  syphilis  1. 
Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhcea  4. 


s:  Uppläste  sekreteraren  födande  justerade  §  or  dagens 
komitéprotokoll: 


176 

Efter  tagen  käDnedom  af  Dr  Regneijl.s  gåjvobref  ^ 
fårtlag  täX  Reglemente  för  en  priafond^  fattade  komiterad« 
beslut  att  antagandet  af  ofvannämde  stadgar  i  dess  Iielhi 
komitén  hos  Sällskapet  skulle  tillstyrkas. 

Originalhandlingen,   som   af  sekreteraren   upplästes, 
fftljande  lydelse: 

Gåfvobref  med  föralag  till  stadgar  för  en  prisfond. 

§  1.  Till  Svenska  Läkaresällskapet  skänker  jag  ge 
detta  mitt  öppna  gåfvobref  en  summa  stor  Tio  tusen  Rdr 
(inberäknade  likväl  häruti  de  sju  tusen  ett  hundra  s.  m.,  h^ 
redan  blifvit  till  Sällskapet  å  mina  vägnar  öfverlemnadej 
att  derigenom  bilda  en  fond,  hvars  ränteafkastningar,  enlig 
i  följande  paragrafer  gjorda  bestämningar,  skola  användas 
till,  att  med  pris  belöna  till  Sällskapet  af  svenska  forfat 
inlemnade  afhandlingar  öfver  ämnen  tillhörande  det  medidb 
forskningsområdet 

§  2.  Den  sålunda  bildade  fonden,  som  i  Sälls)Lapets 
keoskaper  skall  hafva  sitt  särskildta  konto,  n>rvaltas  af  S 
skåpets  komité,  som  eger  att  fondens  medel  på  det  fördela 
gaste  sätt  fruktbargöra.  Sällskapets  Skattmästare  uppbarer  I 
dens  inkomstef ,  besörjer  dess  utgifter  och  redovisar  årligen  der 
De  förda  räkenskaperna,  afslutade  med  den  30  September  hvi 
år,  revideras  af  de  för  Sällskapets  räkenskaper  i  allmänhet 
sedde  revisorer. 

§  3.  Hvart  fjerde  år  utdelas  fyra  års  ränta  af  dei 
fond,  såsom  prisbelöning  för  sådan  afhandling,  som  efter  de 
§§  8  och  11  föreskrifna  pröfning  finnes  deraf  förtjent  Rån 
beräknas  efter  fem  för  hundradet  å  det  kapital,  hvartill  fou< 
stigit  vid  slutet  af  det  räkenskapsår,  som  närmast  föregår  ( 
högtidsdag,  då  prisämne  för  bvarje  täflingstennin  beståmm 
samt  utan  ränta  på  räntorne.  Skulle  en  högre  ränta  än  f 
för  hundradet  kunna  erhållas  å  fondens  tillgångar,  så  läggas 
härigenom  uppkomne  räntebesparingarne,  äfvensom  räntan 
räntor,  till  kapitalet,  hvarigenom  såväl  detta  som  priset  vid  s« 
nolikt  fallande  penningevärde  småningom  kommer  att  okas. 
dessa  räntebesparingar  må  dock,  om  Sällskapet  så  för  ge 
finner,  de  utgifter  bestridas,  som  enligt  §§  8  och  11  samt 
kunna  vara  af  nöden  för  kringsändandet  af  täflingsskrifter 
samt  kungörandet  af  täflingsterminerna  och  prisämnena.  Na^ 
andra   utgifter  och  kostnader,  än  de  nu  nämda,  må  prisfood 


177 

vidkännas  och  således  den  lemnade  grundfonden  under  intet 
lk.or   förminskas. 

§  4.  Före  den  I  September  1866  och  sedermera  före 
kinma  dag  hvart  fjerde  följande  år  står  det  bvar  och  en  af 
vetiska  Läkaresällskapets  ledamöter  öppet  att  till  Sällskapets 
oiiiité  ingifva  förslag  till  prisämnen.  Af  sålunda  väckta  för- 
lag, såsom  ock  af  de  förslag  som  af  komiténs  egna  ledamöter 
litva  framställda,  atväljer  komitén  och  föreslår  för  Sällskapet 
a»  andra  Tisdagen  i  September,  det  som  synes  komitén  lärap- 
igast,  hvarjemte  komitén  till  Sällskapets  kännedom  meddelar 
illa  de  öfriga  förslagen.  Med  ledning  häraf  bestämmer  Säll- 
skapet vid  samma  sammankomst  eller  sednast  på  den  nästföl- 
ande  det  ämne,  hvars  behandling  Sällskapet  företrädesvis  ön- 
skar måtte  blifva  föremål  för  täflan. 

§  5.  På  årets  högtidsdag  tiilkännagifver  Sällskapets  ord- 
förande offentligen  det  bestämda  prisämnet,  täflingstiden  och 
prisets  storlek,  beräknad  efter  de  i  §  3  angifne  grunder,  samt 
tillika  att  medicinska  afhandlingar  öfver  af  författarne  sjelfva 
valda  änmen  kunna,  jemte ^sådana  öfver  det  af  Läkaresällskapet 
bestämda,  och  med  fullkomligt  lika  rättigheter,  inlemnas  till 
täflan,  inom  den  utsatta  tiden. 

§  6.  Hvilken  svensk  medborgare  som  helst,  han  vare 
Svenska  Läkaresällskapets  ledamot  eller  icke,  eger  att  om 
priset  täfla. 

§  7.  Täflingsskrift  skall  vara  inlemnad  till  Sällskapets 
Sekreterare  före  November  månads  slut  det  år,  som  föregår  det 
för  prisets  utdelning  bestämda  året,  och  skall  alltid  vara  åtföljd 
af  en  förseglad  sedel,  innehållande  antingen  författarens  namn 
eller  ett  motto.  Dessa  sedlar  få  icke  brytas  i  annan  händelse 
än  att  pris  eller  »mention  honorable»  tillerkännes  den  åtföljande 
skriftens  författare. 

§  8.  Så  snart  den  i  föregående  §  bestämda  tiden  för 
täflingsskrifters  inlemnande  är  förlupen,  underrätte  Sällskapets 
Sekreterare  Decanerne  för  medicinska  fakulteterna  i  Upsala  och 
Lund  samt  Inspectorn  för  Carolinska  institutet  i  Stockholm  om 
de  inlemnade  skrifternas  antal  och  de  deruti  afhandlade  ämnen. 
Medicinska  fakulteterna  i  Upsala  och  Lund  samt  Carolinska 
institutets  Lärare-Collegium  utvälja  derefter  hvar  för  sig  bland 
de  Professorer  och  Adjunkter,  som  tillhöra  hvar  och  en  af  de 
respektive  läroanstalterna,  en  Granskare  för  hvarje  inlemnad 
täflingsskrift,  hvarvid  dock  en  och  samma  person  kan  väljas  till 


178 

granskare  af  flera  skrifter.  Före  December  månads  atgån 
derrättas  Sällskapets  Sekreterare  om  åtgången  af  åessi 
hvarefter  han,  med  behållande  af  namn-  eller  mottosed 
ofördröjligen  utsänder  täflingsskriftema  att  biand  grans 
cirkulera.  Efter  att  såväl  hvar  f6v  sig,  som  ock  om  roöjl 
i  sammanträde,  hafva  granskat  de  dem  tillstÄlida  skrifte 
gifva  de  trenne  granskame  af  hvarje  täflingsskrift  ant]ng< 
gemensamt  eller  hvar  och  en  sitt  särskildta  motiverade  od 
seglade  utlåtande  om  täflingsskriftens  värde  och  egenska 
fSrtjena  pris  eller  ej,  samt  insända  dem  jemte  de  gran 
skrifterna,  före  slutet  af  nästföljande  Juni  månad  till  Sälisk 
Sekreterare.  Denne  öfverlemne  derefter  oförtöfvadt  såval  täf 
skrifterna  som  granskames  utlåtanden  till  deaf  Läkaresåik 
på  sätt  §  10  föreskrifver  utsedde  prisdomare. 

§  9.  Skulle  emot  den  anhållan  och  förhoppning  d 
som  jag  härmed  vågar  framställa,  vare  sig  någon  af  de  i 
cinska  fakulteterna  i  Upsala  och  Lund  eller  Carolinska  m 
tets  Lärare-Collegium  vägra  att  åtaga  sig  den  gransknii 
inkommande  tätlingsskrifter,  som  jag  enligt  föregående  §  öi 
att  få  till  dem  öfverlemna,  så  utväljer  Läkaresällskapets  k( 
bland  Sällskapets  ledamöter  en  eller  flere  granskare  f<Sr  h 
inlemnad  täflingsskrift,  allt  efter  som  en  eller  flere  af  d 
korporationerna  afsagt  sig  det  lemnade  uppdraget,  så  att 
aktligen  hvarje  täflingsskrift  erhåller  trenne  granskare.  S 
någon  af  de  på  det  i  föregående  eller  denna  paragraf  stad 
sätt  utsedde  granskare  icke  till  den  bestämda  dagen  hafva 
gjort  sitt  åliggande,  så  utväljer  Sällskapets  komité  så  snart 
möjligt  någon  af  Sällskapets  ledamöter  att  öfvertaga  han.^ 
fattning,  och  åligger  det  i  så  fall  den  nye  granskaren  att 
en  månad  efter  uppdragets  erhållande  hafva  detsamma  full| 

§  10.  Efter  afgifvet  förslag  af  Sällskapets  komité  v 
af  Svenska  Läkaresällskapet  på  dess  andra  sammankomst  i 
månad  det  år,  på  hvilket  täflingsskrifter  införväntas,  bland  2 
skåpets  till  ingen  af  de  medicinska  läroanstalterna  i  Stockli 
Upsala  eller  Lund  hörande  ledamöter,  genom  röstning  med  si 
sedlar  och  med  enkel  pluralitet,  trenne  prisdomare,  börsi 
detta  ärende  vara  allmänneligen  tillkännagifvet  i  Stockfa( 
mest  lästa  tidningar.  Efter  det  dessa  prisdomare  äro  vh 
utser  Sällskapet  på  samma  sätt  två  suppleanter.  Prifidon 
kan  vara  boende  så  inom  som  utom  Stockholm.  Skalle  p 
domare   afsäga   sig   Sälibkapets  uppdrag  eller  genom  gälla 


179 

Ifall   hindras  att  detsamma  fullgöra,  inträder  då  i  hans  stfllle 
ppleant  i  den  ordning  han  genom  röstetal  blifvit  invald. 

§    II.    Efter  att  såväl  hvar  för  sig,  som  ock  om  möjligt 
i     sammanträde  hafva  tagit  del  af  granskarnes  ntlåtauden 
nrit    de  täflingsskrifter,  som  af  minst  två  granskare  förklarats 
krdiga  det  omtäflade  priset,  tillkännagifva  prisdomarne  på  Säll- 
apets  andra  Tisdagssammankomst  i  September  skriftligen  hvil- 
tn   af  dessa  täfiingsskrifter  de  anse  vara  framför  de  öfriga  fttr- 
ent  att  med  pris  belönas  och  meddela  i  korthet  hofvudmotiverna 
ir     detta   sitt   omdöme.    Vid  granskandet  och  bedömandet  af 
iflingsskriflerna   får  icke  något  afseende  fästas  derpå  om  de 
ehandla  det  bestämda  prisämnet  eller  icke.   Skulle  prisdomare 
id    deras  öfverläggning  med  sitt  val  hafva  fallit  på  hvar  sin  af 
rehne  olika  täfiingsskrifter,  roste  de  i  så  fall  först  emellan  två 
.f    dessa,   samt   sedan   emellan  den  vinnande  och  den  tredje. 
Täflingsskrifter,  som  af  två  granskare  ansetts  föitjente  af  pris, 
nen    icke   tilldömas  sådant,  anroäles  af  prisdomarne  för  Säll- 
skapet vid  samma  tillfälle,  som  den  prisbelönta,  till  erhållande 
af  »mention  honorable».    Skulle  ibland  de  under  en  täflingstermin 
inlemnade  skriftema  endast  en  hafva  blifvit  af  minst  två  gran- 
skare förklarad  värdig  att  med  pris  belönas,  anmäle  prisdomarne 
densamma   för   Sällskapet  till  erhållande  deraf.    Skulle  under 
någon  täflingstermin  antingen  alls  ingen  täfiingsskrift  hafva  in- 
kommit eller  ingen,  som  af  minst  två  granskare  blifvit  gillad, 
utvälja  i  så  fall  prisdomarne  en  bland  de  förut  med  »mention 
bonorablei)  utmärkta  täflingsskrifterna  och  anmäle  den  till  er- 
hållande af  pris.    Saknas  äfven  sådan  skrift,  lägges  priset  för 
denna  gång  till  kapitalet.    Det  af  prisdomarne  afgifna  domslut 
intages  i  protokollet  Kr  dagen  och  såvida  ej  upplyst  blifvit  att 
någon  af  föreskrifterna  i  dessa  stadgar  blifvit  förbisedd,  stad- 
fäster  Sällskapet  nämde  domslut  i  den  nästföljande  samman- 
komsten. 

§  12.  På  Sällskapets  offentliga  årssammankomst  tillkän* 
nagifves  såväl  hvilken  insänd  täfiingsskrift  ansetts  böra  med 
piis  belönas,  som  ock  hvilken  eller  hvilka  sådane  ansetts  böra 
med  »mention  honorable»  utmärkas.  At  vid  sammankomsten 
närvarande  pristagare  öfverlemnar  Sällskapets  ordförande  priset; 
åt  frånvarande  tillsändes  det  med  snaraste  genom  Sekreterarens 
försorg. 

§  13.  Prisbelönt  eller  med  »mention  honorable»  utmärkt 
täfiingsskrift  tillhör  Sällskapet  och  öfverleronas  till  biblioteket. 


180 

Dock  är  fSrfattareD,  sedan  han  sig  dokumeDierat,  oforlu 
att  deraf  taga  afskrift.  Dylik  skrift  tryckes  på  Sälbkap€l 
kostnad  i  dess  Handlingar,  oro  Sällskapet  så  för  godt  I 
hvarvid  likväl  beslutet  om  skriftens  tryckning  eller  ick 
vara  fattadt  inom  tvenne  månader  efter  högtidsdagen, 
sålanda  under  tryckning  varande  skrift  eger  författaren  rä 
atom  25  afdrag,  som  kostnadsfritt  till  honom  öfverlemna 
sin  bekostnad  taga  så  många  afdrag  honom  for  godt  syse 
Tryckningen  bör  vara  verkställd  inom  ett  år  efter  skriftens 
belöning  eller  utmärkelse.  I  annat  fall,  eller  om  Såilskapc 
sluter  att  icke  trycka  dylik  skrift,  vare  det  författarens  räti 
att  sjelf  befordra  den  till  trycket  —  Insänd  täfiingsskrift, 
hvarken  biifvit  belönad  eller  erhållit  »mention  honorable», 
lemnas  till  författaren,  sedan  han  dokumenterat  sig  såsom  & 
ifall  han  det  önskar.  I  annan  händelse  öfverlemnas  dei 
Sällskapets  bibliotek. 

§  14.  Af  granskarnes  utlåtanden  ega  endast  prisdon 
att  taga  del.  De  förvaras  i  Sällskapets  archiv  och  få 
offentliggöras,  utan  särskild  af  deras  författare  dertill  lei 
tillåtelse. 

§  15.  Efter  den  Sällskapets  årshögtid,  vid  hvilken 
ämne  tillkännagifves,  offentliggöres  ofördröjligen  i  en  och  a 
af  de  allmänna  tidningarne  och  i  Sällskapets  tidskrift, 
prisämnet  som  tiden  för  täflingsskrifters  inlemnande  samt  p 
storlek  och  de  i  §§  5,  6,  7  och  13  d^rjemte  bestämda  < 
förmåner  och  vilkor;  och  bör  detta  offentliggörande  trenne  g 
förnyas  med  sex  månaders  mellantid  för  hvarje  gång. 

§  16.  Afskrift  af  dessa  stadgar  tillställes  genom  Lä 
sällskapets  försorg  medicinska  fakulteterna  i  Upsala  och 
samt  Karolinska  institutets  Lärare-CoUegium.  Oberoende 
förut  skedd  vägran  från  någon  af  dem  att  åtaga  sig  det  £ 
lemnade  granskningsuppdraget,  förnyas  af  Läkaresällsk 
sekreterare  vid  hvarje  börjande  granskningsperiod  underrätt 
om  täflingsskrifterna  samt  uppmaningen  att  utvälja  gram 
enligt  föreski*iftema  i  §  8. 

Till  yttermera  visso  har  jag  detta  med  egen  hand  sk 
och  i  tillkallade  vittnens  närvaro  undertecknat. 

Gedade  de  Gäldas  (i  Prov.  Minas-Geraes  af  Brasilien] 
26  Mars  1866.  ^„^^  ^^^^  g^ 


181 

Testemunha  qne  vi  assignar  Cleofano  Pitaguar  d*Ar,  Ba- 
arel  formado  en  sciencias  jaridicas  pela  Academia  de  Olinda. 

Testemunha  que  vi  assignar  o  Phai*maceatico  Manoel  Fe- 
ira  de  Moraes. 

Generaldirektör  Huss,  som  tillställt  Läkaresällskapet  of- 
.nnämda  handling,  framförde  på  Dr  Regnelis  vägnar  hans 
cksägelse  för  inväljandet  till  Sällskapets  hedersledamot.  — 
ågra  smärre  ändringai*  i  reglementet  ansåg  Hr  H.  behöfliga. 
essä  kände  dock  utan  svårighet  framdeleB  verkställas,  då  de 
afvadsakligen  afsågo  lydelsen  i  §  11:  »saknas  äfven  sådan  skrifb, 
,gges  priset  för  denna  gång  till  kapitalet». 

Efter  någon  diskussion  mellan  Hrr  Carlson,  Lemchen, 
[AL.MSTEN,    THOJJkNDER  och  sekreteraren,  beslöt  Sällskapet 

-j  »— «i*4n9tillstyrkan,  antaga  det 

^tadgar  för  en  prisfond 

de  donationen  en  tack^ 

\  och  till  gifvaren  öf- 


^ 


^ 


)arn,  behäftadt  med  en 
för  sjukdomshistorien: 

förevisades  den  9  sist- 

8,   2  Ar  och  3  mfinader 

gt  fo9termodrens  uppgift 

kommit  i  den  nuvarande 
olika  fostermödrar  och 

af  den  värd  och  tillsyn, 

indigt  vilkor  for  helsans 

nuvarande  fostermor  bar 

det  var  blekt,  klent  och 
iljorde  några  svaga  forsok 

ej  heller  hade  nå^ot  fel 
ro  »fula»  och  illaluktande, 
le,  gråaktiga  uttömningar. 

å .  barnets  helsotillatånd 
et,  att  barnet,  så  ofta  det 

kroppen  fram  och  åter, 
h  ro».  Vid  jultiden  1866 
iten  upphörde,  kräkn ingår  | 

tor  och  utspänd.  Någon 
I  13  Jan.  1866  föreskref:  | 

»par  morgon  och  middag 
1.  +  extract.  digital,  k. 
ignidas  öfver  buken  och 


182 

ryggraden.  Af  samma  läjcare  foreskrefs  den  10  Man  jodka 
+  infua.  digital  O' 10  +  aqu.  petroselini  O'20  1  tesked  4 
dagligen.  Barnets  loda  utgjordes  under  tiden  af  kött,  mjoIk, 
ooh  skorpTälling.  Buken  forblef  emellertid  ntspand  och  o 
vid  beröring,  »stånkandet»  fortfor  och  den  lille  patienten  kUj 
jemrade  sig  högt,  isynnerhet  vid  bukens  vidrörande;  kriknii 
ställde  sig  ofta,  isynnerhet  under  nätterna;  öppningame  tan 
hvita  och  stinkande,  men  mindre  freqventa;  krafter  och  hal 
digt  aftagande.  I  slutet  af  Mars  månad  hade  fostermod ** 
forro&rkt  att  nafveln  började  »puta  ut»  och  kort  derrfter 
rodnad  och  svullnad  omkring  densamma.  Då  denna  allt  i 
mer  under  följande  månad  tilltog  och  barnets  krafter  och  hi 
digt  sjönko,  söktes  den  9  Maj  råd  å  barnhusets  poliklinik 

Den  lille  patienten  var  då  ytterst  klen,  hudfärgen  blekt 
hullet  uselt,  huden  slapp  och  torr,  blicken  matt,  ansigtsa 
tillkånnagifvande  ett  djupt  lidande.  Stora  fontanellen  var  ån 
ligen  vidt  öppen,  mjuk  och  eftergifvande;  respinitionen  stå 
diafragmatisk,  utan  att  något  lunglidande  kunde  genoro  ff 
undersökning  upptäckas.  Matlusten  ingen;  ihållande  dian 
tunna,  gråhvita,  stinkande  öppningar;  buken  stor  och  utspän 
kring  den  numera  indragna  nafveln  befanns  en  i  midten  rö 
svulst,  som  intog  nästan  hela  nedre  hälften  af  buken,  sträcka 
emellan  båda  fossse  iliacae  samt  ifrån  symphysis  ossium  pn 
omkring  2  tum  ofvan  nafveln.  Då  den  betydliga  hårdbeten 
skränkte  sig  till  betäckningame,  utan  tydligen  sträckte  sig  t 
in  till  underliggande  delar,  antogs  en  exsudativ  peritonit,  sa 
af  tuberkulos  natur,  ligga  till  grund  derför. 

Till  utvärtes  bruk  föreskrefs  varma  grötar  öfver  svullnade 
till  invärtes;  Carlsbader  Schlossbrunn  1  spetsglas,  blandadt  me 
mjölk,  3  gånger  om  dagen,  omväxlande  med  1  gran  chinasalt 
3  gånger  dagligen. 

Under  denna  behandling  förbättrades  helsotillståndet  bel 
matlusten  ökades,  hull  och  krafter  likaså,  öppningame  förbä 
och  barnet  började  gå  uppe.  Redan  i  slutet  af  Maj  öppu 
strax  nedanför  och  till  venater  om  nafveln  ett  litet  hål,  ur 
ett  gulfårgadt  ämne  emellanåt  utflöt,  men  hvars  lukt  och  ut 
dock  ej  med  säkerhet  angaf  rätta  beskaffenheten  deraf.  Undei 
blef  svullnaden  mindre  hård  och  aftog  betydligt  i  omfång  uiu 
gränsen  emellan  de  sjuka  och  friska  delarne  tydligare  mark 
För  att  utröna  om  det  ur  hålet  utflytande  ämnet  kom  inifrån 
kanalen,  föreskrefs  i  början  af  Juni  att  barnet  skulle  ata  (arsk 
och  då  det  utflytande  ämnet  derefter  antog  en  spenatgrön  (ai 
hölls  visshet  om,  att  det  lilla  hålet  utgjorde  den  yttre  öppnin 
en  sterkoral-fisteL  Under  de  sista  14  dagame  har  det  utfl 
ämnet  blifvit  allt  mera  tydligt  foeculent,  så  till  lukt  som  uts 
Patienten  har  under  hela  tiden  dagligen  haft  naturlig  öppoii 
anum.  Allmänna  tillåtandet  har  äfvcu  på  sista  tiden  ytterligai 
bättrats,  svulsten  äfven  minskats  i  omfång  och  starkare  begri 
Detta    förhållande   har  gifvit  mig  anledning  ej  allenast  att  b 


183 

ri.tu> altens  tuberkalosa  natar,  utan  till  och  med  iQgifvit  den  for 
"XLlan,  att  den  kunnat  vara  sekundär. 

Hr  Malmstgn  ställde  i  detta  fall  en  dålig  prognos,  på 
'VI.  Tid  deraf  att,  efter  den  peritonit,  som  vållat  adherens  mellan 
1  tariBslynga  och  nafveln  ännu  ett  ej  obetydligt  exsudat  qvar- 
.&r  och  stort  hinder  fortfarande  möter  vid  tarmarnes  peristaU 
^bl&a   rörelse. 

Hr  Abelin  ansåg  att  här,  liksom  ofta  hos  barn,  den  kro- 
i  ska  peritoniten  stode  på  tuberkulos  grund,  men  barnets  all- 
::i&nna  tillstånd  var  jemförelsevis  långt  bättre  än  man  vanligen 
Lniier  vid  dylika  fall;  ett  undantagsförhållande,  som  äfven  Hr 
^EiMCHEN  fann  särdeles  ovanligt. 

Hr  Santesson  anmärkte  att  hos  späda  barn  sådana  fistlar 

^J      sftllan   förekomma,   såsom  en  qvarstående  ductus  omphalo- 

meseraicus,  hvilket  dock,  vid  den  ålder,  som  det  nu  förevisade 

t>3.rnet  innehade,  knappast  längre  kunde  vara  förhållandet.  Äfven 

lios  fullvuxna  hade  Hr  S.  någon  gång  vid  mesenterialtuberkulos 

observerat  tarmfistlar  i  linea  alba,  med  så  fin  öppning  att  den 

smalaste   sond    deri   ej    kunde   införas;  då  indigo   blandades  i 

födan  befanns  exkretet  blafärgadt.  —  Naturläkning  hade  någon 

gång,  dock  sällan,  inträffat. 

^  Förste  Stadsläkaren   Hr  Carlson  redogjorde  för  tills 
dato   till  Sundhetsnämden  inrapporterade  cholerafaU  nemligen: 

den  29  Juni insjuknad     1    död    1 

»    30     »    till  den  1  Juli         »  3     »      3 

»      i  Juli    )>i>2)»  »  1»    — 

d2»i>»3»  i>  I»    — 

För  förloppet  af  dessa  fall  redogjorde  närmare  de  läkare, 
som  haft  fallen,  hvilka  förekommit  i  olika  stadsdelar,  under 
behandling,  nemligen  Hrr  Svedberg,  Blachet,  Tholander, 
Cederström  och  Edholm. 

Hr  Odmansson  relaterade  de  fall,  som  förekommit  å  en 
afdelning  kanonjollar  å  saltsjön,  hvilka  fall,  3  till  antalet,  blifvit 
försända  till  Garnisonssjukhuset,  der  en  särskild  choleraservis 
nu  vore  inrättad. 

Den  redogörelse  Hr  Odmansson  öfver  dessa  fall  lemnade 
var  följande: 

Under  loppet  of  den  28  Juni  infördes  till  Qarnisonssjukhuset 
trenne  båtamän,  .M  178  Bålsjö  och  126  Kringberg  vid  2:drQ  Norr- 
lands  1:8U  kompani,  samt  JU  113  Loberg  vid  hsta  SodermanlaiuU 


184 

kompani,  alla  från  den  i  närheten  af  Lidin^on  då  stationerade  eska- 
dern. De  hade  under  närmast  föregående  daf^ar  lidit  af  ett  häftigt 
diarré  och  kräkningar.  Uttömningarne  hade  hos  de  trå  sistnämde 
ständigt  varit  något  gulfargade,  medan  de  hos  BAlsjö  liknat  »blackigt 
vatten.»  Den  sednare  har  derjemte  haft  en  svår  kramp  i  ben  och 
rygg,  men  kände  sig  vid  hitkomsten  något  bättre  än  dagen  fornt, 
men  hade  fortfarande  temligen  kopiösa  kräkningar  och  afforingar, 
ledo  af  en  betydlig  kraftuttömning,  voro  dåsiga  och  likgiltiga  och  hade 
stark  törst.  Hos  de  tvenne  var  hudtemperaturen  normal,  medan  den 
tredje  låg  i  ett  lindrigt  febertillstånd  af  tyfös  karakter.  Deras  urin 
afgick  temligen  ymnigt,  höll  i  alla  fallen  något  ägghvita  och  i  se- 
dimentet tecken  på  en  njurkatarr  af  måttlig  intensitet.  Under  be- 
handling  med  neptunigördel,  stim  ulantia  och  opiater  minskades  snart 
uttömningarne  hos  alla.  Kringberg  och  Bålsjö  befinna  sig  i  närva- 
rande ögonblick  i  fullständig  konvalescens,  medan  Loberg  fortfarande 
liggande  i  ett  lindrigt  ty  föst  tillstånd. 

Under   natten  mellan  den  28 — 29  inkommo  ytterligare  tvenne 
båtsman,  M  82  Halsstyf  och  84  Jerf,  begge  vid  2:dra  Norrlands  Irsta 
kompani,  från  den  vid  Kastellholmen  liggande  ångbåten  G.  af  Klint 
Deras  följeslagare  omtalade,  att  de  häftigt  insjuknat  den  28  på  e.  m. 
med    kräkningar,   diarré   och  krampanfall.     H.  var  fullkomligt  med- 
vetslös,   J.   lug  i  ett   hälft  soporöst  tillstånd.     Deras  kroppsyta  var 
kall.    Ii  vid;    huden   å   fingrarne   skrumpen;   Ögonen  djupt  insjunkna. 
De  behandlades   med   retande  frotteringar,  vin,   kamfer  och   opium. 
H.  afled  redan  efter  1^  timma.     Han  hade  då  efter  inkomsten  haft 
endast  en  risvattenlik  kräkning,  men  ingen  afforing  eller  kramp.    Vid 
32  timmar  efter  döden  verkställd  obduktion  å  hans  döda  kropp  an- 
märktes hufvudsakligen :  Kroppen  temligen  mager;  ansigte  och  bänder 
livida;  fingrarne  krökta,  deras  hud  starkt  rynkad;  betydlig  likstelhet; 
muskulaturen  något  torr;  hjertat,  svagt  kontraheradt,  innehåller  tem- 
ligen  mycket   lätt   koagulerad,   mörk   blod,   i   venstra  ventrikeln   ett 
litet  fibrincoaguliim;  blodet  i  de  stora  venerna  mörkt,  men  tunnfly- 
tande;  lungornas  bakre  delar  blodrika,  Ödematösa,  de  främre  bleka; 
peritoneum  något  torrt  och  glanslöst,  å  tunntarmarne  starkt  injicie- 
radt;    ventrikeln,   tunntarmarne   och  coecum   utspända,   innehålla   en 
stor  mängd,  tunnfiytande,  firiflockigt  fluidum  af  gråaktig  färg;  colon 
och    rectum    sammanfallne;   ventrikelns   slembinna   uppluckrad,   med 
knifven    lätt    afskrapnd;  slemhinnan   i  jejunura  äfven  lös,  men  villi 
tydliga,  hvita  (af  absorberadt  fett;  sjukdomen  har  öfverraskat  honom 
under    pAgående    digestion);    mucosan   i   ileum  glatt,  lätt  torkande, 
tydligen  beröfvad  större  delen  nf  dess  epitelialbeklädnad;  de  Peyerska 
fläckarne,  liksom  de  solitära  körtlarne  i  nedre  delen  af  ileum  något 
svällda,  men  utan  förändring  i  öfrigt;  slemhinnan  i  groftarmen  före- 
ter i  allmänhet  en  temligen  stark  venös  injektion,  på  några  mindre 
Bäckar  en   hemorragisk   rodnad,    men   är  i  öfrigt  utan  märkbar  för- 
ändring, dess  innehåll  obetydligt  af  samma  beskafienhet  som  i  tunn- 
tarmen; mjelten  temligen  liten,  mörkröd  till  färgen,  af  måttlig  kon- 
sistens; lefvern  temligen  rikligt  försedd  med  mörk  tunnflytande  blod, 
starkt  pigmenterad:  gallbiåsan  till  mer  än  hälften  fylld  med  mörk- 


186 

rron  galla,  som  (ont  vid  foroeradt  tryck  kan  utdrifras  i  duodenum, 
i  vars  innebåll  &r  blekt,  utan  inblandning  af  gallfärgämne;  njurarna 
lappn,  tämligen  blodrika;  urinblåsau  nftstan  tom. 

Den  andra  af  dessa  patienter,  Jerf,  förbättrades  till  en  början. 
dd  pass  kl.  4  på  morgonen  den  29  afstannade  krampen  och  upp- 
rädde   sedermera    endast    för  kort  tid  och  med  ringa  intensitet  i 
/-itdorna.     Endast  sparsamma  kräkningar  och  afloringar  af  risvatten- 
ilct  utseende  påkommo  under  loppet  af  den  29.     Hudtemperaturen 
tiöjde  sig  något,  pulsens  styrka  ökades.    Han  svarade  temligen  redigt, 
fAst  långsamt  och  kort  på  frågor,  men  låg  vanligen  försänkt  i  half 
sopor.     Urinen  afgick  endast  helt  obetydligt  i  sängen.     Den  30  på 
morgonen    var  hudtemperaturen  ännu  högre,  dock  under  normalen, 
pt&lsen  större  och  starkare,  krafterna  betydligt  ökade,  cyanosen  obe- 
tydlig.   Frampå  förmiddagen  inträffade  tre  kopiösa  blodiga  afföringar. 
>^  u  sjönko  krafterna  åter,  respirationen  blef  ytlig  och  försvarad,  darr- 
n ingår  inträdde,  temperaturen  föll  hastigt  och  patienten  alled  kl.  10 
e.    m.    Behandlingen  utgjordes  af  varmt  té  med  inpackning  i  filtar, 
retande    frotteringar,    varma    krus   kring  nedre  extremiteterna,  vin, 
opium  och  blysocker.     Vid  obduktionen,  företagen  18  timmar  efter 
döden,  anmärktes  hufvudsakligen :  Dura  mäter  likasom  hjernans  mjuka 
hinnor  måttligt  blodrika;  sinus  i  den  förra  innehåller  temligen  mycket 
tunnflytande  blod;  stora  hjernans  såväl  grå  som  hvita  substans  sär- 
deles blodfattiga,  den  sednare  i  snittytan  fuktig  och  glänsande;  samma 
ftr    forhållandet    med    de   centrala   hjerngauglierna;  lilla  hjeruan  af 
samma    beskaffenhet  som  den  stora;  hjertat,  sedan  gammalt  intimt 
fastväxt  vid  hjertsäcken,  stort  och  slappt,  innehåller  en  ansenlig  qvan- 
titet  löst  koagulerad  blod  i  alla  kaviteter;  valvula  mitralis  förtjockad, 
dess  sensträngar  förkortade;  intima  aortee  sklerotisk;  hjertats  musku- 
latur  något  lös,  torr,  gråbrun;  lungorna  baktill  temligen  blodrika; 
tarmkanalens  peritonealbeklädnad  lifligt  injicerad;  ventrikel  och  tar- 
mar, utspända  af  gas:  den  förra  liksom  öfversta  delen  af  tarmkanalen 
liafva  ett  gallfårgadt,  tunnt,  grumligt  innehåll;  deras  slemhinna  blek, 
utan    anmärkningsvärd  förändring;  i  nedre  delen  af  jejunum  börjar 
alerahinnan   blifva    blodrik,  här  och  der  med  hemorragiska  fläckar; 
dessa  ökas  i  antal  och  utsträckning  nedåt  ileum,  och  hinna  i  colon 
och  rectum  en  betydlig  utbredning;  å  sistnämde  delar  är  slemhinnan 
å   dessa  fläckar  så  lös,  att  den  aflossar  vid  lindrigaste  våld;  öfver- 
allt  här  liksom  i  ileum  är  densamma  säte  för  en  stark  venös  blod- 
fyllnad;  innehållet  såväl  i  nedre  delen  af  tunn*  som  hela  groftarmen 
rödgrått,   tunnflytande,  till  qvantiteten  ej  betydligt;  Peyerska  kört- 
larna likasom  de  solitära  utan  anmärkningsvärd  förändring';  urinblåsan 
innehåller  helt  litet  af  en  blek,  grumlig  urin ;  mjelten  af  vanlig  stor- 
lek,   nSgot    blek,    af   måttlig  konsistens;   lefvern  fettrik,  af  måttlig 
blodhalt;   gallblåsan  fylld  af  mörk  galla,  som  lätt  uttryckas  i  duo- 
denum;  njurarne  stora,  slappa,  något  bleka  i  kortikalsubstansen,  utan 
framstående  färgförändring. 

På  eftermiddagen  den  29  inkom  en  båtsman,  JUt  92  Markegång 
vid  Norra  fioslags  l:sta  kompani,  från  eskadern  vid  Lidingön.    Han 

Förka»dlingar  1866.  18* 


186 

hade  insjuknat  den  27  med  kr&kningar  och  diarré.  Vid  hitkomaten 
hade  kräkningarna  upphört,  men  han  hade  till  en  början  täta  ^aiten- 
aktiga  afforingar  jemte  krampaktiga  plågor  i  bukens  muskler.  Han 
var  ytterst  kollaberad,  slö  och  likgiltig,  ögonen  djupt  liggande,  men 
huden  var  varm  och  pulsen  ej  så  klar.  Han  fick  neptunigördel  kring 
underlifvet,  Dowers  pulver,  vin  och  karofert.  Under  natten  Jiade 
han  någon  sömn,  endast  sparsamma  afforingar,  hvilka  på  morgonen 
den  30  började  visa  gallhalt.  Den  förut  sparsamma  urinen  afgick 
nu  ymnigare,  var  blek,  grumlig,  innehöll  något  ägghvite.  Förbätt- 
ringen har  fortgått  under  dagens  lopp. 

Den  29  kl.  11  e.  m.  infördes  hit  från  Skeppsholmen  båtsmannen 
Jift  82  Bagare  vid  l:sta  Norrlands  2:dra  kompani  i  hög  grad  kolla- 
berad,  cyanotisk  och  nästan  utan  radialpnls.  Han  hade  insjuknat 
samma  dag  kring  kl.  4  e.  m.  med  kräkningar,  diarré  och  kramp. 
Vid  inkomsten  hade  kramp  och  kräkningar  upphört,  men  profusa, 
nästan  färglösa,  grumliga  afforingar  påkommo  esomoftast.  De  upp- 
hörde efter  ett  par  timmar,  men  patienten  kallnade  mer  och  mer^ 
lig  i  fnllständig  coma  och  afled  kl.  2  på  morgonen. 

Utaf  dessa  7  sjukdomsfall  förete  de  tre  en  fullständig  bild  af 
cholera.  Uti  två  af  dessa  sednare  fall  dogo  patienterna  kring  10, 
uti  ett  54  timmar  efter  sjukdomens  början.  En  af  patienterna,  Jerf, 
var  tydligen  på  bättringsvägen,  då  en  häftig  blödning  från  tarm- 
kanalens slemhinna  bortryckte  honom.  Som  obduktionen  utvisar,  led 
han  förut  af  ett  gammalt  hjertfel.  De  fyra  öfriga  fallen  böra  väl 
lämpligast  hänföras  under  rubriken:  cholerin. 

Hrr  Klingvall  och  Stoltz  anmälde  ytterligare  tvenne 
under  dagens  lopp  inträflfade  cholerafall  å  Söder,  hvaribland  det 
ena  i  samma  hus  som  den  först,  den  29  Juni,  afiidna  qvinnan. 

Hr  Carlson  redogjorde  för  de  åtgärder,  som  från  stadeos 
sida  ytterligare  voro  vidtagne.  A  Sabbatsberg  samt  i  JS  74 
Hornsgatan  voro  cholerasjnkbus  upprättade  och  fullständigt  ord- 
nade; bårar  och  bärare  funnos  å  polisvaktkontoren  m.  m.  Hr 
Carlson  uppmanade  i  öfrigt  de  läkare,  som  fingo  cholerafall 
under  behandling,  att  derom  med  snaraste  insända  rapport  till 
Sundhetsnämdens  byrå,  Tyska  Brunn  mM,  20. 

Efter  någon  diskussion  angående  de  anförda  fallen  uttryckte 
Sällskapet,  på  af  förste  Stadsläkaren  framställd  förfrågan,  dcu 
åsigt  att,  ehuru  några  spridda  fall  af  elakartad  cholera  inom 
hufvudstaden  förekommit,  dock  iugen  epidemi  för  närvarande 
kunde  sägas  hafva  utbrutit. 

=  Med  anledning  af  publicerandet  af  den  föreslagna  un- 
derrättelsen till  allmänheten,  rörande  behandling  af  cholera,  ut- 
sattes en  eztra-sammankomst  till  den  6  innevarande  Juli,  och 
skulle  annons  derom  i  tidningarue  ingå. 


187 

Den  6  Juli. 

Corpslaege  VouoT  välkomnad.  —  Choleran.  —  UnderrättelBe  för  allmänheten 
om  cholera.  —  Tuielemans  droppar. 

=  Gorpslffige  Dr  VoUGT  från  Norge  helsades  i  Sällskapet 
▼älkommen. 

=  Förste  Stadsläkaren  redogjorde  för  de  sedan  sista  sam- 
mankomsten till  Sundhetsnämden  inrapporterade  cholerafall: 
den  3  Juli  till  den  4  Juli   insjuknad    1  död    1 
»    4    »      »      »5     »  »  4     »     2 

»    5    »      »      »    6     »  »  7     »     3 

Med  stöd  af  dessa  uppgifter  uttalade  Hr  Malmsten  den 
åsigt  att  någon  cholerafarsot  ännu  ej  kunde  anses  utbruten,  då 
^jukantalet  fortfarande  var  obetydligt  och  constitutio  epidemica 
ej  öfverensstämde  med  den  under  sådan  epidemi  vanliga.  Dock 
ansåg  Hr  M.  att  den  vid  Rindön  inrättade  observationskaran- 
tänen (se  prot.  den  19  Juni)  med  skäl  med  det  snaraste  kunde 
indragas. 

Efter  en  diskussion,  hvari  utom  ofvananförda  deltogo  Hrr 
Berlin  M.  N.,  Grahs  och  sekreteraren,  uttryckte  Sällskapet, 
liksom  vid  foregående  sammankomst,  den  åsigt,  att  choleran 
hittills  ej  kunde  anses  hafva  uppträdt  såsom  epidemi  inom 
Stockholm. 

=  Hr  Malmstek  uppläste  följande  af  honom  jemte  Hrr 
Grahs  och  Tholander  på  Sällskapets  anmodan  uppgjorda 
förslag  till  en  något  förändrad  upplaga  af  Sällskapets  förut  med- 
delade underrättelse  för  cdlmfinheien  om  cholerans  igenkännande 
och  behandling  m.  m.: 

UnderrätteUe  för  Allmänheten  om  cholerasfukdomens  kännetecken, 
om  skyddemedel  mot  densamma  för  friska,  samt  om  de  läkemedel,  som 
böra  användas  för  sjvka,  intiUdess  läkare  hinner  ankomma  eUer  då 
läkare  ef  finnes  aU  tillgå;  meddelad  af  Svenska  Läkaresällskapet  år 
1866. 

Cholerasjukdomens  kännetecken: 

1)  Förebud,  Ällmänt  illamående,  sömnlöshet,  tyngd  i  hufvudet, 
benägenhet  för  svindel,  matthet,  dragningar  i  vaderna,  minskad  roat- 
lust,  oro,  qval  och  tryckning  i  maggropen,  buller  och  spänningar  i 
buken,  äckel  eller  lindrig  kräkning,  och  detta  stundom  i  förening 
med,  stundom  utan  diarré. 

2)  Choleradiarré,  Så  kallar  man  ett  diarré  utan  särdeles  illa- 
mående, ofta  till  och  med  utan  störd  matlust^  hvilket  plägar  vara 
mycket    gängse    på    stallen,  der  cbolera  härjar;  det  förtjenar  desto 


188 

hellre  en  särdeles  uppmSrksamhet,  som  det  i  sin  begynnelse  lattd 
kan  hejdas  genom  enkla  medel,  men  lemnadt  åt  sig  sjelft  ofts 
stigt  öfvergår  till  utbildad  cholera. 

3)  Utbildad  cholera  —  som  äfven  stundom  utan  foregai 
illamående  plötsligt  utbryter,  —  igenkännes  af  ymnigm,  ofta  pål 
mande  krakningar  och  afforingar  af  en  tunn,  nästan  färglös,  tu 
tenlik,  vätska;  osläcklig  törst;  stor  kraftlöshet;  brånad  i  maggroj 
ängslan  och  vånda;  kramp  i  ben  och  armar;  en  egen  heshet  i  ros 
kall  tunga  och  andedregt;  svag,  nästan  omärklig  puls;  iskyla  i 
i  händer  och  fötter  och  sedermera  afven  i  den  öfriga  kroppen; 
aktig  hudfärg;  afstannad  uriuafgång;  infallet  ansigte  o.  s.  v. 

Skyddsmedel  för  friska  åro: 

att  s&  litet  som  möjligt  afvika  från  sitt  vanliga  lefioadssatt, 
detta  är  ordentligt  och  måttligt; 

att  afhålla  sig  från  öfverdrifna  kropps-  och  själsanstnngnin^ 
häftiga  sinnesrörelser  och  utsväfningar  af  alla  slag; 

att  iakttaga  måttlighet  i  mat  och  dryck,  särdeles  i  njttjai 
af  bran  vin  och  andra  starka  drycker; 

att  undvika  att  dricka  häftigt,  isynnerhet  kall  dryck,  då  n 
är  upphettad; 

att  undvika  svårsmälta  och  skämda  födoämnen,  *  omogen  c 
skämd  frukt,  färskt  eller  surt  dricka  och  öl,  med  mera  dylikt; 

att  ej  gå  ut  fastande  på  morgonen; 

att  sorgfälligt  iakttaga  renlighet,  ej  mindre  i  afseende  på  kro 
och  kläder,  än  boningsrum,  forstugor,  gårdar  och  närmaste  om< 
vande  platser;  hvilken  regel,  visserligen  alltid  nyttig  att  följa,  ] 
fått  en  förökad  vigt  genom  den  under  sednare  år  öfverallt  vui 
erfarenhet,  att  ett  sorgfälligt  iakttagande  af  snygghet  inom  och  ut< 
hus  utgör  ett  af  de  säkraste  medlen  till  sjukdomens  forekomman 
och  dämpande; 

att  afpassa  beklädnaden  efter  årstid  och  väderlek,  hålla  fötter 
varma  och  torra,  samt  bära  en  gördel  kring  lifvet; 

att  skyndsamt  ömsa  kläder^  då  man  blifvit  våt,  och  derefl 
dricka  något  rarmt; 

att  ej  sofva  ute  på  marken  eller  for  öppna  fönster  nattetid; 

att  genom  fönsters  och  dörrars  öppnande,  och,  när  årstiden 
fordrar,    genom  eldning  dagligen  åstadkomma  frisk  luft  i  rumme 
hvilket  i  de  flesta  fall  gör  rökningar  öfverflödiga; 

att  isynnerhet  i  rum,  der  sjuka  ligga,  beströ  golfvet  med  fris 
hackadt  granris  och  bestänka  det  med  ättika; 

att  pä  ställen,  der  icke  tillräcklig  luftvexling  kan  åstadkomma 
såsom  i  små,  trånga,  smutsiga  gränder,  gårdar  och  forstttgor,  fattij 
baracker,  m.  m.  äfvensom  i  hus  och  å  fartyg,  der  choleradödsfs 
inträffat,  använda  rökning  med  tjära; 

att  i  hus,  der  cholerasjuk  redan  finnes,  alla  uttömningar  frå 
den  sjuke  skyndsamt  och  noggrannt  undanskaffas  och  bestras  me 
karbolsyrad  kalk  eller  oaläckt  kalk  eller  jemvitriolalosning  (l  del  f 


189 

8   delar  vatten),  eller  ock,  dA  dessa  icke  kunna  f&s,  med  en  bland- 
nings  af  väl  utbrända  träkol  (koUtybb)  och  aska; 

att  säng-  och  gångkläder  m.  m.,  som  en  cholerasjuk  nyttjat, 
väl  vädras  eller  tvättas  med  saltvatten,  innan  de  af  någon  annan 
V^cgagnas;  och  slutligen 

att  söka  bibehålla  en  lugn  sinnesstämning  och  icke  frukta  for 
sjukdomen,  hvilken,  enligt  hvad  erfarenheten  lärt,  mindre  ofta  an- 
griper den  oförfärade  menniskovännen»  som  egnar  de  sjuka  sin  om- 
vårdnad och  hjelp,  än  den  klenmodige,  som,  omgifven  af  idel  för- 
aigtigbetsmått,  ängsligt  sträfvar  att  undvika  faran. 

Då  man  under  choleratid,  isynnerhet  vid  kall  och  fuktig  väder- 
lek, känner  sig  nedstämd  och  opasslig,  har  det  visat  sig  gngneligt, 
att  en  till  två  gånger  om  dagen  taga  en  half  matsked  dubbla  mal- 
örtsdroppar eller  en  matsked  molörtsbränvin  eller  ett  gins  godt  port- 
vin. Besväras  man  af  envis  forstoppning,  är  bäst  att  taga  ett  öpp- 
nande lavemang;  skulle  detta  icke  verka,  intages  en  matsked  ricin- 
olja eller  en  rågad  tesked  rhabnrberpulver,  emedan  starkare  laxer- 
medel  under  choleratid  äro  vådliga. 

Läkemedel  för  sjuka: 

Erfarenheten  har  visat,  att  lika  svårbotlig  sjukdomen  är  uti  sin 
utbildade  form,  lika  lättbotlig  är  den  i  de  flesta  fall,  oro  den  sjuke 
i  början  och  tidigt  söker  hjelp  samt  sköter  sig  på  ändamålsenligt 
sätt;  derföre  kan  aldrig  för  ofta  upprepas  den  varningen,  att  icke 
anse  för  ringa  ett  illamäende  af  hvad  beskaffenhet  som  helst  under 
choleratid.  Föräldrar  och  husbönder  böra  ock  på  allt  sätt  uppmana 
sina  barn  och  tjenare,  att  icke  fördölja  ett  diarré  eller  annat  illa- 
mående, för  hvilket  de  lätteligen  i  tid  kunna  botas,  men  som  för- 
summadt  ofta  hastigt  nedlägger  den  sjuke  på  dödssängen. 

Om  emellertid  någon  angripes  af  cholera,  är  det  alltid  bäst, 
när  så  ske  kan,  att  tillkalla  läkare,  och  om  den  sjuke  icke  hemma 
kan  erhålla  nödig  vård,  (hvilket,  så  vidt  sig  göra  låter,  alltid  är  att 
föredraga),  är  det  nödvändigt  att  utan  uppskof  ombesörja  dess  in- 
tagande på  något  sjukhus.  Tilldess  detta  hinner  verkställas,  vidtages 
genast  följande  behandling,  emedan  minsta  dröjsmål  härmed  sedei"- 
nera  oftast  icke  genom  konstens  tillhjelp  kan  godtgöras. 

1)  Undétr  förebuden.  Vid  lindrigare  illamående  håller  den  sjuke 
sig  inne  och  väl  beklädd,  samt  lägger  öfver  hela  magen  en  varm 
terpentinduk  eller  en  smörduk  beströdd  med  krossad  starkpeppar, 
eller  guides  magen  med  en  blandning  af  en  jungfru  bränvin  med  en 
matsked  finstött  starkpeppar. 

Vid  stor  oro,  vånda  och  tryckning  under  bröstet  med  sveda  i 
maggropen,  eller  känsla  af  fullhet  och  bultning  i  hufvudet,  bör  den 
sjuke  ovilkorligen  afklädas  och  lägga  sig  i  en  varm  säng.  På  magen 
lägges  en  senapsdeg,  beredd  af  4  delar  målen  stark  senap  och  en 
del  rågmjöl,  hvilka  sammanrÖras  med  vatten  till  stadga  af  en  deg, 
som  ntbredes  tjockt  på  linne.  Denna  senapsdeg  bör  qvarligga  minst 
20  minuter  efter  första  känslan  af  sveda. 


190 

Om  den  sjuke  vet  sig  hafva  fSrtärt  mycken  eller  otjenlig  mat^ 
om  han  känner  äckel  eller  har  oren  tunga,  gifres  genast  ett  kräk- 
rotspulver,  eller  i  brist  deraf  2  matskedar  koksalt,  upplöst  i  ett  halfl 
qvai-ter  ljumt  vatten,  som  pä  en  gång  intages.  Har  den  sjnke  ej 
äckel  eller  oren  tunga,  men  besväras  af  diarré  i  förening  med  andra 
forebud,  följes  den  behandling,  som  här  nedan  angifvea  mot  cholera- 
diarré. 

2)  Vid  choleradiarré  bör  den  sjuke  genast  gfi  till  sangs;  of  ver 
hela  magen  lägges  en  senapsdeg,  och  invärtes  gifver  man  den  sjnke 
af  en  blandning  af  4  delar  kamferadroppar  (Solutio  Camphorae 
spirituoso-aetherea)  och  1  del  opiidroppar  15  droppar  h varje  h alf- 
timma, tills  svettning  inträder*). 

Derjemte  drickes  ymnigt  salepsvälling  eller  risvatten,  med  till- 
sats af  godt  rödt  vin,  der  sä  ske  kan,  och  stor  forsigtighet  i  mat 
och  dryck  iakttages. 

3)  Vid  utbildad  cholera  bör  den  sjuke  afklädd  läggas  i  en  varm 
säng,  (om  sådant  ej  redan  skett),  helst,  der  sig  göra  låter,  i  ett 
särskildt  rum,  som  flitigt  vädras,  samt  utan  annan  omgifning  än  som 
för  sjukvården  erfordras.  Vid  påkommande  öppning  eller  behof  der- 
tili  må  den  sjuke  ej  lemna  sängen,  utan  begagna  stickbäcken,  såframt 
sådant  finnes  att  tillgå. 

I  de  fall,  der  sjukdomen  hastigt  utbryter,  bör  en  senapsdeg 
genast  påläggas.  Sedermera  —  (ifall  den  sjuke  tagit  kräkmedel, 
minst  en  half  timma  derefter)  —  gifvas  fem  eller  sex  kamfersdroppar 
(Solutio  Camphorae  spirii-sether.),  helst  på  en  sockerbit,  och  varmt 
fläderte  att  dricka  derpå.  Denna  ingifning  förnyas  hvar  femte  minut 
ända  tilldess  en  ymnig,  allmän,  varm  svettning  frambrutit,  hvarefter 
tiden  mellan  intagningarne  småningom  forlänges  till  en  gång  i  tim- 
man. Härmed  fortfaras  nu  6  till  8  timmar,  tills  forbättring  inträder, 
då  kamfersdroppame  ej  mera  gifvas. 

För  att  släcka  den  sjukes  törst,  och  motverka  eller  hindra  kräk- 
ning,  gifvas  små  isbitar,  der  tillgång  på  is  finnes,  eller  ock  kallt 
kolsyrevatten,  eller  friskt  dricksvatten. 

När  kramp  påkommer,  böra  armar  och  ben  ihärdigt  gnidas  med 
blotta  händerna,  eller  med  ylle  doppadt  i  en  blandning  af  \  skalp, 
malen  senap  och  ^  stop  bränvin  eller  i  kamferspiritus  eller  i  terpen- 
tin. Emellan  gnidningame  värmas  fötter  och  ben  med  varma  krus 
eller  dylikt. 

Under  tillfriskningen  efter  någotdera  af  dessa  sjukdomstillstånd 
är  af  yttersta  vigt,  att  icke  för  tidigt  lemna  sängen,  och  att  de  två 
första  dagarne  ingenting  annat  förtära  än  simmig  hafresoppa,  npp- 
kokad  mjölk  eller  köttsoppa  med  uppmjukadt  bröd.  Efter  denna  tid 
må  man,  ehuru  med  största  försigtigbet,  småningom  öfvergå  till  en 
lättsmält,  stadigare  föda. 

De  roedikamentsportioner,  här  blifvit  föreskrifna,  äro  beräknade 
för  fullvuxna  personer;  barn  erhålla  således  mindre,  efter  åldern. 


*)  Denna   blandning  erhåUea   färdig  pl  apoteken,  och  utlemnaa  pl  laktres 
reqvisition. 


191 

Hr  Tholander,  som  i  åtskilliga  punkter  yarit  af  annan 
i^t  äD  roedkomiterade,  uppläste  de  förändringar  i  förslaget, 
n  för  sin  del  ansett  lämpliga.  Efter  en  diskussion,  hufvud- 
kligen  rörande  användandet  af  de  olika  desinfektionsmedlen 
:h  braket  af  laxantia  under  pågående  choleraepidemi,  beslöt 
ällskapet  att  komiterades  förslag,  efter  några  smärre  ändringar, 
ied   ofvanstående  lydelse  skulle  antagas. 

På  frai^ställan  af  Hr  Grähs  öfverläts  tryckningen  af  un- 
errättelserna  till  allmänheten  åt  Sundhetsnämden,  som  med  det 
naraste  härom  skulle  gå  i  författning  och  till  Läkaresällskapet 
kulle  öfverlemna  1000  exemplar. 

=  Hr  Malmsten  fastade  uppmärksamheten  på  det  stora 
niaabrukf  som  bedrifves  med  de  s.  k  Thielemans  droppar^  hvilka 
lu,  i   afvaktan  på  choleran,  utan  recept  utlemnas  a  apoteken, 
^huru  de  innehålla  ej  så  obetydligt  opium.    Om  det  under  på- 
träende epidemi  måste  öfverses  dermed  att  s.  k.  choleradroppar 
utan    recept   utlemnas,  så  borde  dock  deras  utlemnande  under 
andra  tider,  såsom  för  närvande  sker,  ej  tillåtas.    Hr  M.  hade 
nyligen  behandlat  en  sjuk,  som  mot  hufvudvärk  och  allmänt  illa- 
mående användt  Thielemans  droppar  med  den  påföljd,  att  han  legat 
nära  i  narkotism.    Dessa  droppar  begagnas  ofta  mot  de  mest 
olika  sjukdomsformer  och  med  desamma  drifves  mycket  ofog. 
Hr   M.   hemställde   om  ej  detta  förhållande  borde  till  Kongl. 
Sundhets-Collegii  kännedom  anmälas  och  Läkaresällskapet  tillika 
hemställa  utt  inga  s.  k.  choleradroppar  innehållande  opium  måtte 
utlemnas   utan    recept,    så  länge  ej  en  verklig  epidemi  inträdt. 
Hrr  Braconnieh  och  Sebardt  anmärkte  svåi*igheterna 
af  att  å  apoteken  vägra  utlemnandet  af  droppar  mot  diarré,  då 
t.  ex.  personer  efter  att  förgäfves  hafva  sökt  läkare  infinna  sig 
och  begära  dylika  droppar  under  fruktan  att  blifva  af  cholera 
angripna.    Framhöllo   tillika   att   andra   medel,   som  innehålla 
opium  t.  ex.  vinum  liquiritia)  thebaicum,  utan  recept  på  apoteken 
kunna  erhållas. 

Sällskapet  förenade  sig  i  den  af  Hr  Malmsten  föreslagna 
hemställan  till  Sundhets-Collegium. 

Den  17  Juli. 

f  riimluigar  helsade.  —  Constitntio  epidemica.  —  Choleran. 

=  Dr  C.  A.  J.  Wallin  från  Linköping,  Dr  Stabell  från 
Christiania  och  Professorerna  Panum  och  Reis  från  Köpenhamn, 
i  Sällskapet  närvarande,  välkomnades  af  ordföranden. 


192 

=a  Constittitio  epidemica  under  veckan  från  och  med 
dagen  den  1  till  och  med  Lördagen  den  7  Jaii  1866: 

Sjukligheten  liksom  föregående  vecka.  —  41  fall   ai 
riolaB  hafva  under  veckan  blifvit  anmälda. 

1.  Inom  emkiid  praktik  tnmalde  sjukdomBfitU.  (från  14  lälore) : 

Febril  typhoidet 3.  Menin^tis  cerebralis      1.  Colitii 

Diphtheria 4.<NeiirelgiA 1.  Peritonitis , 

Pertnaau  Ö-IConjunctWitii 4.MetritiB 

Cholert  uiatiea  3.jOtiti8 4.  Rhenmatiamiu  ftmte 

Cbolerina 13.|A.ng.  tons.  &  fiucinxn     15.  Rrysipelas    

Dysenteria 2.:La^go-tracheitu.    .      6.'Urticaiia 

Diarrhoea ö8.Broiicn.  Cat.  broncli.     13.|Fiiranciilas  

Febrig  intermittens..  SJBroncbitis  capillaris.  l..IUieam.reeeiiB febril 

Variolae.    Varioloidea      3.  PlearitU   2.  Catarrhua  ventr.  »mt 

Syphilia d.lFebris  gaatr.  simplez  15.                         ^~ 

Gonorrhoea 7.;Ga«triti«.    Enteritis..  3.                        wimnu 

2.  A  Hnfrndstadeiu  Sjukvårdsanttalter : 

Pl  Serafimer-laaareUet:  sjakantalet  den  7  Juli  203,  Kvazmf  112  på 
ningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  änder  veckan:  febris  typboidei  5»  r^ 
tismns  acntus  4,  plenritis  2,  pneumonia  1,  nephritia  1. 

På  Allmänna  Cramitong-sjukhuMet:  inkomne  under  Teckan:  sjpliilii  7» 
gastrica  simplex  7,  colitis  7,  pneumonia  3,  febria  typhoides  2,  varioi«  1 
rufl  1,  nepbritis  1. 

På  Proviåoritha  sjukhuiet  å  Söder:  BJnkantalet  den  7  Juli  147,  I 
30  iuTartes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolae  6,  diarrkoea  5,  choler 
tica  4,  febris  typboides  2,  delirium  tremens  1,  pneumonia  1,  tvphlitis  1. 

På  Provitoritka  tjukkutet  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  7  JuU  19, 1 
15  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  gaatrica  simplexS,  gastr 
febris  tvpboides  1,  cbolera  asiatica  1,  diarrboea  1,  apoplexia  oerebri  1, 
monia  1. 

På  Allmänna  Bamhuiet:  broncbitis  4,  diarrboea  3,  gastro-enteritis  ! 
»bilis  1,  pneumonia  1,  plenritis  1,  urtiearia  1.  —  PoiUäi$Ut€n:  diarrb< 
broncbitis  5,  conjunctivitis  4,  pertussis  2,  sypbilis  1,  angina  tonnllaris  1, 
ritis  1. 

På  Bamtjnkhuset:  sjukantalet  den  7  Juli  48;  inkomne  under  ve 
coigunctivitis  le  keratitis  1,  pneumonia  1,  gastritis  L 

På  Allmänna  Barnbifrdshusei:  antalet  vårdade  20;  febris  pueipen 
metritis  1. 

På  Provisoriska  Bambördshuset :  belsotillståndet  tillfredsställande. 

På  Diakoniss-sjukhusei:  sjukantalet  den  7  Juli  30;  inkomne  under  ve 
febris  gastrica  simplez  1,  erysipelas  faciei  L 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  7  JuH  179, 1 
87  mankön  och  92  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  7  Juli  145,  h 
120  från  staden  ocb  25  från  länet;  inkomne:  syphilis  21.  gonorrkcea  7. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko>rapport^) :  diarrboe 
broncbitis  45,  variolae  32,  rbeumatismus  27,  pneumonia  16>  gastricisniQ! 
opbtbalmia  15,  dysenteria  14,  febris  intermittens  8,  febris  gastrica  sitopli 
gastritis  8,  sypbilis  8,  cbolera  asiatica  7,  erysipelas  6,  meningitis  cerebnJ 
metritis  4,  angina  tonsillaris  3,  cbolerina  2,  scarlatina  2,  delirium  tremei 
febris  puerperalis  1,  otitis  1,  nepbritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrboea  2.  pneumonia  2,  febris  gastriea  simpl 
Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrboea  6,  cbolerina  3. 


Summa  170. 


193 

=  Gonstitatio  epidemica  nnder  veckan  från  och  med  Sön- 
.gen  den  8  till  och  med  Lördagen  den  14  Juli  1866: 

Sjukligheten  obetydlig,  mindre  än  föregående  vecka.  —  Af 
siriolae  hafva  46,  af  Cholera  21  samt  af  Scarlatina  2  fall  före- 
>  rumit. 

1.  Jncm  enskild  praktik  anm&lde  sjakdomsftJl  (från  14  läkare) : 

risris  typlioides LjGonorrhoea S.IPlenritis 2, 

ening.  cerebro-spin.  LjMeningitis  cerebnlii  iJFebris  gastr.  simplex  21. 

i  phthcria 1. 1  Apoplexia  cerebri ...  2.  Gastritis.    Ententia .  3. 

E^rtusAis d.lNenralgia  I.|lcteni8 1. 

Holera  aaiatica  2.  Conjanctivitia 8.  Rheamatismus  acntas  4. 

Holerina  3.  Otitis  4.  Erysipelaa 1. 

yseDteria  1.  Ang.  tons.  &  fanciam      7.|Urticaria 1. 

»iarrhoea    47.  Pericarditis 2.  Zona 1. 

<?bri8  intermittena . .  6.  Laiyngo-traoheitis  5.  Catarrbns  ventr.  acat.  3. 

.nginA  parotidea 3.  Bronch.  Cat.  bronch.  24. 

^arioln.    Varioloides  3.  Bronchitis  capiUaris.  1. 

yphilis 3.Pneamonia 1. 

2.  A  HnfVndttadenfl  Sjukvårdeanstalter: 

P&  Serajimer-lasarettet:  sjakantalet  den  14  Jnli  204,  bvaraf  115  pil  afdel- 
lingen  for  inTärtea  sjuke;  inkomne  under  veckan :  febris  typhoides  o,  pneu- 
nooia  3,  febris  intermittens  2,  diarrhoea  1,  rbeumatismus  1. 

På  Allmänna  Gamisons-sjulhuset :  sjukantalet  den  14  Juli  168,  hvaraf  79 
>å  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan :  syphilis  5,  febris  ga- 
»trica  simplex  4,  gonorrhoea  3,  cholera  asiatica  2.  pneumonia  2,  febris  inter- 
mittens 1,  delirium  tremens  1,  bronchitis  1,  nieuritis  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  14  Juli  161,  hvaraf 
145  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  variolae  14,  febris  typhoides  6, 
diarrhoea  3,  delirium  tremens  2,  peritonitis  2,  pneumonia  2,  febris  gastrica 
simplex  2,  icteros  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjnkantalet  den  14  Juli  18;  in- 
komne under  veckan:  cholera  asiatica  15,  cholerina  1. 

På  AUfnänna  Btn-nhuset:  diarrhoea  5,  bronchitis  5,  pleuritis  2,  syphilis  1, 
conjunctivitis  1,  gastro-enteritis  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  3,  bronchitis  3, 
variolee  2,  cholerina  1,  syphilis  1,  conjunctivitis  1,  pneumonia  1,  gastro>enteritis 
1,  colitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  14  Juli  53;  inkomne  under  veckan: 
febris  ffastrica  simplex  2,  bronchitis  1,  enteritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antolet  vårdade  17;  helsotillståndet  tillfreds- 
ställande. 

På  Provisoriska  Bambördskuset :  antalet  vårdade  13;  helsotillståndet  godt. 

På  Bambördskuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjukantalet  den  14  Juli  30;  intet  fall  af  akut  sjuk- 
dom har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  14  Juli  177, 
hvaraf  88  mankön  och  89  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  14  Juli  147,  hvaraf 
124  från  staden  och  23  från  länet;  inkomne:  syphilis  27,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  Fattigläkarnes  vecko-rapporter) :  diarrhoea  96, 
bronchitis  42,  rbeumatismus  o2,  varioloe  27,  pneumonia  17,  febris  gastrica 
simplex  17,  cholerina  15,  ophthalmia  13,  catarrhus  ventriculi  acutus  12,  ga- 
Dtritis  11,  syphilis  6.  febris  typhoides  5,  febris  intermittens  5,  angina  tonsilUris 
5,  metritis  D,  erysipelas  3,  cholera  asiatica  2,  scarlatina  2,  delirium  tremens  2, 
periussis  1,  febris  puerperalis  1,  varicellae  1,  encephalitis  1,  otitis  1,  laryngitis 
1,  pleuritis  1,  bronchitis  capillaris  1.  nephritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrhoea  1,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1. 
Xorra  Korrektions-inrättningen :  cholerina  3,  diurrhoea  2,  bronchitis  2,  lona  1. 


t94 

Förste  Stadsläkaren  Hr  Carlson  nppl&ste  samma 
af  rapporter  till  Saudhetsnäniden  öfver  cliolercujukdame 
bredning  i  Stockholm  änder  de  förflutna  veckorna: 

den    6  Jali  till  den    7  Juli  insjaknade    5   döde    5 


o 

7 

» 

» 

» 

8 

» 

» 



j» 

— 

» 

8 

» 

» 

» 

9 

» 

» 

2 

» 

2 

x> 

9 

D 

u 

» 

10 

x> 

» 

5 

j> 

4 

» 

10 

» 

» 

» 

11 

» 

» 

10 

j» 

3 

» 

11 

m 

» 

» 

12 

» 

D 

12 

» 

3 

» 

12 

» 

» 

» 

13 

» 

» 

10 

j» 

9 

x> 

13 

» 

u 

D 

14 

» 

» 

6 

j> 

7 

» 

14 

» 

» 

O 

15 

)> 

D 

2 

» 

1 

Dessa  fall  hade  inträffat  på  spridda  ställen  i  stadei 
dast  vid  Grefve  Thuregatan  å  Ladugårdslandet  och  å  ! 
arbetsinrättningen  hade  flera  fall  samtidigt  inträffat  å  ett : 
Hr  C.  meddelade  vidare  att  observationskarantänen  vid  '. 
hade  indragits  såsom  numera  obehöflig  samt  att  ytterligai 
rangementer  voro  vidtagna  från  Sundhetsnämdens  sida  fe 
redande  af  nödig  sjukvård.  Uppmanade  för  öfrigt  iiil  no[ 
inrapporterande  af  sjukdoms-  och  dödsfall. 

Efber  en  längre  diskussion  angående  helsotillståndet 
den  för  det  närvarande,  behöfliga  sanitära  åtgärder  och  s{ 
formulären  för  de  af  Hr  C.  ifrågasatta  rapporter  —  i  hi 
diskussion  deltogo  Hrr  Carlson,  Cederschjöld,  GräHS,  M 
STEN,  Tholander  och  Sekreteraren  —  stannade  Sällskap 
af  Ordföranden  framställda  propositioner  i  det  beslut: 

att  Sällskapet  ansåg  sig  ej  vara  den  myndighet,  soi 
tillhörde  att  förklara  staden  smittad  eller  icke  smittad  sai 
choleran  ej  hittills  kunde  anses  ha  uppträdt  såsom  epideu 

att  på  Sällskapets  veckouppgifter  om  sjukligheten  bor 
tagas  huru  många  cholerafall  under  veckan  inträffat,  h^ 
sifferuppgift  lämpligast  hemtas  från  Sundhetsnämdens  rapp* 

att  önskligt  vore  att  på  Sundhetsnämdens  föranstal 
nya  rapportformulär  för  i  cholera  insjuknade  och  aflidne 
rättades  och  till  Stockholms  praktiserande  läkare  utdelade 

Till  uppgörandet  af  dessa  rapportformulär  utsagos 
Carlson  och  Grähs. 


195 

Dm  31  Juli. 

>  t  eket.  —  REONELLska  prufonden.  —  Ledamot  fofeslagen.  —  Constitntio 
?pidcmica.  —  Cholcrarapporter.  —  Bref  fr&n  Hr  Sköldberg  Sv. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

IN^ogle  Beroserkninger  an^aaende  Födselshjelpens  Udevelse  i  Norge 

Professor  Dr  Fayb.  —  Statistiske  Resultater  stettede  till  3000 

l^edselsstiftelsen   i   Christinnia  undersegte  Svangre  og  Fodende 

:    Bern  ved  Prof.  Fayb  og  H.  Vogt.    Christinnia  1866.    Gåfvor 

urfattarue.  —  Korta  upplysningar  om  den  elakartade  Kolerasjuk- 

ens    kännetecken,   om  skyddsmedel  mot  densamma  för  sjukn  till 

läkare    hinner    ankomma,    eller   d&   läkare  ej  finnes  att  tillgå, 

iiade    af   Dr  Fredr.   Tholandsr.     Stockholm  1866.     Gåfva  af 

ittaren. 

=  Ordföranden  uppläste  4  §  af  stadgarne  för  den  af  .Dr 
/nell  stiftade  prisfonden  (se  protokollet  för  den  3  Juli  inne- 
ande  år)  och  tillkännagaf  att  föralag  till  prisåmnen  innan 
i  \  nästkommande  September  borde  vara  till  Sällskapets 
xreterare  inlemnade,  hvarjemte  beslut  fattades  att  annone 
-om  med  snaraste  borde  i  allmänna  tidningarne  ingå. 
Denna  §  justerades. 

£=  Att  till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antagas 
maldes  af  Hrr  Santesson  och  Törnblom  t.  f.  Amanuensen 
1    Serafimerlasarettets  kirurgiska  afdelning,  Med.  Lic.  Johan 

ILHELM  v.  DÖBELN. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
gen  den  15  till  och  med  Lördagen  den  21  Juli  1866: 

Sjukligheten  något  ökad,  dock  ej  betydlig.  —  Af  Cholera 
;h  Choleradiarré  hafva  förekommit  127  sjukdomsfall  och  83 
>dsfall  samt  af  Yariolse  23  fall. 

1.  /»om  BTukUd  praktik  anmälde  sjokdomsfaU  (från  15  läkare): 

iphtheria l.jApoplexia  cerebri  ...       2.,Oastriti8.    Enteritis        8. 

Kolera  aaiatica 7..Coiguiictiviti9 3.  Rheamatismus  acatns      B. 

holcra  iio§tra§ S.iOtitis  2.iEry8ipelag 1. 

holerina SÖ.iAng.  tona.  &  faaoium    12.'Erythema  nodosum..       1. 

iarrKoea 86.  Pericarditis  1.  Zona  1. 

ebris  intermittens..       7.  ThromboBis.  Embolia      1.  Rheum. recens efebril.      3. 

aricellae 2.  Broncb.  Cat.  bronch.     18.  Catarrbvi8  ventr.  acnt.      8. 

>bliriam  tremena....       2.  Pneamonia 8.  Summa  226 

yphilia 4.'Pleariti8 4. 

lonorrhcea 6.!Febri8  gastr.  simplex    24. 

2.  Å  Haf^adstadens  Sjuhvårdsanétalter : 

PÄ  Serajimer-lasarettet :  sjnkaiitalet  den  21  Juli  200,  bvaraf  115  på  afdcl- 
lingen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typboides  7,  delirium 
remens  2,  febris  intcrmittens  1,  pneumonia  1,  nephritis  1.  rbeumatismus  1, 
jrysipelas  1. 

Pl  Allmänna  Garnisons-åjukhuset :  inkomne  under  yeckan:  sypbilis  6,  cbo- 
era  nsiaticå  5,  bronchitis  3,  colitis  3,  febris  intermittens  2,  gonorrfaoea  2,  febris 
gutrica  limplex  1. 


196 

Pl  iVovttoWfl»  åpåtkus^  å  Söder:  sjokantolet  den  21  Juli  174,  li?Bnif  152 
iii7ärtea  sjake;  inkomne  under  veckan:  variolse  7,  deliriam  tremens  6,  diarrhoca 
3,  febril  typhoides  2,  otitis  1,  broncbitis  1,  nepbritU  1,  carbuncolns  1. 

P&  Provisoriika  sjtikhuiei  å  Sahbatåherg:  sjokantalet  den  21  Juli  20;  in- 
komne nnder  veckan:  cbolera  asiatica  21,  cbolerina  12. 

P&  Provisoriska  sjukhuset  å  Hornsgatan:  sjnkantalet  den  21  Joli  20;  in- 
komne. nnder  veckan:  cbolera  31,  cbolerina  20. 

Pl  Mlmdnna  Barnhuset:  diarrboea  6,  broncbitia  3,  sypbilia  2,  conjnnctivitis 
2,  varioloides  1,  otitis  1,  enteritis  1,  nrticaria  1,  angina  tonsillaria  1.  —  Poli- 
kliniken: diarrboea  5,  co^junctivitis  5,  fnmncnlns  2,  pertosais  1,  broncbitia  1, 
pnenmouia  1,  enteritia  1,  nrticaria  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjnkantalet  den  21  Juli  53;  inkomne  nnder  veckan: 
oonjonctivitia  1,  gaatritia  1. 

P&  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  14;  belsotillatåndet  godt 

På  Provisoriska  Bambördshuset :  antalet  vårdade  13;  belsotillatåndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  belsotillståndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhusei:  sjnkantalet  den  21  Jnli  oS;  inkomne  nnder  veckan: 
delirium  tremens  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  }Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  21  Jnli  177,  Iivanf 
87  mankön  ocb  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus :  sjnkantalet  den  21  Jnli  144,  hvaraf 
121  från  staden  ocb  23  från  länet;  inkomne:  sypbilis  17,  gonorrboea  5. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglakames  vecko-rapporter) :  diarrhoea  135, 
broncbitis  50,  cbolera  asiatica  38,  rbeumatismus  28,  febris  gastrica  simplex  22, 
variolae  16,  gastricismns  15,  opbtbalmia  14,  cbolerina  13,  pneamonia  12,  ga- 
stritis  11,  febris  tjpboides  8,  sypbilis  8,  angina  tonsiUaris  8,  febris  intermittens 
7,  metritis  5,  meningitis  3,  pertussis  2,  scarlatina  2,  delirium  tremens  2,  peri- 
tonitis  2,  febris  puerperalis  1,  angina  parotidea  1,  varicellse  1,  apoplexia  cerebri 
1,  otitis  1,  plenritis  1,  broncbitis  capillaris  1,  icterns  1,  nepbritis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrboea  1,  cbolera  1,  delirium  tremens  1. 
Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrboea  10,  cbolerina  5,  broncliitis  2. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  22  till  och  med  Lördagen  den  28  Juli  1866: 

Sjukligheten  något  ökad,  dock  ej  betydlig.  —  Af  Cholera 
och  Gholeradiarré  hafva  205  sjukdomsfall  och  119  dödsfall  samt 
af  Variolse  18  fall  förekommit. 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  14  Ukare) : 

Febris  typboides 3.!6onorrboea 7.  Gastritis.    Enteritia.      5. 

Pertussis... 4.'A.poplexia  cerebri  ...      LjColitis 1. 

Cbolera  asiatica 7.jNeura]gia 2.  Icterns 2. 

Cbolera  nostras 1. '  Conj unctivitis  7.  Rbeumatismus  acutus      2. 

Cbolerina    24.'Otitis 3.  Elrysipelas 1.     I 

Dysenteria  1.  Ang.  tons.  &  faucium  12.  Eiytbema  nodosum..      1.    I 

Diarrboea 88.  Laryngo-tracbeitia  ...       8.  Urticaria 1.    ' 

Febris  intermittens..  5.  Bronch.  Cat.  broncb.  16.    " 

Yariolse.    Varioloides      1. ;  Pneumonia 3. 

Scarlatina. LPlenritis 1. 

Sypbilis  5. '  Febris  gastr.  simplex  21, 

2.  Å   Hufvndstadens    Sjukvårdsanstalter: 
På  SeraJimer-lasareUet:  sjnkantalet  den  28  Jnli  198,  bvaraf  109  på  af- 

delnittgen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typboides  5,  diph- 
tberia  1,  febris  intermittens  1,  pneumonia  1,  plenritis  1. 

På  Allmänna  Garnisons-sjidihuset :  sjukantalet  den  28  Juli  155,  bvaraf  86 
på  af  delningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  colitis  9,  cbolera 
asiatica  5,  sypbilis  4,  broncbitis  4,  diarrboea  3,  gonorrboea  2,  febris  intermit- 
tens 1,  delirium  tremens  1,  neuralgia  1,  pleuriUs  1. 


Rbeum.recensefebril.      3. 
Catarrbus  ventr.  acnt.      3. 

Summa  240. 


197 

»IL    Pnfviioriiha  iJMkhmiet  å  Söder:  sjnktntolet  den  88  Juli  178,  hTtnf 

.nvmrtea  sjuke;  inkomne  nnder  Tecken:  Tariolae  13,  delirinm  tremeni  2, 

iKitie  spinelie  1,  geetritis  1,  nephritis  1,  metritie  1. 

?i,    PtovUorUka  tjmkhuiti  å  SabbaUberg:  sjnkentelet  den  28  Jali  86;  in- 

e    under  Tecken:  cholere  etiatica  44,  cholerine  80. 

P&   Proviaoriika  ^ukhuset  å  HomågtUan:  cholera  asiatica  20,  ckolerina  28. 

P&    Allmänna  Bamkutet:  diairhoea  4,  bronchitis  4,  oonjunctWitie  2,  nrti- 

1.  —  Polikliniken:  diarrhcea  6,  bronchitis  8,  pertnssis  2,  gastro-enteritis 
bris  intermittens  1,  sypbilis  1,  co^janctiTitis  1,  pnenmonia  1,  urticaria  1, 
fititie  1,  b^enemia  cerebri  1,  pempbiffns  1. 

På  Bamsjukkuset:  sjnkantalet  den  28  Juli  55;  inkomne  nnder  veckan: 
itia  2»  broncbitis  1. 

P&  Allmänna  Bambördskmtet:  antalet  yårdade  16;  kelsotillståndet  tillfreds- 
knde. 

P&  Ptoviåoriåka  Bambördshuået :  antalet  T&rdade  18;  belsotillstlndet  sodt. 
P&  Diakoniåå-åjukhuset :  sjnkantalet  den  28  Juli  82;  inkomne  nnder  veckan: 
Tnatiamos  acutns  1. 

På  Stockkolms  Hospital  för  Sinneasj^ike :  sjnkantalet  den  28  Juli  176,  byaraf 
nankön  oeb  90  qnnkön. 

På  Stoekholma  atadt  och  låna  Kurkua:  sjukantalet  den  28  Juli  147,  bvaraf 

från  staden  oob  19  från  länet;  inkomne:  sypbilis  28,  gonorrbcea  4. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigl&kames  vecko-rapporter):  diarrboea  95, 
era  asiatica  29,  broncbitis  18,  febris  intermittens  11,  febris  gastrica  simplex 
ariolse  4,  sjpbilis  4,  soarlatina  8,  gastricismns  8,  rhenmatismns  8,  cholera 
ras  2,  ophtbalmia  2,  delirinm  tremens  1,  pneumonia  1,  peritonitis  1,  cy- 
a  1,  metritis  1. 

4.  I  Btadene  Fängelae: 

Norro  Korrektione^inråUningen:  diarrhosa  2. 

Förste  Stadsläkaren  Hr  Carlson,  anmälde,  efter  de  i 
ndhetsnämden  upprättade  dagliga  rapporterna  öfver  fall  af 
Dlera  och  choleradiarré,  följande  antal  insjuknade  per  dag 
der  de  båda  sistförfiutna  yeckorna: 

den  15  Juli  till  den  16  Juli  insjuknade  13   döde  7 


» 

16 

» 

» 

» 

17 

» 

» 

29 

» 

13 

u 

17 

» 

» 

» 

18 

J) 

» 

15 

» 

15 

u 

18 

X> 

» 

» 

19 

» 

» 

18 

» 

9 

» 

19 

» 

» 

» 

20 

» 

» 

20 

» 

19 

u 

20 

» 

» 

i) 

21 

» 

» 

15 

» 

9 

a 

21 

w 

» 

» 

22 

» 

» 

16 

» 

11 

u 

22 

» 

» 

» 

23 

» 

» 

17 

» 

9 

» 

23 

» 

» 

» 

24 

» 

» 

26 

» 

17 

» 

24 

» 

» 

» 

25 

» 

» 

34 

» 

19 

» 

25 

» 

M 

» 

26 

» 

» 

25 

» 

28 

M 

26 

» 

» 

» 

27 

i) 

» 

37 

» 

14 

» 

27 

» 

» 

» 

28 

» 

l> 

39 

» 

21 

» 

28 

» 

» 

» 

29 

» 

» 

27 

» 

11 

Med  afseende  pa  cholerafallens  inträffande  i  olika  stads* 
letar  meddelade  ätven  Ur  Carlson  åtskilliga  numeriska  uppgifter. 


af  hvilka  iohemtades,  att  det  st5»ta  antalet  insjoki 

kommit  i   Katarina  församling,  demäst  i  Ladagardj 
Kungsholmens,  vidare  i  Maria,  Nicolai,  Jakobs  oeb 
Glara  och  å  Djurgården,  och  fastade  uppmärksamhet 
relativt  till  folkmängden  temligen  betydliga  antalet  ini 
Kungsholms  församling. 

Som  ett  tillägg  till  hvad  Hr  Carlson  i  föregående 
gående  de  genom  dåliga  hygieniska  vilkor  och  vanvård 
cholerafallen  vid  arbetshuset  å  Söder  samt  i  basen  »^ 
Grefve  Thuregatan  (se  föregående  protokoll),  omnämdes  i 
i  tvenne  gårdar  på  Kungsholmen  relativt  talrika  sjukdoi 
träffat.  Dessa  gårdar,  J^  31&33  Handtverkaregatan  och 
backe,  voro  till  det  yttre  ganska  prydliga  stenhus,  mes 
tagen  undersökning  befunnos  gårdsplanerna  ej  stenlagdi 
nande  nödigt  aflopp;  latrinerna  voro  öfverfyllda  och  i 
ningen  inhystes  för  nättema  ett  stort  antal  persern 
fattigaste  befolkningen,  som  här  lågo  på  golfvet  i  s 
väta,  saknande  nödigt  utrymme  och  lufttillträde;  å 
qvarlåg  en  mängd  orenlighet  o.  s,  v.  Sedan  anmäli 
blifvit  gjord  till  Ofverståthållareembetet  hade  na  polis 
lagt  sig  i  saken  och  låtit  husen  undergå  vederbörligt 
—  Med  anledning  af  den  jemforelsevis  större  sjuklig 
under  sednare  tiden  varit  rådande  å  Kungsholmen  och 
ning  vore  att  densamma  i  någon  mån  härledde  sig  från  I 
rent  och  sundt  dricksvatten,  emedan  vattenledningen  i  de 
ännu  vore  föga  använd,  hade  ytterligare  hos  Öfversti 
embetet  framställning  blifvit  gjord  om  anbringandet 
nya  vattenutkastare,  hvilka  troligen  inom  kort  komma  i 

Efter  någon  diskussion,  hvari  deltogo  Ordföran 
Carlson,  Gråhs  och  Lamm  samt  sekreteraren,  beslöts 
seende  på  redigerandet  af  Sällskapets  veckoupp^ifter, 
tidningarne  ingå,  att  deri  borde  anges,  det  antalet 
cholerafall  uppgifves  enligt  de  af  Sundhetsnämden  g 
dagliga  rapporterna  och  borde  i  öfrigt,  då  veckouppgil 
från  Söndag  till  och  med  Lördag,  de  under  de  derpå  fi 
dygnen  inträffade  cholerafallen  särskildt  och  såsom  till 

=  Hrr  Carlson  och  Grahs  förelade  Sällskapet 
uppgjorda  rapportformulär  for  i  cholera  insjuknade  ocl 
hvilka  formulär  på  Sundhetsnämdens  föranstaltande  b 
trycket  befordrade  och  af  hvilka  ett  större  antal  exext 
verlemnades  till  Sällskapet,  for  att  bland  ledamöterna 


199 

==r  Hr  Santesson  relaterade  slutet  på  ett  längre  från  Hr 
FCÖLDBERG  Sv.  anländt,  i  London  och  Edinburgh  författadt, 
rc^f,  innehållande  åtskilliga  obstetrishay  gynekoloffiaka  och  kirur- 
iifka  notiser  (se  Hygiea  innevarande  år  p.  251). 

Den  14  Augustif 

•  r  o  K.  Ekman  och  HofrSdet  Sprnoler  ++.  —  Böbeln  J.  W.  v.  ledamot.  — 
Ledamot  anmäld.  —  Coostitatio  epidemica.  —  Choleran.  —  Bet  binoku- 
lära  teendet.  —  Förlottningsfall. 

=  Tillkännagaf  Ordföranden  att  Sällskapet  förlorat  tvenne 
.r  sina  ledamöter,  neniligen  f.  d.  Läkaren  vid  cellfängelset  i 
Calniar,  korresponderande  ledamot  af  K.  Witterhet»-,  Historie 
►ch  Antiqvitetsakaderaien,  R.  W.  O.,  M.  D.,  K.  M.,  Otto  Kri- 
stian Ekman,  som  nyligen  ailidit  i  Kalmar  i  en  ålder  af  75  år, 
»unit  Hofrådet  Dr  Spengler  i  Ems,  som  afled  sistlidne  Maj 
iiånad.  Dr  Ekman  hade  varit  ledamot  af  Läkaresällskapet 
i>edan  1852  och  Dr  Spengler  sedan  1854. 

=  Till  ledamot  af  Läkaresällskapet  antogs  Amanuensen 
wrid  Serafinierlasarettets  kirurgiska  klinik,  M.  L.  Johan  Wil- 
helm v.  DÖBELN. 

=  Att  till  ledamot  af  Sällskapet  antagas  anmäldes  af  Hrr 
Bensow  och  Netzbl  Amanuensen  vid  obstetriska  kliniken, 
Med.  Lic.  C.  M.  Ullman. 

=  Constitotio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  29  Juli  till  och  med  Lördagen  den  4  Augusti  1866: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  Cholera  och  Choleradiarré 
hafva  förekommit  235  sjukdomsfall  och  93  dödsfall  samt  af 
Variolae  16  fall. 

1.    Jnom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (frin  15  läkare) : 


Febris  typhoides 3. 

Cholera  asiatica 1. 

Cholera  nostras 1. 

Cholerina 20. 

Dyaenteria 1. 

DUrrhoea 70. 

Febris  intermittens..  3. 

Variolae.    Varioloides  1. 

Deliriam  tremens....  2. 

Syphilis 2. 

Gonorrhoea 9. 

Meniogitis  cerebralis  1, 


Nenralgia S.INephritis 

CoiganctiTitis 4.  Rhenmatismos  aontns 

Otitis    2.  Erysipelas 

Ing.  tons.  &  fancium  14.:£rythema  nodosam.. 

Pyasmia l.!FarancalQ8 

LarynRo-tracheitis   . .       4.|Oophoritis 

Bronch.  Cat.  broncL  20. '  Rhenm.  recens  efebril. 

Pneumonia 2.  i  Catarrhns  Tontr.  acut. 

Febris  gastr.  simplez  21. 

Gastritis.    Enteritis .  6. 

Colitis 1. 


Samma  206. 


Peritonitis 

2.     A    Hafvndstadens    SjukvårdsansialUr : 

P&  Serajimer-latarettet :  sjukantalet  den  5  Ang.  198,  hraraf  109  pl  af- 
delningen  för  inTärtes  sjuke;  inkomne  under  Teckan:  febris  typhoides  5,  pneu- 
monia 3,  delinnm  tremens  1,  iatozioatio  ax  aoidis  1,  apoplexia  oerebri  1,  rkeu- 
matismus  1,  erysipelas  1. 


200 

På  AUmänna  Gfirniåont-iJMkkuiei:  BJakåntaittl  den  4  Asg.  159. 
på  tfdelningen  for  invärtes  tjake;  inkomne  änder  Teckmn:  cholen  ; 
syphilU  5,  gutritU  5,  febris  typhoides  4,  duurbcea  4,  febris  gastiica 
pnearaonia  2,  gonorrhoea  1,  nemlgia  1»  broncMtis  L 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjnJEAnUlet  den  4  Ang.  Ii 
186  invärtes  sjake;  inkomne  onder  veckan:  variolie   13,  deliriiim  ti 

inenmonia  2,  febris  gastrica  simplez  2,  febris  intermittens  1,  ftngisa 
,  eonjunctivitis  1,  angina  tonsillaris  1,  eiysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhusei  å  Sabbatsberg:  sjnJrantalet  den  4  Aii| 
komne  änder  veckan:  cholera  aaiatica  31»  cbolerina  IL 

På  Provisoriska  sjukhuset  vid  ffomsgatan:  sjnkantalet  den  b  Aag 
komne  under  veckan:  cholera  15,  cholerina  9. 

På  AUmänna  Barnhuset:  diarrhoea  5,  bronchitia  3,  pletirilts  2,  aa 
sillaris  1,  pnenmonia  1,  erysipelas  1.  —  Polikliniken:  bronchitis  4^  eonj 
3,  gastro-enteritis  3,  pertnssis  2»  angina  tonsillaris  2,  cholerina  1^  dia 
febris  intermittens  1,  pnenmonia  1,  plenritis  1,  febris  gastrica  simpki 

På  Barnsjukhuset:  sjnkantalet  den  4  Ang.  55;  inkomne  nnder 
gastritis  2,  febris  typhoides  1,  bronchitis  1,  plenritis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  13;  parametritis  1. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  10;  helsotillttl] 
fredsställande. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  sjnkantalet  den  4  Ang.  29;  intet  &U  af  al 
dom  har  nnder  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  qnkantalet  den  4  Ang.  17 
86  mankön  och  89  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjnkantalet  den  4  Ang.  14^ 
127  från  staden  och  17  från  länet;  inkomne:  syphilis  27,  goDorrhcea 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  veeko-rapporter) :  dian 
bronchitis  30,  febris  gastrica  simplez  13,  cholera  asiatiea  9,  sastrici 
pnenmonia  6,  ophthalmia  5,  rhenmatismns  5,  febris  typhoides  4,  febr 
mittens  3,  angina  tonsillaris  8,  variolse  2,  eiysipelas  2,  dysenteria  X  * 
1,  delirium  tremens  1,  syphilis  1,  apoplexia  cerebri  1,  cystitis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  syphilis  2,  cholera  1 

Norra  Korrektions-inråttningen:  diarrhoea  4,  febris  intermittens  ! 
chitb  1. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  mei 
dagen  den  5  tiil  och  med  Lördagen  den  II  Augnsti  18G 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Cholera  och  Cholen 
hafva  förekommit  295  sjukdomsfall  och  7 1  dödsfall  st 
Variolffi  6  fall. 

1.    Inom  enskUd  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  10  läkare): 


Febris  typhoides 4. 

Angina  membranacea  1. 

Pertnssis 1. 

Cholera  asiatiea 8. 

Cholerina 14. 

Dysenteria 2. 

Biarrhoea 65. 


Meningitis  cerebralis      1.  Peritonitis 

Neuralgia 1.  Nephritis  

Conjnnctivitis  2.  Metritis 

Ang.  tons.  &  fancium  6.  Rheumatismna  teu 

Pcricarditis  1.  Erysipelas 

Bronch.  Cat.  broneh.    14.:FnrnnonlQ8 

Pnenmonia. 2..Rhenm. recens  efeb 

Catarrhns  ventr.  ac 


Snm: 


Febris  intermittens..      5.'Pienriti8 2. ( 

VariolsB.    Varioloides      LjFebris  gastr.  simplex      7. 
Gonorrhoea 4.|6astritis.    Dnteritis        1. 

2.    Å  Hufvudstadens  ^ukvårdsanstdlter : 

På  Serafimer-lasarettet:  sjnkantalet  den  11  Ang.  190,  hraraf  lOi 
delningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  delirium  tretnens 
matismus  2,  febris  typhoides  1,  cholera  nostras  1,  bronchitis  L 


201    • 

På  jittmåmna  GamUoM-^ukhmti:  sjnkantalet  den  11  Ang.  155,  hTuraf  82 
af  delningen  for  invärtes  sjnlce;  inkomne  nnder  veckan:  syp&Iia  8,  gastritis  8, 
>ris  typhoidea  4,  diarrhoea  4,  gonorrhoea  4,  febria  gaatrica  simplex  4,  febria 
termittens  3,  bronchitis  3»  delirinm  tremens  1,  colitis  1. 

På  Provisoritka  sjukhuset  å  Söder:  sjnkantalet  den  11  Ang.  143,  hvaraf 
9  invärtea  sjnke;  inkomne  under  veckan:  delirinm  tremens  4,  vario]«  8, 
leamonia  2,  febris  typboides  1,  diarrhoea  1»  angina  parotidea  1,  metritis  1, 
ysipelas  1. 

På  ProviåorUka  »jukhuset  å  Sabbaisberg:  sjnkantalet  den  11  Ang.  26,  hvaraf 
la  invärtea  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  cholera  asiatica  16,  choierina  12, 
arrhoea  4. 

På  Pnvitoriska  tjtåkhlluei  vid  HorMgatan:  sjnkantalet  den  11  Ang.  18, 
»^araf  aUa  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  cholera  asiatica  14,  chole- 
na  7. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  3,  eonjnnctivitis  1,  bronchitis  1,  g^tro- 

iteritis  1,  nrticaria  1,  fnmncnlus  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  3,  eonjnnctivitis 

bronchitis  3,    fbmncnlns  3,  pertnasis  2,  gastro-enteritis  2,  entero-colitis  2, 

emphigus  2,   stomatitis  2,  syphilis  1,  otitis  1,  febris  gastrica  simplex  1,  ne- 

hritis  1. 

På  BamåivJ^Mtet:  sjukantalet  den  11  Ang.  53;  inkomne  nnder  veckan: 
snjuncti vitis  i,  gaatritis  %  febris  typhoides  1. 

På  Allmänna  Bambördehwet :  antalet  vårdade  11;  helsotillståndet  tillfreda- 
'.ällande. 

På  Provisoriska  Bambördskuset :    antalet  vårdade  8;    helsotilLståndet  godt. 

Pä  IHakoniss-sjukhtuet:  sjukantalet  den  11  Ang.  28;  intet  fall  af  akut  sjnk- 
om  har  nnder  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  11  Ang.  176,  hvaraf 
16  mankön  och  90  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjnkantalet  den  11  Aug.  157,  hvaraf 
.23  från  städan  och  14  från  länet;  inkomne:  syphilis  25,  gonorrhoea  3. 

8.  Bland  de  Fattiga^  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter):  diarrhoea  79, 
»ronchitis  34,  febris  gastrica  simplex  12,  cholera  asiatica  9,  rheumatismns  8, 
ebris  intermittens  6,  pnenmonia  5,  influenza  4,  gastricismns  4,  ophthalmia  3, 
'ehris  typhoides  2,  variolse  2,  scarlatina  2,  angina  tonsiUaris  2,  erysipelas  2, 
cholera  nostras  1,  meningitis  cerebralis  1,  otitis  1,  laryngitis  1,  pleuritis  1,  ga- 
atritis 1,  metritis  1. 

4.     I  Stadens  Fängelse:  delirinm  tremens  2,  syphilis  1. 

yorra  KorrekHons-inråttningen:  diarrhoea  6,  febris  gastrica  simplex  2. 

I  sammanhang  med  constitutio  epidemica  uppläste  Hr 
Caklson  Sondhetsnämdens  dagliga  rapporter  för  de  båda  sista 
veckorna,  hvarigenom  visade  sig  att  sjukdomen  numera  till  sin 
intensitet  vore  mildare.  För  Öfrigt  anmärkte  Hr  Carlson  att 
här,  liksom  i  London  nnder  der  nu  rådande  epidemi,  ett  relativt 
stort  antal  barn  blifvit  af  sjukdomen  angripna,  hvilket  förhål- 
lande härstädes  Hr  G.  ansåg  härleda  sig  från  det  stora  antal 
fosterbarn,  som  inom  staden  voro  utaccorderade  och  hvilka  barn 
sakna  nödig  tillsyn  och  vård,  ofta  lefva  i  dålig  luft  och  erhålla 
dålig  föda,  hvarföre  de  böra  vara  för  epidemier  liksom  för  an- 
dra sjukdomar  särdeles  mottaglige.  —  De  flesta  sjukdomsfallen 
förekomma  fortfarande  å  Kungsholmen 

FCrkanHingar  1866.  14* 


202 


len 

29  Jali 

till  den  30  Jali 

insjttknj 

tde  27 

döde 

» 

30 

» 

» 

» 

31 

» 

» 

26 

» 

» 

31 

» 

» 

» 

1 

Aug. 

» 

23 

w 

» 

1 

Aog. 

» 

» 

2 

» 

» 

38 

»    : 

» 

2 

» 

» 

» 

3 

» 

u 

36 

»    1 

» 

3 

» 

» 

» 

4 

u 

» 

42 

»    1 

» 

4 

» 

» 

» 

5 

» 

» 

43 

»    ] 

I» 

5 

» 

» 

x> 

6 

» 

o 

41 

D 

» 

6 

y> 

» 

» 

7 

» 

» 

43 

»          1 

» 

r 

» 

» 

» 

8 

» 

» 

48 

»          1 

» 

8 

» 

» 

» 

9 

» 

)» 

40 

» 

» 

9 

» 

» 

» 

10 

» 

» 

45 

» 

9 

10 

» 

}) 

» 

11 

» 

» 

45 

»          1 

» 

11 

)) 

» 

» 

12 

» 

» 

33 

» 

Hrr  Malmsten,  Rossanber  och  Gråhs  yttrade  sig 
dels  aDgående  sjukdomens  närvarande  beskaffenhet,  dels  n 
seende  på  sjakligheten  bland  s.  k.  fosterbarn  i  Stockbol 
syntes  ej  dela  Hr  Carlsons  åsigt  om  epidemiens  företräd 
spridning  inom  barnaåldern. 

=  Hr  RosSANDER  refererade  ett  arbete  af  Prof.  G 
d.  y.  öfver  det  binokulära  seendet  hos  skelande^  uti  hvilke 
söker  att  åt  muskelsinnet  vindicera  ett  bestämmande  infl; 
med  afseende  på  dubbelbilders  uppkomst  och  lokaliserii 
detta  ändamål  bekämpande  såväl  identitets-  som  projel 
teorierna. 

I  sammanhang  härmed  redogjorde  Hr  R.  f5r  de  i 
framstegen  inom  denna  del  af  kirurgien,  visade  huru  maj 
snart  sagt  matematisk  visshet  numera  kan  bestämma  op( 
nens  verkan,  hvarföre  också  hvarje  grad  af  skelande  kat 
reras,  utan  fara  att  åstadkomma  en  för  stor  effekt,  samt  vi 
slutligen  för  fördomen,  att  till  en  viss  åldersperiod  upp: 
strabismoperationers  företagande,  hvarigenom  intet  vore  att 
men  en  dyrbar  tid  ginge  förlorad,  dyrbar  så  till  vida,  so 
devierade  ögats  synkraft  oupphörligt  och  ohjelpligt  sji 
Vid  det  alternerande  skelandet  vore  denna  fara  visserligp 
senligt  mindre  än  vid  det  monolaterala,  men  det  rent  ali 
rande  skelandet  förekommer  mera  sällan. 

=  Hr  Netzel  visade  efberbörden  från  en  abort 
månaden,  framkallad  genom  bamvattnets  förtidiga  afgän 
Amnios  och  chorion  voro  sjukligt  förändrade  och  visade  bi 
der  ogenomskinliga,  hvitgrå,  små  förtjockningar,  af  hvilki 


203    ' 

idten  var  genomborrad  af  en  tvärt  genohi  begge  hinnorna 
tende,  knappnålshufvudstor  öppning.  Närmast  intill  det  stora 
ristningsstället  på  hinnorna  voro  dessa  i  större  utsträckning  på 
^mina  sätt  degenererade,  så  att  chorion  och  amnios  ej  kunde 
tskiljas,  utan  bildade  en  enda  ojemn,  gråhvit,  söndersliten  och 
enomborrad  membran. 

Åtta  dagar  före  förlossningen  hade  vatten  börjat  afgå  från 
agina,  och  sedan  ständigt  i  små  portioner  utsipprat,  hvarefter 
ärkar  inträdt  och  förlossningen  försiggått  12 — 16  timmar  der- 
Tter.  Någon  annan  orsak  till  abortens  uppkomst  kunde  ej 
ipptäckas. 

Den  28  Augusti. 

Biblioteket.  —  Ullman  CM.  ledamot.  —  CoDstitntio  epidemica.  —  Cholertn. 
—  Terapeatiska  noiiser.  —  Journal  de  Chimie  tnédicale. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Bidrag  till  Sveriges  officiella  Statistik.  L.  Statens  Jemvägstrafik. 
4.  Förra  delen.  Trafikstyrelsens  underdåniga  berättelse  for  år  1865. 
Stockholm  1866.     Gåfva  från  Statistiska  byrån. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  Ama- 
nuensen vid  obstetriska  kliniken,  Med.  Lic.  C.  M.  Ullman. 

=  Constitiitio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  12  till  och  med  Lördagen  den  18  Augusti  1866: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  Cholera  och  Choleradiarré 
hafva  förekommit  272  sjukdomsfall  och  70  dödsfall  samt  af 
Variolae  26  fall. 

1.    Inom  enåkUd  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  12  läkare): 

Febrifl  typhoides 3. t Nenralgia 4.  Rheomatismnt  aoQtns  2. 

Diphtheria 2.|0titia  1.  Erysipelaa 1. 

Cholera  asiatiea 3 J  Ang.  tons.  Se  faaciam     12.  Urticaria 1. 

Cholerina ld.|Laryngo-traeheiti8   ..       1.  Zona  2. 


By senteria 2.  |  Bronch.  Cat.  bronck.      8. 

Biarrhoea 50.  Pneamonia 1, 


Febris  intermittens. .  2. 

VariolsB.    Varioloides  1. 

Dcliriom  tremena....  1. 

Oonorrhoea 9. 


Fnrnncnlns 2. 

Stomatitis  aenta 2. 


Samma  189. 


Plcuritis   4. 

Febris  gastr.  simplez      7. 
Gastritis.    Enteritis .       3. 

Peritonitia 2. 

2.    A    Hnfv^ndstadens    Sjuhvårdsantttdter : 
P&  Sérajlmer-laåarettei:  sjakan talet  den  18  Ang.   185,   hTaraf  98  P&  A^ 
delningen  för  inTärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  febris  typhoidcs  7,  delirinm 
tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  plenritis  1,  peritonitis  1,  ictems  1,  stomatitis 
mercnrialis  1. 

Vi  Ällmdnna  Garnisofwéjfikhusei :  sjnkantalet  den  18  Ang.  180.  hTaraf  £5 
p&  sfdelningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  under  veckan:  syphilis  11,  febris 
tvphoides  8,  gastritis  7,  gonorrhoca  6,  bronchitis  3,  eholera  asiatiea  1,  variol» 
i,  delirium  tremens  1,  angina  tonsillaris  1,  laryngo-tracheitis  1,  pneumonia  1, 
febril  gastrioa  simplez  1,  rheumatismus  aontas  1. 


204 

P&  Prantori^M  t^ukhuset  å  Söder:  sjakantalet  den  18  Åag.  165,  hwnni 
142  iiiTiurtea  sjake;  inkomne  änder  Teckan:  variolae  19,  delirium  tremeiu  5» 
gMtritia  3,  bronehitu  2»  febrig  typkoidei  1,  riiemnatUmoi  aeatas  1. 

På  Proviåoriåka  åjukhutet  å  SabbaUberg:  ajiikantalet  den  18  Aog.  22;  in- 
komne under  Teckan:  oholera  aaiatica  18,  cholerina  13,  diarrboea  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  vid  Hornsgatan:  sjukantalet  den  18  Ang.  8;  ia- 
komne  nnder  Teckan:  ckolera  9,  eholerina  8. 

P&  Allmänna  Barnhuset:  diarrbcea  4,  eyphilis  1,  laryngo-tracbeitis  1»  bft»- 
ehitia  1,  eolitis  1.  —  Polikliniken:  bronchitU  8,  diarrhoea  5,  febris  intermittens 
%  otitia  2,  pneumonia  2,  pertnssis  1,  meningitis  cerebralu  1,  angina  tonaillaris 
1,  plenritifl  1,  gastro-enteritif  1,  entero-colitis  1,  nepbritii  1,  stomatitia  1. 

P&  Bamsjukkuset:  ajukantalet  den  18  Aug.  öo;  inkomne  under  Teckan: 
gaitritis  2,  bronckitis  1,  diarrhoea  1. 

P&  AUmånna  Bambördshusét:  antalet  Tlrdade  16;  kelaotiliatåndet  tillfredt- 
ataUande. 

Pi  Provisoriska  Bambördshuset :   antalet  T&rdade  9;  helsotillståndet  godt 

På  Diakoniss-sjttkhuset:  sjnkantalet  den  18  Aug.  24;  inkomne  under  Teckan: 
febris  typhoides  1,  bronchitis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  18  Aug.  177,  hTaraf 
86  mankön  och  91  qTinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus :  sjukantalet  den  18  Aog.  146,  hTaraf 
130  från  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  syphilis  34,  gonorrhoea  7. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglakames  Tecko-rapporter) :  diarrhoea  56, 
bronchitis  25,  febris  gastrica  simplez  10,  cholera  asiatica  9,  febris  intermitteas 
7,  rheumatismus  7,  Tariolse  5,  pertussis  4,  angina  tonsillaris  4,  febris  typhoides 
3,  pneumonia  3,  gastricismus  3,  ophthalmia  2,  gastritis  2,  erysipelas  2,  eholeia 
noetras  1,  Taricellse  1,  apoplezia  cerebri  1,  otitis  1,  pleuritis  1,  bronchitis  ca- 
pillaris  1,  stomatitis  1,  nephritis  1,  metritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  rheumatismus  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  6,  bronchitis  1. 

=  GoDStitutio  epidepiica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  19  till  och  med  Lördagen  den  25  Augusti  1866: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Cholera  och  Choleradiarré 
hafva  förekommit  222  sjukdomsfall  och  49  dödsfall  samt  af 
Variolae  11  fall. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjakdomsfall  (från  12  läkare): 

Febris  typhoides 2.{ConjunctiTiti8 LNephritis. 1. 

Cholera  asiatica 3.' Otitis L  Rheumatismus  acutna  4 

Cholerina 9.  Ang.  tons.  &  faucium    14.  Erysipelas L 


Dyscnteria 1 

Diarrhoea 45. 

Febris  intermittens..  1. 

VaricellsB 1. 


Urticaria  1 

Zona  1. 

Furunculna 1. 

Carbunculua  1. 

Catarrhtts  Tcntr.  acnt.  1 

Summa  133. 


Laryngo~tracheitis ....  1. 

Bronch.  Cat.  bronch.  14. 

Pneumonia 2. 

Pleuritis   1. 

Morbus  satuminus...       1.- Febris  gastr.  simplez  11. 

Syphilis   2.j6a8tritis.    Enteritis .  1. 

Gonorrhoea 9.|Colitia 2. 

2.     A  Hnfv^udstadens  Sjukvårdsanstalter: 

På  Serafimer-lasarettet:  sjukantalet  den  25  Aug.  173,  hraraf  91  på  afdel- 
ningen  for  iuTärtes  sjuke;  inkomne  under  Teckan:  bronchitis  2,  febris  intermit- 
tona  1,  delirium  tremena  1,  neuralgia  1,  pleuritis  1,  rheumatismus  1. 

På  Allmänna  Gamisons-sjukhuset:  sjukantalet  den  25  Aug.  175»  hraraf  80 

fafdelningen  för  iATärtes  sjuke;  inkomne  under  Teckan:  syphilis  7,  gastritii 
gonorrhoea  4,  cholera  aaiatica  3»  diarrhoea  3,  febris  typhoidea  2,  broaehitii 
2,  pleuritis  1,  icterus  1,  rheumatiamaa  1. 


205 

P&  J^-owitifriska  sjtdAm^i  å  Sfd^r:  ^ttkanUl*!  den  %  Aug.  156,  kmaf  188 
krtem  sjnke;  mkomne  ander  Teckan:  nrioln  7,  dcliriam  tremena  5.  febril 
höides  %  syphilii  %  pneomonia  8»  angina  tonsUlarta  1,  tkrombosia  1,  plen- 
•    1. 

P&  Prifpiswruka  »fmkkusét  å  SabbiUåbérg:  mnkantalet  den  85  Aog.  15;  in* 
nne   nnder  Teokmn:   ekolera  aaiatiea  16,  ckolerioa  8,  diarrkoea  8. 

P&  /Voritomifca  ^jmkkmtei  tid  Honugaian:  sjukantalet  den  85  Ang.  9;  in- 
tnne  under  Teckan;  ekolera  a»iatiea  6,  okolerina  8. 

P&  Alimåmna  Bamkmtt:  diarrboea  8,  nrtioaria  8,  meningitii  eerekralis  1, 
ajunotiTitia  1,  gaatro-enteritis  1.  —  Potiklimkm:  co^junctivitit  8^  diarrkoea^» 
pkilia  2,  kronckitia  8,  nepkritis  8,  febria  intermittent  1,  otiUa  1,  plenritia  1, 
ritonitis  1,  nrticaria  1,  firancalas  1. 

PH  Bttrnsntkhutet:  sjnkantalet  den  85  Ang.  56;  inkomna  nnder  Teekan: 
tganeti vitis  8,  bronckitia  8,  plenritia  1. 

P&  Allmänna  Bambårdshtei :  antalet  Tlrdade  19;  endoxnetritia  1. 

På  J*ro9i$ori$ka  Samb{frd*hM$«i :  antalet  Tårdade  10;  kelaotillatåndet  godt 

P&  Diakonist-tjnkhusei :  ajukantalet  den  85  Ang.  84;  inkomne  nnder  veckan: 
arrhoea  1,  nenralgia  1. 

P&  StockMim  SospUal  får  Smneåtjnhe:  ^nkantalet  den  85  Ang.  177,  kvaraf 
S  mankön  ock  91  qvinkön. 
^  P&  Sioekholimå  itad»  oeå  låm*  Kurkut:  ajukantalet  den  85  Ang.  150,  kvaraf 
85  fr&n  staden  oek  15  Mn  länet;  inkomne:  aypkilia  88,  gonorrkcea  18. 

S.  Bland  d9  Fattiga,  (enligt  fattiglakamea  Tecko-rapporter)t  diarrkoea  59, 
ironchitis  81,  febria  gaatrica  aimplex  9,  pnenmonia  7,  febria  intermittena  5^ 
;astncismna  5,  gaatritia  5,  rkenmatiamua  5,  ▼ariolss  4,  o^ktkalmia  4,  febria 
yphoides  8,  angina  tonsillaria  8,  eryaipelaa  8,  typkna  1,  dipktkeria  1,  angina 
nembranaeea  1,  pertuaaia  1,  dyaenteria  1,  TariceUss  1,  delirium  tremana  1,  ay- 
»bilis  1,  encepkalitia  1,  laryngitia  1,  plenritia  1.  • 

yorra  Karr^Hicmå^råUnmgm:  diarrboea  8,  acorbntna  5,  bronckitis  1. 

Hr  Carlson  lemnade  en  resumé  af  SundhetsD&mdens 
rapporter  från  inträffandet  af  det  första  cholerafaliet  den  29 
sistlidna  Jani  och  tills  dato.  Denna  redogörelse  skulle  jemte 
Läkaresällskapets  veckouppgift  i  tidningarue  införas.  Rappor- 
terna för  de  2  sista  veckorna  upptogo  följande  sjukdoms-  och 
dödsfall: 

den  12  Aug.  till  den  13  Aug.  insjuknade  35  döde    9 


» 

13 

JD 

» 

D 

14 

» 

n 

48 

» 

15 

» 

14 

l> 

» 

» 

15 

» 

n 

27 

» 

8 

» 

15 

» 

» 

» 

16 

» 

» 

43 

» 

11 

» 

16 

U 

» 

» 

17 

» 

D 

45 

» 

II 

» 

17 

» 

U 

» 

18 

» 

» 

41 

» 

10 

u 

18 

» 

» 

» 

19 

y> 

» 

22 

» 

9 

» 

19 

» 

» 

» 

20 

» 

m 

26 

» 

5 

» 

20 

» 

» 

» 

21 

» 

» 

43 

» 

10 

m 

21 

» 

D 

H 

22 

» 

» 

41 

» 

8 

» 

22 

» 

» 

M 

23 

» 

» 

26 

» 

10 

» 

23 

D 

» 

» 

24 

TO 

» 

25 

» 

5 

» 

24 

» 

» 

» 

25 

u 

» 

29 

» 

6 

» 

25 

» 

» 

» 

26 

» 

» 

32 

» 

5 

206 

Hr  Carlson  lemnade  dessutom  öfver  épidemienM  lokck 
hredning  och  intensitet  inom  de  särskilda  församlingarne  fäji 
uppgifter. 

Från  och  med  den  29  Joni  till  och  med  den  22  Aqj 
1866: 

Insjuknade.        Döde. 

Kangsholms         församling 299  98 

Ladugårdslands           »        213  89 

Catharina                     »        221  82 

Adolf  Fredriks            »        170  43 

Maria                          »        164  97 

Nikolai                        d        165  34 

Jakobs  och  Johannis  »        84  20 

Clara                           »        39  16 

Skepps-  och  Kastellholmen 4  I 

Kongl.  Djurgården 51  13 

Ombord  å  fartyg,  större  och  mindre  48  18 

Främlingar  resande l7  4 

Ej  uppgifven  bostad 7  4 

Summa  1,482  319 

Hr  Netzel  meddelade  att  åtskilliga  choltrafall  ande 
sista  dagame  inträffat  d  allmänna  Bombördshu^et  bland  s 
barn.  Förut  hade  inga  diarréer  förel>ommit,  hvarken  \ 
barnaföderskorna  eller  de  nyfödda.  Fallen  hade  slutats  på 
gra  få  timmar  och  anmärkte  Hr  N.  ovanligheten  af  dylika  i 
domsfall,  då  mödrarna  och  ammorna  voro  friska. 

=  Ur  Pharmaceutische  Centralhalle  fiir  Deutschland  j 
delade  Generaldirektör  Berlin  tvenne  terapetitiaka  notiser^  n 

Ympfiing  mot  cholera.  —  Ympningsämnet  består  c 
Dr  Brands  uppgift  af  §j  koncentrerad  quassiatinktur,  5/f 
vriserade  kryddnejlikor  och  gr.  xv  kristalliserad  jemvitriol.  ( 
användningen  häraf  yttrar  sig  Dr  B.  på  följande  sätt:  ei 
HoNlOBERGER  i  Galctttta  har  rekommenderat  ympning 
quassia  som  ett  kraftigt  skyddsmedel  mot  cholera.  Han 
under  sistlidne  epidemi  härmed  ympat  600  personer  till  sti 
delen  sådana  som  voro  utsatta  för  fara  att  bli  smittade, 
alla  dessa  skulle  enligt  uppgift  ingen  enda  insjuknat  i  ve 
cholera,  Kka  litet  som  någon  af  de  ympade  hittills  aflidit.   I 


207 

rhållande  var  så  mycket  anmärkningsvärdare  som  2}  procent 
*  hela  befolkningen  fallit  offer  för  sjukdomen.  Den  lilla  ope- 
Ltionen  är  utan  all  smärta  eller  fara  och  kan  göras  af  hvem 
;>iu  helst.  Med  en  lancett,  en  pennknif  eller  en  synål  göres  en 
ten  rispa  i  epidermis  på  ena  armen  och  i  det  lilla  såret  in- 
rypes  en  eller  två  droppar  af  den  svarta  vätskan,  som  snart 
orkar.  —  Såren  läkas  hastigt,  utan  att  efterlemna  några  ärr. 
Ivar  8:de  dag  måste  man  så  länge  epidemien  varar  återförnya 
nokulatiouen.  Dr  B.  slutar  sitt  meddelande  med  att  tillråda 
lem,  som  stå  i  beröring  med  cholerasjuka  eller  känna  sig  ängs- 
liga for  sjukdomen  att  behjerta  hans  meddelande. 

Cholera-^preservcUivdroppar  (Dr  Leviseurs)  tillredes  enligt 
följande  receptformel: 

Rec.     TrrsB  aromat.  acid.  .  .  .  9j 

iBther.  acetic Bij 

Spirit.  vin.  rectificatiss.   31 
Gamphorffi  quant.  solvi  potest 

D.  S.  att  under  choleratid  vid  illamående  intaga  2 — 4 
droppar  på  socker. 

=  Generaldirektör  Berlin  refererade  de  sednare  häftena 
af  Journal  de  Chimie  médicalef  innehållande  flera  smärre  artiklar 
i  kemi  och  farmaci. 

Den  4  September, 

Proyincialläkaren  C.  J.  Wrktuolm  och  Med.  Kand.  L.  B.  Alb&ektsson  H*  — 
Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica.  —  Cholcran.  —  Coukvoisier:  Nexr- 
cellens  byggnad. 

=  Ordförandeval  samt  val  af  komitéledamöter  och  revi- 
sorer bestämdes  till  sammankomsten  den  11  innevarande  månad 
och  skulle  vid  samma  tillfälle  prisämne  för  erhållande  af  pris 
å  Regnellska  fonden  af  Sällskapet  bestämmas. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Provincialläkaren  i  Hapa- 
randa distrikt,  tjenstforrättande  Lasaretts-  och  Kurhusläkaren, 
R  W.  O.,  M.  D.,  K.  M.,  Carl  Josua  Wretholm  den  31 
Augusti  aflidit  i  cholera  i  Haparanda  samt  att  Stipendiaten  i 
Fältläkarekorpsen,  Med.  Kand.  L.  B.  Albrektsson  fallit  ett 
offer  för  samma  sjukdom  i  Stockholm  vid  K.  allmänna  Garui- 
soDssjokhuset 


208 


Tiil  bibUoieket  anmäldes: 


Cholera   its  enrly  Treatment  and  especially  its  PreTenti 
HxNEY  Mac  Cokmao.  Belfast  1866.  Gåfva  af  Geoeraidirektör  I 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  mec 
dagen  den  26  Augasti  till  och  med  Lördagen  den  1  Sept. 

Sjukligheien  ej  betydlig.  —  Af  Cholera  och  Cholera 
hafva  223  sjukdomsfall  och  51  dödsfall  samt  af  SmitU; 
16  fall  förekommit. 

1.     Jnom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsDall  (frin  12  läkare): 

.  Icterofl 

Nepimtis 

Rheiunatumiu  ftenti 

Erysipelas  

£rytheaia  nodMaai 

Zona 

Fomncnliu 


Samm 


Febrifl  typhoida l.jMenifigitif  cerebralia  1 

PertoMu 2JNettralgia 2. 

Cholera  aaiatica 4. ,  ConjunctivitU  3. 

CLoleriiia    16.;0titia L 

Bysenteria  1. 1  Ang.  tons.  &  &acium  8. 

Dianrhoea 58.  Bronch.  Cat.  bronch.  7. 

Febria  intennittens . .  2.  Bronchitis  capillaris.  1. 

Tariol».    Varioloidea      1.  Plenritis 1. 

Belirinm  tremena....  2.  Febria  gtatr.  aimplez  18. 

Gonorrboea  5.  Peritonitia 3, 

2.  Å   Hnfrudatadena    Sjvkvårdaansiaiter : 

VI  Sera/imer-iiuareUet:  ajakantalet  den  1  Sept.  169,  kyaraf  86  j 
delningen  för  inTärtes  ajnke;  inkomne  nnder  Teckan:  febiia  tjrplioidea  3, 
monia  2,  rheamatiamna  1. 

På  Allfnänna  Garmiiont-åjukkuset :  ajakantalet  den  1  Sept.  177,  kva; 
på  afdelningen  för  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  gonoiriiaea  5, 
intennittens  3,  gaatritia  3,  aypbilia  2,  pnenmonia  2,  variolae  1,  conjonctiT 
bronchitia  1,  plenritia  1,  rhenmatiamna  1,  fnrnncalna  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  ajakantalet  den  1  Sq»t.  157.  ] 
138  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  veckan:  variolae  11,  delirinm  trem< 
febria  gastrica  aimplex  3,  febria  typboidea  1,  diarrkoea  1,  febria  pnerpen 
meningitia  cerebralia  1,  pnenmonia  1,  metritia  1. 

På  Provisoriska  sjvkhusei  å  Sabbatsberg:  ajakantalet  den  1  Sept  1£ 
komne  nnder  veckan:  cholera  aaiatica  12,  cholerina  11,  diarrhoea  3. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Hornsgatan:  ajnkantalet  den  1  Sept  13 
komne  under  veckan:  cholera  aaiatica  6,  cholerina  2. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  4,  gaatro-enteritia  3,  nepbritia  3, 
1,  pnenmonia  1.  —  Polikliniken :  diarrhoea  5,  ^  conjanctivitia  4,  gaatro-eni 
8,  larynge-traeheitiB  2,  bronchitia  2,  pertnaaial,  otitia  1,  angina  tonsilJai 
pnenmonia  1,  peritonitu  1,  atomatitia  1. 

På  Bamsiukhuset:  ajakantalet  den  1  Sept.  57;  inkomne  nnder  ve 
eonjnnetivitia  o,  diarrhoea  2,  bronchitia  2,  febria  typhoidea  1,  psenmoaia 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  15;  cholera  aaiatica  4. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  10;  helaotiliatåndet 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helaotiliatåndet  eodt. 

På  DiakonUs-sjukhuset:  ajnkantalet  den  1  Sept.  25;  intet  bU  af  akat 
dom  har  änder  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajakantalet  den  1  Sept  177,  h 
86  mankön  och  91  qvinkÖn. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  ajakantalet  den  1  Sept.  143,  h 
129  ftrån  ataden  och  14  från  länet;  inkomne:  ayphilia  15,  gonorrboea  6. 

3.  filand  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkamea  vecko-rapporter):  dTarrkoei 
bronchitia  34,  febria  intermittena  9,  febria  gaatriea  aimpJfiX  7,  opkthalju 
pnenmonia  5,  meningitia  cerebralia  4,  angina  tonaillaria  4,  variolae  3>  gaiti 
mna  8,  pertnaaia  2,  ayphilis  2,  apoplezia  cerebri  2,  peritonliia  8,  rhenmatij 


209 

febris    tjrphoidei  1,  diphthem  1,  pknritis  1,  gittrttis  1,  lotonii  1,  eryal- 
as  1. 

4.      I  Stadens  Fånfti$€:  diarrhcea  1^  delirium  tremeni  1. 
Norra  Xorréktionå-inrdttningtn :  ditrrhoM  6. 

Hr  Carlson  meddelade  de  under  veckan  å  Sundhetsnäm- 
ms  byrå  upprättade  rapporterna  öfver  choleran  samt  ett  sam- 
andrag  af  samma  rapporter  från  sjukdomens  början  och  på- 
sade fSrste  Stadsläkaren  med  stöd  af  detta  sammandrag 
:t  farsotens  intensitet,  som  varit  i  stigande  till  och  med  4:de 
eckan  från  epidemiens  uppkomst,  från  denna  tid  fortfarande 
ch  småningom  minskats.  Sammandraget  jemte  den  deraf  F6r- 
nledda  anmärkningen  skulle  i  tidningarne  ingå: 

den  26  Aug.  till  den  27  Aug.  insjuknade  29  döde  10 


27  » 

» 

D 

28  » 

» 

32 

» 

5 

28  » 

» 

» 

29  » 

» 

43 

» 

16 

29  » 

» 

» 

30  » 

» 

32 

» 

7 

30  » 

» 

» 

31  » 

» 

38 

» 

6 

31   » 

» 

» 

1  Sept 

» 

27 

» 

4 

1  Sept 

%> 

» 

2  » 

» 

22 

» 

4 

=:  Frih.  v.  DUBEN  lemnade  efter  GoURVOlsiER  ett  längre 
referat  om  nervcelUiu  byggnad. 

Dm  11  September, 

RKOMCLLakA  prisämnen.  —  Val  af  ordförande,  komitéledamötar  och  reWsorer. 
^     —  Biblioteket,  —  Conttitntio  epidemica. 

=s  Sekreteraren  uppläste  följande  justerade  §  ur  Sällskapets 
komités  protokoll  för  den  4  September: 

Nedanstående  fårelag  till  prieånmenf  för  erhållande  af  pris 
a  Regnellska  fonden,  hade  till  komitén  blifvit  inom  föreskrifven 
tid  ftflemnade: 

1)  Om  de  gastro-intestinala  affektionema  hos  späda  barn. 

2)  En  på  för  ändamålet  anställda  försök  och  dermed  fOr- 
enade  kemiska  undersökningar  grundad,  utförlig  framställning  af 
de  såsom  läkemedel  använda  så  kallade  mineralsyromas  fysio- 
logiska verkningar,  särdeles  med  afseende  på  blodets  och  urinens 
saromansfittning. 

3)  Utredning  af  förhållandet  mellan  den  normala  och  ökade 
kolsyrehalten  hos  den  inandade  Inflen  å  ena  sidan  samt  kolsyre- 


210 

halten  hos  den  ntandade  luften,  aåvU  som  hos  Uodgas 
den  andra,  verkställd  dels  med  begagnande  af  derofrei 
gjorda  försök,  dels  på  grund  af  egna,  anställda  i  äadai 
bekräfta  de  fSrra,  der  de  synas  osäkra  eller  motslgandi 

4)  Om  skottskador  och  yerkningame  af  nyare  tide 
jektiler. 

5)  Skildring  af  läkare-konstens  och  -vetenskapens 
ling  och  skiftningar  i  Sverige  (med  inberäkning  af  Finiu 
år  1809).  —  Detaljeradt  vetenskapligt-systematiskt  regi 
den  svenska  medicinska  bibliografien. 

6)  Paerperalfeberns  etiologi. 

7)  Paralysiemas  patologi  och  terapL 

Efter  slätad  öfverläggning  beslöt  komitén  att  för  I 
sällskapet  såsom  prisämne  fär  erhållande  af  ofvanoämi 
föreslå  det  sistnämda  af  dessa  förslag:  »Paralysiemas  p 
och  terapi.» 

På  begäran  af  Hr  Malmsten  bordlades  denna  fra, 

=>  Enligt  stadgarnes  föreskrift  förrättades  ved  af  ( 
rondtf,  ledamöter  i  Sållskapeta  komité  och  revisorer  af  Si 
pets  råkenekaper. 

Till  Sällskapets  Ordförande  för  det  kommande  arb< 
utsågs  Hr  Grahs,  som,  i  Sällskapet  närvarande,  tacka 
det  förtroende  honom  blifvit  visadt  och  förklarade  sig  Wl 
emottaga  det  honom  gerom  valet  erbjudna  uppdraget 

Till  ledamöter  i  Sällskapets  komité  för  året  1866- 
utsågos  följande  Herrar: 

För  anatomiska    klassen:   Frih.  v.  Duben. 
»    medicinska         »         Hr  Tholander. 
»    farmaceutiska     »         Hr  Keijser,  Jak. 
»    allmänna  »         Hr  Lemghkn. 

Hr  Carlson. 

Hr  Rossander. 

Hr  Hamberg. 

Ledamot  af  kirorgiska  klassen  skuUe  inom  denna 
till  nästa  sammankomst  utses. 

Till  revisorer  af  årets  räkenskaper  utsagos  Hrr  v.  DÖJ 

och   UliLMAK. 


211 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Etnde  sommaire  sur  riroportatioD  du  Cholera  et  les  moyens 
de  la  prévenir  par  le  Docteur  Sirus  Pironpi  et  Augustin  Fabbe. 
Paris  1866. 

=a  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  2  till  och  med  Lördagen  den  8  September  1866; 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  Cholera  och  Choleradiarré 
hafva  130  sjukdomsfall  och  24  dödsfall  samt  af  Variol»  10  fall 
förekommit. 

1.    Inom  emhild  praktik  anmälde  sjakdomsfaU  (från  16  Ukare): 


Febris  gutr.  simplex  10. 
Oastritis.  Enteritis..  4. 
Colitis 5. 


Summa  139. 


Typhas  eerebralis....  1.  Delirium  tremens....  2. 

Febris  tjphoidefl 2.  Syphilia 6. 

Diphtberia 1.  Oonorrboea 8. 

Angina  membranacea      1.  Nenralgia 1.  Rheomatismas  aentna      1, 

Cbolerina 12.^CoiganctiYitia 5.|£i7iipelaa 2: 

Dyacnteria S.Otitis 2.  Zona 1 

Diarrboea 49J Ang.  tons.  &  fanciam  9. 

Febris  intermittens..  8.  Bronch.  Cat.  broneh.  14. 

Varieellae l.Pnenmonia 1. 

2.  A  Hnfmdstadens  Sjukvårdsanåtalter : 

På  aerafimer-laaareUet:  sjukantalet  den  8  Sept.  171,  hvaraf  88  på  afdel- 
ningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  under  Teckan:  pleoritis  2,  febris  typboides 
1,  febris  intermittens  1,  ictems  1,  rhenmatismns  1. 

På  Allmänna  GamUonå-sjukkuået :  sjakantalet  den  8  Sept.  177,  bTaraf  81 

Så  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  änder  veckan:  gastritis  5,  ayphilis 
,  cbolerina  2,  broncbitis  1,  colitis  1. 

På  Provisoriska  »jukhuset  å  Söder:   sjnkantalet  den  8  Sept.  142,  hvaraf 

122  invärtes  sjnke;   inkomne  under  veckan:    variolae  5,    delirium  tremens  2, 
febris  ffastrica  simplex  2,  furunculaa  2,  sypbilis  1,  gastritis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  aabhatsherg:  sjukantalet  den  8  Sept.  9;  in- 
komne under  veckan:  cbolera  asiatica  5,  cbolerina  2,  dysenteria  2. 

På  Provisoriska  sjukhuset  vid  Hornsgatan:  sjukantalet  den  8  Sept.  10;  in- 
komne under  veckan:  cbolera  asiatica  2,  cbolerina  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrbcea  5,  broncbitis  3,  pneumonia  3,  plenritis 
3,  gastritis  2,  oolitis  1,  nepbritis  1.  —  PoliUinikm:  diarrboea  8,  ooiganetivitie 
6,  broncbitis  6,  gastro-enteritis  2,  colitis  2,  pempbigus  2,  sypbilis  1,  laryngo- 
tracbeitia  1,  pneumonia  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Barnsjukhuset:  ajukantalet  den  8  Sept.  53;  inkomne  under  veekant 
sypbilis  1,  spondylitia  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  11;  febris  puerperalis  1. 
Helsotillatåndet  tillfredastäUande.    Inga  obolerafall. 

På  Provisoriska  Bambördshuset :   antalet  vårdade  7;  belaotillatåndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  belaotillatåndet  godt. 

På  Diakoniss-sjukhuset:  ajukantalet  den  8  Sept.  24;  intet  fidl  af  akut  ajnk- 
dom  bar  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajukantalet  den  8  Sept.  176,  bvaraf 
85  mankön  ocb  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  ajukantalet  den  8  Sept.  139,  bvaraf 

123  från  ataden  ocb  16  från  länet;  inkomne:  aypbilis  23,  gonorrboea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkamea  vecko-rapporter):  diarrboea  70, 
broncbitia  16,  febria  gastrica  simplex  8,  febris  intermittens  6,  rbeumatismna  6, 
▼ariolse  5,  opbtbalmia  5,  gastriciamua  5,  angina  tonaillaria  4,  febria  ^pboidea 
2,  apoplexia  eerebri  2,  aphtae  2,  laiyngitis  2,  pneumonia  2,  eryaipelas  2,  angina 
membranacea  1,  dysenteria  1,  scarlatina  1,  varieellsB  1,  enoepbalitia  1,  gastritia 
1,  metritis  1. 


212 

4.    I  Siadem*  Fängeiåe:  deliriam  tremena  1,  paeamoaia  L 

N^arra   KorreJäianM^inråttningen :  diftirhoea   12»    bronchitu  3,   fthri 
inittaa»  1. 

Hr  Carlson  meddelade,  efter  de  å  Sandhetsnämdea 
appr&ttade  rapporter,  antalet  af  insjuknade  och  döde  i  cl 

den  2  Sept.  till  den  3  Sept.  insjuknade  21    döde  I 


» 

3 

» 

» 

O 

4 

» 

» 

29 

» 

» 

4 

» 

» 

» 

5 

» 

» 

17 

B 

N 

5 

» 

» 

» 

6 

» 

» 

20 

» 

» 

6 

)> 

» 

» 

T 

» 

» 

19 

J» 

1» 

7 

» 

» 

» 

8 

» 

» 

18 

» 

» 

8 

9 

» 

» 

9 

» 

» 

6 

3» 

De  flesta  fallen  hade  fortfarande  inträffat  inom  Kung 
församling.  —  Då  sjukdomen  numera  vore  i  aftagandc 
sundhetsbyråerna  blifvit  indragna  i  Clara  och  Ladagårt 
församlingar. 

Den  18  September. 

RsQifXLUka  pria&mnet:  ParalyiieitiM  patologi  ock  terapi.  —  Komitéledt 
Biblioteket.  —  Constitutio  epidemica.  —  Raptura  vcnue  cruralis. 
Ifaia  satnrnina.  —  Cholerabehandling.  —  Diagram  öfrer  choieran 
Kolm  1866. 

=  Den  förliden  sammankomst  bordlagda  frågan  ao] 
de  inkomna  fårslagen  tål  prisämne  för  erhållande  af 
RegneUska  fonden  upptogs  ånyo  och  beslöt  Sällskapet 
förutgången  diskussion,  att  till  prisämne  utse  det  af  k 
föreslagna:  Paralt/siemae  patologi  och  terapi.  Prisets  stoi 
2000  rdr  rmt  och  skall  enligt  stadgarne  taflingsskrift  vn 
lemnad  till  Sällskapets  Sekreterare  före  November  måDa< 
1869.  — På  årets  högtidsdag  skall  Ordföranden  enligt  stad 
föreskrift  offentligen  tillkännagifva  det  bestämda  prisämne 
lingstiden  och  prisets  storlek,  samt  att  medicinska  afbanc 
öfver  af  författarne  sjelfva  valda  ämnen  kunna,  jemte  f 
öfver  det  af  Läkaresällskapet  bestämda,  och  med  lika  rätti 
inlemnas  till  täflan  inom  den  utsatta  tiden.  Efter  årshö 
skulle  underrättelse  härom  ingå  i  de  allmänna  tidningan 
i  Sällskapets  tidskrift. 

==r  Till  ledamot  af  kirurgieha  kktasen  inom  SålU 
komiU  återvaldes  Hr  Santesson. 


213 

==  Tiil  bAUoteket  anmäldes: 

Circular  M  6  War  Departement^  Surgeons  Generals  Office. 
Beports  on  the  Extent  anrl  Nature  of  the  Materials  available  for 
the  Preparation  of  a  medical  and  sargical  History  of  the  Rebellion» 
Philadelphia  1 865.  Gåfva  af  tbe  Surgeons  General  oflfice.  Washington. 

=  Constittttio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  9  till  och  med  Lördagen  den  15  September  1866: 

Sjnkligheten  obetydlig.  —  Af  Cholera  och  Gholeradiarré 
hafva  82  sjukdomsfall  och  17  dödsfall  samt  af  VariolsB  2  fall 
inträffat. 

1.    /fioiR  enskild  praktik  aBmälde  sjnlcdomsfall  (frän  15  läkare) : 

AjDgina  membranacea      1.  Conjunctmtis 5.  Nephritis 1. 

Cholera  aaiatica l.;OtitiB  1.  Metritia 2. 

Cholerina  16.  >  Ang.  tons.  &  faacinm  7.  Rhenmatismns  acntos  4. 

Bysenteria  2.  Pericarditia 1.  Erythema  nodosnm..  1. 

Biarrhoea    63. '  Laryngo-traeheitis    . .       2.  Furnncnlaa         1. 

Febris  intermittena..  2.'Bronoh.  Cat.  bronch.  10.  Rheum. reeena efebril.  1^ 

VaricellaB  .....  1.  Bronehitia  capillaria .  2.  Catarrhna  ventr.  acnt.  2. 

Searratina l.iPleuritia  1.!                                  ~~~ 

Syphilia 8.] 


Febria  gaatr.  aimplex      6.j  S^""'»  ^^^• 

Gaatritia.    Enteritia .       3. 


Gonorrhcea 9. 

Nenralgia  5.  Colitia 3.! 

2.     A  Hnfrndatadena  Sjukoårdsanstalter : 

P&  Serajimer-latarettet:  ajnkantalet  den  15  Sept.  175,  hTaraf  93  d&  afdel- 
ningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  Teokan:  febria  typboidea  o,  febri» 
mtermittena  1,  pleuritia  1,  icterua  1. 

På  Ailmänna  Gamisont-sjuLhutet :  ajukantalet  den  15  Sept.  150»b7araf67 
p&  afdelningen  för  invärtea  ajuke;  inkomne  under  Teckan*.  gonorrboea  5,  bron- 
ehitia 8»  ebolerina  2,  delirium  tremena  2,  ayphilia  2,  colitia  2,  rbeumatiamna 
acntna  2,  febris  typboidea  1,  pneumonia  1,  febria  gaatrica  aimplex  1,  enteritia 
1,  forunculua  1. 

P&  Provisoriåka  tjukhuået  &  Söder:  ajukantalet  den  15  Sept.  148,  hTaraf 
123  in?ärte8  ajuke;  inkomne  under  Teckan:  delirium  tremena  4,  ayphilia  8, 
▼ariolae  2,  pneumonia  2,  febria  gaatrica  aimplex  2,  febria  intermittena  1,  ne- 
phritia  1,  metritia  1,  eryaipelaa  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  ajukantalet  den  15  Sept.  8;  ifi- 
konane  under  veckan:  diarrhoea  3,  ebolerina  2,  cholera  aaiatica  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  vid  Hornsgatan:  ajukantalet  den  15  Sept.  6;  in- 
komne under  veekan:  cholerina  2,  cbolera  aaiatica  1. 

På  Allmänna  Barnhuset :  diarrhoea  5,  bronehitia  3,  pleuritia  2,  nephritia  2» 
eonjunctiritia  1,  laryngo-tracheitia  1,  pneumonia  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  6, 
coDJoneiiritia  5,  bronehitia  3,  pertuaaia  2,  febris  typboidea  1,  laiyngo-tracheHia- 
1,  pleuritia  1,  gaatro-enteritis  1,  colitia  1,  furunculua  1,  pemphigua  1,  atoma- 
titifi  1. 

På  Bomsjukhuset:  inkomne  under  veckan:  febria  typboidea  1,  meningitis  1, 
febria  intermittena  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  13;  helaotillatlndet  tillfreds- 
atallande. 

På  Provisoriska  Bambördshuset:   antalet  vårdade  8;  helaotiUatåndet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helaotiUatåndet  stodt. 

På  Diakoniss-sjukkusii:  ajukantalet  den  15  Sept.  24;  inkomne  under  veokan: 
febria  typboidea  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  15  Sept.  176, 
hvaraf  85  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjnkantalet  den  15  Sept.  138,  hvaraf 
VSb  fråa  staden  oeh  13  från  Ifinet;  inkomne:  ayphilia  22,  gonorrheea  6. 


214 

3.  Bluid  de  FaUiga,  (enligt  FattigiäkAnies  vecko-npporter):  dUrrhoeft  61, 
bronchitis  23,  febris  gastrica  simplez  9,  febris  intermitten*  8,  gastritis  6, 
ophthalmia  4,  angina  tonsillariB  4,  pneamonia  4,  gaitricismns  4,  eoeephalitu  3. 
rhenmatismns  3,  febris  typboidea  2,  pertassis  2,  erysipelu  2,  cbolera  noatras  1, 
Benralgia  1,  pleuritis  1,  icteros  1,  cyetitis  1,  metritis  1. 

Norra  Korrektionå-inråitningen :  diarrboea  5,  bronchitis  1. 

Hr  Carlson  meddelade  cholerarapporten  för  denna  vecka: 
den    9  Sept.  till  den  10  Sept  insjuknade  19  döde    2 


»  10 

» 

» 

» 

11 

» 

» 

16 

» 

3 

»  11 

» 

» 

» 

12 

» 

» 

8 

» 

2 

»  12 

» 

» 

» 

13 

» 

» 

16 

» 

7 

»  13 

» 

» 

» 

14 

» 

» 

8 

» 

3 

»  14 

» 

» 

» 

15 

» 

» 

8 

» 

3 

»  15 

» 

» 

» 

16 

» 

» 

7 

» 

1 

Sjukdomen  hade  således  nu  betydligt  nedgått  och  Sond- 
faetsnämden  hade  tillfölje  häraf  funnit  sig  föranlåten  att  inskränka 
antalet  af  sundhetsbyråema,  så  att  dessa  numera  indragits  älven 
i  Storkyrkans,  Maria,  Kungsholms  och  Adolf  Fredriks  församlin- 
gar;  äfvenså  provisoriska  sjukhuset  vid  Hornsgatan.  Cholera- 
sjuke  mottagas  tillsvidare  å  provisoriska  sjukhusen  å  Sabbats- 
berg och  å  Söder. 

=  Hr  Santesson  meddelade  följande  kirurgUka  sfuhdom»^ 
berättelser  från  Stadsläkaren  i  Westervik  Dr  FoRLiNG: 

1)  Ruptura  tdcerosq  vence  cruralis  sirdstrce.  Den  4  December 
1865  inkom  å  lasarettet  f.  d.  båtsmannen  L.,  29  är  gammal,  gift, 
från  Blekhem,  Törnsfalla  socken,  nära  förblödd.  —  Den  10  Mars  1864 
hade  L.  förut  blif?it  å  lasarettet  intagen  for  en  adenitis  chronica  med 
en  mängd  fistulösa  såmader  i  huden,  dels  öppna  dels  läkta,  så  att 
hela  venstra  Ijumsktrakten  nedåt  låret  företedde  en  yta  till  utseendet 
lik  den  fordom  med  Radesyge  benämda  hudaffektionen;  patienten 
hade  aldrig  varit  smittad  af  eller  vårdad  för  någon  syfilitisk  åkomma. 
Den  20  April  utskrefs  han  läkt,  blef  sedermera  uppfodmd  till  tjenst- 
göring  i  Karlakrona,  hvarunder  en  mängd  nya  fistulösa  sår  uppbroto 
och  hvarföre  han  intogs  å  dervarande  Oarnisonssjukhus;  blef  seder- 
mera såsom  obotlig  afskedad  och  hemskickad.  —  Den  2  December 
1865  blef  jag  anmodad  besöka  honom,  som  bor  1^  mil  från  staden, 
emedan  ett  sår  i  venstra  ljumsken  brutit  upp  och  gaf  mycket  blod, 
ditkommen  fann  jag  honom  mycket  anemisk  och  vid  undersökning 
befanns  ett  litet  sår,  stort  som  ett  större  knappnålshufvud,  beläget 
omkring  2  tum  från  Ijumskvecket  nedåt  insidan  af  venstra  låret, 
alla  de  ofriga  såren  voro  läkta  med  jemna  och  vackra  ärr;  då  jag 
lade  fingret  på  såret  kändes  derunder  stark  pulsation,  hans  hustru 
påstod,  »att  han  förlorat  så  mycket  blod  som  efter  en  slagtad  oie». 
troligtvis  något  ofverdrifvet,  men  bra  blodfattig  var  mannen.       Jag 


215 

anlade  starkt  kompressionsfSrbRnd  med  tills&gelse,  att,  om  minsta 
blödning  marktes,  genast  infora  honom  pä  lasarettet,  ty  jag  miss- 
tänkte ett  brustet  aneurisma  spurinm.  Dagen  derefter  inkom  han, 
emedan  en  mindre  blödning  inträffat,  kl.  6  pä  afton  och  kl.  4  föl- 
jande morgon  inställde  sig  en  sä  stark  blödning,  att  mannen  vid 
mitt  besök  var  likblek,  blä  om  läppame  och  pulsen  knappast  kännbar. 
Genom  ätdragning  af  kompressionsforbandet  stannade  blödningen  och 
operation  företogs  kl.  10  förmiddagen  samma  dag  vid  full  dager. 
Dä  förbandet  aftpgs  märktes  en  stark  nppdrifning  af  hela  Ijumsk- 
trakten ;  såret,  midt  derpå  utvidgadt  till  en  sexstyfversslants  storlek, 
af  brandig  lukt  och  utseende,  pulsation  i  hela  uppdrifningen.  Arteria 
cruralis  komprimerades,  såret  utvidgades  genom  incision  uppåt  och 
något  utåt  i  händelse  underbindning  af  denna  arter  skulle  komma 
ifråga,  huden  var  hård  och  broskartad  tillfölje  af  de  många  ärrbild- 
ningame;  då  fingret  infördes  i  såret  uttogs  först  en  geléartad  kula 
stor  som  ett  mindre  hönsägg  och  till  färgen  liknande  agat.  Denna 
kula  orogafs  af  koagulerad  blod  af  brunröd  färg  och  fast  konsistens 
likasom  en  bilboquet  uti  sin  skål.  Sedan  detta  bloäcoagalum  blifvit 
borttaget  och  kaviteten  noggranut  rengjord,  befunnos  alla  såväl  glan- 
dulae  inguinales  superficiales  som  profundse  helt  och  hållet  försvunna 
och  å  inre  sidan  musculus  pectinseus  och  adductor  longus  alldeles 
blottade  och  bleka  till  färgen,  samt  å  den  yttre  musculus  sartorius 
och  rectus  femoris  likaledes.  Vid  noggrann  undersökning  af  botten 
medelst  uppsupning  af  det  framsipprande  blodet  med  en  svamp  be- 
fanns detsamma  vara  venöst  och  komma  frän  vena  cruralis.  Kavi- 
teten fylldes  med  charpie  genoradränkt  af  en  jernklorid- vattenlösning, 
derpå  lades  en  kompress,  hvarefter  hela  låret  lindades  stadigt  frän 
ljumsken  till  knäet;  horizontelt  läge  pä  rygg  iakttogs  noga;  stär- 
kande medel,  china  och  portvin  föreskrefvos,  samt  närande  soppor. 
Under  denna  behandling  inträffade  ej  någon  blödning,  kaviteten  fyllde 
sig  sä  småningom  och  patientens  krafter  ökades,  sä  att  han  väl  läkt 
med  fast  ärr  kunde  efter  70  dygns  vistande  ä  lasarettet  utskrifvas 
frisk.  Han  har  alltsedan  den  11  Februari  i  är,  dä  han  utskrefs, 
varit  i  fuU  verksamhet  och  fullgjort  sina  dagsverken. 

2)  Paralyna  scUurmnd,  Den  14  Juni  1865  inkom  å  lasarettet 
bokhållaren  M.,  39  är  gammal,  från  Westervik.  Under  en  tid  af 
flere  månader  hade  M.  begagnat  häftplåsterremsor  på  ett  qvarters- 
längt  varikÖst  bensär  ä  framsidan  af  högra  benet,  ej  cirkelhäftor  för 
kompression,  utan  löst  pålagda,  sträckande  sig  endast  en  tum  ä  ömse 
sidor  af  såret.  Sent  omsider  började  lamhet  uppträda  i  högra  benet 
och  derifrän  spred  den  sig  uppåt  och  öfver  hela  kroppen  så,  att  han 
slutligen  ej  kunde  röra  mer  än  hufvudet,  hvarföre  han  sökte  inträde 
ä  härvarande  lasarett.  Vid  inkomsten  befanns  hela  kroppen  lam  med 
undantag  af  hals  och  nacke;  patienten  kunde  ej  röra  en  enda  led, 
blott  hufvudet,  ögonen  voro  insjunkna,  omgifoa  af  mörka  ringar, 
tandköttet  gråblekt,  buken  indragen,  huden  blekgrå,  slapp;  envis  för- 
stoppning, sensibiliteten  minskad,  bensåret  blårödt  med  livida  kanter. 
Dä  lavemang  sattes  framkommo  med  möda  blott  några  torra,  härda 
och   svarta  knölar  af  exkrementer.    Ljumma  bad  begagnades  hvar 


216 

tredje  dag»  lavemanger  sattes  flera  gåoger  oeh  €&r  att  sök 
hålla  öppuingarne  gafs  en  blandning  af  ol.  ricin.  +  aqa.  la 
+  sjrup  saccL,  därefter,  sedan  oppningarne  blifvit  någorJom 
bundna,  föreskrefs  nuc  vomic.  +  bicarb.  kaiic.  och  slutligeii 
infusion,  änder  hvLlken  behandling  lamheten  så  aminingoin  i 
så  att  han  efter  108  djgns  vistande  å  lasarettet  ntskrefi 
September  1865  frisk  m&l  foU  rörlighet  och  normal  moaki 
Fortfar  änna  då  detta  skrifves  nära  ett  år  efteråt,  att  vara  f 
ej  hafva  någon  olägenhet  af  blyförgiftningen. 

c=  Ordföranden  redogjorde  i  korthet  för  en  oppsati 
ende  behandling  af  ehoUra^  som  köpmannen  JoHANSf  Tsci 
firån  Kalisch  hade  insändt  till  Sandhets-GoIIegium  oc 
samme  köpman  enligt  uppgift  med  framgång  anrändt  i  B 
Petersborg  och  Paris  under  der  pågå.ende  epidemien  B( 
lingen  bestod  hufvudsakligen  den  att  den  sjuke  goide 
handen  eller,  en  frotterhandske  efter  pågjutning  med  kallt 
och  derefter  lägges  mellan  bolstrar  och  intager  en  så  vara 
som  möjligt,  af  hvad  slag  som  helst,  då  svettning  inställ 
Inga  medikamenter  användas.  Sedan  1852,  då  S.  första  ] 
använde  denna  behandling  på  sin  hustru,  som  blifvit  af 
öfvergifven,  uppger  han  att  han  med  framgång  ntöfvat  deni 
i  en  mängd  fall.  —  Uppsatsen  lemnades  af  Ordföraod 
biblioteket. 

=  Hr  Grahs  förevisade  ett  af  honom  uppgjordi 
Diagram  ö/ver  choleran  i  Stockliolm  1866  från  dess  först 
trädande  den  29  Juni  till  och  med  den  13  September,  el 
sammanräknad  tid  af  11  veckor,  angifvande  sjukdomi 
dödsfall  i  olika  färgläggning  och  åskådliggörande  såväl  fe 
och  vecka  epidemiens  förhållande  som  dess  vexlingar  i  allm 
och  meddelade  Hr  G.  tillika  en  efter  jumalen  å  Sundhet 
dens  byrå  sammanfattad  statistisk  redogörelse  för  de  und^ 
nämda  tiden  anmälda  i  cholera  insjuknade  (2,016)  och 
(617)  med  afseende  på  bostad,  —  sjukdomens  lokala  atbn 
och  intensitet  —  de  sjukes  och  dödes  kön,  deras  ålder 
stånd  och  yrken.  Af  den  lemnade  redogörelsen  framgick 
annat  att  Kungsholms  församling  haft  det  största  antalet 
och  döde  och  derefter  Maria,  Katarina  och  Ladogårdsland 
samlingar  samt  att  mer  än  |  af  hela  dödligheten  tillhört 
4  församlingar.  I  afseende  på  stånd  och  yrken  hade  föi 
desvis  personer  tillhörande  arbets-,  handtverks-  och  tjenstel 
klasserna  varit  angripna,  ett  förhållande,  som  ftfven  nndejr 


217 

gående  cboleraepidemier  egt  ram,  nära  halfva  antalet  dödsfall 
hade  inträffat  inom  nämde  klasser.  Hvad  åldern  angick  låge 
relativt  högsta  antalet  sjuke  och  döde  inom  perioden  30 — 40  år. 
För  öfrigt  hade  sjukdomen  ej  skonat  någon  ålder.  Barn  några 
dagar  eller  veckor  gamla  och  äldre  personer,  ända  till  80  och 
81  års  ålder,  hade  fallit  offer  för  densamma. 

Den  25  September. 

Framltngar  helsade.  —  Ansvarig  atgifrsre  af  Hygiea.  —  Constitatio  epidemica. 
—  Journal  de  Chimie  médicale.  —  Amerikanska  kriget. 

=  Ordföranden  helsade  i  Sällskapet  välkomna:  Läkaren 
på  härstädes  nu  liggande  amerikanska  monitorn  Miantonomoh 
Dr  William  Taylor,  Dr  Hirn  från  Finland  samt  Hr  Groth, 
den  sistnämde  nyligen  återvänd  från  en  utländsk  vetenskaplig  resa. 

=  Ordföranden  meddelade  att  Hr  Edholm  af  Jostitie- 
statsministem  erhållit  tillståndsbevis  såsom  anevariff  utgiftfore 
af  tidekriften  Hygiea, 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  16  till  och  med  Lördagen  den  22  September  1866: 

Sjukligheten  liksom  föregående  veckan  obetydlig.  Af  Cho- 
lera  och  Choieradiarré  hafva  inträffat  26  sjukdomsfall  och  6 
dödsfall.  —  Af  Varioiffi  hafva  4  fall  förekommit. 

1.  Inctn  enskild  praktik  anmälde  sjukdomafall  (fir&n  15  läkare) 

Mening,  cerebro-spin.       IJGonorrhoea 8. 

Cbolera  asiatica l.JAog.  tons.  &  fanciam  12. 

Cholerina 9.|Lar3nigo-traclieiti8.    .  2. 

Dyaentcria 2.JBronch.   Cat.  broncb.  11. 

Diarrboea 56.lPneumonia 1. 

Febrifl  intermittens . .       éJPlearitis 1. 

Varicellae 1. iFebris  gastr.  simplex  13. 

Scarlatina 2.|6a8triti8.    Enteritis  .  4. 

Delirium  tremens....       l.'Coliti8    1. 

Sypbilis  4jPeritonitis 1, 

2.  A  Hnf^ndstadens  Sjiikvårdsanstalter  : 

Pä  Serajimer-lasarettet:  sjnkantalet  den  22  Sept.  180,  bvaraf  99  pä  af- 
dehiingen  for  invärtes  ajnke;  inkomne  under  Teckan:  febris  typboides  6,  icterna 
2,  febria  intermittens  1,  delirium  tremeaa  1,  morbus  satuminna  1,  pleuritis  1, 
rhenmatismus  acntns  1.  ' 

Pä  Allmänna  GanUsonftjukhiuet:  qukantalet  den  22  Sept.  150,  bvaraf  68 
pä  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typboidea  4, 
sypbilis  4,  enteritis  4,  gonorrboea  2,  ebolerina  1,  diarrboea  1,  morbus  satumi- 
nas  1,  bnmcbitis  1,  rbeumatismus  1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  &  Söder:  inkomne  under  veokan:  delirium  tre 
mens  5,  febris  typboides  2,  ebolerina  2,  sypbilis  2,  febris  gastrica  simplex  2, 
cbolem  asiatica  1,  variolie  1,  pnenmonia  1,  nepbtitis  1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg  i  sjnkantalet  den  22  Sept  4;  in- 
komna under  veckan:  cbolera  asiatica  3,  diarrboea  1. 

Fårhandlingar  1866.  16^ 


Nepbritis 1. 

Rbeumatismus  acutus  4. 

Erysipelas 2. 

Urticaria 2. 

Furuncnlus  3. 

Pyopbtbalmia  neonai.  1. 

Rbeum.recen8  efebril.  1. 

Snmma  149. 


218 

På  Allmänna  Barnhuset:  diajrrhcea  3,  oonjanctiTiiu  1,  broac^itu 
ritis  1.  —  Polikliniken:   diarrhoea   10,   febris   intennitt«iis   2,  conjnseti 
broncbitift  2,  otitis  1,  gutro-enteritis  1,  entero-coUtis  1,  stomatitk  ole 

På  Bamnnkkuset:  sjakanUlet  den  22  Sep  t.  53;  inkonute  onder 
coiyunctiTitu  ^,  febris  typhoidet  1,  pneumonia  1. 

På  Allmänna  Bambördshutet :  antalet  vårdade  17;  peritonitu  paerp 
parametritis  1. 

På  Provitoriåka  Bambördshutet :  antalet  vårdade  10;  helaotillfttåa 
finedastallande. 

På  Diakoniss-tjukhutet :  sjukantalet  den  22  Sep  t.  27;  inkomne  onder 
febria  typboides  1,  gastritis  1. 

På  Stockholms  ffoåpitalför  Sinnestjuke:  sjukantalet  den  22  Sept.  17s 
84  mankön  ocb  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  23  Sept.  14'd 
135  från  staden  ocb  12  från  länet;  inkomne:  sypbilia  24,  gonorrhoea  ^ 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  yecko-rapport«r):  diarr) 
broncbitis  20,  gastricismns  8,  febris  gastrica  simplez  8«  febris  intermi 
opbtbalmia  5,  rbeumatismus  5,  dysenteria  4,  pneumonia  4,  febril  trpb 
▼ariolsB  3,  scarlatina  3,  apopleiia  cerebri  3,  angina  tonsillariB  Si,  cbolera 
2,  gastritis  2,  encepbalitis  1,  plenritis  1,  peritonitis  1,  icteroa  1,  nep] 
metritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  sypbilis  1. 

I^orra  Korrektions-inrättningen:  diarrboea  2,  scorbotns  2,  febris 
dinplex  L 

Hr  Carlson,  som  meddelade  cholerarapportema  U 

"  sistförflatna   veckan,   tillkänuagaf  att,   då  sjukdomen   nu 

närmaste  upphört,  alla  sundhetsbyråer  voro  indragna,  m 

platser  för  cholerasjuke  fortfarande  funnes  att  tillgå  å  pi 

Tiska  sjukhusen  vid  Sabbatsberg  och  å  Söder: 


len 

16  Sept. 

till  den  17 

Sept. 

insjuknade 

8  döde 

» 

17  •» 

»      »    18 

» 

)> 

5      » 

» 

18     » 

»      »    19 

» 

» 

5      » 

» 

19     » 

»      »    20 

» 

» 

3      » 

» 

20     » 

»      »    21 

» 

» 

4      » 

» 

21     » 

»      »    22 

» 

» 

—      » 

» 

22     » 

»      »    23 

» 

» 

1      » 

=  Ordföranden  refererade  Juli  och  Augustih&fte 
Journal  de  Chimie  médicale^  innehållande  bland  annat  np] 
om  förgiftningar  i  England,  förgiftning  af  charcuterivaror  i  f 
rike,  opiiförgiftning  behandlad  med  tracheotomi,  om  sabk 
injektioner  och  sättet  att  dervid  undvika  all  fara  m.  m. 
en  slutredogörelse  för  den  Oriraaultska  processen,  som  a 
så,  att  tillverkaren  af  de  misstänkta  och  illa  beredda  iäk( 
len,  i  högre  instans,  endast  ådömdes  böter  af  500  f 
(Se  Läkaresällskapets  Förhandlingar  1865  p.  281), 


219 

=  Hr  Edholm  lemnade,  efter  Reports  on  the  Extent  and 
S^ature  of  the  Materials  available  for  the  preparation  of  a  me- 
lical  and  surgicai  History  of  the  Rebcliion,  Philadelphia  1866, 
^tt  referat  om  sjukvården  under  det  sednaete  amerikanska  kriget 
Oetta  referat  skulle  i  tidskriften  ingå. 


Svenska  Läkaresällskapet  firade  den  2  Oktober  1866,  i 
[vongl.  Sundhets-Collegii  lokal,  sin  femtiondeåttonde  årshögtid^ 
ivarvid  afgående  Ordföranden,  Generaldirektör  Berlin,  höll  ett 
föredrag  »Om  desinfektionsmedlens  olika  verkningssätt»  och  till- 
cännagaf  de  bestämda  prisämnena,  hvarefter  Sekreteraren  afgaf 
len  vanliga  berättelsen  om  Läkaresällskapets  verksamhet  under 
3  et  förflutna  arbetsåret  1865—1866. 


En  allmän  återblick  på  helsotillståndet  inom  hufvudstaden 
under  det  nu  förflutna  året  utvisar,  att  sjukligheten  varit  rela- 
:ivt  obetydlig.  Inom  enskild  praktik  upptagas  för  året  15,428 
sjukdomsfall,  nemligen  7,730  mankön  och  7,698  qvinkön,  enligt 
följande  tabell: 


1 

S^IO, 

U- 

-SO.ÖherSOår. 

Sumnim.    i 

H 

ta.    q* 

Tn. 

^. 

ro. ;  q. 

u,. 

4 

m. 

4 

Fefri*  tyiiljoifVi   .. 

i 



2 

2 

3 

2 

i          5 

^^ 

— 

6 

<»     6 

6 

40 

52 

50 

67 

117 

M«iim(f  efreli.-ipin. 

i 

— 

2 

— ►  — 

B 

— 

9 

^ 

9 

Dtpbthtiru      ,    ... 

11 

11 

S8 

39!  13 

^ 

21 

66 

1     72 

145 

217 

9 

6 

18 

16,    1 

1 

3 

n 

«5 

48 

Itiflti«rifti  ,,.,*.--..,. 

^^ 

^ 

^- 

1   - 

^_ 

4 

1 

4 

2 

6 

Pe^lUMi»    .,    ,       .. 

7 

9 

17 

18  — 



3 



'Il 

27 

r>4 

Cbobfft  ftiiiSki-    , 

1 

— 

1 

^-i.     _ 



11 

Stö 

13 

22 

35 

Chiti^tn  DO«ir«i  .. 

. — 

2 

^^ 

— - 

ö 

7 

5 

9 

14 

CbpkriM ,,..,.. 

5 

6 

5 

&|    5 

15 

94 

m 

]f«( 

118 

227 

11^11.»  uris 

5 

4 

9 

3   - 

3 

SI 

m 

:j6 

59 

U4| 

192  Uti 

164 

136 

n  76 

744 

mt 

i.m 

\,mi 

2229 

rebr»»  pötpp*mlra  . 

__i  __ 



^' 

__    ^ 

— 

10 

- 

10 

10 

F^brili    iriUttiittÉnm 

B   12 

63 

67 

m  11 

vm 

m^ 

yyo 

21)6 

406 

Ältffiili  paPJtiiU'11    .      7      4 

6 

3     4     4 

9 

It 

25 

sr» 

50 

VAriolÄ.  ?»rkhidei    19   Ifi 

1^ 

20l     9   11 

aa 

Ha 

Ub 

121) 

254 

Variwlto  ...,.  i  to,    8 

m 

371     8     5 

9 

7 

m 

57 

117 

S<»i^<itiiit . 

64  m 

B4B 

879   7Ö'  81 

41 

78 

im 

6fti 

\^^ 

Momm  .,. 

i;  - 

^ 

3|  -:  - 

2 

t 

3 

6 

H 

Ddiritun  trtiorai^, 

^_ 

—  — 

53 

2 

5:i 

2 

5f> 

Itoioi.eva^r.ci^rboD 

'"'~J 

— 

^~ 

— ►  __ 

1 

1 

1 

1 

il 

i*     t%  iiridti       ,, 

-J  -^ 

^ 

— 

— ,  .i— 

1 

— 

1 

— 

1 

jMOTbu»  ftftUifntnit» 

—,  — 

— 

— 

i'  - 

1 

— 

^ 

— 

2 

Tr«mi|»ort 

343 

^ÖIÖ 

1  7oa 

7^ 

!819 

S4S 

1,^^ 

l,32t> 

2,rx32 

tm\ 

5,155 

220 


Under 
2  ir. 


Transport  343 

SyphSts  

Gonorrhoea  

Meningit.  cerebralit  4 

Tetanas.    Trismna.  1 

Apopleiia  cerebri...  1 

Nenralgia 1 

Oonjnnctivitis  11 

Otitis    4 

Aog.  tons.  &  fsaciom  8 

Pericarditis — 

Kndocarditis — 

Pysemia  1 

Tnrombos.  Embolia  1 

LarjDgo-tracheitts..  21 
Bronch.  Cat.  bronch.  250 

Bronchitis  capillaris  36 

Ptaenmonia  15 

Pleuritis   6 

Febris  gastr.  simpl.  4 

Oistritis.    Entcritis  18 

Colitis  8 

Typhl.&Perityphlit. 

Peritonitis 

Hepstitis 

Icterns 2 

Nepbritis 3 

Metritis    

Rhenmatismas  acat.  1 

Erysipelas  7 

Srytbema  nodosum  — 

UrUcaria  * 

Zoaa 

Fpruncnlos  

Carbnnculos 


2—10. 

q- 


316 


22 

210 

28 

13 

8 

6 

20 
2 


709 

8 

1 

32 

19 

122 

4 


314 

6 

38 

14 

48 

9 

7 


9 
14 

4 

1 

2 

23 


11-20. 


m.    q. 


725 

1 
2 


33 

17 

170 

1 

1 


72 

374 

9 

47 

11 

57 

9 

4 


16 
19 

8 
13 

4 
16 

2 

1 


213 

4 

19 

2 


2 
20 
13 

192 

1 


242 

1 
3 
2 


9 

20 

9 

254 


1 

18>  20 

114  97 

21  — 

8.    4 

40!  33 

6     6 
—     1 

2 

5 

1 

5 


Ofver20år. 


1 

16 

51 

121 

64 

640 

6 

2 

2 

4 

108 

973 

20 

172 

64 

312 

35 

21 

10 

6 

5 

21 

23 


66 
4 
25 
14 
42 
27 


16 

122 

99 

56 

922 

7 
2 

12 
140 
8431 

14 
1^ 

49 
278 

51 

22 

23 

52 
1 
8 

23 

41 
203 

92 

15 

31 

13 

27 

12 


1.287 1.320  2,552!2,e03 

158,       3 
261      20 


1»  18 
541  131 
184.  164 
100;  86 
962jl,353 


3 


11 
2 
3 

6      13 

209    254 

,651 1.524 

64;     öl 

2281    189 

88|     77 

404'   374 

86 


29 

12|  25 

12i  53 

61  1 

37  28 

441  46 

~t  42 

277}  228 

76l  117 

9.  28 

541  63 

171  17 

57'  34 

29  14 


Summa  753673 1.4461.613  709  770  4,822'4,642|7,730  7.698  1 

Qvartalsuppgiftenia  utvisa  för  öfrigt  följande  flaktnai 
inom  8Juk,ngheten  i  dess  helhet: 

Sjukdomsfall  under  ha  qvartalet  5,438  (Okt   Nov.   D< 

»  »      2:a         *i        4,818  (Jan.  Febr.  Ma 

»  »      3:e         »        3,154  (April   Maj   Ju 

»  »      4:e         »        2,018  (Juli   Aug.  Se; 

Således  sjukligbeten  i  fortfarande  aftagande. 

Specialrapport  är  uppgjord  öfver  utbredningen   af  i 
koppoma*)j  hvilken  epidemi  nu  synes  nära  sitt  slut,  h vilket 


•)P. 


221 

äfven  tycktes  vara  förhållandet  vid  samma  tid  förlidet  år,  hvar- 
efter  den  ånyo  var  i  stigande.  Under  årets  lopp  hafva  i  en- 
skild praktik,  å  sjukhusen  och  bland  de  fattiga  förekommit 
1,359  fall  af  koppor.  För  2  år  sedan  anmäldes  i  Stockholm 
688  fall,  förra  året  2,171  fall,  således  tillsammantaget  under  3 
år  4,218  fall.  Största  antalet  fall  per  vecka,  nemligen  88,  an- 
mäldes, den  2—8  April  1865.  —  Ofver  utbredningen  af  skar- 
lakansfebem,  som  förliden  höst  och  vår  var  ganska  spridd,  har 
äfven  specialtabell*)  blifvit  upprättad.  1,745  fall  af  denna  sjuk- 
dom hafva  i  Stockholm  förekommit.  —  I  veckouppgifterna  hafva 
rörande  cholera  och  choleradiarré  angifvits  samma  siffror,  som 
i  de  å  Sundhetsnämdens  byrå  uppgjorda  rappoiterna.  Antalet 
uppgår  f.  n.  till  1,889  insjuknade  och  639  afiidna  i  denna  sjuk- 
dom. Förste  Stadsläkaren  har  allt  sedan  epidemiens  första 
uppträdande  den  28  och  29  sistlidne  Juni  (då  några  tydliga 
cholerafall  inkommo  till  Gamisonssjukhuset  från  en  eskader 
kanonbåtar  å  Saltsjön,  kort  hvarefter  spridda  fall  började  visa 
sig  i  staden,  utan  att  något  sammanhang  dem  emellan  kunde 
uppvisas)  fortfarande  vid  alla  sammankomster  lemnat  detalje- 
rade uppgifter  angående  sjukdomens  freqvens  och  intensitet,, 
hvilka  trakter  den  företrädesvis  angripit  m.  m.,  samt  tillkänna- 
gifvit  de  preventiva  och  andra  åtgärder,  stadens  styrelse  vid- 
tagit. Dr  Grahs  har  lemnat  diagramer  öfver  cholerans  utbred- 
ning och  tillsammans  med  förste  Stadsläkaren  utarbetat  det 
rapportsystem,  som  under  närvarande  —  nu,  som  det  synes, 
snart  helt  och  hållet  afslutade  —  epidemi  varit  följdt.  Epide- 
mien var  i  jemt  stigande  till  och  med  4:de  veckan,  då  den  bör- 
jade att  både  till  intensitet  och  eztensitet  aftaga**). 


Med  sista  kalenderåret  afslutades  27  bandet  af  tidskriften 
Hygiea,  hvars  28  tom  nu  är  under  utgifning.  Tillståndsbref 
att  vara  tidskriftens  ansvariga  utgifvare,  hvilken  befattning  ge- 
nom Lifmedicus  Grills  frånfälle  stod  obesatt,  har  Dr  £dholm 
öfvertagit,  jemte  befattningen  som  hufvudredaktör.  K.  Sund- 
hets-Gollegium  har  äfven  detta  år  till  införande  i  tidskriften 
meddelat  många  af  till  Collegium  Inkomna  embetsrapporter; 
från  läkare  i  hufvudstaden  och  landsorten  häfva  rikhaltiga  bi- 
drag fortfarande  ingått  och  på  korrespondensVäg  har  Sällskapet 


•)  p.  223. 
**)  Se  Tidare  LäkaresällskapeU  Förhandlingar  1866  p.  216. 


222 


CO      I 
<^      fe 

I   § 


ii 


16  Sept.— M  Sept. 

1 

-  å 

9  Sept— 16  Sept. 

1      "       1 

-  ^ 

2  Sept.-«  Sept. 

1                    lO                   to 

s  - 

26  Aug.— 1  Sept 

'^ 

ej 

tn 

2    3 

19  Aug.— 25  Aug. 

1 

t- 

<« 

s    1 

12  Aug.-I8  Aug. 

»^ 

0»                   o« 

s  i 

5  Aug.— 11  Aug. 

- 

•     I, 

2»  Juli- 4  Aug. 

^ 

2             ** 

2     '' 

22  Juli— 28  Juli. 

'^ 

2       r 

ao 

15  Juli— 21  Juli. 

1          «         's 

a 

8  Juli— 14  Juli. 

m 

§ 

1  Juli— 7  JnU, 
24  Juni-^  JunL 

«9 

^ 

^ 

:         åS 

2 

17  Juni— 23  Juni. 

cc 

S             1 

S 

10  Juni— 16  Juni. 

ta 

•« 

2 

S 

3  Juni — ^9  Juni. 

M 

s         s 

s 

27  Maj— 2  Juni. 

-^ 

a 

• 

CQ 

20  Maj— 26  Maj. 

03 

25         a 

s 

13  Maj— 1»  Maj. 

f» 

^ 
j 

M 

s 

6  Maj— 12  Maj. 

to 

OC 

s 

29  April— 6  Maj. 
22  April— 28  ApriL 

"* 

a 

to 

s 

« 

ei 

e> 

s; 

15  April— 21  April. 

« 

X 

^ 

IS 

8  Aprii- 14  April. 

r- 

X 

•«* 

3 

1  April— 7  April. 

to 

QO                        ^ 

s 

25  Mar8-«1  Mar«. 

-^ 

n          « 

2 

18  Mar«— 24  Mara. 

'^ 

« 

« 

2 

11  Mara— 17  Mars. 

<e 

sr 

CO 

S 

4  Mara— 10  Mara. 

to 

<C 

v> 

25  Febr.— 3  Mara. 

tO 

w 

CO 

a 

18  FPbr— 24  Febr. 

M 

t* 

M 

^ 

11  Febr.- 17  Febr. 

«9 

a         s 

S 

1    4  Febr.— 10  Febr. 

00 

"  er 

)                  to 

M 

1     28  Jan.— 8  Febr. 

i                       ■* 

\^ 

21  Jan.— 27  Jan. 

•N 

S 

s 

14  Jan.— 20  Jan. 

to 

2 

I 

CO 

7  Jan. — 13  Jan. 

S 

31  Dec— 6  Jan. 

t* 

1                        tO 

»1 

24  Dec.-«0  Doc. 

(M 

s 

17  Dec— 23  Dec. 

M 

§ 

5; 

10  Dec— 16  Dec 

•<• 

<*             « 

^ 

3  Dec— a  Dec 

lO 

Ci                      o 

S 

26  Nov.— 2  Dec 

r» 

g 

s 

19  Nov.— 25  Nov. 

o 

1          * 

^ 

12  Nov.— 18  Nov. 

»               o 

s 

5  Nov.— 11  Nov. 

«D 

•«                to 

£ 

29  Okt— 4  Not. 

s 

oo                  to 

0« 

22  Okt— 28  Okt 

t- 

w               ■* 

«    . 

15  Okt— 21  Okt 

iM 

2             "^  ' 

s 

8  Okt— 14  Okt 

t- 

«Q                        «? 

^ 

1  Okt— 7  Okt 

t- 

;: 

CO 

9C 

1866-1866. 

Anmälda  fall  af 
Smittkoppor. 

2 

M 

i 
4 

h 

i 

a 

a 

c 
ao 

223 


^       I 


.3 


I 


ii 


I 


1^ 


^ 


i: 


I 
t 


'    16  8ept.-22  SepU 

1 

■  »i- 

1    9  öopl..— 1&  Kopt. 

1 

"* 

1      2  8ept.— «  Sopt. 

"^ 

•* 

26  Auc.—l  Sept. 

1 

1 

1»  Aug.-25  Aug. 

1 

12  Aug.— 18  Aujf. 

1 

ft  Aug.— 11  Aug. 

- 

9* 

^a  Juli— 1  Aug. 

1      . 

'^ 

22  Juli— 28  Juli. 

•* 

«n 

^ 

16  Juli— 21  Juli. 

" 

M 

8  Juli— 14  Juli. 

1 

•» 

1  Jull~7  Juli. 

1 

»• 

M 

24  Juni-30  Juni. 

1 

CO 

1 

1 

-  -  1     -    --. 

^ 

17  Junl>-2S  Juni. 

•O 

lU  Juni— 16  Juni. 

3  Junl—i»  Juni. 

«0 

1 

CD 

27  Maj— 2  Juni. 

20  Maj— 26  Maj. 

"^ 

•■ 

M 

13  Maj— 19  Maj. 

« 

1 
1 ^- 

-,    ---    « 

^            1  - 

t» 

6  Maj—U  Maj. 

1 

94 

29  April-^  Maj. 

"* 

»^ 

22  April— 2»  April. 

lO 

16  April— 21  April. 

K» 

• 

1                        M 

Oi 

6  April— 14  April. 

o» 

9 

M 

1  April— 7  April. 

«o 

00 

26  Mitrn— 31  Mara. 

•o 

'^ 

18  Mar»— 24  Mars. 

tO 

n 

CO 

11  Man- 17  Mara. 

•«f 

-^                m 

^ 

4  Mar»— 10  Mara. 

CD 

o 

26  Febr.— 3  Mar». 

n 

18  Febr.— 24  Febr. 

9 

cc 

11  Febr.— 17  Febr. 
4  Febr.— 10  Fobr. 

t- 

Oi 

' 

3 

28  Jan.— 3  Fobr. 

a» 

M                          ^ 

s 

21  Jan  —27  Jan. 

8 

m                 oo 

% 

14  Jan.— 20  Jan. 

iS 

7  Jan.— 18  Jan. 

5 

31  l)eo.-6  Jan. 

s 

5 

24  DOC.-30  Doc, 

g 

^ 

17  Dec— 28  Deo. 

»3 

»O                       J; 

5 

10  Dec— 16  Deo. 

S 

«         s 

to 

8  Dec— 9  Dec 

^ 

•*                »o 

s 

26  Nov.— 2  Dec. 

K»                        A 

3 

19  Nov.— 25  Nov. 

s 

12  Nov.— 18  Nov. 

6 

a 

s 

3             S 

s 

6  Nov.— Il  Nov. 

§ 

c 

w 

g 

29  Okl.-4  Nov. 

s 

S            8 

s 

82  Okt— 28  Okt 

s 

a         8 

3 

16  Okt— 21  Okt, 

s 

2          ^ 

« 

8  Okt-U  Oku 

"Ii" 

«         5 

8 

ti  "I 

V     i 

S 

1  Okt.-7  Okt 

2 

I  |l| 

^ 

224 

mottagit  vetenskapliga  meddelanden  från  åtakilliga  Bf  dess 
omlands  rBsande  ledamöter:  Dr  Björken,  Dr  Sal.omon« 
Loven,  Dr  Sköldberg  j:or  m.  fl.  Ändra  Seriens  första  Bi 
af  Läkaresällskapets  Handlingai*,  452  pag.  in  4:o,  har  un 
året  åtkommit  samt  en  ny  forteckning  öfver  Sällskapets  ledans 
i  Januari  1866  utgifvits. 

Utom  med  jurnallitteratur,  utbyten  och  inköpta  arbet 
har  biblioteket  under  året  blifvit  riktadt  med  en  mängd  gaf 
från  in-  och  utländska  myndigheter,  embetsverk,  lärda  samfc 
och  enskilda  personer,  nemligen  från  Utrikesdepartementet, 
Sundhets-Collegium,  K.  Vetenskapsakademien,  R.  Staitisti; 
Centralbyrån,   norska  och  finska  medicinska  Sällskapen  m. 

16  utländska  vetenskapsmän  hafva  öfverlemnat  sina  arbeten  ( 

17  vetenskapens  gynoare  och  vänner  inom  landet  hafra  dessut 
med  gåfvor  bidragit  till  bibliotekets  ökande.  Bland  värdefi] 
gåfvor  må  nämnas  en  samling  af  90  volymer  i  medicin  c 
kirurgi,  af  Dr  Lettström,  och  Encyclopedie  de  Diderot  &  d"Ale 
bert  i  39  tomer,  af  Medicinalrådet  Sondén. 

Sällskapet  har  med  glädje  helsat  en  ny  läkareassociati 
i  landsorten,  nemligen  Westergötlands  och  Smålands  Läkai 
förening,  till  hvilken  Sällskapets  förlagstryck  och  utkommaxi 
arbeten  försändas,  i  utbyte  mot  föreningens  protokoller,  och  m 
hvilken  nybildade  förening  Sällskapet  i  öfrigt,  enligt  stadgan 
föreskrift,  satt  sig  i  närmare  förbindelse. 

Till  hedersledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  iiivalc 
enhälligt  den  7  November  förlidet  år,  Läkaren  i  Caidas^  Mio 
Geraes,  i  Brasilien,  Dr  A.  F.  BegneLtL. 

Till  utländska  ledamöter  har  Sällskapet  under  aret  mva 
Professor  E.  F.  Lochmann  i  Christiania,  Professor  Th. 
Wårncke  och  Assessor  Pharmacise  S.  M.  Trieb  i  Köpenbani 
Professor  C.  O.  Weber  i  Heidelberg,  Professorn  i  fysiologi  t 
samma  universitet  H.  Helmholtz,  Professorn  i  fysiologi  % 
universitetet  i  Leipzig  C.  Ludwig,  Professorn  i  fysiologi  t 
universitetet  i  Wien  E.  Brucre,  Professorn  vid  medicinska  f 
kulteten  i  Paris  P.  Broca,  Professorn  i  komparativ  anatomi  v 
R  College  of  Surgeons  i  London  T.  H.  HtTULEY,  Profeasom 
anatomi  vid  universitetet  i  Freiburg  im  Breisgau  A«  £CR£ 
Professorn  i  anatomi  och  fysiologi  i  Basel  W.  His,  Professoi 
i  medicin  i  Zörich  H.  Frey,  Professorn  i  fysiologi  vid  Kinj 
College  i  London  L.  S.  Beale,  Professorn  i  kirurgi  vid  unive; 


225 

siteiet  i  Paris  A.  Nélaton  samt  Professorn  i  obstetrik  i  Wliiz- 
burg  F.  v.  ScAKZONi. 

Till  inländska  ledamöter  hafva  blifvit  antagna,  i  hafvud- 
staden:  Hrr  Björkbom,  Blix,  Boberg,  Boström,  Cassén, 
v.    DÖBELN   och   Ullman.^  I  landsorten:  Hrr  Berling,  Do- 

VERTIE,  MiLTOPÉE,  A.  R  ÅbERG  Ocb  ÖrTENGREM. 

Läkaresällskapet  har  under  årets  lopp  förlorat  5  af  sina 
medlemmar,  nemligen  Svenska  Läkarekorpsens  Senior,  f.  d. 
Provincialiäkaren  i  Jemtland,  Dr  Pehr  Rissler,  84  år  gammal; 
Läkaresällskapets  enligt  antagningsdato  äldsta  medlem.  Stads- 
läkaren i  Garlshamn  GosT.  A.  Drakenberg,  82  år  gammal; 
båda  dessa  läkareveteraner  hade  i  mer  än  50  år  varit  ledamöter 
af  Sällskapet;  Medicinalrådet  Timoleon  Wistrand,  ordförande 
1853,  hvars  nit,  skicklighet  och  ovanliga  arbetsförmåga,  gjorde 
honom  till  en  högt  framstående  ledamot  i  det  embetsverk,  i 
hvars  rådsal  vi  na  äro  samlade  och  hvars  flitiga  penna  nuder 
en  följd  af  år  lemnat  talrika  bidrag  till  vår  tidskrift;  Lifmedicns 
Johan  Daniel  Grill,  ordförande  1860,  som  sedan  första  ut- 
gifvandet  af  Sällskapets  tidskrift,  eller  i  29  år,  varit  dess  an- 
svariga utgifvare,  och  som,  så  länge  helsa  och  krafter  tilläto 
honom,  var  en  trägen  deltagare  i  våra  vetenskapliga  sträfvanden; 
samt  slutligen  Läkaren  vid  cellfängelset  i  Calmar,  Dr  O.  K. 
Ekman,  afliden  vid  74  års  ålder. 

Ovanligt  många  sammankomster  hafva  för  öfrigt  med- 
fört sorgeposter  om  svenske  läkares  bortgång.  De  nnder  året 
aflidne  hafva  varit:  Provincialiäkaren  Ltsell,  Stadsläkaren 
Wester,  Provincialiäkaren  Sjögréen,  f.  Provincialiäkaren 
Stagnell,  Braksläkaren  Lindh,  Provincialiäkaren  Heinrigi, 
Provincialiäkaren  Lindfors,  Regementsläkaren  Gnattingius, 
Lasarettsläkaren  Holmbom,  f.  d.  Provincialiäkaren  Branbelius, 
Dr  Thomas  Minton,  Bataljonsläkaren  Jacobson,  Provincial* 
läkaren  WiESELQViST  samt  Provincialiäkaren  Wretholm  i 
Haparanda  och  Underläkaren  vid  Garnisonssjukhoset  i  Stock- 
holm Albrektssok,  hvilka  båda  sistnänida  fallit  offer  fOr 
choleraepidemien. 

Af  sina  utländska  ledamöter  har  Sällskapet  under  året 
förlorat:  Professor  Robert  Bemak  i  Berlin,  som  afled  i  Kis- 
singen.  Han  var  en  af  Tysklands  mest  produktiva  och  fram- 
stående lärde.  Vårt  tidehvarfs  medicinska  historia  skall  bevara 
hans  namn,  ej  allenast  som  mikroskopist  och  fysiolog,  utan  äfven 
för  de  vigtiga  bidrag,  han  gifvit  den  praktiska  medicinen  genom 


226 

sina  aadersökoingar  om  elektricitetens  tillämpning  på  medicineo. 
Sedan  1854  var  R.  medlem  af  Svenska  Läkaresällskapet  — 
Professor  John  Gonollt  i  London,  f.  d.  Öfverläkare  vid  Han- 
vells  hospital  för  sinnesrubbade,  som  afled  den  5  Mars  vid  71 
års  ålder.  Sitt  verksamma  lif  egnade  han  till  realiserandet  af 
en  ädel  idé,  genomförandet  af  »no-restraint-systemet»,  sinnes- 
sjukes behandling  utan  tvångsmedel;  och  han  hade  också  den 
glädjen  att,  tack  vare  den  öfvertygelsens  värma,  hvarmed  han 
kämpade  för  denna  idé,  se  sina  menniskovänliga  önskningar  i 
betydlig  mån  gångna  i  fullbordan.  Ledamot  sedan  1851.  — 
Professor  Thom.  Hodgkin  vid  Guys  hospital  i  London,  bekant 
genom  sina  litterära  arbeten  och  genom  sin  filantropi  i  stort 
Han  afled  68  år  gammal,  under  ett  af  sina  filantropiska  kors- 
tåg, i  Jaffa  i  Palestina,  dit  han  begifvit  sig  för  att  skaffa  lin- 
dring i  judarnes  betryckta  ställning,  liksom  han  förut  lyckats 
förmå  kejsaren  af  Marocco  att  göra  vigtiga  koncessioner  till 
förmån  för  samma  förtryckta  folkstam.  Förenad  med  And. 
Retzius  genom  ett  intimt  vänskapsband,  var  han  en  vän  och 
mentor  för  svenska  läkare  i  London.  Ledamot  sedan  1847.  — 
Slutligen  Brunnsläkaren  vid  Ems,  hofrådet  Spengler,  känd  af 
alla  svenskar,  som  besökt  dessa  helsokällor.  Han  var  sedan 
1854  medlem  af  Sällskapet  —  Bland  bortgångna  medicinska 
celebriteter  må  för  öfrigt  nämnas  Professorerna  Levt  och  Ballin 
i  Köpenhamn,  Krukenberg  i  Halle,  Schuh  i  Wien  och  Mäl- 
GAIGNE  i  Paris,  öfver  hvilka  nekrologer  vid  Sällskapets  sam- 
mankomster blifvit  upplästa. 


Till  Ordförande  för  det  kommande  året  har  Sällskapet 
efter  Generaldirektör  Berlin  utsett  Dr  G.  6.  Grahs.  Sekre- 
terare-, skattmästare-  och  bibliotekarie-sysslorna  äro  fortfarande 
af  samma  personer  bibehållna. 

Sällskapets  komité  för  handläggande  af  dess  ekonomiska 
angelägenheter  m.  m.  utgöres  för  året,  utom  embetsmännen,  af 
Hrr  v.  DuBEN,  Tholander,  Santesson,  Keuser,  Carlson, 
Lemchen,  Rossander  och  Hamberg. 

Till  revisorer  öfver  det  förflutna  årets  räkenskaper  hafva 
blifvit  utsedda  Hrr  v.  DÖBELN  och  Ullman. 


Redan  sistlidna  högtidsdag  tillkännagafs  genom  General- 
direktör Huss,  att  Dr  Å.  F.  Regnell  i  Brasilien  tilldelat  Säll- 
skapet en  större  summa  for  bildandet  af  en  prisfond.     Denna 


227 

aima    har  ytterligare  af  samma  frikostiga  gifvare  blifvit  höjd 

I  10,000  rdr  rmt,  hvaraf  räntan  hvart  4:de  år  kan  utdelas  med 
[)00  rdr  rmt  för  insänd  prisskrift.  Reglemente  för  denna  fonds 
rva.ltning  m.  ro.  har  äfven  af  Dr  Regnell  blifvit  Sällskapet 
verleinuadt  och  i  dess  helhet  antaget.  Bland  åtskilliga  före- 
agna  prisämnen  har  Sällskapet  antagit  »Paralysiernas  patologi 
ih   terapi)).   Enligt  stadgarna  skall  täflingsskrift  vara  inlemnad 

II  Sällskapets  sekreterare  före  November  månads  siat  1869. 

Sällskapets  prisfond  utdelar  derjerate,  ifall  prisföi-tjent 
ÄLrift  inkommer  före  Maj  månads  utgång  1867,  ett  pris  af  600 
Ir  rmt  för  en  afhandling  ))0m  temperaturförändringarna  i  de 
kuta  sjukdomarne». 

Sällskapet  har  under  årets  lopp,  efter  framställning  i  en 
if  Kongl.  Maj:ts  nådiga  propositioner  till  rikets  ständer,  erhållit 
^tt  ytterligare  årligt  statsbidrag  af  750  rdr  rmt  fÖr  Sällskapets 
itterära  verksamhet  och  åtnjuter  således  numera  för  detta  än- 
laiuäl  3000  rdr  rmt  årligen. 

Schaumkellska  fonden  för  läkares  behöfvande  enkor  och 
barn  har  under  året  genom  testamente  af  en  ädel  gifvare,  fram- 
lidne f.  d.  Provincialläkaren  i  Carlstad  Dr  P.  E.  Stagnell, 
erhållit  ett  större  bidrag,  hvars  storlek  dock  ännu  ej  med  be- 
stämdhet kan  uppgifvas,  emedan  sterbhusets  affärer  ännu  ej  äro 
afslutade. 

En  brännande  fråga  för  Läkaresällskapet  har  under  det 
nu  slutade  arbetsåret  varit  frågan  om  anskaffandet  af  ny  lokal 
för   Sällskapet,  då  dess  nu  egande  fastighet  saknar  nödigt  ut- 
ryrome  för  sammankomsterna,  biblioteket  m.  m.    Med  mycken 
flit   och  omsorg  hafva  flera  olika  förslager  härom  blifvit  utar- 
betade, såväl  inom  komitén  som  af  enskilda  ledamöter  och  af 
särskilda  komiterade.    Hrr  Key,  Rossamder  och  Tholander 
hafva   förtiden   vår  utarbetat  det  sista  förslaget,  nemligen  om 
apterande  ^  af  en   staden   tillhörig  tomt  vid  Berzelii  park  och 
Norrmalmstorg  till  uppbyggande  af  en  större  byggnad,  som  skulle 
inrymma  Sällskapets  samlingslokal  och  bibliotek,  rum  för  sekre- 
teraren och  bibliotekarien  m.  m.  samt  flera  våningar  till  uthy- 
rande.   Sällskapet  har  för  erhållande  af  nämda  tomt  ingått  med 
en    skrifvelse   till   Stadsfullmäktige,   der  denna  för  Sällskapet 
högst  vigtiga  fråga  med  det  snaraste  torde  förekomma  till  om- 
pröfning. 


228 

En  ^Sfversigt  af  det  med  den  30  September  afshiUi 
ItenskapeåreC  utvisar  följande  affärsst&Hning: 

Inkomsterna  bafVa  varit  9,010  rdr  89  öre.  Kapitall 
kiifigen  77,053  rdr  62  öre.  —  Kapitalet  Sr  under  året 
ned  2,155  rdr  30  5re.  —  Kostnaderna  fdr  Sällskapels  lii 
Terksambet  har  nnder  året  utgjort  3,895  rdr  67  öre. 

Ät$afgifUn  har  blifvit  erlagd  af  103  ledamöter  i  i 
bolm,  nemligen: 

Abelin,  Anderberg,  Anderson  A.,  Berg  F.  T^  ] 
A.,  Berlin  M.,  Billberq,  Björkman,  Blachet,  Braco: 
-Branting,  Broberg,  Bruzelius,  GARiiSON,  CEDEBsa 
Cederström,  Curman,  v.  Duben,  Edlino,  Ekecrantz, 
LUND,  Engberg,  Gravenhorst,  Grill,  Grahs,  Hahx, 
LIN,  Hallongren,  Ha^iberg,  Hartelius,  Hulphers, 
Jentzen  s:or,  Jentzen  j:or,  Keij,  Keijser  J.,  Keuser  J. 
KiNBERG,  Kindstrand,  Kjellberg,  Klingvall,  Klc 
BERO,  Könsberg,  Lamm,  Lemchen,  Levertin,  Lewin,  ] 
björn,  Liljevalch,  Ljunggren,  Loven  Chr.,  Loven 
Lundberg  Fr.,  Lundberg  P.  R.,  Lundberg  Vinc,  ] 
BERGER,  Malmberg,  Malmsten,  Martin,  Molander, 
berg,  Nensén,  Netzel,  Nordgren,  Nyman,  Nyström, 

HOFF,  ReTZIUS,  ROSSANDER,  RYDBERG,  SaNDAHL  C,  SaJ 

o..  Sandelin,  Santesson,  Sohagerström,  Sebardt,  ! 
BERG,  Sjöberg,  Sondén,  Stenberg,  Stoltz,  Stål,  Si 
VALL,  Svanberg,  Svedberg,  Såtherberg,  Thegers 
Tholander,  Tillberg,  Törnblom,  Wahlberg,  Wa 
Warfvtnge,  Westpeldt,  Wilander,  Wimmerstedt 

STRAND  A.   T.,   WiSTRAND  H.,    WÅSTFELT,    ZaNDER,  Öl 

6dmansson,  Öhrström, 

samt  14  i  landsorten,  nemligen: 

Altin,  Braun,  Dandenelle,  Forling,  Forssell,  ( 
Hjertstedt,  Liedholm,  Malmgren,  Pontin,  Schultz, 
crm,  WiDBERG,  Åkermak. 

Inträdesafgift   är   erlagd   af   11    ledamöter   i   Stoeli 
nemligen:  Björkbom,  Blix,  Boberg,  Borstrom,  Bosi 
Gassen,  v.  Dööelk,  Eneström,  N-äsberg,  Nyström, 
1«R8S0N;  samt  6  i  landsorten,  nemligen:  BIbirling,  Döve 
Hammarström,  Miltopée,  Åberg  och  Örtengrek. 

Till  S&llskapets  prisfond  hafva  dels  i  tecknade  årsafj 
dels  i  räntemedel  nnder  året  1865—1866  inflntit  493  rdr  5( 
varande  prisfondens  kapital  den  1  Oktober  1866  9,466  rdr  Ii 


HegneUska  priafonden  jemte  ränta  7,4(S7  rdr  72  öre. 

SehaumkelUka  f<mdens  inkomster  hafVa  utgjort  987  rdr 
&re;  dess  utgifter  920  rdr.    Kapitalbehållningen  är   I8,01T 
13    öre.    Gratifikationer  hafva  utdelats  åt  25  enkor  eller 
rn    af  legitimerade  svenska  läkare. 

JLåkare-nödhjelpsfonden  har  under  året  ökats  med  995  rdr 

öre;    dess  kapitalbehållning  utgör   18,200  rdr  52  öre.    Af 

nn£k    fond  har  under  året  understöd  lemnats  åt  10  enkor,  de 

stB,     efter   delegare   i   f.   d.  pensionsinrättningen  för  svenska 

käre,  till  ett  saramanräknadt  belopp  af  985  rdr  rmt. 


Härmed  afslntar  jag  denna  hastiga  återblick  på  Svenska 
äkaresällskapets  verksamhet  under  arbetsåret  1865—1866. 
Ler  äD  under  föregående  år  hafva  för  Sällskapet  vigtiga  eko- 
omiska  frågor  visserligen  tagit  vår  tid  i  anspråk,  dock  utan 
tt  draga  uppmärksamheten  från  vår  hufvuduppgift:  att  verk- 
GUDt  bidraga  till  de  medicinska  vetenskapernas  förkofran,  spri- 
lande  och  praktiska  tillämpning.  Måtte  äfven  det  kommande 
iret  skänka  framgång  åt  våra  arbeten  och  gemensamma  sträf- 
randen  for  vetenskapens  befrämjande  och  mensklighetens  gagn! 


Den  9  Oktober. 

Tal  på  högtid«dagcii.  —  Förhöjdt  statabidrag.  —  Brcf  fr&n  Prof.  Bkoca  — 
Dr  Heidler  f.  —  Biblioteket.  —  Conatitutio  epidemica.  —  Aneurism  & 
aorta  descendens.  —  Upsala  Läkareförenings  Förhandlingar. 

=  Ordföranden  anhöll  på  Sällskapets  vägnar  hos  afgångne 
Ordföranden,  Generaldirektör  Berlin,  att  talet  på  högtids- 
dagen nOm  desinfektionemedlens  olika  verkningssätt»  måtte  få  t 
Läkaresällskapets  tidskrift  ingå,  och  öfverlemnade  Hr  Berlin 
till  Sällskapets  disposition  ofvannämda  föredrag. 

=  Ordföranden  meddelade  följande  från  Kongl.  Sundhets-- 
CoUegiam  ankomna  skrifvelse  angående  beviljandet  af  förhöjdt 
statsbidrag  för  Sällskapets  litterära  verksamliet: 

Till  Svenska  LäkaresälhkapeU 

Till  fullgörande  af  Rongl.  Maj:ts  nådiga  föreskrift  uti  tilt 
Sundhets-Collegium  den  29  nästlidne  Juni  aflåten  och  den  17 
dennes  ankommen  skrifvelse,  angående  åt  Svenska  Läkaresäll- 


230 

skåpet  beviljadt  fdrhöjdt  årligt  statsbidrag  från  ocli  med 
statsregleringsperiod,  har  K.  Collegiam  skolat  af  högstbc 
bref  härhos  öfverlemna  transsumt  till  Svenska  L&karesäUsk 
kännedom  och  underdåniga  efterrättelse.  Stockbolni  d< 
September  1866. 

På  Kongl.  Sundhets-Gollegii  vägnar: 

N.  J.  BERLIN. 

Transéumt 

CARL  etc.  etc.  Wår  ynnest  etc.  Uti  en  till  'Oss  d 
innevarande  månad  aflåten  underdånig  skrifvelse  angående  i 
ringen  af  utgifterna  under  Riksstatens  Åttonde  Hofvuc 
hafva  Rikets  Ständer,  bland  annat,  anmält: 

3:0     att,  med  bifall  till  Wår  nådiga  proposition,  I 
Ständer  medgifvit,  att  det  åt  Svenska  Läkaresällskapet  m 
nade   årliga  statsbidrag  af  2,250  rdr  må  från  och  med 
statsregleringsperiod  höjas  till  3,000  rdr. 

Hvad  Rikets  Ständer  sålunda  beslutat,  hvilket  Wi 
i  de  delar,  som  icke  redan  varit  föremål  f5r  Wår  pröfi 
nåder  godkänna,  meddele  Wi  Eder  härigenom  till  kännedo 
vederbörandes  förständigande;      —    —    —    —    —    - 

Till  Statskontoret  late  Wi  angående  förberörda  aC  I 
Ständer  beviljade  anslag  nådig  skrifvelse  afgå.  —  —  — 
Wi  befalle  Eder  etc.    Stockholms  Slott  den  29  Juni  186 

CARL. 

F.F.  CarU 

=  Upplästes  ett  från  Professor  P.  Broca  i  Paris  an 
bref  innehållande  tacksägelse  för  hans  inväljande  till  Säilsk 
ledamot. 

=  Anmäldes  af  Ordföranden  att  Läkaresällskapet  föi 
en  af  dess  utländska  ledamöter,  nem ligen  Hofrådet,  Brun 
karen  vid  Marienbad,  Med.  Dr  Carl  Josef  Hcidler,  Er 
VON  Heilborn,  som  den  13  sistlidne  Maj  afled  vid  7c 
ålder.  Sedan  1837  hade  Dr  H.  varit  medlem  af  SveD$ka 
karesällskapet. 


231 

==  Till  biblioteket  anmäldes: 

L>ie  Marienbader  Krcuzbrannen  und  FerdinandsbrunneDy  deren 
;eTisc1iaften,  Wirkungen  und  Gebraucksweise  von  Dr  B.  Kbatz- 
SN.  Prag  1866.  —  Statistiske  Undersagelser  angaaende  den 
trntive  Fsdselshjelp  i  Norge  i  Tidsruromet  fra  1853  til  1863  ved 
T*.  C.  Faye  og  £.  ScuöNBERO.  Christiania  1866.  Gäfvor  af 
fttarne.  —  Bedogörelse  for  sjukvården  och  ekonomien  vid  H.  K.  H. 
onpriDsesaan  Lovisas  vårdanstalt  för  sjuka  baru  under  aret  1865 
rifveTi   af  anstaltens  styrelse.    Stockholm  1866.  Gåfva  af  Dr  Kjell- 

RG.  Dringliche  Petition  an  den  hohen  Land  tag  der  preussisch. 

>Tiarchie,  betrefifend  die  endliche  Wiirdigung  und  Nutzung  der 
itdeckung  der  speciellen  Ursachen  und  sicberen  Heilmittel  soge- 
nnter  epideroischer  Seuchen  als  Cholera,  Typhus,  Rinderpest, 
irtoffielkrankheit  etc.  Constatirt  durch  synthetisch-praktischen  Beweis 
Ti  F.  WiNCKLBR.  Berlin  1866.  Gåfva  af  Kongl  Utrikesdeparte- 
entet. 

=  Constitntio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
Igen    den  23  till  och  med  Lördagen  den  29  September  1866: 

Sjukligheten  obetydlig.  —  Af  Cholera  och  Choleradiarré 
afva  14  sjukdomsfall  och  8  dödsfall  samt  af  Variolse  4  fall 
ilräfTat. 

1.      Inom  enskild  praktik  asTD&lde  BJnkdomsfall  (från  16  läkare): 

ebris   typhoide«   ....       2.  Ncuralgia          3.  Peritonitis  1. 

.ngina   membranacea      1.  Conjuuctivitis 2.  Rheainatismas  acntus  1. 

ertii48ifl I.|0titi8  2.  Erysipelas 1. 

'»Kolera  nosiras 2.'Ang.  tons.  &  faaciam  11.  Urticaria 4. 

^holerina    S.PericarditiB 1.  Zona  1. 

)ysenteria  2.  Laryn^o-tracheitis            1.  Fnrunculu»  2. 

^iarrhcea     77.  Bronch.   Cat.  bronch.  24.  Carbunculus 2. 

''ebris  iniermittens . .  3.  Bronchitis  capiUaris.       1.  Phlebotrombosis  era- 

f'ariol8c.    Varioloidea       1.  Pnenmonia   ..       2.*     ralis  post  partam  1. 

>csirlatiiia. 1.  Pleuritw    ijRhenm.recensefebril.  1. 

^yphilia 6.  Febris  gastr.  siniplex      9.  Gatarrhus  ventr.  acat.  1. 

^onorrhoea 5.  Gaatritis.     Enteritis.       2.                         c  ~^]^ 

^poplcxia  cerebri ...       2.  Colitis  5.                         ^>umma  lyu. 

2.      k  Haf^udstadens  Sjukvårdsanstalier : 

P&  Sernfimer-lasarettet:  sjukantalet  den  29  Sept.  197,  hvaraf  112  på  afdel- 
aingen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  febris  typhoides  7,  deliriam 
tremcDS  2,  pnenmonia  2,  diarrhoea  1,  febris  intermittens  1,  varioloe  1,  pleuritis  1. 

Pä  Allmänna  Gamisons-sjuLhutet :  sjnkantalet  den  29  Sept.  150,  hvaraf  72 
p&  afdelningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  syphilis  3,  pnenmonia 
3,  febris  typhoides  2,  bronchitis  2,  diphtheria  1,  diarrhoea  1,  delirium  tremens 
1,  otitis  1,  zona  1. 

P&  Provisoriska  sjukhuset  d  Söder:  sjnkantalet  den  29  Sept.  158,  hvaraf 
127  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  cholera  asiatica  6,  deliriam  tre- 
mens 3,  bronchitis  capillaris  2,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  typhoides  1, 
variolse  1,  syphilis  1,  meningitis  cerebralis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  h  Sabbatsberg:  sjnkantalet  den  29  Sept.  9;  in- 
komne nnder  veckan:  cholera  asiatica  3,  bronchitis  2,  metritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  3,  diarrhoea  2,  gastro-enteritis  2,  per- 
tnssis  1,  otitis  1,  laryngo-tracheitis  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  14,  bronchitis 
6,  conjunetivitis  4,  gastro-enteritis  2^  syphilis  1,  otitis  1,  pleuritis  1,  erythema 
nodosam  1,  urticaria  1,  stomatitis  1. 


232 

Pft  BamsjuUtuati:  tjakantalei  d«a  89  S«pt.  55;  inkomae  nåder  ^eek^ 
«Mrlfttiiui  2,  diarrkoem  1,  conjiinctintis  1,  plenritis  1. 

Pl   Mlmåmmm   Barmbördtkutti:  antalet  ylfdado  14;   febris  pnapenl^ 

Pi  PtontörUU  Barmbörd9kM$et€  antalet  Tlrdade  8;  helBotiBslladft  em. 

P&  JHakaniu-pukkmet:  sjnkantalet  den  29  Sept.  34;  inkomne  nnder  rackir.. 
'angina  tontiUarii  1.  _ 

Pft  Sioekhoim$  Hospital  för  Sinniåsjuke:  sjakantalet  den  29  Scpi  1. 
hiparaf  84  mankön  och  91  qnnkön. 

Pft  Stotkhoim*  9tadå  aeh  läns  Kitrhu9:  tjnkantalet  den  29  Sept.  144  ktarc 
129  frftn  staden  ooh  15  från  länet;  inkomne:  22  ajnkdomafiill. 

3.  Bland  dé  Fattiga,  (enligt  PattiglakameB  reekn-rapDorter):  dianlKa  ^ 
bronchitis  30,  febm  gaatrica  simplex  8,  rheamatisnns  é,  pertaasis  5,  febr-- 
intermittens  4,  angina  tonsiUaris  4,  pneumonia  4,  cholera  aaiatien  3»  dyKEU  r  ^ 
3,  ophtbalmia  3,  giutriciamns  3,  cholera  noatraa  2,  peritonitis  2,  febris  tjp&c.i-t 
1,  angina  membranacea  1,   ?ario]aB  1,  apoplexia  cerebri  1,  plenritis  1,  pscrr  - 

1,  eyatitia  1»  metritia  1. 

4.  I  Stadmå  Fängelse:  febris  gastrica  aimplex  1.  i 
Norra.  Korrektions^inråttningen :  diarrhoea  5,  bronebitiii  2,  pneamoaa  1 

=5  GonstJtutio  epidemica  änder  veckan  från  och  med  S^Ti- 
dagen  den .  30  Sept  till  och  med  Lördagen  den  6  Oht  186f>' 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Cholera  och  Oholeradiur- 
hafva  förekommit  11  sjukdomsfall  och  6  d^sfall  samt  r 
Variol»  1  fall. 

1.  Inom  tnsUld  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (frftn  16  läkare): 

Febris  typhoides 3.!6onorrhoea 6.  Colitis       I 

Cholera  asiatica 1.  Nearalgia  1 .  Rbeumatiamus  acnto*    U 

Cholera  nostras 2.  Conjnnctivitis S.Erysipelaa 1 

Cholerina 9.  Otitis 3.  Erythema  nodoanm        '' 

Bysenteria 7.  Ang.  tons.  &  faucium     15.  tUrticaria  

Diarrhoea 75. ;  Thrombosis.  Embolia  1.  j Rkenm .  recens  efebriL 

Febris  intermittens..  1.  Laryngo^tracheitis..  .  4.1                        „            ^.b 

Varicellae 1.  Bronch.  Cat.  bronch.  25.                         ^™'"*  ^  ' 

Delirinm  tremens....  1. Bronchitis  capillaris.  iJ 

Syphilis   4.iFebri8  gastr.  simplei     10.' 

2.  A  Hnf^ndstadena  Sjukvårdsanstalter: 

Pft  Serajimer-lasaretiet:  sjokanUlet  den  6  Okt.  215,  hvaraf  127  pft  ^^'^ 
ningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  nnder  veckan:  gastritis  3,  diarrhoea  2,  bma 
chitis  2,  icteros  2,  erysipelas  2,  dyienteria  1,  febris  pnerperalia  1,  deliri^:^ 
tremens  1,  pnenmonia  1,  typhlitis  1. 

Pft  AUmånna  GamUons-sjukhustt:  sjnkantalet  den  6  Okt.  140.  bvanf  ^ 
bå  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan :  sypbilis  3,  gonorrkc* 

0,  diarrhoea  2,  bronchitis  2,  pleuritis  1,  gastritis  1,  peritonitis  1,   rlienBs.*i" 
mns  1. 

Pft  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  inkomne  nnder  veckan;  febris  typhoi^t* 

2,  diarrhoea  2,  pneumonia  2,  cholera  asiatica  1,  variolsc  1,  ddirinm  trcmciu  ^ 
syphilis  1,   febris  gastrica  simplex  1,  metritia  1,  eiysipelaa  1. 

Pft  Provisoriska  sfukhus^  å  Sabbaisbergt  sjnkantalet  den  6  Okt.  18,  hfi'^ 
14  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  oholen  asiatica  3»  fbbria  typhou^r* 
2,  rheumatismus  acutns  2,  diphtheria  1,  cholerina  1,  diarrhoea  1,  bronchitii  I 

Pft  AUmånna  Barnhuset:  diarrhoea  11,  bronchitis  11,  diphtheria  2,  pleonti* 
2,  otitis  2,  pertnssis  1,  syphilis  1,  pyiemla  1,  pnenmonia  1.  —  Péiikliwh* 
diarrhoea  15,  conjnnctivitis  4,  bronchitis  2,  syphilis  2,  pneumoaia  2,  diphth^'^* 

1,  pertnssis  1,  bronchitis  capillaris  1,  pleuritis  1,  urticaria  1. 

Pft  Barnsjukhuset:  sjakantalet  den  6  Okt.  56^  inkomna  nndnr  racJn* 
seabies  2,  eczema  2,  keratitis  1,  colitis  L 


233 

På   AUmånna  Bambördshtuet :  antalet  Hrdade  17;  helaotillttåndet  godt. 

På  ProvUorUka  Bamhördtkiuti:  amttlet  Tirdade  11;  hekotilkUbdet  till* 
;  d^ställande. 

På  DiakonUs-sjukhuMet :  sjukantalet  den  6  Okt.  34;  inkomne  under  ▼eckan: 
i^Tvhoea  1. 

På  Stockholms  Hospital  f^  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  6  Okt.  175,  hvanif 
r     TOankon  oeli  91  qvinkön. 

På   Stockholnu  stads  och  läns  Kurhus:  inkumne:  sypbilis  31,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigl&ksrnea  vecko-rapportcr):  diarrhoea  44» 
oocliitis  25,  catarrhns  gastro-inteatinalis  acatua  7,  pneumonia  5,  catarrhnv 
^uti-iculi  acutos  5,  febris  iutermittens  4,  pertussis  3,  ckolera  nostna  3,  acar- 
t  i  Da  3,  ophthalmia  3,  febris  typhoides  2,  syphUis  2,  gastritis  2,  rhenmatismns 
,  dyaieiitena  1,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1,  tetanua  1,  angina  ton- 
Unris   1,  erysipelas  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  sypllilis  3,  delirium  tremena  2,  diarrkoea  1. 
^arra  Korrektions-inråttninffen :  diarrhoea  6,  febris  typhoides  1,  febris  ga* 

trica   simplex  1. 

Hr  Carlson  meddelade  de  å  Sundhetsnämdens  byrå  an- 
ler  de  begge  sistförflutna  veckorna  upprättade  rapporter  angå^ 
nde  vholeran: 

den  23  Sept.  till  den  24  Sept.  insjuknade  —  döde  — 


» 

24 

n 

)) 

» 

25 

>; 

)i 

4 

» 

2 

>i 

25 

)} 

» 

» 

26 

» 

» 

2 

» 

1 

» 

26 

>j 

» 

» 

27 

» 

» 

4 

» 

2 

» 

27 

» 

)> 

» 

28 

» 

» 

1 

» 

2 

» 

28 

» 

» 

» 

29 

» 

» 

3 

» 

1 

» 

29 

» 

» 

)) 

30 

» 

» 

1 

» 

1 

>i 

30 

^> 

» 

>} 

1 

Okt. 

» 

— 

» 

— 

JU 

1 

Okt. 

» 

)i 

2 

» 

» 

4 

» 

2 

M 

2 

» 

>j 

» 

3 

» 

» 

2 

» 

— 

» 

3 

>j 

» 

» 

4 

» 

• » 

1 

» 

2 

» 

4 

» 

» 

)> 

5 

» 

» 

2 

» 

1 

» 

5 

>i 

» 

» 

6 

» 

» 

1 

» 

— 

» 

6 

» 

» 

» 

7 

» 

» 

2 

» 

3 

=  Hr  Malmst£N  meddelade  följande  sjakdomshistoria  och 
post-mortem-fenomen: 

Professor  H.,  40  år  gammal,  hade  under  sednare  år  konsulterat 
mig  for  åtskilliga  smärre  krämpor,  hufvudsakligen  af  nervös  natur 
och  begagnade  på  mitt  råd  1865  under  sommaren  baden  i  Wildbad. 
Efter  dessa  bad  var  bans  helsotillstånd  betydligt  forbättradt  och  han 
åtnjöt  ganska  god  helsa  tills  i  Mars  månad  detta  år,  då  han  bör- 
jade erfara  smärtor  och  plågor,  isynnerhet  i  sittande  ställning  uti 
venstra  sidan,  i  trakten  af  venstra  njuren.  Denna  smärta  radierade 
något  nedåt  och  framåt.  Då  jag  tillkallades  fann  jag  vid  närmare 
undersökning  alls  ingen  ömhet  i  någon  ryggkota,  men  trakten  öfver 
Förhandlingar    1866.  16» 


234 

venstra  njuren  var  öm  vid  tiyck  och  sidan  på  detta  ställe  tit  -j 
got  svallen;  isynnerhet  ökades  smärtan  här.  åk  patienten  satt  i  ak 
framåtlutad  ställning.  Han  trodde  närmaste  orsaken  till  denna  åkociai  j 
vara,  att  han  kort  fornt  gjort  en  resa  åt  landet  i  släde  uti  diiir. 
gropigt  väglag,  ty  kort  efter  denna  resa,  under  hvilken  kroppen  nr 
utsatt  för  svåra  skakningar,  hade  han  först  märkt  början  till  i*^ 
onda.  Med  undantag  af  ömheten,  smärtan  och  någon  ansvallnis| 
ofVannämde  region,  led  han  ej  af  något  sjukligt  sjmtofm,  vare  rj 
från  respirations-,  cirkulations-  eller  digestions-organema.  Apiijs, 
var  god.  Urinen  var  mörk,  saturerad,  sparsam,  fri  från  äggbrni 
Ömheten,  som  var  störst  öfver  njurtrakten,  sträckte  sig  något  ta 
under  venstra  cost»  spuriae  och  smärtan  ökades  tidtals.  Sömce^ 
dålig.  Jag  föreskref  honom  absolut  stillhet,  använde  till  en  böra: 
våta  värmande  omslag  öfver  det  ömma  stället,  sederraera  Emplast;^ 
Hydrargyr.  +  Opium,  och  invärtes  gafs  quinin  med  morfio.  Dl- 
gnosen  af  åkomman  var  dunkel.  Professor  Santbsson  konsolterad-s 
derföre  af  mig  —  och  båda  stannade  vi  i  det  sannolikaste  antagtsé 
,  af  en  perinephritis,  orsakad  genom  skakning  under  åkandet  i  dr 
dåliga  väglaget  Efter  några  veckors  behandling  minskades  suic- 
torna  och  ansvällningen  i  sidan  försvann.  Han  brukade  nu  eik  tj 
invärtes  jodkalium  och  fortfor  att  hålla  sig  stilla.  Efter  ungedr  ^ 
veckor  var  all  ömhet  och  värk  borta  och  endast  vid  häftigare  kropp 
rörelse  märktes  någon  gång  hugg  och  smärta  i  sidan.  Han  bötj^d: 
nu  åter  arbeta  och  kunde  vara  ute,  och  jag  tillstyrkte  honom  ar 
under  sommaren  resa  tili  Marstrand  att  bada.  Emellertid  tillkallad-.^ 
jag  en  dag  efter  medio  af  Juni  månad.  Han  var  då  särdeles  qtc>1.i 
klagade  öfver  bjertklappning  m.  m.  Jsg  fann  honom  särdeles  nd- 
stämd  och  medtagen.  Vid  undersökning  fann  jag  hjertverksarakte: 
ganska  häftig  och  intermitterande,  och  vid  auskultation  fanns  ett  sk&rf 
biljud  vid  hjertats  spets  eller  i  trakten  af  6:te  costa.  Vid  närm::.'^ 
efterfrågan  om  orsaken  till  denna  försämring,  berättade  han  att  hr 
Tarit  blottställd  för  en  häftig  sinnesrörelse.  Jag  föreskref  stiilbe: 
inv.  inf.  digitalis  och  morfin  till  natten.  Efter  några  dagar  förbåt: 
rades  visserligen  hans  tillstånd,  men  hans  helsa  var  dock  klen  i^^. 
jag  yrkade  med  ifver  resan  till  Marstrand.  Jag  föreskref  att  ha:! 
der  skulle  hvila  sig,  undvika  alla  häftiga  kroppsrörelser  ocb  baii 
försigtigt.  Jag  hörde  sedan  af  bekanta  att  han  vid  Marstrand  hemU' 
sig  och  varit  kry  tills  mot  slutet  af  vistelsen  der. 

I  början  af  September  underrättades  jag  af  Dr  Hökllv  a" 
Prof.  H.  åter  insjuknat.  Och  från  Dr  Asplund,  till  hvilken  Ukar^ 
jag  rådt  honom  vända  sig,  fick  jag  telegram  den  12  Sept.  om  biiL> 
tillstånd  med  hopp  om  möjligheten  af  hans  hemresa. 

Den  16  Sept.  skrifver  Dr  Asplund  följande: 

Innan  jag  kan  blifva  i  tillfälle  att  meddela  resultaterna  af  dec 
obduktion,  som  jag  i  morgon  eftermiddag  i  närvaro  af  Drake.vbek' 
tänker  företaga  å  Professor  H:8  döda  kropp,  vill  jag  med  några 
rader  hafva  underrättat  om  H:8  tillstånd  under  de  sednaste  dagmr 
och  några  iakttagelser  jag  derunder  gjort,  för  att  sålunda  i  na^i)[. 
mån  möta  Hr  Professorns  undran  öfver  det  plötsliga  dödsfallet 


235 

Sedan  jag  i  Onsdags  (d.  12)  både  äran  meddela  mig  med  Hr 
i^rofessom,  inträdde  inga  särdeles  betydliga  forändringar  i  den  sjukes 
illstånd.  Han  hade  visserligen  om  Torsdags  morgon  återfått  sina 
>lågor,  men  jag  fastade  jäst  ingen  vigt  dervid,  då  jag  trodde  dem 
orsakade  af  foecalansamlingar,  som  jag  antog  trycka  på  abscessen 
>ch  härden.  Efter  en  kolossal  afforing,  framkallad  af  frangnla-de- 
Lokt,  tycktes  tillståndet  på  aftonen  lofva  att  blifva  bättre.  Fredagen 
brtforo  plågorna  stundtals,  så  att  grötomslag  och  sednare  narkotiska 
rrötar  måste  användas  och  litet  morfin  gifvas;  frampå  afton  upp- 
lörde  plågorna  och  natten  blef  mindre  orolig  än  de  foregående. 
Pulsen  var  under  dessa  två  dagame  något  hastigare  än  vanligt,  mel- 
an  90  och  100,  men  i  öfrigt  forefunnos  inga  oroande  objektiva 
lymtomer,  antydande  någon  allvarsammare  peritonit  i  närheten  af 
;umören,  hotande  bristning  inåt  eller  dylikt.  I  förbigående  vill  jag 
lafva  nämt  att  jag  aldrig  ansåg  mig  hafva  skäl  till  något  operativt 
ngrepp  i  abscessen  och  det  af  flera  skäl:  dels  var  den  ej  så  spänd, 
itt  den  kunde  hota  med  bristning  inåt,  dels  låg  dess  mest  dekliva 
punkter  så  nära  inpå  tarmen  (colon  descendens)  att  der  jag  hade 
Jen  mesta  utbugtningen  af  sidan  med  matt  perkussion,  då  den  sjuke 
stod  upprätt,  der  fick  jag  tarmton  då  han  låg.  Lördags  morgon 
^ar  tillståndet  aå  mycket  bättre  att  H.  sjelf  sade:  »Om  jag  blir 
$å  mycket  bättre  från  i  dag  till  i  morgon  som  från  i  går  till 
L  dag,  så  tror  jag  nog  att  jag  kan  resa.»  Jag  uppskjöt  resan  till 
3  m  Måndag,  och  föresatte  mig  att  som  i  dag  se  till  om  spänningen 
i  tamören  hade  ökat  sig,  så  att  någon  fara  kunde  vara  for  trans- 
porten. Jag  inträffade  hos  den  sjuke  just  när  han  skulle  ömsa  skjorta 
3ch  blef  derigenom  i  tillfälle  att  äfven  noggrannt  undersöka  rygg- 
sidan. Jag  hade  visserligen  första  dagen  jag  såg  H.  haft  hans  rygg 
blottad  och  tryckt  på  hvarenda  kota,  men  måste  då  hafva  förbisett 
b  vad  jag  nu  fann,  eller  också  fanns  det  icke  då  så  eklatant  som  nu. 
Jag  fann  nemligen  nu  till  venster  invid  ryggraden  jag  tror  i  rom- 
oiet  mellan  10  och  11  refbenen  (jag  räknade  inte  i  häpenheten)  en 
fluktuerande  och  starkt  pulserande  svulst,  ungefär  af  en  liten  hvetc- 
skorpas  storlek;  jag  kan  inte  säga  att  den  bugtade  ut,  så  att  den 
syntes,  men  for  känseln  var  storleken  såsom  nämdes.  Från  denna 
svulst  uppåt  var  perknssionstonen  dämpad  ända  till  litet  ofvan  spet- 
sen af  venstra  scapula,  och  derifrån'  framåt  till  en  linea,  som  dragés 
frän  bakre  delen  af  axillen  rakt  nedåt,  här  framom  var  i  liggande 
som  i  upprätt  ställning  klar  ton.  Respirationsljudet  normalt  i  ven- 
stra lungan  till  något  ned  på  det  matta  området,  der  intet  hördes, 
ingen  bronkialrespifation  ingen  resonnans  af  rösten  än  mindre  ego- 
foni.  Öfver  den  pulserande  svalsten  lyftades  stetoskopet  såsom  då 
man  auskulterar  ett  hypertrofieradt  hjerta,  men  tonerna  hördes  jem- 
fördt  med  den  starka  pulseringen  ej  så  starkt,  som  jag  väntade, 
(lock  ungefär  så  tydligt  som  dem,  man  under  vanliga  forhållanden 
hör  öfver  arcus  aortse.  Jag  kunde  tydligen  känna  en  muskelbuk 
spänna  sig  öfver  en  fluktuerande  svulst,  och  ställde  genast  till  mig 
den  fråga  om  det  var  en  del  af  abscessen,  som  drefs  fram  af  aorta 
eller  om  jag  hade  for  mig  ett  aneurism.    Jag  ansåg  mig  hafva  skäl 


236 

tiii  sUtnämda  antagande  och  lemnade  patiei^n,  besiutea  «U  år 
viäare  inställa  ham  resa.  Ja{i:  iiämde  ingentiDg  till  hoaoia  ^tlfcs 
åkommana  natur.  Han  hade  varit  temligen  kry  på  fömiidda^&, 
uppgjorde  en  ritning  till  en  ställning,  som  skulle  placeraa  i  ^^go- 
nen,  tog  emot  besök  o.  a.  v.  Omkring  kL  4  e.  m.  afled  hao  ber. 
hastigt  innan  jag  hann  komma  dit  —  Se  der  den  soigliga  historia! 

Den  29  September  skrifver  Dr  Asplund  ridare: 

Att  jag  kunnat  tänka  på  »börjande  kongestion8-absces8«  bor  rir 
förundra  någon  efter  genomläsandet  af  obduktionsber&tt«lsen.    h-.-^' 
framgår  att  hvad  jag  ansåg  vara  en  börjande  abscess  i  sjelfra  veritt 
var    en    slags    poche    från   aneurismet,   uemligen   den    som   gick  r.  ' 
emellan  11  och  12  refbenen  och  sedan  sänkte  sig  mellan  muskiem.!  ; 
i  veklifvet  utanpå  quadratus  lumborum.    Denna  poche  fyllde  sig  ä  , 
den    sjuke  stod   upprätt  och  bugtade  då  ut,  så  man  tydligt  såg  ti 
slags    tumör»    som   fluktuerade  och  gaf  dämpad  perkusaioostoD:  dl 
patienten  lade  sig  försvann  tumören  och  den  dämpade  tonen.    Jktu  ; 
fSreföll   mig  visserligen   såsom  ett  bra  besynnerligt  symtom  hos  es 
kongestionsabscess  -r  men  dervid  forblef  det.     Vidare  föreföll  ^£:  I 
läget    af  den  der  abscessen   bra  besynnerligt  —  dock   var   pku^-c  ' 
riktig    för    en    purulent   perinefrit.     Det  förundrade   m^   afreu  stt  i 
inga    frossbrytningar  visat  sig  —  men  äfven  detta  händer  vid  '*":•  | 
jande   kongestionsabscesser  icke  sällan.     Och   hvem   kunde   väl  ?.:.  j 
att    man    hade  att  göra  med  en  utlöpare  från  ett  anenrism?     0>  \ 
MÅNSSON    tänkte    till  och   med   på  ett  intraperitonealt  exsudat!  — 
Ytterligare  antar  jag  att  den  pochen,  som  gick  direkte  l>akåt  ki^  j 
har   framträdt  pulserande   förrän   någon  af  de   sista  dagame,  unikr 
hvilka   jag  icke   alls  gjorde  någon  undersökning,  i  afsigt  att  sedtr-  I 
mera  se   hvad   forändring  den  så  kallade  kongestionsabscessen  hr  i-  I 
gjort  under  tiden.     Jag  borde  ovilkorligt  hafva  känt  den  vid  for'^  , 
undersökningen  af  ryggen  eller  sedermera,  då  jag  tillf51je  af  Hr  IVv^  I 
fes^t.rns  telegram  till  Hörlin  letade  efter  pleuritiskt  exsudat.  | 

Emellertid    har    fallet  varit  for   mig  af  stort  intresse  ocb  jd.- 
tackar  Hr  Professorn,  genom  hvars  bemedling  det  kom  under  m'^  | 
vård.  I 

I    slutet    af   nästa    vecka  skall  jag  sända  preparatet.     Ja^^  «/  ' 
ledsen   att  jag  inte  kunde  taga  ut  det  med  refben  och  allt,  derjJ' 
hade   jag  inga  lämpliga   instrumeuter;  jag  lyckades  emellertid  iut:i 
mejsel  och  bredbladig  såg,  den  enda  jag  hade  att  tillgå,  att  få  los< 
framsidan  af  de  4  ryggkotorna,  hvilka  betydligt  ökar  preparatets  viré- 

Obduktionsberättelsen,  som  äfven  meddelas,  var  följande: 
Då  bukkaviteten  blifvit  öppnad  märktes  intet  abnormt  läge  j 
viecera,  men  sedan  tarmarna  blifvit  uttagna,  befanns  venstra  njurfn 
vara  framskjuten,  så  att  den  ligger  i  nivå  med  framsidan  af  coIuidiij 
veriebralis.  Sedan  njuren  blifvit  borttagen,  visar  det  sig  att  en  an 
svallning  af  öfre  delen  af  Psoas  major  har  vållat  njurena  framskju:- 
ning;  denna  ansvällning  är  något  större  ån  ett  gåsSgg,  elastisk,  ml 
fortsätter  sig  uppåt  under  ligamentum  arcuatum  internom.  Vid  \rt 
skärning  i  refbensbrosken  (för  att  öppna  bröstkorgen)  utströmnur 


237 

frJln    veiifltra    pleurarammet   en    mSagd  vatten  och  venatra  längan 
finnea  vara  aå  tryckt  framåt  och  nppåt,  att  den  påtar  ut  genom  den 
smala    inciaionadppningen.      Sedan    broatkorgen    blifrit    fullständigt 
öppnad    befinnea  venatra  lungan   vara  till  ytterlighet  trängd  uppåt 
ooh  framåt,  samt  lungsäcken  alldelea  fylld  af  en,  såsom  det  tyckes, 
klar    vätaka,    på    b  vilken    lungan   bokstafligen  flyter.     Vid  närmare 
skärskådande  befinnes  denna  vätska  vara  det  öfversta  serosa  lagret 
af    ett  ofantligt  blodextravasat  (af  minst  1^  kannas  mängd)  hvaraf 
det  koagulerade  sjunkit  bakåt.    Båda  lungorna  något  emfysematösa, 
bleka;  i  öfre  spetsen  af  venstra  lungan  finnes  en  hampfröstor  hård- 
nad tuberkel;  den  nedre  loben  af  denna  lunga  betydligt  komprime- 
rad;   dess  pleura  fullkomligt  slät  och  glänsande.     Då  blodet  blifvit 
bortskaffadt  finner  man  i  nedre  delen  af  venstra  brösthalfvan  en  tu- 
mör   Bära    så    stor  som   ett  bambufvud;  denna   tumör,  som  är  ett 
kolossalt  aneurisma  aortae  thoracicse,  ligger  med  sin  största  diameter 
tvärs    öfver  ryggraden,   men  så  att  den  större  delen  deraf  (ungefär 
6   tum)  kommer  på  venstra  och  2  tum  på  högra  sidan  deraf.     Då 
man   öfverfar  turoören   med  handen   påträffas  på  venstra  ändan  ooh 
något  uppåt  en  mindre  öppning  med  ojemna  kanter;  ett  finger  kan 
införas  i  denna  öppning  utan   annat   hinder  än  motståndet  af  mer 
eller    mindre  fasta  fibrinaflagringar.     Aneurismet   är  med  sin  bakre 
väfl^g    fastvext    till  de  4   nedersta  ryggkotorna  och   dertill  hörande 
reCben,  aå  att  det  var  omöjligt  uttaga  det  helt.     Nedåt  och  framåt 
ar    aneurismet  fnstvnxt  vid  bakre  randen  (lig.  arcuatum  intern.)  af 
diaphragma  och  sammanhänger  här  med  ansvällningen  i  psoasmuskeln, 
hvilken  ansvällning  befinnes  vara  en  poche  från  aneurismet.    11  och 
12    refbenen    äro  till   2  å  3  tum  närmast  ryggraden  på  framsidan 
beröfvade    sitt    periosteum   och   i  ändame  aå  anfrätta,  att  de  totalt 
loaanat    från   sin   förbindelse   till  ryggkotorna.     Då  man  här  under- 
söker   med  fingret  kommer  man  mellan  dessa  refben  in  uti  tvenne 
andra  pocher,   den  ena  ofvanför  12  refbenet  och  nedåt  (utanpå  m. 
quadratna   lumbor.),  den  andra  direkt  bakåt  närmast  ryggraden  och 
utåt  (bakåt)  betäckt  af  ryggmusklerna.    De  4  ryggkotor,  som  bildat 
bakre  väggen  af  aneurismet,  äro  äfven  anfrätta,  isynnerhet  på  venstra 
aidan,   aå  att  de  oskadade  cartilagines  intervertebrales  stå  upp  som 
åsar  mellan  de  urgröpta  ryggkotorna.    På  högra  sidan  är  aneurismet 
också  fastväxt,   men    kan   här  någorlunda  lotsas.     Det  är  till  större 
delen  (hela  venstra   partiet  och  pochen  i  psoasmuskeln)  fylldt  med 
aflagradt  fibrin.     Genom  en  obetydlig  aammanväxning  mellan  2:ne 
af  aortas  valvler  har  en  lindrig  förträngning  af  aortas  mynning  upp- 
kommit;   derjerote  foreter  aorta  tämligen  betydliga  ateromatösa  af- 
sättningar. 

I  öfrigt  var  vid  obduktionen  ingenting  af  vigt  att  anmärka. 

=  Hr  Santesson  anmälde  och  redogjorde  i  korthet  fÖr 
det  med  2:dra  häftet  nyligen  afslutade /(5r«ta  bandet  ^fnUpsala 
LcUcare/öreninga  Förhandlingan>  under  arbetsåret  1865 — 66. 

Nämnda  »förening»^  stiftad  af  den  oförgätlige  Isii.  HwAsdBR 
1835,  framlägger  härmed  inför  allmänheten  för  första  gången  re- 


238 

Boltater  af  sin  veteiiskapliga  verksamliet.  Denna  var  under  det 
företa  årtiondet  af  föreningens  tillvaro  ringa  eller  ingen;  —  stif- 
telsen utgjorde  mera  en  sammanhållningspunkt  för  de  medicine 
studerande,  hvilkas  sammanträden  —  till  tiden  obestämda  —  hnf- 
vudsakligen  egnades  åt  ungdomsglädjen  ock  ett  broderligt  kamrat- 
lif;  sällan,  om  ens  någonsin,  åt  någon  vetenskaplig  eller  litterär 
verksamhet.  Under  sednare  hälften  af  1840-talet  började  en  så- 
dan mer  och  mer  vinna  insteg  vid  föreningens  sammankomster, 
och  den  tyckes  numera  utgöra  dess  förnämsta  och  bestämmande 
karakter.  Föreningen,  hvars  protokoller  angifva  tvenne  samman- 
komstdagar i  månaden  —  sommarferierna  och  jidhelgen  undan- 
tagne  —  är  fördelad  i  4  sektioner:  en  för  allmän  medicin,  pato- 
logi och  psykiatri;  en  för  kirurgi,  oftalmiatrik  och  obstetrik;  ea 
för  anatomi  och  fysiologi,  samt  en  för  medicinsk  kemi,  farmako- 
logi  och  toukologi.  Dess  medlemmar  utgöras  af  hedersledamöter, 
bland  hvilka  medicinska  fakultetens  lärare,  och  ledamöter,  samtlige 
uti  fakulteten  inskrifne  medicine  studerande.  En  ordförande,^  en 
sekreterare  och  en  bibliotekarie  utgöra  föreningens  embetsmän.  Års- 
sammankomst  hålles  på  stiftarens  födelsedag,  den  17  September. 
På  föreningens  läsrum  finnes  dagligen  tillgängliga  —  utom  hvad 
det  under  sednare  åren  genom  inköp  och  gåfvor  betydligen  ökade 
biblioteket  har  att  bjuda  —  en  särdeles  rik  litteratur  af  medicin- 
ska jurnaler  och  tidskrifter;  —  för  innevarande  år  ej  mindre  än 
56  sådane,  af  hvilka  15  på  föreningens  bekostnad  anskaffade,  och 
40  dels  tillhörande  Universitets-biblioteket,  dels  enskilda  förenings- 
medlemmar. 

Förhandlingarne  innehålla,  utom  hvad  till  föreningens  ekonomi 
och  förvaltning  hörer,  dels  uppgifter  om  Oonstitutio  epidemica  inom 
Upsala  stad  och  närmaste  omgifning,  såväl  från  den  enskilda  prak- 
tiken, som  från  sjukhusen  och  poliklinikerna,  dels  vetenskapliga 
meddelanden  och  referater.  Såsom  man  kunde  vänta,  hafva  de 
flesta  och  bästa  af  dessa  blifvit  lemnade  af  föreningens  hedersleda- 
möter —  fakultetslärarne;  ehuru  ledamöterna  sjelfva  —  de  medi- 
cinske  studenterna  —  bidragit  med  ett  ej  ringa  antal  uppsatser, 
dels  utdrag  af  och  redogörelser  för  utländska  jurnal-  och  tid- 
skriftsartiklar samt  monografier,  dels  kasuistik  från  klinikerna  och 
meddelanden  af  resultatema  af  åtskilliga  specialundereökningar, 
verkställda  under  vederbörandes  ledning  på  anatomisalen  och  de 
respektive  fakultetslaboratorierna. 

Till  de  fönt  nämnda  bidragen  höra :  af  ordföranden.  Professor 
HEDENms:  »om  det  medicinska  studiet»  i  hela  dess  omfattning,  såväl 
i  intellektuelt  som  i  sedligt  och  religiöst  hänseende;  en  lika  varmt 
tänkt  som  väl  sagd  allokution  till  de  unga  yrkesbröderna,  i  hvilka 
en  lif?ande  flägt  af  stiftarens  ande  möter  oss  som  en  välkomst- 
helsning  redan  vid  början  af  förhandlingarne.  Vidare  af  densamme: 
»om  Bantingska  dietkturen  mot  korpulens»,  till  hvilken  uppsats  Pro- 
fessor Almén  fogat  några  värdefulla  fysiologiskt-kemiska  uplysnin- 
gar;  —  »renhållning  i  städer»;  ett  referat  af  Dr  A.  Th.  Stammas 
skrift:  »iiber  die  Fortschaffung  der  Jmmunditien  ans  den  Städten»; 


239 

ri  s&väl  i  sanitärt  som  nationalekonomiskt  hänseende  vigtig  fråga, 
vars  upptagande  inom  föreningen  ledde  till  det  praktiska  resultat, 
tt  en  komité  tillsattes  för  utarbetande  af  förslag  till  renhållning 
Upsala  stad  —  ett  steg,  som  inom  nämnda  kommun  redan  fört 
en  na  maktpåliggande  angelagenhet  ett  godt  jtycke  framåt;  —  wom 
len  medicinska  statistiken»,  en  temligen  utförlig  och  särdeles  in- 
re ssant  uppsats,  till  utgångspunkt  för  hvilken  äro  tagna  trenne 
offentliggjorda  arbeten  i  ämnet:  Wappätjs  Allgemeine  Bevölkerungs- 
>tatistik;  0£ST£RLEN  Haudbuch  der  medicinischen  Statistik,  och  den 
ivenska  Statistiska  Central-Byräns  Berättelse  om  dödsorsakerna  i 
-ikets  städer  1861 — 63;  samt  slutligen  patologisk-anatomisk  Kasu- 
stik:  fall  af  aneurisma  aortae  descendentis;  af  kankroid  i  ryggmusk- 
lerna, ryggradskanalen  och  lungan,  jemte  petrifikation  i  det  sist- 
nämnda organet;  af  uteriniinbroider  samt  af  ovarialtuberkulos,  — 
alla   med  epikris. 

Inom  den    anatomiskt-fysiologiska    sektionen   hafva  Professor 
HoiiMORSN  och  Adjunkten  Clasok  lemnat  talrika  och   värdefulla 
bidrag.    Så  har  den  förre  medelat  resultater  af  egna  undersöknin- 
gar   rörande    iris'    rörelsemekanism,   med   tillhjelp    af  kalabar  och 
atropin;  om  centripetal  ledning  af  nervretning  i  motoriska  nerver; 
om  parasitdjur  i  ryggmärgen  hos  grodan  Tylodelphys  rachidis,  Diesino; 
om  ett  sätt  att  objj}ctivera  effekten  af  ljusintryck  på  retina;  vidare  refe- 
rater  af  Eos£NTHal's  Studier  iiber  Athembewegungen ;  af  Lebers  Ana- 
tomiache  Untersuchungen  iiber  die  Blutgefässen   des  menschlichen 
Auges;  af  nyare  undersökningar  om  gangliecellemas  byggnad  (efter 
Beale,   Arnold  och  FROifANN);  af  Heibergs  Zur  Anatomi  und 
Physiologie  der  Zonula  Zinnii;  af  Giannuzzi's  Von  der  Folgen  des 
beschleunigten    Blutstroms    fur    die    Absonderung    des    Speichels; 
»Om  spottkörtlarne  och  deras  afsöndring»  efter  Pplijgers  Uber  die 
Nervenendigungen  in  den  Speicheldriisen  und  iiber  die  Endigungen 
der  Secretions nerven  in  denselben,  i  sammanhang  hvarmed  orsaken 
till  spottens  rhodanreaktion,   som  lärer  vara   egendomlig  för  men- 
uiskan  och  icke  förekomma  hos   djuren,   gjorts  till  foremål  för  en 
särskild   undersökning.     Hr  H.   har  framställt  den  hypotesen,   att 
nämnda  reaktion  möjligen  kunde  härleda  sig  från  bruket  af  tobak, 
och  de  experimenter  han  for  frågans  lösning  anställt  tyckas,  jemte 
flera  andra  förhållanden,  tala  for  dess  riktighet,  ehuru  saken  ännu 
icke  torde  kunna  anses  hvarken  med  säkerhet  bestyrkt  eller  veder- 
laggd.  —  Adjunkten  Clason  har  visat  sig  som  en   särdeles  flitig 
medarbetare  och  lemnat  flere  intressanta  uppsatser,    bland  hvilka 
må  nämnas:  en  utförlig  beskrifning  af  ett  hittills  förbisedt  omen- 
talparti  hos  menniskan,   hvilket  Hr  C.  efter  dess  läge   och  anato- 
miska förhållanden  gifvit  namnet  »omentulum  gastra-splenico-colicum», 
och  som   såväl  i  genetiskt  som  patologiskt  hänseende  erbjuder  åt- 
skilligt  af  intresse;  —  om  duodeni  öfvergång  i  jejunum  och  peri- 
tonealbeklädnaden  å  dess  nedre,  horizontela  del;  —  om  den  s.  k. 
plica    recto-vesicalis,    en    benämning,   som  Hr  C.   med  skäl   anser 
oriktig  och  vilseledande,  samt  föreslår  att  utbyta  mot  plica  vesiea- 
éocralis;  —  beskrifning  af  genitalia   feminina  och  ventrikeln   hos 


240 

tyenne  Marsupialia;  —  flera  muakelanomalier  iakttagna  pä  aaatomi- 
salen  och  fttokilliga  andra  anatomiska  fynd  och  preparater;  utförli- 
gare referater  af  Krause'»  Beiträge  Zor  Neurologie  der  obereL 
Exträmitet;  af  Hbnlb'8  Handbuch  der  Eingeweidelehre  des  Men- 
schen,  och  af  ScHtJLTZs'8  Zur  Anatomie  and  Physiologie  der  Retina. 

Professor  AlmAn  har  meddelat  om  reaktionen  på  blåsjra^  eii 
uppsats,  nti  hvilken  han  visar,  att  den  af  Brauk  uppgifna  meto- 
den med  pikrinsyra  är,  ehuru  mycket  känslig,  dock  ganska  osäker 
och  endast  användbar  under  vissa  omständigheter,  hvilket  i  hög 
grad  förringar  dess  värde;  —  vidare:  ett  enkelt  sätt  att  under- 
söka arsenikhaltiga  tapeter;  —  reagens  pä  svafvelmetaller;  —  se- 
nare årens  undersökningar  om  uremi;  —  om  melanin  i  urib 
och  om  protagon,  en  hufvudbeståndsdel  af  hjeman  och  nerverna 
(ref.  efter  Liebreich).  —  Adjunkten  Fristedt  och  Apotekaren 
Akdberg  hafva  lemnat  flera  farmakologiska  och  farmaceutiska  upp- 
satser och  notiser,  samt  den  förstnämnde  dessutom  några  referater 
af  utländska  arbeten  inom  facket  (Howard  om  Kinabarkame; 
BoucHARi>AT  om  Opii-alkaloidcmas  verkningar  m.  m:) 

Inom  sektionen  för  kirurgi,  oftalmologi  och  obstetrik  har  Pro- 
fessor Mestertok  meddelat:  ett  fall  af  uranoplastik;  tvenne  ovan- 
ligare luxationer  i  armbägsleden  den  ena  af  underarmen  frcandt, 
utan  fraktur  pä  olecranon;  den  andra,  likaledas  af  underarmen, 
uppåt  och  utåt  på  humeri  yttre  sida,  med  rotation  af  underarmen 
inåt;  ett  fall  af  anus  inperforatus  jemte  framställning  af  denna 
missbildnings  tillkomst  och  förkariug  ur  utvecklingshistorien;  om 
en  egendomlighet  i  formen  af  qvinnobäcken,  tillhörande  den  tura- 
niska  folkskammen,  nemligen  det  på  framsidan  nästan  raka  eller 
plana  os  sacrum,  hvarigenom  den  s.  k.  fossa  sacralis  »korsgropen* 
föga  eller  intet  märkes.  Professor  Glas:  om  moderkakans  utdrif- 
ning  före  fostrets  födelse  med  lycklig  utgång  för  qvinnan  (fostret 
dog  strax  efter  framkomsten);  fall  af  enkondromer  (venstra  han- 
den och  armen  —  amputation),  lipom  och  telangiektasi  —  sjuk- 
domshistoricr,  med  förevisande  af  upplysande,  litografierade  teck- 
ningar. Adjunkt  Björken:  Paralysi  af  accommodationen  efter 
angina  diphterica.  Provin cial-Läkaren  Dr  Lundblab,  fall  af  hymen 
imperforatus. 

Af  meddelanden  och  uppsatser,  tillhörande  sektionen  för  medicin, 
patologi  och  psykiatri  må  nämnas:  Prof.  Glas:  om  fadal-forlamning, 
enkel  och  dubbel;  ansigtssmärta,  som  första  gången  uppkommit 
och  ytterligare  2  gånger  inställt  sig  efter  läkning  af  en  vidt  ut- 
bredd psoriasis  genom  rökkur;  om  medfödda  hjertfel  —  trenne 
sjukdomsberättelser,  med  tillhörande  preparater  och  litografieradL- 
teckningar,  jemte  framställning  af  de  olika  åsigtema  och  indelnin- 
garne af  de  medfödda  hjertfelen,  samt  förklaring  af  deras  symp- 
tomer  —  en  särdeles  innehållsrik  och  intressant  öfversigt  af  ifrå- 
'gavarande  ämne;  om  helsovattnet  vid  Sätra  efter  sednaste  kemiska 
undersökning  af  Professor  C.  E.  Bergstrand  vid  Ultuna;  —  eu 
utförligare  redogörelse  om  brunnen  har  Professor  Glas  lofvat  fram- 


241 

deles  meddela.  —  Adjankten  BjöaNSTRÖM:  Om  »periarteritis  nodosa», 
efter  Kussmaul  och  Maieb  i  DeutscL  Arch.  fur  Klinisclie  Medicin 
—  en  sjttkdomsform,  aom  först  ansågs  ^ara  en  aneurismabildning, 
beroende  på  närvaron  af  parasitdjur,  och  derfor  benämndes  »aneu- 
risma  verminosum  hominis»,  men  hvilket  noggrannare  undersöknin- 
gar visade  bero  på  ett  misstag,  aldenstund  djuren  genom  en  till- 
fällighet råkat  komma  in  i  preparatet;  —  om  lefvertrans  verknings- 
sätt; —  om  ScHROT^ska  kurmetoden  och  Chapmans  vasomotoriska 
terapeutik;  —  om  othsematomer.  Dr  Dowebtis:  om  KARBLLska 
mjölkkuren.  Dr  Lukdblad:  rättsmedicinska  protokoller  med  epi- 
kris. Apotekaren  Anbbero:  om  brunstens  helsobringande  inverkan 
på  sjuka  iglar. 

Föreningens  yngre  medarbetere  hafva  till  förhandlingame  lem- 
nat  följande  uppsatser  och  referater:  Södermark,  om  fraktur  på  proc. 
coroDoideus  ulnse,  efter  Lotzbeck;  —  C.  Nyström,  om  pepsin, 
ferrum  reductum  och  om  svampgift  efter  undersökningar  af  SetsIi- 
Li£R,  SiCARD  och  ScHORAS;  vldarc  af  densamme  om  nitroglycerin, 
förnämligast  frän  toxikologisk  synpunkt,  samt  om  fettliknande  tarm- 
konkrementer;  —  A.  Nyström,  om  kaJOTe  och  the,  fysiologiskt  pröf- 
vade,  samt  referat  af  Walther's  »Studien  im  Gebiete  der  Ther- 
mophysiologie» ;  —  Wbttergren  om  musculus  transversus  nuchoe 
(F.  E.  ScHiTLTZB.  Bostock);  —  PiUL,  om  melankolien,  referat 
efter  Leidesdorf  och  Kjellberg;  —  Waldenström:  om  Obernier'8 
experimentella  undersökningar  öfver  uteri  nerver;  —  Warodell, 
sätt  att  qvantitativt  bestämma  sockermängd  i  diabetisk  urin  genom 
den  egentliga  vigtens  förminskning  vid  jäsning,  efter  en  uppsats 
i  Centralblatt  fiir  die  medicinischen  Wissenschaften;  —  Grape,  om 
smältpunkten  och  stelningspunkten  for  olika  slag  af  fett;  egna  un- 
dersökningar af  paniculus  adiposus,  njurfettet  och  märgen  hos 
menniskan,  oxen  och  svinet;  —  BoL änder :  redogörelse  för  Dr 
Au  o.  Vools  afhandling  om  Kamala-vextens  Anatomi  samt  om  kop- 
parns utbredning  i  djurriket,  efter  en  uppsats  af  Ulex  i  Erdmanns 
und  Werthers  Journal  fUr  practische  Chemie,  och  kontrollforsök  på 
medicinska  laboratorium  i  Upsala;  —  Dahlbeck,  om  Trikiner  i 
TTpsala;  —  Hammarsten,  om  de  röda  blodkropparnes  utveckling 
efter  Erb;  —  Bibbing,  om  de  verksamma  beståndsdelarne  hos 
HeUeborus  viridis,  niger  och  foetidus,  efter  Marmé;  —  Geete, 
om  inverkan  af  Curare  på  vextorganismen,  efter  försök  af  Professor 
Scunetzler;  —  Wernmark,  konkrement  från  processus  vermifor- 
inis;  akut  f ettdegen eration  af  hjertmuskulaturen  vid  pericarditis; 
fall  af  dödlig  peritonitis  efter  ruptur  af  gallblåaan,  tiU  följe  af  kon- 
krement i  densamma;  —  Ratzki,  fall  af  vidsträckt  fraktur  på  högra 
sidan  af  hufvudskålen  (4  tum  lång,  2  tum  bred)  med  en  vid  bakre 
randen  ända  till  7  dec-liniers  djup  gående  intryckning  af  det  lös- 
sprängda  benet  —  betäckniugarne  dock  hela  —  med  lycklig  ut- 
gång efter  en  månads  vistande  på  sjukhuset;  —  Bob.  Fries,  redo- 
görelse för  ett  af  Botaniska  Professorn  Hallier  i  Jena  utgifvet 
arbete:  Die  pflanzlichen  Parasiten  des  menschlichen  Körpers  —  huf- 
vudsakligen  angående  de  parasitiska  mögelsvamparne. 


242 

Detta  i  korthet  en  öfvenigt  af  ifrågaTarande  mf&rkandbr.ii^ 
Teteoskapliga  innehAll.     Som  läsaren  finner,   är  det  ganska   riKl^ 
tigt  oeb  berörande  flera  af  de  yigtigaste  frågor  for  dagen.     £f^ 
renten  är  öfr^rtygad,   att  ingen,   som  genomläser  eller   delvis  «i 
derar  dessa  tveone  häften,   skall  undgå  att  känna  g^je    och  s£| 
fredsställelse  öf^er  den  lofvande  början,  hvarmed  Upsala  Läbi^ 
förening  har  framträdt  infor  allmänheten,  och  skänka  sitt  bifak  ^4 
deltagande  åt  det  friska  och  ungdomliga  lif  på  det   ▼etenskapa 
området,  som  dessa  forhandlingar  ådagalägga.     Inom  den   srrråi 
medicinska  litteraturen  for  året  intaga  de  tvifrelsntan   en    sirdt!^» 
framstående    plats.      Beferenten  är  säker,    att  han  med   sin  ^4*i\ 
också  uttalar  mångas  välkomsthelsning  till  den  i  vårt  land  jxiir 
medbrodem  på  det  stora  arbetsfältet,   under  tOlönakan   af  e&  ix. 
god  fortsättning  som  början.     Det  under  sistlidne  NoTembrr  s: 
komna  profhåftet  for  nästa  årgång  berättigar  till  gynsamma  fcf 
hoppningar  i  detta  afseende.     En  i  flera  afseende   fördelaktig  f^ 
ändring  i  fråga  om  utgifvandet,  anser  referenten  det  Fara  ati  f^r 
handlingarne  hädanefter  komma  att  offentliggöras  i  till  storlek  ca 
tid  tvångfria  häften  —  8  å   10   om  året,  dock  med   förbindc:^ 
att  hela  årgången,  omfattande  25 — 30  ark,  skall  vara   fullstäiid;r 
utgifven  tiU  arbetsårets  slut.     Prenumerationspriset,  6   Bdr  Es 
är  billigt  i  forhåUande  till  omfånget  och  innehållets  värde,  saiii 
detta  hittills  visat  sig.     Måtte  utgifvandet  af  dessa   forhamiliiirr 
röna  det  uppmuntrande  deltagande,  som  det  så  väl   fortjenar.  ri 
derigenom  i  ekonomiskt  hänseende  en   möjlighet   for  dess  fortw 
tände  beredas.     Så  långt  svenskt  språk  läses,  bör  man  kunna  br:- 
pas,  att  de  skola  vinna  spridning  bland  män   af  facket.     Korrti 
turet  är  ovanligt  vårdadt,   och  den  typografiska  utatyrseln  he<b-i 
den  officin,   hvarifrån  de  utgått  (Edqvist  och  Bb&glund,  Up&al. 

Den  16  Oktober. 

Biblioteket.  —  Ledamot  föreslagen  —  Constitntio  epidemica.  —  Orariotoffli  - 
Lokal  aneateai. 

=  Hr  Sköldberg  j:or,  nyligen  hemkommen  från  eo  ut- 
ländsk vetenskaplig  resa  och  i  Sällskapet  närvarande,  välkom- 
nades af  ordföranden. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Memoir  on  tfae  Gangliå  and  Nervcs  of  the  Heart  by  Bobkict 
Lbb.     London   1851.     Gåfva  af  författaren  genom  Dr  Sköldbek 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  anm&ides  ai 
Hrr  ABELiif  och  Westfelt  Gerh.:  Amannensen  vid  pediatrbkx 
kliniken  Med.  Dr  K.  Kjerner. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Soc- 
dagen  den  7  till  och  med  Lördagen  den  13  Oktober  1866: 


243 


Sjukligheten  obetydlig.  —  Åf  Cholera  och  Choleradiarré 
TA  5  sjukdomsfall  och  3  dödsfall  samt  af  Varioiae  3  fall 
Woiumit. 


1..      Iwtm  wUkUd  praktik  anmälde  BJakdomafall 


•\»    typhoides 1. 

leriAA    7. 

mteria  4. 

•rHcea   49. 

rin    intennittena . .  5. 

^llili8 2. 

orrlioea 4. 

ralgia  S. 

janctWitis 7. 

tis      5. 


Ång.  tons.  &  fancinm  14. 

ThromboBiB.  Embolia  1. 

Laryngo-tracheitiB ...  2. 

BroncA.  Cat.  bronch.  29. 

Bronchitis  oapillarit.  1. 

Pneamonia 5. 

Febris  gaatr.  aimplex  9. 

Colitb 2. 

Peritonitia 2. 

RheomatiBmas  acatuB  6. 


(från  16  läkare): 

Eryaipelas 1. 

Eiythema  nodoaam..  1. 

Zona 1. 

CarbnnouluB  1. 

Rheam.  reeens  efebril.  2. 

Catarrhna  Tentr.  acat.  4. 


Snmma  168. 


!^.      A    HnfyadatadenB    Sjukvårdtanåtalter : 

På  Serafimer-latareUet:  sjukantalet  den  13  Okt.  221,  h?araf  124  på  af- 
aingen  för  inTärtes  Bjnke;  inkomnc  nnder  veckan:  febris  typhoidea  4,  deli- 
[Il    tremena  2,  nenralgia  2,  diarrhoea  1,  pericarditia  1,  plenritia  1. 

P&  Allmänna  Gamuonå-tjukkutet :  ajnkantalet  den  13  Okt.  1%  hvaraf  67 
af  delningen  för  invärtea  ajake;  inkomne  under  ?eckan:  febris  typhoides  4^ 
•hiliä  3,  gonorrhcea  3,  bronchitis  3,  diarrhoea  2,  nenralgia  1,  gastritia  1, 
^timatiamoa  acatna  1. 

På  Provisoriåka  ijukhutei  å  Söder:  inkomne  nnder  Teckan:  febria  typhoi- 
(  4,  diarrhoea  2,  ▼ariolas  2,  delirium  tremena  2.  cholera  aaiatica  1,  cholerint 
neuralgia  1,  pneumonia  1,  febria  gaatrica  aimplex  1,  rheumatiamua  acutna  1. 
På  Proviioriska  åjvkhuaet  å  Sabbatåberg:  ajujcantalet  den  13  Okt.  27,  h?araf 
invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febria  typhoidea  2«  cholera  aaiatica  2, 
cumatiamua  acutus  2,  delirium  tremena  1,  pneumouia  1,  gaatritis  1,  perito- 
tis  1,  erythema  nodosum  1. 

På  Ailmånna  Barnhuset:  bronchitia  4,  pleuritia  4,  pneumonia  3,  diarrhoea 
pertuaaia  2,  ayphilis  1,  pyasmia  1,  bronchitia  capiUaria  1,  nephritia  1,  urti* 
ria   1,  farunculus  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  22,  bronchitia  10,  pertussis  2, 
leomonia  2,  nephritia  1,  erythema  nodoanm  1. 

På  Bamtjukhueet:  ajnkantalet  den  13  Okt.  56;  inkomne  under  veckan  t 
abies  3,  pleuritia  2,  pneumonia  2,  bronchitia  1. 

På  Allmänna  Bambördåhwet :  antalet  vårdade  15;  helsotillatåndet  godt. 
På  Provisoriåka  Bambördshuset :  antalet  vårdade  13;  helsotillatåndet  godt. 
På  Diakoniss-sjukhuset:  ajnkantalet  den  13  Okt.  83;  inkomne  nnder  ved^an: 
iieumatiamuB  aoutua  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajnkantalet  den  13  Okt.  176,  hvaraf 
5  mankön  och  91  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  inkomne:  ayphilis  35. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) :  diarrhoea  35, 
ronchitis  17,  febris  gastrica  simplez  10,  rheumatismus  aoutua  9,  acarlatina  6» 
»phthalmia  6,  gaatriciamua  6,  febria  intermittens  5,  angina  tonsiilaris  5/  nen- 
algia  3,  cholera  noatras  2,  varioflllae  2,  meningitia  cerebralia  2,  gaatritia  2, 
ébria  typhoidea  1,  diphtheria  1,  dyaenteria  1,  varioiae  1,  delirinm  tremena  1, 
meumonia  1,  metritia  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  rhenmatiamua  acutna  1,  delirium  tremena  1. 
Norra  KorrektUms-inråUningen:  diarrhoea  9,  febria  intermittens  1. 

Hr  Garlsok  meddelade  cholerarapporten  f5r  denna  vecka: 
den    7  Okt.  till  den    8  Okt.  insjuknade     1  döde    1 


» 

8 

)> 

» 

» 

9 

» 

» 

— 

n 

» 

9 

» 

» 

» 

•10 

» 

» 

2 

» 

244 

den  10  Okt.  tiil  den  11  Okt.  insjuknade  —  döde  — 

»11      »       »     »  12     »            »  2  »       1 

»     12      »       »      »  13     »             »  —  »     — 

»    13     »       »     »  14     »            »  —  »     ■ — 

=  Hr  Sköldberg  leronade  i  ett  längre  f5redrag  en  re- 
dogörelse för  avariotomiena  tidigqre  historia  och  nuvarande  an- 


Houstons  fall  af  flr  1701  var  det  första  kända  af  partifi^ 
ovariotomi.  Sedan  denna  tid  har  operationen  varit  mycket  trist 
underkastad  och  UDdergått  många  modifikationer,  till  dess  fråg&E 
om  dess  legitimitet  omsider  i  våra  dagar  blifvit  fullt  afgjord,  åt- 
minstone i  England,  der  alla  läkare  förklarat  sig  för  operationec 
med  undantag  af  Dr  Bobekt  Lee,  och  der  alla  kirurger,  som  kom- 
mit i  tillfälle  att  verkställa  operationen,  äfven  utfört  den,  med  qb- 
dantag  af  Mr  Syme  i  Edinburgh.  —  De  vigtigaste  frågor  anp- 
ende  ovariotomien  äro  när  och  kvar  bör  denna  operation  ntforas. 
Frågan  när  ovariotomi  bor  företagas  kunde  nu  anses  fullt  bestämd; 
man  inväntar  nemligen  numera  icke  sista  stadiet  af  sjakdomea. 
utan  opererar  så  tidigt  som  möjligt,  sedan  tumören  uppnått  es 
betydligare  storlek  och  afvaktar  endast  hos  mycket  feta  personer  de: 
tidpunkt,  då  afmagringen  inträdt.  Med  afseende  på  frågan  kw 
bör  operationen  företagas,  uttalade  Hr  S.  den  öfvertygelaeu  ati 
denna  operation  aldrig  borde  utforas  på  de  stora  alltnänna  sjok- 
husen,  utan  helst  i  enskilda  hus  och  af  operatörer,  som  ej  voro  i 
beröring  med  patienter  med  gangrenösa  sår,  puerperalfeber  o.  s.  r. 
Statistiken  från  de  stora  sjukvårdsanstalterna,  så  väl  i  utlandet  sod 
i  Sverige,  talade  med  sorgliga,  men  otvetydiga  siffror  for  rigtigfaetec 
af  denna  åsigt. 

Vid  utförandet  af  operationen  hade  man  länge  stridt  om  is- 
eisionens  längd.  Den  s.  k,  »mindre  operationen»  hade  omsider 
vunnit  mera  erkännande  än  den  »större».  Men  hvad  som  (or  fi 
långesedan  ansågs  som  den  »mindre»,  d.  v.  s.  en  incision  af  om- 
kring 5  tum  hade  nu  börjat  att  fä  ge  vika  för  en  ännu  mindrr 
Dr  KEITH  i  Edinburgh  opererade  till  och  med  ofta  med  en  inciaioi 
af  mellan  1  och  2  tum.  Att  suturema  vid  buksårets  förenande 
böra  föras  genom  peritoneum  är  en  numera  afgjord  sak.  Vid 
skiljandet  af  pedunkeln  hade  Spencbr  Wells  försökt  brannjenH 
och  fnnnit  det  motsvara  alla  fordringar,  då  pedunkeln  ar  kort  ock 
af  betydligare  omfång,  hvaremot  enligt  hans  åsigt  vid  en  tunn  oci 
lång  pednnkel  klampen  egde  foretrade. 

En  fullständigare  redogörelse  i  hithörande  ämnen  ernHii» 
Hr  S.  snart  fa  framlägga  i  en  afhandiing  om  ovariotomi,  m^i 
hvilken  han  för  närvarande  var  sysselsatt 

=  Med  anledning  af  Hr  Sköldbergs  föredrag  och  någr. 
den,  liksom  i  Hr  S:s  bref  (se  Hygiea  1866  p.  251)  forekoic- 


246 

de  yttraaden  om  användandet  af  den  lokala  imeBtesim  med-- 
éte  Hr  Santssson  i  korthet  2  falt  af  sectio  ciBsarea  utförda 
Axland,  hvarvid  denna  metod  blifrit  använd. 

Båda  dessa  fall  tycktes  vederlägga  de  inkast  man  gjort 
irrigationerna  med  eter  och  kloroform.  Hr  S.  vädjade  till 
Sköldberg,  som  i  England  varit  i  tillfälle  att  se  det  ena  af 
SLoförda  fallen.  Hr  Sköldberg  upplyste,  att  denna  patient  i 
j  An  af  denna  månad  var  fullkomligt  återställd,  samt  att  hon 
r  vore  i  grosess.  I  det  andra  fallet,  der  operationen  gjorde» 
(righton  hade  patienten  några  dagar  derefter  aflidit.  . 

Den  23  Oktober. 

Euetlicos  P.  R.  Lundberg  f.  —  Biblioteket.  —  KJKJiNER  K.  ledamot.  — 
Constitntio  epidemica.  —  Byggnadsfr&gan.  —  Farmacentiska  preparatet.  — 
»Animal  qninoidine».  —  Forgiftningsfall.  —  Onmmi  arabicum. 

=  Ordföranden  tilikännagaf  att  Förste  Lifmedieus  ro.  m. 
r  Petter  Robert  Lundberg  den  19  dennes  aflidit  vid  61 
*s  ålder  å  Ulriksdals  slott.  Sedan  1841  hade  han  varit  leda- 
mot af  Svenska  Läkaresällskapet.  Hans  redbara  karakter  gjorde 
onom  noder  lifstidei^  älskad  och  efter  döden  saknad  af  många 
änner. 

Hr  Malmsten,  som  vårdat  den  bortgångne  under  håna 
ista  sjnkdoro,  lemnade  derom  en  kort  relation.  Den  16  dennes, 
lade  han,  utan  föregånget  egentligt  illamående,  känt  sig  trött 
>ck  medtagen  samt  klagat  öfver  hufvudvärk,  men  dock  kunnat 
iköta  sina  vanliga  sysslor  på  fönniddi^en.  Vid  den  kungliga 
taffeln  träffades  han  omkring  kl.  half  6  plötsligen  af  ett  slag- 
anfall och  fortfor  derefter,  oaktadt  använd  behandling  med  åder- 
låtning och  derivatoriska  medel,  att  ligga  sanslös  och  paralytisk 
i  högra  sidan,  tills  han  den  19  Oktober  kl.  half  5  eftermiddagen 
afled.  Hjärnblödningen  ansåg  Hr  M.  härleda  sig  från  en  kon- 
gestion  till  hufvudet,  ådragen  genom  förkylning. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Anleitung  zum  zweckiniiasigen  Gebrauche  des  Marienbader  Kreutss- 
brutmen  Ton  Dr  E.  Kratsmakn.  Prag  1866.  —  Instruction  poor 
Tusage  iatérieur  efficace  de  Teau  uaturelle  du  Kreuzbrunoen  et  du 
FerdinaodBbrunnen  de  Marienbad,  soit  å  la  source,  soit  å  la  domicile 
par  E.  Kratzmann.  Bruxellea  et  Leipzig  1865.  —  Des  principalos 
eaui  minérales  naturelies  de  Marienbad  en  Bohéme  et  de  leur  uaage 


246 


intériear  efficaoe,  soit  å  la  source  soit  k  domicile  par  E.  Krats- 
XANK.  Bruxellea  et  Leipzig  1865.  —  Berichte  der  Kod.  Sachs. 
Gesellschaft  der  Wissenachaften  mathematisch-phyaische  Glasae,  Sit- 
zang  am  30  Mai  1866.  Dr  Christi/in  Lovék,  uber  die  Erweite- 
ruBg  von  Arterien  in  Folge  einer  Nervenerregung.  Aus  dem  phy- 
aiologischen  Institut.  Yorgelegt  durch  G.  Ludwig.  —  Die  Einrei- 
bungscar  bei  Sypbilisformen  von  C.  L.  SioiniND.  Wien  1866.  — 
Om  buljong  såsom  näringsämne  af  Sven  Sköldberg.  Stockholm 
1866.  —  Kort  öfversigt  af  försäkringsbolaget  Skandias  lifforsäkrings- 
rörelse  jemte  erinringar  med  afseende  på  läkareundersökning  i  och 
for  lifforsäkring  af  P.  H.  Malmsten.     Stockholm  1866. 

=  Till  medlem  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  Ama- 
nuensen vid  pediatriska  kliniken  Med.  Dr  K.  Kjerner. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  14  till  och  med  Lördagen  den  20  Oktober  1866: 

Sjukligheten  fortfarande  obetydlig.  —  Af  Cholera  och 
Gholeradiarré  hafva  förekommit  2  sjukdomsfall  och  3  dödsfall 
samt  af  Variola^  2  fal). 

1.    Inom  enåkUd  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  18  läkare) : 


FeMis  typboides 1. 

Diphtheria 1, 

Angina  membranacea  1. 

Pertnssis  1. 

Cholerina 3. 

Dysenteria 5. 

Diarrboea 47. 

Febris  pnerperalis  ...  1. 

Febrifl  intermittens..  4. 

Angina  parotidea 1, 

Varicellae 1. 

Soarlatina 3. 


Morbas  satnminos  ..  1. 

Sypbilis ^ .  4. 

Oonorrboea 9. 

Meningitis  cerebralis  1. 

Tetanns.     Trismns...  1. 

Conjnnctiyitis  8. 

Ang.  tons.  &  fancinm  20. 

Endocarditis  1. 

Laryngo-traebeitis   ..  5. 

Broncb.  Cat.  broncb.  64. 

Broncbitis  capillaris .  2, 

Pnenmonia   1 


Plenritis 7. 

Febris  gastr.  simplez  24. 

Gastritis.    Ententis .  1. 

Colitis 1. 

Peritonitis 1. 

Rbeamatismns  acntas  9. 

Erysipelas L 

Fnrancalas 4. 

Samma  234. 


2.    Å    HafFadstadens    SjukvårdtanttaUer: 

P&  SeraJimer-lasareUet:  sjakantalet  den  20  Okt.  210,  bvaraf  106  p&  af- 
dehiingen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typboides  1,  cbolera 
asiatica  1,  delirium  tremens  1,  broncbitis  1,  pnenmonia  1,  nepbritis  1,  rbeu- 
matismas  1,  erysipelas  1. 

På  AUmånna  Garmsons-sjtikhustt :  sjakantalet  den  20  Okt.  155.  hraraf  59 
p&  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  iokomne  'under  veckan:  sypbilis  8,  gonor* 
rhoea  5,  gastritis  5,  fnmnculns  2,  diarrboea  1,  apoplexia  cerebri  1,  broncbitis  1. 
pnenmonia  1»  pleuritis  1,  rbeumatismns  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  inkomne  under  veckan:  febris  typboi- 
des 2,  diarrboea  2,  soarlatina  1,  delirium  tremens  1,  gonorrbcea  1,  pnenmonia 
1,  febris  gastrica  simplez  1,  erysipelas  1. 

Pl  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjakantalet  den  20  Okt.  28;  bvaraf 
21  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  gastritis  2,  cbolera  asiatica  1,  pnen- 
monia 1,  ieterns  1,  rbeumatismns  1,  erysipelas  1. 

Pl  Allmänna  Barnhuset:  diarrboea  9,  broncbitis  6,  pleuritis  3,  pertuaais  1, 
sypbilis  1,  conjunctivitis  1,  broncbitis  capillaris  1,  furunculus  1.  —  Polikliniken: 
diarrboea  10,  broncbitis  2,  sypbilis  1,  pleuritis  1. 

P&  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  20  Okt.  Ö6;  inkomne  nnder  veckan: 
conjunctivitis  o,  febris  typboides  1,  angina  membranacea  1,  pertusais  1,  acar- 
latina  1,  spondylitis  1. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  13;  belsotillståndet  tillfreds- 
atallande. 


247 

Pä  Provisoriska  Bambördskusei:  antalet  v&rdade  8;  heUotilUtindet  godt. 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  godt. 

På  Diokoniss-sjukkusti:  sjnkantalet  den  20  Okt.  &;  inkomne  under  veckan: 
bronchitia  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  20  Okt.  174,  hraraf 
84  mankön  oeh  90  qvinkön. 

På  Stockkolms  stads  oeh  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  20  Okt.  165.  hvaraf 
149  firån  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  sjphilis  14,  gonorrhoea  3. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  Aittiglakames  vecko-rapporter) :  diarrhoea  71, 
bronchitia  47,  angina  tonsillaris  7,  febris  gastriea  simplex  Y,  febris  intermittens 
6,  gastricismns  6,  scarlatina  5,  rhenmatismns  5,  pnenmonia  4,  gastritis  3,  ne* 
phritis  3,  febris  typhoides  2,  ▼ariolae  2,  pertussis  2,  meningitis  oerebralis  2, 
cystitis  2,  diphtheria  1,  conjanctivitis  1,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri 
1,  pleuritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  febris  intermittens  2,  angina  tonsillaris  1,  erysi- 
pelas  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  3,  febris  intermittens  3. 

Förste  Stadsläkaren  Hr  Carlson  lemnade  efter  de  å 
Sundbetsnäffldens  byrå  upprättade  dagliga  rapporterna  följande 
uppgifter  angående  under  veckan  i  cholera  insjuknade  och  aflidne 
personer: 

den  14  Okt.  till  den  15  Okt.  insjuknade  —  döde  — 


» 

15 

» 

» 

» 

16 

w 

» 

1 

» 

— 

» 

16 

» 

» 

» 

17 

» 

» 

— 

» 

1 

» 

17 

» 

» 

1) 

18 

» 

» 

— 

» 

— 

» 

18 

» 

» 

)) 

19 

n 

» 

— 

» 

— 

>> 

19 

» 

» 

» 

20 

» 

» 

— 

» 

1 

>f 

20 

» 

» 

» 

21 

» 

» 

1 

>i 

1 

=  Ordföranden  redogjorde  för  Sällskapets  hyggnadsfrågas 
närvarande  ställning  och  meddelade  det  beslut,  som  fattats  af 
Drätselnämdens  första  afdelning  med  anledning  af  Läkaresäll- 
skapets skrifvelse  (af  den  8  Maj  innevarande  år)  till  Stadsfull- 
mäktige om  erhållandet  af  en  staden  tillhörig  tomt  vid  Berzelii 
park.  Då  vid  sidan  af  den  staden  tillhöriga  tomten  funnes  en 
smal  tomtedel,  hvars  ena  sida  var  belägen  åt  parken,  och  som 
tillhörde  Frih.  M.  De  Géer,  hade  Drätselnämden,  till  forekom- 
mande af  pai'kens  framtida  vanprydnad,  ansett  sig  ej  kunna 
något  åt  saken  åtgöra,  förrän  Läkaresällskapet  visat  att  Säll- 
skapet kunnat  förvärfva  dispositionsrätt  äfven  öfver  denna  tomte- 
del. Men  då  dispositionen  öfver  denna  jordremsa  vore  beroende 
af  en  hos  K.  M:t  gjord  begäran  om  upphäfvande  af  fideikomiss- 
naturen  å  nämde  egendom,  hvilken  begäran  af  K.  M:t  nu  var 
afslagen,  så  hade  Sällskapet  f.  n.  föga  utsigt  att  kunna  uppfylla 
det  af  Drätselnämden  äskade  vilkor.  Ordföranden  ansåg  dock 
att  utvägar,  hvilka  han  framdeles  skulle  i  Sällskapet  meddela, 
återstodo  for  förvärfvandet  af  ofvanuämda  tomtedel. 


248  I 

Med  aniedniog  häraf  yttrade  sig  Hrr  B£RLJN,  Cablv  < 
Ket,  Malmsten  och  sekreteraren.  —  På  af  ordföraaden  tss.- 
ställd  proposition  fattade  Sällskapet  det  beslut  att  finagao  rV 
vidare  behandling  skulle  hänskjntas  till  Sällskap^s  komité. 

=  Hr  Hambero  förevisade  åtskilliga  farmaGentiska  prr 
parater,  som  på  anmodan  af  Generaldirektör  N.  J.  Bebld 
blifvit  beredda,  dels  vid  farmacentiska  institutet,  deb  af  Ap- 
tekaren  J.  Nyquist  i  Nyköping,  äfvenledes  några  tinkto-K 
tillredda  af  Apotekaren  J.  Keijser  i  Stockholm,  ocli  hade  (ie§§^ 
preparater  blifvit  framställda,  för  att  tjena  till  ledning  nd  k 
pågående  omarbetning  af  svenska  farroakopén: 

a)  Oarbonas  magnesicus  (MgO.CO*  3HO).  Neutralt  koLei 
talk  med  3  föreningsvigter  vatten,  erhålles  genom  blandnia?  i 
filtrerade  lösningar  af  6  delar  kristalliserad  svafvelsyrad  talk  upf 
löst  i  18  delar  vatten  och  7  delar  kristalliserad  soda  upplö«:  < 
21  delar  vatten.  Lösningarna  omskakas  väl  vid  +  10* — -^  ^'" 
Oels.  Blandningen  lemnas  att  stå  3 — 5  dagar  vid  +  1* —  -«■  >" 
Cels,  dä  den  voluminösa  fällningen  blifver  kristallinisk;  moderlLtn 
afhälles,  kristallerna  afsköljas  med  kallt  vatten,  prässas  meilac  Ws- 
papper  och  torkas  vid  +  20® —  +  26®  Cels. 

Torkning  bor  ske  hastigt   och  vid   föreskrifven   temperatur, 
annat  fall  bortgår  kolsyra  och  vatten  och   prseparatet   förlorar  %•* 
genomskinlighet. 

1  del  preparat  bör  lösa  sig  i  750  delar  vatten. 

Preparat,  beredt  af  Hr  NyavisT,  syntes  vara  af  riktig  besU 
fenhet. 

Preparat,  beredt  vid  farmacentiska  institutet  hade  genom  f^'- 
lång  torkning  förlorat  en  del  kolsyra  och  vatten. 

b)  Magnesia  uata  ponderosa.  Beredd  af  föregående  carbon^vt 
såväl  vid  farmacentiska  institutet,  som  af  Hr  Nyqvist.  Get.-: 
bemälde  carbonats  upphettning  utdrifves  kolsyra  och  vatten  <:: 
en   tung  magnesia   erhålles,   liknande  magnesia  ponderosa   angli  a 

c)  Chloretum  ferricum  (Fe^Cl^  + 1 2H0).  Framställd  af  nyl- 
redd  jemklorur,  som  förvandlades  till  klorid  genom  tillsats  af  S 
hörig  mängd  klorvätesyra  och  salpetersyra  samt  upphettning.  G- 
nom  jernkloridlösningens  afdunstning  till  sp.  v.  af  1.67,  forväsv.'- 
lades  den  på  kallt  ställe  under  2  dagar  tUl  en  gul  sattmassa  2 
Fe«Cl3  +  12HO. 

d)  Chloretum  ferricum  solutum.  (Ferrum  sesqui  chloratnm  -^ 
lutum  Ph.  Bor.).  Bereddes  pä  samma  sätt  som  föregående  sit . 
lösningen  afdunstades  endast  til  1.46  sp.  v. 

Ofvanbemälde  jernkloridpreparater,  som  voro  beredda  pa  ti; 
meceutiska  institutet,  höllo  högst  obetydligt  oxid,  och  voro  iT,\ 
från  klorur  och  från  salpetersyra. 

e)  Bitartras  kalicua  depuratus.  Crystalli  tårtan  försattes  m»  - 
varmt  destilleradt  vatten  och  ammoniak  i  obetydligt  öfverakott;  ii- 


249 

iisyrade  kalken  tilläts  att  under  flera  timmar  afskilja  sig;  den 
ara  vätskan  afskiljdes,  kalksaltet  afskiljdes  med  vatten,  lösningen 
trerad  es,  filtratet  försattes  med  klorvät^-syra,  så  att  det  sura  vin- 
rade  kcdit  fullständigt  afskiljde  sig,  det  tvättades  sä  länge  tvätt- 
ittnet  gaf  kloreaktion  och  torkades  derefter. 

Preparatet,  som  var  beredt  på  farmaceutiska  institutet,  var 
ilkfritt. 

O  Ferrum  reductum  från  farmaceutiska  institutet.  Bereddes 
r  ren  jemoxid,  tillverkad  af  jernkloridlösning,  som  falides  med 
mmoniak,  det  fällda  oxidhydratet  uttvättades  väl,  torkades  ock 
Srvandlades  genom  glödning  till  oxid.  Vätgasen  fick,  innan  den 
om  i  beröring  med  den  glödande  jernoxiden,  passera  en  tvätt- 
aska med  qvicksilfverkloridlösning  och  en  annan  med  lösning  af 
alpetersyrad  silfveroxid. 

Preparatet  höll  det  oaktadt  något  svafvel,  orsaken  dertill  var 
äkerligen  att  gasutvecklingen  varit  för  häftig  och  den  använda  syran 
or  stark,  så  att  reduktion  till  svafvelsyrlighet  egt  rum,  hvilken  med 
ätgas  åstadkommit  svafvelväte,  hvaraf  en  del  utan  att  sönderdelas 
>asserat  tvättflaskoma. 

g)  Citras  magneéicus,  frän  farmaceutiska  institutet  och  från 
3r  NyavisT.  Beredd  af  5  delar  magnesia  alba  och  8  delar  pulveri- 
(erad  kristalliserad  citronsyra  sammanrifna  och  derefter  utrörda  med 
tpiritus  concontratus  till  en  tunn  gröt,  sum  ställdes  å  sido  en  dag, 
5ch  intorkade  derefter  vid  en  värme  ej  öfverstigande  +  45®  Cels. 
Den  torra  massan  pulveriserades  och  forvarades  i  väl  tillslutet  kärl. 
Preparatet  löste  sig  i  10  delar  vatten,  till  upplösningen  åtgår 
ungefär  ^  timma;  lösningen  bibehåller  sig  oförändrad  flera  dagar, 
men  vid  längre  tids  förvaring  afskiljes  ett  kristalliniskt  talkcitrat. 
h)  UnguenU  Glycerini  Ph,  Bor,  VII.  (från  farmaceutiska  insti- 
tutet). 2  delar  stärkelse  sammanrefs  med  1  del  vatten  och  10 
delar  glycerin  af  1.24  sp.  v.  tillsattes  och  blandningen  uppvärmdes 
till  dess  en  genomskinlig  massa  bildades. 

i)  Unguent.  Glycerini  beredd  utan  vatten,  2  del  stärkelse  ut- 
refs  småningom  med  10  delar  glycerin  af  1.24  sp.  v.,  hvarefter 
uppvärmning  egde  rum. 

Af  dessa  glycerinsalvor  visade  sig  den  med  vatten  beredda 
mest  homogen;  oaktadt  de  blifvit  förvarade  sedan  April  månad 
kunde  någon  sur  eller  härsken  lukt  icke  bemärkas  hos  någondera, 
k)  Subnitras  bismuthicua.  Vismut,  som  var  arsenik-  och  svaf- 
vclhaltig,  löstes  i  salpetersyra  af  1.20  sp.  v.;  den  sura  lösningen 
försattes  med  vatten,  sä  att  en  mindre  mängd  permanent  fällning 
uppkom,  denna  affiltrerades  genom  bomullskrut;  den  klara  lösnin- 
<^en  afdunstades  till  kristallisation.  1  del  af  de  erhållna  kristal- 
lerna utrefvos  med  4  delar  destillerat  vatten  och  blandningen  göts 
uti  21  delar  kokhett  vatten  under  omröring.  Då  vätskan  kallnat 
afhälldes  det  klara,  fällningen  togs  på  filtrum,  tvättades  med  10  delar 
destilleradt  vatten,  prässades  mellan  sugpapper  och  torkades  på  ett 

Förkandlmgar  1866.  17* 


250 

st&lle,   hvare   värmegrrad   ej   öfventeg  4*  30^  och   bvarest   Tätr;.  * 
ej  hade  intrade. 

Meningen   med  den  första  permanenta  fallning^ens  afskuia: 
var  att  aflagsna  arseniken   såsom   arseniksyrad    vismut-oxid«  Uf*. 
fällning  var  äfven  starkt  arsenikhaltig. 

Vid  pröfning  befanns  preparatet  dock  hälla    en    anmårlLi  ..- 
värd  halt  af  arsenik,   men  icke  svafvelsyra.     Möjligen  kan  ^n 
användning  af  starkare  salpetersyra  och  araenikeos  fuUstaodi^  c: 
dation  till  arseniksyra  ett  bättre  resultat  erhäUaa    eller  med  &. - 
ord  ett  arsenikfriare  preparat 

1)  Följande  slag  af  ErnpL  adhcesivum, 

1.  Emplastrum  adheesivum  Ph.  svec.  £d.  VI.     Tid  benrdi^ 
gen  iakttogs    att,    innan    resina    flava  tillsattes,     foktigheten   >. 
genom  längre  tids  upphettning  fullständigt  afiäganad.      Til]  ht-- 
ningen  användes  ogenomskinligt  harts. 

2.  Emplastr.  adhaesiv.  Ph.  suec.  Ed.  VI.,  befriadt  frän  giycrr. 
Glycerinen  afskiljdes  genom  att  fönyade  gånger  tvätta    det  »is 
plåstret  med  vatten,  innan  hartset  blifvit  tillsatt. 

3.  Emplastrum  adhasivum,    enligt  komposition   af  Apnt  < 
L.  Björkbom.      Bereddes    af   blyhvitt    36   delar,    silfverglitt   I " 
delar,    bomolja  216   delar,    som  kokades   med    vatten  till  p'u<  ' 
sedan  all  fuktighet  blifvit  aflägsnad;   genom   upphettning   tillgiv 
gult  harts  18  delar,  gult  vax  36  delar,  tjock  terpentin  1   dri 

4.  Björkboms  ofvanbemälda  plåster,  befriadt  från  gl><  ^ 
genom  tvättning  med  vatten  före  tillsats  af  harts  och  vax. 

5.  Emplastr.   adhaesivura    ph.   bor.  VII.     Blyplåster   4  dr'/ 
(Empl.  plumbicum),  Resina  flava  1  del,  smältas  och  uppvärmas  t 
dess  att  skumning  upphör  och  massan  flyter  lugnt  som  olja  »^: 
erhåller  en  mörkbrun   färg.      (Genom    upphettningen    sönderd.l- 
glycerinen). 

Detta,  enligt  Preus.  farmak.  beredda  häftplåster  är  starkt  :.v 
tände,  men  är  till  färgen  brunt.  Påstås  blifva  bättre  genom  i'' 
varing. 

Prof  af  dessa  plåster  hade  af  General- Direktören  Berlin  u  . 
vit  lemnade  till  sjukhusläkaren  vid  Garnisonssjukhuset  Malmh^v 
for  att  försökas. 

m)  In/usum  RkeL     (Ph.  Fenn.  Ed.  III).     Beredd  nf  sm^l  • 
skuren  och   fråu  pulver    befriad  rabarber  30   ort,    renad    kri-<'  . 
serad  soda  9  ort,  destilleradt  vatten  180  ort,  som  maceradc^  i  ?i 
timmar,  utpressades  lindrigt,   lemnades  att  sta  öfver  en  natt,  r.i 
rerades  genom  papper,  filtratet  afdunstades  i  vattenbad  till  torr''< 
0.4  ort  af  det  torra  extraktet  upplöstes  i  10  ort   vatten;    j-Zi!.!.  t 
beredd  Infusum  Rhei  förevisades,  den  hade  endast   svag  lukt   - 
smak  af  rabarber.      Finska  farm.   föreskri  fver   att    bered  ni  Uij   ^i... 
ske  ex  tempore;  deuna  beredning  har  blifvit  forcskrifven»    i  jji  i 
mål  att  förekomma  dispeusering  af  elt  mögligt  eller  furskämdt  pr 
parat.     Då  Infusum  Rhei  enligt  den   gamla   beredningen    ha!!.* 
förråd,   undergår   den   nemligen   småningom    ett   slnga   jäsniiu' 
nom  den  halt  af  stärkelse,  pektinkroppar   m.    m.    som   forrnui.^* 


261 

Ht  H.  förevisade  i  sammanhangs  härmed  s.  k.  »Infusum  Rhei 
urabilius»,  beredd  på  Apoteket  Kronan  härst&des,  enligt  den  af 
.potekaren  B.  Lindman  gifna  och  af  Kongl.  Sundhets-Collegium 
odkända  föreskrift  (Farmaceutisk  Tidskrift  1860.  Supplem.  till 
lio   7). 

Beroalde  Infus.  Rhei  hade,  oaktadt  2  m&nader  gammal,  bibe- 
lillit  sig  klar  och  hade  stark  smak  och  lukt  af  rabarber. 

Beredningsmetoden  af  denna  infusion  är  sådan,  att  stärkelse, 
cxtrin,  pektin  m.  m.  genom  tillsats  af  spiritus  concentratus  af- 
i^suas;  spriten  afdestUleras  från  filtratet,  som  ytterligare  upphettas, 
A    att  all  alkohol  aflägsnas. 

n)  Tinkturtr,  beredda  dels  vid  farroaceutiska  institutet,  dels 
f  Apotekaren  Hr  J.  Keijsbr.  Prof  af  Tinctura  CascarillsB,  T. 
'impinellae,  T.  Abainthii  och  T.  Myrrhse  förevisades;  af  h varje  tink- 
ur  2:ne  prof  utmärkta  A.  och  B.  A.  hade  macererat  3:ne  dagar, 
3.  deremot  8  dagar.  Meningen  med  dessa  försök  var  att  erfara 
loruvida  3  dagars  maceration  ger  lika  stark  tinktur  som  8  dagars, 
rinktarema  hade  blifvit  ansatta  i  flaska  med  kork  och  maceration 
lade  försiggått  vid  +  15®  till  +  26  Cels.  Efter  3  dagars  macera- 
ion  affiltrerades  en  del  (A)  och  20  gram  af  iiltratet  afdunstades 
vattenbad  samt  uppvärmdes  deruti,  till  dess  återstodens  vigt  blef 
>fö rändrad.  Efter  8  dagars  maceration  affiltrerades  en  ny  del  (B) 
>ch  Iiltratet  behandlades  på  samma  sätt.  Vid  jämförelse  af  de 
3åda  tinkturerna  A.  och  B.  bemärktes  att  B.,  som  macererat  8  då- 
rar, hade  en  obetydligt  mörkare  färg  än  A.,  som  macererat  endast 
3  dagnr.  Den  fas&  återstodens  mängd  var  obetydligt  större  hos 
B.  än  hos  A.  vid  de  försök,  som  af  Apotekaren  J.  Wallbk  blifvit 
^orda  med  dessa  tinkturer  och  hade  0.3  proc.  mera  återstod  er- 
hållits af  B.  än  af  A. 

Hr  n.  uttalade  sig  öfver  de  olägenheter  som  kunna  upp* 
komma  genom  föreskrifvandet  af  en  långvarig  beredningsmetod 
for  läkemedel;  i  landsorten  der  endast  ett  apotek  finnes  på  flera 
mils  afstånd,  skulle,  ifall  förrådet  tömdes  af  dylikt  läkemedel, 
beredt  i  likhet  med  B.,  allmänheten  få  vänta  8  dagar  innan 
uytt  läkemedel  kunde  dispensoras. 

Med  anledning  af  försöken  med  glycerinsalvan,  anmärkte 
Ilr  Lamm  att  om  unguent.  glycerin.  skulle  finnas  ständigt  till- 
gänglig och  fardigberedd  på  apoteken,  denna  salva  inom  en 
kortare  tid  och  vid  vanlig  temperatur  torkar  på  ytan  och  vid 
derefter  skeende  omröring  blir  olikformig,  samt  att  densamma 
tillfölje  häraf  borde  för  tillfälle  beredas, 

=  Generaldirektör  Berlin  redogjorde  efter  Proceedings 
of  the  Royal  Society  Vol.  XV  **?  83  för  en  artikel  med  titel: 
»On  a  FInorescent  Substance,  resembling  Quinioe,  in  Animals; 
and  on  the  Råte  of  Passage  of  Quinine  into  the  Vascular  and 


252 

N<m-yaBcalar  Textnres  of  the  Body.   By  H.  Bence  Jones  r^ 

▲.  DUPRÉ.» 

De  resultat  de  trenne  vetenskapsmännen  vunoit  g^ ' 
sina  forskningar  i  detta  ämne  voro  följande: 

1)  Ett  flnorescent  ämne  finnes  i  alla  kroppens  väfna^ 
hos  menniskao  och  vissa  djorarter,  hvilket  ämne  ar  ideot.^ri 
med  den  flaorescenta  substans,  som  för  några  ar  tillbaka  hY^^ 
funnet  i  linsen  i  ögat. 

Vare  sig  optiskt  eller  kemiskt  pröfvad  liknar  denn&  ^- 
stans  fullkomligt  quinin  och  kan  uppblandad  med  quinio  . 
skiljas  derifrån,  af  hvilken  anledning  den  erhållit  benämnicc' 
»animal  quinoidine.» 

2)  Vid  qvantitativa  bestämmanden  af  dea  ftuoresceci 
substansens  tillökning  inom  organismen  befanns,  att  dess  mar. 
i  djurens  vaskulära  och  ej  vaskulära  delar,  liksom  i  mennisk^'- 
urin,  tilltog  i  bestämd  qvantitet  och  på  bestämd  tid  efter  ic '^- 
gandet  af  quinin.  Hos  marsvin  hade  t  ex.  quininet  på  15  n. 
nuter  passerat  till  alla  vaskulära  och  troligen  äfveo  alla  i*  i 
vaskulära  väfoader.  £fter  3  timmar  var  qvaotiteten  af  quirir 
på  sitt  maximum  och  ännu  efter  6  timmar  hade  det  ej  såråtl  ^ 
minskats.  Efter  24  timmar  var  quininhalten  deremot  bet}'il 
i  aftagande  och  efter  48  timmar  kunde  det  endast  med  m«  * 
återfinnas. 

Då  samma  experiment  försöktes  med  personer  behärt<: 
med  starr,  fann  man  att  2}  timma  eflcr  intagandet  qninin  at  - 
fanns  i  linsen  i  ögat. 

I  urinen  kunde  man  10 — 20  minuter  efter  intagningeo 
spår  af  quininet;  sitt  maximum   når  det  mellan  2 — 3  timir. 
aftager  i  ringa  mån  efter  3 — 4,  högst  8  timmar,  minskas  bets 
ligt  efter  24  timmar,  kan  endast  med  svårighet  återfinnas  ef: 
48  timmar  samt  är  spårlöst  försvunnet  efter  74  timmars  u 

=  Hr  Lemchen  meddelade  följande  R)rgiftningsfall : 
Middagstiden  den  15  Maj  anmodades  jag  att  på  efterxniir;. 
gen  besöka  en  familj,  hvaraf  flera  medlemmar  samtidigt  bli: 
illamående.  Vid  min  ankomst  fann  jag  fyra  personer  insjukna. 
i  likartade  symptomer.  Den  nnga  husmodren,  svag  efter  rn  n\ 
Ugen  genomgången  barnsäng,  hade  på  morgonen  känt  sig  miiK!* 
väl,  men,  efter  förtärandet  af  kaffe,  insjuknat  med  plågor  i  ra  •: 
gropen,  äckel,  qväljningar,  knipningar  i  magen  och  diarré;  nä*:- 
liktidigt  hade  en  tjcnarinna  insjuknat  med  enahanda  symp^omn 
närmare  middagen  en  annan  tjenarinna  och  först  straxt  efter  nii. 
dagen  familjefadren  sjelf.     Till  frukost  hade  alla  intagit  kaffe  n. 


253 

r-<>d,  smör  oeh  kött;  till  middag,  de  som  haft  Inat  att  &ta,  för- 
Lrt  kötUoppa,  kött  med  grönsaker  oeh  &ppelkompot.    Som  ofvan 
ämiides,  hade  alla  på  lika  sätt  insjuknat,  nemligen  med  plågor 
maggropen,  äckel,  qväljningar  och  hos  några  häftiga  kräkningar; 
1 "  dermera  hade  plågor  djupare  i  underlifvet  tillkommit,  jemte  mer 
ller  mindre  häftigt  diarré;  mot  eftermiddagen  hade  hos  alla  in- 
t.ällt  sig,   dock  med  olika  häftighet,  rysningar,  sträckningar  i  le- 
I  ^'iTTiA,  omvexlande  med  hetta,  feher,  hnfvudvärk  och  mer  eller  min- 
ii*e   stark  törst.     I  förmodan  att  anledningen  till  allas  likartade 
»oh   nfistan  samtidiga  insjuknande  vore  att  söka  i  någon  förgift- 
ning, tillkommen  utan  afsigt  genom  oförsigtighet  eller  misstag,  ooh 
lÄ  jag  genast  tänkte  på  koppar  eller  fosfor  såsom  intoxikations- 
~>r8aken,  anordnade  jag  behandlingen  i  Öfverensstämmelse  härmed. 
Sonapsdegar  och  terpentinsdukar  användes  såsom  deriverande  me- 
:icl,    invärtes  gafs  emulsio  oleosa  med  aqua  amygdal.  amar.  conc, 
jemte  flitigt  mucilaginös  dryck.     Plågorna  minskades,  kräkningarna 
ooh    diarrén    aftogo;    familjfadrcn    och  ena  jungfrun  tillfrisknade 
i^nart,  men  hos  matmodren  och  hos  andra  jungfrun  fortfor  illamå- 
i-ndet  7  å  8  dagar  under  symtomer  af  en  akut  gastro-intestinal- 
katarr.     Innan  14  dagar  yoro  emellertid  alla  fullkomligt  återställda 
oeh  hafva  ej  sedan  häraf  känt  minsta  olägenhet.     Då  ingen  epi- 
cicxnisk  sjukdom  fanns  gängse,  som  i  någon  mån  kunde  förklara 
att  fyra  personer  inom  samma  familj  nästan  liktidigt  och  på  samma 
sfitt  insjuknat,  var,  såsom  nyss  nämndes,  antagandet  af  en  oafsigt- 
I  i  se  förgiftning  påtaglig,  men  att  påvisa  dess  orsak  föll  sig  ej  så 
lätt.      Genast  hade  min  uppmärksamhet  blifvit  fästad  dervid  att 
huamodrens  späda  son  och  dess  amma  voro  de  enda  friska,  samt 
att  amman  erhållit  samma  födoämne  som  alla  de  andra,    men  att 
hon   druckit  knffe,   kokadt  i  annan  panna  än  som  begagnats  för 
tillredningen  af  kaffe  åt  den  öfriga  familjen.     Vid  granskning  af 
kokkärlen  befanns  att  familjefadren  med  synnerlig  soi^Mlligbet  sökt 
skydda  sig  för  möjligheten  af  ett  sådant  olycksfall,  som  här  nu 
inträffat.     Alla  kokkärl  voro  af  jern,  dels  glacerade,  dels  förtenta, 
och  de  enda  kärl  af  annan  metall  som  anvisades  voro  thé-  ooh 
kaffekokarne,  som  voro  af  messing  samt  äfven  de  väl  förtenta  ooh 
kokerskan  ansvarade  att  ingen  fosforsticka  kunnat  komma  i  maten. 
l>e  grönsaker,  som  funnos  qvar  efter  soppans  tillredning,  utgjordes 
af  morötter  och  persilja  och  tycktes  vara  af  fullkomligt  oskadlig 
beskaffenhet.     För  att  genom  kemisk  undersökning  söka  vinna  upp- 
lysning i  detta  svårutredda  fall,  öfverlemnades  till  Dr  Hamberq  — 
som  benäget  åtagit  sig  göra  undersökning  deraf  —  en  stor  jern- 
kittel  jcmte  kaffepannan  samt  en  del  af  återstoden  efter  middags- 
måltiden, nemligen  kött  med  grönsaker,  köttsoppa,  samt  äfven,  in- 
neslutet uti  en  papperspåse,  ett  gråaktigt  pulver,   som  användts 
till  messingskärlens  skurning. 

Ilr   Hamberq   meddelade  resultaterna  af  den  företagna 
undersökningen: 

Till  Hr  H.  hade  blifvit  öfversändt  a)  en  mandariukopp,  inne- 
hålllande   148  cub.-cent.  buljong,  b)  en  mandarinkopp  med  kött 


254 

och  litet  morötter,  i  yigt  uppgående  till  144  gramm.,  c)  en  for* 
tent  jemgryta,  d)  en  förtent  kaffekokare  af  messing;  några  dagar 
sednare  hade  ett  litet  prof  af  polverj  som  blifvit  begagnat  till 
skurning  äfvenledes  kommit  Hr  H.  tillhanda  och  hade  Hr  L.  an- 
modat Hr  H.  att  undersöka  bemälde  födoämnen  och  kokkärl  for 
att  möjligen  derigenom  utreda  orsaken  till  de  omnämnda  sjukdoms- 
fallen. 

Den  till  undersökning  öfverlemnade  buljongen  behandlades 
med  klorsyradt  kali  och  klorvätesyra,  så  att  en  ljusgul  väska  er- 
hölls; sedan  öfverflödig  klor  blifvit  aflägsnad  genom  uppvärmning, 
tillsattes  svafvelsyrlighet  och  öfverskott  deraf  utjagades  genom  yt- 
terligare upphettning;  derefter  inleddes  vätesvafla,  så  att  vätskan 
luktade  starkt  deraf;  genom  vätesvafians  inverkan  mörkfargades 
genast  vätskan  och  efter  kort  tid  afskiljde  sig  en  mörkbrun  fäll- 
ning, som  efter  tvättning  och  torkning  vägde  0.014  gram. 

Bemälde  fällning  visade  sig  vara  till  en  del  löslig  uti  bydro- 
tion-ammoniak ;  förbränd  i  luften  gaf  den  en  svart  aska;  vid  be- 
handling med  salpetersyra  i  vattenbad  gaf  den  en  blåfärgad  massa; 
vid  blåsrörsförsök  gaf  den  äfven  en  reaktion  som  liknade  koppar, 
men  vid  upphettning  med  cyankalium  och  soda  erhölls  en  blylik- 
nande  metall,  som  vid  rifning  i  agatmortel  med  svårighet  plattades. 
Det  öfvcrsända  köttet  och  morötterna  gaf  med  samma  behandling 
icke  någon  dylik  svartbrun  fällning. 

Vid  undersökning  af  det  öfversända  skurpulvret  erhöUs  der- 
emot  efter  utlakning  med  utspädd  klorvätesyra  och  lösningens  be- 
handling med  svafvelväte  en  svartbrun  fällning  af  alldeles  samma 
utseende  och  kemiska  förhållande  som  den  utur  buljongen  fram- 
ställda. 

Qvantiteten  af  dessa  fällningar  var  dock  ganska  liten,  och  for 
att  underlätta  analysen  förskaffade  Hr  L.  en  större  mängd  8kul^ 
pulver,  genom  hvars  behandling  på  ofvan  angifvet  sätt  en  större 
mängd  af  den  svartbruna  fällningen  erhölls;  genom  denna  kropps 
behandling  med  stark  salpetersyra  erhölls  ett  hvitt  pulver,  som  hade 
egenskaperna  af  svafvelsyrad  bly  oxid  och  en  blå  lösning  af  salpe- 
tersyrad  kopparoxid.  Skurpulvret  höll  således  kopparoxid  och  bly- 
oxid; oaktadt  någon  noggrann  quantitativ  analys  icke  hade  blifvit 
verkstäld,  ansåg  Hr  H.  sig  kunna  bestämma  dessa  metalloxiders 
mängd  till  flera  procent. 

Med  anledning  deraf  att  dylikt  skurpulver  härstades  för- 
såldes, ansåg  sig  Hr  H.  böra  uppmana  ledamöterna  att  hvar 
och  en  på  sitt  håll  omtala  förhållandet^  på  det  man  måtte  kunna 
taga  sig  till  vara.  Till  skurning,  vare  sig  af  kokkärl  eller  af 
andra  husgerådssaker  borde  enligt  Hr  H:s  åsigt  icke  användas 
andra  än  fallkomligt  oskadliga  medel  såsom  ren  sand,  trippel, 
tegelnijöl,  trädaska  etc;  man  behöfde  då  ej  befara  att  de  medel, 
som  begagnas  till  rengöring,  skola  åstadkomma  anrättningar  af 
giftig  beskaffenhet,  såsom  fallet  var  med  merabemälde  köttsoppa. 


247 

Pä    Provisoruka  Bambördthuset :  antalet  vårdade  8;  heUotUUtåndet  godt. 

På  Bambördåhusét  Pro  Pairia:  helsotUlstlndet  godt. 

På  DuJkmis4'SJmkkMå$t:  tjukantalet  den  20  Okt  &;  inkomne  nnder  veokan: 
nchitis  1,  febru  gastrica  iimplex  1. 

P&  Stackholms  BospUal  för  Sinnessjuke:  sjnkantalet  den  20  Okt.  174.  kTaraf 
mankon  oeh  90  qvinkon. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjnkantalet  den  30  Okt.  165,  hraraf 
i)  från  staden  och  16  från  länet;  inkomne:  ayphilia  14,  gonorrhoea  8. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fttti^lakarnee  recko-rapporter) :  diarrhoea  71, 
>nchitis  47,  angina  tonaillaris  7,  febna  gastriea  simplex  7,  febrie  intennittens 

gaatriciemna  6,  scarlatina  5,  rheomatismne  5,  pnenmonia  4,  natritia  3,  ne- 
ritia  8,  febris  typboidea  2,  variolae  2,  pertneau  2,  meningitia  oerebralii  2, 
ititis  2,  diphtheria  1,  conjnnGtivitii  1,  delirinm  tremens  1,  apoplexia  eerebri 

plenritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  febris  intermittens  2,  angina  tonsiUaris  1,  erysi- 
las  1. 

yorra  Korrektions-inrättningen:  diarrhoea  8,  febris  intermittens  8. 

Förste  Stadsläkaren  Hr  Carlson  lemnade  efter  de  å 
undhetsnämdens  byrå  upprättade  dagliga  rapporterna  följande 
ppgifter  angående  under  veckan  i  cholera  insjuknade  och  aflidne 
ersoner: 

den  14  Okt.  till  den  15  Okt.  insjuknade  —  döde  -^ 


» 

15 

i> 

i> 

» 

16 

)l 

» 

1 

» 



» 

16 

» 

» 

» 

17 

>} 

» 



» 

1 

» 

17 

» 

» 

» 

18 

» 

» 



» 

— 

M 

18 

» 

» 

» 

19 

)) 

» 



» 

— 

» 

19 

>} 

» 

» 

20 

» 

» 



» 

1 

te 

20 

» 

» 

» 

21 

» 

» 

1 

M 

1 

=  Ordföranden  redogjorde  för  Sällskapets  byggnadsfråga» 
lärvarande  ställning  och  meddelade  det  beslut,  som  fattats  af 
Drätseloämdens  första  afdelning  med  anledning  af  Läkaresäll- 
skapets skrifvelse  (af  den  8  Maj  innevarande  år)  till  Stadsfull- 
mäktige om  erhållandet  af  en  staden  tillhörig  tomt  vid  Berzelii 
park.  Då  vid  sidan  af  den  staden  tillhöriga  tomten  funnes  en 
smal  tomtedel,  hvars  ena  sida  var  belägen  åt  parken,  och  som 
tillhörde  Frih.  M.  De  Géer,  hade  Drätselnämden,  till  förekom- 
mande af  parkens  framtida  vanprydnad,  ansett  sig  ej  kunna 
något  åt  saken  åtgöra,  förrän  Läkaresällskapet  visat  att  Säll- 
skapet kunnat  förvärfva  dispositionsrätt  äfven  öfver  denna  tomte- 
del. Men  då  dispositionen  öfver  denna  jordremsa  vore  beroende 
af  en  bos  K.  M:t  gjord  begäran  om  upphäfvande  af  fideikomiss- 
naturen  å  nämde  egendom,  hvilken  begäran  af  K.  M:t  nu  var 
afslagen,  så  hade  Sällskapet  f.  n.  föga  ntsigt  att  kunna  uppfylla 
det  af  Drätselnämden  äskade  vilkor.  Ordföranden  ansåg  dock 
att  utvägar,  hvilka  han  framdeles  skulle  i  Sällskapet  meddela, 
återstodo  för  förvärfvandet  af  ofvanuämda  tomtedel. 


256 


1.    /iMM  €9ukad  praktik  umilde  sjttkdomtfkil  (Ma  16  Ukart): 


y  ebris  tjphoidea 2 

Angina  membranAcea  1, 

PeHussu  1 

Choleriaa I 

Dyienteria 1 

Diarrhoea 34. 

Febrifl  intermitteni..  1. 

Scarlatina    1, 

Syphilii 4. 

Gonorrhoea 4. 

Apoplexia  cerebri  ...  1, 


TjphUt.  «E  PeritjpU.  "2 

Peritonitia 1 

Nephritia 1 

Metritia 1 

Rheamatiimiia  aentna  3 

firyaipelaa   3- 

Forancalna  ...  2- 

Rhenm.  recena  efebriL  1- 

Summa  179. 


.  Neualgia 4. 

.  Conjanctivitia 1. 

.Otitis 1. 

.  Ang.  tons.  kt  faacium  19. 

.  Laryngo-traclieitia  . . .  11. 

.  Bronch.  Cat.  bronch.  54. 

.  Pneamonia 9. 

.Pleoritis 2. 

.  Febria  gaair.  aimplex  11. 

.  Gaatritii.    Enteritia  .  'l.\ 

.Colitis 1. 

2.  A  HafFiidstadena  Sjukvårdsafutaher : 

På  Serafimer-loÉareaei:  ajakantalet  den  27  Okt.  215,  hraraf  106  pl  afdel- 
ningen  för  invärtea  ajake;  inkomne  under  veckan:  pneamonia  3,  rheamatumn» 
2,  febria  typhoidea  1,  dyaenteria  1,  febria  intermittena  1,  bronokitia  1,  pleuritU 
1,  gaatritis  1,  peiitonitis  1. 

Pi  ÅllmäntM  Garnisofu-sjukhuset :  sjukantalet  den  27  Okt.  168,  liTaraf  61 
p&  afdelningen  för  inviirtcs  sjuke;  inkomne  under  veckan:  aypbilia  7,  gonorrkoea 
4,  pneamonia  4,  rheamatiamuB  2,  febria  typkoides  1,  delirium  tremena  1.  con- 
junetivitis  1,  otitia  1,  laryngo-tracbeitia  1,  icteroa  1. 

P(i  ProviåorUka  sjukhuset  å  Söder:  ajukantalet  den  27  Okt.  149,  livaraf 
114  invärtea  sjuke;  inkomne  under  Teckan:  febrié  typboidea  4,  syphilia  4,  pnen- 
moiiia  2,  erysipelaa  2,  cholera  aaiatica  1,  variolie  1,  angina  tonaillaria  1,  febri.^ 
gastrica  simplex  1. 

Pl  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabhaisherg :  sjakantalet  den  27  Okt.  25. 
hvaraf  20  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  4,  rbeumatiamus 3. 
choiera  aaiatica  1. 

Pä  Allmänna  Barnhuset:  bronchitis  8,  diarrhoea  6,  pertnssis  1,  pneamonia 
1,  pleuritis  1.  —  Polikliniken :  diarrhoea  13,  bronchitia  capillaris  3,  pertuaais  2. 
febria  intermittena  2,  syphilis  2,  conjunctivitis  2,  scarlatina  1. 

P&  Barnsjukhuset:  sjakantalet  den  27  Okt.  58;  inkomne  under  veckan : 
meningitis  cerebralis  tuberc.  1,  pleuritis  1. 

Pä   Allmänna    Barubörtlshuset :    antalet   värdade  16;   febria   pnerpcralia  1. 

Pä  Provisoriska  Bambördshuset :    antalet  värdade  9;   helaotiUatändet  godt 

Pä  Bambördshuset  Pro  Patria:  helaotillatändet  eodt. 

Pä  Diakoniss-sjukhuset;  sjukantalet  den  27  Okt.  36;  inkomne  under  veekaa: 
bronchitis  1,  bronchitis  capillaris  1. 

Pä  Stockholms  JlospUal  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  27  Okt.  175,  hvaraf 
85  mankön  och  90  q  vinkön. 

Pä  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  ajukantalet  den  27  Okt.  173,  hvaraf 
156  frän  staden  och  17  frän  länet;  inkomne:  syphilia  28,  gonorrhoea  5. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkamea  veck  o-rapporter) :  bronchitia  39. 
diarrhoea  33,  febris  gastrica  simplex  10,  rheumatismua  7,  gaatriciamua  6,  fabris 
intermittens  5,  pleuritis  5,  febris  typhoides  4,  cholera  asiatica  3,  pneamonia  3. 
gastritis  3,  pertnssis  2,  apoplexia  cerebri  2,  neundgia  2,  angina  tonaillaris  2, 
nephritia  2,  angina  membranacea  1,  scarlatina  1,  meningitia  cerebralia  1,  oph- 
thalmia  1,  laryngitis  1,  erysipelaa  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  delirium  tremena  1,  syphilia  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  2,  febris  intermittena  1,  err- 
aipelas  fbciei  1. 

Hr  Carlson  meddelade  under  veekaa  inträffade  8jakdoln^- 
och  dödsfall  af  cholera: 

den  21  Okt.  till  den  22  Okt.   insjuknade     1  döde     1 


»    22     » 
»    23     » 


23 
24 


257 

den  24  Okt.  till  den  26  Okt.  insjoknade    1  döde    1 

»    25     »       »      »    26     »  »            1     »     — 

»26     »»»27»  »            1»     — 

»27»       »»28»  »          —     »     — 

=  Hr  Ket  förevisade  preparatet  af  det  aneuriamj  hvarom 
iulcliistorieD  och  obduktions-fenomenen  i  sammankomsten  den  8 
llLCol>er  blifvit  meddelade  af  Hr  MaLMST£N.  (Se  prot.  denna  dag.) 

s=  Sekreteraren  meddelade  enligt  uppdrag  af  Hr  Liljb* 
A.L.OH  följande  rapport  till  Kongl.  Sundhets-Gollegium  från 
sällskapets  ledamot  Hr  Julius  Carlson  Bergman,  skildrande 
isLiiJ^  deltagande  i  österrikiskt-preussiska  kriget  förliden  vår: 

Den  af  mig  genom  K.  Collegium  hos  Kongl.  Maj:t  sökta  och 
^rli&llua  tillåtelse  att  träda  i  utländsk   krigstjeust  tillställdes   mig 
renom   svenska  legationen    i  Wien  den   31    sistl.  Maj.     Deriemte 
•rliöll  jag  tjcnstledighet  till  den  1  nästkommande  November.    Öster- 
rikiska Generalstabsläkeren   Ritter  von  Kraus,   hos  hvilken  jag 
re  cl  au  en  månad  förut  anmält  mig,   fogade  genast  anstalt  om  kej- 
::«erligt  tillstånd  för  mitt  inträde  i  armécn.     Ett  dekret  af  den   13 
J  u.ui  innehöll  detta,  jemte  de  vilkor  och  betinganden,  under  hvilka 
triimmRnde  läkare   autogos.      Till   nämnde   dag  var  jag  den  ende 
Ull  malde  fremling,  och  mig  vetterligcn  har  ej  heller  sedan  dess  nå- 
*^on   utländsk  läkare  iuträdt  i  K.  K.  Österr.  arméen.     Såsom  turi- 
ster och  åskådare  funnos  väl  några  Schweitzare,  Belgier  och  Ameri- 
kanare vid  sydarméen.     Det  var  ej  heller  så  lätt  att  vinna  inträde, 
ocb  jag  är  öfvertygad,  att  om  jag  ej  varit  pä  platsen  förut,   hade 
jag,  som  mången  annan,  kommit  för  sent.    Genom  hvarjehanda  for- 
maliteter —  hvaribland  må  nämnas  att  jag  måste  prestera  ett  in- 
tyg af  den  Ofverläkare,  som  förestår  deras  första  Militär-sjukhus, 
att  jag  i  en  månads  tid  noggrant  gjort  tjenst  och  bevistat  ronderna 
derstädcs,  blef  mitt  anställande  uppskjutet  till  den  25  Juni.     För 
en  nyss  anländ  främling  hade  detta  vilkor  varit  omöjligt  att  upp- 
fylla,    men  lyckan   gjorde  att  jag  varit  der  i   8   månader  nästan 
dagligen,  och  sålunda  var  tillräckligt  bekant,  för  att  få  ett  sådant 
intyg.     Derjemte   hade  jag  god  nytta   af  don   berömde  Professor 
PiTHAS  vitsord,  och  blef  till  följe  deraf  anställd  som  operatör  vid 
lÖ:de  Feldspital.     Detta  skedde  den   25   Juni,  och   dagen   derpå 
kom   ordres   (till  följe  af  telegrafreqvisition  från  nordarraéen)  för 
alla  läkarne  vid  detta  Fält-Lazarett,  utom  chefläkaren,  att  afgå  till 
Böhmen.     Fyra  timmar  dcrefter  voro  vi  på  väg  till  Pardubitz.    La- 
>%arettets  läkarepersonal  bestod  af  chefen  (Reg;ts-Arzt.  l:sta  dass), 
2  rcg:ts-läkare  af  2  class,  2  provisoriska  Ober-Ärzte  (Bat: s-läkare) 
ooh  mig,  som  också  hade  reg:ts-läkare  rang,  och  var  afdelningschef 
Sjelfva  »Spitalscorpso  (Oflficerare,  Beamter,  Gehilfe,  Värter  100  st. 
och  16  vagnar,  4:8pänniga)  stannade  jemte  chefen  tillsvidare  i  Wien. 
Jag  såg  aldrig  sedan  mera  af  vårt  spital,  ty  till  Böhmen  kom  det 
ej,  jag  hörde  att  det  sedan  blef  förlagdt  till  Wieselburg  i  Ungern. 


258 

Jag  kom  lyckligtvis  tids  nog  för  att  se  och  vara  med  om  en  hel 
del,  en  veckas  längre  uppskof  och  det  hade  varit  försent     Emellao 
den  25  Juni  och  4  Juli  för8ig'gick  hela  kriget  åtminstone  de  ^ent- 
liga  bataljerna.    Affärerna  vid  Munchengrätz,  Gitsefin  och  Traatenau 
voro  redan  afgjorda,  och  vi  mötte  på  vägen  fiera  extratåg  med  så- 
rade från  dessa  ställen.     Samma  dag  som  vi  kommo  upp  till  hög- 
qvarteret   (dä  i  Josefstad  t)  slogs   man  vid   Nachod,    följande  dag 
blefvo  vi  en  hel  mängd  läkare  afsända,  dels  till  brigaden  Rammings 
corps  ambulance,   dels  till  Königgrätz*  fästning.     Bland   de   förra 
var  jag,  och  undgick  derigenom  att  vara  med  på  den  blodigt  8or;g- 
Uga  dagen  vid  Königgrätz  och  Sadowa.     I  stället  var  jag  på  för- 
bandsplatserna  vid   Skalitz,   Schweinschädel,   Kukus,   Jaromirz  och 
Josephstadt.     Detta  sednare  var   så  väl   namn   på  fästningen    som 
jernbanstationen ;  vid  den  sednare  var  förbandsplatsen  inrättad  den 
30  Juni  och  1  Juli.     Den  2  Juli,  dagen  före  det  olyckliga  slaget, 
blefvo   delar  af  corpserna  Eamming  och  Wiirtemberg  inkastade  i 
fästningen,  med  dem  vår  ambulance.     Portarna  tillslötos  och  öpp- 
nades ej  åter  förrän  efter  vapenstilleståndet  den  2  Augusti.    Utan 
att  vara  belägrade  lågo  vi  dock  cernerade,  och  det  så  strängt,  att 
vi  på  5  veckor  hvarken  fingo  ett  bref  eller  sågo  en  tidning;  hvad 
som  passerade  i  öfriga  verlden  var  oss  fullkomligt  obekant.     Den 
erfarenhet  jag  inhemtade  från  slagfälten  och  förbandsplatserna  är  i 
korthet  följande:   Sanitets-kompanierna  och  Blessirten-Träger  upp- 
fyllde i  allmänhet  väl  sina  skyldigheter;  man  måste   nemligen  ob- 
servera att  det  fordras   ett  större  moraliskt  mod  att  på  slagfältet 
bortbära  sina  sårade  kamrater,  dernnder  utsatt  för  alla  möjliga  faror 
än  att  slåss  tillsammans  med  friska.     Den  första  »Hilfs-platz»,  som 
efter  regel  ligger  så  nära  slagfältet  som  är  tänkbart,  d.  v.  s.  inom 
skotthåll  för  både  infanteri  och  artillerield,  är  i  det  hela  taget  af 
ringare  betydenhet.     Att  der  ordentligt  förbinda,  låter  sig  knappt 
göra,  ännu  mindre  är  att  tänka  på  operationer.     Hela  hjelpen  be- 
sticker sig  vanligen  till   att  ge   den  sårade  litet  vatten  eller  vin 
om  så  finnes,  ett  provisoriskt  förband  om  nöden  är  stor,  och  sedan 
skicka  vidare,  så  att  de  sårade  ej  bli  hopade  derstädes.    Våra  ny- 
konstruerade  2-spända  sjukvagnar  äro  ganska  ändamålsenliga.     De 
äro  breda  i  spåret  och  lätta,  samt  kunna  föras  fram  i  nästan  hvad 
mark  som  helst.     De  rymma  nästan  lika  många  sårade   som  de 
gamla  4-spann8  vagnarna,    hvilka   nu  utdömdes  som    obrukbara  i 
falt.     Vi  hade   af  båda  sorterna,   i  början  till  ganska  tillräckligt 
antal,  men  efter  de  många  nederlagen   blefvo   de  af  fienden  upp- 
fångade.    Detta   var  också  många  af  våra  läkares   öde,   och  häri 
har    Österrike    en    stor    skuld,    som    ej   förut  gått  in  på   Genfer- 
Konkordatet.     Detta  skedde  först  den  21  Juli  efter  alla  nederlagen 
och  olyckorna.     Derföre  har  också  i  detta  krig  ofta  förekommit  att 
större  och  mindre  afdelningar  af  »Feldärztlische  Materiel  und  Per- 
sonal» blifvit  uppfångade,  och  att  läkarne  i  detta  fälttåg  varit  ut- 
satta för  lika  faror  som   de  stridande   är  bevisadt  genom  antalet 
dödsskjutna,  sårade  och  en  massa  fångna.      Hade  denna  för  ciri- 
lisationens    och    mensklighetens    bästa    så    välgörande    konvention 


259 

ut  varit  af  båda  parterna  erkänd  och  antagen,  skulle  mycket 
ande  blifvit  individerna  besparadt.  Då  hade  ingen  läkare  for* 
et  att  rädda  sig  från  fångenskap,  utan  kunnat  obekymrad  qvar- 
fva  pfi  ain  post,  under  skydd  af  den  hvita  neutralitetsfanan  med 
t  röda  kors.  På  alla  förbandsplatser  uppsattes  väl  regelmessigt 
ita  fanor,  men  de  beaktades  ej,  utan  kulor  föllo  lika  tätt  der 
m  i  andra  rigtningar.  Så  t.  ex.  vid  Skalitz  der  vid  första 
lilfsplatz»  fem  läkare  blefvo  tagne.  Likadant  lärer  förhållandet 
rit    vid  Königgrätz,  Nachod  med  flera  ställen. 

Vida  mera  nytta  än  »Hilfsplätze»  gjorde  de  egentliga  förbands- 
atserna  i  2 -dra  linien,  och  de  platser  i  3:dje  linien  der  korps- 
tibulansema  voro  placerade.  Framdeles  skall  jag  närmare  redo- 
>ra  för  deras  organisation  och  utredning,  åtnöjer  mig  nu  blott 
t  anföra  den  definition  dera,  som  finnes  uti  »Instruction  fiir  den 
^nitcts-Dienst  im  Felde»  etz.  etz.  »Corpsambulancerna.  äro  — 
ed  armékorpsen  införlifvade,  rörliga,  med  egna  fordon  och  nnspann 
»rsedda,  fältmässigt  inrättade  Sanitets-anstalter,  hvilka  följa  de 
lobila  truppernas  rörelser  på  passande  afstånd,  och  vid  stridens 
Örjan,  i  tredje  linien  etablerade,  upptaga  utmattade  sårade,  eller 
^dana  som  nödvändigt  eller  ögonblickligen  behöfva  hjelpas,  äf- 
cusom  öfverhufvud  bespisa  och  vederqvicka  de  sårade.  I  sam- 
lanbang  med  de  öfriga  fal tsani tets-anstalterna,  har  korps-ambu- 
F^nsen  den  bestämmelse,  att  vara  en  mellanlänk  mellan  förbunds- 
il  atserna  och  de  längst  bort  belägna  spitals-anstalterna».  Ofvan- 
läimnda  Sanitets-Dients-Instruction  är  mycket  väl  sammanskrifven, 
nen  man  inser  att  det  på  papperet  är  ganska  lätt  att  bestämma 
iuru  en  )»Hilfs-  eller  Verbandsplatz»  skall  vara  belägen,  beskaffad 
3cli  skyddad,  och  att  det  dock  in  praxi  är  oändligt  svårt  att  pla- 
ntera en  sådan.  Ännu  svårare  är  det  att  då  en  armékorps  blir 
»lagen  och  hastigt  måste  retirera,  rädda  ambulanser,  materiel  och 
läkare,  att  icke  nämna  de  sårade. 

Den  egentliga  och  mest  gagnande,  samt  tillfölje  deraf  mest 
tillfredsställande  verksamheten  hade  vi  på  Garnisons-spitalet  i  Josef- 
stadts  fästning.  Efter  fäktningarna  vid  Nachod  och  Skalitz  för- 
banda på  detta  sjukhus  omkring  2,500  sårade.  Så  många  som 
möjligen  kunde  transporteras  sändes  till  Wien.  Blott  500  svårt 
sårade  stannade  qvar;  som  vi  efter  cerneringen  blott  voro  8  läkare 
(lerstädes,  hade  vi  i  början  fullt  upp  att  göra.  Der  bereddes  mig 
ett  rikt  tillfälle  att  verkställa  hvarjehanda  operationer,  och  jag  kan 
ej  nog  berömma  de  Österrikiska  kamraternas  kollegiala  och  hjert- 
liga  bemötande.  Detta  gjorde  tjensten,  ehuru  ibland  mödosam, 
dock  lätt  och  angenäm.  Likaså  voro  offiicerarnes  beteende  mot 
främlingar  särdeles  välvilligt. 

Så  fort  freden  var  afgjord  hade  Hr  Bergman  begärt  sitt 
entledigande  och  erhöll  då  af  Kommendanten  i  fästningen  Ge- 
neralmajor Gaizler  ett  särdeles  hedrande  afsked. 

Sekreteraren  meddelade  vidare  att  Militärläkarestipendiaten 
för  året,  Hr  Braun,  i  bref  till  Hr  Liljevalch  lemnat  en  redo- 


260 

gOrelse  tills  dato  fOr  sia  resa.  Han  hade  i  Hannover  ocb  Brt^ 
studerat  transportmedel  och  nrbandsntredning  för  sårade  s*.- 
vitsordade  särdeles  utrustningen  i  dessa  hänseenden  i  HacLörv 
bvilken  blifvit  ordnad  af  Stromeijer,  i  liten  skal»,  men  n^ 
stor  noggrannhet  och  efter  goda  modeller.  För  nSnrar&rr 
uppehöll  sig  Hr  Braun  i  Paris  och  studerade  vid  ApplikatitL 
skolan  Val  de  Grace. 

==  Hr  Sköldberg  jun.  redogjorde  för  den  i  England  5i* 
deles  vanliga  operationen  för  botandet  af  sterilitet  och  dy<D^  i 
norré,  nemligen  den  blodiga  dilatationen  af  uteri  cervikal-Uh ., 
omnämnde  två  fall,  båda  inom  kort  tid,  der  död  följt  pid^n^. 
operation,  utförd  af  Dr  Greemhalgh  i  London;  varnade  ta 
att  sätta  fullt  förtroende  till  SiMPSONS  försäkringar  att  opera- 
tionen i  hans  hand  aldrig  medför  några  ogynnsamma  resulutct 
samt  redngjorde  slutligen  för  Marion  Sims*  åsigter  i  detta  ti. 
hvilka,  om  de  efterföljdes,  skulle  förminska  operationens  fre^^cti 
och  vådor. 

Hr  S.  förevisade  derefter  några  af  Marion  Sims  invtLtr- 
rade  och  modifierade  instrumenter,  bland  h vilka  må  Därur ;» 
Sims  uterinsond,  som  består  af  en  fin,  mjuk  silfversond  ocb  H>a 
enligt  dennes  åsigt  aldrig  borde  användas  för  annat  äodairt- 
än  en  vanlig  kirnrgisk  sond,  d.  v.  s.  för  att  explorera;  somrv- 
dressör  af  t.  ex.  en  retroverterad  uterus  borde  sonden  aliri. 
användas;  för  detta  ändamål  hade  Sims  inventerat  ett  sfir^kii/ 
instrument,  hvarmed  en  lägeförändring  af  uterus  kunde  åstH«i 
kommas,  utan  att  fara  för  perforation  och  dylikt  uppstode. 

Små  välgjorda  pressvampar  för  uterus,  tillverkade  uole 
Marion  Sims'  leduing  förevisades  äfven;  och  ansåg  Hr  S.  att  uiy- 
ket  af  det  onda,  man  med  rätta  tillskref  pressvamparne,  skulle  un  i- 
vikas,  om  man  följde  Marion  Sims'  anvisning  att  använda  dem') 
framför  allt  toge  som  regel  att  ej  begagna  dem  på  ambulai'^ 
riska  patienter,  och  aldrig  brukade  en  större  pressvamp  än  H*a 
med  lätthet  läte  införa  sig.  * 

Slutligen  förevisades  sönder  af  Laminaria  digitala  tilker- 
kade  efter  D:r  Qreenhalgh's  föreskrift;  de  utmärkte  sig  gpni>n 
sin  nätthet  och  elegans  samt  äro  perforerade  i  midten,  bvurt 
genom  vinnes  dels  att  utvidgningen  blir  större,  dels  att  sekn^ 
tionen  från  utems  får  aflopp. 

•)  CHdIcaJ  Nötet  oti  1'terine  Hurgtry.  p.  48  och  följ. 


261 

Den  6  November. 

RegnellflVa  prisfonden.  —  Wiedbkro  A.  J.  A.  ledamot.  —  Ledamöter  föreslagna» 
—  Biblioteket.  —  Conatitatio  epidemica.  —  Prof.  DAMUioy  f .  —  Peri- 
toaitis. 

=  Ordföranden  anmälde  att  återstoden  i  de  Regnellsha 
prisf ondsmedlen*)  blifvit  från  gifvaren  till  Sällskapet  öfver- 
leinnad  samt  att  komitén  placerat  den  inflatna  summan. 

=  Till  ledamot  af  Svenska  Läkaresällskapet  antogs  t.  f. 
Stadsläkaren   i   Mariefred,   M.   L.   Ander8   Joachim  Adolf 

WiEDBERG. 

=  Till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  anmälde» 
af  Hrr  Edling  och  Kjellberg:  Stadsläkaren  i  Kristinehamn 
M.  L.,  K.  M.,  Christian  Edvard  Berg  samt  af  Hrr  Bensow 
och  Bruzelius:  Underläkaren  vid  Stockholms  stads  och  läna 
Kurhus,  Med.  Lic.  Gabriel  Beckman. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

A  Treatise  on  Vesico-vaginal  Fiatala  by  M.  Schuppbrt.  New- 
Orleans  1866.  —  Neuralgia  of  the  Face  »Tic  doleloureux»  Resec- 
tion  of  the  second  Branch  of  the  fifth  Pair  of  Nerves  in  the  spheno- 
maxiUary  Foasa  at  the  Foramen  rotundum  of  the  sphenoid  Bone. 
Ciire.  By  M.  Schuppert.     Ncw-Orleans.     Gåfvor  af  författaren. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  28  Oktober  till  och  med  Lördagen  den  3  No  v.  1866: 

Sjukligheten  något  ökad,  dock  ej  betydlig.  —  Af  Cholera 
hafva  1  sjukdomsfall  och  1  dödsfall  samt  af  Variolse  8  fall 
inträffat. 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (firån  15  läkare): 

Febris  typhoides LConjunctivitis ö.licterus L 

Dipbtberia 1.1  Ang.  tons.  &  fancinm  28.  'Rhenmatismas  acutns     10. 

Laryngo-tracbeitis    ..     12.!Krysipela8 1. 

Bronch.  Cat,  bronch.    47.|Urticaria 2. 

Broncbitis  capillaris.       2.|Zona 8. 

Febris  intermittens . .      5.  Pneoraonia 5.  Faruncnlas  1. 

Pleuritis 2.'Alcoholismus 1. 

Febris  gastr.  simplex  9.'Rheum.recen8cfcbril._   3. 

GMtritis     Bnteriti..  2.|                      Summa  200. 

PeritomtiS o.\ 

2.  A  Hnfeudstadens  SjukvårdgantttUier : 

På  Serafimer-lasareHet:  sjukantalet  den  3  Nor  235,  bvaraf  127  på  afdel- 
ningen  for  inraortes  sjuke;  inkomne  under  veckan :  febris  intermittens  o,  pnen- 
mouia  2,  rbeumatlsmns  2,  delirium  tremens  1,  broncbitis  1,  colitis  1,  nepbritis  1. 

På  Allmänna  Garnisons-sjulhiuet :  sjukantalet  den  8  Nov.  166,  bvaraf  60 
på  afdelningen  for  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  sypbilis  6,  conjuncti- 
vitis  trachomatosa  3,  diarrboea  1,  febris  intermittens  1,  gonorrboea  1,  broncbitis 
capillaris  1,  pneumonia  1,  gastritis  1,  rbenmatismns  1. 


Cbolerina  4. 

Dysenteria  1, 

Diarrboea    28. 


YariolsB,    Varioloides  1. 

Sypbilis 6. 

Gonorrboea 11. 

Nenralgia  5. 


*)  Se  vidare  protokollet  (5r  den  8  Jnli  innevarande  år. 


På  ProptåorUka  åjukkmset  A  Sådtr:  ijiikaiitalet  den  3  Not.  IfiS,  Vnn\ 
128  iBTärtet  ^nke;    inkomne  tiiider  Teckan:    febrit   typhoides   5,    nn»k 
bronekitu  2»  ckolera  asiatica  1,  diarrhoea  1,  pnenmonia  L 

På  Praviåoriåka  åjmkkutet  å  Sahbotåherg:  sjakantalet  den  3  Not.  3D; 
25  inT&rtet  >jake;  inkomne  noder  Teekan:  febm  tjrpboidat  1,  deliriiiB  t 
1,  pnenmoDia  1,  febris  gutrica  •implex  1,  nepbritu   1,  Betritis  1,  rbeL-L«| 
tilBiiii  1. 

På  AllwiåMna  Barnhuset :  broncbitit  17,  dUrrboea  9,  ▼aricella  3,  pert^fri 
1,  sypbilia  1,  conianctiyitis  1,  broncbitit  capillarifl  1.  —  PoliJdmike%:  diin' 
S,  oonjnnetmtis  8,  sypbilis  2,  broncbitit  2. 

På    Bamåjukkmet:   tjakantalet  den  3  Not.  55;   inkomne    vnder   vecka: 
oesema  2,  febrit  typboidet  1,  pcrtotiit  1,  diarrboea  1,  typbilis  1. 

På  Ätimånna  BamhåréUhmtH:  antalet  vårdade  14;  jpiumnietritat  2. 

På  Provititruka  BambÖrtUkuset :  antalet  vårdade  lä;  beUotillståadet  r--. 

På  Bambördskutet  Pro  Patria:  beltotillttåndet  godt. 

På  JlHab(miu-'9Jmkkusei :  tjakantalet  den  8  Not.  Såi  inkomne  mder  Teeka 
febrit  gattrica  timplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  får  Sinnessjuke:  tjnkantalet  den  3  Not.  174 
bvaraf  85  mankön  oeb  89  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  tjnkantalct  den  3  Not.  183.  krm' 
164  från  itaden  ocb  19  från  länet;  inkomne:  typbilu  26,  gonarrboea  4. 

3.  Bland  de  FaUiga,  (enligt  Fattigläkamet  Tecko-rapporter):  bronebitnot 
diarrboea  82,  febrit  intermittens  9,  febrit  gattrioa  limplex  8,  nngiaa  tonrXir- 
7,  rbenmati^ront  6,  Tariolc  4,  meningitit  cerebralit  4,  opbtbalmia  4.  pneaiBAa 
4,  pertottit  3,  gattricitmnt  3,  tcarlatma  2,  typbilit  2,  typkua  1,  ckolera  nMin» 
1,  dyienteria  1,  nearalgia  1,  laryngitit  1,  metritit  L 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrboea  1,  pnenmonia  1. 
Norra  Korrektions-inråttningen:  broncbitit  2. 

Hr  Carlson  meddelade  att  under  den  förflutna  vecbj 
endast  ett  sjukdoms-  och  ett  dödsfall  af  cholera  inträffat,  samt 
att  sedan  den  1  November  ingen  insjuknat  eller  aflidtt,  till  foij-. 
favaraf  Dr  C,  i  egenskap  af  förste  Stadsläkare,  till  K.  Sundheu- 
Coilegium  och  Öfverståthållare-Embetet  anmält,  att  ajukdomei 
numera  kunde  anses  upphörd,  hvarföre  ock  inga  vidare  dagliga 
rapporter  om  choleran  komma  att  utgifvas. 

.  r=  Ordföranden  tillkännagaf  att  Läkaresällskapet  fSrlor&r 
en  af  sina  utländska  ledamöter,  nemligen  Professor  Ueikrich 
Damerov,  Director  öfver.  Hospitalet  för  sinnessjuke  i  Halie. 
en  af  Tysklands  mera  framstående  psykiatrer,  som  nyligen  af- 
lidit  vid  68  års  ålder.  Den  bortgångne  var  sedan  1846  medlem 
af  Svenska  Läkaresällskapet 

=  Hr  Malmsten  meddelade  från  Serafimerlasarettet  foI- 
jande  egendomliga  fall  åT peiitonitis  hos  en  man: 

Johan  Olsson,  44  år  gammal,  Arbetskarl,  Storkyrko-forsamlin 
gen,  intogs  på  Serafimer-Losaretiet  den  3  Okt.  1866.  Patieottt 
säger  sig  alltid  hafva  åtnjutit  god  helsa,  tills  han  kort  efter  «i^t- 
lidne  julen  insjuknade  och  under  11  veckor  vårdades  &  sjukfaa^i  ior 
frossa  samt  värk  och  svullnad  i  lederna.  Härunder  aiisvilllde  sar 
deles  venstra  knäet  och  svulsten  öppnades.  Utskrifven  fVån  sjuk- 
huset var  han  frisk  till  omkring  åtta  dagar  före  intagandet  pä  S<^ 


263 

iiTYier-Lasarettet,  under  hvilken  tid  han  led  af  allmänt  illamå- 
ido  och  diarré,  så  att  han  en  dag  hade  ända  till  åtta  lösa  opp- 
Tk^nr,  Härunder  gick  han  uppe  och  skötte  sina  görom&l.  Natten 
o  lian  den  1  och  2  Okt.  vaknade  patienten  vid  en  känsla  af  svArt 
Lll  i  högra  sidan  af  bröstat  och  buken  jemte  sv&righet  att  andas; 
äii  märkte  tillika  att  buken  var  betydligt  ansvälld.  Han  använde 
».mfertsliniment  för  att  minska  hållet,  men  då  det  qvarstod,  liksom 
Tvon  ansvällningen  af  buken,  aflfördes  patienten  den  3  på  cfter- 
kiddagen  i  vagn  till  Lasarettet,  hvarunder  han  vid  hvarje  skak- 
Liig  kände  svåra  plågor  i  buken.  Han  har  ej  haft  någon  svårig^ 
et  vid  urinkastningen.  —  Ord.:  Cingulum  Ncptuni  och  morfin  a.  n. 
Den  4  Okt.  Patienten  har  under  natten  ej  haft  någon  sömn ; 
au  har  flera  gånger  under  natten  och  på  morgonen  kräkt  upp  en 
allfargad  vätska. 

Status  prteaena: 

Patienten  af  vanlig  kroppsbyggnad  och  hull;  talar  och  svarar 
edigt. 

Tungan  blöt,  ej  belagd.  —  Buken  betydligt  uppdrifven  och 
tpänd,  betydligt  öm,  särdeles  i  coecal-regionen ;  patienten  har  emel- 
unåt  uppstötningar  och  kräkningame  fortfara.  Ingen  matlust,  ökad 
,örst.  Ingen  öppning  efter  insjuknandet  —  Le/vem  sträcker  sig 
iVÅii  två  tum  ofvan  refbensrnnden  tvä  och  en  half  tum  uppåt  i 
nianiillarlinien.  På  venster  i  axillarlinien  öfvergär  den  tympanitiska 
tonen  i  lungton.  —  Vid  lungorna  intet  att  anmärka. 

Hjertimpulsen  synes  ej.  —  Hjertaia  matta  ton  sträcker  sig  från 
nedre  randen  af  3:dje  refbenet  en  och  en  half  tum  neråt  och  från 
venstra  sternalranden  en  och  en  half  tum  utåt.  Tonerna  svaga, 
utan  biljud.     PuUen  liten,  75  i  minuten. 

Urinen  mörkgul,  klar;  dess  spec.  vigt  1.020.     Ingen  fällning 
vid  kokning  eller  med  salpetersyra. 
Diagnos:  peritonitis. 
Ord.  Morphin.  gr  \, 

Acid,  tartaric.  gr  xv. 
Bicarb.  Natric. 
Sachari  all.  äS  »^j. 
M.  f.  Pulv,  —  Ett  pulver  hvar  3:dje  timma;   stillhet,   Cing. 
Neptuui;  till  dryck  mjölk  med  is. 

Den  5  Okt.  Då  patienten  uppkräker  medikaraentema,  har  or- 
dinerats subkutana  injektioner  af  \  gram  morfin  hvar  3:dje  timma. 
Patienten  börjad  o  i  går  pä  aftonen  att  delirera,  har  ej  haft  någon 
sömn  under  natten  och  emellanåt  varit  uppe.  Deliriet  fortfar  på 
morgonen  samt  har  alla  tecken  af  ett  delirium  tremens. 

Den  6   Okt.     Patienten,   som  efter  intagningen   på  lasarettet 
ej  haft  öppning,  fick  i  dag  på  morgonen   ett  par  lösa  öppningar. 
De  grönaktiga  kräkningame  fortfara,   så  ock  deliriet.     Ingen 
sömn  under  natten. 


264 

Den  8  Okt.  Tillståudet  fortfor  oförftudradt  med  kräkuingar. 
ett  par  tunna,  g^ulaktiga  öppningar  på  dygnet.  Deleriet  äfrensi 
dock  ar  patienten  i  dag  något-  soporös.  Krafterna  sjönko  under 
dagens  lopp  och  patienten  afled  på  aftonen. 

Obdiiktions-berättelse, 

Inre  hesigtning.  Vid  bukkavitetens  öppnande  utströmmade  en 
stinkande  gas;  tarmame  betydligt  utspända;  diaphragmas  högsta  hvålf- 
ning  räcker  i  venstra  mamillarlinien  till  öfre  randeu  af  4:dc  refbe- 
net.  Viscera  i  bukkaviteten  fastlödda  vid  hvarandra  och  vid  väg- 
game  genom  en  sparsam,  lös  fibrinmassa;  här  och  der  äro  de  be- 
lagda med  en  tunn,  gulaktig,  foecallik  vätska,  som  i  de  lägre  par- 
tierna linnes  samlad  i  en  stor  mängd.  I  högra  regio  hypogastrica 
ligger  en  stor  klump  af  med  hvarandra  fastlödda  tannslyngor;  mellac 
några  af  dessa  och  främre  delen  af  bukväggen  träffas  en  hnnsägg- 
stor  håla,  fylld  af  ofvannämnda  foecallika  vätska;  hålans  väggar 
äro  beklädda  med  en  tjock,  knottrig  fibrinmassa.  Vid  tiyck  på 
tarmmassan  utströmmar  från  en  helt  liten  öppning  tarminnehåUet 
Motsvarande  detta  ställe  visar  sig  efter  tarmkanalens  uppklippning 
ett  tvåörestort,  på  en  Peijersk  fläck  befintligt  sår,  i  hvars  midt  en 
endast  for  en  mindre  sond  permeabel  öppning  leder  ut  i  nyssnämnda 
håla.  Sårets  botten  i  öfrigt  har  en  tjock,  lätt  aflossad  fibrinb*- 
läggning,  som  fortsätter  sig  genom  den  förra  öppningen  och  sam 
manhänger  med  det  hålans  väggar  beklädande  exsudatet.  Undtr 
denna  beläggning  visar  sig  sårbottnen  renad,  glatt,  tydligen  städel 
i  läkning.  Detta  sår  är  beläget  omkring  en  aln.  från  valvula  coli. 
Sår  af  samma  beskaffenhet,  d.  ä.  i  läkningstillstånd,  triiffas  till  ett 
mindre  antal  i  närliggande  Peijerska  körtlar;  ett  litet,  fuUståndigr 
läkt  straxt  ofvan  valvula  coli. 

Tarmkanalen  innehåller  en  stor  mängd  af  samma  vätska,  som 
finnes  i  bukkaviteten;  dess  slemhinna  foreter,  likasom  peritonealöf- 
verdraget,  fläckvis  en  riklig  kärlinjektion.  Ventrikelns  slemhinna  i 
autrum  pylori  något  skifferfargad,  mammaloncrad.  LymfkörUamt 
i  mesenterium  af  vanlig  storlek,  måttligt  blodfyUda.  Mjelten  slapp 
och  sladdrig;  kapseln  rynkig;  substansen  af  enjemn,  rödbrun  färg. 
till  konsistensen  temligen  fast;  corpora  Malpighi  otydliga.  Akt- 
rarna utan  anmärkningsvärd  förändring.  Lefvem  temligen  stor, 
slapp,  fettrik;  gallblåsan  till  hälften  fylld  med  ljusgul,  seg  galla. 
Urinblåsan  starkt  kontraherad. 

Hjertat  innehåller  i  alla  sina  kaviteter  dels  blod  dels  fibrin- 
coagula;  dess  muskulatur  slapp,  men  utan  förändring  i  öfrigt;  sammu 
gäller  om  valvler  och  mynningar. 

Lungorna  sedan  gammalt  i  stor  utsträckning  fastvuxna  viil 
bröstkorgen,  temligen  starkt  pigmenterade,  blodrika  i  de  bakre  par- 
tierna, bleka  i  de  främre;  luftrörens  slemhinna  temligen  st^trkt  ia* 
jicierad,  med,  i  de  större  bronkierna,  slenunig  beläggning.  I  öf- 
rigt intet  att  anmärka. 


265 

Hr  Malmsten  hade  ej  vid  den  sjukes  ankomst  kunnat  reda, 
ivarpå  peritonitis  här  berodde  och  att  diagnosticera  en  tyfoidfeber 
ar  ej  möjligt.  Komplikationen  med  delirium  tremens  gjorde  natur- 
igtvis  fallet  hopplöst.  Fallet  var  i  öfrigt  att  anse  såsom  en  af  de 
ormer  hvarvid  febris  typhoides  förlöpt  latent,  och  som  man 
Lallat  typhus  ambulatorius,  hvilken  ofta  slutar  olyckligt,  vare 
ig  genom  tarmblödning  eller  perforation  eller  genom  andra  far- 
iga,  dödande  komplikationer. 

Hr  Ödmansson  förevisade  preparat  af  tarmkanalen  och 
astade  uppmärksamheten  på  det  ovanliga  förhållandet,  att 
ibrinafsättningen  från  tarmens  peritonealyta  fortsatt  sig  genom 
len  fina  perforations-öppniugen  in  på  sårytan.  Mikroskopisk 
mdersökning  visade  med  säkerhet,  att  den  sednares  beläggning 
itgjordes  af  fibrillär  fibrin  med  inblandade  talrika  unga  celler. 
Antagligen  hade  perforationen  inträdt  vid  eller  snart  efter  pati- 
entens häftiga  insjuknande  natten  emellan  den  1—2  Oktober, 
men  tarminnehållet  någon  tid  genom  de  förut  bildade  fasta 
adherenserna  mellan  bukväggen  och  tarmslyngan  hindrats,  att 
utbreda  sig  i  hela  peritoneal-kaviteten. 

Hr  Ö«  hade  under  år  1865  å  Garnisonssjukhuset  vårdat 
fyra  fall  af  peritonit,  framkallad  genom  perforerande  tyfösa  sår, 
hvaraf,  i  de  två,  symtomerna  af  en  föregående  tyfoidfeber  voro 
obetydliga.  Under  hela  detta  år  hade  tyfoidfebem  i  allmänhet 
en  ringa  intensitet.  Åtskilliga  fall  förekommo  af  så  lindrig  be- 
skaffenhet, att  endast  hela  sjukdomförloppet  berättigade  till 
diacnos  at  denna  sjukdom. 

1  det  ena  af  nyssnämnde  två  fall  funnos  hos  patienten  vid 
hans  inkomst  på  sjukhuset  den  4  Juli  tecken  på  en  allmän  peri- 
tonit. Anletsdragen  voro  kollaberade.  Han  klagade  öfver  svåra 
smärtor  i  underlifvet,  hvilka  ökades  vid  rörelser  och  djupare  inspi- 
rationer. Bukeu,  starkt  uppdiifven,  ömmade  öfverallt  betydligt  vid 
tryck,  gaf  å  främre  och  sidodelarne  ett  likformigt,  temligen  fullt, 
klart,  svagt  tympanitiskt  perkussionsljud,  som  uppåt  förefanns  ä 
\nnster  sida  till  4:de,  å  den  högra  till  6:te  refbenet,  allt  i  mamil- 
larlinien.  Ständiga  rapningar.  Tungan  torkande.  Betydlig  and- 
nöd. Lungorna,  frånsedt  sparsamma  lösa  rassel,  öfver  bakre  ne- 
dre delarne  utan  förändring.  Pulsen  liten  och  klar;  hjertimpul- 
sen  i  4:de  interkostalrummet  straxt  inom  bröstvårtan.  Lefver- 
(Ifimpningen  i  maraillarlinien  från  nedre  randen  af  6:te  refbenet 
2^  tum  uppåt.  Mjeltens  gränser  omöjliga  att  bestämma.  Urinen 
starkt  grumlig,  höll  ej  obetydligt  albumin  och  tecken  på  en  njur- 
katarr.     Hudtemperaturen  föga  elller  icke  öfver  normen.    Patienten 

Förkandiingar  18(>6.  18* 


266 

p&8tod  att  han  skött  sin  tjenst  och  känt  sig  frisk  till  den  3  eDr- 
dagen  före  inkomsten,  då  han  på  eftermiddagen  angreps  afenktf- 
tig  smarta  i  buken,  som  börjande  i  maggropen,  efterhand  utbnde* 
sig  öfrer  hela  underlifvet.  £n  stor  mattighet  öfverfoll  honom.  Hk 
plågades  af  uppstötningar,  medan  buken  ansvallde  mer  och  me. 
Vid  närmare  efterfrågan  medgaf  han,  att  hans  aflföring  under  a»- 
gon  tid  varit  lös,  utan  att  vara  ymnig  eller  påkomma  oftaze  ii 
vanligt.     Mannen  hade  sedan  länge  missbrukat  spirituösa  direkt. 

Den  5  uppträdde  qväljning^  och  kräkningar,  hvilka,  till  tm 
början  tunna,  gallblandade,  den  7  började  antaga  fekalt  utaeendf 
och  fortforo  till  patientens  död.  Under  behandling  med  morfa, 
ispiller  och  neptungördel  kring  buken  var  redan  den  6  hans  snbjck- 
tiva  tillstånd  förbättradt.  Den  7  började  ömheten  mera  b^räasi 
sig  till  nafveltrakten.  Den  8  gafs  ett  litet  oljlavement,  som  fnsf 
kallade  en  tunn  afforing  och  en  betydlig  gasafgång,  hvaraf  has 
erfor  stor  lindring.  Krafterna  aftogo  småningom  och  döden  is- 
ställde  sig  den  10  kl.  ^9  formiddagen. 


Den  5  Juli 

ITudtemperatur. 

P&  morgon.         Pt  afton. 

37.6                39.4 

PuU/reqven*. 
Pl  morgon.         P&  afloo 
108                  110 

»     6    » 

37.4 

37.4 

102 

102 

»     7    « 

37.6 

37.6 

96 

98 

>i     8    » 

37.4 

37.8 

104 



»     9    » 

37.2 

38 

102 

108 

Vid  obduktionen  den  11  fanns  en  allmän  peritonit.  Tanname 
voro  fastlödda  sinsemellan  och  med  omgifvande  delar  genom  ttt 
mera  sparsamt  librinexsudat,  hvarjemte  mellan  några  slyngor  lika- 
som i  lilla  bäckenet  träffades  en  ringa  mängd  af  en  fekallik  vät- 
ska. Å  nedre  delen  af  ileum  voro  tarmvindlame  ännu  intimare  ui 
på  andra  ställen  sammangyttrade  med  hvarandra.  Efter  (orsigtirri 
utredande  af  tarmen  på  detta  ställe  visade  sig  å  densamma  ett  nä- 
stan cirkelrundt  hål  af  ett  2-örestyckes  diameter  med  jemna  rän- 
der. Samma  form  egde  det,  sedt  från  tarmens  inre,  utan  foraD- 
dring  i  omgifningen.  Längre  ned  mot  valvula  coli  funnos  å  m 
stor  Peyersk  fläck  två  oregelbundna,  ett  ärt-  och  ett  bönstort  sår. 
af  hvilka  det  sednare  trängde  ned  till  muscularis.  Begges  bottf  n 
var  renad,  ränderna  ej  uppdrifna.  A  densamma  likasom  å  en  annan 
Peyersk  grupp  träffades  mindre  punkter,  der  körtel  substansen  m 
atrolierad,  slemhinnan  tunn,  glatt,  lätt  pigmenterad.  Ventrikelo 
innehöll  något  litet  af  en  vätska,  liknande  den  inom  tarmkanalfo 
och  bukkaviteten  befintliga.  Mesentenialkörtlame  slappa,  bleka. 
Mjelten  ej  obetydlig^  förstorad;  substansen  jemnt  blekröd,  slapp, 
men  temligen  fast  till  konsistansen.  Njurame  företedde  en  rin^o 
missfargning  och  uppluckring  jemte  en  ojemn  blodford elning  i  kor- 
tikalsubstansen.     Öfriga  organer  utan  anmärkningsvärd  förändring 

Under  patientens  vistelse  på  sjukhuset  kunde  väl  de  flesta  if 
de  vanliga  orsakerna  till  peritonit  uteslutas,  men  någon  bestämd 
diagnos  gjordes  ej.     De  föregående  lösa  afforingame  gåfvo  en  aUt 


267 

ir  ringa  hållpunkt  för  bestämdt  antagande  af  en  tyfoidfeber,  om 
9  också  i  förening  med  den  akuta  njurkatarren  ej  kunde  annat 
(1    leda  tanken  åt  detta  håll. 

Den  andrn  af  dessa  patienter  har  varit  vårdad  hemma  å  ka- 
mmens sjukrum  under  en  vecka  för  diarré,  då  han  den  23  Augusti 
itog^s  på  sjukhuset  med  tecken  på  en  peritoneal-affektion,  hufvud- 
ikligen  å  yttre  delen  af  högra  regio  hypogastrica,  utan  att  dock 
erstädes  någon  tumör  kunde  iakttagas.  Han  behandlades  med 
Ijemulsion  och  morfin.  Den  25  påkommo  gallfargade  kräkningar, 
vilka  sedermera  alltjemnt  fortforo.  Natten  emellan  den  27 — 28 
ek  han  ett  häftigt  håll  i  högra  delen  af  buken.  På  morgonen 
en  28  var  ömheten  betydligare  jemnt  utbredd  öfver  hela  buken. 
)n  ständigt  sig  ökande  meteorism  uppstod.  Hjertverksamheten 
ftog  mer  och  mer  i  styrka,  cxtremiterna  blefvo  kyliga.  Han  afled 
en   28  kl.  ^12  eftermiddagen. 

Yid  obduktion  den  30  befanns  omontet  starkt  infiltreradt  med 
ar,  tarmame  sammanklibbade  genom  en  tjock  vårlik  vätska.  £n 
arnislynga  var  neddragen  och  fästad  vid  lilla  bäckenets  högra  sida. 
Lring  denna  fanns  något  litet  af  en  foecallik  vätska.  Yid  tryck 
densamma  framträngde  ur  en  mindre  (ärtstor)  öppning  tunna 
oeces.  Öppningen  befanns  hafva  sin  plats  i  midten  af  ett  ovanligt 
5  ctn.)  långt  diverticulum  ilei.  Den  motsvarade  midten  af  ett 
enadt  örestort  sår  i  slemhinnan.  Två  dylika  funnos,  ett  i  bottnen, 
tt  vid  ingången  till  divertiklet.  Dessutom  träffades  längre  ned 
not  valvula  coli  flera  större  och  mindre,  mucosan  genomträngande 
år  å  Peyerska  fläckarne.  De  voro  alla  renade,  men  utan  tydligt 
>åbörjad  läkning.  Med  undantag  af  mjeltansvällning  med  löshet  i 
exturen  samt  förstoring  och  uppluckring  af  mesenterial-körtlame 
unnos  inga  anmärkningsvärda  organförändringar. 

Den  13  November. 

3ref  från  Prof.  Lionsl  Beale.  —  Tacksägelseakrifvelse  till  Br  Reonell.  — 
Bero,  Ch.  E.,  BscRifAN»  G.,  ledamöter.  —  Constitatio  epidemica.  —  La- 
ryngoskopi  af  von  Bruns.  —  Blåsesten.  —  Bref  Mn  Prof.  Holst. 

=  Sekreteraren  meddelade  ett  från  Professorn  i  fysiologi 
rid  Kings  College  i  London  Lionel  S.  Beale  anländt  bref, 
ittalande  hans  tacksägelse  for  inväljande  till  ledamot  af  Läka- 
resällskapet. 

Ä  Uppläste  sekreteraren  följande  förslag  till  tacksägelse^ 
ikrifvelse  till  Sällskapets  Hedersledamot  Doctor  Regnell,  hvil- 
ket  förslag,  utan  någon  förändring  af  Sällskapet  antogs: 

Herr  Doktor  Anders  Fredrik  Regnell,  R.  N.  O. 

Brasilien  —  Minas-Geraös  —  Caldas. 

Ett  nytt  prof  af  en  fosterlandskärlek,  som  ej  minskats 

genom  tid  och  afstånd  och  ett  fömyadt  bevis  af  den  välviya 


268 

och  frikostigfaet,  med  hvilken  Ni  omfattar  medidnens  utveckir;: 
i  Sverige,  har  Svenska  Läkares&llskapet  nyligen  emottagit  g»- 
nom  den  gafva,  hvarmed  Ni  Hr  Doktor  ytterligare  riktat  de; 
fond,  aom  na  efter  dess  stiftare  erhållit  namnet  »/Z«>^ii«/Uba/>n.*- 
fonden».  Denna  fond,  som,  tack  vare  Eder  donation,  nu  eerr 
ett  grundkapital  af  10,000  Rdr  Rmt,  och  förvaltas  enligt  de  ar 
Eder  föreslagna  och  af  Sällskapet  enhälligt  antagna  stadgariHr. 
skall  åt  Edert  namn  och  Edert  minne  skänka  välsignelsen  att 
hafva  gagnat  fäderneslandet  och  vetenskapen. 

På  högtidsdagen  den  2  sistlidne  Oktober  tillkännagaf  Lä- 
karesällskapet som  det  första  Regnellska  prisämnet:  Panily?i- 
emas  patologi  och  terapi.  Täflingsskriftema  skola  vara  inlert- 
nade  före  November  månads  utgång  1869. 

Svenska  Läkaresällskapet  innesluter  sig  i  Eder  fortfaraodt 
välvilja  och  uttrycker  härmed  för  sin  fjerran  boende  Hedersle- 
damot sina  varma  känslor  af  uppriktig  högaktning  och  Uck- 
samhet. 

=  Till  ledamöter  af  Svenska  Läkaresällskapet  anto?o.« 
SUdsläkaren  i  Kristinehamn,  M.  L.,  K.  M.,  Christian  Edvaki 
Berg  samt  Underläkaren  vid  Stockholms  stads  och  (ans  Kol- 
hus M.  L.  Gabriel  Beckman. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  SOn- 
dagen  den  4  till  och  med  Lördagen  den  10  November  1866: 

Sjttkligheten  liksom  föregående  vecka  ej  betydlig.  —  Xt 
Variolffi  hafva  5  fall  förekommit. 

1.     Inom  enskild  praktik  anmälde  sjakdomsfall  (från  14  lakan) : 

Febrifl  typhoides 4.'6onorrhQea  6. 

Diphtheria 2.|Meiiingitu  cerebralia      1. 

PertuMU 2.lNenrBlgia 8. 

Ckolerina 3.  ConjunctivitM 4. 


Dysenteria 1 

Biarrhoea  36. 

Febris  paerperalU  ...  1. 

Febril  intermittens..  6. 


Angina  parotidea  ....  1. 

VariccU»  2. 

Delirinm  tremeiu . . . .  1. 

Syphilis 4. 


TypUit.  k,  PeritypbL  1 

Peritonitifl  1 

MetritiB 1 

Rbenmatismiu  acatu  11 

Otitla  8.!£i79ipelas .            ...  1 

Ang.  tons.  &  &aciam    27.|Srytbema  aodosoBi  1 

Pericarditifl l.IUrticaria l^ 

Rben  m.  reoens  efebril.  I* 

Somffia  :!>< 


Larynffo-traebeitia   ..  11. 

Broncn.  Cat.  broncb.  43. 

Pneumonia 4. 

Plcuritis   3. 

Febria  gaatr.  aimplei  15. 

2.     X   Hafvxtdstadens    Sjukvårdsanatalter  t 

Pt  SeraJimer-lMarettet :  ajnkantalet  den  10  Not.  245,  braraf  134  pi  il- 
delningen  for  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  Teckan:  febria  typboides  8.  pod 
monia  1,  rbeumatismaa  acutus  1,  zona  1. 

På  Allmänna  Oamisonå-sjukhuset :  sjukantalet  den  10  Nov.  IM,  bvanf;*^ 
på  afdelningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  aypbilii  7.  guottr 
rboea  4,  pnenmonia  2,  febria  typboides  1,  diarrboea  1.  conjunctiritis  trackonu 
tosa  1,  angina  tonsillaria  1«  gastritis  1. 


På  Praviaoriska  ^mkkuiét  A  Söder:  sjokanUlet  den  10  No?.  174,  hwnt 
M  iiiTärtei  sjoke;  inkomne  under  veckan:  febria  typhoides  8,  delirium  tremeni 
gonorrkoea  1,  tetanna  1,  bronchitia  1. 

På  Provisariåka  sjvkhmset  å  SabbaUberg:  sjnkantalet  den  10  Nov.  88;  kraraf 
)  invärtea  ajnke;  inkomne  nnder  Teokan:  bronchitia  2,  febria  gaatriea  aimplei 
fcastritia  i,  febria  typhoidea  1,  plearitia  1,  peritonitia  1,  metritia  1,  rkan- 
atiamaa  1. 

På  Allmänna  Bamhu$ei:  bronchitia  8,  diarrhoea  8»  bronchitia  capillaria  2, 
hricellee  1,  angina  tonaillaria  1,  pnenmonia  1,  eryaipelaa  1.  —  Polikliniken: 
iarrhoea  6,  bronchitia  4,  coignnetivitia  1,  plearitia  1,  fbmnenlna  1,  hydrooe- 
lialus  1. 

På  Samåjukhuset:  ajnkantalet  den  10  Nov.  51;  inkomne  under  Teokan: 
injunctivitia  2,  bronchitia  1,  plearitia  1,  ayphilia  1. 

På  Allmänna  Bambördskmset :  antalet  Tlrdade  11 ;  helaotillattndet  tillfreda- 
ållande. 

På  Proviaoriska  Bambördåkneei :  antalet  Tlrdade  16;  helaotillatåndet  godt. 

På  Bambårdéhuset  Pro  Patria:  helaotiilattndet  jgodt. 

På  Diakonias-åjnkhnaet :  ajnkantalet  den  10  Not.  &;  inkomne  under  veckan: 
neomonia  1. 

På  Stockholms  BospUal  för  Sinnesijnke:  ajnkantalet  den  10  Not.  174,  hvaraf 
r>  mankön  och  89  qrinkön. 

På  Stockholmi  stads  och  läns  Kurhms:  ajnkantalet  den  10  Not.  172,  hTaraf 
T)!  från  ataden  och  21  f^ln  länet;  inkomne:  ayphilia  17,  gonorrhoea  8. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  ajnkantalet  den  10  Not.  19;  inkomne:  ayphilia 
7,  gonorrhcea  8. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattiglikamea  Teeko-rapporter) :  bronchitia  98, 
iarrhoea  22,  angina  tonaillaria  o,  febria  intermittena  7,  nbria  gaatriea  aimplex 
).  Tariolae  5,  pnenmonia  4,  gaatriciamoa  4,  rhenmatiamua  4,  ophthalmia  8, 
»lenritia  2,  pertnaaia  2,  eryaipelaa  2,  diphtheria  2,  febria  typhoidea  1,  ayphilia 
,  meningitis  cerebralia  1.  apoplexia  cerebri  1,  nenralgia  1,  gaatritia  1,  perito- 
litis  1. 

4.  I  Stadens  Fänaelse:  delirium  tremena  2,  pnenmonia  2,  ayphilia  1, 
poplexia  cerebri  1,  febna  gaatriea  aimplex  1. 

ycrra  Korrsktions-inråitningen :  diarrhoea  2,  angina  tonaillaria  2,  febria 
gaatriea  aimplex  1. 

=  Hr  Santesson  redogjorde  för  ett,  sedan  förlidet  år  ut- 
kommet större  arbete  af  Chirur^se  Prof.  Victor  von  Bruns  i 
rtkbingen,  med  titel:  »Die  Laryngoskopie  tmd  die  laryngotko^ 
nsche  Chirurgie»,  443  sidor  i  8:o,  jemte  tillhörande  atlas  i  folie 
ned  8  plancher,  af  hvilka  2  i  ftlrgtryck. 

Bland  de  forskare,  som,  efter  det  den  snillrike  Tvrck  och 
len  outtröttlige  Czekmak  brutit  vägen  för  laryngoskopien,  mest 
lidragit  att  fullkomna  metoden  och  vidga  gränsoma  för  dess  prak- 
iska  tillämpning,  intager  utan  tvifvel  Prof.  v.  Bruns  ett  af  de 
orsta,  måhända  det  främsta  rummet.  Orundläggare  till,  hvad  han 
callar,  den  laryngoskopiska  kirurgien  är  han  obestridligen.  Hans 
^rsta,  lyckade  försök  att  med  tilll\jelp  af  laiynxspegel  och  på  na- 
;uriiga  vägen  införda  instrumenter  borttaga  en  polyp  i  det  inre  af 
[uftstmpshufvudet  meddelades  i  en  särskild  brochyr:  »die  erste 
iVusrottung  eines  Polypen  in  der  Kehlkopfshöhle»,  Tiibingen  1862, 
or  hvilken  Ref.  kort  efter  dess  utgifvande  i  Sällskapet  redogjorde. 
Patienten  var  operatörens  egen  broder.  Försöket,  och  ej  minst 
less  utgång,  väckte  allmän  uppmärksamhet,    ehuru  sättet,  såsom 


270 

operationsmetod  betraktadt,  ej  saknade  vedersakare,  hvilka  an^^ 
saken  mera  som  ett  undantagsfall  —  ett  curiosum  —  som  i  vru 
tiskt  afseende  icke  lofvade  något  synnerligt  för  framtiden.  is.< 
svaret  härpå,  oberäknadt  af  åtskilliga  andra  inkast,  har  v.  Btul 
lemnat  i  ofvan  anförda,  endast  3  år  sednare  utgifna,  innehålkiik. 
arbete,  hvaruti  förf.  meddelar  sin  under  tiden  ytterligare  vub^ 
erfarenhet;  —  ett  verk,  som  i  flera  afseenden  är  förtjent  af  er 
särdeles  uppmärksamhet,  och  hvilket  inom  de  sednare  årens  kinL^^- 
giska  litteratur  intager  ett  mycket  framstående  rum. 

Såsom  inledning  meddelar  förf.  en  historik  öfver  metoder  -t: 
genom  reflekteradt  ljus  belysa  och  öfverse  den  nedre  delen  af  stiI- 
jet  och  det  inre  af  larynx  samt  trachea;  —  för  den  äldre  ti<kL 
hufvudsakligen  med  ledning  af  Yeenbuil^s  uppsatts  i  Gazette  KeV 
domadaire  för  1863:  »documents  historiques  sur  Tinvention  d. 
Laryngoscope».  Försöken  i  denna  väg,  hvilka  alla  tillhöra  inner^ 
rande  århundrade,  voro  i  början  temligen  enstaka  och  spridda,  sam: 
dertill  ofullständiga.  Hit  höra  de  af  Bozzini,  prakt.  läluLre  i  Tmoi 
furt  am  Main  (1807);  Senn  i  Geneve  (1827);  Babikgtox  i  Lod- 
don,  som  1829  beskref  ett  för  detta  ändamål  uppfunnet  instrumti:' 
med  benämningen  »Glottiacope» ;  Baumjs*s  i  Lyon  (1836).  Eaiiz: 
förf.  är  Skotten  Wabdxn  den,  som  äran  tillkommer  att  först  baf^ . 
praktiskt  begagnat  laiyngoskopien  för  diagnosen  af  sjukdomar  : 
luftstrupshufvudet.  Det  var  åx  1844.  Då  Ref.  3  är  sednare,  us- 
der  vistandet  i  Edinburg,  tog  kännedom  om  hvad  i  den  vägen  blif* 
vit  åtgjordt,  hade  Warden  hufvudsakligen  riktat  sina  försök  på  be- 
gagnandet af  reflekteradt  ljus  för  att  undersöka  oesophagus  ocl 
ventrikeln.  Larynxhålan  ansågs  i  detta  afseende  som  ett  redan  in- 
taget och  vunnet  område.  Ungefar  samtidigt  härmed  hade  AvEii 
i^  London  (död  1854)  anställt  undersökningar  i  samma  riktning. 
År  1855  offentliggjorde  den  berömde  sångläraren,  Spanioren  Mamu 
Gabcia,  i  London  sina  studier  öfver  tonbildningen  hos  mennisk&n. 
och  tvenne  år  sednare  var  det  Ofverläkaren  vid  Allgemeiae  Kibs- 
kenhaus  i  Wien,  Törgk,  och  kort  derpå  Czerkäk,  som  förnämli- 
gast utbildade  metoden  till  den  bestämdhet  och  säkerhet,  att  des 
samma  numera  kan  anses  tillförsäkrad  en  blifvande  plats  inom  dcL 
fysikaliska  undersökningsläran.  Af  sednare  specialister  inom  facke: 
må  här  blott  i  förbigående  nämnas:  von  Bkuns  i  Tiibingen,  Sna 
LEDBR  och  Stork  i  Wien,  Lewin  och  Tobold  i  Berlin,  Merul 
i  Leipzig  och  Gerhardt  i  Jena. 

Arbetet  är  afdeladt  i  tre  delar.  Den  första:  laryngoskopi . 
den  andra:  laryngoskopisk  kirurgi,   och  den   trec^e:  sjttkdomsfall 

Uti  den  första  afdelningen  lemnar  förf.  en  noggrann  beskni- 
ning  öfver  den  af  honom  begagnade  laiyngoskopiska  apparaten  ocb 
dess  teknik;  —  vid  den  förra  afhandlas  larynxapegeln,  spegelhil- 
låren,  belysningspegeln  och  belysningsapparaten,  i  aammanhani: 
hvarmed  följa  anmärkningar  öfver  användandet  af  soUjuset  ocb  den 
artificiela  belysningen.  Yid  den  sednare,  som  i  allmänhet  mistf 
tillerkännas  ett  gifvet  företräde,  skildrar  han  sin  s.  L  ston  oA 
lilla  apparat,  afslutande  detta  kapitel  med  en  beakrifnlng  på  ^itt 


271 

iryugoskopiskft  kabinett,  hvaraf  en  afbiidning  finnes  å  den  litogra- 
ic^traxie  vignett,  som  är  fästad  framfor   bokens   titelblad.     Beskrif- 
liii^en  af  larynaspegelna  teknik  är  särdeles  väl  utarbetad   och  for- 
jenar  studeras  ej  blott  af  nybörjare,   utan   äfven  af  dem,   som  re- 
\i%x\    hunnit  öfver  de    första  lärospäneu.      Härvid    afhandlas:    den 
•jukes  och  läkarens  ställning,  införandet  och  anläggandet  af  larynx- 
«pegeln,  undanröjandet  af  de  hinder,  som  kunna  möta  för  en  full- 
»tÄiidig  öfversigt  öfver  hela  det  inre  af  luftrörshufvudet  —  hinder 
frän    tungan,   epiglottis,   en  hög  grad  af  känslighet  och  retlighet  i 
"i valjet,  hvilken  bäst  minskas  genom  fortsatt  öfning  och  inhalatio- 
iier   af,   eller  penslingar  med   en  lösning  af  tannin.     Efter    några 
ord   om  auto-laiyngoskopien,   öfvergår  förf.  till  en  framställniug  af 
Uvad   man  med  laryngoskopet  varseblir  på  friska  menniskor  —  ett 
laästeriigt  utarbetadt  och  i  hög  grad  läsvärdt  kapitel,  hvars  studium 
i    boken  och   naturen   utgör   ett  oundvikligt  inledningsstadium  för 
att   kunna  rätt  uppfatta  och   bedömma  de   sjukliga  förändringarne 
iuom    ifrågavarande    område.      £n    kort    framställning    af   trakeal- 
laryngoskopien  och  trakeoskopien  afslutar  denna    första    afdelning. 
En  omständighet  har  Bef.  ej  kunnat  undgå  anmärka,   då  den 
förekommer  honom  oväntad  och  i  strid  med  en  ej  ringa  erfarenhet 
från    flera   håll,    nemligen   förf:s   uppgift  om   deu   stora  känslighet 
traeheaa  slemhinua  skulle  visa  vid  h varje  beröring.    Direkta  försök 
på  djur  motsäga  förhållandet  bestämdt,  hvad  den  angår.    Droppvis 
«^orda  insprutningar  i  luftröret  af  medikamentösa  lösningar  hafva 
utan  olägenhet  fördragits,   och  man  har  till  och  med  framkommit 
med  ett  förslag  (Jousset)  att  på  denna  väg  bibringa  medikamenter 
åt  personer,  der  frågan  gällde  att  få  en  hastig  och  stark  verkan  af 
ett  gifvet  medel.     Sjelf  har  Bef,   varit  i  tillfälle  iakttaga  ett  par 
fall  af  främmande  kropp  i  luftröret,   der  denna  måste  genom  tra- 
keotomi  afiägsnas.     Uti  det    ena  fallet    var  det  en  mindre  plom- 
monkäma;  i  det  andra  en  brun  böna  (»Kalevans»),  som  vid  en  häf- 
tig inandning  råkat  passera  rima  glottidis,  genom  hvilken  dock  hvarje 
återgång  var  stängd.     När  patienterna  lågo   stilla  och  horizontelt 
på  ryggen  samt  andades  mycket  långsamt  och  sakta,  erforo  de  icke 
någon  retning  i  luftröret  eller  annan  olägenhet  af  den  främmande 
kroppen,  som  härvid  måste  hafva  legat  på  tracheas   slemhinna  nå- 
gorsiädes   mellan   rörets   öfre   del   och  bifurkationeu  inom  bröstet. 
Men  i  samma  stund  patienten  gjorde  en  starkare  exspiration,  fördes 
deu  rörliga  kroppen,  som  man  med  på  tracheas  framsida  aniaggda 
fingrar  kunde  vid  dessa  tillfällen  känna  spela  upp  och  ned  som  en 
bilboquet-kula,  upp  uti  larynx  emot  de  undre  stämbanden,  och  fram- 
kallade då  omedelbart  ganska    starka,    stundom    våldsamma  qväf- 
uingsanfall.     En  likartad  erfarenhet  har  Bef.  flerfaldiga  gånger  varit 
i  tillfälle    göra,    då  efter  verkställd  laryngotrakeotomi  (eller  trak- 
cotomi)  man  inför  rensaren  (en  svampbit  fästad  vid  en  fiskbenssond) 
genom   kanylen,    nedanför  dessa  —  en  mannöver,   som  patienten 
vanligen  ganska  lätt  fördrager,  då  deremot,  om  instrumentet  införes 
i  motsatt  riktning,  eller  upp  mot  larynx,  den  spasmodiska  samman- 
dragningen i  dess  muskler,  och  den  välbekanta  kikningen  icke  ett 


272 

ögonblick  låta  vänta  på  sig.  Häraf  synes  yäl  temligen  säkert,  att 
slemhinnan  i  trachea  i  allmänhet  är  föga  känslig  för  beröring  af 
främmande  kroppar,  åtminstone  ojemförligt  mycket  mindre  än  den 
i  laiynx,  som  eger  denna  egenskap  i  särdeles  hög  grad. 

Uti  den  an^ra  afdelningen,  omfattande  den  s.  k.  laiyngosko- 
piska  kirurgien,  lemnar  förf.  först  en  öfversigt  af  de  sjoUiga  {dr- 
ändringar  i  luftstmpsbufvudet,  hvilka  med  laiyngoskopet  kunna 
uppfattas.  Dessa  indelar  han  uti  följande  åtta  hufyndrubriker:  1) 
Hyperemi;  2)  Transsudation  (a)  på  slemhinnans  fria  yta;  (b)  in- 
terstitiel  —  abscess;  3)  Hypertrofi;  4)  Nybildningar  (Fibroid,  Pa- 
pillora,  Carcinom  och  Cyster);  Ö)  Ulcerationer;  6)  Börelseanomalier; 
7)  Missbildningar,  (sällan  medfödda;  oftast  följder  af  förutgångna 
sjukdomar)  och  8)  främmande  kroppar.  Härpå  följer  en  kort  fram- 
ställning af  de  olika  slag  direkta,  terapeutiska  åtgärder,  hrilkas 
användande  laryngoskopet  gjort  till  en  möjlighet,  äfvensom  indika- 
tionerna för  desamma,  hvarefter  förf.  öfvergår  till  några  allminna 
betraktelser  öfver  de  »laryngoskopiska»  operationerna,  med  tillhörande 
instrumenter,  samt  angifver  några  allmänna  reglor  för  de  förras  ut- 
förande. Vid  den  speciella  framställningen  af  nyssnämnda  opera- 
tioner afhandlar  han:  1.  Katetriseringen  af  larynx  och  trachea;  indi- 
kationer, instrumenter  och  tekniken;  2.  Kauterisering  med  dels  fly- 
tande, dels  fasta  och  pulverformiga  frätmedel;  3.  Funktioner  eller 
inskärningar;  4.  Strypning  och  af  klämning  (»Quetschen  und  Ab- 
quetschen»)  med  särskildt  derför  konstruerade  pincetter,  slinga  af 
metalltråd  och  dylikt;  5.  EUktro-Oalvanism,  använd  dels  såsom  dy- 
namiskt medel  dels  såsom  kauteriserande,  hvarefter  han  tillägger 
några  anmärkningar  och  gymnastiken  af  larynx  såsom  terapeutiskt 
medel. 

Den  tredje  afdelningen,  till  omfånget  den  största,  omfattande 
sidd.  251 — 422,  innehåller  17  operationsfall  med  tillhörande  ajuk- 
domsberättelser,  först  sammanställda  i  tabellarisk  form  och  sedermera 
hvar  och  en  för  sig  utförligt  beskrifven.  Denna  jemförelsevis  rika  kasui- 
stik  är  mycket  lärorik  och  val  värd  ett  noggrant  studium.  Af  de  17 
patienterna  hafva  12  blifvit  fullständigt  återställda;  4  förbättrade, 
och  blott  i  ett  fall  det  afsedda  målet  förfelats  derigenom,  att  ny- 
bildningen var  utbredd  öfver  större  delen  af  larynx  slemhinna,  och 
återvexte  alltjemt,  efter  som  den  delvis  borttogs.  Med  hänsyn  till 
strukturen  voro  af  ifrågavarande  17  nybildningar  10  fibromer,  5 
papilloner,  1  bindväfspolyp  och  1  cyata.  Några  rättelser  och  tillägg, 
samt  förklaring  öfver  de  plancher,  som  tiUhöra  den  Atlas  förf.  ut- 
gifvit  i  sammanhang  med  texten,  afslutar  det  hela. 

Vi  hafva  här  endast  i  korthet  antydt  hufvudpunktema  af  detta 
innehållsrika  arbete,  i  afsigt  att  derpå  fästa  läsarens  uppmärksamhet 
och  rekommendera  detsamma  till  närmare  bekantskap.  —  Önskligt 
hade  varit,  om  förf.,  eller  förläggaren  illustrerat  texten  med  träd- 
snitt, framställande,  om  äfven  i  förminskad  skala,  der  så  behöfdes, 
en  stor  del  af  de  figurer,  till  hvilka  man  nu  hänvisas  uti  At- 
lasen.  Så  fina  och  vackra  som  man  nu  för  tiden  kan  erhålla  dy- 
lika illustrationer,   skulle  de  mer  än  väl  kunnat  ersätta  hvad  nu 


273 

Lides  i  litografi,  och  införda  på  de  ställen  i  texten,  dit  de  höra, 
%a11<2  desamma  i  hög  grad  underlättat  dennas  riktiga  uppfattning, 
r^eles  för  nybörjare,  derigenom  i  ej  ringa  mån  ökat  arbetets 
t^lf^^iska  användbarhet  och  befordrat  dess  spridning.  Nu  säljes 
Mx  t?i^entliga  texten  af  arbetet  ensam  för  sig  till  ett  pris  af  6^  Rdr 
xx^-t.  —  Atlas  äfvenså  för  11  Rdr  Rmt  —  mången  finner  härige- 
3IXX  verket  i  sin  helhet  för  dyrt,  och  nöjer  sig  derföre  med  blotta 
x.lt^xi,  men  går  dermed  också  miste  otn  alla  förklarande  planchcr 
lor  teckningar.  Vid  en  blifvande  ny  upplaga  vore  önskvärdt,  att 
i\  d^lik  förändring  vidtoges,  och  blefve  äfven  derigenom  arbetet 
jkgot  mera  voluminöst,  och  sålunda  äfven  dyrare,  skulle  detta  helt 
iast;  ersättas  genom  större  användbarhet  och  dermed  också  vid- 
triioktare  spridning.  Det  ökade  priset  komme  i  alla  fall  att  be- 
ydllgen  understiga  hvad  text  och  atlas  nu  kosta  tillsammans;  — 
»i*H  flera  af  figurerna  i  den  sistnämnda,  äfven  inberäknade  de  i 
Ur^tryck,  kan  man  utan  synnerlig  afsaknad  undvara.  Saknaden  af 
rUclsnitt  är  särdeles  känbar  i  arbetets  första  afdelning. 

Hrr  Bruzelius,  Sandahl,  O.  och  referenten  yttrade  sig 

w^tdare  Ofver  det  värdefulla  arbetet,  specielt  oro  de  af  v.  Bruna 

ift.n  vända  iostrumenterna.    Författaren  antyder  att  man,  då  exci- 

.sion  eller  annan  operativ  åtgärd  inom  strupen  är  indicerad,  sjelf 

fl5r    det   individuella  fallet  får  konstruera  sitt  instrument  och 

detta  är  också  verkligen  förhållandet     En  mindre  knif  på  böjdt 

skaft  torde  vid  excisionerna  vara  att  föredraga  för  saxen,  som 

fordrar  större  utrymme.     Svårigheten  vid  att  klippa  eller  skära 

efter  en  spegelbild  samt  organets  stora  retlighet  och  rörlighet 

g:^ra  att  hithörande  operationer  äro  särdeles  svåra  att  utföra 

och  fordra  mycken  vana  och  färdighet. 

=  På  anmodan  af  Sällskapets  ledamot  Hr  Ekman  i  Hu- 
diksvall förevisade  Frih.  Cederström  en  ovanligt  stor  och  eget 
foraiad   bldaeaten.     Sjukdomshistorien  var  i   korthet   Följande: 

En  några  och  40  års  man  träffades  för  8^  år  tillbaka  öfver 
ryggen  af  en  nedramlande  takås.  Vid  tillfället  var  han  sittande 
på  en  med  skarpa  kanter  försedd  sten,  hvilken,  enligt  hans  eget 
uttryck,  »fläckte  upp  honom  i  skrefvet^.  £fter  denna  olyckshän- 
(iebe  inställde  sig  lamhet  i  båda  benen,  jemte  svårighet  att  låta 
urinen.  Hösten  1862,  då  Hr  E.  för  första  gången  såg  patienten 
å  Hudiksvalls  lasarett  var  han  redan  ytterligt  afmagrad  och  med- 
tagen. Vid  sondering  af  urinröret  kunde  man  med  sonden  här  och 
hvar,  alltifrån  pars  membranaoea  urethros  uppåt,  påträffa  en  lucker 
grusaflagring.  Patienten  behandlades  då  tillsvidare  med  palliativ- 
medel.  Stenbildningen  fortfor.  På  mannens  enträgna  begäran  fö- 
retogs i  November  månad  1863  operation,  hvarvid  gjordes  sectio 
lateralis;  och  utskalades  dervid  från  prostata  en  massa  lossnande 
stenkonkrementer;  körteln  sjelf  kändes  fullsprängd  af  grus.  Ope- 
rationen måste  i  anseende  till  lifsfarlig  blödning  afbrytas.     Den  4 


274 

November  innevarande  är  afled  patienten  i  peritonit,  till  f^je  i 
perforerande  abscess  i  blåsväggen.  Yid  bläsans  öppnande  kåad^ 
en  lös  grusmassa  aflagp*ad  på  en  hård  fastsittande  blåsesten,  l^ 
terema  voro  enormt  utspända;  njurarne  förstörda,  liknande  flerrsr- 
miga  cystie,  voro  fyllda  af  varblandad  urin. 

Ett  preparat  af  deu   skadade   delen  af  ryggraden   laedfo]^. 

=  Sekreteraren  meddelade  på  anmodan  af  Prof.  M.  Retzit* 
några  utdrag  ur  ett  till  honom  ställdt  bref  från  Prof.  Frede 
HoLST  i  Christiania. 

I  Norge  hade  choleran.  oaktadt  den  uppträdt  på  flera  stal- 
len, dock  ingenstädes  antagit  epidemisk  karakter.  SjakdoimL 
hade  genom  sjöfararande  blifvit  öfverford  från  utlandet.  I  Cbi- 
fitiania  hade  endast  inträffat  37  sjukdomsfall  och  27  dödsfall 
Bland  dessa  fall  funnos  dock  flera,  der  äfven  vid  noggrann  luh 
dersökning  ej  kunde  spåras  någon  beröring  vare  sig  med  chole- 
rasjuke  eller  med  tillhörigheter  som  af  sådana  begagnats,  Sjni- 
domen  måste  således  hos  dem  anses  såsom  spontan.  Dess  upp- 
trädande har  i  medicinska  Sällskapet  under  flera  mötesdags: 
utgjort  föremål  för  diskussion,  hvarvid  skiljda  åsigter  uttalate 
Största  delen  af  dessa  diskussioner  återfinnes  i  »Magasin  f» 
Laige».  Från  början  af  Oktober  månad  har  Christiaiiia  varit 
alldeles  fri  från  sjukdomen. 

Ur  brefvet  meddelades  för  öfrigt  åtskilliga  uppgifter  an- 
gående den  medicinska  undervisningen  vid  universitetet,  uttryck 
af  intresse  och  sympati  för  de  principer,  som  gjort  sig  gällande 
i  Fffilledskomitén  för  uppgörande  af  utkast  till  gemensamxDt 
stadganden  för  de  nordiska  rikenas  farmakopéer,  meddelandet 
att  Prof.  Helst,  som  sedan  20  år  tillbaka  varit  redaktör  al 
Magasin  for  Lsage,  med  nästa  år  lemuar  denna  befattning  m.  m. 

Den  20  November, 

Biblioteket.  —  Constitatio  epidemica.  —  Bkich:  Digitalis  bei  Henkniikl&eitcA. 
—  Bjöxm8T|iöm:  Bromkaliam  vid  Epilepsi.  —  Pkarmacopée  fraacsiie.  — 
Kaffe,  Té,  Cacao  ock  Matte.  —  Gröna  lampskärmar. 

=  Till  biblioUket  anmäldes: 

Bantings  kur  mot  korpulens  efter  Prof.  Nismbusb  m.  fl.  ut- 
ländske författare  samt  enligt  erfarenheten  derom  i  Sverige,  popolart- 
vetenskapligt  framställd  af  D:r  Env.  Edholm,  gåfva  af  författaren 
—  EvA&iSTS  Carbancs.  Les  hommes  d*élite.  Premiére  Sérir 
Les  Sauveteurs.  Paris  1866,  gåfva  af  författaren.  Ordförandes 
meddelade  ett  denna  brochyr  åtföljande  bref  ock  redogjorde  i  kort- 
het for  densammas  innehåll. 


275 


=  Ordföranden   välkomnade   Sällskapets   Ledamot   Prof. 

/EK    NlIiSON. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
igen    den  11   till  och  med  Lördagen  den  17  November  1866: 

Sjakligheten  ej  betydlig.  —  Af  Yariolffi  har  ett  fall  före- 
3minit. 

1.      Inom  enikild  prakiik  anmälde  tjakdonufaU  (från  19  läkare): 

ebris    tjphoidee 3.  " 

iphtherin  2. 

låuenxa 1 


Apoplexia  oerebri..  .       l.'Peritonitia 1. 

Nenralgia G.jIcteroB 1. 

Conjanoti  vitis 4.'Rlienmatismus  acutas    14. 


OtitiB . 
Ang.  tons.  &  faucinm 
Laryngo-traoheitis  . . 
Bronch.  Cat.  bronch. 

Pnenmonia 

Plenritis      

Febris  gastr.  simplex 
Gastritis.  Enteritis . 
Colitia . 


4.|£i78ipela 

56.  Erytbema  nodosum..  1. 

ö.|Urtioaria 8. 

B8.'Zona 3. 

4.lFnrunculn8 8. 


Carbuncnltts  

Rbenm.recens  efebril. 


1. 
3. 


Snmma  264. 


ertusaU   4. 

holerin»    1. 

^iarrhoea 82. 

'ebris  puerperalis  ...       1. 
'ebris  intermitteni . .       9. 

raricelln     2.  Plenritis      1. 

Usarlatina 5.  Febris  gastr.  simplex     14< 

>eliriam  tremena....       1.  Gastritis.    Enteritis.       1, 

>yphili8 9. 

lonorrboea 11.  j  Typhlit.  &  Perityphl. 

2.     Å    Hnfrndstadens    Sjukvårdsanåt€Ut«r : 

Pl  89raJifMr^aåareitet:  sjnkantalet  den  17  Nov.  250,  bvaraf  140  på  af- 
delningen  for  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  febris  typhoides  6,  pnen- 
monia 3,  febris  intermittens  2»  bronchitis  2,  nephritis  2»  apoplexia  oerebri  1, 
icterus  1,  rbenmatismns  1,  erysipelas  1« 

På  AUmänna  Garnisons-tfMkhusei:  sjnkantalet  den  17  Nov.  165,  hvaraf  61 
på  afdelningen  för  invärtes  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  gonorrboea  6,  sy- 
philis  4,  pnenmonia  4,  febris  typboides  2,  gastritis  2,  diarrboea  1,  angina  ton- 
sillaria  1,  bronchitis  1. 

På  Proviåoriåka  åjukhusei  å  Söder:  sjnkantalet  den  17  Nov.  181,  hvaraf 
127    invärtes   sjnke;    inkomne  nnder  veckan:  delirium  tremens  8,  syphilis  2, 

fonorrhcea  2,  bronchitis  2,  febris  gastrica  simplex  2,  febris  typboides  1,  variolse 
,  pnenmonia  1,  gastritis  1,  metritis  1,  erysipelas  1. 

På  Proviåoriska  tjukhutei  å  Sabbatiberg:  sjukantalet  den  17  Nov.  46,  hvaraf 
36  invärtes  sjnke;  inkomne  under  veckan:  febris  gastrica  simplex  3,  delirium 
tremens  2,  bronchitis  2,  plenritis  1,  gastritis  1,  erysipelas  1. 

På   AUmänna   Bamkuået:    varicellie  10,  bronchitis  7,  diarrboea  5,  angina 

ritidea  1,  coi\jnnctivitis  1,  pleuritis  1,  erysipelas  1.  —  Polikliniken:  diarrboea 
otitis  2,  nertnssis  1,  febris  intermittens  1,  varicellss  1,  scarlatina  1,  con- 
juncti vitis  1,  bronchitis  1,  pnenmonia  1,  pleuritis  1,  erysipelas  1. 

På  Bam»iukkuåM:  sjnkantalet  den  l7  Nov.  57;  inkomne  under  veckan: 
diarrhooa  1,  febris  intermittens  1,  furnncnlns  1. 

På  i4i/iiidiiiia  Bambördshutei:  antalet  vårdade  15;  endometritis  8. 

På  Praviåoriéka  BambSrdshuset :  antalet  vårdade  18;  helsotillståndet  godt. 

På  Diakoms9-»jvkkuå€t:  sjnkantalet  den  17  Nov.  85;  intet  fall  af  akut  sjuk- 
dom har  under  veckan  inkommit. 

På  Stockkolmå  Hospital  för  Sinnessjukt:  sjukantalet  den  17  Nov.  174,  hvaraf 
85  mankön  och  89  qvinkön. 

På  atoekholms  stads  och  läns  Kurhus:  ^ukantalet  den  17  Nov.  174,  hvaraf 
149  från  staden  och  25  firån  länet;  inkomne:  syphilis  24,  gonorrhoea  2. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  17  Nov.  83;  inkomne:  syphilis 
13,  goDorrhoea  8. 

8.  Bland  de  FaUiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter):  bronchitis  89» 
diarrboea  81,  febris  intermittens  9,  febris  sastrioa  simplex  8,  angina  tonsiUaris 
7,  citarrhus  ventriculi  aoutns  6,  febris  typboides  4,  nertussis  3,  ophthalmia  3, 
diphtheria  2,  syphilis  2,  rheumatismus  2,  otitis  1,  plenritis  1,  gastritis  1,  ne- 
phritis 1,  metntis  1,  erysipelas  1. 


276 

4.     I  8tadén$  Fångdte:  deliriani  tremens  1,  pnenmoma  1.  riieuMtn  .• 
wiitiu  1. 

Korra  Korrektiomå-mråUmngtn :  diarrhoea  2,  bronebiti*  1,  efTsipd»  1 

^  Hr  Malmsten  meddelade  följande  referat  af  en  ma»- 
gnraldissertation  i>Ueber  die  Ånwendung  der  DigiialiB  Im  Ben- 
hrankheiien»  af  Dr  Reich,  som  erhållit  material  till  sitt  arbeu 
af  Prof.  NiEBCBTER,  hvilken  sednare  tillst&llt  Hr  Mafanstce 
brochyren. 

For  att  r&tt  sluta  till  ett  läkemedels  användbailiet,  fia&as 
tvenne  vägar: 

den  ena  att  genom  medlets  användande  hos  friska  meanbkr: 
eller  djur  profva  dess  verkningar,  h varigenom  dock  foga  m- 
nes  med  afseende  pä  användning  i  praxis  vid  olika  sjnkdomstiE- 
stånd.  Hitintills  har  hufvudsakligen  T&aubs^  experimenfteiai  p 
denna  väg  med  digitalis,  och  de  resultat,  till  hvilka  han  komaii 
stå  i  stark  motsats  till  de  verkningar  man  ser  af  medlet,  anriaåi 
vid  hjertsjnkdomar.     Hans  resultat  voro  nemligen  följande: 

1.  Digitalis  i  stora  doser  verkar  omstämmande  på  det  npkh- 
toriska  hjertnervsystemet. 

2.  I  denna  egenskap  förminskar  medlet  sidotiycket  i  det  ao^ 
teriela  kärlsystemet  och  således  äfven  blodomloppets  hastighet  i 
allmänhet. 

Den  andra  utvägen  att  sluta  till  ett  läkemedels  beskaffenhet  är  an 
med  största  noggrannhet  profva  ett  större  antal  sjukdomstillfallen, 
der  medlet  gagnat  eller  skadat.  Högst  sällan  inträffar  vid  deniu 
pröfning  att  man  påträffar  ett  medel,  som  vedcat  specifikt; 
oftare  att  vissa  facer  af  sjukdomen,  vissa  symtomer,  foibätirau 
eller  mildrats.  Härmed  är  redan  mycket  vunnet  och  förf.  uttryc- 
ker sin  förhopping  att  hans  uppsats,  skrifven  i  rent  praktiskt 
ändamål  skall  närmare  bestämma  indikationerna  for  användandet  af 
digitalis  vid  hjertsjukdomar,  ehuru  dessa  indikationer  stå  i  skarp 
motsats  så  väl  till  de  åsigter,  man  återfinner  i  de  medicinska  hand- 
böckerna som  till  de  läror  som  spridas  på  Uinikema. 

^  En  mängd  citater  ur  äldre  och  nyare  arbeten  anföras.    Bland 
dessa  mä  endast  några  få  i  korthet  relateras. 

Canstatt  förbjuder  digitalis  vid  bristande  hjertenergi,  vid  be- 
tydligare dilatationer,  och  vid  stenoser  eller  insufficienser  af  klaf- 
fame.  —  LsBEaT  yttrar  att  digilatis  eger  den  dubbla  egenskapen 
att  reglera  det  hastiga  och  oregelmessiga  kretsloppet  samt  göra  d^t 
långsammare.  Tid  svaghet  1  hjertat  måste  medlet  användas  med 
stor  försigtighet  och  aldrig  för  länge.  I  samma  anda  yttra  sig  åf- 
ven  WuNBSRiiicH,  Köhlsr,  Stokss,  Fribdksior  m.  fl.  medidaska 
författare,  likasom  BucHHSiii  och  Oestbbuin  bland  de  mera  fram- 
stående farmakologerna.  Köhler  och  Wunderlich  hafva  dock  antjdt 
att  digitalis  stundom  ej  minskar,  utan  tvertom  ökar  hjertkontnd* 
tionemas  energi,  men  om  det  factum  att  medlet  i  måttliga  åosvt 
minskar  pulsslagens  antal  äro  alla  auctorema  ense. 


*)  Beatscbe  Klinik,  Jahrgang  1861,  N;o  a 


277 

Afven  alla  sjukdomshistorier  som  förf.  genomgått  och  de  pati- 
^t;er,  han  sjelf  undersökt  vid  medicinska  kliniken  i  Tiibingen  tala 
r  denna  sednare  åsigt.  Deremot  hafva  en  mängd  sjukdoms- 
.s teorier  på  det  klaraste  visat  att  digitalis  ingalunda  minskar 
cio-t.rycket  i  artererna,  utan  tvertom  höjer  detsamma  samt  att  hjert- 
orkt.raktionema  således  ej  försvagas,  utan  förstärkas. 

Sjukdomsberättelserna  och  epikriserna  upptaga  en  ej  obetydlig 
el  af  arbetet,  som  afslutas  med  följande  satser,  innehållande  slut- 
:5s»\iltaterna  af  fbrf:s  erfarenhet  om  användandet  af  digitalis: 

1.  Digitalis  i  måttliga  doser  förminskar  hjertkontraktionemas 
iit^al. 

2.  De  försök,  man  anställt  med  djur,  hafva  visat  att  medlet 
ler  vid  haft  en  motsatt  verkan.  De  af  Traube  vunna  resultater  öf- 
'orenastämma  ej  med  de  slutsatser,  till  hvilka  man  kommit  genom 
>l>8ervation  af  digitalis-verkningame  hos  personer  med  hjertsjukdom. 

3.  Då  vi  observera  personer  med  hjertlidande,  som  intaga  di- 
gitalis, nödgas  vi  antaga  att,  vid  en  småningom  inträdande  minsk- 
at ug  af  hjertkontraktionemas  frequeus,  hjertats  kraft  icke  förmin- 
»Icas,   utan  ökas. 

4.  Försvinnandet  af  den  hyperemiska  lefveransvällningen,  af  cya- 
nosen  och  af  hydrops,  likasom  ökandet  af  urinsekretionen  under  brul^ 
a.f  digitalis,  bevisa  att  medlet  ej  förminskar  hjertats  kraft  utan  ökar  den. 

5.  Digitalis  är  indicerad  vid  de  hjertsjukdoraar,  vid  hvilka 
hjertats  kraft  är  nedsatt  och  som  derigenom  föranleda  lefveran- 
»vällning,   cyanos,   hydrops   och  undertryckande   af  urinsekretionen. 

6.  Digitalis  är  koutraindicerad  vid  de  sjukdomar,  der  hjer- 
tats kraft  är  abnormt  förstärkt,  således  vid  hjerthypertroii  utan  kom- 
plikationer. 

Hr  Malmstens  erfarenhet  öfverensstämde  med  förf;s  och  Hr 
M.  omnämnde  i  korthet  sin  egen  erfarenhet  i  detta  hänseende. 
=  Hr  Malmst£K  fastade  vidare  Sällskapets  uppmärk- 
samhet vid  en  uppsats  af  Dr  Fredr,  Björnström  i  det  nyli- 
ligen  utgifna  häftet  af  Upsala  Läkareförenings  förhand lingai* 
om  jBrornkcdii  terapeutiska  verkningar  vid  Epilepsi, 

Mot  denna  sjukdom  användes  bromkalium  först  af  Locock 
1857,  sedermera  i  större  skala  och  med  ganska  tillfredsställande 
resultater  af  SrsvEKiNO,  Williams,  Mac  Donnell  och  Brown- 
Sbuuard  samt  af  åtskilliga  Franska  läkare.,  hvilka  i  allmänhet  funnit 
goda  verkningar.  Bland  de  epileptici,  som  Voisin  behandlat  med 
detta  medel,  hafva  några  blifvit  befriade  från  sina  anfall;  det  större 
antalet  har  blifvit  mer  eller  mindre  förbättradt;  endast  få  hafva  icke 
rönt  något  inflytande  af  behandlingen. 

Åtskilliga  fall  anföras,  hvarvid  medlet  tyckes  hafva  blifvit  med 
framgång  användt. 

Att  resultatet  emellertid  icke  utfallit  ännu  fördelaktigare,  anser 
Voisin  bero  derpå,  att  medlet  först  och  främst  icke  är  ofelbart  och 
att  han  användt  det  i  en  mängd  invetererade  fall  och  i  allmänhet 
icke  gjort  något  urval  af  fall,  som  lätt  kunde  lämpa  sig  for  denna 


278 

behandlinfc.     På  grand  af  sin  vunna  erfarenhet  uppställer  liaii  f? 
jande  terapeutiska  indikationer  f&r  bromkaUumz 

Bromkalium  är  overksamt  i  fall  af  epilepsi,  beroende  ^ 
någon  lesion  i  hjeman  eller  der  den  är  komplicerad  med  idiod>B 
eller  sinnessraghet. 

Då  epilepsien   är  idiopaiisk  eller  en  ren  neurae^   ispmethfi 
färskare  fall  (ej  öfver  4 — 5  år  gamla)   är  nyttan  af  bromkali^ 
otvifvelaktig,  särdeles  i  följande  kategorier: 

l:o)  då  den  predisponerande  orsaken  till  epilepsi  är  eo  sL- 
mänt  förhöjd  sensibilitet  och  nervretlighet,  då  den  minsta  nerrdio^ 
framkallar  ett  anfall; 

2:o)  i  epilepsi  framkallad  genom  häftiga  sinnesrörelser,  ssm- 
samma  intryck,  förskräckelse,  onani  och  excesser  in  venere; 

3:o)  i  den  form  af  ärftlig  epilepsi,  som  blott  är  en  neuro» 
den  som  lemnat  sjukdomen  i  arf,  må  hafva  haft  verklig  eptkps 
eller  blott  en  konvulsiv  neuros,  såsom  chorea,  hysteri  eller  djlikt 
I  alla  dessa  fall  framkallas  epilepsien  närmast  af  en  foriiöjd  exe. 
tomotorisk  retlighet  i  medulla  oblongata,  hvilken  af  bromkaliam 
nedstämmes.  Denna  verkan  understödjes  betydligt  genom  brotL- 
kalii  förmåga  att  verka  lugnande  på  nervsystemet  i  allmuihet  sasi 
medföra  sömn. 

Dr  Björnström  har  användt  bromkalium  såväl  på  Upsala  Oc- 
tralhospital,  som  i  enskild  praktik  både  mot  epilepsi  och  andr; 
åkommor,  beroende  på  nervös  eretism,  och  har  i  flera  fall  fanmi 
åtminstone  palliativ  nytta  af  medlet 

Bromkalium  har  äfven  med  mer  eller  mindre  framgång  blifrit 
användt  mot  åtskilliga  andra  sjukliga  tillstånd,  isynnerhet  sådana, 
som  varit  föranledda  af  en  nervös  eretism,  der  bromkalium  visst 
sig  ega  sedativa  verkningar;  så  t.  ex.  mot  eretism  i  könsoi^aneni& 
smärtsamma  erektioner  vid  uretrit  (Bartholon  m.  fl.),  mot  spas- 
tiska strikturer  i  urethra  (Debout,  Gbiffith),  irritation  i  blåsas, 
idiopatisk  chorea,  tremor  mercurialis  (Bricheteau).  Gitbler,  en 
af  detta  medels  mest  enthusiastiska  lofprisare,  har  i  synnerhet  vid* 
gat  fältet  för  dess  verksamhet  och  med  framgång  försökt  det  bland 
annat  mot  dysfagi,  beroende  på  alla  slag  af  angina,  oesophagismus, 
krampaktiga  hostatacker  vare  sig  i  kikhosta,  tuberkulos  eUer  laiyngo- 
bronkit,  samt  åtskilliga  slag  af  konvulsioner.  Dess  förmåga  att 
minska  sensibiliteten  (eller  enligt  Voism  reflexretligheten)  i  svalget 
har  äfven  blifvit  använd  af  kirurger  för  att  underlätta  operationer 
i  denna  region.  Ännu  fordras  dock  flera  undersökningar,  innan 
man  kan  hysa  fullt  förtroende  för  bromkalii  förmåga  att  framkalla 
så  lysande  verkningar.  Äfven  borde  försök  anställas  med  bramiuh 
trium  för  att  utröna,  om  detta,  liksom  öfriga  nolronsalter,  fördm* 
ges  lättare  af  organismen. 

Hr  Malmsten  anmärkte,  att  erfarenheten  från  Serafimerla- 
sarettet  om  detta  medel  äfven  vore  uppmuntrande  samt  att  Hr 
Bottiger,  som  ofta  användt  detsamma,  äfven  funnit  det  värdt 
att  rekommendera. 


279 

»=  Generaldirektör  Berlin  meddelade  följande  referat 
\n  recension  öfver  Codea  medicamentarius  ^  Pharmacopée 
:xThC€nsej  rédigée  par  Ordre  du  Gouvernement.  La  Commission 
rédaction  etant  composée  de  Professears  de  la  faculté  de 
^^<lecine  et  de  TEcole  supérienre  de  Pharroacie  de  Paris, 
i  !Membres  de  TAcadémie  iropériale  de  Medicine  et  de  la 
3ciété  de  Pharmacie  de  Paris.    Paris  1866. 

Efter  tre  ära  arbete  har  redaktions-kommitén  för  den  nya  Franska 
rmakopén  fullgjort  sitt  uppdrag.  Då  denna  komité  utgjorts  af 
^  bland  Frankrikes  utmärktaste  läkare,  kemister  och  farmaceuter, 
lecl  Dumas  till  ordförande,  samt,  enligt  uppgift,  träget  arbetat 
>rst  på  fyra  sektioner  och  derefter  in  pleno,  väntar  man  sig  med 
it.t;  att  finna  en  utmärkt  farmakopé;  och  att  komitén  sjclf  derom 
r  öfvertygad,  det  inhemtas  såväl  at  företalet  som  af  en  artikel 
ti  Moniteur  Universel  den  29  Sept.  1866,  hvilken  äfven  varit  syn- 
[fjr  i  våra  dagblad,  och  enligt  hvilken  denna  farmakopé  fortjenar 
tt  betraktas  såsom  en  pharmacopoea  universalis,  hvilken  borde  af 
mdra  bildade  nationer  adopteras. 

Bland  alla  länders  farmakopéer  är  denna  nya  Franska  utan 
;vifvel  den  digraste,  ty  utom  XL  VIII  sid.  företal  och  register  in- 
nehåller den  784  sid.  text  i  stor  oktav.      Företalet,    skrifvet  af 
L>i7MAS,  innehåller  åtskilliga  genialiska  tankar,  brokigt  blandade  med 
rle  mest  hvardagliga  saker,  men  alltsammans  framstäldt  i  klingande 
fraser.     Vi  vilja  derur  endast  anteckna  följande:    La  liberte'   du 
médecin  n*étant  pas   contestable,  la  Comission   de  Codex,   de  son 
coté,  avait  pourtant  le  devoir  de   manifester  son   opinion;   de   re- 
sister  aux  vues  systematiques  des  uns,  k  la  confiance  intéressée  des 
autres,  et  d'admettre  dans  ce  recueil  les  seuls  médicaments  recom- 
mandés  dans  les  ouvrages  qui  font  autorité,  les  seuls  formules  con- 
sacrées  par  la  pratique  sérieuse.     Dessa  ord  innebära   ett  vittnes- 
börd  om  kommiténs  rätta  uppfattning  af  sin  ansvarighet  för  ar- 
betets innehåll. 

Codex  medicamentarius  består  af  trenne  delar,  nemligen:  I. 
Notions  préliminaires,  II.  Matiére  médicale  (så  kallas  afdelningen 
i  företalet,  ehuru  i  texten  den  benämnes  Substances,  qui  sont  em- 
ployées  en  nature  ou  qui  figurent  dans  les  formules  du  codex)  och 
III.  Pharmacopée. 

I.  innehåller  jemforelser  mellan  olika  länders  medicinalvigter, 
uppgifter  angående  smält-  och  kokpunkter,  löslighetsforhållanden, 
arometrar,  evalvation  i  droppar,  te-  och  matskedar  o.  s.  v.  Här 
finner  man  att  Fransmännens  skedar  måtte  vara  ganska  stora,  ty 
innehållet  af  en  tesked  uppskattades  till  5  gram  och  matskeden 
till  20  gram. 

n.  eller  materia  medica  har  tvenne  afdelningar,  den  ena  för 
läkemedel  ur  vext-  och  djurriket,  det  andra  för  mineralämnen  och 
kemiska  produkter. 


280 

Uti  den  förra  uppr&knas  drogerna  i  alfabetisk  ordning  rr  - 
sina  franska  namn  med  bifogande  af  det  latinska  naturhistonH. 
namnet  ock  angifvan<ie  af  naturliga  familjen  för  vextema.  }Li 
träffar  här  icke  mindre  än  537  särskilda  artiklar  och  bland  dci 
icke  allenast  sådana  saker  som  Rad.  Turpethi,  Ahstolochia,  Ajj^. 
Vinca,  Primula,  utan  äfven  torkade  huggormar  och  gråsuggor.  I  • 
förligare  beskrifningar  äro  lemnade  endast  pä  kina,  katekn  od 
opium,  hvilket  sednare  bör  hålla  minst  10  pc.  morfin. 

Den  andra  afdelningen  af  II.  upptager  75  substant^s  tåjr^ 
des  mineraux,  hvardera  försedd  med  en  vidlyftig  beskrifning.  ML^-i 
ligt  nog,  såsom  prof  på  inkonsequent  behandling,  att  alla  öfr^^i 
läkemedel  sakna  dylik  beskrifning  så  väl  som  bestämmelser  om  c^ 
ras  lagenliga  beskaffenhet.  Uti  denna  afdelning  förekomma  iii 
många  ämnen,  h vilka  längre  fram  ånya  finnas  upptagna  jemte  åi.' 
bered ningsmetoder;  hnraf  skulle  man  kunna  draga  den  slutsat&,  at* 
författaren  till  den  ena  afdelningen  icke  konfererat  med  den  acdrr 
afdelningens  författare  om  hvad  hvardera  borde  behandla. 

m.  ttPharmacopéej»  innefattar  icke  mindre  än  862  numereracc 
artiklar,  rangerade  under  75  kapitel. 

De  första  14  kap.  afhandla  enkla  kroppar,  syror,  oxider  o. 
salter  till  ett  antal  af  121.  Derpå  följa  8  kap.  om  organiu 
syror,  vextbaser,  deras  salter,  alkohol,  neutrala  ämnen,  empyret 
matica  m.  m.     Det  23   kap.  handlar   om  artificiela   mineral  va  ttei 

Uti  de  följande  51  kap.  afhandlas  farmaceutiska  preparationt' 
af  alla  möjliga  slag.  Valet  af  dera,  äfvensom  beredningsmetod  era. . 
gifva  anledning  till  många  anmärkningar.  Utrymmet  tillåter  likv 
icke  att  här  anföra  allt  hvad  som  derom  kunde  vara  att  sag9,.  V 
vilja  endast  anteckna  att  tinkturemas  antal  är  74,  hvaraf  6  eterisb 
13  sammansatta  och  55  enkla,  hvilka  skola  beredas  genom  dépL 
cement,  ett  förfarande,  hvarvid  Fransmännen,  oaktadt  metodrL- 
bristfallighet,  envist  fasthålla,  förmodligen  emedan  uppfinningen  &* 
nationel.  De  narkotiska  extrakterna  beredas  genom  den  utprässa^ 
saftens  afdunstning.  Syrupemas  antal  stiger  till  65,  pomadonie? 
till  28. 

Det  75  och  sista  kapitlet  upptager  73  formler  ur  utläud>k. 
farmakopéer;  och  till  slut  förekomma  alla  tid  efter  annan  utgia^ 
lagar  för  farmaciens  utöfniiig  samt  ett  franskt  register. 

Genom  addition  af  alla  i  denna  codcx  under  särskilda  ruLri 
ker  upptagna  enkla  och  sammansatta  läkemedel,  erhåller  man  vi 
summa  af  omkring  1,475.  Denna  summa  är  likväl  i  sjelfva  verk<' 
större,  ty  under  många  rubriker  förekomma  flera  läkemedel  upp- 
räknade, då  de  beredas  på  enahanda  sätt.  Genom  en  asterisk  är<' 
de  läkemedel  utmärkta,  hvilka  skola  hållas  på  alla  apotek.  De^a> 
antal  är  likväl  icke  särdeles  stort. 

Anmärkningsvärd  t  är  att  under  det  andra  länders  farmakopiTr 
för  h varje  ny  upplaga  minskas  till  omfånget  och  innefatta  ett  nlJ! 
mindre  antal  läkemedel,  förhållandet  med  den  franska  farmakopéru 
är  alldeles  motsatt.  Dess  förra  upplaga  af  år  1837  bestod  endast 
af  535  sidor  och  var  tryckt  i  mindre  format. 


281 

Men  detta  är  ioke  det  mest   anmärkningsvärda.     Vid  gransk- 
Liu<^en    af  de  särskilda  läkemedlen    och    deras    beredningsmetoder 
aåste   man  förvånas  öfver  upptagandet  af  en  mängd  gamla  medel^ 
L vilka   väl  nu  borde  vara  förvisade  frän  farmakopéema,   ej  mindre 
tu   öfver  antiqverade  eller  opålitliga  beredningsmetoder  och  en  for^ 
inderlig    obekantskap    med    farmaciens,    ja    till  och   med  kemiens 
'ranisteg  under  de  sista  decennierna.     För  att  rättfärdiga  ett  sådant 
3indöme  torde  endast  behöfva  anföras  följande  vid  ett  hastigt  ge- 
nomögnande gjorda  anmärkningar.     Här  förekomma  kräftor,  ormar 
och    gråsuggor,    många  blandningar  med    10 — 20   ingredienser,  ja 
sjelfva    theriac  med  icke  mindi^e  än  59   beståndsdelar;   berednings- 
metoden  for  Sulphur  pnec.  kan  icke  lemna  något  preparat,  emedan 
för  litet  svafvel  föreskrifvcs ;  borsyra  skall  afskiljas  med  svafvelsyra; 
kolsyrevatten  beredes  i  Woulfska  flaskor;    antimonoxid   framställes 
<^enom  upphettning  af  antimonmetall;   vid   forsforsyrans  beredning 
ar  ingen  föreskrift  Icmnad  for  arsenikens  afläi;snande;  jernoxid  be- 
redes genom  glödgning  af  jernvitriol;   det  fugtiga  jernoxidhydratet 
qvarstår  ännu  såsom   motgift   mot   arseniksyrlighet;    jernoxidoxidul 
beredes  enligt   den  gamla  metoden   af  fugtig  jerniilspån,   som   får 
oxidera  sig  i  luften;   beredningen  af  Sulphur  auratum   kan  aldrig 
lemna  ett  likformigt  preparat;   kalibikarbonat  beredes  i  Woulfska 
iiaskor,  liksom  ock  jernkloridlösning;   ättika  destilleras  ur  glaskärl 
och  Acetum  radicale  af  ättiksyrad  kopparoxid;   vid  beredningen  af 
kräksalt  är  ett  stort  öfverskott  af  kalibitartrat  föreskrifvet;  o.  s.  v. 
Dessa  anmärkningar  angå  endast  de  17  första  kapitlen. 

Såsom  prof  på  den  anda.  hvari  denna  farmakopé  är  affattad, 
vilja  vi  anföra  beredningen  af  Globuli  martiales.  £spéces  vulnéraires 
eller  Thea  helvetica  är  en  blandning  af  20  olika  örter,  såsom  be- 
to nica,  calamintha,  chamtedrys,  vinca,  sanicula,  veronica,  tussilago 
m.  il.  En  dekokt  på  dessa  espéces  kokas  med  jerniilspån  och  af- 
dunstas  deröfver  till  torrhet.  i>en  pulveriserade.  återstoden  kokas 
med  en  ny  portion  dekokt  på  espéces  vulnéraires  och  derjemte  vin- 
sten, hvarefter  man  ånyo  afdunstar  till  torrhet  och  pul veriseras. 
För  tredje  gången  beredes  dekokt  på  thea  hvcletica  och  kokas  med 
denna  torra  återstod  samt  en  ny  portion  vinsten,  hvarefter  afdunst- 
niug  sker  till  mjuk  massa,  som  undtligen  formeras  till  globuli. 

Likartade  föreskrifter  förekomma  många.  Det  anförda  torde 
vara  nog  för  att  gifva  någorlunda  begrepp  om  det  sätt,  hvarpå 
kommissionen  afbördat  sig  sitt  uppdrag. 

=  Hr  O.  Sandaul  förevisade  en  synnerligen  rikhaltig 
serie  af  koffeinahaltiga  droger^  hvilken  nyligen  blifvit  förenad 
med  Karolinska  Institutets  farmakologiska  samlingar.  Serien 
utgjorde  tillika  prof  på  det  skick  i  hvilket  nämnde  samlingar 
komma  att  uppställas  i  den  Farmakologiska  Institutionens  nya 
lokal.  De  förevisade  drogerna  bestodo  hufvudsak ligen  af  olika 
Kaffe-  och  Thosorter  samt  Mate  och  Guarana,  hvarjemte  en  tal- 
rik samling  af  olika  slags  Kakao-bönor  företeddes. 

Förhandlingar  1866.  19* 


282 

Man  anser  vanligen  kaffeväxten  orsprangligen  vara  ute* 
slätande  inländsk  i  arabiska  halföns  sydliga  delar.  Denna  för- 
ställning är  icke  alldeles  riktig.  Kaffebusken  finnes  tillika  ur- 
sprungligen i  södra  delame  af  Abyssinien  och  det  är  från  detu 
land  som  kaffe- bönans  begagnande  till  dryck  gått  ut  öfver  h^^.s 
verlden.  Hr  S.  uppdrog  en  kortfattad  historik  rörande  utbred- 
ningen af  kaffedrickandet  och  kaffeodlingen  roed  anledning  st 
de  förevisade  olika  kaffeslagen,  hvilka  voro  följande: 

A)  Afrikanska  Kaffeslag.  1)  »Afrikanskt  öken-mocca-kaffc.  >>:- 
stående  företrädesvis  af  små,  ofta  något  böjda  bönor  af  blågråak:^' 
färg  med  något  grön  anstrykning.  2)  »Egyptiskt  mocca-kaffe»  i: 
större  och  mindre  bönor,  hvilka  gå  mer  i  grågult,  samt  ofta  Idik- 
hålla  inblandade  hela  kaffefrukter.  Dessa  slag  skola  erhållas  frac 
kusttrakterna  vid  Röda  hafvets  vestra  sida. 

B)  Asiatiska  Kaffeslag.  3)  »Åkta  Karavan-mocca-kaffc^  bestå- 
ende af  ytterst  små  brungula  bönor.  Från  det  inre  af  Arabirc. 
4)  »Gult  mocca-kaffe»  af  medelstora  ljusare  gulaktiga  bönor.  Ttal 
Arabiens  kuster.  5  &  6)  »l:a  och  2:a  Ceylon-Plantage-kaffrv 
af  större  eller  medelstora,  mörkt  gråblåaktiga  bönor,  odlade  p. 
Ceylon.  7  &  8)  »Fint  och  ordinärt  inhemskt  Ceylon-kaffe»  af  stom 
och  mindre,  dels  mörkare,  dels  ljusare  bönor,  skördade  af  på  C-eylor 
förvildade  kaffebuskar.  9)  »Singapore-kaffe»,  odladt  på  ön  Pooh- 
Penony  och  bestående  i  allmänhet  af  större  grågula  bönor.  l<'i 
l:a  gult  Java-plantage-kaffe  eller  Jåtte-Java-kaffe  af  betydligt  stöm 
fylliga,  ljust  grågula  bönor,  odlade  på  synnerligen  bördig  jordman: 
11  &  12)  ha  och  2:a  gult  Java-kaffe,  af  medelstora  gulgråa  bönor, 
13)  Fint  mörkgult  Java-kaffe,  af  större  och  mindre  mörkare  jnilprs 
bönor.  14)  Brunt  Java-kaffe  af  större  och  medelstora  brungrå 
bönor.  15)  Brunt  Kungs- Java-kaffe,  af  medelstora  och  smärre  mörkt 
brungula  bönor,  utgörande  det  finaste  af  de  på  Java  odlade  kaffe- 
slagen. 

C)  Amerikanska  kaffeslag.  Tre  olika  slag  af  »Rio-kaffe»,  be- 
stående af  medelstora,  mörkare  och  ljusare  gråblåaktiga  till  grugvla 
bönor.  1)  »Femambuco-kaffe»,  liknande  Rio-kaffe.  2)  tSantos-kan<. 
en  blandning  af  olikstora  ljusare,  grå  eller  blågrå  bönor.  3)  Costa- 
Rica-kaffe  af  jemnstora,  något  rundade,  klarare,  gråblå  bönor. 

Halten  af  koffein  i  de  olika  kaffeslagen  varierar  från  0.8  till 
1.0  procent. 

I  rostade  kaffeblad,  hvaraf  äfven  ett  prof  förevisades  uppp: 
kaffeinhalten  till  1.26  procent. 

Af  thé  innehöll  den  framlagda  serien  följande  sla^^:,   for»^ 
kommande  i  den  engelska  marknaden: 

A)  Gröna  Théer.  1)  »2)'w»  (Tchy).  Finaste  gröna  thé.  2  4  .>» 
»Superior»  och  »2:a  ImperiaU.  Fint  grönt  kejsarthé.  4)  »Superi^r 
Ounpowder.  Fint  Krutthé.  ö  &  6)  »Superior»  och  »2:a  Hyson- 
Thésorter  af  god  beskaffenhet  samt  7)  »Tongkay»,  en  grön  thésort 
af  mera  medelmåttig  beskaffenhet. 


283 

B)  Svarta  Théer»  8)  »Extra  superior  Suchong»,  9)  »Padu 
Souchong»,  10)  »Capu  Souchong».  11)  »Superior  Sickqua  Flower 
Pekoe.  12)  Superior  orange  Pekoe.  13)  Superior  paling  Pekoe. 
14)  »Yellow  Pekoe».  15)  Superior  Pekoe.  16)  »Pekoe-Congo»,  17) 
»Kaisom-Congo».  18)  7by«an  Congo«.  19)  »Superior  Congo-Com- 
poy».     20)  »2."o  Congo-Compoy».     21)  »Pauchong». 

Man  har  funnit  i  de  olika  slagen  af  tbé  från  2.40  till  4.10 
procent  koffein. 

Såsom  äfvenledes  innehållande  Koffein  förevisades  det  bekanta 
Paraguay-théet  eller  Mate  af  II  ex  pnrnguayensis,  Lamb.  samt  slut- 
ligen frön  af  Paullinia  sorbilis  och  deraf  beredd  chokoladliknande 
massa,  af  infödingarne  i  Sydamerika  benämnd  »Guarana>\  det  mest 
koffeinhaltiga  bland  hittills  kända  ämnen,  innehållande  ända  till 
5.07  procent  af  nnmnda  qväf?ehaltiga  växtbns. 

Såsom  ett  bihang  till  denna  serie  af  koffeinhaltiga  droger 
förevisade  äfven  Hr.  S.  en  samling  af  olika  kakao-sorter  jemte 
preparater  af  dem,  skänkte  af  Konditor  C.  J.  Grafström  till 
Karolinska  Institutet.  Denna  samling  utgjordes  af  följande  slag, 
för  hvilkas  olika  behandling  och  utseende  Hr  S.  i  korthet  re- 
dogjorde : 

A)  »Jordkakao»,  bestående  af  bönor,  som  varit  en  kort  tid  ned- 
gräfda  i  jorden  och  derunder  genomgått  en  viss  grad  nf  jäsning, 
hvarigcnom  en  del  af  det  bittra  qväfvehaltiga  theobrominet,  som  i 
dem  innehålles,  undergått  söuderdelning,  sä  att  deras  smak  blifvit 
mindre  bitter 

1)  »Soconuzco  Kakao»  af  mycket  stora  1^  tum  långa  bönor. 
(I  de  farmakagnostiska  handböckerna  uppgifvcs  denna  sort  van- 
ligen bestå  af  små  bönor).  2)  Cuba-Kakao.  3)  S:tc  Maria-Kakao. 
4)  S:t  Domiago-Kakao  (oskalnd  och  skalad).  5  &  6)  Puerto- 
Cabello-Kakao  (2  slag,  mest  värderad).  7)  Caraccas-Kakao  (oskalad 
och  skalad.  8)  Guayaquil- Kakao  (oskalad  och  skalad).  9)  Pacd- 
Kakao. 

B)  »Sol-Kakao»,  som  ej  varit  nedgräfd  i  jorden.  10  6l  11) 
Trinidad' Kakao.  12)  Mar tinique- Kakao.  13)  Maracaibo-Kakao 
(oskalad  och  skalad).      14)  Marafion- Kakao   och   15)  Bahia-Kakao. 

Pulveriserad  Kakao  befriad  från  fett,  deh  genom  pressning  och 
dels  genom  eter  samt  af  Hr  Grafström  beredt  kakaofett  af  vac- 
ker beskaffenhet  afslutade  den  rikhaltiga  samlingen. 

=  Hr  Lamm  anmälde  att  han  vid  kemisk  undersökning 
af  en  grön  lampskärm^  af  det  slag  som  allmänt  härstädes  be- 
gagnas, funnit  arsenikfärg  i  ej  ringa  qvantitet,  samt  hemställde 
om  dylika  lampskärmar,  då  de  upphettas,  kunna  vålla  giftets 
förflygtigande  och  spridande  i  luften  samt  sålunda  kunna  vara 
för  helsan  vådliga. 

Frih.  v.  DiJBEN  ansåg  att  det  lager  af  glasyr  eller  fer- 
nissa, hvarmed  dylika  skärmar  vanligen  äro  försedda,  torde  till- 


284 

r&ckligt  täcka  den  underliggande  f&rgen,  för  att  vid  upphettning 
hindra  arsenikens  spridande. 

Hr  Hamberg  anmärkte  att  åtminstone  en  af  arsenikfär- 
gema,  nemligen  ättiksyrad  kopparoxid  (s.  k.  SchweinfartergröD) 
vid  uppvärmning  anses  ge  en  flyktig  arsenikforening,  kakodjl- 
oxid;  dock  är  detta  förhållande  ej  afgörande  bevisadt.  Bildas 
emellertid  vid  upphettning  en  sådan  flygtig  arsenikf^rening  miste 
densamma,  åtminstone  för  lätt  mottagliga  personer,  på  helsu 
ega  menlig  inverkan. 

Den  27  November, 

Sopplementhifte  till  Hygiea.  —  ByggnadBfir&gan.  —  Bref  från  Prot  BKUcs.iL 
Constitntio  epidemioa.  —  Trakomer.  —  OasfÖrgifYaing.  —  Referafcr.  — 
OTariotomier. 

=  Sällskapets  ledamot  Hr  Bottiger  välkomnades  af  Ord- 
föranden. 

=  Ordföranden  tillkännagaf  att  komitén  tillstyrkt,  att,  i 
likhet  med  hvad  föregående  år  egt  rum,  ett  supplementhäfu  till 
Sällskapets  tidskrift  för  innevarande  år  skulle  till  afslntande  af 
1866  års  förhandlingar,  utgifvas,  och  beslöt  Sällskapet  på  derom 
gjord  proposition  utgifvandet  af  nämnde  supplementhäfle. 

=  Ordföranden  anmälde,  att  han  och  Sekreteraren  till  foIje 
af  Sällskapets  uppdrag  den  30  sistlidne  Oktober  (se  protokollet 
denna  dag)  med  afseende  på  byggnadsfrågans  snara  handläg- 
gande, till  Drätselnämndens  första  Afdelning  inlemnat  följande 
skrifvelse : 

Till  Stockholms  Stads  Drätselnämnds  första  Afdelmng. 
Sedan  Svenska  Läkaresällskapet,  i  en  till  Stockholms  Stads 
Drätselnämnds  första  Afdelning  ställd  skrifvelse  dea  8  sistlidne 
Maj,  vördsamligen  forfrågat  sig  om  och  på  hvad  >ilkor  Läkaresall- 
skåpet  skulle  kunna  erhålla  en  staden  tillhörig  tomt,  belägen  vid 
Berzelii  park  samt  på  angifna  skäl  uttryckt  sin  förhoppning  derom 
att  nämnde  tomt  skulle  antingen  kunna  till  Sällskapet  öfverlåtA5 
eller  for  billigt  pris  få  inköpas,  så  har  med  anledning  häraf  Stock- 
holms stads  Drätselnämnds  första  afdelning,  enligt  dess  protokoll 
af  den  20  sistlidne  Juni,  beslutat,  att  den  gjorda  ansökningen  ej 
kunde  till  någon  vidare  åtgärd  föranleda,  så  framt  ej  en  jordremsa, 
tillhörig  den  bredvid  liggande  De  Geerska  egendomen,  i  samman- 
hang med  stadens  tomt  af  Sällskapet  bebyggdes  eller  ordnades. 
Med  anledning  häraf  får  Läkaresällskapet  upplysa,  att  Sällskapet 
redan  trädt  i  underhandling  om  inköp  af  den  ofvan  nämnda  jord- 
remsan och  hoppas  äfven,  sedan  några  preliminära  åtgärder,   nöd- 


285 

Yändiga  för  upphifvandet  af  egendomens  fideikomiss-natur»  blifvit 
vidtagna,  att  densamma  kunna  forvärfTa.  Men  då  denna  transak- 
tion skulle  i  väsendUig  mån  för  SäUskapet  underlättas»  om  Stads- 
fullmäktige på  anförda  vilkor  skulle  vilja  öfverlåta  ofvannämnde 
staden  tillhöriga  tomt,  har  Läkaresällskapet,  for  hvilket  denna  fråga 
är  af  den  högsta  vigt,  ansett  sig  böra,  under  åberopande  af  sin 
förra  skrifvelse,  förnya  sin  deri  framställda  begäran,  förbindande 
sig  Sällskapet  att  ej  företaga  någon  nybyggnad  eller  annan  förän- 
dring å  stadens  tomt,  förr  än  den  De  Geerska  egendomen  tillhöriga 
jordremsan  blifvit  af  Sällskapet  förvärfvad,  då  båda  tomterna  i 
sammanhang  skulle  komma  att  på  ett  ändamålsenligt  och  prydligt 
satt  ordnas  och  bebyggas. 

Med  anledning  af  denna  skrifvelse  lärer  Drätselnämndens 
första  afdelning  beslutat  att  hos  Hrr  Stadsfullmäktige  hemst&lla, 
att  ifrågavarande,  staden  tillhöriga,  obebyggda  tomt  N:ris  1  och 
2  i  qvarteret  Styrpinn  må  till  Svenska  Läkaresällskapet  kost- 
nadsfritt upplåtas;  dock  under  vilkor  att  tomten,  i  sammanhang 
med  derintill  stötande  jordremsa,  tillhörande  De  Greerska  fidei- 
komisset,  bebygges  inom  fem  år  från  det  upplåtelsen  egt  rum 
och  i  enlighet  med  ritning,  öfver  hvilken  dessförinnan  Stads- 
styrelsen bör  lemnas  tillHille  att  sig  yttra,  att  byggnaden  icke 
må  användas  for  andra  ändamål  än  som  stå  i  sammanhang 
med  Läkaresällskapets  verksamhet;  samt  att,  om  Svenska  Lä- 
karesällskapet skulle  komma  att  upphöra,  Staden  må  ega  att 
byggnaderna  jemte  tomterna,  hvarå  den  är  uppförd,  inlösa  mot 
det  belopp,  som  egendomen  Läkaresällskapet  kostat;  sko- 
lande genom  Stadsingeniöreus  försorg  ritning  öfver  tomterna, 
jemte  angränsande  del  af  De  Geerska  fideikomissegendoraen 
upprättas,  för  att  jemte  skrifvelsen,  till  Hrr  Stadsfullmäktige 
insändas. 

Efter  någon  diskussion,  hvari  deltogo  Ordföranden  samt 
Hrr  Carlson,  Malmsten  och  Sekreteraren,  beslöts,  efter  af 
Ordföranden  framställd  proposition,  att  Sällskapet  borde  söka 
få  punkten :  »att  byggnaden  icke  må  användas  för  andra  ända- 
mål än  som  stå  i  sammanhang  med  Läkaresällskapets  verksam- 
hets förändrad  eller  borttagen,  samt  att  uppdrag  att  på  lämpli- 
gaste sätt  söka  åvägabringa  ändring  häri  skulle  åt  OrdtTiranden 
och  Sekreteraren  öfverlemnas. 

=  Sekreteraren  meddelad  ett  från  Prof.  Ernst  Brvcke 
i  Wien  ankommet  bref,  med  anledning  af  hans  inväljande  till 
utländsk  ledamot  af  Läkaresällskapet. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  18  till  och  med  Lördagen  den  24  November  1866: 


286 

Sjakligheten  ej  betydlig. 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  sjakdoinsfall  (fr&n  21  likmre): 

Febris  typlioidei 2.  Nearalgia 5.'IcterQB  i 

Pertassis 2.  Conjunctivitis  8.  RheamatUmua  acataa  10. 

Cholerins 1.  Otitis    4.  Erysipdas      5. 

Diairhoea 42.  Ang.  tons.  &  fauciam  49.  Erythema  nodotum  2. 

Febris  paerperalis  ...  2.  Laryngo-tracheitis.    .       9.  Urticaria 1 

Febrifl  intermittens  .  9.  Bronch.   Cat.  broncb.    71.  Zona      2. 

Yariolie.    Varioloides      2.  Pneamonia 4.  Furancalas  1. 

Varicellie 1.  Plcuritia 1.  Carbunciilaa 1- 

Scarlatina 6.  Febris  gastr.  simplex  22.  Rbeam.  recens  efebiiL  4. 

Sypbilis  5.  Gaatritis.    Enteritis  .  4.{Catarrhas  ventr.  acot.  3. 

Oonorrhoea 6.  Colitis  2..                        «        ~  ^^ 

Meningit»  cerebralis       2.,Peritoniti8 1.                                    *  "^ 

2.  A  Hufvudstadens  Sjukvårdsanstalter: 

Pl  Serajimer-lasarettet:  sjukantalet  den  24  Not.  250,  hraraf  137  p&  af- 
delningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typhoides  2,  rbe^- 
matismus  acutus  2,  bronchitis  1,  pnenmonia  1,  pleuritis  1,  colitis  1. 

Pä  Allmänna  Garnisons-sjukhuset:  sjukantalet  den  24  No  v.  214,  hvaraf  8S 
pä  afdelningen  för  invärtes  ^juke;  inkomne  under  veckan:  conjooctivitU  tn- 
cbomatosa  15,  conjnnctivitis  7,  gonorrhoea  5,  bronchitis  5,  pnenmonia  4,  febris 
typboides  3,  diarrhoea  3,  gastritis  2,  sypbilis  2,  neuralgia  1,  otitis  1,  acgiaa 
tonsillaris  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

Pä  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  24  Nov.  186,  hvanf 
134  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  4,  variolae  3,  pneamoaia 

3,  delirium  tremens  1,  febris  gastrica  simplex  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Sabbatsberg:  sjukantalet  den  24  Nov.  57,  favanf 
45  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  bronchitis  5,  febris  typboides  2, 
delirium  tremens  1,  pneumoiäa  1,  febris  gastrica  simplex  1,  metritis  1. 

Pä  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  10,  bronchitis  6,  varicellae  1,  conjoocti- 
vitis  1,  otitis  1,  pleuritis  1,  erysipelas  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  7,  bronchitis 
2,  otitis  1,  erysipelas  1. 

Pä  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  24  Nov.  58;  inkomne  under  veckan: 
conjunctivitis  1.  febris  gastrica  simplex  1,  gastritis  1,  ecsema  1. 

Pä  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  16;  scarlatina  1;  helsotill- 
ståndet  godt. 

Pä  Provisoriska  Bambördshuset:  antalet  vårdade  6;  helso  ti  listandet  till- 
fredsställande. 

Pä  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillständet  godt. 

Pä  Diakoniss-sjukhuset :  sjukantalet  den  24  Nov.  37;  inkomne  nnder  veckan: 
gastritis  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  24  Nov.  176,  hvaraf 
86  mankön  och  90  qvinkön. 

Pä  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  24  Nov.  166,  hvaiif 
140  från  staden  och  26  från  länet;  inkomne:  synhilis  14,  pnorrhosa  1. 

Pä  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  24  Nov.  4b;  inkomne;  sypbilis 
12, .  gonorrhoea  6. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) :  bronchitis  4i 
diarrhoea  26,  angina  tonsillaris  13,  rheumatismns  8,  pneumonia  6,  febris  iater 
mittens  5,  febris  gastrica  simplex  5,  intoxicatio  e  vapor.  carbon.  4,  Kastricismtu 

4,  gastritis  3,  variolse  2,  scarlatina  2,  delirium  tremens  2,  sypbilis  \  apoplexia 
cerebri  2,  dysenteria  1,  ophthalmia  1,  laryngitis  1,  peritonitis  1,  cystitis  1 

4.  I  Stadens  Fängelse:  delirium  tremens  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:  bronchitis  8,  conjunctivitis  2,  diarrhoes  2. 

Med  anledning  af  de  från  Garnisonssjukhuset  anmälda  fallen 
af  Ophthalmia  trachomatosa,   omnämnde   Hr  Lundberger  att 


287 

de  flesta  fallen  inträflfat  vid  Svea  Lifgarde  samt  deraf  13  fall 
inom  ett  kompani.  Alla  hade  varit  af  ganska  lindrig  beskaf- 
fenhet med  undantag  af  ett  enda,  som  var  af  äldre  dato,  —  Hr 
Malmborg  anmälde  att  några  nya  fall  af  trakoraatös  ögon- 
sjukdom under  de  seduaste  dagarna  inkommit  till  Garnisons- 
sjukhuset, nemligen  2  från  Andra  Gardet  och  3  från  flottan, 
äfven  dessa  lindriga. 

Med  anledning  af  de  inrapporterade  fallen  af  förgiftning 
tjenom  Itfsga»  meddelade  Hr  Stoltz  följande: 

Onsdagen  den  21  November  pä  morgonen  kallades  jag  till  en 
familj,  som  uppgafs  vara  sjuk  till  följe  af  kolos.  Vid  min  ankomst 
till  de  sjuka  befanns  i  deras  sofrum  en  egendomlig  lukt,  liknande 
den  af  lysgas,  och  vid  närmare  efterforskande  upptäcktes  att  ett 
gasrör  pä  gatan  utanför  huset  sprungit  sönder  och  hade  gasen  deri- 
fråu  trängt  iu  i  huset.  Klockan  11  pä  aftonen  förut  hade  den 
sista  af  familjen  gått  till  sängs,  men  hade  då  ej  nägon  gaalukt 
förroärkts.  De  sjuka  voro  följande:  l:o  en  äldre  qvinna,  69  år 
gammal;  hon  låg  i  ett  komatöst  tillstånd,  hopkrupen,  stänkande, 
ytterst  blek;  dä  man  högt  tilltalade  henne  vaknade  hon  upp  och 
svarade  redigt  på  frågor,  men  såg  virrig  och  besynnerlig  ut.  Pu- 
pillerna voro  starkt  dila terade^  pulsen  hastig,  liten  och  svag.  Hon 
klagade  öfver  yrsel  och  stark  hufvudvärk,  hade  ej  haft  några  kräk- 
niugar,  men  deremot  hade  hon  haft  ofrivilliga,  tunna,  ytterst  stin- 
kande öppningar  af  ett  svartaktigt,  tjärlikt  utseende.  Så  snart  man 
ej  tilltalade  henne,  äterföU  hon  i  coma. 

2:0  en  qvinna,  32  år  gammal,  hon  var  vid  mitt  besök  tem- 
ligen  redig,  men  uppgafs  förut  hafva  delirerat,  skrikit  och  varit 
vildsint  »likasom  under  ett  ordentligt  bränvinsrus»,  och  hade  hon 
så  fortfarit  ända  till  dess  hon  föll  i  vanmakt,  efter  hvilken  hon 
snart  vaknade  redig.  Hon  klagade  öfver  yrsel  och  en  ytterst  sträng 
hufvudvärk;  pupillerna  voro  stora,  pulsen  liten,  qvick,  ansigtet  blos- 
sande rödt.  Hon  skulle  försöka  ställa  sig  upp  på  benen,  men  föll 
till  golfvet.     Hade  ej  haft  hvarken  kräkning  eller  öppning. 

3:0  En  flicka,  6  år  gammal;  äfven  hon  klagade  öfver  hufvud- 
värk, men  mest  öfver  häftiga  smärtor  i  maggropen;  äfven  hade 
hon  hela  morgonen  besvärats  af  ymniga  kräkuingar,  hvilka  ännu 
fortforo  då  jag  såg  henne,  och  de  voro  dä  betydligt  blodblandade. 
Hon  var  för  öfrigt  blek  och  pussig  i  ansigtet,  pupillerna  stora, 
huden  svettig,  pulsen  ytterst  hastig,  liten  och  svag.  Hon  orkade 
med  möda  sitta  uppe  i  sängen. 

4:0  En  gosse  om  4  års  ålder;  ban  låg  och  jemradc  sig  högt 
öfver  smärta  i  magen,  hade  äckel  och  mycken  benägenhet  för  kräk- 
ning. Han  var  röd  i  ansigtet,  pupillerna  utvidgade,  pulseu  hastig 
och  liten. 

Utom  dessa  fyra  sjuka  hade  3:ne  späda  barn,  6  veckor  gamla, 
tillbringat  natten  i  samma  rum,  men  dessa  voro  fullkomligt  krya 
och  friska. 


288 

Min  fonta  åtgärd  var  naturligtvis  att  genast  föra  alla  så  ^r 
sjuka  som  friska  ur  rummet;  friska  luften  och  några  kalla  be<:u.v 
ningar  gjorde  de  båda  äldsta  patienterna  genast  bättre,  åt  de  ber. 
sjuka  barnen   gafs   klorsyradt  kali  i  lösning,    och  voro   alla   da^r* 
efteråt  friska. 

=  Hr  Chr.  Loven  refererade  Dr  M.  V.  Odenu   arbt-t-: 
Bidrag  Ull  kännedomen  om  morrhårens  anatomiska  byggnad. 

Uti  denna  afhandiing,  som  den  7  Mars  1866  föredrogs  i  Fj* 
Biografiska  Sällskapet  i  Lund  och  finnes  införd  i  andra  bandet  fi 
Lunds  Universitets  årsskrift,  har  författaren  lemnat  en  särdeles  in- 
tressant redogörelse  för  sina  undersökningar  öfver  morrfaåren  o.t 
derigenom  i  flera  väsendtliga  punkter  dels  rättat,  dels  oét  kompk:- 
terat  de  iakttagelser  öfver  dessa  organer,  som  förut  blifvit  meddel^e 
—  i  sednaste  tid  företrädesvis  af  Gbobnbaur  och  Leudig. 

Afhandlingen  inledes  med  en  kort  framställning  om  morrhirras 
förekomst  och  olika  utveckling  inom  de  särskilda  däggdjurklasserr.^. 
bvaraf  framgår  att  denna  sednare  »håller  jerana  steg  med  drt  u: 
djurens  lefnadssatt  och  vistelseort  betingade  behofvet  af  särskiltin 
och  på  något  afstånd  verkande  känselorganer».  I  enlighet  härirtrd 
äro  de  högt  utbildade  hos  gnagame  och  ro/djuren^  särdeles  kattom*. 
men  sin  största  utveckling  synas  de  nå  hos  sälame,  der  hårfoUik- 
larne  (hos  ringaålen)  nå  en  längd  af  14 — 15  mm.  under  det  de 
hos  oxen  endast  hinna  till  omkring  5  mm. 

Det  oaktadt  och  ehuru  man  ej  kunnat  undgå  att  anmärka  <k 
ansenliga  nervgrenar,  som  gå  till  dessa  bildningar  samt  äfven  på  ci* 
perimentel  väg  kände  derns  stora  känslighet,  har  man  först  pä  sed- 
nare tiden  börjat  framhålla  morrhårens  skiljaktighet  från  de  vanli<.^ 
håren  eller  snarare  tillvaron  hos  de  förra  af  väsendtliga  delar,  som 
helt  och  hållet  saknas  hos  de  sednare.  Morrhåren  äro  nemligrs 
»verkliga  hår  och  ega  såsom  sådana  alla  de  delar,  h  vilka  tillkom  ma 
de  vanliga  håren,  hårsäck  med  papill,  rotskidor  och  hårskaft  med 
bulbus.  Men  i  sin  egenskap  af  taktila  organer  äro  de  derjemte  för- 
sedda med  en  mellan  hårsucken  och  rotskidorna  belägen  kaverno? 
kropp,  med  hvilken  en  karakteristisk  nervös  apparat  står  i  närmaste 
samband». 

Förf.  öfvergår  derefter  först  till  en  beskrifning  af  de  delar  bo* 
morrhåreu,  som  de  hafva  gemensamt  med  de  vanliga  håren.  Dessa 
delar  hafva  ock  i  det  väsentligaste  samma  byggnad  som  hos  de 
sistnämnda;  olikheterna  göra  sig  egentligen  gällande  med  afseende 
på  den  homogena  membran  (»glashinna»  Kölli&er),  som  hos  de  van- 
liga  håren  omedelbart  bekläder  hårsäckens  insida  såsom  dennas  in- 
nersta och  tredje  lager  samt  inåt  utgör  basalmembran  för  den  yttre 
rotskidan,  hvilken,  såsom  bekant,  är  en  epitelial-  bildning  och  lK>r 
betraktas  såsom  en  fortsättning  af  hudens  rete  Malpighi,  likasom 
sjelfva  hårsäcken  är  en  sådan  af  corium.  Hos  morrhåren  slutar  si§r 
icke  den  homogena  membranen  omedelbart  intill  hårsäckens  inre. 
transversala  fiberslag  utan  är  »längs  dettas  nästan  hela  atrackning 
skild  därifrån  och  sammanhänger  endast  upptill  dermed.    Härigenom 


pkommer  mellan  båda  ett  öppet  rum»  hvilket  just  upptages  af  de 
morrhären  utmärkande  kavernösa-  och  uervappara terna».  Emot 
rj^enbaur  uppgifver  förf.,  att  ban  äfven  i  morrbårsfoUiklarne  funnit 
nnn  homogena  membran  utgöra  en  omedelbar  fortsättning  af  corii 
iigaste  lager. 

I  den  yttre  rotskidan  har  förf.  hos  hund,  katt  och  råtta  på- 
iffnt  de  af  Max  Schultze  upptäckta  egendomliga  »Stachel-  und 
iff  zelleii»,  som,  såvidt  bekant,  tillhöra  de  djupare  lagren  af  epidermis, 
>ckn  skifepitelier  och  motsvarande  patologiska  bildningar  —  ett 
nd,  som  yttermera  bevisar  den  yttre  rotskidans  identitet  med  stra- 
>m  Malpighii.  I  fråga  om  den  inre  rotskidan,  h vilken  Henlb  be- 
aktar såsom  en  modifikation  af  öfverhudens  hornlager,  tyckes  förf. 
lera  vara  böjd  för  Köllikers  åsigt,  att  detta  lager  bör  betraktas 
Lsom  en  sjelfständig,  håret  tillhörande  bildning. 

Papillen  har  förf.  hos  katt  och  råtta  funnit  sluta  sig  i  en  lång 
tnal  spets,  som  fortsätter  sig  upp  i  hårets  roiirgknnal  till  åtminstone 
n  fjerdedel  nf  follikelns  höjd,  utan  att  likväl  kunna  bekräfta  Hen- 
INQEKS  för  öfrigt  redan  af  Bendz  bestridda  uppgift,  att  pnpillen 
budens  morrhär  skulle  sträcka  sig  fem  linier  öfver  hudytnn,  och 
öljaktlii^en  dessa,  afskurna  nära  huden,  skulle  utgjuta  en  droppa 
(lod.  Leijdig  och  Gegenbaur's  iakttagelser  af  en  rödfärgad  vätska 
en  del  af  hårets  märgkanal  förklarar  förf.  såsom  beroende  på  en 
från  papillen  särdeles  lätt  inträdande  extravnsation. 

Kfter  några  ord  om  hArbulbens  byggnad,  öfvergår  förf.  nu  till 
skildringar  af  de  för  morrhåren  egendomliga  bildningarne:  den  spön- 
i^iösa  eller  kavernösa  kroppen  och  nervapparaten.  Oaktadt  redan 
från  Hallers  tid  flera  forskare  anmärkt  den  ovanliga  blodrikedomen 
hos  morrhåren,  är  det  först  Leijdig  som  lemuat  en  någorlunda  full- 
ständig beskrifning  af  den  kavernösa  apparaten. 

Enligt  förf.  iakttagelser  består  denna  af  tvänne  afdelningar,  en 
undre  längre  och  smalare,  nästan  cylindrisk;  den  egentliga  kavernösa 
kroppen;    och   af  en   öfre   kortare   men  vidare  afdelning:    rinffsinuSt 
som  vanligen  når  upp  mot  follikelhalsen,  men   stundom,   såsom  hos 
sälarne,  är  belägen  midt  i  follikelns  höjd.     Deu   undre  afdelningcn 
består  af  ett  från  bårsäckens  transversala  lager  utgående  alveolarverk, 
i  form  af  finare  eller  grötre  balkar  af  en  klar,  finstrimmig  eller  ofta 
nästan  homogen  bindeväf  med  inströdda  aflAnga  kärnor,  jemte  fina, 
longitudinalt  löpande  elastiska  fibrer.    Inåt  blifva  balkarne  allt  tätare 
och  sammanflyta  omedelbart  utanpå   den   homogena   membranen   till 
ett  sammanhängande  kompakt  lager,  som  uppåt  öfvergår  i  ringsinus, 
bildande  dennas  inre  begränsning  och   här  småningom   tilltagande  i 
tjocklek,  till  dess  detsamma  ofvanför  ringsinus  möter  och  förenar  sig 
med  bårsäckens  öfversta  del.     I  genomskärning  på  längden  får  denna 
del  således  formen  af  en  kil,   med  spetsen  nedåt  och  den  snedt  af- 
skurna bflsen  uppåt  och  utåt;   förf.   benämner  den   derföre   »den  ho- 
niska  kroppen».     Dess  inre,   närmast  den  homogena  membranen  be- 
lägna del  utgöres  af  ett  klarare,  men  genomskinligt  lager,  deu  yttre 
delen  af  basen  deremot  visar  liknande  balkar  och  alveoli  som  i  den 
kaverndsa  apparatens  undre  afdelning.     De  nämnda  alveolerna  i  den 


290 

kouiska  kroppens  yttre  och  öfre  del  öppna  sig  i  öfre  deleB  s!  n>l 
siniis.  Beträffande  förhållandet  mellan  denna  sist  nämnda  oeh  tlrtL 
i  den  egentliga  spongiösa  kroppens  öfre  del,  så  är  detta  något  o^ 
i  olika  delar  af  sinas.  Förf.  har  neniligen  funnit»  att  dennes  xxh  1 1 
rand  ej  rundtomkring  håret  ligger  i  aamma  höjd,  utan  att  de&  : 
en  del  af  sitt  omfång  sänker  sig  djupare  ned,  hvilken  nedsåiib^v 
motsvarar  konkaviteten  af  sjelfva  hårskaftets  krökning.  I  den  bcp 
upp  belägna  delen  af  sinus,  anser  förf.  ingen  kommaoikatioD  ki 
den  spongiösa  kroppens  kaverner  ega  rum,  h vilket  deremot  bcsusr 
kan  demonstreras  fÖr  den  nedsänkta  delen.  Här  fylles  ainus  sf  •*: 
på  en  tuniu  fråo  kavitetens  inre  YRg^  utgående  stjelk,  nedhängande  e^o- 
doralig,  i  längdgenomskärning  aflång  kropp,  som  af  Leijdig  htlr 
beskrifven  under  benämningen  »Bingwulst  der  Wnrzelscfaeideo*.  a«i 
hvilken  förf.  funnit  utgå,  icke  från  rotskidorna,  utan  frän  det  k<~<si- 
pakta  laget  tätt  utanpå  den  homogena  membranen  och  endast  *1 
högst  två  tredjedelar  eller  tre  fjerdedelar  omgifva  hårets  omfiiM 
Rörande  denna  egendomliga  bildnings  funktion,  framkastar  förf.  •:.' 
afhandlingens  slut  en  sinnrik  formodan,  som  har  stor  sannolikie' 
för  sig,  nemligen  att  »ringåsen  tjenar  såsom  en  slags  klaff,  ior  ^r 
afstänga  ringsinus  från  den  spongiösa  kroppen,  derigenom  att  <ie 
vid  morrhårets  uppresning  pressas  in  i  den  nedersta  delen  af  sm^ 
»Blodet  tvingas  på  detta  sätt  att  qvarstanna  i  ringsinus,  ut^wsje? 
denne  och  fyller  samtidigt  de  på  yttre  sidan  om  den  koniska  krop- 
pen belägna  alveoli,  h varigenom  dels  nämnde  kropp  tryckas  fastaj: 
mot  hårskaftet,  dels  åt  den  inuti  densamma  belägna  nervösa  termi- 
nalapparater beredes  ett  på  en  gång  fast  och  elastiskt  underlag». 

Börande  kärlens  förhållande  i  den  kavemösa  kroppen  bekräfta! 
förf.  Leijdigs  uppgift,  att  artererua  intränga  genom  balkame  i  (ie; 
kompakta  laget,  här  upplösa  sig  i  ett  kapillamät  och  derpå  åirH: 
öppna  sig  i  alveoli  och  ringsinus,  utan  att  likväl  kunna  med  visVt 
angifva,  hvar  och  huru  ofvergången  sker. 

Nerverna  förhålla  sig  väsentligen  på  följande  sätt:  sedan  nen- 
stammen  genomborrat  hårsäcken  och  genom  balkarne  trängt  fras 
till  den  spongiösa  kroppens  kompakta  lager,  utbreder  den  sig  uoder 
fortgående  förgrening  i  detta,  hufvudsakligen  i  riktningen  upfa^ 
men  tillika  åt  båda  sidor,  så  att  den  ungefar  vid  undre  delen  ^ 
ringsinus  fullständigt  omsluter  rotskidan.  Genom  talrika  anaatomc^e? 
bildas  här  ett  temligen  groft  plexus,  h vilket,  då  vi  hunnit  till  ring- 
sinus, inträder  i  den  här  belägna  delen  af  det  kompakta  laget,  upp- 
löser sig  i  finare,  af  några  få  nervfibrer  bestående  knippen,  aom  t:- 
venledes  anastomosera  med  hvarandra  och  bilda  ett  finare  pleius.  i 
hvilket  man  har  rikligt  tillfälle  att  se  delningar  af  nervfibrerna.  Ikss^ 
antaga  nu  alltmera  ett  parallelt  läge  i  riktning  rakt  uppåt,  sä  at: 
de  mot  nedre  delen  af  den  koniska  kroppen  ligga  utbredda  i  (ftt 
jemnt  lag;  de  hafva  der  under  småningom  af  tagit  i  tjocklek,  mer. 
äro  ännu  tydligt  dubbeikonturerade.  Vid  inträdet  i  den  konisU 
kroppen  förlora  de  sin  märgskida  »som  slutar  tillspetaad,  och  frin 
detta  ställe  fortgår  uppåt  en  smal  glänsande  fiber,  hvilken  vi  vtl 
då  det  uppenbarligen  gäller  ett  taktilt  orgnn,   med   Kradsb  kunna 


291 

xjxsL  »termmaljiber».  Efter  en  kritik  af  en  hypotes  af  Leijdig 
&  om  dessa  nervers  slut,  yttrar  förf.:  »Det  är  endost  med  en 
vokan  jag  i  en  fråga  af  sådan  svårighet,  som  den  om  nerver- 
.iicliiin<<s8ätt,   vågar   framlägga  de  resultater,   hvartill  jag  anser 

Li lidersökningar  i  detta  afseende  bafva  ledt.  Hos  katten,  hvil- 
)vk^  for  denna  undersökning  funnit  mest  lämplig,  och  äfven  nå- 
^ånj^er  hos  råttan  och  kaninen  tror  jag  mig  således  hafva  iakt- 

liuruledes  terminalfibern  öfvergnr  i  en  aflångt  rundad  ansväll- 
Denna  ansvällning  har  ett  fullkomligt  homogent  eller  på  sin 

ett  mycket  fingrenuleradt  utseende  utan  någon  slags  central 
kins^  och  företer  dessutom  en  egen  matt  glans,  som  temligen 
skiljer  dem  friin  de  i  grannskapet  liggande  kärnorna,  hvilka  den 
tra  i  form  och  storlek  ungefår  liknar.  Då  jag  aldrig  på  andra 
ti  om  denna  ansvällning  sett  någon  fortsättning  eller  förlängning 
ibem,  så  måste  jag  betrakta  densamma  såsom  en  terminalansväll' 
f,  analog  med  den  man  finner  i  Corpora  Paciui  och  nugon  gång 
orpora  bulboidea».  Förf.  påpekar  härefter  analogien  mttllan  de 
lionom  upptäckta  ändansvällningarne  och  de  Paciniska,  Meissnerska 

Krauseska  kroppnrne,  fråu  hvilka  de  dock  skilja  sig  uenom  en 
Vouilig  saknad  af  den  s.  k.  »Innenkolben»  och  anmärker  slutli- 
i :  »deremot  synas  dessa  terminalbilduiugar  genom  sitt  läge  i  högsta 
en  nf  hårfollikeln  nära  intill  hårskaftet  särdeles  lämpade  att  ome- 
bart  upptaga  hvnrje  rörelse  eller  vibration,  som  meddelas  åt  det 
fva  håret  och  tillika,  då  de  i  riklig  mängd  och  på  alla  sidor  om- 
va  detta,  liied  noggranhet  kunna  uppfatta  läget  och  riktningen  af 
t  fasta  eller  rörliga  föremål,  med  h vilket  håret  kommer  i  beröring». 
Rörande  undervisningsmetoden,  redogör  förf.  för  åtskilliga  af 
nom  begagnade  preparationsmedel ;  men  det  enda,  som  i  afseende 
.  de  nervösa  delarne  ledt  till  målet,  har  varit  macerering  af  den 
»pnade  follikeln  under  8 — 14  dygn  i  en  lösning  af  3 — 4  gram. 
igelsk  svafvelsyra  på  1  uns  destilleradt  vatten.  Afhandlingen  åt- 
Ijdes  af  en  af  förf  sjelf  tecknad,  utmärkt  vacker  och  upplysande 
Rnsch. 

=  Hr  LovÉN  refererade  vidare  följande  arbete:  Dr  £. 
YON:  Ueber  den  Einflusa  der  hinteren  Nervenwurzeln  des 
iiickenmarkes  auf  die  Erregbarkeit  der  vorderen,  Berichte  der 
lath.-phys.  Classe  der  Königl.  Sächs.  Gesellschaft  der  Wissen- 
chaften  No  v.  1865. 

Några  patologiska  iakttagelser,  isynnerhet  öfver  rörelserubbningar 
los  tabetiska  hade  gjort  det  för  förf.  sannolikt  att  musklernas  och 
leras  nervers  retbarhet  står  i  ett  visst  beroende  af  de  bakre  rötter- 
i\as  tillständ.  De  försök  förf.  under  Pruf.  C.  Ludwiqs  ledning  an- 
ställde, hade  derföre  närmast  att  besvara  frågan:  utöfva  de  bakre 
rötterna  —  äfven  om  utifrån  intet  artificielt  retmedel  inverkar  på 
dem  —  något  inflytande  på  de  motoriska  bildningarues  retbarhet? 
för  detta  ändamål  vore  naturligtvis  tillräckligt  att  visa,  det  de  främre 
rötternas  retbarhet  är  svagare  efter  de  bakres  genomskärning  än  före 
deimu  operation. 


292 

Efter  en  utförlig?  redogörelse  för  den   härvid    f5ljda  1B&^ 
som  afser  att  så   vidt  möjligt   på   det  omsorgsfullaste   aodw  i 
källor  till  misstag,  anföres  såsom  prof  fyra  försök,  i  hvilka.  lia 
i  alla  andra,    konstant  efter  de  bakre  rötternas  geDomskärantZ 
kraftigare  retning  af  de  främre  behöfdes  för  att  framkalla  det '/ 
synbara  ryckningen  i  bakbenen,   än   förut;  och  förf.  anser  %i*  ^^ 
berättigad  att  draga  den  slutsats,  att  de  fråmre  rötterna  ge^^ , 
medling  af  de  bakre  erhåUa  en  högre  retbarhetsgrad.      Deaså.  ^i^ 
ofverensståmma    i    viss   mån   med   dem    Brondgkest    anst&lH  cc' 
muskeltonus  hos  deknpiterade  grodor,  men  den  syaga  tetaoisb  k 
traktion,  som  denne  forskare  iakttog,  beror  på  en  reflektorisk  r^rii 
hvilket  bevisas  så   väl   deraf,    att  sammandragningen    i    sådana  N 
upphör,  sedan  de  bakre  rötterna  genom  skurits,  som  af  ven  der^i  J 
de  mnskelgrupper,  till  h vilka  den  Brondgeestska  tonus  är  iiisknx^ 
just  äro  desamma,  som  genom  en  hudretning  allramest  råka  i  rr'  I 
toriska  ryckningar. 

Att    emellertid    de    fenomemer    förf.  iakttagit  tillbdra  ^d  ^-I 
annan    kategori   bevisades  genom    flera   försök,    hvarvid   förf.  q^H 
från  den  bekanta  erfarenheten  att  den  rtflektori^ka  retbarbcten  d.  ^1 
liöjes  genom  ett  snitt,  som  skiljer  hjernan  från  ryggmärgen.    /^  *^ 
då  tydligt,  att  om  de  främre  rötternas  förhöjda  retbarhet  frairtil 
genom  en  reflektorisk  verkan  af  de  bakre,   så  borde  insii  vä  »ti 
denna  retbarhet  ännu  mera  skulle  ökas  efter  genomskärning  af  ^■- 
märgen.      Försöken   visade  dock   motsatsen.      Såsom   prof  meil>/ 
tvenne;  i  det  ena  pröfvades   de   främre   röttemas   retbarhet  —  s 
orörda  bakre  rötter  —  före  och  efter  af  tagandet  af  stycke  för  «t}ct 
af  hjernan  och  ryggmärgen;   i  det   andra   genomskuros  dea5fon.i3*£| 
de  bakre  rötterna.     »Af  dessa  och  en  hel  serie   försök  med  mjcs- 
resultat,  .»^ynes  tydligen  att,  om  de  bakre  rötterna  äro  oskadade.  >  'i 
successiva  borttagandet  af  särskilda  hjern-  och  ryggmärgspartier  fn^  | 
bringar  ett  sjunkande  af  de  främre  röttemas   retbarhet     Aro  c^r 
mot   de   bakre   rötterna   förut  genomskurna,    så   sjunker  de   frsm'*^! 
retbarhet    efter    denna   operation   och   blifver   sedan   med  ol>et}ii - 
vexlingar  konstant  under  borttagandet  af  delar  af  hjernan  och  n:. 
märgen.      Dessa   resultater  tillstädja   tvenne    tolkningar.     AntJM"^ 
stimuleras   de   sensibla   nerverna   sjelfständigt  från    ryggmärgen  ^••' 
blifva  derigenora  i  stånd  att   vid   periferien   verka    pd  de  niotc«r*»-' 
nerverna  eller  musklerna.     Jag   behöfvcr   knappt   omnämna,   att  '^ 
sådant  antagande    saknar  hvarje   stöd   af  anatomiska  gnmder  t'^''* 
fysiologiska  analogier.     Eller  ock  äro  de  punkter  i  de   nervösa  f'^ 
traldelarne,  der  de  motoriska  nerverna  påverkas  af  de  sensibla,  D^'' 
och  i  sådant  fall  vore  en  väsendtlig  olikhet  mellan  mina  och  Bn'-*^ 
geest*  försök  bevisade. 

=  Sekreteraren  meddelade  efter  Lancet  följande  foJl  f 
tvillingshafvandeakap  hos  en  qvinna  som  2  år  föriU  op^^rtrt^^ 
med  ovariotomi  för  Hydrops  ovarii*)» 


*)  ReprodQceradt  i  Wien.  med.  WochenBchr.  och  Ugeskrift  for  Lftgrr 


293 

Fmi  H.  led  efter  sitt  första  barns  födelse  (Novemb.  1861)  af 
ops  Ovarii,  och  tappades  derföre  tvenne  gunger,  nemligen  3 
T*  efter  sin  nedkomst  samt  i  Juni  mäiiad  1863.  I  Augusti 
in.  år  kom  hon  under  Dr  Cholmodelrys  behandling.  Hon  var 
^rosess  i  5:te  månaden  med  tvillingar  och  led  tillika  fort- 
de  af  Hydrops  Ovarii  samt  aborterade  den  7  Aug.  1863.  Den 
»amma  niänad  tappades  hon  äter,  men  då  underlifvet  sedan  blef  allt 
LT,  beslöto  läkarne  sig  för  Ovariotomi,  som  utfördes  den  28  Okt. 
nA  Ar  af  Dr  Fkrgusson  och  ofvannämnde  läkare.  Venstra  ägg- 
Len,  som  var  angripen,  borttogs  och  befanns  väga  14  skålpund, 
r    operationen  återställdes  den  sjuka  ganska  hastigt. 

1  3  månader  efteråt  födde  hon  den  23  Nov.  1864  (3—4  veckor 
tidigt)  ett  medelmåttigt  starkt  barn  som  afled  7  veckor  sednare. 

Den  18  Decemb.  1865  fick  hon  åter  tvillingar,  en  gosse  och 
flicka.  Flickan,  som  föddea.  först  och  företedde  flera  nedan  an- 
,n  bildtiingsfel,  föddes  mycket  hastigt,  men  var  dödfödd  och  sak- 
e  nafvelsträng.  Gossen,  som  föddes  i  hufvudläge,  lefde  och  före- 
le   ingen  ufvikelse  från  det  normala.     Placenta   var  ej   större  än 

enfostrigt  hafvaudeskap.  Samma  hinnor  hade  också  omslutit 
a    fostreu.     Det  sednare  fostrets  nafvelsträng   var  centralt  fästad 

moderkakan.  Det  förstfödda  fostrets  intnuiterina  tillvaro  hade 
emot  berott  på  »en  grupp  af  tunna  knrU,  som  gick  mellan  ägg- 
norna  till  placentarrnnden.  Under  förlossningen  snoddes  dessa 
-1  tillsamman  och  söndcrsletos,  och  ändarne  deraf  fann  man  seder- 
ra  mellan  ägghinnorna.  Det  första  fostret  rullade  vid  pnrtus  ned 
»iingei)  och  det  andra  följde  derefter  så  hastigt  att  tvillingarne 
Ides  i  det  närmaste  samtidigt.  Bada  fostren  lågo  i  samma  ägg 
b  i  samma  Liquor  Aronii.  Modren  återställdes  snart  nog  efter 
rtus  och  åtnjuter  fortfarande  god  helsa. 

Det  föratföddn,  abnormt  utvecklade  fostret  hade  benen  tillbaka- 
jda,  så  att  fotsulorna  berörde  bakhufvudet;  bukväggar  saknades 
ih  vid  nedersta  ändan  af  ryggraden  förekom  en  spinn  bifida.  Hvar- 
;ra  njuren  utmynnade  med  sin  särskilda  urinväg.  Vid  sektionen 
(fanns  att  lifmodren  var  äggformig;  endast  en  äggledare  och  en 
rgstock  förefunnos;  den  venstra  äggledaren  och  äggstocken  saknades 
dt  och  hållet.  Venstra  njuren  hade  en  mycket  tunn  urinledare, 
)m  nedtill  gick  öfver  i  en  utvidgning,  som  något  liknade  en  urinblåsa, 
ch  utmynnade  bakåt  och  till  sidan  frun  anus.  Högra  njuren 
nde  en  så  betydligt  utvidgad  urinlednre,  ntt  den  hade  utseendet  af 
nrm;  den  smnlnade  nedåt  och  utmynnade  på  vanlig  plats.  Begge 
älfterna  af  urinvägarna  voro  sålunda  fullständigt  åtskiljda  och  hade 
ectum  och  uterus  emellan  sig. 

Utom  det  intresse  fallet  erbjuder  i  teratologiskt  hänseende,  är 
let  tillika  anmärkningsvärdt  att  qvinnan,  efler  att  hafva  förlorat 
ma  ät^^stocken,  likväl  födt  trenne  barn.  Ovariotomien  kan  således 
\  dylika  fall  ej  anses  såsom  nägon  anledning  till  minskad  fruktsam- 
het. Märkvärdigt  var  äfven,  att  venstra  äggstocken,  som  hos  mo- 
dren var  borttagen,  äfven  saknades  hos  fostret. 


294 

=r  Hr  Santesson  meddelade  efter  Norsk  Magi^: 
Lffigevidenskaben  ett  fall  af  Tumör  cystieus  ovarii  nniäru 
rerad  med   framgång  medelst   Ovariotomi  af  Reserrläkar^r 

NiCOLAYSEN. 

KA.,  ogift  tjcnstepiga,  virgo,   26  år  gammal,   inkom  des  -< 
Juli  innevarande  år  från  FredriksvNru   på   Rikshospitalets  kirerir-- 
afdelniog.     Patienten  hade  i  nll mänhet  åtnjutit  en  särdeles  gol  fe*- 
Menstruntionen,  som  inställde  sig  i  hennes  18:e  fir,  hade  rsrrt  f: 
nad  med  någon  ryggvärk,  och  infann  sig  ret^elbundet  hraije  c^»^ 
tills  f5r  6  Ar  tillbaka,  dä  den  upphörde  under  ett  år.  hrarefter  r> 
ses  åter  inställde  sig  regel  in  essigt,  men  i  ringa  mängd,  sisu  pi  ^-^ 
for   14  dagar  sedan.     För   3   år  tillbaka  fick  hon  starka  smir^-   { 
högra  sidan  af  underlifvet,  h vilka  varade  omkring  1  timma  å:   _- 
gen  och  infunno  sig  flera  gi^lnger  i  veckan,  än  i  den  högra  äb  : 
yenstra  sidan;   ett  par  dagar  innan    hon   intogs   på  sjukhoset  k 
dessa  smärtor  sista   gången    plågat   henne.     För  2  år  sedao  ir>r.Tl 
hon  att  underlifvet  allt  mera  började  tilltaga  i  storlek,  hrilkeo    '  I 
storing  alltsedan  fortfarit.     Afforingen  bief  trög  och  hård.    Fö-  | 
sedan  fick  hon  ofta  påkommande  trängningar  till  urinkastning,  i  ?*■ 
nerhet  då  hon  var  i  rörelse  (då  hon  måste  kasta  vattnet  hvar  k  . 
timma),  mindre  då  hon  satt  stilla,  under  det  att  hon  aldrig  be^'- 
kasta    vattnet  om   nätterna  då   hon   låg.      Vid   urinkastDingeo  ^^ 
komroo  inga  smärtor.     Pat.  har  ofta  lidit   af  gastriska  oiä«rrBb^t* 
och  vid  ansträngning,  isynnerhet  då  hon  gått  i    trappor,   haft  i^" 
att  andas  och   lidit  af  hjertklappning.      Matlusten   har  i  altoiäD? 
förr  varit  tern  ligen  god,  men  under  sista  tiden  bar  hon  aldrig  k    ( 
sig  hungrig.     För  sin  sjukdom  har  hon  ej  varit  underkastad  ciri 
behandling. 

Pat.  är  kraftigt  byggd,  har  ett  friskt   utseende  och   godt  b    I 
Underlifvet  är  betydligt  och   temligen  jemnt  utspänd  t,   dock  *ra>^, 
skjuter  det  något  mera  på  högra  sidan.     Hudfärgen  å  underlifret  v 
normal,   med   undantag  af  en   mörk  strimma   från  symphysis  f. 
app  till  nafveln,   som  ej  är  framskjutande.      Underlifvets   hufruL- 
täckningar  äro  öfverallt,  utom  vid  nafveln,  rorliga  öfver  en  jemn  kl 
formad,  från  lilla  bäckenet  uppstigande  SYuletj  som  öfrer  sympbr* 
pnbis  skjuter  upp   till  4  ^^™  ^^^  spetsen   af  processus  ensifonr 
Den  är  rörlig  åt  båda  sidorna  och  rör  sig  under  respirationen  opf^ 
och  nedåt.     Svulsten  är  fast,  spänd,  likformigt,   men  ej  starkt  f.k 
tuerande  (liksom   af  ett  tjockt  fluidum)  samt  ömmar  ej  for  tn.i 
Perkussionsljudet  är  matt  öfver  hela  främre  ytan  af  underlifvet  :. 
en  linie  dragen  från  axillen  till  spina  ilei   anterior  et  snperior.  <x* 
derbakom  i  regio  lumbalis  dämpad  tarmton.     Uppåt  till   höger  ?.' 
den  matta  tonen   omedelbarligen   öfver  i  lefyems   matta  ton«  bv..- 
öfre  rand  utperkuteras  vid  5:te  refbenet.     I  medelinien   fås  diimpA 
tarmton  i  en  half  tums  utsträckning  nedanför  processus   ensifonc^ 
På  venstra  sidan  uppfattas  ett  sonort  Ijad  från  5:te  refbenet  til!  <-: 
sned  linie,  dragen  från  processus  ensiformia  till   midteo   af  vensrr. 
crista  ileL     I  begge  lumbarregionema  tarm  ton.     Vid  anskultatioo . 


295 

rtat  höres  en  svag,  blåsande  förlängning  af  första  hjertljudety 
rkast   vid  basen. 

Vid  auskultation  af  underlifvet  höres,  under  svulstens  rörelser 
lAt  och  uppåt,  under  in-  och  exspirationen,  ett  svagt,  fugtigt,  kre- 
ernnde  ljud,  längs  linia  nlba  i  omkring  2  tums  bredd.  Vid  un- 
rsökning*  per  vaginam  kännes  uterus  stä  mycket  högt;  portio  va* 
lalis  är  h"  läng,  fritt  rörlig,  och  oberoende  af  svulsten.  Sond  in* 
tles  for  en  månad  sedan  i  uterus  och  visade  en  längd  af  omkring 

Lifmodren  förändrar  ställning  då  pat.  rör  sig,  ligger  vid  rygg- 
re  snedt  från  venster  till  höger,  omvändt  vid  läge  pä  högra  sidan 
mt  står  vid  upprätt  ställning  nästan  i  medellinien,  men  något 
iraät. 

Underlifvet  mäter: 

'ån  symphysis  till  nafveln  31     Centim.,  till  proceflsus  ensiformis  52    Centim. 

—  nafveln  till  högra  8pi- 

na  ilei 84.V       —        —  venstra  spina  ilei      82        — 

—  proceaaus     ensiformis 

till  högra  spina  ilei  35         —        —  venstra  spina  ilei      32}      — 

Hela  omkretsen  i  höjden  af  nafveln  var  117  centimeter. 
Pat.  erhöll  ol.  ricini  till  afforing,  varmt  bad  och  påföljande  mor- 
on  ett  clysma  evncuans. 

Augusti  1,  kl.  12  middagen  verkställdes  vperationen.  Närva- 
ande  voro  Professorerna  W.  Boeck,  Voss.  Duktor  Eobberg  samt 
le  vid  afdelningen  fungerande  kandidaterna. 

Pat.  placerades  på  det  vanliga  operationsbordet,   på  så  sätt  att 
)enen  hängde  böjda  öfver  dess  nedra  kant,  hufvud  och  skuldror  voro 
>lacerade  temligen   högt.     Urinblåsan   tömdes,   underlifvet  betäcktes 
ned    guttaperchntyg,  hvari   ett  6"  långt  stycke   var  bortskuret  och 
kanterna  deromkring  fastade  med  collodium  vid  huden.     Pat.  kloro- 
Torracrades,  hvarefter  ett  5\ — 6"  långt  snitt  lades  mellan  symphysis 
pubis  och  nafveln,  så  att  nedre  snittändan  befanns  ungefär   2"  från 
Bymphysis.     Det  temligen  betydliga  fettlagret  mellan  fascia  transversa 
och  peritoneum    var  seröst  infiltrerndt   och   sjelfva  peritonaeum   såg 
i   medellinien   ut  att   vara  besatt   med   en   rad   cystor,   från   en   nöt 
till  en  mandels  storlek,  fyllda  med  klart,  gulaktigt  serum.     Vig  ge- 
nomskärningen  af  peritoneum    (som    verkställdes   med    flat  knif  på 
upplyftad  fåll,  hvarpu  förlängningen  skedde  med  sax  uppåt  och  nedåt) 
utflöt  en  del  i  underlifshålan  samladt,  klart,  gult  serum,  hvarefter  den 
hvita,  glänsande  ovarinlcystan  trängde  sig  fram  i  sårets  hela  längd. 
Vid  införande  af  den  i  varmt  vatten  väl  uppvärmda  handen,  kändes 
svulstens  främre  och  sidoytor  fria  från  adherenaer,  hvarefter  cystan 
punkterades  med  Spbncer  Wells  stora  troiquart  (en  god  ^"  i  dia- 
meter) och  allt  eftersom  fluidum  uttömdes,  drogs  cystan  fram  genom 
såret  med  hjelp    af  Baker- Browns   haktång.      Icke  en   droppe   af 
cystans  innehåll  kom  i  underlifshålan.     Cystan  visade  sig  utgå  från 
venstra  ovariet,  stjelken  var  mycket  kort  och  bred  (omkring  2"  lång, 
3—4"  bred)  och  der  fanns  en  l.J — 2''  bred,  några  linier  tjock  adhe- 
rens  till  framsidan  af  ändtarmen  och  några  tunna  strängformiga  till 
nätet.     Klamp  anlades  nu,  såväl  om  stjelken  som  adherensen  och 


296 

dessa  genomskuros  med  ecrasör.  Blödning  inträffade  från  ilera  »r  | 
kärl  i  bådadera,  men  stillades  medelst  kauterisation  med  rödgld^: 
ferrum  candens.  Det  andra  ovariet  befanns  hafva  normal  storick 
innehöll  en  cysta  af  en  liten  kaffebönas  storlek  samt  lemoades  or>r 
Adherenserna  till  omentet  afsletoa  med  fingrame,  en  del  smk}«^: 
i  nedre  delen  af  omentet  uttömdes  med  punktion,  hv&refto-  penu  j 
nealhälan  och  de  framskjutande  tarmame  på  det  noggrannaste  ic 
kades  reoa  med  små,  nya,  väl  uppvärmda  svampar,  som  med  *it; 
nedfördes  i  lilla  bäckenet,  for  att  uppsuga  en  del  här  ansamlad  S£f>:. 
något  blodfargad  vätska.  Hvarje  svamp  användes  endast  en  gasr 
hvarpå  den  uttvättades  i  kallt  och  derefter  i  mycket  varmt  \äi:^:. 
innan  den  åter  användes.  Omentet  lades  framfor  tarmarna.  10  d}&; . 
silfversuturer  anlades  i  huden  1''  från  sfiräudarna;  ^"  från  såränctrtr 
i  peritoiieum  samt  ytterligare  i  huden  9  ytliga  silkessuturer  meii: 
de  öfriga.  Såret  täcktes  med  häftplåster,  litet  bomullsvadd  Uc  < 
derutanpå  samt  ytterligare  ett  bredt  yllebälte,  som  tillknots  medeU 
isydda  band.  Hon  fick  derefter  10  dr.  naphtha  och  laudaoam  oei 
fördes  i  en  säng,  som  placerades  i  ett  särskildt  rengjord  t  och  opp- 
putsadt  enskildt  rum.  Varma  krus  lades  vid  fötterna  och  knn^  ns 
gen;  för  att  hindra  afforingen  fick  hon  under  några  dagar  2  dn^pp^' 
laudanum  hvarnnnan  timma  och  till  föda  endast  en  matsked  arn>« 
rotsvälliug  hvarje  timma.  Urinen  tappades  med  kateter  hvar  H- 
timma. 

Cystan,  som  innehöll  en  större  och  flera  mindre  sekundära  cyswr 
vägde  25^  skalp.,  hvaraf  22^  skalp,  bestod  af  kaffesumpsUknai^i; 
fluidum  och  3  skålpund  af  den  tomma  cystan,  hvars  väggar  vor 
hårda,  läderaktiga,  af  1^ — 2"  tjocklek.  Den  yttre  ytan  var  med  u 
dantag  af  tillhäftningsställena  glutt  och  glänsande  samt  af  ^Iit;: 
färg;  den  inre  ytan  var  här  och  der  betäckt  af  ett  bninrodt  anf  i;: 
en  linie  i  tjocklek  och  på  flera  ställen  genomdragen  af  större  ocl 
mindre  kärl.  På  baksidan  af  svulsten  gick  den  ungefar  9  tum  lån^. 
Tuba  Fallopii. 

Tillståndet  under  de  första  dagarne  var  ej  oroande.  På  4  d\i:- 
net  klagade  hon  öfver  någon  smärta  och  ömhet  för  tryck  till  vt: 
ster  om  nafveln  och  temperaturen  hade  stigit  till  39.8®  C.  YUc 
användande  af  terpentinomslag  aftogo  emedlertid  dessa  symtoiut* 
Påföljande  dag  visade  sig  difteritisk  beläggning  i  de  små  fiatu]*^ 
öppningarne  i  ärret  och  en  liten  belagd  ulceration  fanns  på  veiti'n 
sidan  af  såret.  I  buk  betäckningen  kändes  en  ansvällning,  som  stmc&t. 
sig  3 — 4''  på  sidorna  om  linea  alba,  från  symphysis  till  3'"  ifva.. 
nafveln.  Perkussionen  öfver  denna  yta  var  något  dämpad.  U  i 
fick  Ung.,  nitrat.  argent.  (p.  i — p.  iii)  på  abdomen  och  iuvarte»  *oi 
chloret.  ferric.  alcohol.  gtt  xx  bih.  Svullnaden  tilltog  något  unik' 
de  följande  dagarna  och  på  8  dygnet  kändes  tydlig  fluktuatioo  {i. 
veustra  sidan.  Ömheten  för  tryck  var  ej  särdeles  stor.  Kralni:.: 
inträffade  en  gång.  På  15  dygnet  kunde  något«  nästan  klart  wmu 
tryckas  ut  genom  den  undre  sårvinkeln.  Svulsten  aftog  i  storler 
och  ömhet  för  tryck,  isynnerhet  efter  applikation  af  collodium  jl 
underlifvet,  temperaturen  och  pulsen  sjönko  småningom  ned  tUl  dt\ 


297 

•rmala,  ärret  drog  sig  tillsaromans  och  på  29  dygnet  efter  opera- 
>iien  var  hon  uppe.  Den  8  September  var  ärret  i  bukbetacknin- 
irne  1}"  långt  och  hennes  befinnande  i  alla  afseenden  utmärkt 
>dt.      Hon  utskrefs  vid  bästa  belsa  den  10  September. 

Denna  ovariotomi  var  den  4:de  i  ordningen  i  Norge.  Den 
Vrsta  utfördes  1843  af  Dr  Egeberg,  de  2  andra  af  Professor 
lEiBERG  på  Rikshospitalet  1845  och  1860.  Ingen  af  de  före- 
ående  hade  blifvit  krönt  med  framgång. 


Den  4  December. 

^royincialläkaren  Mblin  f .  —  Utländske  ledamöter  forealagne.  —  Conatitntio 
epidemica.  —  Revisionsbenttelse.  —  Hjerntamör.  —  Symaskinernaa  infly- 
tande på  helsan  och  moraliteten.  —  Kikhosta. 

=  Ordföranden  anmälde  att  Provincialläkaren  i  Svenljunga 
ilistrikt.  Dr  Paul  Gustaf  Melin  den  26  November  aflidit  i 
en  ålder  af  33  år.  Enligt  meddelande  af  Hr  Santesson  hade 
den  bortgångne,  efter  några  få  dagars  sjukdom,  fallit  offer  för 
en  skarlakansfeber,  som  epidemiskt  var  gängse  inom  hans  distrikt. 

=  Till  utländske  ledamöter  föreslogos  af  Hrr  Santesson 
och  Sköldberg  j:or:  Dr  Marion  Sims,  f.  d,  Kirurg  vid  The 
Womans  Hospital  i  New- York;  den  förste  som  införde  metall- 
ligaturer vid  operation  för  vesico-vaginal-fistel;  författare  till 
»Clinical  Notes  on  Uterine  Surgery»  m.  ra.  samt  Mr  Thomas 
Spencer  Wells,  Kirurg  vid  Samaritan  Hospital  i  London; 
en  bland  Londons  förnämsta  ovariotomister;  författare  till  »Di- 
seases  af  the  Ovaries»  m.  m. 

=  Gonstitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  25  Nov.  till  och   med  Lördagen  den  1  Dec.  1866; 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Variolae  hafva  8  fall  fö- 
rekommit. 

1.    Inom  entkild  praktik  anmälde  sjnkdomsfall  (frän  18  läkare): 

Fcbri8  typhoides 2.  Neuralgia      5.  Peritonitis 1. 

Periusais O.Conjunctivitis G.jMetritis     3. 

Cholcrina l.jOtitia    éjKheumatismasacutiis  15. 

Dysenteria 1.  Ang.  tons.  &  faucium     SS.Erysipelaa 1. 

Diarrhaea 42.|Endocarditis  1.  Zona  1. 

Febris  paerperalia  ...  1.  Laryngo-tracheitia  ...     15.  Furuncnlus  1. 

Febrifi  intermittens..  8.  Bronch.  Cat.  bronch.  69.  Rheam.recena efebril.  3. 


Variol».   Varioloidea  2.  Pncumonia 5. 

VariccU» 2.  Pleuritia      2. 

Syphilis  4.  Fe  bris  gastr.  simplei  18. 

Gonorrhoea lO.JGaatritis.    Enteritia  2. 


Catarrhna  ventr.  acnt.      3. 
Snmma  275. 


Förhandlingar  1866.  20* 


298 

2.  Å  Hafradstadens  Sjtåkoårdsanstalter: 

PK  Serafimer-latareUet:  sjukantalet  den  1  Dec.  257.  bvaraf  145  pa  r.» 
ningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan*,  bronchitis  4,  febnatr^h..) 
3,  pneumonia  1,  colitis  1,  ieterus  1. 

På  i4/^tiidfifia  Gamuont-ajukhuiei:  sjukan  talet  den  1  I>ec.  222,  kran:  > 
på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkojnne  under  veckan:  pneoxBonia  8.  brn 
chitis  6,  syphilis  4,  gonorrhoea  4,  fcbris  typhoides  3,  conjanetiTitia  trackomit^: 
2,  enteritis  2,  diarrhoea  1,  febris  intermittens  1,  deliriam  tremeiiJ  L,  Uz-k 
gastrica  simplex  1,  rheumatismus  1,  zona  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  Söder:  sjukanUlet  den  1  I>ec.  200.  hvanf  UT 
invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variolie  6,  febris  g^MMtrica,  siffiplfi  « 
broncbitis  3,  peritonitis  3,  ieterus  2,  febris  typboides  1,  febris  pnerperaL*  1. 
delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1,  endocarditis  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  SabbaUberg:  sjnkantalet  den  1  Dec.  56.  km 
14  inviirtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  gaatrica  simplex  2.  &tr.* 
typboides  1,  colitis  1,  rbeomatismus  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrboea  8,  bronchitis  6,  varicellae  b,  msz--i 
tonsillaris  1,  pleuritis  1,  ftirunculus.  —  Polikliniken:  d.arrboea  10,  broacii- • 
capillaris  3,  conjunctivitis  1. 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  1  Dec.  56;  inkomne  onder  veck&£ 
diarrboea  2,  conjunctivitis  2. 

På  Allmänna  Bambördshuset :  antalet  vårdade  20;  helaotiUst&iMlet  geåi. 

På  Provisoriska  Bambördshuset :  antalet  vårdade  10;  1  ikll  af  magiaäas- 
mation. 

På  Diakoniss-sjukhuset :  sjukantalet  den  1  Dec.  39;  intet  fall  af  akut  sj^ 
dom  bar  under  veckan  inkommit. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  1  Dee.  171,  bvanf 
84  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus :  sjuksantalet  den  1  Dec.  169,  hrvni 
138  från  staden  och  31  från  länet;  inkomne:  sypbilis  29,  gonoirhoea  5. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  1  Dec.  38;  inkomne:  syphUist 
gonorrboea  1. 

3.  Bland  de  Fattiga,  (enligt  fattigläkames  vecko-rapporter) :  bronchitis  5>. 
diarrboea  29»  angina  tonsillaris  16,  febris  intermittens  9,  rbeumatisraiis  9,  febn» 
gastrica  simplex  7,  opbtbalmia  4,  pneumonia  4,  febris  typboides  4,  apoplczii 
cerebri  3,  gastricismus  3,  pertussis  2,  scarlatina  2,  mening  tis  cerebraiii  f 
otitis  2,  gastritis  2,  dipbtberia  1,  varicelln  1,  sypbilis  1,  tetanns  1,  nenral^  1. 
laryngitis  1,  pleuritis  1,  ieterus  1,  metritis  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  diarrboea  1,  febris  intermittens  1,  delirium  trf> 
mens  1,  sypbilis  1,  broncbitis  1. 

Norra  Korrektions-inrättningen:   broncbitis  1,    febris    gastrica  simplex  1 

=  Upplästes  Revisorefmas  (Hit  v.  Döbelns  och  Ullman^  ) 
berättelse  öfver  Sällskapets  och  de  nnder  Sällskapets  värd  ställda 
fonders  räkenskaper  för  året  1865 — 1866,  och  tillstyrkte  Revi- 
sorerna deri,  efter  anmärkandet  af  några  smärre  formfel,  fuil 
décharge  åt  Skattmästaren. 

Efter  någon  diskussion,  hvari  deltogo  Hrr  Abelin,  Berlin, 
Carlson,  Malmsten,  Sandahl,  O.,  Sköldberg  j:r,  Th^>- 
LÄNDER  och  Sekreteraren,  remitterades  revisionsberättelsan  till 
komitén.  Ordföranden  tackade  å  Sällskapets  vägnar  Bevisr»- 
rerna  för  det  af  dem  med  så  mycken  omsorg  verkställda  upp- 
draget 


=  Hr  Malmsten  meddelade  från  Serafimerlasarettets  kli- 
ik  ett  särdeles  anmärkningsvärdt  fall  af  hjemtumör  och  Hr 
iiDMANSSON  förevisade  det  åtföljande  preparatet  samt  redo- 
jorde  för  post-mortem-fenomenema.  En  fullständig  beskrifning 
m   detta  sjukdomsfall  skulle  i  tidskriften  införas. 

=  Hr  Malmsten  meddelade  vidare  efter  Revue  de  Thé- 
apie  méd.-chirurg.  1866.  N:o  20*)  följande  om  symaskinemas 
njlytande  på  helsan  och  moraliteten. 

Det  första  tillfälle  Dr  Guibout  i  Paris  hade  aU  lära  känna  de 
allvarsamma  följder,    som  arbetet   med   symaskin   eger  pä    sömroer- 
»kurnaa   helsa  och  moralitet,  inträffade  för  mer  än  3  fir  tillbaka.    Till 
bonom   vände  sig  nemligen  dä  en  fru,  som  förut  haft  god  helsa,  men 
afmagrat  och  känt  sig  medtagen  och  kraftlös.    Då  G.  anställde  sjuk- 
examen med  patienten  fick  han  följande  upplysningar:  under  loppet 
af  7 — 8  månader  hade  hon   frän  morgon   till  afton   arbetat  vid  en 
8.  k.  amerikansk  symaskin.     Dessa  bringas  i  rörelse  medelst  tvenne 
pedaler,  en  för  hvardera  benet  och  sättas  i  gång  därigenom  att  man 
hastigt  sänker  och  höjer  båda  benen  eller  snarare  låren.     Rörelsen 
är  antingen  samtidig  för  begge  benen,  som  då  höjas  och  sänkas  på  en 
gång,  hvarigenom  hela  kroppen  kommer  i  en  oafbruten  balanceraude 
rörelse  framifrån  bakåt,  eller  också  är  den,  beroende  af  de  olika  ma- 
skinemas konstruktion,  afvexlande;  med  andra  ord:  när  det  ena  låret 
sänkes,  höjes  det  andra.     I  detta  sednare  fall  kommer  hela  kroppen 
i  en  allmän,  häftigt  skakande  rörelse,  som  framkallas  genom  lårens 
hastiga  gniduing  mot  h varandra.     Dessa  rörelser  hade  hos  den  unga 
qvinnan  framkallat  en  betydlig  sexuel  excitation,   som  tvang  henne 
att  emellanåt  upphöra  med  sitt  arbete,   och  det  oupphörliga  åstad- 
kommandet af  denna  öfverretning,  jemte  den  derpå  följande  utmatt- 
ningen, ansåg  hon  sjelf  som  orsak  till  den  leucorré,  hvaraf  hon  var 
besvärad,  likasom  till  afmagringen  och  kraftuttömningen. 

Hur  svårt  detta  fall  var,  kunde  man  dock  ej  ensamt  deraf  göra 
några  konklusioner.  Patienten  kunde  ju  vara  abnormt  känslig  och 
fallen  for  öfverretning.  Emellertid  iakttog  G.  flera,  under  innevarande 
år  ej  mindre  än  5  fall  på  Höpital  S:t  Louis.  Bland  dessa  förtjena 
tvenne  särdeles  uppmärksamhet.  De  röra  tvenne  arbeterskor,  som 
arbetade  på  skiljda  fabriker  och  ej  kände  hvarandra,  men  som  på 
samma  dag  inställde  sig  sjuka  hos  G. 

Den  första  var  Ijushårig,  af  lymfatisk  konstitution,  blek,  utmag- 
rad  och  lidande  af  scolios;  hon  klagade  öfver  häftiga  smärtor  i  epi- 
gastrium,  svårigheter  vid  matsmältningen,  oafbruten  fluor  albus  samt 
allmänt  illabefinnande  med  betydlig  matthet  och  kraftlöshet.  Hon 
uppgaf  sjelf  utan  tillfrägan  att  hon  ansåg  symaskinen  som  orsaken 
till  sin  sjukdom.  Innan  hon  kom  på  verkstaden  der  hon  nu  sydde 
hade  hon  varit  frisk  och  stark,  väl  nutrierad  och  utan  spår  till  leu- 
corré.   Under  de  7 — 8   månader  hon  arbetat  der  hade  hon  små- 


*)  Attikeln  sedermera  reproducerad  i  Hospitalstidende. 


300 

ningom  förlorat  krafter  och  hull  under  det  att  flytningen  dag  f- 
dag  ökade  sig.  »För  öfrigt»,  sade  hoo,  »är  det  ej  jag  ensam  uxl 
lider  af  dessa  åkommor,  många  sömmerskor  på  samma  verkstad  u« 
sjuka  på  samma  sätt  som  jag  och  af  samma  orsak.  Den  oafbrotsi 
rörelsen  med  benen  och  den  dermed  förenade  oafbratna  skskaio^ 
af  hela  kroppen  utmattar  dem  liksom  mig  och  framkallar  smärtdr 
i  hufrudet  och  underlifvet  samt  framfor  allt  hvit  flytning».  Då  hs 
tillfrågades  angående  den  sexuela  excitationen,  som  under  arbetrt 
kunnat  uppstå  hos  henne,  svarade  hon  att  sådan  ej  hade  förekom- 
mit,  men  tillade,  att  hon  under  sednare  tiden  ganska  linge  saknas 
allt  begär  i  denna  väg.  Hon  förklarade  dock  att  flera  af  htiuisa 
kamrater  ofta  ledo  af  sådana  excitationer,  och  det  i  den  grad  ai*. 
de  nödgades  upphöra  med  arbetet  och  lemna  verkstaden,  för  att  ti 
sin  xtillflykt  till  kalla  tvättningar. 

Den  andra  patienten  var  en  ung  och  stark  flicka  med  bmnt  hår  ock 
sanguiniskt  temperament.  Hon  hade  ett  år  arbetat  med  symaskii 
i  ett  stort  etablissement,  och  hade  förr  än  hon  kom  till  nya  verk- 
staden  alltid  åtnjutit  god  belsa,  men  nödgades  nu  lemna  aio  pliti 
med  anledning  af  den  utmattning  och  smärta,  som  hennes  aihfU 
förorsakade.  Med  hänsyn  till  de  sexuela  excitationema  dervid  pf 
hon  mycket  fullständiga  upplysningar,  liksom  om  symaskinernas  in- 
flytande på  helsan:  »af  de  600  fruntimmer,  som  arbeta  på  samma 
verkstad  som  jag,  är  det  åtminstone  200  som  lida  af  samma  ill» 
befinnande.  Personalen  måste  derfore  också  oupphörligt  förnyas  o^ 
der  ar  också  en  beständig  ström  af  friska  qviunor,  som  inträderock 
en  motsvarande  af  utraagrade  och  förstörda,  som  lemnar  ställeta. 

En  vecka  sednare  anmälde  sig  ytterligare  en  tredje  qvinna.  Hoa 
uppgaf  att  hon,  oberoende  af  matt  heten,  som  maskinen  förorsak»d« 
henne,  kände  smärtor  i  lumbaltrakterna,  hvilka  smärtor  utstrålade 
från  hypogastrium.  Hon  klagade  vidare  öfver  alt  hennes  menstlIL^ 
tion  var  allt  för  ymnig  samt  infann  sig  hvar  14:de  dag  och  sedaa 
räckte  minst  5 — 6  dagar.  —  Kort  efteråt  intogs  på  sjukhuset  äani 
en  dylik  patient,  lidande  af  leucorré,  kardialgi,  afmagring  och  ec 
besvärlig  torrhosta,  hvilka  alla  symtomer  måste  tiilskrifvas  samma  ors^aL 

Af  dessa  exempel  synes  tillräckligt  huru  svåra  följder  kanna 
uppstå  under  arbetet  vid  symaskiner  och  det  skulle  troligen  vara  af 
stort  gagn  att  ersätta  pedalerna  med  någon  annan  rorelsemekani^ni. 
Detta  tillhör  mecanici  och  dem  som  drifva  iodustri  rörel  se,  låianiti 
pligt  är  att  framställa  dessa  facta,  huru  nedslående  de  an  mä  varit, 
såväl  från  den  industriella  hygienens  som  den  offentliga  moralens 
synpunkt. 

I  sammanhang  härmed  omnämnde  Hr  Santesson  att  bas 
från  en  af  härvarande  fabriker  vårdat  tvenne  med  ofvanstående 
temligen  likartade  fall.  Sjukdomssymtomerna  hade  hafvudsai* 
ligen  bestått  i  allmän  svaghet  med  anemi  och  magerbet  jemte 
tyngd  i  underlifvet  och  leucorré.  Öfver  sexuel  excitation  hade 
de  sjuke  ej  beklagat  sig. 


301 

AfvcD  Hr  Bruzelius  hade  vårdat  dylika  fall  med  kloros, 
Lllmän  svaghet  och  fluor  albus.   Likaså  Hrr  Grahs,  Stoltz  och 
uAMM,  hvilken  sistnämnde  anmärkte  att  ömhet  för  tryck  öfver 
ändkotorna  och  sacrum  tyckes  åtfölja  denna  sjukdomstyp.    En 
länge  ihållande  ansträngning  af  en  och  samma  muskelgrupp  fram- 
kallar, särdeles  hos  klena  personer,  en  reflex  på  någon  motsvarande 
del  af  ryggmärgen,  uttryckande  sig  med  värk  samt  ömhet  vid 
tryckniog  på  ryggkotorna,  hvilket  förhållande  man  ofta  finner 
hos  qvinnor,  som  t.  ex.  spela  mycket  piano,  eller  oupphörligen 
utföra  samma  rörelser  med  öfre  extremiteterna.    Enahanda  blir 
förhållandet  för  dem,  som  hafva  att  utföra  ett  ihärdigt  och  en- 
formigt arbete  med  undre  extremiteterna,  hvarvid  värk  och  öm- 
het uppstår  öfver  lumbalkotorna  och  stundom  äfven  öfver  sacrum. 
Ur  L.  hade  vårdat  några  sömmerskor  från  härvarande  fabriker, 
äfvensom  personer,  hvilka  hemma  träget  arbetat  med  symaskin 
och  som  företett  en  sådan  ömhet  för  tryck.    Den  krökta  ställ- 
ningen vid   maskinens  användande  torde  äfven  härtill  bidraga. 
Någon  sexuel  eretism  hade  Hr  L.  ej  iakttagit,  men  någon  gång 
förlängda  och  ofta  återkommande  menses. 

Hr  Malmsten  ansåg  att  anledning  till  dylika  sjukdomsfall, 
utom  på  det  trägna  bruket  af  symachin,  kunde  skrifvas  på  räk- 
ningen af  det  trånga  utrymmet,  den  derigenom  uppkomna  skad- 
liga luften,  den  dåliga  kosten  och  det  ansträngande  arbetet, 
ända  till  10 — 12  timmar  om  dagen. 

==  Hr  Malmsten  redogjorde  sjutligen  för  Dr  Commenges 
rapport  till  Academie  de  Médecine  om  gagnet  af  inhalationer 
vid  kikhosta. 


Den  11  December, 

Biblioteket.  —  Conatitutio  epidemica.  —  Atreaia  narioiu  posteriur  ossea  coii- 
genita.  —  Kolporafi.  —  Setfxrts  pessarium. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

De  caus^a  cbolene  scripsit  investigator  naturee  danus.     Hafnin) 
1866.    Gåfva  nf  författaren. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Sön- 
dagen den  2  Dec.  till  och  med  Lördagen  den  8  Dec.  1866: 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Variolae  hafva  6  fall  in- 
träffat. 


302 

1.  Inom  enskUd  praktik  anmälde  sjakdonufall  (från  90  likare): 

Febris  typhoidei 4.  Apoplexin  cerebii  . . .       l.|Peritonitii 1 

Diphtheria 2.  Neoralgia 'S.Wctenu    1 

Pcrtu88i« 5.  Conjonctmti*  SJNephritii 1 

Cholerioa  2.  Otitis     1.  Rkeamatumas  acntiu    1^ 

Dysenteria  2.  Ang.  tom.  &  fanciam    63.{Urtic&ria 

Diarrhoea    25.  Laryngo-tncheitis          IG.iZona I 

Febris  intermittcnf . .  4u  BroncL  Cat.  broncb.     66.|FiiranciiIiu  1 

Variole.    Varioloidea  1.  Broncbitis  capillariB.  LJCarbancaiaa  .                   1 

VarirellB 12.  Pneamonia ö.jRbeam.receiisefebnL 

Scarlatina 1.  PlearitU     3.!CaUrrbat  Tentr.  acat.      i 

Deliriam  tremeni  ...  1. ! Febris  gastr.  simplex  25.{                         ^~~         .«. 

Syphilis      9.|Ga«triti8.    Ententii.  5.|                         5>amma  - 

Oonorrboea d.iColitis  1. 

2.  A  Hafiradåtadens   Sjukvårdsamtalter: 

På  Serafimer-ltuareUet :  sjukantalet  den  8  Dec.  252,  brarmf  140  pi  a!  •\ 
ningen  för  invärtea  sjnke;  inkomne  nnder  veckan:  pnenmonia  5,  peritoniti*  . 
febris  typboidea  2,  delirium  tremens  1,  apoplexia  cerebri  1. 

På  Allmänna  Gamisons-tjukhuået:  sjukantalet  den  8  Dec.  234,  hraraf  I'' 
på  afdelningen  för  invärtes  sjake;  inkomne  under  veckan:  broncbitis  9.  pa*  .* 
monia  8,  sypbilis  7,  enteritis  2,  febris  typhoides  1,  scarlatina  1«  otif-  1. 
angina  tonsillaris  1,  febns  gastrica  simplex  1,  conjnncti vitis  trachom.  1. 

P&  Provisoriska  siukhuset  å  Söder:  sjukantalet  den  81  Dec.  193,  k^i' ' 
141  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  variol^  3,  febris  gastrica  i:m\:  . 
3,  delirium  tremens  2,  pleuritis  2,  febris  typhoides  1,  conjnncti  vi  tis  1,  cmf'^*- 
ditis  1,  broncbitis  1,  gastritis  1,  erysipelas  1. 

På  Provisoriska  sjukhuset  å  SabbaUberg:  sjukantalet  den  8  Dec.  62,  h^ir. 
50  invärtes  sjuke;  inkomne  nnder  veckan:  febris  tjphotdea  2.  febris  ga#tr^ 
simplex  2,  colitis  2,  otitis  1,  laryngo  tracheitis  1,  broncbitis  1,  pneamonia  I 
pleuritis  1. 

På  Allmänna  Barnhuset:  diarrhoea  11,  broncbitis  6,  furuncolns  1,  coojtn- 
tivitis  1,  otitis  1.  —  Polikliniken:  diarrhoea  14,  broncbitis  3,  conjajictifiti-*  1 
otitis  1,  angina  tonsillaris  1,  pneumonia  1,  rheumatismus  1,  erythema  nodosum  1 

På  Barnsjukhuset:  sjukantalet  den  8  Dec.  56;  inkomne  under  veck«.c 
coujunctivitis  2,  febris  typhoides  1,  laryngo  tracheitis  1,  broncbitis  1.  eczem»  I 

På   Allmänna    Barnbörilshuset:   antalet  vårdade  21;    beUotiUståndet  p^::. 

På  Provisoriska  Bambördshuset :   antalet  vårdade  8;    helsotillstlndet  g«Mi: 

På  Bambördshuset  Pro  Patria:  helsotillståndet  ffodt. 

På  Diakoniss-sjukhuset :  sjukantalet  den  8  Dec.  3Ö;  inkomne  nnder  v«« Lan 
febris  gastrica  simplex  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  sjukantalet  den  8  Dec.  171.  hrani 
84  mankön  och  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  läns  Kurhus:  sjukantalet  den  8  Dec.  159.  hra.--' 
128  från  stadeu  och  31  från  länet;  inkomne:  syphilis  13,  gonorrhopa  1. 

På  Provisoriska  Kurhuset :  sjukantalet  den  o  Dec.  31 ;  inkomne  under  Tt>c 
kan:  syphilis  2. 

3.  Bland  de  FaUiga,  (enligt  fattigläkarnes  vecko-rapporter) :  bronchitii  5r> 
diarrhoea  30,  angina  tonsillaris  11,  rheumatismus  10.  pneumonia  8,  gastriri»ni-.t 
6,  febris  intermittens  5,  febris  gastrica  simplex  2,  gastritis  4,  pleuritis  4.  ot  i- 
ralgia  3,  ophthalmia  3,  laryngitis  3.  pertnssis  3,  peritonitis  2.  febris  typhutU'- 
1,  diphtheria  1,  varioloc  1,  meningitis  cerebralis  1,  apoplexia  cerebri  1.  oti:« 
1,  nephritis  1,  erysipelas  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  febris  intermittens  2.  variolie  1,  erysipelas  1. 
Norra   Korrektions-inrättningen:  broncbitis  3. 

=  Hr  Santesson  redogjorde  för  ett  fall  af  medfödd  de- 
fekt af  bakre  näsöppning ame,  hvilkas  plats  intogs  af  en  ben- 
vägg, stående  snedt  uppifrån,  nedåt  och  framåt,  och  hvilken  ^i 


303 

fullständigt  afstängde  n&sans  inre  från  svaljet,  att  icke  den  minsta 
luftqvantitet  kunde  passera;  —  atresia  nnriufn  posieriorum  ossea^ 
tyonffenita.  Patienten,  som  med  framgång  blifvit  opererad,  före- 
-visades  i  Sällskapet. 

För  nAgou  tid  tillbaka,  då  Hr  S.  på  genomresa  uppehöll  sig  i 
<YÖtt^borg,  inställde  sig  hos  honom  en  ung  man,  23  år  gammal,  som 
från    sin    spädaste   barndom   lidit  af  en   oöfvorvinnelig   täppthet  i 
näsan.     Munnen  hölls  vid  andningen  alltid  öppen   och   fr&n  näsan 
afsöndrades  och  utrann  nästan  ständigt  ett   ymnigt,    tunnt   slem; 
talet  var  doft,   liksom   dämpadt,    och   alla  symtomer  häntvdde  på 
något  hinder  i  näsgångeu.     Polyp  misstänktes;  men  en  införd  sond 
gick  ej  ut  i  pharyux,  utan  stötte  snart  mot  en   benhård  vägg,  an- 
tydande att  ett  vitium  primte  conformatiouis  här  egde  rum,  dä  intet 
spar   af  någon   förutgåugeu   substansförlust   och    ärrbildning  fanns 
förhanden.     Som  Hr  S.  för  tillfället  ej  medförde  några  instrumenter, 
hvilka  dessutom  for  detta  ovanliga  fall  måste   särskildt   inventeras, 
inställde  sig   patieuten   kort  derefter  i  Stockholm  för  undergående 
af  operation.    Vid  ytterligare  undersökning  befanns  uu,  att  en  full- 
ständig occlusion   eller  atresi   af  bakre  näsportarue  egde  rum;  hör- 
seln var  förminskad;  munnens  slemhinna  var  torr  till  följe  deraf«  att 
munnen  jemt  hölls  öppen,  och  såväl  in- som  utandningen  endast  skedde 
denna  väg;  bröstkorgen  var  relativt  liten  och  patienten  led  af  en  fortfa- 
rande lungkatarr  —  misstänkt  tuberkulos  —  allt  till  följe   af  den 
ofullständiga  respirationen.    Allmänna  tillståndet  var  också  af  samma 
orsak   särdeles   medtaget.      Härda  gommen   var  ovanligt   kort   och 
högt   hvälfd,    men   ingen   felaktig    ställning    af  partes   horizontales 
ossium  palati  egde  rum.     På  anmodan  af  Hr  S.  tillverkade  Instru- 
mentmakare  Stillk  ett  särskildt,   för  operationen  bestämdt  instru- 
ment.    Detta,  som  förevisades,  bestod  af  en  temligon  lång  och  grof 
troicart  med  skarp  stålkant  och  en  tige  af  ebeuholts.     lnf()rd  genom 
kanylen  öfversköt  tigen  något  den   skärande   kanten   och   hindrade 
sålunda  denna  att  såra  slemhinnan   vid  instrumentets  införande   i 
nusnu.     Sedan  detta  hunnit  benväggens  framsida,  framsköts  kanylen 
på  tigen,  som  derpå  drogs  tillbaka,  och  den  skarpa  randen  kunde 
nu  fritt  verka  mot  den  del,  som  skulle  perforeras.     Sedan  venstra 
handens  pekiinger,  bcklädt  med  en  kautschukshuf,  blifvit  anbringadt 
bakom   och  ofvanom  velum  palati   för  att   skydda  pharyux  väggen, 
infördes  troicarteu  genom  ena  näsborren  i  riktning  mot  benväggen, 
ur  hvilken  håljernet  genom   en   borrande  rörelse   uttog  ett   rundt 
stycke,  hvarefter  samma  borrning  verkställdes   något   högre  upp  i 
väggen,  som  bestod  af  en  tcmligen  tjock  porös  benmassa.    Samma 
åtgärd  företogs  derefter  på   den   andra   sidan   om   scptum.      Kn   ej 
obetydlig    blödning    afstannade    snart   under  användandet  af  kidlt 
vatten.    Patienten  var  efter  operationen  uppe  som  vanligt  och  inom 
kort  ute  igen;  andningen  försiggick  friare;  snytning  kunde  nu  ega 
rum,  och  katarren  i  svalg,  öron  och  lungor  bättrades.    Förändrin- 
gen i  talet  var  särdeles  anmärkningsvärd;  under  första  ögonblicken 
efter  operationen  kunde  patieuten  nemligen  knappast  tala,  då  velum 


304 

pålad  ännu  var  osäkert,  åt  hvilket  håll  det  skalle  Tijjda  si^:  :sa 
snart  deciderade  sig^  rösten,  som  då  var  betydligt  klarare  oéi  v- 
dermera  ytterligare  förbättrats.  Att  den  nybildade  kanalen  gts:i 
benet  bör  bli  permanent,  har  man  aU  anledning  att  antaga,  u 
flera  borrningar  verkställts  och  grofva  sönder  utan  svårighet  kii&> 
inforas.  I  anseende  till  det  allmänna  tillståndet  hade  komprfntr 
rade  luftbad  och  hafsbad  under  sommaren  bllfvit  forordnade.  Öri- 
ken till  denna  medfödda  bentilltäppning  af  de  bakre  nåsportani: 
hvilken,  såvidt  Hr  S.  hade  sig  bekant,  hittills  ej  var  omtabd  elrr 
beskrifven,  ansåg  Hr  S.  antingen  härröra  af  en  abnorm  utveckh?^ 
af  processus  pterygoidei,  eller  möjligen  vara  en  qvarstående  cöei' 
fierad  del  af  primordialkraniet. 

=  Hr  Santesson  meddelade  vidare  n>Ijaode  operaHons/dlL 

Ett  39  års  fruntimmer,  som  gifte  sig  år  1865  i  början  af  »ucl- 
maren,  hade  vid  coitus  fått  mycket  starka  blödningar  och  kännt  yturs: 
häftiga  smärtor;  omkring  14  dagar  sednare  började  UtTmgus,  oci 
någon  kort  tid  derefter  äfven  exkrementer  att  uttränga  per  vaginaiL 
Vid  företagen  undersökning  förefanns  strax  nedanför  midten  al'  sli- 
dans längd  en  något  eftergiflig  barriére,  en  förträngning,  hril^-i 
genom  ett  infört  speculum  visade  sig  som  ett  transverselt  scptum 
Med  hymen  kunde  denna  bildning  ej  förvexlas,  dels  till  följd  ^t 
sitt  läge,  dels  derföre,  att  resterna  af  membrana  hyminis  återfuonm 
på  vanligt  ställe.  Genom  en  liten  öppning  upptill  i  ofvaimiifliii(2£ 
barriére  kunde  en  vanlig  knappsond  införas  med  lätthet;  och,  rft?r 
niigon  tänjning  med  tvenne  dylika,  äfven  en  uterinsond,  så  att  ud* 
dersökning  af  lifmodren  kunde  verkställas.  Denna  företedde  Lngfr^ 
annan  afvikelse  än  en  lindrig  uppluckring  af  portio  vaginalis  och 
några  exkoriationer  omkring  modermunnen.  Menstruationen  hadr 
varit  regelbunden,  fast  stundom  plågsam.  Jemte  denna  missbild- 
ning, som  tydlit^en  var  af  teratologiskt  och  ej  af  patologiskt  ur- 
sprung, förefanns  i  rectovaginalväggen  en  substansförlust  af  ungfOtr 
1  tums  bredd  och  1|  tums  längd,  hvarigenom  den  närmast  liggnnk 
delen  af  tarmväggen  föll  fram  i  slidan,  och  sträckte  sig  denna  opp* 
ning,  som  i  vagina  började  f  tum  ofvanför  commissnra  posterior. 
upp  tiU  den  ofvannämnda  förträngningen  i  slidan.  Hålet  hade  t^if- 
velsutan  uppkommit  genom  någon  våldsamhet  vid  coitus. 

För  botande  af  dessa  tvenne  åkommor  använde  Hr  S.  föl- 
jande kirurgiska  förfarande:  förträngningen  vidgades  först  genom 
småningom  ökade  dilatatorier,  till  den  vidd,  att  coitus  utan  sviriglict 
borde  kunna  ske,  hvarefter,  och  sedan  genomfarten  i  vagina  bUfvit 
fri,  för  substansförlusten  användes  kolporafi.  Operationen  verksiålUk- 
den  9  November.  En  kant  bortskärs  kring  öppningen  och  7  suturer 
anlades;  sphincter  ani  genomskars  bakåt  vid  sidan  af  os  corcvp.-. 
för  att  derigenom  hindra  exkrementer  att  samla  sig  i  nedrs  cli-lrn 
af  rectum.  Suturema  borttogos  under  l.-sta  veckan  efter  operation»  u; 
såret,  som  vid  första  öppningen  genomsläppte  någon  tarmgaa.  Ie</ 
intet  af  foeces,  hvilkas  afgång  underlättades  med  vattenlavemeutcr. 


305 

ikningen  akeddo  hastigt  och  patienten  har  sedan  dess  varit  fällt 
erställd. 

I  diskussion  om  detta  fall  deltogo  Hrr  MaLiMSTEN  och 
KÖLiDBERO  j:r,  hvilken  sednare  från  Bartholemews-Hospital 
daterade  ett  dylikt  fall,  der  vagina  slutade  med  en  cul  de  sac 
ch  en  perforation  ledde  in  till  rectnm,  hvari  äfven  orificiam 
teri  mynnade;  samt,  äfven  från  England,  ett  annat  fall,  der,  efter 
erkställande  af  kolporafi  på  en  gift  qvinna,  en  hvass  metall- 
atur blifvit  varglömd  och  qvarstadnat  i  flera  månader  efter  läk- 
lingen  samt  gifvit  anledning  till  ej  ringa  ft^rvåniog  och  smärta 
or  den  opererades  man. 

=  Förevisade  Frih.  Cederström  ett  af  Prof.  Seyfert  i 
Prag  i  hans  klinik  infördt  och  rekommenderadt  peasarium. 

Detta  pessarium  består  af  en  elastisk  ballong  af  fast  kautschuk 
eller  guttaperka,  hvilken  ballong  är  fästad  på  en  fot  af  horn, 
som  med  en  skrufknapp  är  förenad  vid  bandaget.  Såväl  foten  som 
skrufknappen  äro  försedda  med  en  central  kanal,  hvarigenom  ballon- 
gens kavitet  fritt  kommunicerar  med  den  yttre  luften.  Bandaget  ut- 
göres  af  ett  T-bida  med  klinkreromar. 

Detta  pessarium  har,  tillfolje  af  dess  form  och  elastiska  beskaf- 
fenhet, den  stora  fordelen  att  ej  vålla  något  menligt  tryck  på  blåsan, 
ändtarmen  eller  vaginalslemhinnnn,  äfvensom  det  icke  (i  likhet  med 
elastiska  pessarier,  hvilka  uppblåsas  och  af  derigenoro  uppstående 
egen  utvidgning  qvarhållas  i  vagina)  kan  utfalla.  Deremot  eger  det 
den  olägenheten  att  det  måste  uttagas  vid  urinkastning  och  exone- 
ratio  alvi. 

Den  18  December. 

ReviBionsberättelse.  —  Biblioteket.    —  Mortalitetsstatistik  för  Stockholm.  — 
Constitutio  epidemica.  —  Extractum  Ratanhiie. 

=  Uppläste  Sekreteraren  följande  jnsterade  §  nr  dagens 
komitéprotokoU: 

Den  från  Sällskapet  remitterade  retnsionaberåUeUen  (se 
prot.  d.  4  Dec.  1866)  för  arbetsåret  1865—1866  genomgicks 
af  Koroitén,  och  återställdes  till  Sällskapet,  sedan  Skattmästa- 
ren tillfredsställande  yttrat  sig  angående  de  af  revisorerna  gjorda 
tvenne  anmärkningame,  hvilka  dessutom  nu  voro  iakttagne. 

På  grund  häraf  erhöll  enligt  revisoremas  tillstyrkan  Skatt- 
måstaren  full  décharge. 

=  Till  biblioteket  anmäldes: 

Om  Forholdet  mellem  Tilregnelighed  (Strafskyld)  og  Sindsyg- 
dom.  —  Betragtninger  angaaende  Fortplantelsen  af  den  ondartede 


306 

Gholera  og  de  mod  aamme  anvendte  Porbjggelsesmidter.  Chrbtiai: 
1866.  Qåfva  af  (off.  Prof.  Faye.  —  Upsala  Läkareforenings  F^ 
handlingar  nnder  arbetsåret  1865 — 1866.  Sednare  häftet.  GäiV. 
af  Föreningen. 

=  Ordföranden  meddelade  följande  skrifvelser  af  komit*- 
rade  f5r  granskning  af  en  MortaUteta^StalUUk  får  SiodJidv 
(se  prot.  den  15  Maj  innevarande  år): 

Då  Svenska  Läkaresällskapet,  med.  anledning  af  en  af  fcr^u 
Stadsläkaren  Hr  Dr  A.  G.  Carlson  framlagd  tabellarisk  öfremzi  si 
dödligheten  i  Stockholm  under  år  1864,  och  i  sammanhang  denn?c 
af  honom  yttrad  önskan,  att  Läkaresällskapet  genom  några  komiit- 
rade  måtte  densamma  granska,  uppdragit  åt  undertecknade  att  fen- 
taga  en  sådan  granskning  och  yttrande  i  ämnet  afgifva*  fl  vi  ka^ 
med  hafva  äran  anföra  följande,  hvilket  vi  foreslå  såsom  svar  å  ionu 
Stadsläkarens  uti  särskild,  tabellerna  bifogad,  skrifvelse  gjorda  be-- 
ställanden  i  afseende  på  dödsstatistikens  ordnande  for  hufradstadei. 
nemligen: 

1:0  Att  dödsorsakerna,  uppställda  efter  Rongl.  Sundhets^Colkfu 
Cirkulär  af  den  5  Mars  1860,  böra  ordnas  e/ter  qvarteren,  med  bt 
behållande  af  den  gamla  församlingsindelningen,  och  idbe  efter  nybil- 
dade statistiska  distrikter,  hvilken  indelning  ännu  icke  svnes  <m 
lämplig,  såsom  både  godtycklig  och  förvillande,  och  for  öfrigt,  3= 
den  framdeles  skulle  pröfvas  ändamålsenlig,  lätteligen  kan  viniui 
genom  sammanslåendet  af  ett  visst  antal  qvarter  för  bildandet  i' 
hvarje  distrikt; 

2:0  Att  formuläret  till  dödsattest  äfven  borde  innehålla  upprit 
å  qvarteret,  hvarest  den  aflidne  i  lifstiden  varit  boende; 

3:0  Att  både  primär  och  sekundär  dödsorsak  augifvas,  i  enlis- 
het  med  föreskriften  i  det  ofvan  åberopade  cirkuläret,  på  det  maii 
må  erhålla  en  sann  och  vetenskaplig  belysning  af  sjukdomens  natur 
och  den  rätta  dödsorsaken;  och 

4:0  Att  öfriga  uppgifter,  Hr  förste  Stadsläkaren  ansett  erforde^ 
liga,  såsom  »från  icke-territoriella  församlingar»  samt  om  »^jelfspil- 
lingar»  och  »sättet  för  sjelfmordets  begående»,  blifvit  till  meddelande 
af  Kongl.  Maj:t  föreskrifna  i  Kongl.  Kungörelsen  angående  uppgif- 
ter till  Rikets  officiella  Statistik  af  den  4  November  1859,  och  så- 
ledes icke  påkalla  några  vidare  åtgärder  eller  förfoganden. 

Stockholm  i  December  1866. 

N,  J.  BerUn  C\  G.  Ördh». 

På  grund  af  erfarenhetens  utslag  från  alla  länder,  der  man  syv 
selsatt  sig  med  statistik  öfvef  dödsoreakema,  har  å  statistiska  kon- 
gresserna antagits  som  oeftergiflig  fordran,  att  denna  statistik,  för 
att  blifva   tillförlitlig,   bör  uppgöras   af  en  medicinskt  bildad  persim. 

När  så  sker,  är  uppgiften  om  både  primär  och  aekundar  döds- 
orsak en  stor  fördel,  som  ej  kan  uppoffras. 


307 

I    Otydliga,  ofallständiga  och  förkortade,  samt  från  den  fastställda 

lenklaturen  afvikande  sjukdomsbenäroningar  &ro  för  den  sakkun- 

b  minst  vilseledande.     Der  man  behöfver  hushålla   med  tid   och 

ningar,  och  i  främsta  rummet  med  statistik  öfver   dödsorsakerna 

I   ej    det   rent  vetenskapliga,   utan   det  administrativa  ändamålet, 

L   vinna   upplysning  om  de   sjukdomar,    på  hvilka  den  offentliga 

id  hets  vården  antagligen  skulle  kunna  öfva  inflytelse,  torde  denna 

kistik    ej   böra   belastas   med   specifikation   af  alla  inträffade  döds- 

laker,  utan  hufvudsaklig  uppmärksamhet  böra  egnas  åt  dem,  som 

p   ändcunäUt  äro  upplysande^    och   framförallt   väsentligt  likartade 

Adwnar    tj   åtskiljas^    till    bildande    af  talrika  särskilda  rubriker. 

röfningen  af  allt  hithörande  förutsätter  ovilkorligen  läkarebildning. 

För  att  af  statistiken  öfver  dödsorsakerna  kunna  hämta  för  sund- 
etsforvaltningen  nödig  upplysning,  måste  den  kunna  sammanhållas 
led  en  tillförlitligt  känd  medel/olkmängd,  öfver  hvars  le/nadsvilkor 
fven  beböfves  upplysning. 

Mellan  de  särskilda  qvarteren  i  Stockholm  kunna  omöjligen 
a!»om  allmän  regel  förekomma  så  utpreglade  hygieniska  skiljaktig- 
leter,  att  det  skulle  vara  af  behofvet  påkalladt,  att  för  offentliggö- 
ande  qvartersvis  utarbeta  hufvudstadens  dödlighetsstatistik.  Tvertom 
riider  otvifvelaktigt  mellan  större  eller  mindre  grupper  af  qvarter 
.<ad»n  hygieinisk  öfverensstäramelse,  att  de  kunna  till  ett  väsentligen 
likformigt  distrikt  sammanföras  i  redogörelsen  för  dödsorsakerna. 

Vilkoret  för  utarbetande  af  en  redogörelse  för  de  distrikt,  som 
Sundhetsnämnden  fÖr  sina  ändamål  må  pröfva  behöfliga,  synas  emel- 
lertid vara,  att  dödsorsakerna  först  ordnas  qvartalsvis.  Om  detta 
verkställes  i  särskilda  kartonger  eller  fack,  så  synes  derigenom  bäst 
förberedas  möjligheten  att,  när  en  gång  lämpliga  distrikter  kunnat 
bestämmas,  och  omfånget  af  de  dödsorsaker,  hvilka  Sundhetsnämnden 
kan  behöfva  känna,  blifvit  närmare  utredt,  framdeles  få  motse  en 
ändamålsenlig  administrativ  statistik  i  detta  ämne. 

Om  åter  dödsattesterna  ej  flitigt  insamlas  och  ändamålsenligt 
ordnas,  skola  svårigheterna  med  hvarje  år  ökas.  Förbiseende  häraf 
har  haft  till  följd,  att  materialet  för  åren  1861,  1862  och  1863 
lärer  till  största  delen  vara  förloradt.  Beträffande  anmärkt  bristande 
uppgift  å  qvartersuamnet  å  Hrr  Läkares  dödsattester,  äfvensom  i  af- 
seende  på  afvikelser  från  den  fastställda  nomenklaturen  för  dödsor- 
sakerna, torde  väl  annan  åtgärd  ej  behöfvas,  än  den  uppmärksamhet, 
som  nu  på  dessa  brister  påkallats  inom  Läkaresällskapet.  Sundhets- 
nämndens  rättighet  att  från  Presterskapet  erhålla  alla  aflemnade  döds- 
attester är  bestämd  genom  Kongl.  Förordningen  af  den  4  No  v.  1869, 
ocb  galler  både  territoriella  och  icke  territoriella,  både  statskyrkan 
tillhöriga  och  andra  lagligen  konstituerade  församlingar. 

1  afseende  på  närmare  upplysningar  rörande  sjelfspillingar  och 
i  allmänhet  så  kallade  politi-lik,  rörande  hvilka  oftast  laga  undersök- 
ning föregått,  är  tyvärr  händelsen,  att,  oaktadt  hvad  nyssnämnda 
Kongl.  Förordning  derom  stadgar,  de  till  Presterskapet  från  Polisen 
nnkom mande  uppgifterna  ofta  äro  ganska  ofullständiga,  och  vore  det 


308 

en  stor  tjenst  åt  både  allmänna  ordningen  och  statistiken,    om  P;^ 
sterakapets    önskningar  af  Sundhetsnäinnden   finge  det   atöd,   bos 
denna  fråga   utan   tvifvel  kraftigast  bör   kunna  gifvas   af  den  k.:=- 
munala  myndigheten.     Stockholm  i  December  1866. 

Fr.  Th.  Btrg, 

En  längre  diskussion  uppstod  derefter,  hafradsakligen  Kr 
gående  upptagandet  såväl  af  sekundär  som  primär  dödKurss; 
samt  antecknandet  å  rapporterna  af  det  qvarter  den  afiidre  : 
lifstiden  bebott.  Härvid  yttrade  sig  Ordföranden  samt  Hrr  Bes- 
LIN,  Carlson,  v.  Duben,  Lamm  och  Westfelt,  G. 

Efter  af  Ordföranden  framställd  proposition  instämde  SlO- 
skapct  i  hufvudsak  i  de  af  Hrr  Komitérade  framställda  åskter 
angående  upprättandet  af  en  mortalitetsstatistik  for  Stockhok 
samt  uttryckte  den  mening,  att  detta  arbete  betydligt  skulle  qe- 
derlättas  om  läkarne  å  dödsattesterna  antecknade,  utom  gati 
och  nummer,  äfveu  det  qvarter  hvarest  den  aflidne  nnder  lifs- 
tiden sednast  varit  boende. 

Hr  Tholandcr  uttalade  på  Sällskapets  vägnar  dess  tack- 
samhet för  det  arbete  Hrr  Komitérade  på  denna  vigtiga  fråga 
nedlaggt. 

=  Constitutio  epidemica  under  veckan  från  och  med  Tis- 
dagen den  9  till  och  med  Lördagen  den  15  December  1866. 

Sjukligheten  ej  betydlig.  —  Af  Variolae  hafva  6  dödsfall 
inträffat. 

1.  Inom  enskild  praktik  anmälde  sjukdomsfall  (från  18  läkare): 

Febris  typhoides S.jNeuralgia 5.|Peritonitia 3. 

Diphtlieria 2.,Coiijunctmtis 7.  Metritia.  ....      t 

Pcrtuesis  1.  Otitis    l.T 

Dysenteria 2. '  Ang.  tons.  &  faucinm  40.  J 

Diarrhoea 40.  Pericarditis     1.! 

Febris  pnerperalis  . . .  l.jLaryngo-tracheitis  ...  18. 

Febris  intermittens..  lO.JBroncn.  Cat.  bronch.  77.  Carbuncolus . 

Angina  parotidea  ...  LiBronchitia  capillaris.       7.'Rbeam.receDaefebnl.     6. 

Variolae.    Varioloides  l.<Pneamonia 5. ICatarrbua  v«ntr.  acut.      I 

VariccUaB S.jPleuritia 1. 

Delirium  tremens... .  LjFebris  gaatr.  simplex  11. 

Sypbilis ll.|Gastriti8.    Dnteritia         2. 

Gonorrboea     9.,Coliti8  2. 

2.  A  Hufirndstadens  Sjtåkvårdsanstaltér : 

P&  Serafimer-lasarettet :  sjukantalet  den  15  Dec.  251,  hvaraf  143  p&  ^åt,- 
ningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febris  typboidea  12,  plforiti* 
3,  febris  intermittens  1,  scarlatina  1,  pneumonia  1. 

Pä  Allmänna  öamisoM-sjukhuset :  sjukantalet  den  15  Boc.  224,  hvanf 
112  på  afdelningen  för  invärtes  sjuke;  inkomne  under  veckan:  pneumoma  7, 
bronchitis  6,  gonorrboea  3,  syphUis  2,  gastritis  2.  febris  typboidea  1,  diarr2i«t 
1,  febris  intermittens  1,  conjonctivitis  1,  otitis  1,  pleuritis  1.  rkeamatUmni  1. 
fbruncnlns  1. 


Rbeumatiamos  acatui  11 

Erysipelaa         t 

Zona 1. 

Faranculoa 1. 


Summa  291. 


309 

P&  Prcpiåoriika  tjvi^utti  å  Söd4r:  ijnkantolet  den  15  Deo.  198,  h?ar«f 
16  invartM  sjuke;  inkomne  under  veckan:  febril  typhoides  4,  variolao  3, 
.^lirinm  tremena  2,  bronchitis  2,  pnenmonia  2,  febria  gaatrica  aimplex  2,  me- 
itia  2,  eryaipelaa  1. 

P&  ProviåorislM  tjukhustt  å  Sabbattberg:  ajnkanUlet  den  15  Dec.  68;  hraraf 
i  iny&rtea  aiuke;  iAkomne  under  veckan:  diarrhoea  2»  pnenmonia  1,  febria 
nstrioa  aimplex  1,  gaatritii  1,  rhenmatiamua  1. 

P&  AUtnånna  Bamhusei:  bronohitia  12,  diarrhoea  7,  ayphilii  1,  coiguno- 
ivitia  1,  furunculus  1.  —  PoOkimiken:  bronehitia  8,  diarrhoea  6,  coigunctivitia 
s  pleuritia  1. 

På  Bam$iukhtu€t :  ajnkantalet  den  15  Dcc.  57;  inkomne  under  veckan: 
ronjunctivitia  o,  bronchitis  2,  febria  gastrica  aimplex  1.  ^ 

PS  AUmänna  BarnbÖrdihuset :  antalet  vårdade  18;  laryugo-tracheitis  1, 
lephritia  1. 

På  Provisoriska  Bambördshusti :  antalet  vårdade  8;  peritonitia. 

På  l>iakoni99'9JMkhM»et :  siukantalet  den  15  Dec.  40;  inkomne  under  veckan: 
pneumonia  1,  rheumatiamus  1. 

På  Stockholms  Hospital  för  Sinnessjuke:  ajukantalet  den  15  Dec.  172. 
hvaraf  85  mankön  ooh  87  qvinkön. 

På  Stockholms  stads  och  låns  Kurhus:  sjukantalet  den  15  Dec.  149,  hvaraf 
121  från  staden  och  28  triu  länet;  inkomne:  syphilis  9»  sonorrhoea  1. 

På  Provisoriska  Kurhuset:  sjukantalet  den  15  Dec.  8»;  inkomne:  syphilia 
10.  gonorrhoea  5. 

3.  Bland  dé  Fattiga,  (enlifft  Fattigl&karnes  vecko-rapporter):  bronchitis  58, 
diarrhoea  22,  rheumatitmus  10,  angina  tonsillaris  9,  febris  iutcrmittens  8, 
pneumonia  8,  gastritis  5,  gaatricismus  4,  febris  gastrica  simplex  4,  ophthalmia 
4,  diphtheria  o,  febris  typhoides  2,  variol»  2,  otitis  2,  cyst.tis  2,  pertussis  1, 
cholera  nostras  1. 

4.  I  Stadens  Fängelse:  syphilia  1,  erysipelas  1. 

Xorra  Korrektions-inrättningen:  genorrhoea  1,  bronchitis  1. 

—  Ur  Sandahl,  o.,  meddelade  följande  angående  äkta  och 
oäkta  Extractum  Ratanhice: 

Dii  sednnate  uppla<ifan  (Ed.   VI)   Bf  Phannacopoea   Suecica   ut- 
gafs  och  under  när^la^te  tiden  derefter  erhölls  utnn  svårighet  i  drog- 
handeln ett  Extrnctum  Ratanhice,  som  motsvarndo  de  fordringar  med 
nfseende  på  yttre  kännemärken  och  öfriga  egenskaper,   hvilka  finnas 
framställda  i   Berlins    kommentar    till   nämnda   upplaga   af  farma- 
kopén.     Denna  drog  bereddes  dii  i  Södra  Amerika  och  erhölls  öfver 
Kngland  eller  Hamburg.     Snart  blef  det  dock  ganska  svårt  och  slut- 
ligen nlldeles  omöjligt,   att   erhålla   ett  godt  och   riktigt   Extrarturo 
Hntanhioe.     Man  måste  lata  sig  nöja   med   en   drog,  som   i   många 
hänseenden,  så  till  yttre  utseende  som  forhållande  under  förbränning 
och  till  åtskilliga   lösningsmedel,   afvek  ifrån  det  rätta  RatanhiiB-cx- 
traktet  och  alldeles   icke,   såsom   det   äkta   extraktet,   företedde   den 
hastigt  framträdande   bronslika   forändring   åt  ytan,    när    densamma 
fuktndes  med   saliv   eller   vatten,   hvilket   lätt   verkstiillda   och   egen- 
domligt betecknade  prof  af  Prof.  Wahlberg  först   blifvit  påvisadt. 
Nyligen  har  dock  ett  Extractum  Ratanhi»  kommit  i    handeln,   som 
eger  samma  egenskaper  som   det  fordna   äkta.     Detta  nya  extrakt 
är  beredt  i  Liibeck  af  den  vanligen  förekommande  torra  Radix  Ra- 
tanbiie.     Det  är    vanligen    foreuadt    i   rundade    eller  aflånga   kakor 


310 

flf  n&ra  en  tums  tjocklek,  med  svartbrun  färg,  i  tuonare  spiitt^ 
genomskinande  med  rödbrun  glans.  Kakorna  äro  på  ytan  na*: 
de  firo  hårda,  men  brytas  temligen  lätt  med  jemna  eller  nlgor  *^ 
liga  brottytor,  men  äro  glaslikt  glänsande  och,  när  de  futhj 
öfverdragas  de  genast  med  en  koppar-  eller  bronslik  belaggiisrj 
hnlken  Tärgforändring  ånyo  försvinner,  då  den  fuktade  ytan  torkj 
den  förra  glaslika  glansen  återkommer  likväl  icke.  Pulvret  af  åts 
extrakt  har  en  klart  brunröd  eller  tegelröd  färg.  Det  smälta  r/ 
upphettning  och  forbrinner,  under  pösning,  med  en  lysande  lågs.  i! 
kallt  vatten  löses  det  till  större  delen;  i  kokade  vatten  och  alkcå^^ 
fullständigt.  Lukten  är  sötaktig,  påminnande  om  lakrits.  Smskn 
sammandragande.  Genom  nu  anförda  kännemärken  är  det  Utt  lu 
skilja  detta  extrakt  från  andra  liknunde  droger,  såsom  de  oliia  ^ 
gen  af  Kino,  Campecheextrakt,  Lakrits^  Catechu  och  dylika. 

Herr  S.  förevisade  prof  på  det  nya,  riktiga,  från  Lubeck  g- 
hållna  extraktet  af  Batanhiaroten  jemte,  för  jemforelses  skull,  et; 
par  olika  profver  af  det  extrakt,  som  under  sednare  åren  faisb 
ligen  gått  under  Ratanhias  namn.  Hr  S.  framlade  äfven  eti  stor. 
ock  vackert  exemplar  af  den  äkta  Peruanska  Batanhiaroten. 


/^  o  '^  6  .:  'j 


/C'    ""cV  '^'^''^v:  \H^''  »'^/t' 


"•-<."     ooSniwufvvO    '"'■^' 


lARJV   /°p^  \         J/U      /  p*-,  %    LIBRAPv 

V2^    /rn\  LrBfiAfor-  /Vn\     ^^2^' 


o.         '    ^^    -j-     ^yi:,^     o^tvfranasco     J^  ^ 


■i    SmJ^mdsco    %    omwufuv^    \x 


<'      \^  ^i^2n  S^^-^^J^  542262 

\.^Vt,.:u/^\/    niliHIli 

■-Cr  /p-      .Vl^      ^/^-»-X      3   1378  00542  : 
^  <:^   m^^>  r  rr-|  \         JiLy      /*  r^  "%  Ll  I 

.A  O/q//"      \^-^./  A-yv^gn  % 

I  /  A-^V^S''^  ^/       -^^      ^      ^^C  %       /"      ^' 


n.LC 


^'  J>   \H,/  A-yv>i9n  X'-^/     ^