(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Foerhandlingar"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



V^ •% u v o a • I 



^ J-C Saitfimcisco J-^ oispwjfw^ ^ 

/ri\ LIBHARy /q\ :772j /r- 

^'' ^/(: \ri^^^'^ "^^^v^^ \r:/ "^/ 



/rn\ LiBfiAR^Y /'pq\ :7/2o /v 
i. JJT^ /^rn%, LiBRARY /^rr~]\ o 



c^ 



c 



t 'njTancisco 

, LIBRARY 







<k -p Ut . '^^-r. -.^^ 1: • <). 



T/C 

;^;2^ /p^\ uBf^ARy /_;%,^ j] 




%. 



> -j-^ --;, *- ^ O 






pi— I >? "-^ 'o p->-, o* L-^ <V r-r- 

/r-i\ "-'BRA^Y /*<v :7/i. /U 
011, ,/^\ tr^KAR^v .o... :?;; 



^1^ 



FÖRHANDLINÖAE 



SVENSKi LÄKARESÄLLSKAPETS 



SAMMANKOMSTER 



Ar 1865. 



ProiohoUsfSrtmdé: SdlUkaptU Mbrtterare: 
I):r Edholm. 



STOCKHOLM, 1866. 

P. A. H0B8TF. DT & BÖNS B, 
Kongl Boktryckare. 



CLOSEff 



LVäCKS 







SVENSKA LAKAR&SALIÄKAPETS 



SAMMANKOMSTER 



ÅR 1S65. 



fi-ototolUfSremd»: Såtttkapttt Sekreterare: 
0:r Edholm. 




FÖRHANDLINÖAE 



SVENSKA LÅKARRSÄLUSKAPETS 



SAMMANKOMSTER 



ÅR 1865. 



PrcUåoOåfBromdt: SäiUkaptU Bdbnttrare: 
Vit Edholm. 



STOCKHOLM, 1866. 

P. A. H0R8TKDT &SOiraB, 
KonsL Boktryokare. 



.1 




INNEHÅLL. 



Sid. 

Januari 10. — CaKL SpBIKCHOBN f. — Nckrolog 1. 

Retziska stipendiet 2. 

Ö0XA>-sso5s reserapport. — Veckoappgiftems. — Biblioteket. — Skattmastare- 
Tal. — TacksSgelseskrifvelse. — Prof. v. Rechlinouausen och Dr. da 

StLTA Casteo ledamöter. — Skrivelse Mn ÖfTerst&tbUlareembetet ... 8. 

Ledamöter anmälde 5. 

CoDstitntio epidemica 6, 

Nya Fannakopén 9. 

Januari 17. — Generaldirektör Berlin helsad. — Condoléansskrifvelse 9. 

Sjakbosen för yeneriske sjuke i bafvadstaden 10. 

Skrifrelse frin Finska LakaresiilUkapct. — Luftvexling vid aUmanna inritt- 

oingar. — BeTisionsberättelse. — Biblioteket. — Constitutio epidemica 16. 

SÖDERHAH B., Aman E. g. ledamöter. — Pndrettfabrik 17. 

Jomari U. — Öfverfiltliikaren BIoenholm f 18. 

AsKLÖF J. J. Skattmästare. — Ledamöter anmälda. — Constitntio epidemica 18. 

Smittkopporna 19. 

Xy* Fannakopén 20. 

Janmari 3U — Vattenledningsforslag 21. 

Biblioteket. — Sköldbekg Sv. ledamot. — Constitntio epidemica 2L 

Bnodtska medikalgymnastiken (Letin) 28. 

Fdruari 7. — Inventering. — Ledamot anmäld. — Professor Bruzelivs f . 

— Nya Farmakopén 56. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 64. 

Psdrettfabrik 66. 

Cttraregift (Huss) 66. 

Föreoiog for frivillig vård af ilrade ocb sjnke i filt. (Lemohen) 70. 

T^ruari t4. — STRÖMBERG G. J. ledamot. — Biblioteket. — Constitntio 

epidemica 71. 

Bnsilianska droger (Huss) 72. 

Myoma fibromatosnm (Santesson; Ket) 73. 

Ledamot anmäld. — Bref fr&n v. Duben (Sahtesson) 78. 

FthrwH 21. — Taeksägelsebref. — Zander J. G. W. ledamot 74. 

Utiändsk ledamot anmäld. — Prof. Erikson ocb Dr. Wallmer-H- 74. 

Biblioteket — Constitntio epidemica 74. 

Claude Bernard: Opiibasemas olika verkan. (Ref. Husa) 7b. 

li5DBEBG S. O.: Om de offtcinela barkame. (Bef. Hambebo) 80. 

Fthnari 28, — Lifmedicos Nerxan f. — Porträttsamling 81. 

Constitntio epidemica 81. 

FusDREiCH: Bidrag till diagnosen af sammanväxningar mellan bjerta ocb 

bjerteäck. (Ref. Huss) §?. 

Milsfoster. (Lotén) |*- 

Wdiab: Lftitveiling ocb uppvärmning. (Ref, Bbrum) *>• 



IV 

Sid. 

Mar» 7. — Begiran om sUtaanilag 87. 

Biblioteket. — Constttntiö epidemica 88. 

ProTisoriskt ajakhns vid Sabbataberg 89. 

Cancer hepatis (Bruzelius; Kjet) 90. 

Fel i TalTolaD tricuspidales (Clarévs; K^jcllbero) 9i. 

Man 14. — Statsanslag. — Biblioteket. — Constitntto epidemica 97. 

Sällsynta &11 af Inxation (Fsilandes; Rossandee) 98. 

Perforerande Cancer alveolaris recti. (Sa ntesson ; Ket) 100. 

Cancer Tcsic». (Santesson; Key) 103. 

Fractura Colli femoris (Key) 105. 

Man 21, — Statsanslag 106. 

Prof. v. Lanoenbeck ledamot. — Ledamöter anmälde 106. 

Constttutio epidemica 106. 

ReTaccination 107. 

Man 25.— Ödman 8., Ntsteöm N. E. ledamöter 108. 

Biblioteket.— Constitntio epidemica 108. 

Deformitet af foten. (Töenblom) 109. 

Febris reonrrens. (Ref. Malmsteh; Key) 110. 

April 4, — Constitutio epidemica 118. 

T9<'oidfeber. (Malmsten) 114. 

Tnmör i lefvem ock s&r i duodennm. (Stolts) 115. 

Ckampignoner i kräkningar. (Sandahl O.) 119. 

Urindekomposition inom blåsan. (Ref. Santesson) 119. 

April It. — Biblioteket. — Constitutio epidemica 120. 

Kniralbräck pl framsidan af Vasa cruralia. (Santesson) 121. 

Uranoplastik. (Santesson) 122. 

Litbotribe injecteur. (Santesson) .^ 123. 

Post mortem-nppmjakning af lungorna. (Ödmansson) 123. 

April 18. — Biblioteket. — Constitntio epidemica 12b. 

Nfiten af Cola acnminata. (Hambeeg) 126. 

Blodiglars skotseL (Hambeeg) 127. 

Prdfning af kloroform med bilimbin. (Hambebo) 127. 

Lamaee-Picquot: Verkan af kaffe vid inkarcerade bråck. (Ref. Hvss)... 128. 

Giftiga verkningar af nitro-glycerin. (Sandahl O.) 130. 

April 25. — Utländska ledamöter anmälde. — Tacksägelseskrifvelse 13&. 

Biblioteket 186. 

Constitntio epidemica 186. 

HM: Perivascnliires Canalsystem etc. (Ref. Key) 137. 

Hssmatoma dnne matris och gri degeneration af ryggmärgen. (Key) ... 137. 

Anomalt forlopp af halsens vener. (Ödmansson) 140 

Skolhygies 140i 

Nitro-fpyoerin. (Ref. Bbelir) 142. 

Maf 2, — Badinrättning vid Borgholm. (Bjöece; Malmsten) 143. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 145. 

LäkiirwHJllskapets lokal, — Skolhygien 147.' 

BANTING! de rObésité. (Ref. Huss) 149. 

Maj 9. — Förändring i stadganie 149. 

Biblioteket — Val af bibliotekarie. — Constitutio epidemica 150. 

Skolhygien 151* 

Maj 16. — Bensow J. O. återvald till bibliotekarie 152. 

Biblioteket ^Constitntio epidemica 152. 

HvM: Om kaffe, dess brak odi missbruk. (Ref. Sandahl O.) 153! 

Kaffe mot Ciretinismns. (Ret Lamm) 159. 

GiifcmordcB i Frankrike. (Beaun) 169. 



Sia. 

Maj 23. — BibliotekareTMonr. — TrichiBbyrå 160. 

Utliadtk ledunot anmäld. — Förcniiigeii för friTflUg T|rd af ainde och 

ajoke i filt (Lexchxr) ^ 160. 

KUiotcket. — Apotekaren Hanbukt oc£ Prof. Wtoont Mamdtar 161. 

Conatitutio epidemica 161. 

Ledamot anmäld. — Tridiiniaais. (Ket; Lotén) 162. 

Pagejistscioee: Die TricliineB. (Ref. Ket) 163. 

ÄaenTiama Aortie. (Krt) 168. 

Tnmör i sinna maxiBaria. (Santesbon; Ket) 168. 

Fosforförgiftning. (Abelin) 166. 

BTnnnainrnttnmgen i Berzelu park. (Cedesbtböx) 166. 

Maj 30. — Tal af priadomare. ~ Liftnedicns Frahck ock Prol GBAnoLST -H* 166. 

SEtTEBTAU. C. H. ledamot. — Ledamot anmftld 167. 

Biblioteket. — Conatitntio epidemica 167. 

T. WnxKBSAKD: Om jod mot typbnifeber. (Rel MAUiaTEir) 168. 

Hejamasn och Kuttnek: Febria recnrrena. (Bef. ÖDHAMsaoK) 169. 

Bref om Febria recnrrens. (Huaa) 169. 

Jwni 6, — BoKSTRÖx C. ledamot. — Biblioteket — Conatitntio epidemica 170. 

Prof. Vaiektike MoTT +. — Nekrolog. (Sahte8«oh) 171. 

EuuKKBUBO: Den hTpodermatiska mdtoden. (Bef. SARTxaiOM) 172. 

Tnchuuaaia. (Bef. Sahtesson) 172. 

Kaffemiubmk i Finland. (Eoholm) 172. 

Jmri 30. — Conatitntio epidemica 178. 

Gekeimeridet Fb. Wsissb ledamot 175. 

Opodeldoc med jod; Bztractum Daud Carotae; fransyaka fiffmacentiaka 

preparater. (Sandahl O.) 176. 

Grimanltaka forfaUkningtproceaaen. (Beblw) 176. 

llAATiva: Die Chinarinden. (Bef. Sandahl O.) 177. 

Nekrolog öfver Cabl Spbincuobn. (Bef. Sandahl O.) 177. 

BxbacU flnida. (Beblik) 177. 

GBAEPxa nja Optonieter. (Bosbandeb) 177. 

laatmmenter för modifierad linearextraktion. (Bo88andsb) 178. 

Ketinalafloaaning. (Bossandeb) 179. 

Mi ^. — Lakareaallakapets Handlingar 179. 

Bkonomiaka frågor. — Biblioteket. — Conatitntio epidemica 179. 

Anenriama Aortie (Dr AcuABiua; Ket) 182. 

Tuberkeldegeneration af nrogenitalapparater. (Dr Lind6KOO ; Ket) 182. 

Njure med abnormt li^e. (Ödmansbon) 188. 

Lnngprof. (BiTZiua; Sdholh) 188. 

Bbaoob Charooal Biacnita. (Lahh) 184. 

Juli 18, —Begäran om stataanalag 186. 

Biblioteket ~ Constitntio epidemica 187. 

ytländak ledamot föreslagen 189. 

Årsrapport fr&n Serafimerlaaarettet. (Malmsten) 190. 

Aneoriima AortK k, Arteriie innominatie. (t. Stdov) 190. 

Anenriama Arteriae rertebralia. (▼. Stdoit) 191. 

Roptnra Cordia. (v. Stdow) 192. 

BrHL: Bidrag till Typbnsfebema Etiologi. (Ref. Lundbebo Fb.) 192. 

ScmÖDTE: Phtiriaaia og Mnndena Byggning hoa Pedicnlus. (Bef. Lund- 
bebo Fb.) 196. 

ÅupuU U — Biblioteket. — Conatitntio epidemica 196. 

Nytt moment Wd harUppaoperation. (Dr Zettebstband; Kalmbten)... 198. 

Mortalitetaatatiatik. (Malmbten) 199. 

itapiwti U. — Priflamne. ~ tJtlandak ledamot anmild 200. 

Biblioteket. — Conatitatio epidemica 200. 

Vikroakopiaka preparater af droger. (Sandaul O.) 208. 

Gdabarb&uuL (Bef. Sakdahl O.) 208. 



VI 

Sid. 

Tonklefverolja. (Ssbaedt) 203. 

Förgiftningsiall med Radix Jalsppn. (Hambkro) 203. 

Frestdenten Abraham Lincolns skoitakaja. (Edholm) 204. 

Pachymeningitia. (Tiubbbo; Edholm) 204. 

Tomör å cranium. (Dr. Kablbebo; Sandahl O.) 208. 

AugtuU 29. — Beldningsmedaljer 209. 

Biblioteket. — Ledamot anmäld. — Constitatio epidemica 210. 

Nachets mikroskop, (v. Duben) 212. 

Ärcstod öfver Schboedeb v. d. Kolk. (t. Duben) 212. 

LuscuKA: Die Anatomie det Menschen. (Ref. v. Duben) 212. 

Henle: Handbuch der systematischen Ajiatomie des Menacheo. (Ref. 

y, Duben) 213. 

Forsell: Trichiner i råttor. (Ref. Edholm) 213. 

FoBBELL: Trichinutfordringsförsök. (Ref. Edholm) 214. 

FoBSELL: Mjeltbrandeos smittbarhet. (Ref. Sandahl O.) 216. 

SepttmUr ^. — Trichiner. (Ket) 216. 

Val tiUkannagifna. — Enbstböm P. A. ledamot 223. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 223. 

Aachener Thermal-Wasser. (Edholm) 284, 

Eulenbebo: Nitroglyoerio. (Ref. Sandahl O.) 224. 

September 12. — Prof. Hedenbobo f 225. 

Belöningsmedalj. — Förslag till prisämnen 225. 

Beblin Ordförande; val af I^omitéledamöter och Revisorer 226. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 227. 

Prisdomames utlåtande 228. 

Basedows sjukdom. (Rossandeb) 228. 

Böttiqeb: Yattenkuranstalten i Söderköping. (Ref. Huss) 230. 

DowERTiE: Balneologiska studier vid Upsala vattenknranstalt. (Ref. Husa) 230. 

Clacde Bebnabd: Pastnla maligna. (Ref. Huss) 230. 

Glaude Bernard: Curarin. (Ref. Huss) 232. 

September W. — Prof. Rabbén f 282. 

Bestämmande af prisämnen 233- 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 234. 

LiEBios köttextrakt. (Mulleb; Huss; Prof. Palmstedt; Hambero; 

Sandahl O.) 235. 

Tegelté. (Sandahl O.) 238. 

Homann og Hartwig: Meddelelser om Nervefeberen i Kragerö Lsege- 

distrikt Aar 1864. (Ref. Huss) 23a 

September 2(7.— Stataanslag.— Ledamot anmäld 238. 

Biblioteket.— Constitntio epidemica 238. 

Trichiner i svin. (Key) 239. 

Corvisart: Collection des Mémoires sur une fonction méconnue dn Pan- 

creas la Digestion des Aliments azotés. (Ref. Santesson) 240. 

låkare-SällahapeU 57:de årshögtid den 3 Oktober 1865 240. 

Några ord om legala kemiska analyser vid förgiftningar. (Ordförandena, 

Hr Hahberos afgångsforcdrag) 240. 

Sekreterarens, Hr Edholms årsberätteäse 240. ' 

Tabell öfver helsotillståndet inom hufvudstaden under året 240. 

Smittkopporna 241. 

Tabell bUer smittkopporna under året 242. 

Skarlakansfebem 243. 

Sällskapets litterära verksamhet. — Nya ledamöter 243. 

Döde. — Embetsmän och Revisorer, — Affärsställning 244. 

Donation till prisfonden af Hr Reonell 245. 

Oktober 10, — BoBERQ A. ledamot 246. 

Tal vid ordförandeskapets nedläggande 246. 

Hedarsledamot föreslagen. — Biblioteket 246, 

Ledamot anmäld. — Constitntio epidemica 247. 



VII 

Sid. 

Sxtniaterint hafnmdeskap. (Gboth) 249. 

Pria&miie i Preussen. (Lkuchen) 26S. 

Ohober 77, — Åbero A. R. ledamot 263. 

Bibliot^ct. — CoDstitntio epidemica 253. 

Val af Komitéledamot 254. 

GljrcerinsalTa. — Blodiglan sköUel (Hambero) 255. 

Joarnal de Chimie médicale. (Ref. Berltn) 256. 

Bref Mjk Ryssland. (Bkroman J. C; Liutewalch; Edholm) 256. 

Oktober 24. — Val af komitéledamot 258. 

Ledamot föreslsgen. — Poliklinik for tandsjukdomar 25B. 

Coastitutio epidemica 258. 

Anearisma Cirsoideum. (Ket) 259. 

Csrcinoma uteri. (Ket) 261. 

Aneurisma aortse. (Wallim; Ket) 265. 

MbsbUdadt foster. (Grill; Ket) ^.... 267. 

Diskussionsämnen 268. 

Geoeratio spontanea. (v. Duben) 269. 

Obci^ J/.— Komitéledamot ^ 269. 

rtländska ledamöter föreslsgna. — Örtenoren L. G. ledamot 269. 

Program for sammankomsterna 269. 

Sjnkhus å Sabbatsberg 270. 

IVof. Robert Remak f. — (^nstitntio epidemica 270. 

HåRTELiUB: Gjmnastiska iakttagelser. (Ref. Huss) 271. 

Qnassia amara. Bellin. (Huss) 271. 

PolTcrisatör. (Bruerlitjs) 272. 

November 7. — Br. Reqnsll hedersledamot 273. 

CoDstitutio q>idemica 273. 

Haskoter: Epitkelioma cylindraceum foliaoeum och globosam. (Ref. 

Santrsson) 274. 

Vådan vid behandlingen af Teleangiektasier medelst injektion af klor- 

jem. (Santesson) 274. 

Konsdelar in duplo samt trenne nedre extremiteter. (Ref. Eduolu). 

Med planche 275. 

Korember N. — FRAN9018 Maloaione f 277. 

Biblioteket — Constitntio epidemica 277. 

Journal de Chimie médicale. (Ref. Berun) 279. 

NiuMANK: Lefvertran. (Ref. Berlin) 279. 

Stenkolstjaras antiseptiska egenskaper. (Gräub) 280. 

•Faraos ormar». (Stenberq) 280. 

Matks: Medicinsk ordbok. (Tholander) 281. 

November 21. — ProT.lakaren Ltsell f 281. 

Biblioteket. — Ledamot föreslagen. — Constitutio epidemica 282. 

Zalkskt : Untersnchungen uber den ursemischen Process und die Function 

der Niercn. (Ref. Ket) 283. 

Pstologiskt preparat af urinapparaten. (Ket) ^ 283. 

Utländska ledamöter föreslagna .,. 283. 

SyfiUtiska affektioner. (Ntström; Öduansson) 283. 

Bubbelridigt Cephalbaematom. (Ödmansson) 288. 

November 28, — Dr. Brakenbero f 288. 

Br. Locioumf» Prof. Warncre och Assessor Pharmaci» Trier ledamöter 289. 

Biblioteket — CASséN A. W. ledamot. — Constitutio epidemica 289. 

Fettrandladt hjerta. (Malmsten) 290. 

BamoUition i Nerrcentra. (Malmsten) 291. 

Paralyiier. (Malmsten) 292. 

I>€cember 5. — Biblioteket 296. 

Constitutio epidemica : *^* 



vm 

IVenne amane skottskador. (Rossandeb) 

H/OBT: Om Tlrden af moder och barn. (Ref. Ckdebschjöld) 

December 12. — BegneUska donationen 

Conatitntio epidemica 2&&. 

Brasilianska droger. (Husa) 300. 

Amneus: Om Kronprinsen Carl Auousts dödss&tt och de rattsmedicin- 
ska hnf^ndpunktema af rättegången mot Rossi. (Ref. Huss) 304. 

December 19. — Böcker oeh handlingar rörande Carl AuausTa död. (Lor 

JEVALCH; Edholm) 904. 

Prof. C. O. WhBER ledamot — Biblioteket. — Constitntio epidemica 903. 

ReTisionsberättelse. — Raehitis. (Ödxanssok) 907. 

HJemtumör. — (Öoxamsson; Bruseuvs) 909. 



Förhandlingar vid Svenska Läkare-Sällskapets 
sammankomster år 1865. 

Den 10 Januari. 

C\RL Spri.nchorn f. — Nekrolog. — Retziaka stipendiet — Reserapport. — 
Teckoappgiflema. — Biblioteket. — Skattmästareval. — TacksägelseskrifTelse. 
— Prof. v. Recklinohausen och Dr da Silva Castro ledamöter. — Skrif- 
relse från Ofvei-Ståth&llare-Embetet. — Ledamöter anmälde. — Constitniio 
epidemica. — Nja farmakopén. 

= Ordföranden delgaf sällskapet den sorgliga underrättel- 
sen om skattmästarens, hofapotekaren Sprinchorns, i dag på 
morgonen inträffade dödsfall och beklagade den förlast sällska- 
pet härigenom lidit. 

Hr Malmsten, som under många år varit den aflidnes 
läkare och vän och som tillsammans med Hr Santesson vår- 
dat honom under hans sista sjukdom, redogjorde med några 
korta biografiska drag för hans lefnad. 

Carl Sprinchorn föddes den 28 November 1814. För- 
äldrame voro hofapotekaren CarXi Sprinchorn och hans fru 
fddd GÖRANSON. Han åtnjöt undervisning vid Strengnäs gym- 
nasium^och^aflade derefter studentexamen i Upsala. Omfattade 
^^edermera fadrens yrke och tillträdde efter hans död år 1841 
apoteket Lejonet i Stockholm, hvilket han redan många år förut 
förestått. S. ingick 1843 äktenskap med Elisabeth Elfstrand 
och hade i detta gifte 9 barn, af h vilka 4 döttrar öfverlefva 
honom. — Den vidsträckta verksamhet han egde inom det 
farmaceutiska området, omfattade han med så mycket nit och 
skicklighet att hufvudstadens läkare derföre till honom stå i 
stor förbindelse. Ar 1853 utnämndes han till riddare af Wasa- 
orden. — I Svenska Läkaresällskapet blef S. ledamot år 1837 
och skattmästare år 1845. Här var han en flitig deltagare i arbe- 
tena inom sin sfer och en samvetsgrann skattmästare, som under 
loppet af 20 år, utan all ersättning, till sällskapets fromma och 
fordel beklädde sin mödosamma och ansvarsfulla befattning. 

Förkamdlmgar 1865. 1* 



Oegennytta och vätvilja genomträngde hela hans karakter och 
gaf hans person derigenom en prägel, som förskaffade honom 
många och verkliga vänner. — Största förlusten drabbar nu 
hans familj, men många sörja vid hans bortgång en man, som 
med frikostig hjälpsamhet gaf rikliga understöd åt de behöfvande 
och läkemedel åt fattiga sjuka. — Så lemnar Carl Springkorn 
ett tomt rum, men ock ett kärt och välsignadt minne. 

Under sednare åren var helsan vacklande till följe af ett 
lefverlidande. Under julhelgen inträffade plötsligen en svår glos- 
sitis. Tungan och närliggande körtlar ansvällde betydligt, en 
phlegmone uppkom på venstra sidan och svulsten vållade ett 
starkare tryck på luftstrupen. Tunginflararaationen gick tillbaka, 
men den flegmonösa ansvällningen utbredde sig allt mer och 
mer, dock utan all suppuration. £n häftig frossbrytning inträf- 
fade den 7, och pneumoni i venstra lungan den 8 Januari. Den 
9 infann sig yrsel och den sjuke, hvars krafter på förhand voro 
brutna, afled stilla i dag på morgonen kl. 3.15 efter en lefnad 
af något öfver 50 år. 

På framställning af Hr Carlson beslöts, att Sällskapet 
skulle ansluta sig till begrafningsprocessionen samt på fram- 
ställning af nr Malmst£N, att en condoléansskrifvelse skalle 
uppsättas för att öfverlemnas till den aflidnes enka. 

= En från Karolinska Institutets Lärare-Collegium anländ 
tacksågéUeskrifveUe upplästes af sekreteraren. 

Tm Svenska Läkare- Sällskapet I 

Den skrifvelse af den 6 December 1864, med hvilken 
Läkare-Sällskapet behagat till Carolinska Medico-Chirurgiska 
Institutets Lärare-Collegium öfverlemna de på inbjudning af Säll- 
skapet insamlade 19,862 Riksdaler Riksmynt Ull Anders Retzii 
stipendiifondy har Lärare-Collegium mottagit, och får så väl för 
densamma som för den rika gåfvau affägga sin varma och förbind- 
ligaste tacksägelse. Det betydliga beloppet — större än något, 
som hittills blifvit i likartadt ändamål här insamladt — visar 
bäst med hvilket lifligt intresse Läkare-Sällskapets uppmaning 
blifvit omfattad så väl af Sveriges Läkarekorps som af flera 
utom densamma stående medborgare; ett förhållande lika gläd- 
jande för Sällskapet som hedrande för minnet af den man, 
hvars namn blifvit fästadt vid gåfvan. Denna skall, såsom 
Lärare-Collegium hoppas, under en lång och obegränsad framtid 
verka uppmuntrande och välsignelserikt för kommande genera- 



tHmer af medicine etnderande, bland hviika mången härigenom 
skall känna sig manad att med vördnadens och tacksamhetens 
känslor blicka upp till det, äfven på detta sätt fortlefvande, 
ständigt föryngrade minnet af Anders Retzius, i h vilken Läkare- 
sällskapet egt en af sina mest nitiske och värderade ledamöter, 
och Carolinska Institutet siu egentlige grandläggare. 

De vilkor, Läkaresällskapet fästat vid gåfvans öfverlem- 
Dande, skola saravetsgrannt iakttagas, och anhåller Lärare* 
CoUegiam att, sedan de närmare bestämmelserna rörande sti- 
peodiet blifvit uppgjorda och stadfåstade, få Svenska Läkare- 
sällskapet desamma meddela. Stockholm den 10 Januari 1865. 

== Sällskapet beslöt, att i den f. n. under trycket varande 
delen af Läkare-sällskapets Handlingar skulle ingå Hr 
Odmanssons reserapport öfver af honom verkställd resa i 
Ryssland. 

= På hemställan af sekreteraren beslöt sällskapet, att 
v^^ihh-uppgiftema öfver sjukligheten inom hufvudstaden skulle 
hädanefter inlemnas sednast innan kl. 3 Måndagsmiddagarna, 
ViiT att i tillräcklig tid upptagas i det härtill afsedda schemat 

= Till biblioteket anmäldes: 

Bablia Mediral Press. Gåfva af Dr Moore. — Skara Veterinäi^ 
inrättnings tidskrift 1865 N:o 1. Gåfva af fÖrfattarne. — Öfversigt 
af sjukdomsförbSllandet i Sverige år 1862, af A. T. Wistrand. 
Gåfva af författaren. 

= Enligt stadgarnes föreskrift utsattes val af ny akatt- 
mästare, efter derom utfärdad annons, till sammankomsten 
den 24 Januari. 

= Upplästes en från sällskapets nyligen invalde ledamot 
Hr Hesselgren anländ tacksagelseskrifvelse, 

= Till utländska ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
inkallades genom val Professoren i Königsberg F. v. Reck- 
ldtghausen samt Dr Francisco da Silva Castro, öfver- 
läkare vid hospitalet i Para i Brasilien. 

= En från Öfverståthållare-Ernbetet ankommen akrifveUe 
applåjstes af sekreteraren. 

Till Svenska Läkare-SäUskapet, 

Sedan, i sammanhang med en på åtgärd af Stockholms 
Stadsfullmäktiges Berednings-utskott för närvarande beroende 
fråga om ändamålsenligt ordnande af den kommunala sjuk- 



vården i haFvadstaclen, i hvilket afseende föreslagits uppfö- 
rande på kommunens bekostnad af tvenne nya, väl organi- 
serade sjukhus, ett i stadens norra och ett i dess södra del, 
framställning blifvit gjord jemväl derom, att, i stället för 
eljest nödig på- och tillbyggnad af kurhusanstalten på Kungs- 
holmen, inom ettdera af de nya sjukhusen, en afdelning 
måtte ordnas för patienter, behäftade med venerisk smitta, 
och Berednings-utskottet, i skrifvelse den 17 innevarande 
månad, af anförde orsaker, begärt att sällskapets, äfvensom 
K. Sundhets-Collegii yttrande om lämpligheten af denna an- 
ordning måtte genom Öfver-Ståthållare-Embetet införskaffas; 
så får Öfver-Ståthållare-Embetet, med bifogande af styrkt 
afskrift af Utskottets skrifvelse, härigenom anhålla att säll- 
skapet behagade härom afgifva yttrande och dermed till Öfver- 
Ståthållare-Embetet inkomma. Stockholm i Ofver-Ståthållare- 
Embetets kansli den 24 December 1864. 

Skrifvelsen från Stadsfullmäktiges Berednings-Utskott 
var af följande lydelse: 

Ttö Öfver-Ståihållare-Embetet. 

I sammanhang med en på Stadsfullmäktiges Berednings- 
utskotts åtgärd för närvarande beroende fråga om ändamåls- 
enligt ordnande af den kommunala sjukvården här i hufvud- 
staden, i hvilket afseende föreslagits uppförande på kommu- 
nens bekostnad af tvenne nya, väl organiserade sjukhus, ett 
i stadens norra och ett i dess södra del, har framställning 
blifvit gjord derom, att, i stället för eljest nödig på- och till- 
byggnad af Kurhus-anstalten på Kungsholmen, inom ett af 
de nya sjukhusen måtte ordnas en afdelning f9r patienter 
behäftade med venerisk smitta; Och har såsom skäl för en 
sådan anordning faufvudsakligen anförts: att allmänna om- 
dömet med afsky uttalade sig om dem, som af venerisk 
åkomma smittats; att så länge slike patienter behandlas å 
särskildt sjukhus, vistelsen å étt sådant ställe stämplade pa- 
tienten med förakt och försvårade för denne efter tillfrisk- 
nandet anställning i annan tjenst samt möjligheten att ernå 
anständig och nyttig verksamhet; att detta synnerligen gälide 
den qvinliga ungdom, som årligen från landet hitkomme och 
töUe offer för förförelse, samt att fruktan för att blifva å 
kurhuset intagen och för de dermed förknippade mjder för- 



mådde den sjuke att i det längsta forhemliga sjukdomen for 
Läkaren, därigenom det onda förvärrades och smittan vidare 
^riddes; h varemot a andra sidan blifvit anmärkt, att ifråga- 
sättas kunde, huruvida icke kännedomen om de personer, 
hrilka måste anlita den syfilitiska afdelningen lättare spredes, 
då denna funnes förenad med annat större sjukhus, i hvilket 
fall det afsedda ändamålet ej vunnes, och, hvad värre vore, 
befaras kunde, att den af de två sjukhusinrättningarna, med 
hvilken den syfilitiska afdelningen skulle sammanställas, finge 
i allmänna omdömet, till foga fromma för andra dervarande 
sjuke, kollektivt bära det vanärande märke, som man ansedt 
vidlåda den isolerade kurhusinrättningen; att det anmärkta 
forhållandet icke på patienternas flertal utöfvade något in- 
flytande, hvilket förmenades kunna slutas deraf, att utaf de 
711 qvinnor, ^om, enligt oflfentliga rapporter, varit under år 
1863 på kurhuset härstädes behandlade, icke mindre än 541 
blifvit från besigtningsbyrån ditremitterade och sålunda an- 
tagligen hemfallna under prostitutionen, innan sjukdomen in- 
träffat; att omdömet om ändamålsenligheten af en större 
mängd sjukes sammanförande inom ett mindre område inga- 
lunda skulle vara hos vetenskapsmännen odeladt, samt att 
bekymmersamt blefve, om erfarenheten, efter vidtagande af 
en sådan anordning, skulle komma att vederlägga förutsätt- 
ningen derom. Då Utskottet i en fråga af denna beskaffenhet 
icke trott sig böra afgifva förslag, innan Utskottet inhemtat 
sakkunniges utlåtande, har Utskottet, med begagnande af dess 
i 33 § af K. Förordningen om Kommunalstyrelse i Stockholm 
den 23 Maj 1862 tillerkända rätt, skolat anhålla, det Öfver- 
Stäthållare-Embetet behagade anmoda K. Sundhets-Collegium 
Aoh Svenska Läkare-sällskapet här i staden att sig yttra, 
huruvida en sådan anordning, som här ofvan blifvit omför- 
mald, lämpligen bör åvägabringas. Stockholm den 17 De- 
cember 1864. 

• Efter någon diskussion beslöt sällskapet, att ärendets 
behandling skulle uppdragas åt en för detta ändamål nedsatt 
komité, bestående af Hrr Rossander, Santesson och Tho- 
LA3n>£R, hvilken med förslag härutinnan skulle till den 24 
Januari inkomma. 

= Att antagas till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
anmäldes af ordföranden och Hr Bensow apotekarne i Stock- 
holm E. SÖDERMAK och £. G. ÅhMAN. 



= Constitutio epidemica under verkan frän och med söndagen 
den 18 till och med lördagen den 24 December 1864: 
Sjukligheten lika med föregående vecka. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 17 läkare): 



Febris typhoides 1. 

Diphthcria 6. 

Angina membranaces 2. 

Pertnssis 1. 

Cholerina 2. 

Bysenteria 1. 

Diarrhoea 32. 

Febris intermitteDs . . 10. 

Angina parotidea 11. 

Yariolae. Varioloides . 5. 

VariceUaD 5. 

Scarlatina 4. 

Syphilis 3. 

Gonorrhoea 7. 



Ictertu 2. 

Metritis 2. 

Rhenmatismus aoatns 7. 

Erysipelas 1. 

Erythema nodoitam.. 2. 

Urticaria 2. 

FarnDcolns 3. 

Febris ephemera 1. 

Ly tDphaiigitis 1. 

JEUienm. recens afebril. 1. 



Summa 282. 



Meningitis cerebral ia 1. 

Tetanua. Trismua 1. 

Apoplezia cerebri 1. 

Neoralgia 2. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis 8. 

Ang. tons. k. fauciam 70. 

Lary ngo-tracheitis .... 2. 

Bronch. Cat. bronch. 57. 

Pneumonia 11. 

Pleuritis 2. 

Febris gastr. simplex 7. 

Gastritis. Enteritis.. 4. 

Peritonitis 3. 

2. A hufvudstadens BJukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasarattet: sjukantalet den 18 December 240, hvaraf 
128 på afdelningen for invärtes sjuke; inkorane under veckan s pneu- 
monia 5, rheumatismus acutus 3, febiis typhoides 1, delirium tre- 
mens 1, gastritis 1, 

På Allmänna Qamisons-sfukhuset: sjukantalet den 18 December 
131, hvaraf 54 på afdelningen för invärtes sjuke; inkorane under 
veckan: pneumonia 5, syphilis 4, gastritis 3, gonorrhoea 2, vario- 
loides 1, febris typhoides 1. 

På Provisoriska sJuUiuset: sjukantalet den 18 December 181, 
hvaraf 137 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 10, deli- 
rium tremens 3, bronehitis 2, uephritis 2, febris typhoides 2, diar- 
rhoea 1, syphilis 1, icterus 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronehitis 9, varicell» 5, variolae 2 
diarrhoea 1, pneumonia 1, pleuritis 1, colitis 1, urticaria 1. Poli- 
kliniken: diarrhoea 3, conjunctivitis 2, angina tonsillaris 2, bronehitis, 
1, apoplexia cerebri 1, colitis 1, peritonitis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 18 December 56; inkomne 
under veckan: diarrhoea 1, conjunctivitis 1, otitis 1, bronehitis 1, 

På Allmänna Barnhördshuset: vårdade 25; febris puerperalis 1. 

På Diakoniss-sjukhuset: inkomne under veckan: delirium tremens 
1, rheumatismus articularis 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 18 De- 
cember 160, hvaraf 77 mankön och Srqvinkön. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 18 December 31; sy- 
philis 7, gonorrhoea 4. 

3, Bland de fattiga (enligt fattij^läkarncs vecko-rapporter) : 
bronehitis 27, variolse 18, diarrhoea 17, rheumatismus acutus 13, 
pneumonia 7. ophthalmia 6, angina tonsillaris 6, febris intermittens 
5, febris gastrica simplex 5, pertussis 4, gastricimus 3, gastritis 3, 
febris typhoides 2, peritonitis 2, cystitis 2, diphtheria 1, angina 
parotidea 1, scarlatina 1, pleuritis 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

Norra Korrektions-Anrättningen: bronehitis 2. 



= Constitatio epidemtca under veckan från och med söndagen 
den 25 till och med lördagen den 31 December 1864: 
Sjukligheten något ökad; ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 24 läkare): 



SyphilU 7. 

QoDorrhoea •. . . 7. 

Meningitis cerebralis 1. 

Äpoplexia cerebri 2. 

Nenrultfia 5- 

ConjunctiTitis 12. 

Otitia 10. 

Ang. tons. & fkucinm 81. 

Lary ogo-tracheitis .... 10. 

Bronch. Cat. broncfa. 86. 

Bronchiiis capillaris.. 1. 

Pneumonia 5. 

Plenritis 2. 

Febr is gaatr. aimplex 30. 

Gastritis. Enteritia. . 2. 

Colitis 4. 



Typblit.kPeritypWit. 1. 

Peritontiis 2, 

Ictenis 3. 

Rbenmatismiia acutua 24. 

Erysipclaa 6. 

Grythcma nodoaam.. 5. 

Urticaria 1. 

Furuncnlns 6. 

Carboncnloa 2. 

Stomatitia 1. 

Ooghoritia acata 1. 

Ly inphangitis 1. 

Rheam. reccns afebrii. 1. 

Samma 413. 



Febris typhoides 3. 

Mening, cerebro-apin. 2. 

Diphtheria 3. 

Ingina membranacea 2. 

Pertnssis 3. 

Cholera nostras 3. 

Dysent^ria 1. 

IKarrhoea 32. 

Febm iotermittens... 14. 

ÄQgina porotidea 14. 

Variolae. Yarioloides 8. 

Varicdlae 5. 

Scarlatina 1. 

MorbilU 1. 

Beiirinm tremena ... 1. 

litox. e ammon. canat. 1. 

2. Å Hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 31 December 253, hvaraf 
136 på afdetningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheu- 
matismuB acutus 3. bronchitis 2, febris typhoides 2, febris inter- 
mittens 2, pneumonia 1, perityphlitis 1, 

På AUniänna Garnisons-sjukhuset: inkomne under veckan: syphilis 
6, pneumonia 3, febris intermittens 2, gonorrhoea 2, colitis 2, febris 
typhoides 1, varioloides 1, gastritis 1, icterus 1. 

På Provisoriska sjukhushet: sjukantalet den 31 December 196, 
hvaraf 153 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 14, deli- 
riam tremens 2, bronchitis 2, febris gastrica simplex 2, febris ty- 
phoides 1, febris puerperalis 1, metritis 1. 

På ÅlUn/(Uma Barnhuset: diarrhoea 10, varicellse 7, bronchitis 6, 
bronchitis capillaris 5, conjunctivitis 3, pneumonia 2, erysipelas 2, 
roseola febrilis 2, variolae 1, pleuritis 1, furunculus 1. Polikliniken: 
diarrhoea 6, angina parotidea 1,- conjunctivitis purulenta 1, otitis 1, 
febris gastrica simplex 1, furunculus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 31 December 56; inkomne 
under veckan: bronchitis 2, conjunctivitis 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Bambördshuset: vårdade: 24 qvinnor; febris 
puerperalis 1. rheumatisrous acutus 1. 

På Bambördshuset Pro Patria: metritis 1. 

På Diakoniss-sjukhv^et: sjukantalet den 31 December 29; in- 
komne under veckan: diphtheria 1, conjunctivitis 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 31 De- 
cember 162, hvaraf 78 mankön och 84 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: inkomne under veckan: 
syphilis 24. 

Provisoriska Kurhuset: inkomne under veckan: syphilis 6, go- 
norrhoea 3. 

3. Bland de fattiga (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : 
bronchitis 27, vanolas 17, diarrhoea 15, rheumatismus acutus 10, 



8 



Febris typhoides 3 

Biphtheria 3. 

Angina membranacea 1. 

Pcrtussis 2. 

Cbolera nostras 2. 

Cholerina 1. 

Diarrhcea 38. 

Febria puerperalis.... 1. 

Febris intennittens. . . 7. 

Angina parotidea .... 4 

Yariolie. Varioloides 7. 

VaricellsB 14. 

Scarlatina 1. 

Delirium hremens.... 3. 

Intozicitio e phosph. 1. 

Syphilis 8. 



Tcterns 2. 

Nephritia 1. 

Metritia 2. 

Rheamatismns acatus 14. 

Eryaipelaa 6. 

Erythema nodosnm.. 2 

Urticaria 

Zona 

farunculaa 

Carbunculns 

Olosaitis 

Rheom. recena afebril 



4. 
1. 
4. 
1. 
1. 
4. 



Summa 353. 



pneumonia 9, catarrhus gastro-intestinalis acutus 9, angina tonsillaris 
6, catarrhus ventriculi acutus 5, febris interrmitténa 4, metritis 4, 
pertussis -2, angina parotidea 2, delirium tremens 2, syphilis 2, oph- 
thalmia 2, febris typhoides 1, diphteria 1, pleuritis 1, cystitis 1. 

Norra Korrékäom^nräUmngen: diarrhcea 1, angina tousillaris 1, 
bronchitis 1. 

= Consfitutio epidemica under veckan frän och med söndag^en 
den 1 till och med lördagen den 7 Januari 1865: 
Sjukligheten ej betydlig, 
1. Irum enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (frän 21 läkare) : 

Gonorrhoea 5. 

Apoplexia cerebri 1. 

Nearalgia 5. 

Conjancti vitis 6. 

Otitis 1. 

Ang. tona. & faacinm 68. 

Thrombosis. EmWia 1. 

Laryngo-tracheitia .... 5. 

Bronch. Cat. bronch- 8å. 

Bronchitis eapillaria. 1. 

Pneamonia 12. 

Pleuritia 4 

Febria gastr. aimplex 18. 

Gaatritia. Enteritia.. 2. 

Typhlit.&Pcrityphlit. 1. 

Hepatitia 1. 

2. Å Hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 7 Januari 267, hvaraf 
140 på afdelningen for invärtes sjnke; inkomne under veckan: bron- 
chitis 3, pneumonia 3, rheumatismus acutus 2, erysipélas faciei 1. 

På Allmänna Qamisons-sjukhttset: sjukantalet den 7 Januari 
158, hvaraf 67 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under 
veckan: syphilis 8, bronchitis 7, delirium tremens 3, gonorrhoea 3, 
pneumonia 2, variolae 1, febr. gastr. sirapl. 1, nephritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 7 Januari 200, hvaraf 
127 invärtes sjuke; inkomne under veckan: varioloe 13, delirium 
tremens 3, pneumonia 2, syphilis 1, neuralgia 1, thrombosis 1, 
febris gastrica simplex 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 10, catarrh. intestinal acutus 
9, varicelloB 6, bronchitis capillaris 4, furunculus 2, roseola febrilis 
2, diphtheria 1. raeningitis cerebralis 1, otitis 1, pneumonia 1, 
pleuritis 1, catarrh. veutric. acut. 1. Polikliniken: diarrhcea 5, 
conjunctivitis 2, bronchitis 2, adenitis 2, laryngo-tracheitis 1, pleuritis 
1, erytberaa nodosura 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 7 Januari 52; inkomne under 
veckan: diarrhcea 1, bronchitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset: den 7 Januari vårdade: 29 qvin- 
nor; febris puerperalis 3. 

På Bambördshuset Pro Patria: intet nytt sjukdomsfall. 

På Diakmiss-sjukhuset: sjukantalet den 7 Januari 31: inkomne 
under veckan: bronchitis 1, febris gastrica simplex 1. 



9 

På Stockholms Hospital för nnnessijvke: sjttkantaiet den 7 Janu- 
ari 162, hyaraf 79 mankön och 83 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den' 7 Januari 
190, hraraf 167 från staden, 23 från länet; sypbilis 17, gonorrhoea 4. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet 41; syphilis 10, gonorrhoea 4. 

3. Bland de fattiga (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
bronehitis 34, diarrhoea 3, variolBB 11, rheumatisraus 11, febris 
intermittens 9> catarrhus intestinalis 9, angina tonsillaris 8, pneumonia 
8, ophthalmia 4, gastritis 4. pertussis 3, apoplexia cerebri 3, syphilis 
2, diphteria 1, angina parotidea 1, delirium tremens 1, otitis 1, 
lar}'Dgiti8 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: syphilis 1, rheumatismus acutus 1. 
Norra Korekttons-inrättningen: diarrhoea 2, bron chi tis 1. 

=: Fortsattes diskussionen om intagandet och uteslu- 
tandet af läkemedel i den nya farmakopén. 

Den 17 Januari, 

Geaeraldirektor Berl[N heUad. — Ck)ndoléan88krifvelse. — Sjakhns i hufradstsden 
för yeneriake sjuke. — Skrifvel'*c frän finska Läkare-s&llskapet. — liUft- 
▼ezliog vid allmänna inrättningar. — Biblioteket. — Constitulio epidemica. 
— Hrr SÖDERMAN och Ahhan ledamöter. — Pudrettfabrik. 

= Sällskapets ledamot, ordföranden i K. Sundhets- 
Colleginm, Generaldirektör Berlin, som nyligen anländt till 
bniVudstaden och bevistade sammankomsten, halsades af ord- 
foranden och besvarade den honom egnade välkomsthelsningen. 

= Sekreteraren uppläste den i förra sammankomsten 
beslutade condoléansshrifvelsen^ som var af följande lydelse: 

Enkefru Elisabeth Sprinchorn född Elf strand. 

Svenska Läkare-sällskapet har med smärta mottagit 
underrättelsen, att dess aktade och värderade ledamot Carl 
Sprinchorn den 10 Januari med döden afgått. — Sedan 28 
år tillbaka sällskapets ledamot och sedan 20 år dess Skatt- 
mästare, har den bortgångne inom vårt samfund, liksom i det 
allmänna, tillvunnit sig välförtjent högaktning och tillgifvenhet 
af alla dem, med hvilka han stod i närmare beröring. Den 
mödosamma befattning han i så många år beklädt inom 
Sälbkapet och som han så samvetsgrannt vetat att förvalta, 
hans oegennyttiga och välvilliga tänkesätt och vänfasta sinne 



10 

gjorde honom under lifvet högeligen förtjent af Sällskapets 
tacksamhet och aktning, och gör det nu till en sorglig, men 
kär pligt, att till hans efterlefvande enka och familj vördsamt 
framföra ett uttryck af Läkare-sällskapets djupa saknad och 
uppriktiga deltagande. 

En härpå från Enkefru Sprinchorn anländ tacksägelse- 
skrifvelse upplästes. 

= Den af Hrr RossAinDER, Santesson och Tholandkr 
bestående komité, som vid förra sammankomsten blifvit ned- 
satt, med anledning af Ofverståthållare-Embetets skrifvelse 
om foreslaget uppförande på kommunens bekostnad af tvenne 
nya sjukhus m. m., hade häröfver afgifvit betänkande^ som 
af Hr Rossander upplästes. 

Till Svenska Läkare-SäUskapetI 

Sedan Öfverståthållare-Embetet i Stockholm i skrifvelse 
af den 24 sistiidne December anmodat Svenska Läkaresällskapet 
att afgifva utlåtande rörande lämpligheten af ett, på åtgärd af 
Stockholms Stadsfullmäktiges beredningsutskott beroende, förslag, 
att i stället för eljest nödig utvidgning genom på- och tillbygg- 
nad af kurhusanstalten å Kungsholmen, låta anordna en afdel- 
ning för veneriska sjuka inom ettdera af de tvenne nya sjukhus, 
som äro i fråga att på kommunens bekostnad inom hufvudstaden 
uppföras, öfver hvilket förslag beredningsutskottet med stöd af 
gällande författningar begärt att genom Ofverståthållare-Erabetet 
Läkaresällskapets utlåtande måtte införskaffas; och sällskapet 
i sitt första sammanträde efter jul, eller den 10 sistiidne Jan. 
för frågans utredande nedsatt en komité, få undertecknade, som 
erhöllo sällskapets uppdrag att i densamma ingå såsom leda- 
möter, härmed meddela den äsigt, hvartill vi, utan meninpjs- 
skiljaktighet, i ifrågavarande angelägenhet kommit. 

Beredningsutskottets, i afskrift remissen bifogade, till Öfver- 
ståthållare-Embetet aflatna skrifvelse i ämnet innehåller redan 
de skäl, såväl för som emot nyssnämnda åtgärd, hvilka blifvit 
under öfverläggningarna härom inom utskottet framställda, och 
som, med undantag af administrativa, egentligen kunna å hvnr- 
dera sidan anföras. Såsom talande för densamma har man 
framlagt dels ett moraliekt skäl, afseende att förekomma den 
olägenhet och skada, som antages drabba den person, hvilken 
å kurhuset vårdats genom det förakt, hvarmed allmänna om- 



u 

dömet stämplar den, som varit med venerisk sjukdom behäftad 
och hvarigenom atsigten att efter tillfrisknandet erhålla anställ- 
ning i tjenst och sålunda komma i nyttig verksamhet skulle för- 
svåras — en olägenhet, hvilken företrädesvis ansetts träffa den 
qvinliga ungdom, som årligen från landsorten hitkommer för att 
söka anställning, och hvilken, då sådan ej genast erhålles, lätt 
blir ett offer för förförelsen; — dels ett med det nyssnämnda 
Därå sammanhängande sanitärt skäl, bestående den, att patien- 
temn af fruktan för ett sådant moraliskt brännmärke och dess 
följder, skulle söka att i det längsta förhemliga sjukdomen, 
hvarigenom denna komme att förvärras och dessutom smittan 
lätt kunde vidare spridas. 

Såsom skäl for en motsatt åsigt har åter blifvit anfördt, 
att hvad det förstnämnda skälet vidkommer, särdeles med af- 
seende på den från landsorten hitkommande qvinliga ungdomen, 
så synes det anmärkta förhållandet på den icke ega särdeles 
stor tillämplighet, hvilket man ansett sig kunna sluta deraf, att 
utaf de 711 qvinnor, som enligt officiella rapporter varit under 
år 1863 på kurhuset härstädes behandlade, icke mindre än 541 
blifvit frän besigtningsbyräerna ditremitterade och sålunda an- 
tagligen varit hemfallna under prostitutionen, redan innan sjuk- 
domen inträffat; — att ifrågasättas kunde, huruvida icke känne- 
domen om de personer, hvilka blifva å den syfilitiska afdelningen 
intagna, lättare skulle komma att spridas, då denna är förenad 
med ett annat större sjukhus, i hvilket fall det afsedda ända- 
målet ej vunnes; — att, hvad värre vore, befaras kunde, att 
det af de båda ifrågasatta sjukhusen, inom hvilket kurhusafdel- 
oing komme att upplåtas, finge till föga fromma föröfriga der- 
varande sjuka i allmänna omdömet kollektift uppbära det van- 
rykte, som nu anses vidlåda den isolerade kurbusinrättningen; 
— samt slutligen att omdömet om ändamålsenligheten af en 
större mängd sjukes sammanförande inom ett mindre område 
ingalunda vore hos vetenskapsmännen odeladt; anmärkande till 
sist utskottet det »bekymmersamma» deri, om erfarenheten, efter 
vidtagandet af en sådan anordning, som den föreslagna, skulle 
komma att vederlägga de förutsättningar, man för densamma 
lagt till grund. 

Efter samvetsgrann pröfning af hvad sålunda blifvit an- 
fördt, hafva komitterade ej kunnat annat än finna de skäl, 
som mot den föreslagna åtgärden blifvit andragna, i väsendtlig 
mån öfvervägande, och anse sig för egen del böra tillägga följande: 



12 

Om Stockholms stad, såsom af forslaget till sjukvårdens 
reglerande framgår, skulle få tre till och med fyra stora sjuk- 
hus (tvenne nya jemte de förut varande: lasarettet och provi- 
soriska sjukhuset), men i endast ett af dessa finnes en särskilt 
afdelning för veneriska patienter, så är det föga tvifvel under- 
kastadt, att just detta sjukhus snart hos allmänheten skulle 
råka i samma dåliga rykte, som nu vidlåder kurhuset. Fruktan 
att anses såsom med venerisk sjukdom behäftad skulle sanno- 
likt afhålla patienter, som för andra sjukdomar behöfde vård, 
att söka inträde på just detta sjukhus, då andra stodo till buds, 
som ej utsatte dem för en dylik misstanka. Denna fruktan vore 
så mycket mera grundad, som flertalet af de patienter, hvilka 
komme att på detta sjukhus intagas, säkerligen blefvo att hän- 
föra till den syfilitiska kategorien. Den utvidgning af kurhuset, 
som för det närvarande behöfves är nemligen redan ganska 
betydlig, och man kan förutse, att denna afdelning, med anled- 
ning af stadens hastiga tillväxt i folkmängd, särdeles af de 
arbetande och tjenande klasserna; i följd af de alltjemt till- 
växande kommunikationerna med landsorterna o. s. v., snart 
skulle komma att uppgå till mera än hälften af den för qvin- 
nor afsedda delen af det nya sjukhuset. Om qvinnor är ju nu 
företrädesvis fråga; att inrymma både karlar och qvinnor med 
syfilitisk sjukdom inom detsamma, skulle möta ganska stora 
hinder med afseende på servisen, en omständighet, hvartill vi 
för öfrigt snart skola återkomma. 

Faran för qvinnor, som för andra sjukdomar å det nya 
sjukhuset intoges, att anses såsom syfilitiska, vore således så 
verklig som möjligt, deras förskräckelse för detta ställe ganska 
naturlig och sjukhusets rykte snart förstördt. Erfarenheten har 
för öfrigt i detta hänseende redan fällt sitt utslag. Under den 
tid, då veneriska patienter fingo å Serafimer lasarettet intagas, 
var detta sjukhus bland allmänheten så illa anskrifvet, att 
andra patienter endast med svårighet kunde förmås att der söka 
inträde; det ansågs bland folket för en skam att vara eller ha 
varit å lasarettet intagen, och denna tradition har, medvetet 
eller omedvetet, fortlefvat, långt efter det den sista veneriska 
patienten lemnade lasarettet, och inskränkt dess verksamhet 
Att trycka en sådan stämpel på ett nytt sjukhus vore en åter- 
gång till det sämre, som, i kommitterades tauka, en snar er- 
farenhet bittert skulle få att beklaga. Det afsedda skyddet för 
de verkligen syfilitiska patienterna torde ej ens med den före- 



13 

slagna åtgärden vara att yinna, ty svårligen skulle dessas när- 
Taro på sjukhaset kanna för öfriga patienter helt och hållet 
fördöljas, och af dem skulle de säkert ha att vänta sig långt 
mindre öfverseende och tystlåtenhet än af olyckskamraterna på 
kurhuset, i hvilkas intresse det ligger att förtiga både sin och 
andras vistelse derstädes. Det moraliska skälet för anordnandet 
af en kurhusafdelning inom ett af de nya sjukhusen försvinner 
således — enligt komitterades tanka — och dermed äfven det 
sanitära, ty fraktan att intagas på det nya sjukhuset skulle 
leda till alldeles samma resultat, som förskräckelsen för det 
speciella sjukhuset nu, hos dem, som lida af sådana föreställ- 
ningar. 

Men ett annat och i komitterades tanka ganska vigtigt 
skäl talar äfven emot den föreslagna åtgärden, och det är svå- 
righeten för servisen och ordningen inom ett så sammansatt 
sjukhus. Ett kurhus eller en kurhusafdelning måste nära nog 
betraktas och skötas såsom en arrest: de prostituerade qvin- 
norna åtminstone få ej lemna det, då de vilja. Häraf häi-flyter 
ett helt annat ordnande af servisen, än på ett vanligt sjukhus 
är lämpligt och behöfligt. En kurhusafdelning på ett sjukhus, 
vore ett sjukhus i sjukhuset, i flera afseenden lydande helt 
andra lagar och regleradt på helt annat sätt, än den öfriga in- 
rättningen. Hvar och en, som är förtrogen med ordningen inom 
dylika anstalter, vet mer än väl, att svårigheterna vid en sådan 
sammansättning skulle bli ganska stora, redan om en kurhus- 
afdelning skulle afstängas i det större sjukhuset, och afskiljandet 
af tvenjie^ en för karlar och en för qvinnor, blefve i hög grad 
både besvärligt och kostsamt. Eomitterade hafva sig väl be- 
kant, att på många af Sveriges sjukvårdsinrättningar kurhus 
och sjukhus äro mer eller mindre fullständigt förenade, men 
anse den omständighet, att häröfver just ingen klagan blifvit 
forspord, icke bevisa något med afseende på Stockholm. I 
hufvudstaden äro förhållandena så olika mot dem i landsorts- 
städerna, på hvars kurhusafdelningar med få undantag endast 
10 å 12 patienter på en gång vårdas, och dessa vanligen af ett 
helt annat slag, än hufvudstadens prostituerade, att det vore 
otillbörligt, att lägga förhållandet inom de små kurhusen till 
grund för inrättandet af Stockholms sjukvårdsanstalter. I Göte- 
borg, der förhållandena något så när närma sig hufvudstadens, 
äro kurhus och sjukhus skiljda, och går man till andra länder, 
Hnner man att i de af dem, der sjukhusväsendet är bäst ord- 



14 

nadt, och hyilka således äro de enda, som böra tagas till mönster, 
enahanda ordning är iakttagen. 

Komitterade hafva ej velat undanhålla för Svenska Läkare- 
sällskapet en betänklighet mot den föreslagna åtgärden, som hos 
dem ytterligare uppstått och hvilken beträffar sjelfva sjukvården. 
De syiilitiska sjukdomarnes studium har småningom utbildat sig 
till en specialitet, och denna har nu för tiden vunnit en sådan 
betydelse, att den nära fordrar en persons hela tid och odelade 
krafter, om han skall kunna fullständigt behenska densamma. 
Det är visserligen sannt, att i de mindre städerna en läkare 
måste vara allt^ medicus, kirurg, acchouchör, syfilolog o. s. v., 
men i Stockholm liksom i alla andra större städer, och särdeles 
hufvud' och universitets-städer, är förhällandet ett annat, det 
kan och bör till och med vara det. Här bör syfilologien kunna 
göra anspråk på att af en specialist företrädas med alldeles 
lika rätt, som hvilken som helst af de andra medicinska discip- 
linerna, och patienterna finna sig äfven utan tvifvel bäst af att 
dylika anspråk erkännas. Det är otvifvelaktigt, att de veneriska 
patienterua skötas bättre af den vid kurhuset anställde specia- 
listen, än af hvilken annan läkare, som å det nya sjukhuset 
förordnas till öfverläkare, och att skapa alltför många öfver- 
läkareplatser, på det patienterna måtte få den bästa möjliga 
vård, stöter på hvarjehanda svårigheter. I den mån sådant är 
nödvändigt, måste det naturligtvis ske, men kommunen har 
måhända rätt att fordra, det inga onödiga svårigheter och kost- 
nader densamma tillskyndas. 

På grund af hvad nu blifvit anfördt, tillstyrka alltså 
komitterade, att den framställda frågan: huruvida det är 
lämpligt, att i ett af de nya sjukhusen inrymma en afdelning för 
veneriska patienter, af Svenska Läkaresällskapet med anförande 
af nu angifna skäl, med nej besvaras. Stockholm d. 16 Jan. 1865. 

C, Santesson. C. J. Rossander, F, Tholander. 

Angående det i skrifvelsen föreslagna, men af komitterade 
afstyrkta inrymmandet af kurhusanstalten såsoro separatafdel> 
ning inom ett af de nya sjukhusen uppstod diskussion, i hvilken 
deltogo: Hrr Carlson, Cederschjöu), Grahs, Lemcuen, 
Malmsten, Rossandeä, Santesson och Tholander. 

A ena sidan framdrogs af Hr Carlson den åsigt, att vi- 
stelsen å ett, uteslutande för syfilitiska patienter afsedt kurhus 
i allmänhetens tanka stämplade den därstädes vårdade med ett 



15 

visst förakt, som möjligen afstängde dylika personer från fram- 
tida utkomst och gagnande verksamhet, då deremot veueriske 
sjuke, vårdade å fallt isolerad afdeicing inom allmän sjukvärds- 
inrättning derigenom undginge dylika misstankar och deras 
följder. För öfrigt fastade Hr C. uppmärksamheten derpå, att 
inom Sverige, såväl i hufvudstaden, som synnerligen i lands- 
orten, lasaretts- och kurhusa fdelningar förekoinmo inom samma 
sjukvårdsanstalt, likasom detta förhållande afven flerstädes i 
utlandet egde rum. Slutligen påpekade Hr C. det förhållande, 
att ombyggnad eller påbyggnad af det nuvarande kurhuset ur 
ekouoraiska skäl ej vore att tillstyrka, emedan den tomt, å 
hvilken kurhuset är uppförd, ej tillhör staden, som dock redan 
pa densamma nedlagdt stora kostnader. 

Hr Malmsten ansåg den yttrade åsigten oro förenandet af 
kurhus och sjukhus på samma ställe visserligen vara i viss 
mening filantropisk, men dess praktiska utförande deremot mindre 
välbetänkt, ty hos allmänheten förefunnes en så djupt grundad 
traditionei fördom och fruktan att vårdas på en sjukvårdsin- 
rättning, dit syfilitiska patienter egde tillträde, att ett dylikt 
sjukhus tvifvelsutan alltid skulle med misstänksamhet betraktas 
och aldrig lyckas att tillvinna sig fullt förtroende. — En öfver- 
läkare på ett af de allmänna sjukhusen skulle dessutom svår- 
ligen kanna jemte sina öfriga göromål åtaga sig vården af en 
större syfilitisk afdelning, som vid vetenskapens närvarande stånd- 
pankt fordrade en specialist. — Erfarenheten från de större lasa- 
retten, som egde syfilitiska afdelningar vore för öfrigt föga upp- 
muntraode till efterföljd, och vederbörlig afstängning och disciplin 
dessutom särdeles svåra att åstadkomma. — Hvad filantropien 
beträffar, så torde det vara vigtigare att afse de personers goda 
rykte, som icke tillhöra den syfilitiska afdelningen, dess mera 
som äfven med bästa ordning dessa alltid kunde löpa fara att 
bli smittade. — Hvad slutligen den ekonomiska sidan af frågan 
angår, ansåg Hr M. densamma vid en så vigtig sak vara af 
ringa betydelte. 

Hrr Grähs, Rossander och Santesson redogjorde för för- 
hållandet såväl med isolerade kurhus som med kurhusafdelningar 
vid större sjukinrättningar i utlandet, nemligen i Danmark, 
Preussen, Österrike, Frankrike, England, Ryssland och Italien. 
Anläggandet af stora sjukhus, afsedda till upptagande af alla 
slags sjuka, kunde numera med skäl anses som en anakronism, 
ej fortjent af efterföljd. 



16 



Hr Leinchen .ansåg att Hrr komiterade på ett fallkomligt 
tillfredsställande sätt behandlat frågan och begärde derföre 
proposition. 

Då denna af ordföranden blifvit framställd, instämde säll- 
skapet i det af komiterade afgifna betänkande. 

Ordföranden tackade komiterade för den skyndsamma hand- 
läggningen och genomförda behandlingen af denna vigtiga fråga. 

= Sekreteraren uppläste ett från Finska Läkaresålhkupet 
anländt bref, innehållande tacksägelse för till sällskapet an- 
komne böcker. 

= Generaldirektör Huss, som af sjukdom var hindrad att 
vid sammankomsten sig infinna, öfverlemnade genom sekreteraren 
en reserapport rörande ventilationen vid skolor, allmänna inrätt- 
ningar, sjukhus m. m. i utlandet, hvilken rapport anmäldes till 
intagande i Sällskapets Handlingar. På anhållan af ordföranden 
åtog sig Hr Berlin att för sällskapet göra ett referat af den 
ofvannämnda uppsatsen. 

= Upplästes den af Hrr Malmborg och Stoltz affattade 
revisionsberättelsen öfver räkenskaperna för det förflutna säll- 
skapsåret. Full décharge erhölls. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Berättelse om H. K. H. Kronprinsessan Lovisas Vårdanstalts f5r 
sjuka barn utveckling och verksamhet under de första tio åren af 
dess tillvaro, af styrelsen. Gåfva af generaldirektor Huss. 

= Constitutio cpidemica under veckan från och med Söndagen 
den 8 till och med Lördagen den 14 Januari 1865: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 25 läkare): 



Febris typhoides 

Diphtheria 

Angina membranncea 

Influensa 

Pertussia 

Diarrhoea 

Febris intermittens... 
Angina parotidea.. .. 
Variole. Varioloides. 

VariccUae 

Scarlatina 

MorbiUi 

Delirium tremens.... 
Intox. e vap. carbon. 
Sypbilis 



4 
4 
1 
3. 
1. 

30. 

10. 

11. 
5. 
4. 
1. 



Gonorrhoea 8. 

Meningitis cerebralis 1. 
Apopicxia cercbri.. . 3. 

Neuralgia 7. 

Coujunctivilis 6. 

Otitis 3. 

Aug. tons. & fancium 77. 

Pericarditia 

Laryngo-tracheitis 

Broueh. Cat. bronch. 
Pneuiiionia .. 



1. Febris gastr. simplcz 



Enteritis. 



Nephritiä 1. 

Rheumatismns acutns 23. 

Firysipiltiä \). 

Eryihema nodosum... 2. 

Triicaria 4. 

Zona 3, 

Furuncnlus 1. 

Cnrbunculus 1. 

Rubeola 1. 

Stomatitis ulcero^a.. 4. 

Rheom. rccena afebril. 1. 

Summa 366. 



GaHtrilis. 

Colitia 

Peritonitis . 

2 Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 
På Serafimer-lasaretUt: sjukantalet den 14 Jan. 270, hvaraf 
152 på afdelningen för invärtes sjuke ; inkomnc under veckan: pneu- 



17 

mocia 6, deliriam tremens 6, rheumatiamus acntuB 3, febris typhoi- 
(Jes 1, febris intermittens 1, mtoxicatio e pbospbor. 1, conjnnctivitis 
1, angina tonsillaris 1, laryDgo-tracbeitis 1, gastritis 1, peritonitis 1. 

Pä ÅUmönna Gamisonssjukhtuet: sjukantalet den 14 Jan. 180, 
byaraf 78 på afdelningen for invärtes sjuke; inkotnne under veckan: 
broncbitis 5, febris gastrica siroplex 5, gonorrbcea 4, sypbilis 3, 
nngina parotidea 1, variolae 1, pneumonia 1, plenritis 1,' rbeuma- 
ti^mus acutus 1. 

På Provisoriska sjtikhuset: sjukantalet den 14 Jan. 195, bvaraf 
126 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 18, pneumonia 
3, delirium treraens 4, febris typhoides 2, diarrboea 1, febris inter- 
mittens 1, febris gastrica simplex 1, rbeumatismus acutus 1. 

På AUmdnna Barnhuset: varicellae 16, broncbitis 11, catarrbus 
intestinalis acutus 6, pleuritis 4, catarrbus ventriculi 2, roseola & 
eijtbema fugax 2, dipbteria 1, pertussis 1, conjnnctivitis 1, otitis 1» 
broncbitis capOIaris 1, erysipelas 1, adenitis 1. PoUhUniken: catar- 
rbus gastro-intestinalis acutus 7, conjnnctivitis 3, pertussis 2, bron- 
cbitis 3, rbeumatismus 2, febris typboides 1, broncbitis capillaris 1, 
entero-colitis 1, erysipelas 1, adenitis 2. 

På Bam^vkkuset: sjukantalet den 14 Jan. 55; inkomne under 
veckan: diarrboea 2, conjunctivitis 2, febris intermittens 1, nepbritis 1. 

På AUmdnna Barnbördshuset: antalet vårdade: 21; peritonitis 1, 
metritis 1. 

På BambfirdsJntset Pro Patria: belsotillståiidet godt. 

På Diakmiss-sjukhusei: sjukantalet den 14 Jan. 29; inkomne 
under veckan: rbeumatismus 2, pneumonia 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 14 Jan. 
162, hvaraf 79 mankön ocb 83 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 14 Jan. 
185, bvaraf 164 från staden ocb 24 från länet; inkomne: sypbilis 
28, gonorrboea 3. 

Provisoriska Kurhuset: 50 sjuke; inkomne under veckan: sy- 
pbilis 14, gonorrbcea 2. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
broncbitis 39, rbeumatismus 19, diarrboea 16, variolae 13, catarrbus 
Ttrntriculi acutus 9, pneumonia 8, febris intermittens 7, angina 6, 
ophtbalmia 5, catarrbus gastro-intestinalis acutus 4, angina parotidea 
3, febris typboides 2, neuralgia 2, dipbteria 1, pertussis 1, morbilli 
1, delirium tremens 1, pleuritis 1, peritonitis 1, sy no vitis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: sjukantalet 28; dianboea 3, 
broncbitis 3, sypbilis 1. 

= Till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet antogos 
apotekame i Stockholm E. Söderman och E. G. Aman. 

= Hr Carlson framlade en aktieteckning för anläggandet 
af en pudrett/abrik i Stockholm och fastade Sällskapets upp- 

FSrka^dHngar 1865. 2^ 



18 

märksamhet på detta företag. — Hr Oråhs framhöll ham 
denna angelägenhet stode i nära samband med ordnandet a.f 
nattrenhållningen, hvilken för den allmänna sundheten hö^st 
vigtiga fråga, enligt hans åsigt, blifvit lemnad åsido i annonsen 
om aktieteckningen. — Hr Carlson redogjorde för det system, 
som vid den tillämnade pudrettfabriken skalle tillämpas, hufvud— 
sakligen bestående i orenlighetens desinficierande medelst kalk. 



Den 24 Januaru 

ÖfrerfiQtläkaren BIuenholu f. — Hr Asklöf skattmästAre. — Ledamot an- 
mäld. — Smittkopporna. — Farmakopé-komiténs forslag. 

= Ordföranden tiilkännagaf att Öfverfaltläkaren och Rid- 
daren af Wasaorden, M. D., K. M., Fredrik Bågenholm född 
den 14 September 1793 aflidit i Landskrona den 16 innevarande 
månad. Dr B. var sedan 1819 medlem af Läkaresällskapet. 

= Anställdes val a/9X:at<ma^/ar« efter aflidnehofapotekaren 
Sprinchorn och erhöll härvid apotekaren J. J. AsKLÖF 36 
röster af 41. Hr A., som ej vid sammankomsten var närvarande, 
skulle af sekreteraren om valets utgång underrättas. 

= Att antagas till ledamot af Svenska Läkaresällskapet 
anmäldes af Hrr Anderson och Törnblom amanuensen vid 
obstetriska kliniken, M. L., Sven Sköldberg. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 15 till och med Lördagen den 21 Januari 1665: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare): 



Febrig typhoides 2. 

MeuiDK' cerebro-9pin. 1. 

Diphthcria 13. 

Angina membranacea 1. 

Pertasais 1 



Cholerina 

Diarrhoea 

Febrii pucrperalia. . . . 
Febris intermittens .. 

Angina parotidea 

Variolse. Varioioides 

Varicellae 5. 

ScarUtina 2. 

Deliriam tremena... 2. 
Oonorrhoea 9. 



Nephritia 3. 



1. 
13. 
5. 
8. 
2. 
2. 
6. 



Meningitia cerebralia 1. 

Åpoplezia cerebri 1. 

Nearalgia 4. 

Conjnnctivitis 11. 

Ang. tons. & faaciam 86. 

Laryngo-tracheiiia .... 10. 

Broncb. Cat bronch. 69. 

Bronchitis capillaria. 1. 

Pncamonia 8. 

Plearitis 1. 

Febris gastr. aimplez 21. 

Gastritis. Entcritis . 7. 

Cojitis 2. 

Pcritonitis 1. 

Icterus 1. 

2. Å hufviidstndens sjukvårdsanstalter: * 

På Serafimer-lasarettet: sjnkantalet den 21 Jan. 263, hvnraf 
146 på afdelningen for invårtes sjnke; inkomne under veckan: rheii- 
matiamus acntua 5, neuralgia 1, bronchitia 1, pneumonia 1, icteras 1 



Metriiis 
Rbeumatismns acutus 

Erysipelaa 

Erythema noduanm.. 

Urticaria 

Zona 

FuruDcoIut 

Congestio cerebri 1. 

Stomatitis 1. 

Rhenm. recens afeb ril 4. 

Samma 379. 



19 

På AUmdnna Oarms<m»^nkhu»et: ^'ukantalet den 21 Jan. 172, 
bTHraf 82 på afdelningan för invärtes sjake; inkomne under yeckan : 
bronchitis 10^ gonorrhoea 6, pneumonia 2, 83rplnlis 1, pleuritis 1, 
febris gastrica simplex 1, rbeumatismua 1, urticaria 1. 

På Promsoriåca sjukhuset: sjukantalet den 21 Jau. 206, hvaraf 
134 ioTartea sjuke; inkomne under veckan: variolae 33« febns ty- 
pboides "ly diarrboea 2, delirium treroens 2, rbeumatismus acutus 2, 
febris intermittens 1, neuralgia 1, pneumonia 1, erysipelas 1, ery- 
theraa nodosum 1. 

På ÅUmånna Barnhuset: catarrhus ga^tro-intestinalis 16^ bron- 
cbitis 7, bronchitis capillaris 5, nrphritis 5, catarrhus veetriculi 4, 
Taricellse 3, pneumonia 3, gastro-enteritis 3, meningitis cerebralis 2, 
conjuuctivitis 2, dipbteria 1, trismtis 1, furunculus 1, roseola 1. 
PoUklhdken: catarrhus gastro-intestinalis 9, bronchitis 4, conjuncti- 
Titis 4, adenitis 3, febris intermittens ], otitis 1, larjngo-tracheitia 
1, icterus 1, rbeumatismus acutus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 21 Jan. 54; inkomne under 
vfckau: pertussis 1, diarrhoea 1, gastrifis 1, colitis 1. 

På AUmånna Barnbördshmet: den 21 Jan., febris paerperalis 3, 
rarioiae 1. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotiJlstandet godt. 

På Diakomss-sjukhtaet: sju kan talet den 21 Jan. 30; intet fall 
af akut sjukdom. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjtdce : sjukantalet den 21 Jan. 
165, bvaraf 80 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 2l Jan. 
186, bvaraf 162 från staden och 24 från länet; syphilis 19, gonor- 
rhoea 1. 

Provisoriska Kurhus^: sjukantalet den 21 Jan. 46; syphilis 6, 
gonorrhoea 5. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes veck o-rapporter): 
bronchitis 37, variolae 20, dian'licea 13, angina tonsillaris 13, rbeu- 
matismus acutus 13, pneumonia 7, catarrhus intestinalis acutus 7, 
ophthalmia 6, catarrhus ventriculi acutus 3, gastritis 1, icterus 3, 
typhus 1, dipbteria 1, pertussis 1, syphilis 1, metritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diaiThoea 3, bronchitis 2. 

— ' Hr Carlson tillkännagaf, att han från öfverläkaren 
vid Provisoriska sjakhuset erbållit en skrifveise innehållande, 
att koppsmittan syntes vara i betydligt tilltagande inom Stock- 
holm, jeoite hemstållan, att andre sjake kände från sjukhuset för- 
flyttas till någon fattigvårdsinrättning, för att lemna plats åt 
koppsjake. — Hr C, som i egenskap af förste stadsläkai-e, i 
Stockholms Dagblad ställt en uppmaning till allmänheten, att 
genom preventiva åtgäxder söka motverka sjukdomens spridning, 
yttrade sig i dfrigt angående nödvändigheten af dessa åtgärders 



20 

vidtagande, helst desamma, synnerligen inom de fattigare klas- 
serna, voro i hög grad försummade. 

Hr Malmsten delade Hr Carlsons åsigt, men fastade 
uppmärksamheten vid svåi*ighetema att vid en i stor skala före- 
tagen vaccination och revaccination erhålla tillräcklig och duglis; 
vaccin. 

Hr LiLLJEBJÖRN anmärkte, att just under nuvarande 
årstid dessa svårigheter voro störst, då under vintern högst 
få späda barn vaccineras, synnerligen inom de fattigare klas- 
serna, emedan mödrarne frukta att utsätta barnen för kylan 
samt att för öfrigt vaccinationen vanligen ej företages under 
de första lefnadsmånaderna, ehuru erfarenheten ger vid handen 
att barnen redan vid en månads ålder och dessförinnan kunna 
med framgång och utan risk vaccineras. Enda utvägen att 
nu bereda tillgång på färskt och gångbart ympämne«vore 
enligt Hr L:s åsigt att till allmänheten ställa en uppmaning 
att ännu ovaccinerade barn borde med det snaraste vaccineras. 

Hrr Grahs, Lamm och Max.msten förenade sig med 
Hr Lilljebjörn. 

Hr Carlson ansåg, att ifall Läkaresällskapet afgåfve en 
dylik uppmaning till allmänheten, deruti äfven borde fastas 
afseende på revaccination af äldre personer, framför allt i de 
hus der personer behäftade med smittkoppor förefunnes. 

På af ordföranden framställd proposition beslöt Säll- 
skapet att den ifrågasatta uppmaningen till allmänheten skulle 
utfärdas, samt att densamma skulle af sekreteraren uppsättas 
och i morgondagens tidningar ingå. Dess lydelse var följande: 

Då veckouppgifterna rörande sjukligheten i hufvudstaden 
utvisa, att smittkopporna vunnit allt mera utbredning, anser 
sig Svenska Läkaresällskapet böra till allmänheten afgifva en 
uppmaning, att genom vaccinering söka förekomma sjukdomens 
vidare kringspridande. Härvid bör framför allt märkas, att 
vaccination af späda barn så snart som möjligt företages, samt 
att omvaccination af äldre, för alla af vigt, i första rummet 
bör såsom skyddsmedel användas af de personer, som hafva 
beröring med koppsjuka eller vistas i de hus, der sådana 
sjuka förefinnas. 

— Diskussionen öfver farmakopé-komitens fördag afslu- 
tades, sedan samtlige listome på in- och utgående läkemedel 



21 

Toro genomgångna. Förslaget återremitterades till komitterade, 
som tillsammans med sekreteraren, skulle granska listorna och 
uppsätta skrifvelse till K. Sundhets-Collegium. 



Den 31 Januari. 

^k-lttI]lÄstaren helsad. — Förslag till vatteDledning. — Biblioteket. — Hr Sköld- 
berg ledamot. — CoDstitalio epidemien. — Brandtska medikalgymnaatikeii. 

= Sällskapets nya skattmästare Hr J. J. ÅSKLÖF hel- 
sad es af ordföranden. — Skattmästaren tackade för Sällskapets 
genom valet honom visade förtroende och uttryckte sin varma 
önskan, att till Sällskapets gagn och nytta kunna förvalta den 
honom uppdragna ansvarsfulla befattningen» 

= Sekreteraren uppläste en från handlanden G. J. Hall- 
gren till Sällskapet ställd skrifvelse, innehållande förslag till 
rnttenledninff inom hufvudstaden med utgångspunkt från Stads- 
hagen, der reservoiren skulle anläggas, hvarifrån hufvudröret 
skulle löpa i östlig riktning till Hötorget, derifrån vatten- 
ledningsnätet ytterligare skulle spridas till församlingarne på 
norr. — Ofvannämda förslag, som ej föranledde till någon 
sällskapets åtgärd, lades till handlingarne. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Förteckning på Svenska Läkare, Apotekare och Veterinärer, 
jemte ofversigt af läkaretjenster m. ro. år 1865. Pä K. Suudhets- 
Collegii befallning utgifven af dess ombudsman. Stockholm 1865. 
Gåfva från K. Sundhets-Collegium. 

= Till ledamot af Svenska Läkare-sällskapet antogs: 
amanuensen vid obstetriska kliniken M. L. Sven Sköldberg. 

= Consfitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 22 till och med Lördagen den 28 Januari 1865: 
Sjukligheten ej betydlig, dock något ökad. 
1. Inorn enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 29 läkare): 



Febru typboideä 3 

Diphtheria 3. 

Anipna membranacea 1. 

Pertiuni 2. 

Liarrbnea 33. 

Frbris puerpenilib 1. 

Febm interio ittens . . 13. 

Angioa parotidea 18. 

VartolK. Varioloidea 12. 

Varicellse 4. 

ScarlaUoa 8. 

l)fliriara tramena. .. 1. 

Sjphilis 6. 

Goiiorrhoea 7. 



Meningitis cerebralis 2. 

Nenralgin 7. 

ConjanctiYitU 11. 

Otitis 5. 

Ang. tous. & Fancinm 87. 

Thrombosis. Embolia 1. 

LaryDgo-trachettis .... 16. 

Bronch. Cat. broncb. 100. 

Bronchitis capillaris.. 2. 

Pnenmouia 4. 

Plenritis ö. 

Febris gaatr. simplex 23. 

Gaatritia. Enteritis . 6. 

PeritoDitia 2. 



Icterus 6. 

Nepbritis 2. 

Metritis 2. 

Rheuaiatismus acutus 18. 

Erysipclas 4. 

Urticaria 6. 

Zona 1. 

Carbnnculna 1. 

Roseola 1. 

Pauaritium 1. 

Rheum. recena afebril. 6. 

Rttbeola 1. 

Perapbigus.....^^. 1- 

Summa 427. 



22 

2. Å hufyudstadena sjakyärdsanstalter: 

På Serafimer-laaarettet: sjukantalet den 28 Januari 274, hvaraf 
157 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneu- 
monia 4, rbeumatismns acutus 3, febris intermittens 2, febris ty- 
phoides 1, delirium tremens 1, angina tonsillaris 1, pleuritis 1, ca- 
tarrhus ventriculi 1, icterus 1, metritis 1. 

På ÄUmånna Oarmsons-sjukhuset: sjukantalet den 28 Jan. 178, 
hvaraf 81 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan : 
syphilis 5, gonorrboea 3, bronchitis 2, pneumonia 2, febris intermit- 
tens 1, variolee 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: sjukantalet den 28 Jan. 190, bvaraf 
136 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variol» 35, meningitis 
cerebro-spinalis 1, delirium tremens 1, neuralgia 1, febris gaatrica 
simplex 1. 

På AUmånna Barnhuset: bronchitis 15, catarrhus gastro*intesti- 
nalis acutus 11, varicellte 4, conjuncti vitis 3, nephritis 3, febris ty* 
phoides 2, bronchitis capillans 2, pleuritis 2, diphtheria 1, meningitis 
cerebralis 1, tetanus 1, pneumonia 1, gastro-enteritis 1, erysipelas 
ambulaDs 1, furunculus 1, roseola 1, adenitis 1. PoUklimken: ca- 
tarrhus gastro-intestinalis acutus 5, febris intermittens 1, conjuncti- 
vitis 1, bronchitis 1, rheumatismus acutus 1, furunculus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 28 Jan. 56; inkomne under 
veckan: conjunctivitis 2, meningitis cerebralis 1, pneumonia 1, chorsea 1. 

På AUmånna Bambördshus€t: antalet vårdade qvinnor 27 ; febris 
puerperalis 1, metritis 2. 

På Barnbördshuset Pro Patria: helso tillståndet god t. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 28 Jan. 34; inkomne 
under veckan: rheumatismus acutus 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 28 Jan. 
165, hvaraf 80 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 28 Jan. 
154, hvaraf 123 från staden och 31 från länet; syphilis 20, gonor- 
rhoea 1. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 28 Jan. 51; gonorrhcca 
9, syphilis 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : 
bronchitis 27, diarrhoea 18, variolee 13, angina tonsillaris 12, febris 
intermittens 9, febris gastrica simplex 9, rheumatismus 9, ophthal- 
mia 7, pneumonia 7, syphilis 3, catarrhus ventriculi acutus 3, nn^ina 
parotidea 2, gastritis 2, febris typhoides 1, diphteria 1, angina meiu- 
branacea 1, meningitis cerebralis 1, pleuritis 1, peritonitis 1, metritis 
1, synovitis 1. 

4. I stadens fängelser: febris gastrica simplex 2, diarrhoea 1, 
bronchitis 1. 

Norra KorrekUons-inrdttningen: diarrhosa 3, bronchitis 2, funin- 
cqIus ]. 



=3 Upptogs till dukassion en af Ur Levin P. A. i Säll- 
skapets sammankomst den 6 sistlidne December föredragen 
redogörelse for den af Kaptenen Brandt använda gymnastiska 
h^kandlingsmetod vid framfaU af ändtarmen eller U/modem. 

»År 1847 företedde sig första anledningen till uppkomsten af 
denna bebandlings-metod, i det att under pågående Skaraborgs 
regementes möte en soldat vände sig till dåvarande löjtnanten vid 
regementet Th. Brandt, hvilken genomgått lärokurs vid Gymna- 
stiska Central-Institutet i Stockholm och var anställd såsom gym- 
nast i Norrköping och vid vattenkuranstalteu i Söderköping, med 
begäran att han måtte söka hjclpa en annan soldat, som fått änd- 
tarmen svårt framfaDen och, i anseende till båda läkamcs tiHfäl- 
Hga frånvaro åt andra håll, ej kunde få någon läkarehjelp. £huru 
sjelf tveksam att göra ett försök med en åkomma, som han hvar- 
ken förr sett, eller hört omtalas någon behandlingsmetod emot, 
uppmanades han ytterligare af en närvarande kamrat att försöka 
hjelpa karlen, hvarefter de följdes åt till denne. Vid betraktande 
af åkomman och eftersinnande att den, efter hvad som visade sig, 
måste bestå i en förslappning af ändtarmens lyft- och slutmuskler, 
äfvensom i tarmens egen muskelhinna, fÖU det Hr B. in att, i an- 
ledning af läget ntaf ändtarmen med dess fortsättning den S-for- 
miga delen af koliktarmen, åkomman borde mekaniskt kunna häfvas 
genom en 'framifrån bakåt uppåt verkande trycklyftskakning emot 
Sromannm. "Vid första försök lyckades äfven ändtarmens införande 
omedelbart under denna rörelse, både till öfverraskning för honom 
sjelf ocb de närvarande. Samma manöver lyckades sedermera for 
idia dem, som Hr B. inlärde denna behandlingsmetod. 

Det tillfälliga läsandet af en skrift om fruntimmerssjukdomar, 
och kapitlet rörande lifmoders-framfall kom honom sedermera att 
tänka på, att samma eUer lika verkande rörelser borde kunna bringa 
detta organ att hålla sig uppe i bäckenet, och rufvande Öfver 
denna idé fick han omsider tillfälle att försöka sin metod på ett 
par qvinnor med lifmoderfall ute på landet, hvilka försök aflöpte 
nöjaktigt och sedermera efterföljdes af andra, sedan han i trakten 
fått ett visst rop om sig att kunna bota dylika åkommor. För- 
söksföremål kommo snart sjelfmant och lätt, hvarunder han för sig 
uppgjort och utvecklat nedanstående kurplaner, med någon modi- 
fikation efter sig företeende omständigheter. 

A) Emot åndtannsf ramfall: 

1} Stödmotstående korsbensklappning, för att höja den från plex. 
sacralia^ utgående innervationen och 

2) Åndtarma-upplyftning. Patienten lägges på rygg med upp- 
höjd hnfvndgärd, uppdragna lår och böjda knän, fötterna stödda 
på liggplanet. Eörelsegifvaren sätter an högra handens skiljda 
fingerspetsar ofvanom venstra blygdbenet, följer under en sakta 
skakande rörelse (för att undantränga småtarmarue) detta bens in- 
sida så nära och djupt som möjligt i nedre bäckenet, hvareät de 



24 

riktas emot plex. sacralis med en mjuk darrtryckning; derefter gö- 
res med samma hand vänd snedt inåt uppåt mot venstra refbens- 
randen en jemn skaklyftning i nämnda riktning. Hvardera rörel- 
sen förnyas tre gånger med fri andhämtning emellanåt. 
B) Emot li/moder-fram/alL 

1) Förstnämnda korsbensklappning. Patienten stöder sig något 
framstupad med de vågrätt utsträckta armame mot en y'B%^, med 
skilj da fötter och något inåt vända tår, under det buken fixeras 
af rörelsegifvarens venstra hand, som med utbredda fingrar stöder 
dess medlersta och nedre del. Med löst knuten höger hand och 
slapp handled, samt tätt fallande slag klappas vek- och korsrygg 
samt länd snedt nedåt höften, först på ena, sedan omvexlande pu 
andra sidan uppifrån trakten af l:sta ländkotan, samt äfven rätt 
uppifrån samma ställe nedåt svansbenet med 5 slag, hvarefter 
samma trakter strykas med flat hand i samma riktning och ord- 
ning. Denna rörelse förnyas 3 till 5 gånger, så att utan att obe- 
hag förorsakas af rörelsen, en angenäm känsla af värma deraf 
uppstår. 

2) Sidpunktskakning, Patienten i krökt ryggläge såsom i A 2. 
Gymnasten ställer sig på knäna emot patienten med hennes 

fötter inskjutna mellan dem, sjelf stödjande sitt underlif mot och 
mellan dess knän, fattar med båda armarne omkring patientens 
lif, så att de hoplagda fingerspctsarue mötas uäi*a l:sta ländkotans 
taggutskott, på ömse sidor om hvilket med dem göres en uppåtlyf- 
tände punktskakning. Under händernas successiva flyttande nedät 
till hvarje kota och sedan snedt om veka lif vet på insidan af höft- 
benen ned emot Ijumskarne, fortsattes denna rörelse flere gånger. 
Hela rörelseoperationen repeteras 3 gånger. 

3) Lifmoder-darrlyftning, Samma läge som föregående. (Blåsa 
och ändtarm böra om möjligt vara nyligen tömda, fastande mage 
eller lätt frukost.) — Börjande med en tarmame från nedre under- 
lifs trakten uppåt trängande rörelse, nedför gymnasten sina supine- 
rade händer med sträckta, något skilj da tingrar från blygdbägeii, 
sökande följa bäckenringens främre insida så nära och djupt sum 
möjligt, ned i lilla bäckenet; samt söker, allt med fingrames böj- 
sida framåt, att fatta den förut inom bäckenet inskjutna lifmodcrn 
och föra den med en mjuk, men ändock kraftig, darrtryckning 
uppåt i riktning mot ryggen och mellangärdet; hvarvid, om rörel- 
sen är rätt gjord^ gymnasten slutligen har både lifmoder och små- 
tarmar i det hopslutna greppet. Patienten erfar dervid en tydlig 
indragande känsla i de nedre slappa bäckeuorgancrna. Äfven deuua 
rörelse förnyas 3 gånger. 

4) Härtill lägges i vissa fall vanlig darrtryckning t maggropen. 
Mellan rörelserna får någon tid förflyta, lagom att bortta^^a 

känslan af sista rörelsen och derunder får patienten, i motsats till 
det vanliga gymnastiska bruket, ligga stilla, ifall framfallet varit 
fullständigt och gammalt, samt aUtior vidt bäcken dertill gur au- 
ledning. Rörelserna gifvas utanpå det enkla linnet. Patieutt^rua 
tillhållas att under behandlingstiden i allmänhet gifva akt på sina 



26 

rörelser och taga sig till vara for högt klifvande, hukande, böjande 
och lyftande; samt, ifall moderring fornt begagnats, dagligen taga 
en inspnitning af svalt vatten. Eljest tillätes dem fri, gående 
rörelse. 

Efter något ömmande vid behandlingens början, tåla patien** 
tt-raa snart nog fullkomligt väl vid densamma, ehuru den d:dje 
röreben för betraktaren visar sig temligen våldsam. 

Antecknade sjukdomsfcUl, som varit foremål for denna behand- 
lingsmetod, och som äro stödda på sådana uppgifter, att de kunna 
ufgura en giltig grund for befogadt omdöme. 

A) Fram/all af åndtannen: 

1. Ur S — g; hade i flera år lidit af ofta återkommande 
ändtarmsf ramfall och försökte 1^*59 på Dr Erlandssons uppmaning 
Hr Brand ts behandling. Behandlades först tillfålligt en gång, och 
sedermera några (ett obestämdt antal) dagar efter hvarandra. Har 
sedermera på förnyad tillfrågan alltid upplyst, att han numera ej 
känner af denna åkomma. 

2. Ett treårigt barn till en hemmansegare i O. på Billingen 
hade en tid lidit af ändtarmsfrumfall hvarje gång afföring skedde. 
11 r B-.s hjelp anlitades, men barnets rädsla för främlingen och til- 
lika afstånd frän Hr B:s bostad föranledde att rörelsegifvandet 
måste anförtros åt barnets moder, efter noggrann undervisning och 
försök i Hr B:s närvaro. Efter några få dagars behandling upp- 
hörde åkomman och har, enligt fleras intyg, sedan dess aldrig vi- 
sat sig. 

B) Fram/all af Ufmodem* 

1. 1861 den 10 Augusti. Hustru S. L., 47 år gammal; 
genomgått 5 barnsängar under 27 års tid, hvarunder hon bestän- 
digt varit besvärad af lifmodersänkning. Under de 3 sista åren 
har framfallet varit komplett, så att hon burit organet i en slags 
grimma, som hon sjelf gjort. Ytan har antagit epidermiskt ut- 
seende och patienten har under sednare tid varit särdeles besvärad 
af tyngd och dragning i underlifvet, värk i korsryggen och svårig- 
het att låta urinen. 

Behandlades med ett kort afbrott till den 30 i samma må- 
nad. Organet höll sig inne från första dagen, ehuru patienten 
gick \ mil till sitt hemvist. Efter lyftning af en potatesgryta 
sankte det sig åter andra dagen, men blef ej komplett. Seder^ 
mera blcf det allt fastare i sin normala ställning och ansåg sig 
patienten vid behandlingens slut kunna göra nästan hvad som 
bebt i sina sysslor, utan fara aller obehag. Är fortfarande frisk 
när detta nedskrifves. (Brandt.) 

2. 1861 den 12 September. Hustru M. L., 37 år. Tre 
veckor efter en barnsäng 1858 var patienten sysselsatt med att 
baka, under det att hon, hvilande på ena foten, skotte rullvaggans 
rörelse med den andra och derpa utbar ett skulämbar till ladu- 
gården. När hon nedsatte ämbaret bekom hon ett framfall, som 



26 

na är fuUständigt, stort som ett äpple, men med någorlunda nor- 
mal slemhinna. 

Behandlades med 3 veckors af brott till den 12 Oktober, då 
framfallet länge varit inne. Undersöktes ånyo efter 3 veckor dä 
organet fortfarande var inne. 

Är fortfarande frisk den 21 November 1864. (B&andt.) 

3. 1862 den 7 Augusti. Hustru L., 44 år. Framfall sedan 
2 år, obestämd tid efter föregående barnsäng. FramfaUet är äpple- 
stort, slidans väggar mycket svullna, bildande 2:ne stora bläsor 
jemte lif modern på dess framsida; ständiga plågor i korsrygg^eu 
och brännande hetta i organet. 

Efter 8 dagars behandling var ryggsmärtan borta, under det 
framfallet förbättrats till sin karakter, men fortfarande var synlig^t 
ute. Efter 3 veckors behandling hade framfallet reducerats till 
simpel sänkning, då äfvcn känslan af hetta försvunnit. Fick seder- 
mera behandling blott en gång i veckan och vid förnyad under- 
sökning efter 3 veckor hade lifmodem ytterligare höjt sig. I slu- 
tet af året inträdde grossess, men organet förblef derunder på sin 
plats. (Dr Th. Lundberoer.) 

4. 1863 den 5 Mars. Fru B., 44 år. Sänkning under 8 
år; framfall de tre sista. Den 20 Mars vid undersökning var lif- 
modem inne i bäckenet med munnen 1\ tum öfver bäckenbottnen; 
fortfarande slapphet i slidans främre vägg. Är frisk den 21 No- 
vember 1864. (Br.) 

5. 1863 den 7 Mars. Pigan A. A., 61 år. Fullständigt 
framfall sedan 3 år, efter ett fall ned i en källare. Efter börjad 
behandling försvunno tyngd och plågor i ryggen hastigt och den 
20 höll sig lifmodern inne, endast med slapphet i främre slidväg- 
gen. (Brandt.) 

6. 1863 den 8 Mars. Fru L., 44 år. Framfall sedan 5 år 
tillbaka, 2 år efter sista barnsäng. D. 19. Lifmodem håller sig 
endast ett par timmar inne efter h varje behandling. Som hou 
dock kände mindre utaf de åtföljande symtomerna och fick djup 
sorg, afbröt patienten kuren. (Br.) 

7. 1863 den 8 Mars. Maria N., ogift, 24 år. Efter bäran- 
det af en tung låda fick patienten för 3 år sedan en sänkning 
med inflammation af lifmodem. £u fälla af främre slid vaggen 
synlig i vulva. Patienten kände sig bättre redan efter första be- 
handlingsdagarne och den 15 var lifmodern vid normal höjd, något 
bakåtlutande, men slidan ännu slapp. (Dr Bergsten.) 

8. 1863 den 8 Mars. Elna J., 44 är. Fullständigt fram- 
fall sedan 8 år. Efter 4:de behandlingsdagcn stod lifmodern 1 
tum högt i bäckenet och plågorna voro borta. Den 19:dc kände 
sig alldeles frisk och bar af oförstånd en vätte nså, utan att fram- 
fallet återkom. Fortfarande frisk. (Dr Bergsten.) 

0. 1863 den 3 November. Hustm Maria E., 45 år. Födt 
4 lefvande barn och haft 2 missfall, det sista vid påsktiden drtta 
år. Bar 3 veckor derefter vn half tunna råg, hvaraf stark blod- 
gång i 8 dagar. Måste sedan ligga till sängs i 11 veckor utan 



27 

förmåga att röra ug. Vid undersökning itark sänkning af lifmo- 
dem och slidan. Modermnnnen öppen for första pekiingerleden, 
omgifven af ojemnlieter och hela lifmodem ausYälld. Efter 6 da- 
gars behandling kunde patienten utan syårighet gå från sitt hemvist 
upp till gymnastiklokalen. Den 8:de dagen var modermunnen 
sluten, nästan slät, dragen något åt venster, men lifmodren högt 
upplyftad ocli slidan sammandragen. Den 16:de kände sig patienten 
Mt frisk^ reglerade den 18 — 22:dra; samt hemreste den 29 No- 
Tember i bästa tillstånd, utan tecken till sänkning vare sig af 
Mmoder eller slida; men obetydliga ojemnheter kändes ännu om- 
kring den hopdragna yttre modermunnen. (Brandt.) 

10. 1863 den 8 November. Fru T., 47 år. För 5 år sedan 
uppkom efter lyftning af hennes då sjuke man en lifmodersänk- 
Bing, som förvärrats genom årliga missfall och ansvällning af Ugg- 
»tockamc (enligt uppgift af läkare i Januari 1862). Dr Sylvén 
konstaterade vid patientens ankomst till Sköfde ofvannämnde dag 
Bs&nkning af lifmodem, stor slapphet och framfall af slidans främre 
^ägg» — hvilket tillstånd åtföljdes af olidlig värk i venstra ljum- 
sken nedåt benet, så att patienten äfven liggande genom högljudd 
jemmer ofta väckte sin man. Stor tyngd i underlifvet och svå- 
righet att gå. — Redan efter de första dagames behandling voro 
plågorna borta. Den 16 November kändes lifmodem redan be- 
tydligt upphöjd i bäckenet, men slidan var ännu slapp, nedhän- 
gande framtill. Den 22 var slidan sammandragen. Den 29 hem- 
reste, enligt egen utsago kännande sig fullt frisk. Sednare har 
blifvit upplyst, att patienten efter en ansträngning fått ny känsla 
af tyngd, hvilken dock åter försvunnit under bmket af länd- och 
korsbensklappningar. (Brandt.) 

11. Att hustm Maja Jansdotter från K. i B. socken, vid i 
dag fDretagen undersökning befunnits lida af ett fuUständigt lif- 
moderframfall (prolaps. uteri complet.), så att lifmodem, som är 
exkorierad kring sin yttre mun, bildar en stor svulst af 2 till 3 
tums höjd, räknadt från de stora blygdläpparna till spetsen af 
svulsten, det varder härmed på förat aflagd embetsed intygadt. 
Sköfde den 14 Augusti 1863. O. Sylvén, Med. Dr, Bataljons- 
läkare. 

Den 1 September förnyades undersökningen på ofvannämnda 
qrinna, hvilken under tiden anväudt gymnastik hos Hr Kapten 
Brandt; och befanns dervid att lifmodern träffades omkring 2 tum 
inom och ofvan de yttre blygdläpparna, detta ehuru qvinnan kom 
gående till min bostad, hväket på fömt aflagd embetsed intygas. 
Sköfde den 1 September 1863. O. Sylvén. 

12. 1864 den 29 Januari. Fru H., 43 år. Sista barnsäng 
för 12 år sedan. Ett år derefter uppkom lifmoderframfall med 
detsamma åtföljande envis förstoppning och nervösa lidanden. Be- 
gagnade deremot moderring, men hvUken för 6 år sedan förorsa- 
^^e en inflammation i lifmodem med hönsäggstor svulst derstä- 
des, hvarför patienten måste ligga till sängs under behandling af 
^ LiieiRLÖF i Kristinehamn under 4J^ månads tid. Efter behand- 



28 

lingens slut qvarstod framfallet, hvaremot ring fortfarande begag- 
nades, sedan en försökt slidhållare ej kunnat nyttjas. Moderhalsen 
▼ar nu mycket förlängd, påträffades redan i slidans ingång. Ein- 
gen borttogs vid gymnastikens början. 

Den 19 Febr. Lifmodern nu uppdragen in i bäckenet, lu- 
tande bakåt. Patienten känner sig må väl. 

Den 18 Mars. Lifmodern indragen till 2^ tums höjd öfver 
frenulum. Dess ställning bakåt lutande. Patienten, som känt sig- 
sjuk någon tid, hemreste denna dag. (Brandt.) 

13. 1864 den 12 September. Fru I., 48 år, stark kropps- 
byggnad. Har under 14 å 15 år lidit af kronisk bronkialkatarr 
(med emfysem?), som ofta förorsakat häftiga och envisa höst- 
anfall. Utan andra symtomer än en känsla af tyngd djupt i un- 
derlifvet, som ofta gjorde sittande ställning obehaglig, upptäcktes 
för några år sedan en stark sänkning af lifmodern, hvilken sedan 
dess öfvergått till ofullständigt framfall af organet, som vid an- 
komsten till Sköfde denna dag mötte det undersökande fingret 
mellan de inre blygdläppame, med främre väggen af slidan starkt 
påslikt framfallen. 

Den 3 Oktober. Under gymnastikbehandlingens fortgång har 
nämnda obehagliga tryckande känslan vid sittande försvunnit, jemte 
förutvarande tyngd i korsryggen, oaktadt rätt besvärlig hosta fort- 
farande ofta angripit patienten. Yid slidans ingång möter ännu 
en påslik, slapp svulst bildad af en ännu framfallen del af slidans 
främre vägg. Vid pass 1^ tum ofvanom blygdbandet möter lif- 
modern, med temligen starkt ansvälld sliddel, men kännes fast i 
sitt läge, med modermunnen dragen något mer än vanligt bakåt 
korsgropen och kroppen ungefär midt i bäckenets kämlinie. Äf- 
ven den kännes större än vanligt. 

Den 16 Oktober. Oaktadt fri rörelse och ganska besvärande 
hosta, håller sig lifmodern vid samma höjd, men ej obetydligt 
framåtlutande. Främre slidsegmentet har nu fullständigt dragit 
sig tillbaka inom sUdöppningen, men bildar ännu en vulst, känbar 
ofvanför de inre läpparna. I öfrigt säger sig patienten må full- 
komligt väl i afseende på sina förra underlifsåkommor, de tider 
då ej hostanfallen besvära allt för mycket. Lifmodern har under 
de sista 14 dagarna ingen gång varit framfallen. (Levin). 

14. 1864 den 3 Oktober. Fru C, 47 år, medebuåttig kropps- 
byggnad. Lif ra oderf ramfall under 8 års tid, hvarunder patienten 
dock lyckligt genomgått 2:ne grosesser. Efter en lyftning med 
derpå utförd uppåtsträckning af armame blef framfallet för ett par 
år sedan fullständigt, och har sedan dess aldrig varit inne annat 
än tillfälligtvis efter reposition, men vid upprätt ställning genast 
åter utträngt. Under denna tid har patienten haft en hetsig pen- 
tonit af ej utredd anledning, hvarefter krafterna ytterligt sjönko. 
Sedermera varit plågad af periodiska korssmärtor, stark afsöndring 
från det framfallna organet, mycket trög nfforing, som förvärrat 
lidandet, men på sednare tid förbättrats efter bruket af losande 



29 

mineraWatten. Urinafg&agen ej särdeles fonvfirad och ordentligt 
menstnierad. 

Hela öfre hälften af slidan, ined lifmoderns slid-del starkt 
ansTäUd, utträngd utanför yttre blygdläppame. Slemhinnan dera 
år torr, har helt och hållet antagit natur af of ver hud och är föga 
känslig. 

Den 5. Efter första dagens behandling höll sig lifmoder- 
Llumpen qrar inne i bäckenet, trots fri vandring på gatorna, men 
rid gående tiU stols framfÖll organet ånyo. Anbefalldes mera still- 
het under påföljande dagar. Den 16 Oktober. Lifmodern har 
hällit sig inne sedan den 5: te, den står nu med munnen nära 2 
tum högt, bakåt korsgropen. Främre slidväggen bildar ännu en 
bi-tydlig fälla, känbar mellan de inre läpparna. Behandlingen af- 
bröts genom patientens nog tidiga hemresa den 10 November; — 
men den 20 egde den vunna förbättringen fortfarande bestånd, 
ehuru organet vanligen på eftermiddagarne kändes något mera 
sänkt. (Levin.) 

15. 1864 den 22 November. Hustru Christina P., 45 år; gift 
i 16 år, med 4 barnsängar. Redan efter första barnsängen för 15 
ar sedan sänkning af lifmodern, hvilken efter hand utvecklat sig till 
ett framfall, som på första året var komplett. Såsom sådant har 
det under de sista åren äfven varit permanent, så att det under 
rörelse alltid befunnits utom bäckenet, ofta äfven om nättema, 
emedan när patienten fört in det helt och hållet, hon erfarit stark 
sveda under bröstet och hufvudvärk; hvarför hon ej varit angelä- 
gen att hålla det inne, ehuru hon ständigt kände slitning i ryg^ 
gen och tyngd i underlifvet, samt yttersta svårighet att kasta vat- 
tiQ. Aldrasvårast har åkomman besvärat henne de sednare 5 åren 
tfter sista barnsängen, då hon ej en minut kunnat hålla det inne 
änder stående ställning. 

Efter 1 månads gymnastikbehandling har patienten nu sitt 
framfall fullkomligt inne, såväl dag som natt. Nyss anländ till 
gymnastiklokalen, efter att hafva gått från sitt hemvist och uppfor 
trappan, står lifmodern 2^ tum liögt i bäckenet; slidans slemhinna 
kännes väl ännu tjock och vulstig, nästan läderartad och af bakre 
väggen nedskjuter en strutformig påse af en tumändas storlek mel- 
lan de yttre läppame. Yttre modermunnen är temligcn öppen, 
flikig. Patienten kan nu fritt röra sig, utan att lifmodern någon 
tnda gång efter hvad hon uppger framfallit sedan behandlingens 
första dag; ehuruväl densamma kännes sänkt mot aftnarna. Den 
förr erfarna känslan af obehag när organet var inskjutet har efter 
hand försvunnit och är nu alldeles borta. (Erlandsson och Levin). 
16. 1864 den 22 Nov. Fru K— r, 48 år; gift uti 15 år, 
braruiider 2 barn. Sista barnsängen, 8 år sedan, följdes af stor 
SFaghet, hvarunder patienten efter gång i trappor förmärkte sank- 
niug af lifmodern, som efter hand utvecklade sig till fullständigt 
fr&mfall; hvilket årligen ökats till storlek, under tilltagande matthet, 
svårighet att kasta vatten och oförmåga att sköta sina husmoder- 
liga åligganden, hvilket förorsakat patienten stor sorg, nästan mer 



30 

&n det kroppsliga lidandet. Försökt begagnande af moderring', 
men i anseende till deraf förorsakade hudlösbeter med värk och 
sveda, samt ständig flytning måste den borttagas och svala inspnit- 
ningar nyttjas. På sednaste tid har framfallet varit permanent, 
ej knnnat hållas inne vid någon rörelse och isynnerhet på efter- 
middagarne varit särdeles besvärande. 

Efter första dagens behandling har framfallet emot vanligheten 
hållit sig inom bäckenet, ehuru patienten rört sig likasom förr. 
Lifmodem möter 1^ tnm innanför blygdbandet, stödd å bäckenbotten. 
Främre slidväggen till en del pungformigt framträngd mellan yttre 
blygdläpparne. Tttre modermunnen öppen, flikig och ojemn i kan- 
terna. Slemhinnan i slidan hypertroiierad, läderaktig, besatt med 
papillära hypertrofier. (Levin). 



Desaa nu anförda, äro de hufvudsakligaste och tillförlitligaste 
behandlingsfall, som jag under min vistelse i Sköfde samlat och 
till en del sjelf observerat; såsom mig synes tillräckliga för att på 
dem grunda ett gynnsamt omdöme om denna behandlingsmetod. 
Derjemte hafva förekommit åtskilliga andra, dels deviationer, dels 
lidanden, som ej egentligen bordt vara foremål för behandlingen, 
hvilken ock hos dessa patienter under min vistelse der afbröts. 
Såsom vanligt händer, när en ny kurmetod kommer i ropet, öfver- 
svämmas dess utöfvare af en mängd olikartade sjukdomar, som ej 
ligga inom hans gebiet, och hvilka, på enträgen begäran emot- 
tagna, sedermera ligga både behandlingsmetoden och dess utöfvare 
tiU last. Således fanns här vid min ankomst ett fall af framträngd 
lif moderpolyp, ett af vandrande njure o. s. v. jemte flera fall af 
enkla lifmoderhypertrofier, kroniska inflammationer, bakvikningar 
och framåtstjelpningar. Såväl emot hypertrofierna som isynnerhet 
framåtstjelpningama har jag bevittnat mycket vackra verkningar af 
kuren, hvarföre jag ber att fä vidfoga 3 rätt anmärkningsvärda 
fall af detta sednare lidande. 

Ett fall af botad framåtböjning anföres äfven enligt Dr Er- 
landssons afgifna intyg. 

Lifmodera-framåtatjelpning, 
17. Fru E. 31 år; 2:ne barn. Sedan 11 år tillbaka svåra 
symtomer af ryggmärgsretning, sammanhängande med ulcerationer 
kring den hypertrofierade modermunnen och framåtstjelpt lifmoder- 
läge, med stöd på bäckenbottnen baktiU. Hela ryggen ömmande, 
hettande och värkande, med oförmåga till någon aldrig så litet 
ihållande rörelse. Kan således ej gå mer än några få steg, utan 
att plågorna i ryggen jemte trängningar tiU urinkaatning och tyngd 
i underlifvet förvärras. Ofta anfall af »hugg i sidorna och mag- 
kramp», och när dessa symtomer blif^a våldsammare genom försök 
till ansträngningar, uppkommer stor ömhet i hela underlifvet. 
Plågorna kännas såväl i hufvud som rygg vid alla lifligare försök 
till rörelse, vare sig med armar eller ben. God matlust. Afföring 
oklanderlig. Reglering ordentlig, men alltid åtfo^d af ökade plå- 



31 

gor. Patienten begagnade utan skenbar nytta Tattenkur vid Bie 
onder några veckor på eftersommaren 1863, hvarefter hon den 26 
Sept. började gymnastikkar hos Hr Brandt. Denna visade snart 
god verkan, aä att i början af Nov. s. å., då jag träffade patienten 
1 Sköfde, egde hon mycket större förmåga att röra sig, utan att 
6te§n^ eller framkalla de förra plågorna, samt kände sig i alla af- 
seenden båttre. Efter 7 månaders ihållande behandling hade så 
god forbättring vannits, att hon hemrest kunde utan obehag sköta 
om sin hushållning, vara rörlig både ute och inne, ehuru visserligen 
med någon fortfarande retlighet i nervsystemet; hvilket förhållande 
enligt ny underrättelse ännu eger rum. (Levin). 

Vid afresan från Sköfde uppgifves af Hr B. lifmoderns volym 
minskad till vanlig storlek, dess stäUning upprätt och höjd från 
bäckenbottnen omkring 2 tum. 

18. Fröken S. 37 år. För 15 år sedan började och tiUtogo 
småningom smärtor i underlifvet, matlusten förlorades uuder till- 
tagande oorduingar i matsmältningen och tidtals påkommo kramp- 
aktiga plågor i hypogastrium, hvilka någon gång spredo sig upp 
öfver nafvehu Begleringen påkom regelbundet och utan plågor 
h?ar tredje vecka. Ingen svårighet att kasta vatten, men trög af- 
foring. I början fanns ingen ömhet eller värk i ryggen, men 
mycken kramphosta; och efter en Marienbaderkur 1858 utbröt 
Idoniak kramp, till en början mest i diaphragma och respirations- 
musklema, men sedan äfven i extremiteterna. Efter en samma år 
genoiagången vattenkur vid Bie minskades skärpan af de inre 
krampplågoma; men de blefvo under det följande året våldsam- 
mare i extremiteterna. Derefter tiUkommo våldsamma kräkningar, 
Qtan föregående qväljning, efter hvarje måltid. Ryggen började 
ömma under det en tryckning erfors öfver hj essän och synen blef 
&&rdeles svag. Sömnen var fortfarande god. Något resultat af 
inre undersökning från denna tid är ej kändt. — Under hela 
denna tid, allt sedan krampen i extremiteterna började, har pa- 
tienten varit oförmögen att gå uppe, har endast med ytterlig svå- 
righet kunnat flytta sig genom ledning vid möblerna inuti rummet, 
o^en med våldsam kramp åtföljande hvarje försök, såväl härtill, som 
Att begagna händerna. Patienten har t. ex. ej kunnat bjuda till 
^tt skrifva en rad, sticka, eUer på annat sätt sysselsätta sig under 
beU 6 & 7 scdnare åren. 

Den 3 Okt. 1864. Patienten är ytterligt afmagrad med stark 
skolios af ryggen, bågsegmentct devicrande åt höger 1^ tum från 
medeilinien. Vid aldra lindrigaste beröring af de 2 sista hals- 
btoma uppstår ögonblickligen en envis kramphosta; der nedanom 
v lyggen ej så särdeles ömmande. 

Lifmodem är starkt framåtstjelpt, med bottnen såsom det 
nutan tyckes genom adherenser neddragen mot blåsans hals och 
^^aldelen låter, ehuru svåråtkomlig genom sitt högt uppskjutna 
^ i korsgropen, en gång fattad, temligen lätt nedvika sig genom 
^ning, men lössläppt återtager den ijederlikt sin bakåt riktade 



32 

ställning. Ingen kanbar hypertrofi af kroppen» och haken är full- 
komligt virgineL 

Behandlades med N:o 2 och 3, darrtryckning och strykning 
längs benens nervstammar, men kan blott fördraga rörelser af 
lindrigaste pression. 

Den 16. Tar na rörelserna nästan lika med andra; har repat 
sig rätt mycket och börjat gå med stöd, hvartiU förut ej gjorts 
försök under 8 är, emedan hälame ej utan yttersta smärta kunnat 
tryckas mot golfvet, utan fotens ställning gjort patienten i dess 
fruktlösa försök till tågångare. 

Har äfven börjat kunna styra sina händer till skrifning, men 
med stor ansträngning. Lifmodrens lägeförhållande ungefar lika 
som den 3 Okt. 

Den 23 Nov. Framstegen äro i ögonen springande. Patienten, 
som i stäUet för sitt förra slappa lidande och bleka utseende, fått 
lifliga anletsdrag, går nu för sig sjelf helt obesvärad öfver rummet 
och har skrifvit en mängd bref tiU sina vänner. 

Lifmoderns botten har höjt sig betydligt och modermunnen 
är nu lätt åtkomlig närmare bäckenets axellinie, samt hela organet 
utom all jemförelse rörligare. Kramp påkommer nu ej alls, fastän 
de gymnastiska rörelserna gifvas med alltmera eftertryck. De båda 
halskotorna ännu dock mycket ömma. (Levin). 

19. Fru B. enka, 25 år. God kroppsbyggnad, något svank- 
ryggig och friskt utseende; barnsäng för 2 år sedan. Har som 
yngre haft bleksot och stark vaginalblenorré med värk i korsryggen, 
känsla af sugning mellan skulderbladen och hjertklappning, isyn- 
nerhet om aftnarne efter sänggåendet. Klen matlust och trög af- 
föring. Har under första grossessen haft stark lifmodersänkning 
med pressningskänsla nedåt och svårighet att sitta. 

Den 3 Okt. 1864. Modermunnen är jemte slidhvalfvet dragen 
så högt upp bakåt korsgropen att densamma ej med fingret kan 
nås. Lifmoderkroppen kännes starkt framåtstjelpt, med botten 
tryckt emot blåshalsen. Plågas af täta urinträngningar. Bäcken- 
ställningen visar stark stupning framåt, men eljest rymligt och väl 
bildadt bäcken. Efter några dagars gymnastik (rörelser n:o 1, 2, 
d och 4 — n:o 1 likasom alla fall af framåtstupning utaf lifmo- 
dem endast med ländhöftklappning) kände sig patienten redan 
mindre besvärad af urinträngningarne. Den 16. Ingen forändring 
af lifmoderns ställning. Trängningame åter plågsamma under ett 
par dagar. 

Den 21 Nov. Lifmoderkroppen har nu antagit ett nästan 
normalt upprätt läge, är rörlig, men fortfarande med sliddelen högt 
uppe och tryckt bakåt korsgropen. Den kan dock nu fullkomligt 
nås och i upprätt ställning (hvari alla undersökningar gjorts) kännes 
den hafva en lutning af 50 till 60 grader mot våglinien. De 
subjektiva symtomema äro nu mycket minskade, isynnerhet urin- 
trängningen, hvilken dock ännu någon gång låter lindrigt känna 
sig. De förut i 4 månader uteblifna menses hafva återkommit 
regelbundet, men sparsamt i 2 perioder, samt blott varat i 2 dagar. 



33 

Afforing ir ordentlig. Tjngden i anderlifret ocli svårigheten att 
«itta nästan borta. (Leyin). 

20. Hustm Johanna A. från H. som vid undersökning den 
17 sistlidne Not. befanns Hda af retrofieaio uteri, med slapp, öppen 
och ojemn modermnn, prolapsns vaginn isynnerhet framtill, irrita- 
tion af arinblåsan med betydlig ömhet i blåshalsen och ständig 
benägenhet till orinkastning, har genom gymnastisk behandling af 
Hr Kapten Brandt, först från den 20 till 27 Nov. och med af- 
brott får inträdd menstruation, sedermera från den 6 till 12 Dec, 
trller tillsammans 15 dagar, vunnit det resultat, att ej blott efter 
5 dagars behandling lif modern befanns stå rätt, modermunnen var 
fastare, urineringen nästan normal, prolapsus vaginse och ömheten 
i blåahalsen mindre; utan äfven vid undersökning den 13 Dec. 
kustnin befriad från aUa plågor, kände sig fullkomligt frisk. Hvilket 
gynnsamma resultat äfven, 18 dagar derefter, vid i dag förnyad 
undersökning, oaktadt ansträngande göromål under gårdagen, be- 
fanns fullkomligt oforändradt. Då jag dessutom har mig bekanta 
flera sjukdomsfall af dels lika, dels svårare beska£fenhet inom qvin- 
nans sexualsystem, behandlade medelst Hr Brandts gymnastik med 
lika lycklig utgång, kan jag ej nog rekommendera densamma emot 
förutnämnda sjukdomar. Sköfde den 31 December 1862. 

P. Erlanbsson. 
Med. Dp och Kir. Mag. 

Hvad nu mina åsigter i ämnet beträffar enligt den erfarenhet 
jtg kunnat inhemta under font en veckas noggrannt iakttagande, 
såväl af sjelfva behandlingsmetoden, som vid patienternas förnyade 
nndersökningar och utforskande af deras öfriga förhållanden, samt 
sobjektiva befinnande under och i anledning af behandlingen, — 
så flr jag oförbehållsamt framlägga dem för att gälla hvad de 
kanna. 

Genom ryktet erfarande att kapten Brandt i Sköfde uppfunnit 
("ti nytt sätt att medelst gymnastik bota lifmoderafvikningar och 
enkannerligen framfall, får jag erkänna att jag i början mycket 
triflade på uppgiftens sanningsenlighet, till dess jag i Dr Erlands- 
sons från Sköfde muntliga intyg forlidet års sommar vann bekräf- 
telse derpå. Under en resa på hösten sammanträffade jag med 
kapten B. i Sköfde, samt fick af honom sjelf omedelbar upplysning 
om mannaloperationema vid hans behandlingsmetod, samt hörde 
flera påtagliga fall af forbättring uppgifvas; och såg med egna 
ögon framgången hos en då i Sköfde befintlig sommarbadgäst från 
Bie, hvilken bland de iakttagna fallen är upptagen under N:o 17 
och efter ej fullt 6 veckors behandling var påfallande förbättrad. 
Dessa omständigheter styrkte mig i föresatsen att söka vidare be- 
kräftelse på behandlingsmetodens verkan, helst årligen till vatten- 
karanstalten vid Bie anlända flera qvinnor, hvilka uppenbarligen 
hafra sina spinalirritationer och andra nervlidanden att skylla på 
anomalier inom slägtlifssferen; och mot hvilkas grundlidande vatten- 

FM^amdtimffor 1865. 8* 



34 

kuren derföre oftaBt visat sig alldeles oTerksam, så att aymtomema 
ifall de for någon kortare tid mildrats, dock snart återkommit, 
eller ock fullkomligt utan förändring motstått vattenbehandling i 
förening med vanlig gymnastik. 

Under tiden upptogs saken, såsom bekaat är af enskilda leda- 
möter utaf Svenska Läkaresällskapet; men under den försöks tid af 
ej mer än kögst 14 dagar, som Hr B. på deras uppmaning och 
i deras namn i Stockholm använde, kunde genom ofullatändiga 
förberedeker och knapp tid ej någon fast öfvertygelse vinnas, 
hvarpå ett något så när giltigt omdöme och utlåtande i ämnet 
borde grundas och afgifvas. — Önskan att sjelf vinna öfVertygelae, 
förenad med otålighet att invänta resultat af Sällskapets möjligen 
vidare åtgörande i saken, föranledde mig derföre att efter slutad 
badsäsong vid Bie, personligen inställa mig hos kapten Brandt 
den 1 Oktober detta år. Jag vistades oafbrutet, och nästan stund- 
ligen, hos honom under en veckas lopp, då jag uppfattade sjuk- 
domshistorierna och undersökte alla hans patienter (med undantag 
af ett rätt intressant fall^ der undersökning af pryderi ej tilläts» 
och hvilket jemte ett och annat som ej bordt vara föremål för 
behandlingen, ur denna relation är uteslutadt); samt fastställde 
diagnoserna efter mitt bästa förstånd. Sedermera återkom jag 2 
gånger med olika mellantid, den sista gången 7 veckor efter mitt 
första uppträdande — och begagnade under tiden tiUfallen att 
underrätta mig om åtskilliga personers tillstånd, som förut genom- 
gått men afslutat behandlingen. Äfven diskuterades ämnet med 
de i staden boende läkame Hrr Erlandsson och Sylvén, hvilka 
båda iakttagit flera sjukdomsfalls botande och tillfölje deraf skänka 
sitt fulla erkännande af behandlingsmetodens värde för läkande 
eller förbättrande af mångåriga och fuUstwdiga lifmodersframfall. 

Från min synpunkt kan jag ej annat än skänka Hr B:8 upp- 
finning så stort förtroende som, och större än jag sjelf fattat för 
någon annan behandlingsmetod, ej allenast vid framfall af lifmodem, 
utan äfven emot andra missriktningar af detta organ. 

Min öfvertygelse är derjemte, att den skall befinnas vara ett 
utmärkt medel att väcka och underhåUa en reglerande, regressiv 
metamorfos vid fall af så kallade lifmodeiinfarkter eUer kroniska 
inflammationer, hypertrofier och benägenhet för aflägiingar och 
främmande bildningar af flera slag uti lifmodem och dess annexer. 
Att den vidare, med vederbörlig omtanka handhafd, d. v. s. ej 
missbrukad vid faU af akut inflammation i närbelägna delar^ eller 
der fara finnes för bristning af någon tumör i underlifvet och dylikt, 
— ej kan medföra någon sli^ våda, när den såsom sig bör, samt 
med vana och handlag att gifva rörelserna, användes. 

£fter hvad som rörande detta ämne har föregått, är det mycket 
troligt att det mötes med ej ringa fördom från mången läkares 
sida; och min auktoritet är väl ej heller den rätta att söka häfva 
en dylik. Men, menniskan vågar det, hvariill hennes idéuppfatt- 
ning manar henne, — och min öfvertygelse är att läkarekonsten 
har allt skäl att tacksamt tillegna sig alla hjelpuiedel på ett verk* 



36 

suafaetsoBiråde, der hon, tlsom vi Tiil veta, idrut räknar tå få oeb 
föga rerluamma, som, i fråga om häfvande af lifmodema åkommor 
i allmÄnhei och den Iftgeförändringar iaynnerhet, ar fallet. 

Vid de diskussioner som enligt dess tryckta förhandlingar 
inom Läkaresällskapet hållits, rörande ifrågavarande ämne, har man 
bland annat att fasta sig vid den förhastade slutsatsen som af en 
och annan sällskapets aktade ledamot framkastats, men, antagen 
för god, helt och hållet måste missleda omdömet hos dem som 
icke haft tiliftlle att personligen pröfva — jag menar yttrandet, 
att det vid behandlingen företrädesvis verkande momentet vore 
lufttrycket. För en närmare eftertanke måste denna förklaring helt och 
hållet falla. För dess antagande skulle tvenne motiver vara möjliga. 
Det ena ifall den utfallna Ufinodems förmodade indrifvande i bäcken- 
hålan under sjelfva operationen dermed skuUe afses, hvarvid luft- 
trycket borde verka såsom vid vattnets stigning i en pumpstöfvel 
genom uppkomst af tomrum. Sådant eger dock ej rum, emedan 
Hr B. alltid tillser att organet före rörelsemas gifvande är infördt 
uti bäckenet, samt emedan detsamma medelbart genom bukbetäck- 
mngen fattas och handgripligen uppföres på sitt ställe. Det andra 
motivet vore att det yttre lufttrycket skulle vara i stånd att hålla 
organet, en gång fullständigt iniördt, genom buktäckets motstånd 
å sin sida, qvar i hålan. Detta jäfvas genom den anmärkningen, 
att ett framfall då ej behöfde någon annan behandling än det 
simpla, men fullständiga, införandet; hvilket alla måste erkänna är 
alldeles otillräckligt. 

På n^t annat än ettdera af dessa tvenne sätt kan luft- 
tryeket, ehvad jag ser, ej verka — och alltså är den förklaringen 
förkastlig. Tvärtom bekräftade de patienter, af hvilkas subjektiva 
uppfattning jag sökt upplysning, att tfUr den f&rsta uppfy/tnings- 
operoHanen antingen det oförklarliga inträffat att en lifmoder, som 
förut otaliga gånger af dem sjelfva varit införd och vid upprätt 
ställning genast åter framfallit, ofta oafbrutet qvarblifvit inne i 
bäckenet; till deras egen stora förvåning, ehuru de under tiden 
utfört samma rörelser, som tillförene ovilkorligen föranledt dess 
framfallande. Eller ock, om framfall åter föranledts af stolgångs* 
krystningar, lyftningar eUer räckningar o. s. v., att organet, om 
det genast åter införts, bibehållit sig i läge af enkel sänkning till 
nista operation, då den välbekanta nedåtdragande känslan åter för- 
9?unnit — och organet vid undersökning känts stå mer eUer mindre 
högt i bäckenet, utan omedelbart stöd på dess botten. Att af- 
gifva någon annan förklaring på detta fenomen, som af mig sjelf 
fiere gånger iakttagits, tilltror jag mig ej; — men helt påtagligen 
har lufttrycket dervid ej det ringaste inflytande, enär det ju vid 
orgsnets beinnande inom kroppen verkar lika från alla utsidor. 

Jag kan således tills vidare ej fatta någon annan förklaring 
in den gamla af turgot vit€di8, ehuru den svårligen är tillräcklig, 
nar man betänker både organemas ömsesidiga läge, vid fästnings- 
medel ooh dessas utomordentliga slapphet och uttänjning vid full- 
stsadiga fraafaU. laJcttagelaen måste dock qvarstå, såsom ett mång- 



faldigt bekräftadt factum, hvarpå det återstår att vinna en nöjaktiga 
tydning. Skulle man vilja forsöka en sådan, utan objektiv skär* 
skådning, hvilket väl sällan lärer erbjuda sig, så synes mig den af 
organets lättande under operationens, detsamma hopklämmande, ^ 
inverkan, i förening med tonisering af muskelnerver och kontraktila 
väfnader i banden, vara mest antaglig. 

Såsom en obestridlig följd af behandlingen får jag således 
påpeka organets afgjorda benägenhet att från den forras första 
handläggning stadna qvar inom bäckenet och detta ofta på ett 
alldeles förvånande sätt, i det att patienterna gått lång väg, i 
trappor o. s. v. omedelbart efter slutade gymnastikrördber och 
organet har det oaktadt stadnat qvar inom vulva, ehuru, enlig:t 
patienternas egen utsago, det tiUförene ej varit inne ett ögonblick, 
utom i sittande eller liggande ställning. Men i allmänhet synes 
dock benägenhet för sänJcning fortfarande både finnas och göra sig 
känbar under eftermiddagame och mot aftnarne, ehuru organet under 
den närmaste tiden efter gymnastiken, som alltid sker innan magen 
blir fylld, således på f. m., kännes utomordentligt lätt, eUer rättare 
ej kännes aUs. Såsom af berättelserna kan ses har det otroliga 
äfven ofta inträffat, att organet fortfarande stadnat qvar inom 
bäckenet, ehuru operationemas antal inskränkt sig till blott 10 — 15 
inalles; och detta ehuruväl patienterna tillhört den rent arbetande 
klassen, hvilka man väl kan inse hvarken vårda sig om att, eller 
ens kunna, undvika sådana rörelser omedelbart efter slutad be- 
handling, såsom bärandet af flera slags bördor, hukande o. d., 
hvilka företrädesvis äro egnade att framkalla återfall. Jag har 
hört personer, rörda ända till tårar intyga detta, prisande sin 
oväntade lycka. 

Hvad beträffar de normala sexuella förrättningarne under bruket 
af denna behandlingsmetod, har jag både hört af patienterna sjelfva, 
samt funnit af Hr B. anmärkt, att menstmationsmeUantidema nä- 
stan konstant förkortas hos cdUi, såsom ett ytterligare tecken till 
ökad lifsverksamhet hos organet. 

Under pågående period afbrytas naturligtvis operationerna, 
utom vid fall af alltför stark sekretion, hvarvid Hr B. begagnar 
såsom afledande, armrullning och öfveriaberutrychning eller modi- 
fikation af rörelsen n:o 3, hvilka åtgärder han säger vanligen in- 
skränka den alltför starka blodgången; hvaremot han i det mot- 
satta fallet, eller när patienterna bruka ha alltför kort eller ringa 
afsöndiing, ger dem oafbrutet horåbensklappning och fotruUning^ 
samt böftting af hela bålen med moUtånd, Detta gäller dock egent- 
ligen om andra afvikningar i läget än framfall. 

Jag vill nu ej längre upptaga sällskapets tid med mer eller 
mindre berättigadt ordande uti denna sak, af en här både okänd 
och ovan stämma. Men jag kan ej annat än varmt uppmana 
Sällskapet, och Hrr Fruntimmersläkare ex professo isynnerhet, att 
ej försumma fruktbargörandet af en uppfinning, hvilken lofvar att 
skänka en hittills ouppnådd lindring uti en, sina offer så hopplöst 
qvä^ande åkomma, som fullständiga lifmoderframfall; ooh Jag vågar 



37 

antydA att i samma uppfinning är gifVen, åtminstone början till en 
hittills obegagnad metod, att komma de, både patienter och deras 
läkare så utpinande lidanden, som följderna af en mängd andra 
slägtUfssjukdomar äro^ till hjelp. 

Möjligen skulle kapten Brandt genom sällskapets bemedling 
kunna sättas i tillfälle att, — ej såsom hittills skett flyktigt, utan 
förberedelse och tillgång på operationssubjekter, samt med upp- 
offring af egna, dertill alltför otillräckliga medel — vistas någon 
längre tid i hufmdstaden, samt således genom Terkligt tillmöte- 
gående från sällskapets sida uppmuntras att göra sitt bästa till 
en lidande mensklighets förmån, under det att dertill fuUt passande 
personer kunde utväljas och inläras i den gymnastiska handlägg- 
ningen. — Jag vill härmed blott anmärka, att inga f6ra6h alla af 
andra äro bättre än flyktiga experimenter af oöfvade personer, 
mången gång kanske utförda blott på beskrifning af andra eller 
tredje man, hvilka tOlfölje af felslagna resultater gifva anledning 
till lika lättvindiga, som missledande slutsatser. Jag har sjelf för- 
sökt utförandet af behandlingen och inhemtat patientemas öppen- 
hjertiga utlåtande derom, men funnit mig ingenting mindre än 
uppmuntrad att fortsätta. 

Äfven vill jag erinra sällskapet att kapten B. är den enda 
person, som är i sin metod fullt invigd; att en persona förmåga 
både är otillräcklig och i sin enskilda tiUvaro erbjuder en klen 
garanti för en vigtig saks traditionella fortbestånd. Hvad som till 
dess betryggande bör göras, måste således göras utan lång be- 
tänketid. 

Och nu slutar jag, i tillförsigten att hafva allvarligt återväckt 
frågan om en för sälskapet maktpåUggande sak, — en sak af den 
vigt, att den vidrör en af läkarekonstens hittiUs minst framgångs- 
rika sidor. En sak vidare, genom hvars befrämjande och utveck- 
ling till behandlingslärans fromma, en stor ära skall vindiceras, ej 
blott för uppfinnaren och den svenska gymnastiken, utan äfven för 
ett Läkaresällskap hos hvilket man, likt det svenska, är van att 
finna ögonen öppna och andan verksam för allt, hvaraf den lidande 
delen af slagtet och sträfvandet att förbättra dess kroppsliga ställ- 
ning kan vinna nytta. P. A. Lbvin.» 

Hr Malmsten anförde följande: 

Då Hr LsviM i Svenska Läkaresällskapet uppläste sitt anförande 
om Hr Bbandts »mtdikalgymnaaiik mot proUxpaer och uterinlidemden» 
begärde jag denna fråga på bordet. Jag ansåg nemligen att det 
Tar för Läkaresällskapet af vigt att närmare taga kännedom om de 
meddelade sjukbistorierDa, i stöd af hvilka Hr Levin påkallade 
Läkareaältakapets uppmärksamhet, än som kunde ske af ett hastigt 
afbörande af det upplästa anförandet. Frågan gällde nemligen här 
en ny, förut okänd läkemetod, hufvudsakligen mot prolapsus uteri, 
om hvilken visseriigen redan förr en gång inom Sällskapet varit 
diskussion, men utan att S&llskapet då kunde om densamma stadga 



38 

sitt omdöme* Hr Lem yädjade du med stod af sitt nnfSnnde till 
Svenska LäkaresällBkapets »öppna ögon» och har sjeif således önskat 
en allvarlig pröfoing och ett moget omdöme om den nya metodena 
värde. Hvar^e ny lakemetod omfattas ofta i dess början med stor 
v&rma och ryktet vållar ofta allt för stora förhoppningar, som vi 
tyvärr i en framtid mången gång se svikna; — det var derför för 
088 alla kärt då en collega framlade sin vunna erfarenhet om den 
ifrågavarande nya läkemetoden, ty på pröfningen af de meddelade 
sjukhiatorierna — pä dessa faota — beror naturligen det oförvillade 
omdöme. Läkaresällskapet måste falla om kurens värde. I den mån 
medicinen sträfvar att blifva en exakt vetenskap och mindre grundad 
på teoretiska spekulationer, är det ock som en sjukhistoria, hvilken 
naturtroget uppfattad i alla hänseenden fullständigt och redigt med- 
delas, eger något värde, ty derpå beror dess bevisande kraft. 

Det är med denna anledning som jag, ehuru ingalunda specialist 
i ifrågavarande ämne, dock ansett mig i vetenskapens och sanningens 
intresse böra från rent kUnisk ståndpunkt granska Hr Levins anfö- 
rande och de i densamma meddelade sjukhistoriema. 

För att icke för mycket trötta Sällskapet förbigår jag i min 
granskning ej blott de tvenne sjukhistoriema, som Hr Levin meddelar 
i afseende på prolapsus intestini recti, liksom äfven de i afhandlingen 
meddelade sjukhistorierna rörande andra uterinlidanden och faster 
mig uteslutande vid de sjukhistorier, som angå sänkning och framfall 
af lifmodem. 

Före granskningen af hvarje sjukdomsfall uppläste Hr Malmsten 
sjukhistorien, sådan den af Hr Levin blifvit meddelad och hvilken 
läsaren återfinner i Qr Levins här förut meddelade afhandfing. 

»Fram/all af liflnodemj^ 

Sjukdams/aUet N:o 1. Patienten hade »genomgått 5 barnsängar 
under 27 års tid, hvarunder hon beständigt varit besvärad af lif- 
modersänkning »ocb» under de 3 sista åren hade framfallet varit 
komplett.1» 

Vigtigt hade varit veta när sista barnsängen var, att icke tala 
om det orimliga att under patientens 5 grossesser lifmodersänkningen 
fortfarit. Yi lägga märke till att från behandlingens första dag 
uterus höll sig inne. 

Slutet af sjukhistorien lyder så: »ar fortfarande frisk när detta 
nedskrifves. (Brandt)», Patienten kom under behandling den 10 
Ang. 1S61 och »behandlades med ett kort afbrott till den 30 i 
samma månad», när »nedakrefs» detta: •fort/fxrande fruk^f den 30 
Aug. 1861 eller när? Sjukdomshistorien upplyser icke härom och 
har därigenom förlorat betydligt af sin bevisande kraft. 

N:o 2. Denna sjukhistoria är i allmänhet svår att förstå. Den 
1!^ Sept. 1861 var »framfallet fhllständigW men huru det förhållit 
sig från dess uppkomst 1858 tills denna tid finnes icke omnämndt. 
Måhända har det under denna tidrymd emellanåt länge varit inne? 
»Behandlades med 3 veckors afbrott till den 12 Okt då framfallet 
länge varit inne», d. v. s. ajelfva behandlingen varade ungefar 8 dagar. 



a» 

^ig^ hade Tarit att upplysa nftr dessa 3 Teckore afbrott i be- 
bandlingen intrftffade ooh hvad betyder ordet Blfinge»? var det må- 
hända efler föista dagens behandling P Emellertid se ▼! här, i mot* 
sats mot f5rra sjukhistorien, anmärkt att qvinnan den 21 Nov. 1864 
rar fortfaraode frisk; men sjakhistorien är, for att af densamma 
kunna draga någon slatsats, minst sagdt alltför ofullständig. 

N:o 3. Denna sjnkhistoria, uppsatt af en läkare, är i många 
hänseenden märki^rdig. Jag öfyerlemnar åt hvar och en att afgöra 
hvad följande uttryck vill säga: »slidans väggar mycket svullna, bil- 
dande tvenue stora blåsor jemte lifmodern på dess framsida»; och 
slutligen finnes anmärkt »i slutet af året inträdde grosess men 
(obe. »fii^fi») organet forUef derunder på sin platå.» Vigtigast af 
allt hade varit få veta när forlosaningen inträdde for att deraf be* 
döma groesessens böljan och huru tillståndet sedermera gestaltade 
sig. Hvad denna sjukdomshistoria än må bevisa, något omdöme 
om behandlingens verkan kan åtminstone ej på densamma grundas. 
Under grosessen borde väl lifmodern småningom höja sig och sedan 
onder densamma bli inne i bäckenet. 

N:o 4. Denna sjnkhistoria upplyser endast att qvinnan var frisk 
den 31 Nav. 1864, samt att hon uppgifves haft »sänkning nnder 8 
år, framfall de 3 sista»; men huru tillståndet var den 5 Mars, då 
hon antegligtvis skulle ha kommit under behandling samt huru länge 
och ofU hon verkligen behandlats derom lemnas ingen upplysning, 
hvarfore denna sjukhistoria såsom föga bevisande torde kunna f5rbigå% 
helst som »fortfarande slapphet i slidans främre vn^» qvarstod. 

N:o 6, Upplyser visseiiigen att qvinnan varit under behand- 
ling och att lifmodern höll sig inne den 20«(Mars?), men huru 
tillståndet sedan varit, derom lemnas ingen upplysning. Hvad detta 
fall bevisar lemnas derhän. 

N:o 6, Härom är intet att säga om ej att det är sorgligt se 
detta fall anfÖrdt såsom något bevisande. 

N,o 7. Sjukhistorien är högst ofullständig; intet är anfört om 
lifmodems läge oeh storlek vid början af behandlingen, endast »en 
fälla af främre slidväggen synlig i vulva»; när nU vid behandlingens 
slut upplyses att »slidan äunu» var »slapp» frågas hvad detta fall 
bevisar? 

N:o 8. I afseende på detta fall der forbättringen tyckes märk- 
värdigt hastigt inträdt, anmärkes dock att intet finnes anfört om 
lifmodems läge vid början af behandlingen, icke heller tidpunkten, 
når hon var »fortfarande frisk»; hvilket ej bordt saknas i en sjuk- 
historia med anspråk på bevisning. 

N:o 9. Denna sjukhistoria synes vid ett flyktigt genomläsande 
bevisa ganska mycket, men granska vi densamma närmare finna vi 
resultatet blifva h^lt annorlunda: påsken inträffade nemligen 1863 
den 5 April, 3 veckor derefler fick qvinnan »stark blodgång i 8 dagar 
måste aedan ligga till sängs ill veckor utan förmåga att röra sig» 
d. v. 8. jtill mot slutet af Juli månad; men här följer en lucka i 
berlttelsei} af mer än 3 månader, då intet finnes omnämndt om qvin- 
&SBS tähtåikåL Den 3 Nov. kom hon nemligen under Hr Brandts 



40 

behandling, då vid undersökning befanns stark sänkning af lifoaodem 
ocb slidan etc., men ioke med ett ord omnamnes, haruvida qvinnan 
då hade svårt att röra sig eller icke. Emellertid anmärkas i sjuk- 
historien, att qvinnan »efter 6 dagara behandling kunde» »utan svå- 
righet gå från sitt hemvist upp till gymnastiklokalen». »Den 8:de 
dagen var modermunnen sluten, lifmodem högt uppljftad» slidan 
sammandragen etc.» Fallet har tydligen varit en ofullständig invo- 
lution af uterus, men i hvad mån behandlingen bidragit till organets 
återgång till det normala, är tillfölje af sjukhistoriens ofullständighet 
svårt att säkert bedöma, ty möjligen var redan före behandling^en 
uteri involution börjad och fortgick sedermera under behandlingen. 

N:o 10. Detta fall tyckes onekligen tala för en förvånande 
hastig förbättring efter behandlingen, men i sjukhistorien förbigås 
helt och hållet att omnämna huru ansvällningen af äggstockame 
förhöll sig, hvilket dock hade varit nödvändigt för att bedöma fallets 
natur. 

N:o IL I stallet för sjukhistoria meddelas här tvenne beedigade 
läkarebetyg af Dr Sylvån om en qvinnas tillstånd; det ena af den 
14 Aug. 1863, då lifmodern bildade »en stor svulst af 2 till 3 tums 
höjd, räknadt från de stora blygdläpparna till spetsen af avulsten* 
och det andra af den 1 Sept. 1863, då, efter att qvinnan under tiden 
användt gymnastik hos Hr Brandt, »lifmodern träffades omkring 2 
tum inom och ofvan de yttre blygdläpparna», men ej ett ord om 
huru lång tid före första betygets afgifvande qvinnan lidit af moder- 
fallet, likasom man icke får* veta« huru tillståndet var efter den 1 
Sept.» då sista betyget afgafs. Dessa beedigade betyg må tjena till 
hvad som helst, säkert är att Tetenskapen varit mera betjent af en full- 
ständig sjnkhistoria, som lemnat upplysning så väl om qvinnans 
status antecedens som hennes tillstånd någon tid — helst en lang^ 
tid — efter den hos Hr B. genomgångna behandlingen. I afseende 
på sednare betyget som innehåller »att lifmodem träffades 2 tum 
inom och ofvan de yttre blygdläppame» är svårt att bedöma lifmo- 
dems verkliga läge, då yttre blygdläpparna kunna vara af olika 
tjocklek och slapphet. 

N:o 12, Hvad vill det säga: »inflammation i lifmodern med 
hönsäggstor svulst derstädes»?! Hvad sjukdom vållade patientens 
hemresa? Berodde densamma på att lifmodem i stället för att vara 
nedsjunken blifvit bakåtlutad? Sjukdomshistorien alltför ofullständig. 

N:o 13, Bedömandet af denna sjnkhiatoria öfvarlemnar jag åt 
Herrar Oynekologeri då jag icke kan förstå Hr Levins uppgift den 
3 Okt, då det anmärkes att lifmodem »kännes fast i sitt läge med 
modermunnen dragen något mer än vanligt bakåt korsgropea och 
kroppen ungeHir midt i bäckenets kämlinie. Åfven den» (hvilken 
den?) »kännes större än vanligt»; men alntet af sjukhistorien före- 
faller mig underligt, nemligen: »i öfrigt känner sig patienten må full* 
komligt väl i afseende på sina förra underlifsåkommor, de tider du 
ej hostanfallen beavära allt för mycket Lifmodern bar under de 
sista 14 dagarae ingen gång varit framfallanj* Här borde väl hafva 
anmärkts horn under dessa sista 14 dagar hostan förhållit sig. 



41 

Nh> 14. Porbattringen synea har egentligen hafva berott på 
att lifmodem antafrit i bäckenet en framåtlatande ställning, men då 
ifTimre vilidväggen fortfarande bildade en betydlig flUa, känbar mellan 
de inre läppame» eynea det otroligt att den Tunna förbättringen 
iäoge skall ega bestånd. 

N» 15 och 16. I afseende på begge dessa sjukbistorier erfares 
att från bebandlingens f^sta dag lifmodern hållit sig inom bäckenet, 
men att behandlingen icke synes haft så stor inverkan på slidfram- 
fallet. Begge äro ofullständiga, utom i annat, äfven demti att de 
ej lemna någon på verklig undersökning stödd uppgift om lifmodems 
läge Tid behandlingens början och i afseende på den sednare upp- 
lyses ej ens ora behandlingen räckt en dag eller flera. 

Efter meddelandet af dessa 16 sjukbistorier yttrar Hr Levin: 
•dessa nu anförda äro de hufvudsakiigaste och tillförlitligaste be- 
handlioKsfall, som jag under min vistelse i Sköfde samlat och till 
en del ajelf observerat; såsom mig synes tillräckliga för att på dem 
gnmda ett gynaamt omdöme om denna behandlingsmetod.» 

Af den granskning jag haft äran inför Sällskapet framställa 
synes mig ojäfaktigt framgfi, att alla dessa sjukhistorier äro mer 
eller mindre ofullständiga, alltför knapphändiga, ofta oredigt fram- 
ställda och uti desamma ganska ofta flera vigtiga omständigheter 
förbigångna för att man af desamma skulle kunna fålla ett bestämdt 
omdöme om kurmetodens värde. De flesta gifva anledning till så 
många inkast, att de nödvändigt hindra ett »gynnsamt» omdöme om 
den ifirågavarande behandlingsmetoden. Det intryck man flir af de- 
samma är fast mer högst oangenämt, isynnerhet för hvar och en 
som här hoppades och väntade fl stöd för sin öfvertygelse och vill 
andvika att draga »lättvindiga oeh vilseledande sltäsatser;» och aådana 
kunna äfven finnas då det gäller att f&rorda en sak. Hvad tro- 
värdighet skall man kunna sätta till Hr Brandts diagnoser, då han 
såsom Hr Levin sjelf anmärkt mottagit till behandling fall af lif- 
ffloderpolyp oeh vandrande njure; ty icke kan detta endast tillskrifvas 
patienternas öfvertalningsförmåga. 

Det är möjligt att i Hr Brandts läkemetod ligger »början» till 
en hittills obegagnad metod, som i en framtid kan visa sig verksam, 
men jag betviflar på det högsta att densamma genom Hr Levins åt- 
göraiide vunnit i förtroende. I allmänhet synes, såsom Hr Levin 
oek anmärkt, första dagens behandling snart sagdt på ett magiskt 
aäit verkat ej blott förbättring utan ofta nästan allt som sedan vanns 
vid en fortsatt behaudling; och då åtminstone i ytterst få sjukdoros- 
lall finnes konstateradt att helsan eller förbättringen fortfarande egt 
bsstånd en längre tid efter behandlingens slut, torde man med skäl 
kunna betvifla kurens varaktighet. Såsom Hr Levin anmärker äro 
de personer som lida af nterinsjukdomar besvärade af måDgahanda 
nerrlidanden och såsom vi veta hysteriska; och den förbättring som 
ofta i sjttkhistorierna omtalas synes också ej sällan vara ett uttiyok 
af patienternas subjektiva uppfattning. Denna förbättring efter första 
dagens behandling har Ull och med slagit Hr Levin med förvåning; 
då det dessutom synes vara svurt att få »fullt passsnde» personer. 



42 

som kttnna inl&ra denna bebandlingsmetod, favarpå Hr Levin säger 
sig sjelf vflra ett exempel, synes kuren fast mera bero af en magisk 
kraft, som Hr Brandt besitter, och ligga så att säga inom animala 
magnetismens gebit. Hr Levin har visserligen sökt på sitt vis for- 
klara kurens verkningar, ehuni förklaringen tjckes till och med före- 
falla honom sjelf mindre »nöjaktig»; och med dylika fraser som att 
deu skulle bero af »organets lättande under operationen, detsamma 
hopklämmande inverkan, i förening med tonisering af muskelnerver 
och kontraktila väfhader i banden» låter också näppeligen frågan af- 
farda sig. I allmänhet synes Hr Levin tillhöra en redan föråldrad 
fysiologisk skola, då han »såsom ett tecken till ökad lifsverkaambet 
hos organetv, en följd af behandlingen, anför »att menstruation»- 
mellantiderna nästan konstant förkortas hos aUa.» Yi se deremot 
att en ofta återkommande menstruation merendels beror på en ^'^Mig 
verksamhet hos organet, således på en minskning i den normala liCs- 
verksamheten hos detsamma. 

Öf^er det mystiska, magiska elementet i behandlingsmetoden, 
om något sådant finnes, tror jag Sällskapet icke bör fälla något om- 
döme, och Sällskapet kan icke falla något omdöme öfver något annat 
tillfölje af Bjukhistonernas ofullständighet Är Hr Brandts metod 
»början till en ny», mera lycklig läkemetod, och innehåller den något 
sannt, är jag fnlU öfvertygad att den oberoende af h varje Sällskapets 
omdöme skall bryta sin bana och gå en lysande framtid till mötes 
så mycket mer som ryktet förkunnar att redan från alla landsorter 
patienter strömma till Hr Brandt. Innehåller åter Hr Brandts metod 
icke någon verklig varaktig sanning, så går det Hr Brandts kur som 
med många andra underkurer, att den förr eller sednare reduceras 
till sitt verkliga värde. För min del tillstyrker jag Svenska Läkare- 
sällskapet att tills vidare iakttaga en afvaktande ställning. 

Hr Andebjson anförde: 

Sedan Hr Malmstkk genomgått största delen af de meddelade 
sjnkhistoriema, vill jag, fBr att ej alltför mycket taga sällskapets 
tålamod i anspråk, endast göra några tillägg till de af honom fram- 
ställda anmärkningarne och hufvudsakligen fästa mig vid de sjuk- 
dom sberättelser, som icke utgjort föremål för hans granskning. 

Då det i sjukhistoriema (t. ex. 1, 4, 5, 7, 8, etc. etc.) omtalas, 
att patienter under mänga (3, 8, 15, etc.) år varit besvärade af lif- 
rooderframfall eller sänkning, så må det billigtvis frågas, huru man 
vet delta. Är det på gi^nd af läkares undersökning eller är det pfi 
grund af andra uppgifter? Det är annars en erfarenhet, som inom 
gynekologisk praxis snart sagdt dagligen kan göras, att patienter, 
som plågas af smärtor i nnderiifvet, korsryggen o. s. v. sjelf?a nppgo 
sig lida af sänkning af lifmodren eller något annat felaktigt lifmoder- 
li^e och vanligen äfven ange tidpunkten för oeh oraaken till dettas 
uppkomst, men läkaren antingen ej finner detta felaktiga läge eller 
finner derjemte andra oob vida vigtigare förändringar (från ooh med 
katarrer och kroniska inflammationer i och omkring lifmodren ända 
till nybildningar af alla slag), hvilka ftro såv&l npphofvet till smärtorna 



43 

som tOI den tillftf^entyn S^en ftrhandmyaranée lägefträndringen. 
Sänkildt anaer jag af vigt, att uppj^ifoa fall af lifmoderproIapB be- 
horigmi konstateras. Jag kan nemHg«n icke undgå att erinra om, 
horn ofta det inträffar, att patienter (icke sällan på grand af någon 
bammonkaa uppgift) förklara sig rara behäftade med framfaU af 
lifmodren, men vid undersökning endast förete en prolaps af vagina. 
Då man härpå gör dem uppmärksamma, får man af somliga det 
besked, att framfallet endast tidtals är komplett och om man aeder- 
mera vid ett sådant gynnande tillfälle kommer att undersöka, visar 
det sig ofta, att ingen annan förändring eger ram, än att en be- 
tydligare fäUa af vagina utträngt, under det lifmodren innehar nästan 
sin nOTmala plats i bäckenet. Jag har förutskickat dessa anmärk- 
ningar, emedan många sjukhistorier endast innehålla den uppgiften 
att frarofall eller sänkning aedan flera år egt rum, men granskningen 
af de fall, der någon utförligare redogörelse lem nas för undersökningen, 
synaa mig ålägg» läsaren stor varsamhet i antagandet på god tro 
af åtskilliga gjorda uppgifter. 

I sjukhistorien N:o 13 anföres, ntt lifmodren (vid undersökning 
den 3 Okt.) möter \\ tum ofvanom blygdbandet mied tetnUgen starkt 
ansvdUd sUddel* Hade denna ansvällning uppkommit under behand- 
lingen? Åtminstone anmärktes den ej vid den första undersökningen, 
då »lifmodren mötte det undersökande fingret mellan de inre blygd- 
läppame.» 

Då modermunnen befanns dragen något mer än vanligt bakåt 
korsgropen, men kroppen befann sig ungefär midt i bäckenets käm- 
iinte» aå måste ju en art af retroflexion åstadkommits, om hvars för- 
klaring man väl får helt och hållet förtvifla. Måhända är ockaå 
meningen den, att en lindrig anteversion var förhanden, eftersom 
modemiunnen, var blott »någoi mer än vanligt» dragen bakfit och 
kroppen fanns mmgefär midt i bäckenets kärnlinie.» 

Det beter vidare: Åfven den (lifrooderkroppen?) kännes större 
ån vanligt. Det hade varit ganska upplysande att veta, genom 
hvilken nndersökning denna lifmoderkroppens förstoring konstaterades. 
Om nemhgen lifmoderkrDppen icke kunde kännas genom (främre) 
vaginalhvalfvet, så erfordrades något annat än vaginalexploration for 
att ådagalägga en förstoring af lifmodren och jag inser icke, huru 
man batärodt kunde afgöra, att lifmoderkroppen, som ej kunde 
kännas, stod ungefär midt i bäckenets kämlinie. Om åter lifmoder- 
kroppen kunde kännes genom vaginalhvalfvet, så talar ju det emot 
att kroppen befann sig ungefär midt i bäckenets kärnlinie. Åtmin- 
stone béhöfs en annan redogörelse än den här meddelade, för att 
ådagalägg sådant. Icke heller lifmoderkroppens förstoring hade vid 
den första undersökningen anmärkts; hade tilläfventyrs under be- 
hsndlingeo lifmodren i sin kelhet ansvälltP 

Vid nndeiaökning den 16 Okt. höll sig lifmodren vid samma 
böjd, men var »ej obetydligt fromåtlutande.» Sålunda hade nu slut- 
ligen en ej obetydlig antdversion uppstått under behandlingens 
fortgång. 



44 

Nu> 14. Deona pati«nt hade haft lifmoderframfall under 8 ^ra 
tid, hvarunder hon genomgått 2:ne groseseer. Hade framfallet qvar- 
stått åfren under groaesserna? Detta ar aom bekant ytterligen 
•allsynt 

Vidare har patienten nnder denna tid, enligt uppgift, haft en 
hetsig peritonit; då ingen närmare redogörelse för denna åkommas 
säte och utbredning är lemnad, har man snarast att tanka på en 
metroperitonit, eftersom patienten sedermera plågats af periodiska 
korssmärtor och stark afeöndring från det framfallna organet (lif- 
modren). Men om en akut metroperitonit egt rum, tror Hr I^ att 
den aflupit utan adherenser? Och i sådant fall är det rimligt att 
antaga, att lifraodren kunnat utan ringaste olägenhet medelst de 
Brandtska manipulationerna upplyftas och (såsom skedde den 5 Okt.) 
hastigt framfalla? Man vet ju att åfven försigtigt anställda försök 
att reponera en medelst adherenser fiwtad uterus kunnat medföra 
STår, t. o. m. letal peritonit. 

Den 5 Okt. anroärkes, att lifmoderklumpen höll sig qvar i 
bäckenet; men vid gående till stols framföll organet (lifmoderklumpen) 
ånyo. Vid den första undersökningen var endast lifmodrena sliddel 
utträngd utanför yttre blygdläppame. 

N:o 16, För 8 år sedan förmärkte patienten, efter gång i 
trappor, sänkning af lifmodren. Är det alldeles visst, att patienten 
sjelf kunde förmärka att en sänkning förefannsP Man blir af sjuk- 
historien icke upplyst om huru länge detta fall observerades eller 
behandlades; månne blott en dagP 

I slutet af sjukhistorien anföras, att yttre modermunnen var 
öppen, flikig och ojemn i kanterna; före behandlingens början är 
ingenting nämnd t om den yttre roodermonnen. Det samma kan 
anmärkas med hänseende till sjukhistorien N:o 15; der sägea, att 
yttre moderrounnen var, efter en månads gymnastikbehandling, tem- 
ligen öppen, flikig, utan att vid den första undersökningen moder- 
munnens be8kafi'enhet blifvit omnämnd. 

Härefter anföras under rubrik : Lifmoderé /rctmåU^elpning »3 rätt 
anmärkningsvärda falU Åfven mig synes de rätt anmärkningsvärda 
fastän icke blott i den mening Hr L. åsyftar. 

N:o 17, Det är anmärkningsvärdt, att fallet rubriceras såsom 
framåtstjelpning, då texturförändringar förefunnos, hvilka i öfrerena- 
stämmelse med allmän erfarenhet måste anses vara af en större be- 
tydelse och hvilka antagligen betingat lägeförindringen ; ockaå ser 
man i fallet N:o 19^ att trängningame till urinkaatning minskats, 
innan någon förändring af lifmodrens ställning åvägabragts, äfvensom 
i N:o 18, att patienten »repat aig rätt mycket», oaktadt lifmodrens 
lägeförhållande var ungefär detsamma som Tid gymnastikens början. 

Det är anmärkningsvärdt, att vid patientens afresa efter 7 må- 
naders behandling lifmodrens volym uppgifvas minskad till vanlig 
storlek, då vid den första undersökningen endaat talas om uleerationer 
kring den hypertrofierade modermunnen; (menas därmed hypertrofland 
portio vaginalisP) 



45 

Del ir aamirkiiuigvvirdl» att dasn oloentioiier tedermera icke 
nåån oaniainas. 

Det ir stulligen annärkningtvårdt, att lifroodren app^fre» »hSjå 
rr^ ftrfcfcm^ofliifw omkring 2 tum», således stående högre in under 
BOfinala forkållanden. 

N:0 IS. Vid detta fall tUI jag så mycket mindre uppebålla 
!Dig, son Hr L. Tid sin närvaro i Likaresiliskapet icke svntes nl|a 
ridhålla den uppgifaa diagnosen, sedan Hr OKDiascHJOLD, som un* 
dersökt patienten* framstillt sin från Hr L:s betydligt afvikande 
appfattning af fallet Då i enlighet med denna uppfattning, som 
fil hirvidlag måste ega vitsord, lifmodren hvarken var ömmande 
dkr uppdrifren, skall det val också svårligen Mia någon likare in, 
stt med fall sådana som detta for ögonen fasta någon synnerlig vigt 
Tid ett sådant lifmoderlige, som har enligt Hr Cederschjölds in^ 
forefuDBits. Man ser ju också af ^ukkistorien, att patienten repade 
ftig mTcket, innan lifmodrens läge innu undeneått någon förindring. 

Jag vill endast tilligga, att dessa gymnastiska manipulationer 
synas med afeeeode på lifmodren ega den undergörande kraft att 
både lösa och binda: bir hade en lif moder, som ansågs bunden ge* 
nom adherenser, blifvit efter vederbörlig behandling »utom all jem- 
forelse rörligare», då t ex. i fallet n:o 13 lifmodren efter anvind 
gymnastik kändes »fast i sitt läge» och i fallet n:o 1 »blef allt faatare 
i sin normala ställning.» 

N:o 19, »Har under första grossessen haft stark lifmodersink* 
ning med presaningskänsla nedåt och svårighet att sitta.» 

Jn men man betraktar sådana uppgifter, dess mindre upplyssnde 
blifra de och desto mer gifva de anledning till betänkligheter. »Under 
första ^rosessen» vill vål säga så mycket som under dess första 
pmodf Men under denna period har det ju (oro också ej på fullt 
berättigad grund) temligen allmänt antagits såsom norraalt, att lif- 
modren sjunker djupare ner i bäckenet? Har Hr L varit i tillfälle 
att konstatera, att sänkningen i detta fall varit starkf Då det sir- 
skildt anfores, att stark sänkning egde rum under fårsta grosessen, 
så vill vit Hr L. också dermed hafva antydt> att under de grosesser, 
9ora sedermera intriffat, ingen sänkning iakttagits. Så mycket mindre 
betydelse eger då sinkningen under första grosessen. Pressnings- 
kärälan nedåt och svårigheten att sitta låta mycket väl förklara sig 
Qtan denna sinkning. 

Den 21 Nov. heter det: »lif moderkroppen (som den 8 Okt. 
kändes starkt framåtstjelpt, med botten tryckt emot blåsbalsen) har 
na antagit ett nästan normalt upprätt läge, är rörlig (det har förut 
ej omtalats, att den var orörlig; voro äfven här adherenser förbanden?), 
men fortAuande med sliddelen högt oppe och tryckt bakåt korsgropeo. 
Den (sliddelen?) kan dock nu fullkomligt nås.» Då således lif moder- 
kroppen antagit nästan norroalt upprätt läge, roen sliddelen ännu 
»tod högt uppe, tryckt mot korsgropen, alltså i en abnorm riktning 
bskit, måste här, liksom i fallet n:o 13, en böjning af lifmodren, 
m art af retroflexioo åstadkommits. Att detta var forhållandet, 
tvekar jag tillsvidare att antaga for allvarsamt menadt. 



46 

Vidare heter det: Beliddelen kftnnea, i uppiftit ståilniug (hFari 
dia andersökningar gjorte) bafva en latning af 50 till 60 grméer 
mot våglinien.» År detta all varsamt menadt? Menas med denna 
lutning den vinkel, som sliddelena kämlinie, förlängd bakåt, ^ör 
med våglinien P Det är ja alldeles orimligt att antaga, att denna 
vinkel skulle utgöra 60 till 60^ sä myeket mer, som undersökningen 
gjorts i stående ställning, oeh bäckenställningen i detta fall visade 
stark stupning framåt och dertill ytterligare kommer, att sliddelen 
stod högt uppe, tryckt mot korsgropen, alkså i en ännu starkare 
stupning. Eller hvad kan annars menas med sliddelens lutning mot 
våglinien P Jag vet nog, att den normala backenlutningen bestämmes 
till omkring 60^; men om också denna bestämning föresväfvat Hr L» » 
så ?et jag icke, huru han begagnat den för att finna sliddelena lut- 
ning mot våglinien. 

Man vet, hvilka UDdersökntngar Njbgilk företog för beatam- 
mandet af den normala bäckenlutningen; Hr L. går raskare tillväga 
ocb säger: sliddelen kOtmes ha en lutning af 50--^60^ mot våglinien. 
Utan att tala om det delikata i en sådan undersökning och det 
originela i en sådan bestämning, som i gradtal anger lutningen af 
ett organ, hvars ställning är så vexlande i följd af de omgifvande 
organernas olika utspänning etc, synes det klart, att en sådan be- 
stämning, när den gifves, innebär anspråk på mer än vanlig nog- | 
grannhet och anspråk pä pålitlighet, då man ej närmare än på 10® 
velai bestämma lutningen. Jag lemnar åt Sällskapet att afgöra, om 
dessa anspråk här kunna anses i ringaste mån tillfredsstlllda. 

Slutligen heter det i sjukhistorien: »tyngden i underlifvet och 
svårigheten att sitta nästan borta»; det förstnämnda symtomet har 
aldrig förut omtalats och det sistnämnda, som säges vara nästan 
borta, omnämnes ej heller vid den första undersökningen. Det an- 
fördes endast förut, att patienten under förata grosessen haft svårighet 
att sitta. Och härmed taga vi afsked af detta anmärkningsvårda fall. 

N:o 20. Innehåller en sjukhistoria och ett intyg af Dr Ba- 
liicKDSaoN. Såväl den förra som det sednare förtjäna icke mindre 
uppmärksamhet än de nyss genomgångna fallen. 

Man har ock i min tanka med rätta fordrat äfven af läkare, 
som egnat icke ringa både tid och arbete åt studinm af någon spe- 
cialitet, att då de meddela något fall af ovanligt förlopp oeh isyn- 
nerhet om de vilja göra gällande en viss behandlingsmetod, de fram- 
för allt se till, att diagnosen icke är underkastad något tvifvel. Det 
hade sålunda, med all aktning för Dr B., icke varit öfVerflödigt att 
veta, genom hvtlken undersökning denna diagnos, som förutsätter 
uteslutandet af åtskilliga andra abnormiteter, hvarmed retroflexion 
kan förvexlas och äfven af öfvade exploratörer förvexlats, blifvit fast- 
ställd. Men äfven om yi taga för afgjordt, att för tillftilet en retro- 
flexion förefunnits, så tillåter jag mig nämna, att man i gynekologisk 
praxis ieke talar om fall af botad ante- eller retroflexion derföre, att 
under några dagar tecken till en sådan böjning förefunnits, men se- 
dermera försvunnit. Sådana kurer skulle då biifva alldagliga. 



41! 

Yör aU om detta Ml kuDoa oftgonting dömo, hade det derföre 
mit önskligt att veta, dels om endast en lindrigare bågböjning eller 
eo beijdUgaie TiDkelforinig böjning egde rum, dels om Hr E. un-, 
deraökt denna patient mera än en gång (den 17 No?.) före behand- 
ängcD» samt om Hr £. derefter dagligen undersökte patienten, ända 
till desa retroiexionen, 6 dagar efter behandlingens början, befanns 
kuierad. Det är ju annars möjligt, att retn^exionen redan på andra 
dageo var försvunnen; visshet i detta hänseende skulle bidraga att 
ytterligare belysa fallet 

Är man fullkomligt viss på, att denna patient ej n^gon tid 
före den första undersökningen haft missfall? Jag frågar derföre att 
denna (ormodan snart sagdt påtvingar sig hvar och en som läser 
sjukhistorien. Förloppet och alla syrotomerna skulle då stämma 
ofverens med allmän erfarenhet. För detta antagande talar äfven 
den omtt&ndigheten, att modermannen var slapp och öppen; upp- 
luckrad blir den väl i följd af hvarjehanda inflytelser, men slapp 
kånnea den företrädesvis, då den förut varit utvidgad. 

GymnastikbehaDdlingen börjades den 20 No v. och den 27 gjordes 
ett afbrott »for inträdd menstruation»; den 25 eller tvä dagar före 
menstmationen var moderrounnen fastare. Jag törs deremot ingen- 
ting anmärka, jag endast antecknar det som en af de egendomlig- 
heter, hvilka i vanlig gynekologisk praxis icke förekomma. Man 
observerar der, att modermunnen vid inträdande menstruation blir 
vyvJairt, 

Slutligen tillägger Hr £., att han bar sig bekant flera sjukdoms- 
fall af dels lika, dels svårare beskaffenhet inom qvinnans sexualsystem, 
behandlade medelst Hr B:s gymnastik med lika lycklig utgång och 
att han ej nog kan rekommendera densamma emot förutnämnda 
sjukdomar. I betraktande af huru samvetsgrann en läkare måste 
vara, di det gäller att rekommendera en behaDdling mot en stor 
klass af sjukdomar, som understundom icke äro så lätta att diagno- 
sticera, kan man af ofvunstående rekommendation lätt finna, huru 
ooggranni och huru vidsträckt Hr E. måste hafva gjort sig bekant 
med denna behandlings resuitater. Man torde derföre kunna hoppas, 
att Hr E., på grund af sakens vigt, icke undandrager sig att låta 
äällskapetffå del af den erfarenhet, på grund hvaraf den ampla re- 
komm^idationen blifvit utfärdad. Det meddelande, som af Hr L. 
benäget blifvit gjordt, skall såsom Sällskapet torde hafva funnit icke 
göra ytterligare bidrag öfverflödiga. 

Bland de fall »af dels lika, dels svårare beskaffenhet», hvilka 
Hr £. sett lyckligt behandlade, ha väl således utan tvifvel förekommit 
&il af svår, betydlig retroflaxion, med vinkslformig böjning, hvarvid 
man gemenligen finner böjningsst&Uet slappt, utan resistens i följd 
af fettdegeoeration och atrofi ooh måhända äfven flexioner stående i 
itmband med adherenser o. s» v. Eller menar Hr E. sjukdomsfall 
^ koaiyekcmda slag inom qvinnans sexualsystem? Detta är troligt, 
^rsom Hr £. antagligen känner andra medelst gymnastik lyckligt 
behandlade faU fin retroflexioner. 



48 

Utom det nödvändiga deruii, att en rdcommendation sådan som 
den anförda är tydlig, så vore det for Sällskapet af stort intresse 
.att af eo fullt kompetent person få Teta, mot hmlha ajukdoQiar in- 
om qvinnans sexualsystem denna behandling visat sig verksam. Ur 
L. säger att Hrr £. och Stlvån »iakttagit flera ^'tåkdomg/alU bo- 
tande ocb tiUfolje deraf skänka titt fulla erkännande af behandling»- 
metodens värde for läkande eller förbättrande af mångåriga och full- 
ständiga U/moders/ramfaU.» Detta är påtagligen en alltför stor in* 
skränkning af Hr E:s rekommendation. 

Den granskning af »de bufvudsakligaste och tillforlitligaate be- 
handiingsfalU, som Hr L. under sin vistelse i Sköfde samlat och till 
en del sjelf observerat, h vilken ofvanfore blifvit lemnad, hade otvifvel- 
aktigt kunnat och måhända bordt blifva utförligare; jag tror dock 
att den är tillräcklig for att gifra stod åt min från Hr L:s afvikande 
mening, att de svårligen »kunna utgöra en giltig grund for befogade 
omdöme.» 

Särskildt har man att beklaga, att då den skriftliga redogörelsen 
af Hr Levin måste ligga till grund for Sällskapets omdöme i detta 
fall, så liten omsorg blifvit egnad åt redaktionen af uppsatsen, att 
man allt som oftast stöter på otydligheter och här och der på obe- 
gripligheter. Jag vet icke, om någon af Sällskapets ledamöter kan 
göra sig en klar foreställning om lifmoder-datTlt^ftmngm efter den 
af Hr L. lemnade beskrifningen. Då det der säges, att gymnastens 
fingrar nedforas »från blygcUfågen», så menas Täl otvifvelaktigt, att 
de nedforas från öfre bäckenöppningen, bakom blygdbenen. Vidare 
säges, att »gymnasten nedfor sina supinerade händer med sträckta, 
något skiljda fingrar, sökande följa bäckenringens främre insida så 
nära och djupt som möjligt ned i lilla bäckenet»; det synes som det 
icke skulle vara så alldeles lätt att på detta sätt »allt med fingrames 
böjsida framåt» och följande tätt utefter bäckenringens främre insida 
»fatta den förut inom bäckenet inskjutna lifroodren och fora den 
uppåt i riktning mot ryggen och mellangärdet, hvarvid, om rörelsen 
är rätt gjord, gymnasten shdUgen har både lifmoder och småtarmar 
i det hopslntna greppetj» Men han skulle ju redan rid fingrames 
nedförande söka fatta lifroodren och föra den med darrtryckning 
uppåt? Hvad vill det då säga, att han slutligen skall hafva både 
den och småtarmarne i det hopslutna greppetP 

Patienten erfar, säges det, en tydligt indragande känsla i de 
slappa bäckenorganema; men lifmodren är ju redan förut inskjuten, 
det är ingenting, som skall indragas, rörelsen är ju en lyftning, i 
riktning uppåt. Jag förmodar derfore, att det är en upplyftande 
känala, som patienterna erfara vid denna rörelse. 

Af beskrifningen öfyer rörelserna inhämtar man, att dessa gifvas 
fdanpå det enkla linnet. Hr Brandt sas^er i sitt »anmärkningsirärda» 
opus »om uterinlidanden och prolapser»: aalla dessa rörelser gifvos 
utanpå Idädema samt så grannlaga, att hviiket sällskap som helst 
kan dervid vara närvarande»; och på det att detta tillkännagifVande 
sknlle så mycket bättre falla i ögonen, har det fått sin plats på 
titelbladet 



49 

Hr Levin upptrader emot »den forhastnde slutsatoen» som vid 
PD diskussion inom Läkaresällskapet framkastats, »att det vid be- 
hnndlingen företrädesvis verkande momentet vore lufttrycket», samt* 
tillägger, att »två motiver skulle vara niöjHgaj» fnr antastandet af en 
sAdan förklaring. Det ena, säger han, vore, att lif modrens indrif- 
vande i bäckenhålan under sjelfva operationen nfsAges; men sådant 
eger ej rum, emedan organet förut införes i bäckenet och genom 
bukbetäekningarne fattas och handgripligen uppföres på sitt ställe. 
Vi hafva alltså genom Hr L. blifvit upplyste derom, att lifmodren 
laanera före rörelsernas gifvande reponeras, likasom derom, att dessa 
gifvas utanpå det enkla linnet; men Ur L. hade ju af den i Hygiea 
intagna redogörelsen för Sällskapets diskussion och särskildt af Hr 
L\3af8 beskrifning kunnat inhemta, att så icke tillgick i de fall, 
hvarpå nämnda yttrande hade afseende, utan att lifmodren under 
rörelserna (d. v. s. under de två rörelserna, då qvinnan låg på ryggen) 
småningom drog sig in i bäckenet. Det kan väl då icke vara tal 
om, att den ännu utfallna lifmodren genom bukbetäekningarne fattas 
Gch haudgripligen uppföres på sitt ställe; deremot faller det väl icke 
Hr L. in att neka, att oin tarmarne undanträngas och bukbetäeknin- 
garne kunna deprimeras ända ned till bäckenbottnen (och Hr B. 
Lir i sitt opus sagt, att rörelserna ske »på djupet af bukkaviteten»), 
deraf med fysikalisk nödvändighet följer, att vid den s. k. lyftningen 
»lufttrycket borde beforda indrifningen af lifmodren.» 

»Det andra motivet vore — enligt Hr L. — att det yttre luft- 
trycket skulle vara i stånd att hålla organet, en gång fullständigt 
infördt, qvar i hålan»; hvarför icke också hindra det att någonsin 
framfalla? Jag vill här endast erinra, att lifmodrens qvarhållande 
(eller prolapsens botande) just var det som skulle bevisas och h vilket 
Sällskapet derföre icke kunde förutsätta, så mycket mindre som, i det 
af Hr ScHAQEESTRÖH meddelade fallet, lifmodren efter 3 veckor ånyo 
framföll och i det af Hr Lamm beskrifna, lifmodren efter vanlig re- 
position »qvarstannat in situ tills den åter, i följd af svåra nisus 
exonerandi åter framföll.» Hr Levin gör vidare derpå uppmärksam, 
att eJUr den första upply/tningsoperationen lifmodren, som vid förut 
anställda repositioner genast åter framfaltit, antingen »oaf brutet qvai^ 
blifvit inne i bäckenet, eller, om den framfallit och genast åter in- 
förts, bibehållit sig i läge af enkel sänkning till nästa operation, då 
den vid undersökning känts stå mer eller mindre högt i bäckenet, 
utan omedelbart stöd på dess botten. Men det säges i sjukhistorien 
d:o 16: »Efter första dagens behandling har framfallet hållit sig 
inom bäckenet»; »lifmodren möter 1 tum innanför blygdbandet, stödd 
a bäckenbottnen.» 

Hr L. söker förklaringen till den lyckliga verkan af gymnastiken 
i den turgor viUdis, som rörelserna åstadkomma i de respektiva de* 
lame. Men då denna förklaring synes honom otillräcklig, anser han 
lifmodrens lättande under operatiouens, densamma hopklämmande 
inverkan, i förening med tonisering af rouskelnerver och koutraktila 
väfnader i banden, vara mest antagligt. 

Förhandlingar 1865. ^* 



50 

Det ^ynes mycket svårt att förstå, ham turg&r i lifmodren kan 
stå tillsamman med densammas lättande under operationens hop- 
klämmande inverkan; eller skall man antaga, att dessa markTärdiga 
manipulationer förmå att begränsa turgorn till lifmodrens ligamenter? 
Hvilken stark tro beböfves ej för att antaga Dtonisering af moakel- 
nerver ocb kontraktila väfnader i banden» såsom orsak dertili, att 
en under flera år framfallen lifmoder efter den första uppflyttnings- 
operationen qvarstannar inom bäckenet P Hvarföre blir vagina så 
sällan ocb så ofullkomligt delaktig af denna toniseringP (Jfr n:o 
13, 14, 16, 16 och 20). 

Hr L. skänker åt Hr B:s uppfinning större fortroende än åt 
någon annan behandlingsmetod, ej allenast vid framfall af lifmodren 
utan äfven emot andra missriktningar af detta organ; och han är 
derjemte öfvertygad, att den skall befinnas vara ett utmärkt medel 
att väcka och underhålla en reglerande, regressiv metamorfos vid fall 
af så kallade lifmoderinfarkter eller kroniska inflammationer, hyper- 
trofier och benägenhet för aflagringar och främmande bildningar af 
flera slag uti lifmodren och dess annexer. Jag vet icke ratt, hvad 
Hr L. menar med benägenhet för aflagringar m. m. Huru vill man 
diagnostisera den och ådagalägga, att den blif vit lyckligt behandlad ? 
Hr L. vill väl dermed låta förstå, att han sett dessa aflagringame 
m. m. med framgång behandlade. Men hvilka äro då^ utom lif- | 
moderinfarkter eller kroniska inflammationer och hypertrofier, hvilka 
särskildt omnämnas, dessa aflagringar och främmande hilåmngar af 
fiera slag aU lifmodren och dess annexerf Polyper, fibroider,**cyst- 
bildningar, tuberkulos, cancer? Eller hvilka annars? Har Hr L. 
under sina korta besök i Sköfde sett benägenhet för dessa främmande 
bildningar häfvas? 

Hr L. anför, att under bruket af gymnastiken menstruations- 
mellantiderna nästan konstant förkortas hos alla; enligt vanlig gyne- 
kologisk erfarenhet är detta ingalunda gynnsamt för »väckandet och 
underhållandet af en reglerande, regressiv metamorfos vid lifmoder- 
infarkter» o. s. v. Min öfvertygelse är, att, fönän de gynekologiska 
ajukdomames diagnostik och patologi blifvit alldeles omgestaltade, 
åsigter sådane som de, hvilka i Hr L:s uppsats framträda, icke hafva 
någon utsigt att tränga igenom. 

Jag har, med anledning af Hr L:s anförande, i det föregående 
framställt åtskilliga anmärkningar, hvilka jag tror att äfven Hr L. 
icke skall finna alldeles obefogade. För öfrigt är jag med Hr L. 
fullkomligt ense deruti, att behandlingsmetoden bör pröfvas. l)å jag 
emot densamma icke hyser någon nfatåom», hade jag derföre redan 
före Hr L:s anförande i Sällskapet sökt att bereda mig tillfälle till 
en sådan pröfning. 

Ett sådant finnes numera, sedan läkare, hvilka derjemte äro 
gymnaster ex professo ooh för saken iifligt intresserade, tagit känne- 
dom om Hr B:8 behandlingsmetod. Detta måste väl erkännas inne- 
bära den bästa garanti för att densamma blir behörigen profvad, 
helst Hr B. ju »bestrider på det ifrigaste det påståendet, att det 
skulle vara något egendomligt för honom att lyckas med dessa kurer.» 



51 

Det torde stiedes blifva anledning att framdeles åteAomma till 
detta ämne; och dä Hr L. nog vet, att granskning af och anmärk- 
Biogar emot hvarjehanda uppgifter rörande en viss fråga väl kunna 
^ tillsamman med och till och med hårflyta frän intresse för sjelfva 
frågan, aå kan jag tillägga att det skulle glädja mig icke mindre 
aa Hr L., om man kunde motse några gynnsamma resultater af den 
utaf honom sä varmt förordade behandlingsmetoden. Hvad angår 
rerksamheten af densamma emot hvarjehanda smärtsamma sensationer 
i bäekenregionen, så torde vara lämpligast att tiJls vidare icke heller 
den^m ialla något yttrande, helst denna sida af kuren icke af Hr L. 
blifvit aarskildt framhållen. 

Hr Cederschjöld anförde: 

Förliden sommar blef han anmodad att besöka fröken 8., som 
omtalas uti Hr Levins 18:de berättelse, för att utröna, huruvida 
fai^nDes sjuklighet kunde hafva sin orsak uti något förändradt läge, 
eller annan sjukligbet hos lifmodern, och huruvida Hr C, med an- 
ledning deraf ansåg deu s. k. Brandtska kurmetoden kunna vara för 
fröken S. ändamålsenbg. Yid besök hos fröken S., som bodde om- 
kriog } mil ifrån Stockholm, hade Hr C. funnit patienten i hög grad 
afoBagrad, liggande på sängen och förklarande att hon var så svag 
stt hon blott med svårighet kunde flytta sig ifrån stället och icke 
utan att falla i kramp kunde transporteras längre stycken, samt att hon 
var ständigt sangliggande. Tryckning å ryggkotorna förorsakade icke 
olgon smärta, men framkallade en krampaktig hosta, hvarhelst pi 
ryggraden en dylik tryckning gjordes. Yid yttre undersökning & 
boken ingen ömhet, ingen uppdrifning af något organ, öfverallt klar 
perkusaionston. Yid inre undersökning befanns lifmodern något ned- 
sänkt och anteverterad, obetydligt ömmande å högra sidan. Moder- 
kålan kanske något förstorad. Någon egentlig sjuklig förändring af 
lifmodern kunde icke iakttagas med undantag af läget. Lifmodren 
var så rörlig aU dtsa läge kunde med lätthet förändras. Urinkast* 
ningen naturlig och obehindrad. 

På grund af denna undersökning hade Hr C. förklarat, att sjuk- 
domen icke berodde på någon sjuklig förändring af lifmodern, utan 
att sjukdomsfenomenen, enligt hans omdöme, antydde en hög grad 
af spinalirritation. Hvad angick frågan att begagna den Brandtska 
frjmnastiken, så hade Hr G. visserligen tillstyrkt densamma, men 
kunde ej rätt inse huru det skulle vara möjligt för henne att trana- 
porteras först till Stockholm och derifråu på jernväg till Sköfde, då 
hon icke, utan att falla i svår och långvarig kramp, kunde foretaga 
midsta rörelse i mmmet. Någon tid derefter erhöll Hr G. emellertid 
ett bref från fröken S., skrifvet i hennes namn, som underrättade 
honom derom, att patienten ifrån Hr Kapten Brand t mottagit en 
varm uppmaning att komma till honom med den säkra förtröstan, 
att hon, med Guds hjelp, skulle blifva befriad ifrån sitt långvariga 
lidaode och att hon, lifvad af detta hopp, hade beslutit att företaga 
den låuga färden. Bedan denna Hr Brandts skrifvelse förorsakade 
eo i sanning förtrollande verkan på patienten, så att hon, som icke på 



52 

mänga år kannat röra sig i sitt rum, nu kunde anträda den, for en 
sådan patient, ansträngande resan. Enligt de underrättelser Hr C. 
sedan erhållit hade patienten derefter och genom Hr Brandts be- 
handling, återvuifnit åtminstone relativ helsa. 

Detta ganska anmärkningsvärda forhållande ansåg Hr C. icke 
vara något tvifvel underkastadt, men fBmekade, efter den uppfattning 
han gjort sig om sjukdomens natur, att det lyckliga resultatet 
vunnits genom gymnastikens inverkan på några sjukliga förändringar 
af lifmodern. Hr Levin uppger visserligen att, vid den undersökning 
han verkställt den 3 Okt., han funnit moderbottnen j»såsom det nästan 
tycktes genom adherenser neddragen mot blåsans hals» och så fast, 
att när den »svåråtkomliga vaginaldelen» fattades och neddrogs, detta 
blott kunde ske genom »böjning» af organet, som »lössläppt, fjeder- 
likt återtog sin bakåt riktade ställning.» Men då ett dylikt for- 
hållande icke egde rum när Hr C. några månader förut gjort under- 
sökning, utan lifmodren då var så rörlig att dess läge med lätthet 
kunde förändras; så är det klart, att de af Hr Levin iakttagna ad- 
herenserna uppkommit efter tiden för Hr C:s undersökning och således 
icke rimligtvis kunna anses i ringaste mån hafva kunnat framkalla 
en sjukdora som börjat redan for 15 år sedan. 

Att lifmodren är adherent med kringliggande delar ar icke 
något ovanligt, men Hr C. sade sig icke känna mera än två sätt, 
h varpå dylika adherenser uppkomma. Det ena är såsom en följd af 
en föregången akut peritonit och det andra då lifmodren genom 
några patologiska förändringar blir så förstorad att den fyller bäcken- 
hålan och genom tryckning på kringliggande delar framkallar en 
kronisk inflammation. Intet af dessa fall har här inträffat. Patienten 
säger sig aldrig hafva lidit af peritonit och lifmodren yar normal 
Att en lifmoder, utan känd anledning, inom så kort tid blir så brosk- 
artad t adherent med »blåsans hals», som här skulle varit händelsen 
och detta utan att förorsaka ringaste olägenhet vid urinkastning, ar 
ett fall, så egendomligt, att det sannolikt står alldelea ensamt i sitt 
slag. Åtminstone hade Hr C. hvarken sjelf iakttagit något dylikt 
eller funnit det beskrifvet hos någon gynekologisk författare. Att 
dessa hårda adherenser genom den Brandtska gymnastiken och den 
deraf uppväckta »turgor vitalis» redan den 23 Nov. kunde vara så 
absorberade eller lossnde att lifmodren nu var rörlig, minskade icke 
det unrierbara uti hela denna händelse. Hr C. bad derföre Hr Levin 
icke misstycka att han icke kunde frigöra sig från misstankan att 
Hr L., vid undersökningen, blifvit på ett eller annat sätt missledd. 

För öfrigt trodde Hr C. att man mången gång öfverskattar lif- 
moderdeviationemas menliga inverkan på qvinnors allmänna helso- 
tillstånd. Till denna föreställning hade han blifvit ledd af egen 
erfarenhet, som, huru ringa man också skulle vilja akta den, likväl 
icke borde vara utan all betydelse, då den grundar sig på 25 års 
utöfning af läkarekonsten. Sålunda hade han ofta funnit qvinnor 
med ganska betydande lifmoderdeviationer och för öfrigt fullkomligt 
god helsa, samt tvärtora många med sjukdomssymtomcr, liknande 
dem, som fröken S. företett, ut^in spår till afvikelse af lifmodrens 



53 

läge. Han ville derfore fasta uppmärksamheten derpå, huru nöd- 
Tändigt det var, att vid bedömande af orsaken och uppkomsten till 
dylika sjukliga företeelser, taga noga i öfvervfigande allt som har 
inflytande, synnerligast på generationssferen, såsom uppfostran, pen- 
aonstdsendet^ vanor, lefnadsförhållanden o« s. v. och icke ensamt fasta 
sig vid en mindre afvikelse af lifmodrens fullt normala läge. Slut- 
ligen önskade han blott tillägga, att han delade Hr Levins tillfreds* 
ställelse öfver det lyckliga resultatet af Hr Brandts behandling af 
ifrågavarande patient, men trodde, att detta och liknande fall egent- 
ligen erbjuder större intresse for psykologen än for läkaren. 

Hr Hartelius omnämde, att han för närvarande behand- 
lade 4 patienter enligt Kapten B:s metod, men behandlingen 
hade blott en kort tid fortgått, så att något bestämdt resultat 
änoa ej kunde anföras. 

Hr H. hade hört yttras den formodan, att Kapten B.s gymnastiska 
metod ej skulle vara ny, men såvidt det vore honom bekant hade före 
Kapten B. ej någon gymnast auvändt specialbehandling mot ifråga- 
varande sjukdomar, åtminstone omtalar den gymnastiska litteraturen ej 
några sådana fall. Det torde således ej kunna bestridas, att Kapten B. 
är metodens uppfinnare. — En annan fråga är om man framdeles kan 
hoppas vinna de resultat, som Kapten B. aneer sig redan ha vunnit. 

Af en tillfällighet sammanträffade Hr H. for några år sedau 
med Kapten B. vid den tid han först började använda sin metod. 
Tveune qvinnor hade då på kort tid blifvit medelst hans gymnastik 
botade for kompletta lifmoderfall. Detta syntes emellertid Hr H. 
nära omöjligt och föreföll äfven Kapten B. underligt samt uppmun- 
trande till anställande af vidare försök. H varken Kapten B. sjelf 
eller någon annan hade undersökt dessa patienter, så att här sak- 
nades visshet såvÄl om diagnosen som om resultatet; sedan dess har 
Kapten B. så mycket tid och krafter medgifvit egna t sig åt denna 
verksamhet. — I slutet af sistlidne December besökte Hr H. Kapten 
B. for att taga kännedom om hans gymnastiska metod. Han mot- 
togs dervid med den största välvilja och beredvillighet samt inhera- 
tade de nya åsigterna och de manuella greppen. — Kapten B. be- 
handlade dagligen 12 — 15 patienter, men kunde ej mottaga alla 
hjelpsökande. Han sjelf liksom pntientema voro öfvertygade om 
metodens osviklighei Den är i sig sjelf mycket enkel och består 
i 3 rörelser, af h vilka den ena afser att fora det sjuka organet i 
normalt läge, de andra två verka på de nerver, som gå till ifråga- 
varande organ. Dessa rörelser gifvas dock med vissa modifikationer 
efter lifmoderns sänkning, framfall, bak-, frnm- eller sido-stjelpning. 
Vid komplicerade sjukdomsfall användas äfven andra rörelser. Kapten 
B. anser, att gymnastiken bör häfva och förbättra nutritionsstörelser 
som uppkommit genom organets abnorma läge. Digestions-, cirkula- 
tions-, respirations- och sekretions-organenia samt nervsystemet äro 
olika faktorer med gemensam inverkan på nutritionen. Härpå måste 
g}'mnastiken inverka, voro sig allmänt eller mera enskild t. — Af de 
4 fall, som för närvarande af Hr H. behandlades, anfördes blott 



64 

de tTenne fSljande: £o qyinna af oiukring 30 åra ålder började for 
ett år sedan strax efter en barnsäng känna olägenhet af, efter e^en 
uppgift, lifmodersänkning, som småningom förvärrades och som, for 
3 veckor sedan, enligt Hr Liedbecks uppgift utgjorde ett komplett 
moderfall. Patienten behandlas fortfarande» men känner sig nu be- 
tydligt förbättrad. — Den andra patienten, en dalkulla, uppgifrer 
sjelf att hon längre tid lidit af lifmoderfall, pfi så sätt att hon under 
sista tiden ej kunde hela dagen gå i strängt arbete, emedan lifmo* 
dern på eftermiddagen föll nt. En del af vagina var ständigt pro* 
laberad. Den sednare prolapsen, men ej den förra, konstaterades af 
Hr Anderson. Patienten kände sig eniellertid återställd redan efter 
några dagars behandling, oaktadt hon går i samma tunga arbete, 
så att här förekommer ett fall, som liknar de mänga af Kapten B. 
anförda. — Hr H. ville framdeles närmare redogöra för dessa tvenne 
fall, liksom för andra dylika, som kunde komma under hans behand* 
liug. Förutginges denna af noggrann undersökning och bestämd dia- 
gnos skulle tvifvelsutan förhållandena bäst belysas. 

Hr Malmsten yttrade 

att han med glädje erfor att Hr Hartelius, som är både 
läkare och gymnast, tagit kännedom om den ifrågavarande läke- 
metoden och då nu Hr Hartelius var sysselsatt med dess användande 
och lofvat framdeles meddela Läkaresällskapet resultatema af be- 
handlingen, vore det så mycket större skäl för Sällskapet, att for 
närvarande afhålla sig fråu allt omdöme, utan afvakta den vunna 
erfarenhet Hr Hartelius kommer att framdeles meddela. Vigtigt är 
att diagnosen af de behandlade fallen konstateras af personer, som 
äro vana vid dylika undersökningar och att likaså verkan af kuren, 
ej blott en gång, utan flera gånger, helst en tid efter slutad behand- 
ling, äfven konstaterades, ty att tala om »botade» fall af »komplett 
lifmoderfall», då ingen undersökt patienterna, så att »visshet saknades 
såväl om diagnosen, som om resultatet» — var ju föga bevisande. 

Hr RossANDER anförde 

det han efter genomläsande af Hr Levins skrift och efter 
åhörande af den kritik, som Hrr Malnosten och Andersson nu 
underkastat densamma, kommit till samma resultat, som dessa 
båda Herrar, nemligen det, att de meddelade sjnkdomshistorierna 
lemnade för mycket öfrigt att önska, för att kunna tjena till grnnd- 
val för uttalande af ett för metoden gynnsamt omdöme, allraroinst 
i den utsträckning, som af Hr Levin försökes. Det vore val möjligt, 
att metoden innehöll något godt, men det borde bevisas på annat 
sett, än som hittills skett. Ej heller kunde Hr R. finna, det Säll- 
skapet kunde hafva någon skyldighet att genom sin försorg eller på 
sin bekostnad bereda kapten Brandt tillfälle att här i Stockholm få 
experimentera med sin metod, såsom af Hr Levin blifvit yrkndt. 
De försök, som Hr Hartelins påbegynnt och som Hr R. hoppades 
skulle väsendtligen bidraga att upplysa frågan, kunde, strängt tapet, 
vara för Sällskapet tillräckliga. Om likväl Hr Hartelii erfarouhet 
skulle visa sig vara en annan än upptäckarens, om metoden under 



55 

b«DS händer akulle lemna alldeles motsatta resultater mot dem, som 
kapten B. påstår sig kunna åstadkomma, så vore det sannolikt att 
både kapten B. och (tillfolje af den uppmärksamhet, för att icke såga 
popularitet, som metoden hos allmänheten vunnit) äfven allmänheten 
komme att beklaga, att kapten B:8 förfaringssätt icke blifvit pröfvadt, 
aåsom han ajelf utför det. Derföre ansåg Hr B. Sällskapet, jemte 
det att det förklarar sig, med fullt förtroende för Hr Hartelius af- 
Takta resultatet af hans försök, tillika böra besluta, att om kapten B. 
af egen drift kommer till Stockholm och vill underkasta sin metod 
Sällskapets bedömande, det är villigt att då utse en komitté för att 
öfverhana experimenter utöfva den vetenskapliga kontrollen* Säll- 
skapet uppfyllde, enligt Hr Bossanders tanka, på detta sätt både 
klokhetens och billighetens fordringar. 

Slotligen yttrade Hr Malmsten den åsigt att Sällskapet 
icke f^r närvarande kunde på annat sätt förfara, än afbida de 
resultater. Hr Hartelins haft godheten lofvat framdeles meddela 
Sällskapet och till dess borde afhålla sig från allt omdöme, 
samt sålanda i afvaktan härpå lägga Hr Levins anförande till 
handlingame. Skulle Hr Brandt i en framtid, såsom Hr Ros- 
sander anser möjligt, komma hit, för att någon längre tid under- 
kasta sin metod Läkaresällskapets pröfning, vore det då tids 
nog, att taga i öfvervägande en komittés nedsättande. 

På af ordföranden framställd proposition instämde Säll- 
skapet i Hr Malmstens yttrande. 

Den 7 Februari, 

Inveaternig. — Ledamot anmäld. — Prof. Bruzbuus f. — Skrifrelse till Sund- 
liets^ollegium. — Biblioteket. — Constitutio epidemica. — Padrettfabrik. — 
Cnnregift. — Furen ing för vård af sårade och sjuke i f&U. 

= Ordföranden tiilkännagaf, att af komittén beslutad tn* 
ventering af Läkaresällskapets i kassakistan förvarade säkerbets- 
handlingar m. m. den 2 dennes blifvit af ordföranden, sekrete- 
raren, skattmästaren och Hr Tholander verkställd, samt att 
dervid allt blifvit i vederbörligt skick befunnet 

= Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
föreslogs af Hrr Bruzelius och Key bruksläkaren vid Finspång 
M. L. Gustaf Julius Strömberg. 

= Ordföranden tiilkännagaf, att I^rofessoren m. m. Arvid 
Sture Bruzelius den 28 sistlidne Januari vid 66 års ålder 
aflidit i Lund. Sedan 1843 hade han varit ledamot af Svenska 
Läkaresällskapet 

S3 Sekreteraren uppläste af farmakopékomittén uppsatt 
fördag tUl skrifveUe tM Kongl. SundheU-CoUegium och blef 



56 

detsamma, efter derom företagen diskussion, med några sni&rre 
förändringar, af Sällskapet antaget, med följande lydelse: 

Till KofiffL Sundhet9^Colleffium. 
Sedan Kongl. Gollegiam i skrifvelseaf den 21 Juli 1864 till 
Svenska LäkaresäUskapet öfverlemnat ett af nuvarande General- 
direktören m. m. Berlin, enligt honom af Egl. Collegium lemnadt 
uppdrag, upprättadt förslag till förändringar i våx nu gällande 
farmakopé, hvilket förslag innefattar tvenne, skrifvelsen bifogade, 
förteckningar, den ena på de läkemedel, som synts honoimböra 
ur en ny upplaga af farmakopén utgå, den andra på sådana 
medel, som borde i densamma såsom nya ingå, och Kongl. 
Collegium, med anledning af Hr Berlins hemställan, att de här 
i riket praktiserande läkare, såsom ock apotekare, måtte lemnas 
tillfälle att mot förslaget afgifva de anmärkningar, hvartill det- 
samma kunde föranleda, anmodat Sällskapet att vidtaga de 
åtgärder, som kunna finnas erforderliga med afseende på de 
ifrågasatta anmärkningarnes erhållande samt derefter med dem 
jemte eget utlåtande till Kongl. Collegium inkomma, har Säll- 
skapet, som ansett sig böra efterkomma den sistnämnda delen 
af Kongl. Collegii anmodan, och som för frågans närmare ut- 
redning nedsatt en komitté, hvars arbete af Sällskapet under- 
kastats den noggranna pröfning, som sakens vigt fordrar, for 
sin del äfven upprättat ett förslag till förändringar i nu gäl- 
lande farmakopé, i vissa delar afvikande från Hr Berlins, men 
såsom hans innefattande tvenne listor, den ena på medel, som 
ansetts böra ur den nya farmakopén utgå, den andra, på sådana, 
som Sällskapet atisett böra i densamma såsom nya ingå, hvilka 
listor jemte remisshandlingarne, Sällskapet nu till Kongl. Colle- 
gium får öfverlemna. De grunder, hvilka af Sällskapet blifvit 
vid förslagets uppgörande följda, hafva hufvudsakligen varit 
följande: 

1) Enär Sällskapet ej egt någon kännedom om de läke- 
medel, som äro ämnade att qvarstå eller upptagas i den nya 
danska farmakopén^ har Sällskapet måst grunda sitt förslag 
endast på den erfarenhet, som under diskussionerna blifvit af dess 
ledamöter frapilaggd, rörande såväl de äldre som de nyare 
medikamenternas användbarhet och bruk inom landet, samt på 
kännedomen om hvad som i åtskilliga andra nyare farmakopéer 
blifvit upptaget. 

2) I olikhet med Hr Beriin har Sällskapet hållit före, att 
alla ämnen, hvilka verkligen såsom raédikamenter antingen en- 



67 

^mma begagnas^ eller i fannakopén finnas föreskrifna att ingå 
i farmaceutiska kompositioner, som i praktiken brakas, äfveii 
b5ra i fannakopén vara upptagna, om de än Aro allmänt till-* 
gängliga. Sådana medel äro ovnm, sevum m. fl, 

3) I likhet med Hr Berlin bar Sällskapet ansett sig böra 
bibehålla åtskilliga läkemedel, hvilka numera ej af läkare före- 
skrlfyasy men af allmänheten i s. k. handköp efterfrågas. Dessa 
medels bibehållande i en ny upplaga af farmakopén låter viBser- 
ligen ^j ur rent vetenskaplig synpunkt försvara sig, men enär 
de, ehuru af nyare och verksammare med skäl ersatta, likväl 
ej kunna helt och hållet frånkännas medicinsk verksamhet, och 
allmänheten, som en gång för dem fattat förtroende, otvifvel- 
aktigt fortfarande kommer att efterfråga dem, men apotekarens 
skyldighet att tillhandahålla dem till ett visst pris och af god 
beskaffenhet försvunne, om medlen utginge ur farmakopén; torde 
offltankan fÖr allmänhetens fördel få öfverväga den för farma- 
kopéns vetenskapliga helgjutenhet 

4) De enkla medel, som aldrig i och f9r sig sjelfva be- 
gagnas, ntan endast förordnas i förändrad eller förädlad form, 
äro till större delen redan af Ur Berlin uteslutna, och har Säll- 
skapet följt detta exempel, så mycket hellre, som åtskilliga af 
dem ej i sin ursprungliga form kunna å apoteken förvaras. 
Sådana äro baccae recentes, succi, bilis bovina recens och flera 
andra. Derjemte anser sig Sällskapet böra uttrycka den åsigt, 
att då flera slag af en drog i handeln förekomma, endast ett 
af den och helst det bästa bör vara ofBcinellt 

5) I afseende på magistralsfonnlernas bibehållande eller 
uteslutande har Sällskapet i allmänhet följt Hr Berlins föredöme, 
men gått ett steg längre genom att utesluta alla enkla pulver- 
blandningar (sådana der endast två ingredienser förefinnas), in- 
fusioner och dekokter. Då i farmakopén måste vara intagna 
alknänna föreskrifter för beredning af uifusioner och dekokter 
samt för pulvers blandning, har det synts Sällskapet öfverflödigt, 
att bland den mängd ämnen, som kunna och böra administreras 
i hvardera af dessa former, några, liksom till exempel, blifvit 
utvalda, helst som styrkan af en dekokt eller infusion, samt ett 
pulvers sammansättning i olika fall kan och bör variera. 

6) I likhet med Hr Berlin anser Sällskapet, att alla 
»reagentia» böra i ett särskildt appendix upptagas. 

Läkaresällskapet har derjemte velat begagna detta till- 
fälle, för att attrycka några önskningar, rörande den blifvande 



58 

fannakopéiis redaktion. Den första af dem beträffar det språk, 
hvarpå farmakopén kommer att affattas. Redan uti det svar, 
som Lftkaresällskapet i Mars månad 1858 afgaf på Kongl. 
CoUegii skrifvelse af den 15 Februari s. å., deri KongL CoUe- 
ginm begärde Sällskapets yttrande om lämpligaste sättet att 
ntskrifva recepter m. m. efter den nya allmänna svenska vigten, 
framställde Sällskapet den önskan, att nästkommande nya 
farmakopé måtte utgifvas på svenska språket med bibehållande 
af antagna termini technici, och Läkaresällskapet vidhåller 
samt förnyar na denna önskan. 

Den andra af Sällskapet återupptagna fråga beträffande 
farmakopéns redaktion, angår medicinalvigten. Sällskapet har 
flera gånger tillförne yttrat sig till förmån för den franska 
decimalvigtens antagande samt till och med ingått till Kongl. 
Maj:t med en ansökan rörande detta ämne, och hafva Säll- 
skapets åsigter om gramvigtens företräden för den brukliga 
svenska medicinalvigten sedan dess icke undergått någon för- 
ändring. Sällskapet tillåter sig ock nu, framställa den önskan, 
att i den nya farmakopén vigtbestämmelsema må lämpas efter 
det franska vigtsystemet. 

Läkaresällskapet, som väl har sig bekant, att i det för- 
slag till nytt apotekarereglemente, som af Kongl. Collegium 
är ingifvet till Kongl. Maj:t, en paragraf medgifver undantag 
för de vid läkarestationer å landsbygden upprättade mindre 
apoteken från att tillhandahålla alla i farmakopén upptagna 
medicinalier, endast de äro försedda med dem, hvilka ortens 
läkare funnit för sjukvården erforderliga, med skyldighet för 
apotekaren att anskaffa hvad af öfriga medicinalier kan komma 
att begäras, dock efter hos Sundhets-Collegium begärd och 
erhållen tillåtelse att sig af denna förmån begagna, och som 
lifligt önskar att denna stipulation må vinna Kongl. Maj:ts 
nådiga bifall, tillåter sig hemställa, att vissa medicinalier må 
anses såsom obligatoriska för hvarje apotek, och de öfriga 
såsom hörande till dem, hvilka apotekame å de mindre apo- 
teksinrättningarne efter derom af vederbörande läkare gjord 
reqvisition äro skyldiga att anskaffa, samt att bestämmelse 
om hvilka medel, som böra räknas till den ena eller den 
andra kategorien i sjelfva farmakopén intages. 

Hvad åter beträffar KongL CoUegii anmodan till Läkare- 

- sällskapet, att vidtaga åtgärder för inhemtande af anmärkningar 

mot Hr Berlins förslag från samtliga i riket praktiserande lä- 



59 

käre, så ock apotekare, anser sig Sällskapet, som ej bland 
sina] ledamöter räknar rikets alla läkare, långt mindre apo- 
tekare, ocb med dem, som ej äro dess ledamöter, icke står i 
någon officiell beröring, ej kunna efterkomma denna anmodan, 
och har det synts Sällskapet att denna åtgärd lättare kände 
Tidtagas af Kongl. Snndhets-Colleginm, eller af den farmakopé- 
komitté, som utan tvifvel blifver tillsatt for det slutliga för- 
slagets affattande. 



Läkemedel, som föreslås att i den Nya Farmakopén ingå. 



Äcetas natricus. 

Addum carbolicum. 

Aconiti radix. 

Äconitina. 

Aqua cbaraomillae. 

ftheroleum sinopis. 

» valerian«e. 

Azongia benzoata. 

B pbocse curata. 
Benzina. 

Bitartras kalicns puma. 
Brajer» flores. 
Brometum kalicum. 
Carbo popnli. 
Carbonas calcicus prsecipitatus. 

» ferrosus saccharatus. 

9 lithicus. 

9 natricus purus. 
Cbarta nitrata. 
Cliiooidinum. 
Ckloras kalicus. 

» natricus. 
Chloretnm codeinicum. 
CUoroformium. 
Citras ferrico-quinicus. 

» magnesicus. 
Cofféina. 
Collodium. 
Cooiina. 
Conii semina. 
Digitalina 

Elixir pectorale (Ph* Dauica). 
EffluUio cerae. 

• oleosa. 
Krgotina. 
Extnctum aloes aquosnm. 



£xtractQm cannabis indicas. 

» columbo. 

» digitalis. 

» frangulsB. 

» fuci vesicuIosL 

B monesiee. 

» phy8Q8tigmat.Teneno8. 

B pin i. 

» semin. conii. 
Ferrum reductum. 
Filamenta lintei. 
Frangulae cortex. 
Fucus vesiculosus. 
Gelatina alba optima 
Glycerinum. 
Gutta percha. 
Hydras ferricus. 

BBC. magnesia. 
Hyoscyami radix. 
Hypophosphis calcicus. 
Hyposulphas natncus. 
Jalappae resiua. 
Jodetum natricum. 
B plumbicum. 

B sulphuris. 
Kamala. 

Lamiiiariae digitatae stipites. 
Lactas zincicus. 
Linimentum ammonic. camphorat. 

B Stokesii. 

Liquor opii acidus. 
Lupuli glanduke. 
Manna canellata. 
Magnesia leniter usta. 

B ponderosa anglica. 
Matico. 



60 



Molybdenas natricus. 

Nicoiina. 

Nitras argeDticus mitigatus (2 slag) 

B natricus. 

• strychnicus. 
Oleum cadinum. 

» empyreumaticum lithan- 
tracis. 

» jecoris aselli albam. 

» B » ferratum. 

» » B c quinina. 

» sesami. 
Oxidum zinoicum veDale. 
Oxalas cerosus. 
Pepsina. 

Pulvis aerophoms laxans. 
Pyrophosphas ferrosus. 
» natricus. 

Quinina. 

Sal Carlsbadense nativum. 
Santonina. 
Scammonii resina. 
Solutio ammoniaci spirituösa. 

» citratis magnesici carbonica. 

» hypermanganatis kalicL 

» bydratis natrici. 
Species amaras Boeckeri. 



Species ad deooctum lignorum. 
Styrax liquidus. 
Succus liquiritiae depuratus. 
Sulpbas atropinicus. 

» calcicus ustus. 

» cinchonicus. 

B morpbicus. 
8ulpburetum stibicum purum. 
Syrupus jodeti ferrosi. 
Tinctura amicse. 

» cbinoidini. 

B colchici. 

B ferri pomata (Ph. Dan.} 

B jodL 

B lobeliae inflätas. 

B nacis voniicse. 
Trocbisci bilin. 
Unguentum cetaceL 

B contra scabiem. 

B glycerini. 

B jodeti kalici. 

Valerianas atropinicus. 
B quinicus. 

B zincicus. 
Veratrina. 
Vinum ad serum parandum. 

B aromaticum. 



Läkemedel, eam föreside aU ur den Nya Fhrmakopén utgå. 



A) Pharmaca simplicia. 

Acetum pyroxylicum. 
Aconiti folia. 
^rugo. 

Alcannce radix. 
Aloe hepatica. 
Aqua fortis. 
Argentum. 
Aurantii flores. 

B folia. 
Aurum. 

B foliatum. 
Axungia pbocas. 

B porci. 
Bnlsamum canadense. 
Bardantc radix. 
Berberidis baccte. 
Bctuln folia. 



Bilis bonna. 

Bismutbum. 

Bolus armena. 

Butyrum. 

Cacao. 

Carbonas calcicus nativua. 

Caricis arenari» radix. 

Cntecbu. 

Centaurii minor, sumroitates. 

CepsB bulbus. 

Cerasa acida. 

ChinsB radix. 

CincboniB griseae cort«x. 

B rubnu b 
Citri succus. 
Corallinm rubrum. 
Comu oervL 



61 



Creta alb& 
CTmini aemina. 
Enuliie nidix. 
Ferri rasura. 

B limatuin. 
Ficus passa. 
Fraxini cortex. 
Famariic herba. 
Graminis radix. 
Gråna tigliL 
Granat! cortex radicis. 
Hsmatite8« 
Heilebori albi radix. 

» nigri » 
Hippocastani cortex. 
Hordei crimna. 

» farina. 

» maltum. 
Icthyocolla. 
Imperatorii radix. 
Indiga 

Jnglandittm putamina. 
Juniperi baccce immatune. 
Kali zooticum. 
Lac Taccinum. 
Lacca in granis. 
LapiUi cancrorum. 
Lactis cremor. 
Lapatbi radix. 
Lapis suillns. 
Lauri baccie. 
Malrae folia. 

Macia 1. nucis moachatie arillus. 
Mauna calabrina (obs. manna 

canellata ingår). 
Mari berba. 
Mentb» crispce herba. 
Nitnim croduro. 
Oleum bergamottaB. 

» citri. 

» jecor. aselli fuscnm. 

» oliva rum cororaune (obs. 
ol. sesam i). 

B origani cretici. 

» succiui crudum. 
Ossa bovis. 
» sepiae. 
(hycocci baccfc. 
Padi cortex. 



Papaveris aemina. 
Passulse majores. 
Pechurim faba. 
Piper nigrum. 

« jamaicense. 
Plumbum laminatum. 
Poma acidula. 
Polypodii radix. 
Hanunculi albi herba. 
Reaina elastica. 

» flava. 
Bibis nigri baccie. 

» nigri folia. 

» rubri baccae. 
Rubi idiei baccse. 
Sabadillse semina. 
Saccharum candum. 
Sal acetosell», 
Salicia cortex. 
Sambuci baccie. 
Sanguis draconia. 
Säpo e btttyro. 
Sassafras lignum. 
Scammonium aleppense (obs. 

Scammonii reaina). 
Scordii herba. 
Secalis farina. 
Sedi herba. 
Sevum hircinum. 

» ovillum. 
Simarubie cortex. 
Sinapis alb» semina. 
Spathum ponderosnm. 
Stannum. 

Staphisagriae semina. 
Styrax calamitus (obs. Styrax 

liquidus). 
Tartarus crudus. 
Testfe ostrearum. 
Thymi herba. 
Tritici farina. 
Tussilflginis folia. 
Vinum gallicum rubrum. 

» rhenanum. 
Yiolie tricoloria herba. 
Vitis ideee bacore. 
Ulmi cortex. 
Zedoariae radix. 
Zingiberis radix condita. 



62 



B) Pharmaca pra^paranda. 

Aoetas cupricus. 
» kalicus. 
» stryclmiciis. 
Acetnm roste. 

• rubi ideei. 
Acidam boricum. 

» hydrocyanicum dilutum. 
JEtheroleum absinthii. 
9 cymini. 

» piperis jamaicensia. 

j» tanaceti. 

^tbiops mineralis. 
Alcobol vinL 
Aqaa mentbae crispse. 
» ranuDculi albi. 
» supércarbonatis kalici. 
Argentam puram. 
Balsamnm sulphuris. 
Bolus praeparata. 
Carbo spODgise. 
Cataplasma siDapinum mitias. 
Ceratum sabin». 
Cereoli. 

» plumbici. 
Chloretom aurico-natricum. 
B baryticum. 
» calcicum. 
» stibicum. 
Cinnabaris praBpnrata. 
Conserva cochleariie. 
Corallia praeparata. 
Conditam aurantii. 
Cyanetum ferrico-ferrosum. 

» kalicum. 
Decoctum altheae. 
j» cincbooae. 
» bordei. 
» bordei acidulum. 
» sarsaparillae. 
» » compositum. 

» guajaci. 
Elzeosaccliarum cinamomi. 
Electuariam mann». 

n myrrbseoompositum 

n scordii. 

Elixir Hjserneri. 

a stornachicum temperatum 
Hoffroanni. 



Emetina. 

Emplastum assae foetidas com- 
positum. 
» calaminae. 

» cantharidum cam- 

pboratum. 
» cerae. 

» byoscyami. 

» stomacbicum. 

Emulsio gummosa. 
Enema nicotianaB. 
Extractum acoDiti spirituosum. 
» betulsB. 

» centaurii minoris. 

B cinae. 

n ciQcbonae. 

» dulcanaarae. 

» enulae. 

» hellebori nigri. 

» byoscyami spirituös. 

» jalappae. 
o juglandium. 

» lupuli. 

» mezerei. 

» roillefolii. 

» nicotianae. 

» » spirituosum. 

• polypodii. 

» stramonii. 

» trifolii aquatici. 

Flavedo citri. 
Oelatina cornu cervi. 
Haematites praeparatus. 
Hydras ferricus in aqua. 
Iiifusum aurantii aromaticum. 
j» cincbonae. 
» digitalis. 
» malti. 
» sennae. 
Lapilli cancrorum praeparati. 
Linctus mellitus. 
Liquor ammoniaci aromaticus. 
j» » succinatua. 

» cornu cervi acetatus. 
» pyrotartaricus, 
Magnesia usta. 
Mel rosce. 



6S 



Hutnra meieurialis. 


Speciea emollientea. 


• pyrotvtarica camphorata. 


• 


pro vaporibua acidi aoetici. 


llorsoli aromaticL 


Spiritua cocbleariie. 


» citrici. 


• 


cinnamomi. 


» stibiati. 


ji 


juniperi compositua. 


Oleum cantharidom infusum. 


» 


rostnarini compositua. 


» Chabcrti. 


Stannum pulveratum. 


• lini frigide expressum. 


Strycbnina. 


» OToruin. 


Subcarbonas ferrico-ferrosua. 


• succini empyreumaticum 


Succua 


armoracise compoaitua. 


rectificatum. 


» 


berberidia. 


Oxidom fcrrico-ferroauni. 


» 


ceraaorum. 


» hydragyricum prrecipi- 


» 


oxycoccL 


tatum. 


» 


ribia nigri. 


• hjdragyrosam. 


• 


9 rubri. 


» atibicum. 


» 


rubi idaei. 


Oxyrael aeruginis. 


Sulphohydras ammontous. 


PasU altheiB. 


Sulphuretum ferroaum. 


B amygdalarum. 


Syrupua aceti. 


PilulsB aloes amare. 




citri corticia. 


» cHloreti bydragyricL 




emetince. 


• nicoiianre. 




hydrargyri. 


• nitratis argentici. 




oxycoccL 


» aaponia. 




aarabucL 


• salphatis cuprici ammoni- 


Teatie oatrearum preparats. 


acalis. 


Theriaca. 


Pulvis aluminis kinosataa. 


Tinctura aloéa compoaita. 


> chloreti bydragyroai the- 


B 


caatorei. 


baicus. 


» 


cinchoDse. 


» enulas aromaticua. 


» 


guajaci fosniculata. 


» jalappcB bydrargyratua. 


» 


hellebori nigri. 


» jalappae salinus. 


B 


laocse myrrbata. 


B » tartaricus. 


» 


rbei aroara. 


» bsemoaUticus Bonafoux. 


P 


valerianaB ammoniata. 


» magneaiae tartaricus. 


9 


vanillce. 


9 nitri oxalicua. 


Trocbiaci ipecacuanba. 


» rhei aalinas. 


» 


menthse piperitidis. 


• aaccbari acidulaa. 


Vinum 


cinchonn amarum. 


B soilliB compoaitus. 


» 


colcbici. 


B »eunsB » 


» 


ferratum. 


» tårtan » 


9 


gentiance compositum. 


Säpo ammoniacatua. 


9 


rhei aromatioum. 


Sericum epiapaaticum. 


9 


9 dulce. 


Solutio acetatia kalici. 


» 


scilliticum. 


» carbonatia ammonici api- 


9 


sennre compositum. 


rituoaa. 


Unguentum oepm. 


» gummi guttfc alkalina. 


9 


hellebori albi 


> faydratia kalici. 


9 


mezerei. 


Spcciea Hjaemeri. 


9 


rosaceum. 



^ 



64 



= Till biblioUket anmftldes: 

Acupressure, a new method af arrestin^: surgical Hfemorrhage 
and of accelerating the Healing of Wounds hy Javbs Y. Sixpsok. 
Edinburgh 1864. — Brunnen ärztliche Mittheilungen iiber die Ther- 
men bei Eras. Von Dr L. Sprenolsr, 4:te Aufi. Neuvied 1863. — 
Die Felsen-Quelle zu Bad Ems natiirlich warmes alkalisclies Wasser 
binter dem Nassauer Hofe entspringend, physikalisch-chemisch unter- 
sucht durch den Dr Mohr zu Coblenz. Bad Ems 1862. — Oeheim- 
rath Dr Diel. Eine biographische Skizze von Hofrath Dr Sprkngler. 
— Brunnendiätetik fiir Kurgäste i Bad Ems von Dr L. Sprsnolkr. 
3:te Anfiage. Bad Ems 1863. — Oro anilinfärger och dermed färgade 
vafnader af Dr N. P. Hambbrg. Stockholm 1866. — Gåfvor af for- 
fattaine. 

= Constitatio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 29 Januari till och med Lordagen den é Februari 1865: 
Sjnkligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 25 läkare) : 



Febris typhoides 

Diphthcria 8. 

Angina membranaoea 4. 

PertoMis 1. 

Cholerina 8. 

Diarrhoea 32. 

Febrit interroittens... 8. 

Angina porotidea 20. 

Varioln. Varioloides 7. 

Varioell» 5. 

Soarlatina 4. 

Deliriam iremena ... 2. 

Syphilis 10. 

Gonorrhoea 8. 

Meuingitis cerebralis 3. 



Åpoplexia cerebri .... 

Nenralgia 6. 

Conjunctmtifi 14. 

Otiti» .. 10. 

Äng. tönt. & fanciam 94. 

Pericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis .... 13. 

Broneh. Cat. broneh. 105. 

Broadutis capillariB. 4. 

Pnenmonia 5. 

Plenritia 3. 

Febrit. gastr. simplex 14. 

Oastritis. Enteritia . 7. 

Colitis 1. 



1. ! Peritonitia 1. 

Icterns 2. 

Nephritis 1. 

Metritis 2. 

Rheumatiamus acutna 13. 

Eryaipelaa 1. 

Rrjrthcma nodoaom . 1. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Farancnlaa 3. 

Cyatitia t 

Rheum. receus afebril. 1, 



Summa 425. 



Typlilit.&Perityphlit 

2. A hufvudstadena sjukvårdsanstalter: 

På Serc^fimer-UxsareUet: sjukantalet den 4 Febr. 262, hvaraf 150 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkorone under veckan: pneumonia 
7, rheumatismus acntus 3, bronchitis 2, pleuritis 1, enteritis 1. 

På AUmOnna Qammns-sjukhuset: sjukantalet den 4 Febr. 200, 
hvaraf 93 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
bronchitis 9, pneumonia 3« syphilis 2» gonorrhoea 2, angina tonsil- 
laris 2, gastritis 2, colitis 2, febris intermittens 1, congestio cerebri 
1, pleuritis 1. 

På Provisoriska sfukhushet: sjukantalet den 4 Febr. 183, hvaraf 
131 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolee 18, rhenmatismus 
acutus 3, delirium tremens 1, syphilis I, bronchitis 1, febris gastrica 
simplex 1. 

På AUmänna Barnhuset: bronchitis 14, laryngo-tracheitis 4, 
catarrhus intestinalis 4, pneumonia 2, nephritis 2, conjunctivitis 2, 
yaricelliB 1, otitis 1, bronchitis cnpillaris 1, furunculus 1, roseola 1. 
PoUkUniken: bronchitis 1, catarrhus gastro-iutestinalis 1, icterus 1, 
furuncuhis 1. 



65 

På Bam^nkhatt: ajukantalet deii 4 Febr. 66; mkomne under 
reclBB: diarrfaoea 2, conjooctivitis 1, febris gaatrica simplex 1. 

På AUmOnna Bambördshuset: vårdade: 27 qvinnor; febria paer- 
penlia 2, parametritis 4. 

Pä Diakomsé-sfukhuset: sjukan talet den 4 Febr. 34; intet akut 
hH bar under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital f&r sinnes^uke: sjukantalet den 4 Febr. 
168, kvaraf 82 mankon och 86 qvinkon. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 4 Febr. 
189, byaraf 159 från staden och 30 från länet; inkomne: sypbilis 21, 
gonorrhcea 1. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 4 Febr. 53; ayphilis 11, 
gonorrhcea 7. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
bronchitis 36, diarrhoea* 15, febris gastrica simplex 13, pneumonia 12, 
riieumatismus acutus 11, febris intermittena 10, variolte 9, angina 
tonsillaris 8, opbthalmia 7, gastricismus 5, febris typboides 2, ery- 
sipelas 2, dipbteria 1, nngina membranacea 1, angina parotidea 1, 
delirium tremena 1, ayphilis 1, commotio cerebri 1, neuralgia 1, 
cyatitia 1. 

4. I stadens fängelser: diarrboea 1, febria intermittena 1, de* 
lirium tiemena 1. 

Norra KorrdUiom^råUmngen: diarrboea 2, febria intermittena 2, 
bronchitia 2. 

= Förekom ånyo till diskussion den 1 samoiankonisten den 
10 fiistlidne Januari af Hr Carlsok upptagna frågan om an* 
liggandet i hufvudstadens grannskap af en pudrett/abrik (se 
prot den 10 Januari). Den i inbjudningen till aktieteckning 
omnämnda metoden bestod hufvudsak ligen den, att, sedan latrin- 
spillningen i afträdena gjorts luktfri medelst tillsättning af slåcki 
kalk, den sedermera i pråmar fördes till fabriksplatsen, der 
den skalle undergå en ytterligare preparering genom tillsats af 
odäekt kalk. 

Generaldirektör Berlin påvisade de tvenne vigtiga ändamål, 
som genom ett dylikt företag afsågos, neroligen såväl tillgodo- 
görandet för landtbruket af latrinspillningen, som framför allt de 
fördelar i sanitärt hänseende, hvilka bereddes hufvudstaden, som 
ännu är i saknad af ett väl ordnadt renhållningssystem. Förslaget 
borde derföre understödjas genoro aktieteckning och genom lä- 
kames inflytande, ehuru man kunde motse, att företaget i en 
så stor utsträckning, som i aktieteckningen afsåges, troligen till 
eo böljan skulle möta hinder. 

F^hmmdii»gar 1865. 5* 



Hr Carlson fftrklarade, att förslaget till en Mijan endast 
afsåge en del af den i hnfvadstaden tillgängliga latrinspillning, 
men att det sedermera i mån af ökade tillgångar skulle utstrRckas. 
Åfven Hr C. önskade, att Sällskapets ledamöter skalle belijerta 
den vigtiga frågan, helst de mindre goda hygieniska förhållan- 
dena i Stockholm till stor del torde kunna tillskrifvas latrin- 
väsendets närvarande skick. Uppmanade derföre till aktieteck- 
ning, så att ej denna vigtiga sanitära fråga nu måtte förfalla. 

Ordföranden uttryckte sig i samma riktning och omnämnde 
en i Ultuna Landtbruksinstituts tidskrift förekommande, af Prof. 
C. E. Bergstrand förfatud artikel, hvaritillsätUndet af släckt 
kalk till färska (ej i jäsning stadda) exkrementer, såsom ett 
särdeles fördelaktigt desinficierande medel förordas, och påpekade 
ordföranden för öfrigt de stora olägenheter, som tillfölje af den 
nu brukliga nattrenhållningen uppkomma och som för hufvud- 
stadens innevånare äro alltför väl bekanta. 

Genom diskussionen angående anläggandet i Stockholms 
grannskap af en pudrettfabrik framgick således den åsigt, att 
denna fråga för allmänna sundheten inom hufvudstaden vore af 
stor betydelse, hvarföre äfven Läkaresällskapet uttryckte sitt 
lifliga intresse för denna angelägenhet samt sina föriioppningar 
om företagets realiserande. 

På begäran af Hr Carlson och efter af ordföranden fram- 
ställd proposition beslöt Sällskapet, att denna § af protokollet 
efter sammankomstens slut skulle justeras. 

= Generaldirektör Huss förevisade från Brasilien, genom 
Dr Fransisco da Silva Castro, erhållna prof pås.k.tWtan«i< 
pilgiftf af indianerna benämndt Uviari, af engelska författare 
Woorare, af franska Curare, af portugiserna Hervadura. Med 
anledning häraf lemnade Hr H. följande upplysningar: 

Detta 8. k pilgift är svårt att erhålla oförfalskad t; de indian- 
atammar. som betjena sig nf detsamma, utlemna det ogerna, hålla 
dess beredning till en del hemlig och appgifva ej åtskilliga deruti 
ingående ämnen. Det nu förevisade skall enligt gifvarens uppgift 
vara fullkomligt äkta och oförfalskadt; det kärl af lergods., hvari det 
befinnas är originiurt från de ?ilda iDdianema och sådant som de 
begagna det for giftets sista konoentroriog och förvaring. Dr Castro 
har sjelf vistats bland de stammar, som bereda det Beredningi- 
sättet uppgifves vara följande: Utriariplantan är en parasitisk slingei^ 
täxtj som lärer anträffas endast utefter stl^nderna af öfre Amnzon- 
floden, den är ej botaniskt bestämd, men anses tillhdra familjen 
Buphorbiaceas och skall till bladformen fullkomligt likna latropha 



Jhu bft]^ år grof och »triir; det ir danna del af v&xtOD» 
lärer l^tndeavia begagnas for giftets beredning, hvilken tillgir 
på det ^tt att barken först stampas och sedan lägges uti en ringa 
qrantitet vatten, for att under några dagars tid, utan användning af 
Tårme, appinjakas; sedan detta skett utpressas massan; den sålunda 
erhålläa saften utstålies i solen till afdunstning, hyilken f&r, utan 
aitificiol Tånne, försiggå till ett syrups^ockt extrakts konsistens. 
Indianerna anse att giftet förlorar sin kraft om eld värme i och (8r 
beredningen begagnas, en åsigt som experimenter i Europa dock risat 
rara mindre riktig. Beredningen synes vara något olika inom olika 
stamraar, hvarfore naturforskare, aom besökt dessa trakter, beskrifva 
den på olika sått Enligt några uppgifter skall den sista inspisse- 
ringen försiggå i lerkårl stålida på het aska. Inom hvarje stam ut- 
föres beredningen af dess preater eller trollkarlar under en mångd 
olika ceremonier, både vid våxtens insamling och vid de olika perio- 
derna af beredningsprooessen. Till det fardigberedda sirupstjooka 
extraktet sättes ytterligare saften af åtskiJliga giftiga växter, hvilka 
ej åro kånda och hvilka antagligen åro olika inom olika stammar; 
till följd håraf kan giftets sammansättning ej alltid vara likformig. 
Några resande påstå att äfveu gift taget från vissa ormar tillsättes, 
och att just det tillsatta ormgiftet skulle vara det väsentligast ver^ 
kände. Det sålunda beredda giftet kan, utan att förlora något i kraft, 
förvaras många år och vapen dermed förgiftade hafva visat sig bibe- 
hålla, enligt i Europa gjorda iorsök, sina egenskaper ännu efter 12 
— 15 års förvaring. De sydamerikanska iudianstiimroar, som känna 
hemligheten af beredningen, förgifta medelst neddoppning uti eller 
bestiykning med detsamma, ej allenast sina stridsvapen, utan ook 
jagtp och fiskredskap. Pilspetsar, kastspjut, stridsklubbor, trädsvärd, 
besatta med skarpa stenskifvor o. s. v. förgiftas på nyss angifna sätt. 
Giftets verkan är högst märkvärdig och egendomlig; så snart det 
förgiftade vapnet träffar en lefvande varelse, af hvad djurslägte som 
helst, menniska, däggdjur, fågel eller fisk, på sådant sätt att huden 
genomtrånges, och hvarvid såret må vara aldrig så obetydligt, foyer 
döden ovilkorligt, stundom nästan ögonblickligt efter några sekunders 
forlopp, stundom först efter några få minuter, utan ringaste döds- 
kamp, utan ryckningar och utan konvulsioner eller stelkramp; nerv- 
lystemet synes förlamas på en gång och lifvet utslocknar utan kamp. 
Verkningarne äro så förfärande att flera exempel uppgifvas då stam- 
nar, som varit i besittning af giftet, inom några dagar, ja inom 
algra timmar, utrotat ända till sista individen af andra stammar, 
krilka de öfverfallit. — Villebråd och fisk, som dödas med de för- 
giftade vapnen, kunna utan fara förtäras blott de kokas, hvilket in- 
dianerna antaga bero derpå, att kokningen forstör giftets skadliga 
^enakaper. — Det märkligaste vid detta gift är dock, att detsamma, 
i likhet med ormgiftet, ej verkar förgiftande, då det i mindre doser 
fortares, d. &. införes i rangen, utan visar sig då helt och hållet 
oikadligt; man har visserligen hitintills antagit att äfven större qvan- 
titeter kunnat ntan fanr förtäras, men de nyaste försöken hafva åda- 
galagt att så ej är händelsen, utan att det infördt i magen äfven 



68 

kan verka förgiftande; detta skulle Tisserligen kanna förklaras af 
tillsatsema af olika vaxtsafter, såsom nyss blifvit angifvet, hvarigenom 
giftet ena gången beredt kan erhålla olika modifikationer i sina verk- 
ningar mot en annan gång, särdeles om det bekommits från olika 
stammar, då beredningen inom en stam antagligen ej är densamma 
som inom en annan, men sannolikt aro de olika verkningame huf- 
vndsakligen beroende af dosen och att giftet under vissa förhållanden 
ooh relativt små doser är verksamt, men under andra forhållanden 
och i större doser blir på ett helt annat sätt verkande, emedan en- 
ligt alla experimentatorers enstämmiga uppgifter, inverkningame på 
djur, som dödas med detta gift, genom direkt införande af detsamma 
nti blodet, äro temligen likformiga. 

De fnllständigaste nndersökningar, hvilka rörande detta ämne 
med hänsyn till dess fysiologiska verkningar, hlifvit publicerade, äro 
af Prof. Clattdb Bbrnaed i Paris 1857 och Hrr Hammonb och 
MrrcHELL i Filadelfia 1859; flera tyska fysiologer hafva äfven med 
detta ämne gjort experimenter, hvilka dock i hufvudsak ofverena- 
stämma med de anfördes. Bernard har dessutom uti Septemberhäftet 
af Bevne des deux mondes for forlidet år publicerat en mera popu* 
lär framställning om curares egenskaper. Besultaten af mångfaldigt 
gjorda experimenter af dessa fysiologer på djur af åtskilliga slägten 
äro i det hela öfverensstämmande, endast afvikande uti några mer 
eller mindre vigtiga detaljer. Till utseendet liknar den giftiga sub- 
stansen lakritsextrakt; den innehåller en egenartad aikaloid, kallad 
Gnrarin. £xtraktet är lösligt. i alkohol och i vatten, samt lika 
giftigt i båda lösningame. Enligt Bernards uppgift forändras eller 
förminskas dess verksamhet ej af värme; en kokande lösning^ dödar 
lika hastigt som en kall. Om till extraktet sattes klor eller brom 
förstöres dess kraft helt och hållet; det blir då oskadligt; jod minskar 
densamma, likaså saltpeter qph svafvelsyra; alkaliska salter synas ej 
förändra den. Man har uppgifvit att curare skulle inverka försto- 
rande äfven på växter; detta har ej af experimenter konstaterats; 
man har vattnat blommor med en Vattenlösning deraf, utan synlig 
effekt; frön hafva grott lika väl uti corarelösning som uti vii^ten o. s. v. 

Besultaten af de fysiologiska experimenterna äro enligt Bernard 
1 korthet: 1) Curare absorberas ej under vanliga förh£landen af 
magens och blåsans slemhinna eller af konjunktiva, men absorberas 
deremot till någon del af slemhinnorna i ändtarmen och respirations- 
organema; den oskadade huden å däggdjur och fåglar absorberar det 
ej, men grodornas hud under vissa förhållanden. Mag^lemhinnans 
oförmåga att absorbera giftet är dock ej absolut; experimenter hafva 
nemligen ådagalagt, att om på en hund, som är fastande, insprutas 
en lösning i magen, dör ban inom kort; insprutas åter en lika stor 
qvantitet strax efter ett mål, lider han ej det ringaste. 2) Curare 
ntöfvar ej någon inverkan på hjerta och drkulationsoi^aner samt 
förändrar ej blodets fysiologiska egenskaper. Högst märkligt är det 
experiment^ Bernard anför rörande hjertata, förhållande hos grodor 
vid förgiftning med curare; grodan har såsom bekant ett blodhjerta och 
fyra lymfhjertan; de sednare stadna ögonblickligen af giftets inverkan, 



då deremoi det förra eller blodhjertat fortfar att pulsera ända till 
djurets död ocb till och med efter den skenbara döden. 3) Curare 
upphäfver eller rättare sagdt dödar, såsom genom ett slag, nervsyste- 
mete verluainbet och främst excitabiliteten inom den motoriska sferen; 
men märkligt nog qvarstår kontraktiliteten hos muskleroa, ett för- 
hållande, som utgör ett bland hufyudbevisen for muskelkontraktilitetena 
sjelfatändighet och oberoende af det motoriska nerysystemet. 4) Curare 
måste, oaktadt hastigheten af dess dödande inverkan, i likhet med 
alla andra gifter, upptagas direkt i blodet och genom blodet såsom 
intermediär inverka på nervsystemet. Man skulle tycka att dödens 
hastiga inträdande motsäger giftets forutgående upptagande i blod- 
strömmen, men direkta experimenter bevisa dock detta förhållande 
så bestämdt att derom ej kan tvifias. 5) Giftets inverkan sker först 
pi n^rvayatemets periferiska förgreningar och sprider sig derefter till 
dess centrala delar; men endast den motoriska sferen är afficierud; 
det sympatiska nervsystemet paralyseras ock, men sednare än det 
motoriska. 6) Curare, inkommet i blodet, på hvilken väg som helst, 
genom absorption eller genom injektion i kärlen, dödar utan ryck- 
ningar, konvulsioner eller stelkramp, således utan egentlig dödskamp 
genom hastigt inträdande förlamning af det motoriska nervsystemet 
främst det respiratoriska, hvarigenom andedrägtsfunktionen afstannar 
och döden sålunda inträder genom asfyxi. 

Såvidt Hr H. hade sig bekant, har man hitintiUs ej användt 
curare såsom terapeutiskt medel; annat än vid några försök dermed 
i stelkramp. Efter slaget vid Solferino lärer man nemligen med 
någon framgång försökt det vid förtviflade fall af tetanus och tris- 
mus efter operationer; det användes då i form af omslag, doppade 
i en lösning af giftet, och lagda på såret. Boussinqault uppgifver 
för öfrigt aig hafva sett en Kolnmbiansk general, som led af epilepsi, 
men förhindrade anfallen, då han till dem kände förebud, genom att 
intaga ett piller af curare. — Att detta ämne skulle vara indiceradt 
uti tillfallen af krampsjukdomar, toniska eller kloniska, således vid 
epilepsi och tetanus, synes kunna antagas af dess fysiologiska effekt, 
men svårigheten att dosera det för den enda väg, på hvilken det med 
säkerhet verkar, nemligen å sår^tan eller å sårade ställen, måste ännu 
Itminstone lägga bestämda hinder i vägen för dess användning. 
Först när fysiologiska experimenter lärt oss verkningame af Curare, 
inkommet i magen under olika förhållanden och i sammanhang der- 
med de doser, under hvilka det kan gifvas på denna väg, torde detta 
medel kunna upptagas till egentligt terapeutiskt bruk. 

Hr H. öfverlemnade det förevisade preparatet till Karo- 
Knska iostitutets samlingar och uppmanade till anställande af 
fBrsok öfyer dess verkningar på djur. 

Hr Ket tackade på Institutets vägnar för den värderika 
gafvan samt atlofvade att experimenter dermed framdeles skulle 
mtållas, då den patologiska institutionen kommit till stånd. — ^ 
Anmärkte för Ofrigt att äfven inv&rtes taget curaregift vore af 



70 

den vådligaste betkalfenhet, så framt det UDder passagen 
tr&ffade det minsta sår eller erosion. 

Hr Lamm omnftmnde att han 1847 öArenrarit de af Clande 
Bernard anställda experiment med pilgift på ^jar. Hundar^ pä 
hvilka försök anställdes dogo efter 48—60 sekunder. logen 
effekt inställde sig deremot, då giftet, på det sätt som vid de 
fysiologiska försöken användes, infördes i ventrikeln genom en 
artificiel magfistel medelst ett silfverrör. 

Ordföranden anförde att han af framlidne Prof. PEREiRik 
erhållit ett slags pilgift från engelska Guyana, kalladt Woarari 
och att Pereira ansåg detta gift hufvudsakligen härr<H'a från 
Strychnos toxifera. — Märkvärdigt är att detta gift visar verk— 
ningar som likna dem af opium. Vid undersökning hade i be— 
malde gift ej någon stryknin anträffats. Ordföranden ville 
erinra sig att man i England föreslagit och äfven försökt Wourari- 
giftet såsom motgift vid strykninförgiftningen. Då beredningen 
vore obestämd, så torde detta medel icke utan föregående analys 
böra administreras. 

SS Hr Lemchen framlade en inbjudning till »förening (6r 
frivillig vård af sårade och sjuke i f&lt» jemte förslag till stad- 
gar för denna förening samt uppmanade Sällskapets medlemmar 
att genom teckning af bidrag verka för denna sjukvårds ord- 
nande och utvidgning. 

Den 14 Februari. 

Hr Steömbsso ledamot. — Biblioteket — Constitniio epidemiei. -- Bratilianaka 
droger. — ViginaltnmÖrer. — Ledamot anmäld. — Reaebref från Hr v. Bubxn. 

= Sällskapets nyligen antagne ledamot Hr Sköldberg 
Sv. helsades af ordföranden. 

SS Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs, M. L., 
Bruksläkaren vid Finspång Gustaf Julius Strömbebg. 

=: Till biblioteket anmäldes: 

A skört Notioe of the Pharmacopoea fennica and Pharmiqy in 
Finland, by Dr N. P. Hambero. Oåfva af författaren. 

as Constitutio epidemiea under veckan från ooh med Böndagen 
den 6 till och med Lotdagen den 11 Februari 1866: 

Sjttkligheten ej betydlig. 



71 



1. 



Febiif typboidei 
MeniBg. cerebro-spin. 

Dipkthieria 

AsgiBa aembnaaoeft 

PertBttif 

Diarrhon 

Febns jmerpenlis ... 
Jthns intermittcxis . . 

Ab^ parotidca 

Tiriol». Yarioloidei 

TtiiaQK 

Scarlatiu 

htox. e rapor. earbon. 
Syphflia 



mukU prakHk aninUdo ^domtfall (fita 26 Iftkare): 



2, 

2. 

4 

3. 

1. 
27. 

1. 
13. 
U. 

3. 

a 

5. 

1. 

2. 



Oononiioaa 1. 

Menin^tii cerebralia 1. 

Åpoplexia cerebri .... 5. 

Neaimlgia 1. 

ConjanctJTitis 10. 

Otitig 9. 

Ang. toB0. & fandaiD 75. 

Lary ngo-tracheitis .... 8. 

Bronch. Cat bronch. 113. 

Pneumonia 6. 

Plenritia 1. 

Febris gaatr. simplez 23. 

Gastritis. Eoteriäs . . 3. 

Coiitu 4. 



Peritonitia 5. 

Hepatitia 1. 

Metritia , 1. 

Rbeamatiaaoi acatm 2L 

Erysipelaa 2. 

Erythema Dodoanm.. 1. 

Urtiearia 1. 

Zona 1. 

Funiocaliia 8. 

Rheam. recens afebrU. 7. 

CoDgdatio 4, 

890. 



2. Å hufvudstadeDs sjubrårdsanstalter: 

På J^n^tmer-kucfreäet: sjukantalet den 11 Febr. 269, hvaraf 152 
på afdelniDgen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pueumoBia 
3, rhenraatismus aeutns 3, febris typhoides 2, broncbitis 1, plenritia 
1, catarrboa veutriculi 1. 

På AUmåfma Garmsons-^fukkiuei: sjukantalet den 11 Febr. 186, 
hvaraf 94 pä afdelningen for invärtes sjuke; iukorone under veckaux 
broockitis 9, syphilis 4, gastritis 3, gonorrhoea 2, pneumonia 1. 

På Provisoriska åjukhuset: sjukantalet den 11 Febr. 172, hvaraf 
113 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 9, rheumatismus 
acutos 3, febris intermittens 1, delirium tremens 1, broncbitis oapil- 
Ivis 1, syphilia 1, pneumonia 1. 

På Allmänna Barnhuset: catarrbus intestinalis acutus 10, bron- 
elutis 8, pleuritis 4, broncbitis capillaris 2, pneumonia 2, angina 
membranacea 1, varicellse 1, urtiearia 1, furunculus 1, adenitis 1. 
PoHkUmken: broncbitis 4, adenitis 2, conjunctivitis purulenta 1, an- 
gina tonsillaris 1, febris gastrica simplex 1. 

På Barnsjukhuset: ajukantalet den 11 Febr. 56; inkomne under 
reckan: meningitis cerebralis 2, broncbitis 2, pneumonia 1, pleuritis 1. 

På ÅUmdrma Baml^dakuset: vårdade 26; metritis 2, febrh 
poerperalfs 1. 

På Bambårdshuset Pro Patria: belsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sf likhuset: sjukantalet den 11 Febr. 33; inkomne 
under veckan: otitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: ajukantalet den 11 Febr. 
1B8, hvaraf 82 mankön ock 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: ajukantalet den 11 Febr. 
19li hvaraf 160 från staden ocb 31 från länet; sypbilis 25, 
gononrhoea 2. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 11 Febr. 191; sypbilis 8, 
gonorrhoea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkamea vecko-rapporter): 
^ehitis 37, rbeiunatismns aeutns 19, diarrboea 16, febris inter- 
■Qttent 11, angina tonsillaris 11, febris gastrica simplex 10, variolte 
I ooogelatio 6. ophthalmia 6, gastricismua 4, sypbilis 3, dipbtberia 



72 «• • 

% aogina parotidea 2, febris typhoidas 1, daliriam treipaits 1, nea^ 
ralgia 1, otitis 1, gastritis aauta 1, cystitis 1, eryeipelas 1. 

4. I stadens fängelser: 

Nor^ Korrektions^nrattmngen: diarrhoda 2, bronchitis 2, furan— 
culas 1. 

= Generaldirektör Huss förevisade följande från Brasiliea 
erhållna och derst&des officinela droger: 

1) fhiktshcdet af Beriholetia exceUa; det skal, som uti 
sig innesluter de vanligen i handel förekommande s. k. Brasili- 
anska nöttema; hela frakten benämnes på portugisiska »CoatonAa 
de fiopucaia» eller sapucaia-kastanier. Så väl barken af sjelfva 
.trädet, som fraktskalen användas i medicin, båda i form af 
dekokt; 1— -2 ans af barken eller af de sönderstötta skalen 
kokas med 1^ liber vatten till 1 liber colatar; denna qvantitet 
fortares antingen hel och hållen på dagen, eller ock endast 
hälften. Begagnas för att förekomma recidiver af frossa, men 
framför allt mot kronisk blåskatarr; skall äfven visa sig verk- 
sam i morbas Brighti och diabetes. Utom såsom dekokt be- 
gagnas skalen äfven på det sätt att de fyllas med vatten, favilket 
sedan det stått att draget 6—12 timmar, drickes. 

2) fi^Ön af Copaifef*a officinalis^ det träd hvaraf copaiva- 
balsamen erhålles. Dessa frön skola vara ett bepröfvadt medel 
mot kroniska diarréer, såväl hos äldre personer som hos barn» 
isynnerhet om rödsot förutgått. Begagnas i pnlverform 10 — 20 
gran, 3 — 4 gånger på dagen. 

3) En flaska Pacarari-tinktur. Af 12 flaskor, som blifvit 
afsända från Rio, voro de 11 sönderslagna. Dr Francisco da 
Silva Castro, som skänkt denna tinktur, liksom de nyss före- 
visade drogerna, har medsändt en afhandling om Pacarari-plan'' 
tans medicinska bruk, hvarur Hr H. ansåg sig l)öra meddela 
dess uppgifna verksamhet mot Elephantiasis, särdeles som man 
i Europa ännu ej har något medel med säkerhet verksamt mot 
denna sjukdom. Växtens botaniska namn är Feltodon radicans 
enligt några författare, enligt andra Chenopodium repens; den 
kallas på landets språk orm-ört, derföre att den begagnas såsom 
motgift mot ormbett, särdeles skallerormens. De Brasilianska 
läkame använde den mot konstitationel syfilis och utslagssjuk- 
domar af åtskillig art Dr Castro, som förestår ett sjukhus, 
der 100 spetälske vårdas, har sålunda haft godt tillfälle att 
pröfva medlets verknmgar; han nppgifver, att ett 90 dagars 



^ . 73 

fortsatt imtodiskt brak af denna drog sisom extrakt och dekokt, 
bide ot- och invårtes, i fOrening med noggraua diet af ateslii- 
tände f&rsk mat samt dagliga ljumma, prolongerade bad, visat 
sig mäktigt att i många fall fnllkomligt bota^denna sjukdom; 
skalle efter några månader tecken till recidiv visa sig ftmyas 
kureo. 

= Hr Santesson föredrog om olika slag af va^no/tum^rer 
och förevisade preparatet af ett af honom nyligen exstirperadt 
Myoma Jibramatotumy som haft sis plats i bakre vaginalvfiggen, 
midt emellan fomix och introitus, samt redogjorde f5r opera- 
tionen. 

Hr Ket beskref närmare sjelfva tumören. Den liknade 
fullkomligt vanliga s. k. fibroider i uterus och visade äfven 
fiamma mikroskopiska byggnad. Den bestod nemligen till stor 
del af organiska rouskeltrådar, hviika, förenade i grofva bundtar» 
sluta sig i olika riktningar med mer eller mindre starka bind- 
?äf$knippen. De fbrra voro öfvervägande öfver de sednare, 
Derjemte förefunnos elastiska trådar i för dylika tumörer ovan- 
1^ riklig mängd. Som bekant är, benämnas dessa tumörer, 
hvilka sällan förekomma i vagina, men deremot äro ytterst van- 
liga i uterus, af Johannes Muller deamoider; sedermera har 
benämningen fibroid varit den allmännast antagna. Båda namnen 
äro dock oriktiga, då tumöi*erna bildas lika mycket eller mer af 
organiska muskeltrådar som af bindväf. ViRCHOW bar derföre, 
med afseende på det ena eller andra elementets förherrskande, 
benämnt dem myoma Jibramatosum eller fibroma mtfomatosum. 

Hr Santesson utlofvade f&r tidskriften ^n uppsats om dessa 
tumörer. 

Hr Anderson erinrade om huru sällsynta dylika svulster 
äro i vagtna, samt huru få fall deraf hittills blifvit observerade 
och exakt beskrifoa, hvarföre äfven Hr Santessons uppsats med 
stort intresse kunde motses. 

= Att till ledamot af Sällskapet antagas anmäldes af 
Urr Ket och Kjellberg Med. Licentiaten Jonas Gustaf 
Wilhelm Zander. 

- » Hr Santesson uppläste ett från Hr v. Duben, som 
fftr närvarande vistas utomlands, anländt bréfy hvilket skulle i 
tidskriften ingå. 



74 



— Ptof. 



Dm 21 F^mutrL 

Bnf frln Hr IiEixeb. — Hr ZAKinift ledtmot — Ledanifltor anatiade. 
Seikson och Dr WALurift ff. — BiUioUkel. — Conttitaitio 
Opiibasernai olika verkan. — Arbete i Farmakognoel 

sa Sekreteraren meddelade ett frän Hr Leuer ankommet 
bref, innehållande tacksägelse för hans antagande till Sällskapets 
ledamot, jerate vanlig skriftlig förbindelse. 

= Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs M. L. 
Jonas Gustaf Wilhelm Zander. 

= Till utländsk ledamot af Sällskapet föreslogs af Hrr 
BossAKDER och Samtesson: Geheime-Medicinalrådet, Professor 
B. Langexbeck i Berlin. 

£=s OrdfSranden tillkännagaf,^tt LMtaresällskapet åter för- 
lorat tvenne af sina ledamöter, nemligen Professorn, M. D., 
F. och K. Magistern, Gustaf Erikson samt Jubeldoktorn, 
K. M., R W. O., Samuel Wallner. — Prof. Eriksoo, som 
var fBdd 1789, antogs till ledamot 1819 och afled i Norrköping 
den 16 Februari vid 76 års ålder. — Doktor Wallner, som var 
Svenska Läkarecorpsens senior, fSddes 1778, blef ledamot i Säll- 
skapet 1819 och afled i Hudiksvall den 12 dennes, 86 år gammal. 

= Till btblwtéket anmäldes: 

Die Thermen von Teplitz-Schönau und die gleichzeitige An- 
wendung der Electricitet in deo exsudativen Krankheitsformen von 
Anton Ebbrlb Med. Dr. Prag 1864. 

=: Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 12 till och med Lördagen den 18 Februari 1865: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare): 



Febril tjphoides 4. 

Mening, cerebro-spin. 1. 

Diphtheris 11. 

Pertossii 5. 

Diarrhoea 27. 

Febrisiatermittent... 13. 

Angina parotidea 11. 

Variolae. Varioloidei 9. 

VariccU* 13. 

Scarlatina 6. 

latox. e vapor. carbon. 1. 

Syphilit 4. 

Oonorrhoea 2. 

Apoplexia cerebrt.... I 



Neuralgia 8. 

Conjonctiyitia 7. 

Otitia. 8. 

Ang. tons. le fancinm 81. 

Pericarditis 2. 

LaryDgo-tracbeitia. ... 10. 

BroQch. Cat. broncb. 114. 

Broocbitia eapiUaris. 5. 

Pnenmonia 10. 

Plruritia 5. 

Febris gaatr. aimplex 27. 

Gaatritia. Enteritia.. 8. 

Colitia 1. 



Peritonitia 8. 

Ictema 8. 

Metritia.: 8. 

RbeamatiapkOB aentua 24. 

Erysipelaa 4. 

Erythema nodoaam.. 8. 

Urticaria 8w 

Zona 2. 

Fnrnncolna 7. 

Carbuncalna 1. 

Stomatitia 1. 

Rhenm. reeena afcbril 8 . 

Samma 442. 



Typblit.&Perityphlit 2. 

2. Å hufirudatadena sjukvårdsanstalter: 

Få Serafoner-UuareUei: sjukantalet den 18 Febr. 268, hvaraf 
147 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheu- 
matismus aoutos 4, pneumoma 8| bronohitis 2, otitis 1. 



76 

Pi AUmOfma Oarmåtmå^téhmi: njakäniäkt den 18 Febr. 210, 
bvmf 118 på afddhiiiigen f5r uiTiriat tjuko; iokonne under t«ckui: 
iMOBebitis 13, diarrboM 6, aypbilis 3, pneumonia 8» febrit intor- 
nitteos 2, gonorrbosa 2, febris iypboidet 1, broacbitu oapillaria 1» 
plearitta 1, fbrunculua 1. 

På Prooiscfriuka ^vkkuBei: sjakao talet den 18 Febr. 201, bvaraf 
129 iBTirtcs sjuke; inkomne under vecka n: yariol» 24, rbeumatitnraa 
■eatus 4, delirinm tremena 3, pneumonia 2, sypbilis 1, ikromboaie 
1, febria gastrica simplei 1, ((astritis 1, eiysipelaa 1. 

På AUmOnna Bamhmet: broncbitis 9, catarrhus intestinalis ac«* 
tas 11, pleuritis 5, pneumonia 4, coojunctiTitis 3, eijtipelas 2, 
Tsrioellse 1, broncbitis capillaris 1, nephritis 1, erytbema fagax 1. 
PobkldinaDem catarrbns intestinalis acutus 2, conjunctivitis 2, dipbteria 
1, Tariolie 1, varicellss 1| pneumonia 1, adenitis 1. 

På Bam^ukhuatt: sjukantalet den 18 Febr.. 56; inkomne under 
▼eekan: 'diarrbcea 1, broncbitis 1, gastritis 1. 

På AUmOana Bamb^^dshmei: antalet vårdade: 23; febria puei^ 
peialia 5, endo-pararoetritis 8, mania puerperalis 1. 

På Bambårdåhuei Pro Pairia: febris puerperalis 1. 

På Diakom$9^ukhu8et: sjukantalet den 18 Febr. 31; endast iiiU 
af kroniska sjukdomar ba under veckan inkommit. 

På Stockhofmå Hoipiial för Sinnesrfuke: sjukantalet den 18 Febr. 
166, bvaraf 80 mankön ocb 86 qvinkön. 

På Stockholms åtada och låna Kurhus: sjukantalet den 18 Febr. 
180, hvaraf 149 från staden ocb 31 från lånet; inkomne: sypbilis 21. 

PraoisoriBka Kurhuatt: sjukantalet den 18 Febr. 47; inkomne: 
lypbilis 6, gononhcea 2. 

8. Bland de fattiga, (enligt fattiglåkarnes vecko-rapporter): 
broncbitis 44, pneumonia 18, variolte 16, rbeumatismus acutus 13, 
angina parotidea 12, diarrhoea 12, catarrhus gastro-intestinalis acutus 
10, cougelatio 8, angina tonsillaris 5, gastricismus 5, erysipelas 5, 
ophtbalmia 4, febris typhoides 2, delirium tremens 2, neuralgia 2, 
angina membranacea 1, angina parotidea 1, sypbilis 1, apoplexia 
cerebri 1, tetanus 1. 

4. I atadena fängelaer: 

Narra K^rrektionaHnråämngan: diarrhcsa 3, broncbitis 2. 

a= Generaldirektör Huss föredrog om opiibaaemaa oUka 
verkan. 

Sedan under sednare tiden opium, såsom sådant» börjat komma 
något utur bruk ocb dess alkaloider numera oftare begagnas, bos 
oss bufvudsakligast tvenne af dem, morfin ocb kodein, tror jag det 
böra intressera Sällskapet att få kännedom om några af de olika 
verkningame utaf dessa ocb öfriga uti opium innebflUnn saltbaser. 
Då Claudi Bibnard nyligen offentliggjort några fysiologiska ex* 
perimenter i detta bänseende, får jag i korthet anföra det bufvad* 
•skligaate af de resultatet till bvilka han kommit rörande de sopo- 
riiislu och toxiaka egenskaperna bos aez af opii beståndsdelar; ban 



76 

aäger tig dock endast nu börjat sina undersökningar, ooh betnktar 
hvad han hitintills erfarit blott såsom en inledning till något full- 
ständigare. De sex opii beståndsdelar, med hvilka han hitintills 
experimenterat, äro: morfar narctin, kadeifh narkaUn, papaverin och 
Ubcdn; experimentema hafva med alla dessa blifvit verkställda me- 
delst injektioner i den subkutana bindväfven, emedan han funnit att 
absorbtionen på denna v8g försiggår regulierast och lemnar de si- 
kraste och mest komparabla resultater. De tre förstnämnda af deaaa 
hafva soporifiska egenskaper; de tre sednare sakna dylika. Ehum 
således morfin, narceiu ooh kodein verka soporifiskt, göra de detta 
dock ej på samma sätt, utan hvar och en af dem på sitt egna och 
karakteristiska. 

1) Morfin. Djur, som genom morfin blifvit försatta uti djup 
sömn, synas vara fullkomligt känsellösa och kunna ligga flera tim- 
mar ntan att göra den minsta rörelse; om man nyper dem i extre- 
miteterna äfven ganska hårdt, visa de sig ej erfara någon känsla 
deraf förrän efter itererade försök. För ljud deremot äro de känsliga, 
så att om något dylikt, äfven mindre betydande, hastigt framkallas, 
uppvakna de, kunna till ooh med springa upp, men falla genast till- 
baka uti den narkotiska sömnen. Durationen och intensiteten af 
sömnen stå i nogaste samband med den dos som blifvit använd, 
men sättet för uppvaknandet ooh djurets förhållande derefter äro 
karakteristiska. Hundar t. ex. synas, när de uppvakna, likasom yra 
med stirrande ögon, och då de resa sig upp för att gå, &ro de bakre 
extremitetema släpande, liksom halfk paralyserade; de synas förskräckta, 
förvirrade, känna ej sin egare, söka undfly och gömma sig på det 
mörkaste ställe de kunna komma åt. Dessa yttringar qvarstå flera 
timmar och ofta åtgå tolf timmar innan de fullständigt återhemtat sig. 

2) Kodein, Sömnen efter kodein blir aldrig så djup som efter 
morfin; djuret kan alltid lätt väckas, vare sig genom vidröring eller 
genom buller; det synes snarare vara döfvndt än söfdt; för ljud är 
det särdeles känsligt; vid minsta dylikt får det ryckningar i extre- 
mitetema, vid något starkare springer det upp och söker fly. Sen- 
sibiliteten blir sålunda vida mindre döfvad genom kodein än genom 
morfin. Särdeles karakteristiskt olika är uppvaknandet utur sömnen 
efter kodein mot efter morfin. Djuret vaknar hastigt och utan tecken 
till yrhet eller förskräckelse; ögonen äro naturliga, gången visar ej 
något tecken till svaghet i de bakre extremitetema; det visar sig 
lifligt och genast uti fullt naturligt tillstånd. 

Till förtydligande af de olika verkningarne af dessa båda sub- 
stanser må följande experiment anföras. Tvenne handvalpar af lika 
ålder och lika storlek narkoliserades, den ena med klor-morfin, den 
andra med klor-kodein; efter en qvarts timme voro båda i fullständig 
sopor, uti hvilken de lågo orörliga mellan 3 — 4 timmar. Då de nu 
uppväcktes kontrasterades bådas beteenden på ett högst märkligt sätt; 
den »morfineradcA var dusig med stirrande uttryckslösa ögon, släpade 
bakbenen vid gående och igenkände ingen, ej en gång sin »kodeiue- 
rade» kamrat, som genast efter uppvaknandet var liflig ooh munter 
samt sökte på allt vis genom lek uppigga sin dnaiga medbioder. 



rt 

Tvenne dagar birefter förnyades experimentet, men omvändt» så att 
den som förra gåogen blef morfinerad na blef kodeinerad och tT&rtom; 
dosen af medlen voro båda gångerna desamma (5 centigram injice- 
rade i bindvafven) och verkningarne voro afven till alla delar de- 
samma; den som föregående gången morfinerades, men nn kodeine- 
rades var vid uppvaknandet liflig och munter, den andra deremoi 
dttsig, slö och med släpande gång. Båda gångerna återfiugo de mor- 
finerade hundame först följande dagen sitt naturliga humör, de ko- 
deinerade genast efter uppvaknandet. 

3) Narcein. Sömnen, som framkallas af denna substans, öfver- 
ensstammer i vissa hänseenden med den af morfin, i andra med den 
af kodein, men ar dock olik med bådas. Narcein är den kraftigast 
sorongifvande beståndsdelen af opium. Djuren sofva betydligt dju- 
pare af narcein än af kodein, men hafva dock ej den blytunga somu 
som efter morfin, utan uppfatta temligen lätt nypningar och vidroring. 
Sömnen af narcein karakteriseras synnerligast deraf, att djuren under 
densamma ej uppfatta något ljud, huru starkt det än är, då deremot 
under aömn af morfin äfven svagare ljud uppfattades och under den 
af kodein känsligheten for ljud var mycket stegrad. Vid uppvak- 
nandet förete djuren ett tillstånd ungefar midt emellan det efter 
morfin och kodein, de äro h varken så dusiga, yra och förlamade, 
som efter morfin, men ej heller så lifliga som efter kodein. 

Äf dessa experimenter följer sålunda att de anförda trenne sub- 
stanserna framkalla en sömn till viss grad karakteristisk for hvardera. 
Besultaten hafva utfallit enahanda vid försök på hundar, kattor, ka- 
niner, marsvin, råttor, dufvor, sparfvar och grodor. Såsom resumé 
af de tre substansemas verkningssätt mA ett intressant experiment 
anföras. Tre lika stora råttor söfdes, en genom hvardera af de tre 
snbstansema, och lades uti en och samma bur af metalltråd. Då 
buren vidrördes så att ett svagt ljud framkallades, spratt den kodei- 
nerade råttan högt till, de andra tvenne lågo orörliga; vid starkare 
ljud ryckte äfven den morfinerade häftigt till; den na rceinerade rörde 
sig ej äfven vid mycket starka slag på buren. Vid uppvaknandet 
var den kodeinerade genast munter och liflig, den narceiuerade något 
mindre kry under det den morfinerade behöfde flera timmar för att 
bemta sig från sin dusighet. 

Dessa nu af Bernard framställda resultat till foijd af en lång 
serie experimenter äro ej för läkareu något egentligt nytt, emedau 
hvsrje erfaren läkare väl känner att morfin framkallar en tung sömn 
med eAerfÖljande dusighet och bufvudvärk samt känsla af allmän 
slapphet, t»å till själ som kropp, då deremot kodein gifver en lätt 
sömn, efterträdd hvarken af bufvudvärk eller känsla af förslappning, 
ntan tviirtom en känsla af vederqvickelse och stärkta krafter. Med 
narcein firo under sednare tider terapeutiska försök gjorda af Béhikr 
ocb pubticerade uti Bulletin general de thérapeutique, dessa synas 
fullt öfverensstämraa med Bernards of vananförda uppgifter. Sjelf 
br jag for några och 20 år sedan på Professor MosAKDaas begäran 
gjort försök med narcein, som jag af honom erhöll; jag fistade mig 



78 

då ej vid annat än att undersöka dew aomngiffande förmåga och 
nppgaf att jag ansåg densamma lika med moiinering. 

Sedan Bernard redogjort för försöken rörande opiibaaemns 
sc^orifiska verksambet, lem nar han ftfven redogörelse för deras toxiska 
förmåga. Emellan dessa båda verkningssätt synes ej någon bestämd 
relation kunna etableras, eftersom t. ex. morfin, som visar sig hafva 
en så framstående soponfisk förmåga, bar deremot en myeket lå^ 
toxisk o. s. v. — De toxiska verkningarne sönderfalla i tvenne, den 
egentligt toxiska och den konvulserande. Den häftigast toxiska verkan 
har tebain; skillnaden mellan denna substans och morfin är så be- 
tydlig, att dä 10 centigram klor-tebain, injiceradt uti en ven på en 
större bund dödade bonom inom fem minuter, dödades en hund af 
lika storlek ej genom injektion af ända till 2 gramm klor-morfin. 

Jag förbigår den speciela framställningen af opiisubstansemaa 
toxiska och konvulserande verkningar och anför endast slutreanltaten 
•f de gjorda experimenterua. Dessa resultater gifva vid handen, att 
opii substanser verka hvar och en på sitt sätt i följande ordning: 

Soporifitk verkan. Toxisk verkan, Konmdeeremde verkan* 

1. Narcein. 1. Tebain. 1. Tebain. 

2. Morfin. 2. Kodein. 2. Papaverin. 

3. Kodein. 3. Papaverin. 3. Narkotin. 

4. Narcéin. 4. Kodein. 

5. Morfin. 5. Morfin. 

6. Narkotin. 6. Narcein. (?) 

Häraf följer att endast tre af opii substanser hafva soporifisk 
förmåga; alla hafva deremot, ehuru i olika grad, toxisk; hvad den 
konvulserande angår hafva väl alla blifvit härunder uppförda, men 
bärvid får anmärkas att narcein synes, enligt hitintills gjorda expert- 
aienter, sakna förmågan att framkalla konvulsioner, emedan de med 
denna substans förgiftade djuren dö, utan föregående konvulaioner, 
under symtomer af allmän förlamning. 



Det nu anförda gifver anledning till ganska vigtiga anmärkningar: 
först och främst rubbas den åsigten, som hitintills varit hyllad, att 
verkningarne uti terapeutiskt hänseende af en drogs olika bestånds- 
delar skulle vara med hvarandra, om ej öfverensst&mmande, dock 
åtminstone analoga, och vidare att den analogi man velat konstatera 
i verkningar mellan droger hemtade från samma växtfamilj ej gema 
kan antagas såsom gällande. Här se vi nemligen att en och aamma 
drog, härstammande antingen från en och samma växt eller från 
flera växter af samma familj, innehåller flera ämnen, som till sin 
verksamhet äro ej endast hvarandra olika, utan till och med rakt 
motsatta. Som exempel må anföras: narcein har den kraftigaste 
aömngifvande förmågan, men har ingen hitintills iakttagen förmåga 
att framkalla konvulaioner; tebain saknar helt och hållet aömngif- 
vande förmåga, men har deremot den kraftigaste förmågan att orsaka 
konvulaioner. Narkotin bar en ganska kraftig konvnlsezande fomiåga. 



Ba beailtcr al slU opii bestlndadelar d«a tvagMto toziska o. s. v. 
De fortsatta andenökmngar som Bernard oilofTar lira Tal nftrmare 
belyaa dessa frågor och sannolikt synes mig att terapien kan komma 
itt i en framtid uti opium eller r&ttare uti dess särskilda bestAnds* 
delar erhålla l&kemedd af större betydelse ftn hitiDtills. 

Hr L2VIN yttrade, att, eham de anställda fSrsöken såTål 
i fyakdogiskt som terapentiskt hänseende yoro af stor vigt, lik- 
Til genom dem bevis på de olika preparaternas skiljda inverkan 
på menniskor ej kunde anses vunna, då nemligen försöken hit- 
tills endaat blifvit anställda på 4jar, och erinrade för öfrigt om 
det olika inflytande som opiiun eger pi olika personer samt om 
Browns kända Tttrande »Opinm roeherde non sedat» — Pä 
personer med hög intelligens och lifligt lynne har det sedativa 
medlet t. ex. som bekant ofta en verkan motsatt till den van- 
liga. Så erinrade sig Hr L. huru framlidne landshöfdingen 
Haas Järta, som Hr L. nnder en svår sjukdom vårdat, då 
lian erhållit morfin, derigenom ej föll i sönm, utan tvertom rå- 
kade i ett exstatiskt tillstånd, hvarunder hans omdöme fick en 
högst egendomlig klarhet och skärpa. 

Ordföranden anmärkte, att hvad specielt narkotin angår, 
större qvantiteter deraf kunna intagas utan påföljd af narkos, 
hvarföre äfven detta ämne af en känd engelsk författare erhållit 
benämningen ^»Anarkotin»^ 

Med anledning af frågan om olika inverkan af opium an- 
förde Hr Lamm, att han nyligen vid en interkostalneuralgi hos 
ett fruntimmer användt en subkutan injektion, hvarvid endast 
ingick ^ gr. svafvelsyrad morfin. Oaktadt den låga dosen hade 
likväl svåra narkotiska symtomer inträdt. Således eger olika 
subjektiv disposition äfven rum vid användande af morfin enligt 
denna metod och ansåg Hr L., att man möjligen vid dylika 
ondantagsförhållanden hade mera att befara häftig och hastig 
verkan af injektionerna än då medlet invärtes administrerades. 

Hr Santesson meddelade sin erfarenhet från Serafimer- 
lasarettet om de snbkntana morfiniiyektionema, hvilka der under 
sednare åren alltmera kommit i bruk vid nenralgier o. s. v., 
men företrädesvis vid fall af delirium tremens, då patienten 
visar sig motsträfvig och vägrar att svälja. Medlet insprutas 
å ena extremiteten i dos af |, | till ) gran och någon anled- 
niog att frångå denna metod har hittills å Lasarettet ej före- 
kommit 



80 

=s OrdfSranden fSstade Sklkkapets nppniärksamhet på en 
af Med. Lic. S. O. Lindberg atgifven afhandling »Om de of- 
ficinela barkame.» Detta arbete hade af författaren blifvit till 
Professors-CoIIegiam vid Kongl. Karolinska Medico-Klrargiska 
Institutet ingifvet såsom prof-scriptuni för Medicine Licentiat- 
examen. Samma afhandling hade såsom disputation pro grada 
medico blifvit af författaren försvarad sistlidet år i Upsala. 

En kompetent domare. Professorn i materia medica och medi- 
cinsk naturalhistoria vid K. Karolinska Institutet, Hr P. F. Wahl- 
BSRO, har uttalat ampla loford öfver ifrågavarande afhandling och 
tOldelat den vitsordet cum insigniori laude approbatur. Hr W. 
nämner bland annat, att afhandlingen' på ett förtJenstfuUt sätt 
ådagalägger skicklighet i bearbetning, sakkunskap, klarhet och be- 
stämdhet i föremålens ordnande och beskrifning m. m. Hr H. in- 
stämde uti de loford, som blifvit författaren tilldelade for hans opus, 
och tillade att hvar och en som gör sig besvär att genomläsa ar- 
betet säkert kommer att inse att författaren i hög grad är i be- 
sittning af förmågan att med noggrannhet och ursloljning iakttaga 
de mest utmärkande egenskaperna hos naturföremålet samt att på 
ett tydligt, lättfattligt och bestamdt sätt framställa sina iakttagelser. 
Författarens framställningssätt är fritt från onödigt ordsvall, arbetet 
egnar sig derföre särdeles väl till studerandes undervisning uti 
farmakognosi; önskligt vore att författaren ville låta ifrågavarande 
arbete efterföljas af öfriga växtdelar tillhörande materia medica, så 
att en fullständig, lärorik och lämplig lärobok i denna vetenskaps- 
gren hos oss kunde erhållas. 

Arbetet begynner med en allmän beskrifning af barkame, uti 
hvilken deras histologiska beskaffenhet är med fuUständighet af- 
handlad. 

.Författaren indelar barkarne uti följande fyra afdelningar: 

1) Quina-barkar, 2) Bittra och sammandragande barkar, 
3) Skarpa barkar. 4) Äromatidka barkar, 

Cinchonabarkarne äro med omsorg och skicklighet afhandlade, 
man ser att författaren noga studerat och väl användt de bästa 
arbeten i denna väg af Wsddell. Delomdre & Boucbabdat och 

J, B. HOWARD. 

Quina- (china-) barkarne delas i a) gula, b) röda och c) bruna 
barkar. 

På falska chinabarkar finnes en fullständig förteckning. 

Hr H kunde icke underlåta att anmärka några namnfor- 
andringar. 

I stället for Cortex Cinchonn eller Cortex Chin», skrifver Hr 
L. alltid Cort QtdncB, hvilket visserligen är i enlighet med den ur- 
sprungliga benämningen, således rättare, då detta namn hittills icke 
blifvit hos oss begagnadt, hade det vanliga namnet dock inom 
parentes bort bifogas. 



81 



I saimnanliang banned skrifVer Hr L., Qainasyra, Quinagarf- 
sjn, Qninarödt; Hr H. ansåg att Berzxiji benämningar, Chinasyra, 
Gunagarfsyra och Chinarödt hade bort bifogas, om ej bibehållas. 

Oenusnamnet Cinchona, stafvar Hr L. Chinchona; flera för- 
fattare liafra anmärkt att grefnnnan C. skref sitt namn: del Chinchon^ 
men de utmarktaste arbeten i ämnet, t. ex. de af ofvannämnde för- 
fattare hafva bibehållit det Linnéiska namnet. Att Linné sjelf hade 
vil reda på ham ifrågavarande grefyinna stafvade, ses uti hans 
diaputation »De Cortice peruvianox», der följande ord återfinnas: 
*Anno 1640 nxor proregis Hispanici, tu ne Comitis del Chinchon, 
tertiana interroittente rehementi, quse saepius epidemice in ea regione 
grassatur cortice sanata fuit.» Hr H. trodde att det varit bättre 
att bibehålla det Linnéiska namnet. 

Ben 28 Februari. 

Liftnedko» Nxbman t- — Sällskipeta porträttsamling. — Constitntio epidemica. 
— Sunmanråxningar mellan hjerta och hjertsack. — Missfoater. — Laft- 
vexling och appivärmning. 

== Ordföranden tillkännagaf, att Sällskapet åter förlorat 
es af deaa ledamöter, nemligen f. d. Regementsläkaren, Lifme- 
diciis och Riddaren af Nordstjeme- och Wasa-Ordname, M. D. 
och K. M., Wilhelm Samuel Nerman, som i dag på mor- 
gonen aflidit tillfölje af ett slaganfall efter några få dagars sjuk- 
dom. Den aflidne var född 1795 och hade sedan år 1822 varit 
medlem af Läkaresällskapet. 

= Ordföranden meddelade att, enligt Sällskapets beslut af 
den 6 sistlidne December, tryckta bref nu blifvit afsända till 
likaresällskapets samtlige ledamöter i landsorten, med anhållan 
om insändande af fotografikort till SäUekapets porträUsamlinff 
och uppmanade de närvarande att inlemna sina resp, fotografier 
till sekreteraren eHer bibliotekarien. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
äen 19 till och med Lördagen den 25 Februari 1865: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 27 läkare): 



ftlJris typhoidea. ... 1. 

Öipktheria 4. 

Asgiö» membnnacca 2. 

^ertmaia 4. 

%lerma 1. 

WicBteria 2. 



''^ria intermitteaa . . 
Japaa parotidea .... 
l«iol«. Varioloidca 

^irietllÄ 

^lalina 

Morbflli 

•'??Mlis 



40. 
18. 
16. 
10. 

3. 

8. 

1, 

6. 



Gonorrhoea 6. 

Meningitit cerebralia 1. 

Apoplexia cerebri .... 1. 

Conjanctiritis 10. 

Otitis 2. 

Aog. toiis. & fancinm d3. 

Lary Dgo^tracheitis .... 10. 

Bronch. Cat. bronch. 197. 

Bronchitia capillaris. 5. 

Pneamonia 8. 

Pleoritis 2. 

Febris gastr. aimplaz 12. 

Oaalritis. Enteritia . 4. 

TyphUt.&Perityphlit. 1. 



Peritonitis 4, 

Icteroa 1. 

Nepbritia 2. 

Rheamatiamna acntna 15. 

Eryaipelaa 8. 

£ryihema nodoaum.. 2. 

Urticaria 2. 

Zona 2. 

Furunculua 1. 

Congelatio 1. 

Bheam. reoena afebril. 2. 

Summa 448. 



Fdrkaudlmgar 1865. 



82 

2. Å bofvodatadens ajokvårdsiuistaUer: 

På Serqfimer4aaaretiei: ajakantaUt åen 25 Febr. 266, hvaraf 
146 på afdelningen (or in^rtes sjnke; iakomne under veckan: piieu- 
monia 8, i'liettmati8mu6 aoatus 2, brooebitia I, piearitia 1. 

På AUmdnna Oarniacfna^vkhuset: sjukantalet den 25 Febr. 194, 
bvaraf 117 pfi afdelningen för invärtes ajuke; inkomne under yeckan: 
sypbUia 3, gonorrfaoaa 3, bronchitia 3» pneumonia % dyaenteria 1, 
icteraa 1, nephritis 1. 

På Prwuariaka sfukkuaet: sjukantalet den 25 Febr. 205, bvaraf 
138 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variol» 27, pneumonia 
3> delirium tremens 2, diarrboaa 1, febris intermittens 1» febris 
gaatrica simplex 1, congestio cerebri 1. 

På ÄUmOnna Barnhuset: broncbitis 11, bronchitis capillaris 3, 
pleuritis 3, catarrbua veniricnli acutua 3, varicellse 1, conjunctivitis 
1, gaatritis 1, erysipelaa 1. PoUkUmken: bronchitis 3, catarrbua 
intestinalis 3^ diphteria 1, angina parotidea 1, febris intermittens 1, 
conjunctivitis 1, angina tonsillaris 1, laryngo-tracheitis 1, pleuritis 1, i 
peritonitis 1. I 

På Bamsfukhuset: inkomne under veckan: conjunctivitis S, pneu- ' 
monia 2, pleuritis 1. 

På AUmOnna Baimbårdahnaat: antalet vårdade 16; febris puer- 
peralis 4, parametritis 1. 

På Bambördahusei Pro Patria: helsotillståndet godt 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 7; belaotill- 
ståndet godt. 

På Diakomss-sjukhuset: sjukantalet den 25 Febr. 32; inkomne 
under veckan: diarrfaoea 1, rhenmatiamus aeutos 1. 

På Stockholms HospiUd för Sirmes^uke: ajukantalet de& 26 Febr. 
168» hvaraf 81 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 25 Febr. 
175, hvaraf 146 från staden och 29 från länet; inkomne: syphilis 20, 
gonorrhoaa 1. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 25 Febr. 44; syphilis 7, 
gonorrhcea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkamea vecko-rapporter): 
bronchitis 46, diarrhcea 23, pneumonia 17, varioke 16, febris ga- 
atrica simplex 13, rheumatismua acutus 12, angina tonsillaris 9, 
febris intermittens 7, gaatricismus 7, congelatio 6, ophthalmia 4, 
delirium tremens 3, pleuritis 3, angina parotidea 2, scarlatina 2, 
gaatritis acuta 2, febris typhoides 1, syphilis 1, apoplexia cerebri 1, 
peritonitis 1, nephritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhcea 2, angina tonsillaris 1, 
bronchitis 1. 

= Generaldirektör Huss anförde följande bidrag till rfiu- 
gnosen af sammanväxningar mellan hjerta ock hjertsåok. 



88 

Di diagDOsen af detta tillstånd är i många fall särdeles 
srar att med bestimfiiet uppgöra och författanies uppgilter äro 
i åtskilliga häaseenden bvaranära motsägande, rörande nppgifna 
teckens väfde, måste hvarje uppgift» som kan bidraga till någon 
nämare upplysning vara välkommen. Det är derföre jag med- 
delar fSiljande af Professor Feibdreich i Heidelberg. Prof. F. 
bar nemligen observerat tvenne fall af total sammanvftxning 
mellan hjetta och bjertsäek med några follkomligt öfveren»- 
stammande tecken från halsens vener och är det på dessa tecken 
han faster uppmärksamheten. 

Det en tid, t. o. m. såsom patognomoniskt, antagna tecknet 
på ifragavBrande sammanväxning, nemligen tillbakadragning af 
ett eller flera af intercostalrommen vid Igertats systoliska schock, 
har sednare rafarenbet visat vara otillfSrlitligt, åtminstone såsom 
ensamt stående, emedan det kan förekomma under vissa för- 
hållanden, oberoende af bvarje sammanväxning mellan bjerta 
och säck, ja t o. m. saknas då pericardiom är anväzt till IVanure 
bröstväggen eller till ryggkotorna. Skoda har nemligen förklarat 
interoostalrummens tillbakadragoing vid den systoliska schocken 
vara hufvudsakligast beroende just på dessa sednare anväxningar. 

De symtomer Prof. F. uppgifver sig iakttagit äro i korthet 
följande: då handen lägges öfver hjerttrakten erfares en schock af 
hela hjertats volym mot bröstväggen, men denna schock är ^ 
systoiisk utan diastolisk; härom måste man förvissa sig genom 
anskultation, att schocken nemligen är isokron med andra hjert- 
ljudet. Inspekteras nu hjerttrakten synes bröstväggen vid denna 
diastoliska schock höja sig eller liksom utvidgas, och detta så 
mycket tydligare, ju tydligare tillbakadragning af intercostal- 
rummen vid systole försiggått. I samma tidsmoment, som den 
diastoliska schocken, försiggår ett hastigt sammanfallande af 
jugnlarvenerna jemte tydlig indragning af superclavikular- 
regional; under systole äro nemligen jagularvenema spända och 
saperclavikularregionen fylld. Detta förhållande repeteras vid 
hvaije diastoie och systole. Det är härpå Prof. F. fäster upp- 
märksamhet och antager ett dylikt förhållande såsom karakte- 
ristiskt, så vidt slutas kan af endast tvenne observerade, och 
med hvarandra fullt öfverensstämmande fall. Sålunda skulle 
diastolisk schock med höjning eller utvidgning af bröstväggen ske 
isokron med ett hastigt sammanfallande af jugnlarvenerna och 
indragning af snpraclavikularregionen; systoiisk tillbakadragning 
af intercostalrummen isokron med utspänning af jugnlarvenerna och 



84 

supraclaviknlarregionen, då de förekomma tillhopa, vara säkra 
diagnostiska tecken på totala sammanv&xningar mellan hjerta 
och hjertsftck. De båda af Prof. F. anförda fallen slätade med 
död och kunde sålanda genom liköppning konstateras. 

Hvad nu förklaringen af dessa diagnostiska tecken angår, 
så år, hvad först beträflPar den diastoliska schocken och bröst- 
korgens samtidiga höjning, detta en naturlig följd af den forut- 
gående systoliska tillbakadragningen; men förklaringen af den 
hastigt försiggående depletionen af jugularvenema blir något mera 
komplicerad. Prof. F. antager följande: genom hjertats systo- 
liska tillbakadragning måste en sammantryckning af bröstets 
organer ega mm och härigenom venerna hindras att uttömma 
sig; de blifva derföre under systole utspända; då nu vid diastole 
denna tryckning upphör, uttömma venerna sig hastigt och sam- 
manfalla; härförutan uppkommer ock vid systole en dragning 
och förlängning af de stora kärlen, företrädesvis af vena cava 
superior, h varigenom blodloppet uti denna ven hindras; vid 
diastole upphör denna dragning och blodloppet blir fritt 

s? Hr Kr. Loven förevisade och demonstrerade ett af 
Hr ScHAOERSTROM till Karolinska institutet benäget öfver- 
lemnadt ofuUgånget foster, som företedde en höggradig fissura 
abdofmnaUå med kloakbildning, spina bifida sacralU m. fl. miss- 
bildningar: 

Framsidan af buken från några, linier nedanför svärdbrosket 
till den i detta fall öppna blygdbensfogen intages af en stor 
rund säck, hvilkens tunna väggar bildas af tvenne skilda lager 
— ett yttre, som utgör en omedelbar fortsättning af huden och 
ett inre, som bildas af bukhinnan. På undersidan af denna säck 
vid pass en tum från blygdbensfogen befinner sig en aflång 5 
centim. hög och 3 centim. bred Öppning med jemna, något upp- 
drifna kanter, hvilken leder till en rymlig kavitet — kloaken — , 
som af ett tviUrgående veck delas i tvenne afdelningar, en öfre 
och en nedre. Den förra var vid fostrets framfödande fylld af 
bambeck och visar sig såväl härigenom som på grund af slem- 
hinnans beskaffenhet motsvara blindtarmen. I dess öfre vägg 
utmynnar tunntarmen genom en sprickformig, af tunna valvel- 
artade kanter begränsad öppning. Nedtill och bakom det om- 
nämnda vecket, som skiljer denna afdeluing af kloaken från den 
nedre, leder en större Öppning till groftarmen, som helt och 
hållet bakom buk hinnan sträcker sig uppåt i form af en vid 
blindsäck. 



85 

Den nedra afdelningen af kloaken bildas af orinblåsans 
bakre v&gg. Dess slemhinna är i midten ojemnt appdrifven i 
en mängd veck och knölar^ hrilka tillsammans bilda en hjert- 
formig fignr med nedåt riktad spets. I öfrigt är väggen nästan 
fullkomligt slät och öfvergar helt omärkligt i de yttre betäck- 
ningame. Nära medellinien, strax nedanför den hjertformiga 
ansvällningens nedre kant finnas tvenne fina« osymmetriskt be- 
lägna öppningar, ledande till korta, blindt slntande kanaler, — 
sannolikt rndimenter af njurarues ntförsgångar. Något högre 
upp och till höger finnes en annan af den här ojerona slemhin- 
nans veck och exkrescenser nästan dold öppning, genom hvilken 
sonden intränger i en trång, af tjocka resistenta väggar omgifven 
kanal, som i riktningen oppåt och utåt löper bakom bakhinnan 
och slutar med en trattformig, i peritonealkaviteten fritt utmyn- 
nande och af franslika bihang omgifven öppning — den högra 
modertrumpeten. På venstra sidan finnes ingen dylik kanal 
(hvilken måste anses motsvara den s. k. Milllerska gången eller 
ena hälften af lifmodren), men väl högt upp i bukkaviteten i 
trakten af venstra binjuren en modertrumpet, som eftor ett kort 
förlopp slutar blindt, och under densamma i ett veck af buk- 
hinnan en liten äggstock. 

Af yttre könsdelar finnas endast rudimenter af de stora 
blygdl&ppame, samt mellan dem en trång, nedtill af ett tunnt 
hudveck begränsad öppning, genom hvilken en fin sond endast 
intränger ett par lioier. Åndtarmsöppningen saknas alldeles. 

Ofvanför kloaken innesluter peritonealkaviteten utom lef- 
vem, som är något förändrad till form och läge samt mottager 
den korta nafvelvenen från venster, endast magsäcken, n^jelten 
och största delen af tunntarmen, hvaremot, såsom f5rut är 
nämndt, allt hvad som finnes af groftarmen ligger helt och 
hållet bakom bukhinnan. Denna visar i följd deraf en särdeles 
enkel anordning isynnerhet med afseende på bildningen af stora 
omentalsäcken, hvars ursprungliga uppkomst såsom en vid ven- 
trikelns omvridning bildad instjelpning af desss. k. mesogastrium, 
såsom Joh. Malier först visat, är fullkomligt tydlig, alldenstund 
förloppet här icke såsom vid den normala utvecklingen grumlas 
genom omentets sammanväxning med mesocolon transversum. 

Utom den klyfning af sacralregionen, som betingar spina 
bifida visar ryggradens lumbaldel en högst betydlig framåtkrök- 
ning, såsom vanligen är händelsen vid svårare fall af fissura 
abdominalis. 



SS 

SfaitligMi viMk foatvets fötter Tackra speciaiiMi den ena af 
p«f varu» den andra af jMa ealcanew (bockfot). 

SS OeneraldirdsjtOr Berlin lemnade en kort ledogörebe 
fihr Imfmdsakliga inneh&Ilet af den reseberättelse, hvilken in* 
genU^ren E. A. Wdcak afgifvit efter en på allmän bekostnad 
verkställd resa, i ändamål att taga kännedom om i utlandet 
använda oUka metoder fttr nppvännning och ventilation af sjok- 
hus, skolor och andra offentliga lokaler och hvilken berättelse 
vid sammankomsten den 17 Januari blifvit af Greneraldirektör 
Hnas till Sällskapet öfverlemnad. 

Hr Wiman hade under sin resa besökt London, Paris, 
Berlin, Dresden, Wien och åtskilliga andra städer i Tyskland. 
Apparaterna fSr uppvärmning voro beskrifna under fem olika 
kategorier, nemligeu: a) kakelugnar och kaminer; b) kaloriferer; 
c) cirkulerande varmt vatten med lågt eller högt tryck, öppna 
eller slutna systemer; d) ånga, ledd in i rör eller kaminer från 
gemensam generator; e) vatten, värmdt med ånga från särAild 
generator. -« De på olika ställen använda konstrnktioner voro 
tydligt beskrifna samt hvarderas fördelar och olägenheter finam- 
hållna på ett sätt, som visade att författaren både ur veten- 
skaplig och praktisk synpunkt förstått att bedöma de dervid 
verkande momenter. 

De inrättningar för åstadkommande af luftvexlingi hvilka 
anbringas i sammanhang med uppvärmningsapparatema, afhand- 
lades vid dessa senare. Deremot beskrefvos, efter en framställ* 
ning af den s. k. naturiiga ventilationens otillräcklighet, särskildt 
de fristående ventilationsapparatema, grundande sig antingen på 
den genom temperatur-differenser störda jemvigten hos luftmas- 
sorna, eller på en medelst mekanisk kraft åstadkommen indrif- 
ning (pulsion) eller utsugning (exhaustion) af lufU Med rätta 
gaf författaren den med pulsion verkställda mekaniska ventila- 
tionen företrädet, såsom kraftigast och jemnast. Afren i denna, 
för den så att säga medicinska byggnadskonsten ytterst vigtiga 
aldelning af reseberättelsen, visade sig författaren såväl vid 
beskrifningame som vid bedömandet af olägenheter och fördelar, 
fullkomligt hemmastadd på hithörande vetenskapliga områda 

Såsom ett bihang till reseberättelsen medföljde en särddid 
nppeats af samma förfhttare om den för nödig ventilation er- 
forderliga mängd luft under olika förhållanden, hvars till en del 
or åtskilliga skrifter sammanfattade innehåll af referenten be- 
tecknades såsom för läkaren högst vigtigt och tänkvärda Ref. 



87 

spplåsca de akta sidonia af appsatsea, favari författaren med 
fidit beriitigaDde aöker viaa att vid uppförandet af lokaler, der 
itiadjg InftTexling är af nöden, en betydlig beiparing af bygg- 
Dadskoetaad kunde vimiaA, om nmmen gjordes mindre höga och 
Dflo i Bt&Uet sörjde f8r en rikligare ventilation, hrilken med 
pasMade inrättningar kan åstadkommas för jemförelseyis ringa 
kottnad. 

Hr Huss upplyste, hora det refererade arbetet tillkommit 
Sedan erfarenbeteu visat, att ventilationen vid allmänna inrätt- 
oisgsr i Sverige i allmänhet vore bristfällig och da, såsom till 
exempel vid hospitalet i Konradsberg varit händelsen, genom 
reotiiationsapparater efter utländskt mönster öoskadt resultat 
ej vonnits, hade Hr Huss med afseende fästadt på frågans stora 
Tigt hos K. M:t anhållit om reseanslag för en kunnig teknologi 
hvilken vid utländska sjukhus, skolor m. fl. allmänna inrättningar 
skoUe sättas i tillfälle att studera de olika metoderna för upp- 
Timmng och ventilation, deras fördelar och deras brister samt 
deras tillämplighet för vårt land. Till utförandet af detta upp- 
drag hade reseberättelsens författare, Hr Wiman, blifvit utsedd. 
— Hr H. instämde med Hr Berlin i hans yttrade åsigter och 
anböll om det värdefulla arbetets upptagande i Sällskapets 
baodlingar. 

Efter diskussion, i hvilken Hrr Berlin, Grahs, Huss, 
Lemchen, Levin, Saitdåhl, O., Thojlander och Sekreteraren 
deltogo och under hvilken olika åsigter yttrades angående lämp- 
ligheten af ifrågavarande uppsats införande i handlingame, 
beslöt, genom röstpluralitet, Sällskapet, på af ordföranden fram- 
ställd proposition, att Hr Wimans Reseberättelse skulle i den 
nu under trycket varande delen af Svenska Läkaresällskapets 
Handlingar ingå. 

Den 7 Mars. 

fieginn om statMoilag. — Biblioteket. — Conititutio epidemica. ~ Ganeer 
hepatii. — Fel i Talvnlae tricutpidalet. 

= Upplästes af sekreteraren följande § ur komitéproto- 
koUet för den 10 Januari, hvilket i dagens komitésammankomst 
blifvit jnsteradt: 

»Dä räkenskaperna fÖr förlidet år, liksom för året 1860— 
1861 utvisa, att det Läkaresällskapet tilldelade ataUanslagf stort 
2,250 rdr rmt, ej befunnits tillräckligt för bestridande at* de ut- 



88 



gifter, hvartill detsamma ateslatande af Sällskapet blifnt ao— 
vändt — nemligen till betäckaode af omkostnader tillhörande S&U-- 
skåpets litterära verksamket, som änder sednare åren alltmer» 
tilltagit, så att under de nämnda åren utgifterna på detta konto 
uppgått till mer än 3000 rdr rmt, samt att enahanda förhållande 
äfven innevarande och följande år torde komma att ega mm — 
beslöt komitén på framställning af Ex ThoLiAnder, att för^ 
höjning af det nu anslagna beloppet till 3000 rdr rmt skalle 
hos rikets ständer vid instundande riksdag begäras, samt att; 
framställning i ämnet dessförinnan skulle till Kongl. Sundhets-- 
GoUegium ingå. 

Hrr Carlson, Malmsten och Santesson yttrade sig för 
den gjorda propositionen, men begärde för upplysningars inhem- 
tande frågans bordläggning. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Om officinella barkame af S. O. LiNBBxaG, samt en på ryska 
språket författad afhandling om Secale cornutum nf verkliga stats- 
rådet Pelikan i 8:t Petersburg. — Gåfvor af forfattame. 

= Constitutio epidemica under veckan frän och med Söndagen 
den 26 Februari till och med Lördagen den 4 Mars 1865: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 27 läkare): 



Febrifl typhoides 4. 

Diphiheria 7. 

Angina membranacea 2. 

Diarrhcea 90. 

Febris puerperalis. . . . 1. 

Febris i ntermittens ... 13. 

Aogina parotidea 12. 

Variolae. Varioloidea 12. 

VariccU» 8. 

Scarlatina 2. 

Deliriam tremena . , . . 2. 

Sjrphilis 1. 

Oonorrhoea 4. 

Meningitis cerebral is 3. 



CoDJanctivitis 8. 

Otitis 4. 

Ang. tona. & faaciam 100. 

Pericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis .... 21. 

Bronch. Cat. broncb. 106. 

BroDchitis capillaris. 6. 

Pneamonia 16. 

Pleuritis 1. 

Febris gastr. simplex 21. 

Gastritis. Entericis . . 7. 

Coliti» 2. 

Typblit.&Perityp]ilit. 1. 

Peritonitis 2. 



Icterus 2. 

Metritis 1. 

Rheamatismns acntns 15. 

Erysipelas 12. 

Erythema nodoaam.. 6. 

Urticaria 5. 

Zona 4. 

Faruncnlus 4. 

Stomatitis 2. 

Rheam. recens afebriL 2. 

Summa 449. 



2. Å hufvudatadens sjukvårdsanstalter: 

På Seraftmer-UuareUet: sjukantalet den 4 Mars 261, hvaraf 
147 på afdeiningen for invärtes sjuke; inkorane under veckan: pneu- 
monia 5, rh«umatismu8 acutus 4, febris typhoides 3, delirium tre- 
mens 1, plenritis 1, peritonitis 1, icterus 1. 

På AUmänna Oamisons-^ukhuset: sjukantalet den 4 Mara 212, 
bvaraf 105 på afdeiningen for invärtes sjuke; inkomue under veckan: 
pneumonia 8, syphilis 3, gonorrhoea 3, bronchitis 3, neuralgia 1. 
erysipelas 1. 



På Frovimmåka ^'ukhusei: sjakantalet den 4 Mara 208, hvaraf 
120 iiiFärtes sjuke; inkomne under veckan: variol» 27, delirium tre- 
mans 3, bronchitis 2, diarrhoea 1, pneumonia 1, pleuritis 1, febria 
^trica simplex 1, rheumatiamua acutua 1. 

Få AUmOnna Barnhuset: bronchitis 12, catarrkus intestinalis 6, 
bronchitis capillaris 3, nepbritis 2, yaricel)» 1, conjunctivitis 1, 
pueomonia 1, pleuritis 1, enteritis 1, erysipelas 1. PoUkUniken: 
catanbns intestinalis 9, ^onchitis 3, conjunctivitis 2, pneumonia 2, 
rkeamatismns acutus 2, stomatitis 2, diphteria 1, febris intermittens 1. 

På Bamsfttkhuaet: sjnkantalet den 4 Mars 56; inkomne under 
Tcckan: pneumonia 2, febris typhoides 1, neuralgia 1, laryugo- 
tficheitis 1, bronchitis 1. 

På ÄUmdnna Bambördahuset: antalet vårdade: 13; parametritis 2. 

På Bamöördshuaet Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade: 6; helsotill- 
ståndet godt. 

På Diakomss-tjvkhuati: endast kroniska sjukdomsfall ha under 
veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för Sirmes^uke: sjukantalet den 4 Mars 
171, hvaraf 84 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 4 Mars 
175, hvaraf 151 från staden och 24 från länet; inkomne: syphilis 22. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 4 Mars 51; inkomne: 
sjphilis 7, gonorrhoea 7. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): 
bronchitis 48, rheumatismas 19, variol» 18, diarrhoea 13, opbthal- 
mia 9, febris gastrica simplex 9, febris intermittens 8, pneumonia 8, 
angina tonsillaris 7, cougelatio 6, gastricismus 4, angina parotidea 3, 
pertassis 2, delirium tremens 2, syphilis 2, meningitis cerebralis 2, 
peritonitis 2, typhus 1, febris typhoides 1, diphtheria 1, angina 
membranacea 1, scarlatina 1, commotio cerebri 1, apoplexia cerebri 
1, laiyngitis 1, gastritis acuta 1, icterus 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrätimngen: bronchitis 4, dianhosa 2, angina 
tonsillaris 1, zona 1. 

Hr Carlson anmälde att ett provisoriskt sjukhus med 60 
platser i dessa dagar blifvit öppnadt vid Sabbatsberg samt att 
^d denna sjukinrättning alla slags sjukdomsfall mottagas med 
andantag endast för svårare operationsfall och smittkoppor. — 
Detta sjukhus, liksom det äfven nyligen upprättade provisoriska 
bambördshuset å Södermalm, vädrades medelst en Wallinsk 
ventilatioosapparat, hvilken i anseende till dess ändamålsenlighet 
och relativt obetydliga kostnad af Hr C. på det högsta förordades. 

=5 Sällskapets nyligen antagna ledamot Hr Zander hel- 
mes af ordföranden. 



90 

=: Herr Bruzeuus redogjorde fSr fSljande vid Sersfmer- 

iaearettet vårdade, egendomliga fall af C€meer: 

Sofia LuDdström, 49 år gammal, f. d. sjulcaköterska, intaga 
pil Semfiner-kMarettet for flera månader (d. 2S Juni 1864) sedan 
och bar sedan dess ordats derstådes till den 28 Februari detta år« 
då bon afled. PatienAen, som mr en ganska fövståndig odi i upp* 
giftema best&md qfiima, meddelade om eitt foregående hdsotiBBtfad 
följande upplysningar Hon bads alltid lefvat i geda omständigheter 
oeh alhjemnt åtnjutit god heka tills i November månad 1883, då 
hon nppt&ckte '^nne knökur i nnderliiVet", vid refbensranden, dea 
ena i venstra sidan och den andra närmare medellinien i epigastiina. 
Dessa knölar förorsakade henne foga olägenhet, men oroade henne 
mycket, enär de hastigt tilltogo i storlek. I Januari månad fi^jande 
år berjade hon att besväras af symtomer från magen; fick sura heta 
uppstötningar någon tid efter maten, kände stundom äckel ocli 
kräktes et^ par gånger, hvarvid det uppkräkta den ena gången be- 
märktes vara "blodblandadt". Uti Februari eller Man månad blefro 
ofvannämnda knölar säte for måttlig värk, som höll sig hufvud- 
sakligen till venstra sidan, ökades vid upprätt ställning och vid 
rörelser, men deremot nästan försvann vid ryggläge. Hennes till- 
stånd var dock icke sämre än att hon åtminstone tidtals kunde 
vara uppe och den hufvndsakliga olägenheten, som hon erfor af 
åkomman, var den tryckning och spänning, som knölame, hvilka 
aUtjemt tilltogo i atoriek, förorsakade vid rörelse. Matlusten var 
dodc någorlunda hjelplig, men då och då hade hon äckel odi kräk- 
ningar. Hennes löafter aftogo dock märkbart, så att hon fann si^ 
föranlåten att söka inträde på Serafimer4asarettet. Hon uppgaf att 
hon aldrig känt någon värk i högra sidan samt att hon aldrig haft 
galsot. Då hon intogs på lasarettet var hennes tillstånd följande: 
Utseendet kakektiskt, huden blekgrå, men utan icterisk färg, krop- 
péh betydligt afmagxad, inga ansvällda körtlar. Buken var utspänd 
af en stor tumör, som tycktes uppfylla hela underlifvet med undan- 
tag af en smal del straxt öfver symfysen och mellan båda osaa 
ilei MatI peitnssionston böljade på högra sidan vid 4:de refbenet 
och gick ilerifrån oafbrutet ända ned till tumörens nedre rand, åt 
venster sänkte sig den öfre perkussionsgränsen snedt nedåt, så att 
den på den renstra sidan började ungefar mellan 5:te oeh 6:te ref- 
benet Den högra hälften af tumören var jemn och fast, men den 
venstra kändes eamiaanaatt af större (bamhufvndstora oeh sindre) 
rundade knölar, bland hvilka somliga voro elastiska och psevdo- 
fluktuerande. Nedtill och på högra sidan kunde tumörens kant 
palperas och befanns vara jemn och resistent, betydligt tjock, samt 
skiljd från den venstra delen af tumören genom en inbugtning ^ler 
inebbving, hvarefter åt venster nedre raaden af tamören ntgjonke 
af fltöne knölar, som doek, enär de sköto ned i bäckenet, ej kunde 
noggrannare palperas. Den högra och nedre delen af tumören före- 
tedde således stor likhet med en förstorad lefmsrlob. Diaphragmaa 
rörelser vid respirationema utöfvade omärkl^ inflytande på still- 



»1 

af tiuDfiMB, liTflken ijdligm iMdftaU aftodde 8% på oeh var 
ti7<^ mot bboktobeim. Hndoaa filig öfvor buken nur kke ^nkligi 
firindnd, nwd widantiig af att TOMna lå|:o fylUa ooh atåfriiada. 
Bakana anknit var 85 deoimaitiim. Någon utgjuftnmg i paritanaal*» 
kafiteteii iarefanns ioke. Uriaeii var klar, ^ii4g:ul» af 1.014 q^ r^ 
m laaktkm oeh iaweliöll kraikea albumia eUer.f^dUfiliigåiiuM. 

Från brosteta oigaoar förmirktas kko någoi anaai abnormt to 
att kjertat var lindrigt deplaceradt uppåt och att ett blåsande systo» 
iiskt hi^ud hördes öfrer spetsen. 

Under den tid som hon tillbragte på 6erafiBaer*lasarettet mårktea 
ej någon annan förändring i tillståndet ån att tumören al^emnt till- 
ta i storlek, hvarunder dess öfre grins höjde sig» båda hypokon- 
dnema atbugtades och mot slutet var bukens omkrets öfver nafvela 
39 decimaltum. Aptiten var dock någorlunda god, men afforingen 
trog» så att den måste underhjelpas genom lavemangen. fin ooh 
snnan gång hade hon en lindrig kräkning» men smärtorna uti buken 
voro gaaaka dragliga ooh hon klagade hufvudsskligen öfver den stoia 
tumörens tyngd. Under de sednare 2 månaderna började de undie 
extremitetema svullna, kraflerna aflogo all^emnt, och en lungkatair 
tillstötte 8 dagar före hennes död. De två sista dagarna uppträdde 
lindrig ftcteroa. Hvad diagnosen beträffar, så vägde den emellan en 
caaoeröat degenererad odi förstorad lefver aamt en s, k. kolloid- 
cancer, aoa, utgående från omentet eller nägot annat organ, sedai^ 
mera spridt sig vidare. £n cancer hepatis hade man anledning att 
antaga på grund deraf att den högra och nedre delen af tumören 
loretedde en viss Jikhet till formen med den högra loben af 
ea förstorad lefver, men åUkiUiga förhållanden talade dock emot 
en lefverkraft& Tumören hade enligt patientens bestämda föi^ 
aäkran först börjat i venstra sidan; någon icterus fauns icks förr 
SA ett par dagar före döden, galifargämnen kunde aldrig upptäckas 
i nrxnen och tumören hade redan vid första undersökning af den 
sjuka uppnått en så enorm storlek att man väl kunde hjaa nl^gra 
betänkligheter att antaga denna betydliga svulst bildad endast och 
tUenaat af en förstorad lefver. Skäl fuanos derföre också att tänka 
på möjligbeten af en kolioid**canoer utgående från omentet, en can- 
cerform, aom ofta förlöper utan att framkalla någon svårare smärta 
eller andra mera framstående symtomer med undantag af en eller 
fiera tumörer, hvilka ofta uppnå högst betydande, monstruösa propor- 
tioner. I detta fall saknades dock ett symtom, som sällan är borta 
rid denna canoerCörm, nämligen utgjutoing i bukkaviteteu. 

Herr Kky förevisade och demonstrerade den vid obduk*^ 
tkmen till^anKtagna, eålkynt förstorade MVem* 

Jkre buigtmng: Kroppesi starkt afmagrad med ytterst taan^ 
brangol panicnlits adiposusi temligen starkt ödem i båda undw- 
bonea, avagare å låren, ödem likaledes i labia majora. Ingeii 
likitelhat; svaga blånader å båle&e bakre delar; svagt gul flUg å 
kadett, starkare å coignnetiTSB ocalorum. 



HufwåfL Dara maier blodfattig; långa blodledaren innehåller 
«tt yttent fint blodcoagolam. Mjuka hinnorna blodfattiga; pia in- 
filtrerad af en tunn» klar, aeros Tätska i ringa qvantitet» Yid aido- 
^entriklama intet att anmärka. Ujemans sabstans blek med starkt 
glänsande snittyta; konsistensen normal. 3:dje och 4:de ventriklama 
förete intet anmarkningsvärdt. De centrala ganglienia, mednlla <x^ 
jpons af samma beskaffenhet som stora hemisferema. 

Bröstet och Inåken. Vid bröstets och bukens öppnande befinnas 
största delen af bukkaviteten upptagen af en knölig tumör med 
'ojemna konturer, hvilken befinnas vara den enormt uppdrifna lefvem. 
Nedom densamma synes endast colon transversum, belägen strax 
nfvanom symphysis pubis. Tumören är med starka adherenser fast- 
"Växt vid bukväggen. Diaphragma af tumören uppskjuten å högra 
fiidan till jemnhöjd med 3:dje refbens-brosket, å venstra sidan till 
det 4:de. Lungorna till följd deraf uppskjutna mot öfre delen af 
thorax; den vensta täcker till största delen hjertat. Pericardiam 
innehåller ett par matskedar gult, tunnflytande serum. Den sub- 
pericardiala väfvaden företer en gul färg och gelatinöa beskaffenhet, 
lljertmuskulaturen skiftar i brunrödt Högra hjertat innehåller några 
lösa fibrincoagnla jemte tunnflytande blod; chordse tendineae och val- 
-vula tricuspidalis isynnerhet å gnidningsranden förtjockade, utan 
retraction. Valvula mitralis är å sina gnidningsränder betydligt for- 
tjockad, den är lindrigt retraherad; chordse tendinese likaledes f5r- 
tjockade och partialt sammanvuxna; musculi papillares i spetsarna 
-seuvandlade. Aortas valvler fasta. 

Venstra lungan för känseln degig; dess yta tämligen blek. 
Vid genomsnitt kuistrar den öfverallt för knifven; snittytan glatt, 
ljusröd; vid tryck utrinner, isynnerhet ur nedre loben en finskummig 
tunnflytande gul vätska i ytterst riklig mängd. Bronkierna afgifva 
vid tryck ett tjockare, gult, glasigt, segt sekret; deras slemhinna 
^ar ett Ijusrödt utseende och är betäckt af tjock, segt sekret Högra 
iungan företer samma beskaffenhet som den venstra. 

Efter lungomas uttagande undersöktes viscera i bukkaviteten 
närmare och befanns då tunntarmarne nedskjutna i lilla bäckenet, 
▼entrikeln liggande bakom den uppdrifna lefvem, sammanvuxen med 
-densamme genom fasta bindväfsadherenser. I ventrikelns väggar 
kännas inga knölar eller förhårdningar. Peritoneum visar allmän 
lortjockning. 

Lefvern väger 25 skalp, och mäter från högra randen till 
venstra 20 v. t.; från öfra randen till den undre 17 v. t Hon- 
sontela omkretsen från sida till sida 39 v. t., den vertikala om- 
kretsen 28 v. t. Ttan är mycket spräcklig med gulgrå, skarpt 
begränsande fläckar; högra lobens öfre yta är jemn ooh glatt, visande 
bibehållen lefversubstans å större och mindre fläckar; den venstra 
lobens öfre yta företer flera oregelbundna fördjupningar mellan större 
och mindre kullriga upphöjningar. Den undre ytan är knölig ooh 
ojemn. Ofver en af knölarna å högre lobens undre sida ligger 
gallblåsan, som är platt-tryckt och innehåller högst obetydligt tnnn, 
bmngul galla. Lefvem är i allmänhet temligen fast for känseln. 



9S 

VMtU tu dÅ Imolar kännas dock hälft flaktaerande. Vid genomsnitt 

^xfixmea dew bogra lob på en utsträckning af 9 qvadrattum frfin 

Vi^ Tftnden utgöras af lefverparenkym, till largen brungult; acini 

dentides liro temligen stora med brunröda centra ocb gulhvita 

periferier; b&r och der finnas i detta parti insprängda små, hritgrfr 

knölar. Den öfriga delen af lefrem utgöres af en temligen lo» 

jnasaa med öfyer anittytan framhvälfvande, från hasselnöt, till knyt- 

nafvestora knölar, i allmänhet omgifoa af temligen fasta bindväfs- 

figl^r. Knölarna äro dels gulgråa till färgen med insprängda röda 

{Hinkter, dels diffust rödblå med större och mindre af blodcoagul» 

fyllda bålor, af hvilka en del synbarligen Toro starkt utvidgade kärl 

imder det andra uppkommit genom blödning; de äro i allmänlMt 

lösa och låta lätt söndertiycka sig. Å venstra delen är en stor daV 

af knolame smälta, eller stadda i smältning, qTarlemnande hålor 

fyllda af en brungul detritusmassa eller ett hälft gelatinöst fluidum,, 

liTarigenom, då bindyäfsTsggarne i omgifhingen qvarstå, det helft 

får ett groft alveolärt utseende. 

Högra njuren är särdeles fast f5r känseln; kapseln förtjookad^ 
låter med srårighet aflossa sig. Å ytan finnas här och der in- 
sprängda brunröda, temligen fasta, något mer än knappnålshufvud- 
stora, upphöjda knölar. Vid genomsnitt synas en mängd dylika 
knölar insprängda i kortikal substansen, men ej i pyramiderna. Snitt- 
ytan risar ett jemnt, glatt, glänsande utseende med skarp, något 
genomskinlig rand; i nedre hälften af njuren har kortikalsubstanaen 
ett skiffergrått, grumligt utseende ända in till pyramiderna. I dei^ 
öfre hälften är kortikalsubstansen i de sllngriga partierna rödgrå i 
fascikleme blekt grå. Pyramiderna bleka, giågula, af ett sklerotiskt 
utseende. Vid öfvergjutning med jod syntes några f& glomeruli 
UifTa bruna. Venstra njuren företer å ytan samma beskaffenhet 
som den högra; äfven i denna finnas i barken insprängda små kar- 
einomatösa knölar, ofta omgifna af en liflig ingestionszon; barkea 
ir äfveu här i nedre delen af njuren skiffergrå. Substansen öfver- 
allt fast och hård; i öfre hälften har barken ett grågult, gelatinöst 
ntseende. I septa interfascicularia synas fina, hvitgula punkter ocb 
strimmor. Pyramiderna i allmänhet blodfattiga, hafra samma ut- 
seende som barken. Mjelten är temligen bred och fast; dess kapsel 
förtjoekad; snittytan brunröd, glatt och jemn, trabekulärsystemel 
tydligt framträdande; corpora Malpighii stora och talrika. Ventri- 
kelns slerahinna rynkig, obetydligt fortjockad, utan spår till mam- 
millära upphöjningar, fläckvis liflig injektion. Nära cardia är 
skmhinnan i dess ytligare lager gastromalacisk uppmjukad. Tunn- 
tansames slemhinna är till största delen mycket blek, här och der 
försedd med injektioner i de större venerna och betäckt af ett gaU- 
ftrgadt slem. Vid tillsats af jod färga sig spetsarna af dess villi 
bruna. 

Hr Key tillade: Knölarne i lefvem och njurarne visade 
vid mikroskopisk undersökning en medullär-karcinomatös bygg- 
nad med synnerligen stor rikedom på kärl. Temligen egendomlig. 



94 

Tar d«n faata bindTäfsbegränsningen af ooh emellan de stdrre 
InOlarne, och den ttllfblje deraf uppkommande groft alreol&ra 
besluiffenheten af substansen å de ställen der sjelfva cancer- 
masaan genom blödning eller uppmjukning sönderfallit. Ingen- 
atAdas hade processen vaiidral direkt Arån lefverkapaeln 5frer 
på närliggande organer, oeh endast i njnrame #5refiumo« se* 
kundära heh färska, små cancerknOlar. Det vore sålnnda ej 
ringaste tvifvel underkastadt att cancern här primärt uppträdt 
i lefvern, hvilket såsom bekant mindre ofta &r fallet vid lefver- 
eaatfer, som vanligast är af sekundär naiUir. Detta är af in- 
tresse, ty en sekundär lefvercancer skulle väl näppeligen kunna 
haft ett så långsamt förlopp. Att lefvem vid carcinoma kan 
enormt tilltaga i vigt och volym är bekant; så säger Frerichs 
i sin **Klinik der Leberkrankheiten*': att den dervid kan appnå 
ea vigt af 10, 15, ja ända till 20 skalp, ooh derut^ver. Före- 
Kggaade fall torde såhmda i detta hänseende stå på yttersta 
gränsen, då lefvem vägde 25 skålp. Huru en dylik bildning 
måste så att säga äta upp all födan for den person, hos hvilken 
den förekommer är tydligt, om man betraktar dess enorma 
massa oeh betänker hvilken liflig plastisk verksamhet ooh pro- 
^aktivitet, som för den ligger till grund, alldeles oafsedt de 
ymniga blödningarna. 

Oaktadt det stora antal fall af medullarcancer Hr MALM- 
STEN haft tillfälle att observera hade han dock aldrig anträffat 
något som det nu beskrifna. — Diagnosen af cancer hepatis 
är omöjlig att uppställa från sjukdomens början. Digestions- 
rubbningar, kräkningar och äckel utgöra de första symtomema, 
efter längre eller kortare duration utvecklar sig sedermera sjuk- 
domen hastigt, hvarvid kraftuttömningen och lefveransväUningen 
utgöra de mest framstående sjukdomstecknen. Döden inträffar 
vanligen 3 månader efter det lidandet kunnat bestämdt diagno- 
stiseras. I det nu anförda fallet hade deremot cancern, efter 
den tidpunkt då diagnosen bestämdes, haft ett så långvarigt för- 
lopp som 16 månader. 

^ Hr Kjellbehq uppläste ett från Hr Clabéus i Westerås 
ankommet bref : 

•• Onsdagen den 18 Januari kl. half 10 e. m. blef jng 

kallad till eu 11 års gosse, som uppgafs hafva hastigt insjuknat 
Gossen tillhörde det Gautierska Konstberidare-Sällskapet och hade 
samma afton uppträdt som akrobat eller gymnast, hvarvid han med 
samma vigör, som vanligt, utfört de öfliga krumspången eta ooh 



95 

pl iatet afttt visat mg mindye rask ån c^eat För fifrigt nppljrtta^ 
att han noder aommaren och kMeii lidit af kikhoata, mm under 
sedoaate veckorna Tiaserligen hoatat, men ej kiknat. En half tinne 
iore min ankomst hade han plotaUgt Uifvit andtappt och "likblek" 
samt klagat öfrer amärta i bröatet. Jag fiinn honom naatan pula- 
ioa, iskall om händer och fötter samt lindrigt oyanotiak å lapparna; 
leapirationen foraiggick obehindradt och reapirationaljadet hördes 
rent, om pck något svagt. Hvad hjertauakultationen vidkommeri 
så Terkstalldes den visserligen, men icke med tillbörlig noggranhet; 
pojken låg nemligen bäddad på stolar, vända med sitsen mot en 
b^ och med ryggstöden utåt rummet, åt hvilket håna venatra aida 
låg vftad, kvadan jag kunde, utan att flytta honom, med mitt ven- 
strå öra lätteligen auakultera lungorna, i det jag lutade mig ner 
öf?er en stolrygg, men då jag skulle lyssna på bjertat, hvilket foil 
BJg lägligast med högra örat, måste jag höja mig på tåspetsarna och 
kom följaktligen i en mindre beqväm ställning. Som jag i denna 
st&llning dock nådde venstra brösthalfvan och straxt träffade på 
siitralvalvela-regionen, men der icke hörde något biljud, samt l^jeft- 
kontraktionerna för öfrigt voro svaga och ljuden alltaå mindre atarka, 
så kom jag icke att auskultera öfver hjertbasen och inåt sternum 
tilL Och dermed ansåg jag ingenting vara försummad t, så mycket 
mindre, som prognosen i allt fall syntes mig hopplös och jag trodde 
mig kunna och böra förklara tillståndet ur en trombos i arteria 
polmonalis. Om något Uåsljud var att höra öfver trionspidaiia 
blef alltså icke afgjordt. Och hvem tänker på abnorma ljud i denna 
ralrel, då mitralis bcfunnita frisk! -^ Ett par timmar derefter, kl. 
12 på natten, afled gossen. 

Som gossen var en särdeles vacker pojke och dessutom omtyckt 
för sin utomordentliga vighet, så lärer det hastiga dödsfallet väckt 
deltagande hoa en massa menniskor i staden och föranledt lyktet, 
att han varit ajuk förut och tmngals in på arenan sista aftonen före 
döden, hvarföre poliseu föranstaltade medicolegal obduktion. Då 
Dr ÄliTiN och jag förrättade denna, fauns en så ansenlig förträng- 
ning af tricuspidalvalveln, att dess lumen endast hÖU 3'" i längd 
och 2'" i bredd. Stenoaen var trattformig och ränderna utgjordea 
af rigida, senglänaande, vid pass ^" tjocka strängar, uti h vilka de 
åfvenledes förtjockade och styfva ohordae tendinese insererade sig. 

Högra förmaket var ej utvidgadt. Mitralis och öfrige valvler 
fullt fysiologiska. Venae cavae och lefvern blodöfverfyllda. Ingen 
tromb i Inngarteren eller annorstädes. Lungorna voro just icke 
blodfattiga, men ej eller kongestionerade. För öfrigt allting i vedei^ 
bodigt skick. 

Förutom det intresse, som detta fall erbjuder i det hänseendet, 
itt hvarje fristående tricuapidalförträngning är en aällaynthet, torde 
verkligen också förtjäna att antecknas det en menniska kan vara 
behäftad med ett så enormt utprägladt hinder för blodomloppet och 
iadock vara mäktig af de mest ansträngande kroppsrörelser, utan 
att lida deraf. Föräldrarna försäkrade^ att gosaen aldrig beklagat 



96 

sig ofVer trötthet eller syagliet; men väl hade han alltid hållit 
sig synnerligen blek. Att hjertfelet var medfodt, lider väl intet 
tvifvel. 

Hvad den hastiga döden beträffar, så torde väl dess orsak en- 
dast kanna sökas i en hjcrtparalysi. 

Hr K. ansåg det meddelade fallet, om ftn något ofall- 
ständigt, dock af stort intresse i flera hänseenden. Högst ovan- 
ligt var det såväl derigenom att felet i tricnspidalis här stod 
ensamt, utan något annat valvelfel, som derigenom att, då 
stenosen var så högst betydlig, gossen kunnat nnder lifstiden 
utföra de häftiga och ansträngande rörelser som en akrobat vid 
ett konstberidaresällskap måste prestera. Märkvärdigt var 
ock att vid obduktionen hjertat befunnits till sin form så foga 
eller snarare intet förändradt; hvarken förstoring af högra för- 
maket eller förminskning af hjertats öfriga kaviteter. — Om 
felet varit medfödt eller uppkommit strax efter födelsen, — 
hvilket vanligen är fallet med dylika hjertfel, var det äfven 
anmärkningsvärdt att gossen kunnat uppnå den ålder han nu 
innehade, då vanligen barn med dylika hjertfel, om de fram- 
födas lefvande, kort tid efter födelsen aflida. Hr K. var der- 
f5re mera böjd att tro det omnämnda hjertfelet uppkommet 
under en senare period af gossens lefnad. Med afseende på 
dödsorsaken instämde Hr K. således i den af Hr Claréus ytt- 
rade åsigt. 

Hr Ket anmärkte äfven sällsyntheten af dylika organiska 
fel i högra hjertat hos personer, som redan passerat den första 
barnaåldern. Vanligen härleda sig sådana hjertfel hos späda 
barn från en reumatisk process under fosterlifvet, då högra 
hjerthalfvan lättare angripes af en endocarditis. Trodde ock 
att i det omtalade fallet hjertfelet daterade sig från fosterlifvet 
samt ansåg nära omöjligt att öfriga delar kunnat vara fullt 
fysiologiska. 

Hr Ödmansson, som delade Hr Kjellbergs åsigt ansåg 
att tillslutandet af foramen ovaie, hvilket måste antagas ha 
egt rum, då motsatsen ej i obduktionsberättelsen namnes, tyd- 
ligen tillkännagåfve att det organiska hjertfelet ej kunde här- 
leda sig från fosterlifvet. 

Med anledning af det ifrågavarande fallet redogjorde Hr 
Bruzelius för ett af honom nyligen vårdadt fall af akut endo- 
carditis i högra hjerthalfvan. 



97 



I Den 14 Motb, 



Statmukget. — Biblioteket. — CoDttitotio epidemice. — Sällsynta h\\ af loxa* 
tion. — Caneer recti — Caiieer Tesicfe. — Fractnrn eoUi femoria. 

= Den i föregåeDde sammankomst bordlagda frågan an- 
gående begäran om forökadt statsanslag vid nästkommande riks- 
dag bordlades ånyo på framställning af ordföranden. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Om de puerperala forändringarne inom lifmodem. Akademisk 
afhandliog af Wilhblm Nstzbl. — GAfva af författaren. 

= Ckinstitatio epidemica änder veckan från och med Sondagen 
den 5 till och med Lordagen den 11 Mars 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde ajukdomsfall (från 21 läkare): 



Diphtberia 4.jSjphili» 5. 

Äsgina membranaoea 1. , Gonorrhoea 4. 

Pertnnia 1. ! Meningitis cercbralit 1. 

Diarrhoea 16. | Nearalgia 1. 

Febril pnerperalis ... 2. i Conjanctivitia 6. 

Febri» intermittens . . lö.lOtitis 2. 

Aagina parotidea 9. 1 Ang. tons. & faaciam 91. 

Varioke. Yarioloides 6. i Larjoffo-tracheitis . . . . 18. 

VarieellK 6.lBroneb. Cat. bronch. 103. 

Scarlatina 3.|Pneomoma 7. 

Morbilli LiPlenritia 3. 

Intox. e vapor. earbon. 2. JFebris gaatr. simplex 17. 

Belijiom tremens.... 1. 1 Gastritis. £nteritis.. 3. 



Colitis 1. 

Typblit. & Perityphlit. 1. 

Icterns L 

Nephritis 1. 

Rheumatismus acutus 14 

Erysipelas 5. 

Erytbema nodosam.. 3. 

Urticaria 3. 

Zona 2. 

Rhenm. reeens afebril. 6. 

Cystitis 1. 

Samma 366. 



2. Å hufvudstadens ^ukvårdsanstaJUer: 

På Serajimer-lasarettet: sjukantalet den 5 Mars 262, hvaraf 150 
på afdelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: pneumonia 
7, enteritis catarrhalis 2, peritonitis 2, delirium tremens 1, laryngo- 
tracheitis 1, typhlitis 1, metritis 1, rheuroatLsmus acataa 1, erysi- 
pelas 1. 

På Allmänna Garmsons-sfukhuset: sjukantalet den 5 Mars 186, 
bvaraf 97 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 5, bronchitis 2, gastritis 2, syphilis 1, gonorrhoea 1 
colitis 1. nephritis 1. 

På Provisoriska sjukkusei: sjukantalet den 5 Mars 195, hvaraf 
132 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolee 17, febris ty- 
pboides 1, febris intermittens 1, conjuncti vitis 1, bronchitis 1, pneu- 
monia 1, gastritis 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet d. 5 Mars 
27, hvaraf IS invärtes sjuke; inkomne under veckan: congelatio 6, 
bronchitis 3, rheumatismus acutus 3, pneumonia 1, gastritis 1, con- 
gestio cerebri 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 10, catarrhus intestinalis 9, 
irticaria 4, conjuncti vitis 2, otitis 2, pneumonia 1, pleuritis 1. 
FdrhandUnffar 1865. 7* 



PoWcUniken: catarrhua gastro-inteatinalis acutus 4, bronchitia 3, con- 
gestio cerebri 1, pneumooia 1, pleuritis 1. 

På Bamajukhuset: sjukan talet dan 5 Mara 58; inkomna under 
veckan: acarlatina 3, pneumonia 2, angina tonaillaris 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade qvinnor: 13; 
parametritis 4, febris puerperalts 2. 

På Bambörcbhuuet Pro Pa^ia: helsotillståndet godt. 

På Promsaritka Bambördakuset: antalet vårdade qvinnor 6; 
helsotillståndet godt. 

På Diakomss-^tdchuset: sjukantalet den 5 Mars 35; inkomne 
nnder veckan: febris intermittens 1, bronchitis 1. 

På Stockholm Hospital för Sinnsa^uke: sjukantalet den 5 Mars 
168, hvaraf 82 mankön och 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 5 Mars 
171, hvaraf 148 från staden och 23 från länet; inkomne under 
veckan: syphilis 25, gonorrhoea 1. 

Promsoriska Kurhuset: sjukantalet den 5 Mars 48; inkomne: 
syphilis 6, gonorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
bronchitis 40, variol» 27, diarrhoea 18, rheumatismus 18, pneu- 
monia 16, febris gastrica simplex 7, febris intermittens 5, gastritis 
6, syphilis 3, erysipelas 3, congelatio 3, scarlatina 2, ophthalmia 2, 
otitis 2, metritis 2, typhus 1, febris typhoides 1, angina mem- 
branacea 1, febris puerperalis 1, angina parotidea 1, variccUaj 1, 
meningitis cerebralis 1, pleuritis 1, ileus 1, cystitis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra KorrékUons-inräUmngen: bronchitis 2, diarrhoea 1. 

= Hr RossANDER uppläste en redogörelse, författad af 
underkirurgen på Serafimer-lasarettet Dr Psilander, öfver 
tvenne sällsynta fall af luxatiouy som Dr P, varit i tillfälle att 
å sjukhuset observera och äfven omedelbart sjelf reponerat 

1. Pigan Margretha Persdotter, 20 år gammal, intogs å 
Serafimer-lasarettets kirurgiska afdelning den 1 sistlidna November 
for luxatio esterna completa patellce dextrcs. Om uppkomsten af 
nämnde luxation berättar patienten, att hon, hvilken innehafver 
tjenst hos en familj här i staden såsom barnpiga, aftonen före 
inkomsten å lasarettet, under det hon bärande barnet passerade 
öfver golfvet, snafvat och fallit, utan att dervid stöta knäet mot 
något föremål och, att hon derefter saknat förmåga att stöda på 
högra benet, tUl följe af ömhet och värk i knäet samt underbenets 
abnorma böjning utåt. Smärtan blef mot natten så intenaiv, att 
patienten ej kunde ligga, utan i sittande ställning måste afvakta 
morgonen, då bon afsändes till lasarettet. Vid inkomsten å lasa- 
rettet var patellas läge på knäledens utsida lätt att iakttaga, oak- 
tadt den betydliga ansvällningen af knäet i sin helhet; deijemte 
märktes vid ryggläge, jemte en ringa flexion i hnft- och knä- 



99 

lederna, underbenet bdjdt utåt, så att det mot utsidan af låret 
bfldide en tmbbig vinkel. Vid palpation å knået kåndee patella 
liggande på utsidan af oondyloa extemus femoris, så att dess 
frtaire yta Tar vind ntåt och dess inre kant framåt. Knäet före- 
tedde för dfri^ en tikformig uppdrifning, till mesta delen bero- 
ende på en betydligare ntgjntning i leden. Repositionen af den 
hxerade patella gick temligen l&tt för sig sedan den med båda 
händerna blifrit omfattad och nnder upplyftande dragen inåt. 
Sedan dees har patienten vårdats för synovitis i leden till den 21 
sis^dne Februsri, då hon utskrefs försedd med en knftkapsel af 
lider, som gaf stdd åt den aUt för rörliga patella. 

Såsom i detta faU prsedisponerande orsak till denna så ovan- 
Hga Inxation torde man fä anse en abnorm rörlighet hos patella, 
beroende på en abnormt ökad mängd synovia, hvartill kommer 
gtun valgum i temligen hög grad. Patienten uppger nemligen, 
fttt hon, så l&ngt tillbaka hon kan minnas, förmärkt, att högra 
kolet varit tjockare än det venstra, samt att patella stundom 
luder hastigt framförande af benet glidit åt ledens utsida, hvarvid 
lion känt någon hastigt öf^ergående smärta, men hon har aldrig 
förr behöft aidita läkare. 

Herr R. tillade några reflexioner öfver mekanismen vid 
patelku luxatiofier i allmänhet, deras förekommande o. s. v. 

2. Ijuxado poUids deatri anterior. 

Den 10 sifltl. Februari på aftonen inställde sig vid Serafimer- 
lasarettet en skrädaaremästare från staden, 59 år gammal, för att 
erhålla hjelp för högra handens tumme, som blifvit luxerad framåt 
och något utåt. Diagnosen var lätt gjord vid första påseendet 
till följe af tummens karakteristiska ställning till metacarpus och 
den närmare undersökningen konstaterade den fullkomligt. Re- 
positionen gick temligen lätt genom en enkel traktion. Denna 
temligen ovanliga luxation hade uppkommit derigenom, att pa- 
tienten, som hade synnerligen magra händer med slappa ledgångar, 
fallit mot golfvet, hvarvid han tagit emot sig med högra handens 
starkt abducerade tumme och pekfinger. 

Vidare meddelade Hr R. följande fall af partiel luxation 
frän sin af delning på lasarettet: 

Den 6 sistlidne Mars intogs på Serafimer-lasarettet en plåt- 
^lagaregesäll Theodor F. 24 år gammal, som ramlat ned pä gatan 
från en stege, två våningar högt. De voro för öfrigt två på stegen 
och båda föllo ned på gatan. Den ene bröt högra pateUa och 
i&axiUa inferior, den andra T. F. likaledes patella. Denne sednare 
^kadade dessutom venstra foten, som han snärjt in emellan stegens 
pinnar. Poten var vid inkomsten något svullen, men kunde röras 
mot underbenet och patienten kunde till och med dermed utföra 



100 

alla vanliga rörelser, ehuru stark böjning af tlbma något amärtade. 
Yid undersökning påträffas på fotryggen en framspringande kant^ 
gående på tvären, ungefär 2^ tum från andra tåns rot. Hela inre 
randen af foten samt den öfre, inre, så vidt den korresponderar 
mot 08 metatarsi hallucis och första os euneiforme, äro alåta och 
jemna. Likaså den del af tarsus, som morsvarar de öfriga tårna. 
Den framspringande kanten, som är nära ^ tum hög, kan ned- 
pressas, ehuru med mycken smärta för patienten, men återtager 
genast sin upphöjda plats. Ingen krepitation kan framkallas. 
Denna kant kan ej tillhöra annat än främre randen af os eunei- 
forme secundum och vid noggrann undersökning kännes desa 
sidoränder, synnerligen den yttre, äfven höjda. Detta utomordent- 
ligt sällsynta casus var enligt Hr Rossanders tanka värdt att om- 
förmälas, ehuru någon behandling derför ej kunde ifrågakomma. 
Keduktionen var nemligen omöjlig att vidmakthålla utan svära 
plågor för patienten, och som denne ej för framtiden torde komma 
att få särdeles men af skadan, hade Hr B. afstått från annan 
behandling än en palliativ, kalla omslag etc. 

Hr Santesson anmärkte att det första af de af Hr 
Rossander meddelade fallen: fullständig knäakålslnxation ntåt, 
utgör en verklig kirurgisk sällsynthet och erinrade sig med an- 
ledning häraf ett annat äfven högst egendomligt fall, som för några 
ål* tillbaka förekommit i hans praktik. — Ett fruntimmer på 
25 år, som led af hydartros i knäleden slant i en trappa, 
erfor dervid en häftig smärta i ena låret ock kunde sedermera 
ej böja benet Först 5 å 6 veckor derefter kora hon änder 
behandling. Vid undersökning befanns nu att en dislokation 
egt rum på så sätt att patella var vriden på kant, men qvar- 
liggande i sin snicus. Malgaigne har refererat dylika fall, 
der knäskålen nästan omvänd befanns inklämd i sin snicua 
mellan kondylerna. Under kloroformnarkos lyckades Hr S. att 
reponera knäskålen, dock ej fullkomligt, i anseende till niptur 
af dess tendo och derefter uppkommen synovit, hvarföre patella 
fortfarande stod något utåt och bakåt. Gipsförband anlades 
derefter; patienten förlorades sedermera ur sigte, så att resal tåtet 
af behandlingen ej var kändt. — Hr S., som sett det tredje 
af de af Hr Rossander relaterade fallen anmärkte för öfrigt 
den härvid förekommande högst egendomliga partiela förskjut- 
ningen, bestående deri att basen af andra tåns fotlagsben ej 
helt och hållet lemnat os cuneiform samt att öfrige fotlagsbenen 
e; voro deplacerade. 

= Hr Key redogjorde för ett fall perforerande cancer alve- 
ohria recti^ till hvilket Hr Santesson meddelade sjukhistorien : 



101 

Tullvaktmästaren And. Henr. Ågren, 48 år gammal, från 
Hedrig Eleonora församling, intogs på Serafimer-lasarettet den 12 
Oktober 1864 for en phlegmone nti högra yttre hörselgången, 
ii?ilken åkomma for behandling gaf vika, så att patienten efter 3 
å 4 veckor kunde anses botad for densamma. Han var en stor 
stark karl med friskt och frodigt utseende. Den 7 November in- 
sjuknade han med frossbrytning, erfor känsla af tyngd i maggropen, 
som ömmade for tryck; fick belagd tunga, elak smak i munnen 
samt forstoppning; dessutom stark feber och hufvudvärk. Ord. 
laxermedel. 

Detta tillstånd, som i början ansågs vara en febris gastrica, 
varade 4 — ö dagar. Men då ingen bättring i symtomerna inträdde, 
ställdes diagnosen på febris typhoides. Ord.: fosforsyra med in- 
fos. lini. 

Ömheten tiUtog i utsträckning öfver buken, dock snarare mera 
åt venstra än åt högra sidan, och forstoppningen fortfor; patienten 
kollaberade, hade hufvudvärk och emellanåt yrsel, och räckte detta 
tillstånd till den 24 November, då symtomerna började aftaga. 
Febern och hufvudvärken aftogo, han svettades, och kände sig i 
allmänhet må bättre. Krafterna voro sjunkna och patienten be- 
tydligt afmagrad. Lösa öppningar omvexlade med förstoppning. 
Yid slutet af månaden ansågs han fullt konvalescent efter sin 
sjukdom. Erhöll sulph. quinicus. 

Hela den följande tiden var patientens tillstånd ungefar ena- 
handa. Han var matt och klen, sinnesstämningen särdeles depri- 
merad; matlusten ringa och öppningarna lösa, ömsom flera, ömsom 
färre gånger på dygnet. Låg beständigt till sängs. Behandlades 
hnfrudsakligen med oleosa och opiater. 

Så långsamt än forbättringen fortskred, tycktes han dock på 
sista tiden i någon, om än ringa mån återfå sina djupt sjunkna 
kraft-er. Han började gå uppe små stunder, men endast med stöd 
af andra personer. Matlusten började så småningom återkomma 
och digestionen försättas i mera normalt skick. Visserligen hade 
han ett par veckor före sin död några kräkningar, som snart stil- 
lades af den behandling han derfor erhöll, men ansågs detta endast 
såsom något tillfälligt. Ej heller fanns för öfrigt något, som på- 
kallade särskild uppmärksamhet. 

Helt plötsligt den 3 Mars på aftonen fick patienten efter 2:ne 
öppningar en mycket häftig smärta i underlifvet, hvarefter snart 
påkommo gallfargade kräkningar, stor vånda och ytterlig ömhet i 
huken. Kräkningarne upprepades dagen derpå och fortforo i ständigt 
och oroväckande tilltagande symtomer som omisskänneligt tydde 
på en peritonit. Den 5:te på morgonen var patienten ytterligt 
blek och kollaberad, pulsen omärklig, extremiteterna kyliga. Afled 
kL half 2. 

Vid obduktionen anmärktes hufvudsakligen : 

Bttkkaviteten innehöll en ringa mängd grumlig vätska med 
ymniga fibrinösa flockar. På bakre ytan af omentet, på tarmens 



102 

ooh lefverns peritonealbeklädnad fann» en Iw, gvåaktig, fibrinös 
Mägg&iBg, som lindrigt fiammanlödde tarmaroe, såväl ainsemiellan 
som Bied omentet, odk som lätt knnde afskri^pas, då det under- 
liggande peritoneum fläckvis syntes lifligt injicieradi. I fossa roc- 
tovesicalis låg ett mindre blodooagulum simmande i den grumligm 
tttgjutningen. Rectnm var nedtill medelst lös, grågul^ fibrinös be- 
läggning fastlödd vid bakre blåsväggen. Vid lindng strä(^ming af 
tarmen och blåsan brast fastlödningen och dervid upptäcktes å 
främre väggen af rectum ungefär 1^ tum ofvanför pliea semilunaria 
Douglasii något till venster om medellinien ett aflångt perforemnde 
tarnttår af ungefär en 50-öre8lants storlek» med trasiga, lifligt in- 
jicierade kanter, hvarigenom vid tryck utströmmade tarminnehålL 
Förut hade ej tarminnehåll kunnat i bakhålan observeras. Efter 
tarmens uppklippning, befanns sårets inre mynning å slemhinnan 
vara något mindre än den yttre, så att slemhinnan med under- 
minerads trasiga ränder sköt in öfver såröppningen. I omgifningen 
voro alla hinnorna af tarmväggen i en smal zon lindrigt fortjockade 
och uppluckrade, företeende ett smutsigt grågrumligt utseende. Der 
och hvar upptäcktes i ränderna små, knappnålshufvudstora, gelati- 
nosa, fiskromlika knölar, liggande uti ett fint, hvitgrått stroma, 
antydande att såret uppkommit gen<»n ulceration af en alveolar» 
cancer, af hvilken blott der och hvar smärre partier i periferien 
blifvit qvar. Såret satt nära 5 tum från anus. Slemhinnan i 
rectum och tjocktarmen för öfrigt blek, ytterst ringa förtjockady 
utan spår tiU ulcerationer. I tunntarmarne var den äfven något 
tjock med lindrig ansvällning af peyerska körtlarna och äfven af 
de solitära, men utan spår till föregångna ulcerationer, eller än> 
bildningar. Mesenterialkörtlarne' något stora, fasta, gråbleka» utan 
degenererade härdar. 

I ventrikeln förefanns i närheten af pylorus å curvatora minor 
flera spridda polypösa temligen mjuka, giiröda, exkresoenser, med 
bred basis utgående från slemhinnan. Vid genomsnitt visade sub- 
mukösa väfnaden under de flesta af dem endast en ytterst lindrig 
förtjockning, men under några funnos från ärt- till hasselnötstora 
tumörer af rundad form, till konsistensen något lösa, gråbleka, 
fortsättande sig med temligen skarp begränsning från slemhinnans 
yttre lager genom submucosan, och ingripande på muscularis. 

Lindrig fettretention i lefvern Mjelten ej ansvälld; till kon- 
sistensen af normal fasthet och i öfrigt af friskt utseende. Nju* 
rame något slappa till konsistensen, mied ett smutsigt grågramtigt 
utseende af barksubstensen i de slingriga partierna. 

Vid mikroskopisk undersökning af rändema omkring såret i 
rectum befanns på flera ställen väfnaden utgöras af ett alveolärt 
stroma i hvars mellanrum lågo dels stora celler, dels en gelatinös, 
på fettkom, kärn- eller cellrester temligen rik substans, och det 
blef sålunda fullt säkert, att såret, såsom ofvan nämndes, upp- 
kommit genom ulceration af en alveolar-cancer. 

På flera ställen kunde man se huruiedes den gelatinöaa sub- 
stansen bildades genom ansvällning» slemig metamorfos ooh sön- 



103 

dafaUning af de i alveolerna liggande stora epithelieliknande cel- 
lenuL Tumörerna i ventrikeln liknade Ull sin byggnad på det 
nvmaate en kancroid, eller epitelial-cancer. I ett nylnldadt, areo- 
lärt och alveolärt stroma, eller i den gamla bindväfven lågo bollar 
och rör af epitelie-liknande celler^ hyilka ingenstädes ännn visade 
teden till gelatinös metamorfos. 

Det var tydligt att man här hade en flirsk cancerbildning, 
sannolikt härledande sig från den tid då svårare symtomer från 
ventrikeln började framträda. Hvad cancerns byggnad i ventri- 
kela beträffar, så kände det väl synas som vore den här af 
anaan art än i rectom, men ntan tvifvel hade den äfven i 
ventrikeb efterhand antagit samma beskaffenhet, om den fått 
fortskrida under någon längre tid. Hr Key ansåg dess beskaf- 
fenhet i ventrikelväggen vara ett nytt bevis för hvad han i 
Liikare-sällskapet några gånger förut framhållit, att nemligen 
aWeolar-cancern i sina tidigare stadier i allmänhet mest liknar 
kancroiden, hvarmed den äfven i kliniskt hänseende torde hafva 
många likheter, såsom dess jeraförelsevis ringa tendens att blifva 
inoltipeL Den erhåller först sin karakteriska beskaffenhet s»- 
dan de epitelieliknande cellerna i stromats mellanrum undergått 
srällDing, slemmetamorfos och partiel sönderfallning, eller rättare 
sammansmältning med hvarandra. Man skulle kunna uppfatta 
den såsom en kancroid med slemmetamorfos. I föreliggande 
fall forefanns den på sina båda älskningsställen nemligen rectum 
och pars pylorica ventriculi; på sednare stället var den tydli* 
gen helt fUrsk och sekundär. 

Att den häftiga peritoniten skulle vara föranledd af tarm- 
perforation var under lifvet ansedt såsom temligen säkert; men 
allt talade för att det vore ett tyföst sår som perforerat, 
och någon anledning att misstänka cancer recti hade ej före- 
fanoits. Då vid obduktionen inga bestämda tecken till en f5re- 
gående tyfös process kunde anträffas, så uppstår den frågan 
om tyfoidfeber verkligen här funnits? obduktionsfenomenen til- 
låta ej en bestämd negation deraf, ty utan tvifvel behöfver ej 
<ien tyfosa processen nödvändigt leda till ulceration, utan kan 
äfven gå till fullständig resolution. Dylika fall torde dock vara 
myeket sällsynta, och det torde vara tvifvelaktigt huruvida det 
föreliggande varit ett sådant, vid hvilket den redan förut be- 
stående cancern i rectum varit den slutligen dödsbringande 
komplikationen. 

= Hr Santesson redogjorde vidare för följande fall af 
^^^cer veciece: 



104 

En några och 60 ån man hade sedan 4 — 5 år tillbaka lidit 
af en kronisk cystit, men var eljest f5r sina år jemforelseris frisk. 
Urinen innehöll tidtals endast en ringa portion albumin. I medio 
af Januari innevarande år tilltog tyngden öfver blåstrakten, urin- 
strålen blef ofta afbruten och blödningen stundom temligen betyd- 
lig. Vid undersökning fanns ingen sten; blåsväggarne voro trabe- 
kulerade och i urinen upptäcktes fragmenter af en afstött struktur, 
som rid mikroskopisk undersökning befanns innehålla cancerceller. 

— Döden inträffade under symtomer af en akut peritonit. — Vid 
obduktionen förekom cancer med srålig fortjockning i blåsväggen, 
i bindväffen mellan blåsan och rectum samt exsudatafsättningtir 
mellan peritoneaibladen. Ingen sten förefanns, endast några smärre 
utfallningar af trippelfosfater. I peritoneum och omentet visade 
sig en utbredd carcinos. 

Hr Kry redogjorde för de vigtigaste obduktionsresultaterna. 

— Hr Key hade val ej sjelf närvarit vid obduktionen, men hade 
af amanuensen Jåderholm erhållit följande upplysningar: 

Bukhålan innehöll en smutsigt brunaktig, grumlig vätska i en 
qvantitet, som uppskattades till 2 kannor. Peritoneum hade öfver- 
aUt en gråbrun färg, var fullkomligt glanslöst, tätt besatt med små 
knölar, förtjockadt, men ytterst skört; vid genomsnitt syntes i den 
linietjocka hinnan en mängd tätt insprängda hvita knölar af ett 
knappnålshufvuds till ett hampfrös storlek. Gamla fasta samman- 
växningar forefunnos på flera ställen, sammanlödande tarmarne s<l- 
väl sinsemellan som vid nätet, urinblåsan och bukväggen. Vätet 
var 1 å 2 tum tjockt, vid genomsnitt visande endast fettväfnad. 
Urinblåsan starkt fästad till sin omgifning, så att plica recto- 
vesicalis var nära utplånad; nedåt och åt sidorna omgafs den af 
en voluminös massa, som dels var bindväf och fettväf med utvid- 
gade venplexus, dels en lösare, grågrumlig nybildning, som före- 
trädesvis omsjaf bakre blåsväggen. Urinblåsans yågg var temligen 
tjock, men baktill så lös att den der vid uttagningen brast sönder. 

Slemhinnan å bakre väggen i trakten af trigonum fullständigt 
afstött; sårbottnen utgjordes af en lös, mörjig, brungr^i massa 
med små grusiga konkrementer å ytan. 

I omgifningen af såret var slemhinnan missfärgad lös, lucker 
med små gråhvita knölar inströdda i substansen. 

I andra organer intet af synnerlig vigt, inga tumörer. 

Hr Key hade ofta undersökt af Hr Santesson honom 
lemnade prof af den aflidnes urin, och deruti funnit ymnigt 
större och mindre temligen fasta flockor, som helt och håltet 
utgjordes af epitelialceller, anordnade såsom i en epitelial- 
cancer, dock hade aldrig något stroma funnits i de afgående 
partierna. Den mikroskopiska undersökningen af blisao efter 
döden visade att degenerationen å bakre väggen var förorsakad 



105 

af epHelialcancer (kancroid). Haravida denna ifrån början varit 
viilös, såsom så ofta i blåsan är fallet, kunde ej bestämmas, då 
redan före döden de jrtliga delame sönderfallit och afstötts med 
fullkomlig förlust af slemhinnan å det degenererade partiet. 
Degenerationen af peritonenm var af särskildt intresse. Äfven 
den var en cancerbildning, som nästan uteslutande höll sig till 
de djupare lagren, lemnande ett tunnt ytligt lager af hin- 
nan fntt. 

På tvärsnitt befanns nemligen det förtjockade peritoneum 
ytligast utgöras af fast bindväf med temligen glest liggande, 
något stora bindväfskroppar. På något afstånd från ytan bör- 
jade dessa mer och mer tilltaga i storlek samt visa ymnig del- 
ning, småningom emot de djupare lagren öfvergående till alveoler, 
fyllda af stora celler, liknande skifepitelier. I de djupaste 
lagren voro dessa i allmänhet anordnade koncentriskt, bildande 
större och mindre bollar, det qvarblifvande stromat var här 
ytterst obetydligt. — Sällan hade man tillfllle att så utmärkt 
vackert som här på en gång öfverblicka hela förloppet vid 
kancroidbildningen. 

Hvarken RoKlTANSKY eller FÖRSTER omnämner att epi- 
tal].\lcaccer blifvit observerad i peritoneum, ej heller hade Hr 
Key sig bekant att så förut skett. Af intresse var äfven att 
degenerationen började på djupet af hinnan, ehuru infektionen i 
detta fall tydligen förmedlats af sjelfva innehållet i peritoneal- 
kaviteten, såvida man dertill får sluta af degenerationens jemna 
utbredning öfver hela peritoneum under det alla andra organer 
voro fullt fria. 

= Hr Key demonstrerade slutligen liköppuingsfenomenen 
hos en äldre qvinna som aflidit å Serafimer-lasarettet, der hon 
intagits for en fractura coUi Jemoria, 

Dm 21 Mara, 

ScaUAinlag. — Profcwor von Lanoenbeck ledamot. — Hrr Ödman och NrsTBOM 
anmälde till ledamöter. — Coustitatio epidemica. 

= Upptogs den i förra sammankomsten bordlagda frågan 
angående begäran om färökadt statsanaloff vid nästkommande 
riksdag. 

Ordf5randen redogjorde för tillkomsten af det statsanslag, 
som sällskapet redan åtnjöt, belöpande sig till 2,250 Rdr Rmt, 



106 



beviljadt 1816 med 760 Rdr Biksg. och 1864 med 1 ,500 Rdr eamma 
mynt; förra gången på Kongl. Maj:t8 nådiga proposition» den 
eednare på förslag af enskild motionär. Ordföranden framställde 
vidare hvilka åtgärder voro de lämpligaste för framförandet af 
denna begäran, och beslöt sällskapet efter någon disknssion, 
hvamti deltogo Hrr Carlson, Ekelund, Grahs, Tholakdrr 
och sekreteraren, att underdånig skifvelse i ämnet skalle till 
Kongl. Maj:t ingå, samt att räkenskaperna öfver utgifterna i 
och för sällskapets litterära verksamhet under de 5 sednaste 
åren, skulle denna skrifvelse biläggas. 

= Till utländsk ledamot af svenska Läkare-sällskapet 
invaldes geheime-medicinalrådet professor B. v. Lanoenb£CK 
i Berlin. 

=== Hr Björken, som nyligen återvändt från en utländsk 
vetenskaplig resa, helsades af ordföraoden välkommen till 
fäderneslandet. 

= Att till ledamöter af Läkare-sällskapet antagas an- 
mäldes af Hrr GråH^j och Öhrström: biträdande läkaren vid 
hospitalet å Konradsberg med. licent S Ödman, samt af Hrr 
Key och Lundberoer: underläkaren vid Stockholm stads och 
läns kurhus med. licent. Nils Engelbrekt Nyström. 

SS Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 12 till och med Lördagen den 18 Mars 1865: 
Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 27 läkare): 



Ftbris typhoides 3. 

Mening, cerebro-spin. 1. 

Diphtherio 8. 

Angina membranacea 3. 

Pertossis 1. 

Diarrhoe» 88. 

Febrit poerperalit . . . . 1. 

Febria iutermittens .. 20. 

Angiua parotidea . .. 13. 

Variolse. Varioloidea 11. 

Varicell» 11. 

Sctrlatina 2. 

Belirinm tremena.... 1. 



Gonorrhoea 2. 

MeuiDgitia cerebralia 2. 

Åpop]exia cercbri .... 2. 

Nearalgia 6. 

ConJDnctivitia 5. 

Otitia 6. 

Ang. tona. & faacium 61. 

Thromboaia. Embolta 1. 

Lary Dgo-tracheitis .... 14. 

Bronch. Cat bronch. 111. 

Pncamonia 11. 

Pleoriiia 2. 

Febria gaatr. ainiplex 23. 

Gaatritia. Enteritia . 6. 



Peritonitia 5. 

Nephritis 1. 

MetritU & 

Rheomatiamna acutna 14. 

Eryatpelaa 7. 

Rrytbema Dodoaara.. 1. 

Urticaria 1, 

Zona 1. 

Carbunculoa 1. 

Rnbeola 1. 

Stomatitia 5. 

Rbeum. recena afebrii 4. 

Sumina 399* 



SyphiJia 2. 

2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serct/kner-lasareUet: sjukautalet den 18 Mar» 262, hraraf 
148 på ofdelningen för iny&rtes sjuke; inkoinoe under veckan: pneu- 
monia 6, rheumatismus acutus 4, catarrhus ventriculi acutus 2, 
febris typhoides 1, nngina pnrotidea 1, erysipelas faciei 1. 

På Alimdnna OamiBcna-sjnithnBet: sjukantalet den 18 Mars 189, 
bvanf 101 på afddningen for invärtes sjuke; inkomna under veckan: 



107 ' 

broDchitis 7, gastritis 6, gffaorAnM 5» pneumonia 3, syphilis 2, 
pleoiiiis 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 18 Mars 194, 
hvaraf 140 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 27, deli- 
riom tremens 3, pneumonia 2, gastritis 1, icterus 1. 

På Provisoriska itjukhuset å Sabbatsberg: bronchitis 4, peritoni- 
tis 3, febris typhoides 1, delirium tremens 1, angina tonsillaris 1, 
pneamoma 1, gastritis 1, erysipelas 1, congelatio 1. 

På AUmärma Barnhuset: bronchiUs 17, catarrbus intestinalb 
acatas 10, urticaria 2, varicell» 1, cotyunctivitis 1, utitit 1, pneu- 
monia 1, pleuritis 1, gastro-enteritis 1, uephritis 1, furunculus 1, 
eethyma febriJis 1. — PoHklimken: broncbitis 7, catarrbus gastro-intesti- 
oalis acata 5, conjunctivitis S, febris intermittens 2, pneumonia 2, 
ftmmculns 1. 

På Bam^'ukhus€t: sjnkantalet den 18 Mars 66; inkomne under 
veckan: conjunctivitis 2, broncbitis 1, pneumonia 1. 

På AUmänna Bctmbérdshuset: antalet vårdade qvinnor: 10; 
psrametritis 1. 

På Bambärdsfmset Pro Paitria: diphteria 1. 

På Provisoriska Bambördshuset : antalet vårdade qvinnor 6. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjnkantalet den 18 Mars 35; inkomne 
under veckan: pleuritis 1. 

På Stockholms Hospital /är sinnes^fuke : sjukantalet den 18 
Mars 169, bvaraf 82 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 18 Mar» 
158, bvaraf 139 från staden, 19 från länet; sypbilis 24. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 18 Mars 45; sypbilis 4, 
gOQorrboea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigl&kames vecko-rapporter): 
broncbitis 46, diarrboea 18, rheumatssmus acntus 18, febris gastrica 
timplex 13, pneumonia 11, variolie 9, febris intermittens 7, angina 
parotidea 6, angina tonsillaris 6, congelatio 6, opbtbalmia 5, deli- 
rium tremens 4, gastricismns 4, raeningitis cerebralis 3, gastritis 
anta 2, febris typhoides 1, sypbilis 1, icteras 1, metritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrekäons-^nrdtiningeu: diairhosa 5, broncbitis 3, ery- 
speks 1. 

I saninianbang med constitutio epidemica och den nu rlU 
dande koppepidemien anmärkte Hr Ekelund att af 50 pa 
frimurarebarnliAset revaeciaerade barn hade vaccinen slagit an 
pa ej mindre än 12 barn, alla afver 10 år. — Hr Lewin ao* 
förde att omkring } af de barn vid samma ålder, hvilka haa 
revaccinerat, företett positivt resultat och Hr Lewerttn an- 
oiårkte som ett undantagsförhållande att revaccinationen för 
boQom lyckats å ett fruntimmer af öfver 60 års ålder. 



• 108 



Ven 28 Mars. 

Hrr Ödmam och KtstrÖm ledamöter — Gifva tiD biblioteket. — Conttitatio 
epidemica. — Deformitet af foten. — Febria recnrrena. 

= Till ledamöter af Läkare-sällskapet antogos biträdande 
läkaren vid hospitalet å Eonradsberg med. liceut S. Ödman 
och underläkaren vid Stockholms stads och läns kurhus med. 
licent Nils Engelbrekt Nyström. 

z= Till bSblioiheket anmäldes: 

Årsberättelse öfver Kongl. Yeterinäivinrattningens i Skara verk- 
samhet och förvaltning är 1864. — Gåfva af lector Forsssll. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 19 till och med Lördagen den 25 Mars 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Incm enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 24 läkare): 



Febris typhoides 

Diphtheria 6. 

Angina membranacea 2. 

Oholerina 2. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 21. 

Febris intermittena . . 12. 

ÅDgina parotidea 11 

Variolie. Varioloides 9. 

Varicellae 10. 

Scarlatina 2. 

Delirium tremena.... 2. 

Syphilis 6. 



Nephritis 3. 

Metritia 1. 

Rheamatismtt8 acatai 13. 

Erysipelas 6. 

Erythetna nodosum.. 3. 

Urticaria 1. 

Kurnncalos 3. 

Carboneulas 1. 

Stomatitis 1. 



Samma 370. 



Oonorrhoea 10. 

Meoingitia cerebralis 3. 

Nearslgia 6. 

Conjaiictivitis 3. 

Otitis 8. 

Ang. toDS. & fancinm 61. 

Laryngo-traohettia .... 2. 

Bronch. Gat. bronch. 111. 

Bronchitia capillaris.. 6. 

Pneamonia 13. 

Plenritia 4. 

Febris gastr. simplex 22. 

Icterus 3. 

2. A hufvudstadens sjukvårdeanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 25 Mars 259, hvaraf 
146 på afdelningen för invärtes sjuke; inkom ne under veckan: pnea- 
monia 4, bronchitis 1, perityphlitis 1, icterus 1. 

På Allmänna OarmsonS'^'ukhuset: sjukantalet den 25 Mars 182, 
hvaraf 97 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 10, syphilis 5, gastritis 3, gonorrhoea 2, bronchitis 2, 
plenritis 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: inkomne under veckan: variolcie 12, 
febris intermittens 2, delirium tremens 2, febris typhoides 1, fe- 
bris puerperalis 1, syphilis 1, pneumonia 1, rheumatismus acutus 1, 
erysipelas 1. 

På Provisori^ ttfukkuset å Sabbatsberg: sjuka ntalet den 25 
Mars 52; inkomne under veckan: bronchitis 3, febris typhoides 1, 
•delirium tremeos 1, laryngo-tracheitiB 1, peritonitis 1. 

På ÄUmömna Barnhuset: bronchitis 5, coiguncti vitis 4, bron- 
chitis capillaris 3, catarrhus intestinalis 3, pneumonia 1, pleuritis 1, 
furunculus 1, catarrhus gastro-intestinalis 4. Polikliniken: bron- 
chitis 3, conjunctivitis 3, otitis 1, rheumatismus acutus 1, erysi- 
pelas 1. 



109 ' 

Pfi Bam^uJJiuaet: sjukaotaJet den 26 Mara 66; inkomoe under 
Teckan: scarlatina 3, diarrhisa 1, conjuncti vitis 1, pneumonia 1, 
febris gastrica simplex 1. 

På ÅUnUbma Bambördahuset: antalet vårdade qvinnor 19; para- 
metritis 8» febris paerperalis 3. 

På Provisoriska Bambördshusei: antalet vårdade qvinnor 6. 

På Diakoniss-sjtikhuset: sjukantalet den 25 Mars 34; endast 
kroniska sjakdomsfall ba änder veckan inkonimit. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 25 Mara 
168, bvaraf 81 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 25 Mara 
158, bvaraf 137 från staden ocb 21 från länet; sypbilis 19. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 25 Mars 31; gonor- 
rhoea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattiglakarnes vecko-rapporter): 
broachitis 49, diarrboea 17, pneumonia 14, rbeumatismus acutua 
13) febris intermittens 10, febris gastrica simplex 10, variolss 7, 
opbtbalmia 6, angina tonsillaris 6, gastricismus 5, delirium tremens 
4, varicellas 2, mcningitis cerebralis 2, otitis 2, erysipelas 2, angina 
parotidea 1, gastritis 1, peritonitis 1, icterus 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrdUmngen: diarrboea 5, broncbitis 2, febri» 
intermittens 1. 

= Hr TÖRNBLOM redogjorde fÖr en deformitet af foten 
till f51je af bruket af trånga skodon och förevisade ett preparat 
häröfver, taget å anatomisalen. 

Deformiteten utgjordes af en dislokation af stortån utåt 
och uppåt, hvarigenom densamma kommit att ligga på tvEroD 
öfver fotryggen, hvilande öfver ledgångame mellan andra ocb 
tredje tans första falang och deras motsvarande metatarsalben* 
— £ft€r att hafva antydt, huruledes trånga skodon hindra den 
Qtplattning af fothvalfvet, som eger rum både i längd och tvär- 
riktuing, då kroppstyngden öfverflyttas på en fot, samt huru 
smala skor pressa tårna tätt intill hvarandra eller till och med 
trycka en eller annan af dem öfver eller under de öfriga, an- 
märkte Hr T. att denna tryckning likväl var otillräcklig att 
förklara en så betydlig deformitet, som den nu förevisade, der 
tan nära nog bildade en rät vinkel mot sitt eget metatarsalben. 
Någon annan kraft måste här ha medverkat och en sådan före- 
fanns också verkligen hos musklerna. Då nemligen en af tårna 
genom skons fortsatta tryckning kommit i sned ställning mot 
sitt metatarsalben, upphöra sträck- och böjmusklerna att vara 
fena antagonister; de draga tån allt mera åt samma håll, dit 
hon börjat deviera, hvilket förhållande äfven egde rum å pre- 



• 110 

paratet, å hvilket stortåns maskler voro nppdissekerade. — 
Foten hade tillhört en qyinna, som å båda f&tterna företedde 
samma deformitet. 

Hr Andersson erinrade sig att ofyannämnde TanstUlniog 
af fotens byggnad ej så s&Ilan anträffats hos qvinnor å anatomi- 
salen samt att framlidne professor A. Retzius fästat uppmärk- 
samheten på denna f5ljd af koketteri. — I så betydlig grad 
som å det förevisade preparatet ansåg Hr A. dock ej att de- 
formiteten derstädes förekommit. 

= Hr Malmsten fastade sällskapets uppmärksamhet på 
den rekurrenta feberform, som under vintern varit epidemiskt 
gängse och ännu fortfar i Petersburg. En särskild kommis- 
sion, som derstädes blifvit nedsatt för undersökningar angående 
denna farsot har om densamma lemnat följande upplysningar: 

Den rekurrenta febern visar sig ej sällan epidemiskt i 
Skottland och Irland och flera fall ha äfven blifvit iakttagne i 
Schlesien och i Egypten. Inom Ryssland beskrefs den första 
gången af Dr GovoRLiVY, som haft tillfälle att studera den 
1857 och 1858 i hamnen Novo-Arkhangelsk; i Odessa observe- 
rades den 1863 af Dr Bernstein; men i Petersburg har den 
«j visat sig förr än under loppet af förlidet år. 

I afseende på symtomema visar den rekurrenta febern 
föga skiljaktighet från andra epidemiska febrar med affektion 
af tarmkanalen, lefvem och mjelten. Stundom har den ett 
förlopp af 4 — 10 dagar, hvarefter återgång till helsa inträder, 
men oftast förekommer den med en intermittens af 2—14 dygn, 
efter hvilka ett nytt feberanfall inställer sig; i sällsyntare fall 
ha patienterna till och med varit utsatta för ett tredje feber** 
anfall, hvarefter helsa åter inträdt Under intermittensema 
qvarstår vanligen, som under en konvalescens, ett tillstånd af 
betydlig nedsättning och utmattning. I och för sig sjelf är 
sjukdomen sällan dödlig, utan de flesta dödsfallen böra skrifvas 
på räkning af komplikationema. 

För det närvarande är denna afart af intermittent feber 
utbredd bland de arbetande och fattigare klasserna i Petersburg. 
Inom garnisonen, belöpande sig till 60,000 man gärder och an- 
dra trupper, som ligga i inqvartering i staden och dess omgiP- 
ningar, hafva deremot från sjukdomens uppkomst till den 1 Januari 
ej mer än 260 fall förekommit Mortaliteten har inom deo 
civila befolkningen uppgått till 8 å 10 procent af de sjuka och 



\ 



111 

inom xuilitAren till 4 å 5 procent De förmögDare klasserna ha 
nfifitan helt ocb hållet blifvit skonade. 

Häraf kan den slutsats dragas att sjukdomens uppkomst 
i Petersburg mindre kan tillskrifvas atmosferiska inflytanden 
Sn missgynnande förhållanden i allmänhet, i synnerhet det ym- 
niga förtärandet af vegetabilier, som detta år lemnat dålig 
skörd — Som orsaker till feberns spridning antagas för öfrigt 
beskaffenheten af den fattigare och arbetande klassens bostäder; 
tilloppet till hufvudstaden af ett ovanligt stort antal arbetare; 
Adoämnenas dyrhet; plötsliga omslag i väderleken och slutligen 
äfren ett kontagiöst inflytande, då friska personer längre tid 
vistats tillsammans med de sjuke. 

Hr Malmsten anmärkte att 6ri£SSING£R äfven i Schweitz 
iakttagit en intermittent feber med karakter af tyfoid samt ofta 
stföljd af aflektion af lefveni och ictems. Troligen skulle äfven 
snart inom vårt land den rekurrenta febern förekomma mera « 
freqvent än hittills, då den endast visat sig i spridda och få- 
Uliga fall. 

Med afseende på förvexlingen mellan recidiverande tyfoid* 
feber och febris recurrens, då densamma uppträder i spridda 
fall yttrade sig Hr Ket: 

Liksom Hr Malmsten, framhöll Hr K. det egendomliga der- 
Qti att febris recurrens ej hos oss förekommit i någon epidemi, fastän 
möjligen i spridda fall, vid hvilkas bedömmande man dock säker- 
ligen nödgades vara forsigtig. Att febris recurrens fortjenar sin 
alrskilda plats i nosologien lider val numera ej något tvifvel, men 
h?art denna bör forläggas derom äro meningarna delade ocb om 
sjukdomen är närmast slägt till febris intermittens eller om den 
kor till typhusfamiljen, torde väl få anses såsom en ännu sväf- 
rande fråga. Uppträder den i epidemier vore den väl temligen 
lått igenkännelig, men i enstaka fall borde en recidiverande tyfoid- 
feber kunna fullkomligt simulera vissa former af den ifrågavarande 
sjukdomen. Becidiver af en ileo-typhus synas ingalunda vara så 
sällsynta. Vid obduktionerna finner man då i tarmen den tyfösa 
processen i 2:ne, eUer vid dubbelrecidiv i 3me olika stadier. Ett 
äldre stadium, likformigt i en viss utsträckning från valvula coli 
vppåt ileum, och ett yngre stadium i viss utsträckning i närmast 
kögre upp befintliga tarmparti. Det första tillhörande den vid 
sjukdomens början inledda processen, det sednare varande ett ut- 
tryck af recidivet. Det är i allmänhet en origtig foreställning att 
den tyfosa processen ifrån valvula coli först småningom sprider 
sig uppåt tarmen, och att man derfore vid obduktionerna skulle 
fiana processen i väsentligt yngre stadium, ju mera man aflägs- 
aade sig Mn nämnda valvel. Undersöker man forhåUandet noga^ 



112 

skall man nemligen finna bevis för att vid sjukdomens början ett 
visst parti af tarmen i det närmaste samtidigt angripes, och att 
processen i detta parti sedermera fortlöper temligen jemnt och lik- 
formigt; och att, om ett högre upp beläget parti sedermera affici* 
eras, så sker äfven detta i det närmaste pä en gång och i viss 
utsträckning. Efter att hafva af Yiechow fått sin uppmärksamhet 
riktad på detta förhållande hade Hr K. så noggrant som möjligt 
med specielt afseende derpå granskat alla tyfösa tarmar han haft 
tillfälle se, och stödde sålunda sitt påstående på ett ej ringa antal 
observationer. 

I allmänhet är det få processer, hvars ålder man till en visa 
gräns kunde på obduktionsbordet bestämma med så mycken preci- 
sion som den tyfosa i tarmkanalen. Vid 7:de till 8:de dygnet är 
den s. k. märglika infiltrationen i allmänhet fulländad i hela det 
angripna partiet Nu börjar antingen resolution, eller den bekanta 
skorpbildningen. Denna sednare fortgår till omkring ll:te eUer 
12:te dygnet. Vanligen öfvergå de närmast valvula coli liggande 
Peyerska körtlame i långt större utsträckning till skorpbildning, 
än körtlarne högre upp, till följe deraf att processen är intensivast 
i nedersta delen af ileum. Man kan derföre träfia körtlar på något 
afstånd från valvula coli, som antingen blott å en liten fläck visa 
skorpbildning, under det de för öfrigt innan resolutionen fram- 
skridit under längre eller kortare tid qvarstå svällda; eller man 
finner ej spår till skorpbildning i en del Peyerska fläckar, hvilka 
varit lindrigare angripna, hvilket förhållande lätt ger anledning till 
misstag, så tiUvida som man kan anse dessa körtlar sednare an- 
gripna. Att processen emellertid i dem är lika gammal som i de 
öfriga visar en jemförelse med de fläckar, som partielt skorp- 
vandlas, och i hvilka skorpbildningen är lika långt avancerad som 
i nedersta köi-telfläckarne. Omkring ll:te dygnet börja skorporna 
lösas från sin omgifning, först i ränderna och sedan i bottnen. 
Omkring 14 dygnet börjar deras afstötning och denna är ofta full- 
ändad vid 17:de dygnet, men fördröjes stundom till 21;sta, eUer 
kanske ännu längre, hvarefter läkningsprocessen börjar. Det är 
gifvet att förhållandet skall variera något i olika fall, samt att, 
alltefter intensiteten, förloppet kan i olika stadier vara mer eller 
mindre hastigt, men i allmänhet torde de angifna förhållandena 
vara normen. Den ena skorpan afstötes något förr än den andra, 
men man finner dem alla samtidigt stadda i afstötning, eller och 
finner man i ett högre parti af tarmen, såsom ofvan anfördes i en 
viss utsträckning en likformig process af långt yngre datum, här- 
rörande från ett recidiv. Sålunda finner man t. ex. vid en obduk- 
tion att i utsträckningen af 1} aln från valvula coli, skorporna 
äro stadda i afstötning, under det, de Peyerska fläckarne i den 
närmast högre tarmdelen till en utsträckning af t. ex. en aln visa en 
färsk märglik infiltration, eller börjande skorpbildning. Alltefter 
det relativa förhållandet mellan processerna kan man i detta fsll 
då sluta till att på 7 å 9 dygnet ett recidiv af processen inträffat, 
och att dervid den förut skonade eller endast lindrigt angripna 



113 

ii;niiadte tarmdeleii aflcierata. Hr Key hade upprepade gån^r på 
^ruud af dessa forMUanden vid obduktionerna diaj^nosticorat att 
un^iflr på det eller det 8Jukdoinsdy<?net en plötslig^ försämrings in- 
traffnt och alltid dcrvid träffat rätt, hvilket ej skulle varit roöjlijct 
om processen gradvis och småningom utbredt sig uppåt. En gång 
hade Ur Key sett en färsk, märglik infiltration i ett högre tarm parti, 
uiider det såren i nedre delen af ileum voro stadda i läkning. Re- 
cidivtrt hade der inträffat på 22 eller 23 dygnet, om minnet ej svek. 
RiMndiTcr af tyfoidfcber äro ju dessutom en känd sak. Inträffa de 
t;u:i^ och Öfver!;äi- sjukdomen till lielsa, så att ej obduktionen kan 
vcTiiiera diagnosen, synes det som de^sa fall skulle ofta fullkomligt 
kunna likna en febris recurrens. 

Hr Malmsten var dereraot af den åsigt, att skillnaden 
mellan ett typhus-recidiv och en febris recnrrens vore så ut- 
präglad, att man i åtminstone flertalet fall borde kunna åtskilja 
de«sa sjukdomsformer. 

På förfrågan af Hr Anderson hvilken behandlingsmetod 
hufvudsakiigen användts mot den rekurrenta febern svarade Hr 
Malmsten, att kina mot densamma ansetts som det verksam- 
maste medlet. 



Den 4 April. 

Cun«i)totJo epidemioL — SjiikdomsfMll — Curioaum. — Urindekomposition in- 
om bl&san. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 26 Mars till och med Lördagen den 1 April 1865: 
Sjukligheten något ökad. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare): 



Febris typhoidcs . . . . 

IHphiberit 

Pertujsis 

Cholcrina 

Diarrhopii 

Febris internnttens. 
Angioa parotides. 



9 
11. 

1. 
25 
21. 

6 



Yftriolflb. Vftfioloidfts 33. 

Nariwllttr 2. 

NvnrlBttna 8. 

MorbiUi 1. 

Intoxicstio e phosph. 2. 

S}philii 4. 



OoDorrhoea 2. 

Meningitis cerebrnlis 1. 

Apoplexia ccrebri . . 1. 

Neuralgin 9. 

CoQJnnctivitis 7. 

Olitis 4. 

Ang. toDs. & fRUciuro 82. 

Laryngo-tracheitis... 18. 

Brouch. Ciit. bronch. 94. 

Brorichitis capillaris. 4. 

Pneunionii 17. 

Pleuritis 3. 



Oaxtritis. Eateritit . 5. 

Typblit-ÄcPeriiyphlit. 1. 

Pentoaitis 8. 

Icterua 2. 

Metritit 8. 

RheamntUmns acotut 9. 

ErysipelrtB 1. 

Erythema nodosum.. 1. 

l'rUc;iria 3. 

Zona 2. 

Fnruncnlus . . 8. 

Samina 410. 



Febris gastr. siinplcx 16. 

2 Å hufvudstadens sjukvfirdsanstalter: 

På Serc^imer-laaareUet: sjukantalet den 1 April 258, hvaraf 
145 på afdelningeu för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris 
typhoides 2, bronchitis 2, rheumatisraus acutus 2, iutoxicatio ex acid. 
nitric. 1, icterus 1, metritis 1, cystitis 1. 

rörknnäimgar 1865. 8^ 



114 

På AUmänna Oarnisons-sfukhuaet: sjukantalet den 1 Aprii 191, 
livaraf 97 pä afdelniiigen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 6, syphilis 4, gonorrhoea 4, bronchitis 3, pleuritis 1, 
rheumntismua acutus 1. 

PS Provisoriska sjitkhuset: sjnkantalet den 1 April 200, hvaraf 
128 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 26, delirium tre- 
mens 3, febris typhoides 2, bronchitis 2, pneumonia 2, rheumatisrans 
acutus 2, febris intermittens 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 1 April 
55, hvaraf 39 invärtes sjuke inkomne under veckan: febris f^astrica 
simplex 2, bronchitis 2, nephritis 2, rhcuraatismus acutus 2, erysi- 
pelas 1. 

På Alhnänna Barnhuset: bronchitis 6, cntarrhus intestinalis acu- 
tus 5, bronchitis cnpillaris 3, coujuncti vitis purulenta 2, pleuritis 2, 
pneumonia 1, urticaria 1, erythema febrilis 1, pemphigus 1. — 
Polikliniken: bronchitis 5, catarrhus gastro-intestinaiis acutus 5, per- 
tussis 3, conjunctivitis 3, catarrhus ventriculi acutus 2, diphteria 1, 
scarlatina 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantnlet den 1 April 54; inkomne under 
reokan: conjunctivitis 1, bronchitis 1, pneumonia 1, febris gastrica 
simplex 1. 

På Albnänna Barnbördshuset: antalet vårdade: 10; febris puer- 
peralis 2, endoraetritis 2. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade: 16; para- 
rnetritis 3. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 1 April 34; inkomne 
under veckan: rheumatisrous acutus 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 1 April 
167, hvaraf 81 mankön och 86 qvinkön. 

Pä Stockholms stads och lätis Kurhus: sjukantalet den 1 April 
153, hvaraf 134 från staden och 19 från lånet; inkomne: syphilis 2 K 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 1 April 24; inkomne: 
syphilis 7, gonorrhoea 2. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
bronchitis 35, diarrhosa 19, febris intermittens 16, variolss 14, rheu- 
matismus acutus 11, pneumonia 10, febris gastrica simplex 8, angina 
tODsillaris 7, ophthahnia 4, gastricismus 4, anginn parotidea 3, ga* 
stritis 3» meningitis cerebralis 2, erysipelas 3, febris puerperalis 2, 
•carlatina 2, stomatitis 2, pertussis 1, syphilis 1, laiyngitis 1, peri> 
tonitis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions^nrdUningen: bronchitis 2, febris intermittens 1. 

= Hr Malmsten meddelade ett sjokdomsfal! från Serar- 
fimerlasarettets medicinska klinik, der diagnosen var svår att 
göra mellan en tyfoidfeber med något äldre ^jertfel och en 
ulcerativ endocarditis. Så t. ez. uppträdde änder sjukdomen 



115 

lierpefl labialis och intet exantem visade sig. Vid första lyert- 
Ijndet befanns öfver basen ett skarpt biljud, som fortplantade 
sig i aorta. Decnbitas inträdde hastigt. Obduktionen visade de 
karakteristiska tyfoida ulcerationema samt en äldre fÖr^'ockning 
af aorta-valveln. 

= Hr Stoltz relaterade, äfven från Serafimerlasarettet« 
följande sjukdomshistoria: 

Hustru Maria Catharina Andersson, 29 år gammal, från Adolf 
Fredriks församling, intogs på Serafimeriasarettet den 7 Febr. 1866. 

Patienten säger sig ej veta om något ärftligt sjukdomsanlag 
inom sin slagt Såsom tvätterska har hon ofla slitit ondt. Hon 
kar varit gift i flera år, men ej fbdt barn; har alltid varit ordentligt 
menstruerad. Säger sig på sednaste år varit klen både till helsa 
och krafter, men har aldrig varit allvarsammare sjuk. Har alltsom* 
oftast varit besvarad af reumatiska krämpor, än å det ena, än andra 
stället af kroppen. För ungelUr ett år sedan, började hon utan känd 
anledning och utan någon sjuklighet for öfrigt, att lida af ett diarré, 
som sedan nästan alltjemt fortfor ända till jultiden 1864. Öppnin- 
gamea antal på dagen varierade mellan 3—4 — 6, de hafva varit 
tunna, stundom slemmiga, men ej blodblandade eller åtföljda af 
tenesmer. Under hela denna tid har hon fÖr öfrigt varit temligen 
kry, fast matt emellanåt, dock ingen gång sängliggande. Ungefär 
samtidigt med diarréets uppträdande, började hon besväras af värk 
i ryggen, något ofvanom njurtrakten. Jultiden 1864, efter att på 
sednaste tiden hafva magrat temligen betydligt, började hon bli så 
klen att hon måste intaga sängen. Hon led af hufvudvärk, feber, 
ömhet i buken, ofta påkommande nppstötningar af gas, samt en tem* 
ligen envis forstoppning. Matlusten hade dock under hela tiden 
varit god, inga kräkningar besvärade henne. Laxermedel, som nu 
ofta behöfde anlitas, vållade hvarje gång kräkning, men ingen öpp- 
ning. Lavemanger tillgrepos i stället, och ehuru de hade åsyftad 
verkan, så förbättrades ej hennes tillstånd. Hvad som nu nästan 
mest besvärade henne, var värken i ryggen, hvilken utstrålade åt 
sidorna, nästan mera åt den venstra. Den 4 Jan. innevarande år, 
började hon förmärka en knöl i epigastrium, hvilken efter hennes 
uppgift (orblifvit oförändrad ända till hennes inkomst ä lasarettet. 
För öfrigt fortfor tillståndet att vara enahanda, febern och hufvud- 
värken försvunne småningom, ryggvärken fortfor, öppning ficks en- 
dast efter lavemanger, ömheten öfver buken minskades något, upp- 
stötningame af gas upphörde, men krafterna sjönko fortfsrande, och 
hullet aftog allt mer och mer. hvarföre hon äfven sökte och erhöll 
inträde å lasarettet den 7 Febr. 1866. 

Staius prcBsens den 8 Februari 1865:, 

Patienten är blek och betydligt afmagrad, samt har ett utseende 
tydande på något djupare lidande. Hon ligger helst på rygg, och 



116 

ombyter med största svårighet läge. Klngar ofver oroliga soinn ocfi 
stark svettning om nättema, for ofritt öfver intet annat an stor 
ömhet och beklämning i maggropen. Vid inspektion af boken for- 
märkes i epignstrium en knytnäfrestor tumör, som bildar en teraligeD 
begränsad framhvälfning af bukväggen ned mot nnfveln. For ktinselo 
är denna tumör rund, degig, något elnstisk, temligen forskjatbar och 
något ömmande. Perkussionstonen öfver densamma är tympanitisk 
och formärkes en lindrig sqvalpning vid succussion inom tumören. 
Patienten ömmar dessutom vid tryck i högra hypochondrium, der 
någon resistens af hela bukväggen formärkes. För Öfrigt är buken 
ej utspänd, mjuk och indolent. Tungan är ren och blöt, matlusten 
temligen klen, fördrager dock och behåller maten utan någon olä- 
genhet. I ryggen, i trakten af sista dorsal och första lumbal kotan, 
erfar hon en nästan ständig smärta, hvilken vanligen uppfattas som 
en ihållande värk, men stundom påkomma ristande, skärande smärtor 
derstädes, och utstråla dessa mot maggropen. Patienten erfar dock 
ingen ömhet vid tryck å detta ställe af ryggen. Lefverns dämpning 
börjar vid 6 refbenet och sträcker sig i mamillarlinien 3 tom nedåt, åt 
venstcr öfvergår den medellinien och sammanfaller dess matta ton 
här med hjertat. Hjertat af normal storlek^ hjertljuden rena, pulsen 
80 i minuten. Intet fysikaliskt tecken på något aneurisro. Från 
lungorna intet sjukligt att anmärka. Vid nndersökning per vaginam 
beiinnes uterus vara i normalt läge och fullt rörlig. Urinen af 
1.020 sp.v. innehåller inga abnorma beståndsdelar. 

Vid inkomsten ordinerades ett vått värmande omslag å buken, 
samt \ gr. morfin till natten. 

Sömnen var god under natten och följande dag ordinerades 
emulsio oleosa, en matsked 4 å 5 gånger dagligen. 

Tillståndet var oförändradt de följande dagarne, med undantag 
af att öppning nu hvarje dag inställde sig spontant, och att tumören 
i epigastrium började minskas. 

Den 13 Febr. var tumören nästan alldeles försvunnen, men i 
dess ställe började i högra hypochondrium den ofvannämnda resistensen 
blifva alltmera ömmande och hård; lefvern tycktes med sin nedre 
kant kännas nedom refbensranden, men äfven derunder kändes de 
nnderliggande delarne mera oeftergifliga och resistenta än normalt. 

Den 18. Oaktad t patienten till hvarje q väll fått morfin, så har 
sömnen om nätterna varit orolig; hon klagar egentligen öfver den 
svåra värken i ryggen, men tycker sig för öfrigt må temligen väl. 

Den 20. Hade patienten ett frossanfall, med efterföljande feber 
och hufvudvärk, samt dagen dcrefber tvenne frossaufnll, hvarförc 
qninin ordinerades. Som hon började att må illa och få små kräk* 
ningar af morfinet, som gafs till qvällarne, så gjordes dtn 24 Febr. 
en subkutan morfininjektion på \ gran i epignstrium, äfven efter 
detta följde kräkning, men sömnen under natten fullkomligt lugn 
och god. 

Den 27. Tumören i högra hypochondrium framträder nu allt 
tydligare och är betydligt ,öm för vidröring. På sed naste dagame 
flera lösa öppningar. 



117 

Den 9 Mars. Pft sednaste dn^arne har patienten eu och au* 
nan gång haft små kräkningar. Öppningen ordentlig. Matlasten 
klen. Buken börjar bli nägot uppdrifven, aä att tumören kännes 
otydligare. Stark svettning under sömnen, som nu nr temligen god. 
Allmänna tillståndet tyckes i det hela något bättre. 

Den 18. Utan att tillståndet på sednaste dagarne försämrats, 
så erfor patienten i dag ett par timmar efter middagen helt plötsligt 
en häftig smärta och hetta Öfver hela buken. Den minsta vidröring 
kunde ej fördragas, buken började bli utspänd och kräkningar in- 
ställde sig. Ord.: morfin löst i aqu. amygd. amar. conc. 

Den 19. Smärtan och ömheten öfver buken fortfara, en svår 
Tärk i ryggen plågar äfven patienten. K räkning i dng flera gånger. 
Det nppkräkta består af en seg, gulaktig, surt reagerande vätska, 
med inblandade osmälta födoämnen. 

Den 20. Tillståndet i dag klent, buken något tympanitisk, 
ömmande som förut. På aftonen och natten flera kräkningar. 

Den 21. Utan att tillståndet väsentligen försämrats, började 
patienten fraracmot kl 5 e. m. helt hastigt att kallsvettas och koUa- 
bera, uppkräktes en blod blandad vätska, ungefär ett par matskedar, 
samt aded kL 5. 

Obduktion den 23 Mars. 

Yttre besigtmng. Liket starkt afmagradt med ytterst tunn. brun* 
gul panniculus adiposus. Svag likstelhet qvarstår. 

Inre besifftning. Vid bukka vi tetens öppnande synes ventrikeln 
nedskjuten nästan ända till nafveln, vändande i venstra hiilften hela 
ain främre yta mot bukväggen. Venstra lefverloben täcker den fram- 
skjutande curratura minor och är här genom synnerligen lösa, grå- 
hvita, fullt (arska pseudomembraner fastlödd vid ventrikelväggen. 
Vid lefverlobens upplyftande beiinnes äfven dess undre yta fastlödd 
vid en med cnrvatura minor sammanhängande nära knytnäfvestor 
tumör, som å ytan är trasig, visande en lös, mörjig, grägrumlig väf- 
nad och lemnande flngret tillträde till en större håla, som går bakom 
ventrikeln och duodeuum. Ur hålan framrinner en starkt blodfärgnd, 
nägot grumlig vätska. Ventrikeln, som uppklipptes in situ, befanns 
fullkomligt fylld af dels mera tunnflytande, mörjig blod, dels af stora, 
ganska fasta blodcoagula af nära ett q varters rymd, vägande } skälp. 
I ventrikeln finnes å curvatura minor på ett tums afstånd från py- 
lorus ett ärtstort sår med stjernformigt utstrålande veck. En gulgrå, 
lös väfnad bildar sårets botten. Genom denna kan en kateter in- 
foras i den stora förutnämnda hålan. Ventrikelns slembinnn fortjockad, 
muskelhinnau i pars pylorica omkring Ij^ lin. tjock. I duodenum på 
ett par liniers afstånd från py lorus befinner sig i fortsättningen af 
curvatura minor ett två-tums långt sår, i omgifuingeu af hvilket 
slemhinnan är lindrigt underminerad med ufrundade, ej förtjockade 
ränder. Sårets botten bildas närmast ränderna af en gråsvart, fläckig, 
temligen glatt och jemn väfnad, som är genorabi-uteu af en tums- 
lång öppning, hvarur blodcoagula i ymnig mängd framsippra. Öpp- 
ningen leder in till den förut nämnda hålan, denna befinnes hafva 



118 

sitt lige uti det till en knytnäf ves storlek ansYållda caput pancreatis. 
Sjelfva den gåsäggsatora hålan är öfverallt omgifven af en alamaigy 
sönderfallande» grågul väfnad, som utåt antager en fastare konsistens 
och öfvergår utan skarp gräns i sjelfva pancreas, som i närheten ar 
hård, sklerotisk, genomdragen af fasta hvitgråa strängar. På något 
afstånd från hålan, nedåt från densamma, forefinnes i caput pan- 
creatis en hönsäggsstor knöl utan skarp begränsning, af ytterst lös 
beskaffenhet, spräckligt hvitgrå med röda insprängda härdar samt i 
midten stadd i börjande sönderfallning med infiltration af blod. De 
omgif vande lym/körtlame starkt svällda och karcinomatöst degenere- 
rade. Ligamentum hepato-duodenale förkortad t och förtjockadt, fast- 
▼äxt vid pancreas. Den del af venstra Ufverlobens undre yta, som 
låg fastlödd vid den underliggande knölen, visar från kapseln ett 
par linier inåt en ytterst lös, nästan gelatinös konsistens och på en 
yta af ungefär ett tvåöres storlek ett spräckligt gulgrått och blårödt 
utseende. 

Lefverm snittyta är blek, gråbrun med brungråa centra och 
fina gulgråa periferier. Gallgångarne fyllda af galla. 

Åffelten slnpp, lös, dess pulpa rödgrå, malpighiska kroppame 
stora och talrika. 

Njurame till konsistensen fasta, å snittytan gråbleka, af friskt 
utseende. 

PeriUmeum är i allmänhet blekt, men här och hvar dock visande 
ytterst små, kapillära blödningar. I lilla bäckenet fanns omkring fyra 
matskedar tjock, grumlig, gulgrå vätska med inblandade fibrinösa 
slamsor. 

TumUarmame ligga till en del nedskjutna i lilla bäckenet samt 
visa en livid färg och stark kärlinjektion. Slemhinnan i öfre delen 
af jejunum temligen lifligt röd, visar stark pigmentering i spetsarna 
af villi ända ned till början af ileum, hvars slemhinna endast visar 
en gröfre venös injektion, utan annan forändring. Slemhinnan i 
tioektarmnma synnerligen blek. 

HjertsHcken innehåller några matskedar tunnflytande, gult serum. 
Båda hjerthalfvorna innehålla tunnflytande blod jemte några lösa 
blodcoagula. 

HjericA ganska litet. Yeustra ventrikelväggen betydligt fortjookad, 
dess lumen litet; valvler och mynningar friska. 

Högra lungan är i öfversta och mellersta lobema blodfattig, i 
nedersta loben temligen blodfylld, öfverallt luftförande. Vid tryck 
utrinner från snittytan en finskummig vätska från nedersta lobens 
bakre partier. 

Venstra lungan i sin helhet ytterst blek och blodfattig. 

För öfrigt intet att anmärka. 

Hr Key omnämnde att preparatet fannes tillvarataget och 
ville framdeles för Sällskapet förevisa detsamma, då perforationa- 
sättet var liögst egendomligt och ett ärr i ventrikeln desantoin 
visade att ett äldre genombrott egt rum. 



119 

= Hr Sandahl O. oiutalade som ett euriosum ett fyiid 
af svampar, som anträffats i kräkningar. — Patienten, - som vid 
en middag den 13 Mars förtärt champignoner, led dagen der- 
efter af en gastricism och kräktes betydligt, men återställdes 
snart och hade sedermera ej förtärt föda, hvari något slag af 
svamp ingredierade. Efter nägra dagars förutgänget illabefin- 
nande fick han emellertid åter kräkningar och uppkastade der- 
vid dea 30 Mars, således 17 dagar efter förtärandet, flera nästan 
osmälta svampar. Patienten hyste den bestämda öfvertygelse 
att dessa vållat kela hans illamående och, huru besynnerlig 
saken fbrefoU, hade Hr S. ingen anledning att misstro uppgiftenia. 
Svamparne förevisades. 

= Hr Santesson anförde ur »Finska Notisbladet för 
Läkare och Pharmaceuter» ett meddelande af Prof. v. WlLLE- 
BRAND, nemligen att TäAUBE i en artikel i Berliner Klin. Wochen- 
schrift vill bevisa, att urinens ammuniak^dekompositton inom 
blåsan ej beror på det från väggen afsöndrade slemmets iråkade 
jäsning eller sönderdelning, såsom man hittills vanligen antagit, 
utan på närvaro af i blåsan inkomna, eljest i luften suspende- 
rade miasmatiska änmen af organiskt ursprung. Detta stöder 
författaren hufvudsakligen på iakttagelser, gjorda å en 63 års 
man, som för långvarig urinretention inkommit å Gharitén i 
Berlin. Oaktadt patienten i 3 år lidit af sin åkomma hade 
urinen bibehållit sin klarhet och normala beskaffenhet, tills 
Traube hade katetriserat pat med en kateter, som legat fritt 
i sjuksalen. Kort härefter blef urinen grumlig, alkalisk. Gruralet 
visade sig vid mikroskopisk undersökning till största delen bestå 
af en tallös mängd vibrioner. Af dessa hade sannolikt ett parti 
införts med katetem i blåsan, der de med sin kända reproduk- 
tionsförmåga inom kort i oändlighet mångfaldigats. Den prak- 
tiska regeln blir i följd häraf, att innan man inför något in- 
strument i blåsan låta det ligga i kokhett vatten. 

Hr S. uttryckte sin förvåning öfver denna notis, som, med 
stöd af ett ensamt och tvifvelaktigt fall, ville förneka spontan 
arindekoroposition inom blåsan och uppställa en ny praktisk 
regel vid ett så ofta förekommande kirurgiskt handgrepp som 
katetrisering samt påvisade de svårigheter som deraf skulle 
uppkomma. 

Hr Berlin omnämnde att enahanda förklaring af urinens 
dekomposition, som den af Traube anförda, äfven blifvit fram- 
dragen af fran^ska läkare och påpekade det analoga förhål- 



120 

lande, som otvifvelaktigt iakttagits vid det experiment då saften 
af drufvor utpressad öfver luftfritt qvicksilfver, således utom 
beröring med luften, ej företer någon jäsningsprocess, hvaremot, 
då luft insläppes, jäsning snart inträder och jästceller utvecklas. 



Den 11 April. 

' Biblioteket. — Gonstitntio e]jlideinica. — Ovanligt brfick. — Uninopl&stik. — 
»Lithotribe injecteur». — Postmortem-appmjaknlng af lungorna. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Reseanteckningar af en militärlRknre af Dr E. Edholm. Oåfva 
af forfnttaren. 

=^ Constitutio epidemica under veckan frAii och med Söndflgeii 
den 2 till och med Lördagen den 8 April 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. — Af smittkoppor ha 88 fall förekommit. 
— Kopporna, sora under foregående veckor aftagit, hafvn under de 
båda sista veckorna fiter varit i tilltagande. 

* 1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare): 



Febril typhoides .... 3. 

Dipbtheria 8. 

Cholera nostrai 1 

Cholerina 1. 

Bysenteria 1. 

Diarrhoea 21. 

Febris intermittens . . 10. 

Angina parotidea .... 4. 

VarioUe. Varioloidea 25. 

Scarlatina 5. 

MorbiUi 2 

Delirittm tremens. .. 2. 



Gonorrhoea 4. 

Mcniugitis cerebralis 1. 

Conjuneti vitis 10. 

Otiiis 4. 

Ang. tons. &c fauciam 52. 

Loryngo-trncheitis.... 13. 

BroQch. Cat. bronch. 108. 

Bronchitis capillans. 2. 

Pneainonia 11. 

Plearitis 2. 

Febris gastr. simplex 26. 

Gastritis. Enterltis . 1. 

Colitis 1. 



Fcritonitis 1. 

Icterus 2. 

Metritis 7. 

Rheumatismni acntus 10. 

Kryaipelaa 8. 

Erytheina nodosuni.. 2. 

Irticaria 8. 

Fiirunculus 1. 

Rheuin.receDsnfcbril. 7. 

Summa 3G8. 



Syphilia 4. 

2. A hufvudstadens sjukvårdsnnstalter: 

På Serqfimer-laaar ettet: sjukantalet den 8 April 252, bvaraf 
140 på afdelninjj^en för invärtes sjuke; iakorane under veckan: pnou- 
monia 8, bronchitis 2, febris typhoides 1, meningitis cerebralis 1, 
pararaetritis 1, rheumatismus acutus 1. 

På Allmänna Qarnieons-ejiJdmset: sjukantalet den 8 April 204, 
hvaraf 105 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 7, syphilia 3, gonorrhoea 3, bronchitis 3, delirium tre- 
mens 2» pleuritis 2, otitis 1, icterus 1, rheumatismus acutus I. 

På Proviéorieka ajukJmeet: sjukantalet den 8 April 203, bvaraf 
139 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolao 49, pneumonia 
3, delirium tremens 2, febris typhoides 1, diarrhoea 1, icterus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 8 April 
63, hvaraf 36 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastrica 
simplex 3, bronchitis 2. pericarditia 1, nephritis 1, rheumatismus 
acutus 1, furunculus 1. 



121 

På AUmänna Barnhuset: broiichitis 10, cntnrrluis gnstro-intesti- 
calis 6y pleuritis 3, pneiuDonia 2, erysipelas 1, nrticnna 1. — 
PoltkUmken: broncfaitis 11, catarrhus iiitestiiinlis 8, cotijuiictivitis 3, 
äcarlatina 2, febris iiiterinittens ], nnghia parutidca i, sclereinn 1, 
rrythema febrilis 1. 

På BarMJukhuset: sjukantnlet den 8 April 55; inkomne uodvr 
reckan: scarlatina 2, bronchitis 1, pneumonia 'l. 

Pä AUmänna BambiinUhuaet: antaiet vårdade 14; febris pimr- 
|)«ralis 1, paramttritis 3. 

På Bambördshustt Pro Palria: lielsotillatAndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: nntnlet vArdade 13; helsotill- 
stAndet god t. 

På DiakomsS'^'ukhus€t: sjukantnlet den 8 April 34; inkomne 
UQd«r veckan: nngina tonsillaris 1, pneumonia 1, febris gnstrica 
«implex I, peritonitis 1. 

På Stockhobns Hospital för Sinnes^'uke: sjukantalet den 8 April 
167, hvaraf 80 mankön ocb 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukiintnlet den 8 April 
150, hvaraf 129 från staden och 21 från länet; inkomne: sypliilis 16. 

Provisoriska Kurhuset: sjuknutalct den 8 April 24; syphilis 5, 
goiiOrrhoen 4. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläknrnes veck o-rapport er): 
bronchitis 38, diarrlioea 17, pneumonia 15, variolre 14, rbeumatis- 
inus 13, febris gnstrica simplex 10, febris intermittcns 9, gnstri- 
ci$mQ9 6, nngina tonsiliaris 5, pcrtu^sis 2, anginn pnrotiden 2, 
Inryngitis 2, febris typhoides 1, diphtherin 1, nngina membranacea 1, 
varicellse 1, delirium tremens 1, otitis 1, plenritia 1, gastritis 1, 
erysipelas L 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 2, bronchitis 3, febris 
iatermittens 1, angii.a tonsiliaris 1. 

= Hr Santesson förevisade för Sällskapet en patient 
från Serafimerlasarettet, hvilken företedde en ovanlig form af 
bråck, nero ligen ett krurcdbråch beläyet på framsidan af väsa 
cruralia. Som bekant är förekomma allmännast hernise crurales 
intern® med läge på inre sidan om kärlen; hernio) crm-ales 
extemae belägna på yttre sidan om kärlen äro ganska sällsynta 
och ännu mera sällsynt är den form af krural bråck, som har sin 
plats vare sig bakom eller framom de nämnda kärlen. Patien- 
ten hade haft bråck et sedan 20 år tillbaka och sedan 16 år be- 
gagnat bråckband, som dock ej fullständigt hållit detsamma 
inne. Härigenom hade bråcket tvingats utåt och pressats öfver 
framsidan af kärlen — samt sålunda vallat, att i närvarande 
fall ett vanligt kmralbråck simulerade den ovanliga formen af 
en hemia cruralia antevasciilaris (et externa). Reposition kan 



122 

utan svårighet verkställas och då fingret följer bråckets väg, 
ligger brockporten på inre sidan om kruralkärlen. Ett bråck- 
band med stark fjäder och nedåtstående pelott (nästan vertikal 
mot fjedern) användes nu och är fullt ändamålsenlig. 

A samma person hade Hr S. äfven med framgång före- 
tagit uranoplasiik för en uranoschisma. Redan 1819, således 
för 46 år sedan, hadi^ han opererats af dåvarande adjunkten 
vid Karolinska institutet Or Ekström. Efter denna opei*ation 
återstod emellertid en klyfning af velum palati; hårda gommen 
och alveolarprocessen; öppningen i de båda förstnämnda hade 
omkring 1^ centimeters bredd och var belägen å venstra sidan om 
septum nasi. Tungan egde en anmärkningsvärd volnbilitet, men 
talet var oklart och suddigt. Den osteoplastiska operationen 
verkställdes den 20 Mars enligt Langenbecks metod. — Vid 
utförandet af uranoplastik är det alltid af största vigt att sido- 
incisionema göras tillräckligt stora, då annars spänningen och 
trycket i mjuka gommen bli så betydliga att brand inställer sig 
i flikame af gomseglet. Fergusson bestämde hvilka muskler 
gjorde starkaste motståndet, nemligen flexor och levator palati, 
på hvilka derföre myotonii borde göras nära hamulus pterygoi- 
deus. Blödningen var vid operationen ej betydlig, ehuru arteria 
palatina anterior genomskars. — En olägenhet, som vanligen 
genast efter operationen och de närmast följande dagame in- 
träffar, består deri att patienterna, som genom fissurens förening 
få en betydlig luftväg, vid hvilken de vant sig, afspärrad, till 
följe deraf förete dyspné och kongestionstillstånd till lungorna, så 
mycket mera som ansvällningen i samtliga de mjuka delarae — 
nedåt gombågarne och tungroten — ytterligare minskar luft^ 
tillträdet. På 7 dygnet uttogos de 4 främsta suturerna (af silke), 
de öfriga ett par dagar dercfter; endast de bakre hade skurit 
igenom. — Ju mjukare ärret blir dess renare blir uttalet, dess 
mindre stelhet och svårighet vid de finare rörelserna. Förkort- 
ningen af velum gör dock att mun- och näskavitetema ej blifva 
fullständigt af stängda från h varandra, hvarföre en del af nasal- 
ljuden äfven qvarstå, mest dock till en början. Kan tillräcklig 
längd af velum åstadkommas, så att detsamma når bakre pha- 
rynxväggen försvinner nasalljudet. Åtskilliga plastiska opera- 
tionssätt ha blifvit föreslagna och några äfven användts f5r 
uppnående af detta mål; dock äro de alla af den beskaffenhet, 
att de lättare låta sig beskrifva än tttf(5ra i ett så rörligt organ 
Bom gomseglet, hvarföre de ej heller erhållit nigon allmånnare 



123 

aovändniog. Dr Passa vant i Frankfurt ain Main har isynnerhet 
sysselsatt sig med detta problem. Det af honom sednast före- 
slagna operationssättet, hvilket Hr S. med teckningar åskådlig- 
gjorde, består i korthet deruti, att närmare medellinien än arteria 
palatina posterior läggas tvenne snitt genom veluni upp mot 
pålat, duram, som sedermera förenas med ett tvärsnitt, hvar- 
etler den fyrkantiga lambeaun frigöres och periosteum medtages 
till randen af ossa palati, hvarcfter lambeaun till sidorna förenas 
och defekten i hårda gommens betäckning lemnas att ersättas 
eller fyllas genom granulation. Ingen nekros inträffar härvid, 
emedan benets nutrition underhålles från periosteum å dess an- 
dra yta åt nässidan. £u med framgång utförd operation enligt 
denna metod manar till efterföljd. 

= Hr Santesson redogjorde vidare efter Gazette des 
Hopitanx för en förbättring af stenkrossningsinstrumenter, be- 
stående deri att injektionsapparaten och litotritören innehållas i 
samma instrument. Maisonneuve hade i Academie de Méde- 
cine den 28 sistlidne Mars förevisadt ett dylikt instrument, be- 
Dämdt »lUhotribe injectevm, af Robert & Collins tillverkning 
och på det högsta lofordat detsamma efter de prof-operationer 
han dermed verkställt. Injektioiiskanalen löper i den manliga 
branchen och kan genom en trattformig mynning sättas i för- 
bindelse med en spruta eller aspiratör. Utan att operationen 
afbrytes kan således insprutning verkställas af operatören eller 
assisteotea. Maisonneuve läster särdeles vigt vid införandet af 
gas vid blåsoperationer i stället för flytande ämnen, specielt 
kolsyregas, som änder pågående operation kan stilla organets 
initabilitet och hålla blåsväggarne i en jemn och fortsatt ut- 
spänning. — En teckning af instrumentet förevisades. 

= Hr Odmansson förevisade ett preparat, tillvarataget 
vid en obduktion å barnhuset, nemligen posimorUm-^uppmjuhiing 
a/ Iwiffomay som lätt kan förvexlas med gangren och isynnerhet 
nå medicolegala liköppningar kan ge anledning till villrådighet. 

Hr O. häntydde på, att denna förändring i lungorna är 
identisk med den allmänt kända gastromalacien. Vanligen upp- 
står den derigenom, att uppmjukningen från ventrikeln fortskrider 
^nom diaphragma till lungorna. På sednare tider hade man 
emellertid mångenstädes observerat fall, der en sådan marsch 
per contiguitatem ej kunde följas. Till förklaring af förändringen 
aoder dessa förhållanden har man antagit, att sura ämnen från 
> ventrikeln inkominit i luftrören antingen derigenom att vid kräk- 



124 

ning påkommen under agonien, någon del af det uppkräkta kunnat 
passera in i larynx, eller genom kroppens omstjelpning efter 
döden. Stundom har det lyckats, att konstatera identiteten 
mellan innehållet i luftrören och det i magsäcken. Några un- 
dersökningar, huruvida ej en dylik malaci kan uppstå sjelfstan- 
digt i lungorna hafva ej blifvit offentliggjorda. 

Uti ifrågavarande fall hade obduktionen gjorts 16 timmar 
efter det 5J månader gamla barnets död. Inga tecken till för- 
ruttnelse förefunnos. I ventrikeln träffades ett mindre malaciskt 
parti å bakre väggen nära cardia, der förändringen dock ej 
sträckte sig utom slemhinnan. Nästan hälften af lungorna be- 
fanns fullständigt emollierad. I högra lungan var spetsen, med- 
lersta loben och öfre delen af nedre loben; i den venstra nedre 
hälften af ofre loben samt öfre delen af di^ss nedre, säte för 
förändringen. Begge hufvudbronkiernas slemhinna var raissfärgad. 
Uti några af de till de uppmjukade partierna gående luftrör, 
anträffades ett mera torrt, kornigt innehåll, som under mikro- 
skopet visar sig bestå af till storleken varierande fettkulor, 
livaraf en del voro gulfärgade, en kornig massa, talrika vibrioner 
samt celler, af h vilka somliga voro förseddc med cilier och så- 
lunda visade sig tillhöra luftvägarne, andra deremot voro utan 
cilier, mindre till storleken och af pepsinkörtelcellernas form. 
Barnet hade under sista dngarne endast njutit ammans mjölk. 

Denna förändring är af den största praktiska vigt, emedan 
densamma lätt kan förvexlas med lunggangren. Hvartill ett 
sådant misstag t ex. i medicolegala fall kan leda, är lätt att 
visa. Från gangrenen skiljes malacien hufvudsakligen derigenom, 
att omgifningen af den malaciska härden ej företer tecken på 
något föregående retningstillstånd. Vanligen är gränsen mellan 
de friska och förändrade partierna ej skarp. Man får standora 
såsom i detta fall, se ställen, der lungväfnaden med undantag 
af någon missfargning är af normal beskaffenhet. Uppmjukningen 
kan emellertid äfven träffa förut jpatologiskt forändrade delar, 
såsom ock i vårt fall är förhållandet; begge de nedre lunglo- 
berna äro här säte for on diffus bronchopneumoni. I dylika fall 
far man vid bedömandet afse från dessa delar. Den under- 
stundom högst betydliga utbredningen af malacien kan då 
tjona till ledning för omdömet. De uppmjukade delarne hafva 
ej den vid gangren vanliga stanken. De hafva derjemte ett 
mera homogent gelatinöst utseende. Deras f&rgning beror hufvud- 



125 

.^kligen likasom vid ^astromafacien på mängden af det i delen 
befintliga blodet. 



Den 18 April 

Hr HALUjif heland. — Biblioteket. — Gonatitutio epidemica. — Kolanöten. — 
BMiglar. — Bilirabin. — PiCftUOT: Kaffes dynamiska rerkan; Ref. af Husa. 
— Nitroglyccrin. 

= Sällskapets ledamot, Medicinalrådet Hallin, som ny- 
ligen anländt till hufvadstaden och tillträdt sin plats i Kongl. 
Sondhets-Collegiam, helsades af ordföranden. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Le3 boromes d^Engis et les horn mes de Chauvaux par M. A. 
Spring. Bruxelles 1864. Gåfva af författaren. — Bidrag till Sveriges 
oflicieia Statistik. A) Befolkningsstatistik. Ny följd II. 3. Stati- 
stiska Centralbyråns undcrdilniga berättelse for åren 1856 — 1860 
samt for året 1861.^ Gåfva af Statistiska Centralbyrån. 

= Constitutio epidemien under veckan från ocb med Söndagen 
den 9 till och med Lördagen den 15 April 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. — 63 fall af smittkoppor ha under 
veckan förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 28 läkare): 



Diphtheria.... 4. 

AB^ina membranacea 1. 

Pertuisia 1. 

Cholerina 1. 

DjseBteria 2. 

Ditrrhcea 31. 

Febria intermittena . . 12. 

Ängina parotidea .... 11. 

VttHolae. Tarioloidcs 18. 

VftriceUn 5. 

Stuirlatina 4. 

Korbilli 1, 

l^elirinxa tremens.... 1. 



Gonorrhoea 11. 

Apuplexia cerebri. .. 1. 

Nenralgia 5 

Conjanctivitia 8. 

Otitis 5. 

Ang. tons. & fancinm 66 

Tbromboais. Embolia 1. 

Laryngo-tracheitis. .. 9. 

Bronch. Cat. broiich. 103. 

Broncbitis capillaris.. 5. 

Pneanionia 18. 

Pleuritis 1. 

Febris gaatr. simplex 14. 

Gastritis. Enteritis . 4. 



Colitis 1. 

Typhlit. & Perityphlit. 3. 

PeritoDitia 3. 

Icterus 4. 

Nepbritia 4é 

Metritia 1. 

RhcDmatismDs acatns 18. 

Erysipclas 6. 

Urticaria 2, 

Furuncalaa 3. 

Carbonculaa 1. 

Rhenm.recens nfebril. 4. 

Samma 396. 



Svpbilia 4. 

2. A hufvudstadens sjukvardsanstalter: 

?å Serajmer-lasaretttt: ajukantnlet den 15 April 151, braraf 
14f) pil afdrlningeti for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneu- 
iTjMnia 6, febris typhoides 1, febris intermittens 1, pleuritis 1, catar- 
rh«j« ventriculi 1, rheuraatismus acutus 1. 

På AUtftänna Gamisons-ajukhtiset: sjukantalet den 15 April 174, 
l-^aRtf 91 på afdeluiugcn för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
7'Tiea:iiOQia 9, sypbilis 2, broncbitis 2, variolse 1, scarlatina 1, gonor^ 
rboea 1, erysipelas 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset: sjukantalct den 15 April 183, hvaraf 
12.5 invärtes sjuke? inkomne under veckan: variobe 31, delirium 



126 

tremens 5, pneumonia 2, rheumatisinua acutua 2, meningitis cerebro- 
spinalis 1, febris intermittens 1, neuralgia 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 15 
April 55, Iivnraf 40 invärtes sjuke; inkonine under veckan: febris 
gnstricn siroplex 2, febris typhoides 1, pneuraonia 2. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 6, catarrhus gastrointesti- 
nalis 5, pneuroonia 3, nephritis 2, pleuritis 2, oonjunctivitis puru- 
Jen ta 1, urticaria 1, erytheraa fcbrile 1. — Poliklituken: bronchitis 8, 
catarrhus gastro-intestinalis 4, conjunctivitis 3, bronchitis capillaris 2, 
diphtheria 1, angina membranncea 1, febris intermittens 1, vanolae 1, 
angina tonsillnris 1, pleuritis 1. 

På Barnsjukhuset: inkomne under yeckan: scarlatina 3, conjunc- 
tivitis 1, scabies 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 11; febris puer- 
peralis 1. 

På Barnbördshitsei Pro Patria: b elsotillståndet god t. 

På Provisoriska Bambördshuset: inkomne under veckan 7; peri- 
metritis 4. 

På Diakomss^sjukhuset: sjukantalet den 15 April 34; inkomne 
under veckan: angina tonsillaris diphtheritica 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 15 April 
167, hvaraf 80 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 15 Apnl 
142, hvaraf 120 från staden och 22 från länet; inkomne: syphilis 15. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 15 April 18; inkomne: 
gouorrhoea 4. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
bronchitis 33, diarrhoea 16, variolae 12, pneumonia 11, rheumatis- 
mus 11, febris gastrica simplex 9, febris intermittens 7, ophthalmia 
7» angina 7, gastricismus 5, delirium tremens 4, laryngitis 8, angina 
parotidea 2, neuralgia 2, gastritis 2, diphtheria 1, angina membra- 
nacea 1, scarlatina 1, peritonitis 1, nephritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektionsinrättningen: diarrhosa 2, nngina tonsillaris 2, 
febris intermittens 1. 

= Ordföranden fastade uppmärksamhet på några uti Phar- 
maceutical Journal för Mars 1865 förekommande uppsatser och 
anförde följande: 

1) Om Kola-nöten från vestra A/rika af Dr W. F. Daniell. 
Vexten hvaraf denna frukt erhållas är Cöla acuminata R. Br., 
som tillhör familjen Stercaliacee och förekommer i tropiska 
Vest-Afrika och i Sodan. Frukten, som kallas kola eller gola 
(i Sudan guru), har storlek och form af en hästkastanie. I Su- 
dan drifves betydlig handel med denna frakt, som af negerstain- 
marna mycket värderas och användes, dels såsom dietetiskt 
medel, dels som läkemedel. Såsom exempel på nötens värde 



127 

torde fa anföras, att om en främling besöker en Iiöfding och af 
honom bjndes på en eller par nötter (till och med endast en 
half) så betyder det: Ni är hos mig hjertligt välkommen. I 
Senegambien, der denna frukt förr var lika sällsynt som värderad, 
kände man för 50 nötter köpa sig en hustru utur landets bästa 
familjer. Flera författare i slutet af förra och början af nu- 
varande sekel omtala denna frukt, t. ex. Adam Afzelius i sin 
uppsats om vegetationen på Sierra Leone 1794; äfven uti Col- 
lectio 8:o (1815) af hans »Remedia guineensia» omnämnes denna 
firukt under namnet »ToIa)i samt att den är aromatisk och nm- 
cilaginös och användes med fördel i dysenteri. Dr Daniell an- 
ser kolafrukten bafva toniska och adstringenta egenskaper, och 
har under sin vistelse i vestra Afrika såsom militärläkare funnit 
den verksam mot der gängse diarréer. Kolanöten tuggas van- 
ligen af negrerna; den hvita befolkningen använder dereraot de- 
kokten. Yid medlets intagande på qvällen bemärkte Daniell att 
det åstadkom sömnlöshet och förmodade på grund deraf att 
frukten möjligen kunde innehålla théin. Kemisk undersökning 
har sedermera visat att så är fallet. Vid anställd analys (se 
pag. 457 ofvanbemälde jumal) fann John Attfield i kola- 
Dölen 2.13 procent théin. 

Efter bvad man för närvarande känner förekommer théinet 
nd växter tillhörande 5 ganska olika naturliga familjer, nemligen 
i l:a Thea species (Temströmiacese), i 2:a Coffea arabica (Cin- 
chonacea»), i 3:e Ilex paraguajensis, mate (Aqnifoliaceae), i 4:e 
Paulinia sorbilis, guarana (Sapindacese), i 5:e Cola acuminata 
(Sterculiace»). Kolafrukten har troligen ännu icke blifvit an- 
vänd såsom läkemedel i Europa. 

2) Om Blodiylara skötsel. Hr C. F. Bevan uppgifver sig 
bafva funnit puloeriserad mangansuperoxid vara ett godt medel 
att bibehålla blodiglar vid god helsa; han föreskrifver att dag- 
ligen ombyta vatten och i förvaringskärlet på 100 blodiglar 
dagligen tillsätta 30 gran pulveriserad mangansuperoxid och på- 
står att alltsedan denna behandling började att användas icke 
något dödsfall bland hans iglar inträffat. 

=5 Ordföranden omnämnde vidare en uti Annalen der Chemie 
nod Pharmacia (December 1864) förekommande afhandKng af 
G. StIbbleb om de färgämnen, som förefinnas i konkrementer 
från gailblåsan och om ett af dessa färgämnens, nemligen det 
gulröda bUirubmet» anvåndbarlut vid pröfning af kloroform. 



128 

Städeler har utur sådana gallstenar, som huf vadsak iigen 
utgöras af Hlrgämne, framställt, utom bilirubin äfven ett brant 
bilifuscin och ett grönt färgämne bilipradn^ samt slutligen en 
i vatten, alkohol, eter och utspädda syror olöslig kropp bilihumin, 
Biliprasin skiljer sig från biliverdin deiigenom att dess lösning i 
alkohol brunfärgas af ammoniak^biliverdinlösning förändras icke. 

Bilirubinet framställes på följande sätt: den pulveriserade 
gallstenen bchandlns först med eter, som utdrager kolestearin 
och fett; derefter aflägsnas inblandad galla med kokhett vatten. 
Sedan pulvret bfifvit torkadt behandlas det flera gånger efter 
hvarandra med kloroform, som utdrager ett klibbigt ämne och 
ringa mängd bilirubin; största delen deraf förefinnes uti konkre- 
mentet såsom bilirabinkalk, hvilken i kloroform är olöslig. Efter 
utdragning med kloroform behandlas den derföre med utspädd 
saltsyra, som sönderdelar bilirubinkalken, så att klorcalcium 
upplöses och bilirubinet lemnas olöst. Bilirubinet upplöses se- 
dermera lätt vid behandling med kloroform, hvaruti det löses 
med rent gul eller orangegul färg, 

Städeler fäster uppmärksamhet på att i handel icke sällan 
förekommer kloroform, som är stadd i oupphörlig sönderdelning, 
under sur reaktion och utveckling af en stickande lukt af fosgeo- 
gas. Dylik kloroform löser bilirubinet med grön färg. Pienna 
reaktion är så känslig, att oaktadt sönderdelningen så obetydligt 
fortskridit att den på lukten ej bemärkes, så behöfves knappast 
I milligram bilirubin för att framkalla en grönaktig fargning; 
klor utöfvar på färgämnet samma verkan; af större mängd klor 
utblekes färgen helt och hållet. 

= Generaldirektör Huss redogjorde för en uppsats af Dr 
Lamare-Picquot, Ofverläkare vid hospitalet i Hondeur, angå- 
ende verkan och användning af kaffe vid inkarcererade bråck m. m: 

Enligt Dr Picquots uppgift fastades de franska läkames 
uppmärksamhet redan 1856 på den egenskap, som ett starkt 
af kok på kaffe, invärtes begagnadt, eger, att häfva inkarcera- 
tionen vid inklämda bråck och sedan lång tid tillbaka användes 
kaffe för detta ändamål på de fransyska Antillerna. 

Ar 1859 anställde författaren experiment på sig sjeif, för 
att utröna verkningarne af starkt kaffe, drucket kallt i större 
qvantiteter. i4re försöket var pulsen 69; snart inträdde efter 
de första kopparna prekordialsmärtor, blekhet, nedsättning af 
hjertverksamheten och kyla i huden, bvarjemte pulsen efter in- 
tagande af 5 koppar föll till 61. — Ett fall af inklämdt bråck. 



129 •' 

lämpande sig för fSrsök med ofvannftmnda behaodliogsmetod, er« 
bjöd sig ej långt derefter. Patienten var en 34 år gammal arbetare 
af stark konstitution. Sedan flera år tillbaka hade han ett 
ljumskbråck, som 2 eller 3 gånger fallit fram, men af honom 
sjelf kunnat återinföras. Taxis knnde emellertid nu ej verk- 
ställas och den sjuke intogs j)å hospitalet, der han placerades 
så, att bäckenet låg högre än bröstet, hvarefter belladonna-salva 
ingneds i Ijumsktrakten. Innan han intogs på sjukhuset hade 
en kräkning inställt sig. — Nya fruktlösa repositionsförsök 
gjordes påföljande dag. Tillståndet var då följande: ansigtet 
blekt, bråcksvulsten stor som ett hönsägg, het och smärtande 
for tryck; puls 70; ingen kräkning under natten. Patienten fick 
qvarligga på sitt planum inclinatum och erhöll kaffe som enda 
behandling* Afkoket gjordes på måttligt rostadt och nyss roalet 
kaffe; 125 gram deraf användes för 8 koppar, af hvilka en 
intogs hvar halftimme. Fyra timmar derefter, då de 8 kop- 
parna voro tömda, var patientens puls 59; han var ytterligt 
matt och hade benägenhet att kräkas. Då bråcksvulsten nu 
fattades för verkställande af reposition kunde denna genast och 
utan svårighet verkställas. Efter 4 dagar utgick patienten från 
hospitalet frisk och försedd med bråckband. — Författaren, som 
uppger sig kunna citera flera dylika fall, anför emellertid endast 
detta enda, såsom uppmanande till efterföljd och väntar af för- 
nyade försök stora resultaten 

Ytterligare meddelar Dr Picquot följande sjukhistoria: 
En f. d. marinofficer, 77 år gammal, hade sedan flera år till- 
baka lidit af urinrörsförträngning med tidtals påkommande urin- 
retention. I Oktober månad 1860 inträffade ett dylikt anfall 
med fullkomlig urinstämma, hvarvid ingen sond kunde införas 
i biåsan. Starkt kaffe ordinerades. Efter intagande af 5 koppar 
deraf började urinretentionen att häfvas och efter fortsatt bruk 
af kaffe hade densamma påföljande dag upphört. — Aret derpå 
gaf äfven samma behandling på samma patient ett lyckligt re- 
sultat. — Författaren drar häraf den slutsats, att kaffe äfven 
är ett verksamt medel för häfvande af kramp och eretism i 
blåshalsen, samt att detsamma bör användas, då sondering ej 
kan verkställas och då andra medel, såsom iglar, bad, lavementer, 
grötar o. s. v. ej visa sig verksamma, hvilket ofta nog inträffar. 

Br Huss, som ej tilltrodde sig böra gifva nämnde artikel 
något bestämdt vitsord, hade dock velat delgifva Sällskapet den- 

FSrkandUngar 1865. 9* 



ISO 

samma fdr prOfning af det lätt tillg&ngliga medlets terapeatiaka 
inverkan vid likartade fall. 

Hr ANDERSON anmärkte, att, om någon fördel af den an- 
gifna behandlingen konstaterades, vore det äfven skäl att försöka 
densamma vid inre inkarcerationer och möjligen äfven vid svår 
dysmenorré. — Hr Huss tillade att författaren äfvenledes före- 
slår kaffets användande vid volvnlas. 

=3 Hr O. Sandahl anförde, angående dt giftiga verkmn" 
game af nUro-glycerinj följande: 

En dag i början af innevarande April månad hade Hr 
A. N. — en känd mineralog och kemist — företagit sig att 
mäta vinklame hos några under inflytande af stark köld fram- 
ställda kristaller af nitroglycerin. Under tvenne timmars tid 
ungefärligen, mellan kl. 10 och 12 förmiddagen hade Hr N. 
varit sysselsatt med denna mätning och derunder med fiagrarne 
handterat kristallerna. En enda gång hade han derander med 
ett af fingrarna kommit att vidröra tungan och dervid känt ea 
obehaglig, sötaktig smak af nitroglycerin. Efter kl. 12 begaf 
sig Hr N. till Rörstrands porslinsfabrik i akt och mening att 
der med Hr A., fabrikens föreståndare, träffa öfverenskommelse 
om förfärdigandet af åtskilliga apparater för kemiskt behof. 
Under vägen, som tillryggalades till fots, erfor Hr N. en allt 
mer tilltagande tyngd och värk i hufvudet i förening med yrsel 
och svårighet att ordna tankarne. Dessa symtomer ökade sig 
under uppehållet å Rörstrand, så att det blef Hr N. omöjligt 
att nöjaktigt framställa sitt åu^ende. Hr N. återvände sålunda 
och uppnådde, tillfölje af ytterst svår hufvudvärk jemte yrsel, 
endast med svårighet sitt hem. Här stegrades hufvudvärken 
ytterligare och kändes isynnerhet svår vid iinningame och öfver 
pannan, oändligt mycket svårare är den hufvudvärk som är be- 
kant under det ökända namnet »kopparslagare.» Under tiden 
mellan kl. 2 och 4 e. ro. inställde sig våldsamma kräkningar, 
ansigtet var blekt och kallsvett utbröt ymnigt. Ett mindre glas 
bränvin intogs, men någon föda kunde icke förtäras, och en stund 
derefter insomnade Hr N. samt sof ett par timmar. Omkring 
kl. 8 på aftonen hade alla svårare symtomer försvunnit; endast 
en lindrigare hufvudvärk återstod och följande dagen befann 
sig Hr N. vid vanlig god heisa. 

Hr A., den ofvannämnde föreståndaren för porslinsfabriken 
å Rörstrand, hade likaledes genom att lukta och obetydligt smaka 
på nitroglycerin, som användes såsom sprängningsmedel vid det 



181 

i RHniraiidfl grannskap pågående jernf&gsarbetet, ådragit sig 
eo ytterst intensiv hufvudvärk, alldeles såsom hos Hr N. svå- 
rast kätinbar i främre delen af hafvudet Detta är anmärknings- 
r&rdt, emedan enligt uppgifter från Nordamerika, meddelade af 
Dr Hambero, den hufvudvärk, som nitroglycerin framkallar, 
skulle företrädesvis hafva sitt säte i hufvudets bakdel. 

Det förefaller nästan homöopatiskt eller otroligt, att en så 
ytterst ringa qvantitet nitroglycerin, som den Hr N. kunnat upp- 
taga, dels genom fingrarnes hud, under kristallemas handteraude 
vid mätningen af deras vinklar, och dels genom den vidröriug 
af tungan, som skedde tillfälligtvis en enda gång, kunnat fram- 
bringa de omnämnda svåra verkningarne. £mellertid finnes i 
Journal de Chimie médicale Tom. X. 4:me Serie en uppsats af 
MerricK (faemtad ar Americ. Journal of sciences and Arts. t. 
XXXVI, p. 212), hvari denne uppger, att en fyrationdedels 
droppa af nitroglycerin är tillräcklig för att påskynda pulsen 
och åstadkomma »la toigraine.» Merrick uppgifver vidare att 
nitroglycerinet är flyktigt — en uppgift, som torde vara ett miss- 
tag — och att detta ämne, infördt i organismen genom respira- 
tionsorganeraa, förorsakar ytterst häftiga smärtor i hufvudet, en 
Qtomordentlig retlighet i retina och en stor kraftnedsättning. 
Merrick tillägger dock att den verkan nitroglycerinet frambringar 
risat sig olika hos olika individer. Han märkte t. ex. hos sig 
8jelf ingen yrsel eller värk i hufvudet, hvaremot hos Dr FiELD, 
en engelsk läkare, som gjort försök med detta ämne, en femtionde-^ 
deis droppe var tillräcklig, att åstadkomma, icke blott den om- 
nämnda ytterst svåra hnfvudvärken, utan äfven ett upphäfvande 
af taokames logiska ordnande. 

Nitroglycerinets upptäckande af kemisten Sobrgro an- 
mäldes af PeloUze för Academie des Sciences i Paris den 15 
Febr. 1847. De giftiga egenskaperna hos denna nr glycerinet 
härledda kemiska förening voro redan bekanta för upptäckaren, 
likasom dess egenskap, att under vissa förhållanden explodera 
med en förfärlig kraft, en egenskap, som lofvar detta ämne i 
Tara dag^r en stor och vigtig användning. 

Dr Fluokig£r, Statsapotekare i Bern, har beskrifvit 
mtroglycerinframställningen på följande sätt: 

»Vid lämplig behandling med salpetersyra aflemnar glyce- 
rin 3 eqvivalenter väte och upptager i stället 3 eqvivalenter 
under-salpetersyra. På detta sätt uppstår ur C* H^ O* (= gly- 
cerin) den här ifrågavarande föreningen C^H* (3N O*) O^ (= nitro- 



132 

glycerin). Man gar bäst tillväga på det sätt, att man till en 
afkyld blandning af 12 volymer svafvelsyra med 6 volymer rö- 
kande salpetersyra droppvis under oniröring tillsätter I volym 
glycerin, men så långsamt att temperaturen icke får öfverskrida 
15 till 20^ C. Glycerinets specifika vigt bör åtminstone vara 
1.25. Efter några timmar gjates denna blandning i 20 gånger 
sin volym vatten och lemnas att klarna. När detta skett, fin- 
ner man nitroglycerinet såsom ett grumligt lager vid botten af 
kärlet. Den ofvanför befintliga sura vätskan afhälles, nitro- 
glycerinet tvättas upprepade gånger med vatten, för att borttaga 
all syra, och befrias sedan från vatten genom torkning öfver 
koncentrerad svafvelsyra. Nitroglycerinet visar sig då vara en 
svagt gulaktig eller färglös vätska af 1.6 sp.v., utan sur reak- 
tion och utan lukt. Vid längre förvarande och vid hastigare 
upphettning (180^ C.) sönderdelas nitroglycerinet under särdeles 
häftig explosion.» 

Det är bekant att denna benägenhet att explodera lider 
vissa inskränkningar. Så t. ex. om nitroglycerin är utbredt i 
ett tunnt lager på ett städ och man slår derpå med en ham- 
mare, så exploderar endast så stor mängd af nitroglycerinet, som 
omedelbart blifvit träffad af hammaren; det öfriga exploderar 
icke. Endast vid starkare upphettning (180^) explodera större 
massor på en gång. 

»Vid långsam sönderdelning uppstår ur nitroglycerinet huf- 
vudsakligen oxalsyra, glycerinsyra och kolsyra. Under vatten 
eller löst i sprit kan det längre tid förvaras. Man har att gifva 
akt på att det icke är starkt förgadt och icke reagerar surt. 
Nitroglycerinet är icke flyktigt. Det löser sig nästan alls icke 
i vatten, föga i kloroform, något mera i eter. Det bäst pas- 
sande lösningsmedlet för nitroglycerin till medicinskt ändamål 
är vanlig sprit och lämpligaste proportionen torde vara en del 
nitroglycerin på nio delar sprit.» 

De högst giftiga egenskaperna hos nitroglycerinet gjorde 
att detsamma begärligt upptogs bland homöopatiska medel af 
Herikg, som gaf det ett nytt, öfverflödigt och opassande namn 
Glonoin^ bildadt af initialerna ö/ycerin, Oxyd, Mtrogen, Oxygen, 
med ändeisen in på slutet, — ett exempel på homöopatisk ord- 
bildning! 

Engelsmannen FlELD var, enligt Bouchardat (Ännuain 
ihirapeutique de mat etc. 1860) den förste, som gjorde för- 
sök med nitroglycerinet i terapeutiskt hänseende. Field och 



133 

Bradt funno att små doser af detta medel botade häftiga nea- 
ralgier. I motsats bftrtill ttppgif?a Fuller och Uarley, att 
åfven bibringandet af stora doser af detta ämne icke åstadkomma 
oagon sorts verkan, i hvilket omdöme Vulpian på det hela 
inståmmer. 

Det är uppenbart att dessa tre sistnämnde experimenta- 
torer icke haft för handen något riktigt preparnt, utan sannolikt 
nitroglycerin, som undergått långsam sönderdelning, hvarigenom 
dess giftiga egenskaper försvinna. 

Sedan December 1860 har Dr Rudolf Demme, privat- 
docent och assistent vid medicinska kliniken i Bern, anställt 
försök med nitroglycerinets terapeutiska verkan och i en upp- 
sats benämnd: Daa Nitroglycerin ah Arzneimittel^ meddelad i 
sammandrag i Neues Repertorium fttr Pbarmacie (Band XII. 
Heft 8 &; 9 p. 431. Mtlnchen 1863), har han i korthet redo- 
gjort fSr försöken och deras resultater. 

Han tog sjelf af den ofvannämnda lösningen af nitrogly- 
cerin (en del) i sprit (nio delar) 2 a 3 droppar vid olika tider 
på dagen. Nitroglycerinets skarpa aromatiska smak framkallade 
efter några sekunder en rifvande känsla i halsen och på tungan, 
hvarjemte spottafsöndringen ökade sig. Efter några minuter 
konstaterades en ökning af pulsens hastighet med 10 a 12 slag 
i minuten. Efter 5 till 10 minuter, i flera fall först efter en 
Qerdedels timma, kändes en tryckande, dof smärta i främre 
delen af bufvudet, jemte svindel och oreda, — symtomer som 
redan voro iakttagna af nitroglycerinets upptäckare. 

Togos 5 a 6 droppar af ofvannämnda lösning, så inträdde 
samma fenomener, men hastigare och bestämdare, hvartill kom 
en tydlig känsla af dragning och fibrillösa ryckningar i båda 
massetererna. Men dylika mindre stora doser framkallade dock 
icke någon bestämd trismus. Två gånger tog Dr Demme un- 
gefikr en timma efter frukost, en dos af 10 droppar. Redan 
efter få minuter inträdde ofvannämnde symtomer i starkare grad 
med tryckande smärta i pannan, häftig svindel, dragning i mas- 
setererna och tinningmusklerna och derigenoro försvårad rörlighet 
i underkäken, lätta fibrillösa ryckningar i enskilda rouskelgrupper 
å eztremitetema. Hufvudvärken, svindeln och ryckningarne i 
eztremiteternas muskler försvunno sedan efter 10 till 15 minu- 
ter; deremot qvarstod dragningen i massetererna längre, en half 
till en hel timma. 



IS4 

Någon inverkan pi digestions-» oeb nrogenitalwtpparftten 
observerades icke. A djur hade Dr Demme ioke haft tillf&ile 
att anställa försök. 

På den medicinska kliniken »des Inselspitaieaii i Bem« 
anställdes terapeutiska försök med nitroglycerin i ofvannftmnda 
spritlösning. Vanligen gafs 2 till 3 droppar pro dosi, aldrig 
mera än 4 droppar på en gång. Till en början gafs 2 droppar 
3 till 4 gånger om dagen, men efter 8 till 10 dagar gafs samma 
dos 5 a 6 gånger och i ett fall ända till 8 gånger på dagen. 
Fenomenema hos de sjuka visade sig i allmänhet öfverensstäm- 
mande med de ofvan skildrade. Medlet försöktes i första rum- 
met mot sjukdomar i motilitetssferen, som icke berodde på or- 
ganisk orsak, på hysteriska, reumatiska paraplegier, så kallade 
essentiella paralysier hos barn eta I några fall kröntes be- 
handlingen af fullständig, i andra af delvis framgång. I den 
tidskrift, hvarur detta är hemtadt, uppgifves, dess värre, icke 
någonting närmare härom. 

Det väsentligaste af de iakttagelser, som Dr Demme gjort 
med afseende på nitroglycerinets verkningar, kan sammanfattas 
i följande punkter: 

1) Nitroglycerinet, f^amstäldt enligt ofvan anförda metod, 
är obestridligen ett starkt och hastigt verkande gift. 

2) I sina verkningar på den friska och sjuka organismen 
synes nitroglycerinet i flera hänseenden stå nära till dem af 
nux vomica och dess preparaten 

3) Indikationerna för användning af nux vomica och dess 
preparater måste äfven tillsvidare fasthållas för användande af 
nitroglycerinet. 

4) Nitroglycerinet synes i många fall öfverträfifa nux vo- 
mica och dess preparater i verksamhet. 

5) Skadliga följder af ett länge fortsatt bruk af nitro- 
glycerin likasom någon s. k. knmulation af dess verkan har 
man icke ännu kunnat iakttaga. 

Dr Demme tillägger att det i organismen införde nitro- 
glycerinet hittills icke kunnat återfinnas bland se* och exkreter. 

Det berättas att stensprängare här i Stockholm, hvilka 
användt nitroglycerin i stället för vanligt krut, klagat öfver att 
de efter nitroglycerin-explosion anfallits af svar hufvndvärk. 
Detta förhållande måste sannolikt bero derpå, att vid explosionen 
icke allt nitroglycerin sönderdelats, utan att en ringa del und- 
gått att explodera samt i stället kringkasUts i luften i infc för- 



186 

deiadt tillstånd odi iedaii af nlrrarande persondr genom respira- 
tionsvfigarne blifvit i kroppen npptaget. De gaser, som bildas 
af det genom explosion s(}nderdelade nitroglycerinet, äro icke så 
giftiga, att ofvan skildrade symtomer genom dem kunna upp- 
komma. 

I diskussionen öfver de möjliga vådorna vid beröring af 
sprangolja eller dess inandaude i gasformigt tillstånd yttrade sigi 
atom Hr Sandahl, &fven ordföranden och Hr Lamm. — Upp^ 
giflema angående nitroglycerinets giftighet äro ännu delade. 
Arbetare sysselsatte i dåligt vädrade lokaler, tunnlar o. s. v. 
med bergsprängning med detta ämne, som under de sista åren 
illt mer vannit användning inom Sverige, påstås ej sällan klaga 
öfver illamående, som anses härleda sig från inandning af olje- 
partiklar vare sig att oljan vid skottets afiossande i fint fOrde- 
ladt tillstånd sprider sig i luften eller afficierar, då den vid 
laddningen gjutes direkt i borrhålet ur en flaska eller annat 
kSrl. Angående graden af nitroglycerinets flyktighet variera 
emellertid uppgifterna betydligt. Vid dess sönderdelning bildas 
oxalsyra och glycerinsyra. 

Den 25 April 

UUäodiki ledamöter föreslagna. — Bref fr&n Hr Stbömbbbg. — Biblioteket. — 
Cootiiiatio epidemica. — Referat — PachymcningitiB. — Abnormt forlopp 
af baltkarlen. — Skolhygien. — Nitroglyccrin. 

a Till utländska ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
fiJreslogos af Hrr Berlix och Hamberg: Dr A. Wiggers, 
Professor vid universitetet i Göttingen. Utgifvare af »Grundriss 
der Pharroacognosieii samt författare till den farmakognostiska 
afdeloingen i Canstatts Jahresbericht Uber die Fortschritte in der 
Pharmacie; samt Apotekaren i London, Daniel IIanbury; ut- 
RifTsre af »Notes on Chinese Materia medica» och författare af 
många uppsatser i Pharraaceutical Journal t. ex. Om Perubal- 
sam, Storax, Ammonium, Ralabarbönan, Dragant, Anacahuita- 
ved m. m. 

=r Sekreteraren meddelade ett från Läkaresällskapets ny- 
a&tagua ledamot Hr Strömberg anländt tacksägelsebref. 

s= Till biblioteket anmäldes: 

Om reaektionen af Skulder og Albueleddet efter Skudsaar al 
hor. A. o. DRAOHM/m. Oåfra af författaren. — Medicinskt Arehir 
2:dra Bandet 2:dra häftet. Gåfta af Redaktionen. 



136 



= CoDstitntio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 16 till och med Lördagen den 22 April 1865: 

Sjukligheten något ökad, dock ej betydlig. — Af smittkoppor 
hafva 84 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 27 läkare): 



Dipbtheria 5. 

Angina membnnaoei 1. 

Cholerina 2. 

Dysentoria 2. 

Diarrhoea 56. 

Yehri» intermitteiiB .. 15. 

Angioa parotidea 16. 

Yariolae. Varioloides 24. 

Varicell» 6. 

Scarlatina 5. 

MorbiUi 1. 

Delirinm tremens.... 2. 

Intoz. ex ammon. caiist. 1. 

Sjrphiln 5. 



1. 
26. 
80. 

4. 
19. 



8. 



Peritonitia 

Ictenii 

Nephritis 

Metritia 

Rheomatiamos acutns 



a 

3. 

1. 

3. 
14. 



Erysipelai 7. 

Urticaria 7. 

Zooa 3. 

Faruncaloa 3. 

Robeola 1. 

Rheum.reeeD8 afebril. 8. 

Samma 434. 



Oonorrhoea 8. 

MeniDgitia oerebraUa 2. 

ConjonctiTitia 10. 

Oiitis 5. 

Ang. tona. le fancium 

£ndocarditi« 

Larjmgo-tracbeitit .... 
Broneh. Cat. broneb. 
Broncbitit capillaria.. 

Pnenmonia 

Plearitit 

Febria gastr. timplez 
Oastritu. Eoteritifl . 
Colitis 8. 

2. Å hufvudstadens sjukrfirdsanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 22 Apnl 250, hraraf 

139 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: bron* 
chitis 4, pneumonia 4, febris typhoides 1, delirium tremens 1, me- 
ningitis cerebralis 1, rheuraatismus acutus 1. 

På ÅUmänna Oamisons-sjukhuset: sjukantalet den 22 April 177, 
hvaraf 84 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gonorrbosa 6, syphilis 5, bronchitis 3, pneumonia 3, pleuritis 1, 
rhenmatismus acutus 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: sjukantalet den 22 April 196, hraraf 

140 invärtes sjuke: inkomne under reckan: rariolae 48,| delirium 
tremens 3, febris typhoides 2, pneumonia 2, metritis 2, rhenmatismus 
acutus 2, icterus 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska sjukhuset d Sabbatsberg : sjuksntalet den 22 
April 49, hvaraf 37 invärtes sjuke; inkomne under reckan: bron- 
chitis 3, rhenmatismus acutus 2, neuralgia ischiadica 1, metritis 1. 

På ÅUmänna Barnhuset: bronchitis 5, catarrhus intestinalis 3, 
erythema fcbrile 2, conjunctivitis 1, bronchitis capillaris 1, erythema 
nodosum 1. — Polikliniken: pneumonia 6, catarrhus gastro-intesti- 
nalis 6, febris intermittens 3, conjunctivitis 3, gastritis 2, angina 
parotidea 1, laryngo-tracheitis 1, febris gastrica simplex 1, icterus 1. 

På Barn^ukhuset: sjukantalet den 22 April 53; inkomne under 
veckan: syphilis 2, conjunctivitis 2, enteritis 2. 

På AUmOnna Barnbördshuset: antalet vårdade 15; parametritis 1. 

På Barnbördshuset Pro Pairia: endometritis 1. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade den 22 April 
9; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-^ukhuset: sjukantalet den 22 April 32; inkomne 
änder veckan: angina tonsillaris 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnes^iuke: sjukantalet den 22 April 
166, hvaraf 80 mankön ooh 86 qvinkön. 



isr 

På StodiÅolmi åiadB oeft lOna Kwkua: bokantalet dan 22 April 
131, hvaraf 111 från staden och 20 från länet; inkomne: syphilis IS. 

Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 22 April 17; iukomne: 
sjpbilia 2, gonorrhcea 4. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattiglåkarnes recko-rapporter): 
bronchitis 31, dianrhoea 17, Tarioln 12, rheumatismus 12, pneumo- 
nia 8, febris iDtermittena 8, catarrhoa gastro-iiitfatinalis 8, angina 
tODsUlaris 7, gastricismus 6, opbthalmia 4, delirium tremens 3, per- 
tasds 2, febris typboidea 1, dipbtberia 1, cholera nostraa 1, angina 
parotidea 1, acariatina 1, otitis 1, icteros 1, nephritis 1, cystitis 1, 
metritia 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrebtions-mråUningen: bronchitis 3, diarrhoea 2, angina 
parotidea 1, erythema nodosum 1. 

Hr Levbrtin meddelade ett under veckan i bana praktik 
förekommet fall af ammoniakfårgifining^ Den kanstika ammo- 
oiaken innehöiU i ett a. k. fläckvatten, hvaraf en ej obetydlig 
portion genom misatag blifvit nedaväljd. Patienten ateratålldea 
snart fullkomligt under begagnande af vanliga motgiften 

= Hr Ket redogjorde för Professor His arbete: tJber ein 
perivascul&res Canalaystem in den nervösen Centralorganen und 
tiber deasen Beziehungen znm Lymphaysteme, och skulle referatet 
framdeles i tidskriften ingå. 

=3 Hr Ket demonstrerade obduktionsfenomenen vid ett 
fall af Hcematorna durcB matris och grå degeneration af rygg^ 
märgen vid syfilis. Sjukhistorien var födande: 

Tapetseraren E., 50 år gammal, från S:t Nicolai församling, 
intogs den 4 Mars 1866 på Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning. 

Status antecedens: 

Patienten» bvars uppgifter om sitt förflutna heUotillstånd till- 
följe af miiinesslöhet tyckas vara något sväfvnnde, bnr dock några 
hällpunkter, omkring hviika hans sjukdomsbistorin koncentrerar sig. 
Sålunda uppgifrcr han, att båda ior&ldrarue åro dödn, obekant huru 
och om de haft uågon dylik åkomma, som den hvaraf patienten nu 
besvaras. 

Vid 18 års ålder påstår sig patienten hafva haft droppel, men 
oekar till att någonsin hafva varit på något annat sätt veneriskt 
smittad, ehuru han roedgifver sig hafva undergått 7 veckors svältkur 
pi harvarande kurhus för kondylomer in ano och flera spridd», djups, 
men foga värkande sår på underbenen, hvarefter ännu flera större 
och mindre, bruna och teroligen djupa ärr qvarstår pA ut- och bak- 
ftiilan af underbenen. Patienten nppgifver vidare» att han för om- 



IS8 

kring 6 år sedan började besv&ras af viA i korarjrggen, som gjorde 
det nästan omöjligt for honom att röra sig, men kan ej pAminna 
sig att ryggraden samtidigt ?arit ömmande för tryck; derjemte upp- 
trädde flyktig värk i lederna, som patienten sjelf anser hafva varit 
af reumatisk natur och h varemot han af läkare ordinerades fröt te* 
ringar. Nämnde värk i lederna påstår patienten ännu finnas qvar, 
ehuru försvinnande, då han är i rörelse och under varmare årstider. 
För 2 år sedan började han märka att armar och ben emellanåt lik- 
som domnade och att han ej kunde kasta sitt vatten med samma 
kraft som förut, hvilket sedan dess fortfarit och i slutet af sistfor- 
flutna December i så betänklig grad tilltog, att han ej kunde gå 
säkert, ej heller hade sina händer tillräckligt i sin makt for att 
sköta sitt handtverk, så att, då härtill kom yrsel och ofta återkom- 
mande svindel, isynnerhet då han skulle resa sig upp, och själsfor- 
mögenheterua märktes aftaga, det ej återstod patienten annat än att 
söka sig in å Serafimerlasarettet 

SUUvs prcesena: 

Patienten är af stark kroppsbyggnad med temligen bibehållet 
huU och muskulatur. Ansigtet uttrycker slöhet och passivitet^ men 
derjemte ett visst lidande. Blicken uttryckslös och pupillen starkt 
kontraherad. Patienten klagar öfver en egen, obehaglig känsla i 
hufvudet, hrilken han beskrifver såsom en viss yrsel, som går från 
pannan åt bakhufvudet; någon egentlig hufvudvark har han ej. Då 
han reser sig upp påkommer honom ofta svindel, hvarvid det mörk- 
nar for ögonen,, susar for Öronen och han förlorar jemnvigten. Han 
markerar någon ömhet i nackgropen och klagar öfver stelhet i nacken, 
isynnerhet om qvällar och morgnar. Från psykiska sferrn företer 
han åtskilliga depressionssymtoraer, såsom slöhet i uppfattning, lik- 
giltighet for hvad som passerar omkring honom, svagt minne, trÖg 
tankegång och ett långsamt uttal, emellanåt sökande efter ord och 
uttryck för ganska vanliga föremål. Sinnesorganerna förete äfven 
vissa abnormiteter nemligen: något försvagad syn och hörsel, hvilken 
scduare patienten uppfattar såsom om öronen voro tilltäppta och 
derjemte vissa obestämda sensationer af krypning och oro i benen 
samt till en viss grad anestesi i händerna och i allmänhet känsla af 
tyngd och svaghet i extremiteterna. Motilitetsrubbningar ge sig till- 
känna hufvudsakltgen i benen genom den egna, vaggande gången, 
hvilken blir stapplande då patienten skall stanna eller vanda. Fråu 
bröstets och bukens organer kan vid fysikalisk undersökning intet 
sjukligt uppfattas. Pufc 73 full och jemn. Eyggraden foreter ingen 
ömhet vid tryck, om ej möjligen öfver de två sista lumbalverte- 
brema. Patienten kan ej sjelf låta sin vin, utom någon gång dropp- 
vis och måste derfor tappas med kateter. Blåsan fyller sig i ill- 
mänhet långsamt. Urinen af 1.026 g. vigt och stark sur reaktion, 
har mörkgul färg oeh reagerar ej for något sjukligt. Den sedimen- 
terar f^a, men innehåller betydligt med slem. Slolgången i all- 
mänbet trög. Ingen matlust, men temligen god aömn om nättema. 
Patienten katetriseraa morgoa och afton. 



139 

Den 8 Mars. Efter att i %åi och fSrrgär fSrgåfves haf?a tagit 
laxatir fick patienten i dag laTcmang med temligen god verkan. 

Den 10. Klagar i dag of ver värk i buken, h vilken dock vid 
palpation kännes temligen mjuk och indolent Ord. cing. nept. 

Den 12. Öppning i gfir afton. Puls 80. Urin mera mörk- 
fargad med stark bottensats af slem och nrater. Ord.: jod. kal. + 
infus. gent. comp. 1 matsked 2 gånger dagligen. 

Den 18. Ökad jodkal. till 1 maisked 3 gånger dagligen. 

Den 20. Frivillig öppning i dag på morgonen. 

Den 23. Öppning i går morse efter dec. frangulse. Tappas 
fortfarande. Urinen af sur reaktion och 1.026 eg. v. Sedimenterna 
visa sig under mikroskopet bestå af rikliga kalkoxalatkristaller, här 
och der beklädda med ett rödt rärgämne, granulerade celler, epitel 
m. m. Patienten känner sig i allmänhet något bättre; klagar en- 
dast öfver det fortsatta bruset i hufvudet och för öronen med min- 
skad hörsel. PqH känsel i händer och fötter; men han fattar dåligt 
tag med händerna och bar samma oaåkra gång. Ord.: dec. frän- 
gnliB hvarannan dag, så länge förstoppningen fortfar. 

Den 7 ApnL Tillståndet enahanda. Patienten slutar med jodkaL 

Den 18. Yrseln i hufvudet något ökad. Flimmer fÖr ögonen 
och soa for öronen. Ord.: veaioat. beströdt med kamfer i nacken. 

Den 19. Patientens tillstånd har betydligt foräämrats sedan 
gårdagen, uå diarré med starka trängningar till stolgång inställde 
sig och mot aftonen feber. Ord.: em. oleosa 3 matskedar. 

Den 20. Ansigtsuttrycket tillkfinnagifver mer stupiditet än förut. 
Patienten har dock full sans och svarar redigt fastän trögt på honom 
tillställda frågor. Han ligger fullkomligt stilla med stönande ande- 
drsgt och stirrande Ögon. På tillfrågan om han har ondt någon- 
städea, visar han åt nacken och venstra sidan af hufvudet Förlam- 
Bingen sjncs på sista dagarna hafva blifvit mera allraän, så att han 
har svårighet att röra händer och fötter och då han skall gå till 
stols måste han stödjas for att ej falla omkull. Känseln tyckes dock 
vara qvar i både händer och fötter. Dessutom har patienten fått 
svårighet att svälja och paralysien i blåsan och rectum tyckes vara 
förökad. Emellanåt påkomma konvulsiva ryckningar i hufvudet och 
extremitetema ; dessemellan ligger han i ett tillstånd mellan sömn 
och vaka och tyckes emellanåt slumra in, men lycker till och vak- 
nar. Båda brösthalfvorna höja sig likformigt. Perkussionstonen obe- 
tydligt mattare på högra framsidan. På samma ställe höres respira- 
tionaljttdet svagare; på venstra framsidan åter förstärkt Baktill på 
högra sidan höras pipande och sonora rassel. Hjertverksamheten 
påskyndad. Hjertljuden svaga. Puls 88. Temperaturen i axillen 39. 
Mjelten ej förstorad. Tunga och tänder brunt belagda. Ingen ömhet 
i buken. Ingen öppning sedan i går, då den var lös. 

Den 21. Tillståndet temligen enahanda. Puls 88. Temp. 38{. 
Patientes afled kl. 2 på natten med, efter de omkringtiggandes upp- 
gift» hibebåUeft såna. 



140 

Preparatet af hematomet förevisades och en redogGrelse 
lemnades för dylika bildningars nppkonist yid pachymeningitis. 

I sammanhang med det af Hr Key anförda fallet redo- 
gjorde Hr Odmansson för trenne fall af pachymeuingitU från 
Serafimerlasarettet och Barnhuset och skulle redogörelsen för 
dessa fall till tidskriften inlemnas. 

» Hr Odmansson f5revisade vidare ett preparat med 
anomaU förlopp af halsens vener. 

Hr Ö. hade funnit preparatet vid sektionen ai^ettfem&rigt 
barn. Vena anonyma deztra var bildad genom sammanflödet af 
v. sabclavia och jagnlaris interna, men den sednare var särdeles 
liten. I dess öfversta del inmynnade ett stort kärl, hvilket hade 
samma rigtning som vanligen tillhör v. jugularis externa, men 
lopp bakom m. sterno-cleido-mastoideus; vid ang. max. inf. bil- 
dades detsamma genom föreningen af jugularis externa med v. 
facialis communis. V. jag. interna låg utom kärlskidan framför 
sidodelen af masc. stemo-hyoideos. Vid 4 — 5 af tracheas brosk- 
ringar delade den sig i två lika stora grenar, hvaraf den ena 
fortsatte sig ned till bildandet af v. anonym, d., den andra gick 
åt venster snedt nedåt och inmynnade, sedan den upptagit den 
venstra jug. externa, i v. jug. interna sin. Den sålunda upp- 
komna stammen bildade med v. subclavia en anonyma sin., som 
gick ned vid sidan af ryggraden till 6:te ryggkotan. Här de- 
lade den sig i två lika stora grenar, hvilka vände sig åt höger, 
gingo öfver nyssnämnda ryggkota bakom aorta, hvarefter de 
snart åter sammanväxte till en stam, som vände sig uppåt och 
inmynnade i högra v. anonyma, ungefär på samma ställe, der 
v. azygos annars går upp i vena cava superior. Vena azygos 
och hemi-azygos förenade sig framför 8:de ryggkotan till en 
stam, som mynnade in i den nedre af de grenar, hvamti den 
venstra anonyma, som ofvan visades, delade sig vid 6.-te rygg- 
kotan. 

= Hr Carlson fastade Sällskapets uppmärksamhet på 
vissa felaktigheter i sanitärt hänseende, som vidlåda det nnva* 
rande undervisningssättet i skolorna. At barnen och ungdomen 
lemnas nemligen ej tillräcklig tid till rörelse i fria luften; ge- 
nom borttagande af eftermiddagslektionema följa successivt på 
h varandra för många undervisningstimmar; tiden mellan målti- 
derna blir derigenom oproportionerligt lång, så att digestionen, 
som hos barn försiggår hastigiure än hos äldre, i längden deraf 
måste lida; frukosttiden är ej tillräcklig, m. fl. förhållanden, som 



141 

ge rfittYis anledning till anmärkning och torde böra ändras. — 
Med erkännande af de förbättringar i sanitärt hänseende, som 
på sednare tider egt rum inom skolväsendet, kan således dock 
ej nekaa, att fortfarande flera dylika äro af behofvet påkallade, 
hTartore Hr C, som funnit sin åsigt delad af framstående skol- 
man, ville till Läkaresällskapet hemställa, att Sällskapet skulle 
taga ett initiativ i denna fråga, undersöka densamma samt upp* 
mana de deri intresserade personer, föräldrar och målsmän m. 
fl. till ett sammanträde, der hithörande ämnen skulle diskuteras 
och allmänna uppmärksamheten ytterligare dera fästas. 

Hr Malmsten ansåg, att en dylik uppmaning till allmän- 
heten låge utom Sällskapets verksamhetssfer och befogenhet, 
samt att densamma snarare borde utgå från målsmän eller skol- 
styrelsen än från Läkaresällskapet. 

Hr Cederschjöld trodde saken vara af den största vigt 
och att det närvarande tillståndet i skolorna gåfve anledning 
till grundade bekymmer, samt att frågan, såsom rörande det upp- 
växande slägtets framtida helsa, borde ligga läkaren varmt om 
hjertat. Om också ingen direkt uppmaning till allmänheten från 
Läkaresällskapets sida utginge, borde dock en grundlig diskussion 
inom Sällskapet gifva ett godt stöd för frågans vidare behandling. 

Hr Kjellberg yttrade sig i likhet med Hrr Carlson och 
Cederschjöld om vigten deraf att frågan med omsorg diskute- 
rades, hvarigenom Läkaresällskapet skulle göra sig väl förtjent 
af samhället och det nuvarande förvända sättet i skolgången 
skulle kunna rättas. Specielt önskade Hr K. att uppmärksam- 
heten riktades på de privata, okontrollerade läroanstalterna, i 
synnerhet flickskolorna, der eleverna arbeta många timmar suc- 
cessivt i olämpliga lokaler, utan behöfligt tillfälle att hemta luft 
och föda, och der ohelsa och anemi nästan höra till regeln. 

Afven Hr Lemghen ansåg, att något korrektiv i detta 
hänseende högeligen vore af behofvet påkalladt och Hr Lamm 
önskade att en komité borde inom Sällskapet nedsättas för 
frågans närmare utredande. 

Hr Huss ansåg den väckta frågan vara af yttersta vigt, 
men af den utsträckning, att för densammas utredande erfordrades 
lång tid, noggrann pröfning och mycken erfarenhet. Ville der- 
f5re att Sällskapet yttrade sig i andra hand, sedan någon af 
hufvttdstadens skolstyrelser till besvarande framställt några när- 
mare bestämda frågor rörande skolomas sanitära förhållanden. 
I den form frågan nu af motionären blifvit för Sällskapet framställd 



142 

torde ej något resnltiit af en diskussion vinnas, men skalle Säll- 
skapet besluta dess diskuterande borde vissa diskussionspunkter 
formuleras och torde motionären sjelf vara den lämpligaste per-^ 
son till dessa punkters uppställande. 

Hr Carlson trodde missförhållandena med afseende på tiden 
för skolgången och undervisningen samt bristande tillfälle att 
erhålla behöflig föda vara de fel som bäst behöfde påpekas och 
som menligast inverkade, synnerligen på de yngres fysiska ut- 
veckling. 

Hr Grahs ansåg frågan såsom varande en praktisk tillämp- 
ning af de medicinska vetenskaperna, tillhöra Sällskapets verk- 
samhet och att ett initiativ här vore befogadt. Förenade sig 
i öfrigt med Hr Huss i afseende på uppsättandet af bestämda 
diskussionspunkter, utan hvilka Hr G. ej trodde diskussionen 
kanna leda till något mål. 

Efter af ordföranden framställda propositioner beslöt Säll- 
skapet: 

Ätt frågan om förbättrande af de sanitära förhållandena 
inom skolorna skulle i Sällskapet till ytterligare diskussion 
upptagas; 

Att vissa punkter för denna diskussion böra formuleras, 
samt 

Att uppsättandet af dessa diskussionspunkter bör öfver- 
lemnas åt några af Sällskapet dertill utsedde komiterade. 

Härtill utsagos Hrr Carlson, Cederschjöld och Grähs. 

=: Till kompletterande af de uppgifter angående nitro^ 
glycerins giftiga verkningar, hvilka blifvit Sällskapet i dess sista 
sammankomst meddelade af Hr O. Sandahl, anförde Greneral- 
direktör Berlin den af Pelikan (Med. Zeit. Russlands 1865) vid 
försök på djur vunna erfarenhet, enligt hvilken 20—25 droppar 
nitroglycerin hos kaniner förorsakade konvulsioner, tetanas, för- 
svårad respiration, först förökad, sedan förminskad Igertverksam- 
het, allmän känslolöshet och döden inom 1 — 15 minuter; 40 — 50 
droppar förorsakade hos hundar kräkning, salivation och slut- 
ligen de nyss uppräknade verkningarne. Vid sektionen insade 
sig hjernan stundom anemisk, stundom hyperemisk, lungorna och 
särdeles deras . bakre delar vanligen blodfyllda, hjertat tomt, i 
mi^en ingen eller obetydlig rodnad, i ett fall hemorragiska 
erosioner. 



143 

Enligt en berättelse i Bnckiers Repert d. Pharmacie hade 
en person, som inandats ångorna från en på ett varmt vatten- 
bad spilld lösning af nitroglycerin i eter, efter 15 minuter er- 
farit en odräglig hnfvadvärk, hvartill sällade sig stor matthet, 
ytterlig ömtålighet för Ijoset samt allmän orolighet och ångest 
Inhalation af en stor mängd eter skaffade lindring, men de obe- 
hagliga verkningame försvnnno icke förr än efter 3—4 dagar. 

Sjelf hade Hr Berlin, efter en tillfällig inandning för en 
kort stund af ångorna från en varm lösning af nitroglycerin i 
alkohol, erfarit en häftig värk i bakhnfvudet, hvilken likväl snart 
nog försvann, efterlemnande en betydlig mattighet. 

Dessa genom nitroglyeerins inandning förorsakade verk* 
niogar, hvilka berättas hafva visat sig stundom äfven vid dess 
beredning, äro så mycket märkligare, som nitroglycerin uppgifves 
och aotages vara icke flyktig. Berlin hade dock tyckt sig hos 
nitroglycerin förmärka en äcklig, sotaktigt skarp lukt, hänty-^ 
dande åtminstone på någon flyktig inblandning. Skulle glycerin, 
liksom cellulosan, kunna bilda flere nitroföreningar med olika 
egenskaper? 

Hr Berlin meddelade slutligen att, enligt till Sundhets- 
CoUegium inkommen anmälan, en treårig flicka dött af förgift- 
ning, sedan hon njutit något af innehållet i en flaska, hvilket 
nppgifvits vara »nitroglycerin eller sprängolja.» Händelsen hade 
nyligen passerat i norra delen af Skåne. 



Den 2 Maj. 

Bi4isritteiDg nd BoigWm. — Biblioteket — CoutHutio epidtmioa. — Likar»» 
SiUtkapcts loktl. — Skolbygien. — Referat. 

= Sekreteraren nppläste följande från Sällskapets ledamot 
Hr BJÖfiCK anlända skrifvelse, tillkännagifvande öppnandet af 
en bodinråUning vid Borghohn på Öland: 

Innan jag går att i allmänna tidningarne kungöra öppnandet 
af ea ny badanstalt for Östersjöbad vid Borgholm på Öland, har jag 
ansett det vara min pligt att i första rummet for Svenska Läkare- 
sällskapet aamfila dess tillvara Uti denna min ödmjuka anmälan 
mgår dock ett moment af egennyttig beräkning till fromma for an- 
staltens bestånd och framtida trygghet for sia existens. Skulle det 
således lyckas mig, att genom denna anmälan åstadkomma en gyn- 
sam stämning hos Läkaresällskapet for denna, i vår badälskande tid, 
i^ resurs for hadbeböfiande, anser jag mig i och med detsamma 
hafva tiUvägabragt den vackraste ock tillförlitligaste »puff» for den- 



144 

samma. Det torde derföre tiUåtas mig: att for Stilskapet påpeka de 
sanitära fördelar, som denna badort, enlif^t mitt förmenande, kommer 
att erbjuda. Badorterna vid vår veatra kust b af va län^^e och fortjent 
bäfdat sitt anseende såsom ypperliga asyler för för desamma qvalificerade 
ejukdomsformer och individualiteter. Under de sednare åren har man 
dock kommit mer och mer till insigt deraf, att en mängd af de 
förra och isynnerhet af de aednare ej tolerera den starka sältan bos 
vattnet och isynnerhet ej de väl skarpa vindame vid vestra kusten. 
Åtskilliga badorter vid Östersjön, hafva också till fyllande af ett nu- 
mera allmänt erkändt behof af bafsbad, der en naturlig modifikation 
af vatten och luft förefinnes, i sednare tider etablerats och till dessas 
serie slutar sig nu Borgholms. Ölands klimat i allmänhet har länge 
och med rätta ansetts såsom ett det förträffligaste öklimat, hvarom 
dess historiska sjukdomsanunler i afseende på epidemier m. m. 
lemna de säkraste vitsord. Härtill torde väl i främsta rummet dess 
från alla skadliga inblandningar fria, jerant tempererade, genom friska, 
men modererade vindar ständigt rörliga och ozon-rika luft bidragit 
Dessa nu uppräknade egenskaper hos luften finnas företrädesvis vid 
Borgholm, som, beläget på en på två sidor hafsfamuad udde, måate 
åtnjuta en den friskaste och renaste hafsluft, så att man, utan att 
fantisera, kan jemföra vistelsen derstädes med en sjöresa, men utan 
alla en sådans obeqvämligheter och möjligen stora obehag. 

Jag har med flit och i främsta rummet dröjt vid de sanitära 
fördelarne af luften, då jag i sjelfva verket anser dessa såsom de 
vigtigaste och förnämsta vid denna badort. Hvad vattnet beträffar, 
så har jag hittills, såsom ej boende på stället, ej kunnat inhemta 
nödig kunskap om dess fysikaliska egenskaper. £u fördel, -enligt mitt 
förmenande, vid dylika modifierade hafsbad, af stor vigt, anser jag 
vara: dess ifrån sednare hälften af Juni månad under hela den sed- 
vanliga tiden för en badsejour, d. v. s. till och med September må- 
nads början, jemnhöga (20 — 24^) endast på några få grader från 
luftens skiljaktiga temperatur. Det återstår för mig naturligtvis att 
under en längre vistelse på stället taga närmare kännedom om vattnets 
salthalt, specifika vigt m. m. samt derefter så småningom vinna er- 
farenhet om dess chemico-dynamiska verkningar. I sammanhang 
härmed vill jag blott hafva nämnt, att på föga distans från badhuset 
finnes tillgång på hafsgyttja, om hvars närmare analys ooh under- 
sökning jag med det snaraste skall foga anstalt. Af hvad jag hit- 
tills haft äran nämna, framgår, att det hufvudsakligen blir de kalla 
eller kanske, härvidlag rättare sagdt, de ljumma hafsbaden i öppen 
sjö, jemte den herrliga luften, hvaraf man kan ha att vänta vackra 
och nöjaktiga resultater. I följe härutaf är också badanstalten byggd 
med hufvudsakligt afseende på dessa sednare, af hvilken orsak nu 
till en början endast fyra karbadsrum finnas, hvaremot till bad i 
öppna sjön äro för närvarande afsedde 10 smärre afklädningsrum, 
stående i direkt förbindebe med öppna hafvet medelst en liten trappa 
och försedda, hvart och ett, med en större markis till skydd mot 
sol och vind, då sådant önskas, hvardera rymmande 1 — 2 t. o. m. 
4 personer. Derigenom beredes de badande den stora fördel, att, 



145 

pi samma gång de m aHa fordringar uppfyllda i afeeende ph ett 
rerkligen öppet hafsbad, der vatten sol och luft samtidigt få Terka, 
de dock alltid finna aig ogenerade af nftrmaste badande granne. Det 
tillkommer icke mig att på något sått gå Sällskapets erfarenhet och 
mogna omdöme i förväg med afseendc på for hvilka sjukdomsformer 
eiier individer denna badort skulle vara företrädesvis tjenlig; men 
jag vågar dock hafva äran nämna att för min faotasi h&grar den 
fbrhoppning, att Borgholms badanstalt, som, hvad naturliga sanitära 
fördelar beträffar, uppfyller alla fordringar på ett saltsjÖbad, genom 
ofvannämnde alla uppgifna förhållanden mildradt och modifieradt, i 
en framtid skulle komma att ulgöra en välgörande asyl för barn, 
som lida af skrofler och rachitis, klorotiska qvinnor. efter förebrående 
terapentisk behandling, börjande tuberkulos, snmt alla öfriga sjukdoms- 
former, hvarföre hafsbad i allmänhet anses tjenliga; och slutligen för 
dessa slndena iouebyirgare, hvilka efter ett (under större delen af 
året) atiUaeittaiKk och instängd t lif, vare sig på era betarummet, i 
ealottgea eiler sängkammaren, så väl behöfva att några veckor eller 
månader under sommaren, medelst inandan de af en ren luft och de 
stärkande, uppfriskande baden i hafvet, retablera sin mer eller mindre 
störda halsa. Oacarshamn den 27 April 1865. 

A. V, Björck, 

Hr Malmsten förevisade planritning Ofver anläggningarna 
vid det nya etablisseroentet, som erbjuder många och stora för- 
delar genom sitt utmärkta klimat, lättheten i kommunikationer, 
de billiga lefnadskostnadema och sitt ovanligt natursköna läge, 
hvarföre Hr M. äfveu tillönskade företaget all framgång. 

Hr Edling, som under flera ir varit stationerad på Öland 
i egenskap af provincialläkare, förordade äfven den nya badin- 
rätmingen vid Borgholm, hvilken plats sommartiden är en bland 
de angenämaste punkter i Sverige. Hvad hafsvattnets tempe- 
ratur angår, är densamma visserligen ännu under Juni månad 
vexlande och beroende af de olika vindarne, så att t ex. vid 
nordlig vind, då bafsisen drifves ned från Q varken, vattnet ofta 
hastigt och betydligt afkyles, men från Juli månads ingång är 
temperaturen jemn och hög och kan stället då till det bästa 
rekommenderas både som badort och vistelseort i allmänhet. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Pharmacopoea Divitum af O. Bano. Kjebenhavn 1866. Gåfva 
af författaren. 

= Constittttio cpidemica under veckan från och med Söndagen 
den 23 till och med Lördagen den 29 April 1865: 

Sjnkligheten ej betydlig. — Af smittkoppor ha under veckan 
67 fall förekommit. 

F^hamdlmgar 1866. ^^ 



146 



1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 29 läkare): 



Felirts typhoides 1. 

Diphlheria 4. 

Pertussis 1. 

Cbolera noatras 8. 

Diarrhoea 46. 

Febril pnerpenilis.... 1. 

Pebris intenuittens ... 22. 

AngiQR parotidea 20 

Varioln. Varioloidei 18. 

Varioellab 6. 

Scarlatina 8. 

Sjphilia 2. 

Oonorrhoea 10. 



Apoplexia cerebii .... 2. 

Neuralgia 5. 

Conjanctivitis 12. 

Otitis 4. 

Ang. tons. & feocinm 58. 

Endocarditis 1. 

Tbrombosit. Embolia 1. 

Laryngo-tracheitia.... 7. 

Bronch. Cat. bronch. 89. 

Bronchitis capillaris. 2. 

Pneumonia 8. 

Pleuritis 1. 

FebriB gaatr. aimplex 21. 

GaRtritis. Eateritis . . 6. 



Colitii 1. 

Typblit&PeritypUit. 1. 

Peritooitia 5. 

Icterat... 1. 

Metritia 1. 

Rhenmatiamns aentna 14. 

Eryaipelaa 6. 

Urlicaria 1. 

Zona 1. 

Fnnincnins 6. 

Rbemn. reoena afebril. 1 . 

Samma 381. 



Meningitia cerebralia 1. 

2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafoner-lasarettet: sjukantalet den 29 April 248, hraraf 
136 på afdclningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneu- 
monia 6, delirium treraens 2, rheumatismus acutns 2, febris typhoi- 
des 1, febris interraittens 1, parametritis 1. 

På Allmänna Gamisons-sfukhuset: pjukantalet den 29 April 178» 
bvaraf 87 på afdelninii^en for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
bronchitis 4, pnenmonia 3, syphilis 2, gonorrhoea 2, otitis 2, febris 
typlioides 1, febris intermittens 1, delirium tremens 1, febris gastrica 
ilex 1. 



På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 29 April 206, bvaraf 
148 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolfe 37, delirium tre- 
mens 2, febris puerperalis 1, pneumonia 1, nephritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjnkantalet den 29 April 
53: inkomne under veckan: pneumonia 2, metritis 2, rheumatismus 
acntus 2, delirium tremens 1, apoplexia cerebri 1. 

På AUmänna Barnhuset: bronchitis 6, catarrhus gastro-intesti- 
nalis 4, conjunctivitis puiulenta 3, raeningitis cerebralis 2, pleuro- 
pneumonia 2, pericarditis 1, laryngo-tracbcitis 1, erysipelas 1, pem- 
phigus 1, adenitis acuta 1. — Polikliniken: catarrhus gastro-intesti- 
nalis 6, bronchitis 5, conjunctivitis 4, febris intermittens 2, otitia 1, 
angina tonsillaris 1, pneumonia 1, pleuritis 1, adenitis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 29 April 53; inkomne under 
reckan: bronchitis 1, stoniatitis ulcerosa 1. 

På Allmänna Barjibärdshuset: antalet vårdade: 15; febris puer- 
peralis 2. 

På Bambördshuset Pro Patria: endoroetritis 1. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade: 13. , 

På Diakoniss-sfukhuset: sjukantalet den 29 April 26; inkomne I 
under veckan: pneumonia 1. J 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 29 April ' 
166, hvaraf 79 mankön och 86 qvinkön. | 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 29 April i 
185, hvaraf 120 från sUden och 15 från länet; inkomne: syphilis 27. ^ 
gononrhosa 6. I 



147 

3. Bland de fattiga, (enlifct fattigl&kames veeko-rapporter): 
broncbitis 29, diarrbcea 25, yariol» 17, pneumoDia 13, febris iutei^ 
mittens 8, angina tonsillaris 8, catarrhas gastro^intestinalis 8, rheu- 
matismos 7, ophtbalmia 6, febris typboides 4, gastricisraus 3, per- 
tnssis 2, gastritis 2, angina parotidea 1, scarlatina 1, varicellee 1, 
oti^ 1. 

4. I stadens fängelser: 

Narra Korrektions^nrättningen: broncbitis 3, diarrbooa 1. 

= Fråga om anskaffande af annan lokal för LåhxresöXU 
skåpet väcktes af Hr Malmsten. — Då redan sedan längre tid 
tillbaka Sällskapets sessionssal vid samiuankomstema ej erbjöd 
tillräckligt utrTrome, otan vore trång och osund, ville Hr M. 
att af rent sanitära skäl någon förändring härutinnan snart måtte 
vidtagas och ansåg att beredandet af bättre och rymligare lokal 
borde uppdragas åt Sällskapets komité. 

Hr Carlson omnämde, att komitén väl äfven insett be- 
hofvet af annan lokal och sedan längre tid tillbaka varit betänkt 
å eo dylik förändring, men tvekat mellan tillbyggandet af Säll- 
skapets egendom eller inköp af annat hus. Sedan nu frågan 
åter blifvit upptagen, funnes en ökad anledning till densammas 
snarai företagande och förenade sig Hr Carlson derutinnan med 
motionären. 

Afvenså Hr Grahs, som, då intet af de hitintills uppgjorda 
förslagen öfver projekterad tillbyggnad å Läkaresällskapets tomt 
visat sig ändamålsenligt, ansåg att annan och fullt lämplig lokal 
dertili borde utses. 

Efter af ordföranden framställd proposition, instämde Säll- 
skapet i Hr Malmstens motion och erhöll komitén, utan vidare 
bestämmande angående platsen, uppdraget att åt Sällskapet 
söka förskaffa en lämpligare lokal än den närvarande. 

= Sekreteraren uppläste följande af komiterade: Hrr Carl- 
son, Cederschjöld och Grahs (se prot. för d. 25 April) upp- 
satta diskussionspunkter i frågan om de sanitära förhållandena 
vid skolorna: 

1) Visar den uppväxande ungdomen sådana tecken till 
allmän svaghet, att man kan hafva grundad anledning att be- 
fara slägtets fysiska försämring? 

2) Existerar inom skolorna — såväl dem fÖr gossar, som 
flJr flickor — en ansträngning i arbete, som menligt inverkar 
på ungdomens helsa? 



148 

3) Kan den nu allmänt antagna metoden, att bibringa en 
8t((rre mångfald af &mnen, vt^va ett menligt inflytande på 
lärjangarne? 

4) År den fajBtställda skoltiden från kl. 8 eller half 9 f. m. 
till kl. 3 e. m. lämpligt afpassad, och är tiden för rörelse i fria 
luften och för måltiderna i ett tillbörligt förhållande till läs- 
timmarne? Bör någon olikhet i dessa fall ega ram för de 
olika könen? 

5) Lemna härvarande skollokaler den garanti i afseende 
på snygghet, rymlighet, luftvexling och belysning, som smidhetens 
lagar bjuda? 

6) Vore det icke angeläget, att äfven de privata skolorna 
i afseende på hygieniska och dietetiska förhållanden ställdes 
noder någon offentlig kontroll? 

7) Månne icke liera af de olägenheter eller brister, som 
anses vidlåda skolorna, äro att tillskrifva sättet, hvarpå upp- 
fostran handhafves i hemmen? 

En längre diskussion uppstod om denna frågas lämpligaste 
behandling och bästa sättet att densamma upptaga och hand- 
lägga. 

Hrr Malmsten och Ket hyste den åsigt, att Läkare- 
sällskapet ej borde till diskussion upptaga ofvannämde allmänna 
punkter, da inga bestämda faktiska upplysningar för grundande 
af ett säkert omdöme förefunnos. Förarbetet vore ännu långt 
från undangjordt och den vigtiga frågan fordrade förvisso mera 
detaljkännedom i hithörande ämnen, än hvad rimligtvis kunde 
antagas inom Läkaresällskapet förefinnas. Ansågo på grund 
häraf, att de af koraiterade framställda punkter voro för obe- 
stämda och sväfvande, för att nu till diskussion upptagas samt 
att derföre för frågans afgörande vore fördelaktigare om den 
först i andra hand, sedan behöriga upplysningar inhemtats, af 
Sällskapet upptoges. 

De koniiterade: Hrr Carlson, Cederschjöld och Grähs an- 
sågo sig genom punkternas framställande ha fyllt sitt uppdrag, 
hvilket, om det utsträcktes till insamlande af faktiska upplys- 
nbgar, vore särdeles både svårt och tidsödande att utföra. 
Behöfde dylika upplysningar inhemtas, vore skäl att någon fram- 
stående pedagog anmodades att för Sällskapet sådana framlägga. 

Hr Huss erinrade om hvad han förliden sammankomst 
yttrat och framställde fortfarande tvifvel om att ett upplysande 
svar i denna fråga kunde från Läkaresällskapet erhållas. Bäst 



149 

vore om fiJrste stadsläkaren satte stg i beröring med skolstyrelsen 
eller läraresåHskapet i Stockholm, som i denna fråga borde ega 
mera erfarenhet fin Sällskapet 

Med Hr Hass förenade sig Hr Sköldbkro S. E. 

Hr Lamm trodde, att, då komiterade af bristande tid ej 
ansågo sig kunna inhemta de upplysningar, hvarpå Sällskapet 
skalle grunda sitt bedömande, bäst vore att en eller tvenne er- 
kändt skicklige skolman anmodades att lemna de erforderliga 
nppfysningame. Önskade t annat fall att frågomas antal och 
omfång inskränktes. 

Generaldirektör Berlin ansåg att vissa punkter i komi- 
terades program innehölle frågor, som utan vidare upplysningar 
knnde diskuteras, då deremot för utredande af andra erfordrades 
noggranna upplysningar och till och med sififenippgifter. Dessa 
frågor borde derföre undanskjutas tills de nödiga materialerna 
anskaffats, hvaremot de öfriga, som kunna besvaras t. ex. kon- 
trollen öfver privata skolor och de rent hygieniska förhållandena 
m. m. borde till diskussion upptagas. 

Hr Tholander trodde att frågans upptagande för det 
närvarande vore förenadt med stora svårigheter och ville att de 
uppställda punkterna till upplysningars vinnande och förberedande 
af diskussion först öfverlemnades till Svenska Läraresällskapet 
eller annan svensk pedagogisk förening. 

Då under diskussionens lopp frågan afHrLEMCHENblifvit 
begärd på bordet skalle densamma i nästkommande samman- 
komst åter upptagas. 

= Generaldirektör Huss refererade ett mindre arbete med 
titel »De TObesité par William Banting» och skulle en uppsats 
derom framdeles i tidskriften ingå. 

Den 9 Mqj. 

Föriodriog i stadgarne. — > Biblioteket. — Cbnatitutio epidemica. — Skolhygien. 

= Ordföranden uppläste af Sekreteraren föreslagen och af 
komitén gillad förändring af § 42 i Sälhkapeta gtaiigar^ hvilken 
förändring den 20 sistlidne December i Sällskapet föredragits 
ocb som enligt stadgarnes föreskrift § 45 under innevarande 
Maj månad borde till afgörande förekomma. Den förändrade 
diltionen var af följande lydelse: »I September månad h varje 
ar ntsefi tvenne ledamöter, hvilka, sedan Sällskapets och de un- 



150 



der Sällskapets vård ställda fonders räkenskaper blifvit med 
nyssnämnda månads utgång afslatade, skola revision deröfver 
anställa. Sin berättelse härom afffifve de första Tisdagen i pår 
följande December månade Varande §:s ordalydelse i öfrigt 
oförändrad. — På af ordföranden framställd proposition antog 
Sällskapet den föreslagna förändringen. 

:= Till biblioteket anmäldes: 

Relation de la peste qni a régné en Gréce en 1827 A 1828 
par L. A. Gossb. Paris 1838. Gåfva af Militär-attachéen i Paris 
Majoren ro.m. F. Staafp. — Om jod emot Typhusfebern af F. v. Will»- 
BRAND. Helsingfors 1865. Gåfva af författaren. — Om kaffe; dess 
bruk och missbruk af Dr Magnus Huss. Stockholm 1865. Gåfva 
af författaren. — Bidrag till Sveriges officiella Statistik. K). Helso- 
och Sjukvården. I. Sundhets-Collej^ii underdåniga Berättelse. Ny 
följd 2, året 1862. Gåfva från Kongl. Sundhets-CoUegium. 

= Ordföranden tillkännagaf att val af bibliotekarie vid 
nästa sammankomst kommer att förrättas. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 30 April till och med Lördagen den 6 Maj 1865: 

SjukUgheten ej betydlig. — Af smittkoppor hafva 81 fall före- 
kommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare) : 



Febris typhoides .... 2. 

Diphtheria 4. 

Periassis 3. 

Choierina 3. 

Bysenteria 1. 

Biarrhoea.. 45. 

Febris pnerperalis... 1. 

Febris intermittent .. 19. 

Angina parotidea ... 14. 

Variolee. Yarioloides 20. 

Varicenee 2. 

ScarlatiDa 7. 

Belirium tremens.... 2. 

Syphilis 4. 

Gonorrhoea 7. 



Meningitis cerebralis 3. 

Apuplexia cerebri .... 1. 

Neural^ia 2. 

ConjuDctivitis 11. 

Otiiis 6. 

Ang. tons. & faaciam 46. 



Oastritis. Enteritis . 1. 

Colitis 2. 

Peritonitis 2. 

Icterus 1. 

Nephritis 1. 

Rheamatismus acutus 17. 

Erysipelas 2. 

Erythema nodosum.. 3. 

Urticaria 6. 

Zooa 1. 

Furuncalas 5. 

Rheum. recens afebril. 2. 



Samma 366. 



Pericarditis 1, 

Endocarditis 1 

Thrombosis. Embolia 1. 

Lary ngo-tracheitis. ... 14. 

BroDch. Ca t. bronch. 75. 

Bronchitis capillaris. 2- 

Pneumonia 

Pleoritis 

Febris gastr. simplex 16. 

2. A hufyudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Seraftmer-lasarettet: sjukantalet den 6 Maj 229, hvaraf 121 
på afdelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: bronchitis 
2, febris typhoides 1, febris interroittens 1, delirium tremens 1, 
apoplexia cerebri 1, pneumonia 1, pleuritis 1, eiysipelas 1. 

Pä Albnånna Garnisons^j^jkhuset: inkomne under veckan : gonor> 
rhoea 8, syphilis 6, pnenmonia 6, bronchitis 5, febiis typhoides 1, 
febris interraitlens 1, variolee 1, pleuritis 1, ^astritis 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: sjukaiitalet den 6 Maj 194, hvaraf 
141 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 42, delirium 



151 

tremens 2, bronchitis 2, angina parotidea 1, neuralgia 1, febris ga- 
stiica simplex 1. 

Pä PrcvtBoriaka ^vikhuaet å SMaUherg: sjakanialet den 6 Maj 
57; inkonine under veckan: delirium tremens 2, pneumonia 2, rheu- 
matismus acutus 2, diarrhcea 1, febris intermittens 1. 

Pä Allmänna Barnhuset: catarrhus gastro-intestinalis 6, bron- 
chitis 4» nephritis 2, varicelJse 1, laryngo-tracheitis 1, pneumonia 1, 
erysipelas 1, urticarla 1. — Polikliniken: broncliitis 6, catarrhus 
gastro-intestinalis 4, conjunctiritis 3, pertussis 1, febris intermittens 
1, varicellse 1, bronchitis capillaris 1, pneumonia 1, erysipelas t, 
nrticaria 1. 

På Bamsfukhuået: sjukantalet den 6 Maj 50; inkomne under 
veckan: angina parotidea 1, conjunctivitis 1, bronchitis 1, pneumo- 
nia 1, g^stritis 1. 

På Allmänna Bambördshuaet: antalet vårdade 10; eclampsia 1. 
Hälsotillståndet godU 

Pä Bambördshuaet Pro Patria: helsotillståndet god t. 

På Provisoriska Bambördskuset: antalet vårdade 13; helsotilK 
ståndet god t. 

På Diakonias-sjukhuset: sjukantalet den 6 Maj 25; intet fall af 
aknt sjukdora har under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 6 Maj 
165, hvaraf 79 mankön och 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 6 Maj 
131, hvaraf 118 från staden och 13 från länet; inkomne: syphilis 
20, gonorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): 
bronchitis 35, diarrlioaa 15, rheumatismus acutus 10, variolee 10, 
pneumonia 7, febris gnstrica simplex 6, ophthahnia 6, angina ton- 
sillans 5, gastricismns 5, febris typhoides 2, angina membranacea 2, 
neuralgia 2, gastritis 2, diphtberia 1, pertussis 1, angina parotidea 1, 
vancell» 1, syphilis 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhcea 2, bronchitis 2, febris 
gastrica simplex 1, icterus 1. 

= Upptogs den i förra sammankomsten bordlagda frågan 
angående de sanitära förhållandena inom akoloma. 

Ordföranden redogjorde för denna frågas utveckling under 
de tvenne sammankomster den varit föremål för Sällskapets 
nppmärksamhet. — Efter en diskussion, hvari deltogo Hrr Ceder- 
scHJoiiD, Grahs, Kjellberg, Malmsten, Tholander och 
Sekreteraren instämde Sällskapet i af Hr Malmsten väckt och 
af ordföranden framställd proposition derom, att inom Sällskapet 
komiterade borde ntses, hvilka, efter tagen kännedom om de 
sanitära forhållandena vid hufvudstadens läroverk och skolor. 



152 

eg^e att ytterligftre fiörbereda ficågau, innan densamma ft*amdeles 
af Sällskapet skulle såsom diskussionsämne återupptagas. 

Till komiterade utsagos Hrr Carlson, Cederschjöld, Gr&ba 
och Kjellberg. 

Den 16 Ahg. 

Bibliotcluiieral. — Bibliotekol. — ConitJtntio qiideinicft. ^ KifliB, åtm brak 
ooh mitkbrak af M. Huas. — Otftmorden i FntnkrUn. 

= Anställdes enligt stadgarnes föreskrift val a^ bibliotekarie^ 
hvarvid Hr Bensow enhälligt återvaldes. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Anntomie clastiqiie du Dr Auzoux. Catalogue de 1865^ — 
S:t Petersbur^er mediciniscbe Zeitacbrift 186dw Hefl. 1. 2. Gdfvor 
frfin Kon^l. Sundkets-Coilegium. — Beietiiing om Födselstiftelsen i 
Christiiinia fra 1838—1863 ved Dr F. G. Fayb. — Gymnastiska 
Iakttagelser af Dr T. J. HAarsLius. Stockholm 1865. — Vftra barns 
framtid. Bådgifvare vid bnrnauppfosirao i och utom bemraet och 
undier alla årstider af Alexandkr Domkå. Öfversatt och fSrsedd 
med upplysnnde noter af J. Lswbutin. Stockholm 1865. G&ffor 
af föiiatiaroe. 

= Constitutio epidemica under verkan frSn och med Söndagen 
den 7 till och med Lördagen den 13 Maj 1865: 

Sjukli^heten ej betydlig. — Af smittkoppor ha under veckan 
64 fall förekommit 

1. Inom enskild praktik aumalde sjukdomsfall (fr§n 26 läkare): 



Febris t^vpboides 5 >Menui^iti8 cerebralU 1. 

Mening. cerebro-«piii. 1 |Apoplexi8 cerebri .... 2. 

Diphtheria 9. |Nearalgia 6. 

Angioa membraoacea 1. Conjunctivitis 13. 

DyseDteria 1. Otitis 4. 



Diarrboea S3. 

Febrig intermitteDs.. 
Angina pRrotidea 6. 



Colitia 4. 

Ty iihlit. & PcrityphliL 1. 

Peritonitit 1. 

lolcrus 2. 

Nephritis 2. 

Rbe*(inatiiBQ»aoiiti8 12. 

Brysipclat 7. 

Erythema nodomim.. 8. 

Urticaria 6. 

Zona 1. 

Famodilu 7. 



Samma 376. 



Ang. toDs, & fanoiom 48. 

Thromboais. Einbolia 1. 

Jjaryngo-trecbeilis.... 14 

YftrioW Varioloides 15. Bronch. Cat. bruncb. 81. 

Taricellas 1 . Broncbiiis capillaris . 4. 

Scarlatina 16. Pneumonia 12. 

Deliriam tremens .... 1. : Pleuritis 5. 

^philis l.lFebrie gaatr. simplez 13. 

GoDorrhoeft 4. i Gattritia. Eotcritii.. 7. 

2. Å hufvudstadenÉ ^tåkvårdsanBtaUer: 

På Serafimer-laaarettet: sjukantalet den 13 Maj 238, hvaref 130 
på afdelniogen for iiivä\*tes sjuke; inkomue under veclum: pueumonis 
4, febris fyphoides 2, pleuritis 2, febris iutermittens 1, delidum 
tremena 1, Inryiigo-tracheitis 1, broncbitis 1, rheuroatismus acutus L 

På AUmänna Oamisons-sjukhuset: sjuknntalet den 13 Maj 195, 
hvaraf 95 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan; 



153 

ifpkitiB 6» pueunonift 4, gooorvboea S^ bronchitis 3, nephriiia 2» 
iebris tjrphokks 1, deluiuiii Iremens 1, ooDJuncdvitis 1, febris ga- 
stiiea simplei 1. 

Pft Promscritkm ajnkkuaet: sjttkantalet den 13 Maj 193, bvaraf 
134 invirtea ajuke; inkomne under veckan: variolse 28, febris ga^ 
striea aimplex 4, deliriam tremens 4, pnennionia 3, pleuritis 3, febris 
typhoides 2, bronchitiB 2, diairbooa 1, meningitis cerebralia 1, ne» 
phritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset d Sahbatsherg: sjukantalet den 13 Maj 
57; inkomne nnder veckan: bronchitis 2, pneumonia 2, gastritis 2» 
febria gnstrica siroptex 1, peritonitis 1. 

Pft AUmOnna Barnhuset: bronchitis 4, febris intermittens 8» 
conjfincti vitis 3, otitis 1. — Polikliniken: pleuropneomonia 5, ca tar- 
rhtts inCestinalis acutus 5, bronchitis 3, pyasmia pnerperalis 2, ne- 
ningitia cerebralis 1, conjuncti vitis puralenta 1, larytjgo-tracheitis 1, 
erysipelas 1, peniphigas acutus 1. 

På Barnsjtskhtiset: sju kan tn let den 13 Maj 60; inkomne nniter 
veekan: conjuncti vitis 2, scarlatiiin 1, ihrombosis 1. 

På Ålbnånna Barnéördshvset: antalet vårdade qvinnor: 12. 

På Barnkördshvset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambörtishtiset: antalet vårdade qvinnor 9. 

På Diakomss-sjukhusei: sjukantalet den 13 Maj 29; intet fall 
af akut sjukdom har under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospitai för Sitmessjuke: sjukantalet den 13 Maj 
1G2, hvaraf 77 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 13 Maj 
129, hvaraf 114 från staden och 15 frfin länet; inkomne nnder 
veckan: syphilis 18, gonorrhosa 4. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : 
bronchitis 29, vnriolae 21, dinrrboea 19, pneumonia lö, febris ga*' 
striea simplex 13, rheumntismus 9, febris intermittens 8, febris ty- 
phoides 4, an<<ina tonsillaris 4, gastricismus 4, erysipelas 4, scarla- 
tina 2. morbilli 2, ophthalraia 2, pleuritis 2, peritouitis 2, diphtheria 
1, varicell» 1, neuralgia 1, icterus 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrekäons^nrdtimngen: diarrhoaa 2, bronchitis 2, pneu- 
monia 1. 

= Hr SANDAHii o. lemoade ^i redogörelse för en nyligen 
ntkommen brochyr: »Om Kaffty dess bruk ock missbruk af Dr 
M. Huss.)> 

Inledningen till denna populära afhandling — ämnad till ett 
väckelaerop mot kaffets missbruk — börjar den frejdade författaren 
med ett citit ur den af honom dr 1852 utgifna skriften: »O/n Sveriges 
endemiska i^ukdamar», visande att kafieforbrukningea i Sverige under 
föregående årtionden alltmera tilltagit, samt att, då man önskade g«- 
Bonr braket af kaffe minska oeh undantränga bränvinsmissbrnkel, man 



154 

vfil icke var blind för de skadliga följder, som ett öfverflödigt bruk 
af kaffe kunde medföra, men dock måste »af tvenne onda ting» välja 
det minst skadliga. Förfnttarcn påstår dock icke, att den allmännare 
ntbredningen af kaffedrickandet varit det förnämsta medlet mot bran- 
vinsmissbruket. Han tvärtom frambäller att bränvinsmissbrukets af- 
tagande i första rummet är en direkt följd af sednare tiders klokare 
bränvinslagstiftning. Men ban fäster uppmärksamheten på att sam- 
tidigt med bränvinsmissbmkets minskuing har kaffeförbrukniugen i 
hög grad tilltagit. 

Till stöd för denna åsigt anföras utdrag ur årsrapporter till 
Snndhets-CoUegium, inleronade under åren 1859 — 1863 af icke mindre 
än 60 läkare från 62 olika distrikter i de flesta af rikets landskap, 
i h vilka enstämmigt framhålles kaffeförbrukningens oerhörda tillta- 
gande på sednare tider, så att densamma urartat till ett svårt miss- 
bruk, hvilket af de flesta bland dessa läkare sättes i direkt samband 
med den allt allmännare utbredningen af den kroniska magkatarren 
(»magsyran») och bleksoten. 

Uppgifter från vederbörande embetsverk visa ännu bestämdare 
i hvilken hög grad kaffeförbrukningen tilltagit under sednare åren. 
År 1854 infördes till riket 13,520,082 skålpund och 1863 icke 
mindre än 17,443,337 skålpund kaffe, då oskadadt och sjöskadadt 
sammanräknas. Det sistnämnda årets införsel af kaffe öfverstiger så- 
lunda det förstuämnda årets med i rundt tal icke långt från 4,000,000 
skålpund, hvilket visar — enar intet enda skålpund är angifvet så- 
som utfördt från Sverige — en årlig tillökning i förbrukningen un- 
der dessa tio år af i medeltal 400,000 skålpund. 1 hufvudsaken 
samma resultat erhålles, om man sammanräknar kaffeinförseln för de 
första fem åren och jemför denna summa med suroman af importen 
under de sista fem åren af denna period. Man finner då att 1854 
—1858 infördes 71,307,584 skålpund och under 1859—1863 
85,888,698 skålpund, eller i medeltal under de första fem åreu 
14,261,517 skålpund och under de fem sednare 17,177,739 skalp. 
Detta ådagalägger ovedersägligeu kaficförbrukn ingens hastiga och 
stora tillväxt, i större proportion än befolkningens under samma tid. 

I en not anmärker förråt tåren i förbigående att i Norge för- 
brukas något större mängd kaffe än hos oss; i Danmark och inom 
Tyska tull föreningens stater ungefär lika stor, men i England och 
Frankrike blott hälften så stor mängd som hos oss, allt i förhållande 
till folkmängden. 

Författaren afliandlar sedan kaffets bruk och verkningar. 

Först framställes här, efter omnämnande af kaffets härstammande 
och dess utbredning i Europa under de sista 2 århundraden^ de olika, 
ofta alldeles stridiga åsigter, som under tidernas lopp sökt göra sig 
gällande med afseende på kaffets bruk och verkningar. Dessa åsigter 
upptagas sedermera och granskas fullständigare under följande huf- 
vudsatser: 

1) Kaffe, ensamt för sig, är ej något egetitligt närings- eller 
födoämne. Man hade iakttagit att personer, som begagnade kaffe, ej 
tycktes hafva behof af så mycken föda som andra, hvarföre man 



155 

antog att kaffet miste vara Därande och då kemin framvisade i det- 
samma CD qyäfvehaltig beståndsdel, koffeinet, så ansågs förklaringen 
på kaffets närande egenskap gifven. Roffeinmängden är dock så 
obetydlig att den, trots sin qväfvehalt, foga måste betyda sfisom 
Qåriiiiisämne, i jemförelse med t. ex. afven en ringa mängd kött, 
ocb bvad albuminet i kaffebonan beträffar, hvilket också är närande, 
d upptages aldrig detta ämne i kaffedrycken, såsom denna vanligen 
här i landet beredes. 

Man bar afvenledes, ända till sednaste tiden, antagit, att kaffet 
akulle hafva en egenartad förmåga att inskränka ämnesomsättningen 
i kroppen, så att förbrukningen af kroppens beståndsdelar skulle ske 
långsammare, hvarfÖre sålunda kaffedrickaren skulle minde än andra 
hafva behof af föda. Författaren nämner att denna åsigt icke hållit 
^tänd, i det att »noggranna, strängt vetenskapligt genomförda under- 
Kokningar hafva under sednaste åren ådagalagt att kaffe ingalunda 
iaskränker eller minskar den ofvannäranda omsättningen och forbruk- 
DiDgenA, hvilka undersökningar dock i denna »folkskrifti» icke lämp- 
ligen kunnat framläggas. 

I följande sats: 2) Kaffe är ett retmedel, d. ä. en dryck som 
Utö/var en retande inverkan på åtekilUga delar af vår kropp, såsom 
mage, tarmar, hjerta, hjerna, nerver o. s. v., upptager författaren åter 
nyssberorda iakttagelse om kaffedriekarens minskade bebof af föda, 
och förklarar detta fenomen &å, att kaffet verkar såsom ett retmedel 
]yå magens slemhinna, framkallar sålunda en lifligare afsöndring af 
mag^aft och derigenom bättre smältning af den intagna kanske ofta 
häidamälta födan, h varigenom organismen sattes i stånd att bättre 
sn annars tillgodogöra de nämnda beståndsdelarne i födan. 

Kaffets retande verkan på ofvan uppräknade särskilda organer 
framhålles och det sjukliga tillstånd, som kan uppkomma genom 
alltför flitigt anlitande af detta retmedel antydes här endast i förbi- 
^ende samt afbaiidlas fullständigare under kapitlet om kaffets miss- 
bruk. I dess egenskap af retmedel ligger förklaringen af den sken- 
bart motsatta erfarenheten, att kaffet å ena sidan är ett besparings- 
medel, som i en frisk mage hjelper till att ur hårdsmalt föda fuU- 
<tandigare uttaga näringsämnena, och å den andra ett medel, som 
framkallar en känsla af lättnad hos den, som efter ett rikligt mål 
förtär en kopp af denna dryck, hvilken under sådane forhållanden 
påskyndar digestionen och minskar öfverflödets följder. 

Den tredje frågan: Är kaffe endast ett njutningsmedel eller mat- 
snaror dess bruk fyllande af något bestämdt behof f besvarar författaren 
Tilkorligt jakaiide, i det han påpekar, att kaffet för mången, som 
kan hålla sig till lättsmält föda, är en öfveiflödsvara och ett rent 
njutningsmedel, bvaremot dess begagnande af arbetande klasserna, 
briika ofta endast hafva tillgång till svårsmälta födoämnen, är ett 
behof, till hvars fyllande genom kaffe en instinkt synes hafva ledt 
folken. Det är naturligtvis äfven för de arbetande klasserna tillika 
ett njutningsmedel, som sålunda lätt kan förleda till missbruk. 

4) Bör kaffe betraktas såsom läkemedelf Författaren nekar icke 
alt kaffe genom sin halt af koffein och den under röstningen upp- 



166 

kommande ridbrända oljan eger egenskaper, som kunna ^r medi- 
cinskt indamåt begngnas; men has lägger mindlre vigt härpå, kelat 
appgifterna om de medicinska verkningarne äro stridiga. 

6) Bår bruket of kaffe befråmjaa, under fårhoppning^ att det- 
samma förmår minska brOnvins/örbrtikningen. Denna fräga besvaras 
aå: »att, om ock bruket af kaffe ej kan anses såsom nA^t allmäBt 
gällande och säkert medel till minskning af branvinsforbrukning, det 
dock ej utan skal kan tillrådas, antingen for enskilda siipare eller 
nti orter, der superiet är for herrs kan de; dock med iakttagande af 
nödig fm*sigtighet, på det man ej, då man befrämjar kaffets bruk, 
måtte tillika framkalla dess missbruk.i» 

Författaren sammanställer sedan for bättre öfversigts skall de 
svar hvaiiill ofvanskrifne fem hnfvudfrågor gifvit anledning. 

Derefter lemnas åtskilliga anvisningar och reglor for ett wnått- 
ligt och förståndigt kaffebruk», såsom: 

1) K(^€ bår, dä det drickes, ej vara får starkt beredt. Till 
två koppar må användas högst 1^ kubiktum rostadt kaffe. 

2) Kaffe får aldrig drickas hett. Författaren framhåller de skad- 
liga verkuingame på mageu af heta ämnen i allmänhet och kaffe 
isynnerhet. Den kroniska magkatarren har ofta sin grund i vanan 
att fortära het föda. 

3) Kaffe bör icke förtäras t stor mängd hvarje dag. Under 
▼an%a forhullanden och vid i öfrigt godt helsotillstånd vill förfat- 
taren tillåta två högst tre koppar af vaulig rjmd, dock ej tätt efter 
hvarandra. 

4) Kaffe bör drickas med tillsats af socker, mjöik eller grädda, 
hvarigenom dess retande egenskaper mildras. 

6) Kaffe, med nu nämnda tiUsatser, bör, då magen år, som man 
säger, tom, ef förtäras utan jemte bröd, dek for att mindre reta 
magen och dels för att tillika bjuda densamma jemte kaffet en nä- 
rande spis. 

6) Kaffe bör i allmänhet, om det, under iakttagande af nu an- 
gifna ffirsigtighetsfnått, skall kunna betraktas såsom oécadUgt, ef dag- 
ligen begagnas: a) af barn under 12 — 15 år; att låta barn dagligen 
dricka kaffe afrådes på det bestämdaste. De anses deraf hämmas i 
sin utveckling, samt få oftlsg for magsyra och bleksot. På grund 
af kafferetande egenskaper må det icke förtäras; b) af personer som 
lida af svag eller dålig nksge eller magsyra under någon form; c) af 
dem som kafoa bleksot eller anlag derHU, eller, enligt författarens 
närmare bestäm ning i första rummet ej begagnas af såda ne bleksots- 
sjuka, som tillika hnfva magsyra, icke heller nar bleksoteti är förenad 
med nervösa yttringar orh vaginalkatarrcr; d) af nervösa ock nerv- 
svaga personer i allmänbet; e) af personer, som plågas af blodets 
stigande åt hufvudet; f) af dem som hafva benägenhet för hjrrtklapp' 
ning, vare sig densamma endast är nervös eller beror pä något dfw 
pare hjertHdande ; samt slutligen enligt andras uppgifter icke heller 
g) af dem som hafva anfräUa tänder och tUlföife dentf plågas af 
tandvärk ooh likaledes icke af dem som lida af »flgttmde reumatiska 
smärtor, så kallad nervgikL» 



157 

Författaren öfvergår aedan till skildrandet af l^eCt ttdubrvk ock 
ddta misslnvka /öffder, hTarvid framatallea missbruketa skadliga ?ei-k- 
niogar på: 

1) Mage och fnatsmåUmngsverktyg, i det den upprepade retnin- 
gen af den heta knffedrycken framkallade magsyra^ b vars olika namn 
i olika landsorter uppräknas. Magsyra af kaffemissbruk skiljer sig 
ej i sina yttringar från magsyra af annan orsak, men magsyra af 
hrid orsak som helst kan icke botas så länge kaffe missbnikas. 

2) Blodberedning och blodomlopp, a) Bleksot såsom följd af 
kofemissbruk, Författnren ville visserligen icke skrifva den utförligt 
iiiildrade bleksotrns Öfverhandtagande allmännelighet endast och alle- 
ns4 på kaffes missbrukande under sednare årtionden, men han synes 
bnjd att tillägga detta missbruk en icke ringa etiologisk vigt med 
afseende på bleksotens allt allmännare uppträdande isynnerhet bland 
allmogen. Författaren yttrar i sammanhang härmed: »ett högst au- 
mdrkningsvärdi sammanträffande var, att unge/är liktidigt med att blehr 
sotm bland rikets landtbefolkning uppträdde, började åfven kaffejör- 
brukmngen bland samma befolkning antaga beskaffenheten af missbrttk.» 
Bleksotens betydelse för ett under denna sjukdom hemfalltt folks 
framlid tecknas med dystra och mörka färger, en teckning, som väl 
torde kunna försvara sin plats i en populär ngitationsskrift mot ett 
långt gånget missbruk, hvilket säkerligen torde vnrn en jemte andni 
samverkande orsak till ett allmänt örverklagndt ondt, elmruväl sta- 
tistiska undersökningar visa att mortaliteten bland befolkningen min- 
skats och medel lifslängden ökats under sednare tider, hvilka förhål- 
laoden tala emot en slägt^ts fortgAende degeneration i fysiskt hän- 
seende, oaktadt bleksot m. m. b) Oregelbundet blodomlopp såsom 
följd af kaffemissbruk visar sig hos kaffedrinkaren genom hjertklapp- 
niiig, susning och tyngd i hufvudet o. s. v. 

3) Hjtrna och nerver öfverretas genom missbruk af kaffe. Hy- 
sterisk sinnesstämning med alla dess ohehng för den som deraf lider 
och för omgifningen, tungsinthet och oro m. fl. symtomer friin nerv- 
ijstcmet kunna härledas ur omåttligt bruk af knffe. Dessa lidanden 
och deras följder i moraliskt hänseende för familjen, när t. ex. en 
husmoder genom kaffemissbruk ådragit sig dem, frambålles på ett i 
saiiDing målande sätt. 

Föifattaren framställer sedermera andras fisigter att kaffemiss- 
hniket skadligt inverkar på tänderna, framkallar »flyggikt», rubbningen 
if lt!fverns funktioner, samt hos qvinnan. s. k. »flytning», och synes 
till en del sjelf gilla dessa antaganden. 

Slutligen framställer förfatUneu en varmhjertad uppfordran till 
hrar och en enskild att i sin mån söka motverka kaffets missbruk 
och hemställer till Statsmakternas behjertande ett förslag, att de 
g^nom lagstiftningsåtgärd — i analogi med hvad som skett med 
afset;nde ft bränvinet — måtte söka hämma ooh minska det öfvei^ 
haad Lagande kaffemissbruket. 

Hr Cederschjöld afgaf äfven en kritik af samma arbete, 
mot hvilket, om ock dess förtjänst som agitationsskrift borde 



158 

erkännas, dock enligt Hr Cedersclgölds tanka åtskilliga anmärk- 
ningar vid noggrann granskning kunde framställas och voro dessa 
anmärkningar hufvndsakligen följande: Provincialläkarnes anförde 
embetsrapporter berättiga, enligt Hr G:s förmenande, ej till de 
slutsatser författaren deraf dragit, enär de visserligen omförinäla, 
att magsyra och bleksot utgöra de förherrskande sjukdomsfor- 
merna bland allmogen, men, med endast ett undantag, ej påvisa 
ett bestämdt kausalsammanhang mellan kaffet och de nämnda 
sjukdomarne. Vidare ansåg Hr C. äfven, att de i arbetet före- 
kommande sifferuppgifterna ej bevisa hvad dermed åsyftas, utan 
snarare motsatsen. Om uemligen en fördelning göres af hela 
den per år importerade kaffeqvantiteten på så stor del af folk- 
mängden, som deraf rimligtvis kan komma i åtnjutande, antag- 
ligen 2 millioner personer, vore qvoten ganska låg och angaf 
pro persona en lägre qvantitet än hvad författaren bestämt så- 
som »ett måttligt och förståndigt kaffebruk.» Ytterligare trodde 
Hr G. äfven att författarens, för nationalkänslan nedslående an- 
tagande om slägtets fysiska försämring, ej vore berättigadt och 
erinrade om hvad i polemiken med anledning af ett af författa- 
rens föregående arbeten »Om Sveriges endemiska sjukdomar» i 
detta hänseende blifvit yttradt; och uttryckte Hr C. slutligen 
sin lifliga önskan att kaffe, hvilket för allmänheten borde anses 
som en förnödenhetsvara, ej framdeles måtte med ökade tull- 
nmgälder beläggas. 

Mot de af Hr C. i denna kritik fällda omdömen om Hr 
Huss arbete yttrade sig Hrr Berlin, Levin, Sandahl, Tho- 
LÄNDER och Sekreteraren. — Att kaffemissbruk vållar kroniska 
magkatarrer torde väl kunna antagas såsom ett af de flesta, 
om ej af alla svenska läkare erkändt factum och kausalsamman- 
hauget härvid ådagalägges tydligast deraf att upphörandet med 
kaffeförtärandet vid dylika affektioner oftast är tillräckligt för 
deras förbättrande eller häfvande. Hvad äter sifferuppgifterna 
angår, förutsatt att Hr Gederschjöld ej öfverskattat. kaffekonsu- 
menternas antal, kan dock med allt skäl det förhållande an- 
märkas, att största delen af allmogen ej erhåller oförfalskad, 
utan utblandad vara eller surogater, som af kaffe endast ega 
namnet, och hvilkas enorma förbrukning^qvantitet ej kan be- 
räknas. De i diskussionen deltagande uttryckte för öfrigt i mot- 
sats mot Hr G. den åsigt, att brochyren, hvilken, som folkskrift 
betraktad ej borde mätas med samma mått som en rent veten- 



159 

skaplig afliandling, likväl i både popal&rt och vetenskapligt hän- 
sående intager ett framstående rom. 

Hr GråHS ansåg att förtärandet af kaffe ej borde så 
strängt bedömas, då detsamma till någon del undanträngt det 
långt skadligare missbraket af spirituösa och på det hela visat 
^g gagneligt for de arbetande klasserna. Erinrade äfven om 
inspektören öfver den militära sjukvården under Erimkriget 
Baudens* loford om kaffes användande i stort inom en armé 
på fältfot. Sambandet mellan kaffet och kardialgien trodde Hr 
G. ej fullt bestämdt och framdrog att bland skånska allmogen 
magsyran varit endemisk långt innan kaffe användes i så stora 
qvantiteter som nu, hvartill dock andra speciela orsaker torde 
kunna uppsökas. 

I sammanhang med diskussionen om kaffet anförde Hr 
Lamm ur Journal de Chimie médicale (Fevr. 1865) följande om 
kaffets förmodade förmåga att förekomma Crettnismus: 

Dr Chabrand har fastat upproärksaraheten derpå, att under de 
sista 10 åren Cretinismus allt mer visat sig i aft ägande i arron» 
dissemeiitet BriaDQon och antager som orsak till detta förhAllande 
det allt mer tiUlagande bruket af kaffe, synnerlignst bland den qvin- 
liga befolkningen. Man har med rätta antagit att kaffe eger en för- 
delaktig inveiknn på nutritionen, på hjernans verksamhet och på den 
intclektoela sferen i allmänhet och det tyckes derföre besitta egen- 
skapen att minska och foitagn den kroppsliga och psykiska slöhet» 
som forefinnes hos personer med fallenhet for Cretinismus. Att kaffe 
eger särdeles närande beståndsdelar anser Dr C. praktiskt ådagalagdt 
af flera anförda facta. Som de mest bevisande deribland namnes det 
ymniga förtärande af kaffe och det goda helsotillstfind, som förefinnes 
bland arbetarne i de belgiska stenkolsgrufvorna vid Chnrleroi och 
bland den utarmade befolkningen i vissa trakter af Bob men, der 
österrikiska regeringren, med hänsyn till kaffets närande egenskaper, 
lärer nedsatt importotulien på denna vara. Med stöd häraf anser 
Dr C. den ökade kaffekonsumiionen böra befordras och kaffepriset 
nedsättas i de trakter der kretinismen förekommer. 

= Generaldirektören BERLIN redogjorde efter Journal de 
Chimie médicale för förhållandet med giftmorden i Frankrike 
och de dervid använda olika gifterna, hvaraf framgick, att vid 
förbrytelser i denna väg fosforn på sednare tider blifvit allt 
oftare använd. 

Nedanstående tabellariska uppgifter ange tydligast tillta- 
gandet af vid dorastolarne afdömda fosforförgiftningar och min- 
skandet af arsenikförgiftningarne. 





186a 


1857. 


Fosfor . 


4. 


23. 


Arsenik 


33. 


18. 



160 

1862. Siunma p& 10 år. Årligt meaeltal. Proorat. 

, 16. 164. 15. 30. 

5. 172. 17. 33. 

I Sverige deremot förekommo 1864 30 förgiftningar med 
arsenik och under innevarande år redan ej mindre än 15 dy- 
lika. 

Den 23 Maj. 

BtbliotekireTitorer. — Byrå för mikroskopitk nndersolniiiig af fl&sk. — Leda- 
möter anmåUia och antagna. — Förening för frivillig vård af BJoke och så- 
rade i fält. — Biblioteket. — Constitutio epideuica. — Trichinia&is. — 
Referat — Anenrisma aort». — Kankroid. — Posforforgiflning. — Branna- 
inrattoing. 

= Till revisorer vid skeende inventering af biblioteket ut- 
sagos Hrr Broberg och Westfelt G. 

= Hr Carlson anmälde att en bf/rå för mikroskopisk 
undersökning af flåskvaror med det snaraste skulle öppnas i en 
lokal i huset J\ls. 15 Tyska Brinken och skulle byrån, som står 
and^ Professor Rets öfverinseende och der undersökniiigarne 
verkställas af amanuensen Blix, vara för allmänheten till- 
gänglig alla söcknedagar kl. half 8 till half 10 f. ra. Flera 
handlanden hade redan begärt undersökningars verkställande. 

=« Hr Abelin meddelade ett från Dr Frohleben, Öfver- 
läkare vid Mariabospitalet i Petersburg, anländt bref, som un- 
derrättade derom, att den bekante ryske pediatrikern Weisse 
den 28 Maj (gamla stilen) skulle fira sitt jubileum som medicine 
Doktor for 50 år tillbaka och hemställde Dr Frohleben om ej 
Läkaresällskapet vid detta tillfälle ville öfversända en gratula- 
tionsskrifvelse.— Då Dr Weisse ej är ledamot af Läkaresällskapet 
ansågs dock en dylik aktningsbetygelse vara mindre på sin plats, 
hvaremot af Hrr Lundberg Fr. och Abelin till utländsk leda- 
mot af Svenska Läkaresällskapet föreslogs: Geheimerådet Dr 
Fr. Weisse, känd som stiftare af och 25-årig föreståndare för 
Barnsjukhuset i Petersburg samt dessutom genom en mängd 
värdefulla afhandlingar inom pediatriens gebiet. 

= Hr Lemchen tillkännagaf att föreningen för frivillig 
^ård af sårade och sjuke i fält den 24 Maj kommer att hålla 
sin första årssammankomst och inbjöd de för saken intresserade 
att dervid infinna sig. 



161 

» Hrr Beroh A. X och Rossander, båda nyligen bem- 
komna från utländska vetenskapliga resor, helsades af ordfö- 
randen välkomna till fäderneslandet. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Bad Öyenhausen von Dr Lehman. Leipzig 1863. — Direciör 
Lampb und die Kränter-Heilanstalt in Goslar am Harz von Alexander 
BoLFFs. Goslar 1859. Gåfvor af Hr Berlin M. N. 

= Till utländska ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
inkallades genom val apotekaren Daniel Hanburt i London 
och Professorn vid universitetet i Göttingen Fr. Wiggers. 

= CoDstitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 14 till ocli med Lördagen den 20 Maj 1865: 

Sjukligheten något minskad, ej betydlig. — Af smittkoppor ha 
67 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 27 läkare): 



Tjrpliu» 1 

Febris tjphoides 1 . 

Dipfathem. 7. 

Pfitnssit 4. 

Ckolerina 2. 

Dyscnteria 1. 

Diarrhnea 39. 

Febris intermittenB . . 17. 

Ånsrioa parotidea .... 10. 

Varioloe. Varioloidet 13. 



Deliriuni tremens.... 1.1 Febris gastr. simplez 19. 
Syphilis 6.|Ga8tritis. Enteritis . 1. 



Goiiorrhoea 6. 

Meningitti cerebralis 1. 

Apoplexia cerebri .... 2. 

NeuraJgia 2. 

CooJQDctivitis 6. 

Ang. tons. & ranciam 57. 

Laryngo-tracheitis .... 19. 

Bronch. Cat. broiicli. 60. 



Typhlit. & Perityphlit. 1. 

Mtrtritis 1. 

Rbearnatismns acutus 19. 

Eryaipelas 4. 

Erythema nodosom . . 2. 

Zona 2. 

Karuncnlos 1. 

CarbDncalas.. 4. 

Samma 338. 



VaricelUe 1. 1 Bronchitis capillaria. . 1. 

Scarlatioa 10. Pneumonia 12. 

Morbilli 2.|Pleariti8 3. 

2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasaretttt: sjukantalet den 20 Maj 238, hvaraf 
130 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneu* 
monia 5, rheumatismus acutus 4, delirium tremens 2, parametritis 2, 
pleuriti^ 2, ong:ina tonsillaris 1. 

På Allmånna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 20 Maj 168, 
hvaraf 87 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 7, delirium tremens 2, bronchitis 2, syphilis 1, gonor- 
rboea 1, erysipplas 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 20 Maj 193, hvaraf 
139 invärtes sjuke: inkomne under veckan: variolae 35, delirium 
iremens 3, pneumonia 3, febris gastrica simplex 3, febris' typhoides 
2, diarrhoea 1. ... 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 20 
Maj 56; inkomne under veckan: pneumonia 3, bronchitis 2, nephri- 
tls 2, febris gastrica simplex 1, gast ri tis 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 5, catarrhus intestinalis 
acutus 4» nephritis 2, conjunctivitis 1, py»mia puerperalis 1, pneu- 

FörhttndUngar 1866. 11* 



162 

moida i, plettiitis 1. *^ PoUkliiähsn: coftan^us gasir^^iDtestinalis 
aoMtus 5, cenjuncti vitis 4, broochitis 3, febr» gaatrica aimplex 2, 
febris interroittens 1, scarlatina 1, roeningitis cerebralia 1, otitis 1, 
orticaria 1, zona 1. 

På Bam^jvkhusel: sjukantalet dea 20 M^j 61; iBkomne under 
▼eckan: scarlatina 2, gastritis 2, conjunctivitia 1, pleuro-pneumonia 
1, Hephrilia 1. 

På AUmårmti Sambötdshuset: antalet vårdade 10; tnetritis 1. 

På BambörcUhttstt fro PcUria: helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 6. 

På Diakoniss-^vkhuset: sjukantalet den 20 Maj 29; acder vec- 
kan har intet fall af akut sjukdom inkommit. 

På Siockhohns Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 20 Maj 
162, bvaraf 78 mankön och 84 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 20 Maj 
130, hvaraf 114 från staden och 16 från länet; inkomne: syphilis 20, 
gonorrhoea S. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarncs vecko-rapporter): 
bronchitis 30, pneumonia 20, variolie 19, diarrhoea 17, rbeumatia- 
inus 11, ophthalroia 7, angina tousiliaris 5, gastricismus 5, dipb- 
theria 4, scarlatina 4, febris gastrica simplex 4, apoplexia cere^iri 3, 
morbilli 2, varicellse 2, conjunctivitis 2, syphilis 2, metritis 2, ery- 
Bipeltts 2, febris typfaoides 1, angina membranacea 1, otitis 1, plen- 
ritis 1, gastritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra KorrekUons^nråUningen: diarrhoea 4^ soorbutua 2. 

= Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
anmäldes af Hrr Malmborg och Rossander t. f. underkirurgen 
vid Kongl. Serafimerlasarettet M. L. Carl Henrik Settervall. 

= Hrr LovÉN Chr. och Key redogjorde for ett å Karo- 
linska institutets anatomisal anträffadt fall af iriehiniasi^ det 
första hittills anmärkta inom hufvadstaden. Preparater f&re- 
visades och sjukdomsförloppet meddelades. 

Hr Loven förevisade härvid några mikroskopiska preparater af in- 
kapslade muskeltrichiner, äfvensom delar af med trichiner särdeles 
rikUgt späckade muskler från liket af en å LfingholiDen förvarad 
straåånge. Trkhinernas närvaro hade blifvit tillfälligtvis observerad 
vid dissektion å härvarande anntomisal af Fil. Mag. £dv. K sy. 
Djuren fbrekommo i allmänhet talrikast i bålens muskler och aftogo 
småttingom i antal mot ändarne af extreraitetema. Synnerligt ym- 
niga voro de i Mm. peciorales samt i öfverarmens muskler, mimtre 
talrikt deremot i interkostalmusklerna. Äfven larynx och farynx 
muskulatur var ganska betydligt inficierad. 

A alla de nyssnämnda ställena voro trichinkapslame fullt tyd* 
liga <for det obeväpnade ögat, dels på grund af sin talrikhet» dels ock 



163 

emedan de d^rstides ofveralH foro mor eller mindre forkalkade, i 
följd hTarflf de vid påfallande ljus genom sin kritlivitn fiirg stneko 
bjert sf mot den omgifvande väfnaden. I de mest penferiska mask- 
lerna, sAsom i handens ooh fotens, kunde de deremot knappt ses 
Qt«n användande af mikroskop, emedan här ännu ingen eller högst 
obetvdlig kalkafsattning inträdt. 

Såsom ett bevis på haru se^lifvade dessa djur åro anförde Hr 
L, att, oaktadt den döda kroppen mer an en vecka legat å anato- 
misalen och strax efter sin ankomst dit blifvit balsamerad genom 
arsenikinjektion i artcrerna, flera af de ur sina kapslar frigjorda 
djuren befunnits fullt lifliga. 

= Hr Key redogjorde vidare för ett nyligen af PaG£N- 
STECHER utgifvet arbete med titel: Die Trkhinen, 

= Slutligen meddelade Hr KEY ett fall af aneurisma ootUb 
och förevisade det vid liköppningen tillvaratagna preparatet. 

= Hr Santesson meddelade från Serafimerlasarettets 
kimrgiska afdelning följande fall af tumör i sinus mcueillariå. 

Mamsell M. R. från Halland, några och sextio år gammal, hade 
under bela sin föregående lefnad städse åtnjutit god helsa. Under 
första hälften af Oktober månad 1864 började hon, strax nedom 
midtcn af högra undre orbitalranden, märka en svulst, som då den 
först observerades hade en artas storlek, mjuk konsistens och kändes 
faitväxt vid underliggande öfverkaksben, hvaremot huden öfver den- 
samma var fullt forskjutbar och icke visade någon sjuklig förändring. 
Snart tillkom dock, såväl i huden öfver tumören, som å nedre ögon- 
trycket ett ej särdeles betvdligt ödem. Hon påstår val, att dessa nu 
nnmnda symtomer varit de första hon kunnat observera, men vid 
närmare efterfrågan upplyser hon, att hon redan någon tid före 
nämnda tumörs framträdande märkt en starkare flytning än vanligt 
fnin högra näsborren, och att det utflytande stundom varit varlikt, 
stundom blandadt med blod. Tumören var b varken föregången eller 
åtföljd af smärtor. Af tillkallad läkare ordinerades grötar till om- 
si.ig. Sedan nnder en månad fortsatts med denna behandling, under 
hviiken tid tumören tillväxte i storlek nedåt öfverkäken under huden, 
som nu blef mindre forskjutbar, starkare ödematös och rodnad, be- 
g;if hon sig i början af följande November raSnad till Göteborg for 
att på sjukhus få behörig vård. Hon behandlades der hela denna 
tnnnad såsom förut, med grötoroslag. Under denna tid besvärades 
hen ofta af värk i högra öfverkäkens dens cnninus, hvarfÖre denna 
ultogs. I början af December visade sig tecken till varbildning un- 
jIt det ställe af huden, der tura ören först börjat märkas. Incision 
gjordes nu å detta ställe for att uttömma varet, hviiken incision efter 
nåirra dagnr förlängdes medelst ett längs margo infraorbitalis utåt 
gående snitt, slutande ungefär midt under yttre ögonvinkeln. Där- 
efter inlades velar i såret. En betydlig suppuration följde nu. Tu- 
mörens storlek minskades likväl icke, utan tilltog snarare, hvarjemte 
huden öfver densamma bortfrättes, så att i den en substansförlust 



164 

uppkom af vid pass ett tvåores omkrets, qvarlemnande upptill endast 
nedre ögonlocket. Allmänna tillståndet var under hela denna tid 
ganska godt. Emedan nu en mera ingripande operation ansågs be- 
höflig, begaf hon sig. hit till Stockholm, for att söka inträde å Sera- 
fimerlasaretfet, der h9n intogs den 4 Januari 1865. Sedan såsom 
diagnos blifvit fastställt, att. en tumör förefanns, som, utgången från 
antrum Highraori, genombrutit dess främre vägg och förorsakat de 
ofvannämnda symtomeVna, beslöts att foTetaga total resektion af öfver- 
käken, hvilken ock verkställdes tyenne", dagar sednare, eller den G 
Januari. Härvid genomslciiros forst^ de mjul«i'&e]^Mckningarne medelst 
tvenne snitt; det ena gående från randen* äföfverJäppen, ungefär på 
midten af dess högra hälft, något utnnfer högra näsvingen mot inre 
Ögonviukeln, delande nedre ögonlocket strax atom tarpiihkten; det 
andra genom bctäckningarne öfver os zygomaticum, börjande i yttre 
ögonvinkeln och gående i horisontel riktning vid pass två tum utAt 
och bakåt. Sedan de mjuka betackningarne blifvit iösdissekerade och 
underliggande ben i behörig utsträckning blottade, delades os zygo- 
maticum medelst kedjesåg, införd under det förut från orbitalgolfvet 
aflossade periosteum genom iissura orbitalis inftrior, fram i fossa 
temporo-maxillaris. Efter det involucrum palati blifvit aflossadt på 
högra sidan af gommen, delades med en afbitare högra processus 
alveolaris och palatinus något utanför gomhvalfvets midt. Sedan der- 
efter på enahanda sätt sambandet med öfverkäks- och näsbenen biifvit 
upphiifdt genom delande af processus nasalis max. superioris. lösbändes 
öfverkäksbenet och uttogs tillika med den vid detsamma fasthnngande 
tumören, samt Öfverlemnades till patologisk-anatomisk undei*sökning. 
Derefter bortklipptes några i operationssåret qvarlemnade slamsor af 
till sitt utseende tumören liknande beskaffenhet. Sedan blödningen 
blifvit stillad, förenades såren i de mjuka delarne genom suturae ferreae 
och nodosae. l>en i huden förut befintliga substansförlusten var man 
nödsakad qvarlemna i sitt fordna skick. Den nedre ögonlocksfiiken, 
som dels genom den gamla hudforlusten och dels genom första hud- 
snittet vid operationen blifvit aflossad, så att den endast egde fäste 
nedom yttre ögonvinkeln, och som dessutom var starkt rodnad, ödc- 
matös och af ett Ii vid utseende, hopfogades medelst en sutura ferrea 
vid sitt fordna fäste inåt. Såren i huden läktes snart, till största 
delen per primam intensionem. Ögonlocksfiiken tog emellertid ej 
fäste på sitt gamla ställe, utan sjönk några linier nedåt, men åter- 
vann frisk beskaffenhet. Den sparade mjuka betiickningen i gom- 
hvalfvet, hvilken fastades till insidan af bucca, sammanväxte snart 
med denna, antog behörig form och vann inom kort mera och mera 
fasthet. Från alla sidor af operatioiissåret framskjöto friska grnnu- 
lationer, hvnrjemte kanterna af huden kiing den gamla substansförlu- 
sten efter första incisionen drogos något inåt. Patienten åtcrhemtauc 
snart krafter och allmänna tillståndet blef efter omständigheterna 
godt. Efter ungefär en månads förlopp, och sedan operationssal et 
till stor del var igenfyldt med nybildad granulationsväfnad, började 
huden öfver den såret närmaste delen af os zygomaticura att blifva 
nnsvälld och rodnad, hvarjcmte en ringa mängd tunnflytando var 



165 

började visa sig, kommflnde från benets närmaste omgifning. Vid 
uudersökning med sond kaiides ok-benet blottadt nteftér en obetydlig 
utsträckning. Samtidigt började äfven vRfnnden i den djupare, bakåt 
belägna delen af den kavitet, som uppkom efter det borttas^na öfvér- 
kakäbenet, att antaga ett utseende, som mer och mer liknade den 
borttagna tamörens. Snart visnde det sig, att degenerationen fort- 
gick i de mjuka delnrne utåt os zygomnticum, bvarfore en resektion 
af detta ben företogs den 5 Mars, h varvid prooesaus frontalis ossie 
zy^omatici och hehi nrcns af detta ben borttogos. Samtidigt bort- 
dissekerades äfven den sjukliga väfnaden i operationssåret. För blot- 
tandet af benet genomskars huden i ärret efter det fordna snittet 
från yttre ögonviDkeln. Såret i huden läktes icke per primam, men 
väfnaden i det nya operationssåret antog ett friskt utseende, hvar- 
emot det äldre såret i djupet af hålan efter käkbenet, fortfarande 
visade sjuklig beskaflfenhct. Den 14 April, då hon begärde lemna 
lasarettet, var allmänna tillståndet godt; granulationerna i tinuing- 
såret friska, fyllde ej ännu detsamma helt och hållet. Granulntio- 
Deriia i det gamln såret, fortfarande af ett sjukligt utseende, fram- 
skjuta ymnigt. Högra ögat står nära en half tum lägre än det venstra; 
dess conjunctiva bulbi något kemotiskt nnsvölld. Gommen har vanlig 
hväifiniig. och en ganska betydlig fasthet. 

• Hr Key redogjorde för strukturen af den borttagna kan- 
kroidsvnlsten. 

= Hr Abelin delgaf Sällskapet följande förgiftningsfaU 
med fosfoTy hvarvid intoxikation skett medelst inandning : 

Den 13 Maj på f. ra. anmodades jag att så fort som möjligt 
besöka en piga, som hastigt och illa insjuknat. Yid mitt besök hos 
den sjuka, erfor jag, då jag gick genom köket, innanför hvilket den 
sjuka yistades, en stark och obehaglig lukt af fosfor, hvilket förhål- 
lande genast gaf mig anledning misstänka möjligheten af någon för- 
giftning. Den sjuke, en flicka 24 år gammal, af friskt och blom- 
strande atseende, berättade: att hon föregående afton, den 12, kl. 
10 — 11 varit sysselsatt med att uti springorna på den ännu varma 
spisen, insmörja så kallad t råttmos, for att dermed fördrifva kacker- 
lackor. Under det hon härmed var sysselsatt, kände hon en stark 
lukt af fosfor och såg moset lysa i mörkret. En stund efteråt kände 
hon hufvudvärk och äckel, men somnade snart, sedan hon gått till 
sangs. Då hon vaknade på morgonen den 13 kände hon sig matt 
och trött; äfven ögonen kändes »matta» och »såsom om något kom- 
mit in uti dem»; synen var äfven »matt»; dessutom kändes en pin- 
sam tyngd öfver bröstet samt smärta i maggropen, förenad med stor 
ängslan; intet kunde förtäras. Efter någon stund skulle den sjuka 
gå till torget, men öfverfolls på gatan af en sådan mattighet samt 
yrsel åt hufvudet förenad med svårighet att andas, att hon måste 
Återvända hem. Ifrån maggropen stego plågorna uppåt, allt under 
tilltagande oro och ängslan samt en känsla af strypning eller qväf- 
ning, som var ytterligt pinsam. Andedrägten blef hastigare och för- 
svårades ständigt; känsla af brännhetta och torrhet i svalg och strupe. 



166 

SL pr. Den sjuke kiinde sig matt, led af stor ångest» kaode 
sig besynnerlig och kunde ej frigöra sig från tanken på en snart 
fireslåeude död; ansigtet rödt och blossande, stark hetta åt hufvudet, 
pulsen irriterad, hastig, ofta varierande i freqvens från 110 — 130, 
halskärlen spända; respiratioaen hastig, ytterst mödosam, pipande och 
sorlande. Blicken uttryckte en hög grad af ängslao och oro, som 
dock efter lugnande ord och försäkran att tillståndet ej var farligt^ 
snart tycktes aflaga. 

Gura: Terpentindukar på bröst och hals, TerpentinlaFeroent 
samt stora doser pulvis rtiei c. roagnesia. 

Efter några dagar full helsa. 

=: Hr Cede&ström meddelade en kort redogörelse för 
förlidet år för BrummnråUnisi^n i Benis salong i BerzeUipark 
och lemnnde uppgift på hvilka naturliga och artificiela helso- 
vatten der tinhandahållas. 



Ben 30 Maj. 

Val uf prisdomare. — LIfmedicu» Feanck och Profeuor Gratiolet tf . — Hr 
bETTE&VAUU kdamot. — Bihliotekftt. — Coudtitutio epiileaiiaR. — Jod i 
Typhiufeber. — Febria recurren». 

1= Ordföranden tillkännagaf, att val af priåä0maF€ iyireT en 
redan inkommen och möjligen innan Maj månads otgång inkom- 
mande taiiingsakrifter, borde enligt reglementet för prisfonden för- 
rftttaa och utgjordes prisämnet af uppgiften, »att jemte en alhnftn 
öfv^rsigt af hel.sobrunnar i Sverige, afgifva en speciel beskrifning 
öfver någon af de mera anlitade Sveriges helsobrunnar.» - 
Sekreteraren uppläste med anledning häraf följande § ur Säll- 
skapets komités protokoll: Enligt § 9 af reglementet för pris- 
fonden upprättade komitAn forslag till prisdomare btver täflings- 
skrifter samt tifl suppleanter, och foreslogos titl prisdomare 
Generaldirektör Berlin samt Hrr Glas och Malmsten samt 
till suppleanter Hrr v. Duben och Hök. — Efter verkställd 
OMröstaing enligt reglementets föreskrift befanns att de af kcw 
mit^ föreslagna erhållit de flesta rösterna. 

= Ordföranden tillkännagaf att en af Sällskapets med- 
lemmar Lifmedicus Dr Anders Georg Franck, ledamot sedan 
1827, den 19 Maj aflidit i Göteborg vid 72 års ålder, samt att 
Sällskapet i början af aret föriorat en af sina utländska leda- 
möter Professor FierRE Gratiolet, Chef för de anatomiska 
arbetena vid naturalhistoriska museum i Paris, medlem af Lä- 
karesällskapet sedan 1859. 



167 



=: Till ledamot af SälUkapet antogs t. f. Undtrkiriirgeii 
tM KoDgl. Serafimerlasarettet M. L. Carl Henrik Settervall. 

= Professorn i psykiatri vid universitetet i Upsala NiLS 
Gustaf Kjellberg och provipcialläkaren i Norbergs distrikt 
Dr Carl Robert Senell, bvilka voro närvarande vid aaoi- 
iqaakopisteQ, hekades af ordföranden. 

= Ätt till ledamot af Läkaresällskapet antagas, f^esfegs 
»T Hrr Bbnsow och Malmsten, Amanuessen vid Kongl. Serar- 
fimerlasarettets medicinska afdelning M. L. Carl Bokström. 

=> Till biblioket anmäldes: 

Generalberetning fra Oanstad Sindsygeasyl för Aaret IMS, 
Chrisliania 1864. — Norges officielle Statistik, udgiven i aaret 1864. 
C. N:o 4. Beretning om Sondbetstiilstanden og Medicin al forholdefie 
i Norge i Aaret 1862. Udgiven af Departementet for det indre. Chri- 
stiania 1864. — Norges officielle Statistik, udgiven i Aaret 1864. 
C. N:o 5. Tabeller över de Spedalske i Norge i Aaret 1863 samt 
Äarsberetning for samme Aar till Departementet for det Indre fra 
Overkegen for den spedakke Sygdom. Ghristiania 1864. Gåfvor 
från Norska Departementet for det Indre. — Skara Yeterinärinrfitl- 
niBgs tidskrift 1865 Maj. Gåfva frän redaktionen. 

=3 Oonstatutio tpidenEuea under veckan från och med Söndagen 
dea 21 till och med Lördagen den 27 Maj 1865: 

Sjukligheten liksom föregående vecka ej betydlig. — Af smitt- 
koppor bafva under veckan 54 fall förekommit. 

1. Inom etukHd prakäk anmälde sjukdomsfall (från 23 läkare): 

Febr» typlMides 2. 

BipbUeria 6. 

Pertaasia 3- 

Diarrhoea 37. 

Fcbris interna ittena... 17. 

Ängiiia parotidea 5. 

Tsriolaa. Varioloidea 12 

Varicell» 4 

Scarlatina 19. 

Syfkilia 1. 

(lODorrhoea , 4. 

CoBJoDCtivitis 6. Nephritia 1. 

2. A hufvudstadens sjukvärdsanstalter: 

På Serqfimer-lasarettet: sjukantalet den 27 Maj 241, hvaraf 
136 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheu- 
natismus aoutus 4, bronchitis 2, pneumonia 2, catarrhus ventriculi 2, 
perilonitis 2, febris intermittens 1, scarlatina 1, delirium tremens 1, 
eiysipelas faciei 1, cystitis 1. 

På Allmänna Gamiaons-sjukJmaet: sjukantalet den 27 Maj 172, 
kvaraf 90 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gODorrhcea 3, pneumonia 3, syphilis 2, colitis 2, febris typhoides 1, 
variolse 1, delirium tremens 1, pysemia 1, erysipelaa 1. 



Otitia 4. 

ABg. fana. it faqciais 50. 

Laryngo^tracheitia.... 11. 

Bronch. Cat. broncb. 47. 

Pneomonia , 20. 

Pleuritia 7. 

Pebria gaatr. aimplez 17. 

Gaatritia. Enteritia . 5. 

Colitia 2. 

Peritonitia 1. 

Icterua.... 1. 



Metritia L 

Rkeumatiasma acutn» 8^ 

£ryatpclaa 5l 

Grythcma nodoaum.. 2. 

Orticaria 3. 

Zona 1. 

Pnranculua 7. 

Rabeola 1. 

Rheam. recena afebril. 1. 

Samma 311. 



1«B 

På Pramsoriska f^^täehuset: sjolcantalet den 27 Maj 179, Hvaraf 
124 invärtes sjuke; inkomnc under veckan: variolsB 27, pneumonia 
8, deliriiina tremens 2, febiis intermittens 1, sypbiiis 1, gonorrhoea 

1, gastritis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska ^ukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 27 Maj 
66; inkomne under veckan: rheuraatismus 4, febris gastrica simplex 

2, febris typhoides 1, febris intermittens 1, meningitis cerebralis 1, 
pneumonia 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Barnhuset: catarrhus intestinalis 5, conjunctivitis 
purulenta 4, bronchitis 4, pleuritis 1, pemphigus 1, erythema fe- 
brile 1. — Polikliniken: catarrhus intestinalis 5, conjunctivitis 3, febris 
intermittens 2, urticaria 2, diphtberia 1, pertussis 1, utitis 1, pneu- 
monia 1. 

På Bam^ivkkuset: sjukantalet den 27 Maj 52; inkomne under 
veckan: gastritis 2, conjunctivitis 1, otitis 1, pneumonia 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade qvinnor: 13; 
roetritis 1, mania puerperalis 1. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade qvionor 12. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 27 Maj 31; inkomne 
under veckan: rheumatismus acutus 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 27 
Mnj 167» favaraf 80 mankön och 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 27 Maj 
123, hvaraf 110 från staden och 13 från länet; inkomne: syphilis 
15, gouorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarn es vecko-rapporter): 
bronchitis 22, diarrhosa 14, variolte 14, febris intermittens H, febris 
gastrica simplex 9, pneumonia 9, ophthalmia 7, angina tonsillaris 6, 
febris typhoides 3, scariatiiia 3, gastricismus 3, erysipelas 2, diph- 
tberia 1, laryngitis 1, gastritis 1, cybtilis 1, metritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 3, bronchitis 3, con- 
junctivitis 1. 

= Hr Malmsten redogjorde för en afbandling af Prof. 
F. v. WiLLEBRAND »Oin jod emot typhusfebeD) (22 sid. 8:o. 
Helsingfors 1865). Referenten, som genomgick åtskilliga af de 
vigtigare sjukdomshistorierna, hvilka syntes tala för metodens 
användande, ansåg likväl att densamma genom de åberopade 13 
fallen vore föga konstaterad och fruktade att den skulle dela 
det öde, som så ofta träffat preconiserade läkemedel i typhus 
t ex. PoLLis antefermentativura : sulfiderna, som efter fortsatt 
pröfning ej kunnat bibehålla sitt rykte såsom verksamt niedel 
mot de zymotiska sjukdomarne. Den af W. använda jodformcln 
var följande: 



169 

Rec, Jod. pur. . . gr, vj. 
Jod. kal . . gr. xi). 
Aqo 3j. 

Att intaga 4 droppar i ett spetsglas vatten hvarannan timme. 
Hr Malmsten ansåg emellertid att metoden borde pröfvas innan 
något beståmdt omdöme om dess värde uttalades, samt ville till 
tidskriften lemna en uppsats öfver Prof. v. Willebrands brochyr. 

Generaldirektör Huss instämde med Hr Malmsten och an- 
såg ej joden mäktig att neutralisera typhusgiftet. För längre 
tid tillbaka hade man i Frankrike användt jodkalium mot ty- 
phus, men medlet hade ej visat sig^ motsvara det förtroende det 
till en början egt. Sjelf hade Hr H. under sin vidsträckta 
praktiska verksamhet ej användt detta medel. 

Hr LEVi^f trodde sig under sin tjenst^tid vid Serafimer- 
lasarettet hafva observerat det forhållande att personer, som fÖr 
andra sjukdomar än typhus föras till hospitalet och sedermera 
angripas af denna sjukdom, skulle förete bättre prognos än andra 
typhnssjuke — en åsigt, som af Hr Malmsten ej delades. 

= Hr Ödmansson lemnade en utförlig redogörelse för den 
under vintern och våren i S:t Petersburg gängse epidemien. — 
Anförandet, som hufvudsak ligen utgjordes af tvenne referater, 
nemligen om Die Febris recurrens in S:t Petersburg, Beobach- 
tungen aus dem Obuschoffschen Hospitale von Dr F. Herrmann 
och Patologisch-Ånatomische Veränderungen in der Febris re- 
currens von Dr C. Kuttner skulle i sin helhet i tidskriften 
införas. 

I sammanhang härmed meddelade Generaldirektör Huss 
följande utdrag af ett bref från S:t Petersburg af den 29 April. 

»Den första som här observerade och igenkände febris recurrens 
rar Öfverl» karen vid Obuchoflska hospitalet Dr Hcrrroann. Han höll 
redan i Augusti månad 18G4 derom ett foredrag uti härvarande 
Läkaresällskap, och mötte naturligtvis mycket motstAnd hos alla 
gamla practici.» 

»Dödligheten i vanlig febris recurrens nr 9 — 10 procent; uti 
den biliösa formen 60 procent; ganska fä af de bemedlade klasserna 
bnfva varit angripna; ingen enda läkare har under hela epidemien 
aiiidit uti febris recurrens, men väl två under vintern uti vanlig 
typhus.» 

»Epidemien har ännu ej börjat tydligt aftaga. Följande sjuk- 
rapport för den 25 April bifogas: 



170 



Qrarliggande 
från i går. 


Insjuknadew 


TUlfriftkB«d«. 


Döde. 


Qvarliggande 

till i dag den' 

26 ilpril. 


ID. 

3.117 


q 

1.843 


m. 
241 


q- 

134 


m. 
164 


q- 

102 


m. 
70 


q- 

36 


m. 
3,124 


q- 

1.339 


i.iSO 


a76 


266 


106 


ii6d 1 



D^n 6 Juni 

Hr BoKBTRÖx ledaiDot. — Biblioteket. — Constitutio cpidemica. — Prof. VåLEN- 
TiHB MoTT t» — EuLENBUEG : bypodermativka metoden. — Tricfainiaaia. — 
Kaff^iiabrak i PinlaDd. 

= Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs ama- 
onensen rid Kongl. Serafimerlasarettets medicinska klinik M. L. 
Carl Bokström. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Almindelig Inledning till Forelsnningior över MenniMkeis Pliy- 
fliologie vid Kjobenbavns Universitet af Dr P. L. Panum. Kj0ben- 
bavn 1865. Gäfva af författaren. — Redogörelse för sjukvården och 
ekonomien inom Kongl. Serafimerlnsnrettet under år 1864. Stock- 
holm 1865. Gåfva af Prof. Santbsson. 

=s Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
<ien 28 Maj till och med Lördagen den 3 Juni 1865: 

Sjukligheten mindre än foregående vecka; ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anroäMe sjukdomsfall (från 23 läkare): 



Diphtheria 6 

Angina membranacea 4. 

Pertoiaia 1. 

Cholerina 2. 

Diarrhcea.. . 28. 

Pebris puerperalis ... 1. 

Pebria intermittena.. 18 

Variol». Variobidca 10. 

Varioell» 8 

Sci^latiua la 

S^philia 2. 



Gonorrhoea 5. , Rheoin atiamus acutoa 6. 

Neuralgia. 4. Erysipela» 8. 

ConJQDcttvitis 6. | Erytheina nodosum .. 1. 

Ang. tona. Ib faveJQm 89. i Urticaria % 

Lar^Dgo-tracbeitis.... 2. Zotia 1. 

Bronch. Cat. bronch. ^7. 1 Furaucalq» 10. 

PneamoDJa 10. Rheum. rccen» afebril^ 1. 

Febfi» gaatr. aimplex 20. c,.^™. 9*^ 

Peritonitia '.... 2. Summa 256. 

IcteTua 2. 1 

Kephritia 2.1 

2. k bufvudstadens sjukvftrdsanstalter: 

På Ser^fimer-lasarettet: sjukaotalet dan 3 Juni 212, hvaraf 114 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomna under veekaa: pneumonia 
3, pleuriiis 2, febris iatermittens 1, rheumatismus aoutus 1, eiysi* 
pelas 1, erythema nodosum 1. 

På MwUfnna Qmviåcns-qftdohuBet: sjukantal^t den 2 Juni 187, 
hvaraf 106 på afdelningen för invärtes ^uke; inkomne ttftder veckan: 



171 

lypbilis 5, gonorrlioM 3, pneamosk d, gastritis 2, febris tvphoides 
1, fdbria iatormittens 1, angiBa parotidea 1, aiigina tonsillaris 1, 
phoriiia 1. 

På Prawéeariska sjukhuset: ajukantaiet åtn 3 Juni 186, hvaral 
12(^ invarttts sjuke; iDkomoQ under veokan: variolsd 25, d«Iiriuift 
tnmens 4, febria typhoidea 1, diarrhooa 1, scarlatina 1, ayphiUs 1, 
apepleiia ofirebri 1, pneumonia 1, metritis 1, eryaipelaa 1. 

På Pnmsorisha sjukhuset å Sabbaåsherg: ajukantalet den 3 Juai 
55^ kvaral 46 invärtes sjuke; inkom ne under veckan: pneumonia 3, 
rbeumatismus acutus 2, paritonitia 1, roetritia 1, erysipelns 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 6, catarrhus ialeatinalia 
acutis 5, coujuoctivitis 2, plearitis 1, erysipelas L — PoUkUniken: 
cQnjtmctivttis 4, catarrbus intestinalia 4, broncbitia 2, diphtberia 1, 
febns iutermilteoa 1, angioa tonsillaris 1, plearitis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 3 Juni 53; inkomne uiuler 
Tscbn: conjunctivitis 2, diphtberia 1, pleuritis 1, gaatritis 1. 

På AUmdnna Bambärdshuset: antalet vårdade: 16; peritooitis 2. 

På Provisoriska Bamhördshuset: antalet vårdade 14. 

På IHakoniss-^ukhuset: sjukantalet den 3 Juni 34; endast fall 
af kroniska sjukdomar hafva under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 3 Juni 
163, hvaraf 80 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och löns Kurhus: sjukantalet den 3 Juni 
122, hvaraf 111 från staden och 11 från länet; inkomne: sypbilis 
16, gonorrhoaa 5. 

Norra Korrektions^nråttmngen: bronchitis 4, diarrbosa 2. 

= Hr Santesson anmälde frånfället af en af Sällskapets 
mest framstående utländske ledamöter, Professor Valentine 
MoTT i New- York och framställde efter Med. Times and Ga- 
£ette en nekrolog öfver den bortgångna verldsbekanta kirurgen. 

Valentine Mött föddes den 20 Augusti 1785, graduerades vid 
Colombia College och fortsatte derefter sina studier i England uu- 
dcr loppet af 2 år vid Guys Hospital under ledning af Sir AsTLSY 
CoopiR, som högt värderade den unge kirurgen och förutspådde 
Itans lysande bana. Studierna fullföljdes sedermera i Edinburgh ooh 
vid St Thomas Hospital i London. Från planen att ytterligare ut- 
bilda sig vid de fransyska sjukvårdsnnstalterna måste M. afstå till- 
följe af det pågående kriget och återvände till sitt heraland år 1809. 
Päfoljande år blef han demonstrator i anatomi och utsågs redan 
ISll vid 26 års ålder till Kirurgie Professor, h vilken plats han 
aedan vexelvis beklädde vid olika medicinska institutioner. 

Flera nya och djerfva operationsmetoder vittna om M:s snille 
oeh uppfiiinijigsformåga och fästa hans namn för alltid i kirurgiens 
liistoria. Så utförde han 1816 med framgång exartikuhition i höft- 
leden och underbaud samma år (for ett aneurism på högra a. sub- 
cUvia) a. icominata, endast 2'' från hjertat, efter hvilken kirurgiska 
%ärd patienten lefde i 26 dagar. År 1827 anlade ban för försU 



172 

gången ligatur på a. iliaca communis; den opererade lefde ännu 30 
år derefter vid god betsa; 1827 utförde M. äfven exstirpation af 
clavicula i dess helhet (för ett osteosarcoma), en operation, som före 
honom aldrig och efter honom endast t ven ne gånger blifvit förnyad 
och som äfven kröntes med framgång. Få, om ens någon kirurg, 
ha egt en så vidsträckt verksamhet inom sitt yrke. Utom de an- 
förda nya och djerfva operationerna utförde M. nem ligen under sin 
långa praktiska bana 7 lyckade underbindningar af subclavia, 16 
txnrtikulationtr af underkäken, 46 ligaturer å carotis, 7 å a. iliaca 
externa, 62 å a. femoralis, 165 litotomier och närmare 1000 am- 
putationer. 

Åren 1834 — 1840 vistades M. i Europa och var efter sin hem- 
komst en af grundläggarne af University medical College i New- York, 
vanligen kallndt »Mötts skola», en utmärkt institution, som förstn 
vintern räknade 300 studenter. Sysselsatt med sin lärareverksamhet, 
sina ndministritiva åligganden och framför allt strängt upptagen af 
sin ofantliga praktik hade M. ej mycken tid öfrig för litterära sys- 
selsättningar, men de amerikanska medicinska tidskrifterna ha dock 
under mer än 40 års tid från honom erhållit många värderika bidrag. 

Den 26 April 1865 afled denne kirurgernas Nestor i sitt 80 år. 
Hans bortgång har beröfvnt den amerikanska kirurgien dess målsman, 
men de hundradetuh skickliga lärjungar han utbildat utgöra det 
bästa testamente han kunnat lemna sina landsmän. 

= Hr Santesson redogjorde efter Bibliotek for Laeger, 
för EuLENBURGS föfsök med den hypodertnatiska metoden. 

= Hr Santesson meddelade slutligen efter Virchows Ar- 
chiv ett referat om triehiniania^ med anledning hvaraf Hrr Ket 
och Tornblom omnämnde att å byrån för trichinundersökningar 
förliden vecka trichiner hade anträflFats hos ett ungt svinkreatur, 
uti hvars kött de temligen sparsamt förekommo. 

I en diskussion angående kommunens åliggande att ersätta 
säljaren för svinkött, som vid undersökning befunnits trichin- 
haltigt och om ersättnings bestridande vid boskapssjukdomar i 
allmänhet, yttrade sig Hrr Cederschjöld, Lemchen, Key, 
Lltndberg Fr. och Tholander. 

= Sekreteraren fastade Sällskapets uppmärksamhet på en 
i Finlands Allmänna Tidning för den 19 sistlidne Maj af den 
kända signaturen F. v. W. införd artikel, innehållande en re- 
cension öfver Generaldirektör Huss brochyr »Om kaffe; dess 
bruk och missbruk», genom hvilkon artikel framgår att med af- 
seende på kafemtsahrtik samma förhållanden göra sig gällande 
i Finland som i Sverige och att den recenserade brochyrens 
tendens deiföre torde vara lika behjertan svärd i det förra lan- 
det som i det sednare. 



173 



Den 20 Juni. 

CoDstitntio epidemica. — Gefaeimeridet Weissx ledatuot. — Farmakologiska pre- 
parater. — Grimaoltska förfalskuiogsproceaseQ. — Mabtiub: KiDabarkarna. 
Referat. — Nekrolog öfver Cabl Sprinchokn. — »Flaid extracU». — Ögon- 
iDstrameoter. 

= Constitutio epidemica under veckan frän och med Söndagen 
den 4 till och med Lordagen den 10 Juni 1865: 

Sjnkligheten något ökad; ej betydlig. — Af smittkoppor hafva 
under veckan 47 fall förekommit. 

1. Inotn enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 23 läkare): 



Nenralgia 11. 

Conjunctivitifl 9. 

Oiitia - 2. 

Äng. tons. & faaciam 50. 

Endocarditid .*.' 1. 

Tbrombosis. Embolia 1. 

Laryngo-tracheitis.... 5. 

Broiich. Cat. bronch. 37. 

Brunchitis capillaris. 1. 

PoeurooDia 11. 

PleuritÄ 1 

Ftbriä gastr. simplex 17. 

Gastritis. Enieriiis . 4. 



Colitis....' 3. 

Icterus 3. 

Rbenniatismas acatvs 12. 

Erysipelas 9. 

Erytbema nodosum.. 1. 

Urticaria 4. 

Zona 2. 

Kuranculns 12. 

Carbuncnlua 2. 

Rheum. recens afebril. 4. 

Rubeola 1. 



Summa 310. 



Pcbri» typboides 1. 

Dipbtbcria 12. 

ÄDgioa membranacea 1. 

D(«rrhoea 29. 

Febrig paerperalia.... 2. 

Febris intermittens . . 18. 

Aagina parotidea .... 3. 

Vanolse. Varioloidea 6. 

Scariatina 17. 

Delirium tremens ... 3. 

Syphilis 5. 

Gonorrhopa 9. 

Meningitis cerebralia 1. 

.2. A hufvudstadens sjukvfirdsanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 10 Juni 202, bvaraf 
120 pä afdelnini^en for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnen- 
iDonia 3, febris typhoides 2, fcbris intermittens 1, delirium tremens 
1> pleuritis 1, peritonitis 1, icterus 1, nephritis 1, rbeumatismus 
acutus 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Gamisona-sjukhuset: sjukantalet den 10 Juni 172, 
hvaraf 88 på afdelnin^en for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 9, bronchitis 8, syphilis 6, gonorrhoea 4, delirium tre- 
mens 1, ui-ticaria 1. 

På Proviaorisku sjukhuset: sjukantalet den 10 Juni 180, hvaraf 
123 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 23, pneumonia 
3, scariatina 2, delirium tremens 2, syphilis 2, diphtheria 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsderg: sjukantalet den 10 Juni 
46; inkomne under veckan: bronchitis 3, febris intermittens 1, pneu- 
monia I, rbeumatismus acutus 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 5, catarrhus intestinalis acu- 
tns 2, bronchitis capillaris 1, pneumonia 1, pleuritis 1, gastritis 1. 
— Po/;i:/ti77ib^n.*. catarrhus gastro-iutestinalis acutus 11, bronchitis 2, 
pneumonia 2, diphtheria 1, febris intermittens 1, scariatina 1, oon- 
junctivitis 1, otitis 1, pleuritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 10 Juni 58; inkomne under 
veckan: conjunctivitis 2, diphtheria 1, angina parotidea 1, scariatina 
1, gastritis ,1,* peritonitis 1. 

På AUmänna Bambördshuset: antalet vårdade 13; mastitia 1. 

På Provisoriska Barnbar dshusei: antalet vårdade 15. 



174 



Pä Diakoniss-ajukhtset: ^ukan talet den 10 Juni 32; inkomne 
under veckan: rheumatismus flcutus 2, pneuroonia 1. 

På Stockholms Hospital för sirmessfuke: sjukantalet den 10 Juni 
169, hvaraf 81 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 10 Juni 
129, hvaraf 118 från staden och 11 från länet; inkomne: syphilis 
17, gonorrhoea 4. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : 
bronchitis 22, variolae 18, febris intermitteus 12, pneumonia 12, 
rheumatismus acutus 11, diarrhoea 10, angina tonsillaris 10, ca- 
tarrhus gastro-intestinalis acutus 9, scarlatina 8, gastriciamus 5, 
ophthalroia 4, febris tvphoides 2, angina parotidea 1, delirium tre- 
mens 1, syphilis 1, neuralgia 1, otitis 1, conjunctivitis 1, laryngitis 
1, gastritis 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektiotis-tnrdttningen: bronchitis 3, diarrhoea 2, aoor- 
butus 1. 

= Constitatio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 11 till och med Lördagen den 17 Jnni 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. — Af smittkoppor hafva 52 fall nu- 
der veckan förekommit. 

1. Inom enskild praktik anm&lde sjukdomsfall (från 22 läkare): 



FeliriB typhoides .. .. 1. 

Diphihcri» 9. 

Angina inembninacea 2. 

Cholerina 2. 

I>i«rrhaea 86. 

Febris intermittcns . 11. 

Anfcina parotidea .... ö. 

Variolae. Varioloides 4. 

Varicellae 1. 

9car]atina 19. 

Delirium tremena.... 2. 

Sypbilis 6. 

Gonorrhoea 6. 



Nenralgria 4. 

Coojnnctivitii 12. 

Otitia 8 

Ang. tona. & faucium 43. 

Lnryni(o'trttcheitia. ... 5 

Broocb. Cat. bronch. 37. 

Bronchitia capiUaria . 2. 

Pneumonia 4. 

Plenritia 2 

Pebriä gafltr. aimplex 19 

Gastritis. Enteritis . 6. 

CoHtia 1. 

Pcritonitis 2. 



Iciems 2. 

Nephritia 3. 

Metritis 1. 

RbeumatianiaB acutas 13. 

EryMpelaa 3. 

Erytbema Hoéosam.. 1. 

Urticaria 7. 

Kuroncnlua 1. 

Rheum. reccne afebril. 2. 

Summa 280. 



2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På SeraftmerAasarettel: sjukantalet den 17 Juni 206; hvaraf 105 
pA afdelningen for inviirtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 

4, febris typhoides 2, pleuritis 2, febris intermittens 1, variolas 1, 
delirium tremens 1, febris gastrica simplex 1, ictema 1, rheumatis- 
mua acutus 1, erysipelas 1. 

PA AUniänna Oamisons^sfukhuset: sjukantalet den 17 Juni 186, 
hvaraf 93 pA avdelningen f5r invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
s^philis 9, gonorrhoea 6, gastritis 4, pneumonia 3, diarrhosa 2, ra- 
riolae 1, ictearus 1. 

PA Promsariska sfukhuset: sjukentalet den 17 Juni 180, hvaraf 
125 invärtes sjuke; inkomne under veckan: Tariol» 27, pueumouia 

5, delirium tremena 3, nephritis 2, diarrhoea 1, acarlatiBa 1, laiyngo- 
tracheitis 1, bronohitis 1, typhlitis 1. 



175 

På Pnnriioriåka ^'ukJmséi 4 SaUaUherg: »jokanUlet den 17 Jmi 
49; inkomne änder veckan: febris typhoides 1, diarrhoea 1, npoplexia 
cerebri 1, pneumonia 1, gastritis 1, peritonitis 1, icterus 1, rheuma- 
tismus acutus 1. 

Pä AUmdnna Barnhuset: bronchitis 5, CAtarrhus intestinalis acu- 
tos 4, bronchitis capillaris 2, pleuritis 1, nephritis 1. — PoUldinihen: 
catarrboa gostro-inteatinalis acutus 10, bronohiiis 7, conjuncti vitis 6, 
febris intermitteiis 3, pneumonia 3, diphtberia 2, scarlatiiia 2, va- 
riols 1, gastritis 1, nephritis 1, ery^ipelas 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 17 Juni 67; inkomne under 
veckan: conjuuctivitis 8, riinrrhoea 1, angpna parotidea 1. 

På AUmånna Bambördshuset: antalet vårdade 18; febris puer- 
peraiis 2» manin pnerperalis 1. 

På Bambördshuset Pro Patria: friskt 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vArdnde 8; pneumonia 1. 

P& Dicäconiss-^ukhuset: sjukantnlet den 17 Juni 34; inkomne 
nnder veckan: febris f^nstrica aimplex 1, rheumatismus acutus 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 17 Juni 
174, hvinraf 84 mankön och 90 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukautalet den 17 Juni 
136, hvaraf 125 från staden och 12 från läuet; inkomne: syphili» 
32, gonorrboea 10. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rnpporter): 
bronchitis 23, diarrhoea 18, variolae 11, scarlatina 11, febris inter- 
mittens 11, rheumatismus 7, ophthalmia 6, pneumonia 5, gastricis- 
nins 5, febris gastrica simplez 5, diphtberia 2, delirium tremens 2, 
stomatitts 2, erysipelas 2, febris typhoides 1, angina membranacea 1,. 
choiera noatras 1, angina parotidea 1, morbilli 1, scorbutus 1, ^ 
philis 1, angina tonsillaris 1, oophoritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Narra Korrekiions^nräitningen: diarrhoea 3, febris intermittena 2^ 
broochitia 2, scarlatina 1, urticaria 1. 

=- Till otl&ndsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
togs genom val Geheiroerådet Dr Fr. Weisse i S:t Petersboiig. 

= Hr Sandahl O. förevisade och beskref följande far^ 
^deeuiuka preparaten 

1) Opodeldoc med jod^ hvilket medel visat sig verksamt 
n]ot reumatiska smärtor och svullnader. Beredningen deraf åter- 
fiaoes i farmacenttsk tidskrift f^r år 1862. 

2) Eaetractum Dauci Carotce^ som genom sin billighet och 
sin indifferens torde förtjena att begagnas såsora constitnens för 
piilermassas beredande. 

Vidare anmärkte Hr S. att åtskilliga fransyska farmaceut 
Ww preparater af Grimaults tillverkning, hvilka under sed- 
i^^ tider varit begagnade här i Stockholm och af hvilka åt^ 



176 

skilHga, såsom airop de qtdnquina ro^tge, sirop de raifort jodé^ 
blifvit i Sällskapet förevisade, på sista tiden befunnits dels för- 
falskade, dels af mindre god beskaffenhet, samt att tiilyerkaren 
tillfölje häraf blifvit, enligt hvad utländska jurnaler upplysa, lag- 
förd och dömd. 

Med anledning af Hr Sandahls yttrande om de Grimauitska 
preparaten meddelade Generaldirektör Berlin efter Gazette des 
Tribunaux för den 18 Februari 1865 anklagelsepunkterna och 
det utslag, som Tribunal correctionel afgifvit i den Griniauliska 
förfalekningeproceseen. Då Griroaults preparater i de flesta län- 
der och äfven i Sverige vunnit utbredd användning ansåg Ur 
B. denna process och dess slutliga utgång vara af stort intresse. 

De punkter, till hvilka G. blifvit förvunnen voro följande: 
1) Under benämningen sirop de raifort jodé med tillägget y>plu9 
dhuile de foie de morue» hade han beredt, annonserat och för- 
sålt en svagt antiskorbutisk syrup, som var illa sammansatt och 
innehöll en helt ringa qvantitet jodkalium. — 2) Under benäm- 
ningen sirop de quinquina ferrxiginexix hade han likaledes försålt 
en blandning, hvaruti hvarken röd kinabark eller den uppgifna 
föreningen af röd kinabark och jern förekom, utan utgjordes 
detta preparat af en illa beredd och med karmin färgad syrup 
på grå kinabark. — 3) Hade han afyttrat en syrup, som uppgafs 
innehålla y>sel d^arseniate de soude et de fem, hvilken kemiska 
förening icke existerar och 4) försålt ett pulver med benämningen 
»pepsine pure» och nelixir de pepsine» (å 5 franc för hvardcra 
preparatet), hvaruti pepsinet var ersatt af vanligt stärkelsemjöl. 
Annonseringen af alla dessa medel hade illustrerats med lysande 
prospekter, i hvilka G. falskligen åberopade prismedaljer, som 
tilldelats annan person, tillegnat sig titeln »lauréat» och citerat 
bref från kejsarens lifmedicus, hvilka bref helt och hållet voro 
fingerade. — Då domstolen ej fann skäl att fästa afseende vid 
den enda omständighet G. till sitt urskuldande kunde anföra, 
nemligen att de åtalade preparaterna varit ämnade för utlandet 
och ej till komsumtion inom Frankrike, fälldes det utslag: att 
G. ådömdes 450 francs böter, 8 dagars fängelse, bekostandet af 
processen och uppsättandet af 25 exemplar af domen på allmänt 
besökta ställen (hvaribland ett exemplar på dörren tiil hans 
eget apotek) samt slutligen till införandet af samma dom i tvenne 
tidningar. 

Liksom Hr Berlin yttrade sig ordföranden. Hrr Malmsten 
och Lamm öfver det stora gagnet deraf att dylika industriknep. 



177 

efter vederbörligt beifrande och erhållande af välförtjent näpst, 
komma till allmänhetens kännedom. 

= Hr Sandahl O. lemnade vidare ett referat öfver Martii 
arbete om kinabarkama^ hvilket framdeles sknlle i tidskriften ingå. 

= Hr Sandahl O. meddelade slutligen en i den danska 
tiPbarmacentisk Tidende» förekommande nekrolog öfver apote- 
karen Carl Sprinchorn, innehållande en skildring af den af- 
Itdnes lefnad och det inflytande han egt på farmaciens ntveck- 
Img inom Sverige. 

= Greneraldirektör Berlin anmärkte en ny benämning på 
extrakter, hvilken inom den farmaceatiska nomenklaturen lätt 
knnne ge anledning till misstag och förvexling, nemligen de s. k. 
'^fiuid extradsy} som förekomma i Förenta Statemas Farmakopé 
och äfven antydas i British Pharmacopoeia. Dessa extrakter 
böra vid benämningens transformerande på latin ej kallas ex- 
tracta liquida, hvarmed egentligen afses en roellago, ej heller 
extracta soluta, hvarmed betecknas ett i bestämd proportion 
löst extractum spissum, utan böra benämnas extrcuita fluida; 
hvilket namn ej leder till någon förvexling. — Fördelen af ex- 
tracta fluida är den att de innehålla de verksamma växtbestånds- 
delame i samma vigtsförhållanden, som den motsvarande växten 
ianehåller dem och att genom medlets flytande form såväl dis- 
peosationen som ingifningen till de sjuke underlättas. I Amerika 
tyckas »fluid extracts» redan vunnit särdeles användning och 
torde möjligen i framtiden komma att upptagas i flera farma- 
kopéer. — Pharmaceutische Centralblatt redogör för berednings- 
sättet af Extract. Hyoscyam. fluidum och Extract. Secal. Cor- 
QQtum fluid., hvilket sednare står på gränsen af de preparat, som 
i Pharmacop. norvegica benämnas essentiae. 

Ordföranden omnämnde att vid engelska verldsexpositionen 
flera fluida extrakter förekommit; glycerin och alkohol voro stun- 
dom tillsatta och ingen bestämd beredningsmetod fanns uppgifven. 

= Hr Rossander förevisade och demonstrerade en ny 
(jptoinetevj uppfunnen af Professor A. von Graefe i Berlin. 

Denna, som har form af en dubbelkikare, är så inrättad att 
ceaom dess fram- eller tillbakask rufvande patienten sjelf bestämmer 
det for sig bäst passande korrektionsglas. Kikaren är nemligen 
graderad och då t. ex. en myop frainskrufvat den så långt, att han 
dermed ännu kan se i fjerran, är också pa skalan angifvet det wa- 
Förhandlingar 1865. 12* 



178 

gaste konkavglas, hvarraed han kan se pR afstånd och graden af rayo- 
picn sålunda äfven bestämd. Genom en ytterst enkel mekanism eller 
förskjutandet af ett annat, i kikarens okularända anbragt glas, tjeuar 
samma instrument att bestämma det starkaste konvexglas, hvarmed 
en hypermetrop kan se aflägsna föremål, d. v. s. graden af hyper- 
metropien. Kikarens båda cylindrar äro dessutom rörliga mot hrar- 
andra, for att passa till hvilket afstånd mellan ögonen som helst. 

Vidare förevisade Hr R. de instrumenter, som afv. Graefe 
begagnas för den modifierade linearextraktionen af starr eller den 
8. k. utslefningeD, och redogjorde för operationens utfarande: 

Inciaionen göres med en mycket bred lansknif, alldeles såsom 
den vid iridektomi. Att incisionen, ehuru gjord med ett rätlinigt 
instrument, i sjelfva verket ändå blir bägformig tillfölje af corneas 
form, ansåg sig Hr R. i förbigående hora påpeka. Sedan incisionen 
blifnt verkställd göres iridektomi på vanligt vis. Härefter sondcr- 
rifves linskapseln med en kystotom, som är olika böjd allt efter den 
sida, hvarpå operationen göres. Slutligen uthemtas linsen med en 
slef, som är ett mellanting mellan Schufts och Critchbtts något äldre 
instrumenter. Hr E. hade ofta sett denna operation utioi'as, äfven 
vid stora och hårda starrar och mest med lysande framgång, men 
framställde det oaktadt åtskilliga betänkligheter mot dess antagande 
såsom general metod. Äfven om det än kunde anses rätt att ope- 
rera alla starrar på samma sätt, äfven om endast de relativt hårdn 
tagas i betraktande, hvilket Hr B. förnekade, reducerade sig frågan 
enligt honom slutligen dertill: är det klokt att med flit göra inci* 
sionen eller lambån så liten, att en slef nödvändigt skall behöfva 
inforas emellan linsen och glaskroppen, djupt in i ögat, for att star- 
ren skall kunna utbringas, då man genom att göra lambån obetyd- 
ligt större kan utbringa linsen utan slef och utan större fara för 
suppuration i comea, naturligtvis iridektomi här äfven förutsatt? Hr 
R. hade ej, trots de vackra resultater han hos v. Graefe sett af ul- 
slefningen, kunnat bringas ifrån sin förut hysta och uttalade åsigt« 
att då valet är fritt, extraktionen utan slef var förenad med mindre 
fara. Att den dessutom är mycket lättare att utföra, vore alldeles 
påtagligt och äfven denna omständighet förtjenade väl äfven att ta- 
gas i betraktande. För att ge stöd åt sin åsigt, omtalade Hr R. 
de resultater, som han under det sednaste 1^ året haft af sina lambu- 
eztraktioner, och hvilka varit så goda, att intet enda öga genom 
suppuration gått till grunden, Hr R. anmärkte slutligen att utslef- 
ningen eller den modifierade linearextraktionen märkvärdigt liknadr 
de första, temligen råa cxtraktionema af Daniel och hans närmaste 
efterföljare, knifven hade nästan samma fonn som Daniels och sjelfvn 
starrens utdragande hörde också till denna gamla, längesedan och I 
troligen på goda grunder öfvergifna metod. Endast iridektomieu 
hade tillkommit, men också vore detta en hufvudfördel vid den mo- 
derna extraktionen. Att slefven för öfrigt i mfinga fall vore alldele^ 
oumbärlig, ansåg sig Hr B. knappt behöfva tillägga. 



179 

Till sist redogjorde Hr R. för en ny operation, som han 
äf^en i Berlin sett utföras: Operation för retinalajlosming. 

Denna märkTärdiga och mycket »delikata» operation gores med 
tiilhjelp af ögonspegeln. Operatören begagnar likväl båda ögonen 
torris. Med det obeväpnades tillhjelp instickes en särskildt for Snda- 
roålet konstruerad nål genom sclera, midt emot det ställe der afloss- 
ningen förefinnes, in i glaskroppen. Operationens vidare gång öfver- 
^as af det andra ögat, framfor hvilket en ögon spegel är fastad 
(i en glasögonställning). Den på båda sidor skärande nålen införes 
i den framskjutna retinalvägen och denna sönderdelas, så att den 
(ierunder befintliga ansamlingen fir utgjuta sig i corpus vitreunL 
Retina lägger sig nu åter mer eller mindre fullständigt intill choroidea 
ocb i lyckligaste fall kan den dermed åter växa tillsammans, ja åter- 
ta^ större eller mindre del af sin funktion. Det fall, hvilket Hr 
R. haft tillfälle att se, åtföljdes af briljant resultat och höll den 
Tunna forbättringen sig ännu efter flera veckor, hvilket eljest långt 
ifrån alltid är forhållandet. 



Den 4 Juli. 

L^aresinskapcts haocUiDgar. ^ Ekonomieka frSlgor. — Biblioteket. — Consti- 
tntio epidemica. — SjukaomsfaU. — Njare med abnormt läge. — Lungprof. 
— «Charcoal Biscnits». 

= Ordföranden anmälde att komitén tillstyrkt intagandet i 
Sällskapets under trycket varande Handlingar. Band I. Serien H 
af tvenne till Sällskapet inlemnade originalafhandlingar, nemligen: 
WiSTRAND, A. T., Om Koppepidemien i Sverige år 1856 — 1861, 
samt LA24GEL.L: Högtidstal hållet i Göteborgs Läkaresällskap 
1864; och gillade Sällskapet detta komiténs beslut. 

= Ordföranden anmälde vidare att komitén tillagt Sekre- 
teraren fri vedbrand, for detta år utgående med 6 famnar björk- 
ved, hvilket komiténs beslut äfven af Sällskapet stadfUstades. 

= På framställan af ordföranden bemyndigade Sällskapet 
komitén att mot lämplig ersättning låta en arkitekt uppgöra 
erforderliga planritningar fiir Sällskapets blifvande lokal. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Meddelelser om Nervefebern i Kragerö Loegedistrikt Aar 1864 
ved HoUANN og Hartwig. Gåfva af författarne. 

= Conslitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 18 till och med Lördagen den 24 Juni 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva 73 fall före- 
kommit 



180 



TjphaB 1. 

Mening, cerebro-spin. 2. 

Dyienteria 1. 

Diarrhoea 25. 

Febris pnerperaiis.... 2. 

Febris mtennittens . . 7. 

Angina parotidea 8. 

Yarioltt. Varioloides 5. 

Searlatina 12. 

Syphilii 2. 

Gonorrhoea 8. 



Typh1ii.&Perit7phlit 2. 

Peritonitis 1. 

Nephritis 1. 

Rheumatiamas acutns 8. 

Erysipelaa 8. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Knrancalas 6. 

Summa 166. 



1. Inom enskild praktik ao malde sjakdomsfall: (från 14 läkare): 

Apoplexia oerebri .... 2. 

Neuralgia 2. 

ConjttBctmtis 2. 

Otitis 1. 

Ang. tons. & faacinm 28. 

Laryngo-traeheitis .... 7. 

Broneb. Cat. broncb. 28. 

Bronchitis eapillaris.. 1. 

Pnenmonia 6. 

Plearitw 1. 

Febria gastr. simplex 2. 

2. Å hufvudstadens ajukvärdsanstalter: 

På Serc^mer-lasarettet: sjukantalet den 24 Juni 189, hraraf 
98 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneu- 
monia 2, febris typhoides 1, febris intermittens 1, angina tonsiilaris 

1, gastritis 1, peritonitis 1, rheumatismus acutus 1, parametritis 1. 

På ÄUmänna Oamiaons-sjukkuset: sjukantalet den 24 Juni 188, 
hvaraf 92 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 7, syphilis 5, gonorrhoea 5, erythema nodosum 2, bron- 
chitis 3, searlatina 1, pleuritis 1, zona 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 24 Juni 183, hvaraf 
132 invärtes sjuke: inkomne under veckan: variolse 41, delirium 
tremens 5, pneumonia 3, nephritis 2, febris gastrica simplex 1, ery- 
sipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 24 
Juni 55, hvaraf 43 invärtes sjuke; gastritis 2, febris gastrica simplex 

2, rheumatismus aculus 2, angina tonsiilaris 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: catarrhus gastro-intestinalis acutus 4, 
bronchitis 3, bronchitis eapillaris 1, pneumonia 1, nephritis 1. — 
Polikliniken: catarrhus gastro-intestinalis 7, conjunctivitis 2, searla- 
tina 2, diphtheria 1, angina membranacea 1, febris intermittens 1. 
bronchitis 1, pneumonia 1, pleuritis 1, rheumatismus acutus 1, erv- 
sipelas 1. 

På Bam^ukhuset: sjukantalet den 24 Juni 59; inkomne undir 
veckan: meningitis cerebro-spinalis 2, searlatina 1, conjunctivitis 1, 
colitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 16; parametritis 2. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 7; pneumonia 1. 

På DiakontsS'Sj'ukhuset: sjukantalet den 24 Juni 38; inkomtic 
under veckan: angina tonsiilaris 1, bronchitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnes^vke: sjukantalet den 24 Juni 
176, hvaraf 85 mankön och 91 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurltus: sjukantalet den 24 Jun' 
143, hvaraf 127 från staden och 16 från länet; inkomne: syphilis 21. 
gonorrhoea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
variolBB 27, bronchitis 24, diarrhoea 14, scariatina 10. angina ton- 
siilaris 8, pneumonia 5, febris intermittens 4, rheumatismus ncutt". 
8, diphtheria 2, pertussis 2, pleuritis 2, erysipelas 2, angina men- 



181 



branacea 1, nearalgia 1, angioa tonsillaris 1, catarrlins gastro-inte- 
stinalis 1, gastritis 1. 

4. 1 åladena fängelser: 

Norra KorreMons^nräUningen: diarrfaoea 2, scorbutns 2, erysi- 
pelas 1, erythema nodosum 1. 

= Conetitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 25 Juni till och med Lördagen den 1 Juli 1865: 

Sjokligheten något okad. — Af smittkoppor hafra 56 fall före- 
kommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 17 läkare): 



DiphtheriÄ 8. 

Angina membrsDacea 2. 

PertoBsiÄ 1. 

Chokrina 3. 

Dyieiktem 1. 

Diarrhoea 35. 

Febris paerperalis.... 1. 

Febris intenmttent.. 9. 

Aogiiia porotidea .... 2. 

Variol». Varioloidea 10. 

Viriceltaj 1. 

ScarlatiDa 18. 

Beliriam tremens ... 5. 



Syphilis 2. 

GoDorrhoea 5. 

MeniDgitis cerebralU 1. 

Äpoplexia cerebri .... 1. 

Nearalgia 4. 

ConjunctivitU 8. 

Otitis 1. 

Ang. tona. k fanciam 36. 

Larjngo-tracheitis .... -5. 

BroDch. Cat. bronch. 24. 

Broncbitia capillaris. 3. 

Poeamonia 6. 

Plenritia 6. 



Febris gaatr. aimplex 13. 

Gaatritia. Enteritia . 4. 

Colitia 1. 

Peritonitia 2. 

Nephritia 3. 

Metritiå 2. 

Eryaipelaa 4. 

Rbeamatiamaa acatua 11. 

Purunculua ... 6. 

Summa 244. 



2. Å hafyudstadena sjukvårdsanstalter: 

På Serqfimer-lasarettet: sjukantalet den 1 Juli 190, favaraf 101 
på afdelningcn för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 
3, rbeumatismus acutus 3, febris typhoides 2, febris intermittens 2, 
scarlatina 1, ineningitis cerebralis 1, bronchitis 1, pleuritis 1, peri- 
touitis 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Gamisom-sjukkuset: sjukantalet den 1 Juli 145, 
bvaraf 74 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
broncbitis b, pneumonia 5, gonorrboea 4, sypbilis 3, febris typhoides 
1, febris intermittens 1, scarlatina 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 1 Juli 181, hvaraf 
134 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 25, delirium 
treraens 4, pneumonia 3, scarlatina 2, febris intermittens 2, diar- 
fboea 1, roorbilli satuminus 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 1 Juli 
^6; inkomne under veckan: rbeumatismus acutus 2, febris intermit- 
tens 1, scarlatina 1, pneumonia 1. 

På AUmånna Barnhuset: catarrbus intestinalis acutus 4, bron- 
chitis 3, variolae 3, pneumonia 2, conjunctivitis purulenta 1, pysemia 
puerperalis 1. — PoUkUniken: catarrbus intestinalis acutus 7, bron- 
chitis 6, febris intermittens 5, scarlatina 3, pertussis 2, dipbtberia 1, 
variolse 1, otitis 1, angina tonsillaris 1, pneumonia 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 1 Juli 55; inkomne under 
veckan: angina parotidea 1, scarlatina 1, pneumonia 1, gastritis 1, 
typhlitis 1. 

På AUmänna Bambördshuset: antalet vårdade 13; parametritis 2. 



182 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 9; parametritis 4. 

På Diakoniss-^vkhuset: sjukantalet den 1 Juli 32; iukorone 
under veckan: bronchitis 2. 

På Stockholms Hospital för simts^uke: sjukantalet den 1 Juli 
176, bvaraf 86 mankön och 90 qvinkon. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 1 Juli 
144, hvaraf 126 från staden och 18 från länet; inkomne: syphilis 
19, gonorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : 
bronchitis 22, scarlatina 20, variolae 17, diarrhoea 11, pneumonia 9, 
febris gastrica simplex 6, rheumatismus 6, febris intermittens 4, 
diphtberia 4, ophthalmia 3, febris typhoidea 2, pertussis 2, febris 
pnerperalis 2, angina tonsillaris 2, laryngitis 2, varicellae 1, pcrito- 
nitis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inräUningen: diarrhcea 3, scorbutus 2, bron- 
chitis 1, pneumonia 1. 

= Hr Key meddelade ett bref från stadsläkaren Achabius 
i Örebro och förevisade ett brefvet åtföljande preparat af ett 
aneurisma aortcB. 

= Hr Key delgaf Sällskapet vidare äfven ett bref från 
provincialläkaren i Wrigstads distrikt Lindskog, åtföljdt af ett 
preparat öfver en särdeles utbredd tuberJcel-degeneraiion afuro- 
genitalapparaten. 

= Hr Odmansson förevisade en vid obduktion å Gami- 
sonssjukhuset tillvaratagen njure med abnormt läge. 

Den venstra njuren å en 22-årig i lunginflammation dod man både 
ett ovanligt djupt läge. Den var med två tredjedelar af sin längd pla- 
cerad framfor venstra hälften af 4 och 5 lumbalkotoma och randen af 
m. psoas, med | framfor os sacrum. Den låg tätt tryckt till dessa delar, 
omfattad i en ram af S. romanum och öfre delen af rectum. A midten 
af njurens främre yta finnes en bred, pa tvären löpande insänkninjc, 
hvilken fortsätter sig i en djup, men smal fira, som klyfver njurens 
venstra rand. Till insänkningens midt går ureteren. Här vidgar den 
sig till ett bäcken, som snart delar sig i en större och en mindre 
gren, hvaraf den fSrra bildar calyces for denna del af njuren, medan 
den sednare går upp till njurens Öfre ända och der upptager tre 
papiller. Strax till höger om den större bäckenafdelningen utgår en 
stor ven, som stiger snedt uppåt och inmynnar i nedersta delen af 
▼ena cava. Sedd uppifrån tyckes vena cava på en gång sönderfalla 
i tre nästan lika stora grenar. Njurvenen har vid sin inmynuiug 
två stora valvler. Något till venster om bäckenet inträder i njuren 
en arter, stor ungefär som en art. radialis, hvilken, löpande i den 
nyssnämnda fåran öfver njurens venstra rand, utgår från art. iliaca 
communis strax öfver dess delning. Öfre delen af njuren erhåller 
två mindre arterer från nedersta delen af aortas främre vägg. Från 
densamma utgå två vener, af hvilka den ena uppgår i den större 



183 

njurvenen nära | tum från yena cava, den andra i ofre delen af 
vena iliaca communis sinistra. 

Njuren är något mindre än den högra, som har normalt läge. 
Till strukturen är den utan forändring. Dess ureter inträder på van- 
ligt st&lle i urinblfisan. 

= Sekreteraren uppläste följande af Hr Retzius medde- 
lade uppsats, hvarati anfördes ett fall, der ett barn lefvat J7 
timmar efter födelsen och der icke dess mindre lungorna vid 
anställd obduktion ej voro luftforande eller vid lungprof flytande 
på vatten. 

På en 26-årig fra med rnkitisk bäcken förträngning, som var 
haf vande for fjerde gången, inledde Dr Thomas förtidigt förlossnings- 
arbete efter Krauses metod. Hafvandeskapet var framskridet till 34 
veckan; d. 5 Nov. 1863 kl. 10 f. m., sedan 39 timmar efter den 
elastiska bougiens införande gått till ända, försiggick barnsbörden, 
hvarvid inga konståtgarder behöfde anlitas. 

Vid sjelfva födsloakten vnr T>r T. icke tillstädes. Allt dervid 
erforderligt biträde lemnades af kandidat Koster, som efter gjord 
afnafling öfTcrlemnade fostret till en skoterska. 

Fostret, som strax efter födelsen började att med liflighet skrika, 
fortfor ännu då Dr Th. fram på dagen ankom, att skrika med en 
styrka och uthållighet, som kannat väntas i fall det varit fullburet 
och rättidigt, men knappast af en förtiding. 

Kroppslängden var 16J tum och vigten 4| skålpund. På af- 
tonen kl. 6 besökte kandidat Koster barnsängsqvinnan. Barnet hade 
då ännu ej tagit bröstet, men syntes må fullkomligen väl, hade un- 
der dagens lopp onfbrutet qvidit och andats med jemna, hastiga och 
korta andetag. Barnet hade badat och deraf befunnit sig väl. Af 
hvad orsak man vid midnattstiden sett sig föranlåten att efterskicka 
läkare namnes ej, men endast att denne vid sin ankomst föreskref 
en mixtur, hvari ingick vin. stib., äfvensom att han fann fostret icke 
kunna svälja. Mot morgonen kl. 3 dog barnet, 17 timmar efter 
födelsen. 

Vid sektionen, som företogs 34 timmar efter döden, befanns alla 
underlifvets innanmäten friska. Magen innehöll ett tunnt slem och 
i ändtarmen fanns en liten mängd meconium. Då bröstet blifvit 
öppnadt, sågos lungorna intaga bakre delen nf brÖsthulan. Den 
venstra lungan var helt och hållet betäckt af hjertat. Något serum 
fanns ej ansamladt. Hjertat, synnerligen högra hälften deraf, inne- 
höll en icke obetydlig mängd blod. Lungorna företedde en likfor- 
migt mörkbrun färg. Ingenstädes förekommo petechial-sugillationer. 
Lungorna i förening med hjertat, lagda i vatten, sjÖnko till bottnen 
af kärlet. Afvenså förhöUo sig lungorna skiljda från hjertat. Vid i 
lungorna gjorda inskärningar förmärktes ingenstädes något kniatrande 
ljud. Lungparenkyraet var öfver allt friskt och innehöll en liten 
qvantitet blod; med lätthet kunde det genom inblåsning luftfyllas 
och dess beskaffenhet var i allt sådan som träffas hos fullburna eller 
for tidiga foster, hvilka icke lefvat och andats. 



184 

Th. förklarar sig företeelserna hos detta foster pä följande sätt: 
Fostret, som för tidigt, men genom naturens egna krafter blifvit fram- 
födt, började genast efter födelsen att respirera; alla för inspirationen 
tjenande muskler trädde i rerksambet. Brosthftlan utvidgades och 
lungorna fylldes med luft. Emellertid mätte de aktiva respirations- 
verktygen bos denna förtiding, icke bafva varit sä fullständigt ut- 
vecklade, som erfordrats för att med vederbörlig kraft fortsatt fungera, 
bvadan efter iiägra timmars verksamhet, inspirationerna blefvo allt 
svagare och ofullständigare, tills de slutligen alldeles upphörde, un- 
der det exspirationen, ett rent passivt fenomen, beroende af lungpa* 
renkymets elasticitet, fortfor att utdrifva en vida större mängd luft 
än som vid den föregäende inspirationen blifvit inbragdt och slutligen 
blefvo lungorna äter försatte i sitt primitiva foetal-tillständ och en 
längsamt fulländad nsfyxi gjorde slut pä lifvet. 

Detta är det enda fall, dervid Dr Th. funnit lungorna alldeles 
lufttomma hos barn, som notoriskt lefvat och andats; deremot säger 
han sig icke sällan hos foster som rättidigt eller förtidigt blifvit 
framfödde, men alla varit i mer eller mindre grad ofullständigt ut- 
vecklade och som genast efter födelsen starkt skrikit, samt nägon 
tid efter födelsen börjat att allt mer och mer svagt andas, och om- 
sider aflidit, bafva funnit lungorna innehälla endast en till förväning 
ringa mängd luft. Orsaken härtill är densamma som vid ifrägava- 
rande fall. 

Författaren varnar i följd häraf, ifrän att vid medikolegal ob- 
duktion af ett nyfödt barn, hvnrs lungor icke innehälla nägon luft, 
obetingacU och med full visshet förklara fostret icke hafva lefvat och 
andats. En sädan företeelse bör endast föranleda till sannolikheten 
eller med andra ord, till den förmodan att fostret kommit dödC till 
verlden. Han befarar icke att härigenom barnamord skall undgä att 
blifva upptäckta, ty om ett nyfödt barn som lefvat och andats, pä 
väldsamt sätt och genom qväfning tages afdagn, sä mäste af den vid 
respirationen indragna luften, en betydlig del finnas qvar i lungorna, 
enär det vilkor, hvarunder all luft skulle kunna försvinna, säsom i när- 
varande fall, saknas här, nemligen ett längsamt aflidande, en längsam 
död, till följd af ofullkomlig kroppsutveckling. 

= Hr Lamm förevisade ett slags i England beredda kakor 
af träkol och mjöl, hvilket preparat Hr L. ansåg förtjent att 
rekommendera vid de sjukdomar, der kolpreparater användas, 
såsom vid vomica o. s. v. Kakorna, som egde en god och ren 
smak, benämnes nBraggs Charcoal Biscuits.» 

Den 18 Juli. 

Begartn om statsanslag. — Biblioteket. — Constitutio epidemica. — Utlioask 
ledamot anmäld. — Årsrapport från Serafimerlasarottet. — Anearisma duplex. 
— Aneurisma arteri» vcrtebralis. — Rnptura cordts. — Typhosfeberns 
etiologi. — Phtiriasis. 

= Ordföranden helsade i Sällskapet välkomna: Professoren 
i patologisk anatomi vid Alexanders-universitetet i Helsingfors 



185 

Hj£LT samt Sällskapets ledamöter Hrr Grill C. A. och v. 
Sydow. 

= Sekreteraren uppläste af honom uppsatt förslag tUl 
underdånig shrifveUe till KongL Maj;t angående öJcadt understöd 
af allmänna medel för Svenska Läkaresällskapets litterära verk- 
samhet. Förslaget antogs i dess helhet med några smärre tillägg 
och skulle detsamma af ordföranden justeras, för att innan den 
1 nästkommande Augusti till Kongl. Eklesiastikdepartementet 
ingå. — Den justerade skrifvelsens lydelse var följande: 

Stormåktigste Allernådigste Konung. 

Med anledning af Ilikets Ständers snart förestående sammanträde 
vågar Svenska Läkaresällskapet i underdånighet underställa Eders 
KoDgl. Maj:t8 nådiga pröfning behofvet af ett forokadt statsanslag 
af 750 rdr rrot till ytterligare utvidgande af Sällskapets litterära 
▼erksanihet och får Läkaresällskapet såsom skäl för denna sin be- 
gäran for Eders Koni?I. Mjijit framlägga följande korta redogörelse 
ior hufvnddragen af sin verksamhet: 

Svenska Läkaresällskapet, som stiftades den 31 December 1807 
och »hvars ändamål är att för rikets läkare och apoteknre bilda en 
»litterär föreningspunkt, samt att verksamt bidra^^a till de medicinska 
»veteuskapernns förkofran, spridande och praktiska tillämpning» har 
under sin snart 60-åriga verksamhet alltjemt sökt att fortgå i den 
rigtnin^, som af dess stiftare blifvit afsedd och har denna verksamhet 
under de förflutna åren alltmera utvidgats. 

De hvarje vecka återkommande sammanträdena hafva lemnat 
tillfälle till ett rikligt utbyte af erfarenhet inom de olika medicinska 
knnskapsgrenarne, hvarjcmte Sällskapet genom sitt betydliga bibliotek 
och fortsatt inköp af medicinska arbeten samt införskrifvande af ett 
stort antal medicinska tidskrifter, kunnat tillhandagå sina medlemmar 
med alla de vigtigare bidragen till vetenskapens utveckling inom den 
utländska medicinska litteraturen. 

Från Kongl. Sundhets-Collegium, Ofverståthållarcembetet och 
hafvudatadens Kommunalstyrelse m. fl. myndigheter hafva ej sällan, 
och under sednare åren allt oftare, till Sällskapets bedömande hän- 
skjutits till allmänna helsovården hörande frågor, hvilka under sam- 
mankomsterna varit foremål för diskussion och hvilkns utredande, 
vare sig inom Sällskapet sjelf, eller genom inom detsamma särskildt 
nedsatta komitéer, for det allmanna tvifvelsutan varit af ej ringa vigt. 

Bland foremålen for Sällskapets verksamhet i uämda hänseende 
må exempelvis anföras: 

1) Meddelanden af preventiva åtgärder mot farsoter och råd vid 
dessas behandlande, såsom vid cholera och smittkoppor. 

2) Medel att förekomma och minska den veneriska sjukdomens 
utbredning. 

3) Behandlingen af allmänna sanitära frågor, såsora anläggandet 
af nya sjukhus, helsovården inom skolorna, luftvexling och uppvärm- 



186 

ning i sjukbus ooli ofieutliga lokaler, ändamålsenliga vattenledningar, 
latrinväsen och renhållning, varningar till allmänheten for skadliga 
ämnen m. m. 

4) Bedömande af till statsmedicinen hörande frågor, yttranden 
öfver fannakopéforslag o. s. v., som af K. Sundhets-Collegium blifvit 
till Sällskapet remitterade, hvarjemte 

5) Sällskapet under de sista åren uppställt numeriska tabeller 
med vecko-, qvartals- och årsuppgifter öfver sjukligheten inom huf- 
vudstadeu. 

Äfven ett stort antal enskilda personer hafva i Sällskapet för- 
frågat sig angående sådana företag och angelägenheter, som kunnat 
tillhöra Läkaresällskapets verksamhetsområde. 

För att bereda en allmän spridning inom Svenska Läkarekorpsen 
af medicinska iakttagelser, upptäckter och rön, samt sednare tiders 
allt mera utvecklade åsigter inom den allmänna helsovårdens och 
hygienens områden, har Läkaresällskapets litterära verksamhet varit 
i fortfarande tillväxt. — En serie af årsberättelser utgåfvos från 
1810 — 1841. — »Läkaresällskapets handlingar» utgåfvos från 1812 
— 1833 i 12 band och »Läkaresällskapets nya handlingar» utkommo 
1837 — 1863, 12 toraer, jemte ett 1864 utgifvet supplementband, 
hvarjemte 2:dra seriens Itsta tom för närvarande är under tryckning; 
och af den alltsedan 1839 reguliert utkomna medicinska månads- 
skriften Hygiea utgifves nu den 27:de årgången. — Sällskapet pu- 
blicerar vidare äfven de vid sammankomsterna uppsatta protokollernn, 
hvilka under benämningen »Svenska Läkaresällskapets Förhandlingar» 
årligen utgifvas. — Såväl hufvudstadens som landsorternas läkare 
hafva bidragit till alla dessa litterära arbeten och ett ej obetydligt 
antal officiela handlingar, reglementen, reserapporter o. s. v., tillhö- 
rande KongL Sundhets-Collegii Arkiv, hnfva på sådant satt befordrats 
till trycket och till allmänhetens kännedom. 

Slutligen torde äfven böra omnämnas att år 1858, genom en- 
skilda tillskott af ledamöterna, till en erinran af Sällskapets 50-åriga 
verksamhet, stiftades en prisfond, hvarigenom Sällskapet sattes i till- 
fälle att belöna inkomna prisskrifter och värdefulla svenska original- 
arbeten inom medicinens område. 

Svenska Läkaresällskapet har i sin verksamhet ingalunda varit 
i saknad af uppmuntran och har äfven kommit i åtnjutande af stats- 
bidrag. I kraft af Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 20 Mars 1816 
åtnjuter Sällskapet nemligen ett årligt understöd ior dess vetenskap- 
liga verksamhet af 500 rdr banco, hvilket understöd 1854 förökades 
med ytterligare lOOO rdr samma mynt eller numera årligen 2,250 
rdr rmt. 

Då nu emellertid Läkaresällskapet i brist af tillräckliga tiUgilngar 
ser sin framtida litterära verksamhet betydligt begränsad, emedan 
dithörande ntgifter, till hvilkas bestridande statsanslaget hittilU ute- 
slutande blifvit användt, enligt hvad bifogade rnkensknper fi^r de 5 
sista åren utvisa, oftast i ej ringa mån ölVerstigit de medel Säll- 
skapet för detta ändamål egt till sitt förfogande, vågar Svenska 
Läkaresällskapet vid detta förhållande underdånigst anhålla, det Eders 



187 



Kongl. Maj:t måtte täckas till Eikets näst sammanträdande Ständer 
aflåta nådig proposition om att det hittills Sällskapet lemnade stats- 
bidrag af 2,250 rdr rmt om året, må blifva från och med nästa 
statsregleringsperiod förhöjdt till 3000 rdr rmt om året, for att af 
Svenska Läkaresällskapet användas till den inhemska, vetenskapliga 
medicinska litteraturens befrämjande medelst i tryck utgifna arbeten. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Medicinskt Archiv. Band 2. Haft 3. Gåfva af redaktionen. — 
Société de secours aux biessés militaires. Comité central franpais. 
Paris 1865. Gåfva af föreningen for frivillig sjukvård i falt. — 
Die Wirkungen der Kreuznacher Soolquellen v. Dr W. Genzhbr. 
Gieaaen 1862. — Vattenkuranstalten i Söderköping, historik, lokal- 
beskrifning och verksamhet under åren 1857 — 1863. Redogörelse 
af Dr Gustaf Bottiger. — Tredie Aarsberetning frå Institutet for 
Svensk medicinsk Gymnastik af C. M. Nycandeb. Kjebenbavn 1865. 
— Öfversigt af sjukdomsförhållandet i Sverige år 1863 af A. T. 
WiflTBAND. (Aftryck ur Hygiea). — Gåfvor af författame. 

= Oonstitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 2 till och med Lördagen den 8 Juli 1865: 

Sjukligheten ej betydlig. — Af smittkoppor hafva 62 fall före- 
kommit 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 22 läkare): 



Apoplexia cerebri .... 2. 

Nenralgia 5. 

Conjaneti vitis 5. 

Otitis 2. 

Ång. tons. & fanciam 35. 

Laryngo-tracheitis.... 5. 

BroDch. Cat brouch. 21. 

Bronchitis capillaris. 2. 

Pneamonin 4. 

Plenrilis 2. 

Fe b ris gastr. siroplex 14. 

Gastritis. Enteritis . 3. 
1. 



Pcritonitis 3. 

Hcpatitis 2. 

Icterus 3. 

Ncphrilis 1. 

Metritis 2. 

Rheamatismas acutus 7. 

Erysipelas 6. 

IJrticaria 5. 

Zona 2. 

Samma 256. 



Diphthcria 11. 

Aagina membranacea 1. 

Chokra nostras 1. 

Cholerina 1. 

Diarrhcea 53. 

Febris iotermittens... 5. 

Ängiua parotidea 4. 

Variobe. Varioloides 12. 

Varieelltt 3. 

Scarlatina 18. 

SjpkilU 5. 

Gonorrhoea 6. 

Mcningiti» cerebralis 4. TyphlitÄcPeritypblit 

2. A hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafafier-laaarettet: sjukantalet den 8 Juli 192, hvaraf 
100 på nfdelningen for invärtes sjuke; inkomue under veckan: rheu- 
matismns acutus 2, cholerina 1, febris interniittens 1, variolae 1, 
searlatina 1, delirium tremens 1, angina tonsillaris 1, bronchitis 1, 
typhlitis 1« eiysipelas faciei 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 8 Juli 148, 
hvaraf 72 på afdelningen for invärtes sjuke; iukomne under veckan: 
syphilis 7, gonorrhoea 4, bronchitis 2, pneumonia 2, colitis 2, va- 
riolae 1, febris gastnca simplex 1, peritonitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 8 Juli 187, bvaraf 
146 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolas 25, delirium 
tremens 4, pneumonia 3, diarrhoea 3, uephritis 2, tetanus \, febris 
intermitteus 1, febris puerperalis 1, febris typhoides 1. 



188 



På Provisoriska ^'ukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 8 Juli 
54; inkomne under veckan: rheuroatismus acutus 3, pleuritis 2, diar- 
rhoea 1, neuralgia facialis 1, angina tonsillans 1, febris gastrica 
simplex 1. 

På Allmänna Barnhuset: catarrbus intestinalis acutus 4, bron- 
cbitis 3, pycemia puerperalis 1, rheumatismus acutus 1. — PoU- 
kUniken: catarrhus intestinalis acutus 8, febris intermittens 3, bron- 
cbitis 3, conjunctivitis 2, pneumonia 2, angina membranacea 1, scar- 
latina 1, pleuritis 1, gastritis 1, erythema nodosum 1, urticaria 1. 

På Barn^ukhuei: &jukant«1et den 8 Juli 56; inkomne under 
veckan: diphtheria 1, angina membranacea 1, scarlatina 1, conjunc- 
tivitis 1, bronchitis 1. 

På Allmänna Bambördshusei: antalet vårdade: 12; parametritis 1. 

På Provisoriska Bambördskuset: antalet vårdade: 10; para- 
metritis 1. 

På Diakoniss^jukhusei: sjukantalet den 8 Juli 32; inkomne 
under veckan: febris gastrica simplex 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 8 Juli 
175, bvaraf 85 mankön och 90 qviukön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus:, sjukantalet den 8 Juli 
145, bvaraf 125 frän staden ocb 20 från länet; inkomne: sypbilis 
21, gonorrhoaa 1. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarncs vecko-rapporter): 
variolae 23, bronchitis 19, scarlatina 16, diarrhoea 15, angina ton- 
sillaris 6, febris gastrica simplex 6, rheumatismus 6, erysipelas 5, 
febris intermittens 4, diphtheria 3, pleuritis 3, metritis 2, meningitis 
cerebrnlis 2, febris typhoides 1, pertussis 1, varicellse 1, delirium 
tremens 1, ophthalraia 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: bronchitis 4, febris intermittens 
1, carbunculus 1. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 9 till och med Lördagen den 15 Juli 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva under veckan 
64 fall förekommit. 



1. Inom enskild 

Diphtheria 1. 

Pertussis 1. 

Cholerina 1. 

Bjsenteria 4. 

Diarrhoea 44. 

Febris puerperalis.... 2. 

Febris intennittens . 4. 

Variolae. Varioloides 2. 

Varlcell» 2. 

Scarlatina 16. 

Delirium tremens.... 1. 

Sypbilis 8. 



praktik anmälde sjukdomsfall (från 17 läkare): 



GonorrhcBa 4. 

Meningitis cerebralis 1. 

Neoralgia 2. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis 4 

Ang. tons. & faocinm 18. 

Lnryngo-tracheitis .... 1. 

Bronch. Cat. bronck 15. 

Pneumonia 4. 

Pleuritis 2. 

Febris gastr. simplex 17. 

GaKritis. Enteritis . 3. 



Colitis 3. 

leteros 1. 

Metritis 8. 

Rheumatismus acutus 7. 

Erysipelas 6. 

Urticaria 2. 

Fnruneulus 2. 

Carbunculus 1. 

Cystitis 2. 

Samma 185. 



189 

2. Å hufvadstadens sjukvårdsanstnlter: 

På Serafaner-lasareUet: sjukantalet deo 15 Juli I82;hyaraf98 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: febr is ty- 
phoides 2, rheumatismus acutus 2, erysipelas 2, diarrhoea 1, varioloe 
1, neuralgia 1, pneumonia 1, urticaria 1. 

På AUmänna GamisoM-sjnkhuset: sjukantalet den 15 Juli 112, 
hvaraf 44 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gonorrhcea 6, syphilis 5, pneumonia 5, delirium tremens 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: sjukantalet den 15 Juli 185; inkomne 
under veckan: variolse 48, scarlatina 3, pneumonia 2, nephritis 2, 
diarrhoea 1, febris puerperalis 1, delirium tremens 1, pleuritis 1, 
rbeomatismus acutus 1, erysipelas 1, erythema nodosum 1. 

På Provisoriska sfukJmset å Sabbatsberg: sjukantalet den 15 Juli 
46; inkomne under veckan: gastritis 3, delirium tremens 2, pneu- 
monia 1, rheumatismus acutus 1. 

På AUmänna Barnhuset : catarrhus intestinalis 3, variolae 1, 
bronchitia 1, pneumonia 1, pleuritis 1, erythema febrile 1. — Poli- 
kliniken: catarrhus gastro-intestinalis acutus 10, bronchitis 3, febris 
intermittens 2, pneumonia 2, enteritis 2, pertussis 1, variolie 1, 
conjunctivitis 1, pleuritis 1, furunculus 1. 

På Bam^ukhusei: sjukantalet den 15 Juli 54; inkomne under 
veckan: diarrhoea 1, syphilis 1, meningitis cerebralis 1, meningitis 
spinalis 1, conjunctivitis 1, stomatitis ulcerosn 1. 

På AUmänna Bambördshuset: antalet vårdade 16. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vfirdade 10. 

På Diakoniss*sjukhuset: sjukantalet den 15 Juli 28; inkomne 
under veckan: febris intermittens 1, angina tousillaris 1. 

På Stockholyns Hospital för siwiessjuke : sjukautalet den 15 Juli 
177, hvaraf 86 mankön och 91 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukautalet den 15 Juli 
156, hvaraf 136 från staden och 20 från länet; inkomne: syphilis 
18, gonorrhcea 12. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
diarrhoea 22, bronchitis 18, variolee 12, scarlatina 10, febris inter- 
mittens 6, rheumatismus acutus 5, angina tonsillaris 5, pneumonia 
4, febris gastrica siniplex 4, dysenteria 3, ophthalmia 3, gastricismus 
3, diphtheria 2, laryngitis 2, cybtitis 2, erysipelas 2, febris typhoides 
1, pertussis 1, varicell» 1, syphilis 1, meningitis cerebralis 1, ga- 
stritis 1, peritonitis 1. 

4. I stadens fängelser: diarrhoea 1, febris intermittens 1. 
Norra Korrektiotis-inräUningen; scorbutus 3, bronchitis 2, febris 

gastrica simplex 2. 

= Till utländsk lednmot af Svenska Läkaresällskapet före- 
slogos af Hrr Bruzelius och Malmsten Medicine Professorn 
vid universitetet i Tiibingen Dr Felix Niemeyer, bekant ge- 
nom flera lärda arbeten, hvaribland företrädesvis »Lehrbuch der 
specielle Pathologie und Therapie». 



190 

= Hr Malmsten afgaf enligt upprättade numeriska ta- 
beller en redogörelse för morbiliteU" och mortalitetaförhållandena 
vid SerafimerlasareUeU medicinska afdelning åren 1863 — 1864, 

= Hr v. Sydow redogjorde för följande i hans praktik 
förekomna anmärkningsvärda sjukdomsfall och förevisade de vid 
obduktionerna tillvaratagna preparaten. 

1. Åneurisma aortce åf artericB innominatcB. 

Handlanden P., 31 år gammal, ajuknade, efter att hafva någon 
tid känt sig obestämdt illamående, i slutet af November 1864. Han 
vårdades då af annan läkare och ansågs hans sjukdom hafva varit 
en tyfoidfeber med mer än vanligt allvarsamma bronkitsymtomer. 
Omkring jultiden säg jag honom ett par gånger och företedde han 
då: svår dyspné, utmärgladt utseende, stark feber, ymnig svettning; 
lungorna fulla af slem, ymniga, purulenta, stundom blodiga sputa. — 
Först i medio af Februari såg jag honom ånyo. Under mellantiden 
hade han varit mycket bättre och till och med ute. — Dyspnén, 
hvilken aldrig varit fullkomligt borta hade ånyo ökats, så att inspi- 
rationen tidtals var hvisslande, exspirationen åter bullrande genom 
grofva slemrassel, hostan var freqvent, hård, skällande; rosten foga 
hes. Auskultation af lungor och hjerta var svår, om ej omöjliggjoixl 
genom de anmärkta respirationsförhållandema. Perkussionen lemnade 
ej anmärkningsvärda resultater. Fix smarta anmärktes icke. Pa- 
tienten var sömnlös och tvungen att hålla sig i en mer eller mindre 
sittande ställning. 

I slutet af Februari månad började sputa allt oflare och slut- 
ligen ständigt blifva blodiga, den upphostade blodmängden blef allt 
betydligare, ehuru någon egentlig blodstörtning icke infann sig. Un- 
der sednare tiden tillkommo qväfningsattncker och uti en sådan afled 
patienten den 19 Mars. 

Vid obduktionen befanns hjertat något forstoradt. Aorta var 
ateromatost fortjockad, så att dess inre yta var knottrig och röd- 
aktig, en förändring, hvilken började strax öfver de friska aortaval- 
vlerna och hvilken sedan in crescendo sträckte sig öfver aortas pars 
ascendens samt äfven till en del öfver arteria innoniinata. Omkring 
tvenne tvärfinger öfver nämnde valvler, till höger visade sig ett 
ojemnt ovalt hål med jemna släta kanter och af en blyertspennas 
kaliber och detta hål ledde in till en eljest sluten aneurismahåla, 
hvilken var utspänd af klumpad blod och fibrer. Denna plommon- 
stora aneurismasäck gaf utifrån ett utseende, som aorta här blifvit 
knölformigt utvidgad. Ett analogt, nästan lika stort hål ledde ifrån 
arteria innominatas bakre vÅgg in uti en större, af liknande innehåll 
utspänd och trachea något komprimerande aneurismasäck, hvars bakre 
vjigg bildades af tracheas framsida. Då nu genom spritens inverkan 
aneurismets innehåll nästan alldeles forsvunnit, utgöres denna bakre 
^^g af 6 mer eller mindre blottade trachealringars framsidor samt 
deras mellanliggande partier; h vilka sednare förete 5 stycken större 



191 

och mindre häl, genom hvilka aneurismahålan direkte kommunicerar 
med tracbeas karitet. Slemhinnan i trachea särdeles omkring nämnde 
hål röd och härd. Lungorna företedde kongestionstillständ. 

Aneorismer förekomma vid 30 års ålder jemförelsevis sällsynt. 
VmcHOW uti sin handbok för Pathologie och Therapie anger dock 
ntt 3 fall af 59 förekommit emellan 25 och 35 år. Anna sällsyn- 
tare uppgifver Wunderlicr närvaron af aneurisma arteriee innomi- 
natae hvilken uti 915 aneurisroafall uppgifves hafva förekommit 23 
gånger. Uti sistnämnde författare angifves äfven att ett aneurisma 
arterise innominatee sällan brister inåt; ett förhållande, hvilket dock 
hår cgt rum och detta uti sjelfva trachea och ej uti högra bronki- 
algrenen, hvilken i dessa fall angifves såsom den hufvudsakligen li- 
dande utaf luftrören. Att blödningarne från aneurismasäcken ej varit 
betydligare, trots de betydliga direkta kommunikationsvägarne mellan 
arteren och trachea, har sin naturliga förklaring uti närvaron utaf de 
betydbga coagula hvilka fyllde aneurismasäcken. 

2. Aneurisma artericB vertebralis. 

Det andra af de anatomiska preparater jag har att i dag fram- 
visa år taget från liket efter en 61-årig enka L. Denna qvinna» 
hvilken jag under Maj månad 1864 vårdade för en högersidig lung- 
inflammation, \éå redan då, sedan något år tillbaka, af dysloquia samt 
pareais extremitatum, hvilka fel hon påstod sig hafva fått genom 
repeterade slagattacker. I den tanke att qvinnan verkligen lidit utaf 
repeterade hemorragier uti hjeman och att såsom sviter utaf dessa 
en ramollition kunde qvarstå, utforskade jag hvarken då eller sed- 
nare noggrannare huru dessa uppgifna slagattacker förhållit sig, helst 
gumman var mycket svår att förstå för sitt stödd rande tal och ingen 
af hennes omgifning kunde gifva någon närmare, fullständigare upp- 
gift. Under detta årets lopp har jng flera gånger mäat besöka pa- 
tienten och visade sig derunder utom dysloquien, hvilken nu ökades 
till den grad att gumman slutligen bl ef omöjlig att förstå till och 
med vid expression af enstaka ord, samt paresen, hvilken var mest 
framstående i venstra sidans extremiteter, en ständig oro och jämmer- 
klagan såsom de mest framstående symtomerna. — *0m förhållandet 
vid dödsmomentet saknas nårmare uppgifter. — 

Obduktion (36 timmar efter döden) visade: Dura mäter på flera 
stallen intimt förenad med cranium. Ödem i en betydlig mängd 
emellan hjemhinnorna på hjernans konvexa yta, särdeles- framtill pä 
den högra sidan. Arachnoidea här och hvar opalescerande. Pia 
mäter låter lätt aflossa sig, dess kärl måttligt blodfyllda. Pachionska 
granulationer hafva på flera ställen intagit nedre väggen af långa blod- 
ledaren. Hjernau fast, af medelmåttig blodhalt. Yentriklame innehålla 
hvardera 1 å 2 teskedar klart, tunnt, rödaktigt fluidum. -«- Thalami 
optici och corpora striata, noggrannt undersökta, vi^de en ät rost- 
galt stötande färgskiftning och i bakre delen af corpora striata vi- 
sade sig en tydlig uppmjukning. Framom och något mer till vens ter 
pä medulla oblongata visar sig en tumör af omkring ) tums längd. 



192 

täckande och komprimerande en stor del af medulla oblong^atas främre 
yta. Denna tumör är upp- och nedtill afrundad, blåaktig till farmen 
och är tydligen en utvidgning ataf arteria vertebralia sinistra eller 
med nndra ord ett aneurism utaf samma arter. 

För att lemna preparatet i någorlunda orubbadt skick, har jag 
ej velat noggrannare undersöka tumören, dock har vid uttagning^n 
tyvärr arterens öfre ända blifvit afskuren. 

3. Rnptura cordia. 

Utom dessa fall har jag under året varit i tillfälle att se äfren 
en annan temligen sällsynt företeelse, åtminstone vid så tidig älder, 
nemligen en ruptura cordis hos en något öfver 8-årig flicka. Flickan, 
hvilken aldrig blifvit af mig vårdad, hade någon tid fornt genomgått 
en reumatisk feber och vid obduktionen fanns bjertsäcken full af 
blodlefrar, hjertat fanns något nedom hälften utvidgadt, så att det 
erbjöd formen af ett timglas, nemligen större bredd vid basen och 
spetsen och hopkrypning emellan dessa delar. Märken eftei ^n peri- 
kardit visade sig dels genom mindre bandformiga adherenser, dels 
genom intim sammanvävning af hjertat och hjertsäck till en betyd- 
ligare utsträckning. Den spriugformiga rupturen låg strax ofvom der 
denna sammanväxning slutade och till höger. Endast den venstn 
hjertkammaren var intresserad uti utvidgningen och endocardium i 
den utvidgade delen visade snart sagdt ett nät af oregelbundna 
springor eller bristningar. Flickan afled hastigt under natten efter 
att dagen förut hafva varit ute och rÖrt sig. 

Angående de tvenne förstnämnda af dessa fall samt aneu- 
rismeruas uppkomstsätt och symtomatologi uppstod diskussion, 
hvaruti deltogo Hrr Bruzelius, Key, Malmsten, v. Sydow 
och Prof. Hjelt. — Efter af Hr Key framställd anhållan öfver- 
lenmade Hr v. Sydow de förevisade preparaten till Kgl. Karo- 
linska Institutets patologiskt-anatomiska samling. 

= Hr Lundberg Fr. redogjorde i korthet för en i »Zeit- 
schrift fiir Biölogie» intagen uppsats med titel: Ett Bidrag täl 
Typhusfeberm Etiologie af Professor Dr L. BUHL. 

Antagandet att orsakerna till typhus vore att söka i menniskor^ 
dagliga sysselsättning, i de hastiga temperaturvexlingar för hvilkn 
de utsättas; i mängd och osmältbarhet af födoämnen, i dryckens 
olikhet, i bostäders beskafieuhet m. ro., som. man uppgifvit, hade 
förekommit författaren småaktigt. i>En sjukdom som anfaller icke 
blott enskilde, utan som likaväl kan kasta sig öfver en hel stads- 
befolkning som Öfver innevänarne i ett enda hus måste ha en orsak 
i stor skala.» En sådan är emellertid knappt antydd i Gbissinobks 
och HiRSCHs förträffliga undersökningar. Att med någon bestämdhet 
angifva en sådan, är ändamålet med dessa rader. För att nå delta, 
begagnade författaren såsom material det stora antal af typhus & 
sjukhuset i Miinchen döde, hvilka af honom obducerats och hvilk) 



193 

för sista 10 iren uppgå i randt tal till 900. Det firliga antalet af 
obducerade typhuslik uppgick 

1855 till 65. 

1856 » 108. 

1857 » 112. 

1858 » 150. 

1859 » 74. 

1860 » 34. 

1861 » 45. 

1862 » 107. 

1863 » 115. 

1864 * 89, 

Summa 899. 

Häraf synes att typhusfeberns extensitet i Miincben olika år 
varit mycket olika, så att maximum uppgått ända till 4 — 5 gånger 
minimum; och, h vilket är vigtigare, att en stegring förekom från 
1855 till 1858, och från 1859 en betydlig sänkning, hvarefter åter 
igen efter 1861 en stegring uppkom. 

Af en annan tablå viaar sig att mortaliteten i typhus yarit 
störst under December, Januari, Februari och Mars, men synnerligen 
under Februari, att den varit minst i Maj, Augusti och Oktober samt 
Att den under Juni och Juli endast obetydligt ökats, då den der- 
emot i September icke obetydligt stegrat sig. Den största minskning 
den inträffade i Mars och April, hvareroot i November en rask steg- 
ring bemärktes. 

Afser man från nägra små vexliugar af sjukdomen, så påtränger 
sig, efter ofvan meddelade erfarenhet, den frågan om icke det flera 
är efter hvarandra fortgående stigandet och det derpå följonde af* 
tagandet är beroende på en bestämd lag, eller beror på en bestämd 
orsnk, som undergår analoga fluktuationer. Härmed kan naturligtvis 
icke menas en menniskas olika och vexlande individualitet eller den 
specifika orsaken till en abdomiualtyphus, hvilkeo, då den frambringar 
en sjukdom med konstanta patologiskt-anatomiska karakterer, på alla 
tider och ställen måste vara den qvalitativt samma, utan den biorsak 
(Hilfisursache) hvilken än hindrar än befordrar den specifika orsak, 
som måste anses såsom grunden till typhusfeberns in- och extensitet, 
till dess epidemiska eller sporadiska uppträdande. 

Enligt ofvan framställda erfarenhet är orsaken näimast att söka 
i årstiderna och temperaturförbållanderua. Griesinger augifver »att 
^östeo mest och vAren minst gynnar typhus samt att sträng vinter 
direkt motarbetar dess utbredning.» Enligt iakttagelser för 8 år 
(1856 — 63) i Miinchen, inträffade deremot under våren och sommaren 
252 sjukdomsfall, men under hösten och vintern nästan dubbelt så 
niåijga eller 493. Hirsch har kommit till ett liknande resultat. 

Men geuom denna observation visas endast huru typhus för- 
liiiller sig under vissa år och icke huru dess till- och aftagande i 
ttort flera år efter hvarandra kommer till stånd. Dessutom kan ty- 

nrkandUmffar 1865. 13* 



194 

phus på andra ställea förhålla sig till årstiderDa tvärtemot hvad för- 
hållandet varit i Miinehen, så att temperaturens inflytande på typhus- 
feberns in- och extenaitct icke kan försvaras. Och att detsamma ar 
förhållandet med atmosferiska nederbörden ådagalägger författaren 
genom en tablå, som utvisar att mängden af denna icke inverkar på 
typhusfebems in- och extensitet. 

Den ofta uttalade satsen, att efter långvarigare regn epidemier 
äro allmännare icke allenast saknar grund, utan är helt och hållet 
falsk. De största års-summorna af meteorisk nederbörd, falla på åren 
1859 och 1860 och just 1860 och 1861 erbjuda minimum af typhus- 
mortnlitet. 

Dessa betraktelser ledde slutligen författaren till undersökning 
af Grundvattnet i dess förhållande till typhus. SAsom bekant är kom 
Pbttenkopjbr, under sina forskningar öfver cholerans etiologi, på den 
genialiska idén att fästa en större uppmärksamhet vid det under 
jordytan befintliga vattnet, och sedan dess (1856) hafva mätningar 
af grundvattenståndet och dess nivåstånd från jordytan ända till denna 
dag i Miinchcn (hvar 14 dng i 5 brunnar) blifvit utförda. Förfat- 
taren är nu i tillfälle att framlägga jemförelse mellan grundvattnets 
vexlingar i Miinchen sedan 1856 med typhusmortaliteten under samma 
tid| hrarigenom ådagalägges, att det existerar ett verkligt samman- 
hang mellan grundvattnets oscillationer och typhus' in- och extensitet; 

att detta förhållande beträffar icke blott ett enda år, utan alla 
observationsåren ; 

att så länge grundvattnet fortfarande stiger, aftager också an- 
t^pt af dndsftill i typhus, men så länge det förra fortfarande faller, 
ökas antalet af de sednare; 

att typhus icke egentligen står i förhållande till grundvattnets 
nivå utan till dess rörelse; 

att ju hastigare, djupare och mera ihållande grundvattnet sjunker 
desto in- och extensivare och desto långvarigare blir en typhusepidemi, 
och deremot ju hastigare, högre och mera fortfarande grundvattnet 
stiger desto hastigare aftager eller försvinner den. 

Författaren anser efter dessa iakttagelser icke betänkligt att, 
såsom Pettenkofer för ch olera, för typhus antaga en specifik orsak i 
jorden, som frigöres med grundvattnets fallande, men som genom 
dess stigande bindes. 

Söker man den specifika orsaken till typhns, såsom infektions* 
sjukdom i obekanta söndcrdelningsprodukter af organiska ämnen, i 
putrida materier, så är det också de otaliga organiska bildningar, 
hvilka på ofvanangifna sätt blifvit blottade och hvilkas sönderdelnings- 
produkter i gasform eller bundna vid vattenångor genom öfverliggande 
porösa jordlager uppstiga och på ytan framträda; och ju hastigare, 
djupare och mera ihållande grundvattnet sjunker desto större qvan- 
titeter sönderdelade organiska substanser frigöras, hvaremot ju hasti- 
gare det stiger, desto större mängd af dessa ämnen bindes eller 
öfversvämmaa och blifver derigenom oskadlig. 

För att motverka dessa inflytelser föreslås 2 palliativracdel : 
1) sträng tillsyn, att icke i förruttnelse stadda organiska ämnen 



195 

(koksaffall, nrio, triick etc.) må inblandas i den grund och botten, 
på ]iTi]ka boningshus stå eller från hvilken en underjordisk yatten- 
strömning mot boningshus eger rum ; 2) åstadkommandet af en god 
och stark luftströmning. 

= Hr L. redogjorde vidare f5r en uppsats om Phthiriané 
og Mundens Byggning hos Pedietdus af Professor ScmÖDTE. 
(Hospitalstidende Jtl 25, 1865). 

Ben åsigt att lössen hafya mandibler är oriktig och oförenlig 
med de första, enklaste och säkraste satserna om arthropodernas 
morfologi, och lakarne torde blifva nöjda med att blifva af med den 
gamla phthiriasis. Ty sedan man börjat inse att denna sjukdom icke 
längre kan hållas i lif med fabulösa berättelser, uppehälles den f n. 
endast genom den föreställning att lössen bafva mun, hvarmed de 
kunna bitas och äta sig in i huden samt sålunda framkalla »dels 
öppna dels täckta lusbölder.» Blir det blott klart, att lössens hela 
byggnad är beräknad för ett blodsugande djur, så torde också en 
egendomlig lussjnka, i den bemärkelse detta ord hittills blifyit taget, 
komma att anses omöjlig, såvida man icke vill vända tillbaka till 
deu gamla tron, att löss utan vidare kan jäsa ut af hudens eikre- 
tiooer. Skall derföre namnet icke försvinna torde det böra användas 
endast om de tillstånd i huden, som uppkomma genom en långvarig 
misshandling genom blodsugande djur, tillsammans med inverkningar» 
som kunna förutsättas hos individer, som vanligen tjena såsom bo- 
ställe och näring för sådana snyltdjur. 

Författaren fäster vidare uppmärksamhet på, att alla undersökare 
efter Swammbrbam mer eller mindre hafva missförstått den afhand- 
ling i detta ämne, som förefinnes i hans Biblia natur»; och dock 
var den undersökning, som derför ligger till grund lika sinnrik och 
felfri som afhandlingen är fullständig, klar oeh lefvande. Hr Schiödte 
framställer derefter en kort historik om de undersökningar, som blifvit 
gjorda om lössens byggnad och åsigterna om lussjukan, samt derefter 
sina egna undersökningar om de begge racerna af Pediculus huma- 
nus samt beskrifver de iakttagelser han gjort på den största af dessa 
(P. vestiraentorum) under sugningsprocessen, då underläppen är in- 
skjuten i ett svetthAl och fästad genom raothaknr. Om hufvudet dä för- 
sigiigt afklippes strax framom ögonen, så blifver främre delen af 
detsamma fastsittande i huden, och om man då långsamt och för- 
sigtigt tager det löst med pincetten och lägger det under mikro- 
skopet, sä ser man en framskjuten, i ändan med roothakar beväpnad, 
kort, mörkbrun snabel, ur hvars spets ett än kortare, än längre, 
hinnaktigt rör hänger fram. Lägges nu ett täckglas på preparatet, 
försvinna alla de framskjutna delarne och man har framfor sig de 
gamla afbildningarne (enligt Erichson och Simon) med bit-m und, med 
mandibler och palper. Det lättaste tryck drifver allt utehängande 
in i hufvudet och häri ligger orsaken till de olika beskrifningarne 
och åsigtenia. 



196 



Den 1 ÄugustL 



Biblioteket — Constitntio epidemica. — Harlappsopentiou. — Mortaliteti- 
tUtiBtik. 

= Till biblioteket anmäldes: 

12:ter Bericht iiber das gymnastiscb-ortopädiscfae Institat zu 
Berlin ron Dr H. W. Bkkendt. Berlin 1866. Gåfva af författaren. 

SS Constitntio epidemica nnder veckan från och med Sondagen 
den 16 till och med Lordagen den 22 JuH 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva 41 fall före- 
kommit 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 16 läkare): 



Mening, oerebro-spin. 1. 

Dipbtheria 5. 

Angina membrRnacea 3. 

Cholere nottrss 5. 

Cbolerina 9. 

Dyaenteria 1. 

Biarrhoea 52. 

Febrig iDterroittens... 6. 

Angina parotidea 1. 

Variolae. Yarioloidea 5, 

Scarlatina 19. 



Pnenmonia 2. 

Pleuritis 1. 



Febria gaatr. aitnplex 14. 

Gastritis. Enterttis . 2. 

Colitii 3. 

Rbeumaiiamiu acutna 4. 

Erysipelaa 1. 

Urticaria 2. 

Febricnla 1. 

Summa 198. 



MorbiUi 1. 

Delirium tremens.... L 

Sypbilia 3. 

Gonorrhoea 11. 

Meningitii cerebralis 3. 

Nenrtlgia 

Conjunctivitia 7. 

Otitie 4. 

Ang. tom. & faneiom 12. 

Perioarditia 2. 

Broncb. Cat broneh, 15. 

2. Å hufvudstadens ajukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasarettet: sjukantalet den 22 JuH 180, hraraf 
93 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris 
typhoides 2, scarlatina 1, delirium tremens 1, gonorrhoea 1, pneu- 
monia 1, nephritis 1, metritis 1, rheumatismus acutus 1, eiysipelas 1. 

På Allmanna Gamisona-^vkhueet: sjukantalet den 22 Juli 108, 
hvaraf 45 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gonorrhoea 3, sypbilis 2, cholerina 1, febris intermittens 1, variolse 
1, scarlatina 1, gastritis 1. 

Få Fromsoriska afukhiiset: sjukantalet den 22 Juli 181, hvaraf 
142 invärtes sjuke; inkomne under veckan: varioIsB 18, scarlatina 3, 
delirium tremens 2, neuralgia 2, aogins tonsillaris 2, pneumonia 2, 
erysipelas 2, diphtheria 1, ayphilis 1, febris gastrica simples 1, pe- 
ritonitis 1, nephritis 1, rheumatismus acutus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 22 Juli 
47; inkomne under veckan: delirium treraens 1, angina tonsillaris 1, 
pneumonia I, febris gastrica simpler 1, peritonitis 1, icterns 1, 
maatitis 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 3, catarrhus inteetinalis 2, 
conjunctivitis 1, enteritis 1, nephritis 1. — PolihUniken: catarrhus 
gastro-intestinalis 8, conjunctivitis 6, bronchitis 3, pneumonia 2, 
diphtheria 1, variol» 1, scariatina 1, pleuritis 1, gastritis 1. 

På Barnsjukhttset: sjukantalet den 22 Juli 52; inkomne nnder 
veckan: pneumonia 2, diarrhosa 1, scarlatina 1, conjunctivitis 1, 
gastritis 1. 



w 



På AUma$ma BarnbårdtåmiH: antalet Tårdade: 9; emboUa 1, 
panmetritis 1. 

På ProvimtfMa BandOrdåhmH: anUIet vårdade: 7; parama- 
trilts 1. 

På Diak(m99-^'tMu8€t: sjukantalet dan 22 Juli 29; inkomna 
andar veckan: angina tonsillaris 1. 

På Siockhobns ffotpital för sinnes^uke: sjukantalet den 22 Juli 
177, kvaraf 86 mankon ocb 91 qvinkön. 

På Stockhobna stadt och Ubu Kurhus: sjukantalet den 22 Juli 
157, hvaraf 136 från staden ooh 21 Mn lånet; inkomne: syphOis 
23, gonorrhoaa 3. 

3. Bland de fattigra, (enligt fattiglåkarnes vecko-rapportar): 
diarrbcsa 33, scarlatina 22, bronchitis 17, yariolfe 16, febris gaatrica 
simplex 8, rbeumaiismua 8, febris intarmittens 6, opbthalmia 3, 
pneumonia 3, gastrieismus 3, febris typhoides 2, raricellse 2, me* 
ningitia cerebralis 2, neuralgia 2, angina tonsillaris 2, laryngitis 2, 
peitussis 1, apoplexia oerebri 1, erysipelaa 1. 

4. I stadens fängelser: soorbutus 1. 

Norra Korrdctions^nrdtänngen: diarrboea 9, scorbutus 7, pneu- 
monia 1, erythema uodosum 1. 

SS Gonstitutio epidemica under veckan från ocb med Söndagen 
den 23 till och med Lördagen den 29 Jnli 1865: 

Sjukligheten okad. — Af smittkoppor hafva 27 fall förekommit 
1. Inom enMld praktik anmälde sjukdomsfall (från 17 läkare): 



DipfatheriK 8. 

Cboleni nottrat 9. 

Ckolerinm 28. 

BjKnteria 5. 

Biarrbora 144. 

Pelirw ivtermittent . 2. 

VariolA. VarioloidM 2. 

VtrioeW» 8. 

ScarUtioa 15. 

Sjrphilis 2. 

GoDorrhcn 2. 



Meningltit cerebrelit 1. 

Nenrilgia 1. 

CoDJnncti vitis 5. 



Metritii 1. 

Rhenmatismns acutua 5. 

Erytipelas 8. 

Kurtincultta 1. 

Carbuncnlus 1. 

Rheum. receot afebriL 1. 

Febricala 1, 

Rubeola 8. 



Samma S96. 



Otitis 

Ang. tons. & fanciam 24. 

BroQch. Cat. bronch. 8. 

Poenmonia 1. 

Febris gastr. simplex 18. 

Oaatritis. Enteritit . 2. 

Tjrpblit&Peritypblit. 1. 

Nephritis 1. 

2. A huf?udstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serqftmer4asareUet: sjukanUlet den 29 Juli 184; bvaraf 99 
på afdelningen for invärtes sjuke; iukomne under veckan: rheuma- 
tismua acutus 3, febris typhoides 3, bronchitis 2, pleuritis 2, chole- 
rioa 1, scarlatina 1, pneumonia 1. 

På AUmänna Oarmsons^'t4khuset: sjukantalet den 29 Juli 116, 
hvaraf 60 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
diarrhoaa 3, gonorrhoea 3, syphilis 2, bronchitis 2, pneumonia 2, 
febris gaatrica aimplex 2, febris interroittens 1, pleuritis L 

På Provisoriska sfMiuset: sjukantalet den 29 Juli 146; inkomne 
under veckan: variolas 14, pneumonia 4, gastritis 4, delirium tre« 
mens 3, rheumatismus acutus 2, febris typhoides 1, syphilis 1, febria 
gsstriea aimplex 1, peritonitia 1> metritia 1, oophoritia 1. 



198 

Pi AUmånna Samhuset: diarrhoea 25, nepbritis 2, eiythema 
febrile 2, conjunctivitis purulcnta 1, bronchitis 1, pleuritis 1. — 
PoUkUmhen: diarrhooa 13, bronchitiB 2, diphtheria 1, febria inter- 
mittens 1» conjancti vitis 1, laryngo-tracheitis 1, gastritis 1« eiysipelaa 
If nrticaria 1, funinculus 1. 

Pi Allmänna BamböråahuBtt: antalet vårdade 9. 

På Bambård$hu8€i Pro Pairia: belsotillståndet godt 

På Provisoriaka BambärcUhuset: antalet vårdade 8; parametritis 1. 

På Diakamas-^ukkuset: sjukantalet den 29 Juli 26; intet fall 
af akut sjukdom har under veckan inkommit 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukaotalet den 29 Juli 
174, bvaraf 85 mankön och 89 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukaiitalet den 29 Juli 
157, bvaraf 135 från staden och 22 från länet; inkomne: syphilis 
19, gonorrhcea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
diarrhooa 95, cholera nostras 18, scarlatina 15, variolss 11, bron- 
chitis 10, febris gastrica simplex 7, pneumonia 5, gastritis 5, peri- 
tonitis 4, pertussis 3, febris intermittens 3, angina tonsillaris 3, 
meningitis cerebral is 2, apoplexia cerebri 2, diphtheria 1, nepbritis 
1, metritis 1. 

4. I stadens fängelser: nepbritis 1, rheumatismus acutus 1. 
Norra KorrekUons^nräämngen: diarrhoea 15, rheumatismus acu- 
tus 1. 

= Hr Malmst£N meddelade ur ett bref från Regementa- 
läkaren Dr Zetterstrand följande uppgifter angående ett nytt 
moment vid harlåppsoperation: 

Sedan Ifippen, i fall så behöfves, blifvit lossad från tandkottet 
ocb kanterna på vanligt sätt renskurna, hvarvid man oftare felar 
genom att borttaga for litet än for mycket, inforas nålarna (Carls- 
badernålar) } tum eller något deröfver från sårkanten i sned riktning 
till inre sidan af sårytan, dock så att slemhinnan ej genomstickes, 
samt utforas åt motsatta sidan naturligtvis i omvändt förhållande; 
öfveiBta nålen anbringas först och derefter de två (eller tre) öfriga; 
den nedersta bor in- ocb utforas just i ofvergången emellan epidermis 
ocb epithelinm. Sedan allt detta såsom vanligt är gjordt och innan 
flårytoma bringas i beröring med hvarandra, sättes högra tumnageln 
emot den delen af nålen, som synes i öppningen, och ett pel^ger 
bakom hvardera ändan af nålen, som på detta sätt böjes, så att han 
bildar en afrundad vinkel. Sårytoma, som nu sammanföras, komma 
sålunda i jemn beröring med hvarandra redan innan tråden blifvit 
omvirad. Denna anbringas dock naturligtvis på vanligt satt och 
demtanpå, sedan nålarna blifvit afklippta, en kompress doppad i kallt 
vatten, hvilken ofta fuktas ånyo. Efter omkring 60 timmar — 
t. ex. från söndags e. m. till onsdags morgonen — under hvilkeii 
tid patienten ej bör tala mycket ej heller tugga, kan man tfyggt 
uttaga nålarna; — härvid bör tråden oljas en god stund förut, venstra 



199 

haDdens fingrar stödja läppen, och nålarna, den ena effcer den andra, 
attagas, — ej med »skrufning» — - utan så att de alltid gå i sitt 
eget spår eller med en rörelse liknande den, hvarroed tången utfores 
▼id tångforlossningar. Först derefter anläggas, om man så vill, haft- 
plåster^remsor, som räcka frfin den ena kinden till den andra och 
förnyas hvarannan eller hvar tredje dag — ett par eller tre gånger 
efter omständigheterna. Fördelarne af det anförda momentet vid 
operationen äro: att all stramning och klämning förhindras, att sår- 
ytorna komma i en jemn och fullständig beröring med hvarandm, 
att den hastiga läkningen i hög grad befordras, så att nålarna förr 
än annars kunna uttagas, att det ej kan komma i fråga att »lägga 
faäflor under ändan af nålarna», hvilka till följe af sin ställning ej 
kunna äta sig in i skinnet eller vid uttagandet efteriemna hål, som 
äro aflånga åt sidorna, hvilket annars ofta inträffar, samt att patien- 
ten, så snart den lilla operationen är verkställd, har liten eller ingen 
smärta dera£ 

På detta sätt har jag med bästa framgång här under mötet 
opererat för harlapp en hustru och en beväring, äfvensom hemma, 
kort före resan hit, en 82-årig gubbe, som led af ett kräftsår i 
underläppen af \ valnöts storlek, upptagande nästan halfva läppen; 
lyckligtvis var hans läpp af naturen så rundeligt tilltagen att han 
en yecka efter operationen kunde resa hem med en hyggligare mun 
än han hade före kräftsårets uppkomst. 

På grund af ofvanstående anser jag att harläppssöm alltid bör 
på detta sätt yerkställas, hvarhelst i ansigtet den kan komma i fråga, 
och bör nålens böjning naturligtvis lämpas efter tjockleken af de 
delar, som skola genomstickas. 

=3 Hr Malmsten meddelade vidare ett sammandrag af 
morialitetsstcUistiken Ofver i lifförsäkriogsbolaget Skandia för- 
säkrade personer under åren 1855 — 1864. 

Under dessa år hade summa 121 personer aflidit i följande 
sjukdomar eller tillfölje af följande olyckshändelser, nemligen: 

Longaot 18. Hjeminflammation 3. 

Nenrfeber 15. Vådlig händelse 3. 

Langinflammation 10. Hjernuppmjukning 2. 

Hjemblödning 9. Magsår 2. 

Bnkhinne-inflammation . . 8. Sockersjuka 2. 

Drunkning 6. Lefvercirrhos 2. 

Sjelfmord 6. Syfilitiskt hjemlidande . . 1. 

Lefverkräfta 5. Ansigtsros 1. 

Magkräfta 5. Inflammation i luftrören . 1. 

Brights njursjukdom ... 5. Bronchitis capillaris ... J. 

Asiatisk cholera 4. Akut reumatism och hjert- 

Kroniska hjertsjukdoroar . 4. inflammation 1. 



200 



EpUepsia 1. Smittkoppor 1. 

Benröta i ryggkotorna . . 1. Pyemi I. 

Ryggmärgstvinsot 1. Kronisk Alkobolsjakdom . I. 

Gula febern L Summa 121. 

Tuberkulos -och Typhus hade således varit de betydligt 
öfvervägande dödsorsakerna och ville Hr M. bland de öfriga 
påpeka den relativt betydliga freqvensen af död genom vådlig 
händelse och genom sjelfmord samt tillfölje af mag- och lefver- 
kräfta, hvilken sistnämnda sjukdom ofta nog har ett lika latent 
som hastigt förlopp. 

Den 15 Augusti, 

PriMunne. — Utläodtk ledamot. — Biblioteket. — Constitatio epideioica. — Mikro- 
skopiska preparater. — Kalabarbönan. — Torsklefvcrolja. — Förgiftninf^fall. 
— Presidenten Ltncolns skottskada. — Pachjmeningitis. — Tamör I Craniam. 

= Ordföranden anmälde, att, i öfverensstämmelse med 
reglementet för prisfonden § 5, de af Sällskapets medlemmar, 
som det önskade, egde att till Sällskapets komité inkomma med 
fördag tiU prisämne före den 1 instundande September. 

=s Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet ut- 
sågs genom val Professorn i medicin i Ttibingen Dr Feijx 

NiEMETER. 

= TiU biblioteket anmäldes: 

Marienbad in der Sommersnison 1864 nebst einigen Bemerkungen 
zur Balneo-Therapie der Chronischen Metritis (des cbronischen Uterus- 
infaret) von E. H. KiSGH. Prag 1865. Gåfva af författaren. — 
Bidrag till Sveriges officiela Statistik. L) Stutena jernvagstrafik. 
2. Trafikstyrelsens und. berättelse för år 1863. Stockholm 1865. 
Gåfva från StaHstiaka byr^. — Le Congrés et le traité de Geneve. 
Aout 1864. Associationsinternationalea de secours aux roiiitaires 
blessés. 3:iéme Edition. Gåfva från Föreningen för friviUig tiukt 
vård i fälL 

^ Constitutio epidemica under veckan frän och med Söndagen 
den 30 Juli till och med Lördagen den 5 Augusti 1865: 

Sjukligheten mindre än föregående vecka; ej betydlig. — Af 
smittkoppor hafva 26 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomafall: (från 15 läkare): 

Febris ty phoides 1. 

Mening, cerebro-spia. 1. 

Diphtheria 3 

Cholera nostns 2. 

Cholerins 10. 

Bytanteria 3. 

Diarrhoea 124. 

Vebris intennittena . . 2. 

Variolte. VarioloideB 5. 

Varicell» 1. 

Soarlatina 6. 



Delirium tremens.... 1. 

Syphilis 4. 

Oonorrhoea 4. 

Nearalgia 4. 

CoDJnnctivitis 3. 

Otitia 8. 

Ang. tona. & faacium 24 

Larjngo-tracheitia .... 3. 

Bronch. Cat. bronoh. 10. 

Pneamonia 2. 

PJeoritia 1. 



Febria gaatr. aimplex 13. 

Colitia 2. 

Typhlit & Perityplilit 1. 

Peritonitis 1. 

Icterua 1. 

Nepbritia 1. 

Metritis 3. 

Rheomatiunua acutiia 4 

Bryaipelaa 4 

Samma 247. 



201 

3. Å bufvndstadens sjukTårdaanstalter: 

På SerapmerAaaoMittH: inkomne under veckan: searlatina 2, 
deKriam tremens 2, bronchitis 2, icterus 2, febris puerperalis 1, 
typhlitis 1, metritis 1, rheuniatiamus acutus 1, parametritia puer- 
peralia 1. 

På AUxnånna Oarm9(ms^'ukhuaet: inkorane under veckan: sy- 
pbilis 5, cbolerina 2, diarrbosa 2, broncbitia 2, gaatritia 2, gonor- 
rhoea 1, pneumonia 1, peritonitis 1, nepbritis 1, rheumatismus acu- 
tus 1. 

På Provisoriska bakhuset: sjukantnlet den 5 Aug. 148, bvaraf 
107 invaKes sjuke: inkomne under veckan: varioln 12, delirium 
tremens 4, sypbilis 4, pneumonia 3, ^astiitis 2, dinrrboea 1, bron- 
cbitia 1, pleuritis 1, icterus 1, nepbritis 1, metritia 1, rheuroatiamas 
acntus 1. 

På AUmånna Barnhuset: diarrboen 6, conjunctivitis 2, broncbitis 
2, nepbritis 2, furunculus 1. — Pobkliniken: diarrboea 21, broncbitis 
4, gastritis 2, dipbtheria 1, scarlatina 1, conjunctivitis 1, angina 
tonaillaris 1, pleuritis 1, rbeuroatismua acutus 1. 

På Bam^ukhuaei: sjukan talet den 5 Aug. 54; inkomne under 
veckan: gastritis 2, pertusais 1, angina pnrotidea 1, scarlatina 1, 
pleuritis 1, rheumatismus acutus 1. 

På AUmånna Bambördahuaei: antalet vårdade 7. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 7; pneumonia 1. 

På Diakoniss-sjvkhuaei: sjukan talet den 5 Aug. 27; inkomne 
ncder veckan: euteritis 1, erytbema nodosum 1. 

På Stockholms stads och läns Kurhtis: sjuknntalet den 5 Aug. 
147, bvaraf 127 från staden och 20 fnln länet; inkomne: sypbilis 24, 
gonorrboea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattiglnkainea vecko-rnpporter): 
•diarrboea 136, acarlatina 25, broncbitis 12, variolee 9, febris gastrica 
simplex 7, febris intermittens 6, rheumatismus 6, cholera nostras 5, 
angina tonsillaris 4, pneumonia 3, ophtbalmia 3, diphtheria 2, va- 
ricellse 2, febris typboides 1, angina membrnnacea 1, dysenteria 1, 
febris puerperalis 1, meningitis cerebrnlis 1, apoplexia cerebri 1, 
gastricismus 1, peritonitis 1, nepbritis 1, cystitis 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: delirium tremens 2, angina tonsillaris 1, 
diarrboea 1, conjunctivitis 1. 

Norra Korrektions-inrätimngen: diarrboea 3, bronchitis 2, scor- 
batus 2. 

= Constittttio epidemica under veckan från ocb med Söndagen 
den 6 till ocb med Lördagen den 12 Augusti 1865: 

Sjnkligbeten obetydlig. — Af smittkoppor bafva 19 fall före- 
kommit. 



202 



1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomafall (från 15 lålcare): 

Gastrilis. £iiteritis . 2. 



Febrit typlioides 1 

Pertnssis 1- 

Cholen nosttiit 1 

Cholerina 1. 

Diarrhoea 56. 

Febr» intermittcns . . 7 

Anginii parotidea .... 1. 

VariolK. Varioloidea 3. 

Scarlatioa 3. 

Delirium tremens ... 2. 



Peritonitii 1. 

Nephritis 1. 

Metritis 5. 

Rheamatismus acotoa 1. 

Erysipelas 3. 

Summa 142. 



Syphilii 

Gonorrhna 3. 

Neuralgta 2. 

CoBJuDCtivieis 1. 

Oiitis 4. 

Ang. tons. & faucinm 13. 

l^ryngo-tracheitis.... 1. 

Brohch. Cat. bronch. 12. 

PlcnritiÄ 1. 

Febrilt gastr. siroplex 14. 

2. A bufyudsiadens sjukvårdsnnstnlter: 

På Serafimer-lasareUet: sjukaiitalet den 12 Ang. 186, byaraf 106 
på afdelningeii for invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris tj- 
phoides 1, cholerina 1, delirium treraens 1, nn&rina tonsillaris 1, 
pneunionia 1, pleuritis 1, rheumatismus acutos 1, perimetritis 1. 

På Allmänna Oamisona-sjidchuaet: sjukantalet den 12 Ang. 101, 
bvaraF 38 på afdeiiiin^en for invärtes sjuke; iokomne under veckan: 
gonorrhoea 4, syphilis 3, gii.stiilis 2, diarrhoea 1, angina tonsillaris 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukautalet den 12 Aug. 151, hvaraf 
106 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 12, delirium 
tremens 5, diarrhoea 3, febris typlioides 2, pneomonia 2, febris ga- 
strica siroplex 2, dysenceria 1, fe1)ris intermittens 1, conjunctivitis 1, 
pleuritis 1, peritonitis 1, perimetritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 3, bronchitis 2, pneuroonia 
1. — Polikliniken: diarrhoea 6, furunculus 2, pertnssis 1, febns in- 
teimittens 1, scarlatiua 1, conjunctivitis 1, angina tonsillaris 1, bron- 
cbitis 1, pleuritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 12 Aug. 54; inkomne under 
veckan: scarlatina 2, syphilis 1, conjunctivitis 1, pneumonia 1. |§J 

På Allmänna Bambördshusei: antalet vårdade 12; febris puer- 
peralis 1. 

På Provisoriska Bambördshusei: antalet vårdade 2. 

På Diakoniss-sj likhuset: sjukantalet den 12 Aug. 24; inkomne 
under veckan: rheumatismus acutus 1. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 12 Aug. 
152, bvaraf 133 från staden och 19 från länet; inkomne: syphilis 
16, gonorrhoea 7. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : 
diarrhoea 59, scarlatina 14, febris gastrica simplex 11, febris inter- 
mittens 8, bronchitis 8, cholera nostras 4, variol» 4, angina ton- 
sillaris 4, rheumatismus 4, dyseuteria 3, ophthalmia 3, febris ty- 
phoides 2, angina parotidea 2, roorbilli 2, varicellse 2, otttis 2, 
pneumonia 2, nephritis 2, meningitis cerebralis 1, apoplexia cerebri 
1, gastricismus 1, peritonitis 1, cystitis 1, metritis 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: delirium tremens 1, rheumatismus acu- 
tus 1. 

Norra Korrektions^nrättningen: diarrhoea 8, bronchitis 2. 



203 

» Hr Samdahl O. förevisade en samling af väl utförda 
mikra$k&pi$ha preparaier öfver offidnela droger^ tillverkad af 
G. RoHDiG och lofordade den härvid tillämpade metod, hvari- 
genom en drogs duglighet med lätthet på mikroskopisk väg kan 
bestämmas och hvarigenom vid tvifvelaktiga och tvistiga fall 
t^ ex. vid bestämmandet af kinabarkar o. s. v., vextcelienias 
stmktar, ställning och innehåll med säkerhet angifva drogens 
verkliga beskaffenhet. 

Åfven ordföranden och Hr Malmsten ansågo dylika sam- 
lingar ega en särdeles vigt för ett säkert bestämmande af offi- 
cinela vextämnen. 

= Hr Sandahl delgaf Sällskapet vidare efter Buchners 
Repertorium fQr Pharmacie ett referat om Kalabarbönan och en 
deraf i stort uppkommen förgiftning, hvilket referat skulle i 
tidskriften ingå. 

Hr S. meddelade i sammanhang härmed att det s. k. 
Kalabarpapperet, som af oftalmologerna användts för kontrak- 
tion af pupilleo, men som genoro sin retande egenskap vållade 
olägenhet, på sednare tider blifvit fördelaktigt ersatt af Kota-- 
barffelatin, som torde vara den bästa formeln för dylika prepa- 
raten 

2= Hr Sebardt förevisade ett nytt slag, särdeles ren och 
klar tarskle/verolja^ hitförsänd af apotekaren Kron i Bergen. 

Hr Malmsten anmärkte att den i Sverige till en början 
rådande fördom, att den mörka oljan vore den verksammaste, 
numera kunde anses helt och hållet försvunnen, sedan erfaren- 
heten på det bestämdaste visat att den rena oljan både är verk- 
sammare och lättare kan fördragas; och antydde Hr M. för 
öfrigt det allt mer vidgade bruk oljan på sednare tid vunnit 
genom dess kombinering med quinin och jernmedel m. m. Dess 
förmodade jod- och bromhalt har deremot ej konstaterats, utan 
verkar oljan, som andra djurfett, närande. Gifven endast såsom 
nntriment och utan medikamentös tillsats torde den derföre, åt^ 
minstone för barn, med skäl kunna ersättas genom ett ymnigt 
begagnande af godt och färskt smör vid måltiderna. 

Hrr 6RAHS9 Sandahl O. och ordföranden yttrade sig i 
samma rigtning som Hr Malmsten. 

= Ordföranden meddelade enligt Phamiaceutical Journal 
f^r Augusti innevarande år att /örgiftnings/all inträffat i Kon- 
stantinopel derigenom att Radix Jalappse befunnits förfalskad 
med rötterna af Aconitum ferox och möjligen andra Aconitumarter. 



204 

=s Sekreteraren redogjorde efter Lancet f5r den 17 Juni 
f5r den ékoUékadoy som vållat Presidenten i Förenta Statarna 
Abraham Lincolns franfälle: 

Dr LoNGMORB meddelar i Lancet for den 17 Juni en beskrif- 
ning af den skottskada, som drabbat presidenten Lincoln. Som be- 
kant ar hade i teaterlogen mördaren på några få fots afstånd bak- 
ifrån ailossat ett pistolskott mot sitt ofiers hufvnd. Vid obduktioneo 
befanns projektilen, som utgjordes af en liten rundkula, hafva tagit 
följande väg: den hade inträngt genom os occipitis, en tum till ven- 
st er om sinns longitudinalis, slagit in ett benfragment, som den 
skjutit framfor sig ungefar 3'' in i bjemmassan, hade sedan devierat 
något åt höger, gått in i främre loben af högra hemisferen och hade 
der stannat omedelbart öfver högra ögonhålan, utan att vålla något 
direkt brott. Ej dess mindre befunnos båda orbitae komminat frak- 
turerade; bensplittrorna i brottytorna stodo inåt och du ra mäter som 
beklädde dem var helt och hållet oskadad. Dessa dubbla frakturer 
ansågos af obducenten, Dr Tafft, troligen med rätta härleda sig af 
contre-coup. 

Af annan åsigt är Dr Longmore på grund deraf att pannbenet, 
hvilket ligger gent emot det skadade stället på bakhufvudet och 
borde ha varit mest utsatt for contre-coup, bär var oskadadt. Sna- 
rare förmodade Dr L. att brotten i ögonhålorna uppkommit genom 
hjernmassans undulation vid skakningen, hvilken med så stark im- 
puls foitplantat sig mot orbitalväggame att dessa frakturerats. — 
Till stöd för denna sin åsigt meddelar L. ett annat fall, der en kula 
gick in öfver främre randen af venstra os parietale och gick ut i 
närheten af tuber parietale på samma sida samt der man vid sek- 
tionen fann ett stycke nf venstra orbitaltaket af en shillings storlek 
utslaget och nedpressad t i ögonhålan, utan spår till skada inom 
hjernskålen i dess närhet. 

Naturligare än undulationen är dock förklaringen af dylika ska- 
dor medelst contre-coup, åtminstone i det Lincolnska fallet, ty om 
äfven contre-frakturen ej så exakt ligger gent emot deu först träffade 
punkten, böra väl de tunna och spröda orbitalväggame snarare springa 
sönder än det relativt tjocka pannbenet. 

= Enligt uppdrag af Hr Tillberg meddelade sekreteraren 
vidare följande fall af Pachi/meninffiiis, som fSrekommit å Gar- 
nisonssjukhuset 

Till Gamisonssjukhuset inkom den 14 Juli 1865 hästgardisten 
A. 35 år gammal, bchäflad med syfilis. 

För första gången smittad i våras, vårdades patienten då här- 
st ädes for chancre och utskrefs i slutet af April, läkt efter 12 dygns 
lokal behandling. I medio af Juni månad observerade han ett röd- 
fläckigt utslag på kroppen, vid sin uppkomst åtfnljdt af feber med 
allmänt illamående och smärta i svalget. De lokala syrotomema 
hafva sedan dess bibehållit sig och under tiden tillökats af nya å 



20S 

scrotom ocb i analregionen ; de febrila gingo bort efter några dagar, 
och sedan dess har patienten hela tiden varit kiy och rask, haft god 
iptit och sofyit godt om nätterna. 

Status pneseM den 15 Juli: 

På armame, bröstet och underlifvet ett yppigt roseola-utslag, 
bestående af större och mindre fläckar, som på de olika regionenia 
hftfva ett något olika utseende; på armame och underlifvet åro de 
blekröda, foga upphöjda öfver huden och tydligt skiljda ifrån hvar- 
lodrs; på bröstet deremot bafva de på många ställen konfluerat till 
fitörre oregelbundna plaques, som äro lifligt röda och synbart upp- 
liojda öfver den friska hudens yt& 

På veastra gombågen sitter strax till venster om uvuln en ytlig 
mindre ulceration, och längre ned en ärtstor mukös pnpel. Båda 
tonsillema äro något ansvällda och slemhinnan i svalget öfvcralit 
hjperemisk. I rima ani och å scrotum sitta spridda större och 
mindre papler, som på sednare stället äro ulcererade i spetsen. Å 
pneputium på det stället, der chankern haft sitt säte, kännes ännu 
tu liten broskig förhårdnad, Cervicol- och inguinal-körtlarne äro an- 
srailda men indolenta. Patientens allmänna tillstånd är godt; han har 
en god och kraftfull kroppsbyggnad och frisk ansigtsfårg. Hans 
digestionsorganer äro i godt skick. Ord.: Pilul. jodet. hydrargyros. 
1 piller hvarje afton. 

Den 20 Juli. Lindrig merkuriala£Fektion å tandköttet. Ord.: 
Sol chlorat. kal. till gorgelvatten. 

Den 22. Merkurialaffektionen ökad. Patienten upphör med 
pillema och för några matskedar 8ol. chlorat. kal. på dagen. 

Den 26. Under de 2 sista nättema har patienten haft svår 
)ark i främre högra sidan af hufvudet och derför ej kunnat sofva. 
Aptiten är ej så god som förr och afforingen är trög, men for öfrigt 
niår patienten ej illa; om dagen är hnn fri från hufvud värken, 
^iiantemet har bleknat och är å de flesta ställen knappt synbart. 
Ord.: Laxans salinum. 

Den 27. I natt har hufvudvärken icke varit så svår, men ökat 
si^ på morgonen och fortfar ännu. Den sjuke ser klen och lidande 
ut och känner sig mntt. Under ronden angreps han af häftiga upp- 
Wtningar och uppkräktes ett gallfärgadt slem. — Han har icke 
Jnisit eller haft feber; huden är varm och lindrigt svettaudc; pulsen 
'iO full och mjuk; respirationen jemn och obesvärad, tungau blöt 
ö%ot bclaggd, buken mjuk, indolent; rajelten något uppdrifven; 
t*innc lösa öppningar under dygnet; urinen saturerad, sur, är fri 
friiD albumin. Frampå dagen blef hufvudvärken lindrigare och den 
^Me kände sig då temligen väl, men något matt. Ord.: insmörj- 
ÄJ»g af 30 korn ung. hydrargyri på aftonen och ett varmt bad 
»oljande morgon. 

Den 28. Hufvudvärken under natten lindrig och patienten bar 
*^Mt, ehuru något oroligt Han ser något raskare ut, men känner 
^^ fortfarande matt. 



206 

Den 29. Under gårdagen hade den sjuke 9 å 10 eptleptifoimft 
anfall, hvardera af 2 — 3 minutera duration och åtföljda af admiL 
Under konvulsionema har han bitit sönder tungan. Natten har varit 
lugn och patienten har sofvit något; hnfvudvärken är ej så sriTf 
men den sjuke känner sig mycket tung i hnfmdet. I öfrig^ ioga 
symtomer. 

Den 30. Under g&rdagen åter 2 konvulsiva anfall, som dock 
b&de till duration och styrka voro af lindrigare beskaffenhet an an- 
fallena dagen förut Tillståndet i öfrigt som i går. Ord.: ny in- 
smörjning. 

Den 31. Den sjuke ser dusig och tung ut och sofver mycket, 
men är fullkomligt redig. Hufvudvärken fortfar. Ingen frossbiytning 
eller feber; huden ar lindrigt svettande och visar en temperatur af 
+ 35® C. i axillen, pulsen 65; tungan tjockt belaggd, blöt, inga 
kräkningar sedan den 27; en liten öppning i går. Ord.: isblåsa på 
hnfvudet. 

Den 1 Augnsti. Den sjuke ligger försänkt i djup sömn, tyst 
och stilla på högra sidan med hufvndet nedborradt i kudden. Han 
sofver oupphörligt, men är fullt redig, då han blir väckt. Hufvud- 
värken fortfar ännu, den har på de sista dygnen varit ihållande hela 
dygnet om; pulsen 60; lindrig merkurialaffektion åt tandköttet. 
Ord.: Enema terebinth. 

Den 2. Försämringen fortgår. Den sjuke ligger i ett nästan 
soporöst tillstånd, vaknar visserligen då han väckes, men återfaller 
snart i sitt förra tillstånd; han svarar redigt, men trögt och lång- 
samt; pupillerna äro lika stora och af vanlig vidd, men något tröga 
i sina rörelser; conjunctiva nr blek; svälj ningsakten försiggår utan 
hinder; iuga symtomer från lokomotionsorganerna ; huden är varm 
och svettnnde; pulsen 62, mjuk och temligen full; respirationerna 24 
jemna och obesvärade. Inga kräkningar; en frivillig afforing i går 
efter lavemeutet. 

Den 3. Tillståndet nästan detsamma som i går; den sjuke 
ligger ännu på sida, meu ar mera soporös. Urinen har han ej kastat 
sedan i går afton; blåsan tappades och innehöll ungefär 1 qvarter 
mörkbrun urin. På e. m. börjnde någon olikformighet i ansigtets 
drag visa sig jerate lätta öfvergående ryckningar i venstra handens 
fingrar, nässpetsen och högra munvinkeln voro dragna på sned, hö- 
gra pupillen större och mindre rörlig än den venstra. Urinen af- 
gick ofrivilligt i sängen. De paralytiska symtoraema tilUogo, respi- 
rationen blef ojeran, åtföljd af ett rosslande läte och den sjuke afled 
slutligen kl. 12 på natten. 

Vid obduktionen den 5 Augusti anmärktes hufvudsakligen 
följande : 

Förvanri'ingcn långt framskriden på vissa ställen af kroppen; 
etc betydligt emfysem i mjuka delarna på bröstet^ halsen och pä 
högra sidan af nnsigtet. Ofvanpä högra heraisfereu wtder dura mäter 
en större samling extravaserad, till största deUn koaguUrad blod, som 



207 

på tjockaste stallet yar nngeHir \ tum tjock; — blodntgjutningen 
hade sitt Vkge ofvanpå mellersta hjt^riiloben, men en del af det fiy- 
tände blodet hade utbredt sig t ett Uomt lager ö/ver hela hems/eren. 
Största delen af extravasntet var fjUradr. vid insidan af dura mäter 
och följde med hinnan, då hon lossades från hufvudot. Resten, som 
låg qrar på hjernnns yta lät med lätthet och fulistaudigt bortspola 
sig. Änichnoiden var något tjock» re och dnnklare på högra sidan 
än på den venstra samt fullkomlif^t hel. Pia mäter var något öde- 
matos i sulci interejinles; hennes stora kärl voro tetnligen utspända 
af blod, hennes finare voro, i likhet med dem på venstra sidan, mått- 
ligt blod fyllda. Ingen blodntgjutning emelljin de mjuka hjernhinnorna 
forefanns. Blodlednrne iniiehöllo tiinnflytande blod, men ej spår af 
koaguleradt. Hjernmassan något lös och måttligt blodprickig, visade 
inga texturforändrin<;Hr; medulla ohlongata ej heller några; sidoven- 
triklame innehöllo hvardera en tesked rödfnrgadt serum. Det vid 
hårda hjernhinnan vidfästade blodexiravasatet var inneslutet emellan 
tvenne tydliga pseudomeiubraner, som vid periferien af blodutgjut- 
ningen sammansmälte till en; den ena nf dessa meml)raner var grå- 
gnl till farmen, mycket tunn och kunde med likn Iritthet sönderslitas 
i alla riktningar; den vnr på ett ställe sönderspräni^^d, hvarigenom 
det utgjutna blodet, som uisprunj^lit^iii varit mera begränsadt, fått 
utlopp i bufvudet. Den yttre uieml)ranen var tjockare, temligen in- 
timt förenad med, men dock aflo^sbar från dura mäter, fläcktals nära 
1 millimeter tjock och förvandlad till eu grå biadväfsartad hinna. 
På några ställen märktes större och mindre ekymoser emellan henne 
och insidan af dura mäter. En del af det extravaserade och koa- 
gulerade blodet var till konsistensen nästan skört, af en mörk rost- 
brun färg; den andra delen var seg och liknade fiirsk blodlefver; 
det hela var genomdränkt af flytande mörk blod. På trennc ställen 
af pannbenet förekomma i benets yttre tafla en mängd hampfrökorns- 
stora och mindre, på några ställen med hvarandra koufluerande, i 
grupper samlade, runda hål med skarpa kanter, hvilka utfylldes af 
mjuka, rosenröda cellproliferationer, som lika granulationsbildningar 
uppskjöto från benets diploé till ytan, men som icke visade spår af 
någon försiggången varafsöndring. A några af de bredare balkarne 
hålen emellan, äfvensom i närmaste oragifningen omkring de nyss- 
beskrifna stållena förekommo en mängd mycket små, vårtformiga 
henaflagringar emellan benet och benhinnan. På insidan var benet 
rödfläckigt af en liflig hyperemi i kärlen, och fläckorne öfverdragna 
med ett ytterst tunn t exa udatan flög. — Hjertsäcken innehöll en jumfru 
halmgult serum, hjertat var något stort och sladdrigt och innehöll 
i båda halfvorna flytande blod, men inga fibrincoagula; dess musku- 
latur var rödgrå till färgen, och venstra kammarens väggar voro 
tunnare än vanligt; endocardium jemte val vi erna friska. Båda lun- 
gorna voro fria från bröstväggen och öfvernllt friska. — Magsäcken 
och tarmarne voro betydligt utspända af luft; den förra var för öf- 
rigt tom med blek något föiijockad slemhinna, öfverdragen med ett 
tuont lager segt slem. Tarmarnes slcmhinna blek; de solitära ock 
Pejeraka körtlarne icke ansvällda; mjelten 6 tum lång och nära 4 



208 

tum bred var upplöst till en mörkröd grötformig massa jlefrem något 
förstorad, jemn och likformig i snittytan, till färgen rödgrå. Njo- 
rame voro starkt blodfyllda, men i öfrigt friska. Ingenstädes i kärlen 
fanns koagulerad blod. 

Preparat af Paehymeningiten förevisades. 

Referenten ansåg att den korta tiden från patientens fSrsta 
angripande af syphilis (4 månader), jemte de nu förhandenvar- 
rande lindriga sekundära symtomerna deraf, ej gåfve aaledniog 
till antagandet att sjukdomen stode på specifik grund, utan att 
troligare vore, det mannen, som sedan längre tid tillbaka hem- 
fallit åt bränvinsmissbruk, tillföije häraf erhållit disposition för 
det hjernlidande, som under hans vistelse på sjukhuset utbildats 
och slutat hans dagar; en åsigt, hvilken äfven Hr Malmsten, 
som anförde liknande fall, ansåg vara den rätta. 

= Hr Sandahl O. meddelade följande sjukdomshistoria, 
om en tumör å Cranium med lycklig utgång, meddelad af stads- 
läkaren i Skara Dr Karlberg: 

I början af Oktober månad förlidet år infann sig hos mig 
Maria A. ooh klagade ofver hufvudvärk, som hon sedan några veckor 
känt, alltjemt inskränkt till en liten fläck i venstra sidan af hufvudet 
Patienten som vistades har i staden såsom elev vid härvarande qvin- 
liga seminarium, var 22 år gammal, hade ett friskt utseende och 
sade sig alltid haft god helsa. Han har föräldrar ooh syskon i lifvet, 
h vilkas helsotillstäud äfvenledes är god t. Som undersökningen ej gaf 
någonting vid handen, antog jag hennes åkomma möjligen vara af 
hysterisk natur och foreskref derfore blott något af de vanliga anti- 
hysteriska medlen. Efter en veckas förlopp kom flickan tillbaka och 
berättade att en »kula» slagit upp pä det värkande stallet, under det 
hufvudvärken fortfarit och stundtals varit särdeles svår. Vid under- 
sökning varsnades nu verkligen öfver bakre ö/re vitikeln af venstra 
hjessbenet en rund, ungefär 5-öre-stor svulst, som kändes hård och 
var ömmande. Sedan, i den tanka att här vore fråga oro en sub- 
kutan abscess eller kanske en periostit, grötomslag någon tid blifvit 
använda, började svulsten höja sig samt kännas mjuk och nästan 
fluktuerande. Vid punktion med sonde exploratrice framkommo en- 
dast några droppar blod. Sedan några dagar derefter förnyad punk- 
tion lemnat samma resultat, men värken i tumören ytterligare till- 
tagit, gjordes for undersöknings skull en liten incision. Men då en 
massa blod härvid framstörtade, var jag i häpenheten mindre betänkt 
på undersökning än på blödningens stillande. Efter någon tid vå- 
gades en ny incision och nu syntes i snittet en evampig, särdeles 
blodrik massa, som temligen lätt genomträngdes af butonnerade 
sönder i alla riktningar. Det gjorda sfiret började nu ulcerera ocb 
den svampiga, hjemlika massan låg slutligen blottad. Mera för att 
något göra, än af hopp om dess nytta, användes nu tucheringar med 
Nitras argent. samt oljade koropresser, hvaraf tumören minskades och 



värken tycktes patienten blifva lindrigare. Emot slotet af Noyember 
månad började tumören visa pulserande rörelser, och med sonden 
kändes tydligen de skarpa kanterna af ett genomgående^ fullkomligt 
cirkelrundt, liksom trepaneradt, skiliingstort hål på cranium. Pa- 
tienten, som sjelf kunde med sina finvrar uppfatta pulsationerna i 
tamören och kanterna af hålet och derjemte välvilligt blifvit af för- 
numstiga personer underrättad om »att det var hjernan som värkte 
ut», hade härigenom blifvit bragt till nästan fullkomlig fortviflan. 
Emellertid fortsattes med tucherin«;arne och häraf minskades tumören 
allt mer och mer, så att den slutligen inemot jultiden låg djupt ned 
i såret och syntes endast bilda ett tunnt lager på dura mäter. Pa- 
tienten reste nu till sitt, en mil från staden belägna hem, med löfte 
att eftei 14 dagar åter besöka mig. Jag var dock fullt öfvertygad 
om att icke vidare få återse henne. Dr O. Sandahl från Stockholm» 
9om vid denna tid vtr på besök i orten och dervid hade tillfälle 
att se henne, hade, som han sednn meddelat mig, då ställt samma 
sorgliga prognos som jag. En vecka efter jul kommer patienten 
likväl till mig, och nu låg i botten af såret dura mäter blottad och 
fri från hvarje spår af tumören. Då hon sedan i medlet af Januari 
återkom, hade hud betäckningarne börjat draga sig tillsammans öfver 
såret och vid nästa besök, ungefär 14 dagar derefter, var detta full- 
komligt läkt, men genom ärret kändes tydligen det underliggande 
hålet i cranium. Hufvndvärken hade nu också alldeles upphört. Jag 
har sedermera flera gånger träffat henne, sista gången vid midsom- 
martiden ; hon var då frisk och glad, och nn qvarstår endast en liten 
iingervid, ^ tums djup grop som en erinran om den farliga åkomma, 
hon så lyckligt genomgått. 

Den 29 Augusti. 

Frih. v. DuBEN belsad. — Beloningsmedaljer. — Biblioteket. — Gonstitiitio 
cpidemica. — Mikroskop. — Ärestod. — Anatomiska arbeten af Lvscuka 
och Hbnle. — Trithiner. — Mjeltbrand. 

= Ordföranden halsade Frih. v. Duben, som nyligen åter- 
vändt från en vetenskaplig utländsk resa, välkommen till fäder- 
neslandet. 

= Med åberopande af reglementet för prisfonden § 12 
föreslog Hr Rossander författarne af åtskilliga under sednare 
år utkomna svenska medicinska originaluppsatser till erhållande 
vid den instundande h(Jgtidsdagen af Svenska Läkaresällskapets 
mmekularmedalj i Mfver med författarens namn ingraveradt 
och anmärkte Hr B. tillika det förhållande, att dylika hedrande, 
men föga kostsamma utmärkelsetecken, som tvifvelsutan kunnat 
tilldelas flera arbeten, dock hitintills allt sedan prisfondens stif- 
tande år 1858, ej till utdelning ifrågakommit. 

Fårhandlingar 1865. 1** 



210 



Sekreteraren uppläste den ifrågavarande §:n, enligt hvilken 
det skriftligt inlemnade förslaget remitterades till Sällskapets 
komité. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Bidrag till Sveriges officiela Statistik Helso- och Sjakvirden. 
Öfyerstyrelsens öfver Hospitalen underd. Berättelse for är 1863. 

— Nouveau Mémoire sur la Nature et le traitement de la Folie 
par le Dr Turch. Paris 1862. Gåfror af Generaldirektor Huss. 

— Badestedder i Schweitz og Frankrig der kunne trsede istedet for 
de Tydske af O. Bamo. Kjebenhavn 1865. Gäfva af (orfattaren. 

= Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
anmäldes af Hrr Bruzelius och Rossänder amannensen vid 
Serafimerlasarettets medicinska afdelning Med. Lic. Per Adolf 
Eneström. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 13 till och med Lördagen den 19 Augusti 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva 20 fall blifrit 
anmälda. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 14 läkare): 



Febrifl typhoides 2. 

Diphtheria 2, 

Fertussis 2. 

Cholerina 5. 

Dysenterift 2. 

Diarrhoea 61. 

Febris intermittens . . 4. 

Variol». Varioloidea 1. 

Varicellae 1. 

Searlatina 15. 

Delirimn tremens.... 1. 



PlenritiB 

Febris gastr. simplex 
Gastritis. Enteritis . . 

Colitis 

Rhe^matismus aeatns 

Erysipelas 

Rheam. recens afebril. 
Intox. e veneno veget. 

Samma 165. 



Syphilis 2. 

Gonorrboea 2. 

Nearalgia 5. 

CoDJanctivitis 5. 

Otitis 4. 

Ang. tons. & faocinm 19. 

Fericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis .... 2. 

Bronch. Cat. bronch. 8. 

Bronchitis capillaris. 1. 

Pneumonia 1. 

2. A hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serafimer-lasar ettet: sjukantalet den 19 Aug. 197, hvaraf 110 
pft afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 
3, delirium tremens 2, febris typhoides 2, searlatina 1, eiythema 
nodosum 1, angina tonsillaris 1. 

På ÅUmdnna Garnisons-ejukhuaet: sjukantalet den 19 Aug. 118, 
hvaraf 43 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gonorrhoea 6, syphilis 3, febris typhoides 2, diarrhoea 2, pneumonia 
2, febris intermittens 1, searlatina 1, neuralgia 1, keratitis 1, ery- 
sipelas 1. 

På Provisoriska sjukftuset: sjukantalet den 19 Ang. 151, hvaraf 
106 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 13, febris ty- 
phoides 3, pneumonia 3, diarrhoea 2, delirium tremens 2, syphilis 2, 
nephritis 2, dysenteria 1, gastritis 1, eiysipelas 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 9, diarrhoea 4, conjunctivitis 
1, bronchitis capillaris 1, ecthyma febrile 1. — FolikUniken: diar- 
rhoea 5, bronchitis 3, pleuritis 2, pneumonia 2, diphtheria 1, con- 
junctivitis 1, otitis 1, zona 1, furunculus 1. 



211 

På Bam^'ukhu8et: sjukantalet den 19 Aug. 55; inkomne änder 
veckan: conjunctivitis 2, angina membranacea 1, febris intermittens 

I, angina parotidea 1, scarlatina 1, pneumonia 1, pleuritis 1. 

På Albnårma Bambördsfmaei: antalet vårdade qvinnor 9; febria 
pnerperalis 1. 

På FromsoriBka Bambördshuset: antalet yårdade qvinnor 8; 
parametritis 2. 

På Diakoniss-sftdchuset: sjukantalet den 19 Aug. 29; endast fall 
af kroniska sjukdomar hafva under veckan inkommit. 

På Stockhobna stads och läns Kurhus: sjukantalet den 19 Aug. 
166, hvaraf 145 från staden och 21 från länet; inkomne: syphilis 
27, gonorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): 
diarrboea 68, scarlatina 17, febris intermittens 11, angina tonsillaris 

II, rheumatisrous acutus 9, febris gastrica simplex 9, variolae 6, 
pneumonia 4, cholera nostras 2, dysenteria 2, otitis 2, pleuritis 2, 
gastritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-tnråUmngen: diarrboea 3, bronchitis 3, pleu* 
ritis 1, furunculus 1. 

= Constitutio epideroica under yeckan från och med Sondagen 
den 20 till ocli med Lordagen den 26 Augusti 1865: 
Sjukligbeten obetydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 1 2 läkare) : 

Febris typhoides ... . 1. Gonorrhoea 6. Pleuritis 3. 

Dtpbtheria 2. Meningitis cerebralis 1. Febris gastr. simplex 14. 

Pertnssis B.JNeuralgia 2. Peritonitis 1. 

Cholera nostras 1. 1 Conjunctivitis 6. 

Cholcrina 8. Otitis 2. 



Nephritis 2. 

Metritis 2. 

Rheamatismas acotns 3. 

Erysipclas 2. 

Samma 145. 



Dysenterta 3. Ang. tons. & faDoiom 23. 

Diarrboea 28. Laryngo-tracheitis.... 5. 

Febris intermittens . . 4. Bronch. Cat. bronch. 6. 

Scarlatina 7. 1 Bronchitis capillsris. 2. 

Syphilis 2.|Pneumonia 3. 

2. A hufyudstadens sjukvärdsanstalter: 

På Serafimer-lasar ettet: sjukanlalet den 26 Aug. 205, bvaraf 121 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris ty- 
phoides 7, febris intermittens 4, diarrboea 2, scarlatina 1, delirium 
tremens 1, angina tonsillaris 1, broncbitis 1, icterus 1, metritis 1, 
rbeuraatismus acutus 1. 

På Ålimdnna Qarnisons-^ukhuset: sjukantalet den 26 Aug. 118, 
hvaraf 43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 7, colitis 
2, febris typhoides 1, morbilli 1, gonorrhoea 1, bronchitis 1, pleu- 
ritis 1, typblitis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 26 Aug. 161, hvaraf 
104 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: va- 
riolffi 9, diarrboea 8, febris typhoides 3, dysenteria 3, delirium tre- 
mens 3, pneumonia 2, scarlatina 1, meningitis cerebralis 1, perito- 
nitis 1, intoxicatio c. nitroglycerino 1. 



212 

På AUmänna Barnhuset: diarrlMBa 12, bronehitifl 4, nepkritis 2, 
conjaneiifitis parulenta 1, pcnftonitis 1, erytheiDA fag^x 1. — 
PoUklinikm: diarrhoea 4, conjunctivitis 4, diphtheria 1, angina toa- 
•illaris 1, broBobitis 1, poeumonia 1, pleuritia 1, febris gastrica 
simplex 1, erysipelas 1. 

På Barnsjukhuset: ajiikantalet den 26 Äug. 52; inkomne under 
veckan: meningitis cerebralis 1, pneumonia 1, peritonitis 1, nephritb 1. 

På Allmätma Barnbårdshuset: antalet vårdade 12. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 3 ; pBrametritis 1. 

På Diokoniss-^uidiustt: ajukantalet den 26 Aug. 29; endast fall 
af kroniska sjukdomar kafva under veckan inkommit. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 26 Ang. 
162, bvaraf 141 från staden ocb 21 från länet; inkomne: sypbilis 
16, gonorrhosa 11. 

= Frih. V. DuBEN förevisade ett af Nachet i Paris fSr- 
färdigadt mikroskop af nyaste konstruktion och atraärkt skärpa 
samt fastade appmärksamheten på en vid detta mikroskop ap- 
plicerad s. k. )>Revolyer» för apterande af linserna samt en sär- 
skild apparat för stereoskopiskt seende. — Åtskilliga mikrosko- 
piska preparater inlades för att ådagalägga instrumentets ut- 
märkta beskaffenhet. 

= Vidare anmälde Frih. v. Duben den nu pågående sub- 
skriptionen för upprättandet af en ärestod öfver framlidne Pro- 
fessor ScHRCEDER VAN DER KoLK, hvartill den aflidnes talrika 
vänner och lärjungar i skiljda länder redan bidragit med betyd- 
liga summor. — De närmaste vännerna hade emellertid redan 
un på kyrkogården i Utrecht låtit resa en storartad och särdeles 
vacker minnesvård. En plansch öfver detta monument förevisades. 

= Frih. v. DÖBEN anmälde slutligen följande nyare ana- 
tomiska arbeten: 

1) LuscHKA. Die Anatomie des Menschen. 2:ter Band. 
2:te Abilieilung. Dos Becken. 

Liksom i de föregående delarne utmärker sig texten (or utmärkt 
reda och klarhet. — Bland resultaten af nyare forskntng^nr må om* 
näranas undersökningarne ora den hittills relativt obekanta Glandula 
coccygea, pä hvilken Professor A. Retzius och Hr Gyllknskjöld 
redan for flera år tillbaka fästat Sällskapets uppmärksam lie t Kör- 
teln, som förekommer normalt hos båda könen och vid hvarje ft1der« 
har sin piats omedelbart framför spetsen af stjertbenet, är vonlig«& 
af en mindre Ärts storlek och eger lydliga glauduläi-a dementer, 
emellan hvilka för ett så litet organ särdeles talrika arterer och vener 
löpa jemte ett tätt nät af nervtrådar. Slutgrtnen af A. sacralis 
bildar stjelken på hvilken organet befinnes upphängdt Öfver ghm- 
delns funktionela betydelse kan for närvarande endast hypoteser frän* 



213 

ställas. Men i patologiskt häMeeode erbjsder den ett ej ringa intcesae, 
emedan den spelar en vigtig rol vid den af J. S. Simpson beskrifoa 
Coee^fodtfmen eller neuralgi i stjertbensregionen, samt genom eyst- 
de^neration ger upphof till de hittills så gåtlika »Hygromata cytäca 
peréneaUa», hvilket förhållande af Braunes ') och Hbschls*') under- 
aokniogar biifvit bestämdt koastateradt. — £b annan patologidc 
egendomlighet är ansvällningen ooh den fortfarande permeMlitåUn 
^ Urackus eller Ligamenium misperuorium vesica ända in i den mest 
fraasskridna ålder. Dylika fall ha äfven hårstädes förekommit och 
Uifvk diagnosticerade samt gifvit sig tillkänna genom en fluktuerande 
SFvlst, öppnande sig i nafveln, hvarigenom en urinblandad massa 
ntgjatit sig. — De i texten förekommande fignrerna, samtligen teck- 
nade efter fotografier af i författarens samling befintliga preparater, 
äro Tftl utförda, men kunna dock ej mäta sig med de föregående 
delarnes, af den anledning, att den då använda OTanligt skickliga 
tradsnidaren aflidit. 

2) HenIjE. Handbueh der systemcUischen Anatomie de» 
Mentehen; 2zter Band Eingeumddehre. 2 de Lieferwig Ham 
tmd Gesehleektgapparat. 

Liksom de båda föregående tomerna utmärker sig denna del 
for sin ovanliga noggrannhet i såväl hufvudsak som bisak. Redo- 
görelse leronas för en mängd nya fynd och undersökningar. Bland 
annat särdeles i detalj gående om oviducten och fanMemas förhål- 
lande au ägget, af stort intresse i fyaiologiskt hänseende, samt om 
fywrameå mikroskopiska byggnad, hvaroro Henle, som bekant är, hyser 
egna åsigter, som bland de tyska anatomema väckt häftig opposition. 
Arbetet, som ar ovanligt soignöst utfördt, såväl till text som plan- 
sober, har dock det fel att utkomma så långsamt att endast 3 band 
medhunnits sedan 1840-taIet. 

= Sekreteraren meddelade nr Skara Yeterinarinrättnings 
tidskrift. Augustihäftet, en uppsats af Hr N. E. Forsell rö- 
raode trichiHtr i råttor: 

I afsigt att få utrönt hvariMn svinen erhålla trichiner hafva 
mikroskopiska undersökningar på de djur, som vanligen ingå i svi- 
nens föda, under innevarande sommar ofta biifvit verkställda. Det 
har härunder och nyligen biifvit uppdagad t att trichiner allmänt före- 
komma i råttor. Af 5 sådana djur (Mus decumanus), som biifvit 
undersökta, fnnnos trichiner i 4 och till ett oerhördt stort antaL 

Han torde anmärka att dessa råttor möjligen erhållit trichin- 
haltig föda från de djur, som hår på platsen biifvit till utfodrings- 
försök anvinde (igelkottar, kaniner etc.) och att trichiner icke an- 



*) Die DoppelbfldoDger ond angeborenen Oeichwuhte der Kreosbeingegead. 

Leipsig 1862. 
**) Hjrpertrophie der Lnschks*8chen Drnie. Oesterreichiiche Zeitschrift fär 

pnktiselM Bsflknads. 1860. N:e 14. 



214 

träffas i andra råttor än dem yid försöksanstalten. Men detta kan 
desto mindre vara förhällandet, som utfodringen, h vilken alltid Terk- 
ställts af undertecknad, städse skett med den försigtigbet, att intet 
af den trichinhaltiga födan kunnat komma råttor tili del, utom det 
att 2 af de med tricbiner bebäflade råttome blifvit funne på tem- 
ligen stort afstånd från försöksstället — den ena vid ett garfveri, 
den andra vid ett torp ^ mil utom staden — hvareraot bland de 
3, som voro fångade har på stället, en befanns fullkomligt trichinfrL 

Det är således bögst sannolikt att tricbiner äro en hos råttor 
ganska vanlig företeelse och att det är genom förtärandet af råttor 
— hvilka vanligen i stor mängd ha sitt tillhåll i svinhus — som 
svinen erhålla sin inqvartering af tricbiner, ty i metmask, sniglar, 
tomdyflar etc. som ansetts innehålla fröet till dessa snyltgäster har 
jag icke funnit minsta spår dertill. Ett ytterligare skäl till anta- 
gandet att tricbiner allmänt förekomma hos råttor torde finnas i den 
omständigheten att kattor stundom angripas af sjukdomstecken som 
tyda på trichinförgiftning. Förliden höst och vinter visade sig en 
sådan åkomma på kattorne i Skaratrakten, farsotartad. Symtomerna 
voro: afmagring och häftig diarré, som vanligen slutade med döden. 
I många bus utdogo kattorne helt och hållet. Då trichinundersök- 
ningar på den tiden icke voro »på modet» blefvo emellertid de döda 
djuren icke mikroskopiskt undersökta och sedan upptäckten af tri- 
cbiner i råttor blifvit gjord, har icke tillfälle till undersökningar af 
köttet hos döda kattor yppnt sig. 

Sannolikt äro tricbiner, likasom mask på krusbärsbuskar, all- 
männa vissa år på vissa ställen, under det att de pä andra tider och 
orter ej förekomma. I så fall är det förklarligt huru tricbiner kunna 
finnas bland råttor utan att hela kattslägtet dött ut. 

Vidare om de vid ofvannämnda veterinärinstitut gjorda 
irichimdfodringsförsöh : 

Dessa försök hade anställts å sex stacken igelkottar, som er- 
höllo tricbinbaltig föda och alla dogo efter en utfodringstid, varie- 
rande mellan 30 och 52 dagar. Vid obduktion af de ifrågavarande 
djuren b^unnos de alla behäftade med såväl tarm- som muskeltri- 
chiner i oerbördt stort antal. — Afven en uggla underkastades samma 
utfodring och dog efter 3 dygn. 1 de serösa hinnorna förekommo 
här talrika, i klara hylsor inneslutna, trichinlika trädmaskar, som 
dock voro af annan art an den vanliga och måste ba funnits hos 
djuret innan utfodringen. Igelkottar, som fingo förtara ugglans kött 
företedde efler döden talrika tricbiner af samma species, som äfven 
hos dem endast inqvarterat sig i de serösa hinnorna i tarmkanalen. 

De nu gjorda utfodringsförsöken ansåg Hr Forsell ha gifvit 
tillfölle till följande iakttagelser: 

Att förtärandet af tricbinhaltigt kött nästan ofelbart öfverflyttar 
tricbiner på den varelse som förtäit detsamma. 

Att af de djur, som till dessa försök blifvit använde, alla, så- 
som det vill synas tillfölje af trichinförgiftningen, tillsatt lifvet. 



216 

Att åfven djar med utmärkt kraftiga dij^tionsorganer — igel- 
kotten smälter både hår och ben i den förtärda födan — icke kunna 
befria sig från de i tarmkanalen inkomne trichinema, som derstädes 
i hundratusental foröka sig, samt därefter genomborra tarmarne för 
att inqrartera sig f5r deras i allmänhet öfriga lifstid i musklerna. 
Att trichinhaltigt fläsk, som varit saltadt och rökt under mera 
än ^ års tid, befunnits lika sroittosamt som köttet efter nyligen dö- 
dade trichinsjuka djur och att h varken förruttnelse af det kött hvari 
trichinerna finnas, eller sudant kötts sockring, saltning eller torkning 
kunnat tillintetgöra dess skadligbet såsom föda, samt 

Att äfven andra trichinartade maskar än trichina spiralis kunna, 
likasom dessa» med rå kötlföda insmugglas i kroppen der de sedan 
aannolikt för alltid qvarblifva till skada för lifvet och helsan. 

Det ar således rådligast att aldrig förtära köttmat, som icke 
blifvit kokt eller stekt eller åtminstone blifvit af sakkunnig person 
mikroskopiskt undersökt och befunnen trichinfri. 

I fråga om trichinernas inflytande på belsan och lifvet hos de 
varelser, som med desamma äro behäftade, har man anmärkt, att då 
trichiner kunna förekomma i stor mängd både hos menniskor och 
djur utan att de deraf tillsatt lifvet, så måste trichinerna icke vara 
aå lifsfarliga som man å andra sidan velat påstå. Härtill måste 
sraras, att observationerna öfver trichinförgiftningar allt för tydligt 
ådagalagt de senares skadlighet och att muskelsystemets inqvartering 
af hundra tusendetals lefvande maskar, som vegetera på det förras 
bekostnad af anatomiskt-fysiologiska skäl omöjligen kan vara för hel- 
aan och lifvet likgiltig. De talrika dödsfallen förlidet år bland men- 
niskor i Tyskland tillfölje af förtärandet af trichinhaltigt fläsk (73 
dödsfall bland 86 sjuka) utgöra härför ett talande bevis. — Att så- 
väl menniskor som djur kunna fördraga ett visst antal trichiner utan 
att dö eller synas sjuka deraf är lika naturligt som att de kunna 
lefva efter förtärandet af ett mindre qvantum arsenik. Naturens mot- 
ståndskraft mot skadliga inflytelser gör sig naturligtvis äfven gällande 
emot trichiner, och först när dessa senare finnas i för stor mängd, 
blir motståndskraften vanmäktig. Att äfven svinen fått tillsätta lif- 
vet genom trichinförgiftning är mer än sannolikt, ehuru man ännu 
h&röfver saknar tillräckliga observationer. Hvad som deremot ar med 
visshet k&ndt är, att hos intet af våra husdjur är dödligheten så stor, 
i förhållande till antalet, som bland svinen. Det är ganska troligt 
att detta förhållande står i sammanhang med trichinernas ofta före- 
kommande bos dessa djur. 

Hr Sandahl O. meddelade proceduren och köttberedningen 
vid de ifrågavarande utfodringsförsöken och Hr v. Duben er- 
inrade om att de vunna resultaten angående trichiner hos råttor 
öfverenastämde med dem som af Tudichum uppgifvits. — 
Trichinernas borrningar i de voluntära musklerna och deras 
återfinnande t. ex. i M. stapedius i örat, der Henle funnit dem, 
tarfva ännu mera utredning och förklaring. 



216 

= Hr Sandahl O., som särdeles lofordade den ofvan 
dterade Skara YeterinftrinrättniDgs Tidskrift, säsom ofta inne- 
hållande artiklar af stort intresse, anförde ytterligare ur den- 
samma följande om mjeltbrandens smiUbarhet: 

Då för några år sedan mjeltbrand utbröt i trakten af Falköping, 
befanns vid den undersökning, som på grund af vederbörandes för- 
ordnande anställdes, anledningen till sjukdomens uppkomst ooh sprid- 
ning vara följande: 

På den egendom, der ^ukdomen föi-st yppade sig, hade året 
fout en häst hastigt dött ute på bete af obekant sjukdom ooh biif- 
vit så ytligt ncdgräfd i en beteshage att en del af extremitetema 
voro synbara. Några månader derefter såldes egendomen ooh då åui 
nye egaren, som var okunnig om den döda hästens nedgräfning i 
beteshagen, följande sommaren ditslnppte sina hästar, utbröt mjelt* 
brand och dödade 3 st. af dem. Innan sjukdomen blifvit märkbar 
skulle en af hästarne begagnas på en resa till Falköping, men den 
sjuknade på vägen och dog ^ mil från staden. Vid det döda dju- 
rets boHskaffande från den allmänna landsvägen voro 2:ne bönder 
behjelplige, som kommit åkande med hvar sin häst, och dessa fingo 
dyrt plikta för sin hjelpsamhet, emedan de mistade icke allenast sina 
2 på resan medhafde hästar, utan äfven 2 hemmavarande, som blefvo 
smittade af sina hemkomna stallbröder eller husbönder. Hg, 

Den 5 September, 

lYiohiner. — Hr Enisteöm ledamot. — Biblioteket. — Constitntio epidemioa. 
— Aachen er-vatten. — Nitroglycerin. 

= Vid protokolljusteringen anmärkte Hr Key med anled- 
ning af de vid förra sammankomsten refererade uppsatserna af 
Lektor Forssell följande: 

Som jag ej var i Sällskapet närvarande då Hr Forssells båda 
uppstttser om »Trichiner i råttor» och »Trichinutfodringsförsök» refe- 
rerades ooh jag af protokollet finner att de teraligen fullständigt 
komma att i Hygiea intagas, så utbeder jag mig att nu få und^ 
kasta dem en liten granskning» hvilken jag anser alldeles nödvändig 
på det ej en del i dem uttalade mindre rigtiga satser måtte åstad- 
komma ytterligare förvillelse i en frfiga, som så intressei-ar den stora 
allmänheten, och i hvilken åtminstone vetenskapsmännen alltid borde 
yttra sig fullkomligt exakt. 

Hvad den första uppsatsen eller »Trichiner i råttor» beträffar, 
så säger Hr Forssell deri att han nyligen uppdagat det Irichiner 
allmänt förekomma i råttor. Af fem sådana djur, som blifvit under- 
sökta, befunnes 4 behäftade med trichioer. Det förefaller mig under- 
ligt att ett sådant meddelande göres, utan att med ett ord omnämnesr 
huruvida man på andra håll sökt trichiuer hos råttor, eller om desse 
ens varit misstänkta för att meddela sådana åt svinen. Det ser af 
uppsatsen ut, som frågan om trichiner hos råttor här förekom för 
första gången. 



Detta ir dook UngtifråD förfaålUndet. Eo liten kistorisk öfvw* 
blick skall viaa att, om Hr Forssells bkttagelse år fullt rigti^* den 
ifren ar af stort intresse, men p& samma gån[( att man måste mot- 
tag meddelandet med en viss försigti^het och framförallt att nya 
beris fordras, dels for att det yerkligen varit tiichina spiralis som 
Hr Fonsell observerat, dels for att råttorna i så fnll ej kunnat in- 
tieieFas af det tricbinhaltiga kött, hyarmed Hr Forssell experimenterat 
å andra djur. 

Såaom bekant trodde man for kort tid sedan att trichiner for* 
atom hos menniskorna och svinen åfven blifvit funna hos en stor 
mmngd andra djur, såsom kråkor, kajor, uglor, hökar, mullvadar, 
grodor, maskar etc, ja afven hos fiskar, och då man sAg huru lätt 
råttor vid fodringsforsök inficierades, tog man for af gjord t att de 
SLfveo i naturen, der de ofta borde påtr&fla trichinhaltig föda, inficie- 
rades och länge hafva just de varit starkt misstänkta f5r att vara 
hafvndkällan for svinens infektion. Det var hufvudsakligen Hbrbst 
som bidrog till foreställningen om trichinemas stora utbrednini^ bland 
djuren, derigenom att han vid sinn experimenter och undersökningar 
ej gjorde noggranna sliitcts- och art-bestämningar, utan upptog såsom 
tnchina spiralis flera olika ala^s små rundmeskar, hvilka hos åtskil- 
liga djur forefinnat dels i fritt dels i inkapsladt tillstånd. Först på 
sednaste tiden har man kommit underfund med det stora misstaget 
oeh att trichina spiralis hitintills blott med säkerhet är funnen hos 
menniakor, svin och kattor. 

Jag vill anföra några exempel. I mullvadar fann Herbst tri- 
ckiner utomordentligt ofta, ja nästan i hvarje. Fibblbr har emeller- 
tid na visat att den i dem forekommande masken ej är någon 
trichina spiralis och fodringar af kaniner medförde ej infektion. I 
ofod muskler finnes en liten nematod uti sjclfva muskel trAdame, som 
mycket liknsr en trichina, men dock är en helt annan mask, h vilken 
Ebbeth benämnt Myoryctes. Max Lanobnbbck trodde sig funnit 
triehiner i våra vanliga metmaskar och ville i dem söka källan for 
svinens infektion. Detta syntes sprida mycket ljus of ver trichinernas 
lif i naturen, men när man såg lite närmare efter befanns det att 
de ifrågavarande små parasitmaskarna voro anffuiUula-HTter, som når 
metmaskarna dö och f^rmttna blifva fria, h varefter de, utan att ö(- 
vergå i andra djur, i fritt tillstånd uppnå könsmognad. Afven hvit- 
betor blefvo misstänkta for att vara trichinkolportörer, sedan Schaght 
beskrifvit en inkapslad trichinlik mask, som lefde på deras rötter, 
men äfven denna mask var en anguillula. 

I en nyligen olTtmtliggjord uppsats (Zur Trichinenlehre» Virchows 
Arch. Bd xxxjj Heft. 3.) säger Yirchow att trichinemas naturliga 
forekommande är med vetenskaplig visshet blott konstateradt hos 
menniskor och svin. Med stöd deraf aaser han det sannolikaste vara, 
att svinen inficieras genom exkrementer af menniskor, hvilka under 
några veckor efter förtärandet af trichiuhaltigt svinkött ännu hafva 
med uttöm ningarne afgående drägtiga tirmtrichiner. Hela kedjan for 
trichinemas vandringar skulle sålunda blott vara den: att menniskorna 
fingo trichiner af svinkött, och svinen inficierades af de menakliga 



218 

exkreroenterna. Denna Yirchows hypotes synes mig vara alltför vi- 
gad, isynnerhet då Pagbnstbchsrs experimenter, si&som jag förut i 
Sällskapet meddelat, ledt till det resultatet, att tarmtrichiner svårli- 
gen kunna inficiera de djur, sum förtära dem. Försigginge svinens 
infektion på sått Virchow anser sannolikast, så hade man i profylak- 
tiskt hänseende blott att hindra svinen från att förtära mennisko- 
exkrementer. Att trichinernas förekommande ej är så inskränkt be- 
visas dessutom deraf att de med all säkerhet äfven blifvit funna i kattor, 
såsom Virchow i ett sednare häfte af sitt Ärehiv äfven medgifvit. 
Denna sednare omständighet synes mig mycket tala för trichinernas 
förekommande äfven hos råttorna. Emellertid har, trots flitigt sökande, 
trichiner förut ej i dem blifvit funna. Pagenstecher, som härmed 
mycket sysselsatt sig, fick negativt resultat. Väl f&ngades på hospi- 
talet i Heidelberg en med trichiner behäftad råtta, men hon kunde 
haft tillträde till en utkastad trichiniserad död kanin. MosLsa un- 
dersökte särskildt en stor mängd råttor från duedlinburg der upp- 
repade trichinepidemier förekommit, men ingen var trichinhaltig. I 
Mariestad undersökte Kandidat Blix förliden sommar en del råttor, 
hvilka äfven voro tricbinfria. 

Hr Forssells iakttagelser att 4 af 5 råttor, som han i Skara 
undersökt voro behäftade med trichiner skulle under sådana förhål- 
landen vara af största såväl teoretiska som praktiska intresse, men 
då så många, äfven utmärkta vetenskapsmän förut misstagit sig på 
de hos en mängd djur såsom parasiter förekommande små rundmaskar 
af andra slägten och arter, sa anser jag mig ännu från vetenskaplig 
ståndpunkt böra hysa tvifvel om diagnosens rigtighet, tills jag an- 
tingen genom en af Hr Forssell lemnad anatomisk beskrifning, eller 
genom egna undersökningar af. materialet blifvit öfvertygad om mot- 
satsen, på samma gång som det blifvit till fullo ådagalagt att råt- 
torna omöjligen kunnat iuficieras af det till försöks anställande an- 
vända köttet, eller af de under ezperimenterna döda igelkottarne. 
Äfven i sednare hänseendet synes Hr Forssells gjorda meddelande ej 
vara fullt tillfredsställande. För egen del är jag emellertid mycket 
benägen att anse råttorna såsom en hufvud källa för svinens infek- 
tion och skulle blifva särdeles tillfredsställd om de ofvan angifna 
anledningarne till tvifvel om rigtigheten af Hr Forssells iakttagelser 
blefve undanröjda. 

Af en bngare på söder, som i somras sändt ett trichinhaltigt 
svin till en af de härvnraiide Undersöknin (^^sbyråerna, erhöll jag löfle 
att han skulle i svinhusen fångn och tillsända mig råttor. Blott 
en enda sådan har jag erhållit. För någon tid sedan erhöll jag dock 
förnyadt löfte härom af såväl denne, som af en annan bagare, som 
äfvenledes låtit undersöka ett med trichiner behäftndt svin. Jag 
hoppas derföre att snart kunna få ett stort material för undersök- 
ningar, hvars resultat jng framdeles hur vill meddela. 

Rörande den andra uppsatsen eller »Trichimd/odrinffs/öraök» vill 
jag till en början anmärka att det förhållandet, att vissa djur, som 
äta trichinhaltigt kött, sjelfva få trichiner är, såsom hvar man vet, 



219 

genom en stor mingd experimenter till fullo ådagalagdt for flera 
år sedan. Det förundrar mig redan derföre något att 6 fodringa- 
för9Ök med igelkottar, hvilka ej lemnat tilirälle till någon ny iakt^ 
tagelae blifvit i en särskild uppsats offentliggjord. De många an- 
ledningar till anmärkningar, som denna uppsats för öfrigt innehåller» 
synas antyda att författaren varit i saknad af nödig litteratur, och 
håruti må väl äfven en förklaring finnas för att han ej riktat upp- 
märksamheten på de frågor, som ännu äro obesvarade och som af 
fortsatta experimenter vänta sin lösning. 

Hr Forssell säger att han fodrat 6 igelkottar och en uggla med 
trichinhaltigt kött, och alt vid obduktionen alla de ifrågavarande 
djuren befunnits behäftade med trichiner. Man skulle häraf vid första 
påseendet kunna tro, att äfven experimentet nied uglan lyckats, 
hvilket vore af intresse, ty ännu har det aldrig lyckats ntt trichini- 
sera någon fogel. Ugglan dog emellertid på tredje dygn<^t, och så- 
lunda på en tid då tarmtricbinema ännu omöjligen hunnit framföda 
en enda unge, och ännu mindre någon sådan kunnat hinna ut på 
vandring. Författaren upplyser äfven sjelf på nästa sida, att de hos 
ugglan funna maskarna lågo i klara hylsor inneslutna i kaviteternas 
serösa hinnor, men ej i köttet, hvarförutom de äfven i andra hän- 
seenden voro olika trichiner. Författaren anser derföre sjelf att dessa 
maskar tillhörde »ett annat species — eller om man sä vill genus» 
och »måste hafva funnits hos djuret före utfodringen.» Denna med- 
förde sålunda för ugglan intet resultat. Hvad den här funna masken 
beträffar, har den säkerligen ej alls varit någon trichina, och förmod- 
ligen var det samma slags mask som Hcrbst för länge sedan äfven 
funnit i peritoneum hos ugglan, och som han felaktigt antog vara 
trichina spiralis. Författaren säger att den döda ugglan användes till 
2:ne Igelkottars utfodring och att de »serösa hinnor, som hos dessa 
djur bekläda bukkavitetens inelfvor, efter döden varit rikligt inqvar- 
terade med sådana uggletrichiner hvilka sdbmda befwmiU lika smitta 
jfomma 9om flåsktrichinema.» Till denna slutsats berättigar ej två 
experimenter på en enda djurart. Under förutsättning att igelkot- 
tarne ej före fodringen vore behäftade med de ifrågavarande rnaskarne 
må författaren hafva visat att de s. k. uggle-trichinornn kunna genom 
fodring inficiera igelkottar, och detta kan vara rätt intressant i och 
för sig, men deraf följer alldeles icke att de kunna inficiera andra 
djur. Det är sannolikt att de kunna inficiera många, men huru 
många och hvilka, detta måste experimenter visa. Deras förekom- 
mande kan vara ytterst inskränkt i naturen. I en så ömtålig fråga 
som den om trichinerna måste man vara försigtig och ej gifva an- 
ledningar till onödig oro. 

Författaren säger om de i igelkottame observerade tarm trichi- 
nerna, att de natundom varit större men i allmänhet mindre än de 
inkapslade maskarne.» Detta måste bero på något misstag. De tarm- 
trichiner, som varit mindre än muskeltrichiner knn ej hafva varit 
trichiner; ty den saken är alldeles säker att muskeltrichinerna då de 
förtäras af ett djur betydligt tillväxa i dettas tarmkanal och utbildas 
till könsmogna individer. Någon förminskning är under sådana för^ 



22e 

båilanden omöjli||^. Små embryoDer kan det ej heller hafva varit, 
if de aro då de lemna tarmkanalen så ofullstaadigt utvecklade och 
dl jtterst små att de ej kunna förvezlaa med tarmtrichiner. 

Författaren säger att de af honom gjorda utfodrin^loivokea 
gifrit tillfälle till en del iakttagelser, som han framställer i några 
korta allmänna satser. Dessa lida hafvodsakligen af det felet att 
författaren gjort en enstaka iakttagelse till allmän regel, och afiknda 
gått långt utöfver och på sidan om de resultater, som såväl hans 
«om andras erfarenhet och experimenter medgifva. 

Sålanda tror sig författaren, på grund af sina forsok å sex igel- 
kottar kunna säga: »AU förtärandet af tHchinkaUigi kött nästan o/et- 
hart öfoerftjfttar trichiner på den varelse som förtärt äetsammaM 8å 
är emellertid ingalunda forhållandet och detta är ytterst vigtigt att 
framhålla. Fog] ar synes t. ex. ej alls kunna trichiniseras, åtminstone 
hafva hittills alla försök i denna rigtning lyckligtvis slagit fel. För- 
utom med våra vanliga tama foglar, såsom höns, gäss, ankor, dufvoff 
etc. har man experimenterat på en mängd andra med samma nega- 
tiva resultat. Väl hafva tarmtrichiner bos en del utvecklats, men 
de hafva snart afgått från djuren och någon invandring af embryoner, 
eller hvilket är detsamma, någon trichininfektion har aldrig inträffat. 
För öfrigt inficieras olika diur i hög grad olika lätt. Hunden t. ex. 
ehuru köttätande, fSr sällan muskeltrichiuer. Virchow har under sina 
talrika försök aldrig lyckats iufioiera någon hund. Alla glires synas 
deremot med lätthet kunna trichiniseras. Med kaniner t. ex. miss- 
lyckas ej gerna ett dylikt försök enligt hvad erfarenheten såväl an- 
norstädes som här visat. Med rurainautia hafva forsöken hittills i 
allmänhet misslyckats. Något fullvext nötkreatur bar aldrig ännu 
blifvit trichiniseradt, men det har dock lyckats Fagenstecher att få 
en ung kalf behäftad med muskeltricliincr, och Fiedler att trichini* 
aera ett får. För ett par månader sedau öfverlemnade jag ea tri- 
^shiuiserad igelkott till härvarande veterinärinrättning med förfrågan 
om man ej der skulle vilja experimentera å ruminantta, hvartill jag 
•aknade tillgång. Enligt hvad Professor Sjöstedt meddelat, lyckades 
infektionen hos såväl en get aom ett får, hvilket är af synnerligt 
intresse. Om sålunda ruroinantia äfven kunna få muskeltrichiuer så 
4ynes detta dock ske med ej så liten svårighet, och om ett ulbildadt 
nötkreatur kan trichiniseras vet man ej ännu. 

Författaren säger vidare: »Att trichinhaltigt Jläsk, som varit soL- 
iadi och rökt under mera än ett hälft års tid, be/unmts Uka smitlo^ 
^aauU som köttet efter nyligen dödade trickin^uka djur och att hviårken 
förruttnelse af det kött hvari tricMnerna finnas eller sådant kötts aodb- 
Ttng, saltning eUer torkning kunnat tillintetgöra dess skwUighH såsom 
Jödain» Denna sats är vilseledande. Ur Forssell kunde blott suga 
att den grad af t. ex. saltning etc., som hans kött varit underkastadt 
ej varit tillräcklig att döda trichinerna, men det ser dock ut aom 
Hr Forssell ville frånkänna aaltningen i allmänhet dödande förmåga. 
Det är dock lyckligtvis genom experimenter visadt att en grundlig 
och långvarig insaltning just är ett af de bästa medlen att tiUiotet- 
göm våra ifrågavarande parasiters lif. Fubstbmbbbo fann dam vid 



Bl 

ett experiment retkn afdöda på 10:de dagen, hvilket dock efter hvad 
andra fonök viaadt ej kan betraktas såsom regel. Haubnbh antafcer 
att 3 veckors grundlig saltning skulle vara betryggonde. Intorkning 
lynes äfven, enligt hvnd flera experimenter gifva vid handen, verka 
dödande på trichinerna, men den måste då vara grundlig. Att dor- 
emot en fullst&ndig förruttnelse af trichinhaltigt kött ej medför de 
inneslutna trichinernas död är äfven förut genom försök utrönt 
Mycket synes trichinernas resistensförmåga mot vissa agentier såsom 
t. ex. koksalt bero på graden af dcrns kapslars utveckling, hvarai 
desaas större eller mindre skyddande förmåga är betingad. 

Till sist uttiilar författaren den satsen: »Att åfven andra trickm" 
artade maskar än trichiaa spiralis kunna liksom dessa, med rå köU- 
föda insmugglas i kroppen, der de sedan sannolikt för alltid qvar- 
bli/va till skada för li/oet och helsan.» Deimn snts är egnad att långt 
utöfyer hvad erfarenheten bjuder injaga skrock för allt hvad köttmat 
heter, och den är har grundad på blott den observationen, att en 
trichinlik mask, som ej är någon trichin, finnes i de serösa hinnorna 
bos ugglnn och genom fodring kan iuficiera igelkottar. Vi böra vis- 
serligen ej äta serosn hinnor af ugglor, så mycket kan man saga, men 
det är ingalunda gifvet att om vi det gjorde vi skulle få så kallade 
«uggle-trichiner.» Det är enligt hvad i anmärkningarne till första 
uppsatsen blifvit framhållit allmänt kändt, att ilern slags små rund- 
maskar förekomma afven i musklerna, hos flera isynnerhet lägre djur, 
som ej ingå i vår föda, skulle vi nu gå i en ständig fruktan för 
dessa små maskar, hlefve vårt lif i naturen alltför ängsligt. Det är 
säkert ingen tilirällighet eller nyck som bestämdt menniskans urval 
af djur för sin föda; måhända ligger derför till grund en lång er- 
farenhet om skadlig inverkan af kött från de djur, som blifvit ut- 
gallrade. Moses' förbud mot förtärandet af svinkött hade högst 
SBDDotikt en dylik anledning. 

Vi böra kanske derföre ej förakta traditionen härutinnan; mcD 
n hora ej heller utan skäl uppjaga skräck för köttet af de djur, som 
▼i, i enlighet med traditionen, från naturen inhemta för vårt kök eller 
&f dem som blifvit våra husdjur och vår förnämsta näringskälla. 
Ingen iakttagelse föreligger, som kan ge oss anledning att frukta 
for trichiner eller trichinartade maskar hos något af de djur med 
bvars kött vi pläga föda oss mer än hos svinet; ej heller har hos 
mcnniskan någon annan trichinartad mask än trichiua spiralis någon- 
sin blifvit observerad. 

Af det anförda synes huru stor öfverdrift det äfven ligger uti 
den slutsats, soifi författaren tror sig kunna draga af sina iakttagelser 
nemligen: »Att det är rådligast att aldrig förtära köttmat som icke 
^fvit kokt eller stekt eller åtminstone bli/vit af sakkunnig person wt- 
f^nsh^skt widersökt och befunnen trichinfri.» ki de foglar vi äta 
sjnas vi för det första, enligt hvad hittills blifvit ådagalagt, ej be* 
böfva befara att få trichiner. 

De ruminantia som blifvit våra husdjur, kunna väl, fastän med 
s?årighet, trichiniseras, men ingen iakttagelse och ingen sannolikhet 
åligger för att de, såsom gräsätande djur, i naturen utan menni* 



222 

fikans afsigtliga mellankomst, förskaffa sig trichiner och vi böra der- 
före vara lugna f3r dem, åtminstone tills erfarenheten lärer oss nå- 
got annat. Jag vill ej tala om det oskick, sora understundom lärer 
bedrifvas, att servera kattor i stallet for harar. Kattorna skulle kunna 
gifva oss trichiner, men for harame hafva vi ännu ingen anledning 
att hysa fruktan. Att påyrka mikroskopisk undersökning af annat 
kött än svinkött är orimligt. 

Hr Forssell uppgifver att dödligheten bland menniskor i följd 
af trichiuinfektion är så stor att 73 dödsfall inträffa på 86 sjukdoms- 
fall. Denna sifferuppgift måste bero på något tryckfel, ty dödspro- 
centen har vid de olika epidemierna varit ojemforligt mycket lägre 
och varierat mellan blott 4 proc. och 24 proc. 

Yid slutet af sin uppsats framkastar Hr Forssell en misstanke 
om att den stora dödligbeten bland svinen kunde vara föranledd af 
trichiner. Han säger: ^Aii äfven svinen lätt ttUsåUa U/vet genom 
trichin/örgiftning är mer än acmnoUkt, ehuru man ännu härö/ver sak- 
nar tillräckliga observationer. livad som deremot är med visshet kändt 
är, att hos intet af våra husdjur är dödligheten så stor, i förhållande 
tiU antalet, som bland svinen. Det är ganska troligt att detta för- 
håUande står i sammanhang med trichinemas ofta förekommande hos 
dessa djur.» Det synes mig ej alldeles rigtigt att i en veterinäiv 
tidskrift yttra sig så allmänt i en så vigtig frågn, der vetenskapen 
dock led t till vissa positiva resulta ter. Yeterinärläkare, såväl som 
den allmänhet, till hvars kännedom uppsatsen lätt kommer, kan deraf 
få en alldeles falsk uppfattning, om trichinemas inverkan på svinen, 
och förledas till att misstänka trichiner, der ingen anledning dertill 
forefinnes, samt å andra sidan till att göra sig obefogadt säkra der 
svinen ej visat tecken till sjukdora. Erfarenheten och framförallt de 
vetenskapliga experimenterna ha visat att svin, ehuru behäftade med 
stark tricfainiasis, dock i allmänhet ej deraf visa några svåra sym- 
tomer, oftast nästan inga. Yngre svin afficieras väl stundom mera 
märkbart, men de dö utomordentligt sällan äfven af den ymnigaste 
trichininvandring och återvinna snart oftast hull och krafter, om dessa 
ens sjunkit. Om trenne af de svin, i hvilka härstädes trichiner blifvit 
funna, har jag gjordt mig särskildt underrättad. De voro båda blott 
6 månader gamla, men hade dock under lifvet ej visat något obseiv 
veradt tecken till sjukdom, utan tvärtom varit ständigt särdeles krya 
och vid utmärkt hull. Man torde derföre på goda grunder kunna 
påstå att död hos svin tillfölje af trichinsjukdom mycket sällan före- 
kommer och att de oftast under lifvet ej ens deraf blifva på något 
svårare eller ens märkbart sätt sjuka. 

Om det alltid är af vigt att vetenskapsmannen yttrar sig exakl 
och ej säger mer eller mindre än hvad facta tillåta, så är det detta i 
ännu högre grad i en fråga, der hela allmänheten står och lyssnar, 
och äfven bör lyssna till hans ord. En öfverdrift eller en origtig 
uppgift är egnad att betaga vigten och värdet af vetenskapens utslag 
i frågor, der dock vetenskapen bör hafva anspråk på volum decessi- 
vum. Det är på grund af denna åskådning, som jag genom de gjorda 



223 

anmtrkniiiganie velat förekomma en lätt möjlig misstydning af hvad 
Hr Foraseli i de granskade uppsatserna yttrat 

Det ar att hoppas att Hr Forssell med samma nit fortsätter 
sisa experiroenter, men det vore önskligt, om han då ej spillde sin 
tid p& redan af^orda saker, utan koncentrerade siu uppmärksamhet 
pi lösningen af de oafgjorda frågorna, såsom: om muskeltrichinema 
knäna inficiera f5re sin inkapsling; om infektion kan uppkomma af 
foriårda tarrotrichiner, och då, under hvilka förhållanden; samt om 
rara husdjur, som höra till ruminsntia, äro så refraktära mot infek- 
tion, som det hittills synts; om ej möjligen formen for födan in- 
verkar på resultatet, h varvid förtjänar att beaktas, att på härvarande 
Teterinärinrättning det trichinhaltiga köttet gafs i flytande form, och 
vid de båda verkställda experiment erna med lyckligt resultat. Af 
inna mera intresse är att få närmare med säkerhet utrönt huru olika 
bebsndling af köttet inverkar på trichinernas lif. En del frågor &ro 
T&l afven i denna riktning besvarade, men här återstår ett stort och 
tacksamt falt för fortsatta noggranna experimeuter. 

= Ordföranden tillkännagaf att vid nästa sammankomst 
val skulle förrättas af Ordförande för det kommande s&llskaps- 
iret samt af komitéledamöter och revisorer af räkenskaperna. 

= Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs ama* 
naensen vid Serafimerlasarettets medicinska afdelning, Med. Lic. 
Per Adolf Eneström. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Jabresbericht des Instituts fiir Schwedische Heilgymnastik in 
Bremen von Dr A. Ulrich. Bremen 1865. — Jabresbericht ubcr 
dss Institut fur medicale Qyronastik zn Hannover v. Dr A. Ulridt 
Gifvor af författaren genom Generaldirektör Huss. 

:= Constitutio epidemien under veckan från och med Söndagen 
den 27 Augusti till och med Lördagen den 2 September 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hnfva 8 fall före- 
kommit 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 16 läkare): 



Febris typhoides 2. 

DlpMheria 3 

Cböler» ntwtnu 1. 

CholeriiM 6. 

Di*rrh«« 49. 

l^ebrts intermittens . . 11. 

ADfrina p«rotidea . . . . 1. 

V»n«l)« 1, 

ScarUiin» 9. 

GoQorrhoea 3. 



Plcuritis 5. 

Febris gaatr. simplex 10. 

Gutritis. Eotcritis . 1. 

Mctritit 1. 

Rhcuinatismuii iicutus 5. 

Erysipelas 1. 

Rbeum. rccens nfebriL S. 



Meninjritis cerebralis 1. 

Nenralgia 2. 

Conjanctivitis 4. 

Oliiis 2. 

Ang. tona. h fancinm 26. 

PyiemU 1. 

Lary ngo-traoheitis .... 3, 

BroQch. Cat. bronch. 23. 

Bronchitis eapillarii.. 1. 

Pneuinooia 4. 

2. A hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På SerafimerAasaretttt: sjuknntnlet den 2 Sept. 209, hvaraf 122 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris ty- 
phoides 3, delirium tremens 2, pneumonia 2, meningitis spinalis 1, 
pericarditis 1, typhlitis 1. 



Samma 179. 



224 

På AUmOnna QanmoM^vUms$i: tjukantalet den 2 Sep t 131, 
hvaraf 49 pä afdeluingen för invärtes sjuke; inkomne under Teckan: 
sjpbilis 6, gonorrboea 5, pneumonia 4, gastritis 2, delirinm tremens 
1, angina tonsiUaris 1, bronehitis 1. 

På FrmrisorUka ^ukhuiet: sjukantalet den 2 Sept. 164, hTaraf 
124 invärtes sjuke; inkorone under veckan: delirium tremens 6, 
variolse 5, pneumonia 3, rheuroatismus acntus 3, febris typhoides 2, 
dysenteria 2, diarrbosa 2, febris gastrica simplex 2, icterus 2. 

På AUmänna Barnhuset: diarrboea 6, broncbitis 5, pneumonia 1. 
— Poliklimken: diarrboea 4, oonjunctivitis 3, broncbitis 2, dipk- 
theria 1, pertussis 1, angina tonsillans 1, furuncuius 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 2 Sept. 49; inkomne under 
veckan: gastritis 2, diarrboea 1, otitis 1. 

På AUmOwta Bambördskuset: antalet vårdade 8; febris puer> 
peralis 1. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 8. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 2 Sept. 32; inkomne 
under veckan: scarlatina 1, pneumonia 1. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 2 Sept 
164, bvaraf 147 från staden och 20 frän länet; inkomne: sjphilis 31, 
gonorrboea 2. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
diarrboea 36, scarlatina 31, broncbitis 22, angina tonsillaris 10, fe- 
bris intermittens 8, febris gastrica simplex 6, opbthalmia 4, pneu- 
monia 4, rbeumatismus acutus 4, variolee 3, gastricismus 3, gastritis 
3, dipbtberia 2, febris typhoides 2, dysenteria 2, angina mcmbra- 
nacea 1, morbilli 1, apoplexia cerebri 1, neuralgia 1, pleuritis 1. 
peritonitis 1, stomatitis 1. 

4. I stadens fängelser: rbeumatismus 1. 

Norra KorreJcUons-inrättnmgen: apoplexia cerebri 1, febris ga- 
strica simplex 1. 

= Sekreteraren framlade för Sällskapet en priskarant öfver 
Aachener ThermaU Wasser^ inleronad af firman Jonassohn k Pe- 
terson i Stockholm och förevisade några öfversända flaskor, 
innehållande dylikt vatten, enligt uppgift hemtadt från Kaiser- 
ijuelle. Tappningen och försändningen af Aachenervatten, lik- 
som af öfriga svafvel vatten, hafva hittills i anseende till deras 
lätta dekomposition genom upptagande af syre ur luften varit 
förenade med stora svårigheter, hvilka man dock på sista tideo 
genom vidtagna försigtighetsmått lyckats öfvervinna, så att den 
genuina smaken och lukten numera fullkomligt bibehålles. 

= Hr Sandahl O. meddelade efter Berliner Kiiniscfae * 
Wochenschrift åtskilliga erperimenter af Dr Eulenbero om 
verkningarne af nitroglycerin. 

Hr S. ansåg dessa försök ej särdeles bevisande* då mot- 
satt erfarenhet å andra ställen vunnits och Generaldirektör Ber- 



226 

LiiN aomärkte att nitroglycerinets olika sammansättDing tvifvels- 
atan gifvit anledning till de skiljaktiga uppgifterna från olika bålL 

Dm 12 September. 

IVof. Hedenboro f . — BelSningsmedaU. — Fönlag till pruamneD. — Val »f 
ordförande, komité-Iedamöter och revitorer. — Biblioteket. — Conititatio 
épidcmiea. — Priadomamea otlltande. — Basedows ijakdom. — Sveiuk 
medicinsk litteratör. — Pastola maligna. — Carario. 

= Ordföranden tillkännagaf att Svenska Läkarekorpsen 
åter förlorat en af dess äldsta medlemmar, nemligen Professor 
Johan Hedenborg, född i Östergötland 1787. — Efter någon 
tids praktisk verksamhet i Stockholm bosatte sig Hedenborg 
redan år 1825 i Konstantinopel i egenskap af läkare och seder- 
mera äfven konsulatssekreterare vid svenska beskickningen i 
Torkiet. Han egde der en vidsträckt medicinsk verkningskrets, 
gjorde vidtomfattande resor i Orienten och hemsände till fäder- 
neslandet dyrbara botaniska, zoologiska och etnologiska samlingar, 
som dels skänktes till allmänna institutioner dels af staten in- 
löstes. På sednare år var han jemte sin familj bosatt på Rhodos, 
i hvars herrliga klimat han uppehöll sig hufvudsakligen för sin 
svaga helsa och der han sysselsatte sig med vetenskapliga forsk* 
niugar och skriftställareverksamhet tills en serie af olyckliga 
katastrofer totalt undergräfde hans välstånd, så att den åldrige 
vetenskapsmannen nödgades tillbringa sina sista dagar nära nog 
i armod. — Han afled i Florens den 21 Augusti 78 år gammal. 

= Sekreteraren uppläste följande justerade § ur dagoas 
komitéprotokoll: 

»Sedan komiterade till granskning företagit det af Hr Ros- 
SANDER vid Sällskapets sammankomst den 29 sistlidne Augusti 
inlemnade förslag angående utdelande af Sålhkapets belöningen 
medalj i silfver för åtskilliga uppgifna medicinska skrifter, an- 
såg komitéu, att reglementet för prisfonden i dess § 12 ej med- 
gåfve utdelandet af prismedalj för åtskilliga af de uppgifna af- 
handlingarne, samt att frågan om de öfrigas belönande borde 
förfalla.» 

== Ur ofvannämde protokoll uppläste sekreteraren vidare 
följande justerade §: 

»Nedanstående förslag till prisämnen hade till komitén 
iokofflmit: 

FörktmdUngar 1865. 15* 



226 

1) H vilka åtgärder &ro i Stockholm önskvärda och gag- 
nande fbr befordrande af innevånames lieUa; och i hvad mån 
äro desamma på andra städer i Sverige tillämph'ga? 

2) Om skottskador och verkningar af nyare tiders pro- 
jektiler. 

3) Allmän öfversigt af de svenska heUobrunnarnes kemiska 
sammansättning och fullständig qvantitativ analys af någon svensk 
helsokälla. 

4) Om temperaturförändringarnc i de akuta sjukdomame. 

5) Om de sjukdomar, som kunna anses företrädesvis för- 
anledda af arbetet i grufvor och medlen att desamma förekomma. 

6) Om initialsymtoraet af syphilis. 

7) Om hjertats neuroser. 

8) Om de fall af dystoci, som bero på fostret sjelft. 

9) Om Thoracocenthes. 

10) Om de gastrointestinala affektionerna hos späda barn. 
Ii) Om njurarnes histologiska byggnad. 

12) Puerperalfeberns etiologi. 

13) Framställning af de åtgärder och medel, hvilka läkaren, 
— såväl ifrån statsmedicinens ståndpunkt, som ifrån kommunal- 
läkarens och den enskilda läkarens — har att påyrka och sjelf 
i verket sätta till förekommande af kolerasjukdomens uppträ- 
dande på nytt inom Sverige, eller, (om detta ej kunnat förhm- 
dras) till minskande af kolerans spridning och våldsamhet. 

w 

Efter slutad öfverläggning beslöt komitén: 

Att för Läkaresällskapet såsom prisämne föreslå: Hvilka 
åtgärder äro i Stockholm önskvärda och gagnande for befordrande 
af innevånarnes helsa; och i hvad mån äro desamma på andra 
städer i Sverige tillämpliga? 

Att prisskrift skall vara inlemnad före Maj månads utgång 
1867 samt 

att prisets belopp bestämmes till 1,200 Rdr Rmt att af 
prisfondens medel utgå. 

Samtliga förslagen skulle till Läkaresällskapets kännedom 
meddelas.» 

På begäran af Hr Rossander bordlades denna fråga, 

= Enligt stadgarnes föreskrift förrätUdes val af ordf/krande, 
ledamöter i SäUakapeU komité samt revisorer. 

Till Sällskapets ordförande för det kommande året utsågs 
efter verkställd omröstning med 29 röster af 31, Generaldirek- 



227 



tören m. m. N. J. Berlin, som, i Sällskapet närvarande, äfven 
förklarade sig villig att emottaga det honom genom valet er- 
bjudna uppdraget. 

N. v. ordföranden uttryckte för Generaldirektör Berlin 
Sällskapets tacksamhet fÖr hans beredvillighet att tillmötesgå 
Sällskapets förtroendefulla önskan, oaktadt de vigtiga embets- 
åligganden och trägna göromål, som så mycket toge hans tid i 
anspråk för det allmännas gagn. 

Till ledamöter i SaUakapete komUé för året 1865—1866 
utsagos följande Herrar: 



För anatomiska klassen: 
medicinska » 
kirurgiska » 

farmacentiska » 



allmänna 



Hr LovÉN Kr, 

» tohlander. 

» Santesson. 

» Keijser Jak. 

» Lemchen. 

» Carlson. 

» Lewin. 

» Hamberg. 

samt till revisorer af årets räkenskaper Hrr Nyström och 
Eneström. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Hygieniska Meddelelser cg Betragtninger udgivne af Dr E. 
HoBKKMAN 4 Bind. 3 Heft. Kjobenhavn 1865. Gåf?a af författaren. 

= Constitutio epidemica under veckan frän och med Söndagen 
den 3 till och med Lördagen den 9 September 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva under veckan 
16 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (frän 14 läkare): 



Febris typhoides .... B. 

Diphtheria 4. 

Cholcrina 1. 

Dysenteria 

Diarrhoea 

Febr» ioterroittens.. 

Angina parotidea 1. 

Variolae. Varioloides 2. 

Varicell» 1. 

Scarlatina 11. 

Oonorrhoea 1. 



42. 
4. 



Meningitii cerebralia 1. 
MeDiDgitis ipinalis . . 1. 
Nenrslgia 5. 



Samma 157. 



Conjanctiritis . 

Otitis 55. 

Ang. tons. & faucium 22. 

Laryngo-tracbeitis. ... 2. 

Broncb. Cat bronch. 17. 

Pneamonia 4. 

Plcuritia 3. 

FebriB gastr, simplex 9. 

2. Å hufvudstadens sjukvärdsanstalter: 

På Serafimer-laaaretiet: sjukantalet den 9 Sept. 213, hvaraf 
125 på afdelningen för invärtes sjake; inkorone under veckan: febria 
typhoides 2, febricula 2, rheumatismus acutus 2, dysenteria 1, diar^ 
rhoaa 1, scarlatina 1, bronchitis 1, uephritis 1. 



Enteritie . 1. 



Oastritis. 

Metritis 

Rbeumatismiu acutns 

Eryiipelas 

Erytbema nodonnm.. 

Urticaria 

Zona 

Rheum. recens afebril. 



5. 
1. 
8. 
1. 
1. 
4. 



228 

På AUmänna Oamiåons-ifukhuaei: sjukantalet den 9 Sept 133, 
hTaraf 51 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
pneumonia 4, gonorrhoea 3, febris fcastrica simplex 3, syphilia 2, 
brotichitis 2, colitis 2, erysipelas 2, febris interrnittens 1. 

På Prcvitori^ca ^uldmset: sjukantalet den 9 Sept 162, bTaraf 
117 invirtes sjuke; inkomne under veckan: variolas 11, febris ty* 
phoides 3, erysipelas 3, febris gastrica simplex 2, febris puerperalis 
1, scarlatina 1, nephritis 1, metritis 1, rlieuroatismus acotus 1, cy- 
stitis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhcsa 4, diarrhosa cruenta 4, dy- 
•enteria 1, bronchitia 1, peritoniUs 1, urticaria 1, furunculus 1. — 
Polikliniken: febris interrnittens 3, pneumonia 3, diarrhoea cruenta 2, 
scarlatina 2, conjunctivitis 2, pleuritis 2, erysipelas 2, dipbtheria 1, 
icterua 1, nephritis 1. 

På Barn^fukhuaet: sjnkantalet den 9 Sept 56; inkomne under 
veckan: scarlatina 2, febria typboides 1, angina membranacea 1, 
otitis 1, gostritis 1. 

På AUmänna Bamhördehuset: antalet vårdade: 8. 

På Pravisoriaka Bambårdshuset: antalet vArdade: 6. 

På Diakoniaa-fjvkhueet: sjukantalet den 9 Sept. 22; intet fall 
af akut sjukdom bar under veckan intagits. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 9 Sept 
179, hvarnf 87 mankon och 92 qvinkön. 

Pfi Stockholms stads och läns Kurhus: sjukan talet den 9 Sept 
173, bvaraf 155 från staden och 18 från länet; inkomne: sypbilis 
24, gonorrhcea 6. 

8. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
diarrliosa 32, scariatina 23, bronchitis 12, angina tonsillaris 10, fe- 
bris gastrica simplex 9, febris interrnittens 9, pneumonia 5, rheu- 
matismus 4, variolae 3, opbtlialmia 3, dysentena 2, laryngitis 2, 
meningitis cerebralis 2, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: febris interrnittens 1. 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 1, pneumonia 1. 

SS Sekreteraren meddelade de frånvarande prisdomarnes, 
Hrr Glas* och Malmstens skriftligen insända ntlåtanden öfver 
en under sistl. Maj månad till Sällskapet inkommen täflingsskrift, 
benämd »Allmän öfversigt af Helsobrunnar i Sveriffe i alpha- 
bettsk ordning}}^ och hade nämde Hrr ansett denna uppsats ai* 
Bom prisskrift ej förtjena något afseende, ett omdöme, som afven 
biträddes af tredje prisdomaren Generaldirektör Berlin. 

= Hr RossANDER delgaf Sällskapet följande af honom 
observerade fall af Basedows sjukdom: 

Ehuru numera fall af den s. k. Basedows sjukdom jnst ej firo 
så alldeles sällsynta, ej ens i Sverige, har jag dock ej ansett mig 
böra underlåta meddelandet af ett, som jag nyligaa observerat 



229 

G. L. 84 ir gammal, mamsell, från Södermanland, konanlterade 
mig i början af Juli d. å. för ögonajakdoro. Denna beetod uti en 
ej obetjdlig exoptiuilmos med måttlig rodnad i ögonen, men for öf- 
rigt temligvn obetydliga eiibjektiva syrotoroer Bullierna voro verk- 
ligen försvarligt utatlende; ehuru ögonlocken vid tilisluiaing Mnnn 
fullkomligt betackte dem, stod doek spetsen af cornea betydligt fram, 
r' framför arens sopraorbitalis, då ansigtet betraktades i proiil. Jag 
undersökte strax halsen och bjertat, samt fann en måttlig struma 
och en våldsam hjertpalpitation. Detta föranledde mig att nogare 
ta reda på så viii anamnesen som status prsesens. Patienten har 
långe haft obestämda bleksotssymtomer, roattighet och någon gång 
kafvudvark. Menstruationen hnr vnrit någorlunda regulier men knapp. 
Matlusten doek god, inga gastriska symtomer och patientens utse- 
ende anger ingen kroppslig svaghet. Hon anger med mycken be- 
stämdhet att hjertklappningen ej daterar sig längre tillbaka ån sist- 
lidne Mars månad. I April började ögonen bli utstående. Detta 
har alltjemt småningom tilltagit, utan att någon reroission af det 
onda iakttagits, men patienten har aldrig haft någon värk i eller 
omkring ögonen. Conjunctivas hafva varit och äro ännu lindrigt 
fayperemiska, arbetsförmågan har börjat aftaga, så att vid ansträng- 
ning de vanliga symtomerna af hebetudo visus inställa sig. När 
lialsens ansvällning börjat, vet hon ej angifva, och har för öfrigt ej 
egnat denna omständighet någon uppmärksamhet. Bulberna äro 
mera blottade än vanligt, utstående såsom nyss nämndes, men be- 
täckas af ögonlocken vid deras tillslutande. Cornem ej mera hvälfda 
äa vanligt, fullt klara. Ögonen i öfrigt normala, äfven för ögon- 
spegelsundersökning. De låta endast obetydligt genom tryck pressa 
sig tillbaka i orbitce. Ingenstädes kännes omkring dem någon fram- 
skjutande del af n^^n tumör. Patienten är sedan barndomen lätt 
myopisk. Hon ser N. 1 Jseger med högra ögat i 5 — 10", med det 
veastra i 4 — 8''. Denna grad af rayopi är dock mera apparent än 
verk%, ty vid mätning med konkavglas visar sig otvifvelaktigt» att 
den rätta graden af myopi är = + '^. Resten är att skrifva på räk- 
ningen af en lätt amblyopi. Alla associerade rörelser med ögonen 
sm reguliera, ehuru i alla direktioner något litet inskränkta. Inga 
dubbelbilder åt något håll. De aoeoraodativa rörelserna äro mera 
bristfälliga. Vid förtäckning af ena ögat och fixation af ett föremål 
i T intiider divergens under den täckande handen, utgörande 1^'" 
for venatra ögat och 1'" för högra ögat. Denna divergens gvarblifver 
^id handens borttagande. Med uppåt devierande prisroer samma 
resultat; korsade dubbelbilder, knappt bragta i linen med pr. 8® å 10^. 
H långt håll öfvervinnes medelst obduktion pr. 10®, med addukticn 
pr \«^. I 9'' distans äro abduktion och addtiktion lika, eller 18* 
Denna undersökning utvisar tydligen en insufficiens i recti intemi. 
Glandula thyreoidea är ansvälld, men mjuk. De båda sidode- 
^rne bilda fullt syrometriska tumörer af 3^" höjd och 2" bredd, 
^idtelpartiet mycket mindre hypertrofiskt. Hela halsen är för öfrigt 
l&tt ödematös. I och för hjertats underbökning sände jag patienten 
^^ I>r A. Kjbllbiro, som skriftligen meddelade följande: 



230 

BHjerttrakten ej bombered, men å densamma synes vid fa varje 
hjertats systole en tydlig vågformig rörelse; också uppfattas meddat 
palpation hjertimpolsen på en ganska stor yta ocb hjertverksamheten 
är mycket hastig. Perkussion angifver att hjertats matta ton i Ifingd- 
riktningen börjar vid öfre kanten af tredje refbenet och sträcker sig 
3^'' nedåt till ofre kanten af sjette refbenet. I tvärriktning börjar 
den matta tonen vid kanten af sternum och sträcker sig inemot 3" 
åt venster. Vid auskoltation höres öfver aorta val vein i at&Uet for 
första tonen ett dels skrapande dels pipande biljud, hvilket visserli- 
gen höres skarpt öfver tredje refbenets vidfastning vid sternum, men 
ännu starkare öfver sternum uppåt ocb åt höger. Det höres äfven 
öfver a. carotis och axillaris, ja till och med öfver radialis! Den 
andra tonen öfver aortavalveln är ren, men stark, kort och afklippt. 
Öfver mitralis höres intet biljud, men såväl första som andra tonen 
äro korta och klanglösa. Pulsen hård och spänd, mycket hastig, 
144 slag i minuten.» 

Den sålunda funna hjerthypertrofien motsvarar på intet via den 
våldsamma palpitation, som iakttogs redan vid yttre åskådande af 
bröstkori^en och som dånade i det undersökande örat nästan som en 
tornklocka. Det var här ej möjligt att tillskrifva de materiella för- 
ändringame inom lyertat den enorma verksamheten. Om struman 
samt ögonens utstående äro att förklara endast genom den blodkon- 
gestion åt hals och hufvud, som hjertats våldsamma slag måste för- 
anleda, är en Iråga, som jag ej kan afgöra, ej bör försöka att afgöra, 
då så många andra, långt mera kompetenta domare än jag ännu 
besvara den så olika, men nog är det frestaude att besvara den 
jakande. 

Trots många auktorers varningar hade jag föreskrifvit ett lin- 
drigt jernmedel och digitalis i små doser, hvarvid också Dr Kjell- 
berg läl bero. Dessutom gafs ett lindrigt collyrium af Sulphas Zinc. 
Patienten hemreste och underrättade mig efter en månad att »ögonen 
tycktes vara något bättre, rodnaden deri är minskad, svullnaden i 
halsen och hjertklappniugen äro mindre, men en nästan beständig 
feber och mattighet ha inställt sig. Sömn och matlust aro dock 
godaj» Hon tillstyrktes att vända sig till en närboende skicklig 
läkare och tillsvidare ej begagna digitalis. 

= Generaldirektör Huss redogjorde för tvänne nyligen at- 
gifna skrifter rörande våra vcUtenkuranatalter, neniligen: 

Vattenkuranstidten i Söderköping af Dr G. BOTTIGER. 
Stockholm 120 sid. samt 

Balneologiaka studier vid Upsala vattenkuranstalt af Dr 
L. G. DovERTiE. Upsala 77 sid. 

Referaten härom skalle i tidskriften ingå*). 

= Generaldirektör Huss redogjorde vidare efter »Archives 
génerales» för följande meddelanden af Professor Cl. Bernard 
i Academie des Sciences den 19 Joni innevarande år: 

°) 8e Hygiea innevarande år p. 476. 



231 

1) Om naturen ock anaianUska byggnaden af Puetula \ 
iiffna af Dr Davaine. 

Sambandet mellan pustula maligna hos mennisknn ocb djuren 
(den sednare på fransyska »Charbon») är sedan lång tid tillbaka be- 
kant; från sjuka djur transporteras den på en eller annan yig å 
iDenniskan, men det är ej konstateradt att den hos menniskan kan 
uppstå sjelfständigt. 

Dr Davaine har förut publicerat noggranna undersökningar r9* 
rande cbarbons natur och anser sig genom dessa hafva bevisat att 
denna sjukdom har, såsom specifikt eleraeut, närvaron uti bölderna 
och uti blodet af filiforroa infusorier, kallade Bacteridier. Om nu 
dessa infnsorier återfinnas uti pustula maligna hos menniskan, såväl 
ati bölderna som i blodet, vore detta ett fullständigt bevis på sjuk- 
domarnea identitet hos djur och menniska, och äfven ett bestämdt 
diagnostiskt kännetecken på sjukdomen, under hvilken form den ån 
uppträdde. Redan 18B4 hade Hrr Davaine och Raimbxrt med- 
delat akademien ett fall af pustula maligna hos mcnoiska, uti hvilket 
bacteridier blifvit funna uti bölderna. Nu delgifver den förra t?å 
nya fall, uti livilka närvaron af infusorierna fullständigt konstateras. 
Icfusorierna intaga centrum af bölden och ha sin plats i de djupare 
lagren af epidermis; de befinnas ej likformigt spridda, utan bilda 
här och hvar liksom små ögrupper, skiljda från h varandra genom 
normala epitelialceller Någon gång bilda de äfven öfvergångskedjor 
till närmaste grupp. — Kändt är att pustula maligna från början 
består i en lokal affektion, som kan bindas i sitt forlopp genom 
ezstirpation eller användande af brännmedel, men som efter 2 å 3 
dagar generaliserar sig och sedermera ofta nog står utom behandling. 
Den anatomiska beskaffenheten af sjelfva pusteln förklarar lätt följ- 
den af sjukdomsfenomens uppträdande. Bacteridierna, som till en 
början befinna sig i epidermis, der inga blodkärl finnas, äro således 
liksom isolerade från organismen (?)• Tränga de mera på djupet 
träffa de blod- och lymfkärl, cirkulera och vålla infektionssjukdom. 
— Ett dylikt antagande skulle bevisas af följande fall, behandladt 
på Hotel Dieu i Juni månad d. å.: en man, till yrket bundtma käre, 
både insjuknat i pustula maligna och afled på 4 dygnet, trots kraftig 
behandling med brännmedel m. m. Blod, som vid obduktionen till- 
varatogs i hjertat» undersöktes mikroskopiskt samt befanns innehålla 
en stor mängd bacteridier. Detta blod inokulerades på ett marsvin, 
hvilket dog två dagar efter inokulationen^ då dess blod befanns in- 
nehålla en otalig mängd bacteridier. 

I trakter der pustula maligna allmännare förekommer uppstår 
ej sällan ovisshet angående bestämd diagnos, ett forhållande, som 
ännu oftare inträffar der sjukdomen är mindre känd. Resultaten af 
nn meddelade undersökningar angående ofvannämnde infusoriers fore- 
kommande i pustlema böra, om dessa undersökningar än vidare kon- 
stateras i h varje tvifvelaktigt fall kunna bestämma diagnosen samt 
indicera användandet af brännmedel eller, sannolikt säkrare, exstir» 
pation. 



232 

BafnnButen rekommenderade anstallandei a£ f5ndk vid hänrarandle 

reterinarinrättning. 

Hr Ödmansson anmärkte att tillvaron af s. k. bacteridier äfveza 
förr konstaterats vid mjeltbraudspesten. Deras rätta beskaffenhet vore 
dock 8n tvirvel underkastad, dA de dels antaj^s vara vibrioner, dels 
f&rgldsa globuHnkristaller. Vid de undersökningar som verkställts i 
Petersburg af Professor Rawitsch angående mjeltbranden, hade det 
sednare antagandet gjort sig gällande. Nfigra undersökningar anj^- 
ende baoteridiemas forekommande hos menniskor hade dock Hr Od- 
mansson veterligt der ej blifvifc anställda. 

2) JDe fyåioloffUka verkningame af Curarifu 

Sedan Dr Prsyir lyckats i den svåra uppgiften att framställa 
rent Curarin, anställdes af Clauds Bbrnard åtskilliga försök angå- 
ende dess toxiska verkningar jemförda med cnrares. Hesultatan roro 
följande: 

Curarinet verkade 20 gånger starkare än curare. En milligram 
af det förra dödade vid hypodermatisk injektion hastigare än tjugo 
milligramer af det sednare. 

De fysiologiska verkningame voro enahanda for båda gifteraa 
ock absorptionen genom tarmkanalen var för båda obetydlig. 

Då moderplantan för curare ej är bestÄrod, har CL. B. gjort 
exfrakter af alla de växtdelar han kunnat öfverkoroma, som uppgifvas 
innehålla giftet och därvid funnit att PauUima Curara gaf ett ex* 
trakt hvars verkningar voro analoga med pilgiftets. Undersökningarna 
härom fortfara. 

Generaldirektör Berlin anmärkte härvid det egna förhållandet 
att flera Sapindacese och Paulliniaarter äro ätliga och särdeles Till* 
smakande, samt att P. sorbilis i Brasilien användes till beredande af 
en slags ohokolad. 

JDen 19 September» 

Prof. Rabbén t. — HdaningBr. — Bestämmtnde af prisämne. — Biblioteket. 
— Conatitutio epidemica. — Li£BI08 köttextrskt. — Tegelté. — Offioinela 
barkar. 

= Ordföranden tiilkännagaf, att Sällskapet ytterligare för- 
lorat en af dess äldsta medlemmar, nemligen Professor Johan 
Babbén som den 8 dennes afled vid 84 års ålder. R., som var (Md 
i Finland år 1781, var alltsedan 1817 medlem af Läkaresällskapet. 
Den aflidnes tidigare verksamhet vid universitetet i Lund, der 
han 1816 blef docens i ekonomi och 1818 adjunkt i medicin, 
aanit sednare sedan 1846 såsom föreståndare vid landtbruks- 
institutet på Orup, jemte hans trägna deltagande i komrannala 
värf, gjorde honom väl förtjent af fäderneslandet och specieh 
den provins, der han var bosatt R. har utgifvit åtskilliga skrifter 
af medicinskt och national-ekooomiskt innehåll. 



233 

a= Ordföranden helsade Gorpslage Dr Lochman från Norge 
samt Professor Warkcke och Assessor Trier från Danmark, 
I hrilka f. n. uppehålla sig i hufvodstaden såsom deltagare i 
{ farmakopé-komiténs arbeten, Dr Homann från Kragerö oeh 
^ Dme ClaréUS och Häggmark, h vilka äfven i Sällskapet 
voro närvarande, samt önskade välkomna till Sällskapets sam- 
mankomster Hrr Malmsten, Bensow och Öhrström, som 
nyligen åtenrändt från utlandet. 

== Till öfverläggning upptogs derefber den i fön-a samman- 
komsten bordlagda frågan angående bestämmande af prisåmne. 

Hr RossANDER, som ingalunda ville underskatta den af 
komiterade utvalda prisfrågan: »Uvilkaåtgärderäro i Stockholm 
»önskvärda och gagnande för befordrande af innevånarnes helsa; 
Koch i hvad mån äro desamma på andra städer i Sverige tillämp- 
»liga» eller förneka densamma dess stora vigt och vidsträckta 
omfattning, hyste dock, just på grund häraf föga förhoppning 
om dess besvarande, samt fruktade att en så beskaffad fråga 
skulle dela samma öde som dess föregångare, nemligen att, i 
anseende till sin vidd och omfattning förblifva obesvarad. Mera 
i damålsenligt ansåg då Ur R., att en rent praktisk fråga al* 
rniidro utsträckning, men dock af högt vetenskapligt intresse, 
så tom prisämne uppställdes, och ville i detta afseende förorda 
t!cn på prisämne-förslaget uppsatta frågan: >»om temperaturför- 
Hndringame i de akuta sjukdomarne», hvaroni hitintills inga 
observationer i större skala blifvit i Sverige meddelade. Hvad 
tiden för prisskrifts inlemnande angick, ansåg motionären den- 
samma väl långt tilltagen, men instämde dock häiutinnao med 
komiterade. Prisets storlek ansåg Hr R. deremot opropoitio- 
nerlig med prisfondens tillgångar och trodde att en sumnmaf600 
rmt, som något understiger räntan af den nämnde fonden för 
2 år, vore den lämpligaste. 

Hr Carlson yttrade sig för antagande af komiterades för- 
slag i oförändradt skick, då derigenom ett hygieniskt problem 
af högsta vigt skulle framställas till lösning, till båtnad för så 
väl hufvudstaden som landsorten. 

Hr Ket uttryckte sin förvåning öfver komiténs förslag, 
påpekade de vidsträckta, tidsödande och kostsamma forskningar, 
som från denna frågas besvarande voro oskiljaktiga, ansåg den- 
samma böra upptagas från kommunens ej från Sällskapets sida 
samt förenade sig med Hr Rossander. 



234 



Äfvensi Hr Malmsten, som ansåg, att om intresset f5r 
prisfrågorna skall kunna bibehållas vid lif, böra dessa ej uppställafi 
så svåra att det är största tvifvel underkastadt om de komma att 
bli besvarade; trodde för öfrigt, att det af Hr R. föreslagna 
ämnet vore särdeles att förorda, då det för närvarande står på 
dagordningen inom vetenskapen och kan af många besvaras. 

Afven Generaldirektör Huss ansåg den af komiterade f5re« 
slagna prisfrågan särdeles svår att nöjaktigt besvara, då t. ex. 
iinnu så vigtiga raateriaiier härtill som mortalitetstabeller f«')r 
Stockholm saknas; förordade det af Hr R. föreslagna ämnet och 
instämde äfven i öfrigt med motionären. 

Af samma tanke var äfven Sekreteraren, som tillika an- 
såg att förändringar i reglementet för prisfonden snart borde 
ifrågakomma, så att tvenne eller flera smärre, årliga pris kände 
atsättas, i h vilken åsigt flera af ledamöterna instämde. 

Efter af ordföranden framställda propositioner beslöt Säll- 
skapet: att komiténs förslag om prisämne skulle förfalla samt 
1) att till prisämne utsattes: rxmt temperaturföråndrinffame i de 
iJcuta sjukdomarne>^ ; 2) att prisskrift skall vara inlemnad före 
Maj nAnads utgång 1867 samt 3) att prisets belopp bestämmes 
till 600 rdr rmL 

= Till biblioteket anmäldes: 

Studier och arbeten för vården af moder och barn af Professor 
G. Hjort. H. Göteborg 1865. Gåfva af författaren. 

= Gonstitutio epidemica under veckan frSn och med Söndagen 
den 10 till och med Lördagen den 16 September 1865: 

Sjukligheten något ökad. — Af smittkoppor hafva 1& fall före- 
kommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (frän 18 läkare): 



Febr is typboides 1. 

Mening, cerebro-spin. 1. 

Dipbtheria 5. 

Ängina membranacea 1. 

Inflnenza 1. 

Cbolera nostras 1 

Cholenna 5. 

Dysenteria 3. 

Diarrhoea 74. 

Pebris intermittens . . 9. 

Angina parotidca .... 4. 

Variolse. Varioloidea 6. 
VaricellflB 



Scarlatina 13. 

Syphilis 6. 

Gonorrhoea 15. 

Meningitia cerebralia 1. 

TetnnuB. Trismaa ... 1. 

A poplei ia cerebri .... 1 . 

Nenralgia 3. 

Conjtmctivitia 8. 

Oiitia 2. 

Ang. tona. k faucium 26. 

Laryngo-tracheitis.... 6, 

BroDch. Cat. bronch. 29. 



Plearitis 8. 

Kebris gaatr. aimplex 14. 

Gaatrilis. Enteritia . 5. 

Colilia L 

Peritonitia 1. 

Hepatitis 1. 

Nrphritia 8. 

Rbeumatiatnaa acatos 10. 

Zona 1. 

Fura&culaa 1. 

Rheum. recena afebril. 4. 

Summi 96b. 



Pneumonia 2. 

2. A hufvudstndens sjukvårdsanstalter: 

På SeraJlmer-lasareUet: sjukanialel den 16 Sept. 210, hvaraf 126 
på afdelnintJTcn for invärtes sjuke; inkomne under veckan; febril ty- 
phoides 6, febris intermittenB 2, scarlntina 2, dysenteria 1, dfllinom 
tremens 1, pneumonia 1, rheumatifimus acatoa 1. 



236 

På AUmarma OamiwM^ukhutet: sjukantalet den 16 Sepi 122, 
hTaraf 48 pA afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 3, bronchitis 2, febris interinittens 1, gonorrhoea 1, pneu- 
monia 1, febris gaatrica siroplex 1, typhlitis 1. 

På Pravisariska sjukhuaei: sjukan talet den 16 Sept. 170, hvaraf 
132 invftrtes sjuke; inkomne under veckan: varioite 8, rheumatisrous 
acQtas 4» diarrhosa 3, scarlatina 3, delirium treraena 3, gastritis 2, 
nephritia 2, febris typhoidea 1, pneumonia 1, pleuritis 1, febris ga- 
strica aimplex 1, metritis 1. 

På ÄUmånna Barnhuset: diarrhoea 3, diarrhoea cruenta 2, bron» 
cbitis 2, conjunctivitis 1, bronchitis capillaris 1, pneumonia 1, ne-* 
pbritia 1. — Polikliniken: diarrhooa 7, bronchitis 2, pleuritis 2, 
conjunctivitis purulenta 1» laryngo-tracheitis 1, pneumonia 1, ne- 
phritia 1. 

På Bam^vkhusei: sjukautalet den 16 Sept 56; inkomne under 
veckan: diarrhcea 1, scarlatina 1, pneumonia 1, gastritis 1. 

På AUmånna Bambördshuaet: antalet vårdade 11; helsot il letan- 
det god t. 

På Provisoriska Bambördshuaet: antalet vårdade 4: helsotill- 
ståndet godt. 

På Diakoniss-^ukhuset: sjukantalet den 16 Sept. 33; inkomne 
under veckan: pleuritis 1. 

På StockholmB Hospital f&r Sinnessjuke: sjukantalet den 16 Sept. 
179, hvaraf 87 mankön och 92 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 16 Sept 
168, hvaraf 153 från staden och 15 frän länet; inkomne: syphilis 
24, gonorrhoea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
scarlatina 42, diarrhoea 36, febris intermittens 9, bronchitis 9, febris 
gastrica simplex 8, rheuroatismus 6, variolue 5, angina tonsillnris 5, 
pneumonia 4, ophthalmia 3, dysenteria 2, gastricismus 2^ erysipelaa 
2, diphtheria 1, neuralgia 1, peritonitis 1, nephritis 1. 

4. I stadens fängelser: 

Narra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 2, febris typhoides 1. 

= Generaldirektör Huss förevisade, på anmodan af Hr 
MiJLLER, LiEBios köttextrakt^ jemte derpå beredt afkok, samt 
lemnade derom följande meddelande: 

Vid sina undersökningar rörande köttets kemiska beståndsdelar 
erhöll Liebig på 40-talet genom afdunstning af buljong, som genom 
kokning befriats från ägghviian och genom skumning från fett, ett 
extrakt, som förenade i den yttersta koncentration alla buljongens 
aromatiska beståndsdelar och egde en ovanlig hållbarhet Öfverty- 
gad oro buljongens stora betydelse for matsmiiltningen, isynnerhet 
hos rekon valescen ter, försökte Liebig att föranleda fabrikationen af 
dylikt köttextrakt å sådane orter, der kött knappt har något värde, 
men först förlidet år uppfylldes hans förhoppningar genom en dylik 



236 

UbrikM anlif^nde i Södra Ammin, der aom man vet tusentals 
boskftp i prmiriema l&ngs La Pkta-strömmeQ slagtas för hndeii oeh 
benens skuU. 

Sistlidne vinter erhöll L. en profsändning af amerikanskt kött* 
«ztrakt frfln fsbriken af Herrarne Qiebert & C.ni i Fray-Bentoe, 
Uraguay, och förklarade sig belåten med dess beskaffenhet, förbe- 
hAllande sig dock, att det noterade priset med det snaraste måtte 
något modereras. 

Extraktet ar numera en handelsvara, som importeras af general- 
agenturen Jo9. Bennert i Antwerpen och äfven säljes i Kongl Hof- 
apoteket i Miinchen, på båda ställen under kontroll af Liebig och 
Professor Pettenkofer. 

Priset per kilogram = 2} skålpund svensk vigt, är 30 francs, 
för porsiinsburkarne beräknas 0.42 fr. per 0.25 — 1.00 kilogr. samt 
ytterligare 0.21 fr. for hvarje kilogr. mera. 

£n kilogram extrnkt svarar mot 30 kilogr. färskt kött, hvadan 
priset å 1 skålp. buljongkött belöper sig till cirka 28 öre, ^ te- 
sked extrakt är tillräckligt att förvandla en tekopp kokhett vatten 
till stark och välsmakande buljong, som dock bor som vanligt saltas 
och kryddas. 

Denna nya handelsvara torde förtjena att uppmärksammas ej 
blott i sjukhus, utan ock för proviantering af garnisoner i fäst- 
ningar och å fartyg samt äfven om sommaren på landet, då det kan 
vara svårt att förse hushållen med färskt kött. 

På anmodan af Professorn m. m. G. Palmstedt föreyi- 
aade ordföranden äfvenledes prof af det Giebertska köttextraktet 
och derpå beredd köttsoppa. 

Denna beredes enligt Liebigs föreskrift af 5) extrakt, §)▼ vatten 
och 5/9 koksalt; ordföranden fastade uppmärksamhet på en ämnet be- 
lysande afliandling, förekommande i »Archiv for Pharmaci og technisk 
Ohemi med deres Grundvidenskaper» af S. M. Tbisr för Januari 1866. 

Hr O. Sandahl anförde med anledning af det rekommen- 
derade köttextraktet följande: 

Ifall extraktet var fritt från kottets ägghviteamnen, kunde det 
Täl icke sättas högt på skalan för näringsämnena, enair just de mest 
närande beståndsdtlarne i köttet icke funnos närvarande i extraktet. 
— Liebig yrkar i ett bref till Hr Qiebert, fabrikanten i Sydamerika 
af detta köttextrakt, att det skall vara fullkomtigen fritt från fett 
och icke ega någon öfvervägande limhalt. När sålunda i köttextraktet 
icke finnes protei nära nen, icke fett och limhalten icke fått vara 
aöfvervagandeo (»vorwaltende»), såsom i s. k. buljongtafior, så åter- 
stå endast köttets salter eller oorganiska beståndsdelar samt några 
åmnen (kreatin, kreatinin och andra), hvilka med skål betraktas 
såsom hörande till den regressiva serien af organismens beståndsdelars 
förvandling. Det är då svårt att förstå huru dessa ämnen» — som 
ingå i det s. k. »köttextraktiv-ämnetJi, — skola knnna ånyo betyd* 
ligare ingå i en progressiv metamorfos inom organismen eller osd 



237 

andTB ord rara så ypporiiga näringsmedel som nu af Liebig upp* 
gifvea. 

Det heter att detta nya extractum carnis kan forvaras mycket 
lång tid nian att det moglnr eller fBrskämmes, afven om det icke 
år noggrannt skyddadt för luftens tillträde. Ett prof af detta extrakt, 
beredt i BeHin, sAsom det å barkens etikett beter, »Nacb Lirbig»^ 
hfilket ett par månader fannits i Hr Sandahls ego, hade redan inom 
ett par veckor dragit fuktighet till sig nr luften i så stor miingd 
att det blifvit upplöst, hvarjemte det öfverdragits med mögel. — 
Det är dock möjligt att detta preparat icke var, hvad etiketten lof- 
▼ade och hvad det uppgafs vara, ett efter Liebigs metod beredt kött» 
extrakt. 

Hr S. höll före, att bättre än detta ägghvitefria Liebigska 
köttextrakt torde, såsom n&ringsmedel betraktadt, vara ett af Dr W. 
Horn och apotekaren ToiL i Bremen beredt agghvitebnltigt kott^ 
extrakt. Detta beredes af köttet genom dess u tia k ning med kalit- 
vatten, tillsatt med nfigra droppar klorvätesyra. Toel har funnit att 
tillsättandet af en genom titrering för h varje gAng bestämd och noga 
afpassad mängd klorvätesyra *) hindrar ägghvitan att koagulera äfven 
vid kok hetta, så att köttin fusionen på detta sätt lätt kan afdunsta 
till extraktform. Det är dock rådligt härvid att icke tillsatta kok* 
salt till köttet som utdrages. Några droppar för mycket eller for 
litet af klorvätesyran vållar utfalliiing af ägghvitan, hvnrföre dea 
ofvannäronda tilreringen måste vara mycket noggrann. Mot slutet 
af afdunstningen bör temperaturen i vattenbadet sänkas tiil omkring 
+ 50^ C, så att icke ägghvitan genom nägon starkare hetta under 
operationen må bringas i någon svårlösligare modifikation. Detta 
extrakts fortjenster åro: 1) Det innehåller nästan alla närande be- 
ståndsdelar ur köttet; 2) Det är lösligt i vatten» till h vilket några 
droppar klorvätesyra blifvit tillsatt Bäst löses det med pepsin äf* 
ven under uppkokning, i det ägghvitan finnes närvarande i en lösiig 
modifikation; 3) Detta extrakt haller sig oförantlradt en längre tid; 
4) Det har lukt af stt-kt kött; 5) Dess smak är genom tillsats af 
salt, pikant, liknande skifvor af stek med salt. 

Hr Sköldberg, Sven, trodde äfven nyttan af den af det 
Liebigska köttextraktet beredda buljongen vara ganska tvifvel- 
aktig, då densamma egentligen innehåller köttets aromatiska be- 
f^tåndsdelar, men ej de närande, samt ansåg buljong i allmänhet 
som ett näringsmedel, som föga vore att rekommendera för 
konvalescenter. 

Äfven Generaldirektör Berlin ansåg köttextraktet ej vara. 
fullt så närande som beskrifningen derom angaf. För svag 
digestioD och såsom ett retmedel för aptiten vore dock det deraf 
beredda afkoket af bestämdt värde. Erinrade för öfrigt om de 
af ViRCHOW härom gjorda undersökningar. 

') I medeltal en balf droppe klorväteayra af 1.12 tp. v. på hvarje uni af em 
H Liben koktur på 1 liber kStt 



238 



= Hr Sakdahl O. förevisade så kalladt tf^^M från Chiiui. 
samroanpressadt i tunga, tegelliknande fyrkanter, samt prof af 
Cortea WinteraniM och andra ofjicnxfla barkar^ hvarom en speciell 
uppsats skulle i tidskriften ingå. 

=» Generaldirektör Huss refererade »Meddeielser om Nerve- 

feberen i Kragerö Lsegedistrikt Åar 1864 ved G. Homann o^ 

C. Hartwig. Christiania 1865» 68 sid. — Referatet skulle inga 

i tidskriften*). 

Den 26 September, 

SUtmnslag. — Ledamot anmäld. — Biblioteket. — Constitutio ^ndemka. — 
Trichiner ho» svin. — Referat. 

= Ordföranden tillkännagaf att Läkaresällskapets uoderd. 
begäran hos K. M:t om framställning till Rikets sammantrådacKi^ 
Ständer om ^Arac^^ ^to^^a^i^/a^ för Läkaresällskapets litterära verk- 
samhet blifvit af Kongl. Sundhets-Collegiura tillstyrkt. 

= Ordföranden helsade i Sällskapet välkommen Dr Huetek 
från Berlin, assistentläkare på Professor Lanoenbecks afdelning 
i Gharitén. 

= Att till ledamot af Läkaresällskapet antagas anmäldes 
af Hrr Groth och Nordrgen: Apotekaren i Stockholm AuGCsrr 
Boberg. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Dödsorsakerna i rikets städer under året 1862 enligt intyg af 
Ifikare (Sammandrag af de till K. Statistiska Centralbyrån inkomoa 
utdrag af dödböckerna). Gåfva af K. Statistiska Byråtu — Kött- 
extrakt, extractum carnis, ete. etc. Efter nyligen samlade under- 
rättelser till allmännare kännedom här i Sverige omformäldt af Pro- 
fessor Carl Palmstsdt. Göteborg 1865. 

£= Constitatio epidemica under veckan frän och med Söodagoi 
den 17 till och med Lördagen den 23 September 1865: 

Sjukligheten obetydlig. — Af smittkoppor hafva 25 fall under 
veckan förekommit. 

1. Irum enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 22 I&kare): 
Apoplexia cerebri .... 4. 

Neuralgia 3. 

Conjunctivitia 6. 

Otitis 2. 

Ang. tons. & fauciam 46. 
Laryngo-tracheitis .... 7. 
Brooch. Cat« bronch. 81. 

Poenmonia 4. 

Pleuritis 3. 

Febris gaatr. simplei 



Bipbtherifi 4. 

Pertnaaia 6. 

Cholerina 2. 

Dyaenteria 8. 

Diarrboea 65. 

Vebris puerperalis ... 1. 

Febris intermittens . 15. 

Angina parotidea...». 1. 

Vanolie. Varioloides 6. 

Searlalioa 44 

Beltriam iremena.... 1. 

Syphilis 2. 

GoDorrhoea 7. 

Heningitis cerebralis 2. 



Gastritis. finteritis . 3. 

Colitis 1. 

Typblit&Perityphlit 1. 

Peritomtis 8. 



Icterus 8. 

Nepbritis 2. 

Metritis 2. 

Rbeomatisnius acotos 4. 

Erysipelas 2. 

Erytbema nodosam.. I. 

Zona 4. 

Kaninculus 3. 

Carbnnculna 1. 

Rhenm. recetta afebril L 



Samma 817. 



•) Se Hygiea innevarande år p. 478. 



239 

2. A liufvodstadens sjukvårdsanatiilter: 

På Serafaner4asareUet: sjukantalet den 23 Sept. 206; hvaraf 
119 på afdelningen for io vårtes sjuke; inkomne under yeckan: scar- 
latina 4, febris typhoides 3, dysenteria 1, pleuritis 1, erysipelas 1. 

På ÅUmägma QarmBons-sjvkhuset: sjukaDtalet den 23 Sept. 122, 
hvaraf 56 på afdelninf^en for invärtes sjuke; inkomne under veckan : 
sypbilis 2, bronchitis 2, gastritis 2, colitis 2, anidna tonsill. & fan 
cium 1, laryngo-tracheitis 1, febris gastrica siroplex 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukan talet den 23 Sept. 172, hvaraf 
118 inyärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 15, scarlatina 5, 
diarrhcea 3, delirium tremens 3, febris gastrica simplex 2, rbeuma- 
tismus acntus 2, febris typhoides 1, febris intermittens 1, bronchitis 
1, nephritis 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 5, diarrhoea cruenta 3, 
diarrhoea 3, pleuro-pneumonia 1, nephritis 1. — PoUkUmken: diar- 
rhoea 5, scarlatina 2, conjunctivitis puralenta 1^ bronchitis 1, pneo- 
monia 1, pleuritis 1, zona 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 23 Sept. 58; inkomne under 
veckan: nephritis post scarlatin. 4, conjunctivitis 1, bronchitis 1. 

På AUmänna Bambördshuset: antalet vårdade 13. 

På Provisoriska Bambérdshuset: helsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Pairia: belsotillståndet godt. 

På Diakcmss-sjukhuset: sjukantalet den 23 Sept. 34; inkomne 
under veckan gastritis 1. 

På Stockholms Hospitcd för Sinnessjuke: sjukantalet den 23 Sept. 
179^ hvaraf 87 mankön och 92 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 23 Sept. 
168, hvaraf 150 från staden och 18 från länet; inkomne: syphilis 
30, gonorrhoea 3. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
diarrbc3ea 37, scarlatina 32, bronchitis 11, angina tonsiilaris 9, febris 
intermittens 7, catarrhus gastro-intestinalis acutus 7, ophthalmia 6, 
variolsD 4, pneumonin 3, rheumatismus acutus 3, erysipelas 2, per- 
tussis 1, varicellse 1, syphilis 1, meningitis cerebralis 1, apoplexia 
cerebri 1, laryngitis 1, catarrhus ventriculi acutus 1, peritonitis 1, 
nephritis 1, metritis 1. 

4. I stadens fängelser: rheumatismus acutus 1. 

Norra Korrekäons^nr&ltningen: iyik^wtfilei åtxi 23 Sept. 18, hvaraf 
14 invärtes sjuke; sjukdomsfall onder veckan: diarrhoea 3, scorbutus 2. 

I sammanhang med veckouppgiften angående morbiliteien 
framställde sekreteraren till Sällskapet, huruvida ej en special- 
tabell, i likhet med hvad för Yariolse och Pertussis egt rnm, 
äfven måtte upprättas öfver den nn rådande epidemien af ScarUL- 
tina och beslöt Sällskapet att en sådan tabell skulle uppställas 
och i förhandlingarne ingå. 

= Hr Ket meddelade en redogörelse angående trichinema 
och det sätt på hvilket de bibringas svinkreaturen, hvilken upp- 
sats skulle ingå i tidskriften. 



240 

t= Hr Santesson meddelade ett referat af ett arbete 
benämdt: Collection de Ménwires sur une faneäon mieonnue du 
Panereas La Digestum des aliments azotés par Luden CormsarL 



Svenska Läkaresällskapet firade den 3 Oktober 1865 i 
Kongl. Sandbets-Collegii lokal sin femtiondesjunde högtidsdag^ 
bvarvid afgäende Ordföranden Dr Hamberg bull ett föredrag 
med titel: »Några ord om legala kemiska analyser vid förgiftr- 
mngara och Sekreteraren Dr Edholm afgaf den vanliga be- 
rättelsen om Läkaresällskapets verksamhet under det ft^rflatna 
arbetsåret 1864—1865. 



En allmän återblick på helsotälståndet inom hu/oudstaden 
msder det na förflutna året utvisar att sjukligheten varit relativt 
obetydlig. Inom enskild praktik upptagas för året 16,875 sjuk- 
domsfall, nemligen 8,301 mankön och 8,574 qvinkön, enligt 
följande tabell: 



Under 
2 ftr. 



Typhus 

Febril typhoides ... 
Mening, cereb.-spin, 

Diphlheria 

AofT. nemlmiDaeea 

InftuenzA 

Pertiissts 

Cholera aostraa 

Cholerina 

Dyaenteria 

DiarrhoM 

Febris puerperalis.. 
Febris int«rmitteiit 
Aneina parotidea... 
VariolsB. Varioloides 

VarieeU» 

Scarlntina 

MorbilH 

Delirtao] trement.. 
Intox.e Toporcarbon 

ex acidU 

MorbuB satuminus. 

Syphilia 

Goiiorrhoea 

MéHingit. oerebralia 
spinalis.. 
'etanas. *rriainai 



p 



m.| q. 



2—10. 



11 
7 
1 

20 
2 

11 

5 

246 



4 
8 
8 

26 

1 

10 

1 

273 



5 
3 

44 
15 

46 

1 

6 

4 

144 



68 
78 
41 
51 
119 
1 



18 

1 



1 

53 
13 

41 

2 

8 

4 

löO 



11— 20.ÖfVer20år 



m. I q. I m. 



13 18 
1 



1 
1 
3 
2 
54 



51 47 

70 44 

43 28 

66 11 

139 24 

2 3 



1 
1 
7 

1 
72 



33' 46 

4! 3 
81 87 



10 

56 

13 

705 



258 

44 

128 

25 

17 

1 

55 

5 

1 

150 
268 

7 



6 

13 

50 

22 

617 

18 

194 

48 

112 

20 

25 

4 

8 

2 



23 

12 

9 



TrAi»port|d95|460| 648| 611.270,225.1^18,1,322 3,125|2.648| 5.773 



Summa. 



tt. , q. 



1 
61 

7 
99 
22 

1 

67 
14 
76 
24 
1149 

381 

177 

221 

98 

177 

6 

56 

6 

1 

1 

164 

288 

86 

1 

2 



52 

a 

166 



74 

17 

75 

28 

1.112 

18 

288 

164 

218 

109 

213 

8 

3 

2 

2 



18 
23 



5 
B 



3 

103 
15 

265 

48 

1 

141 
31 

151 



a.261 

18' 
669 

341 
434! 
207, 

390 
14' 
68 

i 

196 

801; 

69 
1 
2 



241 



Trtntport 

Apopleiia ccrebri... 

NearmlgU 

GoDJunctivitii 

Oiitia 

Ang. lons. le faoetiiiii 

Pericsrditis 

Sndocarditis 

'Pymmim 

Thrombos. Embolia 
Lar/ngo-trscheitis , 
Broneh. Cst bronch. 
Bronchitis capilUris 

PDeamonift 

PlcoHiis 

Febris gutr. timpl 
GastritU. Enteritia 

Colitis 

TjpU.IcPerityphlit 

Peritonitis 

HeptUtis 

Iderat 

Nephritia 

Hetritis 

RheQmatiaiD«8 aent. 

Eryaipclai 

ErytbeiDE nodotam 

Uriietria ., 

Zooa 

Poruiiciilas 

Carbupcnlo» 



Under 
2 år. 



m. q 



460 



13 

252233 

24 

16 13 

2 

7 

24 

11 6 

1 

1 



2—10. 



648 641 



23 
25 

176 

1 



3 

49 

20 

240235 

2 

1 



10 

4i 



56 

819 

11 

25 

13 

72 

7 

3 



18 
2 



4 

14 

2 

3 



56 
350 

9 
23 

3 
71 

6 

5 



12 
3 

6 
5 
13 
13 
1 
2 
1 



11—20. 



270 

4 

20 
19 



19 

185 

1 

10 

7 



OfTer20år. 



12 

21 

10 

297 



1 

24 
144 

9 
3 



"■ I q- 



1.8121.8223,125 



25 19 



65 



130 112 



56 

767 

12 



1 

3 

105 

,006 

8 

191 

47 

332 

37 

15 

8 

13 

4 

32 

27 



168 



54 

i;^i. 



6 

126 

1,002 

12 

129 

51 

835 

58 

26 

14 

61 

2 

15 

16 

61 



72i 117 
161 22 
87 



19 

109 
13 



19 



Samma. 



2,648 5,778 



19 

18ä 

202 

99 

1,791 

8 



182 
109 
.183 
15 
1 
1 

3 7 

212 219 

1.712 1,729 

44 49 

242 174 

67 59 

449 441 



68 
29 
12 
18 
4 
51 
29 



95 

37 

17 

67 

2 

37 

21 

64 

294 

14!^ 

40 

64 

22 

120 36 

13 



51 
25 



47 

242 

884 

201 

2,974 

23 
8 
1 

10 

431 

3,441 

93 
416 
126 
890 
163 

66 

29 

85 
6 

88 

50 

64 
633 
230 

62 
115 

47 
156 

21 



Samma 7971854 1.431 l,5d4|807|845 5,266.5,34118^301 8,574| 16,875 

Qvartaisappgifterna utvisa för öfrigt följande flnktnationer 
inom sjukligfaeten i dess helhet: 

Sjakdomsfall under l:a qvartalet (Okt. Nov. Dec.) 5,020. 
» » 2:a » (Jan. Febr. Mars) 4,662. 

» » 3:e » (April Maj Juli) 4,368. 

» » 4:e » (Juli Aug. Sept) 2,835. 

Specialrapport är uppgjord öfver utbredningen af amiä- 
koppoma^ hvilken epidemi för närvarande är i betydligt aftagande 
och tyckes närma sig sitt slut. — Under årets lopp hafva i en- 
skild praktik, a sjukhusen, bland de fattiga och i fängelserna 
fSrekomroit 2,171 falt af koppor. Förra året anmäldes 688 fall, 
sålunda under epidemiens lopp tills dato summa 2,859 fall 
(största antalet fall, nemligen 88, anmäldes under veckan den 
2-8 April). 

Förkandimgar 1865. 16* 



242 



17 Sept.— SS 8«pt 


• s 


^ 


» r" 


10 Bopt— 16 Sept. 


<D 0» 


« 


• k 


8 Sept.— 4) Sept. 


0» jj 


• 


2 •; 


n Aug.~S Sept. 




« 


m 


* H 


SO Aa|r--)»6 Aug. 




o> 


o 


3 i 


18 Ang.— 19 Aoff. 


*4 CO 


« 


8 5 


6 Ang.— 1» Aug. 


•» M 


^ 


• II 


80 JM-6 Ang. 


5 


Ok 


s " 


S8 Juli— 89 Jali. 


* S 


:: 


s: 


1« JaM-ti Juli. 


8 


<» 


9 


9 Juli— Ift Juli. 


S 


OT 


8 


2 Juli— 8 Juli. 


. a R 


8 


8 


25 Juni— i Juli. 


2 S 


Ig 


18 Juni— 84 Juni. 


5 


s: 


g 


11 Juni— 17 Juul. 


S 


»id 


9 


4 Juni— 10 Juni. 


a 


2 


^ 


88 Maj— 3 Juni. 


s s 


2 


s 


21 Maj-87 Maj. 


2 S 


3 


s 


J4 MftJ— 80 Maj. 


5 S 


a» 


e 


7 MiU— 15 Maj. 


s s 


ä 


3 


80 April— 5 Maj. 


S 9 


o 


g 


S8 April— 29 April. 


2 SS' 


r- 


S 


16 April— 82 AprU. 


ä 9 


M 


s 


9 April— 15 April. 


2 S 


2 


e 


S April— 8 April. 


S 5 


s 


s 


86 Mara— 1 April. 


S S 


^ 


n 


19 Mara— 85 Mara. 


2 


»• 


s 


18 l^ar»— 18 Mara. 


s s; 


-- «■■■ - 


5 


5 Mar^-ll Mara. 


« r- 


s; 


s 


86 Febr— 4 Mara. 


2 a 


•Ä 


!5 


19 Pebr.— 85 Febr. 


s s: 


^ 


3 


18 Febr.— 18 Febr. 


a 


2 


.2 


5 Febr.- 11 Febr. 


« o 


• - 


S 


29 Jan.— 4 Febr. 


*- n 


er 


8 


S8 Jan.— 28 Jan. 


2 8 


C9 


^ 


15 Jan.— 81 Jan. 


" ;? 


8 


4S 


8 Jan.— 14 Jan. 


«a 2 


2 


s> 


1 Jan. 1865—7 Jan. 


•- "* 


j^ 


s 


85 Dec.— 31 Dec. 


00 lO 


f 


9 


18 Dec— 84 Dec. 


lA M 


00 


s 


Il Dec— 17 Dec 


•O <D 


j; 


s 


4 Dee.— 10 Dec 


«0 OD 


2 


s; 


87 Nov.— 8 Dec 


•O *« 


2 


8 


80 Nov.— 86 Nov. 
13 Nov.— 19"Nov. 


«• 


2 




8 


0» M 


1- 


8 


6 Nov.— 12 Nov. 


•O *« 


»- 


Jl 


80 Okt.— 5 Nov. 


iC 


2 


e» 


8 


23 Okt.— 89 Okt. 


«» 


'e 


2 


16 OkL— 88 Okt. 


oe 


L 2 


«• 


8 


9 Oku— 15 Okt 


Ik 3 


o ' 


a 


S Okt.— 8 Okt. 




" 2 


t» 


-^ 


85 Sept— 1 Okt 1864. 


« 


2 


o 


Hr 


S 1 
II 
1 Ǥ 


l< 









243 

Under innevarande höst har en epidemi af ékarkJumsfebm' 
med småningom stigande sjukantal npptrfidt; så att under sist* 
lidiie vecica ej mindre än 96 fall deraf inom hufvudstaden 
blifvit anmälda. 

Med sista kalenderåret afsiutades 26 bandet af tidskriften 
Hygiea och det 27 är under utgifning. Kongl. Sundhets-Colle- 
gium har äfven detta år för införande i tidskriften meddelat 
många af de till Gollegium inkomna cmbetsrapporter, från läkare 
i hufvudstaden och landsorten hafva rikhaltiga bidrag ingått och 
pa korrespondensväg har Sällskapet mottagit vetenskapliga med- 
delanden från åtskilliga af dess utomlands resande ledamöter 
Frih. v. DiJBEN, Dr BJÖRKÉaj, Dr Salomon m. fl. 2:a Seriens 
l:a Band af Läkaresällskapets nya Handlingar utkommer med 
det snaraste. 

Utom med jurnallitteratnr, utbyten och inköpta arbeten 
bar biblioteket under året blifvit riktadt med en mängd gåfvor 
från in- och utländska embetsverk och lärda samfund samt 
enskilda personer, nemligen från K. Sundhets-Collegium, K. Veten- 
skapsakademien, K. Statistiska Centralbyrån, norska och finska 
medicinska Sällskapen m. fl. 42 utländska vetenskapsmän hafva 
öfverlemnat sina arbeten och 27 vetenskapens gynnare och vän» 
ner inom landet hafva dessutom med gåfvor bidragit till biblio- 
tekets ökande. 

Till utländska ledamöter har Sällskapet under året invalt: 
Professor F. v. Recklinghausen i Königsberg, Öfverläkaren 
vid hospitalet i Para i Brasilien Dr Francisco da Silva Gastro; 
Geheimemedicinalrådet Professor v. Langenbeck i Berlin, Pro- 
fessorn vid universitetet i Giessen Wiggbrs, Apotekaren i Lon- 
don Daniel Hamburt; Geheimerådet Dr Fr. Weisse i S:t 
Petersburg, samt Medicine Professorn Fel. Niemeyer i Tilbingen 
— Till inländska ledamöter hafva blifvit antagna: Hit Bok- 

STRÖM, CURMAN, EnESTRÖM, NiESBERO, NYSTRÖM, PONTIN, 

Settervall, Sköldberg^ Söderman, Warfvinge, Zander, 
Åman och Ödman i hufvudstaden samt Hrr Hesselgrbn, 
Lagerlöf, Leyer, Schultz och Strömberg i landsorten. 

Bland ledamöter inom riket har Sällskapet under årets 
lopp förlorat flera medlemmar vid anmärkningsvärdt hög åldei, 
synnerligen för läkare, nemligen Ofverfältläkaren Dr Fredr. 
BÅGENHOLM 72 år gammal. Professor Arvid Sture Bruzblius 
66 år, Professoren GusTAP Eriksson 76 år. Jubeldoktorn Sa- 
muel Wallnbr 86 år (Svenska Läkarekorpseds Senior), Lif- 



344 

joedicDB WoA Samvel Nerman 70 år» LifmeiL A. G. Franck 
72 ar. Professor HfiDEjraoBG 78 år och Professor Rabbék 84 
år gamiaal; ea af våra embetsinlLa har äfven till Sällskapets 
sorg och saknad under det förflutna året aflidit, nemligen fiof- 
apotdLaren Ga&l Springhobn, Sällskapets skattmästare sedan 
20 år tillbaka. 

Af sina utländska ledamöter har Sällskapet under året 
förlorat Professor Pierae Gratiolet, Chef för de anatomiska 
arbetena vid Jardin des plantes och Professor YaIiEni ine Mött, 
Amerikas mest bekanta kirurg, känd för sina djerfva och lyck- 
Uga operationer samt såsom gruadläggare till University Medical 
College i New-Tork. 

Till ordförande för det kommande året har Sällskapet ralt 
Generaldirektören m. m. N. J. Berlin, som oaktadt sina vig- 
tjga embetsåligganden och trägna görömål, emottagit det honom 
genom valet erbjudna uppdraget. 

Efter apotekaren Sprinchorns frånfälle utsåg Sällskapet 
tUl hans efterträdare apotekaren I. J. AsKLÖF. 

Dr Bensow har under året blifvit enhälligt återvald till 
bibliotekarie. 

Till revisorer af det förflutna årets räkenskaper hafva 
Uifvit utsedda Hrr Eneström och Ntströic. 



En dfversigt af det med den 30 Septeodyer afslutada cä- 
kanskapsåret utvisar följande aflfärsstälining: 

Inkomsterna hafva varit 8,801 rdr 85 öre. Ki^ritalbehåll' 
ningen 75,086 rdr 82 öre. 

Årsafgiftm har blifvit erlagd af 103 ledamöter i Stock- 
holn, nemligen: 

Anderberg, Anderson A., Berqh, Berlin M. N., 
Berlin N. J., Billberg, Björken, Björkman, Blaohet, 
Bragonnier, Branting, Broberg, Brdzelius, Carlson, 
Gederschjöld, Cedersxröh , v. DuBEN, Edling, Ekegrantz, 
Ekelund, Engberg, Gravenhorst, Grill, Groth, Gräbs, 
Hahn, Hallin, Hallongren, Hartelius, Uulphers, Hägg- 
STBOic, HÖK, HÖSTMAN, Jentzen s:or, Jentzen j:or, Eeuser, 
Ket« Kstser, Kjellberg, Kinberq, ELindstrand, Klingvall, 

KLOSTEBfiSRGt KÖNSBERG, LaMM, LeMGHEN, LETTSXRÖM^ 
LEVSRTIN, LsWIN, LiLLJSBJÖRN, LILJEVALGH, LjUVGQR&Nt 



24B 
LovÉN Cbil, I^tén Sven, Lundberg Frbdr., Lundbbro 

VmC, LUNDBERGER, MALMSTEN, MOLANDBR, NeNS^SN, NETEXI^ 

Nordgren, Ntman, Opphotf, RETZiU8,RossANDER,RTDBERa, 
SiLNDAHL. C. J., Sandahl O., Sandelin, Santesson, Scbagbrt- 
STRÖM, Sebardt, Sehlberg, Sjöberg, Sjöstedt, SKOLDBSaO 
Er., Sköldberg Sven, SondAn, Stenberg, Stoltz, Stål, 
sondevall, svanbbro, svedberg, sätherberg, södbrican, 
Thegerström, Tholander, Tillberg, Törnblom, Wahi#- 
BRRG, Waller, Warpvinge, Westfelt, Wilander, Wni- 
merstedt, Wistrand Hilar., Wistrand TmoL., Wåstfelt, 
Zantesson, Ödmansson, Öhrström, 

samt 19 i landaorten, nemligen: 

Anderson Luk., Anjou, Altin, Braun, Dandenelle, 
Drakenberg G. A., Ekman I., Forling, Forsell, Uelledat, 
Hesselgren, Klintberg, Richter, v. Sydow, Virgin, 
Wallneb, Widberg, Åkerman, Åman. 

Inträdesafgift är erlagd af 6 ledamöter i Stockholm, nem- 
ligen: CuRMAN, Malmborg, Pontin, Zander, Åman och Ödman 
samt 6 i landsorten, nemL: Edling N. A., Falck, Lagerlöf, 
Lbyer, Schultz och Strömberg. 

Till Sällskapets pria/ond hafva dels i tecknade årsafgifter, 
dds i räntemedel under året 1864—1865 influtit 491 rdr46öre, 
varande prisfondens kapital den 1 Oktober 1865 8,972 rdr 65 öre. 

ScHAUMKELska fondens inkomster hafva utgjort 1,033 rdr 
22 Öre; dess utgifter 960 rdr. Kapitalbehållningen är 17,949 
rdr 89 öre. Gratifikationer hafva utdelats åt 30 enkor eller 
barn af legitimerade svenska läkare med tillsammans 960 rdr. 

Låkare^nödhjetpsfonden har änder året ökats med 965 rdr 
19 öre; dess kapitalbehållning utgör 18,097 rdr 65 öre. Af 
denna fond har under året understöd lemnats åt 6 enkor efter 
dekgare i f. d. pensionsimättningen för svenska l&kare, deras 
mkoT och barn, till ett samuianräkoadt belopp af 800 rdr rmt. 



Sedan klubban på öfligt sätt blifvit tillträdande ordföranden. 
Generaldirektör Berlin öfverlemnad, begärde Generaldirektör Huaa 
ordet, för att tillkännagifva, det en af Sällskapets ledamöter Dr 
ÄNDERS Fredrik Regnell, som sedan flera år tillbaka varit 
bosatt i Brasilien, Gäldas, Provinsen Minas-Geraös, och hvars 
namn vore fästadt vid flera donationer, såsom till Dpsala akademi 
och Serafimerlasarettet, ånyo ådagalagt en frikostig hågkomst 



246 

af fosterlandets medicinska institutioner, i det |ian till Svenska 
Läkaré^fillskapets prisfond skänkt en somma af 400 £ sterl. 
eller öfirer 7000 rdr rmt, hvilken gåfva gifvaren genom General- 
direktör Uuss önskat till Sällskapet öfverlemna. — Ordföranden 
tolkade Läkaresällskapets tacksamhet för den frikostiga gafvan 
och skalle en skrifvelse innehållande tacksägelse för densamma 
och daterad Läkaresällskapets Högtidsdag till Dr Regnell af- 
sändas. 

Den 10 Oktober, 

Hr BoBKKo ledamot — Hr Hav beros tal på högtidsdagen. — Hedersledamot 
anmäld. — Biblioteket. — Ledamot anmäld. — Constitutio ^idemica. ~ 
Extranterint hafrandeekap. — Prisämne i Preussen. 

= Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs apo- 
tekaren i Stockholm ÅuousT Boberg. 

= På hemställan af ordföranden och med Hr Hambergs 
benägna bifall beslöt Sällskapet att i sina Handlingar till trycket 
befordra Hr Hambergs vid ordförandeskapets nedläggande den 
3 Oktober detta år hållna föredrag: »Några ord om legala 
kemiska analyser vid förgiftningar.Yi 

= Ordföranden anmälde, att Sällskapets komité enligt 
stadgamas § 11 till Hedersledamot af Svenska Läkaresällskapet 
föreslagit praktiserande läkaren i Gäldas i Brasilien M. D., K. H. 
ÄNDERS Fredrik Regnell »patrocinio et mnnificentia con- 
spicQum.» 

= Till biblioteket anmäldes: 

^Etude sur la diathése nrique par C. L. Sandbas. Paris 1865. 
— Etude sur la digestion et ralimentation par G. L. Sandras. 
Paris 1865. Gåfvor af författaren (som roedsändt ett bref, hvilket 
lades till bandlingarae). — Gonsumption, as en^endered by rebreathed 
air and consequent arrest of the uncousumed carbonaceous waste, 
its prevention and possible cure by Hen ar Mac Gorhac.^ London 
1865. — Inflaromatoriske, bypertrophiske og iibrese SvuUttilstande 
af Lifmoderhalsen ved Dr F- G. Fayb. — Bidrag till frAgan om 
nervernas ändniogssätt i musklerna af A. Key. Stocklolm 1865. — 
Om cirkulHlionsforhfillandena i njurarne af A. Key. Stockholm 1865. 
Gifvor af forfattarne. — Metereologiskn iakttagelser i Sverige, utgifna 
af Kongl. Svenska Vetenskapsakademien; anställda och bearbetade 
under inseende af Ea. Edlund 5:tQ Band. 1863. Stockholm 1865. 
Gåfva af Kongl Vetenskapsakademien. — Bidrag till Sveriges ofiiciela 
Statistik. A). Befolkningsstatistik. Ny följd IV. Statistiska central- 
byråns underdåniga berättelse for året 1862 jemte bihang rörande 
dödsorsakerna i rikets städer. Stockholm 1865. GAfva sS Statistiska 
hyråtu 



247 



ssi Att till ledamot af Svenska Läkares&IUkapet antagas 
anmfildes af Hrr Anderson, Hallin och Lundberg Fredr: 
Regementsläkaren vid Skånska Dragonregementet M. L. P. o. 
K. M. Adolf Reinhold Åberg. 

= Conslitatio cpidemica under veckan från och med Söndagen 
deD 24 til) och med Lördngen den 30 September 1865: 

Sjukligheten liksom foregående vecka. — Af akarlakanafeber ht 
nnder veckan 96 fall och af tmittkoppor 15 fall fSrekonimit. 

1. Inom enskild praktik anmälde ajukdomsfnll (från 20 läkare): 



Febris typhoides 3. 

Dipbthcria 6. 

Cholerina 5. 

Dyseuiena 4. 

Diarrhcea 46. 

Febr i» poerpenilit.... 2. 

Febrit iDtermittens.. 9 

An^ina parotidra .... 1. 

Variobe. Varioloides 8. 

VariccIliB 8. 

SearlatiBa 51. 

Ddirinm trement.... 1. 



Syphilis 6. 

Gonorrhoea 11. 

Neuralgia 5- 

Conjonctivitifl 6. 

Otiti» 2 

Ang. tona. & fanciam 43. 

Laryngo-tracheitis. ... 6. 

Bronch. Cat bronch. 4b. 

Pneumonia 8. 

Febris gaatr. aimplex 4. 

Gaatritis. Eoterilia.. 5. 

Colitia 1. 



TypblititjkPerityphl. 1 

Peritonitia 2. 

Nephritia 1. 

Rheumatiamua acutaa 5. 

Eryaipelaa 2. 

Zona 1. 

Fnnincnlaa 1. 

Rheum. reeena afe bril. 1. 

Samma 285. 



2. Å hufvudstadens ajukvårdsanstalter: 

Pi Serafimer-lasarttM: sjoknntalel den 30 Sept 215, hvaraf 
130 på afdelniiigen for invärtes ajuke; inkomne under veckan: febris 
typhoides 3, rhetimatismua acutus 3, delirium tremens 2, pneumonia 
2, diarrhoea 1, febris intermittens 1, scarlatina 1, erysipelas 1, eo- 
zema aout. 1. 

P& Allmänna Oarmsons-sjtåkhuset: sjukantalet den 30 Sept. 107, 
hvaraf 41 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 2. 

På Provisoriska sjukhuset: sjuknntalet den 30 Sept. 166, hvaraf 
114 invärtes sjuke; inkomne under vecknu: variolce 9, diarrhooa 6, 
delirium tremens 3, pneumonia 3, rheumatismus acutus 2, febris 
typhoides 1, bronchitis catarrh. bronch. 1, febris gnstrica simplex 1. 

På Allmänna Barnhuset: dinrrhoea 12, bronchitis 4, variolss 1, 
enteritis 1, peritonitis 1, nephritis 1. — Polikliniken: scnrlntina 5, 
diarrhoea 2, conjunctivitis calarrhalis 2, pneumonia 2, diphtheria 1, 
pertussis 1, laryngo-tracheitis 1, bronchitis 1, febris gastrica sim- 
plex 1. 

På Bam^ukhuset: sjukantalet den 30 Sept. 59; inkomne under 
veckan: gastritis 2, diarrhoea 1, meoingitis cerebralis 1. 

På AUmänna Bombar dshusei: antalet vårdade den 30 Sept. 17; 
parametritis 3. 

På Provisoriska Barnbördshuset: helsotillståndet godt 

På Diakoniss^ukhuset: sjukantalet den 30 Sept 37; inkomna 
änder veckan: rheumatismus acutus 1. 

På Stockholms Hospital /är sinnes^vke: sjukantalet den 30 Sept 
177, hvaraf 85 mankön och 92 qviukön. 



t4B 



Fl SttiMobtw 9ilad9 ock ttbu Kurhus.' sfukanfcalet den 90 SepL 
163, hvaraf 135 frin stacka och 19 Mn linet; mkomott: ^^Ulii 
29» gonorrtoa 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnea vecko-rapporter): 
scarlatina 39, diarrhoea 30, bronchitis 14, angina tonaillaris 8, 
catarrku» gaatro-inteatinalis acutus 7, rheumatismus acutns 5, catar- 
rhos ventriculi acutus 4, ophthalmia 3, variol» 2, pneumoiua 2, 
gastritia 2, erysipelas 2, febris typhoides 1, diphtheria 1, pertuasis 1, 
fbbris puerperalia 1, apopleiia cerebri 1, neuralgia 1, peritonitis 1, 
metritia 1. 

4. I stadens fångdser: fnruncnlus 1. 

Narra Karrektions^nrdUningen: ajakantafet den 30 Sept 16; 
(all under yackan: broncliitis 2, acorbntis 2. 

:= Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 1 till och med Lördagen den 7 Oktober 1865: 

Sjukligheten något ökad, dock ej betydlig. — Af snuttiofppar 
ftafva under yecknn 21 fall samt af skarlakans/eber 119 fall före- 
kemmii 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 ISkare): 



Febril typhoides 1 

Diphtheria 10. 

Angina membranacea L 

Cholerina 3. 

Oiarrhoea 54. 

Fchris pperpenlia.... 1. 

Febris intcrmitten» . . 3. 

Angina parotidca 1. 

Variola. Varioloides 7. 

Tåiicelke 1. 

Scarlatina 76. 

Syphilis 3. 

Gonorrhoea 9. 



Apoplexia cerebri .... 1. 

Neuralgia 2. 

Conjnnctivitis 4. 

Ang. tons. St faneium 68. 

Thrombosfs. Embolia 1. 

IiaryngQ-tracheitia .... 7. 

BroncL Cat. bronch. 41. 

Bronchitis capillaris . 1. 

Pneumonia 7. 

Plearitis 1, 

Febris gastr. simplcx 12. 

Oastritis. FSoteritia . . 3. 



Nephritis L 

Hetritis 1. 

Rhe*imati8niaa acatw 7. 

firjsipelaa 8. 

Erjthems aodosum.. 1. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Oarboncolns 1. 

Rhenm. reeeas afebril. L 

Snmma 396. 



Hepatitis 1. 

2w A hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På Serc^bner-laaarettet: sjukantalet den 7 Okt. 229, hvaraf 132 
på afdelningen for iuväiles sjuke; inkomne under veckan: febria ty- 
phoides 4, scarlatina 1, delirium tremens 1, pueumonia 1, erysipelas 
1, erythenia nodosum 1. 

På Allmänna Qamisons-^vkhuset: sjukantalet den 7 Okt. 110, 
hvaraf 37 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 3, gonorrhoea 3, cholerina 1, delirium tremens 1, conjnno- 
tivilis 1, angina tons. & faucium 1, bronchitis 1, pneumonia 1, 
pTeuritis 1, gastritis 1. 

På Provisoriska sfuklmset: sjukantalct den 7 Okt 176, hvaraf 
124 InväKes sjuke; inkomne nuder veckan: vanolie 11, deliriam 
tremens 5, diarrhoea 3, pneumonia 3, rheumatismus acutus 3, bron* 
chitis 2, febria typhoides 1, syphilis 1, pleuritis 1, icterus 1, eiysi- 
pelas 1. 

På AUmänna Barnhuset: bronehitis 7, diorrhooa 4, pneumonia I, 
pleuritis 1, nephritis 1. — PobkUniken: diarrhoea 8, conjonctivitis 2, 
febris intermittens 1, scarlatina 1, bronchitia 1. 



\ 



24» 

n Bartuftikhaet: sjulan talet den 7 Okt 58; inkonnie under 
feekan: febris mtermittens 1, otitis 1, bronchitie 1, pnenmonia I, 
nepbritis 1. 

På AOmOrma Bamhördåhusei: Antalet vlrdade 15; pnenmonia 1. 

På Bambördshuaei Pro Patria: he?sotil låtandet godt. 

Pft Provisoriska Bamd^dshtisei: beboti listandet godt 

P& Diakoiviss-^ukhusei: sjukantalet den 7 Okt 37; inkomna 
under veckan: scarlatina 3. 

På Sieckhotois Hospitai fdr trnnes^ivke: ejukantaltt den 7 Okt 
176, hvaraf 85 mankön och 91 qvinkon. 

På Stockhohns stads och lOns Kurhus: sjukantalet den 7 Okl. 
164, hvaraf 143 från staden och 21 från länet; inkomne: syphilia 
37, gonorrhoea 7. 

3. Bland de fattiga, (enKgt fattigläkarnes yeeko-rapporter): 
searlatina 39, diarrhoea 27, broncbitis 17, catarrhus gaatro-intestmalis 
aentus 8, rheumatismus acutos 7, febris intermittens 6, pnenmonia 4, 
varioln 3, ophthalmia 3, erysipelas 3, diphtheria 2, ?arice11fl3 2, 
angina tonsUIaris 2, metritis 2, syphilis 1, pleuritia 1, cystitia 1, 
otitis 1. 

4. I stadens fängelser: diarrboea 1, rbeamatismus 1. 
Norra Korrektions-inrättningen: diarrboea 3, broncbitis 1. 

= Hr ANDERSON A., som nyligen anländt hem från en 
atlfindsk resa och Sällskapets ledamot Hr Haak från Carlatad 
belaades af ordföranden rälkomna. 

= Hr Groth meddelade följande märkliga sjukdomsfall: 
Extrauterint hafvandeskap^ buksnitty extrakticn af ruttnadi foster; 
modren död 13 dygn efter operationen i lunginflammaiion, 

Hnstm Nyström, 28 fir gammal, bar under de sista 10 åren 
regnliert roensCruerat och var hon vid ovanligt godt hull och god 
btlsa, då hon i December år 1863 intriidde i äktenskap. Under 
▼iren 1864 fortforo normala roenses och hade hon dem sista gSngen 
regaliert i början af påföljande Juni manad. Såväl åtskilliga gnstriska 
oordningar, hvilka sedermera uppträdde, som isynnerhet menstniatlo- 
nens nteblifvande i början af nästa månad, väckte hos henne den 
sannolika förmodan, att hon befann sig i välsignadt tillstånd. 

Ät detta tillständs normala fortgående fick hon dock ej långe 
glädja sig, ty redan i medio af Juli, d. v. s. 6 veckor efter sidta 
menstruationen, började blod afgå genom vagina. Denna blödning 
▼ar dock så ringa, att hon ej brydde sig om att derom rådgöra med 
någon läkare och någon häftig smärta hade hon vid denna tid ej i 
anderlifvet 

Blödningen fortfor sedermera nuder 2 månader att periodiskt, 
ehnm endast spårvis, uppträda, tills i medio af September, då den 
blef ymnigare och jsg med anledning deraf tillkallades. 

Jag fann nu vid exploration af bäckenets contenta en hård tu- 
mör, till form och volym liknande en gravid oterus i 4:de månaden; 



2B0 • ' 

den kftndea såsom en enda tomor, i kontinaetet med portio Tsg;!- 
nalis uieri, hvilket parti af lifroodern, såvSl som tumören i sin hel- 
het, intog den gravida Jifmoderns normala plats. PA grund såvll 
biraf, som af föregående symtoroer, antog jag tamoren (or gravid 
uterus och att missfall vore å fUrde. 

Efter den behandling qvinnan nu underkastades, afstannade snart 
blödningen utan afgång af foster eller -ägg. 

Under de (oljande milnaderna. Oktober och November, syntea 
ingen blod till, och med undantag af stundom påkommande am&rtor 
i lygg och underlif mådde hon väl, samt gick uppe och skötte sitt 
^tts. Underlifvet tilltog under denna tid i volym såsom vid en vanlig 
grossess och i början af December kiinde hon fosterrörelser. 

I medTo af December såg jag patienten (or andra gången. Jag 
blef då tillkallad derfore att de nyssnämnda smärtorna i rygg och 
underlif tilltagit i freqvens och styrka. Tumören simulerade nu full- 
komligt en gravid uterus i 7:de å 8:de månaden. Vid inre under- 
sökning kände jag genom b&ckenets mjuka delar i öfre backenöpp- 
ningen ett foaterhufvud, hvilket vid anstöt vippade undan för fingret 
Fosterljud kunde deremot ej höras. Antagande de peiiodUka smär- 
torna vara prematura kontrnktioner i uterus lät jag patienten ligga 
stilla några dagar, hvarunder hon tog nSgot opiat. Smärtorna af- 
togo nu, så att hon snart kunde återtaga vården om sitt hus. 

I början af förliden Januari kände hon fosterrörelser sista gån- 
gen. Tumören fortfor dock att växa såsom förut. 

Den 27 förliden Mars tillkallades jag for tredje gången med 
anledning af då uppträdande blödning. Tumören var nu hårdt spänd, 
elastisk, fluktuerande till volym och form, liknande en lifmoder vid 
fullburen grossess. Inga fosterljud kunde höras, och vid ingen slags 
undersökning kände jag några fosterdelar. Moderhalaeu uppluckrad, 
tillät fingrets införande till inre modermun. Genom denna inre 
moderroun, som ej var öppen for fingerspetsens införande, nedhänger 
uti cervikalkanalen en mjuk slamsa af en lillfingerändas tjocklek och 
som når ungeiUr yttre modermun. En stinkande, bmnaktig materia 
stannade på det explorerande fingret, och utgjordes den så kallade 
blödningen af dylik materia. De fl!irr omnämnda periodiska smär» 
torna voro starka och täta, så att patienten måste intaga sängen. 

Den 31 Mars, eftef 3 timmars värkar, h vilka så simulerade for- 
lossningsarbetet} att barnmorskan trodde normal forlossning vara i 
görningen, framfödde qvinnan en fast klump af ett hönsäggs storlek. 
Värkarne afstannade sedan. Under några dagar hade qvinnan Ijos 
flytning (lochier) hvarefter cervikalkanalen och yttre modermun till- 
slötos. Den stora tumören i ui^derlifvet qvarstod dock oförändrad, 
men mådde patienten detta oaktadt under 2 veckors tid härefter 
bättre än hon gjoii på flera månader. 

Vid alla inre explorationer, som jag gjort, har tumörena nedre 
yÅgg kähts såsom stående i sammanhang oéh full kontinoitet med 
lifmodems cervikaldehl* 

Den abörtliknande fasta klumpen, som afgick den 31 Mars. 
undersöktes af Dr Nitml, som utom blodcoagnla fann densamma 



251 

bestå af uterinslemhinna (Decidua).' Några spår till chorionviili 
kunde deri ej upptäckas. 

Under 14 dngar mådde pntienten, såsom nyss nämndt Sr, bättre 
än på lång tid förut; sedan borjnde bon åter känna smärtor i buken^ 
dessa liknade deck ej de föcegående periodiska smärtorna, utan voro 
mera jemnt ihållnnde. Vid mina besök hos patienten kunde jag ej 
konstatera några. kontraktioner uti tumören, men i lilla bäckenet sjönk 
den på några dngar märkbart längre ned. Det kändes liksom skulle 
främre ocb högre delen af nedre uterinsegraentet, fylldt med en fast 
maasa, hafva ned:rnngt i lilla bäckenet, skjutande fornix vagime och 
vaginalvä&rgen framför sig. Portio vaginalis uteri och den slutna . 
(för fingret) os uteri kändes till venster och bakåt foga afvikande 
från den plats i bäckenet, hvarest de förut befunno sig. 

Från ett forsok att infora uterinsonden afstod jag, då jag ej 
kom igenom inre modermun med sondspetsen, utan att vara hårdhänd t. 

Professorerna Cedkrscujöld och Anderson samt Dr Netzel 
hade nu den godheten att den 19 April åtfölja mig till patienten. 

De lokala förhållandena voro då saidana jag dem sednast be- 
skrifvit. Tumören är af en lifmoders storlek vid fullburen graviditet; 
den ar spänd och elastisk. Nfigra fosterdelar uti densamma kunna 
ej med säkerhet kännas. Den kännes vid expioration per vaginam 
i högra främre dt*len af öfre bäckenöppningen och kan fingret ej 
konstatera annat än kontinuitet mellan cervix uteri och tumören. 
Tumörens innehåll uti den del, som vetter nedåt bäckenet tycks vara 
en halffast materia. Modermun är något devierad åt venster och 
bakåt. Genom densamma infördes nu uterinsond och befanns uteri 
kavitei ega en ledig lifmoders normala längd. Några dagar derefter 
infördes uterinsond åter och vanns samma resultat. Uti brösten af- 
söndrades sedan flera månader mjölk. 

Om diagnosen af fallet kunde numera intet tvifvel uppstå: näm- 
ligen att vi här hade en graoiditaa extratäertna. 

Under slutet af April och början af Maj mådde patienten rela- 
tivt väl; d. v. s. hon var fri från smärtor. Hullet, som alltsedan 
sjukdomens början så småningom aftagit, fortfor dock att ytterligare 
minskas och medtogos patientens krafter mer och mer. Buken blef 
af den alltjemnt ännu tillväxande tumören utspänd och respirationen 
generad. Aptiten aftog, sömn saknades, hektiska symtomer visade 
sig och patienten kunde ej lemna sängen. 

Så förhöll det sig, då Professorerna Santxssok, Cederschjöld och 
Dr Malmboro hade godheten åtfölja mig till patienten den 16 Maj. 

Na punkterades den stora fostersacken från buken, 4 tum nedom 
nafveln och af dess innehåll tömdes ungefär 2 kannor flnidum. Det 
utlomda var en gulbrun, luktfri vätska, som innehöll flockor af från 
fostret lossad epidermis, vernix caseosa och väl sannolikt plaoeutar- 
detritus. 

Tamören sjönk härigenom så tillsamman, att dess höjd, som 
förat stått vid maggropen, nu var vid nafveln, och vid palpation . 
kicdei dess fasta innehåll, fosterklumpen. 



252 

Under de företa 24 timmsrne efter operationen generades pa^ 
tienten af krakningar, nen sedan dessa upphört inträffade inga oro- 
ande s^tomer shaam ioljder af panktionen eller bukkavitetens så 
hatdgt roiaskade ▼oiym. TTMrtem sömn ock aptit inatallde sig, 
palsena hastighet minskades och allmänna tillståndet förbittrades. 

14 dagar efter operationen började punktionssåret bryta opp 
och en fistelöppning etablerades, genom hvilken dagligen utravn en 
ej ringa mängd Tatska af samma gulbruna förg som vid operatäoas- 
tillfallet, endast derifrån skiljd genom sin vidrigt stinkande lokt. 
Samtidigt härmed började i niirheten af nafvehi och vid tumdrens 
* höjdpunkt en abscessbtldning, eller en smältning af bukväggen, gå- 
ende' inifrån. Huden på detta ställe var röd och ömmande och i 
de inre lagren af bukväggen kändes här såsom ett bål af en Uyerts- 
peniuB tjockiek. Detta kål vidgades litt hastigt, så att det om 
några dagar hede en ö-öres-slants diameter, under det atl hudrod- 
naéen intagit ännu större areal. 

Den 2 Juni öppnades genom en iacision denna abscess uti en 
längd af ungefar halfannan tum och 1 kanna stinkande materia utr 
tömdes ur fostersäcken, som nu var öppnad {or normal exploration. 

Tumören sjönk härigenom finnu mera tillsamman, och låg foster- 
kroppen så, att en extremitet påträffades vid exploration med^ngret 
genom incisionsöppningen. 

Patientens allmänna tillstånd fortfor härefter att vara godt och 
inga oroväckande syrotomer hindrade att stälia en temligen gynnsam 
prognos. 8 dagar efter den nyssnämnda incisionen utvidgades ouver^ 
turen genom ett snitt nedåt, så att den blef omkring 4 tum lång. 
Den förutnämnde foreliggande extremiteten, som var en fot, fattades 
och gjordes på densamma extraktion af fostret 

Såväl vid denna som föregående operation fungerade Professor 
ShmteBson och närvoro dessutom Prof. Cederschjöld samt Drma Malm- 
borg och Björken. 

Fostret var i upplösningstillstånd och dess utveckling annonse- 
rade att det sannolikt aflidit i början af Januari, vid hvilken tid 
fosterrörelserna ock upphörde att kännas. Det skulle då ha varit 
8 månader. 

Af nafvelsträngen finnes endast en liten bit qvar, och denna 
skiljd från både foster och placenta. Af placenta finnas likaledea 
endast mindre rester. 

Vid inspektion af fbstersäcken befinnes densamma fastvåxt vid 
bnkvflgi/en och bukens viscera å höger sida från HUa bäckenet till 
höjd af nafveln. 

Dess iusida är glatt, af smutsgrön färg och kan å densamma 
phcentas insertionsstäJIe ej bestämmas. 

De ioljande dagarne mådde patienten rätt väl och allt lofvade 
en lycklig utgång, då jag på sjette dagen efter operationen till/olje 
af en resa måste Ismna henne och såg henne då for sista gången. 

Den 16 insjuknade hon och fick en trombos i högra bäcken- 
venen med åtföljande rärk och svullnad i högra benet. Någn Ah 



afi2 



^r derefter tillstötte pnenmoDi ock ien 23 Jani aied hon tilliolje 
iiinif. Otngifningen medgaf ej obduktion. 

I jden diskassioD, fiom uppstod ang&ende egenheterna tid 
dctts sjukdomsfall, da diagnostiska svårigheterna i dess böljan, 
beskaffenheten af den vid den normala gestationstidens slut af- 
gaagna deciduan och operationsmetoden yttrade sig Hrr Änder- 
aoD, Cederschjöld, Netzel och Santesson, hvilka samtligen varit 
i lillfaile att observera patienten. 

= Br Lemchen tillk&nnagaf att preussiska centralhmuUn 
får frivilUg vård af sjuka och sårade i fält utsatt ett pris af 
100 Fredricsdorer för det bästa arbete om den erfarenhet och 
de åsigter, sam under sednaste tiden blifvit samlade med afse- 
ende på lämph*gaste organiserandet af den hjelp, som enskilda 
välgGrenlieten kan lerona åt sjuke eller sårade krigare i f&lt. 
Yissa framställda frågor önskade komitén besvarade i detta 
arbete, som bör vara inleronadt seduast den 1 Juni 1866. — 
Komiténs tillkänoagifvande skulle i dess helhet ingå i Hjgieas 
Oktoberhäfte. 

Den 17 Oktober. 

Hr Åbkro a. R. ledamot. — Biblioteket. — Ckmititatio epidemira — Val af 
koinitékdaniot — Olyoerinialva. — Blodiglar. — Joanal de Chimie niédi- 
cale Ref. — Bref fiån Rysskad. 

» Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Rege- 
mentriäkaren Dr Adolf Reinhold Åberg. 
= Till biblioteket anmäldes : 

Mnsée Yrolik, Catalogue de la coUection d'anatomte hnmaine, 
comparée et pathologique de M. M. Ger. di W. Yrolik par I. L. 
DimsaAO. Amsterdam 1865. Gåfra af familjen Yrolik genom BveC 
v. DdasK, 

= GoBStitutio ^pidemica änder veckan frän och med Söndafsn 
den 8 till och med Lördngen den 14 Oktober 1865: 

Sjnkligheten något ökad, temligen betydlig. — Af smitikoppor 
ha nnder veckan förekommit 25 fall samt sS skarlakansfeber 131 fall. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfiiU (från 23 läkare): 



Febris tjrphoidea . ... 4. 

Diphtheria 7. 

Angma membranacea 1. 

Ckoleriaa 4. 

Dpenteria 8. 

Äi L 



Diarrhoea . 



Febria intermittens . . 
Aagina parotidea .... 
VariolaB. Varialaides 

Searlatina. — 

Horbim 

*pkiKi 



S. 
8. 
S. 
7. 
T7, 
L 



GoQorrhcea 8. 

Meuingitis cerebralis 1. 

Nenralgia 3. 

Coi\}Q nctiTitis 2. 

Otitis 8. 

Ang. tons. & faaviam 70. 

Thrombotia. £mbolia 1. 

Laryogo- tracbeilia .... 8. 

BroDcb. Cat. broncb. 48. 

firanobitit eapiUaria. 1. 

PneamoBia 5. 

Pleoritit 2. 

flabria gaitr. limpleK SO. 



Gastritis. Enteritia . 3. 

Tjpblit.&Peritypblit 1. 

Icterus 1. 

Ncphritii 4. 

Metritis 2 

Rbetiniatismat acotus 6. 

Bryiip^ 4. 

Urticaria 4. 

FttnincTilua 3. 

Carbanealiis.. 1 

Ssmsaa 813. 



254 

2. A hufmdstadens sjnlnrårdsanstalter: 

Pfi Serqfimer-Uuarettet: sjukantalet den 14 Okt. 245, hvanif 147 
pft afdelningen for inyKrtes sjuke; inkomne under veckan: scarlatina 
5, febris typhoides 3, delirium tremena 2, broncliitia 2« febris inter- 
mittens 1, meningitia cerebralis 1, angina tonsillaria & faucium 1, 
pneumonia 1. 

På AUmänna Garnisons-sfukhuaet: sjukantalet den 14 Okt. 118, 
hvaraf 45 pfi nfdelninfs^n for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
sypbilia 2, febris typhoidea 2, cbolerina 1, acarlatiua 1, gonorrboea 
1, meningitis cerebralis 1, bronchitia 1, pneumonia 1, nrticaria 1. 
» P& Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 14 Okt. 179. bvaraf 

129 inyäries sjuke; inkomne under yeckan: variolae 15, ayphilis 4, 
febris typboides 3, bronchitis 3, nephritis 3, rbeumatismus ncutus 2, 
febris intermittens 1, delirium tremens 1, conjuncti vitis 1, eryaipelas 
1, furunculns 1. 

Pä AUmänna Barnhuset: diarrhoaa 4, broncbitis 4, pyseroia 2, 
pneumonia 1, nephritis 1, adenitis acuta 1. — Polikliniken: diarrhoea 
4, scarlatina 2, broncbitis 2, conjunctivitis 1. 

Pä Barnsjukhuset: sjukantalet den 14 Okt. 47; inkomne under 
▼eckan: dinrrhoea 2, scarlatina 1. 

På Allmänna Bambördahuset: febris puerperalis 1. 

På Provisoriska Barnbördshuset: helsotillståudet godt 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 14 Okt. 38; inkomne 
nnder veckan: febris typhoides 2. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 14 Okt. 
177, livarnf 87 mankön och 90 qvinkon. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 14 Okt 
171, bvarnf 149 från staden och 22 från länet; inkomne: ayphilis 
22, gonorrhoea 5. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): 
scarlatina 46, bronchitia 28, diarrhoaa 26, angina tonsillaria 9, febris 
intermittens 8, catarrhus ventricuii acutus 5, catarrhus gaatro-intesti- 
nalis acutus 4, pneumonia 4, vnriolte 3, opbthalmia 2, pleuritis 2, 
febris typhoides 1, delirium tremens 1, icterus 1, metritia 1, rhea- 
matismua acutus 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 4, meningitia cerebro- 
spinalis 1, branchitis 1. 

= Sedan Hr Loven Chr. anmält, att han, tillfSlje af 
förestående längre ntrikes resa, vore förhindrad att som ledamot 
i Sällskapets komité qvarstå och då tillfölje häraf annan ledar 
mot af den anatomiska klassen borde inväljas, tilikäanagaf ord- 
föranden att sådant val skulle förrättas. — Efter någon diskussion 
bordlades valfrågan till nästa aamroankomst på begäran af Hr 
Malmsten, och i kraft af stadgarnes § 18 om Sällskapets 
verksamhet och arbetsordning beslöts, att aåvSi de till den ana- 



266 

toTniska som till de trenne öfriga resp. klasserna hörande leda* 
möter borde a framlagda listor sina namn anteckna. 

= Hr Hamberg förevisade tvenne prof af Glycerinsalva: 
1) beredd enligt preussiska farmakopén genom att sammanrifva 
2 delar stärkelse med 1 del destilleradt vatten ocb tillsätta 10 
delar glycerin af 1.23 sp. v. samt uppvärma blandningen till 
dess den bildar en genomskinlig bomogen massa; 2) enligt Ver- 
RIERS föreskrift beredd glycerinsalva af 1 del stärkelse ocb 16 
delar glycerin, som uppvärmas under rifning på sätt nyas nämdes;.. 
den sednare salvan hade något mindre stadga. — Hr H. an* 
märkte att glycerinsalvan bör vara fullkomligt boniogen och att 
vid beredningen bör iakttagas att upphettningen fortsattes så 
länge, att stärkelsekornen fullständigt hinna att utsvälla och 
salvan derigenom erhålla vederbörlig konsistens och genom- 
skinlighet. 

Ordföranden ansåg glycerinsalvas användande som basis 
vid sammansättning af salvor ega stora företräden framför fett- 
arterna, synnerligen derigenom att rätt beredda glycerinsalvor 
ej härskna, utan i flera månader kunna bibehålla sig fullkomligt 
oftSrändrade. — Hr Lamm fastade särdeles vigt vid glyceriuets 
renhet och anmärkte att den hos detsamma stundom anträffade 
föroreningen af saltsyra förändrar salvornas beskaffenhet, så att 
t. ex. ögonsalvor härmed beredda bli irriterande och motverka 
sitt ändamål. 

= Hr Hamberg omnämde vidare att G. F. Bevans me- 
tod*) att genom tillsats af litet sönderstött brunsten till vattnet 
hvari blodiglctt förvaras bibehålla iglarne friska blifvit af en 
apotekare i ätockholm försökt, och att dervid f(3ljande resultat 
visat sig: i en burk innehållande 500 blodiglar, hvaraf 40 — 60 
dagligen dogo, inlades ungefär en tesked groftpul veriserad brun- 
sten, redan första dygnet minskades dödligheten till 25, andra 
till 11, och på tredje dagen upphörde den alldeles. I andra 
bnrkar, der inga sjuka iglar funnos, inlades äfven brunsten och 
i dessa har ej under flera månaders tid någon anmärkningsvärd 
dödlighet inträffat. 

= Ordföranden, som uttryckte den önskan att inom hvarje 
af Sällskapets fyra klasser någon ledamot ville åtaga sig att 
vid sammankomsterna referera några till klassen hörande in- 
och utländska skrifter och jurnaler — hvilket åliggande äfven i 



*) Se Läkaresällskapets förhandlingar innevarande år p. 127. 



2B6 

stadgarne finnea papekadt — ville ioom den farmaceaiiska klassen 
till granskning npptaga de månatligen utkommande hifieaa af 
Journal de Chimie médicaU^ de Pharmacie et de Togieologie 
samt gjorde början - med Septemhäftet af denna tidskrifL <— 
De deri förekommande mera anmärkningsvärda artiklar, för hvilka 
redogörelse lemnades, behandlade: Användandet af twrm o/JboAo/ 
vid brännskador, Erodium cicutarium vid vattsot^ utdragandet aj 
vextaromer medelst glycerin^ olika preparater af Juniperus, 
tekniska notiser^ RoBiNETS förslag i Gommission des logemenU 
insalubres de la ville de Paris om ventilation af underjordiska 
afloppsrännor samt Blondeaus kemiska pröfningar af goeminetf 
den neutrala substansen af Karagenalgen, Fucus crispus. 

Enligt uppgift i denna sistnämda artikel visade goeminet 
vid analys följande beståndsdelar: 

Kol 21.80 

Väte 4.87 

Qväfve . . . 21.36 

Svafvel . . . 2.51 

Syre 49.46 

en märkvärdig sammansättning, ty med hänsigt till dess qväfve* 
halt borde goeminet tillfölje häraf vara bland de mest närande 
substanser; törhända torde dock samma förhållande ega rom 
dermed som med gelatin (hvilket håller 20 delar qvfifve pa 
100 delar) nemligen att de närande egenskaperna icke dess mindre 
äro underordnade. 

Afven Hr Hamberg anmärkte att den citerade analysen 
var af stort intresse och att, ifall dess riktighet konstaterades, 
skulle derigenom ådagaläggas, att man alldeles misstagit sig på 
sammansättningen af det slemmiga ämnet i karagenalgen, det 
6. k. goeminet eller kara.ginet, som hittills förts till de qväfve- 
fria kolhydraternas klass, då det deremot efter denna analys 
skulle närma sig albuminaterna. 

= Enligt uppdrag af Hr Liljevalch meddelade sekre- 
teraren följande ur bre/från Läkaresällskapets ledamot Hr Juuus 
Carlsson Bergman, hvilken för närvarande i egenskap af 
militärläkarestipendiat vistas i Ryssland: 

»I Petersburg har jag besökt första och andra krigshospi- 
talema, flottans sjukhus i Gronstadt samt åtskilliga civila sjuk- 
vårdsinrättningar, hvaribland den till provisoriskt sjukhus inredda 
Ismailoffska Gardeskasernen. Detta sjukhus organiserades under 
sistlidne Februari månad med anledning af den då temligen 



ssr 

strfiAgt graMeranda fAriå rtcmrau* Det består af 7 st5rre 
bjggnader, hvilka tilisammaos kunna rymma 1^00 patienter. 
Närvarande sjuknummer var 400. Sjukdomen har na eå paae 
aftaf^it att under sista veckan endast ett par recidiverande fall 
af febern förekommit och kommer hela hospitalet snart att in- 
dragas. Utredningen, utrymmet och anordningarne för öfrigi 
voro så goda som man biiligtvis kan vänta vid en provisorisk 
sjukanstalt. — Första krigshospitalet är onekligen hvad bygg- 
uad€f at- och invändigt, uppvärmning, ventilation, utredning och 
attiralj beträffar ett riktigt mönsterhospital. Dess apotek, koka» 
departement och öfriga ekonomi-detaljer syntes också vara i det 
komplettaste skick. Den utmärkta ordning och snygghet som 
öfverallt råder kan lätt förklaras, när man får veta att 400 
soldater der äro anställda som tjenstcpersonal och sjukvaktare. 
Der kunna upptagas 1,400 sjuka; närvarande sjuknummer var 
1J63, således 1 uppassare för 3 patienten Utom öfverläkareo 
och hans två adjointer, finnas der 40 ordinatörer, alla exami- 
nerade med. doktorer, samt fältskärer i legio. Vid så riklig, 
nästan öfverflödig personal för sjukvården måste resultaterna 
biifva i ögonen fallande. Betydliga anslag fordras äfven föc 
underhållet af dessa militärsjukhus. — Andra krigshospitalet 
beläget vid norra stranden af Neva är satt i samband med 
medico-kirurgiska Institutionen, som här har såräl medicinska 
kirurgtska, syfilitiska och psykiatriska kliniker, som äfven obste- 
triska och gynekologiska. Till utrymmet är det större än öfriga 
hospitaler jag här sett Det upptager nemligen med alla sina 
tillhörande sommar- och vinterboningar 2 stora stadsqvatler, så 
att en af våra småstäder, beqvämt kunde dera placeras. Här 
kunna också vid behof mottagas 1,800 patienter och derutöfver. 
Sjuknunimern för dagen var mellan 6 och 700. Hela våningar 
voro under sommaren under reiiovation och reparation och de 
sjuke vistades under tiden i sommarboningar af träd, endast en 
våning höga, men försedda med dubbelfönster och temligen kom- 
fortabla, \^x att äfven vintertid i nödfall kunna användas. Dess- 
utom uppslås på till hospitaierna hörande lämpliga platser i 
parker och trädgårdar stora sjuktält med golf och stomme af 
träd, väggar och tak af tjockt vadmal och derofvanpå väf. 
Dessa tält rymma omkring 40 sjuka och placeras der hufvud- 
sakligen kirurgiska och skorbutiska patienter samt konvalescenter, 
så pass försigkomna att de tåla dessa luftiga boningar. — I 
aihnänhet är totalintrycket af mitt vistande i Ryssland hittills 
J^ikMuUm^ar 1865. 17^ 



iS8 



Angenämt och mycken välvilja och beredvillighet vid leronandet 
af nddiga upplysnhigar har jag rönt af alla personer, med hvilka 
jag kommit i beröring. 

Dm 24 Oktober. 

Val tf komitéledamot. — Ledamot föreslagen. — PoIiklinOc fSr taodsjokdonur. 
— CoDstitntio epidemica. — Anenrisma cirsoideam. — Carcinoma nteri. — 
Aneariama aortte. — Hissfoster. — Diskussionsämnen. — Generatio spontanes. 

cs Den förlidne sammankomst bordlagda frågan, angående 
nytt val af komitéledamot af den anatomiska klassen, apptogs 
ånyo af ordföranden och skalle de på listan för denna klass 
antecknade till nästa sammanträde inom sig utse en ledamot 
att i komiténs arbeten deltaga. 

= Att till medlem af Svenska Läkaresällskapet antagas 
anmäldes af Hrr Malmsten och Edholm: Provincialläkaren i 
Silbodals distrikt, Med. Lic. och Kir. Mag. Lorentz Gustaf 
Örtengren. 

= I egenskap af förste stadsläkare anmälde Hr Carlson 
en förbättring i hufvudstadens f attigsjuk vård, nem ligen att, sedan 
Tandläkaresällskapet hos Sandhetsnämnden erbjudit sig att in- 
rätta en polMinik för tandytikdotnar^ med vilkor att sundhets- 
nämnden skulle bekosta lokal och nödiga medikamenter, sa har 
sandhetsnämnden härtill lemnat bifall och kommer denna anstalt 
nästa lördag att öppnas i nämndens lokal m^ 20 Tyska Brann, 
hvarest personer af hufvudstadens mindre bemedlade befolkning, 
f&rsedda med sådana betyg, som erfordras för erhållande af fria 
medikamenter, kostnadsfritt kunna blifva behandlade af legiti- 
merad tandläkare hvarje helgfri dag kl. 2—3 e. m. 

^= Constitutio epidemica under veckan frfin och med Söndagen 
den 15 till och med Lördagen den 21 Oktober 1865: 

Sjukiigheten teraligen betydlig. — Af smittkoppor ha under 
veckan 23 fall förekommit samt af skarlakansfeber 150 fall. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall: (från 25 läkare): 



Febris typhoides .... 7. 

Dipbtheria 7. 

Pertouis 1. 

Cholera nostras 1. 

Cholerina 2. 

Diarrhoea 41. 

Febris iDtertnittens .. 15. 

Aogina parotidea .... 2. 

Variolae. Varioloidcs 2. 

VaricellBB 2. 

Scarlatina 92. 

Bdirium tremens.... 1. 

Sjrpbilis 3. 



Gonorrhoca 5. 

Neuralgia 6. 

Conjanctivitis 9. 

Otiiis 2 

Aog. tons. & faocinm 104. 

Pcricarditis 2. 

Endocarditis 1. 

Lar7Dgo-ti*acheitis .... 9. 

Broncb. Cat broncb. 56. 

rneumonia 7. 

Plearitis 5. 

Febris gastr. sitnpl«z 23. 

Oastritia. Sntcritis 7. 



Colitis 3. 

Peritooitis 2. 

Nepbriiia 2. 

Metritis 1. 

Rheaioatismns aeutas 8. 

Erysipelas 5. 

Uriicaria 5J. 

FtiranculQt 2. 

Cnrbononlas. 3. 

Rheam. recens afebril. I 

Glossitis 1 . 

Srnnma 442. 



259 

2. A hufvndstadens sjukyfirdsanstalter: 

På Serafimer-laaartttei: sjukantalet den 21 Okt 242, hvaraf 144 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 
5, scarlatina 2, febrig typhoides 1, felms intermittens 1, yariolse 1, 
angina tonsiUaris 1, ictenis catarrhalis 1, rheuraatiamus acutus 1. 

På Allmänna Oamismis-sfukhuset: sjuka nta let den 21 Okt. 125, 
bvaraf 49 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
gonorrbosa 4. scarlatina 3, syphilis 3, febris intermittens 2, bron- 
chitis 2, diarrhcea 1, rnriolte 1, npoplexia cerebri 1, angina tonsil- 
laris 1, pneumonia 1, colitis 1. 

På Provisoriska ^ukhusei: sjukantnlct den 21 Okt. 190, bvaraf 
141 invärtes siuke: inkomne under veckan: variolse 14, febris ty- 
phoides 4, sypbilis 3, febris gastrica aimplex 3, scarlatina 2, rheu- 
matismus acutus 2, dinrrhoea 1, febris intermittens 1, conjuncti vitis 

1, bronchitis 1, pneumonia 1, peritonitis 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

På AUmånna Barnhuset: broncbitis 3, scarlatina 1, pyaemia 1, 
pneamonia 1, nephritis 1, rheuraatismus acutus 1, urticaria 1. — 
Polikliniken: scarlatina 5, diarrboaa 2, angina tonsiUaris 2, broncbitis 

2, otitis 1. 

På Barnsjvkhtiset: sjukantalet den 21 Okt. 48; inkomne under 
veckan: angina membranacea 1, diarrhcea 1, erysipelas 1. 

På AUmOnna Bambördshuset: peritonitis 1 ; belsoti listandet tilN 
fredsställande. 

På Provisoriska Bambördshuset: belsotillståndet godt. 

PA Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 21 Okt. 33; inkomne 
acder veckan: febris intermittens 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 21 Okt. 
175, bvaraf 86 mankön och 89 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 21 Okt. 
152, bvaraf 133 från staden och 19 från länet; inkomne: sypbilis 7. 

3. Bland de fattiga, (enligt fnttiglnkarnes vecko-rapporter): 
scarlatina 45, diarrhcea 23, bronchitis 17, angina tonsiUaris 15, 
pneumonia 8, febris intermittens 7, rheumatismus acutus 7, catar- 
rbus gnstro-intestinalis acutus 6, variolse 5, catarrhus ventriculi acu- 
tus 4, erysipelas 4, diphtheria 2, variccllie 2, angina membranacea 
1, syphilis 1, apoplexia 1, ophtbalmia 1. 

4. I stadens fängelser: diarrhcea 2, syphilis 1. 

Norra Korrektions-inråUningen: diarrhcea 4, broncbitis 2. 

= Hr Key förevisade 2:ne injektionspreparater öfver an«ti- 
risma cirsoideum^ det ena bildadt af gretiar från arteria idnaris^ 
det andra af arteria spinalis postica sinistra; båda tagna vid 
obduktion af en 59 års man, som på Serafimerlasarettets kirur- 
giska afdelning aflidit i följd af fraktur på 7 balskotans båge 
med seniiluxation framåt af nämnde kota, bvaraf genom tryck 
pa ryggmärgen vållats paralysi i balen samt nedre eztremitetema: 



Aneurisma cirsoideum å grenar a/ arter ia ubuma. Vid obduk- 
tionen märktes strax ofvanom venstra handleden på armens insida 
öfver senan for musculus flexor carpi uliiaris en vahioUtor knölig 
oeh ojemn tnmor, öfver hvilken huden var fri och förskjutbar. Under 
lifvet lärer denna knöl känts svagt pulsera och genom tryckning 
kunnat nedpressas, h varefter den snnrt återtagit sin förra utsträckning 
och höjd. Efter hudens frånskiljande befanns knölen utgöras sf ett 
konvolut i hvarandre inflätade, till en del anastomoserande arterslyngor 
af ^ till 2^ lineas diameter. Slyngorna voro i allmänhet gnnska 
jemntjocka utan varikösa utbugtningar och anastomoserade der och 
hvar med hvarandra. De voro sammanhållna af en fttst sklerotisk 
bindväf och framträdde derföre först efter injektion fullt tydligt. 
De lågo hufvttdsakligen framom ocb vid sidoruH af senan for flexor 
carpi ulnaris. De bildades nästan uteslutande af två smärre grenar 
från arteria ulnaris, hvilka efter ett kort förlopp plötsligt vidgade 
sig ocb togo ofvannämnda ytterst slingriga förlopp under afgifvande 
af några på samma sätt sig slingrande och sammanfiötaude, ställvi» 
anastomoserande grenar. Det hela bildade ett vackeit specimen af 
ett aneurisma cirsoideum, och närmade sig till beskaflcnheten af eti 
aneurisma anastoraoticum. På hufvudets arterer föniämligaat arteria 
temporalis äro dylika aneurismer, fastän vanligen ej så utvecklade, 
rätt ofta förekommande, men på extremiteteruas arterer synas de att 
dömma af författarnes sammanställningar vara rätt sällsynta. Sjdfva 
arteria ulnaris var säte för en likformig arteriosklerosis me<i temligen 
betydlig förtjockning af väggarne, men deu hade ett fullkomligt rakt 
förlopp. 

Aneurisma cirsoideum å arteria spinalis postica sinistra. Från 
höjden af 2:dra ryggkotan vidgar sig plötsligt arteria spinalis postica 
sinistra till en diameter af 1 linea, visar i väggarne en temligen 
betydlig förtjockning, der och hvar med ateromatösa fläckar, och 
antager ett utomordentligt slingiigt förlopp, på flere ställen bildande 
små konvoluter i hvilka kärlslyngorna ilere giinger korsa hvarandra. 
men till största delen löpande i vackra spiralform iga korkskruflika 
vridningar. Flerestädes löper den rekurrent i festoner och 3 å 4 
sådane, flera linier långa festoner ligga på vissa stallen i jemnhöjd 
bredvid hvarandra. I arteiiae spinales posticte inntynna som bekant 
rami spinales af arterios intercostales. och de ifrågavarande artererna 
underhållas till en viss grad genom förstärkning af dessa rami spi- 
uales. Eätt ofta ser man arteriie spinales posticse på en sträcka be- 
tydligt minskas i lumen, ja nästan upphöra, men sedermera något 
längre ned åter utvidgas till sin förra storlek eller bildus på nytt 
från rami spinales af intej^kostalerna. De rami spinales. som här in- 
mynna i den aneurismatiska arteria spinnlis, biidn på flere ställen 
sjelfva genom ett ytterst slingrigt och rekurrent förlopp små kärl- 
konvoluter med finare slyngor vid sidan ora den egentliga arteria 
spinalis sin. Den högra arteria spinalis postica finnes ej såsom ett 
sammanhängande karl å brösdeleu af ryjrgmargeu, utan i dess sl&lle 
bilda rami spinales från arteri» inteicostales längre eller kortare 
stammar suooessivt nedom hvarandm. Dessa (ro fina, af \ linies 
diameter, men i allmänhet äfven de af ett långt mera slingrigt för- 



261 

lopp än vanligt, stilDvis biklaode riktign karlkonvoluter med i hvar- 
andra inveckliide alyngor. Arterin spiitnlia nntiea, som injicierats lik- 
som de förut skildrade karlen, är af vanlig beakaffeohet, kanske doek 
oAgoi litet mera slingrig än DormRlt. 

Såsom bekant löpa arteriie spinnles alltid något slingrigt, men det 
ofvaii skildrade förloppet isynnerhet af arteria spinalis sinistra posticii, 
änder det kärlet är slnrkt utvidgadt och i vägp^arne förtjockadt med 
mteromatösa fläckar, är sä afvikniide från det normala att det fullt 
motsYnrar fordringarne på ett aneurisma cirsoideum. Fi*ån patologisk- 
anatomisk synpunkt är detta af intresse, ty jng har ingenstädes fun- 
nit denna förändring observerad å nämnde arterer, hvilka ej nämnas 
i förfnttames sammnnställningar af aneurisraer. Det synes väl som 
de skildrade förändringarne i kärlen, på vissa ställen isynnerhet, 
kunnat vara i stånd att utöfva verkligt tryck på ryggmärgen och 
v^ålia om ock lindriga symtomer. Olyckligtvis kan i förevarande fall 
ingen kunskap derom erhållas. Mannen hade visserligen en längre 
tid varit paretisk i nedre extremitet erna men detta berodde helt visst 
på en annan förändring i ryggmärgen sjelf. I början af lumbaldelen 
fanna nemligen en lindrig spolformig ansvällning af hela ryggmärgen. 
Ytan var här af ett något gråaktigt gelatinöst utseende med drag- 
ning åt gult, och med små spridda rödgula fläckar. Vid genomsnitt 
var substansen här synnerligen lös med en grådaskig färgton i hvita 
aubstansen och små röda hemorragiska punkter företrädesvis i den 
grfi substansen. Af ven i närmaste omgifningen af den svällda delen 
funnos dylika små hemorragier. Denna del af märgen konserverades 
(or vidare undersökning. 

Att en kronisk inflnmmationsprocess här förelåg lider intet 
tvifvel och symtomerna från den hafva helt och hållet maskerat de 
symtomer som möjligtvis annars kunnat framträda i följd af aneurismet. 

=3 Hr Key förevisade vidare ett preparat öfver en vid- 
sträckt carcinomatös degeneration i fundus uieri under det cer- 
vix och portio vaginalis voro friska: 

Preparatet var taget af en 29-årig ogift qvinna, mamsell M. 
£., som den 16 sistlidne November intagits å Serafimerlasarettets 
gynekologiska afdelning, aflidit den 20 och obducerats den 23 i 
samma månad. Då Professor Andersson, under hvars vård qvin- 
nan varit under de sednaste dagnrne af hennes lif, var i Säll- 
skapet närvarande hoppades Hr Key han ville meddela hvad som i 
kliniskt hänseende kunde rörande fallet vara af intresse. Vid obduk- 
tionen hade hufvudsakligen anmärkts följande: 

Yttre besigtning: Liket temligen starkt afmagradt; ingen lik- 
stelhet. Huden, nfvensom conjunctivie å båda ögonen, visar en tem- 
ligen stark dragning åt gult. Temligen starka likblånader öfver 
kroppens bakre delar. 

Inre besigtning: Vid bukens öppnande befinnes dess nedre del 
framom lilla bäckenet intagen of en från det sednare utskjutande 
rödgrå, hälft fluktuerande massa, hvilkens framsida stöter intill främre 
bakväggen och vid den är löst adherent Efter massans frånskiljande 
från främre bukväggen befinnes den på fromsidan Öfverdragen af en 



262 

tonn los membran, vid hvilken det neddragna omentet är fastväxt. 
Under denna membran ligger ett tunnt lager af koagulerad» brungrå 
blod, efter bvars frånskiljande den frfin biickenet utskjutande massan 
visar sig vara den till storleken af ett större barnhurvud uppdrifna, 
till en tumör omvandlade, hälft fluktuerande fundus uteri. Blåsan 
är pressad framåt. I fossa vesico-uterina finnas några bninaktigt 
missfärgnde hlodcoagula. Vid mesocolon för flexura sigmoidea, af- 
vensom vid undre ytnn af denna farm är tumören intimt fastvaxt 
Men på dess högra sida kan flata bnnden nedföras i lilla bäckenet, 
som dock kännes så godt som uppfyldt af tumören, hvilken trycker 
hårdt på rectum, utan att med den vara fastväxt I fossa recto- 
uterina inga coagula. I omgifningen af turaören och i hela nedre 
delen af bukkaviteten är peritoneum likasom omentet skiffergrått och 
något förtjockadt. Vid sidnn af colon adseendens några matskedar 
tjock rödgrå grumlig vätska. För öfrigt inga tecken till akut peri* 
tonitis. Efter tumörens uttagande i sammanhang med uterus, vagiua, 
blåsan och rectum, befanns den utgå från bakre väggen och från 
fundus af uterus. Den är öfverallt öfverdrugen af uteri peritoneala 
beklädnad, med undantag af en mindre fläck framtill och upptill der 
en lös, fransig, af blod starkt infiltrerad väfnad genombryter perito- 
neum och tydligen varit källan för den på uteri framsida inkapslade 
blod utgjutn ingen. Vid genomsnitt visar tumören öfverallt en spräck- 
lig yta, med omvexlande gul^rråa eller rödgtda samt röda, på några 
stallen blåsvnrta fläckar. Från de sednare kunna blod och coagula 
utpressas. Till en del synes coagula ligga i preformerade kanaler, 
under det de dock i allmänhet äro ins))rängda i väfnaden till följd 
af blödningar. Tumörens massa är öfverallt lös och s^mderbrister 
ytterst lätt vid pressning mellan fingrarne. Der och hvar är den 
genomdragen af bindväfssträngar, och visar fläckvis en groft alveolar- 
svampig textur, med dels utådrad blod, dels lös mörjlik massa i de 
grofva, ofullständigt begräusade alveolerna (carcinoma alveolare pul- 
taceum). 

Tumören är ej skarpt begränsad mot den icke degenererade 
delen af uteri substans. Den blir mot gränsen tem ligen likformigt 
gulgrå och uterinsubstanscn är i omgifningen liksom infiltrerad af 
en i spridda härdar uppträdande gulgrå lös massa, fullt liknande den 
i tumören. Emellan dessa härdar löpa gröfre och smalare balkar af 
till utseendet väl bibehållen uterinsubstans. På flera ställen synes 
de anmärkta härdarne tydligen vara utvidgade uterin vener, i hvilkas 
lumina cancermassa vegeterar. 

Degenerationcrna gå på uteri baksida ända till början af ccrvix. 
vid hvilken den upphör; den intresserar hela yttre delen af fundus 
och slutar i främre väggen strax nedom fundus. Upptill fortsätter 
sig uterinsubstanscn i ett ytligt lager på tumörens framsida i ett 
par tums utsträckning, men öfverallt annorstädes går degeuerationen 
anda ut till peritoneum och på en mindre fläck i fundus genom- 
bryter den nämnde hinna såsom förut är anmärkt. Deremot fort- 
sätter den sig ingenstädes in till uteri kavitet. Äf bakre väggen 
finnes ett bibehållit lager af vid pnss 2 liniers tjocklek, som afakiljer 
tumöron från nämnde kavitet. Uteri naubstanaen är här fast, blekt 



263 

g^ri^^, såsom i bela den bibebållna främre uterinväggen. Substan- 
sen i cerxix uteri är nfigot blekt skiffergrä. men visar ej spår tUl 
de^eneralion och portio vaginalis är fullkomligt glatt och jeron utan 
ulcerationer. Cervikalkanalen fullkomligt uppfylld af ett tjockt gle* 
rost slem. Uterinka vite ten af teroligen normal storlek och form, 
dess slemhinna i allmänhet blek, endast fläckvis visande svag rodnad. 
Va^ina glatt och jemn; dess slemhinna liksom portio vaginalis uteri 
af en blekt skiffergrå fkrg; inga ulcera tioner. 

Båda tuberna och ovurierna väl bibehållna fastän till läget för- 
ändrade och fastvaxta vid tumörens sidor. Urinblåsan frisk, endast 
i nedre delen, i närheten af orificium urethne internum, visande stark 
venöa bloddrverfytlnad i slemhinnan. 

Lefvern genom en mängd fullt organiserade fasta pseudomem- 
braner med sin öfre yta fastväxt vid diaphragma. Till konsistensen 
är den ytterst slapp, sammansjunkande. Suittytan blekt gulgrå med 
uppsvällande små acini. Parenkymet ytterst löst och skört, sönder- 
tryckas lätt till en mörjig massa. Gallblåsan måttligt fylld af en 
tunn brungul galla. Mjelten af vanlig storlek, temligen fast till 
konsistensen; pulpan blekt rödgrå med glatt snittyta; malpighiska 
kropparne små, otydliga; trabekularsystemet starkt utveckladt. Yen- 
stru njuren synnerligen slapp; kapseln starkt adherent, vid dess af- 
losaande medföljer ett tunnt -lager af njiirsubstansen. Vid genom- 
snitt synes barken tjockare än normalt, af diffus gulgrå färg; sepi- 
menta lindrigt uppsvällande, af cu gulhvit färg, under det faskiklerna 
markera sig såsom mera grågula strimmor. Pyramiderna diffust grå- 
röda med kanalerna mellan knippena af väsa recta dragande i rödt 
Högra njuren af samma beskaffenhet, som den veustra. Ventrikelns 
slemhinna ikterisk; i allmänhet blek, men der och hvar visande små 
rosenröda fläckar, beroende på kapillär blodöiverfyllnad samt smärre 
kapillära blödningar. På gränsen mot autrum pylori synas en mängd 
små knappnålshufvud stora substansförluster i slemhinnans körtellager 
(bemorrngiska erosioner). Slemhinnan i duodenum starkt gallfargad, 
ej ansvälkl; inget hinder för gallans utflöde. Innehållet i tunntar- 
marne starkt gallfargad t, liksom de fastare exkremen terna i tjock- 
tarmen. Slemhinnan blek, utan anmärkningsvärd forändring såväl i 
tunn- som groftarmen. 

Högra lungan baktill temligen blodfylld, med obetydlig seröa 
utgjatning; öfverallt knistrande för knifven; framtill blek och torr; 
obetydligt katarraliskt sekret i bronkierna. 

Yenstra lungan frisk som den högra, men i bakre delen af dess 
nedre lob sitter tätt under pleuran en liten klotrund tumör af en 
bönas storlek, med temligen skarp begränsning, å snittytan fullt lik- 
nande tumören i uterus, med en grågul grund massa och inströdda 
små livida fläckar. 

Den mikroskopiska undersökningen visade alt tumören i lifmo- 
dern var en exqvisit meduUarcancer och den tydligen sekundära 
knölen i längan var af samma byggnad. 

Såsom bekant utgå i de allra flesta fall carcinomerna i uterus, 
af hvilken form de än må vara, från portio vaginalis eller cervix 
uteri. Mera sällan finner man cancer, och då vanligen carcinoma 



264 

me^Uiire, Båsom hiir u^ående Mn mnskulatiiren i corpn», och fallet 
fir deHore redan i detta bänaeendé af intTesse. Eget no^ finner man 
ofta att en cancer, som nigår fr&n portio Taginalis ocli cervix be- 
gp1lD8Rr sig vid slutet af cervix, likaeom en cancer frftn fundiw sSaom 
bftr gerna begränsar sig vid början af cervix. Anmtifkningsviirdt är 
ett den carcinomatösa degenerationen i förevarande fall ingenstädes 
gått intill uterinka vitefen, ej beller spridt sig öfver till närgraneande 
organer, ocb ej ens gtnontträngt den peritoneala beklädnaden mer 
än på en mindre flftck, ehuru tutnören nått en storlek af nära ett 
nansbnfvad. Dess maligna natur visas dock, såväl af dess byggnad, 
som af dess sekundära uppträdande i ena Inngan. Por den kliniaka 
diagnosen måste ett fell siidnnt som detta erbjuda rätt stora svårig- 
heter. Den normala beskaffenheten af portio vaginalis ger ingen 
anledning att misstänka en så grav eller ens någon degeneratioD af 
nterus. Hade nterinsonden hlifvit införd skulle ca vitas uteri blifvit 
befunnen af normal beskaffenhet, for såvicit sonden derom kurmat 
lemna upplysning. 

Vid undersökning från rectum åter bor tumören hafva känts 
mjuk och halfl fluktuerande, ocb det synes mig som man lätt sknlle 
knnnnt förledas att diagnosticera en svulst af annan art, t. ex. ett 
bematocele retrouterinum. 

I detta fall bör diagnosen dessutom varit så mycket svårare, 
som de mest grava forändringar i lefvern och njurarne koroplieerade 
tillstAndet, och i väsentligaste mån böra hafva inverkat på symtom- 
komplexen. Vi finna nemligen af obdaktionsberättelsen att en ytterst 
intensiv parenkymatös hepatitis varit förhanden, hvilket äfven vid 
mikroskopisk undersökning bekräftats, älvensom att njurarne varit 
^te for en intensiv, såväl parenkymatös som iaterstitiel ncphriti^, 
sannolikt af mera kronisk natur. 

Den åtföljande sjakdonishistorien meddelades i korthet af 
Hr Anderson. 

Qvinnan, 34 år gammal, led af icterus. var ytterligt emaoierad 
och kraftlöst och kunde ej lemna någon redogörelse for sitt foregå- 
ende tillstånd. — Buken vnr något uppdrifven, spänd och Ömtålig 
for tryck; lefver- och mngtrnkten företedde vid perkussion och pal- 
pation ingenting abnormt; å nedre delen af underlifvet bemärktes 
en nästan i medellinien liggande, rundad, elastisk tumör, som nr 
bäckenet uppsteg halfvägs till nafveln; huruvida den var rörlig, knude 
i anseende till smärtonm vid palpationen ej utrönas. Äfven genom 
fkämre väggen af rectum kunde ett segment af turoören kännas; 
men om den utgick från uterus eller Kig tätt inpå densamma måste 
på grund af patientens jämmer och stora oiälighet vid undersökningen 
lemnas oafgjordt — Ur vagina utsipprade ett temligen sparsamt, 
stinkande, smutsbrunt sekret, som efter några genast öretagna in- 
jektioner ioke vidare visade sig. k vagiualslera hinnan kunde inga 
sjukliga förändringar upptäckas, portio vaginalis var riktad bakiit 
koragropen, men af normal storlek och beskaffenhet, ej ovanligt upp- 
Incknid, endast föga roilig. I främre fomix anträffades en orörlig» 
diflfus, ömmande resiatens med ojemn yta. — Urinen var äggbvitc* 



265 

haltig. — Ehuru nå^t stod for antagandet af uterint eller extra- 
Qterint hafvandeskap ej kunnat vinnto, ansågs dock en sondering af 
lifnodren for tilifallet böra nndvikas på gmnd af ömheten öfver 
buken. Patienten afled några dagnr efter inkorasten på lasarettet. 
— I>et Ar val otvifvelaktigt att endast i fall man medelst tidig nn* 
dereokning kunnat ådagal&gga, att turaören utgick från uterus och 
sedermera iakttaga det kakektiska tillståndets utveckling i jemnbredd 
med tnmdrens tillvext, en något så når tillfredsstftllande diagnos 
kunnat uppgöras. 

== Hr Key förevisade vidare ett aneurism å aorta ascefi- 
detiå och arcus aortcs. 

Det vackra och värderika preparatet var öfversändt af 
Dr Wallin i Linköping jemte följande skrifveUe: 

»Vid en obduktion tillvaratogs for kort tid sedan medföljande 
hjerta och dilnterade aorta. Den delen af aneurismets främre yHg^^ 
dom fattas, var så intimt förenad med högra halfvan af bröstbenet 
samt med 2, 3 och 4 refbensbrosken, att de ej kunde skiljas utan 
formedelst knif Högra lungsäcken innehöll en ansenlig mängd blod. 
Lungorna utan andra sjukliga tecken an dem af en kronisk katarr. 
Någon öppning på aortaväggen har jag ej kunnat finna, men utan 
tvifvel finnes en sådan. Preparatet är taget af en 60-årig man» som 
i flera år lidit af andtäppa, hosta och svårighet att gå, åfveusom 
han ofta lärer visat bekanta huru hjertnt slog på högra sidan. Mera 
kiinner jag ej om hans sjukdom. Han dog helt plötsligt en afton 
utan att på dagen hafva känt sig mera illamående än vanligt.» 

Tydligen tillfölje af den intima fastvexningen mellan aneurismet» 
främre ^ng^ samt sternum och refbensbrosken, har toppen af det- 
samma blifvit bortskuren, men aneurismet är i alla fall af ett halfvuxet 
barnbufvuda storlek. Det har sitt säte på den konvexa delen af 
ramus ascendens aortoD, börjande strax ofvanom sinus Yalsalv» och 
fortsättande sig till ett afstånd af 3 centimeter från arteria inomi- 
nata; arens aortse är dock temligen betydligt, fastän mera likformigt 
utvidgad ända till afgången af arteria subclavia, der den förträngea 
till i det närmaste normal vidd. Sjelfva aneurismet har en lindrigt 
sammandragen hals, är i sitt inre blott sparsamt beklädt med 
löst adherenta, tunna, gråbruna fibrincoagula, och visar på den öfver- 
sända delen, såsom Dr Wallin äfven angifvet, ingen ruptur. Sanno- 
likt har derfore rupturen försiggått på något ställe just vid aneuria- 
Qets fäste på bröstvaggen, hvarfore den ej kunnat observeras sedan 
aneurismet i och for bröstets öppnande blifvit skiljdt från sitt fäste. 
Aneurisraet skjuter sig snedt uppåt åt höger och ligger med sin hals 
framom arteria pulmonalis dextra och högra lungroten, på hvars kärl 
det bör hafva utöfvat ej så ringa tryck. 

Såsom bekant är just ramus ascendens och arcus aortae, och i 
de aldra flesta fall deras konvexa sidor, de ställen på hvilka aneuris- 
mer oftast förekomma. De skjuta härifrån äfven enligt regeln 
öfver åt höger och då de nå en större storlek såsom detta, fastväxa 
de ofta vid främre bröstväggen, ej sällan vållande en förstörelse af 
denna» hvarefter de framträda under bröstets mjuka betäckningar. 



a66 

ja slutligen tätt under huden. Ett praktexemplar af det aednare 
alajgfct, hvilket var öfversändt af Drrna HAMMARaTRÖM och Acharius 
i Örebro både Hr K. for en kort tid sedan tillfälle i Sällskapet forevisa. 

I forevarande fall var aneurismets återverkan på hjeitat af sjn- 
nerlig:t intresse, hvarföre Hr K. äfven i korthet redogjorde för hjertats 
beskaffenhet. Till storleken är hjertal normalt, äfveDsom dess form 
är regelbunden. Fettbeläggningen är ytterst stark, sjnnerligm 
öfver högra kammaren, der den på flera ställen mäter 9 mm. 
Högra kammarväggens muskulatur är starkt hypertrofisk på midten 
och äfven i närheten af spetsen mätande 7 ä 8 mm. I sjelfva 
conus arteiiosus är dock hypertrofien betydligt mindre. Högra kam- 
marens kavitet ej utvidgad; dess valvler och mynningar friska. Ven- 
strå kammarens muskelvägg är så betydligt förtunnad att den ar 
föga tjockare än högra ven tri kel väggen. Val mäter den i nära en 
tums utsträckning från aortamynn ingen omkring 11 mm., men för 
öfrigt är den temligen likformigt blott 8 mm. tjock, på några ställen 
sjunkande ned till 7 rom. Yenstra kammarens kavitet är ej det rin- 
gaste dilaterad. Valvula mitralis är frisk. Åortaa valvler aro val 
något förtjockade, men synas varit fullt sufficieuta för den relativt 
ganska trånga öppningen. 

Vi finna sålunda här väl hypertrofi af högra kammarens muskel- 
^'^EE* ^^^ denna finner lätt sin förklaring i det hinder för blod- 
strömmen som den haft att öfvervinna ti II följe af det stora aneuris- 
mets tryck på lungorna och på högra grenen af arteria pulmonalis. 
Man skulle emellertid äfven hafva väntat sig en hypertrofi af venstra 
kammaren, framkallad genom det hinder för cirkulationen i aorta. 
som aneurismet förorsakat. Men dertill finnes ej ett spår, tvärtom 
är muskulaturen hiir atrofisk, och kammaren ingalunda dilaterad, 
såsom vid ett af Hr v. Sydow för någon tid sedan i Sällskapet 
förevisadt fall af dubbelt aneurism å aorta ascendens och arteria 
inominata äfven anmärktes förhållandet vara. Venstra kammarens 
kavitet var i det sednare fallet dessutom ej så litet mindre än nor- 
malt. Skulle nu dessa fall vara enstaka undantag från den af för- 
fattarne (Lbbeut, Rokitansky, Förstbr, Niemeyer m.fl.) allmänt så- 
som ett axiom uttalade satsen, att aneurismer å aortu medföra hypertrofi 
af venstra ventrikeln och detta »dess mera ju närmare aneurismet 
ligger hjertat» (Rokitansky). Den mekaniska orsaken till en sådan 
hypertrofi vore äfven lätt funnen i »det fysikaliska factum att det 
motstånd som en vätska finner vid strömning genom ett ror, växer 
om röret undergår en plötslig förträngning eller en plötslig utvidg- 
uingö (Niemeyer) och venstra hjertkammarens ökade arbete vid aorta 
aneurisma skulle sålunda medföra dess hypertrofi, såsom vanligt 
Atrofien i de föreliggande fallen var dock alltför stor för att kunna 
vara ett undantag och Hr K. hade derföre granskat alla de preparater 
öfver dylika aneurismer, som förvaras i Karolinska institutets sam* 
lingar, och dervid funnit: 

1) Vid ett preparat med ett mindre betydligt aneurism & bulbu» 
aortie samt bristning inåt pericardium var venstra ventrikeln temligen 
betydligt dilaterad med synnerligen stark förtuuning af muskuloturvo ; 



267 

»låtande aorUTalWer; dilatation af högra kammaren med förtunning 
af viggen. 

2) A ett preparat med ett aneurism å ramas a&cendens aortae, 
^tort som ett nyfödt barns hufvud äro båda kamrarne lindrigt dik- 
terade, men muskulaturen ej förtjockad i någonderas vägg. 

3) Partielt aneurism af ett stort gåsäggs storlek med bred pe- 
((unkel sittande på den konvexa delen af den for öfrigt likformigt 
ililaterade ramus ascendens aorte; venstra bjertkammarens kavitet 
något mindre än vanligt, dess muskelvägg förtunnad, mätande 8 å 9 
centimeter; aortas valvler synas varit fullt slutande; högra kammaren 
temligen betydligt dilaterad, med förtunnad yågg. 

4) Högst betydlig mera likformig utvidgning af ramus ascen- 
(tens och arens aortie samt derjemte en partiel aneurismatisk utvidg- 
ning å bågens konkava undre vägg. Venstra kammaren något litet 
dilaterad; dess muskelvägg förtunnad mätande 9, 10 å 11 mm.; 
aortns valvler slutande; högra kammaren något litet dilaterad med 
lindrigt förtunnad muskulatur och stark fettbeläggning. 

I intet af museets preparater förefanns sålunda hypertrofi af 
venstra kammarväggen, och var dilatation förhanden, så var väggen 
i motsvarande grad förtunnad, i ett fanns atrofi af muskulaturen till- 
sammans med förminskning af kaviteten och detta fall öfverensstämde 
rcilunda bärutinnan med det ofvnn beskrifna och med det af Hr v. 
Sydow förevisade. Hypertrofi af venstra kammaren vid aneurismer å 
noita torde derföre ej höra till regeln, fastän de mekaniska momen- 
• erna synas tala derfor. 

Mänga andra mekaniska momenter än aortarörets plötsliga ut- 
vidgning och sammandragning kunna emellertid här göra sig gällande 
och motverka det ökade motståndets inverkan på venstra hjertats 
kammare. Sålunda: om aneurismct är mycket stort, så härbergerar det 
ständigt en stor qvantitet blod och hjertat arbetar ständigt med en 
sä mycket mindre blodqvantitet; utöfvar aneurismet större tryck å 
1 ungkarlen så försvåras a doppet från högra hjertkammaren och en 
mindre qvantitet blod inströmmar vid diastole i venstra kammaren, 
hvars arbete derigenom lättas. Vidare torde ett genom den störda 
cirkulationen och blodbereduingen, sig utbildande anemiskt tillstånd 
t i vara utan inflytande på hjertats mekaniska arbete. 

De modifikationer i hjertats förändringar som valvlernas olika 
tillstånd måste föranleda äro lätt insedda. 

== Slntiigen förevisade Hr Key ett af Hr Grill i Hede- 
mora öfversändt miasbildadt foster af synnerligt intresse, emedan 
deformiteterna i högsta grad till det yttre liknade dem vid rachitis. 

Ur det preparatet medföljande brefvet från Dr Grill meddelades 
följande: 

»Modren till barnet är 36 år gammal, har förut framfödt 4 
lefvande välskapade barn. Vid midsommartiden föll hon omkull och 
''log venstra sidan så illa mot en sten, att hon förblcf liggande 2 
till 3 timmar på stället, till dess folk tillkom mo och hjelpte henne; 
(lerefter var hon sängliggande ungefär l^ vecka, men kände sig 
sedermera frisk såsom förut. Hon har hela tiden kant särdeles lif- 



liga fostarröralser. Barnet föddes den 9 Oktober uti fotbfadoin^. 

och förlossningen lärer enligt barnmorskans uppgift gått särdeles lätt 
Postrst gaf efter födelsen ifrfin sig ett enda svagt pipnnde late' 
Hr Grill anmärker att bröstkorgens egendomliga hopkläm ntng, lik- 
som om den hlifvit tryckt af de korta knubbiga arroame, — mei 
isynnerhet benens och armames form med deras i olika rigtningar 
krökta benpipor hade synts honom så egendomliga att han medelst 
motor och öfvertHlning förvfirfvade sig fostret på det en närmare 
nndersökning nf detsamma måtte kunna göras. Ett synnerligen Tärde- 
(bil t preparat blef härigenom förvärfyadt, ty missbildningen är i bö^- 
grad egendomlig. 

Hr Key hade väl ej ännu verkställt någon noggrannare under- 
sökning af fostret, men ville just visa det i Sällskapet innan det 
genom en partial skelettning fSrlorade sin form och yttre utseendf. 
förbehållande sig att framdeles få Jemna en fullständig beakrifniok' 
deröfver. Fostret syntes ej vara alldeles fullgånget, mäter .37^ ceo- 
timeter i längd; naglame nå ej ut till fingerapetsarne. 

Hela fostret är särdeles tjockt och klumpigt, med stort hufvuti 
ooh oproportionerligt tjock hals. Extremiteterna betydligt förkortade, 
tjocka och vnlstiga, isynnerhet å låren och öfverarmarne. Då armarat 
atstrackas nå de ej fullt till nafveln« Låren något uppdragna, kana:' 
ej fullt utsträckas. Benpiporna kännas i extremiteterna böjda i eo 
å två bågor, såsom hos en rakitiker. Epifyserna äro starkt upp- 
drifna. Bröstkorgen starkt intryckt under axillerna, såsom Hr Grill 
anmärker, liksom hade den pressats af de vulstiga korta armanie. 
I nedre delen vidgar sig bröstkorgen fatformigt. Muskulaturen ar 
allestädes ytterst grof och vulstig. Formen af hela fostret är dfc 
af en exquisit rakitiker och frågan blir oro här verkligen en foster- 
raohitis föreligger. Såsom bekant är det högst omtvistadt hunivida 
en sådsn verkligen finnes och med säkerhet blifvit observerad. UtaL 
sn noggrannare mikroskopisk undersökning som Hr Key ännu e 
velat företaga, kunde detta ej med säkerhet afgöras. Hufvudsknls- 
benen som hittills ensamt blifvit undersökta hnde ej visat något spår 
af rachitis, och den fråga torde kunna uppkastas, huruvida ej defor 
mitcten i bensystemet kunde förklaras deri^^enom att muskuLi turen, 
som tydligen var abnormt utvecklad, gått bensysteroets ntbildnine ' 
förväg, och vållat missgestaltning af de i ett tidigare stadium rela- 
tivt för mjuka benen. Måhända stode de särdeles lifliga fosterrörelser 
som modren känt i sammanhang härmed. Eu närmare undersök o in ^ 
skulle lemnn utslaget. 

=:^ Hr Key väckte fråga derom, att inom Läkaresällskapet, 
liksom inom åtskilliga utländska vetenskapliga samfund, pro- 
grammet för påföljande sammankomst i den föregående bord** 
bestämmas samt ledamöterna tillkännagifvas. 

Denna förändring i Sällskapets arbetsordning ansågs, nnder 
en derom nppkommen diskussion, i hvilken deltogo ordfiörandeo. 
Hrr Santesson och v. Duben samt sekreteraren, vara Rlrdel- 
aktig och bidraga till vetenskapligt Iif samt ej behöfva förao- 



as» 

leda någon isdhng i Sälltkapets stadgar, men haravida pro* 
grammet borde genom sekreterarens försorg till ledamöterna 
kringsändas eller spikas a tabula i Sällskapets lokal» blef ^ 
närmare bestämdt» då frågan i dess helhet af Hr Grahs be* 
gärdes på bordet. 

=3 Frih. v. DiJBEX redogjorde i ett längre föredrag för de 
nyare forskningarne angående generatio epontaneot hvilka, åter- 
upptagna sedan 1859, varit föremål för särdeles uppmärksamhet 
i franska akademien. 

Dem 31 Oktober. 

FrmmliiigAr heliade. — Komitéledamot — Utländska ledamöter IGreslagna. — 
Hr Öetkhoken ledamot. — Program för SftUskapett sammaskMiitter. -* 
Sjoklma I Sabbattberg. — Prof. Bobibt Bkmak f. — Constitvtio epidemioa. 

— Ref. af Habtclivs: Gymnaatiska lakttagelaer. — »Quaasia amara Bellin.» 

— Pnlveriaatör. 

= Doktorerna Hellström och Fågelholm från Finland, 
5om i Sällskapet voro närvarande helsades af ordföranden. 

= Anmäldes att den anatomiska klassen till ledamot i 
Läkaresällskapets komité utsett Frih. v. DUBEN. 

= Till utländska ledamöter af Sällskapet föreslogos af 
ordföranden och Hr MALMSTEN: Corpslaegen i norska armén E. 
F. LocHMAN i Christiansand, författare till flera brochyrer af 
farmaceut isk t innehåll; Professorn vid universitetet i Köpenhamn 
Th. S. Warncke författare af en handbok i farmakodynamik 
samt af ordföranden och Hr Hamberg Assessor Pharmacie S. 
M. Trier, utgifvare af »Archiv for Pharmacie og technisk Cbe- 
mie med deres Grundvidenskaber» samt för öfrigt den första, 
.''om offentligen framhållit vigten af öfverensstämmelse uti de 
nordiska rikenas farmakopéer vid naturforskaremötet i Köpen- 
hamn år 1860. De trenne föreslagna utländska ledamöterna 
hade för öfrigt af de resp. regeringarne varit delegerade att till- 
sammans med svenska farmakopékomitén utarbeta utkast till 
gemensamma stadganden för de nordiska rikenas farmakopéer. 

= Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Pro- 
i^cialläkaren i Silbodals distrikt, M. L., K. M., Lorentz 
Gustaf Örtengren. 

= Upptogs den i föregående sammanträde bordlagda frå- 
gan angående uppställande på förhand af program för nåstföl- 
jande sammankomst i Sällskapet. 

Om lämpligheten af en sådan förändring, om dess öfver- 
<!Q8stämmelse med nu gällande stadgar angående Sällskapets 



270 



arbetsordning (§ 20), om programets tillkftnnagifTande medelst 
anslag inom Sällskapets lokal eller kringsändande till ledamö- 
terna m. m. uppstod en längre diskussion, hvari deltogo ordfö- 
randen, Hrr Carlson, v. Duben, Grahs, Huss, Ket, Malm- 
sten, Santesson, Tholander och Sekreteraren. 

Sedan ordföranden framställt proposition huravida Hr Kej» 
forslag na kände afgöras, eller borde behandlas enligt § 45 så- 
som forändring i Sällskapets stadgar och genom votering blifrit 
utrönt att Sällskapet ansåg behandling af frågan enligt oämde 
§ obehöflig, framställdes vidare proposition angående antagandet 
af den ofvannämnda motionen, hvilken af Hr K. på följande 
sätt formulerades: 

Firedroff anmäla» hos Sekreteraren^ ffom vid hvarje sam- 
mankomst upplåser lista ö/ver föredragen för nästa sammankomst^ 
hvar och en ohetaget att i densamma haUa fåredrag i andra 
ämnen; och bör denna lista å tabiUa i Sällskapets lokal andas. 

Det så lydande af Hr K. framställda förslaget blef at 
Läkaresällskapet antaget 

= Hr Carlson tillkännagaf att Provisoriska sjukJiuset å 
Sabbatsberg^ efter verkställande af nödiga reparationer, nu åter 
vore för allmänheten öppnadt. 

= Ordföranden tillkännagaf att Prof. Robert Remak i 
Berlin, Läkaresällskapets ledamot sedan 1854, utmärkt såaoni 
mikroskopist och tysiolog, i början af sistlidne September månad 
plötsligen aflidit i Kissiogen tillfölje af en karbunkel. 

= Constitutio epidemica under vecican från och med Sondagru 
den 22 till och med Lördagen den 28 Oktober 1865: 

Sjukligheten liksom föregående vecka temligen betydlig. — Å( 
smittkoppor hafva uuder veckan 22 fall samt af skarlakansfeber 134 
fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 24 läkare): 



Febril typhoides 3. 

MeniDff. cerebro-spio. 1. 

Diphtheria 13. 

PertaMiB 1. 

Cholerina 2. 

DyBenteria 3. 

Dtarrhoea 27. 

Febria puerpemlis.... 1. 

Febria interunttens... 12. 

Angina parotidea 3. 

Varioln. Varioloidea 7. 

Varicellie 10. 

Soarlatina 88. 

Ddiriam tremena ... 1. 



Syphilia 1. 

Oonorrhoea 9. 

Åpoplexia ccrebri .... 1. 

Nearalgia 10. 

Conjuiictivitia 6. 

Otitis 3. 

Ang. tona. & faaciom 73. 

Pericarditia 1. 

Laryngo-lrachcitia. ... 8. 

Bronch. Cat. bronch. 54. 

Pneamonia 4. 

Plcuritia 3. 

Febris gaatr. aimplex 12, 

GftB^tia. Enttfitia.. 4. 



TvpWit & Pcrityphlit. t? 

Icterot 1. 

Nephritia 3. 

Metritia 2. 

Rbeumatiamnft acalnt 11. 

Eryaipelaa 7. 

Rrythema nodoaam . 1. 

Carbunculoa 1. 

Rhearo . recens afebriL 4. 

Rabeola 1. 

Samma 394. 



271 

2. A h^mtdstadaiå åtftikodrdåanstdUer: 

På Serqfimer-lasarettet: sjukantalet den 28 Okt 240, hTaraf 
140 på afdt* I ningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: scar* 
latina 4, febris intermittens 2, angina tonsillaris & faucium 2, febri» 
typhoidea 1, pneumonia 1, plearttis 1, erysipelas 1. 

På ÄUmånna Oamieom-sfukhtsel: sjukantalet deu 28 Okt. 139, 
favaraf 62 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan; 
syphilis 4, anginn tonsillaris dl faucium 2, bronchitis capiliaris 2, 
pneumonia 2, erysipelas 2, dysenteria 1, febris intermittens 1, go- 
norrhoea 1, laryngo-tracheitis 1, colitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset: sjukantalet den 28 Okt. 194, hvaraf 
142 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variol» 10, febris ty- 
pboide« 5, pneumonia 6, delirium tremens B, rheumatismus acutus 2, 
er^fsipclas 2, dysenteria 1, febris intermittens 1, scarlatina 1, syphilis 
1, tbrombosis 1, bronchitis 1, icterus 1, nepbritis 1, furunculus 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 2, pleuritis 2, scarlatina 1, 
conjnncti vitis 1. — Polikliniken: diarrhoea 2, scarlatina 2, conjunc- 
tivitis 2, variolie 1, bronchitis 1, pleuritis 1, erysipelas 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 28 Okt. 52; inkomne under 
veckan: scarlatina 2, bronchitis 1, pneumonia 1, nephritis 1. 

På Allmänna Bambärdshuset: helsotillståndet godt. ^ 

På Provisoriska Bambårdshuset: para metri tis 1. 

På Bambördshuset Pro Patria: heiso tillstånd et godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 28 Okt. 35; inkomne 
änder veckan: scarlatina 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 28 Okt. 
177, hvaraf 85 mankön och 92 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: inkomne: syphilis 19. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
scarlatina 36, bronchitis 24, diarrhoea 18, angina tonsillaris 13, 
febris intermittens 12, ontnrrhus gastro-intestinalis acutus 10, rheu- 
matismus acutus 8, pneumonia 6, variolae 4, febris typboides 2, 
diphlheria 2, anginu membranacen 2, gastritis 2, apoplexia cerebri 1, 
neuralgia 1, ophtbalmia 1, peritonitis 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: erysipelas 1. 

Norra Korrektions^nrättningen: bronchitis 6, diarrhoea 2. 

== Generaldirektör Huss refererade ett nyligen af Dr T. 
L Hartelius utgifvet arbete benämdt GymnaatUka Iakttagelser^ 
Referatet härom skalle i tidskriften iogå. 

= Generaldirektör Huss förevisade ett fransyskt preparat 
^^Quassia amara Belltn,y> Quassian förekom härvid i form af 
trädspån liknande visitkort och försedda med ofvannämda titel, 
doppas qaassiaspånet under 4 — 5 minuter i ett glas vatten eller 
^n får detta en markerad bitter smak och drickes vid de sjuk- 



272 

domstiilfölleD der quassia &r indicerad såsoiu tisao under loppet 
af dagen, eller oppblandadt mnd vin till måltideroa. — Priset 
för 12 blad 1 fr. 20 c. 

= Hr Brczelius förevisade och redogjorde för en 07 
modell till puherisatör för inandning af fint fördelade vaUkor 
och f&stade härvid uppmärksamheten pi den vigt, som inhala- 
tionsterapien på den sednaste tiden vunnit Införandet af la- 
ryngoskopets bruk i praxis har åt studiet i larynx* sjukdomar 
gifvit ett nytt lif och en ny riktning, och ej blott diagnostiken, 
utan äfven terapien har häraf skördat rika frukter. Att de 
pulveriserade vätskorna intränga i larynx och att inhaiatioD 
deraf således är en fullt rationel behandlingsmetod vid sjukdo- 
mar härstädes, derom är man numera fullt ense, hvaremot frå- 
gan om de pulveriserade vätskornas inträngande uti de djupare 
delame af lungorna ännu ej kan anses vara alldeles afgjord. 
Resultaten af inhalationsterapien bero emellertid i väsentlig mäs 
på apparatemas ändamålsenlighet och de försigtighetsniått som 
under inandningen iakttagas. De förr brukliga apparaterna, 
hvarvid komprimerad luft användes såsom pulverisationskraft 
har alla haft olägenheter, och det var derföre en lycklig tanke I 
hos Dr ZlEGLE i Stuttgardt att begagna vattenånga såsom drif- 
kraft De enligt denna princip konstruerade apparater förena 
i sig flera fördelar, bland hvilka må nämnas att de äro lätta | 
att sköta, pulverisera finare och meddela åt den inandade vät- 
skan en högre temperatur, hvilket mången gång torde vara af 
nytta. De ha derföre utträngt de förra ur praxis och endast 
uti ett fall kunna de icke ersätta dem, nemligen då det är in- 
diceradt att använda vätskan kall, t. ex. vid blödningar. Deo 
förevisade apparaten var på anmodan af Hr B. förfärdigad al 
fabrikör Stille enligt Ziegle's princip och i närmaste öfverens- 
stämmelse med en af instrumentmakaren Leiter i Wien inven- 
terad. Man hade blott genom att förenkla den så mycket som 
möjligt, sökt uppfylla en vigtig fordran på sådana apparater. 
• nemligen billighet, som utgör ett nödvändigt vilkor för deras 
allmänna införande i praxis. Den kan lemnas till det måttliga 
priset af 10 rmt och har vid användandet under någon tid pa 
Serafiraeriasarettet befunnits uppfylla sitt ändamål på ett till- 
fredsställande sätt. 

Angående apparatens mekanism, äfvensom om dess an- 
vändande yttrade sig ordföranden samt Hrr LåUM och Lrvu. 



273 



Den 7 November. 

Dr Rkonzll hedersledamot. — Conttitotio epidemica •— Referat. — Operation 
af Telangiektasier. — Salltynt miMbildving. 

= Till hedereledamot af Svenska Lftkarefiällskapet invaldes 
enhälligt Läkaren i Caldas i Brasilien, R. N. O. M. D. K. M. 
Anders Fredrik Reonell, ledamot sedan 1845. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 29 Oktober till och med Lordagen den 4 November 1865: 

Sjukligheten fortfarande temligen betydlig. — Af scarlatina 
hafva 147 fall samt af variolae 42 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare): 



Pebris typhoides 2. 

Diphtheria 10. 

CboleriD* 1. 

Dytenteria 2. 

Diarrhcea 26. 

Febru intermittens... 8. 

Aogina parottdea .... 1. 

VariolflB. Yarioloidee 19. 

VariccU» 2. 

Scirlatina 98. 

Deliriam tremens.... 2. 

SypKilis 6. 



Gonorrhoea 7. 

Nearalgia 4. 

Conjunctivitis 6. 

Otitis 2 

Ang. tons. & faacinm 121. 

Laryngo-tracheitis .... 5. 

BroochiL Cat. broncb. 45. 

Plenritie 2. 

Febris gaetr. simplex 19. 

Gastritis. Enteritis . 4. 

Peritonitis 1. 

Icterus 1. 



Nepbritis 7. 

RbeumatiamnB aontos 10. 

Erjtipelas 11. 

Erytbema nodosom.. 2. 

Urticaria 4. 

Zona 2. 

Furuncalaa 3. 

Rheum. recens afebril. 1» 

Summa 438. 



2. Ä hufvudstadens sjukvärdsanstalter: 

Pä Serqfimer-laearettet : BJuVaniaht den 4 Nov. 253, hvaraf 149^ 
pä afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: scarlatina 
5, fehris typboides 2, typhlitis 2, delirium tremens 1, pneumonia 1. 

Pä AUmånna Gamison^ukhuset: sjukantalet den 4 Nov. 135» 
hvaraf 56 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
sypbilis 7, gonorrhoea 2, colitis 2, bronchitis 1, rfaeumatismus acutus 1. 

Pä Promaoriaka sjukhuset: sjukantalet den 4 Nov. 186, hvaraf 
140 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolte 18, febris tj- 
phoides 5, delirium tremens 3, rheumatismus 2, erysipelas 2, febris 
intermittens 1, scnrlatina 1, syphilis 1, meningitis cerebralis 1, otitis 
1, angina tonsillaris 1, icterus 1. 

Pä Promaoriaka af viruset å Sabbatsberg: sjukantalet den 4 Nov. 
34, hvaraf 22 invärtes sjuke; pneumonia 4, rheumatismus ncutus 4, 
febris gastrica simplex 2, febris typboides 1, scarlatina 1, delirium 
tremens 1, apoplexia cerebri 1, angina tonsillaris 1, bronchitis 1, 
gastritis 1, nepbritis 1. I 

Pä Allmänna Banikuaet: bronchitis 3, diarrhoea 1, conjunctivitis 1. 
— Polikliniken: febris intermittens 2, scarlatina 2, diarrhoea 1, 
plearitis 1. 

Pä Barnsjukhuset: sjukantalet den 4 Nov. 56; inkomne under 
veckan: conjunctivitis 2, bronchitis 2, nepbritis 2, diarrhoea 1, 
scarlatina 1. 

Pä Allmänna Bambördahuaet: antalet vårdade den 4 Nov. 14; 
febris puerperalis 1. 

f^rkandiingar 1865. 18* 



274 

På Pravisoriéha Bamh&rdåhuaet: antalet vårdade den 4 Not. 12; 
helaotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: heUoiiilståndet godt. 

På Diakoniaa-sjukhtaei: sjukantalet den 4 Nov. 34; inkomne 
nnder veckan: febris gastrica simplex % rbeumatismus acutua 1. 

På Stockholms Hospital för SinnessjiAe : sjnkantalet den 4 Not. 
175, hvaraf 85 mankon och 90 q vinkön. 

På Stockhobns stads och låns Kurhus: sjokantalet den 4 Nov. 
134, hvaraf 115 från ataden oeh 19 från lånet; inkomne: syphilis 
12, gonorrhoea 4. 

3. Bland de faUiga^ (enligt fattigläkarn es vecko-rapporter); 
scarlatina 39, bronchitis 30, diaiTboea 17, angina tonsillaria 17, 
fbbria gastrica simplex 7, febris in termit tens 7, pneumonia 6, variote 
5, ophtbalmia 4, diphtheria 2, catarrbus veutricali acntos 2, perito- 
nitia 2, febris t^phoides 1, varicellse 1, delirium tremens 1, gastritis 1. 

4. I Stadens Fängelser: delirium tremens 1, erysipelas 1. 
Norra KorréktUms-inräJttningtn: bronchitis 2, diarrhosa 2, angina 

tonaillaris 1. 

= Hr Santesson refererade Prof. Adolf Hannovers 
nyligen utgifna patologiskt-anatomiska nndersökning af EpUke-- 
lioma cylindraceum foliaceum oöh globosumy hvilket referat fram- 
deles nnder mbriken Utländsk Litteratur sknlle i tidakriflen ingå. 

Hr Ket anmärkte skiljaktigheterna mellan de af Hannover 
uttalade åsigterna om Epiteliomet och de af andra nyare för- 
fattare i samma ämne antagna. 

= Hr Santesson fastade uppmärksamheten på en hittills 
nästan förbisedd våda vid behandlingen af vaseulära narvi och 
Uleangiektasier medelst injektion af Uorjem, Metoden hade, 
som bekant, redan länge varit använd, såväl på kontinenten som 
i England, och utan någon reservation uppgifvits såsom ett af 
de behandlingssätt, man i vissa former af nämnda svulster kunde 
begagna med den bästa utsigt till framgång. I ett ganska stort 
antal fall hade också Hr S. med fördel användt detsamma utan 
ringaste olägenhet, men deremot vid ett tillfälle sett döden blifva 
en följd af insprutningen. För detta fall, äfvensom för tvenne 
likartade, hemtade ur engelska* jnrnaler, redogjorde Hr S. utfSr- 
ligare, samt angaf, såväl den sannolika orsaken till en så be- 
dröflig utgång som det sätt hvarpå én sådan bör kunna före- 
kommas. Då frågan var af största intresse, ej minst i praktiskt 
hänseende, lofvade Hr S. att fullständigt meddela de anförda 
fallen nti en särskild uppsats för Hygiea. 



275 



a= Sekreteraren redogjorde efter Wiener medicinische Wo- 
chenschrift för ett högst egendomligt fall Kimisabildmngy nemligen : 

Fallmixen man med fxdlkondigi utvecklade könsdelar in duplo 
8anU trenne nedre eatremiteter. 

Lancet för den 29 Juli innevarande år berättar (M V. Vol II. 
1865) att en nyligen till London anländ ung portugis infunnit sig 
på tidningens byrå och företett ofvanstående defortnitet, utnn tvifvel 
en af de märkvärdigaste missbildningar man hittills observerat. 

Trädsnittet, som visar 
missbildningens beskaffen- 
het, är lånadt ur ofvan- 
nämnde tidning. Beskrif- 
ningen deröfver och man- 
nens historia äro följande: 

Juan Battista dos 
Santos, född i Faro i 
Portugal, är nu 19 år 
gammal, af 5 fot och 7 
tums längd, väl nutrierad 
och starkt byggd. Ansigs- 
fårgen är bronserad, an- 
sigtet intelligent och vac- 
kert. — När han är på- 
klädd har han helt och 
hållet utseendet och rör- 
ligheten af en väl byggd 
yngling vid hans ålder och 
kan genom sina kläder helt 
och hållet dölja det säll- 
samma påhäng han har att 
dragas med. — Af klädd 
foreter han i genitaltrnkten 
följande afvikelser från det 
normala : 

Han eger tvenne fullständiga och starkt utvecklade penes, som 
hänga vid hvarandras sida och nedom dessa, mellan båda benen, ett 
tredje ben jemte fot, på satt trädsnittet utvisar. — Hvar och en 
penit är i och for sig helt och hållet normal. De ha sin plats 
ungefär 1'' från roedellinien af möns veneris och hafva i slappt till- 
stånd den teroligen ovanliga längden af 4} tum. Förhudarnc äro 
tillbakadragna och den venstra lemmen är något mer utvecklad än 
den högra, hvilket förhållande först under sednare år inträdt. — 
Urinen lates på en gång ur båda penes, hvilka vid erektion äfveu 
samtidigt ansvälla och enligt Lancets uttryck vblifva äfven andra 
funktioner på en gång verkställda.» Närmare i detalj angående för- 
hållandet vid coitns, som måste vara förenadt med vissa svårigheter 
i anseende till utrymmet, yttrar sig ej artikeln, men rämner i för- 




276 

bigående att vid könsumgänge den venstra penis en régle ar i brak 
samt att B. sjelf anser sig vara i besittning af en »coosiderable virile 
power.» — På yttre sidan af hvardera de nu nämda jttre genitalia 
aitter ett scrotum väl utveckladt och af normalt utseende, men hvar- 
dera endaat hysande en testikel; emellan bada penes förekommer ett 
tredje sammanskrumpnadt scrotum, hvilket enligt Battistas uppgift 
ända till hans 10 år innehöll tvenne testiklar, hvilka vid denna tid 
drogo sig in i bukhfilan. Då införande af bongie forvägras, kan ej 
afgöras om urinroren kommunicera med hvarandra eller blåsans for- 
hållande till dessa. 

Hans vidare plus, det tredje benet, hvilket som trädsnittet ut- 
visar hänger ned under genitalia mellan bfida låren har en ganska 
komplicerad och egendomlig byggnad. Detta ben visar ifven ganska 
tydligt att mannen egentligen är ämnad till ett dubbelind i viduum* 
Vid första anblicken består visserligen tredje benet af ett tjockt lår, 
vid hvilket ett forkryppladt underben och en missbildad fot äro fa- 
stade, båda i dislocerad ställning, men foten utgöres tydligen af en 
sammansmältning af tvenne RJ fullständigt utvecklade fötter, hvilket 
tydligast visar sig å den nedre figuren å planschen, foreställande 
foten sedd frän dess plantarsida. Den midtersta tån utgores af en 
sammanvävning mellan båda stortårna; till höger om denna midteltå 
ligga den högra fotens fyra öftiga tår temligen fullständigt utbildade; 
till venster ligga äfven fyra, dock bristfälligt utvecklade tår. — 
Tarans och metatarsus forråda äfven duplicitet och på ränderna af 
denna fot kan man känna tvenne proeminenser af 5:te metatarsal- 
benen. Proeminensema på dorsalytnn (antydda på hufvudfiguren 
genom tvenne ringar) utgöras af de framstående ändame af en Tibia 
bifida. Plantarytan visar tvenne tydligt skiljda hälar. £get nog 
finnes ingen sensibilitet i slutpunkterna af denna abnorma fot, hvars 
bredd vid främre ändan är 7", i midten 6^", dorsalytans längd är 
4", plantaiytans 6". 

Underbenet är såsom ofvan är nämndt disloceradt och ligger 
alltid i en flexionsställning till lAret; dess nedre ända skjuter fram 
öfver fotryggen. £n dubbel fibula kunde ej iakttagas. Huden på 
detta rudimentära underben, som håller 7^'' i längd, är blott delvis 
känslig. 

Låret, eller den del af extremiteten, som föreställer detta, är köttigt 
och af pyramid alform; framifrån sedt liknar det ett vanligt lår, orh 
är rörligt, men vid närmare undersökning visar det sig ytterligare 
ofvantill fästadt med en vinkelled vid ett kort ben. Detta sednnre, 
som framifrån taget ej synes, artikulerar med arcus pubis (huru?) 
och är ganska rörligt, k bakre ytan af den tredje extremiteten ser roan 
upptill tvenne fettrikare partier samt mellan dessa och nates en for- 
djupningi hvara betydelse är svår att angifva. Yid sin öfre ända bar 
det rudimentära låret ett omfång af 17'', är åt sidorna plattryckt 
och eger ansenliga muskel- och fettmassor. 

Benet, som fBrenar låret med bäckenet, är ungelUr d" långt och 
uppfattas ej aflägset på främre sidan, der huden från genitaltraklen I 
öfvergår till tredje extremiteten. Äfven bakåt faller det i ögonen, men är I 

I 
I 



277 

omgifvet af så mycket fett att man ej kan uppfatta dess verkliga 
g^eetalt Baphe perinei visar genom sin öfvergång på hudbetaokningen 
af upphangningsbenet att anlag finnes för ett dubbelt perineum; 
anua befinnes tryckt ^" från medellinien genom närvaron af detta 
ben. Battista berättar, att en portugisisk apotekare, som tillika fun« 
^erade såsom kirurg, hade verkställt någon slags sönderbrytnings- 
procedur med det tredje benet, då ban var ett år gammal och tror 
9ig veta att operationen verkställdes på föreningspunkten mellan 
of ver- och underbenet och att detta sednare derefter intagit den 
böjda ocb dislocerade ställning, det nu eger. Möjligtvis har vid 
samma tillfälle lårbenshalsen på det tredje benet blifvit bruten och 
derigenom den nu existerande upphangningsbenet åstadkommits. 

Angående sin familj berättar B. att fadren lefver, men att 
modren dött i lungsot. Han har 4 bröder och 2 systrar, som alla 
äro väl och normalt byggda. Ingen af desaa är tvilling. — Sjelf 
bar han alltid åtnjutit en utmärkt helsa, är god fotgängare och 
^icklig ryttare (1) Vanligen bär han det tredje benet fastadt me- 
delst en rem i högra byxbenet på framsidan af högra låret. Då han 
är påklädd kan man, som ofvan är anmärkt, ej ana deformiteten. 

Uppgifter angående hjerttoner och inre oiganer i allmänhet 
saknas. 

Missbildningen, ehuru ofullständigt beskrifveu och hur otrolig 
den låter, måste dock existera i verkligheten, och torde då vara en- 
sam i sitt slag. 

Den 14 November, 

ThukS^iB Haloaione f. — Biblioteket. — Coustitutio epidemica. — Referat. — 
Torsklefvertran. — Stenkolstjära. — Faraos ormar. — Medicinsk ordbok. 

c= Sekreteraren meddelade en kort nekrolog öfver den 
nyligen bortgångne bekanta fransyska anatomen och kirurgen 
Franqois Malgaigke, död i Paris den 23 sistlidne Oktober 
vid 60 års ålder. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Bidrag till Sveriges officiella Statistik, Helso- och Sjukvården 
II. Öfverstyrelsens öfver Hospitalen underdåniga Berättelse for år 
1862 författed af Dr Magnus Uuss. Stockholm 1864. Öfvers. 
på tyska språket. — Äufzeiohnungen in BetreiF der Geisteskranken- 
pflege in Grossbrita nnien und Irland sowie fLber Qheel and offene 
Geisteskranken-Anstalten vou Dr EaNST Salomon. Ubersetz. Gåfvor 
af Gen.-direktör Uuss. 

= Constitutio epidemica uuder veckan från och med Söndagen 
den 5 till och med Lördagen den 11 November 1865: 

Sjukligheten temligen betydlig. — 133 fall af Skarlakansfeber 
ocb 27 fall af smittkoppor. 



278 



1. Inom enskild pnJctik anmälde sjukdomsfall (från 23 Ifikare): 



Apo{ilezU eerebri. .. 1. 

Nearalgia 7. 

ConjuDctivitii 8. 

Otitis 4. 

Angina toasill. & fka- 

cinm 114 

ThrombotU. EmbolU 4 

Lary ogo-tracheitis .... 3. 
BroRchitis. Catarrb. 

bronch 43. 

Bronehitis capUltria 1. 

Pneamonia 4. 

Plearitis 5. 

Febrit gastr. aimpl. 22. 

Oastritis. Enteritia.. 7. 

Colitis 2. 



Tn)Witi8 h Perity- 

phlitis 8. 

HepatitU 1. 

Ictems 1, 

Nephritia 4. 

Bbeomatismin aenUu 11. 

firysipelaa 5. 

Erythema nodosum.. L 

Urticam 9. 

Zona 1- 

FnronoolDa S. 

Carbuncalua 3. 

Rheum. receos afebriL 3. 

Intozicatio ez opio*) 1. 

Snmiiui 483. 



Dipbtkeria 13. 

Angina membranacea 3. 

Inflaenza 1. 

Cholcrina 1. 

Djaenteria 2. 

Diarrhoea 43. 

Febris interinittena.. 11. 

Angina parotidea 2. 

Variolie. Varioloides 6. 

Varicell» 10. 

Soarlatina 106. 

MorbiUi 3. 

Deliriom tremens.... 1. 

Syphflii 8. 

Gonorrhoea 7. 

Meningitts cerebralis 1. 

2. Å hafvudatadens sjukvårdsanstalter: 

På Serqfimer-laaarettH: sjukantakt den 11 Not. 239. hvaraf 
134 på afdelningen för invärtes sjuke; inkom ne under veckan*, aear- 
latina 4» pnenmonia 2, delirium tremens 1. icteras 1, rheumatiamus 
acutus 1, erysipelas 1. 

Få ÄUmänna Gamiaons-^vkhuset: sjukantalet den 11 Not. 117, 
hvaraf 51 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 4, gonorrhoea 4, bronehitis 2, pneumonia 2, febris gastrica 
siraplex 2, delirium tremens 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset: sjukantalet den 11 Nov. 190, hvaraf 
138 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolee 13, febris 
typhoides 3, angina tonsillaris 3, rheumatismus acutus 3, acarlatina 
2, delirium tremens 2, febris intermittens 1, syphilis 1. 

På Provisoriska ^'ukkuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 11 
Nov. 52, hvaraf 30 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris 
typhoides 7, rheumatismus acutus 3, neuralgia 2, febris gastrica sim- 
pla 2« diphtheria 1, variolse 1, bronehitis 1, pleuritis 1, icterus 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 2, bronehitis 2, pneumonia 
2, conjuncti vitis purulenta 1. — PoUkUniken: scarlatina 3, angina 
tonsillaris 3, bronehitis 2, diarrhoea 2, preumonia 2, diphtheria 1, 
conjuncti vitis 1, pleuritis 1, urticaria 1. 

På AUmånna Bambördshuset : antalet vårdade 17; helaotill- 
ståndet godt. 

På Promsoriska Bambårdshuset: antalet vårdade 13; helaotill- 
ståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: hebotill stan det godt 

På Diakams9^'ukhuset: sjukan talet den 11 Nov. 31; inkomne 
under veokan: scarlatiba 1, peritonitia 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessfuke: sjukantalet den 11 
Nov. 176, hvaraf 35 mankön och 91 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjuknntalet den 11 Nov. 
121, hvaraf 300 från staden, 21 från länet; inkomne: syphilis 16, 



^ Barn förgiftadt med 5vj Tbustnr. Tbidemani. Helaa. Fallet fSnkom i 
Dr Theoebströms praktik. 



279 

f^onorrhoea 1. — Provisoriska Kurhuast: inkomne: syphilis 28, 
^ODorrhoea 8. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames ?ecko-rapporter): 
bronchitis 23, scarlatina 19, diarrhoea 18, angina tonsillam 12, 
febris gastrica simplex 8, rheumatismus 8, nephritis 6, variolse 5, 
febris intermittens 5, preumonia 6, ophthalmina 4, erysipelas 3, 
diphtheria 1, delirium tremens 1, neuralgia 1, gastricismus 1, peri« 
toaitis 1. 

4. I stadens fängelser: Diarrhoea 1. 

Norra KorrMons-inräUningen: Diarrhosa 3, bronchitis 1, preu* 
monia 1. 

= Ordföranden refererade Oktoberhäftet af Journal de 
Chimie médieaU^ hvari uppsatser förekom mo öfver medico-legala 
undersökningar, förgiftningar medelst atropin och medelst per* 
sikokämor, en artikel öfver de olika slagen af desinficierande 
medel, urinens beskaffenhet under sinnessjukdomar, färsk blod 
som medel mot Phtisis m. m. 

= Ordföranden redogjorde vidare för resultaten af en un- 
dersökning om lefoertranens fysikaliska egenheter och fysiologiska 
verkningar^ hvilken blifvit verkställd af OswALB Naumank i 
Leipzig och finnes införd i Archiv d. Heilkund. 1865. VI. 

Knappast har något annat läkemedel på en jemförelsevis 
«å kort tid vunnit en så vidsträckt användning och så allmänt 
förtroende som torsklefvertranen. Sedan man likväl funnit sig 
icke kunna såsom orsak till dess verksamhet betrakta hvarken 
den ringa mängd jod, som deri förekommer, eller glycerinfosfor- 
syran eller något annat i obetydlig mängd deri ingående ämne, 
hvars närvaro den kemiska undersökningen sökt ådagalägga, har 
den fråga helt naturligt uppstått, huruvida lefvertranen egde 
någon annan verkan, än hvarje annat fett; och mången läkare 
använder fördenskull andra mindre obehagliga fettarter i lefver- 
tranens ställe. 

Under sådana omständigheter äro de resultat af icke ringa 
intresse, hvartill ifrågavarande undersökning ledt Maumann har 
anställt jemförande försök mellan lefvertran och andra fettarter 
i afseende på deras förmåga att genomtränga ^urmembraner, 
deras kapillära egenskaper, den olika lätthet, hvarmed de oxideras 
utom djurkroppen och resorberas inom desamma. Hvad som 
dervid blifvit utrönt kan sammanfattas under följande momenter; 

1) Fiskars lefvertran genomtränger såväl torra som våta 
djurhinnor med mycket större lätthet ftn alla andra feta o^or 



280 

(de Ijosa slagen ungefär 7 gånger lättare än vallmo-olja, och 
5 gånger lättare än klöffett); 

2) Den svarta lefvertranen öfverträffar i detta afseende 
de ljusare slagen; 

3) Den lefvertran, som blifvit så mycket som möjligt be- 
friad från den inblandade gallbeståndsdelar, har till största 
delen förlorat denna sin egenskap och förhåller sig väsentligen 
som andra oljor; 

4) Lefvertran, som blifvit befriad från gallämnen, åter- 
tager sin egenskap att lätt genomtränga djurhinnor, om han 
skakas med galla; 

5) Afven andra oljor erhålla egenskapen att lättare genom- 
tränga djurhinnor, om de först få tillfälle att, vid skakning med 
galla, deror upptaga vissa beståndsdelar; 

6) Bland alla djurfett och vextoljor är tranen ur fiskames 
lefver det, som lättast oxideras, och denna egenskap härrör icke 
allenast från en större halt af olein, utan hufvudsakligen från 
närvaron af vissa ämnen, som stå i nära förhållande till dem» 
hvilka iuDohållas i gallan; 

7) I allmänhet står förbrännligheten hos ett fett i oravändt 
förhållande till respirationsprocessens fullkomlighet hos det djur» 
hvarifrån fettet blifvit taget; hvarföre ock fiskarnes och de fisk- 
lika däggdjurens fett är lättare ozidabelt än fett af landdägg- 
djur och foglar; 

8) Hvarje djurs lefverfett är mycket lättare oxidabelt äa 
det fett, som finnes i andra delar af samma djur; 

9) Oljan ur fiskars lefver är det fett, som lättast resor- 
beras. 

= Hr Grahs meddelade ur en i London utkommande 
jurnal för gaslysning, vattenledning och allmän helsovård af den 
31 sistlidne Oktober, några notiser om atenkolstjårans anttseptiaka 
egenskaper, det bruk man deraf gjort i cholera och andra sjuk- 
domar, samt om de skäl som finnas för dess användande, såväl 
preventivt som kurativt mot boskapspesten. 

= Hr Stenberg fastade Sällskapets uppmärksamhet på 
vådan af ett slags bamleksaker, som härstädes under sednaste 
tiden i stor mängd blifvit försålde: s. k. ^^Faraos ormar» eller 
»eldealamandram, afsedda att roa genom deras egendomliga för- 
hållande vid förbränning, hvilken vid tillfället äfven af Hr S. 
förevisades. Vid verkställd kemisk undersökning hade de nem- 
ligen befunnits bestå af qmekeilfver^rhodanid, ett, som bekant 



281 

Sjr» i hög grad giftigt ämne, som derjeinte vid förbränning, syn- 
nerligen i trånga lokaler, utvecklar gaser, som menligt inverka 
på respirationsorganerna samt inandade för helsan i öfrigt ära 
aS vådlig beskaffenhet. 

Hr Lemchen föreslog att någon varning för dessa farliga . 
leksaker skulle från Sällskapet ställas till allmänheten, och 
sedan Hr Bbaconnieb yttrat sig angående de stora qvantiteter 
qvicksilfver-rhodanid, som i handeln namera förefinnas, beslöt 
Sällskapet, på af ordföranden framställd proposition, att sekre- 
teraren skalle i tidningarne låta ingå ett meddelande från Lä- 
karesällskapets sida om faran af ett ovårdsamt handterande af 
ofvannämda leksaker, hvilka innehålla ett så häftigt gift att 
de lätt kanna vålla svåra sjakdomstillfällen. 

=s Hr Tholander förevisade en engelsk, etymologisk- 
exegetisk, medicinsk ordbok under titel: An expository Lexicon 
of tbe terms, ancient and modern, in medical and general 
science etc. etc. by R. G. Matne M. D., London. (John 
Chttrchill) 1860. (8:0 1506 pag.) Pris ungefär rdr 45 rmt. 
Arbetet hade börjat utgifvas 1851 och utkommit i 10 fortlöpande 
häften. Såväl enskilda utmärkta vetenskapsmän i England och 
Skottland, som ock redaktionerna för ett större antal medicinska 
och naturhistoriska tidskrifter i Stor-Britannien hafva gifvit de 
mest gynnsamma utlåtanden rörande arbetets plan och utförande. 
Detta lexikon utgör det mest omfattande arbete i sin väg, som 
den medicinska litteraturen hittills egt, och dess allmännare 
användning möjliggöres äfven genom den nästan öfverallt åtföl- 
jande franska och tyska synonymiken. Olägenheten af att 
»Addenda» upptaga ej mindre än 151 sidor, — hvarföre alla 
dithörande artiklar ej äro till finnandes på sina egentliga ställen, 
— samt den omständighet Hr Tholander funnit under bokens 
begagnande, nemligen att många ord saknas, förringar likväl ej 
i betydlig mån ordbokens stora värde. 

Den 21 November, 

PfOY.-]ik«ren JjTBIll f . — Biblioteket. — Ledamot föreilagen. — CoDttitnti» 
epidemica. — Zalbuly. Untenuohangen ii ber den anBinitohen ProoeM ete» 
Sel KsT. — Patologiskt preparat — Utländska ledamöter anmälda. — 
Preparater. 

= Ordföranden tiUkännagaf att t. f. Provincialläkaren i 
Båneå, Med. Lic. Lyssll med döden afgått. 



282 

= Till biblioteket anmäldes: 

Sur les divers modes de formaiioa des dépéts ossiféres dana les 
caverues å propos d*088ements découverts dans le rocher de Liva 
prés de Namor par M. A. Spring. Gåfva af författaren. 

— Föreslogs af Hrr Carlson och Bensow att Ull leda- 
mot af Svenska L&karesällskapet antagas: sjakhnsläkaren vid 
Provisoriska sjakhaset a Sabbatsberg, Med. Lic. Axel Wil- 
helm Gassen. 



= Constitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 12 till och med Lördagen den 18 November 1865: 

Sjnkligheten fortfarande temligen betydlig. — Af variolae ha 
^6 fall samt af scarlatina 96 fall förekommit 

1. Inom enskild praktik aam&lde sjukdomsfall (från 26 Ukare): 

Feluis typhoidai 13. 

Diphtheria 15. 

Angint membnnacea 3. 

Oiolerioa 1. 

Bysenteria 1. 

Diarrhcea 66. 

FebrU intermitteDs . . 7. 

Angina parotidea .... 1. 

Variolas. Varioloidcs 7. 

Varicall» 1. 

Scarlatina 67. 

Delirinm tremeas 

SyphaU 8. 



GastritU. Eoteritia . . 4. 

Colitia 1. 

Peritonitia 3. 

Ictcrw 8. 

Nephriti» 8. 

Rheumatisnraa acutus 11. 

Erysipdaa 2. 

Zona 8. 

Fnranealas 8. 

Oarbancaloa 1. 

Rheam.recensafebril. 3. 



Samma 465. 



Ocmorrhoea 9. 

Meningitis cerebral is 2. 

Apoplexia oerebri .... 1. 

Neoralgia 8. 

CoDJUDCtiTltis 6. 

Otitis. 8. 

Ang. tons. & fandum 117. 

Laryngo-tracbeitis.... 12. 

Broncb. Cat. broncb. 40. 

Bronchitis oapiUaris. 4. 

Pneumonia 3. 

Plearitis 5. 

Febria gastr. simpkx 27. 

2. Å hafvudstadens ajukvårdaanstalter: 

På Senj^mer-laeareUet: sjnkantalet den 18 Nov. 234, hvaraf 126 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: scarlatina 
A, pneumonia 1, rheumatismus acutus 1. 

På Allmänna Oamiaons-sjukhuset: sjukantalet den 18 No?. 126, 
hvaraf 50 på afdelningen for invärtes sjuke; inkorane under veckaa. 
syphilis 3, gonorrhoea 3, febris gastrica simplex 2, scarlatina 1, 
bronchitis 1, pleuritis 1, typhlitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjnkantalet den 18 Nov. 177, 
hvaraf 126 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolm 9, pnea* 
monia 4, febris typhoTdes 2, delirinm tremens 2, syphilis 2, nephri- 
tis 2, rheumatismus 2, erythema nodosum 2, scarlatina 1, neuralgia 
1, bronchitis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska ^'ukhtuet å Sabhatsberg: sjukantalet den 18 Nov. 
63, hvaraf 42 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 3, 
pneumonia 3, gastritis 3» rheumatismus 2» scarlatina 1, deliriiun 
tremens 1, erysipelas 1. 

På ÅUmåma Barnhuset: dianhosa 2, bronohitis 2, searlatiaa 1, 
bronchitis capillaris 1, pueumonia 1, erysipelas 1. — Polikliniken: 
diarrhoaa 2, bronchitis 2, eonjunctivitis 1, pneumonia 1. 

På BarMifukhuset: sjakantalot den 18 Nov. 56; inkomne under 
veckan: scarlatina 1, bronchitis 1, pneumonia 1. 



283 

På AUmOmta Bambördshuset: antalet vårdade 7; heleotillatåndet 
godt. 

På Frovitorisha Bambördahuset: antalet vårdade 9; helsotill- 
ståndet godt. 

På Bcumbördshuaet Pro Patria: helsotil låtandet godt. 

På Diako9tt8å^'ukkiuet: ajukantalet den 18 Nov. 37; inkomne 
under veckan: icterus 1^ diphtheria 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: ajukantalet den 18 Nov. 
176, bvaraf 85 mankön och 91 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet des 18 Not. 
I26j hvaraf 111 från staden ooh 15 från länet; inkomne: syphilis 
26» gonorrhoea 10. 

På Provisoriska Kurhuset: syphilis 24, gonorrhoea 10. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnea vecko-rapporter): 
bronchitis 23, scarlatina 20, diarrhoea 18, rheumatismus 10, variolas 
10, axigina tonsillaris 8, febris intermittens 7» oatarrhus ventriouli 
aeutua 4, erysipelaa 3, ophthalmia 2, febris typhoidea 1, angina 
membranacea 1, meningitis corebralis 1, apoplexia cerebri 1, otitis 1» 
pneumonia 1, stomatitia 1, nephritis 1, metritis 1. 

4. I stadens föngtlser: febris gactrica 1. 

Norra Korrektions-inrättningen: diarrhoea 2, angina tonsillaria 1. 

= Hr Ket refererade Vntersuchungen iiber den urcemischm 
Process und die Fiinction der Nieren von Dr Zalesky. Mit 
4 Tafeln, Abbildungen in Farbendruch. Tubingen 1865, hvilkei 
referat framdeles under rubriken Utländsk Litteratar skulle i 
tidskriften ingå. 

Med anledning af detta referat yttrade sig ordföranden 
och Hr MAI.MSTEK. 

= Hr Key demonstrerade ett patologiskt-anatomiskt pre- 
parat 5fver en hypertin^ af Valvula prostatica jemte dUatation ef 
ureterema och hydronephrosis, taget från en 65 års mas, aom 
aflidit a lasarettet. Hr Bru2£LIUS redogjorde i korthet fBr 
sjukdonasbistorien. 

£= Till utländska ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
f^slogos af Hrr Key och Rossakdeb: Assistenten vid pato- 
logiska institutet i Berlin Doktor W. Kuhne samt af Hrr Ket 
och Santesson: Professor C. O. Weber i Heidelberg. 

= Hr Ödmansson demonstrerade ett patologiskt preparat 
öfver eiffiiitisk erektion i halsesu^ svaigeU och matsirupeia nm^ 
shulafysr. 

Hr Nyström redogjorde för sjukdomshistorien. 

Carl Johan L. dräng, 37 år. 

Patienten sade sig ej vetat utaf sin sjukdom lore 1868, då han 
i Augusti intogs å kurhuset for en nekros i naaans ben samt en 



284 

indaration af högra hälften af tungan. Han behandlades med jod- 
kaliam och utgick läkt efter 40 dagar. År 1864 i September vir- 
dades han åter f5r en induraiion af tungan och ntakrefs förbättrad 
efter 3 veckor. Den 1 Maj 1865 inkom han ånyo på kurhuset, 
efter att flere månader ha lidit af svårigheter rid tuggning och sv&Ij* 
ning samt vid tal och respiration. Patienten var svag och kakek- 
tisky led af en svår hufvudvärk, särdeles om nättema och af ihärdiga 
krakningar (hvarvid bör anmärkas, att han var supare). Tungaii 
var förstorad, och af betydlig hårdhet, svagt loberad genom grunda 
ISior, något torr med en gråaktig beläggning och med betydligt 
liypertrofierade papiller. Gomseglet var mera likformigt ansvälldt, 
fortjockadt och hårdt, med blek siemhinna. Börelserna hos tunga& 
och gomseglet voro särdeles inskränkta. Han hade betydlig svårighet, 
att artikulera ljuden, så att talet var svårbegripligt; sväljningen för- 
siggick trögt, hvarjemte maten dervid plägade komma upp i näsan. 
Ibland, då han sväljt någonting, tyckte han, att det stannade pa 
nedvägen i öfversta stemalregionen, och han kunde då ej, utan stt 
få app det igen, fortära något, förr än efter en stund, då det, aom 
han yttrade sig, sjunkit ned. Sondering af oesophagus utvisade ingen 
förträngning. Partierna närmast omkring larynx och öfre delen af 
irachea kändes ansvällda, Icnöliga och hårda, utan forskjutbarhet mot 
desamma. Den öfverliggande huden var frisk och rörlig. Larynx 
rörlighet i rigtningen uppåt och nedåt var betydligt iBrminskad. 
Hos epiglottis och öfre larynxöppningen kändes logen förändring. 
Bosten var särdeles hes, och patienten sade sig stundom erfara en 
känsla af qväfning. 

Symtomer forefunnos af en allmän bronkialkatarr, samt en för- 
tätning af venstra Inngapetsen. Vid öfriga organer var intet an- 
märkningsvärd t. 

Under behandling, hufvudsakligen med jodkalium, försvann huf- 
▼ndvärken, hvarjemte indurationen och det bypertrofiska tillståndet 
af tongan och gomseglet förminskades, äfvensom ansvällningen om- 
kring larynx och trachea aftog. Sväljningen gick något bättre, och 
maten kom mera sällan upp i näsan, om han ej åt for hastigt. 
Bespirationssvårigheten deremot ökades, under det hull och krafter 
aftogo. I början af Juni blef respirationen högeligen generad, straf 
ooh högljud. Epiglottis och öfre larynxöppningen kändes oförändrade. 
Patienten orkade snart ej mera vara uppe. I midten af månaden 
tillkommo häftiga hostanfall, öfvergående qväfningsaufall inträffade 
•tt par gånger och patienten afled den 27 Juni 1865. 

Vid obduktionen anmärktes, utom de forändringar som synas 
af det förevisade preparatet, ett betydligt ödem i öfra delen af li- 
lynx och i ligamenta vocalia, tuberkler i venstra lungspetsen, ödem 
i båda lungorna, samt tecken af en kronisk katarr i ventrikeln, 
duodenum och jejunum. 

Hr ödmansson aaförde följande: 

Talrika observationer förefinnas öfver syfilitiaka afléktioner i de 
yttre musklemai medan dylika i de inre musklerna knappast blifvit 



285 

iskttagna atom i hjertat och tungan. Yirohow omtalar deijemte 
^tt fall från diaphragma af Muhchison. I det preparat, eom jag bir 
liar äran förevisa, finna vi denna patologiaka for&ndring ej blott i 
€le yttre halamuBklema såsom m. stemo-thyreoidei och mylohyoideas 
4iexter, ntan &f?en i tnngan samt svalgets och roatstmpens mnskulatnr. 
Oaktadt patienten ej vill veta af några prim&ra infektionssymtomer, 
Ican intet tvifvel hysas om for&ndringens syfilitiska natur, då man 
tager i öfvervagande dess histologiska karakterer, säte, utveckling»- 
liistoria samt de konkomiterande symtomema, nekros i näsbenen och 
dan svåra nattliga hufvudvärken. 

Betrakta vi preparatet närmare, finner vi i högra m. stemo- 
thyr. ungefar i dess midt och nära randen en mera regelbanden 
bonstor och ett par oregelbundna något större, för känseln hårda 
knölar. De stå i det intimaste sammanhang med omgifvande muskel- 
massa, så att de ej låta derifrån isolera sig. Dessas snittyta är jemn, 
glAti grågnl, vid närmare betraktande något fläckig, så att genom- 
skinliga grå fläckar omvexla med ogenomskinliga gnla. En dylik 
tnmör ligger i högra m. mylohyoideas. Venstra m. stemothyreoideits 
har alltigenom ett abnormt utseende. Man ser ingenstädes någon 
muskulatur utan är denna helt och hållet ersatt af en Incker hvit 
väfnad; endast på ett ställe visar sig en ärtstor tumör af samma 
beskaffenhet som de ofvan beskrifna. Något framom midten af tnn- 
gan, som i öfrigt har vanlig form, ser man hvita strängar genom- 
löpa substansen i hela dess tjocklek. Gomseglen äro förtjockade» 
▼nlstiga; uvula förkortad; vid genomsnitt af dessa delar, likasoro bakre 
pharynxväggen möta vi åter i muskolatnrens ställe en väfnad, som aer 
ut som bindväf. Nära den nedre konstriktoms fäste vid laiynx ligga 
tvänne något långdragna knölar, liknande den i de yttre musklerna. 
Vid öfvergången mellan matstrupens öfre och mellersta tredjedel är 
dess moskelstratum i en längdutstrnckning af 1^ tum samt i hela 
dess orokrets, dock mest å främre hälften, betydligt förtjockadt. A 
sistnämnda del är det förändrade partiet i dess midt kring 4 gånger 
tjockare än matstrupens normala muskulatur, i hvilken det upptill 
och nedtill utan skarp gräns öfvergår. Det är hårdt, faat till kon- 
sistensen; dess snittyta jemn, något torr, af hvitgul färg. 

Den mikroskopiska undersökningen af de förändrade delarna 
gifver följande resultat. Å preparater tagne från de små tumöremas 
graus mot den friska muskulaturen, ser man små rundade kärnor 
uppträda mellan muskeltrådarne. De ökas mer och mer på bekostnad 
af dessa, så att i svulstens yttre del det hela tyckes vara samman* 
satt af kärnor; endast här och der synes enstaka eller grupper af 
muskeltrådar, hvilka, med i allmänbet bibehållen tvärstrimning, hafva 
^'tt glänsande vaxlikt utseende. Längre in i svulsten visa sig fett- 
korn, medan antalet af kärnor minskas. Flackvis ser man endast 
fettkom i en mera homogen grundsubstans. Vid isolering visa sig 
utom fria kärnor en mängd dylika inneslutna i små runda celler. 
Den venstra m. stemo-thyreoideus är nästan helt och hållet substi- 
taerad af bindväf, än lockig, fibrillär, än bildande större homogena 
bundtar; ett temligen rikligt antal elastiska trådar genomdraga bind- 



HffBD. Å somliga pr«parater synas inga, å andra ett vauligen ringa 
aiilai på ofyannftmnde s&tt förändrade mizskeltrådar; standom aer 
man dook trådar mer eller mindre fyllda med fettkulor. Här och 
der räa sig större eller mindre gmpper af små celler och kamor, 
ftiUkomligt liknande dem i svnlsterna. Den lilla tumoren hår kar 
lika byggnad med dem i de öfriga musklerna. Uti tungan förefinne 
en temligen betydlig bindvåfsnybildning. Uti mjuka gommen ock 
pbaiynz har muskulaturen nästan i lika hög grad som i m. atemo- 
äiyr. ain. lemnat plats for bindvåf. Äfven här finner man på sina 
ställen de små cellerna representerade, dock alltid i ringa mängd. Det 
fortjodcade partiet af matstrupen, som mikroskopiskt i hög grad liknar 
arnlsterna, har i det närmaste samma histologiska sammansättning 
aom dessa. Man ser sålunda de små cellerna och kärnorna, än sä 
talrika, att de nästan helt och hållet undanskymma öfriga delar, än 
jemte en större eller mindre mängd bind?&f. Än äro cellelementema 
fiiaka, än stadde i olika grader af fettdegeneration ; än åter finner 
man endast mer eller mindre finkornigt fett i grundsnbstansen. Denna 
ar rikligare än i srulsterna, och utgöres af formad bindyäf. 

8arala vi nu dessa detaljer, finna vi, att fallet representerar 
begge de former, hvarunder den syfilitiska rouskelaffektionen brukar 
vqppträda — den enkla interstitiella bindväfsbyperplasien — med 
konsekutiv atrofi af muskeltrådnrne och den specifika gummasvulsten. 
Anmärkningavärdt är emellertid, att dessa begge former ej äro väl 
begränsade mot hvarandra, utan att åtskilliga öfvergångar finnas 
mellan extremeraa, som fbreatällas af svulsterna i de yttre musklerna 
å ena sidan samt af bindväfsnybildningen i tungan eller m. stemo- 
thyr. ain. å den andra. Denna blandform har hitintills, såvidt jag 
vet, ej blifvit tydligt framhållen. Det är sannolikt, att i många fall, 
der man vid post-mortem-undersökning endast träffar bindväfshyper- 
plasi, ett stadium föregått, hvarunder dessa små, till sin natur så 
transitoriska celler i större eller mindre mnngd varit for handen. 

Hvad beträffar resultatet af behandlingen i vårt fall, så nr det 
väl antagligt^ att bruket af jodkalium inledt eller åtminstone på- 
skyndat resorptionen af de fettdegenererade cellmassorna och inskränkt 
deras nybildning; dess verkan på bindväfshyperplasien torde deremot 
ej böra anslås högt. De angripne partierna hafra i det närmaste 
återtagit sin gamla form, men alla hafva förlorat mer eller mindre 
af aina verksammaste beståndsdelar och somliga såsom m. stemo- 
thyr. ain., jemte pharynxväggen äro i sjelfva verket något helt annat 
an de förr voro. 

Förändringen i svalget och oesophagus förklarar lätt svfirigheten 
vid deglutitionen, då till följd af densamma nsskaviteten ej kunde 
afstängas och den peristaltiska rörelsen i matstrupen på ett ställe 
var afbruten. 

= Hr Ödmansson föreviaade och demonstrerade följande 
preparater: 

1) Några Bjjifilitiaha gummata från pericranuim. 

De hade till ett antal af tre funnits hos en person, som der- 
jemte företedde små flata exosioser å hufvudskälsbenen, hyperostos 



287 

^ ^Rgo ulnsK» ^r i pbarynx och en interstitiel orchit. De gumindsa 
anflviÄlnmgarDe hade rund fonn, 1 — 2 öres omkrets samt kring 1 
lineas tjocklek. De voro torra, dock ej sköra, till f&rgen galaktiga 
ocb l&go omgifna af ett fortjockadt parti af pericraniuro. Till sin 
histologiska sammansättning bestodo de hnfvndsakligen af randade 
och spolfonniga celler, till större delen stadde i fettdegeneration. 

2} Det hyperostotisla stycket af ulna från samma faU. 

Det var nfira tre tum långt. Tjockleken af den nybildade tern» 
ligen kompakta benmassan var högst 2 linier. På ett ställe af 1 
tams iSngd och ^ tums bredd var det annars öfverallt förtjockade 
periostenm bortulcereradt; i bottnen af såret syntes benet infiltreradt 
med en gul lös massa. Hr O. vågade ej afgöra, om bär förelåg en 
gumtnos eller enkel osteoroyelit. Det förra var dock sannolikare, då 
i fallet gummata träffades på andra ställen. 

3) En teetie med sammanvävning mellan bladen af tunica 
rmffinalis ock en allmän interstitiel bindvåfehf/perplasi. 

Endast bär och der syntes sparsamma rester af körtelsubstansen. 
Det hela utgjordes nästan ensamt af en fast blodrik genomskinlig 
bindväf. Äfven detta preparat var taget från en individ, som lidit 
af syfilis. 

4) Ett syfilitiskt sår i rectum. 

Preparatet hade Dr Ö. erhållit af Dr Nystr^, som tagit det- 
samma å kurhuset från en 22-årig qvinna, hvilken länge vårdata 
därstädes for syfilis. Vid inkorosten under hösten 1863 hade hon 
flere chankersår å yttre blygdläpparne, öppna buboner i ljumskarna, 
papillomer kring anus, mellan dessa rhagades, samt ett mindre sår 
i sjelfva analöppningen. Under en stärkande behandling och braket 
af jodkaliuro, förbättrades och försvunno efter hand öfriga symtomer» 
men nlcerationerna i rectum sträckte sig, oaktadt alla deremot an- 
vända medel, allt högre upp. Under år 1864 hade patienten ett 
par gånger ett lindrigt roseol, som dock snart försvann. Under sist- 
iidne vår utbildade sig tuberkulos i lungor och tarmkanal samt 
morbua Brightii, för h vilka, jemte såret i rectum, patienten slutligen 
dukade under den 28 Juli. Någon tid förut hade man observerat 
mukosa papler å vulva. Yid obduktionen anträffades tuberkler och 
kaverner i lungorna, tuberkulösa sår i tarmkanalen, diffus nefrit, 
hvarjcrote såväl tarmar som njurar gåfvo stark amyloidreaktion. 

Såret omfattar ändtarmens hela omkrets i en längdutsträckning^ 
från anns räknadt, af 9 — 10 ctm. Dess i allmänhet jemna botten 
företer på några ställen större grunda fördjupningar, hvarjemte från 
densamma höja sig 8 — 10 ärt — nötstora, på bred bas sittande poly- 
pcsa utväxter. Den utgöres af submukosan, hvilken i genomsnitt 
vanligen visar sig förtjockad, men å fördjupningarne stundom blott 
som ett helt tnnnt lager på den i allmänhet hypertrofierade muskel- 
hinnan. Ytterst i sårbottnen visar sig öfverallt vid mikroskopisk 
undersökning ett mer eller mindre mäktigt granulationslager. Ett 



288 

djliki Inger ofverdrager af^en polyperna. Dessa förete något ande: 
jtan en temligen bred, val begränsad mörkbrun son; alla cellerna 
åro bär diffust färgade. Slemhinneranden, som upptill begränsar såret, 
år jemn, här och der underminerad. 

Man har på sednare tiden flerestädes iakttagit dessa syfilitiska 
rectalsår. De bero val vanligen på primär infektion, antingen ^enom 
coitus heterotropicus eller der de fBrekomma hos qvinnor, genom 
eekret från chankersår å genitalia, mera sällan på ulceration utgå- 
ende från kondylomer eller gum mata. Dess uppkomst från nedfiv- 
tände chankervar har enligt Virchow först blifvit angifven af Huxr. 
Efter all sannolikhet har såret i vårt fall uppstått på detta sätt 
Diagnosen af dessa sår vid obduktionsbordet torde alltid vara högst 
vansklig, isynnerhet der man icke finner andra säkra tecken på sy- 
filis eller åtminstone ärr efter chanker å genitalia o. s. v. Detta är 
ett af de många fall, der anatomen måste söka stöd for sitt omdöme 
i den kliniska observationen. Såsom hållpunkter vid skiljandet af 
det syfilitiaka rectalsåret från det difteritiska och sfirskildt det dy- 
senteriska, hvarmed lättast forvexling kan ske, faster Virchow ') upp- 
märksamheten på, att det förra vanligen har sin plats i nedre delen 
af rectum, medan det sednare merendels träffas i flexura sigmoidea, 
äfvensom att det förra är ytligare och har en jemnare botten än 
det sednare. 

5) Ett fall af dubbelsidigt cepludmnaiom, 

Breitalbenen voro belt ocb hållet, med undantag af deras vink- 
lar, beklädda med extravasater. I dess omgifning fanns ingenstädes 
någon nybildning af ben. Barnet var vid sin död 19 dagar gammalt 



Den 28 November. 

Dr Draksnbero f . — Dr Lochxan, Prof. Wakmcxe och ÅBtesior Taiva ledt- 
möter. — Biblioteket — Hr Cassén ledamot — Constitntio epidemica. — 
Sjnkdomafftll. 

= Ordf5randen tillkännagaf att Läkaresällskapets eflter 
antagningsdato äldsta ledamot, förste Stadsläkaren i Carlshamn, 
Jubeldoktorn, R. W. O., Gustaf Adolf Drakenbero den 21 
dennes aflidit i sitt 82 lefnadsår. Han var född 1784. Leda- 
mot af Svenska Läkaresällskapet 1811. Primus vid 1812 ars 
Doktorspromotion i Upsala. 1813 Stadsläkare i Carlshamn, 
med hvilken befattning han fortfor ända till sin död, således i 
52 år. — Ett under innevarande år till LäJcaresällskapet an- 
ländt bref, vid det tillfälle då den åldrige jubeldoktorn sände 
sitt fotografiporträtt, utvisar de känslor han fortfarande hyste 
för en association, han tillhört i mer än ett halfb sekel. 



*) KranUaften GeaehirulBte TI. Band. n. Halfte. pag. 416. 



=3 Till utländske ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
inkallades genom val: Corpslaege i norska armén £. F. LocH* 
MANN i Ghristiansand, Professorn vid universitetet i Köpenhamn 
Th. S. Warncke samt Assessor Pharmaci» S. M. Trier i 
Köpenhamn. 

= Till bibliotekei anmäldes: 

Vorträge uber Erkentniss and Behandlung der Geiatesstorungen 
und aber das Yorgehen bei forensischen fiegutaohtungeii physischer 
Zustände von Professor Dr L. Schlager. Wien 1865. 1. Lieferang. 
Gflfra af författaren. 

= Till ledamot af Läkaresällskapet antogs sjukhusläkaren 
vid Sabbatsbergs sjukhus, Med. Lic. Axel Wilhelm Gassen. 

= Gonstitutio epidemica under veckan från och med Söndagen 
den 19 till och med Lördagen den 25 November 1865: 

Sjukligheten fortfarande temligen betydlig. *— Af Variols hafva 
32 fall samt af Scarlatina 101 fall förekommit 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 25 läkare): 



Febri* typhoide» 4. 

Mening, oerebro-apin. 1. 

Diphtheria 12. 

Angina membranacea S. 

ByMntarU 8. 

Btarrhoea 71. 

FebrU intermittena . . 8. 

VarioUe. Varioloides 10. 

Varicdlae 7. 

Scarlatina 60. 

Deliriam tremens.... 2. 

Syphilif 4. 

GoDorrhoem 10. 



Neuralgia 7. 

ConjunctiTitia 4. 

OtitU 11. 

Ang. tona. & fenciom 118. 

Lary ngo-traoheitia .... 4. 

Bronch. Cat. bronch. 48- 

Bronchitia capillaria. 1. 

Pnenmonia 7. 

Planritia 4 

Febria gaatr. aimpltz 31. 

Oaatritia. Enteritia . 2. 

Colitia 1. 



Ictarna 8. 

Nephritia 8. 

Metritia 4. 

Rhenmatiamua acatua 7. 

Eryaipelaa 4. 

Erythema nodoaom.. 3. 

Urtioaria 6. 

Fnruncolua 1. 

Rheom. rccena afebriJ. 2. 

Summa 466. 



Peritonitia 1. 

2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter: 

På SerafimerAaaaretUt: sjukantalet den 25 Nov. 250, hvaraf 138 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris ty- 
phoides 5» scarlatina 1, delirium tremens 1, pneumonia 1, pleuritis 
1, typhlitis 1, nephritia 1, rheumatismus 1, erysipelas 1, haemorrhagia 
bronchialis 1. 

På Allmänna Oamisans-^^ukhuaet: sjukantalet den 25 Nov. 116, 
hvaraf 55 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 6, pnenmonia 4, rheomatismus 3, gonorrhosa 2, febris inter- 
mittens 1, colitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 25 Nov. 189, 
hvaraf 138 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 13, deli- 
rium tremens 5, erysipelas 3, febris typhoides 2, scarlatina 1» rheu- 
matismus L 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 25 Nov. 
64, hvaraf 42 invärtes sjuke; inkomne under veckan: scarlatina 3, 
febris gastrica simplez 2, diphtheria 2, bronchitia 1, nephritis 1» 
rheumatismus 1, erysipelas 1. 

Förkandiinsar 1865. 19* 



290 

På AUmånna Bamhuet: bronchitis 3, diarrhcea 2, conjunctivitis 
2, scarlatina 1, laryogo-tracheitis 1, pneumonia 1. pleuritis 1» ery- 
aipelas 1, urtiearia 1. — PoUkUniken: febris inteimittena 3, pneu- 
monia 2, diarrhoda 1, icteruB 1. 

På Bamsjukhuaet: sjukantalet den 25 Nov. 57; inkomne under 
Teckan: diarrhoea 2, nephritis 2, conjunctivitia 1. 

På AUmOnna Bambördshuaet: antalet vårdade 9; peritonitis 1, 
helsotillståndet godt. 

På Proméonåka Barnbördtihuaei: antalet vårdade 5; helsotill- 
ståndet godt. 

På Bambördshiset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakoniu-^jvkhmet: sjukantalet den 25 Nov. 36; inkomne 
under veckan: pneumonia 1, rheumntismus 1* 

På Stockhohm Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 25 Nov. 
174, hvaraf 85 mankön och 89 qvinkon. 

På Stockholms städa och läns Kurhus: sjukantalet den 25 Nov. 
140, hvaraf 124 från staden och 16 från länet; inkomne: ajphilis 
28» gonorrhoea 4. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: syphilis 27, gonorrhoea 10. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): 
acarlatina 35, bronchitis 21, diarrhcea 16, angina tonsillaris 13, 
variols 9, febris gastrica simplex 7, pneumonia 6, rheumatismus 6, 
nephritis 4, ophthalmia 3, gastricismus 3, angina membranacea 2, 
erysipelas 2, febris typhoides 1, diphtheria 1, varicell» 1, apoplexia 
cerebri 1, icterus 1. 

4. I stadens fängelser: delirium tremens 3. 

Norra Korrektions-inrdttningen: diarrhcea 2, bronchitis 2, febris 
intermitteus 1, febris gastrica simplex 1. 

= Hr Malmsten meddelade följande ajnkdomsfall, dels 
från enskild praktik, dela från Serafimerlasaretteta medicinska 
kliniska af delning: 

Doktor W., 64 år gammal Hr Malmsten hade omkring 10 
år varit hans läkare och under denna tid vårdat honom för åtskilliga 
tillfälliga sjukdomar, men hufvudsakligen for en ofta återkommande 
irreguliär frossa. Dr W. var temligen fet, hade i allmänhet fort ett stilla- 
sittande lif och flera gånger hade Hr M. tillstyrkt honom att genomgå 
en ordentlig Carlsbaderkur. På våren 1865 började W. lida af 
stundom påkommande diarré och i allmänhet af symtomer af en 
gastro-intestinalkntarr. Under sommaren genomgick han på stallet 
Carlsbaderkur, hvaraf han fann sig bättre, men företog derefter en 
ganska tröttsam resa i Schweitz och andra ställen utrikes. £f(er 
hemkomsten blef hans lynne mera nedstämdt och i slutet af Sep- 
tember böljade han klaga öfver värk i venstra skuldran och öfver 
andtäppa och ångest vid gående. Vid fysikalisk undersökning af 
•åv&l respirations- som cirkulationsorganerna kunde icke något sär- 
deles abnormt anmärkas, endast att hjertimpnlsen var svag och Hr 
M. diagnosticerade en böljande fettdegeneration af hjertat. Emeller- 



291 

tid kunde W. fortfarande sköta sitt arbete och i aJlmänhet då han 
höll sig stilla besvärades han mindre af andt&ppa, men efter rörelse 
påkom denna i förening med beklåmning och oro. Den 5 Oktober 
besökte Hr M. honom sista gången och fann hans tillstånd då tem- 
ligen tillfredsställande. Samma dag hade W. församlade Åtskilliga 
gäster i sitt hus och kom tillfolje deraf att yara något längre än 
▼anligt uppe på aftonen. Sedan W. den 6 Oktober pä morgonen 
efter en lugn natt haft en naturlig öppning ingick han i sitt expedi- 
tionsrum, der han plötsligt anfölls af svår dyspné och beklämniug 
öfver hjerttrakten och afled inom några minuter. 

Vid obduktionen, som förrättades af Professor Kky, befanns 
utora ett betydligt fettlager under huden intet abnormt utom ett 
fettvandladt hjerta, så att dödsorsaken här endast kunde tillskri fvas 
tu plötsligt påkommen paralyais cordis. 

Hr M. bifogade några ord i afseende på diagnosen och 
behandlingen af fettvandladt hjerta samt anmärkte att i många 
fall af fordom aå kalladt nervslag den hastiga döden utan tvifvel 
berott på hjertförlamniog till följe af fettdegeneration i hjertat 

Dep«nrtementschefen C, 67 fir. Efter att förut någon tid hafva 
lidit af åtskilliga reumatiska smärtor började C. 1849 att lida af 
hjertklappniug och småningom utvecklade sig tydliga tecken på en 
8teno6 i aorta. År 1858 vid ett tillfälligt illamående, efter en star- 
kare middagsmåltid, underrättades han af en tillstädesvaraude läkare, 
som tillf&l ligt vis rådfrågades, att hnn led af ett organiskt hjertfel, 
af hvilken underrättelse han djupt uppskakades och efter h vilken tid 
han mera grubblade öfver än led af sin hjertåkomma. År 1859 
begagnade han bad i Wiesbaden och nyttjade sedermera gymnastik, 
fontanell öfver hjerttrakten; och fontanellen flyttades sedan på armen. 
Efter ett par år vande han sig vid hjertåkomman och hade foga 
olägenhet deraf; kunde utan olägenhet gå uppfor trappor, men 
stundom uppvaknade han om nättema med hjertklappniug och ångest, 
hvilka dock voro snart öfvergående. Under åtskilliga år nyttjade 
han under sommaren Molkenkur och hans helsotillstånd hade i all- 
mänhet förbättrats. I April 1864 började han lida af en svår huf- 
vudvärk i nacken, som uppträdde periodiskt, h varför han nyttjade, 
då öppningarne voro tröga, en längre tid dekokt på Uhamuus frau- 
^la samt Sulphas quinicus i piller. Han blef härefter fri från 
Wvud värken. Under sommaren 1864 genomgick han i Helsingborg 
Molkenkur och fann sig temligeii väl till strax tfter jul nämde år, 
då hufvudvärken återkom med ökad intensitet och i början på be- 
stämda tider. Mestadels kom ett anfall midt i natten och sedan 
detta minskats återkom ett på morgonen. Han begagnade nu ånyo 
Sulphas quinicus, jemte vesicatorium i nacken och lindrigt aflfBrande 
medel, emedan öppningarna voro tröga. Han blef nu åter något 
hättre till dess efter en sjalsansträngning värken i bakre delar af 
hafvudet återkom med fördubblad styrka och blef mera ihållande. 
Ingen rubbning i syn- eller öfriga sinnesorganer kunde förmärkas; 



292 

intelligensen var fullkomligt fri. Det etida som for ofrigt ådrog sig 
sfiväl patientens som baus omgifnings uppmärksamhet var att han 
icke sällan vid sväljande af såväl dryck som mat fick i vrångstrupen. 
Ingen dag gick nu förbi utun att hufvudvärken inställde sig och 
tidtals mycket svårt Möjligtvis blef minnet något svagare när huf- 
vudvärken ökades vid minsta tankeansträngning. Aptiten var fort- 
farande god, men öppningen trög, om ej roedikamenter användes. 
Emellertid var han under medlet af Maj månad 1865 icke yärre 
sjuk än att han kunde foretaga promenader uti fria luften. Åkning 
bekom honom mindre väl. Allt häntydde emellertid på ett sig ut- 
vecklande organiskt hjcrnlidande. Hr M. hade tillsammans med Hr 
Levkrtim behandlat den sjuke och de hade redan för längre tid 
sedan ställt en dålig prognos. Mot aftonen den 21 Maj började 
hnii plötsligt lida af svår andnöd, respirationen blef stertorös* Vid 
fysikalisk undersökning af lungorna kunde intet abnormt upptäckas 
utom åtskilliga slem rassel. Sväljandet försvårades i hög grad och 
▼ar endast möjligt på det sätt att sedan han försökt svälja två gån- 
ger lyckades det den tredje. Pulsen var knappt känbar, intelligensen 
fullkomligt fri Till en början upphostade han nu rikligt slem, men 
upphostningen blef allt mer och mer omöjlig; respirationsforlamningen 
ökades allt mer och mer under de följande dagame och patienten 
afled under cyanos och coUaps den 25 Maj på morgonen. 

Hr M. beklagade på det högsta att trota alla försök ob- 
duktionen ej tilläts af den aflidnes efteriefvande raaka. — Att 
mot slutet af lifvet utan tvifvel ramollition inträdt i de delar 
af nervcentra, der nerv. vagus och hypoglossus hafva sina ut- 
gångspunkter ansåg Hr M. afgjordt, men af hvad natar det 
primitiva hjernlidandet varit, torde utan obduktion vara omöjligt 
att bestämma. 

Frans Johanaswiy 21 år, kakelngnemakaregesäll från Kalmar län. 
Status antecedena: 

Patienten, som förut ständigt varit vid god helsa, insjuknade i 
medlet af sommaren i kopporna, hvilka dock voro af lindrig beskaf- 
fenhet, så att patienten redan efter 8 dagars sängliggande kunde 
stiga upp och sköta sitt arbete. Några symtom er af affcktion i 
svalget under sjukdomens lopp eller vid tillfrisknandet hnfva ej varit 
for handen; men sedan patienten under en veckaa tid varit uppe 
begynde han så småningom erfara värk i ländtrakten och synnerliga»! 
i benen, hvilka snart blefvo mycket ömmande, så att han endast med 
svårighet kunde röra sig, slutligen påkom stor mattighet och kruft> 
löshet uti dem, så att de på sistone ej ville bära honoro. Äfven 
då patienten forsökte intaga sittande ställning erfor han en häftig 
smärta i sätet och nedåt benen, men besvärades icke af spontatia 
smärtor härstädes då han förhöll sig stilla i liggande ställning. Inga 
ryckningar uti benen hafva under någon period af sjukdomen före- 
kommit; känseln bar varit normal. Efter någon tids förlopp begynde 



293 

samma tillstånd of domning och mattigbet ge sig tiliknDTia i de 
begge ofre extrem i teterna, och här särdeles i fingrame, som blefvo 
mycket stela; ungefar samtidigt uppträdde lamhet fifven i ansigtets 
muskler med de syrotoroer, som iakttogos vid patientens inträde på 
lasarettet. I öfverensstämmelse med förhållandet i de nedre extre- 
mitetema har äfven i dessa partier ingen minskning af känselsinnet 
formftrkts, eller ofrivilliga muskelryckningar inställt sig. 

Med afseende på graden af domning och mattighet i de begge 
kroppshalfvome har patienten tydligen formärkt den högra vara den 
mest angripna och detta hufvudsakligast med afseende på de nedre 
extremiteterna. 

Pat uppger sig under sjukdomen hafva lidit af en temligen 
häftig värk i nacken, men icke vid något tilirälle förlorat medve- 
tandet, ehuru han då och då känt någon yrsel, äfvensom sömnen 
under nättema varit orolig. Från urinblåsan hafva inga sjukliga 
företeelser egt rum. Fat. har under hela tiden varit besvärad af 
elak smak i munnen, men aptiten har varit ganska god; oppnin- 
game varit särdeles tröga. Fat. synes hafva lefvat under goda hy- 
gieniska fBrhållanden och kan icke uppge något, som han anser 
kunna hafva gifvit anledning till den sjukdom, hvaraf han lider. 

I sin hemort har pat. åtnjutit läkarebehandling medelst invär- 
tes medicin och applicering af terpentindukar på benen; då ej nå- 
gon synnerlig forbättring visade sig, erhöll han slutligen det rådet 
att söka serafimerlasarettet, der han intogs den 8 September 1865. 
Vid inkomsten fbrretedde patienten paresis uti alla extremite- 
tema, synnerligast uti benen; gången var vacklande och osäker, och 
kunde ej utan stöd företagas; högra benet mest angripet. Vid 
tryck öfver ryggkotorne markerade patienten ingenstädes smärta. 
Begge ansigtshalfvorne paretiska, särdeles den högra; patienten 
kunde t. ex. ej fullkomligt sluta ögonlocken, vidga näsborrarne 
eller sammandraga munnen; känseln orubbad. Klagade öfver häftig 
hufvudvärk, synnerligast i nacken. Vid användning af induktions- 
elektricitet befunnoa de paretiska partierna tydligen reagera for 
densamma, utan någon anmärkningsvärd olikhet i de begge kropps- 
halfvoma; ansigtsmusklemas reaktion var jemförelsevis minst, syn- 
nerligast i de vid hakan belägna. 

Behandlingen har bestått i Cingulum Neptuni, vesicatorium i 
nacken. Jodkalium, Decoctum Frangulae, Oleum Ricioi och Lave- 
mang. Den 19 September fick patienten vesicatorium öfver korset. 
H. har under tiden haft synnerligen trög öppning, men allmänna 
Ullståndet har for öfrigt varit godt. 

Status pnsMM den 4 Oktober 1866. 

Patienten är af vanlig kroppsbyggnad, något afmagrad, mu- 
skulaturen slapp. Sinnesorganerna fungera normalt; ingenstädes 
anestesi. Vid försök att gå kan patienten stödja på begge benen, 
men lyfter dem med svårighet, synnerligen högra benet; gången är 
dock betydligt mera säker än vid inkomsten på sjukhuset, synner- 
ligast som patienten härvid numera kan undvara stöd. 



294 

Ingen ömhet for tryck markeras ofver ryggkotorna: men pa- 
tienten anger tvenne pankter, en pä hvardera sidan om ryggraden 
vid nedre ändan af os sacrum, der han ömmar för tryck. 

Patienten kan numera obehindradt röra armarne; i fingrarDe 
qvarstår dock ännu nigon stelhet. 

Symtomerne af facialisparalysi hafva nu nästan follstaodigt 
gått tillbaka, så att patienten utan svårighet utför alla mimiska 
ansigtsrörelser; hufvudvärken har äfven i det närmaste försvunnit 
^ertimpulsen svag; dämpaing inträder nedom 4:de refbenet, knappa 
1^ tum i qvadrat. Tonerna fysiologiska. 

Inga anemiska biljud höras öfver halskärlen. Pulsen 80 i mi- 
nuten. Perkussionstonen öfver lungorne likformigt full och klar; 
respirationsljudet vesikulärt. 

Buken naturlig; perkusaionstonen klar; lefverdämpning intrader 
invid högrti refbenskanten fulla 2 tum uppåt i mamillarlinien, de- 
passerar ej medellinien; bukens klara ton sträcker sig uppåt i yenstra 
lateralregionen öfvergående i lungton. Tungan blöt, ej belagd; pa- 
tienten klagar ännu öfver elak smak i munnen; aptiten god, opp- 
ningarne fortfarande tröga. Urinen temligen ljus till fiirgen, af sur 
reaktion; eg. vigt 1.014 innehåller ej albumin; klorsalter i normol 
mängd. 

Den 8 Okt. Tillståndet fortfarande i förbättring; oppningarne 
numera ordentliga; patienten markerar ej bestämd smärta öfver de 
förutnämde punkteme vid sidan af ryggraden, utan synes förlägga 
dem mera utåt, dock ej med tydlig begränsning; tandköttet upp- 
luckradt och blödande, hvarför föreskrefs touchering med lapis och 
gurgling med alunlösning. 

Den 23. Patienten går nu ganska obehindradt utan att känna 
sig matt äfven upp och ned för trapporna, men tycker ännu högra 
benet vara slappt i jemförelse med det venstra; sedan någon tid 
har patienten begagnat ångbad, hvaraf han känner sig hemta myc- 
ken styrka. Försök med induktionselektricitet har företagits och 
lemnat hufvudsakligen samma resultat som förut. 

Patienten ordinerades quinin med Ferrum reduotum samt gurgel* 
vatten af alunlösning. Han utskrefs frisk den 4 November 1865. 

Hr M. ansåg detta fall i många hänseenden af intresse; 
först hade hr M. tänkt på någon möjlig förgiftning — men sym- 
tomerna talade ej för den af bly, och någon arsenikförgiflning 
kunde ej heller komma i fråga. Någou difterit har patienten 
ej lidit af. Fallet var svårt att reda. Den hastiga och full- 
ständiga förbättringen af paralysen liknade fallen efter diflerit. 
Möjligen var här ett fall af paralysis såsom följd efter smitt- 
koppor; sådana fall äro observerade, men sällsynta. 

August Andersson, 20 år^ arbetskarl från Södermanland. 

iStaius antecedens. 

Båda patientens föräldrar äro döda, modren i vattusotf fadrea 

i någon kronisk magsjukdom, ^elf har patienten lefvat under tern- 



285 

liicen goda hygieniska forhållanden och itnjutit god helsa till sitt 
16:de år. Han säger sig aldrig hafva missbrukat spirituösa. Under 
de 4 sista åren har hans helsa varit mindre god och han har un- 
der denna tid genomgått åtskilliga sjukdomar. Först hade han fros- 
san, 8om räckte ett hälft års tid, och ett år sednare messling. Efter 
denna sista sjukdom har han på olika tider genomgått 3 lunginflam- 
mationer — den sista Tåren 1863 — och nu på sommsren eu svår 
bronchitis. För kopporna vårdades han i Mars detta ur på kopp- 
bnaet. Han har aldrig vant behäftad med någon venerisk åkomma 
och icke heller någonsin lidit af reumatism. 

Den 24 Oktober på aftonen började patienten, som nnder den 
närmast foregående tiden kännt sig fullkomligt frisk, lida af hufvud- 
värk, h vilken fortfor under de tvenne derpå följande dagame, dock 
ej värre, än att patienten kuude sköta sina vanliga göromål* 

Den 25 på qvällen hade han en lindrig frossbrytning med åt- 
ioljaude äfven mycket lindrig feber. Samma dag började patienten 
märka svaghet i högra armen. Denna svaghet utvecklade sig så 
småningom utan någon föregående eller åtföljande värk eller ömhet 
till fnllständig lamhet, så att patientens arm den 29 var i samma 
skick, i hvilket den uu befinner sig. Den 25 började äfven pa- 
tienten lida af värk i korsryggen och benen. Han nödgades den 
27 upphöra med sitt arbete. Rådfrågad läkare ordinerade ett lini- 
ment och ett pulver, men då tillståndet ej förbättrades och patien- 
ten den 1 November äfven började märka svaghet i venstra benet 
med osäkerhet vid gående, beslöt han att söka inträde å serafimer- 
lasarettet, der han intogs den 2 Nov. 1865. 
Statii$ prcBsen» den 6 November 1865. 
Patienten har ordinär längd och stark kroppsbyggnad. Hullet 
är godt och muskulaturen väl utbildad. Ansigtsuttrycket förråder 
intet sjukligt. Lynnet godt och intelligensen orubbad. Sinnes- 
organerna funktionera normalt. Ingen hufvudvärk. Allmänna helso- 
tillståndet fullt tillfredsställande. Vid tryck på ryggraden markerar 
patienten ingenstädes ömhet. Deremot ömmar han öfver bakre 
delen af venstra crista ilii samt vid M. deltoidei fäste på högra 
öfverarroen. Hudtemperaturen normal. Musklerna på högra öfver- 
armen kännas särdeles slappa. Patienten förmår icke röra denna 
arm från sidan. Förmågan att rulla armen utåt och inåt upphäfd. 
Musculi biceps, coraco-brachialis & brachialis intemns likaledes full- 
ständigt paraly tiska. M. triceps fungerar, ehuru ofullständigt. Han- 
dens muskler, isynnerhet fingrames extensoser, försvagade; dock kan 
patienten med densamma utföra åtskilliga rörelser. I venstra benet 
känner patienten en ihållande värk från höften nedåt lårets ut- och 
framsida, men ingen ömhet förefinnes derstädes. Förmågan att 
röra benet minskad, så att gången ar släpande och oaäker. Krop- 
pens öfriga muskler funktionera normalt. Känsloförmågan öfveraUt 
oförändrad. 

Vid lungorna intet att anmärka. Hjertat fysiologiskt Pulsen, 
fall och mjuk, 56 slag i minuten. Lefvem börjar med 6:te ref- 
benet och sträcker sig i axillarlinien 4, i mamillarlinien 3 tum 



296 

nedåt. Buken mjuk och indolent Matlust god; öppningar or- 
dentliga. 

Ordinerades: Calomel laxans, Vesicator. i nacken, vattanomslag 
på högra armen och venstra benet samt Sol. Jod. Kal. invärtes. 

D. 9 Nov. TiUståndet har varit temligen oforSndradt; patien- 
ten befinner sig väl, om man undantager de förutnämnda paralyti- 
ska symtoroema. Yärken i benet har nästan fullständigt uppkört 

D. 12. Tillståndet i allmänhet godt. Ömheten öfrer höften 
borta, men patienten ömmar innanför Trochanter major, öfver N. 
ischiadicus. Urinen sur, 1.030 eg. v., håller normalt med kloi^ 
salter, men inga abnorma beståndsdelar. Puls 52. 

D. 15. Efter användande af den konstanta elektriska ström- 
men, for hvilken såväl sensibiliteten, som den muskulära kontmkti- 
liteten högst obetydligt reagerade, tycker sig patienten på aflonea 
märka någon större styrka i de paralyserade musklerna. 

B. 17 användes åter konstanta strömmen, som bekommer pa- 
tienten väl. Han markerar i dag starkt ömhet öfver midten af 
scapula dextr., straxt under dess spina. 

D. 24. Under fortsatt bruk af elektriciteten och Jod. KaL 
bar patientens ben i det närmaste återfått sin förra styrka och 
handens muskler betydligt förbättrats, men de öfriga paralytiska 
musklerna äro oförändrade. Patientens utseende har på sista tiden 
blifvit mera anemiskt än tillforene. 

D. 26. Patienten förmår i dag vid ryggläge fora armen nfigot 
från sidan. 

D. 27. Kontraktionsformågan i Musculi deltoidei ökad. Patien- 
tens gång nu stadig och säker. Ord. Jod. ferros., VesicaU -f Acet. 
Strychnic. gr. | (endermatice) öfver högra skulderbladet 

Patienten qvaili^ger ännu på lasarettet 

Hr Malmsten ville framdeles meddela utgången af sjuk* 
domen. Att paralysien i högra armen var periferisk var tyd- 
ligt, och dylika fall har man kallat reumatisk paralysL Af- 
fektionen i venstra benet var icke ovanlig. Hfir var tydligen 
en affektion åt Nerv. Ischiadicus, och troligen berodde armens 
.paralyai på en inflammation i Plex. brachialis. Märkvärdigt 
dock, att paralysien uppkommit utan föregående värk. 

JDen 5 DteenJber. 

Biblioteket. — Constitotio epidemica. — SkotUkador. — Referat »Om vården 
af moder och barn. 

=: Till biblioteket anmäldes: 

Protokoll vid sammanträdet mellan Svenska Farmakopé-komi- 
téns ledamöter och af de resp. regeringarne i Norge och Danmark 
ntsedde komiterade for uppgörandet af utkast till gemensamma 
stadganden for de nordiska rikenas farmakopéer. Aftryck af Hy- 
giea. Gåfva från Sveneka Farmakopé4B<miitin. 



297 



= Constitutio epidemicA under veckan från och med Sondagen 
den 36 November till och med Lördagen den 2 December 1866: 

SjttUigheten fortfarande temligen betydlig. — Af Scarlatina 
Ixafva under veckan 80 fall samt af Variol» 86 fall förekommit 



1. Inom enahäd 

Typhn» 2. 

Febrift typboides 8. 

Diphi]&«ria 14. 

Obolera nostras 1. 

C^holerina 8. 

DUurrboM 64. 

Pebrift intennitteikt . 8. 

Aogina paroiidea 1. 

Varioln. Varioloides 7. 

Taricellie 6. 

Scarlatina 66. 

MorbiUi 1 

Delirimn tremens... . 1. 

Morbus Batorninas... 1. 



praktik anmälde sjukdomsfall (från 26 läkare) 

Syphm» 7. 

Gooorrhoea 18. 

A poplezia cerebri .... 1. 

Ncuralgia 8. 

Gonjaneti vitis 10. 

Otitis 8. 

Äng. tönt. & faneinm 128. 

Laryngo-tracheitifl .... 16. 

Bronck. Cat. broncL 42. 



Bronchitis oapillaris. 

Pnenmonia 11. 

Pleuritis 8. 

Febria gastr. simplez 19. 

Gaetritia. Snteritis . 8. 



Colitis 1. 

Peritonitis 2. 

Icterus 8. 

Nepbritis 6. 

Metritis 1. 

Rbenmatirains acatns 17. 

Erysipelat 6 

Erytkema nodotam.. 1. 

Urtioaria 2. 

Furunculns 7. 

Carbnncnlns 1. 

Rbenm. reoent afebril. 1. 

Samina 490. 



2. Å hufvttdstadens sjukvårdsanstalter: 

På SerafimerAcuarettet: sjukantalet den 2 Dec. 262; hvaraf 
136 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: fe- 
bris intermittens 2, scarlatina 2, febris typhoides 1, delirium tre» 
mens 1, pneumonia 1, icterus 1, rheumatisrous acutus 1. 

På AUmOnna Oamiåima-^fvkhuaet: sjukantalet den 2 Dec. 184^ 
hvaraf 67 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: 
syphilis 7, pneumonia 3, febris intermittens 2, febris gastrica sim* 
plex 2, nephritis 2, rheumatismus 2, febris typhoides 1, diarrhoea 1, 
deliriam tremens 1, gonorrhoea 1, angina tonsill. 1» bronchitis 1, 
colitis 1. 

På Proviwriska ^ukhusei å Söder: sjukantalet den 2 Dec. 186» 
hvaraf 140 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 20, deli- 
rium tremens 4, scarlatina 2, diphtheria 1, diarrhosa 1, febris in- 
termittens 1, pneumonia 1, nephritis ]. 

På Provisoriska ^'ukhtuet å Sabbatsberg: sjukantalet den 2 
Dec. 63, hvaraf 41 invärtes sjnke; inkomne under veckan: febris 
typhoides 2, febris gastrica simplex 2, gastritis 2, nephritis 2, scar- 
latina 1. 

På AUmOinna Barnhuset: diarrhoea 2, oonjunctivitis 2, bron- 
chitis 2» pleuritis 2, pneumonia 1. — Polikliniken: diarrhoea 9, 
bronchitis 3, oonjunctivitis 2, pneumonia 2, laryngo-tracheitis 1. 

På AUmånna Bambördshuset: antalet vårdade qvinnor 16. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade qvinnor 6; 
helsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt 

På Diakoniss-^ukhuset: sjukantalet den 2 Dec. 38; inkomne 
under veckan febris intermittens 1, scarlatina 1, rheumatismus 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnes^'uke: sjukantalet den 2 Dec 
176, hvaraf 86 mankön och 90 qvinkön. 



2d8 

P& StockholmB gtada och lena Kurhus: sjakautalet den 2 Pec 
144, hvaraf 126 från staden och 18 från länet; inkomne: ayphilu 
26» gonorrhoea 4. 

På Provwmaha Kurhuset: inkomne: syphilis 25, gonorrhoea 7. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläkames Tecko-rapporter): 
bronohiiis 82, searlatina 19, diarrbosa 18, angina tonsillaris 13, rheo- 
matismufl 13, febris intermittens 12, variol» 8, pneumonia 7, febria 
gastrica simplex 7, varicell» 3, syphilis 3, ophthalmia 3, febris tv* 
phoides 2, pertussis 2, gaatrioismos 2, nephritis 2, eiysipelas 2. 
diphtheria 1, angina membranacea 1, apoplexia cerebri 1, otitis 1, 
gastritis 1. 

4. I stadens fängeiser: diarrhoea 2, delirium tremens 1, febr 
gastrica simples. 1. 

Norra Korrektions^nrOttningen: bronchitis 3, diairboea 2, ood- 
junctiritis 2. 

=s Hr RossANDER meddelade en redogörelse f5r tTexine 
smärre skottskador med deras behandling och ntgångssätt, nezn- 
ligen ett fall af skottsår med förstucken kula, behandladt med 
Laminaria digitata, samt en extraktion af främmande kropp i 
Comea och Camera anterior. 

= Hr Cederschjöld refererade de sednast utkomna 
häftena af Prof. Hjorts arbete i>Om vården af moder och 
bam»t hvilket referat skulle i tidskriften ingå. 

Afven Hr Lamm lemnade några upplysningar och an- 
märkningar angående ofvannämnda arbete. 

Den 12 DecenJber, 

Dr BegneUf donation till Pritfonden. — Conatitntio epidemien, — Bnailiuukm 
droger. — Ämnens; Om Kronprinsen Carl Angnsts dödssätt Bet 

= Ordföranden tiUkännagaf, att de af Doctor Regnell 
till Sällskapets prisfond donerade 400 Pund SterL blifvit af 
Komitén, på sätt dess protokoll för den 6 dennes innehåller, 
emottagne, samt att Generaldirektör Huss, som öfrerbringat 
ofvannämda summa, upplyst, att någon uppgift å bestämda 
vilkor för anrändandet af den å nämde kapital belöpande ränta 
ännu ej från gifvaren ankommit, men att han uti det gåfran 
medföljande brefvet jrttrar, att han skänker kapitalet, men 
förbehåller sig att tills vidare disponera öfver den å detsamma 
inflytande årliga räntebeloppet. 

Enligt förut fattadt beslut skulle en taeksdgelseshri/vdse 
till dr Regnell aflåtas och uppläste sekreteraren förslag till 
sådan skrifvelse, Itvilken, af ordföranden justerad, egde fSl- 
jande lydelse: 



299 

Hr Doetor Andera Fredrik Begnd^ R. N. O. 

Brasilien. — Minas Greraés. — Gäldas. 
På sin högtidsdag har Svenska Läkaresällskapet emot- 
t«tg;it tillkännagifvandet om den donation, hvarmed Ni Herr 
I>oct.or ihågkommit Sällskapets prisfond, och har kort derefter 
genom Hr Generaldirektör Huss bekommit den betydliga gåfvan 
af 400 Pand Sterh, hvilken samma na förvaltas enligt Eder 
derom uttryckta önskan. Läkaresällskapet, som vid ofvan- 
nämda tillfälle beslöt att en tacksägelseskrifvelse skulle till 
Eder aflåta?, får härmed attrycka den högaktning och cljupa 
tacksamhet, som Sällskapet hyser för en ledamot, hvilken, 
ehnra redan sedan längre tid tillbaka bosatt fjerran från fäder- 
neslandet, likväl fortfarande med varmt intresse och ädelt nit 
omfattar dess vetenskapliga atveckling samt de institutioner, 
som dermed ega sammanhang, h varpå ett nytt och lysande 
prof blifvit ådagalagdt genom den frikostiga gåfva, som na 
koonmit Svenska Läkaresällskapets prisfond till godo. 

Måtte denna fond, hvars hufvudstod genom Eder skänk 
vunnit en så betydlig tillökning, få rikt tillfälle att göra sina 
förökade tillgångar fruktbärande och verksamt bidraga till upp-> 
muntran af den inhemska medicinska litteraturen. 

Emottag, Hr Doctor, jemte de upprigtiga uttrycken af 
Sällskapets högaktning och tacksamhet, hosfOIjande diplom att 
▼ara dess Hedersledamot. 

På Läkaresällskapets vägnar 



s Constitutio epidemica under veckan från och med Sondagen 
den 3 till och med Lördagen den 9 December 1865: 

Sjukligheten något minskad, dock fortfarande teroligen betyd- 
lig. — Af Scarlatina hafva under veckan 65 fali och af Variole 
23 fall förekommit. 

1. Inom enekild praktik anmälde sjukdomsfall (från 25 läkare): 



Febrig typhoides 3. 

Diphtberia 14. 

Angiaa membraiiacea 2. 

DysenterU 1. 

DiarrhoM 58. 

Febr is paerperalis ... 1. 

Febril iotermittenfl... 18. 

Angina parotidea 2. 

VarioUe. Varioloides 5. 

Varicell» 3. 

Scarlatina 46. 

Deltriam tremens ... 1. 

Sjrphilis 8. 

Gonorrhoea 7. 

Mcningitia oerebrali» 1. 



Äpoplexia cerebri .... 2, 

Neurslfda 4. 

ConjunctiTitis 11. 

Otitia 6. 

Ang. tönt. & faacinm 102. 

Perioarditis 2. 

Endocarditis 1. 

Laryngo-tracbeitis .... 15. 

BroDcb. Oat broneh. 49. 

Bronebttia capillaris . 9. 

PneQmoma 6. 

Pleuritia 4. 

Febria gaitr. siroplex 12. 

Gaatritia. Enteritis . 1. 

Typblit.&Peritypblit. 1. 



Peritonttia 1. 

Icterua 1. 

Nrphritis 1. 

Rbeumatiamoa aoutna 18. 

Erysipelas 8. 

Erytbama oodoanm.. 1. 

(Jrticaria & 

Zona 9. 

Faruncolas 8. 

Carbunculoa 2. 

Rbeuro. recena afcbril. 2. 

Samma 481. 



300 

2. Å bufimdstadeiiB sjukvårdaanstalter: 

På Serafaner-laaareUet: sjukantalet den 9 Dec 244« hvaraf 
132 på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: poeu- 
monia 2, febris typhoides 1, diphtheria 1, variol» 1. 

På Allmänna Gamisoru-Bjukhuset: sjukantalet den 9 Dec 17J. 
liTaraf 81 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under Teckan: 
gonorrhoea 6, syphilis 4, broncbitis A, pneumonia 3, gastritis % 
febris intermittens 1, otitis 1, colitis 1. 

På Provisoriska ^'ukhusei å tSöder: sjukantalet den 9 Der. 
188, hvaraf 138 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolse 8, 
rbenmatismus 3, febris typboides 2, scarlatina 2, delirium tremens 2. 
nephritis 2, broncbitis 1, pneumonia 1, gastritis 1, typblitis 1. 

På Provisoriska ^fukkuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 9 Dec 
68, hvaraf 46 invärtes sjnke; inkomne under veckan: broncbitis 3» 
rbenmatismus 3» febris typboides 2, diarrhosa 1, scarlatina 1, an- 
gina tonsill. 1, pneumonia 1, gastritis 1, nephritis 1, metritis 1, 
eiysipelas 1. 

På AUmOnna Barnhuset: diarrhoea 3, broncbitis 2, pneumo- 
nia 1. — PoUkUmkm: diarrhoea 3, syphilis 3, conjuncti vitis 2, fe- 
bris intermittens 1, scarlatina 1» broncbitis 1, rheumatismus 1, 
sona 1, farunculus 1. 

På Bam^jvkhusel: sjukantalet den 9 Dec. 57; inkomne under 
veckan: conjunctivis 2, nephritis 2, gastritis 2, angina tousill. 1, 
bronchitis 1. 

På AUmänna Bambördshuset: antalet vårdade qvinnor 16; 
helsotillståndet godt. 

Pä Provisoriska Bambdrdshuset: antalet vårdade qvinnor 8; 
helsotillståndet godt. 

På Barnbördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakomss-^ukhuset: sjukantalet den 9 Dec. 37; inkomne 
nnder veckan: pneumonia 1, febris gastrica simplex 1. 

På Stockholms Hospital för mnes^vke: sjukantalet den 9 Dec. 
174, hvaraf 86 mankön och 82 q vinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 9 Dec. 
124, hvaraf 110 från staden och 14 från länet; inkomne: syphilis 
17, gouorrbosa 3. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: syphilis 21, gonorrhoea 8. 

3. Bland de fattiga (enligt fattigläkames vecko-rapporter): 
bronchitis 33, scarlatina 16, febris gastrica simplex 10, variol» 9, 
diarrhoea 8, rheumatismus 8, pneumonia 7, angina tonsillaria 5, 
febris intermittens 5, febris typhoides 3, ophthalmia 3, varicfellie 2, 
gastricismus 2, erysipelas 2, delirium tremens 1, meningitis cere- 
hralis 1, apoplexia cerebri 1, laryngitis 1, gastritis 1. 

4. I stadens fängelser: delirium tremens 1, rheumatismus 1. 
Norra Korrektions-inrättningen: bronchitis 3, febris interm. 2. 

e= Generaldirektör Huss förevisade åtskilliga brasilianska 
droger ocb redogjorde för deras medicinska användning i hem- 
bmdet 



301 

Jk? 1. Fruktskidoroa med inneslatna fr5o aF Tradiylo- 
l^ium Martianum af fam. Legaminos» (CflBsalpiniaceaB). Ett 
iLolossalt träd, från hvara stam sjelfmant utsipprar det hartz» 
som i handel allmänt förekommer änder namn af BrasUianåk 
kopal uti större eller mindre kakor. En cylindriskt formad 
fiart^kaka förevisades. 

KopalhartzeU tekniska användning är väl känd; begagnas 
i Brasilien äfven i medicin mot affektioner i bronkierna, sär- 
deles krön. katarrer m. m., dels invärtes under åtskilliga for- 
mer« dels ock såsom inandningsmedel. 

Trädet kallas i Brasilien Juta^ och hartzet Jutaijseiro 
= Jotaij-kåda. 

JVl 2. Frön eller nötter af Ånacardium occideniale hu-- 
mäef trka Brasilien, jemte det gummin som från trädet utsipp- 
rar; medelstort träd; familjen Terebinthinacese. 

Den pulveriserade frukten begagnas i Brasilien såsom 
mbefaciens och blåsdragande. OummU begagnas både i medi- 
cin och industrien alldeles lika med gummi arabicum. 

Trädet kallas Caju och gummit Cajueiro = Gaju-kåda. 

Jm 3. Barken af Jacaranda proeera; större träd af fa- 
miljen Bignoniacese. 

Denna bark begagnas allmänt i Brasilien vid behandling 
af syphilis, antingen i form af dekokt (i] på ^j colatur) eller 
såsom extrakt; dessutom ock såsom diureticum, och skall 
som sådant vara särdeles kraftigt. 

Kallas: Caroba. 

JS, 4. Frön af PauUnia åorbiUs; slingerväxt af familjen 
Sapindace». Frukten med frön sammanknådas till en hård 
pasta, kallad Cruarand, Denna renas på flera sätt och beredes 
till kakor liknande chokolad. Brukas dels som läkemedel, dela 
8om näringsämne. Som läkemedel begagnas den såsom toni- 
cum och adstringens, äfvenledes som aphrodisiacum. Som nä- 
ringsmedel är dess verkan lika med chokolad. 

Användes i Brasilien mot diarréer och dysenterier, isyn- 
nerhet då de blifvit kroniska; mot blåskatarr, äfvenså mot 
8. k. allmän nervsvaghet. 

Då Guarand beredes till chokolad, sker det på det sätt, 
att fruktkämorna lindrigt rostas, pulveriseras och knådas till 
en homogen kaka med tapioca och vatten, samt formas till 
stänger eller kakor m. m., hvilka sedan ungtorkas. Dessa 



302 

kakor kunna utan att förändras förvaras flera år. En dyUk 
Ouarani-kaka förevisades. 

Gaaranå har under sednare året börjat begagnas i Frank- 
rike i st&llet för ehokolad. 

J^ 5. a) Frön af Siphonia elasUea^ fam. Euphorbiacea^ 
(kautschukträdet). 

b) ea flaska, innehållande den hvita mjölksaften sådan 
den rinner utur trädet från i detsamma gjorda inskärningar. 

c) rå kautschuk, s. k. Gömma elastica ordinaria. 

M 6. Frön af Capaifera MarUi^ fam. Cassalpiniacea^ 
Ett af de träd, från hviika copaivebalsam erhålles genom in- 
skfimingar eller borrhål i trädet. 

Fröna begagnas i Brasilien mot kroniska diarréer, sär- 
deles hos barn, i form af pulver, och anses såsom ett spedfi- 
cum i detta hänseende. 

Jli 7. Fruktkapsler med frön af Bixa orellmia, familjen 
Bizacess. Träd, kalladt Urucä. 

Denna frukt med frön begagnas i Brasilien mot kroniska 
bronkiallidanden, kroniska lefverlidanden, gnisot, kronisk ob- 
struktion m. m.; dekokten inspisseras till siraps- eller mos- 
konsistens och begagnas i dylik form. Åfven roten användes 
på enahanda sätt. 

Af det röda, klibbiga öfverdraget kring fröna beredes deo 
så mycket begagnade orleanaf&rgen, bvaraf flera sorter före- 
komma i handel. 

•^ 8. Frön ^SBowdichia mc^or; fam. LeguminossB (Mal- 
pighiaceffi). Kolossalt, allmänt öfver hela Brasilien växande 
träd. Dess bark och frön användas i medicin a) invärtes så- 
som svettdrifvande och exiterande, uti kronisk reumatism, kro- 
niska bronkialkatarrer, vattusot, kroniska hudsjukdomar, gam- 
mal syphilis m. m. antingen i form af pulver eller som dekokt; 
— b) uMirtes; dekokten begagnas till tvättningar och omslag 
vid utslagssjukdomar, särdeles då de vätska sig. 

•^ 9. Frön af Dipterix odorata (Tonkaböna), familjen 
Leguminosffi; Caesalpineee. Begagnas likasom vanilj, hvars lukt 
den har. Den utur fröna pressade feta oljan (innehållande 
Cumarin) är särdeles välluktande och begagnas derföre uti 
parfymerier. Kallas OUum Cumahi och är högst sälkynt i 
Europa. En liten flaska med denna olja förevisades. 



303 

JUl 10. Barken af MespUodaphne pretiosa (N. v. £.) 
eller GrTptocoria pretioaa (Most.), fam. LaorineaB; i droghandel 
kallad Ckisea pretioaa. 

Denna bark, som har en angenäm lukt af saffran ocb 
kanel jemte aromatisk, bitter smak och särdeles värderad i 
Brasilien såsom ett tonico-aroraaticum och användes således vid 
allmänna svaghetstillstånd, dålig digestion, kroniska bröstkatar- 
rer samt anses såsom ett specificum, både in- och utväxte» 
anvfind mot hvit fluss. Åfven mot gammal Syphilis rekommen- 
deras den. — Den användes i form af irifnsion invärtes och 
som dekokt till insprutningar mot hvit fluss. 

JU 11. Frön af Euterpe oloracea^ palmart, allmänt före- 
kommande uti det inre af Brasilien, särdeles i provinsen Porå. 

Dessa frön äro närande och utgöra den fattigare befolk- 
uingens nästan uteslutande föda; de skalas, sönderkrossas och 
kokas till välling, hvilken har en sötaktig, behagligt syrlig smak. 

Begagnas ock af läkare såsom ett lätt näringsämne under 
febrar, för konvalescenter och för barn. 

Af skalet och fröna erhålles genom kokning en fet olja, 
som begagnas såsom lysningsämne. 

m^ 12. Ved med bark af roten af Tachya GuyanenMy 
fam. Gentiane®. Kallas i handel Caferana och Allegator^oU 

Ved och bark af roten hafva en bitter smak, fullkomligt 
liknande Quassia. Begagnas allmänt i Brasilien mot frossa, i 
form af tinktur, till hvilken då sättas små qvantiteter china- 
salt; eljest såsom amara och tonica i allmänhet; då såsom in- 
fusion eller dekokt. Uppgifves vara det allmännast begagnade 
amamm af brasilianska läkare. Utvärtes användes dekokten 
till omslag vid erysipelas. 

J\S. 13. Frukten af Maurida vinifera^ Brasiliens största 
och skönaste palmart. 

Fruktskalen och kärnorna likna både till hvithet och 
hårdhet nära elfenben, hvadan de erhållit namn af Tovegetabi'^ 
liskt elfenben»^ nMarfim vegetal». 

Denna frukt begagnas ej i medicin, utan endast af svarf- 
vare m. fl. såsom elfenben. 

J\S. 14. Frukt af Maximiliana regia; palmart. Ätliga 
frukter. 

^MS 15. Frukt af Heragina umbrosiésima; palmart 

Särdeles högt skattad frukt fÖr sin aromatiskt-syrliga smak. 



304 

M 16. Frön af Guäandina bonduc; en buskväxt» 
Fröna innehålla ett bittert ämne och begagnas dels pnl- 

veriserade, dels i form af tinktnr, som tonicam, mot dyspepsi, 

•diarrét dysenteri o. s. v. 

JMt 17. Frön af Anona murieata^ fam. Anonace»; löf- 
rikt träd. Kallas Beribi. 

Fröna, puiveriserade, begagnas som rnbefaciens i likhet 
med senapsdeg. 

•^y 18. Frön af jEnocarpuB bacdba; palmart. 
Begagnas som ofvan blifvit anfördt om Eaterpe oieraces. 
Den genom kokning erhållna oljan användes såsom olivolja. 

«^ 19. Frukten af Acrocomia sphcerocarpa ; palmart 
Begagnas till oljepressning; oljan har en sötaktig smaL 

«^ 20. Frukten af GutUidmia ^peciaaa; palmart. 

Frukten, kokad med saften af sockerröret, begagnas all* 
mänt såsom en särdeles närande spis. Åfven beredes deraf 
en i hushållsbehof mycket använd olja. 

Ordföranden samt Hrr Hambero, Sandahl O. och Tho- 
LÄNDER yttrade sig öfver åtskilliga af de förevisade drogerna. 

= Generaldirektör Huss lemnade vidare i ett ntförligt refe- 
rat en redogörelse för en nyligen af Med. Lic. Amneus utgifven 
akademisk afhandling »Om Kronprinsen Karl Augusts dödssätt 
och de rättsmedicinska hufoudpunktema af rättegången mot 
So8si,n Upsala 1865, 63 sidor, och skulle referatet framdelea 
i tidskriften ingå. — Generaldirektör H. yttrade sig särdeles 
fördelaktigt om denna afhandling, hvilken nr såväl historisk 
som rättsmedicinsk synpunkt vore af stort intresse och som 
hvad stilen angår utmärkte sig för särdeles reda och klarhet 
fiamt noggrann kännedom af ämnet 

Ordföranden samt Hrr v. DiiBEN, Lamm och Santesson 
yttrade sig angående i brochyren förekommande facta. 

Den 19 December. 

ProtolcolligaBtering. — Trof. C. O. Webbe ledamot — Ledamot f5rcalageiL — 
Biblioteket — Constitatio epidemica. — Revisionsberättelsen. -^ RachibL — 
Hjerntomör. 

s= Justerades protokollet för den 12 December. — Vid ju- 
steringen anmälde Sekreteraren, att Hr Liljevalch, med an- 
ledning af det af Generaldirektör Huss i ISrlldne aammaiikoiD8t 



305 

meddelade referat »Oin Kronprinsen Kar| A^ugusts dödssätt» 
till vidare belysning af denna fråga insändt några dithörande 
handlingar, 4^Is. i manuskript, dels i tryck, nemligen: 

1. Lifmed. Pontins och Prof. Berzelii bref till Förste 
Archiatern och Gooimendeuren v. Schulzenheim, dateradt 
Quidinge prestgård d. 8 Juni 1810. Afskrift af ett mnskrpt 
fannet i Wiborgska samlingarne. 

2. Memorial föredraget i Presteståndet vid 1856 års 
riksdag af Henrik Schönbeck angående årlig pension åt af- 
lidne Lifmed. Rossis efterlemnade ogifta dotter. Sthim 1856. 

3. Försök att utan tillhjelp af chemien öfvertyga KongL 
CoUegium medicum att H. K. U. Kronprinsen Carl Augusts 
den 28 Maj 1810 timade död ej kunde vara en följd af för- 
giftning, underdånigt utlåtande af Professorerna Engelhart, 
Florman och Liljevalch; samt 

4|. Magnus Martin af Pontins Samlade Skrifter, första 
bandet. Sthlm 1850. 

Brefvet upplästes af Sekreteraren och lades jemte bro- 
cbyrema på bordet, för att finnas att tillgå för de ledamöter, 
som deraf önskade taga kännedom. Med anledning af den 
upplästa handlingen uppstod diskussion, i hvilken Hrr GepeRt 
SCHJÖLD och Santesson yttrade sig om värdet af de upplys- 
ningar, som åtskilliga i det hittills otryckta brefvet förekom- 
mande uttryck lemnade, om Kronprinsen Carl Augusts frånfälle 
och till följe deraf iuträflfade historiska händelser. 

^ Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
togs genom val Professor C. O. Weber i Heidelberg. 

— Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
föreslogs af Hrr AsBX.ÖF och Lewin Apotekaren i Stockholm 
O. L. ^.JÖRK^OM- 

= Till biblioteket anmäldes: 

Encyclppédie ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts 
et des métiérs. Par une Société des gens des lettres. Puplié par 
M. DiDBROT et d'Alembert. Beme et Lausanne 1778 — 1781. 
39 Tomer. Gåfva af Medicinalrådet Sondån. 

Sällskapet beslöt att med anledning af denna betydliga 
skänk en tacksägelseskrifvelse till Hr Sondén skulle uppsättas. 

Förhandlingar ^865. 20' 



306 



= Constitutio epidemica under yeckan från och med Söndagen 
den 10 till ock med Lördagen den 16 December 1865: 

Sjukligheten liksom föregående vecka, temligen betydlig. — Af 
Variolae halva 41 och af Scarlatina 67 fall blifvit anmälda. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 251ikaie): 



Febris typhoidet .... 7. 

Diphtheria 7. 

Cholerina 2. 

Biarrhoea 40. 

Febris intermitteos . . 18. 

Variol«. Varioloides 14. 

Varicell» 1. 

Scarlatina 51. 

Belirinm tremens ... 4. 

Sypkilis 4. 

Gonorrhoea 7. 

Apoplezia cerebri .... 8. 

Menralgia 5. 



ConjnnctiTitis 10. 

Otitis 3. 

Ang. tons. & fiauciam 83. 

Thrombosis. Embolia 1. 

Lary ngo-tracbeitis .... 12. 

Bronch. Cat broncb. 75. 

Bronchitis capillaris. 1. 

Paeamonia 9. 

Febris gastr. simplez 20. 

Oastritis. Eoteritis . 7. 

Colitis 2. 

Typblit & Perityphlit 1 . 

Peritonitis 1. 



Icteros 2- 

Nephritts 1- 

Rheamatismns tentoa 19- 

firysipelas IZ- 

Urticaria 3 

Zona 1. 

FiiraDcalas 5. 

Carbanculus 2 

Blieaiii. resc a febrilis 6. 

Samma 43b 



2. Å hufvudstadens sjukvårdsanstalter : 

På Serc^mer-kuarettet: sjukantalet den 16 Dec. 249, hvaraf 133 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris tj- 
phoides 5, scarlatina 2, delirium tremens 1, bronchitis 1, pnea* 
monia 1. 

På AUmånna Oarm8ons^'ukhu8ei: inkomne under veckan: sy- 
philis 5, bronchitis 5, gonorrhoea 1, pneumonia 1» febria gastrica 
simples 1, gastritis 1. 

På Provisoriska ^'ukhuset å Söder: sjukantalet den 16 Dec 
186, hvaraf 139 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolie 13, 
febris typhoides 4, bronchitis 3, rbeumatismus 3, delirium tremens 
2, pneumonia 2, erysipelaa 2, febris intermittens 1, febris gastrica 
simplex 1, furunculus 1. 

På Provisoriska ^ukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 16 Dec. 
72, hvaraf 53 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastr. 
simplex 5, rbeumatismus 4« bronchitis 3, febris typhoides 1, deli- 
rium tremens 1, pneumonia 1, erysipelas 1. 

På AUmånna Barnhuset: conjuncti vitis 1, gastritis 1. — PoU- 
kliniken: conjunctivitis 3, diarrhosa 1, varioh» 1, scarlatina 1, ga- 
stritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 16 Dec. 57; inkomne änder 
veckan: conjunctivitis 2, otitis 1, bronchitis 1, pneumonia 1, ne- 
phritis 1. 

På AUmånna Bambårdshuset: vårdade qvinnor 13; betsotill- 
ståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: vårdade qvinnor 10; helaotiU- 
ståndet godt 

På Bambårdshuset Pro Patria: helsotillståudet godt. 



307 

På Diahmiså-ajukhuset: sjnkantalet den 16 Dec. 36; inkomiiti 
under veckan: scarlalina 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuks: sjukantalet den 16 Dec. 
173, hraraf 85 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantnlet den 16 Dec. 
140, hvar»f 121 från staden och 19 från länet; inkomne: syphilis 
20, gonorrhoea 3. 

På Provisoriska kurhuset: inkomne: ajphilis 26, gonorrhoea 6. 

3. Bland de fattiga, (enligt fattigläknrnes vecko-rflpporter): 
bronchitis 33, diarrhcea 18, variolae 13, scailatina 13, febiis gnstr. 
sioiplex 10, febris intermittens 8, angina tonsillaris 7, pneuraouia 6, 
rheumatismus 5, ophtbalmia 4, febris typhoides 2, laryngitis 2, sy- 
philia 1, apoplexia cerebri 1, pleuritis 1, gastricismus 1, erysipelas 1. 

4. I stadens fängelser: delirium tremens 1, syphilis 1, febris 
gastrica simplex 1. 

Norra Korrektions^nrättmngen: bronchitis 2, erysipelas 1. 

= Upplästes Revisorernas (Hrr Nyströms och Eke- 
STKÖMs) berättelse öfver Sällskapets och de under Sällskapets 
värd ställda fonders räkenskaper för året 1864-1865, och till- 
styrkte Revisorerna deri full décharge åt Skattmästaren. 

Ordföranden tackade Revisorerna å Sällskapets vägnar 
f8r det af dem med så mycken omsorg verkställda uppdraget; 
och remitterades berättelsen till Komitén. 

= Hr Ödmansson förevisade och demonstrerade ett antal 
preparater öfver abnormiteter å barns kranier, förorsakade af 
Rachitis, samt af frakturer hos rakitiska barn. 

1. Tvenne hufvudskålar, som begge företedde vid rachitis van- 
liga former. Den ena var sålunda af en utpräglad dolikocefalisk 
karakter, medan den andra, sedd ofvanifräu, genom sina utstående 
tubera frontalia et parietalia och raka nackben hade en i ögonen 
fallande fyrkantig form; i intetdera fallet var hydrocephalus for 
handen. Å den förstnämnda var hela partiet af ossa parietalia 
framom och öfver tubera, medlersta delen af os frontis samt delarne 
öfver tubera frontalia särdeles tjocka, alltigenom af en svampig 
textur, lätta att skära i tunna skifvor. Å den andra hade den ra- 
kitiska förändringen sin plats på en rundad, en tum i diameter hål- 
lande fläck straxt öfver begge tubera frontalia. Stora fontanellen 
hade i detta fall en längd och bredd af nära 3 tum, som vanligt 
hufvadsakligen på bekostnad af frontalbenet, medan i det förut- 
nämnda fallet, der den rakitiska nybildningen var så ojemforligt 
mycket större, fontanellen hade en storlek, hvilken knappt kunde anses 
ofvcrgå den normala. Barnen, från hvilka preparaterna voro tagna, 
hade en ålder af nära ett år. Å ingen af hufvudskålame funnos 



308 

dessa vid racbitis sA ofta förekommande förtunnade stSllen af bak- 
bafvudet. Hr Ö. ville i sammanbang härmed nämna, att ban slöt si^ 
till BiTTXBS åsigt, att dylika förtunningar af benen någon gånp 
kunna anträffas i fall, som ej förete nfigra bestäm du tecken på tmr- 
cbitis, ocb att det derfore ej var rätt att obetingadt diagnosticers 
racbitis bos barn ensamt på grund af dem. 

2. Ett venstra öfverarmben, ä bvilket något nedom midtea 
forefanns ett enkelt snedt brått med ofre delen af bråttandsme 
bakåt. Bråttytoma lågo löst vid bvarandra, öfverklädda af tunna 
glänsande bindväfslager, bvilka sammanbängde genom spar^mmi 
fina utlopare. Hela bråttstället ocb dess grannskap var omgifret af 
ett på några ställen ända till 5 millim. tjockt mjukt periosteal- 
lager. Detta lager yar å bakre bälften af bråttstället starkt utbog- 
tadt ocb skiljdt från benet genom en bogst 1 linie bred bala, fylld 
af en lucker, saftig väfnad. A öfriga delar af skelettet fanns en 
allmän, men belt ringa ocb nästan endast till diafysernas ändar in- 
skränkt racbitis. Brättets tillvaro var ej kändt under barnets liL 

Den tjocka periostaflagringen kring bråttstället eller callusbild- 
ningen erbjöd i mikroskopiskt hänseende flera egendomligbeter. 
Till största delen utgjordes den af brosk ocb osteoid-substani. 
Det förra var i allmanbet särdeles rikt på celler, försedda med 
tydliga kapslar, men bär ocb hvar uppträdde cellerna mera spar- 
samt, liggande radvis ocb utan kapslar i den homogena, har och 
der atrimmiga grundsubstansen. Uti den sednare syntes derjemte 
temligen talrika fina trådar, hvilka genom sin motståndskraft mot 
reagentier visade sig vara af elastisk natur ocb väl utan tvifiel 
voro lemningar af det ursprungliga periosteta elastiska väfnad. Fö^ 
delningen af broaket ocb den osteoida väfnaden var ganska an- 
märkningsvärd. I det parti af callusmassan, som enligt ofyanstå- 
ende var skiljdt frän benet, bildade sålunda brosket den inre ocb 
mäktigaste delen, medan osteoid-väfnad endast fanns närmare yttre 
ytan. Å ett tvärsnitt från detta parti syntes innerst tjocka brosk- 
balkar, vanligen stående vertikalt mot benets läogdaxel ocb omslu- 
tande rum, fyllda af en finstrimmig väfnad. Utom detta balkverk 
visade sig ett samroanbängande mäktigt brosklager, hvarpå följde 
ett fint ocb vackert balkverk af osteoid-substans. Djupt in rnellan 
dessa balkar och merändels parallelt med dem syntes rouskelbondtar 
eller enskilda, ofta helt korta muskel trådar — ett förhållande, som 
på 'det skönaste visade rigtigheten af Virchows uppgift, att callus- 
bildningen ofta tränger djupt in i de närmast benet liggande mjuka 
delame. I det parti af callusmaasan, som låg tätt till benet, hade 
det inre balkverket i allmanbet osteoid-karakter. Här syntea på 
f!era ställen oforändradt brosk, bvarjemte här och der i den osteoida 
våfnadén visade sig konturer af broskcell-kapslar, hvaraf det 'är tyd- 
ligt, att den osteoida väfnaden utvecklat sig ur brosk. I det yttre 
osteoida balkverket deremot var Interoellular-aubstanBen fullkomligt 
homogen ; ingenstädes syntes broakccller utom det stora brosklagreti 
grans; det är derföre antagligt, att den osteoida väfnaden här ut- 



309 

Tecklat sig direltte ur bindyaf. Uti inre delarne af callosmassai}, 
der denna Ifig tätt till ben, funnos kalksalter, medan å öfrige delar 
ingen gasutyeckling vid tillsats af saltsyra egde mm. Anmärknings- 
vardt i fallet ar såväl den rikliga broskutvecklingen i periostet, som 
afven det förhfillandet, att på sina stallen de yttre delarne af callus- 
massan i sin utveckling till ben ar betydligt längre hunnen an de 
inre, hvilket sannolikt beror på den nyss antydda olika utvecklings- 
gång, som den ursprungliga väfnaden inslagit. 

3. En tibia från ett fall, d.er sjukdomen var långt avancerad. 
Å öfversta delen af diafysen hade märgbildningen trängt igenom 
hela den kompakta bensubstansen, så att märghålan gränsade direkte 
till den mjuka periosteala massan. Tillståndet närmade sig det» 
9ora af GvsRiK fått namnet »consamption rachitique», och ^ivilket, 
bevisande, att vid rachitis absorptionen af det färdigbildade benet 
stundom kan betydligt ofvergå den från periostet utgående nybild- 
ningen, varit ett vapen i händerna på dem, som velat identificera 
rachitis med osteomolaci 

4. Några ben med mer eller mindre betydliga krökningar å 
diafysema,^ deribland en klavikel med en krökning nästan i r&t 
vinkel. Å flera voro dessa ställen tjockare än resten af benen. 
Ö. antog, att dessa krökningar å diafysemas skaft i allmänhet bero 
på infraktioner och fraktuver och ej på enkla flexioner; dock kunde 
säkerligen de sednare äfven, isynnerhet i fall der sjukdomen var 
ansenlig och böjningen skedde långsamt, gifva anledning till betyd» 
liga krökningar. 

= Hr Ödmaksson förevisade vidare en hjemtnmör från 
Serafimerlasarettets allmänna afdelning. 

Den hade sitt säte å insidan af dura mäter och bakre ytan af 
pars petrosa dextra. Dura mäter, som svulsten helt löst vidhäftade, 
visade efter dess aflossande en ojemn, luddig yta. Tumören var i 
ofrigt beklädd med en temligen fast kärlrik hinna, från hvilken en 
mängd karl gingo in i svulstmassan. Till största delen logerade 
den i en stor fördjupning å sjelfva randen af lilla hjemans högra 
hemisfer. Fördjupningen var öfverallt beklädd med en ytterst tunn 
fortsättning af pia mäter, k dess botten var den grå hjemsub* 
stansen så atrofierad, att den hvita tycktes ligga i dagen, men vid 
mikroskopisk undersökning visade sig, utom den hvita substansen, 
ett helt tunnt lager, hvaruti i en sparsam neuroglia lågo en mängd 
större och mindre celler. Pons Varolii likasom medulla oblongata 
voro något sammantryckta från sida till sida. Nerverna visade ma« 
kroskopiskt ingen forändring. Uti sidoventriklarne fanns ett ej obe* 
tydligt transsudat. 

Svulsten, som är afplattad mot dura, rundad mot hjernan, är 
6V3 ctm. lång, 4V2 ctm. tjock och nära 3 ctm. bred. Vid dess 
främre tredjedel har den en djup inskärning, hvaruti insänker sig 
en process af den här ganska tjocka, beklädande membranen. Mi- 
kroskopiskt undersökt visar den sig bestå af i alla rigtningar hvar- 



310 

andra koreande cellmassor, jemte mindre talrika tonnvaggade, af ei 
ringa qvantitet bindvftf åtföljde kärl. I öfrigt ingår ej formad birxl- 
?af i svulsten. I ränderna af preparaterna visar aig en ej obeuc- 
lig raångd myelin. De genom utspädd salpetersyra lätt isolerade 
cellerna äro Ifinga vackra spindelceller med stafformiga kirocr. 
Svulsten är ett så kalladt »spindelcell-sarcon» (Vibchow), en »To- 
mear fibroplastique» (Lkbebt). 

Hr Bruzelius applyate i korthet angående sjnkdomi- 
fSrloppet, att patienten efter långvarig svar värk i hufnidet 
med döfhet å ena örat och vacklande gång aflidit i dyseuteri 



i%/|r- c>5»^''^"^-'^* - "*.'* 






'^ -7 



X 







8VENSKA LAKARE-8ALLSKAPETS 



SAMMANKOMSTER 



Ar 1866. 



i 






ProtokolUförande . SälUkapets Sekreterare, 
DocTOB EDHOLM. 



<h^ 



■'■•^km 



FÖRHANDLINGAR 



VID 



8YEN8KA LÄKARE-SÄLLSKAPETS 

SAMMANKOMSTER 
Ar 1866. 



Protokolhf ärande: Sällskapets Sekreterare, 
OocTOR EDHOLM. 



STOCKHOLM, 1867. 

P. ▲. irOBBTBDT k SOlTBR 

XONOL. BOKTBTOXARS. 



m 



.i 



KV^'^ 



V: 

j 



eM ^ 




INNEHÅLL. 



Sid. 

Januari 9. — IiiTeiiteriiig af biblioteket. (Brobebo; Westfelt) 1. 

Biblioteket. — Bjöbkbom O. L. ledamot » 

Utländsk ledamot anmäld » 

Ledamot anmäld. — Constitntio epidemica ^ 2. 

Svulstformer af olika natur bos samma penon. (Bbuzelius; ÖDMANsaoN) 5. 

Ammoniakfabrik (Cedebschjöld) 7. 

Januari 16, — Stadaläkaren Westeb ocb Provincialläkaren Sjögbéen -H* 14. 

Retzii Stipendium » 

Läkarejoumaler. — Brcf fr&n Prof. Wiooebs. — Biblioteket 16. 

Blix c. a. ledamot. — Constitntio epidemica 17. 

Ammoniakfabriken. — Prof. Schuh f ; nekrolog (Rossaivdsb) 18. 

Esmabcus operation (Rossandee) » 

Missfoster med Hydrencepbalocele posterior. (Netzel) 19. 

PovcHET: Kölds inverkan på djurorganismen. (Santesson) 20. 

Prof Kbukehbebo f; nekrolog. (Lewebtin) 21. 

Januari 23. — F. d. Provincialläkaren Staonell t 21. 

Bref Mn Assessor Tbiee. — Biblioteket. — Ledamöter anmälda • 

Constitutio epidemica » 

Brunnen i Brunnsbacken å Söder 22. 

Ammoniakfabriken 23. 

Planritningar å Sällskapets bus 28. 

Januari 30, — Biblioteket. — Berlino K. F. och Boström J. W. leda- 
möter 29. 

Constitutio epidemica » 

Testamentarisk disposition till Scbaumkellska fonden 30. 

Byggnadsfrågan. (Komiténs yttrande) » 

SENYTLEBt^N: Fcttmetamorfos af djurkroppens parenkymer. (Ref. Ket)... 33. 

Bboca: Siége de la faculté du langage articulé. (Ref. y. Dijben) » 

Bref från Kbistian Loyén. (v. Duben) 36. 

Februari 6. — Bruksläkaren Lindh f » 

Cadet: iEtbiops mineralis i Cbolera » 

GaiMAULTS preparater » 

Dt Leisesdorf, Max, ledamot. — Constitutio epidemica 37. 

Byggnadsfrågan. (Carlson, Ket, Thoi.andkb) 38. 

Vestkastens sommarklimat. (Cederström, Curman) 42. 

ViLLEinx: Inokulationer med tuberkulos materia. (Ref. Cederström) . . 43. 

MiLLARD: Inokulation af sypbilis medelst vaccination. (Ref. Cederström) 44. 

FtbruaH 13. — Hemliga läkemedel 46. 

Tacksägelse ocb kondoleansskrifvelse till Enkefru Staonell 46. 

Biblioteket. — Constitutio epidemica 47. 

Bygguadafrågan 48. 

Atreaia ani. (Dr Nordenström; Rossandek) 49. 

Egendomlig process i ventrikel och tarmar. (Key) » 



Sid. 

Ledamot anmäld. — Barrträdsprodakter. (Saxdaul O) 114. 

Ricinolje- och jernpreparater utan motbjudande smak. (Nokdoiun; Se- 

basdt) » 

Ean de Val». (Beeoh) 116. 

Syrupus Frangulic. (Lamm) 116. 

Oxidum ferricum. (Lamm). — Journal de Chimie médicale. (Ref. Berlw) 117. 

April 24. — Biblioteket » 

Pettersson M. L. ledamot. — Constitutio epidemica 118. 

Ånbnd & hus och tomter 119. 

Förslag till förändring och tillbyggnad af Sällskapets egendom. (Tho- 

landek) 120. 

Byggnadskomité 124. 

Maj 8. — Medicinalrådet A. T. Wistband och Lasarettsläkaren Holm- 
bom H 125. 

Dr Thomas Hodgkin +; nekrolog. (Santesson) » 

Biblioteket. — Professorerna Helmuolte H., Ludwig C, Brijcke E., 
Broca P, Huxlet Tu. H., Ecker A., His W., Fret H., Beale 

S. L. ledamöter 126. 

Constitntio epidemica 127. 

Byg^nadskomiténs ntl&tande 129. 

Skrifrelse till Stockholms Stadsfullmäktige 134. 

Uemia umbilicalis. (Abelin; Ödmansson) 136. 

Maj 15, — F. d ProTincialläkaren Brandelius t 136. 

Anklaget for Sällskapets litterära verksamhet beviljadt » 

Biblioteket. — NAlaton A.; Scanzoni F. v. ledamöter » 

RETzn stipendium. — Constitntio epidemica » 

Lokal anestesi. (Santesson) 137. 

Bref från Hr Sköldberg j:or. (Santesson) 139. 

Mortalitetsstatistik. (Carlson) » 

Maj 22. — Dr Thomas Minton f » 

ProTincialläkaremöte. — Biblioteket. — Constitutio epidemica 140. 

Peter Möllers torsklefverolja. (Santesson) 141. 

Kinesiska lake- och näringsmedel. (Hambero) 145. 

Maj 29. — Främlingar helsade 145. 

Biblioteket. — Constitutio epidemica 146. 

Anatomiska arbeten refererade. (▼. DOben) 147. 

GiAMum. (Ref. Ket) 148. 

Juni 5. — Förste Bataljonsläkaren Dr A. F. Jacobson t » 

Biblioteket. — Constitutio epidemica » 

Kjerner k.: Om syphilis vaccinalis. (Ref. Malmsten) 149. 

BoNSDORTF £. : Om syfilitiska hjern- och ryggmärgslidanden 152. 

Tamör i ryggmärgskanalen. (Malmsten) 153. 

Tnmör i hjeman. (Malmsten; Ödmansson) 157. 

Juni 19. — Provincialläkaren C. G. Wieselöuist f 161. 

Biblioteket » 

Constitntio epidemica 162. 

Läkarefest å Laxå bruk. (Malmsten) 164. 

Cholerakarantäner 166. 

Hrr Grahs, Mai.msten och Tuolandkr utsedde att utarbeta underrättelse 

till allmänheten om choleran 172. 

Bref från Prof. Nyrop » 

Gåfrobref och stadgar för en prisfond. (Reqnrll) » 

Jtdi .?. — Lifmedicns J. D. Grill + 173. 

AnsYarig redaktör for Hygiea. — Biblioteket. — Constitntio epidemica » 

Dr Regnells gåfrobref jcmte förslag till stadgar för en prisfond 175. 



VI 

Sid. 

FiatuU stercores i nafTeln. (Abelin) 181- 

Första cKolerafidlcn 183. 

Juli 5. — Främling helaad 187. 

Cholenm. — Undenittelae för allmänheten om cholerans igenkännande 

och behandling • 

Miasbrak af a. k. Thizlkmans droppar 191. 

Juli 17. — Främlingar helaade » 

*Conatitntio epidemica 192. 

Choleran 194. 

Juli 81, — Biblioteket 195. 

Regnellaka prisfonden ■ 

Ledamot forealagen. — Constitntio epidemica » 

Choleran 197. 

Rapportformulär derom 198. 

Bref från Sv. Sköldbeko. (Samtebson) 199. 

Augutti 14. — Dr O. K. Ekman och Hofrädet L. SPENOLrR H » 

▼. DÖBELN JoH. WiLH. ledamot • 

Ledamot forealagen. — Conatitutio epidemica » 

Choleran 201. 

G&SFE d. y.: det binoknlära aeendet hoa akelande. (Ref. Rossandek) ... 202. 

Förloaaningafall. (Netzel) • 

Auguåti Z8. — Biblioteket 203, 

Ullman C. M. ledamot ■ 

Constitntio epidemica » 

Choleran 205. 

Tmpning mot cholera. (Ref. Berlin N. J.) 206. 

Leyiseubs choleradroppar. (Ref. Beblin N. J.) 207. 

Journal de Chimie médicale. (Ref. Beblin N. J.) • 

S^tember 4. — Provincialläkaren C. J. Wbetuolm och Med. Kand. 

Albeektsbon t+ • 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 208. 

Choleran 209. 

Coubyoisieb: Nervcellens byggnad, (v. Duben) » 

BtpUmher 11. — Regneilska prisämnen ■ 

Val af ordförande, komitéledamöter och revisorer 210. 

Biblioteket — Constitntio epidemica 211. 

Choleran 212. 

September 18. — Regnellska prisämnet: Paralysiemas patologi och terapi • 

Komitéledamot • 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 213. 

Choleran 214 

Dr FoBLiNG: Ruptara vense cmral. (Santesson) » 

Dr FoBLiNO: Paralysia satumina. (Santesson) 215. 

Tschinkel: Cholerabehandling. (Berlin N. J.) 216. 

Diagram öf?er choleran i Stockholm 1866. (Gbähs) » 

September 25. — Främlingar helsade 217. 

Ansvarig utgifvare af Hygiea » 

Conatitutio epidemica a 

Choleran. — Journal de Chimie médicale. (Ref. Berlin) 218. 

Amerikanska kriget. (Ref. Edholm) 219. 

Låkaresällakapets 68:de årthögtid den 2 Oktober 1866 • 

Om desinfektionsmedlens olika verkningSHiitt. (Ordförandens, Generaldirek- 
tör Berlins afgängaföredrag) • 

Sekreterarens, Hr J&duolms årsberättelse • 

Tabell öfVer helsotiUstEndet inom hnfvudstadeu under det förflutna irct • 



VII 

Sid. 

Smittkopporna 220, 

Skarlakansfeber. — Cholera och choleradiarré 221. 

Sällskapets litterära verksamhet » 

Tabell öfrer Smittkopporna under året 222. 

Tabell öfrer Skarlakansfebem nnder året 223. 

Nya ledamöter 224. 

Döde 225. 

Embetsmän. — Komité — Revisorer 226. 

Prisämnen a 

Stagnellska donationen 227. 

xVnskaffandet af ny lokal » 

AlTarsstäUning 228. 

Oktobtr 9, — Tal på högtidsdagen 229. 

Förhöjdt statsbidrsg » 

Bref från Prof. Broca. — Hofrådet Heidler f 230. 

Biblioteket. — Constitatio epidemiea 231. 

Cholenin 233. 

Aneurisma arteriae descendentis. (Malmsten; Asplund) » 

Upsala Läkareforenings förhandlingar. (Ref. Santesson) 237. 

Oktober 16. — BibKoteket 242. 

Ledamot föreslagen. — Constitutio epidemiea » 

Choleran 243. 

Ovariotomi. (Sköldberg) 244. 

Lokal anestesi. (Santesson) » 

Oktober 23. — Lifmedicus Petter Robert Lundberg + 245. 

Biblioteket » 

IlJUiner k. ledamot. — Constitutio epidemiea 246. 

Choleran. — Byggnadsfragan 247. 

Farmaceutiska preparater. (Hambero) 248. 

»Animal Qninoidine». (Berlin) 251. 

Förgiftningsfall. (Lkmciirn ; Uambkro) 252. 

nGammi arabicnm» (Skbardt ; Sandahl) 255. 

Oktober 30. — Byggnadsfrågan » 

Ledamot föreslagen. — Constitutio epidemiea » 

Choleran 256. 

Aneurisma aortae descendentis. (Prep. Key) 257. 

Östern kiskt-preussiska kriget. (Bergman; LaJEVALCH; Edholm) » 

^filitärsjnkvlbdsutredning i Hannover och Briissel. (Braun; Liljeyalch; 

Edholm) 259. 

Indsioner af cervix uteri vid sterilitet. (Sköldberg) 260. 

Kirurgiska instrumeuter förevisade. (Sköldberg) » 

November 6. — RegncIIska prisfonden 261. 

Wiedbero a. J. a. ledamot. — Ledamöter föreslagne » 

Biblioteket. — Constitutio epidemiea » 

Choleran. — Prof. Heinrich Damerow f 262. 

Latent peritonitis. (Malmsten; Ödmanss n) » 

Xovetnber 13. — Bref från Prof. Lionel Beale 267. 

Tacksägelseskrifvcise till Dr Rkokeli » 

Bkro Cu. E., Beckman G., ledamöter 2(58. 

Constitutio epidemiea » 

V CTOR v. Bruns: Die Larjngoskopie. (Ref. Santesson) 269. 

Blåsestcn. (Ekman ; Cedebstköm) 278. 

Bref från Prof. Fkedr. Holst. (Uetzius; Edholm) 274. 

Xovember 20. — Biblioteket » 

Constitutio epidemiea 275. 

RticH; Digitalis. (Ref. Malmsten) 276. 

Björnström: Bromkalium. (Ref Malmsten) 277. 



VIII 

Pharmacopée fran^aise. Paris 1866. (Rer. Berlin N. J.) 279. 

Koffeinhaltiga droger. (Sanpahl O.) 281. 

Giftiga lampskärmar. (Lahv) 283. 

November 27, — Sapplcmenthäfte till Hygiea 281 

Byggnadsfrågan • 

Bref från Prof. Bruckk 285. 

Constitatio epidemica ■ 

Trakomer bland garnisonen. (Lvndberqek; Malmborg) 286. 

Förgiftning med lysgas. (Stoltz) 287. 

Odentus : Morrhårens anatomiska byggnad. (Ref. Loyém) 2fö 

CroN: Dic Ner?enwnrzcln des Riickenmarkes. (Ref. LoYén) 291, 

Tvillingshafvandeskap efter ovariotomi. (Ref. Edholm) 293. 

NicoLAYSEN: Ovariotomi. (Ref. Santesson) ... 2d4. 

December 4. — Prorincialiäkaren Melin f 297. 

TJtl&ndska ledamöter föreslagna. Constitntio epidemica • 

Revisionsberättelse 298l 

Hjemtnmör. (Malmsten; Ödmansson) 299. 

Sjnkdom genom användande af symaskiner. *Ref. '^Ialmsten) > 

Inhalationer vid kikkosta. (Ref. Malmsten) 301. 

December 11. — Biblioteket. — Constitntio epidemica » 

Medfödd defekt af bakre näsöppningame. (Santesson) 302. 

Kolporafi. (Santesson) 3W. 

Setterts pessarinm. (Cederström) 306. 

December 18. — Revisionsberättelse — Biblioteket ■ 

Mortalitetsstatistik för Stockholm. (Bero; Berlin N. J.; Graiis) 306. 

Constitntio epidemica 308. 

Extractnm Ratanhise. (Sandahl O.) 309. 



Förhandlingar vid Svenska Läkare-SälUkapets 
sammankomster åx 1866. 

Den 9 Januari, 

iBTeatcnag. — BiUiottket. — Hr Bjöbkbox ledamot. — Pr Lusmdobv och 
Hr Blxz forealagne till l«duiidter. — Conatitotio epidemica. — Sjnkdomi- 
fkll. — AmmonUk&brik. 

=: Föredrogs en af Hrr Broberg och Westfelt afgifren 
berättelse om verkst&IId inventering af Sälhkapeta InblioieL — 
Revisorerna, som ej funnit anledning till någon anmärkning, 
vitsordade den utmärkta ordning, favari biblioteket, oaktadt det 
trånga utrymmet befann sig. — Ordföranden framförde såväl 
till revisorerna som till bibliotekarien Sällskapets tacksägelse. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Snndhetslära för folket eller läran om menniskokroppen och 
sattet att bevara och återställa helsan af Dr Carl Bock. Öfvers, 
från 3:dje upplagan, noga granskad samt försedd med några tillagg 
af Dr Axel Lamm. Stockholm. Qåfva af öfversättaren. — Dods- 
oraakerna i rikets städer under året 1863 enligt intyg af läkare 
(sammandrag af de till Kongl Statistiska Centralbyrån inkomne ut- 
drag af dödbdckerna). — Bidrag till Sveriges officiella statistik. 
A. Befolkningsstatistik. Ny följd. V. Statistiska Centralbyråns un- 
derdåniga berättelse för året 1863 jemte bihang rörande dödsorsa- 
kerna i rikets städer. Stockholm 1866. Gåfvor af K. Statistiska 
Centralbyrån. — iEsculap tidskrift för pharmaoie och närförvandta 
fack« l:sta årgången. l:sta häffc. November 1865. Gåfva af ut- 
gifvaien. 

= Till ledamot af Sällskapet antogs apotekaren i Stock- 
holm O. L. Björkbom. 

cs Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
mäldes af Generaldirektör Huss och Hr Salomon: Docenten i 
psykiatri vid universitetet i Wien, M. D. Max Leidesdorf, 
hvilken såsom praktisk läkare under många år förestått en af 
Tysklands bästa privata anstalter f5r sinnesrubbade och såsom 

FörkanMimgar 1866. 1* 



vetenskapsman genom utgifVande af sin »Lehrbnoh der psychi- 
schen Krankheiten» på ett förtjenstfnllt sätt bearbetat sinnes- 
medicinen i öfverensstämmelse med nutidens medicinska riktning. 

= Ätt till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagu 
anmäldes af Frib. v. Duben och Hr Ket: Amanuensen vid 
Allmänna Barnbördsboset Med. Lic. Gårl August Bldl 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 17 till och med Lördagen den 23 December 1865: 

Sjukligheten liksom föregående vecka. — Af Variolje ha 
47 fall samt af Scarlatina 43 fall förekommit. 

1. Inom enikild praktik anmälde ajnkdonufidl (Mn 19 läkare): 

Tebris tjplioideB l.fNeuralgia ÖJHepatitis L 

, Ngplirltfi 



ConjiitiotiTitia 8. 

Otitia 6. 

Ang. tons. U faucinm 57. 

Laryogootraoheitis .... 6. 

Broncn. Cat. bronoh. 73. 

Pnenmonia 7. 

Pleuritii L 

Febris gastr. simplex 11. 

Oastritis. Enteritia . 3. 

Typhlit. & PerityphL 1. 

Peritonitis 1. 



Metritis. 
Rheamatismns aeotna 

EryaipelM 

Erythema nodoanm.. 

Zona 

Fnroncnliia 

CarbuDculna 

Rhenm. reeens afelml. 



6 
3. 
12, 
6. 
2. 
1. 
2 
2 



319 



Diplithinia 4. 

Diarrhoea 36. 

Pebria intermittena.. 8. 

Angina parotidea .... 4. 

VariolsB. Varioloidea 12. 

VariceQn 1. 

Seaiilatiaa 21. 

Belimm tremena.... 2. 

SypbJUt 6. 

Gonontea 6. 

Apoplexia cerebri ... 1, 

2. Å Hnfvudstadena Sjukvårdtanatalter : 

På SeraJimér-latareUet: ajnkantalet den 23 Deo. 252, KraTaf 14D pä afdel- 
ningen for invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: scarlatina 5, pneumonia 2, 
rbenmatismns 2, febns typhoides 1, deliriom tremens 1, angina tonaillaris L 

Pft Attmånna Oamisons-sJukhiuBi : sjnkantalet den 23 Dec. 137, Kvanf 61 
på afdelningen för inTärtea sjnke; inkomne nnder veckan: aypklUt 2, gonor- 
iboea 2, broncbitis 2, pneamonia 2, gastritis 2, febris typboides 1, fiebria inter- 
mittens 1, intoxicatio « vapor. carbon. 1. 

På Pro9isori9ka ajuhkuset å Söder: sjnkantalet den 28 Dec. 187, hmti 
141 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: variolse 26, delirinin tnmeu 2, 
pneumonia 2, fébria typboidea 1, syphilis 1, ne^britis 1, rbemnatiamus acntns 1. 

På Prtwiåoritka tjukhuiU å Sabbatiberg: ajnkantalet den 23 Det. 71, bvanf 
52 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, febris gastrica simpici 

2, febris typboides 1, diarrboea 1, varicellas 1, bronebitis 1, plenritis 1, nephri- 
tis 1, erysipelas 1. 

På JSmnujubhiaet: inkomne under veckan: gastritis 2, coajoneti vitis 1. 
brottcbltis 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Bambördahuset: antalet vårdade 13; helsotillatåndet godt. 

På Proviaoriaha Bambördahuaet : antalet vårdade 4; belsotillstladat godt 

På JXakoniaa-ajukhvaet: sjukantalet den 23 Deo. 31; inkomne under veckan 
febris typboides 2. 

På Stochholma JToapUal för Sinneaajuke: sjnkttttalet den 28 Dec. 173, bTanJ 
85 mankön ocK 88 qvinkön. 

På Stochholma Häda och låna Kurhua: sjukantalet den 23 Dee. 135, bvar&f 
117 från staden och 18 från länet; inkomne: sypbilis 18, gonorrboca 3. 

På Proviaoriaha Knrhuaet: inkomne: sypbilis 7, gonorrboca 2. 

3. filand de Fattiga, (enliet fattigläkames vecko-rapnorter): bronebitis 35f. 
scarlatina 17, diarrboea 9, variola» 9, febris intermittena f, angina tomillan» 7 
lebria gaatrica aimplex 6, rbenmatiaraoa 6, erysipelaa 4, varicelln 3, puenmon:^ 

3, gastriciamua 3, diphtberia 2, dysenteria 1, delirium tremena 1, opbtbalma 
1, gaatritia 1, peritonitia 1, nepbritia 1. 



1. Mom mulMd prakUk anmilde sjaUoiBifiiQ 



4. I atadmu FåmgdM: dittrlMBa 1, ^^plulu 1, rheoaiatiaiuif 1« 
Norra Karrektionå-mråUmngm: bronchitifl 9, dinriifleft 1, Mrif gislriM 
■im^lcK 1, erfupelaa 1. 

= Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 24 till och med Lördagen den 30 December 1866: 

Sjakligheten fortfarande temligen betydlig. — Af Yariol» 
hafva 29 fall, samt af Scarlattna 66 fall förekommit 

(från 23 lilrtfé): 

Colitis 2. 

Tjphlit. h Perity^liL L 

Peritonitis 4. 

Ictenis L 

Nephritifl 8. 

MetritU 1 

RheumatUmni aentnt 15. 

Srysipelu 7. 

Schema nodonnn.. % 

Urtioaria 8, 

Zona % 

Purunculns 8. 

Carbttnenlas L 

Snmma 436. 



'Pebris tjphoides 

Hf eniiig. eerebro-8pin. 

IHplitiieria 

Inflaeiiza 

Peitnssis 

ClioleriiiA 

'Djsenteria 

DimirliCBa 

Tebris pnerperalis . . . 
FebrU utermittens . . 

AagixMi parotidea 

Ymriole. Vaiioloidea 

YaricellaB 

Scarlatina 

Delirium tremeiu.... 



3. 

1 
10. 

1. 

1. 

5. 

5. 
40. 

2. 

9, 

1. 
12. 

5. 
50. 

1. 



STphilia 4- 

Gonorrhcea 14. 

Meningitis eerebraliB 1. 

Nenralgia 8. 

ConjmietiTitii 11. 

Oiitii 9. 

Ang. tons. & fttncinm 74 

Pericarditia 1. 

Thrombosia. Embolia 1. 

Laryngo-traelieitis ... 12. 

BroneK. Cat. broneh. 82. 

Pnenmonia 12.' 

Plenriti» 2. 

Febris gattr. tinplex 17. 

Gtstritis. Bnteritii. 1.1 



2. Å Hafntdatadena Sjnkvårdsanstalter: 

Pi BeraJmer4a$ar€Uél: sjnkantalet den 30 Dec. 258, hranf 148 på afdel- 
niagen för in?åriet sjuke; inkonne oader Yeokaa: febria tjphoidea 4, acarlatiaa 
3, erytipeiaa 2, febris pnerperalis 1, pnenmonia 1. 

På Ållmåima Garniåont-vjiOihuset : sjnkantalet den 30 Dec. 159, bTanif 69 
på avdelningen fSr inTartes sjnke; inkomne nnder veokan: sypfailia 6, gonor- 
rkoem 8, Mnria typboidea 2, broncbitis 2, dianrbeea 1, pnenmonia 1, ffastritia 1. 

På PromsoriMka sjukhtuet å Söder: sjukantalet den 30 Beo. 196, bvanf 
14B iBYfirtea sjnke; inkomne nnder yeekant ▼ariolis 12, febris tjpboides 3, de- 
lirium tremena 8, broncbitis 2, nepbritis 2, febris Intermittens 1, sfpbilia 1, 
pnenmonia 1, febris gastrioa simpkx 1, rbenmatismns 1, fnmncnlns 1. 

På Provisoriåha sjukkuået å Sabbatsberg: sjnkantalet den 80 Beo. 67, bramf 
45 iwrirtes agoke; inkomne nnder veckan : scarlatina 2, febris typboides 1, de- 
lirinm tremens 1, broncbitis 1, plenritis 1, rbenmatismns 1. 

På Ällmätma Bamhneef: broncbitis 8, conjnnetiritis 1. — PolikUnihen: 
eonjnnctiTitis 2, diarrboca 1, sypbilis 1, broncbitis 1, gastritis 1, erysipelas 1. 

På Bamenikkfuet: sjnkantalet den 30 Dec. 58; inkomne nnder rockan: 
eofijnnctiTitis 2, broncbitis 1, nepbritis 1. 

På Allmänna Bambördåhaeet : antalet vårdade 10; belsotillståndet godt. 

På PrwfiiöTuka Barnbördshuaei : antalet vårdade 9; belsotillståndet godt. 

På Bambördihuset Pro Patria: belsotillståndet godt. 

På Diakoniså-sjtUtkueei: sjnkantalet den 30 Dec. 87; inkomne nnder veckan: 
ncarlatina 2. 

På Biochhohn* BoipUalfÖr Sinneiejuke : sjnkantalet den 30 Dec. 175, bvaraf 
86 mankön oob 89 qvinkon. 

På SioiJeKolme »tade och läne KvrJme: sjnkanUlet den 30 Dec. 128, bvaraf 
108 från ataden ocb 20 från länet; inkomne: sjrpbilis 11. 

På Provisoriåha Kurhus^: inkomne: sypbilis 6, gonorrbcea 3. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : broncbitis 30, 
diarrbcea 13, scarlatina 12, angina tonsillaris 10, febris eastrica simplez 9, 
pnenmonia 8, febris intermittens 6, rbenmatismns 6, variolae 5, erysipelas 4, 
pertnsais 3, opbtbalmia 3, febris typboides 2, varicellae 2, peritonitis 2, febris 
pnerperalis 1, laryngitis 1, metritis 1. 



L I mmåm$ J^ Vh y lw : ddirimi traMu 2, febris intemittnw 1, Uks 
gutrioa omplez 1» etjrnpdit 1. 

N&rru JCérrMom-mråUmingm: bronehitii 4, febrU gtftrin simples 1. 

= Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 31 Dec till och med Lördagen den 6 Januari 1866: 

Sjukligheten något minskad. — Af Variolffi hafva 42 fall, 
samt af Scarlatina 49 fall förekommit 

1. /M« mébttd prdäik mmilde tjiikdoiDtfiiU (firln 24 l&kare): 



f ebris tjpboides 4. 

DipbtherU 8. 

CholtfiiiA 8. 

1. 
26. 

9. 



DneaterU. 
DitrrlioBa. 



Febril intermttteBs 

Angina parotidaft 4. 

YariolM. Varioloidet 7. 



L 

letenu t 

NepbritU i 

Mctriib L 

Rbeunatiamna aestu 83. 
Brysipelaa 6L 



Nearalgia 5. Tjrphlit & Peritypbl 

ConjanctiTitxi 10. 

Otitis 3. 

Ang. tons. Ib fiaeinm 67. 

Periearditia 3. 

Pynmia 1. 

LaiyBffO-tracheitii ... 5. 

Bronoh. Oat. broneh. 51. 

Bronobitii capfllaria. 2. 

Pnanmonia 7. 

Plaoritia 

Febria gastr. simplez 16. 

Gattritif . Entantis 2. 



2.|Colitia 3. 



EiTtbama nodoanm 

Zona 

Fnnwoalm 

Carbaneiilaa 

Rheum. recena afebril. 



L 
t 

L 

1 



Sm 



bvaiaf 144 på afdel- 



Yaiiealto 6. 

SoarUUiia Sa 

Dcliriom tramana.... 1. 

Sjpbilia 2. 

Gonorrbcea 

Apoplaiia earabri. 

2. Å Hafmditadena BjubtårdåmuUdUr : 
På 89rajlmer-la$arett€t: sjakantalet dan 6 Jan. 

ningaii f6r invartei make; inkomna nnder Tackan: febria typhoidea 6,~rheiima- 
tiamva 3, acarlatina 1» plenritia 1, ietema 1» ciyaipelaa 1. 

På AUmånna Oamisons-sjMuiet: sjakantalet den 6 Jan. 144, hTaraf 63 
på afdalnittgen f5r inTirtaa qnka; inkomna nnder Tackan: febria gaalriea aim- 
pkz 4, ijphilia 2, laiyngo-tracheitia 1, pnanmonia 1, colitis 1, icteraa 1. 

På Prwrisoriska tfjitik&iwaf å Söder: ajakantalet den 6 Jan. 202, ]iTanil53 
inTaitea ajnke; inkomna nnder Teekan: Tarioln 24, deliriam tremana 2, eken- 
matismna acntna 2, cbolerina 1, acarlatina 1, angina tonaiUaria 1, bronebitit 1, 
pnenmonia 1, gastritia 1. 

På Pr&viioriska åjtdtku$ei å SabbaUbera: sjnkantalet den 6 Jan. 73, bvaraf 
50 xnTärtai ajnke; inkomne under Teekan; bronobitia 3, febria tjpboidea 2, de- 
liriam tremens 2, pnenmonia 2, plenritis 1, gaatritis 1, rhenmatiamna 1, erjr- 
aipelaa 1. 

På ÄUmdnna Bamkuid: broncbStis 5, diarrboea 1, broncbitia capillaria 1, 
pnenmonia 1. — Polikliniken: oonjanetiritia 3, broncbitia 3, diarrboea 2, arii- 
earia 1, febria intermittens 1, aypbilis 1, pnenmonia 1, plaoritia 1, ietema 1, 
rbenmatiamna 1. 

På Allmänna Bambördehusei: antalet ylrdade 16; belsotillsUndet godt. 

På Provisoriska Bambördskuset : antalet Tårdade 13: bebotillstlndet godt. 

På Ban^rdskmsei Pro Pairia: belaotiUståndet godt. 

På Diak^niés-sjnkkusei: sjnkantalet den 6 Jan. £%; intet fall af akoi ajnk- 
dom bar nnder Teekan inkommit. 

På Sioekkolwu ffospUal för Sinnessjuke: sjnkantalet den 6 Jan. 173, bTaraf 
85 mankSn oeb 88 qvinkon. 

På Stoekkolms stads ock låns Kurkus: ajokantalet den 6 Jan. 150, bTanf 
129 från ataden ocb 21 från länet; inkomna: sypbilis 30, gonorrboea 7. 

På Provisoriska Kurkasei: inkomne: sypbilia 6, gonorrhosa 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : broncbitia 40, 
scarlatina 14, Tariolse il, diarrboea 10, rbenmatiamns 8, febris gastriea airaplci 
7, angina tonsiUaris 6, ophtbalmia 3, erysipelas 3, febris intermittens 2, paca- 
monia 2, apoplezia cerebri 2, dipbtberia 1, delirinm tremena 1, meningitit cere- 
braUa 1, nearalgia 1, laryngitis 1, plenritis 1^ gastrieiamna 1, peritonitis 1, 
ieterns 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirinm tremena 1. 
Xorra Korrektions^mräUningen: diarrboea 1. 



5 

= Hr Bruzeuus redogjorde f8r ett owmUfforé tfukdomå- 
faU från hans kliniska afdelning pa Serafimerlasarettet 

En 32-årig piga, Johioma Jannon^ intogs på lasarettet den 8 
Juni 1864 för symtomer tydande på ett Tentrikellidande. Efter 
någon tid inställde sig häftiga astmatiska anfall samt en torr retsam 
hosta. Den fysikaliska nndersdkningen visade att respirationsljudet 
öfver ena langans öfre lob var märkbart svagare än ofver öfriga lung- 
delar, ehuru perkussionstonen såväl här som för öfrigt var full ooh 
klar. Bespirationsljudet åtföljdes af ett egendomligt sonort, trakeal- 
liknande ljud. Pä grand hufvudsakligen af dessa fysikaliska tecken 
och de asmatiska anfallen ställdes diagnosen på en tumör, som tryckte 
på hronkiema och lungornas nerver och som ansågs utgå från bron- 
kialkörtlame, enär ett aneurism kunde uteslutas. Under patientens 
▼istande pä lasarettet utvecklade sig i epigastrium i trakten af py- 
loTus en hård ömmande knöl, som slutligen blef äggstor och var 
något rörlig, men syratomer af stenos i pylorus fnnnos lika litet, 
som uppkräkning af blod eller nfigot kaffesumpliknande ämne. De 
aednare dagame före döden, som inträffade den 27 Mars 1865, till- 
kom ett betydligt, pleuritiskt, högeraidigt exsudai 

Hr B. framhöll i öfrigt det obestämda i begreppet sjelf- 
ständig tnberknlos i bronkialkörtlama och trodde att denna 
benämning blifvit tillagd många sjukdomsfall, som icke tillhöra 
gruppen tuberkulos, ntan snarare böra betraktas såsom en hy- 
perplastisk process med benägenhet till »ostlikt» sönderfallande. 
Till denna kategori hade han velat hänföra äfven detta sjnk- 
domsfall, enär genom den fysikaliska nndersökningen någon 
taberkelafsättning i lungorna icke hade knnnat npptäckas. 

Hr Ödmånsson förevisade och demonstrerade till fallet 
hörande preparaten 

Vid obduktionen anträffades följande hufvudsakliga förändringar: 
De intratoraciska lymfkörtlame i allmänhet betydligt ansvällde, af 
ostlikt utseende, stundom pigroenterade. Ett stort paket af dessa 
körtlar omgaf nedre delen i^ trachea och hufvudbronkiema, af hvilka 
den venstra var nfigot sammantryckt I nedre delen af trachea och 
i dess bakre ^^k^^ finnes en 1 ^ ctm lång, 1 ctm bred öppning, som 
ledde ut i en kastanjestor, af uppmjukade ostiga lymfkörtlar begrän- 
sad hfila. En dylik perforation fast något mindre fanns vid tracheas 
biforkation. Hjertsäcken komplett sammanvuxen vid hjertat. Förenings- 
bandet utgjordes af ett blodrikt fast bindväfslager, af växlande, här 
och der betydlig roäktighet. I denna bindväf funnos en mängd ärtr 
till nötstora, stundom något mindre, stundom större, rundade hårda 
knölar. De minsta hade en i allmänhet genomskinligare, men alltid 
på en eller annan punkt i gult stötande ogenomskinlig snittyta, de 
öfriga voro alltigenom gulhvita, alla af fast konsistens. Här och 
der, såsom å öfre delen af hjertventrikeln, kring arteria pnlmo- 
nalis var det breda rummet mellan pericardium och dessa delar i 



6 

dess helhet intaget af en liknande avnktmaaea. Få några stilleD 
ir&ngde avulaterBa in i yttre dden af hjertaiaakeln, i hvara inre e} 
fimnoa några knölar. Högra pleorasäcken innehöll en stor mängd 
med fibrintanor blandadt transudat Lungan baktill genom någri 
åldre adherenaer bunden vid bröatyäggen. Pleura pulm. i allminhc; 
iortjockad. I denna och adherensema fanns ett mindre antal knölar, 
liknande dem i pericardium, men alla, äfven de minsta, fuUkomligt 
gulhvita, något lösare an de i hjertsacken, men ingenstädes sönder- 
fallande. Derjemte hade qvinnan en stor kolloidcancer i pars pylorica 
ventriculii två valnötstora tumörer i omentum minus företedde samma 
foråndring. Njurarne befunno sig i börjande granularatrofi. 

Hr ö. framhöll det märkvärdiga förhållandet, att trenne 
svnlstformer af olika natur voro för handen. Tumörerna i ven- 
trikeln och omentet representerade en typiak alveolar- eller 
kolloidcancer. 

Förändringen i lymfkörtlarna företedde enligt hans åsigt 
2:dra och 3:dje stadiet af lymfkörtel-skrofulos, då deras såväl 
makroskopiska aom histologiska beskaffenhet förbjöd antagandet 
af någon egentligen malign svulstform, såsom cancer eller sar- 
kom, da miliartuberkulos annars ej förefanns, ej heller förändringen 
i lymfkörtlame kunde visas hafva framgått af miliartuberkler, 
och då denna, oaktadt inskränkt till en viss grupp af lymf- 
körtlar, de inom thorax belägne, här dock uppträdde så utbredd 
och i så hög grad. Svulsterna i den perikarditiska och pleurala 
bindväfsnybildningen berodde på en från bindväfskroppame åt- 
gående proliferation af små runda celler af lymfkorpusklers ut- 
seende. I de något större tumörerna visade eudast den yttersta 
zonen detta förhållande, medan å öfriga delar de nybildade cel- 
lerna redan voro fettdegenerade och sönderfalbe. Der tumörerna 
trängde in i hjertmuskulaturen visade sig mellan muskeltrådame 
samma små indifferenta celler. En åtminstone makroskopiskt 
Skartad svulstform beskrifves af många författare under namnet 
»tuberkulos perikardit», »tnberkulisation af perikarditiska psea- 
domembraner» m. m. I vårt fall skulle den otvifvelaktigt af 
dessa uppfattas som tuberkulos. Hyllar man den nordtyska sko- 
lans eller YmcHOWS åsigter, måste betänkligheter finnas för 
antagandet af dessa svnlsters tuberknlösa natur. Några verk- 
Hga miliartnberkler finnas ej, svulsterna hafva tydligen vuxit 
genom en likformig diffus proliferation i deras omgifning, hvar- 
tiU kommer, att miliartnberkler ej finnas i andra organer. Som 
bd:ant är beskrifver Yirchow i sist utkomna häftet af sin On- 
kologi mycket noga syfllomema. Efter hans uppfattning måste 



sTvIster snarast böra råknas till chona sistnämnda finrnt 

XJ^om nyss anf5rda gmnder talar för denna åsigt ftfven ceHemM 

xit^seende och transitoriska natur samt den omständigheten» att 

arvalstema utbildat sig i midten af bindväfsnybildningen, hvilket 

förhållande är utmärkande f6r syfilomerna; om också ej ensamt 

eller alltid tillkommande dem. Man kan emellertid å andra 

sidan anmärka, att antagandet af tumöremas syfilitiska natnr 

ajr vågad, då annars ej finnes symtoroer af syfilis och patientens 

skntecedentia ej berättiga till en sådan mening, då de syfilitiska 

sv-olstema i inre organer ej ännu kunna anses vara tillräckligt 

iLftada, och då en tuberkels förstoring endast genom juxtappo* 

sition af miliartuberkler ej kan hållas för fullt bevisad; dertiit 

kommer, att man i lymfkörtlarne har en process, som om också 

ej identisk med tuberkulos, dock är dermed nära beslägtad. 

Hr Ö. förevisade i sammanhang med föregående fall ett 
preparat, taget från ett 8 månader gammalt barn, hvarutt visade 
sig en perforation af högra hufvudbronken, beroende på en ul- 
cerationsprocess i omgifningen af smältande ostlika bronkial- 
körtlar. I detta fall fuonos i lungorna miliartuberkler, på ett 
at&Ue — bakre delen af högra lungans öfre lob — Leennec^s 
3!>gelatinösa infiltration» med börjande ostig metamorfos. 

I diskussionen om det 1 diagnostiskt hänseende särdeles 
märkvärdiga sjukdomsfallet deltogo Hrr Bruzelius, K£Y, Malm- 
SXEN och Odmansson. Frändskapcn och svårigheterna af den 
dtffereotiela diagnosen mellan tuberkulos och skrofnlra framhöUos 
och redogörelse lemnades för de olika teorierna om dessa pato- 
logiska processer enligt Billroth, Cruveilhier, Rokitansky 
och Virchow m. fl. 

Hr Malmsten uttryckte för sin del den förmodan, att dsn 
observerade förändringen i hjertat, ehuru aoamnesen ej gaf nå- 
gon direkt anledning till ett sådant antagande, kunde vara ett 
syfilom. 

— Hr Cederschjöld uppläste följande skrifvelse angå-- 
ende vådan i hygieniskt afseende af en i Klara församling in- 
vid gasverket belägen fabrik för tillverkning af ammoniak: 

TiU Svenska Låkare-Sällskapet! 

£n bland de svåraste frågorna angående allmänna sundbeten 
att nöjaktigt besvara» torde med sk»] anses, dä densamma koauner 
i någon alags kollision med större, industriela företag. Här upp- 
träda nemhgen emot hvarandra tvä mäktiga intressen: vinstbegäret» 



8 

stodjftiide sig på samhällets materieia fordel och enskilda penonen 
anspråk att komma i åtnjutande af de nödvändiga vilkoren for 
helsa och trefnad, sökande sitt hufmdsakligaste stöd i aUmänna 
moralen. Till föga heder for samhället gifver erfarenheten nogsamt 
vid handen, huroledes hos oss, som foranderligt nog, ännu äro t 
saknad af ordnade snndhetslagar, det sednare intresset gemenligen 
befinnes alltför lätt i rågskålen emot det förra. Oaktadt Hr fonte 
stadsläkarens nitiska bemödanden af förbättringar i och for allmänna 
sundheten, kan man dock icke rimligtvis begära, att han skall kunna 
göra allt, hvarfÖre man icke heller kan lägga honom till last de 
vidriga rännstenarne, de förpestande depöter af orenlighet i tätt 
bebyggda stadsdelar, de förqv^vande ångorna från åtskilliga fabriker 
etc. etc., helst man nyligen bevittnat, att blott en vidthotande 
eldsvåda slutligen förmådde skänka ostörd nattro åt talrika grannar 
till en dånande eldqvam. Jag tror derfore, att Svenska Läkare- 
Sällskapet skulle, på ett for det allmänna gagnande sätt sprida sin 
verksamhet, om Sällskapet stundom upptog till pröfning frågor, 
som röra allmänna sundheten inom samhället, emedan det viaat sig, 
att Läkaresällskapets omdömen i dylika frågor icke sällan blifvit 
lagda till grund for helsosamma förbättringar i dessa hänseenden. 
Det är af denna anledning jag nu tager mig friheten för en kort 
stund fasta Läkaresällskapets uppmärksamhet på den vid gasrerket 
här i staden befintliga fabriken for beredning af svafvelsyrad Am- 
moniak, kaustik ammmoniak och salmiak, hvilken fabrik verkligen 
har sin egna, rätt »kaustika» historia. 

Någonting för Stockholm egendomligt torde det få anses, att 
gasverket, ämnadt att förse hela Stockholms stad med lysgas, fick 
anläggas uti en så central och så ända inpå detsamma tätt befol- 
kad stadsdel, som nu är händelsen. Jag vill icke tala om den 
större eller mindre eldfara, som en dylik inrättning uti sig innebär; 
jag vill blott taga i betraktande hvad inflytande den möjligen kan 
hafva på helsotillståndet i dess grannskap. Det är nemligen en 
allmänt känd sak, att vid gasberedningen utvecklas åtskilliga gaser, 
hufvudsakligen svafvelväte, hvarmed det s. k. gasvattnet är starkt 
inpregneradt och som, i händelse det får fritt afdunsta, skall på 
ett betänkligt sätt orena luften vidt omkring. Denna för gasveiv 
kets grannskap stora olägenhet har också vid gasverkets anläggning 
så till vida blifvit tagen i öfvervägande, att uti det kontrakt, som 
uppgjordes emellan administrationen for införandet af en förbättrad 
gatulysning och gaslysningsaktiebolaget i Stockholm, kom att in- 
flyta en 8> den 10:de, af följande lydelse: »Orenlighet och smuta- 
vatten, som bildas vid gasberedningen, skall afledas så, att det icke 
tillskyndar grannarne någon olägenhet.» Att denna 8 endast har 
sin betydelse på papperet har gasbolaget tydligen visat derigenom, 
att år 1854 en ammoniakfabrik helt nära gasverket inrättades for 
förbrukning af gasvattnet och som, oaktadt allvarliga och förnyade 
Idagomål, fick ostörd utbreda sina vidriga ångor uti 8 års tid, eller 
till 1862, då den, tillföre af fabrikantens iråkade ekonomiska obe- 
stånd för en tid upphörde. Icke heUer efter denna händelse aktade 



9 

eiaaboli^et nfidigt, att stilla sig ofyanniiiinde g till eftenftttelse, 
utan, sedan det en lång tid foigiflat luften, ansåg» tiden nu yara 
inne att äfren göra ett försök att förgifta vattnet» i det allt gas- 
▼ätten uttömdes i Klara sjö. Detta måtte dock af myndigheterna 
ansetts vida vådligare, hvarföre gasbolaget vid högt vite forbjöds 
att dermed vidare fortfara. Detta gaf anledning till uppbyggande 
af en ny fabrik för beredning af svafvelsyrad ammoniak, kaustik 
ammoniak och salmiak, hvilken ii 1864 anlades i gasverkets grann- 
skap eller i hörnet af Munklagers- och Mäster Samuels-gatorna, 
och det är om denna fabrik jag tager mig friheten nu yttra 
några ord. 

Att gasverket genom denna fabriks inrättning icke stort bättre, 
än genom den förra, uppfyUde sina förbindelser, att afleda »smuts- 
vatten, som bildas vid gasberedningen så, att det icke tiUal^dar 
grarmame någon olågenhet», visade sig snart, då en förnyad klago- 
skrift, undertecknad af 24 personer, redan den 3 April 1865 in- 
lämnades till Stockholms stads Sundbetsnämnd. Sedan de klagande 
nti denna skrift besvärat sig Öfver de, ifrån den nya fabriken ut- 
sända »stinkande och osunda ångor, och det till den grad, att dessa 
förmått äfven genom dubbla fönster intränga i våningarne», tilläg- 
gande, att oberäknadt hvad i sanitärt hänseende är vordet i detta 
ämne yttradt, en otjenligare och farligare plats svårligen kunnat 
utses for nämnde fabriksanläggning, än den nuvarande, nen&ligen 
invid sjelfva brännpunkten för den snart blifvande jemvägstrafiken 
genom hufvudstaden, inbyggd i verklig trängsel mellan gamla, högst 
eldfarliga trähus, en med väldiga brädstaplar och annat virke väl- 
försedd brädgård, samt en tomt med brädskjul och byggnadsmate- 
rialier, alltsammans helt nära sjelfva gasverket och följaktligen ty- 
dande på, i händelse af eldsvåda, den förskräckligaste olycka både 
for gasverket och hela den kringliggande trakten». På dessa grun- 
der, och som hos klaganderna den ledsamma öfvertygelsen blifvit 
fuUt stadgad — de hade nemligen i hela 10 års tid gått och 
lukiat — att inga säkerhetsmått kunna åstadkommas, som absolut 
förebygga ölägenheterna af den omformälda fabriksinrättningens 
befintlighet inom staden, anhöllo de, att fabriken, genom Sundhets- 
nämndens åtgöranden måtte förläggas utom densamma. 

Öfver denna klagoskrift, i sammanhang med en remiss från 
Stockholms Handels- och EkonomikoUegium angående samma ämne, 
utlät sig Sundhctsnämnden på följande sätt: 

Utdrag af Protokollet, hållet hos Stockholme 
Stads Sundhets-Ndmnd den 22 April 1865. 

8 8. 

S. D. Öfver Sjökaptenen Adolf Fredrik Fahlborgs hos Stock- 
holms Handels- och Ekonomi-Kollegium gjorda, i protokollet fÖr 
den 3 sistlidne Mars omformälda framställning angående tillämnad 
anla^ning af fabrik för tillverkning af svafvelsyrad ammoniak. 



10 

kMwtik ammoniak och sakniak, liade Herrar CiurhoB ooh Baran Wmk 
inkommit med fdljande ekriflliga yttrande: »Till Stot^liolaia sto& 
Snndhetsnftmnd. I ekrifVelae af den 14 nästlidne Pebruari har 
Stockholms Handels- och Ekonomikolleginm till Sandhetanämndea 
ofrerlemnat en af Sjökaptenen A. F. Fahlborg till KoUegiom in- 
gifren akriftligr anmälan, att han Ämnade här i staden antäggm oefc 
dfif?a fabrik f^ åstadkommande af svaf^elsyrad ammoniak, kaiutik 
ammoniak och salmiak, och sedan nämnde skrifrelse jemte bifogade 
handlingar blifvit till oss öfvediemnade i ändamål att deröfTer till 
nämnden inkomma med utlåtande» fl vi äran anföra följande: 

Det vid lysgasens rening använda, afvensom det genom kon- 
densation erhållna vattnet innehåller atom andra ämnen betydliga 
qrantiteter ammoniak, hvarjemte det är inpregneradt med åtskilliga 
gaaer hnfvudsakligen sva/velväte; och om derföre sådant vatten får 
fritt afdunsta i luften, sprida sig dessa för helsan skadliga ämnen 
i atmosferen, hvaraf, särdeles i närmaste omgifning, menliga följder 
kunna vara att befara. Att ölägenheterna icke blifva mindre ge- 
nom det orena vattnets afledning till en sjö, belägen såsom for- 
Kållandet är med Klara sjö, inses lätt. Afbigten med den nu iliå- 
gavarande fabriksanläggningen är att, utom tillgodogörandet af den 
inom åtskilliga industrigrenar värderika ammoniaken, äfven borttaga 
eller åtminstone förminska det skadliga inflytandet af öfriga i gas^ 
vattnet närvarande flyktiga ämnen, af hvilka svafvelodtet utan tv^?e] 
är det t aanitdrt hånseende menUgaete. 

Tid besök dels på gasverket, dels uti den i närheten deraf 
anlagda fabriken hafva vi i detta hänseende inhemtat, att det orena 
gasvattnet genom under marken nedlagda jernrör från gasverket 
inpressas i fabrikslokalen uti en der beflntlig fullkomligt sluten 
afdunstningspanna, der det utsattes för en till öfver 100^ uppgå- 
ende temperatur, hvarvid, utom en del vatten, äfven de öÅiga 
fiygtiga beståndsdelarne till större delen bortgå. Af dessa bindea 
ammoniaken af svafvelsyra uti ett slutet kärl, genom hvilken ke- 
miska process en så hög temperatur äfven uti dett^ käii uppkom- 
mer, att såväl vattnet som andra flygtiga ämnen bortgå; vattnet 
kondenseras i en särskildt kylapparat, men de öfriga gaserna gä 
viciare till en större reningskista, i hvilken de tvingas igenom en 
tjock bädd af myrmalm; af denna bindes förnämligast svafvelvätct 
genom bildandet af svafveljem. Detta svafveljern utbredea sedan 
i luften, der det syrsattes och blir sålunda tjenligt att ånyo an- 
vändas såsom reningsmedel. 1 afdunstningspannan drifves afdunst- 
ningen, enligt oss meddelad uppgift, så långt att endast ungefar 
^ återstår, hvarefter denna återstod, äfvensom det genom kondensa- 
tionen i kylapparaten bildade vattnet afledes till marken. Ammo- 
niaken och svafvelvätet böra således, åtminstone till aldra största 
delen, vara ur det afrinnaude vattnet aflägsnade. 

Då således den afsedda fabrikationen, om den och ieke /Ui- 
aiånd^t afiäganar ölägenheterna a/ gaevaiinetp likväl i vOsendUkg 
mån minskar desamma, anse vi icke akäligt att Sandhetuimadsn 



11 

f5r nn del afstyrker fabrikens fortsatta drifrande, dock med vilkor 
och med påföljd, som Öf^erståtli&llare-Embetet kan finna lämpligt 
bestämma, att fabrikanten fortfarande vidtager sådana åtgärder och 
forsigtighetsmått, att icke de osanda ämnena spridas uti och sär- 
deles omkring fabriken, rare sig genom otätheter i apparaterna, 
genom ofullständiga kemiska absorbtionsmedel eller genom otill- 
räcklig afdnnstning af gasyattnet. 

Det förestående afser tillverkningen af svafvelsyrad ammoniak; 
beträffande kaustik ammoniak och salmiak, så voro några särskildta 
anordningar for framstäUning af dessa ämnen ej vidtagna, och kunna 
vi således ej derom yttra oss. Stockholm den 17 Mars 1865. 
Åx. Gahr, CarUon, Ä. ff. Fockj» 

I sammanhang härmed föredrogs en af H. Jäderlund, J. Wahl- 
gren, J. Bränder med flere i grannskapet af gasverkets byggnader 
boende personer undertecknad skrift, deruti uppmärksamhet föstats^ 
Uand annat, å olägenheter, som, enligt dessa personers formenande, 
skulle vara förenade med den tillverkning, hvarom i detta mål vore 
fråga; och som Nämnden till alla delar biträdde det af Herrar 
Carlson och Baron Eock afgifna yttrande och i anledning af ofvan- 
berörda utaf H. Jäderlund m. fl. undertecknade skrift, ansåg annan 
åtgärd icke å Nämndens sida påkallas, än att af den gjorda fram- 
ställningen lemna Handels- och Ekonomikollegium del, så skulle 
skrifvelse, i öfverensstämmelse härmed, tiU Kollegium aflåtas. 

In fidem 
J. F. Bratt. 

Afskriftens riktighet intyga: 

O. L. Nyétrdm, August Kinberg, 

e. o. Kammarskrifrare. «. o. Ktmmankrifvtre. 

Med anledning af denna skrifvelse, som af Handels- och 
BkonomikoUegium öfverlemnades till den meranämnde fabrikens 
egare, Hr A. F. Fahlborg, har denne, ibland annat upplyst, att 
sdllverkning af adUniak tUlgår på enahanda sätt, som svafvelsyradt 
ammoniaksalt, med den skUlnad, att i stället for svafvelsyra, då 
saltsyra användes, vid hvilket tillfälle äfven Inktfrihet uppstår.» 

»K<m8tik ammoniak beredes på så sätt att i en hermetiskt 
sluten Jerncistern svafvelsyradt ammoniaksalt och kalk blandas till- 
sammans i vissa proportioner och utspädes lösningen med vatten 
till en tjock välling, derefter ledes vatten ånyo igenom denna bland- 
ning, dervid ammoniaken frigöres och tillika med vattenångan afgår 
i ett äfvenledes hermetiskt slutet kärl af jern, hvarest ammoniak- 
gasen tvättas i en kalkvälling, för att frigöras från möjligen med- 
följande kolsyra, hvarefter den, tillika med den bildade vattenångor, 
går igenom en blykondensor, hvarest det vid starkaste möjliga af- 
kylning upptages af de då kondenserade vattenångorna, eller de- 
s^eradt vattnet, hvarefter det ledes i glaskärl, hvars mynning till- 
slutes, för att ej någon förlust af ammoniak må uppstå.» 



12 

Efter dosa förklaringar, som blifvit Sandbetsnänmdeii med- 
delade, afgaf denaamma f&yande slatliga ntlåtaude: »Med anledning 
af KoDegii remiss — — — — — — — — — — 

får Stockholms stads SundlieUiiamnd, efter tagen kännedom af dea 
ntaf FablboTg till Kollegium den 9 i samma månad ingifna akrifl, 
demti de metoder, som han rid tillYerkningames åstadkommande, 
har för afsigt att följa, närmare uppgifvas, och sedan förste atada- 
läkaren, efter besök pfi stället, haft tillfälle förvissa sig om upp- 
gifternas enlighet med verkliga förhållandet, härmedelst förklara, 
att ehuru ej mindre tillverkning i stor skala af lysgas, än ock så- 
dana tillverkningar, om hvilka i detta mål är fr2ga, när de, såsom 
nu är fallet, utöfvas inom tätt bebyggd och befolkad stadsdel, i 
allmänhet måste anses utöfva mera eller mindre menligt inflytande 
på de kringboendes sundhetstillstånd. Nämnden likväl, innan dessa 
förhållanden blifvit genom särskild sundhetslag, som for närvarande 
saknas, närmare ordnade, anser ifrågavarande tillverkningar svårligen 
kunna förhindras och derföre, så vidt nu är i fråga, hufvudsakiigen 
åberopar sitt, rörande tiUverkning af svafvelsyrad ammoniak, fornt 
afgifna yttrande. Stockholm den 28 Juni 1865. 

A. H. FocK. 

/. F. BraU. 

På grund htu^af beslöt Handels- och Ekonomikolleginm »att 
öfver den gjorda anmälan bevis skulle genom utdrag af protokollet 
meddelas; åliggande dock Fahlborg, att vid drifvande af ifrågava- 
rande fabrik vidtaga sådana åtgärder och forsigtighetsmått, att 
osunda ämnen icke spridas omkring fabriken.» 

Sådan är i korthet historien om ammoniakfabriken vid gas- 
verket. Den skulle måhända förefalla komisk, om den icke rörde 
en hel stadsdels trefnad och välbefinnande. Åtminstone skulle jsg 
icke finna det så underligt om de, som äro intresserade i nämnde 
fabrik, i smyg skratta åt sina grannars fåfänga försök att befria 
sig ifrån det oangenäma grannskapet och åt deras vanmäktiga vrede, 
då de stinkande ångorna angripa deras luktorganen Men forhvsr 
och en som icke demti är intresserad fir saken en helt annan be- 
tydelse och gifver anledning till ganska allvarsamma betraktelser. 
Den lemnar nemligen den, såsom mig synes, ganska sorgligs upp- 
lysningen, att en fabriksinrättniog, som af fullt sakkunniga personer 
anses »utöfva mer eller mindre menligt inflytande på de kring- 
boendes helsa», likväl dermed fär fortfara och detta uti en titt 
bebyggd, centralt belägen stadsdel, af det märkliga skäl, att det 
icke finnes någon särskild sundhetslag i detta hänseende. Sju år 
äro dock snart förlidna, sedan Förslag till Lag angående sundhets- 
förhållandemas ordnande i riket afgafs af den för ändamålet i nå- 
der förordnade komitén, som under ordförande af Hr Medicinal- 
rådet Ax. Gabil Cablson, utgjordes af Hrr J. F. HDLTXHHnif, 
S. Er. Sköldbxrq och L. NoaiN. Nåväl 1 Låtom oss se hvad 
detta förslag innehåller angående dylika fabriksinrättningar. 



13 

Kap. 4. 

fir kebu Meollp haiiteriigar. 

8 16. 
Pabrik» handel eller annan näring, som hädanefter foreiagea 
ooh är af beskaffenhet att medföra vida for allmänna sundheten, 
Tara underkastad de i denoa lag stadgade reglor och de forsigtig- 
hetsmätt, som af vederbörande myndigheter föreskrifvas. 

8 17 
Dylika handteringar indelas i två klasser. Den första fär ej 
inrättas eller drifvas i boningshus eller dess grannskap. 

8 18. 
Till första klassen räknas: 
1. Ammcniah-fabrik, 

Kan det, under sådana forhållanden, vara med ett väl ordnadt 
samhälle fSrenligt, att den ifrågavarande fabriken tillätes fortfara 
med sin verksamhet? Den ålägges visserligen att »vidtaga sådana 
åtgärder och forsigtighetsmått, att osunda ämnen icke spridas om- 
kring fabriken»; men då Hrr Carlson och Fock förklarat, att den 
afsedda fabrikationen icke fullständigt aflägsnar olägenheten af gas- 
vattnet och ingen kontroll häröfver for öfrigt lärer kunna erhållas, 
si synes mig hela detta forständigande blott som en tom fras, 
ntan all betydelse. 

Boten och upphofvet till det öfverklagade onda är dock huf- 
vudsakligen att söka uti sjelfva gasverket, hvarifrån ammoniakfabriken 
erhåUer material för sin verksamhet, nemligen det vid gasberedningen 
bildade gasvattnet. Svårigheten att bortskaffa och att utan olägeuhet 
for omgifningen förbruka detsamma hade ensamt varit ett tUlräck- 
ligt skäl, utom alla andra, att icke tillåta gasverkets anläggning 
der det nu befinnes, hvilket aldrig hade kunnat hända, om vi rid 
den tiden hade egt någon sundhetslag. 

Min mening med hvad jag nu haft äran anföra är icke och 
kan icke vara den, att Svenska Läkaresällskapet skulle sätta sig till 
doms, hvarken öfver gasverket, ammoniakfabriken, eller hvilken an- 
nan fabriksinrättning som helst. Jag har blott genom ett enda 
exempel velat for Sällskapet framhålla huru iUa det för närvarande 
står till med vira sundhetsförhåUanden, i den forhoppning, att in- 
om Sällskapet väcka ett ökadt intresse för dylika allmänna frågor, 
hvarigenom nödiga forändringar till det allmännas båtnad, enligt 
mitt förmenande, bäst och säkrast skulle kunna åvägabringas. Ty 
jag är fullt öfvertygad, att t. ex. de som nu klsga öfver ammoniak- 
fabriken, skulle vinna sitt mål, att fl den förlagd utom staden, 
äfvensom att dylika inrättningar, som gasverket och den dermed 
förenade ammoniakfabriken, hädanefter icke skulle kunna anläggas 
midt uti en tätt befolkad stadsdel, om Läkaresällskapet delade den 
åsigten, att de ovilkorligt inverka menligt på de kringboendes 
helsotillstånd och att de icke ridare böra få anläggas i närheten 



14 

af boningslius, samt ville uttrycka den önskan, att en lag, som 
ordnade våra 8undhetsf5rhållanden, med det snaraste måtte etad- 
fästas, till forekommande af sjukdomar och olyckor af mångahanda 

8l»S- F. A. Cederschiöld, 

Hr GräHS bemOtte några af de i denna akrifvelse gjorda 
anm&rkningame, redogjorde f9r Snndhetsnämndens åtgGrandes 
och lagbestämmelserna angående dylika fabriker i utlandet. 

Flere ledamöter begärde ordet, men på framställan af 
ordföranden afbröts diskussionen i anseende till den långt fram- 
skridna tiden och frågan bordlades. 

Den 16 Januari, 

Stadsläkaren Wbsteb ooli Proy .-Läkaren Sjöghxek H. — RsTm etipendivm. 

— JTonialer f5r Ifikare. — Taekaagelaebret — Biblioteket. — Hr Bux le- 
damot. — Gonstitntio epidemica. — Ammoniakfiabrik. — Ptol SoBOS i. 

— EsMARXS operation. — Hydrenoepbalocele posterior. — Yerkaiagane af 
köld. — Prof. KsumrBEBO f. 

= Ordföranden tillkännagaf, att tvenne af Svenska Lä- 
karekorpsens medlemmar nyligen aflidit, nemligen f. d. Stads- 
läkaren i Westervik, M. D. K. M, Pehr Wh-helm Westeb, 
76 år gammal, och Provincialläkaren i Råneå distrikt, M. L. 
Carl Thiodolf Sjöoreen, som efter någon tids sjukdom af- 
lidit i Paralysie génerale å härvarande hospital för sinnessjuke, 
44 år gammal. 

=: Sekreteraren uppläste följande från Karolinska Indi- 
lutets Lärare-CoUeffium anlända skrijvelse: 

Till Svenska LåkaresållskapeL 
I den skrifvelse, hvarjemte Svenska Läkaresällskapet till 
Karolinska medico-kirurgiska Institutets Lärare-Collegium öf- 
verlemnade samtlige Anders Retzii stipendiifond rörande qvit- 
tenser och handlingar, behagade Sällskapet åt Lärare-Collegium 
uppdraga den »framtida vården af och dispositionen öfver» re- 
dan förut afgifna stipendiimedel »på sätt Lärare-CoUegiam 
finner lämpligast vara», »under vilkor att räntan af denna fond 
under namn af Anders Retzii stipendium årligen utdelas åt en 
eller flere studerande vid Institutet, såsom uppmuntran och be- 
löning för utmärkta studier i Anatomi och Fysiologi». 

På grund af det gifna förtroendet har Lärare-Collegiam 
upprättat reglemente för nämnde stipendiifond och stipendiom, 
och har härmed äran meddela detta reglemente till kännedom 



16 

af liäkareaUIskapet, hrilket utan tyifyel fortfarande med lifligt 
interesse flStjer alla åtgOrandeD med afeeeode pä den foDd 
Dess TfilyiQa beredt och öfverlemnat at läroverket Stockholm 
d. 16 December 1865. 

Pa L&rare-CoUegii vägnar 

608T. VOK DUBKK. 

Axel WinmersiedL 

Beglemente fSr Anden Betiii Btipendlifbnd och St^endium. 

8 1. 

Anders Retzii siipendiifond, — bildad gencHn snbskription pä 
uppmaning af Svenska Läkaresällskapet och af Sällskapet öfver- 
lemnad till framtida vård och disposition af Karolinska medico- 
kinurgiaka Institutets Lärare-CoUegium, — forraltaa i sammanhang 
med Institutets 5friga fonder och under samma garantier, utan 
att betungas af särsldld förvaltningskostnad. 

Fonden mä icke förminskas. 

8 2. 

Vid hvoije Hiseära slut utdelas fondens ärliga ränteafkastning 
Bunder namn af Anders Retzii stipendium till en eller ilere stu- 
denmde vid Karolinska Institutet, säsom uppmuntran och belöning 
for utmärkta studier i anatomi och fysiologi;». 

Vid det i 8 6 omformälda sammanträde bestämmer Lärare- 
CoUegium, efter sig företeende omständigheter, om hela ärsräntan, 
eUer blott en del, samt huru stort belopp skall i ett eller flera 
stipendier utdelas. 

Hvad som icke utdelas skall reserveras och forräntas till yt- 
terligare förökande af stipendium for följande är, på sätt Lärare- 
CoUegium för hvarje gäng bestämmer. 

8 3. 

Att anmäla sig såsom sökande till Anders Betzii stipendium 
eger hvar och en som vid Institutet minst en läsetermin idkat 
studier i anatomi och fysiologi eller i endera. 

För erhållande af stipendium fordras, utom hvad här förut 
sages, att sökanden uoder nämnde eller längre studietid vid In- 
stitutet förfärdigat ett eller flera anatomiska preparater, eller verk- 
ställt anatomisk eller fysiologisk undersökning af den beskaffenhet 
att de, företedda eller i sina resultater framlagda, af Lärare-Col- 
legium kunna såsom tillfredsställande prof antagas. Företedda 
preparater tiUhöra Institutets museum, inlemnade skriftliga upp- 
satser dess arkiv. 

8 ^- . 

Lärare-Collegium utser någon bland sina ledamöter till In- 

speetor Stipendii, och eger han att närmast öfvervaka och i Lä- 
rare-CoUeginm föredraga alla med stipendium i sammanhang stå- 
ende angelägenheter. 



16 

Ansökningar och prof inlesmas till Inspector Siipondii foic 
utgången af April månad hvaije år. Sfter derom vid kallelsen 
gjordt tillkannagifyande skola de i näst påföljande Lärare-OoUe- 
giom eller annat dertill särskildt bestftmdt sammanträde, tfll 
granskning och afgörande foretagas, och bör dervid äfren tagas i 
betraktande det af yederborande larare> öfVer hvaije sig anmä- 
lande, särskildt afgifna vitsord med afseende på dennes under 
stndietiden i allmänhet ådagalagda flit och skicklighet. 

Vid besiats fattande fo^as de i andra mål fÖr Lärare-CoHe- 
ginm gällande foreskrifter. 

S 6. 

Stipendium kan, på ny anmälan, ett följande år till samma 
person utdelas. 

8 7. 

Stipendiat-utnämning tillkännagifves genom anslag på Insti- 
tutets tabula nigra och anmäles i Svenska Läkaresällskapet 

8 8. 
Tillkannagifyande om vilkoren for erhållande af stipendium 
å denna fond skall från hvarje läseårs böljan finnas å tidmla ni- 
gra anslaget. 

(För denna gång anslås sådant så fort som stadgar äio af 
Lärare-Collegium godJämda och antagna.) 

s Förevisades af Sekreteraren från Hr D. Hbtbian i 
Göteborg insända prof på läkarejonmaUr^ hvilka, med 48 blad 
inbnndna i starkt band, kosta 5 R-dr R:mt stycket 

SS Sekreteraren meddelade innehållet af ett från Säll- 
skapets nyligen invalde ledamot Professor Wiggbrs i Gröttio- 
gen anländt tackaågéUebref^ som tillika innehöll ett erbjndande 
till Sällskapet af Prof. Wrs hittills utgifoa arbeten. 

c= Till biblioteket anmäldes : 

Degli innesti animali e della produzione artificiale deUe oel- 
lule ricerche sperimentali de Gavaliere Paolo Mantboacsa, con 
disegni copiati dal vero dal Signor Giulio BnuozSBO, Milano 1865. 
— Sa le riforme legislative desiderabili pei pam e su le kggi 
amministrative desiderabili pei pazzi e pei manicomi lettera del 
dottor fisico Cssare Castiglione. Milano 1865. — Dello avelena- 
mento prodotto dal fosforo per il Dött. Ranibbi Bblliki. FireBte 
1864. — Sommario della dinica medica di Pavia anno 1860— 
61 — 62—63 pei Professore Salvatorb Tommasi. Napoli 1864. — 
Elementi d'igiene del Dött. Paolo Mantegaza. Milano 1864. — 
Del Cretinismo in Lombardia relaaione della commissione nomi- 
nata dal r. instituto lombardo di scienze e lettere. Milano 1864. 
Gåfvor af Öfverläkaren Salomon. 



17 

— Tiil ledamot af Sällskapet antogs Amannensen Tid 
Allmänna Barnbördshnset Med. Lic. Carl August Blix. 

^ Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 7 till och med Lördagen den 13 Januari 1866: 

Sjnkligheten temligen betydlig. — Af Variol» hafva under 
veckan 38 fall och af Scarlatina 42 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjokdomsfaU (frtn 21 läkare): 
Fe bris typholden .... 4. Gonorrhoea 4. Gastritia. Enteritia . . 6. 



D i phtheria 7. Meni ngitis cerebralis 1 . 

Angina membranaeea 2. Nenralgia 3. 

Pertassia 1. Conjunctmtia 4. 

Cholerina 1 lOtitia 5. 

Diarrhcea SCJAngina tons. & faac. 65. 

Febria intcrmittens.. 9. Pericarditia 1. 

Laiyngo-tracheitis ... 10. 



Colitia 2. 

Peritonitia 3, 

Icterna 1. 

Nephritis 3. 

Rheumatismns acntns 15. 

Eryaipelaa 7. 

Erythema nodoanm . 4. 

Bronch. Cat. broncb. 61.jUrticaria 2. 

Bronchitifl capillaris 2.'Carbuncalaa 1. 

Pnenmonia 11. Rbenm.recenaafebri]. 2. 

Febrii'ga«ir.'*9impi,'; 2i\ Summa 839. 



Vario)». Varioloidea. 6. 

Varicellae 3. 

ScarlatiP* 26. 

Delirium tremens. .. 3. 

Intox. e vapor. carb. 1. 

Sjphilis 5.| 

2. A hnfrodstadens sjukTftrdsanstalter: 

På SeraJimer-laMarettet: sjakantalet den 13 Jan. 246, hvaraf 140 på af* 
delningen för inv&rtes sjnke; inkomna nnder veckan: febris typhoidea 11, aa- 
gioa tonsillaris 2, peritonitis 1. 

Pl Allmänna Gamisons-ijukhmet : sjakantalet den 13 Jan. 152, bvaraf 66 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: sjpbilis 9, rhenma- 
tiamns 3, broncbitis 2, febr. gastr. simpl. 2, gonorrboea 1, nneumonia 1. 

På Pirovisoritka »jukhusei å Söder: sjakantalet den lo Jan. 195, bvaraf 
148 invärtes sjake; inkomne under veckan: variolse 22, febris tjpboides 4, 
pnenmonia 2, febris gaatr. simpl. 2, dysenteria 1, scarlatina 1, angina tonsill. 
1, laryngo tracheitis 1. 

På Provisoriåkn sjuJAuset å Sahhatiherg: sjakantalet den 13 Jan. 65, 
bvaraf 52 invärtea ajnke; inkomne under veckan: febr. gaatr. simpl. 3, deli- 
rium tremens 2, broncbitis 2, pnenmonia 2, gastritis 2, febris intermittena 1, 
nepbrttis 1, rbeomatismus 1. 

På Allmänna Bamhutet: broncbitis 5, diarrboea 2, conjunctivitis 1, pnen- 
monia 1. — Polikliniken: conjunctivitis 8, diarrboea 4, febria intermittens 2, 
scarlatina 2, broncbitia 2, colitis 2, otitis 1, angina tonsillaris 1, gastritis 1, 
urticaria 1, zona 1. 

På Bamavtkhuaet : sjnkantalet den 13 Jan. 51; inkomne nnder veckan: 
coi^unctivitis 2, diarrboea 1, ncpbritis 1. 

På Allmänna Bambördshutet : vårdade qvinoor 16; helsotillståndet godt. 

På Pr<nisori$ka BambÖrd$hu$tt : vårdade qvinnor 16; belaotillståndet godt. 

På Bambördshutet Pro Patria: belsotillatåndet godt. 

På Diakoni38'8Jukhus€t : sjokantalet den 13 Jan. 36; inkommen under 
veckan: pnenmonia 1. 

På Stockholms Hospital för sinnessjuke: sjukantalet den 13 Jan. 175, 
bvaraf 85 mankön och 90 q vinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 13 Jan. 148, bvaraf 
VSI från ataden och 21 frSn länet; inkomne: sypbilis 25, gonorrboea 1. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: gonorrboea 11, sypbilis 6. 

3. Bland de Fattiga (enligt fattigläkarnea vecko-rapporter) : broncbitis 25, 
scarlatina 13, diarrboea 10, variolso 10, angina 8, rbeumatismus 8, febris in- 
termittens 7, febris gastrica simplex 7, opbtbalmia 5, pnenmonia 4, febris ty- 
phoidea 3, gaatriciamns 2, dipbtheria 1, sypbilis 1, erysipelaa 1, meningitis 

F9rhandlimgar 1866. ^ 



18 

otreteilis 1, tpoplsiia emkn 1, plevritif 1» perito&itu 1, nephritU 1, mc- 
tritis 1. 

4. I ffa<i6iw fångtl$er: diarrliaea 1, sjpliilu 1, febris gaatricå aimplei 1 
eiyaipelM 1. 

Sorra KorrebHont-inråttningen : bronchitis 1. 

^ Då åtskilliga af de ledamöter, som i sistlidne sammaD- 
komst begärt ordet i frågan om ammoniak/abriken i Klara 
församling, i anseende till sammanträde af Hrr Stadsfallmäk- 
tige voro hindrade att sig i Sällskapet infinna, bordlades denna 
fråga till påföljande sammankomst 

— Hr RossANDER meddelade några biografiska notiser 
om den nyligen (den 22 sistlidne December) aflidne Professor 
ScHUH i Wien. 

Schnh, som var en af Tysklands mest ansedde kimrger och 
l&ng^e varit en af celebriteterna vid Wienerskolan, der ban först be- 
klädde den oftalmiatriska lärostolen — dock endast en kort tid — 
samt sedan under många år en af de två kirurgiska, hade afven 
ntgifvit några arbeten, af h vilka hos oss mest kända äro b«nn9: 
PaUiologie wid Therapie der Paeudoplasmen, ett arbete, som till och 
med helt nyligen blifvit i Sällskapet under en diskussion af kom- 
petent person med loford citerad t, samt Ueber Gesichtsnturalgitn 
tmd iiber dis Qefolge der dagegen vorgenommenen Neruenresecttonen, 
ett ämne, åt hvilket B. haft anledning egna en synnerlig uppmärk- 
samhet, emedan han sjelf tidtnls var plågad af en svär tic doalou- 
renx. For svenskar är särskildt Schuhs bortgång mycket att beklag.i, 
ty han var en varm vän af vårt land. Under en resa i Sverige 
för många år sedan hade han blifvit mottagen med mycken upp- 
märksamhet och tröttnade aldrig att i ord och handling visa sin 
tacksamhet härfor Hvarje svensk, som kom till Wien, var hos ho- 
nom en välkommen gäst, och denna hans förkärlek för svenskar 
var blifven ett ordspråk derstädes. Professor Schuh efterlemnar cd< 
dast en dotter, gift med Professor Gilewsky i Krakau, en un? 
framstående man, som i somras besökte Stockholm och som om 
dödsfallet notificerat Hr Bossander. Professor Schuh var vid sin 
bortgång 60 år gammal. 

= Hr RossANDEB redogjorde för ett fall af Esinarh 
operation, som han den 24 sistlidne Juli på lasarettet utfört: 

Den sjuke var en 24 års man, som allt sedan den tidi- 
gaste barndomen haft underkäken ankyloserad, hvadan denna 
också var i högsta grad atrofisk. Operationen, som måst ut- 
faras genom sektion af de båda uppstigande delarne af under- 
käksbenet) hade ledt till ett omedelbart vackert resultat, som 
ännu efter 3 månader ej blifvit sämre. Patienten kunde röra 
sin underkäk ej obetydligt, men var dock ej fullständigt läkt, 
då han utskrefs från lasarettet. Hr R. lofvade att förskaffa 



19 

sig visshet om det definitiya resultatet och framdeles i tid- 
skriften utförligt relatera fallet. 

Hr Santesson hade ej varit närvarande vid sjelfva ope- 
rationen, men hade haft tillfälle att iakttaga dess goda resultat 
och anmärkte, huru denna ännu jemförelsevis mindre allmänna 
operation med, så framt man hittills kände, lycklig utgång vore 
af särdeles vigt och intresse för den kirurgiska kasuistiken. 

Hr Netzel förevisade och demonstrerade ett miss- 
foster med Hydrencephalocele poaterior, 

Fostret, som var af qvinligt kön, fuUgånget och kraftigt ut- 
vecklad t, företedde å bfilen och extrem iteterne inga abnormiteter. 
Hufvttdet satt nedtryckt mellan axlarne, så att fostret syntes sakna 
Kals, och hakan var endast genom ett tjockt hudverk skiljdt frän 
bröstet. Ansigtet var välskapndt, men pannan sriknades fullkomligt, 
emedan pannbenen voro ned plattade och tryckta mot hufvudskåls- 
botten. Hjessbenen voro betydligt mindre än normalt och platt- 
tryckta samt genom smala sömmar förenade med pannbenen och de 
rudimentära nackbenen. Några fontaneller af vanligt utseende funnoe 
icke, utan de sammanstötande benen trängde tätt intill b varandra. 
Hufvudskfilshvalfvet saknade sålunda här alldeles sitt normala utse- 
ende, och i dess ställe bildades af pann- och hjeaa-benen ett platt 
tak, som bildade ungefär en 90^ vinkel mot ansigtsplnnet. Sjelfva 
benstommen af hufvudet blef genom dessa förändringar reducerad 
till eii ganska obetydlig volym, men bakom denna utsköt en med 
hud betäckt, fluktuerande svulst af ett l-årigt barnhufvuds storlek. 
Vid basen af denna svulst kunde man känna huru dess innehåll 
genom en speciedaler-stor öppning i bakhufvudet kommunicerade 
med det inre af kraniet. Svulstens betnckningar bildades af bak- 
bufvudets och halsens hud, hvilken isynnerhet i det bakre och ne- 
dre parliet var så utspänd, att den öfvergAtt till en pn sina ställen 
nästan genomskinlig tunn hinna. Genom en från ryggraden uppfit 
sig fortsättande strängformig förtjockning och indragning af huden 
var svulsten baktill afdelad i tvenne ungefär lika stora hälfter. 

Qvinnan, som födt missfostret, var en ung och välbildad först- 
foderska. Hon hade under hela gestationsperioden befunnit sig väl 
och visste ej att uppgifva nAgon omständighet, som efter hennes 
egen åsigt skulle kunna vara vällande till missbildningen. Förloss- 
ningen försiggick hastigt och Intt. Den stora svulsten bjöd sig och 
framföddes först, derefter hufvudet och den öfriga kroppen. Nnfvel- 
strsngen var ovanligt kort, moderkakan enligt barnmorskans uppgift 
i intet afseende abnorm. Fostret framföddes vid lif, respirerade 
temligen kraftigt, men skrek endast svagt; det afled efter ungeAr 
3 timmar. 

Herr Netzel utbad sig att, sedan svulsten blifvit öppnad 
och de missbildade delarne närmare undersökta, få en annan 



20 

gång i Sällskapet atf(^Iigare redogöra fttr det förevisade mtss- 
fostret 

= Hr Santesson lemnade slatligea (efter Med. Times 
and Gazette Decemb. 2. 1865) ett referat af Dr Poucbdet's 
redogörelse i Academie de Médecine f5r sina experiroenter an- 
gående kölds inverkan på djurorganismen. 

De slutsatser, till hvilka Dr Pouchet kommit, voro huf- 
vudsakligen följande: 

1. Till de första företeelser, som föranledas af köldens inver- 
kan börer kapillärkärlens sammandragning, bvilken lätt kan iakttagas 
under mikroskopet. Denna sammandragning är så betydlig, att in- 
gen blodkala kan vinna tillträde, och kärlen blifva således alldeles 
tomma, hvilket förhällande är orsaken till de frusna delames blekhet. 

2. Den andra företeelsen är sjelfva blodkulornas förändrade 
tillstånd, och äro dessa förändringar hufvudsakligen af 3 slag: åeh 
kan kärnan lemna sitt orobölje och simma fritt omkring i bild- 
ningsvätskan, hvarvid de frigjorda kärnorna ha ett koottrigi utse- 
ende och äro mera genomskinliga än under vanliga förhållanden. 
Omhöljena synas antingen sladdriga och sönderrifna eller ock upp- 
lösas de och försvinna; vidare kan kärnan qvarstanna inom omhöl- 
jet, men blir ogenomskinlig och befinner sig mer eller mindre af- 
lägsnad från dess centrum; och slutligen kunna blodkulorna endast 
synas mer eller mindre naggade i kanterna samt ega en mörkare 
färg än vanligt. Det är hufvudsakligen i reptilernas blod, som 
man finner kärnorna utsprängda; hos däggdjuren iakttages deremot 
blodkulornas naggade beskaffenhet. Antalet af blodkulor, hvilka 
undergå dessa förändringar och återgå i blodomloppet, är beroende 
af förfrysningens utsträckning. 

3. Hvarje djur, som blifvit förfruset, d. v. s. när nllt dess 
blod förtjockats och blodkulorna blifvit förändrade, måste anses for 
fullkomligt dödt och omöjligt att återställa till lif. 

4. Då förfrysningen angripit endast en del, blir det fullkom- 
ligt förfrusna organet gangrenöst och förstördt. 

6. Då en delvis förfrysning ännu ej nått sin höjd och endast 
ett fåtal af förändrade blodkulor inkommit i blodomloppet, är lifret 
ännu ej i fara. 

6. Eger förfrysningen deremot betydlig utsträckning, så dör 
djuret hastigt genom den stora mängd förändrade blodkulor, som 
▼id upptinandet hastigt kastas in i blodströmmen. 

7. Ett partielt förfruset djur kan Icfva lång tid, om det hålle? 
fortfarande i sådana viikor, att det genom kölden förändrade blodet 
ej inkommer i det allmänna blodomloppet, men det dör plötsligt, 
om man upptinar de frusna delarne, enär sålunda de förändrade 
blodkulorna återinkomma i blodet och göra det otjenligt till lifveU» 
upprätthållande. 

8. Vid alla fall af förfrysning orsakas döden af den omnämda 
blodförändringen och ej tilifölje af intryck på nervsystemet 



21 

9. Sfisom följd af dessa facta framgår, att ju mindre hastigt 
frusna delar upptinas, dess mindre hastigt sker angreppet på orga- 
nismen genom det förändrade blodet och desto större fir äfven ut- 
sigterna för framgång vid försoken att återställa lifvet. 

= Hr LeV£RTIN tiilkännagaf Professor Krukenberos 
ayligen inträffade frånfalle vid 78 års ålder. Han var på sin 
tid en celebritet inom den medicinska verlden och inrättade för 
längre tid tillbaka i Halle en af de första kliniker i Tyskland. 
Flere svenska läkare, hvaribland Generaldirektör Huss och Hr 
Levertin hade hos honom åtnjutit medicinsk undervisning. 

Den 23 Januari, 

F. d. Prov.-Läkaren Staonell f. — Tacksagelsebref. — Biblioteket. — Leda- 
möter Anmälda. — Constitntio epidemica. — Ammoniakfabrik. -- Säll- 
skapets hus. 

= Ordföranden tiilkännagaf att f. d. Provincialläkaren i 
Carlstad, R. W. O., M. D. o. K. M., Pehr Erik Stagnell, 
född i Sundsvall 1792, den 12 dennes aflidit i Stockholm. 

= Sekreteraren uppläste ett från Sällskapets nyligen in- 
valde ledamot. Assessor Pharmaciae S. M. Trier, ankommet 
tacks ägelsebref. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Koppepidemien i Sverige åren 1856 — 1862 af A. T. Wistband. 
G&fva af författaren. 

= Att till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet antagas 
anmäldes af Hr Salomon och Sekreteraren: biträdande läkaren 
vid Malmö hospital. Med. och Fil. Doctorn, Kristian Fredrik 
Berung samt af Hr Abelin och Seki*etcraren: Amanuensen 
vid pediatriska kliniken, Med. Lic Johan Wilhelm Boström. 

== Gonstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 14 till och med Lördagen den 20 Januaii 1866: 

Sjukligheten fortfarande temligen betydlig. — Af Variolae^ 
hafva 31 fall, samt af Scarlatina 35 fall förekommit 

1. Inom enskiid prahtUs anmälde sjukdomsfall (fr&n 24 läkare): 

Febria typhoides 6, Meningitis cerebralis l.'lctera8 8. 

Dipbtheria 4.|Neuralgia 5.|Nephritia 1. 

PertoBsia IJConjanctiritis 5. Metritis 1. 

Gbolera nostras 2.0iiti8 1. Rbeamatismos acntns 19. 

Cbolerina 3. Ang. tons. & fancium 53. Erysipelas 2, 

Dysenteria l.iLarynffo-tracbeitis .. öJErytbema nodosnm.. 1. 

Diarrboea 84.'Bronch. Cat. broneb. 79'Urticaria 4. 

Febris intermittens.. 6.;Bronobiti8 capillaris. 1. Zona 1. 

Angina parotidea 2. Pnenmonia 15. Carbanoalns 4. 



VariolsB. Varioloidea 4. 

VaricellsB 5. 

Scarlatina 22. 

Sypbilia 2.' 



Pleoriiis 5. 

Febris gastr. simplez 20. 

Oastritis. Ententis . 2, 
Peritonitia 



Bheum. reeens afebril. 1. 



Gonorrboea 7.|Hepatitis 1 



Summa ool. 



22 

8. k Hafniditadeiii BjmkvårdManatalter : 

På Serafifner-loiartUei: 136 patieaUr på ftfdalningen for inTsttei sJHke: 
inkomne under Yeckan: febris typhoides 8, scarlatina 1, pericarditiB 1, pleuriti» 
1, erysipeUs 1. 

På Allmänna OamU&n$-siMu$et : ijakaatalet den 90 Jan. 136, hraraf 63 
på af delningen för invärtes sjake; inkomne nnder Teckan: ^hilii 5, ^nor- 
rhoea 3, bronchitis 2, delirinm tremens 1, pnenmonia 1, pleuhtis 1, febri« ga- 
ttrica 1, nephritis 1. 

På FrovisorUka $jukh9$ei é 89der: »jnkantalet den 20 Jan. 195, hTarsf 
147 inTärtet sjuke; inkomne under veckan : variolso 22, bronckitis 4, febrta ty- 

? höides 2, febris gastrica simplex 2, delirinm tremens 1, s^rpkxlis 1. peritoniti» 
, rbenmatismus 1. 

På ProvUorisiM gjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 20 Jan. 76, kvaraf 
58 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: broncfaitis 7, febris tTphoides 2, 

?nenmonia 2, diarrboea 1, febris intermittens 1, scarlatina 1, delirium tremens 
, febris gastrica simplex 1, gastritis 1, nephritis 1, metritis 1, rhenmatismn» 
1, erysipelas 1. 

På Allmänna Bamhfåset: bronchitis 5, diarrhcea 4, eonjnnetivitis 3, scarla- 
tina 1, otitis 1, laiTngo-tracheitis 1, colitis 1, erysipelas 1, nrticaria 1. — 
Polikliniken: bronchitis 6, conjunctivitis 5, gastro-enteritis 3, syphilis 2, diar- 
rhcea 1, scarlatina 1, pnenmonia 1, febris gastrica simplex 1, colitis 1, erythe- 
ma nodosum 1, nrticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 20 Jan. 55; inkomne nnder veekaa: 
febris typhoides 2, conjunctivitis 2, gastritis 1, nephritis 1, pemphigus 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 12; helsotillståndei godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet Rodt. 

På Diakoniss-sjtåkhuset : sjukantalet den 20 Jan. 37; intet fall af akut sjuk- 
dom har nnder veckan intagits. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 20 Jan. 173, hvaraf 
83 mankön och 90 qvinkön. 

På Stockholms stads oeh läns Kurhus: sjukantalet den 20 Jan. 145, hvaraf 
125 från staden och 20 från länet; inkomne: syphilis 22^ gonorrhoea 3. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: syphilis 7. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : bronchitis 25, 
diarrhoea 18, angina tonsillaris 12, febris intermittens 9, scarlatina 9, rhenau- 
tjärans 9, gastricismns 6, febris gastrica simplex 5, variolae 5, febris typhoides 
4, apoplexia cerebri 4, laryngitis 3, pnenmonia 3, gastritis et enteritis 2, sy- 
phibs 2, diphtheria 1, meningitis cerebralis 1, nennugia 1, ophthalmia 1, otitif 
1, peritonitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: rhenmatismus 1. 

^ Norra Korrektions-inrättningen: bronchitis 4, febris gastrica simplex 2, 
conjunctivitis 1, angina tonsillaris 1. 

* Bland anmälda sjukdomsfall hade Hr Lamm anfört 9 å 
Södermalm förekommande, dels enkla, dels med kräkningar kom- 
plicerade diarréer, såsom härledande sig af begagnande af vatten 
från brunnen i Brunmbacken^ hvilken nyligen blifvit åt allmila- 
heten upplåten, sedan den en längre tid bortåt i anseende till 
derinvid pågående jernvägsarbeten varit tillstängd. 

I egenskap af förste Stadsläkare upplyste Hr Carlsok 
att sedan anmälan till honom ingått derom, att åtskilliga sjok- 
domsfall å söder inträffat, hvilka ansågos föranledda genom for-* 
tärande af vatten från nämde brunn, hvilket egde en fadd ocb 
elak smak, hade han genast gått i författning om bmnnens 



23 

st&ngande och öppnande i dess ställe af en vattenkastare tätt 
l>redvid till allmänhetens tjenst. Först efter verkställd under- 
sökning af vattnet och sedan brunnen blifvit rensad skulle den- 
samma ånyo upplåtas. 

I Hr Lewins praktik i ofvannämnda stadsdel hade äfven 
en liten lokal epidemi af gastro-intestiuala åkommor visat sig, 
hvaribland flera fall af kolik och diarré, två fall af cholera 
nostras samt ett fall af dysenteri. Vattnet i den nyöppnade 
bninnen, hvilken eljest anses såsom en af de bästa i Stockholm, 
hade nu haft en underlig smak och snart satt betydlig fällning. 
Någon annan orsak än vattnet hade ej kunnat utfinnas. 

Hr WiSTRAND, HiLAR. befarade andra föranledande om- 
ständigheter, då inom åtskilliga familjer, som begagnat nämnda 
vatten, intet sjukdomsfall uppstått, och då äfven i de längre 
bort belägna qvarteren å söder, som hemtat sitt vatten från 
annat håll, ett ovanligt antal diarréer på sednaste tiden före- 
kommit. Ansåg för öfrigt önskligt att brunnen ju förr dess 
heldre upprensades, så att vattenledningen, hvilken för närva- 
rande ej eger mer än trenne filtrerbassiner, ej för mycket an- 
litades. 

Hr Malmsten ansåg att rensning af brunnen borde ha 
föregått dess öppnande till allmänhetens begagnande och påpe- 
kade i öfrigt det egendomliga förhållande att i Stockholm åkare- 
stationer vanligen äro belägna i det närmaste grannskap af 
stadens brunnar, till föga fromma för dricksvattnet. 

Äfven Ordföranden samt Hrr Gederschjöld, Sondék 
och Tholander yttrade sig i denna diskussion. 

= Upptogs till fortsatt diskussion den tvenne gånger bord- 
lagda, af Hr Gederschjöld väckta frågan om de hygieniska 
olägenheterna af en i Clara församling belilgen ammontakfabrik 
Hr Qrähs anhöll att fä till protokollet anmärkt, att han, då 
detta ärende första gången förevar i Läkaresällskapet, redogjort för 
behandlingen af detsamma uti Sundhetsnämden, hvarvid han tillika 
upplyst att de personer i Clara församling, som anfört klagomål 
öfver den ifrågavarande ammoniakfabriken, gjort detta innan frågan 
varit behandlad af Nämden, således innan Nämden tagit kännedom 
derom och innan fabriken var oktrojerad och fastade Hr G. Säll- 
skapets uppmärksamhet derpå att Sundhetsnämden med stöd af det 
utlåtande, som, efter inspektion af fabriken och tagen kännedom 
om operationerna derinom, blifvit afgifvet af Professoren Frih. Fock 
och Medicinalrådet Carlson, lemnat sitt medgifvande till fabrikens 
fortsatta gång, men så bindande och vilkorligt att så framt fabri- 
kanten ej kunde iakttaga och verkställa hvad han sig tillförband. 



24 

fabriken icke borde A existera. Hr G. meddelade efter Sundhet»- 
nämdens protokoll såväl namde Herrars utlåtande som Sundheta* 
nämdens resolution. — Beträffande andra delen af frågan eller be- 
hofvet af en Sundbetslagstiftning instämde Hr G. helt och hållet 
i Hr Cederschjölds åsigt, och delgaf Läkaresällskapet följande af 
honom gjord, motiverad framställning derom inom Sundhetsnäinden. 
hvars innehåll och tendens Sundhetsnämden godkände, ehuru Näm- 
den ännu icke gått dessa önskningar till möte: 

Den 10 Juni 1864. Dr Grähs androg följande: 
»Instruktionen för Stockholms stads Sundhetsnämd påbjuder 
såsom denna Nämds hufvudsakliga åliggande att »vaka öfver hufrud- 
stadens helso- ooh sjukvård», och formulerar i några vissa mom. 
hvad densamma med hänseende dertill har att iakttaga. Hvad 
sjukvården angår kunna dessa allmänna stadganden vara tillfyllest, 
enär området for denna del af Sundhetsnämdens verksamhet, om 
åfven omständigheterna kräfva dess utvidgning, är temligen bestämdt, 
och åtgörandena inom detsamma hafva en af erfarenheten gifven 
norm att följa. Annorlunda är det med allmänna kelsovården. De 
frågor den omfattar, äro så många och svåra, och begreppen om 
deras ingripande vigt för samhället så olika och dertill så otill- 
räckligt utvecklade, att det måste blifva nödigt att uppmäta och 
bestämma det fält, inom hvilken den bör komma att verka. Sär- 
deles angeläget torde detta blifva just for sjelfva den myndighet, 
som skall hafva sorgfällig uppmärksamhet på stadens sundhetstiU- 
stånd, och på de förhållanden, hvilka kunna derpå inverka, dels 
derföre att denna myndighet klart och tydligt må fatta sin bestäm- 
melse och veta hvad den har att göra, dels ock på det den icke 
må råka i kollision med enskildt rätt och anses handla utöfver sin 
befogenhet, hvaraf följden lättligen blifver, att dessa foreskrifter 
gäckas och dess inflytande förlamas. Det fordras således for helso- 
vårdens handhafvande en ordnad princip iklädd form af lag eller 
stadga, och hvad Stockholm beträffar, ligger behofvet deraf högst 
tydligt för Ögonen. Genom en sådan lag kunna nemligen veten- 
skapliga rön och sanningar i större utsträckning tillgodogöras, 
Sundhetsnämdens bestyr bättre regleras, och anordningame lända 
det allmänna till större gagn; utan den blifver, enligt min tanka, 
någon sundhetsreform icke möjlig. Historiken öfver hithörande 
angelägenheter i andra länder visar ock, att det mål, helsovården 
med alla dess åtgärder åsyftar — nemligen förbättrandet af all- 
männa helso tillståndet och beredandet af trefnad, välfärd och mo- 
ralisk förbättring inom samhällena — svårligen kan vinna» utau 
stöd af förut träffade ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder. 

' Med anledning af hvad jag sålunda haft äran anföra, tillåter 
ji^ mig föreslåy att Stockholms stads Sundhetsnämd måtte, genom 
anmälan af ärendet hos Herr Öfverståthållaren och Herrar Stads- 
(hllmäktige, foga anstalt om nedsättandet af en komité af sakkunniga 
personer, som finge åt sig uppdraget utarbetandet af ett förslag till 
Helsovårdslag för Stockholms Stad.» 



25 

Hr G. tillade, att hvad han yttrat, blifvit sagdt hvarken for 
att i ena afseendet försvara Sundhetsnämden eller i det andra klandra 
densamma, ntan blott for att visa att begge de angelägenheter Hr 
Cederscbjöld framhållit varit föremål for Sand hetsnämd ens omsorg. 

Hr G. fastade slatligen Läkaresällskapets uppmärksamhet på 
Sundhetsnämdens besynnerliga ställning såsom myndighet, i det 
nemligen den K. Instruktionen för densamma proklamerar den så- 
som egande »inseende öfver hufvudstadens allmänna helsovfird» 
under det att Drätselnämdens 3:dje afdelning, enligt för Drätsel- 
nämden fastställd instruktion behandlar och ombesörjer ärenden j>som 
röra gatuläggning, lyshållning och vattenledning», d. v. s. ett stort 
antal hygieniska angelägenheter, såsom gators och rännstenars be- 
skaffenhet, allmänna platser, aflopp, takrännor, afloppstrummor, 
dränering, vattenledning, allmänna vattenkastare, brunnar m. m. 
med hvilka alla angelägenheter Sundhetsnämden icke synes få mycket 
att skaffa om icke tillfälligtvis eller undantagsvis. 

Hr Carlson ville med anledning af Hr Cederschjölds anförande 
vid föregående sammanträde lera na några upplysningar. 

Hr C. delade med Hr Cederscbjöld den fisigt att gasverket 
med sin nuvarande belägenhet och under nuvarande förhållanden 
högst menligt inverkade på kringboendes helsa. Såsom ledamot i 
den komité, h vilken afgaf förslag till ordnande af gaslysningen i 
Stockholm, hade han ock varnat för verkets anläggande vid Clara 
sjö, såväl derfore att vattnet i ofvannämde sjö genom orenlighet 
från detsamma skulle blifva oanvändbart till hushålisbehof, som att 
den i öfrigt mindre sunda trakten skulle blifva ännu mera ohelso- 
sam. Hr C. föreslog deremot gasverkets anläggande på Ladugårds- 
landet vid Saltsjön, der plats kunde erhållas, som var mer fri och 
mindre tätt bebyggd än trakten kring Clara sjö. Då emellertid 
afseende ej fastades vid denna åsigt, förklarade sig Hr C. ej vidare 
vilja deltaga i ordnande af en anläggning, hvilken i hans tanke för 
Stockholm skulle medföra ganska vådliga följder i sanitärt hänse- 
ende, på hvilket menliga förhållande han ock sedermera tid efter 
annan fästat Öfverståthållareembctets uppmärksamhet, utan att än- 
dring kunnat vinnas, hvartill orsaken torde kunna igenfinnas i den 
konsideration vederbörande ansågo sig böra visa för en anläggning, 
som for det allmänna är af den stora betydenhet som gasverket. 
— Då detta mest skadar genom det s. k. gasvattnet, som tappats 
antingen direkte i sjön eller fått utrinna på marken och sedan bana 
sig väg till sjön; då detta vatten uppgående tidtals till en qvantitet 
af 1000 kannor och deröfver på dygnet, icke kunnat för den stora 
kostnaden borttransporteras till något ställe, der det icke skadade 
och då slutligen en fabrikant erbjöd sig att förbruka detta vatten, 
ansåg Hr C. att Sundhetsnämden tillgodosåg stadens intresse genom 
att tillstyrka den ifrågavarande ammoniakfabrikens bedrifvande un- 
der sådana vilkor att fabrikationen blefve oskadlig samt att Nämden 
på så sätt föredragit ett mindre ondt framför ett större. Om fa- 
brikanten nnderlåtit att fullgöra dessa vilkor stod det öppet för en 
hvar, som häraf ansåg sig lida, att derom på ort och ställe som 



vederbör göra anmälan, då fabrikationen kunde förbjudaa. — Åt- 
skilliga kringboende begärde äfven hos Sundlietsnämden forbad mot 
fabrikens anläggande, men skrifvelsen härom inkom, som af ven Hr 
Orähs meddelat, inn{tn frågan varit under Nämdens pröfning. I>enn& 
var härvid icke vederbörlig myndighet, utan Öfverståthåliareembetei. 
hos hvilket klaganderna sedan egt att framställa sina yrkanden. 
sedan det visat sig att de fått erfara menliga inverkningar af fa- 
brikationen och fabrikanten sålunda icke fullgjort de vilkor, under 
hvilka tillverkningen honom meddelats. 

Hr Grähs hade i sitt yttrande beklagat^ att Sundhetsnämdeii 
icke ännu fästat förtjent af seende vid hans forslag till åtgärders 
vidtagande, för erhållande af en Sundhets-lag för Stockholm. För- 
hållandet härmed var följande: Sedan Sundhetsnämden var bildad 
och Hr Carlson sålunda hoppades, att genom dess medverkan skulle 
kunna vinnas de sanitära forbättringar, hvilka förut kunde anses 
som fromma önskningar, men dess verksamhet i många afseenden 
skulle hämmas om den icke hade en sundhetslag att stödja sig vid, 
anhöll han hos Öfverståthållaren om uppdragande åt en komité, 
att afgifva förslag till en sådan lag, hvartill då lemnades bifall. 
Då Hr Grähs någon tid derefter framställde for Nämden sitt för- 
slag, upplyste dess vice ordförande, som af Öfverståthållaren blifvit 
anmodad att fungera som ordförande i den af Hr Carlson före- 
slagna komité, att frågan redan var å bane, och hemställde huru- 
vida Nämden ansåg sig böra under sädana förhållanden vidtaga 
någon åtgärd. Nämdens ledamöter, som enhälligt instämde i den 
af Hr Grähs uttalade åsigt om behofvet af en sundhetslag foi 
Stockholm, ansågo sig icke behöfva dervid något åtgöra, då Öfver- 
ståthållaren redan tagit frågan om hand. Då det emellertid icke 
lyckades Öfverståthållaren att finna lämpliga personer^ som voro 
villiga att åtaga sig detta både svåra och mödosamma uppdrag, 
oeh Hr Grähs åter framkom med sitt förslag, ansåg Nämden sig 
oförhindrad att upptaga frågan och vidtaga de åtgärder, hvilka bast 
skulle leda till det af Hr Grähs afsedda mål. 

Hr Grähs hade äfven i sitt yttrande fästat uppmärksamhetea 
derpå, att efter nu gällande kommunallag Sundhetsnämden icke 
egde befogenhet i afseende på gatuläggning och vattenledning, ehuru 
det sätt, på hvilket isynnerhet rännstenar och afloppstrummor an- 
läggas och skötas samt vattenspolning användes, i hÖg grad inverkar 
på sundheten. Hr C. instämde helt och hållet med Hr Grähs deniti, 
att detta förhållande förtjente rättas och hoppades att en omarbet- 
ning af kommunallagen, väl behöilig äfven i andra afseenden, snart 
nog skulle framstå såsom nödvändig. 

Hr WisTEAMD, HiLAB. anmärkte att kontraktet mellan gas- 
bolaget och styrelsen f. n. ej kan brytas. Man får derföre inskränks 
sig till att söka minska dess olägenheter. Afloppstnunmoma i 
Clara församling äro äfven högst olämpliga, men då stora foraa- 
dfingar förestå i denna trakt i anseende till den stundande anlägg- 
ningen af jern vägen och dertill hörande bangård, vore det ej prak- 
tiskt att bestämma forändring af afloppstrumraomas läge förr än 



27 

>£Vaniiamda storartade foretag blifvit satta i rerket eller åtminstone 
>«stämda ritningar deröfver uppgjorda och antagna. 

Hr Hahbsrg yttrade sig angående ammoniakfabriken, fa?ilken 
ixan nyligen besökt ocb hvars ölägenheter han fann svåra att af- 
fujelpa. Lukten af vätesvaila är alltid kännbar och vissa dagar sär- 
deles stark och odräglig samt den stinkande orenligheten i aflopps* 
trumman flera fot djup. — Hr Hamberg uttalade sig i öfrigt mot 
den härstädes använda metod for gatu renhållning, som med all 
slags orenlighet småningom utfyller hufvudstadens i sig sjelfva rena 
och med sandbotten försedda vattendrag. 

Hr Ket, som anmärkt att de i fabrikens närhet boende tvif- 
velsutan hade rätt att furdra det ingen stank från densamma ema- 
nerade, önskade att veta om denna stank verkligen visat sig för helsan 
skadlig och om sjnkligheten i denna trakt af CQara församling är 
betydligare än annorstädes, hvilket bäst af fattigläkarens rapporter 
torde kunna upplysas. 

Hr Cederschjöld besvarade några af de anmärkningar som 
blifvit gjorda med anledning af hans anförande. — Angående hvad 
Hr Grähs yttrat om Sundhetsnämdens åtgöranden i och för erhål- 
landet af en sundhetslag, så syntes det Hr C. som om detta gåfve 
ökad vigt åt hans framställning i ämnet, då man besinnar att en 
ledamot af Sundhetsnämden med den sakkännedom i allt hvad till 
hygienen hörer, som Hr Grähs, likväl oaktadt upprepade uppma- 
ningar, icke förmått bringa frågan om sundhetslag längre än att 
den bUfvit gång efter annan undanskjuten. — Hr Carlsons yttrande, 
att den ifrågavarande fabriken icke skuUe medföra några olägen- 
heter, om densamma bedrefs under vissa vilkor, ville Hr C. icke 
förneka, ehuru detsamma stod i strid mot Sundhetsnämdens afgifna 
utlåtande »att dessa fabriker alltid verka mer eller mindre skadligt 
på de kringboendes helsotills tand.» Men då dels Hr Hamberg upp- 
lyst att det vore forenadt med stora svårigheter att aflägsna olä- 
genheterna af fabriken och det dels lärer vara svårt om icke omöj- 
ligt att vaka öfver de nödiga försigtighetsmåttens vederbörliga iakt- 
tagande, så fruktade Hr C. för sin del att ingenting kunde vinnas 
genoro reglementerande i detta hänseende. — Riktigheten af Hr 
Keys anmärkning erkände Hr C. så mycket heldre, som han sjelf 
önskat till sitt anförande bifoga statistiska uppgifter i detta hän- 
seende, hvilket dock mött allt för stora svårigheter. Hr C. ville 
blott nämna att åtskilliga personer för honom nppgifvit, att de af 
ångorna från fabriken haft qväljningar och kräkningar samt svindel, 
hvilket Hr C. ansåg vara verkliga förgiftningssymtomer. Erinrade 
för öfrigt om pudrettfabriken på Fjäderholmarne, som upphörde 
först sedan bolaget blifvit till domstol instämdt (för förgiftning), 
oaktadt tiU denna anklagelse inga statistiska uppgifter om sjuklighet 
eller dödlighet blifvit bifogade. Slutligen ansåg Hr C. att om for 
närvarande den ifrågavarande fabriken hufvadsakligen medförde 
obehag (or de kringboende, förhållandet skulle blifva helt annat 
rid en utbrytande cholera eller typhus-epidemi, då sannolikt denna 



28 

trakt skulle företrädesvis hotas af den härjande farsoten, på sär 
erfarenheten visat i andra länder. 

Hrr Key, Hossandeu och Sandahl O. instämde med Hr Q- 
derschjöld. 

Ordföranden yttrade den åsigt, att sådana fabriker, från hvUki 
stinkande och for helsan menliga afsöudringar kunde spridas, boni^ 
från första början anläggas utom städerna; men att de fabriker af 
dylik art, hvilka redan funnos anlagda inuti städerna icke knndt 
eller borde förbjudas förr, än alla förständiganden från myndigbe- 
temas sida om de ohelsosamma biprodukternas undanrödjande eller 
oskadliggörande såsom vilkor för fabrikens fort-satta drift visat siz 
vara overksamma. — I sammanhang härmed anförde ordförandes 
exempel som visade huruledes dylika förständiganden tvingat fabri- 
kanten att vidtaga åtgärder, hvilka medfört önskad verkan till och 
med i sådana fall, då man skulle hafva ansett det knappast vara 
möjligt. 

Såsom resultat af diskussionen föreslog Ordföranden att 
L&karesällskapet skulle i allmänhet uttala den mening: att 
ångor af vätesvafla, sådana som för närvarande utvecklas från 
ifrågavarande fabrik, icke allenast äro för luktorganet högst 
obehagliga, utan ock for helsan menliga; och att det vore öosk- 
ligt om livarje fabrik, som på de kringboendes helsotillstånd 
kunde yttra ett menligt inflytande, antingen strängt ålades att 
vidtaga sådane åtgärder, hvarigenom dylika skadliga verkningar 
förekommes, eller rent af förbjödes, i händelse fabrikanten vi- 
sade sig icke kunna eller vilja vidtaga för ändamålet fullt verk- 
samma åtgärder. 

Hämti instämde Läkaresällskapet. 

= Ordföranden tillkännagaf att uppgjorda planritningar 
öfver föreslagna förändringar och Ullbyggnader af Sållskapet* 
ku8^ för de ledamöter, som deraf ville taga del, funnos till be- 
seende i Sällskapets lokal. 

Den 30 Januari. 

Biblioteket. — Urr Bkblino och Boström ledamöter. — Conatitatio epidemin. 
— Testamente. — Byggnadsfrågan. — Fettmetamorfoa. — Siége de li 
£M«lté da langage articidé. — Bref från Hr LovÉN K. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Archiv for Phnrmaoie og technisk Ghcmie af 8. M. Tans 
Kjebenhnvn. Årgången 1866. Utbyte mot Hygiea. — E. A- Schae- 
UNOS »Bidrag til at oplyse de Forhold, under hviike Cbemien har 
▼»ret dyrket i Danmark.» En Anmeldelse, indeholdende to hidtil 



29 

tTjkte lodlseg af H. C. 0rst£D. Ved S. M. Tribb. Kjebenhavn 
858. — BsRONART Carl Leyy. Notiser om Apothekarne i Norge. 

Ted Dr I. G. Burman-Becksr. Gåfvor från Assessor Pharmacue 

^. M. TsnsR. 

= Till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet antogos: 
[ biträdande läkaren vid Malmö hospital, M. och Fil. Doctom, 
Kristian Fredrik Berling samt Amanuensen vid pediatriska 
kliniken, Med. Lic. Boström. 

= Constitntio epideniica under veckan från och med Sön- 
<iagen den 21 till och med Lördagen den 27 Januari 1866: 

Sjukligheten betydlig. — Af Variolae hafva 30 fall, samt 
af Scarlatina 36 fall förekommit. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjakdomsfall (fr&n 2i läkare): 

Febris typkoidea 6. Gonorrhoea 7. ' GaatritU. Enteritia . 8. 

Mening, cerebro-apin. L Meningitia cerebralia l.lCol itia 1. 

Diphtheria 5. Tetanas. Triamna ... LJTyphlit. & PeritjphL 3. 

Angina membranacea 1. Apoplexia cerebri ... 1. Peritonitia 2. 



Ictema 2. 

Nepbritia 6. 

Metritia 3. 

Rbenmatiamua acntna 13. 

Eryaipelaa 6. 

Urticaria 6. 

Farancalns 3. 

Carbunculaa 4. 



Samma 517. 



Pertaaaia 1. Nearalgia 4. 

Ckolera noatraa 1. ConjauctiYitia 10. ] 

Cholerina 4. Otitia 7. 

Dy aenteria 3. Ang. tona. & fancinm 82. 

Diarrhoea 139. Pywroia 1.] 

Febria intermittena.. 8. Thrombosia. Embolia 1.1 

Angina paroiidea ... 2. Laryngo-tracheitis . 13. 1 

Variolse. Yarioloidea 12.;Bronch. Cat. bronch. 92. 

VariceUK 3. Broncbitia capillaria . 1. 

Scarlatina 25. Pneumonia 10. 

Deliriom tremena... l.,Pleuriti8 4. 

Syphilia l.lFebris gaatr. aimplex 20.' 

2. A HnfYudstadena Sjukvårdsanåiaiter : 

På Serafimer-lasareUet: sjnkantalet den 27 Jan. 253, hvaraf 145 pl afdel- 
aingen för invärtea ajnke; inkomne nnder veckan: acarlatina 2, delirinm tre- 
mena 2, broncbitia 2, febria typboidea 1, apoplexia cerebri 1, pnenmonia 1, 
rbenmatiamoa 1. 

P& Allmänna Garniåons-sjukkuset : 8JukantaIet den 27 Jan. 150, bvaraf 71 
pl afdelningen för inyärtea sjuke; inkomne nnder veckan: broncbitia 5, aypbilis 
4, febria intermittena 1, delirinm tremens 1, gonorrboea 1, conjunctivitia 1. 
pnenmonia 1, colitia 1, rbeumatiamna 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: ajnkantalet den 27 Jan. 198, bvaraf 
151 invärtea sjuke; inkomne nnder veckan: variolse 15, febria gastrica aimplex 
4, rbenmatismus 4, sypbilis 2, dysenteria 1, delirium tremena 1, angina ton- 
siUaris 1, gaatritia 1. 

På Pr&visoriska sjukhuset å Sabbatsherg: sjnkantalet den 27 Jan. 74, bvaraf 
60 invärtea ajnke; inkomne nnder veckan: pneumonia 3, rbenmatiamna 3» deli*- 
riom tremena 1, endocarditis 1, broncbitia 1, gaatritia 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrbcea 5, broncbitia 5, gaatritia 3, variolse 2, 
conjanctivitia 2, aypbilis 1, angina tonsillaria 1, nejpbritia 1. — Polikliniken: 
cosjonctivitia 6, broncbitia 6, gastritia 4, diarrboea 2, sypbilis 2, acarlatina 1. 
paeamonia 1, nrticaria 1, fnrnncnlna 1. 

På Barnsjukhuset: sjokantalet den 27 Jan. 53; inkomne nnder veekaa: 
searUtina 1, conjanctivitia 1, nepbritia 1. 

På Allmänna BambOrdshuset: antalet vårdade 16; belaotillståndet godt. 

På Provisoriska BambOrdshuset: antalet vårdade 11; belsotillatåndet godt. 

På Bamb(hrdskuset Pro Patria: belsotillatåndet godt. 



30 

P& Diakoniåt-^mååmåti: sjnkMiUlet deB 87 Jftn. 36; inkorane uider veeka 
aephritis (post scarktinam) 2, plearitit 1. 

På Stoekkolms Hospital för Sinnets jvké : tjakanUlet den 27 Jan. 174, hTsi? 
82 mankön och 92 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjakantalei den 27 Jan. 170, hva» 
144 från staden ock 26 från länet; inkomne: syphilia 21, gonorrko» 8. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: gonorrkoea 4, sjpkilis 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes yecko-rapporter): bronebitiii 9> 
diarrkoea 14, febris intermittens 8, acarlatina 8, febris gaatriea aimpiez ^ 
rkenmatismua 8, angina tonsiUaris 6, pnenmonia 4, gaatricismna 4^ meningiift i 
cerebralis 2, opbthalmia 2, pertussis I, Tariolie 1, sypkUis 1, plenritis 1. p 
titritis 1, peiitonitis 1. I 

4. 1 Stadens Fängelse: pneumonia 2, deliriam tremens 1, rkeamatismm 1 ! 
Norra Korrektions-inrättningen: bronckitis 5, febris gastrica simplex 3. j 

= Ordföranden tillkännagaf att genom testamentarisk dis-i 
position af framlidne f. d. Provincial läkaren och R, W. O., j 
P. £. Stagnell, en betydlig donation kommer att tillfal]<i 
Sehaumkellska fonden, — Testamentet, som i afskrift genoir. 
sterbhusets utredningsmän blifvit Sällskapets komité tillställdt 
egde i den pnnkt som berörde ofvannämde donation följande 
lydelse : ; 

»Hvad härefter ytterligare återstår tillfaller Scbaumkell^ka | 
>>pensionsfonden för Svenska Läkares fattiga Enkor och bara: ' 
»med vilkor att å det erhållna kapitalet lemna min broder. 
»Fredrik Stagnell, årligen under hans lifstid, fem procents ränta: 
»om han återkommer till Sverige och sig såsom behöfvande an- 
»mäler. Han är född i Sands vall omkring år 1800, lemnade 
»för många år sedan fäderneslandet; och har på 25 års tid io- 
»gen säker underrättelse om honom erhållits.» 

Komiton hade utsett Hr Kamrerai-en J. F. Forsstranh 
att vederbörligen bevaka nämda testamante, hvilket val af Sfill* 
skåpet godkändes. 

På framställan af Ordföranden fattades beslut att en tack- 
sägelseskrifvelse skulle uppsättas, för att till den aflidnes enka 
öfverlemnas. 

= Sekreteraren uppläste ur komitéprotokollet för dager 
följande redogörelse för komiterades åtgärder i bi/ggnadaf rågan. 

Don af Sekreteraren, enligt koniitébeslat af den 23 innefarande Janotn. 
uppsatta redogörelsen hade följande lydelse j 

För S?cnBka LäkaresäUskapet f&r härmed dess komité afgifv^a redogörei»* 
för sina åtgärder med afseende p& det uppdrag, som den 2 aisLlidne Maj biifvit 
komiterade Öfverlemnadt, nemligen »att, atan vidare bestämmande angåfndr 
»platsen, &t Sällskapet söka förakaffa en lämpligare lokal, än den närranode^ 
och f& komiterade jemte ritningar och kostnadsföralag öfver projekterad till- 
byggnad oeh förändring af Sällskapeta nu egande hua m. m., får Sällskapet 
framlägga en resumé af deM närvarande penningestäUning. 



31 

Syenska Läkaresällskapet, som genom testamente af Lifmedicns M. L.. 
WsmfK» år 1818 erh&llit framtida njttjander&tt af våningen en trappa upp i 
huset N:o 19 Nya Kangsholmsbrogatan, oeh sedermera den 23 Maj år 1%1 
genom kop förv&rfrat samma egendom, hvarå laga fasta sedermera Tunnits, kade 
onder en lång foIjd af år i denna lokid tillräckligt ntrymme for sina samman* 
träden. I mån it det tilltagande antalet medlemmar ock bibliotekets tillråit 
började dock utrymmet småningom tryta ock redan för längre tid tillbaka v'ick- 
tes fråga om beredande af rymligare lokal f5r Sällskapets sammanträden. Föi^ 
ändring ock tillbyggnad af Sällskapets hns blef^o äfVen år 1859 projekterade ock 
deaaeinritningar deröf^er äfrenuppgjorda, jemte ett aproximativt kostnadsforslag, 
slätande på en snmma af 30000 Rdr, men då Sällskapet ej fann något af för- 
slagen follt ändamålsenligt, blef frågan bärom tills vidare uppskjuten. — Säll- 
skapets komité, som väl insåg behofvet af den yrkade förändringen, var emel- 
lertid fortfiuwide betänkt på något åtgörande i detta hänseende, vare sig genom 
inköp af annan centralt belägen och till salu varande egendom, eller genom 
tillbyggnad efter annan plan af Sällskapets bus. Till följe af de höga inköps- 
prisen på passande egendomar ock den innekafda tomtens ringa utsträckning, 
mötte dock båda dessa förslag betydliga svårigheter. Obehaget vid samman- 
komsterna, som ända till trängsel besöktes, tilltog emellertid allt mera. Hr 
Malmsten upptog dä, i sammanträdet den 2 Maj förlidet år, ånyo frågan ock 
framställde den önskan, att, då redan sedan längre tid tillbaka Sällskapets Ses- 
sionssal ej erbjöd tillräckligt utrymme, utan vore trång och osund, någon för- 
ändring härntinnan af rent sanitära skäl snart borde vidtagas samt att bere- 
dandet af bättre och rymligare lokal borde uppdragas åt Sällskapets komité. 
Efter af ordföranden framställd proposition, instämde Sällskapet i denna Hr 
Malmstens motion och erhöll komitén, som ofvan är sagdt, »utan vidare be- 
»stammande angående platsen, uppdraget att åt Sällskapet söka förskaffa en lämp- 
»ligare lokal än den närvarande». 

Under sistförflutna sommar diskuterades frågan vid alla komiténs samman- 
komster och Hrr Caulson och Thol änder såsom »husets tediler» utsagos att 
taga ärendet i närmaste öfvervägande, samt satte sig i sSdaut afseende i för- 
bindelse med en arkitekt, hvarjemtc Sällskapet på derom af komiten framställd 
begäran beslöt, att denne arkitekt mot lämplig ersättning egde att uppgöra er- 
forderliga planritningar för Sällskapets blifvande lokal. Då emellertid Säll- 
sikapets tomt fortfarande ansågs väl trång att för ändamålet användas, men åt- 
ftkilliga tomter förslagsvis till inköpande uppgåfvos, hvilkas egare under sommaren 
voru frånvarande, kunde likväl tills vidare intet till saken åtgöras. — De tomter, 
b varom fråga sedermera närmast uppstod voro Leijonhufvudska tomten, tillhörig 
N:o 10 Drottninggatan och belägen midt emot Läkaresällskapet, samt en tomt 
vid Regeringsgatan N:o 28 tillhörande Juveleraren Hammer. Båda dessa förslag 
ansågo likväl komiterade efter dcrom företagna öfverläggningar böra öfvergifvas, 
dels tiU följe af de högst betydande kostnader i afseende pi den förra, och dels 
svårigheten att hvad den scdnare beträffar erhålla bestämdt besked af egaren. 
Äfvenså förkastades projektet att från grunden uppföra ny byggnad å Sällska- 
pets nuvarande tomt, förslag om förhyrande af annan lokal m. fl. — I komitén 
väcktes deremot projekt till förändring af Sällskapets hus utan nybyggnad från 
grunden, och, sedan detta projekt jemte åtskilliga alternativa förslng, blifvit 
diskuteradt, stadnade komiterade slutligen i den åsigt att då tjenlig tomt för 
närvarande ej utan allt för stor pekuniär nppoffring stode att erhålla, förökadt 
Qtryrame lämpligast och med den relativt minst betydliga kostnad torde kunna 
beredas genom antagande af ofvannämnde förslag, h vilket hufvudsakligon åsyftar 
följande förändringar: 

Till vinnande af utrymme nedrifvas trapporna och förläggas i en särskild 
trappbyggnad å gårdens östra sida, hvilken genom en direkt gångport sättes i 
förbindelse med gatan. 

Andra våningen användes i dess helhet till lokal för Sällskapets samman- 
komster och dess bibliotek, och utgöres denna lokal af en tambur, en sessions- 
sal, upptagande båsets hela bredd, således i det närmaste dubbelt så bred ock 
lika lång som det närvarande samlingsrummet, samt ett tillhörande läs- och 
kooversationsrum i flygeln, ock skulle för andra våningens höjande till omkring 
16 fot tredje våningen borttagas. 



32 

Fonta v&ningen för&ndraa till bott&Usram &t Sekreterarea. 

BottenTtniogen skulle inrymma itim it bibliotekarien, portvaktantug» m. ■ 

För uppgörande af planritningar i denna riktning b^löt komitén att vid 
tala Kongl, Arkitekten J. F. Abom, hvarjemte beslut fattades att de iiaT«nad« 
hyresgästerna till instundande fardag den 1 nästkommande April skulle upp- 
sägas, samt att anmälan i Siillskapet skulle göras om hyresersattning &t Selov- 
terareu ock Bibliotekarien för den tid de, ifall det projekterade byggnadaloretarM 
af Sällskapet antages, ej kunna bebo sina boställslägenheter. 

De planritningar och detaljerade kostnadsförslag, som enligt forenimnda 
beslut för komitön framlades och i extra sammankomst den & inneTaraadr 
Januari genomgingos och diskuterades, ans&go sig komiterade i kufTudaak koniu 
gilla och hos Sällskapet förorda. — Beslut fattades äfven derom, att ifall dtn 
projekterade tillbyggnaden, hvilkeu enligt uppgift skulle kunna fullbordas fråi. 
April månads ingåug till Oktober m&nads sllit innevsrande år, korame att sätta* 
i verket, komiterade hos Sällskapet skulle föreslå att en eller flere af Säll- 
skapets ledamöter borde utses att med förslagets verkstiUlande taga befattning, 
uppgöra nödiga arbets-entreprenad-kontrakter ocn öfver byggnadsarbeteiia bafra 
tillsyn, med rättighet att vidtaga smärre förändringar, som under arbetets fort- 
gång kunde pröfvas ändamålsenliga och nödvändiga. 

Medföljande 5 blad, upptagande byggnadsritningarne, utvisa de föreaUgua 
förändringarne och deraf beroende tillbyggnad. Enligt likaledes bifogade ko^l- 
nadsförslaget, skulle de erforderliga kostnaderna, såväl för sjelfva bvjggnadea 
som för yttre puts och väggfasta inredningen belöpa sig till Rdr 32,Ö0U Rmt. 
hvilket belopp i betraktande af de rikligt beräknade specialsummoma ickr 
torde behöfva öfverskridas. 

Till denna kostnad komma likväl åtskilliga andra med byggnadsföretaget 
förenade utgifter, såsom hyresersattning för Sekreterare och Bibliotekarie, hyra 
för samlingslokal, arfvode åt en byggnadskunnig uppsyuingsman, kostnaden för 
ritningames uppgörande, inledande af gas och vatten ro. m., hvilka utgifter^ 
sannolika belopp komitén för det närvarande ej kan uppgifva, men som föx* 
torde öfverstiga 3,500 rdr. Bibliotekets flyttning lärer icke föranleda betyd- 
ligare kostnad, då, enligt Hr v. Dubens erbjudande, plats för detsamma under 
tiden kunde beredas å Karolinska Institutet. 

Andra utgifter, som af en ny och större lokal föranledas angå bokskåprn» 
förändring, möblers anskaifandc m. m. 

Enligt Revisionsberättelsen för Häkcnskapsåret 1864 — 1865 egde Sällskapet 
i kontant behållning Rdr 35,6^5 Rmt, deri inberäknadt byggnadsfondens belopp 
9,104 Rdr. Tillgång finnes sålunda till byggnadsföretagets utförande, utan att 
Sällskspet behöfver skuldsätta sig. Men på samma gång försvinna dn fornt 
såsom hyres- och räntemedel ingående kontanta inkomsterna, så att för de år- 
liga utgifterna ingen annan tillgång kan beredas, än genom inflytande årsaf- 
gifter. De förra utgifterna uppgingo förledet år till Rdr 1.247 Rmt ock tord» 
i en ny större lokal ej blifva mindre; årsafgifterna kunna efter deras nuvarandr 
belopp ej beräknas högre än till omkring 1,000 Rdr; således torde, enligt ko 
miterades åsigt, de förra icke kunna for fromtiden bestridas utan en förhöjning, 
måhända en fördubbling af årsafgifterna. 

Denna g justerades. 

Ordföranden redogjorde fdr de uppgjorda planritoingame 
öfver föreslagna förändringar och tillbyggnader å Sällskapets 
hus, hvilka sedan förra satnmankomsten till beseende funnits 
framlagda i Sällskapets lokal. 

Hr Carlson redogjorde närmare for de åtgärder han och 
llr Tholander förliden sommar och höst vidtagit för ernående 
af den Hammersha tomten vid Regeringsgatan J^ 28, utan att 
önskad of veren skommelse då kunnat träffas. Egaren hade emel- 
lertid nu skriftligen inlemnat köpevilkoren, som af Ur C. upp- 
lästes; och blef detta förslag på begäran af Kr G. bordlagdt. 



33 

Hr Ket gjorde åtskilliga anmärkningar mot det appgjorda 
förslaget om nybyggnad och förändring a Sällskapets hus samt 
ansåg att det trånga ntrymmet i tomten omöjliggjorde anta- 
gandet af detta fSrslag, som nu bordlades. 

Sällskapet uppdrog åt Hrr Carlson, Rey och Tholander 
att med egaren till JtL 28 Regeringsgatan söka vinna förändrade 
och mera bestämda köpevilkor och skulle aproximativt kostnads- 
förslag för uppförande af nybyggnad a nämde tomt till nästa 
sammankomst af ofvannämda komiterade afgifvas. 

= Hr Ket öfverlemnade skriftligen till protokollet ett 
referat öfver TuFettmeiamorfoa af djurkroppens parenkymer^ /(h^e^ 
trddesms i tmtsklema och hjertai^ aåsofn en allmån paiologiak' 
anatomisk förändring vid akuta och kroniska intoxikationer genom 
organiska och oorganiska gifter af Dr Hugo Senftleben.» 
Denna uppsats skulle i tidskriften införas. 

s= Frih. v. DiJBEN, som några gånger förut i Sällskapet 
redogjort för undersökningar om hjemans struktur och funktioner, 
ville på särskild föranledning omtala Dr P. Brocas gjorda iakt- 
tagelser öfver hvad denne benämner y^Siége de la faeuUé du 
langage articulé,» 

Sedan omkring år 1825 hade Bouillaud uttalat den åsigt att 
hjemans främre lober styrde talet och derpå anfört bevis, hemtade 
från den kliniska iakttagelsen och sektionsbordet, och denna åsigt 
försvarade han fortfarande, onktadt flera fall framdragits, hvilka synas 
motsäga det gjorda antagandet. Bouillaud ansåg sig dock icke kunna 
bestämma någon särskild punkt såsom språkorgan, utan nöjde sig 
med alt förlägga det i allmänhet till de främre loberna. Dr Broca 
omtalade 1862 i Societé d*Anatomie ett sjukdomsfall, i hvilket tal- 
förmågan var förlorad, utan att intelligensen eller talorganet med 
dess nerver voro rubbade, men der man ^ obduktionen fann lesion 
af tredje frontal-gyrus på venstra sida^Vhan benämde sjukdomen 
»Aphémie». År 1863 framlade Broca i ffiiété d'AnthropoIogie ånyo 
flera fall nf samma nffektion med samma obduktionsfynd, in summa 
10 sådana, af hvilka B. drog den slutsatsen att organet för det 
artikulerande språket hade sitt säte å nämde ställe. Afemien om- 
talades dcrefter i de franska medicinska tidskrifterna allt mera och 
kora förliden vår till diskussion uti Académie de Médecine, med 
anledning hvaraf B., som för tilirållet var sjuk och bortrest, uti 
Société d*Authropologie deu 16 Juni förlidet år åter tog till orda 
i ämnet. Han anser fortfarande att hvad han kallar »verklig Afemi», 
d. ?. s. förlust af talförmågan utan lesion af talorganet och dess 
rörelsenerver, samt utan rubbning af förståndet, beror på lesion uti 
tredje frontalgyrus till venster. De fall man anfört som bevis mot 
denna åsigt anser han icke vara bevisande och förklaringen hvarföre 
FSrkanMingar 1866. ^* 



34 

•ndati bjeniaDS venstrm 8id« ekulle styra talet tror ban af ven roöj.: 

Sen skulle vara att finna. Det är hufvudsakligcD med afseende f/ 
enna punkt han argumenterar och på följande satt: 

Man har endast funnit högst få fall, der lesionen egt rum fi 
högra sidan. Vanligen har man funnit de aferaiska vara paral^ti^ki 
på högra sidan, hvilket förutsätter lesion i venstra hjemhalfvBn tiL 
lolje af korsningalagen. Man finner olla skador å bögra sidans trcfdj^ 
frontalgyrus utan Afemi. Statistiska undersökningar visa alt ie- 
sioner i bögra ock venstra hemisferen äro till antalet ungefär likt, 
men 95 p. c. afemiska hafva den venstra sidau angripen. 

Skall bvaHera hjerubalfvan hafva olika funktion? Detta ir 
osannolikt, då alla pariga orgaiier eljest hafva lika sådana och ål 
med små variationer båda sidornas gyri äro lika. En annan förkla- 
ringsgrund torde dock finnas. Ser man först till hjemans verksamhet 
vid rörelser, så finner man att en stor del mekaniska akter bestäm- 
mas af venstra hemisferen. £n del vensterhändta finnas visse.rligcL, 
men de flesta äro högerhändta. Härtill bidraga härmning och upp- 
fostran mycket och af vensterhändta utforas de mera sammansatta 
rörelserna (skrifva, måla, spela etc.) lika företrädesvis eller uteslu- 
tande med venstra handen som af den högerhändta med den högra. 
Men den vigtiga rölen härvid utföres i det vida största antalet fal! 
af bögra handen, och om vi snga att detta bärleder sig från forfa- 
drens bruk och lärdomar, ligger nära tillhands den formodan att 
första uppfinnarne styrdes af nSgot skäl, hemtadt från sjelfra vår 
organisation. Slumpen kan det ioke gema vara, ty intet fi^k är 
äwra funnit i sin helhet vensterhändt. Man finner oek att ften 
yanaterhändta personer icke med bästa vilja ocb största ansträngning 
kunna lära sig att blifva högerhändta. 

Högra handen är starkare än den venstra ocb skillnaden vexlar 
mellan ^ ocb ^ af den bögra bandens styrka. Detta är fallet icke 
Uott boa handarbetare, utan hos alla högerhändta; tvertom hos de 
vensterhändta. 

Oratiolxt bar visat att vid hjemans utveckling venstra half* 
vans gyri skrida fÖre den högras: de förra äro redan tydliga, då df 
sednare icke synas. Den hjemdel, som styi-er bögra lemmarnes rö- 
relser är således tidigare än den andra; det är deraf klart bvarlore 
högra öfre extremiteten, såsom bäst innerverad kommer i bruk före 
den venstra, bvarföre den mera fullkomnas i funktioner ocb blir 
starkare. Men de högerhändta äro i sjelfva verket »vensterbjernado 

Hvad angår artiknlationen vid språket, så styres denna af dubbla 
rörelsenerver och är ett rent muskelfenomen, beroende på begge si- 
dornas samtidigt vericande nerver ooh muskler. Sjelfva det väsentliga 
vid det artikulerade språket ligger icke uti rörelserna, utan tillhör 
intelligensen, hjemans område och det finnes der uti tredje venstra 
frontalgyrus. Vi äro vensterhjernade med afseende på spWUcet, lika 
väl som med afseende på våra bandrörelser. Det är en vana frao 
första barndomen. Bland saker dera vi lära oss är talet en af de 
svåraste, det är ock en af våra största utmärkelser från djuren. Det 
dröjer länge innan vi vinna talförmågan, oaktadt vi börja — finnas 



35 

att börja — mycket tidigU Juet vid denna tid ar venstra hemisfe- 
reu den bäat utbildade, sannolikt anlitas ock derföre denna företrä- 
deavis. Yi vänjas derigenoin att tala med venstra hjernholfvan och 
denna vana gör det svårt, ja omöjligt att, då den venstra skadas, 
tala formedelst den högra frön talloben. Denna har visserligen samma 
förmåga, men den saknar öfning; den aferoiska kan visserligen icke 
tala, men han forstår fullkomligt sambandet mellan tankar och ord; 
och liksom det finnes vensterhändta bör det också finnas högerhjer- 
nnde med afseende på talet, utan att likväl dessa vexlingar af den 
vanliga hjernverksamheten behöfva följas åt. — Detta antagande for- 
klarar de undantagsfall, då man vid Äfemi funnit högra sidan af 
hjcrnan lederad, äfvensom det att en person kan tala, oaktadt venstra 
frontalloben saknas från barndomen, h vilket af ven iakttagits. Detta 
fall är ock intressant deruti att denna ifrågavarande person äfven 
var vensterhändt. 

Men om högra hjernhalfvan äfven hyser en talorgan, hvarföre 
kunna icke de som blifva afemiska tillfölje af skada i den venstra, 
äter lära tala, liksom den som Förlorar bruket af sin högra liand lär 
sig begagna den venstra? Det kunna de ock sannolikt; försök hafva 
visat att de åtminstone kunna lära något, men dessa försök, alldeles 
ojemforliga med den första undervisningen man får i att tala och 
under helt andra förhållanden, hafva icke blifvit tillräckligt länge 
fortsatta for &tt upplysa huru mycket man kan ånyo lära. 

Sådant är Brocas sätt att raisonnera och det är genialiskt, 
förutsatt att det hvilar på goda grunder. Frih. v. Diiben ansåg 
for sin del att slutsatsen om sätet för det artikulerade talet 
vore förhastadt, en af de vanliga förvexlingarne mellan post och 
propter, vid betraktande af allt hvad äfven med Brocas inskränk- 
ning af begreppet »artikulerad t språk» ingår deruti. Tanken, 
som skall uttryckas och formen som skall väljas, viljan som 
sätter maschinen i gång och bestämmer hvarje dess allra minsta 
modulation uti dess verksamhet, minnet och uppmärksamheten 
etc. vid betraktande af allt detta, har man svårt att tänka sig 
ett Hpråkorgan; der framlyser tydligen flera samverkande fak- 
torer, hvilka för att dömma efter andra hjernfenomen hvar för 
sig förtjenade sitt organ, om man fortfarande äflas att tala om 
sådane. Saken torde för öfrigt förtjena vidare granskning och 
undersökning af patologiska anatomer och psykiatrer. 

Hr Malmsten erinrade om den stora uppmärksamhet 
Afemien ur patologisk synpunkt ådragit sig, synnerligen i Frank- 
rike på sednare tiden samt om de förtjenstfulla artiklar derom, 
som förekommit i Gazette hebdomadaire. Sjelf hade Hr M. 
äfven observerat dylika sjukdomsfall. Flera olika sjukdomsformer 
inom den nosologiska cadern torde dock ofta ha blifvit subsu- 
merade begreppet Afemi. 



36 

Hr Santesson relaterade äfven några fall af Afemi hk 
Serafimerlasarettet, h varom utförligare redogörelse framdeie 
skalle lemnas, och Hr Key anmärkte att största f^rsigtighec 
erfordras vid bedömmande i patologiskt-anatomiskt hänseeud^' 
af förändringar inom hjernan, helst flera olika processer på en 
gång kanna ega ram. 

= Frih. v. DUBEN meddelade vidare utdrag af ett brer 
från Hr Kristian Loven, som f5r närvarande vistas i Leipzig, 
innehållande en kort redogörelse för de andersökningar, som Hr 
L. på Professor Ludwig's laboratorium förehar rörande ner- 
vemas inverkan på cirkulationen och särskildt på kärlen. 

Den 6 Februari, 

BrnkBlakaren Lindh f . — ^thiops mineralis i cbolera. — Farmaceuten C*gi- 
HAULT. — Dr Letbesdorf ledamot. — Constitutio epidemica. — K.ope< 
projekt. — Vestkustena sommarklimat. — Inokulation med taberknlö* 
materia. — Sjphilis vid yaccination. 

=: Ordföranden tillkännagaf att Svenska Läkarekorptsen 
åter förlorat en af dess medlemmar, nemligen Bruksläkaren vid 
Ramnäs, Med. Lic. Knut Leonard Lindh, född 1838, död 
den 28 sistlidne Januari. 

= Sekreteraren framlade för Sällskapet en broschyr af 
Professor Gadet i Rom, rörande användandet af .^thiop 
minendie i cholera och uppläste en dermed följande skrifvelse 
från Litteratören P. R. Tersmeden. På förslag af Hr Malm- 
sten remitterades ofvannämde broschyr till referat af Hr GråHn 
som åtog sig uppdraget. 

= På anmodan af Apotekaren J. A. Ahlström framlade 
Sekreteraren tvenne bref från Farmaceuten Grimault i Paris, 
hvilken, såsom förr i Sällskapet blifvit omnämdt, af Tribunal 
correctionel ådömts böter och skymfligt straff för bedrägeri \\å 
försäljande af vissa farmaceutiska preparater (se Läkaresäll- 
skapets Förhandlingar 1865 p. 176). För att söka ådagalägg 
sin oskuld och framställa sig såsom ett foremål för förföljelse, 
hufvudsakligen med stöd af skäl, som af hans advokat blifrit 
i Cour Imperiale de Paris åberopade jemte vissa intyg från 
Professor Kletzinsky i Wien, angående de ifrågavarande pre- 
paraternas sammansättning, hade G. öfversändt de nu framlagda 
brefven samt ett nummer af tidningen Le Droit till Apotekaren 
Ahlström, hvilken, förr än processen här var känd, till försälj- 



37 

ning emottagit åtskilliga Grimaultska preparater såsom Matico, 
Sirop de Quinquina roQge, Sirop de Raifort jodé m. m. Den 
enda omständighet G. inför domstolen knnde till sitt urskuldande 
åberopa var att de åtalade preparaterna varit ämnade för ut- 
landet och ej till konsumtion inom Frankrike. Icke dessmindre 
annonseras och prekoniseras fortfarande såväl i utländska tid- 
ningar som i svenska de Grimaultska medlen och uppmärksam- 
heten har nyligen härstädes blifvit fästad på detta förhållande 
genom en artikel i farmaceutisk tidskrift, sedermera reprodu- 
cerad af andra tidningar. På begäran af Hr Malmsten upp- 
lästes af Sekreteraren det vigtigaste af ofvannämda bref och 
tidningsartikel, hvilka, efter någon diskussion, hvari deltogo Ord- 
föranden samt Hrr Malmsten och Lewin, lades å bordet, för 
att finnas att tillgå for de ledamöter, som deraf önskade taga 
kännedom. 

= Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
togs genom val, Docenten i psykiatri vid universitetet i Wien, 
Medicinae Doctor Max Leidesdorf. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 28 Jan. till och med Lördagen den 3 Febr. 1866: 
Sjukligheten något minskad. — Af Variolse ha 25 fall samt 
af Scarlatina 32 fall förekommit. 

1. Inom éntkild praktik anmälde sjnkdomsfa]! (Mn 28 läkare) : 

Febris tjrpHoides l.lXearalgia d.lPeritonitia 3. 

Diphtheria 4.!Conjuiictmtia 9.'Icteni8 2. 

Angina membranacea l.jOtitis 6.{Nephriti8 3. 

PertiLHis 1. Ang. tons. & fauciam 61.'Metriti8 1. 

Cbolerina S.jPcricarditia 9. Rheumatismu» acutus 14. 

Bysenteria 5.<£ndocarditi8 I,'£r78ipela8 5. 

Diarrhoea 68.!Lai7ngo-tracheiti8.... ILEiythema nodosam.. 1. 

Febris intermittens . . 10. iBronch. Cat. bronch. 79. | Urticaria 6. 

VariolK. Varioloides 8. iBroncbitis capiUaris . 4. Zona 1. 

Varicell» 2." -^ - - 

Scarlatina. 19. 

Delirinm tremena.... 1. 

SyphiUs 3. 



Pnenmonia 10. Farnncnlns 8. 



Gonorrboea 5. 

Apoplexia cerebri ... 1. 



Plenritis 4. 

Febris gastr. simplez 24. 

Oastritis. Enteritia . 5. 

Colitis 3, 

Typhlit. & Perityphl 



Carbunculns 4. 

Rbenm. recens afcbril. 4. 

Samma 405. 



2. Å Hofrndstadens Sjukvårdsatuialttr : 

Fä Sérafimer-loMarettet: sjakantalet den 3 Febr. 256, hvaraf 144 p& afdel- 
ningen for invärtea sjnke; inkomne änder veckan: febris typhoides 4, deliriam 
tremens 2, febris intermittens 1, scarlatina 1, bronchitis 1» pneumonia 1. 

På Allmänna GamUons-sjukhuset : sjakantalet den 3 Febr. 164, hvaraf 77 
på afdelninffen for invärtes sjake; inkomne nnder veckan: catarrhas gastro- 
intestinalis 3, febris intermittens 1, broncbitis 1, angina tonsiUaris 1, rheama- 
tiamos acotas 1, colitis 1, gonorrboea 1, sypbilis 1. 

På ProvUoriska sjukhuset å Söder: sjakantalet den 3 Febr. 184, hvaraf 
138 invärtes sjake; inkomne nnder veckan: variolse 13, febris typhoides 8, 
bronchitis 3, pnenmonia 2, diarrhoea 1, deliriam tremens 1, ncphritis 1, rhcu- 
matiimos 1. 



38 

Pl Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: ^nkantalet den 3 Febr. 71, hrsnf 
66 invärtes ^nke; inkomne nnder veckan: bronchitis 2, febris gastrica simpkx 
2t gastritis 2, rbeamatismns 2, diarrboea 1, endocarditis 1, pnenmonia 1, nt- 
phritis 1, erythema nodosam 1, funmcalus 1. 

P& AUmånna Barnhuset: bronchitis 5, diarrhoca 3, plenritis 3, scarlatisa I 
bronchitis capillaris 1, gastro-enteritis 1, furnncalns 1. — Polikiiniben: bre- 
chitis Ö, gastro-entcritis 5, diarrhoca 2, conjunctivitis 1, angina tonsilUrié U 
plenritis 1, nrticaria 1, fnrnncnlas 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 3 Febr. 52; inkomne under veekia: 
pnenmonia 1, plenritis 1. 

P& AUmånna Bambördshuset: antalet värdade 11; helsotilbtJindet godt 

P& Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 13; hclsotUlståndet godt 

På Bambördshuset Pro Patria: hclsotillståndet godt. 

På Diahoniss-sjukhuset : sjnkantalet den 3 Febr. 36; Intet fall af akut »jek- 
dom har nnder veckan intagits. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 3 Febr. 172, hvaiaf 
62 mankön och 90 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurh%u: sjnkantalet den 3 Febr. 164, hvanf 
140 från staden och 24 från länet; inkomne: syphilis 22. 

På Provisoriska Kurhuset: inkomne: sjphiUs 7, gonorrhoea 6. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): bronchitis 51, 
diarrboea 15, scarlatina 11, rheumatismus 9, angina tonsillaris 7, pnenmonia 7, 
gastricismas 5, febris gastrica simplpx 5, febris intermitt^ns 4> ophthalmia 4. 
variolse 4, erysipelas 3, febria typhoides 2, diphtheria 2, pertussia 2, gastritis 
et enteritis 2, peritonitis 2, varicellie 1, meningitis cerebralis 1, laiyngitis 1, 
nephritis 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fångélse: delirium tremena 1. 
Norra Korrektions-inråttningen : bronchitis 1. 

= Hrr Carlson, Key och Tholandee, de koraiterade, 
åt hvilka Sällskapet i förra sammankomsten uppdragit att med 
egaren till »^ 28 Regeringsgatan söka vinna förändrade och 
mera bestämda köpevilkor samt att oppstälia approxiroatxrt 
kostnadsförsla^ för uppförande af nybyggnad å nämde tomt, 
inlemnade härom följande utlåtande, som af Hr Key upplästes: 

Undertecknade, som af Svenska Läkaresällskapet vid dess sammankomst dea 
30 sistlidne Januari erhöUo i nppdrag att närmare granska det af SäUskapeti 
komité tillstyrkta förslaget till ombyggnad af Sällskapets hos, samt att nireda 
hnrnvida Sällskapets ekonomiska stä&ning medgåfVe att i stället nppfora ett 
ajtt hns från grnnden på annan rymligare tomt, oeh, i så fall, om n^on sådai 
för ändamålet lämplig tomt stode att vinna, och specielt om ett utbyte af Sill- 
akapeta nnvarande egendom mot den välbelägna, af Hr Hajocxr ntbjadna tomt- 
delen af egendomen ^ 28 Regeringagatan knnde på antagliga rilkor ske. (1 
härmed afgifva följande yttrande: 

Bet af komitén inlemnade oeh tillstyrkta forslaget till ombyggnad af SäO- 
akapets gamla hns torde väl vara så ändamålsenligt, som ett dylikt förslag nå- 
gonsin kan blifva, men i fö^d af platsens inskränkthet och svårigheten att gifvs 
ett gammalt hus en ny lämplig inredning, för helt andra ändamU än de som 
varit afsedda vid hnseta uppförande, lider nämde förslag af många, högst vä- 
aentliga brister, af hvilka vi vilja framhålla följ<inde: SiUlskapets samlingslokal 
skulle komma att bestå af blott tvenne rum, af hvilka ^elfva salen väl änna 
någon tid skulle kunna ijmma Sällskapets vid sammankomsterna narvarands 
medlemmar, men hela biblioteket måste jemväl inrymmas i denna sa] och t det 
lilla 9 alnar långa och ej fullt 6 alnar breda rummet vid dess sida, hvilkct i 
förslaget betecknas såsom förmak. Sn följd häraf måste blifva att biblioteket, 
som redan nu torde taga allt här disponibelt väggotrymme i anspråk, småningom, 
i samma mån som det tillväxte, skulle mer och mer inkräkta pS det öfriga ut- 



3» 

rymnaet, hvilket i en ej synneriigeu afligaea firamtid derföre med Bodviiidigket 
skulle blifva alldeles otillräckligt; uynnerhct flom bibliotekatk&p i en dylik lokal 
ej aknllo atan alltför stora olägenheter kunna görrs fristående i samlingssalen. 
För Sällskapets trefnad och beq^ämlighet är det nödvändigt att ej alla deaa 
nårvnruide medlemmar tvingas att ovilkorligen under hela tiden för samman* 
komstema sitta sammanförda i ett enda rum, hvarföre läs* och konversations* 
rum böra finnas vid sidan af samlingssalen. JDet ofvannämda, smala, af bok- 
hyllor till 5 alnars bredd inskränkta rummet, kan ingalunda tillfredsställa ena 
de m&ttligaste anspråk hiirpå. För att möjliggöra de vid sammankomsterna ofta 
förekommande enslulda konferenserna måste dessutom mera än ett samtalsrum 
finnas. 1 nära samband med samlingssalen bör dessutom finnas ett, om an al- 
drig så litet rum, der tillfälle till rengöring finnes, sedan man handskats med 
mer eller mindre orenande, ofta derjemte stinkande preparater. Klosett, som 
numera så lätt och beqvämt kan inrättas, bör ej heller saknas i en lägenhet» 
der ofta 40 å 50 personer under flera timmar äro samlade till öfverläggningar 
och samlif, men intetdera finnes upptaget i komiténs förslag, och utrymme kan 
dertill ej heller beredas, så vida man ej till detta ändamål vill upplåta det lilla 
sidornmmet. 

Vidare skulle enligt förslaget, Bibliotekarien få sin bostad på nedra botten, 
medan biblioteket vore förvaradt 2 trappor högre upp, en anordning, som, jemta 
andra olägenheter, skulle medföra en ej obetydlig, annars onödig, tidspillan för 
nämde tjensteman. — Sekreterarens våning skulle väl vid första påseendet kunna 
synas lämplig, men en niirmare granskning visar att äfven den är i många hän- 
seenden obeqväm, såvida meningen är att Sekreteraren skall i den kunna vara 
logerad såsom gift man. lian skulle väl komma att ega förmak och salong, 
men den, under vanliga förhållanden för en familj så nödvändiga barnkammaren 
saknas totalt, och möjlighet till en sådana anskaffande förefinnes ej. Sekrete- 
rarens eget arbetsrum, som med en längd af 7| aln, ej blefve fullt 5 alnar 
bredt, måste anses såsom alldeles för litet för en person, som, jemte en mängd 
expeditionsgöromål, äfven har praktik att sköta. Vid mottagningarne skulle 
patienterna, efter att hafva väntat i en märkvärdigt formad, ej fullt 6 alnar 
bred, men 15 alnar lång sal, passera genom förmaket för att komma till mot* 
tagningsrnmmet, och det inre sambandet mellan de öfriga rummen i våningen 
skulle då alldeles upphäfvas, hvilket är en ej ringa olägenhet. Kökets och pig- 
kammarens afskiljda läge på nedra botten ökar obeqviimlighetema i bostaden. 
AUa de många och stora olägenheter, som sålunda enligt ombyggnadiför* 
slaget akuUe komma att vidlåda i första rummet samlingslokalen, men äfven 
Sekreterarens och Bibliotekariens bostäder, kunna säkerligen aldrig afhjelpaa, 
genom någon ombyggnad på Sällskapets nuvarande alltför trånga tomt, men 
deremot fullkomligt undvikas i ett nytt hos, uppfördt på en rymligare platt. 
Många andra skäl, och framförallt de ekonomiska, tala dessutom emot den 
föreslagna ombyggnaden. Sällskapet skulle enligt förslaget nedlägga 32,000 rdr 
på att ombygga huset uteslutande för sitt ändamål; men härigenom akulle hnset 
ej vinna i värde för en möjligen i framtiden ifrågakommande försä^ning, ntan 
det skulle tvärtom sjunka ej obetydligt, ty det blefve mindre lämpligt för alla 
andra ändamål, och skulle i en annans hand gifva mindre inkomst än i desa 
nuvarande skick, emedan lägenheterna 3 trappor upp komme att borttagas, och 
▼aningen 2 trappor npp blott blefve en stor sal. Blefve byggnaden fullt ända- 
målsenlig och beqväm för Sällskapet, så vore väl härom intet att säga, men då 
detta, enligt hvad ofvan är visadt, ingalunda blir händelsen, så torde det äfven 
ur denna synpunkt rara föga klokt att verkställa ombyggnaden. Kostnaden här- 
för och, ytterligare, ej så litet af husets nuvarande värde skulle ju vara alldelea 
bortkastade i samma stund som Sällskapet i en framtid blefve nödsakadt, ellec 
af andra skäl beslutade, att skaffa sig en annan lägenhet, i hvilken det kunde 
finna mera beqvämt utrymme för sig sjelft, sitt bibliotek och sina tjenstemim. 
Den hyra som Sällskapet komme att betala, om föreliggande ombyggnada- 
förslag utfördes, är äfvenledes större än hvad med en klok ooh väl behöflig 
ekonomisk omtanka är förenligt. Huset kan för närvarande uppskattas till ett 
värde af 50,000 rdr. Ombyggnaden skulle kosta 32.000 rmt, och huset, ehnrn 
mindre säybart, skulle sedan representera ett värde för Sällskapet af rdr 83,000 
mt, hvarå räntan utgör 4,920 rdr, som vore den hyra, hvilken Sällskapet fSr 



40 

■UA lägenlieter konune att betala, utan afdrag, åk inga inkomster af hvaei knsd- 
erhållaa. Räknas härtiU räntan på den snmma, som l^år till ansknffimdet tt 
nya möbler, bokskåp m. m., samt till bekostande af vatten- och gaainlednii^, 
arkitektanrode m. m., 8& blefre Sällskapets årliga hyra minst 5,340 rdr. Ifriv^- 
▼arande samma har nemligen vid en af oss anställd approximativ beräknii^ 
befunnits komma att minst uppgå till 7,000 rdr, hvarå räntan utgör 420 rdr. 

£n omständighet, som härvid måste ytterligare tagas i betraktande, är tn 
när man böljar rifra och grundligt förändra ett gammalt hns. många oförut- 
sedda fördyrande omständigheter lätteligen kunna inträffa, hvarfore omko«tnadra 
for en dylik ombyggnad ej på förhand kan med säkerhet bestämmas. Ben kas 
derföre af?en mycket lätt komma att betydligt öfverskrida den beräknade sub- 
man. Öfverlemnas utförandet åt en entreprenör, måste denne sitta sitt anbed 
så högt att han är skyddad för alla eventualiteter, och man får derfore dl ht- 
tala mera, än hvad arbetet för sig sjelft är värdt. Uppför man deremol en oj 
byggnad ftån grunden, kan kostnaden med full säkerhet beräknas, på samma 
^ing huset från tak till botten kan lämpas för sitt ändamål 

Låtom oss emellertid antaga att sjelfra ombyggnaden kan utforas för S2,00(> 
rdr, men det ombyggda huset måste förses med gas- och vattenledning; np 
möbler, bokskåp m. m. måste anskaffas, arkitektarvode m. fl. eitra utgifter be 
stridas, och dessa utgifter komma att, enligt hvad ofvan nppgifvits, gå till niiii«r 
7,000 rdr, oberäknadt hyresersättningen under den tid ombyggnaden forsigj^r. 
Under rdr 39,000 rmt skulle sålunda hela ombyggnadsföretaget e\ kunna utföras. 
Då nu SäUskapets kontanta tillgångar ej äro större än 35,685 rdr, så «kalle 
dessa ei, såsom i komitéberättelsen antages, betäcka utgifterna, utan en brist af 
minst 3,315 rdr skulle uppkomma. Denna måste fyllas genom lån, hvarå årli|;s 
räntan i det närmaste blefve rdr 200 rmt. Sällskapet komme sålunda genom 
ombyggnadsförslaget i den betänkliga ekonomiska ställning, att alla de årliga 
utgifterna och dessutom 200 rdr räntor, måste ensamt bestridas af årsafgiftem^ 
Dessa fördubblade blefre säkerligen ej tillräckliga för ett sådant behof. 

En annan olägenhet, fastän af mera öfvergående art, som ombyggnadsfor- 
slaget medför, är att Sällskapets verksamhet skulle för en längre tid i hög fcnå 
störas, på samma gång som dess bibliotek blefve otillgängligt tills ombyggnadea 
▼ore fuUändad. 

Från hvilken synpunkt vi än se frågan finna vi sålunda mäktigt talaodr 
skäl emot ombyggnadsförslaget, hvilket äf?en synes af komitén hafra UifVit till- 
styrkt endast emedan den ansåg, att Sällskapets ekonomi ej tillät uppförandet 
af ett nytt bas på Sällskapets nuvarande, eUer på en större tomt, och att dess- 
utom en lämplig sådan större tomt ej stode att på drägliga vilkor erhålla. Det 
sednare hindret är nu undanröjdt, och vi skola visa att uppförandet af ett nytt 
hus kommer att äfven för Sällskapets ekonomi medföra stora fördelar. 

Vid förnyade underhandlingar med Hr Christ. Hammer har han, såsom af 
Bilaga 1 lynes, förklarat sig villig att mot Sällskapets hus utbyta en tomtdd 
af egendomen ^ 28 Regeringsgatan, och i mellangift kontant till Sällskapet 
erlägga 15,000 rdr. Denna tomtdel erbjuder nära dubbelt så stort ntiymoic 
som Sällskapets nuvarande egendom, och den kan nästan helt och håUet betackas 
med den nya byggnaden, då vid utbytet tillförsäkras rättighet att upptaga fönster 
åt en närliggande stor gård, tillhörande Hr Hammer, hvilken rättighet geoom 
inteckning kan fullt betryggas mot hvarje framtida ingrepp. 1 samråd med ou 
har Kongl. Arkitekten Abok uppgjort bifogade utkast till nybyggnad (Bil 2) 
för Sällskapet på nämde tomt. Detaljrituingar hafva omöjligen hunnit uppgöra<, 
och detaljejradt kostnadsförslag kan derföre ej i dag for Sällskapet framläggaa; 
men Hr Abom, hvilken, såsom bekant, disponerar öfver en stor fond af erfa- 
renhet i dylika frågor, har förklarat sin öfvertygelse vara, att huset i den akaJa 
och med de lägenheter, som utkastet visar, bör kunna bysgas, med otväadig 
pnUning och väggfast inredning, för 60,000 rdr rmt. Sällskapet eger en di- 
sponibel fond af rdr 85,685 rmt och skulle vid bytet ytterligare kontant erfalUla 
15,000. Sålunda skulle Sällskapet för nybyggnadens uppforande disponera 
50,685 rmt. Antaga vi nu att bySff^<^«n skuBe uppgå ända till 70,000 rdr 
så behöffrer Sällskapet for den blott upplåna 19.815 rmt, eller i rund samma 
20,000 rmt. De extra utgifterna till möbler, bokskåp, arkitektarroda m. m. 
hafva vi beräknat att aldra högst uppgå till 10,000 rdr, men låtom oss aataga 



41 

att de gå till 11,400 rdr. Denna snmma mitte ifrenledes genem lin tnskaffu, 
OC& till hyn for Sållikapets nnvarande lägenheter nnder nybyggnadeni fortgång 
under 1^ år tknlle åtgii 4,500 rdr, hvarifrån dock bör aftäknas under tiden 
tiU S&Uakapet inflytande hyrcsmedel 900 rmt, då 3,600 rdr återsU. Sällskapet 
skulle aålnnda för den nya tomtens inköp, för nybyggnadens follstandiga upp- 
förande och for dess fnllstandiga inredning och förseende med möbler etc. be- 
höfra inalles låna 35,000 rmt. Till r&ntande af denna summa skulle i hyres- 
medel erhållas ett betydande öfverskott. Enligt den plan, vi här fhtmlägga, 
skulle nemligen bottenvåningen innehålla tvenne butiker samt en boställsTåning 
å 5 rum med kök och tambur, till uthyrning. Enligt gällande priser kan man 
med en sådan belägenhet för butikerna med säkerhet räkna i hyresmedel for 
den mindre 800 rmt och för den större 1,100 rmt samt för boställsTånineen 
minst 700 rmt, hvilket för lägenheterna i bottenvåningen ger en hyra af 2,600 
rdr. Dessutom skulle 3 trappor unp i huset 3 å 4 ungkarlsrum uthyra», och 
for dessa kan med all säkerhet påräknas 400 rmt. I sin helhet skulle Säll- 
skapet sålunda af huset hafva i hyresmedel en årlig inkomst af minst 3,000 rdr. 
Sällskapets skuld skulle, enligt hvad ofvan är nämdt, högst blifva 35,000 rmt 
med en ränta af 2,100 rdr. Ett årli||[t öfrerskott, sedan ränUn å SällskapeU 
skuld vore betald, skulle uppstå af ej mindre än 900 rdr, till bestridande af 
de löpande utgiftema, i stället för att enligt komiténs ombyggnadsförslag en 
årlig brist af xOO rdr nppstode. Den årliga differensen för SUlskapet blefve 
minst 1,100 rdr till förmån för nu (omlagda förslag, eller en summa långt 
större än hvad nuvarande årsafgifter tillsammans gifva, och som motsvarar ett 
kapitalvärde af öfver 18,000 rdr. Häraf synes huru lätt Sällskapet kan verk- 
ställa en fullkomlig nybyggnad på rymligare tomt, samt att den ekonomiska 
ställningen blir dengenom betydligt bättre, än om en ombyggnad i enlighet med 
komiténs forslag utföres. En årlig inkomst af 900 rdr i stället för en brist 
på minst 200, är den pekuniära vinsten. 

Låtom oss nu se till, hvad hyra Siillskapet kunde anse sig i den nya bygg- 
naden betala. Den nya tomten skulle betalas med Sällskanets hus minus Ib.uSö 
rdrs mellangift. Då det gamla huset värderas till 50,000 rdr, kostar tomten 
sålunda Sällskapet 35,000 rdr. Nvabyggnaden kommer aldra högst att kosta 
70,000 rmt, och lägga vi dertill 10,000 rdr för nya inventarier m. m., så kan 
den nya byggnaden anses fullt i ordning kosta 115,000. Räntan härå utgör, 
rdr 6,900; men det nya huset ger 3,000 rdrs inkomst för uthyrda lägenheter, 
och de i mellangift erlagda rdr 15,000 lemna en årlig ränteafkastning af 900 
rdr, och då dessa tvenne summor sammanlagda, d. ä. rdr 3,900, afdragaa från 
rdr 6,900, återstå rdr 3,000, som är den summa, hvilken Sällskapet kunde anses 
betala i årlig hyra i det nya huset. Enligt komiténs förslag åter skulle Siill- 
skåpets årshyra, såsom ofran visats, komma att utgöra 5,340 rdr. Alltsl skulle 
Sällskapet i det nya huset med en långt rikare, rymligare och ändamålsenligare 
inredning, bo 2,3w) rdr billigare, än i det ombyggda gamla. 

Räkna vi på ett annat sätt, så finna vi att, flrånsedt alla inventarier och 
extra småotgifter, ombvggnaden skulle kosta 32,000 rdr under det hela nybygg 
nåden blott kostade 70,000 med afdrag af de 15,000 rdr, som erhölles i mel- 
langift. Nybyggnadens uppförande skulle sålunda ej blifva Sällskapet mer än 
23,000 rdr dyrare, än ombyggnaden af det gamla huset, under det att det nya 
huset lemnade 3,000 rdrs afkastning om Iret, då deremot det gamla huset ej 
skulle rendera ett öre. Och till dessa gynnsamma förhållanden kommer vinsten 
att hafva ett nytt hus på en nära dubbelt så rymlig tomt, vid en stor och be- 
qväm gata. 

Huru ojemförligt' bättre och lämpligare i hvarje hänseende måste ej äfven 
alla lägenheterna blifva i ett rymligare hus, som från grunden till takåsen kan 
inredas för Sällskapets ändamål. Den nu f^mlagda projektritningen är ett i 
hast nppgjordt förslag till inredning, och har endast varit afsedd för att åskåd- 
liggöra hvad utrymme den nya platsen erbjuder, och i hvad skala vi ville före- 
sll att det nya huset skulle uppföras. Mycket kan återstå att i planen för in- 
redningen förbättra eller alldeles fÖrända, men hvad som af ritningen synes är 
att alla lägenheter kunna blifva ändamålsenliga. SamUugssalen blir stor och 
festlig, omgifven af flere läs- och konversationsrum, och klosett och lavoir i 
närheten. Bibliotekariens bostad blir belägen bredvid biblioteket; och Sekre- 



42 

tertren, tom kommer att diiponen ea hel T&Diag i hatet, ilr en beqräm b*- 
stftd af ven för en tillTäxande familj. 

Alltages förslaget till nybyggnad behöfrer SäUshapeta verksam hei ej aLfbr^Ui 
och deas bibliotek blir nnder helia tiden tillgängligt såsom fömt. 

På grund af alla ofvan anförda skäl få vi sålunda, med afseende lika mycic; 
fästadt på Sällskapets ekonomiska fördel, som på dess trefnad, beqvämli^lu.1 
och förkofran, afstyrka det af Sällskapets komité framlagda föralaget till re 
ombyggnad af Sällskapets nuvarande hus, ooh i stället föreslå det SäUskafci 
måtte utbyta sin egendom J^ 19 vid Nya Kungsholmsbrogatan mot den af Hr 
C. Hammer utbjudna tomtdelen i JfS 2o Regeringsgatan jemte 15,000 rdr kua- 
tant mellangift, samt för öfrigt på de vilkor som Bilaga 1 innehåller, samt att 
Sällskapet på den nyförvärfvade tomten låter åt sig uppföra ett ny^tt Los i dcA 
skala och med den hufvudsakliga fordelning af lägenheterna, som bifogade for- 
slags-ritning utvisar. Stockholm den 6 Februari 1866. 

Åx. Oabr. Carlson. Axel Key, Fr. ThoUmder. 

Åtföljande planritning å nybyggnad förevisades och nytt 
af egaren uppsatt kostnadsförslag företeddes. 

Efter någon diskussion och sedan Ordföranden uppläst 40 
§ af Sällskapets stadgar rörande afyttring eller forpantning af 
Sällskapets . egande fastighet, remitterades utlåtandet med sina 
bilagor till Sällskapets komité, hvilken till nästa sammankomst 
skulle med yttrande deröfver inkomma och blef i sammanhang 
härmed det af komitén afgifna förslaget om tillbyggnad å Säll- 
skapets tomt för andra gången bordlagdL 

= Mot en i Hygieas Decemberhäfte intagen Embetsrapport 
till K. Sundhets-Gollegium, benämd några iakUageUer öfvér m- 
fljfiatidei af vestkusUns sammarklimai på sjukdomar i respiralionå^ 
organema af Provincialläkaren 6. LUNDGREN*) gjorde Frih. 
Gederström åtskilliga anmärkningar, som skulle ingå i tid- 
skriften. 

Hr CuRMAN, som sedan 7 år tillbaka tjenat^ort såsom 
badläkare vid Lysekihl, hade åfven fftstat sig vid ofvannfimde 
uppsats samt ansåg att Dr Lundgrens uppgifter om Bohusläns 
klimatförhållanden ej grundade sig på observationer gjorda vid 
sjelfva kusten och under sommarmånaderna, utan på en erfa- 
renhet, som vunnits i det inre af Bohuslän under hela årets 
lopp. Hr C, som varit i tillfälle att anställa komparativa 
meteorologiska observationer öfver kustklimatet, hvilka till en 
del meddelades och framdeles i sin helhet skulle i tidskriften 
ingå, kunde på grund af dessa sina iakttagelser ej instämma i 
Dr Lundgrens allmänna omdöme om Bohusläns kustklimat så- 
som varande kallt och ombytligt. 



*) Sa H/siea 1865 p. 495. 



4S 

= Frih. Cederström meddelade resultatet af de inokula^ 
tionsföraök å kaniner med tuberkulos materia^ som Professor 
Villemin vid militärskolan Yal-de-Gräce anställt och som 
Prof. Clacjde Bernard framlagdt inför Académie des Sciences. 

Y. har vid inokulationsförsöken begagnadt tuberkulos materia» 
tagen ur kaveraer pä lik 24 — 36 timmar efter döden. 

1. Den 6 Mars 1865 erhöllos tvenne, ännu diande, kanin- 
ungar, 8om jemte modren förvarades i en från marken upphöjd, för 
oblida väderleksinflytelser skyddad bur. Den ena kaninungen ym- 
pades bakom örat, hvilken ympning förnyades den 30 Mars och 4 
April s. å. Den 20 Juni (—3 månader 14 dagar efter första ymp- 
ningen) dödades båda de unga kaninerna: den ympade hade tuberkler 
i lungor och njurar, den icke ympade var frisk. 

2. Den lö Juli 1865 iuokulerades trenne kaniner, som för- 
varades under bar himmel inom inhägnad, den 22 Juli gjordes ny 
inokulation ä samma kaniner, äfvensora å en fjerde, förut oympad 
kanin. Dessa djur dödades successivt den 15, 16, 18 och 19 Sep- 
tember, d. v. 8. resp. 2 månader, 2 månader 1 dag, 2 månader 3 
dagar, 1 månad 28 dagar efter första inokulationen. 

AUa .befunnes behäftade med lungtubcrkler. Under mellantiden 
emellan dessa kaniners inokulation och aflifvande dödades tvenne, 
med de förre samboende, oympade kaniner och befunnos friska. £n 
likaledes med de förre samboende, oympad kanin dödades först den 
21 November och befanns frisk. 

3. Den 2 Oktober anskaffades sex stycken kaniner, alla tre 
månader gamla, af hvilka två och två voro syskon och tagna ur 
trenne särskilda kaninfamiljer; en kanin af hvardera syskonparet ym- 
pades, hvardera paret förvarades i särskild afdelning af den åt ka- 
ninerna upplåtna lägenheten. Den 24 Okt. repeterades inympningen 
och samma dag ympades sammalunda en fjerde (den sjunde af samt- 
liga antalet) fullvuxen, särdeles stor och kraftfull kanin. 

Parti n:o 1. Den 23 Nov. (= 1 månad 21 dagar efter ymp- 
ningen) fanns den ympade kaninen död: sektionen visade tuberkler 
i lungorna samt (ej närmare angifna) cystor, med klart innehåll, i 
njurarne. Den oympade kaninbrodren dödades samma dag och be- 
fanns frisk. 

Paret n:o 2. Dödades den 29 Nov. (^ 1 månad 27 dagar 
efter ympuingen) och befanns vid sektionen den ympade kaninen be- 
häftad med tuberkler i lungorna, den oympade frisk. 

Paret n:o 3, Dödades den 29 Nov. (= 1 månad 27 dagar 
efter ympningen) och iakttogs vid obduktionen alldeles samma för- 
hållande som hos paret n:o 2. 

Kaninen n:o 4. Dödades den 29 Nov. (= 1 månad 6 dagar 
efter ympningen) och företedde obduktionen likaledes tuberkler i 
lungorna. 

Villemin hade medan ofvannämde försök pågingo, äfven företagit 
inympningar å kaniner med var från flegmonösa abscesser, från an- 



44 

thraces, samt med cholerasjnkes exkrementer, hvilka fonök samtliges 
icke medförde nAgot positivt resaltat. 

De nu om Dämd a inokulationsforsöken med tuber kelmateria hafra 
inom den medicinska verlden i Paria väckt ett oerhörd t upp«eende. 
Den sista sektionen skedde den 29 Nov. och redan den 8 Dec hade 
ej blott resultaten af dessa försök blifvit framlagde for Äcadémk 
des Sciences^ utan af ven berättelse om desamma inforts i det nåmde 
dag utkommande numret af TUnion Médicale. 

=: Slutligen meddelade Frih. Cederstrom ett referat af 
Dr MiLLARDS anförande i Société médicale des Höpitaax an- 
gående inokulation af syphUis medelst vaceination. 

Hr X, commis för ett större handelahus i Paria, hvilken aldrig 
haft någon primär syfilitisk åkomma, men deremot trenne, intensiva, 
gonorréer, hade af M. år 1864 vårdats för reumatism i högra armen. 

Återkommen från en resa till Constantinopel till Paris förliden 
sommar, erfor X att hans far låg sjuk af koppor i Frankfart am 
Main, der denne var bosatt. X beslöt då att oförd röj ligt resa dit, 
men att före af resan låta om vaccinera sig. Af en slägting, läkare 
och specialist i Paria, erhöll han ett rekommendationsbref till Prof. 
DsPAiTL och begaf sig, försedd med detta bref, till den Académie 
de Médecine tillhörande vaccinationsbyrån. Depaul befanns ej till- 
städes, utan verkställdes vaccinationen af annan derstades tjenstgö- 
rande läkare. Vaccinen togs från armen af ett blekt barn af klent 
utseende. Med vaccin af samma barn ympades samma dag 9 andra 
barn samt flera soldater, tillhörande Paris garnison. Vaccinationen 
egde rum den 19 Auguati 1865. 

X reste dereAer till Frankfurt; efter de trenne instick på hvar- 
dera armen, bvilka X erhållit, gingo blott tvenne pustler till å hvar- 
dera armen, motsvarande de båda öfre insticken. Pustlerna beaågos 
af familjens husläkare och befunnos normala. Krustoma afföllo den 
12 September. 

X återvände till Paris. Den 20 Sept» således 1 månad och 1 
dag efter revaccinationen, uppstod en ny pustel å h vardera armen 
motsvarande det tredje, nedre, insticket, hvarvid ingen klåda fo^ 
märktes. Pustlerna betsckte sig snart med bruna, torra, krustor, men 
dessa affollo icke. Omkring den 22 Okt. eller ungefar 2 månader 
efter vaccinationen angreps X af häftig hufvudvärk, som hvarje afton 
återkom, så snart X. nedlagt hufvudet på hufvudkudden, och förhin- 
drade honom att sofva. Ett par dagar sednare visade sig röda fläckar 
. å bröst och buk, hvilka fläckar ej voro föreuade med klåda, smärtan 
i hufvudet blef odräglig, så att X. den 6 Nov. begaf sig till Millard 
för att söka hjelp. Millard antog efter en någon ytlig undersökning 
närvaro af en neuralgie och hade redan satt sig ned vid skrifbordet, 
för alt lemna recept på qninin, då X. omnämde förhållandet med 
de så envist qvarsittande krustorna efter de senkoromande vaccins- 
tionspustlerna. Härvid gick ett ljus upp för M« såsom han sjelf i 
ain rapport uttrycker sig. Patienten afldäddes: å hvardera amen 



46 

befanns motsvarande det nedre raccinationsatygnet en crusta, som på 
bögra armen ej var olik den efter en yaccinpustel, men kruston å 
den venstra var deremot af o