(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Foerhandlingar"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



^' c TT ' <'-»'' 0D9i:yuiu 
^^ Ö^injranasco ^^\^ - ^ 

i^ /•% S^njrancisco ^^ 
^/ A-a v^ an X";*^/ T/f 

%/" oo9mwjJatvO "^^ 

C^ zr ' ^.^ 039miVL 
oatvrranasco ^\ - - 

'^''^ J^'\. S^ilJraticisco ^ 
^^.o-^^ A-8v^9n X'^/ T. 



Ii.C; 

m 
iimHTs 



Ll- * 



- ^\^>L-\ fc. 



EN SKA 



V^ 



// s. ::- 






lÅLLS KAPATS 



■ H,'-)NDL)r 



■^ .'--i/ — ^ 



m 
mmrs 






:nska 



CO 



I.' /. - 






,<V 



f\LL5(<APETS 



'nKDU]pi3/^j^^-Z , 




' % 



■e-KÄ' 



*■■■-■,■' Kl* 






m< :: : 



ii;?T 






M 



t I 

i 



•v> - 



NSKA 



ALL5KAPET 



\'^hKDu)r/^ y 



^' r- 1 






L 



fl 



n' EN SKA 



I, : ;y L - 
il-' • ' 






Sf\ULSKAPETS 



<f' -■■ II i.^ 



'^i'^HDU]ri3/-^./-—L 



FÖRHANDLINGAR 



▼ID 



8YENSKA LAKARE-SALLSKAPETS 



SAMMANKOMSTER 



ÅR 1868. 



Protokollsfönmde: Sällskapets Sekreterare, 
DocTOB EDHOLM. 



STOCKHOLM, 1868. 

P. A. NORSTEDT k 8ÖNBB, 

KongL Boktryokare. 



ilGDTEBORCJ! 



INNEHÅLL. 



Sid. 

Januari 7. — Amnéus A. J. ledamot. — Arfvoden 1. 

Conttituiio epidemiea 2. 

Dr BouDiN f. — Perforation aC larTiiz. (Sandahl 0^ Kbt) 5. 

Hjdrocele. (Ket) » 

Genitalia maacnlina Ib daplo. (Dr Hetman, Ket) 6. 

DeTiation af kula. (Edholm) 7, 

Pörgiftmngsfall med bläsyra. (Sandahl). — Skadliga visitkort. (Hahbekq) 9. 

Sveoak porter af Hr RosENauiSTS tillverkning 10. 

Januari 14. — Afslaget arfvode. — Biblioteket. — Conatitatlo epidemica » 

^}emtnberkler. (Malmsten, Ket) 11. 

Projekta. (Wisteand) 17. 

Pnktar af bäckenringen. (Wisteand) 18. 

Jawuari 21, — Biblioteket. — Constitntio epidemica 19. 

Ledamot anmäld. — Gymnastiskt-ortopediBka Inatitntet 20. 

Vaginalatreåier. (Netzel) 21. 

Skolioser. (Sätheebeeo) 22. 

Januari 28. — Gymnastiskt-ortopediska Institutet » 

Provincialläkame Klintbcro och Strömbäck Hr 24. 

Ratzki J. ledamot. — Biblioteket. — Constitntio epidemica » 

»Skaggsjaka» i Köpenhamn. (Lamm) 25. 

Jodinjektioner vid körtelansvällningar. (Edholm) 26. 

OroDsjokdom. (Lamm) » 

Bråck. (G&avenuoest, Rossandek) 27. 

Ftbruari 4. — Skattmästareval 29. 

Biblioteket. — Constitutio epidemica 30. 

Stenos i arter, pnlmonalis valvler. (Kjellberg) 31. 

Ajieurisma acrtae. (Moberg, Ket) 33. 

Osteo-myelo-sarcoma cysticnm. (Rossander, Ket) 35. 

Kalfliufvnd med hydroencephalocele. (Dr Suneson, Ket) 37. 

Lagförslag om icke auktoriserad läkareverksamhet i Danmark. (Berlin N. J.) » 

Trepanerad Incas. (v. Dcben) j 38. 

Ftbruari IL — Biblioteket. — Utländsk ledamot anmäld 39. 

Constitntio epidemica » 

Sjakhns vid Skeppsbron. — Hjerntnberkler. (Kjellberg) 40. 

Elektrisk behandling vid prosopalgi. (Bruzelivs) 44. 

Orariotomi. (Aman, Edholm, Ket) 45. 

Fehruari 18. — Provincialläkaren HiBFFNER f » 

Biblioteket. — Ledamöter anmälda 46. 

Poliklinik för tandsjukdomar. (Dentisten Bbksow) 47. 

Constitntio epidemica 48. 

Från Gymnastiskt-ortopediska Institutet. (Sätherbero) 49. 

Uterinpolyp. (Sköldberg). — Nedsväljd schaln&l. (Brunstedt, Santesson) 50. 

Skottskada. (Santesson) » 

»Xvaksalversagen». (Berlin N. J.) 51. 

Kriegs-Chirurgie von Dr H. Fischer. (Edholm) » 



IV 

Sid. 

Februari 25. — Biblioteket. — Constitntio epidemica 54. 

LiSDZÉNZ ingdekoktberedningsapparat. (HAXBERa) 55. 

Farmacentiska undersökningar. (Haxbebo) 56. 

Ovanlig verkan af morfininjektion. (Sköldberg) 57. 

Leicaires nnderBÖkningar om miasmer. (Beklin N. J.) » 

Halliebs äfligt om choleracontaginm. (Berlin N. J.) 59. 

Mars 3, — Friimling helsad 60. 

Dr Walmstedt och Provineiallakaren Piscator f+ » 

Conatitntio epidemica » 

Lnxation i stemo-davicnlar-leden. (Sätherberg) 61. 

Bref fifån Törnblom. (Santesson) » 

Tvifvclaktigt sjukdomefall. (Cederström) » 

Mars iO. — Jnatitiaerådet Schleisner ledamot. — Constitntio epidemica 65. 

Mortalitetsstatistik för Stockholm 1866. (Carlson) ...^ 66. 

Cancer ventricnli. (Malmsten, Ket) ." 67. 

Febris recurrena i Finland. (Edholm) 73. 

Mars 17. — Ett bref från Dr Walmstedt 75. 

Professorerna v. Pitha och Billroth ledamöter 76. 

Fabrikören A. Stille invald ledamot » 

Biblioteket. — Constitntio epidemica » 

Sarkom hos ett barn. (Kjellberg, Ket) 77. 

Skottskada. (Santesson, v. Döbeln) » 

Ovariotomi. (Aman, Edholm) 78. 

Trikinos. (Carlson) 79. 

Mars 24. — Utländsk ledamot föreslagen 80. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica #.... » 

Brasilianska droger. (Sandaul O.) 81. 

Rättsmedicinska undersökningar. (Wistrand) 86. 

Hastig död nnder konvalescens från typhus. (Santesson) 89. 

Mars 31. — Biblioteket. — Constitntio epidemica 90. 

Fall af paralysis generalis. (Kjellberg, Malmsten) 91. 

Nasopharyngealpolyp. (Rossander) » 

Begrafningsbyra i Stockholm 92. 

April 7. — Biblioteket. — Ledamöter, föreslagna. — Constitntio epidemica 93. 

Svafvelsyreförgiftning. (Bruzelius, Ödmansson) 94. 

Afasi. (v. Sydow, Ödmansson) ,. 99. 

Cystbildning i hjernan. (Zanteson, Ödmansson) 100. 

Artificielt ben. (Stille) .\. 101. 

Specula vaginsB. (Stille) » 

Liebigs köttextrakt. (Sköldberg) 102. 

April 14. — Lasarettsläkaren Forltno, Stadsläkaren Cron och Rege- 
mentsläkaren BousTEDT Hf. — Biblioteket » 

Sallberg 6. T., Ekecrantz C. O. W. ledamöter. — Constitntio epidemica 108. 

Die Anomalien der Refraktion von Dr Koller. (Rossander) 104. 

»Duglig till krigstjenst» P 106. 

Trepanation hos araberna 106. 

Timglasformad ventrikel. (Lamm) 109. 

Kilogrammen och svenska skålpundet. (Berlin N. J.) 110. 

April 21. — Prof. Nélaton i Stockholm. — Prof. PniOGorr f » 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 111. 

Dr Vacher ledamot 112. 

Yacher: Mortalité et maladies popnlaires. (Hallin) • 

Brasilianska ^roger. (Sandahl O.) 113. 

Scammonium. (Sandahl O.) 115. 

Gramvigten. (Berlin N. J.) 116. 

Badinrättning för fruntimmer. (Cederschjöld) » 



Sid. 

April 28, — F. d. RegemenUläkaren Opphoft f . — ConfltitaUo epidemiea 117. 

SjakKoset vid Skeppsbron tilMutet. (Carlson) 118. 

Extraaterint hafvandcskap. (Eklund, Key) 118. 

QTacksalfreri. (Edling) 121. 

Orariotomi. (Noedenström, Edholm) 122. 

Maj 5. — Bibliotckarieval. — Lokal för sammankoinstema 126. 

Förändring i Sällskapets stadgar » 

Biblioteket. — Constitntio epidemiea ^ 127. 

Kronisk lef^rerinflammation. (Beuzelius, Odicanbson) 128. 

Digitalis utvartes vid annri. (Ödmansson) » 

Cpioglossnm officinale verkande som curare. (Sandaul O.) » 

Hömjöl fr&n Finland. (Loven) 130. 

Maj 12. — Dr Oudet +. — Förändring i Sällskapets stadgar » 

Conatitntio epidemiea 131. 

Ovariotomi. (Sköldberg) 132. 

Nicolatsen: Sanitietsvfesenet i de forenede Staters armée. (Edholm)... » 

Maj 19. — Provincialläkaren Haij och Etatsraadet Stein +f 133. 

Retzti stipendium » 

Förändring i Sällskapets stadgar. — Biblioteket. — Constitntio epidemiea 134. 

Graviditas extrantcrina. (Dr Ohlson-Gadde, Hallin) 135. 

Nenritis optica (?) jemte mjeltansvällning. (Psilander, Hallin) 137. 

Maj 26. — Revisionsberättelse 138. 

Snpplementband till Sveriges Läkarebistoria » 

Biblioteket. — Constitntio epidemiea » 

Thrombosis arterise pnlmonalis. (Malmsten, Kjellberg) 139. 

Parasitteorien för de kontagiösa sjnkdomame. (Sköldberg) 141. 

TiRCHow: Hnngertypbns. (Edholm) » 

Hnngertypbns i Westerbotten. (Wistrand) 142. 

Jimt 2. — Biblioteksrevisorer. — Lokal för vintern 143. 

Biblioteket. — Constitntio epidemiea » 

Lasarettsväsendet i Sverige 1866. (Hallin) 144. 

BiNZ: Chinawirknngen. (Brvzelius). — Knhpocken-Lympbe. (Lamm) ... » 

Prof. PiROOOFFs fr&nfålle nppdiktadt. — Badinrättning 145. 

Juni 16. — Badinrättning » 

Stadskirurgen Bergh och Provincialläkaren Inoelsson if » 

Ledamot anmäld *> 

Constitntio epidemiea 146. 

Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan indraget. (Carlson) 147. 

Protetiska appareljer. (Grähs) » 

Ovariotomi. (Aman, Sköldberg) 149. 

Kimrgiska instmmenter. (Stille) 153. 

Juni 30. — Salén E. ledamot. — Assessor Huss och Dr Nensén H » 

Constitntio epidemiea 154. 

Montarde en fenilles de Rigolot. (Malmsten) 155. 

Cancer renalis. (Nyström, Malmsten) 156. 

Physiologie amusante. (Malmsten) 157. 

Ovariotomier. (Sköldberg) 158. 

Juli 14. — Biblioteket. — Constitntio epidemiea 159. 

Speculum larjngis. (Grähs) 161. 

Cholerakarantän ....! 162. 

Juli 28. — Cholerakarantän. — Biblioteket 165. 

Constitntio epidemiea 166. 

Serafimerlasarettets medicinska afdelning. (v. Friesen, Malmsten) 167. 

Auguåti IL — ' Cholerakarantän » 

Veckonppgifterna. — Prof. Serres + 168. 



Vi 

Sid. 

Bibliotekei — Conatitiitio opidemiea 168. 

Placentarblödning. (Netzel) 170. 

Karbolsyra mot slempapler. (Santesson) 175. 

Ciypta syphilitica, Crypta gonorrlioea. (Santesson) 176. 

Augusti 25. — Biblioteket. — Constitntio epidemica 178. 

Farmacentiska preparater. (Hamberg) 180. 

Halls Sicilian Hair Renewer. (Hambekg) 181. 

Uterinpolyp. (Sköldbeeg) 182. 

Reicm: tjber die Entartnng des MenBchen. (Edholm) 183. 

September 1, — Halls h&rmedel 185. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 186, 

Intrakraniel syfilitiak tnmör. (Rossander) 187. 

Operationer i höftleden. (Grähs) » 

September 8. — Constitntio epidemica 187. 

Isbael Hwassebs minnesTård. — Hjernskada. (Bbuzelivs) 188. 

Cancer ventriooli. (Bruzeuus) 189. 

Pneumatocele cranii. (Santesson) , 190. 

September 15. — Främling helsad. — Ledamot anmäld » 

Vid af ordförande, komitéledamöter och rerisorer » 

Constitntio epidemica 191« 

Låramputationer. (Törnblom) 192. 

Skottskada. (G^ähs) 193. 

Ovariotomi. (Aman) 194. 

September 22. — Prof. Santessons sjukdom 195. 

TÖRNauisT C. J. ledamot. — Biblioteket. — Constitntio epidemica u 

Kinaträd pä Jamaica. (Sandahl O.) 196. 

Droger från Porto-Rico. (Sandahl O.) 199. 

Cnillére Caron. (Sandahl O.) 200. 

Hematocele retronterina traumatica. (Anderson) 201. 

Hyperplastisk elon^tion af lab. post. oris nteri. (Anderson) 203. 

Konception nnder mindre vanliga förhållanden. (Anderson) 204. 

Reorganisation af Preussiska Sanitets-Korpsen. (Edholm) 205. 

September 29. — Dr G. von dem Busch t 207. 

Wermlands och Nerikes Läkareförening » 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 209. 

Prof. Santessons helsotillstånd 210. 

Intemationela konferensen i Paris. (Lemchen) » 

Planschverk i militärmedicin. (Lemchen) 212. 

October 6. — Läkaresällskapets högtidsdag ,. 214v 

Ordförandens foredrag — Sekreterarens årsberättelse » 

October 13. — Talet på högtidsdagen 219. 

.Bataljonsläkaren Zettergren f 220. 

Ledamöter anmälda. — Biblioteket. — Constitntio epidemica » 

Hematocele pelvica. (Netzel). — Hufvndskada. (Dr Eneroth, Wistrakd) 222. 

BoNSDORPF: Kritik af det s. k. hämmande nervsystemet. (Loven) 223. 

SjnkdomsforhåUandet i Sverige 1866 och 1867. (Wistrand) a 

October 20. — Holmberg J. F. O., Svensson J. ledamöter 224. 

Ledamot föreslagen. — Biblioteket. — Constitntio epidemica o 

Nya droger. (Sandahl O.) 225. 

LxMATRE: Bero vissa sjukdomar på infusorierP (Malmsten)» 229. 

MipHEL LEVT: THygiéne militairc. (Edholm) 230. 

Diskussion om medel mot de veneriska sjukdomarnas spridande 232. 

October 27. — Stockholms stads och läns Kurhus • 235. 

Biblioteket. — Ljungberg 6. ledamot. — Constitntio epidemica 236. 

Muller: Lungkapacitetens värde i diagnostiskt aCsecnde. (v. Dubbn) ... 237. 

Sarkom i lungorna. (Sandahl, Ket) » 



vn 

Sid. 

AneniiBma aortse cnm niptnra« (Netbeb. Ket) *337. 

Blix: Stndier af glaskroppen. (Eet) ^1. 

De hyita blodcellernas förhållande vid njnr- och lunginflammation. (Ket) » 

Novtmber $, — Om medel mot de veneriska sjnkdomames spridning. 

(Höotman) 242. 

Hr Santesson helsad. — Biblioteket 243. 

Utländsk ledamot foreslagen. — Constitntio epidemica 244. 

Komitéledamot. — Fall af cancer 245. 

BoucHUT: NoDTeanz Elements de Pathologie générale. (Kaliuten) 246. 

YuLEMnr: Specificité de la Tubercalose. (Malmsten) 247. 

Volynlns. (Bbuzelius, Ket) » 

Bynamitforgiftning. (Hallonorek) 248. 

November 10, — Åtgärder mot veneriska sjakdosumies spridning i 

Stockholm 249. 

Bref från Prof. Billeoth 250. 

Constitntio epidemica 2ÖL 

Baptnra nten spontanea. (Cedebschjöld) 252. 

Obtnrator mot gomdefekt. (Tandläkaren Bensow) 263. 

November TT. — Excellensen Stjerneld f 264. 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 265. 

Qvacksalf^erilagstiftning i Norge. (Beblin N. J.) 266. 

Kbassowskt: Ovariotomi. (Sköldbebo) 267. 

HiBsbildning å händer och fötter. (Böttioeb) » 

November 24, — Prof. Conbaoi t » 

Biblioteket. — Constitntio epidemica 268. 

Penetrerande skottsår i hjertat. (Rossamdeb, Ket) 269. 

Carcinomatost degenererad njnre. (Dr Enostböm, Ket) » 

Historiskt bidrag till inllammationslaran. (Ket) 272. 

Archiv för Physiologie. (Loven) » 

pFLiJaEB: Uber die Ursache der Athembewegnngen. (LoviN) 274. 

Itthalationer mot kikhquta. (Gbahs) » 

December 1, — Prof. P. Ttpaldos ledamot 275, 

Geheime-medicinalrådet Gbiesinoeb f » 

Ledamot föreslagen. — Constitntio epidemica » 

Pebris recnrrens. (Svedbebo). — Perinephritis. (Jädebholm) 276. 

Tyfoidfeber och nephritis behandlade med morfin och qninin. (Malmsten) 278. 

Lundberg Fb.: Hnsdjnrens sjukdomar. (Hallin) » 

LiSBEBiCEisTEB und Haoenbach: Anwcndnng des k^ten Wassers bei 

fieberhaften Krankheiten. (Lewin P. A.)... 279. 

December 8, — Lasarettslakaren Gbaftman jr. — Constitntio epidemica 280. 

Bevisionsberättelse. (Ekbcbantz, Ratzki). — Bråckskada. (Malmboeo) 281. 

Betroperitonealcancer. (Malmsten, Ket) 283. 

St. Thomas Hospital i London. (Santesson) » 

December 15, — Ledamot anmäld. — Constitntio epidemica 285. 

Sjukhusbyggnader 286. 



Förhandlingar vid Svenska Läkare-SällskapetB 
sammankomster år 1868. 

Den 7 Januari. 

AksiAus a. J. ledamot. — Arfiroden. — Constitatio epidemien. — Dr Boudin f . 

— Perfontion af laiynz. — Hydrocele. — Genitalia mascalina in dnplo. 

— Deriatioii af kula. — Förgiftning med bllsyra. — Skadliga visitkort. 

— Svensk porter. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Lä- 
karen vid Löwenströmska lasarettet, M. D. Axkl Johan åmnéus. 

— Ordföranden meddelade, att i dagens sammankomst 
komitén, sedan alla de till Stagnellska donationen hörande me- 
del DU influtit, föreslagit, att ett arfvode af 500 rdr rmt skulle 
tillställas hofkamreraren Forsstrand, som inkasserat medlen, 
bevakat testamentet, granskat redogörelsen öfver utredningen 
af boet m. m., och skulle dessa 500 rmt, ifall Sällskapet funne 
arfvodet skäligt, af Schaumkellska fonden, dit donationen hörer, 
utgå. 

Sedan ordföranden samt Hrr Carlson, Malmsten, Tho- 
LÄNDER och Sekreteraren yttrat sig i frågan, gillade Sällskapet 
den af komitén föreslagna åtgärden. 

— Ordföranden meddelade vidare, att Sällskapets komité 
— med undantag af Hr Tholander, som reserverat sig — 
tillstyrkt ett förökadt arfvode af 200 rdr rmt årligen till Hufvud- 
redaktören för Hygiea, som f. n. åtnjuter 600 rdr rmt. 

Ordföranden motiverade denna komiténs framställning der- 
med att statsanslaget för Sällskapets litterära verksamhet, år- 
ligen 3,000 rdr rmt, medgåfve ett sådant tillägg, samt att det 
närvarande redaktionsarfvodet betydligt understeg arfvodet för 
andra tidskrifter af samma storlek. 

Härom yttrade sig Hrr Carlson, Malmsten och Tho- 
lander; frågan blef, på framställan af den sistnämde, bordlagd. 

ITy^sea. (Förhandlmgar 1868.) 1* 



= Gonstitutio epidemica änder veckan från och med Sön- 
dagen den 15 till och med Lördagen den 21 December 1867: 

Sjnkligheten obetydlig. 

1. Inom enåJåld praktik anmälde sjakdonufill (från 14 läkare): 



FebriB typhoides 1. 

Pertnssu 8. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 86. 

Febris pnerperalis . 1. 

Febris intermittens . . 6. 

Angina parotidea ... 7. 

Variolae. Yarioloides 1. 

Varicellse 5. 

Beliriam tremens.... 1. 

Syphilis 3. 



GoDorrbcea 4. 

Nearalgia 2. 

CoiganctivitiB 7. 

Otitia 1. 

Ang. tons. & fanciam 16. 

Laryngo-traeheitis ... 7. 

Bronch. Cat. bronch. 53. 

Pnenmonia 4. 

Plenritis 2. 

Febris gastr. simplex 11. 

Gastritis. Enteritis.. 4, 



Ictems 1. 

Nephritis 2. 

Metritis 1> 

Rhenmaiiamni aentns 8. 

Erysipelas 5. 

Urticaria 2. 

Farnncnlns 1. 

Panaritinm 1. 

Rbenm . recens efebril. 2: 

Samma 204. 



2. A HofVadstadens Sjvboårdtanstalter: 

Pä Sera/imer-iataretUt: sjakaaialet den 21 Dec. 256, Kraraf 142 på afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, pnen> 
monia 2, plenritis 1, peritonitis 1, rbeumatismus 1. 

På Allmå»na Oamisoiu-tjuamtet : qnkantalet den 21 Dec. 185, hvaraf 86 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 5, febria 
gastrica simplex 3, gastritis 3, febris typhoides 2, sypbilis 2, rbeumatismus 2, 
laryngo-tracbeitia 1, bronchitia 1, nephritis 1, urticaria 1. 

På ProvUoriska sjukhtuet å Söder: sjnkantalet den 21 Dec. 197, kvaraf 
123 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 2, diarrhcea 2, 
syphilis 1, gonorrhoea 1, bronchitis 1, pnenmonia 1, febris gastrica simplex 1, 
ictems 1, nephritis 1, metritis 1. 

På ProvUoriska tjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 12 Dec 65, 
hvaraf 38 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 8, delirium tremens 
2, peritonitis 1, nephritis 1, metritis 1, rbeumatismus 1, sona 1. 

På Provisoriska sjukhuset & SabbaUberg: sjukantalet den 21 Dec. 70, hvaraf 
55 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 4, pnenmonia 1, gastritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 10, bronchitis 9, bronchitis capillaris 5, 
conjunctivitis 4, syphilis 3, pnenmonia 2, plenritis 1. — Polikliniken: diarrhoea 
6, bronchitis 4, conjnnctivitis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 11; helåotiUatåndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 13; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjnkantalet den 21 Dec. 29; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1, pnenmonia 1, febris gastrica simplex 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 21 Dec. 172, hvaraf 
84 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus : sjukantalet den 21 Dec. 182, hvaraf 
148 från staden och 34 från länet; inkomne: syphilis 25, gonorrhoea 2. 

På Provisoriska Kurhuset: sjnkantalet den 21 Dec. 57; inkomne: syphilis 
11, gonorrhoea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fiittigläkames vecko-rapporter): bronchitis 59, 
diarrhoea 31, rhenmatismns 11, pnenmonia 8, febris gastrica simplex 8, febris 
intermittens 8, gastricismns 5, ophthalmia 4, angina tonsillaris 4, maningitis 
cerebralis 3, febris typhoides 1, diphtheria 1, pertussis 1, dysenteria 1, angina 
parotidea 1, scarlatina 1, apoplexia oerebri 1, gastritis 1, ictems 1, erysipelas 1. 

Norra Straff' och Arbets^fångelset: diarrhoea 4^ syphilis 2. 



= Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 22 till och med Lördagen den 28 December 1867: 

Sjukligheten temligen obetydlig. 

1. Inom enakild praktik anmälde fljakdomBfkll (frln 14 lEkare) : 



Febrifl typhoides 4. 

Pertnssis 3. 

DUrrhoea 28. 

Febru paerperalis .. 1. 

Febris intermittena . . 5. 



Gonjancti?iti8 5. 

Otitia 4. 

Ang. tona. & fancinm 21. 

THrombosis. Embolia 2. 

Laryngo-tracheitia 11. 



Gastritis. Enteritis 4. 

Peiitonitis 3. 

MetritJi 2. 

RbeamatiamoB acntns 6. 

Erysipelas 1. 

Uiticaria L 

Fnrnncnlas 6. 

Rbeam. recens efebril. 3. 

Snmma 193. 



Angina parotidea 9.!Bronch. Cat. broncb. 43. 

Taricellie 2. Broncbitis capillaris . 1. 

Intoxieatio ex acidia . 1. IPnenmonia 4. 

Sypbilia Ö.lPlenritis 4. 

6<morrboea 7.|Febria gastr. simplex 7. 

2. k Hnfnidatadena Sjtihvårdtanitaiier: 

PH SeraJmer-lagareUei: sjnkantalet den 28 Dec. 263, braraf 145 ni afdel- 
ningen for invärtes sjuke; inkomne onder yeekan: febris typboides 6, pnen- 
monia 2, broncbitis 1, eolitis 1, rbenmatismns 1. 

På AUmåtuM GamUont-sjukhuset: sjnkantalet den 28 Dec. 203, bvaraf 

94 pl afiLelningen for invärtes sjnke; inkomne under veckan: pnenmonia 9, 

sypbilis 3, gonorrboea 3, broncbitis 2, gastritis 2, rbenmatismns 2, febris ty- 
pboidea 1, delirinm tremens 1. 

På Provisoriåka sjtikkwH å Söder: sjnkantalet den 28 Dec. 212, bvaraf 
126 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: broncbitis 3, pnenmonia 2, eiysipelas 
2, febris typboides 1, febris intermittens 1, sypbilis 1. 

På Proviåoriåka sjukhuset vid Soifugatan: sjnkantalet den 28 Dec. 69, 
bvaraf 41 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 4, febris 
intermittens 1, delirinm tremens 1, pnenmonia 1, peritonitis 1, erytbema 
nodosnm 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjnkantalet den 28 Dee. 66, 
bvaraf 54 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 1. 

På AUmånna Barnhuset: broncbitis 10, broncbitis capillaris 9, diarrboea 5, 
' pnenmonia 5, pleuritis 3, otitis externa 1, nepbritis 1. — Polikliniken: diarrboea 
14, broncbitis 4, sypbilis 1, conjunctivitis 1, broncbitis capillaris 1, pnen- 
monia 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 14; belsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 14; fall af bamsängsfeber. 

På Diakoniss-sjuhhuset: sjnkantalet den 28 Deo. 31; inkomne under veckan: 
rbenmatismns 2. 
t På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 28 Dec. 172, 

bvaraf 84 mankon ocb 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjnkantalet den 28 Dec. 181, 
bvaraf 144 fiån staden ocb 37 från länet; inkomne: sypbilis 25, gonorrbGea2. 

iPå Provisoriska Kurhuset: sjnkantalet den 28 Dec. 60; inkomne: sypbilis 12. 

3. Bland de Fattiga, (enlijt ftittigläkames vecko-rapporter): broncbitis 48, 
diarrboea 28, rbenmatismns 15, pnenmonia 13, febris intermittens 8, febris 
gastriea simplex 5, peritonitis 3, pertussis 2, opbtbalmia 2, angina parotidea 1, 

i variolee 1, gastricismns 1, gastritis 1, erysipelas 1, cystitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: sypbilis 1. 

Norra Straff- och Arbets fängelset: dianrb«ea 10, broncbitis 2. 



= ConstitQtio epideniica under veckan från och med Sön- 
dagen den 29 Dec. 1867 till och med Lördagen den 4 Jan. 1868: 
Sjakligheten fortfarande temligen obetydlig. 

1. Inom €n*kUd praktik anmälde sjokdomffall (firån 13 läkare): 



Febris typhoides 

Pertossifl 4. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 17. 

Febrifl intennittens . . 5. 

Angina parotidea 7. 

YarioellsB 1. 

Syphilis 2. 

Gonorrhoea 1. 

Neuralgia 1. 

Conjnnctivitis 



Peritonitis 1. 

Nephritis 1. 

Metritis 1. 

RhenmatismaB acatna 9. 

Erythema nodosnm.. 2. 

FamnCalns .. 6. 

Rhenm. recens efebril. d« 

Orchitis 1. 

Panaritinm 1. 



Summa 157. 



Otitis 1. 

kag. tons. & fiiaciam 10. 

Pericarditifl 1. 

Laryngo-tracheitis ... 9. 

Bronch. Cat. bronch. 46. 

Bronchitis capillaris.. 3. 

Pnenmonia 8. 

PleuritiB 2. 

Febris gastr. simplex 5. 

Gastritia. Enteritis . 2, 

Typhlit. & Peritypbl. 1. 

2. A Hnfnidstadens Sjukvårdsansialter : 

P& Serafitner-lasareUet: sjnkantalet den 4 Jan. 270, hvaraf 151 på afdet- 
ningen för invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris typboides 4, pnen- 
monia 4, rhenmatismas 2, febris intermittens 1, apoplezia cerebri 1, gastritis 1. 

P& Allmänna GamitoM-sjtåkhuset: sjnkantalet den 4 Jan. 214, bvaraf 97 
p& afdelningen för invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: sypbilis 7, pnen- 
monia 7, febris gastrica simplex 3, gastritis 2, diarrboea 1, gonoirbcea 1, bron- 
cMtis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjnkantalet den 4 Jan. 206, bvaraf 
109 invärtes sinke; inkomne nnder veckan: congelatio 13, diarrboea 3, sypbilis 
2, bronchitis 1, plenritis 1, nephritis 1. 

På Provisoriska sjukkus6t vid Hornsgatan: sjnkantalet den 4 Jan. 70, 
hvaraf 46 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: febris typboides 4, pnenmonia 
2, peritonitis 2, nephritis 2, febris intermittens 1, febris gastrica simplex 1, 
rheumatismns 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjnkantalet den 4 Jan. 72, hvamf 
57 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: febris typboides 1, bronchitis 1, 
pnenmonia 1, plenritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 10, bronchitis 5, pnenmonia 3, bron- 
chitis capillaris 2, nephritis 2, pleuritis 1. — Polikliniken: diarrboea 15, con- 
jnnctivitis 4, bronchitis 4, pertnssis 1, febris intermittens 1, syphilis 1, laryngo- 
tracheitis 1, pnenmonia 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 4 Jan. 57; inkomne nnder veckan: 
catarrh. bronch. 3, febris typboides 1, pertnssis 1, diarrhoea 1, pnenmonia 1, 
febris gastrica simplex 1, cntero-colitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 23; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vSrdade 10; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 4 Jan. 30; intet fall af akut sjuk* 
dom har nnder veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 4 Jan. 170, hvaraf 
82 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 4 Jan. 184, hvaraf 
148 från staden och 36 från länet; inkomne: syphilis 22, gonorrboea 4. 

På Provisoriska Kurhtuet: sjukantalet den 4 Jan. 60; inkomne: sypbilis 

9, gonorrboea 1. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes veck o-rapporter): bronchitis 62, 
diarrhoea 35, febris gastrica simplex 11, rheumatismns II, febris intermittens 

10, pnenmonia 7, febris typboides 4, meningitis cerebralis 3, gastricismns 3, 

rtritis 2, pertnssis 1, variolse 1, scarlatina 1, apoplexia cerebri 1, opbthalmia 
, peritonitis 1, icterns 1, cystitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1. 

Norra Straff' och Arhets^fångéUet : diarrhoea 7, febris typboides 1. 



6 

— Ordföranden tillkännagaf att S&llskapet förlorat en af 
sina utländska ledamöter, nemligen Dr J. Gh. M. Boudin, som 
förlidet år aflidit, 61 år gammal. Han var under hela sin bana 
militärläkare och reste på regeringens bekostnad i flera främ- 
mande länder, der han med stor flit studerade sjukdoms- och 
befolkningsförhållanden. Hans stora arbete Traité de Géogra- 
phie et Statistique médicales et des Maladies endémiques utkom 
1857. Sedan 1858 var B. ledamot af Läkaresällskapet. 

— Hr Sandahl O. meddelade ett fall af stenos i larynx 
på syfilitiBk grund; efter företagen trakeotomi efterföljdt af ett 
perforerande sår emellan luft- och matstrupen. 

Hr Key meddelade obduktionsfenomenen och skulle fallet 
ingå i tidskriften under rubrik Svensk Kasuistik. 

— Hr Ket meddelada följande rörande ett fall, der ett 
betydligt hydroeele plötsligt inträffat vid en häftigare kropps^ 
rörelse: 

I en af de sjukjurnaler, som från Serafimerlasarettet blifvit 
mig tillsända öfver patienter som der värdas for nephritis, och 
hvilkas urin jag haft till undersökning, anträffade jag for någon 
tid sedan en uppgift, som syntes mig egendomlig. Bet hette nem- 
ligen om en äldre fiskare, hvilken led af kronisk nephritis med 
hydrops, att »dä han den 11 sistlidne November hemkommande 
{jnin en båtfärd, skulle draga upp båten ä land, erfor han en häftig 
smärta i högra testikeln, hvarpå omedelbart följde en hastig be- 
tydlig ansvällning med ömhet af samma testis. För att möjliggöra 
sin gång till hemmet nödgades han uppbinda scrotum. Fyra da- 
gar derefter under resan hemifrån till lasarettet började äfven penis 
och scrotum att likformigt ansvälla, men högra skrotalhalfvan har 
dock förekommit honom mera voluminös tillfolje af qvarstående, 
dock betydligt förminskad ansvällning af högra testikeln». I status 
prsesens, som upptogs den 19 November, finner man om denna 
särskilda åkomma endast angifvet: »starkt ödem i penis och scro- 
tum^ som är betydligt forslappadt och utvidgadt. Högra testis 
något voluminösare än den venstra, ej ömmande»; för öfrigt fanns 
allmänt ödem och ascites m. m. 

Hvad var det som kunnat vålla en så plötslig och sä stor an- 
svällning af »ena testis» att patienten måste uppbinda scrotum för att 
kunna gå? Att det ej kunde vara någon uppdrifning af testis sjelf 
syntes mig klart; smärtan hade varit hastigt Öfvérgående och ömheten 
qvarstod ej. En blödning uppkommen genom någon kärlruptur borde 
^ven hafva gifvit helt andra symtomer. Efter mycket öfvervägande af 
det egendomliga fallet, kom jag till den slutsatsen, att mannen måste 
haft en ej oblitererad processus vaginalis, hvilken dock på något ställe 
varit afstängd från kommunikation med bukhålan genom en membra- 
nös bildning, som vid den häftiga kroppsrörelsen med ansträngning af 



6 

bukpreaaen, brustit^ så att vattnet i buken fått fritt tillträde till 
säcken af tunioa vaginalis. 

Dä jag kort dereftér anträffade mannen på obduktionsbordet, 
fick jag tillfälle att konstatera riktigheten häraf. Såsom det pre- 
parat utvisar, hvilket jag har äran här framlä^a, är processus 
vaginalis numera i hela sin utsträckning öppen. I canalis ingui- 
nalis är den så trång att den endast med svårighet genomsläpper 
ett lillfinger, men omedelbart utomfor annulus ingoinalis externas 
vidgar den sig plötsligt, så att dess diameter uppgår till öfver 
en tum, och den vidgar sig sedermera mer och mer nedemot 
bottnen af tnnica vaginalis. Vid höjden af anulus extemus, ut- 
skjuta cirkolärt från väggen tunna, membranösa bindväfsslamsor, 
hvilka tydligen äro rester af en membran, som förut bildat en 
sammanhängande Y'égg. 

Det är denna membrans bristning som förorsakat hans så 
plötsligt inträffade hydrocele. 

— Hr Ket förevisade ett af Dr Hetmak till honom 
öfversändt [»"oparat öfver en särdeles ovanlig missbildning med 
duplidtet inom uroffenUcdapparaten hos ett nyfödt barn, och 
meddelade derjemte utdrag af Dr Heymans bref rörande detta fall. 

Preparatet var taget vid obduktionen af ett 8 dagar gammalt 
barn, som vid födelsen varit fuUgånget och frodigt. Den mest i 
ögonen fallande missbildningen var den, att tvenne fullständigt ut- 
bildade penes forefunnos, sittande i jemnhöjd på något afstånd från 
hvarandra. Hvar och en af dem var försedd med ett välbildadt 
scrotum, men blott en testikel forefanns i hvarje scrotum. Os 
sacrum var klufvet och från det ställe der klyfningen började gick 
en membranös Y&gg eller rättare hög ås fram till främre bäcken- 
väggen, ofullständigt delande lilla bäckenet i 2:ne halfvor. Denna 
membran faster sig såsom det vill synas i ett litet os interpositum, 
somf är liksom inskjutet i symphysis pubis. Ett par små mnskler 
forefanns i denna ofullständiga skiljevägg; möjligen voro dessa till- 
stymmelser till psoasmuskler. Ossa ilei voro ganska välbildade 
och de båda acetabula hade normalt läge. Deformiteten af bäcke- 
net hade sannolikt vaiit föga synlig, medan de mjnka delarne, som 
vid obduktionen blifvit borttagna, ännu voro qvar. I hvardera af 
de båda bäckenhalfvoma forefanns en fullständig urinblåsa, men i 
hvarje blåsa inmynuade blott en nrether, och till hvarje prostata 
gick blott ett vas deferens. Ingen analöppning forefanns. Rectum 
gick ned i högra bäckenhalfvan, och slutade der i en blindsäck, 
omkring en half tum ofvanom det ställe, der analöppningen skulle 
käft sin plats, men der biott en insänkt grop i huden förefanns. 
^^ ryggmärgen var delad i sakralportionen antyddes af det sätt 
på hvilket nerverna ntgingo. Njurame, som äfven blifvit öfversända, 
voro oregelbundna och med hvarandra sammanväxta. Bakväggen 
kade varit deficient kring nafveln på en yta af omkring ett 5-ores 
storlek. Genom denna bråckport, som endast betäcktes af perito- 
neum, hade tarmslyngor framträngt, ofta till en volym motsvarande 



storleken af en apelsin. Hela oolon både vid obduktionen befun- 
nits starkt ntspand af meconium ocb gaser, såsom en naturlig följd 
«f analatresien. För öfrigt både intet abnormt förefunnits i något 
■organ, ocb ej beller någon antydan till dubbelbildning utom i 
bftckenorganema. 

Barnet hade under lifstiden skötts af Dr Fobsssnius, som till- 
samnans med Dr Heyman verkställt obduktionen. Barnet hade så- 
som ofvan nämdes lefvat i 8 dagar och under de första dagame varit 
lifligt. Någon operation för analatresien hade ej ansetts indicerad 
och hade väl ej heller, såsom Dr Heyman anmärker, ledt till någon 
båtnad för barnet. Hr Key framhöll egendomligheterna af och det 
ovanliga uti den föreliggande missbildningen och uttryckte sin tack 
samhet för Hrr Heyman och Forssenius, som lyckats så fullständigt 
som skett, rädda det värdefulla preparatet från förgängelsen. 

Dubbelbildningar af penes hörde till de största sällsyntheter 
och något fall, der de med fullständig utbildning bestått ensamt 
Ibr sig vore ännu ej kändt. Så var icke heller här förhållandet, 
•då en tydlig anläggning till dubbelbildning af sakralregionen äfven 
forefanns. Hade detta barn emellertid ej samtidigt haft analatresi 
ocb sitt svåra nafvelbråck, syntes det alltför väl hafva kunnat ut- 
vecklas till en kraftfull individ, som försedd med 2:ne penes ej för 
ofngt skulle visat i ögonen fallande tecken till missbildning, ja hans 
växt kunde blifvit ganska vacker, om än bäckenet blifvit något bredt. 
Han skulle i så fall hafva varit långt bättre lottad än den unge 
portttgisare, hvars historia, försedd med afbildningar, Hr Edholm 
refererat i Hygiea år 1865 *)• Denne, som uppnått sitt 20:de år och 
som äfvenledes var försedd med tvenne fullständiga penes, hvilka 
befunnits funktionskraftiga, var långt mera missbildad i öfrigt, i det 
han, såsom ännu ett extra bihang var försedd med ett, skenbart 
enkelt, men i sjelfva verket genom sammansmältning af tvenne 
bildadt, tredje ben. Hos honom förefanns sålunda en dubbelbild- 
ning af hela den nedre kroppsändan (dipygus). Föestbb hade i 
sin Atlas öfver missbildningar en afbildning, som tydligen gällde 
samme man, men den var tagen då han var ett frodigt och mun- 
tert barn vid sex månaders ålder. 

I en fullständigare uppsats åtföljd af teckningar ville Hr Key 
närmare redogöra för det nu förevisade preparatet. 

— Hr Edholm meddelade följande bidrag till käDnedomen 
om deviation af kula vid skottsår: 

En korpral vid Lifgardet till häst sköt sig den 4 dennes med 
ett pistolskott i bröstet och ailed ögonblickligen. Vid den rätts- 
medicinska besigtningen, som i dag på förmiddagen företogs, be- 
fanns kulan hafva tagit följande egendomliga bana. 
Yttre besigtning. 

På venstra sidan af bröstet finnes 3 tum från medellinien och 
2 tum nedanför bröstvårtan ett nära rundt sår af något mer än 
ett 10-öres storlek med temligen jemna kanter; i sårets omgifning 

*) STensks LaktresälUkapets Förhandlingar 1865 p. 875. 



8 

är huden i en utsträckning af något mer än en 2-öre8-8lant avait 
och intorkad. Från hudsåret befinnes skottkanalen vid sondering 
sträcka sig i sin närmaste fortsättning bakåt samt något nedåt och 
inåt. Å yenstra sidan af ryggen 1^ tum innanför skulderbladets 
inre rand och ungefär en tum ofranför dess nedre vinkel är huden 
i en längd af fem och en bredd af två linier svart och intorkad; 
under detta ställe kännes en hård rund kropp, som vid hudens 
genomskärning befinnes vara en vanlig spetskula. 
Inre hesigtning. 

Bröstet Vid hudens aflossande befinnes i den såret omgif- 
vande bindväfven samt dertill angränsande partier af stora bröst- 
muskeln, stora sågformiga muskeln samt yttre sneda bukmuskeln 
smärre blodutådringar. Skottkanalen intränger i bröstkaviteten 
mellan 6:te och 7:de refbenen ungefär en half tum utanför deras 
förening med sina brosk. Refbenen äro fuUkomligt oskadade. 
Skottkanalen fortsätter sig genom öfre delen af venstra lungans 
nedre lob. Innan kulan inträngt i lungsubstansen har den på ett 
ställe, motsvarande den yttre såröppningen lemnat ett intryck på 
lungans yta, utan några förändringar på detta ställe af brösthinne- 
beklädnaden, men med små blodutådringar i den underliggande 
lungsubstansen, detta intryck har nästan en rund form, ett djup 
af omkring 2 linier och en bredd af omkring 5 linier och är be- 
läget ungefär en half tum ofvanför nedersta lungranden; en smal 
fördjupning synes fortgå från detta ställe till den fria lungranden 
och synes sedermera kulan hafva fortgått utefter nedra lunglobens 
undre yta, vidare emellan lungan och hjertsäcken, på hvars utsida 
en nästan fyrkantig blodutådring af omkring 3 tums diameter före- 
finnes, hvarefter den genomträngt lungans brösthinnebeklädnad vid 
nedersta föreningsranden emellan öfversta och nedre loberna och 
inträngt i lungmassan, utgått på bakre sidan ungefar 4 tum från 
nedre lobens nedra fria rand, inträngt i bakre bröstväggen emellan 
8:de och 9:de refbenen tätt invid ryggraden och stannat i ryggens 
mjuka delar; refbensränderna äro på detta ställe blottade och något 
skadade, men kännas icke frakturerade. Såröppningen å lungans 
baksida har ungefär storleken af en 2-öres-8lant och i bakre bröst- 
väggen inemot samma storlek. Skottkanalen har alltså en riktning 
snedt utifrån, nedifrån och framifrån, inåt och uppåt och bakåt. 
I omgifningarne från skottkanalen under dess passage genom lun- 
gan finnas talrika små blodutådringar. Venstra lungsäcken är nästan 
till hälften fylld med svart, mestadels stelnad blod, dels ock flytande 
blod till en mängd af omkring en half kanna. Båda lungorna äro 
öfverallt fria, vid genomsnitt af högra lungan knistrar den öfverallt 
för knifven, den är betydligt blodöfverfyUd, men företer i öfrigt 
inga sjukliga förändringar; venstra lungan är betydligt mera blod- 
faMig, men företer för öfrigt intet sjukligt. Hjertsäcken innehåUer 
en måttlig mängd blodblandad vätska. Hjertat är af vanlig stor- 
lek; på utsidan af venstra hjertkammaren, motsvarande den förut 
omnämda blodutådringen å hjertsäcken finnes ett längsgående kros- 



9 

sadt sår med ojemna kanter af något mer än 2 tums längd ock 
omkring 2 liniers och en iill fyra liniers bredd. Hjertats båda 
halfvor äro nästan tomma, hjertmuskulaturen, isynnerhet den venstra 
kammarens, är något tjockare än vanligt; valvler och mynningar 
friska. Luftröret är nästan tomt och dess slemhinna frisk. 

För att betinga möjligheten af en såxlan skada måste 
lungan, då kulan träffade densamma hafva varit betydligt luft- 
fylld, så att projektilen kunnat halka mot pleura, liksom mot 
ea elastisk och uppblåst kautschnksboll. 

I diskussion om fallet deltogo ordföranden samt Hrr Key^ 
Malmsten, Santesson och Sköldberg. 

— Hr O. Sandahl meddelade följande fårgiftningsfall: 

En af de rikare begåfvade eleverna vid farmaceutiska institutet 
befanns i dag på morgonen sittande död i en gungstol hemma i 
'^SsTicih ftstad , då städerskan kom för att göra upp eld i kakelugnen. 
Han hade i går afton besökt teatern, enligt hvad en i rummet 
bredvid boende kamrat uppgaf, och då han omkring kl. 11 till 
denne kamrat sagt god natt, kunde icke något ovanligt hos honom 
märkas. På bordet bredvid honom stod dels en öppnad flaska, 
innehållande en mörkbrun tinktur, signerad med vanlig giftetikett, 
och der bredvid ett urdrucket mindre glas i hvars botten fanns en 
liten portion brun vätska. Detta glas stod på ett utbredt papper, 
å hvilket var skrifvet Cyankalium, och der bredvid låg en mindre 
papperspåse signerad med Winsyra. — Den aflidne var vid min 
ankomst kall och stel och hade en hvilande ställning i gungstolen 
med benen upplagde på en framför stående stol. Ansigtsuttrycket 
var lugpt och stilla, såsom en djupt inslumrad. Det syntes tydligt 
att döden inträdt nästan plötsligt utan all kamp. Något motiv 
för den fortviflade handlingen har icke kunnat uppletas. Den af- 
lidne var högt värderad af lärare och kamrater och hans ekonomiska 
ställning var jemforelsevis föga tryckande. 

Hr S. fäste, med anledning af detta sorgliga fall, upp- 
märksamheten på den våda, som ligger deri, att cyankalium med 
lätthet kan erhållas å flera håll t. ex. hos fotografer eller så- 
dana som handla med artiklar för fotografiens utöfning, en för- 
säljning, som icke är kontrollerad under det giftförsäljningen å 
apoteken är strängt öfvervakad. Det vore önskligt om lag- 
stiftningen i detta hänseende kunde blifva konseqventare. 

— Hr Hambero förevisade visitkort af a. k, moiré me- 
taUique^ hvilka visitkort nu på nyåret ej äro ovanliga och som 
innehålla en ej ringa qvantitet blysocker samt således, om de 
falla i händerna på barn, lätt kunna vålla skada. 

Hr Santesson anmärkte, att de ofta här använda glatta, 
bvita visitkorten äfven innehålla ett skadligt ämne, nemligen 



10 

blyhvitt, samt att arbetarne vid de fabriker der de tUlverkas 
tillfölje deraf äro utsatta för blyförgiftningar, hvarföre ock i 
England föreningar finnas bildade, hvilkas medlemmar öfverens- 
kommit att ej använda sådana visitkort. 

— Sekreteraren uppläste ett från Hr Bosenquist under 
sammankomsten anländt bref, hvaruti han — som år 1843 i 
Sverige införde det Bayerska ölet, om hvars förtjenstfnlla 
bryggningssätt en af framlidne Frih. Berzelius affattad attest 
medföljde — sade sig tillverka ett nytt slag af porter, hvilket han 
hoppades i framtiden borde uttränga all till Sverige importerad 
vara af detta slag. 

Prof af tvenne olika porterslag medföljde. 



Den 14 Januari. 

Afblaget arfirode. — Biblioteket. — Constitutio epidemica. — Hjerntnberkler. 
Projektil. — Obdaktionsberättelse. 

— Upptogs defi i sista sammankomsten bordlagda frågan, 
rörande af komitén föreslaget föröhadt arfvode af 200 rdr rrat 
årligen åt Hufvudredaktören af Hygiea. 

Sedan ordföranden samt Hrr Ket, Kjellberg, Malm- 
sten och Tholander yttrat sig, samt den sistnämde framställt 
begäran om sluten votering, blef förslaget med 27 röster mot 
10 afslaget. 

= Till biblioteket anmäldes: 

Beretning om St. Hans Hospital for Sindsyge i 1866. KJ0- 
benhavn 1867. — Beretning om Kjebenhavns Kommunehospital i 
1866. Kj0benhavn 1867. Gåfvor från Köpenhamns Magistrat. — 
Bidrag till Sveriges officiella Statistik. L. Statens jernvägstrafik 5. 
Trafikstyrelsens underdåniga berättelse för år 1866. Stockholm 
1B67. 'Gåfva från Statistiska byrån. 

= Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 5 till och med Lördagen den 11 Januari 1868: 

Sjukligheten lika med föregående vecka. 

1. Irnm enakild praktik anmälde sjnkdomsfall (fr&o 13 läkare): 



Kebris tjphoidea 2. 



Pertossis 

Cholerina 

Dysenteria 

Diarrhoea 

Febris intermittens.. 
Angina parotidea . .. 

Varicell» 

Intox. e Tapor. carb. 

Syphilis 

^norrhoea 

Apoplexia ccrebri ... 



Nearalgiu 4. 

Conjunctiritis 10. 

Otitig 2. 

Aag. tons. & faaciam 17. 

Fericarditis 1. 

Lary ngo-tracheitis .... 15. 

Bronch. Gat. bronch. 56. 

Bronchitia capillarifl. 3. 

Pneamonia 1. 

Plenritis 1. 

Febris gastr. simplez 8. 

Oastritis. Enteritis . 1. 



Colitis 1. 

Typhlit. & Perityphl. 1. 

PeritonitiB 1. 

leteroi 1. 

Nepbritis 1. 

Rbeamatismiis acatus 8. 

Erjsipelas 2. 

Eiytbema nodoanm. . . 1. 

Furancnlas 4. 

Rbeam.recenaefebriL 2. 

Summa 197. 



11 

S. Å Hufrndstedeiu 8fukoård$aiuiaiter : 

På Berafimér-Uuar^: sjakftnttlet den 11 Jan. 272, hruraf 156 p& af- 
delningen for invirtea ajnke; inkomna änder reckan: febria typhoidea 5, pneu- 
monia 2, typhlitia 1, icteraa 1. 

På Allmänna Gamisont-åjukhusti : sjakantalet den 11 Jan. 199, hvaraf 86 
på afdelningen för invartea ajnke; inkomne nnder veckan: syphilia 9, pnen- 
monia 4, gonorrhoea 2, febria gaatrica aimplez 2, febria typhoidea 1, gastritLs 

1, nepbritia 1. 

På PtovUorUka sjukhuset å Söder: sjakantalet den 11 Jan. 202, hvaraf 98 
inTårtea sjuke; inkomne nnder veckan: rheamatismns 5, syphilis 2, bronchitis 

2, erysipelaa 2, variolse 1, nephritis 1. 

På Provisoriska tjnkhuset vid Hornsgatan: ajnkantilet den 11 Jan. 69, 
hvaraf 45 invartea sjnke; inkomne nnder veckan: febria typhoidea 2, febria 
gaatrica aimplex 2, bronchitis 1, gastritia 1, mastitis 1, rheumatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset & Sabbatsberg: sjakantalet den 11 Jan. 78, hvaraf 
57 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: bronchitis 5, febris typhoides 1, 
diarrhoea 1, varioellie 1, pnenmonia 1, erythema nodoanm 1. 

På AUmånna Barnhuset: diarrhoea 10, bronchitia 8, bronchitis capillaris 2, 
pnenmonia 2, meningitis cerebralis 1, nephritis 1, nrticana 1. '^^ Polikliniken: 
diarrhoea 7, bronchitis 5, syphilis 3, pnenmonia 3, pertnssis 1, conjunctivitis 1. 
otitia 1, febris gaatrica simplex 1. 

På Barnsjukhuset: ajnkantalet den 11 Jan. 61; inkomne nnder veckan: 
pnenmonia 2, kerato-conjnnctivitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 22; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 17; helsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet ffodt. 

På Diakoniss-sjukhuset: ajnkantalet den 11 Jan. 31; inkomne nnder veckan: 
plenxitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjakantalet den 11 Jan. 173, hvaraf 
85 mankön och 88 qvinkön. 

På Stockholms stads oeh läns Kurhus: sjakantalet den 11 Jan. 196, hvaraf 
162 från staden och 34 från liinet; inkomne: syphilis 38, gonorrhoea 2. 

På Provisoriska Kurhuset: sjakantalet den 11 Jan: 59; inkomne: syphilis 
7, gonorrhoea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattiglakarnes vecko-rapporter) : bronchitis 79, 
diarrhoea 26, rheamatismns 14, pertnssis 10, pnenmonia 10, febris intermittens 
9, febria gastrica aimplex 5, gastricismns 4, ophthalmia 3, nenralgia 2, cystitis 
2, meningitis eerebraiia 1, apoplexia cerebri 1, otitia 1, laryngitis 1, icterus 1. 
metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 1, syphilis 1, ophthalmia 1. 

Norra Straff- och Arbets-fångelset: diarrhoea 3, febris typhoides 1, febris 
intermittens 1. 

— Hr Malmsten meddelade från Serafimerlasarettet föl- 
jande fall af hjemtuherkler: 

Barnflickan Maria Söderlund från Clara forsamling, 16 år gam- 
mal, intogs på Serafimerlasarettet den 25 November 1867. 

Patienten vet ej om något ärftligt sjnkdomsanlag finnes inom 
hennes slägt. Sjelf säger hon sig hafya åtnjutit en fullkomligt god 
helsa, om man förbiser messlingen vid 5 eller 6 års ålder, ända 
till den 11 innevarande månad, då hon vid uppvaknandet kände 
högra handens ring^ ooh lillfinger likasom bortdomnade och något 
kyliga i jemforelse med de öfriga fingrame. Domningen och kylan 
forsvunno efter en stund, men återkommo dock snai-t för att åter 
efter en stunds forlopp forsvinna o. s. v. 4 eller 5 gånger på da- 
gen. Följande dag var forhållandet enahanda. Den 14 på mor- 
gonen befanns hela högra armen i samma tillstånd. Derjemte hade 



12 

en lindrig supraorbital hufvudvärk tillstött. Bemissionema inträdde 
4 — 6 gånger dagligen. Ingen värk eller på något sätt smärtande 
känsla i extremiteten. Den 17 erfor hon hnm förlamningen öfver- 
gick på bålen och så småningom utbredde sig utefter högra sidan 
ända ned till knät, der den stannade och sedan ej fortgått längre 
ned. Äfven högra ansigtshalfvan blef lika konstig. Någon snedhet 
i ansigtet har hon aldrig förmärkt. Fortfarande ingenstädes smärta, 
utom den lindriga hufvudvärken. Äfven nu vexlade förbättring 
och försämring flera gånger på dagen; men den 20 upphörde den 
intermittenta beskaffenheten af domningen, som sedan beständigt 
fortfarit i armen, under det att tillståndet å bålen har något vexlat. 
Nu var patienten oförmögen att uträtta sina sysslor, emedan han- 
den var obrukbar. Den 24 indrogs äfven tungan i dvalan, så att 
patienten knappt kunde göra sig begriplig. Svårigheten att tala 
skall hafva fortfarit tills på Tisdagen den 26. Den 27 på mor- 
gonen talade hon redigt. — Patienten vet ej någon orsak till sin 
åkomma. Hon har lefvat i tämligen goda hygieniska förhållanden. 
Hon har aldrig menstruerat, men väl har hon under nära ett par 
år då och då haft svaga molimina mensium, stundom hvarje månad, 
stundom mera sällan. Hon har ej lidit af hjertklappning eller 
hufvudvärk. För sitt nuvarande lidande har patienten rådfrågat 
Dr Kjellberg, som ordinerat ett liniment till ingnidning samt 
våtvärmande omslag, efter hvilka sednare den naturliga kropps- 
värmen återvände. — Vid inkomsten till lasarettet ordinerades 
Cing. Nept. + Jodkal. 

Statiia pressens den 27 November 1867: 

Patienten är temligen stor for sina år, har godt hull och ett 
friskt utseende. Intelligensen fullt fri och sinnesorganema funk- 
tionera normalt. Talet redigt. Ingen snedhet i ansigtet förefinnes. 
Pupillerna lika stora på båda ögonen och normala. Tungan de- 
vierar ej vid utsträckning. Patienten klagar blott öfver hufvudvärk 
och förlamningen i sin högra arm. Högra handens fingrar äro 
betydligt flekterade och patienten förmår ej räta ut dem. Styrkan 
i handen nedsatt till ett minimum. Sensibiliteten ej minskad. 
Rörelseförmågan i axel- och armbågslederna normal, styrkan i de- 
samma väl något minskad, men jemförelsevis betydligt större än i 
handen. Den elektromuskulära kontraktiliteten och sensibiliteten 
tyckas ej nedsatta. Temperaturen i denna extremitet lika med den 
öfriga kroppens och normal. A bålen och högra låret ar dom- 
ningen nu borta. Perkussion och auskultation öfver lungorna ange 
ingenting sjukligt. Hjertdämpningen börjar vid 4 refbenets öfre 
rand och sträcker sig 2 tum nedåt och 1^ tum utåt från venstra 
sternalranden. Hjerttonema fysiologiska. Inga anemiska biljud i 
halskärlen. Hadialpulsen lika på båda armarna, af måttlig fullhet 
och styrka, 80 slag i minuten. Buken mjuk och indolent. Lefvem 
börjar straxt öfver nedra refbensranden och går i mamillarlinien 
2^ tum. Matlusten god och afföringen ordentlig. 

Urinens sp. v. 1,019, den innehåller ej albumin; klorsalter 
i normal mängd. 



13 

Den 3 Deo. Tillståndet har varit oforändradt. I dag klagar 
patienten öfver något starkare hufvudvärk och då hon ej på 3 dygn 
haft afföring ordinerades ett laxans. 

Den 4 Dec. Tvenne öppningar följde på laxermedl^t. Hufvud- 
värken är försvunnen och patienten får gå nppe. Någon förändring 
i den sjuka extremiteten har ej försiggått. 

Den 8 Dec. Patienten klagar i dag åter öfver hufvudvärk, 
får i dag fluga i nacken. 

Den 12 Dec. Patientens lynne börjar bli förstämdt; hon är 
orolig och ängslig, gråter alltemellanåt, emedan hon tror sig ej 
kunna bli frisk. Hon säger sig på sista 2 dagarna erfarit några 
smärtsamma ryckningar i högra armen, som i öfrigt för undersök- 
ning ej visar någon förändring. 

Den 18 Dec. Patienten klagar i dag öfver en häftigare huf- 
vudvärk än vanligt, derjemte äfven värk och ömhet för tryck öfver 
vekryggen. Bespirationen påskyndad, 32 gånger i minuten. Per- 
kussion och auskultation öfi^er lungorna ange ej någon sjuklig för- 
ändring. Hjerttonema starka, men rena. Pulsen 76 slag i minuten. 
Ingen matlust. Afforingen trög. Muskelstyrkan i högra armen 
tyckes nu ytterligare nedsatt. Talet något suddigt. I öfrigt inga 
förändringar. Hudtemperaturen 37,8. 

Ord.: 01. ricin. samt vesicatorium i nacken. 

Den 19 Dec. Patienten hade i går eftermiddag ett par gånger 
qväljningar, hvilka upprepats flera gånger under natten. I dag på 
morgonen kräktes hon upp en gråaktig, slemmig vätska i ringa 
mängd. Fortfarande stark hufvudvärk, derjemte värk kring och uti 
venstra ögat. Synförmågan nedsatt på ögat, derjemte ser hon före- 
målen oredigt och oklart. Vid undersökning af ögat kan ingen 
sjuklig förändring iakttagas. Någon hyperestesi utefter högra kropps- 
halfvan, dock ej i ansigtet. Talet fortfarande suddigt. Tungan kan 
sträckas ut och röras fritt åt sidorna. Temperatur 37,7. Puls 72. 
Eespiration 36. Ord.: is på hufvudet. 

Den 2Q Dec. Dålig sömn under natten. Patientens allmänna 
tillstånd försämradt. Hon tycker sig ha värk i hela kroppen. 
Inga qväljningar eller kräkningar sedan i går morgon. Temp. 38. 
Puls 70. Resp. 38. Urinen af 1,020 eg. v. håller ej albumin och 
klorsalter i normal mängd. 

Den 21 Dec. Hdfvudvärken något minskad af isblåsan. Hon 
har i dag åter haft ryckningar i högra armen. Temp. 37.8. Puls 
70. Resp. 36. 

Den 22 Dec. Patienten skelar med ögonen och ser allt dub- 
belt. Högra ögats yttre kornealrand kan ej föras närmare yttre 
ögonvinkeln än på 3 liniers afstånd. Inom 6 tum ser hon enkelt, 
på längre afstånd får hon dubbelbilder af föremålen. Bilderna stå 
i lika höjd. Allmänna tillståndet i öfrigt som i går. Hudtempera- 
turen på morgonen ej höjd, på aftonen 38. Puls 80. Resp. 42. 

Den 23, 24 och 25 Dec. Allmänna tillståndet har varit lika 
som sist anmärktes. Temp. har på morgname varit 37,5, på aft- 
name 38,4, 38.6 och 39 grader. Puls 90—108. Resp. 42—50. 



14 

På aistnimde dag både patienten på aftonen en lindrig frossbiyt- 
ning. Ingen öppning under de trenne dygnen. 

Den 26 Dec. Patienten är i dag betydligt orolig och jemrar 
sig nästan beatändigt. Talet är slarfvigt, men tungan fuUt rörlig. 
Temp. på f. m. 37,6. Puls 80. Resp. 44. Temp. på aftonen 39,2. 
Puls 104. Besp. 46. Patienten fick ett laTemang, hvarpå följde 
4 öppningar. 

Den 27 Dec. Patienten afger i dag orediga och otydliga svar 
på frågor. Obetydlig sömn under natten. Temp. puls och resp. 
tika som i går. Får morfin till natten. 

Den 28 Dec. Ingen sömn under natten. Patienten är i dag 
mera oredig, talar beständigt f5r sig sjelf och i jemrande ton. 
Temp. f. m. 39^. Puls 100. Eesp. 42. På aftonen temp. 39,2. 
Puls 106. Besp. 46. 

Den 29 Dec. Sömn under ett par timmar på natten. Oron 
ytterligare ökad. Patienten ligger aldrig ett ögonblick stilla, utan 
vrider och vänder sig oupphörligt, men vill ej stiga upp ur sängen. 
Från längorna, deri hitintills inga sjukliga symtomer kunnat upp- 
fattas, höres i dag sträf respiration med något forlängd exspiration. 
I följd af patientens oro kunde temperaturmätningar ej göras. 
Puls 110. Besp. 46. Urinen afgår ofrivilligt. 

Den 30 Dec. Ögonen äro i dag stirrande, skarpt skelande. 
Pupillerna betydligt utvidgade, lika stora. Andnöden ökad. Besp. 
50. Puls Uten 112. 

Den 31 Dec. Tillståndet under dagens lopp lika som i gån 
På aftonen började hon ej kunna svälja, utan vid sväljningsförsök 
rann vätskan tillbaka ur munnen. Tungan kunde endast ofull- 
ständigt utsträckas. Pupillerna utvidgade tiU sitt maximum. All 
sans och reda borta. 

Den 1 Jan. Patienten har sofvit eller åtminstone legat tyst 
större delen af natten. På morgonen var hon något redigare och 
lugn. Hon afled kl. 10 f. m. 

Hr Ket förevisade preparatet och meddelade obduktions- 
fenomenen: 

Liket af medelmåttig längd, något klen kroppsbyggnad, 
måttligt magert, med temligen tjock paniculus adiposus å buken. 
Stark likstelhet. Huden synnerligen blek, med svag blåaktig faig- 
skiftning öfver bakre delame. 

Benkalotten temligen blodfull med djupa intryck efter pacchio- 
niska granulationer. Dura mäter är särdeles starkt blodfylld; i 
sinus longitudinalis fanns endast tunnflytande blod. På insidan af 
dura mäter synes på venstra sidan af dess bakre hälft öfirer stora 
hemisferen talrika, gulgråa, små knölar, till konsistensen något lösa, 
varierande från ett knappnålshnfruds storlek till en utbredning af 
omkring 4 m.m.; de större knölame tydligen uppkomna genom 
konfluens af flera smärre. De adherera väl till dura mäter, mftn 
kunna från densamma afskrapas, utan att någon substansförlust blir 



15 

märkbar. Ymnigast förekomma knolame öfver midten af atora hemi- 
sferea. Här synas äfven i mjnka hinnorna dels små, miliära gul- 
gråa härdar, dels större och mindre gulgråa fläckar; de små, miliära 
knölame sitta i allmänhet i sjelfva meningema, men, vid genomsnitt 
af de större gulgråa fläckame, synas ostiga härdar från dem fort- 
sätta sig in i sjelfva hjemsubstansen till ett djup varierande från 
ett par m.m. till 4 m.m. Öfver hela bakre delen idT venstra hemisferen 
föreiinnas äfven dylika knölar, fastän mindre talrika än på midtel- 
pardet. Öfver högra hemisferen finnas inga dylika härdar, hvarken 
å dura mäter eller i meningema. Vid närmare undersökning af de 
förutnämda härdame, der de fortsätta sig in i hjemsubstansen sy- 
nas de i allmänhet hvitaktigt gulgråa, af temligen fast konsistens, 
dels tydligen uppkomna genom konfluens af små gulgråa knölar, 
dels mera homogena med en skarp rand, omgifna af en smal röd- 
grå zon. Gyri äro något tillplattade, företrädesvis på venstra sidan; 
hinnorna föga mer än vanligt blodfyllda. Omkring chiasma samt 
bakåt ifrån denna till pons äro hinnorna förtjockade samt grumligt 
gulgrå, missfärgade. Äfven omkring arteria basilaris och arteri» 
vertebrales äro hinnorna förtjockade med något g^mligt hvitgrå 
färgton. På undre ytan af pons synas i dem små, hvitgi^a 
knölar; eljest finnas sådana endast ytterst sparsamt spridda öfver 
undre ytan af såväl stora som lilla hjernan; några få dylika 
knölar anträffas äfven ä kärlväggarae af arterise fossse Sylvii 
samt å desses förgreningar. A öfre ytan af lilla hjeman sitta 
äfvenledes spridda dylika små knölar. Venstra kammaren något 
utvidgad, dess innehåll lindrigt gmmligt; ependymet är i allmänhet 
glatt, i mellersta delen något förtjockadt, i bakre hornet uppluck- 
radt. Vid genomsnitt synes i bakre delen af corpus striatum en 
liten knappnålshufvudstor, gulgrå, temligen fast, rund härd, om- 
gifven af en fin, rödgrå zon. Utanför corpus striatum sitta 
såväl i den hvita som grå substansen flera spridda dylika här- 
dar i den venstra hemisferens mellersta parti. Något bakom 
midtellinien, i det närmaste motsvarande venstra tuber parietale, 
finnes en större ostig, omkring 3 cm. lång och \ — 1^ cm. 
bred härd med särdeles oregelbundna ränder; den intresserar 
såväl den grå som hvita substansen och når hjemans yta en- 
dast på en liten fläck. En hasselnötstor dylik härd anträffas 
något närmare incisura longitud., äfvenledes liggande i hjem- 
substansen, men nående upp till botten af en sulcus; i omgif- 
ningen af denna härd är hjemsubstansen något lös med talrika 
röda punkter och strimmor. Septum pellucidum löst, uppluckradt. 
Högra ventrikeln af samma beskaffenhet som den venstra, men 
något mindre. Snittytan i högra hemisferen något torrare än van- 
ligt, fint rödprickig; till konsistensen är hjemsubstansen här i all- 
mänhet något fastare än i venstra hemisferen. I hela högra hemi- 
sferen kan intet spår till tuberkler upptäckas. Plexus chorioides 
och velum interpositum bleka, men något uppluckrade, der och hvar 
synes i dem en antydan till små miliära knölar. Glandula pinealii^ 
något förstorad. 3:dje och 4:de ventriklama något litet utvidgade^ 



16 

med ependymet starkt uppluckradt, dock utan spår till tuberkler. 
I lilla hjernans högra hemisfer är hjerusubstaasen af samma be- 
skaffenhet som i högra, stora hemisferen, men något mindre blod- 
prickig och mera vattnig. Lilla hjernans venstra hemisfer är i 
allmänhet af samma beskaffenhet, men här träffas framtill i sjelfya 
ytterranden af corpus dentatum cerebelli en liten härd, liknande 
<dem i stora hemisferen å samma sida. 

Lungorna sammandraga sig ytterst ofullständigt; de forblifva 
med främre ränderna i beröring med hvarandra, täckande hjert- 
säcken; ingen abnorm utgjutning i pericardium eller pleurasäcken. 
Båda lungorna äro^ i de främre delarne ytterst bleka, i de bakre 
blekt rosenröda. Å deras pleurse synas öfirerallt särdeles tättsit- 
iande, men i allmänhet fullt diskreta, små, hvitgråa, nästan punkt- 
formiga knölar. I främre delarna af båda lungorna synas stora 
luftblåsor markera gränserna mellan större och mindre lobuli (in- 
terstitielt emfysem); infundibula äro i allmänhet något stora, men 
oregelbundna. Lungparenkymet, som i de främre delame öfverallt 
är blekt och torrt, i de bakre något mera, fastän äfven här mått- 
ligt blodfyldt, är i båda lungorna öfverallt genomdraget af ytterst 
tättsittande små, gråhvita, öfver snittytan sig upphöjande knölar; 
de äro i allmänhet fullkomligt diskreta, endast på några få ställen 
konfluerande till små härdar och visa ingenstädes någon gulaktig 
missfärgning. De gröfre bronkiema innehålla en särdeles riklig 
qvantitet rödgrå, slemmig vätska. Bronkialslemhinnan, som endast 
Är måttligt injicierad, visar ingenstädes spår till några tuberkler. 
Vid roten af högra lungan fanns en valnötsstor lymfkörtel helt 
•och hållet omvandlad till en halffast, gulgrå, ostig massa med 
insprängda, starkt pigmenterade, fastare partier; en bredvid denna 
belägen körtel utgjordes till största delen af en temligen fast, 
rödgrå, fläckvis pigmenterad väfnad, i hvilken fanns en bönstor, 
fullkomligt smält härd, samt en något mindre härd med stark 
gulgrå missfärgning men af fast konsistens. Slemhinnan i larynx 
4>ch trachea blek och utan några sjukliga förändringar. — Högra 
hjerthalfvan innehöll en ringa qvantitet tunnflytande, mörk blod 
samt några ytterst fina, lösa fibrincoagula; hjertat är for öfrigt i 
båda halfvoma af fullkomligt normal beskaffenhet med fast, rödgrå 
muskulatur. -^ Mjelten af vanlig storlek, dess kapsel något för- 
tjockad med en fläckvis uppträdande hvitgrå, tunn och temligen lös, 
pseudomembranös beläggning, hvilken temligen lätt kan afskrapas, 
hvarvid der och hvar särdeles små, hvitgråa punkter framträda. 
Dessa ligga dels uti sjelfva mjeltkapseln, dels kunna de från den- 
aamme afskrapas. Vid genomsnitt visar sig ytan glatt, jemn, nå- 
got glänsande, pulpan temligen fast, rödblå med utomordentligt 
talrika gråhvita, lindrigt uppsvällande punkter. Trabekularsyste- 
met foga framträdande. — Venstra njuren något litet större 
än vanligt, till konsistensen fast; kapseln af vanlig tjocklek; 
njurens yta glatt, af gråröd färg. Vid genomsnitt synes snitt- 
ytan i aUmänhet glatt och jemn, af en temligen intensivt 
rödgrå färg i barken samt mörkt blåröd i pyramfdema, sär^ 



17 

deles i deras basala omfSng; i barken markera sig sepimentema 
som mera intensivt röda strimmor emellan de något blekare fa* 
skiklarna. Der och hvar framträda i barksubstansen isolerade, små 
bvitgråa, miliära fläckar, af ett litet knappnälshofvads storlek. I 
pyramiderna förekomma dylika utomordentligt sparsamt; i pelvis 
och calyces har slemhinnan en blekt rosenröd färgskiftning, i följd 
af en fin hyperemi. Papillema afge vid tiyck nästan ingen vätska. 
Den högra njuren är nfigot mindre än den venstra, visar for öfrigt 
samma tillstånd, utom att den är mindre hyperemisk. — Lefvem 
något liten, till konsistensen mjuk. Ofver venstra loben synas 
ytterst talrika, särdeles små, miliära tuberkler; öfver högra loben 
äro de mera sparsamma. Vid genomsnitt af lefvem synes snittytan 
vattnig, blekt rödgrå med temligen stora acini. I de något grå- 
gmmliga periferierna af dessa nppträda ytterst talrika, små punkt- 
formiga, gråhrita fläckar; endast der och hvar synes en och annan 
något större, med en nigot gulaktig anstrykning. — Å peritoneum 
förefinnes endast der och hvar små tuberkler. Ventrikelns slem* 
hinna något uppluckrad, rosenröd, med tjock, slemmig beläggning; 
här och der sitta några ytliga små, hemorragiska erosioner. Tar^ 
mames slemhinna har i allmänhet en rosenröd färgskiftning tillfolje 
af kapillär hyperemi. Der och hvar synas i ileum små punktfor- 
miga hemorragier. 

Hr Malmsten ansåg det meddelade fallet vara af stort 
intresse. Den 16-åriga flickan, soui allt igenom njntit en full- 
komligt god helsa tills den 11 November 1867, hade aldrig 
klagat öfver hufvudvärk eller andra symtomer från hjernao. 
De aldra första symtomema gifva ej anledning till misstanka på 
ett cerebral-lidande, men snart häntydde de tillkomne sym- 
totnema härpå. Vid inkomsten på lasarettet var dock diagnosen 
dankel, af hvad natur cerebrallidandet var. Gången af sjuk- 
domens utveckling och frånvaron af hvarje hjertfel gjorde att 
man med visshet kunde utesluta emboli i hjemans kärl och 
en hemorrhagia cerebri för ett så ungt och friskt snbjekt, då 
ingen traumatisk orsak fOrefanns, var ock oantaglig. Under 
sjukdomens sednare utveckling och då tydliga tecken på en 
meningitia tillkommo, misstänktes tuberkulos i lyernan, ehuru 
mycket talade deremot Från lungorna voro inga sjukliga sym- 
tomer. Obduktionen besannade misstankan. Märkyftrdigt var 
att högra stora hjernhemisferen var fullkomligt fri från tuberkler. 
Fallet är ohyggligt — men lärorikt. 

-- Med anledning af den i förra sammankomsten med^ 
ddade berättelsen om en kula som devierat, då den träffade 

Sygiea. ^fHfrktmdiingar 1868.) 2* 



18 

lungsäcken, förevisade Hr Wistrand den vid obduktionen (se 
prot den 7 Januari) tillvaratagna projektilen, en konisk kula 
f5r vanlig ryttarepistol. 

— Hr Wistrand meddelade vidare följande obduktian^ 
berättelse om en fraktur af bäckenringen: 

Metallarbetaren F., 42 år gammal, hade den 16 Dec. 1867 
kl. 3 på morgonen under ett anfall af fyllerigalenskap kastat sig 
ut från ett fönster i sin bostad, belägen i tredje våningen af huset 
JU 6 Pipers gränd å Kungsholmen. Härvid synes han dock ej 
hafva ådragit sig någon svårare skada, ity att han, efter hvad hans 
i snön qvarstående fotspår sedan utvisade, derefter gått uppf5r en 
å gården framskjutande, temligen långsluttande berghäll, till dess 
han uppkommit i jemnhöjd med taket å en uthusbyggnad, hvarpå 
han vidare framgått så långt att han derifrån störtat ned på den 
djupt nedanför belägna gården till huset M 9 Stora Kungsholms* 
gatan. Här hade han sedermera omkring 5-tiden på morgonen 
anträffats i blotta linnet liggande i snön, som var färgad af blod. 
Han var då sanslös och afled ungeför ^ timma sednare. På intet- 
dera af de två ställen der han sålunda nedstörtade, synes han hafva 
fallit emot annat föremål än den hårdt tillfrusna, föga snöbetäckta 
marken. 

Vid obduktionen, som förrättades den 20 Dec, visade sig 
följande egendomliga brott å bäckenbenen: större delen af bäcken* 
ringens främre nedre segment var lösslagen från det öfriga bäcke- 
net och bildade tillsammans med närmaste mjukdelar ett uppifrån 
nedåt nästan kilformigt fragment, hvars bas, mätande omkring 5 
dec.tum, utgjordes af blygdbenens horizontala grenar. På högra 
sidan gick frakturen genom sjelfva ledhålan (acetabulum) och sitt- 
benet ned till undre segmentet af foramen obturatorium samt vi- 
dare genom sittbenets uppstigande gren nästan vinkelrätt mot dettas 
axel och på ett afstånd af 1^ tum från nedre ändan af blygdfogen. 
På venstra sidan förlöpte frakturen uteslutande genom blygdbenet, 
börjande här straxt framom tuberculum ileopectineum, derefter fort- 
gående till inre hörnet af foramen obture^torium och slutligen ge- 
nombrytande den nedstigande grenen af blygdbenet ungejfar \" frän 
midten af blygdbågen. I sammanhang härmed anträffades i lilla 
bäckenet en högst betydlig utådnng af lefrad blod, som omgaf 
öfre delen af blåsan och derstädes skjutit peritoneum från buk- 
väggen djupt inåt bäckenhålan. Denna blodmassa sträckte sig vi- 
dare såsom ett småningom allt tunnare lager uppåt trakten af naf- 
vein emellan de raka bukmusklerna och peritoneum och fortsatte 
sig äfven nedåt till nedre tredjedelen af hvardera låret under form 
af ett stelnadt blodlager af öfver 2 tums bredd och ^ tums Ijock- 
lek. Begge blodlagren hafva sitt läge under fascia lata, det på 
venstra sidan följer främre randen af adductor magnus, det på 
högra sidan är beläget mellan böjmusklema på lårets baksida. 

Åfven i pungen, som vid yttre besigtningen syntes ansvalld 
och blåröd, förefanns öfverallt i cellväfven utådrad blod i ett lager 



19 

af mera an ^ tums mäktigliet, hvars anatomiska sammanhang med 
blodntådringen i bäckenet dock ej kunde bestämdt konstateras. 

I ö&igt iakttogos inga andra yttre skador än ett kring balsen 
gående intryck, hvilket enligt uppgift härrörde af ett föregående 
strypningsforsök, som han sjelf verkställt under dagen före kata- 
strofen, samt några hudlösheter och smärre krossår öfver hjessan 
och extremiteterna. I hufvudsvålen anträffades en ^lodutådring af 
3 tums längd och 1^ tums bredd, motsvarande de vid yttre besigt- 
ningen anmärkta hudsåren öfver hjessan. Alla inre organer visade 
riklig blodfyllnad. 

Den 21 Januari, 



Bibliotfiket. — Constitntio epidemica. — Ledamot anmäld. — GymnaBtiskt- 
ortopediaka inatitatet. — Vaginalatreaier. — Skolioser. 

= Till bibltoUket anm&ldes: 

Plockgods om behandlingen af Syphilis af J. BjörkIsk. Gåfva 
af författaren. 

= CoDStitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 12 till och med Lördagen den 18 Januari 1868: 
Sjukligheten något ökad. 

1. Incm enskild praktik anmälde ajnkdomafall (Mn 18 läkare): 



Febril typhoides 

Dipbtheria 2. 

Pertoaaii 6. 

Cholerina 1. 

Diarrhoea 34. 

Pebria intermitteni.. 2. 

Angina parotidea 12. 

Yaricell» 3 

Delirium tremens.... 1. 

Intoiicatio ex acidis. 1. 



Conjunctiritis 

Otitis 


9. 

4. 
29. 

1. 
14. 
74. 

3. 

3. 

3. 


Ang. tona. & lanoinm 

Pericarditia 

Laryngo-tracheitis .... 
Bronch. Cat. bronch. 
Bronchitia capillaria. 

Pnenmonia 

Pleuritis 



Febria gaatr. simplex 11. 
Gaatritia. Enteritia. 3 



Peritonitia 3. 

Icteras 1. 

Mctritia 1. 

Rhenmatiamna acntua 12. 

Eiyaipelaa 1. 

Urtioaria 3. 

Zona 2. 

Fnrnnculna 6. 

Eclampaia. pnerperal. 1. 

Lymphangitia 1. 

Biienm.recen8 efebril. 4. 



Summa 271. 



Syphilia 

Gomorrhoea 4.Colitia. 

NeuralgiA 4.jTyphlit. & Perityphl. 3. 

2. Å Hafrudatadena SjvkoårtUanåiaUer: 

På SeraJiiMr-laåartttet: sjvkantalet den 18 Jan. 267, hvaraf 164 p& af- 
delningen for in^ärtea sjuke; inkomne under reckan: bronchitia 2, pneumonia 
2, febris intermittens 1, gastritis 1, rheumatismus 1. 

Pl Ällmånna Garnisons-s jukJnuet : sjukantalet den 18 Jan. 226, hraraf 94 
på afdelningen för in^irtes sjuke; inkomne under reckan: syphilis 9, bron- 
chitis 6, febris typhoides 4, gonorrhcea 1, febria gastrica aimplez 1, gaatritia 1, 
rhenmatiamus 1, zona 1, fiuruncolna 1. 

Pl Provisoriska sjvkkusei å Söder: inkomne under reckan: febris typhoidea 
2, febris gastriea aimplez 2, syphilis 1, neuralgia 1, bronchitia 1, gastritis 1, 
hepatitia 1, icterua 1, nephritia 1, erysipelaa 1. 

P& Proviseriska sjtéhusei vid Hornsgatan: ajukantalet den 18 Jan. 69, 
hvaraf 46 inrirtea sjuke; inkomne under yeokan: bronchitis 2, coi\jnnctivitis 1, 
typhlitis 1, metritis 1, carbunculua 1. 

Pl Provisoriska sjukhuset å Sabhatsberg: ajukantalet den 18 Jan. 76, hvaraf 
69 invartea ^uke; inkomne under Teckan: bronehitis 6, febria typhoidea 2, 
neoralgia 1, pneumonia 1, peritonitia 1, icterua 1. 



20 

På AttwUbMa Bcvhrnaåt: diarrluBa 11, iNnonohitii 10, nepkritis %, pnea- 
monia 2, ooigunotmtu 1. — PoWdmih^n: duurrhosa 14, laryago-tneheatiB 6, 
pDeamonia 2» pertassi* 1, bronchitia 1. 

Pft Bamsjukhwei : sjnkantftlet den 18 Jan. 60; inkomne nnder yeckan: 
pertaasit 1, diairrlioea 1, searlatina 1, catarrii. brondi. 1, pnemnonia 1. 

På ÄOmåmua Bam^årdthtuU: antalet Tftrdada 19; peritonitu 2; halMtOl- 
stiadet I. B. tUlfredsatallande. 

P& FHwitorUka Bambördshuset : antalet vårdade 20; heUotiUatåndet godt.. 

På Diakonitt-sjuhkuset : sjukantalet den 18 JTan. 28; inkomne nnder reckan: 
febm t^fplkoides 1, plenritis 1, ieterns eatarrlialia 1. 

På atoaUiélms Ho^ital för Bkméåéjvkt: BJakantalet dan 18 Jan. 172, hvacaf 
86 mankön och 86 qvinkön. 

På Stochkolmt stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 18 Jan. 190, hvaraf 
158 från staden och 32 från länet; inkomne: syphilis 21. 

På I¥ovisoriska Kurhuset: inkomne: syphiUa 11, gonorrhoea 3. 

3. Bland de FatHga, (enligt fattiglakarnes recko-rapporter) : bronchitia 67, 
diarrhoea 33, pneomonia 14, fäns intermittens 12, rhenmatiamns 12, febris 
gastrica simplex 10, pertoasis 8, gastricismns 8, meningitis cerebralia 2, oph- 
thalmia 2, gastritis 2, febris typhoidee 1, syphilis 1, apoplexia oerebri 1, la- 
ryngitia 1, erysipelaa 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 1, bronehitis 1. 

N^rra Strqf- ock Arbets^fängidset: febris typhoidee 4, diazrhoea dt. 

— Att till ledamot af Svenska Läkaresällski^et antagas 
anmåldes af Hrr v. Döbeln och Santesson: Amanaensen vid 
Serafimerlatarettets kimrgiska afdelniiig M. L. John Rataiu. 

— Sekreteraren uppläste följande från föreståndaren för 
gymnastiskt-ortopediska institatet Hr Såthbrberg till Säll- 
skapet inkomna skrifveke: 

Undertecknad får härmed vördsamt anhålla om ett utlåtande 
af Sällskapet rörande de punkter» som här n«dan anföras; och är 
orsaken till min begäran följand.^. Som bekant är, har Ortopediska 
Institutet sedan lång tid tillbaka haft understöd af statsmedka. 
Emedan institutet icke kan ega bestånd utan sådant understöd, 
har man gått i forfattning om att motion blir väckt vid denna 
riksdag om bibehållande af institutets statsanslag. 

Som jag är förvissad om att en stor del af Sällskapsfts leda* 
möter haft tillfälle att under en längre tid och på nära håU iakt- 
taga Institutets verksamhet ooh egenskaperna kos den knrmetod 
som vid detsamma utöf?as, och emedan det omdöme Svenska Lä- 
karesällskapet i en sådan fVåga kommer att uttala icke lärer af 
någon kunna jäfvas; vågar jag utbedja mig Sällskapets utlåtande^ 
for att sedermera kunna låta detsamma komma till riksdagena 
kännedom. 

De ifrågavarande punkterna, öfVer hvilka jag får anhålla om 
Sällskapets utlåtande äro födande; nemligen: 

1) Huruvida Svenska Läkaresällskapet anser vårt land fortfa- 
rande, £å8om hittills vara i behof af en ortopedisk anstalt? 

2) Huruvida Sällskapet anser det härvarande Qymnastiskt- 
Orto^ediska Institutet motsvara såväl detta behof» som vetenskajpens 
fordringar inom den del af läkarkonsten hvaråt nämnda Institut är 
egnadtP 



21 

3) Huruvida Sällskapet anser ifrågavarande stiftelse rara för- 
. tjent af statens understöd, for att kunna ega bestånd? 

Med anledning häraf uppstod diskussion, hvari yttrade sig 
Hrr Berlin, Carlson, Cederschjöld, Dickson, Ekelund, 
Hallin, Lamm, Lemchen, Malmsten, Santesson och Tho- 

LANDER. 

På af ordfSranden framställda propositioner på de 3 ofvan- 
nätnda frågorna, blefvo dessa enhälligt med ja besvarade, hvar- 
efter Sällskapet uppdrog åt ordföranden, Hrr Cederschjöld och 
Santesson samt sekreteraren att uppsätta förslag till utlåtande 
öfver de af Hr Sätherberg framställda frågor. 

— Hr Netzel anförde följande om ett fall af medfödd 
fxzffinalatresi hos en 35-årig q vinna: 

Hon hade aldrig haft menses eller molimina menstrualia. I 
hennes 23:dje år hade på en gång eu betydlig mängd smutsgrå, tjock- 
flytande massa afgått från vagina. ' Efter ytterligare 10 &r hade 
åter på samma sätt en stor mängd var och något blod blifvit ut- 
tömdt. Sedan dess hade hon under de två sista åren haft en 
ständig varflytning från genitalia och på oregelbundna tider en 
ringa blödning. 

Då hon under förliden höst första gången undersöktes, be- 
fanns hennes vagina endast 2 — 3 cm. lång och i dess botten ett 
litet hål, så stort att en knappsond kunde inforas. Sedan denna 
öppnings ur hvilken var alltjemt framsipprade, blifvit dilaterad, 
fanns derofvom en temligen vid öfre del af vagina, men äfven denna 
utan vaginalporiion och med en, lika trång öppning i sin botten. 
Då äfven denna blifvit vidgad, påträffades slutligen en stor vaginal- 
portion med öppen cervikalkanal och förträngd inre modermun. 
Uterus befanns betydligt förstorad och en införd sond trängde 
öfver den normala längden in i lifmoderhålan, hvarföre det antogs 
att uteri insida var källan till hennes varflytning och att kaviteten 
till följd af instängda suppurationsprodukter var utspänd. Under 
denna förutsättning infördes en laminariastaf genom den trånga 
inre modermunnen, hvilket hade det oförutsedda resultatet, att ett 
omkring 15 veckor gammalt Ågg utdrefs ur uterus. 

Möjligheten af graviditet hade helt och hållet blifvit förbisedd, 
då den lilla öppningen genom den vagina obtorerande läggen var 
så trång, då var ständigt sipprade genom densamma och då hen- 
nes historia gjorde antagligt att hennes lifmoder vore ofullständigt 
utvecklad och ej normalt fungerande. 

Patienten afled få dagar efter aborten af en häftig puerperal- 
feber. Preparatet, som demonstrera<fes, visade, utom de föran- 
dringar som framkallats genom det puerperala tillståndet ooh 
puerperalfebem, en medfödd atresi i nedra delen af vagina, ärr- 
bildning och till följd deraf förträngning i slidans öfre del samt 
en normalt bildad uterus med voluminös sliddel, hvars slemhinna 
var ulcererad, ansvälld och ojemn. 



22 

Ordföranden samt Hrr Anderson och Ket yttrade sig om 
det egendomliga deri att konception kunnat ske vid ett fall såsom 
detta, vid hvars behandling graviditet ej gema kunde förmodas. 

— Hr Netzel anförde vidare ett fall dS förvärfvad va- 
ffinalatren^ uppkommen genom ulceration och ärrbildning kring 
en vid masturbation i vagina qvarlemnad doppsko af en tjock käpp. 

Den främmande kroppen hade legat nära ett halft år i öfre 
delen af vagina, omgifvande och i sig uppfattande sliddelen af 
lifinodem. Patienten hade häraf knappast haft någon annan olä- 
genhet än en ymnig och stinkande fiytning. Sedan den nedanfore 
ringen i hög grad förträngda vagina blifvit utvidgad, extraherades 
denna ^ hvarefter flytningen snart upphörde och de, isynnerhet 
kring basen af vaginalportionen djupa ulcerationema särdeles snart 
läkte sig, så att patienten efter 4 veckor var fullkomligt frisk. 
Det förträngda stället i vagina visade benägenhet for att åter 
sammandraga sig, hvarfore ett dilatatorium ännu en längre tid 
måste bäras i vagina. 

Hr Netzel skulle i tidskriften utförligare redogöra för 
dessa båda fall. 

— Hr SÅTHERBERG fortsatte sin framställning om skolicn 
serna, och f&ste dervid uppmärksamheten på den förmåga den 
ortopediska behandlingsmetoden eger, att icke allenast uträta 
ryggradens sidokrökningar, utan äfven korrigera den på rygg- 
radens torsion beroende utskjutning af ena skulderregionen, som 
vanligen åtföljer ryggradskrökningar, och hvilken sistnämda ver- 
kan gymnastik, ensamt använd, icke har. En med afseende 
härpå, af Dr S. förevisad tablå, framställande en serie afbild- 
ningar af en rygg i tvärgenomsnitt, tagna tid efter annan från 
en och samma person, ådagalade också på ett öfverraskande 
sätt den ortopediska liggapparatens verksamhet. 

Hr Sätherberg lofvade att häröfver lemna till tidskriften 
en utförligare uppsats. 

Den 28 Januari. 

Utlåtande öfyer Gymnastiskt-ortopediska institutet. — ProTincialläkarne Klimiv 
BKBG och Stkömbåck H. — Ratzki J. ledamot. — Skattmäatareyal. — 
Biblioteket. — Constitntio epidemiea. — »Skäggsjnka». — Jodinjektioner. 
— SjakdomaberättelBer. 

— Förslag till utlåtande öfver de frågor rörande gymna- 
etieH^ortopeddska vutäutety hvilka Hr SÄTHERBERG förliden sam- 
mankomst inlemnat, upplästes af sekreteraren och erhöll efter 
några smärre ändringar följande lydelse: 

Svenska Läkaresällskapet har af Föreståndaren vid Gymnastiskt- 
Ortopediska Institutet, Dr H. Sätherberg, uti skrifvelse af den 21 
dennes, blifvit anmodadt meddela utlåtande öfver följande 3 frågor: 



23 

1) Hunivida Svenska Läkaresällskapet anser vårt land fortfa- 
rande såsom liittills vara i behof af en ortopedisk anstalt? 

2) Huruvida Sällskapet anser det härvarande Gymnastiskt- 
ortopediska institutet motsvara såväl detta behof som vetenskapens 
fordringar inom den del af läkarekonsten, hvaråt nämde institut är 
egnadt? 

3) Huruvida Sällskapet anser ifrågavarande stiftelse vara for 
tjent af statens understöd, för att kunna ega bestånd? 

Med anledning af dessa frågor vill Svenska Läkaresällskapet 
afgifva följande svar: 

Svenska Läkaresällskapet får med afseende på första frågan 
förklara, att, då en mängd lidanden och missbildningar, hvilka 
hafva sin grund i fysisk svaghet och åtskilliga andra orsaker, er- 
fordra, för att kunna botas, eller förbättras, ortopedisk behandling, 
och att, då ingen af landets sjukvårdsanstalter, utom det Gymna- 
stiskt-Ortopediska Institutet, är så organiserad att den kan ersätta 
nämde Institut, samt att, då antalet af vid detsamma hjelpsökande 
visat sig i ett betydligt stigande, Läkaresällskapet anser en gym- 
nastisk ortopedisk anstalt fortfarande vara för vårt land nödvändig. 

Redan 1851 yttrade Svenska Läkaresällskapet uti utlåtande 
om Gymnastiskt-Ortopediska Institutets tillstånd, »att Sällskapet 
anser som en dyrbar pligt att i första rummet vitsorda den veten- 
skapliga och sakkännedom, den skicklighet, det nit och den kärlek, 
hvarmed nuvarande föreståndaren behandlar och leder ortopedien 
och den medicinska gymnastiken, så att, enligt Sällskapets tanke 
i sådant hänseende intet återstår att önskat). Några skäl att ändra 
detta fördelaktiga omdöme hafva så mycket mindre förekommit, 
som Sällskapet med tillfredsställelse följt föreståndarens fortfarande 
nitiska och lyckliga bemödanden att efter tidens och vetenskapens 
fordringar utveckla ifrågavarande institut och göra detsamma frukt- 
bringande för det allmänna. 

Hvad slutligen tredje frågan angår, så fir Läkaresällskapet 
förklara, att då, såsom Sällskapet vid besvarande af första frågan 
antydt, ingen annan behandling i många fall kan ersätta den orto- 
pediska, och då det genom Gymnastiskt-Ortopediska Institutets 
räkenskaper är tydligen ådagalagdt att en dylik inrättning icke 
kan, utan statens mellankomst, ega bestånd, och den nuvarande 
motsvarar alla billiga fordringar, så anser Läkaresällskapet ifråga- 
varande stiftelse vara förtjent af statens understöd, på det icke 
en betänklig brist må uppstå inom en vigtig gren af den all- 
männa sjukvården. Om Institutet upphörde, hvilket för närvarande 
lemnar kostnadsfri hjelp åt ett betydligt antal fattiga missbildade, 
erbjodes vidare intet tillfälle åt dessa olyckliga att blifva hulpne, 
och öfrige, hvilkas tillgångar sådant medgåfve, skulle då nödgas 
utom landet söka den hjelp deras tillstånd erfordrade. Institutets 
läge i hufvudstaden, der landets läkare erhålla den vigtigaste delen 
af sin praktiska utbildning, erbjuder slutligen det bästa tillfälle att 
göra metoden allmännare känd och använd. 



24 



Såsom ortopediens målsman uttryckte Hr Sätherberg sin 
tacksamhet för dessa Sällskapets åsigter om Gymnastiskt-Orto- 
pediska Institutets framtida vara eller icke vara. 

— Ordföranden meddelade tvenne nyligen inträffade döda- 
faU inom svenska läkarekorpsen. 

Provincialläkaren i Daga härad af Södermanland, R. W. O., 
M. D. och K. M., Johan Ulrik Klintberg, afled den 25 
dennes i Stockholm, 71 år gammal, af peritonitis, med utgångs- 
punkt från gallblåsan, som befanns proppad af en mängd gall- 
stenar. — Sedan 1852 var Dr Klintberg ledamot af Läkare- 
sällskapet. 

Provincialläkaren i Örnsköldsvik M. L. Erik Alfred 
StrömbåCKS frånfälle inträffade den 17 Januari. Efter besök 
hos en mängd nervfebersjuke inom distriktet hade han sjelf in- 
sjuknat i samma sjukdom, på hvars 10:de dygn han afled. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Ama- 
nuensen vid Serafimerlasai-ettets kirurgiska klinik M. L. John 
Ratzki. 

— Ordföranden tillkännagaf att val af Skattmästare vid 
nästa sammankomst kommer att företagas. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Erindringsord til Forelsesninger över det vegetative Livs Fun- 
etioner. Heft. I. af P. L. Panum. Gåfva af författaren. — Bidrag 
til Belysning af Asphyxieii og Dåden navnlig fra ett hygieniskt og 
forensiskt synpunkt af P. A. Schleisner. Kjebenhavn 1868. Gåfva 
af författaren. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 19 till och med Lördagen den 25 Januari 1868: 

Sjukligheten något ökad. 

1. Inom entkUd praktik anmälde sjakdomsfåll (från 17 läkare): 

Febris typhoides 1. 

ÅnginA membntnacea 3. 

Pertnssu 2. 

Diårrhoea 33. 

Febris intermittenB . . 11. 

Angina parotidea 8. 

Yaricellee 4. 

Morbmi 

Delirium tremens.... 1. 

Syphilis 1. 

Oonorrhoea 6. 

Apopleiia eerebri ... l.jColitis 
Nearalgia 3.|peritoniti8 

3. Å Hafmdstadens Sjfikvårdsanstalter : 

P& Serafimér-laaarenei: sjnkanUlet den 25 Jan. 26i, hvaraf 146 pt afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, pleuritia 2, 
febris typboides 1, delirium tremens 1, colitis 1, peritonitis 1. 



CoujunctiTitis 6. 

Otitis 1. 

Ang. tons. & fsucium 29. 

Pericarditis 1. 

Laryngo-tracheitis ... 15. 

Broncb. Cat. broneb. 62. 

Broncbitis capiUaris.. 3. 

1. Pneumonia 2. 



Pleuritis 5. iRbeum. reoens efebril. 



Icterns 3. 

Metritis a 

Rbeumatismus acutns 7. 

Erysipelas 2. 

Zona > 3. 

Furunculus 5. 

Olossitis 1. 

Lympbangitis 1. 



Febris gastr. simplex 
Gastritis. Enteritis . 



16. 
1. 



Samma 248. 



25 

P& Ailmånna GamisoM-sjttkhtuet : sjakaatalet den 25 Jan. 195, hraraf 84 
p& afdelnlngen för invärtes sjnke; inkomne nnder reckan: syphilis 7, pneu- 
monia 4, gonorrhoea 8, broncliitia 3, febrig gastrica simplex 3, febris typboidas 

1, conjanctivitis 1, otitis 1, gastritis 1. 

Pä Provitoriska tjukhiuet å Söder: sjnkantalet den 35 Jan. 205, braraf 
101 invärtes sjuke; inkomne under veekan: febris tjpboides 2, delirium tremens 

2, broncbitis 2, febris intermittens 1, pneumonia 1, pleuritis 1, gastritis 1, 
metritis 1, cystitis 1. 

På Provitorisha ajukhuget vid Hornsgatan: sjnkantalet den 25 Jan. 69, 
hvaraf 46 invärtes sjuke; inkomne under veekan: febris gastrica simples 2, 
febris intermittens 1, pneumonia 1, pleuritis 1, zona 1. 

P& PravisorUka sjukhuset å Sahbatsberg: sjukantalet den 25 Jan. 70, bvaraf 
54 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 8, erysipelas 2, 
diarrboea 1, nepbritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 7, broncbitis 5, pneumonia 2. — Poli- 
kliiUken: diarrboea 12, bronebitis 7, pneumonia 4, coi^unctivitis 3, varicellse 1, 
otitis 1, angina tonsillaris 1. 

På Bam^ukhuset: sjukantalet den 25 Jan. 19; inkomne under veckan: 
eonjnnetivitis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 17; belaotillståndet godt. 

På Provisoriska Bctmbördshusei : antalet vårdade 19; beisotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantaiet den 25 Jan. 32; inkomne under veckan: 
pneumonia 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 25 Jan. 173, bvaraf 
<86 mankön oeb 87 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 25 Jan. 194, bvaraf 
159 från staden ocb 35 frän liinet; inkomne: syphilis 29, gonorrhoea 1. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 25 Jan. 64; inkomne: sypbilis 
10, gonorrboea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fatfcigläkarnes vecko-rapporter) : broncbitis 80, 
diarrbcea 25, rbeumatismus 16, febris intermittens 7, pneumonia 7, gastritis 7, 
^aatricismns 5, angina tonsillaris 5, neuralgia 4, opbtbalmia 4, febris gastrica 
simplex 4, meningitis cerebralis 2, dysenteria 2, febris typboides 1, pertussis 1, 
varicellse 1, delirium tremens 1, sypbilis 1, apoplexia cerebri 1, otitis 1, icterus 
1, cystitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 2, diarrboea 1, rbeumatismus 1. 
Norra Straff- och Arbets-f ängelset : broncbitis 3, febris typboides 2, febris 

gastrica simplex 1. 

— Ur danska tidningen Dagbladet för den 27 December 
meddelade Hr Lamm en förklaring från Barberareföreningen 
i Köpenhamn rörande nskäggsjuka»^ som derstädes förekommit: 

»I Augusti månad innevarande år kom en person från en ut- 
ländsk resa och lät raka sig på en barberarestuga i Köpenhamn, 
hvarmed han sedan dagligen fortsatte. På grund af en allt mer 
tilltagande hudirritation i ansi|(tet erhöll han af barberaren inom 
kort tillsägelse att han borde låta raka sig i sitt hem och ej på 
barberarestugan. Han fortsatte dock med sina besök och 9 andra 
personer, som rakades af samma barberare, fingo under loppet af 
några månader samma sjukdom. 

£n svampaktig parasitväxt, som sätter sig i håren och på 
epidermis framkallar åkomman. I sin början har den likhet med 
eu reform och föranleder hårets afifall. (Tricophyton tonsurans?). 

Öfverläkaren vid Kommunehospital Dr Enoelsted intygar i 
. samma blad att uppgifterna äro öfverensstämmande med sanningen 
ocli att de rykten, som cirkulerat i Köpenhamn, rörande denna 
åkommas spridning, varit i hög grad öfverdrifna. 



26 

— Efter Journal de Ghimie médicale Decemberhäftet med- 
delade Hr Edholm följande angående användandet Afjodinjeh- 
tioner vid kÖrUlansvållningar : 

Metallisk jod har for ej längesedan blifvit utmärkt vitsordad 
såsom ett medel mot den skrofulösa och syfilitiska adeniten. Dess 
verkningar voro dock otillfredsställande vid ett fall, som behand- 
lades af Dr Marston, nemligen ett fruntimmer på 35 år, som redan 
i sin barndom företedde ansvällningar i submaxillar- och nack-kört- 
lame. En indurerad körtel, stor som en nöt, qvarstod, trots den 
ofvan angifna behandlingen, under det att det allmänna tillståndet 
förbättrades vid användande af fisklefverolja och jodjem invärtes. 
Då patienten, af fruktan för ett vanställande ärr å halsen, ej ville 
tillåta att den lilla tumören exstirperades, föll Dr M. på den tan- 
ken att i sjelfva körtelsubstansen injicera några droppar jodtinktur 
med Pravaz' spruta. Spetsen infördes i centrum af svulsten och 
insprutningen verkställdes varsamt och utan att vålla någon smärta. 
Åtta dagar derefter var turaören minskad till sin halfva storlek. 
Injektionen förnyades nu, med den påföljd att körtelansvällningen 
14 dagar derefter var reducerad till storleken af en ärta, samt kort 
efter en tredje insprutning totalt försvann. Ärret var nästan omöj- 
ligt att upptäcka. Intet symtom af jodismus visade sig. 

På grund häraf anser Dr M. att hypodermatiska jodinjektioner 
äro indicerade, innan man tillgriper exstirpation, vid kroniska 
körtelansvällningar, som ej ge vika för yttre medel. 

— Hr Lamm meddelade följande för några dagar sedan 
förekommande sjukdomshändelse : 

En tjenstepiga, som i något ärende inkommit på en snickare- 
verkstad, hade blifvit träffad öfver veustra sidan af hjessan af en 
gröfre träplanka, som nedfallit på henne. Genast hade döfhet å 
venstra örat, jemte stark susning uti hufvudet, i början åtföljd af 
en liflig smärta, inställt sig. Susningen hade ibland uppfattats 
såsom ett buller, men varit så stark och ihållande att till och med 
nattsömnen uteblifvit. Ungefar 2 dygn efter händelsen rådfrågade 
hon Hr L. Tillståndet var detsamma som angifvits, endast att pigan 
ytterligare uppgaf, att hon blifvit alldeles yr i hufvudet, icke kunde 
sköta sina éligganden och befarade att hon träffats af ett lång- 
varigt ondt. 

Som hon var feberfri och från hufvudets yttre delar intet 
anmärkningsvärdt kunde iakttagas, undersöktes Öronen. Hörsel- 
vidden på det venstra var minskad. Ett fickurs pickande hördes 
ej på längre afstånd än af 2| tum från örat. På det högra var 
hörseln normal. Uti bådadera yttre hörselgångame funnos proppar 
af öronvax, hår och epidermisceller. I ändamål att undersöka 
trumhinnan på venstra örat, gjordes insprutningar af ljumt vatten 
och indrypning af glycerin. Men under detta minskades ganska 
snart susningen och bullret, och upphörde de alldeles i och med 
detsamma proppen utkom. Yenstra örats hörselvidd befanns nu 



27 

Tara normal och lika stor som pä högra örat. Trumhinnan var 
oskadad och frisk. 

Hr L. ansåg, att slaget på hufvudet hade lossat proppen uti 
yenstra hörselgången och drifvit in den emot trumhinnan samt 
härigenom framkallat intensiv smarta i den känsliga trumhinnan, 
äfvensom de subjektiva ljuden. Huru ringa både sjukdomsfallet 
och dess behandling till äfventyrs kunde synas, torde dessa dock 
for den praktiska läkaren kunna vara af något värde; och erinrade 
Hr L. om ett fall, som omnämnes af Tröltsch uti hans arbete 
»Die Krankheiten des Ohres», rörande en äldre man, som under 
rusigt tillstånd fallit omkull pä gatan och derefter blifvit döf. 
Han ansågs hafva fått commotio eller apoplexia cerebri och blef 
behandlad med bloduttömningar, hank m. m. Efter några måna- 
ders svära bekymmer öfver sitt tillstånd, botades han på en kort 
stund af T., som undersökte yttre örongångarne, hvilka båda voro 
alldeles fyllda af proppar, och dem han genom uppmjukande me- 
del och insprutningar aflägsnade. 

— Hr RossANDER relaterade följande fall af bråck^ som 
han gemensamt med Hr Grav£NHORST nyligen våjrdat: 

Nyårsdagen på morgonen blef jag af Hr Gravenhorst anmodad 
att besöka en å Enkhuset intagen gumma, 73 år gammal, hvars 
sjukdomshistoria i korthet var följande. Hon hade i många, minst 
10, år lidit af ett venstersidigt, ganska stort och aldrig fullt re- 
ponibelt cruralbräck. För 8 dagar sedan hade bråcket helt hastigt 
tilltagit i storlek, blifvit ömt, kräkningar hade inställt sig, kort 
sagdt, de vanliga symtomema af bräckinklämning voro forhanden. 
Hr Gravenhorst, som först efter 22 å 24 timmar underrättats om 
forhållandet, företog taxis, som utan särdeles svårighet lyckades så 
till vida, att en del af bråcket infördes, hvarefter inkarcerations- 
symtomerna upphörde. Under ett dygn var sedan allt lugnt, men 
derefter började buken bli öm och spänd, hvarjemte bråcket små- 
ningom åter ökades i storlek. Förstoppningen fortfor, men inga 
kräkningar inställde sig. Dag för dag stegrade sig symtomema af 
peritonitis, hvarjemte på sista dygnet bråckets storlek än mera till- 
tog och huden deröfver blef röd. Vid min ankomst befanns pa- 
tienten betydligt nedsatt, händer och fötter voro redan något ky- 
liga, men pulsen ännu teroligen god och ej hastigare än 90. Bu- 
ken mycket uppdrifven, ömmande fo?r tryck, men ej i högsta grad, 
perkussionstonen öfverallt tympanitisk. I venstra cruraJregionen 
ett kolossalt bråck, med största diametern, 6^ å 7 tum, paralell 
med ligamentum Poupartii, 3) ä A" bredt, derjemte betydligt högt. 
Bet var deladt i två afdelningar, det ena, det innersta, stort 
som ett dugtigt äpple, kändes mjukt men elastiskt, huden dera var 
oförändrad, bråcket irreponibelt, men gaf ej den känsla, som ett 
inkarcererädt bråck vanligen gör. Den andra afdelningen, som var 
större, kändes ändå mjukare, tydligen fluktuerande, och var huden 
dera röd, degig, samt tydligen fast sammanhängande med bråckets 
öfriga betäcbiingar. öfvtr hela bråcket, båda afdelningame, var 



28 

perhumonstonen tympaniUak, Antagligt var derföre, att tarm fanns 
i båda, men i hyad skick? Att ingen inklämning förefanns i den 
inre afdelningen var temligen påtaglig^, men äfven för diagnos af 
bråckinklämning i den yttre afdelningen fattades ett symtom och 
ett det vigtigaste, nemligen kräkningar. Bå bråckets tillstånd i 
denna del deraf likväl tydligen utvisade, att ett spontant genom- 
brott af huden ej var särdeles långt borta, och, om en gangrcne- 
rad tarmslynga deri ändå funnes, den enda räddningen för patien- 
ten vore att söka i en anus prseternatui-alis, beslöto vi att göra en 
incision i bråcket. En mängd, starkt gallblandad och stinkande, 
grumlig bråckvätska mötte oss efter säckens öppnande, sedan en 
stor nätklump, delvis i brand. Bråckporten påträffades utan allt 
för stor svårighet och var den jemförelsevis ganska vid. Ingen 
tarm kunde oaktadt omsorgsfullt letande påträffas. Ben andra af- 
delningen öppnades ej. Såret hoplades löst, utan att något med 
omentet företogs. 

Qvinnans tillstånd fortfor att försämras och hon affed klockan 
10 på qvällen. 

Obduktion förrättades af oss den 3 Januari på förmiddagen. 
Bråcket undersöktes först ånyo, men ingen tarm fanns deri. Ben 
andra afdelningen innehöll äfven endast gas och nät, detta 
senare likväl friskt, ehuru irreponibelt. Båda kompartimentema 
voro skiljda genom en ^éi^^s som räckte ända in i bråckporten, så 
att man här utanföre ej kunde komma ifrån det ena in i det an- 
dra. Vid bukens öppnande utströmmade ej obetydligt gas. Sedan 
nätet vid bråckporten blifvit aflossadt och uppslaget, befnnnos tar- 
mame löst sammanlimmade af färskt exsudat, men tecknen till 
peritonitis här ganska måttliga. Vid undersökning längs ned mot 
bråckregionen, och sedan ett par tarmslyngor här blifvit upplyftade, 
påträffades slutligen en, som var fullt fri, alldeles ej på något sätt 
snärjd, men i utsträckning af tre tum gangrenerad, och på tre 
ställen perforerad. Hålen voro stora som små ärter och demr liade 
en liten del gula exkrementer utträngt och tapetserade fossa iliaca 
samt de djupast belägna tarmportionerna. Benna tarmslynga låg 
1" afiägsnad från bråckporten och tillhörde den nedre delen af 
tunntarmen. Peritoniten i omgifningen naturligtvis betydligare. 

Fallet anser jag vara af intresse först i diagnostiskt hänseende. 
Jag förmodar nemligen, att hvilken som helst framför detta bråck, 
i det skick det var, då jag såg det, skulle blifvit vilseledd att an- 
taga närvaro af tarm deri. Indikationerna för att öppna bråcket 
voro ej alldeles klara, men då någon skada af en sådan åtgärd 
omöjligen kunde uppstå, och det dock låg inom möjlighetens gräns, 
att den kunde rädda patientens lif, borde man ej tveka. Sitt 
största intrcHse hemtar dock detta fall af förloppet i ö&igt. Bet 
är alldeles otvifvelaktigt, att den gangrenerade tarmslyngan legat 
nere i bråckets yttre del. . Att den ej varit stadd i gangren, då 
den infördes, anser jag vara lika påtagligt. Om efter endast ett 
dygns inklämning gangren i tarmen hunnit inställa sig, hade sa- 



29 

kert ej patienten efter repositionen af den brandiga tarmslyngan 
fttt 7 dagars resprit, såsom har var förhållandet. Det är dessutom 
ej så lätt att reponera en brandig tarm, som man tror, väl allra- 
nunst då en massa nät derjemte ligger framme. Tarmen var så- 
lunda, då inkarcerationen genom taxis häfdes, säkert endast in- 
flammerad, hyilken inflammation sedan, oaktadt repositionen, fort- 
gick till brand, och det ej allenast i tarmslyngai, som infördes» 
utan äfven i nätet, .som låg qvar, utan att vara utsatt för ett allt 
for starkt tryck. Möjligt är ock, att mer än en i hela denna hi- 
storia endast yill se en bråckinflammation utan inkarceration och 
kan jag ej emot en sådan åsigt uppträda, då jag ju ej Mn början 
var med. Men jag har sett och olyckligtvis två gånger biträdt vid 
likartade fall, då jag ansett bråckinkarcerationen otvifvelaktig. 
Båda beträffa nafvelbråck, båda, eget nog, liksom detta beda* 
gade gammor. I det ena fallet hade inkarcerationen räckt i tre 
cUgar, i andra endast ett dygn, i båda fallen lyckades taxis utan 
alltför stor möda, lugn inträdde derefter, i förra fallet under ett 
dygn, i det aednare under endast 12 timmar, hvarefter patienterna 
försämrades och afledo af peritonitis. I det ena fallet konstatera- 
des gangren i tarmslyngan, i det andra gjordes ej obduktion, men 
casus var ej tvifvelaktig. 

Det är visst icke min mening med anförandet af dessa histo- 
rier, att skrämma någon ifrån att göra taxis för inklämda bråck, 
ieke heller att afskricka från bråckoperation, det må äfven se för- 
tviftadt ut; jag har endast velat visa, att man äfven efter en i god 
tid och på riktigt sätt utförd taxis, ej får vara alltför säker på, 
att allt är väl beställdt — synnerligen om det gäller gamla 
frontimmer. • 

I sammanhang härmed meddelade Hr Lämm som ett 
corio&um, att han nyligen hos en arbetskarl anträffat ej mindre 
än fyra bråck, nemligen 2 crnral- och 2 inguinalbråck. Instru- 
mentmakaren Stille hade för desaa konstruerat förband, nem-> 
ligen för cruralbråcken ett dubbelt bråckband och föringuinai- 
bråcken särskilda pelotter på en elastisk gördel. 



Den 4 Februari. 

Skattmiittfeii återvald. — Biblioteket. — Constitutio epidemics. — Stenos i arter, 
pvhnonalis valvler. — Anenrism. — Osteoearkoin. — Hydroencephalocele. 
-- Lag för icke auktoriserad lakareverksamhet i Norge och Danmark. — 
Trepanerad Incas. 

— Företogs enligt stadgames föreskrift val af Skattmästare, 
hvarvid Hr Asklöf enhälligt återvaldes. 



30 



— Till biblioteket anmäldes: 

Om urinafsöndring och unemi. Några anmärkningar från 
fysiologisk-kemisk synpunkt af Aug. Almén. Upsala 1860. Gåfva 
af författaren. 

— Gonstitutio epidemica änder veckan från och med Sön- 
dagen den 26 Jan. till och med Lördagen den 1 Febmari 1868: 

Sjukligheten lika med föregående vecka. 
1. Inom enåkUd praktik uimalde sjakdomsfall 



Febru typlioides 

Diphtherut ..< 

Angins membranacea 

Pertussis 

Byienteria 

Diarrhoea 

Pebm intermittens . . 
Angina parotidea .... 
Variolse. Varioloides 

Varicell» 

SyphiliB 

Gonorrhoea 



4. Apoplezia cerebri ... 1. 

2.Neuralgia 2. 

1. Conjanctivitis 2. 

S.Otitia a 

3. Ang. toii8. & fanoiam 17. 

50. Laryngo- tracbeitia .... 21. 

9. Broncb. Cat. broncb. 88. 

9. Broncbitis capillaris. 7. 

1. Pneamonia 4. 

aPJcnritia 4. 

1. Febria gastr. simplex 18. 

6. Gastritia. Enteritis.. 3. 



(från 17 läkare): 

Colitii 2. 

TypbHt. & Peritypbl. 3. 

Peritonitis 3. 

Icteriis 3. 

Metritii 2. 

Rbeamatiimoa acatna 10. 

Eryiipelas 2. 

Urticaria 3. 

Zona 1, 

Rbenm.reoenBefebril. 2. 



Samma 292. 



2. Å Hofradstadena Sfukvårdsanttalter : 

På SeraJlmer-laaareUet: sjakantalet den 1 Febr. 258, bTaraf 147 på afdd- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: pnenmonia 4, rbeumatiamns 
2, apoplexia cerebri i. 

På Allmänna Gamitons-sjfiiehuset : sjakantalet den 1 Febr. 202, bvaimf 90 
på afdelningen for invärtes sjake; inkomne änder veckan: plearitis 6, pneamo- 
nia 5, sypbilis 5, gonorrboea 5, febris typboides 2, febris intermittens 1, otitii 

1, broncbitis 1, rbenmatismns 1, erysipelaa 1. 

På Provisoriska sjtakhuset å Söder: sjakantalet den 1 Febr. 205, bvaraf 
103 invärtes sjake; inkomne änder veckan: gastritis 3, febris gastrioa simplex 

2, sypbilis 2, broncbitis 2, variolse 1, deliriam tremens 1, coi^anctivitis 1, 
pneamonia 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjakantalet den 1 Febr. 70, 
bvaraf 41 invärtes sjake; inkomne under veckan: febris typboides 1, febris in- 
termittens 1, broncMtis 1, rbeumatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 1 Febr. 68, bvaraf 
51 invärtes sjuke; inkomne under veckan: angina tonsillaris 3, gastritis 2, 
broncbitis 1, plearitis 1, peritonitis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 9, broncbitis 7, meningitis cerebralls 1, 
pneamonia 1, plearitis 1. — Polikliniken: diarrboea 20, conjunctivitis 4, bron- 
cbitis 4, pneumonia 4, otitis 3, pericarditls 1, icterus 1, erytbema nodoaum 1, 
furunculus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 1 Febr. 56; inkomne under veckan: 
pertussis 1, diarrboea 1, meningitis cerebralis 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset: antalet vårdade 22; belsotillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 16; belaotillBtåndet godt. 

På Diakoniss-tjuhhuset : sjukantalet den 1 Febr. 25; inkomne nnder veckan: 
febris typboides 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 1 Febr. 171, bvaraf 
85 mankön ocb 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 1 Febr. 187, bvaraf 
152 firån staden ocb 35 från länet; inkomne: sypbilis 16. 

På Provisoriska Kurhuset: sjnkaotalet den 1 Febr. 63; inkomne: sypbilis 
13, gonorrboea 6. 



31 

3. Blind de Fattiga, (enligt fattigl&karnes vecko-rapporter): bronchitis 91, 
diarrhoea 36, rhenmatismns 18, febris intermittens 12, pnenmonia 11, febria 
gastrica limplez 8, angina ionsillaria 6, ophthalmia 4, febris typholdei 4, erj- 
smelas 4, pertnssia 3, gaatrieiamns 3, gaatritii 3, nienin|ptia cerebralis 2, apo- 
pfezia cerebri 2, otitii 2, laiyngitia 2, variolie 1, ayphilia 1, periionitia 1, ne- 
pbritia 1, cystitia 1. 

4. I Stadens FängeUe: ijphilia 1, ophthalmia 1. 

Norra Straff- och Arbete-fångeleet: febria tjphoides 3, dianhoea 3, febria 
gastrica simplez 1. 

— Hr Kjellberg beskref ett sjukdomsfall af orgaDiskt 
Igertfel, bestående i stenos i arter, pulmonalis valvler hos ett 
barn samt förevisade och demonstrerade preparatet: 

Pörliden höst i September månad begärdes råd vid Barnhusets 
poliklinik för ett 5 månaders gammalt barn, som led af en tem- 
ligen svår intestinalkatarr, äfvensom af en bronkialkatarr, denna 
sednare af lindrig art. Vid foretagen undersökning af den sjuka, 
fastades vid auskultation af bröstkorgen min uppmärksamhet genast 
vid ett öfver hjerttrakten i stor utsträckning hörbart, skarpt, 
skrapande, utdraget biljud, samtidigt med hjertats systole. Jag 
antog, att jag hade framfor mig en från födelsen bestående för- 
trängning i arteria pulmonalis mynning, en förändring hos hjertat 
hvilken, såsom bekant, icke så sällan förekommer och är beroende 
på en under fosterlifvet uppkommen endocarditis, hvilken sjukdom 
under denna lefnadsperiod med förkärlek lokaliserar sig i högra 
hjertat, qvarlemnande förändringar i denna hjerthalfvas valvler och 
mynningar. Men vid närmare undersökning fann jag att nyss- 
nämda biljud, som fullkomligt ersatte första hjerttonen, hördes 
tydUgast och skarpast vid hjertats spets och aftog i styrka emot 
hjertats bas, ett förhållande som ej öfverensstämde med den för- 
modade förträngningen i arteria pulmonalis mynning. Vid de för- 
nyade besök, som af barnets fostermor jemte barnet gjordes vid 
polikliniken, försummade jag ej att öfvertyga mig om riktigheten 
af ofvannämde auskultationsfenomen och jag gjorde mig verkligen 
den frågan: skulle det väl vara möjligt att här förefinnes en med- 
född förändring i valvula mitralis (en insufficiens) P Enär fallet i 
sådan händelse hade varit ganska märkvärdigt, så tog jag reda på 
fostermodrens bostad för att, sedan barnet blifvit återstäldt från 
de åkommor, för hvilka begärts råd vid polikliniken, likväl kunna 
foIja det med uppmärksamhet. I Januari månad detta år sjuknade 
det i lunginflammation. Denna, som först intog ena lungan, blef 
efter några dagars förlopp dubbelsidig och utsläckte snart barnets 
lif den 31 Januari. Jag utverkade mig tillåtelse att göra obduk- 
tion, hvarvid endast bröstkorgen öppnades. Lungorna företedde 
de vid lunginflammation vanUga förändringar. Hjertat, som var 
större än normalt, huf^udsakligen i afseende på dess tvärdiameter, 
visade för öfrigt följande: endocardium i högra hjerthalfvans både 
förmak och ventrikel var något förtjockadt. Foramen ovale öppet. 
Arter, pulmonalis valvler voro tjockare och styfvare än normalt 



32 

och på alla tre futinos större och mindre exkrescenser, derjemte 
någon retraktion af den högra klaffen. Sjelfva conus var ej foi^ 
trängd. Septum ventriculorum var ej fullständigt sluten, utan vid 
dess öfre ända var ett eirkelrnndt hål af 1^ lineas diameter; på 
dess kanter funnos små exkrescenser. Detta hål, motsvarande sep- 
tum membranaceum, var så beläget, att tendines för den inre 
klaffen af trikuspidalvalveln lågo framför detsamma; en del af 
dessa tendines* voro slappa och liksom uttänjda. Yalvula tricuspi- 
dalis för öfrigt frisk. I venstra hjertat intet anmärkningsvärdt; 
så väl v. mitralis som aortas valvler voro fullt friska. 
Preparatet förevisades. 

Det fbrefanns således här den af K. först autagna förändrin- 
gen hos hjertat, nemligen stenos i arter, pulmonalis mynning. 
Denna var dock ej betydlig. Förklaringen öfver de under lifstiden 
observerade auskultationsfenomenen, nemligen att biljudet hördes 
tydligast öfver hjertats spets och aftog i styrka mot basen, så- 
lunda simulerande en insufficiens i v. mitralis, trodde Hr K. att man 
hade att söka, dels hos de exkrescenser, som funnos på kanterna 
af hålet i septum, dels ock i den omständigheten att tendines till 
den inre klaffen af trikuspidalvalveln lågo framfor mynningen tfll 
detta hål, hvartill kom, att en del af dessa tendines voro slappa, 
uttänjda, liksom skjutande in i mynningen af hålet. Det tyckes 
vara temligen tydligt, att vid blodets passage förbi och meUan 
dessa tendines och vidare in genom det 1 septum varande hålet 
med dess ojemna kanter, ett utdraget, skarpt biljud måste upp- 
komma. Det var detta biljud, som, synkronistiskt med hjertats 
systole och tydligare hörbart vid hjertats spets än vid dess bas, 
hade simulerat ett biljud, beroende på insufficiens i v. mitralis och 
det var egentligen på denna omständighet, som Hr K. uti ifråga- 
varande fall hade velat fästa uppmärksamheten. 

I sammanhang med ofvanstående förevisade Hr Kjellberg 
en flicka, 8 år gammal, som för närvarande var intagen på 
Barnajnkhuset (der hon vårdats för ett diarré) och som hade 
en, sannolikt medfödd, stenos i arter, pulmonalis mynning. 
Yid auskultation hördes i stället för första hjerttonen, ett långt 
utdraget, skarpt, skrapande biljud öfver hela hjertat, men tyd- 
ligast dock i 2:dra interkostalrummet bredvid stemam till ten- 
ster, hvarjemte det hördes mycket tydligare och skarpare om 
stetoskopet flyttades it venster nppåt clavicula än om det flyt- 
tades åt höger öfver aorta och uppåt högra clavicala. Flickan 
var frisk och kry och led icke alls hvarken af andtäppa eller 
cyanos; det enda som om henne kunde anmärkas var, att hon 
stod tillbaka i fysisk utveckling, enär hon i förhållande till sin 
ålder var både liten och klen till växten. 



33 

— Hr Ket förevisade och beskref ett från Dr Moberg 
i Norrköping honom tillsändt preparat af ett särdeles vackert 
aorta-^neurism j som efter perforation af bröstväggen 'vållat 
brand och bristning af huden. Dr Moberg hade om fallet 
meddelat följande: 

»Preparatet tiUhörde i lifstiden en 57-årig fabrikör, hvilken 
enligt Dr Åbbkgs utsago, aom varit hans läkare, under många är 
varit sjuklig, bland annat lidit af blåsparalysi. I Augusti förra 
året visade han sig första gången för mig med anledning af en 
valnötstor, starkt pulserande tumör till höger om sternum, hvilken 
tumör först visat sig i April månad. Jag återsåg patienten sedan 
ej förr än åtta dagar före jul, då jag fick bud efter mig, emedan 
tumören börjat blöda. Då jag nu återsåg mannen var tumören i 
högra brösthalfvan af 7 till 8 tums diameter och 5 å 6 tums höjd. 
Bandage lades så godt som möjligt och märkvärdigt nog lefde 
han 5 dygn under mer och mindre ymniga blödningar. För att 
ej alltför mycket vanställa liket, hvilket måste grannlaga behandlas, 
dissekerade jag lös huden från aneurismet, men då en stor del af 
dettas främre YÄgg endast utgjordes af den förtunnade huden sjelf 
blef preparatet något trasigt; emellertid lät jag det hudstycke med- 
följa der genombrottet skett. Aneurismet var fyldt af ett till större 
delen af hårda fibrinklumpar bildadt coagulum, hvilket väl varit 
orsaken till att blödningen, oaktadt den stora förstöringen af huden 
ej blef så stark att den på en gång slutade lifveti>. 

Of ver det förevisade preparatet lemnade Hr Key följande 
meddelande : 

Anda från valvulas aortse till början af ramus descendens äro 
ramus ascendens och arcus aort» betydligt utvidgade mndtomkring 
hela kärlets omkrets, som på det mest utvidgade stället mäter 20 
cm. Utvidgningen upphör tämligen tvärt omedelbart efter utgån* 
gen af arteria subclavia sinistra; den lilla delen af ramus descen- 
dens, som medföljt preparatet, har normalt lumen. Ofver allt i det 
utvidgade partiet och i början af ramus descendens förefinnes en 
temligen betydlig arteriosclerosis med talrika smärre benskollor, af 
hvilka en del skjuta med naggade, lösgjorda ränder något in i 
kärlets lumen. Strax ofvanom den venstra främre fliken af aortas 
valvler, förefinnes en rund öppning af en centimeters diameter, 
hvilken går igenom tunica intima och media och leder in till en 
mandelstor, af fibrincoagula uppfylld säck, hvilken ligger emellan 
tunica adventitia och tunica media, utåt endast begränsad af den 
förra hinnan. Denna säck är öfverallt fast begränsad och vållar 
knappast någon utbugtning på kärlets utsida. På högra sidan af 
den aneurismatiskt utvidgade ramus ascendens midt emellan aorta- 
valvlerna och truncus anonymus, förefinnes en öppning i kärlväggen 

HyffUa. {Förhandlingar 1868.) 3 



34 

af en pä ty&reii utdragen oval form, ock af vid paaa ett 5-öre8 
storlek. Denna öppning leder in till ett saekformigt aneuiism af 
ett nyfodt barnhnfvuds storlek. Detta aneuiism, som sålunda 
sitter pä sidan af den utvidgade ramus ascendens, har i stor 
utsträckning genombrutit främre thoraxväggen pä högra sidan, 
och dess främre begränsning utgöres dels af de förtunnade bröst- 
musklerna, dels af yttre huden ensamt. På toppen af aneurismet 
I5refinnes i huden en rundad öppning af 2^ cm. diameter. Huden 
ir rundtomkring denna i sjelfva randen hvitgrä, sphacelerad. Det 
är tydligt att huden här genom den starka spänningen fallit i brand 
och blifvit afotött, hvarigenom aneurismet öppnats utåt, och döden 
blifvit en följd. De fibrincoagula, som enligt Dr Mobergs berät* 
telse uppfyllt aneurismasäcken, och hvilka såsom han anger hindrat 
blödningen från att blifva hastigt dödande, voro alldeles borta då 
preparatet anlände. Ungefärligen en tredjedel af det säckformiga 
aneurismet låg innanför thoraxväggen, det öfriga utanför densamma. 
Befbensbrosken af 3:dje, 4:de och 5:te refbenen voro helt och hållet 
förstörda. Från venstra sidan sköt sternum ett stycke in i ane- 
urismet och från högra sidan utsköto de genombrutna 3:dje, 4:de 
och 5:te refbenens ändar. Genom öfre delen af säcken gick 2:dra 
refbenet, på ett ställe fullständigt afbrutet i continuiteten i en 
centimeters utsträckning. De inskjutande delame såväl af sternum 
som af refbenen voro i ränderna och på inre och yttre sidorna 
ojemna och gropiga i följd af detritus och usur. 

Vi hafva sålunda i det föreliggande preparatet fÖr det 
första en betydlig total aneurismatisk utvidgning af hela ramns 
ascendens och arcus aort«, samt vid sidan af denna först ett 
mindre partielt aneurism, tätt ofvanom aortas valvler, och seder-* 
oiera det nyss beskrifna barnhnfvudstora, laterala aneurismet, som, 
utvecklande sig framåt och åt höger, vållat usur af sternum och 
3:dje, 4:de och 5:te refbenen med fullständig fSrstöring af dessa 
refbensbrosk, samt af ett kortare stycke af 2:dra refbenet 
Aneurismet har sedermera, utträngande genom thoraxväggen, 
ntbredt sig på utsidan af denna under de mjuka delarne i högra 
mammar- och subclavicularregionen. Efter hand hafva här be- 
fintliga muskler och fascier äfven blifvit förstörda, hvarefter 
begränsningen framtill ensamt utgjorts af huden, som slntligen 
å en större fläck fallit i brand. En dylik utveckling af ane- 
nriamer på arcus aortas förekommer ej si sällan och Kknande 
anenrismer hafva några gånger förut af mig blifvit i Sällskapet 
förevisade. Af dessa var det största det den 4 Juli 1865 fram- 
lagda, af Hammarström och Acharius insända. Oftast brista 
dessa anenrismer åt inre delar såsom pleurasäckame, peri- 
cardium etc. Af 48 fall som Crisp sammanställt inträffade 



35 

bristning i 20, men blott i ett af dessa skedde genombrottet 
utåt genom huden. 

Vid sammankomsten den 24 October 1865 (Läkaresäll- 
skapets Förhandlingar 1865 p. 265) påpekade jag i samman- 
hang med demonstrationen af ett från Dr Wallin insändt 
aneurism å aorta ascendens, att författarne väl enstämmigt upp- 
gifva, att anemismer å aorta medföra hypertrofi af venstra 
hjertkammaren, och detta desto säkrare ja närmare aneurismerna 
sitta hjertat, men att i stnd mot denna uppgift såväl i det då 
meddelade fallet som i alla andra af mig observerade aneuris- 
mer å aorta och i alla å Institutets museum förvarade prepa- 
rater öfver nämda åkomma, väl understundom en dilatation af 
venstra hjertkammaren förekom, men ej någon hypertrofi af 
muskulaturen. I några var denna tvärtom atrofisk. 

Med det nu af Dr Moberg insända preparatet eger samma 
förhållande rum. Hjertat, som är starkt fettbelagdt, är i det 
närmaste af normal storlek, af något rundad form. Det mäter 
firån roten af aorta till den något breda spetsen 9 cm. och i 
bredd öfver basen af veutriklarne 10 cm. Högra förmaket är 
något stort och proportionsvis den största af alla kavitetema. 
Högra kammaren är kort men normalt bred, dess muskalatur 
åf vanlig tjocklek med fast konsistens. Venstra förmaket ej 
förstoradt. Venstra kammaren är på bredden något utvidgad 
nedåt spetsen. Dess muskelvägg något slapp för känseln (lin- 
drig fettdegeneration), ej förtjockad, mäter mellan 9 och 12 
mm., ingenstädes öfverskridande det sednare måttet. Valvlerna 
voro i högra hjerthalfvan fullt normala, i venstra hjerthalfvan 
äro de lindrigt förtjockade, men utan ringaste rigiditet eller 
kontraktion. 

— Hr Key förevisade vidare ett osteo^myelo-sarcoma cy- 
sUciim antierurisy fÖr hvilket underbenet blifvit på K. Serafimer- 
lasarettet amputeradt. 

Tumören, som var af ett bamhufvuds storlek, utgick från nedre 
tredjedelen af tibia, som till en del var helt och hållet uppgången 
i dess bildning. I de centrala delarne utgjordes tumören af fastare, 
till en del ossiiierade delar, men framtill, der den gick tätt inpå 
huden, bestod den uteslutande af stora cystor, som voro skilj da af 
fasta, tunna väggar, och fyllda af en tunn, starkt blodfärgad vätska. 
Tumören hade tillfölje häraf under lifvet känts fullständigt fluktue- 
rande och vid en punktion hade, af lätt förklarliga skäl, blott blod- 
färgad vätska blifvit uttömd. Den var derföre af intresse i dia- 
gnostiskt hänseende. 



36 

Hr Key redogjorde för den finare byggnaden af såväl 
denna som af dylika tumörer i allmänhet. De hade en stor 
benägenhet att bilda cystor, i detta fall vore cysterna dock 
ovanligt stora, och deras läge gjorde att de maskerade de solida 
delarne. Tumörer af detta slag, hvars grnndbyggnad är den af 
sarkomer med inströdda gigantiska celler, som innehålla ett stort 
antal kärnor (myelo-plaques Robin), äro i allmänhet att betrakta 
såsom relativt godartade. Denne tumör såg dock mindre benig 
ut, ty den grep på flera ställen diffust öfver på kringliggande 
väfnader, äfven på musklerna. Nedre ändan af fibnla var äfven 
indragen i degenerationen. 

Sjukhistorien, som meddelades af Hr Rossander, var af 
följande innehåll. 

Drängen Johan August Hanson, 22 år gammal, från Stregnäs 
landsförsamling, intogs på Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning 
den 28 Januari 1868. 

Status antecedena den 29 Jan. 1868. 

Patienten, som förut ?arit frisk, blef i Mars månad förlidet år 
sparkad af en häst på utsidan af högra underbenet, straxt ofvanför 
malleolen. Han kände härvid en liflig smärta, som visserligen efter 
några dagar minskades, så att han, ehuru med svårighet, kunde 
gå, men som dock aldrig sedan fullkomligt upphörde. På det 
råkade stället syntes ingen förändring, men kändes smärtan temli- 
gen betydlig i förening med ömhet ända till i Juni månad, då 
den började af taga. Mot slutet af Juni åter började både smärtan 
och ömheten ökas och visade sig då äfven en börjande svulst på 
omtalade ställe. Några veckor sednare visade sig äfven en dylik 
svulst på insidan af benet, midt emot den förra. Dessa båda tu- 
mörer ökades snart, voro i början af Augusti sammanvuxna på 
framsidan af benet, voro något ömma och smärtande vid gång. 
Huden öfver dem var af normalt utseende, tills för ungefar 2 
månader sedan, då den började antaga sin nuvarande beskaffenhet. 
Tumörerna växte i början långsamt, efter jultiden hastigare. På 
de två sista månaderna har han ej kunnat gå utan krycka, värken 
och ömheten hafva betydligt ökats, matlusten blifvit sämre och kraf- 
ter och hull betydligt aftagit. Högra foten har äfven stundom 
varit ödematöst ansvalld. 

För 14 dagar sedan punkterades tumören af läkare, dervid," 
efter patientens uppgift, en mängd mörk blod utrann. 

Status pressens den 1 Februari. 

Han är betydligt mager och blek. Krafterna medtagna. Hullet 
slappt. Från inre organer intet sjukligt. 

Den förut omtalade tumören har sitt säte på nedersta tredje- 
delen af högra underbenet; omger detsamma helt och hållet; kän- 
nes fasthängande vid underliggande ben; är mjuk och elastisk. 



37 

delvis nästan fluktuerande. Huden öfver densamma är ej förskjut- 
bar, är glatt och spänd, företer omvexlande blåaktiga och ljusare 
hvitaktiga fläckar. Tumören ömmar betydligt och orsakar olidlig 
värk. Den 1 Febr. företogs, i enlighet med hans önskan, ampu- 
tation af underbenet 4 tum nedom patella. 

Operationen utfördes af Amanuensen Dr Ratski, som äfven 
uppsatt sjukhistorien. 

— Hr Key förevisade slutligen ett af Dr Suneson till 
Karolinska institutets museum insändt kcdfhufvud med ett hydro^ 
encephalocele af ett fosterhufvuds storlek. Det började i pannan 
och intog med stor jegelbundenhet hela mellersta partiet af 
ansigtet ända ned till munnen. 

— Generaldirektör Berlin redogjorde efter Ugeskrift for 
Lseger för ett lagförslag om icke auktoriserad läkareverksamhet 
i Danmark, af följande lydelse: 

Tillåtelse till att med större eller mindre inski-änkning utöfva 
läkareverksamhet kan af Justitieministeriet meddelas personer, som, 
utan att hafva uppfyllt erforderliga vilkor för utöfvandet af sådan 
verksamhet, likväl visa sig ega tillfyllestgörande insigt i flera eller 
förre delar af läkarekonsten. 

Skulle någon, som erhållit ett sådant tillstånd, behandla sjuka 
i större utsträckning, än tillåtelsen medgifver, straffas han med 
böter eller förlust af tillåtelsen, såvida icke foreskriften i 4:de stad- 
gandet medför högre straff, som alltid åtföljes af tillåtelsens förlust. 

Om någon, som ej är auktoriserad tiU utöfvande af allmän 
eller begränsad läkareverksamhet, behandlar sjuka och dervid upp- 
ger sig ega någon rättighet att praktisera, eller använder läkemedel, 
som ej af apotekarne fä till en hvar utlemnas, eUer icke har uppe- 
hållit sig i landet i 5 år, eller genom domslut är befunnen skyldig 
till vanärande handling — så skall han straffas med böter från 
Ö — 100 Ed. eller med fängelse. 

Den, som utan rättighet behandlar sjuka och derigenom till- 
fogar skada [enligt strafflagens § 204J straffas med fängelse eller 
böter från 10 — 200 Rd. och i »Gjentagelsetilfaelde» eller när be- 
handlingen haft döden till följd med fängelse (ej under 14 dagars 
enkelt fängelse), eller med tukthusarbete ända till 2 år, såframt 
ej allmänna lagen föreskrifver högre straffbestämmelser. 

Motivema till detta lagförslag äro hufvudsakligen hemtade 
från ett dylikt forslag, som framställdes år 1865 i Norge, enligt 
hvilket straff borde foreskrifvas endast for den, som, utan att vara 
auktoriserad, utöfvade läkareverksamhet och derigenom tillfogade 
annan person skada, under det att samma verksamhet obetingadt 
skulle förbjudas vissa personer, h vilkas ställning gåfve särskild an- 
ledning att frukta missbruk. 

Sedan en stor del af landets snndhetskommissioner uttalat sig 
mot ett sådant förslag, afstod norska regeringen från detsamma 
och inkom till det sednaste storthinget med ett nytt lagförslag. 



38 

enligt hvilket oberättigades utöfrande af lakareyerksamhet aUiid 
straffas — om också med mildare straff äa förr — ocli särskildt, 
utan liansjn till om skada uppstått eller ej, straff drabbar den 
person, hnlken såsom inkonuikdUa bedrifver en sådan oberättigad 
yerksamhet. Denna sednare foreskrift rönte emellertid motstånd i 
storthinget och frågan uppskjöts derefter tills vidare. 

I disknssionen härom deltogo ordföranden samt Hrr v. 
DiJBEN, Grahs och Ödmansson. 

— FriL v. DiJBEN meddelade såsom ett curiosam fSljande 
efter Bali. de la Société d'AnthropoIogie. II. 4 sid. 403. 

Broca visade i societeten ett gammalt peruvianskt craniom, 
om hvilket M. SauiER berättar att han uppgraft det uti trakten af 
Cusco i Peru, en begrafningsplats nära de s. k. Incas-baden, den 
uråldriga konungafamiljens sommarresidens. Således intet tvifvel 
om dess äkthet, hvilket äfven bekräftas af formen. 

På sidan af detta cranii pannbens främre hvälfning finnes ett 
stäUe, hvarest ett stycke ben är borttaget på följande sätt: fyra 
lineära och parallela incisioner äro gjorda i benet, hvaraf två verti- 
kala och två horisontala. De omsluta ett rektangulärt rum, 15 
millim. högt, 17 mm. bredt. Incisionerna äro i midten lika djupa 
som benet ,är tjockt (6 mm.), utanför det borttagna styckets gräns 
blifva de allt mindre djupa; utåt och intill midten äro incisionerna 
omkring 2 millim. breda, inåt minskas bredden till blott en fin 
repa. Intet spår af sågtänder. Omkriog hålkanterna är periostet 
konstmessigt aflossadt i en högst obetydlig utsträckning; af dess 
och omliggande bens (högst ofullständigt beskrifna!) forändring 
anser Broca subjektet hafva lefvat åtminstone 7 — 8 dagar efter 
operationen, NIblaton antager ända till 14 dagar. 

Intet spår af fraktur ante mortem finnes på kraniet; men ta- 
bula interna af kraniet företer en förändring helt olika den på ytan, 
der periostet varit aflossadt. Denna forändring består uti »små 
porositeter i benet,' som bevisa en osteit», de saknas alldeles of van 
hålet, äro obetydliga vid dess nedre kant, blifva något starkare 
längre ned och blifva först 1^ centim. från hålets nedre kant riktigt 
tydliga. »Ces particularités, et plusieurs autres, quil serait trop long 
de rapporter», säger Broca, förklaras lätt, om man tänker sig att 
der före döden funnits någon sjukdom i dura mäter. 

Broca framkastar med anledning af snittens beskaffenhet den 
förmodan, att de gjorts med grafstickel, en högst egen form af 
trepanation, ingenstädes förut omtalad; och, då ingen fraktur kun- 
nat gifva anledning till denna trepanation, ifrågasätter han huru- 
vida Incas redan egt eller trott sig ega sådan förmåga att bedöma 
sätet för en inom kraniet befintlig lesion, att de vågat gräfva sig 
in på densamma. 

Skada att Broca icke gifvit närmare beskrifning, så att afven 
den svenska läsaren kunnat få sitt nu fullt berättigade tvifvel häfdt. 

I diskussion härom deitogo ordföranden samt Hrr Ket 
och Santesson. 



3» 

Den 11 Februari. 

Biblioteket. — UtlancUk ledamot föreslagen. — Oonstitatio epidemica. — Sjuk- 
hos Tid Skeppebron. — Hjerntaberkler. — Elektrisk bebandliag Tid pro- 
sopelgL — Ovtiiotoau. 

-- Till biblioteket anmäldes: 

Des modificatioBS morbides de la température animale dans le^ 
affections fébriles par H. B. Maueigs. Paris 1865. Gåfva af för- 
fattaren genom Dr Edholm. — Forteckning på svenska l&kare» 
jemte uppgift pä läkaretjenster, apotek, djurläkare ocli tandläkare, 
på E. Sundhets-CoUegii befallning utgifne af dess Ombudsman. 
Stockholm 1868. Gåfva af utgifvaren, Dr Cabl Edling. 

— Till uilåndik ledamot af Svenska LäkareslUlakapet fdre- 
slogs af Hrr Carlson A. G. och Santesson: Stadsläkaren i 
Köpenhamn, Justitiaerådet, Dr P. A. Schleisner. 

— Gonstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 2 till och med Lördagen den 8 Februari 1868: 

Sjukligheten lika som föregående vecka. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjakdomafiJl (från 16 läkare): 

Ictenis 1. 

Nepkritis 1. 

Metritis 2. 

Rbenmatismufl acntoa 9. 



Pebris typhoides L.ConjanctiTitia 8. 

Mening, cerebro-spin. 1. Otitis 6. 



Ang. tona. & fttncinm 35. 

Larjngo-tracheitis 14. 

Bronch. Cat. Iwonok. 55. Eryaipelas d^ 

Pnenmonia 4. 

Plenritia 2. 

Febris gastr. simplex 21. 

Gastritia. Enteritia 2. 

Colitis L 

Peritonitis 1. 



Erythema nodoanm.. 5. 

Pumnculns 10. 

Bbenm. recena efebril. 2. 

Samma 860. 



Pertnaaia 4. 

DiaTrboea 36.] 

Pebria intermittena . . 10. ] 

Angina parotidea 12.] 

Varicellae 8. 

SypMlia 2. 

^onorrboea 7. 

Apoplezia cerebri ... 1. 
Nenralgia 1. j 

2. Å Hnfradstadena Sjukvårdsarutalter: 

På Serafimer-lasareUet: ajnkantalet den 8 Febr. 257, byaraf 145 på afdef* 
ningen for inTärtea ajake; inkomne nnder veckan: pnenmonia 2, typkns 1, 
febria typboidea 1, meningitis eerebroapinalia 1, ictema 1. 

På AUmäfMa Garnisont-tjtåkkuset : ajnkantalet den 8 Febr. 216, bvaraf 
98 på afdelningen för invärtea sjnke; inkomne nnder veckan: eypbilia &, 
pnenmonia 5, gonorrboea 4, bronchitia 3, gaatritia 2, diarrhoea 1, angina paro- 
tidea 1, otitia 1, plenritia 1. 

På Pro9i$oTi$ka sjubhvMtt å Söder: ajnkantalet den 8 Febr. 205, kvarttf 
100 invartea ajnke; inkomne nnder veckan: aypbilia 4, pnenmonia 2, febria ty-* 
pboidea 1, diarrboea 1, febria intermittena 1, broncbitia 1, plenritia 1. 

På Provisoriska ntMiuset vid ffoifisgaian: ajnkantalet den 8 Febr. 69, 
kvaraf 44 inrärtea ajnke; inkomne under veckan: rbenmatismns 2, febria in- 
termittena 1, broncbitia 1, febria gaatriea aimplax 1, peritonitia 1, raetritia 1, 
eryaipelaa 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: ajnkantalet den 8 Febr. 29, 
bvaraf 13 invärtea ajnke; inkomne nnder veckan: rbenmatiamna 8, febria inter- 
mittena 2, broncbitia 2, pnenmonia 2, gaatritia 2, diarrboea 1, nepbritie 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sahbaisherg: ajnkantalet den 8 Febr. 68, 
kvsraf 56 invärtea qnke; inkomne nnder veckan: broncbitia 8, diarrboea 1, 
morboa aatnniinna 1. otitia 1, rbenmatiamna 1. 



40 

Pl Allmänna Bamkuttt: dUnlioeA 11, bronehitii 7, pnenmonia 2, broB> 
ehitis CApillaria 1. — Polikliniken: diarrhoea 19, bronchitia 7, pnenmonia 2, 
conjanetiTitu 2. pertnsBis 1, syphilis 1, Itryngitis 1. 

På Bamsiukkusei: sjakantalet den 8 Febr. 59; inkomne änder veckan: 
eonjonetmtis s, pertnasis 1, diarrhoea 1. 

På Allmänna Barf^ördsknset : antalet vårdade 24; beliotill>andet godt. 

På Provisoriska Bambördskusst : antalet vårdade 19; helaotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjakantalet den 8 Febr. 28; inkomne nnder veckan: 
ebria typhoides 2. 

På Stockholms Homiial för Sinnessjuke: ajnkantalet den 8 Febr. 170, 
hvaraf 85 mankön ocb 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjakantalet den 8 Febr. 180; 
inkomne: sypbilis 22. 

På Provisoriska Kurhuset: sjakantalet den 8 Febr. 54; inkomne: sypbilia 8. 

3. Bland de FaUiga, (enligt fattiglakames vecko-rapporter): broncbitis 84^ 
diarrhoea 40, rheamatismas 19, pnenmoaia 17, febris gastrica simplex 8, angina 
tonsillaris 6, pertnssis 5, febris intermittens 5, gastricismas 5, syphilis 2, aa> 
gina membranaeea 1, meningitis eerebralis 1, ophthalmia 1, laryngitis 1, plen- 
ritis 1, gastritis 1, icteros 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 1, rheamatismas 1. 

Norra Straff- och Arbets- fängelset : diarrhoea 5, febris typhoides 1, febris 
intermittens 1, angina tonsiUaris 1. 

Hr Carlson A. 6. tillkäDuagaf att ett ni/tt provisoriskt 
yukhiu nu blifvit öppnadt i riksarkivets f. d. hus vid Skepps- 
hrofij med plats f5r 100 sjuka. Vilkoren voro desamma som pi 
stadens öfriga sjakhas och alla sjukdomar, utom svårare kimr- 
giska fall, mottagas. 

— Med anledning af det fall af hjerntuberkler Hr Mat.m- 
STEN i sista medicinska klassen meddelat, relaterade Hr Kjell- 
berg följande tvenne fall af samma sjukdom hos barn: 

1. Lydia Westman, 9 år gammal, från Stockholm, hnde, efter 
föräldrarnas död, under de 2 sednaste åren varit intagen på Malm- 
quistska inrättningen. Under första tiden af sin vistelse derstädes 
hade hon haft ett temligen svårt diarré jemte kräkningar. Våren 
1866 hade hon lunginflammation; för öfrigt frisk ända till hösten 
1866, då hon under en lektion klagade öfver illamående och 
öfverfölls nästan omedelbart af häftiga konvulsioner med ryck- 
ningar i ansigtet, i armar och ben, hvarjemte hon tuggade fradga. 
Detta anfall räckte i flera timmar. Följande dag var hon blossande 
röd i ansigtet och hade svär hufvudvärk. Efter några dagars för- 
lopp var hon emellertid återställd och, såsom det syntes, vid god 
helsa. Längre fram på vintern klagade hon stundom öfver hufvud- 
värk jemte hastigt påkommande kräkningar. 

Under de sednast förflutna 2 månaderna har hon börjat skela^ 
ibland mer ibland mindre. På sista tiden hafva också näsblödningar 
påkommit. Hon intogs på Barnsjukhuset den 15 Maj 1867. 

Status pressens den 16 Maj. 
Patienten har vid första påseendet ett ganska friskt utseende. 
Ansigtet är fylligt, kinderna högröda, kroppen starkt byggd och 
hullet godt. Bröstets och bukens organer förete intet sjukligt; 



41 

aptiten är god, afforingen ordentlig. Det enda abnorma, som hos 
patienten kan anmärkas, är en strabism, som dock ej är betydlig. 
Pör tiUföllet ingen bafvudvärk och intet illamående för öfrigt. 
Urinen af normal beskaffenhet. 

Den 20 Maj. Under de dagar som förflutit sedan intagningen 
pä sjukhuset har nästan ingen forändring i patientens tillstånd in- 
trädt, men den anmärkta strabismen har ibland varit större ibland 
mindre, stundom rätt betydlig, stundom nästan helt och hållet 
borta. Ord. jodkalium; setaceum i nacken. 

Den 29 Maj. I går på eftermiddagen började patienten få 
svår hufvudvärk, har i natt sofvit högst obetydligt; i dag på mor- 
gonen har hon kräkts en gång. Ingen öppning sedan gårdagen. 
Ord. enema terebinth. 

Den 31 Maj. I dag på morgonen återigen kräkning jemte 
hufvudvärk. 

Den 4 Juni. Patienten har under de föregående dagarne haft 
hufvudvärk, isynnerhet om morgnarne och stundom äfven kräknin- 
gar. Känner sig i dag likväl bättre. 

Den 18 Juni. Patienten har under närmast förflutna tiden 
varit fri från både hufvudvärk och kräkningar. Strabismen tydligt 
förminskad. Allmänna tillståndet godt. Men en torticoUis med 
deviation åt höger har börjat utbilda sig. Ord. hanken borttages. 
Upphör med jodkal. 

Den 24 Juni. I dag på morgonen återigen kräkningar och 
hufvudvärk. 

Den 25 Juni. Inga kräkningar, endast qväljningar och någon 
hufvudvärk. Ord. vesicator. i nacken. Återtager jodkalium. 

Den 17 Juli. Patienten har nu en tid varit mycket bra, känt 
sig rask, varit fri både från kräkningar och hufvudvärk. På begäran 
af en hennes utom staden boende slägtinge, tilläts hon att medfölja 
denna hem för att der tillbringa några dagar. 

Den 21 Juli. Efter att på landet återigen blifvit sämre åter- 
kom hon i dag till sjukhuset, lidande såsom förut af hufvudvärk 
och qväljningar äfvensom af skymmel för ögonen, så att, då hon 
reser sig upp i sängen, »det dansar omkring för ögonen». Ord* 
nytt vesicat. i nacken. 

Den 26 Juli. Känner sig nu återigen bättre. 

Den 2 Ang. På morgonen i dag påkom helt plötsligt ett 
anfall af svindel. Då patienten efter detsamma kommit till sig 
sjelf var för en stund talförmågan borta, men medvetandet bibe- 
hållet. Den sjuka förstod nemligen, såsom hon sedan omtalade, 
allt hvad till henne yttrades, men kunde sjelf omöjligen ^ fram 
ett ord. Detta tillstånd varade omkring \ timma. 

Den 3 Ang. På eftermiddagen i dag fick patienten ett dylikt 
anfall af mållöshet som i går, men af kortare duration — 7 mi- 
nuter — och åtföijdt af hufvudvärk. 

Den 7 Ang. I dag på middagen ånyo ett dylikt anfall, som 
na räckte nära nog en ^ timma och åtföljdes af svår hufvudvärk. 



42 

Den 25 Sept. Patienten har na en tid varit ratt rask, endast 
tidtals lidit af hufvudvärk jemte hetta i hufvudet och aneigtet, hyilket 
nästan alltid varit mycket rödt, stundom blossande. Den fornt 
-omnämnda torticollis har ökat sig temligen mycket. I går på e. m. 
påkom efter lån>;t uteblifvande ånyo ett tillstånd af mållöshet un- 
^er en längre stunds förlopp, nu liksom förut efterfoljdt af temli- 
gen svår hufvudvärk och äfven af äckel. 

Den 7 Okt. Under sednaste tiden har tillståndet försäHirata. 
Oongestionen åt hufvudet har varit nästan ihållande, och hufvud- 
värken likaså. De förut anmärkta, stundom påkommande anfallen af 
oförmåga att tala hafva inställt sig oftare,. Hon påstår sig emellertid 
under dessa anfall ännu tydligen både höra och förstå de till henne 
framställda frågor, ehuru hon omöjligen kan svara derpå. I förr- 
går afton inställde sig tonisk kramp, hvarvid armar och ben drogos 
emot bålen och Ögonen stodo orörliga; vid vidröring skrek patien- 
ten under uttryck i ansigtet som antydde rädsla. I dag ligger hon 
blossande röd i ansigtet och klagar öfver stark hufrudvärk. Pulsen 
Är hastig, tungan belagd, andedragten illaluktande. Ord. Oalomel- 
lazans. Isblåsa på hufvudet. Hett fotbad. 

Den 10 Okt. Patienten var under gårdagen mycket orolig 
odi till och med oredig. Fick ett laxans af senna. Ar i dag 
lugnare och redig. 

Den 12 Okt Tillståndet försämradt; pupillerna olika; patien- 
ten ligger lugn, men apatisk och svarar ej på framställda frågor. 

Den 14 Okt. Sedan tillståndet under gårdagen blifvit allt 
mer och mer försämradt afled patienten i natt kl. 5 på morgonen. 

Obduktianen, som Professor Ket godhetsfuUt ledde, visade föl- 
jande: efter genomskärandet af huden i nacken syntes, motsvarande 
ärret efter hanken, ett omkring en linea långt, hvitgult, svåligt 
ställe i musculus cucuUaris. Halskotomas processus spinosi voro 
något devierade åt höger. Processus spinosus af epistropheus nå- 
^ot uppdrifven; å lamina lateralis på den mot atlas vända sidan 
kändes benet beröfvadt sitt periosteum och något luckert, men intet 
var förefanns. (Kotorna fingo ej uttagas till närmare undersökning). 
Å motsvarande ställe på atlas var benet äfven beröfvadt sitt perio- 
steum. Pacchioniska granulationer utefter sulcus longitudinalis fun- 
nos i mängd. Alla sinus utspända af tjock, tjärlik blod. Hårda 
hjernhinnans kärl temligen betydligt blodfyllda. Gyri tillplattade. 
YensB epigyrales betydligt blodfyllda. Den del af fina hjemhinnan 
som bekläder basen af lilla hjeman förtjockad, mjölkhvit till färgen. 
Denna förtjockning fortsattes utefter plexus chorioides genom fissnra 
transversa. Å basis cranii, särdeles omkring chiasma och infundi- 
bulum är pia förtjockad. Här observeras dels en hampfröstor tu- 
berkel, dels flera mindre sådana, särdeles bakom chiasma. A hö- 
gra sidan af pons Varoli synes i mjuka hinnan och till en del 
i hjemsubstansen en ärtstor fläck af brungrått, missförgadt utse- 
ende, en tydlig lemning efter en blodutgjutning af äldre datum; 
stcaxt nedanför löper ett mindre kärl alldeles obtureradt af en 



43 

tromb; detta forttätter aig in i ^elfva ponB, der en ärtstor^ farak 
blodutådring synea. Derjemte förefinnas flera små punktformiga 
blödningar i pons. A mellersta delen af stora hjemans yenstra 
bemisfer, 2 tum niåt frän snlcus longitudinalis kännes på omkring 
3 tums afatånd från hyarandra tvenne knölar, hvilka vid genom- 
skärning befinnas Tara tuberkelkonglomerater, bvardera af en spansk 
nöts storlek; de aro temligen fasta, inuti gula till faigen ooh i sin 
periferi kantade af bvita hampfröstora små knölar. De intressera 
så väl den grå som den hvita substansen ; i omgifningen är bjem- 
aubstansen i en smal zon lifligt injicierad och något uppluckrad. 
I mellersta lobens midt på samma sida finnes en annan något mer 
än dufäggstor, skarpt begränsad knöl, af fast konsistens med gol- 
fargadt centrum, som skarpt begränsar sig medelst en bugtig,, 
ojemn linea mot den mera gråhvita periferien, i hvilken ing^ sär- 
skilda, små knölar kunna med säkerhet iakttagas. Smärre hampfrö- 
stora tuberkler träffas der och hvar, men sparsamt i sulci inter- 
gyrales af yenstra hemisferen. Sidoventriklame starkt utspända af 
en gulaktig serös vätska; bakre hornen betydligt förstorade. Epen- 
dymet mörjigt upplöst. Tredje ventrikeln äfven utspänd. Septum 
pellucidum grumligt. Lungorna, särdeles den högra, intimt fast- 
yäxta vid bröstkorgen, företedde i bronchierna en obetydlig katarr, 
for öfrigt friska. Uti öfriga organer intet anmärkningsvärdt. 

2. Gossebarnet Hans Hansson, 3 år gammal, från Dalarne, in- 
togs på Barnsjukhuset den 27 Oct. 1867. Enligt föräldrarnas upp- 
gift var gossen fullkomligt frisk ända till sistlidne midsommar, då 
han fick ett svårt diarré, som sedan dess nästan stfindigt fortfarit, 
stundom innehållande blod samt mestadels »hvita tanor». Hårun- 
der har gossens både hull och krafter betydligt medtagits. Om- 
kring 3 veckor före inkomsten till sjukhuset började körtlama å 
venstra sidan af halsen att ansvälla, hvarjemte hufvudet sedan 
nämde tid dragits något på sned åt venster. På sednaste tiden 
hafva föräldrarna märkt, att gossens mun vid leende dragits åt 
höger hvarjemte högra ögonlocket blifvit liksom slappare än det 
venstra, så att det då och då nedfallit. 

Vid inkomsten till sjukhuset företedde patienten ett ännu 
någorlunda godt, men dock slappt hull och gråblekt ansigte. 
Hufvudet fördes på sned, så att ansigtet vettade åt venster och 
något uppåt; någon smärta framkallades dock ej om det vreds 
framåt eller åt höger. Körtlame på begge sidor om halsen 
Toro uppdrifna, isynnerhet på venstra sidan. Högra ögonlocket 
var något nedfallet och munnen dragen något på sned åt höger. 
Induktionselektricitet applicerad på venstra ansigtshalfvan frambrin- 
gade inga muskelkontraktioner, men väl någon smärta. Intelligensen 
fällt fri. Vid bröstets organer intet att anmärka. Aptiten var god; 
öppningame tunna, slemmiga, grågula med hvita klumpar uti. 
Ord, emuls. oleosa. 

Under de följande 6 veckorna af patientens vistelse på sjuk- 
huset var tillståndet nästan enahanda. Endast förtjänar det an- 



44 

märkas, att munnen drogs n&got mera på sned och högra ögon- 
locket äfven blef mindre rörligt. Diarréet förb&ttrades under den 
använda behandlingen. 

I medio af December tycktes någon forbättring inträda, 
men denna åtföljdes snart af försämring; de anmärkta forhållandena 
med ögonlocket och munnen framträdde allt mer; patienten blef 
mera läcnöjd än förut, stundom dock retlig och ondsint. Hull och 
krafter aftogo. Den 21 Dec. fick han kräkningar; blef sedermera 
under dagens lopp mållös. Stundom inställde sig en strabismus 
diyergens; pupillerna voro dilaterade; hufvudet hett Han låg 
sedermera i ett soporöst tillstånd med nästan slutna ögonlock, 
hvarvid dock bör anmärkas att han stundom spärrade upp båda 
ögonlocken — således äfven det högra — , stirrande framåt utan 
att fixera något foremål. Respirationen var temligen hastig, men 
jemn och lugn; pulsen liten, ytterst ojemn. Emot slutet fick han 
ryckningar i högra mungipan, stundom utstötte han jemmerrop och 
skrik och afled den 22 December kl. half 8 e. m. 

Då det blef fråga om obduktion, motsatte sig föräldrarna 
denna be8tämdt,och alla föreställningar, både goda och onda, stran- 
dade mot dalkarlsnaturens envishet. Oaktadt fallet sålunda för- 
lorade det mesta af sitt intresse hade Hr K. dock velat meddela 
det, enär han, med stöd af symtomerna och förloppet af sjuk- 
domen, ansåg sannolikast, att här, liksom i förutgående fall, före- 
fnnnits tuberkelkonglomerater i hjeman. 

— Hr Bruzelius meddelade några iakttagelser om be- 
handlingen af 7to douloureua eller Proaopalgia. Denna sjuk- 
dom, utan tvifvel en af de smärtsammaste, har alltid tagit i 
anspråk läkarens terapeutiska skicklighet och den mängd medel, 
in- och utvärtes, som mot denna åkomma blifvit rekommende- 
rade, ådagalägger tillräckligt, att man ifrigt bemödat sig om att 
bekämpa densamma. Alla dessa medel ha dock visat sig mer 
eller mindre otillfredsställande och så är förhållandet äfven med 
elektricitet, som blifvit försökt i olika former och på olika sätt 
emot prosopalgi. De flesta nyare neuropatologerna och elektro- 
terapeutenterna erkänna också att elektricitet visat sig mindre 
verksam mot den egentliga Tic doulourenz än mot många an- 
dra nervsjukdomar. Hr B. hyste dock den öfvertygeisen att 
elektricitet borde ännu räknas såsom ett af de förnämsta bote- 
medel mot denna plågsamma sjukdom. Han hade behandlat 
åtskilliga fall af prosopalgi enligt de föreskrifter, som elektro- 
terapeuterna vanligen meddela och ej haft någon orsak att prisa 
detta medel, förr än han börjat använda konstant ström under 
långa seancer. Man appgifver vanligen 3 — 10 minuter så- 
som tillräckligt lång seance; Hr B. hade deremot förlängt 



46 

hvarje seance till ^ timma och derutöfver samt med de bästa 
resultaten Af flera fall, som enligt denna behandlingsmetod 
blifvit återställda till helsan, meddelades tvenne från Serafimer- 
lasarettets klinik. Båda voro särdeles svåra, och hade varat 
under flera, 8 — 10 månader, men blefvo fullkomligt botade en- 
dast och allenast medelst elektrisk behandling. 

I diskussion om metoden och fallen yttrade sig Hrr Ed- 
LiNG, Kjellberg och Santesson, hvilken sednare fastade 
uppmärksamheten vid den operativa behandlingen af prosopal- 
gien, nemligen neurotomien och neurektomien och meddelade ett 
sjukdomsfall. 

Åfven Hr Pettersson E. R. anförde ett fall af tic dou- 
loureux, som han haft under behandling med elektricitet och 
hvilket fall varit af särdeles grav beskafi«nhet, hufvudsakligen 
tillfölje af ofta påkommande konvulsiva anfall samt uthållig och 
häftig smärta under seancerna samt derefter följande hufvud- 
yrsel. Detta fall hade dock småningom öfvergått till helsa. 

— Hr Key förevisade en af Hr Åman i Linköping till 
honom öfversänd ovariaUumör af ett manshufvuds storlek. Vid 
genomsnitt befanns densamma utgöras af flera cystor af olika 
storlek, med tunnt, slemroigt innehåll. Vid mikroskopisk under- 
sökning befanns tumören vara ett särdeles vackert adenoma 
cysUcumy hvars mikroskopiska byggnad Hr K. genom teckningar 
förtydligade. 

Hr Edholm meddelade i korthet sjukhistorien. Tumören 
hade blifvit exstirperad genom ovariotomi å en 45 år gammal 
qvinna. Operationen hade lyckats och qvinnan var, då Hr Aman 
afsände sjukhistorien, i det närmaste återställd. 

Fallet, liksom en utförligare beskrifning på tumören, skulle 
ingå i tidskriften. 

Med anledning af fallet uppstod en diskussion angående 
ovariotomi och specielt angående differentialdiagnosen mellan 
nterin- och ovarialtumörer. Härvid yttrade sig Hrr Key, SKÖLD- 
BERO och Ödmansson. 

Den 18 Februari. 

ProYincialläkaren H^ttner f . — Biblioteket. — Ledamöter anmälda. — Poli- 
kliniken för tandsjakdomar. — Constitatio epidemica. — Från Gymnastiskt- 
ortopediska institutet. — Utcrinpolyp. — Ncdsvaljd schalnål. — Skott- 
skada. — »Kvaksal versagen». — Krigskirnrgi. 

— Ordföranden tiilkännagaf att Provincialläkaren i Odes- 
högs distrikt af Östergötland, M. D., K. M., JoHAN Christian 



46 

Fredrik H^ffner efter långvarig sjukdom aflidit den 10 i 
denna månad. — H. förestod någon tid vattenkaranstalten i 
Södertelge, der han då var Stadsläkare; förflyttades sedan till 
Wrigstads distrikt af Jönköpings län och för ej länge sedan 
till den provincialläkareplats han nu innehade. H. var född år 
1803 och son till den namnkunnige kapellmästaren Hseffner. 

— Till biblioteket anmäldes : 

Två berättelser af Cakl Palmstedt. Stockholm 1868. Gåfva 
af författaren. — Underdånig framställning om Medicinalverkets 
behof till riksdagen år 1868. Stockholm 1868. Gåfva* af Medicinal- 
rådet WisTttAND. — Of the diseases of Women and Childern. 
Mnskrpt fordom tillhörigt framlidne Prof. Gisteån och från hans son 
häradshöfding Gistrén öfverlemnadt till Sällskapet af Dr Lsmchen. 

— Af ordföranden upplästes följande anmälan: 

Då § 3 af Svenska Läkaresällskapets Stadgar medgifver 
att till ledamot af Sällskapet genom ved kalla »inländsk idkare 
af medicinen och dess närbeslägtade vetenskapen), som deraf 
kan anses förtjent, få undertecknade härmed äran föreslå till 
ledamot af Svenska Läkaresällskapet: Kirurgiske Instrument- 
makaren, R. W. O., Hr Albert Stille, för hans förtjenster 
om den kirnrgiska och obstetriska instrument-tillverkningen i 
vårt land och de flera lyckliga dels egna uppfinningar, dels för- 
bättringar af förut varande modeller, som från honom utgått, 
och hvarigenom han i sin väg overksamt bidragit till de medi" 
cinska vetenskapemas praktiska tillämpning^^ h vilket ingår uti 
Sällskapets i § 1 af dess stadgar angifna ändamål. — Sedan 
längre tid tillbaka har Hr Stille vid åtskilliga tillfällen uti 
Läkaresällskapets sammankomster förevisat och demonstrerat 
flera prof dels på instrumenter och dels på bandager, hvilka 
ådagalagt såväl egen inventionsförmåga som fyndigt tänkta och 
utförda tillämpningar af andras idéer på redan använda modeller 
— oberäknadt sjelfva arbetets godhet och tekniska fulländning. 
Såväl härigenom som sednast genom sin nästförlidne sommar i 
Sällskapet meddelade redogörelse för sitt besök vid 186T års 
verldsutställning i Paris och den berättelse om den kirurgiska 
instrument- och bandage-afdelningen derstädes, hvilken finnes 
införd i Läkaresällskapets förhandlingar för år 1867 sidd. 120— 
126, har han visat sig intaga en högre ståndpunkt än i allmän- 
het är fallet med hans yrkesbröder i vårt land. Den goda hjelp 
och det värdefulla biträde, som många, måhända de flesta bland 
Sällskapets ledamöter, såväl i hufvudstaden som landsorten, ja 



47 

bland hela svenska låkarekorpsen, haft af honom nnder deras 
praktiska verksamhet, har synts oss förtjent af ett offentligt 
erkännande från Sällskapets sida. 

Inom sitt fack intager Hr Stille ett framstående rum. 
Den förtjenstfalla verksamhet han nnder en lång följd af år 
ådagalagt, och hvilkeo, på ett ej blott för honom sjelf, utan 
äfVen för fäderneslandet hedrande sätt, blifvit erkänd och vits- 
ordad vid flera så in- som utländska konst- och industriutställ- 
ningar, synes äfven utgöra ett talande skäl att visa honom de» 
uppmuntran och utmärkelse, som det nu föreslagna ledamot- 
skåpet kan innebära. 

Carl Santesson, Carl J. Rosaander. 

— Till utiändéka ledamöter af Svenska Läkaresällskapet- 
anmäldes af Hrr Rossander och Santesson: 

Dr v. PiTHA, Professor i kirurgi vid militärmedicinska 
skolan (Josephinum) i Wien, berömd kirurg, redaktör af Hand- 
buch der Allgemeinen und Speciellen Ghirurgi, nu under utgif- 
ning, samt författare af många vetenskapliga, kirurgiska arbeten^ 

Dr Th. Billroth, Professor i kirurgi vid medicinska^ 
fakulteten i Wien, redaktör af Archiv fiir klinische Ghirurgie' 
samt af ofvannämde Handbuch der allgemeine und specielleoi 
Ghirurgie, författare af flera patologiskt-anatomiska och kirur- 
giska arbeten. 

— Ordföranden meddelade en från föreståndaren lar poli- 
Idintken för behandling af tandsjukdomar^ Hr S. G. Bensow 
afgifven årsberättelse för förlidet år. 

Denna poliklinik, som är belägen vid tyska brunn M 20 
och hvars ändamål är att lemna kostnadsfn behandling åt me- 
dellösa personer, som lida af tandåkommor samt att tillika tjena 
som undervisningsanstalt för danandet af dentister, öppnades f6r 
omkring tvenne år sedan och tyckes det förra ändamålet i huf- 
vudsaklig mån blifvit vunnet, under det att endast tvenne tand- 
läkare infunnit sig för erhållande af undervisning. De under- 
året behandlade fallen hafva varit 724, dels från Stockholm,, 
dels från landsorten. 209 tänder hafva under året blifvit ut- 
tagne och ett stort antal sjukdomar i munkaviteten för öfrigt 
behandlade. Största delen af patienterna hafva äfven erhållit 
fria medikamenter. 

Greneraldirektör Berlin och förste Stadsläkaren Hr Garl- 
SON vitsordade det osparda nit och den skicklighet hvarmed Hr 
Bensow utan all ersättning förestår ofvannämde poliklinik, hvars^ 
verksamhet fortfarande tyckes vara i stigande. 



48 



— Gonstitutiu epidemica aDcier veckan från och med Sön- 
dagen den 9 till och med Lördagen den 15 Februari 1868: 
Sjnkligheten något ökad. 
1. Inom €n$hUd praktik aomalde sjokdomsfall (från 15 I&kare): 



Febrig typhoides . . . . 

Diphtheria 

Pertnssis 

Cliolenna 

Dysenteria 

Diarrhoea 

Febris intermittena 
Angina parotidea . . 

Varicellae 

Deliriam tremens... 

SypMlis 

Conorrhoea 



1. 
1. 
4. 
1. 
1. 
27. 
5. 
4 
1. 
1. 
2, 
2. 



MeningitU cerebralis 1. 

Nearalgia 2. 

Conjanctivitis 6. 



Otitis 8. 

Ang. tons. & fauciam 37. 

Laryngo-tracbeitifl ... 20. 

Bronch. Cat. broncb. 60. 

Bronchitis capillaris 2. 

Pneumonia 5. 

Plenritis 1. 

Febrig gastr. simplex 12. 

Gaatritis. Enterids.. 2. 



Peritonitis 1. 

Icteras 3. 

Nepbritis 2. 

Rheamaiisixms acutoB 14. 

Erysipelas 4. 

Urticaria 2. 

Zona 1. 

Furancalns 8. 

Rbenm . recens efebril. 7. 

Summa 243. 



2. Ä Hufrndatadens SjukvårdsanstaJter : 

Pl Serafimer-lasarettet : inkomne under veckan: febris typboldes 1, pneu- 
monia 1, gastritia 1, erysipelas 1. 

Pl AUmånna Garnisonå-sjukhuået : sjukantalet den 15 Febr. 220, bvaraf 96 
pl afdelningen för iuTärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 10, angina 
parotidea 7, pneumonia 5, broncbitis 4, gonorrboea 4, febris typboides 2, angina 
tonsillaris 1. 

Pl Provisoriska sjukhuset å 8ödw: sjukantalet den 15 Febr. 195, hvaraf 
98 invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 4, diarrboea 2, gonorrboea 

1, apoplezia cerebri 1, laryngo-tracbeitis 1, broncbitis 1, pneumonia 1, febris 
gastrica simplex 1. 

P& Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 15 Febr. 67, 
bvaraf 42 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 2, peritonitis 

2, delirium tremens 1, nenralgia 1, broncbitis 1, ectbyma aoutum 1. 

Få Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: sjukantalet den 15 Febr. 53, 
bvaraf 27 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rbeumatismus 6, broncbitis 4, 
diarrboea 2, delirium tremens 1, apoplezia cerebri 1, pneumonia 1, culitis 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset å Sabbaisberg: sjukantalet den 15 Febr. 65, bvaraf 
48 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 2. 

På AUmånna Barnhuset: bronchitis 6, diarrboea 5, pertussis 1, coiguncti- 
vitis 1, broncbitis capillaris 1, pneumonia 1. — Poliklifuken: diarrboea 6, bron- 
cbitis 4, conjuncti vitis 3, pertussis 2, febris intermittens 1, otitis 1, angina 
tonsillaris 1, laryngitis 1. broncbitis capillaris 1, pneumonia 1, icterus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 15 Febr. 61; inkomne under veckan: 
nepbritis 2, febris typboides 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 27; belsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 25; belsotillståndet godt. 

På Diahoniss-sjukhuset : sjukantalet den 15 Febr. 29; inkomne under veckan: 
febris gastrica simplex 1. 

Vs^ Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 15 Febr. 169, hvaraf 
83 mankön ocb 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 15 Febr. 168; in- 
komne : ^»ypbilis 17, gonorrboea 1. 

VI Provisoriska Kurhuset : sjukantalet den 15 Febr. 61; inkomne: sypbiiis 
18, gonorrboea 5. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): broncbitis 92, 
diarrboea 30, rbeumatismus 15, pneumonia 12, febris gastrica simplex 12, 

rtricismus 7, opbtbalmia 6, febris intermittens 6, angina tonsillaris o, icterus 
pertuasis 2, meningitis cerebralis 2, febris typboides 1, dysenteria 1, laryn- 
gitis 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: opbtbalmia 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrboea 4, broncbitis 2. 



4» 

— Br SÄTBEBBERO fOreviffiade en af honom konstraerad 
mokanisk tUffffapprntO» för béumdlmg af $holio$er. Försedd 
med en mekaoisfli, som verkade i öfVerensståmmelse med teorien 
f^r den ortopediska sp&nDsftngens anv&ndande, egde den åtskil- 
liga företr&den framf^ denna, bland annat graom egenskapen 
att kunna med synnerlig lätthet transporteras och med s&rdeles 
beqvämlighet användas i patienternas hemvist — Med tilUiJelp 
af en i gips afgjuten skoliotisk rygg åskådliggjorde Hr S. aj^- 
ratens användniogssått. 

Hr S. uppläste derefter åtskilliga stycken nr en uppsats, 
innefattande hans under en långvarig praxis stadgade åsigter, 
rörande nödvändigbeten att vid en mängd skoliosers behandling 
använda portoHva oriQg[>€diska stödapparater och framställde der- 
vid det irrationela i att vilja söka korrigera utvecklade skolioser 
med gymnastik allena. Han anfSrde och vederlade de inkast, 
som mot de mekaniska stödapparaterna blifvit gjorda och före- 
visade afbildningar af flera skolioser, som efter att förgäfves 
hafva behandlats med uteslutande gymnastik blifvit botade ^ler 
i hög grad förbättrade genom användande af de mekaniska medlen. 
Bland dessa afbildningar förtjenade tvenne fotogrcffier 
isynnerhet att uppmärksammas. Den ena, en venstersidig 
Oformig skolios, redan inträdd i torsionsstadiet; den andra en 
S-formig, högersidig Gypho-scoliosis långt framskriden och med 
betydlig torsion af ryggraden. (Den sednare hade IfÖrut behand- 
lats vid tvenne gymnastikanstalter i Tyskland). Fotografien 
visade här hur den ortopediska kuren förmått, icke endast att 
bekämpa skoliosema, utan äfven att på ett ganska märkligt salt 
höja kroppens nutrition. Då man jemförde de begge afbiidnin- 
game af den sistnämnde patienten, den ena tagen (Öre och den 
andra efler kuren, fann man patientens hull i hög grad för- 
bftttradt. En sådan förbättring af patientens hull är, enligt Br 
S:6 erfarenhet, en mycket vanlig följd af denna behandlings- 
metod och fotografien lemnade här vittnesbörd om denna iaki^ 
bagelse. Orsaken till den snabba förbåUringm af nu^ntianm 
bos de skoliotiska patienter, som vid gymnastiskt-ortopediska 
institutet behandlas med liggappamt, ansåg Hr S. förnämligast 
7ara att söka i den lättnad i respirationsakten, som patienten 
»rfar genom hruket af de ortopedyka apparaterna, på gnind 
leraf att den insjunkna sidan af brös&orgen beflrias f¥ån dan 
rtterliga hopklämning, hvari densanma af skoliesen blifvit^fövsatt. 

HygUa, (Förhandlingar 1888.) '4* 



60 

Vidare fSrevisade Hr S. en samling at fatoffrafier öf^er 
ortopediska patienter, behandlade vid gymnastiskt-ortopediska 
institutet, bland hvilka tvenne patienter med hög grad af tarti" 
coUis samt trenne med betydligt atvecklad pes eqtdniUy alla 
botade med tilllgelp af mekaniska apparater. 

— Hr Sköldberg f5revisade en af honom ex$tirperad 
intrauterin polyp, meddelade sjukhistorien och, redogjorde f5r 
operationsmetoden samt de dervid använda instmmentema. 
Närmare uppgifter om fallet skulle ingå i tidskriften. 

— Hr Santesson förevisade en större schcdnål, som blifvit 
nedsvälja af ett barn på 11 månader, och som, utan att vålla 
några svårigheter, passerat tarmkanalen. Nålen var insänd af 
Dr Brukstedt i Warberg, som till Hr Santesson derom skrift- 
ligen meddelat f&ljande: 

Barnet hade af sin sköterska erhållit nålen att leka med. 
Nilen var af stål, något öfver b\ centimeter lång, i ena ändan 
mycket spetsig, å den andra försedd med en glasknopp af sferoid 
form, 9 millimeter i diameter. Under några minuter hade barnet 
blifvit lemnadt utan eftersyn. Vid sin återkomst fann sköterskan 
med förskräckelse att gossen var blå i ansigtet och under häftiga 
ansträngningar kräktes och sväljde, hvilka symtomer dock snart 
upphörde. Då nålen ej kunde återfinnas, antogs för gifvet att 
gossen nedsväljt densamma och så var äfven förhållandet, ty på 
14:de dygnet (den 21 November) afgick nålen per anum utan att 
några märkbara olägenheter uppstått under dess passage. 

— Hr Santesson förevisade vidare en bit — omkring | 
— af en rund muekåUcula, som alltsedan 1848 sutit i foten på 
enqvinna, hvilken den 20:de Mars nämde år, under gatuorolig- 
hetema, i Storkyrkobrinken, blifvit träffad af ett skott i hälen 
af högra foten, den enda del af hennes kropp, som var expone- 
rad, under det att hon skyndat sig in i en portgång. Kort 
efteråt blef skottskadan undersökt och, såsom hon trodde, pro- 
jektilen uttagen. Sådant var emellertid icke förhållandet Efter 
nära 20-åriga lidanden och fortsatt behandling för caries i fot- 
lagsbenen med fistelgångar under fotbladet och omkring malleolns 
intemns, intogs hon för ej länge sedan å lasarettet i afsigt att 
få foten amputerad. Vid undersökning under kloroformnarkos 
förefanns framom och utanför os naviculare, mellan det yttre 
af ossa cuneifdrmia och os cuboideum, en löst liggande rörlig 
kropp, som extraherades med polyptång och befanns vara unge- 
fär J af en gevärskula. Dess delning hade utan tvifvel upp- 
kommit genom ricochetering innan den träffade, då densamma 



61 

cj kunnat ske Tid anstöten mot fotbenen. — Ampntationen blef 
natnrligtvis inställd, men de sjnka benen äro ej ånnu foUt 
aterst&llda. 

— Med anledning af det meddelande Greneraldirektör BeBt 
LIN i sammankomsten den 4 dennes lemnat, rörande ett lag^ 
fdirAag om ieke auktariierad låkareverkaofnhet fn.fn. i Danmark^ 
omnämde han, efter tidningen Fffidrelandet, att detta förslag, 
som blifyit väckt af Jastitiaeministem, af Landsthinget nu blifvit 
afslaget. 

— Hr Edholm leronade följande referat af Lehrbtieh der 
allgemeinen Kriegs-Chirurgie von Dr H. FiscHER: Erlangen 
1868. p. 462 med 105 träsnitt och 15 litografier. 

Författaren, som i preussiska armén innehar en öfVerstabs- 
läkarebefattning och tillika är dirigerande läkare vid Oharitén i 
Berlin, har genom sitt vidlyftiga och noggrannt genomförda arbete, 
hvilket fornt finnes intaget i Pithas och Billiioths »Handbnch 
der allgemeinen und speoiellen Chirurgie», i Yäsentlig mån bidragit 
till den onder de sednare aren allt mer utbildade kännedomen om 
kirurgien och hygienen i falt. Stilen är något torr och faota an- 
senligt hopade, men innehållet röjer en omfattande kännedom af 
^et ämne författaren valt och en vidsträckt erfarenhet hemtad från 
de sista krigen, i hvilka Preussen deltagit. 

Inledningen framställer i korthet krigskirurgiens litteratur och 
bistoria från Bbaumschwbio, Gkrsboiiff, Hildanus och Pabå ända 
till Stuomstbb, Dsmmi, Lbqousst och Hammond. 

Första afdelningen behandlar skottskadorna. 

Efter en framställning af de olika slagen af projektiler hos 
olika nationer och verkningssättet for spetskulorna, granatema och 
de större kulorna i allmänhet, behandlar författaren i 3 digra ka- 
pitel de olika slagen af skottskador och de lesioner de åvägabiinga 
i mjuka delame, i bensystemet, ledgångame, kärlsystemet och hjer* 
tat, nervsystemet samt respirations- och digestionsorganema. Cita- 
iioner flöda, synnerligen från amerikanska krigsdepartementets in- 
struktiva arbete öfver kriget 1861 — 65, från hvilken rapport äfven 
en stor mängd planscher äro lånade. 

Det 4:de kapitlet redogör for undersökningen af skottskadorna 
•och de olika slagen af skottkanaler samt det 5:te för de ofördel- 
aktiga inflytanden och störelser, som inträffa vid skottsårens läk- 
ning, hvarvid vålfortjent afseende fastes vid de båda slagen af 
pyemi: septhsemien och den emboliska (fiebitiska) formen. 

6:te kapitlet behandlar prognosen och lemnar tabellariska öf^er- 
^igter öf^er dödligheten efter skador i olika kroppsregioner. 

Af framstående intresse är det 7:de kapitlet om skottsårens 
behandling vid förbandsplatserna och på fältsjukhusen. 

Arbetsordningen vid förbandsplatserna — den vigtigaste punk- 
en for all militärläkareverksamhet — är noga genomtänkt och väl 



52 

uppsMld; tmUflp^MrtmeAén beskrifms med eior ntföriigliet och for- 
trfdligM med as mkagå pUaBcher — allt knfVudsaktigen efter 
amerikanskt och frausyskt mönster. Sittb&rar (cacolets) och ligg- 
bårar Gitiéres) förordas, då man nemligen har tillgång på mulåsnor; 
f8r hästar lÉmpa de sig deremot Ola. &n nyhet är Eödlichs 
foktskaifningsmedd med oxar, spända franiför och bakom ett siag^ 
bår-omnibus, ett som det eynes sftrdeles opraktiskt fordon. Sarskiid 
appBubrksasJiet egnas åt transportmedel till sjöss och på jemvä- 
garoe, vid hvilka sednnre sjukwagonema böra vara så inrättade att 
utrymmet är lämpadt efter de vanliga bårame, som upphängas i 
guttapercharingar. Under amerikanska kriget transporterades med 
sådana jemvägalasarettståg 75,000 tivke ech sårade. Dr Perin 
säger om dessa i^flygande laearetter»: »they have done more to save 
life that one halt of my surgeons could have done». — Vidare 
följer en lång afdelning om färhafuUn med hufvudsakligt afseende 
på de änder sednaare tider (från 1854) så mycket till fältbruk an- 
•vända fipafårbandén enligt den i detta arbete särdeles ofta citerade 
Piftoeorrs föreskrifter. Utmärkta i feitt slag äro de NEUBÖarattslte 
gipsgrOttoie, hvilka, som bekant är, anläggas på det sätt att tvenne 
giy^skatapksmer i linne täcka den skadade lemmen, hvardera tiM 
dess halfva omfång; några slag af en eirkelbinda trycka derefter 
gipsgröten mot den skadade lemmen, tills gipsen stelnat. Som 
gipsförband betraktadt är detta förband lätt att anlägga och kan 
användas under många modifikationer. Svårt är dock att alltid hafva 
till hands god gips i tillräcklig mängd, liksom med fog kan anmärkas 
att anläggandet af dessa förband är något tidsödande, men resul- 
taten också så mycket bättre. Tusentals exempel från Glista 
preussiskt-österrikiska kriget kunna ådagalägga detta förbands an- 
vändbarhet i falt och det stora firamsteg, som den konservativa 
kirurgien ti^t genom användandet af dessa förband, alltifirån 1866 
in sommarcampagne. — Af öMg apparelj of mångahanda olika 
slag berömmas särdeles de BoNNETska ståltrådsskenoma. I all- 
mänhet torde extensionsplaner och enkla förband alltid vara de 
lämpligaste för krigsbruk. 

Bland förfriskniugsservisen förtjenar en ringa sak, nemligen 
en af Middeldorpf konstruerad vattunna på hjul med tvenne 
smärre reservoirer för bränvin och ättika, särdeles afseende. Denna 
tunna köres under och isynnerhet efter slagtningen omkring på 
slagfältet eller i dess omedelbara närhet och borde för alla blifvande 
sommarfålttåg blifva en nödvändig artikel. 

Sfter arbetsordningen följer eti redogörelse för sjelfva göro- 
målen vid förbandsplatsen: undersökningen af skottskadorna, 
kulors och främmande kroppars extraktion, den gamla läran om 
debridement, anläggandet af förband, behandlingen af perforerande 
bröst- och buksfir (för hvilka prognosen tyckes vara mindre absolut 
dålig än hvad man i allnränhet antagit), beskrifViing på de opera- 
tioner, som böra företagas vid förbandsplatser, blodstiUande medel, 
indikationer för primär-amputation (mera inskränkta än hvad hittills 



53 

imt yanligt), reaektioner i ledgångju: ock i UiiaiM. kottku^ui^t» 
trepi^ufttioQ ooh tillooluaBi^ tmkeotQmi sawt tr»nafu9i0ii ?id ambu' 

liRUMBl? 

BehandliBgea af de sårade på /åä^ukhmm $k lika så ge- 
nomford som behandlingen vid ambalansema och innehåller liksom 
den f5rra en mängd praktiska rön och utförliga reglor f5r yerl^- 
samheten i stort och smått i denna kategori. Frågorna: hvilka 
l^yggnader böra företr&desvis användas till f&ltlasarett och huru 
boia de inredas till sitt ändamål? besYarar förHitttaren samvets- 
grannt och utförligt. Särskildt afseende förljenar behandlingen af 
sårade i Ma Inffcen, i tält och baraeker, en fråga, som numera kan 
anses utredd och som gjort ett nytt uppslag i sårades behandling 
i falt, såsom bäst yisas af Kiuus', Oghwabts och BAnwiNnn 
uppsatser i ämnet. Nöden var i detta fall som ofta den bästa 
lto>mästaren. Med forv{bing fann man att sårade och typhussjnke, 
som saknade utrymme i de öfverbefolkade faltsjukhusen, läktes odi 
tiUMsknade med ovanlig hastighet i fria luften. Pyemier, hoepi- 
talsbranden och tyfoiden, de sjukes kanske värsta plågoris i ftit, 
gjorde ringa framsteg bland dem, som njöto af frisk luft. På 
grund af denna erfarenhet uppkom sjukvården under täH. Plan- 
scher och noggranna, nästan för minutiösa foreskrifter följa här 
angående inredningen af sjuktält» baracktält och trädbaracker med 
gallerier, väl bekanta från amerikanska kriget, då man fann att 
mortaliteten var vida mindre och tillfrisknandet vida hastigare ^ 
än i de fasta sjukhusen, tydligen derföre att infektionahÄrdarnes 
och kontagiemas inflytande var minskadt. Peona afdelning \ Fi- 
schers kirurgi, liksom hans åsigter om de fasta sjukhusen ^amt 
grunderna for ordning, snygghet och ventilation vore värda att 
inpreglas vid all sjukvård, vare aig i krig eller fired. — Härefter 
följer en vidlyftig ofta af omsägningar tyngd framjiitäUning af skott- 
sårens behan(Oing vid sjukhusen efter samma genomförd^ indelnii^g 
som i faregående kapitel, en framställning, som oaktadt dess slår 
piga stil fortjenar stor uppmärksamhet och innehåller en mängd 
pralctiska råd af värde, särdeles frågan om deo kon^rvativi^ ope^ 
rativa behandlingen. 

Andra afdelningen (som endast upptager 5 sidor, under det 
att skottskadorna upptaga 429) behandlar temligen styfmoderligt 
skador med blanka vapen, huggeår, åUekeår ock eget nog under 
samma rubrik äfven kolf stötar, I jemn progression med de snart 
sagdt diaboliska förbättringame af eldvapnen, hafva de blanka 
vapnen allt mer blifrit åsidosatta, så att statistiken utvisar ett 
verkligt förvånande aftagande i hugg- och sticksår un,der de sed- 
QMre krigen. Det feansyskt-italieiiflfca ooatra Österrike utgjorde 
dock ett undantag; dö&gheten på fläek var vid bajonettanfaU^ 
af turcos och zouaver snarare regel än undantag. Danska, amerir- 
kanska och tyska krigen ha ^ några q&dan^ anfaU \ 9.tor ^kaj^ 
alt framvisa. 

Omdömet om Dr Pisehers krigskirurgi torde, som ofVan är 
antydt, böra blifva: att detta arbete, trots sin stora vidd, sina 



54 

mångti omaägningar, sin breda stil och sina fula planscher, likväl 
genom sin gmndlighet, sina många på erfarenhet fotade praktiska 
råd och vinkar samt sin logiska uppställning, utgör ett särdeles 
fortjenstfullt bidrag till vår tids milit&riäkarelitteratnr. 

Såsom slutanmärkning torde fortjena att citeras ett omdömo 
af författaren (p. 25), hvilket eger sin tillämpning, kanske i änna 
högre grad, på åtskilliga andra länder än på Preussen: 

Skall krigskirnrgien fylla sin mission, så måste den lösa upp- 
gifter, som för hvarje dag bli allt svårare. Militärläkaren måste 
vara en öfvad kirurg, en praktisk och beslutsam man, förtrogen 
med militärhygienen och sjukhusvården och dertill en tapper soldat. 
Det är derföre att beklaga att en korps, på hvilken staten har så. 
stora anspråk, i armén intager en så tryckt ställning och erhåller 
en så klen utbildning och of ning för sitt maktpåliggande och an- 
svarsfulla arbete i falt. Så länge militarsanitetsväsendet är d& 
moderna arméernas styfbarn och militärläkaren betraktas som ett 
nödvändigt ondt, skall också de stora uppgifter, som åligga honom, 
ej kunna med framgång Msas, huru klart och enkelt man än finner 
dem utredda på papperet. 



Den 25 Februari, 

Biblioteket. — Goiutitatio epidemica. — Portativ ångdekoktheredningMpparat. 
— Farmacentiska nndendkningar. — Ovanlig verkan af morfininjektion. — 
TiBMATRES nndendkningar om miasmer. — Hallier: Det verkliga cholera- 
contagiet. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Die Heilung der Typhus von Dr E. Brand. Berlin 1868. 
(iåf^a af författaren. — Forhandlinger i det Kongl. Medicinska 
Selskab i Anledning af den Rigsdagen forelagte Lov om Frigivelse 
af Lsegepraxis. Ejebenhavn 1868. Gåfva af det Kongl. Medicinske 
Selskab. — Oversigt över Udbredningen af Tuberkulosen i Norge 
af C. HoMAN. Ghristiania 1867. Gåfva af författaren. 

— Gonstitutio epidemica änder veckan från och med Sön- 
dagen den 16 till och med LOrdagen den 22 Februari 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 
1. Inom enskiid praktik anmälde sjakdonLB&U (från 15 läkare): 



Febria typhoides 1 

Angina membranacea 1. 

Pertnsaia 1. 

Byaenteria 2. 

BuurhoBa 80. 

Febria intermittena . . 3. 

Angina parotidea .... 6. 

YaricellaB 4. 

Dclirinm tremena.... 1 

Sypbilia 3. 

Oonorriicea 4. 



Meningitia cerebralis 1. 

Neoralgia 8. 

Gonjnnotivitit 4. 

Otitia a 

Ang. tona. k fkaciam 27. 

Thrombosia. Embolia 1. 

Laryngo-tracheiiia .... 13. 

Broncn. Cat. bronch. 54. 



Peritonitia 3. 

Ictenis 1. 

Nephritis 1. 

Mefcritia 1. 

Rkenmatismna acntna 10. 

Erysipelaa 3. 

Erythema nodoinm.. 1. 

Fnmncnlnt 5. 



Febria gaatr. simplez 13. 



Pneamonia 4.Bheam.reeenaeiebriL 5. 

Plenritia 1. 



Sunma SlOl 



55 

2. Å Hafmditadeiis Sjttkvårdåonstalter ; 

Pl SeraJifmer-lasareUei: ijakaiitftlet den 22 Pebr. 261, hvanf 147 p& af- 
delningen for invärtes sjoke; inkomne under veckan: felms typhoides 2, typhns 
1, apoplexia cerebri 1, angina ionflillaris 1, péritonitis 1. 

P& Allmänna Gamisons-pnkhuset : qnkantalet den 22 Febr. 225, hraraf 106 
pi afdebuagen för inrärtea ijnke; inkomne änder veckan: brondutis 9, gonor- 
rhcea 6, sypbilii 5, angina parotidea 2, angina tonsillariB 2, gastritis 2, febria 
typkoides 1, thrombosia 1, laryngo-trackeitis 1, paenmonia 1, rbenmatiimna 1, 
eryaipelas 1. 

Vi Proviåoriskä sjnkhtuet å Söder: sjnkantalet den 22 Febr. 175, hvaiaf 
95 invärtes sjuke; inkomne under veekan: febris typkoides.l, febria intormittens 
1, syphilis 1, neuralgia 1, bronckitis 1, pneumonia 1. 

Pi I^ovisoruha sjukkuå€t vid Hornsgatan: sjnkantalet den 22 Pebr. 66, 
hvaraf 41 invärtes sjuke; inkomne under veekan: febris typhoides 1, pneumonia 
1, catairhus ventric. acutus 1, péritonitis 1, nepkritis 1, rneumatismus 1. 

PI Provisoriska sjukhusei vid Skeppsbron: sjukantalet den 22 Febr. 66, 
hvaraf 42 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rbenmatismus 4, bronchitis 3, 
febris gastrica simplex 3, laryngo-tracheitis 2, pneumonia 1, gastritis 1, colitis 

1, nephritia 1. 

PI Provisoriska sj*ikhuset å Sabbatsherg: sjukantalet den 22 Febr. 70, hvaraf 
50 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 4, bronchitis 1, rheu- 
matismus 1. 

PI Ällviänna Barnhuset: bronchitis 11, diarrhoea 7, nephritis 8. — Poli- 
kliniken: diarrhoea 16, bronchitis 7, pertussis 2, laryngo-tracheitis 2, pneumonia 

2, diphtheria 1, febris intermittens 1, varioellss 1, coigunctivitis 1, otitia L 

På Bamsjiåkhuset: sjukantalet den 22 Febr. 60; inkomne under veckan: 
diarrhoea 2, febris typhoides 1, conjunctivitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 22; helsotillståndet godt. 

På ProvUoriska Bambördshuset: antalet vårdade 27; helaotiUståndet godt 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 22 Febr. 28; intet fall af akut sjuk- 
dom har under veckan inkommit. 

På Stockholms HospUalför Sinnessjuke: sjnkantalet den 22 Febr. 169, hvaraf 
84 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads oiA läns Kurhus: sjnkantalet den 22 Febr. 160; in- 
komne: syphilis 21, gonorrhcea 1. 

Vi Provisoriska Kurhuset: sjakantalet den 22 Febr. 55; inkomne: syphilis 
9, gonorrhcea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enlifi^t fattigläkames veeko-rapporter): bronchitis 91, 
diarrhoea 26, pneumonia 16, febris gastrica simplex 11, febria intermittens 10, 
rhenmatismus 9, nstricismus 7, angina tonsillaria 5, ophthalmia 4, gastritis 4^ 
apoplexia cerebri 8, febris typhoides 2, angina parotidea 2, syphilis 2, périto- 
nitis 2, diphtheria 1, neuralgia 1, laryngitis 1, pleuritis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Pängelse: rheumatiBmua 1, erysipelas 1. 

Norra Straff' och Arbete-fängelset: . diairhoea 4, febris intermittens 1, 
febris gaatrica simplex 1. 

— Hr Hamberg fSrevisade en liten ångdekokiberedning^^ 
apparaitj konstruerad af examinerade apotekaren S. Liedzén, 
f. n. lärare vid Borås tekniska skola. 

Apparaten utgjordes egentligen af en ångpanna, uti hvilken 
sjelfva dekoktkärlet bildade en fördjupning, och var således, då 
apparaten var i verksamhet, nedtill och på sidorna omgifvet af 
ångan, som äfven på sätt svenska farmakopén f5reskrifver kunde 
frå^ ett sidorör nedledas i dekoktkärlet; ångröret var forsedt med 
en dubbelborrad ventU, så att ångpannan kunde erhålla kommuni- 
kation med atmosferiska luften. Apparaten kunde uppvärmas med 
kol, lysgas, sprit m. m. efter önskan. Vid försök anställda på 



66 

farmaceutiska institatet, hade 20 minuter åtgitt att få upp ångan, 
oeh hade psimaB då appbettats med en a. k. Bufuens brännare, 
med ringformigt staHda små lågor. 

Hr H. ansåg bemälde apparat vara ganska fördelaktig för 
mindre apotek, der större ångpanna sällan finnes appeUad. 

— Hr Hambero fastade uppmåjrksamheten pa följande 
vppåotåer i Upåola Lähare/örenvigs FårhamiUngar^ 3:dje bandets 
3(dje bftfte. 

1} »Undersökningar öfver kioro/ormena s&nderdelning under 
fgrvarmg, af A. O. £. Wallbrt». 

Det uti denna uppsats omnämnda af Professor Almén upp- 
gifna prof för kloroform genom behandling med jodkaliumlösning 
naig Hj H. fördelaktigt, såväl för känslighet som för reaktions- 
medlets lätta tillgänglighet, och borde det derföre föredragas framfor 
det SrÄBBLEnska bilirubinprofvet Reaktionsprof på ren och oren 
kloroform, såväl med jodkaliumlösning som med bilirubin förevisa- 
des. Med anledning af de i bemälde uppsats förekommande iakt- 
t^pdser af Haqse, rörande kloroformens förhållande i solljuset, 
anmärkte Hr H. att det vore möjligt att oaktadt någon söndei^ 

delning af ren kloroform icke inträffade i solljus vid +16** hl8^ 

Cels. under trenne veckor, en sönderdelning dock kunde efter längre 
tids förlopp ellet vid högre värmegrad uppkomma. 

2) »Några ord om bilirudin, hcBmatoidin och ägg-gulans färg- 
Otnne, af A. ÅLUkv». 

Af denha uppsats framgår att, enligt undersökningar anställda 
på Städelers laboratorium i Zilrich, bilirubinet är en svag syra och 
att det äfven tiUfölje deraf ur sin lösning i kloroform vid skak- 
ning med kalilut öfvergår till den alkaliska lösningen. Hsematoi- 
dinet är indifferent och förhåller sig till nyssoämda lösningsmedel 
på motsatt sätt. Aggulans fäigämne visade sig vid reaktionsförsök 
vara identiskt med eUer åtminstone nära beslägtadt med hssmatoidin. 
Hr H. tillade att uti gallstenar bilirubinet förefinnes såsom bili- 
rubinkalk, som ej åverkas af kloroform, förräf kalken med en 
starkare syra t. ex. saltayra blifvit aflägsnad; när bilirubinet på 
detta sätt blifvit frigjordt, upplöses det lätt af kloroformen. 

3) »Molgbdensyra såsom reagens på morjin/öreningar, af A. 
Almén». 

Hr H. ansåg sig på grund af flerfaldiga försök vid toxikolo- 
giska analyser, anstäUda under nu pågående läseår på farmaceutiska 
institutet, kunna instämma uti de loford, som blifvit tilldelade 
detta reaktionsmedel. Äfven då morfinen är ganska oren hade det 
visat sig användbart. Ingen annan af växtbaserna gaf, enligt hvad 
Hr H. kände, dylik reaktion. F. d. amanuensen vid farmaceutiska 
institutet N. lu Stabae hade vid reaktionsförsök med molybden- 
syra funnit, att digitalin ger en liknande reaktion; den faigning, 
som af digitalin erhålles, är dock mindre vacker. Digitalin är en 
indifferent kropp och upptages, såväl ur sur som ur alkalisk vätska 



57 

af eter, bor således icke kunna förblandas med morfin; dessutom 
(liigas digitalin vid upphettning med saltsyra gröngul. 

— Efter Medical Times and Gazette (Januari 4) med- 
delade Hr Sköldberg följande' ovanliga verkan af subhUan 
ifgehtion. 

Ett 35 åra fruntimmer af god belsa hade under 3 dygn varit 
besvärad af en svår neuralgi i venstra sidan af bufvudet och nacken, 
tillföre af en karierad tand i venstra sidan af underkäken. Här- 
emot användes en injektion af acetat, morphic. (gr. }), som applii- 
cerades å venstra armen, strax pfvan insertionen af m. deltoideus. 
Intet blod visade sig efter punktionen. Efter en fjerdedels minut 
inställde sig känsla af sammandragning i bröstet och svårighet 
att andas; den sjuke bad att bli hjelpt i upprätt ställning och 
trodde sig vara nära döden. Ansigte och läppar voro bleka, 
rösten var stapplande, pulsen irregulier> spasmer iustiäUda sig i 
ansigtsmusklerna och patienten föU tillbaka efter utseendet död. 
Kallt vatten stänktes nu öfver ansigte och bröst, ammoniak och 
sal volatile användes, jemte artificiel respiration. Härunder fortfor 
ansigtet att vara likblekt; puls och respiration kunde ej uppfattas. 
Detta tillstånd räckte omkring 3 minuter, derefter inträffade några 
svaga pulsslag och respirationen började att återkomma, hvarefter 
medvetandet återinträdde efter omkring 6 minuter. Intet äckel 
eller kräkmng. Den neuralgiska smärtan försvann fullständigt och 
har sedermera ej återkommit. 

I disknaaionen om detta egendomliga olycksfall yttrade aig 
Hrr Berlin, Sköldberg, v. Duben och Santesson, de sist- 
Dämde uttryckande den mening, att injektionsvätskan omedel- 
barligen inträngt i en större ven. 

— Generaldirektör Berlin meddelade ur Pbarmacentische 
Gentralhalle fiir Deutschland (19 och 26 December fSrlidet år) 
underéökningar öfver naturen af genom friska mennitkor aUtrade 
ndasmer. 

Sedan lång tid tillbaka känner man att instängd luft, iaandad 
af Iriska menniskor eller djur, undergår en forändring, scmi gynnar 
uppkomsten af de sjukdomar, hvilka den gamla medicinen med ett 
gemensamt namn benämde rötfebrar. Orsaken till dessa sjukdomar 
är dock fortfarande obekant och betecknas vanligen med namnet 
miaama, som antagas vara ett sammansatt kemiskt eller organiskt 
ämne. Lkm ahus f<^ekar på grund af 9iQa forskningar bådadera. 

För frågans lösning utförde han nemligen i September 1866 
i närheten af S:t Denis på en särdeles sund plats sina experimen- 
tar på kraftigt byggda och fullkomligt friska soldater, som voro 
utsedda till detta ändamål. 

Experimentema bestodo i kondensation medelst köld af atmo- 
aferena vattenhalt och i mikroskopisk undersökning af det konden- 
aerade ämnet. Undersökningen skedde kl. 4 — ][5 på morgonen 



si 21 



58 



under det soldatenfa* ^niu lågo i sina sängar och rummen voro, 
stängda. Ur ett 420 kub.-meter stort sofrum, der 20 personer 
tillbragt natten i en temperatur af + 18® C, gjordes omkring 6 grmi 
vattengas flytande och uppsamlades. Vätskan var nästan fullt 
färglös, af samma lukt som sofrummets och utan inverkan pä 
reagenspapper. Tvä timmar efteråt verkställdes den mikroskopiska 
undersökningen, hvarvid observerades ett betydligt antal genom- 
skinliga, sferiska, äggformiga eller cylindriska, regelmessiga eller 
oregelbundna, små kroppar. De cylindriska voro 0,00 1 — 0,002 
millim. i bredd och 0,0 03 millim. i längd. Diametern af de ägg^ 
formiga utgjorde 0,oooi5 — 0,002 millimeter. Dessa kroppar an- 
såg Lemaire vara mikrofyter och mikrozoer stadda i utvecklings- 
stadium. — Sex timmar efter kondensationen var de diafana krop- 
parnes antal förökadt och tusental summo nu i en droppe af 
vätskan; Bacterium Termo och Bacterium punctum rörde sig tyd- 
ligen deribland och små strängformade vibrioner företedde en 
undulerande rörelse. Dessutom iakttog Lemaire äfven andra infu- 
sorier, som han hittills ej observerat, men som äro anmärkta af 
Ehrekbebo. Dessa hade en ovoid form voro genomskinliga och 
visade vid 600 gånger förstoring en öppning. På midten hafva 
de ett ringformigt intryck, som Lemaire antager vara delnings- 
stället vid deras förökning. Dessa monader gjorde alla tänkbara 
rörelser. Längden uppgick till 0,0015 — 0,002 millim. och bredden 
0,001 — 0,0015 millimeter. — Efter 24 timmars förvaring visade 
en droppe ett oerhördt antal Bacterium Termo, spridda eller for- 
enade i grupper, vidare exemplar af Bacterium Catenula och punc- 
tum samt åtskilliga alag af vibrioner. De ofvan omtalade diafana 
kroppame voro deremot sällsyntare, hvarföre Lemaire ansåg dessa 
vara infusorier i rudimentärt tillstånd. 

Ett annat försök gaf enahanda utslag, med den skillnad att 
infusoriemas antal var vida mindre, tydligen på grund deraf att 
rummet var väl ventileradt. Äfven i dricksvatten har Lemaire 
funnit de ofvannämde smådjuren, men endast i relativt fätaliga 
exemplar. 

Lemaire är öfvertygad om att mikrofytema och mikrozoerna 
ej uppstå inom organismen, utan på yttre delarne af menniskans 
kropp. I smutsen på kroppen återfinnas myriader af dessa små* 
djur; flera ju tätare smutslagret är. Genom hudutdunstningen 
hålles detta i ett fortfarande fuktigt tillstånd, reagerar surt, jäser 
och utvecklar infusorier. Vid mikroskopisk undersökning visade 
sig samma resultat som vid ofvannämda försök vid S:t Denis: 
massor af Bacterium Termo, Bacterium Catenula (sammansatt af 
2 — 5 leder), Bacterium punctum, vibrioner, Spirilium volutans och 
äggformiga monader med och utan svansar. Smuts hemtad från 
olika personer och olika kroppsdelar egde ungefar samma bestånda- 
delar. I främsta rummet är det värmen, som bringar till mognad 
dessa mikroskopiska väsen, och värmen är således orsaken till 
miasmemas förfärliga inverkan i heta luftstreck eller inom den 
menskliga organismen. 



Äfren den fällning, som man finner i förtStad vattengas, sam- 
lad i sjakrum, anatomisalar, snmploft och instängd Inft, hyilken 
man hittills ansett såsom en qväfyehaltig substans, best&r af mi- 
krofyter och mikrozooer. 

I slem fr&n näsans slemhinna, urinröret och vagina, samt i 
bronkialafsöndring kunde Lemaire ej upptäcka sädana mikroskopiska 
företeelser. Deremot fann han i afsättningen pä tänderna hos 
personer, som hade kariösa tänder eller sjukt tandkött, Spirillum 
volutans och monader i stort antal. 

Säkert ansåg Lemaire sig kunna påvisa, att respirationsproduk- 
tema, då de passera munnen, fora med sig alla dessa små orga- 
nismer samt uttalar sig bestämdt mot åsigten, att hvad som afsätter 
sig vid komprimerandet af från lungorna upptagen vattengas är en 
qväfyehaltig substans. Hvad man härvid funnit består nemligen 
enligt hans åsigt just af infusorier från munnen, som följa med 
andedrägten, ty efter behörigt renande af respirationsvägame och 
munkavitetens afskö\jande med vatten, innehållande 2 procent vin- 
syra^ kan ingen vidare fällning erhållas ur den kondenserade gas, 
som man funnit i utandad luft. 

— Efter ofvannämde tidskrift (Januari 2, 1868) medde- 
lade Generaldirektör Berlin vidare följande bidroff tUl choUra- 
frågan. 

Ehuru under de sednare åren flera forskare sysselsatt sig med 
choleradejektioner, har dock ingen lyckats att direkt kunna påvisa 
det ämne, som representerar oontagium, hvilket är så mycket mera 
förvånande som redan 1849 engelska vetenskapsmän lyckades finna 
vissa mögelbildningar i sådana uttömningar. Inga egentliga myko- 
loger sysselsatte sig emellertid med dessa undersökningar och en- 
dast jästceller blefvo någon gång funna. 

Ernst Halueb lyckades emellertid bättre i sina undersök- 
ningar och fann dervid upprepade gånger en viss svampart, 
hvars utveckling han anser sig ha upptäckt och bestämt. Den 
bestod af en ustilaginé med fruktform af en urocystis, aldrig 
funnen i Europa annat än i uttömningar efter cholerasjuke. Den 
regenereras endast vid en temperatur, som är ovanlig i vår verlds- 
del ( + 25 — + 35® R.) och Hsdlier anser den derfSre ej vara euro- 
peisk, utan invandrad med choleran från Asien. 

Deremot bildar den trenne hos oss inhemska fruktformer: 
en Akrosporform, en Thekasporform ooh en Anaérofytisk (Arthro- 
spor-) form. 

Om den första vet man, att den har sitt hemland i Asien, 
den tredje skuUe äfven vara invandrad från Orienten. Species är 
således egentligen asiatiskt och har endast med några få former, 
som erfordra en obetydligare värmegrad för sin utveckling, utbredt 
sig till oss. MicrocoGcusmögel af hela det ofvannämde species 
uppträder liksom alla ustilaginéarter i kolonier och skulle nu enligt 
Hallier vara att anse såsom det verkliga cholera-contagiet^ ty under 



«0 

inflyta^ a£ dcniia nögelbildaiBg uj^dösas alU djuriaka Yafiiader 
och Uimepiteliema fZMöraa således äfren deraf. 

SyampbildBingeiis spridning: häfves af alla sura sabataoser, 
hvarföre man måste desinficiera med sura åmnea och af aamoia 
orsak kan den ej i Testrikeln komma till utveckling samt angriper 
således ej magsäckens slemUnna. 

Svampbildningens utvecklingshistoria finner man noggrannt 
bealuifven i HaUiers arbete Das Cholerakontagium. Botanische 
Untersuchnngen. Leipzig 1867. 



Dmi 3 Mmt$. 

FfMUiog hslfs4. — Dr WAuiaTanT oek ProraciaUiksrMi Pisoator if . 
BAliotekrt. — CoQttitatjo spid«i|ii«s. — Btndage $99 inxatM» i 
cUncolai^Meii. — Från utlandet — Trifrdaktigt sjukdomtftJL 

— Välkomnades af Ordföranden Kompanikirurgen vid b&r* 
varande Norak» Skarpskyttegiurdd o», m. Lorentz Reinhold 
Boll Ring. 

— Ordföranden tillkännagaf att fö^aade medlemmar af 
Svenska Läkarekorpsen nyligen aflidit: 

Med. Doctor J. O. Walmstedt, född 1811; Amanuona 
vid Serafimerlasarettet 1842—1843; Med. Doctor sistnämde ar; 
Stadaläkare i Ystad 1844. Lemnade fäderneslandet 1851 och 
bQsatte sig då i Chili. Död i oholera i Montevideo den 2 Ja- 
miari innevaiaDde ar vid 67 års ålder. 

Provincialläkaren i Torps distrikt af Wester-Norrlanda l&n 
M. L. Johan August Piscator, född 1826, M. L. 1861. 
Under sin studietid och efter afslutad kurs bestridde han sacce- 
sive en mängd förordnanden (23 till antalet) i skiljda delar af 
laodet, mest på de aflåganaste piuakter. Afied i Stockholm den 
26 Febmari, 42 år gammal. 

— Constitutio epidemica under veckan ft^ån och med Sön- 
dagen den 23 tiU och med Lördagen den 29 Februari 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 



1. hittm m^md rnHik sumftUa ^«kdoiaa«iU 



Bi^hAem 1. 

Pertnuu 9. 

DjMnfceria 1. 

Bumrlioea 

Nnif intamitUas.. & 

Aa^aa farotiAia 9D. 

Y«lciceU» 5. 

Sypkilis 1 

Ooaorrkoea 4. 

Maaiagitit eenbialis %. 



Namlgia 



Coigaaotintia (. 

Otitii 2. 

Ans. tons. k &neiiua 32. 

Pencarditit 1. 

LåiTagcHtraoktitu .. 20. 

Bropik. OÉb.bfoa«]i. 58. 

BroBcluti« capiUarU. 2» 

Pnenmonia T 

Pleuritb 2. 

Fekris gMtr. lim^lei 17. 



(frU 17 lUfMia): 

Colitis L 

TypkUt. fc Pfiri^n^ t 

Peritonitii 1. 

lotenu 2. 

RkeamatUmas toatas &. 

Uiiicari* II. 

Zons L 

Famncalu 4. 

Rhenm. reeeai efebril. 4 



9w0aftritis. Sateritet. 



Samma 287. 



61 

2. 1 HttfrndttedoiM BfUkvårdtanåtai$er: 

Pft Sm^aJhi^laim-etM: ^vkantaiet den 29 Febr. 255, Kvsraf li2 på afåel- 
aingen for iii?mrtes ^nke; inkonme under veckan: gastritis 2, febris typhoides 
1, variolae 1, pnenmonia 1, rbenmatismns 1. 

Pi Ailmäni^a Gatniåonå-tjuthuiet : sjukantalét den 29 Febr. 196, bvaraf 
96 på vlielningtn för invärtes sjuke; inkonme under recknn: bronchitis 8, 
sypUlis 4, pnenmonia 3, ^gastritis 2, febris ^boidea 1, angina parotidea 1, 
gonorrhcea 1, febris gastrica simplez 1. 

P& Pr<fvisoritka tjtihhutet å Söder: sjnkantalet den 29 Febr. 176, b?nraf 
94 invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilla 3, broncbitis 2, gastrftis 2, 
febris intermittens 1, variolse 1, delirium tremens 1. 

Få Proviaoriiba »jnkhmwt vid HomtgaUm: sjnkantalet den 29 Febr. 69, 
bvaraf 43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris tvpboides 2» rbanvn- 
tismus 2, febris gastrica simplez 1, parametritis 1, erysipeias 1. 

Få ProviåorUha tjukhutet tnd Skeppsbron: sjnkantalet den 29 Febr. 68, 
hvnraf 42 invärtes sjnke; inkomne under veckan: pnenmonia 2, ga^Mtss 2, 
broncbitis 1, febris gastrica simplez 1, nepkritis 1, ritenmntismns 1. 

På Propisoriska sjukhutei å SahbaUherg: sjukantalet den 29 Febr. 69, 
bvmraf 53 invårtes sjuke ; inkomne under veckan : broncbitis 4, febris typhoides 

I, pnenmonia 1. 

På Allmånna Barnhuset: broncbitis 12, diarrhoea 7, conjunctivitis 1, 
pnenmonia 1, fnrunculns 1. — Polikliniken: diarrhoea 10, broncbitis 4, con- 
junctivitis 2, fumncnlms 2, diphtheria 1, neonlgia 1, laryngo-iraebeitis 1, 
pnenmonia 1, pleuritis 1. 

På Bams^ukhnset: ^nkantalet den 29 Febr. 59; inkomne under veckan: 
diarrbcea 2, kerato-conjnnctivitiB 1. 

På Allmånna Bambördshuset : antalet vårdade 26; helsotillståndet godt. 

På Provisoridta Barnbördskuiei : antalet vårdade 14; belsotillståndet godt. 

På Bwmbihrdwknået Pro Pahia: hekotiUftåndet godt. 

På Diakoniss-sjnkhnset: sjukantalet den 29 Febr. 29; intet fall af akut 
sjukdom har under vnckan inkommit. 

På atoekkolms ffosmUai för Simnesåjvhe: sjukantalet den 29 Febr. 168^ 
bvaraf 82 mankön och o6 qvinkön. 

På Stockholme stads ock låns Knrhus: sjnkantalet den 29 Febr. 160; 
inkomne: syphilis 16, gonorrhcea 1. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 29 Febr. 54; inkomne: syphilis 

II, gonorrhoea 3. 

3. Bland de FaUtga, (enligt fetti^äkames vecko-rapporter): brondbitis 87, 
diarrhoea 37, pnenmonia 15, rkeumatumus 11, febris intermittens 9, angina 
tonsilliuris 7, gastricismns 6, febris gasttica simplez 6, ophthalmia 5, gastritis 
8, febris typhoides 3, angina membranacea 2, dysenteria 1, angina parotidea 1, 
syphilis 1, neuralgia 1, Isryngitis 1, pleuritis 1, erysipeias 1. 

4. I Stadens Fångelse: rhenmatiBmus 2. 
Norra Straff- och Arbetsfångelset: diarrhoea 3. 

— Hr SÅTHERBEKG förevisade en patient, en boktryckare- 
gosse, med Itåaatian i sterru>'<lameular»lederna å begge sidor, 
uppkommen genom slapphet i ligamentapparaten och utan någon 
traumatisk orsak. 

Denna sällsynta form af luxation hade några gånger före- 
kommit till behandling vid Ortopediska institutet och Hr S. hade 
for densamma inventerat ett bandage, som han nu förevisade, och 
f5r hvilket han redogjorde. Bet afsåg att åstadkomma ett stadigt 
tryck pä nyckelbenens stemalportion, hvilket hindrade nämda ben 
att sladda från sin plats. Det väsendtliga företräde Hr S:8 ban- 
dage egde framfor åtskilliga andra, som uppfunnits mot ifrågava- 
rande lidande, och af hvilka han beskref ett, inventeradt af Demab- 
QUAY, låg deruti, att bandaget icke utöfvade något sådant tryck, 



62 

som kunde anses menligt inverka på patientens bröstkorg; och 
framhöll Hr S. såsom något alldeles eget för ifrågavarande appa- 
rat, att styrkan af det tryck, bandagets pelott utöfvade på den 
luxerade delen, ökades i betydlig mån så snart patienten intog en 
sådan ställning med öfvereztremiteten att luxation ville framträda, 

— hvilket förhållande uppstod för hvarje gång armen lyftades 
uppåt och bakåt — men att tryckets styrka åter minskades, så 
snart armen fördes framåt och nedåt, då ock tendensen till luxation 
med detsamma upphörde. Denna egenskap hos bandaget, att verka 
med ökad kraft i samma mån ledgången, till följd af partiemas 
lägeförändring, var mer utsatt för faran af en förnyad luxation, 
berodde på det egendomliga sätt hvarpå sjelfva bandaget var appli- 
ceradt; och patienten kunde med skydd af detsamma ledigt utföra 
sina sysslor, utan fara af recidiv. 

Hr S. fastade särskildt uppmärksamheten vid vigten af att 
ifråga om dylika luxationer, då de förekomma hos barn, und- 
vika sådana slags bandager, som, i form af bröst- eller axel- 
harnesk motverka bröstkorgens fria utveckling. 

Hr Santesson fastade uppmärksamheten på att sterno- 
clavicularledgången, som är den till utseendet svagast byggda 
artikulationen i förhållande till de kraftyttringar, som med öfre 
extremiteten kunna åstadkommas, ej sällan tyckes vara slapp 
och glappande hos handtverkare, som sedan tidigare år syssel- 
sättas med ansträngande och längre fortsatt arbete med armame, 
under det att kroppen hålles i stående ställning, t ex. sättare 
på boktryckerier m. fl. . 

Hr RosSANDER anmärkte att a lasarettet f. n. vårdas en 
patient med en ovanligare fraktur å nyckelbenet, så nära till 
stemo-clavicular-ledgången att den lätt kunde tagas för en 
luxation i denna ledgång. 

— Hr Santesson meddelade ur bref från Hr Törnblom 

— som sedan början af våren förlidet år för kirurgiska studier 
vistats utrikes, dels i Storbritannien och dels på Kontinenten — 
åtskilliga notiser om en och annan af frågorna för dagen inom 
den praktiska kirurgien; — om resektioner i de större ledgån-- 
garne, om acupressur vid operationer, om bruket af brännjem 
vid ovariotomi, om LiSTERska metoden att använda karbolsyra 
vid behandlingen af öppna sår och abscesser m. m.; — och 
lofvade Hr S. att redigera dessa utdrag ur Hr T:s bref för 
oflPentliggörande i Hygiea. 

— Frih. Gederström meddelade följande sjukdomsfall : 

Fru J., boende i Stockholm, 41 år gammal, som vid 8 års 
ålder haft benröta i högra skenbenet, tillfölje hvaraf högra under- 



63 

benet blifvit missbildadt, har i öfrigt åtnjutit god helsa till år 1869, 
då hon, medan hon ammade sitt förstfödda barn, mottog ett foster- 
barn till amning. De båda barnen fingo dia endast ett bröst hvar- 
dera, fosterbarnet det högra. Detta barn företedde redan vid dess 
öf^erlemnande till vård, rodnad och såmader kring stolgången samt 
å klinkoma, det fick sedermera speckiga sår i mannen och i mun- 
giporna. — Patientens högra bröst ansvällde efter någon tids di- 
gihiing och blef missfärgadt, utan att hon dock dera anmärkte 
något sår. En af patienten rådfrågad läkare, som blott besigtigat 
bröstet, men ej barnet, yttrade att J>förhållandet vore misstänkt.» 
Trenne månader sednare fick patienten ondt i halsen, mot hvilken 
åkomma af rådfrågad läkare gafs gurgel?atten, men kort derefter 
bildade sig ett rundt hål i gomseglet. Ett år derefter uppstod 
ett sår å venstra kinden, hvilket grep omkring sig alltmera, i trots 
af använd påpensling af lapislösning, tillsdess det slutligen sträckte 
aig från yttre ögonvinkeln ned till munvinkeln och intog nästan 
hela kinden. Sedan patienten vändt sig till en annan läkare åstad- 
koms sårets läkning inom särdeles kort tid medelst invärtes bruk 
af jodkalium. — Sedan denna tid har patienten varit frisk tills i 
Januari innevarande år, och har framfödt ytterligare trenne friska 
bam, som jemte det förstfödda alla lefva. I medio af Januari 1868 
angreps patienten af kräkningar, hvilka dag för dag tilltogo i häf- 
tighet och envishet. 

Den 30 Januari, då Hr C. tillkallades, befanns tillståndet vara 
följande: Patienten, som var liten till växten, var blek och med- 
tagen till hull och krafter. Hon hade redan i mera än en vecka 
måst hålla sig vid sängen. A venstra kinden förefanns ett stort, 
hvitskimrande, ojemnt ärr; å huden ej något utslag. Intelligensen 
&i, men lynnet nedstämdt tillfölje af plågorna; någon sömnlöshet 
jemte hufvudvärk, hvars säte ej närmare kunde angifvas. Yid re- 
spirations- och oirkulationsorganema ej något att anmärka* Å 
gomseglet förefanns en perforation af ett lO-öres storlek. Tungan 
obetydligt belagd. I epigastrium uppgaf sig patienten hafva svåra 
smärtor och var denna region särdeles öm för vidröring; någon 
tumör kunde derstädes ej upptäckas. Lefvem af normal storlek, 
högra hypochondrium i dess inre (närmare medellinien belägna) hälft 
något ömmande för tryck. Kräkningarne fortforo och egde rum 
m&iga gånger dagligen; de medförde hufvudsakligast den dryck 
patienten emellanåt sökte förtära, hvilken genast uppkastades, äfven- 
som något gallblandadt slem. Öppningen trög. Yid urogenital- 
organema ej annat att anmärka än att menses ej infunnit sig sedan 
slutet af December 1867. Patienten tillråddes att iakttaga full- 
komlig stillhet, förtära endast flytande födoämnen, medelst lavement 
låta åstadkomma öppning samt invärtes intaga emulsio hydroyanica 
theskedtals. 

Tillståndet fortfor i det närmaste oförändradt och tvenne da- 
gar derefter lades ett vesicatorium i maggropen. I första veckan 
af Februari inställde sig en temligen ymnig blodkräkning och vi- 
sade sig äfiren blod, ehuru i mindre mängd, i kiakningame under 



64 

de följande dagarne. Patienten erhöll dels morfin, dels emulaio 
hydrocyanica. Kräkningame och Mnärtoma i maggropen fortforo, 
äfrensom hufvndvärketi, hvilken förvärrats; patienten trodde sig 
finna att samtliga dessa symtomer framträdde med större häftighet 
hvarannan dag, hvarfore svafvelsyradt quinin gafs i couperande 
doser, men ntan ringaste framgång, hvarföre braket af emolsio 
hydrocyanica återtogs. I andra veckan af Februari fick patienten 
forsöka att begagna natnrligt Carisbaderratten först i dos af \ glas 
2 gånger dagligen, sedermera, då detta ej fördrogs, i dos af en 
matsked några gånger dagligen. Ej heller i denna ringa mängd 
kunde helsovattnet behållas, utan upphostades genast, vare dg det 
användes varmt eller kallt. — Bruket af emulsio hydrocyanica åter- 
togs derefter. 

I anseende till sin långa fasta och snärt sagdt oupphörliga 
plågor, jemte relativ sömnlöshet, var patienten ganska medtagen; 
pulsen började blifva freqvent och klen. Den 18 Febr. föreskris 
jodkalium i lösning (5J) ^viij, 4 matskedar dagligen. — Den 22 
Febr. kunde patienten gå upp, hufvudvärken och smärtorna i epi- 
gastrium voro försvunna, kräkningame upphörda, med undantag af 
en obetydlig uppkastning hvaije morgon, hvarvid utan plåga litet 
slem uttömdes. Matlust och sömn god. Detta tillstånd har tills 
dato fortfarit och patienten kan utan svårighet skota sina husliga 
sysslor. 

Att ifrågavarande patient år 1859 och nfirmast följande år 
lidit af syphilis ansåg Hr C. alldeles otvifveiaktigt, liksom att 
hennes ifrågavarande sjukdom vållats af ett magsår. Då denna 
åkomma trotsade all behandling och tillståndet dag for dag på 
ett betänkligt sätt förvärrades, låg den tanken ej långt borta 
att detta magsår kunde vara af syfilitisk natur och att i så- 
dant fall antisyfiiitisk behandling borde vara verksam. 

Hr G. ville dock ej på grund af det lyckliga resultatet 
med bestämdhet påstå att ifrågavarande magsår varit af syfili- 
tisk natur; mot en sådan uppfattning talade isynnerhet den om- 
ständighet, att patienten efter den tid, då hon tydligen lidit af 
syphilis, framfödt 3:ne friska och ännu lefvande barn, men å 
andra sidan ansåg Hr G. att ej alltför stor vigt borde läggas 
å denna omständighet, enär mångfaldiga gånger blifvit anmärkt, 
att en dylik latent period förekommit, hvaronder friska barn 
blifvit framfödda, men att sjukdomen sedermera på nytt uti>r«tit 
med full fart. Denna omständighet bevisade således ej att 
sjukdomsfallet icke varit syfilitiskt. Den anförda berättelsen 
om sjukdomen bevisade ej heller dess syfilitiska natur, men i 
betraktande af det dunkel och den ovisshet, som ftann råder i 
afseende på den viseerila syphilis, oefa då vidare det anfBrda 



65 

sjokdomsfallet synes ådagalägga sannolikhet eller åtminstone 
möjligliet att ifrågavarande magsår varit af syfilitisk natnr, 
hade Hr G. velat anffira denna sjnkdomsberSttelse såsom ett 
factttm, värdt att antecknas. 

Angående sjukdomsfallet och dess natnr yttrade sig ord- 
föranden samt Hrr Bruzelius, Kjellberg och Sköldbero. 



Den 10 Mars. 

Jnstitinridet Sculsisner ledamot — Constitntio epidemica. — MorUliteta> 
statistik for Stockholm 1866. — Cancer yentriculi. — FebrU lecnrrens i 
Finland. 

— Invaldes till utländsk ledamot af Svenska Läkaresäll- 



i Köpenhamn, Justitiaerådet Dr P. Å. 



Febru typkoides 

Diphtheria I 

Ai^^a membranacea 1. 

Pertnfflis 2. 

X>7>enteria 

Diarrhoea 25. 

Febria intermittena . . 6. 

Angina parotidea 5. 

Varieellae 

SypkUis 2. 

Oonorrkoea I 



Gaatritis. Enteritis 1. 

Typklit. & Peritypkl. 1. 

Rkeamatumas aentna 5. 

Erysipelas 8. 

Urticaria 1. 

Zoiia 1. 

Funincnlus 4. 

Carbuncnlns 1. 

Rheum. recena efebril. 3. 

Snmma 175. 



skåpet: Stadsläkaren 

SCHLEISNER. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 1 till och med Lördagen den 7 Mars 1868: 
Sjukligheten något minskad, ej betydlig. 

1. Inom enskild prtiktUs anmälde sjnkdomsfall (från 13 läkare): 
. Apoplexia cerebri ... 1. 

.Nenralgia 2. 

. Conjnnctiviiis 3. 

.Otitis 3. 

. Ang. tons. & fancinm 14. 

. Laryngo-traekeitii . 18. 

. Bronck. Cat. bronck. 51. 

. Bronckitis capiUarU. 2. 

.Pneamonia 2. 

.Plenritis 1. 

. Febris gastr. simplex 8. 

2. k HafirndatadenB SjukvårdtanåtaltBr: 
På aerafimwlasareUet: ajukantalet den 7 Mars 254, kvaraf 141 på afdel- 

ningen för inYärtes sjuke-, inkomne onder veekan: paenmoiua 3, typkna 2, 
dysenteria 1, bronckitis 1, bronckitis capillaris 1, plenritis 1, gaatritis 1, rken- 
matismns 1. 

På Allmänna Gartutons-tjukhtuet : sjnkantalet den 7 Mars 228, kvaraf 
lU på afdehdngen för utvärtea sjuke; inkomne andar ycckmi: anaina paroiidea 
9» sypkilis 8, gonorrkoea 5» febris typkoides 4, gastritis 4, bronekitia 2, pnen- 
monia 2, conjnnctivitis 1, angina tonsillaris 1, plenritis 1, febris gastrica 
simplex 1. 

På Proviåoriska sjukhuaet å Söder: sjnkantalet den 7 Maia 179, kvaraf 
90 invärtes sjnke; inkomne under veckan: sypkilis 2, febris intermittens 1, 
▼ariolse 1, laryngo-traekeitis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 7 Mm 70, 
kvaraf 45, invärtes sjuke; inkomne under veckan: rkeumatismus 3, pneumonia 
1, febris gastrica simplex 1, enteritis 1. 

På Provisoriska sjukhusei vid Skeppsbron: sjnkantalet den 7 Mars 67, 
kvaraf 42 invärtes qnke; inkomne under veckan: febris gastrioa simplex 2, 
febris intermittens 1, delirium tremens 1, plenritis 1, nepkritis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsherg: sjukantalet den 7 Mars 70, 
kviraf 52 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronckitis 2, rkeumatismus 2, 
febris typkoides 1. 

HygUa. (Förhandlingar 1868.) 5 



66 

P& Allmåtma Bamkiu$t: bronchitis 7. dUrrhoea 5, eoiganotivitis 2. — 
Polikliniken T diarrhoea 9, bronchitis 4, conjunctiritis 8, pneamonia 3, pertuMis 
1, angina parotidea 1. sy^hilia 1, otitis 1 nephritig 1, fornnciilas 1. 

P& Barnåjukhmået: sjakantalet den 7 Man 60; inkomne änder veckan: 
keraio-coDJnnctivitit 2, dysenteria 1, angina parotidea 1. 

På AUmånna Bambördshutet : antalet rlrdade 24; keUotilLitåndet godt. 

På PravUariska Bambördthntet : antalet vårdade 20; helsotillatåndet g:odt. 

På Diakoniss-sjukhusei: sjakantalet den 7 Mars 26; intet fall af aknt 
Bjokdom har nnder veckan inkommit. 

På Stockkolnu Ho^mUal för Sinnessjuke: sjnkantalet den 7 Mars 167, 
hvaraf 81 mankön och 87 qvinkon. 

På atoekkolms stads och läns Kurhvs: sjakantalet den 7 Mars 150; 
inkomne: syphilis 16. 

På Provisoriska Kurhuset: sjnkantalet den 7 Mars 56; inkomne: syphilis 13. 

3. Bland de Fo^ft^a/ (enligt fattiglakames vecko-rapporter): bronchitis 78. 
diarrhoea 35, pnenmonia 12, rhenmatismns 12, febris intermittens 8, gastri- 
ciamns 8, febris gastrica simplex 6, angina parotidea 5, meningitis cerebralis 5, 
angina tonsillaris 3, gastritis 3, febris typhöides 2, apoplexia cerebri 2, oph- 
thämia 2, peritonitis 2, icteros 2, diphtheria 1, dysenteria 1, variolse 1, otitis 
1, plenritis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: febris gastrica simplex 1, rhenmatismnt 1. 
Norra Straff- och Arbets fängelset: diarrhoea 3. 

— FOrste Stadsläkaren Hr Carlson meddelade mortalUeU- 
8t<äi8tik för Stockholm år 1866 och förevisade en generaltabell 
öfver mortaliteten inom staden i dess helhet samt specialtabeller 
öfver dödligheten inom de skiljda församlingame. 

Dödsfallen, enligt till Stockholms stads Sundhetsnämnd ingifna 
dödsattester, ul^öra i procent af Stockholms stads i K. Statistiska 
Centralbyråns sammandrag uppgifna folkmängd 

for år 1864 folkmängd 128,576 döde 3,337 procent 2,5 9 

n » 1865 • 133,361 » 3,628 » 2,7 2 

» » 1866 » 138,189 » 3,860 » 2,79, 

hvaremot de af Statistiska Centralbyrån uppgifna dödsfall utgöra 

i procent af samma folkmängd 

for är 1864 folkmängd 128,576 döde 4,212 procent 3,27 
» » 1865 » 133,361 » 4,576 » 3,43 

» » 1866 » 138,189 » 4,633 » 3,35, 

hvilken skiljaktighet hufvudsakligen är beroende deraf att af Stati- 
stiska Centralbyrån äfven upptagas alla härstädes kyrkoskrifne, men 
utom Stockholm ailidna personer. 

För de olika församlingame har dödlighetsprocenten utgjort i 

Nikolai församling 

Clara » 

Jakob och Johannis » 

Maria » 

Katarina » 

Kungsholms » 

Ladugårdslands » 

Adolf Fredriks » 



1864. 


1865. 


1866. 


2,15 


2,21 


2,20 


1,83 


2,16 


1,90 


2,78 


2,79 


2,51 


2,99 


2,64 


3,15 


3,60 


3,34 


3,03 


2,77 


3,85 


4,78 


2,29 


3.49 


3,39 


2,65 


3,59 ^ 


3,60 



67 

Den större dödligheien under 1866 mot under foregående år 
beror till någon del af eholera-epidemien samma år. 

Ur den tabellerna åtföljande berättelsen meddelade Hr 
Carlson vidare åtskilliga uppgifter rörande helsovårdsangelägen- 
hetema i hufvudstaden, till stor del hemtade från fattigläkames 
och sjnkhnsl&kames m. fl. rapporter. 

Hr Malmsten anmärkte, att, då dessa uppsatser rörande 
helsovården i hufvudstaden innehöUe mycket af värde, specielt 
för kommunen, önskligt vore att desamma blefve mera allm&nt 
kända genom att befordras till trycket 

Häri instämde spridda ledamöter af Sällskapet och efter 
af ordf5randen framställd proposition Läkaresällskapet i dess 
helhet 

— Hr Malmsten anförde följande egendomliga fall af 
cancer ventrieuli med haatifft förlopp. 

Drängen August Sor, 28 år gammal, från Eckero socken, in- 
togs på Serafimerlasarettets medicinska klinik den 11 Febr. 1868. 

Anamnea: Något ärftligt sjukdomsanlag kan ej spåras inom 
patientens familj. Modren lefver och är frisk. Fadren dog for 
14 år sedan i for patienten obekant sjukdom. Patienten har sjelf 
i allmänhet åtnjutit god helsa och lefvat i tämligen goda hygieni- 
ska forhållanden. Yid 8 å 10 års ålder led han af frossa med 
tertiär typ, och 1866 låg han under sex veckor sjuk i smittkoppor. 
Han påstår sig ej någonsin hafva varit behäftad med venerisk 
smitta, ehuru han erkänner sig hafva under våren 1866 legat på 
härvarande kurhus i 3 ä 4 veckors tid, hvarest han säger sig hafva 
blifvit opererad för phimosis och »for en knöl» i venstra ljumsken. 
Säger sig aldrig hafva haft något hudutslag eller sår i halsen. 
Till sin nuvarande sjuklighet kan han ej uppgÖva någon anledning. 
Hans digestlon hade alltid förut försiggått ordentligt med normal 
afforing. Hans matlust har varit god och hans helsotillstånd for 
öfrigt utan anmärkning tills 3:dje dag jul sistf5rlidne år, då han 
började känna ömhet och smärtor i venstra hypocondrium, hvilka 
radierade uppåt hjertregionen och bakåt ryggen. Matlusten började 
forsvinna, så att patienten snart endast förtärde en måttlig qvan- 
titet flytande födoämnen. Åfven dessa förökade värken. Buctus 
inställde sig någon gång. Hett och surt vatten uppstöttes ibland 
i munnen och elak smak började ständigt besvära. AffÖringen blef 
trög, så att öppning ej inställde sig oftare än hvar 3:dje eller 4:de 
dag till ep början. Sömnen stördes af de nästan ständigt ihållande 
smärtorna, hvadan kraftlösheten blef allt större. Patienten gick 
likväl under de första 14 dagame uppe i sina vanliga sysselsätt- 
ningar; men då han en, dag noggrannare undersökte det smärtandé 
stället och kände der en »knöl», som hade nästan samma storlek 
och beskaffenhet, som den nu har, intog han sängen. 



TOlatiiidet l^nämnidM aUt ner, hyavför läkare rådfrågades, 
som foreskref efter hyartannat »8 flaskor med medikamenter», kvar- 
ibland äfven laxantia, men ingen verkan eller forändring forspordea 
häraf. Lifvet blef snart så trögt, att {Patienten före inkomsten på 
sjnkhnset ej haft öppning på 14 dagar. Qväljningar ocli någon 
gång kräkningar, som ej fornt under sjukdomen förekommit, hafya 
under de 5 sista nättema af patientens hemmayaro inställt aig 
]}.yax}e natt i temlig ymnighet Det uppkräkta lärer haft en bäsk 
och sur smak, stinkande lukt och ett grönaktigt utseende. Om 
blod förekommit deruti eller uti exkrementerna kan patienten ej 
med säkerhet uppgifva, tror dock, att det ej någonsin varit f5r- 
håUandet. Under sjukdomen skulle han ej kafra lidit af någQB 
fa^er all^r anmärknipgavärd hufvudvärk. 

yi4 inkomsten på sjukhuset den 11 dennes ordifterades Ci^g. 
Nept., morph. a. n. samt enema, hvaraf en obetydlig öppning fo^de, 
som ej forändrade den ofvannämde tumörens beskaffenhet. 

Siaius prmsms dea IS Fehaoaii. 
Patienten medelmåttigt p^trieiad, påstår sig haffa uEder sjok* 
domen betydligt iifiaagrat. Ausigt^ärgen a^ty4er fj något 4jupare 
lidbnde. Hu^^n käxmes torr och (dfver i axillen på aftonen e^ 
temperatur af 38,6^. Intelligensen fullt fii. Sinnesorganem^ funk- 
tionéra normalt med undantag deraf, att patienten vanligen märker 
en susning i öronen isynnerhet i det venstra. Ingen hufvudvärk. 
Sömn dålig. Tungan me4 en temligeu riklig, gråaktig beläggning. 
Smaken fadd. Slemhinnan på uvula, likasom i pharynx, något rod- 
nad. Ingen smärta vid svaljning. Vid inspektion af buken visar 
sig, då patienten intar ryggläget, i venstra hypocondrium en några 
linier öfver omgifningame sig hojande tumör, som från bukens 
medellinea sträcker sig 3 tum snedt utåt och nedåt och från ven- 
stra refbensranden, hvilken den med sin öfre gräns tyckes följa» 
2^ tum nedåt. Den kännes temligen hård, ojemn^ ej fluktuerande 
och ' begränsar sig temligen tydligt från omgifvande partier, isya- 
nerhet i sin öfre inre del. Huden derofiran rörlig, ej missfargad. 
Då patienten spänner bukmusklerna, framträder den tydligare, likaså 
då patienten lägger sig på högra sidan. Vid svag perkussion öfver 
svulsten är tonen något matt, men vid starkare anslag blir den 
tympanitisk, men dock något kortare än den tympanitiska ton, som 
för öfrigt erhålles öfver buken. Yid starkare perkussion eller 
palpation af tumören höres inuti densamma ett gurglande eller 
kollrande ljud, och vid palpation höjer ocb sänker sig svulsten 
samtidigt med pulsation af aorta abdominalis. Vid djup in- 
spiration sänker sig tumören, men höjer sig deremot vid exspira- 
tion. Öfver densammas öfre och yttre del höres vid auskultatiou 
ett temUgen tydligt systoliskt, nå^ot skrapande ljud. ' Tumören 
är sätet for en ständigt ihållande »skärandcj» smärta, hvilken 
utstrålar bakåt och uppåt samt ibland exacerberar med 1 å 2 
timmars mellanrum, hvarvid patienten under ett par minuters 
tid högljudt jemrar sig. Dessutom är detta ställe något känsligt 
och ömmande för tryck isynnerhet vid någet starkare tiyck. 



69 

Smärtorna stegras betydligt, om patienten intager läge på rygg 
eller högra sidan, kvarför man alltid ser hotiom ligga på sin ven- 
strå sida med benen starkt flekterade åt bålen. Då kan går eller 
sitter, måste han af samitia orsak hålla sig i framlutad ställning. 
Bnkens öfriga delar ömma ej for tryek oek äro utan anmärknitig. 
Bnken är ej uppdrifven. Matlust ringa, och efter intagen föda 
förvärras stundom värken. Ingen öppning sedan i gir. Bnctus 
påkomma då och då. Inga kriOkningar ellej qväljningar sedan in- 
komsten. Inga körtelansvällningar. I venstra ljumsken ett tums- 
långt ärr. På ett ställe straxt under annulus inguinal; dextr. 
ömmar patienten för tryck. Vid morgonronden ordinerades ricin- 
olja, hvaraf patienten om 3 å 4 timmar erhöll en särdeles ymni^ 
öppning, bestående af några hårda bollar uti en grötlik massa, 
hvilket alh hade exkrementers vanliga lukt och utseende. Härefter 
minskades tumören märkbart i storlek, och vid sakta tryck på den- 
samma höres det förut omnämda »gurglatide» ljudet mycket tydligt. 
Ömheten och smärtorna qvarstå likväl som föhit. Lefverns matta 
ton sträcker sig i axillarlinien från 8:de interkostalrummet 2 tUm 
nedåt, i mammillarlinien från 6:te refbenet 2 tum nedåt och öfver- 
' går åt venstér i hjertdämpningen samt sträcker sig till den ofvan- 
n6mde tumörens öfre och inre gräns. Mjelten tyckes hafva normalt 
läge och storlek. Thorax välbildad. Lungomas perknssionston full 
och klar, utoiti öfver venstra lungans nedre lob, der den är något 
obetydligt kortare än på högra sidan. Bespirationsljndet vesikulärt. 
Hjertat gifver en hälft dämpad perkussionston på angefar 2:ne 
qvadrattums yta, räknad från 4:de venstra refbenet och venstra 
stemalranden. Hjertimpnlsen synes och kännes starkast i 4:de* 
interkostalrummet straxt nedanför och innanför bröstvårtan, men 
markerar sig äfven i d:dje interkostalrammet. Hjertljuden normala. 
Pols 100 full och mjuk. Urinen, af 1,0S4 sp. v., snr reaktion, 
temligen saturerad färg, innehåller ingen albumin. 

Den 13 Febr. Under natten 2:ne öppningar af samma be- 
skaffenhet som den foregående. Smärtorna hafva varit svåra. Tu- 
mören betydligt förminskad och dess gränser mindre markerade. 
Oi^d.: emnls. oleos. 

Den 14. Sömnen under natten störd af de svåra smärtorna, 
hvilka äfven fortforo hela dagen. Tumören ännu märkbar och öm 
for tryck. Puls på för- och eftermiddag 112. Ingen hufvudvärk. 
ErhöB ol. ricin. på afton. 

Den 15. I natt en temligen riklig öppning af mörkt gulgrön 
faig. Smärtorna fortfara. Ord. ol. oliv. prov. 3 matskedar hvar 
3:dje timma, Cing. Nept., morph. a. n. 

Den 16. Tillståndet som förut. Ingen öppning. 

Den 17. På morgon temperatur ^7,a^ puls 100; på afton 
temperator 37,6^ puls 100. Ord.: injeot subcutan. acet. morphic, 
gr. ^ 3 gånger dagligen. Under natten temligen god sömn. Sm&r- 
toma och ömheten öfver tamören mindre på formiddagen; men på 
eftermiddagen så stora, att patienten högljudt klagar. Ehuru for- 



70 

minskad kännes tumören ännu ganska hård och resistent, synner- 
ligen i sin närmast bukens medeUinea belägna del, och höjer aig 
tydligt öfver omgifningame, då patienten lägger sig på högra sidan. 
Ingen öppning. Ingen huf^udvärk. Vid tryck på bukens öfriga 
delar erfar patienten obetydlig smärta. Buken ej uppdrifven. 

Den 18. Puls på for- och eftermiddag 100. Efter morfin- 
injektion i går afton erhöll patienten ro till midnatt, derefter voro 
smärtorna svåra, men förminskades åter efter morfininjektion på 
morgonen. Patienten fortfar att taga ol. oliv. prov. samt erhöll 
på formiddagen 2 matskedar ol. ricini, emedan i dag ej heller nå- 
gon öppning erhållits. På eftermiddagen hafva smärtorna ånyo 
ök^ts. 

Den 19. Patienten får nu morfininjektion gr. ^ 3 gånger dag- 
ligen. Smärtorna något mindre. 

Den 20. Tillståndet som förut. På morgonen en ganska 
riklig öppning, tunnflytande, af gulgrön färg. £n och annan gång 
inställa sig qväljningar. 

Den 21. En temligen ymnig öppning på morgonen. På för- 
middagen qväljningar och en kräkning af en obetydlig qvantitet 
klart slem. Patienten har sedan inkomsten på sjukhuset betydligt 
afmagrat, och utseendet blifvit kakektiskt. I den stora tumörens 
yttre del kännes i dag en särskild tumör af ett dufaggs storlek, 
som är förskjutbar. Tumören för öfrigt som fÖrut, och smärtorna 
ganska »våra. Patienten får nu dagligen 3 gånger grj acet. morph. 
i subkutan injektion. Erhöll på afton enema. 
• Den 22. Tumören kännes tydligen begränsad i sina nedre 
partier, men tyckes fortsätta sig uppåt ett stycke bakom refbenen. 
Den mindre tumören kännes ej i dag. 

Den 23. Tvenne vattentunna öppningar på morgonen. En 
kräkning af en mindre qvantitet alkaliskt reagerande slem. Smär* 
torna och ömheten ibland särdeles stora. Efter morfininjektionen 
äro de dock ett par timmar förminskade. Puls 100. 

Den 24. En vattentunn öppning i natt. 

Den 25. Två öppningar af samma beskaffenhet som forut^ 
Patienten svettas ibland. Temperatur på afton 38,6®, puls 100. 
Tumören ej förminskad, kännes betydligt hård på djupet. För 
öfrigt som fornt. 

Den 26. En gulgrön öppning af grötkonsistens på morgonen. 
En kräkning, som upptager en obetydlig del af spottkoppen och 
består af n%ra gråbruna, sammanhängande, illa luktande slamsor 
uti en ringa mukös vätska, hvilka under mikroskopet endast visa 
ett kornigt detritus. På aftonen temperaturen 38, puls 112. 

Den 27. Ord. emula. hydrocyan. Hicka inställer sig ofta. 

Den 28. Fyra smärre, grötaktiga, gulgröna öppningar på 
morgonen. Hickan fortfar. Krafterna betydligt nedsatta. Tem- 
peratur på morgonen 37,8^ puls 115; på aftonen temperatur 38,4^ 
puls 120. Smärtorna och ömheten som förut. 



71 

Den 29. Tillståndet som förut. Buken i allmänhet något 
ömmare for tryck. £n mindre kräkning af klart slem, något iUa- 
laktande. På aftonen temperatur 38, s^ puls 128. 

Den 1 Mars. Smärtorna äro i dag särdeles svåra, så att pa- 
tienten högljudt jemrar sig. Ömheten öfver tumören äfVen större. 
Klagar öfver svårighet att kasta urinen, som antagit en mörkt 
brunröd färg, men ej innehåller några abnorma beståndsdelar. På 
förmiddagen temperatur 38, 2^ puls 140; på afton 37,4^ puls 127. 
Samma behandling. 

Den 2. På eftermiddagen en tunn öppning. Smärtorna ej så 
svåra som i går. 

I>en 3. En ymnig, vällingstjock, gulgrön öppning med in- 
blandade fastare scybala i natt, hvarefter patienten känner sig sär- 
deles matt, hvilket också hans utseende antyder. Huden under den 
sednare tiden blek och särdeles torr. Smärtorna i buken i dag 
relativt lindriga. Ructus fortfara att ibland påkomma, och nnde- 
drägten är då särdeles illaluktande. På eftermiddagen ånyo en 
mindre öppning, som likväl är starkt blodblandad med en och 
annan fastare klump. På formiddagen temperatur 37, 6 ^ puls 120 
temligen fuU, men nästan hård; på aftonen temperatur 37,5^, puls 
117. Ord. vin. 

Den 4. Under natten en tunn, ej särdeles riklig, blodig öpp- 
ning. Ord. acet. plumb. Äfven på eftermiddagen en blodig öpp- 
ning. Krafterna särdeles sjunkna. Smärtorna i buken ej svåra; 
åtminstone klagar patienten ej mycket deröfver. Tefmperaturen ej 
förhöjd. Puls på morgonen 116, på afton 108. 

Den 5 Mars. Efter att vid 1-tiden på natten hafva haft en 
ymnig, halfva nattkärlet fyllande öppning, som till största delen 
tyckes bestå af blod, afled patienten kl. 2 förmiddagen. 

Hr Key meddelade postmortemfenomenen och förevisade 
preparatet 

Obdukttonsberättehie. 

Yttre besigtning. Liket starkt afmagradt; betydlig likstelhet; 
huden särdeles blek med ytterst svaga likblånader å bakre delen 
af bålen. 

Inre besigtning. Vid bukens öppnande befinnes ventrikeln be- 
tydligt utspänd; venstra lefverloben är med hela sin undre yta 
sammanväxt med främre ventrikelväggen genom lösare membraner, 
men kan dock lätt frånskiljas från densamma till ett afstånd af 1 
tum från lefverranden, hvarest vidtaga betydligt fastare, hvitgrå 
sammanväxningar. Vid en starkare dragning brusto dessa, hvarvid 
öppnades en håla, som stod i öppen kommunikation med ventrikel- 
kaviteten, i det ventrikelns firämre v&gg här visar en perforation af 
två tums diameter. Hålans väggar bildas i öfrigt af venstra lefver- 
loben, som här företer en något mer än hönsäggstor substansför^ 
lust, belagd med en svartbrun, mörjig, sönderfallande massa. Ven- 
trikeln alldeles fylld med koagulerad blod. Curvatura minor, bakre 
väggen samt en stor del af den främre intagas af ett enda stort 



T2 

cancersår» lom börjande tätt vid oardia, sträcker sig till omkring 
} fråa pylorus. Slemhinnan upphör ?id cardia tvärt med en dkarpt 
afhuggen, tjock rand; sirats botten är betäckt af en mängd sFart- 
bruna» på ytan till en brunaktig massa sönderfallande, större och 
mindre knölar, som i allmänhet ej äro inslgutande i ventiikelkavi- 
teten. Bakre ventrikelväggen är äfven upplöst till dylik brunaktig^ 
smörjig massa och har sammansmält med pancreas så» att de sär- 
skilda delame ej kunna urskiljas. Från ventrikeln kan man med 
fingret intränga djupt i denna massa, i hvilken träffas art. lienalia 
missfargad, sönderfallande och öppnad inåt ventrikeln. Endast mot 
pylorus till är tumören något inskjutande mot ventrikelkaviteten, 
men dess midt visar en djup ulceration och slemhinnan upphör här 
lika tvärt som vid cardia. Ventrikelväggen är i närheten af pylo- 
rus omkring } tum tjock; slemhinnan bidrager föga härtill, utan 
hufvudsakligen submucosan och muscularis, som äro ersatta af eu 
hvitgul, svålig massa. Pylorus sjelf visar ingen förträngning. 

Panorefis är med sin midtersta del sammansmäldt med ventri- 
keln till. den nämda tumörmassan; caput panoreatis utan förändring, 
körtelns motsatta ända deremot betydligt hårdare och fastare än 
normalt samt af gulhvit faig; vid mikroskopislc undersökning af 
denna del förmärkes en betydlig förökning af bindvifven omkring 
körtelacini samt här och der ställen med tydlig karcinomatös struktur. 

Ii^elten är något förstorad, särdeles lös med större och mindre 
fastare knölar, h vilka såväl å ytan som vid genomsnitt visa en 
grumligt gulgrå färg och öfverallt äro skarpt Ivegränsade med en 
mer eller mindre tydligt framträdande mörkare reaktionszon i om- 
gifningen. Några smärre knölar äro alltigenom blågrå; en del med 
gnlaktig missfärgning endast i centrum. Vid början af stammen af 
vena lienalis förefinnes en väggstående thrombus, som intager na- 
gefar hälften af kärlets lumen och endast vid ena sidan är adhe- 
rent; den fortsätter sig ungefär 1^ tum, fa varefter den upphör med 
en lös och mörjig ända, under det den för öfrigt är temligen fast 
och spräckligt blågrå. Venen, som alltigenom är särdeles stor och 
utvidgad, är till sina väggar förtjockad ända till vena portas, med 
stark missfärgning af intima, som är öfverdragen med en grågrum* 
lig, mörjig massa. Förändringen af venväggen upphör i stammen 
af v. port». I grenarne af vena lienalis synas i sjelfva n^elten 
inga thromber, men de äro i allmänhet något utvidgade. Mjelt- 
pidpan blekt rödgrå, grumlig och mörjig. 

^ Le/vem betydligt förstorad, slapp och lös; dess snittyta tern- 
ligcm glatt, något vattnig, blekt gräröd; acini stora, i om^^ningen 
af portagréname blekt grå utan tydlig missfärgning, i oingifningen 
af hepaticagrename blekröda. Vid genomsnitt af venstra loben å 
det ställe, der den bildar taket för ventiikelns oancersår, synes 
lefversubstansen i närheten af detta sår blifva mer och mer lös, 
mörjig med gulgrå missfaigning, tills den närmast såret öfvergår i 
en slamsig, pulpös massa, utan tydlig kancerdegeneration. Några 
emboliska härdar kunna i allmänhet i lefvern ej upptäckas, vidast 
en valnötsstor härd i venstra loben, der substansen är något fastare. 



73 

nå geiKHiiBnitt vMande en sprftcklig, rödgul färg med små, intea- 
mt gulgrå ri&gar ooh strimmor i^iflatade med dylika af lifligt rosen- 
röd (arg. Be fmra synas tydligen tillhöra portaierritoriema. Gäll- 
gångame aro i aUmänbet starkt gallfyllda, men gallblåsan innehåller 
endaat en ringa qrantitet tunn, bemstensgul galla. 

Njurame fällt friska, men särdeles anemiska. 

T€urmamé innehålla en stor qrantitet svartbrun, temligen );unn 
massa; deras slemhinna diffust rödblått missfargad, utan vidare 
anmärkningsvärda förändringar. 

Brutet. Lungorna sammandraga sig ofollständigt vid bröst- 
korgens öppnande. Venstra lungan är i nästan hela sin utsträck- 
ning med gamla bindväfsadherenser fastväzt vid bröstväggen» öfrer 
allt luftförande, ytterst blek; i bakre delen af öfre loben afgifver 
den vid tryck en ringa qvantitet finskummig vätska. Högra lun- 
gan af fullkomligt samma beskaffenhet. 

jBj€rtat något bred t; högra kammaren jemförelsevis något stor 
och något mer än normalt bidragande till bOdandet af hjertspetsen. 
Muskulaturen i högra kammarväggen visar i yttre lagren här och 
hvar en gulaktig {argskiftaing, men är last för känseln och af nor- 
mal tjocklek. Venstra kammaren något liten; dess muskulatur tjock 
och fast (rigor mortis). Endocardium öfverallt i kammaren något 
förtjockadt, ogenomskinligt hvitgrått. 

Vid patientens inkomst misstänktes tumören bero på hårda, 
samlade scybala — och misstankan fick ökad anledning, då efter 
afgången af hårda, gamla scybalabollar, turoören minskades — 
men under sjukdomens vidare utveckling och då de illa luktande 
kr&kningar tillkommo, så ansåg man sannolikast att bär var en 
cancer och obduktion besannade detta antagande. Hr Malm- 
sten ansåg faltet vara af en ovanlig hastig dekurs och väl vftrdt 
att meddelas. 

— Hr Edholm meddelade or Notisblad för Läkare och 
Pharmacenter (Haft. 4 1867) följande angående den epidemi af 
féffié reeurrens, som 1866 visat sig i Helsingfors och erinrade 
om de diskussioner, som hållits i Sällskapet vid denna febers 
uppträdande i Petersburg år 1865*). 

De flesta å Feberlasarettet intagna patienterna ledo af febris 
TÉeurrevu. Den första patient, hos hviLken denna sjukdom med 
säkerhet kunde diagnosticeras» inkom den 7 Maj. Han hade, lika- 
som de flesta andra, hvilka närmast efter honom för denna sjuk- 
dom emottogos, varit i arbete å Sveaborg. I böljan af förlidet år 
hade ibland militären å Sveaborg några f^ af recurrent feber ypptt 
•ig. Sjukdomen begynte sedermera uppträda ibland finska arbetare, 
hvilka ifrån Mars månads början och sedan under loppet af som-r 
maren till ett antal af 3 ä 400 samlades å nämnda fästning lör 



*) Vorhuål. 1865 p. 110 It p. 169. 



74 

atforande af kronoarbeten. De arbeten hyarmed de voro syssel- 
satta: nedrifvande af gamla kaserner, uppbyggande af vallar i när- 
heten af sampiga stfiUen» samt de dåliga och trånga lokaler de 
bebodde, allt detta i förening med deras fattigdom gaf all anled- 
ning till sjukdomens hastiga utbredande ibland dem. Att dessu- 
tom denna febersjukdom ar sraittosam (kontagiös), derpå kunde 
flera bevis anf5ras. Sjukdomens svåra utbredande gaf sedan i Juni 
månad anledning till inrättande af ett provisoriskt lasarett å Svea- 
borg för de finske arbetames räkning, men intill den tiden voro 
dessa nödsakade att å sjukinrättningarna i staden söka sig vård. 

Utaf de 125 patienter, hvilka för denna sjukdom vårdades å 
stadens feberlasarett, linnes i journalen endast for 76 noggrannt 
antecknad tiden ifrån deras första insjuknande intill den dag, då 
de såsom friska titskrefvos. Ibland dessa 76 äro några få sådana, 
hvilka för sitt andra eller tredje återfall af sjukdomen återkommo 
till lasarettet och är för dem den mellanliggande tiden medtagen 
i beräkningen. Ben längsta tiden någon med ens för denna sjuk- 
dom var nödsakad qvarstanna, var 45 dagar. Medeltalet dagar f5r 
dessa 76 personers sjukdom går till 19|. Härvid måste dock an- 
märkas att patienternas uppgift om dagen för deras insjuknande 
icke är att lita på. De flesta af de 125 patienterna hade endast 
ett återfall (relapse) af sin sjukdom, 7 hade tvenne sådana; tvenne 
patienter insjuknade 4 gånger. Bemissionema räckte vanligen ifrån 
2 — 6 dygn. Den sista patienten med denna sjukdom inkom den 
5 December och har sjukdomen sedan dess ända intill Juli månad 
detta år icke visat sig härstädes. 

Om några fall af denna sjukdom till sina symtomer icke voro 
fullt karakteristiska, utan utgjorde öfvergångsformer till typhus eUer 
den hos oss så kallade Augustifebern, så voro deremot de flesta 
andra så utpräglade att intet tvifvel kunde finnas öfrigt för rättig- 
heten att under en skild benämning särskilja dessa sjukdomsfall. 
Sjukdomens vanliga förlopp var följande. Utan något föregående 
illamående insjuknade patienten plötsligt med frossbrytningar, hetta 
och värk i hela kroppen. Ifrån det att han kort förut kunnat 
utföra tungt arbete angrepos hans krafter, så att han knappaat 
orkade släpa sig fram. Hufvudvärk var på långt när icke hos alla 
för handen, deremot saknades sällan kardialgiska smärtor. Febern 
och smärtorna i kroppen fortforo med små remissioner under 2 
till 8, 10 och än flera dagar, då lika hastigt som patienten in- 
sjuknat, han efter några timmars sömn och vanligen efter starka 
svettningar var feberfri, kände sig så godt som frisk och hade en 
ofta svårt tillfredsställd hunger. Sedan detta tiUstånd varat ifrån 
2 till 6 dagar och någon gång en längre tid, hvarunder några få 
patienter alldeles icke klagade sig sjuka, utan återgingo i sitt ar- 
bete, andra deremot icke kände sig fullkomligt välmående, inträf- 
fade åter samma -sjukdomssymtomer som de först nämda och sedan 
äfven dessa, oftast under profusa svettningar, lemnat patienten, in- 
trädde en känsla af matthet, hvilken ofta var svårare än efter deras 
första anfall. Han led då af de vid anemi vanliga sjukdomsfeno- 



76 

menerna, ooh oaktadt aptiten deninder var god, ville krafterna icke 
återkomma. I sådana fall var' mjelten vanligen uppdrifven och 
innan den hade återtagit sin normala volym kunde man med något 
sånär visshet föratsäga, att patientens helsa icke skulle fullt åter- 
ställas. De vid denna recurrenta feber vanligt återkommande 
komplikationer voro bronkial- och intestinalkatarrer (en enda pat. 
hade pnenmoni); vidare i några fl fall näsblödningar; roseola-nt- 
slag i tvenne fall och duodenalkatarr jemte icterus äfven hos tvenne 
patienter. Oftare än dessa och närmare tillhörande denna sjuk- 
dom förekommo hyperestesier, värk i lederna och styfhet i nedre 
extremitetema. 

Förutom dietetiska och hygieniska åtgärder bestod behandlin- 
gen uti 4 till 6 gånger om dygnet upprepade tvättningar med 
20- till 18-gradigt vatten eller uti haif- eller lakanbad (32—27 
grader). Om ock härmed den högt stegrade temperaturen hos den 
sjuke endast på någon kort tid kan nedsättas, hvilket factum en 
hvar kan genom termometer-observationer konstatera, så är dermed 
dock mycket vunnet och i alla fall är denna vattenbehandling för 
patienten särdeles angenäm. Syror, såväl minerella som vegetabi- 
liska, gåfvos derjemte. Vid mjeltforstoring användes, såsom det 
tycktes, med fördel kinin. Diarréer bekämpades med små, om så 
behöfdes, oftare repeterade doser ricinolja, hvilket medel i början 
gifvet sällan förfelade sin goda verkan. 

Såsom anmärkningsvärdt må ännu framhållas att under hela 
denna epidemi af febris recurrens hvarken i staden eller å fäst- 
ningen något enda fall af denna sjukdom förekommit bland per- 
soner uti bättre förmögenhetsvilkor, då deremot den samtidigt 
herrskande typhusfebem lade om icke många, så dock några sådane 
på sjukbädden — ett förhållande som äf^en af Orissingsr anmärkts. 

Hrr THOLAin)£R och Ödmansson yttrade sig i ämnet, 
den sednare påvisade den ytterst ringa mortalitet, som febris 
recurrens förorsakat i Helsingfors. 

Hr Hallin meddelade att äfven i Haparanda hade några 
spridda fall af sjukdomen visat sig år 1866. 

Den 17 Mars. 

Br Waucstedt. — Profetsonnt v. Pitha och Billbotu utländske ledamöter. 

— Hr A. SraLE invald ledamot. — Biblioteket. — CoDstitntio epidemica. 

— Sarkom. — Skottskada. — OvariotomL — Trikinos. 

— Hr Malmsten meddelade ett bref från den nyligen i 
Sydamerika aflidne Dr Walmstedt och bifogade härtill några 
biografiska drag. 

Efter sin ankomst till Amerika 1851 slog sig Dr Walm- 
stedt till en början ner som läkare och apotekare i staden 
Vallenar vid Huasco i Republiken Chili, men vistades på sed- 



76 



nare tiden och efter yexlande öden i Montevideo, der han var 
praktJMftttide läkare och der han i början af detta år dog i 
cholera. Walmstedt var en kannig och ädel man, men af ett 
oroligt, mera misstänksamt sinne; trodde sig utan tvifvel kanna 
göra lycka i Amerika och meddelade först efter sin afresa från 
fäderneslandet sina vänner sin resplan. Dernte har han liaft 
m&nga öden, försökt sig i mycket och slätade na som homeo- 
patisk läkare. I slutet af förra året, således kort före sin 
d^d, skref han ett bref till Greneraldirektör Huss och omtalar då 
att choleran var i annalkande, men syntes vid godt mod, ej 
anande sin snara bortgång. 

— Till utländske ledamöter af Svenska Läkaresällskapet 
invaldes Professorerna v. PrrHA och Billroth i Wien. 

— Till ledamot af Läkaresällskapet invaldes kirurgiske 
instramentmakaren, R. W. O., Albert Stille. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Le Choléra ou la peste noire, son origine et ses conditions 
de développement par E. BaucK. Paris 1867. Gåfva af H. M. 
Konungen — Photographs of eminent medical Men of all Coun- 
tries with brief analytical Notices of their Works edited by T. 
EoBERTsoN and E. Edwa&ds. London. Gäfva af Dr Moo&e 
— Meteorologiska observationer i Sverige, utgifna af Kongl. Svenska 
Vetenskapsakademien; anställda och bearbetade under inseende af 
E. Edlund 1865. Gåfva af K. Yetenskapsakademien. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 8 till och med Lördagen den 14 Mars 1868: 

Sjukligheten fortfarande ej betydlig. 

1. Inom enskUd praktik amnilde •jakdomifall (fr&n 14 likåre): 



Coigi^netmtia 8. 

OtitU 3. 

Ang. tom. k fitncinm 24. 

Laryngo- tracheitis .... 13. 

Bronch. Cat. bronch. 39. 



Ictenu 1. 

RhenmatismaB acntaa 10. 

SiyaipeUtf 1. 

Urticaria 1. 

Fnniiiciiliis 2. 



BroncUfeia oapillarie. 2. Carbnncnliis 1. 

Pnenmonia 4.'R]i«adi.reoeiisefebriL 2. 

Febria gastr. aimplez 8. 



Oaatritit. Enteritis.. 
Ty^hlit. & Peritypbl. 1 
Peritoniiis 1. 



Saami 18B. 



Febria typboidea 4. 

Dipbtberia 1. 

Pertnaaie 4. 

Draenteria 4. 

Diarrbcea 19. 

Febria intermittena.. 5. 

Angina parotidea .... 11. 

Varieell» 1. 

Sypbilia 1. 

Gonorrhoea 4. 

Nenralgia 4« 

2. k Hafnidatadena Sjvkvårdåatutalter: 

P& Serajimer-lasareiiet: ajakantalet den 14 Man 266, hvaraf 148 på af- 
delningen f5r invartea ajnke; inkomne under veckan: pnenmonia 5, febna ty- 
pboidea 2, rbenmatiamna 2, apoplezia cerebri 1, angina tonsillaria 1, broMhitis 1. 

På Allmåtma Gamisanå-sjuUiHset: qnkantalet den 14 Mars 251, kvarmf 122 
på afdelningen för inrartea ajnke; inkomne nnder veekan: ayphilia 8, gonorrhoea 
Oi pnenmonia 5, angina parotidea 4, febria typboidea 3, gaatritia 2, nenralgia 
1, angina tonaillaria 1, broncbitis 1, pleuritis 1, febria gaatrica aimplez 1, 
rJkevmatiBmna 1, sona 1. 



rr 

På JPromorkhn ^^ihmtft A SöJer: ^nkaatalet dem 14 Mtn 188» lirmf 
98 invärtes gjake; inkomne änder veckan : broncliitu 3, febris gaatrica aimplex 
3, febris typhoides 1, diarrkoea 1, varioln 1. 

Pi ProfriåfUlBa ^ttidkMå€t vi4 HormgtUa»: 8Ji)kaAto)et den 14 Maia $9, 
hvaraf 48 invärtes 9Jake; inkomne under veckan: pnenmonia 9, metritii post 
partnm 2, peritonitis 1, rhenmatismus 1, eiysipelas 1, erytbema acntns 1. 

P& iVovitomte »jukhtu^ vid ^Siispj»«6ro*: sjqkantelM den 14 Ifan 70, 
hvaraf 45 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: pnenmonia 2, febris gastrica 
simplez 2, dysenteria 1, febris intermittens 1, peritonitis 1, rhenmatismuf 1. 

P& PraviaorUka «jtiM«w«< Å Sa^batsberg: smkantaJet den 14 Mars 66, bvaraf 
46 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris gastrica simplez 2, angina 
tonsillaris 1, brondiitis 1, pnmimonia 1, picvritis 1. 

På Ailmånna Bamku$et: broncbitis 11, diarrboea 6, varicellse 6, conjnn- 
etivitis 2, pnenmonia 2, nepbritis 1. — Poliklimken: diarrboea 9, broncbitis 9, 
imwimonia 3, pertnsais 2, coiitii 2, sypbjlis 1, ooiganotiTitis 1, laryngo-tracheitis 
X nepbritis 1, rbenmatismas acntos 1. 

På Baru^ukkmtei: sjnkantelet den 14 Mars 57; inkomne under veckan: 
scarlatina 3. 

På Ailmånna Bnmbårritkusei : antelet vårdade 24; helsotilbtåndet godt. 

På Fraviåorisha Bambördåhuiéi : antalet vårdade 20; belsotillståndat godt. 

På Bamb^rdslm»9t Pro Pairia: helsotiUståndet godt 

På Diak<mist-gjukhuset : sjukantalet den 14 Mars ä»; inkomne nnder veckan: 
febris typboides 1, otitis 1, colitis L 

På atockkoims Hospital f Sr BinnesåpJse: sjnkantalei den 14 Mars 167, hvaraf 
SL mankfin ocb 86 qvinkön. 

På Stockholmå ttadt oek läiu Knrkus: sjnkantalet den 14 Mara 146; 
hvaraf 126 från steden ocb 80 från länet; inkomne: sypbilis 19, gonorrboea 2. 

På Provisoriska Kurkusst: sjnkantalet deu 14 Mars 57; inkomne: sypbilis 
9, gonorrbcea 5. 

8. Bland tU Fattiga, (enligt fettiglåkames vee)[o-rapporter): broncbitis 86, 
diarrboea 83, febris intermittens 18, pnenmonia 10, fsbna gastriea simplex 10^ 
rbamnAtiamus 10^ gaatriciimw 8^ ophtbal^aia 6, angina tonsillaris 5, meningitis 
oerebmlis 4, nenralgia 3, dysenteria 2, angina parotidea 2, pleuritis 2, gastritis 
2, nrticaria 1, otitis 1, laryngitis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: broncbitis 8, sypbilis 1, febris gastrica simplez 1, 
rbenmatiamns 1. 

Norra Strs^- ock Arkets-fångeUet: bronobitas 2, febris gaatrica aimplez 2. 

— Hr Kjellberg meddelade ett fall af sarkom hos ett 
barn och Hr Ket förevisade och demonstrerade postmortem- 
feaomeoeD. ~ Fallet skulle iogå i tidskriften. 

Om sjukdomens gång och tumörernas utyecklrag yttrade 
sig ordföranden samt Hrr Malmsten och Santesson. 

— Hr Saktbsson meddelade från Serafimerlasarettets 
kimrgiska afdelning ett fall af skottskada i ländtrakten med 
dödlig utgång, hvilket fall äfven skulle införas i tidskriften under 
rubriken svensk kasuistik. 

Hr v. DÖBELN meddelade åtskilliga detaljer rörande fallet 
och anm&rkte specielt en ovanlig, emfysematös ansvällning af 
kroppen i dess helhet, som inträffade under de närmast efter 
döden följande timmarne, så att liket var omöjligt att igenkänna. 

Diskussion uppstod om sådan stundom redan under lifs- 
tiden eller kort efter döden inträffad hastig gasutveckling i 



78 

kroppens väfnader, hvamd ordföranden samt Hrr Kjby, Levin, 

Netzel, Santesson och Ödmansson yttrade sig, hafvudsak- 
ligen i den riktning, att emfysemet härvid härleder sig från 
genom såret — hnr tätt detta än till utseendet kan vara slutet 
— inträngd luft, jemte dermed följande fermentämnen, hvar- 
igenom dissolutio sanguinis och häftig gasutveckling inträder. 

— Enligt uppdrag frän Hr Aman i Linköping meddelade 
Sekreteraren följande fall af icke afslutad onariotamu 

Hustru Carolina Audersdotter, 42 år gammal, frän Askeby for- 
samling, intogs å Linköpings läns lasarett den 18 Januari innsTa- 
rande år for undergående af operation for en ovarialtumör. Hon 
kan icke påminna sig under yngre år hafva varit sängliggande sjuk. 
Menstruationen, som första gången visade sig vid 15 år, har ostördt 
återkommit på bestämda tider, äfven under tiden för ovarialsvul- 
stens tillväxt. Gift 26 år gamihal, bar hon aldrig fodt barn eller 
ens varit hafvande. För omkring 6 år sedan, efter att någon tid 
hafva haft värk kring nafveln, kände hon vid lyftande af en gryta 
från elden en särdeles intensiv smärta i högra sidan af buken, 
gående från trakten af nafveln nedåt foss. il. d., i hvilken hon 
några dagar derefter observerade en tumör af ett hönsäggs storlek. 
Efter hand har denna svulst ökat sig, men utan plågor, endast 
vid väderomskiften har dess tillvaro gifvit sig mera tillkänna. 
Sista gången menstruerad den 12 Januari. 

Vid inkomsten till lasarettet fanns hela foss. il. d. upptagen 
af en tumör, sträckande sig från symphysis os. pubis uppåt ref- 
bensranden på samma sida. Den kändes hård, jemn, fri och för- 
skj utbar öfver åt andra sidan. TiU venster om Unea alba och nere 
vid symphysen fanns dessutom en mindre tumör, som endast lärer 
vara ett år gammal. Om denna, som äfven kändes rörlig, endast 
var ett Utskott från den stora, eller andra sidans ovarium, kunde 
icke genom bukbetäckningen utrönas. Inom bukkaviteten ingen 
utgjutning. Bakvidden öfver nafireln och högsta upphöjningen af 
svdsten 87^ cm. 

Per vaginam kändes os uteri, liggande bakåt korsgropen, nå- 
got uppdragen. Corpus uteri anteverterad. På sida af corpus åt 
symphysis sacroiliaca d. en ansvällning, tydligen icke hörande till 
uterus, men med dess corpus sammanhängande. Yid lyftning på 
fingret af lifmodern, stiger svulsten i buken högre upp; vid lyft- 
ning af svulsten genom bukväggen, aiiägsnas corpus uteri Mn 
fingret. 

Allmänna tillståndet godt. Bröstets och bukens viscera i öf- 
rigt utan anmärkning. Pulsen 72. Urinen fri från ägghvita. 

I och för ovariotomien flyttade patienten den 22 Januari till 
lokal i staden och erhöll egen sköterska. Samtidigt öfverlemnade 
äfven jag sjukvården vid lasarettet till en kamrat. 

Den 23 Jan. f. m. Patienten har haft god sömn under natten. 
Pulsen 72. Efter tömning af blåsan, placerades patienten på ett 



79 

operationsbord och skreds till utförande af ovariotomi med biträde af 
Hrr HviTFBLDT, Bergman, Arpi och Wallin. Efter kloroforme- 
ring gjordes ett cirka 9 cm. långt hudsnitt i linea alba mellan 
symphysen och nafveln, hvarefter fettlager, venstra sidans musc. 
rect., ytterligare ett tunnt fettlager samt slutligen peritoneum pas- 
serades. Svulsten ställde sig dä i såret, utan föreliggande oment 
eller tarmar. Den kändes hård, något elastisk, kommande nedifrån 
bäckenet, der den för det undersökande fingret kändes utgå med 
bred basis från bakre väggen af lif modem. Den på venstra sidan 
af linea alba liggande ansvällningen kändes äfven såsom utgående 
från samma ställe. 

Efter konsultation med kamraterna och mot deras bestämda 
protester fÖr fortsättande af operationen, då den föreliggande tu- 
mören var en uterinfibroid, äfvensom med minne af ett dylikt af 
Spbncer Well icke afslutadt fall, vågade jag icke på eget ansvar 
fortsätta, utan tiUslÖt buksåret på vanligt sätt med djupa suturer 
af silke och ytliga af silfvertråd. 

Under konvalescensen företedde sig intet annat anmärknings- 
värdt, än att, troligen tillfölje af något i nedre sårvinkeln qvar- 
blifvet mindre blodcoagulum, denna icke slöt sig som öfre delen 
af såret per primam, utan först genom suppuration. 

Till lasarettet återflyttade patienten på 8:de dygnet. 

En i bukens hudbetäckning af det använda häftplåstret fram- 
kallad erysipelas, fördröjde äfven något hennes tillfrisknande, så att 
hon först den 15 Febr. kunde lemna lasarettet i samma skick som 
hon kom dit. 

Af förestående sjukdoms- och operationsberättelse framgår, att 
en falsk diagnos blifvit ställd, ity att uterinfibroider blifvit antagna 
vara ovarialcystor. Utan tvifvel skulle en specialist, tillfölje af 
svulstens forhållande till lifmodem, hafva ställt fullt säker diagnos. 
Att detta icke lyckats mig och kamrater, torde vara ursäktligt. 
Om derföre också detta fall icke lemnat något lysande resultat, 
har jag dock ansett det icke böra helt och hållet lemnas åt glömskan. 

— Hr Carlson fastade uppmärksamheten derpå att ny- 
ligen å anatomisalen i Lund anträffats inkapslade trildner vid 
dissektionen af ett lik. I sammanhang härmed nttryckte Hr G. 
den åsigt att mera uppmärksamhet än hittills borde egnas åt 
studiaiD af trikinosens symtomatologi, synnerligen vid dess kro* 
niska form. 

Hrr Ket och Odmansson yttrade sig angående denna 
frågas nuvarande ställning och den bestämda sjukdomsbild tri- 
kinosen, synnerligen den akuta, erhållit genom GoHNHEiMS, 
Ejratz' m. fl. observationer och meddelanden. 



80 

Den 24 Mar€. 

Uti&ndak ledamot föresUgen. *-* Biblioteket. — GoBttitiitio epidcmiea. <^ 
BraiiliaBska droger. — Battonedicuukt casne. 

— Till Utländsk ledamot af Syenska LäkaresålUkapet 
föreslogs af Hrr O. F. Hallin och A. H. Wistrand: Dr L. 
Vacher i Paris, redaktör af Gazette médicale de Paris, Etodes 
médicales et statistiques sur la mortalité^å Paris, a Londres, 
a Vienne et å New- York en 1865; des maladies popolaires et 
de la inortalité å Paris etc. eD 1866 och till åtskilliga andra 
medicinskt^statistiska skrifter. 

— At sekreteraren beviljades i anseende till bortresa per- 
mission under 14 dagar och skulle, under hans bortovaro, sekre- 
teraretjensten bestridas af bibliotekarien. 

— Hr A. Stille, som första gången efter sitt inväljande 
' i Sällskapet var närvarande vid Sällskapets sammankomst, het- 
sades af ordföranden välkommen. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Des maladies populaires et de la mortalité åy Paris, å Londres^ 
å Vienne, å Bruxelles, å Berlin, å Stockholm et å Turin en 1866 
avec une étude medico-hygiénique sur les consommations dans ces 
villes par le Dr L. Vacher. (Deuxiéme année). Paris 1867. Gå^ra 
af Medicinab-ådet A. H. Wistrand. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 15 till och med Lördagen den 21 Mars 1868: 

Sjukligheten fortfarande ej betydlig. 

1. Jnom en^kUd praktik aamålde •jskdomifall (från 17 likare): 



otitu a. 

Ang. tons. h faucinm 22. 

Thromboais. Embolia 2. 

Laryngo-trachei tis ... . 17, 



Ictenia S. 

Metritis 2, 

Rhenmatismus aentvs 10. 

Erysipelas 1. 



Febria typhoides 2.( 

Pertnssis 3. j 

Biarrhoea 

Febris intermitténs.. 4. 

Angina parotidea Ii.] 

VaricellsB 1.] 

Syphilis 4. 

Gkrnonrhoea 3. 

Apoplexia cerebri ... 2. ] 

Nenralgia 2. < 

ConjanctiTitis 11. ] 

2. A Hnfradstadens Sjttkvårdsanttalter: 

På Serafimer-lasaretM: sjokantelet den 21 Man 252, bvaraf 141 på afdel- 
ningen för inWbrtea sjnke; inkomne nndcr Teoknn: pneamenU 3, febria typlioi- 
des 2, rbeamatismns *2, febris intermitténs 1, pleuritis 1» oolitis 1, icterna 1. 

På Allmdnna Gamiåon*'SJukh«set : sjnkantalet den 21 Mars 228» bvaraf 109 
på afdelningen for inv&rtes sjnke; inkomne under veekan: sypMlis 8, angin« 
parotidea 7, pnenmonia 5, gonorrbeea 3, gastritis 2, febris typboides 1, diar- 
rboea 1, conjunctiTitis 1, pleuritis 1, febris gastrica simplez 1, rbeumatismns 1. 



Broncb. Cat. broncb. 57.£rytbema nodosnm.. 1. 

Éronchitis capillaris. 3. Urticaria 1. 

Pnenmonia 3.|Fttrttncnln8 1. 

Pleuritis 4.|Carbiuicnlns 2. 

Febris gastr. simplez 11. Rbeum. recens efebril. S. 

SLi^::::;:;:;:::: 1:1 snm». 216. 



81 

Pä Provisoriska sjukhuset å Söder: sjokatitalet den 21 Mars 176, hvaraf 
90 ioFäitea sjoke; inkomDe under ▼eckaa: syphilis 2, vario]» 1. bronchitis 1, 
metritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjakantalet den 21 Mara 70, 
hvaraf 45 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheumatismus 3, febris ty- 
phoides 1, bronchitis 1, pneumonia 1, febris gastrica simplex 1, catarrh. intestin. 
acutas 1, metritis p. partum 1, mastitis 1. 

P& Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: sjukantalet den 21 Mars 66, 
hvaraf 40 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheumatismus 2, bronchitis 
1, pneumonia 1. gastritis 1. 

P& Provisoriska sjukhuset å Sahhatshergi sjukantalet den 21 Mars 66, hvaraf 
48 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 4, pleuritis 2, febris ty- 
phoides 2, typhlitis 1. 

P& Allmänna Barnhuset: bronchitis 12, diarrhoea 7, conjnnctivitis 2, sy- 
philis 1. — Polikliniken: diarrhoea 20, conjnnctivitis 8, bronchitis 6, pneumonia 
4, syphilis 2, pertnssis 1, febris intermittens 1, angina tonsillaris 1, pleuritis 

1, erythema nodosum 1. 

Pä Barnsjukhuset: sjukantalet den 21 Mars 58; inkomne under veckan: 
febris typhoides 2, keratitis 1. 

Pä Provisoriska Bambördshuset: antalet värdade 12; helsotiilständet godt. 

Pä Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 21 Mars 26; intet fall af akut sjuk- 
dom har under veckan inkommit. 

Pä Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 21 Mars 168, hvaraf 
82 mankön och 86 qvinkön. 

Pä Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 21 Mors 152, hvaraf 
120 frän staden och 32 från länet; inkomne: synhilis 20, gonorrhoea 2. 

Pä Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 21 Mars 63; inkomne: syphilis 
14, gonorrhoea 5. 

8. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkames vecko-rapporter) : bronchitis 68, 
diarrhoea 37, pneumonia 14, febris intermittens 12, febris gastrica simplex 8, 
rheumatismus 6, ophthalmia 5, pertnssis 4, dyseuteria 4, angina tonsillaris 4, 
meningitifl cerebralis 3, angina parotidea 2, pleuritis 2, gastricismus 2, gastritis 

2, cystitia 2, peritonitis 1, icterus 1. 

4. 1 Stadens Fängelse: diarrhoea 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : febris typhoides 1, pneumonia 1. 

— Hr O. Sandahl förevisade en rikhaltig samling 6ya- 
tUianska droger och anförde om dem följande: 

För någon tid sedan erhöll Karolinska Institutets farmakolo- 
giska kabinett en högst värdefull tillökning genom en samling af 
64 olika droger från Brasilien, hvilka Hr Generaldirektören Huss 
anskaffat från Dr Peckolt, apotekare i Cantagallo, och sedermera 
förärat till Karolinska institutet. Likartade samlingar hafva af 
Generaldirektör Huss äfvenledes blifvit skänkte till medicinska fa- 
kultetema i XJpsala och Lund samt till farmaceutiska institutet i 
Stockholm. 

Några notiser om dessa drogers härstamning och användning 
i deras hemland torde icke alldeles sakna intresse. Jag har i och 
för denna framställning ordnat dem enligt de naturliga familjerna 
på följande sätt. 

Fam- GraminecB, »Lacryma de Nossa Senhara». Coix La- 
cryma. Lin. (Lithagrostis Lacryma Jobi, Gartn.). Dessa vackra, 
droppformiga, med ett gråblått, glänsande, hårdt skal försedda 

ffygiea, (Förhandlingar 1868.) 6* 



82 

frukter') benämnas i droghandeln »Semina lacrymfe Jobi», Jobs 
tårar. De anses vara ett urindrifvande och derjemte stärkande 
medel. I Portugal användes de till brödberedning. Deras hårdhet 
och vackra utseende gör dem äfven användbara tUl radband, 
halsband och andra dylika föremål. 

Fam. SmilacineoB. »Raiz de Quina»>. Smilax syringoides, 
Grieseb. Drogen består af omkring tumstjocka, flera tum långa 
stycken af hufvudroten. Utgör ett surrogat för kinabark och anses 
såsom ett godt toniserande medel. 

Fam. ZingiheracecB. »Raiz de Pacova», Alpinia nutans, Eosc. 
Botstocken, som erinrar om Radix Galangte, prisas af Peckolt så- 
som ett förträffligt antisyphiliticum, till såväl utvärtes som invärtes 
bruk. Rotstocken har en svagt aromatisk bitter smak och kommer 
i droghandeln äfven från Ostindien, som är växtens ursprungliga 
hemland. 

Fam. Aroidece. »Titnbö grande». Mbnstera sp.P Liksom an- 
dra aroideer utmärkt för en brännande skarp saft, hvilken hos den 
friska växten är så frätande att densamma kan begagnas såsom ett 
causticum. Dekokt på rötterna af monstera-arter brukas till om- 
slag mot hudvattusot. 

Fam. PalmcB. »Semente de Falmito», Euterpe eduUs, Mart. 
Jissarapalmens hasselnötstora frukter användas till beredning af 
»Assai-i», en omtyckt dryck. Kärnorna begagnas till leksaker. De 
späda bladskotten utgöra en god palmkål. Af märgen fäs en 
vacker röd färg. 

»C0CO8 de paté amargoao». Syagrua botryophora, (Mart. ?) har 
ätliga frukter, rika på en god olja, användbar till matlagning. De 
späda skotten, »palmkålen», smaka bittert, men äro ätbara. 

»G0CO8 de boba de boi». Cocoa gummosits, (Mart. ?). Små 
ätliga frukter, som lemna en värderad olja. 

Fam. GonifercB. »Pinhoes». Äraucarta brasiliana, Lamb. Frön 
af detta vackra barrträd äro omkring halfannan tum långa, med 
ett glänsande brunt skal, inom hvilket man finner en hvit mandel- 
smakande kärna. De förtäras kokta eller rostade, och man bereder 
äfven af kärnan en vacker stärkelse. 

»Resina de Pinheiro». Hartset af nyssnämda barrträd användes 
på samma sätt som hartserna af norra halfklotets barrträd, till 
plåster och salvor. 

Fam. Piperacece. »Raiz de Jaborandi». Serronia Jaborandi, 
GtJiLL. (Ottonia Änisum, Spr.). Roten ersätter den i Europa an- 
vända Radix Pyrethri. Begagnas äfven såsom urindrifvande och 
anses verksam mot reumatism. 

Fam. LaurinecB. »Casca de Sassafraz». Nectandra cymbarum, 
N. v. Es. (Ocotea cymbarum, Huhb., O. amara, Mart.). Barken 
har en bitter, aromatisk smak och användes såsom ett stärkande 
medel, samt äfven såsom svettdrifvande, genom sin stora halt af 



*) Det h&rda skalet är bildadt genom kalkafsättning i agnQällen (»spicolArum 
involacrum lapideam» Endl.) 



83 

eteiisk olja, hvilkea erhålles ur inskärningar i roten och stammen 
och går i handeln under namn af Oleum Lauri nativum. Den- 
samma användes mot artikulär reumatism och räknas äfven bland 
de antisjfilitiska medlen. För öfrigt anses denna flyktiga olja Tara 
krampstillande och urindrifvande samt verka såsom ett emmenagogum. 
Begagnas äfven utvärtes emot hudsjukdomar och svulster. 

inNoz moscada do Brazil.» Cryptocarya moschcUa, Mabt. 
Frukterna ersätta i Brasilien dels den vanliga muskottnöten och 
dels Baccse Lauri. De äro aromatiska, värmande och användas i 
magåkommor likasom Fabse Pechurim. Deras tjockflytande olja 
användes i salvor. 

»CarvaUio coco». Drogen utgöres af frukterna af en okänd 
Lauriné. Frukterna äro af en halfvuxen valnöts storlek och inne- 
hålla en eterisk olja, som blandad med fett användes såsom en 
kolikstillande salva. Frukterna anses äfven såsom exciterande. 

Fam. CompositcB, »Coragdö de Jesu». Mihania microptera, 
DC. eller M. officinaUs, A(abt. Drogen består af örtståndet. Den- 
samma är likasom samslägtingame bitter och toniserande. Använ- 
des i stället för kina mot frossor och kroniska magkatarrer. Är 
äfven ett ibland de många brasilianska medlen mot giftiga ormars 
bett. 

uCeUdanic», Trixia divaricatii, Sp&eno. Peckolt uppgifver 
denna drog vara ett utmärkt medel att begagna (i form af infusion) 
till tvättning mot ögoninflammationer. Martins anför om 7*. di- 
varictUa fi eaauriculata, DC, hvilken han benämner 7*. antime- 
norhcsa, att infusion å roten och bladen användas emot menses 
nimise. 

Fam. LobeliacecB. »Pendao de Brejo». Lobelia thapsaidea. 
Bladen innehålla an narkotisk mjölksaft. De rökas samt tagas 
äfven invärtes emot asthma. 

Fam. RuhiaceoB. »Baea-pari». Gardenia (Qenipa Sw. P). Det 
smakliga köttet af den apelsinstora frukten fortares såsom en 
läckerhet. 

»Casca de arariha» och »Folhas de arariha». Pinkneya rubra. 
Barken och bladen innehålla ett rödt färgämne. I barken finnes 
äfven en af Wöhlek framställd alkaloid, arihin, som anses vara 
feberfördrifvande. 

Fam. ApocynecB. »Casca de Agoniada». Plumiera lanci/olia, 
MiJLL. Denna bark prisas mycket emot lifmoderlidanden, fram- 
drifver fördröjd menstruation, användes i frossor, mot symtomer af 
vattsot, mask m. m. Peckolt har framställt ur denna bark en 
alkaloid, som han benämt Ägoniadin. 

Fam. VerbenacecB. »Cha sem medo». Lantana sp.? (Lantana 
paeudothea, St. Hil. ?). Bladen och blommorna användes' till té som 
drickes emot reumatism och frossor. 

Fam. ScrophularinetB. »Barbasco». Buddleja connata, Ma&t. 
(B. braslUensis, Jacqu. fil.). Bladen . innehålla växtslem och an- 
vändas i grötar och till emoUierande omslag. 



84 

Fam. Bignoniacece. »Caroha pretw». Bignonia obovata, Ybll. 
Örtståndet användes och anses såsom ett af de berömdaste anti- 
syfilitiska medel i Brasilien. 

Fam. Umbelliferce. »Erva de Capitäo». Hydrocotyle Diue, Vell. 
Örten användes emot lepra, sekundär syphilis, samt lefverlidanden. 

Fam. Anonacece. »Pipericu», eller »Pimenta de Sertäo». Xylopia 
frutescens, A. DC. Peckolt kallar dessa små frukter »en herrlig 
krydda», som allmänt användes i matlagning. Isynnerhet användes 
denna krydda, såsom afven af det inhemska namnet antydes, i 
stället för peppar och ymnigast är drogen i bruk bland Brasiliens 
negrer. 

»Casca de Findaiba». Xylopia emarginata. Af denna bark 
beredes en ad stringe rande dekokt. Bastet af densamma, likasom 
i^f X, sericea St. Hil. — hvilken art afven kallas Findaiba (Pin- 
duiba Rosenth.) — begagnas för sin seghets skull till förfärdigande 
af tågvirke. 

Fam. ViolariecB. nCasca de Azougue vegetal» eller »Cipö^ima». 
Anchietea salutaris. St. Hil. (Noiseitia pyrifolia, Maät.). Den 
erhållna drogen består icke af barken (casca), ntan af roten (raiz) 
till den i Brasiliens urskogar slingrande Anchietea^ som af St. Hi- 
laire fått det vackra speciesnamnet salutaris, på grund af dess 
kraftiga verkan mot syphilis. Namnet Azougue vegetal betyder 
vegetabiliskt gvicksilfver, och infodingarne hafva så benämt denna 
drog, emedan densamma anses mot nyssnämda sjukdom lika spe- 
cifik som qvicksilfver, hvarjemte begagnandet af denna drog, på 
samma sätt som qvicksilfver, förorsakar en ymnig spottflytning. — 
Man använder den krypande roten, som i sitt friska tillstånd är af 
en skrifpennas till ett fingers tjocklek, mjuk, böjlig, saftig, med 
äcklig lukt och bittert äcklig, länge ihållande smak. Den torra 
roten har en gråbrun, något skrynklig och fårad bark, som dä 
roten böjes aflossar nära böjningsstället från den gråhvita sega 
veden, hvars kärlknippen lätt skilja sig från hvarandra. — I större 
dosis verkar denna drog häftigt afförande och uppgifves framkalla 
koleraliknande symtomer. — För öfrigt lärer denna drog användas 
mot flerahanda andra lidanden, såsom kikhosta, hudsjukdomar etc, 
hvarjemte den färska roten, krossad och blandad i grötar användes 
å orena, slappa såi*. — Invärtes begagnas drogen i form af dekokt 
eller extrakt. 

Fam. Papayacece. »Fruta de jaracatia mirim», Carica sp.? 
och »Jaracatia gr ande» af Carica dodecaphylla, Vbll. Frukterna 
angenäma, ätliga, skola erinra om våra meloner. 

Fam. Cucurbitacece. »Raiz de Abobra do Mato», Triano- 
sperma ficifolia. Makt. Denna drog har varit i bruk sedan ur- 
ädsta tider bland indianerna och berömmes af Martins och Peckolt 
såsom ett utmärkt drasticum, hvilket med fordel användes, i form 
af dekokt, i elakartade febrar och emot ormars bett, samt såsom 
extrakt i flerahanda kroniska sjukdomar i nnderlifvets organer, syn- 
nerligast i affektion af lefvem och vid ansvällning af mesenterial- 
körtlame; äfven i lungkatarrer; vidare i syphilis, reumatism med 



85 

ansvällning af ledgångarne, i »amenorré, mania, melankolia, epi- 
lepsia, elephantiasis», — såsom Martius uppgifver i Systetna Ma- 
tericB MediccB vegetabilis Brasiliensis, pag. 79 & 80. — I denna 
drog har Peckoit funnit två aikaloider: Trianoapermin, som utgör 
den verksamma principen, och Triajiospermatm, som befunnits 
overksam. 

Fam. CedrelaceoB. »Gasca de Cedro», Cedrela odarata. Lin. 
Barken innehåller en angenämt luktande eterisk olja, samt äfven- 
ledes garfsyra, hvarföre en dekokt på densamma verkar adstringe- 
rande och användes till insprutningar mot urethritis. Drogen upp- 
gifves äfven verka såsom ett emeticum. 

Fam. Sapindacece» »Timbö de Feine». Serjania (lethalis. St. 
Hil. ?). De friska bladen användas till döfvande af fisk. Det verk- 
samma är enligt Peckoit, en flyktig alkaloid. Honingssaften är 
giftig och meddelar sina giftiga egenskaper åt den honing, som af 
densamma beredes genom den i Brasilien förekommande Lecheguana- 
stekeln. 

»Guarana» af Paullinia sorbilis. Makt. Den erhållna drogen 
är renad, homogen Guarana, gjuten i form af en stång. Hvad 
formen beträffar en nyhet. 

Fara. Hicinece: »Congonha». »Ilex guayanensis», Peckoit in 
Mss. (f Caasine Gongonha, Mart. Ilejp Gongonha, Lamb.). Bladen 
af denna buske begagnas till té, likasom det bekanta Åfaté eller 
bladen af Ilex paraguayensis. Möjligen ar drogen, som består af 
hela, oskadade blad, tagen af nu nämnda art. För öfrigt användas 
en mängd arter af Ilex på samma sätt. 

»Congonha de folha minda». Bex Macoucoua, Pers. Lika- 
ledes ett surrogat för Mate. Frukterna på denna Dexart äro rika 
på garfsyra, likaså de gallae, som bildas genom insekters åverkan 
å dess grenar. 

Fam. EiiphorbiacecB. »Casca de Manipiu». Sapium aucupa- 
rium, Jacqu. (Hippomane biglandulosa, Aubl.). Växten innehåller 
en ytterst giftig och skarp mjölksaft, som begagnas till vårtors 
bortfrätande. Begagnas äfven mot Elephantiasis. Af den kautschuk- 
haltiga mjölksaften beredes fågellim. Drogen kan äfven vara tagen 
af S. Hippomane Meyer (Hippomane biglandulosa Lin.). Se Mart. 
SyaU Mat. Med. Brås. 

»Malicia de Mulher». »Erva Pombinha». PhyUanthus Niruri, 
Lin. Örten användes mot lidanden i urinvägame; äfvenledes i 
diabetes mellitus, och i bad mot reumatism. 

Fam. Änacardiacece. »Casca'» och »Folhas de Aroeira de Ca- 
poeira». Schinus molleoides, Vsll. Barken är starkt adstringerande 
och användes såsom sårläkande; innehåller äfven ett rödt färgämne. 
I bladen finnes en riklig mängd eterisk olja. De användas i bad 
mot reumatism. 

»Casca de guarubu». Astronium concinnum, Schott. Adstrin- 
gerande bark, som tillika innehåller en terpentinliknande balsam, 
hvilken begagnas ungefär som terpentin hos oss. 



86 

— Hr WiSTRAND meddelade 2:ne anmärkniogsvärda, till 
K. Sundhets-Collegiura ingångna rapporter, angående räits^ 
medicinska undersökningar, 

1. Grufarbetaren Gustaf Svensson lärer vid ett a aktions tillfalla 

den 29 sistl. October blifvit öfverfallen, slagen och med knif sårad på 
flera skallen i hafvudet, hufvudsakligast vid venstra tinningen. Enär 
han efter denna misshandling började fä en hufvudvärk, som allt 
mera tilltog och stundom yttrade sig i påkommande sinnesförvirring, 
infördes han till behandling och vård å Norrtelje lasarett, der han 
intogs den 25 November 1867. Hans sår voro då läkta, men han 
led af en oupphörlig värk i venstra sidan af hufvudet, strålande 
derifrån ut tUl venstra ögat, samt ned åt ansigtet och bakåt till 
nacken. Käkame knnde han ej fä längre från hvarandra än ^ tum. 
För öfrigt ingen lamhet, och voro pupillema rörliga för ljus. Hans 
tillstånd under vistelsen på sjukhuset omvexlade mellan förbättring 
och försämring tills medio af sistlidne Januari, då synförmågan 
började aftaga, och alla öfriga sjukdomssymtomer förvärras. I bör- 
jan af innevarande Februari inföll han i ett lindrigt soporöst till- 
stånd om dagarne, med oro och sömnlöshet om nättema. Afled 

den 25 dennes. 

Yttre besigtning. 

A venstra hjessbenets främre del, närmare pilsömmen, finnes 

ett tumslångt ärr. Vid venstra tinningen förekomma tvenne ärr, 
ett börjande midt framför Öronöppningen och gående i halfcirkel 
framåt med konvexiteten nedåt ungefär 2 tum i riktning mot yttre 
ögonvinkeln, det andra ungefär fem linier långt, börjande uppifrån 
och utifrån, gående nedåt och inåt i 45 graders lutning mot krop- 
pens lodlinie och slutande 3 linier från yttre ögonvinkelns supra- 
orbitalrand. Huden å det sednare ärret är rödblå med en insänk- 
ning och fastväxt vid underliggande delar. I hårfästet midt öfver 
pannan synas två mindre ärr, hvardera omkring 4 linier långt. 
Ogonl9cken äro slutna, ögongloberna ej sammanfallna. 'Den venstra 
pupillen är betydligt större än den högra. På yttre sidan om 
comea på venstra ögat finnes ett lodrätt stående 2 linier långt ärr. 
Munnen är fast tillsluten och oaktadt underkäken är rörlig, kunna 
ej tandraderna aflägsnas från hvarandra mer än ett par linier. 
All^ ledgångar äro böjliga. 

Inre besigtning. 
Hufvudet. Vid hudbetäckningarnes aftagande finner man hu- 
den sammanväxt med underliggande delar under det ofvan med en 
insänkning betecknade ärret, och är denna sammanväxning af hälft 
broskartad beskaffenhet. Då denna broskartade nybildning bort- 
dissekerades, upptäcktes en mörk metallisk kropp, som utdrogs ocli 
befanns utgöra ett i båda ändarne afbrutet knifblad, och var ryg- 
gen af knifbladét, som genomträngt föreningsstället emellan pro- 
cessus zygomaticus af pannbenet med pannutskottet af öfverkäks- 
benet, tinningsmuskeln och stora vingen af kilbenet, vändt mot 



87 

yttre ögonvinkeln, så att eggen af detsamma var vändt bakåt och 
något uppåt. Benkalotten är alldeles ovanligt tunn med stora in- 
tryckningar efter kärlen och flera pacchioniska körtlar, der kalotten 
utgöres endast af en tunn lamell. Nästan ingen diploé finnes. 
Den hårda hinnans kärl äro måttligt blodfyllda. Den långa blod- 
ledaren håller något mörk coagulerad blod i sin bakersta del, men 
i öfrigt ett smalt fibrincoagulum i hela sin längd, som åt båda 
sidorna tyckes sträcka sig in uti hinnans öfriga vener. Såväl 
spindelväfshinnans, som den mjuka hinnans fina kärl äro skäligen 
starkt blodfyllda, hvaremot de större venerna tyckas hålla mera 
serös än blodig vätska. Båda hemisferemas gyri äro mycket till- 
plattade och med hvarandra fast sammanhängande. Rortikalsub- 
stansen är ovanligt tunn. Hjemmassan är till sin beskaflfenhet 
fast, och i genomskärningen blodprickig. Båda hjernhalfvorna äro 
framtill från hvarandra skiljda blott ^ tum, och derefter med hvar- 
andra mycket fast sammanväxta ända ned mot corpus callosum. 
Taket till den ven strå sidokammaren är nästan helt och hållet 
grötformigt uppmjukadt. Sidokammaren innehåller omkring 3 te- 
skedar serös vätska med en deruti flytande geléartad slamsa. 
Ependymet är uti bakre hornet skäligen blodhaltigt. Ådernätet är 
måttligt blodfyldt. På kammarens utsida utmed bakre hornet finnes 
en dufäggstor håla, innehållande grönaktigt var och omklädd med 
en tunnare membran. Då venstra hjernhalfvan blifvit uttagen be- 
fanns knifbladet, som genomträngt stora vingen af kilbenet, deruti 
en 5 linier lång och 2 linier bred öppning förefanns, hafva träffat 
hårda hjernhinnan och genomborrat densamma. Dura var här sam- 
manväxt med benet och med hjemmassan och en hård callös väfnad 
omgaf såröppningeu. Straxt innanför denna såröppning påträffades 
i venstra mellersta hjernloben, liggande på utsidan af sidokamma- 
rens främre horn en ankäggsstor kavitet innehållande tjockt grön- 
aktigt var, varande kaviteten omgifven af en fast kärlrik membran. 
Hjemmassan rundtomkring denna varpoche var af grötaktig be- 
skaffenhet. Den högra sidokammaren innehåller ungefär ^ matsked 
serum och är ådernätet något blodfylldt. De sneda blodhållarne 
äro fyllda med svart coagulerad blod. Vid lilla hjeman är ingen 
anmärkning att göra. Oaktadt noga eftersökande påträffades ej 

den från det öfriga ofvannämda bladet afbrutna knifspetsen. 

Ättest. 

Vid liköppningen har iakttagits: 

att ett i båda ändarne afbmtet knifblad, som är omkring 10 
linier långt och 5 linier bredt, h vilket i försegladt konvolut bifogas 
detta protokoll, finnes hafva vid venstra tinningen genomträngt ej 
blott föreningsstället mellan pannbenets och öfverkäksbenets utskott, 
utan äfven stora vingen af kilbenet, samt hårda hjernhinnan, och 
derigenom inträngt uti hjeman, och att detta knifblad befinnes vara 
fastsittande med ryggen vändt åt ögonvinkeln och eggen åt hufvu- 
dets baksida under huden i den kanal samma knifblad bildat sig 
i de genomstungna benen, hvarvid den afbrutna spetsändan räcker 
in i venstra medlersta hjernloben, 



88 

att sammanväxningar mellan hjernans afplattade gyri före- 
komma och mellan båda hemisfererna, 

att 2:ne vargölar, hvardera omgifven af en egen membran, 
äro tillfinnandes, en dufaggsstor på utsidan af venstra sidokamma- 
rens bakre horn, och en stor som ett ankägg på utsidan af samma 
sidokammares främre horn, den senare kommunicerande med den 
af knifbladet orsakade såröppningen, 

att hjernuppmjukuing är för handen på flera ställen och 

att biodöfverfyllnad förekommer till hjerta och lungor. 

Jag slutar häraf att grufarbetaren Gustaf Svensson ljutit döden 
af de följder, som inställt sig efter den sårskada han vid venstra 
tinningen erhållit, i det den qvarvarande men dolda mordvapens- 
biten framkallat hjerninflammation, hjernuppmjukning och större 
varbildningar inom hjeman. 

Norrtelje den 3 Mars 1868. 

P. G. Palmgren, 

2. — — Af de upplysningar, som genom polisundersök- 
ningen samt undersökning på stället kunnat inhemtas, framgår, att 
arbetskarlen Anders Pettersson, 35 år gammal, hvilken under sin 
föregående lefnad ansetts tidtals hafva varit rubbad till sina sinnen, 
den 14 Juli innevarande år blifvit af sina bröder samt en annan 
person forslad till Q-vistrums häradshäkte för att der förvaras, till 
dess tillfälle att intaga honom på hospitalet kunde beredas, emedan 
han icke ansågs kunna utan våda for sig sjelf längre vårdas i hem- 
met, sedan han upprepade gånger försökt taga sig sjelf afdaga; 
att vid framkomsten till häktet han af kläddes samt pålades hand-, 
och fotbojor i uppgifvet ändamål att så mycket säkrare hindra 
honom från sjelfmord, men att, sedan bevakningen på en stund 
aflägsnat sig, Anders Pettersson genast stigit upp ur sängen och 
etter att hafva fästat en vid handbojan hängande cirka 1 fot lång 
jernlänk i en gpröfre spik, som var islägen väggen ungefar 4 fot 
från golfvet, på det sättet qväft sig, att han \Tidit hufvudet under 
jemlänken, så att halsen kommit emellan denna och väggen, att då 
folk inkom och genast nedryckte honom, han ännu befanns vid lif, 
men efter ett par stönande läten straxt derpå afled. 

Yttre besigtning. 

A halsen visar sig intet tecken till intryck — med undantag 

af en 4'" bred, foga djup, knappa 2" lång fåra bakom och nedom 
högra örat, sträckande sig snedt uppifrån nedåt. Vid iuskäniing 
visade sig några blodutådringar. — — 

Inre besigtning. 
Hufvudet. Vid benf^alottens aflossande visar sig densamma 
något förtjockad, men för öfrigt af vanlig form och helbregda. 
Hårda hjernhinnan blågrå. Dess kärl innehålla en obetydlig mängd 
tunnt blod. Fina hjernhinnan grönaktig. Hela hjeman förvandlad 
i en halfflytande, gröngrå massa. Hufvudskålens botten hel. 



Bröstkaviteten. Vid bröstkorgens Öppnande befanns högra 
lungan tillbakasjunken; den venstra lungan täckte med sina främre 
ränder en del af hjertsäcken. Högra lungan genom temligen fasta 
sammanväxningar fkstad vid bröstväggen; till konsistensen var den 
ytterligt skör, och nästan helt och hållet förvandlad till ett svart- 
grått gelé. Venstra lungan, likaledes temligen fast sammanvuxen 
med bröstväggen, var till konsistensen något fastare än den högra, 
men visade vid genomsnitt samma svartgrå, gelélika utseende. 
Bronkiemas slemhinna visade intet anmärkningsvärdt. Vid luft- 
strupens öppnande befanns slemhinnan öfverallt täckt med en smörja, 
liknande den i munhålan, men något mera rödaktig. Slemhinnans 
färg rödsvart. Struphufvudets brosk hela. Tungbenet oskadadt. 

Hjertsäcken innehöll endast en obetydlig mängd halmgul vätska. 
Hjertat tomt, temligen litet och slappt. Muskulaturen ytterligt skör. 
Valvler och mynningar friska. 

Ättest. 

1:0 att inga tecken å den döde funnits, som antyda, att han 
kort före döden varit utsatt för något gröfre våld; , 

2:0 att ehuru visserligen den långt framskridna förruttnelsen 
af dfe inre delarne hindrar att med bestämdhet påstå, att Anders 
Pettersson ljutit döden genom qväfning, likväl ingenting vid be- 
sigtningen eller liköppningen motsäger, att så kunnat tilldraga sig, 
som i species facti uppgifvits. 

Lysekil den 22 September 1867. Ä. F. Lomhoin, 

Med anledning af den första rapporten anmärkte Hr Hal- 
lin att fallet synes anmärkningsvärdt, då patienten efter en så 
svårartad skada och med så utbredda sjukdomsprocesser i hjer- 
nan likväl lefde en tid af ej mindre än 4 månader. Men äfven 
i annat afseende fann Hr H. fallet förtjena uppmärksamhet, det 
visar nemligen på huru relativt kort tid de yttre partierna efter 
en dylik skada kunna läkas, oaktadt en främmande kropp finnes 
qvarsittande i såret, af hvilken omständighet framgår vigten 
deraf, att med största noggrannhet undersöka ärret efter dylika 
sår i sådana fall, der ringaste anledning förefinnes att misstänka 
något kaosalsammanhang mellan den primitiva yttre skadan 
och de derpå följande sjukdom ssymtomerna. 

— Hr Santesson refererade ur Wiener med. Presse 1868 
JS 50, 2:ne af F. Sennig meddelade fall af typhus, der, under 
rekonvalescensen, döden hastigt inträfi^at; det ena hos en 20-årig 
flicka på 29 dagen efter insjuknandet, det andra hos en 27-årig 
flicka, på 32 dagen. Båda dödsfallen inträffade utan föregående 
symtomer och utan känd anledning. Vid obduktion fanns ett 
blodextravasat inoiu ryggmärgskanalens lumbalregion, hvilket 
tyckes visa att döden orsakats af meningealapoplexie. 



90 



Den 31 Mars. 

Biblioteket. — Coiutitatio epidemica. — > Paralysie générale. — SypMlis patolo- 
giska anatomi. — Naaophaiyngealpolyp. — Begrafoingsbyrå. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Hygieiniske Meddelelser og Betragtninger af E. HoRNBMAii. 
5:te Bd. Heft. 2, 3. 

— Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 22 till och med Lördagen den 28 Mars 1868: 

Sjakligheten fortfarande ej betydlig. 



1. Inom enskild 

Febris typhoides 

Mening, cerebro-spin* 

Pertnssis 

Dysenteria 

IMarrhoea 

Febris intermittens . . 

Angina parotidea 

VaricellsB 

Delirium tremena 

Syphilis 

Gonorrhoea 



praktik anmälde BJnkdomsfall (fr&n 15 läkare): 



1 
1. 
8. 
4. 
22. 
1. 
3. 
2. 
1, 
3. 
4. 



Neoralgia 6. 

Conjnnctintis 11 



Otitia. 
Ang. tons. & fancinm 
Laryngo-tracheitis ... 
Bronch. Cat. bronch. 
Bronchitis capillaris.. 

Pnenmonia 

Plenritis 

Febris gastr. simplex 
Gastritis. Enteritis . . 



3. 
23. 



Typhlit. & PeritypU. 1 

Ictems 1. 

Metritis 1. 

Rhenmatismns acntna 7. 



6.|£ry8ipela8 3. 

Urticaria 2. 

Carbnncnlns 2. 

Rhenm . recens ef ebril. 1. 



54. 
1. 
4. 
2. 

8. 
2. 



Snmma 188. 



2. k Hnf^ndstadens Sjukvårdsanstalter: 

P& Serafimer-lasareUet: sjukantalet den 28 Mars 248, hvaraf 135 p& af- 
delningen för inyärtes sjnke; inkomne nnder yeckan: pnenmonia 2, febris ty- 
phoides 1, febris intermittens 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhutet : sjakantalet den 28 Mars 248, hvaraf 119 
på af delningen för invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: angina parotidea 8, 
syphilis 5, gonorrhoea 4, gastritis 4, febris typhoides 1, conjnnctivitis 1, angina 
tonsillaris 1, bronchitis 1, pnenmonia 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjnkantalet den 28 Mars 154, hvaraf 
84 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: bronchitis 5, diarrhoea 1, syphilis 1, 
rhenmatismns 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 28 Mars 68, 
hvaraf 47 invärtes ^uke; inkomne nnder veckan: rhenmatismns 2, delirinm 
tremens 1, meningitis cerebralis 1, febris gastrica simplex 1, peritonitis pner- 
peralis 1, metritis pnerperalis 1, furnnculns 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: sjnkantalet den 28 Mars 67, 
hvaraf 43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastrica simplex 3, 
rhenmatismns 2, erysipelas 2, pnenmonia 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabhaisherg: sjukantalet den 28 Mars 70, hvaraf 
50 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 2, diarrhoea 1, 
bronchitis 1, plenritis 1, peritonitis 1, metritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 12, bronchitis 12, conjnnctivitis 5, va- 
riceUse 2, nephritis 2, syphilis 1, pnenmonia 1. — Polikliniken: diarrhoea 13, 
bronchitis 6, pnenmonia % conjnnctivitis 3, pertnssis 2, syphilis 2, urticaria 2, 
ictems 1, rheumatismns 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 28 Mars 48; inkomne nnder veckan: 
diarrhoea 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 29; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 11; helsotiUståndet eodt 

På Diakoniss-sjukhuset: sjnkantalet den 28 Mars 31; inkomne nnder ve<äan: 
pnenmonia 1, febris gastrica simplex 1, perityphlitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 28 Mars 167, hvaiaf 
82 mankön och 85 qvinkön. 



91 

P& Stockholmi Btads och läns Kurhtu: sjakantalet den 28 Mars 138, hvaraf 
106 fr&n staden och 30 fr&n länet. 

P& Provisoriska Kurhuset: sjakan talet den 28 Mars 59. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattiglakarnes vecko-rapporter) : broncliitis 61, 
diarrhoea 33, pneomonia 11, febris intermittens 10, febris gastrica simplez 9, 
opbtbalmia 8, angina tonsillaris 6, rheumatismns 6, angina parotidea 5, gastri- 
eismns 5, gastritis 3, icterns 3, nenralgia 2, febris typboides 1, pertussis 1, 
delirinm tremens 1, myelitis 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: intet akut« sjnkdomsfall. 
Norra Straff- och Arbetsf ängelset : diarrboea 2. 

— Hr Malmsten refererade nr Upsala LäkareföreniDgs 
Förhandlingar 3:dje Bandet 4:de Häftet nNågrafaU af paralysis 
generalis (insania paralysana) på Upsala IiospUal af G. KJELL- 
BERGd samt »Bidrag tUl Syphilis* patologiska ancUomi af P. 
HEDENIUS». 

— Hr RossANDER meddelade följande fall af nasopha- 
ryngealpolyp: 

Den 21 Mars i är tillsändes mig af Hr Hahn en 31 år gam- 
mal man för undergående af operation för nasopharyDgealpolyp. 
Patienten förmenade, att han endast haft åkomman i 2 veckor, 
åtminstone hade han ej före denna tid känt något af den. Han 
hade aldrig förr varit täppt i näsan, aldrig haft näsblod och 
äfven nn gjorde åkomman honom intet annat besvär, än att den orsa- 
kade en känsla af fullhet på venstra sidan, djupt in i hufvudet, 
samt en tryckning, som åstadkom lindriga smärtor i venstra örat 
och lomhördhet, allt till venster. Yid inspektion af svalget syntes 
intet deruti, först då man med en trubbig hake upplyftade mjuka 
gommen, syntes den nedre randen af en tumör. Förde man fingret 
bakom velum kändes hela knölen tydligt såsom en valnötsstor, 
rund, men något loberad, ej särdeles fast polyp, och löpte den 
uppåt ut i en lång stjelk, hvars fäste ej med fingret kunde nås. 
Huruvida stjelken var fastad på bakre väggen af pharynx eller högt 
upp i näsan, var svårt att afgöra, men att den ej satt i venstra, 
utan i högra delen af pharynx var påtagligt. Patienten hade nem- 
ligen, utom polypen, som visst ej var af någon ovanligare beskaf- 
fenhet, ett bildningsfel i svalget af högst egendomlig natur, så 
egendomlig till och med, att jag ej kan påminna mig, att jag 
någonstädes sett ett dylikt fall omtaladt. Näsans skiljevägg, i 
stallet for att stanna på vederbörligt ställe, fortsätter sig nemligen 
hos denna patient bakåt, ända mot bakre pharyngealväggen, med 
hvilken den tyckes vara fast förenad, och det så högt upp som 
fingret kan nå och synen, vid sedermera företagen inspektion me- 
delst larynxspegeln. Choanema mynnade således ej i en gemen- 
sam håla, cavum naso-pharyngeale, utan voro alltigenom skiljda åt; 
i stallet för en gemensam cavum nasopharyngeale funnos 2, och i 
den högra fanns polypen. 

Om operationens utförande är endast det att nämna, att i 
anseende till det trånga utrymmet det misslyckades att anbringa 



92 

en slyDga om polypens hals^ men det gick deremot ganska lätt, 
att fatta den med en smal, böjd polyptång och göra evulsion. 

Dr Bruzelius hade sedermera den godheten, att undersöka 
patienten medelst laryngoskopet, och konstaterades dermed såväl 
bildningsanomalien som ock den för patienten visserligen angeläg- 
nare omständigheten att båda gångarna voro fria. Då man införde 
tvenne fingrar bakom velum hos patienten, (som var ett mönster 
af tålighet), kunde man föra in dem i hvar sin kanal, såsom då 
man sticker ett finger i hvardera pipan af en dubbelbössa. 

— Hr Key meddelade Sällskapet att Hrr Lundbergh 
och Malmberg ämnade i Stockholm upprätta en så kallad 
begrafningsbyråy i likhet med dylika inrättningar i flera af ut- 
landets större städer, hvilken byrå skulle hafva till ändamål, 
att till bestämda priser ombesörja allt, som stod i samband med 
liks vård och begrafning, vare sig att man önskade att till be- 
grafningen behålla liken hemma i bostäderna eller förvara dem 
i bolagets rymliga lokaler vid Norrtallsgatan. Hr K. framhöll 
det ändamålsenliga i en dylik inrättning, hvarigenom den enskilde, 
vid frånfället af anförvandter, besparades allt det myckna be- 
svär och obehag, som man nu är underkastad, äfvensom man 
på förhand kunde noggrannt beräkna och moderera de omkost- 
nader, som erfordrades, då nemligen den föreslagna taxan upp- 
tager flera olika priser. Derjemte visade Hr K. en af ofvan- 
nämde Herrar konstraerad modell till en särdeles lämplig så 
kallad likbehållare, afsedd för liks konserverande; ändamålet 
dermed vore att en längre tid från förruttnelse kunna skydda 
lik, hvilka t. ex. skulle transporteras längre väg, eller för h vilka 
anförvandterna af någon orsak, önskade begrafningen uppskjuten. 

Hr WiSTRAND upplyste på derom af Hr Malmsten fram- 
ställd fråga, det Hrr Lundbergh och Malmberg äfven vore be- 
tänkta på anskafifandet af särskilda större forvaringsapparater, 
ämnade att konservera lik äfven sedan desamma blifvit inlagde 
i deras kistor. 

I diskussionen, som derefter uppstod, yttrade sig Hrr LAMl^f, 
Malmsten, Tholander, Wistrand och ordföranden, alla instäm- 
mande i lämpligheten af en begrafningsbyrå, och skulle Säll- 
skapet, sedan Hr Key pröfvat användbarheten af den s. k. lik- 
behållaren, vidare taga frågan i öfvervägande. 



93 



Den 7 April, 

Ledamöter heUade. — Biblioteket. — Ledamöter föreslagna. — Constitutio 
epidemica. — SvafvelsTreförgiftning. — Afasi. — Hjernsjakdom. — 
Artificielt ben. — Specala vaginw. — Liebigs köttextrakt. 

— Ordföranden helsade i Sällskapet välkomne Hrr HiEGG- 
STRÖM och TÖRNBLOM, hvilka båda nyligen anländt hem efter 
längre vetenskapliga resor i utlandet. 

— Till biblioteket anmäldes: 

. Dia AnomaHen der Eefraction und Accomodation in ihre Be- 
ziehungen zur Freisprechung von Militairdienst. Inaugurations- 
dissertation zu Bern von Dr Koller. Bern 1867. Gåfva af Prof. 
DoR i Bern. 

— Att till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet antagas 
föreslogos af Hrr Netzel och Sköldberg: Amanuensen vid 
obstetriska kliniken Med. Lic. G. Sållberg samt af Hrr Netzel 
och Key: Amanuensen vid medicinska kliniken Med. Lic. W. 
Ekecrantz. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 29 Mars till och med Lördagen den 4 April 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Jnom enskild praktik anmälde sjnkdomsfall (från 14 läkare): 



Febria typhoides 1. 

Angina membranacea 1. 

Pertussis 8. 

Cholerina 1. 

Dysenteria 1. 

Biarrhoea 29. 

Febris intermittens... 7. 

Angina parotidea 12. 

Delirinm tremens.... 1. 

Syphilis 2. 

Gonorrhoea 5. 



Apoplexia cerebri ... 2. 

Nenralgia 2. 

Conj anctintis 5. 

3. 

11. 

19. 

41. 

2. 

4. 

2. 

11. 



3. 



Gastritis. Enteritis . . 

Typhlit. & Peritypbl. 2. 

Ictems 3. 

Nephritis 1. 

Rbenmatismus acntns 6. 

Erythema nodosnm.. 1. 

Zona 2. 

Stomatitia 1. 

Rbeum.recensefebril. 3. 



Samma 192. 



Otitis 

Ang. tons. & faaciam 
Laryngo-tracheitis. . . 
Bronch. Cat. bronch. 
Broncbitis capillaris. 

Pneamonia 

Pleuriti* 

Febris gastr. simplex 

2. A Hafvadstadens Sjukvårdsanstalter: 

Pl Serajimer-lasarettei : sjukantalet den 4 April 248, hraraf 143 pä af del- 
ningen for invärtes sjnke; inkomna under veckan: pneamonia 4, febris typboides 
2, delirium tremens 1, icterud 1. 

På Allmänna Gamisone-sjukhuset: sjukantalet den 4 April 247, bvaraf 123 
på afdelningen för invärtes sjake; inkomne under veckan: sypbilia 10, pnea- 
monia 7, angina parotidea 5, broncbitis 2, gonorrboea 1, febris gastrica simplex 
1, eonjunctivitis tracbomatosa 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 4 April 139, bvaraf 
76 invärtes sjnke; inkomne under veckan: variolse 2, sypbilia 2, febris typboi- 
des 1» diarrboea 1, broncbitis 1, gastritis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantajet den 4 April 66, 
bvaraf 44 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 1, febris 
paerperalis 1, delirium tremens 1, iotoxicatio ex acidis 1, volvnlus 1, perito- 
nitis paerperalis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: sjukantalet den 4 April 60, 
bvaraf 40 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, peritonitis 2, 
febris typboides 1, ddirium tremens 1, erysipelas 1. 



94 

P& Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukaatalet den 4 April 64, hraraf 
47 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 3, febris typhoides 2, 
metritis 1, rheumatismns 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 14, bronchitis 8, conjunctivitis 5, 
pnenmonia 3, varicellse 2, broncbitis capillaris 1, nepbritis 1. — Polikliniken: 
diarrboea 20, broncbitis 5, pneumonia 4, sjpbilis 3, conjunctivitis 3, larjngo- 
tracbeitis 1, pleuritis 1, colitis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 4 April 46; inkomne under veckan: 
nepbritis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 27; fall af bamsängsfeber. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 24; belsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: belsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 4 April 29; inkomne under veckan: 
erysipelas 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 4 April 165, hvaraf 
80 mankön ocb 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 4 April 138, hvaraf 
105 <från staden ocb 33 från länet. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 4 April 52. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter) : bronchitis 58, 
diarrboea 23, pneumonia 12, febris gastrica simplez 11, rbeumatlsmus 9, febris 
intermittens 8, gastricismus 7, angina tonsillaris 6, gastritis 5, pertussis 3, 
febris typhoides 2, otitis 2, icterus 2, pleuritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: rheumatismus 1. 

Norra Straff- och Arbets-fdngelset : bronchitis 3, febris gastrica simplez 2, 
febris intermittens 1, pneumonia 1. 

— Hr Bruzelius redogjorde för ett fall af svafvelst/re- 
förgiftning^ som vårdats å Serafimerlasarettet. 

Pigan Anna Andersdotter, 30 år gammal, från Österhanninge 
socken, intogs på Serafimerlasarettets medicinska klinik den 22 
November 1867. 

Hon hade i späda år messling, vid 10 års ålder nervfeber, 
säger sig för öfngt mellan 5 och 16 års ålder nästan ständigt 
besvärats af körtelansvällningar å halsen, hvilka i allmänhet nnder- 
gingo varsmältning och hvilkas innehåll genom spontana hndgenom- 
brott uttömdes. Sedan säger hon sig varit frisk till for tre år 
sedan, efter hvilken tid hon litet emellan hostat och merendels 
upphostat i riklig mängd ett gulslemmigt sputum, som under sista 
månaden litet emellan visat en högst obetydlig blodstrimmighet. 
Några tryckande eller stickande bröstsmärtor hafva aldrig besvärat 
henne. Hennes allmänbefinnande har häraf ej på något märkbarare 
sätt blifvit stördt; hon säger sig ej magrat. Matlusten har varit 
god, så äfven sömnen, som ej varit störd af hosta eller svettning. 
Öppningarne hafva städse varit ordentliga. Under dessa trenne 
år säger hon sig äfven lätt blifvit uttröttad, vid någon ansträng- 
ning lätt fått hjertklappning och blifvit andtäppt samt litet emellan 
känt en svidande smärta i maggropen. Hennes matsmältning har 
dock ej varit störd af uppstötningar eUer kräkningar. Dessa obe- 
hag, synnerligen hostan, skulle, säger hon, for omkring en månad 
sedan ökats och för att vinna lindring i den skulle hon den 10 
dennes på tillrådan af en bekant beslutit att begagna fisklefverolja, 
då vid det tiUämnade intagandet, som skulle skett genom tillhjelp 



95 

af ett 6- ä 7-åri^ barn, det misstag skedde att hon fick till in- 
tagande, som hon tror, en matsked vitriololja, h vilken qvantitet 
hon fullkomligt sväljde, hvarpå omedelbarligen följde en svår smärta 
i munnen, hvarvid några mindre ärtstora sär å läppame uppkommo, 
tangan blef öm, röd och afflåddes och en ytterst smärtsam värk 
och sveda jemte ömhet och uppdrifning i maggropen följde. 
Kräkningar inställde sig omedelbart och uppkräktes hon änder 
dagens lopp 8 ä 10 gånger en kaffebrun vätska. Andra och 
tredje dagen igensvullnade halsen så fullkomligt att hon på 3 ä 
4 dagar ej kunde förtära det minsta. Saliv och slem fiöto rikligt 
ur munnen. Smaken blef ytterst äcklig. Utanpå halsen tillkommo 
ömmande körtelansvällningar. Under trenne dygn fick hon ingen 
sömn tillfölje af brännande smärtor i epigastrium straxt nedom 
processus xiphoideus och under dessa dygn var hon oförmögen att 
ligga på höger sida, tillfölje af då förökad smärta i epigastrium. 
Efter 4 dagars förlopp kunde hon svälja något mjölk och vatten, 
hvarpå dock omedelbart följde kräkningar, hvilka, utan att dock 
innehålla blod, fortfarit till den 24 dennes, hvarefter före uppta- 
gandet af status prsesens inga kräkningar förekommit, men har hon 
dock under hela tiden besvärats af heta och sura uppstötningar. 
Som motgift användes i hemmet mjölk. Oppningarne, hvilkas ut- 
seende hon ej kan uppgifva, hafva varit ordentliga. Sömnen före 
inkomsten till lasarettet orolig. Yid inkomsten ordinerades Cing. 
nept.^ morfin; Emuls. oleos. 

Status prcBsens den 26 November. 

Hon har svag kroppskonstitution, temligen klent hull. Huden 
slapp, blek, fuktig, af normal temperatur. Intelligensen ej nedsatt. 
Sinnesorganernas funktioner normala. Hon är nedslagen, skygg 
och omeddelsam. Hon säger sig vid sväljningsakten erfara smärta, 
som hon ej förlägger till munkaviteten, utan till det parti af diges- 
tionskanalen, som motsvarar incisura manubrii. Hon säger sig äfven 
lida af ömhet i epigastrium nedom bröstbenet samt nedom venstra 
refbensbrosken. Hon kan för närvarande utan svårighet vexla lägen. 
A ömse sidor af halsen befinnas, synnerligen vid främre kanten af 
musculus stemocleido-mastoideus och framom och inom underkäks- 
vinkeln en mängd ärr efter uppgifven körtelsjukdom. Yid inspek- 
tion af munnen och pharynx befinnas såren läkta, tungan slembe- 
lagd, så äfven mjuka gommen och bakre pharynxväggen, hvilka 
tillika visa en lifiig injektion. Å mjuka gommen synas här och 
der hvita ränder. Tonsillema obetydligt ansvallda. Thorax väl- 
bildad, utvidgar sig likformigt vid respirationsakten, som försiggår 
20 gånger i minuten. Perkussionstonen är öfver lungorna temligen 
full och klar. Vid auskultation uppfattas, synnerligen öfver lun- 
gomas baksida något sträft vesikulärt respirationsljud. Pectoral- 
fremitus svagt, å båda sidor lika. Inga rassel förefinnas. Hostan 
lindrig, med slemmig, oblodig upphostning. Hjertimpuken synes 
ej, kännes ytterst svag ^ t. nedom och 1 tum inom bröstvårtan. 
Hjertdämpningen sträcker sig från 4:de refbenet 1^ t. nedåt och 



96 

från venstra sternalranden i jemnhöjd med samma refben lika mycket 
utåt. Tonerna af vanlig styrka utan biljud. Puhen temligeu full 
78. I halskärlen inga anemiska biljud. Buken, något ömmande i 
epigastrium nedom proc. xiphoideus och i venstra hypokondriet, ger 
normal perkussionston och visar ingen abnorm uppdrifning. Stund- 
tals förekommer å berörda ställen någon lindrig värk. Heta och 
sura uppstötningar besvära henne mycket. Lefvern sträcker sig i 
mamillarlinien från 6: te interkostalrummet 3 t. nedåt. Mjelten 
synes förstorad. Dess utsträckning i axiUarlinien 3 tum, dess 
dimensioner från sida till sida kunna ej uppgifvas. Matlusten tem- 
ligeu god. Hon får födoämnen i flytande form. Ingen öppning 
på trenne dagar. Urinen af sur reaktion 1,016 eg. vigt, ljusgul 
till färgen, håller ej albumin. Klorsalter något förminskade. 

Den 30 på aftonen återbörjade kräkningarne, hvarvid upp- 
' kräktes en ljust slemmig, surt smakande, oblodig fätska. Hon be- 
gynner att klaga öfver att, om hon händelsevis förtär någon fast 
föda, maten liksom fastnar i bröstet på en punkt, som vid under- 
sökning tyckes ligga straxt ofvanom cardia. 

Oblodiga kräkningar en stund efter intagen föda infunne sig 
äfven under den påföljande tiden, jemte frossbrytningar, hufvud- 
värk och febertillstånd. Matlusten minskades och krafterna aftogo. 

Den 10 Jan. Kräkningarne fortfara, äfvensom ömheten i epi- 
gastrium. Patienten är betydligt affallen och kraftlös. Dagligen 
en stund efter intagandet af födan uppkräkes densamma, ömheten 
i epigastrium qvarstår men känslan af striktur i matstrupen har 
försvunnit. Hon har blifvit ytterligt blek och aftärd, febriciterar 
litet emellan, känner sig oftast mycket törstig, har ingen egentlig 
matlust och är ytterst kraftlös. Pulsen liten och svag, vexlar 
mellan 80 och 100. Ingen hosta. Ingen förändring beträffande 
perkussion och auskultation af bröstets organer. Oppningame 
ordentliga. Ventrikeln ej utspänd. Under sista veckan har 
Carlsbadervatten användts. 

Den 16 Febr. Fortfarande någon ömhet i epigastrium; tun- 
gan ren, mörkröd, törsten mindre besvärlig, men matlusten ytterst 
klen; ingen svårighet vid sväljning; kräkningarne fortfara och 
äro af samma beskaffenhet som förut, men inga sura uppstötningar 
hafva under de sednare 14 dagame besvärat patienten; ingen öpp- 
ning på den sednaste veckan; ingen feber har derunder v^sat sig; 
huden har varit torr och ej synnerligen het; temperaturen har al- 
drig öfverstigit 37® C, pulsen ytterst liten, har varierat mellan 
80 och 84 i minuten; afmagringen fortfar; kraftlösheten ytterst 
betydlig. 

Den 27 Febr. Patienten har i dag jemte kräkningar af vanlig 
beskaffenhet uppkräkts en blodig, sumplik massa; pulsen trådfin och 
ej tilbräckligt kännbar for att kunna räknas; hjertat slår 100 å 104 
slag i minuten; ingen öppning pä de 11 sista dygnen; för 5frigt 
som fbrut. 

Den 28 Febr. Patieuten lärer i dag på morgonen blodt näs- 
blod samt äfven fått något blod, antagligen från näsan eller gom* 



97 

men upp med de vanliga färglösa kräkningarne; radialpulsen ej 
kännbar; hjertalagens freqrens såsom i går; respiratiouema 28 i 
minuten, ytliga; extremitetema kalla; kraftlösheten ännu större än 
fornt. 

Den 2 Mars. Patienten bar under de 3 sednare dagame ej 
lidit af de kaffesumplika kräkningarne, utan blott uppkräkt det 
bon druckit samt for öfrigt repat sig, så att pulsen i dag, ehuru 
ytterst liten, är kännbar och slår 100 slag i minuten; kylan i 
extremitetema mindre. 

Den 3 Mars. Klagar öfver värk i venstra hufvudhalfvan, 
synnerligen i örontrakten, någon smärta, när hon öppnar munnen. 

Den 4 Mars. Venstra parotis betydligt uppsvälld, och öm- 
mande på morgonen. Patieuten febriciterar högst obetydligt eller 
intet, för öfrigt lika. Ord.: Cataplasma. Afled på aftonen under 
marantiska symtomer. 

Hr Odmansson demonstrerade obdnktionsfenomenen samt 
förevisade tillhörande preparaten 

ObdukHonsberdttelse, . 

Yttre heaigtning. Liket ytterligen afmagradt. Huden torr, 
Qällande. En temligen betydlig svulst å venstra parotistrakten. 

Inre besigtning. Vid öppnandet af bröstkorgen retrahera sig 
lungorna ofullständigt. Lungsäckarne innehålla en ringa qvantitet 
rödfkrgadt, nästan klart fluidum. A den högra lungans pars dia- 
phragmatica finnes en gråaktig, tunn beläggning, som lätt kan aflossas 
i form af tunna membraner. Under desamma visar sig den serösa 
hinnan mer och mindre starkt injicierad. 

Begge lungorna i bakre delame måttligt blodrika, i de främre 
bleka; å förstnämde ställen något ödematösa. Ur de större bronkiema 
framtränger vid tryck en seg, vårlik vätska. Å högra nedre lobens 
öfre, bakre del träffas några mindre bronkopneumoniska härdar. 
I venstra lungan har slemhinnan i de större bronkiema, liksom 
bronkiemas närmaste omgifning, en grönaktig fargning, utan vidare 
förändring. Luftrören innehålla ett missfargadt slem. I trachea 
och larynx, h vilka for öfrigt äro friska, träffas en mindre qvantitet , 
af en gnlbran, grumlig massa, liknande den, som äfven fanns i 
oesophagus och ventrikeln. 

Lymfkörtlame äro i hög grad förändrade. Å halsen, bröst- 
och bukkaviteteten aro de öfverallt förstorade och i olika grader 
ostigt forändrade. Endast undantagsvis träffas någon, der smjdt- 
ning af den fettdegenererade massan inträdt, och då i ringa grad. 
I pericardium 5 — 6 uns gulaktig vätska, i hvilken finnas en mängd 
gröfre och finare membranlika flockor! Pericardialbladen glänsande, 
bleka. Hjertat litet, atrofiskt. Kärlen slingriga. Den subserösa 
fettväfnaden har förlorat sin ogenomskinlighet och har ett gelati- 
nöst utseende. På kärlens pericardialbeläggning synes ett mindre 
antal små, mera genomskinliga grå knölar eller tuberkler. Kavi- 
Bygiea, (FörluMdlmffar 1868.) 7* 



tetenu ianeUilla ea ringa miagd fibrincoagula och tunnflytande 
blod. Yalvlerna friska, med andantag af små skierotiska flädrar 
å främre mitralvalvelfliken. Muskulatnren frisk. Yenatra kammar- 
väggen tunn, den högra af normal tjocklek. 

Bvkkaviteten, Omentnm majus med colon transversum ned- 
draget; det förra är, i form af en bred sträng, intimt fastadt vid 
främre ytan af os sacrum, ligamentum latum och främre ytan af 
högra taban. Alla tarmame bilda en krans, lemnande lumbaldelen 
af ryggraden fri. Såväl i omentet som å tarmens yta visa sig en 
mängd enstaka eller gruppvis stående, milliära till ärtstora, grå 
eller lindrigt i gult dragande granulationer. En del af de agglo- 
mererade hafva ända till bönstorlek. Deras bas ofta något indra- 
gen, så att de synas pedunkulerade. Å tarmens serosa synes der- 
jemte här och der en mängd små, runda, pigmenterade fläckar, 
deraf somliga helt lätt höjda öfver tarmens yta. Vid genom8käl^ 
ning visa de sig endast vara obetydliga förtjockningar af serosan. 

Mjélten genom starka adherenser intimt fastad vid omgifvande 
organer. En fast, svålig sträng förenar den med curvatura coli 
sinistra. Den är måttligt stor; kapseln förtjockad. I den sednare 
finnes en mängd små, i allmänhet gulaktiga, rundade eller oregel- 
bundet formade tuberkler. Parenkymet har rödbrun färg, jemn 
snittyta och fast konsistens. Äfven här finnes ett ringa antal dylika 
knölar, alla gulhvita. 

Njurame små. Kapslarne fasthänga temligen starkt. Paren- 
kymet ganska blodrikt, ovanligt hårdt, till konsistensen fast. Under 
mikroskopet visar sig en ej obetydlig kärnnybildning inom stromat 
jemte en ringa och endast fläckvis förekommande komig sönder- 
fallning och - fettdegeneration af epiteliet. 

Lefvem temligen liten, starkt blodrik. Inom densanuoia träffas 
sparsamma, större och mindre tuberkler. Högra lefverloben öfverallt 
intimt fastad vid diaphragma, i hvilken sednare finnas en stor 
mängd rundade och oregelbundet formade, större och mindre, gula, 
i genomsnitt ostiga tuberkler. Endast undantagsvis visa de mindre 
af dem en mera genomskinlig beskaffenhet. Gallblåsan fylld af 
svartgrön galla. 

Munhålam aUmhinna fiisk. Begge tonsillemas yta svålig, 
ärrig. I öfre hälften af oesophagus har slemhinnan ett fullkomligt 
friskt utseende, men längre ned börjar visa sig en mängd små, på 
längden gående strimmiga depressioner (ärr), ofta med ^en lätt 
skifferfärgad botten; de blifva allt talrikare ned mot caidia. Å 
nedersta delen af oesophagus är slemhinnan jemnt förtjockad, af 
hvitaktig förg. Här träffas några större fördjupningar, hvilkas 
botten är jemn, glatt, direkt öfvergående i slemhinnan. 

Ventriheln är särdeles liten. Slemhinnan öfverallt fast, glatt, 
något förtjockad, starkt skifferfärgad. Å dess yta synas en massa 
3rtterst fina, genomskinliga, små upphöjningar, liknande sudamina. 
Yid mikroskopisk undersökning af dessa visa de sig vara cystalika 
utvidgmngar af pepsinkörtlar, antagligen oblitererade tillfölje af den 



99 

kroniska inflammationen i slemhinnan. Ett ringa antal små eekj* 
moser träffas å dess mellersta del. 

I pars pylorioa och midien af öfre kurvaturen finnes en mera 
än 5-dre-9tor defekt i slemhinnan. Dess omgifning har yulstiga 
ränder, tätt besatta med nyssnämnde små oystor. Bändema gå 
direkt öfver i ärrets begxänsningsmembran, som öfverallt är glän- 
sande, genomskinlig. Antrum pylori är något öfver ett tum från 
pylonis till den grad fbrträngdt, att det knappt lemnar genomgång 
for en gåspenna. Det nyssnämnda ärret fortsätter sig genom hela 
detta förträngda parti, intagande hela dess omkrets, och upphör 
med en ojemn rand en knapp \ tnm firån pylorus, der ärrbottnen 
direkt öfvergår i slemhinnan. Pylorus frisk. Väggen å hela atrik- 
turstället betydligt fortjockad, hvilket hufvudsakligen kommer på 
muskulaturens räkning. Duodeni slemhinna frisk. Tunntarmen utan 
^förändring, med frånseende af tuberklema å dess yttre yta. S. 
Bomanam fylldt af stora scybala. 

Uterus ligger djupt. Fossa Douglasii oblitererad genom tal* 
rika mellan lifmodem och rectum gående adherenser. Yttre hälften 
af begge tuberna är viken tiUbaka och fastväxt vid bakre ytan af 
uterus, ligamentum latum m. ^l. Tuberna äro här i hög grad ut- 
vidgade och fyUda med en s^ flytande, vårlik massa. Efter af- 
spolning af densamma visar sig slemhinnan grågul, lös, ojemn. I 
väggen af densamma synas här och der miliära tuberkler. En 
mängd dylika finnas å dessa delars peritonealyta. I fundus uteri 
bar slemhinnan samma gula, sköra, ostiga utseende, och låter med 
lätthet afskrapa sig. 

I diskussion om fallet yttrade sig Hrr Eey och Malmstbk. 

— Hr Ödmansson meddelade ett fall af aphasi, som i 
bref från Hr v. Stdow i Geäe blifvit honom delgifvet, och 
två egna fall af samma sjakdom samt i sammanhang härmed 
följande reterat af William Turners arbete: The Conoolu» 
tions of ihe human Cerebrum topographically considered. Edin- 
burgh 1866, separatafbryck från Edinburgh medical Journal, 
Juni 1866. 

Författaren gifver en kortfattad, men koncis framställning af 
bjemvindlarnes topografi, sammanfattad * efter de förnämsta skrift- 
stäUame i ämnet, såsom Gbatiolbt, Huxlxy, Wagnbb. I nomen- 
klaturen följer han ej konseqvent någon af dessa författare, utan 
nytjar än den enes än den andres benämning, allteftersom han 
anser den bäst, hvarvid dock i fråga om de vigtigare gyri en for 
vanliga behof tillräcklig synonymik och nästan alltid Gratiolets 
namn anfores. Emot Gratiolet anser han, att fissura Rolando bör 
antagas som gräns mellan frontal- och parietallobema, hvilket for 
öfrigt de flesta författare på sista tiden gjort. Sjelf beskrifver han 
först närmare under namnet intraparietalis en fissur, som ligger 
omedelbart bakom gyrus ascend. pariet., stiger först uppåt och böjer 
sig aedan bakåt i kortare eller längre utsträckning, nedtill fdln 



100 

hvarandra skiljande gyr. ascend. pariet. och g. supramarginalia^ 
upptill denna sednare från g. posteroparietalis. 

I samma mån som hjernans anatomi blifvit utvecklad och det 
derigenom blifvit möjligt att kunna noga bestämma -sätet af de 
lesioner, som post mortem kunna forefinnas, och jemfora dem med 
sjukdomssymtomer under lifstiden, har det blifnt en nödvändighet 
för hvarje läkare att mer än förr vinnlägga sig om kännedom af 
hjernans byggnad, för att kunna följa med besl^fhingarne i ämnet. 
Hitintills saknas en lämplig handledning, då de stora specialarbetena 
ej kunna finnas öfveraUt och handböckerna i deskriptiv anatomi 
endast ofullständigt behandla ämnet. Dr Tumer fyller derföre med 
sin afhandling ett ganska känbart behof. 

Sjukdomsfallen skulle ingå i tidskriften jemte en kort 
monografi. 

Hr Malmsten yttrade sig i frågan om aphasi och ville 
framdeles meddela några fall från Serafimer-lasarettet af denna 
sjukdom. 

— Herr Ödmanssou förevisade vidare en hjema med en 
cystabUdning upptagande en stor del af venstra hemisferen* 

Hjeman togs i förvar vid en obduktion, som Hr O. verkställdt 
vid sjukhuset å »Grubbens gärde» å en åttaårig gosse, om hvars 
tillstånd i intellekt aelt hänseende läkaren å detta sjukhus Dr 
Zaktesson meddelat nedanstående upplystdngar. 

Barnets hufvudskål var välbildad, symmetrisk, dura mäter 
måttligt blodfylld, frisk. Hjeman i förhållande till barnets ålder 
snarare stor än liten. Högra hemisferen välbildad med riktiga 
och måttligt djupa gyri. De mjuka hinnorna å densamma tem- 
ligen blodrika, lätt aflossade. Yttre lagret af grå substansen i all- 
mänhet något mer än vanligt blodfylld, gråröd, det inre af vanlig 
blodfyllnad. Den hvita substansen af vanlig konsistens och blod- 
fyllnad. Äfven de öfriga delarne af denna hjemhalfva likasom lilla 
hjeman utan någon förändring. En stor del af venstra hemi- 
sferens inre upptages af en cystabildning, fylld af en klar lindrigt 
i gult dragande vätska. Framtill och baktill sträcker den sig tU) 
vid pass en tum från hemisferens ända. Å densammas sidodel 
går den ända till ytan, så att de något förtjockade mjuka hjem- 
hinnorna utgöra cystans yttre begränsning; härvid haTva i cysta- 
bildningen uppgått gyrus angularis, g. supramarginalis, toedre 
hälften af gyri ascend. frontal. et pariet., hela insula ReUii, öfira 
delen af gyr. temp. sup. samt en helt liten del af gyr. frontal. 
sec. et tertius. Inåt sidoventrikeln utgör det förtjockade epen- 
dymet cystans gräns. Den har öfveraUt en glatt vb%^, från hvilken 
utgå en mängd balkar och lameller genomdragande cystan i alla 
rigtningar, hufvudsakligen uppifrån nedåt. Frånsedt nyssnämnde 
parti af sidodelen och dess närmaste omgifning, der gyri äro något 
plattryckte, hafva de sin vanliga hvälfnitig, men äro något oregel- 
bundne till formen. Venstra corpus striatum ej mer än hälften så 



101 

stort som vanligt, af fast konsistens, blekt, med de grå partierna 
mindre väl markerade än vanligt; cystan sträckte sig omedelbart till 
detsamma. Äfven denna sidans thalamus är något förminskad, 
men i öfrigt ntan förändring. Sålunda saknades större delen af 
den hvita substansen i venstra hjernhemisferen, en ej obetydlig 
del af den grå, hvarjemte corpus striatum var i hög grad, thalamus i 
mindre grad atrofisk. 

Dr Z. upplyser följande: Enligt modrens berättelse hade 
man vid barnets födelse svårt att få det till att andas. Högra 
handen var »vriden», och har alltsedan varit lam, fingrame in- 
böjda i handen; armen kunde efter barnets egen vilja höjas och 
sänkas. Barnet har alltid varit frodigt och friskt, om man undan- 
tager att detsamma sedan 4 års ålder lidit af ett slags anfall, 
hvarunder det blef rödt i ansigtet, tuggade, och rullade ögonen. 
Gossen föll aldrig omkull utan tycktes hafva medvetande om att an- 
fallet skulle komma. Han gaf då tillkänna att han ville lägga sig. 
Efter 5 minuter var anfallet öfverståndet, hvarefter barnet steg 
upp och befann sig som vanligt. Anfallen påkommo en eller två 
gånger i veckan. Gossen kunäe säga Pappa och Mamma äfven- 
som andra ord, men alltid på det sätt, att han eftersade det sista 
ordet han hört eller ett helt annat ord, som han hört förut. Ut- 
talet var ytterst slarfvigt, så att modren med möda kunde fatta, 
hvilket ord det var. Lynnet var alltid glädtigt. Den, som gaf 
honom något att äta, följde han troget. Det var omöjligt^ att 
lära honom något. Bannor eller beröm besvarade han med ett 
godmodigt skratt. Ropade man till honom att komma, gick han 
ofta åt annat håll. Sina yngre syskon behandlade han S9m sina 
leksaker, slog dem, utan att ana att han gjorde dem något illa. 

— Hr Stille förevisade ett artificielt ben för amputeradt 
lår, gjordt hos honom efter amerikansk (Hudsons) modell. 
Benet, som är af lindträ väger 6 skålpund, har endast skruf- 
varna vid knä- och fotleden af stål. Rörelseapparaten är 
gjord af grofva senor och kautschaksresårer. Det fästes vid 
ett lifbälte medelst 4 elastiska band. 

Då under amerikanska inbördeskriget artificiella lemmar och 
andra bandager i mängd behöfdes, bestormades formligen sjukhusen 
af personer som erbjödo sig att tillverka sådane, så, att ordentlig 
vakt måste hållas för att freda läkare och patienter for dem. För 
att emellertid kunna tillgodose de olycklige, som voro i behof af 
artificiela lemmar, med goda apparater for billigt pris, arrangerades 
en täflan mellan tillverkare af sådane. Hos endera af de fyra 
(hvaribland var Hudson) som lyckades bäst, kunde sedan patien- 
terna beställa hvad som för dem behöfdes, och hvilket betalades 
af regeringen. Ett artificielt ben kostade 75 dollars. 

— Derefter förevisade Hr S. diverse Specula vagince 
(Fergusons modell) af folieradt, med fernissa betäckt glas. 



102 

Dylika tillverkas endast i England, hvarifrån de blifvit hit inför- 
skrifna. Hr Stille hade nn lyckats att få sådana gjorda här i 
landet till så lågt pris, att han hoppades kunna deraf göra en 
exportartikel. 

Hr Lamm omnämnde, att de efter Febguson i London upp- 
kallade glasspecula varit af gynekologerne begagnade längre än 20 
år och i allmänhet väl motsvarade ändamålet samt att fabrikör Stille, 
som redan sedan flera år varit sysselsatt med försök att eftergöra dem, 
nu först dermed lyckats och det så väl att hans specula ej allenast 
voro fullt jemförliga med de engelska, utan ock hade en klarare 
spegelyta än dessa och sålunda ännu bättre reflekterade de under- 
sökta delame. 

— Hr Sköldberg fastade Sällskapets uppmärksamhet 
på en artikel af Prof. Almék i sista häftet af Upsala Läkare- 
förenings förhandlingar angående det Liebigskd köUextraktet och 
påminde med anledning häraf om de åsigter han i sin uppsats 
»Om Bnljong» för några år sedan framställt, och hvilka åsigter 
han ansåg nn genom Prof. Alméus undersökningar ytterligare kon- 
staterade *). 

Den 14 AprU. 

liMarettalakaren Forlikg, Stadsläkaren Ckon och Regementslåkaren Bou- 
STSDT +++. — Biblioteket. — Sällbebg, G. T., Bkeckaittz, C. O. W., 
ledamöter. — Coiutitatio epidemica. — Referat — »Daglig till krigstjeiul» 
— Trepanation hos arabiska läkare. — Timglaaformad ventrikel. — Kilo- 
grammen oeh Sv. skilpandet. 

— Ordföranden tillkännagaf att Svenska Läkarekorpsen 
under de sistförflutna veckorna åter förlorat trenne medlemmar, 
nemligen : 

Stads- och Lasarettsläkaren i Westervik, M. D., Cb. M. 
Nils Gabriel Forling, som den 28 sistlidne Mars vid 54 
års ålder afled i Westervik, der han innehaft sin befattning 
sedan 20 år tillbaka. Sedan 1854 var Dr Forling ledamot af 
Läkaresällskapet 

Stads- och Badläkaren i Strömstad, M. D., Gh. M. Johah 
Olof Grön, död den 4 april, 50 år, samt 

Regementsläkaren vid Westgöta-Dals Regemente R. W. O. 
M. D., Gh. M. Johan Boustedt, som den 6 April afled vid 
Lilla Edet i Westergötland i en ålder af 66 år. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Zur Therapie der chronischen Metritis, von Dr L. Först. — 
Bemerkungen iiber die therapeutische Bedeutung der Oebärmutter- 

*) Se 8v. I&kare-Sallskapeta Förkandlingar 1865 p. 335. 



103 



Bonde ?oii Dr L. FirssT. — MittheOungen aus der gebnrtshiilflich- 
gynäkologischen Klinik des Professors Dr Gustaf Braun in Wien. 
I. Beiträge zur fettegne. — Involution des Uterus bei Binde- 
gewebsbntartungen desselben nach Amputation der vorderen und 
hinteren Lippe der Yaginalportion. Beschreiben von Dr L. FiJ&ST. 

— Ein Fall von linkseitiger Tubarschwangerschaft mit Berstung 
des ^rucbtsackes. Tod im 4:ten Monat der Schwangerschaft von 
Dr L. FuEST. — Pripad spermatorrhoen mimo vysetzovåni krys- 
talliev proteinovisch lidskame semenn, Podåvå Dr Alfrsd Pribrak. 

— tjber Melanin im Harne von A. Pribram. Prag 1866. — 
Bericbt von Ohrenarzte des k. k. allgemeine Krankenliauses und 
Docenten Dr J. Grubbr iiber die in dieaer Anstalt im J. 1866 
von ihm untersnobten und behandelten Obrenkranken. Wien 1867. 

— Anatomiscb-pbysiologische Studien iiber das Trommelfell und 
die Gehörknochelchen von Dr J. Grubbr. Wien 1867. Gåfvor 
af författarne genom Dr Hägoström. — Statuten des Vereins 
praktischer Arzte in Prag gegriindet in Jahre 1860. Prag 1864. 

— Sitzungsbericbt des Vereines praktischer Arzte in Prag 1865. 
Gåfvor af Verein praktischer Ärzte in Prag genom Dr Hägoström. 

— Allmän Helso- och sjukvårdslära, med särskildt afseende på 
Bobusländska förhållanden, till allmänhetens tjenst i korthet fram- 
ställd och Bohuslän tillegnad af A. E. Goldkuhl. Uddevalla 
1868 — Materia medica å Verldsutställningen i Paris 1867. 
Några underrättelser meddelade i bref af O. T. Sandahl. Stock- 
holm 1868. Gåfvor af författarne. 

— Till ledamöter af Svenska ^Läkaresällskapet antogös 
Amanuensen vid obstetriska kliniken Med. Licentiaten Gustaf 
Theodor Sållberg och Amanuensen vid medicinska kliniken 
Carl Olof Walter Ekecrantz. 

— Gonstitutio. epidemica under veckan från Och med Sön- 
dagen den 5 till och med Lördagen den 11 April 1868: 

Sjukligheten fortfarande ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjnkdomBfall (från 13 läkare): 



Febria typkoidea 2. 

Diphtheria 1. 

Pertnssis 2. 

Dyaenteria 3. 

Diarrhoea 24. 

Febria intermittens . . .5. 

Angina parotidea .... 11. 

Varicellae 2. 

Syphilia 4. 

Gonorrhoea 4. 

Apoplezia cerebri ... 1. 



Nenralgia 1 

Conjnnctmtis 5. 



3. 
23. 



Ictcras 2. 

Ncphritis 2. 

Rhenmatismns aentna 6. 

Erytbema nodoanm ... 1. 

e.jUrticaria 3. 

52.Zona 1. 



Fnmncalns 2. 

Rbenm. recens efebril. 4. 

Samma ld3. 



Otitis 

Ang. tona. Ie fancinm 
LarTngo-tracheitia ... 
Bronch. Cat. broncb. 
Broncbitia capillaria. 3. 

Pnenmonia 6. 

Plenritia ^. ... 1. 

Febria gastr. aimplez 11. 
Gastritis. Enteritia.. 3. 

2. Å Haffudatadens Sjukvårdsanstalter: 

På SeraJiiner-lasareUet: ajnkanUlet den 11 April* 246, hvaraf 147 på a^ 
delningen för invartea ainke; inkomne under veckan : febria typhoidea 2, bron- 
cbitia 2, rbenmatismna 2, deUriam tremens 1, pnenmonia 1, plenritia 1, icterna 1. 

Pl Allmänna Gamisons-sjnkhuset: ajnkantalet den 11 April 217, hvaraf 115 
på afdehiingea for ittTirtea ajnke; inkomne nnder veckan : lypliilis 6, pnenmonia 



104 

^, gononrhoea 4, angina parotidea 4, broiiehitia 2, gastritis 2, febris .typhoides 

1, rheamaiismiis 1. 

P& Proviioriska sjukhut^ å Söder: sjnkantalet den 11 April 153, hraraf 
80 invärtes sjuke; inkomne änder veckan: syphilis 4, febris gastrica simplex 2, 
diarrboea 1, varioln 1, bronchitis 1, pnenmonia 1, nephritis 1. 

P& ProvUoritka »jukhusei vid, Homt gatan: sjnkantalet den 11 April 70, 
hvaraf 49 invärtes sjuke inkomne under veckan: broncbitis 3, febris intermittens 

2, enteritis 2, neuralgia 1, laryngo-tracbeitis 1, pleuritis 1, febris gastrica sim- 
plex 1, peritonitis 1, erysipelas 1, erythema nodosum 1. urticaria 1. zona 1. 

P& Proviaoritka sjukhuset vid Skeppsbron: sjnkantalet den 11 April 63, 
bvaraf 39 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 2, febris intermittens 

1, icterus 1. 

P& Provisoriska sjukhus^ å Sabbatsberg: sjukantalet den 11 April 66, hvaraf 
47 invärtes sjuke; inkomne under veckan: peritonitis 3, bronchitis 2, pnen- 
monia 2, febris typhoides 1, rheumatismus 1. 

P& Allmänna Barnhuset: diarrhoea 18, bronchitis 7, conjunctivitis 4, pnen- 
monia 2, furnnculosis 2, varicellse 1, otitis 1, angina tonsillaris 1, nephritis 1. 
— Polikliniken: diarrhoea 13, conjnnctivitis 4, bronchitis 4, pnenmonia 2, furan- 
enlus 2, syphilis 1, urticaria 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 20; fall af barnsangsfeber. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 19; fall af barnsängsfeber. 

På Diakoniss'SJukhuset:^$}\iktkntti\ei den 11 April, 32; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1. 

På Stockholms Hospital för Sfinnessjuke: sjukantalet den 11 April 164, hvaraf 
79 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 11 April 137; 
hvaraf 103 från staden och 34 från länet; inkomne: syphilis 14, gouorrhoea 1. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 11 April 58; inkomne: syphilis 
10, gouorrhoea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enlid^t fattigläkarnes vecko-rapporter) : bronchitis 59, 
diarrhoea 26, pnenmonia 10, febris gastrica simplex 10, rheumatismus 8, febris 
intermittens 7-, angina parotidea 2, angina tonsillaris 2, gastricismus 2, icterus 

2, neuralgia 1. ophthalmia 1, laryngitis 1, gastritis 1, peritonitis 1, metritis 1, 

4. I Stadens Fängelse: febris gastrica simplex 1, 

^Norra Straff- och Arbets-f ängelset : intet fall af akut sjukdom. 

— Herr Rossander refererade die Anomalien der Re- 
fraction und Accomodation in ihren Beziehungen zur Frei-- 
Hprechung vom Militärdienst von Dr Jacob Koller, skrifven 
änder Professor DoRS auspicier, dedicerad till honom och af 
honom förärad till Läkaresällskapet. 

Utom förord och slutanmärkningar innehåller skriften 3 af- 
delningar. I den första redogöres i största korthet för läran om 
ögats refraction och accomodation i allmänhet, om accomodations- 
bredden, myopien, hyperopien, astigmatismus, asthenopi och pres- 
byopi. Den andra afdelningen innefattar diagnosen af dessa ano- 
malier och möjligheterna att igenkänna såväl simulation som dis- 
simulation deraf. Hvad nu myopien först beträffar, så är dia- 
gnosen deraf egentligen ej svår, så framt den värnepligtige vill 
tala sanning. Simulation skall enligt förf. just ej vara vanlig i 
Schweitz, långt mindre vanlig än i Italien och Frankrike, i hvilket 
senare land en sådan vigt lägges på att militärläkame skola vara 
fullkomligt hemmastadda i denna del af oftalmologien, att en sär- 
skildt kurs i läran om ögats refraction och accomodation är obli- 



105 

gatorisk vid Yal de GrAce. Dissimulation kan också någon gång 
förekomma. Såsom bevis på ett normalseende öga anger förf. att 
den undersökte skall kunna läsa N:o XX i Snsllens tabeller på 20 
fots distans. Teoretiskt är häremot att invända, det genom ett 
sådant prof ingalunda uteslutes möjligheten af hypermetropi, men 
i praktiskt afseende än detta mindre vigtigt, emedan graden af 
denna hypermetropi ändå väl är för ringa, för att medföra kassa- 
tion för krigstjfeust. Den som vill simulera myopi anger sig na- 
turligen ej kunna se denna N:o XX i 20' Nu undersökes om 
han ser bättre med konkavglas, och dermed jemföres uppgiften om, 
huru han säger sig se på nära håll. Påstår han sig ej se finare 
stil ]ängre än i 5", 8", så skall han kunna se N:o XX i 20' eller 
något mindre med konkavglas N:o 5, 8, kan han det ej, då är 
simulatiou förhanden (eller ock annan orsak till bristande synför- 
måga). I värsta fall bör atropin indrypas, härefter ser den verk- 
ligt myopiske fortfarande någorlunda på nära håll (med sin fjerr- 
pankt i 5", 8" o. s. v.) den normalseende naturligtvis allsicke. 
Dissimulation upptäckes helt enkelt genom oförmåga att se på 
liingre håll utan konkavglas. 

Hyperopiens diagnos, i stort sedd, är i allmänhet lättare, och 
den simuleras långt mindre sällan. Ser patieuten i fjerran lika 
bra eller bättre med konvexglas, så är han hyperopisk, annars icke. 

Svårast är bestämmandet af astigmatismus. Den af förf. för- 
ordade undersökningen medelst Gruns stjerna synes honom sjelf 
ej innebära tillräckligt skydd för misstag, utan menar han, att 
sådana fall böra hänvisas till examen af särskild revisionskommission. 

I den tredje afdelningen genomgås och kriticeras de bestäm- 
melser i detta afseende som finnas intagna i de särskilda ländernas 
kaaaationsreglementen : Schweitz, Preussen, Frankrike, Holland och 
Italien. Det Holländska är utan all tvifvel det bästa, liksom det 
är det yngsta — och det bör väl så vara i Donders fädernesland. 

I alla andra är dels hypermetropien allsintct eller mycket för 
litet vidrörd, dels äro bestämningarne i afseende på myopiens 
undersökning origtiga. Det vanliga felet (och som, efter hvadjag 
tror mig veta, äfven praktiseras här hemma) är att närsynthetens 
grad bestämmes genom undersökning på närpunkten, eller åtmin- 
stone på nära håll, ej genom Qerrpunktens uträknande. Man sätter 
t. ex. ett starkt konkavglas framför den som undersökes och till- 
säger honom att läsa .dermed. Kan han det, anses han tillräck- 
ligt myopisk, annars ej. Detta är nu ett högst osäkert domslut. 
Dels kan det mycket väl hända, att äfven en verkligt myopisk 
person generas af att läsa fin stil genom konkavglas, som passar 
honom förträffligt på långt håll; dels kan en mycket mindre 
myopisk, ja en normalseende, men med stark accomodationskraft 
begåfvad, ibland genast och ändå helldre efter någon öfning, full- 
komligt lära sig att bestå detta prof. Nu äro också de som ut- 
göra föremål för denna examen mestadels mycket unga, och så- 
ledes just i besittning af god accomodationsförmåga. 



106 

(Vetenskapligt taladt ar ju ögats refraction och ögats seende 
med sin Qerrpunkt identiska begrepp, det är derför också alldeles 
klart, att allt bestämmande af refractionen pä annat sätt, än genom 
Qerrpunktens uträknande, måste vara osäkert och vilseledande). 

Såsom sin mening med afseende på den grad af refraktions- 
fel, som bör j^ises utgöra kassationsorsak, anger författaren slut- 
ligen Myopi ^ å J for all krigstjänst, eller ^ for tjänstgöring i 
ledet. Hypermetropien kan fi^ gå ända till ^ och det till och med 
endast den manifesta, innan den bör anses såsom kassationsorsak. 
Denna senare bestämning ausåg ref. alltför sträng, så mycket 
heldre som en hyperop | yanligen tillika är amblyop eller åtmin- 
stone astigmatiker. 

Med anledning af hvad sålunda blifviC anfördt, tog Herr R.^ 
sig anledning påpeka, huru det med afseende på vämepligtiges 
eller rekryters undersökning står till i Sverige. I alla andra länder 
finnas i detta afseende noggrannare och ganska vidlyftiga regle- 
menten, i Sverige finnes rakt ingenting bestämdt. 1 Sverige är 
allt öfverlemnadt åt den undersökande läkarens förmåga att be- 
döma hithörande saker, åt hans godtycke. Att en dylik förmåga 
kan saknas, att reglementen kunna vara behöfliga, har aldrig blifrit 
ifrågasatt, en utexaminerad licentiat kan här förmodligen allting. 
Och dock anses reglementen nödiga i andra länder, der läkame, 
efter licentiatexamen, måste genomgå särskilda allvarliga militär- 
läkarestudier för att komma på det nedersta trappsteget i fältläkare- 
hierarkien, och i Frankrike samt Italien utöfvas befordringame 
endast genom concourer, som tvinga militärläkarne att ständigt 
underhålla och förkofra sina kunskaper. 

Det vore nu ej fråga om bestämmelserna angående kassation 
för ögoufel allena. Detsamma är i alldeles samma grad förhållandet 
med hela kroppens undersökning, i andra länder finnes allt noga 
bestämdt, här alldeles intet, och följden häraf är också den, att 
den ene läkaren kasserar hvad de^u andra godkänner och olik- 
heterna äro icke små. Allt vore visserligen ej gjordt endast 
genom ett reglemente, men det vore ändå något. 

Med anledning häraf uppstod diskussion hvari yttrade sig 
Hrr Berlin, Carlson, Edholm, Lemchen, Malmsten, 

ROSSANDER och WiSTRAND. 

Hr Carlson, som, i egenskap af förste Stadsläkare i 
Stockholm, sedan längre tid tillbaka förrättat beväinngsmdn- 
atringame härstädes, hade ofta fannit hvilka svårigheter der- 
vid möta, särdeles hvad pröfvandet af synförmågan angår, hvar- 
till egentligen torde erfordras en specialist. Ändamålsenligt 
ansåg Hr C. att färre läkare än nu och dessa enligt bestämd 
instruktion förrättade beyäringsmönstringame, till hvilkaa ut- 
förande Militärläkare torde vara de lämpligaste. 



107 

Hr Maln)st6D yttrade sig i samma rigtniog och uttryckte 
äfveD den åsigt, att oro någon enhet i bedömande af rekryters eller 
bevärings lämplighet för krigstjenst skall kunna vinnas, mön- 
stringame böra förrättas af Militärläkare och af dessa enligt 
fastställda grunder. 

Hr Lemchen ansåg äfven ett reglemente för rekrytbesigt* 
ning högst behöfligt. Hans egen mångåriga erfarenhet i frågan 
visade honom hvilka svårigheter ej sällan härvid uppstå, svårig- 
heter, som endast kunna lösas genom bestämda lagstadganden 
och som äro alltför vigtiga att öfverlemnas åt den enskildes 
afgörande. Påvisade i sammanhang härmed behofvet af Militär- 
läkares utbildning på ändamålsenligare sätt än hittills, då ingen 
underbyggnad érhålles i tillhörande specialbrancher, hvarföre 
äfven nödig insigt brister för bedömande af många förhållanden, 
af hvilka arméns duglighet och stridbaihet i väsentlig mån äro 
beroende. Ansåg på grund häraf att specialkurser i sådana 
ämnen borde finnas att tillgå samt för antagandet till Militär- 
läkare vara obligatoriska. 

Hr Edholm förenade sig med Hr Lemchen. — Ett rättvist 
rekryteringssystem är af lika stor vigt för de civila som de 
militära intressena samt en så vigtig rättsfråga att helt visst 
bestämda uppgifter borde finnas öfver de lyten, sjukdomar elle^r 
svaghetstillstånd m. m., som berättiga till fritageise eller afsked 
från krigstjenst. Lemnas bedömandet åt Läkarnes subjektiva 
åsigter måste utgångspunkterna ^alltid blifva olika och fördel- 
ningen orättvis. För alla utlandets arméer finnas derföre stad- 
ganden i detta hänseende. Då, som hos oss, starom och be- 
väring bilda bataljonerna samt äro afsedda att tillsammans dela 
krigets alla mödor och besvärligher borde väl äfven vid an- 
tagandet till krigstjenst Militärläkarne förrätta mönstringame 
och samma reglemente tillämpas på båda parterna. — Hvad Hr 
L:s åsigt om Militärläkarnes utbildning och uppfostran anginge, 
biefve väl, med nutidens stridssätt, speciela insigter i militär- 
hygien och andra tillhörande vetenskapsgrenar alltmera nödvän- 
diga. I flertalet af utlandets arméer har man också för länge- 
sedan afhjelpt denna brisU I farans stund torde det vara för 
sent att korrigera felet. Utan att behöfva inrätta någon sär* 
skild kostsam applikationsskola, skulle några få månaders under- 
visning och ledning — kanske helst vid militärsjukhusen — vara 
tillräckliga att utbilda de militära Läkarnes insigter i deras 



108 

fack, så att de kunde motsvara de anspråk staten på dem eger 
under deras ansvarsfulla och maktpåliggande verksamhet i fält 

Hr Wistrand erinrade om de stadganden, som f. n. finnas 
angående beväringsbesigtningar och de svårigheter som häri- 
genom skulle möta för beväringens undersökning af annat än 
provincialläkarne eller andra civila läkare. 

Generaldirektör Berlin ansåg de ofvan gjorda anmärk- 
ningame befogade, men ville fästa uppmärksamheten på den 
korta tid, som vid beväringsmönstringar är läkaren medgifven 
för undersökningen af hvarje karl, och på dep stora kostnad 
och tidsutdrägt som af en fullständig besigtning skulle föror- 
sakas. Att likväl noggrannare besigtningar och bestämdare 
föreskrifter än nu, erfordrades torde icke kunna bestridas; 
läkaren måste nu ofta på subjektiva grunder afgifva frågan om 
duglighet till krigstjenst samt nödgas fälla bestämda omdömen 
i ganska tvifvelaktiga fall t. ex. minskad synförmåga, olika 
grader af plattfot o. s. v. 

Hr Carlson trodde saken vara af den vigt att en skrif- 
velse derom från Läkaresällskapet borde ingå till K. Snndhets- 
Gollegium, hvarigenom Collegium skulle ega stöd för ett blifvande 
förslag till förändring med afseende på stadgandet om såväl 
beväringsmönstringar som rekrytbesigtningar och afsked från 
krigstjenst tillfölje af sjuklighet. 

Hr Lemghen afstyrkte en sådan skrifvelse, då diskussio- 
nen, vid hvilken flertalet af Sundhets-Go)legii medlemmar voro 
närvarande, torde tillräckligt »verka i önskad riktning. 

Generaldirektör Berlin ansåg att måhända för det närva- 
rande ej rätta ögonblicket vore förhanden för ett upprop i denna 
fråga, men att deremot vid förestående reorganisation af armén 
och i sammanhang dermed det vore angeläget att fästa upp- 
märksamheten på denna betydliga brist i de militärt medicinska 
förhållandena. 

Sedan denna åsigt blifvit uttalad återtog Hr G. sitt för- 
slag om uppsättandet af ofvannämda skrifvelse och på tillfrågan 
af ordföranden ansåg Sällskapet diskussionen i detta ämne 
vara afslutad. 

— Frih. v. DUBEN, som hänvisade till den berättelse om 
trepanerade Incas, han förut i Sällskapet anfört (B'örhandl. för 
detta år sid. 38), redogjorde efter Gaz. roédicale de TAlgérie 
(1868, J\^ 3) för ett snarlikt hos araberna ännu hrvkligt sätt 
aU trepanera. 



109 

Enligt författaren Dr Amédés Paris bruka de infödda arabiska 
läkame i trakten af Aourep trepanation icke blott for frakturer 
utan äfven for svåra smärtor i hufvudet. Operationen verkställdes 
sä att, sedan benet blifvit blottadt i beböflig utsträckning, opera- 
tören med en 4 — 5-tandad grof såg skär 4 skåror i rektangel eller 
qvadrat, hvilka han sedan med en finare såg fördjupar ända in till 
dura mäter. Detta sker »avec une lenteur effrayante». Derefter 
upplyftes benstycket och forbandet lägges. — Hvad som härvid 
intresserar till jemfÖrelse med det å Incas-kraniet funna är dels 
formen af öppningen i kraniet, dels långsnniheten h varm ed opera- 
tionen försiggår, dels slutligen den djerHiet hvarmed man på grund 
af supponerad inre sjukdom foretager operationen. Alla tre punk- 
terna hafva sin motsvarighet i fyndet hos incas. 

— Hr Lamm förevisade en biloberad magsäek^ tagen från 
en 50-årig qvinna, som aflidit af Morbus Brigbtii. 

Magsäcken var delad i tvenne nästan lika stora hälfter, upp- 
komna genom en rundtomkring hela magsäcken gående samman- 
snöming af ventrikelns alla hinnor. Öppningen emellan de båda 
maghälftema var knappt så stor som lumen hos intestinum duo- 
denum. Den förra maghälften eller den som motsvarade fundus 
var mera utspänd, hade tunnare väggar än den seduare och tycktes 
vara den, som egentligen fungerade såsom magsäck. För obeväp- 
nadt öga kunde ingen annan förändring af väggarue af det sam- 
mansnörpta stället iakttagas än att samtliga väfnadema derstädes 
voro något tjockare och starkare utbildade. Ingen ärrbildning. 
Pylorus normal. Oesophagus till hela sin längd utspänd till ett 
lumen af ett 5-örestyckes storlek. På venstra lefverfliken syntes 
en liniär fÖrtjockning af capsula Glisoni och atrofi af nedanför 
liggande flikdel. Njurarne atrofiska som under Brightska sjukdo- 
mens sista stadium'. Uti hvardera lungan en omskrifven tuberkulos 
afsättning, bildande i den ena lungan en kavem. 

Hr L. förmodade att ventrikelns missbildning var medfödd. 
Han hade blott sett patienten tvenne gånger och det under de 
sista dagame af hennes lefnad, då hon låg i ett icke fullt ko- 
matöst tillstånd, och af hennes omgifning erfarit, att hon under 
en lång fö^d af år ofta uppkräkts sin föda, hvilken hon tagit 
till sig blott i ganska små portioner. 

Frih. v. DuBEN omnämde att en ventrikel af samma form 
och utseende fantis i Karolinska Institutets samlingar. 



*) Profl NÉLATON har förkUrat sig med noggrannhet hafVa granskat det af 
* Bboca betkrifoa craniam af Incas, och hyser icke ringaste tvif^el om rik- 
tigheten af Brocas nppgifter, såväl att personen lefrat minst 14 dagar efter 
operationen, som ock att operationen blifvit gjord for någon intra-kranial 
qnkdom. 



110 

Prof. Ket gjorde -vn exposé af de orsaker, som knnna 
föranleda dylika missbildDingar, såsom arspmngliga bildningsfel, 
sår, tillfälliga anledningar (yttre tryck) m. m. 

— Generaldirektör Berlin meddelade resultatet af den 
andersökning Prof. Edlund anställt angående förhillandei mel- 
lan den nyligen ianskaffade noggranna plaUncMlogrammen aeh 
det svenska skålpundet, jemförda med hvarandra under samma 
omständigheter, under hvilka fransmännen justera sina vigter. 
Kilogrammen har befunnits vara = 2,3525214 skålpund och så- 
ledes det svenska skålpundet =s 425,0758 gram. 

Den 21 Apnl, 

Prof. NÉLATON i Stockholm. — Prof. Piroooff f. — Biblioteket. — Consti- 
tatio epidemica. — Dr L. Vacher ledamot. — Maladiea popiilairea. Bel 
— Braailianaka droger. — Scammoniam. 

— Ordföranden omnämde med några ord det besök, 
som den namnkunnige fransyska kirurgen, Prof. Nélaton, på 
ett par dagar under den förflutna veckan aflagt i Stockholm. 
Tillkallad af en patient, som önskade hans råd med afseende på 
en tumör, anlände han hit Fredagsaftonen och återvände redan 
Måndagsmorgonen, efter att hafva instämt i de åsigter patien- 
tens härvarande läkare (Hrr Malmsten och Santesson) yttrat 
angående behandlingen. — Karolinska Institutets lärarepersonal 
jenite lärame i kirurgi vid medicinska fakulteten i Upsala, Hn 
Mesterton och Björken, firade den celebra gästen med en 
middag å Djurgården förliden söndag. I anseende till den korta 
tiden kunde ej anteckningslistor cirkulera till Läkaresällskapets 
medlemmar m. fl., som troligen annars önskat deltaga i denna 
festlighet. Prof. Nélaton var under resan åtföljd af sin assistent 
Dr Saurel. — Vid fyllda 60 år lemnade Prof. Nélaton sist- 
lidne vår, på grund af sin ålderskategori, den kirurgiska profes- 
sionen vid medicinska fakulteten i Paris, hvilken han på ett så 
lysande sätt upprätthållit alltsedan 1851, men har fortfarande 
bibehållit sin clientel och en vidsträckt konsultationspraxis. 

— Efter medical Times and Gazette meddelade Ord- 
föranden underrättelsen om den namnkunnige ryske kirurgen 
Prof. PiROGOFFS nyligen inträffade bortgång under särdeles 
egendomliga omständigheter. Från Odessa, der- han uppehöll 
sig hade Prof. P. blifvit kallad till ett sjukbesök hos en i trak- 
ten boende person. På hemvägen blef han plötsligen öfverfallen 



111 

af röfVare, men fSrsrarade sig och lyckades att fUlla två af 
banditerna, hvarefter de öfriga togo till flygten. Aterkonunen 
hem var han särdeles upprörd af den fara han undkommit och 
angreps af kongestionssymtomer åt hufvudet, tillfölje hvaraf han 
kort derefter afled. — Prof. P. egde med rätta ett stort anse- 
ende, som hans allmänt kända arbeten i anatomi, kirurgi och 
specielt militärkirurgi tillförsäkrat honom. Under Krimkriget 
var han Generalfältläkare på ryska sidan, men konsulterades 
vid flera svåra tillfällen af vestmaktemas läkare. 

— Till bibUoteket wimäldes: 

Forhandlinger i det Norske medicinske Selskab i 1867. Chri- 
stiania 1868. — Cholera i Christiania i 1866. Beretninger til 
Suadhetscommissionen af H. Steffsns, O. Lund, Lochmann. 
Christiania 1867. Gåfvor af det medicinske Seiskab. — Berättelse 
öfvef Kongl. Yeterinärinrättningens i Skara verksamhet och förvalt- 
ning under kalenderåret 1867 af N. E. Fobsell. Skara 1868. 
Oåfva af författaren. — Bidrag till Sveriges officiella statistik. 
A) Befolkningsstatistik. Ny följd. Statistiska Centralbyråns under- 
dåniga berättelse för 1866. Stockholm 1868. — Bidrag till Sveri- 
ges officiella statistik. K) Helso- och sjukvården II. Öfverstyrelsens 
öfver Hospitalen underdåniga berättelse for är 1866. Stockholm 
1868. Gåfvor från Statistiska Centralbyrån. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön* 
dagen den 12 till och med Lördagen den 18 April 1868: 

Sjnkligheten något minskad, ej betydlig. 

1. Inom énskUd prakUk anmälde sjvkdomB&U (frän 15 l&kare): 



Otitis 1. 

Ang. tons. & fancinm 21. 

LaiTngo-feraolieitis . . 12. 

Bronch. Cat. broneh. 45. 

Bronchitis capillarii. 2. 

Fnenmonia 8. 

Plearitia 3. 

Febrb gastr. simplex 9. 

Gastritis. Enteritis 8. 

Colitia 1 



Typhlit. & PerityphL 2. 

PeritonitU 2. 

Ictenu 1. 

Nepliritis 1. 

MetritiB 1. 

Rheamatismns aoutna 9. 

Eiythema nodoanm . 2. 

Rheum. reoens efebiil. 1. 



Samma 178. 



Dipbtheria 1. 

Pertnssis 2. 

Biarrboea 19. 

Febria intermittena . . 7. 

ADg;ina parotidea 9. 

VariccU» 2. 

Syphilia 2. 

Oonorrhoea 5. 

Ncwalgia 3. 

Conjnnctivitxa...? 4. 

2. Å HaMidBiadena Sjukvårdsanstalter: 

Pä aerafimer-lasarettet: sjnkantalet den 18 April 236, bvaraf 189 pä afdel- 
ningen for invärtes fljnke; inkomne under veckan: pnenmpnia 3, ictems 1, 
rbenmatismna 1. 

Pä Allmänna Gamisons-sjukhussi : ajokantalet den 18 April 250; inkomne 
tinder veckan: syphilis 15, broncbitis 7, angina parotidea 6, pneumonia 5, 
gonorrhoea 4, pleuritis 2, conjnnctivitiB 1, angina tonsillaris 1, pericarditis 1, 
febris gattriea aimplex 1, tjrpblitia 1, nrticaria 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset å Söder: inkomne under Teokan: bronobitls 3, 
delirium tremens 2, rheumatismus 2, sjpbilia 1, plenritia 1, eTjsipelas 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset vid Bot^nsgatan: sjukantalet den 18 April 66, 
bvaraf 48 invärtes sjuke; inkomne under veckan: broncbitis 1, pneumonia 1, 
plenritia 1, oophoritis 1, metritis p. partum 1, rbenmatismns 1. 



112 

Pl Promsoritka sjukhuset vid Skeppsbron: sjakantalet den 18 April 50, 
hvaraf 32 invärtes sjoke; inkomne under veckan: meningitis ce^ebralis 1. 

På Prwrisoriska sjukhuset A Sabbatsherg: sjakanUlet den 18 April 66. 
hvaraf 46 invärtes sjake; inkomne nnder veckan: peritonitis 2, febris typhoidcs 
1, diarrkoea 1, broncMtis 1, plearitis 1. 

P& Allmänna Barnhuset: diarrhcea 16, bronchitis 11, eonjnnctivitU <>, 
bronchitis capillaris 2, zona 2, sjpbilis 1, meningitis cerebralis 1. otitis 1. 
pnenmonia 1, nephritis 1. — Polikliniken: diarrboea 19, bronchitis 8, pnen- 
monia 6, angina parotidea 2, oonjnnctivitis 2, pertnssis 1, sjphilis 1, zonm 1, 
farnncnlns 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 18 April 53; inkomne nnder veckan: 
diarrboea 2, febris intermittens 1, plenritis 1, keratitis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet v&rdade 21; belsotillståndet forbittradt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 6; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjakantalet den 18 April 26; intet fisll af akut 
sjukdom bar nnder veckan inkommit. 

På Stockholms HosnUal för Sinnessjuke: sjnkantalet den 18 April 162, 
bvaraf 78 mankön och 84 qrinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 18 April 131, 
hvaraf 101 från staden ocb 30 från länet; inkomne: sjphilis 16, gonorrhoea 1. 

På Provisoriska Kurhuset: sjnkantalet den 18 April 48; inkomne: syphilis 9. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes veeko-rapporter): bronchitis 61. 
diarrboea 35, pnenmonia 16, febris rastrica simplex 15, febris intermittens 13, 
rhenmatismns 6, meningitis cerebralis 5, ophthalmia 4, peritonitis 4, -otitis 3, 
angina tonsillaris 3, pertnssis 2, febris typhoides 2, angina parotidea 2, laryn> 
gitis 1, febris gastrica simplex 1, ictems 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: febris intermittens 1, syphilis 1. 

Norra Strof- och Arbets-fångelset: dianrhoea 2, febris intermittens 1, otitis 
1, zona 1. 

— Till Utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet 
invaldes Dr L. Vagher, redaktör af Gazette médicale de Paris. 

— Hr Hallin refererade tvenne arbeten af Dr Vacher, 
nemligen: »Etude médicale et statisäque sur la mortalité å PariSf 
å LondreSf å New-York en 1863» samt Les maladies populaires 
et de la mortalité å Paris^ å Londres, å Vienne^ ä BntxeUeSj 
ä Berlin, ä Stockholm et å Turin en 1866. 

Den sednare afhandlingen, ior hvilken författaren erhållit ett 
pris af medicinska fakulteten i Paris, afviker med afseende på for- 
men från den förstnämda, men är dock att betrakta såsom en 
fortsättning deraf. — Efter att i det förra arbetet hafva redogjort 
för folkmängden, dess tillväxt, de meteorologiska observationerna, 
vattenledningarnes beskaffenhet m. m. samt den allmänna mortali- 
teten i de nämda städerna, öfvergår författaren till behandlingen 
af dödsorsakerna med afseende på särskilda sjukdomar, nemligen 
de zymotiska, de konstitntionela, de speciela organsjnkdomame, 
död af medfödd svaghet, missbildning och yttre våld, samt slutligen 
de dödfödde. — ^ Under det att författaren härvid hufvudsakligen 
redogör för mortaliteten med afseende på kön, ålder och klimat 
har han i det sednare arbetet »Les maladies populaires» i öfverens- 
stämmelse med det förelagda prisämnets art, egnat särskUd upp- 
märksamhet åt den kliniska observationen, hvadan han här redo- 
gjort för sjukdomskonstitutionen under de skiljda årstiderna jemte 



113 

karakteren af de gängse sjukdomarne. Bland dessa lemnas en utr 
förlig beskrifning öfver choleran, samt de mot densamma använda 
behandlingsmetoder. Vidare redogöres för den allmänna mortalite- 
ten i de nämda städerna under det angifna året, samt nfeddelas 
slutligen en hygienisk redogörelse angående konsumtionen af födo- 
ämnen, dryckesvaror m. m. Arbetet åtföljes af en karta, grafiskt 
framställande mortaliteten och det meteorologiska tillståndet i Paris 
1865 samt för öfrigt åtskilliga specialtabeller. 

Hr Hallin ansåg båda arbetena vittna om författarens flit 
ocb möda att uppsamla och för det afsedda ändamålet samman- 
föra det statistiska ipaterialet. Visserligen kan detta material, 
som endast grundar sig på observationer för tvenne år, ej anses 
tillräckligt för att deraf ännu draga några allmänt giltiga slut- 
ledningar angående den relativa mortaliteten å de särskilda 
orterna och deras inbördes förhållande i sanitärt hänseende, men 
författarens arbete utgör likväl en förtjenstfull början att åstad- 
komma en medicinsk statistik i nämda riktning och erhåller ett 
än högre värde, om författaren, såsom han lofvar, blir i tillfälle 
att ytterligare under kommande år fortsätta samt till än flera 
orter utsträcka sina undersökningar. 

Hr Grähs påvisade de svårigheter, som möta vid upp- 
ställande af en mortalitetsstatistik och trodde att de slutledningar, 
till hvilka författaren kommit i de refererade afhandlingarne, 
voro väl raska, men ansåg att dock i allmänhet ett förtjenst- 
fullt arbete deri blifvit nedlagdt på de statistiska undersöknin- 
game. 

Hr Carlson ansåg att hvarje försök i- den riktning förf. 
bär gjort till sitt mål måste erkännas samt att en god böljan 
i inedicinskt-statistiskt hänseende vore gjord genom Dr Vachers 
arbeten. 

— Hr O. Sandahl fortsatte förevisandet af och redogö- 
relsen för en samling brasilianska droger (se pfot. den 24 Mars). 

Fam. BurseracecB. »Casca de Älmscar». Icica heptaphylla, 
AuBL. (Amyris Ämbrosiaca, Willd. [Vellos Peck. Msc]). Ur 
moderträdet till denna drog utrinner, då detsamma såras, en klar 
citronluktande balsam, som hårdnar i luften till ett hvitaktigt harts, 
hvilket användes till rökningar. Balsamen går i handeln under 
namn af Balsamo real (Bals, regium) och begagnas i stället för 
Balsamum gileadense. Guibourt anser detta träd lemna den Wirak, 
som kommer från Cayenne (»Tacamahaqtie jaune incolore»), Geioes. 
härleder från denna samma Icica-art det s. k. Cotfmi^r-hartset, som 
användes i kroniska slemflöden. 

Hygiea, (Förhandlingar 1868.) 8* 



114 

»Frutta de Almagueira». Hedwigta baUamifera Sw. (Buraera 
beUsami/era, Pers. Fruktköttet ätes s&som en delikatess. Kärnorna 
rostas ocb förtäras i stället för mandlar; de användas äfyen till 
oljepressning. Af detta träd fås äfven en terpentinliknande balsam 
(Baume ä cochon) som användes liksom Balsamum Gopaivie. — 
Barken unses vara feberfördrifvande. 

Fam. MyrtatecB. »Camimca do Mato», frukten af Rubachia 
glomerata, Bg. och »Ärraco do Mato» af Fsidium Arraca, Rädd. 
äro värderade ätliga frukter. 

»Eaiz de Jamhå» Jambosa vulgaris, DC (Eugenia Jamboa, 
Lin.) Roten användes mot den erysipelas som beröringen med 
vissa giftiga blad framkallar, t. ex. bladen af åtskilliga Eupborbia- 
ceer etc. Bark, blad och frön äro adstringerande och begagna» 
mot febrar. Frukterna äro välluktande och deras kött välsmakande. 

»Cravo do Mato.» Pseudocaryophyllua sertceus, Bo. Bladen 
begagnas till ett aromatiskt the som är särdeles omtyckt. Den 
eteriska oljan ersätter den i Europa begagnade ittheroleum Caryo- 
phyllorum. Den torkade frukten går i handeln under namn af 
Pimenta Mexicana. 

Fam. AmygdalecB, »Casca och Folhcu de Cerejeira do Mato»^ 
samt »Oingeira>i äro barken, bladen och frukterna af Cerasus bra- 
siciensis, Cham. & Schlecht. Dessa droger begagnas till bere- 
dande af ett blåsyrehaltigt vatten, liknande det bekanta Aqua 
laurocerasi. Man använder dessa droger i urinblåsans sjukdomar. 

Fam. PapilionacecB, »Raiz de Mamma de Porco.» Machcertum^ 
sp. Roten användes mot bleksot. Inom veterinärpraxis mot bo- 
skapspest. 

»Olko de bot». Mucuna urens, DC. De sönderstötta fröna 
gifvas med bränvin mot ormbett. Emulsion på fröna brukas mot 
dysuri. De bruna stickande brännhåren, som bekläda skidan be- 
gagnas blandade med houing mot mask. 

»Cascwy och »Fruttas de jSicopira». Bowdichia major, Mart. 
Barken är ytterst adstringerande. Fruktens pulpa nyttjas i stället 
för manna. Peckolt har i densamma funnit mannit. 

»Casca de Fedegosa do Mato» och »Canna fistula muida». 
Barken och frukten af Cassia bijuga, Yoo. Barken innehåller 
chrysophansyra och användes till gul färg. Frukten begagnas så^ 
som den vanliga Cassia iistula. 

»Casca de Oleo Vermelho». Myroxylon peruiferumt Mårt. 
Barken af perubalsamens moderträd. Begagnas såsom sårläkände. 

Fam. Mimosece. »Unha do Qato» Acacia sp. Förträffligt 
medel i bad mot rheumatism. Ur trädets bark utsipprar ett gummi, 
liknande gummi arabicum. 

»Inga doce». Frukten af Inga dukis, Mart. innehåller en 
ätlig pulpa med söt smak. 

»Carapicho de Esptnko». Mimosa Vellosiana, Mart. Infu- 
sionen på drogen användes till insprutning mot gonorrhé, samt 
äfvenledes invärtes. 



115 

Följande droger i den ifrågavarande samlingen äro ofullständigt 
kända dels med afseende på deras härstamning och dels i fråga 
om den af Pbckolt nppgifna moderväxtens plats i det naturliga 
systemet: 

»Bucana». Dekokten på bladen användes i bad emot rheu- 
matism. 

»Capim cheicroso». Vallingia odorata, Vahl. Infusionen är 
aromatisk och svettdrifvande samt begagnas vid m en str nations - 
oordningar 

»Casca de Guaresminha.» Tetranervis Martiana. Adstrin- 
gerande bark. 

— Hr O. Sandahl fastade vidare Sällskapets uppmärk- 
samhet på den förtjenstfnila afhandling som i Upsala Läkare- 
förenings förhandlingar (Bandet II Haft. 6) finnes meddelad 
af Dr Fristedt, rörande y>Förändrade åsikter om de officwela 
drogemas ursprung». Då flertalet af Läkaresällskapets med- 
lemmar troligen ^ redan tagit kännedom af Dr F:s afhandling 
ville Hr S. ej upptaga tiden med ett referat af den synnerligen 
läsvärda uppsatsen, som innehåller resultaterna af de nyaste 
undersökningarne om gummihartsernas härstamning, om hvilken 
stor osäkerhet i många fall varit och till en viss grad ännu är 
rådande. Endast med afseende på en i uppsatsen omförmäld 
drog, Scammonium ville Hr S. anmärka att förhållandena under 
sednare åren gestaltat sig annorlunda, än hvad DrF. anfört på 
grund af de uppgifter som Maltass meddelat och hvilka datera 
sig från 1854. 

Med afseende härpå yttrade Hr S., att det vore en bekant sak, 
att det för ett decennium och längre tillbaka mötte stora svårig- 
heter att erhålla oförfalskad Scammonium, hvilken svårighet äfven 
under sednare år låtit känna sig. Detta föranledde en öfverlägg- 
ning inom den nuvarande kommitén för Svenska Farmakopéns om- 
arbetning, huruvida det icke vore lämpligare att i den blifvande 
nya upplagan af nämnda Farmakopé utesluta Scammonium och i 
stället upptaga Radix Scammoniae, för att ur densamma utdraga 
rent Scamoniumharts, hvilket i London blifvit beredt på detta sätt 
sedan 1847, dock i mindre skala. Då emellertid Radix Scam- 
moniae endast undantagsvis syntes finnas i förråd hos utlandets 
drogister, så vidt man kunde sluta af deras priskuranter, så an- 
sågs icke rådligt, att i den nya Farmakopén upptaga en drog 
k vars anskaffande kunde blifva svårt om icke omöjligt. På grund 
häraf förföll förslaget om upptagandet af Radix Scammonise i far- 
makopén. Om med afseende härpå någon tvekan skulle funnits 
qvar, så hade densamma numera blifvit fullkomligt häfd genom 
nyare underrättelser meddelade i bref från Dr R. Baur, som är 
chef för ett handelshus i Konstantinopel, hvilket sysselsätter sig 



116 

med orientaliska droger och äfven drifver en betydlig kemisk 
fabrikation. Dr Baur underrättar om att Turkiska Regeringen 
tillsvidare förbjudit all utförsel af Radix Scammonise, hvarföre natur- 
ligtvis denna rot snart icke mer torde blifv^ tillgänglig i drog- 
handeln. Deremot har beskaffenheten af den på sednare tider 
skördade Scammonium så väsendtligen förbättrats, att Baur säger 
sig under de sista sex åren hafva kunnat centnervis köpa oför- 
falskad Scammonium, hvilken innehållit »95 ja ofta 98 proc. harts» 
och bättre vara torde man i sanning icke kunna begära. God 
Scammonium uppgifves annars vanligen hålla från 78 till 91 proc. 
i sether lösligt harts. Det är möjligt att denna, rörande Scamlnonii 
beskaffenhet, lyckligen inträffade förändring har sin grund i de ofta 
ingångna klagomålen öfver dålig vara. Att emellertid förfalskningar 
af denna, drog ännu förekomma, om än i mycket minskad skala^ 
hade Hr S. helt nyligen varit i tillfälle att konstatera vid en apo- 
teksvisitation i hufvudstaden, då i ett större parti god och vacker 
Scammonium påträffades några med krita och lera inmängda stycken. 

Hr Sandahl förevisade dessa förfalskade Scammoniumstycken 
samt äfven prof på Radix Scammoniae erhållen 1,858 af Dr Garkod 
i London. 

Med påpekandet af Dr Fristedts intressanta artikel och genom 
anförandet af de inträffade förändringame i afseende på Scam- 
monium ville Hr S. äfven fästa uppmärksamheten derpå, att Far- 
makognosien lika litet som någon annan vetenskapsgren i våra 
dagar kan vara eller är stillastående utan ständigt utvecklar sig 
mer och mer genom nya undersökningar och forskningar i olika 
rigtningar, ikke sällan framkallade genom tillfälligtvis inträffade 
förändringar i det material farmakognosien behandlar. 

-^ Generaldirektör Berlin meddelade att gramoigten nu- 
mera äfven blifvit antagen i Hamburg^ sedan Preussen, Baden 
och andra tyska länder redan förlidet år antagit densamma som 
vigtsenhet. (Se prot. den 21 Maj 1867). 

— Hr Cederschjöld uppläste en till Läkaresällskapet 
ställd skrifvelse, innehållande begäran om ett »utlåtande öfver 
»det gagn en vid Kastellholmen belägen sim- och badinrättning 
»för fruntimmer i sanitärt hänsende utöfvat och än vidare kan 
»utöfva på det qvinliga slägtet samt huruvida Kommunen har 
»behof af att en sådan anstalt på allmän bekostnad under- 
»hålles». Skrifvelsen innehöll för öfrigt åtskilliga upplysningar 
angående denna badinrättning, som för närvarande eges af ett 
bolag, h vilket gei\om Drätseluämden erbjudit densamma till in- 
köp af Stockholms Kommun. 

I diskussionen härom yttrade sig Ordföranden samt Hit 
Berlin, Carlson, Cederschjöld, Edholm, Ekelund och 
Lamm. 



117 

Något direkt ntlåtande i denna fråga ansåg sig Sällskapet 
ej böra afgifva. Angående behofvet och gagnet af ändamåls- 
enliga badinrättningar hade Sällskapet vid flera tillfällen ut- 
talat sig. — Genom diskussionen framgick i öfrigt att ofvan- 
nämde sim- och badinrättning för fruntimmer visat sig vara af 
så stor nytta, särskildt för det uppväxande slägtet, att skada 
vore, om en så gagnande anstalt ej fortfarande i hufvudstaden 
skulle ega bestånd. 



Den 28 ApriL 

F. d. Regementsläkaren OppHOf f. f — Bibliotekarieval. — Constitutio epidemica. 

— Prov, sjukiinaet vid Skeppabron npphördt. — Extra-nterint kafvandeakap. 

— QvackaalfTeri. — Ovariotomi. 

— Ordföranden meddelade att f. d. »Regementsläkaren vid 
K. Andra Lif-Gardet R. N. O., R. W. O., Carl XIV Johans 
medalj. Jubeldoktorn, K. M. Carl Adolf Opphofp den 24 
innevarande April aflidit här i Stockholm vid 79 års ålder. O. 
var född 1788 och följde redan 1805 under Gustaf IV Adolfs 
pommerska krig armén såsom underläkare; var under kriget i 
Tyskland 1813 anställd såsom sjukhusläkare och innehade 
under kriget i Norge påföljande år samma befattning. Rege- 
mentsläkare vid Andra Lif-Gardet blef han redan 1819 och 
tjenstgjorde vid Regementet i denna egenskap till 1855. — Dr 
O., som var en af Sv. Läkaresällskapets äldsta ledamöter, hade 
sedan 1815 tillhört Sällskapet. 

— Ordföranden tillkännagaf att Bibliotekarieval i nästa 
sammankomst kommer att förrättas. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 19 till och med Lördagen den 25 April 1868: 

Sjukligheten något ökad, dock fortfarande ej betydlig. 



1. Inom enskild 

Febris t jpkoides 

Diphtheria 

Pertusais 

Pyaenteria 

Diarrkoea 

Febris intermittens.. 
An§^na parotidea .... 
Variolse. Varioloides 

Varicellie 

jDeliriam tremens.... 

Syphilia 

Gonorrboea 



praktik anmälde sjnkdomsfall (från 16 läkare): 



2 
2. 
2 
2. 

21. 

7. 
14. 

2. 

1. 

1. 

4. 

7. 



Apoplexia cerebri.... 2.1ctern8 1. 

Nearalgia l.|Nephritis 1. 



Conjnncti vitis 5. Rheamatismus acntns 



Otitis.. 

Ang. tons. & fancinm 

Pericarditis 

Thrombosis. Embolia 
Laryngo-tracbeitis. . . , 
Bronch. Cat. bronch. 

Pnenmonia 

Febris gastr. simplez 
Gastritis. Enteritis . 



4. Erythema nodosnm 
22.|Urticaria 

1. Zona 

- l.'Farunculns 

lö.Carbnnculns 

57. Rbeum. recens efebril. 

2 



13. 
3. 



5. 
1. 
1. 
1. 
2. 
1. 
1. 



Snmma 205. 



118 

2. A Hafvndstsdens Sjukvårdsanstalter: 

På Serajimer-lasarettet: sjakantalet den 25 April 226, hvaraf 127 på afdel- 

ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febril typhoides 3, pneumonia 2. 

På Allmänna Gamuons-sjukhuset : sjukantalet den 25 April 215« hvaraf 111 

§å afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitiB 4, syphilia 
, pneumonia 3, gonorrhoea 2, gastritis 2, febris typhoides 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 25 April 152, hvaraf 

85 invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 4, bronchitis 2, febris pner- 
pcralis 1, variolse 1, delirium tremens 1, gastritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 25 April 64, 
hvaraf 46 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides Zy febris 
gastrica simplez 2, bronchitis 1, pneumonia 1, enteritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron: sjukantalet den 25 April 27, 
hvaraf 19 invärtes sjuke. Intet fall af akut sjukdom har under veckan inkommit. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 25 April 61, hvaraf 
43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, bronchitis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 15, bronchitis 13, conjunctivitis 3, 
bronchitis ^apillaris 3, pneumonia 3, otitis 2, urticaria 2, syphilis 1, meningitis 
cerebralia 1, farunculosis 1. — Polikliniken: diarrhoea 16, bronchitis 8, laryngitis 
2, pertussis 1, syphilis 1, conjunctivitis 1, otitis 1, colitis 1, urticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 25 April 58; inkomne under veckan: 
meningitis 2, pertussis 2, febris typhoides 2, catarrh. bronch. 1. 

På Provisoriska Barnbördshuset : antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

På Barnbördshuset Pro Pat ia: helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 25 April 27; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1, pneumonia 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 25 April 161, hvaraf 
75 mankön och 86 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 25 April 117, hvaraf 

86 från staden och 31 från länet; inkomne: syphilis 11. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukantalet den 25 April 42; inkomne: syphilis 
4, gonorrhoea 1. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter) : bronchitis 63, 
diarrhoea 33, pneumonia 18, febris intermittens 10, febris gastrica simplex 6, 
rheumatismus 6, ophthalmia 4, gastritis 4, febris typhoides 2, meningitis 
cerebralis 2, angina tonsillaris 2, laryngitis 2, icterus 2, dysenteria 1, angina 
parotidea 1, delirium tremens 1, plenritis 1, bronchitis capillaris 1, gastricismus L 

4. 1 Stadens Fängelse: pneumonia 1, rheumatismus 1, erysipelas 1. 
Norra Straff"- och Arbets-fängelset : bronchitis 3, febris gastrica simplex 2, 

febris intermittens 1. 

. I sammanhang med veckoUppgiften rörande sjukligheteti 
tillkännagaf Hr Carlson, i egenskap af förste Stadsläkare i 
Stockholm, att det provisoriska sjukhuset vid Skeppsbron änder 
gårdagen blifvit stängdt, emedan lokalen ej vidare för detta 
ändamål vore disponibel. 

— Hr Key meddelade utdrag ur ett bref från Dr Ek- 
lund i Kristianstad och förevisade af honom insända preparater 
öfver ett eztrautervnt liafvandeskap. Detta hade af Dr £. 
blifvit under lifvet diagnosticeradt, och den tillhörande sjuk- 
domshistorien hade han redan i November förledet år insändt 
till Läkaresällskapet, (se prot. den 19 November). 

Sedan Dr E. genom vederbörande prästerskap blifvit under- 
rättad om att offret för ifrågavarande åkomma, hustru Sara Nils* 



119 

dotter i Bubbarp, aflidit den sista Mars, reste han den 2:dra April 
i sällskap med Provindiailäkaren Dr Vi&gin till den aflidnas hem- 
vist for att verkställa obduktion. Det var enligt hvad Dr £. 
skrifver förenadt med nästan oöfvervinnerliga svårigheter att förmå 
den öfverlef vande mannen att låta dem ens se liket, och ännu 
mycket mindre ville han tillåta dem att öppna det. Först genom 
Pastorns och slägtingars bemedling lyckades de utverka sig tiU- 
stånd att göra ett litet snitt i buken, utan att uttaga något. 
Obduktionen Öfvervakades af mannen och de måste af honom 
j»tigga sig tOl hvarje bit de önskade medtaga». Det är naturligt 
att under sådana förhållanden sektionen måste blifva ofullständig, 
och' någon nogare undersökning in situ kunde ej göras. 

»Liket var betydligt afmagradt. Yenstra regio hypogastica 
visade sig framskjutande och i den kändes en hård knöl. För 
öfrigt var buken insjunken. Tumören utgjordes af en cysta. Denna 
adhererade till bukväggens peritoneala beklädnad framtill, äfvensom 
till tunntarmarne, genom fasta tjocka adherenser. Till höger var 
den fri och tillät handens nedförande i fossa Douglasii. Till fundus 
uteri var cystan fast adherent och den visade sig hafva utgått från 
uteri anexer på venstra sidan. Cystans väggar voro mångfaldigt 
skrumpna och veckade.» 

»Vid cystans öppnande stack en penetrant foecallukt i näsan 
ock knifven stötte emot ett af de macererade hufvudskålsbenen. 
Alla de öfversända benen anträffades i cystan, liggande huller om 
buller, och dessutom innehöll den foeces, dels flytande dels i mjuka 
klumpar. Cystväggarne utgöras nemligen dels af tarmames väggar, 
dels öppna sig tunntarmar deri. En sviskonkäma anträffades äfven 
i cystan. Uterus var starkt anteflekterad, så att dess fundus låg 
tryckt emot symphysen». 

»Endast å ett af de lösa benen fanns något af de mjuka 
delarne qvar, utvisande att fostret varit mumifieradt. (Dermato- 
pedion, ej lithopedion)». 

»Huru kommunikationerna med tarmame uppstått, Öfverlemnar 
jag åt de lärde att afgöra; det tror jag mig kunna påstå, att 
fostret varit mumifieradt och att genom maceration i tarmames 
contenta alla dess mjuka delar bortsmälts, så att det ifrån att 
faafva varit ett dermatopedion blifvit ett skelett i modrens buk». 

Hr Key anmärkte bufvudsakligen följande: 

Af det öfversända preparatet vill det synas som om cystan 
varit föga större än en knytnäfve. Till följd af de ogynsamma 
forhållanden, under hvilka obduktionen måste verkställas, är pre- 
paratet något trasigt, så att man har svårt att få en fullt klar före- 
ställning om en del förhållanden. Högra tuban och ovariet äro 
fullt fria. Yenstra ovariet återfinnes tillplattadt och utdraget i bakre 
cystväggen. Högra tuban fortlöper med något förtjockade väggar 
och öppet lumen i cystans bakre y'Ågg, i en utsträckning af vid 
pass 2 tum. Den synes der sluta med en mndad, något naggad 
ända i den fasta väggen. Dess lumen vidgar sig något mot ändan» 



120 

ocli slemhinnan bUr här rostbrun. Qenom en liten, ett par linier 
bred, rundad öppning sammanhänger tubans lumen med cystans 
kavitet; men denna öppning synes sitta å sidan af tuban, och 
Yäggarne af tuban synas ej direkt öfvergå i cystTäggarne. Det kan 
sålunda väl vara en möjlighet att hafvandeskapet utvecklat sig så- 
som tubart i yttre delen af tuban, men om så verkligen varit for- 
hållandet, eller om det varit ett abdominalt hafvandeskap kan, pi 
grund af preparatets beskaffenhet, ej med full säkerhet utrönas. 
Sjelfva cy st väggarne utgöras af en fast bindväf, som på insidan är 
slamsig och stadd i purulent smältning. Af fosterhinnor synas ej 
något spår. Af intresse är tarmarnes förhållande. Flera slyngor 
af tunntarmame ligga indragna i cystväggen, och såsom Dr E. 
anmärkt genom flere större och mindre öppningar i direkt kom- 
munikation med fosterhålan. Ej mindre än 7 sådana öppnin- 
gar anträffas, några smärre sittande på sidorna af tarmslyngorna, 
andra åter gående rundt om hela tarmen, så att dennes kontinuitet 
blifvit fullständigt afbruten. A en tarmslynga saknas } af tarmens 
circumferens i flere tums utsträckning, och den återstående fjerde- 
delen sitter qvar såsom ett band förenande tarmändame, och ut- 
görande en del af sjelfva cystväggen, hvilken här sålunda består 
af tarmslemhinna. Det är alldeles tydligt att på sednare tiden af 
qvinnans lif inga contenta kunnat passera från öfre delen af tunn- 
tarmarne ned till tjocktarmen, utan att först uttömmas i foster- 
hålan. Anlända hit hafva de äfven haft ganska ävårt att hitta 
vidare, ty alltför lätt hafva de kunnat genom någon af de många 
öppningarne komma in i en slynga, som åter utmynnat i foster» 
hålan, och sålunda hafva de efter en längre eller' kortare passage 
dit återkommit. De hafva råkat ut för en verklig labyrint, der 
ingen ariadnetråd kunnat visa vägen, och ändock hafva de ej an- 
samlats i någon så särdeles stor qvantitet. Vid deras afgång hafva 
,de åtföljts af ett och annat af de gehom maceration från mjuka 
delar befriade fosterbenen. Vid en närmare granskning af dessa 
befinnes nendigen en stor del saknas, isynnerhet af de smärre benen, 
såsom kotor, tarsal- och karpalben etc. Hvad uppkomsten af tarm- 
perforationerna beträffar, så äro dessa ytterst vanliga vid extra- 
uterina hafvandeskap och uppstå helt naturligt i följd af retningen 
af det döda fostret, hvilket ju blir en för organismen främmande, 
i kemisk omsättning stadd kropp. Vanligast uppstå dessa per- 
forationer på rectum, och detta är äfven fördelaktigast, ty de 
macererade fosterdelarne kunna då efterhand med mera lätthet afgå. 
Att dylika perforationer kunna genom suppuration uppstå åt flera 
andra håll än tarmarna är ju allmänt bekant, äfvensom att fostret 
på detta sätt kan fullständigt elimineras och helsan återvinnas. 
Anmärkningsvärdt i detta fall är att lifyet kunnat hos qvinnan så 
länge bestå med så vidsträckta förruttnelser af tunntarmame, och 
med så i ögonen fallande hinder for tarmcontentas passage Lif- 
modren är något förstorad med förtjockade, sklerotiska väggar, 
och, såsom Dr £. anmärkt, visar den en stark anteflektion. 



121 

Hr NET2EL, som vid det tillfälle förledet år, då sjak- 
bistorien upplästes, anmärkte att diagnosen Lithopaedion ej 
kunde fastställas på de då angifna grunderna samt att först vid 
obduktionen något bestämdt utslag derutinnan kunde erhållas^ 
hänvisade till detta sitt yttrande. Hr N. ansåg i öfrigt fallet 
sällsynt och värdt att minnas, då qvinnan till f5lje af sitt extra- 
uterina hafvandeskap så lång tid som 12 år burit iuom sig ett 
fullgånget foster. Skada var att, i anseende till de svårigheter 
som mötte för obduktionens noggranna verkställande, ägghålans 
beskaffenhet måste blifva outredd. — Ett likartadt fall hade 
nyligen blifvit omnämdt i Monatsschrift fiir Geburtskunde, för 
hvilket fall Hr N. i korthet redogjorde. 

— Hr Edling . fastade Sällskapets uppmärksamhet pade 
affischer, som vid inköp af mMarquis cCEstrées berömda gikt- 
plåsters samt yiAUmånt lake- ochflusaplåsteryi^ å apoteken tillhanda- 
hållas allmänheten, och hvilka affischer angifva dessa plåster 
såsom ett slags universalmedel mot de mest olikartade åkommor 
och sjukdomar, hvaribland kräfta, fistlar och venerisk sjuk- 
dom m. fl. Innehållet, i sig sjelft särdeles puerilt och osamman* 
hängande, kunde dock lätt bedraga enfalden, hvarföre äfven de 
nämda plåstren försäljas i stora qvantiteter, »å södra Sveriges 
apotek pundtals». Deras sammansättning är följande: 

Marquis d^Estrées plåster, 
Empl. oxid. plumbic 0*42 
kokas så att det blir Ijusbrunt; sedan tiUsättas: 
01. palmse 0*3 

Terebinth. commun. 0*2 
Ger. flav. 0*56 

Ti^Allmänt Lake- och Flussplåster», 
Emplastr. Sapouac. 0*24 

» Gummi Resinos. 0*8 

Styr. Liqvid. 

Resince flavae äi 0*2 

Herbae Melilothi pulv. 0*8 

Fol. Hyoscyami pulv. 0*4. 

Hr E. beklagade att sådana bedrägliga uppgifter, vittnande 
om oförstånd, okunnighet och vinstbegär, spridas bland all- 
mänheten. 

Hr Sebabdt beklagade äfven att sådana missbruk, som 
egde sitt enda stöd i gammal häfd, ännu fortgingo på flertalet 
apotek inom landet För egen del ville han, sedan hans upp- 



122 

jDärksamhet blifvit fastad på förhållandet, tilUe, det sådana 
lysande prospekter ej vidare funnos att tillgå å hans apoteL 

Hrr Carlson, Gederschjöld, Edholm, Lamm, Malm- 
■STEN och Tholander yttrade sig äfven ogillande, men trodde 
-att, sedan apotekarnes uppmärksamhet blifvit fastad vid miss- 
braket, detsamma snart skulle komma att upphöra. 

— Sekreteraren meddelade enligt uppdrag af Provincial- 
låkaren i Wernamo distrikt Dr Nordenström följande af honom 
förrättad Ooariotomi med olycklig utgång. 

Hustru Maria Stefansdotter, 47 år, från £ydaholms socken, 
Jönköpings län. — Har 4 gånger födt barn, sednast for 9 år 
sedan. Hösten 1866 låg hon flera v«ckor till sängs i anledning 
■af dä och då påkommande plågor i buken; då dessa upphörde 
märkte hon att bukens volum tilltagit och förmodade sig vara 
i grosess; menstruationen fortfor till hösten 1867; i medlet af 
Februari 1868 infann hon sig hos mig; bukens omfång var då 
betydligt; tillrådd inträde på sjukhuset i Wernamo samt att bereda 
sig på operation^ inkom hon på sjukhuset den 16 Mars. 
^ Stat prcBS. den 17 Mars: Patientens allmänna tillstånd ej så 
godt som vid föregående besöket; hon är magrare och känner sig 
mycket matt; aptiten dålig; svårighet vid defaecation; buk vidden 
Öfver nafveln 2 fot 1 tum(?); afståndet från pubis till proc. xiphoid. 
19 tum; buken ger tympanitisk ton endast i epigastrium och länd- 
trakterna; uterus ej dislocerad, rörlig. Efter samma dag verk- 
ställd punktion, hvarvid 5 kannor mörkbrun, tjockflytande vätska 
uttömdes, anmärktes: Till höger, i niveau med nafveln kännes 
genom bukväggen en icke rörlig, hård tumör af en njures form 
och storlek; tympanitisk perkussionston öfver venstra delen af 
buken samt i högra regio iliaca och epigastrica; i högra regio 
meso- och hypogastrica är tonen mer och mindre dämpad; i 'de 
båda sistnämnda regionerne kännes större resistens än annorstädes. 

Den 20 Mars, Efter tappningen har patienten nutrierats si 
väl som möjligt; hon känner sig betydligt bättre, har i går varit 
uppe hela dagen.* Då några fall af tyfoidfeber och patienter med 
operationssår funnos på sjukhuset, flyttades patienten för under- 
gående af operation till min bostad, der hon erhöll ett större rum 
iör sin räkning. 

Diafi:nosen var uppgjord till Cysta ovarii dext., sannolikt med 
Adherenser, och faran af operation tydliggjord för patienten. 

Den 20 Mars kl. 12 midd. företogs operationen, dervid ej 
kloroform gafs; biträde af någon läkare hade jag för tillfallet ej 
att tillgå; assisterades för öfrigt verksamt och pålitligt af 5 
personer. 

Frän nafveln nedåt gjordes i linea alba ett 1 tum långt snitt 
•genom bukväggen, som innehöll riklig subkutan fettväf; ur den 
gjorda öppningen utrann en seg, brunaktig vätska, och fingret 



123 

kände införas i en större kavitet, hvars väggar kändes fullsatta 
med en mängd hårda tumörer från storleken af en valnöt till 
mindre; snittet hade fört direkte in i cystan, som var sammanvext 
med bukväggen; sedan vätskan blifvit uttömd, förlängdes snittet 
omkring 1^ tum nedåt, hvarigenom peritonealkaviteteu öppnades; 
vid undersökning fanns nu tumören åt båda sidor sammanvext 
med främre bukväggen rundt om nafveln, som det tycktes på en 
radie af 2^ tum; nedåt högra randen af bäckenet gick från cystan 
en 2 å 3 tum lång och lika bred samt 1 till 2 linier tjock pe- 
dunkel; inga adherenser till tarmarne kunde upptäckas då handen 
infördes under cystan; de nämnde adherenserna till bukväggen be- 
funnos mycket fasta, kunde föga eller icke lossas med fiugrame; 
på ett par ställen försökt dissektion visade att stora svårigheter 
skulle möta, ej heller hade jag mig nu bekant huru långt uppåt 
adherenserna sträckte sig; emellertid, då fastväxningar till uterus 
eller tarmame ej påträffats, då pedunkeln syntes vara af fördel- 
aktig beskaffenhet och dessutom både cystan och peritonealhålan 
en gång blifvit öppnade kunde ej gema blifva fråga om att lemna 
operationen ofullbordad. Pedunkeln fattades med en Baker Browns 
klämmare och genombrändes; derunder uppkom blödning från den 
cystan närmaste delen af pedunkeln» hvarföre en stark ligatur 
lades derom; för att bereda mig bättre utrymme måste jag nu 
efter en kort stund lossa och borttaga klämmaren, hvarefter dock 
ingen blödning från den nedre delen af pedunkeln inträdde. Nu 
började en svår och tidsödande dissektion af adherenserna, som 
ofta voro så intima att cystväggen och peritoneum bildade en 
membran, hvarföre det ej kunde undvikas att smärre delar af peri- 
toneum här och der bortdissekerade^; å det ställe af bukväggen, 
som motsvarade den ofvan vid den yttre undersökningen nämnda 
njurformiga tumören, hvilken utgjordes af ett på cystans insida 
sittande konglomerat af småcystor, voro adherenserna starkast. 
För att erfara huru långt dessa sträckte sig uppåt samt möjligen 
lättare lossa dem från detta håll, förlängdes i denna rigtning 
snittet genom bukväggen omkring 2 tum; bukväggen var här 
genom den å dess insida fastvuxna cystväggen med sina konglo- 
merater af småcystor \ tum tjock; adherenserna till bukväggen 
upphörde 1^ 'tum ofvan nafveln; från den stora cystan märktes 
2:ne mindre ut^å i rigtuing mot lefvern och ventrikeln; med en 
Sfencer Wells troakart punkterades dessa inifrån den stora cystan; 
vid förnyad undersökning kunde nu bestäm dt konstateras att inga 
adherenser till någon af abdominalviscera förefunnos; dissektionen 
af adherenserna till bukväggen fortsattes nu, men på flere ställen 
måste större och mindre delar af cystväggen skiljas från cystan 
och lemnas qvarsittande vid bukväggen; under denna dissektion 
var det öfverallt utsipprande blodet mycket besvärande; för blöd- 
ningens stillande användes dels påtryckning med mjuka svampar 
dels (å ränderna af de qvarlemnade styckena af cystväggen) bränn- 
jern. Bukhålan befriades nu sorgfälligt från cystinnehåll, hvaraf 
dock obetydligt utkommit och blodcoagula; å bukväggen här ock 



124 

der sittande små coagula lemnadés dock qvar, emedan förnyad 
blödning följde vid deras borttagande; från peduDkeln märktes 
ingen blödning; då någon förstoring af venstra ovariet ej kunde 
upptäckas, tillslöts nu buksåret med 7 djupa genom peritoneum 
gående silkessuturer och 11 ytliga dels metall- dels silkessuturer; 
(buksårets längd omkring 5 decimaltum). Derefter forband af 
kompress, bomullsvadd och bukbinda. 

Under operationen, som i anledning af den högst besvärliga 
dissektionen af adherensema varade mera än 2 timmar, markerade 
patienten smärta egentligen blott vid genomskärandet af bukväggen, 
icke alls vid pedunkelns genombrännande; hon blef dock under 
operationen mycket medtagen, men restaurerades efter några doser 
portvin. — På aftonen gafs 0,4 k. morfin. 

Den 21 Mars. Föga sömn under natten; feber, puls 104; 
lindriga plågor i buken, som ej var ömmande. Morfin, r— Buljong, 
mjölk. — På aftonen: puls 124. — Morfin 0,4 k. + digital. 3 k. + 
sulph. qvin. 4 k. ad n. 

Den 22. God sömn under natten; på morgonen uppkräktes 
en spolmask; inga plågor i buken, puls 116; under dagen flere 
kräkningar. — Champagne med isvatten. Vid bandagets ombyte 
på aftonen befanns nedre sårvinkeln suppurerande. 

Den 23. Allmänna tillståndet bättre, patienten känner sig 
»lättare», huden mindre het, puls 116. De djupa suturerna bort- 
tagas (64 timmar efter operationen;; såret har godt utseende. 
Under dagen 3 doser kinasalt å 3 k., sista gången med morfin. 
Champagne med is. — Ölost. — På aftonen var patienten sämre, 
puls 124. 

Den 24. Föga sömn under natten; emellanåt lindriga plågor 
i buken, som är något uppdrifven; väderafgång per os; huden 
svettande, puls 108. Åtta af de ytliga suturerna borttagas; såret 
upptill läkt per primam, nedtill läkt på djupet, granulerande i ytan. 

— Kinasalt + morfin. — Ölost (fördrages bättre än mjölk). 

Den 25. God sömn; utseendet bättre; känner sig mindre 
svag; huden fuktig, puls 112 ä 116; de återstående 3 ytliga 
suturerna borttagas. — På eftermiddagen plågades patienten mycket 
af meteorisra, som föga hjelptes med ett i rectum infordt rör; efter 
oljelavement afgick till patientens lättnad en mängd väder. S. M. 

— Buljong, ölost, portvin. — På aftonen en kräkning, pulsen 
120, svag. 

Den 26. Orolig sömn; patienten mycket svag; svettning; puls 
104; bukens omfång minskadt. — Ett par doser kinasalt; morfin 
en gång. — På aftonen en kräkning, puls 124. 

Den 27. Föga sömn, mycken oro; klagar ej öfver plågor 
men öfver »yrhet*) i hufvudet; bukens omfång ytterligare minskadt; 
vid undersökning per vaginam kännes ingen fluktuation eller ökad 
resistens bakom uterus. Upphöres med kinasalt. Cingul. nept. 

— På middagen kräkning, hvarvid en ascaris medföljde; derefter 
blef patienten ytterst svag; på eftermiddagen flere öppningar af 
fitfta exkrementer. Patientens tillstånd syntes nu så dåligt att jag 



125 

skulle ställt prognosen hopplos, om ej undersöknineen af urinen 
tiUkannagifyit halten af klorsalter tydligt ökad. — Moschus 7. k. + 
camphora 1,5 k., hvarannan timma. Vin. 

Den. 28. Under natten lugn och ganska god sömn; febern 
nu på morgonen mycket minskad, puls 92; känner sig hungrig. 
Hela dagen befann sig patienten särdeles väl, begärde alltjemt föda; 
flere fasta öppningar. — Buljong, mjölk, litet biffstek, yäl sönder- 
skuren. 

Den 29. Sömn nästan hela natten, dä patienten vaknat har 
hon begärt föda; huden i hag hetare, puls 112 å 120. — Kinasalt 
+ digitalis. — På eftermiddagen diarré; klorsaltema i urinen min- 
skade; buksåret granulerar nedtill; behandlas med charpie, doppadt 
i infus. chamomillee. — Cingul. nept. — Pulsen på aftonen 96 k 
100. — Opium + acet. plumb. ad n. 

Den 30. Föga sömn; intet diarré; tillståndet i allmänhet 
sämre, puls 104, svag. På eftermiddagen två kräkningar samt en 
lös öppning. På aftonen var pulsen mycket svag, 104, tempera- 
turen å händer och fötter minskad. — Ett par doser moschus + 
camphora. 

Den 31. Ingen sömn; ytterligare försämring; puls okännbar; 
ansigtet infallet. Patienten afled kl. 12 middagen. 

Vid obduktionen, 24 timmar efter döden, fanns i bukhålan, 
ett, tiU qvantiteten ej betydligt seropurulent exsudat, peritoneum 
parietale et viscerale lifligt injicieradt; tarmarne på flera ställen med 
färska adherenser löst förenade med hvarandra och med bukväggen; 
emellan dem här och der fibrinflockor; tarmarnes slemhinna erbjöd 
intet abnormt, utom i nedre delen af tunntarmen samt tjocktarmen, 
der den här och der var injicierad. Å vertex vesicse samt på ett 
par ställen å tunntarmarne och främre bukväggen syntes gangre- 
nösa fläckar från en 50-öres storlek till mindre. Buksårets insida 
alldeles läkt, upptill löst adherent till en tarmslinga. Yenstra 
ovariet skrumpet, icke cystvandladt; uterus visade intet anmärk- 
ningsvärdt; den genombrända randen af pedunkeln, som utgick 
från högra ligam. latum var temligen Jemn, icke ansvälld, icke 
adherent till något organ och tycktes ej ha varit säte för någon 
inflammatorisk process. 

Den borttagna multiloculära cystan vägde, sedan innehållet ur 
nästan alla cystorna blifvit uttömdt, 3 skålpund; den utgjordes af 
en större modercysta och tvenne temligen stora, från den förras 
öfre segment utgående cystor: å insidorna af alla 3 cystorna sutto 
en stor mängd, säkerligen mer än 100 småcystor från en valnöts 
till en ärtas storlek; innehållet i cystorna var dels tjockt, af Ågg-^ 
kritas utseende och konsistens, dels tunn t, Ijusgult, klart. Den 
stora cystaus väggar mycket tjocka och fasta. 

Hade jag pä förhand afvetat de stora svårigheter, som skulle 
möta vid operationen, hade denna möjligen ej blifvit företagen; 
att den, en gång börjad, fortsattes har jag ofvan sökt motivera. 
Fallet visar att, efter losaande af så vidt utbredda och fasta adhe- 
renser, säkerligen upptagande en yta af 5 qvadrattum, efterblödning 



126 

— hvilket jag under de första 48 timmarne mest fraktade — icke 
torde vara så mycket att befara, och den deciderade forbättring, 
som inträdde på 8:de och 9:de dygnen, då knappast någon skulle 
förmått rubba min öfvertygelse om patientens tillfrisknande, an- 
tyder att en lycklig utgång äfven i ett så ogynnsamt fall som detta 
icke är omöjlig och troligen med ett kraftigare och yngre subjekt 
hade inträdt. 



Den ö Maj. 

Bibliotekarieyal. — Lokal for Sällskapets sammankomster. — Förändring i stad- 
garne. — Biblioteket. — Cohstitutio epidemica. — Sjakhistoria. — Digitalis 
ntvärtes vid Annri. — Cynoglossum officinale verkande såsom Cnrare. — 
Hömjöl frän Finland. 

— Företogs enligt Stadgarnas föreskrift val af Bibliote- 
karie, hvarvid Hr Bensow enhälligt återvaldes. 

— Ordföranden anmälde, att komitén i dagens samman- 
komst öfverlagt om förhyrande från September månads ingång 
1868 till Maj månads utgång 1869 af den lokaU tillhörande 
Militärklubben, hvilken Sällskapet begagnat för sina samman- 
komster sedan förliden höst, och hade komitén uppdragit åt 
Sekreteraren att med Militärsällskapets verkställande Direktör, 
Kaptenen G. W. v. Francken, ifall inga hinder möta, uppgöra 
om förhyrande af denna lokal på ofvannämde tid och under 
samma vilkor som förlidet år. 

— Upplästes ett inom Sällskapets komité väckt och seder- 
mera af detsamma tillstyrkt förslag till ändring af stadgames § 40^ 
hvilket förslag den 3 sistlidne December blifvit till Sällskapet 
skriftligen afgifvet och som, enligt artikeln XII: Om ändringar 
i Sällskapets stadgar, i Maj månad skulle till afgörande företagas. 

Förslaget hade följande lydelse: 

Förslag till ändring af stadgames % 40. 
Uppstår fråga om afyttring eller förpantning af Sällskapets 
egande fastighet och tillstyrker komitén en sådan åtgärd, bör Säll- 
skapet trenne gånger genom de allmänna tidningarne derom under- 
rättas och till mangrannt sammanträde kallas, den första gången 
minst 14 dagar före besluts fattande. — Blifver ärendet bordlagdt, 
skall dagen för dess återupptagande ofortöfvadt i tidningarne till- 
kännagifvas. För besluts giltighet fordras att minst 24 röstbe- 
rättigade ledamöter äro närvararfde och att minst tre Qerdedelar 
af de närvarande sig i beslutet förena. Om Sällskapet beslutar 
afyttring eller förpantning, uppdrages derefter åt komitén att frågan 
vidare behandla, pröfva inkommande anbud, samt om något af 



127 

komitén befinnes fördelaktigt, för Sällskapet föreslå detsamma till 
antagaDde. Till den sammankomst der frågan till definitivt af- 
görande förekommer, skall Sällskapet kallas på samma sätt som 
ofvanföre stadgadt är och- för beslutets giltighet erfordras samma 
antal röstande och samma pluralitet. 

På begäran af Hr Tholander bordlades frågan- 

— Till biblioteket anmäldes: 

A contribulion to the Pathological Anatomy of the Ear. Bj 
M. V. Odentus. Translated from Medicinskt Archiv. Band II, M' 
4, 1866 by W. D. Moore. Gåfva af Öfversättaren. — Die ratio- 
nellen Indicationen fiir den Marienbader Kreazbrunnen und Fer- 
dinandsbrunnen. Festschrift zur Feier des öO-jährigen Jubiläam 
Marienbads als öffentlicher Kurort. Von Dr G. H. KiscH. Prag 
1868. — Det medicinske Studiums og Examensveesens Reform ved 
Kjebenhavns Universitet. Efter Foranstaltning af Kirke- og Under- 
viisningsministeriet udarbeitet og udgivet af Dr P. L. Panum. 
Kjebenhavn 1868. Gåfvor af Författame. 

— Constitntio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 26 April till och med Lördagen den 2 Maj 1868: 

Sjukligheten minskad, ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (frän 14 läkare): 



Pebris typlioides 1, 

Diphtheria 3, 

Bysenteria 1, 

Diarrhoea 25. 



Otitis 



Typhlit. & Perityphl. 1- 



Peritonitis 1- 

Icterus.../ L. 

Metritis 1. 

Rhenmatismua acntns 5. 



Samma 155.. 



. Ang. tons. & fancinm 24. 

. Pcricarditis 1 

. Endocarditis 1. 

Febris intermittens.. 5. Laryngo-tracheitis ... 7. 

Angina parotidea 8. Bronch. Cat. bronch. 27. Erysipelaa 1, 

Syphilis 5. Bronchitis capillaris. 2. Far^ncolns 7, 

GoDorrhoea ,.... 2. Pneumonia 8. 

Neuralgia 3.'Pleuritis 1. 

Conjnnctmtis 5.;Febris gastr. simpl. . 8. 

2. A HjifTndstadens Sjukvårdsanstalter: 

På Serajlmer-lasarettet : sjakantalet den 2 Maj 225, hvaraf 123 p& afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under yeckan: febris typhoides 4, pneu- 
monia 3, plenritis 1, gastritis 1, nephritis 1, rheumatismus 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 2 Maj 200, hvaraf 90 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 7, go- 
norrhoea 4, febris typhoides 3, syphilis 3, rheumatismus 2, angina parotidea 1, 
gcarlatina 1, furunculus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 2 Maj 156, hvaraf 87 
invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 3, erysipelas 2, febris ty- 
phoides 1, syphilis 1, otitis 1, pneunionia 1, nephritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 2 Maj 70» 
hvaraf 48 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris intermittens 3, pneu- 
monia 3, delirium tremena 1, bronchitis 1, catarrhus ventr. acutus 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 2 Maj 63, hvaraf 
47 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, pleuritis 2, laryngo- 
tracheitis 1, bronchitis 1, febris gastrica simplex 1, metritis 1. 

Pä Allmänna Barnhuset: bronchitis 11, diarrhsea lO. bronchitis capillaris 
7,'conjunctivitis 2, pneumonia 2, pleuritis 1, erysipelaa 1, nrticaria 1. — Po/i- 



128 

Jämikw: diarrkoea 23, bronchitis 11, pneamonia 3, cottjunotiTitia 2, pertmni 
1, laryngo-tracheitiB 1, plearitis 1, febrig gastrica simplez 1, nephritia 1, arti- 
caria 1, faruncalosis 1. 

Pl Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 25; helaotillståndet godt. 

P& Provisoriska Bambördshuset : antalet virdade 20; helsotillatåndet godt. 

P& Diakonits-sjukhuset: sjakantalet den 2 Maj 27. Intet fall af akut q«k- 
dom har nnder veckan inkommit. 

P& Stockholms Hospital för Sinnessjukt: sjukantalet den 2 Maj 159, bvaraf 
75 mankön och 84 qvinkön. 

Pä Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 2 Mai 124, bTanf 
93 från staden, 31 Irån länet. Inkomiie: syphilis 26, gonorrhoea o. 

På Provisoriska Kurhuset: sjukan talet den 2 Maj 29; inkomne: 0. 

3. Bland de Fattiga (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): bronchitia 65, 
diarrboea 26, pneumonia 13, rheumatismus 12, febris intermittens 10, febris 
gastrica simplez 7, febris typboides 3, diphtheria 3, ueuralgia 3, opbtbalmia 3, 
gaatricismus 3, angina parotidea 2, variolae 2, angina tonsillaris 2, p]enntis>3, 
pertuasis 1, apoplezia cerebri 1, otitis 1, laryngitis 1, gastritia 1, nephritis 1, 
^ryaipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: pneamonia 1, syphilis 1. 

Norra Straff- och Arbets- fängelset : diarrboea 3, febris gastrica aimplex L 

— Från Serafimerlasarettet meddelade Hr Bruzelius 
ett anmärkningsvärdt fall af kronisk lefverinflammalion, 

Br ÖDMANSSON redogjorde för det förevisade preparatet 
— Fallet skulle införas i tidskriften. 

— Hr Ödmansson refererade ur Medical Times and 
Gazette 1868 J^ 917 en notis af Dr Brown om utvärtes bruk 
af digitalis vid anuri. — Referatet härom skulle införas i tid- 
skriften sedan metoden blifvit pröfvad. 

— Hr O. Sandahl meddelade enligt Cmtralblatt fur dis 
medicinischen Wissenschaften (1868 •^?. 14) följande notis rörande 
verkningarne af med sprit beredt extrakt af Q/noglossum o^ 
cinale, L. 

Till nämnda tidskrift har Dr J. Setschengw insändt en från 
Dr DiEDiJLiN i S:t Petersburg erhållen uppgift, att »ett med sprit 
beredt extrakt af färska örten af Cynoglossum officinale, L., verkar 
såsom Curare på ryggradsdjurens nervsystem, i det detta extrakt 
endast paralyserar de periferiska ändarne af de motoriska nerverna». 
Dr D. hade tillika sändt Dr Setschenow en liten portion af nämnda 
extrakt, med hvilket den sednare anställt försök. Han förgiftade 
4 grodor, genom att i en lymfsäck på ryggen infora ungefär så 
mycket som ett knappnålshufvud af extraktet, och hos alla 4 grodorna 
iakttog han följande fenomener: 8 — 10 miuuter efter förgiftningens 
verkställande utvecklade sig en fullständig paralysi af alla muskler, 
som hafva sitt fäste å bensystemet; hjertat fortfor att slå; musklerna 
voro direkt retbara; de motoriska nerverna och stammen af N. 
Vagns voro förlamade; *de sensibla nerverna och de reflektoriska 
centra voro icke angripna. Setschenow har så tillvida konstaterat 
riktigheten af Diediilins uppgift; men den portion extrakt, som S. 
erhållit var för ringa till forsöks anställande på dågg(jyur, hvarfore 



129 

han ännu icke varit i tillfälle att pröfva Diedulins uppgift, att de 
vaso motoriska nerverna lemnas oberörda af detta gift. 

Herr Sandahl fastade uppmärksamheten på den synnerligen 
stora praktiska vigt for nutidens fysiologi, som denna Diediilins 
upptäckt eger, ifall densamma, såsom^ antagligt synes, kommer att 
ytterligare bekräftas. Det är bekant att det på sednare tider mött 
stora svårigheter, att erkålla tillräcklig mängd af Curaregiftet, så 
oumbärligt för en hel del fysiologiska undersökningar, och ofta har 
äfven inträffat att det Curare man erhållit icke egt de påräknade 
egenskaperna, hvilket lätt låter förklara sig derigenom att flera 
skiljda slag af Curare, från olika ursprung, förekomma. Dessa 
svårigheter kunde man nu hoppas afhjelpta genom extraktet af den 
ganska allmänt förekommande Cynoglossum officinale. L. Det är 
for öfrigt i hög grad öfverraskande, att finna så häftiga och egen- 
domliga giftiga egenskaper hos en väit, hörande till Boragineemas 
familj, hvilken allt hittills ansetts bestå af helt oskyldiga med- 
lemmar, endast innehållande slemmiga indifferenta ämnen, samt 
färgämnen hos några få arter. Emellertid har Cynoglossum offi- 
cinale i äldre tider varit misstänkt och man finner i en del farma- 
kologiska handböcker att denna växt varit af några ansedd såsom 
skarpt narkotisk, hvilket återigen af ^andra förnekats. Det är 
bekant att roten varit använd i medicinen i de s. k. Pilulse de 
Cynoglosso, hvilka äro i bruk i Danmark och flerestädes. Roten 
har emellertid ansetts vara indifferent i sina verkningar. De som 
ansett Cynoglossum officinale skarpt narkotisk hafva sålunda sanno- 
likt haft att göra med det färska örtståndet. 

Hr Sandahl tillade att sednare årens upptäckter inom 
farmakologien hafva kullkastat de förut gängse åsigtema om 
vissa växtfamiljers oskadlighet. Så hade Leguminosema i all- 
mänhet förr betraktats såsom uteslutande bestående af växter 
med oskadliga egenskaper, tills på sednare tider man bland dem 
funnit många giftiga medlemmar. Såsom t. ex. Physostigma 
venenosum (Calabarbönans moderväxt) och de i våra trädgårdar 
förekommande Cytisusarterna, hvilka nyligen förorsakat för- 
giftningsfall, enligt hvad i medicinska jurnaler från flera håll 
berättas. Nu sednast hafva äfven * Boragineerna förlorat sitt 
goda rykte och en revision af åtskilliga växtfamiljer med af- 
seende på deras inre egenskaper torde förr eller sednare blifva 
nödig. 

Hrr LovÉN och Ket instämde med Hr Sandahl deri, att, 
ifall de nämda rönen vunno bekräftelse och extraktet verkligen 
befunnes verka i öfverensstämmelse med Curare härigenom en 
särdeles vigtig och välkommen upptäckt korame fysiologerna 
till godo. 

Hygiea, (Förhandlingar 1868.) 9* 



130 

— Hr LovÉN förevisade prof på särdeles fint målet mjöl 
af våWergadt ångahö beredt på föranstaltande af Åbo läns 
komité för möss- oeh svampberedning, for att under navarande 
svåra hungersnöd i Finland, i stället för de hittills mest bruk- 
liga, för helsan skadliga nödbrödsämnena, halm och bark, an- 
vändas till beredning af bröd, gröt och välling med tillsats af 
något råg- eller hafremjöl efter råd och lägenhet. Hr Loven 
redogjorde i sammanhang härmed efter en finsk tidning för 
några försök, som nämde komités ordförande Kommerserådet 
E. Julin låtit anställa, dels i Åbo dels ock på omgifvande 
landsbyggd, för att utröna detta nödbröds näringsvärde. Alla 
dessa försök, vid hvilka hvarje gång en hel familj under en 
månads tid fått förtära bröd, gröt och välling af hömjöl med 
något rågmjöl och en 'relativt ringa mängd sofvel, bestående af 
salt fisk samt något mjölk, hade visat det resultat att de sär- 
skilda försöksindividerna, som förut under begagnandet af den 
vanliga nödbrödsfödan — halmboss och bark — blifvit i hög grad 
medtagna, ej blott bibehållit sin ursprungliga vigt, utan i de 
flesta fall något förökat densamma och dessutom erhållit ett 
friskare, lifligare utseende med ökade krafter. På grund häraf 
har också, såsom Hr L. genom enskilda underrättelser erfarit, 
hömjölet såsom spannmåls-surrogat i Finland vunnit allt större 
förtroende bland folket och användes detsamma numera ganska 
allmänt, då dess företräde, hvad såväl smak som näringsvärde 
beträff'ary framför halm dch bark af alla erkännes. 

Den 12 Maj. 

Dr J. £. OuDET f. — Ändriog i Sällskapets stadgar. — Constitntio epidemica. 
— Ovariotomi. — Sanitetsväsendet i Förenta Staternas armé. 

— Ordföranden meddelade bortgången af en af Sällskapets 
utländska ledamöter, nemligen Dr J. E. OuDET. Ledamot af 
Medicinska Akademien i Paris, Médecin Dentiste, som den 15 
April afled i Paris, 78 år gammal. Dr Oudet tillhörde sedan 
1843 Svenska Läkaresällskapet. 

— Den förliden sammankomst bordlagda frågan rörande 
föreslagen ändring i ScUUkapets stadgar blef på framställan af 
Hr O Sandahl åter bordlaggd. Annons ,om frågans afgörande 
i nästa sammankomst skulle i tidningarne ingå. 



131 



— Constitotio epideinica under veckan från och med Sön« 
dagen den 3 till och med Lördagen den 9 Maj 1868: 
Sjakligheten obetydlig. . 

1. Inom enskild praktik anmälde sjakdomsfall (frän 18 läkare): 

?eritoniti8 2. 

Icterus 3. 

Rhenmatismna acntns 8. 

Erysipelas 1. 



Febria typhoidea 1. 

Diphtheria 1. 

Pertaaaia 4. 

Cliolerina 1 

Diarrhoea 30. 

Febris paerperalia ... 1. 

Febria intermittena . . 5. 

Angina parotidea 16. 

VaricellBB 2. 

Delirium tremena. .. 1. 

Sypbilia 4 

Gonorrboea 4. 



Apoplelia cercbri 1. 

Nearalgia 3. 

Conjunctivitis 6. 



Urticaria . 

Zona 

Faruncnlna 

Carbnnealoa 

Rheum. recena efebril. 



Summa 192. 



Otitia : 1. 

, Ang. tona. & fancium 16. 

, Pericarditia 1. 

, Endocarditis 1. 

, Laryngo-tracheitia ... 16. 

, Bronch. Cat. bronch. 38, 

, Bronchitia capiUaria. 2. 

Pneamonia 7. 

. Febris gastr. aimplex 8. 

2. A Hufvudatadena Sjukvårdaanstalter: 

P& Serafimer-lasarettet: ajnkantalet den 9 Maj 219, hraraf 120 p& afdel- 
ningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan : pnenmonia 5, febria typhoidea 

1, febris intermittens 1, delirium tremen^ 1, rheumatiamns 1. 

P& Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 9 Maj 218, hvaraf 98 
pS afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilia 8, gonorrboea 
7, pneumonia 7, angina parotidea 5, bronchitia 2, rheumatismus 1, urticaria 1. 

P& Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 9 Maj 166, hvaraf 
93 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitia 5, variolse 3, syphilis 3, 

Jneumonia 3, deliriuni tremens 2, febris intermittens 1, pericarditia 1, pleuritia 
, gaatritis 1, metritis 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: inkomne under veckan: pneu- 
monia 2, nephritis 2, febris intermittens 1, gastritis 1, parametritis 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 9 Maj 58, hvaraf 
43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 1, metritis 1, rheuma- 
tismus 1, erythema nodoaum 1. 

Pä Mlmänna Barnhuset: diarrhoea 14, bronchitia 6, pneumonia 5, urticaria 

4, conjunctivitia 2, enteritis 2, nephritis 2, bronchitis capillaris 2, colitis 1, 
otorrhoea 1. — Polikliniken: diarrhoea 17, bronchitis 6, conjunctivitis 4, otorrhoea 

2, pneumonia 2, pertussis 1, meningitis cerebralis 1, rheumatismus 1. 

Pä BamsjuUmset: sjukantalet den 9 Maj 55; inkomne under veckan: 
diarrhoea 1, bronchitis 1, peritonitia 1, keratitia 1. 

Pä Allmänna Bambördshuset : antalet värdade 23; helsotillständet godt. 

Pä Provisoriska Bambördshuset: antalet värdade 17; helsotillständet godt. 

Pä Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 9 Maj 31; inkomne under veckan: 
febria intermittena 1, bronchitis 1, nephritia 1. 

Pä Stockholms Hospital för Sinnessjuke: ajukantalet den 9 Maj 160, hvaraf 
76 mankön och 84 qvinkön. 

Pä Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 9 Maj 133, hvaraf 
101 frän staden och 32 frän länet; inkomne: syphilis 29, gonorrboea 3. 

Pä Provisoriska Kurhuset: ajukantalet den 9 Maj 21; inkomne: 0. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes veck o-rapporter): bronchitis 66, 
diarrhoea 27, febria intermittena 12, rheumatiamns 12, pneumonia 7, ophthalmia 

5, febria gaatrica simplex 5, febria typhoidea 4, gaatricismus 4, laryngitis 3, 
variolse 3, pleuritis 3, diphtheria 2, pertussis 1, dysenteria 1, angina tonaillaria 
1, gaatritia 1, icterus 1, nephritia 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1, syphilis 1, pneumonia 1, febria 
gaatrica aimplex 1. 

Norra Straff- och ArbeCs-f ängelset : diarrhoea 1, conjunctivitis 1, bronchitia 
1, pneumonia 1, febria gaatrica aimplex 1, icterus 1. 



132 

— Hr Sköldberg meddelade en af honom nyligen med 
lyckligt resultat utförd Ovariotomi. 

Fallet skulle såsom Svensk Kasuistik ingå i tidskriften. 

— Hr Edholm lemnade ett referat af »Rapport om Or- 
ganisationen af SanitetsvcBsenet i de forenede Staters Arméea^ 
afgifnen af Kompagnildrurg J. NiCOLAYSEN och intagen i 31 :sta 
Bandet af Norsk Militaert Tidsskrift. 

Dr Nicolaysens rapport om sanitetsväsendet i förenta Staternas 
Armé innehåller på det lilla utrymmet af 120 sidor mycket af in- 
tresse och påvisar många, äfven för mindre stater efterifoljansvärda 
forhållanden. — Efter ert förord, hvari författaren anger sitt ämne: 
en skiz af utvecklingshistorien och en redogörelse for den nuva- 
rande organisationen, herör han i inledningen de dithörande histo- 
riska forhållandena och uppkomsten af det sanitetsväsende, som 
for all framtid skall på ett hedrande sätt utmärka det sista ameri- 
kanska kriget. Kostnaderna voro visserligen oerhörda och för- 
virringen till en början likaså, liksom det alltid har varit och aö- 
tid skall blifva tillfället, der man af en illa betänkt ekonomi eller 
af andra grunder organiserar sanitetsväsendet endast på den bas 
man finner stricte af behofvet påkallad under freden; när kriget 
kommer y/tdste . förändringame ske, men innan maskineriet kommer 
i stadig gång, går mycket förloradt af lif och egendom. Hufvud- 
uppgiften för en läkare i fält blir alltid att så mycket som möjligt 
söka bevara arméns effektivitet, och detta sker i någon, ehuru ringa 
mån genom att i det enskilda fallet förordna medicin och bruka 
knifven, men långt mera genom att i stort lägga vigt vid Hygie- 
nens preventiva och kurativa foreskrifter. Man insåg också snart 
att första vilkoret härför var att läkames erfarenhet verkligen kunde 
vinna tillämpning, hvilket med den ställning de sedan gammalt 
innehade vid arméerna var en omöjlighet. I slutet af 1864 ut- 
kom efter långt och kraftigt motstånd från arméns officerare en 
generalordre, hvarigenom öfverläkarne vid sjukhusen förseddes med 
en »coramanding officers» myndighet och pålades dennes skyldig- 
heter samt sålunda erhöll fullständig kommando-, korrektions- och 
straffmyndighet i samma utsträckning som öfverbefäl rid garnisoner 
och vid regementena. Alla äro nu öfverens om att denna forän- 
dring medförde det största gagn. Sanitetsväsendet, hrilket i förenta 
staterna, liksom öfverallt annorstädes i den civiliserade verlden, 
endast i svåra tider och när dess verksamhet ej kunde undvaras 
erhållit ett förbigående erkännande och hvars tjenster efter slutadt krig 
snart glömdes, hade härigenom i Amerika fullständigt befriat sig fråu 
den bastardställning i armén, hvari fordomar och brist på erfarenhet 
placerat detsamma. Hvad armén derpå vunnit, visar amerikanska 
krigets historia. Efter en granskning af denna vigtiga principfråga 
redogör författaren för organisationsplanen för sanitetsväsendet, det 
studium som Norska regeringen egentligen hade gifvit honom i 
uppdrag och lemnar en ytterst noggrann redogörelse for samman- 



133 

sättningen af sanitetskorpsen *), dess lönevilkor, (ailöning, häst- 
rationer, inqvartering och ved) fordringar för anställning, rang, 
militärläkarnes tjenst i fält, ambulansorganisationen och organisa- 
tionen af sjukhusen jemte en minutiös instruktion för alla dem 
som tillhöra sanitetsväsendet, från de högsta posterna till läkare- 
kadetterna, ambulanskuskarne och uppassar ne. Derefter följa reglorna 
för grundläggandet och upprättandet af sjukhusen samt till slut en 
redogörelse för sanitetsreqvisita : ambulansvagnar, bårar och sjuk- 
husinventarier hvarvid särskild uppmärksamhet fästas vid Hiddens 
»patent ^inodourons closetstool», tvätt- och bakningsapparater m. m. 
Arbetet är försedt med flera upplysande träsnitt. 

llapporten, som med skäl väckt uppmärksamhet, har genom 
Sundhets-CoUegii forsorg blifvit utdelad till svenska Militärläkare 
i hufvudstaden och landsorterna. 

Som ett förtydligande af sjukbasorganisatiouen under sista 
amerikanska kriget förevisade Hr £. åtskilliga i » Verbandaplatz 
und Feldlazareth von EsMARCH» förekommande plancher i fågel- 
perspektiv öfver LmcoLNS General-Hospital vid Washington, 
Hammonds General-Hospital på Point Lookout i Maryland m. fl. 

Den 19 Maj, 

Prov.-Läkare Haij och Etat«rådet Stein ++. — Retzii Stipendium. — Ändring 
af Stadgarnes $ 40. — Biblioteket. — Conatitntio epidemica. — Graviditas 
eztraaterina. — Nenritis optica (?) jemte 'mjeltansvällning. 

— Ordföranden tillkännagaf att Provincialläkaren i Umeå 
Distrikt, Lasaretts- och Kurhasläkaren i Umeå, R. W. O., M. 
D., K. M. Carl Haij den 12 dennes aflidit i typhus. Han 
var född 1803 och hade alltsedan 1839 innehaft den befattning 
han vid sin bortgång egde. 

— Ordföranden tillkännagaf vidare att Sällskapet nyligen 
förlorat en af sina utländska ledamöter, nemligen Etatsrådet Dr 
S. A. W. Stein, f. d. Professor i Kirurgi vid Köpenhamns 
(Tniversitet. Den bortgångne var en af Danmarks mest fram- 
stående läkare och innehade länge en vidsträckt verksamhet 
som practicus. Som anatom och operatör var hans namn vida 
bekant. Vid sin bortgång var Etatsrådet Stein 71 år gammal. 
Sedan 1843 tillhörde han Svenska Läkaresällskapet. 

— Sekreteraren anmälde att, enligt skrifvelse från Caro- 
linska Institutets Lärare-CoUegium, Med. Phil. Candidaterna G. 



*) United States Army medical Corps består af: Snrgeon General, As^istant 
Snrgeon General, Snrgeons och Assistant Snrgeons af olika kategorier be- 
roende pä tjenstetid. 



Conjanctivitis 4. 

Otitis 3. 

Ang. toDB. & fauciam 7. 

Laryngo-tracheitis ... 8. 

Bronch. Cat. bronch. 26. 

Bronckitis capillaris 1. 

Pnenmonia 7. 

Pleuritia 3. 

Febris gastr. simplex 12. 

Colitis 1, 



Icterns 3. 

Rhenmatismns acntus 4. 

firjrsipelas 1. 

Erythema nodoaum ... 1. 

Furanculuä .... 2. 

Rbeum . recens efebril. 4. 

Summa 134. 



t 



134 

C. J. Sahl från Lund och A. M. Selling från Upsala blifvit 
utsedde till Stipendiater å Anders Retzii fond. 

— Upptogs till afgörande det i förra sammankomsten f5r 
andra gången bordlagda om ändring af stadgames § 40. 

Sedan Ordföranden och Hr Carlson 3rttrat sig angående 
den af komitén föreslagna förändringen i denna § blef den- 
samma, på af Ordföranden framställd proposition, antagen, med 
den lydelse protokollet för den 5 sistlidne Maj upptager. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Om Cretinism och Idioti af A. Nyström. Stockholm 1866. 
Gäfva af författaren. 

— Gonstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 10 till och med Lördagen den 16 Maj 1868: | 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (fr&n 13 läkare): 



Pertassis 4. 

Dysenteria 2. 

Biarrhoea 20. 

Angina parotidea .... 11. 

Varicellae 2. 

STphilis 1. 

Gonorrhoea 3. 

Meningitis cerebralis 1. 

Apoplexia cerebri ... 1. 

Nearalgia 2. 

2. A Hufmdstadens SjukvårdsanstcUter : 

P& Serafimer-lasareUet: sjukantalet den 16 Maj 232, hvaraf 124 p& af- 
4elningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: typhus 1, febris typboides 
1, pneumonia 1, pleuritis 1, rbeumatismus 1. 

På AUmånna Garnisons-ajukhuset : sjnkantalet den 16 Maj 187, hvaraf 102 
1 afdelningen för invärtes ^uke; inkomne under veckan: eyphilis 6, gonorrhoea 
i, pneumonia 3, bronchitis 2, morbilli 1, pleuritis 1, febris gastrica simplex 1, 
icterns 1, rbeumatismus 1, furunculus 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset & Söder: sjukantalet den 16 Maj 142, hvaraf 
77 invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 2, diarrhcea 1, delirmm 
tremens 1, meningitis cerebralis 1, pneumonia 1, rbeumatismus 1, erysipelaa 1, 
erythema 1, furunculus 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 16 Maj 70, 
hvaraf 48 invärtes sjuke inkomne under veckan: rbeumatismus 2, angina paro- 
tidea 1, icterns 1, nepbritis 1, metritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 16 Maj 50, hvaraf 
37 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 3, pneamonia 2, 
rbeumatismus 2, diarrhoea 1. 

På Allmänna Barnhuset : bronchitis 9, pneumonia 6, diarrhoea 5, meningitis 
cerebralis 1, conjuncti vitis 1, otitis 1, pleuritis 1, icterns 1, nepbritis 1. — 
Polikliniken: diarrhoea 24, bronchitis 7, pneumonia 5, conjunctivitia 4, diphtheria 
1, pertnssis 1, angina parotidea 1, colitis. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 16 Maj 51; inkomne under veckan: 
pneumonia 1. 

På Allmänna Bambördshuset: antalet vårdade 21; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 20; helsotillståndet godt. 



135 

P& DiaJtonist-åjukkutet : sjukantalet den 16 Maj 28; intet fall af akut sjnkdom 
har nnder veckan iokommit. 

P& Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 16 Maj 160, hvaraf * 
76 mankön och 84 qvinkon. 

P& Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 16 Maj 142; 
hvaraf 109 fr&n staden och 33 från länet; inkomne: syphilis 2S, gonorrhoea 2. 

3. Bland de FiUtiga, (enli|(t fattigl&kames Tecko-rapporter): bronchitis 03, 
diarrhoea 23, pneumonia 10, rheumatismns 10, febris intermittens 9, febris 
gaatrica simplex 8, angina parotidea 7, gastricismus 5, ophthalmia 4, febris 
typhoides 2, diphtheria 2, meningitis cerebralis 2, neuralgia z, angina tonsillaris 
2, angina membranacea 1, laryngitis 1, gastritis 1, peritonitis 1, icterus 1. 

Norra Straff- och Arbets-fångeiset: pneumonia % diarrhoea 1. 

— Ur de till Sundhets-Collegium insända rapporter från 
lasaretterna meddelade Hr Hallin följande tvenne sjukhistorier: 
den första» Grqviditaa ewtrauterina^ meddelad af Dr N. Ohls- 
son Gadde å Lunds lasarett, den sednare, Neuritts optiea{f) 
jemte betydlig mjeltansvållning, meddelad af Dr S. F. PsiLANDER 
å Fahlu lasarett. 

1. Smedshustrun Anna Sjöholm, 23 år gammal^ från Lilla 
Uppåkra, intagen på Lunds lasaretts barnbördshus den 14 Januari 
1866. Patit.nten, som städse njutit god helsa och aldrig födt 
barn, gifte sig i Maj föregående år; ungefar en månad efter äkten- 
skapets ingående (vid Midsommarstiden) började blod dagligen afgå 
från genitalia, hvilket fortfor till medio af September månad ; härvid 
iakttog qvinnan, att blodflödet alltid var ymnigast på de tider, 
som motsvarade hennes menstruationsperioder; efter September har 
ej någon blödning från genitalia egt rum. — Under Augusti månad 
började bröstkörtlar ne att ansvälla, vårtgårdame erhöllo en mörkare 
färg och vid kramning utsipprade ur brösten en tunn hvitaktig 
vätska, samtidigt härmed tilltog buken i omfång och i October 
säger qvinnan sig för första gången kant fostret röra sig. Buken 
har sedermera ständigt och jemnt förstorats och fostret rört sig, 
ofta med sådan styrka, att qvinnans moder, som stundom legat 
tillhopa med sin dotter, känt det. Qvinnan, som under sednare 
tiden af hafvandeskapet befunnit sig fullkomligt väl, erfor den 12 
Januari detta år värkar, som dock snart upphörde, men följande 
dagen återkommo med större styrka och ihållighet och fortforo, då 
hon den 14 Januari emottogs å härvarande barnbördshus. 
Status proesens samma dag. 

Patienten, blonde, af medelmåttig kroppslängd och vid godt 
hull, klagar öfver smärtor (värkar), som efter hennes uppgift börja 
i korset och sträcka sig nedåt blygden och låren, och örasevis af- 
och tilltaga med fria mellanrum. Brösten, med ljusbruna vårt- 
gårdar, äro något svällda, vid kramning å dem utrinner en tunn 
mjölklik vätska. Buken, hvars hud är försedd med talrika vitelli- 
gines och med någon brunaktig pigmentering å linea alba, är upp- 
drifven af en svulst, som, liggande mera åt höger, når med sin 
öfversta del (botten) nästan ända upp under refbenen och foreter 
jemna släta väggar, utom nedtill åt höger strax öfver blygdbenet. 



136 

der en tumör eller utbagtning af ungefar 2^ tums längd och 14 
.tums bredd (uterus?) förefinnes, hvilken vid värkarna blifver hård 
och höjer sig något, men då värken upphör åter mjuknar. Svulsten 
kan något förskjutas åt sidorna, företer öfver allt en jemn lik- 
formig konsistens, som ej under värkarne pil något sätt forändraa; 
några fosterdelar kan ej någorstädes med säkerhet uppfattas och 
särskiljas; vid auskuliation öfver densamma höres nedtill åt båda 
Ijumskarne ett kontinuerande surrande ljud ("placentarljud"), men 
ej någorstädes fosterljud, ej heller kan vid palpation fosterrörelse 
upptäckas qvinnan säger sig ej känt sådana sedan i dag tidigt pä 
morgonen. 

Blygden något svullen, mjuk, slemafsöndriugen i slidan foi^ 
ökad, vid undersökning genom densamma kännes den liksom dragen 
uppåt till höger och förlängd, så att det undersökande fiugret med 
svårighet räcker upp i dess hvalf, hvarest ingen modertrut eller 
modermun kan kännas, utan i dess ställe kännes på den jemna 
klotformiga delen, som upptager slidhvalfvet, en liten knoppformig- 
upphöjning knappt af en ärtas storlek, gifvande åt fingret samma 
intryck som om man kände ett litet ärr (vid undersökning med 
speculum besannas detta, i det att en något strålformig cicatris 
synes här). Lika litet som vid den yttre undersökningen kan vid 
den inre någon fosterdel med full säkerhet uppfattas. Vid under- 
sökning genom ändtarmen kan hvarken uterus eller någon svulst 
kännas. 

Under behandling med morfin förminskades värkarna såväl i 
frequens som styrka och upphörde slutligen så att qvinnan tyckte 
sitt tillstånd vara rätt drägligt; mot slutet af Februari påkom 
under några dagars tid frossbrytningar och qvinnan ^började klaga 
öfver stingande smärtor i buken, synnerligast i nafveltrakten, hvarest 
den var ömmande äfven för lindrigare beröring, huden fans här ej 
såsom förut förskjutbar öfver svulsten; efter några dagars tid började 
huden strax till höger om nafveln att blifva röd och höja sig 
något, fluktuation blef tydlig och slutligen öppnade sig ett öres- 
stort hål, genom hvilket en mängd högst illaluktande var uttömde 
sig. Ur såret uttömde sig under de första dygnen en tunn stinkande 
brunrödgul vätska, denna aftog dock så småningom i mängd och 
såret drog sig tillhopa, så att det i slutet af April, då all fiytning 
ur detsamma upphört, artade sig till läkning, som inom få dagar 
var fullbordad. Under tiden hade ett envist diarré och nattsvett- 
ning tillkommit, hvarunder qvinnans krafter betydligt medtbgos 
och hon afmagrade i högsta grad, isynnerhet som matlusten nu 
var så godt som ingen; äfvenså besvärades hon af ständiga svåra 
plågor i buken, från hvilka hon endast genom ständigt, ibland 
flera gånger om dagen, upprepade subkutana injektioner af morfin 
kunde skaflfas någon ro. Patienten såg vid denna tiden mera ut 
som ett lik än som en lefvande varelse, så aftärd var bon. 

Den 7:de Maj på morgonen voro plågorna i buken särdeles 
svåra och patienten förmärkte under det hon var till stols skärande 
smärtor i ändtarmen; hon uttog då med handen genom anus en 



137 

fast kropp, som befans vara pars squumosa os. temp. sinist.; tern- 
ligen mycket blod afgick samtidigt härmed. Vid undersökning 
genom anus fans ungefär 2i tum uppe i rectum på dess främre 
y'Ågg ett häl stort som ett 2-öre, i hvilket en massa hopgyttrade 
ben kändes ligga, samma hål perforerade äfyen bakre slidväggen 
just i hvalfvet. Völjande dag uttogs ur ändtarmen venstra pars 
petrosa och i afföringen fans en af hamrarna (mallens) ; de följande 
dagame kunde i de numera mindre ofta påkommande stoluttöm- 
ningarne ej -upptäckas något ben; den 12 fans ett stycke af en 
halskota; den 26 Maj uttogos medelst tång 17 större och mindre 
ben, samt följande dagen diverse bfen och benbitar. Diarrén ocli 
nattsvettningen upphörde nu så småningom och qvinnan tilltog- 
med den återvändande matlusten dagligen i hull och krafter, såret 
i rectum och slidan drog sig tillhopa, så att vid q vinn ans utskrif- 
ning den 3 Augusti det var i det närmaste läkt; hon återkom den 
26 i samma månad klagande öfver olidliga smärtor i buken; föl- 
jande dagen afgick med öppningen en del af en kota, hvarefter 
plågorna upphörde och hon utgick åter den l:sta September; såret 
i rectum och vagina fans yid nu verkställd undersökning läkt, så 
när som ett helt litet hål, genom hvilket man med en sond kunde 
inkomma i en jframåt liggande kavitet af knappa 2 tums längd. 
Patienten, som i November återkom för att »visa sig», företedde 
ett friskt och frodigt utseende, förhållandet med såret i rectum 
och vagina såsom vid sista utskrifningen; för öfrigt meddelade hon 
att hon i början af denna månad menstruerat. 

2. Neuritis optica(f) jemte betydlig mjeltansvällning, Helsa, 
Arbetaren Persson, 30 år gammal, intogs å Fahlu lasarett den 19 Maj. 
Patienten, en groHemmad man med friskt utseende, hade cirka 3 
veckor före inkomsten märkt, att venstra ögats synförmåga aftog 
på så sätt, att synfältets centrala parti var fördunkladt och färgadt, 
hvarjemte han kände någon smärta i frontaltrakten. Några veckor 
senare uppträdde samma förändringar å det högra ögat. Ingen 
albuminuri. Sedan dessa lidanden några veckor utan framgång 
behandlats, hufvudsakligen antiflogistiskt med bloduttömningar,, 
etc, omnämnde patienten en dag, att han kände smärta i mjelt- 
trakten samt, att han ända sedan förliden vinter deraf besvärats 
vid ansträngdt gående. Denna uppgift gaf anledning till under- 
sökning af mjelten, hvarvid densamma befanns enormt förstorad. 
Behandlingen ändrades rlå till Sulph. quin. ensamt eller i förening 
med moriin eller jern samt spansk fluga i mjelttrakten. Denna 
behandling tycktes hafva den förvånande verkan, att mjelten hastigt 
reducerades till sin normala volym och rubbningarne i synförmågan 
med åtföljande smärtor i samma mån upphörde, så att patienten 
vid utskrifningen den 7 Juli var fullt återställd. 



138 



Den 26 Maj. 

Revisionsberättelse. — Supplementband till Sacrléns Läkarehistoria. — Biblio- 
teket. — Constitutio epidemica. — Thrombosis arteriie polmonalis. — 
Parasitteori for de kontagiösa sjakdomame. — HungertypliQs i Ost-Preassen 
och i Westerbotten. 

— Ur koraiténs protokoller meddelade Ordföranden att, 
sedan revisionsberättelsen öfver Sällskapets räkenskaper för arbets- 
året 1866—67 blifvit af Sällskapet till komitén remitterad, hade 
komitén funnit densamma ej gifva anledning till någon anmärk- 
ning, utan instämde i Hrr Revisorers tillstyrkan af full décharge 
åt Skattmästaren. 

På proposition af Ordföranden meddelade äfven Sällskapet 
denna décharge. 

— Ur samma protokoll meddelade Ordföranden vidare, 
att komitén, med anledning af ett af Hr Levertin i Sällskapet 
väckt förslag om tryckande på Läkaresällskapets bekostnad af 
ett nytt supplementband tiU SaceXiÉNS Läkarehistoria, ej funnit 
anledning att denna del, såsom den föregående af år 1853, blefve 
på Sällskapets förlag utgifven och hade komitén, som i denna 
fråga tagit del af arbetets utgifvare, Hr Wistrands åsigt, 
med stöd deraf ej funnit skäl att tillstyrka Hr Levertins förslag. 

— Tillkännagaf Ordföranden, att Läkaresällskapet under 
instundande Juni, Juli och Augusti månader, sammanträder i 
sin gamla lokal vid Nya Kungsholmsbrogatan. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Bidrag till Sveriges officiela Statistik. K. Helso- och sjuk- 
vården. I. Sundhets-Collegii underdåniga berättelse. Ny följd 5. 
Året 1866. Stockholm 1868. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 17 till och med Lördagen den 23 Maj 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 



1. Inom enakUd 
Mening, cerebro-spin. 

Diphtheria 

Pertussis 

Dysenteria 

Diarrhoea 

Febris intermittens . . 
Angina parotidea .... 

Sypbilis « 

Oonorrhcea 

Neuralgia 



praktik anmälde sjnkdomsfall (firän 10 l&kare): 



1. 
1. 
4. 
1. 
14. 
8. 
9. 
1. 
1. 
2. 



Conjnncti?iti8 Gjlcterus 2. 



Otitis 3. 

Ang. tons. & fauciam 13. 

Laryngo-tracheitis 6. 

Bronch. Cat. bronch. 16. 

Broncbitis capillaris. 1. 

Pnenmonia 3. 

Pleuritis 1. 

Febris gastr. simplex 5. 

Peritonitis 1. 



Rbeumatismus acutus 6. 

Erysipelas 3. 

Erytbema nodosam . 3. 

Urticaria 2. 

Zona 1. 

Furancalns 5. 

Rheam. recens efebril. 2. 

SnmmA 116. 



139 

2. 1 Hafraditadens Sjukvårdtanåtalter: 

Pft SeraJimer-latareUet: sjukantalet den 23 Maj 238, livaraf 130 på afdel- 
ningen for inyärtes sjuke; inkomne nnder veckan: pneamonia 2, delirinm 
tremens 1, meniDgitis cerebralis 1, pleuritis 1. icterus 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukkuset : sjukantalet den 23 Maj 195; hvaraf 89 

åå afdelningen för invärtes sjuke; inkomneunder veckan: pneumonia 6, gonorrhoea 
, syphilis 3, bronchitis 3, febris gastrica simplex 3, gastritis 3, angina parotldea 
2, febris typhoides 1, diarrhoea 1, angina tonsillaris 1, furnncnlus 1 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 23 Maj 135, hvaraf 
78 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: sypbilis 4, pneumonia 4, nephritis 
2, metritis 2, variolae 1. bronchitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 23 Maj 72» 
hvaraf 48 invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: febris tjphoides 2, pnen^ 
monia 2, gastritis 2, icterus 1, rheumatismns 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 23 Maj 50, 
hvaraf 36 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 2, pneumonia 
2. pleuritis 1, febris gastrica simplex 1. erysipelas 1. 

På Alljnänna Barnhuset: bronchitis 5, diarrhoea 4, conjunctivitis 2, pneu- 
monia 2, meningitis cerebralis 1, nephritis 1, erysipelas 1. — Polikliniken: 
Uiarrhcea 25, bronchitis 5, pneumonia 2, pertuasis 1, angina parotidea 1, otitis 

1, angina tonsillaris 1, febris gastrica simplex 1, colitis 1, rheumatismns 1, 
fomncnlus 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 23 Maj 46; inkomne nnder veckan: 
pertussis 1, scarlatina. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 22; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset : antalet vårdade 18 ; fall af febris pnerperalis. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 23 Maj 27; intet fall af akut 
sjukdom har under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 23 Maj 161, 
hvaraf 76 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 23 Maj 128, 
hvaraf 99 från staden och 29 från länet; inkomne: syphilis 16, gonorrhoea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapportery: bronchitis 36, 
diarrhoea 25, pneumonia 15, rheumatismns 11, febris intermittens 9, febris 
gastrica simplex 7, onhthalmia 4, angina tonsillaris 4, gastricismns 4, meningitis 
cerebralis 3, icterus o, erysipelas 3, diphtheria 2. angina parotidea 2, pleuritis 

2, febris typhoides 1, apoplexia cerebri 1, laryligitis 1, pertussis 1, cystitis 1, 
metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 3, delirium tremens 2. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset: conjunctivitis 1, pneumonia 1. 

— Hr Malmsten meddelade följande fall af hastig död 
genom Thrombos i Arteria pulmonalia. 

Med. Cand. R., 24 år, från Wermland. Hade för 3 år sedan 
en temligen långvarig venstersidig lunginflammation med starkt 
håll, h vårföre han vårdades å Akademiska sjukhuset i Upsala; sade 
sig icke formärkt några menliga följder deraf, utom en obetydlig 
hosta, som emellanåt inställde sig och vid h vilken han ej fkstat 
någon vigt. Hade nnder sista året magrat; hyn var något blek 
och han såg icke stark ut. Den 17 Maj 1868 insjuknade han 
utan frossbrytning, med hufvudvärk och allmänt illamående, kände 
under den följande dagen lindriga stickningar i högra sidan af 
bröstet, hvilka snart forsvunno, och började hosta med ringa upphost- 
ning af ett i gulbrunt dragande sputum. Tillståndet undergick ingen 
synnerlig förändring tills patienten intogs å lasarettet den 23 Maj. 
Han hade då obetydlig feber^ ansigtet var blekt med ett något 



140 

nedsatt utseende; hostan var retsam med ringa galbrunt sputum, 
intet håll; andedrägten något påskyndad, men ingen andnöd; den 
fysikaliska undersökningen utvisade en pnenmoni i högra lungans 
bakre delar samt i spetsen framtill. Urinen höll ingen ägghvitä, 
klorsalter i vanlig mängd. Ord. Cing. Nept. —-Digitalis. — Linet, 
pect. — Under den följande dagen spred sig pneumonien åt sido- 
regionen och bronchialrespirationen hördes starkare, febern ökades, 
andedrägten påskyndades, så att dess frequens den 25 Maj på 
morgonen var 32. Ord. Vin. — Den 25 Maj kl. ^11 f. m. skulle 
petienten kasta sitt vatten, försökte först förgäfves i liggande ställ* 
ning, satte sig derpå upp i sängen understödd af sköterskan och 
gjorde ytterligare fruktlösa urineringsforsök under krystning; dervid 
öfverfölls han plötsligen af svår andnöd och fick ett cyanotiskt ut- 
seende. Andnöden och pulsfrequensen stegrades hastigt, respira- 
tionernas antal steg till 50 i minuten, pulsen liten 150 — 160 slag 
i minuten; hjertverksaraheten häftig och öfver arteria pulmonalis 
hördes blott en ton, den andra; ansigtet blekt med blåa läppar och 
betäckt af en kall klibbig svett; händer och fötter blefvo snart 
kalla'). Stimulantia användes rikligeu: mysk och champagne; 
vidare ^rafs laxans tereb., quinin + morfin, sinapismer användes på 
vådorna och varma krus vid fötterna. Urinen tappades med kateter, 
innehöll spår af albumin, satte ingen bottensats. — Tillståndet för- 
sämrades oupphörligen, andedrägten blef rosslande, patienten sjönk 
i sopor och afled samma dag kl. 4 eftermiddagen. 

Vid obduktionen följande dag befunnos högra lungans öfre 
och nedre lob, utom främre randen, i ett tillstånd af rödgrå hepa- 
tisation, starkare affärgad i lobulära härdar i nedra loben, så att 
dess snittyta visade ett spräckligt utseende. Den venstra lungans 
öfra lob säte för en kronisk interstitiel pneumoni med några hassel- 
nötstora kavemer, tomma eller fyllda af en ostig massa, samt dess- 
utom miliära gråa tuberkler, spridda eller i grupper, utan tecken 
till smältning. Ofriga lungpartier ödematösa. I högra arterite pul- 
monalis delningsställe en fingertjock rödgrå thromb, som fortsatte 
sig in i grenar af 3:dje ordningen; den venstra lungarteren före- 
tedde endast i smärre grenar lösa thromber. Högra hjerthalfTan 
starkt fylld af flytande blod och fasta fibrincoagula. Öfriga organer 
företedde intet anmärkningsvärdt. 

Med anledning af det af Hr Malmsten refererade fallet 
omtalade Hr Kjellberg ett annat fall af emboli % arteria prd" 
monalisy som han haft i sin praktik för omkring ett år sedan. 

Det var en handlande. B., 50 år gammal, som insjuknade i 
en venstersidig pleuritis med åtföljande utgjutning, dock ej betydlig. 
Denna sjukdom gick sitt vanliga forlopp utan oroande symtomer, 
febern hade redan börjat minskas och patienten kände sig sjelf 
också något bättre. Förut hade han varit temligen matt, hvarfor 
jag ock alltid^ då jag skulle undersöka lungans tillstånd, hade 



*) Allt häntydande pS en Thrombos i arteria pulmonalia. 



141 

hjelpt honom att resa sig upp i sängen, hvilket då skedde lång- 
samt. Men en dag vid mitt besök, då jag sade honom att jag 
ville höra på hans bröst, hann jag knappast utsäga ordet än mindre 
hjelpa honom, förr än han helt häftigt och med tillhjelp af sina 
armar hastigt satte sig upp i sängen. Han hade dock knappast 
satt sig upp förr än han öfverfÖUs af dyspné, oron stod målad i 
hans ansigte och han förklarade med kort, afbruten stämma, att 
han ej orkade sitta uppe, utan måste lägga sig. . Så skedde, men 
.dyspnén fortfor, ja, tilltog allt mer och mer, bröstet häfde sig, 
bjertat arbetade häftigt, oron ökades och anletsdragen antogo prägeln 
af en djup förtviflan. Det var en sorglig scen; och i afbrutna 
ord förutsade patienten sjelf sin snara död, hvilken ock inom kort 
inträffade. 

Fallets lärorikhet, tillade Hr K., lärer ej undgå någon, emedan 
det visar hvilken försigtighet är df nöden for att, i den händelse 
att ett blodcoagulum skulle finnas i hjertat, förebygga dettas 
lösslitande och derigenom ock uppkomsten af emboli i arteria 
pulmonalis. 

— Hr Sköldberg lemnade efter engelska ocb amerikanska 
källor ett referat om parasitteorien vid de hontagiöaa sjukdomame, 

I frågan yttrade sig Herrar Edholm, Malmsten och 

TÖRNBLOM. 

— Hr Edholm refererade: Ueber den Hungertt/phue und 
einige verwandte Krankheitsformen, — Vortrag gehalten am 9 
Februar 1868 zum Besten der Typhuskranken in Ostpreussen^ 
von Rudolf Virchow. Berlin 1868. 

För en stor mängd åhörare höll Prof. V. den 9 sistlidne 
Februari detta föredrag, som egentligen är afsedt för icke-läkare, 
men innehåller mycket af stort intresse, särdeles i en tid då hungers- 
nöden hemsökt flera olika länder; såsom Ryssland, Finland, Sverige, 
Preussen, Algérie m. fl. £fter en mästerlig historisk inledning 
om typhus öfvergår författaren till beskrifning af dess olika former: 
krigs- och hungertjphus, petechialtyphus och typhoid m. fl. och 
dess epidemiska uppträdande i olika länder och bland olika 
folk; under sednaste tiden, krigstyphus 1855 och 1856 vid Se- 
bastopol, hungertyphus hufvudsakligen i Irland, der sjukdomen 
nära nog är endemisk samt 1848 i Ober-Schlesien, hWlken epidemi 
V. enligt Regeringens uppdrag noggrannt följde. — Åt sambandet 
mellan typhus och febris recurens egnas en speciel uppmärksamhet 
liksom åt Murchisons teori om orsaken till dessa sjukdomar. — I 
gamla tider trodde man gerna vid hvarje epidemi på en förgiftning 
af brunnarne såsom orsakande moment och tänkte ej på ett ih- 
flytande, som är värre än giftets, nemligen inflytandet af okunnig- 
het, eflerlåtenhet och bristande tillsyn öfver de hygieniska för- 
hållandena. Återuppträdandet af sådana epidemier bör vara ett 
memento af starkaste slag och det ligger ej helt och hållet utom 



142 

möjlighetens område att sådana sjukdomar kunna utrotas eller åt- 
minstone bringas till ett visst minimum. Den egyptiska pestens 
historia är ett exempel derpå. Då åkerbruket förföll och en despotisk 
regering utsög folket till det yttersta, utvecklade sig pesten; då 
gynnsammare tider kommo och den enskildes vilkor förbättrades i 
jemnbredd med det allmännas, försvann den i sin ursprungliga 
härd och för närvarande finnes den ingenstädes. På samma sätt 
skulle man kunna utrota fläckfebern. Så länge den finnes är den 
ett bevis på dåliga sociala förhållanden. Till sist erinrar förf. om 
Alisons ord om typhusepidemierna: »uppträdandet af sådana sjuk- 
domar äro för lagstiftaren det vigtigaste bevis på de fattigas tröst- 
lösa belägenhet^; på detta yttrande baserade sig också i England 
de första författningame till proletariatets forekommande. 

Med anledning af det refererade föredraget om Hunger- 
typhus i Ostpreussen meddelade Hr Wistrand en exposé af 
de hittills insända rapporterna om Hungerti/phus i WesterboUen^ 
der Umeå och Nysätra distrikt deraf varit och än äro särdeles 
svårt angripna. 

Sjukdomen uppträdde redan uuder år 1867, då den i spridda 
fall förekom temligen allmänt flerstädes i Norrbottens, Wester- 
bottens och äfven Wester-Norrlands län, mest likväl inom Orn- 
sköldsviks Distrikt. Den har väl också på dessa trakter fortfarit 
äfven sedan början af år 1868, samt utbredt sig mer och mer, 
men dess största utsträckning och intensitet har dock under detta ' 
år visat sig inom Westerbottens län samt förut omförmälda 
Distrikt, hvarest, uti Bygdeå och Burträsk socknar hafva, på förra 
stället alltsedan slutet af år 1867 och på sednare stället sedan 
Mars 1868, särskilda extra läkare måst anställas såsom biträde åt 
Provincialläkarne. Sjukdomsfallens antal hafva endast inom dessa 
båda Distrikter uppgått till många tusen och enligt inkomna 
rapporter hafva endast inom Bygdeå socken under årets första hälft 
hos extra läkaren blifvit anmälde 1,161 sjukdoms- och 111 döds- 
fall samt inom Burträsks socken under två månaders tid 378 sjuk- 
doms- och öfver 40 dödsfall. Inom öfriga Distrikter af de norra 
länen hafva endast ett jemförelsevis mindre antal sjukdomsfall före- 
kommit, hvilket för tiden från medio af Februari till slutet af Maj 
uppgifvits från Neder-Kalix till 359 med 49 dödsfall. Provincial- 
läkarne Strömbäck i Örnsköldsvik och Haij i Umeå hafva fallit 
offer för sjukdomen, hviiken uppträdt dels med, dels utan pete- 
chier. För att söka förekomma anledningar till sjukdomens vidare 
utbredning hafva årets beväringsmöten blifvit instäUda inom Wester- 
bottens län. Ehuru sjukdomens extensitet och intensitet ännu 
äro ganska betydliga, synas rapporterna gifva förhoppning att ett 
bättre förhållande snart torde vara att emotse. 



143 



Den 2 Junu 



BiblioteksrevlBorer. — Läkaresällskapets sokal for instandande nnter. — fiiblio- 
teket. — Constitatio epidemiea. — Läsaret tsväsendet 1866. — Verkningar 
af China. — Kahpockenlymplie. — Pikoooffs förmenta frånfalle. — 
Badinrättning. 

— Enligt stadgaraes föreskrift företogs val af Biblwteks-- 
remaorer hvartill utsagos Hrr Broberg och Jåderholm. 

— Sekreteraren anmälde att Militärsällskapets verk- 
ställande direktör, Kapten G. W. v. Francken, skriftligen 
meddelat, att Militärsällskapet vid allmän sammankomst en- 
hälligt beslutat, att Läkaresällskapet från den första näst- 
kommande September till och med Maj månads åtgång 1869,. 
fortfarande, på samma vilkor som hitintills, egde att begagna 
för sina sammankomster vissa Militärklubben tillhöriga rum. 

— Till bMioteket anmäldes: 

Retrécissements urethraux. Bromure dö Potassium. Bougies 
multiples d*AMUSSAT. Note sur rexploration de la Vessie dans le 
oas présomé de calcul. Fistules h Fanus. De rinjection iodée 
comme moyen diagnostic, incision de dedans en dehors. Par le 
Dr A. Amussat. — Cas de stérilité chez Thomme, cessant apres 
la guerison d'un phimosis par le Dr A. Amussat. — De la Cau- 
terisation de Tépiploon dans Topération de la bernie etranglée, par 
le Dr Carteaux. — Du traitement de la fistule å Tanus par la 
cauterisatioQ linéaire par le Dr Schweitzer. — Zur differentiellen 
Diagnostik der Kyphosis von Berend. Berlin 1868. — Minneatal 
öfver A. v. Nordmann, hållet på finska Vetenskapssocietetens åra- 
och högtidsdag den 29 April 1867, af Hjblt. Helsingfors 1867. 
— Kritik af det s. k. hämmande Nervsystemet af Bonsdorff. 
Helsingfors 1868. — Försök att medelst spirometern diagnosticera 
de olika stadierna af Lungtuberkulos^ af Bonsdorff. Helsingfors- 
1861. Gåfvor af författarne. 

— Constitutio epidemiea under veckan från och med Sön- 
dagen den 24 till och med Lördagen den 30 Maj 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Inom enslUd praMik anmälde sjakdomsfall (fr&n 11 läkare): 



Dipbtheria 1. 

Pertussis 1. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 22. 

Febris intermittens... 4, 

Angina parotidea 8. 

Syphilis 2. 

Gonorrhoea 4. 

Apoplezia cerebri.... 1. 



CoDJunctivitis 2. 

Ang. tona. & faucinm 11. 

Laryngo-tracheitis. .. 12. 

Bronch. Cat. broneb. 22. 

Broncbitis capillaris. 1' 

Pnenmonia 8. 

PlenritU 1. 

Febria gastr. simplex 8. 

Icterna 1. 



Nepbritis I. 

Metritia 2. 

Rhenmatiamas acatns &. 

Kryaipelaa 2. 

Zona 1. 

Fnrnncnloa IV 

Rbeam . recena ef ebril. 2^ 

Samma 119i. 



144 

2. A Hufvndstadens Sjukvårdsanttalter : 

På Serafimer-lasarettet: sjakantalet den 30 Maj 231, hTaraf 128 p& afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, febris tjphoidei 
2, ^bris intermittens 1, delirium tremens 1, apoplexia cerebri 1, broocbitis 1, 
peritonitis 1, zona 1. 

P& Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 30 Maj 214, bvaraf 93 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: gonorrbcea 7, angins 
parotidea 5, syphilis 5, pneumonia 5, bronchitis 3, fnrunculus 3, gastritis 2, 
febris typboides 1, pleuritis 1, febris gastrica simplex 1, rbeumatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 30 Maj 123, hvaraf 
72 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 4, febris typboides 1, deli- 
rium tremens 1, sypbilis 1, meningitis cerebralis 1, bronchitis 1, pnenmonia 1. 
erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukau talet den 30 Maj Gb, 
hvaraf 44 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 2, febris typboides 
1, febris puerperalis 1, delirium tremens 1, meningitis cerebralis 1, plenritis 

1, metritis p. partum 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 30 Maj 48, hvaraf 
32 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pneumonia 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 7, conjnnctivitis 4, broncbitis 2, pneu- 
monia 2, bronchitis capillaris 1, nepbritis 1, furnnculosis 1. — Poliklinihe»: 
diarrhoea 20, bronchitis 4, conjnnctivitis 3, pertussis 1, cholera infant. 1, angina 
parotidea 1, pneumonia 1, colitis 1, nepbritis 1, urtiearia 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 24; helso tillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 13; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 30 Maj 29. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 30 Maj 161, hraraf 
76 mankön och 85 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: ^ukantalet den 30 Maj 138, bvaraf 
112 från staden och 26 från länet; inkomne: syphilis 29, gonorrhoea 5. 

3. Bland de Fattiga, ieniigt Fattigläkames vecko-rapporter): bronchitis 39, 
diarrhoea 21, rbeumatismus 12, pneumonia 7, febris gastrica simplex 7, febris 
intermittens 5, dysenteria 4, ophtbalmia 3,^ plenritis 3, febris typboides 2, 
variolae 2, angina tonsillaris 2, gastricismus 2, erysipelas 2, meningitis cerebralis 

2, apoplexia cerebri 1, gastritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1, erysipelas 1. 

Norra Straff' och Arbets-f ängelset : diarrhoea 4, febris typboides 1, febril 
gastrica simplex 1. 

— Hr Hallin meddelade ur rapporterna till K. Sundhets- 
Gollegium om Lasaretternas verksamhet år 1866 åtskilliga sta- 
tistiska uppgifter, föräDdringar rörande lasarettsväsendet, sjok- 
domshistorier m. m. och skalle ett sammandrag häraf ingå i 
tidskriften. 

— Hr Bruzelius lemnade ett referat af Eafperimentelle 
Untersuchungen uber dae Weaen der Chinawirkungen von Dr C. 
BiNZ, Privatdocent an der Universitet Bonn. Berlin 1868, 
hvilket referat skalle ingå i tidskriften. 

Angående användandet af höga doser chinasalt yttrade sig 
Hrr LAAfM och Stål. 

— Hr Lamm förevisade och beskref Kahpochen-Lymphe 
från Ludvig Schnappaufs Impf-Anstalt in Dresden. — För 
anställande af profvaccinering vid Barnhuset öfverlemnades vac- 
cinen till Hr Boström. 



145 

Hr Ekelund yttrade sig angående användandet af ko- 
koppor såsom ympämne med anledning af de försök härmed, 
som i Stockholm blifvit anställda för längre tid tillbaka. 

— Ordföranden meddelade att en af honom efter engelska 
tidningar i Läkaresällskapet lemnad uppgift rörande den ryska 
Kirurgen PiROGOFFS bortgång numera enligt tyska tidningar 
helt och hållet berott på misstag eller missförstånd. 

— Hr CuRMAN inbjöd Läkaresällskapet att efter slutad 
sammankomst besöka den af ett aktiebolag anlagda och nyligen 
fardigblifna badinrättningen å Frimurarebamhusets f. d. tomt. 

Den 16 Juni. 

Badinrättningen vid Nya Kungsholmsbrogatan. — Stadakimrgen Bebou och 
ProTinoialläkaren Inoelson ff. — Ledamot föreslagen. — Conatitatio 
epidemica. — Protetiska appare^er. — Ovariotomi. — Kimrgiaka instm- 
menter. 

— Ordföranden uttryckte till Hr Gurman Sällskapets 
tacksamhet för det efter sista sammankomsten företagna besöket 
i den vid Nya Kungsholmsbrogatan belägna, nyss färdiga bad- 
inrättningen, som är ställd under Hr G:s inseende, samt tillön- 
skade den för Stockholm behöfliga, nu särdeles väl anlagda 
anstalten all framgång. 

— Ordföranden tillkännagaf bortgången af ytterligare 
tvenne svenska läkare, nemligen: 

Stadskirurgen i Malmö M. D. K. M. Gustaf Fredrik 
Bergh, som efter att innehaft denna befattning alltsedan 1840, 
nyligen aflidit, 64 år gammal. Under polska frihetsstriden 1831 
var B. — den tiden medicinae studiosus — anställd som läkare 
på polska sidan, tillsammans med de svenske frivillige läkame 
Stenkula och Stille; 

Provincialläkaren i Tanums distrikt Med. Lic. Wilhelm 
Anders Ingelson, som vid 46 års ålder nyligen fallit ett offer 
för sin verksamhet vid en inom distriktet gängse nervfeber- 
epidemi. 

— Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
föreslogs af Hrr Batzki och Rossander t. f. Underkirurgen 
vid Serafimerlasarettet M. L. Ernst Salén. 

Hygiea, (Förhandlingar 1868.) 10* 



Gbnorrhoes 3, 

Apoplexia cerebri 1. 

Nearalgia 1. 

Conjanctintis 3. 



Hepatitis 1. 

Icterns 1. 

Nephritis 1. 

Metritis 2. 

Bronch. Cat. broncik. 29. Rbeamatiflmiu acntns 1. 

Bronchitis capillaris. 1. Eiysipeku . 3. 

Eiythema nodosam.. 1. 

Fnrancttlns . . . 1. 

Summa 125. 



146 

— Constitotio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 31 Maj till och med Lördagen den 6 Juni 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Jnotn enskild praktik anmälde sjukdomsfall (fr&n 13 läkare) : 

Pertussis 1. Otitis 2. 

Cholerina 1«{ Ang. tons. k. fancinm 8. 

Dysenteria l.iPericarditia 1.] 

Diarrhoea 19. Laryngo-tracheitis . 8. 

Febris intermittens.. 5. 

Angina parotidea 11. 

Syphilis 1. Pnenmonia 5. 

''. Pleuritis 3. 

. Febris gastr. simplex 7. 

. Gastritis. Enteritis . 1. 

. Peritonitis 2. 

2. Å Hiif?ndstadens Sjtåhvårdsatutalter : 

P& Serajimer-latarettet: sjakantalet den 6 Jnni 221, hvaraf 130 på afdel- 
ningen för in?ärtes sjnke; inkomne under veckan : pnenmonia 6, febris typboides 
5, delirium tremens 1, febris gastrica simplex 1. 

P& Allmänna Gamisont-ajukhuset : inkomne under veckan: sypbilis 14, 
gonorrhoea 9, broncbitis 3, febris gastrica simplex 2, gastritis 2, rbeumatismus 

2, fumnculus 2, febris tjphoides 1, conjunctivitis 1, pnenmonia 1, nepbritia 1. 

Pä Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 6 Juni 119, braraf 
72 invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 5, variolse 2, rbeuma- 
tismus 2, syphilis 1, gastritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 6 Juni 62, 
bvaraf 42 invärtes sjuke; inkomne under veckan: gastritis 4, febris typboides 1, 
pnenmonia 1, erythema nodosam 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabhaisherg: sjukantalet den 6 Juni 50, bvaraf 
35 invärtes sjuke; inkomne under veckan: broncbitis 2, peritonitis 2, syphilis 
1, apoplexia cerebri 1, pnenmonia 1, nephritis 1. 

Pa Allmänna Barnhuset: diarrhoea 9, broncbitis 4, pnenmonia 3, broncbitis 
capillaris 1. — Polikliniken: diarrhoea 29, broncbitis 14, conjunctivitis 2, syphilis 
1, pnenmonia 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 6 Juni 36; ingen mottagning bvarken 
under denna eller föregående vecka. 

På Allmänna Bamhördshuset : antalet vårdade 26; helsotiUståndet godt. 

På Provisoriska B<»mbördshuset : antalet vårdade 16; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjnkantalet den 6 Juni 26; inkomne under veckan: 
broncbitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 6 Juni 159, hvaraf 
75 mankön och 84 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 6 Juni 139, hvaraf 
113 från staden och 26 från länet; inkomne: syphilis 21, gonorrhoea 3. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): diarrhoea 37, 
broncbitis 33, pnenmonia 13, rbeumatismus 10, angina parotidea 8, febris ga- 
strica simplex 8, febris intermittens 4, ophthalmia 4, febris typhoides 3, variSse 

3, gastricismus 3, neuralgia 2, nephritis 2, angina membranacea 1, pertnaais 1, 
dysenteria 1, febris puerperalis 1, scarlatina 1, meningitis cerebralis 1, apoplexia 
cerebri 1, angina tonsillaris 1, pleuritis 1, gastritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 1, febris gastrica simplex 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 2, conjunctivitis 1, febris 
gastrica simplex 1. 

— Constitntio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 7 till och med Lördagen den 13 Juni 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 



147 



1. Inom enskild prakHk anmälde sjukdomsfall (frin 11 läkare): 



Djsenteria 

Biarrhoea 34. 

Febris intermittens... 2 

Angin a parotidea 1 

Yariolse. Varioloides 1. 



Nephritis 1. 

Rheamatismns acutns 6. 

Furancalus 1. 

Carbancalas 1. 

Rheum.recens efebril. 2. 



Samma 114. 



. Ang. tons. & faaciam 8. 

. Laryngo-tracbeitis .... 2. 

. Bronch. Cat. bronch. 15. 

. Pnenmonia 3. 

• Pleuritis 1. 

Syphilis 4.iFebris gastr. simplez 14. 

Gonorrboea 8.'Gastritia. Enteritis 3. 

Conjnnctmtis 4.iPeritomti8 1. 

2. A Haf?nd8taden8 Sjvko&rdéanetalter : 

P& Serafimer-liuarettet : ajakantalet den 13 Jnni 212, hvaraf 126 på afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: pnenmonia 3, delirium tre- 
mens 2, peritonitis 2, broncbitis 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Gamisonssjukhuået : sjukantalet den 13 Juni 205, bvaraf 86 
på afdelningen för invärtes ^uke; inkomne under veckan: syphilis 7, gonorrboea 
o, pnenmonia 5, broncbitis 4, gastritis 2. 

På Provisoriaha sjukhuset å Söder: sjukantalet den 13 Juni 131, bvaraf 
83 invärtes sjuke; inkomne under veckan: variolae 4, diarrboea 3, febris inter- 
mittens 3, syphilis 2, enteritis 2, nepbritis 2, broncbitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 13 Juni 41, 
hvaraf 26 invärtes sjuke; under veckan hafva inga sjuka mottagits. 

På Provisoriska sjtMiuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 13 Juni 56, hvaraf 
43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 3, dysenteria 1, 
pnenmonia 1, febris gastrica simplez 1, nepbritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 7, broncbitis 6, angina membranacea 2, 
pnenmonia 2, co^jnnctivitis 1, angina tonsillaris 1, pleuritis 1, ftimnculosis 1. 
— Polikliniken: diarrhoea 24, broncbitis 7, conjunctivitis 3, laryngo-traobeitis 2, 
pnenmonia 2, syphilis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 13 Jnni 35; ingen mottagning under 
veckan. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 26; belsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 15; helsotillståndet sodt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 13 Juni 29; inkomne under veckan: 
febris typboides 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 13 Juni 159, hvaraf 
75 mankön och 84 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 13 Juni 141, hvaraf 
113 från staden och 28 från länet; inkomne: syphilis 26, gonorrboea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Pattigläkames vecko-rapporter) : diarrhoea 40, 
broncbitis 25, rheamatismns 9, febris intermittens 7, pnenmonia 7, febris ga- 
strica simplex 6, febris typboides 4, opbtbalmia 4, gastricismus 4, erysipelas 3, 
pertussis 2, angina parotidea 2, variolss 2, scarlatina 2, variceUse 2, meningitis 
cerebralis 2, apoplezia cerebri 2, laryngitis 2, angina membranacea 1, febris 
pnerperalis 1, angina tonsillaris 1, pleuritis 1, gastritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 1, syphilis 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 5, febris intermittens 1, 
febris gastrica simplez 1. 

I egenskap af Förste Stadsläkare, meddelade Hr Carlson 
att provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan nu skulle indragas, 
då sjukligheten för närvarande ej påfordrade dess vidare bestånd. 

— Hr Grahs lemnade en kort redogörelse för den afdel- 
ning af de frivilliga sjukvårdsföreningames internationela expo- 
sition i Paris förlidet år, som omfattade protetuka appareljer 
eller artificiela lemmar. 



148 

Många fabrikanter från olika länder hade utställt dylika appa- 
reljer. Af alla ådrogo sig dock de efter Grefve Beauforts inven- 
tion tillverkade den största uppmärksamliet och erhöUo äfren af 
den utsedda juryn företräde framfor de öfriga. Isynnerhet beun- 
drades 2 appareljer, uemligen en underarm, afsedd att användas 
efter verkställd amputation nedanför armbågen (fabrik. Fichot) 
och ett artikuleradt träben att användas efter amputation nedom 
knäet (fabrik. Werber). Hos de nämda fabrikanterna, begge bo- 
satta i Paris, hade Hr G. beställt modeller, som han nyligen fått 
sig tillsända och nu förevisade Sällskapet samt redogjorde for 
appareljemas konstruktion och fUstade specielt uppmärksamheten 
på den af Grefve Beaufort inventerade foten med honvex bas och 
dess fördelar framför såväl det vanliga träbenet som det mekaniska 
benet. Hufvudsakliga ändamålet med den nämda konstruktionen 
vore: 1) att lem na kroppen gradvis nya stödjepunkter, så länge 
den under gången hvilar på foten ; 2) att förlänga steget så mycket 
som den artificiela foten är längre än det vanliga träbenets dia- 
meter; 3) att skaffa en bred stödyta och hindra foten att slinta i 
början af steget och 4) att befordra benets framflyttning efter ste- 
gets slut. Med afseende på uppfyllandet af alla dessa ändamål 
framhöll Hr G. åtskilliga gynsamma vitsord, bland annat en rap- 
port af Baron Larrey till Academie de Médecine. 

Hr Stille ansåg att det af Grefve Beaufort konstruerade 
artificiela benet vore mindre brukbart, emedan det är allt för svagt 
och utomdess då det spännes på benet så hårdt som erfordras, 
måste klämma vid knäleden. Den kuUriga formen af fotsulan bör 
vara ändamålsenlig vid gång på slät väg, men på gator, aådane 
som våra, måhända ej fördelaktig. 

Den af Beaufort konstruerade artificiela handen ansåg Hr 
S. deremot hafva företräde framfor andra sådana apparater derfor 
att den är ojemforligt mindre komplicerad. Vanligen göras alla 
fingrarne å en sådan ledade och försedda med j^edrar, hvaraf följ- 
den blir att den naturliga handen får fullt upp att göra genom 
att betjena den artificiella och blir sålunda apparaten mer till hin- 
der än gagn. Å B:s trähand är endast tummen ledad. Genom 
applicerandet af ett snöre, gående från tummen utefter den läder- 
hylsa som omfattar underarmen, öfver ryggen till motsatt axel, 
fäs ett medel att röra tummen, utan att dertill behöfver göras nå- 
gon annan rörelse än den som sker då man sträcker ut handen 
for att fatta någonting. Sättet att sålunda röra tummen eller 
hvilketdera af fiDgrarne som helst, uppfanns af en bandagist vak 
Peetersen, som dera (1844) inlemnat en beskrifning till Veten- 
skapsakademien i Paris. 

Hr S. omnämde att han i Paris under expositionen talade vid 
en der anställd man, f. d. underofficer, som i flera år begagnat 
en Beauforts artificiela hand. Denne redde sig mycket väl och 
skref med hjelp af densamma en ganska vacker handstil. Hr S. 
hade under forlidet och detta år förfärdigat flere sådana händer 
med godt resultat for patienterna. 



149 

Den bekante sängaren Boger lät ^ hos instrnmentmakaren 
CHARRikRB i Paris göra sig en artificiel arm, med hvilken han 
önskade utföra å scenen nödiga gester; men ej fullt belåten med 
densamma, vände han sig till en annan fabrikant, nemligen Mathieu. 
Denne anbringade van Peetersens dragapparat (tirage) dera med 
den effekt, att Boger kan uppträda ännu, mer för att visa sin 
artificiela arms förträfflighet än för att briljera med röstens. 

Hr S. förevisade vidare en af Mathieu honom tillsänd arti- 
ficiel hand, som enligt öfverenskommelse skulle vara lik Bogers, 
men som var af mycket gammalt datum och egentligen endast 
kan tjena såsom bevis på huru konsten att tillverka dylika apparater, 
gått framåt sedan den tid denna blef gjord. 

Med anledniug af Hr G:s framställning uppstod en längre 
diskussion, i hvilken deltogo Hrr Netzel, Santesson, Sköld- 
berg, Stille och SÄTHERBERG ocfa favari olika åsigter ut- 
trycktes om de fördelar, som kunde vinnas af fotens konvexitet 
samt om den ofvan antydda därigenom uppkomna förlängningen 
af steget. 

— Hr Sköldberg meddelade följande fall Skf avariotomif 
som blifvit honom tillsändt från Hr Aman i Linköping. 

Pigan Anna Carolina Nilsdotter, från Wikingstad församling, 
har under yngre år aUtid åtnjutit god helsa. Tillfälligt upptäcktes 
för 4 år sedan i h. reg. hypogastrica, något nedanför en linea 
dragen från umbilicus utåt sidan, en tumör af vid pass hennes 
knutna hands storlek. Den var rörlig . och kunde, efter hennes 
egen utsago, till och med föras upp mot bröstkaviteten, men var 
endast kännbar i liggande ställning. Under första åren var den 
smärtfri, utom mot inträdande menses, då den något ömmade, 
men hon kan icke uppgifva om den samtidigt hade ökad volym. 
Det enda mehn hon led af sin sjukdom var, att hon icke var så 
styf i sitt arbete, som tillförene. Af obekant orsak var tumören 
mera smärtande våren 1867, då hon rådfrågade mig (ehuru detta 
fallit ur mitt minne) äfvensom annan läkare inom staden. Båda 
skola vi då hafva konstaterat tumörens tillvaro, äfvensom dess rör- 
lighet genom undanskjutning af densamma åt alla sidor, men utan 
att uuder dåvarande förhållanden kunna föreskrifva något till var- 
aktig förbättring eller helsa. För cirka 3 veckor sedan lindrig 
»bröstvärks»; något sednare, om aftonen den 22 April, påkom 
efter afslutade göromål, utan bekant anledning, en våldsam smärta 
och ömhet i tumören med åtföljande feber, som under några dygn 
förtog henne all ro. På samma gång skall äfven tumören hafva 
märkbart förstorats, mest nedåt bäckenet. Trängningar att urinera 
voro äfven häftiga och ofta återkommande. 

Då hon inkom till lasarettet den 5 Maj voro hennes krafter 
temligen medtagna. Yid undersökning af buken, befanns dess be- 
täckningar ömmande; inom bukkaviteten ingen utgjutning, men en 



150 

tumör af ett ettårigt barnhufvud» storlek, sträckande sig i höjd 
till nafveln, och liggande i h. foss. il., något öfrerskjutande linea 
alba åt venster. Den kändes jemn, mjukt elastisk, men icke for- 
skjutbar. Före hennes sista försämring säger hon med bestämdhet 
att hon med lätthet kunde ändra tumörens läge åt venster. Per 
vaginam kändes os uteri liggande högt upp i h. hörngropen. 
Genom os uteri kunde en elastisk bougie föras in i uteri kavitet, 
som yar något förlängd och tillsamman med cervix mätte ungefar 
9 cm. En mans-kateter införd i blåsan kunde fritt röras åt h. 
sidan, men mötte motstånd åt den yenstra. Pulsen 88. Yid 
auskultation sparsamma mukösa rassel i båda lungorna; temligen 
ymnig expektoration af ett hvitt fradgigt sputum; ingen matlust; 
trög afforing; urinen afsätter segt slem; bukvidden 76 cm. 

Den 7 Maj. Flyttas hon utom lasarettet och erhöll egen 
sköterska. 

Den 8 Maj. Buken mindre öm; pulsen 68. 

Den 9 Maj. På morgonen lax. ol., som på förmiddagen, efker 
några spänningar inom tarmkanalen, gjorde verkan. Upphostningen 
fortfarande. I dag har jag öfverlemnat sjukvården vid lasarettet 
åt en kamrat. 

Den 10 Maj. Patienten, som sofvit godt i natt, befinner sig 
efter omständigheterna icke illa och påyrkar lifligt operationens 
foretagande. 

I närvaro och med benäget biträde af Hrr Hvitfbldt, Berg- 
mak, Aepi och Wallin företogs äfven på förmiddagen ovariotomi. 

Efter inträdd anestesi (tiU en början hade hon svårt att för- 
draga kloroformen, som framkallade krampaktiga gutturala ljud och 
en kräkning) gjordes ett snitt genom huden, midt i linea alba af 
ungefär 9 cm. längd och med meUersta sårvinkeln på 3 å 4 cm. 
afstånd från symphys. pubis. Sedan de mellan huden och pentoueum 
liggande olika slag af väfnader blifvit genomgångue, utan att fram- 
kalla någon svårare blödning, öppnades försigtigt detta sednare, 
som befanns intimt förenadt med främre väggen af den underlig- 
gande fibrösa ovarialcystan. Då man härefter med fingrarne, så 
långt sig göra lät, lossat adherenserna till bukväggen, punkterades 
cystan med en vanlig troikart, hvarvid utflöt ett blodfargadt, tunn- 
flytande och luktlöst serum, som, efter sedermera gjord uppmätning, 
uppgick till 3 qvarter. Sedan cystan sålunda blifvit till stor del 
tömd, urtogs troikarten och cystan fastades i dagen med en hak- 
tång. Vid derefter företagen närmare undersökning af cystan, be- 
fanns den vara temligen fast adherent vid omgifvande delar, såsom 
oment, tarmar, blåsa och lifmoder. Dessa adherenser, som voro 
af olika fasthet, de till blåsan nemligen af fastare textur, blefvo 
försigtigt med fingrarne afkaflade, utan att framkalla någon syn- 
nerlig blödning. Innan emellertid detta kunde göras fullständigt, 
måste öppningen i bukväggen med sax förstoras uppåt ungeför 4 cm. 

Då cystans alla fastväxningar voro lossade, visade sig h. sidans 
tuba Fallopii liggande midt öfver och fastlödd vid främre sidan af 
fundus uteri, genom hvilket läge cystan äfven blifvit vriden ett 



151 

hälft slag om den vertikala axeln i dess ped ankel. Yid lossandet 
af Tidrästningen mellan tuban, som i oeh for sig var blodigt in- 
filtrerad, och uterus, afskiljdes äfven sjelfva tuban från corpus uteri 
just i vecket för dess omvikning. 

Cystans pedunkel, som var bandformig och utgick frän lig. 
lat., hade en längd af omkring 6 och bredd af 4 å 5 cm. 

Sedan en Baker Browns brännklämmare blifvit fastskrufvad 
omkring pedunkeln, afskiljdes tumoren medelst ett snitt frän den- 
samma. Pedunkelns korthet tillät icke längre stump öfver kläm- 
maren än 1 cm. Efter vederbörlig omlindning af pedunkeln med 
ylle, doppadt i varmt vatten, blef den på vanligt sätt carboniserad 
med glödgade jem. Uterus och andra sidans ovarium, som härefter 
undersöktes, voro friska. Då intet blod fanns att upphemta från 
bukkaviteten, var ingen annan toilette att verkställa än den yttre, 
«fter hvars fullbordande klämmarens brancher varsamt öppnades 
för att låta den brända pedunkeln, sedan intet spår af blödning 
från densamma visade sig, långsamt glida ned i bäckenet. Buk- 
såret tillslöts med djupa suturer af silke och ytliga af silfvertråd. 
Linnekompress, bomull, några plåsterremsor och en lifbinda afslu- 
tade förbandet. 

Pulsen, som före operationen uppgick till 94, räknade ungefar 
samma antal efter dess slut. Operationen upptog 1 timma ifrån 
och med hudsnittet. 

Den afskiljda tumören var unilokulär, med fasta väggar, inne- 
hållande, som förut är sagdt, blodigt serum. 

Sedan patienten blifvit flyttad i säng och fått något mera reda 
på sig, klagade hon öfver kyla i öfre delen af kroppen och häftiga 
smärtor i epigastrium, hvarföre hon f timma efter operationen er- 
höll en hypodermatisk injektion å v. antibrachium af acet. morph. 
k. 0,5. Efter någon stund minskades plågorna och hon kunde 
allt emellanåt slumra. Pulsen 88. Frampå eftermiddagen började 
emellertid kröstkatarren åter gifva sin tillvaro tillkänna med star- 
kare afsöndring och försök till upphostning, hvilket endast med 
svårighet och uppväckande af liflig smärta i buken, lyckades. 
Ord. vin. liquin. theb. + syr. althete. Mot aftonen var pulsen 120. 
Dyspnén i tilltagande tillfolje af ansamling af slem i bronkierna 
och större ömhet i buken. Denna sednare var dock icke upp- 
drifven, utan hade normal ton öfverallt, endast något dämpad öfver 
h. foss. il. Ord. acet. morph., cing. nept., is. Kräkningar, som 
under eftermiddagen varit några få, grå och vattenaktiga, med lukt af 
kloroform, blefvo under natten allt oftare återkommande, förande 
med sig icke obetydliga qvantiteter af gallfärgadt slem. 

Den 11 Maj, tidigt på morgonen. Utseendet i hög grad de- 
primeradt. Pulsen trådformig, nära oräknelig. Osläcklig törst. 
Tympanitisk ton å hela buken, med undantag i h. regio hypoga- 
strica^ der den var matt. Hon afled vid full sans kl. 1 middagen, 
27 timmar efter operationen. 

Såsom orsak till hennes sed naste sjukdom i hemmet antager 
jag en blödning inom cystan, hvilken genom sitt tryck utåt verkat 



162 

en liastig förstoring, i hvan spår en circumscript peritonit med 
dertill hörande sammanv^xningar följt. 

Obduktion företogs den 12 Maj kl. 1 middagen, 24 timmar 
efter patientens död. 

Bröstkaviteten. Båda lungomas spetsar af gammalt fastväxta 
vid bröstkorgen. Lungornas substans hypostatiskt blodfylld. Bron- 
kiema, hvars slemhinna visade någorlunda liflig injektion, voro 
obetydligt slemförande. Hjertsäck och hjerta friska. 

Bukkaviteten. Vid dess öppnande framvällde magsäcken, som 
var fylld och i betydlig grad utspänd dels af gas, dels af ett gul- 
grönt flockigt liquidum. Dess slemhinna frisk, men täckt af ett 
segt slem. Mellan slyngor af öfre delen af tarmkanalen låg omen- 
tet neddraget åt h. foss. il. 1 nedre hälften af bukkaviteten, nä- 
stan upp till trakten af nafveln, voro alla der befintliga organer 
adherenta med hvarandra och en del tarmslyngor med bukväggen 
midt for inre såret. Dessa band, som voro af yngsta dato, voro 
icke till hinder för organ ernås lätta åtskiljande från hvarandra. 
Inom bäckenet fanns en obetydlig qvantitet blodigt serös utgjut- 
ning. Lifmodern i rätt läge, ännu bibehållande brandskorpan å 
pedunkeln orubbad, som konstaterades utgå från lig. latum. Uteri 
längd cirka 9 cm. Lefver, mjelte, njurar och urinblåsa utan an- 
märkning. Inre sidan af bukväggen företedde från symfysen uppåt 
nafveln, eller på den omkrets, der den borttagna cystan kunde 
anses hafva varit fastad, en stark injektion af mörk färg. Buk- 
sårets inre ränder, nedåt nästan fullständigt, åt öfre vinkeln icke 
fuUt, aglutinerade. Hela såret, från huden till peritoneam, i läkning. 

Yid den utgång som detta operationsfall fått, anser jag mig 
skyldig uppgifva de indikationer, som här funnos för och emot ett 
tidigt utförande af operationen. 

För: vissheten att påträffa sammanväxningar som voro möjliga 
att åtskilja. 

Emot: den föregångna om ock öfverståndna peritoniten, den 
närvarande om äfven lindriga bröstkatarren. 

Operationens utgång tycktes tala för, att kontraindikationerna 
här bordt få göra sin rätt mera gällande; men månne om någon 
tid, kortare eller längre, då den nuvarande indikationen /dr hunnit 
genom ett tilltagande i adherensernas fasthet blifva en ganska 
vigtig kontraindikation, ett lyckligare resultat varit att påräkna? 
möjligt, nästan antagligt i förevarande fall, men ingalunda afgjordt. 

— Hr Stille förevisade följande kirurgiska instrumenter 
och apparater. 

1. Ett traohealrör med en klaff, som tillsluter öppningen 
dera vid dragning på ett snöre. Instrumentet var af Hr 8. kon- 
strueradt för en person, som ständigt nödgas använda trachealrör 
och ville undvika obehaget att då han talar nödgas tilltäppa hålet 
dera med fingret. Instrumentet var så inrättadt, att då klaffsnodden 
fastes vid en af hängselknappame patienten endast behöfver göra 
en lindrig sträckrörelse för att klaffen skall tillsluta öppningen. 



153 

2. En urinreservoir för en person med ofullständigt utbildad 
penis. Beservoirens öfre del, som är af förtenn t jerubleck, är 
formad efter kroppen, så att den omsluter det parti deraf» som 
kan blifva vätt af den framsipprande urinen, som sedan rinner ned 
i reservoirens samlare, hvilken är fästad vid den öfre delen af 
reservoiren med en remsa af kautschuk, hvarigenom åstadkommes 
en led, behöflig då personen sitter eller vid förrättande af arbete 
i böjd kroppsställning. 

3. Ett instrument afsedt för applikation af orondusch, Siphon 
ä double courant, beskrifvet af Dr Pbat i Gazette médicale de Paris 
Jlf 19 innevarande år. Instrumentet består af ett trattformigt rör, 
liknande ett öronspeculum, hvilket genom en skiljevägg är deladt 
i tvenne hälfter, den ena för inloppet, den andra för utloppet af 
spmtvattnet; tvenne rör, skodda med kautsohuksslangar, leda till 
instrumentet, hvars fördel är att örat kan blifva mildt dusch adi 
under så lång tid man önskar, då deremot vanlig sprutning är 
mödosam och om den sker med någon häftighet äfven plågsam för 
patienten. 

Den 30 Juni, 

Salén E. ledamot. — Assessor Huss och Dr Nensén -H-. — Constitatio epi- 
demica. — Montarde en feailles de Riqolot. — Cancer renalis. — Phy- 
siologie amosante. — Ovariotomier. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs t. f. 
TTnderkirargen vid Serafimerlasarettet M. L. Ernst Salén. 

— Ordföranden tillkännagaf bortgången af tvenne Läkare- 
sällskapets medlemmar: 

Assessorn, B. W. O., M. D., K. M., JoHN Axel Huss 
afled för några dagar sedan vid Blockhasadden nära Stockholm^ 
77 år gammal. Som nng hade han beklädt flera tjenster vid 
armén och flottan, innan han beträdde den civila läkarebanan 
och blef Provincialläkare f5rst i Lidköping sedan i Mariestad 
sa.nit Brunnsintendent vid Lunds brunn. För flera år tillbaka 
lemoade han sina befattningar och lefde sedan i Stockholm.. 

Fattigläkaren i Adolf Fredriks församling, M. D., K. M., 
Abraham Nensén, afled i tyfoidfeber den 18 Juni i en ålder 
eif 49 år. Dr N. var inom sin verksamhetssfer allmänt värderad 
för sin osparda välvilja och inom kretsen af sina vänner älskad 
för sitt stilla väsen och sin flärdfria karakter. I Läkaresäll- 
»kapets sammankomster deltog han träget alltsedan 1850, då 
3»ii blef Sällskapets medlem. 

Inom första halfåret 1868 hafva ej mindre än 16 svenska 
Sikare aflidit. 



154 

— Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 14 till och med Lördagen den 20 Jani 1868: 
Sjokligheten obetydlig. 

1. Inom tfuhild praktik anmälde sjakdonu&ll (från 9 läkare): 



Ckolerina 1. 

Dysenteria 2. 

Diarrlioea %. 

Febris intermittens . . 4. 

Angina parotidea 2. 

Syphilii 5. 

Gonorrhoea 3. 

Nenralgia 1. 



Conjnnctintis 5.|Rlieamatiflma8 acotns 4. 

Otitis 2.£]78ipelas 1. 



Urticaria 3. 

Zona 1. 

Furancnlns 1. 

Rheum. recens efebril. L 



Samma 93. 



Ang. tons. & fancinm 8. 

Laryngo-tracheitit 3. 

Bronch. Cat. bronch. 11. 

Pnenmonia 1 

Plenritis 1 

Febris gastr. simplez 5. 

2. A Hnffudstadens ajvhv&rdåanHaUer: 

P& Serafimer-laaareUet: sjnkantalet den 20 Juni ld3, hvaraf 109 på aMcl- 
ningen for invärtes sjuke; inkomne änder veckan: febris typhoides 4, bron- 
chitis 1, pnenmonia 1. 

På Allmänna GarnUoM-sjukhuået : sjnkantalet den 20 Juni 191, hvaraf 77 

?å afdelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: sypbilis 16, gonorrhoea 
3, febris typhoides 2, rhenmatismns 2, angina parotidea 1, neuralgia 1, bron- 
chitis 1, pnenmonia 1, febris gastrica simplez 1, gastritis 1. 

På ProvUorUka sjukhuset å Söder: sjukantalet den 20 Juni 121, hvanf 
77 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: variolae 3, pnenmonia 3, syphilis 2, 
apoplezia cerebri 1, bronchitis 1, gastritis 1, rheumatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset vid Hornsgatan: sjukantalet den 20 Juni 22, 
livaraf 14 invärtes sjuke; ingen mottagning nnder veckan. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 20 Jani 5S, 
hvaraf 43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 3, diarrhoea 
1, delirium tremens 1, embolia 1, pnenmonia 1, nephritis 1, metritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 9, bronchitis 2, entero-colitis 2, con- 
jancti vitis 1, pnenmonia 1, pleuritis 1, nephritis 1. — Polikliniken: diarrhoea 
24, conjnnctivitis 4, pertussis 2, entero-colitis 2, syphUis 1, otitis 1, bronchitis 
1, perityphlitis 1, nephritis 1, urticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 20 Jnoi 32; ingen mottagning nnder 
veckan. 

På Allmänna BarnbÖrdshuset : antalet vårdade 30; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska BarnbÖrdshuset: antalet vårdade 21; fall af barnsängsféber. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 20 Juni 26; intet fall af akut 
sjukdom har under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital f6r Sinnessjuke: sjnkantalet den 20 Juni 155« 
hvaraf 74 mankön och cl qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 20 Juni 143. 
hvaraf 116 från staden och 27 från länet; inkomne: syphilis 26, gonorrhcaa 8. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): ^diarrhoea 44, 
bronchitis 19, pnenmonia 9, febris intermittens 6, rhenmatismns 5, febris ty- 
phoides 4, ophthalmia 3, syphilis 2, meningitis cerebralis 2, apoplexia cerehri 
£. peritonitis 2, metritis 2, diphtheria 1, dysenteria 1, angina parotidea 1. 
nenralgia 1, otitis 1, plenritis 1, gastricismos 1, icterus 1, nephritis 1, cystitis L 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 1, febris intermittens 1. 

Norra Straff- ooh Arbets-fångelset: diarrhoea 4, bronchitis 3, febris gastrica 
simplez 3, febris intermittens 1, laryngo-tracheitis 1. 

— Constitutio epidemica nnder veckan från och med Sön- : 
dagen den 21 till och med Lördagen den 27 Juni 1868: ^ 

Sjakligheten obetydlig. 



155 

1. Inom tnåhUd praktik anmälde sjukdomsfall (frän 13 l&kare) : 

Febris typhoides 2. Conj nnotivitis 8. | £ry thema nodosnm . . 2. 

Cholera nostras 1. Otitis l.|Urticaria 3. 

Cholerina 5. Ang. tons. & fancinm 7. Furnncolns 1. 

Diarrhoea 43. Laryngo-tracheitis . . 2. Congestio cerebr 1. 

Febris intermittens.. 2.|Bronch. Cat. broncb. 9. Rhenm. recens efebril. 1. 

Angina parotidea 4.!Pnenmonia 2. o« ^^ na 

Syphilis l.,Febri8 gastr. simplex 12. ^'^™™' "^• 

Oonorrboea G.lPeritonitis 1. 

Nenralgia 1. |Rheamatismus acntns 3. 

2. A Hnfvndstadens Sjukvårdaanstalter : 

Pl Serafimer-lasareUet: sjnkantalet den 27 Jani 187, hvaraf 100 på af- 
dolningen for invärtes sjnke; inkomne under veckan: rhenmatismns acntns 2, 
febris typboides 1, delirium tremens 1, broncbitis 1, pneumonia 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 27 Juni 214, hvaraf 87 
på afdelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: gonorrhoea 8, sypbi- 
lis 7, pnenmonia 7, febris typhoides 2, diarrhoea 2, delirium tremens 2, angina 
tonsiUaris 1, broncbitis 1, pleuritis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 27 Juni 126, hvaraf 
82 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 2, pneumonia 2, 
rbeumatismus acutus 2, febris intermittens 1, variolse 1, delirium tremens 1, 
syphilis 1, broncbitis 1, febris gastrica simplex 1, peritonitis 1, icterns 1, ne- 
phritis 1, cystitis 1, epididymitis 1, mastitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbaisberg: sjukantalet den 27 Juni 50, hvaraf 
36 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 3, pneumonia 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 7, gastritis 6, broncbitis O, pneumonia 
1, nephritis 1, erysipelas 1. — Polikliniken: diarrhoea 22, broncbitis 4, gastri- 
tis 2, otitis 1, pneumonia 1, urticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 27 Juni 36; inkomne under veckan: 
broncbitis 1, plearitis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 21; belsotillstlndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

På Barnbördshuset Pro Patria: belsotillståndet godt 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 27 Juni ^; intet fall af akut sjuk- 
dom har under veckan inkommit. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke : sjukantalet den 27 Juni 154, hvaraf 
74 mankön och 80 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 27 Juni 142, hvaraf 
111 från staden och 31 från länet; inkomne: syphilis 26, gonorrhoea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter) : diarrhcea 68, 
broncbitis 16, pneumonia 12, rbeumatismus acutus 11, gastritis 8, opbtbalmia 
7, febris typboides 4, febris intermittens 4, angina parotidea 3, pleuritis 3, 
syphilis 2, nenralgia 2, angina tonsiUaris 2, gastricismns 2, erysipelas 2, va- 
riolse 1, varioellse 1, delirium tremens 1, apoplexia cerebri 1, nephritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 1. 

Xorra Straff- och Arbetsfängelset : diarrhoea 10, pneumonia 2, febris inter- 
mittens 1, febris gastrica simplex 1. 

— Hr Malmsten förevisade och beskref ett nytt slags 
senapsdeg Moutarde en feuUles de Rigolot Ett sådant blad 
doppas några sekunder i vatten och lägges sålunda fnktadt'på 
huden. Fördelame äro att senapsdegen, som i lång tid bibe- 
håller sin ursprungliga kraft, lätt kan medföras, t. ex. på resor» 
och alltid är f&rdig till begagnande. 

Hr Tholander erinrade om att Hr F. Th. Berg på 
Stora Barnhuset användt gråpapper fuktadt i vatten och derefter 



156 

på ena sidan bestrOdt med torrt senapsrnjöl, i stället f5r vanlig 
senapsdeg; hTarjemte Hr T. påvisade fördelame af begagnandet 
af senapssprit. 

— Efter ett bref från Hr Nyström i Söderköping med- 
delade Hr Malmsten följande fall Af 'cancer renalis: 

Doktor S., som vid sin död var 42 år gammal, hade under 
flera år varit sjuklig, utan att dock något lokalt lidande knnnat 
upptäckas, och haft ett kakektiakt utseende. I Maj 1866 uppträdde 
häftiga blödningar genom urinröret och i blåsan, hvilka blödningar, 
ehuru mindre häftiga, under sommaren upprepades med längre och 
kortare mellantider, under hvilka urinen var fullkomligt klar och 
albuminfri. På sommaren hade han en prostatit. I October åter- 
kommo häftiga blödningar. I November reste han till Stockholm, 
der diagnosen bestämdes till cancer i högra njuren, sedan en svulst, 
motsvarande dess plats, upptäckts. Vid min hitkomst 15 Maj 
detta år kändes i buken en tumör, som från spina ilei uppsteg 
genom högra sidan af buken, åt venster sträckte sig nära till 
medellinien och uppåt ej kunde begränsas från lefvern, hvars ven- 
strå lob nedåt begränsades af en linea, som drogs från tumören, 
en tum öfver nafveln och snedt upp i venstra hypokondriet. Han 
kunde då ej förtära annan föda än litet mjölk. Spenatfargade, ej 
blodhaltiga kräkningar förekommo nästan dagligen. Ständiga plågor 
och smärtor i buken samt betydlig ömhet för tryck Öfver tumören 
och lefvern; endast ryggläge kunde fördragas. Urinen klar, ej 
blodforande; en hemorroidalknöl vid anus. Inga öppningar, ej ens 
efter lavement, som endast afförde väder. Hosta med gråa, sega, 
något blodstrimmiga sputa. Krafterna djupt medtagna. Samma 
tillstånd fortfor ett par veckor, då urinen började medföra blod- 
coagula samt blifva färgad af flytande blod. Urinkastningen åtföljd 
af tenesmer. Snart derefter inträdde tenesmer åt anus jemte af- 
gång af små qvantiteter slem och flytande foeces, hvilket upphörde 
sedan en mängd hårda foeces, som ej med lavement kunde bort- 
skaffas, med fingrarne blifvit uttagna ur rectum samt derefter en 
stor mängd lösa foeces frivilligt afgått. Samtidigt härmed försvanD 
nedre delen af tumören i högra sidan, så att tarmton hördes ett 
par tum ofvan spina ilei. Urinen var hela tiden mer eller mindre 
blodforande, men inga coagula forefunnos. Ett par dagar före 
döden inträdde blödningar från anus, hvilka sedan fortforo, ehuru 
ej af särdeles betydenhet. Döden inträffade midsommaraftonen 
kl. 1 5 eftermiddagen. 

. Obduktion 15 timmar efter döden. Liket är betydligt aimag- 
radt, dock Annes under bukbetäckningen ännu qvar en \ tum tjock 
adiposa. Högra lungan är af gammalt med adherenser nästan 
öfverallt fästad vid bröst vaggen, den venstra har endast några fl 
spridda sådana. I öfversta loben af högra lungan finnes nedtill 
ett parti af ett mindre äples storlek, som visar en betydlig hype^ 
plasi af bindväfselementerna. Uti venstra lungan, tätt under pleurafi, 
förekomma 2:ne små gråhvita, fasta knölar, den ena af en ärtas, 



157 

den andra af en lins storlek. Båda lung^orna, men isynnerhet dea 
högra, ha i sina bakre delar betydlig hypostatisk blodfyllnad. 
Hjertat är temligen stort, slappt och betydligt fettbelagdt, dess 
muskulatur särdeles blek, delvis fettdege nererad. Valvler oah myn- 
ningar äro friska. Det innehåller såväl flytande blod som fibrin- 
coagula. — Lefvern är betydligt förstorad till aUa sina lober; den 
sträcker sig med högra loben ned till höjden af nafveln, med 
venstra loben till ett par tum öfver densamma, åt venster upp uti 
hypochondrium. Lefversubstansen är ljus och företrädesvis i de 
yttre delame genomdragen af större och mindre grågula, fasta, 
diffust begränsade tumörer, som obetydligt höja sig öfver lefverytan 
och der visa en ringa afplattning af sin midt. Centraldelen af 
tumörerna är fastare och något mörkare än de periferiska delarne. 
Gallblåsan är utspänd af nästan svart galla. Uti vena cava infe- 
rior, der den går bakom lefvern, finnes en vid venväggen fästad 
tromb, som ej fyller venens lumen, och hvilken uppåt slutar med 
tvenne kolflika ansvällningar, som äro fasta och ostigt degenererade. 
Den öfriga delen af tromben är äfven temligen fast, brunröd. — 
Mjelten är fast, af mörk färg och vanlig storlek. Magsäcken håller 
en mängd gallfargad vätska; dess slemhinna är mörkgrå och något 
uppluckrad, utan andra förändringar. Venstra njuren är frisk. 
Likaså uretheren på samma sida. 

Högra njuren är förstorad till mångdubbel volym, dess kapsel 
förtjockad, lätt aflossande. Uti öfversta delen af njuren är en 
brunrödt färgad njursubstans igenkännelig, men den öfriga delen 
Intages af en temligen lös och lucker, mörkt brunröd, af gasut- 
ireckling något uppsvälld väfnad, genomdragen och sammanhållen 
if ett skelett af gröfre och finare fibrösa strängar. En liknande 
ivulstmassa, men af mera likformig svampig väfnad omgifver njur- 
)äckenet och uretheren i en utsträckning af ett par tum nedåt. 
Uretheren är öfverallt permeabel. 

En del af mesenterialkörtlame äro äfvenledes degenererade och 
)mvandlade i en liknande väfnad. Urinblåsan och prostata visa 
nga sjukliga forändringar. Slemhinnan i rectum är svartröd, 
mbiberad af blod, uppluckrad, men utan ulcerationer. 

— Hr Malmsten meddelade vidare nr Gazette des Höpi- 
aux den 20 Juni under rubriken Pliyaiologie amusante följande 
;ariosum: 

På en vetenskaplig soirée i Paris hos M. Flammarion före- 
visades bland annat en kines, som f. n. väckt ett stort uppseende 
^enom sin förmåga att ogeneradt svälja sablar och hönsägg. De 
ysiologiska fenomenen voro härvid följande. Kinesen — som i 
jelfva verket ingalunda var från Kina — böjde hufvudet bakåt, 
å att svalget och oesophagus bildade en rak linea från munnen 
ill ventrikeln, hvarefter den 90 centimeter långa sabelklingan ned- 
ordes ej mindre än 80 centimeter, då den aftrubbade spetsen tyd- 
igen kändes i venstra fossa iliaca, dit nedre ventrikel väggen så- 
unda blifvit nedtryckt — ett särdeles egendomligt sätt att använda 
n oesophagussond. — Det andra underverket, nedsväljandet af ett 



158 

könsägg, skedde på följande satt. Ägget fönvann i svalget och 
kunde vid noggrann inspektion deraf ej återfinnas, men efter ett 
ögonblick syntes det åter i munnen. De lärde tvistade om feno- 
menet. En larynxspegel, upplyst genom magnesiumljus, anlitades 
for att slita frågan om denna ovanliga sväljnings- och uppsväljnings- 
mekanism. Härvid befanns att ägget ej nedsväljdes, utan genom 
en half deglationsakt inpraktiserades i ett slags poche på samma 
höjd som larynxöppningen. — Således på det hela enkla förklarings- 
grunder for tvenne högst egendomliga fysiologiska fenomen, åt 
hvilka Paris sedan någon tid applåderar med förvåning och beundran. 

— Hr Sköldberg meddelade följande schematiska öfver- 
sigt öfver af honoro hittills utförda ovariotomier: 

I. 10 af slutade operationer; 7 tillfrisknade, 3 döda. 



N:o 



Dato. 



Antal tappningar; Tamörens beskaffenhet och 

vigt, Incisionens längd; Adhaerenaer; 

Behandling af pedankeln. 



Utgång. 



1866. 
Nov. 



1867. 
Jan. 



Jnli. 

Ang. 

Ang. 
Nov. 

1868. 
April 

Maj. 

Maj. 

Jnni. 
Ob», 



30 Prseliminar t.; Uniloknlår ntgående frin båda 
ligamenta lata och baksidan af uterns, ^ skålp.; 
incisionen 3} tum; inga adhierenser; brann- 
jem -f- ligatarer 



tappni] _ 

skalp.; incisionen 6 tom; särdeles fasta och vid- 
sträckta adhserenser till bakväggen, tarmarna, 
nterns, rectnm och i bäckenet; br&nnjem + 
»Serre-noend»; båda ovariema borttogos 



9 tappningar; Multiloknlär, 35 skålp.; incisionen 
4 \ tum ; vidsträckta adhserenser till bakväggen ; 
bränn j em 

Prseliminar t. ; Dermoid och serös, 30 sk&lp. ; in- 
cisionen 9 tum; inga adhserenser; brännjem 
+ ligaturer 



1 tappning; Dermoid cysta stor som ett hafvud; 
incisionen 2^ tom; inga adhserenser; brännjem. 

23|Pneliminär t.; CoUoid» 47 skålp.; incisionen 4 
tum; adhserenser till bukväggen och omentet; 
brännjern + ligatur 



55 



49 



24 



37 



Prseliminar t. ; Multiloknlär, 24 skålp. ; incisionen 
8 tum; adhserenser till bukväggen; brännjem. 

Prseliminar t.; Multiloknlär, 10 skålp. ; incisionen 
4^ tum; inga adhserenser; brännjern -(-ligt^tnrer. 

1 tappning -f- Prseliminar t.; Multiloknlär cysta 
utgående från båda ligamenta lata och baksidan 
af uterns, 50 skålp.; incisionen 3 tom; inga 
adhserenser; brännjem -^ ligaturer 



TOlfrisknad. 



Död, 3 tim- 
mar (Kraft- 
uttömning). 



Tillfrisknad. 



Tillfrisknad. 

Död, 6:te dyg 
net (Peritonit). 



Tillfrisknad 

TiUfriaknad. 

Död, 15:de 
dygnet (Perit) 



TiUfriaknad. 



1 tappning + Prseliminar t.; Multiloknlär, 60 skålp.; 
incisionen 5 tam ; vidsträckta adhttrenser till buk- 
väggen och i bäckenet; brännjern -)- ligaturer! TiUfriaknad. 

Med ligaturer menas kortklippta silfverligaturer. 



159 

[I. 2 fallf der operationen påbörjades, men ej af slutades; båda 
tillfrisknade från följderna af operationen. 



N:o 



Dato. 






Orstken hvarföre operationen ej afslntades. 



Utgång. 



1867. 
Jani. 

Joli. 



öOjIntima adhaerenser till bnkräggen; nterns kändes 
omgifren af tumörer ... . . . . , 

éS^Tjockräggig uniloknlär cysta utglende från b&da 
I ligamenta lata och baksidan ä utems 



Tillfrisknad. 
Tillfrisknad. 



Ordföranden lyckönskade Hr S. att med så mycken fram- 
gång hafva praktiserat en så djupt ingripande operation, hvilken- 
förut inom Sverige endast högst undantagsvis varit använd, 
men som nu, tack vare Hr S:s åtgärder, vunnit allt mera sprid- 
ning och redan räddat mången öfvergifven sjukling. 



Den 14 Juli. 
Biblioteket. — Constitntio epidemica. — Speonlum laryngis. — Cholera-karantän^ 

— Till biblioteket anmäldes: 

Eapport sur TEpidémie de Hindié dans Tlrak Arabi en 1867 
par le Dr Naranzi. Constantinople 1868. Gåfva af Utrikes-^ 
departementet. — Norges officielle Statistik udgiven i Aaret 1867. 
C. M 4. Beretning om Sandhetstilstanden og Medicinalforholdene 
i Norge i Aaret 1865. Udgiven af Departementet for det Indre. 
Ghriatiania 1867. Gåfva af Departementet for det Indre. — Om 
de hygieniske Forholde vedkommende Fedsel og Barselseng med 
98erligt Hensyn til Resultateme i flere af XJdlandets Fedselstiftelser 
ved F. C. Fäte. Christiania 1868. Gåfva af författaren. 

— Constitntio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 28 Juni till och med Lördagen den 4 Juli 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 
1. Inom entlald praktik anmälde sjnkdomsfall (fr&n 10 läkare): 



Mening, cerebro-spin. 2. 

Diphtheria 1. 

Cholera nostras 2. 

Cholerina 4. 

Bysenteria 1. 

Biarrhoea 37. 

Febris intermittens., 3. 

Angina parotidea 2. 

Sypbilis 1. 



Gonorrboea 2. 

Apoplezia cerebri ... 2. 

Conjnnctiyitis 3. 

Otitis 1. 

Ang. tons. & foncium 12. 

Laryngo-tracbeitis ... 1. 

Broncb. Cat. broncb. 8. 

Pneumonia 2, 

Plenritis 1. 



Febris gastr. simpl. . 9» 

Colitis 2. 

Nepbritis 1.- 

Rbenmatismns acntns 5. 

Urticaria L 

Rbenm.recensefebril. 2.. 

Snmma 105. 



2. Å Hafnidstadens SjvkvårdianHalter: 

Pä Serajimer-lasarettet: sjnkantalet den 4 Jnli 188, bvaraf 105 på afdel- 
ningen för inrärtes sjnke; inkomne under veckan: plenritis 3, febris typboidea- 
3, pnenmonia 2, delirium tremens 1, peritonitis 1, icterus catarrbalis 1, rbeu- 
matismns acntns 1, erysipelas 1. 



160 

På Allmänna GarnUom-ijnkkiuei: sjnkanUlet den 4 Juli 238, hvaraf 77 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: syphilis 28, go- 
norrlioea 11, pneamonia 3, febris typlioides 2, bronchitis 2, gastritis 1, rhen- 
matismas acntos 1. 

På Provisoriska tjvkktuei å Söder: sjnkantalct den 4 Jnli 187, hrani 88 
invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: variolse 3, pnenmonia 3, febris tj- 
phoides 2, febris gastrica simplex 2, nepbritis 2, rbenmatismus acutns 2, diar- 
rhoea 1, delirium tremens 1, sypbilis 1, pleuritis 1, gastritis 1, peritonitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg : sjukantalet den 4 Juli 42, hvaraf 
29 invärtes sjuke; inkomne under veckan: colitis 3, febris typboides 2. 

På AllmåntM Éamhuset: broncbitis 7, diarrboea 5, pneumonia 4, enteritis 
acuta 4. nepbritis 2, meningitis cerebralis 1, pleuritis 1, furnnculosis 1. — 
Poliklisuken: diarrboea 31, broncbitis 9, enteritis acut« 9, conjunctivitis 4, 
pneumonia 2. nepbritis 2, angina parotidea 1, otitis 1, erytbema nodosam 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 4 Juli 42; inkomne nnder veckan: 
pertussis 1, pleuritis 1, colitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 19; belsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: belsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantidet den 4 Juli 27; inkomne nnder veckan, 
pneumonia 1, pleuritis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalei den 4 Jnli 155, hvant 
75 mankön ocb 80 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjnkantalet den 4 Juli 150, hvaraf 
120 från staden ocb 30 från länet; inkomne: syphilis 30, gonorrboea 7. 

3. Bland de Fattiga (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : diarrboea 92, 
bronchitis 19, pneumonia 16, febris gastrica simplex 12, gastritis 12, febris 
typboides 10, opbtbalmia 9, rbenmatismus acutus 9, syphilis 7, angina tonsil- 
laris 5. gastricismus 4, cbolera nostras 3, febris intermittens 3, angina parotidea 
8, pleuritis 3, peritonitis 3, pertussis 2, variolae 2, icterus 2, varicellse 1, 
pbosphorismus 1, meningitis cerebralis 1, paralysia 1, otitis 1, stomatitis 1, 
laiyngitis 1, bronchitis capillaris 1, nepbritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1, syphilis 1. 

Norra Straff- och Arbets- fängelset : diarrboea 1^. febris gastrica simplex 3, 
febris intermittens 1, broncbitis 1. 

— CoQstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 5 till och med Lördagen den 11 Juli 1868: 
Sjukligheten obetydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 9 läkare) : 



Colitis 2. 

Peritonitis 1. 

Nepbritis 1. 

Rheumatismus aontus 1. 



Rheum. recens efebril. 2. 
Summa 146. 



Febrin typboides 2.|Gonorrhoea 4. 

Angina membranacea l.| Meningitis cerebralis 2. 

Dysenteria 22.!Nenralgia. 2. 

Diarrboea 66. 1 Conjunctivitis 4. 

Febris intermittens.. 2.|0titis l.iUrticaria L 

Angina parotidea .... 2. | Ang. tons. & fancium 8. Furnnculus 1. 

Varicellss 1. Laryngo-tracbeitis. . . . 2. Carbunculus 1, 

Morbilli l.'Bronch. Cat. broncb. 7. 

Delirium tremens.... 1. Febris gastr. simplex 12. 

Syphilis 4., Gastritis. Enteritis. 1. 

2. A Hufvudstadens Sjukvårdsanstalier : 

På Serajimer-lasarettet: sjukantalet den 11 Juli 187, hvaraf 105 p& afdel- 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 5, delirium 
tremens 1, thrombosis 1, pneumonia 2. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjnkantalet den 11 Juli 193, hvaraf 57 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 11, gonor- 
rboea 4, diarrboea 4, febris typboides 2, bronchitis 2, gastritis 2, deliriom tre- 
mens 1, pneumonia 1, pleuritis 1. 



161 

P& ProffisorUka sjtdshuset a Söder: ijnkantalet den 11 JnJi 136, hvaraf 
90 invärtes sjuke; inkomne under veckan: diarrhoea 5, febris ga.strica simplex 
3, cholera nostras 1. variolae 1, delirium tremens 1, syphilis 1, otitis 1, pneu- 
monia 1, pleuritis 1, rbenmatismus 1, fnrnnculus 1. 

P& Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 11 Juli 46. hvaraf 
34 invärtes sjuke; inkomne under veckan: gastritis 4, febris typhoides 2, deli- 
rium tremeus 1. apoplexia cerebri 1, colitis 1, peritonitis 1. 

P& Allmänna Barnhuset: diarrhoea 6, gastro-entero-colitis 3, bronchitis 2, 
meningitis cerebralis 1, pnenmonia 1. — Polikliniken: diarrhoea 30, Itronchitis 
3, gastro-entero-colitis 3, pertnssis 2, pnenmonia 2, icterus 1, nephritis 1. 

P& Barnsjukhuset: sjukantalet den 11 Juli 46; inkomne under veckan: 
colitis 3, pertussis 1, syphilis 1, kerato-conjunctivitis 1. 

P& Allmänna Barnbördshusel : antalet värdode 25; helsotillständet godt. 

P& Provisoriska Barnbördshusel: antalet vårdade 10; helsotillst&ndet godt. 

På Diakoniss-ÉJukhuset: sjukantaJet den 11 Juli 28; inkomne under veckan : 
angina tonsillaris 2, febris gastriea simplex 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 11 Juli 156, hvaraf 
75 mankön och 81 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 11 Juli 145, hvaraf 
119 från staden och 25 från länet. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter) : diarrhoea 129, 
gastritis 19, bronchitis 17, pnenmonia 12, ophthalmia 7, febris intermittens 6, 
rhenmatismus 6, febris typhoides 4, angina tonsillaris 4, pertussis 3, angina 
parotidea 3, gastricismus 3, dysenteria 2, nephritis 2, metritis 2, diphtheria 1, 
syphilis 1, encephalitis 1, pleuritis 1, icterus 1, erysipelas 1. 

4. 1 Stadens Fängelse: rheumatismus 1. 

Norra Straff- och Arbets- fängelset : diarrhoea 13, febris typhoides 2, bron- 
chitis 2, febris intermittens 1. febris gastrica simplex 1. 

— Hr GrÅhs förevisade en larynxspegel (speculum la- 
ryngien) af Dr de Labordette och gjord hos Matthieu 
i Paris. I en till Académie de Médecine af Trousseau, 
Gosselin och Robin år 1865 afgifven rapport uttalas om detta 
instrument följande omdöme: 

1) Det är lätt att införa och framkallar i allmänhet ej äcke^ 
vid applikation. 

2) Det tillstädjer med lätthet undersökning af epiglottis, liga- 
menta arytaeno-epiglottica, öfre öppningen af larynx och de delar 
af svalget, som äro i lika höjd dermed. 

3) Det underlättar införandet af instrumenter afaedda for dessa 
organer, eller då man vill afiägsna slemansamlingar, falska mem- 
braner o. s. v. 

4) Det gör, att man säkert och hastigt kan kauterisera trachea, 
i det ögat kan följa sonden ända ner i öfra öppningen af larynx» 
och kan följaktligen vara till nytta, dä man skall lemna hjelp åt 
drunknade och qväfda. 

Académie des Sciences har sistledne år tilldelat Dr de 
Labordette ett hedrande loford, och på grund af Sundhetsnämn- 

Eygiea, {Förhandlingar 1868.) U* 



162 

dens i Seinedepartementets förord, hafva både polisprefekturen 
och räddningssällskapet for skeppsbrutne adopterat »speculum 
laryngien» såsom ett till deras räddningsattiraljer (boites de 
secours) hörande redskap. Det är egentligen från denna syn- 
punkt betraktadt, tillade Hr G., som Dr de Labordettes spe- 
culum är af intresse. 

Fabrikör Stille förfärdigar ock dylika »specula». Den 
modell Hr G. hos honom sett, afvek dock i flera hänseenden 
från den här förevisade. 

— Hr Carlson meddelade Sällskapet den i Danmark 
utgifne »Lov angaaende Foranstaltninger til at forhindre den 
Asiatiske Koleras Indbringelse ad Seveien» af den 1 Maj 1868 
och ansåg att en lag i samma riktning är för Sverige af be- 
hofvet påkallad. 

Wi etc. etc. Gjotc vitterligt: Rigsdagen har vedtaget og Vi 
ved Vårt Samtykke stadfsestet folgende Lov: 

§ 1. 

Intet Skib, som ankommer till Kjabenhavn eller nogen anden 
af Rigets Sestaeder fra noget Sted, hvor den asiatiske Kolera ifolge 
Bekjendtgjarelse fra Justitsministeren antages at herske epidemisk, 
maa landssette nogen af de ombordvserende Personer (Passagerer 
eller Bessetning), forinden det ved Qvarantainekommissionen eller 
Sundhedspolitiets Foranstaltning er blevet under sagt af en Ltege. 

Det Samme gjaelder om Skibe, som ankomme fra andre Steder, 
og som have eUer paa Reisen have bavt Kolerasyge eller Liig af 
saadanne ombord. 

S 2. 

De i S 1 ommeldte Skibe ere pligtige til ved deres Ankomst 
til Rheden, og forinden de anlabe Havnen, at heise Qvarantaine- 
flaget eller i Mangel af sanmie et hvidt Flag paa Stortoppen. 

§ 3. 

Saafremt det ved Lsegeundersagelsen findes, at Skibet har eller 
paa Reisen hävt mistaenkelige Sygdomstilfa^lde (Syge eller Dede) 
ombord, eUer at dets Sundhedsforhold i det Hele give Anledning 
til Frygt for Smittens Indbringelse, har Qvarantainekommissionen 
eUer Sundhed spolitiet, forindeu Nogen af de Ombord vserende land- 
ssettes, at treeffe de fomadne Foranstaltninger med Hensyn til de 
Syge samt til de Dedes Fjernelse fra Skibet og dettes Renselse, 
og Skibet höides, indtil disse ere tilendebragte, afsondret. 

S 4. 
I Kjabenhavn og Sastederne skal der, saa ofte og for saa läng 
Tid som Justitsministeren anser det fomedent, haves paa rede Haand 
et passende Lokale, hvor Kolerasyge, som ankomme ad Soveien, 



163 

kunne modtages og underkastes ea heDsigtsmsessig Behandling. I 
Sesteder, hvor saadanne Lokaler ikke haves, tilveiebringes de efter 
Forhandling mellem vedkommende Amtsraad og Kommunalbestyrelse. 
For saavidt Omstendighedeme fordre en hurtig Afgjerelse, tr»ffer 
Stedets Kommunalbestyrelse de fomadne Foranstaltninger. 

S 5. 

For den i S 1 ommeldte Undersegelse tilkommer der Laegen 
et Gebyr af 2 Rd. for Skibe indtil 60 Tons, 3 Rd. for Skibe indtil 
100 Tons og 5 Rd. for Skibe över 100 Tons. Gebyret til Laegen 
og Bet^ling for Lsegens Befordring til- og fraborde samt Omkost- 
ningerne ved ilandbragte Syges Helbredelse og Skibets Rensning 
afholdes af Skibet, der hefter for Betalingen og, forinden Nogen al 
de Ombordveerende landssettes, har at stille Sikkerhed for Erleg- 
gelsen af de det paahvilende Omkomstninger. Alle andre til 
GjennemfBFrelsen af denne Lov medgaaende Udgifter afholdes i 
Kjebenhavn af Stndens Kasse, paa Bomholm af det for 0en8 
Kjebstseder og Landdistrikter faelles Amtsfond og i evrigt af Amts- 
repartitionsfonden i hver Amtsraadskreds samt af de i Kredsen 
vserende Kjebsteder i Forhold til Folkemasngden. 

8 6. 
Overtraedelser af SS 1 og 2 og af de Bestemmelser, som 
dvarautainekommissionen eller Sundhedspolitiet trseffer i Haenhold 
til S 3, straffes, for saavidt ikke heiere Straf i Medfer af den 
almindelige Lovgivning er forskyldt, med Beder indtil 100 Rd., 
der tilfalde Statskassen. Säger angaaeude Overtrsedelser af denne 
Lov behandles som offentlige. Politisager. 

8 7. 
Justitsministeren bemyndiges til ved Anordning, som paa saed- 
vanlig Maade kundgjeres, at gjare denne Lovs Bestemmelser an- 
Tcndelige paa andre farlige epidemiske Sygdomme end den i 8 1 
niBvnte, samt til at udvide Loven til Ladepladser eller andre Steder 
liden for Kjebstsederna, hvor Skibe anlebe. Endvidere bemyndiges 
Justitsministeren til, naar OmstaendighQdema tilstede det, at tilstade 
Ltempelser i den i 8 1 inholdte Forskrifter og at fastssette Lsge- 
gebyret for Undersagelser, som foretages iland. 

8 8. 
Denne Lov gjeelder ikke for Faereeme. Hvorefter alle Ved- 
kommende sig have at rette. Givet i Vor Residentsstad Kjeben- 
havn, den Iste Maj 1868. Under Vor Kongilige Haand og Segl. 

Christian R. 

III. Roaenöm Teilmann, 

Den K. Förordningen af den 30 Dec. 1857 angående hvad 
till förekommande och hämmande af farsoter och smittsamma 
sjukdomar bland rikets innevånare iakttagas bör, lemnar visser- 



164 

ligen åt kommunen några medgifvanden, att vidtaga åtgärder 
till förekommande af smittosamnia sjukdomars införande, men 
då bestämda åligganden icke äro foreskrifna, undvikas dylika 
åtgärder, då genom dem, skulle orsakas kostnader. Dessutom 
möta många svårigheter för kommuner att begagna sig af de 
rättigheter den K. Förordningen dem tillerkänner, som var hän- 
delsen före cholerans utbrott i Stockholm 1866. 

Hr C. ansåg, att, i likhet med hvad som föreskrifves i 
danska lagen, choleraflagg bör hissas på fartyg, som kommer 
från cholerasmittad ort, under resan haft cholerasjuke eller i 
samma sjukdom döde, och att ett sådant fartyg bör af läkare 
visiteras. För Stockholm var det, efter hans åsigt, lämpligt att 
läkaren bodde på ett bevakningsfartyg, som kunde ordnas för 
sjukes emottagande, hvarigenom all berönng med staden kunde 
undvikas. Vidare ansåg Hr C. att danska lagens föreskrifter 
äro användbara för vårt land i lämpliga delar. 

Hr Tholander fastade uppmärksamheten på att några 
bestämda föreskrifter borde finnas för den visiterande läkaren. 

Hr Lemchen, inseende såväl fördelarne af denna lag som 
svårigheterna för dess verkställande, ansåg det vara synnerligen 
vigtigt att något dylikt äfven här bestämdes; några sundare eller 
klokare anordningar än som den föredragna lagen innehåller 
kunde svårligen uppgifvas; trodde visserligen litet dermed vinnas, 
men ansåg det dock lugnande för allmänheten att något vidtoges. 
Vidare ansåg Hr L. att äfven borde bestämmas hvem omkost- 
naderna skulle drabba. 

Hr Gråhs ansåg denna lagstiftning vara i sitt slag till 
principen den enklaste och sundaste han hade sig bekant^ och 
i alla afseendén förtjent af största uppmärksamhet, belst den 
förnämligast favilade på hygienisk grund. Med tillfredsställelse 
fann han, att föreskrifterna om de ankommande fartygens be- 
handling, voro ungefär desamma som de, hvilka år 1866 tilläm- 
pades af Sundhetsnämnden i Stockholm, — föreskrifter, hvilka 
likväl, som vi erinra oss, af somliga strängt klandrades. Hr 
G. lemnade derhän, i hvad mån ändamålet — sjukdomens ute- 
stängande — vunnes, och trodde för sin del ej mycket derpå; 
men då erfarenheten lärt från många håll, att vid utbrott af 
cholera en stark oro och retlighet göra sig gällande, ofta åtföljda 
af rop om allt möjligt skydd från lokalmyndighetemas sida, borde 
de i den danska lagen fastställda anordningar, såvida de praktiskt 
kunna genomföras, vara mycket egnade att lugna befolkningame. 



165 . 

Den 28 Juli. 

ProtokoUjaatering. — Biblioteket. — Conjstitutio epidemica. — Serafimerlasa- 
rettets medicinska afdelning. 

— Justerades protokollet för den 14 Juli 1868. I sam- 
manhaDg häxmed anmärkte Hr Malmsten, det han alls ej kunde 
instämma i den åsigt, att den i Danmark utgifne »Lov angaa- 
ende Foranstaltninger til at forhindre den asiatiske Koleras 
Indbringelse ad Seveien» passade för Sverige och dess förhål- 
landen. Omöjligen kunde den tillämpas på vårt land med så 
många sjöstäder pch hamnar. Hr Malmsten hade af General- 
direktör Berlin hört det förslag, som K. Sundhets-CoUegium 
ingifvit till regeringen och hvilket han fann vara det enda, som 
i vårt land kunde göras. I Sverige hade vi nog erfarenhet om 
karantäners oförmåga att skydda. Att tillstyrka åtgärder för 
att »lugna allmänheten», men hvilka åtgärder man villigt erkände 
foga gagna eller af hvilka man väntar sig föga gagn, trodde 
Hr Malmsten ej passa för Svenska Läkaresällskapet. Vi böra 
upplysa allmänheten, ej lugna den genom hycklade trosartiklar. 
Dessutom har svenska allmänheten ej visat i afseende på cho- 
leran någon »i^tark oro eller retlighet», om ock några få enskilda 
lida af panisk förskräckelse. Hvad som omöjligt är att prak- 
tiskt genomföra, bör ej Läkaresällskapet tillstyrka, då det är 
fråga om lagstiftning. 

Generaldirektör Berlin upplyste, med anledning af Hr 
Malmstens yttrande, att K. Sundhets-CoUegium, som ansett de 
för Danmark stadgade försigtighetsmått icke kunna för Sverige 
föreskrifvas, likväl hos K. M:t gjort framställning om ett 
stadgande, hvangenom till underlättande af de försigtighetsmått, 
hvilka landets kommuner enligt gällande författningar egde vid- 
taga till skydd mot cholerans • införande, alla fartyg, som till 
svensk hamn inkomma från utrikes cholerasmittad ort, eller 
som under resan haft misstänkta sjukdoms- eller dödsfall om- 
bord, vid vite förpligtigades att hafva s. k. karantänsflagg vid 
ankomsten på redd eller i hamn. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Medical Press et Circular 1868. Juli 8. Gåfya af Dr W. 
M;oob£ i Dublin. — Redogörelse för sjukvården ocli ekonomien 
[nom Kongl. Serafimerlasarettet under år 1867. Stockholnv 1868. 
jråfva af Kongl. Lasarettsdirektionen. 



166 



— Gonstitutio epidemica änder veckan från och med Sön- 
dagen den 12 till och med Lördagen den 18 Juli 1868: 
Sjnkligheten obetydlig. 

1. Inom enskild praktik anmilde sjakdomsfall (från 9 läkare): 



Oonorrhoea 3. 

Nearalgia L 

ConjanctWitiB 3. 

Otitis 2. 

Ång. tons. & faaciam 7. 

Laryngo-tracheitis ... 2, 

Bronch. Cat. bronch. 7. 

Pneumonia 2. 

Febris gastr. simplez 7. 

Gastritis. Enteritis.. 1. 



Hepatitifl 1. 

Icteras 1. 

Rhenmatismns acutiu 4. 

Erysipelas 2. 

Zona L 

FurQBcalns L 

Rlienm.recen8efebril. 1. 

Snmma 140. 



Febris typhoides 3. ( 

Dipbtheria 1. 

Pertauis . 

Cbolerina 3. ( 

Bysenteria 1. j 

Diaithoea 75. 

Febris intermittens . . 3. 

Angina parotidea.. . 3. 

Delirium tremens 1. 

Syphilis 2. 

2. Å Hafvndstadens SjukvårdsanttaUer: 

P& Serafimer-lasareUet: sjnkanUlet den 18 Juli 192, hraraf 106 p& af- 
delningen för inTärtes sjake; inkomne nnder veckan: febris typhoides 7, diar- 
rboea 3, febris gastrica simplez 1. 

På Allmänna Gamitons-sjtUchuået: sjukantaiet den 18 Jali 214, hvaraf-64 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: diarrhoea 11, sy- 
philis 8, gonorrhoea 8, gastritis 3, febris typhoides 1, otitis 1, bronchitis 1, 
pneumonia 1, febris gastrica simplez 1, rheumatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 18 Juli 141, hvaraf 
91 invärtes sjuke; inkomne under veckan: gastro-enteritis 5, diarrhoea 3, syphilis 
3, pneumonia 2, febris typhoides 1, variolse 1, conjunctivitis 1, febris gastrica 
simplez 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantaiet den 18 Juli 46, hvaraf 
30 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 4, gastritis 4, 
pleuritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 5, gastro-entero-colitis 5, bronchitis 3, 
nephritis 2, pertussis 1, pneumonia 1. — Polikliniken: diarrhoea 27, conjuncti- 
vitis 4, bronchitis 3, gastro-entero-colitis 3, pneumonia 1, pleuritis 1, febris 
gastrica simplez 1, zona 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 18 Juli 47; inkomne under veckan: 
kerato-conjunctivitis 1, colitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 23; fall af puerperalfeber. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 8; helsotiUståndet godt. 

På Diakoniss-sjiMiuset : sjukantalet den 18 Juli 22; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1. 

På Stockholms ffospUal för Sinnessjuke: sjukantalet den 18 Juli 156, hvaraf 
74 mankön och 82 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 18 Juli 155, hvaraf 
129 från staden och 26 från länet. 

3. Bland de Fattiga, (enligt ftttigläkarnes vecko-rapporter) : diarrhoea 166, 
gastritis 35, bronchitis 26, febris gastrica simplez 18, pneumonia 10, rheuma- 
tismus 8, angina tonsillaris 8, gastricismus 6, febris intermittens 5, ophthalmia 
5, febris typhoides 4, pertussis 4, angina parotidea 4, cholera nostras 3, pleu- 
ritis 3, varicellse 2, nephritis 2, erysipelas 2, diphtheria 1, variolse 1, ence- 
phalitis 1, apoplezia cerebri 1, eystitis 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: intet fall af akut sjukdom. 

!iorra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 13, febris typhoides 2, ga- 
stritis 2, syphilis 1. 



— Constitutio epidemica nnder veckan från och med Sön- 
dagen ,den 19 till och med Lördagen den 25 Juli 1868: 
Sjnkligheten obetydlig. 



167 



Ang. tons. & fanciam 8. Colitis 1. 

Bronch. Cat. broncfa. 4..R}ieamati8mci8 acntos 3. 
Pneumonia 2.! SummTm 



1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomBfall (fr&n 8 läkare): 

Febris typhoidea 1. Gonoirlioea S.jFebris gastr. simplez 5. 

Cholerina 7. Otitis l.Gastritis. Enteritis. 1. 

Djsenteria 3. j 

Diorrhoea 

Intoxicatio ex Aqaa 

saturnina 1. Plenritis 2.| 

2. Å Hufvadatadens Sjukvårdsanttalter : 

P& Serajimer-lasarettet: sjakantalet den 25 Juli 190, hTaraf 107 på af- 
delningen för invärtes sjuke; inkomna nnder ?eckan: febris typhoides 3, plea> 
ritis 3, diarrhoea 1, febris intermittens 1, teUnns 1, apoplexia cerebri 1. 

På Allmänna Oamisons-sjukhutet : sjakantalet den 2o Jali 198, hvaraf 54 
på afdelningen för invärtes sjake; inkomne under veckan: syphilis 10, gonorrhoea 
7, diarrhoea 4, angina parotidea 1, febris gastrica simplex 1, colitis 1, fbrun- 
culus 1, febricula 1. 

På ProvUoriaka sjukhuset å Söder: sjukantalet den 25 Juli 140, hvaraf 
92 invärtes sjuke; inkomne under veckan: gastro-enteritis 6, febris typhoides 
2, febris gastrica simplex 2. rheumaiismus 2, diarrhoea 1, syphilis 1, colitis 1, 
icterus 1. 

På Provisoriska sjukhuset & Sabbatsberg : sjukantalet den 25 Juli 41, hvaraf 
33 invärtes sjuke; inkomne under veckan: diarrhoea 2, febris typhoides 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 4, diarrhoea 3, pneumonia 3, nephritis 
4, gastro-entero-colitis 2, pleuritis 1, erysipelas 1, zona 1. — Polikliniken: 
diarrhoea 46, bronchitis 9, pertussis 2, conjnnctivitis 2, otitis 2, urticaria 2, 
febris intermittens 1. varicellie 1, syphilis 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 25 Juli 50;^ inkomne under veckan: 
kerato-conjunctivitis 2. 

På Allmänna Bambör(fshuset: antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 8; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 25 Juli 23; inkomne under veckan: 
pleuritis 1, rheumatismus 1, erysipelas faciei 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 25 Juli 156, hvaraf 
75 mankön och 81 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukaYitalet den 25 Juli 151, hvaraf 
123 från staden och 28 från länet. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : diarrhoea 240, 
gastritis 48, bronchitis 18, febris gastrica simplex 11, pneumonia 10, rheuma- 
tismus 10, ophthalmia 6, angina tonsillaris o, cholera nostras 4, syphilis 2, 
laryngitis 2, erysipelas 2, febris typhoides 1, pertussis 1, delirium tremens 1, 
encephalitis 1, apoplexia cerebri 1, pleuritis 1, icterus 1, nephritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: intet fall af akut sjukdom. 
Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 34. 

— Hr Malmsten meddelade en af Underläkaren v. Frie- 
sen upprättad Rapport öfver de vid Kgl. Serafimerlaaarettets 
medicinska afdelning vårdade sjuke och sjukdomar under år 1867, 
hvilken rapport skulle i tidskriften ingå. 

Den 11 ÄugiutL 

ProtokoUjastering. — Veckorapporterna. — Prof. Serres +. — Biblioteket. — 
Constitntio epidemica. — Placentarblodning. — Karbolsyra mot slempapler. 
— Crypta syphilitica och Crypta gonorrhoea. 

— Hr Grahs, som icke varit närvarande vid Läkare- 
sällskapets sednaste sammankomst, anmärkte vid protokoll- 



168 

justeriDgen — med anledniDg af Hr Malmstens anförande i 
frågan om de nya danska lagbestämmelserna om observations- 
karantäner mot cholera — att han fortfarande vidhöll hvad hao 
i den näst föregående sammankomsten yttrat, såsom gmndadt 
på den erfarenhet han upplefvat, och i konseqvens med hans i 
en dylik fråga år 1866 i Sällskapet uttalade åsigt *). Han var 
en fiende till karantäner, och ansåg att Hr M. hade missförstått 
honom. 

— Ordföranden tillkännagaf ur dagens komitéprotokoH att 
komitén, på hemställan af Sekreteraren, beslutit, att tills dato 
inlemnade veckouppgifter rörande sjukligheten i hufvudstadea 
kunde af resp. rapportörer, ifall så önskades, uttagas innan den 
1 instundande October samt att hädanefter rapporterna under 
två*" månaders tid efter deras afgifvande skulle finnas att hos 
Sekreteraren tillgå. 

— Ordföranden tillkännagaf vidare att Sällskapet under 
årets lopp förlorat en af sina äldsta utländska ledamöter, nem- 
ligen Professor Serres, f. d. Öfverläkare vid Thöpital Pitié i 
Paris, hvilken afied den 23 Januari vid 80 års ålder. Han var 
på sin tid känd såsom en framstående praktisk läkare och har 
genom sina arbeten i embryologi och osteogeni förvärfvat sig 
ett ganska stort rykte såsom medicinsk författare. Anda sedan 
1820 tillhörde Prof. Serres Svenska Läkaresällskapet 

— Till biblioteket anmäldes: 

The Institutes of Medicine by Mabtyn Paike. Editio VDI. 
New- York 1867. — Uber die Entartung des Menschen, ihre Ur- 
sachen und Yerhiitung von Dr E. Beich. Erlangen 1868. Gåfvor 
af författame. 

— Gonstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 26 Juli till och med Lördagen den 1 Augusti 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (frftn 8 läkare): 



Febris typhoides 1. 

Cholera nostras 1. 



Conjanctivitis 2. 

Otitis 3. 



Cholerina 10. Ang. tons. & fauciom 7. 

Dysenteria l.!Bronch. Cat. bronch. 6. 

Biarrhoea Gl.Pneumonia 2, 



Febris intermittens . . 1 

Syphilis 2. 

Gonorrboea 3. 

Apoplexia cerebri ... 1. 



Febris gastr. simpl. . 9. 

Gastritis. flnteritis.. 1. 

Icterns 1. 

Nephritis 1 



Metritis 1, 

Rheumatismus acntns 2. 

Erysipelas L 

Erytbema nodosnm ... 1« 

Rhenm. reoens efebril. 2. 

Snmma 120« 



*) Se Läkaresällskapets Förbaudliugar den 19 Juni uämde år. 



169 

2. A Hofvadstadens Sjukvårdsansialter: 

På aerajimer4asarettet : sjnkantalet den 1 Ang. 186, hvarnf 105 pä afdel- 
ningen för invårtes sjuke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 8, typhlitis 
1, rheumatismus 1. 

Pä Allmänna Garwisons'8Jukkuset : sjnkantalet den 1 Aug. 188, hvaraf 56 
pä afdelnmgen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 6, go- 
norrhoea 6, diarrhoea 4, bronchitis 2, febris typlioides 1, pneumonia 1, febris 
.gastrica simplex 1, rheumatismus 1, urticaria 1. 

På ProvUöritka sjukhuget å Söder: sjukantalet den 1 Aug. 154, hvaraf 100 
invärtes sjuke; inkomne under veckan: gastro-enteritis 6, febris typhoides 4, 
rfaeamatismus 4, febris gastrica simplex % diarrhoea 1, febris puerperalis 1, 
varioloides 1, apoplexia cerebri 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 1 Aug. 45, hvaraf 
36 invärtes sjuke; inkomne under veckan: diarrhoea 4, pneumonia 2, rheuma- 
tismus 2, typhlitis 1, bronchitis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 6, pneumonia 2, bronchitis 1, nephritia 
1. — Polikliniken: diarrhoea 35, bronchitis 3, urticaria 2, pertussis 1, febris 
intermittens 1, conjunctivitis 1, gastro-entero-colitis 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 1 Aug. 43; inkomne under veckan: 
gaatritis 4, urticaria 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet värdade 22; helsotillständet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet värdade 8; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukkuset: sjukantalet den 1 Ang. 16; intet fall under veckan 
af akut bjukdom. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 1 Aug. 157, hvaraf 
76 mankön och 81 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 1 Ang. 155, hvaraf 
126 frän staden och 29 frän länet; inkomne: syphilis 19, gonorrhoea 6. 

3. Bland de Fattiga (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter) : diarrhoea 221, 
gastritis 33, bronchitis 20, febris gastrica simplez 13, ophthalmia 6, febris 
^höides 5, pneumonia 5, rheumati^mus 5. angina tonsillaris 4, cholera nostras 
3, gastricismus 3, dysenteria 2, morbilli 2, pertussis 1, febris intermittens 1, 
angina parotidea 1, varicellsQ 1, syphilis 1, apoplexia cere..ri 1, otitis 1, erysi- 
peLs 1. 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 2. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 28, febris intermittens 3, 
febris typhoides 2. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
jagen den 2 till och med Lördagen den 8 Aup:usti 1868: 
Sjiikligheten obetydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (frän 10 läkare): 

i^ebris typhoides 4. Otitis 3. Rheumatismus acutus 2. 

^holerina 8 Laryngo-tracheitis ... 1 . Erysipelas 1. 

>ysenteria 7. Bronch. Cat. bronch. 4. Erythema nodosum . 1. 

)iarrhoea 57. "^ 

Lngina parotidea.. .. 3. 

lyphilis 1 

ronorrhoea 4. Typhlit. & Perityphl. 1 

kinjancti vitis 2.ilcterus 1, 

2. A Hnfvndstadens Sjukvårdsanstalter: 

På Serafoner-lasarettet: sjukantalet den 8 Aug. 194, hvaraf 112 pä afdel- 
Ingen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, pleuritis 
, diarrlioea 1, pneumonia 1, febris gastrica simplex 1, peritonitis 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: inkomne under veckan: syphilis 13, 
»norrlioea 6, pneumonia 4, diarrhoea 3, febris typhoides 1, febris intermittens 
bronchitis 1, plenritis 1, febris gastrica simplex 1, gastritis 1. 



Pneumonia 1. Urticaria 1. 

Febris gastr. simplex 15. Fnrnnculus . . . ...■ 1. 

Gastritis. Enteritis. 1. Summa 119. 



170 

På ProvUoriaha sjukhuset å Söder: sjukantalet den 8 Ang. 142, 1i?anf 
97 invärtes sjuke; inkomne under Yeckan: febris typhoides 2, syphilis 2, pnei- 
monia 2, febris gastrica simplez 2, gastro-enteritis acnta 2, rhenmatismnB acatu 

2, varioloides 1, delirium tremens 1, fumnculns 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberjf : sjnkantalet den 8 Aug. 51, hYsnf 
43 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, diarrhoet 3, 
pnenmonia 3, cholerina 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 11, bronchitis 8, nephritis 3, pertuisis 
1, pnenmonia 1, conjnnctivitis 1. — Polikliniken: diarrhoea 44, conjuncti vitis 5, 
bronchitis 4, angina tonsillaris 2, otorrhoea 1, pnenmonia 1, febris gaatrict 
simplex 1, colitis 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 8 Aug. 51; inkomne under veckan: 
febris typhoides 2, enteritis 2, diarrhoea 1, conjnnctivitis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 14; helao tillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 11; helsotillståndet godt 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 8 Aug. 17; inkomne under veckan: 
dysenteria 1, rhenmaiismns acutus 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 8 Aug. 154, hvaraf 
76 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 8 Aug. 165, hvaraf 
142 från staden och 23 från länet; inkomne: syphilis 28, gonorrhoea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes veck o-rapporter): diarrhoea 166, 
gastritis 41, bronchitis 15, febris gastrica simplex 13, febris typhoides 6, febris 
intermittens 6, rheumatismus acutus 6, ophthalmia 4. pnenmonia 4, dysenteria 

3, cholera nostras 2, variolse 2, angina tonsillaris 2, pleuritis 2, ictems 2, 
metritis 2, erysipelas 2. 

4. I Stadens Fängelse: intet akut sjukdomsfall. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 36, bronchitis 2, febris ty- 
phoides 1, febris intermittens 1. 

— Hr Netzel meddelade följande fall af blödning från 
lifmodem före förlossningen, 

1. H, K., en ogift 32-årig forstföderska, hvilkens menstrua- 
tioner alltid varit regelbundna och normala till Sept. 1867, hade 
i October en ringa blödning, 4 — 5 dagar sednare än vanligt och 
fick äfven i November, Januari och Mars obetydlig blödning under 
loppet af en dag, hvilket hon förmodar ha berott på häftigare kropps- 
rörelse (t. ex. en gAng dans) eller sinnesrörelse. Hon hade under 
hafvandeskapet varit temligen frisk och hade endast under de sista 
dagame haft en betydlig svullnad i benen. Hon hade under heli 
tiden varit mycket nedstämd och hade sed nast den 20 Juli varit 
utsatt för en häftig sinnesrörelse. Samma dag kände hon på e. m. 
for sista gängen fostrets rörelser och på natten började hon upp- 
fatta svaga värkar. Frampå förmiddagen följande dag påkom en, 
till en början obetydlig blödning, hvilken ökades på eftermiddagen, 
då en betydlig mängd flytande och lefrad blod afgick, så att barn- 
morskan, hos hvilken hon vistades, ansåg sig böra tillkalla läkarf- 
hjelp från barnbördshuset. 

Qvinnan var då något blek och orolig, hade hastig puls (ont- 
kring 100) och en ringa blödning från vagina. Hon hade nu inga 
värkar. Buken var ganska stor och uterustumören nådde upp 
under refbenen, var bred mot fundus, spänd och ömmande. Fof- 
trets läge kunde derfore genom yttre undersökningen ej noga be- 
stämmas; fosterljud kunde ingenstädes uppfattas. Cervix uteii 



171 

kändes mjuk och uppluckrad af ungefär 2 cm. längd, kanalen öppen 
för fingret, hvilket genom de spända hinnorna kunde känna foster- 
hufvudet ballotterande ofvan bäckeningängen. En kolpeurynter 
inlades och patienten förflyttades till barn bördshuset, der hon erhöll 
något morfin. Hon blef nu Itfgnare och blödningen upphörde. 
Mot midnatt återkommo värkarne och varade i tvenne timmar. 
Därunder framsipprade en ringa mängd blod och moderhalsen ut- 
plånades fullständigt. Sedan blef patienten lugnare och fick sofva; 
hon kände sig på morgonen mycket bättre; pulsen yar mindre 
hastig och hon hade inga värkar, hvarföre hon fick gå upp, men 
måste straxt åter lä^a sig, emedan blod åter började visa sig. 

På eftermiddagen den 22 Juli hade hon en obetydlig fross- 
brytning, kräktes n^ot, fick hufvudvärk och påskyndad puls; vär- 
karne började åter och litet blod framträngde ur vulva. Under 
natten tilltogo värkame allt mer och modermunneu dilaterades 
jemnt. De febrila symtomerna ökades, pulsen blef 120 och hon 
fick frampå morgonen ihållande frossbrytningar. Kl. 6 formiddagen 
den 23 Juli var modermunnen fullt utplånad, hinnorna brusto en 
half timma sednare och fosterhufvudet hade nedträngdt mot bäcken- 
botten med nacken framåt och till venster. 

Hennes puls hade nu uppgått till 130 — 140 och hon hade 
ofta återkommande frysningar, var orolig och klagade öfver svåra 
smärtor i buken. Tången anlades derföre och förlossningen afslu- 
tades hastigt och lätt. Efter en half timma utskaffades den i va- 
gina liggande efterbörden, hvarvid några större blodcoagula med- 
följde, af hvilka ett var svart och temligen fast samt genomdraget med 
ljusare strängar af fibrin. Ett dylikt, gammalt blodcoagulum, ut- 
drefs äfven sedermera under dagens lopp, då af slaget var ymnigt, 
brunsvart och illaluktande. 

Fostret var qviuligt, syntes fullgånget, var 47 cm. långt. 
Det var dödt och visade tecken på en börjande maceration. 
Epidermis var endast på mindre fläckar aflossad. Hufvudskålsbeneii 
voro mycket löst förenade och förskjutbara öfver hvarandra, under 
pericranium ett blodigt transsudat. Pia blodfylld. Hjernsubstansen 
mycket lös, men ej grötlikt sönderfallen. 1 pericardiura, pleurse 
och peritoneum fanns blodfärgad vätska. Talrika subserösa kapil- 
lära blödningar på lungorna, några få på hjertat och lefvern. 
Blödningar i mammoe. Nafvelkärlen vida och normala. 

Placenta (som förevisades) är olikformigt rund med diametrar 
af 16 — 17 cm. Dess parenkym är ej tjockt, deciduabeklädnaden 
på uterinytan är tunn, utan kalkinfiltrationer. Under densamma 
synas här och der missfärgade, mörkare eller gulaktiga fläckar och 
väfnaden kännes der hård och knölig. Vid insnitt i dessa, ungefar 
nötstora indurationer, finner man en fast, gulhvit eller blodfärgad 
väfnad och de likna fullkomligt vanliga circumscripta inflammato- 
riska härdar i placentarparenkymet. I somliga af dessa finner man 
gtt större eller mindre, färskt eller gammalt blodextravasat, ett par 
synas nästan helt och hållet utgöras deraf. Vid placentas ena rand 
»ynes en stor fördjupning, inåt begränsad af en något upphöjd 



172 

rand, utåt sträckande sig ända till de fria hinnorna. Den är aflång, 
7 cm. lång, dess största bredd från randen inåt 4 cm. Denna 
fördjupning beror på en sammantryckning af placentarparenkymet 
och hela dess yta har en sammanhängande och hel deciduabeklad- 
nad, så att den tydligen ej beror på defekt af en större kotyledon, 
hvilket man eljest vid ett flyktigt betraktande lätt skulle kunna 
förmoda. Placentarväfnaden synes, med undantag af kompressioner, 
här lika som i moderkakans öfriga delar; och äfven här finnas ett 
par indurationer med extravasater, utan att man på deras yta kan 
finna någon sådan förändring, att man med säkerhet kan bestämma 
några af dem såsom källan för den yttre blödningen. 

Ofver hela uterinytan finnas endast några helt små vidhän- 
gande blodcoagula och ej mera på det nedtryckta pai-tiet deraf. 
Men vid dettas rand är placentarytan beklädd med ett tunut fibrin- 
lager och ett par slamsiga blodcoagula nedhänga derifrån; der 
bredvid är chorion aflossad från placentas foetalyta (upp tUl det 
ett par cm. från randen löpande vecket mellan vera och reflexa) 
samt sjelfva placentarranden hopvikt och fästad genom koagulerad 
blod. 

Nafvelsträngen är 46 cm. lång, iiisertionén excentrisk, dess 
kärl normala och deras lumina öppna hela vägen. Hinnorna ha 
brustit 8 cm. från närmaste rand af placenta, äro hela och normala, 
med tunna decidua, som är tjockast invid randen der depressionen 
finnes. 

Det kan ej vara något tvifvel om att den beskrifna partiella 
samma utryckningen af placenta uppkommit genom extravaseradt och 
efter koagulationen qvarliggande blod. Undersökningen visar nem- 
ligen med bestämdhet att det tunnare partiet af moderkakan ej är 
atrofieradt eller ofullständigt utveckladt, utan endast sammanpres- 
sadt och med skarp gräns skiljdt från det Öfriga parenkymet. 
Intryckningen visar sig tydligen uppkommen genom något mellan 
uterinväggen och placenta liggande, emedan den ej synes på pla- 
centas foetalyta, och man kan således alldeles afse från tanken att 
fostret på något vis skulle ha framkallat densamma. Någon annan 
kropp i uterus fanns ej heller, som kunnat verka sammantrycknin- 
gcn. Man skulle möjligen kunna tänka på närvaron af ett annat 
Ägg i uterus eller på någon tumör inom lifmodem eller i dess 
YÄgg; men då qviunau såväl under partus, som under puer- 
perium noggi*annt observerades och undersöktes, så blef det lätt 
att utesluta dessa möjligheter. Och för öfrigt borde deraf kunna 
framkallas en atrofi eller degeneration af placentarväfnaden, men 
ej en kompression. Deremot visade det sig, att såväl före som 
efter förlossningen större blodcoagula utstöttes, af hvilka ett par 
tydligen syntes hafva qvarlegat någon längre tid i uterus. 

Patienten^ som hade ett temligen ymnigt och till en början 
något illaluktande afslag, tillfrisknade hastigt och involutionen för- 
siggick normalt, så att hennes begäran att snart få lemna barn- 
bördshuset redan efter en vecka kunde villfaras. Afven sedan hon 



173 

kommit hem fortfor hennes välbefinnande, så ntt hon inom kort 
var fullkomligt frisk. 

2. J. W. S., en 34-årig, gift 4-föderska, hade alltid förut 
varit frisk, haft lyckliga förlossningar och i öfrigt inga abnorma 
symtomer från fodaloorganema. 

Hon hade nu haft sin sista menstruation i Februari 1868 och 
hade sedan mått väl ända till den 12 April. Hon hade denna dag 
på morgonen den olycka u, att vid utgåendet ur en bod snafva på 
trappan och falla framstupa Öfver en utanför stående klädkorg. 
Hon bar saker i begge händerna och kunde i hastigheten ej taga 
emot sig samt föll så att det uppstående ena hörnet af korgen 
träffade hennes underlif i högra fossa iliaca. Hon fick genast sär- 
deles svåra plågor i underlifvet, hvarjemte en ringa blödning upp- 
kom och urin kastningen blef förenad med smärta och svårighet. 
Blödningen upphörde snart, svårigheten att låta urin försvann efter 
4 — 5 dagar och värken i underlifvet minskades, så att hon snart 
kunde lemna sängen. Men efter några dagar började blödningen 
åter, och har sedan dess nästan aldrig fullkomligt upphört, ehuru 
den tid tals varit något mindre. Plågorna i magen ha likaså stän- 
digt forefunnits och i slutet af Maj tilltogo både dessa och blöd- 
ningen, så att hon under 3 veckor måste bli sängliggande; under 
denna tid hade hon dessutom blodigt diarré. Efter att hon kring 
midsommar under en vecka varit något bättre, förvärrades åter 
tiennes tillstånd de sista dagame af Juni och sedan denna tid har 
bon blifvit allt sämre. Blödningen har ständigt fortfarit och för 
iet mesta varit särdeles ymnig; utom flytande blod hafva ofta 
(tora blodklumpar afgått. Smärtorna i magen voro mycket svåra 
)ch kändes understundom ytterst intensiva; buken blef mycket 
immande, isynnerhet i högra sidan och kändes spänd och hård. 
Då jag den 31 Juli såg henne första gången, var hon blek, 
iffallen och hade ett särdeles lidande utseende. Buken var stor 
>ch uterustumören tycktes ange en längre avancerad graviditet än 
6:te månaden, såsom det efter hennes egen uträkning skulle vara. 
Jterus kändes särdeles spänd och ömmade betydligt för palpation, 
aest öfver dess nedre del och isynnerhet i högra sidan. Fostrets 
äga kunde ej bestämmas, men fosterljud hördes tydligen till ven- 
ter och nedom nafveln. Ingen nu synbar yttre skada och ingen 
nnan tumör eller ansvällning i buken än uterus. Vid inre under- 
ökning visade sig att ingen början till förlossnings arbete inträdt, 
ch genom slidhvalfvet kunde man så tydligt känna fosterhufvudet, 
tt man kunde vara förvissad om att ej placenta prtevia var för- 
anden. Blödningen, som ännu fortfor, hade for öfrigt ej karak- 
eren af en sådan, utan stod tydligen i samband med det yttre 
åld, som Tid fallet träjBTat henne. 

Oaktadt hennes tillstånd visserligen var ganska dåligt, syntes 
et mig dock ännu icke nödvändigt att göra annat, än försöka 
amma blödningen och stärka hennes sjunkna krafter, h vårföre, 
imte toniserande medel, föreskrefs injektioner och tamponering 



174 

med jernkloridlösaing. Härefter minskades blödningen något, men 
upphörde icke. Under natten till den 4 Aug. började omkring 
kl. 2 svaga förlossningsvärkar, men som snart ökades, sä att redan 
kl. half 9 pä morgonen förlossningen afslutades. Under förloss- 
ningsarbetet hade hon inga blödningar, men med efterbörden följde 
en betydlig mängd flytande mörk blod och skifformiga, mörka, men 
lösa blodcoagula. Fostret, som var i G:te mänaden, visade några 
tecken till lif, men afled kort efter födelsen. 

Placenta var i förhällande till fostret temligen stor och nästan 
rund; vid dess ena rand adhererade lösa blodcoagula och på ut- 
sidan af hinnorna i närheten fanns ett temligen tjockt lager af i 
olika grader af i degeneration befintligt blod. För öfrigt syntes 
inga förändringar i efterbörden. 

Under de första dagame efter forlossningen Tar afslaget tem- 
ligen ymnigt och blodigt, men blödningen upphörde snart full- 
ständigt, qvinnans tillstånd blef genast betydligt förbättradt och 
hon led nu endast hufvudsakligen af kraftlösheten efter den lång- 
variga blödningen. Efter ett par veckor var hon fullkomligt frisk 
och kunde sköta sitt hushåll, ehuru hon ej ännu riktigt återvunnit 
sina fordna krafter. 

Jag har ansett det kunna vara skäl att omnämna dessa begge 
fall, emedan de representera tvenne i ctiologiskt afseende olika, 
och ej så särdeles vanliga arter af blödning från lifmodem under 
hafvandeskapet. Att för öfrigt blödningar från lifmodern under 
denna period ej äro en särdeles sällsynt abnormitet, är väl bekant, 
likasom att de vanligen äro antingen omedelbart sammanhängande 
med missfall — under de första graviditetsmånaderna, eller bero- 
ende på ett felaktigt säte af moderkakan — under de sednare 
månaderna. Afven inträffar det ej sällan att den menstruala blöd- 
ningen mer eller mindre regelbundet återkommer efter konceptionen, 
synnerligast under den närmaste perioden derefter. Men i de nyss- 
nämnda fallen har förhållandet ej varit något af dessa. I det första 
synes det otvifvelaktigt att blödningen berott på en degeneration 
af sjelfva placentarparenkymet, framträdande såsom circumscripta, 
inflammatoriska härdar med benägenhet för blodextravasation. De 
under hafvandeskapets första hälft med långa mellanskof uppträ- 
dande, obetydliga blödningarne, kunna möjligen ha berott på en 
fortfarande menstrual funktion, men de flera, i placenta befintliga 
extravasaterna, af tydligen olika ålder, göra det mera sannolikt att 
äfven dessa berott på den sjukliga processen i moderkakans väfnad. 
Att såsom patienten föreställer sig, sinnesrörelse kunnat utgöra 
åtminstone en bidragande orsak till blodutgjutningen, kan naan väl 
ej hafva skäl att alldeles förneka, ehuru man vid sidan af de på- 
tagliga sjukliga förändringarne inom organet ej kan vara benägen 
att tilldela den alltför mycken betydelse. — I det andra fallet kan 
man ej hysa några betänkligheter vid att anse blödningen vara en 
följd af det yttre våld, för hvilket patienten blifvit utsatt. Man 
synes mig ha stort skäl förmoda att dervid moderkakan lossnat 



175 

från uteiinväggen vid randen och att något eller några särdeles 
betydliga ateroplacentarkärl dervid blifvit skadade. Derför talar 
nämligen dels efterbördens beskaffenhet, der färska och gamla blod- 
coagula funnos invid randen, dels den ihärdiga, i nästan 4 månader 
fortgående blödningen. 

I det förra fallet var blödningen ej betydlig och af kort var- 
aktighet samt vållade egentligen aldrig någon fara för modren, 
men måste antagas såsom orsaken till fostrets död. Det får dess- 
ntom intresse derigenom, att det extravaserade blodet här under 
någon tid qvarstannat i uterus och orsakat en sammantryckning af 
en del af moderkakan. Det är naturligt att det mellan ägget och 
lifmodems wégg utgjutna blodet lätt skall söka sig väg ut genom 
modermunnen, och fall af så kallad inre blödning äro derfore ganska 
sällsynta. Undantagsvis kan dock en sådan blödning blifva högst 
betydlig och kan plötsligt framkalla en hafvande q vinnas död under 
symtomer, som i många afseenden likna dem af en spontan uterus- 
ruptur. 

Det andra fallet är aumärkningsvärdt derföre att en så be- 
tydlig blödning under så lång tid fortgick, och detta så mycket 
mera som den började redan i andra graviditetsmånaden, utan att 
framkalla abort, hvilket i denna period vanligen af ganska ringa 
orsak brukar inträffa. Först sedan blödningen fortfarit nära 4 
månader och i hög grad medtagit qvinnans krafter utstöttes ägget. 
Möjligen hade nu småningom samlat sig blodcoagula i uterus, som 
utspände denna och framkallade kontraktioner; detta skulle man 
vilja antaga, emedan uterus kort förut kändes särdeles stor och 
spänd och emedan vid forlossningen flera skifformiga blodlefrar 
medföljde efterbörden. Att de mot blödningen foreskrifna insprut- 
ningarne och tamponeringarne orsakat aborten är alls icke sanno- 
likt, emedan insprutningarne gjordes med mycken försigtighet och 
tampoueringcn endast bestod i uppförandet af en liten, i jemklorid- 
lösning doppad bomullsboll emot vaginalportionen i slidan. 

Hr V. Sydow omnämde ett likartadt fall af lifnioderblöd- 
ning före förlossningen, hvilket inträffat i hans praktik. 

— Hr Santesson meddelade, efter British medical Jour- 
nal för sistlidne Mars, resultaten af några försök, som HOLMES 
CoOTE, vid Bartholoraew-hospital i London, anställt med kar- 
boUyra vid behandlingen af slempapler. Dessa försök synas 
ytterligare utvidga användbarheten och öka värdet af detta 
medel, som redan visat sig så fördelaktigt, ej blott som desin- 
fekterande, utan äfven vid behandlingen af såväl färska som 
supptirerande sår och abscesser. 

Det är väl kändt, huru envisa och svårbotliga slempapler, eller 
8. k. mukösa tuberkler, stundom kunna visa sig, isynnerhet der de 
varat länge och vunnit en betydlig utsträckning. Behandlingen är 
i sådana fall ofta ej blott långsam, utan äfven rätt smärtsam for 



176 

den sjuke; och mången gång tyckas de snarare till- än aftags 
under användandet af vanliga kaustika. Deras ej sällan vidsträckta 
utbredning förbjuder oftast excision. 

Det första fallet var en 21-årig qvinna, som inkom på sjuk- 
huset med stark flytning från vagina, och talrika slempapler öfvcr 
alla blygdläpparne och insidorna af låren. Dtw 17 Januari 1868 
föreskrefs omslag af en svag karbolsyrelösning — gr- v på 5 j vallen. 
Den 7 följande Februari utskrefs hon fullt frisk. Behandlingen 
hade varat 3:ne veckor. — Det beslöts att vid nästa fall begagna 
en starkare lösning. 

Det andra försöket verkställdes på en qvinna, 19 år gammal; 
symtomema desamma som i första fallet, men tuberklerua talrikare 
och större. Den 21 Januari s. å. börjades med att en gång om 
dagen påpensla en blandning af lika delar karbolsyra och vatten; 
hvarjemte den förutnämnda svaga lösningen begagnades till omslag 
på de sjuka delarne. Den 2 Februari var patienten frisk; — 
kuren hade sålunda varat 12 dagar. 

Det tredje fallet var en 20-årig qvinna med enahanda sjuk- 
dom som de föregående, men slemtuberklerna voro här förhanden 
i massor, intagande introitus vaginre, hela vulva, öfre delen af låren, 
perineum och analregionen. Behandlingen, lika den i fallet M 2, 
börjades den 24 Januari och slutade den 7 Februari, då den sjuke 
var nästan fullkomligt läkt; — upptog således 14 dagar. 

Uti alla dessa fall var smärtan af papensliugen och omslagen 
obetydlig; och någon kirurgisk åtgärd för de sjukliga bildningames 
aflägsnande icke heller behöilig. 

— Hr Santesson omnärade vidare, att den för sina an- 
dersökningar öfver malariafebrarnes uppkomst af en mikrosko- 
pisk alg-art (»Palmella») bekante Dr J. H. Salisbury LAmerika 
anser sig nu hafva funnit, att det smittäinne^ som fratnkaUar 
syphilis och gonorré^ äfven är af likartad beskaffenhet. 

I sista Januarihäftct af »American Journal of the medical 
Sciences» har Salisbury meddelat resultaten af sina forskningar, 
hvilka ledt honom till antagande af tvenne nya »algoida» växtformer 
såsom orsak till nyssnämnda sjukdomar. Han benämner dem 
»Crypta syphilitica» och »Crypta gonorrhcea». Hans studier med 
mikroskopets tillhjelp på detta område hade redan börjat 1849, 
men först med 1860 ledt till något resultat. 

Afsöndringeu från det primära chancresåret erbjuder i all- 
mänhet föga karakteristiskt med afseende på ifrågavarande mikro- 
fyt; det enda man då och då finner inblandadt i detta sekret är 
små, starkt ljusbrytande, sferoida kroppar, hvilka S. sedermen 
funnit vara sporer af Crypta syphilitica. Företager man deremot 
en noggrann, mikroskopisk undersökning af sjelfva botten i chancre- 
såret, så finner man egendomliga trådar, gående i alla riktningar, 
än enkla, än i knippen, inblandade med den sjukligt forändrade 
bindväfven och dess fibrer. Dessa trådar anser S. vara af vegeta- 



177 

bilisk natur^ närmast hänförbara till algerna, hvarföre han tillägget 
dem epitetet »algoida»; de förekomma der i massor och i allii 
stadier af utveckling, från den enkla sporen till den färdigbildade 
tråden. Förf. uppgifver, att han funnit dem i hundradetals fall, 
och, då sjukdomen blifvit konstitutionel, äfven i blodet. Deras 
närvaro eller frånvaro der anser han kunna komma att tjena till 
ledning vid behandlingen. De uppgifna ^enu«karakterema äro: 
ytterst fina, genomskinliga, i hög grad ljusbrytande, algoida trådar, 
som utvecklas från sporer uti lefvande, organiska väfnader. Species: 
Syphilitica: trådarne fullkomligt homogena, med trubbiga, afrundade 
ändar. Byggnaden af dessa trådar är alltigenom så likformig, att 
på fullt utvecklade exemplar intet spår af tvärstreck kan upptäckas 
— sådana visa sig blott under ett tidigare utvecklingsstadium. 
Icke heller kan något innehåll i trådame särskiljas. De förekomma 
dels sammanrullade i ringlar, dels utsträckta och raka; — utvecklas 
från sporer och kunna öfverforas från ett individ till ett annat 
såväl genom inokulation som genom beröring med slemhinnan. 
De fibrösa väfnadema, brosken och benen erbjuda en gynnsam 
jordmån för utvecklingen och ifortplantningen af denna mikrofyt. 
Planteras sporerna på en slemhinna, utveckla de sig; trådame bana 
sig väg genom dess »basement membran^), i stället för att utbreda 
sig på ytan i det omgifvaude epiteliet. Detta är i den primära 
sjukdomen förstördt endast på det ställe, der algtrådarne först in- 
trängt i den underliggande bindväfven. 

En liknande ki^ptogam anser S. vara den specifika orsaken 
till gonorré. Den förekommer dels som sporer i varet, inuti epi- 
telialcellerna och mellan desamma, dels som trådar, enkla och hop- 
buntade, i alla stadier af utveckling. På de embryonala trådarne 
kan man iakttaga en perlbandslik byggnad, antydande konturerna 
af de särskilda sporerna, under det de mera utvecklade och fullt 
utbildade trådame vanligen äro homogena alltigenom och till hela 
deras längd. Detta species har förf. gifvit namnet Crypta gonorrhcea. 
Enligt hans uppgift skall den växa och utbreda sig endast i epi- 
teliallagren, under det C. syphilitica går mera på djupet och före- 
trädesvis vegeterar uti bind-, brosk- och benväf. 

Så långt Salisbury. Man kan ej undgå att finna de anförda 
artkaraktererna alltför ofullständiga, för att berättiga till uppstäl- 
lande af två skiljda species. För C. gonorrh. saknas sådane nästan 
alldeles. Det for h vartdera slaget mest utmärkande — nemligen 
de olika växtställena. det ena mera på ytan, det andra deremot 
företrädesvis på djupet — förefaller mera som ett a priori upp- 
gjordt, hypotetiskt antagande, än en på säkra iakttagelser gmndad, 
vetenskaplig bestämning. Efter den lemnade beskrifningen synas 
de för öfrigt vara fullkomligt lika hvarandra. — Hade ej författa- 
rens forutgående arbeten i samma riktning, h vilkas resultater vunnit 
stöd och bekräftelse genom på flera ställen inom Europa gjorda 
iakttagelser, berättigat hans uppgifter att uppmärksammajs, skulle 
Hygiea, (Förhandlingar 1868.) 12* 



178 

jag tvekat meddela ofvanstående; — men, såsom förhållandet nu 
är, har jag ansett frågan vara af den vigt och det intresse, att 
dess omnämnande infor Sällskapet väl kan motiveras. Fortsatta 
och på flera håll företagna undersökningar få afgöra hvad häratinnan 
kan vara sannt eller icke; — och huruvida de beskrifna växtpara- 
siterna äro något tillfälligt, om än ofta förekommande, eller om 
desamma verkligen utgöra det väsendtliga i de båda nämnda sjuk- 
domsformerna. 



Ihn 25 Augusti, 

Biblioteket. — Constitutio epidemica. — Farmaceatiska preparater. — Haij^ 
Sicilian Hair Ilenewer. — Rbich: Ueber die Entartnng des MensclieD. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Beobachtungen iiber GefUssnerven ; Aus dem physiologischen 
Institut. Vorgelegt (am 30 Juli) von dem wirkliche Mitgliede Prof 
C. LuDWiG, von Dt Asp. — Uber einige der häufigsten Kränk- 
heiten und Formfehler des Auges von Prof. Dr H. DoR. — Uber 
Ophthalmometrie von Prof, Dr H. Dor. — Lehrbuch der Ohren- 
heilkunde mit Einschluss der Anatomie des Ohres von Dr y. Trölscu. 
4:e Verbesserste Auflage. Wiirzburg 1868. Gåfvor af forfattame. 
— De almindeligeste Sygdome hos spaede Barn; efter et Manuskript 
af afdede Dr C. £. Levy. Udgivet af Yigoo Bendz. Kj^benhavn 
1868. Gåfva af utgifvaren. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 9 till och med Lördagen den 15 Augusti 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Inom eMkild praktik anmälde sjnkdomsfall (från 13 läkare): 



Neuralgia 1. 

Otitis 6. 

Ang. tons. & fancinm 9. 

Laryngo-tracheitis. . 1. 

Bronch. Cat. bronck. 10. 

Pneamonia 2. 

Pleuritis 2. 

Febris gastr. simplex 11. 

Gastritis. Enteritis 4. 



Icterns 4 

Nepliritis L 

Rkenmatiamua acntos 3. 

Zona 1. 

Farnncnlna 1. 

Samma 168. 



Febris typhoides 5. 

l^ertnssis 1. 

Gbolerina 7. 

Uysenteria t 4. 

Diarrhoea 88. 

Febria inter mittens... 1. 

Angina parotidea 2. 

Gonorrboea 3. 

Apoplexia cerebri 2. 

2. A Hufvndstadens Sjukvårdsanstalter : 

Pä Serafimer-lasarettet : sjakantalet den 15 Ang. 211, hvaraf 123 på afder 
ningen för invärtes sjnke ; inkomne nnder veckan : febris typboidea 6, diarrboet 
3, pneamonia 3, rbenmatismus 2, plenritis 1, febris gastrica aimplex 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjakantalet den 16 Aav. 176» kvaraf 49 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: sypbilis 10, gonorrbcn 

0, conjnnctivitis tracbomat. 5, diarrboea 3, otitis 1, pneamonia 1, rheamatismu 

1, delirinm tremens 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjakantalet den 15 Aag. 143, hrvnd 
106 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastrica aimplex 4-, febris 
typhoides 3, sypbilis 3, diarrboea 2, cbolera nostras 1, gastro-enteritia 1, icterai 
1, nephritis 1. 



179 



P& Provisoriåka sjukhuset å SabbaUberg: sjnkantalet den 15 Ang. 46, hvaraf 
41 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febrig typhoides 2, diarrhoea 1, 
plenritis 1, icterns 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 9, bronchitis 5, pnenmonia 1, fomncn- 
loais 1. — Polikliniken: diarrhoea 53, bronchitis 5, conjnnctivitia 3, pertnssis 2, 
syphilis 1, pnenmonia 1, plenritis 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 15 Ang. 52; inkomne nnder veckan: 
colitis 2, syphilis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 10; fall af febris pnerperalis. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 14; helsotills tandet godt. 

På Diakoniss-sjtUchuset : sjnkantalet den 15 Ang. 22; inkomne nnder veckan: 
febris typhoides 1, rhenmatismns 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 15 Ang. 154, hvaraf 
76 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjnkantalet den 15 Ang. 166, hvaraf 
145 från staden och 21 från länet; inkomne: syphilis 27, gonorrhoea 7. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter): diarrhoea 147,' 
bronchitis 23, gastritis 16, febris gastrica simplex 10, febris intermittens 9, 
rhenmatismns 8, gastricismns 6, febris typhoides 5, pnenmonia 5, dysenteria 3, 
ophthalmia 3, pertnssis 2, erysipelas 2, angina parotidea 1, syphilis 1, menin- 
gitis cerebral is 1, apopleiia cerebri 1, plenritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: diarrhoea 1, syphilis 1, ophthalmia 1. 

Norra Straff- och Arbets-fångelset: diarrhoea ^, bronchitis 3, febris 
gastrica simplex 2, febris typhoides 1. 

— CoDStitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
iagen den 16 till och med Lördagen den 22 Augasti 1868: 
Sjukligheten obetydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjnkdomsfall (från 12 läkare) : 



febris typhoides 7. 

[^holerina 5. 

Dysenteria ... 2. 

>iarrhoea 49. 

[■"ebris pnerperalis ... 1. 

**ebris intermittens.. 2. 

tforbilli 1 

Oelirinm tremens. .. 1. 

Jyphilis 3. 

■feuralgia 1. 

2. Å Hnfvndstadens 



Conjnnctivitis 3. 

Otitis 2. 

Ang. tons. & fancinm 4. 

Laryngo-tracheitis ... 2. 

Bronch. Cat. bronch. 8. 

Pnenmonia 1. 

Febris gastr. simplex 12. 

Gastritis. Enteritis.. 2. 

Icterns 1. 

Metritis 3. 



Rhenmatismns acntus 3. 

Erysipelas 1. 

Urticaria 4. 

Zona 1. 

Rhenm. recens efebril. 2. 

Miliaria rubra 4. 

Panaritinm 1. 

Snmma 126. 



Sjukvårdsanstalter : 

På Serafimer-lasarettet: sjnkantalet den 22 Ang. 198, hvaraf 112 på af- 
elningen för invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 13, 
inenmonia 2, febris gastrica simplex 2, diarrhoea 1. 

P& Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjnkantalet den 22 Ang. 191, hvaraf 45 
•å afdelningen för invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: syphilis 18, diarrhoea 
i, gonorrhoea 3, febris typhoides 2, bronchitis 2, febris gastrica simplex 2, 
henmatismns acntus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjnkantalet den 22 Ang. 145, hvaraf 
07 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 5, diarrhoea 2, 
yphilia 2, pnenmonia 1, febris gastrica simplex 4. gastro-enteritis 1, mastitis 2. 

På Provisoriska sjukhuset a SabbaUberg: sjnkantalet den 22 Ang. 53, hvaraf 
6 invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 5, febris gastrica 
implex 3, diarrhoea 1, pnenmonia 1, metritis 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 6, nephritis 5. bronchitis 2, gastritis 2. 
- Polikliniken: diarrhoea 85, bronchitis 5, febris intermittens 3, pnenmonia 1, 
leoritis 1, febris gastrica simplex 1, nephritis 1, nrticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 22 Ang. 53; inkomne nnder veckan: 
ihria typhoides 1, syphilis 1, bronchitis 1, colitis 1. 



180 

P& Allmänna Bambördshuset : antalet Tirdade 12; helsotillståndet förbittndt 

På Provisoriska Bambördshuset : antalet Yårdude 8; heleotillståodet godt 

På Diakoniss-sjukhuset : sjakantalet den 22 Ang. 22; inkomno nnder reckan: 
febriB typlioidea 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjakantalet den 22 Aog. 154, hyaiaf 
76 mankön ooli 78 qyinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus : sjukantalet den 22 Ang. 166, hTaaf 
144 från staden och 22 från länet; inkomne: syphilis 80, gonorrhoea 7. 

B. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkames vecko-rapporter): diarrhoea 119. 
bronchitis 26, febris gastriea simplex 22, febris typhoides 8, rhenmatisinBB 
acntns 8, gastricismns 6, pneamonia 6, otitis 6, febris intarmittens 5, pertiusis 
2, nepbritis 2, meningitis cerebralis 1, angina tonsillaris 1, peritonitis 1, ictMUs 
1, cystitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: intet fall af akat sjukdom. 

Norra Straff- och Arbetsfångelset: diarrhoea 20, febris typhoides 1. 

~ — Hr Hambero fastade uppmärksamhet på en uppsats 
i Pharmaceatical Journal för Augusti innevarande år af Prof. 
Redwood med titel: Note on a new adulteration of sub- 
nitrate of Bismvth. 

Professor B. hade hos flera prof af subnitras bismuthieus funnit 
en icke obetydlig halt af foeforsyrad kalk, hos ett 11 och hos ett 
annat icke mindre än 40 procent. Denna förorening fortjenar att 
uppmärksammas så mycket mer som de i allmänhet föreskrifna 
prof för detta preparat, icke kunna tillkännagifra bemälde förorening, 
utan erfordras tUl dess ertappande en helt annan pröfningsmetod. 
Prof. R. förordar det af RoussiN uppgifna prof, nemligen att uti 
utspädd salpetersyra upplösa lika delar subnitras bismuthieus och 
vinsyra, till lösningen sätta koncentrerad kolsyrad kalilösning så 
länge fräsning inträffar och så att vätskan blifver starkt alkalisk. 
Är subnitratet rent, förblifver den alkaliska vätskan fullkomligt klar 
äfven vid uppkoknin^; om deremot fosforsyrad kalk forefinnes, 
äfven endast till en eller annan procent, uppståi i den alkaliska 
vätskan en hvit fällning, som ej vid kokning upplöses, tvärtom 
befordras genom kokning kalkens utfällning; det rena preparatet 
forändras, som sagd t är, icke af kokning, utan qvarhålles vismut- 
oxiden upplöst i den alkaliska vätskan af vinsyran. 

I flera andra länder har samma förorening af bemälde preparat 
förekommit, och liknande uppsatser förefinnas äfven i andra tid- 
skrifter; Hr H. ansåg derföre nödvändigt att de apotekare, som 
icke sjelfva bereda preparatet, måtte genom att äfven verkställs 
pröfning enligt Roussins metod, öfvertyga sig om detta hos oss 
ganska mycket använda preparats riktiga beskaffenhet; och tillade 
Hr H. att äfven i Farraaceutisk Tidskrift for Augusti innevarande 
år, Roussins pröfningsmetod finnes beskrifven. 

— Hr Hamberg förevisade vidai*e 2:ne vid Farmaceutiska 
Institutet beredda prof af vin^yradt jemoaidkcdi i IcaneUer^ Det 
ena profvet var Ijusbrunt och höll endast spår af oxidulsalt, 
det andra mörkare till färgen, höll icke obetydligt oxidnlsalt, 
borde derföre kallas vinsyradt jernoxiduloxidkali. Båda prepa- 



181 

raten voro beredda af nyss atfäldt jemozidhydrat, renadt surt- 
viDsyradt kali och vatten i bestämda proportioner. Hr H. hade 
i en föregående sammankomst omnämnt beredningen och då 
förevisat ett ganska oxidulfaaltigt preparat af nästan svart färg, 
ville DU för jemförelse visa såväl oxidsalt som det oxidulhaltiga 
preparatet, och angående beredningen endast tillägga att för 
att hindra oxidnlbildning det är nödvändigt att använda en 
temperatur, som ständigt hålles under + 60^ C. 

— Hr Hamberg anförde slutligen rörande ett af tvenne 
läkare härstädes rekommenderadt hårmedel, kalladt HalVs Vege- 
iabU SicUian Hair Renewer: 

Under Hr H:8 vistelse i Marstrand hade de mest öfverdrifna 
historier berättats om detta medels förmåga. Vid ankomst bit till 
staden hade Hr H., som förmodade medlet innehålla något här- 
städes förut icke begagnat vegetabiliskt ämne, inköpt en flaska i 
ändamål att erhålla behöflig hårbeklädnad, hade äfven någon tid 
begagnat det utan att någon förökad hårväxt kunde bemärkas; 
på de ställen af hufvudet der medlet blifvit appliceradt hade visser- 
ligen färgning egt rum, men den ursprungliga fårgen hade icke 
återbekommits, utan en vida mörkare, nära svart färg. 

För några dagar sedan hade Hr H. företagit sig att anställa 
några kemiska prof med ifrågavarande hårmedel och hade dervid 
funnit att medlet innehåller blyoxid i icke obetydlig mängd, dess- 
utom glycerinlösning, precipiteradt svafvel och litet flyktig olja, 
liknande roseolja till lukten. Hr H. ansåg att blyoxiden var för- 
enad med en organisk syra, kunde dock icke f. n. med visshet 
säga hvilken. 

Hr H. grundade sina uppgifter på följande försök: a) Den 
klara lösning, som erhälles, då hårroedlet får stå i hvila några 
timmar, gaf med jodkalium en ymnig gul fällning, liknande jodbly. 
(Denna reaktion förevisades). 

Med svafvelsyra erhölls en stark grumling, som hade utseende 
och egenskaper af svafvelsyrad blyoxid; med svafvelväte en svart 
fällning liknande svafvelbly; efter svafvelblyts aflägsnande genom 
filtrering verkställdes med filtratet följande prof: en del deraf af- 
dunstades i en porslinsskål, hvarvid en syrupslik, sötsmakande 
vätska, löalig i alkohol erhölls, vid ytterligare upphettning svart- 
nade den syrupslika vätskan och utvecklade en stickande gas; en 
annan del af filtratet gaf med kopparvitriol och natronlut en vackert 
djupblå lösning; de sediiare reaktionerna öfverensstämma med dem 
af glycerin. 

b) Det gula pulver, som vid hårmedlets omskakning uppslam- 
mas, befanns vid upptagandet på ett filtrum och derefter verkställd 
uttvättning och torkning vara lösligt i kolsvafla, och vid upphett- 
ning förbrinna med blå låga under bildning af en stickande gas 
liknande svafvelsyrlighet, hade således svafvels egenskaper och 



182 

öfverensstämde till utseendet med det på våta vägen framställda 
s. k. precipiterade svaflet. 

c) En liten mängd (ungefär 5 kub.-centim.) afdunstades i en 
porslinsskål till torrhet och glödgades derefter, så att alla organiska 
ämnen aflägsnades; den rest som erhölls var till färgen gul, lik- 
nande bly oxid och gaf äfven för blåsröret, i reduktionseld behandlad, 
en metallkula, som lätt kunde utplattas. (Den lilla utplattade 
metallkulan förevisades). 

Med anledning af gjorda iakttagelser ansåg Hr H. tillverkarens 
uppgifter rörande ifrågavarande hårmedel i flera afseenden vilse- 
ledande eller bedrägliga; medlet innehöll ett kraftigt mineralämne 
(blyoiid) och uppgafs vara uteslutande vegetabiliskt; vidare utlofvas 
att hårets naturliga färg skall återställas, ljust hår kan dock med 
detta fargningsmedel icke erhållas. 

Särskildt afseende ansåg Hr H. böra fastas vid det alltför 
höga priset; dylika blyoxidlösningar kunna tillverkas for vida lägre 
pris än 7 rdr 50 öre. 

Slutligen anförde Hr H. att han ansåg att ifrågavarande hår* 
medel utan menlig inverkan kunde begagnas under någon kortare 
tid, men önskade inhemta Sällskapets åsigter, huruvida längre tids 
användning af dylika blymedel kunde vara fullkomligt utan risk; 
författare i toxikologi uttalade sig i detta afseende dels ganska 
obestämdt, dels ingalunda öfverensstämmande; den foreskrifna in- 
gnidningen med händerna ansåg Hr H. icke lämplig i längden. 
Några olägenheter genom detta hårmedels användning hade dock 
Hr H. icke sig bekant. 

Då enligt Dr Hambergs undersökning ett mineralämne 
(blyoxid) inginge i detta hårmedel, som, förordadt af läkare, öfFer 
hela landet vunnit mycken spridning, ansåg Hr Santesson, att 
allmänheten derom borde på något lämpligt sätt underrättas ock 
beslöt Sällskapet efter någon diskussion, hvan deltogo Hrr 
Hamberg, Lemchen och Santesson, att en relation om änder- 
sökningen och medlets beskaffenhet skulle, sedan protokollet 
blifvit jnsteradt, i öfverensstämmelse dermed i tidningarne ingå. 

— Hr Sköldberg förevisade en af honom å Stockholms 
sjukhem exstirperad uterinpolyp^ jemte de instrumenter han vid 
operationen användt samt redogjorde för sjukdomsfallet. 

^ Hr Santesson upplyste, att patienten för någon tid sedan 
intogs å sjukhemmet med anledning af de profusa blödningar 
polypen då förorsakade, men att hon, sedan hon derstädes hemtat 
krafter och vunnit någon förbättring, kunnat genom den af Hr 
Sköldberg utförda operationen återvinna helsan och innan kort 
lemna sjukhemmet. 



183 

— Hr Edholm redogjorde för ett till Läkaresällskapet 
insändt arbete med titel: Ueber die Entartung des Menschen, 
Ihre Uhrsache und Verhiliung von Eduard Reich. Erlangen 
1868. pp. 530. 

Författarens afsigt har varit att bearbeta hygienen, såväl från 
medicinsk som politisk-moralisk synpunkt. Egen erfarenhet och 
fri forskning har han föga användt för detta ändamål, men i stället 
hopat citater ur en mängd källor från äldsta tider intill den nu- 
varande samt kombinerat dessa citater genom ett och annat resonne- 
ment ur egen fatabur. Hur mycken flit han än nedlagdt, saknar 
arbetet likväl enhet. Auktoritet synes för förf. spela en stor röle 
och huru högt han värderar den synes redan i företalet, der han 
yttrar att alla de citerade arbetena äro honom bekanta genom egna 
studier och att han är i stånd att i hvilket ögonblick som helst 
framlägga sina auktorer. 

Inledningen är ämnad att reda begreppet degeneration, såväl 
den fysiska som den moraliska. Äfven för den sednare ligger 
ganska ofta organiska rubbningar till grund, hvilka förmörka indi- 
vidernas fria vilja och låta dem begå olagliga handlingar. 

De fysiska degenerationsorsakema äro i första rummet åtskil- 
liga sjukdomar, till hvilka förf. räknar skrofler, syphilis, cretinismus, 
epilepsi, döfstumhet, tuberkulos, sinnessjukdomar, hypokondri, hy- 
steri, hemorroider, gikt, epidemiska sjukdomar och eget nog 
under samma rubrik äfven sjelfmord. Alla dessa sjukdomars etiologi, 
de följder och det elände de frambringa^ såväl för individen som 
för familjen och samhället, finnas noga skildrade, äfvensom sätten 
för deras motarbetande, såväl från den enskildes som från statens 
sida. Allt eller nästan allt på dessa 200 pp. är hemtadt från en 
massa författare från olika länder och tider, hvilka namneligen och 
noggrannt citeras, men endast högst undantagsvis kritiseras. — 
Vidare i ordningen följa de degen erationsorsaker, som härleda sig 
från konsanguinitet eller slägtskap mellan föräldrar, äfvensom andra 
ärfda fel på fädernet eller mödernet. Beskrifning öfver missgyn- 
nande dietforhållande : hungersnöd, fylleri, och inverkan af skadliga 
näringsmedel, hvilka orsaka pellagra, ergotismus och trikinos m. fl. 
sjukdomar samt redogörelse för klimatförhållaaden, som ha likartad 
påföljd, t. ex. sumptrakter, illa belägna fattigqvarter m. m., upp- 
taga tvenne kapitel inom samma afdelning, hvilken afslutas med en 
lång relation om de yrkesfÖrhåUanden som vålla fysisk försämring. 
Detta kapitel upptager ensamt 168 pp. och innehåller på sitt vis 
mycket af värde rörande de skadliga inflytanden, for hvilka de flesta 
yrken och klasser äro utsatta. Metallarbetare, fabriksarbetare, handt- 
verkare af olika slag, åkerbrukare, konstnärer, poeter och lärda, läkare, 
embetsmän, prester, militärer, sjömän, fångar, furstar och proletärer 
m. fl. hafva alla sina särskilda kapitel. 

Såsom ett prof på författarens stil kan en del af hans åsigter 
om de degenerativa momenterna hos läkareyrket anföras: 



184 

JoHANN LuDWiQ Caspek *) konstaterar på grund af talrika forsk- 
ningar läkares relativt korta lifstid. Under det att teologer uppnå 
en medelålder af 65 år, köpmän 62,4, embetsmän 61,7, laadtmän 
61,5, soldater 59,6(?), advokater 68,9, så lefva konstnärer 57»3, 
skollärare 56,9 och läkare endast 56,8 år. Casper anmärker bland 
annat: . . . »att bland alla yrken har läkarens blifvit beskärdt den 
kortaste lifstiden. Om menniskans ålder verkligen bör uppgå till 
70 år, så finna vi att endast en fjerdedel af alla läkare nå så långt 
och att knappt en ibland femton uppnår åttiotalet. Det finnes väl 
ingen sysselsättning, som samtidigt så mycket tager i anspråk 
kroppens och själens krafter samt lemnar så ringa tillfålle till be- 
höflig hvila och en välgörande regelmessighet i de yttre och iare 
lefnadsforhåUandena. Kroppsliga^ ansträngningar, väderleksinflytan- 
den, störd nattro, vakor, afbrutna måltider och vexlande sinnes- 
rörelser af alla slag bidraga alla i sin mån alt småningom^ men 
säkert undergräfva läkarens helsa. Ytterligare tillkommer det antal 
som faller offer /ör smittor». James William Cusack och William 
Stockes **) hafva t. ex. anställt undersökningar om dödligheten 
bland läkare i Irland och funnit att endast ett ringa antal lyckas 
undgå typhus; de flesta angripas nemligen deraf, många tiU och 
med två eller tre särskilda gånger. I allmänhet har febern också 
en bestämdt mera elakartad karakter hos läkare än hos andra per- 
soner. Charles Murchison '**) visar genom en serie af exempel 
huru mycket sjukligheten och dödligheten i fiäcktyphus kaD skrifvas 
på räkningen af öfveransträngning. Öfverallt der tyfosa febrar 
herrska faller derfore ett relativt stort antal läkare offer for sjuk- 
domen. W. C. DE Neufville t) har gjort studier, som belysa de 
faror, för hvilka läkaren tillfolje af sitt yrke är utsatt. De sjuk- 
domar, som inom läkareståndet kräfva de flesta offren äro typhus 
och lungsot; hvar och en af dessa dödar 18 procent. Den unge 
läkaren, som ännu bär helsans prägel, men i sina lungor har några 
spridda tuberkler, skall snart, tillfölje af det farliga inflytandet som 
hans verksamhet för med sig, bringa dessa tuberkler till en utveck- 
ling, som de aldrig uppnått hos en person, hvars yrke ej varit så 
ansträngande. Derfore se vi omkring det 30:de året en så öfver- 
raskande dödlighet hos våra ståndsbröder. Den som ej har en stark 
konstitution och friska lungor löper den största fara att redan under 
första decenniet af sin verksamhet falla ett offer for tubereulosis.' 
Preventivåtgärderna mot dessa olyckor vore å ena sidan nog- 
grann läkareundersökning af alla medicine studerande och kasserande 



*) Casper J. L., Dle wahrscheinlige Lebensdaaer des Menschen in den Yer- 

schiedenen biirgerlichen and geseliigen Verlialtiiissen nach ihren Badit- 

gungen and Hemnissen untersucht. Berlin 1835. 
*') Cnsaek J. W. & Stockes W., On tbe mortality of medical pnctionners ii 

Ireland. 
***) Mnrchison Ch., Die typhoiden Krankheiten. Flecktyphos, reciUTiieBda- 

TypliQs, Ileotyphns and Febricala. Braanschweig 1868. 
t) Nenfnlle W. C. de, Lebensdaner und Todes-Ursachen zwei und swaniig 

▼erschiedener St ände nnd Gewerbe. Frankfnrt a. M. 1855. 



185 

af dem, som egde några sjukdomsanlag samt å. den andra en om- 
bildning af det nuvarande medicinska studiesättet. Författaren» 
utfarande mot läkarens publik passar lyckligtvis ej för våra svenska 
forhållanden. 

Arbetets andra stora afdelning behandlar mera i sammandrag 
på 64 sidor degenerationens moraliska orsaker som härleda sig 
dels från dålig uppfostran, dels från olämpliga politiskt sociala 
förhållanden. Den moderna uppfostran anser författaren vara så 
förvänd, att man deraf ej kan vänta annat än de sämsta resultat. 
Detta gäller såväl uppfostran i hemmen, som i skolorna, vid gymna- 
sierna och universiteterna. Säkert är att författaren under sina utfall 
mot hvad han benämner modern uppfostran ofta skjuter långt öfver 
målet och genom sin ytterligt häftiga ton föga häfdar den filosofiska 
ståndpunkt och den höga lärdom, hvilken han tyckes anse vara 
lifvets högsta uppgifter. — Till de politiskt-sociala förhållandena» 
degenativa sida räknar författaren slutligen krig, spel, vissa gamla 
seder ooh bruk, lyx, theater äfvensom under vissa förhållanden 
litteratur och konst. Sällskapslifvet, statsförfattningarne och kyrkan 
blifva till sist föremål för några skarpa hugg och hetsiga utfall. 
Slutorden äro lugnare och verka i viss mån försonande. 



Den 1 September. 

Vid protokollj asteringen. — Biblioteket. — Constitutio epidemica. — Intra- 
kraniel fjfilitisk tamör. — Operationer i höftleden. 

— Med aniedoiog af den i föregående sammankomsten 
beslutade relationen i tidningarne om HoUa håitnedel^ hemställde 
vid protokolljusteringen Hr Bruzelius, om ej införandet af 
denna relation kunde uppskjutas tills de läkare — Hrr Lund- 
berg ViNG. och Malmsten — som om detta medel afgifvit 
fördelaktiga intyg, lemnats tillfälle till upplysningar derom i 
Sällskapet, och ansåg Hr B. att nppskof vore utan risk, då 
intet så skadligt ämne inginge i hånnedlet att någon fara deraf 
på den korta mellantiden kunde uppstå. 

Hr Lundberg, som var i Sällskapet närvarande, meddelade 
Sitt han sedan några år tillbaka sett flera personer begagna Halls 
fkårroedel utan all skada, då det med förstånd användes. Ret- 
ling och klåda å hufvndets hårbeklädda del hade deraf lindrats 
)ch försvunnit, likasom vid användande af »Dupuytrens po- 
Bada», som äfven innehåller blypreparat. För sin del yttrade 
tir Li. för öfrigt den åsigt, att medel, som innehålla bly, med 
'örsigtighet använda endermatiskt, ej äro för helsan menliga. 
)å grund af denna sin åsigt och den erfarenhet han egde om 
letta hårmedel ansåg han derför sitt intyg berättigade 



186 

I diskussion, dels om blypreparaternas verkan utvärtes, 
dels om den ofvan omtalade relationens snara införande i tid- 
ningarne, deltogo Hrr Brazelius, Hamberg, Lamm, Lemchen, 
Lundberg, Santesson och Sköldberg. 

På af Ordföranden framställd proposition ansåg Sällskapet, 
att, i öfverensstämmelse med hvad i föregående sammankomst 
beslöts, en relation om undersökningen och beskaffenheten af 
Halls hårmedel skulle utan vidare uppskof i tidningarne ingå. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Die Rudolfsquelle in Marienbad und deren besondere Be- 
deutung fiir die Behandlung der Krankbeiten des Harnsystems von 
Dr Porges. Berlin 1868. Gåfva från författaren genom Hr Le- 
VERTIN. — Kemisk undersökning af vattnet uti åtskilliga brunnar 
i Stockholm. Af N. P. Hamberg. Gåfva af författaren, — samt 
från aflidne Regementsläkaren Opphoffs sterbbus 48 volumer äldre 
medicinska arbeten. 

— Constitutio epideraica under veckan från och med Sön- 
dagen den 23 till och med Lördagen den 29 Augusti 1868: 

Sjukligheten minskad; ej betydlig. 
1. Jnom erukild praktik anmälde sjukdomsfall (frin'13 läkare): 



Typhus 4. 

Pertnssis 2. 

Gholerina 4. 

Dysenteria 

Diarrhoea 41. 

Febris intennittenB . . 4. 

Angina parotidea 2. 

Syphilis 3. 

Gonorrhoea 



Rlieumatismna acutos 7. 

Zona 1. 

Fnrunculus 2. 

Carbunculus 1. 

Rheum. recens efébril. 1. 



Summa 116. 



. ConjuDctiTitis 3. ] 

.Otitis 2. 

. Ang. tons. & faucinm 6. 

. Bronch. Gat. bronch. 12. ( 

. Pneumonia 2. 

, Pleuritis 1. 

. Febris gastr. simplex 10. 

. Gastritis. Enteritis 2. 

. Typhlit. & PerityphL 1. 

2. k Hufvudstadens SjukvårdsanstcUi^r : 

P& Serafimevlaaarettet : sjukantalet den 29 Augusti 195, bvaraf 111 på af- 
delningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 10, pneu- 
monia 1, pleuritis 1. febris gastrica simplex 1, rheumatismus acutus 1. 

Pä ÅUmänna Gamisont-sjtMituet : sjukantalet den 29 Augusti 194, hvaraf 
42 på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilis 15, gonor- 
rhoea 4, febris typhoides 2, pneumonia 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder : sjukantalet den 29 Augusti 153, hvaraf 
112 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastrica simplex 6, pneumonia 
4, febris typhoides 2, Conjunctivitis 2, rheumatismus acutus 2, diarrhoea 1, 
angina parotidea 1, icterus I, uephritis 1, erysipelas 1. 

På Provisoriska sjukhuset å SdbhaUberg: sjukantalet den 29 Aug. 49, 
hvaraf 39 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, bronchitis 
1, pleuritis 1, rheumatismus acutus 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 3, bronchitis 3, pertnssis 1. — Poli- 
kliniken : diarrhoea 27, bronchitis 5, conjunctivitis 3, pertnssis 2, febris inter- 
mittens 1, meningitis spinalis 1, pneumonia 1, e rythem a nodosum 1, urticaria L 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 29 Aug. 52; inkomne under veckan: 
diarrhoea 2, febris typboide^ 1, pneumonia 1, keraiitis 1. 

På Allmänna Bamhördshuset: antalet vårdade 16; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Bamhördshuset: antalet vårdade 3; hclsotilbtåndet godt. 

På Bamhördshuset Pro Patria: helsotillatåndet godt. 



187 

På Diakomtå-åjuthusei: sjakantalet den 39 Ang. 21 ;iiikoiniifl under veckan: 
febriB tjplioides 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 29 Aag. 158, 
livaraf 75 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 29 Ang. 169, 
hvaraf 146 från staden och 23 från länet; inkomne: syphilis 32, gonorrhoea 3. 

8. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes vecko-rapporter): diarrhoea 114, 
bronchitis 22, gastritis 14, gaatricismus 13, febris gasirica simplez 11, febria ty- 
phoides 10, febris intermittens 7, ophthalmia 6, rhenmatismns acutus 6, dysen- 
teria 2, angina tonsillaris 2, lar^ngttis 2, pnenmonia 2, icterus 2, erysipelas 2, 
cholerina 1. angina parotidea 1, syphilis 1, peritonitis 1, cystitis 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: intet fall af aknt sjukdom. 

Norra Straff- och Arbets-fångelset: diarrhoea 12, febris typhoides 4, febris 
intermittens 1. 

— Hr RossANDER meddelade ett sjokdomsfall af inträn 
kraniet m/filiiisk tumör^ hvilket fall skalle intagas i tidskriften. 

— Hr Gråhs anmälde följande arbete: War Department 
Surgeon GeneraFs Office. Washington July 1, 1867. Circular JS. 7. 
A Report on Ampntations at the Hip-Joint in military Surgery. 
Washington 1867 by Dr Otis — hvilket utmärkte sig ej mindre 
genom saknkt innehåll, studier och kritik, än talangfull framställ- 
ning; och ville Hr G. framdeles redogöra för detsamma i Hygiea. 



Den 8 September, 

Constitutio epidemica. — Israel Hwasseas minnesT&rd. — Hjemskada. — 
Cancer ventriouli. — Pnenmatocele Cranii. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 30 Augusti till och med Lördagen den 5 Septem- 
ber 1868. 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälda sjukdomsfall (fr&n 13 läkare): 

Febris typhoides 2.'Gonorrhoea 8.'Icterns 2. 

Pertnssis 4. Nturalgia 4. 

^ . Coiqnnctiyitis 5. 

. Ang. tons. & faueiam 9. 



Nephritis 1. 

Rhenmatismns acntus 7. 
Zona 1. 



Laryngo-tracheitis . . 2. Fnmncnlns . 

Brooch. Cat. bronch. 19.jCarbnncnlas .-^..^^ 2. 

Febris gastr. simplex 4. q«««. 199 

GastritU. Enteritis... 3.1 S^"*"*» ^^' 



Cholerina 1. 

Dysenteria 1. 

Diarrhoea 37. 

Febris intermittens 
Angina parotidea. . . 

Syphilis 4. 

A Hnfmdstadens SjukvårdsanstiUter : 

På Serajimer-lasarettet: »jnkanlalet den ÖSept. 191; inkomne under Tcokan : 
febris typhoides 7. 

Pä Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjnkantalet den 5 Sept. 187, hyaraf 89 
p& afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 15, Go- 
norrhoea 6, febris typhoides 3, bronchitis 2, febris gastrica simplex 2, diarrhoea 

1, conjunctivitis trachomatosa 1, gastritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 5 Sept. 143, hvaraf 
104 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastriea simplex 4, syphilis 

2, fnrnnculns i, delirium tremens 1, apopleiia cerebri 1, pnenmonia 1, enteritis 
1, icterns 1, rhenmatismns acntus 1. 



188 

På ProvisorUka tjukhvtti å SabbtUsberff: BJnk&ntdet den 5 Sept. 53, hvanf 
45 invärtes sjake; inkomne nnder veeksn: febris gastricft simplex o, pneamonia 

2, brunchitis 1. 

Pä AUtnåima Barnhuset: diarrboea 7, farnnenlosis 2, nephritis 2, otitis 1, 
bronchitifl 1. — Miklinike»: diarrhoea 24, conjnnctiTitis 5, fébria intermitteos 

3, bronchitis 3, pertuasu 1, colitis 1, rhenmatismns acatns 1. 

P& Barnåjukhuset: sjnkantalet den 5 Sept. 65; inkomne nnder veckan: 
diarrhoea 2. kerato-conjnnctiTitis 1. 

På Allmänna Bambördshusei : antalet vårdade 13; helsotilUtåndet godt. 

På Provisoriska Barnbördskuset : antalet vårdade 7; hdsolillståndet godt. 

På Barnbördskuset Pro Patria: helsotil låtandet crodt- 

På Diakoniss-sjukhuset: sjnkautalet den ö Sept. 20; intet fall af akat ajnk- 
dom bar nnder veekan inkommii. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 5 Sept. 153, hvaraf 
75 mankön och '78 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjnkantalet den 5 Sept. 166, hvaraf 
138 från staden och 28 från läoet; inkomne: sypbilii 41, gonorrhoea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigl&karnes vecko-rapporter): diaiThoea84^ 
febris intermitteos 15, febris gast ica simplex 12, gastritii* 10, febria tvphoidea 
9, rhenmatismas s<cutus 9, pneumonia 6, ophthalmia 5, gastricismns 5, erysi- 
pelaa 5, angina tonsillaris 4, angina parotidea 2, peritoniti« 2, diphtheria 1, 
delirinm tremens 1, ueuralgia 1, norna 1, larvngiiis 1 pleuritis 1. 

4. / Stadens Fängelse: diarrhoea 1, rheumatismns 1, angina tonsillaris 1. 
Norra Straff- och Arbets- fängelset : diarrhoea 10, febris typhoides 7. 

— Hr Santesson meddelade till upplysning för dem bland 
aflidne Prof. Israel Hwassers lärjungar och vänner, som bi- 
dragit till uppresande af en mtnn^^vdre^ på hans graf och önskade 
vara närvarande vid denna minnesvårds aftäckande, att cere- 
monien . eger rum med en enkel högtidlighet i Upsala den 17 
September samt att samlingen sker å medicinska fakultetens 
rum kl. ^6 e. m. 

— Hr Bruzelius relaterade sjukdomshistorien vid ett 
fall af hjernskada till följe af aflossnadt ben å inre sidan af 
cranium samt förevisade preparatet. 

Herr N. N., artist, af naturen utrustad med stora anlag, hade 
enligt utsago af personer, som närmare och länge känt honom, 
aUtid varit »besynnerlig och kuriös». Under en utrikes resa for 
några år sedan anfölls han af en sinnessjukdom, som gjorde att 
han helt plötsligen afbröt sina studier och återvände hem till 
Stockholm. Här rådfrågade han flera läkare och genomgick åt- 
skillig behandling (t. ex. kall vattenkur, gymnastik m. m.). För 
omkring ett år sedan vände han sig till Herr B. såsom läkare. 
Fat. led då af en ständig inre oro, som ej tillät honom att någon 
längre stund sysselsätta sig^ med själs- eller kroppsarbete. Tidtals 
stegrades denna oro till verkliga själsqval, som han med lifiiga 
färger beskref såsom fasaväckande och outhärdliga. Hela nätter 
tillbragte han sömnlös, badande i svett, söndersliten af dessa qval. 
Sitt onda ställde han alltid i samband med ett slag, som han uti 
barndomen erhållit i hufvudet och hvarefter ännu ett tnmslångt 
ärr förefanns i hufvudsvålen. Här uppgaf han sig ständigt känna 



189 

en borrande eller skärande smärta, som framkallade den förr om- 
nämnda oron. Sjelf trodde ban derföre att en trepanation, bvari- 
genom det »sjuka benet» aflägsnades, vore det enda räddnings- 
medlet från hans elände. Stundom stegrades bans själslidande 
till den grad att ban ej var sig sjelf mäktig ocb sålunda ej kunde 
anses »tillräknelig». I Juni månad innevarande år gjorde han slut 
på sitt olyckliga lif genom bängning. Vid obduktionen, förefunnos, 
utom de vanliga fenomenen vid bängningsdöd följande anmärknings- 
värda förhållanden: Uti bufvudsvålen något bakom bjessan ett 
tumslångt ärr; craniet bärunder var fullkomligt normalt utan spår 
till ojemnbeter eller nedtryckning, men motsvarande ärret, på in- 
sidan af dura mäter, som Eär ej var sammanväxt med craniet, 
tydliga tecken af en pacbymeningitis chronica af minst ett par tums 
längd ocb bredd. Här låg äfvenledes en mer än nagelstor, skif- 
formig benbildning med flera linielånga inåtvända, klolika utskott. 
Hjeman företedde ej något abnormt. 

Hr Bruzelius meddelade vidare ett egendomligt fall 
af Cancer ventrieuli ocb förevisade det vid obduktionen tillvara- 
tagna preparatet. 

En 4(/-årig arbetare, F. Bergstedt, som alltid haft sannerligen 
god belsa, angreps i början af Mars detta år af ett smärtfritt diarré 
med 4 öppningar om dagen, som voro gula ocb vattentunna, men 
aldrig inneböllo blod. Han fortfor under tiden med sitt arbete 
och efter ö veckors tid minskades diarrheet, till 1 — 2 öppningar 
om dagen. Inom kort stegrades det dock ånyo ocb samtidigt här- 
med började först venstra fotleden och underbenet att an svälla 
ödematöst samt en veckas tid derefter äfven den högra undre ex- 
tremiteten, allt utan värk eller annan smärta; den 5 Juni intogs 
han på Lasarettet. Ansigtet var ödematöst ansvälldt och blekt; 
den venstra armen högst betydligt svullen, likasom båda nedre ex- 
tremitcterna, men ej den högra armen, onktadt pat. meräudels inne- 
hade läge på högra sidan. Lungorna friska, hjerttonerna mycket 
svaga, pulsen stundom oregelbunden, intermitterande, inga biljud. 
Urinen, som hade 1,0'^0 sp. v., höll ej albumin och i dess botten- 
sats fanns intet abnormt. Pat. hade aldrig haft några dyspeptiska 
symtomer och företedde ej heller nu några sjukliga tecken från 
ventrikeln (led aldrig af kräkuin«:ar eller uppstötniugar). Efter 
omkring 3 veckors vistande på lasarettet befann sig pat. betydligt 
förbättrad; diarréet hade upphört, matlusten var temligen god ocb 
svullnaden försvunnen. Men i början af Juli försämrades till- 
ståndet ånyo; diarréet återkom, svullnaden ökades, men den venstra 
armen var under hela tiden betydligt mera ansvälld än den högra. 
£mot slutet försvann väl svullnaden, men krafterna sjönko under 
fortfarande diarré och pat., som aldrig företedde några sjukliga 
symtomer från ventrikeln, afled den 29 Augusti. Urinen under- 
söktes många gånger, men först den 18 Augusti visade den sig 
hålla albumin i ringa mängd ocb uti bottensatsen fnnnos då 
sparsamt byalina tubularafgjutningar. Sp. v. var då 1,006. 



190 

Vid obduktionen anmärktes: i tarmarae en kronisk katarr, 
dock utan spår till ulcerationer; i ventrikeln på flera stallen å 
curvatura minor större och mindre, (nöt- och hönsäggstora) kar- 
cinomatösa afsättningar samt en kronisk katarr; cardia och pylonis 
fria; uti lungorna en sparsam miliär, carcinomatös afsättning; i 
lefver, mjelte och njurar en lindrig interstitiel förtätning (tinga 
hyperplastisk process), hjertat fullkomligt friskt. 

Herr B. ansåg, att den betydliga anasarcan, hvartill orsaken 
var svår att iinna under lifvet, måste ställas i samband med cancern 
i ventrikeln, helst svullnaden mot slutet af lifvet försvann, oaktadt 
diarréet fortfor och sålunda ej kunde anses vara beroende häraf 

Liknande fall af cancer ventriculi, åtföljd af betydlig hydrops 
hafva redan förut, ehuru ytterst sällan, blifvit af andra observerade 
och beskrifna. 

— Hr Santesson redogjorde efter Archives générales de 
Médecine för den å hufvudet förekommande syaistform, 8om af 
DenonviLliers erhållit benämningen Pneumatocde cranii och 
som sedermera blifvit närmare bestämd af Dr Thomas. Upp- 
satsen härom skulle ingå i tidskriften. 



Den 15 September, 

Främling helsad. — Ledamot anmäld. — Val af Ordförande, kommitéledamöter 
och revisorer. — Conatitatio epidemica. — L&ramputationer. — Skottskada. 
— Ovariotomi. 

— Helsades af Ordföranden Prof. Gurlt från Berlin, som, 
stadd på genomresa, för några dagar uppehöll sig i Stockholm. 

— Ätt till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas, 
anmäldes af Hrr Kjellberg och Ratzei andra Läkaren vid 
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn M. L. Carl 
Johan TöfeNQUisT. 

— Enligt stadgames föreskrift och efter fönitgången annons 
i tidningarne förrättades val af Ordförandey ledamöter i Sällr 
skåpets komité och Revisorer af Sällskapets räkenskaper. 

Till Läkaresällskapets Ordförande för det kommande arbets- 
året utsågs Hr SÄTHERBERG, som på grund af trägna göromåi 
nödgades afsäga sig detta förtroende, hvarefter skreds till nytt 
val, vid hvilket Hr Hallin med 36 röster af 37 blef till Ord- 
förande utsedd. 

Till komitéledamöter återvaldes inom de olika klasserna 
för år 1868-1869: 



191 



För anatomiska klassen: Hr Key 
» medicinska » Hr Malmsten 

» kirurgiska » Hr Santesson 

» farmaceutiska » Hr Keijser 
hvarefter genom sluten votering utsagos till ledamöter för all- 
männa klassen: Hr Rossander 
Hr Lemchen 
Hr Hamberg 
Hr Tholander. 

Till Revisorer af årets räkenskaper utsagos Hrr Eke- 
CRANTZ och Salén, samt i den sistnämndes ställe, då han, i 
anseende till förestående afresa från hufvudstaden, afsade sig 
uppdraget. Hr Ratzki. 

— Constitutio epideraica under veckan från och med Sön- 
dagen den 6 till och med Lördagen den 12 September 1868. 
Sjakligheten likasom föregående vecka, ej betydlig. 
1. Inom enskild praktik anmälde sjakdomsfall (f^&n 10 läkare): 



Febris typhoides ... öJAng. tona. & fiaiiciam 14. 

Pertnssia S.jBronch. Cat. bronch. 16. 

Dyaenieria 2.'PiieumoDia 1. 

Dinrrhoea 30.;Pleuritis 1. 

Febris iDtermittena .. é.jFebris gasir. simplez 

Delirinm tremeiu ... 1. Gaatritis. Enteritis .. 



STphilia 2. 

Gonorrboea 3. 

Nenralgia 2. 



Rhenmatismns acatns 4. 

Erysipelas 2. 

Zona 2. 

Farnnculas 3. 

Carbuneolus 2. 

Summa 106> 



Pcritonitis 

Icterns 

Nepbritis 

2. A Hofv^adstadens Sjukvårdsafutalter : 

På Serajimer-lasarettei: sjukantalet den 12 Sept. 197, hToraf 109 p& afdel- 
niDgen för invärtes sjnke; inkomne änder veckan : febris typboides 9, pnenmonia 
2. cholerina 1, diarrhcea 1, febris gastrica simplex 1, typhlitis 1, rbenmatismus 
icntna 1. 

P& Allmänna Gamisons-sjukhiMet : sjukan) ale t den 12 Sept. 216, bTaraf54 
>å afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: coi^unctiviiis 13, 
yphilia 11, diarrhcea 4, gonorrboea 3, gastritis 3, febris typboides 2, otiti^ 1, 
eterns 1, rbenmatismus acutns 1. 

På Proviioriåkn sjukhtuet å Söder: sjnkantalet den 12 Sept. 146, bvaraf 
fl invärtes sjnke; inkomne uuder veckan: febris typboides 5, sypbilis 4, vario- 
oideB 2, febris intermitlens 1, bronchitis capillaris 1, pnenmonia 1, febris 
'aairicA simplex 1, erysipelas 1, 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 12 Sept. 51, bvaraf 
S invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gaatrica simplex 4, febris 
fphoiåes 2. diarrboea 1, delirium tremen^ 1, angina tonsillaris 1, broncbitis 1. 

på Allmänna Barnhuset: diarrboea 5. bronchiiis 3, nepbritis 2, furuncu- 
>8is 2» conjunctivitis 1, pnenmonia 1, urticaria 1. — Po/tib/ifitiben: diarrboea 26, 
»njanctivitis 5, bronchitis 3, febris intermiitens 3, pleuritis 2, colitis 2, me- 
ingitis spinalis 1, otitis 1, erytbema nodosun 1. 

på Barnsjukhuset: sjnkanulet den 12 Sept. 56, inkomne under veckan: 
ronchitis 2, febris typboides 1, diarrhcea 1. sypbilis 1, pleuritis 1. keratitis 1. 

pS Allmänna Bambördshuset : antalet v&rdade 12; helsotillstnndet godt. 

P& Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 7; helaotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: belsotillståndet godt. 



192 

På Diakoniiå-tjvkhuaet: sjuktntaiet den 12 Sept. 18; inkomne under Tcekan: 
febrid typboides 1. 

På atockholmt Hotpiial för Sinnesåjt^: sjukantalet den 12 Sept. 158. hvaraf 
75 mankön ock 78 qvinkön. 

På StockholtM stads och låns Kurhus : sjukantaJet den 12 Sept. 171, hvaraf 
147 från staden och 24 från l&net; inkomne: syphilis 38, gonoirhoea 5. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattielåkarnes vecko-rapporter): diarrkoeejt 73, 
l)ronchitiB 28, febris typhoides 14, febns gastrica simplez 11, gaatrttis 10, oph- 
tkalmia 8, catarrh. Tentricnli acntus 8, febris iutermittens 7, angina parottdea 
B, pneumonia 8, dysenteria 2, pleuritis 2, erysipelas 2, Taricdle 1, syphilis 1, 
otitis 1, peritonitis 1, cystitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: febris ^{[astrica simplez 1, rheumatismns acntna 1. 
Horra Straff- och Arbets- fångelset : diarrhoea 8, febris typboides 5, bron- 

chitis 2, febris gastrica simplez 2, coi^nnctiTitis 1. pneumonia 1. 

— Herr Törnblom meddelade en beskrifning på fram- 
lidne F. P. T£ALE's amputationsmetod med olika långa rät- 
vinkliga flikar, på hvars företräden hans uppmärksamhet blifvit 
rigtad genom en af teckningar åtföljd uppsats i Dublin Qvaterly 
Journal för Maj 1867. 

Operationen utföres sålunda, att man bildar en stor främre 
och en liten bakre flik, af hvilken den sedDare bör om möjligt 
innehålla de större kärl- och nervstammar ne. På det ställe der benet 
skall afsågas mäter man extremitetens omfång med en träd och 
utmärker derpå den främre fliken hvars alla sidor göras Uka med 
halfva omkretsen. Den bnkre fliken får fjerdedelen af den främies 
längd och båda två bildas så att de innesluta ej endast huden, 
utan alla eller större delen af mjukdelarne och såret hopfästes så 
att den främre fliken slås upp mot den bakre och att vinklame 
dervid mötas. Under läkningen och den medföljande retraktionen 
af mjukdelarne skjuter sig det afsågade benet ned i den hylsa, som 
bildas af den främre fliken och någon stramning på såret eller 
ärret kan ej komma i fråga. 

Herr T. redogjorde for trenne efter denna metod utförda lår- 
araputationer, hvaraf två haft lycklig utgång; och förevisade patien- 
terna fullt läkta och försedda med araputationsstumpar af särdeles 
god beskaffenhet, som uthärdade ett betydligt tryck utan smärta, 
hvadan de amputerade utan svårighet kunde öfverflytta kroppsvigten 
på dem och således begagna artificiella lemmar af annan konstruktion 
Än den vanliga, fifter de äldre amputationsmetodema måste stödet 
för träbenen alltid anbringas mot framstående fasta delar ofvan om 
amputationsstället och allt tryck å stumpen noggrannt undvikas. 
Genom att fördela detsamma mellan stumpen och de förr ute^ 
slutande använda delarne, borde patientens gång vinna i säkerhet 
och beqvämlighet. 

Hr T. hade vid alla dessa amputationer användt akupressur. 
äfvensom efter en amputatio aotibrachii och en eistirpation af ett 
stort cystosarcoma mammae. 

Hr Santesson ansåg metoden böra förordas framför dubbel- 
lambeau och cirkelsnitt, emedan så mycket som möjligt af be- 



193 

täckningaiHe här bibehållas. Acnpressnren och förbindnings- 
sättet torde äfven hafva bidragit till den lyckliga utgången, 
äfvenså karbolsyran, hvilken änder den nu förflutna heta som- 
maxen gjort särdeles god tjenst vid lasarettet, så att endast 
ett fall af pyemi därstädes inträffat. 

Åfven Hr Rossander förordade Teale's metod. Ett olyck- 
ligt fall efter denna amputation hade han dock haft, der acu- 
pressur och karbolsyra oaktadt, pyemi inträffat. 

— Hr Gråhs relaterade följande skottskada, hvilken träffat 
nyligen aflidne General-Löjtnant Akkell, under det han som 
kapten i Topografiska Gorpsen varit Svenska arméen följaktig 
i Tyskland år 1813 och deltagit i stormningen af Leipzigs 
portar den 19 Oktober samma år: 

Vid detta tillfälle och midt under den afgörande striden 
bräffades A. af en muskötkula till venster om bröstbenet i närheten 
if hjertat. Som han likväl, ehuru med möda^ kunde qvarsitta pä 
[lästen^ blef det honom möjligt, att komma ur trängseln af de 
packade truppmassorna, och att aflägsna sig steg för steg till närmaste 
by, der han förbands af en Preussisk läkare, sedan han dock till 
lennes stora förundran sjelf utdragit kulan ur såret. Denna hade 
lemligen gått igenom rock och väst, snedböjt en massiv messings- 
£napp och inträngt i de mjuka delarne mellan refbenen. Men 
nnanfor västen bar A. en tröja af s. k. sämskskinn, nog mjukt 
}ch elastiskt, att, utan att brista, kunna omsluta kulan och hindra 
lennes ännu djupare inträngande. Hon följde således med, när den 
öring henne bildade pochen utdrogs, och skulle väl svårligen på 
mnat sätt kunnat utdragas. 

»Skinntröjan hade således», säger Gen. Akrell i några efter- 
emnade antobiografiska anteckningar, »frälsat mitt lif; men att 
letta opåräknade skyddsmedel just denna dag och vid detta tiU- 
^e begagnades, var en af dessa obemärkta tillfälligheter, af hvilka 
rätt ofta våra öden äro beroende. Jag skuUe nemligen dagen förut 
idigt på morgonen framföra en Ordres till Svenska arméen; och 
redan färdig att stiga till häst, märkte jag, att min skinntröja 
alifvit glömd. Den lilla kappsäcken hvari hon bordt nedläggas, var 
redan fastspänd på sadeln; omöjligt att kunna göra en ompack- 
[ung, ledsamt att lemna detta plagg efter sig; jag måste taga den 
på mig, och — väl var det.» 

General A. vårdades i Leipzig af Prof. v. Döbeln till slutet 
if December månad, då han med mycken vedermöda begaf sig af 
på resa till Sverige. Blessyren läktes och gick upp ömsom, och 
»enskärfvor exfolierade genom såret. Efter en längre tids förlopp 
läktes den emellertid fullständigt, qvarlemnande ett rundt och 
ijupt ärr. 

ffygiea, {Förhandlingar 1868.) 18* 



194 

Hr Grähs, som efter Gen. Akrells död examinerat den gamla 
skottskadan och ställena deromkring, hade funnit, att kulan, som 
på ett ställe var något tillplattad, gått in mellan 3:dje och 4:de 
refbensbrosken på venstra sidan vid kanten af bröstbenet. Den 
gamla skottkanalen var tapetserad af huden, som bildade en trång 
säckformig förlängning, hvars cul de sac, låg invid bröstbenets 
kant. Inga partier under eller omkring buro spår af någon lesion. 

Kulan, tillade Hr G., synes således under passagen hafva 
skrapat emot bröstbenet på det ofvan nämnda stället, och trängi 
på sned in i interkostalmusklerna och derintill liggande fascia 
ända till pleura. 

Kulau, som den aflidne alltid under lifätiden burit i ett pit- 
achaft till minne af händelsen, blef af Hr G. förevisad. 

— Såsom foitsättning af ett i Hygieas Februarihäfte in- 
taget fall af Ovanotomi anförde Hr Aman följande: 

I Februarihäftet af Hygiea for innevarande år finnes införd 
en sjukdoms- och operationsberättelse öfver en af mig på hustni 
Maria Sofia Johansdotter från Stjernarps församling under förliden 
November månad å Linköpings lasarett utförd ovariotomi. Be- 
rättelsen afslutades den 2 Januari, då konvalescensen syntes blifva 
långsam och utan synnerligt intresse for den närmaste tiden. 

Jag har emedlertid i dag anledning att till densamma åter- 
komma, hvarför jag anhåller att i största korthet fä anföra fort- 
sättningen. Under den 2 Januari anfördes: att patientens krafter 
tilläto henne att under några timmar dagligen lerana sängen; att 
hennes sömn och matlust voro temligen goda; samt att varflvt- 
ningen var ymnig ur det i nedre vinkeln af buksåret befintliga, åi 
foss. Douglasii gående, fistulösa såret. 

I Januari uppkom en långsamt tilltagande ansvällning, börjande 
i Epigastrium och derifrån sträckande sig hästskofonnigt nedäi 
båda inguines. I samma ordning den infann sig, nemligen uppi- 
från nedåt, aftog den äfven småningom, dock så, att den fbrsi 
under Juni månad var fullt reducerad. Det fistulösa såret läkte- 
efter hand, för att inom kort bryta upp 1 tum högre i buksåret? 
ärr. Afven detta sår ärrades, för att återigen bana sig väg fram 
på det gamla stället. Sålunda fortforo dessa sårnader att vieariera 
till medio af Maj, da det äldsta såret, som var det sista öppna, 
med varaktighet läktes. 

Till följe af den i allmänhet goda och på sista tiden glupsb 
matlusten hade patientens krafter och hull, som vid opei-ation?- 
tillfället voro ytterligt små, i hög grad ökats. I och för observa- 
tion tilläts emedlertid patienten ännu att qvarstanna på lasarettrt 
några veckor, under hvilken tid det allmänna tillståndet ytterlisrar 
förbättrades. Den 1 Juli kunde hon utskrifvas frisk, efter att liaf« 
tillbragt 11 månader på lasarettet, hvaraf nära 8 efter operationefi 

Med nämnde dag slutar äfven berättelsen om denna patieiK 
och den på henne utförda ovariotomien. Jag har dock tyvärr it 
om henne ytterligare tillägga, att hon återkom till lasarettet efr^r' 



195 

5 dygns vistelse i hemmet lidande af mania furibunda, framkallad 
af sinnesrörelse öfrer missförhållanden inom familjen. Med särskildt 
tillstånd emottogs hon på 14 dagars profkur, men då inledd be- 
handling icke tycktes framkalla någon forbättring, blef hon från 
lasarettet remitterad till Wadstena Hospital. ') 

Den 22 September, 

Prof. Santessons sjukdom. — TÖRNauiST, C. J., ledamot. — Biblioteket. — 
Constitntio epidemica. — Odling af Kinaträd. — Droger från Porto Rico. 
— Medikamentssked. — Gynekologiska falL — Ny organisation af Preussiska 
Sanitets-Korpsen. 

— Hr Hallin, som ej vid föregående sanimankomst varit 
i Sällskapet närvarande, uttalade sin tacksamhet för det för* 
troende till honom Sällskapet vid Ordförandevalet visat. 

— Till Hr Santesson, som sedan några dagar tillbaka 
varit sängliggande i febersjukdom, afskickades på framställan 
af Hr Carlson ett bud, för att på Läkaresällskapets vägnar 
efterfråga hans befinnande, hvilket bud medförde det svar att 
inga oroande symtomer under sista dygnet visat sig samt att 
tillståndet ej försämrats. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Andre 
Läkaren vid Barnsjukhuset, Med. Lic. Carl Johan Törnquist. 

— Till hibliotfket anmäldes: 

Medicinskt Archiv 3:dje Bandet. Tilläggshäfte. — Bidrag till 
Sveriges officiella Statistik. N. Jordbruk och Boskapsskötsel. IT. 
Hushållningssällskapens berättelser för året 1866 jemte samman- 
drag, utarbetadt i Kongl. Statistiska Centralbyrån. Stockholm 1868. 
Såfva af Kongl. Statistiska Centralbyrån. — Redogörelse för sjiik- 
i^ården och ekonomien vid H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vård- 
instalt för sjuka barn under år 1867, afgifven af Anstaltens styrelse. 
Hockholm 1868. Gåfva af Dr Adolf Kjellberg. 

— Constitntio epidemica under veckan från och med Sön- 
lagen den 13 till och med Lördagen den 19 September 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde BJakdomsfall (från 11 läkare): 



''ebris typhoidea 5. 

Hphtheria 3. 

'ertussis 6. 

^holerina 2. 

Harrhoea 25. 

'ebris intermitteus.. 4. 

LOgina parotidea.. .. 1. 

^aricell» 1. 

ypfailis 2. 

k>norrhoea 6. 



Conjunctivitia 6. Typhlit. & Perityphl. 2. 

Otitis 3. Rheumatismus acutus 3. 

Ang. tona. & fanciam 10. Erysipelas 1. 

Laryngo-tracheitia ... 5 Fumncuiaa 4. 

Bronch. Cat. broncli. 20. Carbunculaa 1. 

Broncliitia capillaria. 1. Stomatitis ulceroaa . . 1. 

Pnenmonia 2. Rheum.recenaefebril. 1. 

Febris gaatr. aimplex 13. 



Gaatritia. Enteritia . 3 
Colitis 1. 



Snmma 132. 



*) Efter sednare meddelad nnderrattelse har pat. efter kort tids viatelae pu 
Hospitalet, derifrån bliMt såaom äteratäild ntakrifven. 



t 



196 

2. k Hafnidfltadens Sjfåkoård$antUdter : 

P& Serafinier-laåarettet: sjakantalet den 19 Sept. 204, hvaraf 113 på afdeK 
ningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris tjphoides 7, deUrinm 
tremens 1, icteras 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Oamisons-sjukhusei: sjukantalet den 19 Sept. 240, hvaraf 59 
lå afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: syphilis 14, gonorrhoea 
>f febris gastrica simplex 4, rheumatismus acntus 8. diarrhoea 1, conjunctivitii 
1, otitis 1, bronchitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 19 Sept. 156, bvaraf 
103 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 12, febris gastrica 
simplex 3, pneumonia 2, rbeumatismus acutus 2, delirium tremens 1, sjpbilis L 

På Provisoriska sjukhuset å SabbaUberg: sjukantalet den 19 Sept. 52, bvaraf 
45 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 5, diarrboea 1, 
broncbitis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 3, otitis 1, pneumonia 1, nepbritis 1. 
— Polikliniken: diarrboea 18, febris intermittens 5, broncbitis 5, pneumonia 3, 
sypbilis 1, otitis 1, pleuritis 1. ' 

På Bamsjukkuset : inkomne under veckan: broncbitis 3, febris typboides 

1, keratitis 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 12; belsotfllståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 12; belsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria : belsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset: sjukantalet den 19 Sept. 19; inkomne under veckan: 
febris typboides 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 19 Sept. 154, bvaraf 
76 mankön ocb 78 q vinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjnkantalet den 19 Sept. 164, hvaraf 
140 från staden ocb 24 frän länet; inkomne: sypbilis 21, gonorrboea 4. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames veck o-rapporter): diarrboea 45, 
broncbitis 42, febris intermittens 14, febris gastrica simplex 10, febris typhoidei 
9, rbeumatismus acutus 9, gastritis ^, opbtbalmia 6, pneumonia 6, catarrb. 
ventriculi acutus 5, angina tonsillaris 4, meningitis cerebralis 2, icterus 2, 
dipbtheria 1, dysenteria 1, angina parotidea 1, sypbilis 1, otitis 1, pleuritis 1, 
peritouitis 1, orcbitis 1. 

4. I Stadens Fängelse : diarrboea 1, rbenmatismns acutus 1, broncbitis 1. 
Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrboea 5, febris typboides 4, broncbitis 

2, febris gastrica simplex 2, pneumonia 1. 

— Ur Sandahl, o., anförde rörande odlingen af Sj.na- 
träd på Jamaica: 

Åtskilliga gånger bafva notiser meddelats Svenska Läkare- 
sällskapet rörande den under de sednaste åren alltmer fortgående 
utbredningen af kinaträdsodhngen i åtskilliga länder, hufTudsak- 
ligen inom den tropiska zonen, såsom Java, engelska Ostindien 
(Himalayas sluttningar, Nilgiri, Ceylon), Mauritius och Héunion, 
men äfven inom den subtropiska zonen, såsom i Australien (Nya 
Holland, nya Zeeland), Algeriet och Californien. En fullständigare 
redogörelse for gången af dessa odlingsforetag och för de stora 
kostnader och besvärligheter, desamma förorsakat, isynnerhet för 
Holländska och Engelska regeringame, finner man i Dr Fristedts 
sakrika »Utkast tiU Cinchonaodlingens historia», infördt i Upsala 
Läkareförenings Förhandlingar för 1867. — Sedan dess hafva fort- 
gående rapporter rörande de engelsk-ostindiska kinatradsodlingames 
stegrade utveckling tid efter annan varit synliga i medicinska och 
farmaceotiska journaler och den fullkomliga framgången af dessa 



197 

odlingsföretag är nu längesedan konstaterad. I och med det 
närmare studerandet af vilkoren för kina-alkaloidemas ntveckling, 
hrartill cinchonaodlingen gifvit anledningen» har man gjort den i 
praktiskt hänseende ytterst vigtiga upptäckten, att dessa vigtiga 
alkaloider bildas i rikare mängd i barken, då densamma är beklädd 
med mossa och sålunda skyddad för solljusets direkta inverkan, 
hvilket behandlingssätt också numera allmänt tillämpas i kinaträds- 
plantagerna. Upptäckten af detta förhållande föranleddes deraf att 
den kemiska analysen bestämdt påvisat, att alkaloidhalten var 
större dels i sådan bark som var rikt beväxt med lafvar och dels 
i ur jorden uppgräfd rotbark. 

Det har emellertid egentligen endast varit de engelsk-ostindiska 
cinchonaodliugarne, såväl statens som enskildas, om hvilkas flera 
millioner kinaträd af de yppersta arter gynnsamma underrättelser 
sålunda ingått. Man vet dock genom tillfälliga omnämnanden från 
andra håll, att de holländska odlingame å Java fortfarande befinna 
sig i ett blomstrande och framåtskridande tillstånd. Men rörande 
kinaträdsodlingen i Australien, på de afrikanska öarne i indiska 
oceanen, i Algeriet och rörande de tilltänkta eller påbörjade för- 
söken i olika delar af Amerika (Californien, Mexico, Brasilien, och 
i de uthuggna trakterna af den ursprungliga kinaträds-regionen) 
har man icke haft några nyare underrättelser. Äfven med afseende 
på den redan år 1861 började cinchonaodlingen å Jamaica har 
man sväfvat i ovisshet och man har haft anledning att tro, att 
denna odling å den nämnda ön icke haft någon synnerlig fram- 
gång. Det är sålunda så mycket mer glädjande att erfara, genom 
en uppsats i Septemberhäftet för innevarande år af Pharmaceuticcfl 
Journal and Transactions, att under de sista 2 åren kinaträds- 
odlingen äfven har tagit fart på Jamaica och är på väg att upp- 
blomstra till en stor betydelse icke blott för denna ö sjelf, utan 
äfven för Europa, som sannolikt i en icke aflägsen framtid kan 
hemta åtminstone en del af sitt behof af qvinin på närmaste eller 
åtminstone beqvämaste håll härifrån, enär cinchonaodlings försöken 
i det mera närbelägna Algeriet torde, på grund af klimatets torrhet, 
hafva föga utsigt att lyckas. Några mer detaljerade uppgifter 
rörande kinaträds-odlingen å Jamaica tror jag sålunda icke skola 
sakna allt intresse. 

Såsom ofvan är nämndt var redan år 1861 början gjord med 
odling af kinaträd på Jamaica. De uppdragna unga träden hade 
erhållit en olämplig lokal med för grund jordmån och gingo der- 
före till största delen förlorade under de närmast följande åren. 
Under början af år 1866 gjordes nu förnyade och mer systematiska 
försök att på Jamaica åstadkomma en cinchona-odling, och ett 
plantage med kinaträd anlades vid Cold Spring, under ledning af 
Mr Robert Thomson. Detta syntes motsvara allas förhoppningar 
och från detsamma erhöllos vid inträdet af sistlidet år 800 cin- 
chonaplantor, med hvilka början gjordes till plantager för styrelsens 
räkning. Denna början var visserligen ringa, men genom drifning 
af sticklingar från inhemska trädplantor samt uppdragning af frön. 



198 

sända af Hooker från Ceylon, var, enligt en af Mr Thomson af- 
gifven berättelse, antalat af på Java odlade kinaträd redan i SejK 
tember 1867 uppdrifvet till 25,000 individer, hörande till arterna 
Cinchona Caliaaya (1,500 exempl.), C. succirubra (14,000 ex.), 
C. officinalia (5,000 ex.), C micrantha (1,500 ex.) och C. Pakit- 
diana (3,000 ex). 

Jamaica är, såsom man vet, temligen högbergigt. Bergskedjan 
»Blue Mountain» har toppar, hvilka stiga upp till 8,000 fots höjd 
och dess medelhöjd är omkring 5,000 fot. En annan bergkam, 
»S:t AndrewM, når upp till 5,000 fot. Det möter sålunda ingen 
svårighet, att finna lokaler mellan 3,000 och 6,000 fots höjd, — 
den höjdregion, inom hvilken de bästa d. v. s. al kaloid rikaste ciu- 
chonaarterna helst trifvas — hvilka lokaler for öfrigt — då Jamaica 
ligger inom den tropiska zonen — erbjuda samma årliga medel- 
temperatur (16^ till 17" Cels.) och fuktighetsgrad jemte fördelning af 
ljuset o. s. v. som den ursprungliga cinchonaregionen å Sydame- 
rikas Cordillerer, hvarjemte man äfven vid valet af lokaler fastat 
tillbörligt afseende på jordmånens tillräckliga djuplek. Af ofvan- 
stående uppgift öfver antalet individer af hvarje på Jamaica odlad 
cinchona-art finner man, att det långt öfvervägande antal (14,000) 
tillkommer C. succirubra, moderväxten till den högt värderade s. t 
röda kinabarken (cortex chinse ruber), af alla den mest alkaloidrika, 
och då Mr Thomson afgaf sin ofvannämnda berättelse hade man 
å styrelsens plantager beredt jord till emottagande af ytterligare 
15,000 plantor af denna art. 

På hvarje acre sättas till en början omkring 435 unga träd- 
plantor. De sättas med 10 fots mellanrum »i förbund», såsom 
trädgårdstermen lyder, eller så att hvarannan rads träd stå midt- 
emot hvarandra och midtemot mellanrummen i den mellanliggande 
raden. Planteringen sker straxt före regntidens början. Man har 
funnit att trädplantorna under första året vuxit från 5 å 6 tums 
längd till i allmänhet 3 fots höjd och en och annan ännu mera. 
Man kan antaga att träden efter 10 års förlopp hafva nått den 
storlek, att h vartann a t träd måste borttagas, och man antager, att 
hvarje då borttaget träd skall lem na 5 skålpund bark. Redan 
under 6:te eller 7:de året anses hvarje träd kunna lemna årligen 
omkring 1 skalp, bark och man har här bekräftat den i Ostindiea 
gjorda erfarenheten att barken återväxer mycket hastigt, om de 
afskalade ytorna beklädas med mossa, och den sålunda åter bildade 
barken är ännu rikare på qvinin, än den förut aftagna. Vid 30 
års ålder ahtages hvarje träd kunna lemna 400 till 500 skalp, 
bark. Enligt Mr Thomsons beräkning måste kinaträdskulturen på 
Jamaica blifva ofantligt lönande, då produktionskostnaden för 
hvarje skalp, bark icke kan upptagas högre än till 3 pence, pl 
samma gång som bandelspriset för ett skalp, kinabark for när 
varande är 5 ä 6 shilling sterling. 

Med anledning af den med framgång företagna kina- 
odlingen på Jamaica framställde Hr Hamberg den å^igt att 



199 

möjligen äfven å den svenska besittningen Barthélemy sådan 
odling knnde ske till fromma för moderlandet. 

Hr Sandahl trodde Barthélemys klirtiat vara för torrt för 
att kinaodlingen här med någon framgång kunde bedrifvas. 

— Hr Sandahl, O., förevisade derefter några droger från 
Porto Rico i West-Indien, hemsända af en derstädes bosatt 
ledamot af Svenska Läkaresällskapet, Hr Gustaf Hjalmarsson 
och anförde om dem följande: 

Det är bekant, att egentligen endast de arter af slägtet Cin- 
chona, hvilka urspmngligen finnas på 3,000 till 6,000 fots höjd 
öfver hafvet inom ett begränsadt bälte af sydamerikanska Cordil- 
lerema i Columbia, Ecuador, Peru och Bolivia, innehålla i sin 
bark quinin och cinehonin i större mängd, och att de cinchona- 
arter samt några andra med slägtet Cinchoua närmast beslägtade 
Rubiaceer, hvilka förekomma dels i de djupare delarne inom den 
egentliga kinaträds-regionen och dels i angränsande länder samt 
på Westindiens öar i allmänhet alls icke iunehålla nyssnämnda 
kinabaser. Man har likväl ur barken af flera blaud dessa s. k. 
oäkta kinaträd framställt alkaloider, som i vissa fall hafva liknande 
verkningar med kinabasema och sålunda i nödfall kunna till någon 
del ersätta dessa. Dylika icke qvininhaltiga barkar benämnas för 
dessa egenskapers skull ofta af de spanska innevånarne i de re- 
spektive hemländerna »Cascara del Quina» etc. och flera af dem 
hafva äfven funnit sin väg in i den europeiska droghandeln. I de 
farmakologiska handböckerna äro dylika barkar vanligen anförda 
efter de äkta kinabarkarne och sammanfattade i en grupp under 
benämningen oäkta eller falska kinabarkar. De flesta sådana fås 
af slägtena Exostemma, Ladenbergia och Remijia och några andra, 
hvilka till en del af sednare botanister utbrutits från slägtet Cin- 
chona och hvilka förekomma i flera af Sydamerikas lågländer lika- 
som äfven å de vestindiska öarne. Till dessa oäkta kinabarkar 
hör äfven den af Hr Hjalmarson hemsända »Cascara del Quina do 
Puerto Rico», hvilken efter all anledning är tagen af en Exostemma- 
art. Denna drog består uteslutande af innerbarken (bastlagret), 
företeende en tjocklek af 2 — 3 millimeter, med jemna, endast något 
strimmiga ytor, den inre ljusare och den yttre mörkare kanelbnin. 
Brottet är föga splittrigt. Lukten omärklig, smaken bitter. 1 
denna bark har Hr Hjalmarson upptäckt en alkaloid, som han be- 
nämnt Caribin, hvilken befunnits ^ vara ett ganska kraftigt feber- 
fördrifvande medel, som t. o. m. skall hafva visat sig verksamt i 
sådana fall af frossor der qvininet slagit felt. 

Semina Nhandirobce de Porto Rico. Under namnet Semina 
Nhandirobae förekomma i droghandeln flera i^ewi Wea-arters frön, 
såsom jag förut haft tillfället oraförmäla. De nu ifrågavarande 
äro tagna af Feuillea cordifolia Lin. en klängande rankväxt, 
som allmänt förekommer å Porto-Rico, men äfven tillhör Central- 
Amerika och Ostindien. De stora (nära 2 tum i diameter) 



200 

nästan cirkelrunda, platt-tryckta och med ett läderartadt skal 
beklädda fröna benämnas på Porto Eico »Pepitas amargas». 
De äro särdeles rika på en fet olja, hafva en såpartad lukt ock 
härsken, oangenäm bitter smak. De verka hastigt och häftig a^ 
förande såväl uppåt som nedåt, hvarfore man äfven med fordel 
använder dem vid förgiftningsfall, för att afiägsna giftet ur mag- 
säcken och tarmkanalen. Men man tillskrifver dessa frön äfvei 
en specifik verkan emot växtgifter och Drapiez uppgifves hafn 
pröfvat dem emot de giftiga verkningarne af Manihot utHissima, 
Hippomane mancinella, Strychnos nuw vomica, Cicuta virosa^ Rha 
toxicodenHron och SpigeUa anthelmia. I liten dosis verka de lin- 
drigt afforande och maskdödande, hvilken sistnämnda egenskap den 
ur desamma erhållna oljan äfvenledes i hög grad besitter. I Yest- 
indien användas dessa frön äfven mot Tetanus och Hr Hjalmarson 
säger sig hafva sett ett faU af denna sjukdom återgå till helsa 
under behandling med dessa, i det de skalade fröna stöttes och 
stektes med ister samt användes såsom omslag på den sjukes 
rakade hufvud, hvarjemte en på fröna beredd dekokt togs invärtes. 

»Cercipo» eller frukterna af Tolubalsamens moderträd, Myro- 
spermum tolui/erum. Lin. och af en mera busklik art af samma 
slägte, M, frutescensy Jaqu. hvilka äfven förekomma talrikt å 
Porto-Bico, användas å denna ö till beredande af en tinktur, som 
begagnas dels invärtes såsom ett kramp stillande medel och deb 
utvärtes mot reumatiska smärtor, i hvilka hänseenden denna tinktoir 
åtnjuter ett stort förtroende. 

»Eatracto liquido de Chiaco.» Under detta namn har erhållits 
en mörkbrun tinkturlik vätska, af Hr Hjalmarson beredd i Aredbo 
på Porto-Rico af färska bladen till Mikania gonocladoy DC. Detta 
liqvida extrakt beredes genom de sönderstötta bladens maceration 
med halfva dess vigt alkohol af 0,928 eg. v. under 8 dagar, hvar- 
efter bladen pressas och vätskan, i fall så behöfves, utspsdes med 
alkohol, så att en gram af det liqvida extraktet motsvarar en gram 
af de friska bladen. Medlet är ett berömdt antidot mot ormbett. 
Dess verksamhet i detta hänseende betviflas dock af Hr Hjalmar- 
son. Han meddelar vidare om detta liqvida Guacoextrakt, att det- 
samma är ett verksamt emmenagogum, taget i dosis af en the- 
sked 3 gånger om dagen under 3 eller 4 dagar närmast f5re men- 
struationsperioden. Utvärtes användt anses det underlätta helandet 
af veneriska och andra elakartade sår. Man begagnar det äfven 
med fördel emot astmatiska anfall, då Lohelia icke skänkt lindring 
och det är för öfrigt ett godt magstärkande medel. 

— Slutligen förevisade Hr Sandahl en sked af mycket 
aflång och mot spetsen afsmalnande fon» samt försedd med 
lock, ämnad att begagnas vid intagning af illasmakande och 
illaluktande medikament er, hvilka medelst denna sked kunna 
nedföras i svalget, utan att komma i beröring med de främre 
delarne af munkaviteten och tungan. »Cuillére-Caroti»^ så be- 



201 ' 

n&mad efter uppfinnaren, har varit rekommenderad specielt för 
intagning af fiskoija. Hr S. hade emellertid icke fannit den- 
samma vara af något praktiskt värde. 

— Hr Anderson meddelade följande sjukdomsfall från 
Serafimerlasarettets gynekologiska afdelning: 

1. HcBtnatocele retrouterina traumatica. Enkan E., 36 år 
gammal, intogs å gynekologiska afdelningen den 1 sistl. Februari. 

Hon säger sig i allmänhet hafva haft särdeles god helsa. 
Menstruationen inställde sig vid patientens 16:de år och har sedan 
fortgått i regelbundna cykler af 6 veckor och en duration af 3 å 
4 dygn. Sista menstruationen inträffade omkring den 15 Januari. 
Den enda genomgångna barnsängen aflopp utan några sjukdoms- 
symtomer. 

Om uppkomsten af siu nuvarande sjukdom uppgifver patienten, 
att hon den 28 Januari på f. m. vid nedstigandet från en höskuUe 
utför d»n stege, som genom en i taket anbragdt öppning ledde ner 
till ladugården, råkat att halka med den påföljd, att stegen slant 
undan, men i stället den temligen tunga luckan till gluggen föll 
ned, träffade hennes underlif och inklämde henne mot gluggens 
kant. Här blef hon en liten stund qvarsittande , förgäfves för- 
sökande att åter komma upp på skullen; då detta icke lyckades, 
nedsläppte hon sig till det på detta ställe med halm betäckta 
golfvet af den 4 alnar höga ladugården och föll dervid med ryggen 
delvis mot den först nedfaUna stegen. Vid stöten af luckan erfor 
pat. en häftig smärta i underlifvct; deremot säger hon sig knappt 
hafva känt någon smärta vid fallet mot golfvet. 

Straxt dercfter märkte pat., att nedre delen af buken böljade 
ansvälla samt något ömma för vidröring och under loppet af dagen 
ökades ansvällningen allt mera. På eftermiddagen och följande 
förmiddag skötte pat. sina sysslor, ehuru smärtorna deraf ökades, 
men på qvällen den 29 måste hon intaga sängen och var sedan 
sängliggande, tills hon, tredje dagen derefter, transporterades till 
Serafimerlasarettet. Utom plågorna, hvilka beskrifvas såsom ganska 
drägliga, så länge pat. iakttog stillhet, hade hon endast att be* 
klaga sig öfver någon svårighet tor urinkastning. Alltsedan fallet 
hade pat. ej haft någon aflforiug. I hemmet hade ingen annan 
behandling användts än anbringandet af terpentiosdukar öfver 
underlifvet. 

St. prcBs. d. 1 Febr. Pat. är af robust konstitution och 
ordinärt hull; hennes utseende tillkännager icke något svårare 
lidande. 

Ofver nedre delen af buken synas talrika striss albicantes; 
här och der är epidermis upplyftad till vattenklara små blåsor 
(efter terpentinsomslagen). Inga blånader eller andra tecken till 
yttre våld kunna någonstädes upptäckas. 

Hela buken företer en lindrig uppdrifning; men särskildt be- 
märkes i regio hypogastrica en likformig, rundad upphöjning, som 
qvarstår äfven efter urinblåsans tömmande. För palpationen ger 



202 

sig denna upphöjning tillkänna som en resistens, sträckande sig 
från symphysen till l" nedanom nafveln och utbredande sig om- 
kring 3" åt hvardera sidan om medellinien, motsvarande den nämnda 
framhvälfningen af regio hypogastrica. Tumören, som är orörlig, 
är på ytan rund, jemn, elastisk; närmast upptill nafveln, der den 
är liksom något tillspetsad, är den mera mjuk och tydligt fluktue- 
rande, då den åter nedåt och åt sidorna, ehuru elastisk, dock 
kännes mera resistent. Ömheten vid palpering är ej betydlig; 
endast öfver vensträ regio iliaca är den något mera markerad. 
Perkussionstonen öfver turaören är öfverallt matt. 

Vid inre undersökning befinnes portio vaginalis, som är af 
normal beskaflfenhet, tryckt emot symphysen, så att ett finger endast 
med någon svårighet kan tränga upp mellan densamma och va- 
ginalportionen. Bakre fornix är nedpressadt af en voluminös, 
orörlig, jemn, rundad, elastisk tumör, som skjuter något nedanom 
08 uteri och knappast ömmar vid touchering. Någon fluktuation 
kunde ej här bemärkas. Vagina ej het, innehåller en ringa qvan- 
titet sanguinolent sekret. Med hänseende till färgen, företer slem- 
hinnan ingenstädes någonting abnormt. Vid undersökning per 
anum kändes den ofvanbeskrifna tumören framom och något till 
höger om rectura. Ingen feber, inga spontana smärtor. 

Då en samling af hårda exkrementer bemärktes i öfre delen 
af rectum, anordnades lavemeut; dessutom applicerades Cing. N. 
och föreskrefs morfin, i händelse smärtor skulle inställa sig. 

Den 4 Febr. Under de båda föregående dagarne har pat. 
haft spontan, ordentlig aJQföring. Urinkastningen försiggår obe- 
hindradt och utan smärta, urinen är klar, af normal sammansätt- 
ning. Turaörens öfre gräns befinner sig 1\" nedanför nafveln och 
vid inre undersökning tränger fingret med lätthet upp mellan 
symphysen och vaginalportionen. 

Den 7 Febr. Tillspetsningen af regio hypogastrica kan ej 
mera bemärkas; det mjuka, elastiska öfre segmentet af tumören 
har försvunnit och öfre gränsen af den mera fasta resistensen når 
hvarken så högt upp eller så långt åt sidorna. Tumören i fornix 
vaginae har märkbart minskats och portio vaginalis är numera ej 
tryckt emot främre bäckenväggen. Afsöndringen af det sanguino- 
lenta slemmet har redan i går upphört. 

Den 11 Febr. Minskningen af resistensen har nu så fortgått, 
att man vid kombinerad yttre och inre undersökning med lätthet 
kan skilja corpus uteri från den bakom uterus liggande tamören. 
Uterus, hvars fundus når ungefär 2" ofvanom symphysen, befinner 
sig i medellinien eller något litet åt höger, är af normal storlek, 
något rörlig och något aflägsnad från främre bäckenväggen. Tumören 
bakom och något till venster om uterus är orörlig, fast, väl be- 
gränsad, glatt och jemn och ungefar af ett hönsäggs storlek. 

Den 20 Febr. Tumören kan numera endast kännas vid kom- 
binerad yttre och inre undersökning och har knappast storleken af 
en valnöt. 



203 

Den 25 Febr. Tillståndet ungefar detsamma som vid den 
senaste undersökningen. Patienten, som redan länge tyckt sig 
Tara fullt återställd, påyrkar med enträgenhet att blifva utskrifven. 

Diagnosen af det meddelade fallet kan väl så till vida icke 
sägas vara oomtvistelig, som tumörens beskaffenhet icke blifvit 
ådagalagd genom punktion, hvartill förloppet af detta fall synbar- 
ligen icke inbjöd. Sedan man emellertid har detta förlopp att 
hålla sig till, kan väl här endast blifva fråga om att skilja emellan 
hsematocele och en circumscriberad peritouit med ett sero-fibrinöst 
exsudat. Foga antagligt synes det mig dock, att en akut peritonit 
med ett så betydligt, dels fast dels flytande exsudat, som äfven 
antyder att en icke så ringa yta af peritoneum varit angripen, 
skulle utvecklat sig uuder så lindriga såväl allmänna som lokala 
symtomer; då åter ej mindre våldets beskaffenhet än utvecklingen 
och det hastiga försvinnandet af tumören vida mera tala för ett 
hfematocele, vid hvilken åkomma ett sådant forlopp som det ofvan 
beskrifna alltemellanåt blifvit iakttaget. Man kan tillägga, att den 
här förefunna lifmoder-dislokationen, som just är den vanliga vid 
hsematocele, men ytterligen sällan torde observeras på 4:de dagen 
af en akut peritonit, äfvensom i någon mån den om kärlbristning 
vittnande sanguinolenta flytuingen gifva ett ytterligare stöd åt den 
uppgjorda diagnosen. Då här ingen anledning finnes att förmoda 
närvaron af prseexisterande pseudomembraner, mellan hvilka extra- 
vasationen försiggått, måste naturligtvis antagas, att en sekundär 
inkapsling ägt rum förraedelst en peritonit af ringa intensitet och 
deremot svarande lindriga symtomer. 

2. Hyperplcuitisk elongation af lah. post, orts uteri. Fru R., 
23 år gammal, genomgick i Maj förlidet år sin andra barnsäng. 
Förlossningen var lätt och fullbordades efter 6 timmars förlossnings- 
arbete. Första förlossningen for 3 år sedan hade äfvenledes haft 
ett normalt, fastän mera långvarigt förlopp. Den barnmorska, som 
vid båda tillfällena var henne behjelplig, hade såväl före som under 
den sista förlossningen repeterade gånger anställt undersökning, 
utan att bemärka någonting abnormt. Då pat. på 9:de dygnet 
efter forlossningen befann sig fullkomligt väl och önskade lemna 
sängen, anställde barnmorskan ånyo undersökning, hvarvid endast 
anmärktes, att det bakre labium af os uteri var något förtjockadt. 
Sedan pat. varit uppe halfannan vecka och under tiden skött hvarje- 
handa husliga sysslor, bemärkte hon att efter någon ansträngning 
en rundaktig svulst framträngde i vulva, hvarföre barnmorskan 
efterskickades och förklarade, efter foretagen exploration, att pro- 
laps af lifmodern var förhanden, hvarpå jag anmodades att besöka 
pat. Undersökningen gaf vid handen, att den i vulva framträngda, 
rundaktiga, något mer än dufäggstora, glatta, endast här och der 
ytligt gangrenerade tumören utgjorde den nedra ansväUda ändan 
af den ansenligt förlängda bakre modermunsläppen, hvilken pe- 
dunkellikt af smalnade uppåt, så att den i närheten af fornix ej 
var mer än ^" bred. Uterus var med hänseende till volumen 
vederbörligen involverad och i sin helhet på intet sätt dislocerad. 



204 

Ecraseur anlades på det smalaste stallet af det förlängda labium. 
Det aftagna partiet företedde vid genomskärning öfverallt en 
homogen, temligen fast textur, var ej succulent och dea af Dr 
Odmaksson gjorda mikroskopiska undersökningen visade narvaroD 
af en enkel, likformig hyperplasi af labium. Någon abnorm ut- 
veckling af körtelapparater var ej förhanden. Oaktadt sin polypösa 
form är denna elongation sålunda skiljd från den af Yirchow be- 
skrifna »polypöse Verlängeruug d. Muttermunds-Lippen». Benägenhet 
for blödning, som vid operation af dessa tumörer ofta iakttagits, 
visade sig oaktadt den långsamma afskärningen af pedunkeln äfveu 
här och var måhända så m}fcket större, som den kärlektasi, hvilkvn 
åtföljer hafvandeskapet, ännu antagligen fastän i ringare grad qvar- 
atod, om också uterus i förhållande till tiden var normalt invol- 
verad. Den flytning, stank och öfriga olägenheter, som tumören 
medförde, gjorde det emellertid önskligt att operationen ej upp- 
skjöts. Att dessa elongationer kunna vålla sterilitet, ger erfaren- 
heten anledning att antaga; i detta fall blef väl icke tillfälle att 
iakttaga ett sådant inflytande; några månader efter operationen 
inträffade emellertid ny konception. 

Ofvan angifna beskaffenhet af det förlängda labium, som vid 
undersökning icke företedde någon rikedom på unga bindväfs 
elementer, ger vid handen att en längre tid erfordrats for elonga- 
tionens uppkomst. Måhända är anledningen att söka i någon 
starkare eller långvarigare tryckning under den första förlossningen, 
hvarur sedermera framgått ett tillstånd af kronisk ansvällning, som 
så småningom ock under loppet af den derpå följande grossessen 
haft den beskrifna förändringen till påföljd. 

3. Konception under mindre vanliga förhållanden. Fru L., 
boende i närheten af Stockholm, infann sig sistl. Maj till konsul- 
tation med anledning deraf, att hennes underlif sedan några må- 
nader märkbart tilltagit i omfång. Undersökningen ådagalade, att 
hon var gravida i slutet af 5:te eller början af 6:te månaden, 
hvarjemte anmärktes, att hymen qvarstod i fullständig integritet 
och nätt och jemt tillät ett varsamt införande af pekfingret för 
explorationen. Hymen var för öfrigt ej ovanligt tjock eller resi- 
stent, ömmade ej vid lindrig beröring; något tecken till vaginism 
förefanns ej. Pat. upplyste för öfrigt att hon varit gift 15 år, 
sjelf nu var 40 och hennes man 51 år gammal. . Båda, ehuru 
något klena, hade städse åtnjutit god helsa. Inom familjekretsen 
hade klenhet hos mannen ansetts vara orsaken till det barnlösa 
äktenskapet och under någon tid hyste han väl sjelf samma miss- 
tanka, hvarför han också då på läkares tillstyrkan alltemellanåt 
begagnade jernmedel. £fter hans egen utsago försiggingo emellertid 
erektion och ejakulation på vederbörligt sätt och hade fuUbordandet 
af coitus städse hindrats af de smärtor hustrun vid försök dertill 
erfor. Ehuru båda makame hyste en liflig önskan att erhålla arf- 
vingar, hade de dock längesedan upphört att hoppas derpå, d» 
helt oväntadt denna lycka beskärdes dem. 



205 

— Hr Edholm refererade: Verordung iiberdie Organisa- 
tion des Sanitets-Korps vom 20 Februar 1868 und Instruktion 
zur Ausfuhrang derselben vom 27 März 1868. 

Det kungliga reskript, som föregår forfattningen, uttrycker 
Konung Wilhelms afsigt att genom densamma ge militärläkarne 
ett nytt bevis på erkännande af deras goda tjenster under det 
sista ärorika fälttåget. Afven på marinens läkare skall förord- 
ningen komma att tillämpas. 

Innehållet är i kort sammandrag följande. Alla preussiska 
militärläkare bilda tillsammans en Samtets-korps, hvars chef är 
arméns Generalstabsläkare. 

Denna korps rekryteras genom trenne olika kategorier af 
läkare: sådane som utbildats vid militärläkare-instituten, sådane 
som vunnit sin qvalifikation vid universitet erna och inträda i tjenst 
f5r vinnande af befordran, samt slutligen läkare, som vid armén 
fullgöra sin vämepligt. Den första kategorien upptages i armén 
såsom Underläkare; sedan de bestått sina »Staatspriifungen» kom- 
menderas de till Charitén i Berlin och följa der dei; kliniska under- 
visningen under bestämd tid för sin vidare utbildning och befordran. 
Läkarne af andra kategorien inträda i armén såsom frivilliga för 
ett år; hafva de under sex månaders tjenstgöring visat sig väl qvali- 
ficerade, befordras de till underläkare, hvarforinnan de måste för- 
binda sig till minst ett års ytterligare tjenstgöring, utom väme- 
pligts-året. De läkare slutligen, som vid armén fullgöra sin värne- 
pligt, kommenderas till olika gamisonsorter efter vederbörandes 
godtiinnande, dock fästes härvid om möjligt är afseende på deras 
egna önskningar. Vid utträdet ur tjenst erhålla de ett intyg om 
sin tjenstetid och sin lämplighet för tjenst i' sanitetskorpsen. 

Ett egendomligt befordringsväsende gör sig inom korpsen 
gällande. Efter 3 månaders tjenstgöring kunna vid trupperna an- 
ställda underläkare, som absolverat sina »Staatspriifungenj», anmälas, 
' på förslag af läkarne och kommendören vid den truppafdelning 
de tjenstgöra, utan afseende på anciennitet, till Assistensläkare, 
till hvilken plats sedermera val sker i en komité, hufvudsakligen 
bestående af divisionen tillhöriga läkare af officers rang. Trupp- 
kommendörens och Regementsläkarens intyg om kunskaper, duglig- 
het och moraliska egenskaper utgöra de väsentligaste handlingarne 
till det protokoll, som härvid föres. Genom majoritet i valet till- 
kännagifva divisionens läkare att de anse den föreslagne värdig 
och lämplig för sin nya plats. Vid inträffande minoritet eller 
spridda nej fä de röstande motivera sin vägran, som underkastas 
vederbörandes godkännande. Aspiranter kunna ånyo underkastas val. 

Underläkare, som fullgjort sin aktiva vämepligtstid och åter 
önska inträde i armén kunna äfven efter ytterligare en kort fri- 
; villig tjenstgöring underkastas samma val, från hvilket endast de 
läkare äro befriade, hvilka fuUgjort sin vämepligt under vapnen 
och dervid avancerat till officerare, men genom ålderskategori 



206 

blifvit tjenstefria. Sådana läkare underkastas intet val, men få 
efter vunnen befordran först tjenstgöra vid sjukhus en kortare tid. 

Alla medlemmar af Sanitetskorpsen äro militärer. 

De läkare, som under ett års tid fullgöra sin värnepligt, äfven- 
som. Underläkare, hafva rang af underofficerare med portepée. 
Ässistensläkare hafva, de yngre, seconde-lieutenants de äldre premier- 
lieutenants rang. Stabsläkare kaptens, Öfver-Stabsläkare, de \Tigre 
kaptens, de äldre majors rang; General-läkare på samma sätt 
öfverstelieutenants och öfverstes, samt General-stabsläkare General- 
Majors rang. Den militära rangen lemnar enahanda rättigheter och 
skyldigheter som samma grad fÖr officerare. 

Militärläkare med officers rang äro förmän för den vid sjuk- 
husen anställda personal, äfvenså underläkare under omedelbar 
tjensteutöfning. — Honnör lika med officerares, äfvensom uppass- 
ning. Till upprätthållande af disciplinen finnas bestämmelser rörande 
bestraffningsrätt och inbördes forhållande mellan läkare och militärer. 

Med afseende på befordringar tillsätter Generalstabsläkaren 
Underläkare efter föregånget förslag af Korps-General-läkaren, men 
alla öfriga befordringar och transporter bestämmas af Konungen på 
förslag af General-stabsläkaren. Vid all befordran bör ancienni- 
teten så mycket som möjligt tagas i betraktande och avancement 
utom tour bör endast ifrågakomma för läkare i aktiv tjenst vid 
tillfällen då de kunnat särdeles utmärka sig. För utnämning till 
Öfver-Stabsläkare erfordras en särskild examen. De läkare, som 
ej tillhöra den aktiva armén, utan äro i disponibilité, upptagas 
såsom tillhörande de landtvämsbataljoner inom hvilkas stånd de 
äro bosatta. Bestämda föreskrifter finnas rörande deras befordran. 

Det formela i tjensten är ganska noga reglementeradt och 
noggranna föreskrifter, gifna rörande militärläkarnes permittering 
och afskedstagande, pensionering, sjukdomstillfällen, dödsfall, gifter- 
mål m, m. 

Uniformen är ungefär densamma som förr; den begagnas vid 
all tjenstgöring; utom densamma är civil drägt tillåten »um in der 
Ausiibung der Civilpraxis weniger beschränkt zu sein». 

Den åtföljande instruktionen innehåller åtskilliga närmare be- 
stämmelser och förtydliganden. 

Författningen förbereddes genom ett långvarigt och grundligt 
arbete. Kort efter 1866 års krig uppfordrade nemligen Krigs- 
ministern alla läkare, som tagit del i fälttåget, att på.tjenstens 
vägnar innan årets slut inlemna fullständiga berättelser om sina 
iakttagelser. Dessa rapporter lemnades såsom ett förarbete till en • 
komité för det militära sanitetsväsendets ordnande, bestående af 
14 framstående militärläkare, bland hvilka Langenbech, Frerichs. 
Bardeleben, Middeldorpf, Busch, Esmarch och Stromeyer. 
I Maj månad forlidet år afslutade komitén sin verksamhet och in- 
lemnade sitt förslag, for hvilket konung Wilhelm redan då uttalade 
sina lifliga sympatier. Efter noggrann ytterligare granskning ut- 
kom som sagdt är författningen i början af detta år och har 
omedelbart gått i verkställighet. 



207 

• De främsta och kunnigaste militärläkare hafva således i detta 
arbete nedlagt frukten af mognad erfarenhet. . Att alla militär- 
läkame bildade en korps och ställdes under en chefs myndighet i 
allt hvad som rörer deras embetsforvaltning eller tjenstgöring, an- 
sågs utgöra första vilkoret for den nya organisationen. Anmärk- 
ningsvärdare är att läkarne, for att rätt kunna gagna armén, blifvit 
fullkomligt likställda med officerame och erhållit befäl vid de för- 
nämsta platserna för sin verksamhet — sjukhusen, och detta enligt 
amerikanskt mönster i Preussen, der man i allmänhet anser militär 
kastanda och intolerans företrädesvis utbildade. Hvad slutligen 
befordringslagame angå, äro de egna i sitt slag genom valet, som 
bestämmer tillsättandet af assistensläkare och genom examens af- 
läggande for Öfver-stabsläkaregraden. 



Den 29 September, 

Dr G. VON DEM fiuscH f . — Wermlands och Nerikes Läkareförening. — Biblio- 
teket. — Conatitutio epidemica. — Prof. Santessons helaotillstånd. — 
Intemationeia konferensen i Paris. — Planschverk i militärmedicin. 

— Ordföranden meddelade ur ett bref till Läkaresällskapet 
från svenske Gymnasten Dr Axel Sigfr. Ulrich i Bremen, 
att Sällskapets derstädes bosatte ledamot Dr Gerhard von 
DEM BuscH den 19 September aflidit i en ålder af 77 år, tilL 
följe af ett organiskt hjertlidande. 

— Ordföranden uppläste följande skrifvelse från den ny- 
bildade Wermlands och Nerikes Läkareförening: 

Till Svenska Läkaresällskapet i Stockholm. 

Liiligt delande And. Betzii for 19 år sedan yttrade tanke, 
»Xi böra hoppas att den tid icke skall vara alltför aflägsen, då 
äfven i landsorterna offentligen uppträdande Läkaresällskap komma 
att bildas», hafva Läkarne inom Wermland och Nerike länge ock 
varit öfvertygadc om nyttan och ofta känt behofvet af en personlig 
samverkan mellan hvarandra, och ehuru de inom andra delar af 
Eiket numera lättade kommunikationsmedel orterna emellan ej ännu 
hunnit att till fullo komma dem till del, hafva de dock ej velat 
afvakta den tidpunkt, då jemvägsnätet blifvit fullt genomdraget 
deras Landskaper, utan derföre redan nu sökt att finna en litterär 
föreningspunkt emellan de i Werraland och Nerike boende Läkare 
och Apothekare i den Wermlands och Nerikes Läkareförening, som 
vid i Christinehamn d. 25 September 1867 utlyst sammanträde 
beslöts att bildas. 

Då Föreningen nu går att gifva denna sin tillvaro offentligen 
tillkänna, känner den alltför väl vigten af detta steg, de möjliga 



208 

anspråk, som derpå kunna komma att ställas, och utbeder sig der- 
före ett ynnestfulit öfverseende hos de Föreningar i Biket, hyilka 
med större så val andliga som materiella krafter verka för det mål 
vi framställt for vår verksamhet, medicinska vetenskapemas for- 
kofran, spridande och praktiska tillämpning, med full forhoppning, 
att äfven det minsta och anspråkslösaste strå till vår gemensamma 
stack ej bör kunna missaktas. . 

Föreningen innesluter sig i Svenska Läkaresällskapets godhets- 
fulla åtanka och har äran öfversända ett exemplar af dess Stadgar. 
På Wermlands och Nerikes Läkareforenings vägnar: 

P. G. VicTOE Pallin. 

C. Ä. Haak. 
Stadgarues innehåll var följande: 

S 1. 

Wermlands och Nerikes Läkareforening utgöres af de inom 
dessa Län boende Läkare och Apothekare, hvilka vilja med er- 
läggandet af den bestämda årsafgiften af 5 R:dr R:mt i densamma 
deltaga; Läkare och Apothekare i de angränsande Länen äfven 
obetaget att mot samma afgift i föreningen ingå. 

S 2. 

Föreningens ändamål är: att for Wermlands och Nerikes Läkare 
och Apothekare bilda en litterär föreningspunkt, samt att i sin mån 
bidraga till de medicinska vetenskapemas forkofran, spridande och 
praktiska tillämpning. 

§ 3. 

Föreningen sammanträder 2:ne gånger om året, nemligen under 
första hälften af Februari och sednare hälften af September månad. 
Dagen och stället för hvatje sammanträde bestämmes vid^det näst- 
föregående och anses det under September hållna for årssamman- 
trade. 

S 4. 

Hvarje ledamot eger att anföra allt hvad i ett eller annat af- 
seende kan röra vetenskapen eller föreningen; äfven står det hvar 
och en ledamot fritt att vid sammankomsterna förevisa sjuke samt 
om deras sjukdom och behandling med föreningen rådgöra. 

8 6. 

Föreningen väljer vid September-sammanträdet: 
1:0 en Ordförande och en vice Ordförande. Ordföranden, hvilken 
endast med eget begifvande kan återväljas, tillkommer att vid 
föreningens sammankomster leda öfverläggningame, bestämma 
ordningen för ärendenas föredragning samt underteckna de 
justerade protokollen. Ar Ordföranden hindrad att någon 
sammankomst öfvervara, företrädes hans ställe af vice Ord- 
föranden. 



209 

2:0 en Sekreterare samt en Suppleant. Sekreteraren, hvilken lika- 
ledes endast med eget begifvande kan återväljas, åligger, att 
vid föreningens sammankomster föra protokollen och att genom 
Skattmästaren låta i 2:ne af Stockholms större Tidningar samt 
i någon af Tidningarne i Carlstad och Örebro minst en månad 
förut tillkännagifva tiden och stället, der hvarje sammanträde 
kommer att ega rum. 

3:0 en Skattmästare, hvilken bör uppbära och redovisa årsafgifterne 
samt föra Föreningens räkenskaper. 

4:0 tvenne Revisorer, för att granska räkenskapeme, och skall 
berättelse häröfver vid Februari-sammanträdet Föreningen före- 



S 6. 
Arsafgiften erlägges vid Februari- sammanträdet. 

- S 7. 
Förslag till ändringar eller tillägg till Stadgarne kunna endast 
vid årssammanträdet upptagas till behandling, sedan de sist den 
3l:ste Augusti blifvit till Ordföranden aflemnade. 

S 8. 

Votering afgöres genom enkel pluralitet, och alla val ske 
genom sluten omröstning. 

S 9. 

Ombyte af Ordförande och öfrige Tjenstemän inträffa omedel- 
bart efter afslutandet af årssammanträdet. 

§ 10. 
Eevisionen omfattar tiden från det ena årssammanträdet till 
det andra. 

Med anledning af det meddelade brefvet beslöt Sällskapet 
att en af Sekreteraren uppsatt lyckönskningsskrifvelse skalle 
afgå till Wermlands och Nerikes Läkareförening. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Die Hygieine und ihr Studium von Med. Dr Beich. Erlangen 
1868. Gåfva af författaren. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 20 till och med Lördagen den 26 September 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 15 läkare): 



Febris typhoides 2.^Nearalgia 2. 

Dipbtheria 2. Conjunctivitis 6. 

Pertnssis 3..0titis 4. 

Dysenteria 1. 1 Ang. tons. & fanciam 14. 



Diarrhoea 24, 

Febris intermittens . . 8. 

Syphilis 5. 

donorrhoea 5. 

Trifimus 1. 

Apoplexia cerebri.. . 1. 



Laryngo-tracheitis ... 10. 

Bronch. Cat. bronch. 22. 

Bronchitis capillaris. 1. 

Pnenmonia 4. 

Plenritis 3. 

Febris gastr. simplex 13. 



Ictems 1. 

Rheumatismns acntns 6. 

Erysipelas 3. 

Urticaria 1. 

Farnnculos ö. 

Rhenm.recens efebril. 2. 

Samma 149, 



Bygiea, {Förhandlingar 1868.) 14* 



210 

2. k HafvndBtadens SjukvårtUattåtalte^: 

På Sérafimer-lasareUet: sjakanUlet den 26 Sept. 218, hraraf 125 p« af- 
delningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 13, de- 
lirium tremens 2, pneumonia 2, rbeumatismus 2, colitis 1, icterns 1. 

P& Allmänna Garnisons-sjukhuset : sjukantalet den 26 Sept. 203, hvaraf 50 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne nnder veckan: syphilis 12, gouorrhoea 
4ky bronchitis 3, febris typhoides 2, pneumonia 1. gastritis 1, icterns 1. 

på Provisoriska sjukhuset å iSdc^ér: sjukantalet den 26 Sept. 147, hvanf 
96 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 4. rheumatismus 2, 
diarrhoea 1, variolse 1, delirium tremens 1, apoplexia cerebri 1, pneumonia 1, 
gastro-enteritis 1, peritonitis 1, nephritis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet^ den 26 Sept. 62, hraraf 
51 invärtes sjuke; inkomne under Veckan: febris typhoides 4. bronchitis 3, 
diarrhoea 1, angina tonsillaris 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 2, bronchitis 2, conjunctivitis 1, otorrhcea 
1, nephritis 1, urticaria 1. — Polikliniken: diarrhoea 11, bronchitis 5, eonjnn- 
ctivitis 4, febris intermittens 1, varicellie 1, angina tonsillaris 1, pneumoniA 1, 
nephritis 1, urticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 26 Sept. 56; inkomne under veckan: 
diarrhoea 2, kerato-conjuncti vitis 2, febris typhoides 1, diphtheria 1, rheuma- 
tismns 1, eczema 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 17; fall af febris pnerpcr&] is. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 16; helsotillståndet godt. 

På Barnbördshuset Pro Patria: helsotillståndet god t. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 26 Sept. 19; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1. 

På Stockholms Hospital-för Sinnessjuke: sjukantalet den 26 Sept. 156, hvaraf 
78 mankön och 78 qvinkÖn. 

På Stockholms stads och låns Kurhus : sjukantalet den 26 Sept. 173, hvaraf 
144 från staden och 29 från länet; inkomne: syphilis 29, gonorrhoea 5. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): diarrhoea 45, 
bronchitis 35, febris intermittens 9, febris gastrica simplex 7, angina tonsillaris 
7, febris typhoides 6, gastricismus 5, gastritis 5, syphilis 4, rhenmatismos 4. 
ophthalmia 4, rliphtheria 2, meningitis cerebralis 2, dysenteria 1, angina paro- 
tidea 1, pneumonia 1, icterus 1, metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1, rheumatismns 1, febris ty- 
phoides 1. 

Norra Straff- och Arbets-fångdset : diarrhoea 3, febris typhoides 2. 

— Ordföranden anmälde, att Hr Santesson, hvars helso- 
tillstånd na var betydligt förbättradt, anmodat honom att till 
Läkaresällskapet framföra en tacksägelse för den förfrågan 
Sällskapet under hans sjukdom låtit framställa rörande hans 
befinnande. 

— Hr Lemchen lemnade följande referat af Hr Grahs' 
rapport till K. Sundhets-Collegium och Föreningens for friFillig 
sjukvård i fält verkställande Utskott rörande de frwiUiga sjuk- 
vårdsföreningames IntemcUionela Exposition och Konferens i 
Paris 1867. 

I Eef. erinrade om att frivilliga sjukvårdsföreningens verkställande 
utskott ingick till Regeringen vårtiden 1867 med underdånig an- 
mälan om angelägenheten af att vid den i Paris snart förestående 
Interaationela Exposition af sjukvårdsmateriel och i Augusti månad 



211 

förestående Konferens, någon läkare måtte utses att dels taga 
närmare kännedom om Expositionen, dels närvara vid Konferensen. 
Sandbets-Collegium erhöll då befallning att utse en läkare och Hr 
Geähs erhöll detta uppdrag samt har derom afgifvit en utförlig 
och innehållsrik rapport.. 

Rörande anledningen till Frivilliga Sjukvårdsföreningarnes del- 
tagande i verldsexpositionen och idéen att tillvägabringa en större 
sammankomst för att behandla de vetenskapliga och administrativa 
fråi^or, hvilka lågo 1 föreningarnes intresse, åberopar Hr G. sin 
förut från Paris till Kougl CoUegium insända kortfattade rapport. 
Han erinrar i den nu föreliggande, att Expositionens ordnande 
begynte redan i Mars månad 1867, att programmet för Konferensen 
utarbetades af följande Delegerade, nemligeu: Professor Gurlt 
från Berlin, Dr Baron Mundy från Wien samt Grefve Rohan 
Chabot och Dr Gauvin, begge från Paris och att en Byrå med 
Ordförande, vice Ordförande och Sekreterare anordnades for Kon- 
ferensens blifvande arbeten. Tillika anmärker Dr G. att de Delege- 
rade hade fördelat sig i tre sektioner, af hvilka den första egnade 
sig åt undersökningen af de vetenskapliga detaljer och tekniska 
förbättringar, som angå behandlingen af sårade och sjuke i fält; 
den andra sysselsatte sig med hithörande lagstiftning och förvalt- 
ning, och den treåjt behandlade föreuingarncs mera allmänna an- 
gelägenheter och syften. 

Rapporten innefattar derefter en redogörelse för: 

1:0 Sektionernas arbeten och såsom omedelbart dertill hörande 
den Internationela Expositionen samt 2: do Konferensens förhandlingar. 

l:mo. Sektionernas arbeten, A. Första sektionen och Inter- 
nationela Expositionen. 

Sedan rapportören angifvit sektionens program i tio punkter 
eller frågor, genomgår han sektionens första fråga, rörande tekniska 
for bättringar med bandager och kirurgiska instrumenter, och åter 
gifver in extenso Prof. Gurlts rapport samt redogör för åsigterna 
om: fältoperationsbord, kirurgiska instrumenter, och deras för 
varing i särskilda lådor och bindtyg, irrigatörer, skindlar och 
rännor (gouttiéres) m. ra. 

Under andra frågan, som gällde granskning såväl af hittills 
brukliga, genom erfarenheten under sednaste krigen bepröfvade sätt 
för sårades transport, som ock undersökniag af ändarnålsenligaste 
medikamentskistor, fältkök m. m., beskrifvas de många olika före- 
mål, tillhörande ambulans- och sjukvårdsmaterielen, isynnerhet 
transportmedel för sårade och omnämnes de lifliga och sakrika 
diskassioner som häraf framkallades och de särskilda rapporter 
som afgåfvos. Rörande materielen redogöres for ambulans vagnar, 
(med bifogade teckningar af tvenne vagnar, nemligen af Looati och 
Eyams), sjukbårar (hvartill ock finnas flera teckningar) sättet för 
sårades transport på jemväg, ambulanskartuscher, fältflaskor, faltkök, 
sjakhusmodeDer m. m. Under tredje punkten upptages diskus- 



212 

sionen om bataljfaltens desinfektion, under fjerde — tionde lemnas en 
redogörelse för mer och mindre innehållsrika diskussioner röraiide 
ambulanser, fältsjukhus, medikamentskistor och deras innehåll, kon- 
sei-verade födoämnen, modeller for artificiella lemmar (mera ut- 
förligt) samt för konstruktionen af distrikts-sjukhus m. m. Vidare 
redogör rapportören för de båda andra sektionernas frågor, hvilkas 
diskussion afsåg att på förhand utreda de ämnen, som vid den 
blifvande konferensen skulle behandlas: 

Härefter redogör rapporten för förhandlingarne vid den, den 
26 Augusti sammanträdande konferensen, uppräknar ledamöterna 
i den för konferensens förarbeten bildade byrå samt angifver det 
for dess arbeten uppsatta program i sjutton särskilda punkter. 

Den vigtigaste af alla frågor och hvilken tog konferensens tid 
mest i anspråk var redaktionen af förslag till ändring af Genéver- 
konventionen af år 1864 i ändamål att tillvägabringa en mera 
tryggad och mera vidsträckt neutralitet såväl för de sårade och sjuke, 
som för sjukvårdspersonal och materieL Den nya texten, som på 
diplomatisk väg skall underställas de Europeiska regeringame är 
i en särskild bilaga intagen och bifogad rapporten. 

Föremål för konferensens öfverläggningar voro demäst frågorna, 
rörande sättet för sårades transport från bataljfaltet, desinfektion 
af batalj fälten, tillträde till bataljfälten för föreningames delegerade, 
•föreningarnes verksamhet under fred, upprättandet af en inter^ 
nationel tidning, ordnandet af den internationela korrespondensen, 
upprättandet af ett tekniskt museum m. m. Rapporten angifver 
härvid de beslut, som blifvit fattade och redogör för åtskilliga af- 
gifna specialrapporter. 

Med anledning af rapportens instruktiva innehåll, som Hr 
Lemchen ansåg förtjena de amplaste loford, föreslog han att 
Läkaresällskapet måtte bereda sig tillfälle, att få i sin helhet och 
efter något litet förändrad uppställning låta trycka densamma i 
sina Handlingar. 

— Hr Lemchen förevisade och refererade vidare Åb~ 
bildungen zur Krankenpflege im Feld auf Grund der Inlematio- 
nelen Ausstellung der Hilfs-Vereins fur Verwundete zu Paris 
im Jahre 1867 und mit Benutzung der besten varhandene» 
Modelle herausgegeben von Dr E. GURLT: 

Dr G. föranstaltade, att Kongl. Preussiske Ministern Grelve 
v. Itzenplitz utsände till Paris Teknikern (machinmästaren) Gbukd 
från Frankfurt a. O., som efter G:8 anvisning, under de särskilda 
Europeiska ländemas Sjukvårdsföreningars pågående EUposition, af- 
tecknade de utmärktaste föremålen^ hvilka tjenat såsom basis ior 
det af Prof. Gurlt utgifna arbete. 



213 

Dessa högst utmärkta, i stor skala utförda teckningar af ex- 
positionsföremäen, tillökade med andra, i Berlin förfärdigade eller 
till G:s förfogande från andra håll ställda ritningar, utgöra i denna 
atlas afbildningar af de ändamålsenligaste modeller Bi fältsjukvårds' 
materiel af alla slag och från många särskilda länder såsom: Ame- 
rika, Baden, Danmark, England, Frankrike, Italien, Preussen, Schweitz 
och Österrike. 

G. omnämner att han vid samlandet af detta material, hvar- 
till de genom Handelsministerns medverkan erhållna teekningarne 
utgjort sjelfva stammen, fått bidrag från följande auktoriteter och 
enskilda personer: Preussiska Krigsministeriets Ekonomi-Departe- 
ment, Schweitziska militärläkarne Dr Lehmann och Dr Ruepp, 
firman Fischek i Heidelberg, Grefve Beaufort, Grefve Bbéda, Dr 
CoLLiNEAU, Dr Evans, Dr Gauvin, Grefve Sérurier, alla i Paris, 
Prof. LoNGMORE - i Netley, Prof. Nyrop i Köpenhamn, Locati i 
Turin m. fl. 

Med undantag af några få teckningar efter fotografi, äro alla 
utförda i så stor skala och med alla erforderliga mått, så att 
hvarje konstruktionsverkstad eller hvilken handtverkare som helst 
kan utföra arbeten efter dem. 

Genom användning af litografiskt färgtryck har det blifvit 
möjligt, att antyda det olika material, h var af de särskilda före- 
målen bestå, såsom af jern, trä, läder, linne etc. Det artistiska 
utförandet är i hög grad utmärkt och hedrar Hr Loelliot i 
Berlin; äfven förläggaren har ej sparat några kostnader för att 
gifva arbetet en passande utstyrsel. 

En jemförelsetabell öfver de särskilda ländernas längdmått 
finnes intryckt i texten. 

Atlasen innehåller 16 taflor med text på tyska och franska 
språken och med motiverade omdömen af G. Öfver de framställda 
föremålens förtjenst eller fel. 

De 4 första planchema afse transport af svårt sårade i be- 
täckta jemban-godsvagnar med en mängd detalj ritningar. 

A 5 — 8 planchema finnas aftecknade de bästa vagnar for 
transport af svårt sårade såsom Gen. Ruckers, Evans, Locatis m. fl. 
9 — 11 hufvudsakligen bårar, dels med dels utan hjul. 

12. Operationsbord, transportabla maschiner for beredning 
af is, m m. 

13. Artificiela lemmar. 

14. Schweiziska s. k. ambulans-fourgons och Kapten Co6£Nt's 
packsadel, CoUineau^s kartusch, m. m. 

15. Dantons Kaffevagn. 

16. Apparat för mätning af rekryters längd. Amerikanskt 
sjuktält m. m. 

Efter beskrifningen af kaffevagnen gör Prof. G. följande af 
llr Lemchen framhållna anmärkning: »Det är icke att betvifla, 



214 

att dylika kokapparater, som under marsch äro i verksamhet, 
erbjuda många fördelar och det kunde ifrågasättas, om ej io- 
förandet af en likartad konstruktion, som afsåge tillredandet af 
soldatemas vanliga föda (såsom kött, fläsk, potates, ärter m. m.) 
och möjligheten af dess utdelning just i det ögonblick, då de stå 
omedelbart framför fienden och då det gäller uppehållandet af 
deras fysiska kraft, skulle kunna vara af allra största gagn. 
Om man betänker att manskapet ofta får njuta sin föda högst 
ofullkomligt tillredd, dels af tröghet, dels af brist på tid, så att ofta 
vid plötslig allarmering kokkärlen måste utslås, innan hungern ännu 
är stillad, så skulle ett allmänt införande af kokapparater, hvaremot 
man endast hyser den betänkligheten att de skulle alltför mycket 
öka trossen, medföra en radikal hjelp, helst om dermed kunde 
förenas de i nyaste tider från Norge bekantblifna s. k. »sjell- 
kokarne» (Kapten Dahlers apparat). Härigenom vore möjligt att 
utan tidsförlust under marsch på fullkomligaste sätt tillreda man- 
skapets föda och låta utdela den under en kort rast, utan att den 
för manskapets hvila väl behöfliga tid toges i anspråk af omsorgen 
för mattillredningen». 

Hr Lemchen hade önskat få förevisa Läkaresällskapet detta högst 
utmärkta arbete, som har sarskildt intresse för dem af Sällskapets med- 
lemmar, som tillhöra Fältläkarekorpsen, och påvisade huru vigtigt det 
vore att såväl Arméförvaltningens som Sundhets-Colleg^i uppmärk- 
samhet fastades på den mängd värdefulla upplysuingar, som i det- 
samma innehållas. 



Svenska Läkaresällskapet firade den 6 October 1868, i 
Kongl. Sundhets-Collegii lokal sin aextionde årshögtid^ hvarvid 
afgående Ordföranden, Hr Rossander, höll ett föredrag om 
»Undersökning af ögonen på afstånd^^ h varefter Sekreteraren 
afgaf den vanliga berättelsen om Läkaresällskapets verksamhet 
under det förflutna arbetsåret 1867-1868: 



En allmän återblick på helsotillståndet inom hufvudstctden un- 
der det nu förflutna året utvisar, att sjukligheten, liksom de sed* 
naste åren, varit relativt obetydlig. Inom enskild praktik upptagas 
för året 9,066 sjukdomsfall, nemligen 4,745 mankön och 4,321 
qviuköu, enligt följande tabell: 



215 



2^1^ I ^~^' ll-20.1öfvcr30ir. 



Tebris tvphoidea ...... 

Mening, cercbro-apmnl, 

DtphLht^ris ..,,-- 

Angint membrAnacéa., 

Infiu! nzA .., 

Pcrtnjisiä *.. 

Cholem no^tr»».. ,, 

CkoieriDH „.,,.,*... 

By^enterla .,,.„.,...,... 

Biarrhcea .... 

Fthris pnerp«ra1ia .,. 

FebrU i ut er mittens hi^. 

AngiiiA parotidca ,,..^. 

Varblic. Varioloiiles.. 

Viricdlae 

Sorlstinm 

MorbilU ...., ,. 

DeJirium trE^mena 

Inlox. e Viipor. carboiL 
» ei ftfidii .... 

Morbns »aturainui . 

Sypbilis .,.*...- 

Gouorrhc£ft » ..^ 

Me ni Qg i 1 k cereb raliia 
:ApopIe3£k cerebri..,. 

iNcnralgi» 

IConjunctiviti» 

Otitia , 

Ang. louäill. Jk faudam 

jPerioarditis .„, 

lEndocarJitis ..,. . 

JTbroinbosiä. EroboVi» 
iLaryiigc^-txaebeitU 
iBroiichit. Cat. broncb. 
|Broncbiti9 capillam.,. 

iPneamonia 

IPiearitis 

Febr is gastrica simplex 

Gastritis. Enteritis ... 

Colitis 

Typ^lit. & Perityphlit. 

Peritonitis 

Hepatitis 

Ictcrus 

Nephritis 

Metritis 

Rhenmatismus acatos 

Erysipelas... 

Erythema nodosum ... 

Urticaria 

Zona 

Furuncalus 

Carbnncalas 



25| 4l! 7S 

-I "I 1 

5? -' 1 

JJ 2i 2 

151148124 

ä, 30 



5 

8 

6& 

5 

109 



3i m: 71 

i' - 1 

5 19 29 



2 1 



3 1 
— 4 
2 
1 
1 
4 
3 



16 



„. G 8 

3 m 84 



1 1 

17 l^ bl 

15 lo 9 



=^i 



8 

21 2 

3 11 

11 6 

1 3 



15 



öl 
73 

17 

35 



Bl 
3 

2 



4 1 

13 1 



41 

164 

5 

11 

38 
4 
1 



1 — 



21 28 
85 30 

2; 1 
11 4 
-I 5 
341 23 

4 5 
— : 1 

2 — 

1 3 



9 



Summa !366 387|758 739|463|485 3,158|2,710|4,745|4,32l| 9,066 



1 
3 

29 

32 

647 



50 

577 

4 

71 7(1 



22 
4 



3 

128 
196 

14 

28 

103 

36 

937 

4 

1 

106 

633 

17 

56 

30 

226 

18 

4 

11 

9 

1 

22 
16 



221 
24 
6 
16 
15 
93 
10 



43 



43 
3 
5 



1 

14 
13 
1 
14 
73 

48 
254 

6; 

2 

6 

140 

46t;' 

22 

66 

31 

183 

48 

11 

12 

34 

2 
22 
16 
36 
166 
42 

7 

26 
19 
25 

6 



Summa. 



M. ! Qv 



471 
5 

16 
4 

102 

4 

36 

39 

998 



58 

2 

13 

4 

2 

134 

3 

27 

62 

907 

4 

m 118 
138 152 

1 
28 
1 
1 
22 
4 
1 
3 
133 
213 
6 
14 
W 
146 



46 

2 

1 



18 
14 

4 
15 

7' 
1(>8 

49! «S7 

364 1 ém 

r>; 6 
1 

l! 6 

195 227 

,009 814 

4rj 13 

85 89 



35 

299 

34 

6 



38 

255 

63 

16 



13: 14 



12 

1 

26 
16 



24 
17 

25 
20 

im 

12 



39 

2 

34 

16 

36 

194 

45 

13 

32 

33 

33 

7 



105 

7 

29 
8 

236 

7 

63 

101 

1.905 

4 

238 

290 

6 

74 

1 

S 

23, 

4 

2 

3 

151 

227 

10 

29 

107 

253 

116 

794 

11 

3 

7 

422 

1,823 

86 

174 

73 

554 

97 

22 

27 

51 

3 

60 

32 

36 

427 

HD 

^> 

57 

43 

142 

19 



4,32l| 



216 

Qvartalsuppgifterna utvisa for öfrigt följande fluktuationer in- 
om sjukligheten i dess helhet: 

Sjukdomsfall under l:a qvartalet 2,608 (Oct. Nov. Dec.) 
» » 2:a o 2,889 (Jan. Febr. Mars) 

» » 3:e » 1,994 (April Maj Juni) 

» » 4:e i> 1,675 (Juli Aug. Sept.) 

Ingen egentlig epidemi har under året varit gängse, men inom 
garnisonen hafva de veneriska sjukdofname förekommit med särdeles 
freqvens, så att sedan den 1 Januari 1868 ej mindre än 583 deraf 
angripne, å Gamisonssjukhuset vårdats. De fleste häraf hafva som 
vanligt intagits under sommar- och höstmånaderna. 

Utom med joumallitteratur, utbyten och inköpta arbeten, har 
biblioteket under året blifvit riktadt med en mängd gåfvor från 
in- och utländska myndigheter, embetsverk, lärda samfund och en- 
skilda personer, nemligen Utrikesdepartementet, Sundhets CoUegium, 
Statistiska Centralbyrån, Vetenskapsakademien, Karolinska Institutet, 
Serafimerlasarettets direktion. Norska Departementet for det Indre, 
medicinska Sällskaperna i Christiania och Köpenhamn, Köpenhamns 
magistrat, amerikanska Krigsdepartementet i Washington m. fl. 
50 utländska vetenskapsmän hafva öfverlemnat sina arbeten och 
32 vetenskapens gynnare och vänner inom landet hafva dessutom 
med gåfvor bidragit till bibliotekets ökande. Bland värdefulla 
gåfvor må omnämnas 42 volymer i medicin och kirurgi från Dr 
Ofphoffs sterbhus och samtliga af Medicinalrådet Sondén utgifna 
arbeten, skänkta af författaren. 

TiU utländska ledamöter har Sällskapet under året invalt 
Justitierådet Dr Schleisner i Köpenhamn, Dr Yacher i Paris 
samt Professorerna Pitha och Billroth i Wien, alla kända genom 
utgifna arbeten och framstående läkareverksamhet. 

Då Läkaresällskapets stadgar medgifva, att till ledamot af 
Sällskapet genom val kalla »inländsk idkare af medicinen och dess 
närbeslägtade ' vetenskaper», har Sällskapet under året till ledamot 
invalt kirurgiske instrumentmakaren Albert Stille, för hans for- 
tjenster om den kirurgiska och obstetriska instrumentaltillverknin- 
gen i vårt land och de flera lyckliga, dels egna uppfinningar, dels 
forbättringar af förut varande modeller, som från honom utgått. 

Såsom ledamöter i Stockholm hafva följande Läkare i Säll- 
skapet antagits och ingått: Hrr Berohman, Ekecrantz, C. O. W., 
Hjorth, Jederholm, Katzki, Salén, Sällberg, TöRNavisT och 
Werner; 

samt i landsorten: Hrr Amneus, Björnström, Hörlik, Ode- 
NID8, Thollander F. och Wretlind. 

Läkaresällskapet har under året förlorat 5 af sina medlemmar 
nemligen : f. d. Provincialläkaren Dr Johan Magnus Bergman, som 
alltsedan 1819 varit ledamot af Sällskapet. Dr B., som var född 
1792, har utgifvit åtskilliga medicinska uppsatser och flera skrifter 
i landthushållning, samt var en tid bortåt utgifvare af Tidning for 
Fahlu stad och län och grundade inom denna provins, der han till 



217 

sin död var bosatt, åtskilliga fabriksanläggningar och industriella 
foretag; Provincialläkaren i Daga härad af Södermanlands län, 
R. W. O., M. D' och K. M., Johan Ulrik Klintberg afled den 
25 Januari i Stockholm, 71 är gammal, ledamot sedan 1852; 
Stads- och Lasarettsläkaren i Westervik, M. D. och K. M., Nils 
Gabriel Forling, som den 28 Mars vid 54 års ålder afled i 
AVestervik, der han innehaft sin befattning sedan 20 år tillbaka, 
ledamot sedan 1854; f. d. Regementsläkaren vid K. Andra Lif- 
gardet, R. N. O. och W. O., innehafvaren af Carl XIV Johans 
medalj. Jubeldoktorn, Kir. Mag. Carl Adolf Oppuoff, som den 
24 April afled i Stockholm vid 79 års ålder. O. var född 1788 
och följde redan 1805 under Gustaf IV Adolfs pommerska krig 
armén såsom underläkare; var under kriget i Tyskland 1813 an- 
ställd såsom sjukhusläkare och innehade %under kriget i Norge på- 
följande år samma befattning. Regementsläkare vid Andra Lif- 
gardet blef han redan 1819 och tjenstgjorde vid regementet i denna 
egenskap till 1855. Dr O., som var en af Sv. Läkaresällskapets 
äldsta ledamöter, hade sedan 1815 tillhört Sällskapet; slutligen 
Fattigläkaren i Adolf Fredriks församling, M. D. och K. M., 
Abraham Nensén, som afled i nervfeber den 18 Juni i en ålder 
af 49 år. Dr N. var inom sin verksamhetssfer allmänt värderad 
för sin osparda välvilja och inom kretsen af sina vänner älskad 
for sitt stilla väsen och flärdfria karakter. I Läkaresällskapets 
sammankomster deltog han träget alltsedan 1850, då han blef 
Sällskapets medlem. 

Af utländska medlemmar har Sällskapet under året förlorat: 
Dr J. Ch. M. Boudin, 61 år gammal. Han var under hela sin 
bana militärläkare och reste på regeringens bekostnad i flera fram- 
inaude länder, der han med stor flit studerade sjukdoms- och be- 
folkningsförhållanden. Hans stora arbete; »Traité de Géographie 
et Statistique médicales et des Maladies endémiquesj», utkom 1857; 
ledamot sedan 1858; Dr J. E. Oubet, ledamot af medicinska 
akademien, Médecin dentiste. Ledamot sedan 1843 ; han afled den 
15 April i Paris; Etatsrådet Dr S. A. W. Stein, f. d. Professor 
i kirurgi vid Köpenhamns universitet. Han var en af Danmarks 
mest framstående läkare och som operatör och anatom vida 
bekant. Etatsrådet S., som vid sin bortgång var 71 år gammal, 
hade sedan 1843 tillhört Sällskapet; Professor Serres, f. d. öfver- 
[äkare vid Thöpital Pitié i Paris, h vilken afled den 23 Januari vid 
BO års ålder. Han var på sin tid känd såsom utmärkt praktisk 
läkare och har genom sina arbeten i embryologi och osteogeni för- 
rärfvat sig ett ganska stort rykte såsom medicinsk författare. 
\.nda sedan 1820 tillhörde Prof. Serres Sv. Läkaresällskapet. 

Till Ordförande för det kommande arbetsåret har Sällskapet 
ralt Hr Hallin. Bibliotekarien Hr Bsnsow och skattmästaren 
ir Asklöp hafva under året blifvit återvalda. SäUskapets komilé 
or handläggande af dess ekonomiska frågor m. m. utgöres för 
LTet utom ämbetsmännen af Hrr Ket, Malmsten, Santesson, 



218 

Keijser, Rossandee, Lemchen, Hambebg och Tholandsr. — 
Till revisorer öfver det förflutna årets räkenskaper hafva blifvit 
utsedda Hrr Ekecrantz W. och Katzki. 

Från September till Maj förlidet år liksom från September 
månads ingång innevarande år och framgent bar Läkaresällskapet 
för sina sammankomster begagnat åtskilliga Militärsällskapet till- 
höriga rum, som sistnämnda sällskap for en relativt ringa hyres- 
summa beredvilligt upplåtit åt Läkaresällskapet. Biblioteket är 
fortfarande tillgängligt i den gamla lokalen, som för öfrigt användes 
till komitésammanträden och sammankomsterna under sommarmi- 
naderna, då antalet närvarande ej är så stort. 

Sällskapets prisfond utdelar, ifall prisförtjent skrift inkommer 
före Maj månads utgång 1869, 100 dukater för en afhandling 
4}m de maligna tumöremas behandling och Eegnellska prisfonden 
2,000 rdr rmt för prisförtjent skrift: om paralysiernas patologi och 
terapi, inkommen före November månads slut 1869, för hvilket 
pris äfven af författarne sjelfvalda ämnen inom den utsatta tiden 
kunna inlemnas till täflan. 



En öfversigt af d«'t med den 30 September afslutade räken- 
skapsåret utvisar följande affärsställning: 

Inkomsterna hafva varit 12,869 rdr. Kapitalet är ökadt med 
1,674 rdr 9 öre. Kapitalbehållningen utgör 80,807 rdr 86 öre. 
Utgifter för vetenskapliga arbeten har under året utgjort 2,619 rdr 
94 öre. 

Årsafgiften har blifvit erlagd af 141 ledamöter, deraf 111 i 
Stockholm, nemligen: 

Abelin, Anderberg, Anderson, Beckman, Berg, Bergh, 
Berltn M., Billberg, Björkman, Blachet, Boberg, Boström, 
Braconier, Branting, Broberg, Bruzblius, Carlson, Cassék, 
Cederschjöld, Cbderström, Curman, v. Duben, v. Döbelx, 
Edgren, Edling, Ekecrantz, Ekelund, Engberg, v. FRicsEy, 
Gravenhorst, Groth, Grähs, Hahn, Hallin, Hallongren. 
Hamberg, Hartelius, Hulphers, Häggström, Hök, Höstmax, 
Jentzen s:or, Jentzen j:or, Keijser, Key.. Keyser, Kinberg, 
Kindstrand, Kjellberg, Kjerner, Klingvall, Klosterbeeg, 
Könsberg, Lamm, Lemchen, Levertin, Lewin, Liljrtalch, 
Lill JEB JÖRN, Ljunggren, Loven C, Loven S., Ll^^dberg F., 
Lundberg Vinc, Lundberger, Malmborg, Malmsten, Mo- 
lander, N^sBERG, Nensén, Netzel, Nordgren, Opphofp, Rkt^its. 
Bydberg, Sandahl C. J., Sandahl O., Sandelin, Santessok 

SCHAGERSTRÖM, SeBARDT, SeULBERG, SjÖSTEDT, SKJÖLDBERG S. 

SoNDÉN, Stenberg, Stoltz, Stål, Sundevall, Svanberg^ Svep- 
berg, Sätherberg, Söderman, Thegebström, Tholander, Tiu- 
BERG, Törnblom, Wahlberg, Waller, Warfvingb, Westfelt, 
Wilander, Wimmerstedt, Wistrand, Wästfelt, Zandkr, Zis- 
tbson, Åman, Ödman, Ödmansson, Öhrström, 



219 

samt af 30 i landsorten, nemligen: 

Altin, Anjou, Berg, Beegma^n C:son, Carlson, Cavalli, 
Dickson, Elisson, Engstrand, Engström, Falck, Pallenius, 
FoRLiNG, Forssell, Helledaij, Hesselgren, Martin, Miltopé, 
Mörk, Nyström, Pontin, Richter, Schmidt, Sjöberg, v. Sydow, 
WiDBERG, Åberg, Åman, Åkerman, Örtengren. 

Inträdesafgift är erlagd af 15 ledamöter, deraf 9 i Stockholm, 
nemligen : Berghman, Bolling, Ekbcrantz W., Hjort, Holmström, 
Jäderholm, Petersson, Ratzki, Werner; samt 6 i landsorten, 
nemligen: Amnéus, Björnström, Hörlin, Odenius, Thollander 
och Wretltnd. 

Dessutom hafva följande 36 ledamöter i landsorten erlagt 
resterande årsafgifter för åren 1865—66 och 1866—67: 

Almquist 1866—67, Asker d:o, Bergman C:80N J. 1865 — 
66; 66—67, Bottiger 1866—67, Carlson H. J. d:o, Cavalli d:o, 
Collin d:o. Dickson d:o, Edling d:o. Elisson d:o, Engelbrecht 
d:o, Engstrand d:o, Engström d:o. Falk d:o, Govenius d:o. 
Hallberg d:o, Helleday 1866—66, 66 — 67, Hesselgren d:o, 
Kuylenstjbrna 1866 — 67, Lagerlöf d:o, Langell d:o, Levin P. 
A. d:o, Libdholm d:ö, LovÉN N. H. d:o, Malmgren d:o, Mörck 
1865—66, 66—67, Richter d:o, Schmidt 1866—67, Schultz d:o, 
Settervall d:o, v. Sydow d:o, Thunberg d:o. Wahlgren d:o, 
Åberg A. B. d:o, Åman d:o. 

Prisfondens inkomst af årsafgifter och räntor har utgjort 603 
rdr 85 öre; dess nuvarande kapital utgör 10,667 rdr 97 öre. 

Regnellsha prisfonden har haft i räntor 635 rdr 75 öre, och 
utgör således dess närvarande kapital 11,231 rdr 53 öre. 

Lakar e-nödhjelps fonden, som haft i räntor 1,095 rdr 30 Öre, 
har utdelat i gratifikationer 1,090 rdr till 10 personer, och utgör 
dess nuvarande kapital 18,260 rdr 35 öre. 

Schaumkellska understöds fonden har haft i räntor 2,953 rdr 
60 öre samt utdelat gratifikationer till 51 personer med 3,250 rdr. 
Dess nuvarande kapital utgör 58,037 rdr 49 öre. 

Efter tillkäDuagifvande af de utsatta prisämnena, öfver- 
lemnades klubban till nyvalde Ordföranden för året 1868—1869 
Hr Hallin. 



Den 13 Octoher, 

ialet på högtidsdagen. — Bataljonsläkaren Zettergren f. — Ledamot an- 
mäld. — Biblioteket. — Conatitntio epidemica. — Hiematocele peloica. — 
Hnfnidskada. — Bonsdorff: Kritik af det s. k. hämmande nervsystemet. 
— Sjukdomsförhållandet i Sverige åren 1866 och 1867. 

— Ordföranden anhöll på Sällskapets vägnar hos afgångne 
Ordföranden Hr Rossander att talet på högtidsdagen om 



220 

y>Undersökning af ögonen på af stånd» måtte få iogå i Läkare- 
sällskapets Handlingar. Till svar på denna begäran yttrade 
Hr Rossander att hans föredrag, såsom varande ett mandtligt 
och ej ett skriftligt uppsatt anförande, ej varit ämnadt för 
trycket, samt att hans tid ej medgåfve föredragets vidare ut- 
arbetning. 

— Ordföranden tillkännagaf att en veteran inom Svenska 
Läkarekorpsen sistHdns gårdag aflidit nemligen t. f. Andre 
Bataljonsläkaren vid Svea Artilleriregemente, F. A. Zetter- 
GREN, sedan 1822 läkare å Waxholms fästning. Född 1791 
deltog han med Svea Artilleri i Finska fälttåget 1808—1809, 
och måste efter återkomsten, till följe af under reträtten 
ådragen kylskada låta amputera alla tårna på båda fötterna 
Under tyska och norska fälttågen följde han samma regemente. 
1817 aflade han Chirurgiae-Candidat-examen och stadnade sedan 
under 46 år vid sin befattning i Waxbolm. Han var riddare 
af Wasaorden samt innehafvare af Carl XIV Johans-medaljen 
samt stora guldmedaljen för medborgerlig förtjenst. 

— Till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet anmäldes 
af Hrr Rossander och Törnblom: Amanuensen vid Serafimer- 
lasarettets kirurgiska afdelning M. L. Ivar Svensson samt af 
M. Berlin och C. Edling: Apotekaren i Stockholm Frans 
I. O. Holmberg. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Les eaux provinciales de la source de jode å Hall en Hauté 
Autriche aiusi que Teau et le sel de la source de jode. Par le 
Docteur Rabl. Gåfva af Generalkonsul Benedichs. — Capillar- 
blut und fibrinirtes- zur Transfusion, Ein neuer Apparat zur 
Transfusion, sowohl zur einfachen als auch zur depletorischen von 
Dr F. Gbsellius, S:t Petersburg 1868. — De fysiska Lifsyttrin- 
garne hos menniskan, af T. J. Haktelius. Stockholm 1868. 
Gåfvor af författarne. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 27 September till och med Lördagen den 3 Oct. 1868: 

Sjukligheten ej betydlig. 

1. Jnom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (fr&n 13 l&kare): 

Pebris typhoides 4.|Conjiinctmtis 3. 

Pertnssis 1. Ang. tons. & faacinm 8. 



Diarrhoea 28. 

Febris intermifctens... 8. 

Angina parotidea 8. 

Syphilis 2. 

Gonorrhoea 2. 

Nenralgia 1. 



Laryngo-tracheitis. . 2. 

Bronch. Cat. broneh. 24. 

Broncbitis capillaris. 1, 

Pneumonia 3. 

Pleuritis , 7. 

Febris gastr. éimplex 6. 



Colitis 1 

Pericarditis 3. 

Icterns I 

Nepbritia t 

Rbenmatiamus acntos ^ 

Faroncttlns 1 

Sanuna t23L 



221 



2. Å Hafvndstadens Sjtakvårdsanåtaiter : 



På Serafimer-lcuarettet: sjukantalet den 3 Oct. 226, hvaraf 133 på afdcl- 
ningen for invärtes sjnke; inkomne nnder veckan: febris typhoides 11, deliriam 
tremens 1, pneumonia 1, nephritis 1, rheumatismns 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: inkomne nnder veckan: sypliilis 12, 
gonorrlioea 9, bronchitis 2, pnenmonia 2, gastritis 2, febris typhoides 1, febris 
gastrica simplex 1. 

På Provisoriska sjukhuset & Söder: sjnkantalet den 3 Oct. 148, hvaraf 
105 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 3, syphilis 2, 
pnenmonia 2, morbilli 1, plenritis 1, gastritis 1, colitis 1, rheumatismns 1, 
urticaria 1, febris gastrica simplex 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 3 Oct. 58, hvaral 
47 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 3, febris gastrica 
simplex 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhcea 3, bronchitis 1, plenritis 1, nephritis 1. 
— Polikliniken: diarrhcea 10, diphtheria 1, dysenteria 1, syphilis 1, laryngo- 
tracheitis 1, bronchitis 1, pleuritis 1, peritonitis 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 3 Oct. 55; inkomne under veckan: 
diarrhcea 1, bronchitis 1, peritonitis 1, eczeraa 1. impetigo 1. 

På Allmänna Bambördshusei : antalet vårdade 18; helsotillståndet oförändradt. 

På Provisoriska Barnbördshuset : antalet vårdade 17; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 3 Oct. 20; inkomne under veckan: 
febris typhoides 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 3 Oct. 155, hvaraf 
77 mankön och 78 qvlnkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 3 Oct. 161, hvaraf 
138 från staden och 23 från länet; inkomne: syphilis 25, gonorrhoea 3. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapnorter) : diarrhcea 29, 
bronchitis 27, febris intermittens 9, angina tonsillaris 9, febris typhoides 3. 
pneamonia 7, febris gastrica simplex 7, rheumatismns 7, ophthalmia 6, gastri- 
cismaa 5, nephritis 4, gastritis 4, otitis 3, icterns 3, erysipelas 3, apoplezia 
eerebri 2, laryogitis 2, diphtheria 1, dysenteria 1, variolse 1, varicellse 1, menin> 
gitia cerebralis 1. 

4. I SttuUns Fängelse: febris intermittens 2, syphilis 2, apoplexia eerebri 
1, angina tonsillaris 1, febris typhoides 1, gastricismus 1. 

Xorra Straff- och Arbets-fängelsei: febris typhoides 4. 

— GoD8titatio epidemica nnder veckan /rån och med S5o~ 
jagen den 4 till och med Lördagen den 10 October 1868: 

Sjukligheten något ökad, dock ej betydlig. 

1. Inom énskUd praktik anmälde sjukdomsfall (från 22 läkare): 



ryphua 1. 

Pebris typhoides 10. 

Diphtheria 3. 

?ertu8iis 3. 

Dysenteria 1. 

Marrhoea 42. 

fehriB intermittens.. 12. 

Lngina parotidea 7. 

rariccll» 3. 

{yphilis 4. 

yonorrhoea 6, 

kfeningitis cerebralis 1, 

Lpoplezia eerebri 1. 

^enraJgia 2, 



Conjuncti vitis 6. 1 Peritonitis 2. 

Otitis 5.|lcterus 7. 

Ang. tons. & faucium 32. Nephritis 1. 

Pericarditis l.jMetritis 1. 

Thrombosis. Embolia 1. 'Rheumatismns acntus 12. 

Laryngo-tracheitis 4. | Erysipelas 2. 

Bronch. Cat. bronch. 47. Urticaria 3. 

Bronchitis capillaris. 2.|FuruncnIus 6. 

Pneumonia... ö.Carbunculus 2. 

Plenritis 4.JRheum.recen8efebril. 3. 

Febris gastr. simplex 17. Stomatitis 1. 



Gastritis. Enteritis.. 5. 

Colitis 1. 

Typhlit. & Perityphl. 2. 



Summa 269. 



2. Å Hafvudfltadens Sjukvårdsanstalter : 



222 

P& Serafimer-lasareUet: sjnksntalet den 10 Oct 229, krarsf 140 p& sf- 
delningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 11, 
pneumonia 2, pericarditis 1, laryngitis 1, broDcMtis 1, febris gastrica simplex 1 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjukantalet den 10 Oct. 200, hvaraf 51 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilis 16, pneamonis 

0, gonorrliGea 5, febris intermittens 1, bronchitis 1, febris gastrica simplex 1, 
gastritis 1, urticaria 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: inkomne under veckan: febris ty- 

$lioide8 4, pneumonia 4, febris gastrica simplex 4, delirium tremens 2, sjphilii 
, bronchitis 1, icterus 1, rheumatismns 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 10 Oct. 58, hvaraf 
52 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rheumatismns 4, febris tjrphoides % 
icterus 2. 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 5, furunculus 1. — Polikliniken: diar- 
rhcea 9, febris intermittens 3, bronchitis 3, eonjunctivitis 2, syphilis 1, menis- 
gitis cerebralis 1, otitis 1, angina tonsillaris 1, rheumatismns 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 10 Oct. 23; inkomne under veckas: 
pneumonia 1, kerato-conjuncti vitis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset: antalet vårdade 25; helsotillståndet tillfreds- 
ställande. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 10 Oct. 23; inkomne under veckan: 
febris typhoides 2, pneumonia 1, febris gastrica simplex 1. 

Pä Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 10 Oct. 156, hvaraf 
78 mankön och 78 q vinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 10 Oct. 161, kraxaf 
138 från staden och 23 från länet; inkomne: syphilis 26, gonorrhoea 3. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkarnes vecko-rapporter): diarrhoea 34, 
bronchitis 32, febris intermittens 13, febris typhoides 11, pneumonia 11, febris 
gastrica simplex 11, gastricismus 10, rheumatismns 8, ophthalmia 5 angioa 
parotidea 4, angina tonsillaris 4, erysipelas 4, diphtheria 3, apoplexia cerebri 3, 
icterus 3, meningitis cerebralis 2, neuralgia 2, gastritis 2, varicellie 1, syphilis 

1, laryngitis 1, pleuritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: bronchitis 3, febris intermittens 1. 

Norra Straff- och Arbetsf ängelset : diarrhoea 5, febris typhoides 2, bron* 
chitis 1. 

— Hr Netzel meddelade ett fall af hcBmatocele peloiea^ 
hvilket skulle ingå i tidskriften. 

Angående diagnosen och behandlingen af denna sjakdoms- 
form yttrade sig Hrr Anderson och Sköldberg. 

— Medicinalrådet Wistrand förevisade en del af en 
hufvudskål, hvilken blifvit af Dr Eneroth tillvaratagen vid 
obduktion å liket efter aflidne bonden Anders Person, som 7 
dagar efter erhållandet af slag å hufvudet med en slät käpp, 
aflidit af hjernhinne-inflarnmation, 

Hafvudskålea visade å båda sidor om kronsömmen några sär- 
deles betydliga fördjupningar efter s. k. Pacchioniska granulationer 
och en så ytterlig förtunning, att benet på ett par ställen var 
alldeles genomskinligt och papperstunnt; på en af dessa förtunnade 
fläckar syntes något slag hafva träffat och krossat det tunna benet, 
hvilket der visade ett rundt, hampfrökomstort hål, uti hvUket en 
del af det lösslagna tunna benskalet ännu var qvarsittande. Tid 
obduktionen hade hufvudsakligen iakttagits å öfre delen af deo 



223 . 

• 

Icala hjessan, joett ungefär 1^ tum långt, något vinkelböjdt sår,, 
bvilket genomträngt epidermis; å en punkt, belägen ungefär i vin- 
kelen af såret, har det icke allenast genomträngt mjuka betäcknin- 
?arne, utan äfven framkallat ett aflossande benskal, i storlek af en 
ärta, hvilket utföll ur såret och företedde en ärtstor perforation af 
kafvud skålen, då betäckningarne fråndissikerades; omkring ofvan- 
beskrifne sår fanns nästan ingen blodutådring. Hjernans yta, 
längs incisura longitudinalis, företedde en gröngul färg, särdeles 
itarkt utvecklad der, hvarest yttre slaget träffat; å mjuka hjern- 
[linnan, särdeles längs hjessan, förefanns ett betydligt, geléartadt, 
^öngult exsudat, hvilket der, hvarest yttre slaget hade träffat, 
3fvergått till varsraältning ; hårda hjernhinnan var särdeles intimt 
förenad med ofvanbeskrifne exsudat, hvilket äfven nedhängde mellan 
irindlarnes fördjupningar och hvilket på flere ställen företedde en 
;jocklek af från 1 till 2 linier; hjernans massa någorlunda fast, 
måttligt blodprickigw. Denna casus hade varit föremål för Sund- 
lets-CoUegii pröfning, emedan domstolen önskat upplysning j>om 
ien A. P. i lifstiden tillfogade åkomma i hufvudet i och för sig 
irarit (oundviklig!) dödsorsak, eller döden inträffat till följd af om- 
itändigheter, som efteråt, utan gerningsmannens skuld, tillkommit?» 
[>å likväl endast lösa uppgifter i detta afseende meddelats, men 
nga bestämda upplysningar kunnnt vinnas, förklarade Sundhets- 
kollegium: »1) att närmaste orsaken till A. P:s den 18 sistlidne 
Fanuari timade död varit följderna af den hufvudskada eller 
»»åkomma i hufvudet»», som tillfogades honom den ll:te s. m.;. 
1) att rättegåugshandlingarnes innehåll icke leranar någon bestämd 
ipplysning om några sådana omständigheter, som kunna anses 
lafva utgjort något efteråt, utan gerningsmannens skuld, tillkommet 
>fall; 3) att sårets beskaffenhet, sammanställd med hufvudskålens 
itomordentliga tunnhet på och i närmaste omgifning af det ska- 
lade stället, synes ådagalägga att det våld, som orsakat hufvud* 
(kådan, icke varit af den betydenhet, att döden, såsom sannolik 
rerkan deraf, väntas kunnat». 

Om skadans beskaffenhet äfvensom om utlåtandet deröfver 
fttrade sig Hit Kjellberg och Ross änder. 

— Enligt uppdrag af Hr Loven, som ej var i Sällskapet 
lärvarande, meddelade Sekreteraren en recension öfver Kritik 
\f det sd kallade hämmande nervsystemet af E. J. Bonsdorff, 
iftryck ur Acta societatis scientiarum Fennicae. Helsingfors 1868. 

Recensionen skulle ingå i tidskriften. 

— Medicinalrådet Wistrand meddelade en öfversigt af 
yukdomsförhållandet ibland rikets civila befolkning under area 
1866 och 1867. 

Det förra året var utmärkt isynnerhet genom cholera-farsoten» 
Iterupptradande inom riket, för första gången sedan år 1859; 
emte denna, voro skarlakansfeber, smittkoppor och tyfoidfeber de 



224 



mest. utbredda och freqveuta sjukdomarne under år 1866, och fort- 
foro dessa äfven under år 1867, såsom mest framstående, hw- 
Jemte såsom för sistnämnde år mera egendomlig, äfven uppträdde 
dragsjuka (ergotism), sannolikt föranledd af dålig och, i följd af 
den kalla och regniga väderleken, med mjöldrygor mycket blandad 
råg. Sjukligheten var i det hela under år 1866 »mycket ansenlig», 
men minskades något litet under år 1867, ända till inemot årets 
slut. då tyfoidfebrarne i en högst betänklig grad ökades och ut- 
bredde sig, isynnerhet inom de nordligaste provinserna, der miss- 
växt flerestädes inträfifat och hungersnöd hotade. 

Ifrågavarande öfversigt skulle till Sällskapets tidskrift aflemnas 
(Hygiea XXX sid. 417). 



Den 20 October. 



Holmberg J. F. O., Svensson I. ledamöter. — Ledamot föreslagen. — Bihlio- 
teket. — Conatitntio epidemica. — Droger. — Infaaorier vid smittoaamma 
sjakdomar. — Militarhygicn. — Åtgärder mot de veneriska sjakdomaniei 
spridning. 

— Till ledamöter af Svenska Läkaresällskapet antogos 
Apotekaren i Stockholm J. F. O. Holmberg och Amanuensen 
vid Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning Med. Lic. Ivab 
Svensson. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet anmäldes af 
Hrr Berghman och Sköldberg M. L. Gustaf Ljungberg. 

— Till hUylioteket anmSldes: 

Visceral and hereditary Syphilis with special Reference to 
Measures of public Hygiene by F. Oppert. London 1868. 
Gåfva af Dr Carl Kdling. — Westergötlands och Smålands Lä- 
kareforenings Förhandlingar. Andra häftet. Jönköping 1868. 6åf7a 
af Föreningen. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 1 1 Juli till och med Lördagen den 17 October 1868: 

Sjukligheten obetydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (fr&n 24 läkare): 



Typhus 1. 

Febris typhoidea 9. 

Diphtheriji 2. 

Pertnasis 4. 

Diarrhoea 34. 

Febris intermittens . . 11. 

Angina parotidea 13. 

Varicellse 1. 

Delirium tremens... . 2. 

Syphilis 4. 

Gonorrboea 7. 

Meningitis cerebralis 1, 

Apoplezia cerebri ... 4. 

Nenralgia 10. 



Conjunctivitis 7. 

Otitis 1. 

Ang. tons. & faucium 27. 

Laryngo-tracheitis 12. 

Bronch. Cat. bronch. 57. 

Bronchitis capillaris.. 4. 

Pneumonia 8. 

Pleuritia 3. 

Febris gastr. simpl. . 24. 
Gastritis. Enteritis 

Colitis 

Typhlit. & Peritypbl. 3. 

Peritonitia 2. 

leteriia 2. 



Nephritis 2. 

Metritis 1. 

Rheumatismus acatas 13. 

Erysipelas 3. 

Biythema nodoanm. . . 3. 

Urticaria 1. 

Zona 1. 

Furuncnlna 4. 

Carbunculus 2. 



8. Rheum. recens efebril. 
1 



2. 



Snmma 294. 



225 

2. k HnfTudstadens Sjukvårdacuutalter : 

På Serafimer-lasarett^: sjnkantalet den 17 Oct. 232, hvaraf 136 pS af del- 
ningen fot invärtes sjuke; inkom ne under veckan: febris typhoides 4. diarrhoea 
2, delirium tremens 1, bronchitis 1, pneumonia 1, plenritis 1, erysipelas 1. 

P& Allmänna Gamisons-sjiåkhuået : sjukantalet den 17 Oct. 202, hvaraf 56 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilis 9, febris 
typhoides 4, gonorrhoea 4, pneumonia 3, rbeumati^mus 3, diarrhoea 2, febris 
intermittens 1, febris gastrica simplex 1, nephritis 1. 

Pä FrovisorUka sjvkhuået å Söder: sjukantalet den 17 Oct. 157, hvaraf 115 
invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris gastrica simplex 4, rheumatismus 
4, pneumonia 2, diarrhoea 2, febris typhoides 1, syphilis 1, erysipelas 1. 

P& Provisoriska sjukhuset å Sahhaisberg : sjukantalet den 17 Oct. 67, hvaraf 
58 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, rheumatismus 1. 

P& Allmänna Barnhuset: diarrhoea 3, meningitis cerebralis 1, bronchitis 1, 
gaatritis 1. — Polikliniken: conjunctivitis 5, diarrhoea 4, bronchitis 3, febris 
intermittens 1, laryngo-tracheitis 1, pneumonia 1. 

Pä Barnsjukhuset: sjukantalet den 17 Oct. 56; inkomne under veckan: 
di&rrhcea 2, febris intermittens 1, bronchitis 1, pneumonia 1. 

Pä Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 14; helsotillståndet godt. 

Pä Provisoriska Bambördshuset : antalet vårdade 13; helsotillståndet godt. 

Pä Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 17 Oct. 22; inkomne under veckan: 
febris gastrica simplex 2, pneumonia 1. 

Pä Stockholms Hospital för Sinnessjuke rBJnk&nialet den 17 Oct. 153, hvaraf 
76 mankön och 77 qvinkön. 

Pä Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 17 Oct. 154, hvaraf 
132 frän staden och 22 från länet; inkomne: syphilis 26, gonorrhoea 5. 

3. Bland de Fattiga (enligt fattigläkames vecko-rapporter) : bronchitis 41, 
diarrhoea 37, febris typhoides 13, rheumatismus 11, febns gastrica simplex 10, 
febris intenhittens 8, pneumonia 8, ophthalmia 6, angina tonsillaris 4, gastritis 
4, pertussis 3, syphilis 3, gastricismus 3, icterus 3, laryngitis 2, pleuritis 2, 
nephritis 2, angina parotidea 1, apoplexia cerebri 1, neuralgia 1, otitis 1, 
metritis 1. 

4. I Stadens Fängelse: rheumatismus 1. 

Norra Straff- och Arbets- fångelset: diarrhoea 2, febris typhoides 1, febris 
intermittens 1. 

— Hr O. Sandahl förevisade ett par nya droger från 
Senegal och den franska kolonien Gabon i vestra Afrika samt 
meddelade om dem följande: 

Fruetus CJouIcb. Under sednare tider har man i farmaceutiska 
och medicinska jurnaler icke sällan sett mer och mindre omständ- 
liga meddelanden rörande den högst märkvärdiga frukt, som van- 
ligen kallas Kola- eller Gouru-nöten. Till grund för hvad jag här 
tager mig friheten anföra vill jag företrädesvis lägga Dr W. F. 
PA)aELL's och Dr John Atfi£Ld's uppsatser om detta ämne, hvilka 
finnas införda i Pharmaceutical Journal (Vol. VI. JW IX. March 
, 1866), jemförda och kompletterade med hvad jag haft tillfälle att 
personligen erfara af MM. Aubry-Lecomte och De Nozeille, 
kommissarier för franska koloniernas afdelning å sednaste Pariser- 
utställningen, och hvilka herrar lefvat längre tid i Gabon, ett af 
de distrikter i Afrika, som producera kolafrukter. 

Det kan icke undgå att väcka en viss förvåning, att man ända 
^ intill sednaste dagar i Europa hört så föga talas om eller fast så 
, ringa uppmärksamhet vid denna frukt^ som dock i sitt hemland, 
ffygiea, (Förhandlingar 1868.) 15* 



226 

det inre Afrika och dess vestra kusttrakter sedan arminnes tide 
varit och fortfarande är så högt värderad och så allmänt i bml 
samt prisad for så vigtiga egenskaper. Denna oappmärksainJi«i 
mot kolafrukten är så mycket mer fölrundransvärd, som denna droj 
redan länge varit en vigtig handelsartikel emellan flera bland Afrika 
olika folkslag, en handel, som i vissa trakter monopoliserades a: 
portugiserna, redan snart efter dessa länders upptäckande. 

Den ifrågavarande nötlika frukten har olika benämningar hoi 
olika negerstammar. Af inuevånarne i Congo benämnes den Ma 
' kaaao eller Makaise ; i 8oudan Gourou eller Goro (Goru), hvara 
vestkustens infödingar gjort Kaula eller Kola, i det r-ljudet, son 
för dem är omöjligt att uttala, förändrats till ett Mjud o. s. v. 
Detta sist anförda namn är det mest utbredda och i Europa van- 
ligast använda. 

Man har fordom härled t dessa frukter från Sterculia /oetidc 
L. eller andra arter af Sterculia, och vår landsman Afzelics, som 
i slutet af förra århundradet med sådan ifver och noggrannhet 
undersökte vegetationen i Sierra Leona, hemsände derifrån kola- 
frukter med angif vande af Sterculia foetida L. såsom moderväxt 
LiNDLEY har äfven i sitt arbete »the VegetahU Kingdom» framlagt 
samma uppgift, men Endlichgr och Bosenthal likasom äfven B. 
Bbown hänföra kolafrukten till ett annat slägte, Cola och nämnj 
arterna C, acuminata och C. tamentosa såsom moderväxter. Prof. 
Baillon, som för närvarande är sysselsatt med bearbetningen af 
den egendomliga och rika floran i Gabon, har nu sednast upptäckt 
slägtet Coula och' benämner den i Gabon förekommande kolafruk- 
tens moderträd Coula edulis. Slägtet Coula bör enligt hans åsigt 
foras till Olacineemaa familj, hvars plats inom det naturliga syste- 
met är olika angifven af olika författare, än emellan Meliacecg ock 
Clusiacece, än emellan HumiriacecB och Äurantiacece, eller såsom 
hos Lindley emellan Pittoiporacece och Cyrillacece. 

Det synes icke vara omöjligt, att det gifves flera slag af kola- 
frukter, härstammande dels ifrån Sterculia-BLTter och dels från det 
nya slägtet Coula, Baill., som möjligen är synonymt med Browns 
Cola. 

Det är från Coula edulis, Baill., som de här förevisade frak- 
terna äro tagna och hvilka äro skördade i Gabon. 

Dessa kolafrukter hafva ungefär en medelmåttig valnöts sto^ 
lek och form, äro fasta och hårda i det inre samt något tunga, 
med en mörkare gråbrunaktig, söndersprucken, men for öfrigt lem- 
ligen jemn betäckning, bildad af den torkade pulpan, som i frak- 
tens friska tillstånd är saftig och köttig, samt har en bitter och 
sammandragande smak. Saften af denna pulpa utsuges och nedr 
sväljes samt anses magstärkande, men sjelfva fruktköttet fortares 
icke. Det tillgår på damma sätt vid tuggningen af den krossad» 
nöten, i det endast det som saliven ur densamma utdragit ned- 
sväljes. 

För att nötterna skola bibehålla sitt fulla värde, få de icb 
fullständigt torka, enär genom torkningen en god del af deras 



227 

verksamhet går forlorad. Det är derfore brukligt att inveckla dem 
saftiga blad af Phrynium'&rier eller också att någon stund hvarje 
lag lägga dem i vatten. 

Talrika och ofta naturligtvis högst öfverdrifna äro de berät- 
telser, hvilka såväl sednare som äldre resanden i Afrika medfört 
Tån olika negerstamniar om kolafruktens utomordentliga egenskaper. 
Säkert är emellertid att knappast något växtämne Annes, som inom 
litt hemland spelat och spelar en så vigtig rol i socialt, kommer- 
(ielt, dietetiskt och medicinskt hänseende, som just denna frukt 
Så t. ex. begagnas kolan till ett slags härold emellan tvenne neger- 
(tammar, hvilka råkat i misshällighet med hvarandra. Dervid tiU- 
^år på följande sätt: Två rödmålade och en hvitfargad kolanöt, 
len sistnämnda delad i 2 halfvor, läggas på toppen af en liten 
ordhög, uppkastad på neutralt område emellan de båda neger- 
itammarne. Om de röda frukterna borttagas, så utbryter kriget; 
>orttages blott den ena halfvan af den . hvita frukten, så betyder 
letta fred och vänskap, och de afbrutna förbindelserna stammame 
emellan återställas. 

Kolafrukter ingå alltid bland de äreskänker som en höfding 
länder en annan, — som en värd ger sin afresande gäst, — som 
xn friare bjuder sin tillä mnade svärfader, och för ett pris af 50 
colafrukter kan man köpa sig en hustru ur den mest högättade 
amilj och af den renaste svarta färg. 

Under tider af rikligare tillgång är priset på denna frukt i 
?ez omkring 1 skilling 3 pence per stycke, men' om skörden af 
m eller annan orsak utfaller knapp, så kan priset stiga ofantligt, 
;. o. m. så högt, att det är exempel på att en enda frukt betalts 
ned en slaf Kolafmktrn är, jemte salt och guldsand, en af, de 
produkter, som utöfva det största inflytande å varuvärdena på de 
)tora marknaderna i Timbukta, Bomu och andra större negerstäder. 

Det dietetiska bruket af denna frukt är af den största bety- 
ielse och de som vant sig vid densamma kunna sedan svårligen 
indvara den. Man tiUskref de bland negerbefolkningen i Vestin- 
Hen tidtals under början af 1600-talet förekommande utbrotten af 
verkliga epidemier af sjelf mordsmani, saknaden af den invanda 
colanjutningen. Det må härmed hafva förhållit sig huru som helst, 
— denna åsigt föranledde emellertid kolaträdets öfverflyttande från 
joldkusten å vestra Afrika till Jamaica redan under 4:de decenniet 
if 17:de århundradet, sålunda för mer än 220 år sedan. Det är 
Jget nog att negrerna, om de dertill hafva tillgång, föredraga njut- 
lingen af kola långt framför kaffe eller té, ehuruväl de äfven gema 
brtära dessa drycker. För öfrigt tuggas kola nästan jemnt under 
dia förrättningar af de negrer som möjligen kunna förskaffa sig 
lenna njutning. Kolan spelar alldeles samma rol hos negrerna 
lom cocan hos vissa stammar af de sydamerikanska indianerna. 
M[an tillskrifver kolan förmågan att gifva kroppen en större ui- 
lållighet, att mildra en tvingande hunger och törst, och att kvinna 
orbättra eller rent af förvandla ett orent stinkande vatten till klart 
)ch drickbart. Den sistnämnda egenskapen hos kolan är natnr- 



228 

ligivis öfverdrifvet framställd, om ock det må vara möjligt, atl 
genom kol ans tillblandning, — såsom forhållandet är med de be- 
kanta »Clearing-nuts» af Strychnoa potatorum, L. — grumlet i ett 
orent vatten lättare kan faUas till botten och vattnets beskaffenhei 
sålunda förbättras. 

Den färska kolafrukten anses vara synnerligen magstärkandt 
och Dr Daniell har funnit att dekokt på densamma är särdele 
välgörande i de atoniska diarréer, hvilka ofla angripa europeei 
under deras vistande å det tropiska Afrikas vestra kust. Det vai 
efter intagandet af en dylik dekokt sent en afton som Daniel fani 
att sömnen helt och hållet uteblef. Då samma effekt vid uppre- 
pade försök konstant inställde sig, så förmodade han att i kola- 
nöten borde finnas koffein eller något ämne som i sina verkninga] 
liknade detta. Daniell företog en analys och fann koffein. Detti 
fynd bekräftades sedermera genom Atfields omständligare ocb nog- 
grannare undersökningar. Han fann i torra kolafrukter följande 
beståndsdelar: 

Vatten 13,65 procent. 

Cellulosa och färgämne 20,oo » 

Stärkelse 42,50 » 

Koffein 2,13 » 

Flyktig olja och fast fett 1,52 » 

Albuminliknande ' ämne 6,33 » 

Gummi, socker och andra organiska ämnen 10,6 7 » 

Eldfasta ämnen 3,20 » 

100,00 procent. 

Det är otvifvelaktigt halten af koffein, som gör denna £ruh 
så begärlig for negern, likasom teet ursprungligen för mongolen, 
kaffet för araben, guarana och mate for indianen i södra Amerika. 
Det synes hafva varit ett instinktmessigt behof af denna i så hög 
grad qväfverika växtbas, så utmärkt för sina verkningar på men- 
niskans organism, som i olika länder ledt olika folk att uppsöka 
och begagna så högst olika växter, i hvilka detta ämne innehålles. 

FriLCtus Soump. Till Olacineemas familj, men afdelningen 
BalanitecB, hör äfvenledes- den af Delile under namnet BalaniUé 
osgyptiaca upptagna Linneiska Ximenia csgyptiaca. Detta träd ix 
sålunda sedan längre tid tillbaka kändt ifrån Egypten och Ostio- 
dien, der dess arabiska namn är Haledsch, och i Afrika är detta 
träd utbredt öfver Soudan samt förekommer äfven vid Senegals 
stränder. Här benämnas frukterna af negrerna Soump. Dessa 
frukter, som sällan kommit till Europa, erinra vid ett flyktigt be- 
traktande något om de bekanta myrobalani, men äro icke såsom 
dessa, afsmalnande mot ändarne, utan der tvärt aftrubbade. De 
omogna frukterna hafva en ytterst bitter och skarp smak samt äro 
häftigt afforande. Mogna förtäras dock frukterna utan olägenhet 
och de ingå till icke oväsendtlig del bland negrernas föda i Senegal. 
Af kärnorna pressas en fet olja, kallad Zachun. Trädets blad 
hafva en syrlig smak och användas såsom maskdödaude medel. 



229 

— Efter Gazette hebdomadaire Oct. 9, meddelade Hr 
HiLllmsten ett anföraDde i fransyska vetenskapsakademien af 
Lemaire med titel: Bero typhus^ cholera, pesten^ rödsoty frosa- 
febrar och hospitalsbrand på infusorierf 

För alla dessa sjukdomar forefinnes en gemensam orsak : i för- 
^ttnelse stadda ämnen. — När man noggrannt iakttager symtomerna 
dessa olikartade sjukdomar, finner man, att den gemensamma 
)rsaken föranleder likartad verkan och enahanda anatomiska för- 
ändringar. Så finnas samma sjukdomstecken — t. ex. buboner, 
Earbunklar, brand, petechier, gastro-intestinala symtomer — som 
d observera hos personer, som äro angripna af pesten — äfven 
nå typhus, svår tyfoidfeber, gula febern och de varma ländemas 
•ödsot. — Innan kort torde dessa sjukdomar räknas till de para- 
litiska. Fasta eller flytande födoämnen stadda i förruttnelse och 
niörda i tarmkanalen hos friska menniskor eller djur framkalla 
lymtomer, som iakttagas hos denna sjukdomsgrupp. Infusorier 
ntränga äfven i organismen, antingen redan utvecklade eller i re- 
produktiv form, genom gas och ångor från de i jäsning stadda 
imnena, som medföra en betydlig mängd sporer och kroppar, som 
cunna reproducera microzoer. Numera kan man ej betvifla till- 
iraron af bacterier och vibrioner i blodet hos personer, som lida af 
;yphu8, koppor, anthrax, gangren och pustula maligna. Samma 
»må organismer, monader och cercomonader, finnas äfven i uttöm- 
lingame vid typhus, rödsot och cholera. Flera utmärkta mikro- 
prafer hafva numera konstaterat detta. 

Dessa facta äro ytterligare stödda på den erfarenhet Lemaire 
g ort på sig sjelf. En vecka efter ett häftigt cholera-anfall, för 
ivilket han varit utsatt, undersökte han sina uttömningar och fann 
ieri straxt efter deras afgång myriader af bacterier och vibrioner, 
lera af dessa sednare med ända till 7 ringar; äfven spirillum 
folutans, monader och cercomonas crassicauda. Två månader efter 
yukdomens första uppträdande, då han fullkomligt tillfrisknat, 
'unnos under mikroskopet ej vidare några infusorier i hans uttöm- 
lingar, på grund hvaraf han anser dem härleda sin tillvaro af sjuk- 
lomen. Under denna funnos äfven vid en stark svettning i svetten 
jporer, analoga med dem förf. beskrifvit i sin uppsats öfver natu- 
ren af miasma samt en stor mängd bacterier och små vibrioner; 
Ifvenså i munnen, jemte spirillum och monader. Samma förhål- 
ande var äfven med en flanellströja, som tvättades i en liten 
jvantitet destilleradt vatten, medan den ännu var våt af svett. 

Försöken hafva gått än vidare. Man har tagit blod från 
nenniskor och djur angripna af typhus eller koppor, hvilket inne- 
löll bacterier och vibrioner; dermed har man gjort inokulationer 
)ch injektioner i venerna på friska hundar, får och kaniner. In- 
'usorierna förökade sig i betydlig mängd, vållade svåra symtomer 
)ch nästan alltid död. Jen^förande experimenter, som utvisa att 
)lod hemtadt från friska menniskor ej föranleda sådana symtomer 
los djur, hafva blifvit verkställda af Coze och Feltz. 



230 

Dödar man med någon substans infusorier i forruttnade sm- 
nen, upphör genast jäsningen samt med densamma förmåg-an ati 
skada, såväl vid emanation, som vid beröring eller inokulation 
Hur farliga de än varit, blifva de efter infusoriernas död helt ocl 
hållet oskadliga. — Förfrs uppsats om phenylsyra visar hvad tera- 
pien kan vinna af detta medel. 

I diskussionen rörande Halliers, Lemaires och Saus- 
BURTS m. fl. teorier om infusoriers och mögelbildningars an- 
träffande ,under åtskilliga skilda sjukdomstillstånd, deltogo Fiih 
V. DÖBEN samt Hrr Edhoi^m, Malmsten, Sandahl O. och 
Tholander. 

— Hr Edholm refererade i korthet, ur Becueil de Rap- 
ports sur les Progrés des Lettres et des Sciences en France, 
hufvudinnehållet af Rapport sur les progrh de VHygihne wnäi- 
taire par MICHEL LÉVY. 

Detta lilla arbete, som pä 61 pag. redogör för framstegen 
inom den mUitära helsovården i Frankrike, har redan i dess för- 
fattares namn en borgen for ett godt innehåll. Hans stora arbete 
»Traité d'Hygiéne publique et privée» är ett bland de bästa i denna 
allt mera bearbetade branche och hans många smärre afhandlingar 
om »la salubrité des hopitaux eA temps de paix et en temps de 
guerre» m. fl. hafva vunnit mycket förtroende och äfven praktisk 
tillämpning i stort vid andra arméer än den franska. Afven* den 
nu foreliggande brochyren innehåller ganska mycket af värde, 
ehuru väl inga egentliga ingripande reformer under sednare tider 
hafva förekommit i den fransyska militära helsovården, såsona for- 
hållandet är i Preussens och Nordamerikas arméer. De oupphör- 
liga krigen ha redan längesedan i fält gett fransoserna del af den 
erfarenhet, med h vilken mindre krigvanda arméer ännu laborera. 
Åtskilligt nytt har dock äfven småningom på sista tiden inforts i 
den fransyska arméns helsovård. Så har kasern väsendet blifvit foi^ 
bättradt, ehuru utan tvifvel ännu åtskilligt i denna väg återstår att 
önska med afseendc pä renlighet och Utrymme. Den som gir 
igenom modellkasernema i Paris, t. ex. Caserne Napoleon kan ej 
annat än jfinna många brister — latrinväsendet befinner sig specielt 
i högst afskräckande skick — och ej utan förvåning ser man dessa 
fina och putsade soldater * hafva sin egentliga uppehållsort i sa 
smutsiga lokaler som kasernerna. Luftvexlingen har emellertid pl 
sista tiden derstädes förbättrats, likasom i militärsjukhusen, vid 
hvilka mortaliteteu i jemnbredd dermed tyckas vara i aftagande. 
Renlighetsbad såväl sommar som vinter äro reglementerade och 
armén eger 5 speciela badanstalter för sjuke eller konvalescenter 
vid Baréges, Amélies-les-Bains, Bourbonne, Vichy och Bourbon- 
VArchambault. Kejsaren har under sista tiden äfven låtit anordna 
en dylik anstalt vid Plombiéres. Födoämnena hafva blifvit lämp> 
ligare fördelade och portionerna ökade. I h varje kasern linnes ett 



231 

marketenteri, der vin och spirituösa tillhand ahålles och der varorna 
stå under en sträng kontroll af regementernas läkare, pä hvilkas 
enstämmiga begäran absinthen — som på sednare tiden spelat en 
sä stor rol vid fransosemas demoralisation — blifvit derstädes for- 
bjuden. Vin eller bränvin hör till soldaternas extraförplägning vid 
inspektioner, revyer o. s. v. samt det sednare under sommaren till 
lians ration for att dermed utspäda vattnet. Kaffet ersätter lämp- 
ligast de spirituösa dryckerna och har inom franska armén, ända 
sedan Desgbnettes under Napoleons krig i Egypten förordade dess 
bruk, allt mera vunnit användning, samt hör numera till soldatens 
ordinarie utspisning, liksom vid de flesta andra arméer. Afven tobaken 
är långt mera använd än förr. — Sedan 1857 är revaccinationen 
obligatorisk inom armén; orsaken härtill var att under en sträng 
koppepidemi i Algeriet nämnde är en hel garnison fullkomligen 
uudgick sjukdomen genom allmän vaccination, under det att far- 
soten anställde förfärliga härjningar bland den ovaccinerade civil- 
befolkningen. 

Under nuvarande förhållanden inom Stockholms garnison, der 
' på en effektiv styrka af 3,600 man, sedan detta års början, således 
under 9 månader, ej mindre än 583 man vårdats å Garnisons- 
sjukhuset för venerisk sjukdom och således nära nog hvar 6:te man 
under den nu gångna delen af året varit af venerik sjukdom an- 
gripen, torde Michel Lévys ord om »prophylaxie syphilitiquej» vara 
ganska behjertansvärda. 

Hufvudvilkoren for att förekomma de veneriska sjukdomarnes 
utbredning bestå å ena sidan i att förhindra den hemliga prostitu- 
tionen samt underkasta de prostituerade qvinnorna ofta upprepade 
vi sita tioner och vid minsta anledning låta dem vårdas å sjukhus; 
å den andra sidan att låta soldater och underofficerare undergå 
ofta upprepade sundhets visitationer ooh så snart möjligt är komma 
under behandling, utan att mellan dem och andra sjuka uppdraga 
någon kränkande skillnad. Familjernas och till och med hela na- 
tionernas välfärd beror på ett ändamålsenligt och systematiskt in- 
gripande i detta hänseende. Det är ej så längesedan man insett 
denna sanning och den tid är ej så långt borta då franska soldater 
angripna af veneriska sjukdomar nödgades på kurhusen sjelfva be- 
tala sitt underhåU och sina läkemedel, samt då de utskrifvits och 
återvändt till sina regementen blefvo strängt behandlade, liksom for 
ett brott eller ett fel. Naturliga följden häraf var att sjukdomen 
så länge möjligt var doldes och att de sjuke föll© i händerna på 
qvacksalvare samt att smittan alltmera spriddes. — Nu visiteras 
truppen en gång i hvarje månad af sina läkare; anträffas några 
smittade, måste de uppgifva hvar de erhållit sjukdomen, hvarefter de 
militära myndigheterna sätta sig i förbindelse med de civila, för den an- 
gripna qvinnans uppsökande och förpassande till sjukhus. Visitationer 
med truppen ske dessutom vid hvarje uppbrott och for enskilda 
vid hvarje längre permissions början och slut. Der de civila myn- 
digheterna på grund af gjord anmälan taga alla forsigtighetsmått 
och använde lämpliga läkare för undersökningame, har man snart 



232 

nog funnit att smittan betydligt aftagit. — Statistiken visar följande 
forhållanden rörande de veneriska sjukdomames utbredning inoa 
fransyska armén: 

1862 3,90 procent. 

1863 3,44 » 

1864 3,17 » 

1865 3,01 » 

Enligt »Army statistical reports for the year 1864» uppg;ick i 
engelska armén proportionen af veneriska till 291 pä 1000 undei 
det att franska armén under samma tid hade 92 på 1000 man. 
I Frankrike är medeltalet veneriskt sjuke per dag af 1000 man 
effektiv styrka 9, i England 19. 

En annan smittosam sjukdom — skabb — som förr inon 
franska armén var särdeles allmän — under republikens ti4 år IV 
så spridd i italienska armén att man nödgades af stå från aU 
behandling till krigets slut — har nu aftagit och underkastas en 
lika hastig som verksam behandling enligt Bazins metod 18 tim- 
mar, enligt Hardys metod endast 2 timmar. — Hvad arméns be- 
klädnad angår har densamma blifvit betydligt förbättrad genon 
införandet af tvenne nyttiga plagg, som numera reglementerats, 
nemligen yllegördlar och mjuka, blå halsdukar af bomullstyg. För 
öfrigt hafva kapporna gjorts tjockare, uniformerna ledigare ock 
hufvudbonaderna lättare. Skoplaggen tarfva fortfarande reform. — 
Manskapet hvilar numera om nätterna i jernsängar under filtar^ som 
under vintermånaderna fördubblas. Styrelsen, hvilken ej föraktar 
någon, om än så liteu detalj, som kan bidraga till truppens trefnad 
och välbefinnande har anbefallt att tillräckliga qvantiteter insekt- 
pulver alltid skall förefinnas å de militära apoteken. — Att folk- 
undervisningen i Frankrike står på klena fötter visas bäst af det 
förhållande, att omkring en Qerdedel af soldaterna vid deras inträde 
i armén hvarken kunna läsa eller skrifva. Särskilda regements- 
skolor, der de enkla skolämnena bibringas, äro nu inrättade såväl 
för soldater som underofficerare. Ar 1865 besöktes dessa skolor 
af 99,000 elever. — Såsom ett bevis på arméns humanisering an- 
for förf. att hemsjukan är i ett aftagande, som närmar sig for- 
svinnande. Soldaternas lefnadsvanor anser han äfven numera vara 
långt bättre än förr och tror att de numera vanliga sångöfningame 
inom kasernerna dertill i ej oväsentlig mån bidragit. — Hvad slut- 
ligen fredstjenstgöringen angår har densamma blifvit lindrigare än 
förr. Under vinterkylan bestrides t. ex. posterna ej mera än en 
timma i sender. Läkarne tillhör det att göra anmärkningar ifall 
folket för mycket ansträngas och söka borttaga den gamla militära 
traditionen att öfveransträngning är öfning och att soldaten beredes 
för krigets pröfningar genom att i otid förslöa väl behöfliga krafter. 

Med anledning af hvad i referatet förekom rörande den 
nuvarande ovanligt stora spridningen af syphilis inom de i Stock- 
holm förlagda garnisonstrupper uppstod- diskussion om de lämp- 
ligaste utvägame att förekomma de veneriska sjukdomames nt- 



233 

'bredning, en fråga som vid flera föregående tillfällen utgjort 
föremål för öfverläggningar inom Sällskapet. I denna diskassion 
yttrade sig Hrr Carlson, Edholm, Hallin, Höstman, Lem- 
CHEN, Malmsten och Sköldberg. 

Ordföranden afslatade diskussionen med följande an- 
förande: 

De af Hr Edholm gjorda meddelanden häntyda på de veneriska 
sjukdomames nuvarande stora freqvens iuom Stockholms garnison. 
E.iktar man undersökningen i detta hänseende tillbaka pä 'en längre 
tidsperiod erhåller man skälig anledning till den formodan, att 
nämnde sjukdomar, såväl inom härvarande garnison som indm vårt 
samhälle i öfrigt äro i tilltagande, samt att det nuvarande till- 
ståndet ej. är något tillfälligt undantag. Det visar sig nemligen, 
enligt till Sundhets-CoUegium inkomne rapporter, att 1,370 personer 
eller 1 på 91 af stadens civila befolkning och 342 eller 1 på 10,5^ 
af den militära varit per medium årligen under quinqvenniet 1861 
— 1 865 intagne å vederbörande sjukvårdsanstalter för veneriskt sjuke, 
hvarvid får anmärkas att hvarje patient blott en gång blifvit för 
samma sjukdom (smitta) uppförd i beräkningen, hvilken sålunda 
bör anses åtminstone approximativt angifva helsotillståndet inom 
staden med afseende på ifrågavarande sjukdomar. 

Erfarenheten under de 2:ne sednare åren synes äfven antyda, 
att helsotillståndet i berörde hänseende ingalunda förbättrats, ty 
summan för första gången intagne å Stockholms civila kurhus under 
år 1867 belöpte sig på 1,485 eller 115 personer mer än det årliga 
medelantalet under ofvannämnde qvinqvennium. För innevarande år 
kan visserligen icke en motsvarande beräkning uppgöras, då erförder- 
lige uppgifter för detta ändamål ännu saknas, men antalet 999 å sta- 
dens kurhus (utom det .provisoriska) under årets 9 första månader 
intagne öfverstiger redan antalet å nämnde anstalt under samma 
tid sistlidet år intagne. 

Dessa förhållanden synas förtjenta att vederbörligen beaktas, 
på det man med allvar må söka åstadkomma de förbättringar i 
sanitära polisen, hvilka för ändamålets vinnande kunna vara af 
nöden. Såsom exempel på hvad skärpta stadganden i detta afse- 
ende kunna uträtta, vill jag nämna att, då proportionen af smit- 
tade bland de i staden Lyon förlagde garnisonstrupper före reor- 
ganisationen af den sanitära polisen derstädes uppgick till 1 på 7 
soldater, detta förhållande sedermera till följd af ett noggrannare 
iakttagande af nödiga preventiva och profylaktiska åtgärder till 
sjukdomames hämmande minskades till blott 1 på 15. 

Det förnämsta och verksammaste medlet mot de veneriska sjuk- 
domames spridande, ligger otvifvelaktigt i en noggrann kontroll öfver 
de prostituerade qvinnorna, men icke allenast å de redan inregistrerade, 
utan äfven å de s. k. hemligt prostituerade, hvilka utan tvifvel äro de 
som mest fortplanta smittan ; dessa sistnämnda böra nemligen med 
största omsorg efterspanas, för att inregistreras och underkastas samma 
- skyldigheter som de förstnämnda. För detta ändamål bör ett till- 



234 

räckligt antal af lämplige tjenstemän, hvilka hafva att öfyerFaka 
denDa del af den allmänna helsorården tillsättas, samt de erfor- 
derliga ' sundhetsmönstringarne göras med all möjlig noggrannhet 
och nödig freqvens, i hvilket afseende minst en visitation i hvarje 
vecka torde vara behöflig, och vid gifven anledning än flera. 

Men äfven den manliga befolkningen bör, under vissa om- 
ständigheter och med den utsträckning sig göra låter, underkastas 
noggranna och tid efter annan repeterade sundhetsmönstringar, 
framför allt bör detta vara stadgadt for soldater i samlad trupp, 
sjömän, kringvandrande personer m. fl. 

Flera andra preventiva och profylaktiska åtgärder, i ändamål 
att förekomma de veneriska sjukdomarnes spridande, äro visserligen 
af behofvet påkallade och af erfarenheten bepröfvade, de äro dock 
af underordnad betydelse, i jemförelse med nu nämnda, på hvilkas 
noggranna verkställande, isynnerhet hvad beträffar den hemliga 
prostitutionens stränga förföljande, det åsyftade resultatet är haf- 
vudsakligen beroende. 

Att ett väl ordnadt bordellväsende tillåter en noggrannare till- 
-syn Öfver de prostituerade synes antagligt, hvilket dessutom erfa- 
renheten från flera af utlandets större städer ådagalägger. 

Å kurhusen, som böra lemna tillräckligt utrymme, borde Unnas 
särskilda afdelningar för prostituerade och andra qvinnor, äfvensom 
det vore önskligt om någon allmän arbetsinrättning — likväl inga- 
lunda i egenskap af straffanstalt — funnes, hvarest vid utskrifnin- 
gen från kurhuset sådana qvinnor kunde åtminstone temporärt 
emottagas, hvilka elände och fattigdom tvinga att lefva som 
prostituerade. 



Den 27 October. 

Biblioteket. — Ljtvnobero 6. ledamot. — ConBtitatio epidemiea. — Lung- 
kapacitetens värde i diagnostiskt afseende. — Sarkom i Inngoma. — 
Anennsm. — Stadier af glaskroppen af Blix. — De hvita blodcellerna 
vid njnr- och langinflammation. 

— Justerades protokollet för den 20 öctober raed undan- 
tag af dess § 9, hvartill följande bilaga rörande sjukligheten å 
Stockholms stads och läns Kurhus från 1843—1867 samt å 
Provisoriska Kurhuset år 1852—1855 samt år 1863—1868, 
inlämnades af tjenstförrättande Underläkaren vid nämnde sjuk* 
hus Hr Beckman: 



235 



Uppgift öfver sjukligheten å Stockholms stads och låns Kurhus åren 
[843—1867 samt å Prov. Kurhuset åren 1852—1855 samt 1863—1867. 



Antalet 
vårdade 

si October 



S V* s 



aptalet 
samtidigt 
vårdade. 



m \ v- 
a n 



Antalet 
underhålladagar. 



Anmärkningar. 



I 



ir;< 



804 
136J23I159 



17A37'207 



I 



150 
147 
128 
108 
91 
114 
17f 

166 
142 

96 

93 

100 

97 



127:21 
95|l7 

9810 

12122 

163;21 

155'U 

f 
161120 



1M5|40VjG 

175131 20n 

17&|182|39 2U 

l()7 26!l95 



167 
147 
12ä 



17030 

H9]27 



200 

17f 



104 132|27 15!» 
31177 
20:221 

17!24& 



135146 

190 201 

179 212 
160 231 



108 

108 



213 



31j244 
I42|28'l70 
n613623il59 

113 139[20[l59 
148 158125: I8a 
112 

108 

143 

184 
169 

181 



141 '34 1165 

I I 
131,3116- 



168 
205 



149;16 165 



160r27 



I 
147^21 

182^23 
191,24|215 

220;31 251 

17931 21u 



187 



205 



128|24il52 



38 243 

I 

I 



42.46'; 

44,501*' 

48,313! 

52337 

^,916 

47p689 

IMMU 
58,866 

*^,903 
60,353 

50,578 
30,646 
37J53 
36,464 
48,653 
34,317 

34,885 

43,462 
52,860 
54,732 



12.117; 

10,3ir 

11,993' 
9,840 
9,927 
9,531 
7,917 
6,677 
8,089 

10,013 

7,806 
6.957 

7,873 
7,544 
tj.073 
8,073 
6,819 
7.271 

7.270 

7,576 
8,337J 
6,580 



54,729 7,227| 
50,750, 7,772 
543T3: 10,539 



54,5.S4 
M,8H3 

m:My 

62,177 
62,843 
57,220 
46.2U9 
42,941 
43,003 
68,879 

71,709 
67.31U 

58,45l' 
44,190 
43,226 
44,537' 
55,472 
11,588 

42.155 

51,038 
61,197 
61.312 

61,956 

58,522 

64.912 



711 
821 
860 
1,049 
876 
834 
691 
712 
674 
962 

990 
1,064 

989 

913 

908 

I.OIG 

1,444 

1,217 

1461 

1,295 
1,635 
1,666 

1,578 

1,504 

1/634 



2T 
1 

11 

"/. 

V. 
»/. 

V, 

'V. 

"/„ 

7. 
7, 



% 
V, 

"A 
V. 

"/. 

'% 
•/„ 
"/. 

v„ 

I 19/ 
fil 



Pror, kurk oppn. %; 
atiögd."/j;öppii. =*/,(,. 
Prov. kurli. stÄtigd. "/^, 

Prov* kurL tippa. ViJ 
al&ngd. ^/j; öppn, "/„. 
Prov. kurh. itingd. ^ ^. 



Obs. sjuknumtuem *®/- 
^60 + 11^71. 
Obs. ajnkniijiimem */io 
^.56 + 9 = 66, 

ProT, knrk. öppn. ^V^, 

Fro¥. knrh. stängd. '7^; 

öppnades Vk- 

Prov. kurb^ »längd. ^/^ ; 

öppnad G« "^Vio- 

Prov. kurh. stängd, ^/^ ; 

öppnades V,i. 

Prn¥. knrhaset itängdea 

"/^: öppnades "/,o- 

ProT. kurh. atängdJVj 



236 



— Till biblioteket anmäldes: 

Essai sur la Pellagre. Athénes 1866. — Du Cholera epidé- 
mique observé å Cephalonie 1860. Athénes 1851. — De la 
Diphthérite observée å Thissée 1850. Athénes 1850. — IIEFI 
Ti2N ElSf KEPKYPui EniJHMIKnN NOSQN 1862—1863. 
KEPKYFA 1863. Gåfvor af med. Professorn vid universitetet 
i Athen C. P. Typaldos. 

— Till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antogs Med. 
Lic. Gustaf Ljungberg. 

— Gonstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 18 till och med Lördagen den 24 October 1868: 

Sjukligheten medelmåttig. 

1. .Inom enskUd praktik anmälde sjukdomsfall (från 21 läkare): 

Mctritis 2. 

Rlieamatismas acatas 8l 

Erjsipelas 5. 



Febris typhoides 7. 

Diphtheria. 1. 

Pertussis 2. 

Biarrkoea 46. 



Conjunctivitis 19. 



24. 
2. 



Ei^thema nodoaam. 

Urticaria 

Furnncnlns 

Carbnncalns . . 
Rbenm. recens efebril. 

Stomatitis 

Keratitis 



Snmmm 245. 



Febris intermittens . . 11. Bronch. Cat. broncb. 43. 

Angina parotidea ... 1. Bronchitis capillaris. 1, 

Variolae. Varioloides 1. Pneumonia 6. 

Scarlatina ... 1. Pleuritis 3. 

Delirinm tremens.... 1. Febris gastr. simplex 15. 

Sypbilis 5. Gastritis. Enterxtis.. 6. 

Gonorrboea 9. Ictems 2. 

Nenralgia 7. Nephritis 1. 

2. Å Hnfvudstadens Sjukvårdsanstalter : 

På SeraJimer-lasaretM: sjukantalet den 24 Get. 226, bvaraf 139 på af- 
delningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: febris typhoides 9, 
peritonitis 2. 

På Allmänna Oarnisont-sjttkhuset : sjnkantalet den 24 Oct. 210, bvaraf 52 
på afdelningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilis 12, gonorrboea 

0, febris gastrica simplex 2, pneumonia 2, broncbitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 24 Oct. 156, hvaraf 
111 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 3, diarrboea 2, 
pneumonia 2, sypbilis 1, febris gastrica simplex 1, nepbritis 1, rbeamatismas 
acutus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å SabbaUberg: sjukantalet den 24 Oct. 66, hvaraf 
65 invärtes sjuke; inkomne under veckan: delirium tremens 2, bronchitis 2, 
nenralgia 1. 

På Allmänna Barnhuset: diarrboea 4, conjunctivitis 1, otitis 1, bronchitis 

1, pneumonia 1. — Polikliniken: diarrboea 12, broncbitis 4, febris intermittens 

2, conjunctivitis 2, urticaria 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 24 Oct. 57; inkomne under veckan: 
pertussis 1, sypbilis 1, rheumatismus acutus 1. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 12; parametritia 2; belso- 
tillståndet tillfredsställande. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 11; belsotillståndet godc 

På Diaköniss-sjukhuset: sjukantalet den 24 Oct. 26; inkomne under veckan: 
pleuritis 1, febris gastrica simplex 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke : sjukantalet den 24 Oct. 152, hvanf 
74 mankön ocb 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 24 Oct. 156, bvanf 
131 från staden och 25 från länet; inkomne: sypbilis 34, gonorrboea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattigläkames vecko-rapporter) : broncbitis 39. 
diarrboea 33, febris typboides 15, pneumonia 11, gastricismus 10, febris gastrioi 



237 

simplex 8, ophthalmia 6, gMtritiB 4, icterus 4, angina tonsillaris 3, otitis 2, 
diphtheria 1, pertnssia 1, febris paerperalis 1, syphiUs 1, pleuritis 1, peritoni- 
tis 1, metritia 1. erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: delirium tremens 1, bronchitis 1. 

Norra Straff- och Arbetsfångelset: diarrhoea 3, febris gastrica simplez 2. 

— Ur Henles och Ppeufers Zeitschrift fm rationelle ' 
Medicin 1868, meddelade Frih. v. Duben en uppsats af Dr C. 
W. Muller i Wiesbaden rörande den vitala lungkapaciteten 
och dess värde i diagnostiskt a/seende. 

Med anledning af hvad deri blifvit anfördt om spirometem 
som diagnostiskt hjelpmedel, anförde Hr Sandahl, att han för 
någon tid sedan mottagit en patient — en ung» militär — som 
af sin läkare i hemorten blifvit tillrådd att tills vidare afsta 
från sin bana och uppehålla sig i sydligare klimat på grund af 
en långvarig lungkatarr och förmodad tuberkulos, hvars tecken 
dock ej voro fullt positiva. Vid spirometerförsök befanns nu 
att patienten kunde utandas ej mindre än 4,500 kub.centimeter 
luft. Då symtomerna af tuberkulosen ej voro påtagliga, ansåg 
Hr S. att lungkatarren möjligen kunde häfvas under ändamåls- 
enlig behandling, som derföre företogs och på ej särdeles lång tid 
ledde till det resultat att patienten tillfrisknade, utan att be- 
höfva öfvergifva fäderneslandet. Spirometern hade i detta fall 
gifvit det hufvudsakliga utslaget i diagnostiskt hänseende. 

— Hr Sandahl meddelade ett fall af sarkom i lufigoma. 
Hr Key förevisade preparatet och redogjorde för obduk- 
tionsfenomenen. 

En redogörelse för fallet skulle inforas i tidskriften. 

— Hr Ket meddelade vidare en uppsats från Dr Neyber 
i Ronneby om ett af honom observerad t fall af aneurisma aortoi 
cum ruptura. 

Sjökapten L., 48 år gammal, boende i Hoby (Blekinge). 
Status antecedens. 

Patienten har i flera år, isynnerhet höst och vår, besvärats af 
hosta och andtäppa, ehuru han sällan eller aldrig nödgats derför 
intaga sängen. Som fadren af gammalt lider af lungkatarr (bron- 
cbitis chr.), anser sig sonen äfven ega ärftligt anlag för denna 
sjukdom. Om somrame har han idkat sjöfart; vintrarne hafva 
merendels tillbragts hemma på landet. Före giftermålet (1856) 
säger han sig visserligen hafva lefvat på hög diet samt extravagerat 
in venere, likväl aldrig varit behäftad med någon annan venerisk 
smitta än dröppel, som han åtskilliga gånger ådragit sig. Under 
sjöresan sistlidne sommar kände sig patienten mer än vanligt 
»krasslig» med hosta, andtäppa, ofta påkommande halsfluss samt 



238 

benägenhet föf kräkningar. Matsmältningen var deijemie ojemn, 
oftast trög och besvärlig. Emedan till dessa krämpor af ven svå- 
righet att svälja i oroande grad tillstött, söktes läkarevård i Apen- 
rade, der 10 blodiglar med god verkan sattes på högra sidan af 
halsen. Någon tid derefter måste läkare anlitas i Cimbritshamn 
för den tilltagande katarren, hvilken, trots terpentin-emulsion, 
bröstdekokter, m. m., nästan oförändrad fortfor till hemkomsten 
till Hoby i går eftermiddag. 

Status prcBsens den 24 September 1867- 

Patienten af medelmåttig längd med stark kroppsbyggnad och 
försvarligt hull. Ansigtet pussigt. Föregående nätter sömnlösa 
och oroliga. Tungan belagd; andedrägten illaluktande; matleda 
och trögt lif Tonsillerna betydligt ansvällda, likväl utan difteri- 
tisk komplikation. Dysfagien svår och tycker patienten, att det 
lilla som förtäres, äfven i flytande form, »fastnar» i strupen, något 
ofvanom sternalranden. Tillika förefinnes å regio supraclavicularis 
d. en* lindrig uppdrifning. som icke ömmar för vidröring, men 
företer en viss elasticitet och reduktibilitet. Bröstkorgen välformad, 
ingenstädes utvisande någon misstänkt svulst eUer ovanligare bom- 
bering. Perkussionstonen å framsidan af lungorna temligen full 
och klar, men å baksidan och i axillartrakten något dämpad. 
Eespirationsakten besvärad; dess freqvens 26. Respirationsljudet 
sträft med gröfre och finare, mer eller mindre lösa slemrassel, 
isynnerhet i de bakre och nedre lungpartierna. Hostan freqvent, 
hård, skrällande; sputum föga 3n[nnigt, bestående af segt, gulaktigt 
slem, med enstaka, smärre blodstrimmor. Hjertdämpningen starkt 
markerad öfver 4:de och 5:te interkostalrummen samt utbredd mot 
sternum till en något större yta än normalt. Hjertverksamhet«n 
förstärkt; hjertljuden rena. Hvarken blåsljud, ovanligare pulserande 
eller annat abnormt biljud i närheten af hjertat eller öfver de större 
kärlen. Pulsen full och hård, isokronisk på båda armarne: 104. 
Buken mjuk och indolent. Lefvem ger i nivå med refbensranden 
en svag dämpning af nära 2 tum i mamillai^ och 1) tum i asHlar- 
linien. Mjelten ej förstorad. Patienten har ett stort, bögersidigt 
ljumskbråck, mycket besvärande vid de freqventa hostanfallen, än- 
skönt tjenligt bandage fortfarande nyttjas. Urinen visar sur reak- 
tion, 1,022 eg. v. samt icke obetydlig ägghvitehalt. 

Ord. 01. Ricini. 

Gargarisma adstringens, Ph. M. 

Smk + Inf. Bhei -h Syrup. Senegae, 1 m. 2 t. 

Cing. Nept. om halsen. 

Seltersvatten 'till dryck. 

Den 29 Sept. Tillståndet så tillvida förbättradt, att tungan 
blifvit renare, affö ringen jemnare, halsen mindre tillsvuUen samt 
upphostningen ymnigare, företeende sputa ett mera katarraliskt 
utseende. Pulsen 98. 

S. M. 

Den 6 Oct. Upphostningen under de sednare dygnen me» 
sparsam. Inspirationen hvisslande, exspirationen åter bullrande 



239 

^nom grofva slemrassel. Svåra oppressioner, isynnerhet efter 
aidnatt, då patienten måste gå fram och tillbaka för att »hemta» 
Lndan. Den förut anmärkta uppdrifningen ofvanfor högra nyckel- 
>enet synes snarare till- än aftaga. De gastriska symtomema fört- 
ärande lindrigare. Pulsen 96. Fötterna ödematösa. Albuminurien 
>forändrad. 

Ord. Em. Terebinth. 1 th. 3 t. 

Foment. terebinth. på bröstkorgen. 
Morphin (korn 0,4) a. n. 

Sinapismer samt arm- och fotbad (med aska och senap> 

mot de nattliga oppressionerna. 

Den 10 Oct. Patienten öfverfoUs i går eftermiddag af en 

ångvarig svimning. Dyspnén svårare, oaktadt sputa åter blifvit 

rmniga och mera perlfärgade. I följd af de starka oppressionerna 

uro nättema oroliga; patienten är tvungen att hålla sig i en mer 

iller mindre sittande ställning. Humöret deprimeradt; ständig kyla 

extremiteterna ; ödemet i fötterna sträcker sig numera uppåt 

(malbenen. Pulsen 96, subdurus. Oaktadt ansvällningen af ton- 

dllerna reducerats till ett minimum, qvarstår likväl svårigheten att 

(välja. Matlusten ringa; ständig brånad och torrhet i svalget. 

Patienten tillsäges att inflytta till Ronneby (2 mil) för att kunna 

>ftare af mig tillses. 

Ord. Emuls. Ass. foetid. + Tinct. Digital. 1 m. 3. t. 

Morph. a. n. 
Den 12 Oct. Patienten, som inflyttat i går till köpingen, 
cänner sig icke sämre efter resan, som gynnats af godt väder. 
S. m. 

Den lö Oct. Patienten klagar öfver håll och stygn i högra 
»dan af thorax. Pulsen mera hård, stötande, 106. Perkussions- 
:onen oförändrad. 

Ord. Cucurb. M 6. 

Mixt. pectoral. anodyn. Ph. M. + Aqu Laurocerac. 1 m. 3 1^ 
Morph. a. n. 
Den 18 Oct. Af hållet, som betydligt lindrats efter kopp- 
lingen, förmärkes numera föga eller intet. Pulsen mindre spänd,. 
nen något intermitterande, 94. Tillståndet eljest oförändradt. 
S. m. 

Den 22 Oct. Ord. Decoct. Cinchonae c. Senega (Bångs), 1 
n. 3 t. Morph. a. n. 

Den 25 Oct. Under de sednare dagarne betydlig heshet. 
Kt' och tilltagande hosta och andtäppa. Upphostning af stora 
kvantiteter särdeles segt, skummigt, något blodblandadt slem. Mat- 
usten bättre, men ingen foekalattömning sedan 3 dygn. Pulsea 
105, subdurus. S. m. 

Ord. Frangula dekokt. 

Cing. Nept. kring bålen. 
Den 28 Oct. Hesheten gränsande till afoni. 
Ord. Yarma inhalationer. 

Tiichering med stark lapislösning. 
£mpl. irritans längs strupen. 



240 

Den 30 Oct. Hesheten något lindrigare. Oppressionerna till- 
tagande; dyspnén svårast efter kl. 3 på morgonen. Expektorationen 
kopiös, men mödosam. Ben och fötter ganska svullna. 

Ord. Inf. Digital. + Tartar. boraxat. + Syrup. Juniperi, 1 
m. 4 t. 

Den 10 Nov. Patienten, hvars tillstånd under. den sednare 
veckan undergått föga förändring, nedstörtade i går natt liflös efter 
ett hastigt påkommet qväfningsanfall. 

Vid obduktionen, som företogs 2 dygn post mortem, befunnes 
aorta ascendens och arcus aortae förvandlade till en gemensam, lik- 
formigt utvidgad, aneurismatisk säck, stor som ett bamhufvud och 
börjande strax ofvanom sinus Valsalvae. Något nedanför midteii 
af aneurismats främre ^Vigg syntes ett ojemnt, ovalt hål, med upp 
luckrade och förtunnade ränder samt af ett gröfre fingers kaliber: 
detta hål öppnade sig/ inåt hjertsäcken, som var enormt utspänd 
af mörk, lefrad blod, liknande svart vinbärsgelé. Sjelfva aneuna- 
met var mer och mindre intimt fastväxt vid närgränsande delar, 
från hvilka det vid uttagandet måste fridissikeras ; insidan af ane- 
urismet beklädd med ganska adherenta fibrincoagula.,. Kalibern af 
de från arcus aortse utgående 3: ne kärl större än vanligt. Till 
storleken var hjertat .normalt, äfvensom dess form syntes regel- 
bunden. Högra hjerthalfvans muskelvägg något förtunnad; den 
venstra hjertkammaren något utvidgad, dess muskelvägg förtunnad, 
mäter (sedan preparatet någon tid legat i sprit) från 8 till 10 cm. 
I sjelfva spetsen är den i temligen stor utsträckning särdeles tunn, 
mätande blott omkring 2 mm. Valvler och mynningar friska, utan 
spår till ateromatös degeneration. Slemhinnan i trachea företedde 
ett starkt kongestionstillstånd. Med undantag af ett icke oansen- 
ligt emfysem i de främre ränderna, utvisade lungorna inga andra 
sjukliga tecken än dem af en kronisk katarr. Ventrikelns slem- 
hinna öfverdragen af mycket segt, smutsgrått slem. Lefvern stor. 
tung, muskotfargad. Mjelte och njurar ganska blodrika. 

Ifrågavarande sjukdomsfall torde icke sakna ett visst intresse, 
såsom utvisande, huru vanskligt det någon gång kan vara att med 
nöjaktig säkerhet diagnosticera ett aorta-aneurism, ä/ven dd det- 
samma hunnit en betydligare utveckling. — '- Vid jerafol^andet at 
anamnesen med de i status praesens antecknade förhållandena, an- 
såg jag mig böra ställa diagnosen: Angina tonsillaris + Bronchitis 
chr. c. Emphysema + Hypertrophia cordis (?) c. Albuminuria -h 
Gastricismus. Sedan halsflussen och gastricismen förbättrats, rik 
tades behandlingen hufvud sakligast mot bronchiten; men som den 
sednare envist fortfor och då de nattliga oppressionerna hvarken 
liknade vanliga astmatiska anfall, ej heller kunde tillskrifvas den 
förhandenvarande obetydliga hjerthypertrofien, började jag misstänka 
närvaron af ett aneurism. Denna min misstanke styrktes alltmera 
af följande omständigheter: 



241 

1:0 oaktadt den inre svollaaden i halsen (anginan) reducerats 
till ett minimum, syntes likväl uppdrifningen å högra supraclavicular- 
regionen snarare till- än aftaga, företeende denna uppdrifning fort- 
farande en viss elasticitet och reductibilitet; 

2:o) dysfagien qvarstod oförändrad, yttrande sig såsom en 
känsla af mekaniskt hinder eller förträngning i matstrupen <i när- 
heten af articulatio stemo-clavicularis), der allting som förtärdes, 
till och med i flytande form, kändes »fastna»; 

3:0 den tiUkomna hesheten, öfvergående till nästan fullkomlig 
afoni. 

Pä grund häraf anställde jag förnyade undersökningar i akt 
och mening att hos patienten uppleta ett förborgadt aneurism, men 
förblefvo resultaterna ganska negativa. Jag saknade nemligen 
fortfarande nästan alla öfrige, för aneurismer å aorta uppgifne, 
diagnostiska kännetecken, såsom: cyanos, venutvidgning och hy- 
dropisk ansvällning af öfra kroppshalfvan, häftiga smärtor såväl 
i högra sidan af thorax, som i högra armen; olikhet i pulsslag 
ä båda armarna, den långa pausen emellan hjertstöten och puls- 
vågen i artererna, yttre svulst å thorax med derstädes såväl 
vid inspektion som palpation förnimbar pulsation, den absolut 
tomma och dämpade perkusionstonen med förökad resistens samt 
abnorma biljud vid auskultationen (blåsljud, enkla och dubbla slag, 
bruit cataire, o. s. v.) Auskultationen af lungorna och hjertat var 
naturligtvis ganska vansklig i följd af de i sjukdomsberättelsen 
anmärkte respirationsförhållandena. Afven bidrog det icke oan- 
senliga emfysemet i de främre lungränderna att försvåra den fysi- 
kaliska undersökningen (medelst perkussion) af aneurismet, som 
var fastlödt till närgränsande delar och till stor del täcktes af 
lungorna? — FÖr att emellertid komma på det klara med diagnosen 
uti detta dubiösa fall, blef Dr Lundbergs i Cariskrona, på min 
tillrådan, hitkallad tUl konsultation; men komroo vi båda, efter 
den mest minutiösa sjukexamen, till ofvan antydda, temligen 
sväfvande resultat, nemligen misstanke eller sannolikhet, men ej 
nöjaktig visshet, att hos patienten förefanns ett aorta-aneurism, som 
likväl, enligt hvad obduktionen utvisade, redan uppnått storleken 
af ett bamhufvud. 

Preparatet förevisades och demonstrerades af Hr Key. 

— Vidare meddelade Hr Key ett referat af y^Studier om 
Glaskroppeniy af Dr C. A Blix, hvilket referat skulle ingå i 
tidskriften. 

— Hr Ket redogjorde slutligen i korthet för sina under- 
sökningar om de hvita blodcelUtmas förhåUande vid inflamrnatian 
i njurarna och lungorna. Detta foredrag , som illustrerades 

Hygita. {Förhandlingar 1868.) 16* 



242 

genom åtskilliga tecktiingar, skalle i en något utRrligare upp- 
sats ingå i tidskriften. 

I diskussionen om de nya åsigterna i inflammatioosteorieQ 
deltogo Hrr Kjellberg, Malmsten och Ödmansson. 



Den 3 November, 

Vid protokoHjasteringen. — Prof. Santessom hclsad. — Biblioteket. — Ut- 
ländsk ledamot föreslagen. — Conatitntio epidemica. — Komitéledamot. — 
Fall af cancer. — Boucuut: Non^eanx Elémenta de Pathologie. — Vu^Lsxiii: 
Specificité de la Tabercaiose. — Volvulus. — Dynamitforgiftning. 

— Hr HÖSTMAN inlemnade följande anförande: 

I anledning af den i Sv. Läkaresällskapet under deas tYenne 
sista sammankomster förda diskussion om veneriska smittans for- 
handenvarande stegring i hufvudstaden, särdeles inom dess garnison, 
anhåller jag, såväl för att lemna bidrag till förklaringen deraf som 
att förekomma det någon oförtjent skugga må kastas på besigtnings- 
byrån och dess s. k. sundhetspolis, att få i korthet meddela några 
denna, i sanitärt hänseende utomordentligt vigtiga fråga rörandr 
momenter, nemligen: 

1:0 Medelnumerärn af de prostituerade, som undergå besigt- 
ning, är omkring 370. Det största antalet af dessa qvinnor be- 
sigtigas 2:ne gånger i veckan och oftare när det behöfves. 

2:0 För att en lösaktig qvinna skall af polisen åläggas be- 
sigtning å byrån, erfordras hennes medgif vande deraf, att hon ut- 
öfvar ifrågavarande last såsom yrke. Tills hon vidgått detta, går 
hon oantastad och kan under tiden, i händelse hon är af smitta 
angripen, opåtaldt sprida densamma till hvarje mansperson, med 
hvilken hon plägar umgänge. 

3:0 Till veneriska smittans ökande härstädes bidrager dessutom 
det ej obetydliga antal lösaktiga qvinnor, som, sedan jemvägs- 
trafiken öppnades, från många håll — särdeles Göteborg och Up- 
sala — hitströmmar och bär längre eller kortare tid, genom att 
hålla sig undan, undgår besigtning. 

4:0 Svårigheten att utöfva kontroll å karlar, de må van 
förut härstädes boende eller i massa hitkomma, såsom sjömän, 
arbetsfolk, vandrande gesäller o. s. v., utgör ett vigtigt moment i 
denna fråga, — och huru obehindradt smittan derigenom kan 
spridas, inses lika lätt, som att forhållandet for närvarande är 
omöjligt att förekomma. 

5:o Ben s. k. hemliga prostitutionen, hvartill man beklagligen 
kan räkna den qvinliga tjenande klassen och hvilken är fridlyst for 
all besigtning och kontroll, företer ej sällan verkliga praktexemplar 
af illa smittade individer, hvilka slutligen bekänna sig ha haft 
samlag med flera karlar, som naturligtvis dyrt fått ångra bekant- 
skapen. 



243 

6:0 Innan de tolererade s. k. kaffehusen för 3:ne år sedan 
nppbafdes, voro å dessa ställen internerade omkring 90 allmänna 
([vinnor^ å hvilka det då var lätt att, genom besigtning en å två 
gånger i veckan utöfva all erforderlig kontroll. Men i och med 
detsamma dessa anstalter af moraliska skäl tillslötos, utdrefvos 
äfven qvinnonia och, genom påbud af Ofver-Ståthållare-Embetet for 
polisärender, att ej flera än två fingo bo i samma hus eller gård, 
så godt som utplanterades de inom hela Stockholm och kontrollen 
öfver dem blef i och med detsamma svår, om ej omöjlig. 

7:0 Å besigtningsbyrån äro, i och for de prostituerades öfver- 
vakande^ engagerade 3:ne konstaplar, af hvilka en nästan alltid är 
af jumalföring upptagen. Att de 2:ne återstående skola kunna 
medhinna att å en så vidsträckt terrain som Stockholms, öfver- 
vaka de redan till besigtning hemfallna qvinnoma och derjemte 
uppspana nya, särdeles som de ej sällan måste, flera timmar af 
dagen^ biträda med jurnalemas förande, — låter ej tänka sig. 
(Jnder sådana förhållanden är det möjligt, att den s. k. sundhets- 
sller kanske rättare besigtnings-polisen kan lemna åtskilligt att 
3iiska; men att derföre misskänna eller underskatta nitet hos dess 
äärvarande personal, vore ej billigt eller uppmuntrande. 

I följd af ofvanstående uppgifter och då frågan är af omätlig 
ngt, då det gäller att, såvidt möjligt är, sätta någon gräns för en 
gukdom, som kan sprida sina, helsan ruinerande verkningar, ej 
>lott tiU individer, men till generationer, får jag härmed, å mina 
i besigtningsbyrån medarbetande Hrr kamraters och egna vägnar, 
oreslå, att från Sv. Läkaresällskapet, en skrifvelse, med snaraste, 
nätte till Öfver-Ståthållare-Embetet för polisärender afgå, som 
astade dess uppmärksamhet såväl å nödvändigheten att med minst 
{:ne öka antalet af konstaplar, som å andra åtgärder, dem Sv. 
Ijskaresällskapet i och för det vigtiga ändamålets vinnande, funne 
ämpliga. 

Derjemte tillåter jag mig uttrycka en åsigt, som jag vet delas 
tf många både läkare och den allmänna helsovårdens målsmän, att, 
or närvarande, något säkrare medel att öfvervaka och något be- 
pränsa den ändå outrotliga prostitutionen, ej gifves, än inrättande 
if bordeller, de må, från moralens synpunkt skärskådade, ingifva 
»9S huru stor vämjelse som helst. 

Ordföranden meddelade att justering af § 9 i protokollet 
5r den 20 October kommer att ske vid nästa sammankomst 
armt att återstående bilagor rörande denna § således till ofvan- 
iftmnda tid borde vara inlemnade. 

— Ordföranden hetsade i Sällskapet välkommen Hr 
Jantesson, som efter lyckligen öf verstanden sjukdom, var vid 
ajnmankomsten närvarande. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Om Lasarettsväsendet i Sverige år 1866. Hedd. af Medicinal* 
KAdet O. F. Hallik. (Aftryck ur Hygiea). — De la poUoe 



244 



sanitaire et de rassistance publique dans leurs rapports &vec Tei- 
stinction des maladies vénériennes par J. Garin. Meddeladt af 
Medicinal-Eådet Q. F. Hallin. (Aftryck ur Hygiea). — Etudi 
médicale et statistique sur la mortalité å Paris, å Londres, å Vieime 
et å New-York en 1865 par le Dr Vacher. — Des maladies 
populaires et de la mortalité å Paris, å Vienne, å Bruxelles, i 
Berlin, å Stockholm et å Turin en 1866 par le Dr Yachsi. 
Kefererade af Medicinal-Rådet O. F. Hallin. Gåfvor af Medicinal' 
Eådet Hallin. 

— Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
mäldes af Hrr Edholm och Santessox: Medicinse Professorn 
vid universitetet i Athén m, m. Dr C. Prétenderis Typaudos, 
utgifvare . af flera arbeten rörande i Grekland endemiska och 
epidemiska sjukdomar m. m. hvaribland: Essai sur la Pellagre, 
Du Choléra epidemique observé å Cephalonie, De la Diphtérie 
observée a Thiné, HEPI TäN EN KEPKYPA EniJH- 
MIKSiN NOi:SiN m. fl. 

— Constitntio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 25 till och med Lördagen den 31 October 1868: 

Sjukligheten icke betydlig. 

1. Inom enskild praJctik anmälde sjakdomafidl 

Febris typhoides 16. Conjnnctivitis 21 

Biphtheria 2, 



Cholerina 1. 

Diarrhoea 42. 

Febris intermittens . 9. 

Angina parotidea 9. 

Variolse. Varioloides 1* 

Varicellaj 7. 

Deliriam tremens ... 1. 

Sypbilis 7. 

Gonorrhoea 6. 

Mening, cerebro-spin. 1. 

Apoplexia cerebri ... 1. 

Neuralgia 6. 



Otitia 3. 

Ang. tons. & fancinm 38. 



Pericarditis 1. 

Endocarditis 1. 

LarTngo-tracbeitis . . 3. 

Bronch. Cat. broncb. 59. 

Broncbitis capillaris. 1. 

Pnenmonia 11. 

Plenritis , 3. 

Febris gastr. simplex 20. 

Gastritis. Enteritis 12. 

Peritonitis 2. 

Hepatitis 1. 



(från 29 läkare): 

Icterus 4. 

Nepbritis L 

Metritis L 

ELbeamatismos acntns <>. 

Erysipelas 6. 

Erytbema nodoeum.. L 

Urticaria 1 

Furnncolns 7. 

Keratitis 4. 

Iritis i 

Rbeam.recensefebriL ä 

Stimma 3201 



2. A Hafvudstadens Sjulfvårdsanttalter: 

På SeraJirner-laåareUet: sjukantalet den 31 Oct. 219, bTaraf 134 på af- 
delningen för invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 6» ålar 
rbcea 1, delirium tremens 1, pneumonia 1, typblitis 1, rbeumatismos 1, ciy- 
sipelas 1. erytbema nodosum 1. 

På Allmänna GarnisoM-sjukhuBet : sjukantalet den 31 Oct. 197, bvaraffi 
på afdelningen för invärtes sjuke ; inkomne under veckan : sypbilis 8, febris tr- 
phoides 5, gonorrhoea 5, pneumonia 2, febris gastrica simplex 2, gastritis ^ 
diarrhoea 1, rbenmatismus 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 31 Oct. 163, hvatif 
110 invärtes sjuke; inkomne under veckan: rbenmatismus 6, delirium tremea» 
3, febris typboides 3, febris gastrica simplex 2, angina lonsillaria 1, pneamoiu 
1, typblitis 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 31 Oct. 67, bviiif 
66 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 2. febris mtff- 
mittens 1, delirium tremens 1, erysipelas 1, fnruucolas 1. 



245 

På AUmdnna Barnhuset: diairlioea 3. — Polikliniken: diarrhoea 13, bron- 
J&itis 5, febris intermittenB 3, pertnssis 2, Byphilis 2, conjunctivitiB 2, pneu- 
aonia 1, peritoDitLs 1, icterns 1, nephritis 1. 

På Barnsjukhuset: sjakantalet den 31 Oct. 60; inkomne nnder veckan: 
onjunctiTitis 3, diarrhoea 1, bronchitis 1. 

På Allmänna Bamhördshuset: antalet vårdade 16; helsotillatåndet godt. 

På Provisoriska Bamhördshuset: antalet vårdade 9; helsotilUtåndet godt. 

På Bamhördshuset Pro Patria: friskt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjnkantalet den 31 Oct. 28; inkomne nnder veckan: 
ébria typhoides 2, bronchitis 1. 

På Stockholms Hospital-för Sinnessjuke: sjukantalet den 31 Oct. 152, hvaraf 
'5 mankön och 77 qvinkön. 

På Stockholms stads och låns Kurhus : sjnkantalet den 31 Oct* 156, hvaraf 
.31 från staden och 25 från länet; inkomne: syphilis 24, gonorrhoea 7. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkarnes veck o-rapporter) : bronchitis 47, 
Liarrhcea 33, febris intermittens 14, febris gastrica simplex 11, pnenmonia 10, 
heamatismns 10, febris typhoides 9, angina tonsillaris o, ophthalmia 5, gastri- 
iamna 4, otitis 3, erysipelas 3, pertnssis 2, varicellse 2, delirium tremens 2, 
eterns 2, stomatitis 2, variolse 1, syphilis 1, meningitis cerebralis 1, pleuritis 
^astritis 1, peritonitis 1, metritis 1, angina parotidea 1, angina membranacea 1. 

4. I Stadens Fängelse: syphilis 1, gastricismus 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 7, pnenmonia 2, syphilis 1. 

— Ordföranden tillkännagaf att Hr Santesson i anseende 
ill förestående utländsk resa anmält sig vara förhindrad att 
ills vidare deltaga i Sällskapets komités arbeten. På förslag 
if Ordföranden utsåg Sällskapet Hr Anderson, A. att under 
lenna tid ingå såsom ledamot af komitén i kirurgiska klassen. 

— Hr JÅDERHoLM meddelade följande egendomliga fall 
if Cancer. 

P. d. Restauratören P. J. K., 34 år, inkom på Serafimer- 
asarettets medicinska afdelning den 18 Maj 1868. 

Patienten hade vid 22 års ålder haft syphilis, hvarom ärr i 
sannan, på ryggen och benen ännu vittnade; han hade fort ett 
Tiinlande och i ölrigt oordentligt lefnadssätt. Sedan nära 1 år 
lade han besvärats af lindriga dyspep tiska symtomer, hade be- 
jdligt afmagrat och erbjöd vid inkomsten ett blekt kachektiskt 
itseende. Matlusten var dålig, maten uppkräktes ofta; ännu oftare 
ippkräktes ett ofärgadt eller biliöst slem; synnerligen besvärades 
lan af ructus, som ej voro foetida. yid perkussion fanns magens 
ympanitiska ton utbredd öfver en ganska stor yta. Buken var 
ndragen, bukpressen spänd. Till höger om nafveln kändes en 
'csistens, flathandstor, hård och temligen ömmande, vid palpation 
>j forskjutbar; dess sidogränser kunde ej noggrannt kännas i an- 
teende till bukpressens spänning; dess öfra gräns kändes såsom 
^enom en fåra skiljd från lefvern, hvars perkussionsdämpning var 
lormal; dess nedre gräns låg straxt nedanför en genom nafveln 
Iragen tvärlinea, var ej skarp utan otydligt afrundad, höjde och 
länkte sig tydligt vid djupare andningsrörelser. Vanligen såg man 
rid inspektion ej mycket af tumören; stundom åter var den säte 



246 

for kaller och höjde sig då tydligare. Perkussionstonen deröfrer 
var matt. Den yar endast emellanåt säte for smärtor. Patientens 
afforing var trög och måste emellanåt underhjelpas med taxatiT 
(01. Ric, Dec. Frangulse) eller lavemanger. Urinen albuminfri. — 
Under bruket af Oarlsbadervatten och morfin låg patienten i un- 
gefär samma tillstånd för månader. Företeelserna af tuiaören 
vexlade: än höjde den sig tydligare, än var den mera tillbaka- 
dragen, än var den för en dag aller par säte för dofva smärtor 
och lifligare ömhet, hvilka anfall följdes af lindrig temperatur- 
stegring (38® — 39^ samt en enda gång af frossbrytningar; i det 
hela minskades tumören och dess nedre gräns flyttades något uppåt. 
Öppningen var vanligen trög, men emellanåt (1 — 2 gånger i må- 
naiden) hade patienten diarré med smärtfria uttömningar af tunna 
ljusa foeces, som vid mikroskopisk undersökning ej visade var eller 
något annat abnormt. Diarréet, som på vanligt sätt behandlades, 
varade vanligen ej längre än ett par dagar; kräkningen fortfor som 
förut. Matthet och afmagring tilltogo, patientens hy blef vaxblek, 
ödem inträdde i fötter och underben och ett svagt spår af albu- 
min visade sig i urinen. — 14 dagar före döden försämrades till- 
ståndet betydligt. Tumören blef mera ömmande och smärtsam^ 
palpationen deraf framkallade kräkning; freqventa kräkningar af en 
gråaktig illaluktande vätska inställde sig, täta stinkande ructus 
voro för patienten, som för hans omgifning mycket obehagliga och 
samtidigt hade han diarré med gråaktiga stinkande öppningar. 
Mikroskopisk undersökning af det uppkräkta och af exkrementema 
lemnade ingen förklaring. Patienten fick is. emuls. bydrocyanic, 
opiilavementer ; efter 1 vecka upphörde kräkningen att vara stin- 
kande och ofargadt slem uppkastades. Dagen före döden app- 
kräktes små portioner mörkbrun, ej stinkande vätska; under de 
sista 2 dagarne ingen öppning. Under den yttersta kraftuttömning 
afled patienten den 14 September 1868. 

Patientens utseende och allmänna tillstånd samt hela forloppet 
talade för en elakartad nybildning, en cancer, men hvar denna 
cancerbildning både sitt säte kunde svårligen med visshet bestammas. 
Sålunda inskränkt till en sannolikhetsdiagnos stannade man per 
exclusionem vid cancer ventriculi, regelvidrigt förlöpande, en diagnos, 
som af obduktionen ej bekräftades. Tumören visade sig nämligen 
vara flexura hepatica coli i hela sitt omfång degenererad till en 
rörformig cancermassa med stort lumen, fastvuxen med omgifvande 
delar och medelst en liten öppning kommunicerade med duodenum. 
Ingen cancerbildning förefanns i öfriga organer. 

— Hr Malmsten förevisade ett nytt arbete: Nouveaui 
ElémenU de Pathologie générale et de Sémiologie par BoUGHUT 
och förordade på det högsta, ej allenast till bruk för medicin» 
studerande utan äfven för praktiska läkare, detta redan fömt 
kända och värderade arbete, som nu utkommit i sin andra 
upplaga. 



247 

— Hr MAL.MSTEN refererade: De la Virulence et de la 
JSpeeificiU de la Tuberculose par J. A. Villemin. Mémoire lu 
åt VAcadémie de Médecine eous la Séance de 18 AoUt 1868. 

Keferatet skulle ingå i tidskriften. 

— Hr Bruzelius meddelade följande sjukdomsfall af 
Volvulvs: 

Torparen Anton Mårten Jonsson, 62 år gammal, från Spånga 
församling, intogs på Serafimerlasarettet den 26 Maj 1868. Han 
uppgaf att han m^ga gånger »varit kleni>, men kunde ej närmare 
redogöra för sjukdomarnes beskaffenhet. Den sednaste vintern hade 
kan slitit mycket ondt och haft dålig och otillräcklig föda, men 
dock ständigt gått i arbete till den 17 Maj (således omkring 8 
dagar före inkomsten till lasarettet), då han, sysselsatt med att 
^räfva dike, plötsligen utan föregående illamående insjuknade med 
häftig värk i magen och förstoppning, hvartill snart kommo kräk- 
ningar, som dock aldrig innehöllo blod eller exkrementartade ämnen. 
Han måste genast lägga sig till sängs, kräkningarne fortforo, buken 
svällde snart betydligt till och han kunde ej få någon affÖring, 
ehuru både engelskt salt och liera lavementer användes. 

Då han inkom på lasarettet klagade han hufvudsakligen öfver 
smärtor i buken och öfver den svåra forstoppningen. Ofre delen 
af buken var kolossalt (ballonglikt) uppdrifven, men afskiljd från 
den nedre genom ett snedt tvärsöfver underlifvet, några tum under 
nafveln gående begränsnings som dock icke kunde uppfattas såsom 
någon bestämd hårdnad eller sträng. Lefvern och hjertat dislo- 
cerade uppåt. Han ömmade något vid palpering af buken, hvar- 
vid tydligt kunde urskiljas olika tarmpartier, mer eUer mindre ut- 
spända, som vid undersökning råkade uti lifliga rörelser. Koller 
förnams stundom dervid. Hah var betydligt blek och afmagrad; 
febersymtomer fnnnos icke. Vid undersökning af rectum kunde ej 
någon förträngning derstädes upptäckas. 

Kräkningarne hade upphört och efter användandet af ett 
terpentinlavement inställde sig ett par hårda öppningar, som ej 
företedde något anmärkningsvärdt. 

Tillståndet fortfor emedlertid oforändradt under mer än 14 
dagar; buken var enormt uppdrifven och öppningar inställde sig 
blott efter bruk af vanliga lavementer. Småningom började der- 
efter buken att insjunka och öppningar inställde sig sjelfmant. 
Aptiten, som varit försvunnen, började att återkomma, ehuru blott 
pä en kortare tid, h varefter den återigen aftog och slutligen helt 
och hållet upphörde. Patienten afmagrade mer och mer, krafterna 
minskades och han alied uti ett marastiskt tillstånd den 30 Sept. 
detta år. Buken hade då under en längre tid (2 månader) varit 
mycket insjunken och föga Ömmande vid tryck. 

Hx Kex förevisade preparatet och redogjorde för detsamma : 



248 

Vid obduktionen befunnos tarmarne starkt fastväxta vid buk- 
väggen och vid hvarandra. Yrid ningen af flexura sigmoidea hade 
till en del gått tillbaka, men en tjock brid från nedstigande 
delen af flexuren gick framom den uppstigande och utvisade att 
tarmslyngan varit vriden att hälft slag om sin axel. Vid öfre in- 
klämnings stället funnos å tarmen 2:ne öppningar, som ledde in tiU 
en gås äggstor afkapslad foecalabscess, som fortsatte sig ända in till 
muskulaturen i främre bukväggen; från denna abscess gick en tjock 
stramande bindväfssträng framom tarmslyngoma, fastväxt vid dem 
och bukväggen och sträckande sig öfver till högra sidan till närheten 
af coecum. Här slutade den vid en fcecalabscess, som också till en del 
låg i främre bukväggen, och som genom en rund öppning af ett örea 
storlek inmynnade i en tunntarmslynga. Den tjocka bindväfssträngen 
bildade från denna abscess en kanal, i hvilken sonden kunde inforas 
*flera tum, och den syntes förr hafva bildat en kommunikation meUan 
båda abscesserne. Ibland de, på ett inveckladt sätt fastväxta 
tunntarmslyngorna fanns på ett ställe ett särdeles egendomligt för- 
hållande. Trenne tarmar mötte hvarandra på ett sådant sätt att de 
syntes hvar och en utgöra en fortsättning af den andra. Efter deras 
uppklippning befanns att de äfven alla inmynnade mot hvarandra, 
men då visade sig äfven en fjerde tarm utgå med ett forminskadt 
lumen från det ställe der de andra tarmarne möttes. Vid närmare 
undersökning befanns den ena tarmen på detta stäUe förstörd i 
alla dess hinnor, så att begränsningen endast utgjordes af nybildad 
bindväf. Af den andra slyngan fanns en liten del af väggen qvar, 
men för öfrigt hade den samma begränsning som den förra. Det 
var sålunda här en kort kanal af en tarms lumen bildad af bind- 
väf, från hvilken 4 tarmar utgingo; 2 tillhörande jejunum och 2 
ileum. Det var tydligt att denna bildning hade uppkommit på 
så sätt att 2 tarmslyngor här på ett eller annat sätt blifvit så 
stramade mot hvarandra att brand i den ena inträffat i hela cir- 
cumferensen under det att å den andra en liten del af väggen 
blifvit qvar. Under det branden utbildats och tarmarne genom 
den öppnat sig i hvarandra hade en nybildning genom inflamma- 
tionen i omgifningen uppstått och afkapslat hela partiet. Att lifvet 
kunde så länge hafva bestått vid dessa forändringar var särdeles 
anmärkningsvärdt. 

— Hr EAljhOTfiGRES meddelsiåe ett förffiftniJiffsfall medelst 
dynamit. 

Arbetskarlen Carl Johan Peterson, boende i huset M bl 
Hornsgatan, 54 år gammal, hade under någon tid varit sysselsatt 
med att vid Munkbron sälja grönsaker för en trädgårdsmästares 
räkning. Den 3 November på aftonen hade han kommit hem 
öfverlastad, utan att kunna redogöra for de under dagen uppburna 
penningarne. Följande morgon vid 7-tiden hade han, enligt hustruns 
utsago, stigit upp och ur en låda framtagit ett paket, af hvars 
innehåll han hastigt förtärt samt der på skyndsamt druckit en mängd 
vatten, hvarefter han åter lagt sig. Han hade knappt åter kommit 



249 

i sängen, förrän häftiga kräkningar af en gråaktig geléartad massa 
inställde sig samt straxt derpå tuDna gråaktiga öppningar. Kort 
derpå blefvo ögonen stirrande, ansigtsdragen förvridna och benen 
sammandrogos krampaktigt. Han uppgaf då och då ett stönande 
läte, men syntes utan medvetande af hvad som passerade omkring 
honom. Som ladugård fanns på stället, erhöU han genast söt 
mjölk. Vid min ankomst omkring kl. 8, fann jag honom liggande 
på rygg med tillslutna ögon och utan tecken till medvetande. 
Ansigtet var blekt, ansigtsdragen uttryckte smärta, pupillerna något 
sammandragna, pulsen liten och ojemn. Munnens och svalgets 
slemhinna var oskadad, endast någon rodnad syntes å den sednare. 
De krampaktiga sammandragningame af nedre extremiteterna fort- 
foro, men påkommo ej så ofta. Stor svårighet att svälja. Jag 
ordinerade magnesia leniter usta utrörd med mjölk samt frotteringar 
å benen. Vid min återkomst kl. 12 på dagen hade han haft flera 
kräkningar till största delen bestående af ystad mjölk och magnesia,. 
samt under samma tid haft flera tunna öppningar. Krampen hade 
upphört. Pulsen var full och mjuk, respirationen lugn och jemn. 
Han låg fortfarande med slutna ögon, utan att svara, då han till- 
talades, men då man ropade honom i örat, öppnade han ögon- 
locken, men slöt dem genast åter. Jag gaf honom nu emuls. oleosa 
med opium samt tillsade att ge honom något vin eller kaffe. KL 
6 e. m. besökte jag honom åter, då jag till min stora öfverrask- 
hing fann honom någorlunda redig, ehuru blicken ännu var stupid. 
Han klagade nu endast öfver någon hufvudvärk samt svår värk i 
maggropen. Han erhöll samma behandling samt till dryck söt mjölk. 

Dagen derpå, då jag besökte honom, var han fuUkondigt redig, 
ehuru blicken fortfarande var slö; han klagade äfven nu öfver svår 
värk i maggropen och remitterades till Serafimerlasarettet. *) 

. Ofvannämnde paket, af hvars innehåll Petersson den 4 Nov. 
hade fortärt, befanns innehålla en tredjedel af en dynamitpatron. 
Kan skulle således, ifall dynamitpatronen från början varit hel, 
hafva fortärt två tredjedelar deraf. 



Den 10 November. 

Åtgiirder mot veneriska sjakdomarnes spridning i Stockholm. — Bref från 
Prof. Billroth. — Constitntio epidemica. — Rnptnra uteri spontanca. — 
Obtarator mot gomdefekt. 

— Upptogs till slutdiskassion och justering den i samman- 
trädet den 20 sistlidna October väckta frågan om lämpliga åt- 
gärders vidtagande till förekommande af de veneriska sjuk- 
domames spridning inom hnfvadstaden. 



*) Utakrefa deriMn några veckor derefter frisk. Red. anm. 



250 

Efter af Sekreteraren frantstäUd resumé af hyad i frågan 
hafvadsakligen förekommit änder sammankomsterna den 20 
October, 27 October och 3 November, uppstod diskussion, dek 
angående de ändamålsenligaste profylaktiska åtgärderna, dels 
angående af Hr Höstman gjord hemställan om aflåtande af en 
skrifvelse till Ofyerståthållare-<£mbetet. — I denna diskussion 
deltogo Hr Ordföranden samt Hrr Berlin, Carlson, Gråhs 

och KOSSANDER. 

Hr Malmsten instämde i Ordförandens yttrande i samman- 
komsten den 20 October. Den vigtiga sanitära fråga, som nu ut- 
gjort föremålet för Läkaresällskapets diskussioner, bar flera gånger 
förut fästat dess uppmärksamhet och är utan tvifvel en af de 
svårlöstaste problemer i afseende på allmän helsovård. Också ut- 
gör den för närvarande i flera länder en stående fråga, som ej 
nog kan behjertas. Den s. k. hemliga prostitutionen går tyvärr i 
större städer i jemna steg med civilisationen — och näringsfri- 
heten, så välgörande i allmänhet, spelar en vigtig röle i afseende 
på prostitutionens tillväxt. Af den förda diskussionen framgår 
tydligen, att den hemliga prostitutionen bör af sundhetspolisen med 
större uppmärksamhet följas. Hr Höstman har i detta hänseende 
visat, att ett antal af endast trenne polismän är alldeles för ringa, 
ej blott då man afser Stockholms folkmängd, utan än mer, då 
man afser den stora territoriela utsträckning, som staden innehar. 
£n noggrann uppsigt öfver de prostituerade qvinnornas lefnadssätt 
är ock af nöden, för att undvika allmän skandal, som allmänheten 
nu ganska ofta har tillfälle att bevittna. För sin del afrådde Hr 
M. från en Läkaresällskapets skrifvelse till Of vers tåthållare-Em betet; 
men ansåg att, då förste Stadsläkaren var vid sammankomsten när- 
varande, Sällskapet åt honom borde öfverlemna, att, hans pligt 
likmätigt, med anledning af den diskussion som förefallit, lasta 
ÖfverståthåUare-Embetets uppmärksamhet på de nödvändiga for- 
bättringar och åtgärder, som böra vidtagas; och uttalade Hr M. i 
öfrigt den öfvertygelse, att förste Stadsläkaren med sitt vanliga nit 
skulle taga saken i noggrannt öfvervägande. Slutligen uttryckte 
Hr M. den åsigt att de s. k. sundhetsvisitationerna med garnisons- 
trupperna borde förrättas kvarje vecka. 

Pä af Ordföranden framställda propositioner beslöt Säll- 
skapet: att någon skrifvelse till Öfverståthållare-Embetet ej 
borde afgå, men att protokollen, rörande åtgärders vidtagande 
mot de veneriska sjukdomarnes utbredning inom hufvndstaden, 
skulle förste. Stadsläkaren meddelas, för vidtagande af de mått 
och steg han funne desamma böra föranleda. 

— Sekreteraren meddelade innehållet af ett från Säll- 
skapets nyligen invalde utländske ledamot Professor Billroth 
i Wien ankommet bref, som uttalade hans tacksamhet öfver 



251 



dleo honom genom valet visade aktningsbetygelsen, på hvilken 
ti&Ti äfven satte ett specielt värde, såsom sjelf tillhörande en 
svensk slägt, hvilken i början af århundradet öfverflyttat till 
Pommern. 

— Gonstitatio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 1 till och med Lördagen den 7 November 1868: 
Sjukligheten något ökad, dock icke betydlig. 



1. Jnom enskild prakiik anmälde sjnkdomsfaU 



Febris typhoides 15. 

DipJitheria 4. 

Pertuasis 5. 

Cliolerina 1 

iXysenteria 2, 

Diarrhcsa 75. 

f ebria paerperalia .. 1. 

Febria intermittena . . 9. 

Ang^ina parOtidea .... 8. 

Varicellae 2. 

Scarlatina 1 

SypMlia 15. 

Gfonorrhcea 17. 

Apoplexia cerebri ... 2. 

Nenralgia 10. 



Co^jnnctiTitia 9. 

OUtis 8. 

Ang. tona. & faucinm 34. 

Thrombosis. Embolia 1. 

Laryngo-tracheitia . . 9. 

Bronch. Cat. bronch. 86, 

Bronchitia capillaria.. 1. 

Pneamonia 5. 

Plenritia 5. 

Febris gaatr. simpl. . 29. 

Gaatritis. Enteritia 5. 

Typhlit. & Perityphl. 5. 

Peritonitls 3, 

Icterns 6, 

Nephritis 1. 



(från 33 läkare): 

Metritia 2. 

Kheumatiainaa acntoa 13. 

Erysipelaa 8. 

Erythema nodoanm. . . 2. 

Urticaria 5. 

Zona 1. 

Farnncalna 6. 

Carbnncalaa 1. 

Stomatitia.. 1. 

Keratitia 2. 

Rhenm. recena efebril. 3. 

Snmma 418. 



2. Å Hnfrndatadens Sjuhvårdsanataltw: 

På Serafimer-lasareUet: sjukantalet den 7 Nov. 228, hvaraf 133 på afdcl- 
ningen för inTärtea sjake ; inkomne under veckan : febria typhoidea 9, intoxicatio 
ex dynamito 1, pnenmonia 1, icterns 1, rheumatismus acatus 1. 

På Allmänna Gamiåona-sjukhuset : sjukantalet den 7 Not. 206, liTaraf 49 
p& afdelningen för inyärtes sjuke; inkomne under veckan : ayphilis 7, febria 
tjrphoides 4, gonorrboea 4, pneumonia 1. 

På Prwiåoriska sjukhuset å Söder: sjukantalet den 7 Nov. 170, hvaraf 
109 invärtea sjuke; inkomne under veckan: delirium tremena 4, sypKilia 4, 
febria typhoidea 3, bronchitia 3, metritia 2, diarrKoea 1, rheumatismua 1. 

På I^ovisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjukantalet den 7 Nov. 67, hvaraf 
t 54 invärtes ajuke; inkomne under veckan: febris gastrica simplex 2, febria 
intermittens 1, rheumatismus 1, erysipelaa 1. 

På Mltnånna Barnhuset: diarrhoea 4, bronchitia 3. — Polikliniken: diar- 
rhoea 4, conjnnctivitia 2, bronchitis 2, ayphilia 1, pneumonia 1, plenritia 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 7 Nov. 57; inkomne under veckan: 
keratitia 2. 

På Allmänna Bambördshuset : antalet vårdade 10; helsotiUståndet godt. 
På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 9; helsotillståndet godt. 
) På Bambördshuset Pro Patria: helaotillatåndet godt. 

f På Diakonis*-sjukhuset: sjukantalet den 7 Nov. 25; inkomne under veckan: 

' embolia 1. 

f På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 7 Nov. 154, hvaraf 

. 76 mankön och 78 qvinkön. 

^ På SioekhoUns stads och läns Kwrhus: sjnkantalet den 7 Nov. 178, hvaraf 

i 153 från ataden och 25 från länet; inkomne: ayphilis 47, gonorrhoea 5. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Pattigläkamea vecko-rapporter) : bronchitia 57, 
. diarrhoea 32, rheumatismus 19, febria intermittena 12, pneumonia 11, febria 
^ gaatrica simplex 10, febris typhoidea 9, angina tonaillaria 7, pertussis 4, vari- 
j^ cellsB 3, bronchitia cappillaris 3, meningitis cerebralis 2, ophthalmia 2, laryn- 

gitis 2, pleuritis 2, eirsipelas 2, diphtheria 1, ayphilia 1, apoplexia cerebri 1, 
1^ gaatritis 1, peritonitia 1, icteroa 1, nephritia 1. 



252 

4. 1 Stadens Fångdsé: ftanmcnliis 2, diarrhoea 1. 
Norra Straff- och Arbets- fångelset: bronchitis 3, diairhoea 2, febm isto- 
mittens 1. 

— Hr Cederschjöld meddelade följande tvenne fall af 

Ruptura uteri apontanea: 

Lifmoderbristning, ehuru en bland de olyckligaste händelser 
vid en förlossning, förekommer dock icke så sällan, som man må- 
hända i allmänhet foreställer sig. I många af de fall, då qvinnor 
dö under ett svårt förlossningsarbete, eller kort efter att de äro 
förlösta, torde orsaken härtill vara att finna uti bristning af lif- 
modren, ehuru den icke genom verkställd liköppning alltid blifver 
ådagalagd. Symptomema som föregå och åtfölja densamma äro 
också stundom så otydliga att de lätt kunna förbises, hvarfore det 
väl kan hända, att man någon gång icke upptäcker den hotande 
faran förr än det är for sent. Detta är en erfarenhet, som jag 
önskar framhålla, på det man icke alltid må vara för sträng vid 
bedömmandet af dylika olycksfall. Detta gäller isynnerhet med af- 
seende på barnmorskor, hvilka ofta hafva den sorgliga lotten, att 
långt skiljda från möjligheten af läkares hjelp, ensamme under de 
ogynsammaste förhållanden, biträda vid förlossningar, som mången 
gång skulle kunna sätta den skickligaste förlossningshjelpare i för- 
lägenhet. Att de vid dylika fall stundom misslyckas torde vara 
ursägtligt; att de ofta utföra sådana svåra förlossningar med rädd- 
ning af både qvinnan och barnets lif borde kanske deremot räk- 
nas dem till större förtjenst, än som vanligen kommer dem till 
godo. 

Då man vid liköppning af en efter förlossning afiiden qvinna 
finner en bristning af lifmodren, är man i allmänhet lätt benägen 
att antaga, att bristningen blifvit förorsakad genom våldsamt för- 
farande under förlossningen, synnerligast om barnmorska, utan lä- 
kares biträde företagit någon slags operation i ändamål att bringa 
förlossningen till ett lyckligt slut. Ja, i de flesta fall af olycks- 
händelser vid förlossningar få barnmorskorna, ibland med, kanske 
oftast utan skäl, uppbära skulden derför. Detta är, såsom jag 
vågar tro, en stor orättvisa, som jag skulle önska att kunna 
utplåna. 

Om man rätt tager i betraktande lifmodrens ofantliga an- 
strängningar vid svåra förlossningar med trångt bäcken, eller vid 
s. k. sjelf vändningar, utan att deraf lida ringaste skada, samt lif- 
moderväggamas fasthet, så lärer man hafva svårt att dervid fatta 
graden af det våld, som skulle fodras, för att t. ex. vid vändnings- 
försök kunna åstadkomma bristning af en fullkomligt frisk lifmo- 
der. Förr trodde man, efter de la Mötte, att detta till och 
med kunde gå så lätt för sig, att fostrets egna rörelse, sedaii 
vattnet afgått, antogs såsom vanligaste orsaken till lifmoderbnst- 
ning; en föreställning, som dock redan af Bbaudelouus blef 
fullkomligt vederlagd. Jag är deremot benägen att måhända gi 
till en annan ytterlighet, i det jag vågar framställa den förmodan, 
att uti alla, eller åtminstone de aldra flesta fall af lifmoderbrist- 



253 

ning, förorsakad genom våld utifrån, lifmoderväggen varit af en 
eller annan anledning på något ställe sjukligt förändrad och att 
svårligen något våld kan förorsaka bristning af en fullkomligt frisk 
lif moder. Detta gäller åtminstone om bristning i moderbålen, ty 
lösslitning af lifmodren från dess fäste med moderslidan kan jag 
väl föreställa mig möjligen kunna ega rum. Bristning af moder- 
bålen förekommer också mera sällan. Vanligtvis eger den rum i 
öfre delen af moderhalsen och på dess främre sida. 

Den allmännaste orsaken till lifmoderbristning är också, en- 
ligt min erfarenhet, fosterhufvudets långvariga tryckning emot 
bäckenranden vid trångt bäcken och lifmoderväggens deraf föror- 
sakade uppluckring eller öfvergång till brand. Det skulle väl tyc- 
kas, som uppkomsten af en så svår åkomma borde förebådas af 
tydliga och temligen allarmerande symptomer. Så är likväl icke 
händelsen. Det är egentligen först sedan bristningen skett som 
säkra tecken framträda. Icke heller nu är diagnosen alltid säker, 
ty värkarnes plötsliga upphörande och qvinnans hastigt tilltagande 
vanmakt, som vanligtvis, uppgifves såsom omedelbara följder efter 
den skedda bristningen torde stundom någon längre stund kunna 
fördröjas. Det är nemligen uppenbart att lifmodrens sammapdrag- 
uingsförmåga fortfar sedan lifmodren brustit, ty annars kunde fostret 
icke utträda i buken och hvad beträffar vanmakten, så är den huf- 
vudsakligen beroende af den större eller mindre mängd blod, som 
dervid utgjuter sig i bukhålan. Det är derföre först sedan fostret 
helt och hållet eller till någon del blifvit utdrifvet i buken, som 
diagnosen blir fullt tillförlitlig. 

Följande ganska märkliga fall är ett talande bevis på sannin- 
gen häraf: 

Den 10 sistlidne Mars vid midnatt intogs å provisoriska Barn- 
bördshuset en ogift qvinua, 32 år gammal, fjerde gången hafvande, 
de 3 föregående gångerna af mig förlöst med tång, sista gången 
å nämnde inrättning d. 23 April 1866, då hon förlöstes från ett 
lefvande gossebarn, sedan fostrets hufvud stått orörligt i bäcken- 
bottnen 6 timmar. Yid anstäld undersökning befanns modermun- 
nen i det närmaste utplånad, hinnorna hela och fostret bjuda huf- 
vudet i öfre bäckenöppningen. Å buken iakttogs framför lifmodren 
en mjuk, franiskjutande svulst, sträckande sig ifrån blygdbenen upp 
emot naflen och ansågs vara urinblåsan, hvilken kl. 2 — 3 aftappa- 
des utan att den nämnde svulsten deraf synnerligt förminskades. 
Yärkarne voro ihållande och starka, fosterhufvudet stod fortfarande 
högt upp i bäckenet, svulsten tycktes tilltaga i storlek. Kl. om- 
kring 10 d. 11 fann Dr Groth qvinnans allmänna helsotillstånd 
godt, bäckenet trångt, värkarna ej starke, men tätt återkommande, 
modermunnen utplånad och hinnorna hela. Den ofvaunämnde svul- 
sten antogs vara en utvidgning af lifmodren till följe af dess 
ojemna verksamhet. Hinnorna sprängdes nu hvarvid ett par jum- 
frur grönt, illaluktande barn vatten uttömdes; fosterhufvudet i kron- 
bjudning i öfre bäckenöppningen så hårdt inklämdt att kateter ej 
kan införas i blåsan; svulst å hufvudet. En stund efter att Dr 



252 

4. I Stadetu FångeUe: faraneiUiis 2, diarrkaea 1. 

Norra Straff- och Arbeit- fängelset: bronchitis 3, diarrhoea 2, febrU inter- 
mittens 1. 

— Hr Cederschjöld meddelade följande tvenne fall af 

Ruptura uteri spontan ea: 

LifmoderbristDing, ehuru en bland de olyckligaste händelser 
vid en förlossnings förekommer dock icke så sällan, som man må- 
hända i allmänhet föreställer sig. I många af de fall, då qvinnor 
dö under ett svårt förlossningsarbete, eller kort efter att de aro 
förlösta, torde orsaken härtill vara att finna uti bristning af lif- 
modren, ehuru den icke genom verkställd liköppning alltid blifver 
ådagalagd. Symptomema som föregå och åtfölja densamma äro 
också stundom så otydliga att de lätt kunna förbises, hvarfore det 
väl kan hända, att man någon gång icke upptäcker den hotande 
faran förr än det är för sent. Detta är en erfarenhet, som jag 
önskar framhålla, på det man icke alltid må vara för sträng vid * 
bedömmandet af dylika olycksfall. Detta gäller isynnerhet med af- ^ 
seende på barnmorskor, hvilka ofta hafva den sorgliga lotten, att 
långt skiljda från möjligheten af läkares hjelp, ensamme under de 
ogynsammaste förhållanden, biträda vid förlossningar, som mången ' 
gång skulle kunna sätta den skickligaste förlossningshjelpare i för- 
lägenhet. Att de vid dylika fall stundom misslyckas torde vara 
ursägtligt; att de ofta utföra sådana svåra förlossningar med rädd- ' 
ning af både qvinnan och barnets lif borde kanske deremot räk- 
nas dem till större förtjenst, än som vanligen kommer dem till 
godo. 

Då man vid liköppning af en efter förlossning afliden qvinna 
finner en bristning af lifmodren, är man i allmänhet lätt benägen 
att antaga, att bristningen blifvit förorsakad genom våldsamt för- 
farande under förlossningen, synnerligast om barnmorska, utan lä- 
kares biträde företagit någon slags operation i ändamål att bringa 
förlossningen till ett lyckligt slut. Ja, i de flesta fall af olyc^ 
händelser vid förlossningar få barnmorskorna, ibland med, kanske 
oftast utan skäl, uppbära skulden derför. Detta är, såsom jag 
vågar tro, en stor orättvisa, som jag skulle önska att kunna 
utplåna. 

Om man rätt tager i betraktande lifmodrens ofantliga an- 
strängningar vid svåra förlossningar med trångt bäcken, eller vid 
s. k. sjelf vändningar, utan att deraf lida ringaste skada, samt lif- 
moderväggarnas fasthet, så lärer man hafva svårt att dervid fatta 
graden af det våld, som skulle fodras, för att t. ex. vid vändnings- 
försök kunna åstadkomma bristning af en fullkomligt frisk lifmo- 
der. Förr trodde man, efter de la Mötte, att detta till och 
med kunde gå så lätt för sig, att fostrets egna rörelse, sedan 
vattnet afgått, antogs såsom vanligaste orsaken till lifmoderbrist- 
ning; en föreställning, som dock redan af BEAUDELoauE blef . 
fullkomligt vederlagd. Jag är deremot benägen att måhända gå 
till en annan ytterlighet, i det jag vågar framställa den förmodan, 
att uti alla, eller åtminstone de aldra flesta fall af lifmoderbrist- 



253 

ning, förorsakad genom våld utifrån, lifmoderväggen varit af en 
eller annan anledning pä något ställe sjukligt förändrad och att 
svårligen något våld kan förorsaka bristning af en fullkomligt frisk 
lifmoder. Detta gäller åtminstone om bristning i rooderbålen, ty 
lösslitning af lifmodren från dess fäste med moderslidan kan jag 
väl föreställa mig möjligen kunna ega rum. Bristning af moder- 
bålen förekommer också mera sällan. Vanligtvis eger den rum i 
öfre delen af moderhalsen och på dess främre sida. 

Den allmännaste orsaken till lif moderbristning är också, en- 
ligt min erfarenhet, fosterhufvudets långvariga tryckning emot 
bäckenranden vid trångt bäcken och lifmoderväggens deraf föror- 
sakade uppluckring eller öfvergång till brand. Det skulle väl tyc- 
kas, som uppkomsten af en så svår åkomma borde förebådas nf 
tydliga och temligen allarmerande symptomer. Så är likväl icke 
händelsen. Det är egentligen först sedan bristningen skett som 
säkra tecken framträda. Icke heller nu är diagnosen alltid säker, 
ty värkames plötsliga upphörande och qvinnans hastigt tilltagande 
vanmakt, som vanligtvis, uppgifves såsom omedelbara följder efter 
den skedda bristningen torde stundom nugon längre stund kunna 
fördröjas. Det är nemligen uppenbart att lifmodrens sammapdrag- 
ningsförmåga fortfar sedan lifmodren brustit, ty annars kunde fostret 
icke utträda i buken och hvad beträffar vanmakten, så är den huf- 
vudsakligen beroende af den större eller mindre mängd blod, som 
dervid utgjuter sig i bukhålan. Det är derföre först sedan fostret 
helt och hållet eller till någon del blifvit utdrifvet i buken, som 
diagnosen blir fullt tillförlitlig. 

Följande ganska märkliga fall är ett talande bevis på sannin- 
gen häraf: 

Den 10 sistlidne Mars vid midnatt intogs å provisoriska Barn- 
bördshuset en ogift qvinna, 32 år gammal, fjerde gången hafvande, 
de 3 föregående gångerna af mig förlöst med tång, sista gången 
å nämnde inrättning d. 23 April 1866, då hon förlöstes från ett 
lefvande gossebarn, sedan fostrets hufvud stått orörligt i bäcken- 
bottnen 6 timmar. Yid anstäld undersökning befanns modermun- 
nen i det närmaste utplånad, hinnorna hela och fostret bjuda huf- 
vudet i öfre bäckenöppningen. A buken iakttogs framfor lifmodren 
en mjuk, framskjutande svulst, sträckande sig ifrån blygdbenen upp 
emot nafien och ansågs vara urinblåsan, hvilken kl. 2 — 3 aftappa- 
des utan att den nämnde svulsten deraf synnerligt förminskades. 
Yärkarne voro ihållande och starka, fosterhufvudet stod fortfarande 
högt upp i bäckenet, svulsten tycktes tilltaga i storlek. Kl. om- 
kring 10 d. 11 fann Dr Groth qvinnans allmänna helsotillstånd 
godt, bäckenet trångt, värkarna ej starke, men tätt återkommande, 
modermunnen utplånad och hinnorna hela. Den ofvaunämnde svul- 
sten antogs vara en utvidgning af lifmodren till följe af dess 
ojemna verksamhet. Hinnorna sprängdes nu hvarvid ett par jum- 
frur grönt, illaluktande barn vatten uttömdes; fosterhufvudet i kron- 
bjudning i öfre bäckenöppningen så hårdt inklämdt att kateter ej 
kan införas i blåsan; svulst å hufvudet. En stund efter att Dr 



254 

Groth aflagsnat sig afgick något blod och qvinnan föll derefter 
omedelbart i vaftmakt. Vid na anställd undersökning befanns hnf- 
vudet hafva så aflagsnat sig ifrån öfre backenöppningen att det 
icke kunde träffas. Bud . afgick genast till mig och vid min an> 
komst kl. 11| fann jag, att lifmodren hade brustit och fostret vara 
utdrifyet i buken. Kort före min ankomst hade svaga fosterljud 
kunnat uppfattas. För att ej förlora någon dyrbar tid införde jag 
genast handen genom den gjorda bristningen in i qvinnans buk, 
uppsökte fostrets fötter, hvilka lätt träffades, samt gjorde vändning, 
som utan svårighet verkställdes. Yid fostrets utdragning och se- 
dan det utkommit till bröstet, tyckte jag mig förmärka små för- 
sök att andas. Nafvelsträngen var dock pulslös. I anseende till 
trängseln i bäckenet uppstod stor svårighet att utskaffa hofvudet, 
hvilket dock slutligen efter mycken möda lyckades. Barnet, en 
fullgången gosse, var dödt. Omedelbart derefter uttogs efterböi^ 
den, hvarpå följde en ganska ymnig blödning; qvinnan började 
kräka, krafterna sjönko hastigt och efter 20 minuter afled hon. 
Vid obduktion, som förrättades påföljande dag förefans en brist- 
ning af nedre och främre delen af lifmodren, sträckande sig ifrån 
den ena sidan till den andra, med vidt gapande svartaktiga och 
uppluckrade ränder; korsknölsvidden mätte 3 tum; bukhålan inne- 
höll en myckethet blodblandadt vatten. 

Hvad nu först angår orsaken till bristningen i detta fall, så 
är det otvifvelaktigt att lifmoderväggen var försvagad genom före- 
gående svåra förlossningar och nu icke kunde motstå den hårda 
tryckningen af fosterhufvudet emot bäckenranden, utan blifvit ytter- 
ligare försvagad, uppluckrad och slutligen brustit sönder. En an- 
nan fråga, svårare att besvara, är den: när bristningen egentligen 
skedde? Det kan väl synas som intet tvifvel i detta hänseende 
borde kunna ega rum, utan att bristningen uppenbarligen inträffat 
straxt efter Dr Groths bortgång, samtidigt med qvinnans hastigt 
påkommande vanmakt, den obetydliga blodafgången och fostrets 
tydliga utträdande i buken. Jag vill icke heller bestämdt förneka 
riktigheten af detta antagande, men tillåter mig dock fasta npp- 
märksamheten på en omständighet som, enligt min uppfattning, 
gör detsamma icke fullt tillförlitligt. Förrän jag kan stadga mitt 
omdöme i detta hänseende önskade jag nemligen hafva rätt klart 
för mig hvad som bildade den mjuka svulst, som iakttogs, sträc- 
kande sig framför lifmodren ifrån blygdbenen och upp emot naf- 
veln. Det är möjligt att Dr Groths ofvananförde åsigt är riktig, 
att den nemligen utgjordes af en utvidgning af sjelfva lifmodren, 
tillfölje af dennes ojemna verksamhet. Men då Ufraodrens verk- 
samhet syntes vara ganska jemn och mot slutet ej synnerligen stark 
och dess väggar voro fullkomligt friska, med undantag af nedre 
delen, så kan jag för min del ej rätt fatta möjligheten af en dy- 
lik påsformig utvidgning af lifmodren, som kunde sträcka sig så 
högt upp. Om den således icke kan antagas hafva bildats af lif- 
modren, icke heller af en urinfyld blåsa, då denna aftappades utan 
att svulsten deraf försvann, så måste man söka någon annan för- 



255 

klaring öfver uppkomsten af densamma. För min del har jag icke 
funnit nägon^ som fullt tillfredsställt mig. Jag vågar derföre, utan 
anspråk pä ofelbarhet, framställa den hos mig stadgade åsigten 
om detta mindre vanliga fall. Det förefaller mig nemligen icke 
osannolikt att lifmodren redan vid qvinnans ankomst till Barn- 
bördshuset till någon del brustit och att ägghinnoma under lif- 
modrens sammankrympningar utdrefvos genom den gjorda öppnin- 
gen. Jag föreställer mig vidare, att sedan hinnorna som voro ned- 
trängda i bäckenet, blifvit bräckta och hvarvid blott en ringa mängd 
vatten uttömdes, fostret blef af lifmodrens fortfarande samman- 
krympningar hårdare tryckt emot den befintliga öppningen, hvari- 
genom denna under blodafgång ytterligare vidgade sig, så att fostret 
genom densamma kunde utträda i buken. Detta antagande synes 
mig äfven vinna något stöd af den omständigheten, att endast en 
ringa mängd vatten uttömdes då hinnorna bräcktes, troligen till 
följd deraf att fosterhufvudet fullkomligt tillslöt öfre bäckenöpp- 
ningen och således hindrade allt vatten att utrinna, hvaremot vid 
' obduktionen en betydlig mängd vatten jemte blod förefanns i bu- 
ken. Om danna min åsigt är den rätta, så följer äfven deraf, att 
det af mig nu anförda fallet ovedersägligen gifver vid handen, att 
bristning af lifmodren verkligen kan ega rum, utan tydliga och 
omisskänliga tecken och att således diagnosen af denna lifsfarliga 
, åkomma någon gång kan vara svår om icke omöjlig att med sä- 
kerhet bestämma. 

Hvad slutligen angå)* mina åtgöranden efter skedd bristning, 
så erkänner jag gerna, att uti ett sådant fall som detta, der det 
i buken utdrifna fostret gaf säkra, ehuru svaga tecken till lif, det 
måhända hade varit större förhoppning att utskaffa barnet lef vande 
genom att genast företaga gastrotomi, än medelst vändning, hvar- 
till jag beslöt mig. Denna tanke föresväfvade mig äfven ett ögon- 
blick, men jag öfvergaf den snart af följande skäl. Jag tillstår 
uppriktigt att jag ryggade tillbaka för att ensam foretaga en så- 
dan operation på en döende qvinna, helst de aftagande foster- 
ljuden, hvilka nu voro ganska svaga, icke ingåfvo säkra förhopp- 
ningar att barnet, sedan det blifvit utskuret ur qvinnans buk, 
skulle blifva vid lif. Hade det gifvit säkra tecken till full lifak- 
tighet, så hade jag kanske underkastat mig den svåra nödvändig- 
heten att genom operation af denna art och under förhanden- 
svarande omständigheter med någorlunda säkerhet kunna rädda ett 
menniskolif, förutsatt att qvinnan samtyckt till en dylik åtgärd. 
^Men då detta icke var händelsen, så ansåg jag mig heldre böra 
företaga vändning, helst denna operation icke uteslöt möjligheten 
i, om bibehållandet af barnets lif, hvilket måhända äfven lyckats, om 
det icke mött så stora svårigheter, att genom det trånga bäckenet 
nog hastigt utskaffa hufvudet. 

^ Huru strängt man än vore benägen att bedömma detta olyck- 

liga fall, tror jag dock icke att man rimligtvis skall kunna göra 
^några grundade anmärkningar emot de åtgärder, som vidtogos med 
' af seende på denna qvinnas behandling efter hennes inkomst på 



256 

Barnbördshuset. Ty då hennes allmänna belflotillstånd syntes van 
godt, inga tecken på den öfverhängande faran för handen, hinnorna 
hela och fosterhufvudet stod så högt att det icke kunde fattas med 
tången, så kan jag för min del icke inse att Dr Groth kunde vid- 
taga någon annan åtgärd än att bräcka hinnorna i hopp att haf- 
vudet derefter skulle tränga djupare nbd i bäckenet och kunna 
med tång utskaffas, helst fostret var vid lif och således encephalo- 
tomi icke gerna kunde komma ifråga. Jag är dock icke alldeles 
säker att omdömet blifvit lika mildt och rättvist, om denna qvinna 
utom inrättningen varit vårdad af barnmorska, och bristningen skett 
innan läkare blifvit tiUkallad. Jag fruktar att man då måhända 
varit benägen att hos barnmorskan spåra någon försumlighet, vårds- 
löshet och grof okunnighet, såsom orsak till den timade olyckan. 
Till stöd för denna min förmodan kunde jag väl anföra flera skäl, 
men inskränker mig att anföra ett annat fall af lifmoderbristning 
under ganska egna omständigheter och dervid barnmorskan blifvit 
af provincialläkaren anklagad att hafva varit vållande till qvinnans 
död. Detta fall torde äfven derföre vara af intresse, att bristnin- 
gen här skedde högt upp i lifmodren, nära moderbottnen. 

Till Lyksele häradsrätt hade kronolänsman Öhberg instämt 
barnmorskan i Sorsele, lappqvinnan Albertina Wikström, med yrkadt 
ansvar för förbrytelse mot föreskrifterne i Barnmorskereglementet 
af den 28 Nov. 1856 och derigenom möjligen varit vållande till 
Carl Israelssons i Staggliden hustrus död. Äi rättegångshandlin- 
garna inhämtas: att barnmorskan Alb. Wikström d. 5 Febr. 1867 
på kallelse inställt sig för att vid förestående förlossning biträda 
Carl Israelssons i Stagyliden 36 års gamla, för första gången haf- 
vande hustru J. Johansdotter; att hustruns förlossningsarbete börjat 
»näst derförut gångne dag» och att hon under 5 timmars tid på 
eftermiddagen d. 5 Febr. lidit af svåra födsloplågor; att Wikström, 
vid undersökning funnit modermunnen sluten och, för att befordra 
modermunnens öppnande, gjort ljumma iusprutniugar af linfröthé; 
att allt barnvatten af gått, men fostret, efter ett dygns förlossnings- 
arbete, under goda värkar, icke nedträngt längre än i bäckenringen, 
hvarföre Wikström d. 6 Febr. kl. 5 eftermiddagen anlade förloss- 
ningstången; att Wikström, sedan hon förgäfves dermed arbetat 
och tången släppt två gånger, ehuru hon med band omlindat hand- 
tagen, uttagit tången och förklarat sig »så trött, att hon icke för- 
mådde mera»; att Wikström derefter med handen ingått i moder- 
slidan för att »undersöka, äfvensom befordra förlossningen». (De 
vid förlossningen närvarande qvinnans slägtingar hafva uti deras< 
vittnesmål förklarat, att Wikström ingått med handen i lifmodren. 
Ett vittne säger till och med att hon inföi^t armen ända till arm- 
bågen, hvilket dock af Wikström bestrides); att hon vidare »efter 
en god stunds förlopp» åter anlagt tången och dermed gjort j-tter- 
ligare två fåfänga försök, men, sedan hon sålunda arbetat omkring 
3 timmars tid dermed upphört kl. 8 eftermiddagen och förklarat 
»hustruns bäcken vara mycket trångt och allt vara förloradt» samt 
j>att det ej vidare var något att göra å hennes sida, utan att hon 



257 

dä gjort hvad göras kunde och att det endast återstod att afbida 
döden»; att under dessa förlossningsförsök blod flutit från hustruns 
fodslodelar, men att dess myckenhet »ej varit större, än vid for- 
lossningar i allmänhet»; att Wikström sedermera qvarstannat till 
dess hustrun följande morgon d. 7 Febr. 1867 afled, likväl utan 
att vidtaga någon vidare åtgärd till hustruns förlösande; — att pro- 
vincialläkaren Dr A. den 29 — 30 April 1867 anställt rättsmedi- 
cinsk besigtning och liköppning å Israelssons hustrus döda kropp 
hvarvid uti species facti antecknades: »när barnaföderskan den 7 
på morgonen dog, befanns fostrets hufvud vara synligt i blygdöpp- 
ningen och med ringa möda kunnat utskaffas; den öfriga kroppen 
lemnades qvar inom blygdem»; att vid obduktionen, bland annat, 
iakttogs och antecknades följande: »fostret var med hela hufvudet 
framfödt utom blygden och vägde 7\ skålpund; dess hufvud be- 
fanns hopplattadt och krossadU*; hufvudsvålen å hustruns lik vi- 
sade betydlig utgjutning af blod; hårda hjernhinnan och blodleda- 
ren voro blodtomma, den mjuka hjernhinnan injicierad med blod; 
lungorna nästan svarta, uppfyllda med mörkfärgadt blod; den ven- 
stra hjertkammaren tom, den högra kammaren och förmaket inne- 
höUo något mörkfargad blod; lefvern »utan anmärkning», lifmodren 
befanns i nedra delen utspänd af fosterkroppen, på dess bakre, 
venstra sida, straxt inom och nedom vidfastningen af venstra tu- 
ban, befanns en 4^ tum lång, nedåt och något utåt gående, med 
randa hörn och sidor försedd öppning, ej olikt som ett stycke 
skulle vara borttaget; yttre kanten af denna öppning var något ut- 
pressad, den bakre och nedra var deremot jemn; tjockleken af lif- 
modren omkring denna öppning uppgick knappt till \ tum; om- 
kring tarmarna och isynnerhet bakom lifmodren i bäckenet före- 
fanns utgjutning af en mängd blod, äfvensom i lifmodren och va- 
gina; att bemälde provincialläkare, uti den 5 Maj 1867 afgifven 
edlig attest, bland annat förklarat: »att bäckenträngsel åtminstone 
i dess öfre del icke förefanns», att »barnmorskan föga välbetänkt 
och allt för hastadt gripit till tångens användande» samt »visat 
oförsvarlig liknöjdhet och försumlighet vid den sjukes vård»; att 
»våld nödvändigt torde hafva blifvit användt; att under det våld- 
samma försöket att införa handen i lifmodren på det rupterade 
stället tunna lifmoderväggens första bristande troligtvis inträffat», 
att denna bristning har, enligt all sannolikhet, dels genom de fort- 
^farande värkarna, dels genom tångens omfattande af någon del af 
rupturens sidor och lösslitande af det som blifvit omfattadt, för- 
^storats», samt »att barnaföderskan dött genom inverkan af den ge- 
nom blödningen från lifmoderrupturen uppkomna blodbrist i de 
>arteriella kärlen och af kongestion af blod till lungorna». 

Sedan dessa handlingar blifvit till mig remitterade, afgaf jag 
^d. 4 Maj 1868 till Kongl. Sundhets-CoUegium följande utlåtande: 

»Till mig har blifvit öfverlemnad »Lyksele häradsrätts ransak- 
\iing: rörande yrkadt ansvar å barnmorskan S. A. Wikström i Sorzele 
Hygiea. (Förhandlingar 1868). 17* 



258 

för förbrytelse i yrkets utöfning», med anMUan om mitt yttrande 
i målet. 

Innan jag gär att fullgöra detta åliggande får jag vördsaml 
fasta Kongl. Collegii uppmärksamhet derpå, att de upplysnings] 
som af nämnda ransakning meddelas angående denna handebe 
äro i många hänseenden så oklara och stundom hvarandra motsa 
gande, att det lärer blifva svårt, att deraf draga några säkra slnt 
satser. Hvad jag emellertid af ransakningshandlingarne fannit, k 
i korthet följande : att barnmorskan Sara Albertina Wikström, son 
är anklagad att hafva »förbrutit sig mot föreskrifterna i Barnmorske 
reglementet d. 28 November 1856 och derigenom möjligen vari 
vållande till Carl Israelssons i Staggliden hustrus död» hade dei 
5 Febr. blifvit kallad till nämnde hustru, som var 36 år och fÖrst 
föderska, och hvilkeus förlossningsplågor samma dag både böljat 
att hon vid anställd undersökning hade funnit modermunnen slu 
ten; att hon for att befordra modermunnena öppnande hade gjor 
ljumma insprutningar af linfröthé; att fostret, efter ett dygns föi 
lossningsarbete under goda värkar icke nedträngt längre än i bäckea 
ringen; att hon d. 6 Febr. kl. 5 eftermiddagen hade anlagt tång 
att, sedan hon förgäfves dermed arbetat, uttagit den ocli ingått 
moderslidan med handen; att hon derefter åter, men fåfängt foi 
sökt tången; att hon uttröttad och sannolikt hopplös att kunn 
någonting uträtta, sedan icke gjort någon undersökning eller någr 
vidare försök att förlösa qvinnan, samt att denna afled d. 7 p 
morgonen oförlöst. 

Sådan är i all sin enkelhet berättelsen om den händelse, son 
föranlåtit rättegången emot barnmorskan Wikström. Af denna be 
rättelse har jag förgäfves sökt efter någon anledning, som berätti 
gat kronolänsman Öhberg att anklaga Wikström för forbrytels 
mot Barnmorskereglementet och att hon derigenom möjligen vaii 
vållande till Carl Israelssons hustrus död, om icke den omatändi^ 
heten, att sedan hon sett sig urstånd, att förlösa qvinnan, hon d 
icke skickat efter läkare, såsom 14 S af reglementet bjuder. Me 
denna uraktlåtenhet synes mig icke böra ligga henne synnerligt tiJ 
laat, om läkaren, såsom det vill synas af den till obduktionsprotc 
koUet bifogade räkningen, bor 13| mil från Sorzele. 

En annan fråga blir deremot, om Wikström förfarit på ett s 
konstvidrigt sätt, att qvinnan derigenom kan anses hafva Ijuti 
döden. Icke heller till en dylik slutsats, synes rättegångshandlii 
gen lemna tillräcklig anledning. Hr Dr Å. säger visserligen 
sitt märkeliga anförande att barnmorskan »visat oförsvarlig lil 
nöjdhet och försumlighet vid den sjukes vård». Men detta moi 
säges deraf, att hon under det första dygnet af föriossningen gt 
nom lenande insprutningar sökt befor4ra modermunnens utplJ 
nande; att hon, då förlossningen efter denna tid icke syntes fort 
skrida, anlade tång; att hon, då hon dermed ingenting kunde nt 
rätta» gick in med handen i moderslidan, tydligen i aéigt, att föi 
söka göra vändning, men som icke lyckades emedan fosterhofvudc 
var bårdt inkiladt i bäckenet, samt att hon ännu en gång gjord 



259 

ionök med tång. Ända hittills kan jag for min del icke finna 
något klanderyärdt eller konstridrigt i banunorskans fdrfarande. 
Att hon icke lyckades utföra förlossningen kan tilläfrentjrs hafva 
sin grund uti mindre färdighet vid instrumentemas begagnande, 
möjligen också till följd af oöfrervinnerliga svårigheter. I hvilket- 
dera fallet som helst, lärer hon derföre icke kunna anklagas. Att 
hon efter det sista misslyckade försöket med tången ej vidare före- 
tog någon åtgärd for att (å, qvinnan förlöst, år deremot ett fel, 
men som kanske icke bör alltför strängt bedömas. Det är visser- 
ligen sannt att hon bordt genom förnyade undersökningar vinaa 
upplysningar om huruvida icke några så gynsamma förändringar 
intriäfat, att hon med större utsigt att lyckas, hade kunnat göra 
änuu ett försök med tången, eller i annat fall gripa till skarpa in- 
strumenter. Men den som någon gång pröfvat hvad det vill saga 
att stå ensam, långt skiljd från möjligheten af att erhålla biträde 
vid en svår förlossning och känna kroppskrafterna småningom svika, 
icke blott genom ett långt och mödosamt arbete, utan kanske ännu 
mer genom mattande själsansträngning, oro och qval, den skall 
säkerligen erfara en känsla af deltagande for barnmorskan Wik- 
ström, då hon efter att sista gången i 3 timmar hafva arbetat med 
tången, slutligen uttröttad till kropp och själ, ansåg sig ej vidare 
kunna något uträtta, utan »att det nu endast återstod att afbida 
dödens. Om man också häruti vill spåra en mindre konstfärdig- 
bet i yrkets utöfvande, så röjer det dock ingalunda någon »oför- 
svarlig vårdslöshet och försumlighet vid d^n sjukes vård». Jag 
anser derföre, for att döma af de ofullständiga upplysningar rätte- 
gångshandlingarne gifva vid handen, barnmorskan Wikström icke 
genom några konstvidriga förfaranden hafva våUat Carl Israelssons 
hustrus död, men att hon måhända for tidigt uppgifvit hoppet att 
kunna förlösa henne och således underlåtit sådana åtgärder, som 
tilläfventyrs hade kunnat leda till en lycklig utgång. 

Som denna min åsigt väsendtligen skiljer sig ifrån den som 
Hr Dr Å. framställt uti sitt embetsutlåtande, så anser jag mig böra 
något närmare framhålla dessa skiljaktigheter. 

Uti den species facti som föregår sjelfva besigtningsfenome- 
Ben anför Hr Drn att barnmorskan Wikström efter sitt första miss- 
lydcade försök med tången, uttagit den och »ingick i lifmodren 
med handen; som nu äfven en del af armen infördes i modersli- 
dan, måste fosterhufvudet ännu hafva befunnit sig i öfre bäcke- 
net»! Hur vet Hr Dm att Wikström »ingick med handen i lif- 
modren»? Naturligtvis blott af hörsagor som vid liköppningen 
bebringades honom. Och dessa hörsagor lägger Hr Dm sedan till 
grund for sitt utlåtande! Några vittnen hafva visserligen under 
ransakningen upprepat denna berättelse, ja ett vittne ssger till och 
med att Wikström infört armen ända till armbågen. Men då man 
besinnar, att förlossningsarbetet under goda värhar fortfarit ett helt 
dygn innan tången anlades: att fostrets hufvud då hade »fastnat i 
bäckenringen och att lifmodren derunder måste antagas vara hårdt 
flinten omkring fostret; så synes mig dessa förhållanden fullt be- 



260 

kräfta Wikströms uppgift, att. hon »uti hustruns fädslodelar infön 
sin hand, som likväl icke inträngt längre än i moderslidan, hyar- 
med barnmorskan Wikström likväl icke uträttat något». För mig 
åtminstone är det alldeles ofattligt, huru hon skulle kunna intränga 
med handen förbi det uti bäckenet hårdt inkilade fosterhufvudet 
samt föra den ända upp emot moderbottnen. 

Hvad angår vittnenas berättelse härom, så är det, enligt mitt 
förmenande icke troligt, att de med sådan uppmärksamhet följt alla 
barnmorskans rörelser vid operationen, att de bestämdt kunnat 
nppgifva huru långt armen infördes, utan synes det heldre vara 
sannolikt, att de bUfvit missledda i deras omdöme af det blod, 
hvarmed armen tilläfventyi*s ända till armbågen varit befläckad. 

Vid slutet af denna species facti uppger Hr Dm: »När barna- 
föderskan d. 7 på morgonen dog, befanns fostrets hufvud vara 
synligt i blyg^öppningen och med ringa möda kunna framskaffas. 
Den Öfriga kroppen lemnades inom blygden och vid »yttre besigt- 
ningenD : »Fostret var med hela hufvudet framfödt utom blyg- 
den» samt vid slutet af protokollet: »Fosterhufvudet befanns hop- 
plattadt och krossadt». Öfver dessa uppgifter h vilar ett dunkel, 
som icke kan skingras af hvad uti rättegångshandlingarna »finnes 
anfördt. Hvem »framskafiade med ringa möda» fostrets hufvud 
och »lemnade den öfriga kroppen qvar i blygden»? eller blef fost- 
rets hufvud »frarafödti) efter qvinnans död? Hvad var orsaken till 
att fosterhufvudet vid obduktionen befanns »krossadt och hopplat- 
tadt»? Det torde icke vara utan vigt att få dessa frågor besva- 
rade; ty då det är ådagalagdt, att barnmorskan Wikström, eft& 
det sista försöket med tången, icke tagit någon befattning med 
qvinnan, så måste någon annan hafva gjort det, ifall uppgifterna 
uti obduktionsprotokollet äro rigtiga, att nemligen vid hustruns 
död, »fostrets hufvud var synligt i blygdöppningen och med ringa 
möda kunnat framskaffas» och att »den öfriga kroppen lemnades 
inom blygden». Afven synes det mig hafva varit önskligt, for att 
rätt bedöma hela detta fall, att uti protokollet varit antecknad 
graden af hufvudets krossning och en antydah om hvad som kun- 
nat vara orsaken dertill. Ty innan det blir upplyst, antingen 
denna krossning blifvit förorsakad genom våld utifrån, eller den 
blott var sådan, att den kan antagas hafva tillkommit under huf- 
vudets, af lifmodrens egna kraft, nedtryckning genom bäckenet, kan 
man icke, såsom jag snart skall söka visa, med full tillförlitlighet 
bedöma detta fall, synnerligast med afseende på tiden, då lifmo- 
derbristningen skedde. Denna bristning, som uppgifires hafva fun- 
nits »strazt inom « och nedom vidfastningen af venstra tuban» och 
till sin beskaffenhet noga beskrifves, med uppgift, att »tjockleken 
af lifmodren omkring denna öppning uppgick knappt till \ tum»; 
att »omkring tarmarne och isynnerhet bakom lifmodren i bäckenet 
förefanns utgjutning af en mängd blod, samt uppgiften på bäcke- 
nets diametrar är det väsendtliga, som uti obduktionsprotokollet 
förekommer. Det är med afseende på de slutsatser, som Hr Dr 
A. leder sig till af obduktionen funna fenomenen, som vi äro 



261 

af skiljda meningar. Sålunda säger Hr Dm att det framstår af 
l:sta punkten »att bäckenträngsel åtminstone i dess öfre del icke 
förefanns». Men om de viddlörhållanden fÖr ett normalt bäcken» 
som uppgifyas uti Handbok för Barnmorskor, äro rigtiga, så måste 
ifrågavarande bäcjj^en icke allenast varit trångt, utan till och med 
misabildadt, hvilket klart synes af följande jemförelse. 

Bäckenets viddförhållande : 
Enligt handboken: 

Korsknölsvidden 4^ tum. 

Höftledsviddén 5^ » 

Hömgropsvidden 5J » 

Sittknölsvidden 4^ » 

8tjertbensvidden 3| » 

Enligt Dr Å:8 uppgift: 

Diameter recta 4 tum. 

» transversalis 4 » 

Obliqua diam 3^ » 

Diam. transvers. i nedre bäckenöppningen 3| » 
Ifrån ändan af os coccygis till blygdbågen 4^ » 

Att barnmorskan Wikström benämnt ett så beskafiat bäcken: 
trängt är således alldeles i sin ordning ocb öfverensstämmande med 
de lärdomar hon inhemtat. Hade hon tillagt att det var missbil- 
dadt, så skulle jag for min del icke dervid ansett mig kunna göra 
någon anmärkning. 

Enligt 3:e punkten anser Hr Dm »barnmorskan foga välbe- 
tänkt och alltför hastigt hafva gripit till tången». Han säger på 
ett annat ställe att »barnmorskan utan annan uppgifven orsak än 
fostrets fördröjda nedstigande i öfre bäckenöppningen hafva gripit 
till förlossningstången». Sjelf uppgifver bammorskan, »att foster- 
linfvudet vid tångens användande befunnits hafva fastnat i öfre 
bsckenöppningen, ehuru en del af hufvudet var i nedre bäckenet». 
Huru länge hufvudet stått der, innan hon anlade tången uppgif- 
ves icke. Men dä förlossningsarbetet redan varat omkring ett dygn 
och ej fortskred, så synes det mig tvärtom ganska välbetänkt och 
alldeles icke förhastadt, att hafva gripit till tången, helst lärobo- 
ken föreskrifver, att tången skall anlitas »om fosterhufvudet efter 
niodermunnens utplånande och hinnomas bristning, under goda vär- 
kar, stått orörligt i öfre bäckenöppningen 6 — 8 timmar». 

»Enligt 4:6 punkten, att barnmorskan visat oförsvarlig liknöjd- 
het och försumlighet vid den sjukes vård». Att enligt min upp- 
fattning så icke varit" händelsen har jag äfven sökt visa. 

»Enligt 6:6 punkten torde nödvändigt våld hafva blifvit 
anTändt» — »hvarföre under det våldsamma försöket att in- 
fora handen dit på det rapterade stället tunna lifmoderväggens 
första bristande troligtvis inträffat». Jag har redan ofvan sökt 
visa att det varit omöjligt för Wikström att införa handen i lif- 
modren ända upp till moderbottnen. Och då det endast är un- 



262 

der föiutsättmngen att så verkligen skett» hvarpå Hr Dm grundar 
sitt utlåtande om »nödTändigt användt Tåld», men alldeles icke på 
några objektiTa bevis, så anser jag for min del. Hr Dms utlåtande 
i denna pankten endast kunna betraktas såsom Hr Dms subjek- 
tivB uppfattning, men på intet satt såsom ett på allmänt giltiga 
skäl grundadt omdöme. Detta gäller i ännu högre grad hvad aa- 
går yttrandet i 6:te punkten, der det heter: »denna bristning har, 
enligt all sannolikhet, dels genom de fortfarande värkarne, dels 
genom tångens omfattande af någon del af rupturens sidor och 
lösslitande af det, som blifvit omfattadt, förstorats». Ty då det, 
mig vetterligt, icke finnes någon slags förlossningstång med så 
långa tångskedar, att de kunna nå upp ända emot moderbottneu, 
så måste, enligt mitt förmenande. Hr Dr A:s argumentation, for 
att visa rigtigheten af hans omdöme i denna pankten, likväl vara 
grundfalsk, den må för öfrigt vara så fyndig som helst. 

Hvad som foröfrigt i hög grad t^ar emot antagandet, att lif- 
modrens bristning och »sönderslitning» till följd af Wikströms våld- 
samma förfarande vid sina försök att förlösa qvinnan, är den om- 
ständigheten, att lifmodrcn efter denna stora bristning, ännu skulle 
hafva bibehållit tillräcklig kraft, att drifva fostrets hufvud ned ge- 
nom bäckenet, isynnerhet om man kan antaga, att hufvudets »hop- 
plattning» och »krossning» under detta arbete uppkommit. Hade 
lifmodren efter skedd bristning verkligen bibehållit någon högre 
grad af sammandragningsförmåga, så hade den naturliga följden 
blifvit, att fostret helt och hållet eller till någon del utträngt i 
buken genom denna gjorda bristning. . 

£nligt 7:de punkten förklarar Hr Dm »att barnaföderskan dött 
genom inverkan af den genom blödningen från lifmoderrupturen 
uppkomna blodbrist i de arteriella kärlen och af kongestion af 
blod till lungorna». Ehuru uti denna förklaring icke är bestämdt 
uttryckt att qvinnan dött till följd af förblödning, sä sjnea det 
mig dock vara antydt såsom den egentliga dödsorsaken. Att den 
omnämnda »blodbristen i de arteriella kärlen» uppkommit omedel- 
bart efter lifmoderbristningen anser jag för alldeles gifvet £n 
vigtig fråga uppstår då att besvara: Kan man antaga att qvinnan 
k«uide, efter den sålunda uppkomna blodbristen, lefva omkring 12 
timmar och lifmodren d«rund^ bibehålla sådan kraft att den för- 
mådde drifva fostrets hufvud genom bäckenet? För min del sknlle 
jag vilja besvara denna fråga med ett bestämdt: nej! Af hvad jag 
således haft äran anföra, anser jag mig böra förklara, att enligt 
min uppfattning, barnmorskan Wikström icke varit vållande till 
lifmoderbristningen och hustnins deraf timade död, utan synea del 
mig sannolikt, att den endast ^ tom tjooka lifmoderväggen, på 
den sidan der bristningen skedde, icke kunnat deltaga uti den i 
^riga delen af lifmodren starka sammankrympningen, utan små- 
ningom gifvit efter ock slutligen spontant brustit och att detta 
skett kort innan qvinnans död, sedan fostret blifvit nedpresaadt i 
nedre bäokenöppDingen. 



263 

Kongl. Sundhets-CoUegium förklarade uti sitt afgifua utlåtande, 
' att baramorskan Wikström icke kan anses hafva vållat eller bi- 
' dragit till uppkomsten af denna lifmoderbristning, ocb att hon vid 
j förlossningstångens begagnande icke på något felaktigt eller konst- 
vidrigt sätt tilhägagått, men att hon så tillvida kan anses hafva 
felaktigt forfarit, att hon for tidigt uppgifvit hoppet att kunna 
förlösa Johansdotter; dock anser Eongl. CoUegium »att TVikströms 
trötthet efter det under flera timmars tid fortsatta utomordentligt 
ansträngande arbetet med förlossningstången, måste betraktas så- 
aom mUdrande omständighet med afseende på denna hennes under- 
låtenhet». 

— Tandläkaren Bensow förevisade en patient med ^om- 
defekty för hvilken åkomma Hr B. förfärdigat en obturator af 
ny och egendomlig konstruktion, om hvilken han anförde följande : 

Om kirurgeme länge känt stafylorafien, ha deremot tandlä- 
kame hittills varit redlösa, då man vändt sig till dem for erhål- 
lande af hjelp i fall då gomseglet varit klufvet. A andra sidan 
deremot ha tandläkame länge förstått att göra apparater för hjel- 
pande af fel i palatum durura, under det kirurgerne varit oför- 
mögne att förr än på aldra sednaste tiden och då genom den 
LANGKNBECK^ska urauoplastiska operationen kunna hjelpa fel i främre 
eller hårda delen af gomhvalfvet. Dessa förhållanden ha dock på 
sednaste tiden genom den omnämnda operationen och den Suer- 
SENska apparaten gestaltat sig annorlunda, så att felen i hårda 
gomen nu bättre och på ett beqvämare sätt afhjelpas genom 
en lyckad operation än genom en så kallad gomplåt, ty genom 
den förra får defekten en bestående täckning genom de från- 
skiljda och åter förenade delame af gomhvalfvet, under det den 
sednare, oaktadt talförmågan äfven genom den blir väl återställd, 
' dock alltid blir en artificiel pjes. Deremot torde de förhoppningar 
man gjort sig om stafylorafien ha varit något förhastade, ty 
oaktadt denna operation utfores på det utmärktaste sätt, så lyc- 
kas endast ett obetydligt fåtal och af dessa äro alla med afseende 
å förbättrad talförmåga misslyckade. 

Den Siiersenska apparaten eller en sådan som den jag en gång 
forHdet år förevisade Sällskapet torde få räknas till de utmärktaste 
medel for afhjelpande af gomfel till följd af klufven, mjuk gom. 
Med denna obturator kan man åstadkomma fullständig afstängning 
mellan mun och näshålorna, och derjemte tillåter den inspiration 
och exapiration genom näsan. 

Skälet hvarför förbättting i talförmågan medelst stafylora- 
fien ej står att vinna, ligger troligen deri, att velum efter opera- 
tionen blir dels for kort, så att det ej når farynxväggen, hvarige- 
nom mun och näshålornas afskiljande på dett^ sätt omöjliggöres, 
dels blir gomseglet för spändt och slutligen kan det genom den 
efter suturen uppstående ärrbildning svårligen annat än genom 
mekanisk kraft föras bakåt och uppåit. Den Siiersenska apparaten 
åter, som sjelf bidrager till förträngning af cavum pharyngo-palati- 



264 

num medger det klufna gomseglets båda hälfter att fritt röra sig 
utmed dennes sidor samt att tillsammans med obturatom ocli m« 
constrictor pharyngis superior fullkomligt afstänga mun- och nå»*' 
hålorna; det enda satt hvarigenom talförmågan i de fall denna 
apparat afser tillsvidare kan återställas. 

Den defekt, hraraf den förevisade patienten lider, är af annaa 
art än de tvenne jag förut omnämnt, och består i en perforation 
i mjuka gommen, hvarföre jag äfven måst göra en obturator efteri 
en ny konstruktion, bestående af en främre hård och en bakre 
mjuk och elastisk del, denna mjuka del täcker perforationen sand^ 
följer med gomseglets rörelser, då det höjer sig samt är mjuk nog 
för att kunna tryckas nedåt då det sänkes. 

Patienten, en gift hustru A., är 58 år gammal, har enligt 
egen uppgift fått defekten då hon för något öfver ett år sedan f5r 
någon halsåkomma låg å sjukhuset vid Grubbens gärde, samt sä- 
ger sig aldrig varit behäftad med venerisk smitta. Hennes läkare 
Dr Stoltz är dock med afseende å orsaken till defekten af an- 
nan åsigt, och det egendomliga ljud man hör då patienten talar, 
hvilket ej är vanlig näston, utan mera liknar den ton man får 
höra hos personer som lida af stark snufva, synes jemte den vi- 
driga stank som utbredes kring henne, tyda på att sjukdomens 
härjningar äro långt ifrån slutade. För närvarande är patienten 
sårfri och Hr B. hade endast en gång sett ett sår i hennes gom, 
hvilket hade mycken likhet med ett syfilitiskt. 

Hr BossANDER vitsordade inventionen och dess resalta4«r. 



Den 17 November. 

Excellensen Frih. Stjesneld f. — Biblioteket. — Constitatio epidemica. — 
Qvackaalf^eri-lagstiftning. — Krassowsky : de rOvariotomie. — Missbild- 
ning å händer och fötter. 

— Ordföranden tillkännagaf, att Läkaresällskapet förlorat 
den äldsta af sina hedersledamöter, Excellensen m. m. Friherre 
Gustaf Nils Algernon Adolf Stjerneld, som afied den 
14 dennes i Stockholm i en ålder af 77 år.' 

Exc. Stjerneld blef år 1854, då han för andra gången be- 
klädde atrikesstatsniinistersembetet vald till Hedersledamot af 
Sv. Läkaresällskapet, på grund deraf att han beredt Sällski^et 
tillåtelse att med utrikesdepartementets post få afsända och 
emottaga bref och journaler i vetenskapliga eller för Sällskapet 
annars vigiiga ämnen, hvilken tillåtelse ofvannämde år den 9 
Februari blef af K. M:t beviljad och som för ett medicinskt 
vetenskapligt utbyte är af den största vigt samt allt fortfarande 
träget begagnas. 



265 



Såsom* statsman åtnjöt Exc. Stjerneld under sin verksam- 
hetstid mycken aktning i det allmänna lifvet och huru högt han 
skattades af de svenska konungar han tjenade synes af de 
många förtroendefulla värf och uppdrag, hvari han af dem an- 
vändes. Genom hans bortgång har fäderneslandet förlorat en, 
icke allenast till följd af den höga samhällsställning han intog, 
utan äfven genom sina personliga egenskaper framstående man. 

— Till biblioteket anmäldes: 

Från det första ryska Naturfoskaremötet i S-.t Petersburg den 
9-*-17 Januari 1868, meddelanden af O. E. Å. Hjblt. Helsing- 
fors 1868. — Om den hydrotberapeutiska läkemethoden af O. E. 
A. Hjblt. — Gedächtnissrede auf Alexanb. v. Nordmann ge- 
halten am Jahres- und Festtage der finnischen Gesellschaft der 
Wissenscbaften d. 29:ten April 1867 von Dr O. E. A. Hjelt. 
Helsingfors 1868. — Naturhistoriens studium i Finland under 
sjuttonde och adertonde seklet, tecknadt af O. E. A. Hjelt. Hel- 
singfors 1868. Gåfvor af förf. Prof. Hjelt. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 8 till och med Lördagen den 14 November 1868: 

Sjukligheten ökad; temligen betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjukdomsfall (från 33 läkare) : 



Febria tjrphoides 

Diplitheria 

Angina membranacea 

Pertussis 

Cholera nostras 

Cholerina 

Dysenteria 

Biarrhoea 

Pebris intermittena. . 

Angina parotidea 

VaricellsB 

Delirinm tremens.... 
Intox. e vapor. carb. 

Sypbilis 

Gonorrboea 

Apoplexia cerebri ... 



11. 



Neuralgia . 



5. ConjnnctiTitia 

aOtitia 

12. Ang. tons. & fancinm 

2. Pericarditis 

2. Lar^mgo-tracheitis . . . 
2. Broncb. Cat. broncli. 

69. Bronchitis capiJlaris. 

13. Pnenmonia 

7. Plenritis 

6. Febris gastr. simplex 

1. Gastritis. Enteritis . 

2. Typhlit. & Peritypbl. 
16. Peritonitia 

14. letems 

1. Nephritis 



4.Metriti8 3. 

17. Rheumatismns acntua 10. 

4. Erysipelas 2. 

49 Erytbema nodosam . 1. 

l.|Urticaria 6. 

ll.Zona 2. 



103, 

4. 

6. 

4. 
36. 
11. 

1. 

1. 



Fnrnncalns 3. 

Kcratitis 2. 

Cyklitia L 

Purpnra rhenmatica 1. 

Rbenm.recens efebril. 4. 

Stomatitis nlc erosa . . 2. 

Snmma 456. 



2. Å Hnf^ndstadena Sjttkvårdéanttalter: 

PS Serafimer-lasarettet : sjukantalet den 14 November 248, byaraf 146 pl 
afdelningen för inyärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typboides 7, pnen- 
monia 2, angina tonaiHaris 1, plenritis 1, peritonitis 1, nephritis 1. 

P& Allmänna Gamitans-sjukhuset : sjnkantalet den 14 November 214 byaraf 
55 på afdelningen f5r invärtes sjuke; inkomne under veckan: sypbilis 8, febris 
typboides 3, gastritis 3, pnenmonia 2, gonorrboea 1, broncbitis 1, febria gastrica 
aimplez 1, typblitis 1. 

P& ProvtBoritka sjukhus f t å Söder: sjukantalet den 14 November 167, 
hvaraf 112 invärtes sjuke; inkomne under veckan: erysipelas 4, febris typboi- 
des 3, rheumatismns 3, febris gastrica simplex 2, diarrhcea 1. febris intermit- 
teiis 1, pnenmonia 1, metritii 1. 



266 

P& Provisoriska sjukhuset å SabhaUherg: 8Jiik|mtalet den 14 Nov.OOliTuaf 
59 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, bronchitia 1, 
erysipelu 1. 

På Ållmånna Barnhusti: diarrhoea 2, bronckitis 2. — PolUUinikeu: diairkon 
6, pertussis 3, angina tonsillaris 2, febris intermittens 1, angina parotidea 1, 
sypnilis 1, ConjanCti vitis 1, laryngo-tracbeitis 1, bronchitis 1, pnenmonia 1, 
icterus 1, ftirunculus 1. 

P& Barnsjukhuset: sjukantalet den 14 Not. 59; inkomne under veckan: 
diarrhoea 1, conjunctivitis 1, kerato conjunctivitis 1. 

På ÅUmånna Bambördskuset : antalet vårdade 13; helsotillståndet godt 

På Provisoriska Bambördskuset: antalet vårdade 9; helsotillståndet godt 

På Diakonisssjukhuset: sjukantalet den 14 Nov. 25; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 14 Nov. 25; 
bvaraf 76 mankön och 78 qvinkon. 

På Stockholms stads och låns Kurhus: sjukantalet den 14 Nov. 192, 
hvaraf 166 från staden ock 26 från länet; inkomne: sypkilis 39, gonoirliaea 6. 

3. Bland de Fattiga, (enlifft fattigläkames vecko-rapporter) : bronchitia 49, 
diarrhoea 29, rheumatismns lo, febris typhoides 12, febris interauttena 11, 
ophthalmia 9, febris gastrica simplez 9, pnenmonia 7, pertussis 4k, angina ton- 
sillaris 4, bronchitis capillaris 3, variolae 2, apoplezia cerebri 2, laryngitis 2, 
angina parotidea 1, scarlatina 1, meningitis cerebralis 1, neuralgia 1, otitis 1, 
pleuritis 1, gastritis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: rheumatismns 2. 
Norra Straff- och Arbets-fångelset: diarrhoea 3. 

— Generaldirektör Berlin, som förat i Sällskapet om* 
Dämt qvacksalfveri-lagstiftninffen i Norge och Danmark, medde- 
lade sista norska x>StorthiDgets Beslatning til Lov angaaende 
Personer, der uden at have underkastet sig den for Lseger her 
i Riget anordnede medicinske Embedsexamen befatte sig med 
at tage Syge i Knar» och fastade Generaldirektör B. särdeles 
uppmärksamheten vid dess § 3 af följande innehåll: 

Hvis Nogen, der hverken her i Higet har underkastet sig me- 
dicinsk Embedsexamen eller af Kongen er meddelt Bevilling til 
at udeve Liegepraxis, tager Syge i Ku ur og han derhos 

a) for den, der har begjaert eller samtjkket i at benytte hans 
Hjeelp, urigtigen har udgivet sig for at vsere autoriseret til at yde 
denne — eller 

b) anvender Lsegemidler, som det er forbudt Apothekeie at 
udlevere til Alle og Enhver — eller 

c) er vaesentlig Omstreifer — eller 

d) ikke har opholdt sig her i Biget i 3 Åar — eller 

e) her i Biget har udstaaet Strafarbeide, straffs han med B0- 
der eller Faengsei, 

samt 8 5. 

£r betydelig Skade paa Legeme eller Helbred tilfiaiet Nogen, 
som paa Grund af Tyeudeforhold» andet Kontraktaforhold dier 
Fattigdom har Elrav paa Lsegehjselp for Andens Begning, straffes 
den, der til Opfyldelse af den ham saaledes paahvUende PHgt 
har ladet den Syge tage under Kuur af Person, som icke er dera 
autoriseret, med Beder eller PBengsel. 



267 

S&rskildt i tveone punkter afviker Lagen fVån det KongL 
Lagforslaget, nemligen deri att i den förstnämda är ntelemnad 
det Kongl. förslagets förbud för icke-läkare att bedrifva läkare- 
verksamhet såsom inkomstkälla samt att § 5 i Lagen är helt 
och hållet tillagd.- 

jLagen blef derföre också genom en Kongl. resolution af 
den 4 Juni 1866 icke sanktionerad. Vid sedermera infordrade 
utlåtanden från Sandhetskommissionema uttalade sig flertalet 
(295 mot 166) för det Kongl. förslaget I den nya Kongl. 
Propositionen till 1868 års Storthing, ingår fortfarande straff- 
bestämning for den som obehörigt bedrifver läkareverksamhet 
såsom inkomstkälla. Den ofvannämde § 5 ingår deremot fort- 
farande ej i den Kongl. propositionen. 

Med anledning af detta anförande uppstod en diskussion 
rörande qvacksalfveriet i Sverige, i hvilken diskussion deltogo 
Hrr Berlin, Cedersoijöld, Grahs, Malmsten och Tho- 
LANDER och hvarigenom hnfvudsakligen framgick den åsigt, att 
man under nuvarande förhållanden troligen hade mera att vänta 
af en allmänt stigande folkupplysning än af alla stadganden 
mot qvacksalfvare, hvilkas antal och anseende för öfrigt tyckes 
vara i aftagande, om ock qvacksalfveriet ännu florerar i vissa 
delar af landet och eget nog ej saknar uppmuntran äfven från 
personer tillhörande samhällets mera framstående klasser. 

— Hr Sköldberg refererade ett nyligen utkommet ar- 
bete: De VOvaiiotomie par A. de Krassoweky^ avec atlas du 
procédé Operatoire adopté par Vauteur. 8:t Peterebourg 1868, 
försedt med rysk och fransysk text. 

— Hr Bottiger redogjorde för en mUsbildning å händer 
oeh fötter, hvilken inom en slägt i en socken i Linköpingstrak- 
ten visat sig hos ej mindre än 4 personer. Förevisade foto- 
grafier förtydligade denna missbildning. 

J}en 24 November, 

Prof. CoHKADi +. — Biblioteket. — Constitutio cpiåemica. — Skottskada i 
Ljertat. — Njnrdegeneration. — Blngeoting nytt under solen». — Arehiv 
fur Physiologie. — Buljong. — Undersökningar om respirationan. — 
Reningsgas mot kikhosta. 

— Ordföranden tillkännagaf att Läkaresällskapet nyligen 
förlorat en af sina utländska medlemmar nemligen: Professorn 



268 
i Medicin vid Uniyersitetet i Christiania Andreas Christian 

CONRADI. 

Hr Santesson meddelade en nekrolog öfver den bort- 
gångne, hvilken skulle ingå i tidskriften*). 

— Till biblioteket anmäldes: 

Generalberetning fra Gaustad Sindsygeasyl for Aaret 1867 ved 
Ole Sandberg. Christiania 1868. — Om Förändringar i Evak- 
salverlovgivningen. — Norges officiella Statistik. Udgiven i Aaret 
1867. C. .^ 4 Beretning om Sundhetstilstanden og Medicinalfox^ 
holdene i Norge i Aaret 1865. Udgiven af Departementet for det 
Indre. — Förtegne! se över autoriserede L«ger, Tandlaeger og Dyr- 
Iseger i Norge i Aaret 1868. Christiania 1868. Gåfvor af De- 
partementet for det Indre. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 15 till och med Lördagen den 21 November 1868: 

Sjukligheten lika som föregående vecka, temligen betydlig. 
1. Inom enskild praktik anm&lde sjukdomsfall (Mn 29 läkare): 



Febris typhoides 21. 

Diphtheria 9. 

Ani^na membranaeea 1. 

Pericarditis 3. 

Cbolerina 1. 

Dysenteria 2. 

Biarrhoea 61. 

Febris pnerperalis .. 1. 

Febris intermittens.. 15. 

Angina parotidea.. .. 2. 



Icterus 4. 

Nephritis 3. 

Metritis 1. 

Rhenmatismus acutiis 9. 

Erysipelas 4. 

£rythema nodosnm.. 1. 

Urticaria: 6. 

Zona 2. 



Nenralgia 4. 

Conjnnctintis 7. 

Otitis 3. 

Ang. tons. & fanciam 45. 

Thrombosis. Embolia 2. 

Laryngo-trachei tis ... . 19. 

Bronch. Cat. bronch. 104. 

Bronchitis capillaris. 2. 

Pneamonia ö.FaTuncnlas 2. 

Pleuritis 5. Carbunculus 1. 

Vaiicelljc 2. Febris gastr. simplex 33. Olossitis 1. 

Delirium tremens.... 2. Gastritis. Enteritis . 11. Rheum.recensefebril. 1. 

Syphilis 14. Typhllt. & Perityphl. 2.1 ^ l^TT 

Gonorrhoea 16.|Peritonitis 6.| Summa 434. 

2. Å Hufrudstadens SjukvårdsanHalter : 

På 8erafimer-la$arettet: sjukantalet den 21 Nov. 241, bvaraf 135 nå afdel- 
ningen för inrärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides §, pneu- 
monia 1, rheumatismus acutus 1, erysipelas 1. 

På Allmänna Garnitons-tjtMituet: sjukantalet den 21 No7. 213, hvartf 71 
på afdelningen for invärtes sjuke; inkomne under veckan: gononrhcea 10, febris 
typhoides 6, gastritis 6, bronchitis 5, pneumonia 3, oolitis 3, syphilis 2, febris 
gastrica simplex 1. • 

På Provisoriska sjukhuset å Sddtr: sjukantalet den 21 Nov. 121, hvanf 
112 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 4, syphilis 4. 
pneumonia 2, peritonitis 2, intozicatio e vapor carbon. 1, gonorrhoea 1, bron- 
chitis 1. 

På Provisoriska sjul^uset å Sabbatsberg: sjukantalet den 21 Nov. 60, hvaiaf 
52 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 2, pleuritis L 

På Allmänna Barnhuset: diarrhoea 4, conjunctivitis 2, syphilis 1. — Poli- 
kliniken: conjunctivitis 3, diarrhoea 2, otitis 2, bronchitis % influensa 1, sy- 
philis 1, nephritis 1. 

På Bamsjukhueet : sjukantalet den 21 Nov. 60; inkomne under veekin: 
bronchitis 2, typhus 1, diarrhoea 1. 



•) Se Hygiea 1868, pag. 549. 



På Allmänna Bambördthuset: antalet vårdade 18; heUotillståndet godt. 

På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 8; helsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjnkantalet den 21 Nov. z7\ inkomne under veckan: 
broncliitis 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjnkantalet den 21 Nov. 154, hvaraf 
76 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 21 Nov. 194, hvaraf 
170 från staden och 24 från länet; inkomne: syphilis 33, gonorrhoea 7. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): bronchitis 58, 
diarrhoea 21, febris gastrica simplez 10, rheumatismns 10, febris infermittens 8, 
febris typhoides 8, pnenmonia 7, angina tonsillaris 5, pertnssis 4, angina parotidea 
3, ophthalmia 3, gastritis 3, diphtheria 2, apoplexia cerebri 2, gastricismns 2, 
icteroB 2, cystitis 2, metritis 2, scarlatina 1, syphilis 1, laryngitis 1, peritonitis 
1, stomatitis 1, nephritis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: gastricismns 1. 

Norra Straff- och Arbets- fångelset : diarrhoea 4, febris intermittens 1. 

— Hr RossANDER meddelade ett fall af skottskada^ der 
kulan inträngt genom ryggen och genom hjertväggen passerat 
in i venstra förmaket samt vid obduktionen återfanns i arteria 
pulroonalts. Patienten hade icke dess mindre lefvat i sex 
veckor efter skadan, under hvilken tid hon vårdades å Sera- 
fimerlasarettet. 

Hr Eey förevisade och demonstrerade preparatet. Med 
anledning af detta sällsynta fall, som skulle införas i tidskriften, 
meddelade Hr Rossander efter Fischer en kort öfversigt af 
skottsår och andra skador i hjertat. 

— Hr Key förevisade en eardnomatiöst degenererad njure 
och meddelade en densamma åtföljande sjukdomshistoria från 
Pro vincialläk aren i Nora, Dr Engström. 

Bergsbraksidkaren P. A. S., 63 är gammal, har alltsedan 
jag för 20 år sedan första gången såg honom åtnjutit god helsa, 
oaktadt han städse fört en tämligen hög diet, dervid arrakstoddyn 
utgjort den vanliga drycken. Sistlidne vinter, då bekymmer, både 
husliga och ekonomiska inställde sig, började han, utan kroppsliga 
plågor småningom afmagra, samt förlora sömn och matlust, hvar-- 
jemte krafterna aftogo. På försommaren härom tillfrågad föreskref 
jag tonica, under hvilkas fortsatta begagnande afmattningen dock 
tilltog. Jag var under denna tid borta vid Loka och då jag i 
Augusti blef kallad till patienten, visade sig vid inspektion och 
undersökning en smärtfri, orörlig, temligen fast, något elastisk, 
slät tumör, som uppfyllde och utspände hela högra halfvan af 
buken, uppsteg under refbensranden och syntes utgå från högra 
njuren. Patienten upplyste nu, att han sistlidne vinter och vår 
samt äfven flera gånger tillförene lidit af blodpinkning, stundom 
beledsagad af stranguri, hvilken sednare alltid försvunnit sä snart 
blodcoägula afgått med urinen, hvarför han aldrig sökt någon hjelp 
för denna åkomma. Hvarken då eller sedermera klagade patienten 



270 

öfver nigon smärta i tttmören. Krafblösheteii och afmagringen 
tilltogo härefter ännu hastigare;' pä sista veckorna inställde sig 
kosta med ymnig uppkostning af ett segt, kvitt slem, kvilken kosta 
dock efter använd bekandling snart försvann, kvaremot en åt- 
följande envis kicka ej stod att käfva, slutligen tillstötte äfven 
kräkningar ock patienten afled den 16 October.». 

Den aflidnes anköriga kade motsatt sig liköppningen oak 
endast med största svärigket medgifvit Dr Engström att »sticka 
kål pä svullnadeni) kvarvid den degenererade njuren uttogs^ men 
öfriga organer ej kunde fullständigt undersökas. Sävidt utrönas 
kunde, var dock den andra njuren äfvensom lefvem frisk, ock från 
bröstets organer kade inga symtomer varit förkanden, som kunnat 
gifva anledning att misstänka något degenerativt lidande. 

Den öfversända degenererade njuren är af ett manskofvuds 
storlek, mätande 25 cm. i längd, med en omkrets af 60 cm. på 
ländgden ock 45 cm. på tvären. Den är å ytan i allmänket jemn 
ock glatt samt omgifven af ett fast, ett par m.m. tjockt bindväfs- 
lager, som tydligen utgöres af njurens ^gen ursprungliga, förtjockade 
kapsel. Från nedre ändan utskjuter en nära knytnäfstor^ knölig, 
mera lÖs ock mjuk massa, kvilken tydligen ligger utanför kapseln, 
men i stor utsträckning är sammanväxt med denne. Vid genom- 
snitt af kela massan befinnes denna i de centrala delarne utgöras 
af en stor bala med trasiga, ostiga slamsor utskjutande från omgifnin- 
garne, för öfrigt är kålan uppfylld af en mörjig, smutsigt grågrumlig, 
temligen tunn vätskay i kvilken simma en mängd större ock mindre 
knölar ock slamsor. De periferiska delarne af tumören utgöres af 
en dels temligen fast dels mera lös eller i smältning stadd ostig 
massa, i kvilken man i allmänket ej kan igenkänna njurens olika 
delar. Der ock hvar ser man gröfre arterer med öppna lumina, 
ock äfvenså grofva vener, hvilkas väggar dock ofta äro uppgångna 
i nybildningen, som äfven uppfyller deras lumina. Der ock kvar 
synas ostiga knölar med trasig sönderfallande yta skjuta in i större 
tillplattade rum, öfverdragna med en glatt slemkinna, ock dessa 
visa sig vara utvidgade calyces. Degenerationen af njursubsiansen 
går långs njurens rygg ända ut till den förtjockade kapseln» ock i 
temligen stor utsträckning går kär äfven sm^tningen af substansen 
ända ut till ytan, så att den centrala kålan endast af kapseln ir 
begränsad. Vid ändame af njuren återigen är det ytliga lagret af 
barken till en del ännu ej degenereradt, men fast ock svåligt, bi- 
dragande till kapselns förstärkning. Gränsen mot de degenererade 
delame är kär i allmänket skarp. Der ock kvar synas smam 
knölar skjuta sig in i det ännu såsom njurväfiiad igenkänliga yt- 
liga lagret. Dessa knölar, som tydligen äro de yngsta, äro mérs 
mjuka, stundom merglika^ af en svampig textur, till förgen gQ^ 
gråa, eller rödgrå. Vid tryck utpressas nr dem en tjock gulgrå 
aaft kvarefter den svampiga texturen blir ännu skarpare framtradaade 
med ett fint nät af strängar omgifvande små kålor, ur kvilka saftea 
utrunnit. Den knöliga massa, som vid nedre ändan ligger ntanCor 
njurkapseln, är i allmänket af samma beskaffenket. Vid näimaic 



271 

undersökniiig af hilus, befinnes njursabstansen nännast denna och 
firån den utåt båda ändame alldeles fri från nybildning, men den 
är förtunnad och fastare än vanligt, med tillplattade pyramider ock 
utvidgade calyces. De calyces> som afgå till den öfriga degenere- 
rade delen, äro i allmänhet långdragha, inmynnande i pelvis med 
temligen trånga öppningar, men for öfrigt äro de dels, utvidgade, 
med i dem invegeterande ostiga massor såsom förut anmärkts, dels 
äro de omvezta och sammanpressade af nybildningen i njursub- 
stansen, dels trasigt sönderfallna. I ureteren, som var något ut- 
vidgad och omgifven af sklerotisk bindfäf fanns strax utanför hilus 
en obturerande propp af en mörjig massa, liknande den i njuren. 
Den var ej adherent till väggen och syntes sålunda vara mekaniskt 
ditförd. 

Artererna syntes hafira något fortjockade väggar, men lumina 
voro öppna. Stammen af vena renalis deremot var nästan helt och 
hållet nppfyUd af en lös, merglik eller svampig gulgrå väfnad, som 
utgick från sjelfva venväggame. Den fortsatte sig i en stor del 
af venens grenar in i den degenererade njuren såsom förut är 
anmärkt. 

Vid den mikroskopiska undersökningen visar sig degenerationen 
vara careinomatös> såsom dess makroskopiska karakterer äfven an- 
gifva. Der sönderfallningen ej är sä stor att all struktur gått för- 
lorad, synas i massan gröf^e bindväfssträngar omgränsa större ock 
mindre fält, som återigen äro genomdragna af ett fint trabekulårt 
stroma, Hknande det vid medullarcancer vanliga. I maskoma af 
detta stroma ligga celler med stor omvexling i form och storlek. 
Ställvis äro de små rundade af mera indifférent utseende; men i 
allmänhet äro de stora dels spol- dels cylinderformiga, dels genom 
tryckning mot hvarandra oregelbundet kantiga, liknande olika former 
af epitelialceller. På flere stäUen antogo de så fullständigt karak- 
tererne af skifepitelier, att man skulle vara frestad att anse sig 
hafva med en cancroid att göra. De bilda äfven ofta längre eller 
kortare greniga eUer odelade kompakta kolfvar och visa under- 
stundom i små grupper en koncentrisk anordning. Der och hvar 
ser man dem, fullt liknande cylinderceller med en lång utlöpare 
skjuta ut från trabeklema. I allmänhet synes i cellerna från de 
yngre partierna en, sällan tvenne, stora kärnor med en särdeles 
stor glänsande kärnkropp, men i äldre delar af nybildningen saknas 
kärnorna i de der befintliga cellerna. I allmänhet visa dessa under 
mikroskopet samma tendens till sönderfallning ' som utmärker ny- 
bildningen i sin helhet. Afven de yngsta cellerna hålla i allmänhet 
fettkom i mer eller mindre riklig mängd, dessa sammanflyta till 
större droppar, och der den oetiga degenerationen eller smältningen 
försiggått äro cellerna deU fyllda af dylika droppar, dels fuUstänr 
digt sönderfallna, dels skrumpnade. Vid undersökning af det tunna 
sklerotiska periferiska lagret af njursubstansen, der detta ännu ej var 
karcinomatöst degenereradt, visade det en intensiv interstitiel hyper- 
plasi med utbildning af en fast bindväf, i hvilken runda och spol- 
foitniga bindväfsceller lågo mer eller mindre rikligt inströdda. 



272 

Interstitierna blefvo allt. bredare ju mera tnan närmade sig den 
karciDomatösa degenerationen; kanalerna blefvo allt finare ocli lågo 
mera spridda. Deras epitelialceller syntes i allmänhet sönderfallay 
men en del af de atrofiska kanalerna voro fyllda af ytterst små 
embryonala celler, på samma sätt som jag sä ofta funnit det vid 
vanlig atrofi af njuren. Dessa celler kunna ej gerna bildats af 
det sönderfallande epiteliet utan är det mera sannolikt att de in- 
trängt från bindväfven sedan epiteliet i kanalerna blifvit förstördt. 
Någon antydan att den karcinomatösa cellnybildningen fortgick 
från epiteliet i njurkanalerna såsom man på sednaste tiden velat 
antaga, fann jag ingenstädes; de ahlnärkta förhållandena tala skarpt 
emot att här så skulle kunna försiggå. Materialet var emellertid 
ej lämpligt för en finare undersökning i denna riktning. 

Anmärkningsvärdt är att njurkapseln kan bilda en så stark barrier 
mot den karcinomatösa degenerationen som af detta fall synes och 
som jag förut i 3:ne mycket liknande fall haft tillfälle se. Njuren kan 
genom degenerationen utvexa till en enorm storlek antingen i sin 
helhet^ såsom här, eller också partielt, utan att kapseln genom- 
brytes. Ytan blir då alltjemt glatt och jemn. Inom den for- 
tjockade kapseln kan hela eller största delen af nybildningen sönder- 
falla till en ostig massa, hvilken återigen efterhand smäller till en 
mörjig vätska, i hvilken de ostiga halfsmälta eller fastare klumpame 
simma, såsom förhållandet varit i alla de 4 fall af primär nj ar- 
cancer, som jag haft tillfälle se. Hela nybildningen kan på detta 
sätt omvandlas till en stor cysta med ett innehåll liknande tuber- 
kelmassa. Det kan stundom vara svårt att finna något parti der 
degenerationens verkliga karakter tydligt framträder. 

I detta fall hade nybildningen vid ena ändan af njuren ut- 
bredt sig till omgifningen. Tumören var endast der på ytan knölig. 
Denna karakter på hvilken man i handböckerna lägger vigt i och 
for differentialdiagnosen, kan ej hafva särdeles stor betydelse, så- 
som af det föregående torde framgå. Anmärkningsvärdt i före- 
liggande fall är för öfrigt från klinisk synpunkt, degenerationens 
smygande utveckling till en början utan andra anmärkningsvärda 
symtomer än stundom påkommande blodpinkning, samt sedermera 
tumörens ytterst hastiga tillväxt utan att någonsin några neuralgier 
tiUstötte. 

— Efter KosiNSKY: Zur Geschichte der Lehre uberEnt- 
Btehung des Eiters aus den weissen Blutkörperchen, meddelade 
Hr Key såsom ett historiskt bidrag till injlammationsläran, en 
uppgift, att de hvita blodkorpusklemas egenskap att emigrera 
nr kärlen och deras identitet med varceller långt före CoHN- 
HEIMS upptäckt blifvit funnen och beskrifven, nemligen af Aua 
Waller år 1846 i The London, Edinburgh and Dublin philo- 
sophical Magazine and Journal of Science. 

— Hr LovÉN, Chr., anmälde första häftet af en ny tid- 
skrift: Archiv fur cUe gesammte Phymlogie des Menschen und 



273 

der Tkiere^ utgifoen af E. F. W. Pfluger, Professor i fysio- 
logi i Bonn. 

Detta häfte innehöll fyra afhandlingar : 1. Die Meckanik der 
Oehörknöchelchen und des Trommelfells, af Prof. H. Helmholtz, 
2. Uber die Ursacke der Athembewegungen aowie der Dyspnoé und 
Äpnoé, af utgifvaren, 3. Ober den Einfluss des N. Vagns auf die 
Athembewegungen af R. Buukart samt 4. Untersuckungen uber die 
physiologische Wirkung der Fleischbriihe. »Vorläufige Mittheilung» 
af Dr E. Kemmerich. 

Hr L. meddelade innehållet af Dr Kemmerichs uppsats: 

Allmänt antages att buljong verkar lif vande och retande på 
menniskans nervsystem och de flesta nyare forskare tillskrifva på 
grund af Ranke's undersökningar denna specifika verkan de i bul- 
jongen förekommande s. k. ex tr akti v ämnena. 

Förf., som vid sina försök använde en buljong kokad på färskt, 
magert hästkött och så koncentrerad, att 20 å 25 kubikcentimeter 
motsvarade 500 gramm kött, han deremot i det sednare afseendet 
kommit till helt andra resultater. Försöken anställdes nästan ute- 
slutande med kaniner, på hvilka buljongen medelst ett elastiskt 
rör insprutades i magen. Hos hundar möter detta experiment 
svårigheter, emedan dessa djur vanligen straxt uppkräkas starkare 
buljong. Förf. sammanfattar de resultater, till hvilka han kommit, 
uti 3 satser: 

1) / liten dos åstadkommer koncentrerad buljong tilltagande af 
hjertslagens fregvens och styrka; i stor dos verkar den deremot så- 
som gift och dödar under fenomener af hjertparaly si. Pulsstegringen, 
som börjar straxt efter insprutningen af smärre doser (dekokt på 
300 — 500 gramm), tilltager jemnt, uppnår efter omkring J timme 
sitt maximum och sjunker långsamt på ^ — 1 timme tillbaka till 
normalpulsen. Eespirationen blir långsammare och djupare än 

^vanligt. Vid större doser (dekokt på 2 — 3 skalp, kött till 40 — 
60 kubikcentim.) efterföljes irritationsstadiet snart af depression. 
Starka kaniner blifva snart matta, pulsslagens antal aftager hastigt 
efter förutgången stegring, och djureu dö inom en timme, under 
de häftigaste konvulsioner, af hjertparalysi. Inträder förgiftningen 
långsammare, dö djuren vanligen utan en ryckning. Vid omedel- 
bart derpå foretagen autopsi befinnes hjertats kammare stå stiUa i 
diastole, under det att förmaken ännu pulsera svagt och oregel- 
bundet. 

2) Den i buljongen verksamma principen, som i mindre dos 
verkar retande, i större förgiftande, är hufvudsakligen dess kalisalter. 
Detta bevisades deraf, att, sedan genom insprutningar den minsta 
förgiftande buljongdos blifvit bestämd och på en annan lika stor 
qvantitet alla organiska ämnen, således äfven extraktivämnena, blif- 
vit genom afdunstning och glödgning förstörda, en lösning af de 
i askan återstående salterna, i hvilken lösning enligt Kellsrs och 
författarens analyser mer än 90 proc. kalisalter finnas — var till- 

Hygita. (Förhandlingar 1868.) 18* 



274 

räcklig att hos en annan lika stark kanin framkalla samma feso- 
mener, som vid buljongsförgiftningen iakttagits. 

3) KaUaaltema verka i små och medelstora doser icke för- 
långsammande utan påskyndande på hjertverksamketen. Detta är 
resultatet af talrika försök, som författaren anställde dels pä kaniner 
med en dos af 0,5 — 1,5 gramm klorkalium eller salpetersyradt kali, 
dels och pä sig sjelf med 1 ä 2 gramm af nämnda salter. I mot- 
sats härtiU hafva säsom bekant Traube och Guttmann pästått» att 
dessa salter i liten dos verka forlångsammande, i större förlamande 
pä hjertverksamheten. Förf. anmärker härvid, att den förre in- 
sprutade kalisaltslösuingen pä hundar direkt i vena jugularis ex- 
terna, hvarigeuom den nästan omedelbart kom i beröring med 
hjertats muskulatur, och säledes en förlamning af densamma äfven 
vid relativt liten dos lätt kunde inträda, utan att den förutgående 
irritationen iUtt tid att visa sig; den sednare åter anser förf. vid 
sina pulsräkningar pä kaniner ej hafva iakttagit nödig försigtighet 

Med anledning af dessa undersökningar yttrade General- 
direktör Berlin, att baljongens egenskaper, hvilka under sednaie 
tider varit så mycket omskrifna, alltmera tyckas blifva under- 
skattade. Ursprungligen ansåg man densamma allmänt såsom ett 
närande och stärkande medel, vidare komnio undersökningar, enligt 
hvilka dess näringsvärde skulle vara lika med noll och na omsider 
anges den såsom skadlig eller rent af giftig under vissa förhål- 
landen — åtminstone för kaniner, hvilka dock, såsom gräs- 
ätande, ej torde vara de rätta experimentdjuren för pröfning af 
buljong. 

— Hr LovÉN redogjorde vidare för innehållet af Pflugeirs 
ofvannämnda afhandling : Uber die Ursache der Åthembewegnngen 
sowie der Dt/spnoé und Apnoé och skulle ett fullständigt referat 
derom framdeles i tidskriften inflyta, i sammanhang med redo- 
görelsen för åtskilliga andra på sednare tiden offentliggjorda 
undersökningar öfver respirationen. 

— Förlidet år*) hade användningen af inhcUationer med 
8. k reningsgae mot kikhosta utgjort föremål för diskussioa inom 
Läkaresällskapet och ansågs metoden dervid af så mycket värde, 
att det vore af särdeles gagn om den dertill apterade lokalen 
vid härvarande gasverk äfven vintertiden knnde hållas tillgänglig, 
hvilket hittills ej gerna varit möjligt, emedan rummet der gasen 
utsläpptes ej kunnat eldas. Hr Grähs anmälde nu att lokalen 
på direktionens bekostnad blifvit ändamålsenligt inrättad och 
hUles uppvärmd samt nnder förmiddagame kostnadsfritt finge 
begagnas. 



*) Se Läkaresällskapets Förhandlingar den 37 Angnsti och 3 September 1867. 



275 

Sällskapet appdrog åt Hr Grähs, som är läkare vid gas- 
verket att till dess direktion och Hr Öfver-lDgeniören Å. Hjortz-^ 
berg, hvilken anordnat inhalatoriet, framföra Sällskapets erkänsla 
for denna åtgärd, å hvilket beslut protokollsutdrag skulle Hr 
Grähs meddelas. 



Den 1 December. 

Professor Ttpaldos, ledamot. — Professor Griesinoer f . — Utl&ndsk ledamot 
anmäld. — Constitutio epidemica. — Perinephritis. — Tyfoidfeber och 
Nephritis behandlad med morfin och qninin. — Tyfoidfeber behandlad mad 
▼ätten. — Husdjnrcns sjakdomar. — Vattcnbehandling. 

— Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet in- 
valdes MedicinsB Professorn vid Universitetet i Äthén m. m.. 

Dr C. PRETENDERIS TYPALDOS. 

— Ordföranden tillkännagaf bortgången af en framstående 
utländsk vetenskapsman och läkare, nemligen Professoren vid 
Universitetet i Berlin, Geheime-Medicinalrådet Dr Griesinger, 
som den 26 October i en ålder af 51 år, afled till följe af 
difterit, som inställt sig efter operationen af en bäckenabscess. 

— Till utländsk ledamot af Svenska Läkaresällskapet an- 
mäldes af Hrr Key och Santesson Prof. J. Cohnheim i Kiel, 
förnämligast bekant genom sitt epokgörande arbete tiber Ent- 
ziindnng und Eiterung. 

— GoBstitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 22 till och med Lördagen den 28 November 1868: 

Sjukligheten temligen betydlig. 

1. /som €%$md prakUk anmälde ^nkdomsfall (från 28 läkare): 



Febris tjpboides 12. 

Piphtheria 5. 

Angina membranaoea 1. 

Pertmsis 4. 

Cholerina 2. 

Dysenteria 8. 

Piarrboea 49. 

FebriB pnerporalis ... 1. 

FebriB intermittena.. 10. 

Angins parotidea 1. 

VarieeU» 14. 

Deliriam tremens...... 1. 

Syphilis 12. 

Gonorrhoea 18. 



Nenralgia d.lctems 1. 

GoDJnnctivitis 4.iNephritis 1. 

Otitk G.lRheumatismns acntna 15. 

Ang. tons. & fancinm 54. lErysipelas 3. 

Endocarditis 2.|£rythema nodosnm... 1 



Tbrombosis. Embolia 
Laryngo-tracheitis 



Bronch. Cat. broneb. 102. 

Broncbitis capiUaris. 1. 

Pnenmonia 10. 

Febris gastr. simplez 23. 

Gastritis. Bnteritis.. 9. 

Colitis 1. 

Typblit. & Peritypbl. 4. 

A Hnfnidstadens SjvkvårdtanttaUer : 
P& Seraftner-lasarettet : sjnkantalet den 28 Not. 



LtUrticaria 1. 

14.'Zona 2. 



Fnmncnlns 3. 

Carbnnculus 1. 

Rbeum.recensefebril. 1. 

Stomatitis 2. 

Snmma 398. 



. bvaraf 146 pä af- 
delningen för Inyärtes sjnke; inkomne under yeckan: febris typboidei 8, dipb- 
theria 1, plenritis 1. 



276 

P& Allmänna GamUont-sjukhuset: sjukanUlet den 28 Not. 211, hraraf 78 
p& afdelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan : gastritis 4, sj- 

;hili8 2, gonorrhoea 2, pnenmonia 2, febris gastrica eimplez 2, febris typhoides 
, rhenmatismns 1. 

P& Provisoriska sjukhtåset å Söder: sjnkantalet den 28 Nov. 183, hvaraf 
112 invärtes sjnke; inkomne under veckan: febris typhoides 5, bronchitis 3, 
diarrhoea 2, syphilis 1, pnenmonia 1, febris gastrica simplez 1. 

På Provisoriska sjvhkuset å Sabbatsberg: sjnkantalet den 28 Nov. 67, hvaraf 
59 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 3, febris gastrica sim- 
plex 3, febris typhoides 1, pneumonia 1. rheumatismns 1. 

P& Allmänna Barnhuset: bronchitis 4, diarrhcea 2, gastritis 2, pneumonia 
1. — Polikliniken: diarrhcea 7, bronchitis 3, pertussis 2, febris intermittens 1, 
angina parotidea 1, syphiliB 1. conjnncti vitis 1, icterus 1, furunculus 1. 

Pi Barnsjukhuset: sjnkantalet den 28 Nov. 60; inkomne under veckan: 
diarrhoea 2. 

P& Allmänna Bambördshuset : antalet v&rdade 17; helsotillståndet godt. 

.På Provisoriska Bambördshuset: antalet vårdade 6; helsotillståndet godt. 

På Bambördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 28 Nov. 27; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 28 Nov. 154, hvaraf 
76 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjnkantalet den 28 Nov. 183. hvaraf 
164 från staden och 19 från länet; inkomne: syphilis 32, gonorrhoea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko^rapporter) : bronchitis 66, 
diarrhoea 39, rheumatismns 17, pnenmonia 12, febris gastrica simplex 9, febris . 
intermittens 7, ophthalmia 7, angina tonsillaris 7, febris typhoides 6, angina 
parotidea 5, gastricismns 5, influensa 4, laryngitis 4, pleuritis 3, gastritis 3, 
icterus 3, varicellse 2, neuralgia 2, typhus 1, variolse 1, syphilis 1, meningitu 
cerebralis 1, peritonitis 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: rheumatismus 2, bronchitis 1. 

Norra Straff- och Arbets-f ängelset : diarrhoea 2, febris intermittens 2, 
bronchitis 2, erysipelas 1. 

I Sammanhang med uppgiften öfver sjakligheten anmälde 
Hr Svedberg, att han i slutet af Octoher till vård å Diakoniss- 
sjukhuset mottagit tvenne finska sjömän, som till en början an- 
sågos insjuknade i tyfoidfeber, men sedermera befnnnos an- 
gripna af febris recurrens. Båda voro nu emellertid återställde, 
men Hr S. hade velat anmäla dessa fall, såsom de första kända 
i Stockholm af denna feberform, hvilken som bekant sedan några 
år tillbaka varit gängse i Finland och Ryssland. Sköterskan 
för dessa båda patienter å Diakoniss-sjukhuset hade äfven seder- 
mera insjuknat, men såsom det synes i tyfoidfeber. 

— Hr JÅDERHOLM meddelade fråu Serafimerlasarettet 
följande sjukdomsfall af perinephritis: 

Jungfru Josefina Bergström, 27 år gammal, inkom på Sera- 
fimerlasarettets medicinska afdelning den 26 Juli 1868. 

Patienten, som fönit åtnjutit god helsa, hvars afforing och 
menstruation varit ordentliga, kände sig den 10 Juli 1868 besvärad 
af ett i början lindrigt, småningom tilltagande håll i högra sidan 
utan hosta eller feber. Hon fick då ett varmt bad samt koppning 
å högra sidan med den verkan, att hon under de 2:ne följande 



277 

dagarne kände sig fullt välmående, åt med vanlig matlust och hade 
ordentlig öppning. Den 13 Juli, då patienten vor sysselsatt med 
strykning, kände hon åter ömhet i högra sidan, som snart stegrades 
till stark smärta vid djupare andning och vid rörelser, hvarföre hon 
måste intaga sängen, der i fullständig hvila och vid ytlig andedrägt 
iDgen smärta kändes. Patienten låg nu till sängs med tilltagande 
smärta vid andningen, kände sig synnerligen matt och sof dåligt; 
hon säger sig dock ej haft hufvudvärk eller feber, ätit med medel- 
måttig matlust, haft ordentlig afföring och ej märkt någon förän- 
dring af urinkastningen. Hon behandlades med terpentinduk, Oing. 
Nept. samt morf. + quin. — Vid patientens intagande på Lasarettet 
den 26 Juli var hon feberfri, kände vid djupare andning liksom 
vid rörelse stark smärta, hvarföre andedrägren var kort och talet 
afbrutet. Fysikalisk undersökning visade ingen pleuritis. I högra 
hypogastrium kändes en hård och ömmande resistens, som framifrån 
kroppens medellinea sträckte sig rundtom till närheten af ryggraden; 
dess nedre gräns gick i en temligen vågrät linea \ tum ofvanom 
spin. ant. sup. oss. ilei och förändrades ej vid respirationen; dess 
öfre gräns kunde för ömheten ej med palpation bestämmas. Per- 
kussionstonen deröfver var matt, sammanföll uppåt med lefvems, 
hvars öfre perkussionsgräns låg i vanlig höjd. Tumören varorörlig. 
Urinen höll ej albumin eller andra abnorma beståndsdelar. Under 
de första 4 dagarne hade patienten ingen öppning, sedermera or- 
dentlig. Patienten kunde i liggande ställning fritt och utan smärta 
böja och sträcka sitt högra ben; sedermera hade hon dervid öfver- 
gående någon svårighet. Ingen formförändring af ryggraden eller 
ömhet vid tryck deröfver. Patienten var blek och matt, feberfri, 
åt och hade ordentlig afföring; förbättrades under första veckan, så 
att hon kunde andas lugnt. Ömheten försvann framtill, men blef 
i stället lifligare baktill i högra ländregionen, hvilket af patienten 
tillskrefs katameniernas afstannande efter en dag. — Sedan man 
ansett sig kunna utesluta närvaron af något pseudoplasma, af ty- 
phlitis och perityphlitis, af psoitis, af sänkningsabscess och af lefver- 
abscess, ställdes diagnosen: perinephritia, trots frånvaron af fross- 
brytningar och abnorma beståndsdelar i urinen. Denna diagnos 
Bck snart mera positiv bekräftelse. Under sista högra refbenet vid 
Icanten af musculus quadratus lumborum framträdde småningom en 
rund prominens, tydligen skönjbar omkring den 12 Augusti och 
»närt otydligt fluktuerande. Patienten var nu fuUt plågfri, kunde 
)be8väradt resa och vända sig i sängen. Sedan fluktuationen blifvit 
'allt tydlig, gjordes efter föregående explorativpunktion den 21 
Vagusti en incision på tumörens mest framskjutande del och genom 
^n mindre (^ tums) öppning under karbolsyre betäckning lät man 
imåningom en stor mängd af pus bonum et laudabile afrinna. 
^ehan^ngen hade förut varit subkutana morfininjektioner, kata- 
)la8mer och vattenomslag. — Allt gick lyckligt; patienten mådde 
orträffligt under det att varet långsamt uttömdes; den stora (5 — 
> tum djupa) abscesshålan fylldes af granulationer och drog sig 
illaammans. En resistens, stor ungefär som en mindre, knuten 



278 

hand, utan den ringaste ömhet kändes dock ännu, då patienten 
den 25 September, i öfrigt fullt frisk, lemnade Lasarettet. 

Hr Malmsten yttrade sig angående det egendomliga for- 
loppet och den svåra diagnosen vid detta fall. 

— Hr Malmsten meddelade ur sin praktik ett fall af 
tyfoidfébevj komplicerad med nephriäs och hufoudsakligen be- 
handlad med morfin och quinin. *) 

En ung, frisk fru hitkom den 15 November från landet med 
sin man, »att roa sig». Bedan den 19 November kände hon sig 
illamående med omvexlande rysningar och ömhet i kroppen samt 
feber. ^ Natten till den 20 hade hon repeterade häftiga frossbryt- 
ningar och då Hr M. tillkallades den 20 på f. m. låg hon i häftig 
feber med ömhet och värk i hela kroppen, isynnerhet öfver kors- 
ryggen. Hon fick då ett Caloraelslaxans, som gjorde åstundad 
verkan, men febern fortgick våldsamt. Den 21 började hon be- 
sväras af svåra kr åkningar; det uppkräkta reagerade svagt surt, 
ingen ömhet i Epigastrium och öfver lefvem. Urinen, som afgick 
sparsamt, höll mycket albumin och i bottensatsen funnos rikligt mörk- 
komiga tubularafgjutningar, spec. v. hög. Man kunde i början be- 
fara att patienten skulle få smittkoppor — men intet exanthem 
visade sig. Emellertid veko kräkningarne, som plågade den sjuks 
olidligt, för inga vanliga medel, utan morfin måste användas i 
förening med fräspulver ofta 3 å 4 gånger om dagen och stun- 
dom i dos af ^ gran. Ingen annan medicin kunde användas. 
Kalla tvättningar och våta värmande omslag på magen applicerades 
för öfrigt. Febern fortgick, med ofta om eftermiddagarne tiU + 
40** stegrad temperatur. Buken blef meteoristiskt uppdrifven och 
diarré inställde sig. Emellertid fortsattes under 9 dagar med morfin, 
tills slutligen kräkningen upphörde, då Quinin gafs. Patienten af- 
magrade hastigt och kon valescerade långsamt, så att hon först den 
1 Januari kunde ligga påklädd. Är nu alldeles återstäld. Ägg- 
hvita i urinen upphörde på sjukdomens 10 dygn efter inträdd 
ymnig svettning! 

— Hr Hallin anmälde och refererade i korthet ett af 
Hr Lundberg, Fredr. nyligen utgifvet arbete om husdjurem 
yukdomar. 

Uti förordet yttrar författaren att planen för arbetet ursprungs 
ligen varit, att lemna en kort, lättfattlig beskrifning öfver de inre 
sjukdomar, som allmännast förekomma bland husdjuren, men att 
då på svenska språket ingen lärobok fanns till ledning vid studiet 
af husdjurens sjukdomar, förf. beslutat utvidga detsamma, så att det 
skulle kunna tjena ej mindre till handbok för husdjursegare vid 
den första behandlingen af inträffande kreatursssjukdomar än ock 
såsom lärobok för veterinärstuderande. Ehuru afhandlingen ej 
kunnat uteslutande inskränkas till de inre sjukdomarne, har doci 



*) Sjnkkistorien lemnad i börJRn af Januari. 



279 

å andra sidan utrymmet ej medgifvit någon utförligare beskrifning 
af vissa yttre sjukdomar. 

Arbetet omfattar: A) Allmänna sjukdomstillstånd: feber, in- 
flammation, vattusot, hypertrofi och atrofi, nybildningar. B) sjuk- 
domar: 1:0 Farsoter och smittosamma sjukdomar, jemte allmän be- 
skrifning angående miasmans och kontagiets natur; ILo Konstitu- 
tionella sjukdomar; IILo Förgiftningssjukdomar; IY:o Lokala sjuk- 
domar. Vid beskrifningen af de särskilda organernas sjukdomar 
meddelar förf. en kort afhandling om hvarje organs anatomiska och 
fysiologiska beskaffenhet, med särskildt afseende på de olika slagen 
af husdjur, äfvensom vid fortplantningsorganerna en särskild be- 
skrifning på mjölkens förändring, med afseende ej mindre på af- 
söndringen, närvaro af främmande beståndsdelar i densamma, än 
ock dessa beståndsdelars förändring, vare sig i betraktande af deras 
mängd eller beskaffenhet i öfrigt. Efter sjukdomarne i hud och 
bindväf följa sjukdomarne i hofven jemte noggrann beskrifning af 
hofvens anatomi. Arbetet afslutas med en framställning om så- 
dana sjukdomar, hvilka angripa vissa husdjur samt sådana som 
utvecklade hos ett visst slag kunna öfverföras på menniskor och 
andra djur. Såsom bihang meddelas en kort anvisning att be- 
stämma en sjukdoms säte, samt angående några läkemedels till- 
redning och användande. 

Ifrågavarande arbete synes på ett förtjenstfullt sätt fylla en 
lucka i vår veterinärmedicinska litteratur och -är af så mycket större 
värde, som det framställer sjukdomarne hos husdjuren sådane de 
yppat sig inom vårt land. Ehuru arbetet i främsta rummet har 
värde för våra veterinärer, bör det ej heller sakna betydelse for 
Läkare, alldenstund, utom det vetenskapliga intresset att ega 
någon insigt äfven i veterinärmedicin, gällande författningar före- 
skrifva, att i tjenst varande läkare skola, vid allmännare sjuklighet 
bland husdjuren, på vederbörandes kallelse lemna erforderliga råd 
ocli upplysningar, i hvilket fall det är godt att ega en handbok 
^ som denna att rådfråga. 

— Hr Levin, P. A. refererade: Ätts der medicimscJien 
Klinik 2U BaseL — Beobachtungen und Versuche uber die An- 
wendung des kcdUn Wassers bei Jieberhaften Krankheiten^ von 
Prof. Dr C. Liebermeister und Dr E. Hagenbach. Leipzig 
1868, hvilken nppsats skulle ingå i tidskriften. 

Med anledning af en i referatet förekommande uppgift 
rörande mortaliteten i tyfoidfeber under vattenbehandliug, neml. 
9,7—8,8 procent, anmärkte Hr Hulphers att, enligt rapporten 
öfver de vid Serafimerlaserettets medicinska afdelning vårdade 
sjuke under år 1867, antalet döde på 100 tyfoidfeberpatienter 
endast uppginge till 7,4, hvilket factum syntes tala/<5r den der- 
atädes använda metoden. 



280 

För hela landet hade, enligt hvad Hr Hallin upplyste, 
mortaliteten i tyfoidfeber på sednare år vanligen uppgått till 
1 1 å 14 procent, och Hr Tholander anmärkte att enligt Huss 
arbete om »Typhus och Typhoidfeberns statistiska förhållanden 
och behandling» mortaliteten från 1840 — 1851 i sin helhet upp- 
gått till 10,69 ii^en under åtskilliga af dessa år endast varit 
7,5, hvaremot den 1848 uppgått till 18,2. Medeltalet var dock 
ganska lågt i jemförelse med uppgifter från utlandets större 
civila sjukinrättningar. 

£n af Hr Levin förevisad ritning öfver en lämplig modell 
för badkar att använda vid vattenbehandling i febrar — karet 
djupare vid fötterna än vid hufvudet, så att den sjuke måste 
intaga en halfsittande ställning — gaf äfven anledning till någon 
diskussion, hvari yttrade sig Hrr Carlson, Grahs, Ket och 
Santesson. 

Den 8 December, 



LasaretUl&karen Geaffkåiy f . — Constitatio epidemica. — Reyisionsberättelae. 

— Bråckskada. — Retroperitonealcancer. — S:t Thomas Hospital i London. 

— System för sjakhasbyggnader. 

^- Ordföranden tillkännagaf boitgången af en af Svenska 
Läkarekorpsens medlemmar, nemligen Lasarettsläkaren och R. 
W. O., M. D., K. M. Johan Wilhelm Graffman, som afled 
i Wexiö den 28 November i en ålder af 61 år. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
dagen den 29 November till och med Lördagen den 5 Dec. 1868: 

Sjukligheten något minskad; icke betydlig. 



1. Inom enshUd 

Febria typhoides 

Diphtheria ,.. 

Inflnenza 

Pcrtussis 

Cholerina 

Dj^senteria 

Diarrboea 

Febris intermittens... 

Angina parotidea 

yaricellsB 

Scarlatina 

MorbUli 

Delirium tremens.... 



praktik anmälde sjukdomsfall 

23.SyphUis 12. 

3. GonorrliGea 9. 

2. Apoplexia cerebri ... 1. 
2.Neuralgia 2. 

3. Conjnnctivitis 7. 

l.Otitis 3. 

43. Ang. tons. & fauciam 52. 

16. Thrombosis. Fmbolia 1. 

2. Laiyngo-tracheitis ... 4. 

5. Bronch. Cat. bronch. 116. 

2. Bronch itis capillaris . 1. 

3. Pneumonia 8. 

2.Plcuritis 6. 



(frän 29 läkare): 

Febris gastr. simplex 27. 

Gastritis. Enteritis . 5. 

Peritonitis 2. 

Rhenmatismns acntns 14. 

Erysipelaa 3. 

' Erjthema nodosam ... L 

Zona 2. 

Faruncalus 6. 

Rhenm.recensefebril. 4. 

Samma 393. 



2. Å HufTudstadens Sjukvårdsanatalter : 

På Serafimer-lasarettet: sjakantalet den 5 Dec. 242, hvaraf 137 på afdel- 
ningen for invärtes sjuke; inkomne under Teckan: febris typhoides 4, diarrhoea L 



281 

På Allmänna Garniions-tjukhuéet : sjukantal^t den 5 Dec. 188, hvaraf 68 
på afdelningen för inTärtes sjake; inkomne under veckan : syphilis 4, gonorrhoea 
3, fcbris typhoides 1, diarrhoea 1, bronchitis 1, pneumonia 1. 

På ProvitorUka sjukhuset å Söder: sjnkantalet den 5 Bec. 172, hvaraf 
107 invärtes sjuke; inkomne under veckan: bronchitis 4, peritonitis 2, febria 
typhoides 1, febris intermittena 1, febris gastrica simplex 1, rheumatismns 
acutns 1. 

På Provisoriska sjukhuset å Sabbatsberg: sjnkantalet den 5 Dec. 71, hvaraf 
63 invärtes sjuke; inkomne under veckan: febris typhoides 1, delirium tremens 
1, bronchitis 1, pueumonia 1. 

På Allmänna Barnhuset: bronchitis 2, nephritis 2. diarrhoea 1, sastritis 1. 
— Polikliniken: diarrhoea 8, pertussis 1, syphilis 1, conjunctivitis 1. 

På Barnsjukhuset: sjukantalet den 5 Dec. 60; inkomne under veckan: 
febris typhoides 1, pleuritis 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 22; helsotillståndet godt. 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 10; helsotillståndet godt. 

På Barnbördshuset Pro Patria: helsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 5 Dec. 2o; inkomne under veckan: 
febris typhoides 2. 

På Stockholms Hospital för Sinnessjuke: sjukantalet den 5 Dec. 153, hvaraf 
75 mankön och 78 qvinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus: sjukantalet den 5 Dec. 169, hvaraf 
147 från staden och 22 från länet; inkomne: syphilis 22, gonorrhoea 5. 

3. Bland de Fattiga, (enligt Fattieläkames vecko-rapporter) : bronchitis 60, 
diarrhcea 35, rheumatismns acutua lo, pneumonia 15, febris gastrica simplex 
13, febris interniittens 9, gastricismus 9, angina tonsillaris 7, febris typhoides 
6. angina parotidea 5, ophthalmia 5, pertussis 4, syphilis 2, laiTDgitis 2, apo- 
plexia cerebri 1, pleuritis 1, gastritis 1, peritonitis 1, icterus 1, erysipelas 1. 

4. I Stadens Fängelse: febris intermittens 1, rheumatismus 1. 
Norra Straff- och Arbets-f ängelset : bronchitis 1, pneumonia 1, 

— Upplästes Revisorernas (Hrr Ekecrantz W. och Ratz- 
Kis) berättelse öfver Sällskapets och de under Sällskapets vård 
ställda fonders räkenskaper för året 1867 — 1868 och tillstyrkte 
revisorerna deri full déchange åt skattmästaren. 

På framställan af Ordföranden beviljade Sällskapet den 
af revisorerna tillstyrkta déchargen, hvarefter ordföranden tac- 
kade revisorerna för det af dem omsorgsfullt verkställda upp- 
draget. För upplysningars vinnande rörande ett af revisorerna 
anmärkt upptagande i räkenskaperna af ett särskildt byggnads- 
fondskonto, blef revisionsberättelsen remitterad till komitén. 

— Hr Malmborg meddelade från Garnisonssjukhuset föl- 
jande hråckshada, 

Korporalen vid Svea Lif-Garde JW 38 Pettersson, 36 år, in- 
kom till garnisonssjukhuset den 9 Nov. 1868 och afled följande 
dag. Diagnos: Hemia inguinalis dextra incarcerata. 

Patienten, som sedan 12 år haft högersidigt inguinalbråck och 
ständigt burit bråckband, har under denna tid ej funnit bråcket 
framfallet mer än en gång, då det af honom sjelf, ehuru med nå- 
gon svårighet återinfördes; i öfrigt uppgifver han sig aldrig haft 
någon olägenhet af detsamma. Den 9 Nov. märkte han vid upp- 
vaknandet i högra ljumsken en knöl samt högra delen af scrotum 



282 

ansvälld till storleken af en knuten hand och betydligt ömmande; 
kort derefter inställde sig krakningar, ej särdeles ymniga ej heller 
illaluktande. Fat. remitterades till sjukhuset och inkom mellan 
kl. 12 och 1 e. m. 

Vid inkomsten till sjukhuset var pat. betydligt nedsatt, kla- 
gade öfver smärtor i buken samt synnerligast i trakten kring hö- 
gra ljumsken, hyarest befanns en långsträckt, betydligt ömmande 
knöl, som sträckte sig ned i scrotum och derstädes hade storleken 
af en större knuten hand, och hvarjemte en betydlig tomhet lo^ 
märktes i coecaltrakten. Tumören var öfverallt spänd, men täm- 
ligen elastisk samt gaf matt percussionston utom i nedre delen, 
hvarest fanns temligen klar tarmton. Pulsen liten, långsam; inga 
kräkningar sedan på morgonen; ingen öppning sedan föregående 
dagen. Ord,: Isblåsa och morfin. 

Under dagen inställde sig inga kräkningar. Pä aftonen yar 
allmänna tillståndet ungefär detsamma; pulsen liten men hastigare; 
smärtorna i buken och ömheten, i scrotum något ökade. Bråcket 
fortfarande lika spändt, men percussionstonen öfverallt matt med 
undantag af öfver en valnötstor utbugtning framtill, hvilken kän- 
des mjuk och särdeles elastisk och gaf en klarare percussionston; 
då fingret trycktes djupare in i densamma, kunde fingret genom 
en vingformig öppning med temligen fasta ränder inforas i en 
större kavitet. Under kloroformnarkos företogs taxis, hvarmed 
fortsattes vid pass en timma, då tumören förminskades till mindre 
än hälften af sin förra volum, blef mjukare, mera elastisk samt 
gaf vid percussion klar ton. Patientens krafter hade härunder 
ej vidare sjunkit, pulsen kändes snarare mera full, men fortfarande 
lika hastig. Isblåsan bibehölls och morfin gafs. 

Tillståndet under natten var enahanda som förut; ingen sömn 
och smärtorna i buken temligen häftiga. På morgonen påkom 
ymniga, grönaktiga kräkningar men utan foecallukt. Bråcket åter- 
tog ungefär samma storlek som före taxisforsöken, var spändt, 
ömmande och gaf matt perkussionston. Omkring kl. 11 inträdde 
ånyo kräkningar med svag foecallukt och patienten koUaberade 
alltjemt, hvarföre under kloroformnarkos operation företogs, vid 
hvilken Prof. Bossander var närvarande. 

Sedan bråcksäcken, som innehöll en betydlig qvantitet bråck- 
vätska, blifvit öppnad, fanns en tarmslynga af vid pass 4 tums 
längd, hvilken hade blårödt utseende, men ingenstädes syntes bran- 
dig. Efter debridering af yttre bråckringen kunde fingret genom 
den nära 2^ tum långa inguinalkanalen uppföras till deu inre, 
hvilken äfven debriderades, hvarefter bråcket infördes, men var 
fästadt vid inre bråckringen genom en temligen lång adberens. 
Hvarken i scrotum eller inguinalkanalen kunde högra testikeh 
anträffas. 

Ett par timmar efter operationen började buken tympanitiskt 
ansvälla, illaluktande kräkningar inställa sig och pat. koUaberade 
allt mer och mer under det att buken blef allt mer tympanitisk 
samt afied kl. 6 e. m. 



283 

Vid obduktionen fanns coecum och smätarmarne betydligt gas- 
fyllda. I nedre delen af buken fanns den reponerade tarmslyngan 
fri, omkring 11 tum lång och 5 fot från coecum, af mörkröd färg 
och begränsad från den friska tarmen genom askgråa ringar, af 
hvilka den öfversta endast intog en del af tarmen; det framfallna 
styckets peritonealbeklädnad var glanslös och här och der belagd 
med lätt aflossbara pseudomembraner, men i öfrigt syntes å peri- 
toneum inga förändringar. Slemhinnan var mörkröd, uppluckrad 
och täckt med blodblandadt slem och endast i dess nedre ända, 
motsvarande den missfargade ringen å peritoneum, börjande gaugren. 
Yenstra njuren dubbelt så stor som normalt, men på högra sidan 
kunde hvarken njure eller urether påträffas, ej heller fanns i blå- 
san märke för uretherens inmynningsställe och icke heller syntes 
pä aorta utgå något kärl ämnadt för njuren. Högra testikeln låg 
på öfre randen af musculus iliacus bredvid psoas major och var 
endast rudimentär. 

Hr RossANDER, som varit närvarande vid operationen, an- 
märkte de diagnostiska svårigheterna vid fallet och det hastiga 
inträdandet af branden, samt påminde om ett likartadt fall, 
som han ej längesedan i Sällskapet beskrifvit*). 

— Hr Malmsten meddelade ett fall af retroperitoneal^ 
cancer och Hr Ket demonstrerade det dertill hörande preparatet. 

— Hr Santesson meddelade en framställning af planen 
och konstruktionen för det nya S:t Thomas Hospital i Londan^ 
hvilket sjukhus na är under byggnad. 

Dr Peacock hade hitsändt planen öfver denna anstalt i foto- 
grafier, hvilka förevisades. Sjukhuset, som är beräknadt för högst 
600 sjuke, bygges efter paviljongsystemet och skall komma att be- 
stå af 7 paviljonger (bland hvilka en for administrationen), place- 
rade på ett afstånd från hvarandra af 126 fot — midtelgården dock 
erbjudande 200 fots distans — hvilket afstånd ansågs tillräckligt 
för insläppandet af solljus och frisk luft. — De större salarne 
skola blifva 28 fot i bredd, 120 fot i längd och 16 fot i höjd 
med 28 sängar, således ett kubikinnehåll luft af 1800 fotförhvarje 
patient. Sängame ställas på 8 fots afstånd Mn hvarandra och 
ett fönster mellan hvarje bä^ld placeras så lågt att de sjuka deri- 
genom kunna se ut. Separatrum, med 2 sängar i hvarje, skola 
äfven finnas, med samma kubikinnehåll luft beräknadt för hvarje 
patient, eller om endast en patient är förlagd i ett sådant rum, 
for denna 3600 kub.fot luft. Lyftapparater finnas för att trans- 
portera deraf i behof varande sjuke från bottenvåningame till de 
högre. £n korridor å nedre bottnen, tjenar till promenadplats un- 
der fult väder och en täckt kolonnad åt Themsen till en behaglig 
vistelseort för konvalesenter. Två stora operationssalar lemna till- 
räckligt utrymme för de vid sjukhuset studerande läkarne och äro 



*) Se f örhundl, d. 28 Januari iDU« varande år. 



284 

hvardera försedda med ett privatrum for operatören och ett rum 
der patienten kan läggas efter operationen. En täckt gång leder 
till likhuset för att ej ådraga kommunikationen dermed någon upp- 
märksamhet från allmänheten och patienterna. Dessa sednares in- 
tagande på sjukhuset eller deras vård som utpatienter bestämmes 
i någon af mottagningslokalerna, som hafva ingång ifrån Palace 
New Road. Uppvärmningen skall verkställas medelst öppna eld- 
städer och vid kall väderlek underhjelpas af ett auxiliärsystem med 
varmt vatten. Korridorer och trappor uppvärmas endast på det 
senare sättet. För att så mycket som möjligt undvika komplika- 
tion i anordningame skall hvarje paviljong komma att ega ett af 
de öfriga oberoende ventilationssystem. 

Drottningen har lagt grundstenen till byggnaden, hvilken är 
beräknad att 'kosta 400,000 pd st. 

Med anledning af den storartade planen för S:t Thomas Ho- 
spital uppstod en diskussion om det lämpligaste bf/ggnadssåttet för 
sjukhus under närvarande förhållanden. 

Generaldirektör Beelin ansåg erfarenheten om paviljonssyste- 
met ej göra detta system särdeles lockande och påvisade denrid i 
första rummet det misslyckade resultatet med Höpital Lariboisiére 
i Paris. — Att antaga ett sjukrums kubikinnehåll såsom mätare 
på lufttillgången för de sjuka trodde Hr B. mindre säkert, då 
deremot luftvexlingens beskaffenhet och styrka hän-id vore af långt 
större vigt. — Fastade i öfrigt uppmärksamheten på förslaget för 
den nya Rikshospitalsbyggnaden i Christiania, der patientantalet är 
foreslaget till 300 och kostnaden till 1,400,000 rdr svenskt 
Frågan hvilade f. n. hos Storthinget. 

Afven Hr Gkähs trodde att paviljongssystemet ej förtjänade 
att imiteras, om ej i fält efter amerikansk modeU. Med afseende 
på S.-t Thomas Hospital ansåg han att afståndet paviljongerna 
emellan vore fÖr litet, att 600 platser på ett sjukhus vore for 
många, att sjuksalame äfven inrymde för många patienter, samt 
att hopandet af sjuke på ett ställe inom kort torde komma att 
medföra dåliga resultat. Hänvisade för öfrigt till den bekanta 
diskussionen om sjukhusbyggnader i Societé de Chirurgie år 1865 
och Dr Lefo&ts framstående arbete i denna vigtiga fråga. 

Hr Sköldberg redogjorde i korthet for de tvister anläggan- 
det af S:t Thomas Hospital föranledt, då det gamla sjukhuset af 
samma namn exproprierades för London-Bridge-jem vägsstationen 
och trodde att den nyvalde platsen på en bank i Themsen von 
mindre väl betänkt. — Då enligt all sannolikhet, efter nyare forsk- 
ningar, all infektion beror af mögelbildningar och lefvande orga- i 
nismer, hvilkas utrotande måste med mera lätthet ske i isolerade { 
eller isolerbara envåningshus, ansåg Hr S. redan på grund häraf i 
paviljongssystemet böra vara det fördelaktigaste samt att princi- 
perna för de amerikanska sjukhusen f. n. kunna betraktas såsom 
typiska och hänvisade rörande planen för dessa till War Departe- 



285 

ments Surgeon Generals Office Circular n:o 6 af 1866 och en re- 
prodnktion i korthet deraf, 8om varit synlig i Hygiea 1867. 

Generaldirektör Huss ansåg i vårt klimat artificiel ventilation 
behöflig och att den med framgång blifvit använd visade sig enligt 
hans åsigt bland annat vid nya sjukhuset i Upsala, vid Sjukhemmet 
i Stockholm m. fl. ställen. 

Hr Malmsten förenade sig i vissa delar med Hr Sköldberg 
och ansåg paviljongssystemet i många hänseenden att föredraga, 
der det kunde på klokt sätt verkställas, men önskade egentligen 
fästa uppmärksamheten på att ventilationen, huru god som helst, 
ej kunde inskränka i någon betydlig grad det behof af ett visst 
qvantum kubikfot luft, som för hvarje sjuk bör beräknas i ett 
sjukrum. 

I anseende till den långt framskridna tiden uppskjöt Ord- 
foranden diskussionens fortsättande till nästkommande samman- 
träde. 



Den 15 December, 

Ledamot anmäld. — Constitiitio epidemica. — Konstraktion af sjukhoBbyggnader. 

— Att till ledamot af Svenska Läkaresällskapet antagas 
Euimäldes af Hrr v. Döbeln och Sköldberg, Amanuensen 
irid Serafimerlasarettets kirurgiska afdelning M. L. Erik August 
Frick. 

— Constitutio epidemica under veckan från och med Sön- 
Jagen den 6 till och med Lördagen den 12 December 1868: 

Sjukligheten lika som föregående vecka; icke betydlig. 

1. Inom enskild praktik anmälde sjakdomsfall (frän 29 läkare): 



?ebris typhoidea 6. 

3ip1itheria 2. 

PertDsaia 6. 

[Jholerina 1. 

[)iaTrhcea 42. 

^ebrifl intermittens . . 11. 

Lngina parotidea 4. 

i^aricellsB 3. 

liorbilli 1. 

:>elirium tremens ... 1. 

Jyphilis 21. 



Neuralgia 7.|PcritoiiitiÄ 3. 

Conjimctmtis ll.Ictems 1. 

Otitis 4. Rheamatismos aeutus 14. 

Ang. tons. & fanciam 62. Erjsipelas 4. 

Endocarditia l.^Erythema nodosnm.. 1. 

Laryngo-tracheitis.... 10, Urticaria 6. 

Bronch. Cat. bronch. 96. Zona 2. 

BronckitU capUlaris. lÖ.iFamncnliis 4. 

Pnenmonia 8. ,Rlieum. recens efebril. 5. 

Pleuritia 6. ' Ly mphangitis 1. 



Snmma 407. 



Febris gaatr. simplex 25. 

Sonorrhoea 14.|Ga8tritis. Enteritis . 7. 

Lpoplexia cerebri.... l.|Typblit. & Peritypbl. 1. 

2. Å Hnfvudstadens SjukvårdtaMtcUter : 

På Serajimer-lasarettet: qukantalet den 12 Dec. 244, hvaraf 135 på af- 
lelningen för invärtes sjnke; inkomne under veckan: febris tynh oides 4, rben- 
Qatismns acatus 3, febris intermittens 1, intoxicatio e pbospnoro 1, pericar- 
litis 1, pnenmonia 1. 

På Allmänna Garnisons-sjukhuset: sjnkantalet den 12 Dec. 182, Hvaraf 64 
^å afdelningen för invärtes sjnke ; inkomne under veckan: lypbilis 6, gonor- 
hoea 3, broncbitie 2, gastritis 2, febris gastriea simplex 1. 



På Pr&vUoruha sjtMntéi å Söder: sjakantalet den 12 Doc. 173, hntal 
107 invartea sjuke; inkomne under Teekan: rheumatismns 5, febris intermitteii 
3, febris typboides 1, diarrboea 1, delirinm tremens 1, pneumonia 1, febril 
gastrica simplex 1, nepbritis 1. 

Pl I^ovuoriska sjukhuset å SabhaUherg: sjnkantalet den 13 Dee. 70, hTaraf 
62 inrartea sjuke; inkomne under ?eokan: febris typboides 2, rbemnatiamv 
acutus 2, broncbitis 1, pneumonia 1. 

På Allmänna Barnhuset: broncbitis 3, diarrboea 2, dipbtheria 1, pneu- 
monia 1. — Polikliniken: diarrboea 6, erysipelas 2, urticaria 2, pertnssis 1, 
broncbitis 1, gastritis 1, rbeumatismns 1. 

På Barnsjukhuset: sjnkantalet den 12 Dee. 59; inkomne under ▼eckan: 
keratitis 2, pneumonia 1. 

På Allmänna Barnbördshuset : antalet vårdade 17; belsotillsiåndet godt 

På Provisoriska Barnbördshuset: antalet vårdade 15; belsotillståndet godt 

På Barnbördshuset Pro Patria: belsotillståndet godt. 

På Diakoniss-sjukhuset : sjukantalet den 12 Dee. 28; inkomne under Tecken: 
broncbitis 1. 

På Stockholms Hospital-för Sinnessjuke: sjukantalet den 12 Dee. 154, hvaraf 
76 mankön. ocb 78 qrinkön. 

På Stockholms stads och läns Kurhus : sjukantalet den 12 Dee. 187, hvaraf 
161 från staden ocb 26 från länet; inkomne: sypbilis 34, gonorrhoea 2. 

3. Bland de Fattiga, (enligt fattigläkames vecko-rapporter): broncbitis 61, 
diarrboea 32, rbeumatismns 22, pneumonia 12, febris typboides 9, febris gastrica 
simplex 9, pertnssis 7, febris intermittens 7, varicellie 7, angina tonsillaris 6, 

rtricismus 3, angina parotidea 2, apoplezia cerebri 2, opbtbalmia 2, erysipelss 
meningitis cerebrafis 1, neuralgia 1, pleuritis 1, broncbitia cspillAEis 1, 
gastritis 1, stomatitis 1. 

4. I Stadens Fängelse: febris intermittens 1, rbeumatismns 1. 

Norra Straff- och Arbete-fängelset : diarrboea 2, febris gastrica simplex 1, 
broncbitis 1. 

Med anledaing af det i veckoappgiften forekommaade fall 
af messlingy anmärkte Hr Sandahl 0.^ som anmält fallet, att 
detsamma inträffat hos en yngling från Örebro skola, hvilket 
läroverk nyligen för en epidemi af nämnda sjukdom måste tills 
vidare upplösas, samt att ifall äfven i hufvudstaden sjukdomen 
na komme att epidemiskt uppträda, man således kunde följa 
densamma från dess första utgångspunkt 

— Upptogs till fortsatt diskussion den i sistlidna sammaQ- 
komsten väckta frågan om det för närvarande åndamalBeidigoåU 
byggnadssåUet jör sjukhus. I denna diskussion yttrade sig Hrr 
Carlson, Cederschjöld, Grahs, Jåderholm, Kjellberg, 
Lamm, Malmsten, Pettersson, Sandähl, Sköldberg, Törn- 
blom och Zanteson. 

Er Lamm förevisade tvenne af honom uppgjorda utkast 
till sjukhusbyggnader och meddelade derom följande: 

Det ena utkastet foreställer en sjukhuspaviljong, uppförd af 
timmer pä en hög stenfot och försedd med brädfodring på inrt 
och yttre sidorna. Formen är den af en längstrackt rektangel med 
ett pä ena långsidans midt utskjutande utsprång for sjukskoter- 
skans rum. Byggnaden innehåller endast en bottenvåning, bestå- 
ende denne af två sjuksalar med gemensam tambur. I samman- 



287 

häng med densamma och emellan sjuksalarne ligga ett badrum med 
afid&dningsram, ett rum för sköterskan med ett mindre kök^ samt 
två klosettrum, ett för hrardera sjuksalen. Vid hvardera kortsidan 
af paviljongen finnas tvenne 14 fot långa och 10 fot breda, en- 
skilda sjukrum jemte en emellan dem belägen och för dem gemen- 
sam tambur samt ett gemensamt klosettrum. Hvardera sjuksalen 
är 49 fot lång och 26 fot bred och innehåller 14 sjuksängar, 7 
stycken längs hvardera långsidan af salen. Sjuksalen är 12 fot 
hög. Hvadan, då kakelugnar och sängar icke tagas i afräkning, 
för hvarje patient beräknas 91 qv.-fot golfyta och 1092 kub.-fot 
luft. Sjuksängen är beräknad att vara 7 fot lång och 3 fot hred. 
Mellanrummet emeUan motstående sjuksängar 12 fot och mellan bred- 
vidstående 4 fot, varande sängame, såsom vanligt uppställda med 
hufvudändan emot väggen. Från sköterskans rum leda tUl hvardera af 
salame direkta ingångar, försedda med glasdörrar. Vid sidan af sköter* 
skans rum finnas tvenne större garderober eUer skrubbar till förvaring 
af linne, medikamenter m. m. Badrummet stöter intill sköterskans rum 
och får dager derifrån genom en högt upp å väggen anbragt fönster- 
öppning, men har sin ingång från tamburen. Spiseln, försedd med 
passande tillställning, tjenar till uppvärmning af badvattnet samt 
till andra tilirälliga behof. Uppvärmning af bad- och afklädnings- 
rum samt ventilering af klosetterna ske genom rör, som gå ifrån 
och till de eldstäder, hvilka äro i närheten uppställda uti sjuksa- 
lame invid byggnadens mellanparti. De enskilda sjukrummens 
klosettlokal ventileras äfvenledes genom rör, som leda till en nära 
stående eldstad i sjuksalen. Sjuksalame upplysas om dagen me- 
delst 6 å 7 fönster, anbragta på hvardera sjuksalens långsida något 
högt ifrån golfvet, eller ock medelst en längs större delen af bygg- 
naden gående lantemin, försedd med vertikalt ställda fönster. Vin- 
tertiden användas dubbelfönster. Uti hvardera ändan af sjuksalen 
står en mycket stor och hög, af tegelsten murad kakelugn med en 
framför densamma ställd, liten jemkamin. Elden i kaminen under- 
hålles större delen af dygnet. Sålunda hålles kakelugnen nästan 
ständigt varm. Sjuksalen värmes genom det från kakelugnen ut- 
strålande värmet och ventileras dels härigenom dels genom flera 
rörledningar inmurade bakom kakelugnaroe och, om så behöfs, genom 
smärre ventiler på fönstren, m. m. (Alternativt: anläggandet af en cen- 
tralvärmeanstalt, hvarigenom de ukånga eldstäderna undvikas, säng- 
platserna något ökas, bränsle besparas, badvattnet m. m. värmes 
och eldfaran minskas, men anläggningskostnaden ökas. Anlägges 
en centralvärmeanstalt, bör ventilationssystemet bringas i förening 
med densamma). 

Taket är ett yttre eller vindstaket och ett inre, det sednare 
af späntade bräder; men för lanterninen, om sådan uppföres, an- 
bringas, till värmens bevarande, det inre taket af glas i nivå med 
det öfriga salstaket. 

Till skydd emot ohyra och för byggnadsvirkets konserverande 
i öfrigt äro paviljongens aUa vägg- och takytor af trä, bestnikna 
på insidan med kreosotolja eller något lämpligt asfaltpreparat eller 



288 

med s. k. »Tattenglas», — hvilket sednare dessatom skyddar emot 
eldfara — och på utsidan med af röd jernoxid bestående s. k. 
»rödfärgA. Tiramerstockarnes mellanrum äro tätade medelst dref 
eller af gamla tåg utredd hampa. 

Den andra skizzen utvisar sammanstäUningen af de samfölda 
byggnaderna på sjukhustomten. Denne utgöres väsendtligaat af en 
större gård, omgifven af byggnader på följande vis. Midten af 
byggnadstomtens främre sida upptages af en tvåvånings stenhus- 
byggnad och på hvardera sidan om densamma en sjukpaviljong af 
trä, såsom i det föregående beskrifves. De öfnga tre sidorna af 
gården upptagas af dylika paviljonger, som förslagsvis antagas till 
så många att deras samtliga antal blir tio. Och anläggas de, 
med afseende på eldfara, på tillräckligt afstånd från hvarandra. 
Paviljongemas antal kan, efter behof och så vidt de ekonomiska 
arrangementerna så medgifva, ytterligare ökas. 

Stenhusbyggnaden innehåller för sjukhuset gemensamma lo- 
kaler: ett ångkokningskök, en ångtvättstuga, ett badrum for ny- 
kommande sjuka, ett apothek, ett större rum for styrelsens sam- 
manträden, reconvalescenters gudstjenst och kirurgiska operationer 
samt ett annat till anmälningsrum, äfvensom tvenne intill opera- 
tionsrummet stötande mindre rum för de opererade; dessutom bo- 
städer för läkare, ekonomi-intendent, husmoder, m. m. samt for 
portvakt. Denna byggnad upptar förvaringslokaler för de sjukas 
kläder, for sjukhusets förråder af linne och dylikt samt innehåller 
forvaringskällare for viktualier m. m. (Alternativt: i stället for 
stenhuset uppföres en byggnad af trä for de behöHiga bostäderna 
och det eller de rum som for styrelsens sammanträden m. m. er- 
fordras. Hvaremot ett stenhus med centralvärmeanstalten, ångkö- 
ket, tvättstugan m. m. anlägges på lämplig plats). 

Yid sjukhustomtens utkant och på godt afständ från sjukhus- 
byggnaderna anlägges likboden. 

Hvarje paviljong är på den åt sjukhusgården vända långsidan 
försedd med en öppen veranda, som hålles vintertiden eller från 
början af December till slutet af Mars stängd med fönster och då 
denna glasgång eller detta galleri fortsattes förbi öppuingarne emel- 
lan paviljongerna, uppkommer sålunda en gång, som börjande från 
stenhusbyggnaden omsluter gården på alla fyra sidor. Portar an- 
bringas uti det trädplank, som på hvardera sida förenar stenhuset 
med närmast belägna träpaviljong. Glasgången blir derfore på 
2 ställen så inrättad att den tillåter farbanan korsa sig, och är 
till hela sin längd belagd med asfaltgolf, hvilket har hjulspår for 
smärre servicevagnar och for sjukvagnar. Gården och de öppna 
delame deraf emellan paviljongerna äro lämpligen planterade med 
buskar, träd och gräsmattor. Under den varmare årstiden finnes 
ett tält uppställdt nära ingången till hvarje paviljong och dess- 
atom några sådana på lämpliga ställen å sjukhusgården. 

Vattenledning är inledd med nödiga utkastare i stenhusets 
och paviljongernas lokaler, äfvenså på några ställen å gården samt 
i likboden och dessutom apterad för lämpliga slangar i och for 



289 

eldsläckning och planteringarne samt för gårdens och luftens af- 
svalning under sommaren medelst bespolning. Afloppsrör för orent 
vatten finnas. Några springbrunnar å gården kunna under den 
varmaste tiden af sommardagen vara i gång till åstadkommande 
af luftens rörelse och afsvalning, utan att det härtill begagnade 
vattnet behöfver gå förloradt för sjukinrättningens ekonomi, enär det 
nedfallande vattnet kan uti något högt belägna bassiner upphemtas. 
Hvarje skjuksköterskas rum står genom telegraftråd i förening med 
portvaktens eUer annat vaktrum. De intill läkarebostaden närmast 
belägna paviljongerna borde med nödig omtanka företrädesvis an- 
vändas för svårare akuta sjukdomar eller för opererade. 

Hr L. nämnde, att han förlid ne sommar på tillfrågan af en 
af Sundhetsnämndens medlemmar tillstyrkt, att det för hufvud- 
Btaden tillämnade nya sjukhuset skulle byggas i form af en serie 
af bottenvåningspaviljonger och utaf trä, och trodde, att detta for- 
slag hade stora företräden framfor en sjukhusbyggnad af sten, vare 
sig att man härvid använde systemet af korridor eller det af pa- 
viljong, sådant t. ex. det sednare blifvit utfördt uti hospitalema 
»Beaujon» och »Lariboisiére» i Paris eller »St. Jean», i Bruxelles. 
Uppförandet af paviljonger, bestående endast af bottenvåningar lör 
en sjukpersonal af omkring 30 personer i hvarje panljong, hade 
de kända fördelarne af ett mindre sjukhus, utan att, såsom vanligt 
i ett sådant, fördyra vården och ekonomien. En träbyggnad är, 
då öfriga förhållanden äro lika, både varmare och sundare än en 
stenbyggnad, emedan trävirket är en mycket sämre både värme- 
ledare och behållare för luft, och således äfven för dess miasma, 
än tegel och murbruk, — omständigheter, som vid byggandet af 
sjukhus lemna företräde åt trähuset framför det af tegel byggda. 
Det vore tilläfventyrs en ej origtig beräkning, om man antoge, att 
af Sveriges befolkning (4,200,000) åtminstone 3,500,000 bodde i 
trähus. I de nordligare länen med lägre medeltemperatur än hos 
oss voro stenhus på landsbygden en sällsynthet. Stänges en pa- 
viljong för att vädras, så vore isoleringen fullständig, isynnerhet i 
jemförelse med afstängandet af sjukrum i våra vanliga sjukhus, der 
luften silar sig så väl genom mellanmurar som trossbottnar, och 
desto lättare, ju mera temperaturen är olika hög i de särskilda 
lokalerna. Olägenheten af det glasgalleri, som förenar papiljongerna 
och således den i sjuksalame innehållna luftmassan, är temporär, 
enär galleriet är afsedt att finnas endast under ungefår en tredje- 
del af året, och för öfrigt den ständiga vexlingen af luft emellan 
det otäta glasgalleriets luftmassa och den yttre atmosferen helt visst 
blefve ganska betydlig, isynnerhet under denna, den kallaste tiden 
af året. Med bottenvåningars användande till sjukrum afsågs äfven 
den beqvämlighet för reconvalescenter och vissa sjuka, att de hade 
lättare tillfälle att komma ut i det fria och tillbaka till sjukrummet 
an då vägen skulle gå utföre och uppföre trappor, — hvilket till- 
fälle, flitigare begagnadt, förmår i sin mån minska de sjukas vistel- 
setid inom inrättningen. Äfven sker genom denna anordning någon 
minskning uti den genom detta paviljongssystem ökade servicen. 

Jlygiea. (Förhandlingar 1868). 19* 



290 

Om eldsläckningsanstalterna äro lika väl ordnade for detta 
system af träpaviljonger som för ett sjukhus af steu och t. ex. 
hvarje paviljong vore försedd med vattenutkastare frin vattenled- 
ningen jemte tillhörande slang och tomtutrymmet emellan de sär- 
skilda paviljongerna vore tillräckligt stort samt planteradt med 
buskar och löflräd, så torde ölägenheterna af eldsvåda for ett pa- 
viljongssjukhus sannolikt blifva betydligt mindre än för ett sjukhus 
af sten. Ur en bottenvåning kunna 30 sjuka med större lätthet 
blifva räddade eller rädda sig sjelfva, än en större sjukpersonal, 
som har att passera korridor och en eller annan trappa^ hvarvid 
personalens mängd och den långa vägen den har att passera innan 
den kommer ut i det fria, i betydlig mån forsvåra räddandet. 
För de ur den brinnande paviljongen bortförda sjuka kan nöd- 
torftig plats beredas uti de öfriga paviljongerna. Den ekonomiska 
förlusten blir här äfvenledes relativt liten. Inom kort tid kan en 
ny träbyggnad vara uppförd och, då man ej behöfver afvakta 
murars uttorkning, snart i ordning till patienters upptagande. 

Uppförandet af ett sjukhus af träpaviljonger i hufvudsaklig 
öfverensstämmelse med den plan här blifvit föreslagen — och 
rättelser kunna helt visst behöfvas — torde, i fall värdet af bygg- 
nadstomten ej tages i beräkning, blifva betydligt billigare än 
byggandet af ett sjukhus af sten for ett lika stort antal sjuka eller 
det af 300. För det billigare byggnadsmaterialet, den kortare 
arbetstiden, det minskade behofvet af handräckning vid lägre bygg- 
nader, vidare den omständigheten att inflyttning i^ sjuka kan snart 
ega rum, utan att den långa tiden fbr murames uttorkning be- 
höfver afvaktas; — till allt detta kommer ytterligare det korri- 
dorer, trappgångar och portgångar, de der uti ett sjukhus af äten 
vanligen upptaga ^ af byggnadens kubikinnehåll, här dels icke be- 
höfvas dels äro så anlagda, att de både kosta foga och foga in- 
kräkta på utrymmet inom sjelfva byggnaderna. Allt omständig- 
heter, hvilka från ekonomisk synpunkt betyda mycket mer än den 
för paviljongerna ökade takytan och grundläggningsytan. Då det 
af vederbörande blifvit ifrågasatt att anlägga det nya sjukhuset på 
Sabbatsbergs, staden tillhöriga egor, och dessa sträcka sig bfvet 
bergsytor, så kan kostnaden för det lätta grundläggningsarbetet for 
bottenvåningspavOjonger ej blifva synnerligen stor. Ben couperade 
marken medgifver ock lätt anläggandet af åtskilliga materialbodar 
under paviljongerna. 

Erfarenheten från landsbygden visar att med omsorg uppförda 
timmerhus äro ganska varaktiga, om de väl vårdas och underhållas, 
och att deras underhåll väl är något, men ganska obetydligt dyrare 
än' det af stenhus. 

Få grund häraf ansåg Hr L., att fördelame af pavHfangs- 
systemet, rigtigt utfördt och anvdndt på ett sjukhus af trä framför 
ett af sten voro, under gifna förhållanden, synnerligen stora. 

Hr Carlson yttrade sig på grund af sin erfarenhet om 
fördelarne och nackdelame af korridor- och paviljongssystemen. 



291 

Fördelarne af det förra låg enligt hans åsigt först och främst 
i. det billigare priset och den enklare administrationen samt vi- 
dare möjligheten att åstadkomma en i vårt klimat behöflig arti- 
ficiel luftvexiing. Hufvudsakligaste olägenheten bestode deremot 
i svårigheten att vid inträffade epidemier kunna isolera de sjnke. 
Paviljongssystemet vore ännu i vårt land opröfvadt, de dryga 
kostnaderna, den invecklade administrationen och svårigheterna 
för en artificiel Inftvexling syntes dock tala deremot. — Hvad 
materialet för sjukhusbyggnader beträffade vore stenhusbygg- 
nader genom deras större soliditet och mindre eldfara lämp- 
ligare än trähus. Kostnaden för timmer och mursten kunde 
komma på ett ut. Träbyggnader — hvilka f. n. inom Stock- 
holm äro genom byggnadslagen förbjudna — äro genom de of- 
tare behöfliga reparationerna i längden kostsammare och hafva 
dessutom olägenheten att lättare än stenhus hysa ohyra. — 
I vårt klimat ansåg Hr G. korridorssjukhusen böra ega före- 
träde, om nemligen korridorerna äro rymliga och lämpliga pro- 
menadplatser finnas. 

Hr Sköldberg uttalade sig i motsatt riktning; ansåg 
sjukvård i hemmet alltid att föredraga för sjukhusen, hvilka 
kunde betraktas såsom ett nödvändigt ondt, specielt vid korri- 
dorsystemets tillämpning på kirurgiska och obstetriska sjuk- 
vårdsinrättningar, der risken af infektion alltid vore stor och 
der de animaliska ämnen, som enligt nyare åsigter vålla smitta, 
vida lättare sprede sig än vid dylika sjukhus byggda i pavil- 
joDgstil. Den sjukes skydd mot infektionens förderfliga infly- 
tande trodde Hr S. betyda långt mer än de ekonomiska för- 
delame vid det andra byggnadssättet och om det äfven ligger 
utom läkarens makt att helt och hållet begränsa infektionen 
inom sjukhusen, talar dock statistiken — framförallt den som 
behandlar det sista amerikanska kriget, der svåra skottskador 
och de allvarsammaste kirnrgiska ingrepp läktes med ovanlig 
framgång — så bestämdt till fördel för paviljongsystemet att, 
enligt Hr S:s tanka,' korridorsjukhusen hädanefter borde totalt 
utdömas. 

Hr Zanteson förevisade ett af honom uppgjordt och af 
Arkitekten Sundius ritadt förslag till en sjukhusbyggnad efter 
paviljongsystemet. 

På planritmngen ligga tre byggnader med sina långsidor 
norr och söder — ekonomibyggnader. 



292 

Alla dessa byggnader äro tvåvånings stenhus. Mellersta hu- 
sets nedra botten upptages af kontor, kök med sina skafferier och 
diskrum ;^ rum för en vaktmästare, köksforestånderska och pigkam- 
mare. Ofre botten upptages af rum for en kamrer och en bokhållare. 

Yestra byggnadens nedra botten upptages af operationssal, 
mottagningsrum, hvilorum for de opererade samt apothek och la- 
boratorium, på öfra botten äro rum för tvenne läkare och en Takt- 
mästare. 

Östra byggnadens nedra botten upptages af tvättstuga, mangel- 
rum, strykrum och tre badrum; öfra botten upptages af fyra rum 
med ett kök till h varje rum fÖr tvätterskor och drängar. 

Yindarne i två af ekonomiebyggnademe äro inredda till ma- 
gasin for sjukhusets persedlar. — Vinden i tvätthuset är inredd 
for torkning af linne. 

20 alnar från ekonomibyggnademas södra sida ligga 4 pavil- 
jonger i en rad med 25 alnars mellanrum mellan hvarje paviljong; 
20 alnar frän denna paviljongrad och på dess södra sida ligga 5 
paviljonger, äfven med 25 alnars mellanrum. Andra paviljongs- 
raden är så bygd, att gafveln af hvarje paviljong i denna vetter 
mot den andra tadens mellanrum — paviljongerna ligga i zig-zag. 

Hvarje paviljong är ett envåningsträhus, innehållande 2 sjuk- 
rum med 14 sängar i hvarje rum. Sjukrummen, som alla ligga 
åt söder, äro 45 fot långa, 23 fot breda och 14 fot höga, upp- 
lysta af tvenne höga fönster mot söder och mot vester, i det ena 
rummet af mindre fönster, belägna mellan och 6 fot öfver hvarje 
säng. I det andra sjukrummet äro de nu beskrifna mindre fön- 
stren belägna på östra väggen. Från midten af hvarje säng till 
midten af nästa säng är ö^ fot. För hvarje sjuk blir ett rum af 
omkring 1000 kub.-fot. 

Från sjukrummens norra sida kommer man ut i en for båda 
gemensam af kaminer uppvärmd korridor, 46 fot lång 12 fot bred. 
Från denna korridor inskjuter i sjukrummens norra ända ett mindre 
rum, som upptages af klosettskåp, ett vaktrum och en kamin f5r 
utsugning af förskämd luft. Två vindsrum för en sköterska och 
dess piga, äro belägna på vinden. Vid sjukrummens södra gafvel- 
Ydigg, midtemellan båda fönstren, är en tolf fot hög kakelugn in- 
murad i en nisch, på så sätt, att på kakelugnens baksida, mellan 
denna och nischen, bildas en vertikal trumma, genom hvilken luft 
utifrån kan strömma in i rummet. Medelst en passande konstruk- 
tion på sugskorstenen kan man genom eldning i sugkaminen få 
så starkt aflopp for den förskämda luften som man behagar Ge- 
nom ett spjell i trumman för den inströmmande luften kan man 
efter behag moderera ventilationen. 

Transporten af de sjuka till och ifrån badet äfvensom till 
operations- och undersökningssalen sker i uppvärmda vagnar, som 
gå på de å ritningen tecknade spårbanoma. Vagnarne äro si 
konstruerade, att de kunna inforas i den uppvärmda korridoren. 



293 

som ligger utanför hvarje sjokrum. En särskild konstruerad säng 
dragés ur vagnen, föres tiU sjuksängen, den sjuke flyttas i vagn- 
sängen, skjutes in i vagnen och transporteras dit man önskar inom 
etablisementet. 

Genom den vidtagna anordningen att lägga sjukpaviljongema 
zigzag vinnes den fördelen, att solen mer än genom hvarje annan 
anordning hela dagen kommer att belysa de små sjukhusen. Ge- 
nom att bygga många och små envåningspaviljouger vinnes den 
fördelen att man tidtals utan att allt för mycket inskränka sjuk- 
antalet kan utrymma en hel paviljong för rengöring och vädring. 
Vidare sättes man i tillfälle genom vidtagande af den nu beskrifna 
anordningen och dimensionerna, att emottaga till vård sjuke be- 
häftade med sjukdomar af hvilken beskaffenhet som helst. Hela 
anläggningskostnaden med ångpannor och rörledningar är beräknad 
till 165,000 R:dr. Hela arean för sjukhusen och ekonomibygg- 
naderna är 27,000 qvadratalnar. 

Hr Malmsten ansåg frågan om sjukhusbyggnader vara 
af den största vigt och fordra grundlig pröfning, utan allt for- 
hastande, samt ville, då diskussionen derom icke denna gång 
anses afslutad, framdeles sammanfatta och till protokollet bifoga 
sina åsigter i ämnet. 

Hr Pettersson ansåg att diskussionen borde formuleras 
och frågan indelas i bestämda punkter, emedan i annat fall, 
likasom vid en likartad diskussion i Norske Medicinske Selskab, 
densamma kunde dragas ut i månader, utan att något egentligt 
resultat deraf vunnes. 

Hr Cederschjöld ville med afseende på infektionsteorien 
inlägga sin protest, då denna teori fortfarande är grundad på en 
hypotes och ej på praktisk erfarenhet. Påminde för öfrigt om 
en diskussion i detta ämne i Läkaresällskapet den 15 Januari 
1867. 

Hr Kjellberg antydde olämpligheten af stora sjukrum 
med många patienter. Enligt hvilken metod man än bygger 
sjukhusen bör man alltid lemna tillfälle till att vissa rum stå 
på vädring och att en ändamålsenlig cirkulation i detta hän- 
seende eger rum. Vid Barnsjukhuset t. ex. finnas alltid tvenne 
obesatta salar under det att 5 äro fyllda och vexlingen sker i 
en viss bestämd ordning. Iakttagande af detta försigtighets- 
mått ansåg Hr K. vara främsta orsaken till de hittills relativt 
gynnsamma resultaten vid denna inrättning. 

Hr TÖRNBLOM gjorde följande anmärkningar mot de af 
Hr Sköldberg anförda uppgifterna från statistiken öfver amen- 



294 

kanska kriget, liksom öfver hans åsigter rörande infektions- 
teorien : 

Hr Sköldberg har uppgifvit att resultatema af sista ameri- 
kanska kriget skalle bevisa paviljonsystemets ö^rerlägaenhet. Med 
anledning haraf ber jag att få anmärka att resultatet af de kirur- 
giska operationerna i allmänhet ej är särdeles gynnsamt och öfver- 
hufvud ej bättre än i engelska armén under Krimkriget. Sam- 
manfor man amputationer och exartikulationer i engelska armén 
under hela kriget i Turkiet och pä Krim, så visar det sig att 
mortalitetsprocenten är mindre än i amerikanska nordarmén, for 
alla dessa operationer å öfre extremiteten *)i och att den är obe- 
tydligt högre endast for höft- och knälederna, underbenet och en 
del partiella amputationer å foten. Sammanlagda procenten for 
alla amputationer och exartikulationer utfaller skenbart till ameri- 
kanarnes fordel nemligen 24,5 proc. mot 27,5 hos engelsmännen, 
men detta beror på det relativt större antalet låramputationer hos 
de sednare, så att, om man å båda sidor frånräknar amputationema 
å låret samt i höft- och knäleden med en sammanlagd mortaliteta- 
procent af 60,2 å engelska sidan, mot 63,5 å amerikanska, så blir 
mortalitetsprocenten för de öfriga 15,2 i engelska armén mot 16 
i den amerikanska. Ännu gynnsammare blefve det relativa for- 
hållandet för engelsmännen om finger- och tåamputationer från- 
räknas, oaktadt mortalitetsprocenten for dessa å engelska sidan är 
0,9 proc. för finger och O proc. för tår, mot 1,5 och 0,7 5 proc. 
å den amerikanska. Det synes mig således vara alldeles oberätti- 
gadt att draga några slutsatser till paviljongsystemets .fordel, åt- 
minstone hvad de rent kirurgiska fallen angå från det amerikanska 
kriget. Proportionen mellan sjuka och döda är visserligen lysande, 
men då man finner sjuknummem uppgå till 2,590,721 och att 
hvarje man således varit i medeltal sjuk 3 gånger under första 
året och nästan lika ofta under det andra, så kan man ej under- 
trycka den formodan att massan af sjukdomsfall måtte varit sär- 
deles lindriga. (För öfrigt har jag ingen uppgift öfver antalet 
sjuka i engelska armén). 

Hr Sköldberg har ordat mycket om yttre infektion, just der- 
före att jag äfven tror på en sådan och att luften (öfverallt) inne- 
håller infekterande, möjligen organiska ämnen, hvilka hopa sig der 
vilkoren för förruttnelse och jäsning äro gynnsamma, t. ex. å dåliga 
sjukhus, så tror jag att det endast kan blifva fråga om större eller 
mindre qvantiteter inficierande ämnen å det ena eller andra slaget 
sjukhus och att man ej på teoretiska skäl har rätt att påyrka 
paviljongernas företräde, sedan den praktiska erfarenheten visat att 
de hittills ej motsvarat de förhoppningar man hyst om dem. 

Med afseende på byggnadsämnen för sjnkhus ansåg Hr 
Sandahl O. sten vida fördelaktigare än trä, hnfvudsakligen 



*) ExarticuUtio cubiti förekommer ej i engeUka sidan. 



295 

på grund deraf att stenväggarna kunna fullkomligt torka samt 
sedan kalkhydratet förvandlats till kolsyrad kalk utgöra bland 
de bästa ventilatorer som finnas. 

Mot denna åsigt opponerade sig Hr Zanteson. 

Hr JÅDERHOLM påminde om att vid sedn^ste Natur- 
forskaremötet i Christiania opinionen uttalat sig för paviljong- 
systemet. 

I anseende till den långt framskridna tiden afslutade Ord- 
föranden — Hr GrÅhs — diskussionen, gjorde en kort resumé 
af hvad i densamma förekommit och yttrade för egen del den 
åsigt, att hufvudvilkoren för ett ändamålsenligt inrättadt sjukhus 
vore en fri yttre aeration jemte god luftvexling samt undvikan- 
det af de sjukes .anhopning. 




-.-2^^'^^ 






> 



0. 



S 



; -i 



V nic \r^/ '^'^'^'^^■' ^^y 

-,\ LIBRAR.Y /rn\ ^'^ <^' r^^''^^ 

agn Xj"*^/^ ^iC \ /^ A^^v^jgn 

C 

•aticisco 

^ -<V Ll B RARY / p-i \ ^/i^ / p^ -".^ 

IX, /1J;% L.BRAa,y /t^\ :7/2^' 



^■'^^' A-yvygr 542263 '% ^v*^ 

I .iV...^. Illllllllllli :isco X "^ 



s*^ "''/> 




Y\ «y^2^ 3 1378 00542 2632 

an \ ^--^/ ^/^ X^-^o^^ A-yv^an ^^< 

b ,/r^\ LIBfVARJV /r-^\. .//iL? ^^> 

;^ ooSiovv^^ \( Sa^vPandsco X ''' 

X ^^^2^ v>>''"'W% LIBRARy /r-n\ 

: \R/ A^v^g.1 \UJ/ ^/^ ^ 
K^ n.LC \ /^ A-av^gn %•--;/ 




b 



-i.^^^" ^/<: \yy ^-^'^9'-' xM/ 
i'2j /v-r\ LiBRAfor- /(-^\ :?/2j 

■v ■ -1 x) #'■ "?. o^^i/Tmctsco o <-. 

o \ JIL> / p^ 'o, LIBRARX / |-^ % 

'^ \ ./ ^-^^an V"^/ ^/r 
an^tsco ^^o^^^ ' ^ ""y „^i,^^ 0(injTanctsco 

>' ^/(: \P/ ^^^^}^ \P..^^^ 

-, \ LI B RARY ^,>.- f-r-, \ J/2^ / ^-^% 

11^ /^. u^sK^^^>, /^S Jll^ 



^■^/ x^v^ar 542263 






tfijf m^yoj^i llllllllllllinii -isco 

.m^ r\ \ J'Lj 3 1378 00542 2632 -Y ^^>> 



\ ;2-. /l--j\ UB^RX /(-^\ 

''^Z' \L^/ A-yv^ien X*"-^/ ^ 

^y^o \o^^ .e,„zr.„^v.. \i 00910