Full text of "Framställning och kritik af J.St. Mills, Lotzes och Sigwarts läror om begreppsbildningen i logiken"

See other formats

Pir a, Karl

Framställning och kritik
af J.St. Mills

FRAMSTÄLLNING OCH KRITIK

r. ST. MILLS, LOTZES OCH SIGWARTS LÄROR

mmm

{[

AKADEMISK AFHANDLING

SOM MED TILLSTÅND AF VIDTBERÖMDA FILOSOFISKA FAKULTETENS I UPPSALA

HUMANISTISKA SEKTION KOMMER ATT OFFENTLIGEN FÖRSVARAS

Å LÄROSALEN N;o 5

LÖRDAGEN DEN 13 NOVEMBER 1897 KL. 4 E. M.

KARL PIRA

FIL. DOKTOR.

•>«•

STOCKHOLM

TRYCKT HOS P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG 1897.

Då man skall icke blott uppfatta och framställa, utaii
äfven kritiskt bedöma olika åsikter om något, så är det
tydligen oundgängligt, att man för sig själf åtminstone till
en viss grad utreder det ifrågavarande kunskapsföremålets
väsentliga beskaffenhet. Därför skall jag leda mig in till
mitt ämne genom att till besvarande upptaga följande
fråga: bör läran om den s. k. begreppsbildningen upptagas
i logiken? Jag sätter i fråga själf va upptagandet af den
nämnda läran i den logiska vetenskapen, emedan man där-
igenom drifves till att rikta sin uppmärksamhet så väl på
själf va innebörden af uttrycket »begreppsbildning» som på
nyss antydda vetenskaps uppgift skarpare, än de logiska
författare, hvilkas läror denna uppsats delvis afhandlar,
synas mig hafva gjort.

Ordet begreppsbildning kan tagas i två bemärkelser.
Dels kan därmed af ses ■ — hvilket torde vara vanligast — den
vcrlcsamhet , i och genom hvilken begreppet »bildas», »for-
mas», utvecklas till full verklighet; dels kan man fatta
uttrycket såsom betecknande det verkliga resultatet af den
nämnda verksamheten, begreppets aktuella form, med ab-
straktion från det successiva i dess bestämningars fram-
trädande i och för människans medvetande ^ För att
kunna afgöra om begreppets bildning i den ena eller den
andra af dessa bemärkelser eller möjligen i båda rätteligen

^ Denna senare betydelse af begreppsbildning vill jag framhålla
endast såsom möjlig med anledning af sådana uttryck som: detta träd
har en egendomlig bildning (= >form», »växt»); denne man har en hög
bildning.

skall tagas i betraktande af logiken, måste vi naturligen
först bestämma den nämnda vetenskapens uppgift, helst
som genom den undersökning, hvilken därtill är behöflig,
äfven tydligare, än vi nyss gjort, kan utredas åtskillnaden
och sambandet mellan de två betydelserna af termen be-
greppsbildning ^).

Den logiska vetenskapens uppgift är naturligtvis själfva
logiken, hvilken fattas såsom en uppgift, när den för den
vetenskapligt verksamma människan framträder på ett ofull-
ständigt sätt och i följd häraf såsom i och för henne be-
höfvande ett ytterligare förverkligande till så stor fullstän-
dighet som möjligt är. Människan är vetenskapligt verk-
sam, när hon söker att hos sig utveckla en nödvändig och
systematisk insikt i något gifvet föremål. Hvarje veten-
skaps uppgift är sålunda närmare bestämd af dess föremåls
särskilda beskaffenhet, genom hvilken den allmänna mot-
satsen mellan det nödvändiga och systematiska samt det
tillfälliga och osystematiska, hvilken är all vetenskaplig
verksamhets anledning, blir på ett egendomligt sätt modi-
fierad. Så mycket är nu gifvet, att logiken har till före-
mål människans tänkande eller fullkomliga förnimmande.
Men om den har att betrakta detta tänkande i det hela
eller hufvudsakligen ur någon viss synpunkt, samt om
den bör undersöka allt möjligt tänkande och ej blott det
faktiskt gifna mänskliga, — dessa frågor kunna från olika
ståndpunkter på olika sätt besvaras. Emellertid hafva vi
nu ingen anledning att taga i betraktande den åsikt, som
i logiken skärskådar tänkandet öfver hufvud, utan anse det

^ Den följande framställningen må jämföras med: Boström, De
notionibus religionis saplentiae et virtutis etc, Grundlinier till filosofiska
statslärans propoedeutik, Grundlinier till filosofiens propa3deutik (i Bostr,
Skrifter, utg. af Edfelt); Sahlin, Om subjektivt och objektivt betraktelse-
sätt inom filosofien, Om logikens uppgift, Om grundformerna i logiken,
I, II, Om världens relativitet, Om det inre lifvet. Om filosofiens metod
enligt Boströms åsikt (i Festskriften för Boström 1897, ss. 360—78), Hvad
är det högsta i historien ? ; Ribhmg, Boströms föreläsningar i Religions-
filosofi; Om det Absolutas begrepp; Burman, Om teismen.

vara modgifvet, att logiken icke handlar om mer än det
mänsklifra tänkandet, (sålunda t. ex. icke om det gudomliga
tänkandet). Men olika tankar kunna försöka att göra sig
gällande i af seende på frågan, ur li vilken synpunkt logiken
då skall se människans tänkande. Detta kan, liksom hvarje
annan i erfarenheten gifven verklighet, betraktas från flera
sidor. För att bestämma, hvilka de viktigaste synpunkterna
för betraktelsen af tänkandet äro, torde vara lämpligast
att undersöka, hvilka hufvudsidor kunna urskiljas hos den
i erfarenheten gifna verkligheten i allmänhet.

Erfarenhet är sammanfattningen af allt det, som är
omedelbart uppfattadt eller förnummet af människan. Hon
känner sig i erfarenheten påverkad af något, som därför
framträder såsom verkligt, åstadkommande vissa bestämda
verk, som äro föremål för hennes uppfattning, När hon
bemärker dessa föremåls växling till beskaffenhet och deras
försvinnande från området för hennes omedelbara iakt-
tagelse, så kan hon finna, att det är en inskränkning eller
brist i deras verklighet, m.. a. o. att de hafva en relativt
overklig sida. Däruti kan hon finna en anledning att söka
utforska och säkert bestämma, hvad det är, som är verk-
ligt i egentlig mening, hvad overkligt, d. v. s. verkligt
blott på något sätt men utan verklighet i åtskilliga afseen-
den, samt huru hon skall tänka sig sambandet mellan det
rent verkliga och det bristfälligt verkliga, för att erfaren-
heten icke i hennes uppfattning skall söndersplittras i två
oförenliga delar, utan bestå såsom en enda verklig erfaren-
het, såsom den otvifvelaktigt är gifven åt henne.

Lika otvifvelaktigt måste det för en tillräckligt energisk
reflexion visa sig vara, att erfarenheten först och främst har
den bestämningen att vara gifven åt människan, af henne
uppfattad eller förnummen, sålunda en bestämning hos
hennes förnimmande medvetande eller en förnimmelse hos
henne. Människans medvetande är onekligen i någon be-
märkelse en grund till en viss bestämdhet hos det gifna
verkliga. Då det just är detta medvetande själft, som sträf-

var efter en så klar och fullständig uppfattning af verklig-
heten som möjligt, så måste det allra först söka fatta sig
själft med klarhet och detta i så många moment eller be-
stämningar, som görligt är. Sålunda kräfves för en sträng
och noggrann undersökning af den erfarna verkligheten
oundgängligen i främsta rummet en betraktelse af denna
ur den synpunkten, att den är förnimmelse hos människan;
m. a. o. den för all människans stränga forskning grund-
läggande vetenskapen är den, som handlar om människans
medvetande såsom enhet i och af all verklighet eller såsom
verklighetens subjekt. På sådant sätt kan man icke fatta
medvetandet, om man icke inser det vara sin egen grund,
själfbestämdt just såsom medvetande, d. v. s. själfmed-
vetande ^.

Härmed är gifvet, att den första hufvudsidan hos
hvarje erfaren verklighet är den subjektiv» bestämdhet,
som denna verklighet har i och genom människans själf-
med vetande. — Grundsatsen för all subjektiv undersökning
af verkligheten är: att vara är detsamma som att förnimmas.
Den speciella anledningen till behofvet af den nämnda un-
dersökningen är nämligen, att å ena sidan en motsättning
mellan bestämningarna vara och förnimmas framträder i
människans omedelbara medvetande, men å den andra hon
inser deras nödvändiga identitet i sitt rent aktuella själf-
medvetande och i hvarje förnimmelse, som är gifven i och
genom detta. Uppgiften är sålunda att i hvarje särskildt
moment bevisa den nämnda motsättningens skenbarhet
och blott relativa giltighet. Detta sker i största allmänhet
uttryckt genom påvisande däraf, att motsatsen mellan vara
och förnimmas beror dels på jämförelse mellan förnimmel-
ser, som i olika grader äro fullkomliga såsom förnimmelser,
dels på samma förnimmelses betraktande ur två synpunkter.

^ Sahlin, Om det inre lifvet, s. 13: »Utan uppvisande af det
mänskliga subjektet såsom ett väsende i egentlig bemärkelse_, som i
denna sin egenskap äfven har en väsentlig enhet, förlorar hvarje under-
sökning om människans erfarenhets värld allt fäste och all hållning».

såsow tV)numinelse och såsom en i förliållande till de andra
allsidujt bestämd. Men behofvet af den i korthet antydda
utredninsren, gfradationen i människans förnimmande och
isärhållandet af de bägge omtalade synpunkterna äro olika
uttryck för ändligheten, insla-änkningen och ofullkomlig-
heten hos det mänskliga subjektet. Dock kan man icke
tänl^a det ändliga subjektet utan begrepp om subjektet så-
som sådant, det oändliga, själfständiga och fullkomliga sub-
jektet, som är det i och genom sig själft fullständigt be-
stämda själf medvetandet. Såsom tänkande detta absoluta
förnuft och alla ändligt förnuftiga väsenden såsom hafvande
sin grund i detta, har människans själf medvetande ett rent
inre, med sig likartadt i innehåll, och människan är så-
lunda själf ett väsen i egentlig bemärkelse eller sann verk-
lighet samt är verklig grund till den subjektiva bestämd-
heten hos det gifna, trots sin oförnekliga ändlighet ^
Emellertid gör denna ändlighet, att, till huru stor fullkom-
lighet människan i sitt själf medvetande än kan tänkas vara
utvecklad, det likväl ständigt hos henne måste finnas något,
till hvilket hon icke kan fatta sig själf såsom den tillräck-
liga grunden. Hennes själf bestämdhet innesluter icke i
sig utan inskränkning hennes fullständiga bestämdhet; till
denna kräfves hos människan en bestämdhet af något, som
icke är hon själf eller en inre och positiv bestämning hos
henne, utan något annat, i någon mån yttre. Såvidt män-
niskan är själf bestämd, är hon medvetet och fritt subjekt;
såvidt hon är bestämd af något yttre eller står i förhållande
till detta, är hon omedvetet och ofritt objekt. Alla hennes
bestämningar måste ock på grund af de angifna förhållan-
dena hafva en subjektiv och en objektiv sida. Man kan
för visso i den subjektiva undersökningen påvisa, att allt
objektivt är en lägre och ofullkomligare utvecklingsgrad
af det subjektiva, därvid naturligtvis användande det rent
subjektiva såsom mått för olika graders höjd, såsom vi nyss

J^mf. Sahlin, Om filos. met. etc. ss. 376 — 77.

i korthet utredt, (s. 4). Men däraf framgår ock nödvän-
digheten att företaga en undersökning af den gifna verk-
ligheten särskild t ur objektiv synpunkt. Ty klart är, att
icke kan subjektet själft såsom sådant nedsätta eller in-
skränka sig till en lägre och ofullkomligare verklighetsgrad
än den, som det i och genom sig själft har; eller, rättare
uttryckt: ingenting är ensamt för sig taget på något sätt
gradbestämdt, ty grad förutsätter såsom ett relationsbegrepp
reflexion på en mångfald^. Därför måste inskränkningen
och den därmed sammanhängande utvecklingen hos män-
niskan och i hennes erfarenhet tänkas bero därpå, att det
finnes något annat än det mänskliga subjektet; detta andra
äj^ det, i förhållande till hvilket det mänskliga subjektet
fattas såsom ofullkomligt, men af hvilket detta sistnämnda
får den fullständiga bestämdhet, som det för sig taget
saknar. Den andra hufvudsidan hos hvarje erfaren verk-
lighet är sålunda den objektiva bestämdhet, som den har
i och genom det mot människans omedelbara medvetande
motsatta andra, hvars beskaffenhet hon först efter en sär-
skild undersökning ur objektiv synpunkt kan fullt inse. —
Denna undersöknings grundsats uttryckes lämpligen sålunda:
ingenting kan bestämma något annat utan att vara något
i och för själft. Hennes anledning är nämligen den, att
en stor mångfald af bestämningar hos människan är mot-
satt mot hennes omedelbara medvetande, men likväl icke
i sin gifna bestämdhet kan fasthållas såsom något i och
för sig varande, ehuru det för det fullt aktuella själf med-
vetandet är klart, att hvarje bestämning, som är i någon
mån motsatt mot detta, men dock naturligen grund till
något sätt att vara hos detsamma, måste hafva samma

^ Om gradförhållandet se C. Y. Sahlin, Om subjektivt och objek-
tivt betraktelsesätt inom filosofien, ss. 21 — 22, samt E. O. Burman,
Om teismen, ss. 126 — 27. Jmfr. ock Sahlin, Om det inre och det
yttre, ss. 28 — 31, samt Hvad är det högsta i historien? ss. 13 — 29,
Grundf. i log. I, ss. 7 — 8, 11, Burman a. st., ss. 15 — 19; Boström, Skrif
ter, I, SS. 314 ff. II, ss. 278 ff. 297 ff.

karaktär af själf ständighet och fullständig verklighet, som
det själf t har. Uppgiften är alltså att bevisa, att h varje
bestämning hos det omedelbara medvetandet, hvilken före-
ter sig såsom något blott i förhållande till ett annat varande,
i sin grund är någonting i och för sig, ett objekt i be-
tydelsen af en själf ständig och fullständig verklighet. Den
genomförda bevisningen kan karakteriseras såsom ett ådaga*
läggande däraf, att allt materiellt till sitt väsende är kraft,
att all krafts väsende är lif , att allt lif är grundadt i ett
fullt bestämdt själf medvetande eller en person och att således
det egentliga objektet, soni ger människan fullständig be-
stämdhet i sträng mening, är den absolute personen, hos
hvilken själf bestämdhet och fullständighet äro fullt sam-
stämmiga.

Då nu emellertid en dylik samstämmighet faktiskt
relative saknas hos den ändliga människan, så kan hennes
värld betraktas ur ännu en allmän synpunkt, som är dis-
tinkt åtskild från de förut framhållna, den subjektiva och
den objektiva. Det är genom de i korthet antydda under-
sökningarna ur dessa bägge synpunkter gifvet, att den er-
farna verkligheten konstitueras därigenom, att en mångfald
personliga väsenden, det oändliga och flera ändliga, förete
sig på ett visst sätt fÖr en viss ändlig person, människan.
Man kan då med abstraktion från väsendenas subjektiva
och objektiva bestämdhet rikta sin uppmärksamhet därpå,
att de äro en mångfald. Däri ligger, att hvart och ett är
ett annat än de öfriga, således att alla äro motsatta mot
hvarandra. Men lika gifvet är att de äro en mångfald
eller m. a. o. alla utgöra ett sammanhängande helt. För-
såvidt man med form menar det förhållande, i och genom
hvilket en mångfald utgör ett helt \ så är klart, att er-
farenheten har en viss form, sålunda kan betraktas särskildt
ur formell synpunkt och måste betraktas på detta sätt, om
man skall fullständigt redogöra för hennes väsentliga be-

Sahlin, Gruiiclformerna i logiken, I, s. 10; Lotze, Logik, s. 37 ff.

stämningar. — Grundsatsen för den formella världsbetraktel-
sen är: det, som är motsatt mot något annat, måste hafva
något med detta gemensamt. Den särskilda anledningen,
som gör den formella utredningen behöflig, är nämligen,
att å ena sidan visserligen någon gemensam enhet finnes
hos hvarje mångfald af gifna föremål, men å andra sidan
denna enhet icke fullständigt ingår i dem alla i deras hel-
het, sålunda själf framträder såsom något emot dem mot-
satt, under det människans aktuellt bestämda själf medve-
tande oafvisligen fordrar, att alla motsatta moment skola
sammanslutas genom en enhet, som fullt ingår i dem, så-
ledes äfven har alla i sig och följaktligen, såsom enhet i
och af allheten, är ett själf stan digt, fullkomligt, samstäm-
migt och nödvändigt helt. Uppgiften är alltså att bevisa,
att hvarje särskild enhet, som blott med inskränkning be-
stämmer mångfalden eller blott är ett helt vid sidan af
andra hela, sammanslutes med alla dessa till ett enda, inom
sig slutet och alltomfattande helt, d. v. s. det hela. Upp-
giftens lösning sker genom ådagaläggande däraf, att rum-
met och det mekaniska sammanhanget, tiden med det dy-
namiska, utvecklingen med det teleologiska, det mänskliga
tänkandets själf verksam het med det formelt logiska sam-
manhanget — alla få sin fullkomliga sammanslutning ge-
nom Guds intuitiva själf medvetande.

I och för detta eller i och för sig tagna måste då
naturligen de subjektiva, objektiva och formella sidorna hos
all verklighet vara fullkomligt samstämmiga. Men i den
för människan omedelbart gifna världen äro de mer eller
mindre motsatta hos olika jämförda föremål, om man ock
kan in abstracto samt i vissa fall inse, att de stå i ett nöd-
vändigt sammanhang med hvarandra.

Endast i korthet behöfva vi nu antyda, att alla öfriga
synpunkter, ur hvilka ett i erfarenheten gifvet föremål kan
betraktas, äro specifikationer af de tre nyss framhållna-
När man så fullständigt som möjligt har utredt, hvad ett
föremål är såsom bestämning hos det förnimmande subjek-

tet, livilkeu beskaffenhet det Lar såsQm ett sjiilfnödviindigt
objekt, samt på livilket sätt dess mångfald är förenad till
ett helt, så kan man icke tänka sig någon fråga, som icke
vore klar genom de tre nyssnämndas fullständiga besvarande.
Icke ens frågan efter sambandet mellan de skilda sidorna
kan uppställas därjämte såsom en fjärde hufvudfråga, där-
för att just själfva sambandet gör, att ingen af frågorna
kan uppställas och besvaras såsom fullständigt isolerad från
de öfriga, hvarför en utredning af detta måste lämnas vid
hvars och ens besvarande. Men strängt taget äro de objek-
tiva och formella synpunkterna genom abstraktion urskilda
sidor af den subjektiva, hvilken är den första och högsta.
(Jmfr Boström, Skrifter, isht. I, ss. 230 ff. o. 240 ff.;
Sahlin, Om subj. o. obj. betr.-sätt etc. ss. 18 — 21).

Hvarje gifven verklighet kan alltså emellertid sägas
hafva till hufvudsidor den subjektiva, objektiva och formella
sidan. Det mänskliga tänkandet, den logiska vetenskapens
föremål, måste vara någonting gif vet ; ingen mänsklig veten-
skap kan nämligen behandla något, som icke faktiskt fin-
nes i och för människan. Således har tänkandet en subjek-
tiv, en objektiv och en formell sida.

Tänkandet är subjektive människans fullkomliga för-
nimmande eller rent aktuellt bestämda själf med vetande. Det
mänskliga själf medvetande t är verksamt, d. v. s. förverk-
ligande sig själf t i och genom en sammanhängande väx-
ling af en mängd olika verklighetsformer. Verksamheten
är ett specifikt sätt, hvarpå ändligheten hos människan fak-
tiskt framträder ; den kan ej a priori deduceras ur det ab-
straktare begreppet ändlighet ; men då verksamheten är gif-
ven, så kan man vinna klarare insikt i hennes bestäm-
ningar genom att sammanhålla begreppet ändlighet med
dem. Såsom ändlig har människan en viss positiv och inre
bestämdhet i och genom sin själf bestämdhet samt en viss
negativ och yttre bestämdhet i och genom sin bestämdhet
af annat eller sin relationsbestämdhet ; det ändliga är näm-
ligen det, som själf t är något, men icke därmed allt, utan

för sin fullständighet kräfver något mer och annat än sig
själft och sålunda alltid och öfver allt är enhet i och af
motsatser. Så framträder då ock människan i sin verk-
samhet: hon är i denna dels öfvervägande själf bestämd
och aktiv dels mer relationsbestämd och passiv; m. a. o.
verksamheten är en relativ enhet af själf verksamhet och
tvångsverksamhet. Verksamheten är vidare formande. Hvar-
ken människan såsom enhet ej heller någon af hennes
många bestämningar kan tänkas såsom i sin egentliga verk-
lighet konstituerad af någon verksamhet eller förändring:
hvarje väsen är i och för sig, hvad det är, och kan icke
ändras, blifva ett annat. Det är blott det faktiska förhål-
landet mellan mångfaldsmomenten i och för människans
ändliga medvetande, som kan vara än så än så, hvilket är
liktydigt med, att innehållet får olika former eller sätt
att vara hos detta medvetande. Den ändliga och verk-
samma människan har just såsom sådan möjlighet att s. a. s.
begränsa sin uppmärksamhet till en del af sitt totala inne-
håll, m. a. o. att mer aktivt med sitt själf medvetandes en-
het genomtränga och till ett helt sammanfatta en viss mång-
fald, hvarvid hon naturligtvis i och med detsamma måste
relative draga sin uppmärksamhet från det öfriga innehållet
eller mer passivt uppfatta den återstående mångfalden;
hon kan, kort sagdt, reflektera på något visst och abstra-
hera från ett annat. Det, h varpå hon reflekterar, får en
högre form i och för henne, d. v. s. dess mångfald sam-
manslutes till ett fullkomligare helt i och genom hennes
väsendes enhet; det, hvarifrån hon abstraherar, blir eller
förblir mer formlöst, får eller har en lägre form i och för
henne, d. v. s. är i förhållande till den nämnda enheten
något relativt yttre, osammanhängande och gränslöst. Så-
lunda öfvergår människan i sin verksamhet från lägre till
högre former och tvärtom. Hennes verksamhet företer där-
för i hvarje moment och i sin helhet periodicitet, d. v. s.
har karakteren af progress, kulmen och regress, evolution,
kulmination och involution. Det, som är måttet för alla

formernas graduella fullkoinligliet eller höjd, är natnrlio-en
uuiiiiiiskans aktuella själfmedvetande såsom det själfbestämda
hela, som är den adeqvata formen för hennes väsen eller
sanmianfaller med eller är detta själft i ett visst moment.
Det är detta väsen, som i och genom formväxlino^en ak-
tualiseras, utvecklas eller öfvergår till en allt mer adeqvat
verklighetsform i allt fler af sina momenter; m. a. o. hela
verksamheten är detta väsendes själf utveckling. — I denna
utveckling sammanhänga på det närmaste sätt upphöjelsen
af något eller några moment till högre grad och utbred-
ningen af samma aktualitetsgrad till så många bestäm-
ningar som möjligt, om ock en viss motsats mellan dessa
bägge sidor i utvecklingen måste finnas. Väsendet är först
och främst sin egen bestämning eller själfbestämdt och
följaktligen grund till sin egen aktualitet; såsom sådant
måste det vidare vara bestämning hos allt annat eller grund
till någon aktualitet hos detta; ty det, som för att så säga
till själfva sin kvalitet är själfbestämdt, kan icke egentligen
stå i förhållande till något för sig yttre; allt annat än vä-
sendet i sin själf bestämdhet måste vara väsendet själft på
ett visst sätt närmare bestämdt; alltså måste väsendet själft
äfven bestämma alla de sätt, hvarpå det är bestämdt, och
sålunda vara grund till en viss aktualitet hos dessa. Så-
som verksamt måste då väsendet först och främst vara
själf bestämmande, aktualiserande sig själft och vidare ten-
derande att aktualisera sina mångfaldsmoment. Man kunde
nu fråga: hvarför aktualiserar då icke väsendet först sin
rena enhet i ett enda slag och sedan det ena mångfalds-
momentet efter det andra? Svaret är: ty det sig utveck-
lande väsendet är ett helt och ett ändligt helt. Det hela
är icke ett kompositum af enhet och mångfald, ej heller
någon sunnna af rent diskreta moment; enhet och mång-
fald äro oskiljaktiga, hvarandra förutsättande och innebä-
rande sidor hos det hela. Därför kan omöjligen ett mo-
ment s. a. s. höja sig rätlinigt uppåt till den högsta möj-
liga aktualitet och därefter på samma sätt successive följas

af de öfriga. Det är alltid det hela, som höjer sig; när
enheten, ett visst mångfaldsmoment eller flere sådana hafva
höjt sig, så hafva alla i någon mån äfven höjt sig. Detta
sker ingalunda likformigt med alla moment; ett höjer sig
i hvarje ögonblick mest, och de öfriga höja sig i olika
grader till större eller mindre likhet med det nämndas
aktualitetsgrad. Såsom en relativ motsats mot sträfvan
till högre grad af aktualitet än den i ett visst ögonblick
uppnådda framträder därför tendensen att höja hela mång-
falden till den aktualitetsgrad, som subjektet uppnått i
något eller några moment förr än i de öfriga. Olikformig-
heten i upphöj elsen och behofvet att successive utbreda
eller utvidga en uppnådd verklighetsgrads område samman-
hänga naturligtvis med och bero på ändligheten, verksam-
hetens karakter att vara enhet af aktivitet och passivitet
samt formande genom reflexion och negativ abstraktion.
Härpå beror ock det faktum, att det en gång aktualiserade
icke kvarstår såsom rent oföränderligt på sin verklighets-
grad, under det att andra moment höjas upp till samma
grad, som det förstnämnda en gång intagit. Intet kan i
och för människan stå fast på en viss grad utan hennes
oafbrutna och likformiga reflexion därpå; börjar hon reflek-
tera på något annat, så kan icke det förut uppfattade full-
ständigt bibehålla sin form, ty denna var just grundad i
ett bestämdt mått af reflexion från människans sida. Men
det en gång i högre grad aktualiserade kan icke återgå
till alldeles samma låga aktualitetsgrad, hvarpå det förut
stod ; människan har öf ver det en större makt än öf ver det
ännu ej till samma grad höjda; hon kan jämförelsevis lätt
åter aktualisera det förstnämda och höja det till en ännu
högre grad af verklighet genom fortsatt reflexion och ab-
straktion. Någots aktualitetsgrad i och för människan be-
ror ju nämligen på det sätt, hvarpå hennes själfmedvetan-
Ties enhet genomtränger och med sig förenar dess mång-
fald; det en gång med aktiv reflexion formade kan då icke
i och för människan alldeles förlora sin form, så visst som

öfverlmfvud intet verldig-t kan totalt försvinna. Därför är det
möjligt för människan att, trots ett relativt nedsjunkande i åt-
skilliga afseenden, i det hela gå uppåt eller åtminstone framåt.
Det är genom det föregående gifvet, att den högsta
grunden till aktualitet eller den yttersta formalgrunden är
det rena, identiska själf medvetandet, samt att det bestäm-
bara materialet, som genom människans verksamhet be-
stämmes, aktualiseras eller formas, är de ofullkomliga for-
merna, förhållandena mellan mångfaldsmomenten. Den
rena enheten är dock ej ständigt aktuell såsom sådan, hvil-
ket beror på det ofvan påpekade förhållandet, att å ena
sidan intet. moment kan aktualiseras alldeles oberoende af
alla de andras aktualisation, men å den andra sidan etts ak-
tualisation relative nedsätter andras aktualisation. En lång-
varig och omfattande utveckling är ett nödvändigt villkor
för enhetens framträdande såsom rent aktuell, och denna
rent aktuella enhet kan under upphöjandet af andra mo-
ment återigen förlora sin uppnådda aktualitetsgrad. Men
när och så ofta som själfmed vetandet såsom sådant verk-
ligen tankes, så fattas det i fullkomlig form. All formell
ofullkomlighet i människans uppfattning beror nämligen, så-
som är klart af det föregående, därpå, att hennes själf med-
vetandes enhet icke är tillräcklig grund till all gifven mång-
fald. Men själf medvetandet såsom sådant är sin egen till-
räckliga grund, har i sig icke någon mångfald, utan är rent
enkelt. Det kan därför icke fattas delvis eller genom nå-
gon successiv abstraktion och reflexioxi, utan måste fattas i
sin helhet genom intuition. — Emellertid förutsätter denna
intuitiva reflexion hos människan den högsta graden af
negativ abstraktion eller det starkast möjliga dragande af
uppmärksamheten från allt annat utom den enkla förnim-
melsen af själf med vetandet såsom medvetande i och genom
sig själft. Då således människans i formellt afseende full-
komligaste förnimmelse blott har sig själf till innehåll, men
likväl skall begrunda alla andra förnimmelsers formella full-
komlighet, så blir följden, att ju större innehållsrikedom

en förnimmelse har, desto svårare ar det att aktualisera
den till samma grad som formalgrunden. I denna sam-
manfalla ju nämligen form och innehåll; samma karakter
måste allt hafva, som är fullt aktualiseradt eller har en
för innehållet adeqvat form; det är blott genom en från
det lägres område hämtad analogi, som man kan i det nyss
nämnda skilja mellan form och innehåll. Men när män-
niskans förnimmelser hafva en viss innehållsrikedom, äro
de så olikartade med den innehållsfattiga formalgrunden
och hans s. a. s. mest närsläktade bestämningar^, att män-
niskan i de förstnämndas mångfald icke förmår åstadkomma
en rent inre och nödvändig sammanslutning, utan endast
en mer eller mindre yttre och tillfällig sammanfattning.
Människans tänkande eller fullkomliga förnimmande är så-
lunda inskränkt till de relativt innehållsfattiga eller före-
trädesvis s. k. abstrakta förnimmelserna; de positivt inne-
hållsrikare fattar hon i och genom sitt kännande och före-
ställande. Människan är alltså icke fullt konkret såsom
blott tänkande, fastän naturligtvis hvarje verkligt abstrakt
tänkande är såsom psykisk verksamhet individuellt. När
människans tänkande betraktas från subjektiv synpunkt
eller såsom varande ett förnimmande, som är grundadt i
människan själf såsom tankeförmåga, så måste det följakt-
ligen ses i sitt sammanhang med människans öfriga för-
nimmelsesätt, betraktas såsom en viss utvecklingsgrad af
förnimmandet jämte flere andra, såsom den för människan
högsta möjliga graden, hvilken såsom verklig har de lägre
graderna på visst sätt hos sig närvarande. Försåvidt be-
grepp äro förståndets eller tänkandets förnimmelser, så
måste då tydligen »begreppsbildningen» i betydelse af den
verksamhet, i och genom hvilken begreppet utvecklas till
full aktualitet ur de formellt ofullkomligare förnimmelserna,

^ Dessa äro tankelagarna ocli tankeformerna samt de förmäla,
ontologiska och noologiska attributer, som med nödvändighet inses till-
komma väsendet. Sahlin, Grf. i log. Bostr. Skr. II s. 239 ff. s. 262 ff.
Burm., Om teismen, s. 9 ff.

utredas i läran om människan såsom förnimmande eller den
subjektiva betraktelsen a.f erfarenheten. I denna måste natur-
ligtvis ock framställas resultatet af den nämnda verksam-
heten, begreppet själft såsom sådant; ty gifvet är genom
det föregående, att människans verksamhet och denna verk-
samhets resultat äro människan själf respektive såsom sig
kontinuerligt förändrande och såsom aktualiserad på ett visst
sätt i och genom denna kontinuerliga förändring. I samman-
hang därmed, att människans begreppsutveckling innebär
icke blott negativ abstraktion utan äf ven reflexion och denna
reflexion verkas af människan såsom rent själf medvetande,
som är gemensamt för alla hennes bestämningar, står den
omständigheten, att hennes begrepp äro icke blott abstrakta,
utan äfven generella, allmänna: de ingå såsom gemensamma
bestämningar hos en mångfald af relativt konkretare för-
nimmelser, hvilka genom dem sammanfattas till ett nöd-
vändigt helt. Men hvarken generaliteten eller abstrakt-
heten kunna fattas såsom väsentliga och karakteristiska
bestämningar hos begreppet; människan har många för-
nimmelser, som ha de nämnda bestämningarna, utan att de
därför innebära ett verkligt begripande, emedan de icke
sammanfatta de under dem underordnade till ett nödvän-
digt helt. Nödvändigheten är nämligen utmärkande för
begreppet ; först när man om en sak vet, att den i ett visst
afseende måste vara så och iclce han vara på annat sätt,
har man begripit något af den. Denna nödvändighet hos
begreppet beror därpå, att det aktu är rent inre bestäm-
ning hos själf med vetandet, för människan verkligen har sin
grund i detta eller är detta själft på ett visst sätt närmare
bestämdt och följaktligen har samma formella fullkomlighet
som detta. Själf medvetandets formella fulikomlighet inne-
bär, att det är åts kild t från allt annat eller fullt klart samt
är klart i hela sin bestämdhet eller är fullt tydligt; det
är sålunda inom den positiva abstraktionens område själf-
ständigt, såsom sådant samstämmigt och fullständigt be-
stämdt. Samma bestämningar måste ock hvarje egentligt

beg-repp hafva: det ar själft klart, och alla dess positiva
bestämningar äro klara ; alltså är det ock inre, andligt och
oföränderligt. Såsom sådant kan det vara allmän form och
nödvändig förutsättning för eller konstant bestämdhet hos
det yttre och tillfälliga. Det är först i och genom för-
ståndet, tänkandet och begreppen, som människan fattar
något såsom ett nödvändigt helt, såsom ingående i univer-
sum och därigenom såsom i egentlig bemärkelse konkret
eller fullständigt bestämdt. Tänkandet är följaktligen män-
niskans i sträng mening objektivt giltiga förnimmande eller
nödvändiga kunskap, vetande, ehuruväl man, såsom vi förut
gjort, ur subjektivt-psykologisk synpunkt kan säga, att
detta genom abstraktion utvecklade förnimmande icke ut-
tömmer människans hela psykiska individualitet. ^ Vi skola
vidare utveckla det nu sagda — därmed öfvergående till
en mer genomförd betraktelse af tänkandet ur objektiv syn-
punkt, inledd genom förnyade psykologiska reflexioner.

Utan tänkandet såsom det aktuella förnimmandet kunde
ingen förnimmelse vara i någon mån aktuell hos människan;
det finnes i alla föreställningar och känslor såsom särskil-
jande och sammanbindande, såsom formande och ordnande,
såsom det egentligen uppfattande; men det har på dessa
lägre grader ännu icke särskilt sig själft såsom fullt rent
från allt det dunkla och potensiella, som finnes hos män-
niskan. Den negativa abstraktionen är just tänkandets
frigörelse från de lägre förnimmelserna, och reflexionen är
det positiva utvecklandet af dess egen makt och själf stän-
dighet. Det potensiella kan därför ock icke af tänkandet
fattas på annat sätt än såsom varande det aktuella med
negation eller inskränkning, såsom ett förnimmelsesätt,
h vilket i jämförelse med det aktuella befinnes vara ofull-
komligt och gradbestämdt ; men själf va det omedelbara upp-
fattandet af det karakteristiska hos det potensiella förnim-
mandet sker genom detta själft: det är genom kännandet
och föreställandet, som människan direkt uppfattar sina
' Jmfr. Sahlin, Om det inre lifvet, ss. 29 — 30 o. 36—37.

känslor och föreställningar; tänkandet kan tänka på dem
och sluta till dem, men hvad det tänker, är alltid tanke,
ett fullt aktualiseradt moment, som likväl finnes såsom
bestämning i känsla och föreställning. Just därför, att
tanke finnes i dessa, äro de en verklig potensia, en makt
att aktulisera. Själfva aktualisationen genom frigörelse från
bundenhet vid negationerna och genom därmed följande själf-
makt eller själf bestämdhet i förnimmandet måste emellertid
enligt sakens natur innebära uppfattning af inskränkningens
nödvändighet. När människan fullt klart och tydligt fattar
sig själf, så inser hon sig vara ett ändligt subjekt och så-
lunda eo ipso bestämd af det oändliga subjektet, det ab-
soluta förnuftet, samt öf ver hufvud af en mångfald subjekter.
Hon har då såsom en rent inre bestämdhet hos sig in-
sikten: att hon in concreto har en viss positiv och en viss
negativ bestämdhet; att hennes ur psykologisk synpunkt
konkreta förnimmande med nödvändighet är förenadt med
inskränkning och dunkelhet; att hon ej utan abstraktion
kan fatta med full klarhet och tydlighet; samt att hon
omöjligen kan a priori deducera det konkreta förnim-
mandets eller erfarenhetens specifika beskaffenhet, utan
måste fatta denna omedelbart såsom något gifvet eller
faktiskt. Samma insikt, som såsom klar och tydlig finnes
i tänkandet, måste ock — med relativ dunkelhet — finnas
i kännandet och föreställandet, då dessa äro just tänkan-
det själf t behäftadt med vissa inskränkningar. Emedan
nu dessa inskränkningar äro gifna geiiom människans full-
ständiga bestämdhet af väsenden, som äro fullkomligare
och positivt innehållsrikare än hon själf, samt kännandet
och föreställandet innebära den direkta uppfattningen af
människan såsom behäftad med inskränkningarna, så kunna
dessa förnimmelsesätt i en viss bemärkelse kallas kon-
kretare än det rena tänkandet, såsom vi nyss hafva gjort.
Men då de nämnda förnimmelsesätten uppfatta de in-
skränkande väsendena, icke rent af så, som de äro i och
för sig själfva, utan så som de förete sig för människan,

under det att det rena tänkandet är frigjord t från in-
skränkningarna så till vida, som det uppfattar väsendena
just såsom egentlig-a väsenden, själf nödvändiga verklig-
heter: så är det i ocli genom tänkandet, som den sanna
och aktuella konkretionen finnes hos människan. Det,
hvarifrån hon i det rena tänkandet har abstraherat, är ju
nämligen först och främst det potensiella och fenomenela
förnimmandet; då detta icke kan vara bestämmande för
väsendenas verklighet i och för sig, så innebär abstrak-
tionen från detta icke något negerande af den aktuella
och väsentliga konkretionen. Hvarje försök att uppfatta
det i och genom föreställning och känsla gifna såsom kon-
kret, fullständigt bestämdt eller nödvändigt i egentlig me-
ning visar sig ock för tänkandet såsom alldeles misslyckadt.
Allt, som har en verklighet af antydda slag, är nämligen
i rummet och tiden ; intet sådant finnes, som är fullständigt
bestämdt och ej vidare bestämbart, ty rum och tid äro
både extensivt och intensivt gränslösa. Därför kan icke
heller tänkandet, så länge det omedelbart söker att be-
gripa det sinnliga eller förklara detta ur sig själf t, komma
till egentlig renhet eller vinna full aktualitet; ty inom det
sinnliga finnes ingen själfständig och själfklar utgångs-
punkt eller princip för tankeverksamheten, hvarför denna
ej heller kan på det nämnda området komma till en nöd-
vändig slutpunkt eller något egentligt system. Däremot,
när människan riktar sitt tänkande på den osinnliga och
förnuftiga verkligheten, så har hon i själf medvetandet
en själfklar princip och i den absoluta personen det totala
systemet, utöfver hvilket intet vidare är tänkbart. ^ Det

^ Jmfr Sahlin, Om världens relativitet, s. 50: »Antagandet af värl-
den såsom ett fullständigt helt har hvarken stöd i erfarenheten, inom
hvilken icke något sådant kan uppAdsas, icke häller i tanken eller be-
greppet, emedan det hela för att vara tänkbart eller begripligt såsom
ett fullständigt helt måste hafva en annan form än världens, nämligen
den på själf ständigheten och själf bestämdheten grundade inre nödvändig-
hetens form». Om personlig storhet ss. 44 — 45; Om det inre lifvet,

iir endast genom att fatta sig själf såsom bestämd af den
absolute personen och såsom ett moment, en bestämning
eller en idé hos honom, som människan kan fatta sig själf
såsom en person i egentlig bemärkelse, ett ideelt system,
som har själf nödvändig verklighet. Då hon fattar sitt
väsen på detta sätt, kan hon ock fatta sitt tänkande så-
som fullt nödvändigt. Det är då vetande eller i och genom
sig själf sann kunskap om det sannt varande, och begrep-
pen äro med sitt egentliga objekt identiska förnimmelser,
de äro en persons klara och tydliga uppfattning af sig
själf och andra såsom personer. ^ Denna tänkandets objek-
tiva fullkomlighet sammanhänger tydligen på det närmaste
med dess subjektiva fullkomlighet såsom fullt aktuellt själf-
med vetande; tankes själf medvetandet såsom medvetande i
och genom sig själf t, så måste det ock tänkas såsom sam-
stämmigt och nödvändigt, såsom ett individuellt själf med-
vetande, som är fullständigt bestämdt genom med sig fullt
homogena bestämningar, d. v. s. individuella själf medvetande
väsenden eller personer. Själf medvetandet är icke blott
genus summum utan äfven ens realissimum.

Emellertid är det tydligt, att det egentliga och full-
ständiga tänkandet, begripandet, förståendet och vetandet
hänvisar utöfver den ändliga menniskans egen ståndpunkt
till det absoluta förnuftet, med andra ord att hon måste
säga detta innehafva det totala vetandet och sig själf, så-
som blott förnuftig, ej det rena förnuftet, endast vara del-
aktig af detta vetande. Och det är just i jämförelse med
det oändliga förnuftets alltomfattande vetande, som män-
niskans förnuftiga . vetande fattar sig såsom ofullständigt,
abstrakt och bestämbart, men icke i jämförelse med kän-
nandet och föreställandet. Tvärt om måste hvarje i
någon mån potensiellt förnimmande, såsom växlande och

88. 36 — 37; Om filos. met. etc, s, 375. Burman, Om Kants kunskaps-
lära, SS. 90—92. Bostr., Kelig.-filos., s. 81.

^ Jmfr Sahlin, Om det inre lifvet, ss. 54—55, 53—54 o. 55—56
Om filosofiens metod etc, ss. 375 — 77.

tillfälligt, i förhållande till människans reella personlighet
vara något ofullständigt, bestämbart och, såsom relative
fattigt på aktuellt innehåll, sakna väsentlig konkretion. ^
Förnuftet framträder därför i sinnligheten såsom den genom-
trängande och om bildande kraften, som gör det relativt
oorganiska »mer organiskt eller reelt systematiskt, med
andra ord människans förnuft är väsentligen praktiskt.
Det är egentligen såsom praktiskt verksam, som människan
vinner reell personlighet; liksom hon först efter en lång-
varig och omfattande praktisk utveckling kan höja sig till
i teoretiskt afseende aktuell personlighet eller sannt ve-
tande, så känner hon sig, när hon nått denna ståndpunkt i
flera eller färre momenter, ovillkorligen drif ven att genom
praktisk verksamhet vidmakthålla sin reella personlighet i
totaliteten af sitt lif eller i alla för henne möjliga lifs-
former. Den rena teorien och därmed den i evighet reella
och totala personligheten finnas endast hos Gud — eller
snarare: är Gud.

* Huru oundgängligt det än är för den förnuftiga människan att
lefva i känslan och föreställningen, om hennes förnuftslif skall kunna
vara en »saliggörande tro», så äro dock förnuftig känsla och förnuftig
föreställning behäftade med ett sinnlighetsmoment, hvilket gör, att de
i jämförelse med det förnuftiga begreppet, trots dettas abstrakthet,
måste sägas vara underlägsna ur den aktuella och väsentliga konkretio-
nens synpunkt. Endast insikten i detta förhållande kan tillfredsstäl-
lande förklara möjligheten af de många falska eller ofullkomliga reli-
gionsformerna. Det förnuftiga begreppet såsom sådant är människans
enda ofelbara auldoritet. Men de svårigheter , som hindra människans
fria tillgång till denna osvikliga auktoritet, göra, att t. o. m. den skarpaste
tänkare måste af ven i teoretiskt afseende ständigt taga i akt innehållet
i den första af Luthers 95 teser: att den troendes hela lefnad skall

vara hot. »I och genom begrepp och viljeyttringar är det mänskliga

subjektet väsende i egentlig bemärkelse. I och genom de lägre teo-
retiska och praktiska funktionerna är det fenomen» (Sahlin, Om det
inre lifvet s. 24). Jmfr Bostr., Rel.-fil., ss. 150 o. 242—47, 16—17 o.
200—208, Skrifter, II, ss. 531—33; Nyhlozus, Om den religiösa tron och
vetandet, ss. 18—21, 25—32, 44—48; Sahlin, Om det inre lifvet, ss.
37, 39—40, 43, 53 ff.. Om filos. met. etc, s. 374 ff.; Burman, Om
Kants kunskapslära, ss. 90—92.

Det iir nii klart, att människans »beo^reppsbildnino»
nr objektiv synpnnkt är, såsom verksamhet, personliga
makters — hennes egen och andras — utveckling i och
för henne genom deras öfvergång från relativt yttre, till-
fälliga, oorganiska, lif- och medvetslösa realiteter till inre,
nödvändiga, organiska, lef vande och själf medvetande idéer;
såsom resultat: personligheten själf såsom ideelt system.

Genom den föregående framställningen är gifvet, att
människans tänkande eller fullkomliga förnimmande är
subjektive fullkomligt genom att vara hennes aktuella själf-
medvetande och objektive fullkomligt genom att vara
hennes aktuella personlighet, samt att dessa bägge sidor
hos tänkandet äro på det innerligaste sätt sammanbundna
med hvarandra. Emellertid äro de ju ock hos den änd-
liga människans tänkande till en viss grad motsatta i och
genom den hos människan förefintliga motsatsen mellan
själf ständighet och fullständighet, in specie mellan rela-
tive abstrakt subjekt och relative konkret objekt. Denna
motsats visar sig i hennes funktioner så, att hos dessa
formens fullkomlighet och innehållets fullständighet stå
i omvändt förhållande till hvarandra. I sammanhansf
därmed kan man äfven säga verksamhetens och dess
yttringars formella fullkomlighet vara densamma som
deras subjektiva fullkomlighet samt deras reella full-
ständighet sammanfalla med deras objektiva fullkomlig-
het. Därför kan man ock, såsom vi förut hafva gjort,
säga tänkandet och begreppen vara formellt fullkomliga
såsom fullt själfmedvetna eller rent inre för subjektet samt
objektivt fullkomliga såsom gifna i och genom människans
personlighet, som har hela universum till innehåll. Emel-
lertid framgår äfven ur hvad vi of van sagt, att form kan
tagas i en annan betydelse än den bestämdhet, som någon-
ting har i och genom det aktuella mänskliga subjektet;
man kan med ordet form af se det förhållande öfverhufvud,
hvarigenom en mångfald utgör ett helt. Den i inskränkt
bemärkelse formella betraktelsen af något fäster sig ej

direkt vid dess subjektivitet eller vid dess objektivitet
utan vid mångfaldens artbestämdhet endast så vida, som
som detta är behöfligt för att bestämma undersökningens
område, och söker uppvisa det förhållande, i och genom
hvilket mångfalden utgör ett samstämmigt, ordnadt och
begränsadt helt. Det följer nämligen af formens senast
angifna begrepp först och främst, att den i formen inne-
slutna mångfalden utgör ett helt; detta förutsätter, att en
enhet af en viss beskaffenhet, sålunda en reell och kvali-
tativ enhet är grund till alla mångfaldsmomentens art;
dessa måste alltså, såsom alla hafvande samma enhet till
sin bestämning, vara samstämmiga; hvarje brist på sam-
stämmighet hos något medför alltid en viss formlöshet.
Af enhetens närvaro i mångfaldsmomenten inses vidare,
att de alla få en viss ställning eller ordning i förhållande
till hvarandra; saknas fast ordning i förhållandet mellan
momenten, så utvisar detta, att ej samma enhet fullt be-
stämmer momenten och deras förhållanden, sålunda att
det finnes en brist på samstämmighet mellan dem och då
ock på form; såsom blott grand till ordning är enheten i
inskränkt bemärkelse formell, sammanslutande en till be-
skaffenhet ej bestämd mångfald till ett helt, som på grund
af obestämdheten är kvantitativt och partiellt. Men hvarje
kvantum och del måste ha någon, om ock en relativ, be-
gränsning, för så vidt de skola hafva någon form och i
någon bemärkelse hafva helheten till bestämning; äro hos
någonting samstämmigheten och ordningen fullkomliga, så
måste ock detsammas begränsning vara fullständig; tj
allt, som ej är samstämmigt med dess mångfaldsmoment
och derför icke kan inordnas bland dessa, måste vara all-
deles uteslutet från dess område, hvilket under den gjorda
förutsättningen i själfva verket måste tänkas vara inom
sig slutet oberoende af all yttre begränsning och sålunda
vara alltomfattande eller totalt; vore det i något af seende
begränsadt af något yttre, så vore det i samma afseende
bristfälligt begränsadt, ty allt yttre är såsom sådant i viss

mån gränslöst. Den i allra strängasto mening formella
betraktelsen fastliåller såsom sin luifvudsjnpunkt ordningens
samt underordnar därunder, såsom visserligen oundgängliga
synpunkter, samstämmighetens och begränsningens, med
andra ord en undersökning af den nämnda arten betraktar
den formella enheten såsom subjekt och den reella och den
totala såsom bestämningar hos detta subjekt.

Den rent formella enheten i och för hela tankemång-
falden eller det i strängaste mening ordnande momentet i
tänkandet är dess rena teoretiska själf verksamhet, som
visar sig i dess nödvändiga konsekvens eller följdriktighet.
Tänkandet är, -liksom människans förnimmande i allmän-
het, verksamt, men såsom förståndets eller de taktuellt be-
stämda själf medvetandets förnimmande måste tänkandet
till skillnad från alla andra former af mänskligt förnim-
mande vara i strängaste mening själf verksamt eller själf-
bestämdt i sin kontinuerliga förändring, och detta med
en nödvändighet, som ligger i sakens natur och ej af något
människans åtgörande kan ändras. Vore människans tän-
kande alltigenom själfbestämdt, så kunde det visserligen
icke vara föränderligt och verksamt. Men trots den i verk-
samheten framträdande bristen på själf bestämdhet hos
tänkandet, kan detta likväl sägas vara mer egentligen själf-
bestämdt i sin verksamhet än kännandet och föreställan-
det; tj så ofta som människan aktualiserar en tanke eller
fattar något under tankens form, så ofta inser hon tanke-
innehållets oföränderlighet och tankens identitet vid hvarje
tänkbar upprepning, och följaktligen innehåller hennes
tankeverksamhet, jämt så långt som den verkligen är ren
tankeverksamhet, endast tankar eller förnimmelser, som äro
gifna genom tänkandet själft. Den reella och kvalitativa
enhet, som bestämmer alla tankars art eller gör dem till
tankar, är det aktuella själf med vetandet. Detta fattas
intuitivt såsom med sig själft identiskt eller själfbestämdt.
På samma sätt fattas hvarje tanke i sin enhet, så vidt
som den är rent tänkt eller begripen såsom en inre be-

stämning- i själf medvetandet. Tänkandet är därför i sin
enhet och helhet identiskt med sig- själf t, och alla tankar
äro samstämmiga med detta och med hvarandra. — Huru-
ledes tänkandet och begreppen utvecklas till full aktualitet
ur lägre förnimmelser, det har man ej att utreda i den
strängt formella undersökningen af tänkandet; denna måste
lämna läran om »begreppsbildningen» i betydelse af be-
greppsutvecklingen åt de subjektiva och objektiva betrak-
telserna af tänkandet och ur dessa upptaga blott så många
lånesatser, som äro behöfliga för att skarpt urskilja tän-
kandets område från det lägre förnimmandets: tänkandets
nyss framhållna nödvändighet och samstämmighet eller
motsägelselöshet är det, som skiljer det från allt annat
mänskligt förnimmande, som i sig upptager motsatta, hvar-
andra upphäfvande förnimmelser och därför är mer eller
mindre tillfälligt. — Emellertid finnes äfven hos tänkandet
en viss motsats och tillfällighet i och med dess verksam-
het och förändring. Men själf medvetandet, den reella en-
heten i eller grunden för tänkandet, bestämmer en viss
ordning i alla växlande tankar och gifver dem ett nödvän-
digt sammanhang: den föregående tanken är grund till den
efterföljandes aktualitet, eller tänkandet fortgår alltid såsom
rent från grund till följd. Konsekvensens eller följdriktig-
hetens sammanhang med identiteten eller samstämmigheten
inses lätt, om man bemärker, att följden är grunden själf
på ett visst sätt närmare bestämd eller har till bestämning-
blott grunden och sig själf, hvaraf följer, att den sista följden
är den fullständigt bestämda första grunden eller har alla
grunder till sina bestämningar och är själf deras enhet och
subjekt. Det mänskliga tänkandet har, ehuru det är abstrakt
och diskur sivt, såväl i hvarje sin utgångspunkt som i h varje
moment af sin fortgång och i hvarje slutpunkt eller resultat
en intuitiv sida, och det är denna sida, som möjliggör och
begrundar själfva förståendet, inseendet, begripandet eller
genomskådandet; och den måste naturligtvis icke blott finnas
i hvarje för sig fixeradt moment, utan ock i själfva öfver-

gåendet från det ena till det andra. Att vid detta öfver-
gående det förra genom intiution såsom ett lielt för sig
fattade momentet ur subjektiv synpunkt till en viss grad
förlorar sin aktualitet; att det senare momentet, livilket
såsom fullt aktuellt innehåller det förra, icke kan aktuali-
seras på annat sätt än genom successiv reflexion på ett
inneliållsmoment i människan, som ännu icke liar tankens
form; att sålunda i själfva öfvergåendet implicite ligger
en begreppsutveckling; — vid allt detta har man i en
strängft formell undersökning: af tänkandet icke direkt åt-
minstone att fästa sig; på sin höjd har man därvid att
anmärkningsvis framhålla, att den nämnda beståndsdelen i
tankeöfvergången är något, som är utredt eller skall ut-
redas i den subjektiva undersökningen, allt efter som en
dylik undersökning redan är presterad eller icke. Rent for-
mellt taget betraktas det kontinuerliga öfvergåendet från en
förnimmelse till en annan såsom något tillfälligt och växlande,
som i det rena tänkandet är bestämdt och regleradt af dettas
eget väsen, hvilket därvid framträder såsom den tillräck-
liga grundens lag eller lagen om tankeordningen, följd-
riktigheten eller konsekvensen samt såsom en enhet af
analys och syntes, särskiljande och sammanbindning. I
den rena själf verksamheten har man tydligen en sida hos
tänkandet, hvilken är höjd öfver all utveckling i den be-
märkelsen, att i den nämnda verksamheten innebär den
från all verksamhet oskiljaktiga förändringen icke något
annat än ett genom tänkandets egen makt bestämdt sär-
skiljande och sammanbindande af rent inre och nödvän-
diga moment, hvilka såsom sådana hafva en adeqvat ak-
tualitet; människans tänkande kommer visserligen till stånd
genom en utveckling och förutsätter utvecklingen såsom
conditio sine qua non; men såsom rent tänkande kan det
icke höja sig till någon högre utvecklingsgrad än den, som
det redan intager, utan endast bibehålla sig själf t genom
en kontinuerlig öfvergång från den élia i och för sig oför-
änderliga tanken till den andra.

Innan tänkandet öfvergått från en viss tanke till en
viss annan, från en viss grund til] dess följd, så hör nu
emellertid den senare till det tänkbara i vidsträckt be-
märkelse. Men för så vidt tänkandet bibehåller sig såsom
rent, är en viss följd af en viss grund i hvarje fall det
enda tänkbara, det enda som tänkandet kan aktualisera.
Sålunda begränsar tänkandet i sin fortgång sitt material
på ett fullständigt sätt och bestämmer genom tänkande
af det enda tänkbara sig själft med nödvändighet i hvarje
moment samt följaktligen i det hela. Det är alltså i sin
renhet ett enda, genom sig själft begränsadt eller inom
sig slutet och fullständigt helt. I samma mån som tän-
kandet är själfbestämdt i sin verksamhet och ej bestämdt
af något för sig yttre, i samma mån måste det ju tydligen
tänka alla sina tankar fullt ut eller vara fullkomligt och
rent aktuellt; och i samma mån som det är fritt från mot-
sats eller samstämmigt, i samma mån måste det vara fritt
från allt, hvad brist heter, eller vara fullständigt. I samma
mån som den reella enheten eller granden och den formella
enheten eller lagen äro fullkomliga hos tänkandet, i samma
mån måste dess totala enhet eller ändamål eller fulla ak-
tualitet hafva samma beskaffenhet.

I den rent formella betraktelsen af tänkandet såsom
lagbundet genom dess själf verksamhet ingår sålunda äfven
en betraktelse af dess subjektiva och objektiva sida, dess
själf medvetenhet och personlighet, hvilka respektive äro
grund och ändamål för tankeverksamheten; — men endast
så vida, som de ingå såsom moment i lagen eller den rent
formella enheten. Om man däremot i förevarande under-
sökning skulle börja utreda, huruledes människan utvecklar
sig till tänkandets eller det aktuella själf medvetandets stånd-
punkt, eller huru hon i och genom sitt tänkande kan hafva
verklig kunskap om det sant varande, så innebure bägge
frågornas upptagande ett öfvergifvande af den rent formella
synpunkten och ett användande af synpunkter, som från

den iiiimnda äro åtskilda., huru nödvändio^t de än samman-
hänga med densamma.

Vi anse oss nu kunna med bestämdhet ang-ifva logi-
kens uppgift. Vi hafva tagit för gifvet, att den logiska
vetenskapens föremål är människans tänkande och hafva
sålunda, för att vinna det åsyftade, nu att bestämma, ur
hvilken synpunkt logiken då skall betrakta det nämnda före-
målet.

Att den skulle se detta ur subjektiv synpunkt, bör
man icke säga, för så vidt som man uppställer en annan
och särskild vetenskap om hela erfarenheten ur nämnda
synpunkt, hvilken vetenskap plägar kallas psykologi eller
antropologi, emedan själen, in specie människosjälen är
subjekt för erfarenheten. Att logiken skulle undersöka
sitt föremål från objektiv synpunkt, bör man lika litet på-
stå, så snart man uppställer kunskapsteorien eller fenomeno-
logien såsom en särskild vetenskap om hela erfarenheten
ur denna senast nämnda synpunkt. Att säga logiken vara
vetenskapen om det mänskliga tänkandets allmänna be-
stämningar, om dess former och lagar, har under filoso-
fiens utveckling slutligen blifvit så vanligt, att då man
utan vidare säger »logik», man därmed plägar åsyfta for-
mell logik, vetenskapen om människans tänkande ur formell
synpunkt, men icke den stundom s. k. reella logiken, veten-
skapen om det tänkta eller sant varande. Fasthåller man
nu, att logiken är vetenskapen om det mänskliga tänkan-
dets form, så är tydligen hennes uppgift att bevisa tän-
kandet såsom förstånds verksamhet vara själf verksamt i sin
enhet och i alla sina funktioner, m. a. o. att ur själfverk-
samheten såsom tänkandets grundform eller det förhållande,
i och genom hvilket allas tankar äro ett helt, omedelbart
eller medelbart härleda alla speciella^re former för tänkan-
dets verksamhet och yttringar. Om man med lag menar
någontings konstanta bestämdhet, tänkt såsom bestämmande
något hos detsamma växlande, och försåvidt själf verksamheten
är det konstanta i all växling hos tänkandet, så kan man

säga själf verksamheten vara tänkandets lag. Ur sj älf stän-
dig-h eten i verksamheten följer samstämmigheten, följdrik-
tigheten och nödvändigheten. Tänkandets lag har sålunda
tre närmare bestämda former, de tre vanliga tankelagarna,
principia identitatis, rationis sufiPicientis och exclusi tertii.
På grund af själf verksamheten måste ock alla tänkandets
funktioner vara inre bestämningar hos tänkandet, m. a. o.
hvarje särskild tankeform, hvarje förhållande, i och genom
hvilket en viss tankemångfald utgör ett helt, måste vara im-
manent i tänkandet eller vara detta själf t såsom aktuellt i en
bestämning eller såsom på ett visst sätt närmare bestämdt.
Hvarje tankeform är sålunda först och främst själfbestämd
liksom tänkandet såsom verksamhet; och för det andra är
den fullständigt bestämd genom sitt förhållande till eller
bestämdhet af alla andra tankeformer. Vidare måste hvarje
tankeform ses dels ur samstämmighetens dels ur ordning-
ens dels ur nödvändighetens synpunkt; och en genomförd
betraktelse ur hvar och en af dessa synpunkter måste följ-
aktligen under hvar och en underordna de bägge andra
och betrakta den därigenom fixerade tankeformen dels i
och för sig dels i hennes bestämdhet af både likartade och
olikartade former. I och genom utförandet af de antydda
betraktelserna bevisas nödvändigheten af och utredes det
systematiska sambandet mellan alla faktiskt gifna tanke-
lagar och tankeformer. De genom de nämnda synpunkterna
såsom nödvändiga insedda tankeformer, som äro de när-
maste specifikationerna af tankens grundform att vara inre
bestämning hos tänkandet, äro begrepp och begreppsbe-
stämdhet, omdöme och slutledning, bevis och system. Af
dessa former äro alla andra, nu icke nämnda tankeformer
ytterligare specifikationer.

Logiken har alltså icke egentligen att utreda, huru
någon enda af dessa former har uppkommit eller utvecklats,
utan endast att bevisa deras nödvändiga bestämdhet och
systematiska sammanhang med alla tankelagar och tanke-
former för att sålunda hos sig utveckla den nödvändiga

och systematiska kunskap eller den vetenskap om det mänsk-
liga tänkandets form, livilken logiken till sitt begrepp är.
När den logiska undersökningen är presterad och under
dennas fortgång måste man visserligen framhålla, att hvarje
speciellare tankeform utvecklas i det verksamma tänkandet
genom en sorts »användande» af den eller de föregående
mer allmänna. Men användes därvid den metodologiskt-tek-
niska synpunkten, så bör man framhålla, att strängt veten-
skapligt taget är denna synpunkt icke den primära och
principiella i logiken utan en sekundär, hvilken i denna veten-
skap endast anmärknings vis bör framhållas såsom använd-
bar för att ur de loo^iska satserna härleda vissa skolier i
form af tekniska föreskrifter för det vetenskapliga för-
faringssättet. Den fullt utförda metodologien, såsom en
lära, ej blott om den regelbundna tankeverksamheten såsom
sådan, utan ock om, huruledes man skall förfara för att
höja sig till vetenskaplig ståndpunkt, måste grundas icke
blott på logiken, utan ock på psykologien och kunskaps-
teorien samt är 'egentligen en gren af didaktiken eller peda-
gogiken. Och äfven den, som icke anser logiken för något
annat än ett medel till att bestämma vetenskapens metod
i allmänhet och alla speciella vetenskapers metoder, torde
vara tvungen att medgifva, att logiken är ett desto dug-
ligare medel för metodens och metodernas bestämmande,
ju renare och fullständigare den är utförd såsom en själf-
ständig vetenskap om tänkandets lagar och former. Häraf
är då genast klart, att logiken såsom utförd vetenskap af
två skäl redan förutsätter tänkandets aktualitet i och ge-
nom en eller flera vetenskaper och således icke är ett all-
deles oundgängligt medel för människans vetenskapliga
verksamhet. Såsom både själf till sin form vetenskap och
såsom haf vande till föremål just tänkandets och därmed
vetenskapens form förutsätter nämligen logiken ovillkorligen
det vetenskapliga tänkandets aktualitet i och för människan
oberoende af själf va den logiska undersökningen. Men å
andra sidan är det otvifvelaktigt, att den utförda logiken

kan kraftigt bidraga till alla vetenskapers utveckling. Mel-
lan logiken och de ofri ga vetenskaperna förefinnes en in-
nerlig växelverkan: ju renare en vetenskap är utbildad,
desto renare kan man utveckla logiken genom reflexion på
det i vetenskapen aktuella tänkandets form, och ju renare
logiken själf är utbildad, desto fullkomligare kan man ock
utveckla de of riga vetenskapernas form \ Det är i själf va
verket genom både den subjektiva, den objektiva och den
formella betraktelsen af tänkandet gifvet, att hvarje dess
yttring står i ett nödvändigt sammanhang med alla de
andra. Däraf följer, att alla vetenskaper såsom tänkandets
systematiska yttringar måste hafva systematiskt samband
eller egentligen alla äro en enda vetenskap, den alltom-
fattande och stränga vetenskapen. Logikens förnämsta upp-
gift är just att gifva en bestämd hänvisning på denna
vetenskaps form och därmed ock på hennes föremåls, den
sanna och egentliga verklighetens förmäla bestämdhet,
m. a. o. att vara en för filosofien propedeutisk vetenskap.
Efter dessa i flere punkter mer antydda än utförda
undersökningar torde det nu emellertid vara klart, i hvilken
bemärkelse uttrycket »begreppsbildning» rätteligen bör an-
vändas i logiken. Att man i denna vetenskap icke bör
intaga den utförda läran om begreppsbildning i betydelse af
begreppets aktualiserande ur lägre förnimmelser genom ab-
straktion och reflexion, är flera gånger förut påpekadt.
Det är ock tydligt, att logiken icke har att betrakta be-
greppets »bildning» såsom dess aktuella form, om man med
dess formella fullkomlighet menar dess klarhet och tydlig-
het eller subjektiva fullkomlighet. Utan logiken har att
betrakta begreppet såsom en tankeform, som är bestämd

^ Jämf. Mill, System of Logic, Vol. I, s. 10 (Ninth Edition, Lon-
don, Longmans, Green etc, 1875) : »In the progress of science from its
easiest to its more difficult problems, each great step in advance has
usually had either as its precursor, or as its accompaniment and necess-
ary condition, a corresponding improvement in the notions and princip-
les of logic received amongst the most advanced thinkers.>

genom första tankelagen, prineipium identitatis. Den lo-
giska definitionen på begreppet är således: begrepp är den
tankeform, i livilken något är tänkt såsom ett sjillfbestämdt
och samstämmigt lielt. Ur denna definition härledes i lo-
giken, att begreppet äfven är ett ordnadt och nödvändigt
helt i och genom sin bestämdhet af alla andra begrepp.
Då emellertid begreppsbestämdheten äfven måste i logiken
betraktas såsom ett förhållande mellan grund och följd,
hvilket utföres i logikens senare delar, så kunde man vis-
serligen säga, att läran om omdöme, slutledning, bevis och
system innehölle en framställning af, huru begrepp »bilda-
des» eller utvecklades till full aktualitet. Men härvid är
att märka, att öfverallt i logiken tänkandets aktualitet i
något begrepp förutsattes för ett följ andes aktualisation.
Huruledes i allmänhet taget begreppet utvecklas eller tän-
kandets ståndpunkt först uppnås af människan, det utredes
ej i logiken, såvida man konsekvent fasthåller, att logikens
synpunkt är formens, men ej subjektivitetens eller objek-
tivitetens. Endast i en inledande betraktelse eller anmärk-
ningsvis kan man lämpligen till fixerande af logikens upp-
gift något antyda begreppets utveckling ur ofullkomligare
förnimmelser. Men en lära därom utgör icke något sär-
skildt kapitel eller någon hufvudpunkt i den strängt veten-
skapliga framställningen af den formella logiken ^

Den första af de logiska författare, hvilkas läror om
»begreppsbildning» vi ämna framställa och kritiskt belysa,
nämligen J. St. Mill, vill emellertid icke kalla sin logik
formell, utan anser den vara »Logic of Truth», därmed
åsyftande, att den betraktar äfven tänkandets innehåll ^.

^ Jämf. Sahlin, Om filos, met., ss. 370— 71 om skillnaden mellan
»den verksamhet, genom hvilken det redan utvecklade filosofiska sy-
stemet i sina moment å nyo höjes till klarhet och tydlighet» (bör be-
traktas i den formella logiken) och »den verksamhet, genom hvilken
människan utvecklar sig till filosofiskt vetande» (bör utredas i antropo-
logien och fenomenologien).

^ Mill, a. st. 8. 14, not o. ss. 238—40.

Vi skola nu först rätt och slätt referera hans åsikter om
logikens uppgift och om begreppsbildningen (»abstraction,
formation of conceptions»), för att sedan undersöka, i
hvilken bemärkelse hans logik kan kallas formell och i
hvilken mån den är reell, samt granska hans begreppslära.

II.

Logiken är enligt Mill vetenskapen om de förstånds-
operationer, som tjäna till bedömande af evidens. Den
har således att taga i betraktande både själfva fortgången
från kända sanningar till okända och alla andra intellek-
tuela operationer, så vida de understödja den nämnda
processen.^ Sanningar äro kända af oss på två sätt: några
direkt och genom sig själfva; några förmedels andra san-
ningar. De förra äro föremål för åskådning eller omedelbar
uppfattning (»Intuition or Consciousness»); de senare för
slutande (»Inference»)^. Logikens område är inskränkt till
den del af vår kunskap, som består af slutledningar från
förut kända sanningar. Logiken är ej vetenskap om tro,
utan om bevis eller evidens. ^ Evident är ej det, som man
tror eller på grund af någon psykisk nödvändighet eller
stark association måste tro, utan det, som man hör tro,
nämligen det, genom hvilkets erkännande ens tro hålles
öf verensstämman de med faktum. ^ Men logiken företager
sig ej att finna evidensen, utan blott att bestämma, om
den blifvit funnen; den hvarken observerar eller uppfinner
eller upptäcker, utan bedömer. Den lär ej, att något visst

1 A. st. s. 11.

' A. st. s. 5.

^ A. st. s. 8.

* A. st.,. II s. 97.

faktum bevisar ett annat, men den påpekar, med hvilka
villkor alla fakta måste öfverensstämma för att kunna
ådat^alao-tra andra fakta; m. a. o. den bestämmer de nöd-
vändit^a relationer, som måste bestå mellan gifna data och
konklusionerna därur, mellan bevisning- och det därmed
bevisade. * Med de ursprungliga data eller yttersta pre-
misserna för vår kunskap, deras antal och natur, det sätt,
hvarpå de erhållas, eller de kännetecken, genom hvilka de
kunna ursldljas, — med allt detta har logiken, direkt åt-
minstone, ingenting att göra. Dessa frågor äro dels ej
föremål för någon vetenskap dels för en annan vetenskap
än logiken. Det, som är kändt genom omedelbar uppfatt-
ning, kan ej sättas i fråga; ingen vetenskap kräfves för
att befästa sådana sanningar; inga regler kunna göra vår
kunskap om dem vissare än den är i sig själf. ^ Men föl-
jande fråga måste dock besvaras: hvilka äro de fakta, som
äro föremål för åskådning eller omedelbar uppfattning, och
hvilka äro de, som vi blott sluta till? Utredandet af denna
fråga sker i metafysiken i inskränkt bemärkelse eller den
del af själsvetenskapen, som behandlar de mänskliga för-
mögenheternas beskaffenhet. Till denna vetenskap höra
frågorna om materie, ande, rum, tid, begrepp, varseblifning,
minne och tro. ^ Men fastställandet af de först kända san-
ningarna och de själsprocesser, hvarigenom detta sker, så-
som iakttagelse, beskrifning, abstraktion eller bildande af
allmänna begrepp, måste dock äfven tagas i betraktande
af den logiska vetenskapen, alldenstund bedömandet af
evidensen, logikens egentliga problem, förutsätter dessa mer
elementära processer, som ingå i allt tänkande. ^ Logiken
behandlar emellertid dem ur samma synpunkt som den, ur
hvilken den ser evidensen. Den drifver ej analysen af de
själsoperationer, hvilka den undersöker, utöfver den punkt,

' A. st. I, s. 9.

2 A. st. s. 6.

^ A. st. SS. 7 o. 13.

■^ A. st. I, s. 11; II, Book IV, Chapters I, II.

på hvilken det blir tydligt, huruvida de äro rätt eller orätt
utförda i hvarje enskildt fall. ^

Närmare motiverar Mill upptagandet af läran om be-
greppsbildning i logiken på följande sätt. Sedan han sökt
visa, att den själs verksamhet, som förvissar sig om san-
ningar medels evidens, alltid är en induktionsprocess och
framstält induktionens olika arter samt de principer, med
hvilka den måste öfverensstämma för att leda till säkra
resultat : framhåller han behöfligheten af att något under-
söka de andra själsoperationer, som äro nödvändigt förut-
satta vid all induktion. Då induktion är utsträckande till
en klass af fall af någonting, som iakttagits vara sant i
vissa enskilda instanser af klassen, så måste första platsen
bland de operationer, som understödja induktionen, intagas
af iakttagelsen. I afseende på denna har logiken att be-
trakta, icke huru eller hvad man skall iakttaga, utan hvad
det är, som är nödvändigt för att det faktum, som anses
vara iakttaget, kan säkert anses som sant. Svårigheten
vid denna frågas besvarande ligger däruti, att i nästan
hvarje varseblifning iakttagelse och slutande äro på det
innerligaste sätt förbundna. Sättet att finna svaret måste
vara ett noggrant särskiljande mellan det i iakttagelsens
resultat, som verkligen är iakttaget, och det, som är en
slutsats, dragen från varseblif ningen. Hvarje slutande står
under reglerna för induktionen. Men då allt, hvad slu-
tande heter, är borttaget, hvad återstår? Det återstår i
första rummet själens egna förnimmelser (»feelings») eller
medvetenhetstillstånd, nämligen hennes yttre förnimmelser
— hennes tankar, sinnesrörelser (»emotions») och viljanden;^
Med förnimmelse eller medvetenhetstillstånd förstår Mill
allt det, hvaraf själen är medveten, hvadhelst hon förnim-
mer (»feels»), eller m. a. o. hvad som utgör en del af hen-
nes egen uppfattande tillvaro (»a part of its own sentient

' A. st. I. SS. 11—13, II, SS. 185—86, 188—89, 195—96.
2 A. st. II, SS. 185—89.

oxistence»). ^ Skillnaden mellan yttre och inre förnimmelser
är egentligen ej en skillnad i våra förnimmelser, utan i
den kraft (»agency»), som frambringar dem: alla förnim-
melser äro, när de äro frambragta, tillstånd hos själen.
Sensationer äro en klass af förnimmelser, som omedelbart
föranledas af kroppsliga tillstånd; det andra slaget förnim-
melser uppväckas ej omedelbart af något, som verkar på
de kroppsliga organen, utan af sensationer eller andra före-
gående inre förnimmelser. Men sensationerna böra noga
fasthållas såsom tillstånd hos den förnimmande själen och
ej sammanblandas eller identifieras med det tillstånd hos
de kroppsliga organen, hvilket föregår sensationen och
konstituerar den fysiska kraft, af hvilken den produceras. ^
Emellertid innebär den nämnda skillnaden ej någon mot-
sättning mellan passiva och aktiva tillstånd hos själen;
en sådan motsättning anser Mill vara af sekundär bety-
delse för hans ändamål För honom äro alla förnimmelser
tillstånd hos själen, hvilket ej innebär någon passivitet
utan blott, att de äro psykologiska fakta, fakta, som fram-
träda i själen och omsorgsfullt böra skiljas från de yttre
eller fysiska fakta, med hvilka de möjligen kunna samman-
bindas antingen såsom verkningar eller orsaker. ^ Att man,
då det i sträng mening omedelbart gifna blott är själens
egna medvetenhetstillstånd, likväl kan komma att betrakta
något såsom yttre, ej blott i förhållande till de kroppsliga
organen, utan ock i förhållande till själfva själen, och dock
såsom orsak till sensationer i själen eller såsom en kraft,
som producerar »delar af själens egen uppfattande exi-
stens», — det beror därpå, att bland själens tillstånd finnes
ett visst slag, som af många skriftställare kallats varseblif-
ning (»perception») och som består i en intuitiv tro på i
förhållande till själen yttre orsaker till sensationerna.
Lagarna för intuitiv tro och de villkor, under hvilka den

^ A. st. I, s. 55.
•^ A. st. s. 57.
3 A. st. s. 59.

är grundad, tillhöra enligt Mill, såsom redan är nämdt, ej
logikens område, utan den vetenskaps, livilken undersöker
de yttersta lagarna för människosjälen. Logiken har blott
att upptaga denna tro såsom ett faktiskt gifvet slag af
medvetenhetstillstånd. ^ Det är på grund af denna intui-
tiva tro, ej på grund af någon »yttre evidens», som det
är möjligt att fatta kropparna ej blott såsom en summa
af sensationer eller möjligheter af sensationer, förenade en-
ligt en bestämd lag, utan såsom en för själen yttre orsak,
som enligt sina egna lagar verkar sensationer hos själen
och bestämmer de lagar, enligt hvilka dessa äro samman-
bundna och. erfarna. Men allt, hvad vi egentligen veta
om de yttre objekten (kropparne, » substratum » , »materien»),
är blott de sensationer, som de gifva oss, och den ordning,
i livilken dessa sensationer inträffa. Detta anser Mill vara
en sanning, både klar i sig själf och medgifven af alla
mer betydande filosofer. Det finnes enligt honom ej det
ringaste skäl att tro, att det, som vi kalla objektets sen-
sibla kvaliteter, är en afbild af något, som finnes i det
själf t eller är likartadt med dess egen natur. En orsak
liknar ej såsom sådan sina verkningar, såsom t. ex. blåsten
ej köldkänslan, värmen ej ångan från kokande vatten.
Hvarför skulle då materien likna våra sensationer? Eller
på hvilken grund äro vi berättigade att från verkningarna
deducera något angående orsaken, undantagandes att den
är en orsak, i stånd att frambringa jäst dessa effekter?
Hvad nu beträffar själf va själen, som mottager sensatio-
nerna från kropparna och uppfattar ej blott dem utan ock

^ Enligt Mills definitioner är den intuitiva tron på yttre orsaker
till sensationerna icke själf sensation, ntan hör till de inre förnimmel-
serna, emedan den är omedelbart föranledd af sensationer, men ej af
tillstånd i de kroppsliga organerna. Och bland de inre förnimmelserna
måste den räknas till det slag, som Mill kallar tankar (thoughts). Med
tanke menar han nämligen, hvadhelst vi äro medvetna om i vårt inre,
när vi sägas tänka; från den medvetenhet, vi hafva, när vi tänka på
en röd färg ntan att hafva den för våra ögon till en filosofs eller poets
djupaste tankar. (A. st. ss. 55 — 58, 82).

alla andra förnimmelser, så är dess beskaffenhet i och för
sig lika obekant som materiens. Mill framhåller uttryck-
ligen, att med afseende på den innersta naturen (hvad
helst man må mena med detta uttryck) hos den tänkande
principen så väl som på den innersta naturen hos materien
vi äro och med våra förmögenheter alltid måste förblifva
helt och hållet i mörker. Ingen kan uppfatta, livad hans
eget jag är såsom ett väsen, skildt från alla dess medve-
tenhetstillstånd, utan kilnner om sin egen natur blott serien
af förnimmelser (en viss »thread of consciousness»), hennes
sätt eller förmågor att vara medveten ; och om man skulle
lära sig något nytt om sin egen natur, så kan detta med
människans närvarande förmögenheter blott uppfattas så-
som förvärfvande af några ytterligare förmågor, som nu
äro okända. Sålunda: själen är det okända medvetna
subjektet för alla förnimmelser och kroppen den okända
yttre omedvetna orsak, till hvilken vi äro naturligen be-
nägna att referera en viss del af våra förnimmelser. Det
omedelbart gifna är de många medvetenhetstillstånden. ^
Sedan alla frågor i afseende på hvilka metafysikerna kunna
vara af olika åsikter, blifvit uteslutna, kvarstår såsom visst,
att för de flesta ändamål den åtskillnad, som vi praktiskt
uppfordras att göra, är särskiljandet mellan sensationer och
andra förnimmelser samt de slutsatser, som dragas från
dem. ^ En möjlighet af misstag vid denna operation beror
på följande omständigheter. Då man blifvit van att hafva
vissa sensationer, då, och endast då, en viss anordning af
de yttre objekten är närvarande för de kroppsliga organen,
så har man fått den vanan att genast, när man erfar sen-
sationen, sluta till den vanliga ställningen af de yttre
tingen. Denna vana har blifvit så mäktig, att slutandet,
utfördt med instinktens hastighet och säkerhet, samman-
blandas men intuitiva varseblifningar. När det är riktigt,
är m.an omedveten om, att det någonsin kräfver bevis;

' A. st. SS. 57—58, 62—69 o. 82.
^ A. st. ir, 8. 180.

äfven när man vet det vara oriktigt, kan man ej utan en
viss ansträngning afhålla sig från att utföra det. På så-
dant sätt kan vid det vanliga iakttagandet misstag begås
vid hedömandet af de genom sinnena gifna sensationerna,
ehuru dessa själfva äro ursprungliga och oförfalskade (»ge-
mine».)^ På grund af vanan att instinktmässigt från sen-
sation sluta till objekt hafva de individuella fakta, från
hvilka vi härleda våra induktiva generalisationer, knappast
någonsin erhållits genom blotta iakttagelsen. Denna sträc-
ker sig blott till sensationerna, genom hvilka vi lära känna
objekten; men de satser, som vi begagna vare sig i veten-
skapen eller i dagliga lifvet, hänföras i allmänhet till objek-
ten själfva. I livarje akt af den s. k. iakttagelsen finnes
åtminstone en slutledning — från sensationen till objek-
tets närvaro, från kännetecknen eller egenskaperna till hela
fenomenet. Och häraf följer, bland andra konsekvenser,
den skenbara paradoxen, att en allmän sats, härledd från
partikulära, ofta är mycket säkrare, än hvilken som helst
af de partikulära satser, från hvilka den genom induktion
deducerades. Ty hvar och en af dessa partikulära (eller
snarare singulära) satser innebar ett slutande från intrycket
på sinnena till det faktum, som förorsakade; och detta
slutande kan hafva varit felaktigt i någon eller några af in-
stanserna, men kan knappast hafva varit oriktigt i alla,
förutsatt att deras antal var tillräckligt för att eliminera
denna möjlighet. Slutsatsen, d. v. s. den allmänna satsen,
kan därför förtjäna större tillit, än det vore rådligt att
sätta till någon af de induktiva premisserna.^

Dessa äro nu emellertid satser, som innehålla beskrif-
ningar på observationer eller hvad som gäller för sådana.
Men liksom i de sistnämnda finnes en stor del, som ej är
iakttagelse utan något annat, så försäkras och måste alltid
försäkras i den enklaste beskrifning af en iakttagelse mer
än det, som innehålles i själfva varseblif ningen. Vi kunna

' A. st. s. 187.
2 A. st. s. 188.

ej beskrifva ett faktiiiii utan att inläg-g-a mer än det fak-
tiska. Varseblif ningen uppfattar blott ett enskild t ting;
men att beskrifva är att påstå ett samband mellan det och
livarje annat ting, som är betecknadt (»denoted>) eller på ett
allmänt sätt karakteriseradt (>connoted») genom något af de
begagnade uttrycken. Om jag t. ex. har en synsensation och
försöker beskrifva den genom att säga: jag ser någonting
hvitt; så påstår jag ej blott, att jag har en sensation, utan
hänför den ock till en viss klass. Jag påstår, att det fin-
nes en likhet mellan det ting, jag ser, och alla ting, som
jag och andra äro vana att kalla hvita. Jag påstår, att
det liknar dem i det afseende, i hvilket de alla likna hvar-
andra, i det, som är grunden till deras benämnande med
samma namn. Detta är ej blott ett sätt att beskrifva en
iakttagelse, utan det enda sättet. Det är väsentligt för en
beskrifning att vara bestämmandet af likhet eller likheter. ^
Likhet är ett medvetenhetstillstånd hos iakttagaren. Huru-
vida känslan af två färgers likhet är ett tredje medveten-
hetstillstånd, som jag har efter de två färgsensationerna,
eller om den är inneburen i sensationerna själfva, kan bli
föremål för diskussion. Men i hvarje fall äro känslorna
af likhet och af dess motsats olikhet delar af vår natur;
och delar, som äro så långt ifrån att kunna analyseras,
att de fönäsäUas för hvarje försök till analys af någon
bland våra andra känslor. Likhet och olikhet äro attri-
buter, grundade på fakta, d. v. s. medvetenhetstillstånd,
som äro egendomliga, oupplösliga och ej möjliga att vi-
dare utreda.^ Men uppfattningen af likhet kan dock sä-
gas komma till stånd genom jämförelse af ett fenomen
med andra fenomen. Därigenom vinnas begrepp (»concep-
tions») om det gemensamma för flere objekter. Då hvarje
beskrifning är »assimilering» af ett fenomen med andra
fenomen, redan iakttagna och klassificerade, eller dess »iden

• A. st. II s. 189, I, s. 31 ff.

^ A. st. I, s. 75.

Vol. II, SS. 190, 193 o. 196.

tifikation» — uppfattning af, att det har vissa kända egen-
skaper — , så är tjdlig-t, att hvarje redogörelse för iakt-
tagelser, hvarje samlande af fakta förutsätter de genom
jämförelse vunna allmänna begreppen om det, hvaruti feno-
menens öfverensstämmelse eller likhet består. Således äro
allmänna begrepp oundgängliga förutsättningar äfven för
induktion; det är först genom dem, som det är möjligt
att tala om klasser och olika instanser, hvarförutan ingen
induktion är möjlig. ^

Logiken behöfver ej ingå på den metafysiska frågan
om naturen och sammansättningen hos s. k. abstrakta före-
ställningar eller de begrepp, som i själen motsvara klasser
eller allmänna namn, utan har blott att göra med det all-
mänt erkända faktum, att sådana begrepp finnas. Själen
kan sanmanfatta en mångfald af individuella föremål till
ett helt eller en klass; och allmänna namn ingifva. oss
verkligen vissa idéer eller föreställningar, eljes kunde vi
ej begagna namnen med medvetande om någon betydelse.
Vare sig, att den förnimmelse, som väckes till lif genom
ett allmänt namn, är sammansatt af de många egenskaper,
i hvilka alla med samma namn benämda individer öfver-
ensstämma, och ej af några andra; eller att den är före-

^ A. st. II, SS. 190, 193 o. 196. Mill utvecklar sin lära om be-
greppsbildningen egentligen i sammanhang med sin polemik mot Whe-
wells teori om observation, induktion och allmänna begrepp (i hans
Philosophy of Inductive Sciences) ; och ehuru det onekligen enligt hans
egen åsikt om induktionen för dennas fullständiga behandlande kräfves
en utredning af de allmänna begreppen, så tyckes det nästan, som om
han skulle anse kapitlet om »abstraction or formation of conceptions»
strängt taget vara öfverflödigt i logiken. Han säger nämligen (V. II,
SS. 193 — 94), att han hittills afhållit sig från »ideologiska diskussioner»,
emedan han betraktar våra tankars »mekanism» för en S3^npunkt, som
är skild från och utan betydelse för de principer och regler, enligt
hvilka xåra tankeresultats tillförlitlighet bör bedömas; det är med an-
ledning af, att Wh. grundat sin induktionsteori på »ideologiska consi-
derationer», som M. anser det lämpligt att själf intaga sin ställning på
»samma metafysiska mark». — Den följande framställningen i texten
efter Mill, a. st. II, ss. 105-210.

ställningen om någon af dessa individer med alla dess in-
dividuella egendomligheter, men med den 'beledsagade kun-
skapen, att dessa egendomligheter ej äro bestämningar hos
klassen; eller att föreställningen om klassen är föreställ-
ning om en blandad förening af de till klassen hörande
individerna; eller att slutligen den har än en än en annan
af alla dessa beskaffenheter; — säkert är, att någon före-
ställning beledsagar ett allmänt namn, när helst vi höra
det eller använda det med medvetande om någon bety-
delse. Och denna föreställning, som vi kunna kalla en
allmän föreställning, lepresenterar i vår själ hela klassen
af de benämnda tingen. När helst vi tänka något angående
klassen, sker detta medels denna föreställning. Och den
frivilliga förmåga, som själen har, att rikta sin uppmärk-
samhet på en del af det, som är närvarande för den i ett
visst ögonblick, och förbise en annan del, sätter oss i stånd
att hålla tankegång och slutsatser angående klassen obe-
roende af det i föreställningen, som ej i verkligheten är,
eller åtminstone som vi ej tro vara, gemensamt för hela
klassen.

Det finnes alltså allmänna begrepp eller begrepp, med
tillhjälp af hvilka vi kunna tänka generellt; och när vi
sammanfatta en mängd fenomen till en klass, d. v. s. jäm-
föra dem med hvarandra för att utforska, hvaruti de öf ver-
ensstämma, så ligger något allmänt begrepp implicite i
denna själsverksamhet.

Men där af följer ej, att de allmänna begreppen hafva
funnits i själen före jämförelsen. Det är ej en lag hos
vår intelligens, att vid jämförelsen af ting med hvarandra
och uppmärksammande af deras öfverensstämmelse vi blott
finna realiseradt i den yttre världen någonting, som vi redan
hade i våra själar. Begreppet har ursprungligen kommit
till oss såsom resultat af en sådan jämförelse. Det erhölls
genom ahstraJition från individuella föremål. Dessa kunna
vara sådana, som vi varseblifvit eller tänkt på vid före-
gående tillfällen, men de kunna också va.ra de ting, som

vi varseblifva eller tänka på vid själfva det förevarande
fallet. Hvarje b>ei>Tepp, som kan användas till att samman-
fatta en mängd fakta, lan ursprungligen hafva blifvit ut-
veckladt från just detta fakta. Begreppet är ett begrepp
om något; och detta något är verkligen i fakta och kan
under vissa möjliga omständigheter eller genom någon möj-
lig utsträckning af de förmågor vi verkligen besitta, hafva
blifvit upptäckt i dem. Och icke blott är detta i sig själft
alltid möjligt, utan det inträffar i nästan alla fall, då er-
hållandet af det rätta begreppet är förenadt med någon
ansenlig svårighet. Ty om det ej kräfves något nytt be-
grepp, om ett af dem, som redan äro bekanta för män-
niskorna, kan vara tjänligt för ändamålet, så kan det hända
niistan livar och en att vara den förste, för hvilken det
rätta framträder; åtminstone såvida det är fråga om en
grupp af fenomen, som hela den vetenskapliga världen är
sysselsatt med att söka sammanbinda. De verkligen svåra
fallen äro de, i h vilka det begrepp, som är bestämdt att
skapa ljus och ordning ur mörker och förvirring, måste
sökas hos själfva de fenomen, hvilka det efteråt skall
ordna; dessa fall äro ock de talrikaste.

Begreppen intryckas alltså på själen utifrån, de er-
hållas aldrig på annat sätt än genom jämförelse och ab-
straktion, men kunna ej utveckla sig själfva inifrån. Den
uppfattningen, ^ att det sistnämnda skulle inträffa, eller att
själen själf vore grund till begreppen och genom försök
slutligen skulle träffa på det rätta begreppet eller det, som
är tjänligt till att ordna och sammanbinda en viss mängd
fenomen, — denna uppfattning anser Mill bero på ett
missförstånd, föranledt däraf, att man ej tagit i betrak-
tande det ursprungliga bildandet af begreppen utan blott
deras användning efteråt.

^ Whcwell anser, att för induktion kräfvas begrepp, som äro »klara»
och »tjänliga» för innehållet (»clear and appropriated»); dessa begrepp
»snpcrindnceras» på fakta, som (hirlgonom blifva sammanbundna (» con-
nected»).

H;iii anmiirker därvid först och främst, att sjiilfva ut-
trycket: att sammanbinda fakta medels beo-repp, betyder
alldeles detsamma som: jämföra fakta med hvarandra och
afgöra, hvarnti de öfverensstämma Det sistnämnda ut-
tryckssättet är riktigare. Fakta äro ej sawmanhundna, så-
vida ej termen fattas i öf ver förd betydelse. Förcställnim)-
anm om fakta kunna blifva sammanbundna, d. v. s., vi
kunna föranledas att tänka på dem tillsammans; men detta
innebär ej mer iln, hvad som kan åstadkommas af hvilken
tillfällio- association som helst. Jämförelse är däremot det
mer filosofiska uttrycket för det, som verkligen försiggår.
Ty liksom det allmänna begreppet själft erhålles genom
en jämförelse af särskilda fenomen, så är det sätt, på livil-
ket vi använda det vunna begreppet, återigen en jämfö-
relse. Vi jämföra fenomenen med hvarandra för att få
begreppet, och sedan jämföra vi dessa och andra fenomen
med begreppet. Detta blir typen för jämförelsen.

Och vi behöfva endast öfverväga, hvad jämförelse är,
för att se, att, såvida objekten äro flere än två och ännu
mer om de äro ett obegränsadt antal, någon sorts typ är
ett oundgängligt villkor för jämförelsen. När vi skola
ordna och khissificera en stor mängd föremål enligt deras
likheter och olikheter, så göra vi ej ett förvirradt försök
att jämföra alla med alla. Yi veta, att själen med lätt-
het kan på en gång uppmärksamma blott två ting, och
därför taga vi fasta på ett af föremålen, antingen slump-
vis eller, emedan det på ett särskildt slående sätt erbjuder
någon viktig egenskap, och jämföra detta såsom vårt mön-
ster med det ena föremålet efter det andra. Om vi finna
ett andra föremål, som visar en anmärkningsvärd likhet
med det första, hvilken förmår oss att sammanfatta dem
i en klass, så uppstår genast frågan, i hvilket särskildt af-
seende de öfverensstämma, och att taga kännedom om
dessa omständigheter är redan ett första steg af abstrak-
tion, som åstadkommer ett allmänt begrepp. När vi kom-
mit så långt och nu taga i betraktande ett tredje föremål.

göra vi naturligtvis den frågan, ej blott om detta tredje
objekt öfverensstämmer med det första, utan huruvida det
öfverensstämm.er med det i samma afseende, i livilket det
andra var likt, m. a. o. huruvida det öfverensstämmer med
det allmänna begreppet, som erhållits genom abstraktion
från det första och andra. Sålunda se vi de allmänna
begreppens tendens att, så snart de äro bildade, framträda
som typer i stället för de individuella objekten, som förut
motsvarade detta ändamål i vår jämförelse. Vi kunna
möjligen finna, att ej något större antal af andra föremål
öfverensstämmer med det första allmänna begreppet ; och då
måste vi lämna begreppet och, börjande ånyo med ett annat
enskildt fall, framskrida genom nya jämförelser till ett annat
allmänt begrepp. Stundom återigen finna vi, att samma
begrepp kan bli tjänligt genom utelämnande af vissa af dess
bestämningar; och genom denna högre grad af abstraktion
erhålla vi ett ännu allmännare begrepp.

Dessa korta anmärkningar innehålla, anser Mill, allt,
som är välgrundadt i den läran, att begreppet, genom
hvilket själen ordnar och gifver enhet åt fenomenen, måste
lämnas af själen själf, och att vi finna det rätta begreppet
genom en försöksvis anställd process, prof van de först ett,
sedan ett annat, tills vi träffa kännemärket. Begreppet
lämnas icke af själen förr, än det har lämnats åt själen;
och de fakta, som gifva det, äro stundom främmande fakta,
men oftare just de fakta, som vi försöka ordna genom
detsamma. Det är likväl alldeles sant, att då vi försöka
ordna fakta, vi aldrig, på hvilken punkt vi än börja, kunna
komma tre steg framåt utan att bilda jett allmänt begrepp,
mer eller mindre distinkt och noggrant; och att detta all-
männa begrepp blir den ledtråd, efter hvilken vi genast
försöka leta oss igenom de öfriga fakta, eller snarare blir
det mönster, med hvilket vi därefter jämföra dem. Om
vi ej äro nöjda med de öfverensstämmelser, som vi upp-
täcka bland fenomenen genom att jämföra dem med denna
typ eller med något ännu abstraktare begrepp, som vi

^enoni en ytterligare abstraktiousgrad kunna bilda såsom
typ, så ändra vi vår väg och forska efter andra öf verens-
stämnielser: vi börja åter jämförelsen från en ny utgångs-
punkt och frambringa sålunda en ny grupp af allmänna
begrepp. Denna försöksprocess har tämligen naturligt för-
anledt den teorin, att begreppet gifves af själen själf: all-
denstund de olika begreppen, som själen successivt för-
söker, antingen redan innehades af henne från hennes
föregående erfarenhet eller ock lämnades till henne i det
första stadiet af den motsvarande jämförelseakten; så att
i den efterföljande delen af processen begreppet visade sig
såsom någonting jämfördt med fenomenen, ej ntveckladt
från dem.

Hvad som rätteligen bör förstås med de af Whev^^ell
framhållna bestämningarna hos de begrepp, som förutsättas
för induktion, nämligen att vara passande (»appropriate»)
och klara (»clear»), kan nu lätt utredas. Vi måste vid
hvarje försök att genom ett begrepp sammanfatta fenomen
supponera, att det verkligen finnes en öfverensstämmelse
mellan dem, och att begreppet är begrepp om denna öfver-
ensstämmelse. Om nu begreppet motsvarar en verklig
öfverensstämmelse mellan fenomenen; om den jämförelse,
som vi utfört i en grupp af objekt, har ledt oss till att
klassificera dem enligt verkliga likheter och åtskillnader:
så kan det ej slå fel, att begreppet är passande eller lämp-
ligt — för ett eller annat ändamål. Så snart vi genom
jämförelse funnit någon öfverensstämmelse, någonting, som
kan prediceras i allmänhet om ett antal föremål: hafva vi
erhållit en basis, på hvilken en induktiv process kan grundas.
Mén öfverensstämmelserna eller följderna af dessa kunna
vara af mycket olika grader af vikt. Förfelar man de
verkligen viktiga punkterna i öfverensstämmelsen och fäster
sig vid sådana, som antingen äro inbillade eller inga
öfverensstämmelser alls eller, om de äro verkliga likheter,
äro af jämförelsevis underordnad betydelse och utan sam-
band med det fenomen, hvilkets lag söks, så kunna ens

begrepp kallas opassande, olämpliga — nämligen i förhål-
lande till det ifrågavarande föremålet. Har man däremot
lyckats uppfatta likheter och olikheter, som äro af verklig
vikt i sig själfva och äro kännemärken på öfverensstäm-
melser och åtskillnader i många andra viktiga enskildheter,
då äro begreppen egentligen passande. — För begreppets
klarhet däremot kräfves endast, att vi skola noggrant veta,
hvaruti den öfverensstämmelse består, som vi innesluta i
detsamma;, att den blifvit omsorgsfullt iakttagen och nog-
grant ihågkommen. Vi sägas ej hafva ett klart begrepp
om likheten mellan en mäno-d föremål, om vi endast hafva
en allmän känsla af, att de äro lika, utan att hafva ana-
lyserat deras likhet eller uppfattat, i hvilka punkter den ,
består, och fäst i vårt minne en noggrann erinring af dessa
punkter. Men hafva vi utfört analysen och fasthålla dess
resultat, så är begreppet bestämdt (»determinate»), hvilket
är liktydigt med, att det är klart: det sväfvar eller vacklar
ej, det är ej så i dag och annorlunda i morgon, utan för-
blir fast och oföränderligt — undantagandes när vi på
grund af framsteg i vår kunskap eller rättande af något
misstag medvetet tillägga någoj:; till begreppet eller ändra
det. Men det är ej nödvändigt, att vi, för att hafva klara
eller bestämda idéer, skola känna till alla de gemensamma
egenskaperna hos ting, som vi klassificera; gjorde vi det,
så hade vi våra klassbegrepp så väl fullständiga som klara.
De hufvudsakliga villkoren för klara begrepp äro därför
uppmärksam iakttagelse, vidsträckt erfarenhet och ett minne,
som mottager och kvarhåller en noggrann bild af det iakt-
tagna. Och liksom våra begrepps klarhet hufvudsakligen
beror på omsorgsfullheten och noggrannheten hos våra ialit-
tagande och jämförande förmögenheter, så är deras ade-
kvathet eller snarare den utsikt, vi hafva, att i hvarje
fall träffa det adekvata begreppet, väsentligen beroende
på samma förmågors aldivitet. Den, som genom vana,
grundad på tillräcklig naturlig begåfning, har förvärfvat
skicklighet i ett noggrant iakttagande och jämförande af

fenomen, kan uppfatta så niåno-a iier öfverensstänimelser
och miivka dem så mycket hastigare än andra, som ej hafva
en dylik fävdi^-liet, att utsikterna ävo mycket större för,
att han skall i li varje fall inse de öfverensstänimelser,
hvaraf de viktiga konsekvenserna framgå.

Mill anser det vara af så mycken vikt, att den del af
sanningsutforskandet, som of van diskuterats, riktigt upp-
fattas, att han finner det lämpligt att med något olika
uttryckssätt åter framställa resultaten af unders()kn ingen.
Vi kunna ej förvissa oss om allmänna sanningar, d. v. s.
sanningar, som kunna hänföras till klasser, så vida vi ej
bildat klasserna på sådant sätt, att allmänna sanningar
kunna utsägas om dem. I bildandet af hvarje klass är
ett begrepp om den såsom klass involvera dt, d. v. s. ett
begrepp om vissa bestämningar (»circumstances») såsom va-
rande de, som karakterisera klassen och skilja de föremål,
som sammansätta den, från alla andra föremål. När vi nog-
grant känna till, hvilka dessa bestämningar äro, hafva
vi en klar föreställning (eller begrepp) om klassen och om
betydelsen af det allmänna namn, som betecknar den. Det
första villkoret för att hafva denna klara föreställning är,
att klassen verkligen är en klass; att den motsvarar en
verklig distinktion; att de ting, som den innefattar, verk-
ligen öfverensstämma med hvarandra i vissa egendomlig-heter
och just genom dessa skilja sig från alla andra föremål.
Men det är ej det enda villkoret för klassifikation, att
klasserna verkligen skola vara klasser, bildade genom lag-
enlig själsprocess. Vissa sätt att klassificera föremål äro
värdefullare än andra för människans ändamål, vare sig
spekulativa eller praktiska; och våra klassifikationer äro
ej väl gjorda, så vida ej de ting, som de sammanfatta,
icke blott öfverensstämma med hvarandra i något, som
skiljer dem från allt annat, utan öfverensstämma med
hvarandra och skilja sig från annat i just de bestämningar,
som äro af primär betydelse för målet (teoretiskt eller
praktiskt), som vi hafva i sikte, och som konstituerar vårt

problem. Med andra ord våra begrepp, ehuru möjligen
klara, äro ej af passade efter vårt mål, om icke de egen-
skaper, vi sammanfatta i dem, äro sådana, som hjälpa oss
framåt mot det, som vi önska förstå, — i. e. vare sig*
sådana, som djupast intränga i tingens natur, om vi vilja
förstå denna, eller sådana, som närmast sammanhänga med
den särskilda egenhet, som vi vilja utforska.

Vi -kunna därför ej bilda goda allmänna begrepp på
förhand. Att det begrepp, vi erhållit, är det, som vi be-
höfva, kan endast vara kändt, när vi gjort arbetet för
den sak, för hvilkens skull vi behöfde det; när vi full-
ständigt inse den allmänna karakteren hos de fenomen
eller villkoren för den särskilda egenskap, hvarmed vi
sysselsätta oss. Allmänna begrepp, bildade utan denna
genomgående kunskap, äro Bacon's »notiones temere a rebus
abstractse». Dock måste vi kontinuerligt uppställa sådana
anticiperade eller brådmogna (»premature») begrepp i vårt
framskridande till något bättre. De äro ett hinder för
kunskapens framsteg, endast om man för beständigt åt-
nöjer sig med dem.

Det skulle sålunda vara ett oriktigt uttryckssätt att
säga, att erhållande af adekvata ( » appropriate » ) begrepp
är ett villkor, som förutsattes för generalisation. Under
hela den process, hvarigenom fenomen jämföras med hvar-
andra för generalisationens skull, försöker själen åstad-
komma ett begrepp, nämligen om den verkligen viktiga
öfverensstämmelsen mellan föremålen. I den mån som vi
erhålla mer kunskap om företeelserna själfva och om de
villkor, af hvilka deras viktiga egenskaper bero, ändras
naturligtvis de synpunkter, från hvilka vi betrakta saken;
och sålunda gå vi från ett mindre till ett mer adekvat
(»appropriate») allmänt begrepp i våra forskningars framsteg.

Vi böra ej härvid glömma, att den reelt betydelsefulla
likheten icke alltid kan upptäckas blott genom jämförelse
af de ifrågavarande fenomenen utan tillhjälp af ett annor-
städes förvärfvadt begrepp.

4i)

Sökandet efter öfverensstiimmelsen hos en grupp af
fenomen är i sannino- ganska likt letandet efter en för-
lorad eller dold sak. Först ställa vi oss på någon lämplig-
plats och se omkring; knnna vi då märka föremålet, så är
allt klart; i motsatt fall fråga vi oss själfva i vårt inre,
hvilka platser de äro, hvarest det kan vara doldt, för att
sedan söka det där, och så vidare på samma sätt, tills vi
föreställa oss den plats, där det verkligen är. Och härvid
behöfva vi äfven hafva en föregående kunskap om
de olika möjliga platserna. Liksom vid detta bekanta för-
farande, så försöka vi i den filosofiska operation, som det
tjänar till att nppljsa, först att upptäcka det förlorade
objektet eller bemärka det gemensamma attributet utan
att gissningsvis begära hjälp af något redan förvärfvadt
begrepp eller med andra ord af någon hypotes. Misslyckas
detta, så försöka vi i vår inbillning göra någon hypotes
om en möjlig likhetspunkt och se därpå efter, om fakta
öfverensstämma med gissningen. Vid sådana fall kräfves
något mer än en själ, som är van vid noggrann iakttagelse
och jämförelse. Det måste vara en själ, rikt utrustad med
redan förvärfvade allmänna begrepp af det slag, som står
i sammanhang med den särskilda frågans innebörd. Och
mycket beror ock på den naturliga styrkan och den för-
värfvade bildningen hos den så kallade vetenskapliga in-
billningskraften; på den förmåga, man har, att i sin själ
anordna kända element i nya kombinationer, sådana, som
ej ännu iakttagits i naturen, ehuru e] stridande mot några
kända lagar.

Mill framhåller flerestädes, att hans logik är oberoende
af psykologiska och metafysiska tvistefrågor (se t. ex. Vol.
I, SS. 7, 11 — 14; Vol. Il, SS. 188 — 89, 193; jmfr ofvan ss.
33 — 34, 35 — 36, 40). Han anser »våra tankars mekanism
vara en synpunkt, som är skild från och af ingen vikt för
de principer och regler, enligt hvilka tillförlitligheten af
tankeresultaten böra uppskattas» (Vol. II, 193). »Logiken
har intet intresse af att utföra analysen af de själsopera-

tioner, med hvilka den sysselsätter sig, ntöfver den pnnkt,
vid hvilken det blir klart, huruvida operationerna hafva i
Il varje enskildt fall blifvit rätt eller orätt utförda» (Vol.

I, 12).

Emellertid kunna vi ej anse, att Mill har lyckats ut-
föra sin logik utan att låta sig- påverkas af sina psyko-
logiska och kunskapsteoretiska åsikter. Det ligger ock i
sakens natur, att en vetenskap, som ur någon synpunkt
tager i beti*aktande ett helt med så organiskt sammanhang
som tänkandet, ej kan skarpt fixeras och konseqvent genom-
föras utan ett bestämdt urskiljande af andra möjliga syn-
punkter för dess föremåls betraktande. Mill framhåller,
att ett steg i analytisk riktning kan vara rätt gjordt, äfven
om man ej är i stånd att göra ett följande (I, 12).
Det kan nog så vara. Men det är fara värdt, att man
efter en bristfällig analys ur resultatet drager slutsatser
så, som om analysen vore fullt utförd. Därmed är man
inne i ett konstruktivt förfarande, som mer eller mindre
ledes af ett oriktigt eller blott relativt giltigt föreställ-
ningssätt, — af »notiones temere a rebus abstractse». Mill
har ej lyckats undgå denna fara och har i sin framställ-
ning hopat så många motsägelser och inkonsekvenser, att
vi nu ej anse oss böra framhålla allesammans, utan åtnöja
oss med att påpeka de principiella samt de viktigaste i
hans lära om begreppet.

Först och främst faller i ögonen hans vacklande mellan
realistisk sensualism, subjektiv idealism och skepticism.
Han talar om föremål, som äro yttre i förhållande till
själfva själen, men som likväl förorsaka, producera eller
föranleda — uttrycken växla såsom ofta hos Mill — tillstånd
hos henne (se I, 55 — 59; 62—64; 68; 82 — 83; se of van
s. 35 ff.). Ehuru han framhåller, att vi ej kunna veta
något annat om de yttre objekten än de sensationer, som
de gifva oss (I, 64 — 69, m. fl. st.) och att sensationerna
ej kunna vara något för själen yttre (I, 55 — 60, m. fl.
st.), så tyckes han sålunda ej bemärka, att talet om före-

mål utom själen eller medvetandet innebär en falsk upp-
fattning af själen i analoo-i med kroppen. Alltså, lika litet
som Mill står fast vid en naiv realistisk sensualism, lika
litet genomför han en konsekvent subjektiv idealism eller
idealistisk sensualism. Det realistiska elementet i hans
spekulation drifver honom emellertid vidare till skepticism.
Han säger visserligen (I, 58), att han i logiken skall
af hål la sig från att af göra den frågan, huruvida själens
»intuitiva» och af all »yttre evidens» oberoende tro på objekt,
som äro »utom» henne, innebär sanning. Sedan (I,
66 tf.) lämnar han dock i anslutning till Kant, Locke,
Berkeley, W. Hamilton, Cousin m. 11. en utredning af
frågan, hvaraf resultatet blir, att objekt utom själen möj-
ligen finnas, men vi kunna veta blott, att de finnas och
att de äro orsaker till våra sensationer (som äro inre för
själen, enl. M. själf); vi känna intet om deras beskaffen-
het i och för sig. Han märker tydligen icke, att däri
ligger en dubbel motsägelse. Den ena är, att själen skulle
hafva en inre uppfattning af något för sig yttre; den
andra: att man skulle uppfatta, att något är, om hvilket
intet kan prediceras. Mill kunde invända: alla språkets
former tvinga oss att tala om något för oss yttre (I,
65 o. 67 noterna); man kan utsäga om tingen i sig, att
de såsom sådana för oss äro ovetbara, och att vi känna
dem endast såsom orsaker till företeelser för oss; problemet
att söka utforska, hvad de äro absolute i och för sig, är,
såsom Cousin påpekar, orimligt och motsägande och för-
bjudes af förnuftet (»raison»), emedan det är a priori all-
deles evident, att de icke äro i och för sig själf va, hvad de
äro i förhållande till oss, alldenstund närvaron af subjektet
nödvändigt modifierar deras verkande; och på hvilken grund
äro vi berättigade att från verkningarna deducera något
angående orsaken, undantagandes att den är en orsak i
stånd att frambringa dessa effekter? Men gifvet är, att
ett språkbruk, som, om det användes i egentlig bemärkelse
på det andliga området, innebär motsägelse, är af ingen

betydelse såsom bevisningsoTund inom det nämnda om-
rådet. Att sensationerna och de sinnliga kvaliteterna äro
subjektiva och relativa, är för visso klart genom förnuftet
i förståndets form, men därvid förutsattes just någon kun-
skap om noumenen eller tingen, sådana de äro i och för
sig; endast på grund af någon insikt i deras natur kan
man säkert påstå, att de sinnliga tingen äro fenomen. Och
att det ej ligger någon olöslig motsägelse däruti, att män-
niskan fattar något i och för sig varande såsom sådant,
det framgår ock af Mills egna förklaringar om relationer
(I, 72 ff.). »Det gemensamma för alla sådana är, att
i livar och en af dem det finnes eller inträffar eller har
funnits eller inträffat eller kan finnas eller inträffa någfot
faktum eller fenomen, i hvilket de två ting, som sägas stå
i relation till hvarandra, bägge ingå såsom momenter^>
(»parties concerned»). »På samma sätt, som en kvalitet är
en egenskap, grundad på det faktum, att en viss sensation
eller vissa sensationer produceras i oss genom objektet, så
är en egenskap, grundad på något faktum, i hvilket objektet
ingår tillsammans med ett annat objekt, en relation mellan
det och det andra objektet. Men faktum i det senare
fallet består af samma slags element som faktum i det
förra, nämligen medvetenhetstillstånd.» Om sensationerna
innebära ett kausal-förhållande mellan ting i sig och själen
i sig, så måste alltså i uppfattningen af sensation ligga
någon uppfattning af tinget och själen, med andra ord
dessa måste bägge fattas af medvetandet. Och liksom
man i sin reflexion kan fixera en viss sensation eller sensa-
tionsgrupp och höja den till medveten varseblifning, så
måste man ock genom eftertanke kunna utröna något om
väsendena i sig, hvilket man i själfva verket redan gjort,
så snart man verkligen tänker något vid orden »det i och
för sig varande», såsom predikat åt något subjekt.

Men Mill tyckes i allmänhet ej hafva stränga ford-
ringar på vetenskaplig precision och konsekvens. Ehuru
han säger kropp och själ vara »okända», kallar han dock

själen tor »senterande subjekt för medvetenlietstillstånd»,
kroppen för »yttre, omedveten orsak till sensationer».
Emellertid torde vill bestämningen »okänd» af se, att »den
innersta naturen» hos kropp och själ är okänd, helst som
Mill är så säker på människans okunnighet om denna
innersta natur, att han vid tal därom en gång tillägger:
»whatever be meant by inmost nature» (I, s. 68). Men
man får ej heller pressa dylika uttryck hos honom, ty
han synes likväl anse möjligt (se II, 208; ofvan s. 48)
att mer eller mindre djupt intränga i tingens natur. Vis-
serligen kan han då mena, att ehuru man ej kan in-
tränga i den »innersta» naturen hos tingen, man likväl
kan tränga så långt, att man anser tingen i sig vara or-
saker till sensationerna, och anse denna insikt vara djupare
än den populära föreställningen, att fysiska kroppar in-
verka på medvetandet. Dock kan man ej säga det nyss
framställda uttrycka hans oföränderliga åskådningssätt;
ty vid hans framställniirg af iakttagelsen (jmfr ofvan s. 37
ff.) resonnerar han ständigt så, som om han ansåge de
varseblifna objekten eller fenomenen vara orsaker till sensa-
tionerna; han säoer nämlio-en i detta sammanhang' att vi
på grund af sensationerna få kännedom om objekten genom
ett korrekt slutande från intrycken på sinnena till det
faktum, den anordning af yttre ting, hela det fenomen,
som var orsak till intrycket. Samma föreställningssätt går
ock igenom hans lära om begreppet.

Hans bestämmande af logikens uppgift sammanhänger
nära med hans sensualistiska kunskapsteori och är lika
sväf vande som denna. Om man fäster sio- vid hans
uttalanden (I, U), att ehuru logikens fält är »coexten-
sivt» med kunskapens, logik dock ej är detsamma som
kunskap, emedan logiken ej lär, att några vissa fakta be-
visa några andra, utan endast utreder de villkor, med
hvilka alla fakta måste öfverensstämma för att kunna
bevisa andra fakta, eller de relationer, som måste bestå
mellan bevisningsgrund och det därmed bevisade: så kunde

man tro, att hans logik betraktade kunskapen blott in
abstracto eller fonnaliter och sålunda vore formell logik.
Då han säger (II, 97), att evident är det, genom hvilkets
erkännande ens tro hålles öfverensstämmande med faktum,
samt (I, 9) att logiken ej företager sig att finna evi-
densen, utan blott att bestämma, om den blifvit funnen,
så kunde det tyckas äfven därigenom vara gifvet, att Mills
logik är formell, — ehuruväl det torde vara svårt att inse,
huru man skall kunna bedöma den så bestämda evidensen
utan en reell undersökning. Han förklarar också såsom
ofvan nämndt är, bestämdt (I, 238 — 40), att hans logik
såsom »Logic of Truth» innefattar vida mer än den for-
mella logiken såsom blott »Logic of Consistencj», hvilken
han anser egentligen endast handla om eqvivalensen af
skilda uttryckssätt. Såsom han uppfattar logiken, är den
hela teorien om, huru man förvissar sig om sanningar, till
hvilka man sluter från andra sanningar, kända direkt och
genom sig själfva på grund af intuition eller omedelbar
medvetenhet (I, 5 ff. o. 238). Mills logiska system är
således en del af kunskapsteorien, hvilkens första och grund-
läggande del skulle afhandla de omedelbara kunskaperna,
uppfattningarna af fakta genom intuition »beyond possibility
of question» (I, 6). Därigenom blir det svårt för Mill
att uppdraga någon skarp gräns mellan logiken och den
öfriga kunskapsteorien. Han förklarar visserligen (I, 7),
att frågan, hvilka de fakta äro, som äro föremål för intui-
tion och hvilka de äro, till hvilka vi endast sluta, aldrig
har ansetts vara en del af logiken; att dess plats är i en
annan och fullkomligt åtskild del af vetenskapen, nämligen
metafysiken i inskränkt bemärkelse, den del af själsveten-
skapen, som försöker bestämma, hvilken del af själens inne-
håll tillhör henne ursprungligen och hvilken del är utkon-
struerad af material, gifvet utifrån. Men han upptager
dock sedan (II, 185 ff.) i logiken frågan, hvad det är,
som är nödvändigt för, att det faktum, som anses iakttaget,
kan säkert anses såsom sant. Och vid besvarandet af denna

fråga måste han redogöra för skillnaden mellan omedelbart
iakttagna fakta och 'sådana, till hvilka man sluter, och
denna redogörelse blir naturligtvis psykologisk och kun-
skapsteoretisk; den är ej logisk blott därför, att endast det
allra allmäimaste däraf framställes. Vid utredningen af
»formation of conceptions» förklarar Mill också, att be-
greppen ej äro själens ursprungliga innehåll, utan »intryc-
kas» på henne »utifrån». Och ehnru han antyder (II, 193
— 94), att det egentligen är af polemiska skäl, som han
inträdt på det x metafysiska» området, så är det dock, så-
som vi ofvan påpekat (s. 40), enligt Mills egen föregående
framställning nödvändigt att i logiken betrakta de allmänna
begreppen, och han söker fasthålla undersökningens logiska
karaktär genom att förklara (II, 195), att den metafysiska
fråo'an efter s. k. abstrakta idéers natur och sammansätt-
ning icke hör till logiken; — hvilket likväl ej hindrar, att
han, såsom är tydligt af det nyss om hans åsikt angående
begreppens uppkomst sagda, vid framställningen betraktar
andra »metafysiska» frågor såsom af gjorda.

Men fastän han i sin teori om iakttagelse, beskrifning
och »abstraktion» tyckes anse vissa dylika frågor af gjorda,
så tager han dem dock ej ständigt för af gjorda på samma
sätt. Stundom urgerar han, att det enda, som verkligen
iakttages eller direkt percipieras, är individuella medveten-
hetstillstånd utan samband mellan h varan dra (II, 188 — 90,
200): iakttagelsen sträcker sig endast till de sensationer,
genom hvilka vi uppfatta (»recognise») objekten; när allt
slutande är borttaget, så återstå endast själens yttre och
inre medvetenhetsstillstånd ; varseblif ningen (»perception»)
gäller blott ett individuellt ting; i hvarje beskrifning in-
lägges mer än faktum, nämligen ett påstående om likhet
mellan det iakttagna faktum och andra fakta; fakta äro
ej sammanbundna annorlunda än i en blott bildlig betydelse
af uttrycket, ehnvw föreställningarna om fakta kunna samman-
bindas, genom att vi tänka på dem tillsammans genom till-
fällig association. Men å andra sidan säger han dock

likhet och samband vara faktiska (I, 75; II, 197, 203, 205,
206, 207): likhet och olikhet äro medvetenhetstillstånd hos
iakttagaren, hvilka äro delar af hans natur och så långt
ifrån att kunna analyseras, att de förutsättas för hvarje
försök att analysera något annat medvetenhetstillstånd; det
generella begreppet är begrepp om något, som verkligen är
/ fakta; det är adekvat (»appropriate»), om det motsvarar
en verklig öfverensstämmelse mellan fenomenen.

Ehuruväl Mill inser, att till det faktiska höra ock
»thoughts» (se of van s. 36 not) i betydelsen af alla med-
vetenhetstillstånd utom sensationer, känslostämningar ( » emo-
tions») och viljeyttringar (I, 55 ff.), så tyckes han stundom
glömma, att då ock »inferences» och deras resultat äro
faktiska och att de evidenta slutledningarna stå i öfverens-
stämmelse med fakta (II, 97). Förstånd och begrepp och
sammanhang i erfarenheten äro i själfva verket lika fak-
tiska som sensationerna. Utgångspunkten för människans
forskning är ej endast enstaka organsensationer, utan en
måno-faAl af medvetna varseblifnino-ar, i nåofon mån fixe-
rade, ordnade och sammanbundna af det varseblif vande
subjektet. Och i dettas förnimmande ligger redan implicite
tänkandet, ehuru under lägre form: Mill säger själf, att
man kan sluta riktigt utan att vara distinkt medveten om,
att man verkligen fattat rätt (I, 235 — 37); i själfva verket
måste det för en korrekt analys vara gifvet, att hela män-
niskan med hennes sinnliga och förnuftiga bestämdhet och
sålunda hela universum, själfva det absoluta väsendet måste
på ett visst sätt bestämma hvarje verklig varseblif ning.
(Jämf. ofvan ss. 3—21, Bostr. Skr. II, ss. 297, 304, 308
— 09 och 530 — 33). Människan utvecklar sig och utvecklas
till rent förstånd genom organisk samverkan med andra
intelligenta makter. När hon hunnit så långt, att hon kan
medvetet börja en analys af erfarenheten, så måste hon i
denna finna ej blott sensation, utan ock begrepp. Men
om ingendera kan hon blifva medveten utan eftertanke.
Bägge äro alltså lika mycket faktiska. Men man kan ock säga^

att ino-endera är i sin afsöntlring egentlioen faktisk, ty det
faktiska är det hela och ej bh3tt någ-ra isolerade moment,
urskiljda genom abstraktion. Denna insikt i det i egent-
ligfaste mening gifnas karaktär af helhet och däri, att
söndringen beror på en brist i den mänskliga fattningen
af det gifna, kan naturligen vinnas blott genom en intensiv
och omfattande ntveckling af den mänskliga intelligensen.
Då det afsiktliga efterstl-äfvandet af kunskap och makt
börjar på föreställandets och godtyckets ståndpunkt, så
kan människan, innan hon når det rena förnuftiga tänkan-
det och den reella friheten, af många anledningar drifvas
eller lockas att sätta sina abstraktioner i deras isolering
såsom det faktiska eller ock såsom sann verklighet, ur
hvilken det såsom bristfälligt fattade faktiska skall förkla-
ras. En sådan »ofullgången abstraktion» (E. G. Geijer, Tho-
rild, i Samlade Skrifter (Stockh. 1852), I: 5, s. 247) leder
till en konstruktiv härledning af de öfriga momenten i
erfarenheten ur de genom abstraktion urskiljda, hvilken
härledning i själfva verket måste blifva en väfnad af mot-
sägelser. Mills lära om iakttagelse och begreppsutveckling
är ett exempel på • en sådan falsk abstraktion och mot-
sägande konstruktion, huru skarpt han än skulle hafva
opponerat sig mot hvarje förebråelse för att hafva lämnat
erfarenhetens område. Hans påstående, att blott samman-
hangslösa sensationer äro föremål för den egentliga iakt-
tagelsen, beror på falsk abstraktion och upphäfves ju äfven
af hans egna uttalanden i motsatt riktning. Att begreppen
»intryckas utifrån» på själen, är en konstruktion genom en
fysisk analogi. Han säger ibland, att de begrepp, som
bringa ljus, ordning och sammanhang i fenomenen, äro ut-
vecklade ur fakta genom själens aktivitet. Men då kan
man fråga: huru kan ur det osammanhängande något
sammanhang utvecklas? Är det icke just själens aktivitet,
som är grund till sammanhanget, och komma sålunda icke
begreppen från själens eget inre? Vill då Mill säga, att
fakta nog äro sammanhängande, och att de därför kunna

»intrycka» begrepp i den tomma själen, så kan man in-
vända: alla fakta äro ju medvetenhetstillstånd; äro de
sammanhängande, så är sammanhanget i själen, som ej är
tom, ntan har allt faktiskt till sitt innehåll och ordnar
detta innehåll genom sin aktivitet. "

Men att vidare fortsätta med framhållandet af det otill-
fredsställande i Mills begreppslära, torde vara onödigt, helst
som vi äro i tillfälle att återkomma till densamma vid fram
ställningen och granskningen af Lotzes och Sigwarls åsikter.

111.

Lotze afhandlar begreppsbildningen i den del af sin
logik, som han kallar ren eller formål.

Dennas uppgift och plats såsom vetenskap utreder och
bestämmer L. genom betraktelser, som här i korthet må
anföras såsom uttryck för den psykologiska och kunskaps-
teoretiska ståndpunkt, på hvilken han grundar sin uppfatt-
ning och behandling af logiken.

I »föreställningsförloppet», ^ sammanfattningen af de
många samvarande och succederande föreställningar, som
dels uppstå med anledning af sinnena dels utgöras af
erinringar, kan man iakttaga en blandning af »samman-
hörande» och blott »sammanträffande» föreställningar.
De förra äro sådana, som »hafva rätt» att sammanträffa
just så i vårt medvetande, emedan äfven den verklighet,
från hvilken de härstamma, alltid på samma gång fram-
bringar deras föranledande orsaker eller låter dem följa efter
hvarandra. De senare, de blott sammanträffande föreställ-
ningarna, äro de, som råka tillsammans i oss blott därför,
att inom området för den yttre värld, för hvilkens inverkan

Den följande framställningen efter Lotzes Logik s. 3 ff.

vi iiro tilloäno-lio-a, deras föranledande orsaker faktiskt
sammanträffade i samma ögonblick, dock utan ett inre
sammanhang, som tryggade deras lika sammanbindande
vid livar je upprepning.

Nödvändigt sammanhang mellan alla momenten i hvarje
föreställningsförlopp skulle vi bemärka, om en allvetande
iakttagelse stode oss till buds. Ty genom användande af
allmänna lagar för själsverksamheten, hvilka gälla likmätigt
för alla själar, på de särskilda betingelser, som i hvarje
särskildt fall äro gifna såsom afvikande från betingelserna
för ett annat, skulle alla inre företeelsers gång framstå
såsom ett oundvikligt resultat. Hvarje föreställningsförlopp
måste därför ur ifrågavarande synpunkt erkännas såsom
nödvändigt för den själ, i hvilket det förekommer, och
under de betingelser, under hvilka det försiggår; men man
kan däremot ej ur samma synpunkt uppfinna något sätt
att förbinda föreställningar, hvilket vore albnängiltigt för
alla själar, och ej heller få någon anledning att uppställa
en skillnad i afseende på värde, hvilken, såsom olikheten
mellan sanning och osanning, satte en af dessa föreställ-
ningsförbindelser mot alla de andra.

Allmängiltighet och sanning äro nu de båda företräden,
hvilka redan det vanliga språkbruket tillskrifver och för-
behåller de föreställningsförbindelser, hvilkas åstadkommande
det väntar sig endast af tänkandet. Föreställningsförbindel-
ser äro sanna, om de rätta sig efter de förhållanden mel-
lan de föreställda innehållsmomenten, hvilka äro desamma
för hvarje föreställande medvetande, icke blott efter det
rent faktiska sammanträffandet af intryck, hvilket i detta
medvetande gestaltar sig så, i ett annat annorlunda. Då
nu vårt föreställande först väckes genom utifrån kommande
inverkningar, så företer sig för oss tänkandet såsom en
reagerande verksamhet, som anden utöfvar på det innehåll,
som dessa yttre inverkningar och de ofvan nämnda resul-
taten af deras växelverkan hafva fört till lionom. Den
tänkande anden nöjer sig ej med att upptaga och fasthålla

föreställningarna i de förbindelser, i hvilka deras tillfälliga
samtidiga uppkomst bragt dem, och i hvilka erinringen låter
dem återkomma; söndrande upphäfver han fastmer den
samvaro af föreställningar som råkat tillsammans blott på
denna väg; men dem, som höra tillsammans enligt sina
innehållsförhållanden, låter han ej blott stå tillsammans,
utan sammanbinder dem ännu en gång, men nu i en form,
som till det faktiska återställandet af förbindelsen fogar
ett medvetande om grunden till de å nyo förbundnas sam-
hörighet. Denna bitanke om rättsgrunden är sålunda det
öfverskott, som i tänkandet finnes utöfver det blotta före-
ställandet; m. a. o. det egendomliga hos tänkandet ligger
ej blott i uppfattningens sakenlighet, utan i frambringandet
af den rättfärdigande bitanke, som grundar uppfattningens
form. Tänkandets allmänna sträfvan kan alltså sägas vara
att återföra det samvarande till sammanhörande.

Den genom tänkandet gifna rättsgrunden till sam
hörighet eller icke-samhörighet mellan föreställningar är
specificerad genom de olika tankeformerna, begrepp, omdöme
och slutledning, hvilka vid uppfattningen af den omgifvande
varseblifbara verkligheten framträda såsom organiserande
denna genom förhållandet mellan ting och egenskap, föl-
jandet af verkningar ur orsaker och det allmännas bestäm-
mande makt öfver det enskilda.

Dessa tänkandets verksamhetsyttringar förblifva i
sitt värde fullt desamma, hvilken mening man än må hafva
angående tänkandets uppkomst. Om man ock ej ville be-
trakta dem såsom utflöden af en särskild verlcsamhet, utan
blott såsom finare produkter, som föreställningsförloppet
under gynnsamma omständigheter frambringade af sig själft,
så skulle vi kalla detta föreställningsförlopp för tänkande
just blott på den utvecklingsgrad, där det redan åstadkom-
mit dessa nya yttringar. Därför kan man ej heller påstå,
att logiken eller undersökningen af tänkandet är beroende
af den psykologiska forskningen angående uppkomsten af
våra sinnesintryck och de betingelser, under hvilka med-

vetande öfverhiitVud och medveten verksamhet äro möjlig-a,
eller om, hvilken sinnesförfattnino- kräfves för att med
framg-ång utföra tankehandlingarna. Förutsatt fastmer, att
allt detta finnes, varseblifningar, föreställnino-ar och deras
§ammanflätnino^ enligt lao-arne för en »själisk mekanism»,
börjar logiken först med den öfvertyo-elsen, att det ej bör
bero därvid, att det fastmer förefinnes skillnad i af seende
på sanning' och osanning- m.ellan föreställ ning-sförbindelserna,
huru dessa än må hafva uppstått, att slutligen det finnes
former och laofar, som dessa förbindelser höva motsvara
och lyda. Och den psykologiska undersökningen om själfva
det lagstiftande medvetandets ursprung skulle kunna mäta
riktigheten af sina egna resultat blott efter den måttstock,
hvilken just detta medvetande, som skall undersökas, upp-
ställer. Först måste därför utredas, livad innehållet är i
denna vår lagstiftande öf vertygelse ; blott i andra linien
kan man till behandling företaga dess egen uppkomst-
historia, och då blott i öfverensstämmelse med de fordringar,
som det själft uttalar.

Dessa fordringar utredas i den rena eller förmäla lo-
giken; denna handlar sålunda om tänkandet öfverhufvud
och dess allmänna grundformer och grundsatser, som utan
afseende på innehållets olikhet gälla öfverallt^ såväl vid
bedömandet af det verkliga som vid öfverläggningen om
det möjliga. Denna vetenskap måste därför ock stå främst
i Lotzes filosofiska system, hvilket åsyftar en, så vidt möjligt
är, motsägelselös sammanfattning af de enskilda områdena
för vår vissa kunskap till en inom sig sluten världsåskådning. ^

Såsom - tankeyttringar, som äro oundgängliga förbere-
delser till begreppets bildning, framställer L. intryckens
formande till föreställningar samt de enkla föreställnings-
innehållens sättande, åtskiljande och jämförande.

Tänkandets yttringar pläga visa sig för oss i förhål-
landen (»Beziehungen») mellan mångfaldsmomenter; man

^ Se Lotze, a. st. Vorwoit.
'^ Lotze, a. st. s. 14 ff.

kan därför tro sig böra söka äfven de ursprungli gaste af
dess handling-ar i ett enklaste sätt att sammanbinda två
föreställningar. En lätt öfverläggning råder oss att gå
ännu ett steg tillbaka. Såsom blotta rörelser i vårt inre
kunna de tillstånd, som följa de yttre retelserna, utan vi-
dare förberedelse stå tillsammans inom oss och verka på
hvarandra så, som vårt själslifs allmänna lagar tillåta eller
befalla; för att däremot vara förenliga i den bestämda for-
men af en tanVe, behöfva de hvar och en för sig ett före-
gående formande, genom hvilket de öfverhufvud först ifrån
att vara intryck öfvergå till föreställningar. Denna första
tankeyttring är redan beständigt utförd i det traditionella
språket.

För hvarje egentligt benämnande förutsattes, att det
blotta intrycket gjorts till föreställning. Så snart vi kalla
de olika känslor, som ljusvågorna gifva oss genom vårt
öga, grönt och rödt, hafva vi skiljt ett förut oåtskiljdt:
vårt kännande från det kännbara, till hvilket det hänför
sig. Detta kännbara ställa vi inför oss, ej mer såsom ett
passivt tillstånd hos oss själfva, utan såsom ett innehåll,
som i sig själft är, hvad det är, och betyder, hvad det be-
tyder, och som fortfar att vara och betyda detta, vare sig
vårt medvetande riktar sig därpå eller icke. Häri ligger
den nödvändiga början för tänkandet öfverhufvud; det
löser framför allt den förberedande uppgiften att åt hvarje
enskildt intryck gifva betydelse af något i och för sig gil-
tigt, utan hvilken en saklig samhörighet af flera ej för
oss kunde hafva någon fattlig betydelse i motsats mot den
blotta samvaron.

Denna första tankeyttring kan betecknas såsom en
början till ohjeläivering af det subjektiva. Härmed af ses
ej, att det benämnda innehållet förlägges i någon yttre
värld, utan blott att det upptages inom det tänkbaras värld,
hvilken här får det första spåret till eget bestånd och inre
lagbestämdhet, som är lika för alla tänkande väsen och
oberoende af dem. Den ifrågavarande objektiveringen är

blott loo-isk och visar sio- i skapandet af ett namn. Det
är ock i (k4i genom denna akt, som själfva innehållet först
nppkommer.

Men medvetandet kan ej förestiilla sig detta blott i
allmänhet, utan endast genom att gifva det en bestämd
ställning. Betydelsen häraf visar oss på enklaste sätt språ-
ket. Alla ord, som af se ett visst innehåll, (interjektionen
är egentligen blott uttryck för ett subjektivt tillstånd),
hafva bestämda former, äro substantiv, adjektiv, verb eller
dyl. Därmed är gifven en oundgänglig förutsättning för
tänkandets senare verksamhet. Ty uppenbarligen kunde
hvarken bestämningar sammanbindas till begrepp, ej heller
begrepp till omdömen eller omdömen till slutledningar, om
h varje föreställningsinnehåll vore lika formlöst eller fattadt
i lika form, och om icke några af dem, substantiviska, så-
som beteckningar för fästs fcående innehåll, gåfve andra,
adjektiviska, en anknytningspunkt, ännu andra, verbala,
framstälde de föränderlig^a relationer, som äro bestämda
att bringa de ena i samband med de andra.

Denna egendomliga gestaltning af föreställningsinne-
hållet bör icke såsom en andra tankeyttring skiljas från
objektiveringen. Tänkandet framträder först i denna odel-
bara yttring: att åt det föreställda innehållet gifva en af
dessa logiska former genom att objektivera det eller att
objektivera det genom att gifva det en af de bestämda
formerna.

De viktigaste ordklasserna, substantiv, adjektiv och
verb. erinra om begreppen ting, egenskap och händelse,
utan hvilka ino-en utsäo-bar öfversikt Öfver den varseblif-
bara världen är möjlio-. Om man med metafvsik förstår
undersökning af det verkliga, så äro ting, egenskap och
händelse metafysiska begrepp, åtminstone i den bemärkelsen,
att de i början af metafysiken föregifvas omedelbart be-
teckna det varan des eget väsen och organisation. Substan-
tivitet, adjektivitet och verbalitet skilja sig från de nämnda
begreppen på samma sätt, som den logiska objektiveringen

af ett toreställning-sinnehåll från yttre verklighet. Tj med
ting" eller substans plägar man mena blott det, som verk-
ligen är utom oss och varaktigt i tiden samt dels verkar
förändringar hos annat dels förmår genomgå föränderliga
tillstånd. Genom substantivitetens form däremot gifva vi
åt det i denna bragta innehållet blott i förhållande till
det, som därefter skall utsägas om detta såsom subjekt för
kommande omdömen, samma prioritet och själfstän di gliet
som åt tinget gent emot dess egenskaper, tillstånd och
verksamhetsyttringar, men ingalunda den realitet af själf-
ständig verklighet och verksamhet, som detta har utöfver
det blott tänkbara. Och på likartadt sätt förhålla sig
adjektivitet och verbalitet i deras allmänna bemärkelse till
egenskap och händelse: det adjektiviskt fattade innehållet
sättes i samma, förmäla förhållande till ett substantiv, i
hvilket vi föreställa oss egenskapen stå till tinget, ehuru
det icke alltid betecknar en verklig egenskap, utan kan
vara en sammanfattning af allehanda förhållanden; den
allmänna betydelsen af den verbala formen är icke ett
skeende, utan ett förhållande mellan flera relationsmembra,
som lika väl kunna vara blott i det tänkbaras värld obe-
roende af tid som verkligen tillgängliga för förändring.
Allmänt uttryckt är därför den logiska betydelsen af talets
delar blott en skugga af de nämnda metafysiska begreppen;
den upprepar blott de förmäla bestämningar, som de se-
nare påstå om det verkliga; men i det den ej inskränker
deras användning till det verkliga, låter den äfven den del
af deras betydelse falla, som de erhålla blott i denna
användning.

Men om man i formerna för talets delar finner de
ursprungligaste tankeyttringarna, så måste man dock veta
att skilja dessa från deras språkliga uttryck. Nu, sedan
en gång människan begagnar sig af ljudspråket till med-
delande af sina tankar, framträda visserligen dessa tanke-
yttringar åskådligast i formen för ordklasserna; i och för
sig äro de icke olösligt bundna vid språkets förhandenvaro.

Blott däri består det loc^iska arbetet, att vi beledsaga det
ena föreställningsiimehållet med tanken på dess relativa
själfständighet, tänka ett annat såsom beliöfvande en grand,
ett tredje såsom mellanled, som hvarken består för sig, ej
heller livilar på ett annat, utan bildar det förmedlande
sambandet mellan två. Där, hvarest denna inre organisation
alltid finnes, är tänkandet; det är ej, där den felas. Vore
i stället för ljudspråket ett annat meddelningssätt naturligt
för människan, så skulle de logiska bitankarne veta att för-
skaffa sig ett mot språkformerna svarande, ehuru annor-
lunda beskaffadt uttryck.

Emellertid motsvara språkets organisation och bruk
ej alldeles tänkandets yttringar. Dessa uttryckas ofta icke
fullständigt genom de förra; och då måste man för logikens
ändamål komplettera det yttrade genom det menade. Språ-
ket har å andra sidan tekniska beståndsdelar, som ej bero
på väsentligen logiska bestämningar, men som dock medel-
bart i skilda grader referera sig till sådana. Man skulle
då göra orätt, om man ville urskilja lika många logiska
handlingar af tänkandet, som språket erbjuder oss gram-
matiskt och syntaktiskt skilda uttryckssätt. De hittills ej
omtalade ordklasserna hafva naturligtvis sin logiska be-
tydelse. Men det är endast prepositioner och konjunktioner,
hvilkas logiska betydelse är specifikt skild från de tre vik-
tigaste ordklassernas. Den logiska bestämdhet, som de
uttrycka, måste dock icke ovillkorligen betecknas genom
dem. Ur begreppet förhållande, med hvilket de närmast
synas sammanhänga, kunna de ej härledas. Hvarje för-
hållande innebär, i det att det förbinder två leder, tanken
på en ställning, som hvar och en af lederna intager inom
förhållandet själft. Denna ställning behöfver icke vara
lika för bägge membra; den är tvärtom vanligen olika, så
att det ena membrum tankes såsom det omfattande, hela,
betingande, det andra såsom det omfattade, delen, det
betingade. Dessa båda ändpunkters olikvärdighet, utan
hvilken relationen är utan betydelse, kan icke uttryckas

blott genom en verbalform, utan måste antydas genom
någon preposition, konjunktion, kasusform af ett substantiv
eller modusform hos ett verb; — huru det sker, är ur lo-
gisk synpunkt likgiltigt. Men på ett eller annat sätt måste
till de substantiviska, ad jekti viska och verbala innehållen
komma ännu ett antal föreställningar, hvilka antingen,
såsom de språkliga prepositionerna, beteckna två såsom
enkla betraktade innehålls ställning i ett enkelt förhållande
eller, såsom konjunktionerna, de olikvärdiga ställningar,
som två förhållanden eller omdömen intaga till hvarandra.
Såsom den oumbärligaste och i denna bemärkelse
första af alla tankehandlingar skall städse objektiveringen
af intrycken och deras därmed förbundna formande i ord-
klassernas betydelse framträda för oss, när vi med en blick
på vår tankevärlds utbildade gestalt fråga efter de be-
tingelser, på hvilkas uppfyllande denna gestaltning beror.
Ty för visso, af den enklare eller mer sammansatta sats-
byggnad, genom hvilken vi uttrycka vårt tänkandes arbete
och resultat, hade intet varit möjligt utan denna yttring.
Men detta innebär icke, att den logiska anden i början af
allt sitt tankearbete, innan han vågade ett steg längre, en
gång för alla utfört denna första af sina nödvändiga hand-
lingar på hela sitt föreställningsinnehåll. Redan gränslös-
heten hos de möjliga intryckens antal, af hvilka hvarje
ögonblick kan medföra nya, skulle hafva gjort något så-
dant outförbart; det blir ännu omöjligare därför, att ju
tänkandet själft genom sin bearbetning af det gifna inne-
hållet oaflåtligen frambringar nytt innehåll och åter måste
bringa detta i samma logiska former, ur hvilkas använd-
ning på enklare tankestoff det själft uppstod. Hvarje bil-
dadt språk innehåller därför i form af ett enkelt substantiv,
adjektiv eller verb talrika föreställningar, hvilkas innehåll
icke utan mångfaldigt högre tankearbete, icke utan be-
gagnande af omdömen och slutledningar, ja t. o. m. ej
utan förutsättning af sammanhängande vetenskaplig under-
sökning kan sammanfattas och icke utan dem är fullt

begripligt. Denna niira till hands liggande iakttagelse har
framkallat det påståendet, att åtminstone läran om omdömet
måste i logiken gå före begreppets behandling, hvarmed
blott ofammal tradition inledde betraktelsen af tänkandet.
Men detta påstående anser Lotze bero på ett misstag, som
härleder sig dels från förvexling af den rena logikens mål
med den användas dels från misskännande i allmänhet af
det, hvarigenom tänkandet skiljer sig från det blotta före-
ställningsförloppet. Ty dessa omdömen, ur livilka begreppet
sknlle nppstå, hvaraf skulle de själfva då, så länge de verk-
ligen skola vara omdömen, kunna bestå, om icke af sam-
manfattningar af föreställningar, som ej mer vore blotta
intryck, utan af hvilka hvar och en fastmer redan mot-
tagit denna enkla hittills omnämnda form, men hvilkas
flertal, såsom ett försök skulle uppvisa, i själfva verket
redan hade den högre logiska form, som anhängarne af
denna mening själfva beteckna med namnet begrepp? Det
riktiga i den föreslagna ändringen går ut på en mycket
enkel tanke: för att bilda begrepp om ett inveckladt och
mångfaldigt innehåll, för att isynnerhet fastställa de grän-
ser, inom hvilka det lönar och rättfärdigar sig att samman-
fatta detta innehåll såsom ett begreppshelt och skilja det
från annat, därtill äro visserligen mångfaldiga förarbeten
af tänkandet behöfliga; men för att dessa förarbeten själfva
skola vara möjliga, måste gestaltningen af enklare begrepp
hafva gått förut, ur hvilka de sammansätta sina hjälpom-
dömen. Utan tvifvel har därför den rena logiken att sätta
begreppets form före omdömets; först den använda har
att lära, huruledes omdömen, som bestå af enklare begrepp,
kunna användas till bildande af mer bestämda begrepp.
Ett förslag att omvända denna ordning kan blott för dem
visa sig såsom lämpligt, hvilka öfverhufvud betrakta tän-
kandet blott såsom växelverkan mellan utifrån i oss upp-
väckta intryck och förbise den reagerande verksamhet, som
öfverallt ingriper i föreställningsförloppet, särskiljande det
sammanråkade, förbindande det ' sammanhörande och där-

för äfveii formande redan de enskilda beståndsdelarne i
den kommande tanken.

Man får nu ej inbilla sig, att tänkandet står med en
liop logiska former i handen gent emot vimlet af ankom-
mande intryck, rådlöst, hvilka skola låta inpassa sig i den
ena och hvilka i den andra, och därför i behof af särskilda
hjälpmedel för att gissa de för h varandra passande hop-
parningarna. De förhållanden fastmer, hvilka bestå mellan
de medvetna blifna intrycken, draga själfva tänkandets verk-
samhet såsom en städse blott återverkande till sig och blott
däri består denna verksamhet, att omtyda så förefunna
förhållanden mellan de intryck, som vi lida, i förhållanden
mellan innehållen. Icke därtill skall man därför behöfva
ett särskildt konstgrepp, för att gifva h varje innehåll den
detta tillhörande formen ; men väl ligger åt ett annat håll
i detta inordnande af det mångfaldiga innehållet i logiska
former en andra nödvändig tankehandling; intet namn för
något innehåll kan skapas, utan att detta blifvit tänkt så-
som med sig själft identiskt, såsom åtskildt från andra,
slutligen såsom jämförligt med andra.

Äfven denna andra tankeyttring hör till dem, som för
den talande redan äro utförda genom det traditionella språ-
ket; äfven den förbises därför lätt och räknas ej till andens
tankearbete. Men den logiska vetenskapen, uttryckligen
ägnad åt det själf klara, får icke behandla en del däraf
såsom ännu själf klarare förutsättning, som kunde uteslutas
från de egentliga föremålen för hennes betraktelse. Dock
behöfver åtminstone den första beståndsdelen af det tre-
delade uttryck, som just förlänats denna nya tankehandling,
icke en utförligare utredning. Det är alltför omedelbart
tydligt, huruledes h^arje namn, vare sig söt eller varm,
luft eller ljus, darra eller lysa, fattar det betecknade
innehållet i någon bemärkelse såsom en sammanhörande
enhet, som betyder något för sig; m. a. o. huru denna
bitanke om enhetlig sättning af det betecknade beledsagar
hvarje ordform, äfven utan någon språklig beteckning där-

för, sådan soin artikeln, infinitiv-formen eller dyl. Man
kan sätta i t'råo;a, om icke detta »sättande» af innehållet
re<^lan Holger i objektiverino^en, o^enom livilken vi läto det
mottagmi intrycket blifva föreställning; och verkligen kan
man hvarken förestiilla utan att gifva det föreställda denna
sättning, ej heller har denna sättning någon betydelse
utan objektiveringen af det satta. I själfva verket är det
därför en i sak odelbar yttring, som vi betrakta från olika
sidor: förut bragte vi föreställningen, till hvilken vi föreställ-
ande referera oss, i motsats mot intrycket, som vi mottaga;
nu, då mångfalden af föreställningsinnehåll börjar väcka vår
uppmärksamhet, lägga vi vikten på den enhetliga och själf-
ständiga betydelse, med hvilken det sålunda ur vår känsla, ut-
flyttade innehållet är, hvad det är, och skiljer sig från allt annat.
Det förnekande uteslutandet af hvarje annat är nämli-
gen på det allra innerligaste sätt förbundet med den j åkande
sättningen af innehållet. Ty hvad som egentligen menas
med det satta innehållets enhet, utreda vi klart blott däri-
genom, att vi framhålla dess åtskildhet från annat och ej
blott säga, det är, hvad det är, utan äfven: det är icke,
hvad andra äro. Jakandet och nekandet äro blott en odelbar
tanke, och oskiljaktigt förbundna beledsaga de hvarje vårt
föreställningsinnehåll, äfven om vi icke uttryckligen rikta
vår uppmärksamhet på detta stillatigande förnekade andra.
Men denna sammansmälta bitanke bestämmer blott den
logiska fattningen, som vi gifva vårt innehåll; den fram-
bringar ingalunda det innehåll, hvilket vi tilldela densamma.
Hvarken en föranledande grund till att försöka detta be-
stämda åtskiljande ej heller en möjlighet till dess utförande
vore tänkba", såvida icke det, som hvar och en af de båda
motsatta momenten för sig är, förut vore klart fÖr med-
vetandet. Därför är det städse den j åkande sättningen,
som möjliggör det nekande åtskiljandet; aldrig däremot
härleder sig från åtskiljandet det åtskildas innehåll. Blott
den bitanke, som vi göra oss öfver det föreställda inne-
hållet, blott dess logiska fattning vinner i bestämdhet ge-

nom det negerande af annat, som kommer till dess eget
3 åkande, och äfven denna vinst vore af föga betydelse, om
icke därtill komme den positiva jämförelsen, som är den
väsentligaste beståndsdelen i den andra tankehandlingen.
Ett föreställande, som icke innehöll e denna jämförelse
mellan de åtskilda, utan inskränkte sig till det blotta sönd-
randet af hvart och ett från hvarje annat, skulle icke er-
bjuda tänkandets senare yttringar de erforderliga grunderna
för bedömandet af, hvilka två föreställningar, såsom på
något sätt sammanhörande, kunde sättas emot två andra,
såsom icke sammanhörande. Därför innebär den andra
tankeyttringen ej blott sättning öfverhufvud af a eller b,
icke blott särskiljande i allmänhet af hvarje a från hvarje
b, utan på samma gång bestämmande af vidden och egen-
domligheten hos åtskillnaden, som ej öfverallt är lika stor
och lika beskaffad, utan mellan b och c är en annan än
mellan a och b. Och detta betyder icke, att hvarje en-
skild föreställning, a, måste beledsagas af den utvecklade
föreställningen om alla dess förhållanden till det oändliga
antalet af alla öfriga; blott den allmänna bitanken, att
hvarje föreställning på alla sidor är omsluten af ett sådant
nät af förhållanden, beledsagar i vårt logiska medvetande
hvar och en; uppsökta blifva dessa förhållanden i hvarje
enskildt fall så långt, som ett bestäm dt behof föranleder.
Denna jämförelse mellan åtskilda förutsätter uppenbarligen
ett gemensamt, som i de enskilda momenten i serien är
behäftadt med en egendomlig åtskillnad. Att i en mång-
fald af olika intrj^ck just något gemensamt förefinnes, hvil-
ket är tänkbart såsom afskildt från deras olikheter, är en
viktig och anmärkningsvärd omständighet. , Ty så själfklart
är detta förhållande icke, att ett motsatt alldeles icke
kunde komma i fråga; mycket väl läte det fastmer tänka
sig, att hvarje enskildt intryck skilde sig från hvart och
ett annat så ojämförligt, som i själfva verket sött skiljer
sig från varmt, gult ifrån mjukt. Att det ej förhåller sig
så, är en faktisk bestämdhet i det föreställbaras egen värld.

»Det första allmiinna», som där anträffas vid jämfö-
relse af enkla föreställnincyar, är af väsentlio^en annan art
än det allmänna begreppet såsom resultat af ett större eller
mindre antal tankey ttrino-ar ; det är uttryck för en inre
erfarenhet, som af tänkandet blott kan erkännas, och är
just därför, såsom senare skall visa sig, en oumbärlig* för-
utsättning för detta andra allmänna, som vi skola möta i
bildningen af begreppet. Allmänbegreppet om ett djur
eller om en sfeometrisk fiofur meddela vi åt en annan däri-
genom, att vi föreskrifva honom att utföra en noggrant
angifbar serie af tankeoperationer, sammanbindande, åt-
skiljande eller refererande i af seende på några såsom be-
kanta förutsatta enskilda föreställningar; vid slutet af detta
loo-iska arbete skall inför hans medvetande stå samma
innehåll, som vi önskade meddela honom. Hvari däremot
det allmänna blåa består, det, som vi tänka med i det
ljusblå och mörkblå, eller hvad som menas med den all-
männa färgen, som vi uppfatta i rödt och gult, kan icke
på samma sätt förtydligas. Visserligen kunna vi föreskrifva
för den andre, att han skall föreställa sig alla enskilda
färger eller alla schatteringar af blått och genom af sönd-
rande af deras olikheter framhålla det i bägge fallen gemen-
samma hos det föreställda innehållet; men detta är blott
skenbart en anvisning till logiskt arbete; i grunden upp-
mana vi dock därigenom den andre blott till att själf se,
huruledes han skall blifva färdig med hela uppgiften. Ty
huru han egentligen skall bära sig åt för att upptäcka,
om öfverhufvud det ligger något gemensamt i rödt och
gult, och huru det skall gå till att skilja detta gemen-
samma från de olika, det kunna vi dock ej säga honom;
vi måste helt enkelt förlita oss därpå, att han själf skall
omedelbart sentera, känna eller upplefva ett gemensamt
inneboende i bägge; hans logiska arbete kan här blott be-
stå i erkännandet och uttryckandet af denna inre erfarenhet.
Sålunda är detta första allmänna ingen produkt af tänkan-
det, utan ett af detta förefunnet innehåll.

Det är ej heller, i jämförelse med de föreställningar,
för hvilka det är gemensamt, en från dem skild föreställ-
ning af samma art och ordning som dessa. Man senterar
endast bestämda intrjck, och äfven erinringen upprepar dem
så, att de stå för vårt medvetande såsom innehållsrika bil-
der, som kunna åskådas. Denna åskådlighet hafva de all-
männa föreställningarna aldrig. Den, som söker fatta det
allmänna i färgen och tonen, skall alltid därvid finna, att
han antingen har en bestämd färg eller bestämd ton inför
sin åskådning, ehuru beledsagade af den bitanken, att
hvarje annan ton och hvarje annan färg har lika rätt att
tjäna såsom åskådligt exempel på det själft icke-åskådligt
förblifvande allmänna; eller ock skall hans erinring fram-
ställa flera färger och toner efter hvarandra med samma
tanke, att icke dessa enskilda själfva åsyftas, utan det i
dem gemensamma, som icke kan fattas i någon åskådning-
för sig. Menar man därför med föreställning, hvartill det
vanliga språkbruket visserligen är benäget, medvetandet
om ett innehåll, som lugnt står inför oss, eller en åskåd*
ning af det, som vi kunna ställa inför oss, så tillkommer
namnet föreställning icke det allmänna. Ord, sådana som
färg och ton, äro i verkligheten blott korta beteckningar
för logiska uppgifter, som icke kunna lösas i form af en
sluten föreställning. Yi befalla genom dem vårt medvetande
att föreställa sig och jämföra de enskilda föreställbara
tonerna och färgerna, men i denna jämförelse uppfatta det
gemensamma, som enligt vår känslas utsago innehålles i
dem, men som icke genom någon ansträngning af tänkandet
kan verkligen lösgöras från det, hvarigenom de äro åtskilda,
och gestaltas till innehåll i en lika åskådlig ny föreställning.

Om man nu riktar sin uppmärksamhet på de olikheter,
som inom det första allmänna skilja dess mångfaldiga exem-
pel, så finner man olika grader af likhet och olikhet mellan
sensationerna inom hvarje särskildt sinnes område. Grada-
tionen förutsätter uppenbarligen ett mer eller mindre af
ett kännbart gemensamt, hvaraf man blir medveten vid

öfversfåiioeu från ett moment i serien till nästa och från
detta till det tredje. Den storhetsbestämning, som däri-
g^enom är möjlig, är det oumbärliga hjälpmedlet för sär-
skiljandet af det allmännas exempel. Äfven denna stor-
hetsbestämning hör till det, som vi icke frambringa genom
logiskt arbete, ntan blott förefinna, uppfatta och vidare
utveckla. Ett omdöme: a är starkare än b, är såsom om-
döme visserligen ett logiskt arbete; men det innehåll, som
det utsäger, alltså själfva faktum, att det öfverhufvud gif-
ves gradåtskillnader af detsamma föreställbara, liksom det
särskilda, att a's grad öfverstiger b's, kan blott upplefvas,
kännas eller bemärkas såsom en beståndsdel i vår inre
erfarenhet.

Det föreställbaras mångfaldiga innehåll framträder
emellertid för det verkliga tänkandet på grund af den
mekanism, som behärskar de inre tillståndens viixelverkan,
icke blott i en systematisk ordning, som motsvarar dess
kvalitativa förvantskap^ utan ock i den mest omväxlande
mångfald af rumliga och timliga förbindelser Af ven detta
faktum hör till det material, som måste vara gifvet och
tjänar tänkandet vid utförandet af dess öfriga yttringar.
De likartade eller lika föreställningarna gifva därvid an-
ledning att skilja deras upprepningar från hvarandra, att
sammanfatta och räkna dem ; till dessa föreställningar om
ett och många foga slutligen de i rum och tid kontinuerligt
utsträckta innehållen uppfattningen af det större och det
mindre. I och genom dessa tre par storhetsföreställningar,
ty föreställningen om mer eller mindre hade vi redan, äro
alla måttstockar fÖr särskiljande af hvarje allmänts enskilda
exempel gifna.

Hvarje vidare undersökning om den psykologiska ut-
vecklingen af dessa storhetsföreställningar måste ur logiken
uteslutas. Ty för logiken är det ej af betydelse att veta,
på hvilket sätt de elementer uppstå, hvilka tänkandet an-
vänder, men däremot bör den afgöra, hvilket värde de, sedan
de på något sätt uppkommit, hafva för utförandet af tän-

kandets arbeten. Det är för logiken tillräckligt att fram-
häfva och fasthålla den ovillkorliga nödvändigheten af,
att alla föreställningar, som skola sammanbindas af tänkan-
det, måste vara tillgängliga för en af de tre omnämnda
storhetsbestämningarna. Undersökningen af de slutsatser,
som kunna dragas ur dessa storhetsbestämningar för sig
tagna, måste öfverlämnas åt matematiken såsom en sig för
sig själf utvecklande gren af den allmänna logiken.

Den andra tankehandlingen, sammanfattningen af den
j åkande sättningen af innehållet, det nekande af skiljandet
från allt annat och den jämförande uppskattningen af skill-
nadernas och likheternas storlek, har en något olikartad
betydelse i jämförelse med den första tankehandlingen,
formandet af föreställningarna. I detta sistnämnda upp-
repar tänkandet icke blott det föranledande faktum i före-
ställningsförloppet, utan gifver det en nj gestalt, i hvilken
det först är rättfärdigadt inför den logiske anden. Ty
den själf ständighet, som den substantiviska formen ger åt
innehållet, låg i och för sig ej i det faktum, att detta
innehåll var ett förblifvande led mellan växlande föreställ-
ningsgrupper; den osjälf ständighet, som den adjektiviska
formen uttrycker, var, såsom en sådan bitanke, icke till
finnandes i det faktum, som gaf anledning till utpräglandet
af ett annat innehåll i denna andra form; man kan alltså
fortfara att i en viss bemärkelse påstå, att i denna första
handling tänkandet föreskrifver sina egna lagar för det
föreställbara innehållet. Beteckna vi detta förfarande så-
som ett bevis på spontaneitet (ett uttryck, som Lotze för
öfrigt säger sig skola undvika), så har tänkandets andra
handling karaktären af receptiviiet; den är uppfattning af
fakta, åt hvilka den icke ger någon ny form utom detta
erkännande af deras bestånd. Ingen åtskillnad kan tänkan-
det göra där, hvarest det icke förefinnes någon i intryckets
innehåll; det första allmänna kunde blott upplefvas i ome-
delbar känsla, och åt det kända kunde visserligen ett namn
gifvas, men intet annat logiskt arbete kunde företagas till

dess vidare f aststiillande ; alla storlietsbestämmelser, huru
låiio-t iiii deras vidare jämförande g-enoin tänkandet må
sträcka sig-, gå alltid ut på det omedelbara inseendet af
gifna bestämdlieter i föreställningsinnehållet.

Att i mångfalden af föreställningar, som gifvas oss,
skilja de sammanråkade, å njo förbinda de sammanhörande
genom bitanken om rättsgrunden, är tänkandets nu följande
uppgift. För att tydliggöra dess innebörd angifver härvid
Lotze fyra i olika grader betydelsefulla sätt på hvilka
öfverhufvud ett sammanbindande af en mångfald i vår
tankevärld förekommer. Först och främst är ingen senare
handling af tänkandet möjlig, utan att de olika föreställ-
ningarna, till hvilka den skall hänföras, sammanträffa i
samma medvetande. För uppfyllande af denna betingelse
sörjer vår själs enhet och erinringens mekanism, som sam-
manför i tiden skilda intryck till möjlig växelverkan. Denna
förening kan kallas »apprehensionens synthesis*; den är
ej någon logisk verksamhetsyttring, utan sammanför blott
mångfalden samtidigt i medvetandet utan att stifta någon
sådan ordning i dess mångfald, som förbunde det ena
momentet annorlunda med det andra än detta med det
tredje. Denna ordning inträder i det andra förbindelse-
sättet, »åskådningens synthesis», nämligen i de rumliga
bilderna och i den timliga successionen, hvari de enskilda
intrycken intaga bestämda med h varandra olikvärdiga plat-
ser. Äfven denna synthes blir för oss färdig utan någon
yttring af tänkandet genom våra inre tillstånds mekanism,
och huru fast bestämd och fint organiserad också förbin-
delsen af mångfalden i denna än må vara, så framställer
den dock städse blott en faktisk yttre ordning och uppen-
barar ingen grund till samhörigheten, hvilken berättigar
mångfalden till just så ordnad samvaro Den synthes, i
hvilken denna sista fordran vore fullständigt uppfylld i af-
seende på hvarje innehåll, skulle utgöra den fjärde graden
i afseende på fullkomligheten hos synthesen; i en sådan
synthes skulle föreställas icke blott en faktisk ordning i

mångfalden, utan på samma gång det betingande värdet,
som hvarje beståndsdel har för det helas sammansättning,
därigenom att det, som i det föreställda innehållet är det
betingande, ginge före det, som i mångfaldiga gradationer
är dess följd. En synthes af sådan beskaffenhet skulle
icke vara något annat än kunskap om saken själf ; den är
tänkandets mål och lika mycket öfver logikens område,
som det första och andra förbindelsesättet låg under detta ;
i luckan däremellan hafva vi att ställa den tredje, logiska
formen af synthes, hvilkens egendomliga beskaffenhet nu
skall framställas.

Det formella tänkandets allmänna afsikt är att fatta
en mångfald, ej blott såsom en samvarande hop, utan så-
som ett helt af delar med vissa gränser, som göra det till
en sluten enhet. Åtskilliga mångfaldsgrupper i det van-
liga medvetandet beledsagas af den allmänna bitanken, att
de äro hvar för sig ett sammanhörande helt. Men så
länge det sammanhållande bandets natur icke verkligen är
bekant eller man icke kan redogöra för de gränser, hvilka
omsluta det samhöriga till denna enhet och skilja det
från det olikartade, så är ännu, icke tänkandets nämnda
afsikt i sak uppfylld, utan blott formellt markerad på inne-
hållet. Den häri liggande ännu ofullkomliga fattningen
skulle kunna kallas det ofullkomliga eller blif vande be-
greppet. Det fullkomliga eller förverkligade begreppet har
man först då, när den obestämda bitanken om helhet öfver-
hufvud är stegrad till tänkandet af en bestämd grund,
som rättfärdigar samvaron af just dessa bestämningar, just
denna förbindelse af desamma och uteslutandet af bestämda
andra.

Huru komma vi då till denna betingande grund?
Stanna vi vid en isolerad betraktelse af en sammansatt bild
abcd, så skulle vi genom en aldrig så länge fortsatt iakt-
tagelse icke kunna upptäcka, hvilka beståndsdelar däri
blott äro tillsammans, i hvilken gradation den enas till-
varo betingar den andras. Men jämföra vi abcd med an-

dra likartade, d. v. s. ined sådana, på hvilka uppmiirksarn-
heten från denna utan logiskt åtgörande genom föreställ-
ningsförloppets lagar riktas, och finna vi, att i abcd, abcf,
abcg ocli dylika gruppen abo förekommer på samma sätt,
men med tillfogande af vissa olikartade beståndsdelar, så
företer sig för oss dessa sistnämnda såsom det med den
fasta stammen abc löst och frånskiljbart förbundna; men
det gemensamma abc står gent emot dem icke blott såsom
faktiskt lika medelpunkt för deras anknytning, utan under
den allmänna förutsättningen, att här föreligger ett helt
af hvarandra betingande delar, blir denna fasta kärna på
samma gång uttryck för den beständiga regel, som i de
enskilda fallen medgifver tillsättningen af de olika bibe-
ståndsdelarne och bestämmer arten af deras anknytning.
När man i det praktiska lifvet vill af göra, hvilka delar
hos ett visst föremål hålla fast tillsammans, hvilka blott
äro löst tillfogade, och hvilka allmänna förbindelsesätt af
delarne förblifva bestående, då plägar man sätta det hela
i någon sorts rörelse, under hvilken summan af det be-
stående framträder såsom det helas väsentliga byggnad.
Det första förfarandet, framhäfvandet af det, som gemen-
samt tillkommer skilda hvilande exempel, har logiken van-
ligen följt och har på detta sätt kommit till uppställande
af sitt allmänna; Lotze föredrager det andra sättet, be-
stämmandet af det, som i samma exempel fortvarar under
förändrade betingelser; ty blott den förutsättningen, att
äfven denna själfbibehållelse kan iakttagas hos gruppen
abc, det gemensamma för flere enskilda föreställningar,
rättfärdigar egentligen vårt antagande, att detta sam va-
rande är samhörande och grund till andra beståndsdelars
tilläggbarhet eller otillåtlighet.

Man kallar abstraktion det förfarande, g^nom hvilket
det allmänna blir funnet, nämligen, såsom man plägar
föregifva, bortlämnande af det, som i de jämförda enskilda
exemplen är olika, och summering af det, som tillkommer
dem gemensamt. En blick på tänkandets verkliga praxis

bekräftar icke denna uppgift. Om man har uppfattat all-
mänbegreppet metall genom betraktande af guld, silfver,
koppar, bly, så har man ej funnit det allmänna därigenom,
att man vid jämförelsen helt enkelt utan ersättning bort-
lämnat de olika kännetecknen, färg, glans, vikt, täthet.
Till att bestämma, hvad metall är, räcker ej det blotta för-
nekandet af, att den är röd, gul, hvit eller grå, utan man
måste bestämdt jaka, att den i hvarje fall har någon färg.
På samma sätt måste man fasthålla, att den har någon
specifik vikt, någon grad af hårdhet och glans.

Så förfares i de flesta fall. Det allmänna uppstår
vanligen icke genom det blotta bortlämnandet af de skilda
bestämningarna p^ och p^, q^ och q^, hvilka förekomma i
de jämförda enskilda fallen, utan därigenom, att i stället
för de bortlämnade de allmänna bestämningarne P och Q
insättas, hvilkas enskilda arter p^, p^ och q\ q^ äro. Det
enkla förfarandet att bortlämna förekommer blott där,
hvarest i själfva verket ingen art af en bestämning P till-
kommer ett af de jämförda enskilda, under det att det
andra enskilda nödvändigt har en art däraf till sitt känne-
tecken. Så t. ex. bildar man ur jämförelsen mellan växt
och djur den allmänna föreställningen organiskt väsen ge-
nom bortlämnande af bestämningarna känsel och fri rörelse
utan någon ersättning, emedan man hos växten, vare sig
med rätt eller orätt, icke tror sig kunna upptäcka något
spår af de nämnda bestämningarna. En i saken inträng-
ande betraktelse skulle, om ock icke i det nämnda exem-
plet, likväl i många liknande fall möjligen hafva anledning
att tillskrifva de båda jämförda membra två bestämningar
P och Q gemensamt och blott hos det ena antaga ett noll-
värde för dessa bestämningar, hvilka i det andra städse
förekomma med verkliga storhetsvärden.

Logiskt bör man alltså påstå, att ersättandet af de
bortlämnade enskilda bestämningarna genom deras allmän-
föreställning är den allmängiltiga regeln för abstraktionen,
det ersättning-slösa bortlämnandet bildar det enskilda fallet,

i livilket nian ej kan finna en logisk gemensam bestäm-
ning, såsom livilkens olika arter iio-andet af ett enskildt
kännetecken här och dess ickeägande där kunde anses.
Så fattad, innesluter följaktligen vår regel för abstraktio-
nen dessa fall, då det blotta utelämnandet förekommer;
omvändt, en regel, som utginge blott från utelämnandet,
funne ingen återväg till fordran på det nämnda återersät-
tandet, hvars viktighet fÖr det allmännas bildning alla se-
nare steof i loo-iken skola bekräfta.

Att det allmänna bildas genom sammansättning af all-
männa innebär blott skenbart en cirkel. De allmänna be-
stämningarne P och Q, som vi här behöfva, det förut
nämnda första allmänna, tillfalla oss utan logiskt arbete
endast såsom iakttagbara resultat af vårt föreställande;
just därför kunna de nu användas till bildandet af detta
andra allmänna, som vi frambringa genom logiskt arbete.
På den omedelbara åskådningen af några storhetsföreställ-
ningar beror i livar je fall bildningen af det andra all-
männa. Med bortfallandet af den kvantitativa gradatio-
nen och jämförligheten, som sträcker sig, på olika sätt
naturligtvis, öfver allt, öfver enkla kännetecken, Öfver
deras relationer, öfver de samtidigas och successivas för-
bindelsesätt, skulle bildandet af ett allmänt ur jämförelse
mellan skilda sammansatta föreställningsgrupper vara omöj-
ligt, åtminstone i den bemärkelse, i hvilken denna bildning
har värde för tänkandets uppgifter.

För att noggrannare utreda, begreppets byggnad öfver-
hufvud omnämner Lotze åtskilliga traditionella logiska
konstuttryck, såsom innehåll och omfång, subordination
och koordination etc, och fixerar i sammanhang med en
kritik af den vanligen i de nämnda termerna inlagda
uppfattningen sitt eget språkbruk och sin egen åsikt.

Han förklarar sig skola kalla hvarje sammansatt inne-
håll s, för begreppsmässigt fattadt eller begrepp, när till
detta ett allmänt, S, tankes med, hvilket innehåller den
betingande grunden för samvaron af alla dess kännetecken

och för deras sammanbindnino^sform. I enlisfliet med denna
förklaring kan man enligt L. utan betänkande tala om
begrepp äfven om det fnllt enskilda, s. k. singulära be-
grepp, livarvid han ock tror sig stå i full öfverensstäm-
melse med språkbruket. Tj, säger han, om vi första gån-
gen iakttaga ett för oss njtt föremål, s, kanske med full
tydlighet i den sinliga varseblif ningen, men icke gifva oss
till freds därmed, utan fråga, livad nu egentligen detta s
jir, så önska vi uppenbarligen lära känna den regel, som
i det iakttagna sakförhållandet förbinder de varseblifna
kännetecknen och förvandlar dem till ett sammanhörande
helt med bestämdt förutsägbart förhållande. Erfara vi då,
att detta s är S, ett djur eller en växt, så tro vi oss hafva
begripit detta s; dess föreställning är det alltså, som upp-
höjes till begrepp genom medtänkandet af det allmänna,
S. Hvarje egennamn erbjuder exempel härpå. Vid Alci-
biades tankes den alldeles bestämda allmänbilden af män-
niska eller man såsom det schema, enligt hvilket man har
att uppfatta vissa iakttagna känneteckens sammanhang sins
emellan och med det förhållande, som man framdeles har
att vänta af dem. På denna uppfattning passar hvarken
namnet åskådning ej heller blott föreställning, utan endast
singulärt begrepp.

Men själfva det allmänna, S, genom hvilkets medtän-
kande det enskilda öfvergår till begrepp, bör man ej utan
allt förbehåll kalla allmÅn-hegrepp. Denna logiska form
kan S hafva, men har den ingalunda alltid, utan förblir
ofta en blott allmän bild, hvilkens innehåll visserligen
tankes med bitanken om dess sammanhörande helhet, men
utan angifvande af den organiserande regeln för dess sam-
manhang. De begrepp, som förekomma i det naturliga
bruket af tänkandet, grunda sig på detta det logiska ar-
betets ofulländade tillstånd, i hvilket blott den enda rin-
gen i hela kedjan, det enskildas sammanhang med sitt
närmaste allmänna, skarpt belyses, men det öfriga förblir
i dunkel. Men de vetenskapliga undersökningar, till hvilka

logiken företrädesvis vill vara en inledning, sträfva efter
att fatta äfven livar je högre allmänt hos ett gifvet begrepp
i begreppsmässig form. Likväl anser Lotze sig kunna med
det vanliga språkbrnket medgifva namnet begrepp äfven
åt de nämnda allmänbilderna. Detta går så mycket lättare
för sig, då i logiken begrepp icke synes behöfva tagas i
betydelsen af metafysisk tanke, kunskap om föremålets vä-
sentliga natur, utan kan fattas såsom logisk form. Om
det ock gifves ett begrepp, som följer saken själf i dess
vara och i dess utveckling eller till ståndpunkt för uppfatt-
ningen, väljer den i föremålet själft liggande medelpunkten,
såsom Hegels skola anser; så är det likväl icke logikens
vippgift att städse gifva sin begrepps/or?/i denna utsökta
fyllnad. Det logiska begreppet gäller för oss (Lotze) såsom
en tankeform, som från någon ståndpunkt uppfattar sitt
innehåll så, att ur denna uppfattning slutföljder kunna
dragas, hvilka på bestämda punkter riktigt åter samman-
träffa med det, som härflyter ur själf va innehållet, saken
själf. Efter val af ståndpunkter, från hvar och en af
hvilka saken ter sig annorlunda, kan det därför gifvas åt-
skilliga lika riktiga och lika fruktbara logiska begrepp om
samma föremål. Därför må fortfarande hvarje uppfattning
heta begrepp, hvilken, om ock blott med tillhjälp af en
själf icke vidare analyserad allmänbild, presterar det, att
underkasta det o-ifna föremålet en reg-el för dess förhål-
lande, hvilkens användning förblir i öfverensstämmelse med
detta verkliga förhållande.

Att uppfatta begreppets innehåll såsom en summa af
koordinerade delföreställningar eller kännetecken, anser
Lotze vara ytligt. Redan namnen kännetecken, delföre-
ställningar passa blott för bestämda fall, såsom på egenska-
perna hos enkla naturföremål. Färg, tyngd, tänjbarhet,
t. ex., kunna väl fattas såsom ett tings kännetecken och
såsom koordinerade med hvarandra i den bemärkelsen, att
de alla äro lika oumbärliga för det hela, men för öfrigt
ingen bestämd ordning mellan dem finnes. Tar man där-

emot i betraktande begrepp, sådana som triangel, djur el-
ler rörelse, så behöfver man för att riktigt tänka deras
innehåll en mängd delföreställningar, som icke mer äro så
likvärdiga, utan måste refereras till hvarandra i de mest
olika ömsesidiga ställningar. Undersöker man sådana mer
invecklade exempel, så kommer man till den öfvertygelsen,
att i allmänhet ett begrepps kännetecken icke äro likvärdigt
koordinerade med hvarandra, att de fastmer stå i de mång-
faldigaste förhållanden till hvarandra, f öreskri f va hvarandra
olikartade tilläggningssätt och sålunda ömsesidigt deter-
minera hvarandra.

Hvad beträffar olika begrepps koordination inom ett
annats omfång, så anser sig L. därvid böra framhålla den
stora skillnaden i värde mellan hvad han kallar »Subordi-
nation unter die Gattung» och »Subsumption unter das
Merkmal». Med det förra uttrycket af ser han underord-
ning under ett sådant allmänt, som behärskar sina arters
natur, så att ingen egenskap hos dessa undandrager sig
dess bestämmande inflytande; med det senare däremot: un-
derordning under ett allmänt kännetecken, som icke be-
härskar och genomtränger sina arters hela natur, utan
blott uttrycker en viss sida hos arterna, hvilka i öfrigt
kunna hafva en fullkomligt afvikande beskaffenhet, som
man ej kan inse ur den if rågande egenskapen.

Lotze söker därefter att någorlunda fixera den logiska
betydelsen af uttrycken art och släkte eller att afgöra,
huru ett allmänbegrepp skall vara beskaffadt för att få
den ena eller den andra benämningen. Anledning till upp-
sökande af ett allmänt öfver hufvud finner det naturliga
tänkandet blott i jämförelse af enskilda, hvilka icke blott
i ett eller annat afseende kunna inses hafva någon gemen-
sam bestämning, utan lämna bilder, som likna hvarandra
i det stora hela. Ur en sådan jämförelse uppkommer ett
allmänt, som är en allmän hild och såsom sådan mer än
ett blott schema eller en symbol. Genom denna bild an-
ses nämligen alla de enskilda kunna på ett åskådligt sätt

tjdlig-t framställas, i uno-etar samma bemärkelse, i hvilken
naturvetenskaplio-a afbildningar eller geometriska teckningar
anses representera de många enskilda fallen. Denna möj-
lighet af åskådlig framställning försvinner, när man upp-
stiger till högre allmänbegrepp, livilka under sig liafva
dessa allmänna bilder själfva såsom sina arter. Man kan
t. ex. icke teckna ens en schematisk bild af det allmänna
däggdjuret eller af den allmänna polygonen. Dessa högre
allmänbegrepp fattar man följaktligen icke mer i en åskåd-
ning, utan blott i tanken, genom en formel eller en eqva-
tion, som i det väsentliga föreskrifver samma relation mel-
lan skilda relationsmembra, men leder till åskådlio-t i det
hela af vikande gestaltningar, allt efter som man tänker de
obestämda värdena för dessa relationsmembra själfva och
deras innerligare eller lösare förbindelse bestämda så eller
annorlunda.

Det allmänna, som ännu medgifver en bild, kallar
Lotze en art, men det första af dem, som blott möjliggöra
en formel, däremot släktet.

Det omvända förhållandet mellan innehåll och omfång
finner han oriktigt där, hvarest dess riktighet vore viktig,
och tämligen oviktigt, där det är riktigt. Antalet af de
bestämningar, af hvilka vi sammansätta våra begrepp, är
icke oändligt; språket räcker ju till för deras betecknande
med visserligen många, men icke tallösa ord. Mycket väl
kan därför en grupp af bestämningar, vi må kalla den ikl,
förekomma på samma gång i ilere allmänbegrepp, S, T, U,
utan att därför ikl framställer ett högre allmänbegrepp,
som innehölle en bildningslag för alla arter af S, T och
U. Det ensidiga framhållandet af en dylik bestämnings-
grupp tjänar ofta till den nyttiga och nödvändiga hänvis-
ningen på, att skilda subjekt, ehuru eljes fÖr hvarandra
alldeles främmande och icke subsumerbara under något
gemensamt genusbegrepp, det oaktadt på grund af ett enda
eller få gemensamma kännetecken likmätigt falla under
vissa oafvisliga slutföljder. Den, som nu vill fortfara att

kalla dessa bestämningsgrupper för allmänbegrepp, har då
visserlisren rätt med det omvända förhållandet mellan om-
fång och innehåll. Men om det sanna allmänbegreppet,
det, som innehåller regeln för arternas hela bildning, knnde
man snarare påstå, att dess innehåll i h varje fall är lika
rikt. snmman af dess bestämningar är lika stor som arter-
nas; men i allmänbegreppet, i släktet, innehålles en mängd
bestämningar blott i obestämdare t. o. m. redan allmännare
form, i stället för hvilka hos arten bestämda enskilda vär-
den eller särskilda ntpräglingar uppträda, tills i det si ngn -
lära begreppet hvarje obestämdhet är försvunnen och hvarje
allmänt kännetecken hos släktet är ersatt genom ett till
storhet, egendomlighet och förbindelse med andra fullstän-
digt bestämdt. — Men man bör fasthålla, att de högre
allmänheterna, från släktet och vidare uppåt, egentligen
upphöra att vara verkliga ollmä^iihec/repjj och öfvergå till
komplex af betingelser, under hvilka innehållet i olika i
egentlig bemärkelse s. k. släkten står, med lika sig därur
härledande följder.

Hvarthän kommer man slutligen, frågar nn Lotze, om
man till alla funna allmänbegrepp söker allt högre? Hvil-
ken form antager hela systemet af våra begrepp, om man
tänker sig detta arbete fulländadt? Från en bred grund-
yta, som bildas genom alla singnlära begrepp eller före-
ställningar, höjer det sig uppenbarligen med tilltagande
afsmalning; den vanliga meningen gifver det t. o. m. ge-
stalten af en pyramid, som slutas med en enda spets, det
allt omfattande begreppet om det tänkbara. Lotze finner
detta antagande vittna om föga grundlighet; det hvilar,
säger han, , helt och hållet på den oförståndiga subsumtio-
nen under ett kännetecken, hvilkens logiska värde är ringa.
Under kännetecknet det tänkbara öfverhiifvud faller allt
på en . gång och med ett slag ; på samma gång har man
i denna slutpunkt på det grundligaste och tanklösaste sätt
bortsett från allt innehåll och all egendomlighet hos det
tänkta. Följa vi däremot förfarandet att subordinera un-

der släktet och underordiiii vi iimngfalden blott under så-
dana allmänheter, bvilka ännu bevara tanken på de all-
männaste reo-lerna för egendoniligbeterna i deras formande,
så komma vi icke till ett, utan till flera slutbegrepp, som
icke kunna härledas ur hvarandra, och i h vilka vi utan
öfverraskniiig igenkänna samma betydelser af talets delar,
som vi förut lärt känna såsom de första logiska elementen.
Alla substantiviska innehåll leda till stambegreppet något,
alla adjektiviska till heslaffcnliet, de verbala till Ui fr ande,
de andra till förhållande. Alla dessa stambegrepp hafva
visserligen det gemensamma kännetecknet att vara tänk-
bara; men ett gemensamt släkte, under hvilket deras vä-
sentliga innehåll bildade olika arter, finnes hvarken öfver
dem alla, ej heller intager ett af dem denna ställning i
förhållande till de andra; det är icke möjligt att fatta be-
greppet något såsom en art af blifvandet eller blifvandet
såsom en art af något.

Men med alla dessa undersökningar anser sig Lotze^)
ännu icke egentligen hafva utredt, huru ett »väse^tfligt»
begrepp bildas, eller huruledes tänkandets allmiinna fordran,
att fatta hvar och en bland den omätliga mångfalden af
sammansatta bilder i varseblifningen såsom ett helt af en-
ligt en bestämd lag sammanbundna delar, kan vinna sin
rätta uppfyllelse. Det är framhållet (se of van s. 76 ff. L., a. st.
SS. 39 — 40), att den nämnda lagen kan upptäckas blott
genom jämförelse af många jämförliga enskilda och genom
fasthållande af det i dem alla gemensamma. Men det
nyttiga resultatet af denna jämförelse berodde ju därpå,
huruvida den jämförande uppmärksamheten riktades på ett
antal föremål, S, R, T, hvilkas gemensamma bestämningar
verkligen bestodo i den genomträngande lagen för deras
hela bildning, och ej på en mängd andra, U, V, W, som,
i allt öfrigt fullkomligt olika, med hvarandra delade blott
en inskränkt grupp af kännetecken. Någon logisk regel
för denna utväljande riktning i uppmärksamheten är emel-
') Lotze, Log. s. 149 ff.

lertid ännu icke angifven. En verksam ledning- i detta af-
seende gifver visserligen redan den psykiska mekanismen,
hvilken gör, att de sammansatta föreställningar, som i to-
talformen af deras sammanhang äro lika, alldeles öfvervä-
gande reproducera hvarandra och blifva föremål för den
jämförande uppmärksamheten, under det denna icke gärna
riktar sig på de olika bildade och blott i enstaka grupper
af kännetecken öfverensstämmande föreställningarna. I
loppet af sin utbildning tager därför tänkandet i själfva
verket sin riktning först på sådana allmänbegrepp, som
verkligen innehålla den genomträngande bildningslagen hos
de enskilda, för hvilka de sökas; allmänheter däremot,
hvilka underordna i öfrigt olika föremål under ett mindre
antal lika beståndsdelar, pläga först uppställas för vissa
mål i en undersökning. Det synes därför i början vara
fullkomligt naturligt och själf klart att underordna Cajus
och Titus under begreppet människa, ek och bok under
begreppet växt; den blotta anvisningen att fasthålla det
gemensamma i de enskilda tyckes vara nog för att^af sig
själf finna riktningen på dessa verkligen lagstiftande ge-
nusbegrepp, M. Likväl är det ingenting, som hindrar att
enligt samma anvisning uppfinna ett allmänt namn, N, för
neger, kol och svartkrita, hvilket uttryckte föreningen af
svärta, utsträckning, delbarhet, vikt och motstånd. Men
den psykiska mekanismens drif kraft gynnar blott den första
och hindrar den andra af dessa användningar af den lo-
giska föreskriften.

Vår nuvarande uppgift, säger vidare Lotze, går nu där-
hän att förvandla just denna drif kr af t, som hittills omed-
vetet ledde oss in på den riktiga vägen, till logisk verk-
samhet, att alltså blifva medvetna om de grunder, genom
hvilka vi för oss rättfärdiga, att vi uppställa uteslutande
ett bestämdt allmänbegrepp, M, såsom den lagstiftande
regeln för bildningen af en mängd enskilda, och icke ett
annat, N, till hvilket en annorlunda ledd jämförelse af
samma enskilda äfven kunde hafva ledt oss.

Det egendomliga hos den logiska verksamheten, hvilket
skiljer denna från och höjer den öfver t. o. m. det sak-
enliga förestiillningsförloppet, är ju, såsom ofvan flerstädes
blifvit angifvet, enligt Lotze frambringandet af den rätt-
färdigande bitanken, som grundar uppfattningens form,
eller m. a. o. sammanfattar en mångfald till ett helt af
delar med vissa gränser, inom hvilka det är en sluten en-
het. Den allmännaste förutsättningen i tänkandet är alltså
tanken på samhörighet mellan skilda tankeinnehåll^). Att
vidare bevisa denna förutsättning själf såsom tillåtlig och
gällande kan, anser L., icke fattas såsom en rimlig upp-
gift; uppenbarligen skulle hvarje försök till ett sådant bevis
å sin sida förutsätta det, som skulle bevisas ; ty huru kunde
man visa det vara tillåtligt och nödvändigt att fatta det
gifna såsom ett sammanhang af grunder och följder, om
man icke åter härledde detta påstående såsom följd ur en
grund? Man måste därför antingen med omedelbar visshet
fatta denna tanke såsom allt tänkandes själ eller ock upp-
gifva denna tanke och därmed allt, som beror på honom.
Berättigad är däremot den fordran att erhålla vidare upp-
lysning om möjligheten och betydelsen af en sådan sam-
hörighet mellan åtskilda. Denna möjlighet af åtskildas
växelförhållande blir nu icke verkligen hotad genom iden-
titetssatsen, hvilken sätter hvarje enskildt i förhållande till
blott sig själft; ty endast sitt eget innehåll kan denna sats
påstå, men icke utesluta andra, som icke strida emot den.
Men hvad beträffar betydelsen af denna samhörighet, så
hafva vi att skilja mellan två uppgifter. Oss, i logiken,
bekymrar det alldeles icke, hvaruti det verkliga förlopp
kan bestå, genom hvilket det för oss här alldeles obekanta
reala, som vi genom våra föreställningar beteckna rätt eller
dåligt, inverkar på hvartannat och frambringar förändringar
i tillstånden ; att öfvertänka bandet i detta sammanhang
är metafysikens uppgift och må lösas i en lära om den

Följande främst, efter Lotze, A. st. s. 86 ff.

verkande orsaken, causa efficiens. Logiken däremot, som
äfven har att beakta förhållandena inom det blott tänk-
bara, hvilket aldrig- existerar i saklig, reell verklighet, har
blott att utveckla satsen om den tillräckliga grunden, prin-
cipium rationis suJÖicientis ; den har blott att visa, huru-
ledes ur förbindelsen mellan två tankeinnehåll, S och Q,
den nödvändigheten uppstår att ttinl-a ett tredje innehåll,
P, i ett bestäm dt förhållande till S; befunnes därefter i
den verkliga erfarenheten denna förening af två innehåll,
S^ och Q\ fullbordad hos något realt, så skulle enligt sat-
sen om grunden det bestämda P^ kunna härledas, hvilket
med tankenödvändighet måste komma till denna kombina-
tion, i olikhet med ett P^, hvilket icke kunde förhålla sig
på nämnda sätt; huru däremot det inträffar, att just detta
P\ som tänkandet fordrar, äfven i verkligheten inträder,
denna fråga lämnas fortfarande åt de metafysiska under-
sökningarna.

Lotze anser, att lao^en om den tillräcklio-a o-runden
aldrig egentligen blifvit formulerad af någon före honom.
Ty, säger han, den vanliga anvisningen, att till hvarje ut-
sago, som gör anspråk på giltighet, måste man söka en
grund, förgäter, att man icke kan söka det, om hvilket
man icke vet, hvaruti det består; först måste uppenbarligen
klargöras, i hvilket förhållande grund och följd stå till
hvarandra och i hvilket innehåll man följaktligen får hop-
pas upptäcka grunden för ett annat.

I jämförelse med identitetssatsens uttryck, A = A, upp-
ställer Lotze såsom beteckning för satsen om grunden
formeln: A + B := C, samt tillfogar följande förklaring. För
sig ensamt skulle A blott vara = A och B = B ; men intet
hindrar, att en bestämd förbindelse, A+B, hvilkens i de
skilda fallen mycket olikartade betydelse här additionsteck-
net symboliskt representerar, är ekvivalent eller identisk
med det enkla innehållet i den nya föreställningen C.
Kalla vi då A + B grunden och C följden, så äro grund
och följd fullt identiska och den ena är den andra; man

har i detta fall att med A + B förstå ett godtycklig-t vaidt
subjekt samt den betingelse, af livilken det influeras, men
med C icke ett nytt följdpredikat hos detta subjekt, utan
subjektet själft i sin genom detta predikat förändrade ge-
stalt. Det vanliga språkbruket förfar annorlunda. Då af
hela grunden A -|- B. när vi tala om verklighetens fakta,
vanligen den ena delen, A, är gifven förut, den andra. B,
plägar komma till efteråt, så betecknar man hefingnmgen
B, som blott bildar en del af hela grunden A + B, vanligen
såsom grunden öfver hufvud, hvilken verkar på A såsom
passivt subjekt; men vid C tänker man sig då i allmänhet
blott den nya egenskap, som betingas af B, och kallar
detta C följden; emellertid tänker man dock alltid därvid
denna egenskap icke såsom uppstående för sig, liksom i
tomt rum, utan såsom häftande vid subjektet A, på hvil-
ket man låter B verka. Under andra benämningar menar
sålunda, anser L., det vanliga språkbruket det samma
som han.

Tar man i betraktande våra kunskaper i deras helhet,
så är det omedelbart tydligt, att identitetssatsen icke kan
vara deras enda källa. För sig ensam skulle den isolera
hvarje omdöme, ja hvarje begrepp och icke leda till någon
fortgång från hvarje föreställningsinnehålls ofruktbara lik-
het med sig själft till den fruktbara förbindelsen af åtskilda.
Men uppvisas kan blott, att en utvidgning af vår kunskap
är möjlig i det fallet, att det finnes en grundsats, som
tillåter att sätta A -f B = C. Man kunde nu försöka att utan
vidare påstå giltigheten af denna grundsats såsom en ome-
delbar visshet liksom i af seende på identitetssatsen. Detta
är äfven nyss gjordt ; men mellan båda principerna förblir
dock en anmärkningsvärd olikhet. Identitetssatsen utsäger
om hvarje A en likhet med det själft, som vi omedelbart
uppfatta såsom nödvändig, och hvilkens motsats vi på
samma gång lika visst fatta såsom otänkbar. Det sist-
nämnda stödet saknas i satsen om grunden; vi fatta inga-
lunda såsom otänkbart det antagandet, att hvarje innehåll

blofct är likt sig själf, en kombination af två, A + B, där-
emot aldrig ekvivalent med ett tredje, C. Giltigheten är
därför hos satsen om grunden af annan art än hos iden-
titetsprincipen; säga vi den sistnämnda vara tankenödvändig
på grund af motsatsens omöjlighet, så är satsen om grun-
den fastmer blott en för tänkandet ändamålsenlig förutsätt-
ning, hvilken i det tänkbaras innehåll antager en ömsesidig
relation, för hvilkens verkliga bestånd det förenade intrycket
af all erfarenhet gifver en borgen. Därmed menar Lotze
emellertid först och främst ?'c/je, att tänkandet först genom
jämförelse af erfarenhetsinnehållet ledes till att förmoda
giltigheten af en sådan sats; den logiska andens allmänna
tendens att uppvisa samvarande såsom samhörande, inne-
håller fastmer för sig den drift, som, äfven med bortseende
från all verklig erfarenhet, skulle föra till förutsättningen
af ett sammanhang af grunder och följder. Men att denna
förutsättning bekräftas, att tänkandet anträffar sådana
identiteter eller ekvivalenser mellan åtskilda i det tänkbara
innehållet, som det själf t icke gör, utan mottager och före-
finner, det är ett lyckligt faktum, ett lyckligt drag i orga-
nisationen af det tänkbaras värld, hvilket faktiskt består,
men icke måste bestå med samma nödvändighet som gäl-
landet af identitetsprincipen. Otänkbar vore alldeles icke
en värld, i hvilken hvarje enskildt innehåll vore så ojäm-
förligt med hvarje annat som söt och trehörnig, i hvilken
följaktligen hvarje möjlighet felades att sammanfatta åt-
skilda till begrundande af ett tredje; funnes en sådan
värld, så skulle tänkandet visserligen icke kunna göra något
med den, men det skulle vara tvunget att erkänna den
såsom en enligt dess egna omdömen möjlig. — När nu
Lotze sålunda talar om en sorts empirisk bekräftelse på
satsen om grunden, så menar han likväl icke en bekräf-
telse, som hela vår efter denna sats redan organiserade
tankevärld funne däri, att det iakttaofna innehållet i den
yttre verkligheten sammanstämmer med denna organisation.
Han talar här blott därom, att det tänkbaras värld, de

förestiillbara innehållen, som vi kunna anträffa i vårt inve,
hvaritrån de nu än må komma, verklig-en fog-a sig efter
den fordran, att de skola sammanbänga såsom grunder och
följder. Det är härvid för logiken alldeles likgiltigt, om
öfverhufvud något, som man kunde kalla yttre värld eller
verklighet, finnes utom våra föreställningar, som röra sig
i vårt medvetande; icke heller denna blott i oss sig rörande
f()reställnings värld är gjord af tänkandet, utan anträffas
blott i oss af detta, är alltså för den logiske anden och
dess tendens ett föremål för inre erfarenhet; att nu i detta
empiriska föremål finnes ett tillmötesgående, som möjliggör
utförandet af denna tendens, däri består det icke tanke-
nödvändiga utan faktiska i gällandet af satsen om grunden.

— Tillmötesgåendet beror enligt Lotze naturligtvis på
den of van omtalade förefintligheten af flere »första all-
männa» med hvar sitt system af gradation och storhets-
bestämningar. ^

1 och genom föreningen af principerna om identiteten
och den tillräckliga grunden är nu, enligt L., möjligt att
göra en skillnad mellan väsentliga och oväsentliga känne-
tecken. ^ Om hvarje innehåll är identiskt med sig själft
och åtskildt från hvarje annat samt därjämte sammanfatt-
ningen af allt tänkbart och verkligt innehåll utgör, icke
blott en samvarande summa, utan ett sammanhörande helt,
så är det gifvet, att precis samma ab, med hvilket en gång
c befanns vara förbundet, hvarken någonsin kan vara för-
enadt med Non-c, ej heller någonsin kan sakna c. Och
detta gäller identiskt i hvarje fall: om ab är gifvet, så
kan blott c, om ac är gifvet, blott b, om be, blott a komma
till såsom nödvändigt nytt led; — d. v. s. för hvarje första
af dessa element är hvarje andra den tillräckliga och nöd-
vändiga betingningen, under hvilken det för hvarje gång
tredje kan och måste sälla sig till detsamma. Det element,

— det kan ock vara en grupp af dylika — som hvarje

^ A. st. 8. 91.

2 A. st. SS. 150 ff. o. 85 ff.

gång- innehar den första platsen, framträder logiskt såsom
subjekt, det element eller den grupp, som kommer i andra
rummet, såsom den på detta subjekt verkande betingningen,
det tredje eller den tredje gruppen såsom den genom be-
tingningen hos subjektet frambragta följden. Denna följds
tillräckliga grund är det af betingningen påverkade subjek-
tet, och grund och följd äro egentligen identiska. Valet
af utgångspunkt beror af vårt godtycke och rättar sig i
användningen efter föremålens natur och vårt tänkandes
intresse; i och för sig är hvarje element i en sådan kom-
bination en funktion af de öfriga, och från hvart och ett
kan man öfvergå till dessa.

Häraf är klart, att från en bestämd grund kan man
städse sluta till en bestämd följd, men på samma gång,
att en gifven följd icke nödvändigt hänvisar på en grund,
utan möjligen på skilda likvärdiga.

Tillämpar man nu detta förhållande af en blott ensidig
afhängighet mellan flera relations-membra på ett begrepps-
innehålls organisation, så finnes det däri kännetecken, a,
b, c, hvilkas förhandenvaro utöfvar ett bestämmande in-
flytande på andras närvaro, frånvaro eller modifikation,
under det att däremot förekomsten af vissa andra, «, /S,
/, å sin sida icke nödvändigt betingar de förra, utan kan
stå tillsammans äfven med andra, p, q, r. Bestämningarna
a, b, c äro då väseniliga, men a^ ^^ y oväsentliga. Blott i
föreningen af de första skulle det lagstiftande begreppet
för de jämförda enskilda kunna sökas, ty blott denna för-
ening bestämmer äfven de öfriga kännetecknen och inne-
sluter därför blott sådana enskilda, som i hela sin byggnad
äro likartade med hvarandra ; gruppen af de senare känne-
tecknen däremot skulle lämna de första obestämda och där-
för, tänkt såsom alhnänt, under sig sammanfatta en mängd
eljes i hvarje hänseende olika enskilda föremål.

Följaktligen kommer det an därpå, att skilja de väsent-
liga från de oväsentliga bestämningarna. Detta är lätt,
så länge vi liafva att göra med föremål, som vi kunna

iakttaga i skilda tillstånd; genom sig- själfva afsöndra sig
här de föränderliga egenskaperna, som under växlande be-
tingelser komma att gå, från de väsentligas förblifvande
bestånd. Det är annorlunda, niir möjligheten af sådana
iakttagelser felas och med uteslutande af föränderliga till-
stånd vår sträfvan är riktad därpå, att ibland förblifvande
och oföränderliga kännetecken i samma begreppsinnehåll
finna en skillnad mellan väsentliga och oväsentliga; vi måste
då ersätta iakttagelsen af förändringarna genom jämförelse
af skilda exempel. Må nu abcd beteckna sammanfattningen
af det gifna begreppets kännetecken; då kan i ett andra
exempel d icke ersattes genom d, utan att, vid den förut-
satta samhörigheten mellan alla begreppsinnehållets delar,
af ven de öfriga bestämningarna erfara en förändring; man
må nu beteckna det andra exemplet med a\ b^, c^, å, för
att antyda, att genom variationen af d till å intet af de
allmänt uttryckta andra kännetecknen alldeles går under,
utan att hvart och ett fastmer blott öfvergår från en af
sina möjliga modifikationer till en annan, under det formen
för allas förbindelse förblir densamma. I detta fall hör
d icke till de väsentliga kännetecknen, utan gruppen ABC,
hvilken under sig har abc och a^b^c^ såsom modifikationer,
är den, som behärskar begreppsinnehållets organisation.
Men detta första steg lär oss blott det faktiska samman-
förblifvandet, icke det inre sammanhörandet af de i ABC
förenade kännetecknen; det värde, som de enskilda bestånds-
delarne i denna grupp hafva, kan vara mycket olika, möj-
ligt, att blott AB eller AC eller BC innehåller det helas
egentliga bildningslag, det tredje kännetecknet däremot
blott är den nödvändiga följden eller en möjlig tillsats till
de båda andra. För att af göra detta tvifvel har tänkandet,
som här ännu icke kan ingå på den sakliga undersökningen
af föremålet med kunskapens alla hjälpmedel, ingen annan
utväg än att fortsätta med samma förfarande. Afven ABC
har man att jämföra med exempel af formen ABT; är med
åtskillnaden i den sista bestämningen äfven här förbudet

blott det iijss nämnda måttet af olikhet i de öfriga och
förblir det helas förbindelsesätt detsamma, så skall sam-
varon af och förhållandet mellan A och B vara den be-
härskande regeln för det ursprungligt gifna abcd eller fram-
ställa den förening af väsentliga bestämningar, af hvilken
förhandenvaron af de öfriga antingen tillåtes eller fordras,
i hvarje fall deras storhet, samband och förhållande till
det hela betingas. Tänker man sig detta förfarande fort-
satt, så är det Jdassijikafionens väg, till hvilken man hän-
visas. Icke mer betraktelsen af det enskilda räcker till för
att fastställa ett begrepp, utan blott denna första af de
systematiska formerna, genom hvilken man undersöker dess
natur i hennes förhållande till andra och från den plats,
som det intager i en ordnad serie, bedömer den grad af
betingande kraft, som dess enskilda bestämningar utöfva
på gestaltningen af dess hela natur och dess förhållanden.
Den inre krets af bestämningar företer sig såsom den lag-
stiftande principen för dess gestaltning, som längst och
oförändrad förblir tillsammans i sin allmänna form, när
vi uppstiga genom det närmast liggande allmänna till allt
högre allmänheter, och man begriper det enskildas natur
fullkomligt först då, när man i en omvänd serie, som mot-
svarar dessa allmänheters gradation, till denna högsta gestalt-
ningsprincip tänker nya bestämningar såsom tillkommande,
på hvilka den nämnda principen utöfvar sin återverkande
kraft.

Såvida detta skall kunna fullt genomföras, så får åter-
gången till allt högre släktbegrepp naturligtvis icke vara
gränslös. ^ Man måste tänka sig ett högsta ideal. A, hvilket
framställer det förbindelsesätt för mångfalden, hvilket ge-
mensamt tillkommer alla genera af det verkliga och tänk-
bara ; ur detta A skulle en klassifikatorisk utveckling kunna
härledas, hvilken framdrefve hela världsinnehållet ur sig,
och denna allena skulle, om den vore möjlig, erbjuda den

A. st. s. 166 ff.

loo-iska boro-en dilrför, att i hela artserien livarie ställdes
på sin rätta plats, som tillkomme den mellan alla förvandta
genom den grad, i livilken den förverkligar det väsentliga.
Men slutpunkten för den naturliga klassifikationens
system beliöfver icke, anser Lotze, vara en sträng enhet.
Äfven för det mest fulländade uppnående af det logiska
bestämmandet, säger han, kvarstår möjligheten af skilda
fullt likvärdiga former. Strängt taget, är hans åsikt, så-
som redan är angifvet (se ofvan ss. 84 — 85 Lotze, a. st.
SS. 53 — 54), att hela byggnaden af våra egentliga begrepp
icke kan liknas vid en pyramid, utan snarare vid en bergs-
kedja, som börjar med en bred fot och slutar med flera
skarpt åtskilda toppar. Detta beror egentligen på det
tänkta innehållets beskaffenhet, från h vilken Lotze anser
det vara tanklöst att fullständigt bortse. ^ I öfverensstäm-
melse härmed besvarar han ock den frågan, huru den klassi-
fikatoriska utvecklingen kommer till den slutpunkt, som
den behöfver, till den vissheten nämligen att riktigt hafva
funnit den högsta lagen, den logiska bestämning, hvilken
är härskande inom dess gifna föremål eller inom hela
världsinnehållet. Därpå hafva vi blott att svara, säger
han, att på blott logisk väg denna visshet omöjligen kan
ernås. Formen af utvecklande klassifikation är, liksom alla
logiska former, själf blott ett ideal, hvilket fordras af tän-
kandet, men hvars uppfyllande, så vidt det är möjligt, blott
kan lämnas af IcunsJiapen^.

Om Mills kunskapsteoretiska ståndpunkt torde kunna
sägas vara den lägre empirismens eller sensualismens, så
kan Lotze i samma afseende karaktäriseras såsom högre
empirist eller intellektualist; bägge hafva vid bestämmandet
af logikens uppgift och vid hennes utförande ledts af sina
genom de respektive ståndpunkterna gifna allmänna ten-
denser. Det utmärkande för sensualismen är, att den så

^ L., a st. s. 53.
- A. st. SS. 168—69.

litet som möjligt fäster sig vid intelligensens själf verksamhet
och söker härleda om möjligt allt ur de relativt passiva
sinnena och »intrycken» från yttre föremål. Det utmärkande
för intellektualismen är, att den skarpare riktar sin upp-
märksamhet på intelligensens aktiva uppfattande, formande
och Qrdnande af sinnesförnimmelserna, men likväl anses
dessa vara gifna genom ett slags medvetandets passivitet,
som beror på i någon bemärkelse yttre föremåls inverkan ^
Skillnaden är sålunda dock nåo-ot sväfvande, och den ena
ståndpunktens genomförande kan lätt drifva öfver till den
andra, — såvida ej några högre faktorer eller blott inkonse-
kvens hindra följdriktigheten. Det utmärkande för empiris-
men i allmänhet är, att den med mer eller mindre bestämd-
het antager tiden vara en väsentlig bestämning hos själf-
medvetandet. Därför anses i en vetenskap med empirisk
tendens beskrifningen af någots uppkomst hafva verkligt
vetenskaplig betydelse, ehuru det ligger i vetenskapens
begrepp att såsom systematisk och nödvändig kunskap
vara en insikt i en saks verkliga beskaffenhet i och för
sig, utan af seende på dess uppkomst för människans sinnliga
medvetande. Lotze gör visserligen en ansats till intagande
af en mer vetenskaplig ståndpunkt i logiken, då han säger
(Log. s. 12. Se ofvan s. 61), att först måste utredas, hvad
innehållet i det lagstiftande medvetandet är, innan dess
egen uppkomsthistoria kan behandlas, hvilket måste ske i.
öfverensstämmelse med de fordringar, som det själf t uttalar.
Men hans rena eller formella logik, som skulle lämna den
antydda utredningen i och genom en framställning af tän-
kandets allmänna grundformer och grundsatser, hvilka gälla
utan af seende på föremålens olikhet, är dock i själf va ver-
kel en ur en viss synpunkt utförd, i olika punkter mer
eller mindre lyckad och träffande beskrifning på tänkandets

^ >Det yttre föremålet» kan väl vara reduceradt till ett blott
abstraktlim, men står alltid i en empirisk kunskapsteori kvar under
en eller annan form såsom ett mot det ideella motsatt. Jmfr. Kants
>Ding an sich», Fichtes »Nicht-ich», Hegels »Anderssein» (der Idee).

uppkomst och utvecklino- i de enda bemärkelser, i livilka
dessa uttryck rimligtvis kunna tagas. Han börjar ju näm-
ligen, efter att hatVa sagt tänkandets allmänna sträfvan
vara att göra blott samvarande förnimmelser till samman-
hörande genom bitanken om rättsgrunden, med att angifva
den i tiden första yttring, som förutsattes för uppfyllandet
af denna logiska sträfvan samt fortgår från den ena lo-
giska formen till den andra i och genom ett uppvisande
af brister i den föregående (se t. ex. Log. ss. 12, 55, 121,
147), hvilka relativt af hjälpas genom den närmast följande,
ända till den sista logiska formen, »det spekulativa tänkan-
dets form» (Log. ss. 184 — 85), hvilken, såsom ej ens den
innebärande ett fullständigt uppfyllande af all logisk sträf-
van, hänvisar utöfver alla logiska former till en y> saklig
kunskap» om det, som den själf förutsätter såsom högsta
sig själf utvecklande princip. En teori om det /r/r/stif tände
medvetandets ursprung ur ett mekaniskt föreställningsför-
lopp genom association är äfven såsom en utvecklings-
historia (Log. SS. 6 och 12), lika orimlig som försöket
att genom en fullkomligare teori i nervfysik tydliggöra
det, hvarpå möjligheten af hvarje teori beror (jmfr. Log.
s. 535). Detta är klart af, för att nu ej tala om t. ex.
Kants undersökningar (se t. ex. Kritik der reinen Venunft
SS. 124 — 26, Kehrbachs edit.), Lotzes egen vederläggning
af empirism och sensualism (se isht. L. Log. ss. 527—32),
hvilken går ut därpå, att då i och för sig giltiga san-
ningar förverkligas i och för tänkandet, såvida det är
psykiskt förlopp, såsom omedvetet följda regler för dess
förfarande, så finnes hos tänkandet ett aprioriskt innehåll.
Ty därmed är gifvet, att tänkandets sanna utvecklings-
historia ej kan vara en beskrifning af dess uppkomst ur
något, som man genom en falsk abstraktion har gjort så-
vidt möjligt rent af utan tankebestämdhet, utan i stället
måste innebära en redogörelse för dess successiva yttringar
såsom grundade i, ordnade af och ledande till förverkligande
af tänkandet själft. Alltså är Lotzes logik, med eller mot

hans af sikt, den första delen af tänkandets uppkomsthistoria ;
den innehåller psykologiska och fenomenologiska under-
sökningar om de logiska formernas uppkomst, innan det
är skarpt fixeradt, hvad dessa former äro såsom sådana.
På grund af den bristfälliga redogörelsen för de lo-
giska formernas betydelse förledes Lotze rent af till att
göra det formella tänkandet till ett verkligt föregående
utvecklingsstadium före det reella, som skulle innebära
egentlig sakkunskap. Detta framgår redan af den nyss
gifna öfversikten öfver tankegången i Lotzes logik och blir
ännu klarare, om man bemärker hans uttalanden om de
fyra syntheserna (se ofvan ss. 75 — 76, Lotzes Log. s. 36
ff.). »Apprehensionens synthesis» sammanhåller i ett och
samma medvetande en mångfald af »intryck» utan bestämd
ordning. »Åskådningens synthesis» bestämmer faktiskt åt
de enskilda »intrycken» olikvärdiga platser i rum och tid.
»Die logische Form der Synthesis» sammanfattar genom
tänkandet af en bestämd grund en mångfald af bestäm-
ningar till ett helt med vissa gränser, inom hvilka det är
en sluten enhet. Den fjärde synthesen, »die ErkenntniB
der Sache selbst», målet för tänkandets arbete, bestämmer
fullständigt det betingande värde, som hvarje beståndsdel
har för det helas »Zusammenkommen». I öfverensstäm-
melse härmed säges (L. Log. s. 45), att det ej är logikens
uppgift att städse gifva sin begreppsform den »utvalda
fyllnad», som finnes i den »metafysiska tanken», uppfatt-
ningen af föremålets väsentliga natur eller af saken själf
i dess vara och dess utveckling, samt (a. st. s. 151) att
ej ens vid bildandet af ett »väsentligt begrepp» det logiska
tänkandet ännu kan ingå på en saklig undersökning af
föremålet med kunskapens alla hjälpmedel. — Den här-
igenom gifna åsikten innebär emellertid dels en konstruktiv
hypostasering af abstraktioner dels motsägelser mot andra
utsagor af Lotze. Den första synthesen är blott en abs-
traktion. Ingen verklig synthes, intet verkligt sammanhang
är alldeles utan ordning. Man kan tala om en dylik syn-

thes endast genom att abstrahera från vissa moment i er-
farenheten och för tillfället fästa sin uppmärksamhet öfver-
vägande vid, ait alla förnimmelser äro i ett medvetande.
Icke ens om de »intryck», de relativt dnnkla medvetenhets-
tillstånd, till hvilka man kan sluta från föreställningarna,
är man befogad att påstå, att de i verkligheten äro alldeles
utan ordning; ty det rent af oordnade är otänkbart och
kan således ingalunda vara verkligt eller »förekomma i vår
tankevärld» (a. st. s. 36).^ Vid bestämmandet af den andra
synthesen har Lotze icke fasthållit resultatet af sina före-
gående utredningar. Då enligt L. tänkandets första yttring
är formandet af intrycken till föreställningar eller den lo-
giska objektiveringen af det subjektiva, hvarigenom våra
passiva tillstånd eller våra känslor göras till något känn-
bart, föreställdt såsom ett innehåll, som i sig själft är, hvad
det är och betyder, hvad det betyder (a. st. ss. 14 — 15);
då med objektiveringen är oskiljaktigt förbundet det logiska
formandet af det föreställda innehållet till en mångfald
af subjekter, bestämningar och relationer (a. st. ss. 17 — 22);
då däri implicite ligger sättande, åtskiljande och jämförande
af de enkla föreställningsinnehållen (a. st. ss. 15 och 25):
så är det en motsägelse af Lotze att påstå »åskådningens
synthesis» blifva färdig >ndan någon handling af tänkandet»
(a. st. s. 37). Ty den fasta bestämdhet och fina organisa-
tion, som skulle finnas i denna synthes (se ofvan s. 75
L. log. s. 37), förutsätter tydligen »intryckens» objektive-
ring, formande och ordnande. Och ehuru obestridligen
det kan sägas bestå i denna »synthes» en faktisk yttre

^ Jmfr. Sahlin, Om det inre lifvet, ss. 35 — 36. »Om den mång-
fald, åt hvilken ordning och sammanhang skall gifvas, icke inom sig
själf har någon grad af ordning och sammanhang, är han icke ett sådant

material, som kan mottaga den högre formen. > — »Den synthes,

genom hvilken vissa sensationer skola slutas tillsammans inom en viss
varseblifning såsom ett särskildt helt, är icke möjlig, om icke dem
emellan finnes en samhörighet i den form de såsoni sensationer hafva.
På samma sätt förhåller det sig, om man riktar sin uppmärksamhet
på sammanhanget och ordningen i hela världen. >

100

ordning, hvilkens grund man icke kan inse, så har Lotze
så mycket mindre rätt att påstå, att »de inre tillståndens
mekanism » härvid är utan logisk bestämdhet, som han förut
uttryckligen varnat för att i logiken förbise det »tanke-
arbete», som förutsattes för språkbildningen och säges bestå
just i de nyss nämnda tankeyttringarne (a. st. ss. 14 o. 25).
Den relativa omedvetenheten i dessa gör, att de framträda
såsom ett gifvet, relativt yttre och färdigt resultat i och
för en viss, genom abstraktion utvecklad högre medveten-
hetsgrad. ^ Men vi skola senare återkomma till Lotzes
framställning af de allra första tankeyttringarna. Nu gå
vi till granskning af hållbarheten hos den skillnad han
uppställdt mellan den tredje och den fjärde synthesen.
Tänkandets uppgift är ju enligt L. att förena det samman-
hörande genom bitanken om »rättsgrunden». När en mång-
fald är beledsagad blott af den obestämda bitanken om
helhet öfverhufvud, så är tänkandets allmänna uppgift
blott »formellt markerad» på innehållet utan att i sak
vara löst; man har blott ett ofullkomligt och blif vande
begrepp. När en bestämd grund tankes med en mångfald,
så är däremot mångfalden sammanfattad till ett fullkomligt
eller förverkligadt begrepp (a. st. ss. 37 — 39). Då nu den
ledande synpunkten i logiken är just den nämnda allmänna
sträfvan hos tänkandet, hvilkens innehåll måste före be-
skrifningen på dess uppkomst utredas i och genom en fram-
ställning af tänkandets allmänna grundformer och grund-
satser (a. st. s. 12), så är det svårt att inse, hvarför Lotze
säger, att den fjärde synthesen, som ju vore det förverk-
ligade begreppet, den icke blott sakenliga, utan ock ord-

^ Jmfr. följande yttranden af Lotze, log. s. 584: >Wir milssen
uns der falselien Vorstelliing entwöhnen, als läge die Welt des Selbst-
verständllchen von selber selbstverständlicli vor uns und es käme nur
darauf an mit dieser bequem besessenen Wahrlieit die wiederspenstige
Welt der Wahrnelimungen zu meistern; auch das Allgemeingiiltige, zy.
dessen Einsicht der Geist nur sicli selbst bedarf, musz von ilim erst
aus der Unermeszlichkeit der Vorstellungen, die sein Bewusztsein
wirklicli fiillen, aufgefunden und gesondert werden.»

101

nade och väloTundade förnimmelsen (a. st. ss. 5 och o7),
ligo-er {[frer logikens område. Det synes tvärtom vara just
g-enom en betraktelse af denna fjärde sjnthes, som man
kan fullt af göra, Iwad innehållet är i tänkandets sträfvan.
Detta tyckes vara så mycket säkrare, som enligt Lotze
alla tankeformer äro idealey, som iclce förlora något af sin
giltighet därigenom, att det ej lyckas det mänslcliga vetan-
det att underkasta hvarje gifvet innehåll under deras fordrin-
gar (a. st. s. 184). L. har vid skiljandet mellan »den lo-
giska synthesen» och »sakkunskapen», tänkandets mål,
tydligen ledts af det riktiga sträfvandet att skilja mellan
formellt, logiskt, och reellt, kunskapsteoretiskt, betraktande
af tänkandet. Men han har i dubbel måtto misslyckats i
att bestämma åtskillnaden, hvilket torde bero dels på hans
allmänna empiriska tendens dels på förbiseende däraf, att
såväl det sig utvecklande tänkandet innebär någon sakkun-
skap eller är något vetande, som det fullt utvecklade tän-
kandet eller det egentliga vetandet har formell fullkomlig-
het jämte den reella. Han har nämligen först och främst
icke ens åt det tänkande, som nått sitt mål, kunnat vin-
dicera något egentligt, utan endast en postuleradt reell
betydelse; samt har för det andra åt det tänkande, som
ännu är ofull ändadt och skulle vara den förmäla logikens
föremål, icke kunnat gifva någon annan betydelse än den,
som enligt honom själf är reell; hvaraf följden blir, att
foi'mell logik och kunskapsteori hos Lotze icke kunna åt-
skiljas annorlunda än genom en godtyckligt fixerad gräns.
Den först nämnda bristen framstår i hans karakteristik af
sakkunskapen såsom en formellt fulländad synthes af ett
innehåll, som i och för sig och oberoende af tänkandet
har en bestämdhet, efter hvilken det uppfattande tänkan-
det medvetet rättar sig (a. st. ss. 8 — 4, 5, 37). Däraf är
klart, att endast till det formella i kunskapen är tänkandet
grunden: det har icke något eget innehåll, utan kan blott
forma »intryck», som det passivt mottager och rättar sig
efter. Vi skola strax ytterligare utveckla detta. Den

102

andra bristen inses lättast ur hans bestämmande af »logisk
form» till skillnad från »metafysisk tanke» (a. st. ss. 45 —
46): »det logiska begreppet gäller för oss såsom en tanke-
form, som från någon ståndpunkt uppfattar sitt innehåll
så, att ur denna uppfattning slutsatser kunna dragas, som
på bestämda punkter riktigt åter sammanträffa med det,
som härflyter ur detta innehåll själft, ur saken själf».
Däraf är klart, att det logiska begreppet äfven innebär
sakkunskap, ehuru ej i så stor omfattning som den meta-
fysiska tanken: det förstnämnda är en uppfattning af en
regel för ett gifvet föremåls förhållande (a. st. s. 46), den
senare af en sammanhängande mångfald eller ett system
af dylika regler (a. st. ss. 3 — 4, 37, 45, 182 ff. m. fl. stäl-
len). Lotze har sålunda icke angifvit skillnaden mellan
formell och reell betraktelse af tänkandet annorlunda än
genom att påstå den förra hafva till föremål tänkandet på
ett lägre utvecklingsstadium, den senare utreda detsamma
i dess fulla aktualitet. I stället för att i både logfik och
kunskapsteori betrakta hela tänkandet, men i hvardera ur
tvenne olika synpunkter, betraktar Lotze i den förstnämnda
vetenskapen tänkandet såsom haf vande en mindre »utsökt
fyllnad» (a. st. s. 45), i den senare tänkandet med så stor
»fyllnad» som möjligt; men i bägge använder han samma
synpunkt, den kunskapsteoretiska, ändamålets, vetandets,
hvilket enligt honom innebär ett uppfattande af det verk-
ligen sammanhörande såsom sådant. Han har af en sldll-
nad i begreppet gjort en skillnad i tiden, en skillnad, som
naturligtvis är sväfvande.

Vid en granskning af de inledande betraktelserna till Lot-
zes logik och af den första af delningen i hans begreppslära
(»Die Formung der Eindriicke zu Vorstelungen. » Se of van s.
58 ff.) visar det sig, att hans psykologiska och kunskapsteore-
tiska ståndpunkt är ungefär lika vacklande som hans logiska.
Hans lära om föreställningarnas uppkomst torde kunna sam-
manfattas sålunda: genom inverkan eller retelser från en
yttre värld uppstå » Erregungen unseres Inneren » , » Eindriicke » ,

103

sinnliga känslor; dessa äro »an sicli» intet annat än tillstånd,
i livilka vi befinna oss ; genom en tankeyttring förvandlas
»intrycken» till föreställningar med ett innehåll, som i och
för sig är, livad det är, vare sig vårt medvetande riktar
sig därpå eller icke (a. st. ss. 3—5, 14 — 15). Resultatet
står i denna förklaring i strid mot utgångspunkten: först
härledas förnimmelser från en yttre världs inverkan på sjä-
len; likväl äro dessa förnimmelser blott subjektiva tillstånd;
objektivitet få de endast genom tänkandet; de kunna då
ej vara något för tänkandet själft yttre, ehuru de äro obe-
roende af andra förnimmelsesätt hos människan; alltså äro
förnimmelserna icke grundade i något för själen yttre, utan
äro härledda ur henne själf, och detta gäller äfven om alla
de förnimmelser, i och genom hvilka den s. k. yttre värl-
den fattas. Visserligen kunde man anse Lotze med uttryc-
ket »yttre inverkningar» på själen endast vilja på ett preli-
minärt och lättfattligt sätt antyda, att människans själ
icke i och genom sin själf bestämdhet är grund till sina
förnimmelsers hela innehåll, utan att detta förutsätter hen-
nes bestämdhet af andra väsenden, som förete sig såsom
något yttre för hennes sinnliga medvetande. Om därmed
förenades insikten i, att förhållandet mellan själf va väsen-
dena icke får fattas såsom mekaniskt, dynamiskt eller te-
leologiskt utan såsom en andlig, evig och förnuftig bestämd-
het, så kunde man säga motsägelsen vara endast skenbar;
hvarje förnimmelse kunde då utan motsägelse betraktas
dels såsom en bestämning hos ett subjekt dels såsom grun-
dad i ett metafysiskt objekt eller såsom själf varande
subjekt, i och för sig bestående verklighet (Jmfr. Lotzes
Log. SS. 518 — 19), och de mekaniska, dynamiska och teleo-
logiska betraktelsesätten kunde få hvar sina — med hvar-
andra dock sammanhängande — områden, inom hvilka de
hade en relativ giltighet, utan att behöfva användas inom
det egentligen andliga lifvets regioner. Men det är tyd-
ligen Lotzes förutsättning, att det existerar en af alla tän-
kande väsenden oberoende och för dem yttre värld af sub-

104

stanser, livilka verka såsom cansa3 efficientes på hvarandra
och andarna. Han lämnar visserligen detta därhän i nu
närmast ifrågavarande undersökning. Dock måste hans
tal om yttre retelser, efter hvad han sagt om den all-
vetande iakttagelsen af alla själars lif (a. st. ss. 3 — 4)
fattas såsom uttryckande hans verkliga mening. Han an-
ser, att i själfva verket är hvarje själs föreställningsförlopp
nödvändigt såsom enligt allmänna lagar följande ur den
enskilda själens egendomliga natur, historia, ögonblickliga
läge och de yttre retelser, som verka på henne. Han för-
klarar sedermera (a. st. s. 18), att metafysiken såsom veten-
skap om det verkliga, åtminstone i sin början, måste med
ting eller substans förstå det, som utom oss verkligen och
varaktigt i tiden dels verkar förändringar i annat dels själf
förmår lida föränderliga tillstånd. Han säger vidare (a.
st. s. s. 87), att metafysiken har att i en lära om causa
eöiciens ntreda det verkliga förlopp, genom hvilket det
reala inverkar på h vartannat och frambringar föränderliga
tillstånd. Och vid tal om den högsta kunskapen (a. st. s.
37) skiljer han mellan föremål i verkligheten, hvilka äro
föränderliga, och innehåll, som ej har någon verklighet
utom vårt medvetande och ingen timlig uppkomst och ut-
veckling. Då han sålunda synes anse det verkligen finnas
en föränderlig värld utom människans medvetande, så fin-
nes ock otvifvelaktigt den nämnda motsägelsen (den van-
liga hos all realistisk filosofi) i hans förklaring af förnim-
melsernas uppkomst ^).

^ Lotzes metafysiska läror, att de reella substanserna i grunden
äro andar ocli att de äro inmanenta i en oändlig ande såsom dennes
föränderliga modi och sålunda kunna verka på hvarandra, upphäfva ej
det här sagda. Vi hålla oss nu blott till det, som han i sin logik
yttrar angående psykologiska och kunskapsteoretiska frågor. Ur detta
följer det i texten framställda. När L. dock har en något annorlunda
beskaffad metafysik än den, som i logiken antydes, men logiken dock
är första delen af hans filosofiska system: så ligger i af vikeisen blott
ett bevis för vårt påstående, att hans ståndpunkt i de propedeutiska
undersökningarna är sväfvande. Hans bestämdt uttalade metafysiska

105

Och vidare följer af Lotzes utredni no-ar (jinfr. ofvan
SS. 101 — 03), att icke tänkandet, som formar och ordnar
»intryck», har reell betydelse och innebär egentHg sakkun-
skap, ntan att denna finnes hos den förmåga, i och genom
hvilken själen skulle kunna uppfatta de verkliga substan-
ser, som efficiera »intrycken» på henne. Det är nämligen
endast denna förmåga, som kan urskilja, h vilka förnim-
melser »hafva rätt» att sammanträffa så i vårt medvetan-
de, emedan äfven den verklighet, ur hvilken de härstamma,
alltid på samma gång frambringar deras föranledande or-
saker eller låter dem följa på hvarandra, och hvilka för-
nimmelser sammanträffa i oss blott därför, att deras för-
anledande orsaker faktiskt sammanträffade i samma ögon-
blick, dock utan ett inre sammanhang, som tryggade deras
lika förbindande vid hvarje upprepning (a. st. s. 3). Blott
med ledning af denna förmåga kan tänkandet sammanbinda
de sammanhörande, men i en ny form, som till det fak-
tiska återställandet af förbindelsen fogar ett medvetande
om grunden till samhörigheten. Men denna grund kan
icke vara den objektiva och reella. Ty i och för den all-
vetande iakttagelsen, som väl skulle vara den antydda reella
uppfattningsförmågan i den största möjliga omfattning, äro
alla föreställningsförlopp lika nödvändiga, intet af dem är
sannare än ett annat, ^) och intet är allmängiltigt (således

åsikt är emellertid möjlig endast genom analogier från den sinnliga
världen och förutsätter egentligen den absoluta existensen af något
mot allt ideellt motsatt reellt; den absoluta andens föränderlighet är
nämligen otänkbar utan något mot honom motsatt reellt. Således kan
L. icke ens i slutet af metafysiken få bort en yttre och föränderlig
substans, Jmfr. Burman, Om teismen s. 111: >Blifvandet eller verk-
samheten såsom den sanna verklighetens väsen» leder »till antagandet
af ett enda sant varande, verkande och lidande väsen, hvars modi
(delar, verkningar) alla enskilda väsen äro. Likväl fasthåller L., att
dessa skola själf ständiga, såsom varande för sig själfva eller såsom med-
vetna. Men huru ett enda väsen kan verka och lida utan förhållande
till något annat, är otänkbart^, (kurs. af mig).

■ Om man anser, att den allvetande iakttagelsen kan betrakta
hvarje föreställning såsom nödvändigt resultat af alla de föregående

106

icke ens denna förmågas eget!); tänkandet fattar nu det
förbindelsesätt för föreställningar, som rättar sig efter de för-
hållanden mellan de föreställda innehållen, hvilka äro de-
samma för hvarje föreställande medvetande, såsom sant
och allmängiltigt; något sådant förbindelsesätt finnes ju
enligt Lotze icke i verkligheten; således är tänkandet blott
ett bland de många subjektiva och formella uppfattnings-
sätt, som äro nödvändiga på grund af hvarje själs natur,
historia och läge, men ingalunda något sådant, som med
rätta kan göra anspråk på något företräde framför t. ex.
en sjuks feberfantasier (a. st. ss. 3 — 5).

Den uppfattningsförmåga, som ledt Lotze till fram-
ställande af satser, hvilka, då de hafva så orimliga konse-
kvenser, själfva måste vara falska, är tydligen den med-
vetna varseblifningen i populär bemärkelse, d. v. s. varse-
blifningsförmågan i inskränkt och egentlig bemärkelse i
förening med det bildade föreställningssättets ofulländade
reflexion, fixerad i en af sina många former.

Yi skola nu påpeka några speciella brister i Lotzes
begreppslära, hvilka nära sammanhänga med hans allmänna
ståndpunkts osäkerhet och felaktighet.

Lotze säger, att den s. k. första tankehandlingen är
ett uttryck af öfvervägande spontaneitet hos tänkandet,
men att den s. k. andra tankehandlingen har karakteren
af receptivitet (a. st. s. 35). I den första påstås nämligen
tänkandet icke blott upprepa det föranledande faktum i
föreställningsförloppet, utan äfven gifva det en gestalt, i
hvilken det först är rättfärdigadt inför den logiske anden;
tänkandet föreskrifver m. a. o. i en viss bemärkelse för
det föreställbara innehållet sina egna lagar, hvilka visa sig
i formerna af substantivitet, adjektivitet och verbalitet.

enligt allmänna lagar och särskilda betingelser, så följer i själfva ver-
ket däraf icke, att den nämnda uppfattningen ej skilde mellan sant
och falskt föreställningsförlopp, utan blott att den insåge vissa före-
ställningsförlopp såsom genom alla sina betingelser nödvändigt blifvande
falska, under det andra genom sina betingelser fattades såsom nödvän-
digt sanna.

107

Men deu andra tankeliandlingen, sättandet, åtskiljandet
och jämförandet af de enkla föreställningsinnehållen, anser
Lotze bestå endast i ett erkännande af fakta, åt livilka
detta erkännande icke gifver någon ny form utom upp-
fattandet af deras bestånd: »ingen åtskillnad kan tänkan-
det göra där, hvarest det ej förefinnes någon uti intryckens
innehåll». Men detta sätt att karakterisera de bägge så
fixerade tankeyttringarna synes oss vara tämligen godtyck-
ligt. Först och främst är att märka, att det »logiska ar-
betet» öfverhufvud ej kan »frambringa» något, som det
icke först har förefunnit, erkändt och vidare utvecklat (jmfr.
a. st. s. 32). Att tänkandet kan sägas vara i någon mån
receptivt äfven i den första tankeyttringen, erkänner Lotze
(a. st. SS. 34 — 35); han har t. o. m. förut (a. st. ss. 24 —
25) sagt, att tänkandets verksamhet såsom en städse blott
återverkande (»riickvv^irkend») i denna första handling e^n-
dast består i att omtyda förefunna förhållanden mellan de
intryck, som vi lida, till förhållanden mellan innehållen.
Och om man också ej vill urgera Lotzes utsagor (a. st.
ss. 15 — 17), att innehållet tq)pTi07yimer först genom tänkan-
dets yttring, hvaraf kunde synas följa, att åtskillnaderna
och organisationen i föreställningsinnehållet i allmänhet
kunde sägas vara gifna genom tänkandets spontaneitet ; så
kan i hvarje fall sättas i fråga, om icke sättandet, åtskil-
jandet och jämförandet innebär en aktivitet utöfver den,
som ligger i objektiveringen af innehållet i någon af de
tre formerna (jmfr. a. st. ss. 25 — 26). Det »första all-
männa» kan ju nämligen icke fattas såsom sådant, utan
att åtskilliga ting, egenskaper och förhållanden äro satta,
åtskilda och jämförda. Det första allmänna kan icke
egentligen omedelbart kännas; ty då kunde det ej märkas
vara allmänt: det allmänna är allmänt blott i förhållonde
till ett eller flere enskildare, och förhållandet fattas blott
genom någon aktivitet af tänkandet (jmfr. a. st. s. 31).
Identitet, åtskillnad och jämförlighet kunna tydligen lika
väl sägas vara lagar, gifna genom tänkandet själft, som

108

substantivifet, adjektivitet och verfalitet, helst som äfven
de sistnämnda formernas användning förutsätter »die anf-
fordernde Thatsache des Vorstellungsverlaiifs» (a. st. s. 35).
Hvad särskildt jämförlig-heten mellan förnimmelser beträf-
far, så är det alldeles tankenödvändigt, att den öfverhuf-
vud skall finnas i det tänkbaras värld, om man ock ej kan
a priori angifva, i hvilken form jämförligheten skall fram-
träda däri. Vore nämligen de skilda momenten i den
nämnda världen totalt ojämförliga (jmfr. a. st. s. 35), (vi
lämna nu därhän, i hvilken grad söt och varm, mjuk och
gul, söt och trehörnig äro ojämförliga, a. st. ss. 28 o. 90):
så vore denna i själfva verket icke längre tänkbar, utan
otänkbar, följaktligen ock overklig. Med en sådan värld
kunde tänkandet »nichts anf ängen» (a. st. s. 90), d. v. s.
det skulle icke kunna tänka den såsom sådan; ty tänkan-
dets »allmänna sträfvan att fatta samvarande såsom sam-
manhörande» kan ock uttryckas så: det är en af tänkan-
dets grundsatser, att det, som är motsatt något annat,
måste hafva något med detta gemensamt, d. v. s. att allt
tänkbart är jämförligt; detta följer af tänkandets själf verk-
samhet och därmed gifna samstämmighet, följdriktighet
och nödvändighet (jmfr. ofvan ss. 8 o. 23 ff.). Den logiska
betydelsen af talets delar, hvilken ytterst går ut därpå, att
de beteckna relations-membra, relationsgrunder och relatio-
ner (jmfr. a. st. ss. 17 — 22), vore i själfva verket omöjlig
utan identitet, åtskilnad och jämförlighet.

I sin lära om det första allmänna visar sig emellertid
Lotze hafva bestämdare fasthållit, att det finns ett faktiskt
sammanhang i tänkandets material, än vi sett Mill göra,
hvilken stundom urgerar fakticiteten af sammanhang, stun-
dom påstår sammanhanget vara något, som icke är i fakta,
utan endast inlägges i dem på grund af ett subjektivt be-
hof hos oss, då vi skola beskrifva dem. Dock synes oss
Lotze, då han bestämmer skillnaden mellan det »första»
och det »andra» allmänna, hafva å ena sidan förbisett det,
som väsentligen skiljer dem, och å den andra sidan skiljt

109

dem alltför skarpt. Det första allmäuna är enlig't Lotze
icke en produkt af tänkandet, utan ett af detta i den inre
erfarenheten förefunnet innehåll (a. st. ss. 29 — 31). Huru
man esfentlio-en bär sio- åt för att finna det, kan man icke
meddela åt en annan. Men det andra allmänna, allmän-
begreppet, kan såsom en produkt af en noggrannt angif-
bar serie af tankeyttringar förtydligas för en annan däri-
genom, att man föreskrifver honom utförandet af de be-
höfliga tankeyttringarna. Men då intet begrepp är blott
en summa af sina bestämningar eller en produkt af de
tankeyttringar, i och genom hvilka bestämningarna upp-
fattas, utan är »en bestämd form» för bestämningarnas
förening (a. st. s. 153), så måste begreppets enhet efter
dess fullständiga analys fattas omedelbart eller intuitivt
såsom något oberoende af den diskursiva reflexionen i för-
ståndet befintligt;^) och det första allmänna kan i sin ord-
ning urskiljas såsom sådant endast genom en analyserande
verksamhet i förnimmandet (jmfr. Lotze, a. st. s. 31 och
ofvan s. 71). Därför, äfven när man vill meddela ett
begrepp åt en annan, så uppmanar man honom »i grunden
att själf se till, huru han skall blifva färdig med hela upp-
giften» (Lotze, Log. s. 30), ehuru man vid begripandet kan
med större planmässighet bidraga till en annans utvecklande
af begrepp än vid uppfattandet af det »första allmänna» till
en annans fattning af samma allmänna, som man själf för
ett visst tillfälle af ser; allden stund man i och genom det först-
nämnda förnimmelsesättet är i högre grad medveten än i
det senare. Det är just graden af klarhet och tydlighet, som
bestämmer skillnaden mellan det första och det andra all-
männa: de äro hvarandra hlca därutinnan, att de i och
genom analys urskiljas såsom det mänskliga medvetandets
bestämningar; men emedan den analys, genom hvilken det
första allmänna urskilj es, är relative os jälf ständig och
omedveten, så är detta allmänna mer dunkelt, formlöst

Jmfr. Boströms stridsskr. mot Borelius, ss. 44 — 45.

110

och ovisst än den egentligen sjtilf medvetna förnimmelsen,
begreppet.

Vi anmärka vid Lotzes lära om det första allmänna
ytterligare två saker. Först, att han motsäger sig själf i
afseende på de förnimmelser, i hvilka det första allmänna
skalle ingå såsom gemensam bestämning. Han säger dels
(a. st. s. 29), att det första allmänna anträffas vid jämfö-
relse mellan enkla föreställningar, dels (a. st. s. 30), när
han vill framhålla, huru som det första allmänna icke kan
fattas såsom åtskildt från dessa föreställningar med samma
åskådlighet som dessa, att de äro bestämda och innehålls-
fulla. Det sist nämnda yttrandet är det riktiga; ty om
de ifrågavarande föreställningarna innehålla det första all-
männa och något mer, så är det klart, att de icke äro
enkla. Hvarje förnimmelse hos människan med lägre med-
vetenhetsgrad har aktuellt mindre innehåll än en i högre
grad medveten, men potensiellt har den rikare innehåll;
det är därför, som den klarare förnimmelsen kan utvecklas
ur den dunklare. Endast genom att med falsk abstraktion
fästa sig vid en varseblifven kvalitets fattigdom på aktuellt in-
nehåll kan man ledas till att påstå densammas enkelhet.^)
— För det andra vilja vi påpeka, att »det första allmän-
na» just är en allmän föreställning i ordets inskränkta och

^ Jmfr. Boström, Kel-fil., utg. af Ribbing, s. 141: »Långt ifrån, att
sensationerna såsom de ursprungliga elementerna vid percipierande äro
enkla, gäller, tvärtom, att våra »Empfindungen»' äro ganska innehålls-
rika, och ingen nödvändighet finnes att fatta dem såsom enkla elemen-
ter till våra föreställningar, fastän de, ofullkomligt förnumna, så för
oss visa sig»; G. Klingberg, Om den sinnliga erfarenheten, i Festskrif-
ten för Boström 1897, ss 324 och 325: -^Sensationernas värld är omät-
ligt rik. Äfven då en bråkdel af denna genom medvetandet blir belyst,
så kvarstår det allra mesta såsom en dunkel värld 2> . — — — — » Ge-
nom — — uppmärksamhetens koncentration ordnar sig för medvetan-
det sensationens eller sensationernas innehåll till bestämda kvalitets-
komplexer>. — — — — — — — » Först här> (i den medvetna varse-

blif ningens värld) »kan man i egentlig mening tala om sinnenas kvali-
tativa olikheter, emedan uttrycket kvaliteter saknar all betydelse, så
länge inga föremål existera, hvilkas kvaliteter de äro.»

Ill

egentlio^a bemärkelse. De förnimmelser, som t. ex. orden
gul och färg beteckna, äro otvifvelaktigt föreställningar;
ty deras innehåll ställas onekligen för en i rummet — men
blott ögonblickligt, för att de icke skola öfvergå till kon-
kretare bilder. Dessa ord äro nämlig-en beledsasfade af
medvetandet om, att man icke menar de mer fixerade och
i detalj utarbetade bilder, som ock finnas i föreställandet,
utan något för flere dylika konkretare bilder gemensamt;
därför kunna de sägas beteckna allmänna föreställningar.
Det sagda är i sak icke någon invändning emot Lotzes ut-
talanden (a. st. SS. 30 — 31) om omöjligheten att från de
innehållsrika bilderna af skilj a det första allmänna såsom
en särskild sluten föreställning af samma art och ordning
som dessa; men vi anse det vara en godtycklig fordran,
att hvarje föreställning skall vara »ruhig^> (a. st. s. 31);
många konkreta föreställningar växla nämligen ganska lif-
ligt, och öfver hufvud taget torde det vara alldeles omöj-
ligt att uppvisa någon föreställning, som är fri från all
förändring. Att det första allmänna fattas såsom något
yttre, vill Lotze tydligen icke förneka, han säger ju, att
vi bemärka det genom att i en jämförelse mellan flere
enskilda bilder uppfatta det gemensamma, som enligt vitt-
nesbörd af vår »Empfindung» finns i dem; fattas det så-
som något yttre, så kan det ock lämpligen kallas före-
ställning.

I anslutning till ofvanstående anmärkningar vid Lotzes
lära om det första allmänna vilja vi framställa några
reflexioner öfver begreppets utveckling ur den allmänna
föreställningen eller skemat såsom grundval för gransknin-
gen af hans läror om begreppsbildning genom jämförelse.

Föreställandet är såsom skematiserande stadt i öfver-
gång till egentligt tänkande. Sträfvandet att urskilja och
fasthålla i medvetandet, — ett sträfvande, som antyder
tänkandets verksamhet redan hos det allra lägsta förnim-
mandet (jmfr. of van ss. 16 — 19) — visar sig icke kunna
tillfredsställas med af seende på skemat, så länge man anser

112

endast det i rum och tid varande för distinkt och fixeradt;
tj fasthålles skemat afgjordt i rum och tid, så blir det
icke längre något för de konkreta bilderna gemensamt,
utan själft en konkret bild, utom och antingen före, sam-
tidigt ined eller efter dem, i hvilka det ständigt skulle ingå
såsom bestämning. Genom dylika reflexioner utvecklas
eller utvecklar sig tänkandet, hvilkets förnimmelser, be-
greppen, äro dragna ifrån eller gjorda oberoende af rum
och tid, d v. s. äro andliga, icke bestående af utom hvar-
andra fallande delar, och eviga, utan växling, oföränderliga
eller nödvändiga ; därför kunna de i förhållande till det rum-
liga och timliga framträda såsom varande i hvilket rum som
helst och i hvilken tid som helst, såsom något gemensamt,
sammanbindande och konstant i rumligt åtskilda, osam-
manhängande och växlande, m. a. o. såsom den sinnliga
världens generella bestämningar, former och lagar. Men
hvarken andligheten och nödvändigheten ej heller abstrakt-
heten och general iteten uttrycka fullt ut det primära och
konstitutiva i begreppet, såsom vi redan åtskilliga gånger
hafva påpekat. Den närmaste anledningen till dess utveck-
ling är motsättningen mellan skemats generalitet samt dess
rumliga och timliga form, men den egentliga drifkraften
är sträfvandet efter klarhet och tydlighet eller själfva den
klart och tydligt uppfattande förmågan, som inser den
nämda motsättningens oförenlighet med hennes fordringar
på aktualitet. Denna förmåga skiljer därför ifrån sig mot-
sättningen och försöker med sig införlifva åtminstone något
af den qvalitativa bestämdhet, som i skemat på ett sväf-
vande sätt fattas såsom ingående i flere föreställningar.
Först när detta lyckats, så att människan har i och för
sig såsom en fullt klar och tydlig förmimmelse något, som
tillkommer en verklighet i och för sig, har hon ett egent-
ligt begrepp, en sådan förnimmelse, i och genom hvilken
allt verkligen är uppfattadt, som däri han fattas. Villkoret
för begreppets rena aktualitet är en ännu högre grad af
abstraktion eller ännu större inskränkning af reflexionen

113

än vid skematiserandet. Men själ/va (piaiden är naturligtvis
den positiva reflexionen, som är möjlio- därigenom, att
människan till sitt väsen är själf med vetande eller med-
vetande i och genom sig själf. Vore icke människans väsen
själf medvetande, så kunde icke ens sträfvan efter full klar-
het finnas hos henne. På hennes ändlighet beror det, att
hon utvecklar sig till aktuellt själf medvetande och detta
genom abstraktion. Då begreppet närmast utvecklas ur
skemat, så blir det ännu mer abstrakt och generellt än
detta. Men klart är nu, att det icke är detta »mer» af de
nämnda relativa bestämningarna, som konstituerar begreppet
såsom en förnimmelse af annan »art och ordning» (Lotzes
Log. s. 30) än skemat. Sträfvandet att begripa är icke
i allmänhet liktydigt med att utforska, hvarutinnan en
mångfald öfverensstämmer, utan innebär en sträfvan att
fullt klart fatta något väsentligt och ytterst själf va väsen-
det. Därför är icke heller jämförelse något väsentligt i
begreppsutvecklingen. Enligt Mill (jmfr. ofvan ss. 45 — 47)
— för att nu återkomma till honom — är det fullt fär-
diga begreppet en noggrann och därför fix, bestämd eller
oföränderlig insikt i någon reell och viktig öfverensstäm-
melse i en mångfald af fenomen; dess utveckling beror
på omsorgsfullhet och aktivitet hos de iakttagande och
jämförande förmögenheterna. Men om man också ej fäster
sig vid, att Mill genom sin sensualism och skepticism för
sig omöjliggjort förklaringen af en oföränderliga) insikt i det,

^ Han tyckes ock anse bestilmdlieten hos l^egreppen vara något
subjektivt och relativt: genom kunskapens framsteg kan begreppet
ändras (Mill, Syst. af Log. II, 206). Detta är i en viss mening riktigt,
nämligen om det mänskliga begreppet fattas såsom en totalförnimmelse,
som innehåller såväl känslo- och föreställnings- som egentliga begrepps-
moment. Under denna förutsättning kan man tala om en utveckling
inom ett begrepp. Men därvid är det känslo- och föreställningsmo
menten, som utvecklas ; begreppsmomentet såsom sådant är sig likt vid
hvarje tänkbar upprepning; ett motsatt förhållande skulle innebära,
att det s. k. begreppsmotoentet ej egentligen vore ett sådant. Jmfr.
.Sahlin. Om det inre lifvet, ss. 25 o. 39; Om grundf. i log I, ss. 18 — 19.

114

som är egentligen viläigt, så är det gifvet, att då genom
iakttagelse och jämförelse faktiskt bildas äfven »prematnre
conceptions», »notiones temere a rebus abstractse», (Mill,
Syst. of Log. II, 208), man icke i noggrann och flitig
verksamhet af de nämnda förmögenheterna har att se den
drifvande kraften i utvecklingen af fullt mogna begrepp.
Endast om man visar själfva uppfattningsförmågan i sitt
väsen vara ett begrepp, som är mäktigt att begripa sig
själft och därmed i någon mån allt annat, kan man för-
klara det i begreppsutvecklingen, som först och främst
måste förklaras, nämligen upphöj elsen af en förnimmelse
till full klarhet och tydlighet. Att denna upphöj else kan
underlättas genom jämförelse bör icke förnekas, men lika
litet som det egentliga målet därvid nödvändigt är upp-
fattning af något in genere^) lika litet är jämförelse något
annat än ett relativt yttre och tillfälligt hjälpmedel åt
själfva den verksamma kraften.

Men denna kan naturligen endast successive aktuali-
seras (se of van ss. 9 — 16): mellan det, som man skulle
kunna kalla det blotta skemat, och det rena begreppet äro
möjliga och verkliga flera i olika grader klara och tydliga
förnimmelser. Liksom man skulle J^unna säga föreställ-
ningen vara en mellan känslan och begreppet intermediär
förnimmelse, som har dessa bägge till sina, respektive,
lägre och högre sidor, så kunde man sammanfatta alla
mellan skemat och det rena eller abstrakta begreppet be-
fintliga förnimmelsegrader under benämningen det konkreta
begreppet, det med allmänföreställningen sammanväxta
begreppet, hvilket till sina oåtskilda sidor, momenter eller
bestämningar har den sväfvande faktiska bilden och den
klara och tydliga förnimmelsen. Vid det konkreta be-
gripandet fattas därför begreppet öfvervägande ur den
synpunkten, att det är generellt, att det såsom formell

^ Jmfr Sahlin. Om grundformerna i etiken, ss. 2 — 3 o. 5 — 6; Om
filos. met. etc, s. 376'.

115

enhet eller något lika och gemensamt ingår i en mångfiild
af konkretare förnimmelser, och visserligen såsom något
väsentligt och konstant, men dock såsom vunnet genom
iakttagelse af det gifna och följaktligen blott såsom rela-
tive nödvändigt. Då sålunda förnimmandet på denna stånd-
punkt icke ännu är utveckladt till full själf medvetenhet,
själfverksamhet och själfnödvändi gliet, utan uppfattar något
för sig relative yttre, däraf ledes i sin verksamhet och
erhåller sin nödvändighet, så inträffar därvid stundom
en förblandning af väsentliga, inre samt oväsentliga, yttre
bestämningar hos föremålen. Begripandet af begreppets
egen natur och utveckling kan naturligtvis ock befinna sig
på detta mellanstadium mellan en sväfvande öfversikt öfver
ett föremåls bestämningar och en nödvändig insikt i deras
sammanhang såsom grundadt i föremålets egen, in abstracto
uppfattade, reella enhet. Därunder kan man, äfven om
man är mäktig af en rent logisk eller demonstrerad kun-
skap om åtskilliga objekt, af ofta iakttagna fakta föran-
ledas att tro begreppets generalitet vara något för det-
samma karakteristiskt och i sammanhansr därmed dess
»bildning» väsentligen bero på jämförelse mellan de enskilda
föremålen, utan aktgifvande därpå, att äfven skemat är
generellt och att jämförelse såsom sådan ej kan grunda
någon högre grad af klarhet och nödvändighet samt följ-
aktligen ej heller medföra någon egentlig utveckling af ett
fullkomligare förnimmande (Jmfr. nedan ss. 151 ff. 189 — 90).
Det torde nu vara gifvet, att Mills och Lotzes åsikter om
begreppsbildningen äro resultat af ett konkret begripan-
des ofulländade analys: bägge fatta begreppets generalitet
såsom något för detsamma utmärkande och dess bildning-
såsom beroende på jämförelse. Också kan därför Lotze
lika litet som Mill angifva, huru man kan inse den be-
tingande grunden till begreppsbestämningarnes sammanhang.
Lotze gör vissa ansatser till att höja sig öfver den Millska
ståndpunkten, men står i själfva verket kvar på densamma.
Det »nattirliga» tänkandets begrepp (se ofvan s. 76 ff.;

116

85 ff.) bildas g-enom den på grund af det första allmänna
och dess gradationer möjliga, af den psykiska mekanismen
ledda jämförelsen af sammansatta bilder, som likna livar-
andra i det stora hela, samt iakttagelsen af det i dem
gemensamma och konstanta, som under den förutsättningen,
att hvarje bild utgör ett sammanhängande helt, företer sig
såsom den beständiga regeln för bestämningarnes samman-
bindning. Men hvarken finnes någon logisk nödvändighet
i uppmärksamhetens riktning på med hvarandra i det hela
likartade bilder och i uppställandet af ett visst begrepp
såsom regeln för dessas bildning, ej heller är nödvändigt
regeln själf fullt reglerad genom medtänkande af ett
annat allmänt såsom grund för bestämningarnes förbindelse-
sätt i densamma. Ett »väsentligt» begrepp däremot skulle
enligt Lotze bildas genom en efter principia identitatis
och rationis sufficientis medvetet ledd jämförelse och iakt-
tagande af de bestämningar, som äro grunder till de
öfriga. Men uppfyllandet af den i principium rationis
sufficientis liggande fordran beror enligt Lotze på det
ingalunda tankenödvändiga, men för tänkandet särdeles
lyckliga faktum, att i föreställningsinnehållen åtskilliga
första allmänna med sina storhetsbestämningar förefinnas.
Förhållandet mellan tänkandets uppfattningsform och det
tänkbara innehållet är då tydligen yttre och tillfälligt.
Det första steget i den jämförelse, genom hvilken ett
väsentligt begrepp skulle bildas, medför också enligt Lotze
blott insikt i bestämningars faktiska samvaro. På samma
sätt måste det förhålla sig med alla följande steg, för
så vidt de företagas på samma sätt. Den på sådant sätt
utförda klassifikationen af allt tänkbart innehåll innebär
endast ett vidtomfattande konstaterande af de faktiskt
bestående gradationerna inom alla första allmännas områ-
den. Dessa områdens förhållanden till hvarandra kunna
naturligtvis af tänkandet lika litet inses såsom nödvändiga
som gradationernas existens och beskaffenhet inom hvart
och ett (Lotzes Log*, ss. 28, 35 o. 90). Häri visar sig i

117

motsats mot det nyssnämnda lycklio-a draget i det tänk-
baras organisation en för tänkandet ofördelaktig mot-
spänstig-het i dess material. Denna motspänstio-het är i
själfva verket så stor, att den nedsätter vissa af tänkan-
dets eo-na former till ett blott tänkbart material, ja t. o.
m. omöjliggör allt tänkande. Den natnrliga klassifikationen
(se ofvan ss. S4 — 85, 95), den, som ärutvecklad, icke genom
subsumtion nnder enstaka kännetecken, utan genom sub-
ordination under verkliga släkten, kan nämligen icke komma
till ett enda högsta släktbegrepp, utan kommer till fyra
stambegrepp (något, beskaffenhet, blifvande och förhål-
lande), hvilka visserligen hafva det gemensamma känne-
tecknet att vara tänkbara, men icke hafva något öfver-
ordnadt släkte öfver sig och följaktligen, enligt Lotzes
definition på begrepp (L. Log. ss. 44 — 4(j), icke egentligen
äro begrepp, utan endast allmänbilder. De fyra »stambe-
greppen» äro emellertid betydelserna af talets delar, hvilka
Lotze anser, med större egentlighet än identitet, åtskillnad
och jämförlighet, kunna sägas vara tänkandets egna former
eller lagar (a. st. ss. 34—35). Således äro vissa tankefor-
mer icke egentliga begrepp, och ännu mindre kan deras
gemensamma kännetecken tänkbarhet, konsekvent ur Lotzes
definitioner, sägas vara ett begrepp, och följaktligen kan
ingen af de subordinerade släktena fullt begripas: huru
kan det, som ej själft är begrepp, höja någon annan för-
nimmelse till begrepp? För så vidt man ej kan (a. st. s. 54)
uppfatta något verkligt genusbegrepp för de »skarpt skilda
topparne» af begreppens sammanfattning, ej heller för
kännetecknet tänkbarhet, så äro i själfva verket dessa för-
nimmelser rent af ofänJchara. Det följer alltså af Lotzes
förutsättningar, att icke blott vissa tankeformer äro otänk-
bara, utan att själfva det tänkbara öfver hufvud är otänk-
bart, d. v. s. att tänkandet ej har något bestämbart, något
material, någon verksamhetssfer, som det kan bestämma,
bearbeta och förverkliga sig uti. Detta är alldeles gifvet,
så fort man antar tänkandet stå i förhållande till något

118

utifrån gifvet, och är blott ett annat nttrjck fÖr det, som
vi ofvan (ss. 105 — 06) visat, nämligen att tänkandet enligt
Xiotzes förutsättning-ar icke kan vara egentligen objektivt
Tänkandet är själf medvetande och icke i rummet, utan
snarare rummet i själf medvetandet, då rummet är blott
modus percipiendi hos människan, hvarigenom hon ej fattar
själf med vetandet såsom sådant, utan på ett ofullkomligt
sätt; därför är allt tänkbart, allt genom tänkandet be-
stämbart material i sin grund inre för tänkandet (se ofvan
SS. 11 — 13); det är just på grund häraf, som det kan
utvecklas till tanke. Säger man, att det tänkbara är något,
som är gifvet genom en för tänkandet yttre verklighet, så stri-
der tänkandets grundtanke, själf medvetandet, däremot så
skarpt, att man konsekvent måste förklara ett dylikt inne-
håll omöjligen kunna få tänkandets form eller tänkas.

Liksom skemats generalitet alltmer försvinner i samma
mån, som det fixeras i rum och tid, så försvinner alltmer
det konkreta begreppets nödvändighet i den mån, som man
reflekterar på dess genom skematiserandet gifna lägre sida
och bortser från den kvalitativa bestämdhet, som det har
i och för sig såsom begrepp. Genom fortgång i denna
riktning kommer man ej till fullt begripande af begreppets
natur, utan drifves konsekvent till att likställa det med
föreställningen och ytterst till att anse all nödvändighet i
förnimmandet vara omöjlig, d. v. s. till skepticism, hvar-
ifrån öfvergång till rent begripande är börjad i och med
insikt i själf medvetandets själf klarhet och själf nödvändig-
het samt därmed ock till reflexionen på den högre sidan
i det konkreta begreppet. En sådan konsekvensens omväg
har nu hvarken Mill eller Lotze gått; de hafva ej kunnat
undgå att såsom något faktiskt bemärka en afgjord nöd-
vändighet i begreppet; men ingendera har tillräckligt re-
flekterat på, hvad detta innebär, för att urskilja det, som
på grund häraf måste anses vara det väsentliga i ett be-
grepp; bägge hafva därför ock, såsom vi anse oss hafva på-
visat, stannat vid det konkreta begripandet af begreppet.

119

Efter dessa observationer synes det mindre förunder-
ligt, att Lotze kommer fram med lika uppenbara motsä-
i^elser, som vi sett Mill låta komma sig till last, ehuru den
förstnämnde oneklioen är den senare öfverlägsen i grund-
lighet och skarpsinne.

Lotze säger det icke vara möjligt att fatta blifvandet
såsom en art af något (Log. s. 54). Då är blifvandet
uppenbarligen intet, såvida man icke tager »något» i en
viss inskränkt betydelse, motsatt något i allmänhet. Men
svårt är att inse, livad det här kan finnas för skäl till in-
skränkning i någots betydelse; då »das Werden» obestrid-
ligen är ett substantiv, så tyckes det ligga bra nära till
hands att inse det vara »Etwas», det högsta genus för
alla substantiviskt fattade innehåll. Detsamma gäller om
»die BeschafPenheit» och »das Verhältnisz».

Men Lotze anser naturligtvis, (Jmfr. ofvan ss. 82 — 85)
att då det egentliga genusbegreppet har lika stort inne-
håll som hvar och en af arterna, hvilkas hela natur
det genomtränger och behärskar, och då man ej ur
det allmänna begreppet »något» kan deducera de öfriga
»stambegreppen», så kunna dessa ej sägas vara verkliga
arter af »någrot». Vi lämna nu därhän den sista af de
bägge förutsättningarna och fästa oss endast vid den först-
nämnda. Lotze framställer den däri liggande åsikten i
sammanhang med en kritik af den uppfattning af »abs-
traktionen», (d. v. s. det förfarande, hvarigenom det all-
männa erhålles), att den skulle bestå i bortlämnande af
det, som i de jämförda särskilda exemplen är olika, och
summering af det, som gemensamt tillkommer dem (Lotzes
Log. SS. 40 — 41). Så går det enligt Lotze ej till i tänkan-
dets »verkliga praxis», utan den allmängiltiga regeln för
»abstraktion» är »der Ersatz der weggelassenen Einzelmerk-
male durch ihr Allgemeines» (a. st. s, 41); bortlämnandet
utan ersättning är blott ett special-fall. Men enligt Lotzes
framställning af den gamla regeln för »abstraktion» är
denna blott i orden skild från hans egen: skall man verk-

120

lig-en »summera» det gemensamma för flera till ett allmänt
begrepp, så kan man ej underlåta att »ersätta» såvidt möj-
ligt alla enskilda bestämningar med deras »allmänna».
Men är sålunda Lotzes argumentation mot den af honom
ogillade regeln för »abstraktion» alldeles förfelad, så inne-
bär hans egen åsikt, att det egentliga allmänbegreppet har
lika stort innehåll som sina arter, en uppenbar contradic-
tio in adjecto. Lotze yttrar sig sålunda (ss. 50 — 51 i hans
logik): »Von dem wahren Allgemeinbegriff . . . , dem, wel-
cher die Regel fiir die ganze Bildung der Arten enthält, .
lieCe sich . . . behaupten, daC sein Inhalt allemal ebenso
reich, die Summe seiner Merkmale ebenso grosz ist, als
die der Arten selbst ; nur sind im Allgemeinbegriff e, in der
Gattung, eine Menge Merkmale nur in unbestimmter, selbst
so.hon allgemeiner Form enthalten, fur welche in der
Art bestimmte Einzelwerthe öder besondere Ausprägungen
auftreten, bis in dem singularen Begriffe jede Unbestimmt-
heit verschwunden und jedes allgemeine Merkmal der Gat-
tung durch ein nach GröBe, Eigenthlimlichkeit und Ver-
kntipfung mit andern völlig determinirtes ersetzt ist». För
att inse det orimliga i detta uttalande behöfver man blott
göra sig den frågan: huru kan allmänbegreppet vara i
något af seende allmänt och obestäm dt, men »det singulära
begreppet» vara fritt från all obestämdhet eller fullstän-
digt bestämdt, om icke hos det senare finnas några be-
stämningar, som saknas hos det förra? Men till förhål-
landet mellan det allmänna och det enskilda skola vi se-
nare återkomma. Vi tillägga nu blott ett ytterligare ex-
empel på uppenbar motsägelse hos Lotze.

Han säger (Jmfr. ofvan ss. 88 — 92), dels att grund
och följd äro »völlig identisch» (L. Log. s. 88), dels att
en gifven följd icke nödvändigt hänvisar på blott en grund,
utan möjligen på skilda likvärdiga (a. st. ss. 85 och 150).
Då det senare är obestridligt, så är klart, att det förra är
orimligt, d. v. s. att grund och följd icke i allmänhet
kunna vara fullt identiska. Men alldenstund förhållandet

121

mellan loo^isk grund och följd står i nära sammanliiing'
med torliållandet mellan det allmänna och det enskilda,
så uppskjuta vi den fullständigare utredning-en af det förra
förhållandet till dess, att vi komma att närmare bestäm-
ma det senare, — något, hvartill vi skola blifva föran-
ledda af Sigwarts åsikter om logik och begreppsbildning.

IV.

Sigwart anser logikens högsta uppgift vara att utgöra
en tänkandets konstlära, som ger anvisning på de regler, ge-
nom hvilkas följande man kommer till uppställande af
vissa och allmängiltiga satser. Hans tankegång vid upp-
giftens fixering är följande.

Med tänkande i vidsträckt bemärkelse förstår det van-
liga språkbruket i hvarje fall en föreställningsverksamhet
(»Vorstellungsthätigheit»), d. v. s. en sådan verksamhet, i
hvilken för sig tagen h varken ligger den inre subjektiva
sinnesrörelse, som tyskarna kalla »Gefiihl» i betydelse af
känslostämning, ej heller, såsom i viljandet eller handlan-
det, en omedelbar verkan på oss själfva eller andra fram-
bringas, hvilkens betydelse fastmer uppgår däri, att något
för medvetandet är närvarande såsom föremål. Men i olik-
het med varseblifning och åskådning, hvilka uttrycka ett
omedelbart förhållande till ett åt den subjektiva verksam-
heten oberoende af henne gifvet objekt, betecknar tänkan-
det föreställandets rent inre lif, hvilket just därför företer
sig såsom en spontan, ar subjektets egen kraft framgående
verksamhet; och dess produkter, tankarne, skilja sig där-
för såsom blott subjektiva ideella bilder från objekten,
hvilka varseblifning och åskådning ställa emot «^ig såsom
reella.

122

Med det medvetna lifvets utveckling uppkommer tän-
kandet i den nämnda bemärkelsen nödvändigt och oaf-
siktligt samt fortgår hela lifvet under det vakna tillstån-
det. Men öfver detta oafsiktliga tänkande höjer sig en
afsiktlig, godtycklig Verksamhet, ett »tankeviljande» (»Den-
kenwoUen»), hvilket, ledt af bestämda intressen och mål,
söker reglera det först oafsiktliga tankeförloppet och rikta
det på bestämda syften. — Intresset är tvåfaldigt. Från
en sida sedd, står den frivilliga verksamhet, som vi rikta
på vårt tänkande, under den allmänna lagen, att det an-
genäma uppsökes, det oangenäma undvikes. Den tillfreds-
ställelse, som därvid uppstår, har en alltigenom individuell
karakter. — Men ett allvarlio^are intresse är bestämmande
för den till omfång och värde mer betydande delen af den
mänskliga tankeverksamheten. Lifvets behof och faror
taga först och främst tänkandet i anspråk; människans
tillvaro och välgång beror på medvetet handlande, ända-
målsenlig inverkan på de henne omgifvande tingen, hvilken
åter förutsätter en genom uppmärksam iakttagelse förvärf-
vad kunskap om dessa tings natur. Men kunskapsbegäret
framträder ock såsom själf ständigt sökande insikt i tingens
väsen och deras förhållanden ; tillfredsställandet af detta be-
gär innebär alltså äfven uppnåendet af det praktiska tänkan-
dets mål ; vetande om det varande är tänkandets omedelbara
syfte. — Människan anser sig emellertid ock faktiskt stå un-
der vissa anständighetens, sedlighetens, rättens och pliktens
lagar, enligt hvilka hon bedömer värdet af de mänskliga hand-
lingarna. Icke en reell följd, hvilken garanterades af öfverens-
stämmelse mellan hennes beräkningar och tingens natur, lär
henne, om tänkandet härvid nått sitt mål ; det resultat, som
åsyftas, består af idel tankar; det verkliga resultatet är likaså
tankar, som anklaga eller urskulda, erkännandet eller icke-
erkännandet af en handlings öfverensstämmelse med den
allmänna regeln. Det enda kännetecknet på, att detta tän-
kande är fulländadt, består i det inre medvetandet om
tänkandets nödvändighet, vissheten, att ur den allmänna

123

regeln det bestämda liandlino-ssättet oafvislio-en följer. Lika-
så bar nian in^en annan yttre bekräftelse på, att syftet
är vunnet, än andras instämmande, hvilka förklara samma
slutföljder såsom nödvändig*a ur samma förutsättningar. —
Nödvändigbeten beror icke blott på psykologisk kausalitet,
utan är rent af grundad i själfva innehållet och förmålet
för tänkandet. - Ur psykologisk synpunkt må man anse
allt, hvad den enskilde tänker, för en nödvändig, d. v. s.
lagenligt ur de föränderliga, subjektiva och individuella
förutsättningarna följande verksamhet. Men tänkandets
nödvändighet är rotad i själfva de tänkta objektens natur
och kan så till vida kallas objektiv. — Medvetandet om
objektiv nödvändighet och allmängiltighet uttrycker, noga
taget, tänkandets mål, äfven när det tjänar till kunskap
om det varande. En psykologisk nödvändighet drifver
visserligen den okonstlade människan att objektivera sina
sensationer och till dem sig hänförande tankar, föreställa
sig en värld, som är oberoende af hennes subjektiva verk-
samhet, samt anse kunskap om denna objektiva värld er-
hållas genom att bilda tankarna så, att de öfverensstämma
med verkligheten. Men ovederläggligt är det kritiska på-
ståendet, att all vår kunskap närmast och omedelbart blott
är något för oss, består i ett system af förnimmelser. Att
mot detta förnumna svarar ett därmed öfverensstämmande
varande, är antingen blott en blind tro; eller, om det kan
finnas en visshet därom, hvilken upphäfver tviflet, så beror
den på en vederläggning af tviflet, på ett uppvisande af,
att det är omöjligt, alltså å ena sidan därpå, att antagan-
det af ett varande icke invecklar oss i någon motsägelse,
som vi icke kunna lösa, å andra sidan därpå, att våra
förnimmelsers beskaffenhet tvingar oss att antaga ett så-
dant varande. I bägge fallen drifves man alltså tillbaka
till en nödvändighet i vårt tänkande.

Alltså, om det finnes ett fattbart varande, så är kun-
skap därom möjlig blott därigenom, att det består ett lag-
bestämdt förhållande mellan det varande och vår subjektiva

124

verksamhet, i kraft hvaraf det, som vi på grund af det
i vårt medvetande g-ifna nödvändigt måste tänka, äfven
motsvarar det varande, och vissheten i vår kunskap hvilar
öfver allt på insikten i nödvändigheten hos vår tanke-
process.

Vidare : finnes det ett fattbart varande utom oss, så
är detta detsamma för alla tänkande och kunskapsägande
subjekt, och hvar och en, som fattar det varande, måste
i förhållande till samma föremål tänka detsamma, ett
tänkande alltså, hvilket skall fatta det varande, är nöd-
vändigt ett allmängiltigt tänhande.

Bestrider man däremot möjligheten att uppfatta något,
såsom det är i och för sig; är det varande blott en tanke,
som vi producera: så gäller dock det, att vi tillägga just
de föreställningar objektivitet, som vi producera med med-
vetande om nödvändighet, och att, så snart vi sätta något
såsom verkligt, vi just därmed påstå, att alla andra, om
ock blott hypotetiskt antagna, tänkande väsen af samma
natur som vi måste producera det med samma nödvändighet.

Vi kunna alltså utan vidare påstå: Om vi icke pro-
ducera annat än nödvändigt och allmängiltigt tänkande,
så är kunskap om det varande däri inbegripen ; och om
vi tänka för att vinna kunskap, så vilja vi omedelbart
blott utföra nödvändigt och allmängiltigt tänkande. Med
detta begrepp är äfven »sanningens» väsen uttömdt. Det
gemensamma hos allt det, vi kalla sant, är, att det är
något allmängiltigt och nödvändigt tänkt.

Härmed tror sig Sigwart hafva undgått vissa svårig-
heter, hvilka han anser trycka hvarje logik, som förkun-
nar sig vara kunskapslära, nämligen att den först måste
uppvisa, om och huru långt kunskap öfver hufvud är
möjlig, och därmed icke blott öfvergår på metafysikens
bestridda område, utan, i det att den bevisar och veder-
lägger redan förutsätter en nödvändighet och allmängil-
tighet i tänkandet, ur hvilken först öfvertygelsen om tän-
kandets objektivitet bör framgå.

12f)

Men allt sådant tänkande, som striifvar efter det ge-
mensannna målet att blifva visst om sin nödvändighet
samt allmäno-iltio't, fulländas i omdömen, som i det inre eller
det yttre uttalas såsom satser. Alla andra funktioner komma
i betraktande blott såsom betino-elser och förberedelser för
omdömet. Detta kan vidare blott så till vida vara föremål
för vetenskaplig- undersökning, som det uttalas i satsen;
blott medels satsen kan det v^ara gemensamt objekt för
betraktelsen, och blott såsom sats kan det vilja blifva
allmängiltigt. Nu lära de faktiskt förekommande missta-
gen och ordtvisterna, att vårt verkliga tänkande ofta för-
felar sitt ändamål i de omdömen, som det frambringar.
Däri, att sådant kan inträffa och verkligen inträffar, ligger
behofvet af en disciplin, som lär att undvika misstag och
tvist samt utföra tänkandet så, att de därur framgående
omdömena äro sanna, d. v. s. nödvändiga, och vissa, d.
v. s. beledsagade af medvetande om deras nödvändighet,
och just därför allmängiltiga.

Syftningen till detta mål skiljer det logiska betraktelse-
sättet från det psykologiska. Det senare söker kunskap
om det verkliga tänkandet, följaktligen om de allmänna
lagar för den andliga verksamheten, enligt hvilka en
bestämd tanke under bestämda betingelser inträder just
så och icke annorlunda, och detta utan afseende på mot-
satsen mellan sant och falskt tänkande. Den logiska be-
traktelsen däremot förutsätter af sikten att tänka sant, och,
i det att den undersöker de betingelser, under hvilka detta
mål kan nås, vill den å ena sidan uppställa de kriterier
på sant tänkande, som följa ur fordran af nödvändighet
och allmängiltighet, och å andra sidan gifva anvisning att
inrätta tankeoperationerna så, att syftet vinnes.

Alltså är logiken å ena sidan en kritisk disciplin i
afseende på det redan utförda tänkandet, å den andra en
konstlära. Men då kritiken har värde blott såsom medel
för att uppnå målet, så är logikens högsta uppgift och

126

den, som utgör hennes egentliga väsen, att vara konst-
lära.^)

Såsom sådan kan logiken emellertid icke gifva anvis-
ning på, liurn från en viss tidpunkt idel absolut sant tän-
kande skall frambringas. Hon måste inslrränka sig till
att visa dels, hvilka allmänna fordringar i kraft af vårt
tänkandes natur hvarje sats måste uppfylla för att kunna
vara nödvändig och allmängiltig, dels, under hvilka betingel-
ser och enligt hvilka regler man från gifna förutsättningar
kan fortgå på nödvändigt och allmängiltigt sätt, i det att
hon afstår från att afgöra förutsättningarnes nödvändighet
och allmängiltighet. Följandet af hennes regler betryggar
följaktligen icke nödvändigt resultatens materiala sanning,
utan blott förfarandets förmäla riktighet. I denna bemär-
kelse är logiken såsom konstlära nödvändigt formål logik.

Det är nämligen absolut omöjligt att godtyckligt af-
bryta kontinuiteten mellan det föregående och det nu-
varande tänkandet och börja alldeles ab ovo; liksom det
frivilliga tänkandet är rotadt i det oafsiktliga frambring-
andet af tankar och därur fortfarande hämtar sin näring,
så hade vi utan förrådet af alltid förhandenvarande tankar
och språket, som representerar dem, alldeles icke några
medel att komma från stället. Det kan därför icke finnas
någon metod, sådan som Cartesius ansåg sin vara, nämligen
att börja tänkandet från början under radikalt tvifvel på alla
förutsättningar, som i sig innesluta faran af ett misstag,
utan blott en metod att fortsätta tänkandet från redan
gifna förutsättningar, hvilka, t. o. m. om de skulle erkän-
nas såsom ovissa, dock måste angifva utgångspunkten för
vårt ytterligare tänkande.

Alltså, det enda. som en konstlära för det ända-
målsenliga tänkandet kan utföra och sålunda ock föresätta
sig, är anvisningen att från gifna förutsättningar i tänkan-
det framskrida så, att hvarje ytterligare steg är förbundet

^ Sigwart, Logik, I, ss. 1 — 10 (zw. Aiifl.)

127

med medvetande af nödväiidio-het ocli allmäiiofiltisfliet. Den
lilr icke, livad jnan skall tänka, eljest måste den vara in-
begreppet af all vetenskap, den lär blott, att, om något
tankes så, ett annat måste tänkas så.

Då följaktligen endast korrektheten i fortgåendet från
gifna förntsättningar kan och bör upptagas i den logiska,
undersökningen, så är logiken en formål vetenskap.

Men Sigwart säger sig icke därför vilja göra det få-
fänga försöket att i logiken uppfatta tänkandet såsom en
blott formål verksamhet, som kunde betraktas i sin åtskill-
nad från h varje innehåll och vore likgiltig i förhållande
till innehållets olikheter, ej heller helt och hållet bortse
från och ignorera innehållets allmänna beskaffenhet och
det verkliga tänkandets förutsättningar. Just därför, att
vi icke känna till något rent af sig själft i den enskilda
individen börjande tänkande, utan blott ett tänkande under
allmänna förhållanden och betingelser och med det mänsk-
liga tänkandets allmänna mål, kan man bortse hvarken
från det bestämda sätt, på hvilket vårt tänkande erhåller
material och innehåll från sensationerna och gestaltar det
till föreställningar om ting, egenskaper, verksamheter o. s,
v., ej heller från dess historiska beroende af det mänskliga
samhället, utan man bortser endast från den särskilda,
beskaffenheten hos den gifna utgångspunkten för en serie
af tankeprocesser. ^)

Möjligheten att uppställa kriterier och regler för den
nödvändiga och allmängiltiga fortgången i tänkandet beror
på förmågan att skilja objektivt nödvändigt tänkande
från icke nödvändigt, och denna förmåga visar sig i det
omedelbara medvetandet om den evidens, som beledsagar
nödvändigt tänkande. Erfarenheten af detta medvetande
och tron på dess tillförlitlighet är ett postulat, från hvilket
man ej kan gå längre tillbaka. För den, som icke erkänner
detta, iinnes ingen vetenskap, utan blott tillfälligt menande.

' A. st. s. 10 ff.

128

Vissheten om vårt tänkandes allmängiltighet beror
ytterst på medvetandet om nödvändigheten och icke om-
vändt; i det att vi förutsätta ett för alla gemensamt för-
nuft, äro vi öfvertygade om, att det, som vi med oafvislig
nödvändighet tänka, äfven måste tänkas af andra på samma
sätt; och den empiriska bekräftelsen genom allas faktiska
öfverensstämmelse förmår väl att befästa vår förutsättning,
att andra stå under samma dem bindande lagar, men icke
ersätta, ännu mindre frambringa den omedelbara känslan
af nödvändighet. Erfarenhetens öfverensstämmelse med
våra beräkningar och vanan, på h vilka empiristerna åberopa
sig, rör åter blott giltigheten af våra förutsättningar, men
förmår h varken frambringa eller rubba tankenödvändig
heten. Sålunda stå vi här inför det fundamentala faktum,
på hvilket hvarje logisk byggnad måste uppföras; och ingen
logik kan förfara annorlunda än så, att den blir medveten
om de betingelser, under hvilka denna subjektiva känsla af
nödvändighet inträder, och bringar dem till deras allmänna
uttryck.

Med uppgiftens fastställande är gången af undersök-
ningen gifven. Först måste betraktas väsendet hos den
funktion, för hvilken regler skola sökas; därefter gäller
det att uppställa betingelserna och lagarne för dess normala
utförande; slutligen har man att söka reglerna för det för-
farande, genom hvilket från det naturliga tänkandets ofull-
komliga tillstånd det fullkomliga kan uppnås på grund af
gifna förutsättningar och hjälpmedel. Följaktligen sönder-
faller undersökningen i en analytisk, en lagstiftande och
en teknisk del. ^

Det är i den andra, »lagstiftande» eller »normativa»
delen af logiken, som Sigwart framställer sin lära om be-
greppsbildningen. Men vissa undersökningar i den första
afdelningen, som analyserar dömandets väsen och förut-
sättningar, sammanhänga — naturligt nog — så nära med
begreppsläran, att de måste i sina hufvuddrag samman-

^ A. st. SS. 15—16.

129

ställas med denna, om man skall kunna rätt fatta hennes
innebörd. De nämnda undersökning-arna ligga i Sigwarts
lära om »föreställningarna såsom omdömets elementer och
deras förhållande till orden» ^

Nödvändigheten att framställa denna lära blir för S.
gifven genom en förberedande betraktelse af satsen och
omdömet.

Satsen, i hvilken något utsäges om något, är det
språkliga uttrycket för omdömet. Detta är ursprungligen
en lef vande tankeakt, som i hvarje fall förutsätter, att två
åtskilda föreställningar äro närvarande för den dömande,
i det att omdömet utföres och utsäges^ nämligen subjekts-
och predikatsf öreställningarna, som till en början blott på
ett yttre sätt kunna åtskiljas så, att subjektet är det, hvar-
om något utsäges, predikatet det, som utsäges. Subjekts-
föreställningen framträder för den första och allmännaste
uppfattningen såsom det, som först är närvarande; hvarje
godtyckligt objekt, som jag kan fasthålla för sig i med-
vetandet, är i och för sig i stånd att blifva subjekt i ett
omdöme, vare sig det är en omedelbar åskådning af något
enskildt, en abstrakt föreställning, ett ting, ett skeende
eller något dylikt. Till detta träder såsom ett andra i
vårt medvetande predikatsf öreställningen. För denna är
det väsentligt, att hon tillhör det redan bekanta och ge-
nom förstådda ord betecknade området för våra föreställ-
ningar, att hon alltså är en genom en föregående akt i
medvetandet upptagen, med ordet förbunden, med detta
fasthållen och reproducerbar, från alla andra åtskild före-
ställning. Dömandet är först då möjligt, när ett antal
sådana fasthållna och åtskilda föreställningar lätt inträder
i medvetandet. Det medvetna omdömet förutsätter alltså,
att dessa föreställningar redan äro bildade. — Nu inne-
hålles visserligen i den process, genom hvilken de bildas,
redan ett tänkande; må man i enskildheterna tänka sig
de funktioner, genom hvilka vi komma till föreställningar

2 A. st. SS. 309 ff., 16 ff., 30 ff.

130

om bestämda föremål och öfverhiifvud till föreställningar,
som vi kunna använda till predikat, huru som helst, så
finnes otvifvelaktigt därvid ett åtskiljande af olika sensa-
tioner, ett sammanfattande af en mångfald till ett helt,
ett refererande af detta hela såsom enhet till dess mång-
faldiga innehåll, ett fasthållande af den så vunna produk-
ten — idel akter, som vi blott kunna föreställa oss i ana-
logi med medvetna, omdömesartade tankeakter. Men denna
verksamhet, genom hvilken för oss uppstå bestämda, från
hvarandra åtskilda och för sig fasthållbara föreställningar,
går före vårt medvetna och afsiktliga tänkande och följer
omedvetna lagar; när vi börja tänka efter, så finnas blott
resultaten af dessa processer i vårt medvetande under form
af färdiga benämnda föreställningar, och processerna själfva
måste dels ursprungligen ledas med psykologisk nödvän-
dighet, då de af alla människor utföras på ett väsentligen
öfverensstämmande sätt, dels äro de så inöfvade och ut-
bildade till mekanisk färdighet, att de äfven inom det
medvetna lifvet försiggå meH omedveten säkerhet. A an-
dra sidan är den ursprungliga uppkomsten och det första
tillägnandet af språket likaså redan förutsatt, då det med-
vetna och frivilliga tänkandet nästan undantagslöst utföres
med tillhjälp däraf. Det faller alltså till att börja med
utom logikens uppgift, anser S., att betrakta det tänkande,
genom hvilket föreställningarna först uppkomma, och lika-
så att undersöka språkets uppkomst öfverhufvud och den
enskildes inlärande däraf, om ock kanhända den fortgå-
ende analysen måste beröra dessa frågor; men väl är det
behöfligt att öfverse de föreställningars område, hvilka
kunna ingå såsom element, vare sig såsom subjekt eller
predikat, i våra omdömen, och bestämma förhållandet mel-
lan det i det inre föreställda och dess språkliga uttryck. ^)
Hvad vi föreställa oss och hvad som kan ingå såsom
subjekt eller predikat i våra omdömen, är för det första:
ting, deras egenskaper och verksamheter; för det andra:

^ A. st. SS. 25 — 29.

131

relationer mellan tingen, deras egenskaper och verksamheter,
hviika relationer ilro dels rumliga, dels timliga, dels lo-
giska, dels kausala, dels modala.

Språket själft synes genom sitt särskiljande mellan
olika ordkUisser gifva ledtråden till uppsökandet af det
föreställdas arter. Men denna ledtråd är icke osviklig.
Tj det är det egendomliga för språkbildningen, att dess
sldlda former under utvecklingens lopp öfvertaga skilda
funktioner; icke för hvarje ny art af föreställning utpräg^-
las en särskild form, utan såsom inom det organiska om»-
rådet morf ologiskt likvärdiga organ dock kunna ombesörja;
fysiologiskt väsentligen skilda förrättningar, så är det äf-
ven med ordklasserna substantiv, verb, adjektiv o. s. v..
Sldllnaderna i ordklasserna äro ej nödvändigt kongruenta
med åtskillnaderna i betydelserna; så att allt kunde af-
läsas på dessa yttre karakt erer ; det försöket kan man icke
undgå att, ständigt med språkets antydningar i ögonsikte,
dock ur det föreställdas natur vinna en öfversikt och först
därur inse, huru långt åtskillnaderna i språkformerna hafva
följt deras innehålls inre olikheter.

Såsom den allmännaste mänskliga besittningen, hvil-
kens uppkomst vi måste tänka såsom möjlig på samma
sätt i hvarje individ äfven utan språk, om den äfven fak-
tiskt i regeln uppstår under språkets medverkan, träder
emot oss den krets af föreställningar, h vilken i sin helhet
utgör det vävandes värld, till hvilken jämte föreställningen
om oss själfva föreställningen om hela vår erfarenhets-
mässigt kända omgifning och vidare föreställningen om
allt det hör, som tankes såsom existerande på samma sätt
som vi själfva och föremålen för vår omedelbara varse-
blifning.

Grundstommen i denna värld bilda föreställninofarna
om enskilda ting, hviika språkligt betecknas genom de
konkreta substantiven. Dessa ting föreställa vi oss såsom
haf vande i sig egenskaper, hviika finna sitt uttryck i ad-
jektiv, och såsom i tidens förlopp ur sig utvecklande

132

verksamheter och råkande i tillstånd, hvilka utsägas i
verb.

Detta särskiljande mellan föreställningarna om ting,
egenskaper, som inherera i dem, och verksamheter, i hvilka
de äro inbegripna, jämte nödvändigheten att fortfarande
hänföra dem till hvarandra och betrakta hvarie för sisf
tänkbart och fasthållbart föremål såsom ett tings enhet
med dess egenskaper och verksamhetsjttringar, gäller för
oss här såsom ett grandfaktum i vårt föreställande, eme-
dan detta särskiljande redan förutsattes för vårt medvetna
och af reflexionen ledbara dömande, liksom ock det språk-
liga åtskiljandet af ordformerna i alla utvecklade språk

— och blott inom dessa kunna vi vilja uppställa en logik

— alltid ligger till grund för utsägandet af omdömet.
Det är visserligen samma intryck, hvilka gifva oss före-
ställningen om lysandet och det lysande föremålet, före-
ställningarna om hårdhet och köld samt om det hårda och
kalla tinget; men vi kunna för vårt medvetna tänkande
icke mer skrufva oss tillbaka på den ståndpunkt, på hvil-
ken särskiljandet ännu icke var utfördt, lika litet som vi
kunna tala med de rötter, ur hvilka verbal- och nominal-
formerna hafva växt fram. Betydelsen af ordformerna
substantiv, verb och adjektiv är ingen annan än, att de i
sin åtskillnad hänvisa på den nämnda enheten; hvarje verb
hänvisar på ett subjekt, hvarje adjektiv på ett substantiv,
och först när de funnit sina komplement, kommer tänkan-
det till hvila i en relativt af slutad akt och har uppnått
ett för sig såsom själf ständigt föreställbart helt. Substan-
tivet tillkommer det därvid att öfvervägande beteckna en-
heten, hvilken åter alltid tenderar att utveckla sig i sina
element; adjektivet och verbet framställa dessa element
för sig själf va, men så som de alltid sträfva tillbaka till
enhet.

Ehuru nu föreställningarna om ting, egenskap och
verksamhet äro bundna vid hvarandra, ett görande alltid
är ett görande af något, en egenskap egenskapen hos nå-

133

got, som föreställes såsom ett ting, och omviindt ett tiug
alltid måste törestiillas med bestämd egenskap och verk-
samhet, så ligger dock i själfva åtskiljandet en möjlighet
att fasthålhi en egenskap eller verksamhet för sig och i
tanken lösgöra dem från fih-håHandet till ett visst ting.
Så förestälkla, tänkas de ahstrald, d. v. s. hållas i konstlad
isolering från den enhet, till hvilken de enligt sin natnr
sträfva. I denna abstraktion ligger jämte lösslitandet från
enheten med bestämda ting på samma gång npphöjelsen
till aUmiuihff, d. v. s. möjlighet att hänföra dem till god-
tyckligt många enskilda och återfinna dem däri; och båda
processerna, npplösningen af ett bestämdt helt af föreställ-
ningar i de åtskilda elementen af egenskap och verksamhet
samt bildningen af abstrakta och allmänna föreställningar
om dessa, betinga hvarandra ömsesidigt eller äro fastmer
en och samma process, hvilkens resultat blott företer sig
i skilda sidor.

I det att med särskiljandet af egenskaper och verk-
samhetsjttringar från tingen samma egenskap och samma
verksamhet föreställas i skilda ting, är på samma gång
gifven en basis för att jämföra de likartade verksamheterna
och egenskaperna hos olika ting med hvarandra och bringa
till medvetande deras åtskillnader, hvilka tänkas dels såsom
skilda grader dels såsom skilda sätt; och liksom tingen
skilja sig från hvarandra genom sina verksamheter och
egenskaper, så skilja sig de liknande verksamheterna och
egenskaperna hos de enskilda tingen till grad och sätt,
hvilka vi sammanfattande må kalla modijikatioiicr. Där-
med är en nv åtskillnad och en ny enhet gifven, som språk-
ligt uttryckes i refererandet af adverb till adjektiv och
verb.

Såvida de abstrakta föreställningarna kunna fasthållas
för sig och uppträda såsom anknytningspunkter för andra
föreställningar, förlänar dem språket substantivisk form, i
det att det bildar abstrakta substantiv, hvilkas betydelse
är föreställningar om egenskaper och verksamhetsyttringar.

134

Språkformens analogi ger dem därmed en jämförlighet
med tingen så till vida, som de böra på likadant sätt träda
i förhållande till adjektiv och verb som de konkreta sub-
stantiven. Men de äro icke därför ting, och den enhet,
som består mellan dem och deras adjektiviskt eller verbalt
uttryckta bestämningar, är icke inbärens eller aktion, ge-
nom hvilka de själfva såsom abstrakta visa tillbaka till
sina uppbärare. Fastmer kan det blott — såvida icke re-
lationer tillkomma — vara specifikationen af ett gemen-
samt, modifikationen af egenskapen eller verksamheten, som
på ett med egenskapens förhållande till tinget analogt sätt
tankes tillsammans med och refereras till dem; och det
gemensamma i bägge förhållandena är närmast blott det,
att de tillåta en identifikation i den bemärkelsen, att i den
substantiviska föreställningen dess närmare bestämdheter
och de åtskiljande kännetecknen, som den erbjuder det
jämförande tänkandet, på samma gång bringas till med-
vetande hvar för sig och sammanhållas till enhet med
densamma.

Det gemensamma för de hittills betraktade föreställ-
ningarna om ting, deras egenskaper och verksamheter är,
att de liafva ett åskådligt element, hvilket har sin be-
stämdhet genom funktioner af ett eller flera af våra sin-
nen eller den inre varseblifningen. Detta åskådliga inne-
håll är för sig aldrig hela föreställningen; det är uppfat-
tadt och formadt af tänkandet, fasthållet såsom föreställ-
ning om ett tings egenskap eller verksamhet och hänfördt
till detta såsom en bestående enhet; och denna enhet fin-
nes i det föreställda lika väl som det sinnligt åskådliga
elementet; men under det att dessa kategorier, ting, egen-
skap och verksamhet, öfverallt äro desamma, utgör pro-
dukten af den sinnliga åskådningen eller en densamma
efterbildande imagination den egentliga kärnan i föreställ-
ningen och gifver den det åtskiljande innehållet.

Därigenom skilja sig dessa föreställningar om ting
med deras egenskaper och verksamhetsjttringar från den

135

andra liiifvudklassen, relations föreställningarna. Dessa förut-
sätta å ena sidan alltid redan föreställnino^arna om ting
och hafva å andra sidan ett innehåll, som alltid först är
frambrao-t genom en refererande verksamhet (»beziehende
Thätigkeit») och i följd däraf redan från början har en
allmänhet i sig-, i kraft af h vilken de motsvarande orden
aldrig för sig förmå uppväcka föreställningen om något
enskildt. De relationer, hvilka först och lättast uppfattas,
emedan de redan ligga implicite i våra åskådningar af
ting och deras verksamhet, äro förhållandena i rum och
tid. Höger och vänster, of van och nedan, förut och efteråt
äro föreställningar, som hafva sitt ursprung såsom med-
vetet afsöndrade beståndsdelar i vår föreställningsvärld
blott ur en subjektiv verksamhet, som går fram och till-
baka mellan de redan i nimlig och timlig utbredning åskå-
dade tingen; deras innehåll består i medvetandet af be-
stämdheten hos denna rummet och tiden genomlöpande
verksamhet, är alltså från början oberoende af de för
hvarje fall bestämda relationspunkterna. »Rörelse» kunna
vi alltid ytterst föreställa oss endast såsom rörelse af nå-
got, om det också tankes aldrig så otydligt såsom sinnlig
bild; men »riktning» förutsätter blott vårt eget linjedra-
gande i rummet och medvetandet om åtskillnaderna därvid.
På rumliga föreställningar hvilar ursprungligen äfven
relationen mellan det hela och delarna och denna relations-
föreställning är i sin ordning förutsättning för all före-
ställning om storhet. Den förra relationen kommer till
medvetande genom sönderdelning och sammansättning af
genom begränsande särskiljning från omgifningen lösta och
såsom enhetliga uppfattade ting samt refererande af bägge
processerna till hvarandra Allt jämförande af storheter
och allt egentligt mätande beror på iakttagande och fram-
ställande af ett förhållande mellan delar och det hela.
Med föreställninofen om detta förhållande förbindes äfven
en kausal relation — det hela omfattar delarna, håller dem
tillsammans, har dem.

136

Samma åtskillnad bör genomföras inom tidens område.
Äfven kär utveckla sig* föreställningarna om tidsstorheter,
om längre och kortare, i den mån tidsrelationen för sig
kommer till medvetande.

Gå nu dessa grupper af föreställningar tillbaka till
den refererande verksamhet, som rör sig i rum och tid,
och hafva de sitt innehåll genom det åskådliga medvetandet
om genomlöpandet af rum och tid, så kunna de dock icke ut-
föras, utan att på samma gång funktioner af det refererande
tänkandet medverka och andra relationsföreställningar upp-
komma såsom resultat af åtskiljandet och jämförandet. Före-
ställningen om åtskillnad är icke något gif vet; därmed, att
flere åtskilda objekt äro i medvetandet, är väl åtskiljandet
förutsatt; men närmast kommer till medvetande blott denna
funktions resultat, hvilket består i flere objekts bredvid-
hvartannat-vara, af hvilka hvart och ett för sig fasthålles.
Föreställningen om åtskillnad, om likhet eller olikhet, ut-
vecklar sig först, när åtskiljandet utföres med medvetande
och man reflekterar på denna verksamhet; föreställningen
om identitet förutsätter icke blott, att samma objekt längre
tid eller upprepade gånger var närvarande, utan den upp-
står först genom negation af innehållets åtskillnad i två
eller flere, i tiden efter hvarandra följande föreställningar
och har sitt innehåll i denna verksamhet, den kan utsägas
om ett objekt blott såvida, som det erbjuder betingelser
och grund för denna verksamhet. Åtskillnad, identitet och
likhet böra aldrig uppfattas såsom blotta abstraktioner ur
det åskådliga innehållet, som alltid blott kan gifva sig
själft, de äro till medvetenhet öfvergångna tankeprocesser
och hafva dessa till sitt innehåll. — Från sådana tanke-
processer härleda sig äfven talen, i det att likartadt blir
rumligt och timligt åtskildt och verksamheten i det åtskilj-
bara upprepandet af samma åskådning kommer till med-
vetande såsom sådan, hvarje steg i upprepandet kvarhålles
i minnet och med hvarje sådant serien af de föregående
sammanfattas till en ny enhet.

137

Den tredje liufvuclklassen af relationer utgöra de liau-
sala. Il vilka samtlig-a liafva föreställningen om verkandet y
(det på annat riktade görandet) till sitt oändligt mångfal-
digt modifierade innehåll (verba transitiva). Sigwart vill
icke härvid förklara kausal-begreppets ursprung, ej heller
noggrannare bestämma det själft; han vill i detta samman-
hang blott anvisa det dess plats i sammanfattningen af
våra föreställningar. Därvid anställer han vissa betraktel-
ser öfver svårigheten att i hvarje fall af göra, hvarpå be-
stämningarne egenskap, görande och verkande med objektiv
giltighet kunna användas. Men han fasthåller, att de
nämnda begreppen måste uppfattas såsom skilda element
i våra föreställningar. För att tänka ett bestämdt ting-
måste vi tänka det med egenskaper, hvilka inherera i det,
utgöra dess egendomliga väsen och kunna prediceras om
det, sådant det är i och för sig själft. Likaså är det med
görandet. Om icke allt skall sammanstörta till kaos, i
hvilket vi icke mer kunna uppfatta någon fast åtskillnad,
så måste vi tänka världen såsom en mångfald af enskilda
individuella ting, af hvilka hvart och ett har sin bestämd-
het och är verksamt, i det att det i tiden behåller eller
växlar och ändrar denna bestämdhet, rör sig, växer etc.
Att det i detta görande å ena sidan bestämmes af andra
ting, som verka, å andra sidan verkar på andra ting och
bestämmer deras görande, är en därifrån åtskild betraktelse.
Det är motsatsen mellan causa immanens och causa tran-
siens. Det, som framgår ur den första, är oskiljaktigt från
föreställningen om subjektet, ett sätt att vara hos detsamma;
det, som framgår ur den andra, kan blott tänkas genom
dess förhållande till ett annat. Sålunda bör man icke upp-
häfva den åtskillnaden, att föreställningen om verkandet
hör till relationsföreställningarna mellan skilda ting, under
det att föreställningen om görandet är en integrerande
beståndsdel i föreställningen om det enskilda tinget för
sig och blott de rummets och tidens relationer vidhänga
densamma, utan hvilka öfver hufvud intet enskildt kan

138

tänkas. Därför är äfven föreställningen om verkandet
aldrig åskådlig; öfvergången af kausaliteten från ett ting
till ett annat tankes alltid till och är en produkt af det
dem sammanbindande tänkandet; åskådligt är blott göran-
det själft; förändringen hos de i relation trädande tingen.

Med ingen annan relation jämförlig är den, i hvilken
objekten för vårt subjektiva görande, vårt åskådande och
tänkande, vårt begärande och viljande, stå till oss själfva
såsom subjekt för andlig verksaml^et. Det tänkta eller
velade såsom sådant innehåller alla kategorier', som vi hit-
tills betraktat. Men under hvilken kategori* hör se, höra,
åskåda, tänka, vilja, om vi betrakta dessa funktioner i för-
hållande till deras objekt och icke blott såsom subjektets
verksamhetsyttringar? Skola se, höra, föreställa räknas
till de kausala relationerna? De äro hvarken ett blott
görande, tj de hänföras till något från det verksamma
subjektet åtskildt; men de äro icke heller något verkande,
ty de hvarken frambringa eller förändra ett ting. En-
dast det, som på förhand gäller såsom något tänkt, t. ex.
fantasiens fria bildningar, kan falla under synpunkten af
frambringandets eller skapandets kausala relation, såvida
vi äro berättigade att anse äfven en tanke, en drömbild
såsom ett »ting» ; men det, som vi tänka såsom på något
sätt verkligt, är icke frambragt af vårt tänkande, och det
sker hos detsamma realiter intet därmed, att det tankes;
och dock skall det vara ett objekt för vårt tänkande och
stå i förhållande därtill. Kallar man denna klass af re-
lationer med en utvidgning af det kantiska språkbruket
de modala, så falla därunder alla de förhållanden, i hvilka
vi sätta oss till objekter, såvida vi föreställa oss dem och
såsom föreställda begära, önska och i deras värde för oss
bedöma dem. ^

Allt föreställdt föreställes nu antingen såsom ensldldt
existerande (såsom ensldldt ting eller såsom egenskap, verk-

^ A. st. s. 30 — 45.

139

samhet eller relation hos enskilda ting-), respektive under
betino-elserna för enskild existens (såsom den bildskapande
fantasiens prodnkter), eller det föreställes med bortseende
från betingelserna för dess enskilda existens och så till vida
såsom allmänt, som det föreställda, så som det är närvarande
i det rent inre, kan tänkas såsom existerande i en godtyck-
lig mängd af enskilda ting eller fall. Uttrycket för detta
i det inre närvarande innehåll i det föreställda är ordet
såsom sådant. Men orden, såsom de ur det förhanden-
varande språket upphämtas och användas som uttryck för
det naturliga individuella tänkandet, hafva individuellt
åtskilda och i mångfaldig ombildning inbegripna betydelser;
i kraft af denna ombildning har den allmänhet, hvilken
tillkommer deras betydelse, olika innebörd.

Orden gälla vanligen såsom tecken för hegrepp. Men
att de framställa ett begrepp i logisk bemärkelse, såsom
en konstprodukt af våra föreställningars medvetna be-
arbetning, i hvilken dess kännetecken analyseras och
fixeras i definitionen, det är ett idealt tillstånd, till hvilkets
uppnående just logiken skall bidraga ; faktiskt äro de flesta
af våra ord blott inbegripna i ett närmande till detta till-
stånd, och gå vi tillbaka till början af vårt dömande, så-
som det begynner med det första tillägnandet af de enklaste
språkelemeht, så kan det blott förvirra, om det under or-
det tänkta utan vidare betecknas såsom begrepp, såvida
man icke tager uttrycket »begrepp», såsom Herbart gör, i
en mycket vidsträcktare betydelse än den vanliga.

Det allmänna sätt, på hvilket föreställning och ord för
den enskilde sammanbindas, är i det väsentliga ständigt det-
samma; ordet anknyter sig till ett i något ögonblick för
första gången själfproduceradt innehåll och genomlöper en
utvecklingsserie, i hvilken detta innehåll blir rikare och modi-
fieras. Allt förklarande af ord måste gå ut därpå att
åstadkomma de betingelser, under hvilka enligt psykologiska
lagar de dem motsvarande föreställningarna måste blifva
frambragta. Ty hvarje förstående af ett ord måste bero

140

på nå^ot själfproduceradt, och det individuella innehållet
består just i de element, hvilka den enskilde verkligen har
med medvetande uppfattat och fasthållit.

Om man tar i betraktande, huru barnet förvärfvar de
— nästan uteslutande sinnliga — förställningar, som höra
till dess första ord och möjliggöra dess första omdömen,
så finner man, att detta alltid sker med utgångspunkt från
den enskilda åskådningen af ett ting eller ett förlopp, som
benämnes för det ; till enskilda fall ansluter sig det första
förståendet af orden. Men ju mindre dess uppfattning är öf-
vad och förberedd genom en rikedom af redan förhandenva-
rande föreställningar, desto mindre kan åskådningsbilden,
som ingår i minnet och senare reproduceras med ordet,
vara en trogen och uttömmande af bild af själfva det när-
varande objektet; äfven det, som den fullvuxne i regeln
verkligen ser och upptager i sin åskådning och erinring,
stannar, om han icke är en öfvad iakttagare, långt bakom
objektet själft; så mycket mer kan det, som vid bör-
jan af språkets inlärande förblir kvar af det enskilda
sedda objektet, blott vara en rå och förvriden af bild af
tinget, i hvilken blott de mest framstående dragen synas
såsom i en grof teckning; så att vi för det mesta alldeles
icke kunna veta, hvilken bild barnet nu egentligen förknip-
pade med det hörda ordet. Inträder en åskådning, som
liknar den, som det verkligen behållit, så äro de be-
tingelser alldeles icke gifna, under hvilka en olikhet mel-
lan det förra och det nuvarande föremålet kunde iaktta-
gas, sammansmältningen följer omedelbart och uttalar sig
däri, att det nya benämnes med det inlärda namnet.

Det framsteg, som barnen göra, består icke däri, att
de subsumera nytt under redan bekanta föreställningar,
utan däri, att de lära sig att uppfatta fullständigare och
att noggrannare åtskilja.

För vårt individuella tänkande anknyter sig alltså i
början af dess utveckling hvarje ords betydelse till en en-
skild åskådning, så mycket mer, som det alldeles icke be-

141

står någon åtskillnad nielliin enskild och allmän föreställ-
ning. Erinringsbilden, som kvarstår efter en första ofull-
komlio- uppfattning af ett objekt, sitter ju icke såsom ett
fast af tryck i sjiilen; i^eproduktionen däraf är en ny verk-
samhet, och när vi tala om bilder och föreställningar så-
som om fasta ting, som hvila i minnets schakt, så borde vi
egentligen tala om förvärfvade och inlärda vanor och fär-
digheter, som icke utesluta, att vid hvarje reproduktion
mer eller mindre genomgripande förändringar i verksam-
heten och därmed i hennes produkt förefinnas. Denna
osäkerhet i erinringsbilden och den allmänna lag, som
Beneke passande kallar det likartades attraktion, äro till-
räckliga för att åstadkomma hennes förening med en serie
nja bilder och sålunda gifva henne funktionen af en all-
män föreställning. Det fortfarande benämnandet af nya
ting — för att till en början stanna vid substantiven —
befäster å ena sidan de framstående och gemensamma
dragen och håller å andra sidan likväl bilden flytande och
förskj utbar, så att än det än det draget hos densamma kan
träda i förgrunden och bestämma nya associationer. Därför
hafva i tänkandets naturliga förlopp alla ord en sträfvan
att utvidga sitt område; deras gränser äro obestämda och
alltid beredda att öppna sig för liknande föreställningar;
och denna utvidgning gynnas fortfarande därigenom, att
hos nya föremål alltid det iakttages och uppfattas lättast,
som öfverensstämmer med ett redan inöfvadt schema; vi
lägga så att säga våra färdiga bilder alltid öfver tingen och
dölja för oss därigenom det nya och åtskiljande hos dem.
Men vid sidan af denna process går nu en annan.
Med tilltagande öfning i uppfattningen blifva icke blott
de mest frappanta dragen, utan äfven de mindre i ögonen
fallande beaktade; därmed blifva bilderna bestämdare och
innehållsrikare, och i samma mån inskränkes å ena sidan
området för deras användning på nytt, stegras å den andra
deras antal och förmågan att åtskilja dem. Denna åtskill-
nad åter jämför helt med helt; den går icke för sig så,

142

att man först gjorde sig reda för, hvaruti åtskillnaden i
enskildheterna består, och medvetet afsöndrade de öfverens-
stämmande och differenta kännetecknen; vi skilja fortfa-
rande alldeles säkert obekanta personer från bekanta utan
att bringa till vårt medvetande, hvaruti de då egentligen
skilja sig; det är ett icke anal jseradt totalintrj ek, af käns-
lans omedelbarhet, hvilket sätter oss i stånd att io-enkänna
det bekanta såsom sådant och om det obekanta döma, att
det icke är bekant.

Härvid är det mindre upprepandet af iakttagelsen än
människans intresse, som bestämmer hennes uppmärksam-
het och noggrannheten i hennes uppfattning. Så förklaras,
att jämte hvarandra bestämdare och innehållsrikare bilder
samt obestämda, lätt förskjutbara finnas i människans med-
vetande och förbinda sig med hennes ord.

Språkets historia visar en alldeles likartad utveckling.
Dess rötter hafva en mycket allmän betydelse; icke eme-
dan genast från början det allmännaste skulle blifva fixe-
radt genom en omfattande abstraktionsprocess, utan eme-
dan få olika och blott lättfattliga, särskildt framstående
företeelser fasthållas och benämnas. De enskilda tingen
benämnas för det mesta efter några af dessa företeelser.
I det då skilda sidor hos dem uppfattas och de benämnas
endast efter dessa, uppstå de talrika synonymerna, hvilka
ställa dem i skilda serier af likartade företeelser; först
under språkutvecklingens fortgång inträder längre gående
specialisering genom härledning och användning af ur-
sprungliga synonymer för skilda speciella klasser af ting
och händelser, men det allmänna fortfar att bestå jämte
det speciella.

Alldeles tvärt emot den vanliga läran om de allmänna,
föreställningarnas bildning är hos individen liksom i språket
det allmänna före det speciella, lika visst som den ofull-
ständigare och obestämdare föreställningen är före den
fullständiga, som förutsätter en längre gående särskilj-
ning.

143

En liknande process försio-går med föreställning-arna
om egenskaper och verksambetsyttringar. Afven här äro
de ursprungliga uppfattningarna af allmännaste art och
angå blott de stora, lätt urskiljbara dragen; de mångfal-
diofa åtskillnaderna finna först senare beaktande och be-
teckning.

Får man förutsätta, att på detta sätt den med ett ord
förbundna föreställningen ursprungligen uppstår ur åskåd-
ningen af ett enskildt föremål, livars ofullkomliga och fÖr-
skjutbara bild utgör ordets första betydelse, så är därige-
nom äfven klart, i hvilken bemärkelse allmänhet tillkom-
mer en sådan med ordet förbunden föreställning. Möjlig-
heten att använda en föreställning såsom allmän, d. v. s.
på en godtycklig mångfald af enskilda föreställningar, är
redan gifven med hennes natur såsom reproducerbar före-
ställning och alldeles icke beroende därpå, att den redan
har utvecklats ur en mångfald af sådana enskilda före-
ställningar. Så snart den har lösslitit sig från den ur-
sprungliga åskådningen och hennes rumliga och timliga
förbindelser samt blifvit en inre bild, som kan fritt repro-
duceras, har den äfven förmågan att sammansmälta med
en rad nya åskådningar eller föreställningar och uppträda,
såsom dessas predikat i ett omdöme. Se vi blott på före-
ställningens innehåll, så tillkommer utan vidare denna
sorts allmänhet icke blott bilderna af solen, månen o. s. v.,
utan äfven bilderna af bestämda personer; så ofta solen
uppgår på hiramelen och månen blir synlig, är en ny en-
skild åskådninof närvarande, hvilken identifieras med den
från det föregående kvarblifna föreställningen; kunskapen
om den materiella identiteten af alla dessa solar och må-
nar är något senare och alldeles icke något nödvändigt,
där kontinuiteten i åskådningen felas; likaså identifieras
en spegelbild eller ett porträtt af en person utan vidare
med erinringsbilden, och åter är kunskapen om, att de ära
blotta bilder och att namnet egentligen tillkommer blott
ett, något, som kommer till i andra rummet och åter upp-

144

liäfver det påbörjade försöket att behandla föreställningen
såsom en i egentlig bemärkelse allmän; det är för före-
ställningen själf tillfälligt, att den icke blir en verkligen
allmän. Icke på den egendomliga naturen hos det, som
föreställes, ej heller på dess ursprung alltså beror det, om
det blir allmänt eller icke, utan därpå, att föreställningen
verkligen användes på en mångfald af enskilda åskåd-
ningar, hvilka gälla såsom afbilder af en reell mångfald
af ting, och att denna mångfald såsom sådan kommer till
medvetande, att singularis får en pluralis.

Denna mångfald är först en blott numerislx. I det
att i åskådningen samtidigt eller successivt en mängd lika
eller ourskiljbart lika ting framställa sig, identifieras icke
blott hvart och ett enskildt med erinringsbilden, utan lik-
heten i föreställningens innehåll frambringar behofvet af
räJcnaiide^ genom hvilket den yttre, rumliga och timliga
åtskildheten förmedlas med bildens likhet. Först därmed
framträder motsatsen mellan enhet och mångffald.

Icke denna numeriska allmänhet afses likväl i regeln,
när det är tal därom, att orden hafva allmän betydelse,
utan däri skall allmänheten bestå, att de under sig omfatta
olika y till sitt innehåll åtskiljbara och verkligen åtskilda
objekt. Sålunda skall föreställningen träd vara det all-
männa hos ekar, bokar, tallar o. s. v., föreställningen färg
vara det allmänna i rödt, blått, grönt o. s. v.

Men härvid bör man noga skilja m.ellaii föreställningens
allmänhet och ordets allmänhet. Stanna vi inom det om-
råde, där ordens verkliga individuella betydelse härleder
sig från enskilda åskådningar, så är möjligheten att an-
vända en föreställning på icke blott rumligt och timligt,
utan ock till innehållet skilda föremål närmast gifven i
och med hennes ohestämdhet. Man kan tänka sig en änd-
lös gradserie af föreställningar, som med allt tilltagande
bestämdhet uppfattas efter hvarandra om samma objelrfc
och f ortvara jämte hvarandra. Ju obestämdare, desto
lättare användningen. Men så länge nu differensen mellan

145

de enskilda toreinålen, på livilka alltid å iiyo en en gån^
uppkommen bild användes, icke kommer till medvetandet,
förhåller sig en sådan föreställning icke annorlunda än
föreställningen om solen eller en föreställning af blott nu-
merisk allmänhet. Men så snart de enskilda uppfattning-
arna blifva bestämdare och åtskillnaderna mellan de ting,
som vid första anblicken sammanfalla med en gifven före-
ställning, uppmärksammas, så inträffa två saker: det ge-
mensamma namnet förblir, och på samma gång bildas
namn på de bestämdare föreställningarna. Men dessa un-
dantränga med tiden den mer obestämda; den kan alldeles
icke mer göras lefvande i sin sväf vande flyktighet. Där-
med har det gemensamma blifvit det blotta ordet. Detta
har en allmän betydelse, såvida det sammanfattar åtskilda
och betecknar en serie åtskiljbara bilder efter det, som i
alla är likt. Först nu förefinnes behofvet att för sig klar-
göra, hvad då det gemensamma jämte det åtskilda är, d.
v. s. att genom abstraktion bilda begreppet i ordets van-
liga bemärkelse.

Samma process upprepas med de bestämdare föreställ-
ningarna. I den mån, som uppfattningen blir skarpare
och minnet för små olikheter trognare, upplöser sig äfven
här den ursprungligen enhetliga bilden i en rad af difPe-
renta. Men språket förmår icke med sina härledningar,
sammansättningar, attributivbestämningar o. s. v. följa
denna specialisering, och lika litet kan minnet fasthålla
allt på samma sätt, inbillningskraften göra alla bilder lika
lifliga. Sålunda omfattar slutligen hvarje ord en krets af
åtskiljbara föreställningar, som kunna betecknas genom
detsamma ; men de förhålla sig icke lika, utan en bestämd
bild förblir företrädesvis sammanbunden med det, såsom
medelpunkt, kring hvilken de andra i gruppen sluta sig
tillsammans. ^)

Sedan Sigwart, efter att sålunda hafva tagit i betrak-
tande omdömets elementer och förhållandet mellan före-

A. st. 8. 45—60.

146

ställning och ord, vidlyftigt analyserat det faktiska tän-
kandets omdömesfunktion, i hvilken det alltid rör sig, när
det vill uppnå sanningens och allmängiltighetens mål, och
funnit såsom ett väsentligt element i hvarje påstående an-
språket att vara sant, d. v. s. nödvändigt och därför gil-
tigt för alla tänkande: så öfvergår han (i den andra, »nor-
mativa», delen af sin logik) till att prof va detta anspråk
och undersöka de betingelser, under hvilka dömandet mot-
svarar sitt ändamål.

Till ett omdömes fullkomlighet hör i första rummet,
att det står fast för den dömande, att dess visshet är oför-
änderlig. Denna visshet kan blott vara för handen, när
det är insedt, att vissheten icke beror på momentana och
med tiden växlande psykologiska motiv, utan på något,
som hvarje gång, när jag tänker, är oföränderligen det-
samma och oberördt af all växling; och detta är å ena
sidan mitt själf med vet ande själft, vissheten, att jag är och
tänker, vissheten, att jag är jag, densamme, som nu tän-
ker och förut har tänkt; och å andra sidan det, hvaröfver
jag dömer, det tänkta själft till sitt förblifvande, af mig
i sin identitet uppfattade innehåll, hvilket är alldeles obe-
roende af den tänkandes individuella tillstånd.

Vissheten, att jag är och tänker^ är den absolut ytter-
sta och fundamentala betingningen för allt tänkande och
all visshet öfverhufvud; härvid kan blott vara tal om den
omedelbara evidensen; man kan icke ens säga, att denna
tanke är nödvändig, utan den är före all nödvändighet.
Och likaså omedelbar och evident är medvetandets visshet
att jag tänker detta och detta; den är oupplösligen sam-
manflätad med mitt själf medvetande, det ena gifvet med
det andra.

Finnes det nu en nödvändighet, med hvilken jag, så
snart jag förnimmer något med medvetande, äfven måste
döma därom så och icke annorlunda, så beror vissheten i
hvarje omdöme på insikten i denna nödvändighet. Där-
med är jag medveten om dess logiska grund, och därmed

är oindCmiet siinimanbundet med mitt själfmedvetande sjillft.
Medvetandet om ormnden srmderfaller i medvetandet om
den lofi, på grund af livilken ett omdöme följer ur sina
förutsättningar, och medvetandet om dessa fönitsättnincjar.
Ty om något för medvetandet närvarande, A, skall gälla
såsom den grund, som gör omdömet B logiskt nödvändigt,
så beror nödvändigheten på en l-onstant lag, i kraft af
hvilken alltid och undantagslöst B följer ur A, och blott
så till vida är den fattbar; men att A är närvarande, det
är något rent faliisli, som måste vara för handen, för att
nödvändigheten skall blifva verksam.

Äro dessa förutsättningar själfva inga omdömen, utan
annorlunda beskaffade föremål för mitt medvetande, om
hvilka det blott kan iinnas enkelt vetande, att jag just
nu föreställer mig dem, varseblifningar, reproducerade före-
ställningar af hvarje slag, för medvetandet närvarande be-
gi'epp: så hafva vi med den logiska nödvändigheten redan
kommit till ett vttersta, som måste betraktas såsom rent
faliiskt och hvarvid blott kan frågas, livad nu med nöd-
vändighet därur framgår.

Äro däremot förutsättningarna själfva återigen om-
dömen, så måste man fråga efter deras logiska grund.
Men vid de omdömen kan man icke framställa denna
fråga, hvilkas evidenta visshet måste anses såsom lika
omedelbart faktisk som »jag tänker» eller tillvaron af be-
stämda föreställningar och vid hvilka en analys af deras
visshet genom att blifva medveten af deras nödvändighet
icke mer är möjlig; och lika litet vid de omdömen, hvilkas
innehåll utgöres af de fundamentala lagarne för all nöd-
vändighet, enligt hvilka allt nödvändigt fattas såsom sådant
och hvilkas giltighet därför blott kan erkännas^ men icke
inses såsom nödvändig nr något annat.

Möjligheten af en logik, som vill uppställa normal-
lagar för tänkandet, beror följaktligen på möjligheten af
att blifva medveten om sådana yttersta lagar och upptäcka
dem såsom något absolut visst och evident. Därtill kräf-

148

ves den förmåga, som redan postulerats såsom logikens
grundval, nämligen förmågan att urskilja objektivt nödvän-
digt tänkande genom dess evidens, och de allmänna lagarna
uppställas just på grund af en analys af betingelserna för
denna evidens.

Men ett omdömes oföränderliga giltighet och fasta
visshet har ännu längre tillbaka liggande betingelser, hvilka
icke äro uppfyllda i det naturliga tänkandet, nämligen
honstansen och den fullständiga hestämdheten hos de före-
ställningar, hvilka betecknas genom subjekts- och predi-
katsorden. Medvetandet om ett omdömes identitet är när-
mast beroende på dess språkliga uttryck. Om icke mot
hvarje ord alltid svarar precis samma betydelse och denna
alltså är fullkomligt bestämd och fixerad, så finnes ingen
möjlighet att vid upprepandet af samma sats vara viss på
upprepande af samma omdöme, och själfvä betydelsen af
omdömet blir vacklande. Likaså är allmängiltigheten af
omdömet visserligen garanterad genom dess nödvändighet,
men endast så, att den, som utgår från samma förutsätt-
ningar, måste utföra samma synthes. Men nu är, såsom
ofvan blifvit utredt, i det naturliga loppet af vårt tän-
kande hvarken de individuella föreställningarnes konstans
och fullständiga bestämdhet ej heller deras öf veren sstäm-
melse i skilda individer och deras gemensamma språkliga
beteckning uppnådd; fastmer är just genom de lagar,
hvilka behärska den naturliga bildningen af föreställning-
arna, såväl deras föränderlighet hos den enskilde, som
deras differens hos olika personer nödvändigt satt; och
därmed äfven osäkerheten i den språkliga beteckningen.

Den normativa logiken måste sålunda framför allt an-
gifva, huru dessa ofullkomligheter hos de naturliga före-
ställningarna, som först äro omdömets element, skola af-
hjälpas. Denna utredning lämnar Sigv^art i sin lära om
det logiska begreppet, hvilken vi nu skola framställa, så-
vidt för vårt ämne synes vara behöfligt. ^)

^ A. st. s. 309 ff. Följande främst, i texten: A. st. s. 316-42.

149

När man talar om »begrepp», så bör man enligt Sig
wart skilja mellan tre olika betydelser, i h vilka ordet ta-
ges. Från en sida sedt, betecknar det en naturlig psyko-
ioffisJ: produkt och är det enkla inre korrelatet till ordet,
sådant detta brukas i det vanliga naturliga talandet; det
är föreställningen på den grad, där den blifvit en inre
egendom, därigenom vunnit den förut omtalade allmänhe-
ten, som tillkommer hvarje föreställning såsom sådan, och
kan ingå såsom element, särskildt såsom predikat, i om-
dömet. Då så beskaffade föreställningar äro individuellt
differenta och genomgå en utveckling hos samma individ,
så är det, noga taget, en fiktion, som förbiser det indivi-
duella, när man talar om hegrepp, som betecknas genom
de i det vanliga talet brukade orden.

Gent emot denna empiriska betydelse står en ideal,
enligt hvilken begreppet betecknar slutpunkten för vårt
kunskapssträfvande så till vida, som i detta sökes en ade-
kvat af bild af tingens väsen och fordras, att den, som har
en saks begrepp, i och med detsamma genomskådar den i
dess innersta kärna, begriper den, d. v. s. inser hennes en-
skilda bestämningar i deras sammanhang såsom följder af
hennes enhetliga väsen. Hela vår kunskap hade ur denna
synpunkt nått sitt mål, om ett system af begrepp vore
uppställdt, i hvilket det verkliga i sin sanning innehölles
utan återstod. Vilja vi tänka oss en absolut, gudomlig
kunskap, så bestämma vi den så, att begrepp och verklig-
het äro ett i den absoluta intelligensen. I denna bemär-
kelse talar man väl om våra begrepps sanning; de äro
sanna, när de i sig äro det uttömmande uttrycket för tin-
gens väsen. Det sanna Gudsbegreppet vore det, som i
sina bestämningar innehölle Guds reala väsen till alla sidor
såsom ett tänkt.

Mellan den empiriska och den nu senast nämnda,
metafysiska betydelsen af ordet ligger den logiska, hvilken
är bestämd genom den logiska fo;'dran, att våra omdömen
skola vara vissa och allmängiltiga. Därigenom är närmast

150

blott fordradt, att våra föreställningar skola vara genom-
gående fasta och bestämda samt öfverensstämmande hos
alla, som begagna sig af samma beteckningssjstem ; i hvil-
ket förhållande det tänkta står till det varande, om det
är absolut kongruent med detta eller icke, det är ännu
åtminstone icke direkt bestämdt genom denna uppgift.
Ja, vi måste, då vår kunskap ständigt är inbegripen i blif-
vande, förutsätta, att i hvarje gifven tidpunkt mindre är
satt i våra föreställningar än i det verkliga; att våra före-
ställningar i bästa fall äro öfverensstämmande, men icke
uttömmande framställningar af det varande. Vi måste
nödvändigt skilja begreppens förmäla brukbarhet för dö-
mandets mål från deras metafysiska adekvathet och åtmin-
stone förutsätta möjligheten af, att den förra kan uppnås
tidigare än den senare. Eljest vore icke möjligt att komma
närmare kunskapens mål ens genom vetenskapens successiva
framsteg; tj vetenskapen förutsätter ständigt öfverensstäm-
mande begreppsbildning.

Från synpunkten af begreppets logiska fulländning
bör man slutligen skilja begreppsbildningens ändamålsenlig-
Itet^ som står i sammanhang med uppgiften att klassificera
ett bestämdt område af gifna ohjelä. Ett begrepp kan
vara fullkomligt bestämdt och så till vida logiskt fullkomligt
och dock i jämförelse med ett annat vara mindre ägnadt
att tjäna vetenskapens behof, hvilken går ut därpå, att
med tillhjälp af begreppen och deras beteckningar vinna
den största möjliga enkelhet och korthet i vårt vetande
och därför uppställer den frågan: huru måste begreppen
bildas för att möjliggöra de värdefullaste och mest omfat-
tande allmänna omdömen i enklaste form? Denna syn-
punkt är den ledande i metodläron, som utgår från de ge-
nom naturen af vår kunskaps betingelser gifna uppgifterna.

Däremot uppstår visserligen, om våra omdömens lo-
giska fullkomlighet verkligen skall ernås, den fordran, att
de logiskt fullkomliga begreppen alltid räcka så långt, att
med dem kan uttryckas och bestämmas allt, som blir före-

151

mål för våra omdömen. Då vårt dömande icke blott upp-
repar det bekanta, utan oriper sig an med nytt, så är
i.rtcnsive möjligheten af fullkomliga omdömen betingad
därigenom, att genom begreppsmässigt fastställande af hela
det mänskliga föreställningsmaterialet för allt äro beredda
de begrepp, genom h vilka det är möjligt att uttrycka vår
kunskap, eller att de åtminstone säkert kunna framställas
ur de redan begreppsmässigt fixerade elementen.

Man plägar uppställa allmänliet såsom begreppets vä-
sentliga bestämning; och lär i sammanhang därmed, att
begreppen vinnas genom abstraktion^ d. v. s. genom en
process, i hvilken de gemensamma bestämningarna hos en-
skilda objekt af söndras från de dem särskiljande och de
förra sammanfattas till enhet. Men denna åsikt glömmer,
att för att upplösa ett föreställdt objekt i dess enskilda
bestämningar redan omdömen äro nödvändiga, hvilkas pre-
dikat måste vara allmänna föreställningar (enligt vanligt
språkbruk begrepp); och att dessa begrepp ytterst måste
vara vunna på något annat sätt än genom en sådan ab-
straktion, då först de göra denna abstraktionsprocess möjlig.
Den glömmer vidare, att vid denna process förutsattes, att
kretsen af de objekt, som skola jämföras, vore på något
sätt bestämd^ och den förutsätter stillatigande ett motiv att
sammanfatta just denna krets och däri söka det gemen-
samma. Detta motiv kan, om icke absolut godtycke skall
härska, ytterst vara blott det, att dessa objekt förut upp-
fattas såsom lika, emedan de alla hafva ett bestämdt inne-
håll gemensamt, d. v. s. ati. redan en allmän föreställning
finnes där, med tillhjälp af hAdlken dessa objekt urskiljas
ur sammanfattningen af alla.

Hela läran om begreppsbildning genom jämförelse och
abstraktion har blott då en betydelse, när, såsom ofta sker,
den uppgiften föreligger att angifva det gemensamma hos
faktiskt genom allmänna språkbruket med samma ord be-
tecknade ting för att därur för sig tydliggöra ordets fak-
tiska betydelse. Om det fordras att angifva t ex. djurets

152

begrepp, kan man vara frestad att förfara så, att man
uppsöker de gemensamma kännetecknen hos alla de ting,
som öfverensstämmande kallas djur. Huruvida denna an-
visning till begreppsbildning är utförbar, det är en annan
fråga; anvisningen läte höra sig, om man kunde förutsätta,
att ingenstädes är tvifvelaktigt, hvad man har att kalla
djur, — d. v. s. om man verkligen redan hade det be-
grepp, som man söker. Att på nämnda sätt genom ab-
straktion vilja bilda ett begrepp, det är detsamma som att
söka ett par glasögon, som man har på näsan, med till-
hjälp af just dessa glasögon.

Det sanna, som ligger till grund för denna lära, är
med afseende på begreppets allmänhet närmast det, att de
logiska begreppen i allmänhet icke hafva att ersätta, utan
blott att fullända de på naturligt sätt uppkomna föreställ-
ningarna. Själfva naturen hos vårt föreställande förmå vi
icke ändra, och de naturliga bildningarna äro alltid förut-
sättningen för det regelrätt bildade begreppet. Nu häftar
vid Jivarje föreställning, såvida den har lösryckts från åen
ursprungligen individuella åskådningen eller enskilda funk-
tionen och såsom ett reproducerbart föremål öfvergått till
vår inre besittning, allmänheten på grund af hennes na-
tur; och denna natur kan intet godtycke upphäfva. Blott
att denna allmänhet finnes oberoende däraf, huruvida en
föreställning är bildad ur en åskådning eller ur flere lika
eller olika, och endast innebär, att, såsom Kant försiktigt
uttrycker sig, en föreställning innehålles i oändligt många
möjliga föreställningar; huruvida i många verkliga, är med
afseende på föreställningens och begreppets natur likgil-
tigt; och likaså likgiltigt, om den uppstått ur många eller
en enda.

Men betonandet af begreppets allmänhet har ännu en
betydelse däruti, att den fordrar det fullkomliga lösryc-
kandet af ordets betydelse från de enskilda åskådningarna
för att hålla omdömets betydelse ren och bestämd och i
stället för en sväf vande jämförelse sätta ett omdöme, som

153

verkligen utsäger en enhet af subjekt och predikat. Om-
dömet: palmen är ett träd, är blott då rättfärdigadt såsom
ett eoentligt omdöme i sträng bemärkelse, om man med
»träd» icke menar något mer än det, som är gemensamt
för palmen med tallar, bokar o. s. v.; blott då är omdö-
met icke taget endast i den oegentliga bemärkelsen : pal-
men är lik ett träd, utan i den egentliga: det, som jag
tänker vid »träd», återfinner jag helt och hållet hos pal-
men. Därtill är visserligen nödvändigt att med medvetande
afsldlja det gemensamma i allt det, som jag kallar träd;
men hufvndintresset därvid är icke att finna ett allmänt
till det enskilda, utan blott att säkert fixera och skarpt
af gran sa det redan obestäm dt och i sammanblandning med
det enskilda tänkta allmänna och så gifva omdömet dess
bestämda betydelse, därmed på samma gång fullända den
process, som omedvetet alltid inledes. Ty redan genom
ovillkorligt verkande psykologiska lagar uppstå å ena sidan
ur mångfaldiga liknande åskådningar allmänlnlder, i hvilka
de enskilda bildernas olikheter hafva gått under, förskjut-
bara skemata, som motsvara våra ord; det förefinnes alltså
visserligen en förlast af de åtskilda och ett fasthållande
af det gemensamma, blott icke fullständigt, emedan icke
på grund af medveten jämförelse och särskiljning af de
enskilda bestämningarna; just dessa har en medveten jäm-
förelse att upphämta (såsom redan är påpekadt i Sigwarts
lära om de allmänna bildernas fortgående utveckling se
ofvan SS. 144 — 45). Likaså är riktigt, att med den ofri-
villiga bildningen af våra föreställningar det inträder, som
ensamt borde heta abstraktion, den särskiljande abstraktio-
nen, genom hvilken det i åskådningen odelade hela sönder-
lägges i ting, egenskap och verksamhet samt de från denna
enhet lösslitna abstrakta föreställningarna bildas, hvilka
ensamma möjliggöra att jämföra åtskilda och finna dem
å ena sidan lika, å den andra olika, emedan blott de lämna
predikaten i omdömena, i hvilka den medvetna jämförelsen
och åtskiljningen försiggår; och likaså är riktigt, att en

154

under dessa förutsättningar utförd jämförelse mellan objekt,
som delvis öfverensstämma, kan blifva den mer eller min-
dre tillfälliga anledningen till bildandet af nya begrepp.
Vore i kretsen af synbara föremål samma färg och form
alltid förenade, så skulle vi hafva vida svårare att komma
därhän att bilda föreställningen om färgen för sig och
formen för sig, d. v. s. abstrahera dem från det gifna
hela; men en medveten jämförelse mellan de skilda röda
tingen *ned af seende på deras färg är möjlig endast, om
den nämnda abstraktionen redan är fullgjord, eller
åtminstone på samma gång som denna abstraktion.
Jämförelse mellan häst, hund och ödla kan tillfälligtvis
en gång leda till att bilda begreppet fyrfotadt djur, om
just öfverensstämmelsen i af seende på de fyra fötterna
ådrager sig uppmärksamheten, (mycket säkrare leder visser-
ligen åtskiljandet därtill, genom hvilket olikheten mellan
fyrfotade djur och å ena sidan människor och fåglar, skal-
baggar och flugor, å den andra ormar och snäckor kommer
till medvetande), och på samma sätt uppstå en mängd ge-
neralisationer. Men ^.varken äro dessa processer, på detta
sätt utförda, afsiktliga och konstmässiga, ej heller är deras
produkt en sådan, som redan motsvarar de logiska behof-
ven. Ty vid de kännetecken, som i jämförelsen befunnits
öfverensstämmande, häftar ännu alltid, om de uppfattas
på detta tillfälliga sätt, den naturliga obestämdheten och
gränslösheten, som är följden af våra föreställningars ex-
pansivkraft och deras sträfvan att draga till sig liknande
och ställa dem under samma benämning; och hela proces-
sen sväfvar i luften, så länge icke bestämningarna själfva,
som äro predikat i jämförelseomdömena, äro fullkomligt
bestämda och på ett öfverensstämmande sätt fixerade. Det
är en af den vanliga begreppslärans hufvudbi'ister, att den
förfar, såsom vore bestämningarna af sig själfva gifna och
i afseénde på dem alldeles intet vidare förfarande nödigt;
under det att den oerhörda svårigheten att komma ut ur
det naturliga tillstånd, i hvilket livar och en talar sitt

155

eget språk, mycket mindre består i själfva jämförelseproces-
serna än i uppställandet af noggranna och öfverensstäm-
mande måttstockar för jämförelsen, d. v. s. i den begrepps-
mässiga fixeringen af det, som bör användas såsom be-
stämning.

Det, som skiljer det logiskt fullkomliga begreppet från
den naturligt uppkomna föreställningen, som ligger till
grund för det vanliga talet, är, att emot föreställnings-
bildningens naturliga expansivkraft liar trädt en negativ,
begränsande, form och konsistens gifvande verksamhet.
Bortse vi från fordran af öfverensstämmande föreställnin-
gar hos alla, så består det väsentliga i begreppet uti dess
Jionsfans och allsidiga särshiljande af ett med ett bestämdt
ord betecknadt föreställningsinnehåll. Konstansen förut-
sätter, att med .medvetande ett bestämdt föreställnings-
innehåll blifvit fixeradt, för att man alltid skall kunna re-
producera det såsom detsamma med medvetande om dess
stränga identitet; det allsidiga åtskiljandet betingas genom
en fullständig öfversikt, närmast öfver de mest lika och
för förväxling mest utsatta föremålen, vidare öfver det
föreställdas hela område, och hvilar likaså på medvetna
akter, genom hvilka åtskillnaden mellan föreställningarna
A, B, C, D o. s. v. bragts till medvetande och afståndet
dem emellan likaså fasthålles som de enskildas bestämd-
het. Genom denna sista akt understödjes och fulländas ^)
fixeringen, i det att samma innehålls identitet uttryckligen
kommer till medvetande först genom negerande af det an-
dra; på samma gång blir genom gradationeni åtskillnaderna
en ordning mellan föreställningarna möjlig.

' Sigw. anmärker härvid i en not (s. 325) under polemik mot Ulrici
och i anslutning till Lotze, till hvilken han hänvisar, att den meningen,
att först genom åtskiljandet en föreställning blef ve bestämd, förgäter; att
själfva åtskiljandet är möjligt blott mellan redan förhandenvarande
olika föreställningar och att åtskiljandet alltså icke frambringar det åt-
skilda innehållet; de betingningar, under hvilka vi kunna fasthålla en
mångfald af sensationer i medvetandet, äro icke betingelser för de en-
skildas bestämdhet; fastmer är den senare förutsättning för det förra.

156

Om nii det, som vi under loppet af vårt tänkande
liafva anledning" att betrakta och behandla såsom enhetlig
föreställning och som är bestämdt att ingå såsom bestånds-
del i våra omdömen, knnde framställas helt enkelt genom
en odelbar föreställningsakt, vare sig af åskådningen eller
det refererande tänkandet; och vore det, som öfverhufvud
kan blifva föremål för vårt föreställande, en lätt öfver-
skådlig sluten mångfald af enkla objekter, som genom
skarp åtskillnad vore på så sätt söndrade, att vid öfver-
gången från det ena till det andra det steg, som vi göra,
lika lätt och säkert komme till medvetandet som öfver-
gången från ett till två : så vore begreppsbildningens logiska
göromål med de angifna funktionerna och den öf verens-
stammande benämningen uttömdt ; det behöfdes blott min-
nets kraft^ som fasthölle den en gång vunna öfversikten.

Men hvarken den ena ej heller den andra förutsätt-
ningen är verklig. Den första icke ; ty det, som vi behandla
såsom enhetlig föreställning och beteckna med ett ord, är
i regeln upplösligt i en mångfald åtskiljbara element och
visar sig såsom en sammansatt produkt af enklare för sig
fasthållbara föreställningar, och därigenom är å ena sidan
fasthållandet försvåradt, ty till fasthållandet af en sam-
mansatt föreställning hör fasthållandet såväl af de enskilda
föreställningarna som af sättet för deras sammansättning,
å andra sidan äro för åtskiljandet ställda bestämdare och
svårare uppgifter, så vida nämligen det sammansatta i nå-
ofra af sina element kan vara likt ett annat, i nåo^ra däri-
från åtskildt. Icke heller den andra förutsättningen är
verklig; ty öfverallt träffa vi i det, som samlats i vår erin-
ring, på serier af omärkliga åtskillnader, genom hvilka ut-
j ammas de skarpa af satser, hvilka sträfvandet att fixera
våra föreställningar söker; och denna kontinuitet rör såväl
de enklare elementen i våra föreställningar som de mer
sammansatta bilderna : öfverallt inskjuta sig mellanleder
mellan det först åtskilda, ju vidsträcktare vår kunskap ut-
breder sig.

157

Den fordran, som framgår ur det f()rsta af de nyss
anförda fakta, nämligen föreställningsobjektens sainman-
satthet, är gängse i den traditionella läran om begreppet.
Den plägar lära att bestämma det i en enhetlig, genom
ett ord betecknad föreställning tänkta genom kännetecken,
att upplösa ett begrepp i dess delföreställningar eller del-
begrepp. Dessa tänkas i begreppet och bilda dess innehåll.
Man framställer detta innehåll såsom summan eller pro-
dukten af de enskilda kännetecknen. Med denna upplös-
ning anser man vanligen äfven den ytterligare uppgiften,
åtskiljandet, för uppfylld; ty kännetecknen böra just vara
det, hvarigenom olika föreställningar skilja sig från hvar-
andra. Därvid betraktas i regeln den frågan, hvaraf då
den möjligheten kommer, att urskilja olika kännetecken i
det hela hos en föreställning, såsom redan af gjord genom
exemplen; och likaså har redan ofta framhäfts bristen på
närmare bestämmande däraf, i hvilket förhållande då kän-
netecknen stå till hvarandra, huruvida de alla äro likar-
tade, och om icke, på hvilket sätt de äro olika, huruvida
de äro likgiltiga för hvarandra eller beroende af hvarandra;
i hvilket förhållande slutligen delbegreppen stå till det
hela. Ty uttrycken delbegrepp, delföreställning kunna
blott vara bildliga.

Möjligheten att upplösa en gifven föreställning i delar
eller kännetecken kan ytterst blott grundas därpå, att denna
föreställning har uppkommit ur skilda, element genom åt-
skiljbara funktioner. Vore den ursprungligen ett enkelt,
vore icke för att frambringa den ett, två, tre nödiga, så
hade sönderdelningen hvarken en fog, i hvilken den kunde
intränga, ej heller någon rätt; den vore i bästa fall en
våldsam söndersplittring. — ■ I själfva verket äro nu de
föreställningar, på hvilka man vid dessa satser närmast
plägar tänka, föreställningar om åskådliga ting, uppkomna
genom en omedvetet utförd synthes. De framträda i vårt
medvetande såsom färdiga; men den psykologiska analysen
vet att med öfvertygande säkerhet uppvisa de processer.

158

genom hvilka först iir de enskilda elementen det hela upp-
står. Icke med ett slag, genom någon sorts trolsk öfver-
föring eller på den mekaniska vägen af någon psyldsk
fotografi tränger äpplets bild genom våra sinnens portar
in på den tafla, på hvilken våra föreställningar äro målade;
analysen af våra sinnesvarseblifningar visar, huru sensatio-
nen af en färg måste sammanbindas med de gränserna
beskrifvande rörelserna hos ögat, huru en perspektivisk utsikt
måste sammanbindas med en annan, dessa med de enskilda,
på ett inre sätt sammanfattade och till en stereometrisk
bild gestaltade känselsensationerna hos handen, huru en
psykisk funktion måste gestalta sensationerna till föreställ
ningar om ett yttre föremål och en annan anvisa det en
plats i rummet; huru föreställningen om detta synbara och
fattbara ting blir rikare genom lukt- och smaksensationer,
hvilkas hänförande till det synbara och kända föremålet
åter förutsätter egendomliga funktioner i kombinationen
af olika sinnesområdens intryck; och huru ändtligen genom
delvis upprepning af sådana intryck och deras fortfarande
komplettering genom den reproducerande föreställningen,
slutligen genom association med ett ord det blir en vana
hos oss att vid ordet äpple så raskt och säkert i det inre
upprepa en sorts abbreviatur af denna process, att resul-
tatet står färdigt för vårt inre öga, utan att vi blifvit med-
vetna om dess bildning.

Detsamma, som gäller om föreställningar om ting,
finner ock ömvändning på egenskaps-, verksamhets- och re-
lationsföreställningar. De äro möjliga blott genom en serie
af akter, som först frambringa det hela. I dubbel måtte
gäller detta om sådana föreställningar, i hvilka en mång-
fald af själf ständiga objekt tänkas såsom sammanbundna
genom en eller flere relationer, de s. k. kollektivbegreppen
i vidsträcktaste bemärkelse, folk, familj o. s. v.

Så långt sammansättningen räcker, så långt kan äfven
fixeringen af en föreställning försiggå blott så, att den
medvetna uppmärksamheten riktar sig på de enskilda el-

159

menten och arten af deras syntbes. Förutsättningen för
hvarje beofreppsbiklning" är alltså å ena sidan analysen i
enkla, ej vidare simderdelbara element, å den andra den
rekonstruerande synthesen af dessa element; hvarvid alltid
formen för synthesen åter själf kan kallas i vidsträcktare
bemärkelse ett element i begreppet samt ett kännetecken
på detsamma och i det följande skall kallas så.

Begreppet förhåller sig i enlighet härmed ^ill den na-
turligen uppkomna föreställningen såsom den medvetna
konstruktionen af ett objekt till dess omedvetna och ofria
bildning och förutsätter förmågan att bringa till medvetan-
det föreställningens bildningsprocess i alla dess sidor.
Detta sker genom omdömen, som tillägga de enskilda
kännetecknen såsom predikater till objektet; begreppet för-
utsätter alltså dessa predikat, d. v. s. föreställningarna om
kännetecknen; dessa måste själf va vara begreppsmässigt
bestämda, om den sammansatta föreställninofen skall vara
begrepp. Alltså måste fordras en serie af enkla känne-
tecken, d. s. v. ej vidare analyserbara och dock fullkomligt
bestämdt fixerade och åtskilda föreställningselement.

Men nu bör begreppet ytterligare motsvara fordran
att tjäna till allmängiltiga omdömen; d. v. s. alla de, som
tänka, böra sammanbinda samma föreställningar med samma
ord, därför äfven kunna analysera dem på samma sätt och
återföra dem till samma enkla bestämningar. Ett med-
delande af ett sammansatt begrepp är möjligt genom an-
gif vande af dess elementer och sättet för deras synthes;
men elementen måste i hvar och en vara lika och kom-
bineras på samma sätt, om det skall gifvas öfverensstäm-
mande begrepp. Detta förutsätter alltså en grundfond af
föreställningar, som bildas enligt fullständigt öfverensstäm-
mande lagar hos alla, och vi hafva säkerhet om öf verens-
stammande begrepp blott i den mån, som vi äro säkra på
öfverensstämmande bildning af våra föreställningar. Denna
fulländning af begreppsbildningen beror alltså på den full-
ändade insikten i våra föreställningars bildningsprocess

160

och på den därigenom gifna möjligheten att föranleda
hvar och en till samma föreställningfar. Kunde vi antao-a
att alla våra föreställningselement äro medfödda hos hvar
och en på samma sätt, såsom en äldre kunskapsteori an-
tog åtminstone rörande en del af våra begrepp; eller kunde
vi antaga, att samma oss gifna värld med samma meka-
niska säkerhet frambragte samma system af föreställnin-
gar, liksom lika starka stötar på lika spända strängar
samma ton: så kunde förutsättningen för den traditionella
läran, att begreppens bestämningar erbjuda sig själfva,
rättfärdigas; men i den mån, som våra föreställningars
bildningsprocess är mer invecklad, på samma gång bero-
ende af yttre betingelser, som nödvändigt äro individuella,
och inre lagar, blir kunskapen om och framställningen af
de betingelser svårare, under hvilka fullkomligt öfverens-
stämmande föreställningar bildas af alla, och likaså kun-
skapen om, hvad af det, som vi i alla redan förefinna, är
öfverensstämmande och hvad different. Den ofta stora
svårigheten att öf vertyga sig om, huruvida två mena precis
detsamma med samma ord, beror på svårigheten att finna
sådana föreställningar, som finnas och äro öfverensstäm-
mande betecknade hos alla på samma sätt.

Då vi blott uppställa betingningarna för en ideal full-
komlighet i den logiska begreppsbildningen, kunna vi icke
räkna det till vår uppgift att uppställa en fulländad teori
om våra föreställningars bildning. En sådan tillhör fram-
tidens uppgifter. Men af det, som vi få antaga såsom re
sultat af den hittills utförda forskningen, framgår dock
redan så mycket, att uppgiften att upplösa en gifven före-
ställning i enkla bestämningar, som af alla tänkas lika, är
vida mer invecklad, än de formler låta förmoda, som säga,
att ett begrepp, A, innehåller bestämningarna a, b, c, d
och dessa äro dess delföreställningar ; såsom om A vore en sorts
mekanisk eller kemisk sammansättning af bekanta, differenta,
isolerade och likvärdiga beståndsdelar, liksom stafvelsen
enligt Theätets exempel en sammansättning af bokstäfver.

161

Frågan iir då närmast, om vi öfverhufvud kunna för-
utsätta sådana enkla föreställningar såsom isolerade element
(i analogi med bokstäfverna). I det att vi föreställa oss
t. ex. en bestämd ton såsom sådan, kunna vi detta blott,
i det vi tänka oss honom såsom en, med sig identisk, från
liera andra åtskild; blott så är han öfverhufvud föremål
för vårt medvetande, som utan en mångfald af olika obj ek-
ter alldeles icke är tänkbart; i det vi alltså tänka tonen
A, är däri oskiljaktigt påi samma gång satt föreställningen
om enhet och identitet med sig, likaså om ätsJciUnad från
andra och därmed föreställningen om en mångfald af dessa
andra, och detta hänvisar på funktioner, genom hvilka vi
sätta något såsom ett, med sig identiskt, åtskildt från andra
och därmed på samma gång mångfalden i åtskillnad från
enheten och i dess förhållande till henne. Alltså, i det
att vi bringa till medvetande, hvad vi föreställa, när vi
föreställa oss A, finna vi utom den hörbara tonbilden äfven
dessa bestämningar i föreställningen A, och den visar sig
därigenom redan sådan, som den är närvarande för vårt
medvetande, såsom en komplex produkt; (Sigw. hänvisar
härvid till Lotze, Log. s. 2G ff. Se ofvan s. 68 ff.).

Men ville man nu anse dessa bestämningar, enhet,
identitet, åtskillnad, å ena sidan, den sinnliga tonbilden å
den andra såsom de sökta yttersta och isolerade elementen:
så visar det sig, att enhet, identitet, åtskillnad, rent för
sig tänkta, omöjligen kunna tänkas fullt ut. Icke blott
låter sig identitet ej tänka utan enhet och negation af
åtskillnaden, så att dessa bestämningar ligga i hvarandra,
utan de bära äfven alltid i sig tanken på något, hvars enhet,
identitet, åtskillnad tankes; ja, så snart vi vilja tänka dessa
bestämningar för sig, upprepas vid dem själfva detsamma,
att, i det vi vilja fasthålla dessa begrepp, vi göra detta
blott i det, att vi åter måste tänka dem själfva under
bestämningarne enhet, identitet och åtskillnad; alltså vår
analys kommer aldrig till det absolut enkla, såvida den
finner vissa element, som i h varje, äfven de enklaste, redan

i(;2

iiro ^nfiisi pjt siiiMiim, <j;"an^- diiri^-onom, :il,i dcf, r)i'v(M'hiil"vu(l
tänkcH ocli iiii iiao-()i, oindruiu» diirom Hkall liillan; livilkii
uIltHii iiro n(')(lvilu(li^ii, <k'1i alliid ätorviiiidando ])r()diikter at*
sjiiJfva- dc! aXskil jbani l'ind<ii()nor, ^oiioiri livilka, vi i'a,HihiUlji
ett f(')i'(»Hi.iiJldt iH']\ kunna, aiiviiiKla, <l<'i hjihou» sul)j(iki eller
pnMlikai i ci-l onidiMMC.

I sliillol, \'öv de s(>kla, isoIcTade bokstiiiVerna triiffar
nian allisä ))ä en komplex af HiiiHcMncilhm sainiriaTiliii.iijrando
ocli hvarandra (iinsc^sidi^t b(;iiii<j^a,ndo fuidviioiior, bvilkas
vorksaiidiet irii,(ler i <la|»-(Mi i doHHW JornKdd lof/iska k<(h'<jorivr,
Hiisoin vi i korihci, kunna, kalla, (Umii ; bvilkas fiirluillando
till nlln. tankoobjoktc^r iir detsainma, o(di beatiiindt d}Lri<i[eiioin,
att <1(^ ;i,ro n(»(lviiii(li<i^a, b(5tiii<^'niiin[';ti- fiir nä«^ots nuulvotna
fastbälhuKb^ i tT)roHtiiJIniii^(;ii. '

llvai'ken den enskilda, tonen ej lu^llor en mångfald jjf
toner kan, vidare, l'r)n\stiiJla,s annorlunda, ii,n i /idc/n^ likasom
on fai'^^ i(*,k(^ kan t'()r(»stJiJla,s annorlunda, :i,n i nnnmcf; brinj^ar
inan a.lllsä iill sitt m(Mlv<^ta,nde, bva,d man ITn-estilller si<>-,
rnlr man uppraiiar ioiuMi A, sä linner man dii.ri iöriistiill-
ninjyon om tidi^i. Och nu upprispas detsamma, som tiirnt:

* Si^warl. iiinniiiUcr härvid i (mi nod: Vi rilkiia (ill dessa formalti
katicjjorici-, h<mu iiro hclinj^niuj^ar liir, ull öfvorlmfvud nä^ol fasthällos
i iiliiUundcd, ilfvcn (ivhdcl i <I(mi IxiniirkclHen, sil.li med d(\SHa nlltuiliitiaHtci
lH5Mnjj;(dH(M- l'("u" (.!inU;iii(l<'li iir t;ilv('ii alll, riikiiaiidcs ^^[riindriinkdion, Hiit
l,and<>(, och iilusUiljiiiidcl. :i,i" cuhclicr och mcdvciljindct, om rorl|i;2in^(^n frän
011 ciiliclr Iill dcii niulra, fntn deiiiin Iill i\c\\ l.rcdjc, och iiu^lveliaiuiet.s
enhol, i <l(Mm:i lidjd af hIcjj;. Om ock.sa don yttorli^aro n1/VCcklinj!;on af
ooh de mor Uompiicciiulc opciaiioiuMna, i niknandoli f«'>rs(, fiu-anhMlas af
förli:illai)d<>na mellan de iiHkiidli^a (<in;i;en i rum o(di tid oeli Hilrskildt
hniken f<MiiliHiiita el.(, heU/H delbarln^i,, som urHi)rungliKen är ^ifven blott
inom del, riimli-^a, eller limli^a området, Hii fiiljer diiraf Icko, att talet
ofverluifviid iir lieroendi^ al !iHk:ldllinJ»;<^nH l)e(iin^!;el.ser. Till liden Htar
riiknandet i intet annat f(>rhiUlande iln all vjir verkHamhet öfverhufvud,
att niiniligen en .serio diiraf blott kan ntfiira.M i tiden; men det iir all-
deles ieko vilHentlijj;t, att tiden vid rilknandct koninier till modvetande;
t.idHförnimmtdHen iir lika -^nycket beroende af talfiM-nimmelsen, ui)i)fatt
ningen af en miin^fald iitHkiljbara moment.

'S. luinvisar för (»fri^t till livad han sagt om de logiska relatioucrna
(Sigw. liOg. H. 10; HO ofvan .s. \'M\).

k;;;

oiii iiiiiti i rodde h!^ loiiiiiii iirnKil jii. iiden hmhomi dl cidx* II, .

rj vidlllT ll|)|>|(')Hli^i <-lc|||rnt, Hfi VIHlir dri, hI^'', llil' lllllll iiJI

dcN-H i(-l<<* ronntii' IVir<>Ht;ill;i Hi|^ IJdiMi iii)Holiil. iHoIcciid
111 Jill »Ii m;iii |»ii, Hiiiimm |^''iiM|.^ IVn-cHliillrr Hi|jf inn/o/ it(']\
dnttiii äi/Hkildl. och iiiiMij^rfnldi^j, / /idtit, ocli liloi. liirt, niiii
iMfi iitiii) nit (liiilvii oliivii, i'oi'(MrMil i niiiiMM'1/, iirvcii liiir
rickiir iilli.Hii viini iV>i'cH(<iiJhiiii^nij-H 11111,111- Hi.rii.i'viiJMi('i< ii,M,
liiiii;!. (let, !il>Moliil, ciiUii, o«di iKoIcnMJc dciiH ii|>|d'yllciH<' ; vi
triiiVn, viHHorlij^cii alnKiljhiiri^ iiinii iiJIMd liviiriMidiii lordiMndi-
<'|('iin'nr Vid;ii'(' ;ir i\t-\, lV>rliii,llii fMl<', i livilisd. lid odi nnti
Hlii, iill HJtX aHJoMJli^ii. iiiMrJniJj, jMi. Hii.iMiriii ^''lui^ <'t/i< viiHciH
li;^'('ii siJiiinX iiri dcT, i livilkct, idciil.ii.d/ o, h, v. hIiI. \W\ Hiiiii.
ohjfdd/j (lii-riiHMJ Imrvii, vi ^»-nnid M,l,Hl<ildji, Hyiil,li<'H<fi' JiJ' (l«?t,
Honi vi l<iiriMM. iirHkiljn i <'ll, i'<>rcHlJi,lldt. ; <'ii liiHkilhiiid livill<<'ii
vi iimmI Kiiril,H iiUryck Jinlydji dii,ri;(<'iM»in, nii. vi j^ciil, <miioI
d<' loririsijji, Idiifi^oricrim :il;ill;i niin odi lid HaHoiii (UiLäd
nw(/H\'()i'ti\(:v.

\i.nr h\^ (M*;^^i('|>|)Hl)<'HtiiMiiiiii;^«'ii inom oimildd, loi' del
Hom vi iV)rcHl,;iJlii, ohh Hii-Hoiri var(in<l(\ ocli NJi,vid;i, homi vi
rJiroHiiiJIn, ohh d<'i HiiHriin (v«Tl<lij^<'ii djcc inojli^tviH) vnr;iiid<-
Hji rni-iiiini,d}i- al<^r imdi';!, dcmcid, I )ii, vi f"<>ntHf-iiJlji, ohh ;ilil
vn,ni,fi<J(! HtiHoiii Inni med ('(/("HH/ift/pcr och, rcr/iHfimhc/Hf/// ri iif/nr
odi ic,l<«', kinifiii, IV»i'<'Hl,ji,||ji, ohh mi|(ol, cndu, VJi,r;iiid<' iil;iii ;illl,
JiirluUUinilr Iill iinri;i.l, v;irii,iid<*^ n,l,iiiinHl,ofi<r Iill ohh HJiiirvn,
HJividi (\i>\, iir vjifl, obj<'l(l,: na ii^j^*'»* i ii III, d<|, iioni vi Hin»
Ht,iiHji, HiiHoifi v!iriiiM<* dl<'r l<iinfMi.nd(; viini <l<'»iiiii I(J'<'|,h u-f
Hii,rrirri}i,jilH)rnnd<; l*cHl.iijnniii|^'";i,r, homi lilci lil,d, liU/<'i' Hi{^ ii|>|>
I<')hhh i iHol<*nMl<; l<iijni(',l,<'^'l<<;ji ocli noin inoin Hi|^ Hliil,<'r <'ii
in'dj<; Horl/H HynUi<;H Jii* åiHidldn,, nj' liiif^ irx-d d<'HM (^^'(•fiHloiixM'
odi vrkHJUfilMftHyitrinj^jir, Si^-^wnrl, Jcilliir d<'HH»i, cjcincnl,
(h: rcuUi ka/rfjoricrna. \)fn Irjidiliom ll:i loj^il<<!fi ji,fiv;iiid<;r
vw.MJi^-^rn hjIhoih r-xcinix I ]n;^tr('\t\i om /inf/ o(;li <|cr;iH i'^t',ti
Hl<5i,[;cr; men Hynili«tH<'M jif <!{^<'fiHl<}i,|><!r i or,|i Iioh dl, \\ti\j:;
liJir on v;iH<'id II^<;fi ;ifin;in Ixj^ydcdno ;i,fi Hynt-li<tH<!n Jif l><'Hl,Ji,ffi
ninj^sirn^r Iioh <;1,i Hturiinsi.nHJitl/ <;(^<;nHl(n,fiH <dl<;r' v<tr'l<H»i.ni}M'l,H.
\)('.^r<']>\> <i(:\] liicr <;ri iiriri.-ui iiri HynMi(!H<'fi i\.\' (tnnkildji, l,i(i)1

164

till ett helt medelst bestämda relationer, som sammanbinda
dem; och det kan blott förvirra, om utan åtskillnad allt,
tresidig figur, mörkt rödt, roterande rörelse, gul kropp,
af ett skal omgifven kärna o. s. v. uttrvckes genom samma,
formel, A=abcd, såsom vore detta bredvidhvartannat ut-
trycket för ett alltid lika sammanbindningssätt. — Ar o
dessa reaia kategorier otvifvelaktigt element i våra före-
ställningar om det varande, så förstås äfven af sig själft,
att, när det gäller begreppsmässigt fastställande, själfva
dessa kategorier först måste begreppsmässigt fixeras och
utarbetas till full klarhet från den osäkra och vacklande
användningen af den populära, genom ordformen ledda åt-
slrillnaden mellan ting, egenskap och verksamhet. Hvarje
begreppsbildning; på det varandes område förutsätter alltså
en erkänd teori om dessa kategoriers väsen, är blott såvida^
logiskt fulländad, som denna är det, och kan gälla blott
så långt, som den är antagen; och möjligheten af en sådan
teori själf hvilar på möjligheten att med säkerhet fram-
bringa öfverensstämmande begrepp om dessa kategorier
själfva, alltså att genom analys af vår tankeprocess höja
till medvetande det, som med lagenlig nödvändighet tankes,
af alla, såvida de tänka något såsom varande.

Allmänheten hot de hittills betraktade elementen i våra
föreställningar beror j^tterst därpå, att de gå tillbaka till
funktioner, som alltid på samma sätt upprepas i förhållande
till de mest olika tänkta eller åskådade innehåll. Arten
af våra rumliga och timliga föreställningar är densamma,
hvad än de enskilda objekten må vara, h vilka vi föreställa
oss i rum och tid; återf oljandet af det sinnligt gifna till ting
med egenskaper och verksamhetsyttringar är samma pro-
cess, huru mångfaldigt än våra sinnen må afiicieras och
de enskilda affektionerna sins emellan kombineras. Möjlig-
heten att uppställa ett afslutadt system af dessa element
beror därpå, huruvida de, såsom Kant förutsätter, äro full-
komligt a priori gifna, såsom i själen tillreds liggande for-
mer, h vilka alltså en fullständig analys kunde upptäcka;

165

eller huruvida det beror på arten och sättet för våra sinnlitra
affektioner själtVa, hrilka förmäla element utveckla sig.
I förra fallet träder ett redan fast organiserad t, ett en
gång för alla färdigt system emot de timligt småningom
inträdande sinnliga retelserna; i senare fallet skulle kate-
gorierna vara en produkt af utveckling, som äfven bestämdes
genom den särskilda arten och successionen af våra sensa-
tioner. Det är tillräckligt att erinra om dessa möjligheter
för att visa, att det slutliga fastställandet af dessa element
beror på den definitiva insikten i våra föreställningars
genesis.

Gent emot dessa element stå de genom omedelbar
sensation eller inre varseblifning åskådligt gifna: färger,
toner, lukter o. s. v. ; det omedelbara medvetandet om lust,
smärta, begär o. s. v. Det hvita hos detta papper, det
svarta hos dessa bokstäfver kan ej vidare analyseras; det
är gifvet i ett enda slag genom affektion af våra organ.
Det upprepas i de mest skilda kombinationer och rumliga
former, men alltid s som detsamma icke vidare upplösliga
Om någonstädes, så hafva vi här något, som blott kan
nämnas, men icke förklaras, ur subjektivt-psykologisk
synpunkt ett analogon till alfabetets bokstäfver. Och
kunde man fastställa, att ur dessa genom omedelbar åskåd-
ning gifna element, ur åskådnings-f orm erna, de reala och
förmäla kategorierna bildades sammanfattningen af våra
föreställningar, så vore därmed kretsen af ursprungliga
bestämningar gifven.

Men här framträder den andra af de svårigheter, som
ofvan framhållits, nämligen den, som beror på förnimmel-
sernas kontinuitet. Hvarje bestämd sensation, hvarje en-
skild känsla af smärta är nåofot enkelt, elementärt; men
mångfalden af dessa åtskiljbara enkla sensationer är oändlig.
Språket får möjlighet att någorlunda uttrycka dem där-
igenom, att liknande sensationer sammanhänga genom
omärkliga åtskillnader, och betecknar med samma ord en
hel serie af till hvarandra gränsande schatteringar eller

166

uiodifikationer. Men likhet är i och för sig- själf något
obestämdt, till beo-reppsmässig* fixering odugligt, som sätter
en åtskillnad utan att angifva densammas storlek. Vill
man här komma till begreppsmässig bestämdhet, så finns
det ingen annan väg än att utgå från en öfversikt öfver
hela den genom försvinnande åtskillnader bildade serien
och inom detta kontinuum draga gränser, mellan hvilka
en bestämd beteckning bör gälla; därmed inträder, hvad
Sigwart förut kallat ordets allmänhet till skillnad från före-
ställningens allmänhet. — Rödt är icke i samma bemärkelse
ett allmänt till purpurrödt, skarlakans -rö dt o. s. v., som
utsträckt är ett allmänt till de olika kropparna; ty i pur-
purrödt, skarlakans-rödt o. s. v. tankes icke detsamma röda
i olika kombinationer, h varje sensation är något enkelt
och kan ej upplösas i ett för alla likt element och ett
different.

Sigwart anmärker i en not, att Lotzes åsikt i denna
punkt blott skenbart strider emot hans. Lotze säger visser-
ligen, heter det, att i en mångfald af skilda intryck finnes
något gemensamt, som är tänkbart såsom skildt från de
olika, som i de enskilda graderna i serien (ljusblått, mörk-
blått o. s. v.) är behäftadt med egendomliga åtskillnader;
men han erkänner, att det allmänna blåa icke kan förtyd-
ligas på samma sätt som elementen i andra begrepp, hvilka
vi sammansätta af bekanta enskilda föreställningar, och
tillägger, att det gemensammas förefintlighet blott kan
senteras, kännas, upplef vas ; att det gemensamma icke bildar
innehållet i en tredje föreställning, som vore af samma art och
ordning som de jämförda, att det icke kan fattas i någon
åskådning för sig (ofvan s. 70 ff .) — Därmed är sagdt detsam-
ma, anser Sigwart, som blifvit framställdt af honom; och det
skall därför, säo-er han, vara riktio-are att öfverhufvud icke
tala om något gemensamt, utan blott om det oupplösliga
intrycket af liJcJiet. som är för handen i mycket olika grada-
tioner och enlio-t h vilket vi ordna de enkla sensationerna
i serier efter aftagande likhet, för att inom dessa draga

167

de gränser, inom hvilka en viss beteckning- (rödt, gult etc.)
skall ofälla. — Annorlunda är det vid intensitetsåtskillnader
t. ex. hos värme och toner af samma höjd; här är det
gemensamma föreställbart, emedan åtskillnaderna bero på
känslans upprörande och icke äro olikheter i det föreställda
innehållet. — Intensitet i sensation och dess åtskillnader äro
verkligen allmänna begrepp ; tj de gå tillbaka till en sensa-
tionen beledsagande känslorörelse, hvilkens växling är
densamma vid skilda objektiva element.

Men naturen af betydelsen i ord sådana som färg, ton,
lukt o. s. v. är tydligen en annan. Enligt den vanliga
teorien skulle, då färg är det allmänna i rödt, blått, gult
o. s. V-, äfven begreppet färg vara ett element i begreppet
rödt o. s. v.; men rödt, blått, gult äro enkla; livad färg
är, kan man blott säga därmed, att man uppräknar de
enskilda färgerna. Om ordet »färg» därjämte skall få
någon begreppsmässigt bestämd betydelse, så kan det blott
ske därigenom, att det, i det att det sammanfattar en hel
serie af föreställningar, på samma gång framställer dessa
såsom af gränsade från andra, som äro ojämförliga, såsom
toner och lukter; men skall det gemensamma uttryckas, så
är detta möjligt blott medels en relation, som icke direkt
betecknar föreställningsinnehållet, utan ett gemensamt för-
hållande, genom hvilket rÖdt, blått, gult o s. v. skilja sig
från andra enkla sensationer, nämligen förhållandet till
seendet och ögat. Annorlunda än genom sådana relationer
kan intet gemensamt uppställas; men dessa relationer äro
icke elementer i föreställningarna själfva. Denna skillnad
mellan ord, som blott äro gemensamma namn på enkla
kännetecken, och sådana, som verkligen beteckna enkla
föreställningselement, måste ständigt fasthållas, om icke
läran om kännetecknen och den därmed sammanhängande
om begreppens öfver- och underordning skall råka i för-
virring. I alla fall kunna de där allmän-namnen gälla såsom
tecken för bestämningar, såvida de hänvisa på ett gemen-
samt, som ligger till grund för den gemensamma relationen.

168

Men detsamma, som vi anfört om sinnliga kvaliteter,
sjnes äfven gälla om formerna och rörelserna, li vilka lika-
ledes tyckas vara något omedelbart åskådligt; äfven här
oändlig mångfald och omärkliga gradationer; äfven här
synes det enskilda sinnligt åskådliga vara det ursprungliga
och det allmänna (form och rörelse) blott hafva en ordets
allmänhet. Men det synes blott så. Ty föreställningen
om en bestämd form — om en triangel, kvadrat, cirkel —
är ingalunda något så omedelbart gifvet som sensationen
af ljud eller lukt; uppfattningen af formen erfordrar en
rörelse af blicken eller handen, och denna i sig tillbaka-
gående rörelse, genom hvilken en kropp i rummet begrän-
sas på ett bestämdt sätt, är i själfva verket, såsom denna
verksamhet, vid hvarje uppfattning af form å ena sidan
densamma, å den andra i sitt förlopp på olika sätt modi-
fierad. Likaså är vid föreställningen om den objektiva
rörelsen den process, genom hvilken den varseblifves, jäm-
förelsen mellan två platser och kunskapen om deras olik-
het och föreställningen om den kontinuerliga öfvergången
från den ena till den andra ständigt densamma; men
bana, hastighet o. s. v. modifieras. Rörelse och form äro
verkligen allmänna begrepp, färg och ton (såsom uttryck
för det omedelbart gifna, ej i fysikalisk mening) allmänna
ord eller allmän-namn; därför kan genom ett exempel upp-
visas, hvad rörelse är, men icke hvad färg är. Det in-
ses däraf genast, huru hvarje teori, som utgår från sen-
sationerna såsom de enda ursprungligen gifna elementen i
våra föreställningar, måste vara böjd för att fatta allt
allmänt blott såsom allmän-namn och utsträcker detta be-
traktelsesätt äfven till alla ti no- så snart den anser dessa
såsom sinnligt gifna, och ignorerar bildningsprocessen i
föreställningarna om dem. Sensualism och nominalism gå
alltid tillsammans.

Då det mer speciella i Sigwarts begreppslära öfver
hufvud utgöres af i allmänhet själfklara koroUarier ur de
här ofvan framställda grundsatserna, så anse vi det vara

169

af föga intresse att inlåta sig på de antydda utredningar-
na. Visserligen finnes däri åtskilligt, som kunde gifva an-
ledning till jämförelser med hvad vi ofvan anfört af Mills
och Lotzes åsikter. Men de flesta af dessa jämförelser
skulle, såvidt som vi kunna se, icke vara af så särdeles
stort värde för insikten i begreppsbildningens natur. Ett
ytterligare moment i Sigwarts framställning vilja vi emel-
lertid liär anföra, emedan det utg-ör en redooförelse för
förhållandet mellan det allmänna och det enskilda, hvarom
vi något uttalade oss med anledning af Lotzes åsikt (se
ofvan s. 120).

Sigwart yttrar sig om begreppets natur i dess förhål-
lande till det konkret existerande på följande sätt (Sigw.
Log. s. 380, not). Yi hafva hittills icke uttryckligen om-
nämnt den svårighet, som nyligen åter särskildt af Volkelt
(Erfahrung und Denken s. 342 ff) på ett genomträngande
och skarpsinnioft sätt blifvit framhållen, huruvida då det
allmänna öfver hufvud är tänkbart, objekt för ett verkligt
förnimmande, huruvida det icke enligt Berkeley fastmer
blott finnes individuella åskådningar, det allmänna blott
består i ordet. Med åberopande på Lotze (Log. s. 40 ff.
se ofvan s. 77 £P.) utför Volkelt, att det allmänna icke
kan vinnas genom det blotta bortlämnandet af åtskiljande
kännetecken. »Eller är icke tanken på en triangel, som
är hvarken liksidig eller oliksidig, hvarken spets-, rät- eller
trubbvinklig, rent af en otanke?» Därför skulle det all-
männa kunna tänkas blott med afseende på den obestäm-
da totaliteten af de enskilda; till begreppet skulle den bi-
tanken höra, att det allmänna blir ett tänkbart nåofot blott
genom de åtskiljande kännetecknen, blott i det enskilda
och såsom enskildt. Däraf skulle följa, att den fordran,
som innehålles i begreppet, kunde förverkligas endast i ett
medvetande, som, i det att det tänkte det allmänna, i
samma odelade akt därjämte utförde den därtill hörande
åskådningen, och det såsom ett oändligt, absolut, tidlöst
tänkande. I dessa utredninorar är otvifvelaktioft riktig-t,

170

att såsom vårt tänkandes ideal står inför oss ett sådant
allt omfattande medvetande, för livilket vore närvarande
hela begreppssystemet med alla dess enskildheter, liksom
dess förverkligande i de konkreta företeelserna; men på
samma gång har den synpunkt trädt tillbaka, som undan-
rödjer svårigheten och äfven för vårt faktiska tänkande
gifver de allmänna begreppen såsom sådana deras betydelse:
att nämligen de begrepp, som logiken fordrar, i första
rummet hafva den betydelsen att fungera såsom predikat
och icke direkt vara representanter för det varande såsom
sådant, hvilket naturligtvis alltid måste vara enskildt, kon-
lo*et, bestämdt. Tanken på 'en triangel', som är h varken
liksidig eller oliksidig, hvarken rät- eller snedvinklig, är
visserligen en otanke : om jag skall föreställa mig det, som
jag tänker, vid triangel, såsom ett enskildt åskådligt gifvet,
så måste jag utföra determinationen och får icke negera
den. Men skall jag icke kunna påstå om en figur just
blott det, att den är en trehörning, utan att bekymra mig
om hennes storlek och närmare bestämda gestalt? Allt
dömande, liksom all begreppsbildning, beror på förmågan
af analys, som framhäfver enskilda sidor; att vara trehör-
ning är dock ett fullkomligt bestämdt, för sig begripligt
predikat, så visst som jag har en klar föreställning därom,
hvad ett hörn och hvad talet tre är. Och hade jag verk-
ligen intet subjektivt korrelat till detta allmänna ord hörn?
Icke visserligen, om jag för mig gör närvarande färdiga
åskådningar; men väl, om jag gifver akt på det förfaran-
de, genom hvilket fÖr mig åskådningen af ett hörn upp-
står, den plötsliga ändringen i riktningen, som jag ome-
delbart känner i blickens rörelse, vare sig den är stor eller
liten. Och skulle jag ej hafva någon föreställning om ta-
let tre, om jag jag därvid tänker mig icke alldeles bestämda
föremål? Är det icke tillräckligt att vara medveten om
det förfarande att räkna till tre, hvilket jag kan använda
på hvad som helst? Begreppsformlerna hafva icke den
uppgiften att ersätta åskådningen af det enskilda, utan

171

blott att möjligo-öra deras loo-iska analys; till grund för
dem ligger blott det, att h varje enskildt kan uttryckas ge-
nom allmänna predikat.

Innan jag i anslutning till det senast anförda uttalar
min åsikt om förhållandet mellan allmänt ocli enskildt samt
mellan logisk grund och följd, skall jag granska Sigwarts
allmänna ståndpunkt i logiken, emedan det synes mig lämp-
ligast att i sammanhang med de därigenom föranledda be-
traktelserna lämna den antydda utredningen.

Sigwart skiljer sig i sin uppfattning af logikens upp-
gift från Mill och Lotze så till vida, som han afgjordt
har »gestaltat sin logik ur metodlärans synpunkt» (Sigw.
Log. Vorwort z. ersten Aufl.) på sådant sätt, att hans logik
i själfva verket rent af blir en på psykologiska, kunskaps-
teroretiska och i vanlig bemärkelse formellt logiska under-
sökningar grundad framställning af, huru man skall för-
fara för att från det bildade föreställningssättets stånd-
punkt utveckla en nödvändig och allmängiltig kunskap om
de föremål, som på nämnda ståndpunkt vanligen anses
tillgängliga för mänsklig uppfattning. Han anser ju lo-
gikens uppgift vara att, med utgångspunkt tagen från den
allmänna beskafPenhen af innehållet i och förutsättningarna
för det vanliga tänkandet, utreda de allmänna betingelserna
för, att den subjektiva känslan af nödvändighet i fortgån-
gen från ett tankeinnehåll, hvilket som helst, till ett an-
nat skall inträda (Jmfr. ofvan ss. 12G — 28, Sigw. Log. ss.
14 — 16 m. fl. st.). Under förutsättning af ett för alla ge-
mensamt förnuft följer enligt Sigwart ur tänkandets nöd-
vändighet dess giltighet för alla tänkande människor (A.
st. s. 15; ofvan s. 128).

Om man, såsom Sigwart anser, i logiken skall betrakta
korrektheten i tänkandets fortgång utan att fästa sig vid,
hvad man har att tänka: så tyckes det väl ej vara behöf-
ligt att betrakta innehållet i tänkandet, när det gäller att
utreda det korrekta tänkandets bestämningar såsom sådana.

172

Visserligen är det sant, att den abstraktion från tänkan-
dets subjekt och innehåll, hvilken kräfves i logiken för
reflexionen på dess form, icke kan vara ett totalt bort-
seende från de nämnda förutsättningarna för ett verkligt
tänkande. Men nödvändigheten af att i logiken i någon
mån af se tänkandets subjektiva och objektiva sidor hindrar
ingalunda, att den formella synpunkten fasthålles såsom
så hufvudsaklig i den nämnda vetenskapen, att man där
icke alls bryr sig om att, såsom Sigwart gör, öfverse de
allmänna arterna af det föreställda och tasra i betraktan-
de, huru man skall bära sig åt för att begripa särskilda
slag af föremål, vare sig färger, ting, egenskaper eller nå-
got annat dylikt, d. v. s. något, som, då det ej omedel-
bart tillhör tänkandets' form, icke är objekt för den förmäla
logiken.

Klart är, att allt logiskt sammanhang såsom sådant
är öfver allt af samma art, såsom ock Sigwart synes be-
märka i afseende på det praktiska öfverläggandet och det
teoretiskt forskande tänkandet (se ofvan s. 122); och något
annat sammanhang än det formellt logiska torde ej den
förmäla logiken såsom vetenskap böra utreda.

Genom den metodologiskt-tekniska synpunkt, som Sig-
wart vill göra till den principiella i logiken, ledes han till
att i denna vetenskap indraga praktiskt-pedagogiska frågor,
såsom huru man skall förvissa sig om, att olika personer
mena samma sak med samma ord, huru man skall bilda
»öfverensstämmande begrepp» o. dyl. (S. Log. ss. 9, 313,
318, 324, 332 m. fl.). I jämförelse härmed citera vi föl-
jande uttalande af Mill (Syst. of Logic V. I, ss. 4 — 5):
»The sole object of Logic is the guidance of one's own
thonghts: the communication to others falls under the
consideration of Rhetoric, in the large sense in which
that art was conceived by the ancients; or of the still
more extensive art of Education. Logic takes cognizance
of our intellectual operations, only as they conduce to our
own knowledge, and to our command över that knowledge

173

for our own uses. If tliere were but one rational beirg
ill the universe, that being mig-ht be a perfect logician;
and the science and art of Logic would be the same for
that one person as for the whole hnman race».

Otvifvehiktigt är, att logiken såsom vetenskap först
måste utföras för sig oberoende af alla pedagogiska
hänsyn; ty hvar och en måste först själf veta, livad han
skall meddela en annan; när han vill göra detta sistnämnda,
har han att tillse, huru detta skall ske på lämpligaste
sätt. Hvarken Mill eller Lotze torde hafva framställt lo-
giken alldeles utan hänsyn till ett tekniskt och pedagogiskt
betraktelsesätt (Se ofvan t. ex. ss. 33 o. 88). Men ingendera har
dock gått så långt i denna riktning, som Sigwart har gjort
genom att anse logiken företrädesvis vara »Kunstlehre»,
»Ethik des Denkens». Vi hänvisa till, hvad vi ofvan
(ss. 29 — 30) sagt om den tekniska synpunktens betydelse i
logiken. Detta går ut därpå, att om man vill angifva det
vetenskapliga förfaringssättet, så måste detta vara något
förut gifvet; och om man vill gifva sin egen framställning
vetenskaplig form. så måste man ock redan känna denna form.
Sigwart säger mycket riktigt (se ofvan ss. 127 — 28, 146 —
48, 164 — 65), att den omedelbara uppfattningen af objektiv
nödvändighet i (det egentliga) tänkandet är det fundamen-
tala faktum i logiken; att genom analys af detta faktum
»normal-lagarna» för allt »tänkande» uppställas; och att
fulländningen af »begreppsbildningen» beror på den full-
ändade insikten i våra föreställningars »bildningsprocess».
Däri ligger, att begripandet beror blott på begripandet
själft, d. v. s. att tänkandet är själf medvetet, själfverksamt
och själf nödvändigt; att således logiken såsom vetenskap
om tänkandets form måste utvecklas genom en analys af
själf verksamhet en såsom sådan. Logiken må kunna gagna
till hvad som helst, — den gagnar desto mer, ju fullkom-
ligare den är för sig tagen. Därför är ock den rätta gån-
gen af undersökningen äfven i en logik, som vill vara
»Kunstlehre», icke den af Sigwart angifva (S. Log. § 4;

174

se ofvan s. 128). Den »normativa» delen måste konse-
kvent lir § 3, där S. anger tankenödvändigheten såsom
grundfaktum' i logiken (se ofvan ss. 127 — 28), gå före den
»analytiska», försåvidt denna skall innebära en analys af
något annat än det fullt normerade tänkandet: ur något,
som är ologiskt, kan man ej inse de logiska lagarna. De
Sigwarts utsagor, som innebära (Log. ss. 21 — 22), att en
tänkandets »fysik», af handlande dess naturnödvändiga for-
mer och lagar, iclce skulle innefatta tänkandets »normer»,
skulle kunna föranleda den frågan: äro ej »normerna» nå-
got naturligt för tänkandet? Sigwart skulle väl därpå
svara: jo, ty endast på grundval af det naturliga tänkan-
dets krafter och funktionsformer kan man inse normerna
(A. st. s. 22). Detta skulle emellertid ej vara möjligt, om
icke det verkligen af naturen funnes något fullt normeradt
tänkande. Funnes ej faktiskt ett sådant i någon mån verkligt,
så vore det omöjligt att på grund af någon analys redogöra
för tänkandets normer. Endast på detta normerade och natur-
liga tänkande borde man då i logiken, åtminstone i hennes
början, rikta sin uppmärksamhet (Jmfr. Sigw. Log. ss. 313, 244).
Emellertid torde Sigwart hafva valt sitt sätt att fram-
ställa logiken med hänsyn till det förvirrade tillstånd, som
i allmänhet synes råda på det filosofiska forskningsområdet
nu för tiden (S. Log. ss. 1, 8, 21 — 22). Särskildt vill han
undvika att intaga någon bestämd kunskapsteoretisk och
metafysisk ståndpunkt, då åtminstone metafysikens möjlig-
het af så många bestrides. .Detta må vara den historiska
anledningen till hans förfaringssätt. Men ur vetenskaplig
synpunkt äro dylika hänsyn föga förtjänstfulla. Och det
lyckas för Sigwart lika litet som för Mill och Lotze att
framställa sin logik alldeles oberoende af all »metafysik».
Anledningen därtill är naturligtvis (i det hela) densamma
som den, som vållat misslyckandet för de två andre, näm-
ligen tänkandets systematiskhet och hela det psykiska lif-
vets organiska sammanhang (jmfr. ofvan ss. 30, 50, 95
ff.). När man skall framställa en logik, så måste man

ITf)

göra detta antingen i strängt systematisk form eller ock i
mer eller mindre osystematisk. I förra fallet måste den
logiska synpunkten antingen anses vara den för tänkandet
totala, eller ock måste den såsom en viss inskränkt syn-
punkt urskiljas från andra, och då kan man icke undgå
att i den för logiken förberedande analysen betrakta tän-
kandets objektivitet, hvarmed principielt en viss kunskaps-
teoretisk, i konsekvenserna, en viss metafysisk eller onto-
logisk ståndpunkt nödvändigt intages (jmfr. of van ss. 2 —
27). I det senare fallet kan saken gestalta sig på mång-
faldiga sätt, men såsom något i det närmaste alldeles sä-
kert kan man antaga, att i den inkonsekventa framställ-
ningen insmyger sig något, som beror på den framställan-
des kunskapsteoretiska åsikter, emedan den objektiva syn-
punkten faktiskt är den, som framträder först för männi-
skans reflexion: människans teoretiska verksamhet åsyftar
ju det verkligas, det sannas aktualitet hos henne.

Sigv^arts sätt att fatta logikens uppgift gör det natur-
ligtvis särskildt svårt för honom att alldeles afhålla sig
från uttalanden i kunskapsteoretiska och metafysiska frågor.
Men då sådana uttalanden framkomma mer i förbigfående
och anmärkningsvis än göras till föremål för någon grund-
ligare undersökning, så är det föga underligt, att konse-
kvensen ej är så orubblig.

Sigwart uttalar sig ibland på sådant sätt, att om han
verkligen stode fast vid det sagda med alla dess följder,
han skulle kunna sägas intaga en rationellt idealistisk
ståndpunkt.

Hans yttranden ss. 6 — 8 i hans logik (se ofvan ss.
123 — 24) innebära, att vi i vår kunskap aldrig kunna
komma längre än till nödvändighet och samstämmighet i
vårt tänkande. Hvad det sanna än för öfrigt månde vara,
— det är ovillkorligen ett nödvändigt och allmängiltigt
tänkt. Ett omdöme är visst eller är ett egentligt omdöme,
när det är grundadt i något af all växling oberördt, (se
ofvan SS. 146 — 47) nämligen å ena sidan själf medvetandet

176

själft, å den andra det tänktas med sig identiska och
såsom sådant uppfattade väsen (S. Log. ss. 243 ff., 255
ff., 310 ff. m. fl. st.). Åskådningen af nödvändigheten
kan väl sägas vara föremål för erfarenhet, d. v. s. för
ett omedelbart, i en bestämd tidpunkt uppgående med-
vetande, men är icke blott resultat af en summa af er-
farenheter; ty med den blotta erfarenheten af förnimman-
dets konstans i skilda upprepningar är ännu ingen nöd-
vändigheten satt; verkligheten af ett faktum kan icke
utesluta tanken på möjligheten af ett annorlunda; det
förmår blott medvetandet, att detta faktum, så som det
nu är verkligt, alltid skall vara verkligt, d. v. s. med-
vetandet af dess nödvändighet (S: Log. ss. 384 — 85; not).
Tänkandets nödvändighet är något alltigenom positivt, in-
telligensens omedelbara verksamhetssätt, själfmedvetandets
egen form samt verkar äfven, innan man i en viss tid-
punkt höjt till medvetenhet de genom nödvändigheten
gifna lagarna (A. st. s. 244). Det är för oss en inre nöd-
vändighet, att anden är själf medveten och tänker (A. st.
s. 257). I en absolut intelligens eller i ett system af ide-
ala begrepp måste det verkliga i sin sanning vara full-
ständigt innehållet (a. st. s. 317).

Likväl tillåter sig Sigwart att jämte sådana yttranden
framkomma med andra, som därmed ej rätteligen kunna
stå tillsammans.

Han framställer invändningar mot den oinskränkta
giltigheten af satsen: utan subjekt intet objekt, på grunder
sådana som, att då med objekt kan betecknas allt det,
som existerar utom mig eller blott såsom ett från mitt
tänkande åtskildt, emedan det under vissa omständigheter
kan föreställas: så följer af subjektets frånvaro och upp-
hörandet af relationen till detta icke försvinnandet af alla
de ting, som jag förut har föreställt mig; eljest skulle äf-
ven jag själf försvinna, så snart jag insomnade (A. st. s.
44). Han framkommer på ett ställe i sin logik (ss. 258 —
59) med följande uttalande: — »und ebenso vermag

177

linser Denkeu die vorauso-esetzte Einlieit und Identität ei-
nes Dings mir in sich darzustellen, wenn ein und derselbe
Vorstelluno-sg-ehalt, immer in derselben Weise gedacht, als
Gegenbild des mit sich identisch real Existierenden gelten
känn» ^). Han försäkrar (ss. 42 — 43), att då öfverhnfvud
intet enskildt kan tänkas ntan rums- och tidsrelationer, de
individuella tingen »an sich» äro »thätig». Det är enligt
Sigwart orimligt att vilja bevisa Guds absolut nödvändiga
existens (Log. ss. 2(32 — 63): »So gut aller logischen Noth
wendigkeit doch zuletzt ein seiendes denkendes Subject,
dessen Natur es ist, so zu denken, vorausgesetzt werden
muss, so länge wir verständlich reden wollen, so gut muss
aller Nothwendigkeit des Seins ein letztes und einfach
Seiendes vorausgesetzt sein. Wenn die Unruhe des War-
um-Fragens meint auch das erste Glied noch als ein noth-
wendiges haben zu mtissen, und sich mit Antvs^orten abfin-
det. Gott sei causa sui, er habe den Grund seines Seins
in sich selbst, so täusch sie sich mit Worten, und stellt
unvoUziehbare Formeln auf; Formeln, deren imaginärer
Werth nirgends deutlicher erhellt, als wo wirklicher Ernst
damit gemacht und diemetaphvsischeMythologie von dem von
Gott selbst verschiedenen Grund erdichtet wird. Irgendwo
muss beim einfachen Sein stehen geblieben werden; die
Betrachtung der Welt, welche iiber den Kreis der end-
lichen Ursachen nicht hinausgehen will, muss den ganzen
Complex einander gegenseitig bedingender Wesen fiir einfach
Daseiendes erklären, bei dem die Frage nach der Noth-
wendigkeit auf hört; wer die Welt als nothwendig begreifen
will, fiihrt sie auf Gott zuriick, aber um so gewisser hört
hl er jede Unterscheidung des Nothwendig-seins von dem
Sein schlechthin auf.»

Såvidt jag kan se, innebär den af Sigwart demonstre-

^ Man jämföre detta särskildt med följande: »Die Möglichkeit,
nnsere Erkenntniss mit den Dingen zu vergleichen wie sie abgesehen
von unserer Erkenntniss existieren, ist uns fiir alle Ewigheit ver-
sdilossenj-. (S. Log. s. 7).

178

rade nödvändigheten (»irgendwo muss etc») att stanna vid
det enkla varat dettas själf nödvändighet eller bestämdhet
att vara sin egen grund. Att Sigwart i dylika uttryck
finner något orimligt synes bero därpå, att han anser det
logiska skiljandet mellan grund och följd nödvändigt skola
innebära en reell skillnad. Möjligen kan ock därvid hafva
spelat in någon reflexion därpå, att i följd af människans
psykologiska utvecklingsordning allt hennes tänkande
förutsätter något faktiskt, som först i sin fakticitet måste
uppfattas, innan man kan tala om att inse det såsom nöd-
vändigt varande. — Jag anser mig nu lämpligen kunna lämna
den of van (se of van ss. 120 — 21) omtalade utredningen
af förhållandet mellan grund och följd samt mellan allmänt
och enskildt. En dylik utredning är till en viss grad gif-
ven i och med hvad jag ofvan (ss. 9 — 27) framställt an-
gående människans tänkande. Men för att kunna riktigt
bedöma särskildt Lotzes åsikt om förhållandet mellan ge-
nus och species, anser jag det vara behöfligt att undersöka,
hvilken objektiv betydelse de genom människans abstrahe-
rande tänkande inom hennes totala innehåll gifna grän-
serna mellan olika mer eller mindre abstrakta former kunna
hafva. Jag leder mig in i frågan genom en betraktelse af
människans i högsta mening aktuella för stånds verksamhet.
I den egentliga tankeprocessen är utgångspunkten nå-
got, som på en gång är faktiskt och själf nödvändigt, näm-
ligen »det rena eller obestämda själf medvetandet». Detta
fattas intuitivt, såsom ett helt i och genom sig själf t.
Men man kan ock säga, att det demonstreras genom en
diskursiv tankeprocess, bestående i successivt negerande af
annat såsom dess predikat och ponerande af det själf t så-
som sin egen grund och följd, såsom själft sitt subjekt
och predikat^). Demonstration förutsätter intuition: man
kan ej bevisa, klart och tydligt visa något utan att inse

^ Jmfr. Boström, Skr. I, 221; Sahlin, Grundformerna i Log. II

HS. 4 — 5, 7, 41. Burman, Kants kunskapslära ss. 87 — 88.

179

och genomskåda detsamma. A andra sidan fattar männi-
skan aldrig någonting intuitivt utan att på samma gång
diskursivt reflektera däröfver. Intuition och successiv ab-
straktion äro från h varandra oskiljaktiga, respektive högre
och lägre sidor i människans tänkande^). Genom intuitio-
nen är det för människan möjligt att genomskåda något
i och för sig varande ; den successiva abstraktionen är ett
subjektivt villkor för den fulla aktualiteten i människans
förnimmande. — I det rena själf medvetandets begrepp
fattar människan sitt eget reella subjekt; men icke utan
inskränkning, emedan det nämnda begreppet innebär mot-
sättning mellan subjektet såsom själfbestämd enhet och
alla dess bestämningar; det abstrakta själf medvetande t är
ej såsom sådant ett reellt väsende, utan endast den högsta
formalgrunden, det, genom hvilket allt ytterst får klarhet
och tydlighet"^). Det nämnda begreppet perdurerar i tiden
i och genom tänkandets rena själfbibehållelse. På grund
af tänkandets form af verksamhet kan man då säga detta
begrepp vara sitt eget subjekt och predikat, sin egen grund
och sin egen följd, ehuru sådana uttryck kunna synas nå-
got oegentliga, alldenstund strängt taget ingen skillnad
finnes mellan de efter hvarandra i tiden satta momenten,
utan dessa reellt äro ett och detsamma. Men detta sam-
manfallande af subjekt och predikat, grund och följd inne-
bär egentligen just tänkandets fulla aktualitet i och genom
identitetslagen och följdlagens samstämmighet med denna.
— Emellertid är det klart, att människan i och genom det
rena själf medvetandets begrepp inser sig fatta, icke blott
en subjektivt nödvändig utgångspunkt, utan ock det sub-
stansiella i allt eller en bestämning, som måste finnas hos
hvarje egentligt väsen ; att hon så vida hon fortfar att tänka,

^ Jmfr. SaWin, A. st. ss. 17—19; Boström, Rel.-fil. ss. 56—57,
Skr. I, 288, Stridsskr. mot Borel. ss. 44—45.

^ Jmfr. Boström, Rel.-Fil. ss. 21—22; Sahlin, Grundf. i Log. II,
s. 41.

180

med nödväiidigliet måste tänka andra bestämningar såsom med
det rena själf medvetandet sammanliäncyande, nämligen ande,
förnimmelse etc; att dessa bestämningar icke tiro in ab-
straeto identiska med det rena själfmedvetandet, utan detta
på åtskilliga sätt närmare bestänidt; men att människan
genom en fortgående tankeprocess icke kan tänkas någon-
sin fullt begripa det verkliga i dess konkretion och indi-
vidualitet. Då måste man fråga: iiro, emedan intet i och
för sig är abstrakt eller generellt, de abstrakta begreppen
subjektivt och godtyckligt formade af människan, eller
ligga till grund för de genom abstraktionen begränsade
formerna objektive inskränkta momenter hos det konkreta?
För svaret kräfves insikt i det i och för sig Varande. Män-
niskan kan naturligtvis endast in abstracto klart fatta
detta. Hon kan likväl, utan att behöfva inveckla sig i
någon circulus in demonstrando, angifva det i och för sig
varandes beskatfeiihet såsom o-runden till hennes ogren abs-
traktions faktiska bestämdhet. Hon måste nämligen ovillkor-
ligen lita på sin i och under abstraktionen gifna intuitiva
uppfattning af väsendet. Ur detta kan hon då inse den
allmänna beskaffenheten hos allt faktiskt och därmed äf-
ven abstraktionens egendomliga natur.

Detta kan bevisas sålunda ^) I och för sig, i systemet

^ Jag kan oj tlnna annat än, att Boströms åsikt om idéernas
systematiska sammanhang är obestridlig När man icke kan komma
ifrån, att det linnes en i och fin- sig varande mångfald af konkreta
väsen och att två motsatta måste haf va något gemensamt: så måste man
säga det abstraJd-htjiska nttrycket för väsendenas systematiskhet vara
det, »att af hvilka tvenne ibland dem som helst alltid det ena har llere
af de öfriga till sina iu)sitiva bestiimningar och färre till sina negativa,
det andra tviirtom.» ;^Jmfr. ntom Boströms egna framställningar Kib
bing. Om det Absolutas begrepp isht. ss. 39— 41\ Jag nppt^iger därför
utan tvekan den nämnda åsikten om idéernas systematiskhet och grun-
dar min följande framställning därpå i anslutning till uttalandena ss.
72—73, 137, 1(52, 1G8--U, 238—31) af Föreläsn. i Kel.-fil., utgifua af
Kibbing; hvilka uttalanden öf verensstämma med de motsvarande i Bo-
ströms skrifter, I, ss. 292, 320, 32(5, 302— (53, 11, ss. 177, 243, 27(5, 300,

181

af det absoluta förnuftets idéer finnes blott individuella
väsen. Detta kan människan fullt klart och tydli<rt inse,
om ock endast in abstracto. Hon kan ock begripa — fort-
farande i och genom en tankeverksamhet, som är enhet
af intuition och abstraktion — , att idéerna måste hafvä
ett systematiskt samband med hvarandra och sålunda icke
alla kunna hafva samma »materiala fullkomlighet» (jmfr.
noten); detta innebär icke något upphäf vande af deras
konkretion eller allbestämdhet, utan är tvärtom involveradt
däri. En »materialiter» ofullkomlig; idé är nå^^^ot för de
materi a liter fallk;omligares positiva eller genom deras själf-
bestämdhet gifna innehåll gemensamt. Detta förhållande
måste naturligen i någon mån framträda i det för män-
niskans ofullkomliga medvetande gifna fenomenet af idé-
världen. Därmed är grunden angifven till det öfverallt i
människans innehåll bestående förhållandet mellan det re-
lativt generella och det relativt speciella. Det relativt
enklare, mer obestämda generella fattar människan klarare
än det relativt mer innehållsrika speciella ; ty alldenstund

523 — 25. Jag anmärker särskildt mitt fasthållande af Boströms i Tråga-
varande Hlra med anledning al' de invändningar däremot, hvilka synas
ligga i Burmans uttalanden i ^Om teismenj-, ss. ]4 — lo, och äro mer
bestämdt uttalade a. st. s. 122 samt i L. II. Åbergs Etik, I, ss. 01 —92,
Bil. I, SS. 73 — 76. Om man noga följer Bostriims framställningar
(Stridsskr. mot Borelius, s.s. 57—50, 73 och 80— 83; Skrifter, I, s. 280 ff.,
II, SS. 151—52, 205, 270—76, 523—25: ifelig.-fil., ss.31— 35,51— 53,56— 57,
08 - 73, 132 — 33), sä torde vara obestridligt: 1 :o) att Boström ingalunda för-
bisett det haltande i tuLsyslemet säsom bild af det ideella systemet; 2:o)
ej heller förbisett väsendenas kvalitativa bestämdh(!t; 3:o; lika litet
deras individualitet ; 4: o) öfvervägande fäst sig vid den kvantitativa be-
stämdheten (»kvanta äro blott symboler af kvalitativt bestiimda») just,
när han velat utreda den formella )){;yAi\nu\h(ii(in af hit^Htcni {> (let allmänna
förhållandet» mellan väsendena — >att säga hvad Jicarf och ett i och
för sig är, är omöjligt för den, som ej fullständigt genomträngt hvar-
je> liel.-fil., s 34; >först ett sådant omdöme vore fullständig kunskap
om subjektet, .som predieerade detta om sig själft, men då ilr det ej
längre omdöme, utan intuition (och blott sådana finnas för gudomlig-
heten ,> a. st. 57; — med afseende på dsn kvantitativa synpunktens
oupplösliga samband med den formellt systematiska jmfr. Sahlin, Gr.

182

det klart förnumna är det genom ett förnimmande väsen-
des själf bestämdhet gifna och människan är ett ändligt
förnimmande väsen : så kan icke det af henne fullt klart
fattade vara något, som har allt till sitt positiva innehåll,
och relativiteten medför en kontinuerlig gradation i för-
nimmandets klarhet i omvändt förhållande till innehållets
gradation i af seende på materiell fullkomlighet. Men då
det egentliga väsendet är det i sin enhet och i alla sina
bestämningar klart och tydligt förnumna, så framträder det
af människan klarare förnumna generella såsom i högre
grad för henne uppenbarande väsendet än det speciella och
individuella, som hon förnimmer relativt dunkelt. Emedan
väsendet är grunden, den nödvändiga förutsättningen i be-
greppet, för fenomenet: så är för människan det generella,
såsom relative klart, väsentligt och nödvändigt, grund till
det individuella, såsom relative dunkelt, oväsentligt och
tillfälligt. Men då det generella icke är alltigenom själF-
bestämdt, utan har sin bestämdhet i och genom sitt för-
hållande till det individuella, hvilket såsom sådant är själf-
ständigt: så kan det förra icke vara den reella grunden,

f. i log. I, SS. 10 — 13, 33 — 35, samt Sigwart, Logik, T, s. 336, not; of-
A'aii SS. 162, not, 7 — 8, 21 ff.); öro) att »idéernas negativa bestämdhet»
icke kan >själf» vara sinnlig, Burman, a. st. s. 122, i och för Gud eii\Vf;t
Boströms förutsättningar, men väl nämnda bestämdhet måste i och
för hvar]e idé såsom själf förnimmande sidijekt förete sig som ft-nomc-
ualitet. (»Sålunda ock gudomlighetens fattande af vår värld: ej ett
sinnligt, utan ett klart, men med medvetnnde om, att det (för männi-
skan) är ett dunkelt», (Kel. fil., ss. 115 — 16).

»Af detta hvarje väsendes positiva och fullt concreta eller indi-
viduella vara utgöra nu de negativa bestämningarna det abstract-logiska
uttrycket, — med särskildt hänseende därtill, att begreppet af detta
A^äseu icke på samma sätt, som det af något annat, innefattar det för
alla gemensamma innehåll, som utgöres af det själft och alla de öfriga,
liksom, hvad här in paranthesi slutligen må anmärkas, dess sinnliga
bestämdhet det phoenomena uttrycket», Ribbing, Om det Absolutas be-
grepp, SS. 40 — 41. Jmfr. libg, Gr.-l. t. Antrop, uppl. 5, ss. 10 — 11.

Alldeles särskildt måste slutligen framhållas: a) enligt Boström
kan icke »det lägre till sin individualitet konstitueras (kurs. af mig) ge-
nom negation» (Åberg, Bil. I, s. 75), ty B. har uttryckligen yrkat, att

183

den nödvändio-a förutsättningen i det egentliga vetandet,
till det senare, utan endast dess formalgrund, den nödvän-
diga förutsättningen för dess aktualitet i och för männi-
skan i hennes närvarande lifsform. När människan i denna
lifsform är verksam för att höja sitt medvetandes aktuali-
tet: så måste hon följaktligen fortgå från det generella
såsom formalgrund till det speciella och individuella såsom
följder däraf. Människans tänkande innebär därför en öf-
vergång från logisk grund till logisk följd. Därmed fram-
bringas intet nytt innehåll, ej heller sker någonting objek-
tive i noum enens värld, utan i och för människoidéns
fenomenella medvetande aktualiseras det eviga väsendet i
någon mån genom en kontinuerlig formväxling. Skälet
till, att människan abstrahendo sätter gränserna mellan
formerna just så, som hon gör, måste naturligen vara gif-
vet genom ett tidlöst förhållande mellan hennes medvetan-
des momenter; detta kan hon — visserligen alltid blott in
abstracto — inse såsom klart däraf, att intet af dessa mo-
ment i och för sig är abstrakt: hvarje abstrakt bestämning

>den, som alltid kan klart och t^^dligt och fullständigt (kurs. af mig),
förnimma hvad det varande är, har ingen anledning att någonsin tänka
eller utsäga, hvad det icke är>>, och att »för honom äro de äfven alla
fullkomligt bestämda genom hvarandra och sålunda absolut individuella
eller concreta» (Bostr. Skr., II, ss. 275 — 276; jmfr. a. st. ss. 530 — 33);
b) väsendenas individualitet är af Boström satt i samband med »subor-
dinationsförhållandet» (Åberg, a. st.; se Bostr. a. st. ss. 524 — 25): »I
systemet för sig själf taget (kurs. af mig) är hvarje nembrum eller mo-
ment alltid fullt individuellt, emedan det är 5esf«mf?f^enom (kurs. af mig
alla de öfriga». »I och för sig själf betraktadt är det» (»det lägre och
positivt obestämdare») »dock icke mer än ett enda (kurs. af mig) i sys-
temet och således då äfven ett individuum» (Jmfr. B. Rel.-fil. s. 238).
— Jag vill ej yrka, att någon framställning af Boström är absolut fel
fri (såsom »Philosophien i och för sig själf»), men att hans lära om
idéernas systematiska sammanhang i grund och hatten träffas af de
anmärkningar däremot, som jag känner till, har jag icke varit i stånd
att finna. Därmed vill jag naturligen ingalunda påstå, att långt nog-
grannare och vidlyftigare utredningar af nämnda lära än de, som finnas,
icke skulle vara högeligen önskvärda. Jmfr. Liljeqvist, Om Boströms
äldsta skrifter, ss. 26 — 27.

184

är gifven genom ett konkret personligt väsendes konkreta
abstraktionsverksamhet och är alltså i och för sig tagen
allbestämd ^). Sålunda är abstraktion nödvändig för män-
niskans klara och tydliga förnimmande; hon kan ej med
full klarhet i sin uppfattning fortgå till det individuella,
ty ett ändligt förnimmande väsen kan omöjligen öfvergå
till att vara oändligt förnimmande. Alltså kan människan
ock endast in abstracto inse grunden till den diskursiva
tankeverksamhetens nödvändighet för hennes själf, till hen-
nes beskaffenhet i allmänhet och till de i hvarje särskild
tankeakt uppfattade gränserna inom det totala innehållet.

Ehuru således den ändliga människan icke kan på
samma gång klart och tydligt som fullständigt uppfatta
grunden till fortgången från det generella såsom logisk
grund till det speciella såsom logisk följd, utan endast
abstrahendo kan inse idéernas svstematiskhet vara den
sökta grunden: så finnes likväl i den abstraktionsprocess,
i och under hvilken den nämnda insikten kommer till hen-
nes medvetande, samstämmighet och nödvändighet på grund
af den intuitiva och spekulativa sida i det mänskliga tän-
kandet, som är gifven i och med människans själfmed-
vetenhet och personlighet (jmfr. ofvan ss. 16 — 20).

Resultatet af vår undersökning angående objektiviteten
i genera och species är alltså : människan måste nödvändigt
tänka, d. v. s. fatta såsom något objektivt giltigt, att hvar
och en af Guds idéer, utom Gud själf såsom deras sub-
jekt, har en viss positiv bestämdhet eller själf bestämdhet,
och en viss negativ bestämdhet eller relationsbestämdhet,
m. a. o. att ingen af idéerna på samma sätt som någon
annan har alla till sina bestämninoar; att människan såsom
själf subjekt eller inom sig slutet och fullständigt bestämdt
själf medvetande i sig har en relativt systematisk mångfald
af konkreta momenter; att hvart och ett sådant kan sägas
vara fenomenelit och subjektivt, så till vida som människan
i ingen sin lifsform kan tänkas hafva en fullt adekvat
^ Jmfr. Bostr. Skrifter II, ss. 531—32.

185

förnimmelse af Gud och hans idéer, men dock, såsom va-
rande förnimmelse hos människoidéen såsom subjekt för
sig i en viss lifsform, på något sätt måste höra till den
sanna verkligheten ; att sålunda de i människans empiriska
tänkande gifna genera och species hafva sin objektivitet
i och genom människans personlighet eller fullt bestämda
själf medvetande och ingalunda få anses såsom godtyckliga:
så till vida, som människan verkligen förstår och tänker,
vet hon ock något, d. v. s. fattar en verklig bestämdhet
hos det objektive varande. ^)

Häraf är nu klar den objektiva betydelsen af de abs-
trakta begreppen själf medvetande, ande, förnimmelse, väsen
etc. Själf medvetandet såsom rent är en ande eller per-
son, sedd ur själf bestämdhetens synpunkt; anden eller per-
sonligheten är själf medvetandet såsom fullständigt bestäm dt;
förnimmelse är en ande i en sin bestämnino*, en andens
bestämdhet; väsen eller varande är något förnummet, en
ande betraktad såsom bestämning ; själf ständighot är egent-
ligen intet annat än själf medvetenhet ur formell synpunkt;
fullständig bestämdhet intet annat än ande eller person
ur formell synpunkt; bestämning är grund för något sätt
att vara eller förnimmas, sålunda egentligen en ande upp-
fattad af en ande ; — så kunde man vidare fortgå i tanke-
processen ända till dess, att — förr eller senare — själf-
verksamheten afbrötes och passiviteten i förnimmandet af
någfot blott faktiskt inträdde. Motsättninofen mellan be-
traktelse ur formens och ur innehållets synpunkt beror på

^ Jmfr. Sahlin, Om filosofiens metod etc, s. 372: »Grunden till
hela fortgången och utvecklingen är människans eget ursprungliga vä-
sende. Detta hennes ursprungliga innehåll är i och för sig de förnuf-
tiga väsendenas system, och äfven i och för människan är det ett sy-
stem, om ock blott relativt. Däraf kommer, att i och genom den fort-
gående analysen af det mänskliga medvetandets innehåll de särskilda
bestämningarna utvecklas i systematisk ordning. I denna ordningsföljd
framträda allt mer speciella begrepp för medvetandet, och hvarje spe-
ciellare begrepp förutsätter för sin begriplighet det eller de allmännare,
som ingå såsom positiva bestämningar i dess innehåll».

186

den lägre, disknrsiva sidan i människans tänkande. Grenom
den högre, intuitiva sidan sammanfattas alla moment till
ett inom sig slutet helt, i hvilket grundbestämningen är
själf medvetandet. På grund af intuitionen och spekula-
tionen, själf medvetenheten och personligheten kan männi-
skan vara viss på, att de anförda abstrakta bestämningarna
äro kategoriskt giltiga : om något är — och motsatsen mot
denna förutsättning är ornnlig, — så är det något varande,
något förnummet, en förnimmelse, en ande såsom uppfattad
af en ande, först och främst af anden såsom sådan, den
oändlige anden, hvilkens existens i och genom sig själf
alltså är lika nödvändig som själf medvetandet själf t och
hvilken tydligen är den egentliga och tillräckliga grunden
till allt och således till alla ändliga andars och deras
fenomenvärldars existens. ^

Jag förmenar sålunda, att det rena själf medvetandet så-
som genus summum är ett sådant allmänbegrepp, som en-
ligt Lotzes fordringar genomtränger och behärskar sina
arters hela natur eller är grundtanken i hela systemet af
egentliga begrepp, och att det, för att använda ett par
uttryck af Sigwart, är både »einfach Daseiendes» och »an
sich selbst nothv^endig existierend». Sigwart anser det
vara orimligt att i af seende på det yttersta och enkla
varat skilja mellan verklighet och nödvändighet; men just
därför, att man verkligen måste stanna vid ett enkelt vara,
så innebär dettas verklighet dess nödvändighet och dess
nödvändighet dess verklighet, och då finnes intet skäl att
därom predicera verklighet, men negera nödvändighet. Själf-
medvetandet är »regeln för alla arters bildning» (jämf. of van
s. 120) så till vida, som i och genom dess begrepp
människan, om hon ej af en eller annan anledning af bryter
sitt tänkande, måste fortgå till tänkande af den sanna

^ Jmfr. Rbg., Grundl. t. Anthrop. iippl. 5, s. 40: de förnuftiga
begreppen äro »ej blott hy^jotethiskt nödvändiga: om ett vara i rum och tid
finnes, utan categorisM: om något är: andens visshet om sig själf och
sina bestämningar såsom sådan».

187

verklio^heten såsom det fullkomliga själf med vetandet, den
absohite personen, som är alla ändliga personers enhet och
allhet samt därför alltinofs ratio snfficiens; i denna forto^ånof
får inomen bestämning* upptagas, som strider mot själfmed-
vetandets begrepp, såvida tänkandet icke skall sjunka ned
till blott föreställande. Men det obestämda själfmedvetandet
såsom genus har icke »lika stort» innehåll som sina arter.
Visserligen kan man säga, att det såsom funktion af män-
niskans verkliga personlighet är fullt konkret; men därmed
är intet för själf medvetandets begrepp specifikt utsagdt,
ty alla människans förnimmelser äro såsom funktioner af
den allbestämda människan individuella. För att rätteligen
kunna kalla själfmedvetandet' för genus summum, måste
man reflektera på, att det af människan actu fattas så-
som enkelt eller själfbestämdt i m_otsats mot allt annat
såsom dess modus; först därigenom är det något allmänt,
generellt, obestämdt. Att detta allra allmännaste kan (lo-
giskt eller formaliter) begrunda det positivt innehållsrikare,
beror naturligen på, att det för det första är rent aktuellt
och för det andra, såsom aktualiseradt i och genom män-
niskans aktuella personlighet, står i nödvändigt samman-
hang med allt. På samma sätt är det med hvarje allmän-
begrepp: såsom funktion af människan har det lika stort
innehåll som sina arter; såsom allmänt har det ett visst
begränsadt positivt innehåll, som i och för människan är
genom en viss tanJceakt aktuellt såsom en för specifikationer
gemensam bestämdhet och kan just ur denna synpunkt,
och endast ur denna, sägas vara generellt. Men om man,
såsom Lotze, kort och godt säger det vara utmärkande för
det sanna allmänbegreppet att hafva lika stor summa af
bestämningar som arterna, men likväl i jämförelse med
dessa vara obestämdt: så har man motsagt sig själf.

Det, som gör ett begrepp till allmänt, är sålunda den
omständigheten, att människan vid dess tänkande aktuellt
fattar blott ett eller några få moment i något konkret,
men abstraherar från de öfriga momenten, hvilka dock

188

potensiå finnas i hennes medvetande och äfven äro bestäm-
mande för det aktuella begreppets natur. M a o., att
bestämningar saknas hos det allmänna, betyder blott, att
de ej äro aktuella i och för människans klara medvetande,
sådant detta är i en viss verksamhetsjttring. — Då nu
människan klarare fattar det allmänna än det enskilda och
det förra därför är den logiska grunden till det senare:
så består människans egentliga tänkande i en successiv
fortgång från det allra allmännaste själf klara till allt mer
enskilda bestämningar hos ett föremål, så att hvarje efter-
följande moment innehåller det eller de föregående (se
ofvan SS. 23 — 26). Denna fortgång är emellertid oupplös-
ligt förbunden med en däremot relativt motsatt: utgångs-
punkten för hvarje tankeserie är ett visst subjekt, som,
innan alla dess bestämningar äro klart fattade, framträder
såsom något tillfälligt; ^ föremålet måste dock begripas
så till vida, som det fattas såsom en enhet för sig; därför
fortgår människans tänkande ej blott från begripandet af
bestämningarna till begripandet af subjektet, utan ock från
begripandet af subjektet till begripandet af bestämningarnas
förhållande därtill. Tänkandets metod är sålunda analjtisk-
synthetisk, enhet af logisk abstraktion och logisk deter-
mination. Men i hvilkendera riktningen än tänkandet öfver-
vägande fortgår, så är det föregående momentet i processen
tänkt på sådant sätt, att det med nödvändighet föranleder
tänkandet till det nästfölj andes aktualisation. Likväl är
ej i allmänhet det föregående »fidlt identisJct» med det efter-
följande, såsom Lotze påstår; tj i så falt hade ingen egent-
lig fortgång skett. Det är endast det rent själf klara, som
kan sägas vara själf t både grund och följd, genom reflexion
på, att det bibehåller sig själf t i alla egentliga tankar (se
ofvan s. 179). — Af det nu framställda är tydligt, att en
följd i betydelse af något tillfälligt, något, som har i sig
en mångfald af för människan ej fullt klara bestämningar,

^ Jmfr. ofvau ss. 111 — 15: om skema, konkret begrepp och ab.
strakt l)egrepp.

189

kan hänvisa ej blott på en logisk grund, utan på många.
Men dessa grunder kunna icke för det egentliga tänkandet
sägas vara »likvärdiga» (Lotze se of van s. 02), utan måste
i och för detta vara subordinerade under hvarandra; kan
icke människan fatta dem så, då är detta ett tecken till,
att hon icke egentligen kan fullt begripa dem. ^

Sigwarts utredning af förhållandet mellan de abstrakta
begreppen och det konkret existerande (se of van ss. 1()9 — 71)
synes mig, i enlighet med det nu framställda, innebära ett
mer korrekt angifvande af själfva faktum, än vi kunnat
finna hos Mill och Lotze. Sigwart anser ju, att de all-
männa begreppen i första rummet hafva den betydelsen,
att de skola fungera såsom predikat, icke direkt represen-
tera det verkliga såsom sådant, hvilket alltid måste vara
enskildt; till grund för begreppsformlerna ligger, enligt
honom, blott det, att hvarje enskildt låter uttrycka sig
genom allmänna predikat; möjligheten däraf åter skulle,
bero därpå (Jmfr. ofvan s. 157 ff.), att det enskilda är
sammansatt af element, uppkomna genom åtskiljbara funk-
tioner, af hvilka en del öfver allt äro lika; sådana funk-
tioners resultat skulle då kunna fattas såsom allmänna
predikat åt de konkreta föremålen, och det distinkta med-
vetandet af ett dylikt verksamhetssätt skulle utgöra det
subjektiva innehållet i ett begrepp.

Sigwart har ock ganska väl angifvit det väsentliga
hos begreppet och dess utveckling ur skemat, det genom
ett ord betecknade gemensamma i flere åtskiljbara bilder
(S. Log. s. 56). ^ Han urgerar, att det utmärkande för
begreppet icke är dess general itet, utan dess konstans och
fasta bestämdhet samt att det på grund häraf icke bildas
genom jämförelse, som för att vara logisk alltid förut-

' Burman, Om teismeD, S9. 124 — 25. Sahlin, a. st. s. 378. Bostr.,
Skr., II, s. 523. Se ofvan, s. 180, not.

■^ Sigwarts tal om, att blott ordet är gemensamt, torde väl bero
på vårdslöshet i uttrycket; han talar ju ock om något, som ordet
betecknar. (S. Log. ss. 56, 341).

190

sätter egentliga begrepp, utan genom en »negativ, begrän-
sande, form och konsistens gifvande verksamhet», som
såsom medveten uppmärksamhet motverkar »föreställnings-
bildningens naturliga expansivkraft» (S. Log. ss. 325, 331 ;
se ofvan ss. 151 — 55). Den omedelbara och af all erfa-
renhet oberoende vissheten om vår själf medvetna verksam-
hets oföränderlighet (se ofvan ss. 146 — 47) skall naturligt-
vis enligt Sigwart vara grunden till nödvändigheten i
uppfattningen af ett med medvetande fullt analyseradt
och rekonstrueradt föremål, d. v. s. till dess begripandet)
Häraf äro de af honom uppställda fordringarna på be-
greppsbildningens beskaffenhet inom olika kunskapsområden
omedelbara följder. — Han framhåller, att den psyko-
logiska och kunskapsteoretiska forskningen är alltför litet
utvecklad, för att han nu skall kunna uppställa något
annat än fordringar på begripandet af t. ex. ett ting. Jag
har redan framställt mina anmärkningar mot själf va in-
tagandet af en sådan fråga i logiken. (Se ofvan ss. 171 —
72). Mot det, som" Sigwart nu emellertid har framställt
i sin logik dels därom dels om annat dylikt, skulle jag väl
vara hugad att anföra några påminnelser. Men en del
däraf skulle blifva af samma innehåll som åtskilliga an-
märkningar mot Lotze, det öfriga af föga betydelse för
hufvudfrågan i denna afhandling.

Begreppets utveckling och dess aktuella form, de bägge
betydelserna af uttrycket »begreppsbildning», samt begrepps-
lärans ställning i logiken anser jag mig nu hafva tillräck-
ligt belyst dels genom min framställning i inledningen dels
genom refererande af de tre ifrågavarande logiska för-
fattarnas åsikter dels genom mina därtill fogade kritiska
anmärkningar.

^ All nödvändighet blir dock för Sigwart ytterst blott hypote-
tisk, ty det tänkande subjektet är blott »seiend»' vissheten därom »vor
aller Nothwendigkeit » (S. Log. ss. 310—11. Jmfr. ofvan s. 177). Han
har dock framhållit den faktiska förutsättningen för begreppsutveck-
ling så väl, som man gärna kan göra utan att afgjordt intaga en spe-
kulativt filosofisk ståndpunkt.

191

Ja^ vill endast slutligen, både på grund af sakens
egen vikt och med anledning af Sigwarts sätt att fixera
logikens uppgift genom reflexion på, hvad han kallar »Den-
kenwollen» (Sigw. Log. s. 3, se of van s. 122), tillägga nå-
gra antydningar om begreppsutvecklingens sammanhang
med människans praktiska verksamhet.

Tänkandet verkar med teoretisk nödvändighet enligt
sina egna lagar; viljan kan icke producera det: det är en
gåfva, en gifven förmåga; viljan kan blott låta förmågan
verka, när denna själf utvecklat sig till en viss grad; där-
med kan viljan afsiktligt »uppöfva» tankeförmågan. Men
å andra sidan är viljan just tankeförmågan såsom bearbe-
tande ett yttre för att behärska det. Den praktiska för-
mågan är den teoretiska i sin relativitet, och den teore-
tiska förmågans egenskap att vara förmåga och verksam
visar, att den ock har praktisk karakter: den bearbetar
och behärskar ett i någon mån yttre, ett material. Först
när den mänskliga viljan aktuellt — genom val — har
blifvit reellt fri eller själf ständig, blott viljande ett i hvarje
ögonblick, är hon fullt samstämmig med det specifikt teo-
retiska momentet i den teoretiska förmågan: själf medveten-
heten, gifven därigenom, att människan såsom moment,
bestämning eller idé i den oändlige personen själf är per-
son. Men denna fulla samstämmighet kan endast vara
att finna i den högsta för människan möjliga aktuella lifs-
f orm en, det andliga och eviga lifvet i Guds rike. Först i
detta når sålunda hennes vetande sin rätta fulländning
(se ofvanss. 19 — 20).

PLEASE DO NOT REMOVE
CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET

UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY

B Pira, Karl

1608 Framställning och kritik af

L8P5 J.St. Mills

Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Framställning och kritik af J.St. Mills, Lotzes och Sigwarts läror om begreppsbildningen i logiken"

See other formats